# ID: svediakorp-gov151
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1771--1772
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 111,286
# sentences: 4,311
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Luckerstad.
295
tigheter, lika så angelägne äro för R. o. A., at 24, 25 och 28 §§
uti Adelige Privilegierne icke af Bondeståndet kränkas måtte
utan i sin fulla kraft förblifva. Emedlertid innehålles med all
underskrift af R. o. A. under expeditionen.
Hr Schönberg, Anders: At med någon deputation i
detta ärendet besöka de andre stånden vidare, sedan R. o. A.
extractum protocolli icke verkat, ansåg han vara fåfäng möda;
utan trodde nog vara, om Hr Baron och Landtm, uti Talemännens
sammanträde på behörigt sätt anmäler R. o. A. beslut
i kraft af Privilegierne. Går det ej an, då vänder sig R. o.
A. directe til Kongl. Maij :t och jämte anmälan af alle de mål,
uti hvilke de tre stånden gjordt intrång på R. o. A. Privilegier,
anropar Kongl. Maij :ts beskydd i kraft af den höga Försäkran,
han allernådigst behagat gifva.
Hr Silfversparre, Adolf Friedrich, instämde
häruti med Hr Schönberg.
Hr de Frietzkij, Claes: Det oroade honom, huru
R. o. A. skulle kunna komma väl ifrån detta; ty sedan det blifvit
ansedt som privilegiisak, kunde R. o. A. icke gärna gå ifrån
sitt beslut. Önskade dock, innan något vidare tilgöres, at närmare
må blifva utrönt, huruvida den så är; eller om det blott
är en tvist emellan Capitaine Svedenstjerna och åboerne
ang:de préférence til desse hemman; funnos då, at åboerne
icke egde något skäl til préférence och de andre stånden ej ville
ändra deras beslut, då blefve det en privilegiisak, och i den
händelsen conformerade han sig med Hr Schönberg.
Hr von Post, Friedrich, tillstyrkte äfven, at man
nogare måtte efterse, om det vöre en privilegiisak. Och om
så befunnos, då därom tala med de andre stånden och i R. o.
A. namn på det kraftigaste reclamera Privilegierne, hvarföre
visse af R. o. A. hrr ledamöter kunde utses at närmare genomläsa
handlingarne och därom lämna R. o. A. underrättelse.
Då häremot påmintes, at af R. o. A. den 6 Maji afgifne extractum
protocolli kunde inhämtas, at R. o. A. redan uti denne
sak reclamerat sine Privilegier, och det således numera
icke borde sättas i fråga, inhämtades samma extractum protocolli
och uplästes för R. o. A.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolf: At Luckersta
hemmanen quaestionis voro krono, då de af kronan gåfvos
296 1772, juli 15. Luckerstad. Ackord.
Flemmingske arfvingarnes rättsinnehafvare, Capitainen Svedenstjerna,
är utom all tvifvel; det är bevist, at dessförinnan
ingen ordentlig anmälning skedt, ingen köpeskilling blifvit
deponerad af åboerne för at köpe dem til skatte; frågan kan
altså icke nu vara, om någon af åboerne bevakad förmån skall
förloras, utan endast om den, som af kronan bör få ersättning
för bortmist jord, kan få samma ersättning in natura. 1723 års
förordning och Adelige Privilegierne decidera dem(!) frågan
tydligen med Ja. Och då den nu åter väckes, är den ofelbart,
om privilegier skola ega bestånd eller ej. Skulle R. o. A. häruti
gifva efter, kunde de hemmavarande ledamöter med skäl förebrå
sine committerade vid riksdagen, at de slumrat bort ståndets
Privilegier. Hr Leijonmarck vore icke emot at man i godo
försökte hos de andre stånden at få ändring uti deras beslut
och at visse deputerade utses, som til den ändan utarbeta en
föreställning; men at hos dem ytterligare skall undersökas,
om R. o. A. redan tagne beslut vore rätt, därtil kunde han
icke samtycka. At vid privilegiers application til hvar särskildt
casus tillåta, det de klyfvas genom sophistiske distinctioner,
är at småningom betaga dem deras kraft och blifver altid
äfventyrligt för framtiden.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. ville
låta anstå med denne sak, til dess han fädt tala med de andre
ståndens Talemän härom, at ej för bittida komma med någon
föreställning, hvilket torde stöta de andre stånden i närvarande
erisi. R. o. A. kunde vara försäkrade, at han icke skulle
utur akt låta alt, hvad han kunde och borde gjöra til at befrämja
R. o. A. åstundan samt, när tiden vore inne, åter föredraga
saken, utbedjandes sig för öfrigt at med R. o. A. minne
härmedelst få förklara tacksägelse til de hrr ledamöter uti
Expeditionsdeputationen, som där bevakat R. o. A. rätt.
Härtil samtycktes.
19. Frih. Sparre, Carl: Sedan R. o. A. bifallit i dag det
upläste memorial, som Hr Kruse ingifvit, ang:de at afslå alle
försök af dem, som kunde åstunda at erhålla tilstånd af Riksens
Ständer til accorder om tjenster och embeten; så trodde
Frih. Sparre icke vara utur vägen, om R. o. A. med et extractum
protocolli understödde denne sak hos de öfrige stånden
och däruti på det kraftigaste reclamerade Konungaförsäkran
Ackord. J. Cedercreutz.
297
och grundlagen samt viste, huru angelägit til bibehållande af
regeringssättet det vore, at i dem ingen den minsta rubbning
eller förtydning tillätos, hvaremot det snart kunde störta öfverända,
om mångväldet finge fräta omkring sig och undergräfva
desse dess grundvalar.
Hr Bergenskiöld, Carl, tilläde, at deputationerne
äfven påminnas at iakttaga, hvad deras instructioner häruti
innehålla.
Men Hr Carpelan, Carl Ephraim, begärte detta
på bordet.
20. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 19
sidstl. Marth ang:de Capitainen i käjserlig rysk tjenst och
Lieutenanten vid östgötha Infanterie Baron Jonas Cedercreutz,
hvaruti tilstyrkes, det måtte bemälte Baron och Capitain
hos Kongl. Maij :t i underdånighet anmälas at undfå capitains
fullmakt och tour från den 13 Martii 1766 samt därefter
vid förefallande vacancer blifva befordrad.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, påminte, at Secrete
Deputation upgifvit et generelt betänkande om utrikes krigsförtjenster,
som uti detta nu upläste blifvit åberopat, och
trodde altså, at det först borde afgöras och detta imedlertid
hvila.
Hr von Post, Friedrich, invände väl häremot, at
Frih. Cedercreutz endast begärte verkställighet på den föreskrift,
som han redan 1766 af Riksens Ständer erhållit, och at
altså hans ansökning icke hade någon gemenskap med omrörde
generelle betänkandet ang:de utrikes krigsförtjenster.
Men som Hr Carpelan icke ville begifva sig, blef saken
liggande på bordet.
21. Ankom en deputation ifrån Bondeståndet, anmäld och
införd på vanligt sätt, 8 personer. Nils Svensson, som
förde ordet, prfaemissis] pr[aemittendis] aflämnade Bondeståndets
ytterligare extractum protocolli ang:de ståndets begäran
at få tjugufem af sine ledamöter uti Secrete Utskottet.
Hvilket til R. o. A. bifall recommenderades.
Därjämte anholt han å ståndets vägnar, at R. o. A. ville sig
företaga och afgöra saken ang:de en hållen riddaresyn öfver
ägorne vid byen Mak i Finland.
Hr Baron och Landtm, jämte vänlig återhälsning svara
-
298 1772, juli 15.
Arrhén.
de, at han väl icke kunde säga förut R. o. A. tanka i dessa
mål; dock tviflade han icke, at då han, så snart möjeligen ske
kunde, ville dem föredraga, R. o. A. skulle uti alt, hvad lagligen
ske kunde, foga sig efter Bondeståndets åstundan.
Deputation afträdde, ledsagad efter vanligheten.
22. Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af den 15
April sidstl., hvaruti öfverinspectören vid Tullverket Anders
A. [o; Cl.]1 Arrhén, hvilken utom flere förvärfvade meriter under
26-årig tjenstetid vid Tullverket vid innevarande riksdag,
alt ifrån dess början, med berömlig drift gådt ståndet tilhanda
såväl med protocollets förande som uti andre angelägne ärender,
och hvilken enl. 1769 års bref redan är at anses som adelig
vederlike, recommenderas at få assessors tour och fullmakt
lika med assessorer uti kongl, collegierne och rättighet
at befordras til först ledige öfverinspectors eller annan syssla
vid Sjö- eller Landttullsverket, enär han sig därtil anmäler.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph: Detta är en af
de så kallade tjenstesaker eller immediate i stånden väckte
befordringsmål, hvilke R. o. A. flere riksdagar så ganska mycket
hos sine respective stånd sökt at förekomma och med hvilke
Riksens Ständer vid 1765 års riksdag förklarat sig aldrig
vilja befatta såsom stridande emot Regeringsformen och den
af oss dyrt besvurne höga konungsliga rättigheten at til sysslor
och embeten i riket utnämna skickelige och bepröfvade
män. Assessorsfullmakt, som konungen endast eger at gifva,
må altså R. o. A. icke befatta sig med; men at visa benägen
upmärksamhet för Bondeståndets recommendation kunde R.
o. A. väl samtycka til hvad Bondeståndet om verkelig syssla
vid Tullverket velat för Arrhén bevilj a.
Hr Wachschlager, Gustaf: öfverinspectören Arrhén
har ifrån riksdagens början varit hos Bondeståndet antagen
såsom notarius at föra ståndets protocoll och vid expeditionerne.
Han är altså Ständers betjent och kan under den
egenskapen, utan at bryta emot Regeringsform, Konungaförsäkran
och befordringslagarne, hos Kongl. Maij:t så mycket
häldre anmälas til assessors fullmakt, som han därigenom
icke får någon rättighet til verkelig befordran uti något collegio,
utan blifver hans verkelige befordran uti Tullverket, där
han gjordt sin mästa tjenst och där den sysslan, som han kan
Arrhén.
299
få, icke af Kgl. M :t bortgifves. R. o. A. behöfver de andre ståndens
hjelp för at recommendera sine egne betjente och bör
altså ej visa ogenhet emot deras, då recommendation är billig.
På den grund har redan R. o. A. bifallit för Borgareståndets
Secreterare Borg och för Hofsecreterare Olin, som jämte Arrhén
tjenar i Bondeståndet, samt flere, hvilke ej äro mera ständige
betjente hos Riksens Ständer än Arrhén; på desse skäl
bör Bondeståndets föreskrift för Arrhén jämväl bifallas eller,
ifall ej annorlunda ske kan, saken genom votering decideras.
Hr Linderstedt, Eric: Bondeståndet hade redan
vid denne riksdag fådt bifall uppå sine recommendationer för
Hofsecreteraren Olin, Lagmannen Kock och kanske flere, som
han nu i hast ej kunde påminna sig. Det tycktes altså vara nog
benägenhet visad på R. o. A. sida; skulle den sträckas längre,
blefve det aldrig slut; ty ståndet kan antaga til betjente så
många de vilja och sedan recommendera dem, ehuru deras
tjenst icke räcker längre än en riksdag; däremot hafva R. o.
A. få betjente, deras tjenst är beständig, och de få icke gärna
någon föreskrift til befordran, förrän de tjent mer än en riksdag.
Hr Linderstedt kunde altså emot befordringslagarne icke
bifalla assessorsfullmakt för Arrhén men väl det, som för honom
blifvit tillstyrkt ang:de befordran vid Tullverket.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm; Då han egt
det förtroendet at hafva varit ledamot i Tulldirectionen, så
kände han Öfverinspectoren Arrhén och borde lämna honom
det vitsord, at han är ganska skickelig. Men såsom Ständers
betjent trodde han sig icke böra känna honom; sådane kunna
ej andre än de kallas, som äro antagne til ständig tjenstgörning
för en årlig utsatt lön; sådane vore altså de få R. o. A.
betjente, den på stat varande Borgareståndets secreterare och
cancellist samt Ständernes Contoirs och Manufacturcontoirets
betjening den tiden, de existerade, efter de alle t jente vid sysslor,
ifrån hvilke de aldrig kunde vinna tour til vidare befordran
utan Riksens Ständers recommendation. Härtil kan och
läggas Bondeståndets secreterare, som af alle ståndens Talemän
antagas vid hvar riksdag och uti Riksdagsordningen
nämnes såsom nödvändig at gå ståndet tilhanda. Alle de öfrige,
som betjena Riksens Ständer uti deras stånd eller deputationer,
äro extr [ajordinarii, som vid hvarje riksdag efter be
20—690285
-
300 1772, juli 15.
Arrhén.
hofven til mer eller mindre antal antagas och njuta för sitt arbete
et månatligt arfvode, som vid riksdagens slut jämte
tjensten uphörer. Desse kunna ej anses som Ständers betjenter
eller i sådan egenskap efter lagarne få Ständers föreskrift
til befordring; utan som de merendels äro engagerade vid
andre publique verk, så böra de därstädes efter förtjenst och
skickelighet ihugkommas. R. o. A. skulle icke tro sig berättigade
at til befordran och assessors fullmakt anmäla någon af
de månge extraordinarier, som nu arbeta uti deras Cancellie;
Frih. Grönhagen nödgades altså, ehuru han vore Arrhéns vän
och unnade honom af uprigtigt hjerta all förmån, af slå assessorsfullmakten.
Men hvad befordran vid Tullverket angingo,
där Arrhén tjent och ostridigt förvärfvat sig verkelig merite
i jämförelse med alle sine vederlikar därstädes, så emedan
Tullverket på visst sätt kan anses för Riksens Ständers egit
verk, efter de förbehållit sig at sjelfve tilsätta direction, som
sedan bortgifver de fläste öfrige tjensterne därvid, så tillstyrkte
han, at Bondeståndets extractum protocolli för Arrhén
måtte bifallas.
Frih. Reuterholm, Gustaf, däremot trodde, at efter
R. o. A. bifallit Bondeståndets föreskrift för Hofsecreteraren
Olin at få assessors fullmakt, som vöre i lika predicament
med Arrhén, och Arrhén hade det för Olin, at han ifrån
riksdagens början varit ståndets ordinarie notarius men Olin
sedermera til hjelp såsom extraordinarius därvid blifvit antagen,
så kunde R. o. A. ej utan obillighet afslå den föreskrift,
som nu Arrhén fädt, hvarföre han ock conformerade sig med
Hr Wachschlager, tilläggandes för öfrigt, at R. o. A. afslag uti
saken ingenting verkade, efter den redan vore bifallen i tre
stånd, utan endast bidroge at öka de andre ståndens kallsinnighet
emot R. o. A.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, instämde med Frih.
Reuterholm.
Hr Wachschlager, Gustaf, önskade bifall på Bondeståndets
extractum protocolli och begärte proposition, dock
begaf han sig ifrån sitt påstående om votering, i händelse assessorsfullmakten
för Arrhén skulle afslås.
Hr Billberg, Friedrich Otto, ansåg en stor skillnad
vara i skäl för Olin och för Arrhén til assessors fullmakt.
Arrhén.
301
Olin vöre en snäll jurist och hemma uti alle de mål, som uti
Kongl. Maij :ts collegier kunna förekomma. Arrhén däremot
skickelig uti alt det, som egenteligen tilhörde Tullverket. Olin
kunde altså göra skäl för sin assessor sfullmakt uti hvad collegio,
som påfordrades, Arrhén däremot svara för och fullkomligen
upfylla sin skyldighet uti hvad syssla som vid Tullverket
honom anförtroddes. Olins väg vore altså at blifva recommenderad
til assessor och Arrhéns til befordran vid Tullverket,
därigenom komme de bägge på sine rätte ställen. Hr
Billberg biföll altså den sednare delen af Bondeståndets extractum
protocolli och begärte däröfver proposition.
Hr Baron och Landtm, förestäldte, at om R. o. A. icke
ville förena sig uti et visst beslut utan proposition göres och
besvaras med Ja och Nej, så skulle R. o. A. förlora sin tid med
en fåfäng votering, efter tre stånd redan afgjordt saken. Däremot
om extractum protocolli bifalles, vunne R. o. A. hos de
andre stånden reciproque benägenhet för sin betjening.
Men flere af R. o. A. och ibland dem Frih. Reuterholm, å
den ena, samt Hr von Engeström, å den andra sidan, ville icke
begifva sig, så at när Hr Baron och Landtm gjorde proposition
til bifall på Bondeståndets extractum protocolli, besvarades
den med Ja och Nej.
Hr Leijonanker, Fredrik Willhelm, tyckte
det vara contradiction, at R. o. A. bifallit för Hofsecreteraren
Olin men vill afslå för Öfverinspectoren Arrhén. För sin del
hade han väl icke talat för Olin; men det var af den grund, at
Olin allenast vore ståndets vicenotarius men ej sorn Arrhén
ordinarius ifrån riksdagens början antagen.
Hr Jerlström, Carl Friedrich: Ehuru han i
conformité med R. o. A. flere resor stadfäste beslut vore emot
immediate befordringar, ansåge han likväl detta mål kunna
bifallas, efter det anginge en Ständers betjent, som af sitt
stånd recommenderas. Ingen lärer kunna neka, at Arrhén ju
på samma sätt tjenar ståndet som Olin; när nu denne sednare
fädt R. o. A. bifall, hvarföre skall det nekas den förre? Af slaget
verkade för öfrigt intet i saken, Arrhén blifver likafullt
assessor på tre stånds beslut, utan skulle snarast kunna uttydas
som en ovilja emot Arrhéns person, hvilket likväl aldrig
lärer vara R. o. A. tanka. Hr Jerlström ansåg försigtigast at
302 1772, juli 15.
Arrhén.
häruti förena sig med de öfrige stånden, hälst han vore öfvertygad,
at Arrhén aldrig ämnade nyttja sin assessor sfullmakt
för at därigenom komma til bordet uti något Kongl. Maij:ts
collegium och därmed préjudicera collegiernes vålf ört jente
betjening.
Hr von Engeström, Jacob, påstod, at Arrhén icke
kunde anses lika betjent i Bondeståndet som Olin; ty Arrhén
vore endast notarius men Olin verkelig vice secreterare, som
föredrog sakerne och drogo försorg om deras expedierande.
Han hade aldrig varit för Olins befordran, kunde altså än
mindre vara det för Arrhéns. Det kostade uppå at en kort
tjenstgörning i Bondeståndet skulle taga tourén af en mängd
collegiernes hederlige betjente, som länge och väl t jent. Hvad
den för Arrhén tillstyrkte befordran innom Tullverket angingo,
så hade han därvid ingenting at påminna.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, kunde med
säkerhet intyga, at Hofsecreteraren Olin uti Bondeståndet
eger sitt säte vid bordet bredevid Secreteraren, gör esomoftast
samma syssla med honom och altså är vicesecreterare, följakteligen
eger i ståndet préference framför Arrhén. Olins befordran
borde således ej tjena til préjudicat för Arrhén. Arrhéns
befordran til assessor skulle ock efter Frih. Grönhagens
tanka afslås, på det R. o. A. en gång måtte få se slut på alle
Bondeståndets assessorer; til hvilken ända han anholt, at R.
o. A. i nästa pleno ville öfverlägga om utvägar, huru vägen til
alle desse immediate befordringar genom Ständer måtte stäckas.
Frih. Grönhagen förklarade än en gång sin vänskap för
Arrhén men därjämte, at regerings-, befordringslagar och den
hyllningsed, han sinom Konung gådt, heligt borde hållas utan
afseende på vänskap.
Hr Lagersvärd, Friedrich: Secreteraren i Bon
deståndet
föredrager och upläser i ståndet alle saker samt författar,
underskrifver och expedierar alle ståndets beslut. Arrhén
förer endast protocollet. Secreteraren tilsättes af alla fyra
ståndens Talemän, med ståndets bifall, likaså Olin; det vore
således en märkelig skillnad emellan desse senare och Secreteraren;
om de ock alle skulle anses för Ständers betjente,
kunde likväl aldrig Arrhén vara competent at recommenderas
til assessorsfullmakt, då secreteraren i ståndet hittills ansedt
Arrhén.
303
en sådan recommendation som belöning; det kunde och vara
mycket at påminna vid, om Arrhén ock verkeligen vore at anse
som Ständers betjent och som sådan borde få recommendation;
men at ej förspilla tiden med votering förenade Hr Lagersvärd
sig däruti, at Arrhén måtte, som föreslagit blifvit, befordras
vid Tullverket.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph: Om han ej
som trogen undersåte borde öma Kongl. M:ts höga rättighet,
så skulle lian gärna för Öfverinspectoren Arrhéns person lämna
sitt bifall til hans befordran; men frågan vore icke personel
utan i allmänhet, huru långt Riksens Ständer böra sträcka
den rättighet, de ega at antaga sådane, som kunna anses för
Ständers betjente och under sådant predicament få recommendation.
Det vore svårt at veta, hvad måttstock Bondeståndet
har at mäta deras skicklighet, som de tillåta at tjena det
ståndets secreterare eller i cancellie. De kunna därtill släppa
ganska många utan synnerlig pröfning. Hvad som skedt med
Hofsecreteraren Olin må ej härvid blifva exempel, Riksens
Ständer hafva sjelfve gifvit honom préférence och rummet
näst Secreteraren i ståndet, likmätigt Bondeståndets egit yttrande.
Hr Leijonmark kunde altså icke begifva sig ifrån hvad
han redan yttrat. Arrhén måtte få hvad Riksens Ständer kunna
gifva, det är befordran i Tullverket, men ej det som tilhör
Kongl. Maij :t. Därvid förblef han eller ock begärte votering.
Hr von Post, Fredrich, anholt, at R. o. A. ville vara
varsamme uti at utdela assessor sfullmakter, de jagade genom
dem bort betjeningen utur collegierne. Han trodde bättre vara
at låta denna saken hvila til riksdagens slut at se, hvad Bondeståndet
vill göra, om dessförinnan R. o. A. skulle vilja recommendera
någon af sin betjening.
Hr Silfverhielm, Adam Friedrich: Arrhén
behöfde ej åka fram på Olins vagn, han är lika så god Bondeståndets
betjent som Olin, ty han förer protocollet i ståndet
och är i sysslan lika så mycket secreterare som Odhelius, undantagande
hvad påskrifterne och namnets undersättande beträffar.
Är altså berättigad at af Ständer få befordran. Hvad
vinner R. o. A. med sitt afslag? Intet annat än mot för sin egen
betjening. Saken må därföre bifallas eller ock votering.
Hr de Frietzckij, Claes: Ständer tilkommer det väl
304 1772, juli 15—18. Arrhén. Kronoutlagor.
at explicera 1756 års bref om Ständers betjenter, och lärer ej
kunna nekas, at ju den, som antages til protocollets förande i
et stånd, är Ständers betjent; men huru stort deras antal bör
vara, blifver svårt at säga. Det lärer aldrig kunna inskränkas
til något visst. Arrhén hade detta för sig, och därjämte at han
förr än Olin uti Bondeståndet blifvit antagen. I anseende bärtil,
at förena någorlunda de stridige meningarne hos R. o. A.
samt at komma ifrån saken föreslog Hr de Frietzckij, at Arrhén
får assessors fullmakt, dock utan tour, och befordran i
Tullvärket.
Häröfver begärtes proposition, sorn af Hr Baron och
Landtm, blef gjord och med Ja besvarad.
Detta R. o. A. beslut upsattes genast skrifteligen och, sedan
det för R. o. A. blifvit upläst och gillat, påskrefs Bondeståndets
extractum protocolli, så lydande.
Dito bifallit på det sätt, at öfverinspectoren Arrhén hugnas
med assessors charactere lika med assessorer i kongl, collegierne,
dock utan tour, samt recommenderas at undfå den
först ledige öfverinspectors eller annan syssla vid Sjö- eller
Landttullverket, när han sig därtil anmäler.
23. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
9 sidstl. Julii, hvaruti begäres, at någon ändring måtte göras
uti det beslut, Riksens Ständer tagit i anledning af et ifrån Räkenskapsdeputation
inkommit betänkande, hvarigenom Allmogen
blifvit tillåtit at til sidste upbördsstämman upskjuta
med at betala sine kronoutlagor, och hvarom Kongl. Maij :t
under den 27 sidstl. Febr. sitt nådige påbud utfärdat. Secrete
Utskottet förmäler, at genom denne författning kronan saknar
sine inkomster på de tider om året, då hon til Banquen
bör betala interessen för sine där erhållne förskotter, at
landshöfdingarne sent kunna af upbördsmännen undfå upbördsräkningarne;
och at Allmogen mera genom den nuvarande
författningen besväras, i det den efter handen och i
mindre summor merendels får sine penningar men måste betala
ut på en gång större, då alle utlagorne på en gång skola
erläggas.
Hr Göös, Lorents, fant detta både angelägit och nyttigt;
kronofogderne resa merendels nu, om den förut tagne
författningen blifver bestående, fåfängt kring landet tvänne
Kronoutlagor. Kattun. Kaulbars.
305
gånger om året til de förste bägge upbördsstämmor. Begärte
därföre bifall uppå hvad Secrete Utskottet tillstyrkt.
Frih. Sparre, Carl, begärte äfven bifall. Penningecirculation
uti kronans cassör kunde annars visse tider om året
sättas uti inaction, tilläggandes den reflexion, at en författning,
sådan som den Secrete Utskottet nu klagar öfver, vore
en fölgd däraf, at Kammar-, oeconomie- och commercedeputation
blifvit delad i fyra deputationer, hvilke, ehuru de alle
hafva at göra med kronans kammar- och drätselverk, icke
mera få arbeta ihop och de concert.
Uppå gjord proposition bifölls hvad Secrete Utskottet tilstyrkt.
R. o. A. åtskildes kl. 2 eftermiddagen.
År 1772 den 18 Juli i.
Lördag.
Plenum kl. 8 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
Protocollet för den 11 Maij justerades.
1. Uti den genom memorial af Riksdagsfullmäktigen ifrån
Stockholms Prästerskap och för kappellanerne1 Hr Magister
Frychsell inkomne sak ang:de rättigheten at införskrifva hvita
cattuner anmältes et memorial af Hr Capitainen Carl Ludvig
von Böhnen, med hvilket han begärte at få gå til de andre
stånden, som beviljades.
2. Uplästes et af öfversten och Riddaren af Kongl. Maij :ts
Svärdsorden Hr Carl Constantin de Carnall ingifvit memorial,
hvaruti han förmäler, huruledes genom det Riksens Ständer
tillagt Frih. Claes Cederström öfverstelieutenants tour til
befordran, efter sin redan undfågne öfverstelieutenantsfullmakts
datum, hade Majoren vid Printz Friedrich Adolfs Regimente
Frih. Lars Kaulbars, hvilken i alla tider varit äldre
capitain och major innom regementet än Frih. Cederström
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: kapellanen.
306 1772, juli 18.
och med honom egde lika krigsförtjenster, blifvit lidande,
hvarföre han hemställer, om icke bemälte Baron Kaulbars må
tilläggas öfverstelieutenants fullmakt af samma datum med
Baron Cederström eller ock åtminstone blifva bibehållen vid
sin förra tour och rättighet framför Baron Cederström vid alla
tilfällen, så i competence til befordran som i commando.
Detta remitterades til Secrete Deputationen.
3. Föredrogs ånyo et af Hr C. G. Elgenstjerna ingifvit memorial,
som den 11 Julii sidstl. hos R. o. A. redan blifvit upläst,
då Secrete Deputationens betänkande ang:de Majoren
Ulfklou och Ryttmästaren vid Kongl. Lifregementet örnschöld,
förehades, hvaruti han föreställer, at Premiermajoren
vid regementet Baron Olof Tilas blifver lidande genom Ryttmästaren
örnschölds befordran til öfverstelieutenant, och tilstyrker,
at Baron Tilas altså måtte få öfverstelieutenants fullmakt
af lika dato med bemälte Ryttmästare.
Härtil hörde et af Biskoppen Doctor Lamberg ingifvit memorial,
som innehölt et lika tilstyrkande för Majoren Baron
Tilas.
Likaledes uplästes Probstens och Riksdagsfullmäktigens
Magister Nicolaus Åmans memorial, som anmäler Majoren vid
Lifdragoneregementet Hr Georg Ehrenmalm at i anseende til
Ryttmästaren örnschölds befordran befinna sig uti lika omständighet
som Majoren Baron Tilas och därföre anhåller, at
honom må ske lika rättvisa som bem:te Baron och med örnschölds
expedition innehållas, til dess Riksens Ständer hunnit
utlåta sig, hvad verkan örnschölds uprättelsefullmakt må
ega i afseende på bägge desse majorer.
Äfven uplästes et af Frih. Rehbinder, Berendt Otto, vid tilfälle
af Secrete Deputationens betänkande om Majoren Ulfklou
och Ryttmästaren örnschöld ingifvit memorial, hvaruti
han hemställer, om icke Majoren Stjernvall på sätt, som betänkandet
utvisar, må njuta lika rätt med Ryttmästaren örnschöld
och Majoren Ulfklou och få öfverstelieutenants fullmakt
af samma dato med dem; och at R. o. A. genom en deputation
ville söka förmå de andre respective stånden at i den
delen äfven bifalla Secrete Deputationens betänkande.
Alle desse memorialer fant R. o. A. skäligt at bifalla med
förbehåll af äldre och mera förtjentes rätt.
4. Uplästes utdrag af protocollet, hållit uti Urskillningsdeputationen
d. 22 Junii sidstl., hvaruti förmäles, huruledes i
Hemmanet Hånger. Riksdagsmannavalet i Kalmar. 307
Urskillningsdeputationen förevarit Åboens Matts Jonssons1
under n:o 543 ingifne ansökning om at få fatalierne återstälte
uti et mål rörande Matts Jonssons begäran at til skatte få lösa
det afledne Vice Présidentens von Schaeij s Enckefru tilhörige
hemmanet Hånger; hvilket härads-, lagmans- och Hofrätten
icke kunnat bifalla; men Matts Jonsson, ehuru efteråt och sedan
tiden til ändrings sökande redan länge var förfluten, hos
Kongl. Maij :t anhållit at få uptagit och skärskådat, men hvartil
Kongl. Maij :t i nåder förklarat sig icke kunna samtycka.
Deputation förmäler, at R. o. A. samt Högvördige Prästeståndets
ledamöter i deputationen funnit sig icke kunna detta
mål emot 9 § uti deputationens instruction uptaga. Men det
Vällofl. Borgare- och Hedervärde Bondeståndets ledamöter
ansedt frågan af den beskaffenhet, at det som riksdagsärende
bör uptagas ock til Kammaroeconomiedeputationen remitteras.
Extractum protocolli innehölt skälen för bägge meningarne.
Vid detta extractum protocolli var äfven bilagt Riksdagsmannens
från Jönköpings län Matts Jonssons memorial,2 hvaruti
han med andragne skäl söker at få köpa detta hemman til
skatte ifrån Fru Schaeij.
R. o. A. samt Prästeståndets ledamöters mening i deputation
bifölls.
5. Uplästes Justitiedeputationens betänkande af d. 5 Maij
ang:de en del ledamöters af Magistraten i Calmar deltagande
uti riksdagsmansvalet och de olagligheter, som de därvid skola
hafva föröfvat, hvilket den 4 sidstl. Julii blifvit hos R. o. A.
föredragit och på bordet lagt, hvaruti deputationen tilstyrker,
at Borgmästaren och Rådmannen Caspar Hanell, Rådmannen
Eric Beckmark, Stadssecreteraren Anders Lind och Notarien
Friedrich Gustafsson, hvilke emot kongl, förordningen af den
5 Junii 1739 och d. 25 April 1755 sökt at kränka ock förändra
det d. 20 Martii 1771 förrättade ordenteliga riksdagsmansval
til innevarande riksdag, i stöd af 1 cap., 12 §, Rätteg.b. samt
6 § i kongl, förordningen om lagarnes verkställighet af den 12
Nov. 1766 böra vara sine innehafvande embeten förlustige,
anses obehörige at någonsin til riksdagsmän kunna väljas och
' Enligt Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 77, nr 546, rättat från förlagans:
Jansson.
2 Av memorialet i Prästeståndets arkiv, F. 102, vid kammar- och ekonomideputationens
betänkande nr 24, framgår, att riksdagsmannen stödde
åbons ansökning, ej sökte köpa hemmanet.
308 1772, juli 18. Riksdagsmannavalet i Kalmar. F. Adelhielm.
Stadssecreteraren Lind dessutom böta 100 d:r s:mt. Dessutom
desse ledamöter ersätta Rådman Lönngren, Borgerskapet i
Calmar och köpingsboerne deras kostnad och skada, som de
bevisligen af denne sak haft, vid den särskildte rättegång,
som härom på vederbörandes begäran enligt 21 cap., 2 §,
Rätteg.b. kommer at anställas, jämte det at all den plikt och
de vitén, som Lönngren, Borgerskapet och köpingsboerne under
denna riksdagsmannavalsaken blifvit ålagde, af sig sjelf
förfalla.
Hvad åter Justitiaeborgmästaren Engeström och Rådmannen
Mett angår, finner deputationen rättvist, at de måge aldeles
frikallas ifrån den af Kongl. Maij :t utsatte föreställning
samt i stället betygas Kongl. M :ts nådige välbehag öfver deras
förhållande och at de velat åtlyda, hvad Landshöfdingeembetet
resolverat.
Vidkommande sluteligen Borgmästaren Klint och Rådmannen
Svebelius, äfvensom Stadsfiscalen Colliander, finner deputation,
at de för deras åtgärd vid detta riksdagsmansval
böra inför vederbörlig ojäfaktig domstol til ansvar och straff
ställas.
Vid detta betänkande var bifogat ledamöters i Justitisedeputationen
af R. o. A. särskildte skäl, som frikallar, och det på
anförde skäl, åfvanbem:te anklagade personer för det straff,
som deputationens pluralitet dem ålagt.
Sedan alt var til slut läst, gjordes proposition och betänkandet
bifölls.
6. Uplästes et af Capitainen vid Uplands Regemente och
Riddaren Fredrich Adelhjelm ingifvit memorial, hvaruti han
hemställer, huruvida honom någon uprättelse måtte förunnas
för det lidande, hvaruti han blifvit försatt genom de flere befordringar,
som officerare, yngre i tjensten än han, vunnit, då
Riksens Ständer behagat öma deras lidande och uprätta dem,
när de blifvit préjudicerade, efter Hans Kongl. Maij :t förklarat
sig icke kunna uti detta något förordna. Anhållandes Capitainen
Adelhjelm om remisse til Secrete Deputationen at
undersöka och sig utlåta, til hvad uprättelse han i anseende til
sine förtjenster kan vara berättigad.
Vid memorialet voro bilagde flere certificater och handlingar
til uplysning om hans förtjenster. Läses ibland bilagorne.
Fehman. Kommerskollegium.
309
Proposition gjordes, och memorialet remitterades til Secrete
Deputationen.
7. Uplästes et af Biskoppen Doctor Lamberg ingifvit memorial,
hvaruti han föredrager et vid sidstl. riksdag d. 5 Januarii
1770 til Riksens Ständer inkommit Handels- och manufacturdeputations
betänkande, som föreslår, at til uphjelpande af
den i Kongelf uprättade sidenfabrique egaren af samma fabrique,
Directeuren Fehman, må i 10 års tid erhålla 10 procents
praemier för sine tilverkningar, Hvilket betänkande
sidstl. riksdag uti Borgare- och Bondestånden blifvit bifallit.
Hr Biskoppen anförer uti sitt memorial åtskillige ömmande
omständigheter, som föranlåta honom at begära bifall på detta
betänkandet, och som Directeuren redan haft Riksens Ständers
föreskrift ifrån 1756 at undfå desse praemier, ehuru densamma
aldrig gådt i verkställighet, at tiden til praemiernes
utbetalande må räknas ifrån 1762 års början til nästförledit
års slut. Hvilke böra användas til afbetalande af hans skuld til
discontfonden och i Grilliske sterbhuset. Läses ibland bilagorne.
Hr von Plomgren, Anders, begärte väl detta på
bordet; men sedan han närmare fådt genomläsa innehållet af
handlingarne, afstod han dermed; och blef proposition gjord
samt Handels- och manufacturdeputationens åfvanberörde
betänkande tillika med Hr Biskoppens Doctor Lambergs memorial
bifallit.
8. Föredrogs ånyo det d. 15 i denne månad upläste och på
bordet lagde Handels- och manufacturdeputationens betänkande
af den 29 Marth sidstl. ang:de förbättring i visse delar
af Commercecollegii Manufacturdivisions instruction.
Deputationens tilstyrkande geck egenteligen därpå ut, at
som bem:te Manufacturdivision nödvändigt behöfver tvänne
ledamöter, hvilke äro öfvade och förfarne uti räkenskaperne
i anseende til upsikten öfver manufacturfondens förvaltning,
men Commercerådet Lisander, som nu kommit til en hög ålder,
därmed icke så ständigt kan besväras och Assessoren
Ernst, hvilken ganska välförtjent i flere år nedlagt på et värdigt
och berömligt sätt sin möda och sitt arbete vid Manufacturcontoiret
och i Kongl. Commercecollegio, sedan det uti et
verk blef förenadt, nu lärer behöfva, at någon honom uti denne
310 1772, juli 18. Kommerskollegium. Grahm och Wetterstén.
jämne och trägne förrättning biträder, hvarföre och deputationen
recommenderar honom at vid afskedstagandet få commercerådsfullmakt
och i den öfrige lifstiden at behålla sin innehafvande
lön. Det måtte altså Kammereraren i bem:te collegio
och dess Förste Räkenskapscontoir Carl Eric Bergcjuist
med sin nu innehafvande kammererarelön honom däruti biträda
och til extraordinarie assessor förordnas.
Härvid uplästes flere ledamöters särskildte votum, hvaruti
de väl antaga den principen, at Manufacturdivision i Commercecollegio
bör ega tvänne i räkenskaper förfarne ledamöter,
men anse det för Kongl. Maij :ts höga rättighet at nämna til
denne sysslan och välförtjente medborgares rättighet at få
söka. R. o. A. biföll detta särski[l]ta votum, betänkandet blef
altså af slagit.
9. Uplästes Justitiaedeputationens betänkande af d. 9 Julii
sidstl., hvaruti deputationen, som af rådsprotocollen trodt sig
hafva fädt anledning at inhämta, huruledes Rector scholae i
Helsingborg Magister Johan Grahm och Rector scholae i
Carlshamn Magister Jöns Carlsson Wetterstén genom flere
hinder, som mött dem uti deras ansökningar vid yppade ledigheter
til pastorater, tilstyrker, at Grahm och Wetterstén
genom underdånig skrifvelse hos Hans Kongl. Maij :t anmälas,
at då de antingen med eller utan förslag til något pastorat
i Lunds stift äro sökande, Kongl. Maij :t i nåder täcktes dem
ihågkomma och befordra.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolf, påminte, at i
sidste pleno hos R. o. A. blifvit väckt ang:de de månge befordringar,
som genom Riksens Ständer sökas, och at R. o. A. ville
med sine respective medstånd öfverlägga, huruledes den vägen
at komma til embeten i riket måtte blifva mindre öppen.
Nu vore detta en befordringssak, torde hända i anseende til de
i fråga varande tvänne personer kanske billig nog, men också
möjeligt, at det lände andre välförtjente medborgare, dem
man nu ej kände, til verkligt förfång, vore altså i denne sak
skäl både mot och med betänkandet; han hemstälte altså, om
icke uti så tvifvelaktigt mål det vore nyttigt at låta denne såväl
som andre befordringssaker hvila, til dess man finge se,
hvad steg uti den väckta allmänna frågan komme at tagas. Åtminstone
trodde han, om detta hans förslag ej skulle antagas,
Malm.
311
at R. o. A., då motskäl kunna finnas men icke tilfälle gåfves
uti et pleno at känna dem fullkomligt, mindre at dem pröfva
som sig borde, det då vara bättre at afslå än at bifalla et så beskaffat
betänkande som detta.
Häruppå begärtes af månge at få proposition til afslag. Den
blef altså gjord och betänkandet af slagit.
10. Föredrogs Secrete Deputationens betänkande af den 5
Maij sidstl. ang:de Lieutenanterne vid Södermanlands Regemente
Otto Reinholdt von Essen, Friedrich Durietz, Hans
Wattrang och Eberhardt Marks von Wurtemberg och den tour,
de påstå sig böra ega framför Capitainen vid samma regemente
Jacob Malm, som 1765 års riksdag, til uprättelse för Capitainen
Hinsenstern, erhölt capitainsfullmakt och innom regementet,
dit han genom byte såsom lieutenant inkommit, sedermera
år 1770 blifvit framför desse til capitain befordrad.
Deputationen finner, at Capitain Malms 1765 erhållne uprättelsefullmakt
för Hinsenstern uttryckeligen förbehåller
äldre och bättre fört jente deras rätt, följakteligen i anseende
härtill med flere anförde skäl at åfvanbemälte 4 lieutenanter i
Södermanlands Infanterieregemente böra erhålla capitains
fullmakter och tour af samma dato, som Capitain Malm den
undfådt den 8 Maij 1770.
Jämte detta betänkande fants äfven et extractum protocolli
ifrån Secrete Deputation, daterat den 4 Junii 1772 och underskrifva
af L. Santeson, som förklarar betänkandet på det
sättet, det skulle Malm utom regementet, i arméen och dit han
genom byte kunde komma at flyttas, njuta sin capitainsfullmakts
datum af år 1765 til godo.
Hr Engelcrantz, Claes, såsom ledamot i Secrete
Deputationen tilstyrkte väl bifall på betänkandet; men förklarade
sig icke vidkännas det sidst upläste extractum protocolli,
hvilket fants vara underteknadt af en obehörig person, som,
endast antagen til handlingsskrifvare, ej bade tilstånd at föra
protocollet; at därföre undersökning därom redan blifvit
gjord i deputationen och at det ännu ej kunnat utrönas, hvilke
ledamöter som varit närvarande, då detta protocollsutdrag
utfärdades.
Hr Roos, Herman Julius, såsom deputationens ledamot
utlät sig på samma sätt.
312 1772, juli 18.
Malm. Thesslöf.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, samtyckte til bifall
uppå betänkandet; men fant det ganska besynnerligt, at et
extractum protocolli kunde til plena ifrån en deputation ankomma,
som ledamöterne icke vidkändes; därom påstod han
en närmare undersökning och begärte, at det måtte hvila och
genom en deputation hos de andre stånden anmälas at icke afgöra
detsamma, innan undersökningen försiggådt och utrönt
blifvit, huru et sådant document borde anses.
Frih. von Essen, Friedrich, instämde härmed och
begärte proposition häruppå samt til bifall af betänkandet.
Den blef altså gjord och med Ja besvarad.
Til denne deputation utnämdes:
Frih. Ridderstolpe, fullm. Hr von Vicken.
Hr Carpelan, Carl Ephraim.
Hr Svedenstierna, Nils.
Hr Lilljeström, fullm. Hr Ribbing.
Hr Gyllenpalm.
Hr Duse.
Hr Löwenhjelm.
Hr Hederstjerna.
11. Emedlertid och innan den afgeck, företogs och uplästes
Secrete Deputationens betänkande af d. 16 Junii sisth ang:de
Fändricken vid österbottns Regemente Carl Henric Thesslöfs
ledne praejudice, genom det at til premier- och secondadjutanter
vid regementet underofficerare blifvit befordrade, ehuru
Thesslöf sig därtil anmält och såsom placerad fändrick egde
därtil rättighet framför dem.
Deputation finner Thesslöf verkeligen lidande och tilstyrker,
det må han utan at erlägga någon accordssumma til Arméens
Pensionscassa erhålla fändricks indelning och lön, då
han sig därtil anmäler, sålunda, at Arméens Pensionscassa
förskjuter til den erforderlige accordssumman 5 000 d:r k:mt,
som cassan sedermera vid yppande ren vacance åter inbärgar,
emedan Thesslöf, ifall han fädt njuta sin för slagsrättighet til
godo, icke varit skyldig vid de då existerande rena vacancer
någon accordssumma betala och cassan af de befordrade upburit
omnämde summa.
Frih. von Essen, Friedrich, biföll betänkandet uti
den delen, som angeck Fändricken Thesslöfs uprättelse; men
Thesslöf.
313
at det skulle ske på Arméens Pensionscassas bekostnad, därtil
kunde han icke samtycka; ty den har icke uprättat de förslag,
på hvilka Thesslöf blifvit förbigången, bör altså ej vara
skyldig at ersätta den skada, som genom dem Thesslöf lidit;
utan må den, som förolämpat, kännas vid kostnaden.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, instämde med Frih.
von Essen. Fändricken Thesslöf vore tvänne gånger préjudicerad
af Chefen, ersättningen bör altså falla på honom och ej
på cassan. Härom förmodade han, at R. o. A. ville sig förena,
och begärte därföre, at til de andre stånden et extractum protocolli
måtte afgå at förmå dem til enahanda beslut med R. o.
A.
Hr von Post, Friedrich, hade icke haft tilfälle at
vara närvarande uti Secrete Deputationen, då denne sak förehades,
hvarföre han ej heller kände densamma. Kunde ej heller
veta, hvilke deputationens ledamöter af R. o. A. varit tilstädes,
efter det ibland händer, at de äro ganska få och ofta
allenast en enda. Han kunde altså om detta betänkande mera
otvungit säga sin mening, nämligen at han däruti saknade de
omständigheter, deputation i följe af sin instruction bordt
iakttaga, at inhämta Hrr Riksens Råds yttrande och at höra
Chefen. Om sådant blifvit iakttagit, kanske hade aldrig betänkandet
blifvit sådant. Efter nu detta blifvit försummat, tilstyrkte
Hr von Post at återremittera det til Secrete Deputationen,
som hade at höra Chefen och sedan med sitt betänkande
inkomma, då det kanske torde blifva helt annorlunda.
Hr Ehrenmalm, Samuel:1 Om ej alle omständigheter
af denne sak blifvit genom tryckte papper allmänt bekante,
så at han kände dem, skulle han icke vara emot den projecterade
remissen. Nu bifölle han med full öfvertygelse
Fändrick Thesslöfs uprättelse men fant, at man ej borde röra
Arméens Pensionscassa utan den, som varit ordsak til Thesslöfs
kostnad och lidande, tilhållas at ersätta honom detsamma
och därföre den frågan om embetsmannens förseende remitteras
til Justiticecancelleren, uti hvilket beslut man äfven
borde söka förmå de andre stånden at ingå. Hvilket kunde updragas
samma deputation, som skulle afgå med R. o. A:s beslut
uti den nyss förut afgjorde saken, at hos de andre stånden
tillika anmäla.
1 Skall vara : Ehrenmalm, Georg.
314 1772, juli 18.
Thesslöf.
Hr Jerlström, Carl Friedrich: Uti den för
Thesslöf tillstyrkte uprättelse är deputationens betänkande
riktigt, men med ersättningen hade icke deputationen bordt
besvära Pensionscassan utan i det stället följa 9 § af sin instruction,
i förmågo af hvilken Hr Jerlström ock nu tilstyrkte,
at Fändricken Thesslöf borde undfå den af honom sökte
adjutantssysslan och den, som fädt samma syssla, gå tilbakars.
At åter remittera saken til Secrete Deputationen vore nu
för sent, då Riksens Ständer önska at snart få sluta riksdagen,
och skulle uppehålla Thesslöf at komma til sin rätt. Chefen
borde för sitt emot Thesslöfs rätt och befordringslagarne begångne
fel ställas under Justitisecancellerens tilltal.
Hr Stenfeldt: Det tryckte rådsprotocollet visar, at
Fändricken Thesslöf icke försummat utan vid de i regimentet
yppade ledigheter anmält sig som sökande; Chefen har altså
haft orätt, som icke upfördt honom på förslaget. Pensionscassan
bör icke förbindas at ersätta, hvad Thesslöf genom et
sådant Chefens förseende lidit, utan bör Justitiecancelleren få
i commission at tiltala Chefen och af honom skaffa Fändriken
Thesslöf de 5 000 d:r k:mt, som han til et förestående accord
kan behöfva, såsom ock ersättning för lidandet.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolf: Sedan det är
medgifvit, at deputation icke enligt sin instruction hördt Chefen,
innan den utlåtit sig i saken; så skulle R. o. A. falla i samma
fel som deputationen, om den nu afgjordes. At ohörd pålägga
Chefen någon ersättning vöre och för hårdt. Hr Leijonmark
förenade sig altså med Hr von Post om remisse. Det
kunde icke draga länge ut i deputationen at förklara sig, efter
det borde blifva dess första göromål. Därom tilstyrkte han altså,
at extractum protocolli måtte afgå.
Hr Billberg, Fredric Otto: Då alle finna, at
Thesslöf är lidande, hvarföre må man icke gå kortaste vägen
för at återställa honom i sin rätt. Enhvar bör sin sak böta, säger
lagen. Pensionscassan, som ej felat, kan altså ej dömas til
ersättning; utan må Justitiecancelleren däröfver infordra
Chefens förklaring och sedan lagligen med den saken förfara.
At komma ifrån saken tilstyrkte altså Hr Billberg R. o. A. at
bifalla, at Thesslöf får uprättelse enligt betänkandet; at Secrete
Deputationen förklarar sig, hvarföre Pensionscassan
Thesslöf.
315
skall påläggas at ersätta Thesslöf de 5 000 d:r k:mt; och at
Chefen af Justitiecancelleren för sitt härvid begångne förseende
tiltalas ordenteligen och ej dömes utan at blifva hörd.
Hr Roos, Herman Julius: Då Chefen tvänne gånger
til yppade ledigheter på förslag upfört andre än Thesslöf
och hans förslag uti Kongl. Maij :ts Rådkammare blifvit confirmerade,
så måste sådant ej vara skedt utan skäl på hans
sida; däröfver bör Chefen höras, innan han sättes under Justitiecancellerens
tiltal; det vore et mer än ömmade steg emot
en gammal och i alla afseenden respectable embetsman, sådan
som Hr Fältmarskalken Baron Marks von Wurtemberg
är, at utan at höra honom sätta honom under fiscalisk action.
Hvad de penningar angingo, som Thesslöf borde hafva,
lider Pensionscassan icke, om hon utbetalar dem, ty hon har
redan fädt dem genom den, som i stället för Thesslöf avancerat,
men bör ej vara mera efter reglementet än 2 500 d:r k:mt,
så at Hr Roos icke visste, hvarifrån deputation tagit de 5 000
d:r k:mt, som i betänkandet omnämnas.
Hr Jägerhorn, Reinholdt Johan: Constituerade,
placerade och secondofficerare ega lika competence til
verkliga sysslor och indelningar innom de regimenten, där de
stå framför underofficerare, enligt Kongl. Maij :ts resolution,
som genom Hr Statssecreteraren Carlschölds uppå nådig befallning
til chef erne skrefne handbref blifvit communicerad;
men et sådant bref lärer ej vara kommit til Österbottns Regimente,
så at Chefen är oskyldig, och det så mycket mer som
han med Kongl. Maij :ts nådiga tillstånd icke var vid regimentet
utan bodde mer än 100 mil därifrån, så at han ej visste,
hvad vid regimentet passerade. Thesslöf ingaf väl sin ansökning
hos Majoren Löthman, som förestod regimentet i orten;
men om han ignorerat detta Statssecreterarens bref och til
förslags erhållande icke anmält andre än dem, som praesterade
fullkomligaste accordssumman, så är det mycket pardonnabelt.
Genom det at Roos, som fick adjutantssysslan, betalte
5 000 d:r k:mt, så har Pensionscassan fädt 2 500 d:r k:mt för
mycket, hvilke altid ersätta samma cassa den förlust, hon lider,
om Thesslöf skall få sine accordspenningar där. Roos gaf
för adjutantssysslan 5 000 dal., men Thesslöf hade erbudit at
deponera för sysslan 2 500 d:r k:mt och kunde icke betala de
21—690285
316 1772, juli 18.
Thesslöf.
5 000 d:r, som hon verkeligen kostade. Efter nu uti regementet
vore lieutenantsvacance, så kan Thesslöf utan accord få
fändriks indelning och nästa rena vacance ersätta Pensionscassan,
hvad hon nu bör utbetala, så blifver ingen lidande.
Hr Carpelan, Carl Ephraim: Redan 1761 har
Kongl. M :ts bref kommit til regimenterne, som tydeligen stadgar,
at stabsfändrikar skola komma til indelningar framför
underofficerare. Thesslöf på denne grund söker en ledig indelning,
hans ansökning anmäles hos Chefen, men Chefen går
honom förbi och sätter i stället en ung underofficerare på förslag.
Det vöre ju at göra uppenbart våld på medborgare. R. o.
A. vore för billigt sinnade at ej öma en redlig medborgares så
orättvisa förtryck och äfven hos de andre stånden recommendera
hans uprättelse. Til den ändan hade Hr Carpelan projecterat
et extractum protocolli, som til de andre stånden kunde
afgå, om det vinner R. o. A. bifall.
Hr Göös, Lorentz, holt sig vid hvad han redan sagt,
nämligen at Thesslöf vore lidande; dock at Pensionscassan för
hans lidande ej borde komma i mistning. Men at svårt vore at
nu säga, på hvad grunder Secrete Deputationen pålagt cassan
denne ersättning; där före som han ej kände skälen därtil, yrkade
han, at Secrete Deputationen måtte sig däröfver förklara,
då han sedan ville yttra sig om hvar ersättningen skulle
tagas och om Justitiecancelleren därvid borde få någon befattning.
Hr Ridder storm förmodade icke annat, än at brefvet
om placerade officerare vore med Österbottns Regimente communicerat,
och i den öfvertygelsen erkände han, at Fändricken
Thesslöf verkligen vore lidande och borde på uprättelse.
Mén frågan, om Pensionscassan bör betala för Thesslöf accordssumman,
kunde han icke decidera nu, ty i första påseendet
tycktes det vara obilligt. Efter de andre stånden kanske
redan afgjordt saken, ville han ogjärna förhala Thesslöfs uprättelse;
därför kunde den genast bifallas. Hvad åter angingo
ersättningen, så borde densamma tagas af dem, som varit
skuld til Thesslöfs lidande, hvaröfver altså Secrete Deputationen
ytterligare må varda hörd, innan R. o. A. tager sitt beslut.
Hr Gripenberg, Carl, biföll äfven uprättelsen för
Thesslöf.
317
Thesslöf, men som Thesslöfs lidande icke kommit ifrån Arméens
Pensionscassa, så kunde ock cassan icke besväras med
ersättningen, och det så mycket mindre som berörde cassa
egenteligen tilhörde Krigsbefälet och således borde vara fri
för någon befattning af Ständer, så länge Krigsbefälet ej först
blifvit hördt däröfver. Billigast synes, at de, som varit vållande
til Thesslöfs lidande, få ersätta honom, hvad han därigenom
förlorat, det kunde annars blifva prejudicat, mera känbart
för Pensionscassan hädanefter, om hon vid alle sådane
casus skall svara för ersättningen. Och efter tre stånd redan
skola hafva bifallit betänkandet, blifver det angelägit genom
en deputation at communicera dem R. o. A. beslut, bedja dem
skona Pensionscassan och at lika med R. o. A. remittera ersättningsfrågan
til Secrete Deputations närmare yttrande.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, hade väl
hördt en eller annan gång påstås, at Riksens Ständer ej skulle
befatta sig med Arméens Pensionscassa, men visste likväl, at
det skedt, och borde den icke undandragas Riksens Ständers
högsta styrelse, på det ej må formeras status in statu. Om
Fändriken Thesslöf utur cassan får penningar til sitt förestående
accord, är därföre ej sagt, at cassan skall förlora. De
penningar, cassan icke bör ega, kan hon icke sägas förlora, om
hon dem återbetalar. Det tilhör cassans föreståndare at tilse,
det cassan får sitt igen, örn hon utbetalar mera, än hon emottagit;
och än mera är det deras skyldighet så begå, at döde
personer ej få pension och accord, ty därigenom blifver cassan
mera lidande. Om Roos ej blifvit adjutant framför Thesslöf,
så hade cassan ej fådt 5 000 utan allenast 2 500 d:r k:mt, ty
mera kunde icke Thesslöf åstadkomma. At sätta regimentschefen
Hr Fältmarskalken Marks von Wurtemberg, en herre,
hvars berömlige och långlige riket gjorde tjenster gör honom
hos alle högt skattad, under fiscalisk action vore en obillighet,
så mycket större som man ännu ej känner de skäl, hvilke kanske
hindrat bemälte Fältmarskalk at sätta Fändriken Thesslöf
på förslag. Om en embetsman, sådan som Hr Fältmarskalken
Marks von Wurtemberg, sättes under Justitiecancelleren
och sedan befinnes oskyldig, hvem skall sedan vara honom
ansvarig för den tort, han härigenom lidit, och hvad repara
-
318 1772, juli 18.
Thesslöf.
tion kan han väl få? At undvika desse och flere olägenheter,
som af något praematurerat steg kunde följa, och at ej uppehålla
Fändriken Thesslöf uti sin rätt til befordran, om hvilken
alle lära vara ense, vore bäst at bifalla betänkandet, at
Thesslöf får indelning och lön vid nästa vacance uti regimentet,
at Pensionscassan förskjuter penningarne, om det skall
ske genom accord, och at cassan får sine penningar igen vid
nästa vacance utan accord.
Frih. von Essen, Friedrich, föreslog den utvägen
at hos Kongl. Maij :t i underdånighet anhålles, det Thesslöf
jämte befordran får ersättning för den accordssumma, han
därvid torde komma at utbetala, ifrån det stället, där det efter
anstäld undersökning befinnes, at man vållat hans lidande.
Då kommer R. o. A. lättast ifrån at nämna hvarken Justitiecancelleren
eller Pensionscassan, och detta beslut kunde hos
de andre stånden til bifall recommenderas.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, påstod häremot, at
Kongl. Maij :t öfver Thesslöfs underdånige besvär hördt Chefen
och sedan faststält förslagen; således är Chefen tilräckligen
hörd, tillika med alle vederbörande, flere skäl emot och
med än de, som redan hos Kongl. Maij :t förevarit, lära icke
finnas, och dem bör deputation alla hafva sedt, så at et ytterligare
hörande icke kan lända til at befria Pensionscassan
ifrån en utgift, den hon aldrig bör vidkännas, utan må R. o. A.
på de skäl, sorn redan äro kände, för at ej vidare uppehålla
saken, nu utan mera omgång taga detta i hans tanka billiga
beslut och pålägga Chefen, som verkligen felat, at hålla Thesslöf
skadelös. At härtil äfven förmå de andre stånden hade Hr
Carpelan projecterat et extractum protocolli, hvilket han nu
ville upläsa.
Hr Gripenberg, Carl: Cassan blifver verkligen lidande,
om hon för Thesslöf skall betala ut 5 000 d:r k:mt, om
ej til mera, så blifver det på interesset för den tiden, som förlöper,
til dess hon af en ren vacance får sin ersättning. Huru
Thesslöf såsom secondofficerare kommit at, som det föregifves,
betala ut 2 500 d:r kunt, kunde Hr Gripenberg icke inse;
men det kände han, at Pensionscassans utgifter voro visse, inkomsterne
däremot ovisse, och ofta hade hon största svårig
-
Thesslöf.
319
het at få in sine fordringar. I allmänhet kunde den reflexion
göras, at accorder trycker hela corpsen af officerare i arméen,
utmärglar släkterne och genom de flere särskildte interessen,
som däruti concurrera, sätter svenske arméen uti en slags trögare
rörelse, då det skall gälla. Därföre äro efter allmän önskan
författningar tagne at blifva af med dem; men hur kan
det någonsin ske, så länge rena vacancer skola betala de accorder,
som förut skedt, om Pensionscassan skall ersätta de
fel, embetsman begår? Hr Gripenberg biföll därföre Frih. von
Essens förslag, och at betänkandet behålles hos R. o. A. til vidare
utan påskrift, men et extractum protocolli afgår til de
andre stånden med detta förslag. Hr Gripenberg vore öfvertygad,
at de häruti gjorde R. o. A. til viljes.
I anledning häraf gjordes nu proposition och bifölls Fändriken
Thesslöfs uprättelse enligt betänkandet; men frågan om
hans ersättning för accordssumman, som han kommer at utbetala,
enligt det af Frih. von Essen gifne förslag, besvarades
med Ja och Nej.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, yrkade at få R. o. A.
beslut uti ersättningsfrågan så stält, at Pensionscassan tydligen
befrias för all utgift men Chefen, som felat, pålägges at
betala Thesslöfs accordssumma, och upläste et extractum
protocolli, som han i detta afseende projecteradt.
Hr Gripenberg, Carl, begärte detta project på bordet.
Frih. von Essen, Friedrich: Ehuru detta project
vore til sine grunder både godt och rättvist, så kunde R. o. A.
dock icke antaga det för sitt, innan åtskilligt, som däruti influtit,
blifvit tilbörligen utredt, pröfvat och bevist. Vore därföre
bäst at blifva vid saken och ej blanda för mycket ang:de
Pensionscassan och dess hushållning samt angående Chefens
förseende, som ännu tarfvar både utredning och bevis. Det
vöre i hans tanka kortast at säga, det Thesslöf bör få uprättelse,
men Pensionscassan icke besväras med accordssumman,
utan at Kongl. Maij :t efter skedd närmare undersökning
därom i nåder förordnar, hvem Thesslöf bör få den af. Går R.
o. A. längre, så blifver så månge vidlyftigheter dragne in uti
saken i de andre stånden, at i stället för at befordra Thesslöfs
rätt uppehälles densamme därigenom.
320 1772, juli 18.
Thesslöf.
Hr Göös, Lorentz, instämde med Frih. von Essen och
trodde, at man ej borde tala så positift til de andre stånden
om Krigsbefälets rättigheter med Pensionscassan, som det upläste
projectet syntes göra.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus, anmärkte, at
denne sak icke hördt til Secrete Deputationens uptagande, ty
den hade först sisth höst blifvit uti Rådkammaren afgjord; at
Pensionscassan icke hade rättighet upbära någre accordspenningar
i ren vacance, efter en placerad officerare bör få den
vacante indelningen och lönen, som innom regementet yppas,
utan accord, om han ej vil betala, hvad andre gifva, då vacance
genom accord existerar; at Regimentschefen, som vore en
man kommen til hög ålder och boende 70 mil ifrån regimentet,
borde ursäktas för det, som vid hushållningen uti regimentet
kunde vara at påminna. At Thesslöf, om han skall
njuta accordssumma, borde efter reglementet få 2 500 men
icke 5 000 d:r k:mt; slutandes häraf, at hvad det projecterade
extractum protocolli innehölle, ännu icke kunde antagas som
til fullo bevist.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolf, ömmade, at R.
o. A. skulle använda så mycken tid på denne sak; den anginge
5 000 d:r k:mt, men dagen, som därmed förspilles, kostade
riket til riksdagens underhållande långt mer än 5 000 d:r. Han
ville väl medgifva dem, som af nit för rättvisan påstå straff på
embetsman, som ej iakttagit, hvad det åberopade brefvet förmår.
Men så bör man ock påminna sig, at denne embetsman
är medborgare, och at ingen bör ohörd dömas. Hr Leijonmark
vore ganska benägen at bifalla Fändriken Thesslöfs uprättelse;
men om embetsman för något förseende häruti skall dömas,
så måste han upskjuta därmed och remittera saken tilbakars
til Secrete Deputationen. Lättast och billigast at komma
ifrån densamme voro altså at bifalla, hvad Frih. von Essen
föreslagit.
Hr Lode, Otto Willhelm: Ehuru han vore ense uti
at frälsa Pensionscassan ifrån utgift, kunde han dock icke antaga
det, som Hr Carpelan til den ändan projecteradt, ty uti
samma project voro flere saker uptagne, än som verkligen hos
R. o. A. kommit under ventilation. Chefen har aldrig blifvit
hörd öfver det, som nu är i fråga. Vore det hörande nog, som
Thesslöf.
321
skedt i Kongl. M:ts Rådkammare, så behöfdes hos Riksens
Ständer icke någon deputation at utreda saker, utan kunde de
likaså lätt genast upläsas och afgöras in plenis. Om Thesslöf
får 5 000 d:r k:mt til accord, så får han verkligen mer, än han
behöfver utgifva. Nog kunde detta alt remitteras til närmare
utredande i Secrete Deputationen, men at hjelpa Thesslöf til
snart slut, hvarmed han verkligen vöre bäst tjent, tilstyrkte
Hr Lode R. o. A. at bifalla Frih. von Essens tanka.
Frih. Marks von Wurtemberg, Carl Eugenius:
Om proposition blifver efter Frih. von Essens tilstyrkande,
hade han ej något däremot. Det trodde han likväl böra
anmäla, at aldrig någre penningar för desse accorder blifvit
lämnade uti Hr Fältmarskalkens Marks von Wiirtembergs
händer, at han altså aldrig kunde vara ansvarig för det, han
icke emottagit. Förbehållandes sig för öfrigt at skrifteligen til
protocollet få bevisa Hr Fältmarskalkens oskuld i detta mål.
Hr Baron och Landtm, gjorde nu ånyo följande proposition
:
Bifaller R. o. A. Secrete Deputationens betänkande i den delen,
som angår Fändriken Thesslöfs uprättelse, och at hvad
accordssumman angår, som bemälte Fändrik kan komma til
at utbetala, hos Kongl. Maij :t i underdånighet anhålles om
den nådige anstalt, at sedan vederbörande hörde blifvit, som
detta i någor måtto angå kan, så at utrönt är, hvem som til
Thesslöfs ledne prejudice vållande varit, han då förhjelpas
må til ersättning för sin kostnad och sitt lidande. Hvilket R.
o. A. beslut samma deputation, som skall afgå angående Capitainen
Malm, äfven har at hos de andre stånden anmäla och
til bifall recommendera.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, begärte extractum
protocolli til förvarande af Pensionscassans rätt, och at ingen
påskrift måtte göras på betänkandet, innan extractum protocolli
blifvit justerat och gillat.
Härom försäkrade honom Hr Baron och Landt m., hvaruppå
proposition med Ja besvarades.
Enligt detta beslut blef extractum protocolli upsatt i följande
form:
S. d. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 16
Junii innevarande år, hvaruti tilstyrkes, at placerade Fändri
-
322 1772, juli 18.
Thesslöf.
ken vid Kongl. Österbottns Infanterieregemente Carl Henric
Thesslöf, som tvänne resor blifvit förbigången vid uprättandet
af förslager til ledige adjutantssysslor innom regementet,
til hvilke han sig anmält, och underofficerare i det ställe [t]
på förslaget upförde, hvarigenom han verkligen förlorat uti
sin befordringsrätt, måtte til uprättelse erhålla fändriks indelning
och lön, då han sig därtil anmäler, på det sätt at Arméens
Pensionscassa förskjuter til den vid sådant tilfälle erforderlige
accordssumman 5 000 d:r k:mt, som cassan sedermera
vid yppande ren vacance återfår.
Uti den delen, som angår Fändriken Thesslöfs uprättelse
genom den föreslagne befordran til fändriks indelning och
lön, fant R. o. A. ingen svårighet at bifalla deputationens betänkande;
men vidkommande den frågan, huruvida Arméens
Pensionscassa skulle förskjuta Thesslöf de til et kanske förestående
accord erforderlige 5 000 d:r k:mt, mötte den omständighet,
som R. o. A. icke kunde lämna utan anmärkning,
nämligen huruvida det vore med billighet öfverensstämmande,
at Arméens Pensionscassa, som på intet sätt kan sägas
hafva bidragit därtil, at Thesslöf uti sin befordringsrätt kommit
at stå tilbakars, borde belastas med den ersättning, sorn
honom därföre rätteligen tilerkännas bör, eller om icke, ifall
någon funnos hafva til hans lidande varit vållande, densamme
snarare borde förklaras skyldig at svara för ersättningen.
Men som ännu outredt är, om genom någons åtgärd eller
försummelse Thesslöf blifvit lidande; så fant R. o. A. sig icke
kunna uti ersättningsfrågan gå längre, än at hos Hans Kongl.
Maij :t i underdånighet må anhållas om den nådige anstalt, at
sedan vederbörande, som detta i någor måtto angå kan, blifvit
hörde, så at utrönt är, hvem som til Fändricken Thesslöfs ledne
préjudice vållande varit, bemälte Fändrik må förhjelpas til
ersättning af den accordssumma, som han för sin nu tilstyrkte
fändrikslön och indelning kan komma at utbetala.
Hvilket äfven hos sine respective medstånd R. o. A. til bifall
hörsamt, tjenst- och vänligen velat recommendera. Ut
supra.
12. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
29 Junii sidstl., hvaruti tilstyrkes, at de vid Amiralitetet i
Volontärregementen. Pardonsplakatet. 323
Carlscrona varande tvänne Volontaireregimenter, som hittils
utgjordt tolf compagnier men af så olika styrka, at somlige
compagnier innehållit 88 och andre 75 man, måtte til mera
ordnings vinnande i tjenstgörning och jämlikhet i förmåner
och tunga för compagniecheferne fördelas i 10 compagnier på
hvarje regemente, tilsammans tjugu compagnier, och et jämt
antal femtio man på hvart compagnie, corporaler, trumslagare
och gemene inberäknade. Hvilken författning efter hand, och
så fort de nuvarande companiechefs afgå, kunde ställas i fullbordan
enligt et därtil författat project, som vid detta extractum
protocolli var bilagt, och hvarigenom bevises, at kronan
på denne förändring årligen vinner en besparing af 960 d:r
s:mt. Läses i afskrift ibland bilagorne til denne dagens protocoll.
Proposition gjordes och Secrete Utskottets extractum protocolli
bifölls.
13. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den 5
Junii nästförledne ang:de pardonsplacatet. Hvaruti ståndet
förklarar, at det, som vid denne kongl, kröningen utfärdas,
bör blifva lika med det vid kongl, kröningen 1751 utfärdade,
allenast med den tilläggning, at ifrån denne kongl, nåds åtnjutande
undantagas de, som för begångne olagligheter vid
riksdagsmannavalen blifvit til ansvar stälde, samt at ståndet
bifaller, hvad Prästeståndet tillagt, då de, som öfvat svek och
bedrägeri emot Banquen, undantagas ifrån pardonsplacatet,
nämligen efter de orden emot Banquen äfven det ordet och
andre.
R. o. A. fant för godt at förblifva vid sitt den 3:dje sidstl.
Junii tagne beslut.
14. Uplästes ånyo det i sidste pleno på bordet lagde Justitiedeputationens
betänkande af den 22 Martii innevarande år
ang:de Kongl. Maij:ts nådiga resolution af den 27 Martii förb
år, hvarigenom Collega scholae här vid Stockholms Trivialschola
Magister Lars Quist bibehålies vid den erhållne scholaemästaresysslan
i Enköping framför Vice Scholaemästaren
därstädes Eric Welstadius.
Sedan deputationen vidlyftigt jämfört Magister Quists och
Wellstadii förtjenster och funnit denne senares vida öfvervägande
den förres, tilstyrker deputationen ändring uti åfvanbe*
324 1772, juli 18. Quist och Wellstadius.
rörde Kongl. Maij :ts resolution, så at Wellstadius ofördröjeligen
erhåller fullmakt på åfvanberörde scholsemästaresyssla
och Quist därifrån afträder samt godtgör Wellstadius af
scholaemästarelönen så mycket, som svarar emot den tiden,
han orättmätigt varit däraf i mistning. Och som den collegasysslan
vid Stockholms Stora Schola, Quist innehaft, redan
lär vara til en annan bortgifven, så finner deputationen, det
höra Hrr Riksens Råd och de Consistorii ledamöter i Upsala,
hvilke vållat denne Quists olaglige befordran, ersätta honom
skadestånd och så mycket i underhåll om året, som svarar
emot lönen för collega primse classis vid Stockholms Trivialschola,
hvilket varit hans förra syssla, och det intil dess han
efter förtjenst och skicklighet kan varda befordrad, hvarom
Consistorium i Upsala dock så fort som ske kan bör draga
försorg.
Hrr Riksens Råds förklaring i detta mål, som vid betänkandet
var bilagt, uplästes jämväl.
Ledamöterne af R. o. A. uti deputationen, som varit af en
olika mening med de tre stånden, hade ock bilagt deras votum,
författadt af Hr Lagmannen och Riddaren Falkenberg,
hvaruti vises, at Quist i anseende til nedlagt arbete vid Stockholms
Trivialschola och i Gefle egde flere tjensteår än Welstadius,
som allenast förestådt en privat barnaschola i en sokn,
innan han blef skolemästarens vicarius i Enköping, samt at
Quist genom en disputation, den han 1759 i Upsala utgifvit
och försvarat, visat framför Wellstadius academiske prof af
lärdom och kundskap; hvarföre och desse hrr ledamöter finna,
at Hrr Riksens Råd och pluraliteten i Consistorio i Upsala
gjordt rätt, och at således vid Kongl. Maij :ts nådiga resolution
må förblifva.
Dessutom uplästes Borgareståndets i denne sak afgifne extractum
protocolli af den 11 Maji sidstl., hvaruti til betänkandet
i så måtto lämnas bifall, at Magister Quist befrias at så
mycket af skolemästarelönen Wellstadius godtgöra, som svarar
emot den tid, han däraf varit i mistning; och som Quist
går i mistning af skolemästaresysslan, han nu innehafver,
utan at kunna igenfå den, han förr innehaft, hvilket likväl
icke kan sägas ske genom något hans förvållande, så skulle
han hos Kongl. Maij :t i underdånighet anmälas at erhålla
Nordencrantz. Sekreta utskottet.
325
skyndesam befordran til någon anständig syssla, då han sig
därtil anmäler, jämte det han imedlertid åtnjuter den lön,
som för honom af Justitiedeputationen är föreslagen. Alle
desse handlingar finnas at läsa ibland bilagorne til denne dagens
protocoll.
Vid öfvervägande af detta mål fant väl R. o. A. rättvist at
bifalla sine ledamöters i deputationen mening; men som detta
icke kunde verka något uti Expeditionen emot de tre ståndens
bifall på betänkandet, så vidtog R. o. A. den utvägen at
foga sig til Borgareståndets mening såsom den lindrigaste,
hvaröfver proposition gjordes och med Ja besvarades.
15. Anmältes, emottogs och infördes på vanligt sätt en deputation
ifrån Prästeståndet, sex personer. Probsten Kröger,
som förde ordet, pr[aemissis] pr [aemittendis] gaf tillimma,
at Prästeståndet beslutit, det en liten deputation af
alle fyra stånden, bestående endast af fyra personer af hvart
stånd, skulle sättas för at under skärskådande taga Commercerådet
Nordencrantz upgifter rörande rikets financeverk,
hvarvid skulle adjungeras en uti finance- och kammarverket
öfvad och kunnig man at gå deputationen tillhanda; samt at
deputationen vid förelagd tid af tre veckor borde komma til
plena med sitt arbete och yttrande.
Äfven hade Prästeståndet förehaft Bondeståndets uti extractum
protocolli begärte förklaring öfver Riksens Ständers
yttrande om Bondeståndets påstående at få 25 ledamöter i
Secrete Utskottet och däröfver yttrat sig, at det af Riksens
Ständer brukade ordet Bondeståndets hörande involverade
både jus deliberandi och decidendi samt at det brukade ordet
Riksens Ständer förmoda medförde hos Ständer den ovilkårlige
skyldighet af verkställighet, så at det skall ske.
Deputationen besvarades af Hr Baron och Landtm, med
vänligt löfte, at när desse mål förekomma, R. o. A. icke lära
underlåta at göra den reflexion på det Högvördige Prästeståndets
beslut, som vederbör. Afträdde häruppå ledsagad som
vid ankomsten.
16. Hr Baron och Landtm, anmälte, at Hr Gyllenstorm,
som genom en svår sjukdom blifvit mycket oroad til sine sinnen
och enligt R. o. Ars beslut under den tiden lämnat sit säte
och stämma på Riddarhuset til en annan, nu vore til hälsan
326 1772, juli 18.
Gyllenstorm.
återstäld och begärte at få sitt ställe ånyo intaga, och at den,
som nu sutte för famillen, vore därmed nögd.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig, trodde det vara
emot Riddarehusordningen at efter den förste månaden ifrån
riksdagens början således byta om; dessutom vore R. o. A. antal
redan mer än tillräckligt at afgöra alle saker.
Frih. Marks von Wurtemberg, Carl Eugenius,
trodde bäst vara, at R. o. A. förblifva vid sitt om Hr
Gyllenstorm tagne beslut, så at om han är restituerad, bör han
återfå sitt säte och stämma.
Frih. Bunge, Sven: Det vöre icke genom Hr Gyllenstorms
egit förvållande, som en annan fädt på Riddarehuset
intaga hans ställe, utan genom siukdom; är han restituerad,
bör han få det igen, därom kunde Riddarehusdeputationen
bäst undersöka, hvarföre ock frågan borde dit remitteras.
Hr Baron och Landtm, gjorde proposition, at detta remitteras
til Riddarehusdeputation, som, ifall Hr Gyllenstorm
befinnes hafva återvunnit sin hälsa, lämnar honom at åter intaga
sitt säte och stämma för famillen på Riddarehuset. Hvilken
med Ja besvarades.
17. Hr Baron och Landtm, gaf tilkänna, at R. o. A. protocoll
rörande Secrete Deputationens betänkande angående
Hrr Riksens Råd och nu vore efter R. o. A. befallning tryckt
och funnes vid ingången til Riddarehussalen at köpa.
Hr Schönberg, Anders, anholt härvid, at R. o. A.
ville förena sig at taga exemplar häraf, på det boktryckaren
icke måtte för felande afsättning göras ovillig at en annan
gång trycka, hvad som kan påfordras.
18. Uplästes Räkenskapsdeputationens betänkande af den 5
nasti. Martii ang:de Slottsskrifvaren i Vesterås Nils Hellberg,
som genom Kongl. Maij :ts nådiga resolution af den 28 Januarii
1771 blifvit pålagd at ersätta all den afgång, som öfver stege
en half kappe på tunnan af den under hans förvar i Vesterås
kronomagazin satte spannemål år 1768, samt dessutom vara
Kongl. Maij :t och kronan vederhäftig för 147 tunnor 5 1/2
fjerding råg och 89 tunnor 2 1/4 fjerding korn, dem Våhla
sokns invånare af magazinsbehållningen fädt låna och bordt
dit ersätta men i stället, efter frami. Landshöfdingen Insenstjernas
anstalt, blifvit af denne allmoge lefvererad til Gy
-
Hellberg.
327
singe bruk, utan at bem:te Landshöfdinge densamma sedermera
til kronan ersatt.
Deputationen yttrar sig häröfver, at hvad det förste eller afgången
på spannemålen angår, så emedan densamme, hvilken
rå blifvit inlagd uti de fuktige magazinsrummen, enligt attest
af dem, som efter Vesterås Magistrats föranstaltande på Hellbergs
begäran däröfver hållit besiktning, tagit hetta och ovänligen
blifvit hopflisad, så at Hellberg ofta nödgats låta schyffla
den utur det ena rummet i det andre, hvilket gjordt större
undermål, än på rå säd vanligen falla kan; ty finner deputationen
i en så särskildt casu, at Hellberg enligt 1688 års kongl,
bref och åfvanförmälte resolution bör skyldig kännas at ersätta
endast den afgång, som öfverstiger en kappe på tunnan.
Hvad åter vidkommer den af framledne Landshöfdingen
Insenstjerna til Gysinge bruk tagne spannemål, så emedan
Hellberg icke bordt åtlyda Landshöfdingens härom utfärdade
ordres, då de icke varit vederbörligen contrasignerade; ty bör
han vara Kongl. Maij :t och kronan för samma spannemål ansvarig,
honom dock obetagit at om ersättningen hålla sig til
Insenstjerniske sterbhuset.
Härvid var bilagt en deputationens ledamots särskildte votum,
som i anseende til den af Landshöfdingen Insenstjerna
disponerade spannemål icke finner billigt at lägga tyngden
af ansvaret på magazinsbetjenten, som borde lyda sin förmans
befallning, som genom tidige förslager och räkningar, hvilke
uti Landscancelliet blifvit godkände, gifvit tilståndet tilkänna,
utan fast mera synes böra falla på Landshöfdingen, som
efter 33 § i sin instruction eger tilsyn öfver kronomagazinerne,
och Landshöfdingeembetet i Vesterås, som ej påskyndat
lånets inbetalande.
Hr Göös, Lorentz, erkände, at Landshöfdingen, som
egde kronans magaziner uti länet under sin tilsyn, borde ock
vara ansvarig för hvad han därutur disponerade, och tilstyrkte
därföre bifall uppå det särskildte votum; dock at därföre
icke borde blifva landshöfdingens skyldighet at mäta sjelf ut
och in spannemålen.
Proposition gjorde til bifall på det särskildte votum, som
med Ja besvarades.
19. Hr Baron och Landtm, afträdde kl. 3/4 til 12 at i un
-
328 1772, juli 18. Deputationers andraganden.
derdånighet upvakta Kongl. Maij :t, och Grefve Lewenhaupt,
Charles Emil, intog ordförandestället.
20. Anmältes, emottogs och infördes en deputation, 8 personer
stark, ifrån Bondeståndet, hvilken pr[aemissis] pr[aemittendis]
öfverlämnade följande ståndets extracta protocolli
och dem til bifall recommenderade.
1 :mo. Om arbete af de Smedstorps berustade säteri underlagde
hemman.
2:do. Om heman under Börringe kloster.
3:tio. Om de så kallade mötespenningar, som af rotehållare
utbetalas.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och Ordföranden
samt afträdde, ledsagad på vanligt sätt.
21. Den deputation, som enligt R. o. A:s beslut i dag skulle
afgå til de andre stånden ang:de Secrete Deputationens betänkande
såväl om Capitain Malms tour sorn Fändriken
Thesslöfs uprättelse, upropades nu.
Härvid påmintes, at som Bondeståndets extracta protocolli
såväl ang:de Smedstorps dagsverken som Börringe hemman
torde innehålla sådant, som förtjente R. o. A. upmärksamhet,
så kunde denne til de andre stånden afgående deputation äfven
få commission at begära, det de ville upskjuta med at företaga
desse mål, til dess R. o. A. fädt sig öfver deni yttra.
Detta bifölls.
Deputationen afgeck nu, och då densamma efter någon
stund återkom, berättade, at uti alle tre stånden blifvit låfvadt
alt afseende på R. o. A. yttrande öfver de tvänne Secrete
Deputationens betänkande; at uti Prästeståndet ännu icke
voro ankomne Bondeståndets extracta protocolli uti Smedstorps-
och Börringesakerne, och at uti Borgareståndet blifvit
låfvat häruti vilja göra R. o. A. til viljes och dröja. Uti Bondeståndet
hade deputationen ej nämnt desse mål.
22. Företogs åter det den 7 [o: 11] förl. Maji sidstl. förehafde
mål ang:de Assessorens i Kongl. Götha Hofrätt Samuel Gustaf
Qveckfeldts altsedan 1765 års riksdag oafgjorde påstående om
tour, säte och stämma framför Hofrättsrådet uti bem:te
Kongl. Hofrätt Johan Willhelm von Schaeij och Assessorerne
Christopher Risell och Johan Caspar1 von Böhmen, uti hvilket
mål Assessoren i samma Hofrätt Ehrenpohl med Qveckfelt
1 Skall vara: Casper Ludvig.
S. G. Queckfeldt.
329
gör gemensam sak och enahanda påstående om tour, säte och
stämma framför Risell och von Böhnen.
Det betänkande, som R. o. A. deputerade öfver detta mål
afgifvit och den 7 sidstl. Maji blifvit lagdt på bordet, uplästes
nu ånyo, och hvaruti för Ehrenpohl tilstyrkes säte, stämma
och tour framföre von Böhnen och Risell, samt för Qveckfelt
framför Ehrenpohl, Risell och von Böhnen, men bibehåller
Hofrättsrådet von Schaeij uti sin redan egande tour framför
dem alle. Och som Qveckfeldt dessutom genom det, at Assessoren
Hummelhielm, som var yngre än Qveckfeldt, fädt år
1764 accordera sig til lagman, blifvit i sin tour emot Hummelhjelm
lidande, hemställes, at Qveckfeldt måtte få lagmans eller
hofrättsråds fullmakt af samma dag som Hummelhjelm
eller d. 15 Aug. 1764, dock utan prejudice för andre meriterade,
som betänkandet alt vidlyftigare utförer och kan läsas
härvid bilagdt.
Hr Qveckfeldt, Samuel Gustaf, uprepade, hvad
han genom flere vidlyftige memorialer, hvilke uti den vid detta
mål samlade acten finnas bilagde, redan anfördt; dock kunde
det minsta af hvad han sade höras til protocollet, efter han
hade svagt målföre och ibland R. o. A. icke regerade någon
synnerlig tystnad. Det man däraf kunde fatta var at bevisa 1 :o
sin tour framför von Böhnen, som han påstod vara yngre i
tjenst och fem veckor sednare än han assessor, nemligen ej
förr än i Augusti månad, ehuru fullmakten blifvit antidaterad
och af samma dag som Qveckfeldts den 29 Junii 1762; 2:do
framför Lagman Hummelhjelm, som äfven egde mindre tjensleår
än Qveckfeldt, vore yngre assessor och, då han blef lagman,
medgifvit Qveckfelt tourén framför sig; 3:tio framför
Hofrättsrådet von Schaeij, efter Qveckfeldt vid 1760 års riksdag
redan klagat öfver von Schaeij s befordran til protonotarius
och för denne ledne prejudice skall af Riksens Ständer
fädt uprättelse; och at v. Schaeijs sedan erhållne secreterarefullmakt
icke bör betaga verkan af denne uprättelse. Sluteligen
recommenderade Hr Qveckfeldt sin sak til billigt och rättvist
afgörande och afträdde.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolf: Som denne tourtvist
vore vidlyftig och inveklad emellan 5 personer, så hade
330 1772, juli 18. S. G. Queckfeldt.
han för mera redighet upsatt sine tankar skrifteligen, dem
han nu upläste, lydande som bilagt finnes (Bil. 23).
Frih. Posse, Gustaf Mauritz: Som han vore med
alle desse competerande innom et verk kammerat, så kände
han saken ganska väl; det vore uti densamma så mycket
skrifvit mot och med, at den snarare därigenom kan förvillas
än uplysas, därföre ej underligt, om olika meningar sig yppat.
Men om man reducerar altsammans til sin naturliga kärfhet,
så blifver det redigt. At alle vid 1760 års riksdag blifvit af Riksens
Ständer immediate befordrade och fädt sine fullmakter
daterade den 29 Junii 1762, är ostridigt; at de altså alle på en
dag fingo sitt inträde uti Kongl. Götha Hofrätt, är äfven så
onekat; i den händelsen borde de efter författningarne få tour
och säte innom Hofrätten efter sine förre fullmakters värdighet;
det är ock erkändt, at den lagen har Kongl. Götha Hofrätt
fölgdt, och Kongl. Maij :t har gillat Hofrättens göromål,
den lagen lära icke Riksens Ständer nu in casu vilja uphäfva,
altså är decision lätt. Hvad desse herrars tour och competence
sins emellan utom Hofrätten til andre embeten angår, så lärer
därom icke nu vara någon fråga. Risell skall ega säte enligt
sin fullmakt näst efter Hummelhjelm, som altid haft säte
framför Qveckfeldt; von Böhnen blef ifrån häradshöf dinge
assessor, som altid är värdigare än auditeur, hvarifrån
Qveckfeldt befordrades. När von Böhnen i 10 år uti Hofrätten
innehaft säte framför Qveckfeldt, så vore det mera än sensibelt
at nu flytta honom efter. Frih. Posse bad, at militairen,
som så väl kände egenskapen af tour innom en corps, ville
öma detta, at ej den ena må rida framför den andra. Det verkade
ej annat än oenighet och trätor emellan embetsbroder,
hvarigenom det allmännas tjenst måste lida. Hummelhjelm
blef lagman genom et af Ständer tillåtit accord, han betalte
därföre 15 000 plåtar; det var Qveckfeldt tilbudit, men han
ville då ej ut med penningarne, nu nyttjar han detta som en
prejudice at utan afgift få samma befordran och tour, ehuru
all billighet säger, at volenti non fit injuria. Frih. Posse slöt
med at begära bifall på Hr Lejonmarks votum eller votering.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, fant däremot
hrr deputerades betänkande grundat och begär te däruppå
bifall eller votering.
S. G. Queckfeldt.
331
Frih. Reuterholm, Gustaf, som varit en ibland R.
o. A:s deputerade öfver denne sak, påminte, at Queckfelt
verkligen genast klagat, då von Böhnen gådt honom förbi til
häradshöfdinge, och altså eger öppen talan. När Qveckfeldt
erhölt sin expedition ifrån Riksens Ständer om assessors fullmakt,
så var von Böhnens avancement til assessor ännu icke
hos Kongl. Maij :t anmält och kom ej in förr än i Augusti
1762, ehuru fullmakten sedan blef för honom antidaterad. At
Qveckfeldt erbudit betala samma penningar som Hummelhjelm,
ehuru hans anbud ej blef hördt. Hvad Ehrenpohls
tour anginge, vore den laglig framför von Böhnen, efter han
fädt den af Riksens Ständer. En 10-årig usurpation borde ej
blifva skäl på von Böhnens sida. Frih. Reuterholm conciuderade
af detta och det mera, som deputerades betänkande innehölle,
at därpå begära proposition til bifall.
Den blef ock gjord men med Ja och Nej besvarad. Hvarföre
Hr Grefven och Ordföranden författade och upläste följande
voteringsproposition:
Den, som bifaller R. o. A. deputerades betänkande ang:de
den af Assessorerne Qveckfeldt och Ehrenpohl väckte tourtvisten,
skrifver Ja. Den, det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej,
bifalles Hr Leijonmarks memorial, som åberopar sig 1769 års
Secrete Deputations betänkande. Hvilken siste mening af flere
begärtes at den måtte tilläggas.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig, protesterade emot
tilläggningen, efter han aldrig hördt samma betänkande upläsas.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolf, bad, at enhvar
måtte få justera proposition efter innehållet af sin mening.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig, insisterade och
trodde alt nog vara med proposition på memorialet; han kunde
ej votera öfver et betänkande, som han aldrig hördt.
Hr Bergenskjöld, Carl, påminte, at Hr von Böhnen
ej borde tala i saken, efter han vore syskonbarn med Assessoren
von Böhnen, som den angeck, och begärte tilläggningen.
Hr Jerlström, Carl Friedrich, hade väl ej hördt
1769 års betänkande men vore ej emot at de, som voro af den
meningen, måtte få justera sin contraproposition, allenast at
22—690285
332 1772, juli 18—22. S. G. Queckfeldt. G. A. Giertta.
då i proposition tillägges de orden: som åberopar sig Riksens
Ständers beslut vid 17601 års riksdag.
Frih. Reuterholm, Gustaf, nekade icke at skrida
til votering men kunde icke antaga i contraproposition at votera
öfver et document, som han aldrig hördt.
Hr von Nackreij, Olof, påstod, at aldrig någon pluralitet
kunde imponera honom at votera öfver et betänkande,
som ännu ej blifvit upläst. Därföre om 1769 års betänkande
nödvändigt skulle intagas i contraproposition, så borde man
skjuta up med voteringen til nästa plenum, då först läsa det
omtalte betänkandet och sedan votera.
Hr Bergenschöld, Carl, samtyckte bärtil, dock
med förbehåll, at sedan betänkandet vore läst, man genast
utan vidare discourse måtte skrida til votering.
Detta samtycktes på skedd proposition, hvarefter R. o. A.
åtskildes kl. öfver tu eftermiddagen.
År 1772 den 22 Juli i.
Onsdag.
Plenum kl. 8 förmiddagen.
Närvarande i Hr Baron och Landtm :s ställe Grefve Levenhaupt,
Charles Emil.
Protocollet för den 12 Maji sidstl. justerades.
1. Uplästes et af Commendanten i Christianstad öfverstelieutenanten
och Riddaren af Kongl. Svärdsorden G. A.2 Gierta
ingifvit memorial, hvaruti han i anledning af et ifrån Secrete
Utskottet inkommit betänkande ang:de en ständig coinmendants
förordnande på Sveaborgs fästning i Finland, och
hvartil Secrete Utskottet föreslår för detta Capitainen vid
Kongl. Lifgardiet och Riddaren af Kongl. Svärdsorden Hr
[Carl Niclas]3 Carpelan, föreställer, at til Hans Kongl. Maij :t
må hänskjutas at bortgifva detta commendantskap til den,
som efter förtjenst och skicklighet därtil kan finnas berättigad;
då han tiltrodde sig, såsom äldste öfverstelieutenanten i
1 Skall vara: 1769. Jfr sid. 352.
2 Enligt memorialet rättat från förlagans: G. C.
2 Betänkandet.
Stiernvall. Montgomery.
333
arméen och ibland commendanter, vara så snart därtil värdig
som någon annan, eller ock at honom til uprättelse äfven måtte
meddelas öfverstefuilmakt med lika rättighet som de andre
commendanterne af öfversteposterne. Med detta memorial begärte
Hr Gierta at få gå til de andre stånden, som beviljades,
och lades imedlertid memorialet til acten.
2. Uplästes et af Hr Johan Reinholdt Taube ingifvit memorial,
hvaruti han anmäler, at ehuru R. o. A. bifallit Secrete
Deputationens betänkande om öfverstelieutenants fullmakt
för Majoren Ulfclou, RyLtmästaren örnschöld samt Majorerne
Strömhielm och Stjernvall, så hade likväl i anseende til de
öfrige respective ståndens bifall endast för Ulfclou och örnsköld
expedition til Kongl. Maij :t blifvit stäld för desse sidstnämde
allena. Och som Majoren Stjernvall, hvilken jämte
krigsförtjenster egde flere tjensteår än örnsköld, härigenom
märkligen uti sin befordringstour blefve tilbakars satt, så anholt
han, at R. o. A. ville hos de andre respective stånden söka
utverka öfverstelieutenants fullmakt för Majoren Stjernvall
af samma dato som Hr Ryttmästaren örnschöld och Hr Majoren
Ulfclou.
Likaledes uplästes et af Frih. (!) Friedrich Willhelm Taube
ingifvit memorial, hvaruti han föreställer, huruledes genom
den Ryttmästaren örnschöld och Majoren Ulfclou beviljade uprättelse
Majoren vid Lifdragoneregementet Robert Montgommerie
blifvit lidande i sin tour, och anhåller altså, at honom
lika rätt måtte vederfaras som Majorerne Ehrenmalm och Baron
Tilas, så at han lika med dem och Ryttmästaren örnschöld
undfår öfverstelieutenants fullmakt, tour och competance
ifrån den 24 October 1769.
Äfven uplästes et af Biskoppen i Calmar Doctor Carl Schröder
ingifvit memorial, hvaruti han visar det lidande, hvaruti
Secondmajoren vid Kongl. Lifregementet och Riddaren Axel
Diedrich von Rosen blifvit försatt genom Ryttmästaren Örnschölds
befordran, och föreslår, at honom samma uprättelse
som Majorerne Tilas och Ehrenmalm må förunnas.
Uppå desse memorialer begärte en del af herrarne bifall,
andre remisse til Secrete Deputationen.
Hr Grefven och Ordföranden föreslog, om icke R. o.
A. för at komma ifrån alle desse memorialer ville påminna sig
334 1772, juli 22. C. D. örnskölds befordran.
sitt beslut, at Ryttmästaren örnschölds och Major Ulfclous
uprättelse icke skulle lända äldre och bättre förtjente til préjudice;
och då sådant redan hos de respective medstånden
blifvit til bifall recommenderat, så kunde nu ytterligare genom
en deputation hos dem begäras, at alle desse memorialer
måtte under et sådant beslut begripas.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, fant detta godt nog;
men som det ej kunde blifva någon expedition genom et munteligt
anmälande, så begärte han, at et extractum protocolli
härom måtte affärdas.
Häruti instämde ännu flere och begärte proposition.
Hr Ulfclou, Abraham Hindrich: Den uprättelse,
som Riksens Ständer mig förunnat, är uppå min redan vid
1765 års riksdag gjorde ansökning om uprättelse för leden
prejudice genom nu varande Hr öfverstelieutenanten Ählbergs
befordran mig nu beviljad, hvilken 1761 erhölt Riksens
Ständers föreskrift; ty denne min ansökning har alt sedan legat
oafgjord; på lika sätt förhåller det sig med Ryttmästaren
Örnsköld. Han och jag hafva bevakat vår rätt; skulle nu R. o.
A. genom et extractum protocolli vilja förmå sine respective
medstånd at gifva öppen väg at söka reparation åt alle dem,
som kunna komma och påstå sig böra ega tour framför mig,
så skulle de äfven få densamma framför Öfverstelieutenanten
Ahlberg, och då vore sådant at uphäfva, hvad vid 1761 års
riksdag Riksens Ständer beslutat för Öfverstelieutenant Ahlberg.
Hr von Vicken, Johan Evert: Frågan om Hr
örnschöld består i tvänne delar, 1 :o hans tour som officerare
i arméen, 2 :o som ryttmästare i regementet. När Hr Ryttmästaren
örnschöld bevarat sin rätt för dem, som avancerat men
äro yngre officerare än han, så är det billigt, at deras rätt, som
äro äldre i regementet, af Riksens Ständer bevaras; Höglofl.
R. o. A. beslut är altså rättvist och lika så rättvist, at desse
memorialer, som anmäla flere officerare, hvilke förmenas
vara äldre än Ryttmästaren örnschöld, remitteras til Secrete
Deputationen, at där pröfvas må, hvad rättigheter til befordran
desse herrar i anseende til Ryttmästaren örnschöld kunna
ega; at gå med et extractum protocolli i generelle termer,
fruktade han skulle medföra olägenhet och den confusion, at
C. D. örnskölds befordran.
335
alle, som anmält sig eller hädanefter kunna anmäla sig vara
préjudicerade genom örnsköld, blifva öfverstelieutenanter,
hvilket aldrig kan vara R. o. A. tanka.
Hr Jerlström, Carl Friedrich: När R. o. A. beslutat,
at Ryttmästaren örnsköld och Majoren Ulfclou skulle
blifva öfverstelieutenanter utan äldre och bättre förtjentes
préjudice, så är beslutet juste. At Riksens Ständers beslut
icke blifvit lika med R. o. A:s, förorsakar väl, at nu efteråt
memorialer inkomma om flere, som sägas vara préjudicerade
genom Hrr Ulfclou och örnschöld; skulle desse antingen uptagas
och remitteras eller ock bifallas, så komma andre, som
säga sig vara äldre, och påstå samma rätt, då således sökandes
antal skulle öka sig dageligen. Hr Jerlström trodde det ej vara
Riksens Ständers göromål at gå uti en special detail om personer
och pröfva alt sådant; utan holt före bäst vara at gå
med et extractum protocolli til de andre respective stånden af
sådant innehåll, at som R. o. A. uti sitt beslut ang:de Hrr örnschöld
och Ulfclou förbehållit äldre och bättre förtj ente deras
rätt och nu flere memorialer inkommit ang:de officerare, som
genom desse herrars befordran skola blifvit lidande, men R.
o. A. ej trodde, at det tilhörde Riksens Ständer lägga härvid
speciel hand, så ville R. o. A. hafva recommenderat sitt beslut
til bifall hos sine respective medstånd, hvarigenom kunde
undanrödjas det, som skulle hindra Kongl. Maij :t at efter närmare
pröfning tillägga enhvar den rätt, som han i tour och
befordran för Ryttmästaren örnschöld ega bör.
Hr Leijonanker, Friedrich Willhelm, conformerade
sig härmed, ty däraf fölgde, at alle de, som vore
äldre och bättre förtj ente än Hrr örnschöld och Ulfclou, fingo
lika fullmakt med dem.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolf, anmälte, at hvad
Riksens Ständer beslutat ang:de Hrr örnschöld och Ulfclou
redan gådt genom Expeditionsdeputationen, så at däruti hvarken
borde eller kunde göras någon ändring. Skulle nu i anledning
af inkommande memorialer blifva vid ethvar en ny pröfning,
så kunde hända, antingen at alle sökande blefve gjorde
til öfverstelieutenanter eller ock at ibland dem, som sökte
uprättelse, kanske någre trängde sig fram utan at hafva därtil
så fullkomlig rättighet, hvilkas befordran åter gofve anled
-
336 1772, juli 22. C. D. örnskölds befordran.
ning til andre och nye klagomål. På det sättet blefve aldrig
riksdagen slutad. Det vore altså rådeligast at en för alla gånger
taga det beslut, at Riksens Ständer aldrig ville befatta sig
med tjensters förgifvande.
Hr Billberg, Otto Friedrich, förestälte, at man
icke borde blanda Hr örnschöld och Hr Ulfclou, ty de inkomne
memorialer gingo alle ut på uprättelse i anseende til Hr
örnschölds befordran, som, ehuru laglig, dock blifvit honom
meddelt på andre grunder än de, hvarpå Hr Ulfclou erhåliit
sin. Därföre borde ock extractum protocolli vara stäldt uti
generelle termer och i följe af R. o. A. beslut innehålla, at Hr
örnschölds befordran icke mätte ligga äldre och bättre förtjente
i vägen. Därigenom kunde man blifva af med alle de
ansökningar, som ännu kunna vara på bane, hvilke, om R. o.
A. hvar för sig skulle granska, kunde man snart komma at
blifva en urskillningsdeputation.
Hr von Vicken, Johan Evert, förklarade sig nögd
at gå ifrån remisse til Secrete Deputation, och at i det ställe et
extractum protocolli måtte affärdas, som förbehåller alle
äldre och bättre fört jente sin rätt. Hr Ryttmästaren örnschöld
hade uti arméen fädt sin tour som öfverstelieutenant, men
som ryttmästare hade han innom regementet sin tour. Uti
bägge desse delar borde han njuta sin fullmakt och tour utan
äldre och bättre förtjentes prejudice. Då blifver han öfverstelieutenant
i arméen men ryttmästare i regementet.
Nu begärtes proposition, som af Hr Grefven och Ordföranden
gjordes i följe af discourserne:
Bifaller R. o. A., at enl. R. o. A. tagne beslut uppå Secrete
Deputationens betänkande om Hrr örnschöld och Ulfclou et
extractum protocolli afgår til de andre respective stånden,
som förklarar, at den Ryttmästaren örnschöld förlänte öfverstelieutenantsfullmakt
icke måtte medföra någon tour framför
äldre och bättre förtj ente, så at i händelse af de respective
ståndens bifall expedition därom må kunna til Kongl. Maij :t
afgå.
Detta besvarades med Ja, och som extractum protocolli icke
kunde hinna at genast blifva upsatt, så påmintes, om icke en
deputation nu förut måtte hos de öfrige respective stånden
anmäla detta extractum protocolli, annars kunde hända, at de
C. D. örnskölds befordran.
337
inkomne memorialer uti något stånd blifva upläste och afgjorde
nu förut.
Hvilket bifölls.
Någre yrkade äfven, at deputation skulle begära, det expeditionen
om Ryttmästaren örnschöld och Hr Majoren Ulfclou
icke måtte blifva af Hrr Talemännen underskrefven, innan
öfver R. o. A. extractum protocolli de andre respective stånden
sig utlåtit.
Men af andre påmintes häremot, at underskrift icke borde
hindras uti en sak, som R. o. A. med påskrift lämnat ifrån sig
och i alle 4 stånden vore afgjord.
Till deputationen utnämdes:
Frih. Ridderstolpe, fullm. Hr von Vicken.
Hr Ulfsax.
Hr Adelhielm.
Hr Nordencreutz.
Hr Langman.
Hr Hederstierna.
Extractum protocolli, som i conformité af detta beslut upsattes,
lydde som följer:
S. d. Sedan Riksens Ständer uppå deras Secrete Deputations
tilstyrkande funnit Majoren och Riddaren af Kongl. Svärdsorden
Hr Ulfclou samt Ryttmästaren vid Kongl. Lifregementet
och Riddaren af Kongl. Svärdsorden Hr örnschöld berättigade
at såsom uprättelse undfå öfverstelieutenants fullmakt och
tour; så hafva genom åtskillige inkomne memorialer hos Riksens
Ständer blifvit anmälte flere officerare, hvilke uti deras
befordringsrätt skola blifva genom denne förlänte uprättelse
lidande.
Men som det icke är med regeringslagen öfverensstämmande
eller kan vara möjeligt, at Riksens Ständer immediate uptaga
och pröfva alle deras ansökningar, som kunde förmena
sig genom den Ryttmästaren örnschöld tildelte öfverstelieutenantsfullmakt
vara préjudicerade, utan tilhörer det Kongl.
Maij :t at efter befordringslagarne tildela enhvar sin rätt; altså
och på det ingenting måtte vid en sådan pröfning ligga
Hans Kongl. Maij :t i vägen, ty fant R. o. A. skäligt at förklara,
at den Ryttmästaren örnschöld förlänte fullmakt ej må ligga
338 1772, juli 22. Fredenstierna. Hungersnöd.
äldre och bättre fört jente officerare i vägen utan komma blott
som en caractere at anses.
Och skulle sådant genom extractum protocolli hos de öfrige
respective stånden anmälas med vänlig anmodan, at de med
R. o. A. häruti behagade sig förena. Ut supra.
3. Uplästes et af Hofrättsrådet Hr Adam Fredenstierna ingifvit
memorial, hvaruti anföres, huruledes hans framledne
fader, Présidenten i Kongl. Svea Hofrätt Hr Adam Fredenstierna,
under sin nästan 70-årige tjenstetid ej hunnit samla
så mycket, at hans efterlefvande 4 oförsörgde döttrar, bem:te
Hr Hofrättsråds systrar, däraf kunna hafva deras nödtorftige
uppehälle; och anhåller därföre om en sådan pension för
hvardera af dem, som utmärker Riksens Ständers ynnest och
välvilja för framledne Hr Présidenten.
Detta remitterades til Secrete Utskottet.
4. Secrete Utskottets hemställande uti extractum protocolli
af den 13 Julii sidstl., at de Hrr Riksens Råd, som nu trädt i
Rådkammaren, måtte i anseende til deras för den infallne
kongl, kröningen gjorde ovanlige och oundvikelige stora kostnad
undfå rådslönen beräknad ifrån datum af deras kallelsebref,
däruti likväl inberäknat, hvad de af sine förre löner upbära,
til dess efter författningarne riksrådslönen bör dem tilfaila,
dock at sådant icke må tjena för framtiden til préjudicat,
uplästes och bifölls.
5. Uti extractum protocolli af d. 13 Julii, som uplästes, gaf
Secrete Utskottet vid handen, at til afvärjande af ännu flerestädes
påstående spannemålsbrist och hungersnöd Secrete Utskottet
ej funnit annan utväg, än at af Banquen må lämnas et
förskott af en tunna guld til de nödlidande orters undsättning.
Detta bifölls.
6. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den 9
Julii sidstl., hvaruti förmäles, huruledes Directeuren vid gamla
Ostindiska Compagniet och Commendeuren af Kongl. Vasaorden
Nicolas Sahlgren uppå en dess egendom på landet vöre
sinnad anlägga et barnhus, hvaräst et visst antal barn af bägge
könen komme at emottagas och upfostras i synnerhet til
skickelige arbetare i lands- och trädgårdsskötsel, hvartil han
ämnade anslå hela den egendomens afkomst jämte flere he
-
Sahlgren.
339
mans räntor och dessutom räntan af ethundradetusende d:r
s:mts capital, och at bemälte Directeur anhållit få til säkerhet
för inrättningen insätta detta capital i Länebanquen at där
evärdeligen stå oförryckt emot samma ränta, som Banquen
för sådane capitaler ad pios usus i det högsta betalte, Secrete
Utskottet, i förmodan at Riksens Ständer med all välvilja lära
anse Directeuren Sahlgrens berömlige, för riket nyttige och
honom så mycket hedrande upsåt, tilstyrker bifall på hans
ansökning.
Hr Silfverhielm, Adam Friedrich, biföll ej
allenast betänkandet, utan ock, som denne Directeuren Sahlgrens
gärning vore så berömlig och så sällsynt af en privat
man, at det vore det första exempel i Sverige, så hemstälte
han, om icke uppå allmän bekostnad måtte slås en medaille
med sinnebild, lämpad efter sakens beskaffenhet til evärdelig
åminnelse af denne Directeuren Sahlgren så mycket hedrande
gärning, samt därjämte at Kongl. Maij :t emot bem:te Directeur
häröfver förklarar sitt synnerlige nådige välbehag.
Häruppå begärtes proposition, som af Grefven och Ordföranden
i conformité med hvad Hr Silfverhielm föreslagit
blef gjord och med Ja besvarad.
Hr Jerlström anholt, at den deputation, som skulle afgå
om Ryttmästaren örnschölds befordran, äfven måtte recommendera
detta beslut til de andre respective stånden.
Hvilket bifölls.
Extractum protocolli upsattes i följe häraf och afgeck til de
andre stånden, så lydande:
S. d. Föredrogs hos R. o. A. Secrete Utskottets extractum
protocolli af den 9 uti innevarande månad, hvaruti Secrete
Utskottet anmäler Directeurens vid det förste Ostindiske
Compagniet och Commendeurens af Kongl. Vasaorden Hr Niclas
Sahlgrens föresats at uppå en sin landtegendom inrätta et
barnhus, hvaruti et visst antal barn af bägge könen komma at
emottagas och upfostras i synnerhet til skickelige arbetare i
landt- och trägårdsskötslen, til hvilken inrättning han ej allenast
öfverlämnade denne landtegendom och flere hemmansräntor
utan ock et capital af 100 000 d:r sunt, hvilket capital
han därföre begär at få uti Riksens Ständers Banque insätta
emot den ränta, barnhuset til evärdelig nytta, som Banquen
340 1772, juli 22. Sahlgren. Österman.
för länebancocapitaler ad pios usus i det högsta betalt. Hvilket
Secrete Utskottet tilstyrker, at det måtte bifallas.
R. o. A. kunde icke annat än med välbehag anse en för riket
så nyttig inrättning och hvilken med så mycket mera skäl förtjente
det allmännas fullkomligaste erkänsamhet, som den är
uti sitt slag den förste och den anseenligaste, som af en privat
medborgare här i riket blifvit stiftad.
R. o. A. fant altså skäligt ej allenast at bifalla Secrete Utskottets
extractum protocolli utan ock at därvid göra den tillläggning,
at hos Hans Kongl. Maij :t Riksens Ständer i underdånighet
måge anhålla, det täcktes Kongl. Maij :t emot Directeuren
och Commendeuren Sahlgren förklara sitt synnerliga
och nådiga nöje öfver denna hans berömlige inrättning samt
därjämte foga den nådige anstalt, at en medaille blifver slagen
med en tjenlig och til detta tilfälle lämpelig sinnebild och öfverskrift
at såmedelst bevara minnet af denne Directeur Sahlgrens
så berömlige gärning, och at af samma medaille et
exemplar, slagit i guld honom tilställes såsom et vedermäle af
Kongl. Maij :ts nåd och det värde, Riksens Ständer sätta uppå
denne hans hederlige gåfva til det allmänna och sitt fädernesland.
Hvilket R. o. A. hos sine respective medstånd äfven hörsamt
tjenst- och vänligen härmedelst velat til bifall recommendera.
Ut supra.
7. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 7
Julii sidstl., hvaruti anföres, huruledes sedan den vid Strängnäs
Gymnasium efter förste instiftelsens lydelse inrättade medicinae
lectoren, som tillika skall vara provincialmedicus i
Lifgedinget, ånyo år 1765 kommit i gång, så hade den år 1767
antagne Lectoren Doctor Österman1 i brist af nödig fond icke
mer än för de förste tvänne åren kommit at njuta den honom
anslagne lönen. Secrete Utskottet, som finner inrättningen
både nyttig och nödig, föreslår, at de 300 d:r sant, som ifrån
början varit Medicinae Lectoren Doctor österman1 til lön anslagen
af medicinalfonden, böra därvid förblifva, och i hvad
denne fond ej skulle vara tilräcklig til de på densamme anslagne
löner, sådant i lika proportion fördelas på alle lönerne,
1 Enligt betänkandet ändrat från förlagans: Osterman.
Österman.
341
då medicinae lectoren får fyllnaden af de i stiftet inflytande
lazarettsmedel; af eloquentiae lectionens lön, 100 tunnor
spannemål och et praebendae, anslås 70 tunnor spannemål til
medicinae lectionen och resten, 30 tunnor spannemål, förblifver
lön som förr för en lector. Hvilken likväl al tid bör tilfalla
den yngste; och til fyllnad anslås medicinae lectoren 18 1/2
tunna årligen af den spannemål, som hospitalet genom den
nya tiondesättningen vunnit. Och at Doctor österman i ersättning
för den lön, han måst sakna, njuter af medicinalfonden
eller någon annan tilgång efter Kongl. Maij :ts nådige bepröfvande,
enär sådant utan statens gravation kan ske, den saknade
lönen 300 d:r s:mt om året i penningar, men de årlige 37
tunnor spannemål, som han bordt upbära, betalas genom hälften
af hospitalsförkofringsspannemålen in natura eller med
penningar efter hvarje års markegång, men den andre delen
ersättes af de i stiftet behållne och odisponerade lazarettsmedel,
kommandes Strängnäs Domkyrka at gå i förskott såväl
för säden som penningarne och sedan få sin betalning af hospitalet
och lazarettsfonden, så fort tilgången hinner inflyta.
Sluteligen omrörer Secrete Utskottet Biskoppens Doctor Serenii
berömlige omsorg, som förskaffat Gymnasium och provincen
et ansenligt legatum af 24 000 d:r kunt och at Consistorium
bör erkänna detta samt vörda Kongl. Maij :ts nådige
författning, hvarigenom lönerne vid Gymnasium blifvit stälde
i det skick til allmän och ungdomens nytta, hvaruti de böra
vara, efter första fundatoris Högstsal. Konung Gustaf Adolphs
författning.
Hr Lejonmark, Gustaf Adolf: Såvida inrätt
ningen
ej allena är til lection vid Gymnasium utan ock därjämte
practisk at vårda och sköta människors lif och hälsa, så
bör den bifallas såsom billig och nyttig.
Hr de Frietzckij, Claes: Om R. o. A. vill befordra
detta, lärer blifva nödigt för at få expedition at bifalla Presteståndets
påskrift, som gör någon liten ändring uti Secrete
Utskottets tilstyrkande.
Han upläste häruppå denne påskrift, så lydande: Bifallit i
öfrigit; men hvad årlige anslaget af hospitalet angår, så bör
det ej blifva högre, än hvad andre hospitaler i stiftet bestå,
nemi. 12 tunnor spannemål och ersättning af bristande tvänne
342 1772, juli 22. Mälaren. Durchfart. A. F. Silfverhielm.
års lön i et för alt 300 d:r sant för hvardera året 1770 och
1771 och det af de i stiftet innestående lazarettsmedel.
Häruppå begärtes proposition, och bifölls denne Högvördige
Prästeståndets påskrift.
8. Uplästes Prästeståndets extractum protocolli af den 4
Julii sidstl. ang:de den skada, tre rikets provincer lida af vattnets
flödande i Mälaren, at därföre en canal och durchfart
måtte vid Södertelje öpnas til vatnets afledande med slussverk
efter den plan, Kongl. Maij :t för godt finner at fastställa,
och at byggnaden må til entreprenade utbjudas vare sig för
inländsk eller utländsk man.
Detta remitterades til Secrete Utskottet.
9. Uplästes et af Probsten Breding1 ingifvit memorial ang:de
en durchfarts öppnande utur sjön Vettern förbi Söderköping
til Saltsjön, såväl at afleda det öfverflödige vattnet som at lätta
communicationen emellan rikets provincer.
Hr de Frietzckij, Claes, begärte, at Riksens Ständers
expedition vid 1765 års riksdag ang:de denne durchfart
och Kongl. Maij :ts i anledning däraf utfärdade nådige bref
måtte anskaffas och emedlertid denne sak hvila.
Härtil samtycktes.
10. Uplästes Justitiedeputationens betänkande af den 6 Julii
sidstl. uti den af Kongl. Maij :t af dömde sak emellan Assessoren
Jacobson och Handelsmannen Nissens sterbhus i Götheborg
ang:de arf.
Därjämte en ledamots vidlöftige votum.
Hr Jerlström begärte detta på bordet.
11. Föredrogs Secrete Deputationens betänkande af den 16
Junii sidstl., hvaruti på anförde skäl tilstyrkes, at Fändricken
Adam Friedrich Silfverhjelm, som vid återbesätt jandet af en
ledig blefven öfver jägmästarebeställning uti Cronobergs och
Jönköpings län blifvit förbigången, måtte til uprättelse hugnas
med öfverjägmästare namn och tour samt försäkran om
den hädanefter först ledig blifvande öfver jägmästarebeställning,
hvarom han sig anmälandes varder samt, ifall indragning
af jägeriestaten ske skulle, åtnjuta lika förmåner med de
öfrige öfverjägmästare, som kunna dem i stället tillagde blifva.
Detta bifölls.
1 Enligt memorialet ändrat från förlagans: Brelin.
Göteborg. Hovbetjäningen.
343
12. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den 6
Maji 1772 med project til en förordning, huru hädanefter med
borgmästare, rådmans och stadssecreterares samt flere Borgerskapets
val i Götheborg må förhållas.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph, fant svårighet
vid detta förordnande; han visste ej, om Götheborgs stads invånare
blifvit däröfver hörde, och om det voro ordenteligit, at
innan vederbörlig beredning föregådt, ståndet projecterat en
sådan förordning.
Hr de Frietzckij, Claes: Sedan R. o. A. bifallit
project til förordningen om riksdagsmansvalen i städerne, så
vore denne inrättad efter samma principe och borde man ej
tvifla, det Götheborgs stads fullmäktige iakttagit Borgerskapets
rätt at blifva hörde, innan Borgareståndet gillat denne
förordning. Han trodde altså, at man utan betänkande kunde
densamma bifalla.
Proposition blef gjord och projectet til valordningen bifallit.
13. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
19 Maji sidstl. ang:de betjeningen vid Kongl. Maij :ts förre
furstelige stat och deras löner hädanefter.
Hvad livréebetjeningen angår, som icke varit i tjenst antagen
före 1766 och altså underkastade den författning, som då
gjordes, at denne hofbetjening skulle kunna utur tjensten upsägas,
håller Secrete Utskottet före at de nu blifva upsagde
och njuta som andre tjenstehjon laga fardag.
Den öfrige hof- och oeconomiebetj eningen så af man- som
qvinnkön anser Secrete Utskottet berättigade at blifva flyttade
på Kongl. Maij :ts eller Hennes Maij :ts Enkedrottningens
stat, så fort ledigheter sig yppa, och imedlertid bibehållas vid
deras löner och förmåner efter stat.
Hofsecreteraren Johan Daniel Schult bibehålles altså utom
de honom tillagde förmåner af inquartering, ved, ljus och contoirshyra
vid sitt arfvode 400 d:r s:mt årl. och den så kallade
deputat 2 d:r s:mt om dagen, hvaremot han är förbunden at
biträda i Kongl. Nedre Borgrätten som ledamot.
Hofcammereraren Mobach och Hofcammereraren och Casseuren
Zierman åtnjuta sine innehafvande förmåner, den förre
500 d:r och den sednare 400 d:r s:mt samt vanlig deputat
344 1772, juli 22. Hovbetjäningen. Rosenborg.
2 d:r sunt om dagen hvardera; men skola vara förbundne at
lil nästa riksdags slut hafva bragt alle dem tilhörande räkenskaper
i ordning, då de dem tillagde förmåner skola uphöra.
Hofqvartermästaren och Oeconomiehofmästaren T. Groth,
Hofbokhållaren Gustaf Benkman, Hofcontrolleuren Anders
Berchman, Taffelteckaren Öberg och Mundskänken Fristedt
bibehållas äfven vid sine förre förmåner.
Hofintendenten Piper njuter ock orubbad sin innehafvande
halfve hofqvartermästarelön, til dess hela lönen blifver ledig,
recommenderas för sin nit i tjensten til Kongl. Maij :ts nådige
ihugkomst och dessutom för sin upsikt i kongl, vedgården
undfår årligen ifrån detta årets början 10 famnar björkved,
hvarmed han bör åtnöjas, til dess Kongl. Maij :t finner godt at
vdd yppad ledighet hugna honom med deputat och något rum
på Kongl. Slottet.
Hvad Secrete Utskottet häruti tilstyrkt blef bifallit.
14. Den afgångne deputation återkom och Hr von Vicken
berättade, at de respective ståndens Talemän ville afbida
R. o. A. utlåfvade extracta protocolli, innan de afgjorde de
mål, som desse extracta protocolli angingo. Men hvad underskriften
på expeditionen om Herrar örnschöld och Ulfclou
vidkommo, så vöre den redan gjord, så at däruti nu ej kunde
ske ändring.
15. Handels- och manufaclurdeputationens betänkande af
d. 16 sidstl. Junii uplästes nu, hvaruti tilstyrkes, at Capitainen
Anders Rosenborg, som erhållit privilegium at vid sitt manufacturverk
Kloster i Husby socken i Dalarne tilverka så kallade
öfA-erskäraresaxar, måtte få exportationsprsemier, sedan
han erhållit privilegium at anlägga en ämneshammare til äggjärnssmide,
hvarom han på behörig ort bör sig anmäla.
Härvid uplästes äfven et särskildt votum af en deputationens
ledamot Hr Lagmannen Plaan, som finner på anförde
skäl Capitainen Rosenborg berättigad at få hugna sig af utskeppningsprasmier
och disconträttighet lika med hvad för
Kronoinspectoren Paqualin tilstyrkt blifvit af deputationen
uti et betänkande af den 1 Maji1 innevarande år, som den 26
därpåföljande hos R. o. A. blifvit upläst och lagt på bordet,
nämligen 30 d:r k:mt för Irvar öfverskäraresax, som vid Husby
Klosters bruk förfärdigad blifver.
1 Enligt betänkandet rättat från förlagans: 7 Maji.
Rosenborg.
345
Äfven et af Hr Adlerhjelm ingifvit memorial, som tilstyrker
bifall uppå detta särskildte votum.
Likaledes et af Hr Riickerschöld, som biföll de i betänkandet
tilstyrkte exportationspraemier men tilstyrkte afslag uppå
ämneshammareinrättningen såsom stridande emot Riksens
Ständers beslut af den 3 Sept. 1771 om nya smidesinrättningar.
Handels- och manufacturdeputationens omnämnde betänkande
för Kronoinspectoren Paqualin uplästes äfven ånyo.
Hr de Frietzckij, Claes: Om Handels- och manufacturdeputationen
uti denne sak behagat öfverlägga med
Bergsdeputationen, så hade icke kunnat blifva för densamma
obekant, at såväl vid 1765 som 1769 års riksdag är beslutit, at
ansökningar om nya smidens anläggande ej få antagas, mindre
beviljas, til förekommande däraf at rikets skogar ej för
mycket måtte medtagas och järnet falla i underpris. R. o. A.
lära altså ej emot desse författningar vilja bifalla, at Rosenborg
får anlägga en ny ämneshammare, utan blifver bäst at
hålla sig vid Hr Plaans votum, då vinner Capitain Rosenborg
detsamma i förmåner, som Kronoinspectoren Paqualin uti
lika omständigheter vunnit.
Hr L e j o n a n k e r, Friedrik Wilhelm, instämde
med Hr de Frietzckij til alla delar.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolf, deducerade saken
efter bergsordningarne omständeligen och beviste, at icke
något nytt smide kunde erhållas, utan at förut undersökt blifvit,
om tilräcklig tilgång vöre på tilräcklig skog til kolning,
tackjärn och vatten, utan at de redan anlagde och privilegierade
hammare däraf lida i sine behof; men som detta är ej förutgådt,
hvilket nödvändigt bör ske genom Kongl. Bergscollegii
föranstaltande, och at välbemälte kongl, collegium uti en sådan
fråga förut blifver hördt; så tilstyrkte Hr Leijonmark afslag
uppå ansökningen om en ämnes- och manufacturhammares
inrättande men bifall på tilverknings- och exportationsprsemier
för öfverskäraresaxar, lika som det för Kronoinspectoren
Paqualin blifvit beviljadt i Manufacturdeputationen.
Hr Billberg, Friedrich Otto, conformerade sig
med Hr Leijonmark, undantagande hvad exportprsemierne
346 1772, juli 22. Rosenborg.
angingo; ty 30 d:r för hvar öfverskäraresax i prsemium gjorde
endast varan dyr innom riket, då man måste betala först
dess värde och sedan exportpraemium därutöfver, om man
här behöfde köpa sådane saxar. Hvilket åter gåfve anledning
til lurendrejeri, då man utifrån kunde få dem för bättre köp.
Hr Rosenborg må altså få tilstånd at tilverka sådane saxar
men ingalunda någre exportationspraemier.
Hr von Vicken, Johan Evert: Uti frågan om ämnes-
och manufacturhammaren bade det ostridigt ålegat Handels-
och manufacturdeputationen at samrådas med Bergsdeputationen;
men som sådant ej sked t och det vore obilligt neka
en medborgare, om han sjelf eger kol, tackjärn och vattudrag
til öfverflöd, som ej redan äro disponerade til andre
verk, at ej få använda dem til egen och det allmännas nytta,
då han det vill, så vore det förhastadt at af slå betänkandet i
den delen, utan borde det återremitteras til Handels- och manufacturdeputationen,
som i sammanträde med Bergsdeputationen
hade at utarbeta et nytt betänkande enligt de då befundne
omständigheter, utan at det förre må därvid i vägen
ligga.
Frih. Bunge, Sven: Då förordningarne emot nytt smides
anläggande äro tydelige, så kunde R. o. A. med säkerhet
afslå den delen om ämnes- och manufacturhammaren och bifalla
Hr Plaans votum så mycket mer, som Capitainen Rosenborgs
verk lågo på en ort, hvarest det är ganska angelägit at
vårda skogarne både för nu och för framtiden.
Häröfver gjordes proposition, men den besvarades med Ja
och Nej.
Hr Billberg, Friedrich Otto, påstod, at Bergsdeputationen
borde yttra sig, och ville ej heller bifalla exportationsprsemier.
Hr Lagersvärd, Friedrich: När privilegium på
ämneshammaren afslås, så behöfde icke Bergsdeputationen
höras. Och hvad exportprsemierne för öfverskäraresaxarne
vidkommo, at prisen på dem därföre här inrikes skulle stegras
eller de kunna för bättre köp lurendräjas ifrån utrikes orter;
så consumerade hvar klädesfabriqueur af dem så litet, at det
ej gjorde för hvar och en någon synnerlig object at därföre
exponera sig för alle lurendrägeriets farligheter.
Rosenborg. Paqualin.
347
Proposition gjordes nu ånyo uppå Frih. Bunges med de fleres
tillstyrkande, hvilken och med Ja besvarades.
Och upsattes i conformité häraf genast följande påskrift på
betänkandet, som för R. o. A. uplästes och gillades.
Dito bifallit, at Capitainen Rosenborg undfår lika förmåner,
som Handels- och manufacturdeputationen för Kronoinspectoren
Paqualin uti betänkande af den 1 Maji innevarande år
tilstyrkt; men hvad angår en ämneshammares anläggande vid
Klosters manufacturverk, så varder sådant såsom stridande
emot författningarne afslagit.
16. Sedan Handels- och manufacturdeputationens betänkande
af den 1 Maji sidstl. af den anledning, som redan förmält
är, blifvit ånyo för R. o. A. upläst, ang:de Kronoinspectoren
Paqualins ansökning om visse förmåner vid sitt privilegierade
öfverskäraresaxsmide i Afvestad, så företog sig R. o.
A. nu äfven detsamma til afgörande. Deputationen förmäler
däruti, at Paqualin, som för billigt pris, näml. stycket å 200
d:r k:mt, såldt inrikes sådane saxar, hvilke i godhet aldeles
svara emot de utländske, och erbudit sig at af dem årligen utskeppa
åtminstone 300 stycken, anhållit om hjelp til denne
sin inrättning samt om privilegium til säker besittning däraf,
såväl som af det ståltrådsdrageri, han inrättat, at förfärdiga
kardetråd. Hvaröfver deputationen tilstyrker, 1 :o at utrikes
öfverskäraresaxars införskrifning må förbjudas til nästa riksdag,
dock emot förbindelse af Paqualin at emot goda ombyta
de saxar, som, sedan han dem föryttrat, kunde finnas felaktige,
och at ej oskäligen stegra deras pris, hvaröfver Kongl.
Commercecollegium borde hafva tilsyn. 2:do. At utom de Paqualin
redan beviljade tilverknings- och exportationspraemier
må han äfven af de under Järncontoiret stående licentmedel
njuta 90 d:r k:mt disconträttighet för hvarje approberad sådan
sax, som han tilverkar, och Commercecollegium åläggas
at genom correspondance på utrikes orter med svenske agenter
och consuler skaffa honom afsättning utrikes. 3 Rio. At
det lån af 4 000 d:r s:mt, som vid sidste riksdag blifvit honom
beviljat, må han med det honom beviljade tilverkningspraemium
10 d:r s:mt för hvar sax efter hand på det sätt betala, at
af hvarje 10 d:r s:mt af dragas fem, och om då skulden innan
sex år blifvit betalt, njuter han sedan fullt ut samma prse
23—690285
-
348 1772, juli 22. Fot jägarekåren.
millin. 4:to. At han til sin anlagde ståltrådsfabrique får privilegium
och försäkran om oqvald besittning på det honom
härtil privilegierade inrättningsstället; men hvad hans begäran
angår om privilegium på förädling af andre rå inhämske
metaller, så bör han, innan någon inrättning därtil anställes,
förut hos vederbörande kongl, collegium anmäla, hvad slags
tilverkning han tänker åstadkomma, samt behörigt tilstånd
därtil på vanligt sätt söka och afbida.
Detta deputations tilstyrkande bifölls.
Betänkandet läses ibland bilagorne til denne dagens protocoll.
17. Hr Ridderstorm, Carl Fredrich, anholt at
få sitt den 15 Julii ingifne memorial upläst angående en tilökning
vid Generalmajorens Zöge von Manteufels värfvade
regemente af tvänne majorer och tvänne stabscapitainer. Det
blef altså upläst men af flere begärt på bordet.
18. Upläste Hr Tigerstedt, G. Friedrich, et memorial,
hvaruti han önskar förklaring öfver R. o. A. beslut uppå
det af Hr Hästesko ingifne memorial om tour för officerarne
vid Fotjägarecorpsen. l:o. Om denne tour til byte in i arméen
skall räknas ifrån corpsens primitiva inrättning eller
2:o ifrån den dag, Riksens Ständer bifallit Hr Hästeskos memorial.
3:o. Om den tiden af 4 år bör räknas för hvar charge,
officerarne där ega, och at de först efter denne tids förlopp
ega rätt til byte och befordran, sedan de innehaft sin beställning
i 4 år, med tour ifrån den dag, bytet blef anmält, och at
för dem, som söka byta sig från corpsen in i arméen, tiden til
bytesfrihet räknas til 4 år efter bifallets dato men tourén efter
anmälningsdagen; hvilket bäst synes passa med orden uti expeditionen
om Fotjägarecorpsens inrättning. Och anhåller Hr
Tigerstedt, at innan detta blifvit utredt, de andre stånden ej
måtte afgöra Hr Hästeskos memorial, hvarom en deputation
därföre til de andre stånden kunde afgå.
Flere begärte detta på bordet med utlåtelse af andre, at de
då ville hafva hela saken på bordet.
19. Företogos de ifrån Allmänna Besvärsdeputation inkomne
projecter til resolutioner uppå R. o. A. besvär vid denne
riksdag, och yttrade sig R. o. A. öfver den til hvarje besvärspunct
projecterade resolution, som följer:
Adelns besvär.
349
1 §. At R. o. A. slippa bygga på mer än en sätesgård af
tvänne, när de ej ligga öfver en mil, ehuru i särskildte socknar,
ifrån hvarandra eller vid store landsvägen.
Bifölls.
2 §. Ang:de R. o. A. ifrån Cronobergs, Jönköpings och Calmar
län samt Allmogens ansökning om förbud emot nybyggen
såväl på kronoparker sorn på härads- och sockneallmänningar
emot delegarnes samtycke, ville Kongl. Maij :t sig särskildt
utlåta.
Bifölls.
3 §. At en ny väg må anläggas i Finland och Savolax i Cuopio
sockn, dock at Allmogen ej hårdare med arbetet påskyndas,
än at den innom 4 år kan vara i stånd satt.
Bifölls.
4 §. Dito at en väg uptages ifrån Idensalmi til de österbottniske
städerne enligt närmare utstakning.
Bifölls.
5 §. Om frälseheman säljas til skatte med upgifven mindre
ränta, än jordeboken innehåller, at det må som bedrägeri
straffas och på et sådant köp hvarken upbud eller fasta kunna
erhållas.
Bifölls.
6 §. At Kongl. Maij :t icke kan pålägga landshöfdingarne
tilsyn däröfver, at på sjömanshusen ej flere blifva för sjömän
anteknade, än til sjöfarten behöfves.
Bifölls.
7 §. Ät för de i hvarje län til et lazaretts inrättande därstädes
inflytande medel göres årlig redo inför de ifrån länet af
alla stånd därtil befullmäktigade, då pengarne upräknas och
beloppet årligen ifrån predikstolarne i länet kundgöres. Börandes
därom äfven i landshöfdingarnes riksdagsrelationer
berättelse göras.
Bifölls.
8 §. At särskildte förtekningar öfver dem, som vid bergverk,
tobaksplanteringar och andre slags inrättningar blifva
brukade, årligen til landshöfdingen insändas, är onödigt, efter
sådane personer redan stå i mantalslängderne.
Bifölls.
350 1772, juli 22. Skomakareskrået.
Desse projecterade resolutioner finnas ibland bilagorne til
denne dagens protocoll.
20. Uplästes Commercedeputationens betänkande af den 27
April sidstl., hvaruti deputationen uti en emellan Skomakare-
och Skoflickareskråembeterne upkommen tvist tilstyrker,
at skomakarne må få laga brukade skor, som de sj elfve
gjordt, men skoflickarne icke befatta sig med förfotning på
stöflor och näfverskors förfärdigande.
Härvid var bilagt et särskildt votum, som bibehölt bägge delarne
vid friheten at få laga sletne skor åt den, som för dem
[hade]1 förtroende, men förbehölt skoflickarne at få göra
näfverskor.
Hr Billberg, Friedrich Otto, begärte bifall på
särskildte votum, efter skoflickarne bedt honom därom.
Hr von Vicken, Johan Evert, trodde däremot
vara bättre at låta saken hvila på bordet, til dess Borgareståndet
yttrat sig, ty de förstå bäst at uttyda gränsorne emellan
sine skråembeten.
Blef ock därföre saken hvilande.
21. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänkande
af den 16 Junii sidstl. angående närmare urskillning af
rättigheterne för de handtverkeriarbetare, som lyda under
skrå och dem som lyda under hallrätt.
Detta begärtes af flere på bordet.
22. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänkande
af den 11 sidstl. Februarii om förbättring uti sättet af
redogörelsen för manufacturfonden, hvaruti deputationen
föreslår, 1 :o at kämmerer arne vid Stora Sjötullen åläggas at
ifrån detta års början directe til Kongl. Commercecollegium
insända förslager och årsräkningar med tilhörige särskildte
journaler och verificationer för manufacturfonden men vara
befriade för redogörelsen för manufacturfonden vid stora sjötullshufvu
dboken. Hvar jämte hemställes, om icke Kammerer
er aren Stålborg vid Stora Sjötullen måtte för sin möda med
revision och bokslut öfver manufacturfonden för de förflutne
åren erhålla för hvarje bok 300 d:r s:mt ifrån år 1761 til och
med år 1771, då han alle desse böcker färdige och afslutne
ifrån sig lefvererar. 2:o. At de til manufacturfonden inflytan
-
1 Konceptprotokollet.
Manufakturfonden.
351
de penningarne insättas uti Banquen för Kongl. Statscontoirets
räkning och af Kongl. Commercecollegium därifrån requireras,
men ej annorledes än at Kongl. Statscontoiret får ordenteligen
utfört, hvartil hvar utgift är ämnad, samt at Statscontoirets
camererare innom Martii månad hvarje år til
Kongl. Commercecollegium aflämnar förre årets bokslut med
verificationer öfver denne fonden at uti Commercecollegii camererares
hufvudbok öfver manufacturfonden ibland creditsverificationerne
incharteras. 3:o. At Kongl. Commercecollegii
Manufacturdivisions revisor må revidera 1765 års manufacturfonds
räkningar; äfven 1766 och 1767 årens och få för sin
inöda härvid och de hädanefter til görande revisioner samma
procent och förmåner som Kongl. Cammarrevisionens betjening,
och at Kongl. Commercecollegium dömer öfver hans observationer,
hvaröfver likasom öfver Kongl. Cammarrevisionens
utslag och domar Kongl. Maij :ts höga revision bör sökas.
4:o. At Förste och Andre Kammererarecontoiret uti Commercecollegio
sammanslås til et, hvarvid blifver en kammererare
med 1 200 d:r, en kammarförvandt med 700 d:r, en bokhållare
med 500 d:r och en kammarskrifvare med 300 d:r, alt
smits lön, med lika befordringstour som deras vederlikar i
Kongl. Kammar- och de andre collegier, hvarigenom vinnes en
besparing af 2 100 d:r smit årligen. Och at denne författning
tager sin början, så snart endera af kammer er ar ne, som nu
är o, afgår, hvarvid de andre betjente vid contoiren befordras i
ordning på den nya staten, och de öfrige göra tjenst vid det
nya contoiret med sin förre lön, som indrages, då de befordras
eller afgå.
Härvid var et Borgareståndets extractum protocolli af den
18 Martii sidstl., sorn biföll betänkandet med de ändringar:
1 :o. At Kammereraren Stålborg undfår de honom bestådde
300 d:r smit för hvarje af sluten och reviderad bok, när han
den färdig inlefvererar. 2:o. At med tiden til räkenskapernes
reviderande må förblifva efter 50 § uti Kongl. Maij :ts resolution
på städernes1 besvär af år 1757. 3:o. At revisorens arfvode
ej må utstakas, innan Statsdeputationens under arbete varande
project til arfvode för Kongl. Cammarrevisionen hinner
blifva färdigt och Riksens Ständer sig däröfver utlåtit.
1 Enligt konceptprotokollet ändrat från förlagans: Ständernes.
352 177, juli 22—25. Manufakturfonden. S. G. Queckfeldt.
Vidare uplästes et af Riksdagsmannen från Näsgårds län
Per Olofsson ingifvit memorial, som väl bifaller betänkandet
men därjämte tilstyrker, at Bokhållaren vid Commercecollegii
Första Kammarcontoir, som nu sättes i mistning af den befordringsrätt
innom contoiret, som Riksens Ständer vid 1765
års riksdag tillagt honom, måtte få den tilstyrkte kammarförvantssysslan
i det nya contoiret, hugnas med kammererare
fullmakt, heder och tour ifrån år 1765 samt vid existerande
vacance af kammererare antingen uti detta contoir eller något
annat kongl, collegio undfå verklig beställning.
Betänkandet tillika med Borgareståndets extractum protocolli
bifölls uppå skedd proposition.
23. Justerades det enligt beslutet i siste pleno upsatte extractum
protocolli ang:de Fändrick Thesslöfs uprättelse för
liden préjudice. Det begärtes på bordet, och begärtes äfven
det extractum protocolli på bordet, som Hr Carpelan projecterat
och i siste pleno upläst.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, önskade, at denne
sak i näste pleno måtte åter företagas och afgöras.
Hvartil Ordföranden Grefve Levenhaupt svarade, at
det, om möjeligt vore, kunde ske.
24. Enligt R. o. A. uti sin sidste sammankomst tagne beslut
föredrogs nu åter den vidlöftige saken ang:de tour, säte och
stämma, som Assessoren Qveckfeldt uti Kongl. Götha Hofrätt
påstår framför åtskillige ledamöter uti samma Kongl. Hofrätt,
och uplästes nu Secrete Deputationens däruti afgifne betänkande.
Äfven flere vidlöftige memorialer, hvilke, sedan R. o.
A. dem afhördt och Hr Qveckfeldt ännu ville upläsa et, som
han hade författadt, vägrades det, och begärtes proposition til
votering, efter R. o. A. öfverenskommit i sidste pleno, at all
ventilation skulle uphöra och endast acta läsas.
Hr Grefven och Ordföranden upläste altså följande
voteringsproposition.
Den, som bifaller hrr deputerades betänkande ang:de den
af Assessorene Qveckfeldt och Ehrenpohl väckte tourtvist,
skrifver Ja. Den, det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, bifalles
Hr Leijonmarks memorial, som åberopar sig 1770 års Secrete
Deputations betänkande.
Hvilken gillades, renskrefs och anslogs.
S. G. Queckfeldt.
353
Bordsherrarne intogo sine ställen, och voro:
Frih. Vennerstedt.
Hr Fr. Tigerstedt.
Hr G. Lindelööf.
Hr Joh. Gyllenskepp.
Hr Bengt Ribbing.
R. o. A. ingåfvo sine voteringssedlar efter nprop, de frånvarande
upropades andre gången, hvarefter sedlarne öppnades,
uplästes och räknades, då befunnos vara
Ja 160,
Nej 108.
Hvaröfver genast bilagde voteringsinstrument1 författades
och af bordsherrarne underskrefs samt sedan uplästes.
Och som således R. o. A. bifallit sine deputerades betänkande
i denne sak, så blef samme betänkande til de andre stånden
afsändt tillika med följande extractum protocolli.
S. d. Företog sig R. o. A. til sluteligt afgörande saken emellan
Assessorerne uti Kongl. Götha Hofrätt Samuel Gustaf
Qveckfeldt, Johan Ehrenpohl, Caspar Ludvig von Böhnen,
Christopher Risell och Hofrättsrådet Johan Willhelm von
Schaeij angående tour, säte och stämma; och fant R. o. A.
skäligt at bifalla deras til utredande af denne vidlöftige tourtvist
förordnade deputerades betänkande, som härhos bifogat
finnes. Hvilket altså jämte utdrag af protocollet skulle de öfrige
respective stånden härmedelst öfverlämnäs. Ut supra.
R. o. A. åtskildes kl. inemot sju eftermiddagen.
År 1772 den 25 Jul ii.
Lördag.
Plenum kl. 9 föremiddagen.
Under en Hr Baron och Landtm, tilstött opasslighet, härrörande
af någon gickt, Ordförande Hr Grefve Lewenhaupt,
Charles Emil.
1 Uteslutet här.
354 1772, juli 25. Galärflottan. Marinkåren.
Protocollet för den 24 Martii sidstl. justerades.
1. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
14 April sidstl., hvaruti tilstyrkes återuprättande af en öfverrätt
vid galereflottan här i Stockholm, så at den får sin jurisdiction
och oeconomie i samma skick, som den af ålder varit.
At därföre den vid galereflottan varande secreteraren undfår
50 procents tilökning i lönen och, enär så fordras, förses med
Kongl. Maij :ts nådige constitutorial at förrätta justitiariesysslan,
med bibehållande af sin nu egande tour med secreterarne
i öfverrätterne. At en ammiralitetsfiscal tilsättes med lön efter
gamle staten 300 d:r sunt och tour som auditeurer, hvilken
embetsman vid besiktningar, inventeringar och flere tilfällen
kommer at nyttjas, hvartil ej mera fordras än 50 d:r
s:mts tilökning uti den expectancelön, 250 d:r s:mt, som genom
Auditeuren Lundqvist befordran til Ammiralitetet i
Carlscrona nyligen ledig blifvit.
Vid detta var bilagt et särskildt votum, som föreställer, at
göromålen för secreteraren härigenom skulle blifva mera tilökte,
än at han hunne dem sköta, och tilstyrker altså, at secreteraren
til justitiarius må förordnas med Kongl. M:ts fullmakt
och njuta differencen i lönen 750 d:r s:mt, en ammiralitetsfiscal
med 400 d:r s:mt och en notarius, sorn svarar för
protocollet och expeditionerne samt därjämte går chefen Lillanda
uti hans embetescorrespondance med 400 d:r s:mt,
hvilket väl gjorde en tilökning af 1 500 d:r s:mt men tillika
befordrade sysslornes drift och icke är så betydande utgift för
cronan som den gamle staten, om den skulle nu existera.
R. o. A. biföll, hvad Secrete Utskottet tilstyrkt.
2. Uplästes Hr Billbergs, Friedrich Otto, ingifne memorial
ang:de Secrete Utskottets extractum protocolli om chef för
Marinecorpsen, hvilket lades til sjelfve extractum protocolli.
Hr Billberg geck imedlertid därmed til de andre stånden.
R. o. A. företog sig äfven i dag samma extractum protocolli
af den 9 Julii sidstl., som innehölt förslag til chefskapet för
denne corps, sedan Hr Generalen Riddaren och Commendeuren
af Kongl. Maij :ts Orden Grefve Ehrensvärd sig detsamma
afsagt, och hvartil Secrete Utskottet föreslår Öfversten för
Nylands Infanterieregimente och Riddaren af Kongl. Svärdsorden
Grefve Posse, Friedrich, såsom kännare af planen til
Marinkåren. Befordringsärenden.
355
Finlands defension, med et sådant arfvode, som svarar emot
en generalmajors lön och fullmakt, dock at han behåller sin
tour såsom öfverste.
Men et detta extractum protocolli åtföljande särskildt votum
af Borgareståndets ledamöter i Secrete Utskottet
1 :o äskade uplysning, huruvida en sådan syssla, som kostar
kronan 1 600 d:r s:mt årligen, kan vara nödig.
2:do. Vidare föreställes, om icke Kongl. Maij :t med Råds
råde må den bortgifva; eller ock på annan händelse, och ifall
den skulle besättas af Ständer, fant, at Öfversten Baron Bror
Cederström är därtil mera berättigad än Grefve Posse.
Hr Billberg hemstäldte uti sitt memorial, huruvida statsverket
kunde tåla en sådan tilökning af löner eller någre nybygnader
vid Galereescadren; och därjämte om icke öfverstelieutenanten
vid Marinecorpsen tils vidare kunde sköta chefssysslan.
Alt detta, sedan det blifvit upläst, begärtes på bordet.
3. Uplästes Majorens och Riddarens af Kongl. Svärdsorden
Alexander Magnus von Essens memorial, hvaruti han anmäler,
huru han oaktadt ålder i tjensten och förtjenster ser sig
förbigången genom flere yngres befordran, ibland hvilke han
i synnerhet nämner öfverstelieutenanten Baron Claes Cederström,
Majoren Jägerhorn och Majoren Papke, och anhåller
om samma uprättelse, som Hr öfverstelieutenanten Stjerneroos
blifvit beviljad.
Detta remitterades til Secrete Deputationen.
4. Hr Sparrsköld, Carl Magnus, ingaf et memorial, innehållande
förklaring uppå hvad Hr Linderstedt, Eric, skrifteligen
anmärkt uti memorial vid Secrete Deputationens betänkande
ang:de bem:te Capitaine Sparrschölds uprättelse för liden préjudice.
Och begärte at därmed få gå til de andre stånden, som
beviljades.
5. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 30
Maji, som anmäler Commendeurcapitainens Öfverstelieutenantens
vid Ammiralitetet och Riddarens af Kongl. Svärdsorden
Lorentz Liljestråhles ansökning at för den tid, som han
här i Stockholm vid Galereflottan såsom equipagemästare
gjordt tjenst, erhålla tractamente, hvilket Hans Kgl. M:t förklarat
sig icke kunna bifalla
-
356 1772, juli 25. Langman. C. D. örnsköld.
Secrete Utskottet förklarar sig väl icke kunna samtycka til
det begärte tractamente men tilstyrker dock uppå anförde
skäl, at bem:te Öfverstelieutenant en belöning af tutusende
d:r s:mt för denne i flere år hafde trägne tjenstgöring må
bestås.
Detta bifölls.
6. Uplästes et af Capitainen och Riddaren Hr Adam M.
Langman ingifvit memorial, hvaruti han, upmuntrad af den
bevågenhet, R. o. A. i sidste pleno behagade visa framledne Hr
Présidenten Adam Fredenstjernas efterlämnade omyndige
döttrar, anhåller om pension för sin ännu ogifta syster Hedvig
Willhelmina Langman i anseende til deras afledne faders Öfverstelieutenantens
och Riddarens Anton Langmans emot 60
år gjorde tjenster och i 14 år utståndne fångenskap i Ryssland
och Siberien, under hvilken tid han all sin egendom tilsatt.
Detta remitterades til Secrete Utskottet.
7. Til följe af R. o. A. i siste pleno gifne befallning var nu
det protocollsutdrag färdigt til justering, som skulle innehålla
R. o. A. tagne beslut ang:de Riksens Ständers Secrete Deputations
betänkande om öfverstelieutenants fullmakt för
Ryttmästaren örnschöld och Majoren Ulfclou, samt hvad R.
o. A. vidare sig då yttrade ang:de de flere memorialer, hvilke
sedermera inkommit, rörande flere officerare, som genom
denne Ryttmästaren örnschöld förundte befordran förmentes
vara préjudicerade. Det uplästes altså.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, erhindrade vid justeringen,
at R. o. A. sidste beslut hade varit, at Ryttmästaren
örnschölds fullmakt endast skulle anses som charactere. Men
at han saknade sådant i nu upläste project, hvilket altså borde
införas.
Hr von Vicken, Johan Evert, förklarade, at då
betänkandet af gjordes, hade han väl varit af samma tanka
med Secrete Deputationen, såvida han altid erkände Ryttmästaren
örnschölds förtjenster såsom käck officerare och äfven
flere tjensteår. Men då han considererade de månge til tjensteår
äldre och lika meriterade officerare, som härigenom blefvo
préjudicerade, och det såväl i anseende til den tour, Ryttmästaren
örnschöld innom Lifregimentet egde, och hvilken
tour aldrig borde ändras, som den han kunde ega med majo
-
C. D. örnsköld.
357
rer i arméen vid cavalleriet, så hade han i siste pleno äfven
anfört detta och tilstyrkt, at den honom förlänte fullmakt
måtte anses såsom charactere, efter det annars skulle gifva
anledning til mångfaldige klagomål och omsider sätta hela
arméen i villervalla. Därpå hade proposition blifvit gjord, och
med den deputation, som därom til de andre respective stånden
afgeck, hade Hr von Vicken sådant annoncerat, hvaruti
han ej ville hafva sagt osant. Han yrkade altså, at uti extractum
protocolli skulle införas ej allenast R. o. A. beslut, at
örnschölds öfverstelieutenantsfullmakt icke skulle lända äldre
och bättre förtjente til prejudice, utan ock hvad som i siste
pleno blef afgjort, nämligen at den endast som charactere
skulle anses.
Hr Jerl st r örn, Carl Friedrich: Det upsatte extractum
protocolli funnes väl enligt med hvad han i siste pleno
sig yttrat; men som Hr Grefven och Ordföranden, det han
väl kunde påminna sig, gjordt proposition efter de flästes begäran,
nämligen at Hr örnschölds öfverstelieutenantsfullmakt
skulle vara en charactere, så vore proposition basis til
extractum protocolli, och altså borde denne mening uti extractum
protocolli införas.
Hr v on Böhnen, Carl Ludvig, påstod, at frågan
icke vore om Majoren Ulfclou, och at han altså icke borde uti
extractum protocolli nämnas; samt yrkade, at införas måtte,
det Ryttmästaren örnschölds öfverstelieutenantsfullmakt endast
vore en charactere.
Frih. Bunge, Sven, förestälte väl, at detta extractum
protocolli förmodeligen ej kunde innehålla annat än det beslut,
som R. o. A. tagit, då Secrete Deputationens betänkande
d. 4 Julii sidstl. afgjordes, nämligen at Secrete Deputationens
betänkande biföllos, dock äldre och bättre förtjente deras rätt
förbehållen. Vore därom tvifvelsmål, så tillstyrkte han, at protocollet
för den dagen måtte först höras, på det R. o. A. i en
och samma sak ej komme at taga tvänne olika beslut.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus, påminte, at Secrete
Deputationens betänkande, som blifvit bifallit på sätt
Frih. Bunge det berättat, innehölt en verklig tillstyrkan til
öfverstelieutenantsfullmakt för Ryttmästaren örnschöld såsom
uprättelse för det yngre gådt honom förbi; at han redan
358 1772, juli 25.
C. D. örnsköld.
vid 1765 års riksdag erhållit Riksens Ständers bifall, det han
borde undfå en sådan uprättelse. Så snart det är uprättelsefullmakt,
måste den medföra tour framför dem åtminstone,
som finnas hafva préjudicerat Ryttmästaren örnschöld. Om
nu hans öfverstelieutenantsfullmakt skall blifva blott en charactere,
så ändrar R. o. A. sitt förr tagne beslut i en den hufvudsakeligaste
delen. 1765 funno Riksens Ständer örnschöld
berättigad til uprättelse; 1772 tilstyrker för honom, för Majorer
ne Hr Ulfclou, Hr Strömhjelm och Hr Stjernvall Secrete
Deputation detsamma. Rådmannen^!) Brandtberg uti ett
memorial undantog Strömhjelm och Stjernvall ifrån upprättelsefullmakt;
det bifalla Riksens Ständer i tre stånd; Hr örnschöld
blef likväl bibehållen; nu hade hans befordran satt någre
majorer i rörelse, och det verkar, at R. o. A. ändra sitt beslut
men blott och allena i anseende til örnschöld, ehuru man med
visshet kan säga, at 12 majorer genom Hr Majoren Ulfclous befordran
äfven blifvit préjudicerade, så at på denne grund beslutet
för honom äfven borde ändras. Hända nu hvad som
hända vill, hade Hr Sparrschöld trodt sig böra säga sakens
förhållande och sin mening, hvarföre han ock begärte at få
densamma i protocollet intagen.
Nu begärtes allmänneligen proposition til ändring uti det
upläste projectet, sorn gjordes, och i följe däraf tillädes efter
de orden: at den Ryttmästaren örnschöld förlänte fullmakt
ej må ligga äldre och bättre fört jente officerare i vägen, följande
mening: utan komma blott som en character at anses.
Hvarefter extractum protocolli gillades, renskrefs och til de
andre respective stånden afgeck.
8. Föredrogs ånyo Handels- och manufacturdeputationens
betänkande af den 16 Junii sidstl., som i siste pleno blifvit upläst,
hvaruti närmare utstakas, huruledes hädanefter förhållas
må med de rättigheter, som tilkommo arbetare, hvilke lyda
under handtverkerisocieteterne, så at de genom sådane arbetare,
som höra under hallrätt, ej måge lida uti sine arbeten
förfång, och utsätter,
1 at alle under Hallrätten sorterande manufacturidkare,
som kommit från skråembeterne eller idka sådane slögder,
som af desse embeten tilverkas, icke få låta i Hallrätten in1
1 Enligt betänkandet rättat från förlagans: uti.
Hantverkssocieteterna.
359
eller inskrifva någon lärling hädanefter vid 50 d:r s:mts plikt
och för den ledamot i Hallrätten, som bärtil samtycker, et års
suspension från tjensten.
2. At ej någon af embeterne eller manufacturidkares arbetare
må, under hvad sken det vara må, antagas til mästare,
manufacturidkare eller fabriqueur af Kongl. Commercecollegio
eller Hallrätten vid 300 d:r smits plikt för den, som det
begär, och tjenstens förlust för den, som sådant tillåter.
3. At ingen vid fabriquer må under namn af tjensteverk antaga
arbetare af embeterne eller uprätta verkstäder på sådane
arbeten, hvarpå i den stad, där fabriquen är anlagd, redan är
embete eller societet, vid 300 d:r smit.
4. At de under Hallrätt sorterande mästare och manufacturidkare
måge få förena sig med embetssocieteterne, på sätt
som lagarne förmå, om de så åstunda, eller ock blifva orubbade
i deras näring och handtering.
Hr Alströmer, Patrick, påminte härvid, at den tilstyrkte
tjenstens förlust vore något hårdt; en embetsman i
Hallrätten och Commercecollegio kunde lätteligen blifva surprenerad
och utan at veta det inskrifva någon under skråembeterne
hörande til lärling; 100 d:r s:mts plikt vore redan tilräckligt.
Äfven vore billigt, at det utsatte vite af 300 d:r s:mt
modereras til 100 d:r samma mynt och at de under Hallrätten
sorterande mästare eller fabriquesidkare, som vilja gå in i
skråembete, ej belastas med för dryge utgifter, som ofta kan
för dem updrifvas til mer än tusende d:r kunt, utan få det för
lindrigaste afgiften, som är 10 d:r sunt, ej heller, sedan de en
gång gjordt et gilladt mästareprof, påläggas at göra et nytt
mästerstycke, hvilket bringar dem på kostnad.
Detta fants billigt och bifölls altså betänkandet med desse
förändringar.
Hvilket genom följande extractum protocolli, som genast
justerades, blef hos de andre respective stånden anmält.
5. d. Företogs til sluteligt afgörande Handels- och manufacturdeputationens
betänkande af den 16 sisth Junii ang:de fabriques
och handtverkerisocieteternes klagomål öfver dem af
Hallrätten här i staden tilfogat förfördelande, och bifölls betänkandet
med följande förändringar:
1 :o. At i stället för de orden i l:ste momentet eller idka
360 1772, juli 25. Hantverkssocieteterna. Groopman.
slögder, som af desse embeten tilverkas, sättes eller idka sådan
c slögder, hvarå skråembeten äro inrättade, samt at i stället
för et års suspension från embetet stadgas 100 d:r s:mts
plikt för den eller dem af Hallrättens ledamöter, som därtill
samtycka.
2:do. At det i andre momentet stadgade vite af tjenstens
förlust utgår och i stället sättes 100 d:r s:mts plikt för den,
som sådant begär, och 200 d:r s:mts plikt för den eller dem,
som sådant tillåta.
3:tio. At det i 3 :dje momentet utsatte vite modereras til
100 d:r s:mt.
4:to. Vid 4:de momentet bör til bibehållande af publica fides
samt alle förtydningars undvikande följande mening tillläggas:
skolandes desse af hallrätterne antagne mästare och
idkare, som åstunda at med skråembeterne sig förena, ej betala
andre af gifter därföre än de i kongl, skråordningen utsatte
10 d:r s:mt, samt befrias ifrån alle vidare examina eller
mästerprofs görande, och böra de af dem antagne lärlingar få
njuta sine läroår oafkortade til godo.
Hvilket med de öfrige respective stånden hörsamt tjenstoch
vänligen skulle communiceras. Ut supra.
9. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 19
sidstl. Maij ang:de Vice Häradshöfdingens Anders Groopmans
redan vid 1765 års riksdag erhållne underdånige föreskrift om
befordran. Deputationen tilstyrker, at Groopman, sorn redan
1766 fädt Riksens Ständers föreskrift at blifva på häradshöfdingeförslag
upförd, må anses såsom den där 3 gånger städt
på sådant förslag och erhålla nådig fullmakt at vara häradshöfdinge
med tour samt til sådan syssla vid timande ledighet
vinna verklig befordran.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm: När Groopman
i 30 år tjent oförviteligen utan lön, så är hans uprättelse
billig; men då tilfälle icke gifvits at upföra honom på häradshöfdingeförslag
framför dem, som egde bättre rätt, så kan han
icke klaga öfver en saknad befordran, som endast kommit af
ödet och ej genom någons förvållande. Alt hvad man altså
kunde til hugnad för Vice Häradshöfdingen Groopman tilstyrka
vore, at som han städt tvänne gånger på borgmästare
-
G. G. Uggla. Tellerstedt.
361
förslag, så skall han anses såsom tvänne gånger upförd på häradshöf
dingeförslag.
Häröfver begärtes proposition, som blef gjord och bifallen.
Påskrefs altså betänkandet följande mening, sedan den genast
blifvit justerad: Resolverat, at R. o. A. ej kan sträcka
dess uprättelse för Groopman längre, än at han allenast anses,
som hade han städt tvänne gånger på häradshöfdingeförslag.
10. Anmältes, emottogs och infördes en deputation ifrån det
Vällofl. Borgareståndet, 6 personer, anförde af Borgmästaren
och Riksdagsfullmäktigen ifrån Åmål Ekman, som pr[aemissis]
pr [seittendis] öfverlämnade och recommenderade
et Borgareståndets extractum protocolli ang:de Riksdagsfullmäktigen
ifrån Calmar Rådmannen Lorentz Åbrandt och någre
utlåtelser om Riksens Ständer, för hvilke han vid domstolen
i Calmar blifvit anklagad.
2:do. Anmälte, at Borgareståndet lika med Högvördige
Prästeståndet bifallit, det en deputation må uptaga och undersöka
om de af Hr Nordencrantz inlämnade upgifter ang:de
rikets finance- och bancoverk.
3:tio. Recommenderade, at Borgareståndets extractum protocolli
rörande Justitiedeputationens betänkande ang:de embetsmänner,
som förklara sig inactive, måtte hos R. o. A. afgöras.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och Ordföranden
och afträdde, ledsagad efter vanligheten.
11. Föredrogs Secrete Deputationens betänkande af den 14
April sisth, hvaruti tilstyrkes, at Lieutenanten i kejserlig rysk
tjenst Georg Gustaf Uggla, som förut tjent i Sverige och fådt
fändricksfullmakt år 1764, måtte få lieutenantsfullmakt med
tour från den 22 Junii nästl. år, då han hos Kongl. Maij :t sökte
denne förmån, samt placering til tjenstgörning vid något
hälst värfvadt regimente och nådig befordran til verklig syssla
vid förefallande ledighet.
Hr Carpelan begärte detta på bordet.
12. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänkande
af den 13 Julii sisth, hvaruti tilstyrkes, at Meublehandlaren
Diedrich Tellerstedt, som för det han varit den förste inrättare
af meublehandeln och därigenom ej allenast befordrat
afsättning för flere handtverkerier, utan ock at svenske til
-
362 1772, juli 25. Tellerstedt. Gardemein.
verkade meubler på utrikes orter blifvit försålde, redan vid
1762, 1765 och 1769 årens riksdagar förtjent Riksens Ständers
ihugkomst, men genom det at nu flere meublehandlare tilkommit,
blifvit mycket lidande och råkat i gäldbundet tilstånd,
som än mera ökat sig, då sistl. femte pingestdag all
hans egendom genom en hastig öfverkommen vådeld i aska
lades, måtte i 4 års tid hugnas med et understöd af confiscationsöfverskottsmedlen
til femhundrade daler snut årligen.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig, förestälte Tellerstedts
möda och omsorg at upmuntra handtverkerierne och
befordra exporten af svenske meubler, huru Riksens Ständer
med välbehag ansedt detta hans bemödande, at flere olyckor
och i synnerhet denne siste tillstötte tagit mera på hans hälsa
och krafter, än at han, som hade hustru och månge barn, förmådde
nu som förr arbeta sig utur sin iråkade fattigdom; och
anholt altså, at Tellerstedt måtte få i hela sin lifstid behålla
detta årlige understöd, hälst den icke för Tellerstedt som redan
til åren kommen kunde blifva så lång.
Detta understödde Hofcancelleren Frih. Bunge.
Efter någon vidare ventilation bifölls, at Tellerstedt för sin
öfrige lifstid må hugnas med det föreslagne understöd af 500
d:r s:mt om året.
13. Föredrogs et af Hr Gardemein, Magnus, ingifvit memorial,
hvaruti han anmäler, at ehuru han såsom på det 15:de
året varande capitain i arméen hade all ordsak at hos Riksens
Ständer besvära sig öfver de flere befordringar, som uti arméen
skedt, vore han dock så laglydig, at han efter 1766 års
förordning om lagarnes verkställighet icke velat besvära Riksens
Ständer med någre klagomål öfver prejudice; men at befria
Riksens Ständer ifrån sådane mål, som dels passerat, dels
hädanefter kunna komma att passera respektive stånden,
föreslår han, at alle hos Riksens Ständer vid denne och flere
riksdagar tilbakars inexaminerade préjudicemål måtte remitteras
til Kongl. Maij :t med underdånig anhållan, at en generelle
uprättelse öfver hela arméen i Kongl. Rådkammaren
måtte granskas och uptagas samt sluteligen de lidande med
reparationsfullmakter förses. Med hvilket memorial han begärte
få gå til de andre stånden.
Hr von Vicken med flere begärte detta på bordet och
Kanal från Vättern. Änkedrottningen.
363
därjämte, som det syntes röra grundlag och Ständers rätt, at
det ej måtte gå til de andre stånden.
Hvilket efter gjord proposition bifölls.
14. Föredrogs Hr Probsten och Riksdagsfullmäktigen Magister
Johan Bredings memorial, hvaruti han påyrkar et Riksens
Ständers beslut til en canals öppnande ifrån sjön Vettern
1 östergöthland genom Söderköping til östersjön dels at befordra
vattnets aflöpande, som med flödande plågar landet,
dels at lätta communicationen provincerne i riket emellan,
och föreslår därtil utvägar.
Äfven uplästes Hr Carl Constantin de Carnalls i detta ämne
ingifne memorial, som understödjer hvad Hr Probsten Breding
föreslagit.
Likaledes föredrogs et hithörande memorial, ingifvit af
Riksdagsfullmäktige för Norrköpings stad J. Bohman Pettersson
och Georg Långhammar, hvaruti de söka bevisa, at efter
förre beslut och resolutioner denne vattuledning bör gå genom
Norrköpings stad.
Efter någon kort ventilation fant R. o. A. skäligt bifalla Hr
Probsten Bredings memorial på enahanda sätt som Högvördige
Prästeståndet; dock så at Kongl. Maij :t i underdånighet
må öfverlämnäs at utstaka, til både kronans och entrepreneurernes
säkerhet, entreprenadesvilkåren.
15. Uplästes Secrete Utskottet ytterligare extractum protocolli
af den 28 April innevarande år ang:de stat för Hennes
Kongl. Maij :t Enkedrottningen, hvaruti Secrete Utskottet uppå
det Högvördige Präste- och det Hedervärde Bondeståndets
yttrande at vilja blifva underrättade, hvad den för Hennes
Kongl. Maij :t föreslagne tilökningen i staten til ved, kål och
utfodring för hästar in natura skulle utgöra i penningar, öfverlämnar
en uträkning, at utom de redan anslagne 13 760
d:r s:mt til utfodringen skulle för 43 hästar tilläggas 10 965
d:r s:mt, til 800 famnar ved 11 200 d:r, til 250 läster bränkol
2 500, til vedens upkastning, trafvande, sågars lagande med
mera 1 017, hvilket tilsammans gör en summa af 18 719 d:r
20 öre s:mt.
R. o. A. påminte sig härvid, at Secrete Utskottet föreslagit
uti extractum protocolli af den 31 Octobr. sidstl. år bifall uppå
åtskillige af Hans Kongl. Maij :t gjorde erhindringar vid det,
24—690285
364 1772, juli 25.
Änkedrottningen.
som Riksens Ständer i underdånig skrifvelse af den 29 Octob.
1771 utsatt, til staten för Hennes Kongl. Maij :t Enkedrottningen,
och at R. o. A. den 2 Nov. 1771 bifallit, hvad Secrete
Utskottet til styrkt, samt då det den 7 Maij sistl. blifvit anmält,
at de respective stånden häröfver stadnat i så olika beslut, at
Expeditionsdeputationen svårligen kunde utröna pluraliteten,
hade R. o. A. ånyo faststält sitt redan tagne beslut, och at detta
grundade sig uppå hvad R. o. A. redan den 19 Octobr. 1771
bifallit, då Secrete Utskottets förste extractum protocolli af
den 2 Octob. 1771 om denne stat afgjordes.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm: Sedan sa
ken
flere resor hos R. o. A. blifvit afgjord, så lärer R. o. A.
svårligen kunna gå ifrån sitt faststäldte beslut, och som det
befinnes, at Präste- och Bondestånden beviljat 6 000 d:r s:mt
til de uti siste extractum protocolli af den 28 April innevarande
år upgifne behof, men R. o. A. samt Borgareståndet bifallit
den uti förste extractum protocolli af den 2 Oct. 1771 föreslagne
summan, så behöfver Expeditionsdeputationen häröfver
ingen närmare förklaring af stånden utan är i stånd at
expediera saken enligt den principe, at den, som vill gifva det
mera, vill altid bifalla det mindre. Häröfver begärte Frih.
Grönhagen proposition, som blef gjord och bifallen, så at R. o.
A. förblef vid sitt den 2 Nov. 1771 tagne och d. 7 Maji 1772
faststäldte beslut.
16. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den 22
Julii, hvaruti anmäles et af Riksdagsfullmäktigen för Calmar
Råd- och Handelsmannen Lorentz Åbrandt ingifvit memorial
af innehåll, at han under sitt korta vistande i Calmar, med
ståndets tilstädjelse, för sine egne angelägenheter oförmodeligen
råkat blifva anklagad för högmålsbrott, nämligen at hafva
fäldt förgripelige utlåtelser om Riksens Ständer; at denne
processe emot honom blifvit anstäld och fullfölgd vid Calmare
Kämnärsrätt, som ansedt saken så svår, at sedan Åbrandt
återkommit hit til riksdagen, konungens befallningshafvande
blifvit anmodad om handräckning at tilsäga honom at
skyndesammast sig i orten til svaromål i denne sak inställa.
Och som angifvelsen lärer härröra ifrån den skiljaktighet,
som vid riksdagsmansvalen sig yppat, uti hvilken magistratspersonerne,
hvilke nu utgjordt ledamöter i rätten, varit så del
-
Åbrandt.
365
aktige, at de af Riksens Ständer för deras därvid begångne
brott blifvit til straff och deras embetens förlust dömde, så
hemställer Åbrandt, huruvida de numera såsom domare kunna
sig med denne sak befatta, och anhåller, at en särskildt
domstol måtte förordnas och en actor til hela denna sakens
uptagande och afgörande, samt honom förunnas at under all
fred och säkerhet til sin person emot dem, som honom och
dess goda namn och rykte angripit, få lagligen utföra sin rätt
och talan samt sin oskuld å daga lägga.
Det Vällofl. Borgareståndet beifrar högeligen desse angifvelser,
af hvilke, sakens utgång må ock hvälfva åt den ene eller
andre sidan, moraliteten likväl altid utmärker illska och
ondt upsåt; och anser ingenting farligare i frie stater, än då
delatorer i enskildte samqväm upsnappa ord och sammansmida
meningar, hvaraf de göra högmåls- och statsbrott. Pröfvandes
nödigt, at såsom målet fordrar skyndesam åtgärd men
både domstolens ledamöter som och stadsfiscalen, såsom stälde
under tiltal för delaktighet i de vid riksdagsmansvalet föröfvade
olagligheter, äro jäfaktige, det må en särskilt kämnersrätt
i orten förordnas, samt at hos Kongl. Maij :t Riksens
Ständer altså i underdånighet anhålla, det ordförande i denne
rätt må til tidens vinnande varda af Kongl. Maij :t nådigst utnämd
samt actor likaledes utsedd. Och at denne domare med
tilkallade oj äfaktige ledamöter skyndesammast lagligen uptaga,
ransaka och i anseende til rättegångens förkortande lika
med kämnersrätterne i Stockholm afdöma denne sak, med alt
hvad därmed gemenskap häfver, på det Riksens Ständer, om
möjeligt är, innan riksdagens slut måge härom få kunskap;
hvar jämte Borgareståndet äfven pröfvade rättvist, det Rådmannen
Åbrandt må i denne sak ega skydd och säkerhet för
sin person til dess oskulds ådagaläggande.
Jämte detta memorial uplästes äfven Rådmannen Åbrandts
memorial af innehåll, som åfvan1 anfördt är.
Likaledes voro bilagde de på trycket utgifne utdrag af Calmar
stads Kämnärsrätts protocoller den 27 Junii och 8 Julii
sisth, innehållande hvad vid domstolen i detta mål blifvit tilgjordt.
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: äfven.
366 1772, juli 25.
Åbrandt.
Hr Ehrenström, Hr Leijonmark, Hr Bergenskiöld
och Frih. Bunge begärte detta på bordet.
Hr von Nackreij, Olof, med flere förestäldte väl, at
då det Vällofl. Borgareståndet så högeligen syntes öma denna
sak, så skulle det märkeligen bidraga til bibehållande af harmonie
och godt förstånd emellan stånden, om R. o. A. icke uppehöllo
en så beskaffad sak.
Frih. Bunge, Sven, förklarade, at han begärt densamme
på bordet i afseende uppå den omständigheten, at Kongl.
Maij :t skulle förordna domaren, som uti kämnersrätten hade
at uptaga och ransaka öfver detta mål, när likväl allmänna lagen
stadgade, at det tilkomme Hofrätten.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph, insisterade äfven
däruppå, at det tilkomme Kongl. Hofrätten at förordna
ledamot och domare uti kämnärsrätt, då den vanlige domaren
vore jäfaktig.
Hr von Nackreij, Olof, föreslog, at R. o. A. beslut
kunde blifva, at med denne sak och domares förordnande borde
förfaras efter Sveriges allmänne lag.
Frih. Bunge och Hr Leijonmark samt Hr Bergenskiöld
förklarade sig nögde, at saken måtte afgöras,
om proposition blefve sådan; och begärtes den nu af flere
mera enhälligt; men
Hr Jerlström, Carl Friedrich, anholt, at saken
måtte hvila, efter han ej kunde finna sig i denna proposition.
Blef altså Borgareståndets extractum protocolli hvilande,
och företogs nästföljande mål.
Effter någon stund och sedan det var slutadt, anmälte sig
åter
Hr Jerlström, Carl Friedrich, och förklarade,
det han närmare tänkt uppå saken och funnit, at det tillhörde
Hofrätten at förordna ledamöterne i denne särskildte kämnersrätt,
hvarföre han vore nögd at få proposition.
Hr Bergenschöld, Carl, påminte, at Hr Ehrenström
äfven varit en af dem, som begärt saken på bordet, och
som han nu ej vore närvarande, kunde man ej veta, huruvida
han ville begifva sig därifrån.
Men då Hr von Nackreij ytterligare förestäldte, at
om R. o. A. på et så lag likmätigt sätt nu genast afgjorde sa
-
Åbrandt. Sahlgren.
367
ken och med en deputation anmälte det uti de andre stånden,
så kunde man förmoda, at de ännu ej afgjordt saken och altså
kunde foga sig til R. o. A. beslut, i det stället at om saken uppehölles
och Borgareståndets extractum protocolli hos dem
hunnit företagas och bifallas, blefve det svårare at få ändring.
Detta verkade ock, at enhälligt proposition begärtes, hvilken
altså, i conformité med hvad Frih. Bunge och Hr von
Nackreij föreslagit, blef gjord och med Ja besvarad.
Påskriften upsattes genast så lydande:
Dito resolverat: R. o. A. bifaller det Vällofl. Borgareståndets
extractum protocolli på det sätt, at Kongl. Maij :t med
detta mål enligt rikets allmänne lag må låta förfara.
Hvilken för R. o. A. uplästes och gillades.
Häruppå utnämndes en deputation, 6 personer:
Hr von Nackreij,
Hr Ulfclou,
Hr Kuyhlenstierna,
Hr von Unge,
Hr Douglies,
Hr Riickerschöld.
Hvilke afgingo at detta hos de öfrige respective stånden anmäla.
Efter någon stund återkom deputationen med berättelse, at
Prästeståndet redan bifallit Borgareståndets extractum protocolli
men Bondeståndet stadnadt i nästan samma beslut som
R. o. A., hvarföre de ock behållit påskriften för at, örn möjeligt
vore, jämka sig tilsammans med R. o. A.
17. Justerades det extractum protocolli, som til de andre
respective stånden skulle afgå angående Directeurens vid Ostindiske
Compagniet och Commendeurens af Kongl. Vasaorden
Sahlgrens inrättning af en barnaschola. Hvilket gillades.
Frih. Strömfelt, Harald, påminte väl, at man borde
tilse, det härigenom icke något säteri ginge ifrån R. o. A.
Men härtil svarades, at inrättningen vore för nyttig at hindras,
den förändrade ej egendomens natur, och vore ovisst, om
den egendomen, Hr Sahlgren ämnade använda härtill, vöre säteri.
18. Uplästes et af Hr C. F. Eneskiöld ingifvit memorial,
hvaruti han påminner, at genom Kongl. Maij :ts den 30 Oct.
368 1772, juli 25. Amiralitetsofficerare.
sistl. år på Riksens Ständers underdånige anhållan utfärdade
nådige kungörelse angående characterernes förändring på visse
embetsmän vid Ammiralitetets militaire stat, det handt, at
skilnad blifvit gjord emellan de characterer, som specifice uti
samme nådige kundgörelse finnas utsatte, och de öfrige; så at
en ammiralitetscapitain, som blifvit befordrad til sjöartillerielieutenant,
därigenom kommit at ifrån majors charactere gå
tiibakars til sjöartillerielieutenants namn. Hr Eneskiöld föreslår
altså, til undvikande af denne incongruité, det en sådan
förklaring må blifva utfärdad, at alle characterer vid Ammiralitetets
militaire stat, så i Carlscrona som Stockholm och
Götheborg, ifrån och med contreammiral til och med ammiralitetslieutenant
böra förändras efter ammiralitetsofficerarnes
värdighet med deras vederlikar i arméen.
Memorialet läses ibland bilagorne til denne dagens protocoll.
Frih. Strömfelt, Friedrich Gustaf, påstod, at
Riksens Ständers mening aldrig varit at gifva charactere åt
flere ammiralitetsmilitaireembeten än dem, som uti den nämde
kundgörelsen stå upräknade. At sjöartillerieofficerarne
borde vara nögde med den fördelaktige tour, som de innom
officerarecorpsen vid Ammiralitetet ega, och at all vidare förklaring
vore onyttig och onödig, utan borde det förblifva vid
hvad som gjordt är.
Hr Billberg, Friedrich Otto: Sjöartillerieofficerarne
hafva så karat åt sig förmåner och tour ifrån den öfrige
corpsen officerare vid Ammiralitetet, at Hr Billberg uti sin
befordran för deras skull nödgats stå tilbaka. Han hemstälte
därföre, om det vore billigt, at de begära mera, och om det
vore rättvist, at Riksens Ständer melera sig med denne saken,
sedan Kongl. Maij :t på Riksens Ständers underdånige anhållan
utfärdat därom sin nådige kungörelse. Denne förändring
uti characteren för sjöartillerieofficerare, som nu begäres, synes
ock mindre nödig, efter de aldrig kunna blifva emploierade
i tjenstgörning utan at hafva deras egit departement at
commendera samt immediate dependera af chefen, som förer
skeppet, där de äro, och af chefen, som commenderar expeditionen,
och således i tjenstgörningen aldrig komma i collision
med de öfrige ammiralitetsofficerarne. Han tilstyrkte altså
Amiralitetsofficerare.
369
lika med Frih. Strömfelt, at det måtte förblifva vid det, som är
gjordt.
Hr Ruuth, Simon, trodde, at man icke borde förhasta
sig uti at afgöra detta, utan likasom Hr Leijonankers memorial
ang:de characterer för ammiralitetsofficerarne, hvilket
gjorde början til hvad Riksens Ständer därom afgjordt, blef
til Secrete Utskottet remitterat, så kunde ock detta nu dit re
mitteras.
Hr Eneschöld, Carl Friedrich, förestälte, at
sjöartillerieofficerarne, som enligt förre författningar ne redan
egde en hederlig tour uti ammiralitetsstaten och icke utan
på goda skäl kunnat densamma vinna, skulle lida uti deras
rätt, om characteren ej lämpades efter tjenstens värdighet; til
exempel, det kunde aldrig annat än blifva ovanligt at höra, det
en sjöartillerielieutenant i första steget därifrån avancerade
til öfverstelieutenant, som likväl vore hans tour; han kunde
icke föreställa sig, at man härigenom ville bana vägen til at taga
ifrån sjöartilleriet denne tour, så mycket mindre som ammiralitetsofficerarne
hade öppet at få sysslor vid sjöartilleriet
och därigenom at komma til avancement. Sjöartillerieofficerarne
voro altid i en och samma corps förenade med ammiralitetsofficerarne
och borde därföre få vara med ammiralitetsmilitairestaten
delaktige uti at njuta, hvad de tillförene med
dem njutit. Hr Eneschöld reclamerade därföre kammeraters
vänskap och ömhet för sjöartilleriecorpsen, hälst härigenom
ingen betages dess verklige förmåner och rättigheter, utan
vore frågan blott om namn, och det endast för sjöartillerielieutenanter.
Hr Leijonanker, Friedrich Willhelm, bad,
at denne öfverläggning ej måtte vidlyftigt utsträckas, utan til
förekommande af alt, hvad som under en lång ventilation
kunde väcka missnöje och jalousie, memorialet antingen afslås
eller remitteras til Secrete Utskottet.
Hr Billberg, Friedrich Otto, påstod, at det måtte
afslås. Kongl. Maij :ts kungörelse innefattade endast ifrån
schoutbynachts- til capitainelieutenantssysslorne i Ammiralitetet,
och desse sysslor gifvas icke uti sjöartilleriestaten.
Detta har icke undfallit Riksens Ständer, då författningen
gjordes, så at om meningen varit vidsträktare, än orden lyda,
370 1772, juli 25. Amiralitetsofficerare.
så hade det nog blifvit iakttagit. Det bör därföre förblifva därvid;
annars skulle åter en ny förändring göras med characterer
för åtskillige sysslor, sorn ej varit påtänkt, tygmästaren til
exempel blifva öfverste och så vidare. Charactererne voro hufvudsakligen
gifne ammiralitetsofficerarne til vinnande af egalitet,
när de med kronans skepp komma i någre utrikes sjöplatser
tilsammans med andre makters sjöofficerare och
skepp; men med sjöartilleriestaten kan sådant ej hända, utan
vore denne charactere för dem endast i jämförelse med de
öfrige ammiralitetsofficerarne och arméen, hvilket synes vara
ganska onödigt och därföre böra afslås.
Frih. Strömfeldt, Friedrich Gustaf, tilläde, at
det skulle göra villervalla i commando, han hade öfverlefvat
den händelse, at en characteriserad major tagit commando på
skeppet af en äldre ammiralitetscapitain; han vore rädd för at
sådant ytterligare skulle ske.
Hr Eneskiöld, Carl Friedrich, förestäldte, at
sedan tittlarne vid ammiralitetsmilitairestaten blifvit ändrade,
så försvunne den likhet, som altid varit och borde vara
emellan ammiralitets- och sjöartillerieofficerarne; han bad
därföre, at man ej måtte utesluta desse senare. Det vore Riksens
Ständer värdigt at icke uti sine författningar lämna något
ofullkomligt, som gåfve anledning vid verkställigheten at
vränga dem alt efter som afsikterne det fordrade.
Hr von Engeström, Johan: Utan at våga sig gå in
uti at tala om det, som rörde officerarnes tjenstgör ning, tour
och characterer, trodde han det vilja falla nog svårt för R. o.
A. at utan närmare kunskap nu decidera i denne fråga. Förenade
sig altså med Hr Ruuth at til en början remittera densamme
til Secrete Utskottet.
Hr Grefven och Ordföranden gjorde ock nu proposition
om remisse; men den besvarades med Ja och Nej.
Han frågade då, om R. o. A. behagade afslå Hr Eneschölds
memorial. Men det besvarades äfven med Ja och Nej.
Hr Eneschöld, Carl Friedrich, nyttjade den
tystnad, som häruppå fölgde, at ännu recommendera til bifall
på sitt memorial och i synnerhet bad de herrar, som voro ammiralitetsofficerare,
at öma sine kameraters sjöartillerieofficerarnes
lidande.
Amiralitetsofficerare.
371
Hr Billberg, Friedrich Otto, däremot påstod, at
som det vore besvär öfver Kongl. Maij :ts kungörelse och det
Riksens Ständers beslut, i följe af hvilket samma kungörelse
emanerat, at memorialet altså icke kunde antagas utan borde
såsom oantagligt afslås.
Hr Leijonsten, Georg Willhelm, yrkade likaledes
af slag; genom Hr Eneskiölds förslag, om det bifölles,
skedde ammiralitetsmilitairestaten orätt; sjöartilleriecapitainer
skulle därigenom få öfverstelieutenants charactere lika
med commendeurcapitainer, men til commendeurcapitainsgraden
hunne sällan någon, innan han t jent i många år. Däremot
kunde man ännu vid unga år blifva sjöartilleriecapitaine.
Hr Eneschöld, Carl Friedrich, anholt, at saken
måtte åtminstone få hvila, til dess Secrete Utskottet hunnit
yttra sig däröfver.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, ville för sin
del väl samtycka härtil men blott i det afseendet, at Secrete
Utskottet, som har tilfälle inhämta de uplysningar, som fordrades
at närmare känna alle omständigheter i detta ärende,
måtte få tilfälle at anföra alle skälen til af slaget; härigenom
bibehölles ock den rättighet, som hvar svensk man bör äga at
blifva hörd, innan hans sak afdömes.
Hr Leijonsten, Georg Willhelm, ville icke
samtycka til någon remisse utan påstod afslag på memorialet.
Hvad sjöartilleriet redan erhållit voro för mycket i anseende
til den öfrige corpsen officerare vid Ammiralitetet; därigenom
skedde uti befordringarne mycken préjudice; de unge herrarne,
som avancera genom sjöartilleriecorpsen och därigenom,
som det förebäres, vinna så mycken capacité, använda den sedan
at taga compagnier undan gamle förfarne ammiralitetsofficerare,
som ej kunnat tränga sig samma väg genom sjöartilleriet
fram.
Hr Grefven och Ordföranden gjorde proposition, om
R. o. A. behagade afslå Hr Eneschölds memorial.
Hvilken väl med Ja besvarades, dock så at någre Nej däribland
hördes.
Hr Eneschöld, Carl Friedrich, anmärkte, at om
Secrete Utskottet skulle finna nödigt föreslå någon annan för
-
372 1772, juli 25. Sekreta utskottet.
delning vid sjöartilleriet, så kunde et Riksens Ständers afslag
på detta hans memorial ligga Secrete Utskottet därvid i vägen,
hvarföre bäst vore at låta saken hvila.
Men härtil svarades af flere, at hvad Secrete Utskottet skulle
finna nödigt framdeles om sjöartilleriet tilstyrka, kunde ej
hindras genom detta afslag.
Hr Eneschöld, Carl Friedrich, anholt då, at
hans memorial måtte remitteras til Secrete Utskottet. Men
därpå svarades med någon mera rörelse, och så länge, at saken
vore afgjord, til dess omsider all ytterligare ventilation
om densamma uphörde.
19. Föredrogs Hr Gustaf Adolf Leijonmarks memorial,
hvarigenom han tilkänna gifver, det et rykte ginge uti staden,
at genom Secrete Utskottets föranstaltande cheferne skulle få
befallning at infinna sig vid sine regementer, hrr landshöfdingar
uti sine län at noga hålla hand öfver det ingenting måtte
företagas til den allmänne roens förstörande; och Uplands
Regimente at hålla sig marchefärdigt vid första ordres, med
mera. Hemställandes Hr Leijonmark, om icke af Secrete Utskottet
må infordras ofördröj elig berättelse om rätte beskaffenheten
med desse vidtagne anstalter, hvilke hvarken kunna
eller efter hans tanka böra vara hemliga, samt at tillika upgifva
anledningarne, som förmådt Secrete Utskottet til en sådan
åtgärd. Och ville Hr Leijonmark med detta memorial äfven
gå til de andre stånden (Bil. 24).
Memorialet läses ibland bilagorne til denne dagens protocoll.
Detta begärtes på bordet.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, trodde det
icke öfverensstämma med R. o. A. ömhet för det allmänna at
lägga en sådan sak på bordet utan snarare at af Secrete Utskottet
vänligen begära underrättelse om huru härmed förevetter
och det ju förr ju häldre.
Hr Billberg, Friedrich Otto: At detta äfven
vore meningen af memorialet, hade han trodt sig finna, och
därföre begärte han det på bordet för at nogare besinna sig
uppå, om en sådan underrättelse i förtid bör af Secrete Utskottet
infordras, eller om bättre vara kunde at ännu lämna
til Secrete Utskottet at med sin berättelse inkomma, när rät
-
Sekreta utskottet. Arvprinsarnas stat.
373
ta tiden därtil infölle, hvarom han icke tviflade.
Frih. Sparre, Carl, var väl ej närvarande uti Secrete
Utskottet, när desse anstalter gjordes, men kunde dock lämna
den uplysning, at Secrete Utskottet ännu ej vidtagit någre sådane
steg til verkställighet, som böra uti Riksens Ständers
plena anmälas, utan at de äro ganska innocente och endast
försiktighetsmått at vara i beredskap; icke desto mindre kunde
väl af Secrete Utskottet begäras underrättelse härom.
Frih. Pechlin, Carl Friedrich, bestyrkte, hvad
Frih. Sparre sagt, och förestäldte, hvarföre man skulle hysa
inquietude öfver Secrete Utskottet, som med Riksens Ständers
plena hade lika interesse och enahanda ömhet för rikets
väl och regeringssättets bestånd; utan någon fara kunde väl
memorialet ligga på bordet. Härmed instämde flere, så at det
blef hvilande. Dock geck Hr Leijonmark därmed til de andre
stånden.
20. Hr Grefven och Ordföranden ämnade nu til afgörande
företaga Justitiedeputationens betänkande af den 6
sidstl. Julii uti arfstvisten emellan afledne Handelsmannen i
Götheborg Harder Nissens sterbhusdelägare å den ena och Assessoren
von Jacobsson å den andre sidan, som den 22 Julii
blifvit lagt på bordet; men då åtskillige begärte, at det än vidare
måtte hvila i anseende til det hopp man hade, at parterne
torde komma til förlikning, så beslöts at därmed upskjuta
til nästa plenum.
21. Uplästes Expeditionsdeputationens extractum protocolli
af den 10 Julii, hvaruti anmäles, at vid expedierandet af Secrete
Utskottets extractum protocolli af den 6 sidstl. April
ang;de Deras Kongl. Högheters Arfprinsarnes stat deputationen
befunnit de respective ståndens yttranden däröfver så olika,
at ingen expedition däraf kunnat författas, hvarföre och
deputationen funnit sig föranlåten at hos Riksens Ständers
plena göra förfrågan, huru med expeditionssättet häruti förhållas
må.
Härvid uplästes et af Hr Taube, Johan Reinhold, ingifvit
memorial, hvaruti han söker bevisa, at de 63 000 d:r s:mt,
som Präste- och Bondestånden tillagt hvardera af Deras
Kongl. Högheter Arfprinsarne uti årlig inkomst, på långt när
icke äro tilräcklige til de oundvikeligaste utgifters bestridan
-
374 1772, juli 25—29. Deputationsval.
de för hoghem :te herrar, utan fordrades ännu efter knappaste
uträkning årligen en summa af 44 106 d:r k:mt eller 14 702
d:r s:mt därtil, som et af Hr Taube bilagt project til en hofstat
för hvardera af Deras Kongl. Högheter utvisade.
Hvilket alt kan läsas in extenso ibland bilagorne til denne
dagens protocoll.
Hr von Vicken, Johan Evert, begärte detta på
bordet.
22. Uplästes hrr electorernes val til ledamöter i Riksens
Ständers
Secrete Utskott.
I stället för Frih. Wrede af Elimä [Generalmajor],
Frih. Ziilich, fullm. Hr Ramsaij, Generalmajor och Commendeur
af Kongl. Maij :ts Svärdsorden.
I stället för Hr Rappe, Carl, Landshöfdingen, som bortrest,
Hr von Spången, Bengt Gabriel, Capitaine vid Artilleriet,
Riddare af Kongl. Svärdsorden.
I stället för Hr Lagerflycht, Président,
Hr Rosir, Johan, Président och Commendeur af Kongl.
Maij :ts Nordstjerneorden.
Äfven uplästes hrr electorernes val til ledamot uti Riksens
Ständers
Tulldeputation.
1 stället för Öfverstelieutenanten Baron Beckfries
Hr Piper, Friedrich, Capitaine och Riddare af Kongl.
Maij :ts Svärdsorden.
Hvilket genom utdrag af protocollet skulle Riksens Ständers
Secrete Utskott och Tulldeputation vid handen gifvas.
23. Som nu det var långt lidit och kl. inemot tu eftermiddagen,
hemstälte Hr Grefven och Ordföranden, om R. o.
A. behagade åtskiljas, hvaruppå han tillika med störste delen
af R. o. A. bortgingo, men Hrr Stenfelt, Tigerstedt,
Réet, Lagerberg yrkade, at R. o. A. först borde, enligit
hvad i sidste plenum blifvit beslutit, företaga sig de på bordet
lagde project til extractum protocolli ang:de Fändricken
Thesslöfs uprättelse för leden préjudice, och stadnade til den
ändan qvar uti Riddarehussalen på gången samt ville icke be
-
Åland. Sveaborg.
375
gifva sig därifrån oaktadt alle de föreställningar, som dem
gjordes af Frih. Ridderstolpe, Frih. Reuterholm,
Hr de Frietzckij, Hr von Nackreij med flere,
hvilke til den ändan återkommo; men när de sågo sig ingenting
kunna uträtta, efter hand åter bortgingo; underteknad
Riddarehussecreterare, sedan han länge afbidat slutet häraf
och omsider fant, at icke flere än högst 10 eller 12 R. o. A. ledamöter
voro närvarande, utan Ordförande, så at ingenting
ordentligen kunde företagas och uti protocollet införas, afträdde
han ock sluteligen.
År 1 7 7 2 den 29 Julii.
Onsdag.
Plenum kl. 8 föremiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
Protocollet för den 28 Marth justerades.
1. Uplästes Commercedeputationens betänkande af den 24
innevarande månad ang:de en köpings anläggande på Åland,
hvilket tilstyrkes, och at Kongl. Maij :t, sedan vederbörandes
i orten utlåtande inkommit, drager nådig försorg om verkställigheten
af en stadsmannarörelses inrättning på Åland.
Detta bifölls.
2. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
17 Julii, hvaruti tilstyrkes, at på Sveaborgs fästning i Finland
en ständig commendant må förordnas med öfverste charactere
samt lika befordringsrätt med de öfrige commendanter af
samma grade, dock utan tour i armeen, dock så at den i fästningen
varande äldste generalsperson altid förer öfverbefälet,
hvarvid samme commendant dock bör låta sig åtnöja med
1 000 d:r s:mt af den på stat anslagne placemaj or slönen jämte
de öfrige detta commendantskap tilärnade förmåner, til
dess framdeles särskildt lön för honom kan anslås. Och föreslås
härtil, såsom en ny syssla den Riksens Ständer förbehållit
sig at första gången bortgifva, för detta Capitainen vid
Kongl. M:ts Lifgardie Carl Niclas Carpelan och sådant enl.
Kongl. Maij :ts för honom på Riksens Ständers tilstyrkan gif
-
376 1772, juli 29.
Sveaborg.
na nådiga resolution af den 16 Sept. 1766 at til först ledigblifvande
commendantskap befordras.
Härtil hörde et af Commendanten i Christianstad G. A.1
Gierta ingifvit memorial, hvaruti han, i anseende til sin tour
och långlige 34 tjensteår, anhåller at til detta commendantskap
befordras eller ock at hugnas med öfverstefullmakt med
lika rättighet som commendanterne af öfversteposterne ega.
Likaledes ingafs och uplästes et memorial af Majoren Hr
N. B. von Hökerstedt, hvaruti han anhåller at befordras til
öfverste och commendant på Sveaborg, hvartil han såsom
egande 38 tjenstår tror sig berättigad framför Carpelan; hvilke
handlingar kunna läsas ibland bilagorne til denne dagens
protocoll.
Hr Gjerta G. A.1: Sedan han funne R. o. A. benägenhet
för Hr Carpelan, ville han ej bestrida det; men anholt, at R.
o. A. ville draga honom utur sitt långlige lidande, unna honom
öfverstefullmakt, på det vid tiltagande år han måtte
kunna söka såsom competente en landshöfdingesyssla.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolf: Efter det vore
Ständers rättighet at vid inrättandet af en ny syssla utnämna
därti'1 den förste person och Hr Hökerstedt egde snart dubbelt
flere tjensteår än Hr Carpelan, så anholt han, at R. o. A.
ville utnämna honom til detta commendantskap, hälst han
hade det för sig utom dess at icke hafva tagit afsked utan
jämt varit i tjensten.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, utbad sig, at fast
han vore i släktskap med Hr Capitainen Carpelan, at få säga
något til uplysning; han ville därföre ej underlåta at iakttaga,
hvad lagen stadgade, då R. o. A. skrede til beslutet.
Då hans släktinge efter sidste pommerske krigets slut, hvilket
han såsom capitaine vid Kongl. Lifgardet bivistade, ansattes
af en svår och mattande bröstsjuka, nödgades han taga
afsked, likväl med förbehåll at åter få träda i tjenst igen, ifall
han återvunne hälsa och krafter; men som vid föredragningen
hos Kongl. Maij :t detta hans underdånige förbehåll icke blifvit
anmält, så har det ej heller vid af skedets utfärdande blifvit
iakttagit, hvarföre Capitainen Carpelan nödgats söka den
-
1 Enligt memorialet rättat från förlagans: G. C.
Sveaborg. Gödelövs kyrka. Pensioner.
377
ne förmån, sedan han til hälsan blifvit återstäldt, hos Riksens
Ständer 1765 och erhållit den underdånige föreskrift, at han
til först ledig blifvande commendantskap skulle blifva befordrad,
som svarade emot den competence, han såsom capitaine
vid Kongl. Lifgardiet egt; på denne grund och efter Riksens
Ständers egen tilstyrkan hade altså Secrete Utskottet föreslagit
benr.te Capitaine til detta commendantskap, som aldeles
svarade emot hans competence såsom en af de äldre capitainer
vid Kongl. Lifgardiet.
Proposition begärtes såväl på Secrete Utskottets extractum
protocolli som Hr öfverstelieutenanten Giertas memorial, och
bifölls det förre til alla delar, och af Hr Giertas memorial det
sednare alternativet eller öfverstefullmakt med lika rättighet
som commendanterne af öfversteposterne.
3. Uplästes Justitiedeputationens betänkande af den 20
sidstl. Junii ang:de Kongl. Maij :ts gifne nådige resolution
uppå Hofjunkaren Baron Adolf Friedrich Barnekows ansökning
och consistorii samt landshöfdingens tilstyrkan, at Gödelöfs
kyrka i Skåne och Lunds stift skulle nedrifvas och församlingen
bivista gudstjensten i Genarups kyrka. Hvaruti deputalionen
på anförde skäl tilstyrker ändring, så at i förmågo
af 1762 års resolution på Allmogens allmänna besvär Gödelöfs
socknemän vid sin kyrka och gamla häfd måge bibehållas
och kyrkan med alle dess tilhörigheter sättas i det stånd, som
den var, förrän Kongl. Maij :ts åfvanberörde nådige utslag af
den 9 Januarii 1767 utfärdades.
Detta bifölls.
4. Uplästes Hr Carpelans, Carl Ephraim, memorial, ang:de
pension för afledne Lieutenanten Gisselkors enka Barbara
Catharina Törnecreutz, 100 d:r s:mt.
Dito Hr Jöran Willhelm Lode memorial angående pension
för afl. Landshöfdingen Wallens Enkefru, 500 d:r s:mt.
Dito Hr G. Palmfelt ang:de pension för sin syster Fru Mariana
Gustava Palmfeldt samt hennes 6 barn.
Dito af Hr Conrad von Vegesack ang:de pension för hans
syster Jungfru Ulrica Eleonora von Vegesack.
Dito Hr Queckfeldt, C., ang:de pension för sin svärmoder
Generalmajoren Baron Liljesvärds Enkefru och oförsörgde
döttrar.
378 1772, juli 29. Pensioner. Steinholtz.
Dito Hr Leijonanker ang:de pension för afl. öfverstelieutenanten
Gyllenhammars Enka och barn.
Dito Hr Ljungfeldt, Magnus, ang:de pension för afl. Majoren
Liljehöks enka Friherrinnan Charlotta Blumenthal.
Dito Frih. Fäger schöld, Eric, om tilökning i den pension af
450 d:r k:mt, som blifvit afl. Majorens Borgenst jernäs enka
Fru Eleonora Fredrica Splottdorf fo: Splittdorf] beviljad.
Dito Rådman Hochschildt om pension för afl. Hofrättsrådets
Teuchlers Enka.
Hr Lagerberg, Lars Herman, anholt äfven, at
hans svärfader Capitainen Nils Hårdh, som vore blind och en
70 års man, så at han svårligen kunde försörja sig, hustru och
tvänne små barn, måtte med pension hugnas; och ingaf efter
någon stund därom memorial.
Hr Lode begärte, at hans memorial för Fru Wallen måtte
med bifall remitteras til Secrete Utskottet.
Men Hr von Böhnen, Carl Ludvig, Frih. Grönhagen
med flere ville icke samtycka til mera, än at alle
desse memorialer blifva remitterade til Secrete Utskottet.
Hr Jägerhorn anmälte, at ifrån Urskillningsdeputationen
vore remitterat til plena en Fru von der Pahlens ansökning
om pension, och anholt, at den äfven måtte remitteras.
Alle desse memorialer blefvo til Secrete Utskottet remitterade
och läsas ibland bilagorne til denne dagens protocoll.
5. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänkande
af den 11 December sidstl. år, hvaruti tilstyrkes, at
Mathematiske Instrumentmakaren Steinholtz måtte i anseende
til sin skicklighet hugnas med understöd af manufacturfonden;
men som icke hans hushållning vore uti det tilstånd,
at han med en sådan summas undfående på en gång kunde
hjelpas utur sin iråkade gäld, så förmenar deputationen bäst,
om Steinholtz efter handen förhjelpes och understödes l:mo
med inventionspraemier för hvart nytt påfund, efter Commercecollegii
pröfning i samråd med Kongl. Vetenskapsacademien,
efter sakens nytta och värde utsatte och så inrättade, at
en hans gäld 7 500 d:r kunt, för hvilken han mycket oroas, efter
hand däraf kan blifva betaldt, och 2:do at honom beviljas
400 d:r sunt läropraemier för hvarje af 2:ne lärlingar, som
han hädanefter antager och inöfvar, och hvilke läropraemier
Steinholtz.
379
efter vanligheten i 2:ne terminer utbetalas.
Vid detta uplästes äfven et af Hr Leijonankar, Fredric Willhelm,
ingifvit memorial, som lika med Handels- och manufacturdeputationen
finner Steinholtz gåfvor och skicklighet böra
understödjas men på följande sätt.
1. At Steinholtz undfår 500 d:r s:mt för hvart år, som han
varit i mistning af sitt förr hafde understöd, likväl ej på annat
sätt än at däraf först betalas hans skuld, så at han med ledige
sinnen kan arbeta, och det öfrige under Commercecollegii och
Vetenskapsacademiens tilsyn honom tildelas i den mån, som
hans verkstad vinner förkofran.
2. At honom et årligt understöd af 500 d:r sunt, lika med
hvad Rosenberg och Duhre åtnjuta, tildelas, dock ej på
andfe vilkår än at han med Kongl. Vetenskapsacademiens betyg
styrker konstens förkåfran och sin oafbrutne idoghet och
skicklige lefnad.
3. At honom tilverknings- och läroprsemier tilslås på sätt,
som betänkandet innehåller, och at Kongl. Commercecollegium
samt Vetenskapsacademien ingå med Steinholtz de fördelaktigaste
vilkår, som träffas kunna, til undervisning af
tvänne lärlingar til nästa riksdag, dock at lärlingeprsemierne
ej blifva högre än de, som til dylike behof vid andre tilfällen
utdelte blifvit, och under alfvarsam tilsyn af Kongl. Commercecollegium
at de användas til sitt rätta behof.
Hr Nordencreutz, Friedrich Jacob, påminte,
at Kongl. Vetenskapsacademien nödgats tilstyrka, det underhållet
måtte ifrån Steinholtz indragas och det i anseende därtil,
at han aldrig arbetat utan varit nog vidlyftig i sitt lefnadssätt,
och at tvänne skicklige arbetare, Rosenberg och Duhre, i
stället njuta nu det understöd, som Steinholtz förr innehaft.
Hr Leijonankar, Friedrich Willhelm, gaf
vid handen, at Steinholtz nu mycket förbättrat sin lefnadsart,
och trodde, at om hans memorial bifölles, vore alle utvägar
tagne, som hindrade Steinholtz at missbruka, hvad honom
härmedelst förunnades. Hans skicklighet uti mathematiske
instrumenters förfärdigande och förbättrande vore utmärkt;
Rosenberg och Duhre borde härigenom icke förlora uti sine
innehafvande förmåner.
Propositionen begärtes, blef gjord och bifölls betänkandet
25—690285
380 1772, juli 29. Befordringsärenden. H. von Becker.
enl. Hr Leijonankers memorial, hvarjämte Rosenberg och
Duhre bibehållas vid sine nu innehafvande förmåner.
6. Uplästes ånyo det den 25 sidstl. föredragne Secrete Deputationens
betänkande af den 14 sidstl. April, hvaruti tilstyrkes,
at för detta Lieutenant en i kejserlig rysk tjenst Georg
Gustaf Uggla må hos Hans Kongl. Maij :t anmälas til lieutenants
fullmakt med tour ifrån den 22 Junii nästl. år som ock
placering til tjenstgörning vid något hälst värfvadt regimente
och nådig befordran til verklig syssla vid förefallande ledighet.
Hvilket bifölls.
7. Likaledes föredrogs ånyo det den 28 Martii sidstl. upläste
Secrete Deputationens betänkande af den 19 nästföregående
Martii, som uppå anförde skäl finner Capitainen i kejserlig
rysk tjenst och Lieutenanten vid östgötha Infanterieregimente
Baron Jonas J. [o: F.] Cedercreutz berättigad at undfå capitains
fullmakt och tour ifrån den 13 Martii 1766 och at därefter
vid förefallande vacance blifva befordrad.
Detta bifölls.
8. Föredrogs ånyo det den 24 Febr. sidstl. upläste Secrete
Utskottets extractum protocolli af den 13 Decemb. sidstl. år,
som tilstyrker, at afskedade Sergeanten vid Kongl. Lifgardet
Herman von Becker, hvilken vid flere riksdagar klagat öfver
det lidande, honom skall öfvergådt, men vid närmare undersökning
befunnits genom en honom påkommen sinnets sjukdom
hafva olyckligtvis råkat uti sine nu varande svaga omständigheter,
må för sin öfrige lifstid hugnas med et årligt underhåll
af 200 d:r s:mt.
Hr Baron och Landtm, anmälte härvid et af Hr von
Becker ingifvit vidlyftigt memorial.
Men som han ej fants vara ledamot af R. o. A. denne riksdag,
så kunde det ej antagas til upläsande.
Hr Baron och Landtm, anmälte vidare et af Hr Axel von
Becker ingifvit memorial, hvaruti han anhåller, at pension för
hans olycklige Broder måtte honom räknas ifrån den 6 Octob.
1761, då han blef förd til Danviks hospital.
Men R. o. A. fant skäligt at ej gå vidare än allenast bifalla
Secrete Utskottets extractum protocolli på det sättet, at pension
för von Becker ökas til trehundrade d:r s:mt årl.
Gyllenstorm.
381
Hr von Becker, Axel, anholt väl om bifall för sin
Broder at få för den förflutne tiden; men därtil svarades, at
pension borde beräknas ifrån det han kommer til åtnjutande
däraf, och därföre hade honom tilökningen blifvit beviljad.
9. Uplästes i anledning af B. o. A. den 18 Julii sidstl. gifne
remisse Riddarehusdeputationens yttrande ang:de Capitainen
Philip Gustaf Gyllenstorms ansökning at efter återvunnen
hälsa få intaga säte och stämma för sin famille på Riddarehuset.
Deputationen förklarar sig icke kunna finna annat af de vid
åtskillige företräden med Capitainen Gyllenstorm hafde samtal,
än at han numera aldeles väl vore til sine sinnen bevarad,
som och Stockholms edsvurne Chirurgus Johan Theophilus
Nathorst uti en skriftelig attest, som deputationens betänkande
var bilagt, detsamma intygat; och emedan Capitainens
broder, Öfvermineuren vid Artilleriet Gunnar Magnus Gyllenstorm,
för en tilämnad utrikes resa nödgades begifva sig härifrån,
så finner deputationen enligt 1 art., 4 §, Riddarehusordningen,
at Capitainen Gyllenstorm må åter intaga ättens säte
och stämma.
Hr Wachschlager, Gustaf, begärte detta på bordet.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolf, förestälte, at Capitainen
Gyllenstorm verkeligen varit anteknad til säte och
stämma på Riddarehuset innom rätta tiden, at han för sjukdom
i sinnet blifvit därifrån skild; när hans återvundne hälsa
nu vore bevist, så borde man ej uppehålla honom uti at få
komma til sin laglige och ypperligaste rättighet.
Hr Wachschlager, Gustaf, begaf sig, med förbehåll
at R. o. A. ville afgöra ang:de tvisten om capitisrättighelen
i Ulfsaxiske famillen, som läge på bordet.
Detta låfvades.
Hr von Vicken, Johan Evert, påminte, at Hr
Gyllenstorm under nuvarande heta tid kunde snart falla i
samma sjukdom igen.
Därtil svarades, at i sådan händelse Riddarehusfiscalen egde
rättighet at genom vakten afhålla honom ifrån inträde på
Riddarehuset.
Proposition blef gjord och resolverat, at Riddarehusdepu
-
382 1772, juli 29. Drottninghuset. Utlagor.
tationens tilstyrkande bifölls, dock med förbehåll, at ifall Capitainen
Gyllenstorm skulle åter ansättas af samma svåra
sjukdom, han då afhållas ifrån R. o. A. öfverläggningar.
10. Föredrogs Oeconomieförordningsdeputationens betänkande
af den 16 Januarii innevarande år, hvaruti deputationen
yttrar sig ang:de en högst oumgängelig reparation vid det
här i staden varande St Johannis hospital eller Drottninghuset,
at Kongl. Maij :t inhämtar öfverintendentsembetets utlåtande
och förslag på de högst nödige reparationer, hvilke sedan
til entreprenade utbjudas; at til kostnaden Kongl. Öfverdirectionen
öfver hospital och barnhusen meddelas 4 å 6 000
d:r k:mt och det öfrige tages af hospitalets egen behållning,
som vid 1770 års slut sig besteg til 171 603 d:r k:mt; at hospitalets
behållne courant silfvermynt förväxlas til högsta cours
och sedan utlånas emot 6 procent ränta och at underhållsstaten
inskränkes til 80 fattige, intil dess fonden åter ökas.
Detta bifölls.
11. Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af den 18
Julii sidstl., hvaruti ståndet förklarar sig icke kunna ingå uti
det af Secrete Utskottet den 9 Julii föreslagne sätt til kronoutlagornes
betalande på gamla viset, så at vid hvarje stämma
Allmogen må vara skyldig at något betala, efter redan på Riksens
Ständers tilstyrkande en Kongl. Maij :ts förordning den
27 sidstl. Febr. utkommit, som annorledes stadgade.
R. o. A., som redan den 15 i denne månad bifallit Secrete
Utskottets tilstyrkande, fant för godt at vid sitt beslut förblifva.
12. Företog sig R. o. A. til afgörande tvisten om capitisrättigheten
emellan Underlieutenanten Gustaf Gabriel och Lieutenanten
Anders Magnus Ulfsax, hvarvid uplästes:
1. Utdrag af protocollet, hållit i Riddarehusdeputationen
den 28 Januarii sidstl., som tills vidare anser Underlieutenanten
Gustaf Gabr. Ulfsax berättigad til hufvudmannarättigheten.
Lieutenanten Anders Magnus Ulfsax dock öppet lämnat
at framdeles ingifva alt det, han tror kunna bevisa dess rättighet
och verka ändring i hvad detta deputationens beslut emot
honom innehölle.
2. Lieutenantens Anders Magnus Ulfsax den 11 Febr. därpå
följande besvär öfver detta Riddarehusdeputationens be
-
A. M. Ulfsax.
383
slut, som frånkändt honom en rättighet, den han och fader för
honom i mer än någre och 20 år oklandrat innehaft.
3. Bemälte Lieutenant Anders Magnus Ulfsax besvär däröfver,
at oaktadt han innom den af deputationen honom förelagde
tid hos Höglofl. R. o. A. sökt ändring uti åfvanberörde
Riddarehusdeputationens resolution, välbemälte deputation
likväl låtit inskrifva Underlieutenanten Gustaf Gabriel Ulfsax
til säte och stämma för ätten.
4. Hr Lieutenanten Sebastian Stråhles memorial, som hemställer,
huruvida Lieutenanten Anders Magnus Ulfsax kan
ifrån Riddarehuset och sitt innehafvande säte för ätten utestängas,
innan R. o. A. denne tvist afgjordt.
Alle desse handlingar finnas ibland bilagorne til protocollet.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, begärte bifall
på Riddarehusdeputationens beslut, allenast at det ordet
framdeles ginge ut, då det lämnas Lieutenanten Ulfsax tilstånd
at bevisa sin förmente närmare rätt, på det Riddarehusdirection
emellan riksdagen ej däraf måtte taga sig anledning
at åter vidröra saken och decidera i faveur af Lieutenanten
Anders Magnus Ulfsax och således i förtid ändra R. o. A. beslut;
utan bör Underlieutenanten Gustaf Ulfsax nästa riksdag
för famillen inskrifvas och sedan Riddarehusdeputationen
under riksdagen få uptaga och pröfva, om Lieutenanten Anders
Magnus Ulfsax upter någre skäl til ändring uti det nu
tagne beslut.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus, såsom ledamot i
Riddarehusdeputationen berättade, at ehuru Lieutenanten
Anders Magnus Ulfsax blifvit uti deputationen hörd och flere
tilräcklige terminer honom förelagde at bevisa sin rätt, om
han någon egde, hade han likväl aldrig med något sådant inkommit;
han kunde således ej klaga, at ju det skedt honom
all benägenhet. Uti det at Underlieutenanten Gustaf Ulfsax sedermera
blifvit för famillen anteknad och Lieutenanten Hr
Anders Magnus Ulfsax ifrån sitt innehafvande säte utestängd,
förklarade Hr Sparrschöld sig väl icke hafva varit af samma
tanka som deputation, efter han ej trodde, at en underdomstols
decision borde gå uti verkställighet, då saken läge til
pröfning på högre ort; men som et beslut ifrån 1765 års riks
-
384 1772, juli 29. A. M. Ulfsax.
dag gaf anledning til at den, sorn deputationen pröfvade berättigad
til säte och stämma, skulle få genast anteknas, så
kunde man ej säga, at deputationen häruti öfvermodit förfarit.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph: Säte och
stämma ibland R. o. A. är visserligen en adelsmans yppersta
rättighet. När den skall någon fråndömas, bör det ske på laglige
skäl. Hvad är laglige skäl? Icke någre gamle fruars obesvurne
attester utan sådane documenter, som äro antingen å
ömse sidor erkände eller inför domstolen i parternes närvaro
beedigade vittnesmål af ojäfvade vittnen; här finnas ej mer
än en sådan attest; det är blott et halft skäl; altså är Hr Lieutenanten
Anders Magnus Ulfsax på halft skäl satt utur sin innehafvande
rätt. Om han försummat at anskaffa sine bevis,
blifver ej skäl, ty det angår ej allena hans person utan hela
hans gren, som icke genom hans försummelse bör förlora.
Hvad Riddarehusdeputationen resolverat, må altså för denne
riksdagen gälla; men icke därigenom för en framtid hela
branchen afskäras det praerogative, som densamme uti så
långlig tid varit i besittning af.
Hr Wachschlager, Gustaf Gabriel: Om Riddarehusdeputationens
resolution gillas, är därföre ej Hr Anders
Magnus sin rätt betagen; utan endast bör beslutet så tydeligen
författas, at Riddarehusdirectionen icke tager sig anledning
at ändra emellan riksdagarne, hvad R. o. A. nu resolverat,
och vid nästa riksdags början antekna Hr Anders Magnus
Ulfsax för famillen.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus: Det kan aldrig
vara annorlunda at förstå. Icke lärer Riddarehusdirectionen
kunna ändra, hvad deputationen gjordt och R. o. A. gillat.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, instämde så
mycket tryggare med Riddarehusdeputationen, som, ehuru
pluraliteten i samma deputation vore för Hr Lieutenanten Anders
Magnus Ulfsax mera och synnerligen benägne, han likväl
ej kunnat bibehållas framför Underlieutenanten Ulfsax.
Proposition begärtes och blef gjord efter discourserne til
gillande af Riddarehusdeputationens resolution, som med Ja
besvarades.
Ulfsax. Krigsbefälets besvär.
385
Detta författades genast skrifteligen, uplästes för R. o. A.
och gillades, lydande som följer:
S. d. Företog sig R. o. A. til afgörande de besvär, som Lieutenanten
vid Kronobergs Regemente Hr Anders Magnus Ulfsax
anfördt däröfver, at Riddarehusdeputationen d. 28 sidstl.
Januarii ej allenast tilerkänt Underlieutenanten vid Artilleriet
Gustaf Gabriel Ulfsax rättighet framför honom til säte
och stämma på Riddarehuset utan ock sedermera i följe däraf,
med hans uteslutande, beviljat bemrte Underlieutenant at
för famillen varda anteknad. Hvarvid uplästes såväl Riddarehusdeputationens
i detta mål gifne resolution som de härom
inkomne memorialer.
Och bifölls Riddarehusdeputationens förenämnde resolution,
i följe hvaraf Underlieutenanten vid Artilleriet Hr Gustaf
Gabriel Ulfsax och hans gren nästkommande riksdag för
famillen anteknas til säte och stämma; dock som Lieutenanten
Anders Magnus Ulfsax i flere år oklandrat njutit capitisrättigheten,
så lämnas honom öppet at under nästinstundande
riksdag, såsom en ultimat termin, sin rätt bevisa, om han sådant
gitter, och då få sitt säte återtaga. Ut supra.
13. Uplästes Prästeståndets extractum protocolli af d. 27
Maji sidstl., hvaruti tilstyrkes, at superintendenterne, såsom
med biskoppar uti lika plikt och embete stående, måge hos
Kongl. M:t i underdånighet anmälas til biskopps namn och
heder och superintendentstituln för deras efterträdare aldeles
försvinna och utgå.
Hvilket bifölls.
14. Företogos åtskillige §§ af Krigsbefälets vid denne riksdag
anförde besvär, hvilke Secrete Utskottet med projecterade
resolutioner uppå hvarje § jämte extractum protocolli af den
4 Junii sidstl. till Riksens Ständers gillande öfverlämnat. Resolutionen
uppå
4 § utlåfvar, at så cavallerie som infanterie skola få fullständige
och faststälte reglementer, så för tjensten i fält som
hemma.
Bifölls.
5 § samtyckte, at de gamle och under sidste pommerske kriget
bruklige tältmodeller måtte förblifva; men skulle någre
386 1772, juli 29. Krigsbefälets besvär.
officerare förskaffat sig efter nye modellen, måge de dem utslita.
Hr Anrepp, Reinholdt, förestäldte väl, at nu Krigscollegium
efter Kongl. Maij :ts befallning vore sysselsatt med
at reglera, så at arméens attirail måtte blifva lättare; at altså
de hittils bruklige tält såsom för tunge borde af skaf fas; at uti
nye reglementet torde blifva föreslagit, at ingen officerare
utom öfversten vid regementet skulle få någon trossvagn, utan
alle de öfrige föra sitt bagage på hästar. Anholt därföre, at öfver
denne § ej måtte resolveras utan altsammans skickas til
Krigscollegium, då han försäkrade, såsom ledamot i hoghem
:te kongl, collegio och generalfälttygmästare, det man
skulle bjuda til at göra officerarne alt nöje.
Hr U 1 f [e n] c 1 o u, Abraham, anförde däremot, at genom
de med officeraretälten skedde förändringar hade händt,
at månge regimenter ännu vore utan. Officerarnes förmögenhet
sträckte sig ej til at kunna så ofta ombyta. Dessutom vore
tälten efter nya modellen med de höge gräsväggarne oduglige
Hr
von Vicken, Johan Evert, föreslog, at officerarne
i fredstider måtte få behålla dem de hade; i krigstider
gåfvos nog tilfälle at slita ut dem och då anskaffa andre efter
et nytt modell.
Proposition begärtes, blef gjord och § bifallen.
7 §, hvaruti förklaras, at Kongl. M:t icke kan samtycka at
föröka antalet af krigsråder i fredstider, bifölls.
20 § samtycker, at kronans manskap på arbete och i garnisoner,
som logeras i kronans rum, efterhand må förses med
halmmadrasser samt lakan och täcken; ehuru tilgången ännu
ej tillåter, at sådant för mera än det sjuka manskapet nu anskaffas.
Bifölls.
22 § tillät de regimenter, som ligga nära vid tyghus med
sine mötesplatser, vid möten at undfå två fältcanoner på hvar
battaillon til öfning tillika med 100 exercitie- och 4 skarpa
skott på hvar canon, och böra regimenterne sj elfve draga försorg
om deras återlämnande samt transporterande.
Bifölls.
26 § förklarar, at tilgången i staten ännu icke tillåter at
Krigsbefälets besvär.
387
tildela regimenterne de begärte grenadiermössor och sablar
eller så kallade huggare.
Bifölls.
31 §. At Kongl. M:t vid nu varande knappa tilgång ej kan
bestå underofficerarne vid de indelte regimenterne de mindre
beklädningspersedlarne.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, anholt väl, at i påkommande
krig sådant måtte dem beviljas i anseende til deras
knappa utkomst och det i § införas. Men
Hr Wachschlager, Gustaf, trodde bäst vara at ej i
desse tider nämna om krig. Det torde gifva ombrage.
Baron Göös, Lorentz, instämde härmed, och § bifölls.
39 § samtyckte, at när någre nye corpser uprättas, sådant i
tid bör uti arméen kungöras.
Bifölls.
40 § kan ej tillåta, at cavallerieregimenternes stallrum för
tjenstehästar, som alle tider om året måste hållas inne, undantagas
från den frihet, saltpetersjudarne haft at uprifva
gälfven.
Bifölls.
45 § kan ej heller samtycka til Skånske Cavallerieregimenternes
begäran, at saltpettersjudningen flyttas til de skogrikare
orterne och at militiseboställen inom desse regimenter
skulle befrias från at tilsläppa saltpetterved, eller at utsyningar
på kronans skogar til sådan ved annorlunda än sparsamt
sker.
Bifölls.
50 § samtycker, at vid hvart regimente cavallerie en beridare
må antagas, som försedd med certificat efter undergången
examen om dess skicklighet undfår Kongl. Maij :ts fullmakt
och njuter inom regimentet tour med cornetter men åtnöjer
sig med underofficerare lön och indelning.
Bifölls.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, anförde, huruledes
det gjordt mycken svårighet och oreda, at resolutionerne på
Krigsbefälets besvär på så olika sätt blifvit expedierade dels
genom resolutioner, dels genom bref til Kongl. M:t, hvaraf
händt, at åtskillige, ehuru de angingo hela arméen, hvarken
behörigen blifvit med regementerne communicerade eller på
388 1772, juli 29. Krigsbefälets besvär.
annat sätt til almän efterlefnad kungjorde. Han anholt altså,
at R. o. A. genom et extractum protocolli ville utverka Riksens
Ständers bifall, at alt, hvad på Krigsbefälets besvär kan hos
Riksens Ständer blifva resolverat, måtte sammandragas och i
form af resolutioner på en gång expedieras, då det sedermera
genom Kongl. M :ts Cancellie til trycket befordras.
Hr Leijonanker, Friedrich Willhelm, instämde
häruti, och at deputationerne därföre altid författa
sine tilstyrkanden uppå Krigsbefälets besvär i form af resolutioner.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, tilläde, at
likaså borde förfaras med alle de allmänne besvär, som vid
riksdagarne inkomma och afgöras.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph, trodde, at det
lättast kunde låta sig göra uti Expeditionsdeputationen til at
både samla och formera desse resolutioner.
Häröfver gjordes altså proposition, som med Ja besvarades.
Och upsattes extractum protocolli i conformité häraf, i följande
form.
S. d. Föredrogs från Riksens Ständers Secrete Utskott project
til resolutioner på åtskillige §§ af Krigsbefälets vid innevarande
riksdag anförde besvär.
Härvid kom hos R. o. A. i öfvervägande det olika sätt til
expedierande af desse resolutioner, som hittils vid riksdagarne
varit brukligt, i det en del af dem uti underdånige bref til
Hans Kongl. Maij :t afgådt, hvar § särskildt, en del däremot
författade i form af resolutioner blifvit i underdånighet öfverlämnade.
Härigenom har händt, at ehuruväl alle resolutioner uppå
Krigsbefälets allmänne besvär, som vid riksdagarne utfallit,
vanligen blifvit genom trycket allmänneligen kungjorde til
skyldig efterlefnad för alle dem, som de i någor måtto kunde
angå, så har likväl efter sidstledne riksdags slut ej allenast
inge sådane resolutioner af trycket utkommit, utan ock at
flere regimenter icke fådt ordentelig del af hvad Riksens Ständer
uti sådane mål afgjordt och beslutat.
Til förekommande af den oreda och villervalla, som framdeles
härigenom kunde förorsakas, fant altså R. o. A. angelägit
at updraga Riksens Ständers Expeditionsdeputation at
Krigsbefälets besvär. Gardt. Hermanner.
389
samla alle de beslut, hvilke vid innevarande riksdag antingen
redan kunna vara expedierade eller hädanefter til deputationen
inkomma och äro i det stånd, at expedition därom bör afgå,
hvilke angå Krigsbefälets allmänne besvär och at, utan afseende
däruppå om de uti betänkanden, extracta protocolli eller
redan stälde såsom resolutioner til Riksens Ständers plena
ifrån deputationerne inkommit, dem i form af resolutioner
författa samt således sammandragne på en gång til Kongl.
Maij :t i underdånighet insända, så upsatte, at de utan förändring
kunna til allmän efterrättelse af trycket utgifvas.
Och sorn ej mindre nödigt torde vara, at samma ordning
iakttages med resolutionerne uppå de öfrige allmänne besvär,
som vid riksdagarne utfalla, så skulle med dem på enahanda
sätt nu och framdeles förfaras.
Hvilket hos sine respective medstånd R. o. A. til bifall hörsamt,
tjenst- och vänligen härmedelst velat recommendera. Ut
supra.
15. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänkande
af den 13 Februarii innevarande år, hvaruti tilstyrkes,
at Strumpväfvaremästaren vid Södertelje strumpfabrique
Conrad Gardt, som på sin ålder förlorat synen, och hans hustru
måtte af manufacturfonden hugnas med 100 d:r s:mts understöd
om året, så länge han lefver, och hustrun efter hans
död med 50 d :r s :mt årl. i sin öfrige lifstid.
Hvilket bifölls.
16. Föredrogs samma deputations betänkande af den 23 Januarii
sidstl., hvaruti deputationen förklarar sig icke kunna
bifalla Manufactoristens Johan Ludolf Hermanners ansökning
at til iståndsättjande af en damastdrällsdukstol om fem
alnars bredd och til erhållande af ständige nödige husrum
undfå af manufacturfonden något penningeunderstöd, i likhet
med hvad andre fabriquesidkare skola åtnjutit.
Deputationens tilstyrkande bifölls.
17. Uti ingifvit memorial, som nu uplästes, gaf Hr Jacob
Magnus Sprengtporten tilkänna, huruledes uppå Secrete Utskottets
underdånige tilstyrkande han undfådt Kongl. Maij :ts
allernådigste befallning at genast resa til Finland där at undersöka
om den öfverklagade saltbristen och förekomma de
390 1772, juli 29. J. M. Sprengtporten.
oroligheter, som i anledning däraf kunde uti de landsorter
upkomma; at han väl sökt hos Kongl. Maij :t sig denne commission
undanbedja såsom mera civil än militärisk samt, då
han därtil icke kunde erhålla Kongl. Maij:ts nådigste bifall,
äfven fruktlöst vändt sig til Secrete Utskottet med anförande
af de skäl, som borde befria honom ifrån denne emot hans
vilja och vettskap ålagde resa; at han därföre emot sin vilja
nödgades härmed falla R. o. A. besvärlig och anhålla om dess
protection at såsom riksdagsman för sin famille, secrete utskottsledamot,
och då han för sin svaga hälsa nu vore stadd
uti at bruka hälsovattn, måtte ifrån denne resa befrias och
ifrån en förrättning, den han hvarken kunde sig åtaga eller
med tilbörlig drift utföra. Härvid voro bilagde i afskrift Hr
Sprengtporten underdånige supplique til Kongl. Maij :t och
hans memorial til Secrete Utskottet, som alt kan läsas ibland
bilagorne til denne dagens protocoll.
Hr Billberg, Friedrich Otto, begärte detta på
bordet.
Hr Göös, Lorentz, påminte, at detta borde ej hvila
utan genast afgöras, ty Hr Sprengtporten kunde icke upskjuta
sin anbefallte resa, och blefve sedan för honom onyttigt, om
R. o. A. skulle vilja bifalla hans ansökning. Det vöre väl ingenting
at påminna vid Secrete Utskottets val, då man ansåge
Hr Sprengtportens insikter, drift och redlighet; men Secrete
Utskottet hade, då han var riksdagsman för sin famille och ledamot
därstädes, bordt först höra honom häröfver, och då han
bevist, at han ej kunde befatta sig med en förrättning, som
icke så egenteligen tilhörde hans embete såsom öfverste för
Nylands Regimente, då därtil kalla en annan.
Hr Billberg, Friedrich Otto: Fast det vore hans
rättighet at begära saken på bordet för at vidare däruppå betänka
sig, ville han dock begifva sig därifrån men kunde ej
underlåta at önska, det Hr Öfversten Sprengtporten måtte åtaga
sig denne resan.
Hr Leijonanker, Friedrich Willhelm: En
sådan sak kunde efter hans tanka ej läggas på bordet. Den
rörde en af medborgares yppersta rättigheter, riksdagsmannarätten,
hvaruti hufvudsakeligen nationens frihet består. At
vi ej måge blifva trälar, bör aldrig det få ega framgång, at en
J. M. Sprengtporten.
391
född riksdagsman emot sin vilja skall tagas ifrån sitt säte och
stämma vid riksdagen til en förrättning, sorn icke en gång rörer
hans syssla. Hr Leijonanker mindes ännu ganska väl vid
1761 års riksdag, huru högt det ömmades, at capita familiarum
ej fingo gå ifrån arméen i Pommeren utur kriget hem til
riksdagen. Här voro ännu mera; Hr Sprengtporten är redan
riksdagsman och därjämte secrete utskottsledamot. Hvarken
är något krig at befara, ej eller någon fiscalisk action emot
honom begynt, til hvilken han bör inställa sig at svara; lät
därföre icke läggas det band på en fri svensk, at han emot sin
vilja skall trugas til förrättningar, som honom icke tilkomma.
Hr Eneschöld, Carl Friedrich, instämde med
Hr Leijonanker. Det är icke Öfverste Sprengtporten syssla at
undersöka, om i Finland tryter salt. Secrete Utskottet hade
bordt höra honom, innan det skred til at hos Kongl. Maij :t
föreslå honom til denne resan; det var så mycket lättare at
göra, som han därstädes är ledamot; ännu lärer Secrete Utskottet
icke hafva svårt at få man i hans ställe, ty där finnes
mer än en, som skulle vilja åtaga sig denne förrättning.
18. Härunder anmältes, emottogs och infördes på vanligt
sätt en deputation ifrån Borgareståndet, 6 personer, anförd
af Rådmannen i Stockholm och Riksdagsfullmäktigen för bemälte
stad Anders Liedberg, sorn pr[aemissis] pr[semittendis]
recommenderade til R. o. A. afgörande:
1. Borgareståndets extractum protocolli af den 25 sidstl.
Julii ang:de kammarrådsfullmakt för ståndets Secreterare
Hagtorn, hvilket ock nu öfverlämnades.
2:o. Välbemälte stånds extractum protocolli af den 26
sidstl. Februarii ang:de den af embetsmän förklarade inactivitet.
3 :tio. Städernes allmänne besvär.
Deputationen besvarades af Hr Baron och Landtm, med
löfte af R. o. A. beredvillighet at, så snart möjeligt blifver,
företaga desse ärender, och afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Häruppå återtogs den afbrutne öfverläggningen om Hr
Sprengtportens resa.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, instämde
med det val, Secrete Utskottet gjordt uti Hr Sprengtporten, at
392 1772, juli 29. J. M. Sprengtporten.
det vore ganska godt, men då han ej sjelf vill, kan han ej
tvingas, och bör R. o. A. för egen skuld bibehålla honom vid
sin frihet; här vore icke fråga om olika tänkesätt, utan böra
alle partieafsigter glömmas, ty det angår R. o. A. rätt. Secrete
Utskottet skulle en annan gång kunna commendera bort af
R. o. A. hvem det behagade, som ej vöre i lag. Det är icke nog
at förvara frihet och regeringssätt för konungamakten, om
den skulle vilja påtränga, man bör också afvärja alt, hvad
som kan leda til aristocratiskt välde. Därföre tilstyrkte Frih.
Grönhagen bifall på Hr Sprengtportens memorial, så at han
tages uti R. o. A. protection, och til den ändan en deputation
afgår, som notificerar de andre stånden detta, samt at Hr
Sprengtporten på R. o. A. befallning blifver qvar vid riksdagen.
Hr de Frietzckij, Claes: Det vore väl svårt för honom
at tala i denne sak utan at misstala sig, då han icke hade
den äran at bekläda något embete, hvarken militairt eller civilt;
han trodde sig dock icke böra förtiga, hvad som kunde
lända til Secrete Utskottets försvar. De underrättelser, som til
Secrete Utskottet inlupo, at uti Finland vore brist på salt och
säd, samt at i anledning af denne brist tryckte exemplar funnos
i landet utdelte af skrifter, som öfver denne brist sökte at
upröra menigheten, föranläte Secrete Utskottet at ditsända en
rådig man, som uti orten kunde undersöka om huru härmed
förevetter och i tid taga de mått, som fordras, at förekomma
de oroligheter, sådane skrifter torde upväcka, om de få fritt
hafva gång. Valet föll naturligen uppå Hr Sprengtporten, som
kände orten och folket; som är redlig medborgare och rådig;
som har under sitt commando de där i landet förlagde lätta
troupper at i påkommande händelse nyttja; hvars capacité
Secrete Utskottet kände och kunde lita uppå. Det var icke tid
at länge dröja och rådfråga Hr Öfversten Sprengtporten, som
ej uti Secrete Utskottet var närvarande, då saken förehades;
man borde skynda, ty hjelpen kommer för sent, sedan lågan
hunnit utbrista. Secrete Utskottet hade sig nog bekant, hvad
som vid 1761 års riksdag förevarit ang:de R. o. A. riksdagsmannarätt,
men trodde icke, at det kunde sträcka sig til dem,
som voro i släkterne de yngre. Hr Sprengtporten säger väl i
sitt memorial, at hans commission vore at förse landet med
J. M. Sprengtporten.
393
salt, som är mera en civil än en militair persons göromål; men
den består mindre däruti än at förekomma de oroligheter,
hvarmed landet hotas genom de där utspridde skrifter. Hr de
Frietzckij bad R. o. A. betänka, huru regeringsärenderne skulle
kunna verkställas, om alle, som därom anlitas, undandraga
sig, då det gäller. Han instämde gärna däruti, at Hr Sprengtporten
må slippa denne resan, men på hvad skäl kan man begära
det uti de andre stånden; icke kan man yrka riksdagsmannarätten
för någon annan adelsman än den, som är caput
familiae. Caput familiae är endast den, som kan gifva riksdagsfullmakt
för sin ätt; men Hr Sprengtporten, ehuru han
sitter för famillen, är icke caput. Om R. o. A. för mycket yrka
denne rättigheten, kunde lätteligen hända, at R. o. A. komma
uti en mindre behaglig ställning med de andre stånden, hvartil
redan förut nog anledningar varit. Detta hade Hr de
Frietzckij af nit för allmänt väl och inbördes lugn velat föreställa,
innan R. o. A. skred til beslut.
Hr Wachschlager, Gustaf, kunde icke kasta
skugga på Secrete Utskottet därföre, at det updragit et ärende
af denne vigt åt en kunnig och en hedersman, som Hr Öfversten
Sprengtporten är känd före. Nog hade det varit väl, om
Secrete Utskottet förut hör dt honom däröfver; men så har ock
Secrete Utskottet det på sin sida, at man af hans allmänt kände
nit för fäderneslandet kunde vänta hans beredvillighet. Hr
Wachschlager tager ej sorn tvång, at hos Kongl. Maij :t Secrete
Utskottet i underdånighet föreslagit Hr Öfversten Sprengtporten,
utan såsom et project, hvartil han skulle låta persuadera
sig; men då han ej vill, bör han vara fri. Det är väl sagt,
at han ej är caput familiae; men när caput familiae ej är i riket,
så är han, som nu eger famillens säte och stämma, at anse
som vore han caput. Hr Wachschlager ville dock icke, at
man med saken skulle gå häftigt til väga hos de andre stånden
i nu varande erise; kunde man utan häftighet komma ifrån
saken, vore väl; men alt, hvad som kan gifva anledning til
vidlyftige debatter, bör undvikas.
Baron Pechlin, Carl Friedrich, instämde med
Hr Göös, at Secrete Utskottet först bordt höra Hr Öfversten
Sprengtporten, men då det ej skedt och han nu ej vill, taga en
annan i hans ställe. Ty det vore en sanning, at ingen utom R„
394 1772, juli 29. J. M. Sprengtporten.
o. A. sj elfve i sitt pleno kunde commendera en dess riksdagsledamot.
Alle de skäl, Hr Öfversten Sprengtporten anfördt at
slippa denne förrättning, såväl af riksdagsgöromål som sjuklighet,
antoge altså Baron Pechlin för godo, men det kunde
han icke medgifva, at commissionen ej voro militaire. Den är
at ställa ordning ibland folket, at bibehålla roligheten uti et
helt förstendöme, därtil fordras militaire kunskap och handräckning
för de civile göromål, som därvid kunna förefalla.
Det vore icke ovanligt, at sådane med civile göromål blandade
ärender blifvit militaire befälhafvare updragne. Han förenade
sig därföre med Hr Wachschlager, at Hr öfversten
Sprengtporten ej annorledes må anses än som anmodad men
icke beordrad at åtaga sig denne förrättning, såsom et prof af
Secrete Utskottets yppersta förtroende, at då han sig det undanbeder,
han må därifrån befrias. At på sådant sätt Hr Baron
och Landtm, anmäler det uti Secrete Utskottet och at i anseende
därtil, at Hr Öfversten Sprengtporten dricker brunn
och är hindrad af andre angelägne sysslor, R. o. A. önskar honom
fri. Secrete Utskottet kan då snart få någon annan at
föreslå i hans ställe.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus, holt sig vid det,
som redan vore sagt ang:de Hr Öfversten Sprengtporten befrielse
ifrån denne resa, at han icke kunde jugera annorlunda
än Hr Öfversten Sprengtporten sjelf om denna commission
och hemstälte, huruvida det kunde vara en militairs göromål
at se efter, om i Finland är salt, och at skaffa, om där
brister. Han påminte sig nog, huru ömt riksdagsmannarätten
togs 1761, då det likväl angick at gå utur kriget til en instundande
riksdag. Hvad mera bör det vara nu, då vi ega fred och
frågan är at gå ifrån en existerande riksdag och de ärender,
man sorn riksdagsman därvid bör bevaka. Hr Sparrschöld tilstyrkte,
at man skulle updraga denne förrättning åt en kammarråd.
Hr Göös, Lorents, ville icke, at Secrete Utskottet
skulle något tilvitas för hvad sorn med Hr Öfversten Sprengtporten
skedt, ty det vore ej något ovanligt. Han mindes, at
han ock en gång blifvit såsom secrete utskottsledamot commenderad.
Secrete Utskottet kunde med sitt val ej falla på någon
bättre än Hr Öfversten Sprengtporten, ty hans capacité
J. M. Sprengtporten.
395
är ostridig, men om han ej vill, så bör han icke därtil tvingas
utan någon annan i hans ställe utnämnas.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph: En snäll och
rådig man gör med besked, hvad honom åligger, men påtager
sig icke, hvad han ej förstår; icke känner Hr öfversten
Sprengtporten alla lagar om salthandeln och alla förordningar
därom; huru skall han då i sådane ärender kunna genom
nödige författningar afhjelpa de deruti upkomne oordningar.
Han har visserligen skäl at undanbedja sig en sådan commission.
Men huru R. o. A. skall kunna komma åt at hjelpa honom
därifrån, blifver svårt at säga. Konungen vill ej frikalla
honom, icke heller Secrete Utskottet, så at om R. o. A. gör någon
föreställning därom til Secrete Utskottet, lärer den förmodeligen
icke verka. Emedlertid har Hr öfversten Sprengtporten
fädt Kongl. Maij :ts ordres, han måste altså resa eller
blottställa sig för et svårt ansvar. Om det påstås, at hvad som
vid 1761 års riksdag anfördes til försvar för capita familiarum,
hvilke från Pommeren kommo hem till riksdagen, ej kan
lämpas til en cadet af familien, så är ock en stor skillnad
emellan at gå utur et krig emot rikets fiender och sitt embete
där til en riksdag och at i fredlig tid nödgas gå utur en riksdag
och ifrån de värf, enom där blifvit anförtrodde at sköta
som riksdagsman och secrete utskottsledamot, til göromål,
som hvarken äro riksdagsgöromål eller tilhöra ens syssla. Uti
förevarande casu, som aldeles är lika med det sednare, lärer
det onekligen blifva et R. o. A. oeconomicum at disponera om
sine ledamöter; altså om R. o. A. finna skäligt at befria Hr Öfversten
Sprengtporten ifrån denna resa, behöfves icke mera
än at därom notificera de andre stånden, hvilke förmodeligen
icke lära blanda sig uti R. o. A. oeconomica.
Hr Wadenstierna, Carl Eric: Uti denne sak ligga
tvänne frågor, som böra särskildt utredas. Den första om
principen, hvarefter skall decideras, om och när en riksdagsman
skall kunna commenderas ifrån riksdagen uti rikets
tjenst; den andre om sättet at förfara med de ordres, Hr Öfversten
Sprengtporten fådt.
Hvad principen angår, så lära alle vara därom ense, at fullmakt
och ed äro en embetsmans rättesnöre, om honom något
anförtros, som icke finnes uti fullmakt och ed honom före
26—690285
-
396 1772, juli 29. J. M. Sprengtporten.
skrifvit och til embetet ej hörer; så bör han vara fri, om han
ej kan det uträtta och sig en sådan commission undanbeder.
Annars vore det lätt efter tilfällen at kunna skilja en embetsman
ifrån sitt embete; man har klagat öfver aristocratie vid
riksdagarne och emellan riksdagarne, kanske ofta mindre af
skäl än af farhåga; men detta kan öpna vägen til aristocratie,
hvarföre man borde tänka däruppå, ej för det närvarande
utan för det tilkommande, ej för afsikter af parti utan för den
lag, genom hvilken alle partier böra vara bundne.
Då nu alle lära vara ense om principen i förevarande fråga,
så blifver det andre at öfverväga om sättet, huru man efter
denne principe skall fria Hr Öfversten Sprengtporten ifrån
den anbefallte resan. At hos de andre stånden så snart, som
här fordras, få en förklaring öfver embetsmäns skyldighet, sådan
som är enlig med nu omnämde principe, lärer icke vara
möjeligt; man minnes nog, hvad svårighet frågan om capita
familiarum rättighet gaf i de andre stånden vid 1761 års riksdag,
och at den aldrig blef af alle fyra stånden så afgjord, at
något beslut kunde expedieras, så at i sig sjelf ännu icke någon
lag gifves, som tydeligen utstakar gränsen emellan rikets
rätt til sin embetsman och R. o. A. riksdagsmannarätt. Det
lärer altså ej vara rådligt at genom något åberopande af rättighet
vilja hos de andre stånden få Hr Öfversten Sprengtporten
friad ifrån den honom anbefalte förrättning, utan må man
häldre gå den simple vägen och bifalla hans begäran om befrielse
samt genom en deputation hos de andre stånden recommendera
samma bifall utan at vidare röra vid frågan om
principen än allenast på det sätt, at som häruti ligger såväl
det ena som andre ståndets riksdagsmannarätt odeciderad, då
en präst och en borgare, som är embetsman, rätt så snart kan
anbefallas en förrättning, hvarigenom han skiljes ifrån riksdagen,
som en adelsman; det ville altså de två stånden anbefalla
sine ledamöter i Secrete Utskottet at låta denna lagfråga
hvila, til dess R. o. A. hunnit stadga sine tankar öfver densamma.
Härigenom vinnes förmodeligen, at de ledamöter, som
vilja lugn och enighet vid riksdagen, fatta nog R. o. A. mening
och tilstyrka bifall på Hr Öfversten Sprengtporten ansökning
men däremot afvärja, at icke någon ventilation upkommer i
otid öfver lagfrågan. Hos de andre ståndens ledamöter i Se
-
J. M. Sprengtporten.
397
crete Utskottet har Hr Öfversten Sprengtportens memorial
icke kunnat vinna bifall; men en R. o. A. deputation, sålunda
stäld som nu sagt är, trodde Hr Wadenstierna, at den hos de
tvänne stånden skulle hafva en önskad verkan.
Hr von Nackreij, Olof: Så snart någon är R. o. A.
ledamot vid riksdagen, han må vara caput eller extra caput, så
kan han icke af regeringen tvingas emot sin vilja til någon
tjenstgör ning, undantagande i händelse at landet af fiende
attaqueras, då enhvar ej lärer undandraga sig at til dess försvar
gå åstad. Sådan är principen, grundad uti lag och vanlig
utöfning, så at därom behöfves ej vidlyftig ventilation. Hvad
åter angår at utstaka gränsen emellan civile och militaire förrättningar
och därefter döma om den Hr Öfversten Sprengtporten
updragne förrättningen, så lärer det vara svårt at säga,
0111 den är mera civil eller militaire, då däruti göromål för
bägge delarne kunna förekomma; utan är bäst at lämna sådant
på regeringen, sorn vid hvar sak pröfvar det efter omständigheterne.
Hr Öfversten Sprengtporten är allmänt känd
för en rådig man, full af nit för fäderneslandet och drift. Secrete
Utskottet kunde i så angelägen sak ej bättre välja, men
då han ej vill och frågan är at hjelpa honom därifrån, bör
man gå varsamt. Han har redan gådt in uti at verkställa den
honom updragne commission och satt sig i beredskap at resa
oaktadt sin ansökning at därifrån blifva befriad, och lärer han
icke kunna afbida Riksens Ständers beslut på densamma, om
han skall få den hos de andre stånden uppå skäl tagne af riksdagsmannarätten.
At hos dem göra föreställning om bifall på
Hr öfversten Sprengtportens begäran af den principen blifver
för saken mera vådeligt. Det är nu icke mera tid at tala om R.
o. A:s rättigheter och makt; utan om man vill vinna ändamålet,
bör man gå helt simpelt til väga och bifalla Hr öfverstens
Sprengtportens begäran utan någre skäl tagne af hans riksdagsmannarätt.
Uti detta bifall ligger redan all protection,
han kan begära. Man har nu ingen orsak at frukta för aristocratie,
därföre är det ock onödigt at tala därom; bättre mindre
ord men göra, när det gäller.
Hr Lagerberg, Lars Herman, var ense med at bifalla
Hr Öfversten Sprengtportens memorial utan at på något
sätt ogilla, hvad Secrete Utskottet gjordt; tvärtom beklagade
398 1772, juli 29. J. M. Sprengtporten.
han, at Hr öfversten afsade sig denne förrättning, efter han är
käck och förståndig samt fullkomligen capable at densamma
utföra.
Hr Uggla, Carl Gustaf, kände så mycket af metiérn,
at hvad som i det militariske vore Hr Öfversten Sprengtporten
updragit i denna commission, det kunde af en lieutenant
eller fändrick med lika lätthet uträttas, men icke dess
mindre ville han, at regeringens ordres skulle lydas, så hade
han lärdt. Instämde altså med Hr de Frietzckij at ej antaga alle
de anförde skäl af riksdagsman, secrete utskottsledamot
och at commissionen ej vöre militaire. Men om den föreburne
sjuklighet fant han, at den kunde blifva en gällande ursäkt,
om den bevises.
Hr Baron och Landtm, gjorde proposition: Bifaller R.
o. A. Hr Öfverstens Sprengtporten memorial, och at R. o. A.
genom en deputation hos de andre stånden vänligen tilkänna
gifver, huruledes R. o. A. funnit skäligt at på de grunder, Hr
öfversten i sitt memorial upgifvit, befria honom tils vidare,
och til dess samma grunder närmare blifvit undersökte och
stadgade, ifrån at resa i denna commission; samt at de tvänne
stånden ville med R. o. A. instämma uti at anmoda sine ledamöter
i Secrete Utskottet at låta frågan om desse grunder i
Secrete Utskottet hvila, til dess R. o. A. öfver dem hunnit stadga
sine tankar?
Hr Leijonanker, Friedrich Willhelm, svarade
härtil Nej och ville, at R. o. A. skulle aldeles lösa up de
Hr Öfversten Sprengtporten gifne ordres och befria honom
ifrån detta commando, samt at Secrete Utskottet genom Hr
Baron och Landtm, får del af detta beslut. Lagen vore tydlig
för Hr Öfversten, och ingen kunde emot R. o. A. samtycke
rubba densamma. En deputation därom til de andre stånden
vore onödig, ty de hade icke at befatta sig med R. o. A. i
grundlagen utstakade riksdagsmannarätt.
Hr Baron och Landtm, frågade, om R. o. A. ville simplement
bifalla Hr öfversten Sprengtportens memorial, och at
han anmäler detta bifall i Secrete Utskottet? Men härtil svarades
med Ja och Nej.
Hr Wachschlager, Gustaf: Om R. o. A. bifall på
memorialet är ingen tvifvel; men därjämte påstås, at Secrete
J. M. Sprengtporten.
399
Utskottet ej bör taga R. o. A. beslut för något upskof utan genast
nämner en annan i Hr öfversten Sprengtportens ställe, ty
R. o. A. lär ej vilja hindra Secrete Utskottets expedition.
Frih. Bunge, Sven, conformerade sig däremot med Hr
Wadenstjerna och begärte proposition på hans tilstyrkande,
nämligen bifall at Hr öfversten Sprengtporten befrias at resa
ifrån riksdagen; at sådant notificeras de andre stånden men
icke någon slags inhibition uti Secrete Utskottets anstalter
omröres eller raisonnement öfver principen anställes.
Hr Billberg, Friedrich Otto, var ock nögd, at
R. o. A. beslut författas helt kårt; men det af den grund, at
man ej hade nödigt sätta en tydlig lag i fråga, utan hade Secrete
Utskottet genast at nämna en annan i Hr Öfversten
Sprengtportens ställe.
Hr Wadenstjerna, Carl Eric, förklarade sin mening
aldrig vara at sätta R. o. A. rättighet i fråga utan endast
at lämna de andre stånden rådrum, så at de låta bero vid R. o.
A. beslut utan at kasta sig i någon öfverläggning om at förklara
grundlagen och den däruti stadgade riksdagsmannarätten.
Han vöre altså nögd med at bifalla, på sätt Frih. Bunge föreslagit,
memorialet, samt at Secrete Utskottet därom notificeras.
Baron Pechlin, Carl Friedrich, yttrade sig nögd,
at Hr Öfversten Sprengtporten frikallas ifrån den honom anbefallte
commission, men ville icke, at R. o. A. skulle bifalla
hans memorial, efter det innehölle åtskillige argumentationer,
som närmare behöfde öfvervägas, innan de bifallas.
Hr Baron och Landtm, frågade, om R. o. A. bifalla, at
Hr Öfversten Sprengtporten ex voto frikallas ifrån den honom
ålagde resan til Finland och at sådant genom en deputation
vänligen tilkänna gifves de tvänne respective stånden, som
hafva sine ledamöter i Secrete Utskottet. Hvar jämte honom
updrages at Secrete Utskottet därom underrätta.
Härtil svarades Ja.
R. o. A:s beslut upsattes i conformité häraf genast och justerades
i följande form:
Uplästes Hr Öfverstens och Riddarens Baron Sprengtportens
memorial, hvaruti han anfördt åtskillige skäl, som föranlåta
honom at undanbedja sig den honom af Secrete Utskottet
400 1772, juli 29. J. M. Sprengtporten.
updragne commission at i något ärende resa til Finland. Och
som R. o. A. fant med Riksdagsordningen samt den däruti
stadgade riksdagsmannarätten enligt at Hr öfversten Baron
Sprengtporten ifrån denne resan frikalla, så skulle sådant de
tvänne respective stånden vänligen tilkänna gifvas, hvarom
Hr Baron och Landtm, äfven blifvit updragit at Secrete Utskottet
underrätta.
Til denne deputation utnämndes följande herrar:
Grefve Cronhielm, fullm. Hr Wadenstierna, Carl.
Frih. Leijonhufvud, fullm. Hr Blomstedt.
Hr Ramsaij.
Hr von Hökerstedt.
Hr Gyllenpalm.
Hr Lilljesvärd.
Hvilke med detta R. o. A. beslut afgingo til de tvänne stånden
och efter någon stund återkommo med berättelse, at de
tvänne stånden utlåfvat företaga sig detta ärende til närmare
granskning och afgörande, förmodeligen til R. o. A. nöje.
19. Hr Baron och Landtm.: R. o. A. hade väl beslutit at
i dag företaga Justitiedeputationens betänkande om arfstvisten
emellan Assessoren Jacobson och afledne Handelsmannen
Nissens arfvingar; men hemstälte, om han icke förut kunde få
föredraga et Secrete Utskottets extractum protocolli ang:de
utbyte af Gripsholms slott och kongsgård, som blifvit Hennes
Kongl. Maij :t Enkedrottningen anslagit til enkesäte, emot
Svartsjö kongsgård och Friedrichshofs lustslått.
Härtil svarades, at saken emellan Jacobson och Nissen ännu
begärtes at hvila, och
Hr Carpelan, Carl Ephraim, anförde, at det vore
et äldre löfte, som blifvit gifvit at befordra Fändricken Thesslöfs
préjudicemål til slut, och at det i sidste pleno väl blifvit
afgjordt, om ej någon oordning mellankommit. Han bad därföre,
at det nu måtte företagas, så ville han sedan gärna samtycka,
at den proponerade saken om bytet med kongsgårdarne
må komma före.
Under den mindre tystnad, som härvid upkom, begärte flere
detsamma som Hr Carpelan, och Hr Tigerstedt hade något
skrifteligen författat, som han ville upläsa. Företogs altså
Thesslöf. Herlin.
401
detta mål, som nu endast ankom på at justera R. o. A. beslut,
som uti et extractum protocolli skulle innefattas; hvartil Hr
Carpelan upsatt et project och efter befallning underteknad
R. o. A. Secreterare det andra men bägge den 22 i denne månad
blifvit lagde på bordet.
Uplästes altså nu först det af Hr Carpelan projecterade extractum
protocolli och sedan det, som Secreteraren fädt befallning
at upsätta.
Häruppå uplästes äfven et memorial, ingifvit af Hr Eric
Johan Jägerhorn, hvaruti han anförer, at Secondfändricken
vid österbottns Regimente med underofficerare indelning
Adam Gabriel Herlin, som hela pommerske kriget tjent och,
för det han vid den upkomna eldsvådan, då Drottningholms
operahus afbrann, hade den lyckan at förhjelpa och ledsaga
Hennes Kongl. Maij :t vår nuvarande Enkedrottning utur huset
undan elden, blef secondfändriclc, emot det han likväl betalte
2 500 d:r k:mt i hopp at vid existerande vacant fändricks
indelning och lön, då han genom accord därtil befordras, återfå
af sin successor denna summa. Men som Thesslöf, hvilken
äfven ifrån underofficerare i regementet tjent sig up och emot
erläggande af 2 500 d:r k:mt i accord blifvit secondfändrick,
fädt hos Kongl. Maij :t afslag at få vid avancement genom accord
til fändricks indelning desse 2 500 d:r knnt uti succession
ersatte, så lärer för Herlin, hvilken är fattig, har en gammal
moder samt hustru och många små barn at underhålla
och dessutom sitter i skuld för sin utgifne accordssumma,
icke vara något hopp at någonsin befordras vidare, då han
utom de redan utbetalte 2 500 d:r k:mt icke förmår betala
5 000 d:r k:mt, som accordet til fändricks indelning efter accord
kostar, så framt icke Riksens Ständer för honom skulle
vilja visa lika ömhet som för Thesslöf. Hvarföre Hr Jägerhorn
anhåller, at Herlin emot accord måtte få afstå sin secondfändrickssyssla
til någon skicklig underofficerare, då han får accordera
sig til fändricks indelning. Eller ock, efter secondfändrickar
ej äro på ordinaire stat, at Herlin tillätes accordera
bort sin syssla til en underofficerare, som icke åstundar
vid ytterligare befordran något annat successive accord, än
hvad han kan få för sin underofficerare indelning, då han til
fändricks indelning befordras. Hvilket på sådant sätt icke blif
-
402 1772, juli 29.
Thesslöf.
ver Kongl. Maij :t och kronan til last utan snarare ökar inkomsten
genom en drygare contribution. Med detta memorial
geck Hr Jägerhorn til de andre stånden.
Läses ibland bilagorne til denne dagens protocoll.
Hr Tigerstedt, Gustaf Adolph, upläste nu,
hvad han skrifteligen författat och här bilagt finnes (Bil. 25),
hvaruti han beifrar det, som i pleno den 25 sidstl. sig tildrog,
at Thesslöfs sak icke kunde blifva afgjord, då vid det R. o. A.
feele proposition at åtskiljas, både ordförande och protocollist
försvunno; påståendes, at om någonsin hända skulle en annan
gång, at protocollet uphörer utan ståndets enhällige bifall, så
bör den, hvilken skyldigheten ålegat at därvid förblifva, i och
med detsamma utan skonsmål vara dess vid Riddarehuset
innehafvande syssla förlustig.
Detta begärtes at hvila, til dess den dagens protocoll justerades.
Frih. Marks von Wurtemberg, Carl Eugenius,
upläste et memorial, stäldt i synnerhet emot hvad Hr
Carpelan uti sitt projecterade extractum protocolli anför dt til
last för Chefen vid österbottns Regemente, och det påståendet,
at bern :te Chef bör ersätta Thesslöf accordssumman samt
för Thesslöfs lidande ställas under Justitisecancellerens tiltal;
anhållandes, at den af Hr Carpelan nu anklagade chefj
som är Frih. Marks von Wiirtembergs fader, Hr Fältmarskalken
Riddaren och Commendeuren af Kongl. Maij :ts Orden
Frih. Gotthardt Willhelm Marks von Wurtemberg, en herre,
som i 70 år tjent såsom öfverofficerare uti svenska arméen
oförviteligen, icke måtte ställas under Justitiecancellerens eller
någon actors tiltal, förrän han inför Riksens Ständer fädt
sig förklara, och Hr Carpelan vara för sine beskyllningar ansvarig.
Med hvilket memorial Frih. Marks von Wurtemberg
begärte få gå til de andre stånden (Bil. 26). Och läses det här
bilagt.
Frih. Marks von Wurtemberg tilläde munteligen, at som
Fändricken Thesslöf vore en hederlig och välförtjent officerare,
så vore icke härmed meningen at hindra en skälig och
välförtjent uprättelse, den han gärna unnnade bem:te Fändrick,
utan endast at försvara sin oskyldigt angrepne Fader.
Och föreslog Frih. Marks von Wurtemberg därföre, at som
han viste en underofficerare vid regimentet, som vore villig at
Thesslöf.
403
betala Fändricken Thesslöf sin utlagde accordssumma, då
Thesslöf avancerar til fändriks indelning, så kunde sådant beviljas,
dock med förbehåll at samma underofficerare sedan
icke får vid framdeles avancement söka någon ersättning för
hvad han således utgifvit; därmed vore saken på bästa sättet
hulpen. Men hvad anginge de emot Hr Fältmarskalken Baron
Marks von Wurtemberg af en värd R. o. A. ledamot anförde
beskyllningar, så emedan de til deras bestyrkande åberopade
Kongl. Maij :ts bref och resolutioner hvarken finnas uti Riksarchivo,
uti Kongl. M:ts Cancellie och Krigsexpedition, på
trycket eller vid regementet, så at chefen ej kan vara förbunden
at känna dem, och med det öfrige af sakens förlopp sig
förhåller icke efter upgiften uti beskyllningarne utan så, som
han i sitt memorial det upgifvit, hvilket alt med tydlige documenter
kan bestyrkas; ty önskade han, at Hr Carpelan ville
återtaga sitt projecterade extractum protocolli eller och, ifall
han därtil nekade, påstod, at öfver de däruti anförde berättelser
måtte undersökning anställas och, om de då befunnos
utan bevis, Hr Carpelan stadna för det ansvar, som lag förmår.
Frih. Marks von Wurtemberg, Eric Willhelm,
upläste sin skrifteligen författade mening, som här
bilagd finnes (Bil. 27) och egenteligen går ut uppå at bevisa,
det Fändricken Thesslöf icke annorledes blifvit lidande
än därigenom, at Chefen stricte fölgt författningarne, och altså
utom något Chefens förvållande, hvarföre hemställes, hurudan
ersättningsfrågan bör bli uti en sak, som händt af bristande
författning, samt på hvad sätt det extractum protocolli,
som i detta mål til de öfrige stånden kommer at afgå, värdigast
kan expedieras.
Hr Billberg, Friedrich Otto, önskade, at saken
måtte redigt handteras; han påminte sig noga, då saken hos
R. o A. afgjordes, at det bifölls, at Thesslöf skulle få uprättelse
för liden préjudice och ersättning för sin utbetalte accordssumma
af den, som efter skedd undersökning, den Kongl.
Maij :t i nåder behagade låta anställa, befinnes hafva varit
ordsak til Thesslöfs lidande. Häröfver skulle extractum protocolli
upsättas. Då det nästa plenum föredrogs til justering, upläste
äfven Hr Carpelan et af honom författat project, som för
404 1772, juli 29.
Thesslöf.
at fria Arméens Pensionscassa ifrån at ersätta Thesslöf den
af honom utbetalte accordssumman, lägger hela skulden af
Thesslöfs lidande på Chefen, gör honom skyldig at utbetala
accordssumman och at för sitt begångne fel vara Justitiecancelleren
inför vederbörlig domstol ansvarig. Detta äro alt
idéer, hvilke uti R. o. A. beslut icke förekomma men som hafva
gifvit anledning, sedan bägge projecterade extracta protocolli
blifvit lagde på bordet, at flere memorialer inkommit och
frågor, uti hvilke R. o. A. hvarken velat eller bordt ingå, ånyo
blifvit väckte. R. o. A. behöfva icke desse idéer uti et beslut,
som utom dem redan är tagit. Detta finnes uti det project, som
på R. o. A. befallning blifvit upsatt, fullkomligen intagit, bör
altså förblifva därvid, hälst det extractum protocolli, som Hr
Carpelan projecterat, hvarken hos R. o. A. eller uti de andre
stånden förbättrar Fändricken Thesslöfs sak.
Hr Carpelan, Carl Ephraim: Fast han icke vore
auditeur, kände han dock så mycket af de lagar, sorn angå
militairen, at han icke behöfde misstaga sig om meningen af
1769 års bref, at placerade officerare träda til indelningar uti
rena vacancer utan at behöfva betala accord; och det vore uppå
detta bref, som Thesslöf grundadt sine besvär, ty han är
verkligen at anse som placerad på österbottns Regimente;
han har tvänne gånger sökt förslag til indelning vid yppad ren
vacance men bägge gånger blifvit af chefen förbigången. Sådant
vara skedt finnes af acterne, och Hr Carpelan behöfde
ej åtaga sig något ansvar därföre, at han påstådt det; ty Secrete
Deputationen säger det uti sitt betänkande, och fyra
stånd säga det, då de nu bifallit, at Thesslöf för liden praejudice
bör hafva uprättelse. Hr Hofjunkaren Frih. Marks von
Wurtemberg vore altså uti sitt memorial nog hård i utlåtelser
emot Hr Carpelan, dem han likväl icke ville beifra, allenast
Frih. Marks von Wurtemberg afstode ifrån at med detta memorial
gå til de andre stånden. I öfrigit vore Hr Carpelan nögd
med det förslaget, at en underofficerare betalar uti succession
til Fändricken Thesslöf hans utlagde accordssumma, så at han
blifver skadeslös, med vilkår at ej få desse penningar igen vid
framdeles befordran.
Hr von Engeström, Johan: Det kan väl vara möjeligt,
at Secrete Deputationen misstagit sig uppå skillnaden
Thesslöf.
405
emellan placerade, constituerade och secondofficerare. Fändricken
Thesslöf är verkligen icke placerad på Österbottns Regimente;
placerade äro endast de, som i krig t jent vid regimenter,
hvilke sedan efter freden blefvo indragne; utan alt
hvad han kan anses före är at vara constituerad, och som sådan
egde han ingen rättighet emot 1769 års brefs klara lydelse
at vid ren vacance få indelning utan accordssummans erläggande
til pensionscassan. Hvad de af Thesslöf åberopade
författningar af den 29 Oct. 1769 och den 8 Maij 1770 angå, så
kunde Thesslöf förut 1769 ej få efter desse lagar något, då de
först sedermera 1770 emanerade; dessutom äro de ej generelle
utan endast vid någon särskildt casu den chefen, som de
angå, communicerade. Fastän, efter Hr von Engeströms tanka,
desse Fändricken Thesslöfs besvär icke bordt emot Riksdagsordningen
och 1766 års förordning af Secrete Deputationen
uptagas, ville han dock för sin del icke tala därpå, utan
måge de gå och Thesslöf få ersättning, som föreslagit är, af
sin successor eller af nästa accordssumma uti ren vacance;
men at påbörda Chefen något härvid begångit fel och därföre
ställa honom under ansvar, därtil kunde Hr von Engeström
aldrig samtycka.
Hr de Frietzckij, Claes: Angående Thesslöfs uprättelse
lärer ingen fråga vara, sedan R. o. A. därom tagit sitt
beslut, utan endast huru Thesslöf enligt samma beslut skall
få ersättning för den accordssumma, han redan utbetalt, då
R. o. A. icke vill at, enligt hvad deputations betänkande tilstyrker,
den skall tagas af Arméens Pensionscassa; uti det af
Hr Carpelan projecterade extractum protocolli pålägges Chefen
at betala; uti det, som efter R. o. A. befallning blifvit upsatt,
skall den, som efter skedd undersökning finnes hafva varit
vållande til Thesslöfs lidande, ersätta honom densamma.
När Kongl. Maij :t faststält Chefens förslag, så bör billigtvis
Chefen vara frikallad för ersättning, och vore det orättvist at
de facto hos högsta makten pålägga honom densamme. Uppå
sådan grund fant Hr de Frietzckij, at det extractum protocolli,
som efter befallning af Riddarehussecreteraren blifvit upsatt,
närmare öfverensstämde med hvad vid sakens afgörande hos
R. o. A. af de fläste blifvit yttrat; hvarföre han ock tilstyrkte
bifall på detsamma, så framt icke det förslag antages, som
406 1772, juli 29.
Thesslöf.
blifvit upgifvit, at en underofficerare i succession til fändrick
efter Thesslöf betalar honom hans utlagde accordssumma.
Hvarigenom all undersökning undvikes, som icke kan aflöpa
utan at oroa Chefen, en herre af 90 års ålder, hvilket altid blifver
ömt. Den af Hr Carpelan emot bemälte Chef föreslagne fiscaliske
action afstyrkte Hr de Frietzckij aldeles.
Hr Stenfeldt, Carl Richard, förklarade, at han
icke kunde gå ifrån de beslut, som R. o. A. uti detta mål tagit;
at det extractum protocolli, som efter befallning blifvit upsatt,
innehölle samma beslut, hvarföre han och påstod, at det borde
gillas. Han påminte sig ganska väl, at Hr Carpelans projecterade
extractum protocolli till sitt innehåll varit under ventilation
hos R. o. A., innan saken afgjordes, men at det icke kunnat
antagas.
Härmed conformerade sig Hr Bergens kjöld, Carl.
Hr Gripenberg, Carl: Då saken hos R. o. A. förehades,
deltes densamma i tvänne omständigheter. Den förste angeck
Thesslöfs besvär öfver leden préjudice; därom voro alle
ense, at han skulle få den uprättelse, som Secrete Deputationen
föreslagit. Den andre om ersättning för den utlagde accordssumman;
därom hade Secrete Deputationen föreslagit,
at Arméens Pensionscassa skulle den utbetala; men Hr Carpelan
uti sitt redan då upläste project til extractum protocolli
lagt skulden til Thesslöfs lidande på Chefen vid regimentet,
samt at bemälte Chef borde därföre betala Thesslöf samma accordssumma.
Bägge desse förslagen ville R. o. A. icke antaga
utan förenade sig därom, at en undersökning borde anställas
häröfver och den eller de, som då befunnes varit vållande til
Thesslöfs lidande, skulle ersätta honom desse penningar; däruppå
skedde proposition, som bifölls, och i conformité af detta
beslut vöre ock det af Secreteraren projecterade extractum
honom anbefallt at upsätta; och som det nu befants innehålla
R. o. A. beslut, så borde det gillas. All vidare ventilation öfver
förut bekante omständigheter uti en redan afgjord sak ledde
blott til vidlyftighet och stridde emot Riksdagsordningen, därföre
borde de ej tillåtas. Det enda, som R. o. A. kunde nu taga
i öfvervägande och efter Hr Gripenbergs tanka bifalla, vore
det i dag gifne förslag, at en underofficerare betalar Thesslöf
i succession efter honom de 2 500 d:r k:mt, som Thesslöf i
Thesslöf.
407
accord utbetalt. Dock med det uttrycklige förbehåll at samma
underofficerare vid framdeles befordran icke kan uti någon
succession få samma accordssumma återbetald.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om R. o. A. behagade
bifalla det af Secreteraren upsatte project lil extractum protocolli?
Hvaruppå af flere begärtes den förändring däruti, at
hvad som vore infördt ang:de en tilämnad undersökning måtte
gå ut.
Hr Stenfeldt, Carl Richard, påstod, at det borde
stå qvar, ty det voro enligt med R. o. A. tagne beslut.
Hr Silfverhjelm, Adam Friedrich, däremot
instämde med Hr de Frietzckij; i annat fall, som Kongl.
Maij :t gillat Chefens förslag, så bör ansvaret stadna på de
Hrr Riksens Råd, som därtil styrkt Kongl. Maij :t, och icke på
Chefen.
Hr Baron och Landtm, gjorde i anledning häraf proposition
ånyo, om R. o. A. behagade gilla det af Secreteraren efter
befallning upsatte extractum protocolli, dock med den förändring
at det, som rörer undersökningen, går ut och i det
stället införes, at Fändricken Thesslöf får ersättning för sin
utbetalte accordssumma 2 500 d:r kunt af den underofficerare,
som efter honom erhåller fändricks fullmakt? Dock utan
rättighet för denne underofficerare til framdeles ersättning;
samt at pensionscassan betalar til Thesslöf de af Adjutanten
Roos uti samma cassa insatte 2 500 d:r k:mt, hvarigenom han
får 5 000 d:r k:mt.
Hvilken med Ja besvarades.
I enlighet med detta beslut förändrades det upsatte extractum
protocolli på följande sätt:
S. d. Företogs til sluteligt afgörande Secrete Deputationens
betänkande af den 16 Junii innevarande år, hvaruti tilstyrkes,
at Secondfändricken vid Kongl, österbottns Infanterieregemente
Carl Henric Thesslöf, som tvänne resor vid uprättade
förslager lil ledige adjutantssysslor inom regementet blifvit
förbigången och därigenom uti sin befordringsrätt förlorat,
måtte til uprättelse erhålla fändricks indelning och lön, då
han vid yppad ledighet sig därtil anmäler; och at Arméens
Pensionscassa förskjuter til den vid sådant tilfälle erforderli
-
408 1772, juli 29.
Thesslöf.
ge accordssumman 5 000 d:r kant, hvilken summa cassan vid
ren vacance återfår.
Uti den delen, som angår Fändricken Thesslöf s u pr ätt el se
genom den föreslagne befordran til fändriks indelning och
lön, fant R. o. A. ingen svårighet at bifalla deputationens betänkande;
men uti det, som föreslogs, at Armeens Pensionscassa
borde ersätta Thesslöf accordssumman, mötte R. o. A.
den betänklighet, huruvida billigt vöre, at samma cassa, som
på intet sätt kunde anses hafva varit vållande därtil, at Thesslöf
uti sin befordringsrätt kommit at stå tilbakars, borde belastas
med ersättningen af mera, än hvad den verkligen upburit
vid vacancen, som Thesslöf utan accord bordt undfå,
och utgör 2 500 duk :mt.
R. o. A., som med lika ömhet ansåg, at å den ena sidan
Thesslöf icke måtte sakna den ersättning, hvartil han finnes
berättigad, men å den andre at Armeens Pensionscassa ej
måtte utbetala mer, än den verkligen upburit, fant lämpeligaste
utvägen til detta ändamåls vinnande vara den, at Thesslöf
tillåtes at få afstå sin nu innehafvande secondfändrickssyssla
til en sådan underofficerare vid regimentet, som därföre betalar
honom 2 500 d:r k:mt, med förbindelse at icke åstunda
något annat successivt accord efter sig, än hvad han för sin
underofficerare indelning kan erhålla, när han til fändriks indelning
och lön framdeles befordras, och at Thesslöf af Armeens
Pensionscassa undfår de för Adjutanten Roos accord
upburne 2 500 d:r k:mt, hvilke icke rätteligen tilhöra berörde
cassa, hvarigenom Thesslöf förhjelpes til åtnjutandet af hela
fändricksaccordssumman 5 000 d:r k:mt och erhåller, utan
någon pensionscassans förlust, ersättning för sine utbetalte
penningar.
Hvilket altså genom utdrag af protocollet skulle hos de andre
respective stånden hörsamt tjenst- och vänligen til bifall
recommenderas. Ut supra.
Det af Hr Carpelan författade project kunde icke vid detta
protocoll biläggas, efter han detsamma aldrig ifrån sig lämnat.
Hr Baron och Landtm, anförde häruppå, at sedan nu
blifvit på det sättet afgjord, at hvad under öfverläggningen
Thesslöf. J. M. Sprengtporten.
409
kunnat komma at närmare röra Hr Baron och Fältmarskalken
Marks von Wurtemberg, icke behöfver med de andre stånden
communiceras; så funne han lämpeligt och til bibehållande
af ordning och förtroende bidraga samt öfverensstämmande
med den aktning, Hr Baron och Fältmarskalkens månge
förtjenster fordra af R. o. A., at Hr Baron och Hofjunkaren
Marks von Wurtemberg icke med sitt memorial ginge til de
andre stånden; hvarom han altså bad honom.
Flere instämde med Hr Baron och Landtm, häruti.
Frih. Marks von Wurtemberg, Carl Eugen
i u s, begaf sig härtil, ehuru Fändriken Thesslöf låtit trycka
sine besvär, uti hvilke hans Hr Fader, bemälte Hr Baron och
Fältmarskalk, med nog svåre beskyllningar blifvit angrepen;
slutandes sitt begifvande med de orden: Men han må löpa!
Riksens Ständers decision och det förtroende, min Fader under
70 års oförvitelig tjenst sig förvärfvat, vederlägga tilräckligen
Thesslöfs ohemula beskyllningar.
20. Anmältes, at i de tvänne stånden icke i dag kunde blifva
afgjordt ang:de Hr Öfversten Sprengtportens frikallande
ifrån den honom anbefallte resan till Finland och at Secrete
Utskottet ej eller i dag kommer tilsammans, så at R. o. A. beslut
därstädes kunde blifva kungjordt; at därföre Hr öfversten
Sprengtporten inlagt til R. o. A. et memorial, hvilket R. o.
A. behagade låta sig föredraga.
Hvaruppå samma memorial uplästes af innehåll, at Hr
Sprengtporten betygade sin erkänsla för den honom af R. o. A.
unnade protection. Men som han icke vågade at längre upskjuta
med den honom anbefallte resan utan nödgades densamme
i eftermiddag anträda, så anholt han, at R. o. A. ville
göra sitt beslut verkande och så begå, at de honom til denne
extra förrättning gifne ordres måtte varda af Kongl. Maij :t
nådigst återkallade och det honom updragne rum ibland Secrete
Utskottets ledamöter, hvilket han på intet sätt trodde sig
hafva förvärkat, till hans återkomst honom bibehållit.
Läses ibland denne dagens bilagor til protocollet.
Emot hvad Hr Öfversten Sprengtporten i detta memoria!
begärt, gjordes ingen påminnelse, utan yttrade flere därtil sitt
bifall.
21. Hr Baron och Landtm, frågade, om R. o. A. nu efter
-
410 1772, juli 29—aug. 1. Särskilda deputationen.
sitt beslut ville förelaga sig Justitiedeputationens betänkande
uti saken emellan Assessoren Jacobson och Handelsmannen
Nissens arfvingar?
Men härtil svarades, at den vore för vidlyftig at i dag kunna
afsluta, sedan nu så långt lidit på dagen, utan kunde den i
nästa pleno företagas.
Hr Lagerberg, Lars Herman, påminte, at ledamöter
måtte väljas til den deputation, som efter Riksens Ständers
beslut borde undersöka om Hr Nordencrantzes upgifter
ang:de oredorne i rikets financeverk och hans angifvelser
emot Hrr Jennings och Finlaij uti den saken. Men han ville
icke, at desse ledamöter skulle väljas af de vanlige electorer
utan, likasom vid 1765 års riksdag med Store Deputationen då
skedt, nye electorer därtill förordnas.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph, anförde däremot,
at et sådant sätt at välja ledamöter uti en deputation
vore at införa en förändring uti Riksdagsordningen, den han
aldrig kunde eller borde enligt sin riksdagsmannaskyldighet
samtycka til; han hoppades, at R. o. A. häruti med honom sig
förena, då han påstod at få lefva efter lag. At lagar helige och
orubbade hållas, där uti ligger själen och lifvet af den rätta
svenske mäns frihet.
Hr de Frietzckij, Claes, påstod, at vid 1765 års
riksdag Stora Deputationen blifvit vald af de vanlige electorer.
Han ville icke tillåta någon innovation in casu och kunde icke
samtycka därtil, at man går ifrån en klar och tydeligt beskrefven
lag.
Hr Baron och Landtm, anholt, at denne ventilation måtte
afstadna, til dess han finge tilfälle at ordenteligen hos R. o.
A. föredraga saken.
Hr Lagerberg, Lars Herman, förbehölt sig, at
electorerne icke måtte skrida til at välja någre ledamöter uti
den särskildte deputationen, förrän R. o. A. därtil gifvit ordenteligen
sitt bifall. Därtil hade han utom flere skäl äfven
det, at om electorerne skulle välja ledamöterne i denne deputation,
så borde de först completteras til fullt antal, ty han
visste, at ganska månge af dem och kanske mera än hälften
vore frånvarande.
F. Posse. Extra licentfonden.
411
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. ville
upskjuta med denne frågan om val; hvartil svarades Ja.
Vidare frågade han, om R. o. A. nu ville företaga sig saken
emellan Assessoren Jacobson och Handelsmannen Nissens
arfvingar? Men som det begärtes, at därmed ännu och til nästa
plenum måtte upskjutas, så åtskildes R. o. A. kl. 3/4 til tu
eftermiddagen.
År 1772 den 1 Augusti.
Lördag.
Plenum kl. 8 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
Protocollet för den 21 Februarii sidstl. justerades.
1. Uplästes Öfverstens och Riddarens af Kongl. Svärdsorden
Grefve Friedrich Arvidsson Posses memorial, hvaruti han
förklarar, at som det kunde finnas, at det arfvode, Secrete Utskottet
föreslagit för honom, jämte successionen til chefskapet
för Marinecorpsen efter Hr Generalen Riddaren och Cominendeuren
af Kongl. Maij :ts Orden Grefve Ehrensvärd skulle
vid statsverkets nuvarande svaga tilstånd blifva graverade, så
ansåge han sin erkänsla för Secrete Utskottets förtroende och
hans fasta upsåt at tjena sitt fädernesland fordra, at han afsäger
sig det projecterade arfvodet. Räknandes för sig ovärdigt
at såsom medlem af armeen för en så litet betydlig statens
besparing armeens befälsrättighet, som är grundad i sjelfva
denne flottas inrättning, bortmistas. Grefve Posse begärte
at med detta memorial få gå til de andre stånden, som beviljades,
och lades emedlertid memorialet til Secrete Utskottets
extractum protocolli om chefskapet för Marinecorpsen.
2. Anmältes af Hr de Frietzckij et memorial, innehållandes
åtskillige anmärkningar vid det af Handels- och manufacturdeputationen
upgifne betänkande ang:de järncontoirsförvaltningeti
af extra licentfonden, med hvilket han begärte få gå til
de andre stånden, som beviljades, och lades memorialet imedlertid
til betänkandet.
27—690285
412 1772, aug. 1.
Befordringsfrågor.
3. Uplästes et af Majoren Frih. Wennerstedt ingifvit memorial,
hvaruti föreställes, at sedan Riksens Ständer förklarat
den för Ryttmästaren örnschöld i underdånighet tilstyrkte öfver
stelieutenant sfullmakt blott vara en charactere, så fordrade
billigheten, at Majorerne Tilas och Ehrenmalm, för hvilke
öfverstelieutenantsfullmakter sedermera blifvit beviljade endast
i afseende därpå, at örnschölds befordran ej skulle medföra
dem något lidande, ej måtte göra nya préjudicer i arméen;
Baron Vennerstedt anhåller altså om en lika och enahanda
förklaring öfver deras fullmakter som ang:de Ryttmästaren
örnschölds, eller ock at Riksens Ständer täcktes bifalla
för honom, som vore äldre än Baron Tilas och Ehrenmalm,
at lika med dem undfå öfverstelieutenants fullmakt och tour;
begärandes at med detta sitt memorial få gå til de andre stånden.
R. o. A. tog detta i öfvervägande, och bifölls, at Majorerne
Baron Tilas och Hr Ehrenmalms öfverstelieutenantsfullmakter
blifva af samma beskaffenhet som Ryttmästaren örnschölds
erhållne öfverstelieutenantsfullmakt och således anses
som charactere.
4. Föredrogs Secrete Deputationens betänkande af den 19
sidstl. Martii, hvaruti tilstyrkes, at Secondmajoren vid Tavastehus
Regimente och Riddaren af Kongl. Svärdsorden Caspar
Johan Boije samt Capitainen vid samma regemente Anders
Boije, hvilke genom Capitainens Frih. Berndt Johan
Hastfehrs den 9 Augusti 1763 vundne befordran til premiermajor
vid Jämtelands Regemente blifvit lidande, måtte erhålla
majors fullmakter af samma dato som Baron Hastfehr, med
tour framför honom.
Härvid var bilagt et Majorens och Riddarens af Kongl.
Svärdsorden Hr Thomas Wadenstjernas memorial, hvaruti
han anhåller såsom äldre i tjensten och premiermajor vid
samma regemente, at då detta betänkande förekommer, den
tour och rättighet til befordran, som han lagligen innehafver,
utan intrång af desse herrar eller andre yngre i tjensten, för
hvilke under varande riksdag någon förmån kan antingen redan
vara tilstyrkt och bifallen eller framdeles tilstyrkas, måtte
varda honom förbehållen, och han i alla fall til godo njuta
den rätt, som ej mindre 40 § Regeringsformen än de flere tid
Befordringsfrågor. Ärkebiskopsval.
413
efter annan utfärdade tjensteförfattningar livar och en redlig
embets- och tjensteman tillägga.
Hr von Vicken, Johan Evert, erhindrade härvid,
at redan detta mål genom Hrr Boijes besvär öfver liden préjudice
vid 1765 års riksdag kommit at uptagas, fastän det sedermera
hvarken vid den eller 1769 års riksdag blifvit afgjordt;
deputationen har därföre icke kunnat undgå at ordenteligen
uptaga och yttra sig öfver denne sak, dess yttrande är
enligt med 1765 års deputations tanka, men som numera den
genom Baron Hastfehrs befordran öfver klagade préjudice uphört
och äldre samt bättre förtjente icke böra genom desse
herrars befordran prejudiceras, så tilstyrkte han, at betänkandet
kunde afslås och däremot Hr Wadenstiernas memorial,
som förbehåller enhvar sin rätt, bifallas.
Hr Carpelan, Carl Ephraim: Vid 1765 års riksdag
voro flere, som jämte Hrr Boije klagade öfver Frih. Hastfehrs
befordran; af dem fingo en del genast uprättelse, men i
anseende til någre handlingar, som då ej kunde anskaffas,
kom saken för dem at ligga oafgjord. Då de nu bevakat sin
rätt, böra de ej lida genom dem, som redan för Frih. Hastfehr
njutit uprättelse och kunna vara yngre i tjensten än de. Billigast
vore altså at bifalla betänkandet utan äldres préjudice.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, hade sig bekant,
at et generelt betänkande vore färdigt, som tilstyrkte, at
alle, som fädt embeten och sysslor, skulle räkna tour ifrån data
af sine fullmakter; om detta vinner bifall, som efter all liknelse
lärer ske, hade likväl Hrr Boije ingen särskildt nytta
däraf, at nu förevarande betänkande bifalles; tilstyrkte altså
afslag på detsamma och bifall uppå Hr Wadenstiernas memorial.
Efter någon kårt ventilation blef betänkandet afslagit men
Hr Wadenstiernas memorial bifallit.
5. Uplästes Prästeståndets extractum protocolli af den 27
sidstl. Maij ang:de sättet at välja erkebiskopp och at vid sådane
val hädanefter domcapitlens ej mindre än Upsala stifts
röster räknas per capita eller efter hufvudtalet på de röstande,
så at til Kongl. Maij :t inberättas ifrån alla vederbörande, hvilke
både domcapitlen och stiftet vid valet kommit i åtanka, och
huru månge röster hvar och en af dem på hvardera stället er
-
414 1772, aug. 1. Änkedrottningen. Cedergren.
hållit, då lätteligen utrönas kan, hvilke tre bekommit de fläste
röster af alle sammanräknade, och af dem sedermera den til
erkjebiskopp förordnas, som Hans Kongl. Maij :t med Råds
råde i nåder behagar utnämna.
Detta bifölls.
6. Justerades extractum protocolli, som til de andre respective
stånden skulle afgå angrde sättet at hädanefter expediera
Krigsbefälets och de öfrige allmänne besvär.
Hvilket gillades.
7. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
28 sidstl. Junii, hvaruti Secrete Utskottet anmäler til Riksens
Ständers gillande den med Hennes Kongl. Maij :t Enkedrottningen
träffade afhandling at i stället för Gripsholms slott
och egendom samt til slottets inredning och reparation erforderlige
410 000 d:r s:mt, som Hennes Maij :t til enkesäte blifvit
anslagit, emottaga Svartsjö slott och ladugård samt 3 tunnor
guld til den här i staden belägne Fredrichshofs egendomens
inköp och i stånd sättj ande, hvilket då öfverlämnäs
Hennes Kongl. Maij :t med den Kongl. Prinsessan at bebo.
Hvarjämte Secrete Utskottet föreslår, at Gripsholms slott och
ladugård måtte öfverlämnäs Hans Kongl. Höghet Prins Fredrich
Adolph och därjämte den redan ifrån år 1770 til slottets
reparation anslagne årlige summan af 2 000 d:r s:mt, med
förbehåll at statsverket hvarken nu eller framdeles må besväras
med någon kostnad til nybyggnad, reparation eller meublering
vid Gripsholm, som berörde summa öfverstiger.
Härjämte var bilagt, i afskrift, sjelfve afhandlingen, som
Hennes Maij :t Enkedrottningen underteknat i Reinberg den
18 Junii innevarande år.
Detta bifölls.
8. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 27
Januarii sidstl., hvaruti deputationen Riksens Ständers bepröfvade
öfverlämnar, at Auditeuren Christoffer Cedergrén
samt Auditeuren Elers, hvilke Hans Kongl. Maij :t ansedt såsom
orätt upförde på det förslag, som til besättjande af landssecreteraresysslan
uti Malmöhus län [upprättats],1 måtte i
anseende til deras förtjenster och det dem härigenom öfvergångne
lidande, Cedergren erhålla häradshöfdinge fullmakt
1 Betänkandet.
Cedergren. Elers. Långvinds bruk.
415
samt til näst ledig blifvande häradshöfdingejurisdiction,
hvartil han sig anmäler, af Kongl. Götha Hofrätt ensam föreslås;
och Elers äfven häradshöf dinge fullmakt samt rättighet
at med någon tjenstgörande häradshöfdinge ingå tjenstebyte.
Vid detta betänkande åtfölgde en deputationens ledamots,
Handelsmannens Brandtbergs, särskildte votum, som väl förenar
sig med hvad deputationen tilstyrkt ang:de Auditeuren
Cedergrén men hemställer, at som Auditeuren Elers icke med
besvär öfver förenämnde landssecreterareförslag på ordentligt
sätt genom Urskillningsdeputationen kommit til Riksens
Ständer, det måtte altså betänkandet i den delen, som angår
Auditeuren Elers, återförvisas til Secrete Deputationen at därmed
enligt instruction förfara.
Borgareståndets extractum protocolli af den 22 Februarii
sidstl. uti detta mål uplästes äfven, hvaruti tillägges til hvad
betänkandet utsätter såsom uprättelse för Auditeuren Cedergren,
at Generallieutenanten, Landshöfdingen, Öfvercommendanten
och Commendeuren af Kongl. Svärdsorden Grefve Johan
Chronhjelm, som varit vållande til Cedergrens lidande,
borde ifrån den dag, då nu varande Landssecreterare til samma
beställning blef utnämnd, årligen betala Cedergren 600
d:r s:mt, til dess han varder befordrad eller utur tjensten afgår.
Detta begärtes af Hr Leijonmark på bordet.
9. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af den
23 Maij sidstl. ang:de den genom Kongl. Bergscollegii utslag
af den 17 Novemb. 1770 privilegierade masungn vid Långvinds
bruk, hvilken Borgareståndet uppå städernes Söderhamns
och Hudvigsvalls ansökning beslutat måtte utdömas.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph, påminte vid
detta, at Borgareståndet yttrat sig i hufvudfrågan om masugnens
bestånd, som ännu icke hos Kongl. Maij :t blifvit afgjord;
utan at den kongl, resolution af den 15 Martii 1771, hvaröfver
desse städer klagat, endast angingo klagomål däröfver, at
Kongl. Bergscollegium uppå bruksegaren af Långvind ansökning
at få anlägga masugn befalt undersökning däröfver i orten
af bergmästaren samt at vederbörande, som detta i någor
måtto angå kunde, borde däröfver höras; hvilke klagomål
Kongl. Maij :t i samma höga resolution ogillat. Och at hvad
416 1772, aug. 1.
Långvinds bruk.
hufvudsaken beträffar, ehuru den efter hans tanka icke borde
af Ständer uptagas, då hos Kongl. Maij :t icke blifvit ändring
sökt uti Kongl. Bergscollegii åfvanberörde utfärdade privilegium,
så vore de grunder, hvaruppå Borgareståndet bygt
sitt beslut, äfven vacklande, ty hvarken finnes någon förordning
eller kongl, resolution, som förbiuder allmänneligen
masugnars anläggande, eller har Kongl. Bergscollegium utan
at förut höra desse städer utfärdat något privilegium på den
öfverklagade masugnen. Han tilstyrkte altså, at Borgareståndets
extractum protocolli måtte afslås och uti et extractum
protocolli skälen til detta afslag ifrån R. o. A. de andre stånden
meddelas at förekomma en medborgares olycka, som i
förlitande på et ordenteligen erhållit lagligt privilegium gjordt
en ansenlig kostnad på denne masugns upbyggande.
R. o. A. biföllo detta Hr Leijonmarks yttrande, och Hr d e
Frietzckij, Claes, anholt, at Hr Leijonmark ville författa
detta extractum protocolli. Hvilket han sig ock åtog.
Och lydde detsamme, sedan det blifvit af Hr Leijonmark
upsatt, som följer:
S. d. Föredrogs Vällofl. Borgareståndets protocollsutdrag
af den 23 sidstl. Maji rörande det vid innevarande riksdag
anhängige gjorde tvistemål emellan Söderhamns och Hudvigsvalls
städer å ena sidan och Långvinds bruksegare å den andra,
hvarutinnan välbemälte stånd behagat bifalla Borgmästaren
Hamraei och Rådman Alftins memorial, som går therpå
ut, at den igenom Kongl. Bergscollegii utslag den 17 Novemb.
1770 privilegierade Långvinds masugn skulle utdömas och
nedrifvas.
Såsom skäl härtil har Vällofl. Borgareståndet anfördt, uppå
den anledning bemälte Borgmästare och Rådman, hvilke tillika
äro städernes fullmäktige i denna sak, uti deras memorial
upgifvit, at Kongl. Collegium skall beviljat Långvinds bruksegares
ansökning til masugnens upbyggande, innan Söderhamns
och Hudvigsvalls städer därvid blifvit hörde; at kongl,
förbudet emot stångjärnssmides flyttningar af den 11 Decembr.
1766 så mycket mera vore lämpeligt i detta mål til afslag
för bruksegaren, som 36 § i kongl, resolutionen på städernes
allmänne besvär af den 3 Febr. 1748 skall stadga, det
inga nya järnverk thädanefter borde privilegieras och anläg
-
Långvinds bruk.
417
gas, icke eller flyttas nära intil städerne i Öster- och Västerbottn;
samt at denne magugnsinrättning skall lända til ansenlig
skada för Rådman Boozes i Söderhamn egande finbladige
sågverk.
Ehuru R. o. A. på de grunder, som härnedanföre närmare
förmäles, håller före, at Riksens Ständers utlåtande icke vid
detta tilfället bör sträcka sig til sjelfva hufvudsaken, har dock
R. o. A. trodt sig icke böra underlåta at i anseende til nyssberörde
i Vällofl. Borgareståndets extracto protocolli anförde
omständigheter til någon del uplysa rätta beskaffenheten häraf
enligt acta och de åberopade kongl, förordningarnes egentliga
innehåll.
At Kongl. Bergscollegium skall beviljat Långvinds masugns
byggnad, innan städerne thervid blifvit hörde, det lärer så
mycket mindre finnas instämma med verklige förloppet, som
acta därom intyga, at innan Kongl. Collegium beviljade ansökningen,
blef en efter föregångne kungörelser i orten förordnad
undersökning af Bergmästaren därstädes verkstäld, hvarvid
ej mindre Allmogen och flere än äfven Söderhamns och Hudvigsvalls
städers fullmäktige voro tillstädes samt anförde sine
skäl och the hinder, städerne förmente ligga bruksegarens ansökning
i vägen. Och utvisar jämväl Kongl. Bergscollegii utslag,
at Kongl. Collegium både uptagit och pröfvat thenne städernes
protest samt följakteligen icke meddelt sitt utlåtande
them ohörde.
Förbud emot stångjärnssmidens flyttningar kan icke vara
thetsamma som förbud emot masugns anläggningar. Emot
stångjärnssmidens flyttningar är et verkligt förbud i den åberopade
författningen af 1766; men R. o. A. känner icke någon
förordning, som stadgar om et sådant förbud emot magsugnsbyggnader.
Den hit lämpade 1748 års resolution på städernes
besvär stadgar icke eller, på sätt sorn i Vällofl. Borgareståndets
extractum protocolli finnes anfördt, förbud emot nya
järnverks privilegierande och flyttning nära intil städerne i
nämnde orter, utan allenast emot nya stångjärnsverks privilegierande
och flyttning therstädes. Väl hafva städerne i deras
ansökning då sträckt denna sin begäran til järnverk i allmänhet;
men sjelfve decisum i resolutionen inskränker förbudet
endast til stångjärnsverk.
418 1772, aug. 1.
Långvinds bruk.
Om eller i hvad mån Rådman Booze i Söderhamn igenom
masugnsbyggnaden blefvo lidande måste blifva svårt för Riksens
Ständer at nu decidera. Så mycket gifver Kongl. Bergscollegii
utslag tilkänna, at han också vid undersökningen varit
protesterande, anfördt sine skäl och fädt i den omständigheten
svar igenom Kongl. Collegii utslag.
Jämte det, som således i förbigående nu blifvit erindrat i
anseende til anförde omständigheter uti Vällofl. Borgareståndets
extractum protocolli, skrider R. o. A. vidare til det, hvarom
Riksens Ständer efter den ställning, hvaruti sjelfva tvistemålet
sig nu befinner, endast tilkommer at meddela deras utlåtande.
Enligt hvad Bergsdeputationens betänkande af den 11 Febr.
sidstl. vid handen gifver, och hvilket R. o. A. bifallit, hafva
städernes fullmäktige uti deras hos Urskillningsdeputationen
andragne besvär icke anmält något annat Kongl. Maij :ts yttrande,
hvaruti ändring söktes, än allenast et Kongl. Maij :ts
nådiga bref af den 15 Martii 1771, som icke innebär något bepröfvande
af ovannämnde Kongl. Bergscollegii den 17 Nov.
1770 gifne resolution med tilstånd och privilegium på masugnen,
öfver hvilken resolution och privilegium städernes
fullmäktige aldrig hos konungen sig besvärat, utan innehåller
samma kongl, bref endast et svar på bemälte fullmäktiges,
långt förrän merbesagde resolution utföll, hos Kongl. Maij :t
theröfver förde klagan, at Kongl. Collegium den 28 Maji 1770,
då Långvinds bruksegare där ingaf sin ansökning, fant nödigt
at, innan utslag meddeltes, låta anställa behörig undersökning
och besiktning i orten, på det alle vederbörande, hvilke ansökningen
i detta ämne på et eller annat sätt kunde angå, måtte
theröfver få yttra sig och blifva hörde, hvad emot bruksegarens
begäran var at påminna.
Och Kongl. Maij :ts uppå städernes således förde klagan gifne
nådige svar består däruti, at klaganderne varit obefogade
at oroa Kongl. Maij :t med desse sine besvär uti en så beskaffad
préliminaire omständighet, innan Kongl. Collegii utlåtande
i sjelfva hufvudsaken fallit och ändring theruti söktes.
Således finner R. o. A. tydligt vara, at ingen annan fråga nu
kan blifva hos Riksens Ständer i detta mål anhängig än blott
den, huruvida städernes fullmäktige bordt i förenämnde pré
-
Långvinds bruk. Wahlfeldt.
419
liminaire omständighet få anföra besvär hos Kongl. Maij:t,
förrän Kongl. Bergscollegium yttrat sig i sjelfva hufvudmålet.
Men på hvad sätt man ock må anse detta préliminaire mål,
antingen til bifall i Kongl. Maij :ts nådiga utlåtande eller ej,
tyckes icke Riksens Ständers decision vid detta tilfället böra
sträcka sig til sjelfva hufvudsaken, hvaruti bruksegaren innehafver
et Kongl. Bergscollegii utslag, som icke ordenteligen
kan komma under Riksens Ständers bepröfvande, förrän
Kongl. Maij :t detsamma först skärskådat, hvilket likväl ännu
icke skedt. Och följakteligen skulle bruksegaren försättas uti
et ganska svårt lidande, och som med väre lagar icke kunde
förenas, om samma Kongl. Collegii utslag skulle nu hos Riksens
Ständer omedelbart blifva uphäfvit och den af bruksegaren
med ansenlig kostnad af sten nybygde masugnen af Riksens
Ständer utdömas.
R. o. A. har icke trodt sig böra underlåta at vänligen meddela
de öfrige respective stånden desse sine välmente tankar
med lika vänlig anmodan at härå erhålla sine Medständers
benägne svar, i anledning hvaraf R. o. A. sig förbehåller at öfver
detta ämnet sig vidare yttra. Ut supra.
10. Föredrogs Secrete Deputationens betänkande af den 1
Maji sistl., som i anledning af Kongl. Maij :ts d. 14 Julii 1761
utfärdade förordning om krigsförtjensters belöning tilstyrker,
at Capitainen vid Skaraborgs Regimente och Riddare af
Kongl. Sverdsorden Svante Wahlfeldt, hvilken tjent i 32 år
och såväl 1743 i actionen vid Corpo ström som i synnerhet
1758 den 25 Nov. vid defensionen uti byen Herbeloä och Passevalk
verkligen distingerat sig, utom vid flere tilfällen, måtte
hos Kongl. Maij :t anmälas til majors fullmakt, dock utan prejudice
för äldre och bättre förtjente utom regimentet och Capitainerne
Ulfsparre och Rosenquist inom regimentet.
Härvid fölgde en deputationens ledamots, Handelsmannen
J. Brandtbergs, särskildte votum, som väl icke finner Capitainen
Wahlfeldts krigsförrättningar förtjena belöning af befordran;
men om Riksens Ständer skulle den bifalla, äfven tilstyrker,
at Capitainerne Rosenquist och Ulfsparre måtte hugnas
med lika förmån.
Äfven uplästes et memorial af Borgmästaren och Riksdags
-
420 1772, aug. 1.
Wahlfeldt.
mannen A. E. [o: G.] Herkepaeus, som med en bilagd attest, underskrifven
af Lieutenanten L. F. von Essen, vill bevisa, at
Wahlfelt genom sin defense 1758 frälsat commenderingen vid
Passevalk, och därföre anser honom förtjent til belöning och
majors fullmakt ifrån den dag, han hos Kongl. Maij :t därom
ansökning gjordt.
Under hvilket memorial var teknat af Probsten och Riksdagsfullmäktigen
A. G. Rhodin, at han sig därmed til alla delar
förenade.
Detta begärtes på bordet.
Hr Billberg, Friedrich Otto, påstod, at detta
vore ibland de hos nationen så förhatelige cabinettssaker, som
borde af slås. Annat vore krigsförtjenster, annat at uti en retirade
hålla sin trouppe tilhopa med contenance, det vore
hvar officerares skyldighet, då han ej kunde segra. Äldre,
och ibland dem den välförtjente Capitainen Rosenqvist innom
regimentet, skulle märkeligen härigenom lida; när Kongl.
Maij :t, som närmast känner hvars och ens förhållande i tjensten,
ej kunnat gifva Wahlfeldt major sfullmakt til belöning
för krigsförtjenster, månne Riksens Ständer känna desse förtjenster
bättre? Vore det at gifva honom majors charactere,
så borde Riksens Ständer än mindre sig därmed befatta. Detta
betänkande påstod Hr Billberg därföre, at det måtte afslås.
Men Hr von Böhnen, Carl Ludvig, med flere begärte
det på bordet.
Hr Lagersvärd, Friedrich: Som han fruktade, at
detta ledde til préjudice för ganska många äldre officerare,
så begärte han, at saken icke måtte företagas utan i et plenum,
då R. o. A. vore talrikt samlade.
Hvilket Hr Baron och Landtm, utlåfvade.
Hr Baron och Landtm, förklarade, at han väl ämnat
föredraga R. o. A. i dag, enligt hvad redan blifvit öfverenskommit,
Justitiedeputationens betänkande uti saken emellan Assessoren
Jacobson och afl. Handelsmannen Nissens arfvingar;
men som honom blifvit försäkradt, at desse parter nu vore
förlikte och at förlikningen, så snart den hunne renskrifvas,
skulle til Riksens Ständer varda ingifven, så hemstälte han,
om icke med denne sak ännu måtte få anstå.
Detta bifölls.
Urskillningsdeputationen. C. Falkengréen. 421
12. Anmältes, at af de herrar, hvilke R. o. A. deputerat at
genomse och bereda de besvär, som inkommit öfver Urskillningsdeputationens
resolutioner, voro nu bortreste:
Frih. Stjerneld, Lars, Vice Président,
Hr Reutercrona, Lagman,
Hr Linderstedt, Eric, Capitaine.
Anmodades altså af Hr Baron och Landt m., med R. o.
A. bifall, at i deras ställe sig detta besvär åtaga:
Hr Lode, Auditeur,
Hr von Strokirch, Johan, Protonotarius i Kongl. Götha Hofrätt,
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph, Secreterare i Kongl. Bergscollegio.
13. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
19 Maji sidst., hvaruti föreslås, at Hr Riksrådet Frih. Christopher
Falkengrén i anseende til sin utmärkte förtjenst och
insigt i sjöväsendet och uti ammiralitetssaker, utom hans öfrige
lysande egenskaper, för all sin tid måtte vid Ammiraiitetsverket
vara bibehållen, och at således inseendet däröfver
måtte honom varda anförtrodt, så i Carlscrona som i Stockholm,
på sätt som det förut Hr Riksrådet Grefve Sinklair varit
i Carlscrona updragit, samt til den ändan få bo qvar på
Skeppsholmen, och at honom, likasom Riksrådet Grefve Sinklair,
tillägges rese- och tractamentspenningar, när han i den
honom updragne förrättning måste vid hufvudflottan i Carlscrona
sig infinna. Hvar jämte tilstyrkes, at Hr Riksrådet Baron
Falkengren måtte undfå Riksens Ständers försäkran, at
om han ock skulle komma at nedlägga dess rådsembete, han
ändå förblifver bibehållen Arid denne särskildte förvaltning
och där före då åtnjuter 8 000 d:r sant årligen.
Detta begärtes af Hr Billberg på bordet.
14. Anmältes, emottogs och infördes på vanligt sätt en deputation
ifrån Borgareståndet, sex personer. Riksdagsfullmäktigen
för Stockholm, Victualiehandelsman B se v e, som
förde ordet, gaf efter föregången ödmjuk hälsning ifrån ståndet
tilkänna, at Borgareståndet valdt sine deputerade til den
särskildte deputation öfver Commercerådet Nordencrantz upgifter,
hvilket äfven Präste- och Bondeståndet gjordt; begärte
422 1772, aug. 1. Särskilda deputationen.
därföre, at R. o. A. äfven behagade välja sine ledamöter, på
det deputationen måtte komma i arbete.
Hr Baron och Landt m. försäkrade, at han i dag ämnat
föredraga hos R. o. A. om detta val, samt bad anmäla R. o. A.
vänlige och tjenstlige hälsning til det Välloflige Borgareståndet.
Deputation afträdde ledsagad efter vanligheten.
15. Häruppå föredrogs utdrag af protocollet, hållit uti Expeditionsdeputation
den 28 sidstl. Julii, hvaruti tilkännagifves,
at Riksens Ständer beslutit, at en deputation, bestående af 8
R. o. A. ledamöter samt fyra af hvardera af de öfrige stånden,
borde förordnas, som med biträde af en i räkenskaper inöfvad
man innom tre veckors tid hade at vidare öfverse de af Commercerådet
Nordencrantz författade upgifter om orsakerne til
oredorne uti rikets financeverk och med sitt utlåtande til Riksens
Ständer inkomma, dock utan domsrättighet.
Vidare uplästes et af Hr A. Örnflycht, Capitain, ingifvit
memorial, hvaruti han hemställer, om icke electorerne böra
vara fullt antal at välja til denne deputation och därföre completteras
andre i deras ställen, som bortrest, och at til den ändan
bänkemännen, som skola välja desse electorer, äfven böra
completteras, om uti antalet af 58 någre skulle saknas.
Hr Lagerberg, Lars Herman, yrkade detsamma,
och at genast hvar bänk eller afdelning måtte, om dess bänkman
vore bortrest, välja en annan i stället.
Hr Göös, Lorentz, påminte, at et sådant b änkeman sval
fordrade tid och uppehölle Riksens Ständer uti deras afsigt
at snart få låta denne deputation börja och sluta sitt arbete.
Han trodde, at electorerne ännu vore nog tilräckligt antal
för at välja denna deputation, och önskade endast, at de i sitt
val måtte falla på sådane, som ej vore secrete utskottsledamöter
och som vore i tvifvelsmål om at Secrete Utskottets yttrande
öfver Hr Nordencrantz upgifter vöre riktigt.
Hr Wadenstierna, Carl Eric: Om någre electorer
vore bortreste, sedan riksdagen nu påstådt i 14 månader,
så vöre det icke något främmande och nytt; likväl hafva R. o.
A., då sådant de förre riksdagar händt, icke skridit til at välja
electorer; han viste altså icke, hvarföre de nu tilstädes varande
electorer skulle mera sakna R. o. A. förtroende än de förre
tiders. När R. o. A. antal ifrån mer än 900 personer, som de
Särskilda deputationen.
423
vid riksdagens början voro, minskat sig til något öfver 300, så
kunde det vara nog proportion, om af 24 electorer ännu 16 eller
18 vöre tilstädes. Det prsejudicat, som härigenom hände,
skulle ofelbart leda til mycken oreda framdeles. Det vore i
hans tanka alt nog, om electorerne, då de välja denna deputation,
i akt togo at icke välja därtil någon secrete utskottsledamot,
efter de skola granska, hvad Secrete Utskottet sig öfver
Hr Nordencrantz upgifter yttrat.
Hr de Frietzckij, Claes, anholt ock, at R. o. A. ville
bibehålla det, som varit gammal praxis, därigenom befordrades
skyndsamheten, som Riksens Ständer åstunda. Det
skulle annars se ut, som R. o. A., sedan de afstyrkt denna deputation,
nu med nya frågor, som väckas, ville lägga hinder i
vägen för densamma, som desse omvägar äfven bidraga at
förlänga riksdagen. För sin del biföll han Hr Wadenstierna
och önskade, at deputation måtte i början af nästa vecka komma
i arbete.
Frih. Marks von Wurtemberg, Carl E u g enius:
Om riksdagen ock skulle räcka ännu 14 månader, så
borde det ej hindra at til en deputation, som får en så stor och
angelägen sak til utarbetande, väljas ledamöter med fullt förtroende.
De närvarande electorer hafva därföre icke förlorat
R. o. A. förtroende, at andre väljas i stället för de frånvarande,
tvärtom de vinna därigenom mera styrka och säkerhet.
För öfrigt vore han nögd därmed, at ingen väljes til denne deputation,
som är ledamot i Secrete Utskottet. Ej heller bör den
väljas, som sitter uti någon annan deputation, ty det blifver
et vidlöftigt och trägit arbete, sorn fordrar en mans hela tid.
Frih. Marks påstod äfven, at ingen ledamot af 1765 års riksdags
Secrete Utskott må til denne deputation väljas. Saken
angingo rikets och frågan om electorernes complettering R.
o. A. rätt, han yrkade densamme altså i det yttersta och begåfve
sig ej därifrån utan votering.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm: Då ingen
lag stadgade något om bänkmäns complettering, så kunde han
väl höra at däruti talades mot och med. Men frågan är, om det
nu kan vara nyttigt. Man vill hafva rätt på Jennings och Finlaij,
man vill hasta med at få reda på orsakerne til oordningarne
uti penningeväsendet, och det ju förr ju häldre; men
424 1772, aug. 1. Särskilda deputationen.
huru står det tilsammans med de förberedelser, som nu projecteras;
at välja bänkman, at de välja electorer och at desse
omsider välja ledamöterne i deputationen, fordrar en hel vecka,
som förloras; i det stället at om electorerne nu genast utan
desse omvägar få välja deputations ledamöter, så kunde deputationen
nästa måndag komma i arbete. At uti detta valet
pålägga electorerne något tvång i anseende til dem, som varit
secrete utskottsledamöter eller uti någon deputation, därtil
kunde Frih. Grönhagen emot Riksdagsordningens klara lydelse
icke samtycka.
Hr Billberg, Friedrich Otto: Det finnes väl lag
däruppå, at electorerne skola vara 24 och at de böra väljas af
58 bänkmän; likväl har man sedt vanligen practiceras, at då
ledamöter skolat väljas til deputationer i deras ställen, som
afgådt, har det skedt, fast antalet af electorer ej varit complett
tilstädes. Ibland vet man ock, at electorerne blifvit completterade,
så at bägge delarne har handt. De som väckt denna frågan,
hafva altså icke rätt i sitt påstående; men at vinna tiden
til styrkte Hr Billberg, at de nu närvarande electorer genast
måtte få välja.
Hr Lindelöf, Carl, påstod däremot deras complettering.
Osed, som sig inritat, bör ej gälla framför lagen, som är
tydlig, at electorerne böra vara 24. Om bänkmän nu genast
väljas, kunna de i eftermiddag complettera electorerne och
desse i mårgon efter aftonsången eller om måndags mårgon
välja deputationens ledamöter, så kommer deputationen genast
samma dag i activité.
Hr Leij onankar, Fredric Willhelm, erkände
väl, at de hade rätt, som påstodo, at bänkmännen och electorerne
borde completteras för at välja denne deputation. Men
han önskade til tidens vinnande, at de electorer, som redan
äro, måtte nu genast välja. Hvad anginge at ingen secrete utskottsledamot
måtte förordnas uti denna deputation, så hade
han däremot ej något at påminna.
Hr Lagerberg, Lars Herman, yrkade än vidare,
at bänkmansvalet genast måtte anställas, så at electorerne må
af dem kunna completteras. Härtil behöfdes ej mer än en dag.
Electorerne behöfva väl ock en dag at tänka på det val, de
böra göra til en så angelägen deputation. När med denna nöd
-
Särskilda deputationen.
425
vändiga deputation drögt i 14 månader, så kan väl tålas ännu
et litet drögsmål af någre dagar. Då denna hans begäran vore
laglig, så vöre det ock hans rätt at ej eftergifva densamma.
Han ginge ej eller därifrån utan votering och begärte därföre
nu proposition.
Häruti instämde äfven Frih. Marks von Wiirte mberg,
Carl Eugenius, och tilläde, enl. hvad han redan
påstådt, at ingen secrete utskottsledamot hvarken af 1765 eller
innevarande riksdag måtte förordnas uti denna deputation;
ej heller någon, som uti en annan deputation redan vöre
sysslosatt, på det deputation genom ledamöternes frånvaro ej
måtte hindras uti sitt arbetes fullkomlige drift.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om de flere herrar,
som anmält sig at tala, ville begifva sig.
Och då de alle härtil förklarade sig villige, gjorde han följande
proposition:
Bifaller R. o. A., at hrr electorerne nu genast sammanträda
för at välja ledamöter uti den tilförordnade deputationen?
Detta besvarades med Ja och Nej.
Hr Baron och Landtm, författade altså proposition til
votering, så lydande:
Den, som bifaller, at de vanlige electorer nu straxt sammanträda
at välja ledamöter i den tilförordnade deputation, skrifver
Ja. Den, det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, bifalles Hr
Örnflychts memorial.
Denna proposition gillades.
Blef altså genast renskrifven och anslagen.
Hvaruppå bordsherrarne utnämdes, nämligen:
Grefve Duker, G. W.,
Frih. Marks von Wurtemberg, Carl Eugenius,
Hr Ulfsax,
Hr Gerner,
Hr Fägerschöld,
Hr Eneschöld.
Hvilke intogo sine ställen.
R. o. A. inlämnade sine voteringssedler eftersom de utur
listan upropades; de frånvarande anteknades och upropades
andre gången.
426 1772, aug. 1—5. C. E. Carpelan. J. G. Kruse.
Voteringssedlarne öpnades häruppå och uplästes samt omsider
räknades, då det befunnos
Ja 150, men
Nej 170.
Häröfver författades bilagde voteringsinstrument,1 som af
bordsherrarne underskrefs och för R. o. A. genast uplästes.
Voteringen börjades kl. half til tolf föremiddagen och slöts
kl. half til fem eftermiddagen. Då ock R. o. A. för denne gången
åtskildes.
År 1772 den 5 Augusti.
Onsdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
Capit.Krö- i. Anmältes et af Hr Capitainen Kröningsvärd ingifvit me”m
ernod alS morial, innehållande påminnelser vid Secrete Deputationens
om uprättel-betänkande om uprättelse för Capitainen Carl Ephraim Car^RCar-*'pelan,
hvarmed han begärte få vända sig til de andre respecpelan.
jjve stånden, som beviljades, och lades memorialet til betänkandet.
pommen- 2. Uplästes Commendantens på Dalarö fästning Capitainens
Gid. Kruuses Jöhan Gideon Kruuses memorial, hvaruti han anmäler, hurumemoriai
ledes han ifrån 1738 varit i tjenst, bivistat såväl kriget emelse
för liden lan Frankrike och österrike 1744 utrikes med flere därvid
préjudice. förefallande större och mindre affairer, utan ock i svensk
tjenst, såsom ryttmästare vid Husarerne, kriget i Pomern, til
dess 1762 hans compagnie, som likväl kostade honom 48 000
dal. k:mt, blef reduceradt, då han erhöll sitt nu innehafvande
commendantskap; at emedlertid flere yngre gått honom förbi
til högre poster, men däremot han med 400 d:r s:mts lön måste
åtnöjas utan hopp om befordran. Han anhåller där före at
återfå sin förlorade stabscapitains accordssumma utur armeén,
då någon vacance existerar, och at til Secrete Utskottet
må remitteras at upgifva, hvad fullmagt eller tour han bör äga
l Uteslutet här.
Arméns flotta.
427
til någon framdeles befordran, emedan han såsom commendant
ej kunde åter gå in uti armeén.
Detta remitterades til Secrete Utskottet.
3. Uplästes ånyo Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 9 Julii innevarande år, som den 25 i samma månad blifvit
hos R. o. A. föredragit och lagt på bordet, hvaruti Secrete Utskottet
anmäler Generalens en chef Grefve Ehrensvärds hos
Kongl. M:t gjorde underdåniga ansökning at i anseende til
svag hälsa och aftagande krafter få nedlägga de honom i nåder
anförtrodde embeten, chefskapet för armeéns flotta och
vid finska fästningsbyggnaden, och föreslår, at hos Kongl.
Maij :t Riksens Ständer måtte i underdånighet tilstyrka, det
Kongl. Maij :t uti nådig skrifvelse til Generalen Grefve Ehrensvärd
ville förklara honom sitt nådiga nöje och välbehag
såväl för dess vid befälet öfver armeéns flotta som i öfrigit
visade trohet och nit. Då nu Riksens Ständer nogsamt lära
finna nödvändigheten och nyttan af Finlands försvar, samt i
hvad mån armeéns flotta gemensamt med fästningsverken
därtil bör bidraga, hvilket ock vunnits, så länge fästningsbyggnaden
jämte flottan varit under en chef, Hr Generalen
Grefve Ehrensverd, förenade; så blifver däraf angelägit, at
chefen för armeéns flotta bör jämte öfrige erforderlige egenskaper
känna af grund den til Finlands defension faststälte
plan i hela sitt sammanhang. I afseende hvaruppå Secrete Utskottet
finner sig icke kunna eller böra föreslå någon annan
til chef för armeéns flotta efter Hr Generalen Grefve Ehrensverd
än Öfversten för Nylands Regemente til fot och Riddaren
af Kongl. Maij :ts Svärdsorden Grefve Friedrich Arvidsson
Posse och därföre hemställer, om icke bemälte Öfverste kunde
af Riksens Ständer blifva i underdånighet hos Kongl. M:t anmält
at därtil förordnas; samt tillika det Kongl. Maij :t i nåder
täcktes hugna honom med generalmajors fullmagt, dock detta
sednare med förbehåll af äldre öfverstars bättre rätt samt utan
minskning i det faststälte antal generalmajorer i armeén, innan
han efter sin förut ägande tour ibland dem kommer at beräknas;
samt at chefen för armeéns flotta hädanefter årligen
undfår et sådant arfvode, som svarade emot en generalmajors
lön, i anseende ti! dess vid samma embete tilökte ansvar,
kostnad och möda.
Secrete Utskottets
extr.
prot. rörande
General
Ehrensvärds
ansökning
om
afsked.
Öfversten
Gr. Fredr.
Arvidsson
Posse föreslagen
till
chef för arméens
flotta.
28—690285
428 1772, aug. 5.
Arméns flotta.
Härjämte uplästes någre ledamöters bifogade särskildte votum,
hvaruti de påstå, at först undersökas må, om denna föreslagne
syssla at på staten upföras är så oumbärlig, at den icke,
som för Generalen Grefve Ehrensvärds tid, kan umbäras och
chefskapet på annat sätt bestridas; eller ock at, ifall Riksens
Ständer skulle finna densamma oumbärlig, då Hr Öfversten
Baron Bror Cederström, såsom äldre öfverste, och hvilken
dessutom ägt Riksens Ständers utmärktaste förtroende at på
rådsförslag vara upförd, måtte hos Kongl. Maij :t til samma
chefskap i underdånighet varda anmäld.
Äfvenledes uplästes följande uti samma ärende ingifne
memorialer af;
1. Hr Billberg, Friedrich Otto, hvaruti hemställes, om icke
med återbesättjandet af chef för arméens flotta kunde hafvas
anstånd, til dess Statsdeputation sig yttrat, 1 :o huruvida
staten kan tåla denne tilökning i utgifter, 2:o om nybyggnader
vid denne flotta nu uti den belägenhet, statsverket sig befinner,
äro nödvändige och oumgänglige, då och när hufvudflottans
styrka synes likasom aftaga. Blifvandes hans tanka, at
öfverstelieutenanten vid armeéns flotta kan, såsom kännare
om denna lilla gren af rikets försvar, besörja under chefens
vid Galéreesquadren inseende på lika sätt, som för 1769 års
riksdag skedt; hvarigenom staten icke graveras och jalousie
uti armeén om företräde til detta chefskap undvikes.
2. Hr J. H. Sabelhjerta, som uti Hr Billbergs föregående
memorial finner olägenheter; uti en obetydlig besparing för
kronan af 800 d:r s:mt, den mindre benägenhet, Amiralitetet
i alla tider visat för armeéns flotta, men besparingen af chefens
arfvode nog osäker, om chefen för Galereesquadren skall
antingen få resepenningar och dagtractamente för sine resor
til och vistande i Finland eller ock upsigten, disposition och
bevakningen af armeens flotta ankomma på öfverstelieutenanten,
som oaktadt all capacité och god [vilja]1 aldrig kan
komma til den autorité uti sin tjenstegrad, som et så betydligt
verks styrsel kräfver, och altid blifver en incompetent successor
efter en General, som commenderat armeén en chef. Dessutom
skulle Hr Billbergs project lägga armeens flotta under
Amiralitetet och skaffa amiralitetsofficerare in uti armeéns
1 Memorialet.
Arméns flotta.
429
flotta och därigenom tränga armeén, som sedan sidsta kriget
nog äger placerade officerare inom sig. Hr Sabelhjerta tilstyrker,
at Secrete Utskottets extractum protocolli såsom mogit
och på goda grunder bygt må bifallas.
3. Grefve Friedrich Posse, hvaruti Hr Grefven, därtil föranlåten
af Hr Billbergs ofvanberörde memorial, afsäger sig det
arfvodet, som Secrete Utskottet för honom såsom chef för armeéns
flotta föreslagit. Räknandes för sig ovärdigt at såsom
medlem af armeén låta för en så litet betydlig statens besparing
armeens befälsrättighet, som är grundad i denne flottans
inrättning, bortmistas.
4. Hr von Unge, Gust. W., som tilstyrker bifall uppå Secrete
Utskottets extractum protocolli och förklarar såsom officerare
vid armeéns flotta sin vördnad och sitt förtroende för
Hr öfversten Grefve Friedrich Posse.
Frih. Grönhagen, Claes Wilh.: Ehuru detta vore
et både vigtigt och angelägit ärende, kunde han dock icke
undgå at påminna, det R. o. A. utsatt denne dagen til bänkemansval,
hvilket skulle hindras, om de olika meningar, som
han förmärkt yppa sig uti det, som blifvit föredragit, nu ledde
lil votering. För at ej uppehålla verkställigheten af R. o.
A:s beslut anhöll han därföre, at de herrar, som skrifvit de upläste
memorialer, icke ville påstå votering.
Hr von Vicken, Johan Evert: De, som vänta sig i
dag bänkemansval, föreställa sig, at det icke lärer börjas förr
än kl. 11; altså på det ingen må hafva anledning at klaga öfver
surprise, blifver det väl nödigt, at andre saker förut föredragas
och tiden nyttjas. Det förevarande ärende är af angelägenhet;
om däröfver skulle upkomma votering, kunde det
icke tilräknas den, som föredrager, hvars skyldighet är at icke
låta allmänna mål, som äro riksvårdande, ligga.
Hr Baron och Landtm, försäkrade, at hans mening voro
at låta bänkemansvalet gå för sig, så snart det lidit så långt,
at R. o. A:s hrr ledamöter hunnit mera talrikt in pleno upkomma.
Men han hade sedt sig förbunden at först föredraga
detta, som han förmodade skulle kunna blifva afgjordt, om
man ville yttra sig i saken, hålla ordning och icke framdraga
nya öfverläggningzämnen, hvarom han ock enständigt bad.
Hr Billberg, Friedrich Otto, förklarade, at han
430 1772, aug. 5.
Arméns flotta.
ville hålla sig vid saken, och anförde, at han kände lagen,
som icke tillåter någon at hafva tvänne så beskaffade tjenster
på en gång som desse, at vara chef för et regemente och chef
för armeéns flotta. At samma lag äfven stadgade, at det vöre
Kongl. Maij :ts höga rättighet at uti Rådet bortgifva et sådant
embete som detta, men tillhörde icke Riksens Ständer. När et
chefskap blifver ledigt, förrättas ju vanligen embetet af den i
befäl närmast varande officeraren; på samma sätt kan ju til
besparing för kronan öfverstelieutenanten vid armeéns flotta,
som redan har sin station i Finland, föra hädanefter commando.
At Hr öfversten Grefve Posse får generalmajors fullmagt,
kan ej annat än upväcka jalousie, då uti armeén finnas äldre
öfverstar, och ehuru det föregifves, at han uti generalstouren
icke skall préjudicera dem, kan man likväl föreställa sig, huru
därmed lärer framdeles gå. Uppå desse skäl förklarade Hr
Billberg sig blifva fast uti sin i memorialet yttrade mening
och icke gå därifrån utan votering.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph: Ehuru han
icke vore militaire, kunde han dock finna det icke gå an, at en
öfverstelieutenant kan vara chef för armeéns flotta; det hade
altid varit en generalspost, som ofta kan få öfverstar men helt
säkert öfverstelieutenanter under sitt commando. Ändamålet
at genom indragning vinna för kronan någon besparing är
väl godt; men när Hr Öfversten Grefve Posse nu af sagt sig det
föreslagne arfvodet, så förfaller äfven detta skälet. I öfrigt rörer
det för mycket hela armeén, at armeéns flotta skall en
chef commenderas af en öfverstelieutenant. Hr Leijonmark
förenade sig altdärföre med Hr von Unges memorial och tilstyrkte
bifall uppå Secrete Utskottets extractum protocolli.
Hr von Vicken, Johan Evert, påminte härvid, at
det vöre Riksens Ständers beslut, at armeéns flotta skall
commenderas af en general; i följe däraf hade en general altid
haft detta commando, och vore det emot värdigheten at
nu lämna det uti en öfverstelieutenants händer. Det vöre ej
heller öfverstelieutenants commando; corpsen bestode icke af
500 utan af 1 500 man; när därtil lägges skepp, fartyg, galerer
med alt sitt tilbehör, ammunition, magaziner, skeppsvärf med
hvad därtil hörer och så vidare, så lärer enhvar finna, at det
är större commando och mera betydande, än at det kan en öf
-
Arméns flotta.
431
verste, än mindre en öfverstelieutenant updragas. Secrete Utskottets
tilstyrkande vore altså på lag och goda skäl grundadt,
hvarföre Hr von Vicken det med öfvertygelse biföll och
därjämte förklarade sitt förtroende för Hr Öfversten Grefve
Posse, hälst, sedan han afsagt sig arfvodet ock icke erhölle
någon generalstour framför äldre öfverstar, hvarken kronan
eller någon annan därigenom blefvo lidande.
Frih. Gyllengranat, Hans Gustaf: Det vore
at extendera öfverstelieutenantsembetets rättigheter för långt,
om en öfverstelieutenant skulle få hela armeéns flotta med
hvad därtil hörer under sitt commando. Altså hade Secrete
Utskottet uti den delen fölgt principe militaire. Hvad anginge
at öfversten Grefve Posse blifvit föreslagen til chef med generalsmajors
fullmagt, begåfvo Frih. Gyllengranat sig gärna
därtil, ehuru han vore äldre öfverste i armeén än Grefve Posse,
ty han ägde de til et sådant commando erforderlige talens
fullkomligen. Däremot om nuvarande öfverstelieutenanten
vid Galereescadren, Hr Trolle, skulle såsom öfverstelieutenant
få commando öfver arméens flotta, blefvo den satt under Amiralitetet,
och däremot kunde Frih. Gyllengranat, såsom tjenande
i armeen, icke annat än protestera, hälst denne nyare
och i flere delar från amiralitetsväsendets särskildte inrättning
skulle på mångfaldigt sätt öka Amiralitetets besvär.
Frih. Bunge, Sven: Sjelfva namnet utvisar redan, at
armeens flotta hörer til armeén. Sjelfve inrättningens vidd
fordrar i det minsta, at en öfverste commenderar; enär nu
chefen, med generalmajors fullmagt försedd, endast för värdigheten
af embetet, icke äger annan än sin förre öfverstetour
i armeen och således ingen préjudiceras, då Grefve Posse
dessutom afstår det honom för samma chefskap tillagde arfvode,
och således staten ej graveras, så vore icke något, som
hindrade, at ju Secrete Utskottets extractum protocolli kunde
bifallas.
Hr Silfverhjelm, Adam Fredrich: Om då nödvändigt
en öfverste i det minsta hör vara chef för armeens
flotta, så hindrade det icke, at ju det vid Secrete Utskottets
extractum protocolli bifogade särskildte votum kunde bifallas
på det sätt, at öfversten Frih. Bror Cederström därtil förordnas
på de skäl, samma votum innehåller. Den omständighe
-
432 1772, aug. 5.
Arméns flotta.
ten, at Hr Grefve Posse afsagt sig den anslagne lönen, gör väl
icke statsverket hvarken rikt eller fattigt, är dessutom uti inkomsterne,
som en sådan chef tilflyta, mindre betydeligt, än
hvad han njuter af beklädning, passevolance med det mera
uti embetet; Frih. Cederström ägde onelteligen lika så väl
skicklighet som Grefve Posse men ägde tour som öfverste
framför honom; altså för at ej visa mannamån tilstyrkte Hr
Silfverhjelm, at det särskildte votum i den delen, som angår
Frih. Cederström, måtte bifallas.
Hr Jerlström, Carl Friedrich: Han hade antagit
den principe at aldrig med sin röst bidraga hos Ständer til
någre befordringar, därföre kunde han icke gå in uti hvad
Secrete Utskottet nu föreslagit. Han funno väl icke sig kunna
instämma med Hr Billberg, at armeéns flotta skulle lämnas
under en öfverstelieutenants commando; men han trodde det
tilhöra Kongl. Maij :t at utnämna personen til embetet, sedan
Riksens Ständer utsatt lönen och de öfrige vilkoren. Ganska
månge generaler finnas, som til et sådant chefskap äga skicklighet;
om ingen af dem skulle vilja sig det åtaga, så kunde
någon af de äldre öfverstar därtil förordnas, och i den omständigheten
yrkade Hr Jerlström bifall uppå det särskildte
votum, då han i det öfriga biföll Secrete Utskottets förslag.
Hr v on Post, Friedrich: Den omständigheten, at
chefen för armeéns flotta med sin generalmajors fullmagt
icke får tour, gör en betydelig skilnad och bör undanrödja all
den fråga om äldres praejudice, som annars kunde ligga Secrete
Utskottets förslag i vägen. På samma sätt hafva Riksens
Ständer tilförene bifallit generalfälttygmästareembetets besätt
jande af den, som ej haft mera än öfverste tour, och at capitainelieutenanten
vid Lifdrabantecorpsen måtte äga generalmajors
fullmagt. Han önskade väl, at Öfversten Baron Bror
Cederström kunde vid detta tilfälle komma i åtanka; men som
bemälte Öfverste vöre commendant och commendanter icke
räknas at stå uti armeén, så skulle han åter härigenom såsom
generalmajor komma in uti armeen; och hemstälte Hr von
Post til dem, som bättre förstå den saken, om det går an?
Hr Wadenstierna, Carl Eric: Som svåger med
Hr Öfverstelieutenanten Trolle kunde det icke annat än fägna
honom, om det gingo an efter Hr Billbergs förslag, at öfverste
-
Arméns flotta.
433
lieutenanten vid Galereescadren finge befälet öfver armeens
flotta; men här fingo han icke hafva afseende uppå vänskap
och skyldskap utan uppå det allmännas väl. Det lärer redan
vara afgjordt, at chefen för armeens flotta bör äga generals
värdighet. Lika ostridigt är det, at han bör hafva de härtil nödige
egenskaper och äga militairiske insigter samt mycken
kunskap och capacité; han bör äfven känna Finland så til
dess fasta land som skärgård och stränder. Desse egenskaper
finnas hos Grefve Posse förenade, hans militaire kunskaper
och skicklighet lärer ingen sätta i fråga; såsom ledamot uti
Deputationen öfver Finlands försvarsverk har han mera än
månge andre lärt at känna landet; svårligen lärer uti Finland
finnas generalsperson med alle desse kunskaper, och emot
samma vilkor som Grefve Posse torde svårligen någon vilja
lämna de bättre, han redan äger, gå ifrån Sverige och åtaga sig
detta commando. Ibland öfverstarne är Grefve Posse den femte
i tourén, således när hans generalsfullmagt blifver utan
préjudice för de fyra äldre, så försvinner äfven det hinder,
som härigenom kan läggas Secrete Utskottets förslag i vägen.
Frih. Cederström, som uti särskildte votum blifvit föreslagen,
äger onekeligen mycken meri te och capacité militaire; men
utom det at han trädt utur armeen såsom commandant, har
han ej heller haft tilfälle at så lära känna Finland som Grefve
Posse. Hr Wadenstierna tilstyrkte altså bifall uppå Secrete
Utskottets förslag såsom det bästa i alla afseenden.
Frih. Cederström, Claes, betygade sin vördsamma
erkänsla för det förtroendet, som yttrades för hans Broder;
han vore ock öfvertygad, at om detta chefskap kunnat blifva
hans lott, hade han fullkomligen sökt upfylla de skyldigheter,
som honom därvid ålegat; men Frih. Cederström borde ej dölja,
at hans Broders omständigheter icke voro sådane, at han
kunde sig detta chefskap åtaga. Hvad annars vidkommer den
proposition, at ifrån Amiralitetet någon bör tagas för at commendera
armeens flotta, så har däruti i förre tider icke varit
så noga; ja, ända til Konung Carl den XI, som så väl kände
landet, förordnade lil chef för finska flottan en generalmajor
med den tilläggning, at då den fordrade 6 000 man, så skulle
en generallieutenant föra commando; nu är flottan skild ifrån
armeen, men däremot är den en skärgårdsflotta, som icke hö
-
434 1772, aug. 5.
Arméns flotta.
rer til den stora flottan. At Grefve Posse ägde talens at förstå
detta verk, erkände Frih. Cederström och förklarade sig därföre
af full öfvertygelse bifalla Secrete Utskottets extractum
protocolli, recommenderande sin Broder at vid annat tilfälle
få njuta den för honom nu yttrade välvilja til godo.
Hr Leijonankar, Friedrich: Vore frågan om en
ny corps uprättande, så blefvo hans tanka helt annorlunda än
den, han nu ämnade yttra; men sedan flottan är inrättad, och
officerarne därvid höra til armeen, så kan denna flotta och
dess officerare numera icke ställas under Amiralitetets befäl
såsom subalterner. Vore den ock skild såsom cavalleriet och
infanteriet i armeen, så skulle den ock ihop likasom de under
en generals commando. Men oaktadt alle desse omständigheter
är ännu outredt, om skärgårdsflottan bör räknas til Amiralitetet
eller armeen, och dessförinnan lärer vara svårt at decidera,
hvarifrån chefen bör tagas. Hvilket således efter Hr
Leijonankars tanka först borde utredas.
Hr Billberg, Friedrich Otto: Armeens flotta,
den må höra til lands eller sjöss, kan dock aldrig liknas vid en
corps af landttroupper, som är indelt uti regementer, esquadroner,
batailloner etc., hvilke alle skole hafva sitt befäl indelt
efter visse grader emot corpsens styrka. Vid armeens flotta
däremot består manskapet dels af båtsmän, dels af mariner;
et til inrättning, manoeuvre med det mera helt olika manskap;
och dessutom skepp och fartyg, som icke äga den minsta
likhet med försvarsverken til lands. Det bör vara en uti de
särskildt därtil hörande kunskaper förfaren och inöfvad amiralitetskarl,
som skall styra för alt sådant. Hr Billberg tänkte
dock icke med detta at väcka den frågan nu, om armeens flotta
bör lyda til Amiralitetet, utan han ville allenast hålla sig
vid at yrka, at om möjeligt vore, man under det riket äger
lugn och fred, kunde bespara, hvad en chef kostar kronan i
arfvode och tractamente. Men kan det förordnas en chef utan
at det kostar kronan, så skulle han icke vara emot at den, som
i fredstider finge detta commando, blifver general. Hvarföre
Hr Billberg och begaf sig ifrån hvad han utom besparingen uti
sitt memorial yrkat och förenade sig med det särskildte votum,
at detta chefskap måtte Öfversten Frih. Bror Cederström
updragas.
Arméns flotta.
435
Hr von Vicken, Johan Evert, tilläde til sin redan
yttrade mening, at detta embete borde af Riksens Ständer
bortgifvas, om det under deras sammanvaro blefve vacant, ty
det vore et förtroendesembete. Skulle det gå efter tour, funnos
nog äldre öfverstar än Frih. Cederström; men utan insigt och
capacité, hvarom ej vöre fråga emellan lika skicklige, kunde
detta commando bäst skjötas af den, som har, likasom Grefve
Posse nu, et skärgårdsregemente i Finland at commendera.
Ingen öfverste i armeén kan härigenom säga sig vara förolämpad,
då han bibehålles uti den tour, han redan äger til generalmajor.
Onekeligt vore Öfversten Frih. Cederström värdig til
detta chefskap; men däraf följer den olägenhet, at då han nu
såsom commandant gått utur armeén, så kommo han såsom
chef för armeens flotta åter in igen och tager då säkerligen
något regemente til understöd för de svaga vilkor, som nu åtföljer
detta chefskap. Därigenom skulle armeen förlora et regemente
och således få vidkännas en stagnation uti hela officerscorpsen.
Om Frih. Cederström åter icke skulle finna sig
vid at emottaga detta chefskap och lämna et bättre, som han
nu har, så kunde en annan komma i fråga, och således, om
flere anmäla sig, Riksens Ständer råka i qvalet, efter ordspråket,
om de komma i valet, hvilket ej annat verkade än en lång
riksdag och flere obehaglige öfverläggningar, som til slut därföre
icke torde slå dess bättre ut.
Hr Carpelan, Carl Ephraim: Til befälet öfver armeéns
flotta fordras onekeligen i det minsta en generalmajor.
Grefve Posse såsom boende i Finland, där samma flotta har
sin station, och närmast in til den orten kan med största besparing
för kronan åtaga sig detta commando, och som lagen,
at commendant icke får åter gå in i armeen, är emot Baron
Cederström, så begärte Hr Carpelan bifall uppå Secrete Utskottets
tilstyrkande.
Hr Göös, Lorentz, förklarade isig äfven nögd med
Secrete Utskottets tilstyrkande, hälst staten ej förlorar, sedan
Grefve Posse afsagt sig arfvodet.
Frih. Gyllengranat, Hans Gustaf, gaf vid handen,
at man noga märka skulle Secrete Utskottets mening icke
vara, at chefen för armeens flotta skulle hafva någon befattning
med inseendet öfver fästningzbyggnaden; därjämte an
-
436 1772, aug. 5.
Arméns flotta.
holt han, at fastän Grefve Posse afsagt sig det af Secrete Utskottet
föreslagne arfvodet, bad Frih. Gyllcngranat dock, at
R. o. A. ville honom därvid bibehålla; ty i och för detta embetet
nödgades Grefve Posse til flere utgifter, som nog förtärde
detta arfvode och ännu mera därtil. Han nödgades til exempel
at flytta ifrån sitt öfversteboställe och at bo i Helsingfors stad,
där kunde han ej undgå at hålla sitt hus öppet för officerarne
af sin corps, ståndspersoner och de til staden ankommande
resande med flere sådane depenser, dem han på sitt öfversteboställe
icke behöfde vidkännas. Frih. Gyllengranat sågo icke
det vara möjeligt, at öfversten Baron Cederström kunde lämna
de förmåner, han ägde vid sitt commendantskap i Marstrand,
och gå til Finland och Helsingfors för at där emottaga
långt svagare och sämre vilkår, och knapt någon annan, som
voro competent at kunna få detta chefskap.
Hr Silfverhielm, Adam Friedrich, erkände
väl, at commendanter icke kunna avancera inom armeen; men
som detta voro en förtroendessyssla, så äro händerne icke
bundne häruti för Riksens Ständer, utan kunna de, utan at
bryta emot den stadgade lagen, utnämna Öfversten Baron Cederström.
Han blefvo annars för mycket lidande, aldramäst
om det hände, at någon öfverstelieutenant fingo detta chefskap
och således utom tour avancerade honom förbi til generalmajors
värdighet; hvarföre ock Hr Silfverhielm begärte, at
det särskildte votum måtte bifallas.
Hr von Strussenfelt, Alexander Magnus:
Uti den öfvertygelse, at chefen för armeens flotta icke skulle
få någon befattning med finska fästningsbyggnaden, hvilken
nu vore aldeles satt under directionen af fortificationsstaten,
och då förevarande ärende vore genom discourserne tilräckeligen
uplyst, begärte han nu at få proposition til bifall uppå
Secrete Utskottets extractum protocolli, hvilket han förmodade,
at det blefve allmänt gilladt.
Frih. Grönhagen, Glaes Wilhelm, förestälte, at
om nu proposition göres, så blifver det ofelbart votering; men
R. o. A. hafva utsatt denne dagen at complettera sine bänkemän,
hvilket val hindrar voteringen, äfvensom sedan valet
skedt, voteringen ej heller kan börjas för at ej betaga bänkemännen
deras röst, som nödgas vara frånvarande för at välja
Arméns flotta. Om bänkmansval.
437
til de vacante rum ibland electorerne. Föreslog altså, at discourserne
i dag måtte afstadna i förevarande mål utan proposition,
och den ej förr än i nästa pleno göras, då man sedan
genast enligt Riksdagsordningen kan skrida til votering.
Hr Baron och Landtm, förklarade, at det varit hans tanka
at i dag företaga bänkemänsvalet, hvilket han ock ännu
önskade, och til den ändan föreslog at nu få göra proposition
och, om den då besvarades med Ja och Nej, justera voteringspropositionen
men ej förr än i nästa pleno däröfver votera.
Frih. Gyllengranat, Hans Gustaf, tilstyrkte, at
detta måtte bifallas.
Frih. Bunge, Sven, hemstälte, om det kunde vara enligt
med Riksdagsordningen at taga före en sak, at ventilera
öfver densamma, at få proposition och sedan afbryta öfverläggningen
utan at afgöra saken; om icke sådant kunde leda
til mycken confusion. När man icke kan börja nästa plenum
med votering utan vanligen företager något ärende, til dess R.
o. A. hunnit samlas, kan icke däröfver äfven blifva votering,
och således samlas votering på votering, utan at någon sak
blifver afgjord. Om nu uti det, som skall företagas och angår
bänkemansvalet, någon fråga kan upkomma, ledande til votering,
hvilkendera bör gå först, antingen denne sednare eller
den äldre? Än om öfver den frågan också votering upkommer,
hvad oreda ville icke däraf blifva? Frih. Bunge anholt därföre,
at man icke måtte vika ifrån Riksdagsordningen. Om R. o. A.
uti förevarande mål, som til det hufvudsakeligaste icke tyckes
blifva contradiceradt uti det, Secrete Utskottet föreslagit, endast
vil förena sig om det, som angår Grefve Posse, så kan
den utan votering afgöras och R. o. A. ordenteligen komma til
bänkmansvalet; men i händelse af dissensus, då proposition
besvaras, protesterade Frih. Bunge emot alt upskof, och at
genast votering måtte företagas at afsluta saken, utan at någon
annan kommer emellan.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig, instämde med
Frih. Bunge, at en sak, som ordenteligen kommit under öfverläggning,
så at proposition kunde göras, icke borde afbrytas
utan til bibehållande af ordning aldeles afslutas, innan något
nytt företages; ifrån hvilken mening han icke begåfvo sig
utan votering.
438 1772, aug. 5.
Om bänkmansval.
Hr Lagerberg, Lars H.: Det föreföllo honom besynnerligt,
at under betygande af all åhåga för at kunna komma
til bänkemansvalet, man likväl kan kasta fram nya frågor och
däröfver begära votering. Han ville för sin del icke yrka på någon
votering öfver en sådan fråga, om en börjad sak skall afgöras
eller ej.
Hr von Vicken, Johan Evert, bad, at R. o. A. ville
påminna sig, huruledes förevarande sak blifvit börjad med
det förbehåll, at den icke skulle hindra bänkemansvalet, som
til i dag blifvit utsatt. Det vore ej heller något så aldeles ovanligt,
at R. o. A. upskutit med en saks afgörande ifrån den ena
plenidagen til den andra; 1751 öfverlades i tvänne dagar öfver
en arfstvist emellan tvänne enskildte, innan votering företogs.
Vid 1760 års riksdag voterade ej heller R. o. A. förr än
den följande plenidagen öfver en sak, som dagen förut blifvit
bragt til proposition; altså kunde äfven nu voteringen upskjutas
och bänkemansvalet företagas.
Hr Lode, Georg Wilhelm: Enligt det beslut, R. o.
A. uti sidste pleno tagit, måste bänkemansvalet i dag företagas,
och med detta vilkor vore äfven den nu förevarande sak i
dag börjad, at bänkemansvalet ej skulle därigenom uppehållas.
Hr Baron och Landtm.: Om R. o. A. icke kunna förena
sig at bifalla, hvad Secrete Utskottet tilstyrkt, föreslog at nu
få justera voteringsproposition, men at voteringen ej skulle
börjas, förr än bänkemansvalet för sig gådt, dock alt sådant
utan at kunna dragas til prsejudicat för en annan gång.
Frih. Bunge, Sven, förbehölt, at ingenting måtte få
komma emellan proposition och sakens afgörande; således
vore det uti Riksdagsordningen utsatt, huru saker borde afgöras.
Han anholt, at af ömhet för ordning och den värdighet,
som uti alle R. o. A:s företagande bör bevaras, man icke måtte
vika därifrån.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, ansåg, at ordning
och värdigheten äfven så väl fordrade, at det beslut, R. o. A.
efter mycket öfvervägandet tagit om bänkemansvalet för i
dag, måtte, utan at något annat får skjutas emellan, i dag företagas.
Därmed vunnos ock et ändamål, som borde vara R. o.
A. lika så värdigt och angelägit, nämligen at snart få slut på
Om bänkmansval.
439
riksdagen, hvilket sker, om den nu beviljade särskildte deputation
snart finge börja och sedan sluta sitt arbete. Tilstyrkte
därföre, at sedan voteringsinstrumentet blifvit justerat, man i
dag måtte skrida til bänkemansvalet och upskjuta voteringen
til nästa plenum.
Hr von Post, Fredrich, förestälte, at denne saken
icke må anses som mellanskuten, utan at den med R. o. A:s
samtycke företogs i början af plenum, til dess R. o. A. hunnit
mera enhälligt samla sig, efter bänkemansvalet utan at göra
surprise ej kunde företagas, så länge flere af hvar bänk voro
borta. Riksdagsordningen stadgar tydeligen, at sedan öfver en
föredragen sak blifvit ventileradt, skall proposition göras; besvaras
den med Ja och Nej, skr ides til votering genast. Dessutom,
ifall den proposition, som nu göres i saken, vinner bifall
och med Ja besvaras, är ju saken afgjord, och då förfaller
alt, hvad nu blifvit ventileradt om en eventuel votering; anholt
därföre Hr von Post, at proposition måtte göras och uti
alt ordenteligen förfaras efter Riksdagsordningen, så kunde
såväl det ena som det andra ske. Han hade ännu aldrig funnit,
at genom oordning någon sak vunnit fortgång.
Hr Baron och Landtm, förestälte äfvenledes, at om R.
o. A. bifalla Secrete Utskottets tilstyrkande, så kommo man
ju ifrån saken utan denna vidlyftiga ventilation, och begärte
därföre at nu få göra proposition.
Hr Leijonankar, Friedrich: Men om propositionen
ej bifalles och R. o. A. ej förenas om at upskjuta med voteringen,
så måste ju enligt Riksdagsordningen en förevarande
sak afslutas, innan en ny kan företagas.
Frih. Grönhagen, Claes Wilhelm: Det vore väl
sant, at ingen emotsägelse skedde, då Hr Baron och Landtm,
i pleni början företog andre saker och ej genast skred til bänkemansvalet.
Men man förmodade icke, at någon skulle komma,
som kunde draga til vidlyftighet och borttaga tiden; därföre
så snart handlingarne blifvit läste, Frih. Grönhagen ock
gjort sitt förbehåll, at detta ärendet ej måtte hindra bänkemansvalet,
efter det til i dag var utsatt. Om därföre nu voteringen
upskjutes, kan det ej sägas vara oordenteligt, efter det
förut blifvit förordnadt. Däruti vore ej heller något ondt, om
öfverläggningen upskjutes til en annan gång; ty sådant hade
440 1772, aug. 5.
Arméns flotta.
förr händt utan at göra någon skada. Föreslog altså, at voteringsproposition
måtte i dag justeras och i mårgon et plenum
kårt före middagsstunden utsättas för at då genast börja voteringen,
så kunde i dag bänkemansvalet enligt beslutet företagas.
Hr Billberg, Fredric Otto: Då R. o. A. ej kunna
förenas, om saken må upskjutas eller ej, så bör ju lagen decidera.
I följe af densamma måste altså proposition ske, och om
den ej enhälligt besvaras med Ja eller Nej, skridas til votering;
sådan vore ordningen, ifrån hvilken Hr Billberg i denne
casu ej begåfvo sig.
Hr Lagerberg, Lars H., yttrade sig nödgas tilstå,
at sådan voro lagen; men han kunde icke undgå at beklaga,
det lagens så noga efterföljd icke verkade denne gången annat
än dröjsmål, tidsspillan och at riksdagen utdrages.
Hr von Post, Fredrich, förmodade icke, at hans
mening kunde dragas därhän, at af lagens efterfölgd upkommo
hinder för sakernes afgörande; tvärtom trodde han det
göra mera hinder, om man emot lagen började at lämna föredragne
saker oafgjorde, hvilket efter hans tanka vore at införa
oordning.
Frih. Bunge, Sven, reclamerade Riksdagsordningen
och at, efter hvad däruti stadgas, proposition måtte blifva
gjord och sedan saken ej släppas, förrän den är afgjord.
Hr Baron och Landtm.: Då R. o. A. icke behaga förenas
om at förevarande mål må upskjutas, så blifver det min skyldighet
at följa Riksdagsordningen och altså at göra proposition.
Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets extractum protocolli med
den förändring, som Grefve Posses memorial i anseende til
lönen innehåller?
Härtil svarades Ja och Nej.
Hvarföre Hr Landtm, genast upsatte voteringspropositionen,
så lydande:
Den, som bifaller Secrete Utskottets extractum protocolli
angående chefskapet vid armeens flotta tillika med Grefve
Posses memorial, skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Nej.
Om bänkmansval.
441
Vinner Nej, bifalles den Secrete Utskottets extractum protocolli
bifogade särskildte mening.
Hvilken proposition sedan för R. o. A. uplästes och gillades.
Hr de Frietzckij, Claes: Efter det lider til votering,
så at i detta plenum ej mera lärer kunna företagas, så begärte
han, at plenum för bänkemansvalet til i mårgon måtte
utsättas.
Hr Baron och Landtm, frågade, om R. o. A. härtil behagade
samtycka. Men däruppå svarades Ja och Nej.
Hr Lagerberg, Lars H., trodde, at detta endast komino
an på Hr Baron och Landtm., och begärte altså hans löfte
at i mårgon få plenum och då afgöra bänkemansvalet samt at
sedan electorerne måtte genast completteras för at välja den
särskildte deputationens ledamöter.
Hr Baron och Landtm, förklarade, at nog kunde han
låfva plenum samt at bänkemansvalet skulle företagas, men
hvad som vidare i samma pleno kunde medhinnas, vore han
icke i stånd mer än någon annan at förut låfva.
Hr Lagerberg, Lars H., yrkade då at hvar dag få
plenum, til dess alt sådant voro gjordt, utan at någon annan
sak feck komma emellan.
Frih. Reuterholm, Gustaf, tilläde: Och på det at
ingenting måtte hindra de förestående valen, så at den särskildte
deputationen snart kan komma uti activitet och riksdagens
slut sedan påskyndas, föreslog han, at alle frågor, som
i mårgon kunde väckas angående de flere omständigheter vid
desse valen, måtte anses såom redan liggande på bordet, så at
om de förekomma, de genast måtte afgöras utan at vidare få
läggas på bordet.
Hr Baron och Landtm, utbad sig, innan voteringen börjas,
at få anmäla, det 36 kronobåtsmän den 20 Augusti skulle
til staden ankomma för at complettera arbetsmanskapet på
Skeppsholmen.
Dito at en R. o. A:s ledamot, Kammarherren och Directeuren
öfver mechaniquen Hr Gabriel Polhem, blifvit död i desse
dagar.
Frih. Bunge, Sven, påminte, i anseende til hvad Hr
Lagerberg och Frih. Reuterholm anfördt, at, sedan voteringsproposilionen
blifvit gjord, ingenting måtte komma emellan
Arbetsmanskap
på
Skepsholmen.
Kammar
herren
Polhems
död.
442 1772, aug. 5. Om bänkmansval.
densamma och voteringen, som kan gifva anledning til någon
ventilation.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig, ville proposition
uppå det, som Frih. Reuterholm föreslagit; men härtil svarades
et Nej, som tycktes vara nog enhälligt.
Hr Baron och Landtm, bad, at R. o. A. ej ville rita in
uti nya öfverläggningsämnen utan nu skrida til votering; man
kunde för at nyttja tiden genast i mårgon begynna plenum
med bänkemansvalet.
Hr Modée, Gustaf, ansåg Frih. Reuterholms förslag
därtil bidragande och altså billigt samt begärte därpå proposition,
den han icke tviflade på vinna bifalla, hvarefter voteringen
genast kunde börjas.
Hr von Vicken, Johan Evert: Frågan, som föregår
bänkemansvalet, kan icke blifva annat än den, om en ny
afdelning behöfver at göras efter R. o. A:s nuvarande antal;
men som han ansågo den för skadelig i månge afseenden, så
må han läggas på bordet; skulle man vilja väcka flere dylike,
så trodde han, at de snart kunde anmälas och läggas på bordet,
så kunde man sedan få tilbringa hela veckan at votera öfver
dem.
Hr Baron och Landtm.: Sedan nu proposition är gjord
til votering, kunde väl ingenting vara oformligare än at uptaga
nya saker och begära at öfver dem få proposition; om en
sådan proposition besvarades med Ja och Nej, bör icke den äfven
genom votering decideras, och hvar skulle sådant omsider
stadna? Han anholt därföre, at R. o. A. ville följa Riksdagsordningen.
Huru vore det möjeligt at lägga tilkommande frågor,
dem ännu ingen kände, på bordet, det vore ju at betaga
hvar ledamot af R. o. A. den honom tilhörige laglige rättighet
at få tänka på saken, innan han deciderar sig.
Hr Billberg, Friedrich Otto, förmodade icke, at
några frågor kunde väckas angående bänkemansvalet, sedan
R. o. A. beslutit, at de afdelningar, hvars bänkemän voro
bortreste, skulle välja hvar för sig en annan i den af gångnas
ställe, at bänkemännen sedan skulle complettera electorernes
antal och de sedan välja ledamöter uti den särskildte deputationen.
Ingendera af desse beslut kunna numera komma i fråga,
mindre läggas på bordet; han begärte altså, at R. o. A. icke
Om bänkmansval.
443
måtte uppehållas vidare med dylike förbehåll utan få komma
til den förestående voteringen.
Hr Leijonankar, Friedrich: En annan tid skulle
anse för otroligt, at et sådant deliberationsämne kunnat komma
före hos R. o. A. som detta; ehuru han gifvit all aktning på
ventilationen, kunde han dock ej med säkerhet säga, hvaruti
frågan rätteligen består. Hr Baron och Landtm :s ädelmod
hade man at tacka för det enhvar, som sig anmält, fädt tala,
sedan proposition blifvit gjord; hans afsigt är god at vilja, så
långt möjeligt är, med foglighet söka at jämka de skiljaktige
tankar tilsammans, men icke bör man begära af honom, at
han skall kunna gå in uti at afskära någon ledamot den rättigheten
at få tänka på en sak, som föredrages. Huru kan man
föreskrifva, när och på hvad sätt en deliberation bör slutas,
då man ej vet, hvad som kan komma i fråga? Hr Leijonankar
anholt därföre, at alle desse vidlyftige discurser måtte afbrytas
och voteringen börjas.
Hr Bergenschöld, Carl, yrkade äfven, at inge discurser
måtte tillåtas, sedan proposition är gjord til votering.
Han åberopade sig, hvad Hr Carpelan svarat, då R. o. A. skulle
votera angående tour för underofficerare och någon proponerade
om en deputation til de andre stånden uti något ärende;
samma svar borde Frih. Reuterholm nu få.
Frih. Marks v. Wurtemberg, Nils Alexa nd
e r1, trodde, at man åtminstone kunde lägga de frågor på
bordet, sorn blifvit väckte, och på den grund begärte han den,
som Hr von Vicken väckt angående bänkemansvalet, på bordet.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Det hade altid varit
hos R. o. A. vanligit at så jämka, at votering icke börjats förrän
kl. 1 eftermiddagen, och at nyttja förmiddagen til sakers
afgörande, uti hvilke man ej befarat upskof genom votering.
Sådant hade Frih. Reuterholm äfven trott kunna i dag ske;
därföre och äfven at lyda pluralitetens röst, som han förmärkte
önskade at få komma, enligt R. o. A:s beslut, til bänkemansvalet,
och at facilitera medlen at utan nya upkommande
hinder få börja det, hade Frih. Reuterholm, då han förmärkte,
at upskof med den förestående voteringen svårligen torde
vinna bifall, för at facilitera såväl voteringen som bänkemans
1
Skall vara: Nils Vilhelm.
29—690285
444 1772, aug. 5—6. Om bänkmansval.
valet proponerat, at sedan voteringspropositionen blifvit justerad,
voteringen kunde upskjutas til kl. 1; och dessförinnan
de frågor, som behöfde utredas, innan man kan komma til
bänkemansvalet, blifva i dag upgifne at läggas på bordet, om
de ej genast kunde afgöras. I sådan afsigt förmodade han, det
hans förslag icke lärer kunna anses stridande emot Riksdagsordningen,
om hvilkens helgd han aldrig kunde uphöra at
vara på det högsta angelägen utan snarare därmed öfverensstämmande,
då han föreslagit utväg at få verkstält, hvad de
fläste röster beslutit.
Hr von Post, Fredrich, upläste 16 § uti Riksdagsordningen
och hemstälte, om, sedan discurserne i et mål uphört,
proposition blifvit gjord och med Ja och Nej besvarad
och voteringspropositionen justerad, något annat ärende kunde
enligt samma § få företagas, innan man började voteringen;
åtminstone kunde han för sin del, emot det begrepp han
ägde om Riksdagsordningen, aldrig därtil samtycka.
Hr Alströmer, Patrick, instämde häruti med Hr
von Post; och hvad angingo den invändningen, at vanligen voteringarne
hos R. o. A. aldrig börjat förr än emot slutet af plenum,
kl. 1, så påminte han sig helt väl, at vid 1761 års riksdag,
uti tvisten emellan medicinae doctorerne och chirurgi, voteringen
börjades kl. 9 om mårgonen och det til åtlydnad af
Riksdagsordningen.
Hr Wadenstierna, Carl, förestälte, at om man med
mera sinnets lugn ville se på det, som nu voro i fråga, så behöfdes
däröfver ej så vidlyftig ventilation utan försvunno af
sig sjelf. Ty om Hr Baron och Lantm. än skulle kunna göra
proposition på Frih. Reuterholms förslag, at alle frågor, som
kunna upkomma uti beredningen til bänkemansvalet, måge
anses såsom redan lagde på bordet, och samma proposition
besvarades med Ja och Nej, hvilket ofelbart händer efter den
ton, som nu synes vara på Riddarehuset, hvad har man då därmed
vunnit? Förmodeligen lärer ingen votering däröfver kunna
anställas. Man må uti discourser vända sig hvar man vill,
så stadnar det dock sluteligen uti at följa Riksdagsordningen,
såframt man önskar regeringssättets bestånd. Det är altså
bäst at uti detta mål göra, hvad Riksdagsordningen fordrar,
och genast börja voteringen; i mårgon, då R. o. A. samman
-
Arméns flotta.
445
kommo in pleno, får man tala om bänkemansvalet.
Hr Baron och Landtm.: Då flere af R. o. A. så enständigt
yrka, at Riksdagzordningen må följas, så tilkommer det
mig at icke et ögnablick därmed längre upskjuta. R. o. A. behaga
altså intaga sine ställen och afgöra, hvilke herrar som
under voteringen komma at sitta vid bordet.
Häruppå uplästes deras namn som följer:
Grefve Reenstierna, Frih. Gedda, Hr Gerner, Hr Tigerstedt,
Hr Rosenborg, [Hr Lindroth],1 och Hr von Unge; hvilke intogo
sine ställen vid lantmarskalksbordet. Voteringsproposition anslogs
och voteringen börjades middagstiden kl. 12. R. o. A. upropades
efter matrikelen och framgåfvo sine voteringssedlar.
De frånvarande upteknades och upropades andra gången, hvarefter
voteringssedlarne öpnades, upropades och räknades.
Först Ja, sedan Nej; och befunnos
Ja ethundradeåttatiosju,
Nej ethundradesjuttio.
Hvaröfver bifogade voteringsinstrument2 genast författades,
af bordsherrarne underskrefs, af hvilke dock Frih. Gedda
och Hr Lindroth lämnat sine ställen til Hr Planting Berglood
och Hr Björnram, samt sedan af Riddarhussecreteraren
uplästes.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. half til fem eftermiddagen.
År 1772 den 6 Augusti.
Torsdag.
Plenum kl. 8 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
R. o. A. intogo sine ställen efter äskat ljud af Hr Baron och
Landt m., hvaruppå
Hr von Vicken, Johan Evert, genast anmälte sig Secrete Deoch
efter erhållit tilstånd at få tala begärte, at R. o. A. ville betänkande
genom en deputation hos de öfrige respective stånden tilkän- om tour för
underofficerare;
depu
tation därom
1 Konceptprotokollet. till de andre
2 Uteslutet här. stånden.
446 1772, aug. 6. Sättet för bänkmansval.
nagifva, hvad R. o. A. tilgjort vid Secrete Deputationens betänkande
angående tour för underofficerare; och begära, at
de, innan saken hos dem afgöres, ville afbida R. o. A:s yttrande.
Men Hr Lagerberg och flere begärte detta på bordet.
Voterings- 2. Uplästes voteringsinstrumentet öfver voteringen i går
instrumen-
, ,
ten upläste. da§s Plenum.
Dito det öfver voteringen in pleno den 1 sidstl. Augusti.
Hr Edel- 3. Hr Baron och Landtm, förklarade, at han nu ämnade
ria^onTsät- företaga det til i dag utsatte bänkemansvalet; til hvilken ända
tet at välja han ock ville låta upläsa et af Hr Edelfelt, Johan Gustaf, inbankemän.
gjfvy. memorial i samma ämne, hvarefter detta memorial uplästes,
af innehåll :
Innan R. o. A. kan skrida til det för i dag utsatte bänkemansvalet,
blifver efter hans tanka nödigt at utstaka methoden,
så at den blifver enlig med 4 articl., 2 §, Riddarhusordningen,
som stadgar, at vid bänkemäns väljande R. o. A:s antal
delas uti 58 lika delar, hvaraf hvar del väljer sin bänkman,
hälst nu, sedan verkeligen mera än två tredjedelar af R. o. A.,
som vid riksdagens början voro tilstädes, äro bortreste, den
då gjorde afdelningen icke lärer kunna nyttjas, såsom numera
til innehållet af ledamöter ganska olika sins emellan. Han
hade sig väl icke bekant, huruvida ledamöterne i någon afdelning
mangrant bortrest; men han visste flere gifvas, som ej
innehöllo öfver 3 å 4 personer, då däremot andre ännu bestodo
af 8 til 10; hemställandes där före, om icke Riddar ehusdeputationen
måtte påläggas at genom Riddarehusfiscalen infordra
förtekning på alla dem, som enligt 4 §, 5 articl., Riddarhusordningen
anmält sin afresa, och sedan de återståendes
antal således blifvit funnit, jämka de af delningar, hvilkas
bänkemän saknas, så at en likhet emellan dem erhålles, hvilket
icke blefvo omöjeligt, om flyttningar ifrån den ena bänken
til den andra fingo ske, utan at så särdeles afseende på famillens
numer göres.
Hr Billberg och Hr von Böhnen begärte detta memorial
på bordet.
Hr Lagerberg, Lars H., frågade, huru R. o. A. ville
komma ifrån det til i dag utsatte bänkemansvalet, om detta
memorial, som angår sjelfva valsättet, lägges oafgjordt på
Sättet för bänkmansval.
447
bordet. Han bad därföre, at det genast måtte få företagas. Allmänheten
väntar med yttersta oro at genom den tilförordnade
särskildte deputationen få uplysning om orsakerne til alla de
oredor och förluster, hvaruti riket, hälst i anseende til sin förmögenhet,
råkat; om den uppehälles i sin längtan, kunde
snart R. o. A. ådraga sig misstankan at vilja hindra denne uplysning.
Hr Modee, Gustaf: Enligt Riksdagsordningen kan det
icke vägras, när någon sak begäres på bordet; men som memorialet
innehåller en ny lagfråga, om methoden at välja bänkemän,
och ny lagfråga bör hvila til nästa riksdag, innan den
går i verkställighet, så kan memorialet väl ligga på bordet
men R. o. A. emedlertid företaga sig bänkemansvalet och låta
de vid riksdagens början gjorde af delningar välja sine bänkemän,
om deras förr valde äro bortreste. Han begärte altså proposition,
at valet måtte nu få börjas.
Hr Leij onankar, Fredrich, anholt, at ingen fråga
om någon ny valmethod måtte nu komma uti ventilation
utan hvad R. o. A. beslutit, gå i verkställighet och ej vidare
uppehållas.
Hr Lagersvärd, Friedrich: Memorialet kan ej
hindra, at ju bänkemansvalet går för sig, utan må det remitteras
til Riddarehusdeputationen och valet genast företagas.
Hr Wadenstierna, Carl Eric: Memorialet är af
tvänne värde ledamöter begärt på bordet, och det är deras rättighet,
at det där blifver liggande. Men huruvida bänkemansvalet
kan företagas, innan R. o. A. yttrat sig öfver dess innehåll,
det blifver en fråga, öfver hvilken jag utbeder mig at få
säga min tanka. Detta memorial är icke utan sine skäl. Den,
som påminner sig, at för 1760 års riksdag ledamot erne på
hvar bänk valde sin bänkeman, utan afseende om på bänken
voro indelte 8 eller 16 personer, och at vid samma riksdag
valsättet ändrades och R. o. A:s antal afdeltes uti 58 lika
manstarka af delningar, af hvilka hvarje afdelning hade at
välja sin bänkeman, och det af den grund at hvar och en borde
med sin röst lika bidraga til detta val, lärer lätteligen finna,
at sedan afdelningarne formerades vid innevarande riksdag,
så många ledamöter af R. o. A. bortrest, så at afdelningarne
omöjeligen kunna nu vara så lika som i början, utan då någre
448 1772, aug. 6. Sättet för bänkmansval.
bestå ännu kanske af 10 til 12 ledamöter, andre däremot
knapt hafva 3 eller 4, det icke blifver öfverensstämmande med
meningen af den lag, vi följe, om tre röster skola äga samma
verkan som 10, när lagen hufvudsakeligen blifvit gjord til at
förekomma en sådan olikhet; häruppå syftar memorialet; det
är efter principen af lagen upstält och påförer oss icke förslag
til någon ny lag utan tvärtom föreslår utväg at kunna följa
den antagna ordningen både til ordaförståndet och dess hufvudsakelige
afsigt. Som jag fattat meningen såväl hos R. o. A.
som uti memorialet, lärer den vara, at de, som redan blifvit
valde til bänkemän och äro tilstädes, förblifva det, och i de
frånvarandes ställen tilsättas andre, så at antalet blifver completteradt
til 58. Til denna complettering föreslår memorialet,
at alle afdelningarne, som sakna sine bänkemän, sammanslås
uti et, och fördelas i så månge like delar, som bänkmän äro at
complettera; alt detta kan ju verkställas utan at det tilärnade
valet därigenom skall hindras. Det öfverensstämmer uti ändamålet
af författningen med de lika afdelningar; det lämnar
äfven rättighet at få rösta åt dem, som på Riddarhuset blifvit
anteknade, sedan afdelningarne gjordes; en rättighet, som
dem tilkommer, sedan de på Riddarhuset intagit säte och
stämma men som dem är betagen, så länge de icke hafva rum
uti någon afdelning och ej kunnat få något för at ej rubba likheten
til antalet af ledamöter, som bör vara uti alla afdelningar.
Hr Billberg, Fredrich Otto, fant saken ganska
tydelig; han hade på goda skäl begärt memorialet på bordet,
efter det innehöll förslag til en ny method uti valsättet, men
det borde ej hindra verkställigheten af R. o. A:s beslut, utan
voro ganska simpelt at låta memorialet ligga och företaga
bänkmansvalet efter de redan varande afdelningar. Det kunde
aldrig blifva frågan, at ju hvar och en på Riddarhuset, som
ägde numer inom afdelningen, som skall välja, hade rättighet
at däruti deltaga eller ej, alt som han behagade, och kunde Hr
Billberg ej underlåta at begära få veta, för hvad orsak man
sökte hindra det faststälte valet.
Frih. Marks von Wurtemberg instämde med Hr
Modee; dessutom voro frågan, som memorialet innehåller, redan
i går nämnd och då lagd på bordet, så at därom icke i dag
Sättet för bänkmansval.
449
bör kunna ventileras, då beslutat är, at valförrättningen skall
gå för sig. Men om en ventilation kan börjas och dragas til votering,
tycktes voteringens ämne naturligast böra blifva om
den ledamoten, som inkastat et sådant memorial för at uppehålla
verkställigheten af R. o. A:s tagne beslut.
Detta åstadkom någon mera oro, som förmärktes ibland R.
o. A.
Hr von Vicken, Johan Evert, undrade icke, at af
en proposition sådan som denna upväcktes hetta under öfver -  läggningen, i synnerhet då man påminner sig, hvad som förelupit
uti gårdags plenum. Om först blifvit upläst R. o. A:s den
1 Augusti tagne beslut, så hade et så beskaffat memorial som
det nu upläste icke kunnat förorsaka et ögnablicks villrådighet;
frågan var då at välja nya electorer, som skulle utnämna
ledamöterne uti den nya deputationen; men beslutet blef, at
de ifrån riksdagens början redan valde endast skulle completteras.
Hade det förre förslag at välja nye electorer vunnit bifall,
då hade äfven Hr Edelfelts memorial förtjent at komma
uti consideration; men huru kan det höra hit, när frågan endast
är at complettera? Huru kan det vara öfverensstämmande
med principen af författningen om bänkemansvalet, at då
i riksdagens början 17 skulle utgöra en bänkeman, nu endast
fem eller högst tio skulle få samma rättighet? Är det då icke
enligare med samma principe, at afdelningarne förblifva, som
de äro, då enhvar får deltaga i valet, sorn vill vara tilstädes,
men de, som blifva borta, åtnöjas med hvad de närvarande
gjort. Hr von Vicken bad at ej ändra en redan vidtagen författning
eller sätta i fråga at göra, som det säges, lex in casu
utan nu skrida til valet efter den kända methoden; om sedan
R. o. A. vill remittera memorialet til Riddarhusdeputationen,
så vore Hr von Vicken icke däremot, och gör så hvad lag häruti
för framtiden som behagas.
Hr Lode, Georg Wilhelm: Memorialet må ligga på
bordet. Voro frågan om nye bänkemän öfver hela Riddarhuset
eller något dylikt, som skulle väljas, eller at nu bänkemansvalet
för första gången skulle ske, då kunde man icke
undgå at yttra sig öfver detsamma; men sedan bänkemännen
redan en gång blifvit completterade denne riksdagen, då justitisecanceller
skulle väljas efter den vanliga methoden, så
450 1772, aug. 6. Sättet för bänkmansval.
kunde sådant äfven nu ske; begärte altså at utan vidare omgång
få proposition at börja valet eller också votering.
Hr von Post, Friedrich, hemstälte, huru det kunde
låta sig göra at decidera, det afdelningarne, sådane som
de nu äro, skola välja bänkemän, så länge et memorial, som
endast angår den frågan och ingen annan, ligger på bordet. At
det kan läggas på bordet, lärer så mycket mindre någon tvifla
uppå, som Frih. Reuterholm redan i går begärte för at vinna
tiden och undanrödja, hvad som i dag kunde hindra valet, at
denne och dylike frågor, om de blefvo väckte, måtte anses såsom
lagde på bordet. För at icke göra intrång uti de ledamöters
rättighet, som nu lagt memorialet på bordet, föreslog altså
Hr von Post at i mårgon åter få plenum, då memorialet genast
kunde företagas och afgöras. Men at i dag vidröra något
af dess innehåll ansåg han emot Riksdagsordningen.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph: Emot detta
memorial hade af någre under discoursen blifvit påstådt, at
det skulle leda til kränkande af R. o. A:s tagne beslut; at det
syftade uppå en ny valmethod; at det föreslog at göra legem
in casu. För at häröfver yttra sig vore väl nödigt at få tänka
däruppå. Då Hr Örnflychts memorial angående bänkemäns
complettering vann bifall, var icke frågan om sättet. Detta bifall,
som nu är R. o. A:s beslut, lärer ingen bestrida. De böra
completteras; men huru? Jo, det säger lagen. 58 lika delar af
R. o. A. skola välja hvar och en sin. De, som ännu hafva sine
bänkemän, behöfva ej välja, men de öfrige, som skola välja
nu, böra ju efter orden i lagen äfven vara lika delar. Enhvar
bör uti valet med sin röst äga lika rätt. Det säges väl, at de
frånvarande få åtnöjas med hvad de närvarande gjort; men
om någon ledamot, någon bänkman, någon elector på en kårtare
tid med tilstånd är borta, njuter en sådan sin rätt? Om
uti en på bänkman vacant afdelning allenast 2 eller 3 äro tilstädes,
är deras rättighet at välja lika emot den rättighet, som
17 ägde, då samma afdelning i början af riksdagen valde, eller
emot 10 til 12, isom uti en annan afdelning ännu torde vara tilstädes.
Dessutom är det contradictoirt at lägga et memorial på
bordet och at afgöra den frågan, som memorialet angår. Det
vöre emot all ordning. Hr Leijonmark tilstyrkte där före at
vidtaga det förslag, Hr von Post gifvit; han kunde för sin del
Sättet för bänkmansval.
451
icke gå ifrån deras rätt, som begärt memorialet på bordet.
Frih. Cederström, Claes: Det kunde ej annat än
förefalla honom besynnerligt, då han såg, huru hinder läggas
för verkställigheten af R. o. A:s beslut. Riddarhusordningen
jämte Riksdagsordningen voro likväl tydelige, at de närvarande
afgöra saken, och därmed böra de frånvarande åtnöjas.
Om icke denne lag i det nogaste handhafves, så blifva besluten
vacklande, och därigenom löper regeringzsättet fara. R. o.
A:s beslut är, at i dag bänkmän skola väljas; då det blef tagit,
var icke fråga hvarken om sättet, frånvarande eller närvarandes
antal; altså förstås af sig sjelf, at valet skulle ske af de
närvarande och efter den redan gjorde och nyttjade afdelningen;
detta beslut bör nu gå i verkställighet och ej hindras
genom detta ingifne memorial, med hvilket man sedan kan
göra hvad man vill.
Hr Lagersvärd, Friedrich, påminte, at Borgareståndet
förklarat sin önskan, det R. o. A. ville skynda, så at
den särskildte deputationen måtte komma i arbete. Han anholt
därföre, och då de öfrige stånden samt större delen af R.
o. A. hade samma önskan, at Hr Baron och Landtm, ville efter
sin landtinarskalksed befordra detta. Han upläste äfven sjelfva
eden utur Riksdagsordningen; och frågade sedan, om detta
voro at med skyndsamhet befordra sakerne til slut? Om
detta t jente til at bibehålla den så nödige enighet stånden
emellan? Yrkandes ånyo sin redan gjorde begäran, at R. o. A.
nu måtte få skrida til bänkemansvalet. Om för hvar gång
bänkemän behöfde completteras för at komma uti activitet, ny
indelning skulle göras på Riddarhus, förordsakade det endast
en skadelig vidlyftighet och sakernes uppehåll men tjente til
ingen nytta; om R. o. A. ej kunna förenas om at företaga
bänkmansvalet, så begärte han däröfver proposition och votering
samt at efter voteringens slut bänkemansvalet genast
måtte företagas.
Häruti instämde flere, så at ifrån de fläste ställen ropades
på proposition.
Hr Leijonankar, Friedrich: Sedan han blifvit
anteknad til säte och stämma på Riddarhuset, voro det hans
rättighet at vara tilstädes eller borta; men i sednare fallet
borde han åtnöjas med hvad de närvarande afgjort. R. o. A:s
452 1772, aug. 6. Sättet för bänkmansval.
beslut är tagit; det skall verkställas. Alle frågor, som emellan
upkastades, voro endast at förhala tiden och borde altså ej
vidröras. Han bad, at man utan upskof valet företaga måtte;
och at genom disputer, som endast upväkte oro och hetta, den
värdighet, som bör råda uti R. o. A:s öfverläggningar, ej förstöres,
så at R. o. A:s hus förvandlades til et kämnärsrättsförmak.
Hr Silfverhielm, Adam Fredrich: Ordspråket
lydde väl, at den, som vinner tiden, vinner alt; men det passade
icke vid detta tilfälle. Han frågade, om ifall ock efter förslaget
en ny fördelning gjordes, Hr Baron och Landtm, kunde
säga honom, huruvida den, som, sedan nya fördelningen är
gjord, kommer tilstädes, skall mista sin röst eller ej och hvar
hans rum blifver, ifall han skall votera? Hr Silfverhielm ansåg
desse och flere dylike frågor såsom följder af det nya förslaget;
han reclamerade sin och alla vid beslutet närvarandes
rätt, at det borde gå i verkställighet, och åtog sig ansvaret därföre
hos de frånvarande.
Hr Baron och Landtm, lämnade Hr Silfverhielm til
svar, at han icke gifvit något project, mindre åtogo sig at utreda
de svårigheter, som däremot kunde göras. Hans embetes
skyldighet voro at efter discourserne författa proposition, och
det ämnade han göra, när tider blefvo, at discourserne borde
uphöra; men at ännu månge återstodo, som anmält sig at tala,
så at däröfver Hr Silfverhielm icke behöfde oroa sig.
Hr Modée, Gustaf: Memorialet hade endast sitt afseende
uppå at utdraga tiden för at lämna rådrum åt de frånvarande
at infinna sig; kunde man icke samtycka, at om någon,
vare sig bänkman eller elector, ankommer, under det valen
påstå, honom då återlämnas hans rum. Derigenom hoppades
han at vinna, det R. o. A. förenade sig at nu företaga bänkemansvalet.
Men i annat fall begärte han nu proposition til
votering at i dag complettera bänkmännen, och kunde i contrapropositionen
införas at i mårgon företaga Hr Edelfelts
memorial.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, ansåg äfven, at memorialet,
som blifvit lagt på bordet, endast voro ingifvit för at
utdraga tiden. Om endast de af delningar välja, hvilkas bänkmän
man med säkerhet vet vara bortreste, hvilket redan nog
-
Sättet för bänkmansval.
453
samt är bekant, så blifver det ogörligt, at tvänne bänkman
kunna komma i en afdelning; men snarare torde det hända,
om efter förslaget nya afdelningar göras. Detta memorial påstod
han därföre böra anses såsom et tilbud at kränka, hvad
R. o. A. ang:de bänkmansvalet redan beslutat. R. o. A. draga
ut tiden med at ventilera om nye upkastade frågor, under det
de andre stånden afgöra sakerne; hvad verkan må väl R. o.
A:s röst kunna behålla uti riksdagsårenderne, när altid tre
stånd gå förut och göra beslutet? Hr Carpelan bad, at därföre
discourserne måtte uphöra och proposition göras, om R. o. A.
behagar verkställa sitt redan tagne beslut. Det voro ju emot
all ordning at ventilera om en fråga, som blifvit lagd på bordet.
Hr Baron och Landtm, förklarade sig beredvillig at göra
proposition men trodde sig icke böra därmed förhasta sig så,
at han afskuro de fleres rätt, som ännu anmält sig at få tala.
Häröfver upkom mycken discours af flere på en gång, så at
det ej kunde med redighet fattas til protocollet, hvilket varade
en lång stund men, så mycket man kunde märka, bestod
däruti, at en del ville afsäga sig at tala, om de fingo proposition;
andre ville bibehållas uti deras tour at få tala, andre åter
sökte öfvertala dem at därifrån afstå.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph, förklarade sig
nögd at afstå, om de öfrige, som anmält sig, ville göra detsamma.
Hr Lagerberg yrkade idkeligen och med hög röst at få
proposition, och tiden med discourser ej vidare utdragas.
Hr Lindelöf, Carl Adolph, betygade sitt stora och
häftiga missnöje däröfver, at när man så allmänt önskade få
komma til bänkmansvalet, tiden skulle förhalas genom de flere,
som ville ännu tala.
Omsider erhölt Hr Baron och Landtm, med klubban
ljud, det större gny, som fleres tal på en gång förorsakat, saktade
sig, och hördes
Hr Lode, Georg Wilhelm, som förestälte, at Hr
Edelfelts memorial voro förslag til en ny lag, som ändrade
den hittils fölgde, hvaruti stadgas, at R. o. A. vid riksdagens
början skall indelas i lika afdelningar, och at hvar afdelning
sedan äger rättighet at välja bänkman. At nu ändra den i riks
-
454 1772, aug. 6. Sättet för bänkmansval.
dagens början gjorde delning, vore således at gå ifrån lagen.
Man kunde därföre salva conscientia abstrahera den i memorialet
därom väckte frågan ifrån det, som nu bör vara ämnat,
och endast skrida til det redan beslutne valets förrättande på
vanligit sätt.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Sedan frågan kommit
under ventilation, kunde han utlåta sig öfver sjelfva memorialet
och förklarade sig finna flere incongruiteter men ingen
nytta af förslaget til ny afdelning. Hvar dag, hvar tima så til
sägande gör ändring uti numera på Riddarhuset genom ledamöters
frånvaro, godvilligt begifvande och mera dylikt; det
blefve altså at hvar dag göra nya afdelningar, ofta blott för at
åter nödgas ändra dem. Då nu lagen icke stadgar annorlunda,
än at genast efter riksdagens början med predikan och på
Rikssalen R. o. A., fördelt i 58 delar, skall välja bänkmän,
hvilket sker hvarken uti flere eller färre, om och antalet af
R. o. A. icke gingo jämt up i 58 delar, utan någre delar blifva
olika til antal af personer, som mästadelen händer; så vore
det säkraste och bästa såväl för det närvarande som tilkommande
at förblifva vid den antagne praxis. Begärandes därföre
Frih. Reuterholm proposition at genast få skrida til
bänkmansval.
Hr Bergenschöld, Carl: Ingen har nekat, at ju
bänkmännen böra completteras enligt R. o. A:s beslut; det
voro altså öfverdrifvit at beskylla någon at vilja hindra et tagit
beslut. Tvärtom, at föreslå sättet, huru beslutet på et med
lagen mäst öfverensstämmande sätt må gå uti verkställighet,
är snarare at söka befordra detsamma. Hvem kan ännu säga,
at R. o. A. ansedt med principen af valsättet öfverensstämmande,
at i den ena afdelningen 4, i den andra 10, i den tredje
kanske 17 personer skola äga lika rätt at välja bänkman, förrän
R. o. A. det deciderat. Denna decision kunde i dag ske, om
icke memorialet blifvit lagt på bordet; för egen del voro Hr
Bergenschöld ej heller däremot, at denna frågan i dag afgöres.
Men som flere begärte frågan hvilande, så reclamerade han
deras rätt och hoppades, at om saken i mårgon företagas, R.
o. A. snart nog kunde sig om densamma förena.
Hr von Vicken, Johan Evert, åberopade sig hvad
han redan anfört. De månge inkast, som upfinnas, tjena til in
-
Sättet för bänkmansval.
455
tet annat än at uppehålla de andre ståndens beslut och at utdraga
riksdagen, hvilket oss och uti enskildte samtal på alle
ställen förebrås. Hvartil gagnar at afgöra denne i memorialet
upkastade fråga, då det ej står i vår magt at göra ny lag för
det närvarande, efter den ej förr än vid nästa riksdag, då den
ånyo blifvit pröfvad, får gå uti verkställighet. Därföre önskade
han nu proposition til bänkmansval. Men om det änteligen
skall voteras om lagen, så begärte han, at det måtte ske utan
uppehåll och därefter genast bänkmansvalet företages.
Hr Billberg, Friedrich Otto: Sanningen torde
nu vara utrönt, at med memorialet endast påsyftas tidens utdrägt;
åtminstone vore han därom öfvertygad. Därföre gingo
han ej ifrån sin redan yttrade mening, förr än däröfver blifvit
voterat; och som voteringen ej annat kan än gilla densamma,
så begärte han, at genast efter slutad votering bänkmansvalet
må företagas.
Hr Wadenstierna, Carl Eric: Efter hans
begrepp voro frågan icke emot lag, då den omrörer, huru valet
må ske enligt lag. Hvad som föreslås, skedde endast i afseende
at vinna den likhet til antal af ledamöter, som skola välja i
hvar afdelning, som den redan antagne och åtlydde 1762 års
författning påsyftar, hvilken ingen nu lärer vilja förändra.
Om han ej nog tydeligen kunnat yttra sin mening eller misstagit
sig om något R. o. A:s nyligen fattade beslut, bad han,
det måtte honom, såsom okunnig därom, icke tilräknas, efter
han någre dagar varit på landet och således ej kände ställningen.
En omständighet torde dock tillåtas honom at begära
uplysning uti; nämligen, huru de ledamöter af R. o. A. skola
anses, som, sedan fördelningen skedde, blifvit til säte och
stämma anteknade och icke kommit uti någon afdelning at
uptagas, och om de skola blifva uteslutne ifrån deltagandet
uti bänkmansvalet. Han betygade sig icke kunna finna annat,
än at den begärte likheten uti antalet af ledamöter i hvar afdelning,
som skall välja, vore enlig med 1762 års beslut, altså
billig och fri för ali anledning til ny lags införande, mindre at
vilja föreslå någon lag in casu.
Hr von Post, Fredrich, hade trodt, at då frågan,
som egenteligen anginge sättet til at välja bänkmän, blifvit
lagd på bordet, valet äfven borde anstå, til dess den voro af
-
456 1772, aug. 6. Sättet för bänkmansval.
gjord. Åtminstone önskade han det af kärlek för den ordning,
som bör bibehålla värdigheten uti R. o. A:s öfverläggningar.
Här torde vara månge både ledamöter och bänkmän samt
électorer i staden, men nu frånvarande, uti samma öfvertygelse
som han, at saken nu hvilar. Skola de nu mista sine röster
genom det at valet i dag företages. Han voro öfvertygad,
at deras icke kunde dem fråntagas, til hvilkens förvarande han
altså föreslog, at de genom ordenteligt anslag måtte kallas til
en viss tid at uti Riddarhuscancelliet anmäla sig såsom närvarande;
och sedan at R. o. A. genom anslag kallas at komma
tilsammans in pleno för at välja bänkmän. Det förra anslaget
kunde ske til kl. 9 förmiddagen och det sednare til kl. 10. Då
kunde ingen klaga öfver at hafva förlorat sin rättighet genom
surprise. Det voro at förfara ordenteligen med saken och skulle
tjena til at bibehålla innom R. o. A. en nödig och önskad
tranquillité.
Men härtil ropades med mycken häftighet Nej; och af andre:
Det är åter något nytt, som får läggas på bordet; låtom oss
votera, efter man dessförutan dock icke lärer komma ifrån
denne sak.
Frih. Grönhagen, Glaes Wilhelm, upläste 16 §
Riksdagzordningen och slöt af densamma, at väl betänkanden
ifrån deputationer och extracta protocolli ifrån stånden och
Secrete Utskottet men ej memorialer kunna läggas på bordet.
Följakteligen at Hr Edelfelts memorial, om det än blifvit dit
lagt, icke kan uppehålla valet i dag; begärte altså, at bänkmännen
måtte genast completteras på samma sätt, som det
skedde, då under sidstförflutne riksdag electorer skulle väljas
til val af justitiaecanceller. Hvartil han yrkade at få proposition.
Hr Lagerberg, Lars H., gaf tilkänna sitt myckna
missnöje däröfver, at man ej kunde komma til votering, för
det så många talade, och flere af dem mer än en gång; föreslog
därföre, på det sådant hädanefter ej måtte hindra sakernes
slut, at Hr Baron och Landtm, ville efter upropslistan
framkalla de talande ifrån n:o 1 til och med Hr Brakel'1, som
ägde sidste numera, och at ingen måtte åter få tala, förr än
tourén i andre omgången kommo til honom.
Sättet för bänkmansval.
457
Hr Wachschlager, Gustaf, yrkade, at R. o. A.
måtte få komma til bänkmansvalet, hvartil dagen sorn i dag
blifvit ordenteligen utsatt. Det voro utom all dispute, at en redan
vald bänkman, som är tilstädes, behåller sin place. Men
om ny fördelning sker, kunde lätteligen hända, at den, som i
sin förra afdelning har en redan vald bänkman närvarande,
åter skulle få välja en ny. Det vore ingen tvifvel, at hvar och
en af de redan gjorde af delningar ännu bestå til det minsta af
3 å 4 ledamöter; när de efter vanliga sättet träda fram i skranket
och upropas til at framgifva sine röster, lärer aldrabäst
kunna finnas, hvilke som äro frånvarande. Om denne ordning
följes, som är redan känd och vedertagen, bibehålles både
skick och värdigheten uti R. o. A:s göromål; alle nya förslager
voro altså onyttige och onödige, och höll Hr Wachschlager
före, at man genast borde skrida til valet utan någon vidare
proposition.
Hr Silfverhielm, Adam Fredric, förklarade
öfver den frågan: Om en, som, sedan af delningar blifvit gjorde,
fått antekning på Riddarhuset, icke skulle äga rättighet at
välja uti någon afdelning, at en sådan hörde til den afdelningen,
innom hvilken hans famille hade sin numer. Som alle tvifvelsmål
nu voro undanröjde och det upläste memorialet endast
ingifvit för at utdraga tiden, så begärte han, at verkställigheten
af R. o. A:s tagne beslut icke måtte vidare uppehållas.
Han yrkade det för R. o. A:s egen värdighets skull och för
lagens helgd, at, enligt hvad beslutit är, valet genast måtte
företagas.
Hr Wadenstierna, Carl Eric: Ganska högt drifves
påståendet om verkställighet af R. o. A:s beslut; men när
han icke hördt något begäras, som kunde leda til ändring däruti,
så torde i detta såväl som i flere andre mål någon jämkningsmån
å ömse sidor kunna tillåtas. Som han funnit, at
hans mening om nya afdelningar icke af alle gouterades, så
ville han väl begifva sig därifrån, hvarigenom då votering
kunde undvikas, hvaremot han begärte, at bänkmansvalet
icke förr än i mårgon måtte företagas. Hvilket han trodde så
mycket snarare kunna bifallas, som ifall ock den ventilerade
frågan i dag genom votering afslås, valet dock icke förr än i
mårgon kan ske, ty emot Riddarhusordningen får efter slutad
votering ingenting i det pleno företagas.
458 1772, aug. 6. Sättet för bänkmansval.
Härtil ropades af ganska många Nej och äfven af åtskillige
Ja.
Frih. Bunge, Sven: Hr Edelfelts memorial behöfver
betänketid, det må altså ligga på bordet, men på det man måtte
snart komma ifrån det så högeligen yrkade valet, begärte
han, at anslag därtil måtte ske för i mårgon. Då hafva de nu
frånvarande bänkmän rådrum at infinna sig, och ingen får
skäl at klaga sig hafva förlorat sin rätt.
Men häremot hördes ock ganska månge Nej.
Hr Baron och Landtm.: Sedan nu så mycket blifvit uti
saken talat, at föga mera voro at tillägga, så kunde nu discourserne
uphöra, och ville han göra proposition, efter hvad
han tyckt at hufvudsakeligen å ymse sidor blifvit påstådt;
hvarpå han frågade:
Behagar R. o. A., at bänkemännen nu genast completteras,
sedan de i staden varande genom anslag blifvit kallade at sig
tilkänna gifva?
Härtil svarade Nej och Ja.
Hr Baron och Landtm, förklarade sig med flit hafva
undvikit at i propositionen nämna Hr Edelfelts memorial och
därigenom trodt sig kunna snarast förena de skilj aktige meningar;
men som propositionen likväl blifvit besvarad med Ja
och Nej, så ville han uti voteringspropositionen mera simplifiera
frågan.
Hr Modee, Gustaf, ville icke vara emot den i propositionen
gjorde tilläggning, at bänkemännen förut genom anslag
tilsägas at sig infinna, så skedde ingen surprise.
Men härtil ropades månge Nej.
Hr Lagersvärd, Friedrich, begärte propositionen
simpel, at bänkmän genast må väljas; han ville icke neka
dem, som voro af annan tanka, at få in uti contrapropositionen
så mycken betänketid, som de behagade; men utur Japropositionen
påstod han måtte uteslutas alt, hvad som hindrade
valet at ske i dag.
Hr Baron och Landtm.: Efter den gjorde proposition
ej vunnit bifall, skall nu R. o. A. få en mera simplifierad och
innehållande det, som verkligen varit hufvudfrågan, hvaruppå
han gjorde propositionen sålunda:
Behagar R. o. A. at nu straxt skrida til complettering af
Sättet för bänkmansval.
459
bänkmän, hvarje vacant afdelning efter den styrka i ledamöters
antal, som den nu äger?
Den besvarades med Ja och Nej.
Hr Baron och Landtm, upsatte altså genast skrifteligen
voteringspropositionen, i likhet med den ofvannämde, och införde
uti contrapropositionen:
Vinner Nej, göres anslag til de i staden varande bänkmäns
sammankallande och företages completteringen in pleno i
mårgon kl. 8 enligt Riddarhusordningen. Hvilken voteringsproposition
han sedan upläste.
Hr Lagersvärd, Friedrich: Som votering ej kan
undvikas men de, hvilke äro för Japropositionen, förlora sitt
ändamål, ifall bänkemansvalet ej i dag företages, så begärte
han, at detta tydeligen måtte uti Japropositionen intagas, så
at bänkmansvalet genast efter slutad votering i dag måtte ske
utan någon annan fördelning af R. o. A. än den, som redan i
riksdagens början är gjord.
Hr Wachschlager, Gustaf, instämde med Hr Lagersvärd
häruti, ty dessförutan ansåg han voteringen fåfäng.
Detta yrkade äfven Hrr Billberg, Carpelan, v.
Böhnen och Frih. Reuterholm med flere.
Hr Wadenstierna, Carl, förestälte, at detta vöre
emot Riddarhusordningen, som tydeligen stadgade, at efter
slutad votering ingen sak borde mera uti samma pleno företagas.
Han trodde ock, at det icke kunde vara af så mycken
betydelse, om bänkmansvalet skedde i afton kl. 9 eller i mårgon
föremiddagen kl. 8.
Denna utlåtelse tycktes förorsaka någon oro hos en del af
R. o. A:s ledamöter; hvarföre Hr Wadenstierna fortfor.
Om R. o. A. med mera kallsinnighet behagar se på saken,
så torde det finnas, at jag icke misstagit mig. Jag har icke sagt
detta at förebrå eller förarga någon utan i bästa välmening,
såsom et försök, om det vore möjeligt at jämka R. o. A. emellan
uti den upkomne skiljaktighet, så at man kunde slippa votering;
til hvilken ända jag ock förklarar mig villig at bifalla,
om proposition blifver, at bänkmansvalet i mårgon utan upskof
företages på det förr vanlige sätt.
Hr Lagerberg, Lars H., påstod med mycken ifver,
at om Ja vinner, valet straxt och på eviga minuten skall företagas.
30—690285
460 1772, aug. 6. Sättet för bänkmansval.
Hr von Vicken, Johan Evert, påstod likaledes at
få uti propositionen, at om Ja vinner, bänkmansvalet genast
må företagas för at därigenom återvinna den tid, som med
discourser och denne votering blifvit förlorad. Han började at
frukta för något, som smakade af advocature, uti de månge
invändningar och tvifvelsmål, som upkastades, och at någon,
som ej ville se sin mening förlora, väntade, at ledamöter, sorn
rest åt landet, skulle hinna därifrån återkomma.
Hr Bergenschöld, Carl: För at undanrödja alle
verkningar af en sådan befarad advocature, kunde man ju
förenas at utan afseende på någon slags invändning företaga
valet i mårgon kl. 8 föremiddagen.
Men härtil ropades Nej.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph: Det vore ej
underligt, om uti en så talrik församling, som hos R. o. A. in
pleno, olika meningar upkommo; men det vore ingen förvägrat
at få säga sine tankar och aitså underligt, om man skall
blifva trugad at därifrån afstå, eller blifva, som det kallas,
imponerad. Han bestridde ingen den rättigheten at framföra
sin mening, men han ville ej heller af någon däruti blifva bestridd.
Frågan voro, om det icke är tillåtit at påminna, det
ingenting uti propositionen må införas, som synes stridande
emot Riddarhusordningen. Så länge den existerar, bör den
följas. Den stadgar tydeligen, at sedan votering är börjad, får
sedan ingen annan sak vidare den dagen företagas. Han kunde
för sin del icke undgå at påminna, det något, som emot Riddarhusordningen
är stridande, ej måtte uti propositionen inflyta.
Och om man ej härom kunde förenas, utbad han sig, at
genom pluralitetens utrönande R. o. A. först ville yttra sin
tanka härom, förr än man gingo vidare.
Hr Billberg, Friedric Otto, påstod, at de som
voro för Nej, icke borde blanda sig uti at reglera Japroposition.
Sådane inkast voro endast at tournera sakerne; sjelfva
slutet af voteringen lämnade med detsamma R. o. A:s decision
öfver den af Hr Leijonmark upkastade frågan. Deras påstående,
som äro för Japroposition, består hufvudsakeligen däruti,
at valet skall ske genast i dag; vinner Ja, så är följden tydlig
och den nya väckte frågan afgjord, då R. o. A. skrida til bänkemansvalet
utan uppehåll.
Sättet för bänkmansval.
461
Frih. Bunge, Sven, sade sig sakna uti contraproposition
det, som han och flere yrkat, innan de i hopp at kunna
få meningarne förenade och at undvika votering begåfvo sig
til någon jämkning, nämligen Hr Edelfelts memorial; hemställandes,
då votering ej kan undvikas, om icke det nu borde
blifva grunden til contraproposition; och ifall det vägrades,
begärte han först däröfver votering.
Hr von Strokirch, Johan, fann icke den åberopade
§ af Riddarhusordningen lämpelig til denne casus; ty
här vore icke frågan at taga något beslut uti en oafgjord sak,
utan endast om det, som redan är beslutat, skall genast verkställas
eller upskjutas. Och så litet lagstridigt Ja blifver til
svar på den frågan, lika så oskyldig blifver ock verkställigheten
af detta Ja. Hvad Frih. Bunges påminnelse vidkommo, så
lämnade han den til de herrar, som ville åtaga sig at reglera
contraproposition.
Hr Silfverhielm, Adam Friedrich, kunde icke
öfvertyga sig, at det vore möjeligt at åter votera, om bänkmansvälet
genast bör ske, sedan det en gång redan genom votering
blifvit afgjordt, at det bör ske. Han påstod, at det i
kraft af första beslutet genast bör företagas utan at därom
votera. Det måste vara et ganska olika begrep om grundlagen
hos Hr Baron och Landtm, och honom, om en sådan votering,
som nu tilämnades, kunde tillåtas. På sådant sätt gingo det an
at votera om igen, utan enhvar voterad sak, men om det ändteligen
skall blifva votering, så begärte han, at ingen inflickning
måtte ske uti voteringspropositionen, välförståendes den
förste. Ty han talte såsom den, där försvarade Japropositionen,
och önskade bänkemansvalet, om det kunde ske på ögnablicket;
han anhöll, at Hr Baron och Landtm, ville enligt sin
höga embetes skyldighet skydda honom och flere vid den proposition,
de begärt. Hvad contrapropositionen angingo, så ville
han icke befatta sig med densamma.
Hr von Engeström, Johan, beklagade högeligen,
at den idéen til at complettera bänkmän och electorer väckt så
mycken oenighet uti öfverläggningarne; och at man för at
vinna sitt ändamål å ömse sidor nyttjade så mycket processualier.
Han hade under hela öfverläggningen tigit och varit
sinnad at däruti fortfara, om Japropositionen fått förblifva så
-
462 1772, aug. 6. Sättet för bänkmansval.
dan, som den i början var författad. Men sedan den tilläggningen
däruti blifvit begärd, at efter slutad votering, om Ja
vinner, genast därpå skäll väljas bänkemän, som äfven är en
votering, så kunde han icke finna sig däruti. Aldrig hade
ännu händt hos R. o. A., at efter en votering immediate i samma
pleno åter företagits en votering. Om denne tilläggningen
ej jämkas, så nödgades han at öfver propositionen begära
votering, som voro mindre ovanligt än at anställa votering
efter votering.
Hr Alströmer, Patrick: At anställa votering immediate
efter votering tillåter på intet ställe Riksdagsordningen
och än mindre Riddarhusordningen. Det vöre ock emot
alt, hvad förr blifvit practiserat, han kunde därföre aldrig få
därom öfvertygelse, förr än pluraliteten pålagt honom at därti'l
samtycka.
Hr Carpelan, Carl Ephraim: Sedan Hr örn
flychts
memorial genom votering blifvit bifallit, så är voteringen,
som nu tilärnas, ej om någon ny sak, utan om det redan
tagne beslut skall i dag verkställas eller ej, Om R. o. A.
kunde förena sig uti at, enligt hvad beslutit blifvit, i dag företaga
bänkemansvalet, så behöfdes icke denne votering.
Hr Lode, Georg Wilhelm: Propositionen är begärd
efter discourserne; alle, som talat för Japropositionen, hafva
concluderat uppå at få våhlet i dag. Den emot propositionen
åberopade § af Riddarhusordningen talar icke om en sådan
casus som denne; utan förbjuder at under voteringen företaga
någon fråga til deliberation eller efter slutad votering någon
ny sak. At nu efter voteringen genast skrida til valet, är ej at
företaga någon ny sak, utan tvärtom at afsluta den, sorn nu
varit under votering, då den på annat sätt icke kan få slutas.
Hvad Hr Edelfelts memorial angår, må det uti contrapropositionen
införas; däremot skall icke göras någon påminnelse.
Hr Wachschlager, Gustaf, visste icke, hvad han
til alt detta skulle säga. Om man omsider vill gå så långt at
neka til at få uti propositionen det, som hufvudsakeligen genom
voteringen skall decideras. Skulle ej det komma in, at valet
i dag bör ske, så är voteringen onödig; än mera om först
skall voteras öfver propositionen. De, som voro för Japropositionen,
kunde altså omöjeligen begifva sig ifrån at få där inta
-
Sättet för bänkmansval.
463
git, at valet skall ske i dag. Afslår pluraliteten den, så afgöras
ju med detsamma alle de invändningar, som emot densamma
blifvit gjorde. Äfvensom ifall Ja vinner, efter all liknelse voteringen
öfver propositionen då äfven hade slagit ut på samma
sätt. At bevisa det den begärte propositionen ej vore emot Riddarhusordningen,
åberopade Hr Wachschlager samma skäl
som Hr Lode. Frågan vore ej om någon ny sak, utan om et beslut,
som redan för 8 dagar sedan blifvit tagit, må komma til
verkställighet eller ej. Han bad därföre och påstod, at det ordet
i dag måtte uti Japropositionen blifva bibehållit; och det,
som kunde afgöras med en votering, [ej] dragas til vidlyftighet
genom flere.
Hr Taube yrkade detsamma, och at det ordet i dag uti
Japropositionen måtte blifva tillagt.
Hr Wadenstierna, Carl Eric, förklarade sig
nögd at gå ifrån den begäran at få votera öfver propositionen;
men ville likväl hemställa, om icke ändamålet at skynda med
bänkmansvalet lika väl vunnes, om R. o. A. utan votering
förenade sig at i mårgon bittida kl. 8 anställa bänkmansvalet.
Men flere yttrade häremot med häftighet deras Nej, tilläggandes:
Den särskildte deputationen skall i mårgon börja sin
session.
Hr Baron och Landtm, uppläste altså än en gång den
projecterade voteringspropositionen; men den ogillades af
flere, hvilke begärte, at det omtvistade ordet i dag måtte varda
infördt, hvaremot andre nekade därtil; hvilket gaf anledning
at öfverläggningen afbröts en lång stund, under hvilken ifrån
bänkarne ropades af en del Nej och en annan del Ja.
Sedan detta omsider hunnit sakta sig, erhöll Frih. Bunge,
Sven, ljud och protesterade emot at det ordet i dag måtte
komma i[n] uti Japropositionen såsom stridande emot Riksdags-
och Riddarhusordningen, samt förklarade, at han icke
kunde begifva sig ifrån samma protest utan votering.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig, yrkade däremot,
at det ordet i dag måtte införas och för mera tydlighet med
den tilläggning i dag efter slutad votering.
Hr Lager svärd, Friedrich, ville utom detta äfven
hafva tillagt, at bänkmansvalet måtte ske på förr vanligt sätt
464 1772, aug. 6. Sättet för bänkmansval.
Deputation
från Prästeståndet.
Votering.
utan förändring uti de afdelningar, som redan från riksdagens
början varit.
Hr Billberg, Fredrich Otto, påstod med någon
mera ifver, at ingen dödlig täger ifrån honom den rättigheten
at få uti voteringspropositionen infördt det, som han tillika
med de flere, som voro af hans tanka under discourserne, så
enständigt yrkat. Som han däremot lämnade dem, hvilke voro
af annan tanka, at jämka contrapropositionen efter som de
sjelfve bäst funno.
Detta afbröts genom en deputation ifrån Prästeståndet, sex
personer, som anmältes och genast emottogs och infördes på
vanligt sätt.
Hr Probsten Brander, som förde ordet, anmälte pr [semissis]
pr [aemittendis] Prästeståndets önskan at snart få se
slutet på denne långvarige riksdagen, samt at de andre stånden
ville med Prästeståndet öfverlägga om utvägar at vinna
detta ändamål.
Äfven recommenderade Prästeståndets extractum protocolli
angående barnhus- och hospitalsinrättningen i riket.
Deputationen besvarades af Hr Baron och Landtm, och
försäkrades om R. o. A:s åstundan at göra häruti, hvad möjeligt
vore; hvarefter den afträdde, ledsagad som vid ankomsten.
Hr Baron och Landtm, företog häruppå åter den projecterade
voteringspropositionen, och efter någon föregången
ytterligare jämkning, hvarvid ännu å ömse sidor tillädes och
borttogs, upläste omsider följande:
Den, som vill, at R. o. A. i dag efter slutad votering, om Ja
vinner, företager sig bänkmanscompletteringen efter den vid
riksdagens början gjorde fördelningen, skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, göres anslag til de i staden varande bänkmäns
sammankallande, och företages completteringen in pleno i
morgon kl. 8 enligt Riddarhusordningen.
Denne gillades. Hvaruppå voteringen börjades. Bordsherrarne
voro:
Grefve Oxenstierna, fullm. Frih. Reuterholm, Gustaf,
Frih. Cederström, Gustaf,
Hr von Engeström, Johan,
Bänkmansval.
465
Hr Ribbing, Bengt,
Hr Lindelöf, Carl Ad.,
Hr Jägerschöld, Eric Gustaf,
Hr Bergenschöld, Carl.
Desse intogo sine ställen vid lantmarskalksbordet. R. o. A.
framgåfvo sine voteringssedlar i ordning, upropade efter matrikelen;
de frånvarande upropades andre gången. Hvarefter
voteringssedlarne öpnades och uplästes samt räknades, först
Nej, som voro ethundradetrettionio; sedan
Ja, som voro tuhundradetjugutre.
Hvaröfver bifogade1 voteringsinstrument författades, af
bordsherrarne underskrefs och genast för R. o. A. uplästes.
Häruppå anmodade Hr Baron och Landtm. R. o. A. at
förfoga sig uti sine afdelningar til bänkemansvalet, och sedan
det skedt, framkallades hvar afdelning, som icke hade sin
bänkman närvarande, at välja i hans ställe. Framträdde altså
först 2 afdelningen, hvars ledamöter framgåfvo sine röster uti
hopvicklade sedlar, hvilke öpnades, och befants, at Grefve
Fersen, Carl, fått 3 röster, Grefve Réenstierna 4, Grefve Cronhielm
3, Grefve Horn 1, Grefve Ducker 1, Grefve Dohna 1. De,
som fädt fläste rösterne, lottade, och blef Grefve Réenstierna
bänkman.
På samma sätt förfors med de öfrige afdelningarne.
Tredje afdelningen framträdde. Röster fingo Grefve Lagerberg
2, Grefve Duben 2, Frih. Horn 2.
Bänkman blef Frih. Horn, Christer.
Femte afdelningen framträdde.
Röster fingo Frih. Wrangel 4, Frih. Lovisin 4, Frih. Cronhielm
3, Frih. Cederström 1.
Bänkman blef Frih. Cronhielm.
Sjette afdelningen.
Röster fingo Hr Ramsaij 1, Frih. Fägerschöld 1, Frih. Ribbing
1, Frih. Cederhielm 1.
Bänkman blef Frih. Fägerschöld.
1 Uteslutet här.
466 1772, aug. 6.
Bänkmansval.
Åttonde afdelningen.
Röster fingo Frih. Friesendorff 1, Frih. Danckwardt 1,
Frih. Albedijl 1.
Bänkman blef Frih. Friesendorff.
Nionde afdelningen.
Röster fingo Frih. Gedda 5, Frih. Marks von Wurtemberg 5,
Hr von Vicken 5, Frih. Bunge 2, Frih. Gyllengranat 2, Frih.
Hjerta 2.
Bänkman blef Hr von Vicken.
Tionde afdelningen.
Röster fingo Frih. Biörnberg 1, Hr [o: Gr.] Sparre 6, Hr von
Vegesack 1, Hr Liljehöök 5, Frih. Duwall 5.
Bänkman blef Hr Liljehöök.
Elfte afdelningen.
Röster fingo Hr Rammel 3, Hr Boje 3, Hr Kruse 3, Hr Hård
2, Hr Carpelan 2.
Bänkman blef Hr Kruse.
Tolfte afdelningen.
Röster fingo Frih. Cederström, Carl [o: Sven]1 9, Hr Stålhammar
3, Hr Silfverhielm 3, Hr Rosenquist 6, Hr Örnflycht 6.
Bänkman blef Hr Örnflycht.
Trettonde afdelningen.
Röster fingo Hr Ulfsax 5, Hr Duse 5, Frih. Cederström, Ulric
[o: Anders]1 5.
Bänkman blef Hr Duse.
Fjortonde afdelningen.
Röster fingo Hr Munck 3, Hr Jägerhorn 3, Grefve Gyllenborg
2, Hr Wagenfelt, Gustaf, 1.
Bänkman blef Hr Jägerhorn.
Sextonde afdelningen.
Röster fingo Hr Gyllencreutz 7, Hr Gyflenbögel 7, Hr Ribbing
7.
Bänkman blef Hr Gyllenbögel.
1 Enligt uppropslistan representerade Carl Cederström sin ätt, frih. nr
211 i nionde avdelningen, men Sven Cederström var fullm. för adliga
ätten 70 Kafle i 12 avdelningen. Ulrik Cederström representerade frih.
nr 71 Siöblad i femte avdelningen, medan Anders Cederström var fullm.
för adliga ätten 103 Oxe i 13 avdelningen.
Bänkmansval.
467
Sjuttonde afdelningen.
Röster fingo Hr Göös 5, Hr Björnram 5, Hr Stael von Hollstein
5.
Bänkman blef Hr Björnram.
Adertonde afdelningen.
Röster fingo Hr Ehrenström 4, Hr Grubbe 4, Hr Ramsaij 4,
Hr Durietz 3, Hr Silfverlåås 3, Hr Kuylenstierna 3.
Bänkman blef Hr Ehrenström.
Nittonde afdelningen.
Röster fingo Hr Björnberg 5, Hr Netherwood 5, Hr Hederstierna
5, Hr Rudbeck 4, Hr Fahnehielm 3, Hr Arnell 4, Hr Gete
1.
Bänkman blef Hr Netherwood.
Tjugondetredje afdelningen.
Röster fingo Hr Ulfschöld 3, Hr Durietz 1, Hr Brunow 8, Hr
Klingstedt 5, Hr Hirscheit 5, Hr Heldenhielm 2.
Bänkman blef Hr Brunow.
Tjugondefjerde afdelningen.
Röster fingo Hr Ruuth 6, Hr von Essen 6, Hr Modee 6.
Bänkman blef Hr Modeé.
Tjugondesjette afdelningen.
Röster fingo Hr von Vicken 7, Hr Douglietz 7, Hr Stal von
Hollstein 7.
Bänkman blef Hr Douglietz.
Tjugondesjunde afdelningen.
Röster fingo Hr Ehrenhielm 6, Hr Leijonstén 6, Hr Ehrenstrahl
6.
Bänkman blef Hr Ehrenhielm.
Tjugondenionde afdelningen.
Röster fingo Hr Cronacker 4, Hr Gyllenstorm 3, Hr Qveckfelt
3, Hr Ehrenström 3, Hr von Kothen 3, Hr Ehrenkrook 2,
Hr Ivinnimund 1, Hr Plan 1. De fyra herrar, som fädt 3 röster
hvardera, lottade först sins emellan, hvilke två af dem
skulle med Hr Cronacker lotta om bänkman; då lotten föll på
Hrr Ehrenström och von Kothen; sedan lottades om
bänkman, som blef Hr von Kothen.
468 1772, aug. 6.
Bänkmansval.
Trettionde afdelningen.
Röster fingo Hr Plating Berglod 6, Hr Taube 6, Hr Drake
6.
Bänkman blef Hr Planting Berglod.
Trettiondeandra afdelningen.
Röster fingo Hr Caméen 6, Hr Palmfelt 6, Hr Lagerberg 6.
Bänkman blef Hr Lagerberg.
Trettiondefemte afdelningen.
Röster fingo Hr Königstedt 3, Hr Ehrenmark 3, Hr Bergenschöld
3, Hr Schauman 5, Hr von Strokirch 5, Hr von
Schantz 5.
Bänkman blef Hr von Strokirch.
Trettiondesjette afdelningen.
Röster fingo Frih. [o: Hr] Ribbing 4, Hr Kuyhlenstierna 4,
Hr Ehrenpreus 4.
Bänkman blef Hr Ehrenpreus.
Trettiondenionde afdelningen.
Röster fingo Hr Ehrenhoff 3, Hr Wennerstierna 3, Hr Anrep
3, Hr Gjerta 3, Hr von Schoting 5, Hr Malmerfelt 1.
De fyra herrar, som fädt 3 röster, lottade först med hvarannan,
hvilke två af dem skulle lotta med Hr von Schoting
om bänkman, då lotten föll på Hrr Ehrenhoff och Wennerstierna.
Sedan lottades om
bänkman, som blef Hr von Schoting.
Fyrationdeförsta afdelningen.
Röster fingo Hr Cedersparre 5, Hr Elgenstierna 6, Hr Göthenstierna
5, Hr Hielmstierna 4, Hr Wagenfelt 3, Hr Blomstedt
4.
Bänkman blef Hr Cedersparre.
Fyrationdetredje afdelningen.
Röster fingo Frih. Cederström, Gustaf, 2, Hr Ladau 2, Hr
Cederstråle 2, Hr Kröningsvärd 1, Frih. Stackelberg 1, Hr
Drufva 1.
Bänkman blef Frih. Cederström, G.
Bänkmansval.
469
Fyrationdefjerde afdelningen.
Röster fingo Frih. Cederström, Jacob, 4, Hr Gardemein 4,
Hr [o: Frih.] Grönhagen 4.
Bänkman blef Frih. Cederström, Jacob.
Fyrationdenionde afdelningen.
Röster fingo Hr von Schwartzer 7, Hr Olthoff 7, Hr Svedenhielrn
6, Hr von Post 1.
Bänkman blef Hr von Schwartzer.
Femtiondeandra afdelningen.
Röster fingo Hr Adelhielm 5, Hr Ridderboll 5, Hr Dahlcrona
5.
Bänkman blef Hr Adelhielm.
Femtiondefjerde afdelningen.
Röster fingo Hr Odencrantz 4, Frih. [o: Hr] Ribbing 4, Hr
Ehrenpohl 4, Frih. Bunge, Carl, 5, Hr von Hausswolff 5, Hr
Linderstedt, Johan, 5.
Bänkman blef Hr Linderstedt.
Femtiondesjette afdelningen.
Röster fingo Hr von Platen 4, Hr Lager svärd 7, Hr Wahlfelt
4, Hr de Carnall 3, Hr Strussenfelt 3.
Bänkman blef Hr Wahlfelt.
Femtiondesjunde afdelningen.
Röster fingo Hr Alströmer 4, Hr von Plomgren 4, Hr Bergenschöld
4.
Bänkman blef Hr Bergenschöld.
Femtiondeåttonde afdelningen.
Röster fingo Hr Cronstedt 3, Hr Boje 3, Hr Paykull 2, Hr
von Matern 2, Hr Scheffer 1, Hr Rozir 1. Hrr Paykull och von
Matern lottade först emellan sig, hvilken skulle blifva den
tredje at med Hrr Cronstedt och Boje lotta om bänkman, då
lotten föll på Hr Paykull. Sedan lottades om
bänkman, som blef Hr Cronstedt.
Sedan således valet var slutadt, begärtes at samtelige bänkmän
genast skulle träda tilsammans för at complettera electorerne.
Hr Linderstedt, Johan: Det voro väl enligt praxis
470 1772, aug. 6—7. Om elektorsvalet.
vid riksdagens början, at bänkxnännen genast företaga electorsvalet,
men omständigheterne voro icke nu lika med hvad
de då äro. Vid riksdagens början finnas inge electorer utan
böra då först väljas. Nu äro de redan valde, och det är endast
at complettera deras ställen, som äro frånvarande. Därföre
blifver väl nödigt för bänkmännen at först vara därom underrättade,
innan de skrida til något val, hvilket bäst sker, om
anslag göres til en viss tid i mårgon, då electorerne böra gifva
sig tilkänna, så många som äro i staden, och kunde därtil utsättas
kl. 8 eller 9 förmiddagen i mårgon.
Men härtil ropades af månge Nej.
Frih. Bunge, Sven, instämde häruti med Hr Linderstedt
och begärte, at för electorsvalet et sådant anslag måtte
ske för at med säkerhet kunna säga, hvilke af electorerne äro
borta; föreställandes om det vore möjeligt at complettera, innan
man visste vacancerne.
Hr von Vicken, Johan Evert: Sedan nu både voteringen
och bänkmansvalet omsider hunnit göras, vore det
icke tillåtit at uppehålla den ytterligare verkställighet af et R.
o. A:s beslut, som med så många ventilationer blifvit stadf åstadt.
Hvarföre skulle man icke kunna hafva det förtroende för
hrr bänkmän, at de göra sig underrättade om hvilke electorer
äro närvarande i staden; så mycket mera som hvar elector
äger rättighet at hos dem gifva tilkänna, det han är tilstädes.
Skulle någon af dem, som äro frånvarande, väntas in tils i
mårgon, så kan man ju säga til därom, om saken består däruti
at förlänga tiden til deras ankomst.
Hr Carpelan, Car [1] Ephraim: Lagen hade altid
varit, at bänkemännen genast böra sammanträda och välja
electorer, den kunde han icke gå ifrån och tillåta, at någon
lex in casu göres; utan begärte i stöd af den erkände lagen, at
bänkmännen genast måtte företaga electorsvalet.
Hr Lagerberg, Lars H., yrkade sig icke hafva förmodat,
at denna question skulle blifva upkastad, ty han funno
det ganska olagligt och emot den ordning, som altid varit
vedertagen, at upskjuta electorsvalet, sedan bänkmän voro
nämnde. Han hade ej väntat af en herre, som förstår sjelf lagen,
en sådan proposition. Hr Lagerberg anhöll, at man icke
måtte vränga saken til ytterligare vidlyftigheter emot R. o.
A:s vilja, hvilken genom pluraliteten uti de föreslagne vote
-
Om elektorsvalet. Arvstvist.
471
ringarne nogsamt visat sig vara, at den förordnade särskildte
deputationen ju förr dess häldre måtte komma uti arbete.
Voro afsigten at få upskof med electorsvalet, på det frånvarande
electorer måtte hinna at komma tilstädes, så voro han
beredd, om man väntade någon til i mårgon, och ville endast
säga honom det voro at låfva, det bänkmännen icke skulle underlåta
at däruppå hafva det afseende, som sig bör.
Hr Baron och Landtm, förklarade sig icke kunna, emot
hvad förr vanligt varit och nu af så månge yrkades, göra någon
annan proposition än den, at hrr bänkmän genast behagade
träda tilsammans för at complettera electorerne. Han
förmodade, at de nogsamt iagttaga, det ingen närvarande elector
blifver ifrån sin innehafvande rättighet utestängd.
Härtil svarades Ja.
Hrr bänkmän afträdde altså genast til Secrete Utskottssalen
at företaga electorsvalet. Men R. o. A. åtskildes kl. emot 9 om
aftonen.
Elektors
val.
År 1772 den 7 Augusti.
Fredagen.
Plenum kl. 8 föremiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
1. Justerades extractum protocolli, som skulle afgå til svar Justering,
uppå Borgareståndets extractum protocolli af den 23 Maji
sidstl. angående en masugnsbyggnad vid Långvinds bruk i
Vesternorrland; hvilket gillades.
2. Sedan R. o. A. den 22 sidstl. Julii förehaft Justitisedepu- Rättegångs
säk
emellan
tationens betänkande af den 6 sidstl. Julii uti rättegångssaken Handelsm.
emellan Handelsmannen i Götheborg Harder Mattsen å egneHarder Matt
•
son etc a
och sine svågrars Henric och Peter Theodor Königs vägnar å ena och As_
den ena samt Assessoren Nicolaus von Jacobson och hans för sess. v. Jadetta
omyndige son, numera Cancellisten i Kongl. Maij :ts Aandra^-  Cancellie Jacob von Jacobson å den andra rörande en af Han- dan rörande
delsmannen i Götheborg Eric Nissen i lifstiden med sine arf- SfAr
vingar
år 1744 den 17 December ingången förening angående ening med
disposition af hans qvarlåtenskap efter hans död. Uti hvilketAAomdispomål
Harder Mattsen af Kongl. Maij :t blifvit afslagit at få sition af
Kongl. Götha Hofrätts dom understäld Kongl. Maij :ts nådigs- Auenskap"
472 1772, aug. 7. Wahlfeldt. Skara domkyrka.
te skärskådande på den grund, at Mattsen samma dom icke
fullgjort; hvaruti Harder Mattsen hos Riksens Ständer ändring
söker.
Så uplästes nu en desse parter emellan skrifteligen ingången
förening, af dem i vittnens närvaro underskrefven, lydande
ord ifrån ord som den här vid protocollet bilagd finnes.1
R. o. A. pröfvade skäligt den parterne emellan ingångne förening
af den 31 Julii 1772 at gilla och fastställa.
Gapit. Silf- 3. Uplästes et af Capitainen Hr Silfverlåås ingifvit memoverlåås
"tour- •
tvist med rial> hvaruti han anförer åtskillige anmärkningar vid Secreta
Capit. Wahi-Deputationens betänkande angående uprättelse för Capitai
felt'
nen Svante Wahlfelt; och förbehåller sig at uti sin tour blifva
conserverad; anhållandes at med samma sitt memorial få gå
til de andre respective stånden, och memorialet remitteras til
Secrete Deputationen.
Hr Lagersvärd, Fredrich: Af tidningen Dagligt
Allehanda finnes, at Secrete Deputationens betänkande är uti
tvänne stånd afslagit, lärer altså icke behöfvas, at detta memorial
går längre; men om Hr Silfverlåås det begärte, lärer
det ej kunna honom vägras.
Åtskillige begärte, at betänkandet måtte företagas och afslås;
men andre däremot ville icke samtycka til af slag utan
at pröfvas. Efter någon discourse hemstäite
Hr Baron och Landt m., om memorialet fingo til Secrete
Deputationen remitteras och Hr Silfverlåås med detsamma
gå til de andre respective stånden.
Men härtil svarades, at remisse ej kunde beviljas, förr än
betänkandet voro afgjordt, utan lämnades endast Hr Silfverlåås
tilstånd at med sitt memorial gå til de andre stånden.
Justitia- 4. Uplästes Justitisedeputationens betänkande af den 1 Jutänkande
hi sidstl. angående Skara domkyrkas ansökning at få til skatom
någon te försälja någon domkyrkan til underhåll anslagen jord, hvilkyrka
tilhö-Hans Kongl. Maij :t den 22 Nov. 1769 förklarat sig icke
rig jord. kunna bevilja, efter samma jord borde som stadsjord anses.
Deputationen förmäler, at uti detta mål Hr Doctoren och
Biskoppen samt Prästeståndets Taleman Forsenius å domkyrkans
vägnar och Borgmästaren samt Riksdagsfullmägtigen
1 Utesluten här.
Skara domkyrka. Underofficerare.
473
för Skara stad Widmark å stadens vägnar ingått en förening
om denne jord, bestående af sju puncter, som innehålla hufvudsakeligen:
1.
At all rättegång uphörer.
2. At innehafvaren af jorden får den til skatte köpa med 6
års ränta efter kronovärdie, dock at summan betalas inom et
år.
3. Om den icke inom et år blifver betalt, at då domkyrkan
äger full rättighet jorden til den mästbjudande försälja.
4. Om sedermera årliga räntan innom tre fulla år icke betalas,
så förverkas skatterättigheten.
5. Om någon innehafvare af jorden nödgas cedera bonis,
förbehålles domkyrkan sin rättighet til räntan af jorden.
6. Den, som redan fått ifrån äldre tider köpa något af denne
kyrkojord til skatte, varder vid sin äganderätt bibehållen.
7. Vid alle ombyten, köp och afhandlingar om denne jord
skall köparen vara förbunden at upvisa sitt köpebref en månad
därefter hos domkyrkans syssloman til rättelse vid räntans
infordrande.
Vid denne förening finner deputationen ingen betänklighet
at densamma til Riksens Ständers fastställande öfverlämna.
Och fann R. o. A. skäligt densamma at gilla och stadfästa.
5. Hr von Vicken, Johan Evert: Et betänkande
säges ifrån Secreta Deputationen vara inkommit angående
tour för underofficerare, hvilket skall innehålla åtskilligt til
förändring uti hittils erkände och altid efterlcfvade författningar;
därvid lärer nödigt vara at göra åtskillige ändringar;
men om de andre respective stånden skulle företaga och bifalla
betänkandet, innan R. o. A. hinner saken företaga, så
blefvo alle påminnelse onödige. Därföre anholt han, at de andre
respective stånden ville uppehålla saken, til dess R. o. A. sig
utlåtit.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, önskade, at
det måtte verka och icke en sådan beskickning snarare skynda
saken.
Deputationen bifölls altså och afgingo:
Frih. Ridderstolpe, fullm. Hr von Vicken,
Frih. Banér,
Hr Morath,
Secr. Deput.
betänkande
om tour för
underofficerare.
474 1772, aug. 7. Hamnar och kanaler. Diskontfonden.
Hr Carpelan,
Hr Ulfsax,
Hr Sabelhjerta.
Den återkom efter någon stund med berättelse, at Prästeoch
Borgarestånden låfvat saken skulle hvila, Borgareståndet
med den tilläggning, at ståndet önskade sig få inom tvänne
plenidagar R. o. A:s yttrande. I Bondeståndet vore saken afgjord.
Secr. Utskot- 6. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af den
pro/om 14 April sidstl., som den 26 Maji redan blifvit upläst, hvaruti
hamnars ochSecrete Utskottet föreställer angelägenheten däraf, at rikets
^rensning15" hamnar och canaler måtte uprensas, och föreslår därtil medel
och utvägar i allmänhet, samt huru hamnars och canalers updämning
och igenfyllande må hädanefter förekommas.
Detta bifölls.
Handels- och 7. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betän”betänl^om
kande af den 9 Martii innevarande år angående discontfondiscont-
den.
fonden. Deputationen, efter en kårt berättelse om denne fonds ursprung,
ändamål och förvaltning hittils, anmäler, at dess verkeliga
tilgång nu vore 15 tunnor guld 291 332 d:r 9 öre k:mt;
hvilke böra användas efter fördelning:
1 :o 13 tunnor guld til väfverierne.
2:o. 50 000 d:r s:mt til Rörstrands och Marisebergs porcellainesfabriquer.
3:o. At Sidenfabriqueuren Meurman, som erhållit en öfverdiscont
36 000 d:r, emot det han genast inbetalar 3 000 plåtar
i afräkning på denne öfverdiscont, 4 procents årligt interesse
för återstoden, och sedan årligen 1 000 plåtar på detta capital
inbetalar, får behålla denne öfverdiscont.
4:o. At hvad af discontfonden sedan öfrigt är, nemligen 1
tunna guld 291 332 d:r 9 öre k:mt, användes:
l:o. De finare ännu til discontfonden hörande järn-, ståloch
metallfabriquer tillika med tre i Stockholm varande saffians-
och skinnförädlingsverken erhålla frihet at discontera
på samma sätt som väfverierne.
2:o. Cattunstryckerierne emot visse föreskrefne vilkor.
3:o. Urmakarne här i staden, enär tilverkningen blifver
bragt til den högd, at den utgör en köpmansvara.
Diskontfonden.
475
4:o. Såpsjuderiidkarne och flere, som gjort ansökning at få
del af discontfonden, har deputationen genom särskildte betänkanden
yttrat sig öfver. Men om enhvar, som nu omrördt
är, skola få de för dem stipulerade summor, så tilstyrker deputationen,
at 1766 års författning örn manufacturfondens
gamla bancoskulds afbetalning må blifva beståndande, så at
sedan den nu är betalt, den yngre ännu obetalte til 1 och 2/3-  dels tunna guld äfven må betalas.
Vidare tilstyrker deputationen, at författningarne om interesset
för discontlånen, såväl som bancointeresset, måge äga
bestånd och besparingsmedlen utlånas til väfverifabriquer i
orterne emot full säkerhet.
Dessutom at kammererare- och controlleurslönerne vid Discontverket
måge blifva, som de varit, 1 200 d:r s:mt årligen
för hvardera, och för controleuren den år 1770 indragne kammarskrif
varesysslan åter beviljas.
Härvid uplästes Riksdagsfullmägtigens Åldermannens Eric
Gezelii memorial, som finner:
1 :o. Den Meurman til sin sidenfabrique beviljade öfverdiscontering
obillig.
2:o. Äfvenledes det, som blifvit tilstyrkt för Irenne til namn
på idkarne förtegade saffian- och skinnförädlingsverk at få lika
med väfverierne deltaga i discontfonden, böra afslås.
3:o. Den cattunstryckerierne beviljade discontering mindre
billig.
4:o. Men däremot urfabriqueurerne berättigade at utan det
tillagde vilkor njuta af discontfonden.
5:o. At alle slags exporter af förädlade manufactur- och
handtverkerivaror få discontera.
6:o. Vid betjeningens löner göres den anmärkning, at lika
värdige och ansvarige sysslor hafva ej större löner.
Riksdagsfullmägtigen för Varbergs stad, Råd- och Handelsmannen
Jacob Svahn, hade häremot ingifvit et memorial, innehållande
åtskillige skäl til vederläggning af förenämnde
Åldermannen Gezelii memorial.
Sedan alt detta var til slut läst, yttrade sig
Hr G ö ö s, at denne discontfond syntes hafva mycken gemenskap
med Banquen, och hemstälte altså, om icke Secrete
Utskottet torde af betänkandet få del.
31—690285
476 1772, aug. 7.
C. Falkengréen.
Men på erhållen underrättelse, at denne fond på intet sätt
ökade eller minskade Banquens capital hvarken til inkomst
eller utgift, begaf han sig därifrån. Proposition blef altså
gjord och Handels- och manufacturdeputationens betänkande
bifallit.
Secr. utskot- 8. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
protCför' 19 Maji sidstl., hvaruti föreslås, at Hr Riksrådet och RiddaRiksrådet
ren af Kongl. Maij :ts Svärdsorden Baron Falkengren i anseengren^han^
s’n bepröfvade nit, allmänt kände insigter och ådagalagmåtte
få in-de förfarenhet uti hvad som angår sjöväsendet, samt öfrige
Sf huta n°etcF säll synte egenskaper och kände drift i desse saker måtte förordnas
at hafva en särskildt tilsyn öfver örlogs- och galereflottan,
få bo qvar på Skeppsholmen och tillåtas at afstå sitt
förr innehafvande volontairecompagnie med lika vilkor, som
sådant blifvit Hr Riksrådet Grefve Snoilskij tillåtit, och at
honom likasom Hr Riksrådet Grefve Sinklair tillägges reseoch
tractamentspenningar, när han i den honom updragne
förrättning måste vid hufvudflottan i Carlscrona sig infinna;
samt at därom erhålla Riksens Ständers försäkran, at om Hr
Riksrådet ock skulle komma at nedlägga dess rådsembete, det
han ändå vid denne särskildte förrättning kommer at förblifva
samt därföre åtnjuta 8 000 d:r s:mt årligen.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph: Ehuru han erkände
Hr Riksrådets Baron Falkengrens verkelige förtjenster
och at bemälte herre fullkomligen skulle svara emot det förtroende,
sorn honom härigenom updrogos, kunde likväl Hr
Leijonmark icke förena med constitution och regeringssättets
esprit, at en Riksens Råd skulle sättas til öfverinseende öfver
et rikets collegium och så stort verk, som örlogs- och galereflottan
är, aldra minst at behålla et sådant, sedan han trädt
utur Kongl. Maij :ts Rådkammare. Liknelsen med Hr Riksrådet
Grefve Sinklair och hvad här blifvit föreslagit passade sig
icke; ty bemälte Grefve och Riksråd hade sig allena et visst
ärende updragit och uphörde, när förrättningen blifvit bragt
til slut; men detta öfverinseende skulle blifva permanent och
sträcka sig til befattningen med alt, som hörde under Amiralitetscollegii
vård. Hr Riksrådet Grefve Sinklair hade sin commission
icke annorledes än at såsom verkeligen i Rådet å
Kongl. Maij :ts och Rådets vägnar på stället besörja och för
-
C. Falkengréen
477
ordna uti det, som fordrade at på stället uti den honom updragne
commission blifva genast arrangeradt och verkstäldt.
Hvad han uträttat, därföre skulle han inför Kongl. Maij :t uti
Rådkammaren göra redo. Hr Riksrådet Baron Falkengren
skulle vid alle tilfällen föreställa en stat eller instants emellan
Amiralitetscollegium och Kongl. Maij :t, äfven sedan han
trätt utur Kongl. Maij :ts Rådkammare och icke ägde mera tilfälle
at deltaga uti de där förefallande regeringsärender, som
angå Amiralitetet. Så nyttigt det för riket voro at ständigt få
behålla Hr Riksrådet Falkengren vid amiralitetsverket, så
angelägit voro det ock at därtil utse andre utvägar. Han ville
med glädje ingå uti alt sådant, som därtil på et med lagarne
öfverensstämmande sätt kunde bidraga; men kunde icke instämma
med en inrättning så besynnerlig, så ny och så litet
enlig med regeringslagen som denne.
Hr Jerlström, Carl Fredrich: Som han hade
den äran at vara fullmägtig för Amiralitetsstaten i Stockholm,
så kunde han och borde förklara ej allenast, det han kände,
huru nödigt det vore at kunna bibehålla Hr Riksrådet Falkengren
vid staten, utan ock på hela statens vägnar, huru mycket
den herren voro älskad och med hvad nöje hvar amiralitetsofficerare
stodo under hans befäl. Han tilstyrkte därföre bifall
uppå Secrete Utskottets extractum protocolli; denne inrättning
voro dessutom icke ny; sidstl. riksdag tilstyrktes för Hr
Riksrådet Grefve Sinclair nästan detsamma; utan at nu gå in
uti närmare detail, huru långt hans myndighet sig sträckte,
visar det sig nogsamt däruti, at genom hans författning en
commendeurcapitain förflyttades til schoutbynachts värdighet
och commando. Därtil kunde man lägga den consideration,
at då enhvar sett, huru svårt det voro at kunna öfvertala
någon utur amiralitetsstaten at gå in i Rådet, af ordsak at en
sådan herre, då han lägger ned rådsembetet, förlorar alt, hvad
han ditintil haft af sine förre tjenster, ty Amiralitetspensionscassan
betalar icke tilbakars accordssumman lil den, som blifver
riksråd, som Arméens Pensionscassa gör för dem, som
utur arméen uphöjas til rådsvärdigheten; det vore altså svårare
för den, som utur Amiralitetet kallas til riksråd, och därföre
kunde man äfven på detta skäl bifalla, hvad Secrete Utskottet
för Hr Riksrådet Baron Falkengren lilstyrkt.
478 1772, aug. 7.
Allmogens besvär.
manna besvär.
Hr Billberg, Friedrich Otto: Då han lade detta
extractum protocolli på bordet, var det visserligen icke uti den
mening at hindra, hvad Secrete Utskottet föreslagit, utan i
den mening at närmare förklara och, eftersom han trodde,
förbättra något, som han tyckte, at Secrete Utskottet ej nog
tydeligen utsatt; men sedan han nu hade sig bekant, at Secrete
Utskottet vunnit bifall i tre stånd, så ville han ej uppehålla
utan begärte proposition til bifall.
Proposition blef altså gjord och Secrete Utskottets extractum
protocolli bifallit.
Project til 9. Föredrogs förste delen af project til resolutioner på Allrpå°aiit[mo8-r
m°gens allmänna besvär, insände ifrån Allmänna Besvärsgens
ali]- deputationen.
1 § samtycktes, at de vitén, som af landshöfdingarne i hushållsmål,
såsom för försummad dikning, stens afförsel utur
åkern m. m., pläga föreläggas och utsökas, måge uphöra och
inge andre föreläggas, än hvad i allmänna lagen utstakat är
eller Allmogen sjelfve förenas om.
Hr Göös, Lorentz, fann väl, at man måste bifalla denne
§, men beklagade, at mången hederlig landshöfdinge härigenom
sättes utur stånd at befrämja hushållningen i sitt län.
§ bifölls.
2 § kan ej samtycka, at 1766 års förordning om missväxtsyner
uphör men tillåter, at vid timande missväxtår Allmogen
får lösa sin spannemål med penningar, 3/4 af det årets markegång.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph, hemstälte, om
icke Secrete Utskottet borde höras öfver denne §, efter det
voro frågan angående en réel kronans inkomst.
Hr de Frietzkij, Claes: Kronans förlust därvid
kan ej blifva så allmänt betydlig, men han frugtade, om § ej
bifölls, at de tre stånden uphäfde 1766 års författning, hvilket
vore af mera betydlighet.
§ bifölls altså.
3 § finner icke, at 1766 års masmästareordning gifver anledning
til den kostnad och tvång, at öfvermasmästare skola
tilkallas vid bergsmännens hyttebyggnader; tilhörandes del
Bergscollegium at rätta, om öfvermasmästare öfverskrida deras
instruction.
Allmogens besvär.
479
Bifölls.
4 § samtycker, at vid skeende fallissementer, utom de i Allmänna
Posttidningarne införde kallelser, creditorerne äfven,
så månge som vetterlige äro, undfå särskildte stämmningar.
Bifölls.
5 § bifaller den ändring uti 1734 års stoordning, at Allmogen
i Skåne må vara tillåtit låta sine fålar gå ute på fälandsmarkerne
med stoén, dock med vilkor at noga efterses, om
någre hingstar hafva ärftelige fel, så böra de utskäras.
Bifölls.
6 § förordnar, at Allmogen i Halland bibehållas vid allmänna
lagen och författningarne, at strömmar och kongsådra til
fördärf för deras fiskerier ej igentäppas.
Bifölls.
7 § stadgar, at alle slags vigter skola med svenske och icke
med romerske ziffror märkas inom 1773 års slut.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph: Om desse vigter
skola öfver hela riket märkas, så fordras längre tid därtil,
ty at få hvar vigt accurat, som sig bör, måste den omgjutas.
Hr Göös, Lorentz, trodde det blifva et ok, som lägges
på menigheten at stöpa om sine vigter; det vore altså nog, at
alle vigter, som hädanefter göras, blifva teknade med svenske
ziffror.
Frih. Grönhagen, Claes Wilhelm, föreslog, at
längre tid måtte utsättas, inom hvilken ziffrornes ändring
borde vara gjord.
Härmed instämde Hr Leijonmark, Baron Ehrensvärd
med flere, och bifölls således efter någon kårt ventilation
§, undantagandes at tiden til ziffrornes ändring utsättes
til 1775 års slut.
8 § samtycker, at Borgerskap och landtmannen befrias för
tullens erläggande för de tullbare varor, hvilke de til byte eller
försäljning föra til så kallade landtmarknader, och at tullbevakningen
därstädes uphörer. Dock at vid gränsetullarne bevakningen
hålles.
Frih. Grönhagen, Claes Wilhelm, tilstyrkte bifall
på §, ty tullbetjeningens underhåll på desse ställen kostade
mera, än inkomsten kunde vara.
§ bifölls altså.
480 1772, aug. 7. Barnmorskeundervisning.
Electorsva- 10. Uplästes hrr bänkmäns val til electorer i deras ställe,
sorn voro frånvarande, fjorton til antalet, och finnes ibland
bilagorne til protocollet (Bil. 28).
Sedan desse herrar hunnit samla sig, framträdde de i
skranket och aflade den vanlige electorseden.
Resolutio- 11. Företogs förste delen af resolutioner på böndernes all'dernes
ali-' männe besvär, insände ifrån Allmänna Besvärsdeputationen;
manna be- och uplästes 1, 2, 3, 4 och 5 §§. Men som det befants, at de insvar'
nehöllo åtskilligt, hvaröfver R. o. A. icke utan närmare öfvervägande
kunde sig yttra, så utnämdes til öfverseende af alle
projecter til resolutioner, som ifrån Allmänna Besvärsdeputationen
inkomma, Hr Generalmajoren och Landhöfdingen Baron
Göös, Hr Hofrättsrådet Anrep, Hr Secreteraren och Auditeuren
Lode, Hr Secreteraren Leijonmark och Hr Notarien i
Kongl. Svea Hofrätt Bergenschöld. Til hvilke altså desse besvärs§§
öfverlämnades.
Secrete Utsk. 12. Föredrogs Secrete Utskottets eytractum protocolli af
extr prot
om under- ^en ^4 Julii sidstl., hvaruti föreställes angelägenheten däraf,
visning i at uti rikets södra och mäst folkrika men ifrån Stockholm aflägn^jord-
lägsna provincer en fullkomligare undervisning inrättas uti
gummekons-den angelägne jordgummekonsten; och i anledning däraf
södra1 pro- föreslås, at någon af de äldste och mäst förf arne där vistande
vincerne. provincialmedici tildelas professors fullmagt jämte en årlig
tilökning i lönen af 1 000 d:r s:mt utaf manufacturfonden, intil
dess medicinalfonden blifver i stånd at detta behof besörja;
emot förbindelse at i denne konst undervisa hugade och
skicklige personer från alle kringliggande län samt tillika at
han underhåller en skicklig amanuens, som under professorens
inseende kunde gå hans patienter tilhanda. Hvartil Secrete
Utskottet nu föreslår Provinvialmedicus i Christianstads
län Doctor Kilian Stobaeus, som redan visat prof af sin skicklighet
och undervist åtskilliga snälla jordegummor samt upoffrat
30 år til rikets tjenst uti de hans vetenskap tilhörige
stycken, hemställandes därjämte Secrete Utskottet, at hos
Kongl. Maij :t må i underdånighet anhållas om en instructions
utfärdande för bemälte professor.
Hr Lagersvärd, Friedrich, betygade sin fägnad
däröfver, at Secrete Utskottet fått tilfälle tänka uppå en så
nyttig sak som denne. Önslcandes at Secrete Utskottets extrac
-
Införsel av kattun.
481
tum protocolli måtte bifallas samt därjämte denne tilförordnade
professor updragas at äfven informera klockare och deras
substituter i åderlåtnings- och koppympningsvetenskapen
såsom bägge bidragande på et hufvudsakeligt sätt til menniskoslägtets
conservation.
Proposition gjordes, och bifölls Secrete Utskottets extractum
protocolli med den tilläggning, at Provincialmedicus Doctor
Stobaeus tillägges namn af medicinae och artis obstetricae
professor samt därjämte förbindes at undervisa klockare och
deras substituter i åderlåtning och koppympning.
13. Sedan R. o. A. den 28 sidstl. Martii afgjort Handels- och
manufacturdepntationens betänkande angående rättigheten
för åtskillige städers cattunstryckerier at få införskrifva hvita
cattuner eller så kallade guinees, så var hos R. o. A. den 12
därpå följande Maji föredragit Riksdagsfullmägtigens för capellanerne
i Stockholm Magister Sven Fryxells memorial uti
denne sak, hvaruti han, hvad Stockholm angår, finner för riket
nyttigt, at det til 1765 års riksdag för Sikla cattunstryckeri
til införskrifning bestådde qvantum af 10 000 stycken hvita
cattuner måtte minskas til 6 000 stycken, hvaraf de i Stockholm
befintlige tryckerier fingo behålla 1 000 men de öfrige
5 000 stycken til de i Stockholm varande kramhandlaresocieteterne
öfverlämnäs. Detta memorial, som då blifvit lagt på
bordet, företogs ånyo; hvarvid upästes et af Hr Capitainen
Carl Ludvig von Böhnen ingifvit memorial, hvaruti han förenar
sig med Hr Magister Fryxells memorial, undantagandes
at et quantum allenast af 5 000 stycken må Stockholm til införskrifning
lämnas, så fördelte, at Sikla cattunstryckeri får
2 000 stycken och de öfrige lämnas Ivrainhandlaresocieteten
til införskrifning, samt at uti tulltaxan tydeligen utsättes om
desse guinees förtullning, så framt de inkomma för deras räkning,
som af Riksens Ständer sjelfve därtil fått särskildt rättighet.
Äfven uplästes Hr Leijonankars hit hörande memorial, som
påstår för riket nyttigast, om en fri1 införssel af denne vara
emot vanlig tullafgift beviljas.
Hr Alströmer, Patrick, anmälte, at de respective
stånden stadnat i så olika beslut öfver det förstnämde Han
-
Magister
Fryxells
memorial
om cattuners
införskrifning.
1 Enligt memorialet rättat från förlagans: får.
482 1772, aug. 7.
Deputationerna.
Deputationernes
complettering.
dels- och manufacturdeputationens betänkande och Magister
Fryxells memorial, så at den ende utvägen, som kunde befordra
saken til expedition, voro at bifalla Hr von Böhnens nu upläste
memorial, hvarföre han och därom anhöll.
Proposition blef gjord och Hr Gapitainen von Böhnens memorial
bifallit.
14. Hr Wachschlager, Gustaf, hemstälte, om icke
hrr electorerne kunde få i befallning at complettera i deputationerne
de B. o. Ars ledamöters rum, som voro borta.
Hr Baron och Landtm, gaf tilkänna, at det al tid varit
vanligt, at ordföranden i deputationen upgifvit de ledamöter,
som i deputationerne saknades, och efter sådane upgifter
hade åtskillige redan blifvit remplacerade.
Hr Wachschlager, Gustaf, yttrade sig här icke
vara frågan om gammal praxis, utan hade han framstält denne
fråga för at däruppå erhålla R. o. Ars utlåtande, hvartil
han begärte, at Hr Baron och Landtm, ville göra proposition.
Baron Ehrensvärd, Friedrich, och Hr Bergenschöld
begärte detta på bordet.
Hr Wachschlager, Gustaf, itererade och såg ej, at
en sådan laglig fråga kunde läggas på bordet. Den vore laglig,
ty författningarne säga, at när en ledamot tre gånger försummar
deputationens sammankomst, skall en annan väljas i hans
ställe, och R. o. Ars ledamöter vore nog talrikt närvarande för
at kunna remplacera dem, som icke ville i deputationen sig infinna.
Härvid upkom mycken oro ibland R. o. A., som varade en
lång stund med nog häftig ventilation.
Hr Lode, Georg Wilhelm, påstod det vara så vanligt
at complettera deputationerne, så at därom ingen fråga
borde upkomma, mindre kunna läggas på bordet.
Hr Baron och Landtm, förestälte, at hrr electorerne
föga i dag lära medhinna mera än välja til den nya Särskildta
Deputationen; imedlertid ville han til i eftermiddag sammankalla
hrr ordförande och af dem förskaffa sig förtekningar på
alle ledamöter, som saknades i deputationerne, hvarefter sedan
hrr electorerne genast kunde skrida til at complettera de
frånvarandes ställen.
Deputationerna.
483
Hr von Post, Friedrich, ansåg så mycket angelägnare,
at ordförande höras öfver frånvarande, som en deputation
kan bevilja sin ledamot at på 14 dagar resa bort, men han
borde därföre ej förlora sitt ställe.
Hr Baron och Landtm, förestälte, om icke electorerne
nu til en början kunde få välja den nya Särskildta Deputationen,
då, sedan ordförande i eftermiddag blifvit hörde, completteringen
af ledamöter i de öfrige deputationer kunde ske.
Härtil svarades Ja.
Hr Lindelöf, Carl Adolph, påminte, at ingen secrete
uttskotsledamot måtte väljas utur Secrete Utskottet til
denna nya Särskildta Deputation, ej heller någon, som hade
del uti Ostindiska Compagniet.
Hr Billberg, Fredric Otto, förklarade, at sedan
han blifvit elector, kände han ingen annan lag och emottoge
ingen annan än den, som hans electorsed innehöllo; när han
höllö den, så behöfdes ej något mera band.
Och härvid förblef det.
15. En deputation ifrån det Högvördige Prästeståndet, 8
personer, anförd af Biskopen Doctor Lars Benzelstierna,
anmältes, emottogs och infördes på vanligt sätt;
hvilken pr[semissis] pr[semittendis] gaf tilkänna, at Prästeståndet
updragit sine ledamöter i Secrete Utskottet och Bancodeputationen
at undersöka om orsaken til stegringen, som
dageligen förspörjes tiltaga såväl på alle varor som växelcoursen,
och med betänkande, huru sådant må förebyggas, til Riksens
Ständer ofördröjeligen inkomma.
Äfven at det Högvördige Ståndet utsedt Advocatfiscalen
Bromell samt Borgmästaren Bergman at biträda uti den nya
Särskildta Deputationen, den förre vid räkenskaperne och den
sednare såsom secreterare.
Deputationen afträdde efter erhållit tjenligt svar af Hr Baron
och Landt m., ledsagad efter vanligheten.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. ville
förena sig med det Högvördige Prästeståndet at updraga Secrete
Utskottet undersökningen om ordsaken til växelcoursens
stegring och at spanmålspriset höjes.
Hvilket samtycktes.
Deputation
från Prästeståndet.
484 1772, aug. 7. Kungsådra. Samling av förordningar.
Fiskeri- och 16. Uplästes Fiskeri- samt OeconomieförordningsdeputaförordningT-ti°nernes
gemensamma betänkande af den 5 Junii sidstl. andeputatio-
gående kongsådra; hvarmed följde project til en förnyad förtänka
nd e'om or ^ n in g om kongsådra, och hvad därvid iakttagas bör.
kongsådra. Likaledes fans en förtekning och kårt utdrag af alle hittils
utkomne förordningar och placater, som angå kongsådra.
Detta begärtes på bordet.
Justitise- 17. Föredrogs Justitisedeputationens betänkande af den 23
tänkandVom^11^^ angående en på Kongl. Maij :ts befallning af Assessoren i
en gjord Kongl. Svea Hofrätt Carl Johan Norell gjord samling af alle
förordnan- kongl, placater och förordningar, som på predikstolarne årliden,
som år-gen upläsas böra.
uplä°as°på Därjämte var bilagt en förtekning på desse förordningar,
prediksto- placater, bref och resolutioner, som af predikstolarne böra i
larne. kyrporne dels öfver hela riket och dels allenast på särskildte
orter upläsas, med underrättelse, huru ofta, på hvilken tid om
året samt orten, hvarest upläsandet ske bör.
Deputationen tilstyrker, at Kongl. Maij :t genom utfärdad
nådig publication må tilkänna gifva til allmän efterlefnad
denne förtekning, och Assessoren Norell, som nedlagt mycken
möda med samlandet af desse förordningar, granskningen af
dem, som i samlingen borde införas eller uteslutas, måtte få
tilstånd at denne samling af trycket utgifva och hvar kyrka i
riket vara skyldig at däraf tilhandla sig et exemplar, som vid
kyrkan bör förvaras.
Detta bifölls.
18. Ankom en deputation ifrån det Hedervärde Bondeståndet,
6 personer. Pehr Jeppeson, som förde ordet, anmälte
pr[semissis] pr [semitt endis], at Bondeståndet bifallit
på samma sätt som Prästeståndet, det Advocatfiscalen Bromell
och Borgmästaren Bergman måtte förordnas den Särskildte
Deputationen til biträde.
2. Recommenderade til sluteligt afgörande hos R. o. A. angående
en förnyad landtmäteriförordning.
3. Aflämnade et Bondeståndets extractum protocolli angående
den inkomst, Deras Kongl. Högheter Arffurstarne Carl
och Friedrich Adolph borde njuta af de högbemälte Herrar
tildelte regementer.
4. Anhöll om R. o. A:s utlåtande angående utvägar til före
-
Storskiftesdelningar.
485
kommande af vattnets flödande i Mälaren.
Deputationen besvarades af Hr Baron och Landtm, och
afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, tillika med Hr
Nordenschöld påminte, at projectet til landtmäteriförordningen
måtte blifva ifrån R. o. A. expedierat.
Hr Baron och Landtm, gaf tilkänna, at detta ärende redan
hos R. o. A. blifvit föredragit och lagt på bordet, och at
någre af R. o. A:s hrr ledamöter åtagit sig at med sine anmärkningar
til R. o. A. inkomma; hvarföre han anholt, at de
behagade ju förr dess häldre vara därmed färdige.
19. Uplästes Kammaroeconomie- och Förordningsdeputationernes
betänkande af den 20 Junii, hvaruti i anledning af 25 §
R. o. A:s besvär vid innevarande riksdag tilstyrkes, det må såväl
i anseende til hvad R. o. A. sjelfve anfört om ägors förlorande
efter förra delningsgrunder, nämligen hemmansräntor,
som ock hvad Kongl. Kammarcollegium andragit rörande rätta
afsigten med storskiftsdelningar uti den del af Savolax och
Kymenegårds län, grunden til storskiftsdelningar hädanefter
blifva hemanens förra ägor såsom det billigaste och naturligaste,
så at vid någon skeende delning hvart och et heman
återfår så månge och så gode ägor i storskifte, som det förut i
solskifte innehaft.
Hr Nordenschöld ansåg, at deputationerne gått ifrån
R. o. A:s begäran, som endast bestått däruti, at grunden til
storskiftsdelningar uti bemälte ort må blifva efter öretalet, såsom
äfven i Tavastehus län brukeligt är. Och som hvad depulationerne
tilstyrkl skulle efter hans tanka medföra mera oreda,
så begärte han proposition efter R. o. A:s begäran.
Frih. von Essen, Friedrich, ansåg för nyttigare at
bifalla betänkandet. Annat vore delning och annat at lägga i
storskifte; delningsgrunderne voro på olika orter icke enahanda,
på et ställe deltes efter öretalet, på det andre efter hemantalet;
men därom voro icke frågan nu, utan at enhvar
måtte få i storskifte lika mycken jord til qvantitet och qualitet,
som han förut haft i solskifte, vare sig efter öre- eller hemantal;
om sedan någon ej skulle åtnöjas med sin del, tilhörer
det domaren at jämka det.
Hr Baron Ramsaij, Anders Rudolf,1 instämde
1 Skall troligen vara: Ramsay, Anders Henrik.
Kammaroeconomieoch
Förordningsdeputationernes
betänk, rörande
storskiftsdelningar.
486 1772, aug. 7.
Kaplanerna.
med Frih. von Essen och sökte at visa den oreda, som ofta förordsakades
genom delningen efter öretalet, och då man efter
alnetalet skulle utmäta jorden.
Hr Nordenschöld begaf sig ifrån sitt påstående och
betänkandet bifölls.
Oecon.för- 20. Föredrogs Oeconomieförordningsdeputationens betänkande
af den 23 Martii sidstl. rörande 27 § af Krigsbefälets
tänkande ombesvär vid innevarande riksdag angående kapellansbolens bekapellans-
c . , „.. , . , ,
boléns be- irielse i°r rotermgsbesvaret.
frielse för Detta begärtes af flere på bordet.
roterings
besväret.
21. Uplästes Riksdagsmannens ifrån Österbottens Södre härad
Matts Backmans memorial, som ifrån Urskillningsdeputationen
blifvit remitteradt, hvaruti han anhåller, at Kammar-,
oeconomie- och commercedeputationens sidstl. riksdag
den 9 Januarii 1770 afgifne betänkande angående capellansrättigheternes
utgörande i Österbotten måtte företagas och afgöras.
R. o. A. lät därjämte sig föreläsas samma betänkande, som
tilstyrker, at emedan kongl, förordningen af den 18 Januarii
1743 stadgar, at til capellanernes underhåll utgöres öfver hela
länet, undantagande någre visse nämde soknar, 16 kappar
spanmål af de större heman til och med 1/4-del, men de
mindre och svagare heman erlägga allenast 8 å 10 kappar,
hvilket är et fastställande af invånarnes i länet öfverenskommelse
i denne sak, så borde invånarne ställa sig denne förordning
til efterlefnad.
Hvarvid anmärkes äfven, at Hr Landshöfdingens i orten
Baron Göös underdåniga förfrågan hos Kongl. Maij :t om detta
ärende hela 19 1/2 månad kommit at uti Cancelliet ligga,
innan det Kongl. Maij :t blifvit föredragit, hvilket uppehåll för
sökande medborgare och för embetsmän uti deras sysslor skadeligt
deputationen anser stridande emot lag, och at efterfrågan
om orsakerne til et sådant drögsmål måtte anställas.
Samma riksdag och den 17 Januarii 1770 hade Bondeståndet
äfven afgifvit et extractum protocolli i detta ämne och förklarat
sig icke kunna samtycka til förenämde betänkande såsom
medförande en altför betydelig ändring uti 1681 års
kongl, förordning om Prästerskapets rättigheter och uti
Kongl. Maij :ts, uppå Riksens Ständers underdåniga tilstyr
-
Kaplanerna. Friis. Rotering.
487
kande, vid sidsta riksdag tagne och uti nådigt bref til Kongl.
Kammarcollegium af den 15 October 1766 kungjorde nådige
författning om kapellanernes i riket rättigheter, hvid hvilken
kongl, förordning af 1681 samt författning af år 1766 Bondeståndet
på det kraftigaste förbehåller, at Allmogen må oförändradt
varda bibehållen til hela deras innehåll.
Baron Göös, Lorentz, anhöll, at R. o. A. ville bifalla
Bondeståndets extractuin protocolli. Alt ifrån äldre tider hade
Prästerskapet påstått at för 1/4 hemman få lika mycket i
kappellansrättighet som för helt heman. Allmogen, som sitta
på delte heman, hade däraf känt en odrägelig tunga; Hr Baron
och Landshöfdingen såg sig altså nödsakad at 1763 i underdånighet
förfråga sig hos Kongl. Maij :t, huruvida denne kapellanernes
förmente fordran kunde vara exsecutive, hvaröfver
ändteligen det af Bondeståndet åberopade 1766 års Kongl.
Maij :ts nådige bref fölgt. Vid detta kongl, bref borde Allmogen
bibehållas, och däruti lågo rättvisa. Proposition begärtes.
Hr Baron och Landtm, gjorde densamma, och Bondeståndets
extractum protocolli bifölls.
22. Uplästes Probsten och Riksdagsfullmägtigens Magister Probsten
Hans Dahlgrens memorial, hvaruti han tilstyrker, at enligt memorial
Justitiaedeputationens redan vid 1766 års riksdag gifne före- »m arfvode
• för Cancel
skrift
Kammarskrifvaren Johan Friis, som vid samma riks- nsten priis.
dag gått bemälte deputation tilhanda såsom cancellist, måtte
erhålla det ännu för honom innestående arfvode 2 200 d:r
s:mt.
Hr Wadenstierna, Carl, anhöll, at R. o. A. ville remittera
lika som de öfrige stånden denne ansökning til Secrete
Utskottet. Han kände Friis, som uti Kongl. Ivrigscollegio
innehade en kammarskrifvaresyssla, för skicklig och arbetsam
men därjämte af ganska svaga vilkor, så at han väl behöfde
denna lilla hjelp.
Memorialet remitterades til Secrete Utskottet.
23. Föredrogs Justitiaedeputationens betänkande af den 10 Justitia:-  Julii sidstl. angående besvär, som Vice Häradshöfdingen Nils hankande6
Collin samt Åboerne Anders Törnström,1 Anders Carlson, Elof öfver besvär
Bryntesson, Jan och Anders Anderssöner anfördt däröfver, at rotering*11
Kongl. Maij :t genom nådig skrifvelse den 11 December 1770 flyttande,
til Kongl. Krigs- och Kammarcollegierne behagat förordna, at
1 Enligt betänkandet ändrat från förlagans: Tornström.
488 1772, aug. 7. Särskilda deputationen.
halfva hemanet Kroppstad uti Jösse härad, Ny socken och
Vermeland, borde såsom krono- och mönsterskrifvareboställe
anses och den bemälte heman tilförene ålagde rotering uppå
kapellansbohlet Hult flyttas.
Deputationen tilstyrker, at Kongl. Maij :ts åfvannämde höga
bref må uphäfvas och de besvärande åter inrymmas uti halfva
hemanet Kroppstad samt roteringen flyttas ifrån kapellansbohlet
Hult och til detta halfva heman åter förläggas samt
mönsterskrifvaren för Jösse härads compagnie vid Nerike och
Vermelands Regemente, hvilken lika med de andre mönsterskrifvarne
vid regementet innehaft et halft hemman, hädanefter
som tilförene åtnöjes med den andra hälften til boställe.
Men R. o. A. fann skäligt at afslå betänkandet.
Handels- 24. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betändeputat
:s kande af den 30 April sidstl. angående Riksdagsfullmägtigens
bet. om en Rådman Tiburt. Cassells ansökning om privilegium til et to^neriiurätt-"
baksspinneries och carduskarfveries inrättande i Halmstad,
ning i Halm-hvilket deputationen tilstyrker.
Därvid et memorial af Samuel Gabrielsson, som anför flere
skäl til afslag på detta betänkande.
Altsammans begärtes på bordet.
Ledamöter i 25. Upbröts och uplästes hrr electorernes val til ledamöter
^Norden-61^^ ^en öfver Nordencrantziske upgifterne förordnade Sär
crantziske
skildte Deputationen, och voro följande herrar därtil utnämupgifterne.
, ..
de, nämligen:
Grefve Oxenstierna, fullm. Frih. Reuterholm, Gustaf, Lagman.
Friherrar.
Frih. Reuterholm, fullm. Frih. Marks von Wurtemberg, Auditeur.
Frih. Ridderstolpe, fullm. Hr von Vicken, Johan Evert, Öfverstelieutenant,
Riddare af Kongl. Svärdsorden.
Adel.
Hr Breitholtz, C. Edvard, Häradshöfdinge.
Hr Lagermark, fullm. Hr Lode, Auditeur.
Hr von Strokirch, Johan, Protonotarius.
Hr Starckhufvud, fullm. Hr Netherwood, Anders, Cancellist
i Banquen.
Hr Jerlström, Major, Riddare af Svärdsorden.
T eologiprofessur.
489
Och skulle sådant genom utdrag af protocollet välbemälte
deputation tilkännagifvas.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Sedan hrr electorernes
förtroende behagat kalla honom til ledamot uti denna deputation,
så hade han mycken svårighet at bivista rådplägningarne
uti Allmänna Besvärs- och Fiskerideputationen, där har
på bägge ställen voro ordförande; skulle sysslorne för mycket
ökas, utbad han sig at få afsäga sig Fiskerideputationen.
Frih. Marks von Wurtemberg, förklarade sin
fullkomligaste erkänsla emot hrr electorernes honom viste
förtroende och försäkrade at med alle krafter söka uti sine
anförtrodde göromål svara därtil.
26. Hr Baron och Landtm, gaf tilkänna, at Majoren vid
Artilleriet anmält, det något manskap af Artilleriet kommo
at sammandragas vid det tilfälle, at en constapel skulle begrafvas
med vanlige skott, hvarvid R. o. A. ej fann något at
påminna.
27. Uplästes Prästeståndets extractum protocolli af den 22
Julii, hvaruti föreslås, at den 5 extraordinarie theologiae professionen,
hvartil altid blifvit en professor utur philosophiska
faculteten förordnad men genom den tilökade Kalsenianske
professionen nu skulle indragas, måtte åter varda inrättad
och den philosophiae professoren, som nu är prästvigd, därtil
utnämnas.
Hr von Post, Friedrich, begärte detta på bordet af
orsak, at han fann sådant 1 :o farligt för religionen; ty en philosophiae
professor, som icke idkar theologien, voro icke altid
skicklig at inplanta christendomen uti ynglingar, som skola
upfödas til predikoembetet; 2:o emot regeringssättet; ty den
femte extraordinarie theologiae hade altid efter ordenteligt
förslag af Kongl. Maij :t blifvit utnämd; nu förlorade Kongl.
Maij :t sin höga valrätt, om den enda professor af philosophiska
faculteten, som är prästvigd, skall därtil vara sjelf skrefven.
Detta ville han, at R. o. A. uti extractum protocolli skulle
sine respective medstånd föreställa och därföre hafva tid at
närmare tänka på saken.
Saken blef altså hvilande.
28. Hr Baron och Landtm, hemstälte, om R. o. A. behagade
med en deputation notificera sine respective medstånd,
Manskaps
sammandragning
vid en constapels
begrafning.
Prästeståndets
extr.
prot. om en
theologiaj
professions
bibehållande.
490 1772, aug. 7. Särskilda deputationen.
at nu ledamöterne voro valde uti den nya Särskildte Deputationen.
Frih. von Essen, Friedrich, tilläde, om icke R. o.
A. äfven ville samtycka til hvad det Högvördige Prästeståndet
för Advocatfiscalen Bromell och Borgmästaren Bergman
beslutit, så at det på en gång med deputationen kunde annonceras.
Hr von Post, Friedrich: Det lärer ej vara frågan
om at nämna desse bägge til ledamöter uti deputationen, med
votum och decisionsrättighet, utom dem som voro riksdagsmän
och därtil ordenteligen valde. I sådan händelse protesterade
Hr von Post qvam sollemnissime däremot, emedan det
icke kunde med Riksdagsordningen förenas. Skulle de åter
antagas i afsigt at gå deputationen tilhanda, så vore det emot
all praxis at plena utnämner dem, som därtil behöfvas, utan
öfverlämnades det altid hvarje deputation at sjelfve välja
dem, hvilket äfven Riksdagsordningen förmår. Hr von Post
ville icke betaga deputationens ledamöter den rättighet dem
tilkommo. R. o. A. hade fullgjort sitt åliggande, då de af gjort
frågan om deputationens förordnande och til densamma valdt
sine ledamöter; när detta de andre stånden tilkänna gifves,
visas dem därigenom all den välvilja, de kunna lagligen begära.
Frih. von Essen, Fredrich: Det vore väl i sanning
så, at deputationerne sjelfva kunde tilsätta dem, som de behöfva
at gå sig tilhanda med protocoll, expeditioner och det
mera; men det vore och en sanning, at det ej kan nekas plena,
om de det behaga. När nu tre stånd redan afgjort detta, hvarföre
skall då R. o. A. uppehålla det, som likväl icke lärer kunna
ändras. Om R. o. A. utan at hsesitera bifalla äfven detta,
visas ju benägenhet, utan at därvid något förloras. Frih. von
Essen begärte därföre, at R. o. A. ville bifalla, at Borgmästaren
Bergman och Advocatfiscalen Bromell kunde antagas at
gå deputationen tilhanda.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph: Om det skall
blifva et skäl för R. o. A:s beslut, at tre stånd bifallit en sak,
som han nu ofta hört yrkas, så voro ända til R. o. A:s deliberationsrättighet
därigenom förlorad. Därföre begärte han at få
ventilera öfver frågan. Om plena tilsätta betjeningen uti de
-
Särskilda deputationen.
491
putationen, så kan i händelse af förseelse deputationen icke
skilja sig vid någon af dem utan plenorum samtycke. Hr Leijonmark
ville icke hindra deputationens ledamöter af R. o. A.
at utöfva de rättigheter dem tilkommo, följakteligen för sin
del ej bifalla Prästeståndets i fråga varande extractum protocolli.
Hr Silfverhielm, Adam Friedric, erkände, at
deputationen kan välja sin betjening, men som det vid förevarande
tilfälle gjorde ingenting, ehvad R. o. A. skulle vilja
därom säga, så tilstyrkte han såsom det bästa, at R. o. A. med
bonne grace gå in uti Prästeståndets förslag.
Hr von Post, Friedrich, för at ej uppehålla R. o. A.
eller hindra hufvudsakens fortgång föreslog den utväg, at R.
o. A. förklarar til de andre stånden sig väl icke hafva något at
påminna vid de af Prästeståndet föreslagne personer; men öfverlämnade
til deputationen at sjelf välja sin betjening.
Hr Lindelöf, Carl Adolph, däremot såg ingen lag,
som hindrade Ständers plena at nämna til betjening uti deputationerne,
utan tvärtom måtte de väl göra det uti denna deputation,
därest så vigtige och högst riksvårdande ärender
lära förefalla; och lämnade han hela sitt förtroende til dem,
som Prästeståndet föreslagit.
Hr von Vicken, Johan Evert, förenade sig med
det förslag, Hr von Post sluteligen gifvit. Ty han kunde icke
samtycka til et steg, som framdeles kunde leda til besvärlige
praejudicater.
Frih. von Essen, Fredrich Ulric, förestälte, at
man nödgades gå ifrån allmänne praxis denne gången; ty det
skulle gifva anledning til vidlyftige oredor, som i deputationen
kunde vid första sammanträdet börjas, och därifrån komma
åter til plena med samma fråga, om R. o. A:s ledamöter
vilja välja deputationens betjening men de andre stånden sig
därifrån undandraga, efter deras plena redan valt för dem.
Han anhöll därföre om proposition til bifall på Prästeståndets
extractum protocolli.
Hr von Strokirch, Johan, erkände för sin del såsom
ledamot i deputationen med vördnad det förtroende, som
visades deputationen, och at man ej ville stympa för densamma
rättigheten at sjelf välja sin betjening; men som denne
32—690285
492 1772, aug. 7—12. Särskilda deputationen.
Justering.
deputationen,s göromål lära blifva många och granlaga samt
mycket ifrån densamma väntas, så at skickligt och arbetsamt
folk behöfvas, så förklarade han sig ganska nögd med dem,
som Prästeståndet föreslagit.
Hr Billberg, Fredric Otto: Ehuru han icke ansåg
för ordenteligt, at plena utnämna betjening uti deputationerne,
så gingo han likväl, för at ej uppehålla hufvudsaken, in
med Prästeståndet för denne gången, dock med förbehåll, at
sådant skedde utan at blifva något praejudicat en annan gång.
Frih. Reuterholm, Gustaf, anhöll, at R. o. A. nu
ville foga sig häruti til de andre stånden, ty han önskade högeligen
at med godt förtroende på alle sidor få börja denna deputationens
sammankomst.
Hr Baron och Landtm, gjorde nu proposition: Bifaller
R. o. A., at en deputation må afgå til de andre respective stånden,
som tilkänna gifver, at R. o. A. valt sine ledamöter i den
Särskildta Deputationen; samt därjämte, at R. o. A. icke hafva
något at påminna emot Borgmästaren Bergman och Advocatfiscalen
Bromell, som Prästeståndet utsett at gå samma deputation
tilhanda.
Propositionen besvarades med Ja.
Men Hr von Post, Hr von Vicken och Hr Leij
o n m a r k, ehuru de ej påstodo votering, begärte dock sine
förbehåll emot den sednare delen af propositionen anteknade
uti protocollet.
Hvarefter och som tiden nu redan var långt liden, R. o. A.
åtskildes kl. öfver tu eftermiddagen.
År 1772 den 10 Augusti.
Kl. 4 eftermiddagen sammanträdde efter anslag Höglofl.
R. o. A. in pleno til protocollsjustering, hvarvid uti Hr Baron
och Landtm :s ställe förde ordet Grefve Lewenhaupt, Charles
Emil.
Sedan R. o. A. intagit sine ställen, justerades protocollen,
hällne hos R. o. A. följande plenidagar, nämligen den 11, 15,
18, 22 och 25 Julii sidstledne.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 1/2 til 8 om aftonen.
Justering. Tid för plena.
493
År 1772 den 12 Augusti.
Onsdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
1. Hr Baron och Landtm, påminte R. o. A. angående sitt
redan tagne beslut, at protocollerne uti plena, som därtil om
eftermiddagarne kommo at utsättas, skulle justeras, på det
tiden om mårnarne de vanlige plenidagarne ej måtte därmed
borttagas ifrån andre ärenders afgörande, och hemstälte, at et
sådant justeringsplenum i mårgon förmiddag måtte kunna
blifva anslagit.
Detta samtycktes.
2. Frih. Bunge, Sven: Efter en 14 månaders lång riksdag
fordrade hans angelägenheter at på någre veckor resa
bort, därtil han redan uti Mindre Secreta Deputationen och
Secrete Utskottet, såsom ledamot på bägge desse ställen, erhållit
tilstånd; han ville altså detsamma nu uti Höglofl. R. o.
Ars pleno anmäla och anhålla at få vara borta til den 17 September,
samt at imedlertid hans ställe uti Secrete Utskottet
och Mindre Secreta Deputationen måtte vara honom förbehållit
vid återkomsten.
Detta samtycktes.
3. Hr von Vicken, Johan Evert, i anledning af
tiden, som för plena voro så angelägen til flere sakers afgörande,
påminte, at de såväl som deputationerne något tidigare
måtte anslås om mårnarne, så länge de vackra sommardagarne
ännu varade, åtminstone til kl. 8, ja, om det vore kl. 7.
Han kunde erindra sig de riksdagar, då R. o. A. nyttjat sommarmårnarne
och kl. 6, ja, kl. 5 sammankommit.
At Frih. Bunge anmält sin bortresa uti sitt stånd, funno han
vara i sin ordning och i likhet med hvad uti de andre respective
stånden skedde, hvilket han önskade altid hädanefter
måtte i akttagas, och om någon det försummade, electorerne
hafva rättighet at välja någon annan i hans ställe til den deputation,
där han voro ledamot.
Justerings
utsättande
til eftermiddagen.
Frih. Bunge
begär tilstånd
at
resa bort.
Om tiden til
plenorum
början.
494 1772, aug. 12. Krigsförtjänster. Bondeståndet.
Hr Baron och Landtm.: Hos R. o. A. hade nu under
sommarmånaderne de fläste plena börjat kl. 8 om mårnarne,
förr kunde det ej gärna ske; at han för sin hälsa nödgades
dricka mineralvatten och behöfde någon längre ledighet
ibland om mårnarne, voro orsaken at i dag anslag ej skett förr
än til kl. 9. Det skulle imedlertid vara honom angelägit at befordra,
det häruti måtte ske R. o. A. nöje.
Hr Lagersvärd, Friedrich: Utan at besvära
Landtm, kunde altid plenum bittidare anslås och den äldste
närvarande grefven imedlertid föra ordet, til dess Hr Baron
och Landtm, hunno upkomma.
Sec. Dep:s 4. Hr Baron och Landtm.: Ifrån Secreta Deputationen
denmnTe"- voro inkomne tvänne betänkande angående belöning för
löning för krigzförtjenster; såvida desse röra officerares tour och betjenster"
fordringzrätt, torde mycket däruti finnas, som hos R. o. A.
fordrade at närmare granska; på det de andre respective
stånden imedlertid, och innan det hunno ske, ej måtte afgöra
desse betänkanden, hemstälte han, om icke R. o. A. med en deputation
ville anmoda sine medstånd at låta dem hos sig hvila.
Hr von Vicken, Johan Evert, ville väl ej vara
emot detta; men för ordnings bibehållande borde desse betänkanden
först hos R. o. A. upläsas, at man kände den sak, uti
hvilken R. o. A. låfvade at yttra sig.
Hr Baron och Landtm, påminte, at projectet til en ny
landtmäteriförordning efter R. o. A:s beslut nu i dag först
kommo at företagas; om sedan tiden medgåfvo, skulle desse
betänkanden äfven blifva föredragne.
Hr Jerlström, Carl Friedrich, ansåg för angelägit,
at deputationen nu genast afgår, och kunde i nästa pleno
bägge Secreta Deputationens betänkanden förekomma.
Efter någon ytterligare ventilation samtycktes, at deputationen
genast afsändes och de omrörde Secreta Deputationens
betänkanden i nästa pleno föredragas.
Bondestån- 5. Hr Lagersvärd, Friedrich, påminte, at sedan
dots 0xtr
prot at få R- °- A- utlåtit sig öfver Bondeståndets begäran at få ledamöledamöter
ter af sitt stånd uti Secrete Utskottet, hade Bondeståndet med
a[ SecVtJU*1 et ytterligare extractum protocolli uti samma ämne til R. o. A.
skottet, inkommit; det Högvördige Prästeståndets svar därpå voro redan
genom en deputation R. o. A. communiceradt. Han hem
-
Engelskt läder. J. Kock. 495
stälte, om icke det voro angelägit, at R. o. A. företogo sig det
äfven til afgörande, efter det mycket däruppå ankommo, at
Secrete Utskottet måtte komma til slut med sitt arbete vid statens
reglerande.
Secreteraren feck befallning at inhämta detta Bondeståndets
extractum protocolli.
6. Imedlertid föredrogs Borgareståndets extractum proto- Borgarecolli
af den 22 Julii sidstl., hvaruti föreslås i anseende til den ^^”prot
skada, som garfverier och läderberedningsverken blifvit til- rörande umfogad
igenom minskning i tull- och manufacturfondsafgiften d
på utifrån inkommande engelskt läder, at umgälderne på det- läder.
ta läder måtte sättas på gamla foten enligt 1739 års stora sjötullstaxa
och 1756 års manufacturfondstaxa. Dock at de handlande
förunnas vanlig nederlagsfrihet på sådant inkommande
läder, jämte det at manufacturfondsafgiften borde hädanefter
komma Kongl. Maij :t och kronan til godo.
Frih. Bunge, Sven, förklarade, at om våre garfverier
och läderberedningsverk icke upmuntras, därigenom at högre
afgifter läggas på utländskt beredt läder, lärer de svårligen
kunna i längden bestå. Han tilstyrkte därföre bifall på Borgareståndets
upläste extractum protocolli.
Men flere invände häremot, at lädret redan voro nog stegradt,
nationen hade ej förmåga at mera contribuera til sådane
verks underhåll och läderhandlares öfverflöd, som icke ville
hjelpa sig sjelfve med en drägelig vinst, och begärtes saken
på bordet.
7. Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af den 8 BondestånFebruarii
sidstl., hvaruti ståndet påminner sig Secreterarens pr^om
Johan Köchs förtjenster, i synnerhet då han under 1765 års lagmans
riksdag varit ståndets secreterare och äfven sedermera intils^cr^ltoch.
slutet af år 1769 ledamot uti Kongl. Generaltulldirectionen,
hvarigenom han gjort sig af Riksens Ständers ihugkomst värdig,
och föreslår för bemälte Secreterare, som redan innehafver
hofrättssecreterare tour ifrån den 23 Junii 1762, det må
han hos Kongl. Maij :t anmälas at erhålla lagmans fullmagt
och tour ifrån riksdagens slut, den 15 October 1766, samt njuta
verkelig beställning, då han därtil är sökande.
Hr von Post, Friedrich: Honom föreföllo besynnerligt,
at sedan tvänne riksdagar voro passerade, Bondestån
-
496 1772, aug. 12.
J. Kock.
det ännu ville recommendera til ytterligare befordran och tromans
fullmagt en man, som, då han var ståndets secreterare,
redan i sådan qvalitet erhöll Ständers föreskrift til befordran
och tour; det voro emot all ordning och kunde icke dragas under
Riksens Ständers beslut af den 17 December 1756 angående
deras egen betjening. Äfven föreföllo honom underligt, at
de andra respective stånden befordra alt, hvad de behaga gifva
namn af sin betjening så i Borgare- som Bondestånden. R.
o. A. samtycker därtil men glömmer sin egen. Han trodde det
vara tid at tänka uppå dem, som länge och väl t jent, och at
imedlertid detta kunde hvila.
Hr Baron och Landtm.: Det voro R. o. A. värdigt at tänka
uppå sin betjening och recommendera densamma hos sine
medstånd. Men han trodde, at det snarare skulle utverka deras
benägenhet, om R. o. A. biföllo för Secreteraren Kock än
at uppehålla saken; ty som den redan voro afgjord i tre stånd,
så vunnos därmed icke annat än uppehåll i tiden, som aldrig
kunde få någon behaglig uttydning.
Frih. Grönhagen, Claes Wilhelm, förklarade
sin benägenhet för riddarhusbetj eningen och förmodade, at
de andre respective stånden lära äfven göra dem justiee; därföre
gingo han villigt in uti at bidraga til deras hugnande.
Hvad Secreteraren Kock vidkommo, så ehuru han voro speciel
vän af honom, måste han likväl tilstå, at denne befordringsvägen
för honom icke voro ordentelig, hvarföre han ej
heller kunde vara emot om R. o. A. ville afslå Bondeståndets
extractum protocolli.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph: Af benägenhet
för R. o. A:s betjening trodde han, at om förevarande
extractum protocolli uppehälles, så torde det blifva et compelle
intrare at befordra bifall uppå R. o. A:s föreskrift för sine
betjenter, efter de andre respective stånden taga sig så ömt an
Secreteraren Köchs befordran. Ty om R. o. A. afslår för honom,
torde de andre stånden afslå för R. o. A:s betjening;
men at bifalla voro orättvisa.
Hr Baron örnschöld, Pehr Abraham, ansåg bäst
at bifalla Bondeståndets extractum protocolli. R. o. A:s beredvillighet
häruti kunde ej annat än verka tilbakars benägenhet
för R. o. A:s betjening; at nyttja detta tilfället borde icke för
-
J. Kock. Riksdagens slutande.
497
summas; föreslog altså, om icke R. o. A. ville recommendera
sin Secreterare, som varit i tjenst nu snart 30 år och på 17:de
året R. o. A:s betjent samt af flere yngre til tjenstår blifvit
förbigången, at erhålla cancellieråds fullmagt och tour til befordran,
räknad ifrån denne riksdagens början, för Riddarehusfiscalen
von Schening assessors fullmagt och befordran til
verkeligt assessorsämbete och lön i Kongl. Commercecollegio;
Riddarhuscancellisterne, Assessoren Engelcrantz och Hofjunkaren
von Schönfelt, samt Riddarhusvicekammereraren Kirstein
fullmagter och befordringsrättighet efter enhvars förtj
enst och skicklighet.
Hr de Frietzkij, Claes, tilstyrkte detta och var öfvertygad,
at om R. o. A. bifalla för Secreteraren Koch, så lärer
R. o. A:s recommendation för sin betjening gå fort uti de
andre stånden, och föreslog at, i conformité med hvad Baron
örnschöld projecterat, extracta protocolli til nästa plenum
kunde upsättas.
Häröfver begärtes proposition, som blef gjord, och bifölls
Bondeståndets ofvanberörde extractum protocolli för Secreteraren
Koch samt därjämte, at extracta protocolli med recommendation
för R. o. Ars betjenter til nästa plenum skulle upsättas
at då justeras.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om icke den deputation,
som skulle afgå til de andre stånden, äfven kunde anmäla
detta, hvartil svarades Ja.
8. Anmältes, emottogs och infördes en deputation ifrån Vällofl.
Borgareståndet, 12 personer, anförd af Rådmannen och
Riksdagsfullmägtigen ifrån Stockholm Hr Hochschild t,
som pr[aemissis] pr [semittendis] gaf tilkänna, huruledes
denne långvarige riksdag förordsakat hos Borgareståndet nog
bekymmer; ståndet önskade därföre, at alle möjelige utvägar
måtte vidtagas at befordra et snart slut, hvartil ståndet förmodade
skola bidraga, om visse deputationer, som man kunde
förmoda, at de i det mästa gjort ifrån sig, nu snart kunde sluta
sitt arbete; at ståndet til den ändan beslutit, at Secrete Deputationen,
Bergsdeputationen, Landt- och sjömilitiaeoeconomie-.
Tull-, Fiskeri- och Protocollsdeputationerne til nästa
veckas slut kunde med deras arbeten uphöra och de öfrige deputationer
utom Secrete Utskottet och den öfver Nordencrant
-
En deput.
från Borgareståndet
om riksdagens
sluts
påskyndande.
498 1772, aug. 12.
Deputationerna.
ziske upgifterne förordnade Särskildte Deputationen til denne
månads slut; at deputationerne tidigare om mårnare sammankomma
och äfven om eftermiddagarne, och at arbetet på
alla ställen hvad möjeligt är påskyndas.
Deputationen besvarades af Hr Baron och Landtm, och
afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Flere begärte proposition uppå hvad af det Vällofl. Borgareståndet
blifvit proponerat, men af andre svarades härtill Nej,
i förmodan at Borgareståndet häröfver lärer afgifva något extractum
protocolli, hvilket först borde upläsas, innan något
kunde resolveras.
Hr von Vicken, Johan Evert: Som elector kunde
han icke undgå at anmäla de klagomål, han hört ifrån flere
deputationer, at R. o. A:s ledamöter altid sent, merändels til
litet antal och ej sällan aldeles icke upkomma, så at arbetet
ofta i brist af Adel måste afstadna; at hrr electorerne begärt
ifrån deputationerne förtekningar på de frånvarande ledamöter
för at kunna remplacera dem, men at äfven sådane dels
ofullständige, dels aldeles inge upkommit. Om riksdagen skall
slutas, så måste mera hog til arbete upväckas och de frånvarandes
ställen med flitige ledamöter besätt jas.
Hr Baron och Landtm, intygade, at han uti Hrr Talemännens
sammanträde hört detta omtalas; han kunde altså
ej undgå at hos samtelige af R. o. A., som uti någon deputation
voro ledamöter, anhålla, at de ville gripa sig an och vara
mera tilstädes.
Hr Alströmer, Patrick: Såsom ledamot i Handelsoch
manufacturdeputationen försäkrade han, at uti den deputationen
icke trutit ledamöter, at de ständigt varit tilstädes
och at allenast tvänne vacancer gåfvos.
Hr de Frietzkij, Claes, intygade, at uti Bancodeputationen
icke trutit ledamöter, utan at de flitigt varit tilstädes
och på de utsatte timarne efter anslaget sammankommit,
äfven enligt Riksdagsordningen förenat sig angående böter
för den, som sent kommit tilstädes.
Hr de Frietzkij anmälte äfven, at han behof de på en tre,
högst fyra veckor resa bort, och begärte R. o. A:s samtycke
därtil, som han det redan uti Secrete Utskottet och Bancodeputationen
erhållit, så at hans rum imedlertid därstädes ej
Sekreta utskottet.
499
blefve remplaceradt.
Hvilket beviljades.
Hr Baron och Landtm, gaf tilkänna, at Hr Krigsrådet
Wadenstierna äfven utbad sig R. o. A:s låf at på samma vilkor
resa utur staden för någre veckor, som bifölls.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph, erhindrade
härvid, at Riksdagsordningen och Riddarhusordningen voro
tilräcklige; när en ledamot behöfde resa, anmälte han det uti
sin deputation, och när han därstädes erhållit tilstånd, voro
det alt nog. Hvarföre skulle man nu införa en ny ordning och
lägga flere band uppå sine ledamöter. R. o. A. hade intet underhåll
utan lefde för egen kostnad, det voro ej at tvinga dem
flere månader och år at aldeles abandonera deras enskildte
och egit; en annan sak voro med de andre respective ståndens
ledamöter, som af sine committenter hade dagtractamente.
Men härtil svarades, at de, som fått R. o. A:s förtroende at
sitta uti någon deputation, borde vara tilstädes, annars kunde
man uti deras ställen sätta dem, som hade hog at arbeta och
at svara til förtroendet.
9. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den 25
Julii sidstl., hvaruti ståndet åter yrkar sin redan anmälte begäran
at af sine ledamöter få 25 uti Secrete Utskottet.
Hr Baron och Landtm, berättade, at sedan Secrete Utskottet
funnit nödigt til begrafnings- och kröningshjelpens
reglerande kalla til sig någre deputerade af det Hedervärde
Bondeståndet, så hade Bondeståndet genom extracta protocolli
den 25 April och 5 Junii begärt at få 25 af sine ledamöter
uti Secrete Utskottet. R. o. A. hade väl den 27 Junii sidstl. häröfver
yttrat sig, det R. o. A. förmodar, at Secrete Utskottet
icke lärer underlåta vid den indragning eller besparing i staten,
som kan röra de med Allmogen ingångne contracter, at
inhämta Hedervärde Bondeståndets deputerades utlåtande
däröfver, uti hvilket yttrande det Högvördige Prästeståndet
och Vällofl. Borgareståndet instämt men Bondeståndet nu
med detta sednare extractum protocolli af den 25 Julii ånyo
inkommit. Hos det Högvördige Prästeståndet är detta sednare
extractum protocolli redan afgjordt på det sättet, som ståndet
genom en deputation hos R. o. A. den 29 Julii det munteligen
tilkänna gifvit, och tycktes som hade Prästeståndet til någon
Bondeståndets
extr.
prot. om
ledamöter
i Secr. Utskottet.
500 1772, aug. 12.
Krigsförtjänster.
del med Bondeståndet ingått, ehuru Hr Baron och Landtm, ej
så noga kunde påminna sig sj elfve ordalagen, efter därom
ännu icke något skrifteligt til R. o. A. inkommit.
Frih. von Essen, Friedrich, hemstälte, om icke
det voro angelägit at höra Prästeståndets påskrift, innan R. o.
A. togo något beslut, och därföre den deputation, som nu kommo
at afgå, få i commission at uti Prästeståndet begära denne
påskrift.
Detta samtycktes.
Som nu de herrar voro anteknade, hvilke uti deputationen
skulle afgå at hos de andre stånden anmäla de af R. o. A. beslutne
ärender, så upropades de nu, och voro:
Grefve Lewenhaupt, Charles Emil,
Frih. Friesendorff,
Hr Sneckenberg,
Hr Elgenstierna,
Hr Hägerflycht,
Hr Palmfelt,
Hr Klingenstierna,
Hr von Vicken,
Hr Gyllenpalm,
Hr von Echstedt.
Hr von Vicken, Johan Evert, förbehölt sin mening
til protocollet, at han icke kunde samtycka til den begäran,
at Secrete Deputationens betänkande om krigzförtjenster
och utvägar til förekommande af klagomål öfver prejudice
måtte hos de andre stånden få hvila, innan desse betänkanden
voro hos R. o. A. upläste; dock ville han ej hindra, at ju deputationen
måtte afgå.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, gaf vid handen, at
ännu felades et uti det sednare betänkandet åberopadt särskildt
votum, så at acten ej kunde läsas, förr än det äfven
inkommit. Hvilket kunde blifva et skäl til det begärte anstånd
med saken; och tilläde, det han af skriften Dagligt Allehanda
sedt i Prästeståndet vara föredragit et memorial af en dess ledamot
Bundi angående befordran för Capitainen vid Helsinge
Regementet Pontelin; men som det ej til R. o. A. inkommit, så
anhöll han, at deputationen måtte begära detta memorial.
Donner. Landshövdingeämbetet i Västerås.
501
Detta samtycktes.
Hr Bergenschöld, Carl: Sedan Borgareståndet påmint
om riksdagens slut, blifver nödigt, at Bevillningzdeputationen
sättes; därom kunde äfven deputationen påminna.
Men härtil svarades af flere med Nej; härom borde närmare
öfverläggas.
Deputationen afgeck nu och feck i commission at begära uti
samtelige stånden, at det generelle betänkandet om krigzförtjenster
och befordringar måtte hvila.
2:o. Uti Prästeståndet begära del af ståndets svar på Bondeståndets
sednare extractum protocolli af den 25 Julii angående
deltagande uti Secrete Utskottet.
3:o. At få del af det memorial, som Hr Bundi uti ståndet
ingifvit angående Capitaine Pontelins tour och befordringzrätt.
10. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 30
Junii sidstl., hvaruti tilstyrkes, at Secondmajoren vid Helsinge
Regementet Johan Donner, som för krigzförtjenster erhållit
majors fullmagt och tour ifrån den 18 December 1761,
måtte, jämte bibehållande af sin vundne maj or stour från den
18 Dec. 1761 och rättighet at därifrån befordras i sin ordning
til öfverstelieutenant, äfvenväl få njuta transporträttighet vid
yppande af första premier- eller secondmajorsvacance inom
Stralsundske regementerne, då han fullgör, hvad reglementet
om accorder stadgar, hälst som vid desse regementer en premier-
och tvänne secondmajorer befinnas yngre än Donner.
Detta begärtes på bordet.
11. Sedan den 26 October sidstl. år blifvit upläst Borgareståndets
extractum protocolli af den 12 October nästföregående
af innehåll, at med bortgifvandet af det ledigt blefne Vesterås
län må anstå, til dess Riksens Ständer hunnit närmare
utlåta sig, huru med den samma embete tillagde lönen må förhållas
hädanefter; hvar jämte Borgareståndet äfven beslutit,
at de ledige varande advocatfiscalssysslor i alle tre rikets Hofrätter
i anseende til något förslag, huru med desse embeten
framdeles förhållas må, skulle tils vidare lämnas obesatte; så
föredrogs nu et af Riksdagzfullmägtigen för Vesterås Rådmannen
Jonas Schenström ingifvit memorial, hvaruti han anmäler,
det länets omständigheter fordra at med en landshöf
-
Secr. Deput:s
bet.
om befordringztour
för Major
Donner.
Rådmannen
Schenströms
memorial
om landshöfdingeembetets
besättjande
i Vesterås.
502 1772, aug. 12. Lantmäteriförordningen.
dinge blifva försedt efter åtta månaders väntan, och anhåller,
at denna inhibition måtte återkallas.
Detta memorial bifölls.
Hr von Post, Friedrich, anhöll väl, at R. o. A., som
icke ännu yttrat sig öfver Borgareståndets extractum protocolli,
ville uti den sednare delen, som angeck advocatfiscalssysslorne
i Hofrätterne, äfven så begå, at den til deras återbesättjande
gjorde inhibition måtte uphäfvas, hälst han, som
voro ledamot i Kongl. Svea Hofrätt, nogsamt kunde intyga,
huru angelägit det voro för Kongl. Maij :ts och kronans tjenst,
at denne syssla åter blifver besatt.
Men härtil svarades af flere Nej, och at denne fråga fordrade
en närmare öfverläggning; blef altså endast Rådmannen
Schenströms memorial bifallit och det öfrige hvilade på bordet.
Oeconomie- 12. Företogs til afgörande Oeconomieförordningzdeputafdeput°s
be-"^onens betänkande af den 6 April sidstl., som den 3 därpå
tänkande följande Junii hos R. o. A. blifvit upläst, tillika med project
landtmäteri-til en förnyad landtmäteriförordning, och då blifvit til närmaförordning.
re öfverseende lämnat någre af R. o. A. utnämde deputerade,
och hvaröfver desse herrar deputerade sig nu yttrat.
R. o. A. lät sig hvarje § föreläsas samt deputerades anmärkningar
därvid och yttrade sig däröfver på följande sätt.
1 §. Om et landtmätericontoirs inrättning.
Bifölls.
2 §. Om contoirets ledamöter och betjening.
Bifölls.
3 §. At contoir et, som får namn af Generallandtmätericontoir,
lyder under Kongl. Maij :t, Kongl. Kammarcollegium, och
i det, som angår geographiske mätningarne, under Kongl.
Cancelliecollegium.
Bifölls.
4 8. Om ordningen i contoiret med chartor och acter.
Bifölls.
5 §. Om sättet at utur contoiret få låna chartor.
Bifölls.
6 §. At en kammarråd har upsyn, det alt af handlingar och
instrumenter är i ordning.
Bifölls.
Lantmäteriförordningen.
503
7 §. At contoiret bör revidera och jämföra landtmätarnes
ingifne chartor.
Bifölls.
8 §. Om chartor finnas felagtige, huru förhållas skall.
Bifölls.
9 §. At öfverdirecteuren kan infordra conceptchartan och
inkalla landtmätaren.
Bifölls.
10 §. At skattläggningschartor öfverses och insändas til
Kongl. Kammarcollegium med memorial.
Bifölls.
11 §. At contoiret bör författa och utgifva geographiska
chartor.
Bifölls.
12 §. At enhvar får emot lösen chartor öfver byar, heman
och andre ägor men ej geographiska, förrän de i koppar äro
stuckne at utgifvas.
Bifölls.
13 §. At öfverdirecteuren äger general upsigt öfver lantmätare
och contoirets betjening.
Bifölls.
14 §. Äfven öfver justeringen af mått och vigt och erhålla
landtmätarne betalning för mål och vigters justering efter den
här utsatte taxa.
Bifölls.
15 §. öfverdirecteuren får på rikets kostnad göra resor til
landsorterne och efterse, om landtmätarne göra sine skyldigheter.
Bifölls.
16 §. At öfverdirecteuren bör svara på landtmätarnes förfrågningar
och lämna dem laglig embetes handräckning.
Bifölls.
17 §. At öfverdirecteuren är skyldig til riksdagarne afgifva
riksdagsrelation.
Den i slutet af samma § införde mening, at öfverdirecteuren
borde vid denne relation bifoga projecter til författningar
om landsculturens uphjelpande m. m., föreslog deputerade
böra gå ut såsom mindre hörande til en förordning om landtmäteriet.
504 1772, aug. 12. Lantmäteriförordningen.
§ bifölls med det af hrr deputerade föreslagne undantag.
18 §. At då något nytt instrument vid contoiret eller provinciecontoret
betarfvas, något gammalt fordrar lagning eller
contoir shuset [s] reparation, anmäles det hos Kongl. Maij :t
genom Kammarcollegium.
Bifölls.
19 §. At öfverdirecteuren får ifrån Kongl. Maij :t, collegier
och embetsmän svar på de bref, som från honom ankomma.
Bifölls.
20 §. Angående de embeten vid landtmäteriverket, hvartil
öfverdirecteuren äger at föreslå.
Härvid anmärkte deputerade, at de orden inom landtmäteriet
borde gå ut och i stället efter Regeringzformen föreslå.
Hvarigenom det, som i slutet af § angående personers flit
och skicklighet, som af öfverdirecteuren tilsättas, såsom öfverflödige
äfven kunde uttagas.
Detta bifölls, så at § gillades med den föreslagne ändring.
21 §. At öfverdirecteuren vid befordringar rättar sig efter
förre eller hädanefter utkommande stadgar.
Bifölls.
22 §. Angående deras beskaffenhet, som af öfverdirecteuren
kunna få befordran eller til befordran föreslås.
Bifölls.
23 §. Angående landtmätares och de examinerades tour.
Bifölls.
24 §. Angående at ingen vice landtmätare får på egit ansvar
til tjenstgöring förordnas.
Bifölls.
25 §. At öfverdirecteuren äger förordna vicarius, då ordinarie
landtmätaren af sjukdom eller laga förfall är hindrad.
Bifölls.
26 §. At den til tjenstgöring förordnade landtmätaren bör
inför landshöfdingen i orten aflägga sin tro- och huldhetssamt
embetsed, innan han sysslan tilträder.
Bifölls.
27 §. Öfverdirecteuren af lägger densamma inför Kammarcollegium.
Bifölls.
Lantmäteriförordningen.
505
28 §. Angående landtmätarnes instrumenter.
Bifölls.
29 §. At landtmätaren emottager af landshöfdingen i orten
befallning til sine sysslor.
Bifölls.
30 §. At ansökningar om storskiftsdelning böra ske hos.
landshöfdingen i orten.
Bifölls.
31 §. Äfven om ägodelning och förre delningars öfverseende.
Bifölls.
32 §. At landshöfdingen ej utfärdar sådane remisser til
andre landtmätare än dem, som hafva kronans lön.
Bifölls.
33 §. At landtmätaren bör verkställa remisserne i den ordning,
som de ankomma.
Bifölls.
34 §. At ej andre än landtmätare måge förrätta storskiftsdelning,
så framt ej alle delägare annorledes åsämjas.
Bifölls.
35 §. Om terminen til landtmätareförrättningar, at därmed
förhålles efter 11 cap., 4 §, Rätteg.b.
Bifölls.
36 §. At frånvarande jordägare njuta til landtmätareförrättning
stämmotid efter lag samma.
Bifölls.
37 §. Angående böter för jordägare, som vid landtmätareförrättningar
sig ej inställer.
Härvid anmärktes, at böterne icke borde utexsequeras allenast
på landtmätarens requisition, utan tillägges närvarande
byagrannars.
Med denne tilläggning bifölls §.
38 §. Angående huru sådane uttagne böter måtte återvinnas.
Bifölls.
39 §. Angående landtmätarens rättighet at lega handtlangare
för uteblefne och motvillige delägare, som af dem måste
lönas.
Bifölls.
506 1772, aug. 12. Lantmäteriförordningen.
40 §. Angående landtmätarens skyldighet at hos vederbörande
begära krono-, regements-, consistorii- eller annan fullmägtigs
för publiqt verk närvarelse, när efter lag sådant vid
förrättningen bör vara.
Bifölls.
41 §. Om landtmätarens böter, som försummar en utsatt
förrättning.
Härvid hade deputerade gjordt den tilläggning efter orden
20 d:r s:mt vara förfallen nemligen, hvilke böter byagrannarne
af landtmätarens arfvode kunna innehålla och i räteriet
deponera til återvinnings sökande för landtmätaren, på sätt
38 § förmår.
Detta tillika med det öfrige i § gillades.
42 §. Angående tiden då landtmätaren må sine sysslor förrätta.
Bifölls.
43 §. At tvänne af nämden böra attestera landtmätarnes
förrättningar vid delningar, taxeringar och öfverenskommelser.
Vid denna § hade deputerade til besparing för delägare satt
tvänne gode män i stället för nämdemän.
Hvilket af R. o. A. gillades tillika med §.
44 §. At landtmätare med delägare först tager ägorne i ögnasigte,
som skola mätas eller delas, innan han börjar arbetet.
Bifölls.
45 §, 46, 47 §§. Angående hvad landtmätare vid mätningar
böra iakttaga.
Bifölls.
48 §. Stadgar, at de byar i Sverige, som endast begärt storskiftsdelning
i åker och äng, erhålla det, men rågångarne omkring
utmarken böra med detsamma upgås och affattas.
Härvid hade deputerade tillagt: så framt de icke förut äro
ostridige och på charta uptagne.
Som jämte § bifölls.
49, 50, 51, 52 §§ alt om landtmätarnes skyldigheter och göromål
vid mätningar samt om alnemåtten, tunnemål och vigten
biföllos.
Lantmäteriförordningen.
507
53 §. Angående delningsgrunderne och hur delägare därom
böra förenas.
Härvid hade deputerade efter orden passas tilsammans med
en bättre, på det andre etc. etc. tillagt: Och må väl solskifte
eller tomter nes belägenhet följas, om det beqvämligen ske
kan; men så vida jämngodheten är det förnämsta, som sökas
bör, så måste den altid utan afseende på solskifte befrämjas,
som på byagrannarnes öfverenskommelse må ankomma. Men
åsämjas dem ej, må genom lottning utrönas, i hvad ordning
hvars och ens lott läggas skall. Hvarförutan, om efter lottning
någon del i skiftet finnes til jordart och läge af den beskaffenhet.
Hvaremot alt det, som ifrån åfvanberörde orden passas
tilsammans med en bättre på det andre, går ut intil orden at
den genom arbete ej kan göras lika god etc. etc. och at § slutas
med de orden må tilläggas.
Den sidste meningen, då alle jordägare därom åsämjas, går
aldeles ut.
Hr von Post, Friedrich, förklarade, at deputerade
gjordt denne ändring uti §, på det at 1765 års förordning och
hvad där stadgas om solskifte och hvad allmänna lagen bjuder,
icke måtte aldeles uphäfvas.
Efter någon öfverläggning bifölls § med de af deputerade
föreslagne ändringar.
13. Ankom, anmältes och emottogs en deputation ifrån det
Högvördige Prästeståndet, 8 personer, anförd af Probsten Magister
Lindblom1, som pr[semissis] pr[aemittendis] anmälte,
at ståndet instämt med Borgareståndet däruti, at til befordran
af riksdagens slut Secrete, Bergs-, Fiskeri-, Landtoch
sjömilitiaeoeconomie-, Tull- och Protocollsdeputationerne
måtte med nästa veckas slut uphöra och de öfrige gifva uti
plena tilkänna, huru mycket af deras arbete kan återstå, då
ståndet sig angående deras arbetes uphörande ville utlåta.
Äfven öfverlämnade han et Prästeståndets extractum protocolli,
innehållande föröfvade olagligheter vid Prästerskapets
riksdagsmansval, hvilket til bifall hos R. o. A. recommenderades.
Hr Baron och Landtm, besvarade deputationen med löfte
at desse ärender hos R. o. A. föredraga, då han ej tviflade
1 Skall enligt Borgarståndets protokoll vara: Olof Lindbom.
33—690285
Deputation
från Prästeståndet.
508 1772, aug. 12. Lantmäteriförordningen.
om R. o. A:s beredvillighet at häruti förena sig med det Högvördige
Ståndet.
Afträdde däruppå ledsagad efter vanligheten.
Häruppå fortfors med projectet til landtmäteriförordningen
och fölgde i ordningen
54 §. Angående protocoll, som öfver förrättningen och delägarnes
öfverenskommelse landtmätaren bör författa, som af
honom, dem och tvänne nämdemän bör underskrifvas.
I stället för nämdemän hade deputerade föreslagit tvänne
gode män, hvilket tillika med det öfrige af § R. o. A. biföll.
55, 56 och 57 §§ innehöllo ytterligare, huru landtmätare vid
mätningar och delningar hade at sig förhålla.
Rifölls.
58 § angeck ersättning, som den borde erhålla, som vid
delningen fått på sin del sämre häfdade ägor.
Hrr deputerade hade funnit denne § behöfva nog jämkning
i anseende til flere däruti införde omständigheter, som skulle
göra förordningens verkställighet svår, om icke omöjelig, och
därföre projecterat samma § på följande sätt, nämligen:
Om vid storskiftsdelning i en by skulle finnas någon grannes
ägor vara så illa häfdade, at de icke kunna svara emot
andre grannars väl häfdade jord, bör, innan delning eller lottning
för sig går, byamännen öfverenskomma eller tvänne gode
män utstaka, om och huru mycket i ersättning bör gifvas i
gödsel eller arbete för hvarje således illa häfdad jord; hvilken
ersättning strax bör komma den til godo, som får det sämre
skiftet, och den missnögde vid häradsrätten söka rättelse, om
han sig därtil befogad finner. Hvilket äfven om den så kallade
stubbejorden bör förstås; men sedan lottning och delning för
sig gått, må ingen ersättning sökas och fås, då den förut icke
utstakad är.
Denne förändrade § bifölls.
59 § bjuder, at landtmätare ej måge göra andre än storskiftesdelningar
och icke hafva afseende på hittils faststälte
tegeskiften.
Rifölls.
60 § handlar om skogsdelning. Uti denna § stadgas, at den,
som fått i stället för afbrukad mark skog, bör få skogsmark
til afbrukning på 5, 6, högst 10 år. Men hrr deputerade hade
Lantmäteriförordningen.
509
i stället tilstyrkt de orden högst 20 år, alt som återväxt kan
förväntas och byagrannarne öfverenskomma.
Denne förändring bifölls.
61 § angeck storskiftsdelningarne i Österbotten och Finland,
som bifölls.
62 §. Angående landtmätarens conceptcharta och beskrifning
öfver densamma.
Bifölls.
63 §. Huru förfaras skall, om jordägarne ej öfverenskomma,
då delningen går til domaren.
Härvid hade deputerade tillagt, at landtmätaren vid tinget
bör vara närvarande.
Denne tilläggning bifölls och i öfrigt hela §.
64, 65, 66, 67 §§ handlade om när delningsförrättningar göras
stridige och komma til domaren, huru därmed förfaras
må.
Hvilke biföllos.
68 § innehöll, huru förfaras må, när landtmätaren sig förser
uti sine göromål med väld, vårdslöshet eller okunnighet
och at Kammarcollegium däröfver dömmer.
Denne § hade hrr deputerade funnit således böra rättas, at
domaren i orten bör afgöra om landtmätarens embetsfel, dock
at Landtmätericontoiret får sig förut yttra, och det inom nästpåföljande
ting, samt at contoirets uteblifvande sedan ej bör
hindra sakens afgörande hos domaren.
Frih. Reuterholm, Gustaf, var nögd med denne
tilläggning och önskade, at alle kryphål måtte tillstoppas för
den, som vill söka undanflykter til sakens utdrägt.
Hr Göös, Lor entz, påminte vid förändringen, at han
icke kunde finna sig uti at sätta landtmätaren under tingsrättens
jurisdiction.
Hr Fahnehielm, Pehr Georg, lade härtil, at följden
kunde blifva, då Kongl. Kammarcollegium hade högsta
upsigten öfver landtmäteriet, at Kammarcollegii göromål
kommo under domarens bepröfvande.
Hr Lagerberg, Lars, däremot gillade hrr deputerades
förändring. Den fattige hade svårt at längst ifrån sin hemort
söka rättvisa i Stockholm uti et kongl, collegium men kunde
lättare befordras därtil genom domaren i orten.
510 1772, aug. 12. Lantmäteriförordningen.
Dep. från
Borgareståndet.
Hr von Strokirch, Johan, tilstyrkte ock, at det
måtte blifva i domarens hand, som, utom det at han såsom
vistande i orten bäst kände sakens närmaste beskaffenhet, äfven
kunde iakttaga, hvad til processen hörde, och lämna den
oskyldig befundne reconvention.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, var åter af den tankan,
at desse mål lättast och ordenteligast af Kammarcollegium
afgöras, där kammarfiscalen emot en sådan landtmätare
å embetes vägnar borde föra action. Vid häradsrätt finge man
aldrig slut.
Hr von Post, Friedrich, föreställe däremot, at
kammarfiscalen äfvensom Kammarcollegium voro så öfverhopade
med flere göromål, at snarare drages där saken i vidlyftighet
än hos domaren vid tingzrätten, hälst då målsägare
ej kunde infinna sig i Stockholm at drifva på sakens slut.
Efter någon ytterligare discourse bifölls omsider § på det
sätt, som deputerade densamma förändrat.
14. Nu anmältes, emottogs och infördes en deputation ifrån
det Vällofl. Borgareståndet, 8 personer, anförd af Grosshandlaren
och Riksdagsfullmägtigen för Stockholm Brande [n]-  b u r g, som pr[aemissis] pr[aemittendis] anhöll, om R. o. A.
ville låta anstå med at afgöra Bondeståndets extractum protocolli
angående fri införssel af spannemål och salt, til dess
Borgareståndet hunnit med sine påminnelser därvid inkomma.
Detta utlåfvades af Hr Baron och Landt m., hvarefter
deputationen afträdde, ledsagad på vanligt sätt.
Häruppå fullföljde R. o. A. med öfverläggning angående
den föredragne landtmäteriförordningen, och följde i ordningen
69
§, som innehöll, at efter slutade förrättningar landtmätaren
bör til första ting året därefter insända conceptchartorne.
Den jordägare, som med förrättningen ej åtnöjes, vare
ock skyldig sine grannar til samma ting inkalla, äfven 14 dagar
förut at genom närmaste kronobetjent gifva landtmätaren
sitt missnöje tilkänna, som då utan annor stämning vid 50 d:r
s:mts vite är skyldig at sig infinna, dock ej som part utan til
uplysning, såframt ej klander emot förrättningen anmäles.
Vid denne § hade deputerade efter de orden dock ej som
Lantmäteriförordningen.
511
part tillagt de orden: såframt ej deri med delningen missnögde
honom för fel i förrättningen vill tiltala.
Härom upkom någon öfverläggning, i det en del trodde, at
landtmätaren eller åtminstone den, som updragit och ritat
chartan, borde vid tingsrätten sig infinna. Men af andre däremot
vistes, at det för en landtmätare, hvars göromål voro så
månge och fordrade hans närvaro på så månge ställen, icke
låto sig göra at vid alle ting uti länet, där han kunde hafva
chartor inlämnade, sig infinna utan at försumma sine öfrige
göromål. R. o. A. förenade sig likväl til slut därom, at § vore
tydlig, och med hrr deputerades åfvanberörde tilläggning blef
den gillad.
70 §. Hvaruti förklarades, at den delägare, sorn försummade
at til föreskrefen tid, som förra § utsatte, sine grannar
instämma och landtmätaren sitt missnöje tilkänna gifva, hade
sedan sin talan förlorat. Den föregående 69 § och denna 70 §
skulle därföre altid vid slutad förrättning af landtmätaren
för grannarne upläsas och sådant af de tilkallade nämdemän
vid slutet af förrättningsprotocollet skrifteligen intygas; blef
bifallen allenast med den förändring, at i stället för ordet
nämdemän sattes de tilkallade gode män.
71 § föreskref tiden, då häradsrätten borde desse ärender
företaga, nämligen första eller andra tingsdagen.
Härvid hade deputerade tillagt, sedan intekningar och upbud
samt brottmål äro förbi; hvartil Hr von Post säde
dem hafva haft skäl af allmänna lagen, sorn stadgar, at sådane
mål först skola företagas.
Frih. Reuterholm, Gustaf, erkände väl, at allmänna
lagen redan utsatt, hvilke ärender vid tingsrätterne först
skola förekomma, nemligen upbud och intekningar, sedan
brottmål; men då intekningar och upbud äro förbi, så finnes
mycket folk, hvilke vid tingzstället måste uppehålla sig för at
afbida tingzrättens beslut öfver landtmäteriförrättningar och
försumma sine arbeten, oftast både dem och landet til skada.
Däremot äro delinquenter redan häftade, de hafva ingenting
at försumma, om de skulle vänta en dag längre.
Hr von Strokirch, Johan, instämde häruti. Mycken
Allmoge kommo til tinget för desse saker och förspillde
dagsverken; därföre vöre bäst at bifalla § oförändrad.
512 1772, aug. 12. Lantmäteriförordningen.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph, däremot ansåg
rådligast at icke ändra lagen. Fångar kostar kronan hvar dag
de hållas fängslige. Det angelägnaste voro at vårda allmänna
säkerheten och til skyndesamt straff befordra dem, som däremot
bryta.
Men Frih. Reuterholm med flere insisterade, at §
måtte blifva oförändrad, och begärte proposition, som blef
gjord, och § bifallen.
72 § innehöll, at domstolen vid samma tilfälle borde sig
utlåta, om landtmätaren vid sin förrättning gjordt sig förtjent
at under tiltal ställas, eller om delägarne til någon rättegångs
anställande varit befogade eller ej, samt i sednare händelsen
pligtfälla dem ifrån 5 til 20 d:r s:mts böter.
Frih. Reuterholm, Gustaf, kunde icke godkänna
denne §. Det fria svenska folket voro nog satt under embetsmannens
välde; han bad, at icke detta måtte blifva en til ökning
uti tvånget och lämnas til domarens behag, hvem han
ville pligtf älla eller ej.
Hr von Strokirch, Johan, erkände väl, at domaren
kunde missbruka sitt embete, men så hände oftare, at parter
missbruka lag och kunde äfven göra det i sådane mål som desse,
begynna en rättegång sins emellan och emot landtmätaren
för at hindra, det hans delning ej måtte gå i verkställighet.
Därföre är denna § nyttig, och han tilstyrkte, at den måtte,
til at bibehålla reciprocité emellan domare och parter, blifva
gillad.
Härmed instämde Hr Nordenschöld och Hr Leijon
a n k a r.
Men Hr Lindelöf påstod, at allmänna lagen gåfvo domare
nog tilfälle at pålägga rättsökande böter för rättegångsmissbruk,
hvilket en elak domare kanske mera nyttjade, än
uti en fri nation borde tålas, ofta til medborgares förtryck;
skulle denna myndighet nu ökas, kunde en orättvis domare
ännu gå längre.
Flere instämde med Hr Lindelöf däruti, at § borde gå ut på
det skäl, at förut i denne förordning finnes projecteradt och
stadgadt, huru förfaras skall, då sakägare ej åtnöjas med
landtmätareförrättningen, och denne § i anseende därtil kunde
synas medföra en contradiction, men allmänna lagen nog
-
Lantmäteriförordningen.
513
samt lämnar en domare rättighet at med böter och straff belägga
en trätgirig part eller vrångvis landtmätare.
Proposition gjordes i anledning häraf och bifölls, at § aldeles
går ut.
73 § innehöll, at domaren utan minsta tidsutdrägt borde
vid 100 d:r s:mts vite afdöma alle sådane delningstvister.
Vid denna § påmintes, at den borde jämkas efter förändringarne,
sorn R. o. A. redan vid 64 och 65 §§ funnit för godt
at göra. I öfrigt bifölls §.
74 §. Om förmåner för den, som upodlar delad mark.
75 §. Om förmåner för upodling på förmedlade heman, sedan
de blifvit afmätte och skattlagde.
76 §. Om landtmätarens göromål vid rågångstvister, hvarom
äfven
77, 78, 79 och 80 §§ handlade, samt huru vid domstolen
därmed förfaras bör.
Biföllos.
81 § stadgar, at öfverenskommelser, som ske jordägare
emellan inför landtmätaren, böra af de närvarande nämdemän
såsom vittnen underskrifvas, uti landtmätarens protocoll
införas och för oryggelige anses. Denna § bifölls, allenast at i
stället för nämdeman sättes gode män.
82 § innehöll, at vid härads- och lagmanssyner bör landtmätare
vara tilstädes och sin skriftelige berättelse til protocollet
ingifva. Vid denna § hade deputerade tillagt, angående
berättelsen, om synerätten det äskar.
Hr von Strokirch, Johan, gillade tilläggningen,
på det ej saken genom landtmätarens drögsmål måtte annars
uppehållas.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, ansåg landtmätarens
berättelse oumgängelig för synerätten, innan den kunde
döma. Domare kunna vara okunnige om belägenheten, äfven
bögde för orättvisa; men landtmätaren bör bäst känna beskaffenheten
af det, som tvistas om.
Hr von Nackreij, Olof: Landtmätaren är tilkallad
för at afmäta det omtvistade men icke för at döma. Altså har
han ingen berättelse at göra, om domaren den ej behöfver.
Dessutom påminte han, at den landtmätare, öfver hvars förrättning
klagomål gifvit anledning därtil, at rätten dömt til
514 1772, aug. 12. Lantmäteriförordningen.
syn, icke bör kunna vara tilstädes vid synen för at decidera
något; det stridde emot 1761 års förordning och skulle gifva
anledning til månge vidlyftigheter, om landtmätare vid synerätten
blefve en oumgängelig person. Han tilstyrkte altså, at
tiläggningen måtte bifallas.
Detta yrkades af flere, proposition blef altså gjord och §
med tilläggningen bifallen.
83 §. Om landtmätarens skyldighet vid skattläggningar.
84 §. Om hans skyldighet at aftaga städer, deras ägor, torg,
gator, qvarter och tomter.
85 §. Om landtmätarens skyldighet vid geographiske mätningar.
86 §. Om den generelle chartan öfver riket.
87 §. Huru landtmätaren bör afmäta landsvägarne.
88 §. At denne landsvägsmätning bör börjas ifrån gränseorterne.
89 §. Om den granlagenhet, som vid vägarnes mätning
iakttagas bör.
90 §. At under mätningen åtminstone hvarannan dag kedjorna
böra justeras.
Dessa §§ biföllos oförändrade.
91 §. At til detta geographiske behof landtmätarne vid
storskiftsdelningar med mera böra uprätta oeconomiske beskrifningar
öfver hvar by, heman och gård, sorn aftages, efter
det formulair, som Landtmätericontoiret dem tilställer.
Vid denna § hade hrr deputerade tillagt, at desse beskrifningar
böra genom kronobetjenters försorg i allmän sockenstuga
upläsas.
Med denne tilläggning bifölls §.
92 §. At beskrifningarne uti Landtmätericontoiret böra ingifvas
och där i ordning hållas och förvaras.
Bifölls.
93 § bjuder, at landtmätaren bör afmäta och i storskifte
lägga militiaeboställen.
Bifölls.
94 §. At landtmätaren bör hålla daglista öfver sine förrättningar
ifrån våren til hösten.
Bifölls.
95 §. At landtmätaren om vintren bör renovera sine char
-
Lantmäteriförordningen.
515
tor, så at han til den 1 Maji kan hafva färdigt såväl de chartor,
jordägarne emot lösen begära, som de, hvilke til Landtmätericontoiret
böra insändas; äfven protocoller och beskrifningar.
Härvid hade deputerade föreslagit den ändring, at jordägarne
borde få sina chartor förr än den 1 Maji året därpå.
Frih. Reuterholm, Gustaf, förmente, at desse
chartor för jordägarne borde vara färdiga at til dem utlämnas
emot lösen til den 1 Januarii följande året.
Med denne förändring bifölls §.
96 §. Om chartornes format med mera, som til jordägare
extraderas.
97 §. Om chartorne som til contoiret insändas.
98 §. Om den landtmätarens pligt, som inom föreskrefne
tiden til contoiret ej insänder sine chartor.
99 §. At den landtmätare, som, sedan honom öfvergått,
hvad uti 98 § stadgas, likväl tredskas och uteblifver, mister
tj ensten.
100 §. At med beskrifningar må vara lag samma.
101 §. At Landtmätericontoiret gifver et i koppar stuckit
formulair til chartaerenovationerne.
102 §. At de geographiske och vägechartorne böra inom
den redan föreskrefne tid, den 1 Maji, til Landtmätericontoiret
äfven vara insände.
103 §. At landtmätaren bör gifva tilkänna, om stridigheter
skulle hindra renovationen.
104 §. Huru förhållas skall, då de aftagne ägorne ej rymmas
på et ark.
105 §. At i hvarje län et tjenligt rum bör vara för Landtmäteriprovinciecontoiret,
med bord, stolar, skåp och hyllor
försedt.
106 §. At til detta contoir alle concepterne, chartor och beskrifningar
med mera böra vara ingifne inom et år efter förrättningen
vid 20 d:r s:mts vite.
107 §. Ordinarie landtmätaren eller den landtmätare, som
han med öfverdirecteurens minne förordnar, bör för detta
contoir vara ansvarig.
108 §. Contoiret bör hvarje år en gång af landshöfdingen,
i secreterarens, kammererarens och en tilkallad landtmätares
närvaro inventeras.
516 1772, aug. 12. Lantmäteriförordningen.
109 §. Registratur bör i contoiret hållas, efter jordeboken
inrättadt, öfver hvart heman med antekning af de förrättningar,
som af landtmätare ske.
110 §. At ordinarie landtmätaren af de vid contoiret befintlige
chartor, så mycket hans tid tillåter, utarbetar geographiska
chartor öfver provincens belägenheter, at nyttjas
af premieringenieuren vid det generelle Landtmätericontoiret
och hans geographiske arbete.
111 §. At vid en landtmätares död landshöfdingen genom
en annan landtmätare genast tager chartor och handlingar i
förvar, och om något skulle fela, blifver sterbhuset därföre
ansvarigt.
112 §. För ordinarie, extraordinarie och commissionslandtmätare
blifva skyldigheterne enahanda och den ena vid
Provincecontoiret ej lyda under den andre.
Biföllos.
113 § innehöll, hvad landtmätare för sine embetsgöroinål
i private förrättningar borde af jordägare undfå.
Härvid hade deputerade föreslagit någon minskning i arfvodet
för skogsdelningar, nämligen i stället för 3 öre s:mt för
hvardera af de första 500 tunneland allenast 2 öre s:mt.
I stället för 2 öre s:mt för hvart tunneland däröfver til och
med 1 000 :de 1 och 2/3 öre s :mt och så proportionaliter.
Vid de 2 d:r s:mt, som beräknas landtmätare om dagen för
rese-, uträknings- och delningsdagar, tilstyrkte deputerade til
någon besparing för Allmogen, at för uträknings- och delningsdagar
icke borde landtmätaren något bestås.
Med den förändring, som deputerade tilstyrkt, bifölls §.
114 § innehöll, at öfver alt detta borde landtmätaren författa
rigtig räkning, med jordägarne liquidera och de därföre
erhållne penningar quittera; nödgas sakägare vid tingsrätten
besvära sig öfver räkningen, och den skulle finnas för dryg
eller för månge uträknings- och delningsdagar upförde, pligte
landtmätaren 50 d:r s:mt.
Härvid anmärktes endast, at de orden uträknings- och delningsdagar
gå ut, efter hvad R. o. A. öfver föregående § resolverat.
Äfven tillädes, at landtmätarens räkning jämte chartan bör
vid tingsrätten upvisas.
Lantmäteriförordningen.
517
Med denne förändring bifölls §.
115 § förordnade, hvad landtmätare under förrättningar
på boställen, militaire, civile samt prästebord, njuta borde.
Hvilken bifölls.
116 §. Huru landtmätaren må utfå sitt arfvode af den, som
tredskas at betala.
Bifölls.
117 §. Huru och med hvad vilkår landtmätare, som vid ordinarie
syssla tjent i 5 år, må få antaga medhjelpare.
Bifölls.
118 §. Lärlingar måge landtmätare äfven antaga af studerad
ungdom men ej äga frihet at nyttja dem til särskildte delningar
på egen hand.
Bifölls.
119 §. At landtmätaren genom landshöfdingen får del af alle
förordningar rörande den allmänna hushållningen och landtmäteriet,
dem han vid Provincecontoiret bör til efterträdaren
aflämna i ordning hällne, då han ifrån sysslan afträder.
Bifölls.
120 §. Landtmätaren njuter postfrihet för alle bref, chartor
och handlingar, som han i embetes ärender afsänder.
Bifölls.
121 §. Landtmätare äga competence til landskammererare,
räntemästare och flere räkenskapssysslor, då de vilja söka
transport.
Bifölls.
122 §. Herrar landshöfdingarne böra i sine riksdagsrelationer
införa, huru månge heman uti deras län blifvit i storskifte
lagde och huru månge ännu återstå.
Bifölls.
123 §. Kronobonde äger 3 månader at hos landhöfdingen
anföra klagomål öfver landtmätarens förrättning på kronoheman.
Bifölls.
124 §. At landshöfdingarne sidst inom sex månader, sedan
desse besvär inkommit, dem med slut afhjelpa.
Bifölls.
125 §. Landshöfdingarne och kronobetjente böra gifva
landtmätarne handräckning i deras embetes göromål.
Bifölls.
518 1772, aug. 12. Lantmäteriförordningen.
126 §. Böterne efter denne förordning delas 1/3-del til
domstolen och 2/3-delar til Kongl. Landtmätericontoiret.
Bifölls.
Sedan nu förordningen var genomgången, insisterade Frih.
Marks von Wurtemberg däruppå, at den måtte ligga
på bordet några dagar. Landtmätericontoiret voro ännu
utan tilräcklig instruction, och behöfdes den likväl så mycket
mera, som han trodde sig hafva funnit, at där voro ingen ordning,
utan öfvade visse landtmätare på sine ställen all slags
egenvillighet uti sine sysslor, utan tiltal.
Men bärtil svarades, at saken redan legat på bordet sedan
den 3 Junii och nu voro sluteligen afgjord. Om Frih. Marks
von Wurtemberg ville föreslå någon ytterligare instruction för
Landtmätericontoiret, stodo det honom öppet at uti et memorial
sine tankar sammanfatta.
Secr. Ut- 14. Hr Baron och Landtm, anmälte et ifrån Secrete UtSp
r o tC om ^skottet inkommit extractum protocolli af den 24 Julii sidstl.,
nanceopera-innehållande Secrete Utskottets berättelse om växel- och fi^dtuTsidsta'
nanceoPerafi°nerne sedan sidste riksdag, samt huruledes de
riksdag, då af Riksens Ständer til uptagande beviljade ut- och inrikes
kronolån blifvit använde; hvilket extractum protocolli han
nu ville låta R. o. A. föredraga, efter det ändå förmodeligen
torde blifva lagdt på bordet, och kunde således de af den nu
genomgångne landtmäteriförordningen ännu oafgjorde tre §§
få upskjutas til nästa plenum.
Hr Silfverhielm, Adam Friedrich: Sorn han
hade sig bekant, at hrr electorerne completterat de frånvarande
ledamöters ställen uti flere deputationer, så begärte han, at
listorne på desse electorernes val måtte upbrytas och upläsas,
på det deputationerne i brist af ledamöter ej längre måtte förblifva
uti inactivitet.
Detsamma yrkade ock Hr von Böhnen jämte månge
flere.
Compiette- Hr Baron och Landtm, samtyckte därföre härtil. Sälerade
leda*
möter i Secr.^es upbröts och uplästes hrr electorernes val til ledamöter uti
Utskottet. Riksens Ständers Secrete Utskott i de frånvarandes ställen,
och voro utnämde:
Val till deputationer.
519
Grefvar.
I stället för Grefve Lieven, fullm. Hr Hjerta, Carl, öfverste,
Grefve Dohna, Friedrich, Generalmajor och Riddare af
Svärdsorden.
Adel.
I stället för Hr Skytte, Öfverstelieutenant och Riddare,
Hr Baron Pechlin, Generalmajor och Riddare.
I stället för afledne Hr Tilas, Landshöfdinge och Commendeur
af Nordstjerneorden,
Frih. Cederström, Bror, öfverste och Riddare.
I stället för Hr Schönberg
Hr Friedenreich, fullm. Frih. Grönhagen, Claes Wilhelm,
Hofjunkare.
I stället för Hr Raijalin, Amiral, Landshöfdinge och Riddare,
Hr Jerlström, Carl Friedrich, Major vid Amiralitetet och
Riddare.
I stället för Hr Siegroth, öfverste och Riddare,
Hr Schönström, Öfverstelieutenant och Riddare.
Uti Secreta Deputationen.
Friherrar.
I stället för Frih. Bildstein, fullm. Hr Lagercrantz, Ryttmästare
och Riddare,
Frih. Leijonschöld, fullm. Hr Wachschlager, Gustaf, Öfverceremoniemästare.
Adel.
I stället för Hr von Drake, Capitain och Riddare,
Hr Adlerberg, Eric Gustaf, Lieutenant.
Uti Justitisedeputationen.
I stället för afledne Hr von Hagelberg, Hofrättsråd,
Hr Anrep, Johan Gabriel, Hofrättsråd.
Uti Landt- och sjömilitiseoeconomiedeputationen.
Friherrar.
I stället för Hr Stael von Hollstein, öfverstelieutenant och
Riddare,
Frih. Fägerschöld, Lieutenant.
I Secr. Deputationen.
I Justitisedeputationen.
I Landtoch
sjömil,
oecon.deputationen.
520 1772, aug. 12.
Val till deputationer.
Adel.
I stället för Hr Lindencrona, Fändrik,
Hr Munsterhielm, fullm. Hr Gyllengahm, Lieutenant.
I stället för Frih. Funck, Lieutenant och Riddare,
Hr Friesenheim, fullm. Hr Elgenstierna, Lieutenant.
I stället för Hr Liljehorn, Capitaine,
Hr de Frietzkij, fullm. Frih. Leijonhufvud, Sebastian, Lieutenant
vid Gardiet.
I stället för Hr Hermansson, öfverste,
Hr Löwenhielm, Carl Gustaf, Capitain och Riddare.
I Handels
och manu
facturdep
Uti Handels- och manufacturdeputation.
Adel.
I stället för Hr Lagercrantz, Capitaine och Riddare,
Hr von Echstedt, Johan, Corporal vid Kongl. Maij :ts Lifdrabantecorps
och Riddare.
I stället för Hr Tersmeden, Hofråd,
Hr von Schönfeldt, öfverhofintendent.
I Kammar- Uti Kammaroeconomiedeputationen.
oecon.deput.
Adel.
I stället för Hr Plaan, öfverstelieutenant och Riddare,
Hr von Böhnen, Carl Ludvig, Capitaine och Riddare.
I Commerce- Uti Commercedeputationen.
deputatio
nen.
Grefvar.
I stället för Grefve Frölich, Bengt, Öfverste och Riddare,
Grefve Horn til Rantzien, Carl, Hofjunkare.
Friherrar.
I stället för Frih. Cederström, Carl, Landshöfdinge,
Frih. Friesendorff, Lieutenant.
I Tulldeput. Uti Tulldeputationen.
Adel.
I stället för Hr Falcker, Hofmarskalk,
Hr Ulf, fullm. Hr Silfverhielm, Adam Friedrich, Fändrik.
Val till deputationer.
521
Uti Fiskerideputationen.
Grefvar.
1 stället för Grefve Cronhielm af Flostad
Grefve Duker, Capitaine.
Friherrar.
I stället för Frih. Duvall, Lieutenant,
Frih. Gedda, Actuarius i Kongl. Kammarrevisionen.
Adel.
I stället för Hr Rudebeck, Major,
Hr Liljemark, fullm. Hr Engelcrantz, Abraham, Lieutenant.
I stället för Hr Boje, Capitaine,
Hr Matern, Carl Gustaf, Capitaine.
I stället för Hr Ridderstedt [o: Ridderstad), Hofjunkare,
Hr Lagerberg, Qvartermästare.
I stället för Hr Freijdenfelt
Hr Munck, Capitaine och Riddare.
Uti Expeditionsdeputationen.
Grefvar.
I stället för Grefve Creutz, Öfverste och Riddare,
Grefve Gyllenstierna, fullm. Frih. Wennerstedt, Gustaf, Major
och Riddare.
Adel.
I stället för Hr Skytte, Capitaine,
Hr Leijonankar, Capitaine.
Hvarom genom utdrag af protocollet Riksens Ständers Secrete
Utskott och välbemälte deputationer skulle underrättelse
lämnas.
Hr Baron och Landtm, anmälte, at Hr Netherwood afsagt
sig at vara ledamot uti den Särskildte Deputationen,
hvarföre det updrogs hrr electorerne at i hans ställe välja en
ny ledamot.
15. Frih. Hamilton, Johan Abraham, förklarade,
at det väl vöre i sin ordning at uti deputationerne remplacera
de ledamöter, som äro frånvarande; men at likväl em
-
I Fiskerideput.
I Expeditionsdeput.
522 1772, aug.12—15. Deputationerna.
betsgöromål och andre betydlige hinder nu som tilförene böra
gälla såsom laga förfall, så at ej någon, som fått sitt stånds
förtroende at vid riksdagen vara ledamot på något ställe, utan
sin vilja och vetskap därifrån afsättes; hemstälte därföre, at
någon method häruti måtte utstakas til förebyggande af missbruk
och surpriser i framtiden.
Hr Baron och Landtm, förklarade, at hvad nu skett,
voro enligt R. o. A:s beslut, hvarvid det borde förblifva; och
at den methoden vore för enhvar öpen, som vill på någon tid
resa bort, at anmäla det uti pleno och förbehålla sig sitt ställe
til återkomsten.
Häruppå ville Hr Baron och Landtm, låta upläsa det ofvanför
mälte Secrete Utskottets extractum protocolli om financeverket
och kronolånen. Men
Hr von Nackreij, Olof, förestälte, at som det innehöllo
många summor och calculer, hvilka vid blotta afhörandet
icke kunde så lätt fattas, altså medförde upläsandet icke
annat än at upväcka några ofullkomliga begrep och at borttaga
tiden. Långt bättre voro at låta det ligga framme uti Riddarhuscancelliet
til genomläsande för hvar som behagade; det
kunde ock tryckas; samt at utsätta en viss tid, af 14 dagar,
om så behagas, hvarefter det skall företagas och afgöras.
Hr Lagersvärd, Fredrich, instämde häruti, samt
at det til desto mera visshet för enhvar kunde äfven blifva
tryckt; men at til dess afgörande utsätta någon viss tid, ansåg
han för onödigt, efter det snarare innehöllo en berättelse än
något hemställande.
Hr Baron och Landtm, frågade, om R. o. A. bifalla, at
Secrete Utskottets nu i fråga varande extractum protocolli
om financeoperationerne och kronolånen må ligga uti Riddarhuscancelliet
för enhvar at genomläsas, samt at det må
tryckas, utan at någon tid utsättes til dess föredragande.
Härtil svarades Ja.
Hvarefter och som det redan var långt lidit på dagen och kl.
3/4 til tu eftermiddagen; altså åtskildes R. o. A.
Justering. Amiralitetsinkvarteringskassan. 523
År 1772 den 13 Augusti.
Torsdag.
Efter skedt anslag til protocollsjustering sammanträdde Justering.
Höglofl. R. o. A. kl. 4 eftermiddagen in pleno.
Uti Hr Baron och Landtm :s frånvaro förde ordet Grefve
Lewenhaupt, Charles Emil.
Sedan R. o. A. intagit sine ställen, uplästes protocollen, hålne
uti R. o. A:s plena den 4, 7, 11, 14 och 18 December sidstl.
år; vid hvilke ingen påminnelse gjordes.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 7 om aftonen.
År 1772 den 15 Augusti.
Lördag.
Plenum kl. 7 förmiddagen.
Ordförande, til dess Hr Baron och Landtm, hunnit upkomma,
Grefve Charles Emil Lewenhaupt.
1. Uplästes Landt- och sjömilitiaeoeconomiedeputationens Landt-och
betänkande af den 31 Julii sidstl. angående förvaltningen och bet^nfförredogörelsen
för Amiralitetsinquarteringscassan. vattningen
Deputationen, som funnit, at denna cassa, som redan 1732 fnqvarteblifvit
inrättad och därtil anslagit af lotsafgiften och passage- ringscassan.
rarepenningar såsom fond til et capital, af hvars interesse
Amiralitetsstaten skulle erhålla sine inqvarteringspenningar,
genom en oförsigtig förvaltning altid varit uti den vanmagt, at
aldrig mer än 1/2 procent, men uti de sednare åren knapt 1/4
procent af interesset kunnat användas til inqvartering för staten,
i det at åtskillige capitaler blifvit utlånte på osäkre händer,
andre instuckne uti handelsrörelser, hvilkes vinst föga
eller als intet kommit cassan til godo, med mera, och tilstyrker
därföre så i anseende til en säkrare hushållning för framtiden
och en noga redogörelse för den förflutne tiden samt en
laglig återbärning af cassans rättmätige pretentioner åtskillige
författningar, hvilke af det ibland bilagorne til protocollet
förvarade betänkande närmare kunna inhämtas.
Sluteligen förmäler deputationen om en summa, 16 464 d:r
34—690285
524 177, aug. 15. Amiralitetsinkvarteringskassan.
Hr Sneckenbergs
niemo
rial i samma
sak.
sant, som blifvit af cassan crediterad Directeuren Grahn, för
hvilken han velat pantsätta sitt i Runneby ägande gevärsfactorie,
men Amiralitetscollegium åtnöjt med en blott cautionsskrift
af sådane personer, som icke ägt ograverade egendomar,
hvaraf händt, sedan Grahn måst afstå all sin egendom til
sine creditorer, at collegium satt tre under dess lydno stående
löntagares halfva lön i qvarstad.
Deputationen finner, at collegium icke bordt uti egen sak
vara domare, utan at den på lönerne lagde sequester bör uphäfvas
och den innehållne lönen återställas, collegium dock
obetagit at inför exsecutorn eller domaren såsom parter söka
sin fordran ut hos cautionisterne, om collegium än längre tror
sig därtil berättigadt.
Jämte detta betänkande var bifogadt et af Hr Sneckenberg
"ingifvit memorial, som anser obilligt, at Amiralitetsstaten
från inqvartering blifvit utesluten, utan at den liksom alle
civilbetjente vid landtmilitairen borde den åtnjuta, undantagande
collegii ledamöter, hvilke äro i samma praedicament
som Kongl. Krigscollegii ledamöter, för hvilke ingen inqvartering
bestås.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph: Af betänkandet
vill synas, at Kongl. Amiralitetscollegium ganska illa skall
hafva hushållat med desse medel; men han hade sig ej så
noga kunnigt, om fonden til denne cassa är Amiralitetets
egen; i sådan händelse hade Riksens Ständer ej at befatta sig
därmed; vore det åter kronans, så voro frågan, om förvaltningen
af kronans medel borde tagas ifrån et kongl, collegium,
dit de höra, och sättas under private af Amiralitetsstaten
valde directeurer, som deputationen föreslagit; ty liknelsen
med Arméens Pensionscassa passade ej hit, som är formerad
af officerarnes egne penningar. Dessutom borde man känna
författningarne om cassan, huruvida de tillåta at låna ut
penningar emot caution; han kunde därföre ej heller genast
bifalla betänkandet i den delen, som angeck ansvaret för det
Directeuren Grahn beviljade lån. Det öfrige tillika med Hr
Sneckenbergs memorial hade han intet at påminna vid.
Hr Jerlström, Carl Friedrich: Cassans inkomst
är formerad af lotsafgiften och passagerarepenningar; 1732
förordnades, at de penningar, som däraf influto, skulle göras
Amiralitetsinkvarteringskassan.
525
til capital, utlånas emot säkerhet och räntan däraf dels slås
til capitalet, dels tjena til Amiralitetsstatens inqvarterings betalande.
Men förvaltningen har varit så slät, at ehuru cassan
städt sedan 1732, så hade likväl aldrig så stor fond kunnat
samlas, at staten af interesset fått sin inqvartering fullt; genom
lån, genom entreprenade, baraquebyggnader, genom instuckne
penningar i handel, ansenliga beviljade discretioner
hade mycket af capitalet gått förlorat och det öfrige gifvit
föga eller ingen vinst. På det nu inge sådane hinder måtte hålla
den med svaga penningelöner försedde Amiralitetsstaten
ifrån sin rätt, har deputationen likväl under Amiralitetscollegii
öfverinseende förordnat en direction vid denna cassa, likasom
vid Arméens Pensionscassa. Det är ock et verkeligt fel, at
svaga löntagare godkännas för cautionister, hela deras lifstid
räcker ej til at med halfva lönen betala lånet, när gäldenären
blifvit oförmögen; imedlertid kommo desse embetsmän at lefva
utan nödtorftigt uppehåll och därigenom sättas utur stånd
at, som sig borde, förrätta deras embeten. Därföre tilstyrkte
Hr Jerlström bifall på betänkandet och Hr Sneckenbergs memorial.
Hr Ehrensvärd, Friedrich, gillade äfven betänkandet
och tilläde, at då Amiralitetscollegii ledamöter på så
osäker caution utlånt 16 464 d:r s:mt, så vore det deras skyldighet
at ersätta cassan detta capital, de måge sedan söka sin
ersättning, hvarest de gitta; men cassan borde ej lida.
Hr Billberg, Friedrich Otto, fann betänkandet
ganska nyttigt och nödvändigt; ty sedan collegium med cassan
så illa hushållat, at staten, som nu af interesset borde
kunnat få hela inqvarteringen, ej fått mera än hälften, och det
äfven i sednare åren blifvit minskadt til en åttondel, så voro
tid at frälsa det återstående och sätta altsammans under en
särskildt direction. Han hade sig bekant, at Directeuren
Grahns lån varit först tagit utur Amiralitetscassan, men sedan
Grahn blifvit oförmögen at betala, voro transporteradt
uppå Inqvarteringscassan; begärte därföre bifall på betänkandet,
äfven uppå Hr Sneckenbergs memorial, samt hvad Baron
Ehrensvärd proponerat.
Hr Grefven och Ordföranden gjorde nu densamma
och bifölls tillika med Hr Sneckenbergs memorial med den
526 1772, au g. 15. Tulldirektionen. Wikman. Smedstorp.
förändring, at de Amiralitetscollegii ledamöter, som samtyckt
til det Directeuren Grahn beviljade lån, 16 464 d:r s:mt, blifva
cassan därföre ansvarige.
Hr Lager- 2. Uplästes et af Hr Lars H. Lagerberg ingifvit memorial,
bri?lSoTh™-^"hvaruti han påminner, at vid förestående val til ledamöter uti
damöter i Kongl. Generaltulldirection 1 :o ingen utom här i Stockholm
Tulldirec
tion
boende embetsman därtil utses; 2:o at ej någon af de i collegierne
sittande ledamöter, hvilke njuta annan lön från sine
ordinarie beställningar, därtil dragas, hälst då nödvändigt deras
ordinarie sysslor för denna commissions skull ej blefvo
bestridde; och 3:o at ingen af höga embetsmän, hvars vidsträckte
embeten ej tåla sin mans bortvarelse, äfven af anförde
skäl må väljas.
Detta begärtes på bordet.
Seer. ut- 3. Uti extractum protocolli af den 13 Julii sidstl., som nu
Skprot.S<nrfr uP^®tes, tilstyrkte Secrete Utskottet, at Borgmästaren och
lönförbätt- Riksdagfullmägtigen för Strengnäs stad Erik Wikman til erBorgmästa-
sättning för de borgmästaresysslan undangångne förmåner af
ren Wikman.en jurisdiction, som tilförene samma syssla åtföljt och 600 d:r
k:mt af accisen, måtte til nödig förbättring af dess nu varande
ringa lön ifrån årets början tilläggas 200 d:r s:mt om året af
statsmedlen.
Hvilket bifölls.
Bondestån- 4. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den 11
protfom Jniii sidstl. angående de Smedstorps berustade säteri til arbenågra
he- te underlagde heman i Tillstorp, Gårdlösa, Stenberg, Sticko
™erkenUl' oc^ Kiällaryd byar i Skåne, Christianstad län och Ingelstad
Smedstorps härad, och deras dagsverksarbetes praesterande til SmedsSkåne*
torp. Ståndet erkänner väl, at detta mål vid flere riksdagar
hos Riksens Ständer förevarit och den sidstl. ej allenast blifvit
afgjordt utan ock, at detsamma hvarken då eller framdeles
må vid förelagt ansenligt vite hos Riksens Ständer förebringas;
men som ej då blifvit pröfvat, huru högt hvart dagsverke
må beräknas och efter den åboerne påförde räntan å 10 d:r
s:mt för så kalladt helt arbete och så proportionaliter för
halft godtgöras; enligt hvad Kongl. Indelningscommissionens
1688 faststälte contract förmår och arbetshemanens antal under
Smedstorp sedan den tiden blifvit förminskadt och de
återstående ofvannämde skatteheman uti intet afseende kunna
förbindas at lika som lantboer eller frälsebönder bedrifva
Smedstorp.
527
alt Smedstorpsarbetet emot 10 d:r s:mts afkortning på deras
ränta; så pröfvade ståndet rättvist, på det Smedstorp å ena sidan
må njuta et skäligt understöd i arbetet, lämpadt efter
storleken af summan, som därföre på räntan godtgöres, och
arbetsbönderne å den andra därutöfver emot all billighet ej
längre blifva betungade och tvungne at til privat man utgöra
mer, än hvad kronan sjelf skäligen kunnat kräfva, at det i
15 § af 1695 års reglemente utsatte dagsverkspris må tjena til
grund, nämligen 4 öre s:mt för et dränge- och 8 öre samma
mynt för et ökedagsverke, hvilke ofvannämde dagsverksheman
böra förpligtas at årligen utgöra, til dess 10 d:r s:mt för
et helt och i proportion för de mindre heinänen blifvit afarbetade,
samt at desse dagsverken så fördelas, at lika många i
hvarje månad af hvart arbetsheman i måhn af dess storlek utgöras.
Jämte detta extractum protocolli uplästes likaledes et af Ca- Capitaine
pitainen Hr Carl Ludvig von Böhnen ingifvit memorial, hvar- marialT
uti han söker at visa, det denne frågan ej allenast vid högre samma sali.
och lägre domstolar, hos konungens befallningshafvande, uti
Hofrätten, Krigs- och Kammarcollegier samt hos Kongl.
Maij :t flere resor varit på enahanda sätt afgjord. At den vid
tre efter hvarannan följande riksdagar, nämligen 1762, 1765
och 1769, hos Riksens Ständer förevarit och Kongl. Maij :ts
nådiga resolution gillad, så at Riksens Ständer vid sidstl. riksdag
varit föranlåten sluteligen fastställa, det denne sak hvarken
nu eller framdeles för evärdelig tid hos Riksens Ständer
kan åter uptagas, under hvad sken och förevändning det ock
vara må, genom eller utom något stånds åtgärd, och at den eller
de innehafvare af desse arbetsheman, hvilken som hälst
vågar at därmed Riksens Ständer n. b. på et eller annat sätt
besvära, skall böta 2 000 d:r s:mt eller i brist af böter, om han
af något ibland desse arbetsheman är innehafvare, vara sin
skatterätt och hemans besittning förlustig; at sedan undersökning
i orten för sig gått efter Riksens Ständers befallning,
så befinnes, at arbetshemanens antal sedan 1688 icke blifvit
förminskadt, då det faststälte arbetscontractet uprättades,
följakteligen at de desse hemman åliggande arbetsskyldigheter
sedan den tiden icke blifvit ökade, i följe hvaraf med det
mera, berörde memorial innehåller, Hr von Böhnen tilstyrker,
at Riksens Ständer med detta flere resor hos Ständer af gjorde
528 1772, aug. 15. Smedstorp.
men likväl emot lagarne nu upreste tvistemål sig vidare icke
befatta; och at den ledamot, i hvilket stånd det ock vara månde,
som nu eller framdeles låter sig förmå denne sak på et eller
annat sätt väcka, han då utom de arbetsbönder i slikt fall
ålagde 2 000 d:r sants böter särskildt skall pligta 2 000 d:r
samma mynt samt förklaras förlustig och ovärdig för all sin
tid riksdagsmannafullmägtigskapet, såsom missbrukat. Och
som Arbetsbonden i Tjustorp Petter Hansson, hvilken merändels
under hela riksdagen sig här i staden uppehållit för at,
som han sagt, söka ändring uti Riksens Ständers beslut om
Smedstorpsarbetet, är efter all anledning den, som ordsakat
detta försök; så bör han i stöd af ofvannämde Riksens Ständers
beslut vara sin skatterätt och hemans besittning förlustig.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph: Sedan han afhört
sammanhanget af denne sak, kunde han ej annat än bifalla
Hr von Röhnens memorial; han förundrade sig öfver
dens dristighet, som utan vördnad för Riksens Ständers så tydeliga
beslut vågat sig at oroa och under origtige upgifter förmå
en Bondeståndets ledamot, Riksdagsmannen Nils Pehrsson,
som ifrån et annat län och härad ej kunde känna saken,
at densamma med memorial i sitt stånd väcka. Om deputationen
skulle afgå, vore det hufvudsakligast i den afsigten at få
undersökt, hvilken det kunde vara, för at honom til laglig
näpst framdraga.
Baron Ehrensvärd, Friedrich, förenade sig med
at bifalla Hr von Böhnens memorial, efter R. o. A. hvarken
kunde eller borde gå ifrån sine förr tagne beslut, äfven at böterne
för den, som hädanefter vågar sig framkomma med denne
sak, fastställas. Men hvad det projecterade straff för Arbetsbonden
Petter Hansson angingo, trodde han de andre respective
stånden snarare bifalla at conservera Riksens Ständers
beslut i sin kraft, om han denne gången förskonas.
Hr Lode, Georg Wilhelm, instämde häruti. Straffet
kunde ej heller i hans sinne påläggas Petter Hansson, innan
han efter laglig undersökning därom blifvit öfvertygad at
hafva vållat detta tilbud at kränka Ständers beslut.
Proposition blef gjord och Bondeståndets extractum protocolli
afslagit men Hr Capitainen von Böhnens memorial bifallit,
undantagande at Arbetsbonden Petter Hansson ifrån Tjus
-
Västerbottens regemente. J. Psilanderhielm.
529
torp, som, i anseende til hvad detta memorial innehåller, skäligen
kan misstänkas at hafva varit orsak därtil, at Riksens
Ständers tagne beslut ånyo blifvit satte i fråga, för denne
gången förskonas för den pligt, hvartil han annars gjordt sig
förfallen.
5. Hr Carpelan, Carl Ephraim: Sedan R. o. A. Om bostälden
9 November sidstl. år afslagit Bondeståndets extractum cerarne vid
protocolli af den 12 nästföregående October angående riks- Vesterbottns
dagsfullmägtige för Allmogen i Vesterbotten rörande en emel- ReSementelan
bemälte Allmoge och Vesterbottens Regemente år 1766
ingångne förening angående boställens anskaffande för offi
cerarne
vid berörde regemente och däremot bifallit et af honom
såsom regementsfullmägtig ingifvit memorial, hvaruti
han visat Allmogens ofog at vilja undandraga sig de efter berörde
förening åtagne skyldigheter; så hade nu, efter hvad
han fått inhämta, det Högvördige Prästeståndet däremot bifallit
Bondeståndets extractum protocolli; i den farhåga han
voro, huru det Vällofl. Borgareståndet ville anse denna sak,
hvaruppå regementets bestånd och följakteligen kronans förmån
så hufvudsakeligen berodde, dristade han icke så mycket
på innehållet af sitt memorial utan trodde det kunna blifva
mera verkande, om han vunno R. o. A:s gällande förord
hos de andre respective stånden genom et extractum protocolli,
hvaruti alle skäl til R. o. A:s i detta mål redan tagne beslut
dem för ögonen lades, och at imedlertid Borgareståndet
måtte anmodas genom en deputation i dag at ej afgöra saken,
förr än R. o. A:s extractum protocolli hunno ankomma.
Baron örnschöld, Pehr Abraham: Sedan R. o.
A. tagit sitt beslut, så voro detta en välvilja af R. o. A., hvartil
han ville recommendera regementet.
Hr Carpelans begäran bifölls altså, och et extractum protocolli
upsattes, som til nästa plenum borde vara färdigt at justeras.
6. Riddarehusfiscalen von Schening trädde til protocollet
i Secreterarens ställe, som afträdde för följande.
Uplästes Hr Billbergs, Friedrich Otto, memorial, hvaruti Hr Billbergs
han anmäler, at öfverstelieutenanten vid Husarregementet uprätteise
Johan Psilanderhielm, hvilken såsom äldste i tour redan tvän-för öfv.lieut.
PsiländGF
ne
resor städt uppå öfversteförslag, genom det Hr General- hielm i dess
tour.
530 1772, aug. 15. J. Psilanderhielm.
lieutenanten, Landshöfdingen, Öfvercommendanten och Commendeuren
af Kongl. Svärdsorden Baron von Lingen beviljade
tilstånd at genom accord få til någon competent sökande,
med hvilken han kan öfverenskomma, afstå det honom anförtrodde
Malmöhus län, och så successive blifvit lidande uti
sin tour, i det en yngre öfverstelieutenant af cavalleriet, nämligen
Öfverstelieutenanten och Riddaren von Platen, blifvit
honom föredragen uti detta successive accord til öfversteembetet
för Norra Skånska Cavallerieregementet efter Öfversten
Grefve Frölich, som med Hr Generallieutenanten etc. etc. Baron
von Lingen accord ingått; hvarföre Hr Billberg anhåller,
at Psilanderhielm, som härigenom förlorar rättigheten at
tredje gången blifva til öfverste föreslagen, hvilket honom
ostridigt tilhörer, och likväl har til nyssnämde öfversteledighet
funnit sig sökande jämte Öfverstelieutenanten von Platen,
måtte få blifva ansedd, såsom hade han i denne ledighet tredje
gången varit på förslag, såsom det enda medel, hvarigenom
han enligt befordringslagarne kan blifva bibehållen vid sin
ständigt hafde tour.
Til bevis om samma tour var härvid bilagdt Öfverstelieutenanten
von Plåtens egenhändigt underskrefne erkännande af
Öfverstelieutenanten Psilanderhielms tour framför honom,
som äfven uplästes.
Hr von Vicken, Johan Evert: Uti denne Hr Billbergs
begäran voro så mycket mera billighet, som, då Riksens
Ständer i afseende uppå en åldrig och välförtjent embetsmans
vilkor och omständigheter bevilja hans begäran at få afstå sitt
embete, meningen icke kan vara, at en annan skicklig och på
alt sätt förtjent officerare uti sin efter befordringslagarne
ostridige tour skall stå tilbakars; hemstälte altså om bifall uppå
Hr Billbergs memorial, och at en deputation ifrån R. o. A.
måtte saken hos de andre respective stånden til bifall recommendera.
Hr Baron Ehrensvärd, Friedrich: At Riksens
Ständer immediate befatta sig med tjenster och tour, ansåg
han stridande emot regeringslagen och at Kongl. Maij :ts höga
rättigheter därigenom inskränkas; hvarföre han begärte för
sin del til protocollet, at han icke kunde bifalla detta.
Allmänt begärtes proposition, som blef gjord, och Hr Billbergs
memorial bifallit, samt tillika at en deputation skulle
Oavgjorda mål. P. A. örnsköld.
531
afgå at detta mål hos de andre stånden recommendera.
Hvarefter Riddarehussecreteraren åter trädde til protocollet.
7. Frih. Grönhagen, Claes Wilhelm, påminte,
vid det at denna deputation skulle afgå och anhålla om anstånd
med afgörande af Bondeståndets extractum protocolli
om Vesterbottens Regementes boställen, då tillika Hr Billbergs
memorial kunde recommenderas, at flere mål torde hos
R. o. A. ligga oafgjorde, uti hvilke R. o. A. begärt anstånd hos
de andre respective stånden; desse trodde han böra framför
alle andre afgöras och begärte därföre, at Riddarehussecreteraren
til nästa plenum måtte hafva öfver dem en förtekning
til hands.
Detta bifölls uppå skedd proposition.
8. Uplästes Justilisedeputationens betänkande af den 23 JustitiaeJulii
sidstl. angående de af Vice Advocatfiscalen uti Kongl.tänkande om
Svea Hofrätt Johan Evelius gjorde angifvelser och påståen- angifvelser
den å embetes vägnar emot Landshöfdingen [i] Nyköpings höfding en
län och Riddaren af Kongl. Maij :ts Nordstjerneorden Baron örnschöld.
Pehr Abraham örnschöld at uti sine utslag öfver riksdagsmansvalen
uti Nyköping och Trosa städer icke hafva iakttagit,
hvad 1739 års förklaring innehåller angående riksdagsmansvalen
i städerne, och hvaröfver Kongl. Svea Hofrätt, sedan
Landshöfdingen Baron örnschöld sig förklarat, dömt, det
borde han i anledning af 1 cap., 12 §, Rätteg.b. böta 750 d:r
sunt samt ersätta Nyköpings Borgerskap den härigenom förorsakade
kostnad med 100 d:r samma mynt; och äfven pålagt
Landssecreteraren Öijer, som underlåtit at enligt 44 § landshöfdingeinstructionen
vid hvarje af desse mål erhindra, hvad
som til förekommande af samma beslut lända kunde, at för en
sådan underlåtenhet böla 50 d:r s:mt.
Hvilket utslag Kongl. Maij :t i nåder gillat och faststält.
Deputationen tilstyrker äfven, at därvid må förblifva, och
finnes betänkandet ibland protocollsbilagorne.
Hr Billberg, Fredrich Otto, begärte detta på
bordet och på föreställning förklarade orsaken därtil vara, at
han önskade få föredragit et Justitisedeputationens betänkande
angående felagtigheter, som Hr Présidenten och Landshöfdingen
i Linköpings län Frih. Strömfelt skall hafva begått uti
sin embetes åtgärd vid flere riksdagsmansval i städerne Lin
-
532 1772, aug.15.
Donner.
köping och Vadstena, för at jämföra desse bägge betänkanden;
och innan sådant skedde, begåfvo han sig icke därifrån.
Det utlåfvades af Hr Grefven och Ordföranden at
ännu i dag blifva föredragit.
Secr. Depu- 9. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 30
a j o r eDon ” J u 11 i i sidstl. angående Secondmajoren vid Helsinge Regemenners
tour. tet och Riddaren af Kongl. Svärdsorden Johan Gustaf Donners
befordringsrätt, hvilken fråga deputationen uptagit i anledning
af Riksens Ständers beslut, at deputationen hade sig
at utlåta, hvad verkan de för krigsförtjenster utgifne fullmagter
borde äga. Och tilstyrker deputationen uppå anförde skäl,
det inå Majoren Donner, jämte bibehållandet vid sin vundne
majorstour från den 18 December 1761 och rättighet at därifrån
befordras til öfverstelieutenant i sin ordning, äfvenväl
få njuta transporträttighet vid yppande af förste premier- eller
secondmajorsvacance inom Stralsundske regementerne, då
han fullgör, hvad reglementet om accorder stadgar, hälst som
vid desse regementer en premier- och 2:ne secondmajorer befinnas
yngre än Donner.
öfv.lieut. Härvid uplästes Öfverstelieutenanten Grefve Friedrich PosQr
Posses
memorial i se Carlsons memorial, innehållande de orsaker, hvarföre han
samma sak. til detta betänkande icke kunde samtycka.
Lieut. Ce- Dito memorial af Hr Cederstråhle, Johan, Lieutenant, hvarnfemSt[sam-uti
^an anhåller, at sedan Majoren Donner fått tre stånds bima
sak. fall på Secrete Deputationens betänkande, ville han ej styrka
til af slag; men som det i Stralsundska garnisonen liggande
von Blixenske Regementet utom en transportsökande major
fått 13 officerare af det reducerade Chronhjelmske Regementet
placerade, det måtte bemälte regemente framdeles varda
befriadt från all vidare inflyttning af främmande officerare.
Hr Wachen- Dito et af Hr Wachenfelt, Carl Friedrich, nästan af lika
samimTsåk! innehåll och begäran med föregående i anseende til bägge uti
Pomern liggande garnisonsregementer, så at hvad nu för Majoren
Donner skett, ej må dragas til préjudicat.
Hr von Vicken, Johan Evert: Denne sak hade
han sig bekant ifrån 1765 års riksdag, då han som ledamot i
Secrete Deputationen feck tilfälle at lära känna densamma.
At inom regementet avancera som äldste capitaine til major
är och bör vara en i befordringslagarne för capitainer stad
-
Donner.
533
gad säkerhet; det går altså ej an at såsom major söka transport
til et annat regimente, de därvid tjenande capitainer til
prejudice. Majoren Donner blef såsom stabscapitaine vid
Cronhielmske Regementet, då det reducerades, placerad på
Helsingeregementet; där har han efter sin för krigsförtjenster
erhållne majorsfullmagt gådt en äldre capitaine förbi til secondmajor;
om nu, genom det Landshöfdingen Grefve Taube
tillåtne accord, en capitaine inom Helsingeregementet blifvit
premiermajor, så följer icke däraf för Donner någon rättighet
at prejudicera capitainer i andre regementer. Hr von Vicken
kunde altså ej annat än afslå betänkandet för at icke såsom
riksdagsman göra inbrott på lagarne; men icke för at hindra
Majoren Donner i sin lycka. Han estimerade denne ofrälse
mannen och hans förtjenster; han voro ock säker, at de tre
respective stånden nog lära hjelpa honom fort.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph, trodde, at man
i denne frågan borde taga Majoren Donner sådan, som han nu
voro, det är som secondmajor vid Helsingeregementet, och
icke som han var, då han kom in uti regementet. Såsom secondmajor
blifver altid ostridigt, at den capitaine, som inom
regementet avancerat honom förbi til premiermajor, prejudicerat
honom. Det voro altså naturligt, at han til bibehållande
af sin tour sökte därifrån transport. Genom hans bortgång
avancera capitainer uti vacancen efter honom inom regementet.
När genom det af Riksens Ständer Hr Landshöfdingen
Grefve Taube beviljade accord Donner kommit at lida, så tilhörde
det Riksens Ständer at uprätta honom. Därföre tilstyrkte
Hr Leijonmark bifall på betänkandet.
Hr Lagerberg, Lars H.: När tre stånd bifallit detsamma,
när det ej verkade, om R. o. A. med föreställning ville
söka förmå dem at ändra sitt beslut, så hade det anseende af
ovilja at uppehålla saken; finnes betänkandet icke för alle
vara lag likmätigt, kunde man afslå det och sedan ej tala mera
därom. Det vore hans råd.
Hr Göös, Lorentz, dömde af de upläste memorialer,
at betänkandet kunde förtjena granskning. Därföre, at komma
ifrån saken, ville han afslå betänkandet men bifalla memorialerne.
Hr Pfeiff, Friedrich: Ehuru avancerad genom det
534 1772, aug.15.
Donner.
Taubiske accordet til major, hade han af denne sak nu hvarken
nytta eller skada; han kunde altså däruti säga sin mening.
När Riksens Ständer såväl 1765 som 1769 placerade åtskilige
officerare af det indragne Cronhielske Regementet på
alle regementer i arméen och utstakade deras tour, hvarföre
skulle de tyske regementerne mera vara frie än andre? Ständerne
gifva dessutom desse placerade samma rättighet til
transport, som de andre officerare äga; uppå desse skäl hade
deputationen byggt sitt betänkande, och det borde såsom välgrundadt
bifallas.
Frih. Grönhagen, Claes Wilhelm, erkände, at
de placerade officerare ägde en sådan transporträttighet; men
sedan de inom regementet, där de voro placerade, fått befordran,
uphörde transporträttigheten. Secrete Deputationen hade
altså orätt lämpat denna lagen til närvarande casus. Betänkandet
kunde altså med godt samvete af slås; men när tre
stånd redan bifallit detsamma, och han icke ville råda til någon
föreställning såsom mera skadlig än gagnande i närvarande
erisi, så voro i hans tanka behagligare at bifalla, hvad som
ej kunde ändras. Likväl ock på det de tyske regementerne
måtte frälsas från et prejudicat, som skulle gifva dem alt för
många transportsökande, när de äga sådant antal placerade
officerare, så tilstyrkte han därjämte bifall på Hrr Cederstråhles
och Wachenfelts memorialer, och at ingen placerad
officerare må söka transport til desse regementer annorlunda
än med den tour, han kunde hafva rättighet til och han
med sig fört, då han blef reducerad och placerad.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus: Fast han icke
varit öfver denne sak i Secrete Deputationen, kände han dock
så mycket däraf, at han viste, det Majoren Donner blef, då
Cronhielmske Regementet indrogs, reducerad som capitaine
och placerad på Helsinge Regemente; at han erhållit sin
majorsfullmagt för krigsförtjenster och i anseende til densamma
blifvit secondmajor vid samma regemente; at Donner
aldrig hade sökt Riksens Ständer, om han ej genom det
Landshöfdingen Grefve Taube af Riksens Ständer beviljade
successive accord hade blifvit förbigången af en yngre capitaine
inom regementet. Alt hvad han begär nu, är at få transport
til et annat regemente, där han sättes uti samma tour,
Donner.
535
som han uti Helsingeregementet redan ägt, nämligen förste
rättigheten til premiermaj or ssysslan; när denne syssla i Helsingeregementet
genom Majoren Nordenadlers avancement i
Taubiske accordet blef vacant, var Donner til densamma berättigad,
och som premiermajor kunde ingen bestrida honom
at söka transport. Detta verkade uti Secrete Deputationen, och
af hvad Hr Sparrschöld kände, var deputationens betänkande
billigt, så at det kunde bifallas, likväl, för at conservera de
tyske regementernes rätt, med det förbehåll, som Frih. Grönhagen
gjort och Hr Ceder stråhles samt Hr Wachenfelts memorialer
innehöllo.
Efter någon ytterligare kårt ventilation gjordes proposition,
och bifölls betänkandet; dock at detta bifall icke må medföra
för framtiden något préjudicat eller placerade officerare af
det reducerade Cronhielmske Regementet tillåtas på annat
sätt få transport til andre regimenter än med den rättighet,
som de ägt, då de blefvo reducerade och placerade.
Likaledes och i conformité häraf biföllos äfven Hrr Cederstråhles
och von Wachenfelts memorialer.
10. Enligt R. o. A:s beslut var imedlertid den deputation
afgången, som skulle anhålla hos de andre stånden om anstånd
med afgörandet af Bondeståndets extractum protocolli
om Vesterbottens Regementes boställen, recommendera R. o.
A:s beslut uti saken om de Smedstorp underlagde arbetsheman
samt Hr Billbergs memorial om öfverstelieutenanten
Psilanderhielm; denna deputation, bestående af:
Frih. von Essen,
Frih. Fägerschöld,
Hr Carpelan,
Hr Duse,
Hr Ribbing,
Hr Langman,
Hr Psilanderhielm, Gustaf,
Frih. Björnberg,
återkom nu och berättade de andre respective ståndens förklarade
beredvillighet at göra R. o. A:s åstundan et nöje.
11. Föredrogs Justitisedeputationens betänkande af den 1
sidstl. Julii rörande den inför Kongl. Göta Hofrätt anstälte
fiscaliska action emot Konungens Befallningshafvande i Ös
-
Deputation
til de andre
stånden.
Just.dep:s
bet. ang:de
angifvelser
mot Prés.
Strömfelt.
536 1772, aug. 15. C. H. Strömfelt. J. von Strokirch.
tergötland för begångne fel vid pröfningen af riksdagsmansvalen
uti städerne Linköping och Vadstena, uti hvilket mål
deputations pluralitet tilstyrker, det bör Hr Présidenten
Landshöfdingen och Commendeuren af Kongl. Maij :ts Nordstjerneorden
Frih. Strömfelt desse sine förseelser umgälla
med 3 000 d:r s:mt och Landssecreteraren Johan [o: Zacharias]1
Torpadius böta 100 d:r sunt. Men någre ledamöters särskildte
votum, som betänkandet var bifogadt, ansåg Hr Présidenten
och Landshöfdingen Baron Strömfelt med suspension
på fyra år och Landssecreteraren Torpadius på tvänne år.
Detta begärtes på bordet.
Hr Billberg, Fredrich Otto: Sedan han nu fått
detta åstundade betänkande upläst, så begaf han sig ifrån det
af honom gjorde påstående at få på bordet det redan upläste
Justitisedeputationens betänkande om Landshöfdingen Baron
örnschöld och begärte proposition, hvilken blef gjord, och
betänkandet bifallit.
Hr Baron och Landtm, upkom härunder.
Justit.de-
om11 belöning^^stl• Julii, hvaruti lämnas Protonotarien von Strokirch det
för Protono-intygande at uti de inför Kongl. Götha Hofrätt anstälte och uttarien
Stro- •
kirch förde flere fiskaliske actioner emot embetsmän, som vid riksdagsmansvalen
begådt olagligheter, på et värdigt sätt upfylt
sine skyldigheter såsom actor, och föreslår såsom en belöning
för hans därvid nedlagde möda och oförtrutne arbete, at han
måtte hugnas med fullmagt at vara extraordinarie assessor i
Kongl. Götha Hofrätt med säte och stämma och, intil dess assessorslönen
i laglig ordning honom tilfalla kan, jämte det
han åtnjuter alle berörde embete åtföljande förmåner,
emedlertid behålla sin nu innehafvande lön med tilhörig andel
i taxsemedlen.
Likaledes och som Extraordinarie Notarien i Kongl. Svea
Hofrätt Samuel Christopher Duse uti alle desse mål gått deputationen
vid protocollet tilhanda utan biträde af de andre deputationens
notarier och därvid til deputationens fullkomliga
nöje upfylt sine skyldigheter, så föreslås han til undfående
af landssecreterare fullmagt och tour samt rättighet til verkelig
befordran, enär han sig däremot anmäler.
Härjämte uplästes et af en ledamot i Prästeståndet, Probs
1
Betänkandet.
J. von Strokirch. Riddaresynerätt.
537
ten Magister Carl Hallström, ingifvit memorial, hvaruti han
föreslår, at Vice Ceremoniemästaren och Secreteraren vid
Kongl. Försäkringsöfverrätten Johan Odencrantz, som äfven
varit adjungerad ledamot i Kongl. Götha Hofrätt, samma benägenhet,
sorn Protonotarien von Strokirch är tilämnad, måtte
vederfaras.
Detta alt begärtes af Hr Leijonmark på bordet.
Hr Lagerberg, Lars, anhöll, at han ville begifva sig
därifrån, på det, då man ville skynda med riksdagens slut,
sakerne ej måtte uppehållas.
Hr Leijonmark förklarade ock, at om de herrar, som
begärt Justitisedeputationens betänkande om Présidenten och
Landshöfdingen Frih. Strömfelt på bordet, ville för samma
orsak begifva sig därifrån, så vore han äfven nögd at förevarande
af göres; men när härtil svarades Nej, blef saken hvilande.
13. Föredrogs ifrån Urskillningsdeputationen remitterad Ifrån UrBergzrådet
Johan Jacob Kijk[s] å egne och Rusthållaren Ja- d^^Bergsr.
cob Anderssons i Kironpare1 vägnar redan sidstl. riksdag Kijks angjorde
ansökning, hvarå ej då slut fölgt, om ändring uti en ^näring0;”
riddaresynerätts dom emellan berörde sökande och Bokhål- en riddarelaren
Cumenius1 såsom innehafvare af Aimontappo1 rusthåll
uti en ägotvist desse parters i Finland belägne fastigheter emellan;
hvilken ändring i anseende til flere fel uti rättegången,
som riddaresynerätten skall hafva begått, af Bergzrådet Kijk
hos Riksens Ständer sökes.
Härvid uplästes äfven et af Hr Lindelöf, Carl Ad., ingifvit Hr Lindelöfs
memorial, hvaruti påstås, at klagomål öfver fel i rättegången mcm;j
vid synerätter böra hos Ständer uptagas.
Desse memorialer uplästes nu, och upvistes tillika de til
denne sak hörande vidlyftige handlingar.
R. o. A. fann skäligt at remittera detta til Justitiaedeputationen
med tilläggning, at bemälte deputation må til Riksens
Ständer upgifva sitt yttrande om riddaresyner i allmänhet
och, ifall de bepröfvas oumgängelige, sättet, huru framdeles
med besvär öfver desamma må lagligen förfaras.
14. Äfven uplästes Bondeståndets extractum protocolli af Bondestån
dets
extr
den 15 April sidstl., at Riksens Ständer måtte uptaga och til prot om fel
Justitiaedeputationen remittera Pohjoios byamäns i Tulois vid en riddaresynerätt.
1 Enligt ansökningen i Allegater III, fol. 745 v. och 747 v., rättat från
förlagans Läromparä, Camenius resp. Aimontoppo.
538 1772, aug. 15. Deputationerna. C. F. von Wachenfelt.
socken och Tavastehus län klagomål öfver begångne förmente
fel vid en riddaresynerätt.
Dito Riksdagsmannens från Öfre och Nedre Hollola härader
uti detta mål til Bondeståndet ingifne memorial.
R. o. A. resolverade häröfver på enahanda sätt som öfver
nästföregående.
15. Frih. Horn, Christer, anmälte at Hr Generalmajoren
och Commendeuren af Kongl. Svärdsorden Baron Friedrich
Horn varit efter Kongl. Maij :ts nådigste befallning förrest
til Dannemark och nu på hemvägen igen, förbehållande
honom altså sitt ställe uti Secrete Utskottet.
Frih. Grönhagen, Claes Wilhelm, såsom elector
gaf tilkänna, at hrr electorerne detta iagttagit at ej välja någon
i stället hvarken efter bemälte Generalmajor eller Hr Öfversten
Sprengtporten.
Hvilket af R. o. A. gillades.
Om en del 16. Frih. von Essen hemstälte, om icke R. o. A. skulle
ner^uphö- v^ja taga s^t beslut öfver det, som Borgareståndet i sidste
rande med pleno anmält angående en del deputationers uphörande med
nästa vecka. ... , . .
nasta veckas slut.
Hr Lagerberg, Lars, begärte detta på bordet.
Hr ögnelood likaledes och förbehöll sig at i detta ämne
med memorial få inkomma.
Frih. Grönhagen, Claes Wilhelm, påstod, at innan
R. o. A. kunde resolvera, borde något extractum protocolli
eller annat document inkomma, som kunde blifva basis til
R. o. A:s beslut; dessutom borde, efter R. o. Ars beslut, i dag
företagas Secrete Deputationens betänkande om krigsförtjenster.
Secr. De- 17. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 23
PkandeCom •Tunii sidstl., hvaruti uppå anförde skäl tilstyrkes, det må
tour för Lieutenanten i fransk tjenst och Fändriken vid Hennes
Wachenfelt. Maij rts Drottningens Lifregemente Carl Friedrich von Wachenfelt
njuta fändriks tour i samma regemente från 1757 års
slut.
Detta begärtes på bordet af Hr Carpelan.
Secr. Dep:s 18. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 29
fullmagter sidstl- Junii i anledning af Riksens Ständers remisse uppå Ca
för
krigs- pitainerne Bethun och Rosenqvist samt Lieutenanten Silfverförtjenster
m. m.
Krigsförtjänster. Militära prejudicemål.
539
ströms memorialer angående tour för alle dem, som tjent i
sidste pomerske kriget och bivistat de där förefallande campagner,
samt hvad rättighet de för krigsförtjenster erhållne
fullmagter och andre af Riksens Ständer gifne uprättelsefullmagter
böra medföra; därjämte angående en sådan författnings
vidtagande för framtiden, hvarigenom både klagomål
och uprättelser hos Ständer må undvikas.
Deputationen håller före, at alle fullmagter böra gälla efter
deras ålder och innehåll uti tjenstgörning så i armeen som i
regementet, undantagande hvad hushållningen angår, och til
förekommande af klagomål öfver prejudice en orätt befordrad
sättas utur sysslan, ånyo förslag uprättas, då den préjudicerade
kan erhålla efter sin förtjenst därpå et rum.
Härvid var et särskildt votum, som uti någre delar skiljer
sig ifrån betänkandet.
Alt detta begärtes på bordet.
19. Hr von Vicken, Johan Evert, i anledning af Hr Gardeföregående
påminte sig, at den 25 sidstl. Julii blifvit upläst
et memorial af Hr von Gardemein, Magnus, hvaruti han före- män uprätslår,
at alle hos Riksens Ständer så nu som förre riksdagar in- hel^arméen
caminerade préjudicemål måtte til Kongl. Maij :t öfverlämnäs
at uti Kongl. Maij :ts Rådkammare granskas och uptagas och
en general uprättelse öfver hela armeen ske i Kongl. Maij :ts
Rådkammare samt de lidande med reparationsfullmagter förses.
Detta fann han så betänkeligt och så stridande emot regeringslagar,
at Rådkammare skulle granska Ständers göromål,
så at han önskade, det aldrig hade blifvit föredragit. Icke
ville han emot den, som et sådant memorial ingifvit, göra något
påstående; men det yrkade han, at memorialet måtte tagas
tilbakars såsom aldrig upläst, åtminstone afslås och aldrig få
komma til de andre stånden.
Hr Raron och Landtm, gaf vid handen, at Hr von Gardemein
nu voro bortrest, och at svårt voro för någon annan på
hans vägnar determinera, huruvida han ville taga det tilbakars
eller ej; hemstälte altså, om icke det måtte hvila, til dess
han sjelf kommo tilbakars; imedlertid vore R. o. A:s beslut,
at memorialet ej får komma til de andre stånden.
Men Hr von Vicken yrkade, at det måtte afslås och
aldrig få komma utom Riddarehuset. Härmed instämde gans
35—690285
-
540 1772, aug. 15. Riddarhusbetjäningen.
ka månge, så at proposition blef gjord och memorialet afslogs
med förbud för Hr Gardemein at icke vända sig därmed til de
andre stånden.
Hr Silfversparre, Nils Harald, utbad sig, at uti
den förehafde sak om préjudicemål få upläsa sine skrifteligen
författade tankar at läggas til betänkandet och sedan gå
därmed til de andre stånden. Detta bifölls. Han upläste altså
följande, som här bilagt finnes (Bil. 29).
Om recom- 20. Sedan R. o. A. benägit i sidste pleno yttrat sig vilja
ihågkomma sin betjening med recommendation hos de andre
betjening, respective stånden til någon befordran, så voro nu projecterade
extracta protocolli at til de andre respective stånden afgå
Riddarehussecreteraren
afträdde, Riddarehusfiscalen von
Schening trädde til protocollet och uplästes följande extractum
protocolli, som för hans befordran var projecterat.
S. d. Föredrogs det Hedervärde Bondeståndets extractum
protocolli och föreskrift til befordran för ståndets Secreterare
vid 1765 års riksdag, sedermera Tullrådet Johan Kock;
hvartil R. o. A., i anledning af den Riksens Ständer förbehållne
rättighet at få hos Kongl. Maij :t til befordran anmäla sine
egne betjenter, så mycken häldre lämnade sitt bifall, som R.
o. A. trodde sig därigenom kunna tilfyllestgöra sine respective
medstånds och i synnerhet det Hedervärda Bondeståndets för
bemälte Secreterare yttrade benägenhet.
Härvid påminte sig R. o. A. de flere sine respective medstånds
betjente, som vid innevarande riksdag erhållit Riksens
Ständers underdånige föreskrifter til befordring, och kunde
icke undgå i anledning däraf at uti ömt öfvervägande taga,
huruledes dess egen betjening måtte blifva delagtig af någon
sådan upmuntran och belöning, som emot deras förtjenster i
det närvarande svara kunde; ibland hvilke Assessoren och
Riddarehussecreteraren Johan Gustaf Psilanderhjelm i synnerhet
fört jente at ihugkommas.
Efter idkade studier vid Kongl. [Academierne]1 i Upsala
och Lund trädde bemälte Assessor och Riddarehussecreterare
uti rikets tjenst och antogs år 1743 uti Kongl. Svea Hofrätt,
i Extraktprotokollet.
Riddarhusbetj aningen.
541
där han i 13 år arbetade såsom notarius vid protocollet, til
dess han af R. o. A. utnämndes til riddarehuscancellist efter
nu varande Hofrättsrådet Carl Reinholdt von Strokirch. År
1762 uppå Riksens Ständers underdåniga föreskrift erhöll
han Kongl. Maij :ts nådige assessorsfullmagt och tour lika
med assessorer i hofrätt erne samt 1766 samma embete med
därtil hörande lön uti Kongl. Svea Hofrätt; men genast därefter
år 1767 tilträdde den genom Cancellierådets och Riddarehussecreteraren
Francs dödliga afgång ledige blefne riddarehussecreteraresysslan;
hvarförutan han redan 1744 blef anlagen
til Kongl. Maij :ts hofjunkare och uti Kongl. Nedre
Borgrätten samt sedermera 1751 til ständig förordnad ledamot
uti Kongl, öfre Borgrätten, hvarest han sedermera i 11
år, utan at eftersätta sine öfrige nog trägne göromål, flitigt
och til vederbörandes nöje biträdt.
Bemälte Assessor och Riddarehussecreterare har således
användt nästan 30 år uti rikets tjenst och af dem inemot 17
såsom Riksens Ständers betjent, icke at förbigå, det 28 år äro
förflutne, sedan han til hofjunkare förordnades.
De trägne och ansvarige göromål, hvilke han under denne
sin tjenstetid hestrid!, men i synnerhet det arbete han såsom
riddarehuscancellist och riddarehussecreterare nedlagt, dels
under riksdagarne 1761 och 1765 vid ej allenast Riksens
Ständers Urskillnings- och Expeditionsdeputationer, utan ock
vid Secrete Utskottets urskilning och expedition, jämte det
han såväl 1761 som 1765 års riksdag fört R. o. A:s protocoll,
då Riddarehussecreteraren varit sjuk eller hindrad, et vidlöftigt
archivum af äldre Secrete Utskottets och flere deputationers
handlingar, som han i ordning bragt, och at han nu i
tvänne riksdagar såsom riddarehussecreterare til R. o. Ars
nöje fört protocollet uti R. o. Ars plena, har, sammanlagt med
hans flit och idoghet i upfyllandet af sine skyldigheter, förvärfvat
honom R. o. Ars förtroende; men då R. o. A. efter
hans åstundan vill honom vid sin nu innehafvande riddarehussecreteraresyssla
bibehålla, skulle det bereda för honom
en mindre behagelig framtid, om han genom sitt arbete och
flere tjensteår ej vunno annat än det öde, som han redan flere
resor fått erfara, at se sig ej allenast af jämnårige utan ock
flere i tjensten yngre än han ständigt förbigången vid beford
-
542 1772, aug. 15. Riddarhusbetj aningen.
ringar och på sin annalkande ålderdom, då aftagande krafter
ej längre tillåta honom at en så trälsam syssla som den, han
nu innehafver, med den drift, han önskade, bestrida, uti sin
tour och befordringsrätt aldeles tilbakars satt.
At förekomma detta och därjämte at hugna och upmuntra
en redelig och välförtjent Riksens Ständers betjent fann altså
R. o. A. billigt at hos Kongl. Maij :t i underdånighet anmäla
Assessoren och Riddarehussecreteraren Johan Gustaf Psilanderhielm
til erhållande af cancellieråds fullmagt och tour,
räknad ifrån början af denne riksdag, samt at Hans Kongl.
Maij :t täcktes hafva honom i nådig åtanka, då han vid yppande
någon honom anständig ledighet i underdånighet om nådig
befordran anhåller.
Och skulle genom utdrag af protocollet, hvad således R. o.
A. beslutit, hos de öfrige respective stånden til benägit bifall
på det ömaste recommenderas.
Detta gillades.
Riddarehussecreteraren återkom.
Uplästes nu i ordningen för Riddarehuscancellisten, Assessoren
Engelcrantz, så lydande:
S. d. Då R. o. A. nu är i begrep at med underdånigt förord
hos Kongl. Maij :t anmäla riddarehusbetjeningen til nådig
hugkomst och befordran i anseende til deras mödosamma och
ansvarige arbete, erindrade sig R. o. A. med särdeles nöje och
välbehag de långlige och trogne tjenster, Assessoren och Riddarehuscancellisten
Otto Friedrich Engelcrantz til Kongl.
Maij :ts och rikets nytta förrättat.
Och emedan bemälte Assessor och Riddarehuscancellist efter
fullbordade academiske studier samt ausculterande i
Kongl. Maij :ts och Riksens Svea Hofrätt redan år 1745 den 11
Martii blifvit antagen til cancellist vid då varande Hans
Kongl. Höghets Hofcancellie, år 1750 til extraordinarie cancellist
uti Kongl. Maij :ts Justitiserevision men icke förr än
år 1762 befordrad til ordinarie cancellist därstädes och samma
år antagen til amanuensis vid Riddarehuset, sedan han
förut vid riksdagarne år 1746 fört protocollet uti Riksens
Ständers Secrete Handels- och manufacturdeputation, samt år
1756 vid Riddarehuscancelliet til expeditioners författande
Riddarhusbetj aningen.
543
och andre därstädes förefallande göromål brukad varit; hvarefter
han vid 1765 års riksdag är til ordinarie riddarehuscancellist
vorden flyttad samt uti samma syssla ej mindre vid
nästledne än denne riksdag såsom secreterare gått Riksens
Ständers både Expeditions- och Urskillningsdeputationer tilhanda,
utan at han af sine i så måtto under en tid af 27 samfälte
år och därutöfver med beröm förrättade tjenster annan
förmån njutit än den assessors fullmagt och tour lika med
assessor i hofrätterne, som han år 1769 omsider undfått; ty
har R. o. A., i rättvist och ömsint betragtande af en sådan Assessoren
Engelcrantz långlige tjenstetid och därvid utmärkte
insigt samt altid ådagalagde flit och särdeles välförhållande
funnit skäligt, i stöd af den rättighet Riksens Ständer sig år
1756 förbehållit at hos Kongl. Maij :t til befordran anmäla
dess egen betjening, det må Assessoren och Riddarehuscancellisten
Otto Fredric Engelcrantz undfå lagmans fullmagt
och tour ifrån innevarande riksdags början samt njuta verkelig
befordran til et lagmans eller lika värdigt ämbete, då
han sig därtil hos Kongl. Maij :t i underdånighet anmäler.
Hvarutinnan R. o. A. desto häldre ingått, som Assessoren
Engelcrantz i jämförelse med flere andre, som för detta en dylik
befordran vunnit, framför dem såväl uti ålder som förtjenster
et ostridigt företräde äger, så at igenom en sådan för
honom nu utstakad befordringsrätt icke någon skäligen kan
anses lidande varda.
Hvilket R. o. A. till de öfrige respective ståndens benägne
bifall på det högsta velat tjenst- och vänligen recommendera.
Hvilket äfven bifölls.
3:o. Project til extractum protocolli för Riddarehusfiscalen
von Schening, så lydande.
S. d. R. o. A., som med fullkomligt nöje ansett den oförtrutne
flit och skicklighet, hvarmed Riddarehusfiscalen von Schening
alt sedan 1765 års riksdag gått R. o. A. tilhanda, har såsom
et välförtjent vedermäle af dess för honom hysande bevågenhet
hos Kongl. Maij :t velat honom i underdånighet anmäla
til erhållande af et assessorsembete uti Kongl. Maij :ts
och Riksens Commercecollegio med fullmagt och tour ifrån
innevarande riksdags början, samt at full assessor slön, tolf
-
544 1772, aug. 15. Riddarhusbetj aningen.
hundrade daler s:mt af extraordinarie statsmedlen honom
måtte tilläggas, intil dess verkelig lön honom i tour tilfalla
kan.
Hvilket genom utdrag af protocollet til de öfrige respective
ståndens benägne bifall hörsamt, tjenst- och vänligen recommenderas
skulle.
Hvilket bifölls.
4:o Extractum protocolli för andre Riddarehuscanceliisten
Hofjunckaren Garl von Schönfelt.
S. d. Förekom hos R. o. A. under öfvervägande den osparde
flit och flerårige tjenst, hvarmed Riddarehuscanceliisten
Hofjunkaren Carl von Schönfelt R. o. A. under de tvänne
sidstförflutne såväl som denne riksdag tilhanda gått ej allenast
med protocollets förande i Riddarehusdeputationen under
riksdagarne och dessemellan uti Riddarehusdirectionen
utan ock uti R. o. A:s plenum samt i de andre flere ämnen, de
där med sysslan gemenskap äga.
R. o. A., som tillika med sine respective medstånd ägt och
vid sig yppande tilfällen utöfvat den Riksens Ständer i regeringslagarne
och kongl, förordningen af den 17 December
1756 förbehållne rättigheten at til befordran och vidare framsteg
recommendera dem af dess egne betjente, hvilke til en
sådan hugkomst gjort sig förtjente, kunde härvid icke underlåta
at bemälte Hofjunkare hos sig i åtanka komma låta, särdeles
som R. o. A. hade sig bekant, at han efter flere års idkade
studier och ordenteligen genomgångne examina år 1764
blifvit antagen i Kongl. Maij :ts och Riksens Cancelliecollegio
samt dess Utrikesexpedition, och sedan han vid riksdagen år
1756 af R. o. A. erhöll fullmagt och lön såsom verkelig ordinarie
R. o. A:s betjent vid dess Cancellie, så har han år 1766 den
27 December af Högstsal. Hans Maij :t Konung Adolph Friedrich
blifvit förordnad til Dess hofjunkare och i följe däraf,
jämte förvaltandet af de dess syssla vid Riddarehuset anförtrodde
göromål, gjort hofjunkaretjenst efter consitutorial såsom
ständig ledamot i Kongl. Öfre Rorgrätten. Och som R. o.
A. såväl vid 1765 och 1769 som innevarande riksdag haft
månge och pålitelige vedermälen af dess skicklighet och flit
uti de honom anförtrodde sysslor, och bemälte Hofjunkare
Riddarhusbetjäningen.
545
och Riddarehuscancellist i anseende til dess redan vundne
tjenster samt nu redan längre tid innehafde domareembete i
Kongl. Maij :ts Öfre Borgrätt icke mindre än i anseende til
dess åttaårige R. o. A. dels som amanuensis och dels som riddarehuscancellist
gjorde tjenster bör skäligen förvänta at därföre
någon befordran erhålla; så har R. o. A., på ofvan anförde
grunder til en billig upmuntran för honom pröfvat skäligt,
det må Hofjunkaren och Riddarehuscancellisten von Schönfelt
i stöd af kongl, förordningen af den 17 Dec. 1756 hos Hans
Kongl. Maij :t i underdånighet blifva anmält at erhålla assessors
fullmagt och tour, lika med assessorer i kongl, hofrätterne,
samt verkelig befordran til en dylik eller jämngod syssla,
då han sig därtil vid yppande ledighet hos Kongl. Maij:! i underdånighet
anmäler, hvarigenom han ej undfår annat, än
hvad Riksens Ständers betjente vanligen undfått, och hvad
han i anseende til redan innehafde domaresyssla kan vara berättigad
at söka.
Hvilket R. o. A. til benägit bifall hos dess respective medstånd
velat anmäla och i ömaste måtto recommendera, förväntades
R. o. A., at därå så mycket mera afseende lärer göras,
som R. o. A. vid denne riksdag redan gifvit sine respective
medstånd anledningar til en dylik välvilja genom sitt til
flere af de öfrige respective ståndens betjentes befordringar
gifne bifall.
Hr von Vicken ville hafva tillagt, at jämte von Schönfelts
öfrige förtjenster äfven tilkomino den, at han utarbetat
och på trycket utgifvit den fullständigaste handmatrikel öfver
famillerne på Riddarehuset, som ännu utkommit. Och som
detta vore et bevis uppå hans insigt uti sådane saker, så trodde
han honom oumgängelig vid detta verk, och ehuru Hr von
Vicken med nöje biföllo Hofjunkaren v. Schönfelts befordran,
sådan som han i detta protocollsutdrag voro bifallen, ville han
dock hafva gjort det med förbehåll, at von Schönfelt icke måtte
skiljas vid Riddarehusets genealogiske arbeten.
Hr Bergenskiöld, Carl, förenade sig så mycket
mera härmed, som Hofjunkaren von Schönfelt ännu ej kunde
träda såsom ledamot in uti Hofrätten, efter han ej innehade
den ålder af 30 år, som lagarne fordra til et ordinarie domareembetes
beklädande.
546 1772, aug. 15. Riddarhusbetjaningen. Val till deputationer.
Completterande
rum
i deputationerne.
5:o. Uplästes extractum protocolli för Vice Riddarehuskammereraren
Mauritz Kirstein.
Detta begärtes af Hr Billberg på bordet.
Hr von Vicken, Johan Evert, förestälte, at sedan
den öfrige R. o. A:s betjening erhållit föreskrifter, voro det
mindre behagligt, om för Kammereraren Kirstein skulle uppehållas;
han vore R. o. A:s betjent efter fullmagt lika så väl
som de andre, och det alt sedan 1765 års riksdag. Han anhöll
därföre, at Hr Billberg ville begifva sig. Sedan denne gången
R. o. A. visat benägenhet för sin betjening, önskade han likväl,
at det ej måtte blifva en vana alle riksdagar at så allmänt
befordra riddarehusbetjeningen, i synnerhet då de mera tätt
infalla; utan at R. o. A. ville instruera sin Riddarehusdeputation,
huru efter1 förtjenster och tjensteår skulle mätas för den
af R. o. A:s betjente, som kunde blifva berättigad til befordran
härifrån.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig, förenade sig med
Hr von Vicken däruti, at icke Kirsteins föreskrift måtte uppehållas.
Men det ansåg han hufvudsakeligt, at riddarehusbetj eningen,
som avancerade härifrån, icke måtte taga lönerne med
sig; han kände, at Riddarehusets cassa vore så svag, at den ej
tålte en sådan utgift. Begärte ock den proposition, at lönerne
vid Riddarehuset icke måtte skiljas därifrån, utan at den riddarehusbetj
ent, som härifrån befordras, antingen erhåller lön
vid den syssla, han tilträder, eller ock tjenar så länge utan
lön, til dess lön för sysslan blifver ledig.
Detta begärtes på bordet.
21. Sedan hrr electorerne sammanträtt at complettera de ledige
ställen efter ledamöter af R. o. A. uti Secrete Utskottet
och deputationerne, som bortrest, så upbröts och uplästes nu
valet til ledamöter uti
Secrete Utskottet.
I stället för Hr Landshöfdingen Frih. Silfverhielm
Frih. Ridderstolpe, fullm. Hr von Vicken, Johan Evert, Öfverstelieutenant
och Riddare.
Uti Justitiaedeputationen.
I stället för Öfversten Frih. Baner
Frih. Lagerfelt, Kammarherre.
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagan: förr.
Val till deputationer.
547'
Adel.
I stället för Hr Hofrättsrådet de Bruce
Hr Ehrenpohl, Assessor.
I stället för Assessor Nordenhielm
Hr Gyllenpalm, Häradshöfdinge.
I stället för Häradshöfdingen Blix
Hr Carpelan, Carl Ephraim, Capitaine.
I stället för Hofmarskalken Baron Ridderstolpe
Hr Ehrenhielm, Capitaine.
I stället för Majoren Paijkull
Hr Ehrenpreus, Öfverstelieutenant och Riddare.
I stället för Ryttmästaren Sahlefelt
Hr Hederstierna, Capitaine och Riddare.
Uti Riddarehusdeputationen.
Grefvar.
I stället för Kammarherren Grefve Piper
Grefve Frölich, Bengt Gustaf, Öfverste och Riddare.
I stället för Öfversten Grefve Ekeblad
Grefve Gyllenstierna, fullm. Frih. Wennerstedt, Gustaf, Major
och Riddare.
Uti Bergsdeputation.
Grefvar.
I stället för Kammarherren Grefve Piper
Grefve Levenhaupt, Charles Emil, öfverste och Riddare.
I stället för Kammarherren Baron Uggla
Grefve Ducker, Capitaine.
Friherrar.
I stället för Hofmarskalken Rudbeck
Frih. Ehrencrona, Statssecreterare, Riddare af Nordstjerneorden.
I stället för Kammarherren Baron Oxenstierna
Frih. Fägerschöld, Lieutenant och Lifdrabant.
Adel.
I stället för Lagman von Schantz
Hr Stålhammar, Adam, Lieutenant.
548 1772, aug. 15. Val till deputationer.
I stället för Ryttmästaren Aminoff
Frih. Cederström, Jacob, öfverstelieutenant och Riddare.
I stället för Advocatfiscalen Ruckerschöld
Hr Sternleuw, fullm. Hr Linroth, Claes, Kammarherre.
I stället för Bergmästaren Odelstierna
Hr Adelheim, Hofjunkare.
Uti Räkenskapsdeputationen.
I stället för Generalmajoren Baron Ramsaij
Frih. Cronhielm, Cornette.
I stället för Assessoren Stiernhoff
Hr Ladau, Major och Riddare.
I stället för Kammarrådet Baron Cederhielm
Hr Netherwood, Referendarius i Banquen.
I stället för Capitainen Linderstedt
Hr Göthenstierna, Vice Häradshöfdinge.
Uti Tulldeputationen.
I stället för Capitainen Baron Wachtmeister
Frih. Banér, Öfverste och Riddare.
I stället för Majoren Frih. Stackelberg
Frih. Sjöbladh, fullm. Frih. Cederström, Ulric, Capitaine
och Riddare.
Uti Protocollsdeputationen.
I stället för Frih. Mellin, fullm. Hr Lode
Frih. Flemming, fullm. Frih. Duben, Carl [o: Ulrik], Lieutenant.
I stället för Hofjunkaren Rääf
Hr Hammarberg, fullm. Hr Drake, Ulric, Hofjunkare.
I stället för Frih. Cederhielm, Kammarråd,
Hr Tigerstedt, Adolph, Lieutenant.
I stället för Auditeuren De Geer
Hr Lindelöf, Häradshöfdinge.
I stället för Landskammereraren Lostierna
Hr Hirscheit, Vice Corporal vid Lifdrabantecorpsen.
I stället för Häradshöfdingen Silfversparre
Hr Stålhammar, Friedrich, Fändrik.
I stället för Advocatfiscalen Benzelstierna
Hr Dahlepil, fullm. Hr Heldenhielm, Johan Adam, Commendeur
vid Jagtvarfvet.
Val till deputationer. Krigsförtjänster. 549
I stället för Öfverdirecteuren Bergenstierna
Hr Douglietz, Adjutant.
I stället för Auditeuren Ehrenmark
Hr von Vicken, Hans H., Capitaine vid Artilleriet.
I stället för Häradshöfdingen De la Chapelle
Hr Bagge af Söderby, fullm. Hr Jägerhorn, Eric Johan,
Lieutenant.
Uti Den Särskildte Deputationen.
I stället för Hr von Vicken, Öfverstelieutenant
Frih. Cederhielm, Germund, Lagman.
I stället för Hr Netherwood
Hr Borgenstierna, Magnus, Lieutenant.
Hvarom Secrete Utskottet och bemälte deputationer genom
utdrag af protocollet skulle hvar för sig underrättelse lämnas.
Men Hr Ehrenhielm och Hr Ehrenpreus afsade sig Justitisedeputationen,
Grefve Ducker Bergsdeputationen,
Hr Lindelöf och Hr von Vicken, Anders [o: Hans H.], Protocollsdeputationen.
Hvarom hrr electorerne skulle underrättas at i deras ställen
välja andre.
22. Uplästes ånyo det den 21 Maji sidstl. föredragne och på
bordet lagde Secrete Deputationens betänkande af den 3 December
förledit år rörande i allmänhet huru utrikes krigsförtjenster
må beräknas och här hemma til godo njutas för dem
af militairen, som emellan 1756 och 1766 gått i utrikes tjenst.
Uppå anförde grunder tilstyrker deputationen, at de officerare,
såväl vid Amiralitetet som armeén, hvilke varit i utrikes
tjenst under den tiden, som förflutit emellan 1756 års författning
och 1766 års förordning om lagarnes verkställighet, böra
njuta sine uti 1756 års lag låfvade rättigheter, at nämligen,
om de innan utresan varit officerare, njuta sin förre tour vid
den corps eller stat, de tjent, och de, som varit underofficerare,
förslagsrättighet til förste officersgraden och få confirmationsfullmagt
på sin utrikes fullmagt af det datum, då han
confirmation sökt, och därefter placeras uti armeen men icke
uti det regemente, han förut tjenar; hvarvid noga tilses, at ej
Secrete Deputat:s
bet.
om utländske
krigsförtjenster.
550 1772, aug. 15.
Krigsförtjänster.
flere officerare placeras på det ena än det andra regementet.
At hvad amiralitetsofficerare, som utrikes tjent, angår, så
njuta de sin tour och befordran efter erhållne hedrande certificater,
hvilke böra gälla lika med fullmagter, som kunna
företes, inom sin corps. At äfven de officerare, som tjent utrikes
utan at bivista krig, måge til godo njuta hvad med meranämde
1756 års förordning öfverensstämmer, hvilket alt kommer
at sträckas til alle i föregående omständigheter varande
officerare, ehvad de vändt sig med ansökning til Riksens
Ständer eller icke. Och sluteligen at ifall, sedan 1766 års förordning
utkom, någre befordringar för utrikes krigsförtjenster
blifvit gjorde, de då oförkränkt böra til godo njutas.
Bär. Pfeifs uti protocollsutdrag, som betänkandet medföljde, hade en
samma sak. deputationens ledamot, Baron Pfeiff, Carl, yttrat sin särskildte
mening, nämligen at de, som i förtröstan på 1756 års
Tjenstebetänkande gått til utländske armeer, innan samma
betänkande genom 1766 års författning om lagarnes verkställighet
blef uphäfvit, måge njuta sin befordran och placering
efter den vid deras utgång substituerande författning, dock ej
til högre grad än til och med capitaine. Likväl och på det de,
som sedan 1766 utgått och med certificater visat, det de förvärfvat
sig skicklighet och erfarenhet, icke måtte hindras at
gå sitt fädernesland tilhanda, i synnerhet då efter Regeringsformens,
Konungaförsäkrans och Adelige Privilegiernes lydelse
afseende på utrikes tjenst göras bör; så fann Baron
Pfeiff, at visse principer utsättas, hvarefter alle sådane officerares
ansökningar om befordringsrätt och placering vid
svenska arméen måge kunna afhjelpas; och innehåller detta
votum förslag til desse principer.
Memorialer xil detta betänkande hörde följande memorialer, som upi
samma ....
ämne. lastes.
l:o. Af Hr Hederstierna, C. H. [o: M.],1 som tilstyrker afslag
på betänkandet såsom stridande emot hvad Riksens Ständer
tvänne riksdagar beslutit, och 1 000 d:r s:mts vite föreläggas
den, som dristar sig at Riksens Ständer med en sådan fråga
framdeles oroa.
2:o. Af Hr Wachenfelt, som tilstyrker, at de, hvilke emellan
åren 1756 och 1766 varit i utrikes krigstjenst men däraf ej
njutit någon frukt, måge stricte efter 1756 års författning af
1 Memorialet.
Krigsförtj önster.
551
Hans Kongl. Maij :t med nådig befordran anses, men de, som
sedan 1766 varit utrikes förreste och i krigztjenst, rätta sig efter
den då antagne lag.
3:o. Af Hr von Stauden, Abraham, som finner innehållet af
betänkandet på intet sätt svarande emot dess rubrique och
därföre tilstyrker, at det må til Secrete Deputationen återförvisas,
som, sedan regeringen blifvit hörd, ägde at med betänkande
ånyo inkomma så beskaffat, at Riksens Ständer måtte
däraf kunna göra en lag, enlig med hvad de redan vid förre
riksdagar härom stadgat och beslutit.
4:o. Et af Hr Carpelan, Carl Ephraim, som uti 9 särskildte
puncter föreslår, huru en officerare, som utrikes tjent, må
kunna njuta här i fäderneslandet sine gjorde tjenster til godo.
l:o. At om han i svensk tjenst icke innehaft officersgraden
men tjent vid någon utrikes magts armée, som underhålles
och upöfvas til verkelig krigztjenst, och ej någon liten trouppe,
som underhålles endast för nöje och prydnad; så bör han
efter skedd underdånig anmälan hos Kongl. Maij :t placeras
på något regemente och undfå fullmagt, om han tjent öfver 12
år, på capitaine, men under 12 år, på lieutenant; har han tjent
allenast 5 år och därunder, på cornette eller fändrik utan afseende
på den utrikes fullmagten.
2:o. At dem, som således utrikes tjent, icke meddelas confirmationsfullmagter
utan vanlige, och at tourén räknas ifrån
fullmagtens datum.
3:o. Hvad majors och högre beställningar vidkommer, därvid
äger hvarken fullmagt eller placering rum.
4:o. At ingen njuter fullmagt för sin utrikes hafde caractere
utan efter verkeligen gjord tjenst.
5:o. Den, som tjenar utrikes, bör hvarje år gifva sin chef
här hemma underrättelse om sitt vistande.
6:o. Inge utrikes krigztjenst er gälla på annan än ofvannämde
grund.
7:o. Är riket sjelf i krig, bör den, som utrikes tjenar, opåmint
hemkomma, annars förlorar han ofvanförmälte rättighet,
på det den, som i hans ställe uti fäderneslandets tjenst
haft lif och blod ospardt, icke måtte därigenom förfördelas.
8:o. De således placerade böra sedermera vid transport eller
befordran erlägga lika accordssummor och underkastas sam
-
552 1772, aug. 15. Krigsförtjänster.
ma vilkor sorn alle öfrige officerare i arméen, i anseende til
Arméens Pensionscassa.
9:o. Ingen bör placeras på det regemente, där han förut
t jent som underofficerare, när någon, som förr commenderat
honom som officerare, därigenom blifver satt under honom.
I öfrigit önskar Hr Carpelan, at den, som hädanefter vågar
besvära Riksens Ständer med frågan om annan belöning för
utrikes krigsförtjenster, än nu sagt är, må anses med böter
efter hvad Hr Hederstierna föreslagit, och at vid Amiralitetet
må förblifva efter förordningen af den 12 Nov. 1766.
Sedan detta alt var upläst, anmälte sig
Hr Jerlström, Carl Friedrich, och förklarade
sig icke finna, på hvad skäl detta betänkande sig grundade.
Tvärtom trodde han, at deputationen icke bort tilstyrka något,
som så tydeligen stridde emot den uti 1766 års förordning
om lagarnes verkställighet antagne grundlagen, emot den rättighet,
riket såsom fädernesland ägde öfver sine infödde barn,
och emot hvar infödd svensk mans, som tjenar sitt fädernesland,
rättighet. Ännu mer, anser man tiden ifrån 1756 til 1766,
för hvilken tid det i synnerhet skulle gälla, hvad deputationen
nu föreslagit angående utrikes krigzförtjenster, så passar sig
deputationens tilstyrkande ännu mindre, emedan Sverige då
sjelf hade krig; och det vore at befordra den, som underlåtit
at med sin tjenst gå fäderneslandet tilhanda, framför den,
som då uti fäderneslandets tjenst vågade sitt lif och klädde
blodig skjorta. Hr Jerlström ville icke, at man skulle göra en
general lag, hvarigenom den oskickelige lätteligen kunde vinna
befordran framför den skickelige, utan tilstyrkte däremot
bifall uppå Hrr Hederstiernas och Carpelans memorialer.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph: Ehuru han
icke kunde bifalla betänkandet, så vore han likväl icke öfvertygad
om de af Hrr Hederstierna och Carpelan ingifne memorialer.
At göra lag för den förflutne tiden, och hvars verkan
skulle blifva retroactive, fant han icke vara billigt. Jus patrise
bör onekeligen hafva företräde och den, som för fäderneslandet
vågat lif och blod, äga förmån til befordran framför den,
som utrikes tjent; men så borde man ock ej handlöst lämna
den, som på god tro och i förlitande uppå gifne lagar och löften
sökt sin förkofran uti utrikes krigztjenst och därvid vun
-
Krigsf örtj änster.
553
nit de vitnesbörd, at han sig tappert, redeligen och väl förhållit.
Ofelbart förer en sådan med sig hem til fäderneslandet
kunskaper, som äro nyttige uti en metier, hvilken årligen och
nästan dageligen förbättras. Det af Hr Pfeiff gifne särskiidte
votum synes i det närmaste vårda dess omständigheter, hvarföre
Hr Leijonmark ock snarast funno sig böjd at detsamma
bifalla.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, kunde icke underlåta
at förklara, huruledes bloden började gäsa hos honom, då
han sågo på förevarande betänkande. Kunde det annat än röra
enhvar om sitt fädernesland öm at finna, det svenske tjensten
så mycket sättes under den utländske; at ända til väre redelige
och hederlige underofficerares förtjenster, som klädde blodig
skjorta för fäderneslandet och gjorde den tjensten, som
desse herrar, hvilke reste ut, hade bordt göra, skall komma
dem til godo och skaffa dem officerarefullmagter, då underofficeraren
kanske i all sin tid icke får hugna sig däraf? Detta
betänkandet går ännu längre än 1756 års författning, då
däruti föreslås, at de skola få sine fullmagter daterade eller
räknade ifrån den dag, de därom sig anmäla. Regeringsformen
med därtill hörande författningar och 1766 års förordning
äro den måttstock, hvarefter man bör rätta sig vid förtjenster
s mätande, och icke utländske vitnesbörder, som där
omtalas. Som nu detta betänkandet icke är nyss upläst utan
redan i 8 dagar legat på bordet och altså bör vara väl kändt af
enhvar, äfvensom det memorial, Hr Carpelan däremot ingifvit;
så ville han ej vara med en vidlyftigare detail besvärlig
utan åberopade sig memorialet och begärte däruppå bifall;
förbehållande sig, at de herrar, som voro af civilstaten, icke
ville uppehålla denne militaire sakens afgörande.
Hr von Vicken, Johan Evert, påstod, at man borde
hålla sig vid 1766 års förordning, och förundrade sig, at
Secrete Deputationen, emot hvad dess instruction föreskrifver,
vågat sig med et sådant betänkande framkomma. At konungen
skall på utländske certificater vara förbunden at gifva
sin nådige fullmagt och befordran, är origtigt och emot all
principe i lag stridande. Månne någon utländsk magt gör detsamma
emot Sverige. Den svenske krigztjensten är ganska olika
emot den utrikes, ty därtil hörer i Sverige, at officeraren
554 1772, aug. 15. Krigsförtjänster.
skall förstå, hvad han kan hafva at göra, såväl med landshöfdingen,
som prästen och häradshöfdingen, utom alt hvad hans
chefs af honom såsom officerare äga at fordra. Den som kommer
från utrikes tjenst, antingen är han för ung at veta alt
detta eller för gammal at lära det. Climat, landets beskaffenhet,
oeconomien, inrättningar lämpade därefter, alt är olika
emot utrikes. Hr von Vicken hade sjelf varit i utrikes tjenst,
han kände det altså af förfarenhet. Et betänkande, som altså
voro emot instruction, emot principen af Sveriges författningar
och snarare ledande til skada än gagn, begärte han därföre
måtte afslås.
Hr Hederstierna, C. H. [o: M.], instämde häruti. Han
ansåg betänkandet ledande til at uphäfva en grundlag. Han påminte,
at vid 1769 års riksdag förekom något angående belöning
för utrikes krigztjenster vid amiralitetsstaten, men at det
såsom stridande emot grundlagen blef förkastat. Huru mycket
mera bör icke detta, sorn medförer grundlagens förändring,
förkastas, och et vite utsättas, til förekommande at sådant
framdeles ej må ske. At bygga utrikes krigsförtjenster på certificater
voro at bygga på nog slipprig grund, ty de vägras aldrig
någon, så framt han ej begått sottiser.
Hr Jerlström, Carl Friedrich: Ehuru han äfven
tjent utrikes, ville han dock icke til medborgares förfång
åberopa desse tjenster för at vinna befordran; ej heller til förmån
för sådane tjenster tilstyrka lagarnes multiplication;
han hoppades, at om de lagar, vi äga, rätteligen handhafvas,
den äkta förtjensten, vare sig förvärfvad inrikes eller utrikes,
aldrig saknar skälig och tilbörlig befordran.
Hr Baron och Landtm.: Sedan alle discourser concluderat
uppå at afslå Secrete Deputationens betänkande, så lärer
ej vidare ventilation behöfvas utan endast återstå at enligt
dem göra proposition för at komma ifrån saken. Hvaruppå
han frågade, om R. o. A. behaga afslå Secrete Deputationens
betänkande?
Men härtil svarades både Ja och Nej.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, med flere, begärte,
at uti propositionen måtte tilläggas bifall uppå Hr Carpelans
memorial.
Krigsförtjänster.
555
Hr Billberg, Friedrich Otto, yrkade däremoi
endast afslag på betänkandet, utan någon vidare tilläggning.
Hr Silfverhielm, Adam Friedrich: Då alle
äro ense at förkasta betänkandet men ingen concluderat til
bifall på Hr Carpelans memorial utom han sjelf, så blifver
denne tilläggning för mycket uti propositionen, hvartil han
för sin del icke ville samtycka.
Hr Billberg, Friedrich Otto, påstod än ytterligare,
at som Hr Carpelans memorial innehöllo åtskilligt, det
han ännu icke så noga kände, propositionen måtte blifva enkel
och endast innehålla afslag på betänkandet.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, och någre med honom
yrkade däremot enständigt at få den begärte tilläggningen.
Hvilket åter af flere bestriddes, så at då
Hr Baron och Landtm, ånyo gjorde den redan nämde
propositionen, besvarades den åter med Ja och Nej.
Och som oaktadt alle föreställningar, såväl af Hr Baron och
Landtm, som flere, häruti icke kunde vinnas någon förening,
altså författade Hr Baron och Landtm, följande proposition
til votering.
Den, som vill, at Secrete Deputationens betänkande om
mätning af utrikes krigzförtjenster af slås, skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, af slås betänkandet
och bifalles Hr Carpelans memorial.
Denna proposition uplästes, gillades, och sedan den blifvit
renskrefven, anslogs på vanligt ställe; bordsherrarne utnämdes
följande:
Grefve Gyllenstierna, fullm. Frih. Wennerstedt,
Frih. Fäger schöld, Eric Gustaf,
Hr Tigerstedt, Gustaf Adolph,
Hr Liljesvärd, Carl Johan [o: Julius],
Hr Plaan, Johan,
Hr Wachenfelt.
Hvilke intogo sine ställen vid landtmarskalksbordet. R. o.
A. framträdde häruppå hvar bänk för sig efter numern i
skranket och framgåfvo, alt som de utur matrikelen upropades,
sine voteringssedlar. De frånvarande anteknades och upropades
andre gången. Hvarefter voteringssedlarne öpnades
36—690285
556 1772, aug. 15—18. Oroligheter i Kristianstad.
och uplästes samt sedan räknades, först Ja, sedan Nej, och
befunnos
Ja fyratiosju men
Nej ethundradetrettiofem.
Hvaröfver bilagde voteringsinstrument1 genast författades,
af bordsherrarne underskrefs och för R. o. A. uplästes.
R. o. A. åtskildes sedan kl. 5 eftermiddagen.
År 1772 den 18 Augusti.
Onsdag.
Plenum kl. half til et föremiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
Sedan R. o. A. intagit sine ställen, äskade Hr Baron och
Landtm, ljud med klubban och gaf tilkänna, det anledningen
til R. o. A:s sammankallande i dag vore den kunskap,
som til Secrete Utskottet inkommit, angående någon rörelse,
som visat sig uti Skåne och i synnerhet fästningen Christianstad,
hvilken förekommo Secrete Utskottet af sådan betänklighet,
at Riksens Ständer därom genast borde blifva underrättade,
på det Secrete Utskottet så mycket snarare måtte
komma i stånd at vidtaga sådane författningar, som kunna
finnas de kraftigaste och tjenligaste at förekomma alle för riket
skaddige fölgder. Hvilket alt genom Secrete Utskottets
extractum protocolli af den 17 Augusti, som Hr Baron och
Landtm, nu ville låta upläsa, skulle R. o. A. närmare tilkänna
gifvas.
Häruppå uplästes samma extractum protocolli, innehållande,
huruledes Secrete Utskottet af Hr Barons öfverståthållarens
och Commendeurens af Kongl. Svärdsorden Rudbeck,
som ifrån en af Secrete Utskottet honom updragen resa i går
återkommit, afgifne berättelse inhämtat, huruledes bemälte
Öfverståthållare, då han den 12 i denne månad kl. emellan 8
och 9 om morgonen velat genom Christianstad resa til Carlscrona,
blifvit vägrad at komma in i förstnämde stad, först af
tvänne skildtvagter, som varit stälde utanför broen til staden,
1 Uteslutet här.
Oroligheter i Kristianstad.
557
sedan af en underofficerare med 8 man af garnizonen, som
sagt honom, det ingen ståndsperson fingo i staden inpassera;
hvilket såsom besynnerligt så mycket mera fästat Hr Baron
och Öfverståthållarens upmärksamhet, som han bakom det
posterade manskapet blifvit varse tvänne fortificationsofficerare,
som med arbetsmanskap sysslosatte sig at slå en graf
tvärt öfver vägen, och af en af desse officerare på tilfrågan,
hvad å färde vore, ej fått annat svar än det, at han icke hade
sig mera bekant än at åtlyda undfågne ordres; et icke mycket
olika svar hade ock den vakthafvande officeraren lämnat honom,
hvilket alt blifvit bekräftadt, då vakthafvande officeraren
låtit rapportera Hr Baron och öfverståthållarens ankomst
och begäran, commendanten lämnat det svar, at det ej vore
tillåtit i staden inpassera, som den vakthafvande officeraren
ej heller velat närmare utlåta sig, då Hr Baron och Öfverståthållaren
sökt med honom särskildt samtal; än at 16 skarpa
skott voro på manskapet utdelte, och i öfrigit dragit sig undan
med utlåtelse, at sådant gåfvo anledning til misstanka.
Allmogen, som obehindrad fått fara in och utur staden, hade
ej heller lämnat andre underrättelser än otydelige och sådane,
som gåfvo tilkänna bestörtning och consternation. Uti en sådan
ställning och då en rikets fästning på detta sätt funnits
tilsluten, hade Hr Baron och Öfverståthållaren instält resan
lil Carlscrona och tagit vägen til Stockholm at med all möjelig
skyndsamhet kunna aflämna sin rapport och berättelse
därom, såväl hos Kongl. Maij :t som Secrete Utskottet.
Under det Secrete Utskottet öfverlagt om de mått, som borde
härvid tagas, har Secrete Utskottet genom Kongl. Maij :ts
Rådkammare blifvit underrättad, det Kongl. Maij :t täckts
Secrete Utskottet häruti så nådigt förekomma, at Secrete Utskottet
ej kunnat underlåta däröfver genom deputerade dess
underdåniga tacksamhet betyga. Beståendes de fogade anstalter
däruti, at til hufvudstadens säkerhet en bataillon af Uplands
och en af Södermanlands Regemente, som närmast belägne
äro, blifvit hit commenderade, patrouilleringar af stadens
Cavalleriecorps anbefalte, ordres för befälhafvare här i
staden utfärdade och nödige försigtighetsmått i anseende til
resande och correspondancen vidtagne med mera. Hvad anstalterne
til rolighetens återställande i orten vidkommo, vöre
558 1772, aug. 18. Oroligheter i Kristianstad.
en befälhafvare commenderad och försedd med instruction
och myndighet at föranstalta om alt det, som därtil nödigt kan
pröfvas, jämväl at samla troupper och mota våld med våld.
Eftermiddagen, då Secrete Utskottet åter i detta betydelige
ärende sammanträtt, har Kongl. Maij :t i nåder lämnat Secrete
Utskottet del af de rapporter, som ifrån Hans Kongl. Höghet
Prins Carl inkommit, hvilke bekräfta, hvad redan anfördt
är, och innehålla, at en fortificationsofficerare vid namn
Nordgren från Christianstad til Hans Kongl. Höghet ankommit
och afgifvit skriftelig rapport, at Capitainen Hellichius
anstält upror med den därstädes liggande garnisonen, med
densamma upmarcherat på torget, låtit förse manskapet med
16 skarpa skott, framdragit canoner i alle gatuöpningar och
rigtat caonerne, som stodo til valls, åt staden samt talat om
manifest med mera, hvarom den hemligen afreste officeraren
närmare underrättelse ej kunnat meddela; hvilken rapport
föranlåtit Kongl. Maij :t at öka de anstalter, om hvilke Secrete
Utskottet redan blifvit underrättadt; och som Secrete Utskottet
häraf, dock med någon inskränkning af det manskap
Kongl. Maij :t i nåder funnit nödigt til Christianstads inspärrande
at beordra, undfått ny anledning at vörda Kongl.
Maij :ts landsfaderlige omvårdnad, så har Secrete Utskottet likaledes
genom deputerade låtit i underdånighet betyga sin
djupa erkänsla såväl emot Kongl. Maij :t som Hans Kongl.
Höghet Prins Carl, hvars genast vidtagne försigtighetsmått
och anstalter vittna om dess nit för Kongl. Maij :t och dess
fosterland.
Hvilket alt Secrete Utskottet i anseende til de trouppers rörelse,
som härvid erfordras, trott sig ej böra underlåta at Riksens
Ständer tilkännagifva; skolandes Secrete Utskottet ej underlåta
än ytterligare bruka all vaksamhet och omtanka samt
med sine trogne råd Kongl. Maij :t i underdånighet tilhanda
gå, på det under den Högstes bistånd all fara för frihet och
folk i sin första början må kunna förekommas.
Sedan detta var upläst, yttrade sig Hr Baron och Landtm,
förmoda, at R. o. A. med välbehag lära anse, hvad Secrete Utskottet
redan tilgjort, och anförtro Secrete Utskottet at än vidare
biträda Kongl. Maij :t och Dess Rådkammare uti de för
-
Oroligheter i Kristianstad.
559
fattningar, som kunna finnas nödige til denne oroens dämpande.
Hvilket med Ja besvarades.
Frih. Marks von Wurtemberg förklarade sin
myckna oro däröfver, at han skulle se den stund, då svenske
undersåtare kunde vika ifrån sin skyldighet, uphäfva sig emot
lag, rikets däruti grundade regeringssätt och satte sitt fosterlands
sälla frihet på vågspel. Han höllö före, at till dämpande
af et sådant fördömeligt företagande det ej vore nog at instänga
den ort, hvarest denne vederstyggelige eld blifvit tänd,
och at taga behörige försigtighetsmått, at den ej vidare fingo
sig utbreda; utan borde man med full kraft angripa de uproriske,
dem, som hoppades at förskingra och icke återvända,
förrän man fått rätt uppå anstiftarena, hvilke för detta ohyggelige
tilbud icke kunde blifva hårdt nog straffade, utan borde
tjena andre vanartige til skräck och varnagel. Til hvilken
ända en redlig och förfaren general borde förordnas med full
myndighet at utföra detta värf.
Hr Baron och Landtm, gaf vid handen, at Kongl. Maij :t
redan nämdt Hr Riksrådet Frih. Funck at såsom befälhafvare
utföra detta värf. Han försäkrade ock, at Secrete Utskottet
icke skulle underlåta at gifva Riksens Ständer tilkänna, så
fort något sig framdeles i denne sak vidare yppar.
Härmed förklarade sig R. o. A. nögde och åtskildes klockan
efter ett.1
1 Protokollen den 26 och 27 augusti samt 3 och 4 september saknas.
Lantmarskalkens tal vid plenum den 26 augusti tryckt som Bil. 30 och
Kungl. Maj :ts vid samma tillfälle upplästa proposition ang. några ärender
till befordran av riksdagens slut tryckt som Bil. 31. Vid plena den 3
och 4 september behandlades frågan om bevillning till allmän kontribution.
Förslaget härtill i Allegater III, fol. 799 ff. Å exemplaret i Borgarståndets
arkiv 1771—1772, vol. 8, nr 144, är R. o. A:s beslut tecknat av
följande lydelse: Upl. hos R. o. A. d. 3 Sept. 1772. Ånyo förehaft d. 4 Sept.
1772. D:o bifallit med någon förändring ut in margine och tillika vid
slutet den tilläggning, at i den händelse Kongl. Mai:st skulle till styrka
för rikshushållningen pröfva för godt antingen aldeles eller till mer
eller mindre del inskräncka brännevinstillvärkningen, den afgift, som
denna bevillning innehåller, icke dess mindre må utgiöras. Vid plena den
3—5 september föredrogs också bankoutskottets extraktprotokoll den 31
augusti 1772 om finansplanen. Exemplaret i Borgarståndets arkiv 1771—
1772, vol. 8, nr 146, har påskriften: R. o. A. finner för sin del, att detta
financebetänckande tillika med alla åtföljnde vota och särskildte meningar
öfverlännäs til Kongl. Maij:t med underdånig anhållan, att Kongl.
Maij.t i nåder täckes förordna om rikets finance- och penningevärk, och
lära Bancofullmägtige i de delar, som röra bancovärket enligit bancoför
-
560 1772, sept. 5. Ang. konkursförordning.
År 1772 den 5 September.1
Lördag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande H. Baroni och Landtm. Axel Gabriel Lejonhufvud.
1. Så snart H. Baron och Landtm, äskat liud och R. o.
A. hunnit intaga sine ställen,
anmältes, emottogs och infördes på vanligit sätt en deputation
ifrån Presteståndet, 8 personer, anförd av Biskoppen i
Vesterås Doctor Benzelstierna, som gaf tillkienna, at
Presteståndet likasom R. o. A. öfverlämnat till Kongl. M:ts
nådigste godtfinnande hvad Bancoutskottet föreslagit angående
financevärcket och dess uphielpande.
Likaledes at Presteståndet för godt funnit till Kongl. Maij :t
i underdånighet öfverlämna det af Justitiedeputationen utarbetade
project till en förordning angående concursprocesser,
med hvad mera som i ackt tagas bör, då gäldbunden man om
betalning sökes, med underdånigt hemställande om icke Kongl.
M:t skulle täckas i nåder utfärda en förordning till förekommande
af de missbruk, som med cessioner och concursprocesser
hittills förelupit.
Deputationen erhölt af Hr Baron och Landtm, det svar,
at R. o. A. med fägnad lärer inhämta, at det Högvördige
Ståndet förenat sig i samma tancka med R. o. A. angående
financevärcket. Hvad förordningen om cessioner och concurser
vidkommo, ville han hos R. o. A. ståndets tancka anmäla.
Afträdde häruppå, ledsagad efter vanligheten.
2. I anledning af hvad Presteståndet anmält upkom nu den
fråga, huruvida R. o. A. ville låta sig föredragas Justitiedeputationens
betänckande af d. 25 Julii sidstl. angående de alt
mer och mer öfver hand tagande banquerouter samt deraf
fattningarne och den dem af Riksens Ständer meddelte instruction i underdånighet
gå Kongl. Maij:t till handa. Vid plenum den 4 september bifölls
jämväl ett bankoutskottets extraktprotokoll den 29 augusti 1772 om
inköp av ett hus för jordgummevettenskapens och koppympningens befodrande
(Borgarståndets arkiv 1771—1772, vol. 8, nr 148).
1 Protokollet för denna dag är ett konceptprotokoll. För punkten om
vice riddarhuskamreraren Kirstein föreligger även ett renskrivet diskussionsprotokoll,
som införts sid. 579. Båda protokollen ingå i volymen
Konceptprotokoll III.
Gustaf Reuterholm.
561
härrörande cessions- och concurstvister och, sedan det blifvit
upläst, förena sig med Presteståndet at samma betänckande
till Kongl. M:ts nådiga välbehag och egit höga godtfinnande
öfverlämna.
Men som enhälligt påstods, at R. o. A. icke kunde företaga
sig något annat ricksdagsärende än det, som Kongl. Maij :t uti
sin nådige proposition till Ricksens Ständer öfverlämnat, och
hvad R. o. A. ännu icke haft tillfälle at låta sig föredragas och
deraf lära at kienna ville eij vara R. o. A. tillständigt at hos
Kongl. Maij:t anmäla, så blef beslutat, at R. o. A. icke kunde
taga någon del uti denne recommendation.
3. Frih. Reuterhol m, Gustaf, anholt at hos R. o. A.
få föredragit sitt memorial, som redan den 7 December sidstl.
år blifvit upläst men haft det öde at altsedan hvila på R. o. A.
bord, angående 1 at då Bancodeputation vid 1761 års ricksdag
tilläde honom bancocommissarie fullmagt och lön, det likväl
blifvit honom förvägrat at giöra tiensten; och 2:do at 1766 års
Secrete Utskott utan förhör eller föregången dom endast genom
rescript till Bancodeputation åter afhändt honom samma
syssla.
Frih. Reuterholm påminner härvid, at R. o. A. redan vid
1766 års ricksdag med sin röst eij allenast bibehållit honom
vid sysslan och lönen utan och uti extractum protocolli recommenderat
detsamma hos de öfrige respective stånden till
bifall, hvilcket uti Bondeståndet bifölls, i Presteståndet blef
hvilande men i Borgareståndet afslagit, så at ingen expedition
derå följa kunde; vid 1769 års ricksdag stadnade Borgareoch
Bondestånden uti det beslut, at sysslan borde med tienstgiörning
Frih. Reuterholm åter uplåtas och den förhållne lönen
ifrån 1767 års början honom återbetalas, men som R. o. A.
med Presteståndet då eij hunno afgiöra detta ärende, så stadnade
det åter. Frih. Reuterholm anhåller altså nu ånyo om et
med R. o. A:s vid 1765 års ricksdag gifne extractum protocolli
enligit beslut, så at han obehindrad får förrätta den bancocommissariesyssla,
hvarå han fullmagt erhållit, och utbekomma
den lön, som alt ifrån 1767 års början skall blifvit
honom förhållen; hemställandes i öfrigit, huru och på hvad
sätt någon vidare uprättelse för sitt mångårige lidande honom
må kunna beviljas.
562 1772, sept. 5. Gustaf Reuterholm.
Härvid uplästes et af Hr Palmfelt, Gustaf, ingifvit memorial,
som söker bevisa, at Frih. Reuterholm icke behöft gå med
denne sin ansökning genom Urskillningsdeputationen, at det
eij kunde vägras honom at med detsamma få vända sig till
de andre respective stånden, och sluteligen yrkar bifall på
hans ansökning.
Till desse memorialer hörde äfven et Bondeståndets extractum
protocolli sedan sidstl. ricksdag', som likväl eij blef upläst
utan endast anmältes.
Flere begärte proposition, hvilcken altså Hr Baron och
Landtm, giorde på följande sätt.
Sedan R. o. A. år 1766 lämnat Frih. Reuterholm dess förord
at vid den 1762 erhållne bancocommissariesysslan blifva bibehållen
och samma förord både då och vid 1769 års ricksdag
blifvit gällande, men han likväl saknat behörig värckan deraf,
så hemställes, om icke R. o. A. täckes förnya åfvannämde sitt
beslut och enligt detsamma anse Frih. Reuterholm såsom den
där värckeligen utan afbrott bordt innehafva och framgent
bör bibehållas vid berörde syssla, den han på intet sätt förvärckat?
Härtill
svarades Ja.
I conformité häraf upsattes följande extractum protocolli,
hvilcket efter någon stund för R. o. A. blef upläst och gillades,
så lydande.
S. d. Lät R. o. A. sig föredraga Lagmannen och Bancocommissariens
Frih. Reuterholms nu vid tredje riksdagen förnyade
besvär såväl öfver den vid 1762 års riksdag af Bancodeputationen
honom pålagde tjenstefrihet såsom ock deröfver,
att han vid 1766 års riksdag både ifrån tjenst och lön blifvit
utestängd.
R. o. A., som genast vid sistbemälte 1766 års riksdag ansedt
Frih. Reuterholms skickelighet samt goda egenskaper och
förhållande värdigt R. o. A:s förord hos de öfrige respective
stånden och fördenskull genom afsändt protocollsutdrag till
deras bifall communicerat dess beslut, att Frih. Reuterholm
borde vid dess år 1762 ärhållne bancocommissarie fullmagt
och lön bibehållas samt den honom ålagde tjenstefrihet upphäfvas,
fann sig nu så mycket mera föranlåten att till alla
Gustaf Reuterholm. Maurits Kirstein.
563
delar i så måtto instämma med Borgare- och Bondeståndens
redan vid 1769 års riksdag fattade och för detta senare äfven
nu igenom aflemnat protocollsutdrag förnyade beslut, at
Frih. Reuterholm anses uti orubbad besittning af dess en gång
ärhållne bancocommissariebeställning, den han hvarken på
något sätt förvärckat, icke eller vållande varit, att han ifrån
tjenstgjörning dervid blifvit utestängd, och honom altså ej
allenast hädanefter obehindrat tillhörer bancocommissariesysslan
förrätta samt åtnjuta den lön och de förmoner, densamma
åtfölja, utan ock att nu genast och på en gång utbekomma,
hvad honom deraf ifrån 1767 års början blifvit förhållit.
Värckställigheten hvaraf till Höglofl. Bancoutskottets
försorg öfverlemnas. Och beslöts, att sådant till de öfrige respective
ståndens bifall vänligen communiceras skulle.
4. Hr Baron och Landtm, förestälte, huruledes R. o. A.
d. 15:de uti sidstförledne Augusti månad förehaft at hugna sin
betiening med någon recommendation till befordran, äfven i
anseende till Secreteraren, Fiscalen och begge cantzlisterne
tagit sitt beslut men upskutit att yttra sig öfver Vice Kammererarens
Mauritz Kirsteins1 befordran i anseende dertill, att
uti den projecterade föreskriften någon svårighet blifvit giord
vid den införde meningen, at han hos Kongl. Maij :t må anmälas
till erhållande af kammererare fullmagt och tour lika
med kammererare uti Kongl. M:ts collegier samt värckelig befordran
till den förste ledige kammereraresyssla i Banquen,
när han derom ansökning gior.
Genom den erhållne lyckelige förändringen i regeringssättet
behöfde väl icke numera R. o. A. underställa sine medstånds
pröfning den välvilja, som R. o. A. skulle behaga visa sin betiening
utan kunde directe hos Kongl. Maij :t dem i underdånighet
recommendera. Men som Kirsteins befordran voro utsedd
uti Banquen, där han redan i 12 år tient och värckeligen
niuter lön på ordinarie stat och Kongl. Maij :t öfverlämnat
bancovärcket till Ricksens Ständers disposition, så ifall R. o. A.
för sin Vice Kammererare täckes hysa någon benägenhet,
blefve väl nödigt at recommendera honom hos de andre stånden.
At närmare häfva de svårigheter, som kunde giöras emot
den omrörde meningen, vore uti densamme nu projecterat föl
-
1 Se även sid. 580 ff.
564 1772, sept. 5.
Maurits Kirstein.
jande ändring: At Kirstein, som i 8 år varit R. o. A. antagne
betient samt i 12 år tienstgiörande i Banquen, må hos Hrr
Bancofullmägtige recommenderas at vid förefallande öppningar
inom bancovärcket uppå hans förtienster så inom som
utom Banquen hafva det afseende, at han till någon förmånlig
syssla må vinna skyndesam befordran.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. med denne
förändring ville bifalla det projecterade extractum protocolli
at till de andre respective stånden afgå.
Hvilcket med Ja besvarades.
Extractum protocolli blef altså i conformité häraf ändrat,
för R. o. A. upläst samt gillat, lydande som föijer.1
S. d. Då innevarande riksdag nu nalkas till slut och R. o. A.
dessförinnan velat hafva i örn åtancka, at dess egen betjening
gjordt sig till befordran förtjent, så har R. o. A. eij undgå
kunnat at dervid påminna sig dess Vice Kammererare Mauritz
Kirsteins skickelighet och flit uti de honom anförtrodde
värf, hvarigenom han förverfvat sig R. o. A:s förtroende.
R. o. A. förer sig härvid till minnes, huru bemelte Kämmerer
Kirstein efter idkade studier vid Academien altsedan år
1761 medelst tjenstgöring inom Riddarhuset haft tillfälle för
R. o. A. aflägga nögagtige prof af dess insigt, oförtrutne flit
och trohet, hvarmed han ständigt R. o. A. tillhanda gått.
Enär Kammer eraren Kirstein 1761 års riksdag blef antagen
till cancellist uti Riddarehusdeputation och derstädes
äfven blef nyttjad vid protocollet till biträde för då varande
Riddarehusfiscalen Svedenstierna, förrättade han så detta till
deputationens nöije, at han vid riksdagens slut förvärfvat sig
samma deputations recommendation till någon befordran.
Vid samma riksdag, år 1761, antogs äfven Kämmerer Kirstein
till extraordinarius uti Riksens Ständers Banque, hvarest
han fortfarit med den flit at göra tjenst, at han efter 10 års
tjenstgöring uti Banquen erhållit en ordinarie befordran med
lön.
Vid 1765 års riksdag fant R. o. A. för godt at förordna honom
till Vice Riddarhuskammererare, dess Fader till hjelp,
som ensam eij kunde medhinna bestrida, hvad denne syssla
1 Protokollsextraktet saknas vid protokollet. Återgivet efter exemplar i
Prästeståndets arkiv, F. 100, adelns extraktprotokoll nr 53.
Maurits Kirstein.
565
ålåg, sedan gj öromålen vid densamma mångfaldigt ökats genom
upbörd och redogörelsen för den beviljade riddarhusafgiften.
Vid denna dess syssla har han sedermera ständigt, både under
och emellan riksdagarne, haft all möda ospard at redligt
tjena R. o. A., icke at förbigå det han under riksdagarne 1765,
1769 samt den nu varande uti Riddarehuscancelliet gjort ständig
tjenst såsom extraordinarie cancellist.
Under alt detta synes således klarligen, at jemte det Kirstein
upoffrat sin bästa och förnemsta tid uti R. o. A:s tjenst
utan at ännu få hugna sig af någon sådan verckelig befordran,
som kan stadga dess lycka för en framtid, har han jemväl i
flere år lagt handen vid åtskillige angelägne värf och gj öromål
och deruti visat prof af insigt och erfarenhet, hvilket gifver
ett säkert hopp, at han vid utöfningen af detta alt i verckelig
tjenst skall blifva en skickelig och för riket nyttig embetsman.
R. o. A., såväl i anseende till detta som ock i afseende på at
Kirstein nu snart i 8 år varit R. o. A:s antagne betjent samt 12
år varit tjenstgörande i Banquen, pröfvade altså, det må
Kirstein hos Hrr Bancofullmägtige recommenderas at vid förefallande
öpningar inom bancovercket uppå hans förtjenster
så inom som utom Banquen hafva det afseende, at han till
någon förmånlig syssla må vinna skyndesam befordran.
R. o. A. har hos sine respective medstånd på det ömaste velat
recommendera detta sitt beslut till gunstbenägit bifall och
förväntar sig så mycket snarare detsamma, sorn R. o. A. ansedt
för sitt nöije at med dem sig förena, då det ankommit på at
belöna deras förtjenst och skickelighet, som haft tillfälle at
såsom Riksens Ständers betjente förverfva sig de respective
ståndens benägenhet och förord.
Hvilket alt skulle genom utdrag af protocollet de öfrige respective
stånden hörsamt, tjenst och vänligen communiceras.
Ut supra.
Sedan desse extracta protocolli såväl om Frih. Reuterholm
som Vice Riddarhuskammereraren Kirstein hunnit uti Cantzliet
blifva renskrefne, bifölls at med en deputation dem till de
andre stånden öfverlämna, och utnämdes
Frih. Ridderstolpe, fullm. Hr von Vicken,
566 1772, sept. 5.
Granatenhielm.
Hr Breitholtz,
Hr Tigerstedt,
Hr Kröningsvärd,
Hr Netherwood,
Hr Heldenhielm.
Hvil eke dermed afgingo och der jämte fingo i commission at
anmäla hos de öfrige respective stånden, det R. o. A. icke
kunde bifalla, hvad Presteståndet föreslagit angående projectet
till en förnyad concursförordning.
Desse deputerade herrar återkommo om en stund och gåfvo
tillkienna, at de uti stånden framburit de dem updragne
ärender och erhållit löfte af hvart stånd, at de skulle blifva
behörigen föredragne. Uti Borgareståndet hade frågan om concursförordningen
då varit under öfverläggning. Bondeståndet
hade väl velat börja någon föreställning angående financeplanen,
som till Kongl. M:t blifvit upgifven, men dermed afstadnat,
då det blifvit påmint, at samma betänckande ifrån
Bancoutskottet endast ad notitiam vore till Bondeståndet öfverlämnad.
5. Företogs Riddarhusutskottets betänckande af den 25
Julii 1771 angående Capitainen Samuel Granatenhielm, emot
hvilcken Riddarhusfiscalen von Schening uti ingifvit embetsmemorial
giordt det påstående, at han, som till innevarande
ricksdag utgifvit ricksdagsfullmagter för sin ätt till tvenne
särskilte personer, måtte enligit Riddarhusordningens 2 artic.,
4 §, förklaras säte och stämma förlustig på Riddarhuset för
hela sin lifstid.
Utskottet, som af Capitainen Granatenhielms munteligen
både inför Directionen och äfven utskottet giorde vidgående
funnit, det han utgifvit tvenne fullmagter, hvaraf den ene
varit uti Kammarherren Grefve Carl David Gyllenborgs hand
och den andre till Contoirsskrifvaren Hr Kinnimundt utgifven,
och at de efter data varit stälde till innevarande ricksdag,
ehuru Granatenhielm föregifvit, at den af Grefve Gyllenborg
uptedde fullmagt icke varit ämnad till denne ricksdag utan till
den, som Ricksens Ständer för år 1773 utsatt, hvilcket han
med det i rödt lack under fullmagten tryckte sigill velat bevisa;
och den som Hr Kinnimundt innehaft väl varit ämnad
för denne ricksdag men eij at af Hr Kinnimundt nyttias förr
Granatenhielm. Möllerstierna.
567
än efter fullmagtens datum d. 11 Julii 1771, emedan Granatenhielm
den förste månaden sielf ville för famillen sitta; som
han eij eller velat vidkiännas Grefve Gyllenborg såsom fullmägtig
utan föregifvit, at han den af bemälte Grefve uptedde
fullmagt utan namn och datum på god tro utgifvit at sedan
ifyllas, pröfvar i stöd av 1 artic., 4 §, Riddarhusordningen skäligt
eij allenast at afslå Capitainen Granathenhielms begäran
at sielf sitta för famillen utan och at tillstyrka, det må Capitainen
Granatenhielm, som erkiendt sig hafva utgifvit tvenne
fullmagter, hvilcke begge voro stälde till innevarande ricksdag,
i anseende till detta sitt brott enligit 1 articlen, 4 §, Riddarhusordningen
för hela sin lifstid vara säte och stämma på
Riddarhuset förlustig.
Sedan betänckandet var upläst, begärtes proposition, som
blef giord och hvad Riddarhusutskottet tillstyrckt bifallit.
6. Hr Baron och Landtm, afträdde uti något ärende till
Kongl. M:t och Frih. Reuterholm, Gustaf, såsom fullmägtig
för Grefve Oxenstierna trädde till klubban.
7. Sedan R. o. A. den 18 Septemb. sidstl. år till Riddarhusutskottet
remitterat Majoren Hr Johan Daniel Möllerstiernas
besvär deröfver, at denne blifvit förvägrat intaga famillens
säte och stämma på Riddarhuset för innevarande ricksdag i
anseende till en af honom utgifven och af Hofrådet Hr Herman
Tersmeden upvist fullmagt til samma säte denne ricksdag för
adelige ätten Möllerstierna och bemälte utskott sitt yttrande
och förklaring deröfver ingifvit, så företogs nu detta mål till
afgiörande och uplästes:
1. Hr Möllerstiernas besvärsskrift deröfver, at såväl Riddarhusdirectionen
vid anteckningen i början af ricksdagen
som deputationen sedermera förklarat sig icke kunna bevilja
honom säte och stämma för famillen, sedan han utgifvit
den ricksdagsfullmagt, som af Hofrådet Tersmeden vid anteckningen
blifvit upvist, hvilcke besvär R. o. A. den 18 Sept.
sidstl. år till Riddarhusdeputationens förklaring remitterat.
2:do. Riddarhusdeputationens protocoll af den 4 Julii 1771,
innehållande denne öfverklagade afslagsresolution.
3. Riddarhusdeputationens förklaring af den 2 Octob. 1771
öfver Hr Möllerstiernas besvär.
4. Hr Möllerstiernas påminnelser vid samma förklaring.
568 1772, sept. 5.
Möllerstierna.
Uti förklaringen berättar Riddarhusdeputation, at Hr Möllerstierna
sielf erkiendt sig hafva till en af honom kiend man
i orten lämnat sin ricksdagsfullmagt, egenhändigt skrefven,
tinder skrifven och beseglad med stamvapnet, hvilcken låfvat
enligt dem emellan giord öfverenskommelse at densamma disponera
till då instundande ricksdag och på Hr Möllerstiernas
vägnar uti fullmagten och brefvet införa dens namn, som fullmägtigskapet
ville sig åtaga; at vid anteckningarne i början
af ricksdagen Hr Hofrådet Herman Tersmeden prsesenterat
samma fullmagt och för densamma begärt anteckning, men at
Hr Majoren Möllerstierna då infunnit sig och protesterat emot
fullmagten, efter den voro lämnad uti en honom okiend mans
händer. I anseende till hvilcken protest Riddarhusdirectionen
funnit sig nödsakad at hela detta ärende till Riddarhusdeputationens
afgiörande under ricksdagen öfverlämna utan at
kunna bevilja någon anteckning hvarcken för Hr Tersmeden
eller Hr Möllerstierna.
Deputation, som funnit, att Hr Möllerstierna icke på annan
grund protesterat emot fullmagten, än at han eij kiende Hr
Hofrådet Tersmeden, hvars namn commissionairen uti det i
fullmagten lämnade ledige rum infördt, men eij kunnat neka,
at ju han lämnat detta rum öppet och samtyckt, att commissionairen
skulle få dens namn införa, för hvilcken fullmagten
kommo at emploj eras, har icke sedt sig hafva den minsta anledning
at denne fullmagt ogilla, som efter öfverenskommelse
var författad, om icke Hr Hofrådet Tersmeden sielf begifvit sig
ifrån dess nyttiande, hälst 2 art., 3 §, Riddarhusordningen,
som casserar alla fullmagter, där fullmägtigens namn med
annan styl och bläck är infördt, icke till denne casus är lämpelig
Hvad
åter Majoren Möllerstiernas begäran vidkommo at få
träda till säte och stämma för sin famille på Riddarhuset eller
at få updraga sin fullmagt åt någon annan, så har deputation
emot 1 art., 4 §, Riddarhusordningen icke kunnat tillåta Hr
Möllerstierna, som redan till annan utgifvit sin riksdagsfullmagt
och förklarat sig nögd med den fullmägtig, som hans
commissionair låfvat at utse och hvars namn han i fullmagten
skulle införa, derföre at han sedermera emot den person, som
fullmagten innehade, protesterat, at denne ricksdagen sielf
Möllerstierna. Lantmarskalkens arvode.
569
träda till sitt rum, eij eller at någon annan fullmägtig antaga,
hälst derigenom et skadeligt prejucicat skulle blifva för framtiden,
at ingen om sitt säte och stämma på Riddarhuset efter
fullmagt kunde vara säker.
Deputationen hemställer altså, om icke Hr Möllerstiernas utgifne
fullmagt blifvit onyttig giord eij mer genom hans egen
protest än Hr Hofrådet Tersmedens begifvande, och om icke
Majoren Hr Möllerstierna sielf varit vållande till hvad underslef
och olaglighet, som med fullmagten förelupit, enligit 1 art.,
4 §, Riddarhusordningen ingen rättighet kan tillerkiennas at
denne ricksdag få sitt säte och stämma ånyo disponera. Deputationen,
som icke kunnat vänta, at Majoren Hr Möllerstierna
med sådane obehörige klagomål skulle R. o. A. besvära,
hemställer äfven, hvad anseende samma besvär och hans
ohemule beskyllningar på deputationen, som skulle godtyckio
och behag utgiordt beslutet, kunna hos R. o. A. vänna, förmodandes
deputationen sig hafva med Majoren Möllerstierna på
det mildaste förfarit, då han onekeligen varit sielf vållande till
den med fullmagten timade olaglighet.
Riddarhusdeputationens förklaring bifölls.
8. Hr Baron och Ordföranden androg: At då riksdagen
nu skrider till sitt slut och R. o. A. vanligen vid alla
ricksdagar anslagit för sin landtmarskalk utom det faststälte
månadtlige arfvodet någon summa såsom et vedermäle af R.
o. A. tacksamhet och erkientzla, hvilcken summa med de öfrige
respective ståndens samtycke blifvit anordnad på statsmedlen,
men desse medel numera icke stodo under Ricksens Ständers
disposition; och det likväl voro efter hans förmodan otvifvelagtigt,
at R. o. A. emot sin nu varande Landtm, ville visa
samma erkientzla och heder som emot de herrar, hvilcke tillförene
fördt landtmarskalckstafven, så mycket mer som denne
långvarige risksdag, hvarunder en kongl, begrafning, den
kongl, kröningen och hyllningen såsom högst betydlige actus
infallit, hvilcke icke utan månge och annars vid landtmarskalcksembetet
ovanlige utgifter aflupit. Altså hemstälte han,
huruvida R. o. A. ville utse någre utvägar dertill. Af R. o. A.
egen cassa kunde väl ingenting åstadkommas i anseende till
dess svaga tillstånd; at hos Kongl. Maij:t i underdånighet anhålla
om något af statsmedlen voro så mycket mera betäncke
-
570 1772, sept. 5. Lantmarskalkens arvode.
ligit, som bevillningen nu blifvit reglerad och Hans Kongl.
Maij :t ostridigt behöfde alt, hvad därigenom i statscassan
kunde inflyta, till riket[s] stora och mångfaldige utgifter,
blefvo derföre endast öfrigit, som af Ricksens Ständer kunde
disponeras, Banquens behållning. Hr Baron och Ordföranden
hemstälte altså, om R. o. A. deraf skulle behaga anslå något
för sin Landtm.
Hr Wachschlager, Gustaf: Då Ricksens Ständer
utstakade arfvodet för Landtm, och Talemän vid 1765 års
ricksdag, giorde de ganska försigtigt; derigenom blef förekommit,
at eij, som förr händt, frågan om desse discretioner
blef ifrån bäncken väckt och större arfvoden ofta föreslagne,
än rikets tillstånd tåla kunde. Det månadtlige arfvodet voro
hederligen tilltagit. Hr Wachschlager vågade för sin del icke
at tillstyrcka någon tillökning. Han viste eij eller, om vid 1769
års ricksdag någon tillökning blifvit beviljad för då varande
Landtm. Det passade sig aldeles icke at utur statscassan begära
något af Kongl. M:t, och då man eij kiende Banquens
behållning, voro det icke försigtigt at exponera Banquens
credit och däruppnå något assignera. Detta voro likväl endast
hans mening, den han för egen räkning begärte till protocollet,
öfverlämnandes för öfrigit till R. o. A. behag at härom besluta
efter nogaste och bästa öfverläggning.
Hr Lejonmarck, Gust. Adolf: Efter vårt nu varande
regeringssätt tillhör det endast Kongl. M:t at af rikets
medel ersätta Hrr Talemän. Ricksens Ständer hafva icke at
befatta sig med statscassan, altså eij eller at anordna någre
utgifter deraf. At taga denne discretion utur Banquens cassa
är väl en främmande proposition, och skulle en sådan utgift
för Banquen utgiöra i det minsta ellofvatusende plåtar. Frågan
blifver, om Banquens behållning kan tåla en sådan utgift
och om R. o. A. behagar visa sin Landtm, och Hrr Talemän
denne benägenhet. Praejudicater, at Ständer skulle disponera
Banquens medel till gratificationer, voro väl farlige, men som
förevarande händelse voro den enda casus, hvilcken eij så tätt
utan först om 6 år vid nästa ricksdag åter kunde infalla, så
öfverlämnade han till R. o. A. behag, om icke det kunde beviljas
och en viss summa utsättas härtill af Banquens behållning
för denne gången i anseende till de särskilte omständig
-
Lantmarkskalkens arvode.
571
heter med den kongl, kröningen och begrafningen, som vid
denne ricksdag giordt Landtm, och Hrr Talemän ovanlig kostnad.
Men at angående detta honorarium besvära Kongl. Maij :t,
det afstyrckte Hr Lejonmarck aldeles.
Hr Lode: Hvad som skedde 1766 kan väl icke nu tiena
till praejudicat, ty de ovanlige kostnader vid den kongl, begrafningen
och kröningen voro då icke, men at assignera detta
honorarium utur Banquen, fant han icke rådeligit. Ricksens
Ständer borde aldrig befatta sig med at disponera Banquens
medel, så länge dess credit behöfver at på alt sätt befästas och
stadgas. Hr Lode anholt derföre, at R. o. A. ville låta det förslaget
falla och i stället hos Kongl. Maij :t i underdånighet
hemställa, om icke i anseende till den drygare kostnad, som
Hr Baron och Landtm, och Hrr Talemän denne ricksdag nödgats
vidkiennas, Kongl. Maij :t i nåder skulle täckas tillåta,
at det dem bestådde arfvode måtte nu lämpas efter hvad Hrr
Talemän 1769 års ricksdag erhöllo, hvilcket Hr Lode ville
påminna sig hafva varit något mer än efter den stat, som vid
1766 års ricksdag blef utstakad.
Hr Hasen kampf: Frågan om arfvode för Landtm, och
Talemän är eij ny utan har vid alla ricksdagars slut förefallit
och af Ständer blifvit afgiord hvarje gång efter omständigheterne.
1766 års Ständer hafva häruti eij kunnat föreskrifva
1769 års Ständer något, men som disposition af statscassan
nu endast tillhör Kongl. M:t, trodde Hr Hasenkampf
det vara enda utvägen at hos Kongl. Maij :t Ricksens Ständer
i underdånighet derom anhålla. At taga af Banquens behållning
voro väl Ständers rättighet, men som dervid föreföllo
flere vigtige betänckligheter, vågade han sig icke at styrcka
dertill. At hos Kongl. Maij :t i underdånighet anmäla saken
kunde eij annat än slå ut efter önskan. När Kongl. Maij :t får
underrättelse om alle skäl till en sådan anhållan, är han för
nådig och ädelmodig at vägra densamma.
Frih. Horn, Christer, biföll denne tancka så mycket
mer, som då Kongl. M:t efter Regeringsformen nu äger rättighet
at nämna landtm, och talemän, så följer af sakens natur,
at det äfven är Kongl. M:ts höga rättighet at löna dem.
Hr Billberg, Otto Friedr.: Ricksens Ständer böra
förblifva vid de lagar, som en gång af dem blifvit faststälte,
37—690285
572 1772, sept. 5. Lantmarskalkens arvode.
så länge de ägde bestånd. Altså hade 1769 års Ständer ingen
rättighet at tilldela större arfvoden än efter den 1766 faststälte
lag. Nu uphör denne lag tillika med all rättighet för Ricksens
Ständer at utdela discretioner. Till den dag, då denne rättighet
uphörde, böra Hrr Talemän utbekomma, hvad dem efter 1766
års författning tillkommer, men längre kunna eij Ständer gå.
Skulle Kongl. M:t vilja visa någon nåd åt R. o. A:s Landtm.,
voro det honom af hiertat kiert. Han ville derföre eij hindra,
at R. o. A. derom hos Kongl. M:t måtte anhålla; men hvad de
andre ståndens Talemän vidkommo, trodde han icke, at R. o.
A. borde sig dermed befatta. De hade redan fädt mer än de
förtient.
At taga något af Banquen, dertill ville han aldeles icke samtycka,
så länge Banquen ännu voro uti bekymmer at kunna
honorera sine egne sedlar.
Hr Ber gen s c h i ö 1 d, Carl, tillstyrckte äfven, at hos
Hans Kongl. Maij :t måtte anhållas om discretion för Hr Baron
och Landtm; men hvad angingo de andre Talemän, trodde
han icke, at R. o. A. befatta sig med.
Hr Wachschlager, Gustaf, kunde icke finna sig
uti att R. o. A. skulle recommendera någon hos Kongl. M:t till
belöning. Högstbemälte Herre visste aldrabäst sielf, hvad enhvar
förtient. Hvad angingo at taga belöningen utur Banquen,
kunde så vara; men han ansåg för något farligt at börja på
den vägen, det torde gifva anledning för flere at vilja komma
efter samma väg. At kröningen och begrafningen förordsakat
drygare omkostnad blefvo i hans tancka icke något skäl.
Månge embetsmän med ringa löner hade satt sig i kostnad och
den ganska stor för detta utan at hafva fädt eller at kunna
vänta någon ersättning derföre. Han ville icke missunna någon
at erhålla förmåner och belöningar men kunde icke tillstyrcka,
at R. o. A. skulle söka dem hvarken för Landtm, eller de öfrige
Talemännen.
Hr von Vicken, Joh. Evert: Till det arfvode, som
Ricksens Ständer månadtligen anordnat för Landtm, och Talemän
efter den vid 1766 års ricksdag faststälte stat, dertill ägde
Hr Baron och Landtm, fullkomlig rättighet, in till dess at med
den nu besvurne Regeringsform samma stat uphörde. Ifrån
den tiden äga Ricksens Ständer ingen rättighet at disponera
Lantmarkskalkens arvode.
573
något af statsmedlen. At hos Kongl. Maij :t anmäla någon sådan
ansökning skulle väl äfven hafva sine betänckligheter,
men som denne ricksdag varit lång, besvärlig och kostsam
öfver vanligheten såväl genom den upstegne dyrhet på allting
som den kongl, begrafningen och kröningen, så ville han eij
vara emot at sådant uti en underdåning skrifvelse måtte hos
Hans Kongl. Maij :t ifrån R. o. A. anmälas med underdånig
hemställan, om sådant hos Kongl. M:t kan värcka för Hr Baron
och Landtm, at erhålla af statsmedlen någon ersättning för
sine tillökte utgifter. At på något sätt röra vid Banquen och
dess behållning vågade Hr von Vicken icke tillstyrcka för at
undvika praejudicater framdeles, mera farlige än man nu
kunde omnämna eller sig kanske föreställa.
Frih. Reuterholm, Gust., Ordförande, yttrade sig, at
han hade väckt denne fråga, efter han trodt R. o. A. skulle
anse hugneligit at eij förekommas af de andre stånden, då det
angingo, at Ricksens Ständer emot sine Talemän önskade at få
visa sin heder och erkientzla, och han hade sig bekant, at hos
de andre respective stånden nu voro öfverläggning derom. För
egen del hade han hälst gådt in uti at eij gifva anledning till
at besvära med en sådan utgift statscassan, hvilcken Kongl.
M:t nu disponerar efter egit nådigt välbehag och säkerligen
ganska väl behöfver till rikets månge och store utgifter, och
derföre då han anmälte detta ärende föreslagit, at detta måtte
tagas af Banquens behållning, hvilcken Ricksens Ständer äga
at disponera. Men sedan R. o. A. flere hrr ledamöter haft betänckeligheter
vid et sådant förslag, så hemstälte han, om icke
i anseende så till det ena som andra saken kunde få hvila at
till en annan gång närmare på alle sidor öfvervägas.
Hr Enschiöld ville icke tillåta något upskof utan påstod,
at sedan så mycket vore talat i saken, borde den afgiöras.
Han hade tagit sitt beslut redan. Banquen tilltrodde han sig
icke at röra vid, den voro eij Ricksens Ständers utan hela rikets.
Hvar medborgare af de tre stånden ägde deruti lika rätt
at disponera som deras fullmägtige. At taga af statscassan någon
slags utgift tillhörde numera eij Ricksens Ständer. Frågan
om discretion för Landtm, och Talemän voro ny och den
förste under nu varande lycklige regeringssätt, borde altså,
som det kunde blifva et praejudicat i framtiden, anses på visst
574 1772, sept. 5. Lantmarskalkens arvode.
sätt lika som frågan om någon ny lag, hvilcken eij kan vinna
kraft, förrän den underställes Kongl. Maij :t. På alla desse
skähl och då Kongl. Maij :t bör gilla alla Ricksens Ständers
beslut, innan de gå i värckställighet, så tillstyrckte Hr Enschiöld
at hos Kongl. Maij :t R. o. A. giöra underdånig ansökning
om honorarium för sin Landtm.
Hr Hasenkamf: Ricksens Ständer äga nu uti belö
nings-
och befordringsfrågor icke något at decidera, behöfves
altså icke at detta ärende communiceras med de andre stånden
utan at R. o. A. med denne sin underdånige föreskrift
directe gå till Kongl. M:t. Derföre må Riddarhussecreteraren
upsätta densamme uti R. o. A. namn angående någon belöning
och ersättning för Hr Baron och Landtm, och den dryga
kostnad, som han under framflutne långvarige och kostsamma
ricksdag måst vidkiennas, enligit med hvad vid förre ricksdagar
varit brukeligit, dock utan at någon summa determineras.
Häröfver begärtes nu af alle proposition, hvilcken altså
blef giord af
Hr Baron och Ordföranden: Bifaller R. o. A., at hos
Hans Kongl. Maij :t R. o. A. i underdånighet skrifteligen anmäla
sin Landtm, öfverkammarherren Hofmarskalken och
Riddaren Frih. Lejonhufvud till nådig ihugkomst och belöning.
Detta besvarades med Ja. I conformité häraf upsattes bilagde
at till Hans Kongl. Maijt i underdånighet öfverlämnäs.
St[ormägtigste] All[ernådigste] K[onung].
Då inför E. K. M. thron Ricksens Ständer nu snart lära sig
uppå nådig kallelse inställa för at uti en välsignad och
önskad stund få sluta detta långvarige ricksmöte, har R. o. A.
icke bordt utur ackt lämna den förbindelse, som efter förre
tiders sed R. o. A. såväl som dess medstånd ålegat emot sin
Landtm, at upfylla, nemligen at vara omtänckte uppå någon
ersättning för den myckna och dryga kostnad, som han uti
och för detta sitt vigtige embete måst vidkiennas.
Utom hvad under förflutne ricksdagar uti hvarje månad
varit Landtm, af statsmedlen anslagit, har vid ricksdagens
slut en hedersgåfva, lämpad efter omständigheterne, blifvit
honom af samma medel anordnad såväl till fyllnad af hvad
Lantmarkskalkens arvode.
575
uti redan nämde månadtlige understöd kunde vara mindre
tillräclceligit som och till et vedermäle af R. o. A. samt de
öfrige ståndens för honom hyste acktning och erkientzla.
Onekeligen synes R. o. A. nu varande Landtm., öfverkammarherren
Hofmarskalcken och Riddar, af E. K. Mits Svärdsorden
Frih. Axel Gabriel Lejonhufvud, härtill vara berättigad
eij mindre i anseende till de flere under ricksdagsärendernes
lopp upkomne omständigheter, som upfyldt öfverläggningarne
med bekymmer och oro och giordt landtmarskalcksstafven
uti denne värdige Herres hand öfver vanligheten tung, en öfver
höfvan upstegen och för alla E. K. M. trogne tienare, som äro
embetsman och penningelöntagare, tryckande dyrhet samt derjämte
en genom den kongl, begrafningen och kröningen åkommen
ovanlig kostnad, sorn fast mera i anseende till denne
framför alle andre märckvärdige ricksdagen, hvars slut under
den Högstes mägtige och synbara bistånd till E. K. M. gloire
och alle trogne undersåtares innerligaste glädie ofelbart skall
bereda Sveriges sällhet för nu och evärdelige tider.
Hos E. K. M. fördristar sig altså R. o. A. at i underdånighet
anmäla detta ärende uti den undersåtelige tillförsigt, at då välbemälte
Hr Baron och Landtm., redan innan han landtmarskalcksembetet
tillträdde, haft så månge och dyrbare tillfällen
at giöra sig af E. K. Maij :ts höga kongl, nåd förtient,
E. K. M. uti nådigt afseende såväl deruppå som Hr Baron och
Landtm :s öfrige omständigheter, hvilcke icke svara emot de
utgifter, som hans nu innehafvande landtmarskalcksembete
honom påfördt, eij lärer vägra R. o. A. underdånige anhållan
om en sådan hedersgåfva af statsmedlen för Hr Landtm.
Frih. Lejonhufvud, som E. K. M. i nåder finner svarande emot
hans förtienst och hvad herrar landtmarskalckar vid förre så
långvarige och brydsamme ricksdagar erhållit.
R. o. A. utbedia sig at uti E. K. M. höga kongl, nåd och hägn
vara inneslutne och framhärda med undersåtelig nit, trohet
och lydno
St. All. K.
E. K. M.1
1 Härefter följer: N. b. Denne expedition har sedermera icke kommit at
ofgå, ty sedan Hr Baron och Landtm, om R. o. A. beslut blifvit underrät
-
576 1772, sept. 5. Vadstena jungfrustift.
9. Föredrogs Riddarhusutskottets betänkande af den 29 Augusti
sidstl. ang:de Vadstena adlige jungfrustift och den för
samma stift förordnade directionens till R. o. A. vid denne
ricksdag ingifne berättelse derom, daterad den 2 Martii innevarande
år. Denne senare uplästes till en början, hvaraf befants,
at stiftsfonden uti capital och obetalte interresse nu
utgiorde en summa af 455 369 d. 23 öre k:rmt, likväl at med
indrifvandet af desse interressen samt de frivillige gåfvor
ganska långsamt tillgådt; at directionen sedan sidsta ricksdag
1769 tillökt stiftsfröknarnes antal med 12; at en pension blifvit
tillagd de förr inrättade, så at 15 fröknar nu niuta pension,
ibland hvilcke den, som sidst erhölt pensionen, innehafver
50:de nummern, då hela antalet af inskrefne utgiör 157 numror;
at den rättegång, directionen råkat uti med Ranquen angående
en af för detta Stiftskammereraren Göding utgifven och
af Banquen inlöst falsk assignation berodde nu uppå Ricksens
Ständers decision; at directionen till det 4:de ledige rummet
ibland sine ledamöter kallat Frih. Friedrich Cronstedt, Hofrättsråd;
at under Stiftssecreterarens Hofqvartermästaren
Sundbergs siuklighet och i anseende dertill erhållen tienstefrihet
directionen förordnat till sysslans bestridande Cantzlerssecreteraren
i Lund Carl Gustaf Kekeritz, dock utan någon
ny gravation för cassan, om hvilcken likväl directionen hemställer,
at han för sin hafde möda med handlingars och pappers
i ordning sättande, som genom Gödings oloflige afvikande
och en stiftsarchivet öfvergången vådeld kommit i oordning,
måtte med någon belöning eller upmuntran blifva hugnad.
tad, ville han det icke tillåta utan förklarade under discourse härom för
flere R. o. A. hrr ledamöter: At då statscassan stodo under Kongl. Maij:ts
egen höga disposition, så funno han mindre lämpeligit, at R. o. A., som
till fond för densamma åtagit sig bevillning, skulle genom en så beskaffad
ansökning som denne falla Kongl. M:t besvärlig uti det, som angingo
at använda någon del af denne cassa, aldraminst at sådant skulle
ske i afseende uppå Hr Rar. och Landtm, person. Han hade haft den
nåden at få upvagta sin nådigste Konung ifrån längre tid tillbakars,
redan under högstbemålte Herres spädare år, och således ägt närmare
än månge andre den lyckan at af högstbemålte Herre vara kiend. Om
Kongl. M:t skulle finna Hr Bar. och Landtm, underdåniga och trogne
tienster förtiena ihugkomst, voro Hr Bar. och Landtm, så öfvertygad om
sin nådige Konungs ädelmod, at han hälldre utsatte sig för alt det
äfventyr, som hans mindre förmögenhet och den stora kostnad, landtmarskalcksembetet
fordrat, kunde föra honom uti än at genom någon
föreskrift vilja bereda sig vägen till Kongl. Maij:t om någon ersättning.
Vadstena jungfrustift.
577
Häruppå uplästes Riddarhusutskottets yttrande öfver denne
ricksdagsberättelse, hvaruti utskottet till befrämjande af
den inkomst, som Jungfrustiftet bör tillflyta genom en frivillig
gåfva af alle dem, sorn med skiöldebref till adeligt, friherre-
eller grefvestånd blifva benådade, tillstyrcker, att ingen
på Riddarhuset måtte få introduction, som eij bevist, at han
denne afgift med de flere betalt.
Äfvenledes på anförde skäl och till denne cassas förmån är
utskottet af den tanckan, at de utestående fordringar, i synnerhet
på uplupne interressen, måtte utan uppehåll indrifvas.
Vid ofvan anförde Stiftsdirectionens författning med Secreteraren
Kekeritz har väl utskottet ingenting at påminna
men förer likväl R. o. A. till minnes det vid 1765 års riclcsdag
tagne beslut, at stiftssecreterare- och stiftskammereraresysslorne
böra förenas med riddarhuscantzlist- och kammereraresysslorne,
så at samma resolution vid sig yppande ledighet må
ställas i värcket. Och hvad angår det af Secreteraren Kekeritz
giorde arbete, som af stiftets nuvarande ordinarie secreterare
Hofqvartermästaren Sundberg bordt förrättas, så framt
honom tienstfrihet eij blifvit förunnad, synes billigt vara, at
bemälte Hofqvartermästare men eij stiftscassan honom derföre
förnöijer.
Hvilcket alt af handlingarne, som ibland bilagorne till detta
protocoll under denna dag igenfinnas, närmare kan inhämtas.
Hr Hasenkamf instämde med det, som Riddarhusutskott
tillstyrckt, förklarade sig äfven deröfver nögd, at utskottet
iackttagit, hvad R. o. A. redan 1765 beslutit angående
secreteraresysslan vid Stiftsdirection, och ville för at sätta
detta beslut i sin fulla kraft, at icke Secreteraren Kekeritz
utan riddarhuscantzlisten skulle under Secreterarens tienstefrihet
förrätta hans syssla.
Hr Lejonmarck, Gust. Ad., anmärckte, at det väl
gingo an giöra en lag för framtiden men icke at den borde
äga någon rectroactive värckan, följackteligen at det icke
kunde gå an removera Secreteraren Kekeritz ifrån at förrätta
Hofqvartermästaren Sundbergs syssla vid stiftet, då han redan
vore dertill constituerad och det i följe af en lag, som nu först
skulle giöras. Han visste eij eller, på hvad vilckår Secreteraren
Kekeritz densamme emottagit, derföre öfverlämnade han
578 1772, sept. 5. Jungfrustiftet. Adelns protokoll.
omsorgen för stiftssecreteraresysslans bestridande till Stiftsdirection,
för hvilcken han ägde fullt förtroende och trodde,
att R. o. A. icke behöfde befatta sig med desse oeconomica,
så länge inge besvär inkommit öfver directionens förvaltning i
detta mål.
Hr Hasen k amf och flere underrättade Hr Lejonmarck,
att detta voro en redan giord lag, som af R. o. A. vid
1765 års ricksdag blifvit faststäld och hvilcken Stiftsdirectionen
bordt efterlefva men eij emot samma lag antaga Secreteraren
Kekeritz, hvarföre han begaf sig.
Giordes altså proposition och bifölls Riddarhusdeputationens
betänckande med den tilläggning: At om Hofqvartermästaren
Sundberg, som nu innehafver secreteraresysslan vid
Adelige Jungfrustiftets Direction, erhåller tienstefrihet, så tillhörer
det riddarhuscantzlisten at hans syssla förrätta, såvida
enligit R. o. A. vid 1765 års ricksdag tagne beslut samma secreteraresyssla
bör, då den blifver ledig, hädanefter riddarhuscantzlisten
tillfalla.
10. Sedan R. o. A. d. 14 Sept. 1771 i anledning af Kammarherrens
Hr Fahle Hindrich Lohe von Burenschölds memorial
updragit sin Riddarhusdeputation at med project inkomma,
huru R. o. A. protocoller måtte mindre vidlyftigt inrättas, så
att de kunna vid ricksdagens slut vara munderade och justerade,
på det intet hinder må vara efter ricksdagen at dem till
tryckning utgifva, ifall någon skulle enligit Tryckfrihetsförordningen
det begära, och Riddarhusdeputation med sitt betänckande
deröfver, daterat d. 22 September samma år, till
R. o. A. d. 10 derpå följande October inkommit, så företogs nu
samma betänckande.
Hvad Hr Lohe Burenschöld föreslagit angående protocollsjustering
uti särskilte plena, som eftermiddagarne kunde anslås,
finner deputation otillräckeligit, ty genom de mål, som
skulle föredragas om mårnarne in pleno, då vanligen protocolls
justering företages, blefvo protocollen vidlyftigare, och
genom eftermiddagsplena till justering förlorade Riddarhussecreteraren
af den tid, han till protocolls mundering behöfver
använda. Varandes deputation förvissad, at Riddarhussecreteraren
omöijeligen kan hinna mundera protocollen ifrån den
ena plenidagen till den andre, när ricksdagsarbetet ökas och
Adelns protokoll och betjänte.
579
tätare plena hållas. Hemställer altså, om icke protocollen kunde
kortare inrättas, på det sätt nemligen: At sedan sakens
innehåll blifvit uptagen med hvad uti deputationens betänckande,
det upläste extractum protocolli eller memorial är
tillstyrckt, skälen mot och med, som af de talande anföras
måge, collective jämte de talandes namn, som varit mot eller
med, uti protocollet intagas och sidst R. o. A. beslut, utan
at någre discourser in extenso utföras. Men om någon ledamot
skulle in specie vilja hafva sitt tal infördt, skall det åligga
honom at det skrifteligen ingifva och till protocollet lägga.
Derigenom vinnes, at protocollen på kortare tid kunna skrifvas
och snarare, än hittills skedt, justeras, antingen som hittills i
början af hvart plenum eller eftermiddagen, i hwilcken senare
händelse likväl nödigt torde blifva at på anslaget till justeringsplenum
utsätta, hvilcke dagars protocoll då komma at
justeras till underrättelse för dem, som sine där i korthet anförde
skäl vilja öfverse.
Detta betänckande, som ibland allegaterna till R. o. A. protocoll
igenfinnes, blef efter skedd proposition af R. o. A. bifallit.
Häruppå åtskildes R. o. A. kl. emot ett.
Den 5 September.1
R. o. A. samlades klockan 9 föremiddagen.
Hr Baron och Landtm.: R. o. A. lärer påminna sig att
för kort tid sedan lemnades bifall till den för Hr Riddarehussecreteraren
och öfrige betjeningen tillstyrckte förmån och
befordran. Den förändring, sjelfva regeringssättet samt befordringslagarne
sedermera undergått, tyckes nu hindra R. o. A. att
med desse ährender sig befatta. Men på det R. o. A. önskan eij
måtte blifva utan all värkan, hemställer jag, om icke R. o. A.
skulle täckas updraga mig at hos Kongl. Maij:t i underdånighet
anmäla riddarehusbetjeningen att i Kongl. Maij :ts nådiga
protection och åtanka få vara innesluten.
Denna Hr Baron och Landtm :s gjorda proposition blef med
nöje af R. o. A. antagen.
1 Om detta protokoll se sid. 560, noten.
580 1772, sept. 5. Adelns betjänte. M. Kirstein.
Hr Wachfsch] lager: Sedan R. o. A. nu beslutat att i
underdånighet hos Kongl. Maij:t recommendera sin betjening
till befordran, bör efter min tanka, då någon af dem således
afgår, deras sysslor indragas, hälst Riddarehusets angelägenheter
med en mindre tahlrik betjening lärer kunna bestridas,
i synnerhet för en framtid då giöromålen till en så betydande
del blifva minskade. Äfvensom jag på det kraftigaste gior förbehåll
och påstår, att Riddarehusets löhner eij måtte vid betjeningen
flyttning lemnäs ifrån Riddarehuset.
Hr Baron och Landtm.: Jag får äfven gifva tillkänna,
det Kongl. Maij :t uppå gjord underdånig förfrågan lemnadt
R. o. A. frihet att efter riksdagens slut hålla ett eller annat
oeconomiskt plenum, då lämpeligast torde blifva för Höglofl.
R. o. A. att öfver hvad af Hr Wachlager nu blifvit anmält
stadga sina tankar. Jag hemställer således, om icke till vidare
må upskjutas med öfverläggning härom, och får nu begära
R. o. A. yttrande öfver den för Vice Kammereraren Kirstein
projecterade recommendation till någon befordran vid Riksens
Ständers Banque.
Anmältes och emottogs deputerade ifrån det Vällofl. Borgareståndet
under Hr Borgmästaren Schaus anförande, som
gaf tillkänna, det ståndet låtit sig föredraga Bancoutskottets
upgifne financebetänkande med alla dertill hörande särskildte
vota och handlingar, att ståndet med yttersta upmärksamhet
samma arbete genomgådt och till alla delar bifallit dess i utskottet
varande ledamöters särskildte mening.
Af Hr Baron och Landtm, underrättades deputerade om
R. o. A. i samma ämne tagne beslut, hvarefter deputerade
afträdde, på vanligit sätt beledsagade.
Uplästes det för Vice Kammereraren Kirstein upsatte protocollsutdrag
ang:de den för honom tillstyrckte befordran,
äfvenväl uplästes dess af R. o. A. vid 1766 års riksdag erhållne
kammererarefullmagt jemte ett af Assessoren Qvickfeldt ingifvit
memorial samma ämne rörande.
Hr Lindelöf: Jag för min del bifaller gärna det nu
upläste protocollsutdrag och hoppas R. o. A. derutinnan lära
med mig instämma.
Hr Lode: Som denna föreslagne befordran aldeles ankommer
på Riksens Ständer sjelfve, gifver jag med nöje der
-
Maurits Kirstein.
581
till mitt samtycke, hälst Hr Kirstein som verkelig betjent här
vid Riddarehuset billigt kan vänta att lika med den öfrige betjeningen
få hugna sig af R. o. A. ynnest.
Hr von Post: Jag är ingalunda emot att Hr Kirstein
måtte erhålla någon belöning i anseende till dess gjorda tjenst
här vid Riddarehuset, men att tillägga honom en befordran på
sätt här blifvit proponerat, dertill kan jag för min del icke
samtycka, emedan den öfrige betjeningen i Banquen derigenom
skulle blifva mer än mycke lidande. Såsom fullmägtig uti
Riksens Ständers Banque anser jag mig skyldig att bevaka
bancobetjeningens rätt och bästa, och i anseende dertill hemställer
jag, om icke R. o. A. skulle täckas lemna Hr Kirstein
den begärte recommendation men att på Hrr Bancofullmägtige
måtte ankomma att efter förtjenst och skickelighet med
skyndesam befordran honom hugkomma. På sådant sätt tror
jag Hr Kirstein lättast kan vinna sin åstundan och den öfrige
bancobetj eningen ingalunda blifva lidande.
Hr Billberg: Jag hade trodt, att recommendationer och
befordringar numera hos oss skulle uphöra och vi blifva rättvisare,
än vi tillförne varit, men som jag hör, att R. o. A. påstår
sig ega rättighet att med detta ährende befatta, får jag
till protocollet yttra följande. Efter min tanka kan och bör Hr
Kirstein af R. o. A. icke skäligen vänta någon befordran, emedan
vi icke hafva rättighet att med recommendationer gynna
andre personer än de, hvilka såsom ständige betjente hos oss
antagne äro. Hr Kirstein kan i mitt sinne eij anses såsom Riddarehusets
betjent, emedan han hos oss icke äger någon löhn,
eij eller på Riddarehusets stat finnes upförd. Desutan vet jag
eij, hvad vi kunna vara honom skyldige, emedan han njutit
särskild betalning för den tjenst, han under riksdagen gjordt
här vid Riddarehuset. För öfrigit och förnämligaste ordsaken,
hvarföre jag icke kan bifalla denna för Hr Kirstein föreslagne
befordran, är den, att mer än 80 betjente uti Riksens Ständers
Banque derigenom skulle blifva prejudicerade, och jag undrar,
med hvad nöje de då skulle förrätta sine trägne giöromål, om
den yngste innom värket skulle blifva dem föredragen. I anledning
af alla desse i mitt sinne betydande conciderationer
anhåller jag om proposition till af slag på denne nu i fråga va
-
582 1772, sept. 5.
Maurits Kirstein.
rande sak, hvarifrån jag utan pluralitetens beslut mig icke
kan begifva.
Hr Leijonmarck: Att Hr Kirstein värkeligen är och
bör anses såsom R. o. A. betjent lärer icke kunna bestridas,
dess af R. o. A. redan år 1766 vid riksdagen erhållne vice
kammererarefullmagt bevisar det tillräckeligen, och som han
alt sedan den tiden utan ringaste löhn gjordt tjenst här vid
Riddarehuset, tyckes han vara förtiänt att hugkommas. De
considerationer, här blifvit anförde i anseende till betjeningen
i Banquen, äro i mitt sinne mindre betydande. Vi hafva, som
bekant är, ganska få frälsemän ibland dem, ehuruväl tredjedelen
af de mindre beställningarne inom Banquen rätteligen
borde tillkomma frälseståndet. Med hvad rätt sådant händt
har jag mig icke bekant, men när det värkeligen sig så förhåller,
anser jag R. o. A. ega en ostridig rättighet att till någon
förmån innom bancovärket föreslå en sin betjent, den de finna
sin åtanka värdig.
Hr Uggla, L. M.: Protocollerne lära intyga, att jag icke
tält för befordringar, men då R. o. A. nu nyligen lemnadt sin
öfrige betjening så utmärkt prof af ynnest och välvilja, tycker
jag billigheten fordrar att på någodt sätt hugkomma Hr Kirstein,
som utan någon löhn gådt Riddarehuset med trogen
tjenst tillhanda. Hvad af Hr Hofrättsrådet von Post till Hr
Kirsteins förmån blifvit föreslagit, finner jag både rättvist och
med R. o. A. ädelmod öfverensstämmande, tillstyrker således
R. o. A. att dertill lemna benägit bifall.
Ifrån det Hedervärda Bondeståndet ankommo deputerade,
som gofvo tillkänna, det ståndet till alla delar med R. o. A.
deruti instämt att till Kongl. Maij :ts egit nådige godtfinnande
öfverlemna det af Bancoutskottet upgifne financebetänkandet
med säker förmodan, det Kongl. Maij :t icke lärer tillåta någon
förändring uti den af Riksens Ständer faststäldte bevillningen.
Deputerade besvarades af Hr Baron och Landtm, och
beledsagades efter vanligheten.
Hr v on Böhnen: Mina gunstige Herrar! Huru många
tjenster hafva vi icke bortgifvit på andre medborgares bekostnad,
hvarföre skola vi nu vara så nogräknade. Vi böre gjöra oss
ett nöje af att kunna hejelpa en vår betjent, som kan hända
utom vårt biträde svårliga torde kunna vinna någon befordran.
Maurits Kirstein.
583
Jag instämmer gärna med Hr von Posts och Hr Leijonmarcks
yttrade tankar och det så mycket häldre, som osäkerhet torde
vara, om vi någonsin här på stället kunna något mera uträtta
till riddarehusbetj eningens förmån, och kan hända vi
komma här aldrig mera.
Hr Billberg: Hvad af den värde ledamoten nyss sades
om tjensters förgifvande, så har jag deruti icke haft någon del,
och hvad åter det angår, om vi komma här mera eller eij, så
rörer det mig icke. Jag är af den tankan, att vi åtminstone för
sidsta gången böra gjöra, hvad rätt är, och kan i grund deraf
icke lemna annat tillstyrkande för Hr Kirstein, än att Hrr
Bancofullmägtige endast anmodas att efter Hr Kirsteins förtjenst
och skickelighet gynna honom vid förefallande ledighet
med någon befordran.
Hr Tham: Efter vi till slut böra gjöra rätt efter den
värda ledamotens yttrande, som nyss för mig talte, gjöra vi i
mitt sinne rättast, om vi bifalla af Hr Hofrättsrådet von Post
blifvit proponerat.
Hr W a c h[s c h] 1 a g e r: Jag förenar mig med Hr von
Post men med förbehåll, att den för Hr Kirstein tillstyrkte befordran
eij måtte ske utan vid förefallande ledighet och att staten
derigenom icke ökas, jemväl påstår jag, at den skrif varehjelp,
som vid sidstl:e riksdag beviljades Riddarhuscontoiret,
den han utan tvifvel upburit, hädanefter måtte uphöra.
Anmältes och infördes deputerade ifrån det Högvördige
Prästeståndet, ordföranden Hr Biskop Bentzelstierna
gaf till känna, att Prästeståndet med yttersta granlagenhet genomgått
Bancoutskottets upgifne finencebetänkande och att
ståndet till alla delar förenat sig med R. o. A. derom tagne beslut,
nemligen att till Kongl. Maij :ts egit nådiga godtfinnande
och välbehag öfverlemna detta granlaga ährende. Prästeståndet
hade tillika för dess del funnit högst nödigt vara, att Bancoutskottet
måtte ju förr dess häldre blifva anbefalt att författa
en instruction till säkerhet och efterrättelse för Hrr Bancofullmägtige.
Likaledes recommenderade ståndet till skyndesamt
afgjörande Justitisedeputationens upgifne project till en
ny concoursförordning. Deputerade afträdde, och gillade R. o.
A. genast, hvad om instructions utfärdande för Hrr Bancofullmägtige
af det Högvördige Ståndet anmält blifvit.
584 1772, sept. 5—8. M. Kirstein. Riksdagsbeslutet.
Hr Lager svärd: Hvad af det Högvördige Prästeståndet
nu nyligen blifvit påmint om den projecterade concoursförordningen,
så lärer R. o. A. sig dermed icke kunna befatta,
emedan jag för min del icke finner det vara oss tillständigt
att ingå i öfverläggningar uti andre ämnen än de, hvilka genom
Kongl. Maij:ts propositioner blifvit Ständerne till utlåtande
öfverlemnade.
R. o. A. förenade sig med denne ledamotens värdiga tanka.
Hr W a c h[s c h] 1 a g e r: För att komma till slut med vår
öfverläggning rörande Hr Kirsteins befordran anhåller jag om
proposition till bifall uppå Hr Hofrättsrådet von Posts yttrande
och afstår ifrån mitt förra påstående om skrifvarehjelpens
indragning, sedan jag närmare derom blifvit underrättad.
Hr Baron och Landtm, gjorde följande proposition.
Bifaller R. o. A., att Hr Kirstein recommenderas hos Hrr
Bancofullmägtige att vid förefallande ledighet innom bancovärket
uppå hans förtjenst så innom som utom Banquen må
hafvas det afseende, att han till förmånlig syssla må vinna
skyndesam befordran.
Detta bifölls.
Är 1 7 7 2 d. 7 Sept.1
Månd.
Pl[enum] kl. 10 f. midd.
Gr. Lewenhaupt i L[andt]m. ställe, som var hos Kongl. M:t.
Upl. riksd[ags]besk2
Borg.st. deput., 8, Schau. Taleman och Secreteraren Ellers
få uti Banquen sitt honorarium, efter statscassan eij
räckt till mera för Kongl. M:t, än hvartill är destinerad.
Vid 9 § at om Banquen skulle införas: Sedan Bancofullmägtige
hörde blifvit, hvilcke till den ändan äro instruerade at uti
de delar, som röra bancovärcket, gå Kongl. M:t i underdånig
1
Memorialprotokoll.
2 Exemplaret i Allegater III, fol. 861 ff., med påteckning: Upläst hos
R. o. A. den 7 septemb. 1772. Dito gillat med de in contexten och in
marginne giorde förändringar och tilläggning.
Riksdagsbeslutet. Manderström.
585
het tillhanda på sätt, som enligit bancoförfattningarne kan
med Banquens säkerhet och styrcka förenas.
Orden i anledning deraf gå ut. Ordet redelig går ut och i
stället redig.
Ordet vårt Bancoutskott går ut.
Borg.st. om Taleman etc. etc.1 uplästes. Efter någon discourse
begärtes på bordet.
Riddarhusutskottet om introduction för Manderström som
baron.
Bilberg biföll, allenast at det eij blir någon taxa för
andre frih., ty Riddarhuset behöfver p[ennin]g[a]r.
Pr.st., Bergstedt, 6, at bifallit som Borg.st. Recommenderade
sin betiening.
L[a n d t]m.: Efter Borg.st. lagt på bordet detta hvila. Ja.
Om Manderstr [örn] continuerades.
Hasenkampf: Summan är fixerad 1 800 d. k:mt, altså
eij annan lag, famillen kan få flyttning utan inbrott i 1762
års förordning. Begärte proposition till bifall.
L[andt]m. upkom kl. 11.
Göös kan eij neka till hvad som skedt, allenast at eij får
nummer framför dem, som hafva äldre diplomer, derföre
hvila med numm. och lotta.
Flere detta ny fråga på bordet. Propos. bifölls.
Nu kl. 1/2 12. Åtskildes, gingo upp på Rikssahlen at aflämna
till Kongl. M:t svar på proposition.
Samlades på Rickssahlen och öfverlämnade Ständernes svar.
1 7 7 2 d. 8 Sept.2
Pl[enum] kl. 12.
Gr. Gyllenborg i stället för L[andt]m.
Borg.st. om Talemäns arfvode.
Lej onmarck: Ehuru ömt, at de herrar och män få
vedermäle. Tror eij vill minska ädelmod, at sker med Banquens
minsta kienning, när St. förr giordt, och praxis.
1 Borgarståndets extraktprotokoll 7 september 1772, Allegater III, fol.
875.
2 Memorialprotokoll.
586 1772, sept. 8—9. Talmännens arvode.
L[andt]m. i den ställning denne ricksdag, at deras möda och
besvär större. Det nu föreslagne är detsamma som förr varit,
då eij så mycken kostnad. Då kunna disponera Banquen, eij
statsmedlen, måste vända omtancka dit, böra vara öma om
Banquen, då kommer på någre 30/m. är väl icke för hel
banque objet men saken at deraf kunde fölgder dragas, men är
i detta en titul at böra betalas, som eij kan appliceras till
andre än Ständers betiening. L[andt]m. mer lidande än andre
af ricksdag. Secr. besvär altid vanlig få af statsmedlen, har
möda, altså tillstyrckte för dem med.
Bilberg nödgas tala, skall tala efter begrepp. Då sidst
var före, tänckte at de lagar, som förr varit, böra gälla, tills de
uphördt. Derföre då bref till Iv[onungen], hvad de tala om
sine Talemän och deras nijt. De hafva fädt mera måltider, än
de gifvit, tackar Gud, at deras pluralitet eij tager Banquen
protect.(?)
Renstierna altid hördt Secr. Utsk. och1 samt St [änderna]
disponera Banquens behållning. Vördar L[andt]m.
förtienst, skrifva till K[onungen]. Blef vid det.
2 Kammarherrar bådo till Salen.
Uggla: Altid vanligt L[andt]m. Sec. besv. Den tanckan
giöra rätt, när så litet, så böra få.
Tham: Afslag. Bref till K[onungen] recommendera Secret.
och derjämte at de 2 st [änden] eij disponera Banquens medel.
v. Vicken ville afslag men gå med deput. at föreställa.
Ville de eij, då söka at conservera Ad. och betient.
Cederhielm: Afslag och notificera samt om Ad. beklageligen
spörja, at 2 st[ånd], då Ad. afsäga sin guarantie.
Propos. derpå. Ja.2
v. Böhnfen], Carl Ludvig, bad täncka på Bancofullm.
och låta Riddarhusdeputation.
Renstierna begärte på bordet at täncka på om sku behålla
de gamle eller nya och kienna(?) ämnen.
1 Härefter följer ett oläsligt ord.
2 Borgarståndets extraktprotokoll den 7 september 1772 i Allegater III,
fol. 875 ff., har påteckningen: Upläst hos R. o. A. 7 Sept. 1772. Ånyo
förehaft d. 8 Sept. 1772. Dito resolverat, at R. o. A. icke kunna samtycka
till någon utgift, som i mer eller mindre mån skulle minska Banquens
credit och dess credit, hvarföre ock R. o. A., ifall de 2:ne respective
stånden sig med detta R. o. A. beslut eij förena, icke längre
kunna åtaga sig Banquens guarantie.
Riddarhusbetjaningen. Riksdagens slut. 587
v. Böhnen förväntade då i oeconomiskt plenum at få
före.
Lager svärd: Gamla författningar at byta, derföre Riddarhusutskottet.
Ropades hvila.
Billberg frågade, om icke Bancoutskottet uphör med
ricksdagen.
v. Böhn[en]: Om nu Kfonungen] af slår, vij vill eij ge
utur Banquen, skall då L[andt]m. och betiening arbeta för
intet, är det skäligt. Ellers har fädt, Borg har fädt. Vår(?)
Secr.
Engestrföm] hoppades K[onungen] ger.
Cederhfielm] återkom med deput. Pr[äste]st. fant
valabelt, Taleman fant skäl, och st[åndet] applauderade. Borg[arst.
] haft 2 gr före, skall taga vidare, gifva tillkienna.
Ätsk. 3/4 2.
1 7 7 2 d. 9 Sept.1
Onsd.
Kl. 9 pl[enum].
Bilberg ville tala med påmintes om Ad. beslut, at ingenting
företages sidsta dagen.
Wachschlager intygade.
Upropades(?) emot deputation.
L[andt]m.: K[onungen] gaf tillkienna, att K[onungen]
eij emottager andre deput. till afsked än allenast på Salen.
Men en deputation utsågs at taga afsked af Pr. Friedrich.
Geck till Kyrckan kl. II.2
Återkommo 1/4 eft. 4.
Hr Baron betackades Ad. sin förbindlighet önskade kunna.
L[andt]m. afskedstal (Bil. 33).
Ätsk. 1/2 till 5.
1 Memorialprotokoll.
2 Lantmarskalkens tal på Rikssalen tryckt som Bil. 32.
38—690285
588 1772, sept. 11. Livdrabantkåren.
År 1772 den 11 September.
Fredag.
Kl. 10 förmiddagen sammanträdde Höglofl. R. o. A. in pleno
efter anslag.
Hr Baron och Hofmarskalcken Axel Gabriel Leijonhufvud,
som under nu i Herrans namn slutade ricksdag varit R. o. A:s
Landtmarskalck, åtog sig än vidare den mödan at föra ordet.
Hr Baron och Ordföranden anmälte Kongl. Maij :t[s]
nådige helsning til R. o. A. samt derjämte, huruledes Kongl.
Maij :t i nåder sig yttrat, at som Hans Kongl. Maij :t med alt
skäl kunde föreställa sig, at R. o. A. skulle hinna reglera de
oeconomica, som angå Riddarhuset, dess cassa med det mera
på en tid af tvenne dagar; så hade Kongl. M:t nådigst samtyckt,
at tvenne plenidagar måtte få hållas till sådane ärenders
afgiörande, hvarvid likväl borde noga i ackt tagas, at inge
publique och ricksdagsärender numera kunde förekomma;
till underdånig åtlydnad af denne Kongl. Maij :ts nådiga vilja
hade altså blifvit anslag giordt til oeconomiskt plenum för i
dag, och kunde äfven blifva anslag till plenum i mårgon men
sedan icke mera; så at på desse tvenne dagar alle oeconomica
borde vara reglerade.
Häruppå företogos följande mål och ärender.
1. Uplästes en af Hr Öfversten Baron Lars Hierta ingifven
skrift, hvaruti han anmärcker, at uti det kongl, stallet icke
finnes så stort förråd hästar, at Kongl. M:ts lifvagt med sine
officerare kunna vara beredne, då Kongl. M:t vill resa ut, för
at som vederbör beledsaga Kongl. M:ts höga person; at det
likväl icke giorde riket heder, at Kongl. M:ts närmaste lifvackt
skall vara utan hästar, och uti alle länder ovanligit at
eij se denne corps i full lustre, hvarföre Frih. Hierta hemställer,
om icke så stor summa kunde tagas af de så kallade rusttienstmarcker,
som R. o. A. sielfve erlägga, som kunde fordras
till 50 å 60 hästars inkiöp för Lifdrabantecorpsen. Detta voro
et tillfälle för R. o. A. at ådaga lägga sin underdånige attention
äfven i de delar, hvilcka röra det utvärtes anseende, som
ifrån konungsliga högheten är oskilj acktigt.
Hr de Fritzkij: När Hr Baron och Ordföranden redan
Livdrabantkåren.
589
framfört Kongl. M:t[s] nådige vilja, at inge publique mål hos
R. o. A. få företagas, så visste han icke, huruvida R. o. A. nu
kunde taga det upläste memorialet til öfverläggning. Det voro
visserligen et publiqut och ricksdagsärende at beskatta sig
och hemmavarande. Han trodde sig efter slutad ricksdag icke
dertill berättigad. Kongl. M:t kunde eij eller onådigt uptaga,
at R. o. A. af lydnad för Dess nådige vilja icke företogo sig et
så beskaffat mål till afgiörande, och på desse grunder protesterade
han emot all öfverläggning härom både för sig och
hemmavarande medbroder.
Hr Le jon marc k, Gust. Adolf: At bevilja af rusttienstmarckerne
ansåg han som et oeconomicum, hvilcket endast
tillhörde R. o. A. och altså uti et oeconomiskt plenum
kunde afgiöras. Det voro eij någon ny afgift i fråga, utan den
som R. o. A. redan sig åtagit på rustningen til Adelsfahnan,
kan altså utan ny beskattning beviljas. Det är dessutom en
R. o. A:s skyldighet at rusta för sine frälseheman. Hr Lejonmarck
tillstyrckte derföre bifall uppå Frih. Hiertas memorial
med full öfvertygelse, at R. o. A. ägde rättighet dertill, såvida
han ansåg saken både nyttig för land och rike, då det bidrog
at bevara Kongl. M:ts dyra person och äfven för R. o. A. hedrande
at af egen boij else täncka deruppå.
Hr Lagerhielm: Ingen voro, som icke ville för sin konung
giöra alt in till det yttersta, men som efter slutad ricksdag
R. o. A. eij kunde mera anses för stånd, så kunde eij eller
något beslut gälla, som togos angående rusttienstmarckerne
eller någon afgift af dem. Hvad R. o. A. borde efter den antagne
bevillningen betala för hvar rusttienstmarck tillhörde icke
R. o. A. utan inflöto uti statscassan, som efter Regeringsformen
stodo under Kongl. Maij :ts egen höga disposition, utan
at R. o. A. fingo sig dermed befatta på något sätt. Alt, hvad
vid det af Frih. Hierta ingifne memorial nu kunde giöras, voro
derföre, at R. o. A. låto uti protocollet införa, at R. o. A., som
erkiende nödvändigheten och nyttan deraf, at Kongl. Maij :ts
lifvackt voro med hästar försedde, men icke ägde någon rättighet
at befatta sig med de medel, som till staten inflyta, önskade,
det Kongl. M:t ville utaf den andel af bevillningen, som
för R. o. A:s rusttienstmarcker inbetalas till staten, använda
något till militairiske och sådane anstalter, som tiena till sä
-
590 1772, sept. 11. Livdrabantkåren.
kerhet för Kongl. M:ts dyra person och bidraga at sätta den
konungslige högheten i lustre.
Hr de Frietzkij, Claes: Då han förre gången yttrade
sig, hade han eij fattat meningen af memorialet annorlunda,
än at R. o. A. skulle åtaga sig en ny bevillning till desse
hästars inkiöp; men sedan han nu fädt närmare uplysning, at
förslaget voro at använda dertill, hvad redan R. o. A. för sine
rusttienstmarcker beviljat, så kunde han än mindre tillstyrcka
R. o. A. at med denne sak sig befatta. Bevillningen tillhörde
Kongl. Maij :t hel och hållen, och voro det R. o. A. på intet
sätt tillständigt at befatta sig med, huru han ville densamma
förvalta och disponera.
Han trodde, at R. o. A. för sin nådigste Konung visade den
mästa vördnad, då de icke gå in uti någre förslag om disposition
af statsmedlen utan lämna till hans egit nådige godtfinnande
at derom förordna; samt i öfrigit nu lyda hans befallning
och icke företaga någre andre än Riddarhuset enskilt rörande
ärender.
Hr Billberg, Friedr. O 11 o, tilläde: För rusttiensten
skall R. o. A. uprätthålla Adelsfanan och, om så påfordras, anskaffa
häst och karl i full mundering at tiena emot rikets
fiender, då de tränga inom grentzen; skulle det, som dertill är
anslagit, nu användas efter detta förslag, så voro vid påkommande
händelse ingen tillgång at få Adelsfanan upsatt.
Hr Uggla, Leonh. Magnus, instämde deruti, at det
eij nu voro tid för R. o. A. at å egne och hemmavarandes vägnar
åtaga sig någon bevillning. Äfven erkiende han, at det
tillhörde Kongl. M:t efter egit nådigste välbehag disponera
statsmedlen, utan at R. o. A. ägde någon rättighet sig dermed
befatta; men icke kunde Kongl. M:t onådigt uptaga, om R. o.
A. yttrade sin underdånige önskan at se sin nådige Konungs
dyre person bevarad med en tillräckeligare och bereden lifvagt,
och at R. o. A. genom sin Landtm., en deputation eller
Riddarhusdirectionen hos Kongl. Maij :t anmälte denne sin
underdånige önskan på et sätt, som utviste, at R. o. A. alt för
väl kiende, huru det likväl endast ankommo på Kongl. M:ts
egit nådige välbehag at härom förordna.
Frih. Cederström, Anders, förenade sig med Hr
Frietzkij och påstod, at icke någre propositioner hvarken di
-
Livdrabantkåren.
591
recte eller indirecte måtte giöras Kongl. M:t örn statsmedlens
disposition. Och at derföre denne öfverläggning, som ledde till
ingenting, måtte uphöra.
Hr Wachschlager, Gustaf, instämde med Hr
Frietzkij, at R. o. A. nu icke kunde lägga någon bevillning på
sine hemmavarande medbroder; det föreslagne alternative
hos Kongl. M:t [at] R. o. A. skulle i underdånighet anhålla,
det han ville af bevillningen för rusttienstmarcker nu anslå
något till hästars inkiöp för sin lifvackt, förfaller af sig sielf.
Det är Kongl. M:ts egen höga rättighet at disponera medlen,
och kan eij vara honom behagligt, at R. o. A. deruti vill gifva
honom något tillstyrckande. Hr Wachschlager anholt altså,
at saken måtte förfalla och något sådant företagas, som enligit
Kongl. M :ts nådige tillåtelse R. o. A. hade låf at afgiöra.
Hr Raron och Ordföranden proponerade, om R. o. A.
behagade öfverlämna detta till Kongl. Maij :t såsom en sak,
hvaröfver det icke tillhörde R. o. A. at sig yttra?
Men härtill svarades Ja och Neij.
Hr Lagerhielm ville, at memorialet skulle afslås, efter
det eij tillkommo R. o. A. at uti et sådant ämne anställa någon
öfverläggning.
Hr Lejonmarck, Gust. Adolf, erhindrade, at meningen
icke kunde vara at till hästars inkiöp för Konungens
lifvackt taga penningar af det, R. o. A. till staten för rusttienstmarckerne
beviljat, utan at af det, R. o. A. borde utgifva
till munderingspersedlars prsesterande för Adelsfaneregimentet,
skulle, då det nu eij utbetalas, tagas et vist och derföre
kiöpas hästar för Kongl. M:ts lifvagt och altså dertill betalas
till exempel en half dahl. s:mt af hvart frälseheman eller
något dylikt; öfver en sådan proposition, såsom R. o. A. allena
tillhörig, förmente Hr Lejonmarck, at R. o. A. kunde sig yttra
uti oeconomiske plenum, och trodde äfven, at man borde vara
betänkt på något sådant utlåtande, som voro R. o. A. värdigt,
ifall Kongl. Maij :t skulle blifva underrättad, at frågan förevarit,
och om beslutet åstundade kundskap; Hr Lejonmarck
trodde icke, at et kort afslag skulle passa sig i sådan händelse
at frambära.
Hr von Post, Friedr, förklarade, at då memorialet
innehöllo, at af den bevillning, som åtgingo af rusttienstmarc
-
592 1772, sept. 11. Livdrabantkåren.
kerne, skulle tagas till desse hästars inkiöp, så voro det emot
Regeringsformen at deruti taga något beslut, bevillningen tillhörde
Kongl. M:t, och Ständer hade icke at befatta sig med
disposition deraf. Rusttienstmarckerne betalas af frälsehemanen
och äro anslagne at anskaffa häst och karl med sin rustning
för Adelsfaneregimentet, de äro också anslagne ifrån
gammalt till detta behof och tillhör icke R. o. A. at dem till
annat disponera. Saken voro altså af den beskaffenhet, at memorialet
eij kunde annat än förfalla.
Hr [de] Fritzkij instämde med Hr von Post och tillstyrckte
det slut, at R. o. A. väl hade velat härigenom förklara
sin underdånige vördnad för Kongl. M:t men trodde sig icke
kunna giöra något vidare dertill, efter det ankommo aldeles på
Kongl. M :ts egit nådigste välbehag.
Hr Baron och Ordförande giorde altså proposition,
at om Kongl. Maij :t i nåder skulle vilja blifva underrättad, uti
hvad slut R. o. A. häröfver stadnat, så hade han at i underdånighet
anmäla, det R. o. A., uplifvade af vördnad och undersåtelig
ömhet om sin dyre Konungs säkerhet, förehaft en öfverläggning,
huru Kongl. M:ts lifvagt måtte blifva försedde
med hästar, för at altid kunna vara omkring Kongl. M :ts höga
person, när han behagade resa uti staden och deromkring,
samt vid alle tillfällen då Kongl. M:t sielf sådant i nåder för
godt funno. Men at R. o. A. icke trodt sig tillständigt vara at
häruti taga något beslut, efter sådant ankommo uppå Kongl.
M:t[s] egit nådigste välbehag och förordnande.
Härtill svarades Ja.
Hr Boje, Hans Hindrich, yttrade härvid den tanckan,
at ehuru han instämde uti det, som nu blifvit afgiordt,
voro han likväl öfvertygad, at om frågan hade varit at till
detta ingå uti någon ny bevillning, så funno han, at R. o. A.
nu ägt full rättighet at för sig och hemmavarande dertill bevilja.
2. Uplästes memorial af för detta Hr Ricksrådet Kantsliepresidenten
Riddaren och Commendeuren af Kongl. Maij :ts
Orden Grefve Anders Johan von Höpken af innehåll, at år
1761 benådades Hr Ricksrådet af Högstsahl. Konungen Adolf
Friedrich med grefligt stånd och värdighet.
Vid 1769 års ricksdag anholt Hr Grefven och Ricksrådet om
Introduktioner.
593
introduction på Riddarhuset och at få niuta lika rättighet med
andre af samma rang. Men dåvarande författningar lågo tvifvelsutan
ansökningen i vägen. Nu förnyade han förenämde sin
hörsamma ansökning med säkrare hopp om framgång och ville
icke undandraga sig de afgifter, som vid dylike tillfällen
till Riddarhuset pläga erläggas. Sedan detta var upläst, anmälte
Hr
Baron och Ordföranden, at Hr Ricksrådet Ridd.
och Commendeuren af Kongl. M:ts Orden von Hermanson,
som erhållit Kongl. Maij:t[s] nådige diplome at vara uphögd
i grefveligt stånd och värdighet, äfvenledes och med samma
villckor som Grefve von Höpken begärt at såsom grefve blifva
introducerad.
Hr de Frietzkij, Clas: I kraft af den nu antagne
och besvurne Regeringsformen böra de, som Kongl. M :t behagar
benåda med adeligt, friherre eller grefligt stånd niuta introduction.
Det voro icke rättvist eller R. o. A. tillständigt at
förneka de herrar och män, som erhållit Högstsahlig Konung
Adolf Friedrichs eller fordna Svea konungars skiöldebref,
samma rättighet. Derföre fordras allenast at med bifall öfverlämna
till Riddarhusdirectionen att uppå de vilckor, som förmodeligen
R. o. A., innan de åtskiljas, lära fastställa och såväl
Hr Ricksrådet Grefve von Höpken som Hr Ricksrådet
Grefve von Hermanson utfäst sig at vilja ingå, värckställa den
begärte introduction.
Häröfver giordes proposition, som med Ja besvarades.
Hr Wachschlager, Gustaf, hemstälte, om det eij
voro i sin ordning at afgiöra, hvad Riddarhusutskottet föreslagit
angående introductioner, innan R. o. A. företogo någre
sådane ansökningar. Som detta bifölls, så uplästes nu 20 § af
Riddarhusutskottets yttrande öfver åtskillige Riddarhuset enskilt
rörande ärender, som handlade om introductioner.
Utskottet föreslår deruti, at Riddarhusdirection kunde updragas
at sådane introductionsansökningar emottaga, beskaffenhet
deraf undersöka och sluteligen äga frihet at vid hvarje
års slut introducera så månge af desse ätter, som för det året
till introduction sig anmält och sin afgift till Riddarhuscassan
erlagt. Dock at hvarje adelig ätt, som på sådant sätt söker introduction,
594 1772, sept. 11. Introduktioner.
1 upter sitt skiöldebref och en vidimerad afskrift deraf till
Riddarhusarchivum af lämnar;
2 :do upvisar vederbörandes quittencer, at alle afgifter för
skiöldebrefvet äro betalte och deraf äfven lämnar afskrifter;
3 innan introduction beviljas, ingifver tydelig genealogie
öfver sin härkomst och sine descendenter samt der jämte aflämnar
sin vapneplåt till Riddarhuset och sluteligen
4 skall hafva uti Banquen deponeret den af Directionen
faststälte introductionssumman och bancoattest deröfver upvist.
Hvilcken utskottet föreslår för de adelige ätterne till
1 000 :de dahl. s:mt; för frih. ätterne till 800 dhl. och för grefveintroductioner
till 1 000 dhl., alt silf:mt, och at de grefvefamiller,
som söka introduction ibland grefvarne, fastän de
ännu icke såsom friherrar blifvit introducerade, böra, på det
Riddarhuset eij måtte förlora den friherrlige introductionssumman,
för grefveintroductionen utfästa mera, än nu projecterat
blifvit.
Hr Wachschlager, Gustaf, biföll denne §, hemstälte
allenast, om icke Hr Ricksrådet Grefve von Hermanson,
som nu vunnit grefveintroduction utan at förut vara såsom
friherre introducerad, borde betala friherreintroductionssumman
såväl som introductionssumman såsom grefve.
Flere påminte, at hvad som pålades Hr Ricksrådet Grefve
von Hermanson borde blifva för alla lika, som med bemälte
Hr Grefve och Ricksråd voro uti lika casu.
Deröfver begärtes proposition och bifölls, at de, som vunno
introduction på Riddarhuset såsom grefvar men icke förut
blifvit ibland friherrarne introducerade, borde betala såväl
den friherlige nu faststälte introductionssumman som de för
grefvelig introduction utsatte 1 000 :de dahl. s :mt, tillsammans
1 800 dhl. s:mt.
3. Företogs nu Riddarhusutskottets memorial af den 10 i
denne månad, innehållande utskottets yttrande öfver Riddarhusdirectionens
ricksdagsrelation och flere mål och ärender,
som kunde angå Riddarhuset. Som detta memorial var uti §§
fördelt, så uplästes och afgiordes hvar § särskilt, som följer:
1 §. Angeck den af R. o. A. tagne författning, at då någon på
Riddarhuset introducerad ätt utslocknar på svärdssidan, så
skulle den dödas närmaste arfvingar och sterbhusinteressen
-
