# ID: svediakorp-gov150
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1771--1772
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 112,040
# sentences: 4,177
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGSPROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
TRETTIOFÖRSTA DELEN
1771-1772
III
9 maj—12 september 1772
jämte personregister till delarna 29—31
PÅ RIKSGÄLDSFULLMÄKTIGES UPPDRAG
UTGIVNA AV
STEN LANDAHL
STOCKHOLM 1971
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
690285
FÖRORD
Riksdagens beslut om utgivningen av denna del av ridderskapet
och adelns riksdagsprotokoll fattades den 27 maj 1966.
Protokollen i denna volym omfatta tiden 9 maj—-12 september
1772 och föreligga för tiden 9 maj—18 augusti och 11—12
september i renskrift. Konceptprotokoll finnas bevarade för
sammanträdena den 9—12 maj, 3 juni—7 augusti, 12—18
augusti samt 5 september och memorialprotokoll för tiden 9
maj—15 juli, 7, 13—15 augusti samt 5—12 september. Härav
framgår, att för sammanträdena närmast efter statsvälvningen
eller den 26—27 augusti och 3—4 september alla protokoll
saknas samt att förden 7—9 september blott memorialprotokoll
föreligga. Protokollet för plenum plenorum på rikssalen den
21 augusti har tryckts här efter originalet i serien Statsrättsliga
urkunder i riksarkivet.
Bilageurvalet har skett efter samma principer som i närmast
föregående delar av denna protokollsserie. Det har ansetts befogat
att här avtrycka tre tal av lantmarskalken, ehuru de
föreligga i samtida tryck.
Också till denna del har fogats ett bihang, utgörande en av
undertecknad upprättad förteckning å hos ridderskapet och
adeln ingivna och föredragna eller anmälda, här icke avtryckta
memorial av ståndets ledamöter jämte arkivaliska hänvisningar.
Stockholm i september 1971.
Sten Landahl.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
Förord
III
I. Protokoll
för 9 maj—12 september 1772
1—625
Protokoll på rikssalen 21 augusti 1772
626—633
II. Bilagor
Till protokollet den 9 maj 1772:
1. Rådselektorernas berättelse om uppehållet i rådsvalet
3
Till protokollet den 11 maj 1772:
2. C. J. Ridderstolpes memorial med avsägelse av rådsförslag .. 4
Till protokollet den 12 maj 1772:
3. J. F. Carpelans diktamen om livdrabantkåren
5
4. J. von Echstedts memorial om d:o
8
5. A. Engelcrantz diktamen om d:o
10
Till protokollet den 22 maj 1772:
6. Adelns extraktprotokoll om kapten F. O. Billbergs besvär .... 13
7. J. Adelhielms diktamen om riksrådsvalet
15
Till protokollet den 3 juli 1772:
8. F. U. von Essens memorial om kommerserådet A. Nordencrantz 17
9. C. de Frietzckgs memorial om d:o
19
10. G. A. Leijonmarcks memorial om förbättring i kronopenning
lönerna
24
11. L. Svedenstiernas memorial om d:o
30
Till protokollet den 4 juli 1772:
12. C. E. Marcks von Wurtembergs memorial om kommerserådet
A. Nordencrantz
32
Till protokollet den 11 juli 1772:
13. Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i kammaroch
ekonomideputationen
33
14. Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i expeditionsdeputationen
34
15. Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i handelsoch
manufakturdeputationen
34
16. Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i justitiedeputationen
35
17. Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i tulldeputationen
36
18. P. Lilliehorns memorial om kommerserådet A. Nordencrantz. . 36
19. C. E. Marcks von Wurtembergs memorial om d:o
38
20. F. Löwens memorial om d:o
41
21. C. A. Lindelöfs memorial om d:o
43
22. J. Jennings memorial om d:o
48
Till protokollet den 18 juli 1772:
23. G. A. Leijonmarcks diktamen om ett befordringsmål i Göta
hovrätt
49
Till protokollet den 25 juli 1772:
24. G. A. Leijonmarcks memorial om sekreta utskottet
58
Till protokollet den 29 juli 1772:
25. G. A. Tigerstedts diktamen om plenums avslutande den 25 juli 60
26. C. E. Marcks von Wiirtembergs memorial om fänrik C. H.
Thesslöf
61
27. E. V. Marcks von Wiirtembergs diktamen om d:o
65
Till protokollet den 7 augusti 1772:
28. Kompletterande förteckning på adelns elektorer
67
Till protokollet den 15 augusti 1772:
29. N. H. Siifversparres memorial om militära prejudicemål .... 69
Till protokollet den 26 augusti 1772:
30. Lantmarskalkens tal vid plenum den 26 augusti 1772
71
31. Kungl. Maj :ts proposition om några ärenden till befordran av
riksdagens slut
75
Till protokollet den 9 september 1772:
32. Lantmarskalkens tal på Rikssalen den 9 september 1772 .... 76
33. Lantmarskalkens tal vid lantmarskalksämbetets nedläggande
den 9 september 1772
77
Till protokollet den 11 september 1772:
34. Adliga underskrifter vid 1772 års riksdagsbeslut
79
Bihang
Förteckning å hos ridderskapet och adeln ingivna och föredragna
eller anmälda, här ej avtryckta memorial  89
Personregister till ridderskapet och adelns protokoll vid 1771—1772
års riksdag
97
Förkortningar
159
1
År 1772 den 9 Maij.
Lördag.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
Prolocollen för den 12 och 15 sistledne Februarij justerades
och gillades.
Dito uplästes det författade extractum protocolli, som i följe
af R. o. A:s beslut den 6 innevarande månad skulle afgå till
de andre respective stånden angående Secrete Deputationens
betänckande rörande tour och uprättelse för leden praejudice
för Generalmajoren Baron Wallenstierna.
Som gillades.
2. Uplästes en ifrån Urskillningsdeputationen till Riksens
Ständers plena remitterad ansökning af numera afledne
Brukspatronen Rappolts1 Encka om frihetsår för sitt genom en
olyckelig eldsvåda afbrände och i Vermeland belägne bruk
Svaneholm, uti hvilcket mål Bergsdeputationen redan vid sistledne
riksdag sitt betänckande afgifvit och på denne ansökning
tillstyrkt bifall.
R. o. A. fandt för godt att åter remittera denne ansökning
till Bergsdeputationen.
3:o. Föredrogs ånyo det den 21 Martij sistledne på bordet
lagde Secrete Deputationens betänckande af den 3 December
1771 ang:de Lieutenantens i fransk tienst Anton Caspar von
Essens ansökning om confirmation på sin i utrikes tienst förvärfvade
fullmagt samt tour och placering, hvilcket Kongl.
Maij: st enligit 1766 års författning honom af slagit. Deputationen
tillstyrcker på anförde skäl och de grunder, sorn deputationen
uti ett annat särskildt betänkande af samma dato upgifvit
ang:de utrikes förvärfvade krigsförtienster, men hvilcket
ännu icke hos R. o. A. blifvit föredragit, att Lieutenanten
von Essen må hos Kongl. Maij :st i underdånighet anmälas
1 Skall enligt Utskottshandlingar 1769—1770, vol. 25, fol. 283 och 310,
vara: Brukspatron Gustaf Magnus Ugglas änka Sofia Catharina von Rappolt.
Rappolts
Enkas
ansökning
ang:de.
Lieut. von
Essens tour
ang:de.
2 1772, maj 9. A. C. von Essen.
att ärholla confirmationsfullmagt på lieutenantsbeställning
vid infanteriet med tour från den dag, då han derom hos
Kongl. Maij :st ansökning giordt, så ock placering vid något
infanterieregimente samt vid första ledighet värckelig befordran.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, anmärkte vid detta
betänckanade, att om officerare, som tient utrikes, skulle få
tour och värckelig befordran, så ärhöllo de större förmåner
än de officerare, som belönas med fullmagter för krigsförtienster,
förvärfvade i fäderneslandets tienst. Det vöre nog för
dem att få confirmation på sine utrikes fullmagter, samt voro
väl att officerare, som tient utrikes och sökte confirmation på
sine där ärhollne fullmagter, borde derifrån vara försedde
med certificater, men nog kunde man lättare få sådane i utrikes
tienst än här hemma af chef och kammerater i tiensten så
beskaffade, som ärfordras, om någon för inrikes krigsförtienster
skall niuta belöning. Det voro alt nog, om en, som erhollit
confirmationsfullmagt, kan få tour, då han densamma
framdeles söker och Kongl. Maij:st enligt 7 § i 1756 års förordning
finner honom dertill berättigad. Ännu ömmare vore
det, om von Essen skulle få först ledige lieutenantsbeställning
vid infanteriet framför hela den dertill competerande corpsen
af officerare, som tient här hemma och vid sine avancementer
betalt accordsumman, då han deremot aldrig betalt någon
styfver uti accord intill denne dag.
Hr von Essen, Alexander, ville ärhindra, att R. o.
A. den 21 Martij sistledne bifallit ett aldeles lika Secrete Deputationens
betänckande för Lieutenanten Biörner, men
Hr Carpelan, Carl Ephraim, påstod, att ett sådant
praejudicat borde icke gälla, och när Lieutenant von Essen
fingo confirmationsfullmagt samt det gingo i öfrigit med
hans befordran till värkelig lieutenantstienst efter förordningarne,
hade honom skedt rättvisa och der jämte grace; yrckade
derföre, att ett extractum protcolli måtte afgå till att förmå
de andre stånden att häruti förena sig med R. o. A. om
samma principe.
Frih. Bunge, Sven, föreslog, att efter såväl Biörner som
von Essen ägde lika sak, begge voro väre landsmän och medborgare,
så borde dem ske lika rätt.
G. von Wachenfeldt.
3
Hr Carpelan, Carl Ephraim, ville väl i afseende
härtill begifva, att von Essen måtte beviljas på samma sätt,
som Biörner ärhollit; hvarvid han påminte om ett Secrete
Deputationens betänckande af samma dato med det nu upläste
angående confirmationsfullmagt och tour för Lieutananten
i fransk tienst Gustaf von Wachenfeldt, som den 8 April
sistledne blifvit lagdt på bordet och lärer vara lika beskaffat
med förevarande, att det äfven måtte afgiöras; men sedan ett
extractum protocolli, på sätt som han begärt, till de andre
stånden afgå angående sådane confirmationsfullmagter.
4. Detta betänckande uplästes nu ånyo och befandts inne-Lieut- Wachholla
ord ifrån ord enhanda tillstyrckande för Lieutenanten ang:de.
Wachenfeldt, som det förre för Lieutenanten von Essen.
Hr Wadenstierna, Thomas, förklarade sig icke
kunna samtycka till något, hvarigenom alla i svensk tienst vid
regimenterne varande fendrickar och kanske en deel lieutenanter
kunde komma att lida. Altså medgaf han väl de tillstyrckte
confirmationsfullmagter och tour ifrån fullmagtens
datum men protesterade emot placering och föreskrift till
värckelig syssla, hvilket skulle lända andre till praejudice.
Hr Billberg, Friedr. Otto, åberopade sig, hvad
han redan sagt 1769, då sådane frågor som denne varit före,
att franska krigstiensten vore så god som annan utrikes. Han
vöre väl nögd, att de upläste betänckanden må bifallas; men
med vilckor att confirmationsfullmagterne icke medföra annan
tour än ifrån deras datum, och att föreskriften till värckelig
syssla såsom stridande emot lag afslås. Och hvad det
omtalte generelle betänckande vidkommer, att hos de andre
stånden anholles, det måtte de icke deröfver taga något beslut,
innan R. o. A. hunnit lemna dem del af hvad R. o. A. dervid
kunde hafva att påminna.
Hr Wadenstierna, Carl, bad, att det omtalte generelle
betänkandet måtte föredragas, att R. o. A. derefter kunde
stadga en principe uti alle sådane förekommande casus
som desse och ej behöfva vid hvarje särskildt förlora sin tid
med vidlöftige öfverläggningar. Det af Hr Billberg föreslagne,
att hos de andre stånden förbeholla R. o. A. att få yttra sig,
innan de afgiöra detta betänckande, biföll han.
Hr Baron och Landtm, giorde proposition, om R. o. A.
4 1772, maj 9. Essen och Wachenfeldt.
bifalla desse upläste betänckanden på samma sätt, som det för
Lieutenant Biörner blifvit bifallit, och att de andre respective
stånden genom extractum protocolli anmodas att icke afgiöra
det generelle betänckandet om utrikes krigsförtienster, innan
R. o. A. fädt tillfälle att deröfver meddela dem sina tanckar.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig, frågade, om icke
lieutenantstouren blifver beräknad ifrån den dag, Kongl.
Maij :sts nådiga fullmagter utfärdas, men icke ifrån den dag,
de derom hos konungen giordt underdånig ansökning.
Hr Stenfeldt: Genom sådane fullmagter, som desse
herrar skulle få, kommo ganska många att blifva lidande,
hvilcka ägde utrikes fullmagter men af lydnad för den stadgade
lagen icke trodt sig böra hos konungen söka confirmation;
han vore sielf i den casu; begärte derföre, att desse betänckanden
måtte afslås eller och votering.
Hr Wadenstierna, Carl, föreslog, om icke de kunde
hvila, till dess det omtalte generelle betänckandet hos R. o.
A. blifvit afgiordt.
Hr Wadenstierna, Thomas, trodde, att de kunde
bifallas, allenast de orden placering och befordran till värckelig
beställning gingo ut, ty genom dem blefvo altför många lidande;
han kiende uti sin hemort många, som i 25 år suttit
fendrickar och aldrig i sin lifstid kunde få befordran, om
ständigt confirmerade lieutenanter skulle blifva placerade på
de regimenter, där desse tiena.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, yttrade, att om de
fingo tour som lieutenanter ifrån den dag, de ärhollit Kongl.
Maj :sts confirmationsfullmagter, så skedde dem all den rättvisa,
de såsom svenske kunde i sitt fädernesland begära. Placering
på något regimente måste de också få, ty annars skulle
antingen hända, att de efter författningarne aldrig kunde
komma till värckelig tienst, eller och skulle de få frihet att
söka sig in i hvad regemente de behagade, då lätteligen de
kunde komma in i ett regimente, som hade ett stort antal placerade
officerare förut, och ett annat, som hade mindre antal
eller inga placerade, skulle gå fritt. Genom det att de fingo
placering vore altså både de och regimenterne bättre hulpne.
Men befordran till värckelig syssla voro för mycket och borde
efter hans tancka afslås.
Essen och Wachenfeldt.
5
Hr von Essen, Alexander, instämde deruti, att de
måtte få tour ifrån sine confirmationsfullmagters data.
Hr von Hausvolff, Hans Reinholdt: Såsom
regimentsfullinägtig ålågo det honom att bevaka sine hemmavarande
kammeraters rätt, och som de genom sådane åt utrikes
officerare meddelte confirmationsfullmagter blefvo alt för
mycket lidande, så äskade han afslag på desse betänckänden
eller och votering.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om icke han fingo
giöra proposition till bifall, enär tourén rättas efter fullmagternes
data, och placeringen samt befordran till värckelig
tienst afslås.
Hr Wadenstierna, Thomas, förklarade sig härmed
nögd, men flere Nej hördes äfven.
Hr Baron och Landtm, gaf vid handen, det han hade ett
ganska angelägit mål att föredraga, och hemstälte, om icke
det nu förevarande kunde på en stund upskiutas, efter det
syntes fordra en längre öfverläggning, men
Hr von Hausvolff, Hans Reinholdt, ville icke
dertill samtycka; sedan ventilation hunnit så vida, borde enligt
Riksdagsordningen hvart mål, som kommit före, afslutas,
innan något annat företogos.
Hr Baron och Landtm, frågade altså, om R. o. A. bifaller,
att Lieutenanterne Wachenfelt och von Essen är holla confirmationsfullmagter
med tour ifrån desse fullmagters data
samt placering, men afslå befordran till först ledig varande
värckelig syssla.
Men detta besvarades med Ja och Nej.
I anseende till detta svar hemstälte Hr Baron och
Landt m., om han icke skulle få upskiuta med voteringen
till närmare middagen och nyttja den ännu återstående tiden
att föredraga någre mål, ibland hvilcka voro ett ifrån rådselectorerne,
som nödvändigt i dag måste företagas, om annars
med det förestående rådsvalet skall komma till slut.
Frih. von Essen, Friedric, trodde det vara ganska
angelägit att höra, hvad man hade fädt ifrån rådselectorerne;
R. o. A. hade nu varit samlade uti tre plenidagar för att få
rådsvalet afgiordt, utan att det kommit vidare dermed; det
6 1772, maj 9.
Ang. riksrådsvalet.
vöre ett allmänt ärende, de private kunde emedlertid hvila, till
dess det blifvit afgiordt.
Hr von Hausvolff, Hans Reinholdt, påstod
väl, att alla saker borde gå i sin ordning och den förevarande
ej släppas, innan den blifvit slutad, men
Hr Westfeldt påstod att få höra om rådselectorernes
andragande, och Hr von Hausvolff begaf sig änteligen
efter fleres begäran äfven dertill.
Electorernes 5:o. Altså uplästes nu R. o. A:s hrr rådselectorers berätlicrättd
se
om orsaken^e^se om ordsaken att med rådsvahlet så långt på tiden antili
uppehål-kommit, hvilcket här finnes in originali bilagdt (Bil. 1).
let med^r&ds- jjr hadenstjerna, Carl: R. o. A. lära finna, att
denne sak är af mycken betydelighet; om den ej med all möjelig
varsamhet och försigtigt handteras, kunde man snart ledas
in i frågor, som röra regeringssättet. Han trodde detta
icke vara första gången, då hrr rådselectorer behöft längre
tid att vara tillsammans för att kunna sig förena; till undvikande
af åtskilligt, som kunde leda rådsvalet i vidlyftighet,
trodde han bäst vara, om R. o. A. nu pålade sine rådselectorer
att klockan 4 i eftermiddag åter sammanträda att åter försöka,
om någon förening kan träffas. Hr Wadenstierna ägde fult
förtroende för R. o. A:s hrr rådselectorer och satte altså icke
i tvifvelsmål, hvad de behagat anföra; men han voro derjemte
ganska öm om regeringssättets bestånd och önskade, att ali
måtte undvikas, sorn kunde leda till frågor, hvarigenom det
skulle löpa någon fara.
Frih. von Essen, Friedrich, instämde med Hr Wadenstierna.
Det vore vissa saker, som icke tålte att närmare
förklaras; en vidlyftig deliberation uti detta ämne gagnade
icke mycket; han bad altså, att R. o. A. ville bifalla, hvad Hr
Wadenstierna proponeradt, och med en deputation begära hos
de andre stånden, att rådselectorerne måtte få sammanträda,
om det och vore nu i denne förmiddag och till klockan 11,
samt att R. o. A. instruera sine rådselectorer att holla sig
strictissime efter 12 § Regeringsformen.
Hr Baron och Landtm, giorde häröfver proposition, som
med Ja besvarades.
Till deputerade att uti detta ämne ifrån R. o. A. besöka de
andre tvenne respective stånden utnämndes följande herrar.
Åkerman. Juringius.
7
Grefve Cronhielm, fullin. Hr Wallenstierna,
Frih. Palmfelt, fullm. Frih. Cronstedt, Friedrich,
Frih. Strömfeldt,
Hr Biörnberg,
Hr Pfeiff, Sten,1
Hr Billberg, Friedric Otto,
Hr Sparrschöld, Carl Magnus,
Hr von Plomgren, Carl Friedric,
Hr Bergenschöld, Carl,
Hr Möller, Abraham [a: Carl Adolf].
6:0. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af denAng:de lön
30 sistledne Martij, hvaruti Secrete Utskottet tillstyrcker, att^raren™vid"
sedan Kammereraren i Generalförrådscassaecontoiret Anders Gen.förrådsÅkerman
efter 49 års trogen tienst år 1770 ärhollit nådigt af- cass®^°ntoi"
sked med bibehollande af sin hela lön 1 000 d:r s:mt, det måtte
i anseende till anförde skäl en lika summa ifrån innevarande
års början bestås till fyllnad i lönerne för nu tienstgiörande
kammereraren, bokhollaren och kammarskrifvaren i bemälte
contoir, till dess rätta kammererarelönen genom Åkermans
afgång kan blifva ledig, hvarmed naturligtvis icke kan
länge dröja, då densamma åter tillfaller contoiret, och följackteligen
denne utgift af sig sielf försvinna.
Detta bifölls.
Och igenfinnes Secrete Utskottets extractum protocolli
ibland allegaterne till denne dagens protocoll.
7 :o. Föredrogs Secrete Deputationens betänkande af den 3 Kammarskr.
Martij innevarande år, hvaruti tillstyrckes, att Kammarskrifvarén
Petter Juringius, som chefen för Fortificationen, Generalmajoren
Virgin, förordnadt till fortificationskammereraresysslan
vid lastningsbyggnaden i Finland men blifvit derifrån
skild, måtte genast denne syssla återfå med dertill hörande
lön och hugnas med Kongl. Maij:sts nådiga fullmagt derå
samt lika heder och tour som fortificationskammereraren i
Stockholm, hvaremot den förre Fortificationskammereraren
Loffman, hvilcken af chefen Generalmajoren Virgin blifvit
ifrån samma syssla removerad, måtte icke dertill hafva någon
vidare praetension utan hans talan emot bemälte Generalmajor
aldeles försvinna.
Detta begärtes af flere på bordet.
1 Ätten representerades av Carl Pfeiff, vilken torde avses.
8 1772, maj 9. Löner för postmästare.
Förbätring i 8. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
postmästar- Martij sistledne, hvaruti tillstyr ekes förbättring i lönerne
ne i Piteå, för postmästarena i Piteå, Luleå och Torneå, hvardera 40 d:r
^ne^angTde" s:m* hvardera1 årligen jämte 10 d:r s:mt expencemedel. Dito
för postmästarne i Södertelje och på Eclterön samt postinspectoren
i Visby 100 d:r s:mt hvardera årligen och det i anseende
till drygare och trägnare arbete uti desse deras sysslor
nu för tiden. Förbehollande sig Secrete Utskottet att få deel af
hvad Riksens Ständer häröfver besluta för att såväl detta som
det mera postväsendet angående, som Secrete Utskottet kunde
finna nödigt att föreslå, hos Kongl. Maij :st få på en gång i
underdånighet anmäla.
Detta bifölls.
Deput. fr. 9:o. Ankom, anmältes och infördes en deputation ifrån det
P st
Högvördige Presteståndet, 6 personer.
Hr Probsten Mag. Kröger, sorn förde ordet, anmälte
prfaemissis] pr[aemittendis], att hans stånd gillat de tvenne
af rådselectorerne upgifne rådsförslager, så att de kunde
Kongl. Maij :st i underdånighet praesenteras, hvarföre och
ståndet icke afsågo någon nödvändighet att rådeelectorerne i
dag sammanträda.
Hr Baron och Landtm, låfvade att vilja häröfver inhämta
R. o. A:s yttrande, så vida R. o. A. redan tagit det beslut,
som genast blifvit med det Högvördige Prästeståndet communicerat.
Deputationen afträdde, ledsagad på vanligt sätt.
Deput. fr. 10 :o. Genast derpå anmältes, emottogs och infördes en deputation
ifrån det Hedervärda Bondeståndet af 8 personer.
Johan Andersson, som förde ordet, pr[aemissis]
pr[aemittendis] recommenderade till afgiörande hos R. o. A.
trenne ståndets extracta protocolli.
Det första om olikheten i hyllningseeden vid instundande
kröning för de tvenne stånden R. o. A. och Prästeståndet samt
den för Bondeståndet.
Det andra att Allmogen må vara tillåtit kiöpa spannemål
vid Skeppsbroen och flere stadens handelsplatzer.
Det tredje angående skogarne i riket.
1 Detta ord icke i konceptprotokollet.
Ang. riksrådsvalet.
9
Hr Baron och Landtm, utlåfvade att ofördröjeligen desse
ärender R. o. A. föredraga.
Deputationen afträdde, ledsagad efter vanligheten.
11 :o. Den deputation, sorn till de andre respective ståndenAng:de rådsafgådt
angående rådsvahlet återkom nu, och berättade Ord- va et"
föranden Hr W a d e n s t i e r n a, att det Högvördige Prästeståndet
lemnadt det svar, att de begge rådsförslagen redan
voro afgiorde och af ståndet bifallne; att Borgareståndet låfvat
taga saken i öfvervägande, förmodandes Talemannen, att
ståndet icke lärer giöra någon svårighet vid att bifalla R. o.
A:s begäran, det rådselectorerne ännu i förmiddag måtte samlas.
12. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den 5 Audit. Rogsistledne
Martij angående Vice Auditeuren Anders Segerdahl, beang:d°Ur
hvaruti tillstyrckes, det han, som genom flere yngre till tiens
teåren
blifvit mycket lidande, måtte till någon uprättelse hugnas
med auditeurs fullmagt och tour framför Auditeuren Rogberg
samt befordran till någon syssla, hvartill han som competente
sökande kan sig anmäla, dock utan äldre och bättre
förtientes praejudice.
Men begärtes på bordet.
13. Frih. Horn, Friedrich, förklarade, det han icke Riksrådsva
••
let tintj *d@
kunde undgå att fästa upmärksamhet uppå det beslut, Prästeståndet
tagit ang:de rådselectorerne. Att förklara bifall till ett
rådsförslag, om hvilcket alla tre ståndens electorer sig ännu
icke förenat, voro för honom något ganska nytt och obegripeligit,
ty icke hade han på det sättet fattadt meningen af 12 § i
Regeringsformen; emedlertid önskade han, att med rådsförslagen
ej måtte länge utdragas, på det Kongl. Maij :st, som
väntar på desse förslag, ej måtte uppehollas. Äfvenledes önskade
han, att R. o. A. ville sig företaga, hvad Bondeståndet påmint
angående hyllningseeden, på det den af hela riket så högeligen
efterlängtade Kongl. Maij :stts kröningsact ej genom
nya mellankommande hinder måtte komma att upskiutas.
Hr Wachs[ch]lager, Gustaf, hemstälte, om icke
det voro försigtigast att afbida de andre respective ståndens
yttrande öfver denne Bondeståndets påminnelse, innan R. o.
A. deröfver taga något beslut.
Häremot förklarade flere sin åstundan att få höra detsam
-
10 1772, maj 9. Hyllningseden. Marstrand.
Tullhusbygnåd
i Marstrand
ang:de.
Deput. fr.
Borg.st.
ma; R. o. A. hade likafult sig förbehollit att upskiuta med sitt
sluteliga yttrande deröfver, om så skulle nödigt pröfvas.
Uplästes altså Bondeståndets extractum protocolli, i dag utfärdat,
hvaruti ståndet gior anmärkningar vid projectet af
den hyllningseed, som R. o. A. samt Prästeståndet vid denne
tillstundande kröningen komma att aflägga, och i synnerhet de
orden: Allmogen, som af ålder häfver varit och ännu är skattskyldiger,
skolom vi också styrcka till allom trohet, och att de
kronan alla årlige laga utskylder gifva och utgiöra skola och
dem flytt ja och föra efter kronones och sielfve deras rätt.
Bondeståndet begär desse orden måtte gå ut, efter ståndet,
som är med de andre stånden lika magtägande, skulle till denne
sin värckeliga rätt kunna blifva alt för mycket rördt, om de
stodo qvar.
Sedan detta extractum protocolli blifvit upläst, lades det på
bordet.
14. Uplästes Tulldeputationens betänckande af den 3 December
sistledne år angående byggnaden af ett tullhus i Marstrand
och den hyra, som för tullkammaren därstädes måste
af Borgerskapet betalas i anledning af stadens Riksdagsfullmägtiges
ansökning om befrielse för denne afgift.
Deputation finner, att Marstrands stads i detta ärende ingifne
ansökning för närvarande icke kan afgiöras hos Riksens
Ständer; men att staden äger frihet att å vederbörlig ort söka
befrielse för denne afgift samt att, i händelse att sådant
skulle afslås, med besvär deröfver enligit 1743 års kongl, resolution
i underdånighet vända sig till Kongl. Maij :st.
Härvid var bilagdt ett utdrag af protocollet, hollit hos Borgareståndet
den 8 sistledne Februarij, hvaruti ståndet på anförde
skäl bifaller, att tullhus må i Marstrand byggas men
staden för kostnaden vid denne byggnad befrias.
Frih. Grönhagen, Glaes Willhelm, anholt, att
R. o. A. ville förena sig med Borgareståndet.
Och blef på skedd proposition Borgareståndets extractum
protocolli bifallit.
15. Anmältes, emottogs och infördes på vanligt sätt en deputation
ifrån Borgareståndet, 8 personer.
Borgmästaren och Riksdagsmannen ifrån Eksiö Johan
Lorentz Munthe förde ordet och anmälte pr[aemissis]
Ang. riksrådsvalet.
11
pr [aemittendis], att ehuruväl Borgareståndet icke haft något
att påminna vid de förslag, som deras rådselectorer giort till
besättjande af de ledige riksrådsämbeten, likväl och som Borgareståndet
förnummit, att R. o. A., örne derom att icke några
lagfrågor måtte väckas, som kunde draga till betydelige vidlöftigheter,
beslutit, att electorerne ännu i dag före middagen,
innan stånden åtskiljas, måtte sammanträda, så har Borgareståndet
till vinnande af ett så godt ändamål häruti förenat sig
med R. o. A. samt äfven genom en deputation lämnadt Prästeståndet
derom underrättelse.
Grefve Lewenhaupt, Charles Emil, begärte att
häröfver få Borgareståndets extractum protocolli till rättelse
för rådselectorerne.
Deputationen besvarades af Hr Baron och Landt m., betygandes
R. o. A:s vänliga ärkäntzla öfver Borgareståndets
beredvillighet att med R. o. A. sig förena.
Hvarefter deputationen afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph: Sedan tvenne
stånd nu beslutit, att rådselectorerne skola sammankomma,
utbad han sig, att R. o. A:s electorer icke måtte surpreneras
eller uti deras val genom någon ståndens pluralitet tvingas
utan niuta 12 § uti Regeringsformen till godo.
Frih. von Essen, Friedric: Lagen, hvarefter rådselectorerne
hafva sig att rätta, vore i sig sielf ganska tydelig;
om man sökte förtyda densamma, vore det en fölgd av menskelige
ofullkomligheten; när Guds lag ej undsluppo förtydning,
borde det ej falla någon underligit, att sådant skedde
med menniskiostadgar. Men R. o. A:s electorer kände den lag,
de hade sig föreskrefven, han hyste fullt förtroende för dem,
att de icke veko ifrån densamma; han märckte, att de redan
afträd! till det ställe, där rådselectorerne samlas, efter tiden
vore inne, och anholt, att inga lagfrågor under deras frånvaro
numera måtte väckas.
Härvid påmintes ej något. Uphörde altså med all vidare discours
härom.
Anmältes, att en af R. o. A:s hrr rådselectorer, Kammarherren
Grefve Piper, voro siuk.
2—690285
12 1772, maj 9. Auditörerna vid artilleriet.
Auditeurer- 16 :o. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 3
leriet'ang^déMarti j innevarande år, hvaruti deputationen, sorn i anledning
deras tour. af rådsprotocollen giordt anmärkning deröfver, att auditeurer
vid artilleriebattaillonerne blifvit ansedde äga lika tour och
befordringsrätt med häradshöfdingar och således med dem
fådt ingå tienstebyte, ehuru desse sednare stå upförde på
rangordningen under n:o 38 men artilleriebattaillonens auditeurer
lika med auditeurerne vid regimenterne ej komma förr
än under n :o 40 på rangordningen, tillstyrcker, att hos Kongl.
Maij :st i underdånighet må anhollas att tills vidare, och till
dess Riksens Ständer framdeles hunnit sig utlåta öfver ett betänckande,
som deputationen i detta ämne har under utarbetande,
auditeurernes vid artilleriebattaillonerne tour och befordringsrätt
ej måtte annorlunda ansees och beräknas än såsom
lika med den, hvilcken de i rangordningen under n:o 40
upförde auditeurer vid regimenterne äga.
Hr von Strokirch hade vid detta betänckande ingifvit ett
memorial, hvaruti han väl icke gior någon påminnelse vid det,
som deputationen tillstyrckt; men i anseende till ett hos
Kongl. Maij:st föreslagit och ännu hvilande tienstebyte emellan
Auditeuren vid Artilleriet och Skånska brigaden Danckwardt
och Häradshöfdingen Birger Hwasser, hvilcket voro det
enda, som ännu hos Kongl. Maij :st ligger oafgiordt, anholler,
att denne författning icke måtte få någon retroactive värckan
och Danckwardt, hvars förtienster han upräknar, oskyldigt
blifva den enda lidande, utan att R. o. A. på samma sätt som
Presteståndet ville bifalla, hvad Secrete Deputationen föreslagit
Betänckandet
och Hr von Strokirchs memorial finnas vid
bilagorne till denne dagens protocoll.
R. o. A. lät sig föreläsas Prästeståndets påskrift uppå betänckandet,
så lydande: Uplast uti Prästeståndet den 28
Martij 1772. Dito bifallit. Dock att detta icke lägger hinder i
vägen för någon, som förr än detta betänckande nu blifvit
väckt, kan i Kongl. Maij:sts Rådkammare redan hafva något
byte anmält, hvars tour och befordringsrätt äfven för dess efterträdare
förbeholles.
Hvarefter proposition begärtes, blef giord sålunda, att R. o.
A. resolverar på samma sätt, som det Högvärdige Prästestån
-
Allmogens riksdagsmannaval.
13
dets påskrefne beslut af den 28 Martij sistledne i conformité
med Hr von Strokirchs memorial, som bifalles, det utvisar,
och besvarades samma proposition med Ja.
17. Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af den
23 November 1771 tillika med ett af ståndet författadt project
till en förordning om Allmogens riksdagsmansvahl,1 hvilcket
R. o. A. updragit vissa herrar af sine ledamöter att genomgå
och vid de §§, som kunde synas medföra någon betänkelighet,
författa sina anmärkningar.
Denne projecterade vahlförordning uplästes nu, hvarje §
särskildt och dervid de anmärkningar, som af bemälte hrr deputerade
kunde vara giorde, och altså börjades med
1 §, som innehölt, huru tiden till riksdagsmansvahlens
förrättande skulle af domhafvanden utlysas, och hvad ställen
till vahlförrättningen borde utsees.
Denne § bifölls utan anmärkning.
2 §. Om kronobetieningens skyldighet vid desse utlysningar
och vid vahllängdernes uprättande bifölls äfven utan anmärkning.
3 §. Under påstående socknevahl, som bör ske vid kyrckan
efter slutad gudstienst, må den röstande Allmogen välja
till att föra ordet och pennan någon förståndig innom socknen
boende ofrälse man, fast han ej är röstägande, men icke krono-,
jägerie- eller bergsbetient, hvilcke och jämte alle andre,
som icke äga röst, böra under våhlet afholla sig ifrån socknestufvan,
rummen dertill och kyrckiovallen, medan våhlet påstår,
och det vid 100 d:r s:mt vite samt olägenhet att genast
varda utledd och bortförd. Ej eller får någon söka öfvertala
den röstande Allmogen att med sitt vahl falla på någon, vid
samma böter och, om det är ämbetsman, der jämte med straff
och tienstens förlust utan hopp att sedan kunna blifva i kronans
tienst nyttjad.
Frih. Bunge, Sven, fandt något besynnerligit deruti,
att den väljande Allmogen icke skulle med sitt förtroende till
att föra ordet och pennan under våhlet få falla på någon annan
än ofrälse, och att en adelsman, om han vore den enda
ståndsperson i socknen, som dertill dugde, skulle böta 100 d:r
s:mt, om han fölgde Allmogens kallelse dertill, och dessutom
misste tiensten samt alt hopp att få någon tienst. Att vinna
1 Tryckt i Frihetstidens grundlagar och konstitutionella stadgar ... utg.
... genom Brusewitz, s. 426 ff.
Allmogens
riksdags
mansval
ang:de.
14 1772, maj 9. Allmogens riksdagsmannaval.
förtroende vid en loflig och laglig sammankomst vore väl
aldrig något brott och än mindre något, som förtiente att med
så svårt straff beläggas; han kunde ej finna, med hvad skäl
denne exclusion endast sträckte sig till frälse män. Det tycktes
likasom vilja utvisa något menighetens misstroende till
frälseståndet, hvilcket, om det understöddes genom dylike allmänne
författningar, kunde tända en oenighets eld, som svårligen
och ej utan mycken bedröfvelig förödelse, om den en
gång utbrustit, torde stå att släcka; önskade derföre, att det
ordet af ofrälse måtte tagas ut.
Frih. Reuterholm, Gustaf, instämde häruti och
anmärckte der jämte, huruledes förbudet att under vahlförrättningen
ingen skulle få tala med någon af den röstägande
Allmogen, nog skulle kunna gifva anledning till förföljelser
emot den, man ej hade godt öga till, men icke tiena till ändamålet,
som förbudet tyckes påsyfta. Ty den, som ville vid sådane
tillfällen förleda Allmogen, giorde det gierna förut och i
tysthet, innan vahldagen inföll. Tillstyrckte derföre Frih.
Reuterholm, att den meningen äfven måtte gå ut.
Hr Linderstedt, Eric, var af samma tancka. Han
önskade och, att närmare måtte förklaras, huru långt den
trackten sträckte sig omkring kyrckan, som med det ordet
kyrckovall förstås. Voro det endast den jorden, som innefattar
kyrckogården, kunde det väl förblifva vid förbudet; dock med
den ändring, att om någon vid detta tillfälle ville tränga sig
in på Allmogen, skulle han först varnas, rättade han sig ej
derefter, plicktfällas och, om han vidare lika fult träskades,
blifva utkastad, så att varningsgraderne gingo förut, på det
sätt som Borgareståndet uti sin projecterade vahlförordning
det föreslagit. Men skulle med kyrckiovall förstås hela den
öppna tracten af marck, som kan vara omkring kyrckan, så
fandt han, att då sockneboarne vanligen om sön- och helgedagar
efter gudstiensten vanligen på densamma råkas att afgiöra
sine enskildte angelägenheter, så blefvo ett tvång lagdt på
alla landtboer, hvilcket skulle nog besvära dem och gifva anledning
till mycken oro och missämja, då förordningen skall
exequeras.
Frih. Sparre, Carl, förklarade uppå de deputerade
herrars af R. o. A. vägnar, som haft denne projecterade för
-
Allmogens riksdagsmannaval.
15
ordning till genomseende, att de vid desse omständigheter uti
§ nog fäst deras upmärksamhet men att de med flit sökt undvika
anmärkningar dervid. Om det skulle hända, som nu synes
all anledning att tro, det man arbetar uppå att adelsman
är odieux, så vinnes ingenting med anmärkningen, utan den
blifver i de tre stånden förkastad, men R. o. A. blottställer sig
endast för den ohemula beskyllningen att vilja blanda sig och
hafva en hand med uti Allmogens riksdagsmansvahl, hvilcket
likväl aldrig lärer vara R. o. A:s mening. Hvad de högt tilltagne
böter angingo, trodde Frih. Sparre dem ej förtiena anmärkning,
ty när ingen domare och ingen cronobetient får vara
med vid valet, sågo han icke, huru de skulle kunna blifva någon
lagligen pålagde, mindre utexequerade. Att ämbetsmän
vid desse vahl ej får vara tillstädes, hade deputerade med flit
förbigådt för att ej ytterligare upelda den esprit, som nu regerar
emot alla ämbetsmän, och hvilcken går så långt, att med
denne anmärkning ingenting skulle vinnas. Frih. Sparre holt
före, att uti nuvarande ställning voro bäst låta sakerne hafva
sin gång, om det ej vore något, som rörde grundlagen, till
hvilcken händelse man borde spara sine krafter och då stå
fast som berg. Uti förevarande casu kunde man låta § blifva
sådan, som den är projecterad.
Hr Leijonmarck, Gust. Adolph, antog väl sant
vara, att en sådan esprit nu allmänneligen fädt insteg, som
med hat och ovilja tryckte Adel och embetsmän, och ärkände,
att man ej vidare borde densamma upelda. Men som denne §
syntes afvika ifrån regeringslagarne, då där föreslås, att den
väljande Allmogen skulle vara sig sielf lemnad utan domare,
utan någon som kunde handhafva lag och ordning, så trodde
Hr Leijonmarck högst nödigt vara att icke lemna densamma
utan behörig anmärkning i den delen. Hvad beträffade, att
icke någon annan än ofrälse skulle få vid en sådan sammankomst
föra ordet och pennan, lågo deruti något anstöteligit
för Adelsståndet, som ej borde släppas till gillande, efter det
uti framtiden kunde draga till fölgder af betydelighet, dem
han nu icke borde omröra men enhvar förmodeligen nogsamt
kunde inse. När en prästman, en borgare kunde dertill väljas,
ehuru de äro af annat stånd än Allmogen, hvarföre skall icke
frälsemannen, om han äger de väljandes förtroende, niuta lika
16 1772, maj 9. Allmogens riksdagsmannaval.
rätt, då det är deras fria vilja, sorn endå deciderar derom.
Frih. Hamilton, Joh. Abrah., fandt för sin deel, att
för ett så ringa brott, som det kan vara att stadna qvar på
kyrckiovall eller vid socknestugan, etthundra dahlér silfvermynt
voro altför dryga böter. På det oskyldigaste sätt, såsom
resande och okunnig om att något vahl förehafves eller för att
i enskildt angelägenhet tala med någon granne eller socknemän,
kunde en råka att falla i desse böter. De mångfaldiga
händelser, man nogsamt kan föreställa sig, som kunde gifva
anledning till att utkräfja sådane böter, skulle förordsaka en
oendelig hop trätor, oenighet och fiendskaper emellan folck.
Man kunde blifva chicanerad på tusende sätt och blifva framdragen
att pligta, om man endast stadnade och talte några ord
med en ärlig mans hustru. Tillstyrckte derföre R. o. A., att böterne
måtte gå ut, och förenade sig i öfrigt med Hr Leijonmarck.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Man visste nog, att i nuvarande
ställning bonden ej ville ärkänna adelsmannen för
sin bästa vän, och när adelsmännen ej för mer än en femtedel
bidrager till de allmänna contributionerne, som genom bevillningar
utgå, så synes det, som Allmogen icke hade stort skäl
att anförtro sig uti Adelens händer, när det kommer an uppå
att välja dem, som å Allmogens vägnar vid riksdagar ne skola
åtaga sig bevillningarne. Det voro bäst att nu låta saken gå; en
annan tid torde komma, då bonden behöfver adelsmannen;
och då blefvo nog tillfälle att få detta ändradt, hälst sedan förfarenheten
öfvertygadt Bondeståndet, att uti den nu föreslagne
vahlförordningen ligga många olägenheter. För sin deel
voro Frih. Ridderstolpe nögd att villa låta bero vid deputerades
påminnelser, så att de måtte få åtfölja projectet till vahlförordningen
till de andre stånden, endast att en värd ledamot
återtager sina dervid fogade särskildte tanckar. Det endaste
härvid voro att jämcka meningen så uti §, att frälseman ej
med utmärckte ord uteslutes ifrån vahlförrättningen. Annars
voro saken ganska indifferent, ty man kunde vara öfvertygad,
att R. o. A. ej ville befatta sig med Allmogens riksdagsmansvahl.
Frih. Horn, Christer, tilläde, att de i § nämde 100
dhl. srmts böter voro för dryga för ett så ringa brott, som det
Allmogens riksdagsmannaval.
17
är att under våhlet stadna på kyrckovallen, hvilcket kunde
hända mången ganska oskyldigt. Desse böter borde altså jämkas
ifrån 10 till 50 d:r s:mt alt efter omständigheterne.
Frih. Bunge, Sven: Om icke frälsemannen voro den
enda, som blifvit utesluten ifrån att bivista detta vahl, kunde
det vara lika mycket, men när präst och borgare får väljas att
praesidera vid våhlet, så trodde han, att adelsmannen kunde
dertill vara lika värdig. Derföre bör Allmogen lemnäs den friheten
att härtill nämna, hvem de behaga. Ofta gifvas adelsmän,
som äga Allmogens fulla förtroende, och är så mycket
naturligare, som, då det angår bevillning på jord såväl som i
alt, hvad som rörer landtmannen, R. o. A. äga enahanda interesse
med bonden. Deremot om R. o. A. nu lemna denne omständigheten,
kan det framdeles och vid flere tillfällen blifva
ganska skadeligt i flere afseenden.
Hr Linderstedt, Eric, föreslog, om det ej på annat
sätt kan hielpas, att alla stånd utom bonden uteslutas ifrån en
sådan vahlförrättning.
Frih. Sparre, Carl, förklarade, det han funno sig, att
det vore emot R. o. A:s värdighet att sielfve vidgå, att de borde
ensamme uteslutas ifrån att få vara med vid Allmogens
riksdagsmansval, men att de andre stånden deruti skulle få
deltaga. Nog sågo man, att jämnvigten riksstånden emellan
härigenom märkeligen blefvo rubbad. Svårligen hade någon
annan än prästen i orten tillfälle att föra ordet vid sådane
riksdagsmansvahl, när adelsman derifrån blifvit utestängd.
Han vore dertill nästan sielf skr efven. Således kommo nu Allmogen
uti prästekloor, men huru den kommo derutur sedan,
det stodo derhän. Man borde derföre söka att i tid förebygga
sådant.
Hr Baron och Landtm, giorde proposition: Bifaller R. o.
A. 3 § med den ändring, 1 :o att det ordet af ofrälse går ut och
i det stället införes, att Allmogen äger frihet att välja hvem de
behaga till att föra pennan och ordet vid deras riksdagsmansvahl,
2:do att om någon obehörig under våhlet kommer i
rummet, där det holles, eller å den där belägne kyrckiovall,
han först varnas att sig derifrån atholia, innan han till böter
fälles, och 3:tio att desse böter jämkas ifrån 10 till 50 dhl
s:mt efter beskaffenheten och den afsigt, uti hvilcken en så
-
18 1772, maj 9. Allmogens riksdagsmannaval.
dan obehörig sig där infunnit.
Proposition besvarades med Ja.
4 § uplästes af innehöll, att krono- och frälseskatte- samt
kronobönder, deras enckor, som äro skrefne för hemmanet,
samt förmyndare för omyndige barn, som äro af Bondeståndet,
få vid våhlet rösta och äfven välja på sina slägtingar eller
sig sielfve men ej ståndspersoner, frälseboställs- och landtbonden
ej eller de, som för stöld eller andra ärerörige brott
blifvit dömde. Den, som ännu icke fädt dom uti något mål,
hvarföre han blifvit anklagad, bör ej hindras att rösta, ej eller
den, som äger något säterie eller frälsejord under förpantning.
Äfven innehölt denne § formulairet till den fullmagt,
som skulle gifvas en således vald socknfullmägtig.
Proposition giordes och § bifölls.
5 § uplästes och handlade om, huru rösterne under våhlet
skulle samlas såväl till vahl af socknefullmägtig vid häradets
eller flere häraders sammankomst att välja riksdagsman, som
till vahl af riksdagsman, ifall socknen skulle med sitt förtroende
vilja falla på någon; äfven handlade den om hvilcken
som kunde till riksdagsman väljas.
Efter skedd proposition bifölls §.
6 §. Sedan socknefullmägtige, på sätt som föregående §§'
utvisa, blifvit utnämde, handlade denne 6 § om riksdagsmansvahlen,
som borde ske af socknefullmägtige på dertill
utsatt dag inför häradshöfdingen och 4 af socknefullmägtige
innom sig sielfve valde bisittiare. Dervid borde utom häradshöfdingen
och socknefullmägtige ingen få vara tillstädes,
hvarcken på samlingsstället eller uti något derintill belägit
rum vid lika ansvar och plickt, som 3 § utsätter. Infinner sig
ej häradshöfdingen på vahldagen innan klockan 12 och visar
ej eller laga förfall, går våhlet likafult för sig och utsee då
socknefullmägtige någon ibland sig, som dervid förer ordet
och pennan. Om någon socknefullmägtig blifver borta, må
hans medfullmägtig socknens rätt bevaka. Infinner sig ingen
fullmägtig, gälle då det vid socknevahlet hollne protocoll och
vahllista. Om det ej eller blifver insändt, håfve då socknen
för den gången vid riksdagsmansvahlet förlorat sin röstande
rätt.
7 § stadgade, att flere härader kunde förenas om en riks
-
Allmogens riksdagsmannaval.
19
dagsfullmägtig; att den, som vid våhlet fått mäste rösterne,
borde med fullmagt som riksdagsman försees; att om en således
vald genom laglige förfall hindrades att sig detta åtaga,
borde nytt vahl på samma sätt, som förut stadgadt är, företagas
och ej den, som näst i ordningen fådt mästa rösterne,
vara dertill sielfskrefven.
Med socknefullmägtige skulle sedan den valde riksdagsmannen
afgiöra angående sitt underhöll, hvilcket om ej annorledes
genom votering och fläste rösterne deciderades. Och
kunde uti hvad således dertill beviljat blef, ingen ändring annorledes
sökas än hos Bondeståndet vid riksdagen.
8 §. Häradshöfdingen ägde att genast meddela en sådan
vald riksdagsfullmägtig den behörige riksdagsfullmägtigen, af
honom och socknefullmägtigarne underskrefven och med häradets
vanlige sigill bekräftadt, vid pligt och ansvar, som 11 §
utsätter; vägrar häradshöfdingen, gälle då socknefullmägtiges
underskrift, men skulle de kunna hindras att utfärda fullmagten,
gälle då det vid vahlförrättningen hollne protocoll för
fullmagt.
9 §. De tvister, som under vahlförrättningen i och för densamma
upkomma, afgiöras af socknefullmägtige genast genom
votering efter den proposition, häradshöfdingen äger att
giöra, så att den med Ja och Nej kan besvaras, och uti beslutet
kan sedan icke på något ställe ändring sökas. De olagligheter,
som med rösters värfvande eller annat dylikt kunde föröfvas,
måge väl å vederbörlig ort lagligen åklagas men icke giöra någon
rubbning uti det skedde våhlet eller hindra riksdagsfullmagtens
utfärdande.
Desse §§ blefvo, så fort de hunnit upläsas, efter skedde propositioner
bifallne.
10 §. Efter slutat vahl samrådas den valde riksdagsmannen
och socknefullmägtige om besvärspuncterne, dem häradshöfdingen
äger att i pennan författa, renskrifva och med häradets
insegel bestyrckte till riksdagsmannen ifrån sig lemna;
men ej att landshöfdingen af dem får någon del.
Härvid hade R. o. A:s hrr deputerade anmärkt, att häradshöfdingen
så hädanefter som hittils borde undervisa Allmogen
att ej komma med sådane besvärspuncter, öfver hvilcka
man redan hade tydelig beskrefven lag; äfven att landshöf
-
20 1772, maj 9. Allmogens riksdagsmannaval.
dingen borde af desse besvär få deel för att afhielpa det, som
hans embete tillhörde att rätta, på det Riksens Ständer icke
med öfverflödige och ofta onödige besvärspuncter ej (!) måtte
öfverhopas.
Desse anmärkningar med det öfrige af § biföll R. o. A.
11 §, som uplästes, innehölt, att hvilcken ämbetsman, kronobetient,
vahlförrättare eller socknefullmägtig, som framställer,
understödjer eller försöker något stridande emot denne
förordning, skall böta 100 d:r s:mt, åklagarens ensak, samt
om han är ämbetsman, tillika mista tiensten utan att någonsin
mera kunna blifva värdig att få tiena Kongl. Maij:st och cronan
eller, om det är någon af de röstande, evärderligen för sin
person vara förlustig af sin vahlrätt. Öfver sådane ämbetsmäns
brott dömme håfrätten, men de öfrige dömmas vid
tingsrätten; dock att domen underställes håfrätten, innan den
går i värkställighet.
R. o. A:s hrr deputerade hade härvid giordt den anmärkning,
att olika personer, som begå ett lika brott, skulle, om
denne § bifölls, straffas på ett olika sätt, embetsman svårast,
socknefullmägtigen svårt, men den, som hvarcken ägde tienst
eller rösträttighet, lindrigare, då likväl efter all billighet ett lika
qualificeradt brott borde ansees med lika straff. Ja, ända
till ett mindre brott kunde enligit denne § blifva hårdare
straffadt. Om en generalsperson råkade att på kyrkovallen
tala om egne angelägenheter med någon röstägande och ej på
tillsäjelse genast afbröt sitt tal eller om någon borgare, präst
eller annars utan ämbete varande person sökte att värfva röster,
utan att genom varning låta rätta sig, skulle generalspersonen
snart löpa fara att mista tiensten, men den sednare
kunde aldrig få större straff än 100 dhl s:mts pligt. Detta vore
likväl obilligt och borde altså § närmare utarbetas, så att
straffet svarade emot brottet.
Detta hrr deputerades betänckande bifölls.
12 § stadgade, att ingen i Bondeståndet vid säte och stämmas
förlust borde få klandra den riksdagsfullmagt eller det
vahlprotocoll, som en således vald riksdagsman företeer, och
att häradshöfdingen vid boot, som 11 § utsätter, ej borde vägra
att så tidigt till den valde riksdagsfullmägtigen aflemna
vahlprotocollet, att det genast och vid Bondeståndets första
Allmogens riksdagsmannaval.
21
sammanträde kan företees i ståndet.
Deputerade förestälte uti sin anmärkning öfver denne §,
att den medförde en contradiction och satte ståndets deputerade
till fullmagternes granskning utur den förmågo, de förr
ägt, att pröfva riksdagsfullmagternes giltighet.
13 § föreskref, huruledes samtelige Allmogens riksdagsfullmägtige
borde på den dag, Kongl. Maij :st till riksdagens början
utsatt, infinna sig uti Bondeståndets samlingsrum utan
vidare kallelse att företee sina fullmagter och, innan de åtskiljas,
välja taleman.
Hrr deputerade påminte sluteligen vid denne vahiförordning,
att som den angingo en betydelig del af det, som utgiorde
Svea rikes regeringssätt, så kunde den ej annorlunda än
lika med Regeringsformen och Riksdagsordningen räknas till
rikets grundlagar och borde altså efter 1766 års förordning
hvila till nästa riksdag att blifva faststäld, innan den antogos
till efterlefnad.
Hvad hrr deputerade såväl uti detta som angående 12 §-  hemstält, blef uppå skedd proposition af R. o. A. bifallit.
Hr Linderstedt, Eric, hemstälte, om icke de herrar,
som författadt betänckandet öfver denne vahlförordning, ville
åtaga sig att upsätta det extractum protocolli, som med R. o.
A:s nu faststälte anmärkningar borde till de andre stånden
afgå, efter de bäst kände saken, då äfven de nödige befundne
ändringar uti 3, 10, 11 och 12 §§ kunde projecteras i conformité
af R. o. A:s nu tagne beslut, då det sedan vid justeringen
närmare kunde jämkas.
Detta bifölls äfven af R. o. A.; och som hrr deputerade åtogo
sig denne mödan, så lemnades dem genast ifrån protocollet
i händer såväl projectet till förordningen som de skrifteligen
författade anmärkningarne.
18 :o. Anmältes ifrån hrr rådselectorerne, att de väl redan Riksrådsvahunnit
förena sig om tvenne riksrådsförslag, men att de trod- !ct an!!-dede
bäst vara att dröja till nästa plenum, som kunde blifva om
måndag, med deras upgifvande, efter nu det redan voro nog
nära lidit in på middagen.
Härvid giordes ingen påminnelse.
19. Företogs åter de i början af detta plenum förehafdeLieut. WaehSecrete
Deputationens tvenne betänckanden, som då blefvo yor^Essen
22 1772, maj 9. Essen och Wachenfeldt.
upskutne, angående Lieutenanterne uti kongl, fransk tienst
Gustaf von Wachenfeldt och Anton Caspar von Essen, för
hvilcka deputationen tillstyrckt confirmationsfullmagter på
deras lieutenantsbeställningar med tour ifrån den dag, de hos
Kongl. Maij :st derom giordt underdåning ansökning, så och
placering vid något regimente och, då ledighet sig yppar, värckelig
befordran.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig, recommenderade
desse begge officerare såsom de där väl tient och vöre våra
infödde landsmän och medborgare.
Hr Wadenstierna, Thomas, för egen deel förklarade
sig' nogsamt vara villig att härtill samtycka, men då han
besinnade de många redelige medborgare, som, ehuru de länge
och redeligen tient, blefvo stängde härigenom ifrån att niuta
befordran, så ansågo han för sin skyldighet att försvara deras
rätt och bevaka deras bästa, där de icke sielfva kunde hafva
frihet att giöra det.
Hr Billberg, Friedric Otto: Efter det vore flere,
hvilcka stodo uti lika förhollande med desse begge officerare
och hade utrikes fullmagter, så begärte han, att detta måtte
hvila, hvarigenom alla sedan på en gång kunde komma att få
niuta lika rätt.
Hr Linderstedt, Eric, var ense dermed, att desse
officerare måtte få tour ifrån den dag, på hvilken deras confirmationsfullmagter
blefvo daterade. Men ansåg för oundvikeligt,
att de borde på något regimente placeras, efter de utan
placering aldrig kunde af någon chef upföras på förslag till
värckelig syssla. Utom annat, som talte för desse begge officerare,
voro äfven [4] § i Adelige Privilegierne, som förbehölt
R. o. A:s barn, hvilcka utrikes väl tient, befordran i fäderneslandet
efter deras utrikes giorde tienster.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, biföll äfven, att de
måtte få confirmation på sine utrikes fullmagter samt att de
blifva placerade. Men förbehölt, att placeringen måtte ske på
det sättet, att ingen uti rikets tienst varande officerare, som
ägde flere tiensteår, derigenom blefve praejudicerad.
Hr Linderstedt, Eric, tilläde, och att vid placeringen
noga eftersees, att det skeer lika, så att icke något regimen
-
Essen och Wachenfeldt.
23
te blifver besväradt med flere placerade officerare än de andre.
Hr Ridderstorm förklarade sig nögd att bifalla Secrete
Deputationens nu förevarande betänckande med de af
Hr Linderstedt föreslagne villckor, och der jämte att Lieutenanterne
Wachenfeldt och v. Essen således måtte äga frihet
att lika som andra i svensk tienst varande officerare få accordera
på sätt, som kongl, förordningarne och pensionsreglementet
det utstaka.
Hr Linnerhielm, Jonas, instämde med Hr Linderstedt
såväl angående confirmationsfullmagterne och deras data,
som att desse officerare blifva placerade på sådane regimenter,
som hafva minsta antal placerade officerare, och begärte
nu proposition för att komma ifrån saken.
Hr Baron och Landtm, giorde och följande:
Bifaller R. o. A. Secrete Deputationens tvenne betänckanden
angående Lieutenanterne i kongl, fransk tienst von
Wachenfeldt och von Essen på det sätt,
l:o att de hos Kongl. Maij:st i underdånighet anmälas till
confirmationsfullmagfer med tour ifrån det datum, som samma
Kongl. Maij :sts nådiga fullmagter dem nu tilldelas.
2:do. Att de ärholla placering på något regimente, dock att
dervid noga tillsees den proportion, som emellan regimenterne
vara bör, så att vid det ena antalet a.f placerade officerare ej
mera ökas derigenom än vid det andra, relatift emot det antal
placerade officerare, som de ifrån krigets slut undfådt.
3:tio. Att desse officerare, där de blifva placerade, underkastas
samma villkor som de öfrige officerare vid regimentet
uti befordringar och accorder.
Hvil eken med Ja besvarades.
Hr Baron och Landtm, påminte, att R. o. A. förklaradt
sin åstundan, att de andre respective stånden måtte anmodas
att icke afgiöra Secrete Deputationens betänkande om befordringar
för utrikes krigsförtienster, innan R. o. A. hunnit blifva
färdige med sitt yttrande öfver bemälte deputations generelle
betänckande öfver sådane ansökningar och detsamma
sine respective medstånd meddela. Hemstälte altså, om icke
ett extractum protocolli såväl derom som med R. o. A:s beslut
uti de nu afgiorde tvenne mål kunde afgå.
24 1772, maj 9—11. Essen och Wachenfeldt.
Hvilcket bifölls.
Och författades i förmågo häraf följande extractum protocolli.
S. d. Företogos hos R. o. A. till sluteligit afgiörande tvenne
Secrete Deputationens särskildte betänkanden angående Lieutenanterne
i kongl, fransk tienst Gustaf von Wachenfeldt och
Anton Caspar von Essen, för hvilcka deputationen på enahanda
sätt tillstyrcker, att de hos Kongl. Maij :st i underdånighet
måtte anmälas till ärhollande af confirmationsfullmagter på
deras lieutenantsbeställningar med tour ifrån den dag, de hos
Kongl. Maij :st om en sådan confirmation underdånig ansökning
giordt, så och placering samt vid timande ledighet
värckelig befordran.
Och blefvo desse betänckanden af R. o. A. på det sättet bifallne:
l:o. Att Lieutenanterne von Wachenfeldt och von Essen
i underdånighet hos Hans Kongl. Maij :st anmälas till confirmationsfullmagter
med tour ifrån det datum, som samma
Kongl. Maij :sts nådiga fullmagter dem nu tilldelas.
2:do. Att de ärholla placering på något regimente, dock att
dervid noga tillsees den proportion, som emellan regimenterne
vara bör, så att vid det ena antalet af placerade officerare ej
mera derigenom ökas än vid det andra, relatift emot det antal
placerade officerare, som de ifrån krigets slut undfådt.
3:tio. Att desse officerare, där de blifva placerade, underkastas
samma villkor som de öfrige officerare vid regimentet
uti befordringar och accorder.
Härvid kom hos R. o. A. uti öfvervägande, att ifrån Secrete
Deputationen till Riksens Ständers plena under den 3 December
sistledit år inkommit ett generelt betänkande, huru utrikes
krigsjförjtienster1 hädanefter måge ansees vid förefallande
fråga om befordran för den, som sig sådane förvärfvadt,
hvilcket betänckande, innan något beslut deröfver kunde stadgas,
fordrade en så mycket mer granlaga öfverläggning, som då
det å ena sidan är billigt, att de medborgare, hvilcka vågat lif
och egendom för att utrikes förvärfva sig den skickelighet och
förfarenhet, som till fäderneslandets tienst och försvar vid på
-
> Konceptprotokollet.
C. Cederström.
25
kommande tillfällen är så oumbärlig för en rättskaffens och
värdig officerare, böra derföre uti sitt fädernesland hafva att
förvänta sig upmuntran och belöning, då de åstunda att åter
träda i rikets tienst, så är det ej mindre rättvist å den andra,
att de hemmavarande officerare, hvilcka ständigt väl och redeligen
upoffradt sin tid till rikets tienst, derigenom icke böra
blifva lidande eller uti deras befordringsrätt sättas tillbakars.
R. o. A., hvars ledamöter detta i synnerhet och närmast rörer,
beslöt altså att genom utdrag af protocollet hörsamt,
tienst- och vänligen anmoda sine respective medstånd att till
undvikande af olika beslut uti mål af enahanda beskaffenhet
upskiuta med afgiörande af sådane befordringsmål, som grunda
sig på utrikes krigsförtienster, till dess R. o. A. öfver förenämde
generelle betänckande hunnit stadga sina tanckar och
desamme sina respective medstånd meddela.
20. Uppå anmälan beviljades en utrikes ifrån ankommen Ang:de convirtuose
att någon dag i veckan, då ej plenum är, få eftermid-06
dagen upföra en concert på Riddarhussalen och låta höra sin
skickelighet.
R. o. A. åtskildes kl. 3/4 till tu eftermiddagen.
Är 1772 den 11 Maij.
Måndag.
Klockan 9 förmiddagen sammanträdde Höglåfl. R. o. A. in
pleno.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
1 :o. Företogs ånyo det den 7 i denne månad upläste Secre- Frih. Cederte
Deputations betänckande af den 7 nästförledne April, inne- ang°de
hollande anmärkningar öfver rådsprotocollet i krigsärender
af den 14 Martij 1771 rörande Öfverstelieutenanten Frih.
Claes Cederström.
Deputationen fäster sin anmärkning dervid, att sedan Frih.
Cederström 1761 ärhollit majorsfullmagt för krigsförtienster
och år 1766 uppå Riksens Ständers föreskrift öfverstelieute
-
26 1772, maj 11.
C. Cederström.
nantsfullmagt, så har Kongl. Maij :sts Rådkammare, då bemälte
Friherres ansökning 1771 förevarit om transport till
den ledige öfverstelieutenantsbeställningen vid Zöge von Manteuffelske
Regimentet förklaradt sig icke kunna ansee Frih.
Cederströms öfverstelieutenantsfullmagt efter hvad kongl,
brefvet af den 8 December stadgar angående fullmagter för
krigsförtienster, hälst samma fullmagt icke funnos endast och
absolute vara gifven för krigsförtienster, hvilcka borde ansees
såsom redan belönte genom Frih. Cederströms år 1761 ärhollne
majorsfullmagt, och dubbel belöning emot högstberörde
kongl, brefs innehöll ej fingo äga rum. Med detta Rådkammarens
beslut kan deputationen sig icke förena utan anseer den
ärhollne öfverstelieutenantsfullmagten vara gifven för krigsförtienster,
hvilcka tilldragit sig, sedan Frih. Cederström befordrades
till major, och således icke desamme, som utvärckat
för honom majorsfullmagten, hvarföre ock Kongl. Maij :sts
åfvan högstberörde bref af 1769 icke bör kunna till denne casus
lämpas. Och som belöning för krigsförtienster icke kan
stadna uti blott charactere, men Frih. Cederström oacktadt
sine fullmagter ännu ej innehafver mer än capitains lön, altså
tillstyrcker deputation, det må Frih. Cederström, som hitintills
städt i mistning af hvad han enligt sine ärhollne fullmagter
kunnat förvänta sig att få till godo niuta, efter lydelsen af
sin öfverstelieutenantsfullmagt ärholla värkelig befordran
med den värckan, som ofta bemälte höga kongl, bref af den 8
December 1769 tillägger de för krigsförtienster gifne fullmagter.
Hr Stierneroos, Gustaf Reinhold, förklarade
sig icke hafva något att invända emot Frih. Cederströms befordran;
men som han vore äldre major än Frih. Cederström
och utom den krigstienst, han utrikes giordt, bivistadt fälttågen
och krigshändelserne vid svenske armeén under begge
krigen, såväl det finska som pommerska, likasom Frih. Cederström
altid med vederbörande chefs och förmans goda låford
om tapperhet och välförhollande, så förbehölt han sig att
få niuta sitt vundne företräde till godo. Hvaröfver han utbad
sig att få upläsa ett af honom författadt memorial, det han
och genast giorde, och hvilcket, sedan det blifvit upläst, han
äfven begärte att få lemna till de andre stånden.
C. Gederström.
27
Hr Gripenberg, Carl: Att begge desse herrar voro
välförtiente officerare, lärer enhvar ärkänna. Frih. Cederström
hade fädt sin fullmagt såsom uprättelse, och Hr Stiernroos
borde niuta sine krigsförtienster till godo; men som sättet
dertill icke kunde in plenis utredas utan hörde till Secrete
Deputationen på samma vis, som redan med Frih. Cederström
skedt, så tillstyrkte Hr Gripenberg, att Secrete Deputationens
förevarande betänckande måtte till Secrete Deputationen remitteras,
hälst uti samma memorial flere vore nämde.
Hr Stierneroos, Gust. Reinhold, utbad sig, att
om hans memorial skulle remitteras, betänckandet om Frih.
Cederström måtte få hvila, till dess Secrete Deputationens betänckande
öfver samma memorial äfven blefve färdigt, att
begge på en gång kunde afgiöras.
Hr Billberg, Friedr. Otto, tyckte illa vara, att
Riksens Ständer befatta sig med tiensters förgifvande. Om
han fattadt saken rätt, trodde han, att Frih. Cederström af
Riksens Ständer tvenne gångor .fådt för krigsförtienster fullmagt,
och giorde det honom ondt, att för en Rådkammares
för tydning Riksens Ständer tredje gången skulle med samma
sak blifva besvärade. Sådane tracasserier önskade han måtte
undanhäfvas genom någon författning, hvaröfver sträng hand
höllos. Emedlertid och som det misstag med Frih. Cederström
skedt, bör rättas, sedan det nu kommit till Ständers åtgiärd,
så ville han väl bifalla betänckandet och därjämte, att Hr
Stiernroos skeer lika rätt, ifall R. o. A. ej skulle finna för godt
att remittera hans memorial.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus: Frih. Cederström
har af Kongl. Maij :st fådt sine fullmagter för krigsförtienster
både som major och öfverstelieutenant, desse äro af Riksens
Ständer såväl förre som sednare gången confirmerade; de äro
särskildte belöningar för särskildte förtienster, som hvar för
sig böra värcka. Altså är 1769 års konungabref icke till denne
casus lämpeligit, utan bör Frih. Cederström hafva uprättelse
för hvad han genom Kongl. Maij :sts Rådkammares beslut förlorat,
hvaruppå äfven Secrete Deputationens betänckande
hade sitt afseende, hvilcket Hr Sparrschöld tillstyrckte måtte
bifallas. Hvad det upläste memorialet vidkommo, kunde väl
svårligen Riksens Ständer sig dermed befatta, såvida ej klago
3—690285
-
28 1772, maj 11. C. Cederström.
mål angåfvos, att uti Kongl. Maij:sts Rådkammare vid någon
ansökning om befordran Hr Stiernrooses förtienster blifvit
utur ackt låtne och obelönte.
Hr Stiern [e] roos, Gust. Reinhold, förmodade, att
rättvisa borde ske alla medborgare lika. Om frih. Cederström
förtient belöning och befordringar för hederlige bedrifter i
fäderneslandets krig, så hade han tient deremot längre, varit
äfven så ofta, om ej flere gångor i elden och för sitt välförhollande
blifvit av Kongl. Maij :st med Sverdsorden hedrad. Sine
befordringar hade han genom trogen och tapper tienst vunnit
uti sin tour, och den tourén borde han så mycket mindre förlora
emot Frih. Cederström, hvilcken voro yngre i tiensten,
som Riksens Ständer i slutet af 1766 års riksdag sielfve förklarat,
det de af dem skedde befordringar icke borde lända
äldre förtiente till praej udice. Han anholt derföre, att honom
måtte ske rätt och saken om Frih. Cederström få hvila, till
dess frågan om hans uprättelse äfven kunde blifva afgiord.
Hr Plaan, Edvard, upläste häruppå ett memorial,
hvaruti han anholt att uti sin tour framför Frih. Cederström
blifva bibehollen.
Hr Carplan, Carl Ephraim, påminte, att Hr Plaan
icke hade någon deel uti denne sak. Sine befordringar hade
han icke kunnat vinna för krigsförtienster, efter han ej kommit
att blifva med armeén utcommenderad, ägde altså ingen
talan, då frågan voro om befordringar för krigsförtienster.
Flere af R. o. A. önskade att komma ifrån denne saken och
begärte altså proposition.
Hvilcken derföre af Hr Baron och Landtm, blef giord:
Bifaller R. o. A. Secrete Deputationens betänckande angående
Frih. Cederström samt att Hrr Stiernroos och Plaans memorialer
remitteras till Secrete Deputationen?
Som med Ja besvarades.
Håkan Nils- 2:do. Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af den
sou [s] i Frö—
torp lidande 4 sistledne April, som den 7 Maij hos R. o. A. blifvit upläst och
ang:de. på bordet lagdt, rörande Nämdemannen Håkan Nilsson i Frötorp,
som af Häradshöfdingen Carl Rahm blifvit för förgripelige
utlåtelser vid tingsplatzen lagförd, fängslad och dömd.
Bondeståndet anförer, att enligt Riksens Ständers redan uti
denne sak tagne beslut hade väl Kongl. Götha Håfrätt i så
Håkan Nilsson. Riksrådsförslag.
29
måtto afgiordt saken om Håkan Nilsson, att han såsom frikänd
blifvit på fri foot stäld. Men som välbemälte Kongl. Håfrätt
instält sitt utlåtande såväl angående domarens förbrytelse,
som den ärsättning derpå följa bör, och ståndet ömmar sin
medbroders hårda öde och svårliga lidande; altså har ståndet
så i anseende härtill som flere skäl, detta protocollsutdrag inneholler
och kan läsas ibland allegaterne till denne dagens
protocoll, beslutit, det måtte genom Kongl. M:ts nådiga åtgiärd
hvad som rörer Håkan Nilssons ärsättning och Domhafvandens
ansvarighet för dess emot denne förtryckte medborgaren
utöfvade hårdhet Kongl. Giötha Håfrätt anbefallas att
summario processu uptaga och innom sex veckors tid afgiöra
detta mål, på det att den med Kongl. Håfrättens utslag missnögde
må i så god tid kunna vända sig med underdåniga besvär
till Kongl. Maij :st, att altsammans innan riksdagens slut
må komma till Riksens Ständers kundskap.
Under det att detta uplästes, inkommo R. o. A:s hrr electorer
och aflemnade underdånige förslag till tvenne ledige varande
rådsembeten.
På det första voro upförde Praesidenten och Riddaren af
Kongl. Maij: sts Nordstierneorden Grefve Carl Willhelm von
Duben,
Landshöfdingen och Riddaren af Kongl. Nordstierneorden
Frih. Carl Ridderstolpe,
Lagmannen Frih. Germund Carl Cederhielm.
Uppå det andra förslaget voro:
Vice Amiralen och Riddaren af Kongl. M:ts Sverdsorden
Frih. Christopher Falckengreen,
Öfversten och Commendanten samt Riddaren af Kongl.
Sverdsorden Frih. Bror Cederström,
Öfversten och Riddaren af Kongl. Sverdsorden Frih. Anders
Reinholdt Wrangel.
R. o. A. hade vid desse underdånige förslag ej något att påminna,
med mindre de till Kongl. M:t måtte i underdånighet
upgifvas.
Häruppå fullfölgdes med Bondeståndets extractum protocolli
angående Håkan Nilsson.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, hemstälte,
om det kunde efter Regeringsform och Riksdagsordning vara
Riksrådsförslaget
ang: de.
Continuat.
ang:de Håkan
Nilsson.
30 1772, maj 11. Håkan Nilsson. C. Ridderstolpe.
riksdagsmål, som ännu borde uti håfrätt och hos konungen
föredragas, innan det fingo komma till Ständer. Skulle Håkan
Nilsson genom något Kongl. Göta Håfrätts drögsmål förmena
sig vara lidande, så hade han Justitiaecantzeleren, såsom
konungens högsta ombudsman, att vända sig till och begära
hans biträde.
Det voro högsta orättvisa att hos Riksens Ständer nu förut,
och innan man kiände den ringaste omständighet af denne
sak, utstaka, om något feel voro begångit af Håfrätten, dommaren
Häradshöfdingen Rahm eller Håkan Nilsson; hvilcken
det drabbade, kunde med lika skäl klaga öfver våld, laglösa
och intrång i medborgerliga friheten, som nu Bondeståndet på
Håkan Nilssons vägnar klagade; tillstyrckte altså, att R. o. A.
med detta mål, som ej voro riksdagsärende, sig icke måtte befatta.
Hr Leijonancker deremot trodde, att ämbetsmannens
tilltagsenhet emot en medborgare borde beifras, den lidande
måtte vara bonde eller adelsman. När då frågan icke
voro att draga saken ifrån sitt rätta forum och betaga den anklagade
sine beneficia juris, utan endast att högsta magten
ville förekomma, att sådane tilltagsenheters straffande, genom
det undersökningen uppeholles, ej kommo att dragas på
långbäncken och kanske att aldeles försummas, så voro det
efter Hr Leijonanckers tancka ett riksdagsärende. Hvarföre
han och begärte bifall på Bondeståndets extractum protocolli.
R. o. A. kunde dessutom härigenom visa Bondeståndet ett utmärckt
förtroende, som visserligen i sinom tid skulle giöra en
god värckan, då ståndet så högeligen ömmar denne saken.
Proposition blef häruppå giord och Bondeståndets extractum
protocolli bifallit.
Ang:de at 3 :o. Frih. Ridderstolpe, Carl, inkom, under det
^olpe^mdan-^e^a förehades, och sedan han begärt och ärhollit tillstånd
ber sig riks-att få tala, anmälte, det han icke varit närvarande, då rådsge
Mhvarpå förslagen blifvit upläste, utan sysslosatt uti Cantzliet att i
han blifvit största hast författa ett memorial, efter rycktet vid hans anupförd.
ji0mst rjj Riddarehuset mött honom med den nyhet, att han
uti ett rum på ett af desse förslag voro upförd. Hvaruppå
Frih. Ridderstolpe fortfor som föijer.1
3 Egenhändigt vid konceptprotokollet.
C. Ridderstolpe.
31
Högvälborne Hr Baron och Landtmarschalck,
Höglåflige Ridderskap och Adel!
Oss är det väl en pligt att gå dit, nationen befaller, och
med den företrädesrätt, hela statens sammansättning oss gifvit,
kunna vi ej neka fäderneslandet vår tienst. Än mindre
skulle jag undandraga mig fölgderne af det förtroende, hvarmed
jag blifvit hedrad, tå jag upföres på förslag till ett riksrådsembete;
ett embete, som, ehvad skiften personerne deruti
kunna undergå, likväl är vigtigt, högst värdigt enhvars redelige
förvaltande, altid beholler deras loford, som utgiör nationens
blomma, och hvad bryr en ärlig man sig om sprak och
törne, som ingen visan man mer bedröfvar än det gläder; ett
embete, som hedrat bevisar vår frihet men vanhedradt ett
förebud till vårt förfall. Ett embete således, hvartill att kallas
utgiör den äckta förnöjelse, en medborgare bör känna däraf,
att han seer, det hans medbroder förtro honom deras yppersta
och lita therpå, att han hos en sanningen, lagen och folckets
väl älskande konung altid förer det tungomål, som honom
deruti styrcker.
Men mine Herrar, så lycklig jag i den delen är på den ena
sidan, och hvarföre jag de 3 stånden, som mig valt, hembär all
den vördsamma och ödmiuka ärkäntsla, som hiertat kan
åstadkomma och min tunga kan framföra, och jag ropar om
Er egen hielp att förkunna det åt Edra hierttan. Så olycklig är
jag å andra sidan att genom arbete, som icke kan vara dölgt
för Er snabba syn, hafva fädt en så försvagad hälsa, att jag
icke seer mig kunna tillfyllestgiöra Ert förtroende på den
ärans vida bane, hvartill I mig utsedt; att förtiga andre enskildte
omständigheter, som tillika våldföra mig, att ödmiukeligen
undanbedja mig det rum, jag på det upläste rådsförslaget
äger, och lika vördsamt och ödmiukt be, att I, mine
Herrar, deröfver ej förtörnens utan icke dess mindre behollen
en bette vänskap, godhet och ynnest för mig, antingen att brukas
i något annat värf, thertill jag ännu torde vara dugelig,
eller låta mig offra min återstående tid till stillhet och lugn
under afbidan af den kallelse, för hvilcken ingen undanflyckt
har rum. Denne min vördsamma anhollan har jag tecknadt
uti ett memorial, som jag beer få upläsa och dermed gå till de
öfrige stånden.
32 1772, maj 11. C. Ridderstolpe.
Frih. Ridderstolpe upläste häruppå detta sitt memorial,
som här bilagdt finnes, och bad att dermed få vända sig till de
andre stånden (Bil. 2).
Sedan detta var upläst, hördes nog allmänt ibland R. o. A.,
att förslaget nu vore bifallit och kunde icke ändras.
Hr Baron och Landtm, yttrade sig vara försäkrad, att
R. o. A. på thet ömmaste kiände alt, hvad Frih. Ridderstolpe
anfördt til sin ursägt; men R. o. A. kiände och lika ömt, att riket
tarfvade en så rådvis, förfaren, mognad och redelig rådsherre;
bad derföre, att Frih. Ridderstolpe, sedan rådsförslaget
nu vore faststält, ville afstå ifrån sin af säj else och såmeddelst
befria R. o. A. ifrån denne ömmande deliberation.
Frih. Ridderstolpe, Carl, deremot bad, att R. o. A.
ej ville inhaerera uti att bibeholla honom på förslaget utan
hafva medlidande med hans afmattade krafter och hans innerliga
oro och mera ej trycka hans bekymrade hiertta. Han
betygade sig aldrig vilja underlåta att som hittils med nijt
söka sitt fäderneslands bästa. Men då hans constitution voro
svag, så att han ej tilltrodde sig kunna bära all den möda
och alt bekymmer, som det vigtiga rådsembetet fordrade, så
nödgades han mindre i afseende på sig sielf än på fäderneslandet
undanbedja sig den vigtige rådsvärdigheten och kunde
icke begifva sig derifrån. Om R. o. A. trodt honom värdig detta
utmärckte förtroendet, så borde de äfven tro honom äga
den egenskapen att moget taga sitt beslut och att, sedan det är
tagit, deruti vara oryggelig.
Frih. von Essen, Friedrich: Så litet det kan tålas
att tala illa, så illa vore det att tala väl vid detta tillfälle, då
frågan är om person. Han ville derföre undvika begge delarne
och icke nämna något om Frih. Ridderstolpes förtienster och
egenskaper utan allenast säga, att enhvar nogsamt visste,
huru väl riket behöfde kloke, skickelige, förståndige och arbetsamme
män, och att de voro nog tunt sådde, så att man ej
borde släppa de få, man kunde glädja sig af att äga. Rådsförslaget
är nu faststält, och svårligen lärer R. o. A. kunna skrida
till att ändra sitt beslut på sådane skähl, som nu äro upgifne.
Den, som har tagit på handen att tiena sitt fädernesland,
må ej efter egit behag rygga sin förbindelse, då hans tienst
som bäst behöfves. Frih. von Essen påminte sig ännu, hurule
-
C. Ridderstolpe.
33
des Hr Riksrådet Baron Hermelin icke kunde undanbedja sig
ett rum på rådsförslaget, ehuru han giorde det, innan förslaget
var hos R. o. A. faststält. Om Frih. Ridderstolpe icke stodo
att beveka, voro för honom ingen annan utväg, efter Frih. von
Essens tancka, än att i underdånighet hos Kongl. Maij :st anmäla
detta sitt åliggande.
Frih. Horn, Christer, skulle vara ganska nögd, om
man kunde få denne värdige mannen till rådsherre. Men ansåg
derjämte för omänskeligt att tvinga honom dertill emot
sin vilja. Det gifne förslag att hos Kongl. Maij:st undanbedja
sig att blifva ibland de föreslagne utnämd, voro svårare att
värkställa och medförde utom annat den incongruité, att
Kongl. Maij:sts höga rättighet att välja ibland tre föreslagne
inskränckes endast innom tvenne; kunde Frih. Ridderstolpe
låta öfvertala sig att blifva qvar på förslaget, vore det ganska
väl, men att tvinga honom emot sin vilja dertill trodde Frih.
Horn icke, att man hade någon rättighet.
Frih. Bunge, Sven: Om Frih. Ridderstolpe hade varit
närvarande, innan förslaget blef bifallit, borde ingen svårighet
blifvit giord för honom att få afsäga sig ett rum på detsamma.
Men sedan det nu af R. o. A. är gillat och torde hända
redan på vägen att till Kongl. Maij :st i underdånighet öfverlemnas,
voro det endast hos Konungen, som Frih. Ridderstolpe
kunde sig anmäla. Han anholt derföre, att då hos R. o.
A. det ej mera voro res integra att ändra det bifallne rådsförslaget,
denne öfverläggning måtte afstadna.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om icke, då R. o. A.
gillat förslaget och ingen utväg voro öppen för Frih. Ridderstolpe
att undanbedja sig rådsembetet utan hos Konungen,
R. o. A. ville ansee förslaget för stadsfästadt och denne öfverläggning
altså afstadna.
Härtill svarades Ja.
Hr von Quanten, Carl, insisterade likväl och fandt
underligit, att Frih. Ridderstolpe såsom fri man icke skulle få
afsäga sig ett embete, det han aldrig begärt, och hvilcket han
icke försummat att undanbedja sig, så snart han om förslaget
blef underrättad. Han ansåg rätta stället, hvarest Frih.
Ridderstolpes afsägelse ifrån ett rum på rådsförslaget borde
ske, vara hos R. o. A., på det att förslaget måtte kunna corn
-
34 1772, maj 11. C. Ridderstolpe. J. Ehrenmalm. Papke.
Gap. Ehrertmalm
om
nprättelse.
Majoren
Papkes uprättelse
ang:de.
Officerares
afsked med
accord och
pension
ang:de.
pletteras med någon annan och fullständigt till Kongl.
Maij :sts höga val i underdånighet öfverlemnas. Det vore en
besynnerlig slags omständighet uti den methode, man ville
föreskrifva Frih. Ridderstolpe, att han icke skulle få säga hos
R. o. A. det, som man likväl ville tillåta honom att få säga hos
sin Konung; ett sådant förfarande voro icke öfverensstämmande
med svenskmanna fri- och rättigheter.
Hr Baron och Landtm, förklarade häröfver, att frågan
icke voro, om Frih. Ridderstolpe skulle få afsäga sig utan endast
om R. o. A. ville uphäfva sitt beslut och återkalla
det faststälte förslaget. Skulle någon farhåga för tvång i framtiden
yppas, genom hvad som nu skedt, kunde R. o. A. uti sitt
protocoll, där denne händelse blifver intagen, låta införa, att
detta icke borde tiena till praejudicat i framtiden emot den
frihet, enhvar bör äga att undanbedja sig ett rum på rådsförslagen.
Hvarmed och discoursen i detta ämnet afstadnade.
4:o. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 18
Februarij sistledne angående den af Capiatinen och Riddaren
Josias Ehrenmalm sökte uprättelse för leden praejudice, och
hvartill deputation på anförde skiäl finner honom berättigad.
Dette begärtes af flere på bordet.
5:o. Uti det betänckande, som ifrån Secrete Deputation inkommit,
angående uprättelse för Majoren vid Fortification
Papke hade Hr Nordencreutz författadt ett memorial, innehollande
anmärkningar vid samma betänckande, hvil eket memorial
han nu anmälte och utbad sig att dermed få gå till de
andre respective stånden, som beviljades, och lades detta memorial
till betänckandet att med detsamma på en gång hos
R. o. A. föredragas.
6:o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 13 Martij sistledne, innehollande project till förklaring
öfver 2 § uti reglementet för Armeens Pensionscassa af den
22 Februarij 1770, huru förhollas skall, när ansökningar af
officerare ingifvas om afsked med accord och pension men
den sökande genom döden afgår, innan ansökningen kan hinna
att hos Kongl. Maij:st i underdånighet blifva föredragen.
Secrete Utskottet föreslår, att när en sådan ansökning genom
vederbörande chef blifvit till Kongl. Maij :sts Cantzlie expedi
-
Officerares avsked. Skenninge.
35
tion ingifven innan den sökandes dödsfall, så kunde ansökningen
hos Kongl. Maij :st föredragas och, om den vunno bifall,
accordssumman komma den sökandes efterlemnade encka
och barn till godo, ifall sådane gåfvos. Men afled den afskedssökande
utan encka eller bröstarfvingar, innan Kongl.
Maij:st afskedet beviljadt, borde den ledig blefne sysslan såsom
ren vacance utan accord besättas.
Härvid uplästes ett af Hr Carl Ephraim Carplan ingifvit memorial,
som föreslår den tilläggning, att alle ansökningar om
afsked med accord och pension borde vara 1 beledsagade med
tvenne trovärdige mäns edeligen underslcrefne intyganden, att
den sökande voro i lifvet och ansökningen underskrifvit, 2 :do
att den chef, som en sådan ansökning till Kongl. Maij :st insända
skall, hade att vid ansvar och ärsättning för den skada genom
underslef, häruti förordsakas kunde, att intyga, hvilcken
dag ansökningen till honom blifvit ingifven. Detta Secrete Utskottets
extractum protocolli tillika med Hr Carpelans memorial
blef uppå skedd proposition bifallit.
7 :o. Uplästes ånyo Commerciedeputationens hetänckandestenbroby§S
nåd
öfver
af den 7 September sistledne ar angående en brobyggnad af schena åen
sten öfver Schena åen vid Schenninge stad, hvilcket betänc- ang:de.
kande R. o. A. den 20 och 23 November näst förledne år förehaft
och beviljat, att till denne byggnad bropenningar af alle
resande öfver denne bro måtte få tagas, till dess kostnaden
vore betald, hvarvid anmältes, att Borgare- och Bondestånden
icke velat samtycka till någre bropenningar utan i det stället
beviljat stambok öfver hela riket till denne byggnad, och understältes
altså, om R. o. A. ville med desse begge respective
stånden sig förena, hvarigenom saken torde kunna komma
till expedition.
Riksdagsfullmägtigen för Scheninge Rådmannen och Fältschären
Hans Wahlbergs memorial, hvaruti han på anförde
skäl styrcker till stambok, uplästes äfven. Men R. o. A. fandt
betänckeligt att med en sådan afgift betunga landet, som dessutom
nog af utgifter och dyrhet var tryckt, och resolverade
derföre att förblifva vid sitt redan tagne beslut och afslå den
begärte stamboken.
8 :o. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den 9 ExPe<titions
fogdar
i
September sistledit år, hvaruti föreslås, att de i Vermeland an- Vermeland
af skaffas.
36 1772, maj 11. Expeditionsfogdar. Ultuna.
tagne expéditionskronofogder på anförde skäl åter måtte afskaffas.
Frih. Bunge, Sven, utbad sig, att denne sak måtte få
hvila. Vermelands låhn voro ett ibland de vidlyftigare och
der jämte folckrikaste, så att väl kunde hända, att de vanlige
kronofogdar omöjeligen medhunno att bestrida alla dem åliggande
sysslor; i sådan händelse kunde expeditionskronofogdarne
utan en märkelig skada för cronan och rättsökande icke
afskaffas, men skulle den vanliga kronobetieningen finnas
tillräckelig vid alle giöromål, som fordras, ville han icke vara
emot om någon utväg kunde finnas att komma ifrån saken, så
att Bondeståndet kunde blifva nögde.
Hr Linderstedt, Eric, föreslog, att saken kunde bifallas,
dock med det undantag, att om länets vidlöftighet och
sysslornes mängd fordrade mer än den ordinarie kronobetieningen,
så hade vederbörande landshöfdinge sådant uti
Kongl. Kammarcollegio att anmäla, som då kunde förordna så
många, som behöfdes.
Men flere begärte saken på bordet, hvarföre den ock blef
hvilande.
Ultuna 9:o. Föredrogs Kammaroeconomiedeputationens betäncgåi^ang-de
kande af den 6 sistledne Martij angående Ultuna kungsladugård.
Sedan deputationen med tillbörligt låford omrördt, huru
denne egendom blifvit skiött och häfdad, yttrar sig bemälte
deputation öfver åtskillige omständigheter rörande dess ytterligare
vård och bruk för framtiden, såsom 1 :o att byggnaden
och husen icke behöfva flyttas ifrån det ställe, hvarest de hittils
städt. 2:do. Att hvad angingo den af nuvarande arrendeinnehafvaren
Öfverståthollaren och Commendeuren af Kongl.
Sverdsorden Hr Baron Rudbeck projecterade stenhuusbyggnaden,
Kongl. Kammarcollegium hade att granska det project
till en sådan byggnad, som bemälte Hr Baron och Öfverståthollare
dertill upgifvit, och äfven samma byggnad bevilja, likväl
med det uttryckeliga förbehöll att kostnaden dertill ej
fingo öfverskrida tolftusende dahlér s:mt, hvar jämte samtyckas
kunde, att till samma byggnad fingo tagas tuhundrade
timmerstockar på kronoskogen Åsparken.
Att om Hr Baron och öfverståthollaren Rudbeck åtogo sig
att besörja denne byggnad, han då måtte få sin betalning ge
-
Ultuna. Utrikes krigsförtjänster.
37
nom afkortning på det årlige arrendet, som han för Ultuna
kungsladugågd till kronan betala bör, och som nu arrendetiden
snart gingo till ända, att Kongl. Kammarcollegium derföre
med välbemälte Hr Baron och öfverståthollare uprättar
ett nytt arrendecontract, hvarvid utom annat iackttagas borde,
att för den emellan kungsladugården Ultuna och Vårdsätra
säteries ägare i tvist varande park ej något arrende borde
betalas, förr än rättegången derom blifvit slutad och Ultuna
densamma återvunnit.
Jämte detta betänekande uplästes äfven ett af Hr Öfverståthollaren
Baron Rudbeck ingifvit memorial, hvaruti bemälte
Hr Baron och öfverståthollare i anseende till flere skäl, hvaribland
i synnerhet den kostnad, som han genom byggnaden på
Ultuna måst vidkännas, anholler att få ingå arrendecontract
om denne kungsladugård på femton år.
Sielfve betänckandet såväl som sistnämde memorial blefvo
uppå skedd proposition af R. o. A. bifallne.
10. Sedan R. o. A. beslutit att genom en deputation anmoda Befordringar
sine respective medstånd att icke företaga och afgiöra någre förtjenster
ifrån Secrete Deputationen inkomne betänckanden ang:de en- ang:de.
skildte personer, som för utrikes krigstienster sökte uprättelse
och befordran innom svenska armeén, förr än R. o. A. hunnit
utlåta sig öfver det ifrån bemälte deputation upgifne generelle
betänckandet om utrikes krigsförtienster, emedan på detta
deputationen grundat sine till styr ckanden uti alla desse enskildte
mål, så utnämdes de hrr deputerade nu, hvilcka med
denne beskickning skulle afgå, och blefvo dertill utsedde:
Frih. Cederström, Anders,
Hr Jägerhorn,
Hr Carpelan, Carl,
Hr Bergman, fullm. Hr Åkerhielm,
Hr Drakenberg,
Hr Montgommerie.
Och begåfvo desse herrar, sedan de blifvit upropade, sig genast
åstad att uträtta den dem updragne commission.
Efter någon stunds frånvaro återkommo förbemälte hrr
deputerade, då Frih. Cederström, som fördt ordet för
deputationen, berättade, att de tvenne hos R. o. A. upläste Secrete
Deputationens betänckanden, som gifvit anledning till
38 1772, maj 11. Krigsförtjänster. Queckfeldt. Sandström.
denne beskickning, väl voro redan uti de tre stånden afgiorde,
likväl och hvad R. o. A:s begäran angingo, att de ifrån Secrete
Deputationen ankommande betänckanden om officerares befordran,
som hos främmande magter tient i krig, måtte hvila,
till dess R. o. A. hunnit utlåta sig öfver bemälte deputations
generelle beslut angående utrikes krigsförtienster, så hade
alla de tre respective ståndens Talemän förklarat, det [de]1
ej tviflade om sina stånds beredvillighet att häruti förena sig
med R. o. A., hvartill Bondeståndets Taleman lagdt det yttrande,
att ståndet hälst skulle see, om inge flere betänckanden
ifrån Secrete Deputationen angående uprättelser och befordringar
inkommo, så att Riksens Ständer kunde slippa att med
sådane mål in plenis blifva besvärade.
Assessor 11. R. o. A. hade låtit sig föreläsas det betänckande, som
Ou€ckfclts •
tour ang :de.^ecre^e Deputationen afgifvit angående Assessorens i Kongl.
Götha Håfrätt Qveckfeldts besvär öfver den tour, honom blifvit
tilldelt innom välbemälte Kongl. Götha Håfrätt i anseende
till Assessorerne von Böhnen, Ehrenpohl med flere; och som
detta betänckande åtfölgde ej allenast åtskilliga ledamöters i
deputationen särskildte meningar utan der jämte flere vidlöftige
memorialer af Assessoren Qveckfeldt samt af andre uti
denne sak interresserade till R. o. A. inkommit, så hade R. o.
A. updragit några sine dertill utsedde hrr ledamöter att desse
vidlöftige handlingar genomgå och öfver altsammans med en
species facti och sitt tillstyrckande inkomma.
Nu anmältes, att bemälte herrar med detta sitt arbete hunnit
blifva färdige, och att Assessoren Qveckfeldt enständigt
yrkade, att denne hans sak måtte hos R. o. A. blifva föredragen.
Hvarföre detta hrr deputerades yttrande företogs och
uplästes men blef sedan enligt åtskilliges begäran lagt på bordet.
BS'd*nin~f f°r ^plästes Handels- och manufacturdeputationens be
regesällen
tänckande af den 13 sistledne Februarij angående SidenväfvaSandström
regesällen Isaac Sandström. Deputationen omrörer deruti,
huruledes Sidenfabriqueuren Joh. Anders Meurman anmält,
det han väl af Kongl. Commerciecollegium emottagit etthundrade
daler s:mt att utgifva såsom praemium för de af hans arbetare,
som förfärdigat de sidentyger, hvilcka till den kongl.
1 Konceptprotokollet.
Sandström. Deputationernas rum.
39
kröningen för Kongl. Maij :sts egen höga räkning och för den
Kongl. Printzessan Sophia Albertina blifvit betingade. Men
sorn Meurman icke kunnat fördela denne lilla summa ibland
flere personer, så hade han densamma helt och hållit till Gesällen
Anthoni Bech öfverlemnadt, hvilcken genom trägit arbete,
så helge- som söcknedagar, väfvit på desse tyger att till
den betingade tiden få dem färdige.
Härigenom hade altså händt, att Sidenväfvaregesällen Isac
Sandström, som med upsättningen och inredningen af de dertill
nyttjade väfstolar varit i tio veckor sysslosatt samt dessutom
väfvit det tyg, som för Hennes Kongl. Höghet Printzessan
varit bestält, icke kommit att derföre niuta någon sådan
belöning som Bech, hvartill han likväl synes vara så mycket
mera förtient, som han genom detta blifvit hindrad ifrån annat
arbete, som för honom hade kunnat vara mera lönande. I
anseende hvartill, som ock Gesällen Sandströms goda frägd,
arbetsamhet och skickelighet, Meurman hemstält, om icke
han äfven med något praemium måtte upmuntras.
Deputationen anseer detta Meurmans hemställande billigt
och tillstyrcker, att Gesällen Sandström må af manufacturfonden
ärholla en lika summa af etthundrade dahlér silfvermynt,
som Gesällen Bech den undfådt.
Detta betänckande blef uppå skedd proposition bifallit.
13. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af Encomden
25 sistledne Februarij, hvaruti anmäles, att Fältmar- ^ng-dé"8
schalcken och Chefen för arméens flotta Frih. Ehrensverd
fädt tillstånd att till flottans tienst nyttja etthundrade båtsmän
arbetsmanskap, som derföre borde upbådas; äfven att
etthundrade man soldater med behörigt befähl fordrades till
den vid Trollhättan under händer varande slussvärcksbyggnaden,
som altså kommo att dit marchera.
Härvid hade R. o. A. ej något att påminna.
14. Genom protocollsutdrag af den 3 sistledne Februarij, Ang:de hussom
nu uplästes, anmäler Secrete Utskottet sig hafva varit i dep^tattoomtancka,
huruledes kronans kostnad uti hushyror för rum, nernes rum.
som under riksdagarne till deputationer ärfordras, måtte
komma att sättas på en mera ordentelig fot och någorlunda
lindras, så att husägare ej måtte missbruka den omständigheten
till hyrornes stegring efter godtycko, som nu ofta hän
-
40 1772, maj 11. Deputationerna. Riksrådsutnämning.
de, då deputationerne ej förr, än de skulle börja sitt arbete,
begynte höra efter rum och största delen af de dertill tienlige
merendels redan voro borthyrde. Secrete Utskottet föreslår
altså till den ändan, att deputationerne, nemligen de vid riksdagarne
vanlige, nu måtte upgifva förteckningar uppå huru
många rum enhvar behöfver. Att Håfintendentsembetet i samråd
med Kongl. Kammarcollegium och de öfrige kongl, collegiers
biträde uti kronans hus utseer rum för så många deputationer,
som där kunna rymmas. Och att för de öfrige Håfintendentsembetet
i samråd med Kongl. Kammarcollegium genast
och i god tid, förr än riksdagen börjas, sluter hyrescontracter
och dervid i synnerhet tillseer, att deputationerne få
sine rum nära till de ställen, hvarest kongl, collegierrre äro belägne,
hvilke desse deputationer dageligen behöfva höra och
tillita och att ifrån de där befintelige archiver hämta sine närmaste
och oumbärlige underrättelser.
Hvad Secrete Utskottet på sätt, som nu förmält är, tillstyrckt,
fandt R. o. A. efter giord proposition för godt att till
alla delar bifalla, och derjämte updrogs Secrete Utskottet att
draga nödig försorg derom, att denne nu bifallne författning
måtte befordras till behörig värkställighet.
Ang:de Kgl. 15. Sedan R. o. A., på sätt som redan uti denne dagens pronande^m
tocoll finnes infördt, låtit sig föredragas de af Riksens StänRiksråder.
ders rådselectorer upsatte underdånige förslag till tvenne ledige
riksrådsembeten, hvilcke af R. o. A. enhälligt blefvo gillade,
och hrr rådselectorerne med desse förslag afträdt att hos
Kongl. Maij :st dem i underdånighet praesentera, så återkommo
de nu ifrån Kongl. Maij: st, som uti sittj ande Råd allernådigst
behagat lemna dem företräde, och anmälte, att Kongl.
Maij:st till Dess och Svea Rikes Råd af det första förslaget
behagat i nåder utnämna Landshöfdingen och Riddaren af
Kongl. Maij:sts Nordstierneorden Friherre Garl Ridderstolpe
och af det andra i underdånighet praesenterade rådsförslaget
Vice Amiralen och Riddaren af Kongl. Maij:sts Sverdsorden
Hr Christopher Falckengreen.
Öfver detta Kongl. Maij :sts nådiga val förspordes hos R.
o. A. en allmän förnöjelse.
Hr Wachschlager, Gustaf, påminte, om icke det
vore i sin ordning, att hrr rådselectorerae nu genast afträdde
Äng. riksrådsvalet. Hyllningseden.
41
för att fullfölja med hvad som ännu återstodo af rådsförslagen.
Hr Hasenkampf, Christoff., invände deremot, att
som det nu redan vore långt lidit in emot middagen, så torde
de andre ståndens rådselectorer hafva gådt bort, hälst det
svårligen låto sig giöra att blifva färdig med något rådsförslag,
innan de öfrige stånden för i dag skulle åtskiljas, och än
mindre skulle det passa sig, om Kongl. Maij :st, underrättad
att rådselectorerne åter voro församlade, skulle för att afbida
ett ytterligare förslag på något sätt vilja uppeholla och genera
sig.
Hr Billberg, Friedric Otto, påstod, att det vore
enligt med Riksdagsordningen och vanlig praxis, att rådselectorerne
icke få åtskiljas, förr än alle förslagen till de ledige
rådsembeten äro färdige, och förente sig derföre i samma mening
som Hr Wachschlager.
Hr Linderstedt, Eric, att förena dessa särskildte
meningar föreslog, att om rådselectorerne nu voro åtskilde,
kunde de genom anslag till eftermiddagen åter sammankallas
och de andre stånden derom averteras.
Hr Billberg, Friedric Otto, gaf vid handen, att
de andre ståndens rådselectorer redan infunnit sig och att R.
o. A:s electorer derföre nu voro i begrepp att förfoga sig till
dem.
Hvarigenom denne discourse altså afstadnade.
16. Uplästes ånyo Bondeståndets extractum protocolli af Hylningsden
9 uti innevarande månad, hvaruti ståndet häftar dess up- 6 en anj>' e
märksamhet vid de orden uti formulairet till hyllningseeden
för R. o. A. och Krigsbefälet samt Prästeståndet: Allmogen,
som af ålder häfver varit och än är skattskyldiger, skolom vi
också styrckia till allan trohet och att de kronona alla årliga
laga utskylder gifva och utgöra skola och dem flytt ja och föra
efter kronans och sielfve deras rätt.
Denne uti åfvannämde tvenne eedsformulairer införde mening
fandt Bondeståndet, att den borde uteslutas, på det en
noggrann jämlikhet uti förbindelser lika magtägande stånd
emellan uti en så högvigtig act må varda iackttagen och för
samtida såväl som efterkommande förvarad.
Frih. Bunge, Sven, fant aldeles stridande emot R. o.
42 1772, maj 11. Hyllningseden.
A:s värdighet att gå ifrån det eedsformulair vid hyllningen,
som af ålder varit. När R. o. A. äger frälseallmoge, så kan R.
o. A. ej undandraga sig att styrcka densamma till trohet och
lydnad emot konung och riket; der jämte äro flere af R. o. A:s
ledamöter, som bekläda embeten. Deras förnämsta skyldighet
består uti att hvar i sitt embete hålla undersåtare till trohet
och laglig lydnad. Derföre är denne hyllningseed oföränderlig,
lika gammal med regeringssättet, så att hvarken kan
eller bör deruti någon ändring nu tillåtas.
Hr Linderstedt, Eric, sedan han åter genomläst de
i fråga varande orden uti R. o. A:s och Presteståndets hyllningseed,
anmärkte, att denne mening så mycket mindre borde
oroa Bondeståndet, som där icke är fråga om ståndet utan
om Allmogen, och helt annat är menige Allmogen i landet,
helt annat krono- och skatteböndernes fullmägtige på en riksdag.
Hr Leijonmarck, Gust. Adolph, ansåg detta för
en betydelig nyhet, som aldrig utan rubbning i sielfve primitive
constitution kunde bifallas. Hvad skulle förmå R. o. A.
och det Högvördige Presteståndet att nu hylla vår allernådigste
Konung med en annan eed än den, hvarmed förre Sveriges
konungar blifvit hyllade. Eeden giöres af R. o. A. och
Presteståndet till Kongl. Maij :st och ej till någon embetsman
eller medundersåtare. Skulle han ej äga rättighet att af sine
undersåtare fordra samma lagliga och med constitution öfverensstämmande
förbindelser, som hans glorvyrdige företrädare
fädt, och hvad rättighet hafva vi i grundlagen att neka honom
dem. Eeden angår, som redan anmärckt är, icke något riksstånd
utan menige Allmogen, som består af mångfaldige slag,
hvilcka ej höra till det, som egenteligen utgiör Bondeståndet:
frälsebönder, åborer, torpare, bergs- och bruksarbetare, manufacturarbetare
på landet, socknehandtvärckare, gierningsmän,
dagsvärcksfolck af Allmogens barn, tienstehion med
mera; desse såväl som hvar undersåtare i riket äro skyldige
att konungen rättan lydnad hålla och böra styrckas af sine
medundersåtare till detsamma. R. o. A. sig sielfve och sine
underhafvande, presterne sine åhörare, embetmän i allmenhet
dem, som stå under deras upsigt och styrsel; sådant inneholler
embetsmannaeeden; sådant inneholler presteeeden; så
-
Hyllningseden.
43
dant borde och hyllningseeden inneholla. Hr Leijonmarck anholt
derföre, att Bondeståndets i fråga varande extractum protocolli
måtte afslås och R. o. A. genom en deputation till de öfrige
respective stånden söka förmå dem att giöra detsamma.
Hr Wachschlager, Gustaf, instämde häruti. Då
eedsformulairet vore detsamma och altid blifvit brukadt under
nuvarande regeringssättet, så borde dervid förblifva. Men
han hemstälte, om icke det voro försigtigast, att R. o. A. väntade
med sitt beslut, till dess det Högvördige Prästeståndet
yttradt sig först, ty annars torde de tre respective stånden taga
den vägen att förena sig om bifall på Bondeståndets begäran.
Frih. von Essen, Friedric, ansåg angelägit, att saken
ej upskiutes, på det ceremoniellet till kröningen och hyllningen
ej kommo att uppehollas i expedition. Utom hvad redan
blifvit sagdt emot ändringen i hyllningseeden, voro det
äfven ett skäl, att denne eed af R. o. A. skulle giöras Kongl.
Maij:st, och icke af Borgare- eller Bondeståndet; när den
ifrån alla tider varit sådan, så ägde ingen magt emot R. o. A:s
samtycke att densamma minska, öka eller på något sätt förändra.
Frih. von Essen tillstyrckte, att en deputation genast
måtte med desse R. o. A:s skäl afgå till de andre respective
stånden.
Frih. Sparre, Carl: Då denne mening tages bort utur
hyllningseeden, så bör den äfven utgå utur embetsmännens
eed. Ingen skall då svärja sig vilja hålla Kongl. M:t rättan
lydna och utgiöra, hvad kronans rätt af honom fordrar eller
lyda konungens bud och befallningar. Meningen, som det Hedervärda
Bondeståndet vill hafva utesluten, inneholler icke
något mer än förbindelsen att dertill vilja styrka, råda och
förmana hvar man. Sådant praesupponerar dessutom så liten
praeeminence, att man utan förminskande af Maijestätet och
konungahögheten kan säga, att Riksens Råd äga styrcka
Kongl. Maij :st. Frih. Sparre kunde icke finna, hvad anledning
det Hedervärda Bondeståndet fädt af desse orden att befara,
det ståndet skulle derigenom sättas under något annat stånds
tillsyn. Frågan är ej om stånd utan om Allmoge, icke om R. o.
A. såsom stånd utan såsom possessionati i landet och embetsmän.
Får man ej låfva att styrcka till det undersåtare böra ly
4—690285
-
44 1772, maj 11.
Hyllningseden.
da och utgiöra kronone sin rätt efter lag, hvar blifver då regeringssättet.
Samma förbindelse finnes uti presternes eed, då
de blifva prästvigde; skal den nu äfven tagas derutur.
Hr von Nackreij, Olof: Så enfaldig denne begäran
låter ifrån Bondeståndet, så vigtig är den till sin beskaffenhet.
Att förbigå uprepandet af alt, hvad som blifvit anfördt,
skulle man äfven kunna fästa sig vid, huru betydande det är
att ändra en eed, som med lagarne är conform, som inför flere
Svea konungar blifvit aflagd, som rörer det innersta af regeringssättet
och värckeligen R. o. A:s Privilegier, då dem betages
att få styrcka sine underhafvande till lydnad för konung
och lag. Han påstod derföre, att Bondeståndets extractum protocolli
måtte afslås och genom den deputation, som till de
andre respective stånden härom kommer att afgå, der jämte
tillkänna gifvas, att en sådan förändring i eedsformulairet
icke kan emot 1766 års förordning om lagarnes verkställighet
tillåtas, och då följer deraf, att om än de tre respective stånden
samtyckte till ändringen, så kan den dock ej gå uti expedition.
Hr Linderstedt, Eric, trodde, att man uti en sak af
sådan beskaffenhet som denne icke väl kunde tala om 1766
års förordning och Privilegierne. Det vore acter, som man
skulle sparsamt och endast då nyttja, när application voro
klar och ovedersäjelig; alt nog, att man kiänner hvar embetsmans
skyldighet, och att emellan riksdagar icke något stånd,
som kan kallas magtägande, gifves.
Hr von Nackreij, Olof, påstod, att hyllningseeden
inför Sveriges konung voro så nära förknippad med sielfva
regeringssättet samt R. o. Ars deruti grundade Privilegier, att
de ej kunde åtskiljas. Han anholt derföre, att de skäl, han anfördt,
måtte äfven tagas till grund för R. o. A:s beslut, och
ifall de andre respective stånden icke skulle behaga conformera
sig med detsamma, då R. o. Ars ledamöter uti Expeditionsdeputationen
få befallning att reclamera saken ifrån Expeditionsdeputationen
till R. o. A.
Hr Wachschlager, Gustaf, anholt, att R. o. A.
ville upskiuta med att taga sitt beslut; ty sedan det en gång
blifvit faststäldt, blefvo det svårare att gå in i någon ändring
deraf.
Hyllningseden. Ang. riksrådsvalet.
45
Men som allmänt begärtes, att saken måtte afgiöras, så
giorde Hr Baron och Landt m. proposition:
Bifaller R. o. A. den resolution, att R. o. A. ej kan samtycka
till någon ändring uti den ifrån ålder och regeringssättets början
för R. o. A. vanlige hyllningseeden?
Hvilcken med Ja besvarades.
Hvaruppå genast en deputation, bestående af 12 personer,
utnämdes, som under anförande af Frih. von Essen till de
andre respective stånden med detta beslut afgeck för att utvärcka
deras bifall till detta R. o. A:s beslut.
Efter någon stund återkommo dessa deputerade, och Frih.
von Essen gaf tillkänna, att han icke förmärckt, det saken
ännu i Presteståndet blifvit afgiord, utan hade det Högvördige
Ståndets Taleman förklaradt, det han ej tviflade, att
R. o. A:s skiäl skulle hos ståndet vid sakens företagande uti
nogaste öfvervägande komma.
Uti Borgareståndet hade det redan blifvit afgiordt och Bondeståndets
extractum protocolli bifallit. Dock låfvade Justitiaecantzleren
och Talemannen i anseende till R. o. A:s begäran
att ytterligare vilja föredraga ståndet detta ärende.
Bondeståndet hade redan varit åtskildt.
Derjämte hade Borgareståndets Taleman, Hr Justitiaecantzleren
Sebaldt, tillkänna gifvit sitt stånds beslut, att rådselectorerne
i eftermiddag skulle sammanträda att fortsätta
rådsvalen.
17:o. Anmältes ifrån R. o. A:s rådselectorer, under det attAng:de riksföregående
förehades, huruledes Presteståndets rådselectorer radsvaleticke
infunnit sig uti electorernes sammanträde, utan att ifrån
Presteståndet utskickade tillkännagifvit, att de numera i förmiddag
icke kunde sig infinna, efter ståndet ej haft sig bekandt,
hvad hos R. o. A. härom blifvit öfverlagdt.
Hr Baron och Landtm, proponerade, om icke rådselectorerne
till i eftermiddag kunde sammankallas genom anslag
och de öfrige stånden sådant genom en deputation notificeras.
Hr von Nackreij, Olof, trodde, att denne deputationen
endast borde gifva tillkänna, att efter förre vanligheten
och hvad Riksdagsordningen inneholler hrr rådselectorer genast
borde åter sammanträda, och att R. o. A. förmodade, det
de begge respective stånden häruti med R. o. A. förena sig att
46 1772, maj 11.
Hemmanstvist.
förblifva vid förre praxis.
Denne Hr von Nackreij s tancka gillades. Och afgeck altså
dermed en deputation af sex personer under anförande af
Frih. Horn, hvilcken efter någon stund återkom och berättade,
att begge de respective stånden voro dermed ense, att
rådselectorerne i eftermiddag sammanträda.
Hemanstvis- 18. Föredrogs och uplästes Justitiaedeputationens betänctTorell*5^»eli1
kande af den 2 April innevarande år uti den ifrån Kongl.
Hustru Bo- M:ts höga Justitiaerevision under Riksens Ständer dragne sak
rell äng :de. emejjan c0IIlmjnjstern johan Torell och afledne Rector scholae
Frantz Eklunds Encka Christina Borell angående Hustru
Borells påstående att ifrån Torell få till sig åter inlösa 3/8
kronoskattehemmanet Kiärrängen, som han sig tillhandladt
för etthundradetiugu dahlér s:mt, samt att niuta ärsättning
för rättegångskostnad, uti hvilcket mål Kongl. Maij :sts höga
dom till hennes fördel utfallit; men deputationen tillstyrcker,
att om Hustru Borell med eed inför Elfsborgs läns Lagmansrätt
intygar, att hon icke kändt eller afvetadt den afsäjelseskrift,
daterad den 12 April 1743, som Torell till försvar af sin
besittningsrätt företedt, så borde Kongl. Maij :sts höga dom
gå i värkställighet och Hustru Borell för 120 d:r sant få inlösa
kronoskattehemmanet Kierrängen 3/8 mantal samt dessutom
få rättegångskostnaden ärsatt med 113 d:r k:mt 2 öre
och för sin genom mistning af Kiärrängen hafde förlust niuta
etthundrade dahlér silfvermynt; men om Hustru Borell åt
eeden brusto, hade bemälte Lagmansrätt alt sig i målet lag
likmätigt utlåta, utan att de å högre ort utfallne domar dervid
måge i vägen ligga.
Hr von Nackreij, Olof, fandt med deputation, att
uti en så mörck sak som denne, hvad deputation om eedgång
föreslagit väl kunde äga rum; men det voro emot all vid domstolar
antagne praxis att i civile mål utsätta uti decision, att
parten genom den förelagde eeden skulle vinna sin sak, ej eller
kunde någon rättegångskostnad bestås uti någon sak, där
sanningen genom eedgång måste utrönas. Begärte derföre, att
deputationens betänckande med desse förändringar måtte bifallas.
Hr Leijonmarck, Gust. Adolph, instämde häruti
med Hr von Nackreij och tilläde, att Hustru Borell, då hen
-
Kröningsceremonielet. Kronofiskerier.
47
ne eedgång blifvit pålagd, väl icke kunde någon rättegångskostnad
tillärkännas, men öm hon åt eeden brusto, borde Torell
icke förmenas att för den kostnad, han genom denne honom
åbragte rättegång måst giöra, få af Hustru Borell söka sin ärsättning.
Och som R. o. A. fandt billigt att samtycka till det, som desse
begge herrar föreslagit, altså blef den resolution, som hos
R. o. A. detta betänckande skulle påskrifvas, genast upsatt, så
lydande:
Bifalles med den förändring, att vederbörande, ehvad Hustru
Borell gitter gå eeden eller ej, har lag och sakens beskaffenhet
likmätigt hufvudmålet att pröfva och afgiöra, hvarförutan
Torell ifrån den honom ålagde rättegångskostnad befrias.
Hvilcken för R. o. A. häruppå blef upläst och gillad.
19. Hr Baron och Landtm, anmälte, att uti ceremoniellet
till den kongl, kröningen voro ibland annat föreskrifvit,
att Kongl. Maij :st dagen före kröningen ville gifva Riksens
Ständer denne högtidlighet tillkänna och i nåder låta biuda
dem att densamma bivista. Men som nu dagen för den utsatte
kröningsdagen inföllo på en helgedag, då förmodeligen Riksens
Ständer icke voro samlade, så torde nödigt vara, att detta
uti kröningsceremoniellet iackttagas kunde, så att i stället för
de orden dagen för kröningen sättes nästa plenidagen för kröningen.
Detta bifölls.
20. Uplästes Kammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 3 sistledne Februarij angående cronofiskerierne omkring
Bothniske Hafsviken och i synnerhet Bomansfors kronolaxfiske
i Skellefteå eif i Vesterbotten.
Detta laxfiske hade hitintills varit förarrendet till enskyldte,
hvaraf åtskillige olägenheter såväl för de omkring elfven
boende som för arrendatorerne upkommit genom intrång och
ohägn. Deputationen föreslår altså, att elfven måtte lemnäs
öppen till fiske för alla omkring densamma belägne hemman
på det sätt, att de förena sig i vissa rotar och fiskelag, hvilcka
tillhopa betala till kronan arrendet för detta fisket, uträknadt
till en ständig summa årligen, tagen efter ett medium af 60
års årlig afkastning.
Ang:de kröningsceremoniellet.
Kronofiskerieme
omkring
Botniska
Viken
ang:de.
48 1772, maj 11—12. Kronofiskerier. Queckfeldt.
2:do. Att de hemmansåboer, som redan betalt efter en ständig
taxa för den rättighet, de ägde att uti berörde eif fiska
smärre fisk, betala derföre sine förre arrenden, och resten af
hvad denne taxan kan blifva ökad, beräknas på de öfrige vid
elfven varande åboer, som hittils niutit rättighet att i densamma
fiska. Skulle någon ej vilja deltaga häruti och betala,
hvad han förr ärlagdt, förlorar han sin rättighet att fiska och
hans andel i taxan reparteras på de öfrige interessenterne.
3:tio. Denne taxa, som således kommo att betalas, bör fördelas
uppå hvart i fisket deltagande hemman, uti hvilcket
kronan altså för densamma får sin säkerhet.
4:to. Härvid iackttages, att kungsådran ej får stängas utan
som tillförene altid holles öppen.
5:o. Att denne författning om laxfiskets sammanslående
i roter och fiskelag genast tager sin början, så snart tiden för
det nu varande kronolaxfiskearrendet gådt till ända.
Hvad deputationen i så måtto tillstyrckt, blef efter giord
proposition af R. o. A. gilladt och bifallit.
Assessor 21. Hr Ehrenpohl anmälte ett sitt memorial rörande
tou^ang-de ^en Assessoren Qveckfeldt hos Riksens Ständer anhängige
tvist angående tourén innom Kongl. Götha Håfrätt emellan
bemälte Assessor Qveckfeldt, Assessorerne von Böhnen, Ehrenpohl
med flere samma Kongl. Håfrätts ledamöter, hvaröfver
Secrete Deputationens betänckande till Riksens Ständer
inkommit och hos R. o. A. blifvit upläst. Hr Ehrenpohl begärte
att med detta memorial få vända sig till de andre stånden,
som beviljades.
Hvaruppå R. o. A. åtskildes klockan 3/4 till tu eftermiddagen.
År 1772 den 12 Maij.
Tisdag.
Plenum klockan 9 förmidd.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
Sedan R. o. A. intagit sina ställen föredrogs
Juringius. Spannmål.
49
1 :o Secrete Deputationens betänckande af den 3 Martij in- Kam. Junevarande
år, som den 9 derpå följande i samma månad blif- J
vit hos R. o. A. upläst och lagdt på bordet angående Hrr Riksens
Råds underdåniga tillstyrckande, att Generalmajorens
och Directeurens för kongl, fortificationsstaten Hr Bernhard
Virgins constitutorial, hvarigenom då varande Kammarskrifvaren
i Kongl. Krigscollegii Fortficationskammarcontoir Petter
Juringius blifvit förordnad att vara kammererare vid fästningsbyggnaden
i Finland, måtte återkallas i anseende till Löfmans,
som samma syssla förut innehaft, besvär öfver detta
Hr Generalmajoren Virgins constitutorial, uti hvilcket mål
deputationen på anförde skäl, som betänckandet inneholler
och hvilcket vid protocollet för denne dagen bilagt finnes,
pröfvar för sin del skäligt Riksens Ständer tillstyrcka, det må
Juringius nu genast denne kammereraresyssla återfå och tillika
hugnas med Kongl. Maij :sts nådiga fullmagt therå samt
heder och tour lika med kammererarne vid Fortificationscontoiret
härstädes; så ock att Löfmans talan emot Generalmajoren
Virgin rörande ärsättning af lönen må aldeles förfalla.
Betänckandet bifölls.
2. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den 21Ang;de föresistledne
Martij, hvaruti föreslås, att Secrete Deputationen af pra,jucjimå
med betänckande inkomma, huru och på hvad sätt alt li- cer.
dande vid ledige tiensters återbesättjande hädanefter bäst må
kunna förekommas samt Riksens Ständer således undvika att
genom tillökte tienster, förbättringsfullmagter, tourer och caracterer
uprätta dem, som genom vederbörande embetsmäns
åtgiärd finnas vare praejudicerade.
Detta bifölls.
3. Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af den 9 i Ang:deat
denne månad, hvaruti begäres, att så länge den utrikes span-må få handla
målen på utländska fartyg fri för tull och flere afgifter får in- spannemål
komma, det måtte en och hvar tillåtas, vare sig stadsbo ellerhanh åliden
landtman, att fritt få tillhandla sig spanmål af fartygen och utrikes inutur
första handen, vare sig af inhemsk eller utlänning, men
ej mera än till egen hushollning och enhvars enskildte förnödenhet
uti sitt bo betarfvas.
Detta bifölls.
50 1772, maj 12. Rior. Kattun. Kammarrevisionen.
Ang:de rior 4. Dito Landt- och siömilitaeoeconomiedeputationens be^bostäilen'*
tänckande af den 13 sistl. Martij, som tillstyrcker, att på sådane
ställen, där rior vid officerareboställen brukas, den afträdande
officeraren må vara skyldig att å vanlig tid anskaffa
nödig veed til rians eldning, hvilcken sedan kommer den tillträdande
officeraren till godo utan någon särskildt betalning,
såvida den fordras till att ritorcka den spannemål, som vid bostället
fallit.
Betänckandet bifölls.
Ang:de at få 5 :o. Föredrogs Riksdagsfullmägtigens för comministrerne
1vita cattm-3 * Upsala stift Comministerns uti Stockholms Storkyrkoförner.
samling Magister Sven Fryxells memorial angående friheten
att få införskrifva hvita cattuner med förslag att få den frihet
mer utvidgad.
Frih. Bunge, Sven, påminte, att R. o. A. vid sistledne
riksdag yttradt sig öfver en dylik fråga, och om R. o. A., sedan
det deröfver då hollne protocoll tillika med betänckandet
ifrån Handels- och manufacturdeputation blifvit framtagit
och åter upläst, ville blifva vid sitt då tagne beslut, så vore
han nögd, att detta memorial måtte afgiöras, annars begärte
han det på bordet.
Och som flere herrar yrkade, att memorialet måtte bifallas,
så blef det efter Frih. Bunges ytterligare begäran hvilande.
Assessorsbe- 6. Uplästes Secrete Deputationens betänkande rörande asCommercie-sessors^e^or^r'n§ar
* Kongl. Maij :sts och Riksens Cammarcollegio(!)
revision af den 29 November 1771. Deputationen förmäler sig
gjjrt-de
deruti att af rådsprotocollen hafva funnit, att då efter Riksens
Ständers tillstyrkande då varande Slottscasseuren Stiernhoff
skulle befordras till assessor i bemälte kongl, collegio samt
Advocatfiscalen Sidréen och Commissarien Lettström få lika
fullmagter, så har väl Advocatfiscalen Tibell till ärhollande af
enahanda förmån med Stiernhoff, Sidréen och Lettström blifvit
af välbemälte kongl, collegium anmäld; men Kongl.
Maij :sts Rådkammare förklarat sig icke kunna derpå giöra
afseende, efter Tibell uti Riksens Ständers underdånige tillstyrckande
för Stiernhoff ej blifvit nämd.
Deputation deremot finner, att som Tibell äger 11 tiensteår
mera än Stiernhoff och oförviteligen samt med vederbörandes
beröm sina sysslor förrättadt, så tror deputation sig äga skähl
Holmerus. F. G. Strömfelt.
51
att enligt 43 § Regeringsformen tillstyrka, det må Tibell till
uprättelse äfven befordras till tienstgiörande assessor i Kongl.
Cammarrevision med sin nu innehafvande notarielön, till dess
assessors lön kan honom i tour tillfalla. Hvilcket alt af sielfva
betänckandet, som vid allegaterne till denne dagens protocoll
kan läsas, omständeligare står att inhämta.
Detta begärtes af flere på bordet.
7 :o. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens be- Bancostyltänckande
af den 30 sistledne April angående Bancostijlgiuta-Hoj^^re°n_
ren Adolf Elias Holmeri ansökning om åtskillige förmåner för sökning
dess stijlgiuterieinrättning.
Deputationen yttrar sig öfver hvarje punct af hans ansökning
särskildt, och således
1 :o att de 20 procents tillvärkningspraemier, hvilcka han
åtniutit, till dess hans Faders skuld, 9 000 d:r s:mt, till manufacturfonden
genom samma praemier voro betald, må vidare
ifrån den dag, de uphörde, och alt framgent till understöd för
denne Holmeri nyttiga och vackra inrättning få continuera
orubbade och till vidare oafkortade.
2:do. I stället för det af Holmerus begärte 6 000 d:r s:mts
lån utur manufacturfonden tillstyrcker deputationen, att så
snart Holmerus upvisar ett förbättradt och af Kongl. Vettenskapsacademien
gillat alphabeth af flere brukelige stylar med
tillhörige matricer och stampar, honom då genast måtte af
manufacturfonden tilldelas 2 000 d:r s:mt inventionspraemium.
3:tio. Hvad beträffar Holmeri ansökning att den på utrikes
ifrån inkommande bokstylar lagde manufacturfondsafgift
måtte continuera, är deputationen af den tanckan, att dermed
utan förändring må förhollas efter Kongl. Maij :sts bref till
Kongl. Cantzliecollegium af den 1 Februarij 1757.
Betänckandet finnes ibland allegaterne till denne dagens
protocoll.
Efter skedd proposition bifölls hvad Handels- och manufacturdeputation
tillstyrckt.
8. Uplästes ett af Amiralitetscapitainen Gustaf ReinholdFHh- StrömSneckenberg
ingifvit memorial, hvaruti han anholler, att ang:de.
ehuruväl uppå Secrete Deputationens tillstyrckande vid sistledne
riksdag Riksens Ständer bifallit att hos Kongl. Maij :st
52 1772, maj 12. F. G. Strömfelt. Officerares befordran.
Officerares
befordran
ang:de.
i underdånighet anholla, det måtte nu varande Capitainelieutenantens
vid Amiralitetet Frih. Strömfeldts undfågne förste
officersfullmagt såsom lieutenant vid Amiralitetet gälla ifrån
den dag, bemälte Frih. ärhölt under sista pommerska kriget
commenderande amiralens constitutorial att vara adjutant på
flottan; likväl en sådan af Frih. Strömfeldt vunnen förmån
icke medföra den värckan, som de tre respective stånden vid
sakens afgiörande synes hafva gifvit anledning till, nemligen
att alle de, som under sista kriget ärhollit amiralens constitutorialer
att vara lieutenanter på flottan, borde få rättighet till
lieutenants fullmagter af samma dag, som deras constitutorialer
äro daterade.
Detta bifölls.
9. Vidare föredrogs ett af Hr Adelhielm, Friedrich, ingifvit
memorial, innehollande reflexioner öfver officerares olyckelige
belägenhet, som länge tient men likväl kunna giöra sig så
liten förhoppning till vidare befordran; till botemedel hvaremot
och uppå anförde skäl samt i jämförelse med hvad Riksens
Ständer redan beviljat för Kongl. Maij:sts lifdrabanter,
Hr Adelhielm föreslår, att uti fredstider vid alla regementer
och corpser i armeen de begge ålsta compagniechefs i hvarje
regemente, när de innom regimentet tient såsom ryttmästare
eller capitainer uti 12 år, måtte ärholla majors fullmagter och
de tvenne ålsta lieutenanter och fendrickar vid hvarje regemente,
som innehaft desse sysslor under lika år, likaledes ärholla
capitains och lieutenants fullmagter med tour i armeen
ifrån fullmagtens datum men dock likafult förrätta sine tienster
innom regimentet så uti conunenderingar som all annan
tienstgiöring efter sin innehafvande indelning och efter densamma
endast vara berättigade till pensions ärhollande vid
afskedstagande, hvarigenom sådane officerare, som tiena väl
och länge, kunna hafva mera apparence och någon soulagement
på hederssidan utan att staten dermed graveras eller någon
oordning skie uti tienstgiöringen. Hvilket alt vidare kan
inhämtas af sielfva memorialet ibland bilagorne till denne dagens
protocoll.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig: Som detta vöre ett
förslag, till hvilckets närmare pröfning ganska många underrättelser
ännu fordras, så trodde han icke sig vara i stånd att
Officerares befordran. Molander. Riksrådsförslag.
53
nu deröfver in pleno säga sin tancka utan begärte, att det måtte
först till Secrete Deputationen remitteras.
Hr Billberg, Friedric Otto, ansåg detta memorial
icke annorlunda än som en ansökning om befordran, ehuru
för flere personer. Om det emotlogos, så förbehölt han sig
att med 10 sådane ansökningar få inkomma.
Flere af R. o. A:s hrr ledamöter begärte det på bordet.
Hr Sparrschiöld, Carl Magnus, fandt projectet
vanskapeligit och förklarade sig hvarken nu eller uti Secrete
Deputation, om det blefvo dit remitteradt, kunna lemna detsamma
bifall. Dock som flere ledamöter begärdt det på bordet,
så förenade han sig med dem deruti.
Hvarmed och denne ventilation afstadnade.
10. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens be- Comminis
ter
Molander
tänckande af den 9 Martij 1772, hvaruti på anförde skäl till- ang:de.
styrkes, att de 2 000 d:r s:mt, hvilcka vid 1761 års riksdag
Comministern Molander såsom skolemästare vid Barnängsfabriquen
ärhollit, måtte honom till godo komma ifrån 1754, då
han sistnämde syssla tillträdde, och således för de emellan
1754 och 1761 förflutne åren till honom utbetalas. Men hvad
den sökte flyttningshielpen vidkommo, så kunde deputation
till densammas beviljande ingen anledning gifva.
Betänckandet blef efter skedd proposition bifallit.
Hr Leijonmarck, Gust. Adolph, giorde allenast
härvid den påminnelse, att om denne sak icke på ordenteligit
sätt kommit till Riksens Ständer, så hade den icke af deputation
bordt uptagas.
Men då af flere förestältes, att Molander under svagaste
villckor och en otillräckelig utkomst nu uti flere år med utmärckt
skickelighet och outtröttelig nit skiött denne trägne
och mödosamma syssla och således behöfde detta lilla understöd,
som der jämte tiente för honom till upmuntran, så yrkade
Hr Leijonmarck ej vidare denne sin påminnelse, och
förblef altså R. o. A. vid sitt redan tagne beslut.
11. Inkommo hrr rådselectorer och upgåfvo tvenne under- Riksrådsdåniga
förslag till ledige varande rådsembeten. Och voro up- forslaSförde
på
det första förslaget:
1. Öfversten och Riddaren af Kongl. Maij:sts Sverdsorden
54 1772, maj 12. Riksrådsförslag. Livdrabantkåren.
Hr Baron Anders Reinholdt Wrangel,
2. Öfversten och Commendanten samt Riddaren af Kongl.
Maij :sts Sverdsorden Hr Baron Bror Cederström,
3. öfverstelieutenanten samt Riddaren af Kongl. Maij :sts
Sverdsorden Hr Pehr Schönström.
Uppå det andra voro i underdånighet föreslagne:
1. Praesidenten och Riddaren af Kongl. Maij:sts Nordstierneorden
Hr Grefve Carl Willhelm von Duben,
2. Cantzlierådet Hr Axel Arnell,
3. Lagmannen Hr Baron Germund Cederhielm.
Och som R. o. A. vid desse förslager ej hade något att påminna,
altså afträdde hrr rådselectorerne att dem hos Kongl.
Maij :st i underdånighet praesentera.
Officerare 12. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den 14
V1drSante-f"s^s^edne Martij, sorn den 7 Maij blifvit hos R. o. A. lagdt på
corpsen, de-bordet, innehollande deputationens utlåtande i anledning af
^cavallerie-1^ § Krigsbefälets, och i synnerhet cavallerieregementernes,
regementer besvär angående huru framdeles måtte förhollas med tiensteang.
de.
Kongl. Maij:sts Lifdrabantecorps och officerare vid cavallerieregementerne,
hvaruti Krigsbefälet anholler, 1 :o att en corporal,
som byter med en major, bör hafva äldre eller lika vicecorporals
fullmagt med älsta ryttmästaren i det regimentet,
hvartill han sig byter, 2:do en vice corporal lika lieutenants
fullmagt med älsta lieutenanten, 3:tio och på lika sätt att förhollas
måtte med lieutenanternes utur Lifcorpsen tienstebyte.
Deputationen finner, att bytesrättigheten för corporaler, vice
corporaler och lieutenanter vid Kongl. Lifcorpsen är såväl uti
1756 års förordning som den af år 1766 om lagarnes värkställighet
utfärdade, jämte hvad bytesförfattningarne i allmenhet
förordna, tydeligen utstakad, nemligen att senaste fullmagten
skall vara det rättesnöre, hvarefter tour och anciennité bör
mätas m. m. Hvartill kommer, att officerarne vid cavallerieregimenterne
hafva 119 steg mindre att passera till maj or sgraden
än cornetterne vid Lifcorpsen, men lika undersåtare
böra äga lika rätt. Altså på desse med flere anförde skäl kan
deputation icke tillstyrcka bifall till någon inskränckning uti
Lifdrabantecorpsens redan utstakade bytesrättighet. Dock till
förekommande af den olikhet, som under den förflutne tiden
Livdrabantkåren.
55
sig tilldragit, dymedelst att vice corporaler stundom ingådt
tienstebyte med lieutenanter och stundom med ryttmästare,
så håller deputationen före, att tienstebyten vid Lifdrabantecorpsen
för framtiden stadfästes på det sättet:
att corporalen äger bytesrättighet med major vid cavallerieregimente,
vice corporalen med ryttmästare, lieutenanten med
lieutenanter och lifdrabanten med cornetter, och det med den
uti deras fullmagter för hvar och en utstakade tour, utan att
förordningen af den 18 December 1766 angående bytesrättighet
för lieutenanter och lifdrabanter må dervid i vägen ligga
utan till sin kraft och värckan uphöra.
Vid detta betänckande voro bilagde tvenne särskildte vota,
1 :o af Borgmästaren Johan Sundblad, hvilcken af olika tanckär
med deputation tillstyrcker på anförde skiäl, att desse
byten måge hädanefter likasom befordringar grunda sig på
förre fullmagter, på sätt som Krigsbefählet föreslagit, hvarigenom
han förmodar, att missbruken endast kunna hämmas
och enhvar få till godo niuta den rätt och förmån han värkeligen
förtient.
2:do. Af Handelsmannen Brandtberg, som uti de delar,
hvilcka röra corporaler och vice corporaler vid Lifcorpsen,
förenar sig med deputationen; men hvad lieutenanterne angår
uppå anförde skiäl föreslår den förändring, att då enligit
1765 års författning 56 de ålsta kongl, lifdrabanter borde få
lieutenants fullmagter, desse lieutenanter efter allmänne bytesförfattningarne
kunde byta sig in i cavallerie eller infanterie,
eftersom de förut tient, sedan de innom Lifdrabantecorpsen
hunnit in uti lieutenantstouren, efter den faststälte nummern,
hvilcken han likväl tror kunna minskas ifrån 56 till 32.
Ett memorial, ingifvit af Hr Friedric Ulrich Sparre såsom
lieutenant för Kongl. Lifdrabantecorpsen och chef under Hr
Generalmajorens och Commendeurens af Sverdsorden Wallenstiernas
siuklighet uplästes häruppå, hvaruti han reclamerar
med flere skäl grundlagarnes helgd och att Lifdrabantecorpsen
måtte dem få till godo niuta, tillstyrckande bifall uppå
deputationens betänckande med den ändring, som Handelsmannen
Brandtbergs votum innehåller, i det att nemligen
antalet af lieutenanter vid Lifdrabantecorpsen inskränckes
till 32. Memorialet läses ibland bilagorne till denne dagens
56 1772, maj 12. Livdrabantkåren,
protocoll.
Dito ett memorial af Hr Johan [o: Göran] Willhelm Lode,
hvaruti han förenar sig med Handelsmannen Brandtbergs särskildte
votum och finnes in extenso ibland bilagorne.
Ytterligare Hr Johan von Echstedts memorial, som tillstyrckte
bifall på Secrete Deputationens betänckande i conformité
med Handelsmannen Brandtbergs särskildte votum
och den tilläggning, att vid byten måge observeras förre byteslagar,
så att lieutenanter och lifdrabanter nu som förr gå in
vid byten i cavallerie eller infanterie, alt efter som de förr
tient (Bil. 4). Finnes äfven ibland bilagorne.
Hr Georg Fromholdt Tallbergs memorial, hvilcken, sedan
han omrördt, af hvad anledning denne sak kommit till Riksens
Ständer, tillstyrcker bifall på betänckandet i conformité
med Handelsmannen Brandtbergs memorial. Läses vidare
ibland bilagorne.
Hr Carpelan, Joh. Friedric, upläste sin skrifteligen
författade mening, som bilagd finnes (Bil. 3).
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph: Ehuru han
ej voro militarie och altså hälst önskade att få vara åhörare,
då detta ämnet förehades, nödgades han dock såsom fullmägtig
för en militair principal tala uti det, som kunde röra hans
rättigheter. Uti saken vore ömmande omständigheter å båda
sidor; för cavallerieofficerarecorpsen, om alle kongl, lifdrabanter,
hvil ekås antal han nu trodde var 136, skulle få gå in i
cavalleriet, hvarigenom värckeligen alla subalternofficerare
skulle blifva lidande; för Lifdrabantecorpsen, om de såsom
officerare och med kongl, fullmagter försedde icke skulle niuta
lika rätt med andre officerare uti armeen. Han för sin deel
kunde likväl icke undgå att förklara, det han ej funno med
någon principe öfverensstämmande, det en skillnad giordes
emellan lika corpser officerare uti en armée, så att de hade
olika förmåner uti byten och befordringar, att en cornett uti
cavalleriet fingo byta med en annan cornett, en lieutenant
med en lieutenant men en cornett lifdrabant skulle icke få byta
med sin vederlike en annan cornett. Hr Leijonmarck bögdes
derföre snarast till den öfvertygelse, att Lifdrabantecorpsen
voro lidande, då han jämförde deras trägna tienstgiöring
och svaga löner med cavallerieofficerarnes mera ledighet och
Livdrabantkåren.
57
bättre vilckor; och att de i anseende härtill borde få utväg att
en gång komma till enahanda fördelar, som deras vederlikar
ägde uti armeen. Att hielpa dem dertill utan altför mycket
missnöje uti armeén sågo han intet medel nu lämpeligare än
det, som Handelsmannen Brandtberg uti sitt voto föreslagit,
tillstyrkte altså bifall uppå Secrete Deputationens betänckande
i conformité med Handelsman Brandtbergs votum; hvarigenom
likväl Lifdrabantecorpsen nog voro lidande, då antalet
af dem i corpsen, sorn innehade lieutenants fullmagter och
tour, blefvo minskad ifrån 56 till 32.
Hr Leijonancker, Friedric Willhelm: Rättigheter
emellan lika ämbetsmän och officerare böra vara
lika. När uti regimenterne lieutenanterne sins emellan och
fendrickarne samt cornetterne sins emellan äga lika rättigheter,
hvarföre skall då en viss corps officerare af lika fullmagter
och värdighet med lieutenanter, fendrickar och cornetter
derifrån uteslutas. Hr Leijonanckar trodde, att då Lifdrabantecorpsen
begifver sig till de vilckor, Handelsmannen
Brandtberg föreslagit, så kunde officerarne i armeen på deras
sida äfven jämcka sig.
Frih. Marcks von Wyrtemberg: Fast Lifdrabantecorpsen
icke hade någon förmån deraf, måste han dock appujera
på Handelsmannen Brandtbergs votum, ty en liten
corps vore för svag att bibeholla sig emot hela armeens officerarecorps,
och anholt derföre, att deputations betänckande
i conformité med samma votum måtte vinna bifall med så mycket
mera skäl, som, då ingen tillökning utan snarare minskning
sker ibland de af Lifdrabantecorpsen, som vinna lieutenants
tour, arméen ej lider, men en välartad ungdom, som har
trägen tienstgiöring med små löner på en dyr ort, genom det
hopp, de lefva uti att en gång kunna komma till något bättre,
vinna någon slags soulagement.
Hr Stenfeldt fandt för sin deel, att Secrete Deputation
på ganska svaga skäl afslagit Krigsbefälets besvär. Det voro
väl sant, att konungens höga fullmagt på lika sysslor borde
medföra lika rättigheter; men då tienstgiöringen merendels
skeer innom Kongl. Maij :sts borg, uti goda, varma rum utan
fatigue, då deremot officerarnes är förknippad med mycket
mera ansvar och fatigue samt fordrade kundskaper, dem en
58 1772, maj 12. Livdrabantkåren.
kongl, lifdrabant aldrig hade tillfälle att nyttja, så vore det
och billigt, att befordringsrättigheten derefter borde mätas.
Hvad Krigsbefälet uti sin besvärspunct föreslagit ansåg Hr
Stenfeldt altså vara på goda skäl grundat, och begärte, att det
måtte bifallas, så att corporalen vid Lifdrabantecorpsen måtte
få byta med major, då han ägde lika eller äldre fullmagt
med älste ryttmästaren eller capitainen i det regimente, dit
han bytte sig, och så vidare på samma vilckor vice corporalen
med ryttmästare eller capitaine, lieutenant med lieutenant
och lifdrabant med cornett eller fendrick. Deröfver begärte
Hr Stenfelt proposition i conformité med Borgmästaren Sundblads
votum, samt att R. o. A:s beslut genom extractum protocolli
måtte de andre stånden communiceras.
Hr Wadenstierna, Thomas: Det voro svårt att
vilja neka en heel corps officerare att som alle deras jämnlikar
med kongl, fullmagter i arméen få ingå tienstebyten och
söka sig in i regimenterne; konungens fullmagt blefvo dem
således onyttig; alt nog att efter begifvande 24 lieutenanter
och 100 lifdrabanter nu förlorade denne rättighet kanske på
längre tid för en och hvar af dem. Man kunde icke utan högsta
obillighet närmare inskränclta deras befordringsrättighet.
Derföre tillstyrckte han bifall på Secrete Deputationens betänckande
i conformité med Handelsmannen Brandtbergs votum.
Hr Linderstedt, Eric: Frågan angående kongl, lifdrabanter
s och deras officerares befordringsrättighet i jämförelse
med den öfrige officerscorpsen uti arméen hade vid
flere riksdagar sysslosatt Riksens Ständer, önskeligt voro, att
den nu måtte kunna komma till slut. 1758 års riksdag stadgades,
att en lifdrabant, som förut tient vid infanteriet, endast
skulle få gå tillbakars uti infanteriet och den, som tient vid
cavalleriet, endast till1 cavalleriet; afsigten var förmodeligen
den, att cavalleriecorpsen, som innom sig hade mindre utrymme
till befordringar, ej skulle trängas af en för stor corps
officerare, som till de sig yppande ledigheter i cavalleriet kunde
äga competence. Vid 1765 års riksdag begärte Krigsbefälet
ännu vidare inskränckning för Lifdrabantecorpsen vid avancementer,
hvaröfver Riksens Ständer trodde sig hafva funnit
i Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: vid.
Livdrabantkåren.
59
en billig jämkning, då de förordnade, att ingen skulle få byta
sig ifrån Lifdrabantecorpsen, förrän han varit officerare i 12
år, men deremot tilläde såsom soulagement för lifdrabanterne,
hvilcka under en så lång väntan kunde blifva i graderne af
yngre officerare förbigångne i armeen, att de 56 ålsta lifdrabanter
skulle undfå lieutenants fullmagt, hvar jämte tillöktes
uti corpsen 4 vice corporaler.
Krigsbefälet har likväl ej funnit denne jämkning tillräckelig
utan begär nu, att ingen skall få byta sig in i arméen ifrån
Lifdrabantecorpsen, förrän han hunnit till vice corporal. Om
det å ena sidan synes, att Lifdrabantecorpsen, som består af
några hundra officerare, skulle kunna taga bort de fläste officersvacancer
i arméen, om ej deras bytesrättighet inskräncktes,
så är det och å den andra billigt att eftersee, huru en lifdrabant
måste afbida 132 vacancer, innan han kan komma i
tour till vice corporal, och att derefter få söka sig in uti armeen
genom byte. Efter en naturlig ordning torde de fläste af
denne corpsen knappast uti hela sin lifstid hinna till en rättighet,
som deras jämlikar officerare uti armeen genast vunnit
med deras förste fullmagter, som är att byta lika beställningar.
En proportion bör derföre sökas häruti, jämkad efter lifdrabanternes
antal i jämförelse emot deras vederlikars officerarnes
antal i armeen. Enär härtill lägges en consideration,
som icke borde undfalla R. o. A. i synnerhet, nemligen att de
fläste kongl, lifdrabanter voro R. o. A:s barn, och att den närmaste
vården om Kongl. Maij :sts höga och dyra person vore
denne corpsen anförtrodd, så borde icke genom en inskräncktare
befordringsväg alt hopp till belöning för dem betagas och
en välartad ungdom afskräckas ifrån att uti den corpsen söka
att tiena sin konung och fäderneslandet.
Hr Linderstedt ansåg Handelsmannen Brandtbergs votum
lämpeligast till detta ändamål, tillstyrckte derföre, att det
måtte bifallas, dock så att der jämte bibeholles hvad Riksens
Ständer redan 1756 stadgadt, nemligen att de lifdrabanter,
som förut tient uti cavalleriet, skulle få byta sig in i cavalleriet
och de, som tient vid infanteriet, icke utan dit tillbakars.
Hr Engelcrantz, Abraham, upläste sina tanckar
ad protocollum, dem han skrifteligen författadt och här bifogade
finnas (Bil. 5). Hvarefter han munteligen tilläde angåen
5—690285
-
60 1772, maj 12. Livdrabantkåren.
de de krigstienster, som han sielf giordt uti armeen och äfven
vid Kongl. Lifregimentet till häst under campagnerne i Pommern
sista kriget. Förestälte, huru mycket han skulle blifva
lidande genom officerares, hvilcka ej hade flere år och förtienster
än han, befordran endast derföre, att de ej kommit
att tiena uti Lifdrabantecorpsen, där han deremot fingo stå
stilla och see dem gå sig förbi. Recommenderade altså bifall
uppå Handelsmannen Brandtbergs votum och Hr von Echstedts
memorial.
Hr Stålhammar, Carl Leonhard: Så länge lagarne
äro författade i så tydelige och allmänna ordalag, att de
kunna till hvar särskildt casus appliceras, så bibeholles deras
verkställighet och laglydnaden; men när deremot förklaringar
och undantag få giöras efter hvarje ensidig afsigt, så förfaller
laglydnaden, och blifver likasom status in statu bland
de lydande. Om den redan ärkände allmänna lag fingo lydas
uti sin simplicité, att enhvar borde uti befordringar få niuta
värdigheten och datum till godo af sin fullmagt på värckelig
beställning, så skulle den till alla casus kunna appliceras och
de mästa klagomål af sig sielf förfalla; misstag och missbruk
uti application blefvo då det enda, som lätteligen kunde rättas
och beifras.
Denne förevarande fråga, som angår att gifva förklaring
och giöra undantag uti den allmänna befordringslagen, leder
ej till annat, än att Riksens Ständer framdeles med nya klagomål
blifva besvärade uti samma ämne, ty nya förklaringar gifva
nya tillfällen dertill. I anseende till desse reflexioner yrkade
Hr Stålhammar, att saken måtte åter remitteras till Secrete
Deputation med instruction att projectera en sådan författning,
hvarigenom officerarne både uti armeen och Lifdrabantecorpsen
blifva bibehollne uti den rättighet, de efter sine
fullmagter böra äga.
Hr Carpelan, Carl Ephraim: Riksens Ständer
hafva redan vid 1766 års riksdag antagit den lag, att fullmagterne
på värckeliga sysslor utstaka befordringsrätten. Deruti
är ingen ändring giord. Hvad Krigsbefälet nu klagar öfver är
skedt uti Rådkammaren, och frågan är ej nu att giöra lag utan
att efter lagens rätta förstånd decidera öfver hvad Rådkammaren
giordt. När Lifdrabantecorpsen nu eftergifver, att anta
-
Livdrabantkåren.
61
let ibland dem, sorn få lieutenants fullmagter, må inskränckas
till 32, så vinner officerscorpsen i armeén och bör vara
nögd. Handelsmannen Brandtbergs votum och Hr von Echstedts
memorial styrkte Hr Carpelan altså, att det måtte bifallas,
och begärte deröfver proposition.
Hr Stenfeldt, Carl Richard, ville väl och hafva
proposition men med den förändring, att alla kongl, lifdrabanter,
som hade lieutenants fullmagter, skulle få byta sig in
uti arméen till lieutenanter, vice corporaler till ryttmästare
och så vidare, på sätt som Borgmästaren Sundblads votum
det utstakade.
Frih. Horn, Friedrich, deremot förklarade sig nögd
med Handelsmannen Brandtbergs votum och hvad Hr von
Echstedt samt Hr Linderstedt tillagdt. Han ärkände väl, att
hans kammerater herrar officerare i arméen kunde ansee sig
mista uti det utrymme, de annars ägde på befordringsvägen,
men så ömmade honom och så många af hans stånd, hvilcka
tiente uti Lifdrabantecorpsen. Han trodde, att man ej borde så
stoppa på det ena stället, att damluckan uprifves på ett annat.
Att lifdrabanten ständigt holles innom sin corps, under det att
officerarne uti arméen äga öpnade vägar för sig att komma till
de hederligare beställningar. Conformerade sig altså med Hr
Linderstedt till alla delar.
Hr von Nackreij, Olof, bad att nu få proposition i
conformité med Handelsmannen Brandtbergs votum, Hr Echstedts
och Hr Linderstedts tilläggning, då han trodde, att den
skulle allmänt bifallas.
Den blef och giord men med Ja och Nej besvarad.
Hr Stenfeldt ville hafva tillagdt, utan äldres praejudice.
Annars begärte han votering, då proposition kunde blifva
Handelsmannen Brandtbergs votum med Hr von Echstedts
memorial och Hr Linderstedts anmärkning om tiensten i cavallerie
eller infanterie, men contraproposition påstod han att
få uppå Borgmästaren Sundblads votum. Krigsbefälets postulat
voro icke att stänga Lifdrabantecorpsen ifrån rättigheten
att byta sig in i armeen utan endast att förbeholla äldre officerare
deras rättighet, som genom sådane byten kunde lida.
Hr Wadenstierna, Thomas: Detta voro ju redan
genom författningarne giordt. Den, som byter sig in uti ett
62 1772, maj 12. Livdrabantkåren.
regimente, beholler sin tour efter fullmagten, om han är yngre
än den, han bytt med. Men är han äldre, tager han sin bytesmans
tour innom regimentet, och altså kunde ingen genom
bytet sägas blifva postponerad, utan enhvar förblifver i den
tour han redan äger.
Frih. Marchs von Wyrtemberg, Carl Eugen:
Efter det vöre tvifvelsmål, om någon lag voro stadgad till förekommande
af äldres praejudice genom byten, föreslog, att
1766 års Ständers författning derom kunde uti proposition
åberopas.
Hr Linderstedt, Eric, trodde icke passa sig att sätta
1766 års författning i fråga, då detta vore ett Rådkammarens
beslut, som Riksens Ständer nu hade att utlåta sig öfver
och den de voro berättigade att pröfva.
Proposition giordes väl än en gång men besvarades åter
med Ja och Nej. Likväl och som hos R. o. A. förmärktes en gemensam
åstundan att utan votering komma ifrån denne saken,
så fortsattes öfverläggningen än en stund, hvarunder omsider
Hr Stenfeldt begaf sig, dock med förbehöll att uti
ett memorial få komma in och förbeholla sig sin rättighet,
den han trodde genom detta beslut blifva inskränckt. Som de
öfrige herrar dissentientes äfven efter handen fogade sig, så
att omsider följande proposition blef giord:
Bifaller R. o. A. Secrete Deputationens betänckande i conformité
med Handelsmannen Brandtbergs votum och Hr von
Echstedts memorial, så att lieutenanter och lifdrabanter efter
allmänna författningarne om tienstebgten få byta sig in i cavallerie
eller infanterie, deri de förr tient, och att inga lieutenanter
få byta sig ifrån Lifdrabantecorpsen, innan de hunnit
i den tour uti corpsen, att de äro innom den fastståldte nummern
af trettiotvå?
Hvilcken med Ja besvarades.
Detta R. o. A:s beslut meddeltes de andre respective stånden
genom följande extractum protocolli.
Företogs till sluteligit afgiörande Secrete Deputations betänckande
af den 14 Martij innevarande år öfver den af
Kongl. Krigsbefälet uti 32 § af dess hos Kongl. Maij :st ingifne
underdånige besvär giorde ansökning om förklaring,
Livdrabantkåren. Riksrådsutnämning. Fryksände. 63
huru framdeles förhollas må med tienstebyten för corporaler,
vice corporaler och lieutenanter vid Kongl. Maij :sts Lifdrabantecorps,
hvarvid R. o. A. äfven afhörde de samma betänkande
bifogade särskildte vota och flere i samma ämne till
R. o. A. inkomne memorialer; och stadnade R. o. A. enhälligt
uti det beslut,
att betänckandet bifalles i conformité med Handelsmannen
Brandtbergs särskildte votum och Hr von Echstedts memorial,
så att lieutenanter och lifdrabanter efter allmänna författningarne
om tienstebyten få byta sig in uti cavallerie eller
infanterie, där de förr tient, och att inga lieutenanter få byta
sig ifrån Lifdrabantecorpsen, innan de hunnit i den tourén i
corpsen, att de äro innom den faststälte nummern af trettiotvå.
Hvilcket genom utdrag af protocollet skulle hos de öfrige
respective stånden till benägit bifall hörsamt, tienst- och vänligen
recommenderas.
13. Återkommo ifrån Kongl. Maij:st hrr rådselectorer ochKgl- M:*s utanmälte,
att Kongl. Maij :st till Dess och Rikets Råd utnämdt till Riksråd
af första förslaget ang:de.
Öfversten och Riddaren af Kongl. Maij :sts Sverdsorden Hr
Anders Reinhold Wrangel
och af det andra
Cantzlierådet Hr Axel v. Arnell.
14. Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af den 4
sistledne April, hvaruti tillstyrckes för en deel Allmoge uti
Vermeland och Fryxendes sockn förskoning för böter och det
straff, dem för oloflig timmerhandel på Norrige blifvit ådömd.
Hr von Nackreij, Olof: Hade ej hungersnöd plågat
orten, så att mångas lif blifvit räddat genom den säd, som de
för detta timmer fädt utur Norrige, så borde denne sak såsom
immediate hos Ständer uptagen icke emot Riksdagsordningen
få vidröras, ty desse brottslige äro vid ordentelig domstohl
dömde för det de brutit emot 1729 års förordning. Och all benådning
i brottmål tillhörer Kongl. Maij :st såsom ett jus majestaticum.
Då omständigheterne nu i anseende till den hungersnöd,
som plågat denne aflägsne gräntzeort, likväl synes
förtiena Riksens Ständers medömkan, voro efter Hr von
64 1772, maj 12—19. Fryksände.
Nackreij s tanka alt, hvad Riksens Ständer kunde giöra, att eftergifva
cronans andel i böterne men icke actors utan i det
stället anslå honom 600 d:r s:mt af extra utgiftsmedlen. Förskoning
för straffet af vattn och bröd, hvartill de blifvit fäldte,
voro ett jus majestaticum, hvarmed Riksens Ständer icke
kunde sig befatta. Om R. o. A. gillade denne hans tancka, så
hade han i conformité dermed projecteradt ett extractum protocolli,
som han utbad sig att få upläsa, och upläste häruppå
följ ande:
R. o. A. har låtit sig föredragas det Hedervärde Bondeståndets
extractum protocolli af den 4:de April sistledne ang:de
en dehl Allmoges i Fryxändes sockn i Vermeland förskoning
och befrielse ifrån straff och böter, hvartill the genom Kongl.
Maij :sts nådige utslag blifvit dömde för föröfvad oloflig timmerhandel.
The ömmande omständigheter, som i denne sak sig företee,
hafva icke undfallit R. o. A:s upmärksamhet, men R. o. A. anseer
lagarnes hälgd än mera ömande och alla öfverträdelser
deremot, då de äro öfverbeviste, af den beskaffenhet, att all
dispensation i straffet äfven hos den lagstiftande magten kan
blifva af svåra fölgder.
R. o. A. medgifver gierna, att dispensation i lagens stränghet
vid sina tillfällen kan äga rum, men R. o. A. håller dock
före, att dertill måtte vara synnerliga skiäl, och att den ordning,
som lagarne föreskrifva, vid pröfvandet deraf ej må å sido
sättas.
På sådan grund anseer väl R. o. A. det hafva varit ordentéligast,
om detta mål till alla sina egenskaper af vederbörande
deputation blifvit granskadt och utredt. Men som det endast
inneholler en benådning af straff och böter och orsakerne
dertill allena äro den nu för tiden Allmogen tryckande
hungersnöd, så har R. o. A. vid detta särskildte ärende haft
mindre afseende på ett ur ackt låtit formale än på flere olyckelige
personers räddning ifrån en förestående ofärd, hvarföre
och R. o. A. beslutit, att denne Gräntseallmogen må förskonas
ifrån de dem ådömde böter och skadeståndsärsättning,
och att actor publicus af kronan niuter ärsättning för dess
andel i böterne. Men hvad benådning af straffet vidkommer,
så holler R. o. A. före, att sådant på Kongl. Maij :st sielf i nåder
må ankomma, om Kongl. Maij :st antingen vid sin tillstun
-
Fryksände.
65
dande höga kröning eller annat tillfälle täcktes dem derifrån
i nåder förskona. Hvilcket genom utdrag af protocollet skulle
de öfrige respective stånden hörsamt, tienst- och vänligen
communiceras.
Frih. Hamilton, J o h. Abr., såsom landshöfdinge i
orten förklarade sig nögd med hvad Hr von Nackreij föreslagit.
Hr Sparrschöld såsom jägmästare i orten hade fullgiort
sin skyldighet, då han lagfört den brottslige Allmogen, och
domaren hade fölgdt lagen i straffet. Som jägmästarens lön
bestodo uti den andel, han af kronan och såsom sakägare hade
i desse böter, så borde han ej mista den utan derföre undfå sin
är sättning af extra utgiftsmedlen, som Hr von Nackreij projecteradt.
Hr Sparrschiöld, Eric, förklarade, att han giort
sin skyldighet som embetsman men ville icke ruinera en af
hunger utmattad Allmoge, hvarföre han och villigt lade sin
förbön till för dem. Skulle R. o. A. benägit bevilja honom efter
Hr von Nackreij s förslag hans andel i böterne, emottogo han
det med tacksamhet, annars cederade han den villigt.
Frih. Sparre, Carl, förenade sig med Hr von Nackreij.
Hr von Qvanten, Carl, deremot påstod, att som saken
ej ordenteligen inkommit, så borde R. o. A. densamma ej
eller uptaga. Kongl. Maij:st kunde giöra nåd, om han så behagade;
men kronan borde ej betala böter för en olydig Allmoge.
Efter skedd föreställning begaf sig dock omsider Hr von
Qvanten, och Hr von Nackreij s projecterade extractum
protocolli gillades uppå skedd proposition samt expedierades
till de andre respective stånden sådant, som det redan infördt
finnes.
R. o. A. åtskildes häruppå kl. 3/4 till 2 eftermidd.
År 1772 den 19 Mai i.
Tisdag.
Plenum kl. 4 eftermiddagen.
I stället för Hr Baron och Landtm, förde ordet Grefve Lewenhaupt,
Charles Emil.
Efter föregångit ordenteligit anslag sammanträdde R. o. A.
och låto för sig justera det vidlyftige protocollet för den 25
66 1772, maj 19—20. Tollstedt. Krigsförtjänster.
April sistl., hvarvid dock alle vota, som voro skrifteligen ingifne,
eij ånyo uplästes. Dito protocollen för den 4 April och 6 :te
Maii sistledne.
Hvaruppå R. o. A. åtskildes kl. efter 7 om aftonen.
År 1772 den 20 Maij.
Kl. 9 förm. sammanträdde Höglåfl. R. o. A. in pleno.
Närvarande Hr Baron Håfmarskalcken Lantin, och Riddaren
Frih. Axel Gabriel Leijonhufvud.
Hofrättsrå- 1 :o. Sedan R. o. A. intagit sine säten, anmältes Lagmandetang1-dSeedtnens
Frih. Carl Adlermarcks, Kammarherren Zacharias Bergenschölds
samt Cammarrådet Philip Friedric Rotliebs ingifne
memorial, det förra och sistnämnde af den 12 Maij och Hr
Bergenschölds af den 20 Maij; innehollande påminnelser emot
det af Secrete Deputationen afgifne betänckande för Håfrättsrådet
Tollstedt att ärholla landshöfdinge fullmagt och tour.
Hvilcka påskrefvos att afgå till de öfrige respective stånden.
Assessor 2:do. Anmältes Hr Frietzkijs memorial af den 15 Maij
angS;deUr an8':de tourtvisten emellan Assessorerne i Kongl. Göta Håfrätt
Ehrenpohl, von Böhnen och Qveckfelt, tillstyrkandes
han, det måtte Assessoren Risell ärholla tour framför Ehrenpohl.
Ang:de lö- 3 :tio. Jämväl föredrogs Lieutenanten Tigerstedts ingifne
memorial af den 9 April 1772 angående Secrete DeputatioSavolax
Re-nens betänckande rörande lönen för öfversten och öfverstegemente.
i}eutenanten Savolax Regemente.
Belöning för 4:to. Sluteligen anmältes äfvenledes Frih. Diurclous memo*tjénster
^en Maij ang:de Secrete Deputationens betänkande
ang:de. om åtskillige officerares belönande för krigsförtienster, hvarigenom
han anseer sig blifva lidande och således reserverar
sig sin tour.
Föregående memorialer afgingo till de öfrige respective
stånden.
Professor 5 :to. Föredrogs Högvördige Prästeståndets protocollsut^ra6
a^ ^en April sistl. ang:de Professoren vid Kongl. Academien
i Åbo Jacob Hartmans giorde förfrågan och besvär öf
-
Haartman. Bibelversionen. Kattun.
67
ver Urskillningsdeputationens derå honom gifne afslagsresolution;
hvarutinnan Prästeståndet till uprättelse för Hartman,
som förmenes vara lidande, tillstyrker att hos Kongl. Maij :sts
i underdånighet anmälas till att ärholla extra ordinarie theologie
professors fullmagt och undfå lön näst efter Theologie
Professoren Ross.
Jämväl uplästes R. o. A:s deputerades öfver urskillningsbesvären
afgifne betänkande af den 22 Februari sistledne öfver
detta Professoren Harttmans ingifne besvärsmemorial.
Hvarutinnan deputerade tillstyrka bifall på det af Riksens
Höglåfl. Ständers Urskillningsdeputation i detta mål lemnade
afslag, hälst Professoren Haarttman ej kunnat visa, att någon
annan expedition eller värkställighet fölgdt än den, som till
alla delar instämmer med Riksens Ständers vid senaste riksdag
fattade beslut.
Deputerades betänckande bifölls och skulle i anledning deraf
extractum protocolli upsättas och till de öfrige respective
stånden afgå.
6:to. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 13 Maij 1772 ang:de Commissionen öfver Bibelversion och
de anstalter, som till detta så högst nödige arbetets fortgång
kunna pröfvas nödige.
Frih. Kagg begärte denne saken på bordet, förklarandes
sig vilja bevisa, att denne nya Bibelversion blifver en tunga
för hela riket och hvar man enskylt. Men uppå fleres hemställande
och begäran desisterade han ifrån detta dess påstående.
Hvarefter förenämde Secrete Utskottets protocollsutdrag
bifölls.
7 :o. Hr Baron och Landtm, anmälte, att sedan Höglåfl.
R. o. A. afgiordt målet, som inkommit ifrån Handels- och manufacturdeputationen
ang:de vita cattuners eller så kallade
guinées införskrifvande, så hade genom Hr Fryxells sedermera
ingifne memorial saken blifvit omvänd, så att svårighet nu
möter för Expeditionsdeputationen att kunna expediera saken;
i anseende hvartill Hr Baron och Landtm, hemstälte, om
icke Högl. R. o. A. skulle täckas förblifva vid sitt förra vidtagne
beslut.
Hrr von Plomgren, Hasenkampf samt Frih.
Duvall biföllo hvad Hr Landtm, nu hemstält.
Bibelversion
ang:de.
Vita cattuner
ang:de.
68 1772, maj 20. Kattun. Ang. riksrådsvalet.
Ang :de några
H. Riksens
Råds
afsägelse
från rådsembetet.
Hr von Billberg ärindrade, att då en sak förändrar
sig och något nytt förslag eller project genom memorial blifver
ingifvit, så tyckes jämväl vara billigt att förändra beslutet,
som förut var vidtagit och icke mera passar till det sedermera
ingifne projectet. Han ville väl icke säga, att R. o. A. förhastadt
sig, men det trodde han sig kunna avancera, att R. o. A.
icke haft rätt kundskap om saken. Han förmodade således,
att den blifver ånyo företagen och granskad i hela sin vidd.
Hr Rappe, Carl, bad Hr Billberg att låta den okunnighet
om saken vid dess afgiörande stå för dess egen räkning
och icke för samtel. R. o. A:s.
Hr Hasen k amf ärindrade, att det vore ett farligt praejudicat
att ändra beslut på sådane specieuse orsaker och skäl,
som efteråt kunna upgifvas, R. o. A:s värdighet dessutom synes
fordra moget öfvervägande, innan beslut vidtages, men
sedan beständighet uti sin fattade tancka.
Hr [de] Frietzkij föreslog för att jämcka tanckarne,
om icke R. o. A. skull täckas taga det nu omförmälte Fryxells
memorial jämte det öfrige under ny ventilation, dock utan att
i anseende dertill ändra sin förra tancka.
Ventilation härom upsköts.
8:vo. Uplästes Riksens Höglåfl. Ständers Secrete Utskotts
protocollsutdrag af den 19 Maij med bifogadt extractum protocolli
ifrån Kongl. Maij :sts Rådkammare af den 18 Maij
ang:de Hrr Riksens Råds Frihrr Lagerbielckes och Hermelins
samt Grefve Gyllenstiernas af sejelse ifrån mottagande af det
dem ånyo tillbudne inträde uti Kongl. M:ts Rådcammare.
Hvarandes dervid i afskrifter bifogade deras hvar för sig afgifne
svar.
Och hade R. o. A. härvid icke något att ärindra.
Hvarefter anmältes till företräde en Högvördige Prästeståndets
deputation af sex ledamöter.
Hr Professoren Gadolin, som förde ordet, anmälte jämte
ståndets vänlige och förtrolige hälsning, hurusom det Högvördige
Prästeståndet vid dess i dag hafde ventilation öfver
Secrete Utskottets extractum protocolli af den 13 Maij sistl.
ang:de Landshöfdingen Frih. Carl Ridderstolpes afsäjelse
ifrån det honom af Hans Kongl. Maij :st nådigst updragne riksens
rådsämbete hade stadnadt i ett sådant beslut, som dess
Riksdagsmannavalet i Åbo.
69
deröfver fattade protocollsutdrag närmare utvisar, hvilket
han nu öfverlemnade och recommenderade till R. o. A:s benägna
afgiörande.
Deputationen besvarades af Hr Baron och Landt m.,
hvarefter den afträdde.
Och som anslag för hrr rådselectorerne nu var giort att
sammanträda, så fandt R. o. A. för godt att anmoda de närvarande
af dess rådselectorer söka så begå, det kunde alla tre
förslagen på en gång formeras och till Riksens Ständers plena
upgifvas, hvarefter de afgingo för att möta de öfrige ståndens
rådselectorer uti conclaven.
9:o. Uplästes Välloflige Borgareståndets protocollsutdrag Olaglighet
af den 9 September 1771 ang:de Magistratens och Borger ska- Vman skalet T
pets i Åbo förhollande i saken ang:de fullmagtens utfärdan- Åbo.
de för Riksdagsmannen Färgaren Wechter; hvartill åtskillige
icke allenast nekat, under förevändning det vore Handelsmannen
Pipping deras lagl. valde riksdagsman, utan och igenom
det af Bremer hos Magistraten ingifne och sedermera af flere
personer underskrefne dictamen sökt tillvita Vällofl. Borgareståndet,
som skulle det hafva giort ett ovanligt steg och genom
Vechters intagande och Pippings uteslutande frånkändt Borgerskapet
dess principalatsrätt samt på en supponerad grund
intagit den förre, jämte det de påstått, att fullmagt för Wechter
ej borde utfärdas förr, än sandel, stånden om dess riksdagsmannarätt
sig yttradt. Hemställandes Välloflige Borgareståndet
(som funnit skäligt utöfva sin enskildte rätt att utesluta
Pipping, såsom den där icke vore lagl. vald), om icke i
anledning af deputerades öfver stridige fullmagter gifne betänkande
af den 28 Augusti 1771 de magistratspersoner, som
varit vållande till olagligheten vid valet och sedermera vågat
att öfver ståndets åtgärd förklara sitt missnöje, måtte för alt
sådant ställas under behörigt laga tilltahl och ansvar samt
inneslutas i den allmänna författning, Riksens Höglåflige
Ständer tagit till de ämbetsmäns näpst och straff, som inblandat
sig i dylika val och stört folkets fri- och rättigheter.
Jämväl uplästes deputerades åfvannämde betänckande af
den 28 Augusti 1771 detta ämne angående.
Härvid ankom en Bondeståndets deputation af sex personer.
70 1772, maj 20. Riksdagsmannavalet i Åbo.
Bonden Sven Håkansson, som förde ordet, anmälte
dess stånds kiärliga och vänliga hälsning och androg, att såsom
öfverstemarskalcksämbetet ånyo giort påminnelse om
hyllningsceremoniellet och intet annat nu felas än R. o. A:s
yttrande uppå Bondeståndets meddelte extractum protocolli
ang:de någon föreslagen ändring i ståndens eedsformulair, så
hade han utaf dess stånd blifvit committerad att hos Högl. R.
o. A. anholla om dess snara afgiörande, på det ceremoniellet
med det första måtte kunna expedieras.
Deputationen besvarades å R. o. A:s vägnar af Hr Baron
och Landtm, och afträdde.
Åtskillige af R. o. A. ansågo nödigt att detta ämne till afgiörande
nu genast företaga. Men som Hrr Linderstedt
och Sparrschöld med flere berättade sig med visshet
hafva inhämtadt, att Vällofl. Borgareståndet sista plenum
skulle hafva bifallit R. o. A:s i detta ämne affärdade extractum
protocolli, så upsköts ventilationen härom tills närmare
middagen, då man kan inhämta kundskap, huru dermed förevetter.
Saken ang:de Magistraten och Borgerskapets i Åbo förtrollande
återtogs fördenskuld, och sedan deputerades betänckande
var till ända läst, uplästes Öfverstens och Riddaren Hr de
Carnalls ingifne memorial i samma ämne, hvarutinnan han
hemställer, om icke Vällofl. Borgareståndet kunde anmodas
att lemna R. o. A. deel af Bremers dictamen och de flere af
deputerade åberopade handlingar, på det R. o. A. må kunna
få en rätt kundskap om de skäl, hvilcka Borgerskapet i Åbo
till sitt försvar anfördt.
Frih. Horn, Christer: Högl. R. o. A. lärer jämte mig
nogsamt insee, huru svår och kinkog denne saken är, och
huru ganska många betänckeligheter dervid förefalla.
Å ena sidan klagar en stor deel af Borgerskapet, att de ej
niutit de dem tillständige rättigheter till godo, att Borgareståndet
förkastat den, som de lagligen valdt, och i dess ställe
antagit den, som ej var lagl. kallad med mera. Å andra sidan
åter säjer Borgareståndet det vara en deras tillständiga rätt
att decidera, hvem af tvenne bör få inträde samt säte och
stämma i deras stånd, att de dömt på tydel. skäl och att Magistraten
och Borgerskapet för deras tredsko bör ansees för
-
Riksdagsmannavalet i Åbo.
71
fallne Lill det generella af Riksens Ständer utsatte straffet.
Här är således frågan om decision af principalatsqvestion på
Borgareståndets sida och att freda Borgarskapets valrättighet
å den andra.
Huruvida nu ett enda stånd bör arrogera sig rättigheten att
ensamt decidera denne valrättighet lemnar jag gärna till andre
mera kunniges omdöme. Men mig tyckes oförgripel. bäst
vara för R. o. A., som icke äga någon kundskap om orsakerne
och skälen till Åbo Borgerskaps förehollande, att giöra Vällofl.
Borggareståndet någon tienlig föreställning och söka förmå
dem att i godo bilägga desse stridigheter.
Hr Schönberg fandt detta ämne vara så mycket mera
granlaga, som man icke kan på något sätt bifalla till Magistratens
och Borgerskapets tilltahlande utan att icke der jämte
ansee dem brottslige. Ej eller frikalla dem utan att icke derjämte
ansee Borgareståndet obefogade att ensamt decidera
vahlrättigheten.
R. o. A:s rättigheter till säte och stämma äro uti det skick,
att de icke bero af de andra ståndens dijudication; och vi äro
dervid så lyckelige att hafva tydel. lag, som stadgar vår rätt.
De öfrige ståndens rättigheter i denne delen åter äro långt
mera hoptrasslade, så att man icke utan att giöra sig ovänner
af ett helt stånd, antingen de valde eller de väljande, kan decidera
denne frågan. Det synes således det bästa att gå detta
med stillatigande förbi, om det vore möjeligt.
Å ena sidan kan en sådan casus yppa sig, att ett stånd kan
antaga kanske en man till ledamot, som aldrig af någon menighet
blifvit lagl. vald. Å den andra sidan åter kan genom
magistratspersoners eller andre personers åtgärd intrång giöras
i de väljandes lagl. rättigheter, och den kan genom hvarjehanda
konster få riksdagsfullmagt, som aldrig haft pluralitetens
förtroende. Han kunde väl icke lämpa det förra till Borgareståndet,
ej eller det sednare till Åbo Magistrat; men det
visste han, att fel vore begågne å båda sidor. När saken nu så
förevetter, att Magistraten i Åbo haft olika begrepp om sine
rättigheter emot Borgareståndet och vice versa, så att brottet
endast varit det, att de ej stämt öfverens, så trodde han, sedan
Borgareståndet omsider segrat, det vara försigtigast afslå detta
protocollsutdrag för att hindra alla vidare obehaglige sviter.
72 1772, maj 20. Riksdagsmannavalet i Åbo.
Hr Wachschlager, Gustaf, fandt väl hvad detta
mål angår, att försigtigast vöre att afslå Borgareståndets extr
actum protocolli; men då man åter considererar, att de
brottslige igenom ett sådant afslag blifva frikände, så är denne
utväg ej den billigaste.
För att således vinna uti framtiden mera lugn vid riksdagsmannavalens
förrättande och likafult undvika att ingå i Borgareståndets
deputations rättigheter och tillvälla oss någon
domsrättighet öfver dess giöromål, som med tiden kunde gifva
de öfrige stånden anledning till en lika rättighet öfver våra
riksdagsmannatvister, så föreslog han, om icke R. o. A. kunde
vidtaga det beslut att icke sig häröfver utlåta, förrän Magistratens
i Åbo förhollande vid vederbörlig domstohl utredt
och granskat blifvit.
Frih. von Essen: Enär man noga öfverväger denne
saks beskaffenhet, så består den uti det, att Borgareståndet
sagt, det Pipping ej vore rätt vald eller lagl. riksdagsman,
utan att en annan dertill vöre närmare berättigad; till följe
hvaraf de befalt Borgerskapet och Magistraten i Åbo att för
honom utfärda laglig fullmagt.
Borgerskapet har derpå svarat ohöfligt och nekat att utfärda
fullmagt för Wechter, emedan de ej ärkände någon annan
än Pipping för rätt vald.
Uti så beskaffad sak och då ännu icke är bestyrkt, i hvad
mån Magistraten är brottslige, så fandt han för sin del bäst
vara att hvarken bifalla eller afslå Borgareståndets protocollsutdrag
utan att simplement och utan att rubricera målet resolvera,
att det må uptagas vid vederbörlig domstohl och lag
likmätigt handteras och undersökas. Derigenom bevaras hvart
och ett stånds rättighet öfver sine egne ledamöter, utan att det
kan gifva anledning till något obehagligt praejudicat emot oss
sielfva i framtiden.
Hr Leijonmarck, Gust. Adolph, fandt, att
många qvestioner och lagfrågor kunna framställas i anledning
af denne enda saken, som icke behöfva vidröras. Det stod
och efter hans tanka fast, att om än R. o. A. skulle bifalla
Borgareståndets extractum protocolli, så kommer den orätt
valde ledamotens säte i Borgareståndet att stadfästas, i dess
ställe han bordt gå det qvitt. Han kunde icke finna, att här
-
Riksdagsmannavalet i Åbo.
73
igenom någon decision kan åstadkommas uti principalatsqvestionen,
som endast rörer den frågan, huruvida den väljande
kan tilltala den valde fullmägtigen för riksdagsgiöromål.
Icke kunde han finna, att en så beskaffad sak som denne
kan giöras till ett stånds oeconomicum, ty här är icke frågan
om mindre än att sätta domstol öfver en hel menighets förhollande.
Icke eller kunde han see, att R. o. A. kan afslå Borgareståndets
extractum protocolli, ty då skulle skäl dertill tagas af
sakens olaglighet, hvilken vi ännu ej hunnit eller kunnat cognoscera.
Mycket mindre fandt han det kunna passa sig för R.
o. A. att låta påskrifva målet såsom ett ämne, hvarmed vi ej
kunna oss befatta, så vida som det angår medborgare och deras
i lag grundade rättigheter. Han holt således före vara bäst
och billigast att bifalla Hr Carnalls ingifne och i dag upläste
memorial.
Hr von Engeström refererade sakens beskaffenhet
och sökte bevisa, att icke Borgareståndet ensamt bör äga rättigheten
att decidera om sine ledamöters riksdagsmannakallelses
mer eller mindre laglighet, dels emedan Borgareståndets
göromål i den delen icke äro bygde på någon beskrefven
lag, icke eller äro af den natur, att de af dem kan slitas, så vida
som de angå val, de där icke kunna till sin mer eller mindre
la'gl. kännas utan efter föregången pröfning. Och således
helt olika med deni, som hos R. o. A. vid dess anteckning
vanckas, där riksdagsmannarättigheten ligger förvarad hos
den älsta af hvarje famillie.
När nu härtill kommer, att den undersökning, som skall utvisa,
hvem som vid valet sig brottzligen förhollit, icke kan
värkställas af ett stånd enskyldt utan nödvändigt måste ankomma
på vederbörande embetsmäns åtgärd, som åter icke
på ett enda stånds beslut kunna dertill förmås, så tyckes deraf
tydel. böra följa, att alla stånden gemensamt vid sådane måls
afdömmande böra concurrera.
Hvad nu specielt denne saken beträffade, så har Borgerskapet
klagat, det de uti sin vahlrättighet blifvit kränckte, och ej
velat ärkänna någon annan än den, som Borgareståndet uteslutit,
för sin lagl. fullmägtig. Skälen till Borgerskapets gifne afslag
på Borgareståndets till dem ankomne extractum protocolli
och befallning att utfärda Wechters fullmagt äro icke hvar
-
74 1772, maj 20. Riksdagsmannavalet i Åbo.
ken i Borgareståndets nu upläste extractum protocolli eller i
deputerades betänckande anförde. Men sorn de märkeligen
skulle kunna illustrera hela denne sakens beskaffenhet, så
styrkte han så mycket häldre till bifall på Hr de Carnalls memorial,
som det vore enl. men den gamla juridiske regeln,
audiatur et altera pars.
Hr Leijonanckar fandt denne sak bestå af tvenne
särskildte delar, nemi.
l:o om Borgerskapets vahlrättighet. Densamma bör dem
aldrig kunna disputeras, ty den är i lag grundad. Ingen dödelig
magt bör få magt att granska deras val, att förkasta den de
dertill kallat och att förordna en annan i dess ställe, ty det är
tydeligen och genom klara stadgar förbudit. Detta fel har likväl
af Borgareståndet skedt; men som han icke kunde finna,
att det vöre egentelige frågan, som nu skall decideras, så ville
han inneholla med sitt omdöme i den omständigheten.
Den andra delen, som in specie innefattar den frågan, i
hvad mål Åbo Borgerskap och Magistrat försedt sig, och huru
de på then händelsen böra derföre ansees, är här egenteliga
ämnet för vår deliberation. Och då vore han af samma tancka
som Frih. von Essen, att saken remitteras utan rubrique til!
domstohlens undersökning, hvarifrån den sedermera återkommen
i samtelige stånden kan med mera lius afdömas,
utan att derigenom någon obehagl. påfölgd för oss i framtiden
kan åstadkommas.
Hr Sparrschöld, Carl Magn., ärindrade, att om
distinctioner behöfva att giöras i denne sak, så hade han för
sin del funnit egentel. ventilationsämnet icke vara annat än
Åbo Maigstrats gifne svar till Borgareståndet ang:de fullmagtens
vägrande för Wechter, och huruvida det är så brottsligt,
att de förtiena tilltahl eller icke.
Har nu Borgareståndet magt att utesluta en af Borgerskapet
vald fullmägtig och i stället antaga en annan, så måste han
tillstå, att Åbo Magistrat värkeligen försedt sig; har Borgareståndet
åter icke en sådan rättighet, så förfaller Borgerskapets
och Magistratens hela brott till intet.
Att alla stånden hvar för sig särskildt likasom R. o. A. böra
äga rättigheten att gilla eller förkasta sine ledamöter, kunde
han ej finna. Ty skillnad borde efter dess tancka giöras emel
-
Riksdagsmannavalet i Åbo.
75
lan sådane rättigheter, hvartill man födes, och sådane, till
hvilkas utöfvande man genom fritt val kallas. De förra kunna
aldrig sättas i fråga, de sednare åter ansees efter omständigheterne
och kunna ej bero på den corps enskylte decision, som
sielfve fått sine medborgares förtroende kanske på lika sätt
och således kunna misstänckas för någon väld.
När nu saken är derjämte af den beskaffenhet, att vi icke
genast kunna säja, hvarest och hos hvem skulden ligger samt
hvem som är brottslig eller ej, så kan R. o. A. ej eller remittera
målet till undersökning och Magistraten och Borgerskapet
till laga tilltal, ty det vore att tacite dömma dem skyldige det
straff, som ståndet projecteradt. Han hemstälte altderföre, örn
icke bäst vore att afslå Borgareståndets etxractum protocolli.
Hr Linderstedt, Eric, fandt väl för sin del Borgareståndets
deputerades betänckande vara ganska seduisant
skrifvit, så att man i anledning deraf väl kunde ledas att bifalla,
hvad Borgareståndet redan i detta ämne vidtagit; men
holt före det vara aldre bäst att icke applicera lagen om val
och deras godkännande till vår dijudication. Ty det skulle altid
vara obehagligt, om de andre stånden derigenom toge sig
rättighet till reciproque pröfning af våra ledamöters rättigheter;
kärleken för regeringssättet och dess bibehollande bör
således vara det correctif, som leder oss till att så mycket
möjel. är undvika befattning med sådane kinkoge ämnen.
Vore här frågan om att afgiöra de besvär, hvilka en hel
communautét anfördt öfver ett ensamt stånds beslut, så vore
det helt annat. Men som Borgareståndet ej funnit för godt att
meddela oss desamma utan funnit Borgerskapets och Magistratens
förfarande af den egenskap, att den borde åkäras såsom
rörande ståndets värdighet och rättigheter; det nu derjämte
finnes, att Hans Kongl. Maij :sts i detta ämne tillförene
gifne utslag ej består i annat än en simpel remiss till Borgareståndet,
hvaraf såväl som af praxis vid sistledne riksdag med
dylika saker vill synas, som skulle detta mål böra ansees för
Borgareståndets oeconomicum utom den enda frågan, som nu
är hos oss i ventilation, ang:de de brottzslige magistratspersonernes
tilltalande och som värkeligen ankommer på alla
fyra ståndens beslut; så tillstyrkte han till bifall på den af
Frih. von Essen gifne proposition, tilläggandes, att hvad ett
6—690285
76 1772, maj 20. Riksdagsmannavalet i Åbo. Hyllningseden.
stånd i riksdagsmannaval beslutar, bör expedieras till Hans
Kongl. Maij:st[s] Rådkammare och derifrån till vederbörande
i orten.
Hr von Strokirch conformerade sig med Frih. von
Essens och Hr Linderstedts tancka så mycket häldre, som
han påminte sig, huruledes Rådkammaren hade år 1769 uptagit
till pröfning åtskillige emot de då skedde riksdagsmannavalen
anförde klagomål, som sluteligen ansedts vara ståndets
oeconomicum, hvaröfver det ensamt borde sig yttra.
Hr Wachschlager, Gustaf, begärte proposition
öfver detta mål enligt Frih. von Essens project.
Efter behörig af Hr Baron och Landtm, giord proposition
resolverades, att R. o. A., utan att sätta någon rubrique
på det häruti anmälte magistratspersoners och borgares i Åbo
förhollande, bifaller, att detta mål må vid vederbörlig domstohl
uptagas och lag likmätigt handteras.
Hyllnings- 10. Föredrogs Hedervärda Bondeståndets extractum protoeden
ang:de.CQjjj (jen g x772 ang:de någon projecterad ändring i
R. o. A:s och Krigsbefälets samt Prästerskapets eedsformulair
i den delen, som skulle Allmogen af dem tillhollas och
styrkas till trohet och att utgiöra cronan sina årliga laga utskylder
och dem flyttia och föra efter cronans och sielfva dera
rätt; hvilken mening de begära måtte gå ut, eftersom alla fyra
stånden äro lika magtägande och således ej något öfvervälde
bör kunna äga rum.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, fandt för sin
del, att R. o. A., som redan afgiordt denne sak och deröfver
sammanfattadt sine tankar uti ett extractum protocolli, icke
böra skynda med sitt beslut att förblifva vid sitt förra yttrande,
så länge vi ännu kunna hafva hopp att förmå de öfrige
respective stånden till någon jämkning.
Frih. von Essen trodde, att ett enda skäl giorde tillfyllest
att öfver ända kasta Bondeståndets här giorde försök
till ändring uti eedsformulairen; det består deruti, att sandel,
stånden icke svärja Kongl. Maij:st tro och lydno såsom stånd
eller magtägande Ständer hvar för sig utan som menigheter
på sine hemmavarande medbröders vägnar, nemligen hvarje
riddersman för den famillie, han representerar, hvarje ledamot
af Prästeståndet för sitt i dess contract varande Präster
-
Hyllningseden. C. Ridderstolpe.
77
skap, borgaren för alla dess stads inbyggare och bonden för
dess hemmavarande medbroder. Skälet, som Bondeståndet uti
detta protocollsutdrag behagadt nyttia, och som är hämtadt
deraf, att alla 4 stånden äro lika magtägande och frie, förfaller
således här, där frågan ej är om stånd utan om menigheter.
Och således förfaller jämväl beslutet till intet.
Han hemstälte således, om icke under afvagtan af hvad de
öfrige stånden täckas besluta R. o. A. kunde ånyo förklara,
det de vilja förblifva vid de här upgifne och af ålder brukelige
eedsformulair.
I anledning af det bifall, som åtskilliga ledamöter härtill
gåfvo, giordes af Hr Baron och Landtm, proposition.
Och resolverade R. o. A. att förblifva vid de af Hans Kongl.
Maij :st till Riksens Höglåflige Ständer redan upgifne och af
uråldrige tider brukelige eedsformulair.
Härpå ankom en Bondeståndets deputation af 8 personer.
Bonden Pål Jönsson anmälte dess stånds hörsamma
och kiärvänliga hälsning och berättade, huru Bondest. genom
denne deputation hos Höglåfl. R. o. A. funnit nödigt att påminna
om snart afgiörande af det protocollsutdrag, som Bondeståndet
tillförene aflemnadt rörande utredningen af Commercierådet
Nordencrantzes för Riksens Ständer giorde upgifter
ang:de financevärcket. I anseende hvartill han icke allenast
nu meddelte samma protocollsutdrag utan och recommenderade
detsamma till R. o. Ars benägna och snara afgiörande.
Sedan deputation af Hr Baron och Landtm, blifvit besvarad,
tog densamma afträde. Hvarefter
II ro uplästes Högvördige Prästeståndets protocollsutdrag
af den 20 Maij innevarande angrde Landshöfdingens Baron
Ridder stolpes giorde af säj else ifrån det honom nådigst anförtrodde
rådsämbetet; förmenandes Prästeståndet, att som
dess anförde skäl af svag hälsa ej är gällande annars, än då
han är siuk; nekandet ej eller står att förena med nationens
för honom viste märkelige förtroende eller dess vanliga kärlek
för sitt fosterland och dess födsel dessutom ålägger honom
äfven så dyra pligter, som den gifvit honom rättigheter, det
lärer han låta sig förmå rådsembetet att emottaga. Och tillstyrker
således Prästeståndet, det kunde hos Hans Kongl.
Dep. fr.
Bond.st.
Baron Ridderstolpes
afsäijelse fr.
rådsembetet.
78 1772, maj 20. C. Ridderstolpe.
Maij :st anhollas om Dess kallelsebrefs utfärdande af samma
dag, som han utnämdes.
Jämväl uplästes Secrete Utskottets protocollsutdrag af den
13 Maij med bilagdt protocollsutdrag ifrån Kongl. Maij :sts
Rådkammare af den 12 Maij jämte Landshöfdingens Frih.
Carl Ridderstolpes supplique af den 11 Maij, där han i underdånighet
undanbeder sig rådsämbetet, och dess ingifne memorial
till Secrete Utskottet af den 13 sistledne af lika innehöll,
hvilket alt Secrete Utskottet öfverlemnar till Riksens Högl.
Ständers vidare bepröfning och afgiörande.
Hr von Billberg fandt, att detta vore en ganska ovanlig
sak, som i och för sig sielf, oacktadt den tagit en underlig
tour, icke kan numera höra till Riksens Ständers decision.
Han ansåg Frih. Ridderstolpes af säj else för rigtig och laglig,
och som det aldrig kan förenas med lag och billighet att
truga en medborgare till emottagande af en syssla, den han ej
vill bestrida, så hoppades han, att R. o. Ars åtgärd lärer härvid
uphöra, och att vi låta det ankomma på dess egen goda
vilja.
Hr von Böhnen refererade, att då plenum klockan 9
begyntes, hade han sedt Frih. Ridderstolpe vara tillstädes,
men när förslaget kom up och blef upläst, hade han varit borta
och icke kommit upp, förrän det var stadfäst och electorerne
därmed hade afgådt till Hans Kongl. Maij :st. Då hade han
afsagt sig förslaget, men R. o. A. hade då lemnat honom det
svar, att dess afsäjelse numera icke kunde värka, sedan förslaget
blifvit gilladt, utan borde han anmäla detsamma hos
Hans Kongl. Maij :st. Dess afsäjelse hos Hans Kongl. Maij rst
hade likaledes kommit för sent, och sedan han allaredan var
nämd. Och sedermera har Frih. Ridderstolpe skrifteligen såväl
hos Hans Kongl. Maij:st som inför Secrete Utskottet anhållit
att slippa emottaga det honom af Kongl. Maij :st tillagde
rådsembete, hvilka handl, i dag och blifvit föreläste.
Af alt detta trodde han sig med skäl kunna sluta, att Frih.
Ridderstolpe försummat de ögnablick, på hvilka dess afsäjelse
kunnat antagas, och att han således nu icke mera äger frihet
att undandraga sig Riksens Ständers och Kongl. Maij :sts
för honom hyste förtroende och ynnest.
Hr Leijonanckar förmente det vara nog hårdt, om
C. Ridderstolpe.
79
R. o. A., hvilka sielfve gifvit Frih. Ridderstolpe den utväg att
hos Kongl. Maij :st afsäja sig, skulle nu tvinga honom att mot
sin vilja bestrida rådsembetet; friheten skulle härigenom vara
bruten, och det skulle kunna derigenom gifvas ett svårt praejudicat
för att tvinga andra på lika sätt.
Det vöre efter hans tancka icke underligt, att Frih. Ridderstolpe
ej vill emottaga rådsämbetet. Vestigia terrent, och dessutom
lärer han äfven såväl som jag hafva märckt, huru mycket
de försedt sig, som öfverlemnadt sig andre menniskior i
våld. Sättet huru Hans Excellence Riksrådet Hermelin trugades
att emottaga och sedermera att lemna rådsvärdigheten,
åren 1765 och 1769, är häruppå ett lefvande bevis. Men detta
alt oacktadt ville han önska, att Frih. Ridderstolpe sielf ville
godvilligt desistera från sin af säj else i anseende till den märkel.
nytta, som han kan giöra sin konung och riket. Skulle han
det ej vilja, så bör han icke tvingas.
Frih. Carl Sparre yttrade sig, att ehuru han icke var
uppe, då förslaget gillades, eller hade fullkomlig kundskap om
Frih. Ridderstolpes af säj else, så hade han dock hört af andra
berättas, att han afsagdt sig inför R. o. A. sielfve och det icke
många minuter efteråt. När nu Frih. Ridderstolpe i den delen
giort alt, hvad han möjeligen kunnat giöra, och ingen lag
existerar, som säjer, att den dömmes att blifva riksråd, som
försummar några minuters tid att afsäja sig förslaget; så
kunde han icke see, med hvad skäl man ännu ytterligare vill
tvinga honom att emottaga detta embete, ty sådant vore ett
farligt praejudicat och ett inbrott på enskildte mäns rättigheter.
Han medgaf väl, att Frih. Ridderstolpe saknas i Rådkammaren
ganska mycket i anseende till dess sldckelighet i
domaresaker, men då han ej finner sin hälsa och öfrige omständigheter
sådane, att han i anseende dertill kan emottaga
detta Riksens Ständers förtroende, så tillstyrkte han, att R. o.
A. må låta härvid bero; ty eljest händer det, att rådsämbetet
blifver ett straff, som skall påläggas den, som ej vill förvalta
det, och som tages ifrån den, som innehaft detsamma, hvilke
begge äro ej att förena med principen af rättskaffens frihet.
Frih. von Essen ärindrade, att ingenting vore beständigare
än sielfva obeständigheten.
En värd ledamot, Frih. Sparre, har sagt, att det vore tvång,
80 1772, maj 20. C. Ridderstolpe.
Dep. fr.
Borg.st.
om man skulle ansee Frih. Ridderstolpe oberättigad att af säj a
sig, samt att rådsembetet vore sådant, alt man snart behöfver
tvinga folk att det emottaga och lemna. Hvad detta förra angår,
så är det visserligen icke ett tvång af oss såsom Ständer
utan tvång af lagen, hvilken föreskrifver, huru med deras
tillsättande bör tillgå. Och hvad sednare omständigheten beträffar,
så viser dagelige förfarenheten, att deras afsättande
går ganska lätt.
Hvad är det, som har kunnat hindra, att Frih. Ridderstolpe
haft en vän på Riddarehuset ibland 800, som begärt förslaget
på bordet, tills han fädt afsäga sig? Men detta har ej skedt,
utan i dess ställe äro andre utvägar vidtagne, som ej kunnat
emot Ständers bref af år 1739 ansees för gällande. Han fandt
således bäst, om R. o. A. täcktes låta förblifva vid hvad som
redan är giordt. Vill Frih. Ridderstolpe taga afsked, så är det
en annan sak, ty det bör stå honom fritt; och dervid risquerar
han intet, så vida som han är rik och väl kan lefva utan tienst.
Härvid ankom en deputation ifrå[n] Välloflige Borgareståndet,
8 personer starck.
Hr Borgmästaren Munthe, som förde ordet, anmälte
Borgareståndets till R. o. A. medskickade vördsamma och
vänliga hälsning samt berättade, att Borgareståndet vid öfverläggning
om det ifrån Secrete Utskottet såväl som Högvördige
Prästeståndet afgifne protocollsutdrag rörande Landshöfdingen
Frih. Ridderstolpes af säj else ifrån rådsvärdigheten icke
kunnat lemna sitt bifall till hvad han begärt, utan hade ståndet
förmodat, att Riksrådet Ridderstolpe, så snart han förmärker,
att Riksens Ständer för honom hysa ett så utmärkt
förtroende, lärer ifrån vidare ansökning afstå och emottaga
dess kallelsebref.
Deputationen besvarades af Hr Baron och Landt m.,
hvarefter densamma åter afträdde.
Hr von Post tillstyrkte i följe häraf att bibeholla denne
Stolpen i Rådkammaren.
Hr Wadenstierna, Carl: Så otvifvelacktigt det är,
att hvars och ens skyldighet bör vara att emottaga det kall,
der han vet sig kunna giöra riket och det allmänna det hästa
gagn; så naturligt är det, att hvar man bör få rå om sin egen
person och ej tvingas efter andras vilja och beslut.
C. Ridderstolpe.
81
Står detta fast, så är ingenting, som kan förbiuda Frih.
Ridderstolpe att qvarblifva vid den syssla han innehafver, och
ingen lag pålägger honom att emottaga en värdighet, den han
ej kan eller vill sig åtaga.
Jag har om rådsämbetet ganska ofördelacktige tanckar och
tror det nästan vara ett straff för Friherre Ridderstolpe, särdeles
som förfarenlieten utvisar, att deras öde plär vara nog
ombyteligt och deras period icke räcka längre än tre år i
sender. Jag har hördt Frih. Ridderstolpe sielf säja, att han
skulle ansee sin lefnad blifva ganska tung, om han skulle
tvingas att emottaga rådsembetet. Och i anseende till desse
skäl vore jag väl hugad att frikalla Frih. Ridderstolpe från
emottagandet af denne värdighet. Men som jag nu har hördt
hans bästa vänner yrka motsattzen, vill jag till deras tancka
så mycket häldre foga mig, som jag är öfvertygad, att de veta
sättet och känna vägen, huru [och] på hvad sätt Frih. Ridderstolpe
i denne sak ett fullkoml. nöje må kunna vederfaras.
Frih. Christer Horn anmärkte, att om rådsembeten
vore ambulatoriske, så skulle han gierna till Frih. von Essens
project lemna sitt bifall; men icke nu, då det medförer olägenhet
i framtiden och gier anledning till ett skadel. praejudicat.
Hr von Qvanten förklarade, det han icke kunde begripa,
hvad för esprit contradictoire nu för tiden regerade Riksens
Ständer och i synnerhet denne riksdagen. Han hade sedt,
att bäst den ena är viss om en rättighet och säker att äga någon
förmån, så mister han den; jämväl hade nu ett nytt sätt
kommit i bruk, nemligen att taga fullmagter ifrån folk, som
värkeligen innehade dem. Nu begynnes åter på en annan sida
att tvinga ämbeten på den, som ej vill dem emottaga. Tvifvelsutan
på det motviljan må kunna visa sig i alla saker. Men som
alla Svea inbyggare afsvurit envälde, så böra vi lika så undvika
mångvälde, så att icke en gång något, som kan komma under
namn af tvång, må bland oss såsom fritt folck tålas.
Hr Baron och Landtm, giorde proposition till bifall
på Präste- och Borgareståndens i denne saken anmälte beslut,
samt att följacktel. Frih. Ridderstolpes kallelsebref må utfärdas
och dateras samma dag, som han blef utnämd.
Härtill svarades Ja och Nej.
82 1772, maj 20. C. Ridderstolpe.
Frih. von Essen ärindrade, att man väl kan ansee det,
som Präste- och Borgareståndet beslutit för att förmå Frih.
Ridderstolpe att emottaga rådsembetet, som ett tvång. Men
ingalunda är det ett olagligt tvång. Alla lagar äro ju så inrättade,
att den, som bryter emot lagen, så pligtar han efter lagen.
Se vi på lagen af år 1739, så finna vi, att ingen utväg är
mera öppen att af säja sig rådsämbetet, sedan förslaget är
stadfäst och utnämnandet har skedt. Fölgden bör således ej
kallas ett straff utan i anseende till lagen; och lagen angår ej
någon annan än den, som är närvarande vid riksdagen, hvilket
Frih. Ridderstolpe varit. Han recommenderade den giorde
propositionen derföre så mycket häldre till bifall, som fåfängan
och en så kallad fåfäng vanité eljest kan uträtta så mycket,
att hvar man är nögd att föreslås men ingen vill emottaga
ämbetet.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolf, förklarade sig
icke kunna bifalla Präste- och Borgareståndens yttrade tanckar
i denne sak, dels för det att det lägger ett band eller ett
tvång på en medborgares fria vilja, dels och för det att Prästeståndet
genom comparaison emellan en riddersmans rättigheter
och dess pligter tyckes vilja intendera någon nyhet, att
ifall en riddersman skulle neka att emottaga ett sådant hederställe,
skulle ofrälse män dertill kunna föreslås. Är deras
tancka sådan, så trodde han försigtigast vara att i tid mota ett
dylikt försök.
Frih. Carl Sparre yrckade sin förra tancka, att en sådan
proposition, som den här ventileras öfver, icke kan bestå
med 1739 års lag, enligit hvilken Frih. Ridderstolpe afsagdt
sig rådsförslaget och sedermera ämbetet, och kunde
således ej bifalla, att något tvång i den delen må på honom
utöfvas.
Hr [de] F r i e t z k i j, Claes, tyckte sig med skäl kunna
sluta af det, som nu en stund mot och med blifvit discoureradt,
att det skulle vara Riksens Höglåfl. Ständer öfver måttan
angenämt, om Frih. Ridderstolpe kunde förmås att emottaga
rådsämbetet; han kunde icke eller finna, att det, som redan
hos de öfrige stånden passeradt, kan vara olag!., enär de
nyttia 1739 års bref såsom skäl att derigenom förmå honom
till att svara emot Konungens och nationens förtroende och
C. Ridderstolpe.
83
önskan. Han biföll således för sin del den giorde propositionen
och hoppades, att R. o. A. lära ingå i lika beslut med det
Vällofl. Borgareståndet, hvilket i de mildaste och tienligaste
termer synes vara författadt.
För öfrigit kunde han till följe af hvad Hr Leijonmarck
anfördt icke undgå att yttra sina tankar i anseende till det i
Prästeståndets extractum protocolli nyttia[de] skrifsätt, hvilket
han med yttersta eftertancka genomläst men icke kunnat
finna gifva ringaste anledning till en så obehaglig nyhet, som
han tycktes vilja förespå.
Frih. Bunge jämte Hr Billberg förklarade sig vilja
foga sig till Hr Frietzkijs yttrade tanka, dock trodde Hr Billberg
sig icke fela, om han föreslog, att Hr Baron och Landtm,
måtte af R. o. A. anmodas att annoncera för Frih. Ridderstolpe
detta dess beslut, på det denne attention måtte så mycket
mera förmå honom att svara till vår önskan.
Frih. Reuterholm ärindrade, att sedan tiden vore så
nära förliden och proposition redan blifvit giord, borde icke
han tala i sielfva saken utan endast öfver proposition.
Dock för att så mycket bättre kunna deröfver meddela sina
tanckar kunde han ej underlåta att giöra den reflexion, hurusom
på ena sidan möter en granlagenhet och en omtancka att
öma den frihet och tillständiga rätt, som hvar man bör äga
örn sin person, och å andra sidan den consideration, hurusom
Frih. Ridderstolpe värkel. vid sin afsäjelse försummat de
ögnablick, då han enligt lagen kunnat densamma rättigheten
bevaka. När nu härtill kommer det utmärckte förtroende, som
R. o. A. icke mindre än de öfrige stånden för honom täckts
ådagalägga, så tyckas skälen före att obligera honom till rådsämbetets
emottaga[nde] vida öfverväga de andre. Han försäkrade,
det han tili alla delar instämmer med Riksens Ständers
önskan. Han trodde sig och vara Frih. Ridderstolpes vän och
veta, att dess högsta åstundan är att kunna tiena sitt fädernesland,
så långt hälsan medgifver; han trodde derföre, att
Frih. Ridderstolpe till detta ämbetes emottagande kan förmås,
allenast det sker på ett sätt, som ej kommer under namn
af tvång, nemi. på det sätt att R. o. A. väl finna, det han emot
sin vilja icke till någon rikets tienst bör kunna tvingas, men
gior sig likväl det fägnesamma hopp, att dess jämte dess med
-
84 1772, maj 20—21. C. Ridderstolpe. Fortifikationsstaten.
stånds för honom ånyo ådagalagde förtroende lärer föranlåta
honom att ifrån vidare vägrande afstå.
I följe häraf förenade sig R. o. A. efter skedd proposition af
Hr Baron och Landtm, om följande beslut:
Att nemi. R. o. A. väl ömar den rättighet, som hvarje svensk
man tillkommer att icke emot sin vilja tvingas till emottagande
af ett ämbete, det han sig undanbedit; men att R. o. A. finner
sig dock härutinnan icke kunna annat än betyga en enhällig
önskan, det ville Frih. Ridderstolpe i afseende på det
utmärkte förtroende, samtel. Riksens Ständer för honom
täckts förklara, låta deras åstundan hos sig gälla och således
emottaga det vigtiga rådsembete!.
Detta beslut blef genast upsatt och justeradt.
Commende- Hvarefter Hr Baron och Landtm, androg, att Majoren
ung äng .de. Artilleriet anmäla, det åtskillige canoner på Artilleriegården
i morgon komma att utdragas för att viskas och rönsås.
Oration på Äfvenledes anmälte Hr Baron och Landtm., det en vid namn
R'ang^de.bet ligman hade hos honom anhollit att vid kröningen få låna
Stora Riddarehussahlen för att där holla en oration öfver
samma högst hugnelige tillfälle.
Härtill samtycktes.
Hvarefter Högl. R. o. A. åtskildes kl. 3/4 till 2.
In fidem protocolli
C. v. Schönfeldt.
Den 21 Maij 177 2.
Kl. 9 förm. sammanträdde Höglåfl. R. o. A. in pleno.
Öfversten Öfveradjutanten samt Riddaren af Kongl. Sverds
orden
Grefve Charles Emil Lewenhaupt förde ordet under Hr
Baron och Landtm :s opasslighet.
Äng:de forti- i:o. Uplästes Lieutenantens Hr Ernst Friedric [o: Ludvig]1
fikations
staten.
von Engelhardts ingifne memorial af den 29 Aprilis sistl.
måtte blifva hugnad med stabs- och secondofficerare
ang:de att fortificationsstaten lika med andra militairstater
itte blifva hugnad r
Begärtes på bordet.
1 Memorialet: E. L.
Savolax regemente. J. Ehrenmalm.
85
2:do. Föredrogs och uplästes Secrete Utskottets protocolls- öfverst.-  utdrag af den 9 April sistledne, hvarutinnan Secrete Utskottet lön vid Sa'_
tillstyrker, det måtte öfversten och öfverstelieutenanten vid volax RegeKongl.
Savolax Regemente, hvilka hittils icke ägt annat än
penningelön, enligit Krigsbefälets så nu som förrige riksdagar
giorde ansökning ärholla indelte löner, lika med hvad deras
jämlikar vid andre regementer innehafva.
Likaledes uplästes Hedervärde Bondeståndets protocollsutdrag
af den 29 April sistledne, hvarutinnan ståndet recommenderar
åfvannämde Secrete Utskotts extractum protocolli
till afslag så mycket mera, som det påsyftade en ändring och
rubbning uti indelningsvärcket samt vore ledande till Allmogens
och räntegifvarens förtryck och olägenhet.
Äfven anmältes Lieutenantens vid Savolax Regemente Hr
G. Friedr. Tigerstedts ingifne memorial i detta ämne, hvilket
förleden gårdag blef ingifvit och upläst.
Secrete Utskottets extractum protocolli bifölls.
3:tio. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänckande
af den 1 Maij 1772 ang:de Graveuren Anders Åkermans
ingifne ansökning om ett ytterligare understöd och lån
af 3 000 d:r s:mt till dess globe- och chartevärks drifvande
samt att han å dess redan ärhollne understöd af 3 000 d:r
sunt kan få niuta afskrifning och återfå sin förskrifning,
hvilket förra deputationen tillstyrker men om det sednare
förbehollit sig att särskildt afgifva dess yttrande.
Betänckandet bifölls.
4:to Föredrogs Riksens Ständers Secrete Deputations be-Capit. Ehrentänckande
af den 18 Februarij sisth ang:de Capitainen och kattel”/'
Riddaren Josias Ehrenmalms sökte förklaring å Riksens Stän- ang:de.
ders vid 1766 års riksdag giorde författning ang:de capitainers
uprättelse, som blifvit praejudicerade igenom Majoren
Baron Berndt Johan Hastfehrs befordran till premiermajor
vid Jemtlands Regemente. Hemställandes deputationen, det
måtte Capitainen Ehrenmalm lika med de öfrige klagande,
som redan ärhollit majors fullmagter till uprättelse, hos
Kongl. Maij :st i underdånighet anmälas till ärhollande af majors
fullmagt samt tour af samma dag som Baron Hastfehr.
Betänckandet afslogs.
Hr Jerlström begärte, att dylika befordringsmål så
mente
ang:de.
Graveuren
Åkermans
ansökning
ang:de.
86 1772, maj 21. Riksrådsförslag.
mycket möjeligt är måtte sparas och allmänna i dess stället
blifva föredragne.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, påminte att Secrete
Deputationens betänkande ang:de krigsförtiensters belönande
måtte företagas.
Hr Jerlström ansåg detta målet vara så mycket mera
angelägit att afgiöras, som det i 3 månader varit ingifvit, och
R. o. A. hade anmodat de öfrige respective stånden att vänta
dess yttrande, innan de afgiöra detsamma.
Rådförslaget 5:to. Upkommo hrr electorerne och praesenterade de trenupvistes.
ne (jem UpSatte förslagen till de tre ledige varande rådsembeten;
hvilka hvar för sig efter äskat liud af Ordföranden
upbrötos och uplästes, varandes å det första upförde:
Praesidenten och Commendeuren af Nordst.orden samt
Skattmästaren af Kongl. Maij :sts Orden Grefve Carl Johan
Cronstedt,
Praesidenten i Wismarske Tribunalet och Riddaren af
Kongl. Nordstierneorden Hr Carl Otto von Höpken samt
Lagmannen och Riddaren af Kongl. Nordstierneorden
Melcher Falckenberg.
Hr von Billberg begärte detta förslaget på bordet till
nästa gång, på det han måtte kunna giöra sig underrättad,
huruvida Praesidenten Carl Otto von Höpken vore af svensk
introducerad adel och infödd eller ej.
Frih. Bunge ärindrade, det samma Praesident von Höpken
innehade ett runi på ett rådsförslag vid sisth riksdag,
utan att då något klander giordes om dess härstammande och
födsel.
Frih. Christer Horn trodde sig veta, att hans fader
var praesident, men förmente, det han aldrig var introducerad.
Frih. von Essen fandt det vara en sällsam händelse att
se ett rådsförslag läggas på bordet men kunde dock ej neka
dertill, emedan det vore R. o. A:s ledamöters rättighet.
Han för sin del kände ej det, som här nu är i fråga ang:de
Praesidenten von Höpkens härkomst, men det viste han, att
samma Praesident i Norrköping föreslo [g] s till rådsembetet
och det nemine contradicente. För att undanrödja det tvifvelsmål,
som härom nu förmärckts, vöre bäst, att förslaget vilar,
Riksrådsförslag.
87
tills frågan vidare kan undersökas.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus, förmente det
icke kunna värcka något hinder, om Praesidenten Höpken
vore infödd eller ej, allenast han är född af svenska föräldrar
och härstammar af adelig ätt, hvarom han för sin deel ej hyste
något tvifvelsmål.
Förslaget vilar.
6:to. Hvarefter det andra förslaget uplästes, varandes derå Riksrådsförupförde:
Generalmajoren
och Riddaren af Kongl. Sverdsorden Frih.
Jonas Cronstedt,
Öfversten och Commendanten samt Riddaren af Kongl.
Sverdsorden Frih. Cortfitz Beckfries och
öfverstelieutenanten samt Riddaren af Kongl. Sverdsorden
Hr Petter Schönström.
Begärtes äfven på bordet.
Hr Beckfries, Corfitz, androg, att ehuru fägnesamt
det vore för honom att häraf finna hrr electorernes för honom
hyste märkelige förtroende, kunde han dock ej annat än
på det kraftigaste utbedja sig att ifrån förslaget blifva frikallad,
eftersom hvarken hans hälsa eller insigter äro tillräckelige
att med det eftertryck, som vederbör, ett så ansvarigt kall
kunna bestrida.
Jämväl androg Hr Grefven och Ordföranden, att
Öfverstelieutenanten och Riddaren Schönström hade meddelst
bref till Hr Baron och Landtm., hvilket nu upskickats,
afsagdt sig att på förslaget blifva upförd.
7:o. Uppå det tredje förslaget, hvilket likaledes uplästes, R[iks]råds,
förslaget,
voro nämde:
Håfmarskalcken och Riddaren af Kongl. Nordstierneorden
Frih. Carl Gustaf Ehrencrona,
Håfrättsrådet Jonas v. Hagelberg och
Generalauditeuren Frih. Arvid Friedrich Kurck.
Hr [von] Hagelberg, Jonas, tackade hrr electorerne
för deras honom viste ynnestfulla förtroende men androg,
det han nödgades i anseende till flere considerationer af säj a sig
den förmån att på förslaget blifva nämd; han hade nu i 53 år
tient Kongl. Maij :st och riket efter yttersta krafter och förmåga
och äger således nu på sin annalkande ålderdom hvarken
88 1772, maj 21. Riksrådsförslag.
den drift eller den sinnesstyrka, som ärfordras att rätteligen
sköta ett så vigtigt kall; bad således R. o. A. att få blifva ifrån
förslaget utesluten.
Hr Wadenstierna, Carl, betygade sin uprigtiga
önskan, det ville Hr Hagelberg desistera ifrån sin gorde afsägelse,
emedan han vore öfvertygad om, att Kongl. Maij :sts
Rådkammare lider brist på skickelige och förf ar ne jurister,
och Hr Hagelberg således där vore så mycket mera oumbärlig,
som rygtet i alla afseenden talar till dess beröm. Men skulle
alt detta ej värcka, bad han, att förslagen må till hrr electorerne
afsändas att completteras på det all vidare tidsutdrägt
må undvikas.
Frih. von Essen instämde med Hr Wadenstierna i lika
tancka och tilläde, att det intet illa klär en gråhårig man att
sitta i en Rådkammare vid sin konungs sida; ty om någonstädes
förfarne och mogne män behöfvas, så är det där, hvarest
rikets och medborgares angelägnaste mål handteras och
afdömas. Han önskade således, att Hr Hagelberg såväl som de
tvenne på föregående förslaget upförde herrar ville låta beqväma
sig att stå qvar på förslaget; men skulle det med deras
goda minne ej kunna ske, vore han långt ifrån att på något
sätt vilja tvinga dem dertill, emedan sådant förledne gårdag
af R. o. A. blifvit aldeles förkastadt.
Hr Grefven och Ordföranden ärindrade, att hrr electorerne
redan gådt neder och afvagta R. o. A:s beslut om completteringen
af förslagen.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus, trodde det vara
bäst att söka förmå de sig nu af säj ande herrar att desistera
och att låta förslagen så länge vila; så kunde med samma
gång frågan om Praesidenten Höpken afgiöras, så att de alla
kunde på en gång praesenteras till Hans Kongl. Maij :sts nådiga
utnämnande.
Frih. Grönhagen, Claes, fandt det vara obilligt, att
alla förslagen skulle vila, blott för det det första i anseende till
Praesidenten von Höpken vöre tvist underkastadt. Han föreslog
således, om icke R. o. A., sedan vi blifva förvissade, att
de sig af säj ande herrar och män ej desistera, kunde anmoda
sine rådselectorer att deras ställen complettera.
Hr Leijonmarck j ämte flere yttrade sin uprigtiga
Riksrådsförslaget. Hyllningseden.
89
önskan, att Hr Hagelberg täcktes, i afseende på R. o. A:s till
honom hyste utmärkte förtroende, desistera från sin begäran.
Hr fvon] Hagelberg, Jonas, afsade sig ånyo denne
heder och det förnämligast i afseende på dess ålder, tilläggandes,
att han förmodade i det kall, han nu bekläder, någorlunda
kunna giöra sin skyldighet, men i Rådkammaren förefalla
ärender af annan art, de där äro svåra för en bedagad man att
sköta. Bad sist R. o. A. om förlåtel., att han ej som vederbör
kunde hvarken svara emot deras förtroende eller tolka sin ärkänsla.
I följe häraf upropades den deputationen, som kommer att
afgå till de öfrige respective stånden för att berätta, hvilka
som afsagt sig rådsförslagen, och tillika äska hrr rådselectorers
sammanträde för att välja nya i deras ställen, och skulle
denne deputation afgå under Hr Krigsrådets och Riddaren
Carl Wadenstiernas anförande.
Frih. von Essen påminte, att denne samma deputation
äfven måtte blifva anmodad att påminna om påskrifter på
hyllningsceremoniellet, och att det snart må kunna blifva expedieradt.
Frih. Grönhagen, Claes, anmälte, att orsaken till
uppehollet dermed vore den, att Bondeståndet vid efterfrågan
i Kongl. Cancelliet ej kunnat få se det gamla conceptet till
hyllningseederne, efter hvilket detta nya skall vara författadt,
och således styrckts uti sin förut fattade tancka, som vöre detta
omtvistade en ny tilläggning.
Frih. von Essen gaf tillkänna, att nu vore ifrån Riddarehuscancelliet
till Vällofl. Borgare- och Hedervärde Bondestånden
afsände de handlingar, som inneholla eedsformulairen
för år 1719 och 1720; och hvaraf de lätteligen kunna
finna sitt orätta påstående. Han berättade sig eljest af Generalen
Rudbeck hafva hördt, att åtskillige bönder för honom
uppå tillfrågan bekändt, att de till skäl för sig under ventilationen
om desse hyllningseederne i synnerhet ansedt som gällande
Modees värck, hvarest ingen sådan stroph finnes införd,
som är lika med den, öfver hvilken Bondeståndet giort anmärckning,
af hvilcket alt de velat sluta, att det vore en ny
tilläggning; Frih. Reuterholm hade då sedt efter i Modees
värck men ej kunnat igenfinna något i samma värk, som gåf
-
90 1772, maj 21. Hyllningseden. Utrikes krigsförtjänster.
Utrikes
krigsförtjensters
belönande.
ve anledning härtill. I anseende hvartill han trodde, att om deputationen,
som nu afgår, får i befallning att anföra alla desse
omständigheter och tillika beropar sig på våra nedskickade
handlingar, så lärer väl Bonde- och Borgarestånden begifva sig.
Detta Frih. von Essens andragande bifölls, och anmodades
således den nu afgående deputationen att om detta ämne ånyo
lemna de öfrige respective stånden underrättelse.
Deputationen afgeck.
8:vo. Uplästes Riksens Ständers Secrete Deputations betänckande
af den 3 December 1771 ang:de utrikes krigsförtiensters
belönande.
Jämte bilagde Capitaine Carl Pfeiffs särskildte votum.
Desslikes uplästes Hrr von Staudens, Hr Hederstiernas och
Wachenfelts jämte Frih. Diurclouvs ingifne memorialer detta
ämne angående.
Betänckandet begärtes på bordet jämte tillhörande memorialer.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, bad, att vissa ledamöter
af R. o. A. måtte utnämnas, hvilka, på then händelse
saken skall vila, få in commissis att öfversee och granska
densamma.
Hr Järlström bad, att de ledamöter, hvilka begärt saken
på bordet, måtte begifva sig, emedan den legat redan 5 a
6 månader utan att föredragas; och samma sak hade varit
före sistledne riksdag men då afslagits. Han trodde, det
skulle draga för mycket på tiden, om den af särskildte deputerade
skulle granskas, och anholt slutel. om att denne angelägne
sak genast måtte företagas till afgiörande.
Hr Ridderstorm fandt, att den borde så mycket mera
öfversees och granskas, som den vore angelägen, och ville ej
desistera från sin begäran.
Vilar på bordet.
Hvarefter Krigsrådet och Riddaren W adenstierna
återkom med den deputation, han anfört till de öfrige respective
stånden, och berättade, det han jämte anmälan af de herrar
och mäns af säj else, som undanbedt sig rådsförslagen och
som värkadt redan hrr electorernes sammanträde till förslagens
completterande, hade hos samtelige stånden, så godt
han kunnat, sökt att undanrödja de tvifvelsmål, som om eeds
-
Ätten Möller. Vasaorden.
91
formulairens innehöll hos dem upkommit.
Högvördige Prästeståndet hade ännu låtit förmärka åtskillige
betänckeligheter, hvarföre de ifrån sitt förra beslut ej
kunde afvika.
Vällofl. Borgareståndet hade svarat, det den saken ej mera
beror på dem, sedan de den långe sedan afgiordt och expedierat
ifrån sig till det Hedervärda Bondeståndet. Och
Bondeståndet hade yttradt sig vilja förblifva fast i sin tancka,
och att de på händelse af R. o. A:s nekande väl skulle
söka att giöra sitt beslut värkande.
9: o. Uplästes Hans Kongl. Maij:sts vår nu regerande allernådigste
Konungs under den [8 April] sistledne utfärdade
öppne resolution för adelige ätten Möller n:o 645 i matrickelen
att hädanefter till en åtskillnad från andra slägtar få kalla
och skrifva sig Möllersvärd.
Hr Linderstedt, Eric: Under förmodan, att Hr Möller
värkeligen är svensk adelsman, gifver jag härtill mitt samtycke,
dock att hvad jag nu sagt, må stå för min räluring till
protocollet.
R. o. A. funno för godt att till denne af Hans Kongl. Maij :st
gifne nådige resolution lemna sitt samtycke, kommandes matricklarne
och upropslistorne derefter att rättas.
10. Föredrogs Riksens Höglåflige Ständers Secrete Utskotts
protocollsutdrag af den 19 Maij jämte bifogadt utdrag af protocollet,
hållit uti Kongl. M:ts Rådkammare den 8 Oct. sistl.
år, hvarigenom Hans Kongl. Maij:st i nåder behagat lemna
Secrete Utskottet del af Dess under samma dato ingifne nådigste
dictamen ang:de en ny ordens inrättning, som Hans
Kongl. Maij :st under namn af Vasaorden förmäler sig vid
Dess kongelige kröning vilja instifta till landtbrukets, handelns,
bergsvercks och frie konsters upmuntran och förkofran.
Bifogandes Secrete Utskottet vid sitt protocollsutdrag ett
project till svar uppå Hans Kongl. Maij :st[s] härutinnan lemnade
nådigste yttrande.
Begärtes på bordet.
11. Härvid ankom en deputation ifrån Högvördige Prästeståndet,
bestående af 6 ledamöter.
Doctor Rogberg, som förde ordet, anmälte Högvördige
Presteståndets hörsammaste och vänliga hälsning och berät
7—690285
-
Adelige ätten
Möller
ang:de.
Kgl. Vasaordens
inrättande
ang:de.
Dep. fr.
Pr.ståndet
92 1772, maj 21. Kröningsceremonielet.
tade, huruledes Prästeståndet vid öfverläggningen ang:de
kongl, kröningsceremoniellet hade i den delen, som angår den
kongl, kronans sättjande uppå Hans Kongl. Maij:st[s] hufvud,
funnit något skillnad emot 1751 års kröningsceremoniell,
i det att i stället i det sednare heter, det Riksrådet hielper
Ärkiebiskoppen att sättia kronan på Kongl. Maij:st, så säges
i det nu upgifne project, att Ärckiebiskoppen hielper ålsta
Riksrådet att cronan påsättja. Hvilken betydel. skillnad ståndet
icke allenast för sin del funnit böra rättas utan och genom
extractum protocolli, hvilket nu der jämte aflemnades, ansedt
sig böra sine respective medstånd till bifall recommendera.
Deputationen hesvarades af Hr Grefven och Ordföranden
samt tog derefter afträde.
Sedan Hr Grefven och Ordföranden lemnadt R. o. A.
kundskap af hvad denne deputation an dragit samt till följe af
åtskilliges begäran låtit upläsa Prästeståndets åfvanherörde
protocollsutdrag,
yttrade sig Frih. Bunge, det han, ehuru föga betydlig
denne af Presteståndet giorde remarque i sig sielf är, likväl
icke kunde gå in med hvad de beslutit, emedan Adelsståndet
derigenom frångår en rättighet, som i alla tider har tillhördt
den ålsta Riksrådet. Han visste icke, med hvad skäl sådant vid
Konung Adolf Friedrichs kröning blifvit underlåtit att i ceremoniellet
iackttagas, men det trodde han, att såsom en enda
gångs eftergift af våra rättigheter icke kan tagas till skäl, som
skulle vi den(!) för altid hafva oss afsagdt, så borde vi för att
undvika dylika missbruk framdeles och för att bibeholla såväl
vårt stånds såsom det första ståndets värdighet och tillika bibeholla
rådsdigniteten i sitt rätta värde förblifva vid det ceremoniells
lydelse, som ifrå[n] Hans Kongl. Maij :st denne
gången till Riksens Ständers stadfästande projecteradt blifvit.
Hr Leijonmarck, Gustaf, ärindrade, det han väl
hade ärnadt att begära denne saken på bordet men ville derifrån
desistera, allenast han kunde få tydelig underrättelse,
om ceremoniellerne altid blifva oförändrade ifrån denn ena
gången till den andra.
Hr Leijonanckar: När man noga öfvervägar, hvem
som ifrån uråldrige tider förrättadt kröningen och satt den
Kröningsceremonielet. Västervik.
93
kongl, cronan på regentens hufvud, så visar historien, att det
altid varit en syssla, som tillhört det andelige ståndet och aldrig
den verdssliga magten. Han ville derföre så mycket häldre
bifalla Prästeståndets protocollsutdrag, som han trodde den
ändring, som i ceremoniellet nu skedt, mera vara att ansee
som ett skriffehl än såsom skedt med vilja.
Härmed conformerade sig Frih. Crister Horn.
Frih. Bunge trodde, att om de förre kröningsceremoniellerne
inneholla något sådant, som Prästeståndet påstår, så
vore det en lemning ifrån catholske tiden, då Presteståndet
värkeligen var det första ståndet; men sådant borde så mycket
mera nu ändras, som kröningsceremonien i och för sig
sielf ej okar eller minskar något af en konungs rättigheter att
styra, enär han som konung af sitt folck är ärkänd.
Hr Linderstedt, Eric, hemstälte, om icke Höglåfl.
R. o. A. för att så i detta mål som ang:de eedsformulairen följa
den vanlige praxis skulle täckas bifalla Prästeståndets protocoilsutdrag
i detta ämne, dock med förbehöll att vårt beslut
ej skrifves på löparen, förrän vi se, huru de öfrige respective
stånden resolvera ang:de vårt extractum protocolli om eedsformulairen.
Skulle de dertill bifall lemna, så lärer väl Höglåfl.
R. o. A. till Prästeståndets extractum protocolli gifva sitt
ovillkorlige samtycke.
Denne Hr Linderstedts proposition bifölls.
12 :o. Uplästes Cammar-, oeconomie- och commerciedeputa- Vestervik at
tionens betänckande af den 28 November 1771 ang:de
parckerne Norrlanden, som staden Vestervijk sig till förmån Norlanden
genom dess Riksdagsfullmägtig Olof Nordmans till Urskill- tiH skatteningsdepulationen
ingifne och till denne deputationen förviste
ansökning söker att få till skatte lösa, hvilken ansökning
deputationen funnit vara obefogad och således styrker, att
samma cronopark hädanefter må förblifva cronan förbehollen
och disponeras, som hittils skedt.
Jämväl uplästes Borgareståndets extractum protocolli af
den 15 Januarij 1772, som tillstyrker bifall uppå Riksdagsmannen
Nordmans ansökning; Herredagsmannen Pehr Larssons
memorial af den 12 Fehr., som styrker till bifall å deputations
betänckande, och sist Riksdagsmannen Olof Nordmans
ifrån Vestervijk memorial af den 10 Januarij 1772, in
-
94 1772, maj 21. Västervik. Kröningsceremonielet.
nehollande närmare förklaring öfver dess förra anförde skäl.
Hr Linderstedt, Eric: Ehuru litet jag känner närvarande
ämne och dess beskaffenhet, så vet jag likväl af det,
som nu uplästs, att Commissarien Urlander i anseende till en
cronofordran fädt immission i denne parken genom Kongl.
Maij :sts nådigste tillstånd af den 28 Augusti sistledit år. Det
är icke Riksens Ständer tillständigt att honom och vederbörande
ohördan dömma om hans rätt. Men så mycket kunna
R. o. A. säja, att som Riksdagsmannen Nordman ej på lagligt
sätt ingifvit sin ansökning till Hans Kongl. Maij :st utan directe
vändt sig till Riksens Ständer och dess Urskillningsdeputation,
så af slås Borgareståndets extractum protocolli eller bifalles
Cammaroeconomiedeputationens betänckande, som inneholler
ett och detsamma.
Betänckandet bifölls.
Härvid ankom en deputation ifrån det Välloflige Borgareståndet,
bestående af 6 personer.
Borgmästaren [Haeggström]1 som förde ordet, anmälte
näst Borgareståndets hörsamma och vänlige hälsning, huruledes
hos Borgareståndet varit under öfverläggning Högvördige
Prästeståndets i dag afgifne protocollsutdrag ang:de någon
skillnad i det projecterade kröningsceremoniellet, hvilket protocollsutdrag
Borgareståndet funnit skäligt till alla delar att
bifalla, och hade derjämte önskat och förmodat, att orsakerne
till denne ändring måtte blifva bekante. Hvilket alt han hos
Högl. Ridderskapet berättade sig vara anmodadt att framföra,
jämte det han samma ämne till Högl. R. o. A:s benägne afgörande
recommendera skolat.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och Ordföranden,
hvarefter densamma afträdde.
Hr Linderstedt, Eric, hemställe, om icke Höglåf!.
R. o. A. skulle täckas i anledning af dess ang:de denne sak
giorde ärindran och R. o. A:s derå fattade beslut afskicka
en deputation till de öfrige respective stånden med berättelse
om det beslut, vi vidtagit, nemligen på det sätt att R. o. A. bifallit
Högvördige Prästeståndets protocollsutdrag på den
grund, att det vore enl. med förra ceremonieller och vank
bruk vid dylika tillfällen, och att R. o. A. förmodar, det lärer
de öfrige respective stånden på samma grund, som de äskat
1 Enligt borgarståndets protokoll ändrat från förlagans: Engeström.
Riksrådsförslag.
95
denne ändring, äfven bifalla R. o. A:s protocollsutdrag ang:de
hyllningseedernes bibehollande, sorn de nu äro och tillförene
hafva varit, utan ringaste ändring.
Detta bifölls och upropades till den ändan deputerade, som,
sedan de i skrancket hunnit samlas, afgingo under Frih.
Christer Horns anförande.
13. Uplästes Bondeståndets protocollsutdrag af den [9 Sept. Expeditions1771
]1 ang:de Olof Perssons giorde ansökning om expedi-kr°“of°gd“rs
3isKatlande
tionscronobefallningsmäns uphörande och afskaffande i Ver- i Vermeland
meland, hvartill Bondeståndet styrker. ang:de.
Begärtes att vila.
14. Upkommo hrr electorerne med de af dem complette- Riksrådsrade
tvenne rådsförslagen, som nu upbrötos samt uplästes, forsl£>gvarandes
å det första upförde
Håfmarskalcken samt Riddaren af Kongl. Nordst.orden
Frih. Carl Gustaf Ehrencrona,
Landshöfdingen Hr Olof von Nackreij samt
Generalauditeuren Frih. Arvid Friedrich Kurck.
Begärtes på bordet.
Det andra förslaget.
Generalmajoren samt Riddaren af Kongl. Sverdsorden Frih.
Jonas Cronstedt,
Öfversten och Riddaren af Kongl. Sverdsorden Hr Friedric
Ulric Sparre och
Öfverstelieutenanten samt Riddaren af Kongl. Sverdsorden
Frih. Carl Otto Wrangel.
Frih. Bunge, Sven, hemstälte, om icke de, som såväl
vid det första som desse sednare förslagen begärt, att de skulle
vila, täcktes numera bege sig derifrån, sedan tiden lidit så
nära middagen, på det desamma måtte kunna Hans Kongl.
Maij :st till utnämnande allerunderdånigst praesenteras.
Hr Grefven och Ordföranden anmälte, det han frågat
Landshöfdingen Baron Tilas, huru det förevetter med Frih.
Carl Otto von Höpkens härstammande, hvilken försäkradt,
det han vore af den svenska introducerade adelige Höpkenske
ätten.
Frih. Grönhagen, Claes: Jag har ännu ej vandt mig
att hafva någon afgud, den jag blindvis tror, utan jag önskar
1 Extraktprotokollet.
96 1772, maj 21—22. Riksrådsförslag.
hälst att få se dess bevis och vill sedan säja min tancka.
Hr W achs [ch] lager, Gustaf, bad, att alla förslagen
måtte vila, emedan han på det ena i synnerhet finner en
vän vara upförd, som ej är i staden och som följackteligen
kan vara någon surprise underkastad, om han icke derom förut
blifver averterad.
Frih. von Essen ärindrade, att derest alla tre förslagen
skola vila på bordet, så borde Hans Kongl. Maij :st derom i
underdånighet averteras samt de öfrige respective stånden äfven
derom undfå kundskap, på det de ej må vänta fåfängt.
Hr Linderstedt, Eric, bad, att R. o. A:s ledamöter,
som begärt förslagen på bordet, täcktes begifva sig, så att alt
vidare uppehold måtte undvikas.
Frih. Bunge anmodade Landshöfdingen Frih. Tilas att
skrifteligen till i morgon inkomma med sin berättelse ang:de
von Höpkenske ätten, hvilken famillies genealogie han har
under utredning.
Frih. Tilas androg, att det vöre indisputabelt, att Praesidenten
Carl Otto von Höpken vore rätt descendent af den
adelige introducerade von Höpkenske ätten. Hvad åter angår
den frågan om dess födelseort och huruvida han är infödd eller
icke, derom kunde han ej lemna någon underrättelse, hälst
den genealogie, som blifvit ingifven, ännu är incomplett och ej
renskrefven.
Hr von Böhnen jämte Frih. von Essen begärte,
att denne ofärdige genealogie måtte uphämtas, tilläggandes
den sednare, att R. o. A. älska det documentet.
Hr Linderstedt jämte Hr Wachslager betygade
sin förundran däröfver, att famillier ännu gifvas, hvars genealogier
äro ofärdige och icke renskrefne, ehuru redan för tio år
sedan beslutits, att famillierne skulle complettera dem, och
penningar till den ändan för renskrifningen blifvit ärlagde.
Frih. Grönhagen ville påminna sig, att den af Praesidenten
von Höpken insände genealogie bestod i ett tyskt document,
som beviste dess slägtskap med en familie Höpkins men
intet vidare, och hade således anledning att tro, det med hans
descendence ej hängde så aldeles rätt tillsammans.
Hr Grefven och Ordföranden anmälte, att som hans
Kongl. Maij :st kl. 1 väntar hrr electorerne med rådsförsla
-
Riksrådsförslag.
97
gen och denne tiden nu vöre inne, så hemstälte han, om icke
R. o. A. ville cessera med discurserne och anmoda någon, som
på dess vägnar averterar Hans Kongl. Maij :st om det med förslagen
i dag begärte upskåf.
R. o. A. resolverade och anmodade tvenne dess ledamöter,
Cammarherrarne Frihrr von Essen och Hamilton, att i underdånighet
upvagta Hans Kongl. Maij :st samt om uppehollet
med förslagen berättelse aflemna.
Hvilka genast afgingo.
Likaledes beslöto R. o. A., att tvenne af dess hrr electorer
måtte anmodas en dylik berättelse hos dess respective medstånd
anmäla. Men som nu berättades, att dee redan vore åtskilde,
så skulle en af R. o. A:s cantzlister anmodas att om upskåfvet
med förslagens praesenterande uppe i stånden berättelse
afgifva. Hvarom genast anstaltades.
Hr Lagersvärd ärindrade, att det vore nödigt ärholla
säker underrättelse tills i morgon ang:de Praesidenten von
Höpkens descendence och hemstälte till den ändan, om icke
Riddarehusdeputationen kunde anmodas att i dag eftermiddagen
sammanträda för att granska de af Praesidenten von
Höpken ingifne documenter och genealogier och deröfver tills
i morgon sitt betänkande aflemna.
Härtill styrkte äfven Hr Lode och begärte deröfver proposition,
hvilken giordes af Hr Grefven och Ordföranden
enligt med hvad Hr Lagersvärd begärt.
Härtill svarades Ja.
Och fogades derföre genast anstalt om samma deputations
sammankallande genom anslag till klockan 4 eftermiddagen.
Och som tiden nu var så nära till middagen liden, så åtskildes
Högl. R. o. A. kl. 1/2 2.
In fidem protocolli
C. v. Schönfeldt.
Den 22 Maij år 177 2.
Kl. 9 förm. sammanträdde Höglåfl. R. o. A. in pleno.
Hr Öfversten och öfveradjutanten samt Riddaren af Kongl.
Sverdsorden Grefve Charles Emil Lewenhaupt förde ordet under
Hr Baron och Landtm :s ännu varande opasslighet.
98 1772, maj 22. J. Cronstedt. C. 0. von Höpken.
Frih. Cron- 1 :o. Hr Generalmajoren och Riddaren Frih. Jonas
stedts afiiai-£ronstedt anmälte, att ehuru hrr electorerne honom
jelse tran ’
riksrådsför-ovetande hade täckts upföra honom till ett rum på det förslag,
s aget' som till rådsembetets besättj ande i underdånighet kommer
Kongl. Maij:sts nådigste utnämnande att underställas, hade
han dock långt för detta tänckt att sig detsamma af säja, om
han förr hade kunnat sig här inställa. Men som han icke förr
än i går hit till staden ankom, hoppades han R. o. A. täcktes
dess drögsmål benäget ursäkta, anhollandes sist att ifrån förslaget
blifva undantagen, emedan hvarken hans insigter eller
hälsa äro svarande mot detta ämbetets vigt och granlaga beskaffenhet.
Hr Grefven och Ordföranden hemstälte, om icke med
noticens afsändande till de öfrige respective stånden, denne
afsäjelse angående, måtte anstå tills närmare middagen, då
man får se, huru det går med de andra förslagen.
Härtill samtycktes.
Presidenten 2:do. Uplästes Riddarehusdeputationens afgifne betänckanH°tammande'^e
^en Maij ang:de den af R. o. A. anbefalte undersök
ang:de.
ning rörande Praesidenten Carl Otto von Höpkens härstammande,
hvilken deputationen värkstält och berättar sig med
visshet kunna sluta af dess ingifne genealogier och bevis, jämförde
med Riddarehusets egne samlingar, det han värckeligen
är descendent af den introducerade von Höpkenske adel. ätten.
Hvad åter dess födelseort beträffar har deputationen i den
delen ej kunnat ärholla någon underrättelse utan öfverlemnar
slutel. de ingifne genealogierne och bevisen till R. o. A:s
egit mogna bepröfvande.
Frih. Grönhagen, Claes: Sedan jag nu afhördt deputationens
yttrande och tillika sedt genealogien och de af
Praesidenten von Höpken ingifne bevis, så bifaller jag för min
del gierna betänckandet och märker, att jag varit i denne saken
illa underrättad; jag kan ock till följe häraf icke annat
än gilla hrr electorernes uprättade förslag, hvilket i anseende
till Praesidenten von Höpken varit fråga underkastadt.
Hr Billberg, Friedric Otto, ärindrade sig ännu
hysa lika tvifvelsmål som tillförene, aldenstund deputationen
icke med visshet kunnat försäkra, att Praesidenten Carl Otto
C. O. von Höpken.
99
v. Höpken vöre descendent af den adelige ätten, utan endast
att det synes så enl. de ingifne genealogierna. När härtill ännu
kommer, att deputationen ej kunnat gie någon uplysning, om
Praesidenten Höpken är infödd eller icke, så påstod han, det
bemälte Praesident borde gå af förslaget, och ville ej begifva
sig derifrån utan votering.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus, undrade på den
värde ledamoten, som oacktadt han lärer hafva hördt Riddarehusdeputationens
berättelse, som är ganska positift, likväl
drömmer osanningar på dess räkning, i det han säger, att deputationen
anfördt sannolikheter. För att underrätta honom,
så är frågan ang:de Praesidentens födelseort den enda omständigheten,
hvaröfver deputationen ej kunnat lemna säker
underrättelse; men skulle det ochså vara af nöden, så kunde
han försäkra, att Praesidenten vore född i Tönningen, då
svenska armeen där var inspärrad. Denne omständigheten
trodde han dock icke värka något eller kunna gifva anledning
till chicane, eftersom nuvarande Talemannen för Vällofl. Borgareståndet
Hr Håfrättsrådet och Borgmästaren Sebaldt är
född i Tobolskij i Siberien och likafult är styresman för en
fierdedel af högsta magten. Han begärte derföre proposition
till bifall på förslaget.
Hr Schönberg, Anders, gaf vid händen, att många
af de förra Hrr Riksens Råd vore födde utomlands; ibland
dem kunde nämnas Riksrådet Friesendorff, som var född i
Berlin, Riksrådet Beckfries, som är född i Tobolskij, och
Riksrådet Ekeblad, som var född i Elbingen; men han förmodade,
att desse få exempel giorde tillfyllest att bevisa absurditeten
af påståendet.
Hr Hasenkampf, Hr fd e] Frietzkij samt Hr
von Post yttrade sig vara af lika tancka med Hr Sparrschöld
och tillstyrkte, att förslaget måtte gillas.
Hr von Billberg förklarade sig i anledning af de ledamöternes
yttrande, som haft att påminna vid det han anfördt,
som skulle han brukat insimulationer emot Riddarehusdeputationen,
det han aldrig ment något sådant eller kunnat
tro, att dess yttrade tvifvelsmål skulle kunnat tagas på en så
förvänd sida. Han ärkände, att af betänckandet kan synas,
att Praesidenten Carl Otto von Höpken är värkeligen intro
-
100 1772, maj 22. Riksrådsförslag. Vasaorden.
Ang:de Vasaorden.
Dahlströms
ansökning
om privilegiet
på en
fabrique.
ducerad svensk adelsman. Men intet på något ställe finnes där
bevist, att han är född af svenska föräldrar, mycket mindre
om han är född innom eller utom riket. Han ansåge väl den
förra omständigheten vara så väsentel., att han ägde skäl att
stå fast i sin förra tancka, men som han af så många R. o. A:s
ledamöter härom blifvit uplyst, ville han nu till förslagets gillande
äfven gifva sitt samtycke.
Til följe häraf giordes proposition af Hr Grefven och Ordföranden
till bifall på de tvenne rådsförslagen, hvilket
med Ja besvarades. Och skulle det 3:die afgå för att af hrr
electorerne completteras.
Frih. von Essen anmälte, det han till följe af Högl. R.
o. A:s förledne gårdag gifne befallning hade haft den nåden
att upvagta Hans Kongl. Maij :st för att aflegga berättelse
ang:de det då värkade uppehold med hrr electorernes uprättade
förslag. Hans Kongl. Maij:st hade väl varit något missnögd
häröfver men dock nådigst gifvit tillkänna, det han till
i dag kl. 1 förmiddagen vore beredd att desse förslagen emottaga,
i anseende hvartill han holt före vara så mycket mera
angeläget att skynda med electorernes sammanträde till det
ena förslagets completterande.
Detta bifölls, och anmodades Frih. von Essen att anföra den
deputation, som nu upropades att afgå till de öfrige respective
stånden med berättelse härom.
3:tio. Föredrogs det förledne gårdag upskutne Secrete Utskottets
protocollsutdrag ang:de Vasaordens inrättning, och
uplästes Lagmannen Frih. Gustaf Reuterholms ingifne memorial
i detta ämne.
Hvarefter Hr Grefven och Ordföranden giorde proposition
till bifall å Secrete Utskottets gifne project till Kongl.
Maij :st att expedieras.
Hvartill svarades Ja.
4:to. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens betänckande
af den [ 10]1 April 1772 ang:de Kramhandlaren
Dahlströms sökte privilegium på en yllestoft- samt finare och
gröfre klädesfabrique, hvilket, sedan Kongl. Commerciecollegium
deröfver hördt blifvit, deputationen tillstyrker måtte honom
beviljas, så att han undfår dess privilegium.
1 Betänkandet.
Fabriksprivilegium. Bilberg.
101
Jämte bifogadt Kammarherren Ehrensvärds votum, hvarmed
R. o. A:s ledamöter sig förenat, som tillstyrker afslag på
samma Dahlströms ansökning med antydan för honom att gå
de vanliga vägar, nemi. Commerciecollegium och i händelse
af afslag till Kongl. Maij :st, men icke att väcka saken hos
Riksens Ständer immediate.
Hr Leijonmarck tillstyrckte bifall på det särskildte
votum.
Frih. Ridderstolpe, Friedrich, ärindrade, att
som fabriquesidkare i allmänhet äga rättighet att vända sig
directe till Riksens Ständers Handels- och manufacturdeputation,
så hemstälte han, om icke betänckandet måtte bifallas,
hälst Dahlström gådt en vanlig och aldeles laglig väg med sin
ansökning.
Hr Alströmer, Patrick, gaf vid handen, att Dahlström
vore kramhandlare men icke fabriqsidkare samt således
icke kunde gagna sig i denne delen af en dylik förmån,
förrän han blifvit fabriqueur, det han nu söker. Han begärte
således proposition på det särskildte votum.
R. o. A. biföll dess ledamöters uti Handels- och manufacturdeputationen
i detta mål afgifne och vid betänckandet fogade
votum.
Härvid återkom Frih. von Essen med den af honom
anförde deputation till de öfrige respective stånden och berättade,
huruledes han lemnadt dem ad notitiam ang:de Generalmajoren
Frih. Cronstedts afsäjelse och begärt hrr electorernes
sammanträde att complettera förslaget samt jämväl
begärt, att saken ang:de Kongl. Lifgardiets inqvartering mätte
snart blifva expedieradt medelst remiss, och hade han härå
ärhollit det vanlige svaret, nemi. att stånden skulle derom
med det första sig utlåta.
5 :to. Föredrogs de besvär, som Capitainen vid Kongl. Ami- Cap. Bilralitetet
och Riddaren Friedric Otto Billberg genom ingifvitber®* är
memorial deröfver anfördt, att Riksens Ständers Utskillningsdeputation
afslagit dess vid denne riksdag sökte förklaring öfver
de af Justitiaedeputationen vid sistledne riksdag i dess afgifne
betänckande giorde tilläggningar af den grund, som
skulle Kongl. Maij:sts uppå Riksens Ständers underdåniga
tillstyrkande gifne utslag grunda sig uppå försummade fata
-
102 1772, maj 22.
Bilberg.
lier, hvilkas återvinning han icke söker utan endast förklaring
uti åtskillige omständigheter ang:de räntas beräknande af
den hypothicerade ägendomen.
Jämväl uplästes deputerades öfver Urskillningsbesvären afgifne
betänckande af den 26 November sistledne ang:de detta
mål, tillstyrkandes deputerade, att det öfverklagade Urskillningsdeputations
afslag måtte gillas samt Capitaine och Riddaren
Billbergs emot samma afslag anförde besvär såsom obehörige
ansees och förkastas,
Sluteligen uplästes äfven Hr Abraham de Freses ingifne
memorial af den 18 Martij, innehollande lika tillstyrkande
som deputerades betänckande.
Hr Billberg, Fried lie Otto: Då Höglåfl. R. o. A.
nu äro i begrep att afgiöra denne sak, som mig så nära rörer,
utbeder jag mig att med några ord få lemna några uplysningar
ang:de sakens och mina besvärs beskaffenhet.
Hrr deputerade hafva i sitt afgifne betänckande sagdt, att
Justitiaedeputationen vid sistledne riksdag förklaradt saken
för desert, och således tillstyrkt, det borde Kongl. Maij:sts nådiga
utslag af den 11 Febr. 1767 stå fast; men när härvid förekommer,
att Kongl. Maij :sts dom icke inneholler något, som
till den nu i fråga varande förklaringen hörer, och mine vid
sakens afgiörande sistl. riksdag giorde ändringar icke kommo
under Riksens Ständers pröfning, hvarigenom, om det skedt,
desse nu giorde förfrågningar kunnat blifva deciderade, så
lärer Höglåfl. R. o. A. så mycket mera finna mine giorde besvär
böra nu uptagas, som deputerade i deras betänckande
icke kunnat med Urskillningsdeputationen instämma i den
tanckan, som skulle dee värkel. röra fatalier, hvilket jag ej eller
aldrig sökt att återvinna eller någonsin velat klandra.
Förnämsta orsaken, hvarföre jag med denne ansökning om
förklaring vågat att besvära Riksens Ständer, är förnämligast
den att kunna urskulda mig ifrån Justitiaedeputationens emot
mig fälde hårda tillmålen, som skulle jag hafva ingifvit en
falsk liquidation och ej afstådt så stor ränta, som vederbör.
Desse tillvitelser anseer jag värkeligen svårare än förlusten af
hela ägendomen. Att jag icke till minsta del kunnat densamma
förskingra, bevises deraf, att jag värkeligen afträdt mera,
än der förut varit, jämte alt hvad dertill hörde, då jag tog den
-
Bilberg.
103
samma emot efter mid Moder. Nu har min contrapart setat i
possession af ägendomen, giort sig betalt både hufvudstohl
och ränta till 6 procent, ehuru förskrifningen ej lyder på mera
än 3 procent.
Hvad jag nu slutel. hos Högl. R. o. A. vågar begära är, att
denne saken måtte remitteras till Justitiaedeputationen till
närmare förklaring, på det jag måtte kunna visa origtigheten
och falskheten af de tillmälen, som samma deputation vid
sisth riksdag behagadt sätta för min räkning. Recommenderade
sist sin sak och afträdde.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, ärindrade,
att remiss till Justitiaedeputationen efter dess tancka vore så
mycket onödigare, som samma deputation vid sistledne riksdag
endast styrkt till bifall på Kongl. Maij :sts dom, den de
sagt vara både tydelig och på lag grundad, och hvad de emot
Hr Billberg då giorde och af honom nu öfverklagade insimulationer
angår, så lärer Justitiaedeputationens yttrande deröfver
ej eller vara af nöden, hälst denne deputation hvarcken
består af samma ledamöter som då eller kunna känna, hvad
anledning de haft till sådane tillvitelser.
Ser man åter på Kongl. Maij:sts nådiga dom, hvilken Justitiaedeputationen
och Riksens Ständer vid sistledne riksdag
bifallit, så fastställer densamma aldeles Kongl. Håfrättens fälde
utslag såsom laga kraft vunnit; och som således af alt detta
finnes, att ingen skälig anledning numera är för Hr Billberg
att med denne saken ånyo besvära Riksens Ständer, så ville
han för sin del bifalla hrr deputerades afgifne betänckande.
Hr Linderstedt, Eric: Det är mig ganska okärt,
att jag ej kunnat gior a min vän Capitainen Billberg till viljes
i detta mål. Jag har varit deputerad till denne sakens genomseende
och äfven deltagit uti det betänckande, som nu blifvit
upläst, men jag tycker det vara väl grundat och kan således
ej tillstyrka något annat, än hvad det inneholler.
Hvad den af Hr Billberg nu inför Höglåfl. R. o. A. begärte
remiss angår, så finner jag densamma vara aldeles onödig, ty
icke kan Riksens Ständer förklara Kongl. Maijists och Håfrättens
domar, utan med en sådan förklaring borde gå den ordinaire
vägen. Det enda, som efter dess tancka kanske kunde
bidraga härtill, vore, om Hr Billberg skulle påstå, att per male
104 1772, maj 22. Bilberg. Hyllningseden.
narrata räntan i deputationen blifvit orätt upgifven och han
derigenom skyldig förklarad till de af honom nu öfverklagade
förklenliga tillmålen; men sådant lemnar jag till herrar jurister
att vidare eftersee, om det kan vara skäl till remiss eller
icke.
Hr Leijonanckar projecterade, om icke R. o. A. skulle
täckas på det sättet inrätta sin påskrift, att de väl finna saken
vara af den beskaffenhet, att den såsom vid sisth riksdag
afgiord icke numera kan eller bör uptagas, men att R. o. A.
likväl funnit skäligt remittera de af Capitaine Billberg ingifne
besvär till Justitiaedeputation och dess utlåtande rörande den
sista nu tillkomne omständigheten infordra.
Frih. Carl Sparre önskade, att R. o. A. ville varsamt
handtera denne saken och icke alfor lätt bifalla till en remiss,
hvarigenom hela saken kunde uprifvas och ånyo blifva företagen
och ändrad; hvad den här projecterade förklaring angår,
fandt han densamma vara aldeles onödig och äfven omöjelig,
emedan ingen annan än Kongl. Maij :st kan förklara de otydeligheter,
som finnes i dess dom. Och hvad malversationer angår,
om någon anledning till klagomål i den delen kan vara,
så kan äfven frågan derom inför konungen och Håfrätten uptagas
och afdömas med mera laglighet och ordning än genom
remiss till Justitiaedeputationen, som i många afseenden är
betänckligheter underkastad.
R. o. A. funno för godt att bifalla hrr deputerades afgifne
betänckande samt Urskillningsdeputationens afslag på Hr Capitainens
ansökning och i följe deraf bemälte Hr Capitaines
emot samma utslag anförde besvär såsom obehörige att ansee
och förkasta, och skulle i anledning af samma deputerades
betänkande extractum protocolli upsättas och med de öfrige
respective stånden communiceras; hvilket härjämte bifogas
(Bil. 6).
Hyllnings- 6 :to. Uplästes Bondeståndets protocollsutdrag ang:de hyllet,
tn an8-denjngsee(jernes ändring jämte de tvenne respective ståndens
derå tecknade påskrifter.
Frih. Sparre, Carl, ärindrade, att som det vore ganska
nödigt i anseende till den nu snart instundande hyllningen,
att ceremoniellet blefve tryckt, hvartill desse eedsformulairen
icke äro annat än ett bihang, så önskade han för sin del, att
sielfva ceremoniellet, hvarom ingen tvist existerar, måtte kun
-
Hyllningseden. Fabrikssocieteten. Värend.
105
na tryckas och eedsformulairen sedermera komma efter, sedan
de respective stånden deröfver närmare fädt stadga sina
tanckar.
Härtill samtyckte Frih. Bunge och begärte, att R. o. A.
deruti täcktes ingå samt genom en deputation till de öfrige respective
stånden söka förmå dem till bifall härå.
Hr Linderstedt, Eric, biföll detta men hemstälte,
om icke väre deputerade tillika kunde anmodas gifva de respective
stånden tillkänna, att R. o. A. för sin del icke går
ifrån sitt förra beslut utan vill blifva vid det förr vanlige eedsformulair
samt äfven giöra dem en föreställning öfver det, att
de ånyo ändradt sitt engång till R. o. A:s tancka gifne bifall.
Han holt detsamma vara så mycket nödigare, som han visste,
att Ordföranden för R. o. A:s deputation i går otydeligen anmält
vårt då tagne beslut.
Frih. Sparre, Carl: Eftersom jag nu blifvit utnämd att
anföra deputationen, så hemställer jag, om icke jag kan förmäla,
att R. o. A. på samma grund, som de i går bifallit Högvördige
Prästeståndets extractum protocolli ang:de ändringar
i kröningsceremoniellet, af orsak att det instämde med de
förra ceremoniellernes lydelse, ha de nu velat begära att få
förblifva vid sitt af ålder brukelige och vanlige eedsformulair
utan vidare ändring.
Härtill bifölls.
Och upropades deputationen, som afgeck under Landshöfdingens
och Generalmajoren Carl Sparres anförande.
7 :o. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänckande
af den 28 November 1771 i anledning af Fabriquessocietetens
denne riksdag upgifne besvär och ansökning
ang:de att besigtning i packhuset hädanefter må ske på de
fabriquesvaror, som ifrån andra inrikes orter hit komma,
hvilket deputationen i anseende till den besigtning, samma varor
hvar på sin ort, der de förfärdigas, undergår, anseer onödig
och skadelig och således styrker till af slag på Fabriquessocietetens
ansökning.
Memorialet bifölls.
8:vo. Uplästes Herredagsmannens ifrån Cronobergs län Jon
Bengtsons ingifne memorial ang:de vidare stadfästande och
gillande af den urgamla Värends härads qvinnoköns giftooch
arfverätt, att hustru giftes till hälften i bondes bo och
Fabriques
societeten
ang:de.
Värends härads
qvinnoköns
gif:o-
och arfsrätt
ang:de.
Vilshultavägen
ang:de.
106 1772, maj. 22. Vilshultsvägen.
dotter med broder åtniuter lika arfvelott.
Memorialet bifölls.
9:o. Uplästes Hedervärde Bondeståndets protocollsutdrag
af den 11 Maij 1772 ang:de Villshultavägen i Christianstads
län, hvarutinnan ståndet i anledning af Riksdagsfullmägtigens1
ifrån samma län gifne memorial och bifogade handlingar
tillstyrker, det måtte hoos Hans Kongl. Maij:st Riksens
Ständer i underdånighet anholla om Dess nådigste befallning
till vederbörande Dess Befallningshafvande i orten att för nu
och framdeles låta inneholla och förbinda värkställigheten af
den författning, som sistledne riksdag vidtogs till denne vägs i
stånd sättande.
Varandes härvid bifogadt Lars Infvassons [o: Tufwassons]
memorial i samma ämne.
Frih. Ehren sverd, Friedr i c, begärte, att detta
protocollsutdrag måtte remitteras till Secrete Utskottets utlåtande,
emedan han trodde, att communicationen, som med
denne väg påsyftas, vore ganska nödig och väl lärer kunna
framdeles värkställas, fastän hinder nu skulle ligga i vägen.
Hr Grefven och Ordföranden refererade, att R. o. A.
för några plenidagar sedan i anledning af Hr von Plomgrens
memorial hade remitteradt denne saken till Secrete Utskottets
utlåtande; men som i detta Bondeståndets extractum protocolli
i synnerhet yrkas på inhibition af värkställigheten i anseende
till den dryga kostnad, som Allmogen måste vidkännas,
så är det ett särskildt ämne, hvilket R. o. A. nu täcktes
yttra sig öfver.
Hr Linderstedt, Eric, ärindrade, att ehuru denne
påbörjade vägen blifver både odrägelig för landtmannen och
kostsam, så att knapt en väg öfverklädd med ryssläder och
kantad med tenlikkor skulle komma dyrare, kunde han dock
icke gifva sitt samtycke till inhibition af värckställigheten,
annars än på vissa år. Ty det kan hända, att denne vägen är
nyttig och att Secrete Utskottet, som aldra först funnit dess
nödvändighet, kunna äga någon utväg till dess beqvämare
iståndsättande, än hittils varit föreslagit, och i sådant fall borde
den ske, hälst de i detta Bondeståndets extractum protocolli
nyttiade skäl, som skulle Cristianstads fästning deraf lida,
tyckes förfalla af sig sielf, ty han hade ännu aldrig hört, att
1 Extraktprotokollet: riksdagsfullmäktigarnes.
Vilshultsvägen. Hyllningseden.
107
communication orterne emellan kan vara skadelig för fästningar.
Skulle R. o. A. åter ansee remissen på detta Bondeståndets
extractum protocolli som onödig, så hoppades han, att R. o.
A:s ledamöter i Secrete Utskottet lära likafult väcka frågan
om denne vägs nödvändighet, så att R. o. A. härom må kunna
få all önskad uplysning.
Hr Wadenstierna, Carl, fandt för sin del, att frågan
ang:de remissen ej nu kunde uptagas, ej heller R. o. A:s i
den delen fattade beslut ändras, sedan vi detsamma så nyligen
afgiordt.
Hr Carpelan, Carl Ephraim: Ehuru jag deltog
uti beslutet om remissen, då Hr von Plomgrens memorial
sista gången var före, så måste jag endå bekänna, att jag vore
hågad att för min del samtycka till den begärte inhibition och
det endast och allenast i afseende på de ganska ömmande
skäl, som Bondeståndet anfördt och som inneholla ingenting
mindre än en hel landsorts räddning ifrån odrägl. utgifter och
besvärligt arbete, som med denne vägs i stånd sättande är
förknippadt. Hr von Plomgrens memorial innehölt väl äfven
något tillstyrkande om denne inhibition men, mine gunstige
Herrar, betäncken, att ifall ingen expedition sker af de andre
respective stånden lika med vårt beslut, så att expedition till
Secrete Utskottet blifver af, så pantas emedlertid den pålagde
summan ut af bönderne i länet i en tid, då vi allment sucka
efter födan, och det endast till att giöra en väg öfver skogar
och moras till flere mils längd, om hvilken vägs nytta vi ännu
icke äro öfvertygade.
Härvid återkom Frih. Carl Sparre med den af honom
anförde deputationen till de öfrige respective stånden.
Han anmälte nu, att Högvördige Prästeståndet genom dess
Taleman låfvadt att söka jämka sig och till den ändan begärdt
den så kallade löparen tillbaka för att derå kunna teckna sitt
beslut.
Borgareståndet hade jämväl låfvadt att ytterligare företaga
Bondeståndets protocollsutdrag om hyllningseedernes
ändring. Men
Hedervärda Bondeståndet hade låtit förmärka mindre hog
än de förra stånden att gå ifrån deras en gång tagne beslut.
8—690285
108 1772, maj 22. Hyllningseden. Vilshultsvägen.
Dep. fr.
Pr.st.
Dep. fr.
Bond.st.
En deputation ifrån det Högvördige Prästeståndet anmältes
att vara närvarande, bestående af 6 ledamöter.
Sedan dem företräde på vanligt sätt blifvit lemnadt, anmälte
Ordföranden, Biskoppen Doctor Bentzelstierna,
dess stånds vördsamma och vänliga hälsning samt berättade,
att Prästeståndet till alla delar bifallit R. o. A:s genom dess
deputerade anmälte beslut ang:de hyllningsceremoniellets
tryckning, och att eedformulairen så länge må vila, till dess
Riksens Ständer derom närmare kunna sig förena.
Deputationen besvarade [s] å vanligit sätt och afträdde.
Hvarefter ankom en Hedervärde Bondeståndets deputation
af 6 personer.
Dannemannen Sven Håkansson, som förde ordet,
anmälte sitt stånds vördsammaste och kiärligaste hälsning till
R. o. A. och berättade, hurusom Bondeståndet under öfverläggning
förehaft Högl. R. o. A:s genom deputerade anmälte
begäran ang:de hyllningsceremoniellets tryckning och dervid
bifallit, att såväl ceremoniellet som eedsformulairen måga
tryckas enl. Riksens Ständers om de sednare redan fattade beslut,
hvarifrån ståndet för sin del icke kan det ringaste afvika.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och Ordföranden
och afträdde.
Hvarpå continuerades med discourserne ang:de det förevarande
målet om Villshultavägen.
Hr Billberg, Friedric Otto, önskade, att R. o. A.
ville finna beskaffenhet af dess förra fattade beslut, så skulle
lätt deraf följa, att intet uphäfvande deraf nu vore i fråga. R.
o. A. hafva genom sitt till Hr von Plomgrens memorial gifne
bifall såväl gådt in uti dess tillstyrkande att inhibera värkställigheten
med denne vägens i stånd sättande som äfven bifallit
den af honom begärte remissen till Secrete Utskottet.
När nu de öfrige respective stånden genom sitt till Bondeståndets
extractum protocolli lemnade bifall gådt in meritis af saken
och således aldrig lära uppå Hr Plomgrens memorial bifalla
till någon remiss, så är R. o. Ars beslut i den delen lika
värkande, om det står fast eller icke. Hvad åter inhibition
angår, så har R. o. A. dertill redan samtyckt, och således ansåg
han det vara lika mycket, om Secrete Utskottet har penningar
eller ej att använda till denne vägen. Han önskade slu
-
Vilshultsvägen.
109
tel., att R. o. A. för att lisa den fattiga Allmogen ville bifalla
Bondeståndets extractum protocolli, hälst det vore enl. med
dess nyss tagne beslut och Riksens Ständers beslut vid 1756
års riksdag; han kunde väl icke säja, hvilket som vore dyrare,
antingen att fordra vägen med ryssläder eller med franska
pipstäfver, men det visste lian, att kostnaden vore ganska anseenlig
och aldeles icke svarande emot nyttan.
Härmed conformerade sig Hrr Lode och Fägerschöld.
Ankom en Borgareståndets deputation af 6 ledamöter. Dep. fr.
Borgmästaren Tollstorp, som förde ordet, anmälte sitt Borg-st:detstånds
vördsamma och vänlige helsning till R. o. A. och berättade,
att Borgareståndet bifallit R. o. Ars genom deputerade
giorde anmälan rörande hyllningsceremoniellets tryckning
och hyllningseedernes vidare jämkning.
Deputationen besvarades af Grefven och Ordföranden
och afträdde.
Hvarefter discourserne i det förevarande ämnet återtogos.
Grefve Frölich conformerade sig med Hr Billberg och
tilläde, att om R. o. A. icke snart hitta på utväg att få värkställigheten
af denne vägen inhiberad, så lärer Allmogen i
Skåne och Christianstads län innan kort blifva utfattige och
nödgas tigga.
Härmed förenade sig äfven Hr [von] Siegroth och
styrkte så mycket mera till bifall å den begärte inhibition,
som denne väg är skadelig och skaffar en communication
ifrån Carlscrona och Carlshamn förbi Christianstads fästning,
som deraf lider och på långt när icke sedermera som hittils
kan försvara orten vid fientel. infall.
Hr S p a r [r] s c h ö 1 d, Carl Magnus, ärindrade, att
sedan R. o. A. förent sig ang:de remiss af hela denne saken till
Secrete Utskottet, så vore det väl i och för sig sielf icke passande
att nu kasta i kull samma beslut; men åter å den andra
sidan då man considererar, huru som skälen, hvilka gifvit anledning
till första beslutet om denne vägs i stånds sättande,
äro obekante och ej af Riksens Ständer gillade utan tvertom
redan 1756 förkastade, fastän beslutet sedermera år 1765 ändrades,
och huru denne väg är medborgare till största förtryck
och skada såväl i anseende till den arbetande hopen, som sko
-
110 1772, maj. 22. Vilshultsvägen.
la betala kostnaden, som ock i anseende till lurendrägeriers
beqväma transporterande samt vissa städers derigenom åstadkomne
minskning uti tillförsel icke mindre än i deras handel,
andre städer till förmån; så styrkte han för sin del till bifall å
detta Bondeståndets extractum protocolli, hälst R. o. A:s förra
vidtagne beslut ang:de inhibition och remissen till Secrete
Utskottet icke kan värcka något, såvida de öfrige respective
stånden gådt in meritis af sielfva saken.
Hr Schönberg conformerade sig till alla delar med
Hr Sparrschöld och tilläde, hurusom hvar man lärer känna
städers handelsinterressen och huru angelägne de äro om sin
egen handel, i samma mån som de äro mindre ömhiertade, då
det kommer an på att underminera andra städers handelsförmåner.
Hr Wachschlager, Gustaf, trodde, att om R. o.
A:s förra beslut i denne sak skulle gå i värkställighet, som
dock aldrig skeer, så vore dermed ingenting uträttadt, ty hvarken
kunde inhibition nog skyndesamt skee för att soulagera
den just nu under oket suckande Allmogen, som innan kort
måste taga kläderne af kroppen för att skaffa penningar härtill;
ej eller kunde han ansee Secrete Utskottet såsom de rätta
domare öfver nyttan eller skadan af denne väg. Ty saken bör
oeconomice handteras och icke politice. Och som han för sin
del ansåg de emot värkställigheten af denne väg i Bondeståndets
extractum protocolli anförde skäl vara så tillräckelige
och så ganska öfvertygande, så hoppades han, att R. o. A.
täcktes bifalla, hvad Bondeståndet begärt.
Frih. Sparre, Carl, trodde det vara farligt att utan utförlig
kundskap om skälen mot och med ingå uti pröfning af
en sak och densamma afslå och gilla. Ansåg derföre remiss
till Secrete Utskottet så mycket mera nödvändig, som det kanske
kan hända, sedan vij bifallit detta, att försvarsvärcket,
städernes handel med flere sådane goda ändamål härigenom
lida och aldrig kunna vinnas. Han styrckte derföre R. o. A. att
förblifva vid sitt engång fattade beslut och ej detsamma ändra,
emedan det skulle kasta altför stor ridicule på R. o. Ars
lustra corps samt dess beslut.
Härmed conformerade sig Hr Linderstedt, Eric.
Hr Billberg åter begärte proposition till bifall å Bon
-
Vilshultsvägen. Riksrådsförslag.
lil
deståndets extractum protocolli.
Hr Jerlström ärindrade R. o. A. om den gamla latinske
regien salus populi, suprema lex estö, i följe hvaraf han
ansåg för otvifvelacktigt, att R. o. A., som på detta riksmöte
samlats endast för att befordra rikets och sine medborgares
väl, icke lära kunna med stilla tigande se och höra den jämmer,
som i anledning af detta anbefalte fåfänga vägarbete nu
trycker en del af rikets inbyggare. När nu R. o. A., jämte den
considerationen af Allmogens oärhörda betungande, tillika
har god vilja att afböja denne dem så ganska mycket tryckande
olägenhet och dervid finner, huru ganska litet dess förra
beslut värkar till deras lindring, så hoppades han, att R. o. A.
satte mera ära uti att hielpa medborgare än att vara långtänckte
och således häldre biföllo Bondeståndets extractum
protocolli än att stå fast i sitt förre beslut om remissens nödvändighet.
Härvid upkommo hrr electorerne med det af dem completterade
rådsförslaget, hvilket nu upbröts samt uplästes, och
bestod detsamma af följande personer, nemligen:
Öfversten och Riddaren af Kongl. Sverdsorden Hr Friedric
Ulric Sparre,
Öfversten och Commendanten samt Riddaren Frih. Bror Cederström
samt
Öfverstelieutenanten och Riddaren af Kongl. Sverdsorden
Frih. Carl Otto Wrangel.
Hr Grefven och Ordföranden giorde proposition till
bifall å förslaget, hvartill svarades med Ja och några Nej.
Hr Adelhielm, Johan, utbad sig R. o. A:s tålamod
att afhöra några dess välmente tanckar angående nu upläste
rådsförslag; han upläste i följe deraf hosgående dess dictamen
till protocollet (Bil. 7).
Under läsningen deraf såväl som sedermera upkommo mycket
buller och sorl; orsaken tycktes vara, att åtskillige ansågo
förslaget såsom allaredan bifallit och således ej ville tillåta
vidare ventilation i detta ämne.
Frih. Sparre, Carl, ärindrade, att förslaget vore så
mycket mindre afgiordt och bifallit, som proposition deröfver,
hvilken genast giordes, blef besvarad med Ja och Nej och
dessutom ej hade bordt giöras, förrän dictamen var upläst, till
Riksråds
förslag.
112 1772, maj 22. Ang. riksrådsförslaget.
hvars upläsande Hr Adelhielm, innan propositionen giordes,
sig anmälte.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolf, instämde med
Frih. Sparre till alla delar; och som han ansåg det vara ett
stort skäl, att R. o. A. innom sig ej känner någon Öfverstelieutenant
Wrangel utan endast en major af samma namn, så bad
han, att förslaget såväl som memorialet, det Hr Adelhielm nu
ingifvit, måtte vila på bordet, till dess R. o. A. kan få veta,
hvad caractaire Baron Wrangel bör tilläggas.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus, ärindrade, att
ehuru han hade sig anmält att säja sina tanckar ang:de det
förra ämnet rörande Villshulta vägs rödning, ville han dock,
sedan han nu blifvit upropad och discourserne stadnat vid ett
rådsförslag, äfven i det ämnet gifva sina tanckar.
Han holt före att ingenting kunde nu mera sägas, hvad behörigheten
af förslaget angeck, emedan detsamma såväl som
Hr Adelhielms dictamen vilar på bordet och kan ej afgiöras,
innan underrättelse ankommer om Frih. Wrangels person,
hvilken underrättelse han för sin del önskade, att R. o. A.
kunde ärholla ju förr dess häldre. Men hvad han i synnerhet
nu ville säja, består uti intet annat än att förklara dess stora
förundran öfver hrr electorernes besynnerliga val, i det de
upfördt till det vigtiga rådsämbetet sådane obekante män,
som de icke sielf kändt, icke en gång till caractaire, och som
lika litet äro kände af R. o. A:s öfrige ledamöter.
Frih. Horn, Friedric: Då jag nu öfver närvarande
ämne skall säja mina tanckar, hoppas jag, att R. o. A. lära
känna mig och mitt tänckesätt så väl, så att de icke taga sig
anledning af de få reflexioner, jag ärnar framföra, till någon
tancka, som skulle jag vara missundsam.
Jag har för min del funnit de licentierade Hrr Riksens Råds
öde vara öfver måttan svårt, särdeles när jag sedt på deras
merit och deras förtienster, hvarmed de mera än några andre
kunna gagna sitt fosterland och sysslosätta sig sielfva. Jag
hade således väntadt, sedan desse värdige rådsherrar blifvit
afsatte, att få se andre värdigare eller åtminstone lika värdige
män utväljas för att bestrida desses ställen; men utan att
behöfva bruka optisque synglas för att pröfva desse Hrr
Riksens Råds merit, så lärer hvar man med mig kunna see, att
Ang. riksrådsförslaget.
113
vi ej giort det fördelacktigaste byte. Ser jag åter i synnerhet
på de desse dagar till oss upgifne rådsförslag, så kostar det
värkeligen på för mig och hela militairen att deraf se, hurusom
arméen nu för tiden lärer vara fattig på ämnen, de där
kunna emploijeras i Kongl. Maij :sts Rådkammare, eftersom
hrr electorerne nu flere gångor nödgas på sine förslag upföra
sådane, som redan fädt afsked. Jag för min del har åtminstone
af hvad som skedt icke kunnat draga annan conclusion; och
jag önskade för armeens heder att icke hafva gissat rätt. Hvad
Frih. Wrangel beträffar, så känner jag honom för afskedad
major; hans ärfarenhet och kundskaper känner jag icke men
tror helt säkert, att armeen skall kunna visa upp flere hans
likar, öfverstelieutenanten Schönström, som flere gångor af
hrr electorerne blifvit på förslag upförd men som afsagdt sig
samma förmån, respecterar jag såväl för dess insigter som hederlige
tänckesätt. Ett bevis derpå är, att han icke nu låtit
rådsvärdigheten förblinda sig eller velat underkasta sig den
ridicule att, sedan han en gång gådt ur tienst, åter taga emot
en syssla, som fordrar mera krafter och är förknippad med
större ansvar än den, han bestridt och svarat före men allaredan
lemnadt.
Jag beklagar slutel. hrr electorerne och hade ej velat för
mycket godt dela med dem tyngden af deras arbete; deras arbete
skulle ännu blifva dem mera svårt, om hela armeen skulle
täncka lika med hvad jag nu gissat och ansee sig med orätta
hafva blifvit förbigångne vid desse förslagens formerande.
Hr Wachschlager, Gustaf, ärindrade, att som
han för sin deel icke vore militair, så kunde ej eller nu någon
missundsamhet blifva dess lott. Han ville således hänskiuta
den frågan, huruvida hrr electorerne fullgiort det dem lemnade
förtroende vid förslagens uprättande till de herrars af
militairens omdöme, som kunna ansee sig för competente domare.
För sin deel önskade han, att proposition uppå Hr Adelhielms
dictamen snart må blifva giord, på det R. o. A. må
komma ifrån denne nog länge med vidlöftighet ventilerade saken.
Hr Linderstedt, Eric, hemstälte, om icke, sedan
någon ventilation nu upkommit ang:de detta ena förslaget,
Riksens R. o. A. icke skulle täckas tillåta, att de tvenne för
-
114 1772, maj 22. Ang. riksrådsförslaget.
Dep. fr.
Borg.st.
slagen, hvarom ingen dispute nu mera existerar, må kunna af
hrr electorerne till Hans Kongl. M:ts nådigste utnämnande
underdånigst praesenteras, på det Hans Kongl. Maij :st
icke i dag som i går må vänta förgäfves. Skulle åter R. o. A.
icke vilja bifalla, hvad han nu hemstält, utan ansee bäst, att
alla tre förslagen följas åt, så önskade han, att de herrar,
som begärt detta i fråga varande på bordet, måtte begifva sig
derifrån; han kände väl ej Frih. Wrangel mera än någon annan
men holt likväl före, att caracteren af major eller öfverstelieutenant,
hvilket det nu må blifva, icke bör ansees för någon
objet, särdeles som Öfverstelieutenant Schönström, hvilken
innehaft samma rum på förslaget, icke innehaft större
tienst uti armeen än han; begärte derföre, att de, som lagt förslaget
på bordet, må desistera och ej mera uppeholla alla förslagens
praesenterande.
Hr Hasenkampf, Joh. Christoph., gaf vid handen,
att icke mera än ett rådsförslag kunde sägas vara färdigt
att praesenteras, emedan ett vore hos R. o. A. under ventilation
och det andra, hvarpå Praesidenten Frih. Höpken blifvit
upförd, har blifvit lagdt på bordet uti Vällofl. Borgareståndet.
Härvid ankom en deputation ifrån Vällofl. Borgareståndet,
6 ledamöter starck.
Borgmästaren Munthe, som förde ordet, aflade Borgareståndets
vördsammaste och vänligaste hälsning till Högl. R. o.
A. och berättade, att Borgareståndet vid öfvervägande af de
upgifne förslagen funnit för godt att till vidare öfverläggning
låta det ena, hvarå Praesidenterne Cronstedt och von Höpken
samt Lagman Falckenberg vöre upförde, vila på bordet. Och
hade Borgareståndet altderföre genom denne sin deputation
velat hemställa dess respective medstånds godfinnande, om
icke de öfrige tvenne förslagen emedlertid och ännu i dag må
kunna hos Hans Kongl. Maij :st underdånigst praesenteras till
dess nådigste utnämnande.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och Ordföranden,
hvarefter den afträdde.
Hr Grefven och Ordföranden refererade R. o. A.,
hvad svar han lemnadt deputationen, nemi. att ett förslag
jämväl hos R. o. A. blifvit lagdt på bordet och att R. o. A. just
nu vore i ventilation, om det ena förslaget kunde i dag prae
-
Ang. riksrådsförslaget.
115
senteras eller ej. Han proponerade altderföre, 0111 icke R. o.
A. bifaller, att det ena förslaget må praesenteras till Kongl.
Maij :sts nådigste utnämnande.
Härtill svarades Ja och Nej.
Frih. von Essen: Jag har väl intet ännu hunnit att
tiena mig upp till ceremoniemästaregraden. Men jag tycker
dock oförnekligen, att sedan ett förslag vilar i Borgareståndet
och 1 hos oss samt det tredje jämväl uppeholles, så bör Hans
Kongl. Maij:st underdånigst averteras om desse nu ånyo värkade
uppehold.
Härmed instämde Frih. Carl Sparre och anholt, att
Baron von Essen genast ville åtaga sig att detta bodskap frambära
för att undvika vidare uppehold såväl för Kongl. Maij :st
som de respective stånden.
Hr Linderstedt, Eric, bad, att det ena förslaget
måtte blifva praesenteradt, emedan han ej kunde se något
skäl, hvarföre det skulle likasom de andre uppehollas.
Frih. Bunge, Sven, yttrade sig, det han ej kunde begifva
sig härtill, utan påstod, att alla förslagen skola vila.
Hr Lagersvärd, Friedric, ärindrade, att en nyss
föredragen och ännu obekant sak väl kunde läggas på bordet
men ej ett af R. o. A. approberat förslag, ty dertill gifver hvarken
Regeringsform eller Riksdagsordning någon anledning.
Frih. von Essen yrkade på nödvändigheten att antingen
enl. Hrr Linderstedts och Lagersverds påståenden praesentera
det ena förslaget eller och att med det snaraste avertera
Hans Kongl. Maij:st 0111 uppehollet med dem alla, hvilket
sednare han dock mäst styrkte till, hälst de herrar, som bestridt
det ena förslagets praesenterande, ej lärer gå ifrån sin
begäran.
Hr Grefven och Ordföranden giorde då proposition,
0111 icke Kammarherren Baron von Essen kunde anmodas att
0111 uppehollet med förslagen i underdånighet avertera Hans
Kongl. Maij :st.
Härtill samtycktes, dock förmärktes mycken hetta och något
buller ibland R. o. A.
Kammarherren Frih. von Essen jämte deputerade afgingo.
Frih. Sparre, Carl, ärindrade, att innan kort blifva R.
o. A:s ventilationer så invecklade af många mellankommande
116 1772, maj 22. Ang. riksrådsförslaget.
mål, att ledamöterne knapt kunna minnas, hvad de skola yttra
sig öfver. Han för sin deel önskade, att R. o. A. måtte få
tydelig proposition om att Frih. Wrangels förslag och Hr
Adelhielms dictamen vilar på bordet samt att sedermera R. o.
A. må få proposition om huruvida detta ena förslaget kan
praesenteras eller icke; han för sin deel kunde ej se något hinder,
att det ju ej kunde praesenteras, om de andre stånden
likasom vi hafva det bifallit. Det vöre äfven i anseende dertill
sedermera bättre för hrr electorerne att med de på detta ena
förslaget öfverblefne kunna complettera det andre civile förslaget,
om någon på detsamma skulle gå undan.
Hr von Engeström, Johan, ärindrade, att detta
ena förslaget, om hvars praesenterande nu är fråga, icke kan
praesenteras af orsak, att Högvördige Prästeståndet ej genom
någon deputation behagadt gifva tillkänna, om de detsamma
bifallit eller icke; ej eller vore någon underrättelse derom
utur Dagl. Allehanda att hämta. Han bad derföre, att förslaget
må få vila.
Grefve Gyllenborg, Gustaf Friedr., gaf tillkänna,
att de öfrige tvenne respective ståndens hrr electorer
icke villja skiljas åt, innan de få gå upp och praesentera det
ena godkände förslaget till Kongl. Maij :sts nådigste utnämnande.
Hr von Post, Friedric, yttrade sig, det han väl toge
för afgiordt, att Högvördige Prästeståndet likasom Borgareståndet
bifallit det ena förslaget, om hvilkets praesenterande
vi nu en stund delibereradt, men han kunde dock icke gifva
sitt samtycke, att hrr electorerne må få afgifva detsamma
till Kongl. Maij :sts nådiga utnämnande, ty det är stor skillnad
att praesentera ett förslag och att praesentera trenne, och det
förra skaffar hrr electorerne långt mera arbete än det sednare.
Han begärte derföre, att frågan ang:de elctorernes åtskiljande
må vila på bordet, tills alla förslagen blifva faststäldte
eller afgiorde i alla 3 stånden, på det vi derjemte må
kunna bruka repressalier emot det Vällofl. Borgareståndet,
som, sedan vi afgiordt frågan om Praesidenten Baron Höpkens
härstammande, likafult uptagit samma ämne till sitt omdöme
och ej velat acquiescera vid vårt yttrande.
Hr Wäch schlager, Gustaf, förklarade, att som ti
-
Ang. riksrådsförslaget.
117
den hos R. o. A. i dag synes vara ämnad till vidlöftige och invecklade
debatter, så önskade han, att Hr Grefven och Ordföranden
täcktes giöra proposition, att någon må blifva anmodad
avertera Hans Kongl. Maij :st om de hinder, som i dag
ånyo yppadts vid förslagens praesenterande jämte or saker ne
dertill, på det Hans Kongl. Maij :st, som nu flere dagar blifvit
af oss desappointerad, icke måtte tro, att det sker för ro skull,
eller och att det ena förslaget må genast praesenteras.
Frih. Rhebinder hemstälte till sämjans bibeliollande,
om icke detta förslag jämväl må vila, och att tills i morgon
ifrån Cantzliecollegium begäres underrättelse, hvad Frih.
Wrangel rätteligen är, på det frågan derom må kunna afgiöras.
Hr Linderstedt, Eric, begärte, att de andre stånden
genom deputation må blifva averterade, att hos R. o. A. fråga
upkommit, om ett förslag skall kunna praesenteras eller ej,
och att dess afgiörande lärer draga på tiden, så att de ej behöfva
dröja in pleno och vänta på vårt beslut, eller och att vi
för åtskilliga considerationers skull ej kunnat samtycka till
det ena förslagets praesenterande.
Detta sednare bifölls.
Och upropades den deputationen, som i detta ämne skulle
afgå.
Hr Linderstedt ärindrade vidare, att detta förslag
icke är någon obekant sak utan af R. o. A. gilladt; och vore
alt uppehold dermed skadel., sedan kröningen nu är så nära.
Han önskade således, att R. o. A. täcktes bifalla, att detta ena
förslaget må kunna praesenteras, så kunde den nu afgående
deputationen berätta vårt beslut.
Härvid återkom Frih. von Essen jämte deputerade,
som upvagtadt Hans Kongl. Maij :st, och berättade, att sedan
han å R. o. A:s vägnar gifvit tillkänna orsakerne till uppehollet
med rådsförslagen, hade Hans Kongl. Maij :st gifvit till
svar, det han nu ärnar resa till Haga och kommer igen i morgon
för att då å vanlig tid nämna af förslagen, ifall de praesenteras.
Hr Wachschlager jämte Hr Marcks von Wyrternberg
begärte få veta, om någon proposition blifvit
giord om Frih. von Essens affärdande.
118 1772, maj 22—23. Ang. riksrådsförslaget.
Frih. von Essen ärindrade, att han gådt på Ordförandens
ord enl. den lydnad, han borde visa den, som landtmarskalcksämbetet
företräder. Hade han deruti felat, så bad han
om förlåtelse, men eljest tyckte han, att dess afskickande vore
en sak, som Ordföranden altför väl kunde taga på sine högvälborne
horn.
Härvid afgeck deputationen till de öfrige respective stånden.
Frih. Bunge påminte, att proposition må giöras ang:de
förslagens vilande på bordet.
Hr Wachschlager, Gustaf, ärkände väl, att det
vore en riddersmans rätt att lägga på bordet, men den rättigheten
kunde dock efter dess tancka aldrig sträcka sig till ett
förslag, som legat på bordet sedan i går och som nu bör företagas
och af giöras.
Hr Schönberg påminte, att R. o. A. jämväl, innan de
åtskiljas, täckes stadga sitt beslut ang:de Bondeståndets extractum
protocolli om Villshultavägen.
Hr Billberg, Friedric Otto: Jag måste bekänna,
att R. o. A:s ventilation i dag har varit en af de confusaste,
som jag bivistadt. Jag har varit med i 7 riksdagar, men aldrig
har jag sedt mindre ordning och redighet. I går lades trenne
upgifne rådsförslager på bordet, och i dag, sedan vi bortblandadt
en sak, som vi delibereradt om ang:de Villshultavägen,
med samma förslag, så lägga vi dem ånyo på bordet. På det nu
R. o. A. i morgon må kunna med mera connoissence afgiöra
dem, så ville han bifalla, att de skola vila, dock med kraftigt
förbehold, att de ej i morgon åter igen må läggas på bordet.
Häröfver giorde Hr Grefven och Ordföranden proposition,
som bifölls.
Frih. Carl Sparre begärte, att saken ang:de Villshultavägen
må åter tagas under deliberation.
Hr Wachschlager, Gustaf, begärte votering för
att derigenom kunna utröna R. o. A:s tankar.
Hr Grefven och Ordföranden giorde proposition om
att R. o. A. täcktes förblifva vid sitt förra beslut.
Härtill svarades Ja och Nej.
Hr Wachschlager, Gustaf, beklagade, att en så
stor oordning skall förelöpa vid ventilationerne, i det sakerne
Livgardet. Ostindiska kompaniet.
119
bortblandas, så att sakens beskaffenhet nästan är bortglömd,
när proposition giöres. Han önskade, att Ridderskapet slutel.
ville utan votering förena sina tanckar och enhälligt bifalla
Bondeståndets protocollsutdrag.
Hr Järlström begärte proposition å Bondeståndets
extractum protocolli utan tilläggning.
Hr Grefven och Ordföranden gior de följande proposition:
Bifaller
R. o. A. Bondeståndets extractum protocolli?
Härtill svarades Ja.
R. o. A. åtskildes kl. 3/4 2.
In fidem protocolli
C. v. Schönfeldt.
Den 23 Maij år 177 2.
Kl. 9 förmidd. sammanträdde Höglåfl. R. o. A. in pleno.
Hr Öfversten och Öfver adjutanten samt Riddaren Grefve
Charles Emil Lewenhaupt förde ordet i anseende till Hr Barons
och Landtm :s ännu varande opasslighet.
Sedan R. o. A. intagit sine ställen, androg Hr Grefven och Kgl. Maij :ts
Ordföranden, att Kongl. Lifgardiet i desse dagar kom- Vxercices*
ma att företaga sig någon excercice med salfvors skiutande ang:de.
för att öfva sig till den snart förestående kongl, kröningen.
Hvarefter uplästes och justerades det extractum protocolli,
sorn blifvit upsatt i anledning af R. o. A:s fattade beslut
ang:de Luckersta hemman.
Hvilket gillades.
2:do. Uplästes Hr Nordenschölds ingifne memorial af den Amiralitets15
April sistledne, innehollande tillstyrkande, det måtte (enl. antågande^
Ostindiske Compagniets octroij, som pålägger samma corn- Ostindiska
pagnie att i sin tienst antaga amiralitetsofficerare) ett vist octroi.
fixeradt antahl af sådane officerare hädanefter af dem determineras
och antagas, ju flere dess bättre, på det de må vinna
alt mera och mera skickelighet i siövetenskapen, samt att
skrifvelse härom till Ostindiske Compagniets directeurer kunde
afgå.
120 1772, maj 23. Helsingfors. Falköping. Berch. Uleåborg.
Detta memorial remitteras till Riksens Ständers Secrete Utskott.
Helsingfors 3:tio. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
n^n^an^-de"^en 29 Februarij 1772, hvarutinnan tillstyrkes afslag på Helsingfors
stads genom dess fullmägtig, Borgmästaren Kuhlberg,
ingifne ansökning att i Banquen få låna 20 000 d:r s:mt till
sin rådstufvas upbyggande mot vissa betalningsvillckor och
behörig säkerhet.
Secrete Utskottets protocollsutdrag bifölls.
Falköpings 4:to. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
ntngS a^igS-<de~^en 28 November 1771 ang:de Fahlköpings stads genom dess
fullmägtig, Rådman Olof Wahrenberg, ingifne ansökning att
niuta publiqt understöd af 6 till 8 000 dahlér s:mt till dess
rådstufvas och andre publique hus upbyggande af sten, samt
att de, som lidit vid branden, måtte förskonas för alla så perssonelle
som reelle cronoutskylder, afrads- och cronotiondespanmål
i tio års tid, hvarutinnan Secrete Utskottet tillstyrker,
de [t] må staden af statsmedlen få 3 000 d:r s:mt, hvilka
betalas på tvenne år, 1 500 d:r s:mt hvarje gång, samt derjämte
att de af branden lidande må niuta 8 års befrielse för cronoutskylder.
Med detta var äfven följacktigt ett Borgareståndets protocollsutdrag,
som äfven tillstyrker för Fahlköping åtta års frihet
för båtsmansutredningen och vacanceafgifts betalande
derföre.
Secrete Utskottets extractum protocolli bifölls.
Berch at få 5 :to. Föredrogs och uplästes Secrete Utskottets protocollscancemerådsu^rag
^ Februari 1772 ang:de den af Cantzlierådet
Berch under händer hafvande Histoire mettallique, till hvars
befordran på trycket Secrete Utskottet tillstyrker, det må
Cantzlierådet Berch nu undfå skillnaden emellan cantzlieråds-
och secreterarelön af statsmedlen samt ärholla första
cantzlierådssyssla med lön, som blifver ledig och, ifall han ej
vill intaga säte i Cancelliecollegio, likafult undfå lönen, då
den, som efter honom blifver cantzlieråd med säte och stämma,
åtniuter dess nu innehafvande secreterarelön.
Som bifölls.
Ulaborgs 6:to. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
sta<js
ning ang:de.^en H November 1771 angående Uhleåborgs stads genom dess
Potatisodling. Kröningsceremonielet.
121
fullmägtig, Rådman Brandberg, giorde ansökning att få låna
i Banquen 60 000 d :r kopparmynt till kyrkobyggnadens fullkomnande
i staden, hvilket Secrete Utskottet afslår men i stället
tillstyrkt collect och stambok.
Detta mål remitterades att öfversees jämte de flere af samma
beskaffenhet utaf särskildte deputerade.
7 :o. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 11 Martij 1772 ang:de potatoesplanter ingens utvidgande,
samt att landshöfdingarne såväl som consistorierne
genom särskildte skrifvelser måtte anmodas att vid jordransakningar
och alla andra tillfällen söka förmå Allmogen och
Prästerskapet till denne nyttige växtens plantering och skötzsel.
Betänckandet bifölls.
8:vo. Hr Silfversparre, Adolph Friedric, anmälte,
hurusom uti Riksens Ständers Expeditionsdeputation,
där han vore ledamot, åtskillige svårigheter mött vid expedierandet
af kongl, hyllningsceremoniellet i anseende till de flere
af de öfrige respective stånden giorde tilläggningar, öfver
hvilka R. o. A. ej ännu sig yttradt och till hvilka R. o. A:s ledamöter
i samma deputation ej velat lemna sitt samtycke, att
det må inryckas i expeditionen, innan Höglåfl. R. o. A. därom
fädt sig yttra.
Den största ändring eller tilläggningen består deruti, att
Stockholms stads Consistorium skulle lika med respective
stånden och Hrr Riksens Råd samt deras fruar tillsäjas om
kröningsceremonien och biudas att dervid vara till städes,
hvilken tilläggning Högvördige Prästeståndet giordt och ville
hafva inryckt. Sker det, så torde Magistraten i Stockholm
komma med lika påstående.
Den andra och väsenteligaste tilläggningen rörer de trenne
respective stånden gemensamt, i det de påstå sig såväl som R.
o. A. böra få en haije af Kongl. Lifgardet utanför sine samlingsställen.
Och förfrågade Hr Silfversparre sig derföre, huru
och på hvad [sätt] R. o. A:s ledamöter sig dermed böra förholla.
R. o. A. beslöt att förblifva vid sitt en gång tagne beslut och
anbefalte sine ledamöter att med lämpa söka afböja dylike nyheter
och icke tillåta, att något sådant i ceremoniellet får in
-
Potatoesplanteringens
utvidgande
ang:de.
Hyllnings
cermoniellet
ang:de.
122 1772, maj 23.
O. von Nackreij.
flyta.
Slutel. påminte Hr Silfversparre ang:de eedformulairens
snara jämkande, på det desamma äfven må kunna
hinna att blifva tryckte.
Frih. von Essen ärindrade, att den kongl, kröningen
samt hyllningen vore så nära förhanden, att R. o. A. tycktes
behöfva all tid, som nu är öfrig, för att afsluta tvisten om
eedsformulairen. Han bad derföre, att R. o. A. täcktes afskicka
en deputation till Prästeståndet allena, hvilket den projecterade
ändringen närmast rörer, för att underrätta dem om
hela sammanhanget och våra skäl samt söka förmå dem att
accedera till vårt tagne beslut. Han trodde så mycket mera nödigt
att underrätta dem, som han i anseende till deras projecterade
ändring af Prästerskapets eed till Prästeståndets eed
hade anledning att sluta, det de ej lärer känna åtskillnaden
att svärja på egna eller svärja på hemmavarande medbroders
vägnar.
Frih. von Essens giorde proposition bifölls, och anmodades
han att anföra deputationen, som genast upropades och afgeck.
Äng:de bor- 9;o. Föredrogs Räkenskapsdeputationens betänckande af
vfantmä^tå-^en ** Martij 1772 om bättre säkerhet för upbörden vid cronore.
magazinerne i riket, hvaruti tillstyrkes, att proviantmästarne
skola ställa borgen för sig vid tienstens tillträdande, hvilken
borgen bör förnyas hvarje 3:die år, och vederbörande landshöfding
samt Statscontoir anbefallas att derå hålla vaksamt
öga och i händelse af försummelse med borgens förnyande
sielfve svara för all balance och skada.
Betänckandet bifölls.
Nackreij 10. Hr v o n Nackreij, Olof, gaf vid handen, hurusig^HcsriSds-som
han i anseende till sitt vistande på landet försummat någförslaget.
ra plenidagar. Och huru han i går aftons aldraförst blef underrättad,
att Riksens Ständers förtroende och ynnest, hvilket
han så ganska ofta hade fädt röna, ånyo tillfallit honom under
dess bortovaro meddelst det, att han till ett rum på ett
rådsförslag blifvit upförd.
Han ärkände, att hvad honom i så måtto vederfarits, vore
för honom ganska ynnestfult och smickrande. Men ehuru han
ansåg detta Riksens Ständers förtroende för det förnämsta och
O. von Nackreij.
123
det högsta, som kunde flattera dess ambition, så hoppades
han endock, att R. o. A. ej täcktes taga illa upp, att han undanbeder
sig denne stora förmån och heder. Han kunde ej neka,
att han varit ganska lysten efter tienster och ämbeten och
att denne hans ambition, underhulpen af R. o. Ars ynnest,
banat honom vägen till den sysslan, han nu innehafver; men
hvad rådsvärdigheten angår, så ansåg han samma höga kall
öfver sin höfva och trodde sig icke äga den insigt och den ärfarenhet,
som till dess värdiga bestridande ärfordras.
Hr Linderstedt, Eric, ärindrade, det han väl icke
tviflade, att Hr Landshöfdingen von Nackreij haft alfvare
med hvad han sagt; men önskade alenast, att han antingen
läcktes låta persvadera sig, eller att han hade blifvit qvar på
landet, tills förslaget hunnit att presenteras. Han kunde ej
annat än med någon sort förundran ansee, att rådsämbetet nu
blifvit så litet begärligt, att de fleste, som blifvit föreslagne,
afsagt sig, innan utnämnandet kunnat ske och R. o. A. igenom
detta uppehollne i sitt arbete. Han vände sig slutel. till Hr von
Nackreij med begäran, det ville han låta beqväma sig, om icke
för sin egen dock för R. o. Ars skull, hvilka på detta sätt kunna,
om [man] skall döma af Prästeståndets utlåtelser i dess
förra extractum protocolli, gå miste den rättigheten, som de
ständigt ägt, att af sitt stånd föreslå till rådsembetet.
Frih. Bunge instämde till alla delar med Hr Linderstedt
och bad Hr Nackreij desistera, emedan han jämte flere ansåg
dess insigter nödige i Kongl. Maij rsts Rådkammare.
Hr von Billberg berättade sig giärna vilja använda
den lilla vältalighet, han kunde åstadkomma, för att söka
persvadera Hr Nackreij; men trodde sig känna, att han hade
alfvare med sin afsäjelse, och ville derföre hvarken spilla tiden
med böner eller truga honom dertill.
Hr [de] Frietzkij, Claes, önskade, att hans persvasioner
i anseende till den ungdomsvänskap, som altid varit
honom och Hr Nackreij emellan, kunde hafva mera värckan
än de skäl, Hr Nackreij till sin af sej else andragit; han visste
väl icke grunden, hvarpå desse sednare äro bygde, emedan
han för sin deel ansåg Hr Nackreij s insigter mer än tillräckelige;
men kunde dock ej i anseende till vänskapen gie sig någon
rättighet öfver dess person. Önskade allenast, att Hr
9—690285
124 1772, maj 23. 0. von Nackreij. Krigsförtjänster.
Nackreij täcktes stå qvar på förslaget i anseende till att ovisst
är, om han af Kongl. Maij :st blifver nämd, i hvilken händelse
han då kunde af R. o. A. tillåtas att få sig rådsembetet afsäja,
hälst han varit frånvarande tills nu.
Hr von Nackreij bedyrade, att han hade alfvare, och
det så visst, som han vore mån om att äga R. o. A:s förtroende
och ynnest; tilläggande tillika, att om han vöre en sådan man,
som kunde vara oumgängelig eller åtminstone skickelig att
bestrida ett så vigtigt kall, så skulle han icke undandraga sig;
men som han icke vore hvarken det ena eller det andra, så
giorde han med sin afsejelse intet annat än sin skyldighet
emot R. o. A. och en värkelig nytta och förmån för sig sielf.
I anseende härtill upropades den deputation, som kommer
att affärdas till de öfrige respective stånden med berättelse
om Hr Nackreijs afsäjelse, hvilken äfven kommer att anholla
om hrr electorernes sammanträde till förslagets completterande.
Deputationen afgeck under Hr Capitaine Linderstedts anförande.
Härvid återkom Frih. von Essen med den af honom
anförde deputation till Högvördige Prästeståndet.
Han berättade, att han hos Högvördige Prästeståndet giort
alt sitt till för att kunna föra dem på andra tankar ang:de
eedsformulairen. De hade jämväl vist sig nog benägne att med
R. o. A. instämma men skylt uppå, att de ville se, huru Vällofl.
Rorgareståndet i detta ämne resolverar, och att det ej berodde
på dem allena. Tiden skall således utvisa, hvad beslut som de
vidtaga.
Valförord- liro. Föredrogs och uplästes Välloflige Borgareståndets exborgmästa-
tractum protocolli af den 6 Maij sistledne med bifogadt proren
i Göthe-ject till valförordning för rådmän och borgmästare samt mabTng™
e™ gistratsbetiente i Götheborg.
Begärtes på bordet.
Utrikes 12:o. Anmältes Capitainens Hr Carl Ephraim Carpelans intjenster.
g*fne memorial af den 22 sistl. Maij angrde utrikes krigsförtiensters
beräknande för herrar officerare.
R. o. A. samtyckte, att samma memorial må communiceras
med dess respective medstånd.
Riksråds- 13:o. Hr Grefven och Ordföranden föredrog på borangS'de
lagde militaire rådsförslaget jämte Hr Adelhielms der
-
Ang. riksrådslagen.
125
emot ingifne dietamen ad protocollum och ärindrade Ridderskapet
att deröfver sig yttra, på det hrr electorerne i händelse
af dess ogillande må med samma gång kunna det complettera
som det civile, hvarå Hr Nackreij varit upförd.
Frih. Grönhagen, Claes, berättade sig hafva fädt
veta, att samma förslag blifvit lagdt på bordet af orsak, att
åtskillige ledamöter af R. o. A. föreburit sig icke känna honom
såsom öfverstelieutenant; men detta trodde han för sin del
icke giöra något till saken, 0111 han eljest är skickelig och hederlig
karl. Han berättade sig ganska väl känna honom och
veta, att han är både skickelig och beläsen, alfvarsam och hederlig
man, ehuru han ej kommit mycket högt up i verlden,
om man reflecterar på caracteren, ty han har varit major och
tagit afsked utan accord, utan pension och utan tillökning på
titteln. Han styrkte således R. o. A. att bibeholla honom på
förslaget.
Hr Carpelan, Carl Ephraim: Ehuru han ej kunde
säja sig känna honom, styrkte dock till bifall på Frih.
Grönhagens tillstyrkande, hälst samma Frih. Wrangel utan
klander städt på ett förslag, som i anseende till General Cronstedt[s]
afsäjelse nu endast blifvit completteradt, och trodde
han, att R. o. A:s bifall till förslaget kanske kan blifva ett motiv
till vår förening med de andre respective stånden.
Frih. Bunge, Sven: Oansedt jag i anseende till min
ganska ringa bekantskap med Frih. Wrangel sisth gårdag
förenade mig med de herrars tancka, som begärte detta förslag
på bordet, och kanske då trodt mig äga någon skälig anledning
att tadla detsamma, så hemställer jag likväl Höglåfl.
R. o. A., huruvida vi numera böra personalisera, sedan vi see,
huru dageligen våra ledamöter af säj a sig sine rum på rådsförslagen.
Det skulle kasta altför mycken skugga på oss, om vi
skulle börja att truga de hogade derifrån, på samma sätt som
vi trugat en annan vår fordna ledamot dit emot dess egen böjelse.
Och som i synnerhet i närvarande conjunctur den så
kallade esprit de corps är ganska nödig att iackttagas hos R. o.
A., så begärte han, att R. o. A. ville äska proposition till bifall
å förslaget, hvartill jämväl han för sin del ville samtycka.
Proposition giordes till bifall å det förevarande förslaget,
som besvarades med Ja.
Härvid återkom Hr Linderstedt med den af honom
126 1772, maj 23. Riksrådsförslagen. Handeln. Ahlquist.
anförde deputation och berättade, att de öfrige respective
stånden visat sig ganska bekymrade öfver Hr Landshöfdingen
von Nackreij s af sej else och låfvat att avertera hvar sine electorer
om förslagets snara completterande.
Deput. fr. Häruppå ankom en deputation ifrån det Vallöf 1. Bor gar eBorg.
st. sundet af 8 ledamöter.
Borgmästaren Munthe förde ordet och anmälte Borgareståndets
vördsammaste och förtrolige hälsning till R. o. A.
samt berättade, att Borgareståndet vid den i dag hos dem åter
förekomne frågan ang:de det ena civile rådsförslaget genom
votering beslutit, att Praesidenten von Höpken borde gå af
förslaget på det skäl, att lian vore så ganska oumgängel. i
Wismarske Tribunalet i anseende till dess om de tyska provincerne
ägande fullkomlige kundskap; och Kongl. Maij :sts
Rådkammare synes dessutom behöfva en uti justitiaesaker
kunnig mans biträde.
Jämväl förmälte han sig hafva blifvit anmodad att begära,
det det andra civile förslaget måtte Kongl. Maij:st till nådigt
utnämnande praesenteras, fastän sådant enl. numera vid dess
bortgång inlupen efterrättelse ang:de Landshöfdingen Nackreij
s af sej else icke lärer kunna ske.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och Ordföranden
samt afträdde.
Reglering af 14. Föredrogs Handels- och manufactur- samt commercieh
reisen^0" deputationens betänckande af den 14 April 1772 ang:de
ang:de. Grosshandelssocietetens här i staden sökte reglering af handelsrörelsen
jämte Minuthandelssocietetens thervid giorde påminnelser,
tillstyrkandes deputationen att härmed må förblifva
efter förra stadgar och allmän lag samt dessutom, att den
må böta 2 000 d:r s:mt, som hädanefter omedelbarligen hos
Riksens Ständer söker ändring i redan faststäldte och godkände
förordningar och handelsordinantier.
Betänckandet bifölls.
Ahiquists 15. Föredrogs Riksdagsfullmägtigens för Marstrand Magbesvär
ang:de.
nus Ahiquists besvär deröfver, att Urskillningsdeputationen
den 28 October nästledit år afslagit dess ansökning å stadens
vägnar ang:de inskränckning af den handelsrättighet, som
salterieidkarne i bohuslänske skärgården skola utvidga, staden
till förfång enl. förordningen af 1766 om ström- och salt
-
Kronobefallningsman. Sjöartilleriofficerare. 127
siöfisket.
Och uplästes deputerades öfver desse urskillningsmålen
gifne betänkande af den 14 Februarii detta år rörande detta
ämne, innehollande tillstyrkan till bifall på Urskillningsdeputationen[s]
afslagsresolution af den 28 October såsom grundad
på åfvan åberopade 1766 års förordning.
R. o. A. biföll dess deputerades afgifne betänckande och således
faststälte Urskillningsdeputationens gifne afslag af den
28 Octob. 1771.
16:o. Föredrogs och uplästes Bondeståndets protocollsut- Ang:deexdrag
af den 9 September 1771 ang:de expeditionskronobefall- kronobefallningsmännen
i Vermeland, hvilka Bondeståndet tillstyrker ningsmän i
måtte afskaffas och kronofogdarne tillika med deras fogdetie- Vermlandnare
hädanefter tillhollas att sielfve förrätta de expeditionsfogderne
hittils ålagde giöromål.
Bondeståndets protocollsutdrag bifölls.
17. Uplästes Capitainens Hr Friedr. Willhelm Leijonanc-Sjöartilleriekars
memorial ang:de åtskillige projecterade förbättringar ^efordringsoch
ändringar vid siöartillerieofficerares befordringsrätt uti rätt äng :de.
Kongl. Amiralitet samt lönernes jämkande och sysslornes fördelning
begge desse stater emellan.
Jämväl uplästes Hr Friedrich Wagenfeldts memorial uti
samma ämne samt Hr Ulric Gyllenskepps dito, hvilket sednare
tillstyrker, att de föregående tvenne memorialerne måge remitteras
till Riksens Ständers Secrete Utskott att där granskas
och skärskådas, innan de afgiöras.
Hr Jerlström: Som denne saken rörer min corps, så
tror jag mig vara skyldig att lemna Höglåfl. R. o. A. någon
underrättelse om dess beskaffenhet.
Siöartilleriet har altid tillförene efter sin innehafvande tour
avanceradt med Amiralitetet; men sistledne riksdag blef afgiordt,
att siöartilleriet skulle hafva sin egen tour innom sig
till befordran samt Amiralitetet äfvensom siöartilleriet avancera
innom sin särskildte corps; orsaken dertill lärer hafva
varit den, att åtskillige siöartillerieofficerare aldrig varit till
siös. Då förklarades jämväl 3 compagnie!- af Amiralitetet att
vara siöartilleriecompagnier, nemligen tvenne i Carlscrona
och ett i Stockholm. Men som Amiralitet med bekymmer sedt,
huru som siöartillerieofficerarnes befordran innom sig gådt
128 1772, maj 23. Sjöartilleriofficerare. Hedemora.
så ganska skyndesamt, dels för det de äro få till antalet emot
Amiralitetet, dels och emedan de avancera ifrån capitaine directe
till öfverstelieutenanter, förbi alla majorer vid Amiralitetet,
hvilken charge icke finnes vid siöartilleriet, så hade Hr
Leijonanckar i sitt memorial tillstyrckt, att en majorsgrad
vid siöartilleriet må inrättas för att derigenom giöra någon
jämlikhet i befordringsvägen.
Detta såväl som hvad Hr Leijonanckar vidare tillstyrkt
ang:de tourens beräknande till compagniers ärhollande, siöartillerieöfverstelieutenantens
i Stockholm rättighet dertill nu
genast dock förbehollen, ansåg han för sin del ganska billigt.
Och som det så ganska nära rörde hela amiralitetsstaten, så
begärte han, att R. o. A. täcktes remittera desse begge nu upläste
memorialer till Secrete Utskottet, i hvilket fall han jämväl
anholt, att det memorial, som han jämväl upsatt och nu
ville aflemna, i samma ämne kunde få blifva de tvenne andre
till Secrete Utskottet följacktigt.
Uppå giord proposition biföllo R. o. A., att Hrr Leijonanckars,
Wagenfelts och Jerlströms memorialer remitteras till
Secrete Utskottet.
Ang:de be- Uplästes Secrete Utskottets protocollsutdrag af den 8
frielse för
Hedemora Novemb. 1771 äng:de Riksdagsfullmägtigens för Hedemora
från båts- stafj Rådmannen Jacob Hollströms ansökning att ärholla proroanshållet
longation
på befrielsen från båtsmanshollet till näst instundande
riksdag, eller till dess båtsmanshollet för städerne kan
blifva jämkadt; hvilken ansökning Secrete Utskottet af slår,
eftersom Hedemora stad haft denne frihet altsedan år 1761,
men hemställer, om icke hos Kongl. Maij :st borde anhollas,
det täcktes han i nåder anbefalla vederbörande collegier att
innom viss förelagd kort tid värkställa jämkningen i båtsmanshollet
samtel. städerne emellan.
Secrete Utskottets extractum protocolli bifölls.
Hustru Kiell- 19 :o. Uplästes Riksens Höglåfl. Ständers Secrete Utskotts
^öknhig påProtocollsutdrag af den 16 April 1772 ang:de Hustru Ulrica
sin pension. Eleonora Kiellbergs ansökning om någon lifstidsdonation för
henne samt hennes barn, eftersom hon varit vår nu regerande
allernådigste Konungs amma; hvilken begäran Secrete Utskottet
i så måtto bifallit, att som ingen kronolägenhet nu kan
henne doneras, så tillstyrckes för henne 200 d:r s:mt tillök
-
C. O. von Höpken.
129
ning i dess pension, så att sammanlagdt med de 300, hon redan
innehaft, hon årligen, så länge hon lefver, niuter 500 d:r
s:mt.
Secrete Utskottets extractum protocolli bifölls.
20. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens be- Pau[ve]rell
cit få under
tänckande
af den 24 Octob. ang:de Messingsbruksarbetarenstöd för up
Hans Pauverells sökte understöd för påfinning af konsten att tinning af
sDcffelf oller
förfärdiga spegelfolier, som deputationen bepröfvadt och derföre
tillstyrcker för honom 6 000 d:r kopp:mt i inventionspremium
emot förbindelse att holla sin värkstad i full gång
och inöfva åtminstone en lärling i samma konst; men för öfrigt
af slår Pauverells begärte lån af 34 000 d:r k:mt på tio års
tid.
Deputationens betänckande bifölls.
Härvid ankom en deputation ifrån det Högvördige Präste- Dep. fr.
ståndet af 6 personer. Pr.st.
Hr Probsten Bergenstedt, som förde ordet, anmälte
dess stånds vördsamma och förtrolige hälsning till R. o. A.
samt berättade, det Prästeståndet till alla delar bifallit Vallöf!.
Borgareståndets vidtagne beslut ang:de Praesidenten von
Höpkens uteslutande af rådsförslaget samt för sin del icke
haft något att påminna vid Landshöfdingen von Nackreij s
giorde af sej else utan beslutadt, att hrr electorerne kl. 3 i eftermiddagen
skola sammanträda för att complettera förslaget.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och Ordföranden,
hvarefter densamma afträdde.
Hr Wadenstierna, Carl, yttrade sig såsom varande
rådselector, att hrr electorerne hade hittils satt sådane personer
på förslag, som de kändt och trodt vara skickelige samt
värdige, men han märckte nu, att electorerne lärer hafva
fölgdt en origtig principe i den delen och i dess ställe bordt
förnämligast se efter, hvilka personer vore de tvenne respective
stånden tacknemlige eller icke. Hvad Frih. von Höpkens
särskildte öde nu angår, så tycktes det vara ett bevis till hvad
han redan sagt, och det tycktes jämväl låfva idel omöjeligheter
att kunna skaffa några skickelige och värdige män uti
Rådkammaren, enär de, som med Frih. von Höpken skedt, endast
för skickelighetens skull uteslutas.
Hr Linderstedt, Eric: Det är ej ovanligt, att man
130 1772, maj 23. C. O. von Höpken. Malmö.
sedt åtskillige på förslag till rådsembetet upförde hafva undergådt
ett lika öde som Frih. Höpken; och ej eller är det
olagligt, ty tvenne stånds beslut i sådant fall deciderar fullkoml.
enl. regeringslagarne. Han kunde väl ej godkänna, hvad
de tvenne stånden hafva giordt, men i anseende till den så
ganska beskedliga ursägten, som det tagit till skäl, så ville han
för sin deel accedera till deras beslut.
Frih. v. Essen ansåg det ej kunna eller böra falla någon
af R. o. A:s ledamöter i sinnet att häfva eller bestrida, hvad
de tvenne stånden hafva giordt; ty det ansåg han för fåfängt
arbete. Icke eller kunde han finna, att det, som nu händt Frih.
von Höpken, skall kunna sägas vara vanhederligt för honom,
ty de respective stånden hafva ärkändt hans förtienst och
skickelighet och flere äfven så värdige män, nemi. Hr Öfverståthollaren
Rudbeck, Hr Landshöfdingen Gref Lagerberg
samt Öfversten Frih. Duvall hafva fädt på särskildte tider lika
öde. Han såg således härutinnan intet annat vara att giöra än
att accedera till deras beslut, ehuru han gierna medgaf, att
han anseer Praesidenten von Höpken nyttig äfven såväl i Rådkammaren
som i Wismarske Tribunalet.
Frih. Horn, Friedric, ärindrade angrde Praesidenten
von Höpken, att det, som honom händt, vore den största ära,
som ännu någon vederfarits, och att hans öde utmärker rubriquen
på tänckesättet å båda sidor.
Hr Hillberg begärte proposition ang:de hrr electorernes
sammanträde att complettera förslaget.
Hr Grefven och Ordföranden hemstälte, om icke de
kunde anmodas att sammanträda kl. 3 för att complettera förslaget.
Härtill samtycktes.
Malmö stad 21. Föredrogs Oeconomieförordningsdeputationens betänc0I2:ne
apo-a^anc^e ang^de Malmö stads ansökning att i samma stad få 2:ne
thek. apothek och således ärholla ändring i Kongl. Maij:sts resolution
af den 27 Januarij 1769 för Apothekaren Magnus Kiellström
att ensam holla apothek, hvilken stadens ansökning på
Collegii Medici och Riksdagsfullmägtigens intygande, som vöre
antalet af invånare ej ökte och Kiellström försvarlig i sin
syssla, deputationen funnit för godt att afslå och bifalla Kongl.
Maij :sts resolution af år 1769.
A. Ehrensvärd. Lorichs. Segerdahl.
131
Betänckandet bifölls.
22. Uplästes Secrete Utskottets protocollsutdrag af den 19 Gen. EhrenMaij
1772 ang:de Generalens och Commendeurens Grefve^ä^behålla
Augustin Ehrensverds ansökning att, på then händelse hanlönen vid afskulle
finna för nödigt att taga afsked, få likasom Fältmar- sked^ganskalcken
Marcks von Wyxdemberg samt Generallieutenant Carpelan
beholla full generalslön, hvartil Secrete Utskottet på anförde
skäl samtycker.
Secrete Utskottets protocollsutdrag bifölls.
23. Anmältes Lieutenantens v. Engelhardts ingifne inemo- Secondoffirial
ang: de nödvändigheten af secondofficerares tillsättande sättande1 vid
vid fortificationsstaten. Fortifika
Remitterades
till Riksens Ständers Secrete Utskotts utlå- tlon"
tande.
24. Föredrogs Secrete Deputationens betänkande af den 23 Hofsect.
April 1772 ang:de Håfsecreteraren hos de Kongl. Arfprintzar- Lfo^1rSan6'
ne Hr Nils Lorichs befordran, tillstyrkandes deputationen, det ang:de.
må han vid sig yppande ledighet ostridigt varda upförd på
förslag till den syssla, hvartill han efter sin nu innehafvande
syssla är competent sökande. Varandes dervid bifogadt Bonden
Johan Friedric Svahns votum, innehollande tillstyrkande,
det må deputationens tillstyrkte befordran för Hr Lorich förkastas
och dermed tillgå efter befordringslagarne, då han i sin
ordning blifver hulpen.
Hr von Engeström begärte saken att vila.
Hrr [de] Frietzkij, Linderstedt samt Frih.
Claes Grönhagen ville bifalla Svans särskildte votum,
tilläggandes den sednare, eli. Frih. Grönhagen, att Svan väl
vore bonde, men att han skrifvit som en adelsman.
Hr Jerlström påstod sig vilja minnas, att saken af honom
i måndags blifvit lagd på bordet.
Undertecknad protocollist gaf vid handen, att det då allenast
anmältes men blef ej upläst.
Saken vilar.
25. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 5 And. SegerMartij
1772 angående Vice Auditeuren Anders Segerdahls be-^^8 a"
gärte uprättelse för saknad befordran, hvarå han haft Kongl.
Maij :sts samt Riksens Ständers nådigste försäkran, tillstyrkandes
deputation, det må Segerdahl ärholla auditeurs full
-
132 1772, maj 23—25. öjebro. Läppevirda.
Ang:de Öijebros
byggande.
Ang:de at ei
postcontoir
måste inrättas
uti Läppevirda.
magt och tour framför Auditeuren Rogberg, som honom praejudicerat.
Betänckandet afslogs.
Hr Billberg begärte, efter han hörde så många befordringsmål
föredragas, att R. o. A. visse dagar må sammankomma
för att holla cabinett, på det de sökande då kunna infinna
sig och allmänna mål ej derigenom blifva uppeholne.
26. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 28 Januari 1772 ang:de Öjebros byggnad i östergötland,
tillstyrkande deputationen, att Lysings samt Dahls härads
invånare böra i detta onus med Vittfolcka(!) härad deltaga
och Kongl. Maij :sts resolution af år 1770 den 24 Januarij uphäfvas,
hälst samma härader af ålder deruti deltagit.
Varandes vid betänckandet bifogadt Krigsrådet Soops särskildte
votum, att Dahls härad icke må derifrån befrias mera
än Lysings härad utan ständigt deri deltaga.
Frih. Reuterholm, Gustaf, fandt efter dess tanka,
att deputationen tagit denne saken på ett ömt sätt och endast
tillstyrkt, det må denne bro, då den är afbränd eller skall upbyggas,
af alla de 3 nämde härader gemensamt upbyggas,
hälst det fordom på lika sätt dermed tillgådt. Han styrkte således
till bifall å betänckandet och ansåg votum vara för mycket
superficielt för att derå bygga något beslut.
Betänckandet bifölls,
t 27. Uplästes Riksdagsmannens ifrån Lilla Safvolax Johan
Koponens memorial, hvaruti han anholler, det måtte ett postcontoir
inrättas i Läppevirdä sockn uti Lilla Savolax för invånarnes
mera nytta och beqvämlighets skull, som nu hafva 15
mil till St Michel.
Remitterades till Riksens Ständers Secrete Utskott.
Slutel. anmälte Hr Grefven och Ordföranden, att
Kongl. Lifregementets compagnier, som blifvit incommenderade
jämte Kongl. Uplands Infanterieregemente till den kongl,
kröningen, skola hit till staden ankomma, de sednare om tisdag
och de förre nästkommande onsdag.
Och som tiden nu var liden till emot 1/2 2, så åtskildes
Höglåfl. R. o. A.
In fidem protocolli
C. v. Schönfeldt.
Ang. riksrådsvalet. Malm.
133
Den 25 Maij år 177 2.
Kl. 9 förm.
Sammanträdde Höglåfl. R. o. A. in pleno.
Hr Öfversten och Öfveradjutanten samt Riddaren af Kongl.
Sverdsorden Grefve Carl Emil Lewenhaupt förde ordet under
Hr Baron och Landtm :s ännu varande opasslighet.
1 :o. Hr Grefven och Ordföranden anmälte, att oacktadt
R. o. A. sistledne förgår eller i lördags hade jämte de öfrige
respective stånden bifallit till hrr electorernes sammanträde
samma dag om eftermiddagen och de till följe häraf varit
tillhopa, hade de likväl ej kunnat complettera de tvenne
rådsförslagen af orsak, att de tvenne respective ståndens electorer
sagt sig vara anbefalte att till begge de ledige rådsrummen
upföra justitiaemän, hvartill R. o. A:s electorerne ej kunnat
bifalla, hälst de voro i ovisshet, om R. o. A:s tancka instämde
med de 2 respective ståndens. Hr Grefven och Ordföranden
hade derföre velat detta hinder anmäla, på det R. o. A.
må kunna sig deröfver yttra och hrr electorerne således vara
i stånd att i dag, då de sammankomma, fortsätta det dem anbefalte
giöromål.
Frih. von Essen: Jag för min del tycker, att de tvenne
respective ståndens electorers åstundan uti detta ämne är
ganska billigt och väl grundat, och trodde, att om någonstädes
förfarne lagkunnoge män behöfvas, så är det visserligen i
Kongl. Maij :sts Rådkammare, hvarest så ganska ofta kinkoge
frågor upkomma ang:de lagens rätta mening samt
dess application och därest uti sista instantien medborgares
processer afdömas.
R. o. A. samtyckte, att justitiaemän måga väljas till de tvenne
ledige rådsrummen, och åtog sig Ordföranden Hr
Grefve Lewenhaupt att gå neder till hrr electorerne för att
gifva dem R. o. A:s beslut tillkänna.
Emedlertid förde Kammarherren Frih. von Essen ordet.
2. Anmältes Assessoren Hallenborgs ingifne memorial
ang:de några påminnelser vid Secrete Deputationens i dess
betänckande för Landssecreteraren Gustaf Malm tillstyrkte
Ang:de hinder
till
r[iks] rådsförslagens
completterande.
Landssecreteraren
Malms uprättelse
ang:de.
134 1772, maj 25. Vibblinger. Skuldfordringstvist.
uprättelse och assessors fullmagt, hvarigenom Hr Hallenborg
anseer sig blifva lidande.
Memorialet vilar men får communiceras med de öfrige respective
stånden.
Ang:de 3:tio. Föredrogs Amiralitetsjustitiaren C. M. Wibblingers
Telaktighe1-8Riksens Ständers Urskillningsdeputation genom påter
i tjens- skrift af den 3 Augusti 1771 ärhollne remiss af dess memorial
ten' angrde att blifva frikallad från vidare tilltahl i anseende till
de emot honom anmärckte feelacktigheter i Amiralitetsöfverrätten
vid handlingarnes föredragande i ägtenskapssaken
emellan Hedvig Öhrberg och Capitainelieutenanten Ehrenbill
samt i brottmålet emellan Lieutenanten Kuijhlenstierna1 och
Medelstyrmannen Ehrenström.
Varandes härvid bilagdt Justitiaedeputationens betänckande
af den 15 Januarij 1770, som icke fulleligen vid sistledne
riksdag hunnit att föredragas och afgiöras, hvarutinnan tillstyrkes,
att målet i anseende till Wibblingers saknade beneficiae
juris et processus måtte sättas i det stånd den var, innan
Kongl. Maij :sts nådiga dom föll i saken.
Hr Jerlström ärindrade, hurusom Wibblinger blifvit
ansedd för feel uti sin tienst och slutel. dömd hos Kongl.
Maij:st utan att i någondera instantien fädt niuta sina lagh
beneficia meddelst sine förklaringars afgifvande; han ansåg
altderföre 1771 års Justitiaedeputations betänckande i detta
mål, hvilket redan af tvenne stånd blifvit bifallit, för ganska
billigt och styrkte R. o. A. att detsamma bifalla, hälst Wibblinger
är ganska fattig karl och har många barn.
Hr Ehrensverd, Friedric: Ehuru jag var den,
som begärte detta mål på bordet förra gången, då den var före,
så vill jag dock nu bifalla Justitiaedeputations betänckande,
emedan det tyckes vara billigt.
Justitiaedeputationens betänckande bifölls.
Skuldford- 4:to. Föredrogs Justitiaedeputationens betänckande af den
cm?SSkotte ^ December 1771 ang:de then ifrån Urskillningsdeputationen
och Hofving remitterade saken emellan Snikkaren Jonas Skotte och Färgaang.
de.
återstod af en Färgaren Hofvings zedel af år 1765 den 12 October,
som åtta månader derefter var förfallen, hvaröfver kämnärsrätt,
håfrätt och sist Kongl. Maij :st dömt och ej kunnat
1 Skall enligt betänkandet i Utskottshandlingar 1770—1771, vol. 93, nr
82, vara: Krusenstierna.
Skuldfordringstvist. Riksrådsförslag.
135
saken som executive ansee i anseende till genfordran. Men
som vittnen å ena sidan betygadt, att genförbindelserne å
Schottes sida i deras närvaro blifvit guldne, ty anseer deputationen
Schotte till sin fordrans utbekommande hos vederbörande
excecutor berättigad.
Varandes vid betänckandet bifogadt Borgmästaren Cervins
jämte fleres särskildte vota, som alla confirmera Kongl.
Maij :sts fälde dom och tillägger Hofving 100 d:r sunt rättegångskostnad.
Särskildte votum bifölls.
5 :to. Hr Grefve Lewenhaupt, som återkommit tillika
med hrr electorerne och berättade sig nu hafva att föredraga
de completterande rådsförslagen, intog sitt säte som ordförande.
Härvid anmältes en Borgareståndets deputation af 6 personer.
Sedan dem blifvit företräde lemnadt, anmälte Rådmannen
Hochschild såsom ordförande Borgareståndet vördsammelige
och vänlige hälsning till R. o. A. samt berättade, det
ståndet hade till alla delar stadfäst de upgifne rådsförslagen.
Deputationen besvarades och af trädde.
Hvarefter upbröts och uplästes de upgifne rådsförslagen,
varande å det första upförde
Praesidenten och Commendeuren af Kongl. Nordstierneorden
samt Skattmästaren af alla kongl. orden(!) Grefve Carl
Johan Cronstedt.
Praesidenten och Riddaren af Kongl. Nordstierneorden
Frih. Arvid Silfverschöld.
Lagmannen och Riddaren af Kongl. Nordstierneorden Melcher
Falckenberg.
Hr Silfverschöld, Arvid: Jag vill ej nu misshaga
R. o. A. genom en af sejelse, som återigen skulle uppeholla
R. o. A:s arbete; men jag kan dock ej annat än förklara, att
mine talents, min ålder, siuklighet och hushollsomständigheter
äro visserligen alle af den beskaffenhet, att de ej kunna
giöra mig slcickel. och värdig till detta dryga kall. Jag är ganska
gäldbunden och har mästadels redan förtärt mitt goda i
kronans tienst; således är det ej underligt, att jag bär farhoga
för ett embete, som fordrar någon mera vällefnad, särdeles
Rådsförslag
upbrötts.
Dep. fr.
Borg.st.
136 1772, maj 25. Riksrådsförslag. Hyllningseden.
när tiderna ser så ut, att alle ämbetsmän torde få tiena utan lön.
Uppå åtskilliges begäran desisterade Hr Silfverschöld och
förslaget stadfästes.
Det andre förslaget bestod af följande män, nemi.:
Håfmarskalcken och Riddaren af Kongl. Nordstierneorden
Frih. Carl Gustaf Ehrencrona.
Generalauditeuren Frih. Arvid Friedric Kurck samt
Lagmannen Frih. Germund Cederhielm.
Hr Gerner, Jacob, berättade, att Lagmannen Baron
Cederhielm hade såväl för honom som för Hr Hasenkampf,
Grefve Lewenhaupt med flere yttradt, det han icke ville stå på
förslaget; han bad derföre, att någon ville åtaga sig att fråga
honom derom, på det han må äga tid att af säj a sig.
Förslaget bifölls.
Deput. fr. Härvid ankom en deputation ifrån det Högvördige Prästeståndet,
bestående af sex ledamöter.
Doctor Rogberg, som förde ordet, anmälte Prästeståndets
vör[d] samma och vänliga hälsning samt berättade, det
ståndet hade bifallit de upgifne rådsförslagen.
Deputationen besvarades samt afträdde.
Och beslöt R. o. A. att likaledes genom en deputation gifva
de öfrige respective stånden tillkänna sitt till rådsförslagen
gifne bifall, hvilken deputationen genast upropades samt afgeck
under Hr Linderstedts anförande.
Hylnings- 6;t0. Hr von Hausvolff, Carl Johan, påminring
ang:de.te ang:de nödvändigheten af R. o. A:s skyndesamma utlåtande
angående hyllningseedernes ändring, hälst han såsom ledamot
i Expeditionsdeputation ej kunde längre å den saken
hindra expedition efter de trenne ståndens beslut.
Frih. Bunge hemstälte, om icke uti en så öm fråga, den
der rörer R. o. A:s rättighet, man borde dröja med föredragandet
tills närmare middagen, då flere af R. o. A. kunde
komma tillstädes.
Ventilationen härom upskiöts.
Angrdegeo- 7:o. Föredrogs Cammaroeconomiedeputations betänckande
chartorsut-^en ® Martij 1772 om geographiske chartors utgifvande af
gifvande af Landtmäteriecontoiret öfver de provincier, som ännu ej ut^ricont^öf6"
kommit, tillstyrkandes deputationen till dettas befordran, att
någre pro- tvenne commissionslandtmätarelöner må vid yppande ledig
-
Durchmarscher. Södertälje.
137
het indragas till understöd för geographiske chartaevärket,
till dess alla provinciechartorne hinna att utkomma.
Begärtes på bordet.
8:vo. Uplästes Cammaroeconomie-, Landi- och siömilitiae- Ang:de lastsamt
Oeconomieförordningsdeputationernes betänckande af skjutshästar
den 19:de Martij 1772 med project till förordning ang:de till vid durkhvad
tyngd en häst bör belastas vid tåg och durchmarcher.
Varandes tyngden i projectet utsatt till 45 a 50 lisspund,
samt att Allmogen på egen bekostnad må få på gästgifvaregårdarne
inrätta en våg för att väga varorne.
Hr Friedric Ehrensvärd begärte denne saken på
bordet men hemstälte, om icke visse ledamöter af R. o. A., som
vore militairer, kunde utsees att granska detta ämne.
Betänckandet vilar.
Härvid återkom Hr Linderstedt med den af honom
anförde deputation till de öfrige respective stånden samt berättade,
det de samtelige varit ganska nögde öfver R. o. A:s
bifall till rådsförslagen och allenast påmint ang:de eedsformulairens
snara afgiörande, emedan eljest Expeditionsdeputationen,
som i eftermiddag kommer tillsammans, torde expediera
dem enligt de tre ståndens påskrifter.
9:o. Hr Grefven och Ordföranden anmälte, att Hans Angrde
Kongl. Maij :st allernådigst gifvit tillkänna, det han kl. 3/4 till Völ-skigen
ett vöre nögd att emottaga rådsförslagen till utnämnande, och
till den ändan proponerade Hr Grefven och Ordföranden, om
icke R. o. A. bifaller, att förslagen af hrr electorerne då blifva
praesenterade.
Härtill bifölls.
10 :o. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af Hållskiutsen
den 6 Maij 1772 ang:de hållskiutzen i Södertelge, nemligen att 1
Nyköpings låhn till någon deel måtte deltaga i skiutzen vid
Pihlkroge och Kumla gästgifvaregårdar med Stockholms låhn
samt Södertelge få hielpskiutz ifrån Telge och Tveta soknar
så länge, till dess staden kan utgiöra skiutzen ensamt.
Hr Ehrensvärd, Friedric, ärindrade, att han som
granne med Telgeboarne väl visste, att de lefva af skiutzning
och intet hafva annat för sig än ständigt skiutza; men som de
vid desse högtidelige tillfällen torde vara för mycket öfverhopade
dermed och betänckeligit vöre att betunga Allmogen
Klabbi med
fl. byars besvär
röranlaxfisket
i
[Veste] rbotten.
138 1772, maj 25. Laxfisket i Västerbotten.
med ständig skiutzhollning där i staden, så ville han bifalla,
att de få hielp till October månads slut.
Frih. von Essen bad, att detta mål ej må uptagas, emedan
det hörer till vederbörligt forum.
Borgareståndets extractum protocolli afslogs såsom icke
hörande till Riksens Ständers omedelbara uptagande.
11. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 6 Martij 1772 ang:de Klabb- och Baggböle samt Söderfors
byars i Vesterbottn förde besvär och ansökning om
ändring i Kongl. Maij:sts på Riksens Ständers tillstyrkande
gifne nådige utslag af den 10 April 1770, hvarmedelst mindre
och större hemman i samma byar tillagdts lika andelar af laxfiskets
nyttiande i Umeå eif, hvilket deputationen tillstyrker
må ändras, så att de må nyttia och underholla kronolaxfisket
efter sine hemmantals storlek, på sätt Kongl. Maij :sts nådiga
utslag af år 1769 förmäler, och betala enligt laxtaxan af år
1695 29 1/2 tunna lax.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, ärindrade, det han
icke hade väntat, att saken skulle ändras emot sistledne riksdags
beslut på ett sådant sätt, emedan han värkeligen holt före,
att cronan skulle lida emot förr, då laxfisket blef utbudit
på auction. Han styrckte derföre R. o. A. att låta förblifva vid
1769 års beslut.
Hr Leijonmarck, Gustaf, fandt egentelige frågan
vara, om laxfiskets andelar borde rätta sig efter skatte, eller
rökar; i den delen ville han bifalla, att dermed må förhollas
efter gamla vanan, så framt inga lagar gifvas, som strida deremot.
Hvad åter byarnes anbud angår, så ville han låta det
bero vid hvad som de utfästa vid auctionen och således afslå
betänckandet.
Hr Ehrensvärd, Friedric: När vi taga denne saken
rätt, så finna vi, att Allmogen vid förra riksdagen lagt in
och begärt att blifva bibehollen vid det dem tillhörige laxfisket,
emot det de derföre betala hvad de på auction utfästa. Nu
söka de åter deri ändring och vilja betala 29 1/2 tunna lax i
ett för alt, och som ett sådant anbud icke gierna kan antagas,
emedan cronan derå nödvändigt skulle lida, ty ville han afslå
betänckandet.
Betänckandet afslogs, och förblifva R. o. A. vid det beslut,
Exportpremier. Folkökningen.
139
som af Riksens Ständer vid sistl. riksdag i detta ämne vidtogs.
12 :o. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens be- Förhögning
tänckande af den 15 Maij 1772 ang:de förhögning i exporta- tjonspraetionspraemier
för kläden, sorn utom Europa försändas, hvil-mier för kläket
Klädesfabriqueuren Jacob Hongelin sökt i anseende till deanS-deförminskningen
derå, som skedde 1766, att åter få ökt ifrån
20 till 25 procent, hvilket deputationen tillstyrker till bifall.
Hr Ehrensvärd, Friedric, trodde, att då man ger
premier, bör man gifva skäligt, och hemstälte således, om icke
de vanlige 20 vore lagom.
Frih. Bunge, Sven: Om det är till Levanten, som Hongelin
exporterar sina kläden, så är det en nyttig handelsgren,
som värkeligen bör upmuntras, hälst derigenom åtskillige för
våra fabriquer nyttiga varor kunna fås i retour; han styrckte
derföre till bifall på betänckandet.
Hr Ehrensvärd, Friedric, ärindrade, att om Hongelin
exporterar sine kläden till Levanten, hvilket ej säges
på något ställe i betänckandet, så visste han, att både Franckriket
såväl som England täfla sins emellan att där föryttra
sina varor. Han kunde således ej se mycken båtnad för riket i
den handeln och styrkte derföre till afslag på betänkandet.
Betänckandet af slogs, så att Hongelin hädanefter endast
niuter premier a 20 procent för de af honom utom Europa exporterade
kläden.
13:o. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens be- Ang:de metänckande
af den 10 April 1772 ang:de Cammarherren Buren-'1^^^0^
schölds ingifne memorial, innehollande medel till folkökning-befrämjande,
ens befrämjande, hemställandes deputationen, om icke samma
project kunde communiceras med hrr landshöfdingarne
att deröfver inhämta Allmogens yttrande och sedan derom
nästa riksdag sitt yttrande aflemna.
Handels- och manufacturdeputationens betänckande bifölls.
Hvarefter Ordföranden Grefve Lewenhaupt propone- Deput. till
de andre
rade R. o. A. att genom en deputation beskicka det Högvördi- stånden
ge Prästeståndet för att af dem inhämta, om de ännu utlåtit
sig ang:de hyllningseederne enligt vår senaste genom deputerade
dem giorde föreställning, på det R. o. A. sedermera må
kunna taga sitt äntelige sista beslut.
10—690285
140 1772, maj 25. Deputation till Prästeståndet.
Frih. Bunge, Sven: Och att Frih. von Essen anmodas
att anföra deputationen.
Frih. von Essen: Nog vill jag gierna gå dit R. o. A. vill
skicka mig, men jag kan omöjeligen påminna om det, som
strider emot R. o. A:s värdighet, ty han holt före, att Prästeståndet
bordt sielfmant svara oss, utan att vi påminna dem.
Jag tror för min del bäst vara, att vi denne påminnelse utan
endå taga vårt beslut.
Frih. Grönhagen, Claes: Jag skulle ej styrka till att
en sådan deputation afgår, om intet vi skickat så många deputationer
tillförene i samma sak. Och om intet det vore stridande
på ett märkeligare sätt emot vår värdighet, att vi skulle låta
åtnöja oss med deras åt våra deputerade gifne påminnelser.
Han ville dock ej, att deputation på annat sätt sig utlåter än
endast begärer svar.
Hermed conformerade sig Frih. Bunge och Hr Leijonmarck.
Hr von Billberg ärindrade, att då en Expeditionsdeputations
ledamot i ett annat ämne anmälte, hurusom R. o.
A:s ledamöter i samma deputation ej kunde hindra expedierandet
emot R. o. A:s tancka, så hade han då likasom nu
trodt, att det vore ovanligt af sitt stånd begära instruction, då
de hafva den allmänna regel att följa, att i alla saker, som ej
röra fundamentallagarne, lag och privilegier, böra tre stånds
beslut gälla.
Hr Lindelöf ärindrade, att de 3 respective stånden ej
behöfva svara oss, ty de hafva notificeradt oss sitt beslut i
Dagligt Allehanda.
Hr Wadenstierna, Carl: Det ömmar mig väl, att
R. o. A. icke ärhollit något ytterligare svar ifrån det Högvördige
Prästeståndet, men jag tror der jämte, att vi altför mycket
skulle compromettera vår värdighet, om vi nu ånyo genom en
formelig deputation skulle anholla om deras yttrande. Han
ville derföre häldre gå in i den tanckan, att tvenne ledamöter
gå på vår Ordförandes vägnar och be att få tala med Prästeståndets
Taleman och fråga honom, om R. o. A. ej få vänta
annat svar, än det de meddelt genom våra deputerade, samt
anmoda honom med snaraste genom en deputation låta oss
veta ståndets beslut, på det vi må kunna yttra oss med snaras
-
Deputation till Prästeståndet. Apoteksvaror.
141
te, sedan kröning och hyllning nu äro så nära förhanden.
Frih. von Essen trodde aldrabäst vara, att R. o. A. utan
någon beskickning nu företager och afgiörer saken; men skulle
enteligen en beskickning ske, så fandt han densamma böra
ske på ett formeligt sätt genom en deputation till samtelige de
respective stånden, som ånyo för dem uprepar alla de skäl,
R. o. A. anfördt, samt begära af dem för sista gången, att de
ändra sitt beslut och tillika berätta dem, att R. o. A. förblifva
vid sitt förra beslut och att knappheten af tiden gior, att R. o.
A. i händelse af de respective ståndens nekande dertill måste
accedera till expedition.
Frih. Grönhagen, Claes, nekade ej, att icke tvenne
stånds beslut bör gälla; men trodde likafult R. o. A:s värdighet
kräfva, att vi böra få svar på våra föreställningar, och sedan
det skedt, blifver det tid för R. o. A. att sig sluteligen yttra
men förr icke. Han föreslog således, det må en deputation affärdas
till Prästeståndet ensamt.
Efter någon öfverläggning härom biföllo R. o. A., det må en
deputation till Prästeståndet afgå, som ånyo uprepar R. o. A:s
skäl och begärer af dem för den sista gången, det ville de besinna
detta målet och ändra sitt tagne beslut.
Deputationen upropades och afgeck under Cammarherren
Frih. von Essens anförande.
13 :o. Föredrogs Commerciedeputationens betänckande af0™ marknad
den 30 Januarij 1772 ang:de Grythytte bergslags ansökning V1^e kyrklf1'
om en enskildt marknad i September månad vid Grythytte
kyrka på spanmål och boskap, hvilket deputationen afslår,
hälst rundt om på 4, 5 a 6 mils afstånd finnas städer, hvarest
marknader på särskildte tider hollas.
Betänckandet bifölls.
14. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den Tullfrihet
för visse
31 Augusti 1771, hvaruti ståndet recommenderar sitt förledne apotheksriksdag
afgifne extractum protocolli af den 18 Januari 1770 varor
ang:de tullfrihet för vissa apotheksvaror, som Borgarestån- ang' e'
det ansedt böra till Kongl. Maij :st öfverlemnas att i nåder låta
the få städer, som ännu återstå och hvarest apothek finnas,
niuta någon jämlik efter sina och statsvärckets omständigheter
lämpad tullfrihet.
Frih. Grönhagen, Claes, ärindrade, att som stats
-
142 1772, maj 25. Apoteksvaror. Kungsgårdar.
värcket icke tål någon minskning, utan tvertom statsbristen
är lika nu som förr, så vore det betänckeligt att genast bifalla
detta Borgareståndets extractum protocolli, utan hemstälte
han, om icke nödigt vore att remittera detsamma till Tulldeputationens
granskande.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolf, styrckte till bifall
å Borgareståndets extractum protocolli.
Men Hr Ehrensvärd, Friedric, hemstälte, det
måtte saken remitteras till Riksens Ständers Secrete Utskott.
Hvilket uppå gifven proposition bifölls.
Hr Cammarherren Frih. von Essen återkom med den
af honom anförde deputation och berättade, att de sagt, det
R. o. A. väl lärer hafva hördt af sine ledamöter i Expeditionsdeputation,
att dem icke något feel kunde tillvitas, så vida de
efter R. o. A:s begäran uptagit saken och genom votering gilladt
sitt förra beslut, hvilket Talemannen berättade sig hafva
glömt att anmäla genom deputation. Uppå Hr Cammarherrens
vidare begäran om svar hade ståndet ånyo låfvat att vilja företaga
detta ämne och derom aflemna sitt sista yttrande.
Kumel och 15 ;o. Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af den
TätGandePi~24 Februarij 1772 ang:de Vällofl. Borgareståndets extractum
Venera och protocolli af den 17 Augusti om siömärkens eller kummels
och remmares upsättande på klippor och grund i siöarne Vennern
och Vettern och någon rättelse i sistnämde extractum
protocolli, så att det ej ensamt måtte blifva ett Allmogens
onus.
Begärtes på bordet.
Ang:de ut- 16. Uplästes Landt- och siömilitiae- samt Oeconomieförordräkmmde^af
oiogsdeputationens betänckande af den 4 Februarij 1772 öfde
till mili- ver 46 § af Krigsbefälets besvär vid denne riksdag om förklaV
skåne^n- r*n§ öfver 19 § af Kongl. Maij :sts nådiga resolution på Ivrigsdelte
kongs-befälets besvär vid 1766 års riksdag angrde utskyldernes begardar.
räknande af de till militiaeboställen i Skåne indelte kongsgårdar.
Och tillstyrker deputationen, det må ifrån innevarande
års början med mantalens beräknande förhollas efter Kongl.
Krigs- och Cammarcollegiernes bref af den 26 Maij 1736 och
den där uptagne afskattning och afgifterne derefter beräknas.
Betänckandet bifölls.
Skatteköp. Hyllningseden.
143
17. Uplästes Landt- och siömilitiaedeputationens betänc-Ang:de skat
kande
af den 31 Martij 1772 ang:de skattekiöp på sådanete^^m“fnfe
hemman i Skåne, hvars ränta till någon viss del blifvit kyrc-Skåne, hvars
, , ränta är til
kor
anslagen. slagen n4.
Varandes vid betänckandet bifogat ett särskildt votum i gon kyrka.
Probsten Tausons sak.
Härvid ankom en deputation ifrån Prästeståndet af 8 perso- Dep. fr.
Prästest :det.
ner.
Professoren Doct. Gadolin, som förde ordet, anmälte
Prästeståndets vördsamma och vänliga hälsning samt anmälte,
att Prästeståndet ej kunnat ändra sitt genom votering redan
vidtagne beslut om hyllningseederne.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och O r d f ö r a nd
e n samt afträdde.
Frih. Bunge, Sven: Sedan således alla de utvägar varit
fåfänge, som R. o. A. vidtagit för att kunna förmå de respective
stånden till ändring i dess tagne beslut, så tyckes mig, att
R. o. A. böra nu slutel. vidtaga den enda utväg, som numera
återstår, för att kunna giöra sitt beslut värkande åtminstone
för denne gången, nemligen:
Aldenstund den eden, hvilken R. o. A. tillika med de öfrige
respective stånden skola aflägga, binder tillsammans konungens
och folckets rättigheter och skyldigheter vis a vis hvarandra
och således blifva en grund och stycka för sielfva regeringssättet
och dess bestånd, så bör all projecterad ändring
eller tilläggning och minskning uti samma eed handteras enligit
förordningen af år 1766 om lagarnes värkställighet, så att
denne nu projecterade jämkning och rättelse ansees för närvarande
riksdag som ett project, hvilket kommer att bepröfvas,
nemligen antagas eller förkastas vid nästkommande riksmöte,
till följe hvaraf jag jämväl hemställer och tillstyrker,
att våra ledamöter i Expeditionsdeputation må blifva anbefalte
att reclamera såväl vår rättighet att icke påtrugas en ändring
i vår eed, den vi sielfve ogilla, utan och reclamera berörde
1766 års lag om lagarnes värckställighet och således icke tilllåta,
att denne nu projecterade ändring må för det närvarande
authoriseras och antagas. Ty mine gunstige Herrar, när vi
considerera den magten, som nu vid detta tillfället står oss
emot, och vi tillika tänka med aldrig så liten ömhet för vårt
144 1772, maj 25.
Hyllningseden.
väl i framtiden, så finna vi lätteligen, att denne samma magt,
som nu kan giöra en inskränckning i vår eed, kan en annan
gång giöra deruti en tilläggning, som de finna sig nyttig, men
som är oss till skada.
Jag tror icke, att det sker för denne gången, men R. o. A.
böra så stadga sine beslut, att de ej leda till sådane menligheter
i framtiden, hvarigenom ändringar och tilläggningar obehindradt
kunna giöras i våra hyllningseeder och sådane band
läggas på oss, att vi ej kunna söka försvara, mindre utöfva
våra välförvärfvade Privilegier, fri- och rättigheter. Detta,
som jag nu korteligen anfört, beder jag må föras till protocolls
för min räkning. Dixi et salvavi animam för mig och
mine efterkommande; skulle hyllningen igenom den utväg,
jag nu gifvit, blifva upskuten, vöre det väl ganska obehagligt,
men upskofvet är mindre farligt, än om vi i en brådska skulle
gå miste om våra rättigheter.
Hr Gyllenskepp ansåg R. o. A:s beslut vara en gång
tagit, så att ingen vidare deliberation i sielfva saken kan ske.
Hvad åter expeditionen af trenne stånds enhällige beslut angår,
så kunde han ej finna, att R. o. A. med någon styrcka af
regeringslagarne skall kunna hindra värkställigheten af trenne
stånds beslut.
Hr Schönberg, Anders, hoppades, att här nu icke
kunde vara frågan om att ändra vårt beslut utan endast om
sättet att på ett för R. o. A. värdigt sätt komma ifrån denne
saken.
Han kunde icke annat för sin del än gifva Frih. Bunge rätt
i den omständigheten, huruvida trenne stånd böra äga magt
att påtruga ett stånd annan eed än dän de förr svurit; ty vi
rätta oss efter gamla formulairet. Detsamma är oss en starck
barriere och gifver åt våra konungar, åt oss samt våra efterkommande
men aldra mäst åt regeringssättet dess tillbörliga
bestånd och styrka.
När nu på sådant sätt är beskaffadt och vi som politici altför
väl finna, hurusom de respective stånden altmer och mer
gnaga på våra rättigheter, så böra vi i tid förebygga, att de
intet med tiden kunna taga bort det hela. Och således instämde
han till alla delar med det tillstyrkande, som Frih. Bunge
Hyllningseden.
145
redan giort, tilläggande att vi genom en deputation gifva de
respective stånden tillkänna, att vi förblifva vid vårt förra beslut,
samt dessutom beslutit att låta vår Landtmarskalck förestafva
oss den gamla eeden.
Hr Billberg, Otto Friedric, fandt väl, att R. o. A.
böra förblifva vid sitt tagne beslut, men kunde icke ansee 1766
års förordning om lagarnes värkställighet af den beskaffenhet,
att den kunde gifva R. o. A. anledning att genom sine deputerade
i Expeditionsdeputationen protestera emot expedierandet
af 3 stånds beslut; ty hvarken är hyllningseeden en
grundlag eller är den ändring, som af de frenne stånden deruti
blifvit giord, så väsentelig, att den kan komma under
namn af ny projecterad lag.
Hr Silfverhielm, Adam, berättade, att han hade
tält med Riksdagsmannen Svahn af Bondeståndet, hvilken upgifvit
som orsak, hvarföre de ej kunde ändra sitt beslut, att
de ej kunnat få se originalformulairet till eederne i Cantzliet,
oacktadt dem blifvit berättadt, att detsamma där skulle finnas.
Och hade de derföre häraf tagit sig anledning till misstancka,
som vore denne eed nyligen upsatt, och att den där införde
strophen, som de förkastadt, vore tillsatt. Han hade derjämte
försäkrat, att Bondeståndet skulle vara villige att ändra
sitt beslut, allenast de få se originalet. Och i anseende härtill
holt Hr Silfverhielm före, att hela denne tvist lätt nog kan förfalla,
allenast originalformulairet upvises, och det bör R. o. A.
så mycket mera bidraga till, sorn de öfrige respective stånden
eljest kunna tro, att vi undangömma det med flit.
Frih. Bunge trodde, att en afskrift deraf lärer kunna fås
i Riksarchivum, om den ej fins vid Riddarehuset.
Hr von Böhnen berättade, att det skall finnas i Secrete
Utskottets rum.
Hr Schönberg fandt det vara lika mycket, antingen vi
igenfinna 1720 års eller 1751 års edsformulair, emedan de
måste vara lika lydande.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, ärindrade,
att om han skulle tro, hvad Svahn hade berättadt, så kunde
han med skäl säja, att Bondeståndets beslut stödjer sig på en
ganska lös grund, nemligen en blott supposition. Och trodde,
146 1772, maj 25—26. Riksrådsutnämning.
Kgl. M :ts utnämnande
till Riksråder
ang: de.
att de ej lära ändra sig, om de än få see originalet; han anmärkte
jämväl, att det vöre en ovärdig tancka för redlige
svenske män att tro, det man i ett rikets cancellie kan tillsätta
nya meningar, som ej finnas uti originalet, hvilket de skola
följa.
Härvid ankommo hrr electorerne, som varit uppe hos
Kongl. Maij :st och praesenteradt rådsförslagen.
Grefve Gyllenborg, Gust. Friedric, refererade,
att Hans Kongl. Maij:st hade till Dess och Rikets Råder i nåder
behagat utnämna:
Hr öfversten och Riddaren Sparre,
Håfmarslcalcken Baron Ehrencrona samt
Lagmannen Falckenberg.
Hr Leij onmarck fortfor vidare, det han väl ville bifalla,
att originaleeden för dem upvises, om den igenfås, men
likafult borde efter hans tancka R. o. A. stå fast i sitt beslut
och vidtaga den utväg, som Hrr Bunge och Schönberg tillstyrckt,
hvarmed han sig till alla delar conformerade.
Frih. Grönhagen ärindrade, att som falska bröder torde
hafva varit framme och inbillat Bondeståndet något till
R. o. A:s nachdel, så styrkte han, att man bör visa dem originalet
och gå till dem directe med en deputation. Och begärte
till den ändan, att plenum må utsättas till i morgon kl. 12 och
att originalet då må vara tillstädes.
Härtill samtyckte Hr Silfverhielm.
Frih. von Essen berättade, att Auditeuren Croelius i
Secrete Utskottet har eederne underskrifne i sitt förvar, och
kunde de således vara tillstädes, enär R. o. A. det åstundar;
emedlertid ansåg han nödigt vara att genom extractum protocolli
anmoda våra ledamöter uti Expeditionsdeputationen att
söka uppeholla eedernes expedierande i eftermiddag, tills R.
o. A. öfver detta mål fädt sig sluteligen yttra.
R. o. A. biföllo, att denne öfverläggning tills i morgon upskiutes,
då plenum blifver kl. 12, samt skulle genom extractum
protocolli dessförinnan anmoda sine ledamöter i Expeditionsdeputationen
att detta upskåf där anmäla jämte tillsejelse
att icke expediera saken, innan R. o. A. öfver samma ämne
fädt sig närmare utlåta.
Detta extractum protocolli blef genast upsatt och justeradt.
Ätten von Vicken. Hyllningseden.
147
Och skulle derjämte anstalt fogas, att originalfornuilairen
till eederne kunna vid samma tid vara tillstädes.
R. o. A. åtskildes kl. 1/2 2.
In fidem protocolli
C. Schönfeldt.
År 1 7 7 2 den 26 Maij.
Kl. 10 förmidd.
Sammanträdde Höglåfl. R. o. A. in pleno.
Hr Öfversten Öfveradjutanten och Riddaren af Kongl.
Sverdsorden Grefve Carl Emil Lewenhaupt förde ordet under
Hr Barons och Landtm :s ännu räckande opasslighet.
1 :o. Uplästes Hans Kongl. Maij :sts vår nu regerande aller-’
nådigste Konungs under den 13 sistledne Maij för den på Riddarehuset
hittils säte och stämma ägande von Vickenske ätten
allernådigst utfärdade naturalisationsbref, hvilket R. o. A. enligt
dess ang:de denne famillie vidtagne beslut ansedt nödigt
till ättens legitimerande.
Remitterades till Riddarehusdeputation.
2:do. Hr Grefven och Ordföranden anmälte, att han
vid närmare efterfrågan fädt underrättelse, att originalformulairen
till hyllningseederne skola finnas i Praesidentscontoiret
i Kongl. Cancelliecollegio, och hade Hr Landshöfdingen
Örnskiöld åtagit sig att detsamma upsöka och i dag nedhämta
till Höglåfl. R. o. A.
Frih. Bunge, Sven, anmälte, att han varit i Riksarchivo
och frågat efter originalen till hyllningseederne, då det
blifvit honom svaradt, att det aldrig varit vanligt, att sådane
eeder skrifteligen blifvit afgifne; utan hade de troddt, att desse
eeder hvarje gång formu[le]ras i likställighet med hvad de
tillförene innehollit, och att concepter dertill skulle kunna
finnas i Riksens Cancelliecollegio eller Praesidentscontoiret;
men han hade där ej eller kunnat få något spår efter dem. Således
trodde han, att de fåfängt lära eftersökas.
Hr Linderstedt, Eric, fandt det vara ett besynnerligit
procedere, att Riksens Ständer denne gången skulle fast
-
v. Vickenske
ättens säte
och stämma
ang :de.
Hylnings
ederne
ang:de.
148 1772, maj 26. Hyllningseden.
ställa eederne, om det aldrig skedt förr. Och trodde, att om
man nu hade undvikit att låta detta ämne komma till Riksens
Ständers bepröfvande, så hade R. o. A. utan svårighet fädt
svärja efter den gamla vanlige eedens innehöll.
Frih. Bunge, Sven, ärindrade, att som han sistledne
plenum hade funnit mycket skäl i det, sorn Hr Silfverhielm då
anfördt, och sedermera styrckts i den tanckan, som hade Bondeståndet
tagit sig anledning till sitt beslut deraf, att de ej
fädt see originalet till hyllningseederne år 1751, hvilket han
fädt höra, att de i Cancelliet flere gånger hade efterfrågadt, så
trodde han, att det ganska mycket skulle facilitera till ändring
uti Bondeståndets fattade beslut, om man skulle underrätta
dem såväl som samtel. de öfrige stånden, att hyllningseederne
aldrig skriftel. blifvit afgifne, mycket mindre af Riksens
Ständer tillförene öfversedde eller ändrade utan att cancelliepraesidenten
altid densamma förestafvadt efter ett i dess
contoir varande formulaire, som aldrig tagits fram förr, än då
eeden skulle afläggas. Och en sådan underrättelse begärte
han, att R. o. A. täcktes dem meddela genom deputation.
Hr von Böhnen gaf vid handen, att han hade frågat
Secreteraren i Secrete Utskottet efter det formulairet, som där
skulle finnas, då det blifvit honom svaradt, att det blifvit lemnadt
till Krigsrådet Wadenstierna, hvilken sednare han äfven
frågat, som sagt, att det ej vore original utan en afskrift, genomdragen
och förseglad med Cantzliepraesidentens Grefve
Ekeblads sigill. Hr von Böhnen trodde dock, att originalet
måste kunna finnas, allenast det letades efter.
Hr von Nackreij, Olof, berättade, att Landshöfdingen
örnsköld hade visat honom eedsformulairet för år
1720. Men han kunde dervid försäkra, att intet något eedsformulair
lärer finnas för år 1751, ty han hade vid den riksdagen
blifvit nyttiad i Riddarehuscancelliet och mindes ännu
ganska noga, att edsformulairet den gången icke kom ifrån
Riksens Ständer, utan att Cantzliepraesidenten förestafvade
den efter något hos honom förvaradt concept.
Hvad åter det nu ifråga varande ämnet angår, så trodde han
R. o. A. icke giöra illa, om de genom en deputation underrättade
de trenne respective stånden, huru med eedernes afläggande
förr tillgådt, och att formulairens granskning aldrig till
-
Hyllningseden.
149
förene hördt Riksens Ständer till, så kunde kanske hända, att
de kunna gå ifrån sitt påstående. Han önskade åtminstone för
sin deel, att all ändring i eedsformulairen må kunna undvikas
för denne gången, ty vi hafva lefvat i tider, då ceremonieller,
vapen, tre cronor med mera dylikt gior! hastiga välfningar.
Och som R. o. A., om något skulle hända, nödvändigt blefve
lidande, så vore så mycket nödigare, att deputationen, som afgår,
tydeligen berättar dem sakens sammanhang och försäkrar
dem derjämte, att R. o. A. aldrig vill exercera öfver dem
något ovanligt välde, nu emot förra tider.
Hr Linderstedt, Eric, önskade, att en deputation
genom förestälning hos de respective stånden må kunna något
värcka, men han för sin deel trodde, att försöket lärer blifva
frugtlöst, ty vi hafva 3 stånds beslut emot oss och 2:do kunna
vi ej säja, att eedsformulairen äro några grundlagar, sedan vi
förut tillstådt, att originalen ej fås igen. 3 :tio. Kunna vi ej heller
såsom förmente grundlagar reclamera 1765 års förordning
om lagarnes värckställighet, ty utom det att eedsformulairen
aldrig kan kallas grundlag, så har det dessutom ej velat lyckats
för R. o. A. uti mera plausible saker att reclamera samma
förordnings värkan.
Vi hafva väl fädt igen eedsformulairen af år 1720, och vi
veta också ganska väl, att det af oss nu gillade formulair dermed
öfverensstämmer, men frågan är om originalformulairet
till 1751 års eed, som aldrig lärer stå att få igen. När vi således
i denne delen ej kunna komma till vårt ändamål och ändringen,
som af de 3 stånden blifvit föreslagen, icke kan sägas vara
menlig för R. o. A., så vida som R. o. A. derigenom blifver
qvitt en förbindelse, så styrkte han att med denne saken låta
bero vid hvad som de trenne stånden beslutit. Skulle åter R. o.
A. i consideration af denne ändrings farlighet för framtiden,
som då kan befaras gifva anledning till totale ändringar elier
helt nya tillägningar, ej vilja tillåta, att det ringaste i dess eed
blifver afkortadt, så trodde han, att reclamering af förordningen
af år 1765 icke kan leda till detta ändamål, utan då
vore det bästa, att vi lemna Präste- och Borgarestånden i deras
eedsformulairer en lika rättighet, som R. o. A. har, att
styrka Bondeståndet till att utgiöra sina utlagor och öfrige
skyldigheter.
150 1772, maj 26. Hyllningseden.
Frih. Bunge, Sven: Eftersom jag varit den, sorn i dag
tillstyrkt, att en deputation må affärdas till de 3 respective
stånden, och jag märcker, att R. o. A. ej godkändt de af mig
då gifne skäl, så vill jag närmare förklara de af mig sistledne
förgårdags plenum yttrade tanckar och den utväg, jag då gaf
R. o. A., att med ett dess värdighet ej rörande sätt komma
ifrån denne saken.
Jag har altid trodt och tror ännu, att R. o. A. böra noga vårda
sina Privilegier, sine fri- och rättigheter och alla andre
tillhörigheter, de där med R. o. A:s rättigheter äga någon förening
och som tiena till det sambandets formerande, som
skall utvisa de styrandes och de lydandes rättigheter och pligter
emot hvarandra. Sker det ej i det aldra minsta, utan att
R. o. A. såsom föga betydande tillåter alt, som de ej finna directe
stridande emot dess Privilegier[s] innehöll, och således
applicative till förevarande ämne sagt, tillåter, att de 3 stånden
få afkorta vår eed, så kan det hända i en framtid, att de
lägga något till, som vi vöre mindre nögde med, men som vi då
ej kunna neka emot, sedan de redan fädt detta praejudicat att
åberopa sig.
Skulle genom flere gångors afstympning i eederne slutel. gå
så långt, att man ansåg eedens afläggande för mindre nödig,
så uphörer ju derigenom all reciprocite, som bör vara stånden
emellan, att tiena sin konung och fädernesland och blefve då
beroende på hvars och ens goda vilja. Då vore ju ingenting,
som kunde förvissa vår nådiga Konung om den lydnad och trohet,
som han af oss bör kunna förmoda sig, och således ingen
reciprocité emellan skyldigheter iackttagen. När man nu åter
ser på egenteliga beskaffenheten af en grundlag och att den
inneholler om icke alt, dock någon del af det, som stadgar regeringssättets
art, och såväl den styrandes som de lydandes
skyldigheter, så finna vi genast, att våra eeder äfven såväl
som Konungaförsäkran böra komma under namn af grundlag.
Och i anledning häraf finna vi genast, huru applicabel 1766
års förordning är att sig åberopa. Jag tillstyrcker derföre för
min deel, att vi genom en deputation reclamera samma förordnings
efterlefnad, så att denne ändring i hyllningseederne
vilar såsom ett project till nästkommande riksdag, och att vi
notificera de respective stånden, att vi vilja förblifva vid vårt
Hyllningseden.
151
gamla eedsformulair och till den ändan beslutit, att vår
Landtm, må densamma oss förestafva.
Frih. von Essen: Jag tycker jag ej vill upmuntra R. o. A.
till käckhet, ty den hafva vi redan, och det vore dessutom underligt,
om jag som skrifvare skulle upmana så många gula
cocarder. I nöden gior man alt, men det kan här ej vara frågan
om.
Jag har altid varit före, att vi söka såväl att bibeholla våra
Privilegier som alla våra lagar, till och med våra eedsformulairer,
vid deras lydelse utan afkortning, ändring eller tilläggning.
Det har ock varit orsaken, hvarföre jag instämt med R.
o. A:s beslut hvad detta ämnet angår. Men för att få detsamma
värckande tror jag aldrig vara rådligt att gå burdus, utan
det fogeligaste är altid det bästa. Jag har eftersedt i papperen
och jämfördt de fleste eedsformulairen; 1680 och 1698 års
eeder äro märkel, olika med denne, och den afskriften, som vi
äga, med Riksrådets Ekeblads sigill genomdragen är lika lydande
men ej tillförlåtelig. Jag kan således svårligen bifalla,
att vi genom reclamerande af 1766 års grundlag kunna vinna
något, utan tror bäst vara, att vi bifalla Hr Linderstedts gifne
utväg, så att vi gifva de respective stånden tillkänna, det vi
vilja förblifva vid vårt eedsformulair och aldrig gå derifrån
samt förklara, att vi vilja tillåta de respective stånden, ifall
de finna sine eeder olika emot vår, att i sine edsformulair införa
det, som gior skillnaden.
Hr Leijonmarck, Gustaf, fandt det vara ridicult,
att Bondeståndet skall lofva att styrka sig sielfva att utgiöra
sin skatt och öfriga skyldigheter.
Hr von Strokirch ärindrade, att om denne saken
rörde på något sätt R. o. A:s Privilegier eller grundlagarne,
så skulle han vara den förste, som ville bifalla till alla de kraftigaste
utvägars vidtagande att söka bibeholla vårt vidtagne
beslut i dess kraft och värckan. Men som eedernes afläggande
i sig sielf ej är annat än ett formale, utom hvilket vi likafult
äro förbundne med samma lydno emot vår nådiga Konung,
och denne af de frenne respective stånden anmärckte och nu
bifallne ändring i eedsformulairen ej kan vara af någon betydelighct,
emedan R. o. A., utan att hafva svurit derå, likafult,
om de behaga, kunna styrka Bondeståndet att utgiöra sin
152 1772, maj 26. Hyllningseden. Tessinska huset.
Tessinske
huset
ang:de.
skatt och tunga, så trodde han R. o. A., som ej numera kunna
äga skäl att ansee eedsformulairen som en grundlag, lära ansee
fåfängdt att reclamera 1766 års betänckande utan låta
härmed bero vid dess en gång fattade beslut, och sist acquiescera
vid hvad som Riksdagsordningen stadgar, nemligen att
Irenne stånds beslut bör expedieras.
Hr Billberg, Friedric Otto: Jag måste tillstå, att
jag är så dum, att jag ej begriper, huru 1766 års förordning
om lagarnes värkställighet skall kunna vara relativ emot närvarande
ämne ang:de hyllningseederne, när aldeles ingen likhet
finnes emellan desse och våra vanliga grundlagar.
Att säja, att de böra vila som ett project till nästa riksdag,
är efter min tancka att säja detsamma, som att vi ej vilja aflägga
någon eed. Ty huru hade Riksens Ständer vid sistl. riksdag
kunnat föresee, att de nu skulle behöfva afläggas, och således
hafva då redan upstält dem i project, eller huru vill det
passa sig, att vi nu aflägga en vanlig eed men låta denne nya
ändring vila i project och dermed gifva tillkänna, att vi ansee
denne som ofullkomlig.
Hvad de frenne ståndens beslut angår, så är det svårt att
säja, om de hafva rätt eller orätt. Är 1751 års hyllningseedsformulaire
ej lika med det nu upgifne, så hafva de rätt, är det
åter lika, så hafva de orätt, men huru blifver det möjeligt att
öfvertyga dem derom, då vi ej få igen originalet. Jag tycker
mig vilja minnas, att 1751 var en lika dispute som nu ang:de
desse hyllningseederne.
Hr Grefven och Ordföranden giorde proposition till
bifall å Frih. von Essens gifne förslag, att en deputation afsändes
till de respective stånden och anmäler, att R. o. A. förblifver
vid sitt förra vidtagne beslut, så att ingen ändring må
ske i dess eedsformulair, men att R. o. A. till sämjans bibehollande
med de tre stånden vilja tillåta dem att uti sina eedsformulairer
införa, ifall de finna något i R. o. A:s eed, som ej
finnes i deras.
Härtill samtycktes, och upropades herrar deputerade, sorn
afgingo under Frih. von Essens anförande.
3:tio. Uplästes Biskoppens Doctor Serenii memorial af den
21 Maij 1772 ang:de Tessinske huset, nemligen det måtte det
af Stockholms stad inlösas, köpeskillingen dertill i Banquen
Lotterier. Hamnar och kanaler.
153
uplånas samt anslås öfverstemarskalcken och öfverståthollaren
till våningsrum i stället för den inquartering, Stockholms
stad för dem nu ärlägga.
Remitterades till Secrete Utskottet att derom till Riksens
Ständers plena skyndesaml. inkomma med sitt utlåtande.
Hr Silfverhielm hemstälte, om icke saken ang:de
eedsformulairen får tagas up till ny ventilation, då svar ankommer
ifrån de öfrige respective stånden.
Härtill samtycktes.
4:to. Föredrogs Riksdagsfullmägtigens för Stockholms stad Våra lotteJouveleraren
Liedbergs ingifne memorial ang:de att de nu h o s ^aerfjJ
oss öfver hela riket så ganska mycket brukelige varulotterier
måtte blifva förbudne och aldeles afskaffade.
Hr Rappe, Carl, ärindrade, att desse lotterier i allmänhet
ej giöra någon nytta utan endast förleda ungdomen och
rigta vissa personer. Tillstyrkte derföre, det må detta memorial
remitteras till Handels- och manufacturdeputation med
recommendation att snart blifva afgiordt.
Memorialet remitterades till Riksens Ständers Handels- och
manufacturdeputation att derom till Riksens Ständers plena
skyndesaml. inkomma med sitt utlåtande.
5:to. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens be- Paqualins
länckande af den 1 Maij 1772 ang:de Cronoinspectoren Pa- ' "ng^dé"8
qualins sökte privilegium och vidare förmåner för öfverskiäraresaxsmidet
i Avestad, hvilka saxar han kan sälja för 200
d:r k:mt och således för mindre än hvad de utländske kosta;
hemställandes deputationen, att de utländske måtte förbiudas
att införas till nästa riksdag och att han må niuta 90 d:r
kants disconträttighet af de under Järncontoiret stående licentmedlen
för hvarje appreteringsöfverskiäraresax, han tillvärkar,
och Kongl. Commerciecollegium i öfrigt åläggas att
genom consulerne befordra debiten utrikes med mera.
Begärtes på bordet.
6:to. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli afAnS:de huru
den 14 April 1772 angrde någon förfatning, huru hamnar och canal er må
canaler måtte för framtiden kunna bibehollas rena och utan hållas rena.
fyllning, samt huru de med orenlighet redan upfylde beqvämligen
må kunna rensas och upmuddras.
Begärtes på bordet.
154 1772, maj 26. Hyllningseden.
Edsformulär
ret ang:de.
Deput. fr.
Bond:st.
Frih. Christer Horn ärindrade, att ett betänckande i
denne sak äfven vore under arbete i Cammaroeconomiedeputation,
så att, ehuru Secrete Utskottets extractum protocolli
tyckes mota alla de oordningar, som vid hamnarne pläga förelöpa,
trodde han dock bäst vara att afvagta samma betänckande
för att kunna jämföra dem begge och således få närmare
kundskap om saken.
Härvid återkom Frih. von Essen med den af honom
anförde deputation till de öfrige respective stånden.
Han berättade, hurusom han hos de respective stånden förklaradt,
att R. o. A. vid dess ånyo hollne öfverläggning om
denne sak väl hade trodt, att det beslut, de respective stånden
vidtagit, icke kunnat annat än vara fotadt på skäl, men R. o.
A. hade länge letat efter orsakerne och sluteligen trodt sig
finna, att misstanckar hos dess respective medstånd torde
hafva fädt något insteg på det ingifne formulairet, som skulle
det ej vara likalydande med de förra eedsformulairen, och
hade R. o. A. dessutom trodt någon orsak vara tagen deraf,
att de respective stånden funnit något uti R. o. A:s eedsformulair,
som icke står i deras. För att nu bibeholla den sämja och
den förtrolighet, som böra vara samtei. de respective stånden
emellan, hade han berättadt dem slutel., det R. o. A. ville samtycka,
att de trenne respective stånden må i sina eedsformulair
införa det, som kan där felas men som finnes i R. o. A:s
eed; men att R. o. A. deremot förmoda att oförändrad få beholla
den eed, som de sine förre glorvyrdige konungar giordt
hafva, ifrån hvilken de enl. dess i dag ånyo tagne beslut aldrig
ärna att afvika utan nu såsom tillförene vilja aflägga. Och
hade de respective stånden låfvat att ytterligare härom öfverlägga
och att sina tanckar deröfver genom deputationer meddela.
Hr Grefven och Ordföranden gaf derefter R. o. A.
tillkänna, att i morgon klockan 9 förmiddagen skola åtskillige
canoner läskas, hvilka komma att brukas vid den förestående
kongl, cröningen.
Genast härefter ankom en det Hedervärda Rondeståndets
deputation af 6 ledamöter.
Ordföranden Sven Håkansson anmälte sitt stånds
vördsammaste och fötrolige hälsning till R. o. A. samt gaf vid
Tackjärnshandel. Kronohemman.
155
handen, det Bondeståndet på R. o. A:s ånyo genom deputerade
giorde föreställning hade företagit saken ang:de hyllningseederne
men dervid funnit sig icke kunna gå ifrån sitt förra
vidtagne beslut, förmodande Bondeståndet äfven, det R. o. A.
med dem uti enahanda tanka lärer instämma, hälst tiden påskyndar
denne sakens snara afslutande.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och Ordföranden,
hvarefter densamma afträdde.
Och uprepade Hr Grefven och Ordföranden för R. o. A.,
hvad Bondeståndets deputerade andragit.
7:o. Föredrogs och uplästes Bergsdeputationens betänckan- Norbergs
de af den 21 Januarij 1772 ang:de den af Norbergs bergslag sökte friare
sökte friare handel med tackjärn; hvilken ansökning deputa- handel af
tionen afstyrker och deremot vill bibeholla de författningar, ^ng^de”
som i detta ämne tillförene blifvit vidtagne.
Jämväl uplästes Riksdagsmännen Gustaf Anderssons samt
Pehr Pehrssons memorialer, hvilka begge tillstyrka en friare
handel för Norbergs bergslag med deras tackjärn på det sätt,
att de till den mästbiudande, vare sig landtbo, stadsbo eller
brukspatron, må få aflåta sitt tackjärn eller detsamma mot
andra varor bortbyta.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, fandt detta
vara ett ämne af mycken vigt, som behöfver att handteras
med all omtancka och delicatesse, men trodde tillika, att som
sielfva saken i synnerhet tyckes interessera Vällofl. Borgareoch
Hedervärde Bondestånden, så giorde R. o. A. ganska väl
att dröja med sitt utlåtande, till dess samma respective stånd
fådt sig utlåta och sine tanckar afgifva.
Härmed förenade sig till alla delar Hr [de] Frietzkij,
Claes.
Och beslöto i anledning häraf R. o. A., att detta ämne kommer
att vila, tills samma tvenne stånd fådt sig deröfver utlåta.
8:vo. Uplästes Landt- och siömilitiaeoeconomiedeputatio-Kronoheman
nens betänckande af den 31 Martij 1772 ang:de företrädesrät- 1 ^g ■
tigheten till dominium öfver sådane kronohemman i Skåne,
hvarutinnan kyrkorne äga någon andeel af räntan, i anledning
af en emellan afledne Probsten Tauson och vederbörande
rustholls innehafvare upkommen tvist om skattelösen af ett
sådant hemman, tillstyrkandes deputationen, att vid sådane
11—690285
156 1772, maj 26—27. Marstrand. Norrköping.
frågor företrädet till dominium må tagas till grund, uträknadt
efter jordeboksräntan, så att ther kyrkor nes andehl i jord och
ränta icke är så stor, att then särskildt kan utbytas och bebyggas,
må så mycken jord ifrån cronans afsalu till skatte undantagas,
som svarar emot den ränta kyrkorne tillhörer.
Jämväl uplästes Prästeståndets i samma deputationen afgifne
och vid betänckandet följande votum, innehollande tillstyrkande,
det må skattekiöpet å 1/3-dels hemmanet Västra
Ahlstad uphäfvas och ogillas och augmentshemmanet till Ahlstads
prästegård återställas på den förra foten.
Såsom detta betänckande jämte votum icke förledne plenidag
handt att helt och hållit upläsas, blef det på åtskilliges
begäran nu lagdt på bordet.
Äng :de cer- 9. Uplästes Tulldeputationens betänckande af den 3 DecemsPi^vidCMar-ang:de
certificater på sill vid Marstrands tullkamstrands
tull-mare och klagomål öfver Landttullsinspectoren där i staden,
kammare. som hin(}racit dg handlande från förpassnings ärhollande på
svenske insaltade fiskevaror, innan handlanderne kunnat upvisa
Magistratens gifne certificater om samma varor. Hvilket
mål Tulldeputationen ej funnit vara af den egenskap, att Riksens
Ständer dermed må besväras.
Betänckandet bifölls.
Handtvärks- 10. Föredrogs Handtvärckssocieteternes i Norrköping ingifNorrköping
ne oc^ genom Urskillningsdeputationens remiss af d. 16
besvär Augusti 1771 till Riksens Ständers plena förviste ansökning
äng-de. om sjut Gammar-, oeconomie- och commerciedeputationens
vid sistledne riksdag afgifne betänckande ang:de ändring i
Kongl. Maij:sts höga utslag af den 4 Martij 1767, som tillåter
vagtkarlarne i Norrköping att fuska i de af dem lärde professioner.
Detta mål begärtes af åtskillige R. o. A:s ledamöter på bordet,
11 :o. Sluteligen anmälte Hr Grefven och Ordföranden,
att en nyligen hitkommen italiensk sångerska, Mademoisselle
Almerigi, jämte tvenne sångare, Sign. Potenza och
Ansani, hade giort ansökning att få låna Stora Riddarehus
sahlen
till att där få upföra tvenne concerter, och hemstälte
derföre Hr Grefven och Ordföranden, om icke dem härtill
kunde lemnäs bifall.
Ang. kröningen.
157
Härtill funno R. o. A. för godt att bifalla.
Sluteligen och som tiden nu var liden till öfver 1 och R. o.
A. således icke kunde i dag vänta svar ifrån de tvenne respeclive
stånden ang:de eedsformulairen, så åtskildes R. o. A. kl.
1/2 2.
In fidem protocolli
C. v. Schönfeldt.
År 17 72 den 27 Maij.
Klockan 10 förm.
Sammanträdde Höglåfl. R. o. A. in pleno.
Hr Öfversten Öfver adjutanten samt Riddaren af Kongl.
Sverdsorden Grefve Carl Emil Lewenhaupt förde ordet under
Hr Landtm:s Håfmarskalckens Baron Axel Gabriel Leijonhufvuds
ännu continuerande opasslighet.
1 :o. Anmälte Hr Grefven och Ordföranden, att nö-Ang:de dem
digt vore, det täcktes de af R. o. A:s ledamöter, som vilja vara bevtstVkrökröningsprocessionen
följacktige, hos Riddarehusfiscalen an- ningsceremäla
sig, emedan i anseende till rummet i Kyrckan ej flere än monientrehundrade
af R. o. A:s ledamöter kunna där få bänckar.
2:do. Anmälte Ordföranden likaledes, att Hans Officerare,
Kongl. Maij:st genom Generaladjutanten behagadt låta tillsä-häss°™ ^följa
ja, att de officerare af R. o. A., som ägde hästar och vilja vara Kg], M:t at
Hans Kongl. Maij :st i dag följacktige för att möta Kongl. Lif- regementet
regementet, så kunna de sig i eftermiddag kl. 4 på Kongl.
Slottet infinna.
Hvad den förra puncten angeck, så ansågo R. o. A. onödigt
vara att till ett vist antahl anmäla sig att vara med i processionen
utan ansågo för bäst, att de, som kröningsdagen sig hos
R. o. A. inställa, må vid upropet reglera antalet och sinsemellan
komma öfverens, hvilka som skola gå med eller icke.
Frih. von Essen ärindrade, att som det kanske kunde
hända, att R. o. A:s värda Landtmarskalck icke kan blifva
frisk till den dagen, kröningen kommer att ske, och han nu åtskilliga
gångor hade förmärckt, att Hr Grefve Lewenhaupt såsom
ordförande för R. o. A. vid emottagandet af de respective
158 1772, maj 27. Ang. kröningen.
ståndens deputationer icke brukar landtmarskalcksstafven, så
hemstälte han Högl. R. o. A:s godtfinnande, om icke Grefve
Lewenhaupt såväl vid deputationernes emottagande hädanefter
som äfven vid R. o. A:s anförande kröningsdagen må äga
frihet att bruka densamma på lika sätt, som Landtm, den vanligen
plägar nyttia.
Hr von Billberg, Friedric Otto, anmärckte, att
som R. o. A:s ordförande aldrig tillförene hafva nyttiadt
landtmarskalcksstafven utan sådant vore en rättighet, som
ensamt tillhörde Landtm., så kunde han ej för sin deel bifalla
till Frih. von Essens proposition. Skulle Landtm, ej i anseende
till siukdom kunna föra an R. o. A. kröningsdagen, så ville
han dock ensamt för den gången bifalla, att Ordföranden må
bruka landtmarskalcksstafven, och det endast för representationens
skull.
Frih. Bunge begärte proposition af Hr Grefven och Ordföranden
på Frih. von Essens yttrande,
hvilken, sedan den blifvit giord, af R. o. A. besvarades med
Ja och Nej.
Hr Silfverhielm anmärckte, att om ordföranden,
som altid är den äldsta närvarande ledamoten, får rättighet
att bruka landtmarskalcksstafven vid alla tillfällen, så kunde
ÉtÉÉBÉÉHH
Ojppn TTTTJTJ C^TTTT-CT jp'-
.... J
L. Kagg. Nora och Lindesberg.
159
3:tio. Hr Grefven och Ordföranden androg, hurule-Ang:de Frih.
des i förledne natt den olycka timat, att en R. o. A:s ledamot,^fgSe^ thnatte
Frih. Lars Kagg, förmodeligen af någon vådelig händelse om- död.
kommit, hälst han nu i morgonstunden blifvit vid Södra Fiskarehamnen
igenfunnen död liggande i sion. Och som R. o. A.
tyckes böra anstalta, att han på något hederligit sätt må blifva
dänförd samt sedermera anständigt begrafven, så hemstälte
han till R. o. A:s bepröfvande, hvad anstalt dervid skall giöras.
Frih. Bunge, Sven, tillstyrckte, eftersom Baron Kagg
var adelsman och militair, att underofficerare af Kongl. Lifgardiet
må föra honom hem på bår, hvarom Hr Generalen
Grefve Fersen kunde anmodas att draga försorg.
Hr Gyllensvahn, Friedric, trodde bäst vara, att
Frih. Kaggs vänner och slägtingar få anstalta derom sedermera,
men att R. o. A. genom någon dess ledamot allenast nu till
en början hos Öfverståthollaren anmäla detta dödsfall samt af
honom begärer, det täcktes han draga försorg, att liket blifver
uptagit och hämtadt derifrån på ett anständigt och värdigt
sätt.
Detta bifölls, och åtog sig Hr Lagmannen Hasenkampf att
sådant hos Öfverståthollaren anmäla.
4:to. Föredrogs Borgareståndets protocollsutdrag af den 24Ang:de torgMars
1772 i anledning af Hedervärda Bondeståndets proto- Nora och
collsutdrag af den 29 sistledne Januarij med det vid sistledne Lindesberg,
riksdag upgifne project till 43 § i kongl, resolutionen på Allmogens
då anförde och nu ånyo yrckade allmänna besvär,
hvarigenom Bergsallmogen skulle tillåtas att ensamme på the
vanlige torgdagar i Nora och Lindebergs städer handla med
landtmannen, som dit ankommer, till klock. 2 eftermidd.,
hvilket Borgareståndet anseer vara stridande emot 15 § af
Lindesbergs stads privilegier samt Nora stads privilegiers innehöll.
Varandes härvid bifogadt utdrag af samma privilegier jämte
Nils Anderssons, Pehr Pehrssons och Eric Öhmans till Hedervärde
Bondeståndet ingifne och där bifullne memorialer,
som uplästes, och blef hela denne saken sedermera af Hr
Leijonmarck begärd på bordet.
Invitation
till kröningen.
Kaggs död
ang:de.
160 1772, maj 27. Ang. kröningen. L. Kagg.
5:to. Anmältes, att tvenne Cammarherrar ifrån Hans Kongl.
Maij :st nedskickade hade ankommit, hvilka, sedan de af visse
R. o. A:s ledamöter blifvit emottagne, infördes.
Hr Cammarherren Grefve Piper yttrade sig j ämte Cammarherren
Silfversparre vara anbefalte att gifva Höglåfl. R. o.
A. tillkänna, hurusom Kongl. Maij :sts nådige vilja är, att R.
o. A. äro Hans Kongl. Maijrst jämte dess cröningsprocession
följacktige till kyrkan att där bivista cröningen samt sedermera
hyllningsdagen äro Hans Kongl. M :t till mötes på Borggården
och eftermiddagen behaga genom deputerade at spisa
middag på Kongl. Slottet. Gifvandes Grefve Piper jämväl tillkänna,
att ifall R. o. A. för dess fruentimmer vilja hafva billetter
till Kyrckan och Rikssahlen, så skola de skickas till Riddarehuset
eller och blifva utlemnade på stället i öfverstemarskalckens
rum.
R. o. A. funno, hvad den sista omständigheten ang:de billetterne
angeck, bäst vara, om hvar och en, som dylika åstunda,
får dem uttaga i öfverstemarskalckens rum.
Sedan Hr Grefven och Ordföranden å R. o. A:s vägnar
tackadt Hrr Cammarherrarne och besvaradt dem, ledsagades
de på lika sätt tillbaka af de deputerade, som till deras
emottagande blefvo utsedde.
6:to. Hr Kammarherren Frih. von Essen påminte, att
som R. o. A. med dess å Hr Liedbergs memorial vidtagne remiss
icke något uträttar, sedan samtel. de öfrige respective
stånden detsamma bifallit, så hemstälte han till R. o. A., om
icke detsamma memorialet kunde blifva antingen bifallit eller
afslagit hos R. o. A., på det expedition derå må kunna ske,
hälst saken i sig sielf synes vara ganska billig.
Hvarefter uplästes Hr Liedbergs memorial ang':de de så kallade
varulotteriernes uphörande och förbindande jämte de respective
ståndens derå tecknade påskrifter.
Memorialet bifölls.
Hr Hasen kampf, Johan Cristopher, anmälte,
det han på R. o. A:s anmodan hade upvagtadt Hr öfverståthollaren
och i samråd med honom vidtagit följande anstalt
med Frih. Kaggs döda kropps uphämtande, att åtskillige af
den hederligare Stockholms stads upsyningsmän få i befallning
att uptaga liket utur sion och bära det på bår in uti Råd
-
L. Kagg. Åmål. Vessige.
161
mannen Rothsteins hus; hvarest Stadsphysicus jämte Kämnersrättens
ledamöter sedermera skola sig inställa för att besigtiga
de åkommor, som derå kunna finnas. Och skulle på
hans kropp ej då finnas något, sorn kan blifva anledning att
tro, det dödsfallet skedt med berådt mode, utan att hans död
värkeligen timat af vådelig händelse, så kunde R. o. A. då föranstalta
om det vidare, som vid dess begrafning kommer att
iackttagas. Emedlertid trodde han det vara nödigt, att Riddarehusfiscalen
å R. o. A:s vägnar anbefalles att besigtningen
bivista.
R. o. A. förklarade sig härmed vara nögde och anmodade
Riddarehusfiscalen att besigtningen öfvervara å Riddarehusets
vägnar.
7 :o. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänckande
af den 10 Dec. 1771 ang:de Borgmästaren Ekmans
giorde ansökning för Åmåls yllestoftfabrique, det måtte densamma
af manufacturfonden niuta ärsättning för transportkostnaden
å de rudimaterier, som ifrån stapelstäderne till berörde
fabrique hämtas; hvilken ansökning såsom emot författningar
stridande och aldeles ny deputationen tillstyrker
må blifva afslagen.
Deputationens afslag bifölls.
8:vo. Föredrogs Justitiaedeputationens betänckande af den
20 September 1771 ang:de företrädesrättigheten till Vessige
pastorat i Halland emellan Kyrkoherden i Svenliunga Mag.
Petter Wetterberg och Kyrkoherden i samma Vessinge pastorat
i Halland Johan Christopher Kierrulf i anledning af Konung
Carl XIdes den 24 Novemb. 1677 utfärdade öpne bref för
afledne Kyrckoherden Mathias Nicolai Kierrulf och hans efterkommande
arfvingar att detta pastorat i everderliga tider
såsom arfsrätt till godo niuta, och styrcker deputationen till
bifall på Kongl. Maij :sts nådiga utslag af den 29 Augusti 1765,
att Kierrulf såsom af manssidan och lika nära slägt med Martinus
Nicolai må framför Wetterberg, som är på qvinnosidan,
få beholla pastoratet.
Varandes vid betänckandet bifogadt Borgmästaren Tollstorps
samt fleres afgifne särskildte vota, hvilka äfven uplästes,
och slutel.
Högvördige Prästeståndets extractum protocolli af den 28
Åmål stads
ansökning
ang:de.
Vessige
pastorat i
Halland
ang:de.
162 1772, maj 27. Vessige. Hyllningseden.
Deput. fr.
Borg.st.
Mar ti j 1772, innehollande tydelig utstakning af rättigheten
till detta pastorat emellan desse nu tvistandes framdeles blifvande
barn och descendenter.
Hr von Nackreij, Olof, ansåg deputationens betänckande
i och för sig sielf vara ganska tydeligt, så att ingen
vidare förklaring behöfdes öfver denna donationen; men trodde
att jämte bifall å betänckandet tillika borde stadgas den
regel för successionen framdeles, att så länge någon å manliga
sidan lefver, bör den äga företräde till pastoratet framför de
af qvinnosidan.
Hr Leijonmarck, Gust. Adolph, ansåg denne
sak vara nog kinkug, så att han för sin deel skulle önska, att
R. o. A. ville nämna visse ledamöter densamma at öfversee, på
then händelse R. o. A. skulle nu finna för godt att stadga någon
lag för successionen framdeles. Men åter om R. o. A. ensamt
vilja afgiöra betänckandet utan att gå in uti de tilläggningar,
som de särskildte vota och Prästeståndets extractum
protocolli inneholler, ville han gierna till betänckandet lemna
sitt bifall.
Hr Linderstedt, Eric, ville in specie bifalla betänckandet
och ej gå in i de öfrige tilläggningar, som finnas i vota.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, styrckte bifall å
Prästeståndets extractum protocolli, emedan han trodde, att
det, som där finnas stadgadt ang:de successionen i framtiden,
nemi. att Kierrulfvar beständigt skola, så länge de finnas, äga
företräde framför alla andra dess slägtingar å qvinnosidan,
torde vara både billigt och jämväl nödigt för att undvika, det
Riksens Ständer icke vidare måge med denne saken blifva besvärade.
Hr Leijonancker styrkte till bifall å betänckandet
och anholt deröfver om proposition.
Betänckandet bifölls.
S (!) - Härvid ankom en deputation ifrån det Vällofl. Borgareståndet,
åtta personer starck.
Hr Borgmästaren Munthe, som förde ordet, anmälte
Borgareståndets vördsamma och förtrolige hälsning till R. o.
A. samt berättade, att Borgareståndet i anledning af R. o. A:s
senaste genom dess afsände deputations giorde andragande
hade ånyo tagit under öfvervägande saken ang:de hyllnings
-
Hyllningseden.
163
eedernes jämkning och dervid förenat sig om följande beslut,
nemligen att i stället för orden skattskyldig Allmoge, som
Bondeståndets eed inneholler, må sättas samtelige rikets inbyggare
och undersåtare, samt att utom desse orden alla ståndens
eedsfurmulairer må blifva lika; begärandes han altderföre,
det täcktes R. o. A. för den knappa tiden skull med snaraste
detta ämne företaga och afgiöra.
Slutel. anholt han hos R. o. A. å sitt stånds vägnar, det täcktes
R. o. A. dröja med sitt yttrande om Bondeståndets nyligen
afgifne extractum protocolli ang:de carelske tiäruhandeln på
Ryssland, till dess Borgareståndet deröfver fädt meddela sina
tanckar.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och Ordförand
e 11, hvarefter densamma afträdde.
Frih. von Essen styrkte till bifall å Borgareståndets nu
ingifne project till jämkning i hyllningseederne.
Hr Wadenstierna, Carl: Sedan R. o. A:s sista
gången vidtagne beslut ibland annat äfven innehölt, att vi
samtyckte, det de öfrige respective stånden skulle få lika eed
som vi, om de så behagade, så förefaller mig ingalunda sälsamt
att nu få höra detta deras project. Men hvad följer af denne
likhet i eederne annat, än att R. o. A. skall styrkas af bönder
uti sina skyldigheters efterkommande? Ser man på det förra
de trenne ståndens beslut, så var det långt bättre för R. o. A.,
i stället att detta är i högsta måtto stridande emot vårt stånds
värdighet.
Hr [von] Nackreij, Olof: Jag skulle för min del
giärna och nästan häldre åtnöja mig med det förra Bondeståndets
project än att gå in i detta sednare i anseende till de af
Hr Wadenstierna anförde considerationers skull; men då jag
eftersinnar, huru R. o. A:s beslut gifver de öfrige respective
stånden rättighet att införa samma mening i deras eedsformulairer,
som de nyligen velat utesluta ur vår eed, så finner jag,
att vi hvarken nu kunna bifalla till det första Bondeståndets
extractum protocolli eller neka till detta Borgareståndets föreslagne
jämkning. När jag dessutom närmare ser på sielfva orden,
så finner jag, att samtelige rikets inbyggare och undersåtare
och rikets Allmoga äro ord, som nästan äga enahanda betydelse.
Jag holler således före vara bäst, att R. o. A. passa på
164 1772, maj 27.
Hyllningseden.
momenten och afgiöra detta ännu i dag, så kan expeditionen
derå ske i eftermiddag, ty eljest måste hyllningen upskiutas.
Begärte således proposition.
Frih. Sparre, Carl: Då första frågan i detta ämne hos
Högl. R. o. A. var före, tog jag mig den friheten att säja, att
det var ett granlaga och ganska betydeligit ämne. Det har sedermera
alt mera och mera manifesteradt sig och synes den
för oss nu vara så mycket mera invecklad, som vi genom vår
sista afsände deputation aldeles förskämt vår egen sak och
medelst vårt förut gifne bifall till alla de ändringar, som de
respective stånden kunde finna a propos att giöra i sine eedsformulair
i conformité med vår hyllningseed, lagdt band på oss
och vårt beslut.
Det är således icke i anseende dertill, som R. o. A. kunna
behöfva att ingå i någon ny ventilation, utan frågan är här endast
och allenast efter min tancka, huru vi skola ansee de af
Borgareståndet föreslagne ordtermer af inbyggare och undersåtare
i stället för Allmoge.
Flere af R. o. A:s ledamöter kunna väl ansee detta att vara
lika mycket; men jag för min del dicterar till protocollet, att
jag i desse orden finner en märckelig skillnad. Ordet Allmoge
är ett gammalt ord, lämpeligt till Bondeståndet och intet annat
stånd. Inbyggare och undersåtare åter kan sägas om alla
respective stånden, ej något undantagit; skulle nu ordet skattskyldig
Allmoge, som tillförene städt i eddsformulairet och
som så tydeligen utmärcker såväl Bondeståndet ifrån de andre
stånden, och äfven att detsamma är skattskyldigt, skulle
desse orden, säger jag, gå ut och orden inbyggare och undersåtare
sättas i stället, så lärer hvar man finna, att denne nya
tilläggning äfven så väl kan expliceras på R. o. A. som på något
annat stånd; derigenom åstadkommes en hel annan esprit
i regeringssättet och skillnaden, som förr häfver varit emellan
R. o. A., Präste- och Borgareskapet samt skattskyldige Allmogen,
blifver confunderad. Skulle det i en framtid komma an på
explication, så kan densamma således äfven så snart blifva R.
o. A. till men som någon annan, och regeringssättet kan derigenom
rubbas i sin primitivé ställning. Att en dylik explication
är oundvikelig, om detta bifalles, synes klarligen, ty man ställer
då fram den frågan, eftersom Allmogen ej är skattskyldig,
Hyllningseden.
165
hvilken är då skattskyldig; man tagel- sig då skäl å ömse sidor,
och den, som minst rår, blifver sluteligen skattskyldig.
Jag har derföre aldrig tänckt, och tänker ej eller någonsin, att
bifalla detta Borgareståndets project, ty jag är mån om R. o.
A:s bästa i framtiden. Vilja de öfrige respective stånden expediera
sitt förra beslut, så lät dem i Jesu namn giöra det, men
icke böra vi på något sätt gå in i detta project, som kan blifva
oss så ganska svårt i framtiden.
Härvid ankom en deputation ifrån det Högvördige Prästeståndet,
af 8 ledamöter.
Hr Biskoppen Doctor Lars Bentzelstierna, som
förde ordet, anmälte Prästeståndets vördsamma och förtroliga
hälsning samt berättade, att Prästeståndet till alla delar
bifallit Vällofl. Borgareståndets genom deputationen anmälte
beslut ang:de hyllningseederne.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och Ordföranden
samt afträdde.
Hvarefter genast ankom en deputation ifrån det Hedervä[r]de
Bondeståndet, 8 personer starck.
Ordföranden Påhl Jönsson anmälte Bondeståndets
vördsammaste och kiärlige hälsning till R. o. A. samt androg,
att Bondeståndet funnit för godt att till alla delar instämma
uti enahanda beslut med Vällofl. Borgareståndet ang:de hyllningseederne.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och Ordföranden
och afträdde.
Och återtogs ånyo ventilationen i det förevarande ämnet.
Frih. Bunge, S v e n, begärte, att detta nya project till
ändring och tilläggningar i eedsformulairen måtte blifvande (!)
liggande på bordet.
Hr Linderstedt, Eric: Sedan jag för en plenidag sådan
hade den äran att gifva R. o. A. denne utväg, märker jag,
att de respective stånden antagit R. o. A:s tillbud och giordt
en liten ändring vid visse ord, nemi. i stället för Allmoge inbyggare
och undersåtare. Jag kan icke finna, att någon fara är
vid desse ordens ombyte, hälst det står nästan öfveralt i hela
Bondeståndets eedsformulair, att de äro skattskyldige; det
kan således vara lika mycket, om de kallas skattskyldig Allmoge
eller skattskyldige inbyggare och undersåtare.
Deput. fr.
Pr.st.
Deput. fr.
Bond.st.
166 1772, maj 27. Hyllningseden.
Hvad åter angår den här giorde begäran, att saken skulle
vila på bordet, så kan jag ej finna, huru man derå skall kunna
hafva afseende, hälst det beslut, som de öfrige respective stånden
vidtagit, har skedt enl. vårt förra beslut, som ej kan vara
oss obekandt.
Jag medgifver gierna, att desse orden tyckas vara något
skurrande; vid hastigt påseende; men åter vid närmare öfverläggning
så finner hvar man lätt, att de ej innebära något,
som kan leda R. o. A. till mehn uti framtiden; och således önskade
jag för min deel, att R. o. A. dertill täcktes bifalla, hälst
de redan genom sitt beslut förklaradt sig vilja tillåta dylika
ändringar. Väl önskade jag aldra hälst, att R. o. A. ägde magt
och kraft att bibeholla sig vid sitt första beslut; men när saken
är så okänd för oss, att vi ej veta, uppå hvad grund vi stå,
utom ett af Riksrådet Ekeblad genomdragit convolut, som vi
icke sielfva kunna ansee för trovärdigt, så kunna vi ej eller
hvarken derigenom, eller med 1766 års förordnings åberopande,
giöra vårt beslut värkande. Jag kan således i detta ämne ej
finna någon annan utväg än den att antingen bifalla Borgareståndets
nu gifne project eller och att tillåta, det de trenne
ståndens beslut må blifva expedieradt.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, ärindrade,
att detta väl vore samma ämne som förr men förändradt nu
till ett nytt project, hvilket i anseende till beskaffenhet icke
hittils är kändt af R. o. A. Han trodde således, att om han
hade orätt i det förra, så hade han visserligen rätt i det sednare
och yrkade derföre, det må denne saken vila på bordet tills
en annan dag, hälst saken icke förlorar af tiden och icke eller
kan expedieras utan att giöra våld på väre ledamöter i Expeditionsdeputation.
Frih. Sparre, Carl: Jag hade väl tänckt att förena mig
med de herrar och mäns tancka, som begärt saken på bordet,
men åter då jag considererar, huru ganska långt det redan
dragit på tiden med detta ämnet, och huru nära kröningen
och hyllningen äro förhanden, så vill jag bifalla de af Borgareståndet
ingifne projecter till hyllningseedernes jämkning,
dock endast med den lilla ändring, att Bondeståndets eedsformulair
må begynnas sålunda. Vi cronans skattskyldige Allmoge
eller och vi Sveriges rikes inbyggare och undersåtare, som
Hyllningseden.
167
skatt utgiöra skola. Då förfaller mitt dubium; och om R. o. A.
dertill täckas bifalla, kan denne lilla ändring af våra ledamöter
i Expeditionsdeputation kanske vinnas utan att vi derom
vidare beskicka de respective stånden.
Härvid sorlades, och begärtes af flere ledamöter proposition.
Hr Grefven och Ordföranden giorde proposition till
bifall å de trenne respective ståndens i dag genom dess deputerade
anmälte ändringar uti eedsformulairen jämte den
jämkning, Frih. Carl Sparre uti ingressen till Hedervärde
Bondeståndets eed föreslagit.
Hvartill svarades Ja.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, ansåg R. o.
A:s skyndsamhet med denne saks afgiörande för nödig, om
hyllningen skolat ske tvenne timmar härefter, men icke nu såsom
nödvändig, då vi ännu hafva flere dagar att afbida.
Han förklarade sluteligen, att långt ifrån att vilja uprifva
R. o. A:s nu tagne beslut ville han detsamma på alt sätt respectera;
men dock likväl utbad han sig för egen del att få anföra
de orsaker, han haft att ej samtycka till samma beslut.
De bestodo deruti, att som R. o. A. ej tillförene velat tillåta
någon ändring i eedsformulairen, så borde det ej eller nu ske,
då R. o. A. af hvad sorn skedt kan leda så obehagelige fölgder
för framtiden.
2:do. Hade han städse haft det för principe att aldrig jaka
till det, som under utländsk ok giöres till R. o. A:s förfång, ty
det medförer dess och regeringssättets fall.
3:tio. Han hade der jämte trodt, att som det eedsformulair,
som nu upgifvits, varit det rätta, så borde R. o. A. aldrig gå
derifrån, hälst när de derom så ofta försäkradt sine medstånd;
utbad sig sist att detta må tagas till protocollet för dess
räkning.
Propositionen giordes ånyo och besvarades med Ja.
R. o. A. åtskildes kl. 1/2 2.
In fidem protocolli
Carl v. Schönfeldt.
168 1772, juni 3. Sjötullen. Lantmäteriförordningen.
Är 1 7 7 2 den 3 Juni.
Onsdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Innan Hr Baron och Landtm, hunnit upkomma, förde ordet
Grefve Lewenhaupt, Charles Emil.
Justerades protocollen för d. 15 Januarii.
Ang:de stora 1 :o. Uplästes Tulldeputations betänckande af d. 17 Marth
da re randvi innevarande åhr angående stora siötullens clarerande med
speciemynt. speciemynt för inkommande, men plåtar och courant för utgående
varor; hvaruti deputationen visar den vinst, kronan
haft, sedan detta sättet at clarera tullen åter vidtogs, nemligen
från och med år 1766 en summa af 2 675 545 d. 7 1/2 öre
s:mt eller inemot 26 3/4 t. guld.
Vid detta betänckande voro bifogade tabeller, som närmare
visade uträkningar för hvart år.
Detta begärtes på bordet och befaltes derjämte, at altsammans
skulle tryckas.
Brun att få 2. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betäncun^sin^ta-
kande af den 27 Februarii sidstl., hvaruti tillstyrckes, at
petfabrique.Jungfru Maria Christina Bruhn till något understöd för sin
papperstapetfabrique måtte erhålla et understöd af ettusende
dal. silfv:mt, henne till hielp och andra fruentimmer till upmuntran
att lägga sig uppå sådane nyttige slögder och inrättningar.
Detta bifölls.
Landtmäte- 3. Uplästes Kammar-, oeconomie- och commercedeputatioIlf“^”r.
j”IIlgnens betänckande af d. 6 sidstl. April angående nödvändigheten
af en förbättrad landtmäterieförordning. Dervid var bifogat
en ledamots särskilte votum och derjämte et project till
sielfva förordningen.
Hr Baron Ehrensverd, Friedrich: Han hade vid
afhörandet af detta betänckande trodt sig finna något, som
ökade kostnaden för Allmogen, då de nödgas anlita landtmätaren;
derjämte någre flere omständigheter, som tyckas förtiena
at närmare öfvervägas; begärte derföre saken på bordet,
och at R. o. A. ville utnämna visse af sine ledamöter, som uti
Lantmäteriförordningen. Beata Kurck.
169
landthushållningen kunnige måtte genomse detta och med
sine tankar deröfver till R. o. A. inkomma; likaledes at R. o.
A. ville med en deputation anmoda de andre stånden at icke
afgjöra detta mål, innan R. o. A. hunno sig deröfver utlåta.
Hr de Frietskij hade intet at påminna vid at saken
ligger på bordet, eij heller at visse deputerade densamme genomse.
Men så mycket han af betänckandet fattat, gingo det
snarare ut på lindring för Allmogen i utgifterne än at öka
densamme. En deputation till de andre stånden trodde han
onödig, ty saken lärer så snart ej hinna at hos dem blifva afgjord.
Hr Gyll e n s v a h n instämde härmed och önskade, at sådane
deputerade måtte utses, som kiände provincerne, hvilke
hvar för sig i anseende till deras landthushållnings olika beskaffenhet
tarfva särskilt hjelp i denne delen; de norre provincierne,
till exempel, voro ganska vidlyfftige och kunde icke
arbetet där uti en så vidsträckt marck bestridas af så få
landtmätare, sorn hittills varit at där tillgå.
Proposition gjordes och bifölls, at detta betänckande med
tillhörige handlingar af visse deputerade genomses, hvilke sedan
med deras yttrande däröfver till R. o. A. inkomma.
Härtill utnämdes följande herrar:
Hr Baron Ehrensverd, Friedr., Generalmajor.
Frih. Bielcke, Sten [o: Ture Johan].
Hr Gerner, öfverstelieutenant.
Hr de Frietskij, Directeur.
Hr von Post, Hofrättsråd.
Hr Malmerfelt, Häradshöfdinge.
4. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli, hvaruti
Secrete Utskottet i anledning af Kongl. Maij :ts den 6 November
sidstl. år genom utdrag af rådsprotocollet gifne nådige
föreskrift tillstyrcker, det Fröken Beata Kurck, som genom
det at hon af sin enskildte förmögenhet understöd! sin syster,
Kammarfröken vid Kongl. Hofvet Friherrinnan Christina
Kurck, under hennes trägna och långvariga tjenstgj örning vid
Kongl. Hofvet i hopp at njuta sin ersättning af den årlige pension,
som bemälte Kammarfröken till 2 000 dal. s :mt blifvit
vid afskedstagandet beviljad, men då bemälte Kammarfröken
genast efter afskedstagandet aflidit utan at hafva fädt af den
-
Fröken
Kurck
ang:de.
170 1772, juni 3. Uppfostringskommissionen. E. J. Jägerhorn.
ne pension något till godo njuta, derigenom förlorat sin egendom
och råkat uti et torftigt och ej emot hennes börd svarande
tillstånd, måtte hugnas med en gratification, som svarar
emot hvad hennes afledne Syster, där hon lefvat, efter afskedstagande!
för et år fådt njuta och upbära eller i et för alt
2 000 dal. sunt af extra statsmedlen.
Detta bifölls.
Upfostrings- 5, Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af d.
äng :de. 1® April sidstl., hvaruti föreställes angelägenheten deraf, at
kongl, upfostringscommissionens arbete måtte påskyndas och
till slut bringas. Och föreslår Secrete Utskottet till ledamöter
deruti de Hrr Riksens Råd, som äro academiaecanceller [er], så
ofta deras öfrige dryge och vidsträckte gjöromål tillåta dem
at vara närvarande, men at commissionens gj öromål, utan at
hindras genom desse herrars frånvaro, fortsättes af hofcantzleren,
tvenne cantzliecollegii ledamöter samt tvenne kyrkioherdar
i Stockholm, som äro kjende för insigt och erfarenhet
uti schole- och undervisningsvärcket. Därjämte en secreterare,
som för at ej gravera staten njuter 4 d. s:mt hvar dag,
commissionen honom sysslosätter, jämte någon renskrifningskostnad,
sorn på commissionens bepröfvande ankommer.
Och ville Secrete Utskottet, ifall detta vinner Ricksens
Ständers bifall, vara omtänckt på en för denne commission
lämpelig instruction.
Detta bifölls.
Jägerhorns g. Hr Jägerhorn, Eric Johan: Sedan Höglåfl. R.
äng:de. O- A. benägit tillåtit mig den 18 Martii sidstl. at få upläsa mitt
memorial angående någon hjelp uti det trångmål, jag råkat
genom en år 1767 gjord olyckelig sjöresa till Österbottn härifrån
Stockholm, då jag förlorade all min egendom uti skeppsbrott,
emot det jag upgifver et säkert och bepröfvat medel at
bota den i flera provincer gångbara boskapssjukan, så anhåller
jag nu at få detta memorial till Secrete Utskottet remitterat.
Som härtill samtycktes, så blef memorialet framtagit och
med påskrifft till Secrete Utskottet remitterat.
Canalens up- 7. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af den
ieUddevallad^ Fehr. innevarande år, hvaruti tillstyrkes, at återstoden af
äng:de. de 12 000 daler s:mt, som blifvit anslagen till canalens upränsande
vid Uddevalla emellan staden och den så kallade
Uddevalla.
171
Skeppsholmen, nemligen 6 000 dal. s:mt, måtte af manufacturfonden
betalas i 2:ne år, 3 000 dal. s:mt om året.
Hr Bilberg, Friedric Otto, samtyckte väl hvad
Secrete Utskottet tillstyrkt, men då han sedt, huru illa sådane
penningar, som blifvit städerne till hamnränsning anslagne,
esomoftast blifvit använde, såsom vid Hernestad grift vid
Christianstad, hvartill kronan gifvit 18 000 dal. s:mt men icke
arbete för 4 styfver blifvit gjordt; så ville han, at för desse
penningar borde gjöras en noga redo och räkning.
Hr Wadenstierna, Carl: Nog fordrar Secrete Utskottet
redogjörelse för penningarne, det har ingen fara; men
till än mera säkerhet kunde tilläggas, att årligen berättelse
bör till Kongl. Maij :t ingifvas, huru arbetet blifvit drifvit och
avanceradt det året.
Hr Lilljehorn, Pehr, ville, at vid sådane arbeten
Ammiralitetscollegium, som bör förstå desse saker, får rapport
om arbetet till sig och hvarje höst, sedan det är slutat,
ditsänder en om sådane saker förståndig officerare, som noga
efterser arbetet oell derom gjör collegium behörig berättelse.
Hr Wadenstierna, Carl, antog för nog, när konungen
får rapport och låter genom vederbörande embetsmän
årligen efterse, huru arbetet bedrifves.
Hr Bilberg, Otto Friedrich, tilläde, at detta angeck
en stad och handelsvägars öppnande, hvarmed Ammiralitetscollegium
ej hade sig at befatta.
Frih. von Essen, Friedric, förestälte, at controll
väl voro god, men man borde ackta sig at controlleurers resepengar
och underhåll ej absorberade en del af den fond, som
till arbetets bedrifvande voro anslagen. När årlige summan ej
voro mer än 3 000 dal. s:mt, så gjorde en officerares resepengar
och underhåll en vacker minskning i cassan; controllen
kunde vinnas ändå genom tillsyn af vederbörande embetsmän,
när så behof des; dessutom borde sådant ankomma på Kongl.
Maij :t at pröfva, eftersom berättelserne inkomma.
Hr Lilljehorn, Pehr, ville för ingen del begifva sig
ifrån at en ammiralitetsofficerare eller fortificationsofficerare
måtte hvarje höst bese arbetet och derom gifva vederbörlig
rapport.
Detta gaf altså anledning till en längre ventilation, till dess
12—690285
172 1772, juni 3. Uddevalla. Uppsala. C. J. och A. Boije.
ändteligen efter flere jämkningar R. o. A. förenade sig om
följande resolution:
At Secrete Utskottets extractum protocolli bifalles; samt
der jämte at ärlige rapporter till Kongl. Maij :t böra inkomma,
huru med arbetet lider; och at Kongl. Maij :t låter genom de
embetsmän, hvilkas embeten hafva närmaste gemenskap med
et sådant arbete, noga och alfvarsamt hand deröfver hålla, at
desse medel varda använde till det ändamål, hvartill de äro
anslagne.
Hvilken resolution genast för R. o. A. justerades och betänckandet
påskrefs.
Upsala stad 8. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af den
ang:de. 4 Maji innevarande år, som innehölt tillstyrkande, at de genom
1766 års eldsvåda olyckelige blefne invånare i Upsala
måtte understödias med ytterligare tvenne frihetsår ifrån alle
personelle utskylders och bevillningars erläggande till kronan,
de utskylder likväl undantagne, som för bränvinsbränning
och öfverflödsvarors nyttiande erläggas böra såsom efter
vanligheten vid dylike tillfällen ej under en sådan befrielse
begrepne. Men at besvära landet med sammanskott af hvart
matlag i riket, som Riksdagsfullmägtigen för samma stad
sökt, dertill kunde Secrete Utskottet ej finna skäl at gifva
Riksens Ständer någon anledning.
Extractum protocolli bifölls af R. o. A. lika som af de öfrige
stånden, med undantag af krönings- och begrafningshjelpen.
Ang:de Ca- 9. Anmältes et af Capitainen Hr Eric Linderstedt ingifvit
pit:e Boijes memorial, hvaruti han anhåller, at då Riksens Ständer företaoch
Sparr
skiölds
tour.ga sig till afgjörande tvenne inkomne Secrete Deputationens
betänckande, det ena innehållande tillstyrckande för Majoren
Johan1 och Capitainen Casper1 Boje at erhålla uprättelse för leden
praejudice och det andra på samma sätt för Capitainen
Carl Magnus Sparrschöld, det måtte äfven hans rätt och tour
till befordran såsom äldre capitaine blifva iakttagen. Han begärte
at med detta memorial få vända sig till de andre respective
stånden; som beviljades.
Memorialet lades emedlertid till åfvannämde betänckande.
Norden- 10. Hr Liljehorn, Pehr, påminte, at det redan voro
crantz en längre tid förfluten, sedan Hr Commercerådets Nordenmemonal
0
ang:de. crantz memorial angående banco- och financevärcket och i
'Skall enligt betänkandet vara: Majoren Casper Johan och Capitainen
Anders Boje.
Nordencrantz.
173
synnerhet hvad skada kronan och Banquen skall lidit genom
Hr Hofmarskalken Jennings och Hr Commercerådet Finlays
operationer blifvit med tillhörige flere memorialer till Secrete
Utskottet remitteradt at i anledning af Commercerådet Nordencrantz
upgifter efterse sammanhanget häraf och med berättelse
derom till Riksens Ständer inkomma. At R. o. A. den 7
Martii sidstl. uppå Bondeståndets extractum protocolli och
påminnelse härom resolveradt, det Secrete Utskottet hade at
innom tre veckor uti detta ärende med sin berättelse inkomma;
och Bondeståndets extractum protocolli emedlertid hvila.
Icke dess mindre voro flere gånger tre veckor förflutne, utan
at något förspordts ifrån Secrete Utskottet; det Hedervärde
Bondeståndet hade ytterligare påmint om denne sak uti et
sednare extractum protocolli; hela landet voro upmärksamt,
hvad Riksens Ständer uti en så betydelig sak ville gjöra; invånarne
kunde icke tillfredsställas, med mindre de fingo veta
ordsaken dertill, at så store summor, som de till staten årligen
contribueradt, aldrig varit tillräckelige; han begärte altså,
at detta sidsta Bondeståndets extractum protocolli måtte nu
företagas.
Hr Gyllensvahn, Friedric, instämde med Hr Lilljehorn.
Hr Baron och Landtm, upkom nu kl. efter 11.
Hr de Frietskij: Örn R. o. A. behagar påminna sig, af
hvad vidlyftighet alle de upgifter äro, som kommit ifrån Hr
Commercerådet Nordencrantz, hvad tid det fordras at uti flere
års handlingar upsöka och sammandraga så i Banquen som
på flere ställen, hvad som tjenar till uplysning öfver desse upgifter,
och derjämte at ledamöterne utom plena äro sysslosatte
uti Secrete Utskottet och dess deputationer med mångfaldige
andre riksvårdande ärender, så at icke mera än någre eftermiddagar
till detta ärende kunnat användas, så lärer Höglofl.
R. o. A. billigt döma, at mera ej kunnat hinna gjöras, än hvad
som är gjordt, hälst arbetet hos deputerade uti beredningen
nu är så vida färdigt, at det med aldra första kan ifrån dem
till Secrete Utskottet och, som han förmodade, derifrån till
plena inkomma.
Hr Lilljehorn, Pehr: Skälen till drögsmålet kunde
vara goda nog, men sedan Riksens Ständer determinerat ti
-
174 1772, juni 3. Nordencrantz.
den, innom hvilken Secrete Utskottet hade bordt med sin berättelse
inkomma, så hade han icke gärna velat, at Secrete
Utskottet emot et sådant beslut skulle hafva dröijt öfver tiden.
Han anholt, at Bondeståndets sidst inkomne extractum
protocolli måtte i nästa pleno företagas, eller och förbehölt
han sig at få uti et memorial föreslå, huru Secrete Utskottet
måtte skiljas vid et sådant arbete, då de eij hafva mera tid
dertill än allenast om eftermiddagarne. Han yrkade detta af
ingen annan ordsak än välmening, och at saken ej måtte nedgräfvas,
ty han viste, med hvad upmärksamhet hela landet
väntade at få veta ordsakerne till den dyrhet och den oreda i
vårt penningeväsende, som tryckt oss i så många år.
Hr Wadenstierna, Carl, försäkrade, det han kände
ingen, som ville gräfva ned denna sak; men han erkiände
med Hr de Frietskij, at Secrete Utskottets ledamöter, som blifvit
förordnade at bereda densamma, icke ägde annan tid dertill
än eftermiddagarne. Icke desto mindre vore han nögd, at
Bondeståndets omtalte extractum protocolli i nästa pleno företages,
och önskade, at ledamöterne i beredningen derigenom
måtte muntras at flitigt vara tillstädes, så at arbetet måtte
blifva färdigt.
Hr von Bromell, Lars, önskade, at Ständer måtte
vara Ständer och deras beslut blifva åtlydde; han ville ej förmoda,
at nu skulle gå som förr kunnat kanske hända, då Secrete
Utskottet icke med andre saker, än det sjelf behagat,
kommit till plena. Desse af Hr Nordencrantz upgifne omständigheter
rörde hvar medborgares välfärd, som trycktes af nöd
och brist, hvilken förrättade sitt arbete med suckan deröfver,
at han icke kunde skaffa sig genom all sin flit så mycket, som
behöfdes till nödvändigaste daglige lifsuppehälle. Han lade
detta uppå enhvars samveten, och at betänckas måtte, det den
Högste domaren en gång skulle fordra redo för våra Ja och
Nej på detta stället. Anhållandes at saken i nästa pleno måtte
komma före.
Hr Bilberg, Friedrich Otto: Om Secrete Utskottet
eij hunnit blifva färdigt med sitt arbete, så kunde man ju
säga, at Secrete Utskottet aldrasidst åtta dagar efter helgen
bör dermed inkomma.
Frih. von Essen, Friedrich: Den Secrete Utskottet
Nordencrantz.
175
förelagade tiden har varit otillräckelig för andra ricksvårdande
saker, som emellan kommit; han kunde försäkra, at Secrete
Utskottet ingenting försummat för at efterkomma Riksens
Ständers befallning; han kunde ock försäkra, at saken
oförtöfvat skulle till plena upkomma; den voro redan så långt
avancerad, at åtskillige ledamöter skrifteligen ingifvit sine
tanckar, och återstodo allenast at af dem formera et betänckande.
Han bad R. o. A. betänka, hvad innehållet af Bondeståndets
extractum protocolli kunde leda till, nemligen en deputation;
i densamma skulle och blifva ledamöter af det ståndet;
derigenom fingo de tillfälle at emot Riksdagsordningens
innehåll och naturen af vår constitution taga connoissance om
banco- och financevärket. Det voro Riksens Ständer mera värdigt
i närvarande omständigheter at tänka på rikets hjelp,
som nu så väl behöfde den, än at leta och undersöka om gamle
och förflutne tiders göromål; han kunde försäkra, at det fordrades
tio år för at rätt utur grunden utleta alt, hvad Hr Nordencrantz
debiterat. Om nu en ny deputation skulle sättas, så
finge den begynna på nytt och hvad beredningen redan gjordt
blifva fruktlöst. Frih. von Essen anholt altså, at R. o. A. ville
låta bero dervid at anbefalla sine ledamöter i Secrete Utskottet
at skyndsamligen afgiöra denne saken.
Hr Lilljehorn, Pehr: Om Secrete Utskottet vid förfallodagen
kommit up med et extractum protocolli och sagt
skälen till sitt drögsmål, så hade han dervid eij haft något at
påminna. Men när detta äfven blifvit utur akt låtit, så viste
han eij, hvad han skulle tänka utan application till detta; om
uti andre affairer, som den ena kunde hafva med den andre,
någon skulle så förfara, kunde man säga, antingen at han är
stursk, at han ej kan eller at han ej vill. I hans tanka voro det
nu emot plenorum värdighet såsom principaler at vidare påminna
Secrete Utskottet.
Hvad som blifvit sagt, at Bondeståndet ej borde få connoissance
om banco- och statsvärcket och genom den projecterade
deputation sökte at komma till underrättelser, som icke voro
detsamma tillständige, voro ej till denne casus lämpeligt. Ty
hvad nu begäres underrättelse om angående den förflutne tiden
och hvad uti densamma händt, behöfde numera eij vara
hemligheter. För öfrigit hade Hr Lilljehorn ännu icke deter
-
176 1772, juni 3. Nordencrantz.
minerat sin tanka vara för någon särskildt deputation eller
commission, han begärte endast at få veta, huru uti den förflutne
tiden blifvit med rikets medel hushållat; dertill vore
han såsom riksdagsman berätigad, och han förklarade, at han
ville och skulle få veta det innan riksdagens slut.
Frih. Grönhagen, Claes Wilhelm, ville väl gärna
veta sammanhanget af det, som Hr Commercerådet Nordencrantz
upgifvit, men han vördade R. o. A:s beslut, som
innehöllo, at Bondeståndets extractum protocolli angående en
deputations förordnande skulle hvila, till dess Secrete Utskottet
med sin berättelse upkommit. Icke hade det varit utur sin
ordning, om Secrete Utskottet i rättan tid gifvit tillkänna den
nu omtalte omöijligheten at innom tre veckor hafva sitt arbete
färdigt; men sedan en gång Riksens Ständer förordnat, at Secrete
Utskottet skall inkomma med underrättelse härom, så
bör det beslutet icke häfvas utan allenast ny tid Secrete Utskottet
föreläggas, till exempel, som projecteradt blifvit, åtta
dagar efter nu instundande helg. Förut och innan Secrete Utskottet
gifvit de äskade underrättelser, kunde Frih. Grönhagen
icke samtycka till någon fråga om en särskildt deputation,
ty innan den sättes, bör man veta, hvarom densamma sig skall
utlåta.
Frih. von Essen, Friedrich, fant väl, at när den
förelagde tiden af tre veckor lupit till ända, Secrete Utskottet
hade kunnat gifva tillkänna, hvad det medhunnit af sitt förelagde
arbete; men därjämte trodde han, at Riksens Ständer,
så mycket möjeligt voro, borde amiablement agera innom sig.
Om någon behagat fråga Hr Baron och Landtm., så hade han
säkerligen icke undandragit sig at gifva all underrättelse om
ordsaken till drögsmålet. Äfven hade enhvar af R. o. A:s ledamöter
i Secrete Utskottet varit därtill benägne. Om R. o. A.
ännu fordra det, behöfs eij mer än at befalla Secrete Utskottet
komma up med ordsakerne till drögsmålet, så lärer det genast
åtlyda. Det voro ganska väl at afskaffa hemligheter; men
Frih. Essen kunde aldrig gå ifrån, at de hemligheter, som regeringssättets
natur och sjelfve grundlagen fordra, måtte
skyddas. Han försäkrade, at Secrete Utskottet icke skulle
dröja med de infordrade underrättelser, och bad derföre, att
R. o. A. måtte blifva vid sitt beslut.
Nordencrantz.
177
Hr Lode: Då han kiände Hr Commercerådet Nordencrantz
vidlyftighet i sine skrifter, han dessutom viste, hvad
tid det fordrades at upsöka alle underrättelser uti de saker,
hvarom hans memorial handlar, och han borde ställa Sig till
efterrättelse R. o. A:s beslut at ej företaga och afgjöra saken,
förr än Secrete Utskottet med sitt utlåtande upkommit; så
kunde han ej gå vidare denne gången än at tillstyrka, det R. o.
A. marquerar för sine ledamöter i Secrete Utskottet sin åstundan
at snart få ifrån Secrete Utskottet de önskade underrättelserne.
Hr de Frietskij uprepade ännu en gång, at Secrete
Utskottet med all flit arbetat, men at saken varit mera vidlyftig,
än at den kunnat medhinnas på så kort tid, när andre
lika så vigtige ärender därjämte borde skötas. Han anholt,
at R. o. A. ville blifva vid sitt beslut. Pingstehelgen voro nu
inne; om Secrete Utskottet anbefalles at nedlägga alle andre
saker och at 8 dagar efter helgen vara färdigt med sitt arbete,
så kunde ändamålet fullkomligen vinnas.
Hr von Rohnen, Carl Ludvig, ansåg icke frågan
nu vara om at afgöra saken utan allenast at få det sidste Bondeståndets
extractum protocolli upläst, och det begärte han
för sin del.
Hr Lilljehorn, Pehr: Här voro nu ingenting mera
at befalla Secrete Utskottet, utan endast yrkade han at få Bondeståndets
extractum protocolli upläst. Sedan ville han yttra
sig hvad med Secrete Utskottet voro till at gjöra. En befallning
till Secrete Utskottet at skynda värkade kanske eij annat,
än at Secrete Utskottet kommer up med något, som icke
är fullständigt, och ursäktar sig med at eij hafva på den korta
tiden kunnat gjordt det fullkomligare.
Hr Rar. och Landtm, förklarade sig icke vilja vägra, at
ju Bondeståndets extractum protocolli måtte blifva upläst,
men han anholt, det R. o. A. ej ville förhasta sig med at afgiöra
detsamma, ty han kunde försäkra, at Secrete Utskottet
voro nästan färdigt med sitt arbete.
Hr Lilljehorn, Pehr, ville hafva Bondeståndets omrörde
extractum protocolli upläst och sedan hvilande på bordet;
man behof de nu ej mera vänta uppå Secrete Utskottet, i
nästa pleno förbehölt han sig at säga sin tanka.
178 1772, juni 3. Nordencrantz.
Hr Billberg, Otto Friedrich: R. o. A. har genom
votering tagit et beslut, at saken skall hvila, till dess Secrete
Utskottet med sitt yttrande upkommit; han trodde R. o. A. ej
vara mästare af at emot detta sitt beslut taga saken ifrån Secrete
Utskottet.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig, yrkade at få Bondeståndets
extractum protocolli genast föredragit, sedan begärte
han det på bordet och äfven den af Hr Billberg nu gjorde
påminnelsen.
Det i fråga varande Bondeståndets extractum protocolli inhämtades
altså nu och uplästes, daterat d. 20 Maji 1772, af innehåll,
at som 2:ne månader förflutit, sedan Secrete Utskottet
fädt Riksens Ständers tillsägelse at inkomma med sitt utlåtande
angående Hr Commercerådet Nordencrantz upgifter,
så skulle Secrete Utskottet ytterligare anmodas at fordersamligen
sitt betänckande aflämna.
Hr Lilljehorn, Pehr: Som detta nu skulle ligga på
bordet, så begärte han ännu et plenum för helgen at afgöra
detsamma.
Men Frih. Grönhagen, Hr Lode med flere lade denne
hans begäran på bordet.
Hr Lilljehorn deremot insisterade uppå at deröfver få
et beslut.
Hr de Frietskij: Sedan såväl Bondeståndets upläste
extr. protoc. som frågan om plenum blifvit lagt på bordet, förbehölt
han sig, at eij mera måtte i denne sak talas.
Frih. Grönhagen förklarade, at han lagt frågan om
plenum på bordet, efter plenum af Hr Baron och Landtm, ej
kunde utsättas utan i samråd med de andre Hrr Talemän.
Helgen voro för dörren, flere R. o. A:s ledamöter reste kanske
öfver densamme på landet; kommo imedlertid saken före,
kunde lätteligen hända, at 60 till 70 närvarande ledamöter
bragte till votering det, som redan förut 700 :de genom votering
afgiordt.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig: Om Hr Baron och
Landtm, endast behagade tala med Hrr Talemän at få plenum,
så voro han säker, at de för en så vigtig sak bevilja det.
Om detta anholt äfven Hr Lilljehorn.
Hr de Frietskij påminte, at discourserne måtte up
-
Nordencrantz.
179
höra, alle frågor voro lagde på bordet, som angingo denne sak.
Hr Lilljehorn påstod, at den frågan om et begärt plenum
icke kunde läggas på bordet.
Frih. von Essen deremot åberopade sig Riksdagsordningen,
som utan at göra åtskillnad förklarade, at hvad sak,
som kommo under öfverläggning, vare sig en deputations betänckande,
et extractum protocolli, memorial, dictamen eller
någon munteligen väckt fråga, kunde läggas på bordet.
Hr Bergenschöld, Carl, instämde häruti, han visste,
at frågor, som upkommit genom discourser, blifvit lagde på
bordet och det utan någon motsägelse. Han ville häruti ej
samtycka at bryta den lag, som hittils altid blifvit fölgd. Eij
eller kunde han samtycka at betaga Hr Baron och Landtm, sin
rättighet at föredraga sakerne uti den ordning, som han nyttigt
pröfvade.
Hr Lilljehorn, Pehr: Om detta skulle altsammans
ligga på bordet, så förbehölt han sig, at det i nästa plenum efter
pingsthelgen åter måtte komma före, och derjämte at hvad
han då angående Secrete Utskottet ville påminna, måtte äfven
anses såsom lagt på bordet i dag.
Frih. von Essen invände deremot, at det ej gingo an
lägga en sak på bordet i dag, som man ej förr än nästa plenum
ämnade anmäla.
Hr de Frietskij påminte ännu en gång, at alle discourser
måtte uphöra. Förestälte derjämte, huru man kunde
lägga något på bordet, som ännu ej varit i fråga och som R. o.
A. ej kände. Han anholt, at icke någre afsteg måtte göras
ifrån ordning och lag, reclamerandes Riksdagsordningen och
Lantm:s ed.
Hr Lagerberg: Sedan han nu hördt såväl af Frih. von
Essen, Hr de Frietskij, Hr von Böhnen och Hr Lilljehorn alt,
hvad sorn i denne sak sägas kunde, så hade han ej mer at tilllägga
än det enda, at han önskade, det en så betydlig sak måtte
snarligen företagas; men sorn han voro mån om at följa lagar,
så stadnade han vid at begära, det densamma i nästa plenum
efter pingsthelgen måtte företagas.
Hr Lilljehorn begärte Hr Baron och Landtm:s löfte
deruppå at införas i protocollet.
Hr Baron och Landtm.: Jag försäkrar, at jag skall göra
180 1772, juni 3. Nordencrantz. Pardonsplakat.
Project till
pardonsplacat.
alt, Irvad hos mig står, at herrarne i den delen måge blifva satisfierade.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig, begärte proposition
och et formeligt beslut, at saken i nästa pleno efter helgen
skall företagas.
Frih. von Essen deremot ansåg frågan om en sådan
proposition ny, och at den måtte hvila. Han kunde eij så hastigt
determinera sig at tillåta en proposition, som ledde till et
beslut, hvars värkställighet dependerade af händelser, dem
man kanske icke voro i stånd at förut känna.
Hr Lilljehorn, Pehr, förklarade sig nögd, at saken
måtte hvila, och förbehölt sig at få inkomma med sine tankar,
och at saken ofelbart i nästa pleno efter helgen måtte företagas.
Hr Billberg förmente, at det voro Landtm:s rättighet
föredraga saker ne; således kunde det eij vidare samtyckas, än
om angelägnare ärender sådant tillåta.
Hr Baron och Landtm, yttrade sig benägen at på alt sätt
foga sig till de herrars åstundan, som begärt saken föredragen,
hvarföre han och frågade, om R. o. A. bifalla, at detta
ärende i nästa pleno efter helgen företages, dock förmodade
han, at R. o. A. icke lärer vilja inskränka den rättighet, som
deras Landtm, efter Riksdagsordningen tilkommo, at föredraga
sakerne?
Härtill svarades Ja.
11. Uplästes Secrete Utskottets extr. prot. af den 26 Maji
sidstl. jämte det project till et pardonsplacat at vid Hans
Kongl. Maij :ts höga kröning utfärdas, som jämte utdrag af
rådsprotocollet blifvit ifrån Kongl. Maij :ts Rådkammare till
Secrete Utskottet öfversändt.
Detta project uplästes likaledes och äfvenväl utdrag af protocollet,
hällne i Rådkammaren under d. 19, 20 och 21 Maji,
innehållande någre af hans Kongl. Maij :t i egen hög person
gjorde och af pluraliteten i Rådkammaren bifallne anmärckningar
vid åfvanberörde project, som annars var upsatt i likhet
med det vid Högstsal. Hans Kongl. Maij :ts Konung Adolf
Friedrichs kröning 1751 utfärdade pardonsplacat, och voro
följande:
1. Uti början af förordningen hade Hans Kongl. Maij :t i nå
-
Pardonsplakat.
181
der föreslagit, at följande mening kunde tilläggas: Som Vij
och uti sådane för Vår kröning förelupne brottmål, som vid
domstolarne ej af dömde blifvit, vela efter befundne omständigheter
låta den brottsliga någon nåd vederfaras, då underdånig
ansökning derom göres, målsäganden sin rätt och ersättningsbetalan
förbehållen, och där den brottslige utom annat straff
till fästnings- eller annat arbete dömd blifvit, skall han ifrån
halfva arbetstiden, hvartill han eljest sig skyldig gjordt, varda
förskont.
2. Vid det, som stadgas angående dem, som begådt svek och
bedrägerie emot kronan och Banquen, at de icke måtte få
njuta detta pardonsplacat till godo, hade Hans Kongl. Maij :t
ansedt enhvar, som blifvit dömd och öfvervunnen at hafva begådt
svek och bedrägerie för mera skadlig medlem af samhället,
än at han kunde genom den honom tilldelte nådiga pardon
blifva för riket nyttig medborgare, at altså till de orden svek
och bedrägerie emot kronan och Banquen måtte tilläggas eller
andre.
3. Då uti pardonsplacatet förklaras, at tjufven ej skulle få
njuta detta pardonsplacat till godo, af hvad beskaffenhet och
stölden måtte vara; så hade dervid den reflexion förefallit, at
ehuru det syntes, som inbrottsstölder minskats sig, de understrukne
orden kunde tåla den ändring, at i stället sättes: så
vele Vij eij eller utan vid särdeles sig företeende besynnerlige
omständigheter hafva någon tjuf under denne pardon begrepen.
4. Vid de orden de som äro dömde till fängelse eller arbete
på lifstid, för hvad missgärning det vara må, hade Hans
Kongl. Maij :t behagat gjöra den anmärkning, at de understrukne
orden voro öfverflödige, såvida ingen till lifstidsfängelse
dömd kunde komma at denne pardon till godo njuta.
Vid desse Hans Kongl. Maij :ts nådige anmärkningar hade
ock pluraliteten af Hrr Riksens Råd stadnat.
Secrete Utskottet förmäler, at vid öfverläggningen härom
uti Secrete Utskottet hade skiljaktige tankar upkommit; så
at de tvänne respective ståndens ledamöter stadnat uti den
meningen, at det nu projecterade pardonsplacatet borde blifva
aldeles lika med det af 1751. Men R. o. A. ledamöter hade lika
som pluraliteten i Rådkammaren antagit de anmärkningar
182 1772, juni 3. Pardonsplakat.
och förändringar, som Hans Kongl. Maij :t i nåder behagat
föreslå, med den tilläggning vid förste puncten, at de vid
riksdagsmansvalen föröfvade olagligheter härunder icke begrepes.
Hvilket alt Secrete Utskottet till Riksens Ständers bepröfvande
öfverlämnade.
Hr Lode förklarade sig instämma med R. o. A. i Secrete
Utskottet mening och begärte deröfver proposition.
Frih. von Essen tillstyrkte detsamma. På det all misstänka
måtte undanrödjas, som skulle härmed intenderas något
undantag för sådane brott, som emot folkets rätt voro begångne,
så hade R. o. A. uti Secrete Utskottet gjordt sistnämde
tilläggning om begångne fel vid riksdagsmansvalen.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig, deremot trodde, at
det vore bättre bifalla de tvänne ståndens ledamöters i Secrete
Utskottet mening. De af 3:ne Hrr Riksens Råd, Frih.
Funck, Reuterholm och Wrangel, upgifne skäl dertill, at de,
som för Kongl. Maij :ts kröning icke blifvit för något brott af
domstolen i häckte satte, icke borde kunna begripas under
detta pardonsplacat, hade varit så mogne och för honom öfvertyglige,
så at ehuru pluraliteten uti Rådkammaren eij antagit
den meningen, han likväl förblefvo af samma tanka; och
at pardonsplacatet efter de tvänne ståndens mening i Secrete
Utskottet med den sidste tilläggningen, som R. o. A. ledamöter
i Secrete Utskottet gjordt, blefvo upsatt.
Hr von Strokirch gjorde den anmärkning, att hvad
i rådsprotocollet stöde infördt, at tjufnader minskat sig, icke
förhöllo sig så; af förfarenheten uti Kongl. Götha Hofrätt, där
han tjent vid criminalexpeditionen, kunde han åtminstone intyga,
at desse brott snarare ökat sig; derföre önskade han, at
detta skälet måtte gå ut. I öfrigit voro han nögd at bifalla Secrete
Utskottets ledamöters af R. o. A. tanka.
Frih. von Essen itererade sin tillstyrkan om detsamma.
Hr Baron och Landtm, gjorde proposition: Bifaller R.
o. A. det af Kongl. Maij :ts Rådkammare öfverlämnade project
till pardonsplacatet enligit R. o. A. ledamöters i Secrete Utskottet
mening?
Hvilken med Ja besvarades.
Ang:de tryk- 12. Hr Baron och Landtm, anmälte, at han anmält hos
nilM-tsfta^gl K°ngl- Maij :t R. o. A:s underdånige önskan, at det nådige tal.
Konserter på Riddarhuset.
183
som Hans Kongl. Maij :t hyllningsdagen behagade hålla till
Riksens Ständer ifrån thronen, måtte blifva tryckt, och at
Hans Kongl. Maij :t dertill gifvit sitt nådiga samtycke, så at
det redan lärer vara af trycket utkommit.
13. Vidare anmälte Hr Baron och Landtm., at utom de Ang:deora
hitkomne
resande italienske sångare Potenza, Anzani och tl0ne^ och„
° concerter pa
Donna Almerigi, som fädt tillstånd at på Riddarhussalen up- Riddarhusföra
tvänne concerter, äfven andre svenske musici derom salengjordt
ansökning.
Likaledes at trenne anmält sig at få hålla orationer i anledning
af Kongl. Maij :ts höga kröning.
Hr Lagersvärd, Friedrich: Hvad orationerne
vidkommo hade han dervid intet at påminna, men hvad concerterne
angingo, såvida de upfördes at vinna penningar, så
trodde han, at enhvar, som finge upföra musique för betalning
på Riddarhussalen, borde betala 25 plåtar, som kunde
samlas at vid årets slut eller annars till de fattige betalas. Sådant
voro brukeligt i alla länder, där publique concerter och
spectacler gifvas för penningar. Äfven betaltes af den Kongl.
Theatern i Stockholm et visst af hvar representation till de
fattige.
Detta gaf anledning till någon ventilation, i det åtskillige
förmente, at det ej voro R. o. A. värdigt taga någon afgift vid
sådane tillfällen för sin sal, saint at ofta inkomsten vid en sådan
concert voro så klen, at när 25 plåtar drogos af, återstoden
ej räckte till at betala orchestren, ljus, vakt och copiatur
af noter med flere utgifter, som förefalla.
Andre deremot förmente, at en sådan afgift voro billig, den
voro ämnad till fattigas understöd och kunde altid med godt
samvete i et sådant ändamål påläggas.
Äfven påmintes, at tvänne memorialer härom, ingifne af
Grefve Creutz och Hr Königstedt, blifvit till Riddarhusdeputationen
remitterade, sorn skulle sitt utlåtande deröfver afgifva,
och at frågan uti oeconomiske plena skulle afgöras.
Flere begärte i anledning häraf saken på bordet.
Hr Lagersvärd påstod, at den kunde genast afgjöras,
men ifall saken skulle hvila, at ingen concert måtte tillåtas,
innan detta blifvit afgjordt.
Hvaremot ingen invändning blef gjord.
184 1772, juni 3—27. Komplettering av deputationer.
Ang:de at 14. Hr Baron och Landtm, anmälte sluteligen, det
ke"re™ borthän med R. o. A:s samtycke vore sinnad at resa til sin landtöfver
helgen.egendom, ej långt ifrån Stockholm belägen, öfver pingsthelgedagarne.
Härtill önskades honom lycka och at han med hälsa måtte
njuta i landtnöjet någon hvila under sine vigtige göromål.
Hvaruppå R. o. A. åtskildes kl. 1/2 till 3 eftermiddagen.
År 1772 den 27 Junii
Lördag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
Justerades protocollet för den 18 Januarii.
Electorernes i. Upiästes hrr electorernes val till ledamöter uti följande
damöter i deputationer i de herrars ställen, som afgådt, nemligen:
nernet de Uti Secrete Utskottet.
afgångnas i stället för Hr Riksrådet Frih. Ridderstolpe Frih. Rålamb,
Hans, Håfmarskalk, Riddare af Kongl. Nordstjerneorden.
I stället för Présidenten Baron Silfversc[h]öld Hr Lake,
fullm. Hr Schönberg, Anders, Kongl. Secreterare.
Hr Ehrenstråle, fullm. Frih. Gronstedt, Fredrich, Håfrättsråd.
Uti Justitisedeputation.
I stället för Hr Riksrådet Falckenberg Hr Nordenhielm, Vilhelm,
Assessor i Svea Håfrätt.
I stället för Landshöfdingen Baron Falckengren Hr von
Christiersson, Eric Villhelm, Cammarherre.
Hr de Bruce, Johan Friedric, Håfrättsråd.
Uti Landt- och sjömilitiseoeconomiaedeputation.
I stället för Hr Riksrådet Frih. Falkengren Grefve Frölich,
Bengt, Öfverste, Riddare af Svärdsorden.
I stället för Öfversten Grefve Barck Grefve von Seth, Öfver
stelieutenant, Riddare af Svärdsorden.
Komplettering av deputationer.
185
I stället för Hr Rosencrantz, Major, Hr von Höpken, fullm.
Hr Anrepp, Reinhold, Generalfälttygmästare, Ridd. af Svärdsorden.
I stället för Hr Öfversten Klingsporr Hr Lejonanckar, Capitaine
vid Ammiralitetet.
Uti Handels- och manufacturdeputation.
I stället för afledne Majoren Ehrengranat Hr Gripenberg,
Jacob Carl, Major, Ridd. af Svärdsorden.
Uti Kammaroeconomisedeputation.
I stället för Öfversten Grefve Creutz Grefve Posse, Friedrich,
Öfverstelieutenant, Ridd af Kongl. Svärdsorden.
I stället för Capitainen Fittinghoff Hr Ridderstorm, Lieutenant.
I stället för Hr Soop, Krigsråd, Hr Odencrantz, Thomas,
Cammarherre.
I stället för Hr Ekstedt, öfverstelieutenant, Hr Silfverstolpe,
Lars, Kammarråd.
Uti Commercedeputation.
I stället för Hr Wadensfierna, Thomas, Major, Hr Kruus,
Gideon, Commendant.
Hr Stjerncreutz, fullm. Hr Gete, Eric Adolf, Lieutenant.
Uti Räkenskapsdeputation.
I stället för Frih. Kagg Frih. Mörner, fullm. Hr Odencrantz,
Ceremoniemästare.
I stället för Generalauditeuren Baron Kurck Hr Ehrenhoff,
Kammarrevisionsråd.
I stället för Hr von Plomgren, Lieutenant, Hr Engelhardt,
Secreterare.
I stället för Hr Rosenborg, Capitaine, Hr Bergenschöld,
Carl, Notarius i Svea Hofrätt.
Uti Protocollsdeputation.
I stället för Frih. Kagg Frih. von Strokirck, Adolf Ludvig,
Lieutenant vid Gardiet.
Uti Riddarliusdeputation.
I stället för Hr Lode Frih Rudenschöld, fullm. Hr Piper,
Sten, Protonotarius i Kongl. Cancelliecollegio.
Hvilket genom utdrag af protocollet skulle välbemälte deputationer
tillkänna gifvas.
186 1772, juni 27. Livdrabantkåren. Prins Fredrik Adolf.
Grefve Frölich af sade sig Landt- och sjömilitiseoecono
miaedeputationen,
hvarföre hrr electorerne skulle anmodas at
i hans ställe välja någon annan grefve.
Äng :de 2. Uplästes et af Hr Öfversten och Riddaren af Kongl,
cäpit 1 i eut —
embetet vid Svärdsorden Balthasar Achates von Platen ingifvit memorial,
Lifdrabante-hvaruti han, sedan Capitainelieutenanten vid Lifdrabanterne
corpsen. ^ Generallieutenanten och Commendeuren af Kongl. Svärdsorden
Baron Bernhard Wallenstierna genom döden afgådt,
föreslår uppå anförde skäl och i enlighet med 1756 års Riksens
Ständers beslut, at den, som till detta förtroendesembete
befordras, må erhålla generalmajors fullmagt utan prejudice
för äldre öfverstar och vara snrnumeraire öfver det vanliga
antal generalmajorer, till dess at hans öfverstetour eller innehafvande
fullmagt, då han befordrades, medgifvit, at han i
tour blifver generalmajor, då han först intager nummer
ibland det vanliga antal generalmajorer samt hans tjenstgöring
såsom generalmajor blifva relative till Lifdrabantecorpsen
men ej uti arméen, förrän han uti armeen bordt blifva generalmajor.
Äfven uplästes et af Öfversten och Riddaren Frih. Hans
Gustaf Gyllengranat ingifvit memorial, som begär, at denne
syssla må blifva med generalmajors caractere förknippad,
dock utan prejudice för äldre öfverstar till generalmajors
tour.
Hr Lilljehorn, Pehr, begärte väl detta på bordet för
at ej stadga någon lag in casu; men när han blef underrättad,
at hvad som nu föresloges, vore öfverensstämmande med hvad
Riksens Ständer redan år 1756 härom stadgat, så begaf han
sig. Och på skedd proposition blef altså Hr Öfversten von Plåtens
memorial bifallit. Likaledes bifölls Hr Öfversten Frih.
Gyllengranats memorial i conformité med det, som Hr von
Plåtens memorial innehöll.
Ang:de 3. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
1 ri"Adolphs Junii, hvaruti anmäles, at Hans Kongl. Höghet Prins Fredresa
till Me-ric Adolf uppå medicorum inrådande till sin hälsas bevarande
devi brun. ggra en resa till Medevi hälsobrunn; och som till den
na
resa torde fordras någon mera kostnad, än at densamma af
Hans Kongl. Höghets vanliga stats summa kunde bestås, så
tillstyrker Secrete Utskottet Riksens Ständer at bestå till före
-
Prins Fredrik Adolf. E. de Bruce.
187
nämde resa 6 000 dal. s:mt, om hvilke Secrete Utskottet medelst
anordnande redan fogat anstalt. Men ifall Riksens Ständer
annorlunda skulle förordna, kunna de beräknas uppå
Flans Kongl. Höghets blifvande stat för innevarande år.
R. o. A. biföll, at till denne resa bestås Hans Kongl, flöghet
sextusende dal. s:mt utan at uppå Hans Kongl. Höghets stat
beräknas.
Härom afgeck en deputation till de andre respective stånden,
hvartill utnämdes:
Frih. Ridderstolpe, fullm. Hr von Vicken.
Hr Netherwood.
Hr Plaan.
Hr von Becker.
Hr Ladau.
Hr Ulfsax.
Som efter någon stund återkom med berättelse, at de 3 respective
stånden utlåfvat vilja företaga sig detta Secrete Utskottets
extractum protocolli ännu i dag.
4. Anmältes et af Hr Håfrättsrådet Johan Friedric de Bruce
ingifvit memorial, hvaruti han förbehåller sin Bror Majoren
vid Vestgötha Dals Regemente Eric de Bruce at i sin tour ej
blifva lidande genom de vid innevarande riksdag antingen redan
skedde eller tillämnade befordringar, hvarvid i synnerhet
nämnas Öfverstelieutenanten Baron Cederström, öfverstelieutenanten
Hr Theodor Nordenadler, Majoren Papke, Öfverstelieutenanten
Rosenheim, Majoren Jägerhorn, Majoren
Wallvik samt Majoren von Essen, varandes bemälte Hr Major
de Bruce, såsom han förmenar, äldste majoren i armeen
näst efter Majoren Stjernroos, som nu till öfverstelieutenant
lärer blifva befordrad.
Äfven anmältes et af Hr Majoren Haij ingifvit memorial,
hvaruti han söker bevisa, at Majoren Axel Ehrenpohl, som i
anledning af et för Majoren Papke ifrån Secrete Deputation
ingifvit betänkande genom memorial påstådt sig böra äga tour
framför både Majoren Papke och Majoren Haij, uti den delen,
som angingo Majoren Haij, icke hade någon rättighet.
Och beviljades desse bägge herrar at med sine memorialer
få gå till de andre respective stånden.
Ang:de Majoren
de
Bruces tour.
13—690285
188 1772, juni 27. R. J. von Lingen. Spannmålsinförsel.
Ang:de 5. Uplästes et af Riksdagsfullmägtigen för Christianstad
von Lingens Handelsmannen Jeans Gram ingifvit memorial, hvaruti han
befordran anmäler Hr Generallieutenanten Landshöfdingen öfvercomhöfdinge"
mendanten och Commendeuren af Kongl. Svärdsorden Baron
Reinholdt Johan von Lingen såsom en välförtjent rikets embetsman
at till den först ledig blifvande militaire landshöfdingesyssla,
till hvilken han sig i underdånighet anmäler, blifva
af Kongl. Maij :t i nåder utnämd, och at honom må förunnas,
enär han finner sin hälsa och krafter eij längre tillåta
sysslan förrätta, då till någon competent sökande, med hvilken
han derom öfverenskommer, få uti et successivt accord
afstå sitt embete.
Härvid var bilagt et af Riksdagsmannen från Malmöhus län
Anders Matsson ingifvit memorial, som anser denne ansökning
såsom stridande emot grund- och befordringslagarne,
tillstyrkande altså, at den måtte afslås.
Detta Hr Grams memorial fant R. o. A. skäligt at afslå och
bifalla Anders Matssons memorial.
Spannemåls- 6. Uplästes et af Hr Billberg, Fredric Otto, ingifvit memo
m
örssel r-aj hvaruti föreställtes, huruledes den tillåtelse, som varit
med fram- ’ ’
mande far- at med främmande fartyg hitföra utrikes spannemål, väl
tyg äng:de. åstadkommit den goda värckan, at priset fallit; men nu sedan
termin vöre förfluten, innom hvilken denne frihet varit gifven,
hade spannemålen åter börjat stiga. Till förekommande
af en sådan stegring hemställer altså Hr Billberg, om icke en
skyndesam expedition ifrån Riksens Ständer måtte afgå,
hvarigenom tillåtes fri spannemålsinförsel med främmande
fartyg, på lika villkor som med egne, samt at tiden dertill må
blifva tillräckelig, åtminstone till och med October månads
slut, hälst han ej borde förtiga, at landets nöd i anseende till
spannemålsbrist och dyrhet icke egenteligen efter hans tanka
härrörde af missväxt i landet utan äfven af andre bidragande
ordsaker, hvilke Riksens Ständer nu under deras sammanvaro
kunna afhjelpa.
Hr Wachschlager, Gustaf, begärte, at detta måtte
remitteras till Secrete Utskottet.
Flere påminte, at genom en sådan frihet riket skulle mista
2 till 3 tunnor guld uti sin tullinkomst.
Hr Billberg, Fredric Otto, förklarade, at hans
Spannmålsinförsel. Fotjägarekåren.
189
mening icke voro at befria sådan utifrån kommande spannemål
för vanliga tullafgifter, som af inhemska fartyg för densamma
betalas; han vore icke för tullfrihet på spannemål, ty
den kommo endast köpmannen men ej efter ändamålet den
fattige till godo.
Hr Lilljehorn, Pehr, föreställe, at det voro gifva
svenska handeln en den svåraste stöt, om fremmande fartyg
med samma frihet som svenska fingo föra hit varor. Utlänningen
hade altid lättare utvägar at underhålla sjöfarten än
den svenske köpmannen.
Hr Lejonankar, Fredric Will hel m, biföll, at
det uti principen voro riktigt, hvad Hr Lilljehorn yttrat; men
då hungersnöd plågade landet och svenska köpmannen icke
hyste någon barmhertighet utan ville nyttja tillfället at åckra
på den fattiga landsmannen, så trodde han, at denne utväg
kunde tagas till at frälsa nödlidande medborgare. Hvarföre
han begärte remisse till Secrete Utskottet at skyndesammast
afgöra detta mål.
Proposition blef gjord och Hr Billbergs memorial remitteradt
till Secrete Utskottets skyndesammaste afgörande.
7. Uplästes et af Capitainen Hr Jean Henric Hästesko ingifvit
memorial angående den efter Riksens Ständers författning
uprättade Fotjägarecorpsen, såväl hvad beträffar corpsens
underhåll till manskap, beklädning, gevär och utredning som
ock rörande officerarnes tour och befordringsrätt; uti det förre
tror han, at Secrete Utskottet närmast lärer kunna vara i
stånd at pröfva de nödige författningar; uti det sednare eller
officerarnes tour och befordringsrätt anhåller han uppå anförde
skäl, at Jägarecorpsen, som består av 400 man och således
fordrar befäl af en regementsofficerare, måtte nu genast
sättas i parité med andre troupper och förses med en major,
som skall äga enahanda tour och rättighet med första majoren
i regementerne, samt at compagnie- och subalterneofficerare
jämväl tilläggas tour i armeen, äfven som alle andre, dock så
at inge utbyten för dem må tillåtas, innan de där tjent i fyra
år. Hemställandes i lika måtto, om icke den äldste sökande
capitain i armeen kunde utan accordsummas erläggande för
denne gången och vid första tillsättningen till major dervid
befordras; men at efter hans afgång eller vidare avancement
Angrde
Fohtjägare
eorpsen.
190 1772, juni 27. Fotjägarekåren.
majors succession då måtte förblifva på samma sätt, som vid
alle andre troupper och 1766 års förordning om lagarnes värkställighet
föreskrifver. Memorialet finnes ibland bilagorne till
denne dagens protocoll.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus, tillstyrkte
bifall uppå detta memorial; corpsen voro uppå Riksens
Ständers förordnande inrättad; memorialet inneliöllo hela detailen
med oeconomien och inrättningen vid corpsen på sätt,
sorn Riksens Ständer det förordnat; ingen betydlig ny kostnad
åbragtes kronan, så at ingenting felades; men voro ganska
nyttigt, at till corpsens befästande detta memorial vunno
bifall uti alle sine delar.
Hr Munck begärte memorialet på bordet at närmare få
efterse, om genom den för officerarne föreslagne befordringsrätt
den öfrige officerarecorpsen i armeen kommo at lida. I
hvilken händelse han ville skrifteligen deröfver yttra sine
tanckar.
Hr Lilljehorn, Pehr: Om detta memorial endast angingo
Fotjägarecorpsens hushållning och inrättning samt dess
officerares tour innom sig, så kunde detta bifallas; men som
här talas om officerarnes tour uti den öfriga corps officerare i
armeen, om en ny majorssyssla med mera, så holt han före,
at det till Secrete Utskottet borde remitteras.
Hr Lejonmark, Gustaf Adolf, samtykte, at det,
som angingo beståndet af corpsen, måtte bifallas men det öfrige,
om oeconomien med mera, remitteras till Secrete Utskottet.
Hr von Vicken, Johan Evert: Som han nu blifvit
förordnad till öfverstelieutenant vid det regemente, af hvilket
Fotjägarecorpsen i synnerhet blifvit uprättad, så borde han
häruti yttra sin tanka. Och som ingen blefvo préjudicerad genom
den befordringsrätt, som officerarne innom samma corps
tillädes, det äfven vore billigt, at hvar officerare, som tjente
väl, borde njuta af sin tjenst en lika och den enda belöning,
hvarföre militairen, i synnerhet alle officerare i Sverige, tjena,
så recommenderade han bifall uppå memorialet.
Baron Rudbeck, Thure Gustaf, fant, at memorialet
till hela sitt innehåll kunde bifallas, allenast at det, som
angingo inrättandet af en majorssyssla vid Fotjägarecorpsen,
Nordencrantz.
191
efter det ankommo uppå penningeutgift, remitteras till Secrete
Utskottet at förut yttra sig deröfver.
Häruppå begärtes proposition och gjorde Hr Baron och
Landtm, följande:
Bifaller R. o. A. det af Hr Capitainen Hästesko ingifne memorial
om Fotjägarecorpsen, undantagande hvad beträffar
den nya majorssysslan, som till Secrete Utskottet remitteras
at med sitt utlåtande deröfver till Riksens Ständer inkomma?
Hvilken med Ja besvarades.
8. Hr Baron och Landtm, påminte, at de herrar, som af ValförordR.
o. A. varit deputerade at skrifteligen författa sine tankar Almogen
angående det af Bondeståndet upgifne project till en valförordning
för Allmogen och den 9 sidstl. Maji, då saken hos R.
o. A. blef afgjord, påtagit sig at i conformité med beslutet upsätta
et extractum protocolli, måtte till den ändan sammanträda.
Hvilket bifölls.
9. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den Sec. utskot.
26 Junii, hvaruti Secrete Utskottet tillkännagifver, at uti det ”ebiifvtt
ifrån Riksens Ständer till Secrete Utskottet remitterade mål betänkande
röråndc
om Commercerådet Nordencrantz upgifter rörande finance- dencrantz
verkets tillstånd, ehuru ämnets granlagenhet och vigt, den upgifter
gurt *dc
vidlöftighet, som dermed är förknippad, och den inskränkte
tid, hvilken till detta arbete kunnat användas, då endast de
ifrån andre riksdagsgöromål ledige stunder fädt dertill nyttjas,
varit ordsak, at Secrete Utskottet ej innom de af Riksens
Ständer förelagde tre veckor hunnit denne sak utarbeta;
så hade likväl Secrete Utskottet dermed så långt hunnit, at sedan
beredningens yttrande nu inkommit, Secrete Utskottet
med aldraförsta skall kunna till Riksens Ständer öfverlämna
dess härutinnan infordrade utlåtande, hvilket Secrete Utskottet
trodt sig böra hos Riksens Ständer anmäla, at de måtte få
tillfälle känna de hinder, som satt Secrete Utskottet utur
stånd at afgöra denne sak innom den utsatte tid, hvilken dertill
varit altför knapp, och at betaga det missnöje, som et sådant
drögsmål hos Riksens Ständer kunde förordsaka.
Efter at detta var upläst, så föredrogs äfven et memorial af
Hr Commercerådet Nordencrantz, af innehåll som följer:
Hos den af Riksens Högloflige Ständer förordnade Växelbe
-
192 1772, juni 27.
Nordencrantz.
redningen öfver åtskillige på deras befallning af mig upgifne
underrättelser om ordsakerne till rikets drätselverks nu varande
tillstånd månde jag i stöd af samma befallning till dess
så mycket bättre fullgörande den 18 Maji sidstl. hos Vexelberedningen
ingifva en sådan begäran, som hosgående afskrift
utvisar, men aldenstund Vexelberedningen, oaktat jag förmenar
mig som en Riksens Ständers ombud och part på deras
vägnar i desse saker böra vara ansedd, icke behagat attendera
denne min på Riksens Ständers befallning och sakens natur
grundade begäran utan mig aldeles ohördan behagat afgifva
dess betänkande, oaktadt ännu mycket återstår, som Riksens
Ständer till uplysning tjena kan; så häfver jag icke underlåta
bordt at i ödmjuket gifva Riksens Ständer sådant tillkänna,
på det de derefter må kunna taga sådane mått, som sakens
angelägenhet fordrar, i synnerhet som icke mindre torde vara
at påminna vid visse herrar ledamöter af beredningen än vid
hufvudsaken. Om Riksens Ständer täckas låta förblifva vid
beredningens betänkande, så blifver för mig mycken möda
och kostnad bespard, som eljest hållas osparde till deras
tjenst, och utbeder mig endast efteråt icke få någon skuld för
påfölgderne, emedan det torde blifva sådane, hvilke somlige
föregifva sig vilja undvika.
Det af honom åberopade memorialet lydde sålunda:
Det kan så mycket mindre vara Höglofl. Vexelberedningen
obekant, at jag af Riksens Höglofl. Ständer blifvit anbefalt at
upgifva, hvad som mig varit bekant om ordsakerne till vårt
financevärks nu varande tillstånd, som det också är på mitt
egit tillstyrkande, som den Höglofl. Beredningen blifvit förordnad
at undersöka påliteligheten af mine till beredningen
remitterade upgifter samt deröfver till Riksens Ständer afgifva
dess betänkande; så anhåller jag lika vördsamt, det ifall
Höglofl. Beredningen täckes påminna något vid desse mine
upgifter, som kunna fordra någon min ytterligare förklaring,
at sådant mig höggunstigast meddelas må tillika med utdrag
af de protocoller och discourser, som öfver samma upgifter
hällne blifvit.
Sedan detta blifvit upläst, begärtes det på bordet.
Hr Lilljehorn, Pehr: Af Secrete Utskottets nu upläsne
extractum protocolli sågo han väl, at Secrete Utskottets
Nordencrantz.
193
yttrande angående Hr Commercerådet Nordencrantz upgifter i
det närmaste nu torde vara färdigt at till Riksens Ständer upgifvas,
följakteligen at frågan om ytterligare påminnelser till
Secrete Utskottet härom, som blifvit lagd på bordet, kan vara
mindre nödig, sedan, genom det ordsakerne till drögsmålet
blifvit upgifne, en del af hvad som yrkades är fullgjordt. Likväl
kunde han eij förbigå at anmärka, at om ej Secrete Utskottet,
hvilket han i denne sak ej mera kan tro, förelägges en
viss ny och kort tid, så går det med denne saken likasom förr
ganska senfärdigt. I öfrigit förbehölt han sig, när Secrete Utskottet
med detta så efterlängtade betänkande upkommer, at
få till målets afgörande utse et rum, där under sken af hemligheter
menigheten icke måtte förhållas de kundskaper, som
den är berättigad at få om huru med rikets drätsel och financeverk
desse förflutne åren blifvit hushållat.
Hvad Hr Commercerådet Nordencrantz nu upläste memorial
vidkommo, vore han nögd, at det till Secrete Utskottets
utlåtande remitteras.
Hr Lagerberg, Lars Herman: Denne sak måste
vara ganska vidlyftig, när Secrete Utskottet haft tre veckors
tid uppå sig och ändock icke hunnit färdigt med sitt första utlåtande
deröfver utan i dess ställe kommer med en excuse.
Om Riksens Ständers plena kunna med en sådan vara nögde,
hemstälte han. Men at allmänheten icke genom sådane upskof
tillfredsställes, det kunde han intyga och med flere bref från
landsorterne bevisa.
För sin del och at icke vara vållande till det missnöje, som
et sådant drögsmål förordsakade, påstod han, at Secrete Utskottet
måtte en viss kort ultimat termin föreläggas at med
sitt betänkande vara färdigt.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, försäkrade, at den
beredning, Secrete Utskottet satt till detta ärendets utarbetande,
redan nio gånger varit tillsammans, och at det ej oftare
kunnat ske för ledamöternes skyldighet at deremellan infinna
sig in plenis, uti Secrete Utskottet och deputationerne, dit de
blifvit förordnade, och hvarest göromålen ej eller tåla uppehåll.
Icke desto mindre hade beredningen hunnit sitt arbete
färdigt och det till Secrete Utskottet ingifvit, hvarest det äfven
en gång blifvit upläst och nu lågo på bordet.
194 1772, juni 27.
Nordencrantz.
Deput. fr.
Bondest.
Hr Baron och Landtm, intygade, at det voro ifrån beredningen
till Secrete Utskottet inkommit, där upläst och lagt
på bordet, så at han positivt kunde försäkra, at det till nästa
lördag skulle komma till plena.
Härunder anmältes, emottogs och infördes en deputation
ifrån Bondeståndet, 10 personer, anförd af Gabriel Andersson,
som efter aflagd hälsning recommenderade till
R. o. A. afgjörande:
1 :mo. Pardonsplacatet.
2. Aflämnade et extractum protocolli, innehållande ståndets
begäran at vid statsverkets reglerande få uti Secrete Utskottet
hafva sine deputerade.
3. Begärte, at R. o. A. ville förena sig med Bondeståndet uti
at af slå de besvär, Lagmannen Sven Westerman anfördt deröfver,
at Urskillningsdeputation antagit och till Kammaroeconomiedeputationen
remitterat Böndernes Nils Larssons, Olof
Anderssons och Lars Olssons ansökning at få uphäfva de bemälte
Lagman beviljade skattekjöp på någre hemman.
Hr Baron och Landtm, låfvade at desse mål R. o. A. föredraga,
så fort möjeligen ske kunde, då han ej tviflade, at R.
o. A. skulle, enligit hvad rättvisa och billighet fordrade, dem
afgöra.
Deputationen afträdde, ledsagad på vanligit sätt, och den
härigenom afbrutne ventilation återtogs.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolf, anholt, at sedan
denne af Hr Commercerådet Nordencrantz började sak hunnit
blifva så färdig, at den kunde snart uti plenis blifva föredragen,
man icke ville säga något förut om densamma utan afbida
Secrete Utskottets utlåtande.
Hr de Frietskij, Claes, fant detta billigt och ville
derföre icke nu gå in uti hvarken at anklaga eller ursäkta Secrete
Utskottet. Alt hvad han trodde sig nu böra hos R. o. A.
andraga, vore den consideration, at Secrete Utskottet vore
componerat af ledamöter af flere stånd. At ehuru R. o. A. ledamöter
än kunde påminna om en saks skyndesamma afgörande,
det likväl ankommo uppå de andre ståndens bifall dertill,
och at således R. o. A. ledamöter i Secrete Utskottet icke
voro skyldige at allena upbära tillvitelser för det, de kanske
voro oskyldige till, om lagen öfver något drögsmål äger rum i
Nordencrantz.
195
denne sak. Skulle R. o. A. vilja genom en expedition authorisera
sine ledamöter i Secrete Utskottet at med mera ifver drifva
på denne sakens slut, än redan skedt, så hade han ej något
deremot, annars försäkrade han, at deruti ej mera kunnat
göras på den förelagde tiden än redan skedt.
Hr Lilljehorn, Pehr, beklagade at se sin spådom, då
denne sak till Secrete Utskottet blef remitterad, nu sannas, at
det skulle med densamme draga långt ut på tiden, ehuru han
då hörde flere Secrete Utskottets ledamöter försäkra, at den
därstädes skulle expedieras ganska fort. Detta drögsmål voro
uti hans ögon en sidvördnad för plena; när sådant kunde ske
af ett Secrete Utskott, en deputation, lika mycket hvad namn
den hade, som dependerar af Riksens Ständers plena, voro det
et djerft tilltagset steg, och fingo det gå så fort, visste man
säkerligen på slutet icke, hvarest man stadnade. De förre Secrete
Utskotten hafva icke för fäderneslandet tillskapat de behagligaste
tider eller strödt rosor för oss, skulle detta vilja
igenskrapa spåren efter dem, så är det tid at sådant förhindra.
Då vi nu se Secrete Utskottets mindre aktning för plenorum
beslut, så böra plena taga uti med alfvare och förelägga en
viss dag, innom hvilken Secrete Utskottet skall vara färdigt.
Han vore rädd före at sätta ut dagen till nästa plenum, ty det
kunde under många sken upskjutas så länge man ville. Härvid
föreföll honom den reflexion, at angående plenidagarnes
utsättande borde något, som voro mera determineradt, stadgas,
hvarom han förbehölt sig at få inkomma med ett memorial.
Hvad det nu upläste Hr Nordencrantzes memorial angingo,
gjorde det honom lika mycket, om det blifver liggande
på bordet eller remitteras till Secrete Utskottet. At afgöra det
genast voro förhastat, utan ville han tänka derpå, när Secrete
Utskottet med sitt arbete upkommer.
Hr Baron och Landtm.: Ehuru litet det kunde tillkomma
honom at ensam göra redo för riksdagsärendernes gång, och
i synnerhet in plenis, såvida de altid i concert med de öfrige
respective ståndens Talemän och deputerade beredes, så förbehölt
han sig dock at, då Hr Lilljehorns memorial inkommer,
få uplysa de omständigheter af Riksdagsordningen, uti hvilke
Hr Lilljehorn kanske nu förut icke kunde finna sig.
Frih. von Essen, Friedric, påminte sig väl, at då
196 1772, juni 27.
Nordencrantz.
R. o. A. remitterade detta ärende till Secrete Utskottet, en termin
af tre veckor utsattes, innom hvilken R. o. A. väntade
Secrete Utskottets utlåtande, men han visste aldrig, at Secrete
Utskottet åtagit sig at innom samma tid dermed vara färdigt.
Det vore ganska disgracieust, at R. o. A. ledamöter uti Secrete
Utskottet ensamme skola upbära förebråelser, och önskade,
at de uti et memorial måtte författas för at få det med Secrete
Utskottet communiceradt, ty Secrete Utskottet bestodo af tre
stånd, för hvilke R. o. A. allena ej behöfva taga tillvitelser.
Hvad Commercerådet Nordencrantzes memorial angingo,
hade Frih. von Essen ansedt det såsom skrifvit uti hans svåra
sjukdom. Secrete Utskottet hade deraf fädt communication
och skulle sig deröfver yttra men icke den omtalte beredningen,
hvilken endast blifvit satt at utarbeta et project till Secrete
Utskottets yttrande; sedan det nu voro färdigt, tillhörde det
Secrete Utskottet at dervid lägga sidsta handen och, sedan det
blifvit efter föregången granskning gillat, till plena uti sitt
namn detsamma upgifva. At sådane beredningar uti flere saker
af vidlyftighet icke varit ovanlige, lärer enhvar hafva sig
bekant. De stånden, hvilke såväl uti beredningen som uti Secrete
Utskottet samfält arbeta, äro ock samfält deltagande uti
de omständigheter, som gjordt, at Secrete Utskottet med saken
ej fortare hunnit; de äro ock gemensamt nu för drögsmålet
antastade och böra derföre gemensamt få sig försvara.
Vid det nu upläste Hr Nordencrantz memorial kunde Frih.
von Essen icke undgå at anmärka flere besynnerligheter; han
begär ut protocoller, som blifvit hällne öfver den saken, utan
at determinera, hvarest de skola blifvit hällne, och han vet
altför väl, at de protocoller, som under öfverläggningarne hållas
i Secrete Utskottet, icke någonsin kunna eller böra extraderas,
då så månge ämnen deruti vidröras, som ej få göras allmänne.
Han kallar sig Riksens Ständers ombud och part,
tvenne helt ovanlige embeten uti vårt rike. Om sådane ombud,
hvilke komma tågandes med folianter af upgifter och
klagomål, skulle authoriseras, kunde de snart nog förvilla
hela riket och förstöra regeringssättet. Frih. von Essen betygade,
at han emot Hr Nordencrantz icke hade något ondt, utan
at det vöre ömhet för lag och ordning, som föranlät honom at
på detta sättet tala. Det skulle än tydeligare visa sig, när Se
-
Nordencrantz.
197
crete Utskottets yttrande kommo till plena, at ingen mente honom
något ondt; ty det voro circumstantierat, berömde Hr
Nordencrantz vid flere tillfällen och visade de oredor, som uti
vårt financeverk inkommit. Frih. von Essen instämde altså
uti at önska, at det måtte snart upkomma till plena, till befordrande
hvaraf han trodde vara nyttigt, at en deputation
måtte afgå till de andre Ständer och föreslå nästa lördag, då
det bör vara färdigt. I Secrete Utskottet hade det merendels
kunnat vara afgjordt, om Hr Baron och Landtm., som han
proponerade, fädt Secrete Utskottet samlat eftermiddagen,
men de andre stånden ville ej dertill samtycka. Och då beredningens
project i går där blef föredragit, lade de del på bordet,
hvilket nu uppehölt saken.
Frih. Marcks von Wurtemberg, Carl Eugenius,
yrkade, at denne af Frih. von Essen föreslagne deputation
måtte till de andre stånden afgå och förklara R. o. A.
förundran däröfver, at ehuru Secrete Utskottet blifvit förelagt
viss tid, det likvisst dröijt 6 till 8 veckor och ännu icke något
yttrande inkommit uti denne dit remitterade sak. At R. o. A.
med missnöje ansåg, om dess beslut blefvo vanvårdade, och
då ovisst kunde vara, när plenum infaller, at en viss dag utsättes,
då Secrete Utskottet bör sitt betänkande aflämna.
Hvad visse dagar till plena angingo, ville han väl, at det
måtte stadgas något derom, hvilket uti et memorial kunde
projecteras, hvarföre han där uti samt till större delen af det
öfrige instämde med Hr Lilljehorn.
Hr Schönberg, Anders, instämde med Frih. von
Essen och förklarade, at man ej kunde göra Secrete Utskottet
tillvitelser, då det inför plena upgifvit ordsakerne, som hindrat
Secrete Utskottet. Äfven borde man vara nögd och ej vidare
stränga med någon tids föreskrifvande, då Hr Baron och
Landtm, med flere Secrete Utskottets ledamöter försäkrade,
at det nästa lördag skulle vara uti plena upgifvit. Aldraminst
vore det värdigt emot et Secrete Utskott, som ägde rättighet
till Riksens Ständers yppersta förtroende, at nu i förtid deliberera,
hvad man ville göra, ifall Secrete Utskottet skulle
manquera den utsatte dagen.
Frih. Grönhagen, Claes Wilhelm: De flere beslut,
som uti detta mål blifvit tagne, voro svåre at conciliera;
198 1772, juni 27. Nordencrantz.
ty först var frågan, om det skulle remitteras, och sedan den
var afgjord, blef överläggningen, om icke Secrete Utskottet
skulle upkomma med sitt utlåtande till nästa plenum; då R.
o. A. häröfver beslutat, har dag blifvit utsatt, då Secrete Utskottet
borde vara färdigt. Frih. Grönhagen trodde numera
icke vara lämpeligt at tala om någon viss tid, då redan den
voro förfluten, som blifvit Secrete Utskottet förelagd. At nu
gifva R. o. A. beslut sin verkställighet och göra det gällande,
begärte Frih. Grönhagen, at intet plenum måtte utsättas, förr
än Secrete Utskottets betänkande uti denne efterlängtade saken
upkommer, ty annars hade han föresatt sig at lägga alle
andre i pleno förekommande saker på bordet, hvarföre han
begärte öfver detta sitt förslag proposition.
Hr Lilljehorn, Pehr: Då Bondeståndets extractum
protocolli af den 20 Maji sidstl. föredrogs hos R. o. A. angående
denne Hr Nordencrantz sak, blef beslutit, at det nästa plenum
skulle föredragas, ty då kunde R. o. A. ej annat förmoda,
än at Secrete Utskottet skulle hinna vara färdigt; som nu det
icke upkommit, så förbehölt han sig at till nästa onsdag så det
ena som det andra måtte föredragas, och om Secrete Utskottet
då ej skulle vara färdigt, Bondeståndets extractum protocolli
likafullt företagas, då han äfven ville, at R. o. A. måtte afgöra,
hvarest saken vidare skulle utredas, ty uti Secrete Utskottet
under tysthetseden förbehölt han sig at det ej måtte ske.
Hvad Frih. Essens anmärkning vidkommo, at Hr Nordencrantz
ej vore Riksens Ständers ombud och part, så kunde ej
nekas, at ju Riksens Ständer anmodat, det är ombudit, Hr
Nordencrantz at till dem upgifva sine tankar angående ordsakerne
till den oreda, hvaruti rikets financeverk råkat, och
följakteligen at Hr Nordencrantz i de öfverläggningar hos
Riksens Ständer, som angå financeverket, borde biträda, och
då han inför Riksens Ständer uti sitt memorial besynnerligen
tilltalat Hr Jennings, så vore han onekeligen derjemte part.
Altså voro efter Hr Lilljehorns begrepp desse bägge ord uti
Hr Nordencrantzes memorial aldeles lämpelige. Begärte derföre
at få uttaga detta Hr Nordencrantz memorial för at låta
trycka det jämte de förklaringar, som dervid kunde finnas
nödige.
Frih. Marks von Wurtemberg yrkade at i nästa
Nordencrantz.
199
plenum till onsdagen få Secrete Utskottets yttrande föredragit,
och om det ej skulle dertill blifva färdigt, Bondeståndets
extractum protocolli lika fullt måtte företagas och afgöras.
Frih. von Essen, Friedric: Till förklaring öfver
hvad Hr Lilljehorn påminte emot hans gjorde anmärkning
uppå Hr Nordencrantz antagne namn af Riksens Ständers
ombud och part, yttrade sig, at det ordet ombud hade en helt
olika och vidsträcktare bemärkelse än at säga någon endast
vara ombuden. Uti den förre ägde et ombud rättighet at föreställa
sjelfve principalen; uti den sednare betydde ordet endast
at anmoda någon, utan at befullmägtiga honom. Om Hr
Nordencrantz ville draga Hr Jennings och Finlaij till något
ansvar, blefvo det för hans men icke Riksens Ständers räkning,
såvida de ännu icke dertill authoriserat Hr Nordencrantz;
han vore altså Hrr Jennings och Finlaij part i den
händelsen, men icke Riksens Ständers. Uti frågan om det
ifrån Secrete Utskottet till förväntande betänkandet utbad
Frih. von Essen, at dermed måtte få anstå till nästa lördag, ty
åtskillige deruti förekommande frågor kunde uti Secrete Utskottet
ännu fordra öfverläggning och blifva lagde på bordet.
Det fordrade äfven lid at få alt renskrifvit uti fyra exemplar.
Men Frih. Marks von Wurtemberg och Hr Lilljehorn
påstodo, at ej längre tid än till onsdagen kunde beviljas.
Hr Billberg, Fredric Otto, var nögd med den
föreslagne lördagen; han hade sig bekant, at Secrete Utskottets
beredning vore färdig med sitt arbete; at det i Secrete Utskottet
blifvit upläst och lagt på bordet och at det vore godt.
Tillstyrkte altså, at en deputation måtte till de andre stånden
få afgå at tillkänna gifva detta R. o. A. beslut och förmå dem
at deruti sig förena.
10. Härunder upkom, anmältes och emottogs en deputation
ifrån Bondeståndet, 8 personer, anförd af Johan Pehrss
o n,1 som aflämnade et ståndets extractum protocolli angående
at arbetet måtte uti deputationerne skyndesammare drifvas.
2:o. Påminte, at Justitiaedeputationen i anseende till förökade
göromål måtte förstärkas med flere ledamöter.
Hr Baron och Landtm, utlåfvade at detta R. o. A. före
-
Deput. fr.
Bondest.
iSkall enligt bondeståndets protokoll vara: Johan Andersson från
Uppland.
200 1772, juni 27.
Nordencrantz.
Deput. fr.
Pr.st.
draga, hvarefter deputationen afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Den härigenom afbrutne öfverläggningen fullfölgdes häruppå.
Hr Gyllensvahn förestälte, at då respective ståndens
Talemän sig derom förena, borde man icke hindra dem at utsätta
plenum. Secrete Utskottets betänkande kunde blifva
färdigt i nästa vecka, och han hoppades, at det ej skulle dragas
dermed ut genom någon vidlöftighet i öfverläggningarne.
Hr Baron och Landtm, understödde detta. Och som det
vore möjeligt, at något oförmodat uti Secrete Utskottet kunde
uppehålla saken, altså för at komma till ändamålet hemstälte
han, om icke terminus, då Secrete Utskottet borde vara färdigt,
kunde blifva nästa lördag, då han ville garantera, at betänkandet
skulle vara till plena ingifvit. Och gjorde häruppå
proposition, om R. o. A. bifaller at en deputation afgår till de
andre stånden, som tillkänna gifver R. o. A. oro deröfver, at
Secrete Utskottet ännu icke inkommit med sitt yttrande öfver
Commercerådet Nordencrantz dit remitterade memorial angående
financeverket, samt anmodar de andre respective stånden
at i conformité med R. o. A. förelägga Secrete Utskottet
at till nästa lördag dermed vara inne hos plena?
Men proposition besvarades med Ja och Nej.
En deputation anmältes, emottogs och infördes ifrån det
Högvördige Prästeståndet, 6 personer. Probsten Magister
Lindbom, som förde ordet, anmälte pr[aemissis] pr[aemittendis]:
1.
At hos ståndet blifvit afgjordt angående Bondeståndets
begäran at med 25 sine ledamöter få förstärka Secrete Utskottet,
då frågor om statsverket förehafvas, och önskade Presteståndet,
at R. o. A. ville med Presteståndet sig förena.
2. At ståndet bifallit, det Hans Kongl. Höghet Prins Friedric
Adolf måtte utbekomma de af Secrete Utskottet föreslagne
6 000 dal. s:mt resepenningar till Medevi hälsobrunn, men
kunde ännu icke utlåta sig, huruvida desse penningar borde
afdragas uppå den för Hans Kongl. Höghet anslagne årlige
staten.
3. At Presteståndet anmärkt, huruledes ganska få betänkanden
inkommit till plena ifrån Landt- och sjömilitie-, Rä
-
Nordencrantz.
201
kenskaps-, Tull- och Fiskeriedeputationerne, hvarföre desse
deputationer borde anmodas at till plena inkomma med berättelser
örn sine göromål.
Detta besvarades af Hr Baron och Landt m. på behörigt
sätt, och deputationen afträdde med de vanlige hedersbetygelser.
Hvarefter genast återtogs det förevarande öfverläggningsämne.
Hr Liljehorn, Pehr, gaf tillkänna, at han med Nej
besvarat den gjorde propositionen.
1. Efter det i hans tanka icke passade sig at betyga R. o. A.
oro öfver Secrete Utskottets drögsmål, då han och förmodeligen
flere af R. o. A. förbehållit sig uti den omständigheten öppen
talan.
2. Efter lördagen voro för lång termin uti en sak, som redan
hade bordt vara ifrån Secrete Utskottet expedierad, utan kunde
det göra tillfyllest at utsätta nästa onsdag. Skulle de andre
stånden ej vilja attendera till R. o. A. föreställning, hade likväl
R. o. A. justifierat sig för det allmänna. Hr Lilljehorn vore
öfvertygad, at Secrete Utskottet kunde hinna blifva färdigt, ty
han vore öfvertygad, at samtelige ståndens ledamöter uti Secrete
Utskottet draga jämnt.
Frih. Grönhagen skulle nog vara ense med Hr Lilljehorns
proposition, om R. o. A. kunde determinera de andre respective
stånden at bevilja plenum till onsdagen. Men i ovisshet
därom ansåg han som et compelle intrare at taga det beslut,
at icke något plenum skulle anslås, förr än Secrete Utskottet
vore färdigt med sitt arbete.
Frih. Marks von Wurtemberg deremot påstod
lika med Hr Lilljehorn plenum om onsdag, och at Secrete Utskottet
dertill borde vara färdigt.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolf, frågade, om tre
dagar kunde vara något object för R. o. A. at derföre utdraga
en öfverläggning, som redan räckt för länge. Om beredningen
uti Secrete Utskottet ej kunnat hinna blifva färdig så snart
som önskats, borde man betaga Secrete Utskottet den nödvändiga
tid, som fordras, at fullkomligen yttra sig uti en så granlaga
och vidlyftig sak. Lät vara, at den efter R. o. A. åstundan
om måndag kan blifva företagen och afgjord uti Secrete Ut
-
202 1772, juni 27. Nordencrantz.
skottet, månne det blifver möjeligt at på en dag derefter upsätta,
justera och i 4 exemplar renskrifva et sådant betänkande.
Möjeligare kan det ske till lördagen, hvarföre Hr Leijonmark
och tillstyrkte densamme såsom ultimat termin.
Hr Gyllensvahn, Friedrich: Om det vore möjeligit,
skulle han icke vara emot onsdagen; men han ville icke
tillstyrka omöjeligheter. Ty et betänkande uti så vidsträckt
ämne sorn detta kunde icke på en dag hinna at formeras och
färdigt renskrifvas. Ledamöter, som torde vilja afgifva sine
särskilte vota, borde ju dertill få tid, sedan pluraliteten uti
Secrete Utskottet afgjordt saken.
Frih. von Essen, Friedrich, förklarade sig nögd,
at plenum måtte utsättas till första dagen, då Secrete Utskottet
kunde hinna blifva färdigt, vare sig onsdag, torsdag eller
fredag i nästa vecka, men at lördagen blifver ultimat termin.
Hvad Hr Lilljehorn anmärkt uti proposition emot R. o. A. betygande
af oro öfver Secrete Utskottets drögsmål, ville han väl
begifva sig till, at det måtte gå ut. Allenast ej droges deraf
den fölgd, at man framdeles för detta drögsmål särskilt ville
tilltala Secrete Utskottet.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, begaf sig nu
dertill, at Secrete Utskottet måtte föreläggas at innom veckans
slut med betänkandet till plena upkomma. Och förbehölt sig,
at i annor händelse likafullt skulle då företagas Bondeståndets
extractum protocolli i denne sak och den frågan, om icke
en särskildt deputation måtte förordnas, som borde företaga
sig och undersöka alt, hvartill Hr Nordencrantzes upgifter
gåvo anledningar.
Hr Baron och Landtm, gjorde ånyo följande proposition:
Bifaller R. o. A., at en deputation afgår till de öfrige respective
stånden, som anmäler R. o. A. åstundan, at Secrete
Ufsikottet, så fort som möjeligt är och aldrasidst innom nästa
veckas slut, inkommer med den äskade berättelsen angående
Hr Commercerådet Nordencrantz upgifter.
Hr Lilljehorn, Pehr, påminte, at discourserne nu
roullerat emellan onsdagen och lördagen at blifva ultimat termin,
men icke om det skulle få vara möjeligt eller omöjeligt
för Secrete Utskottet at dermed innan veckans slut inkomma.
Påstod altså, at de orden om möjeligt är måtte gå ut.
Nordencrantz.
203
Frih. von Essen, Friedrich, påslod deremot, at
proposition vore enlig med discourserne och af alle de, som
voro af lika tanka med honom, kunde med Ja besvaras; om
någon voro af annan tanka och besvarade denne proposition
med Nej, så at det kommo till votering, kunde han efter behag
få jämka Nejproposition; men den nu för Ja gjorde borde icke
vidröras.
Härmed instämde Hr de F r i e t s k i j, Claes, till alle
delar, utom flere.
Hr Modeé, Gustaf, förestälte, at om nu R. o. A. skulle
votera, förlorades ändamålet med deputations afsändande i
dag till de andre stånden och kunde ej ske förr än i nästa plenum,
då imedlertid Secrete Utskottet hade kunnat vara färdigt
med sitt yttrande.
Discourserne afbrötos genom en deputation ifrån Borgareståndet,
6 personer, som emottogs och infördes på vanligit
sätt.
Borgmästaren Ekman, ordförande, anmälte pr[aemissis]
pr[aemittendis], at ståndet förehaft Bondeståndets extractum
protocolli och begäran at med 25 af sine ledamöter få
förstärka Secrete Utskottet, då frågor, som angingo statsverket,
där förekomma, och anmodade R. o. A. at förena sig i
samma beslut som Borgareståndet, af hvilket beslut han nu
aflämnade et exemplar.
Hr Baron och Landtm, besvarade deputation på tillbörligt
sätt, som däruppå afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Den afbrutne överläggningen återtogs, och upläste Hr Baron
och Landtm, proposition, sorn han till votering skrifteligen
författat, så lydande:
Den, som bifaller, at en deputation afgår till öfrige respective
stånden, som anmäler R. o. A. åstundan, at Secrete Utskottets
betänkande uti Nordencrantziske saken måtte till
Riksens Höglofl. Ständer inkomma, om det är möjeligt, till
nästa onsdag men aldrasidst nästkommande lördag, skrifver
Ja.
Den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, anmäler deputation, at R. o. A. till nästkommande
onsdag åstundar berörde Secrete Utskottets betänkande.
Dep. från
Borgareståndet.
14—690285
204 1772, juni 27.
Nordencrantz.
Hr Lilljehorn, Pehr, förklarade sig icke vilja yrka
på votering, han begärte endast, at de orden om det är möjeligt
måtte gå ut.
Hr von Vicken, Joh. Evert: Han ville väl glömma
i detta ögnablick, hvad som händt hans famille på Riddarhuset;
men under de 6 eller 7 år, som han varit skild ifrån
R. o. A. öfverläggningar, kände han icke igen R. o. A. At två,
högst tre personer skulle kunna uppehålla hela ståndet i flere
timar ifrån at afgöra en sak, då de öfrige voro ense om beslutet,
ansåg han emot all vanlig ordning. För sin del vore han
nögd med den gjorde proposition, och den fingo ej ändras.
Den missnögde kunde justera sin contraproposition efter behag,
hvarefter borde skridas till votering och således saken
afslutas utan at med discourser nu vidare uppehålla R. o. A.
Hr Liljehorn, Pehr, yttrade sig ej vilja uppehålla
saken, allenast de orden om möjeligt är borttagas. Ty Secrete
Utskottet hade redan haft mer än tillräckelig tid, och det borde
altså blifva möjeligt.
Hr von Böhnen, Garl, vände sig i synnerhet till Hr
Lilljehorn och sökte förmå honom at begifva sig, på det man
måtte undvika votering.
Hr Lilljehorn, Pehr, förklarade sig dertill nögd,
men begärte at, som han sade, blifva mött på halfva vägen, så
at fredagen i stället för lördagen måtte blifva utsatt.
Hr Baron och Landtm, var för sin del beredd at dertill
jämka proposition, allenast man kunde vara förvissad, om de
andre ståndens Taleman kunde förmås at emot vanligheten
bifalla plenum till fredagen.
Frih. von Essen, Fredric, anholt, at man måtte
glömma bort et så onyttigt som för regeringssättet högst skadeligt
misstroende till Secrete Utskottet, hvilket i denne ventilation
börjat at tändas. Han gingo för sin del gärna in uti den
projecterade fredagen; man kunde gifva parole, at Secrete Utskottet
till dess skulle vara färdigt, och han praetenderade, at
en sådan parole borde blifva trodd.
Hr Lagerberg, sorn under discourserne understödt
med sitt bifall Hr Liljehorns yttrande, förklarade sig nu äfven
nögd med fredagen.
Proposition blef altså ändrad och fredagen i stället för lör
-
Ämbetsmännen och riksdagsmannavalen.
205
dagen såsom ultimat termin utsatt, samt at plenum till fredagen
skulle af de andre stånden begäras, hvaruppå den åter
blef gjord och med Ja besvarad.
Till denna deputation utnämdes: Dep- till de
x-, x-, andre stån
F
rih. von Essen, .
Hr Löwenhielm,
Hr Rudebeck,
Hr Björnberg,
Hr Tigerstedt,
Hr Reeth,
Hr Durietz,
Hr Rydingsverd,
Hr Hederschöld,
Hr von Echstedt.
Hvilke genast afgingo till de andre respective stånden.
11. Anmältes af Generalmajoren och Öfversten för Kongl. Ang:deLifLifregementet
till häst samt Riddaren af Kongl. Maij :sts damman-8
Svärdsorden Grefve Pontus De la Gardie, at Kongl, dragande
Lifregementet till häst på sine vanlige mötesplatser kommo at ^huldhets-*1
sammandragas för at aflägga Kongl. Maij :t tro- och huldhets- edens afläg
-
eden. Hvarvid R. o. A. ej hade något at påminna.
gande.
12. Äfvenledes anmältes, at Öfverstelieutenanten och Rid- Ang:deet
daren Reinholdt Anrepp kommo at i desse dagar sammandra- Artilleriet
ga sitt vid Artilleriet innehafde compagnie at detsamma aflef- sammanverera,
sedan han af Kongl. Maij :st till generalfälttygmästare- raSandesysslan
blifvit befordrad.
13. Ifrån Kongl. Maij :ts Lifgardie gafs tillkänna, at Fänd- Ang:de
ricken vid bemälte corps samt R. o. A. ledamot vid denne riks- stierncronas
dag Frih. Gabriel Stjerncrona nyligen genom döden afgådt. död.
14. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. Ang:deem25
Junii sidstl., hvaruti tillstyrkes, at de kronans embetsmän ^betjente0*1
och betjente, hvilke för begågne förseelser vid de till denne som inbianriksdag
anstälte riksdagsmansval blifvit under tilltal stälde, ; rfksdagsej
måtte, innan de öfver dem fälde utslag hunnit at hos Rik- mansvalen,
sens Ständer blifva granskade, Aunna någon befordran eller
transport till andre beställningar eller sysslor, ej eller genom
tjenstebyten tillåtas at få flytta. Secrete Utskottet förmäler
ock sig hafva i sådan afsigt under detta dato hos Kongl.
Maij :st i underdånighet anhållit, at alle ansökningar och för
-
206 1772, juni 27. Sekreta utskottet.
Ang:de
Secrete Utskottets
förstärkande
af Bondeståndet
uti
vissa mål.
slager, hvilke uti sådane mål kunna vara till Kongl. Maij:st
inkomne, måtte tills vidare, och intill dess Riksens Ständer
hunnit at öfver detta Secrete Utskottets tillstyrkande sig utlåta,
hvila.
Detta begärtes på bordet.
15. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den 5
Junii sidstl., hvaruti ståndet i anledning af det i ståndet föredragne
Secrete Utskottets extractum protocolli af den 4 Februarii
förledne rörande statsverkets belägenhet, reglerande
och iståndsättande, och hvad de respective stånden uti sine
resolutioner deröfver antagit såsom grunder till de föreslagne
indragningar och besparingar, funnit, at desse grunder röra
Bondeståndet, och at desse mål ej kunna tagas under tysthet,
såvida Secrete Utskottets yttranden uti sådane ärender blifva
plena till pröfning nnderstälte, hvarifrån Bondeståndet ej kan
uteslutas, följaktligen at uti desse såväl som andre stats- och
försvarsvärket rörande ärender Secrete Utskottet bör förstärkas
med 25 ledamöter af Bondeståndet.
Härvid påminte Hr Baron och Landt m., at Borgareståndet
begärt, det R. o. A. ville förena sig uti samma beslut som
Borgareståndet öfver denne Bondeståndets begäran och till
den ändan öfverlämnat detta beslut skrifteligen författat. Det
blef altså nu upläst, lydande ord ifrån ord sålunda:
Upläst i Borgareståndet den 27 Junii 1772, dito. Och förmodade
ståndet, at Secrete Utskottet icke lärer underlåta vid
den indragning eller besparing i staten, som kan röra de med
Allmogen ingångne contracter, at inhämta Hedervärde Bondeståndets
deputerades utlåtande deröfver.
Hr de Frietzkij, Claes, tillstyrkte bifall till denne
påskrift, med hvilken Presteståndet sig äfven skall hafva förenat,
och at det måtte ske skyndesamligen, så at dermed förekommes,
ifall de andre stånden skulle vilja ändra sig till något
för regeringssättet vanskeligare beslut.
Hr Lilljehorn, Pehr, önskade at blifva förvissad, at
Borgareståndets yttrande ej medförde något bifall på Bondeståndets
begäran.
Det blef altså ånyo upläst, hvarefter han förklarade sig
nögd at detsamma bifalla.
Hr Bergenschiöld, Carl, var för sin del äfven be
-
Sekreta utskottet. Riksdagens slut.
207
redd at bifalla Borgareståndets beslut genast, och det trodde
han böra ske utan ventilation, efter Bondeståndets petitum
stridde emot Riksdagsordningen och altså ej kunde tagas under
öfverläggning.
Hr Lejonmark, Gust. Adolf, ansåg det ej vara nog
at förena sig med de andre tvenne stånden utan ville därjämte,
at Bondeståndets extractum protocolli skulle afslås såsom
emot regeringssättet stridande.
Hr Baron och Landtm, föreställte at få göra proposition.
Alt drögsmål kunde ej annat än vara farligt och all skiljaktighet
i ståndens påskrifter på detta extractum protocolli af
betydelige fölgder, då derigenom kunde gifvas anledning till
misstroende, och at åter frågan i de andre stånden väckes, då
pluraliteten emellan stånden snart kunde utfalla at bevilja
Bondeståndet, hvad man ämnade af slå. Han gjorde ock häruppå
följande proposition:
Behagar Höglofl. R. o. A. at förena sig med det Vällofl. Borgareståndets
nu upläste beslut uppå Bondeståndets extractum
protocolli af d. 5 Junii 1772 rörande Secrete Utskottets förstärkande
med 25 ledamöter af Bondeståndet?
Hvilken med Ja besvarades.
16. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af den Befordrande
18 Martii 1772 angående utvägar at kunna snart komma till gp^sfut
slut med denne riksdag, hvaribland anses för en af de hufvud- ang:de.
sakelige, at alle de mål, som angå så högre sorn lägre embetsmän,
hvilke för förseelser vid de denne riksdag föregående
riksdagsmansvalen blifvit anklagade och med Kongl. Maij :sts
utslag komma till Justitisedeputationens granskning, måtte
därstädes hinna utarbetas, till hvilken ända Borgareståndet
föreslår, at Justitisedeputation förstärkes med sex ledamöter
af R. o. A. och 3 af hvardera de andre stånden, hvilke det i synnerhet
koirnno at åligga desse mål till utarbetning sig företaga.
Presteståndets extractum protocolli af den 4 April sidstl.
angående samma ärende uplästes härjämte, hvaruti jämte bifall
på Borgareståndets extractum protocolli tillägges, at Justitiedeputation
skulle sättas på tvänne divisioner, af hvilke
den ena endast skulle sig företaga sådane embetsmannasaker,
och at hvar division skulle äga rättighet att directe ingifva
sine betänkanden till plena, at desse divisioner skulle flitigt
208 1772, juni 27. Justitiedeputationen.
Norden
crantz
upgifter
ang:de.
Ang:de rättegångstvisten
emel.
Stenbseck
och
Wikman.
för- och eftermiddag arbeta samt förses med tillräcklig betjening
till protocollets förande samt handlingarnes paginerande
och rotulerande.
Hr Lejonmark, Gustaf Adolf: Om genom något
Ständers beslut det vore stadgadt, at desse mål rörande embetsmän
skulle dragas till Justitisedeputationen, hade han väl
vid Borgareståndets extractum protocolli ej något at påminna,
men i annor händelse kände han grundlagen, i följe af hvilken
embetsmän lyda under Kongl. Maij :ts samt rikets collegier
och domstolar men icke böra immediate dragas till ansvar
under Riksens Ständer.
Hr de Frietzkij, Claes, förklarade, at Riksens
Ständer denne riksdag redan sagt, at desse mål, sedan de genom
behörige domstolar kommit till Kongl. Maij :t och där
blifvit afgjorde, skulle hos Riksens Ständer sluteligen uptagas
och afdömas. Frågan voro altså icke nu derom utan endast
om Justitiedeputationens förstärkning, och den kunde enligit
Borgareståndets förslag bifallas.
Hr Billberg, Friedric Otto, önskade äfven bifall
häruppå, sedan man ändteligen vunnit at kunna få embetsmän
till ansvar inför Riksens Ständer och ej at stadna dermed
innom sig sj elfve, ville han gärna se sakerne komma fort i
gång och till slut.
Proposition blef gjord till bifall på Borgareståndets extractum
protocolli och med Ja besvarad.
17. Hr de Frietskij hemstälte, om icke hrr electorerne
kunde få sammanträda för at välja denne förstärkning,
då man nu vore förvissad, at tre stånd densamma bifallit.
Härtill samtycktes.
18. Frih. von Essen återkom nu med den ifrån R. o. A.
afsände deputationen angående Commercerådet Nordencrantz
memorialer och upgifter samt Secrete Utskottets deröfver till
förväntande yttrande och gaf tillkänna, at de öfrige respective
stånden förklarat sig nögde med R. o. A. dem genom deputationen
notificerade beslut.
19. Föredrogs Justitisedeputationens betänkande af d. 20
Junii sidst!., hvaruti tillkänna gifves, at den på ordenteligt
sätt till Riksens Ständer inkomne rättegångssak emellan
Hustru Hedvig Regina Stenbseck samt hennes barn och
Tvist om kronorusthåll. Skenninge.
209
Gårdsfogdens Petter Wickmans rättsinnehafvare, Hr Landshöfdingen
och Riddaren Baron Hans Hinrich Boje, angående
besittningsrätten till kronorusthållet Hsermsela n:o 85 under
Lifdragoneregementet nu voro parterne emellan bilagd, på
sätt sorn den uti betänkandet ord ifrån ord införde förlikning
sådant utvisade. Hvilken förlikning deputationen för sin del
fant ingen betänkelighet vid at bifalla och till Riksens Ständers
bekräftande hemställa.
Sjelfve förlikningen fants vara underskrifven, jämte de redan
nämde sakägare, af de omyndige sönernes Baltzar och
Herman Wikmans förmyndare, Probsten i Loj ola (!) Thomas
Pacchalenius, samt den myndige sonen Comministren Israel
Wikman och dessutom af Frih. Gustaf Reuterholm och Hr
J. C. Hasenkampf såsom vittnen; hvilket betänkande igenfinnes
ibland bilagorne till denne dagens protocoll.
Hr von Strokirch, Johan, påminte, at man borde
tillse, det de omyndigas rätt genom denne förlikning icke måtte
eftergifvas.
Hr Linderstedt, Johan, förklarade, at då förmyndaren
på de omyndigas vägnar underskrifvit förlikningen, så
vore hvad lagen fordrade i akt tagit, och skulle något förbehåll
i den delen endast gifva anledning till ny rättegång i
framtiden, hvilket man såsom domare på alt sätt borde söka
at undvika.
Proposition blef gjord: Finner R. o. A. skäligt denne parterne
emellan ingågne förening at gilla och stadfästa?
Hvilken med Ja besvarades.
20. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den
21 Maji sisth, hvaruti ståndet uppå Riksdagsmannens för
Schenninge stad Hans Wahlbergs ansökning bifaller, at verkställigheten
af Kongl. Kammarrevisionens dom, hvarigenom
Magistraten uti berörde stad blifvit pålagd at betala den kronobalance,
Stadscasseuren Pehr Gustaf Ekström sig ådragit,
bestigande till 2617 dal. 13 öre s:mt, måtte hvila, till dess
Kongl. Maij :st i nåder hunnit afgöra de besvär, Magistraten
öfver samma dom i underdånighet anfördt, och Riksens Ständer
fädt detta mål sedan öfverse. Härvid föreställtes, at Riksens
Ständer icke borde omedelbarligen befatta sig med en så
beskaffad fråga; men då de andre respective ståndens påskrif
-
Scheninge
stads ansökning
ang:de.
210 1772, juni 27—juli 3. Fotjägarekåren.
ter npvistes, som bifallit Borgareståndets beslut, så at R. o. A.
påminnelse förmodligen icke torde hafva någon verkan till
ändring, at ju de tre ståndens beslut skulle gå till expedition,
så till at visa R. o. A. böjelse till förening med sine respective
medstånd uti alt, hvad möjeligit är, så tilläts, at äfven R. o.
A:s bifall måtte få skrifvas uppå Borgareståndets extractum
protocolli.
R. o. A. åtskildes häruppå kl. emot tu eftermiddagen.
År 1772 den 3 Julii
Fredag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
Protocollet för den 22 Januarii justerades.
Ang:de offi- Uplästes et af A. G. [o: A. E.] Munck ingifvit memorial ancerarnes
vid
Fotjägare- gående den af R. o. A. till Secrete Utskottet remitterade fraga
eorp-u om en majorssysslas inrättande vid den nya Fotjägarecorpsen.
Detta lades på bordet, och förbehölt sig Hr Munck at dermed
få gå till de andre stånden.
Flere herrar anmälte sig med memorialer angående samma
ämne och den rättighet till byte, som blifvit för officerarne
vid denne corps tillstyrkt genom det i sidste pleno upläste memorial
af Hr Capitaine Hästesko.
Hr Baron och Landtm, föreställte väl, at han icke haft
tillfälle genomläsa desse memorialer, så at han ej viste, om de
innehöllo något, som kunde qvälja R. o. A. redan tagne beslut,
hvarföre han ej eller trodde sig böra låta föredraga dem, men
hemstälte, om herrarne på egen risque fingo tillstånd at dem
sjelfve upläsa.
Detta samtycktes.
Upläste altså Hr C e d e r s p a r r e, J. J., et af honom författat,
hvaruti han förbehåller, at denne officerarne vid fotjägarne
tillagde förmån icke måtte lända andre officerare i arméen
till préjudice.
1 Memorialet.
Fot jägarekåren.
211
Hr Ladau, Fredric Willhelm, som väl går in uti,
at corpsen må undfå sin egen secundinaj or, men at hvarken
en sådan secondmajor eller någon officerare, som, då han
gådt in uti Fotjägarecorpsen, avancerat tvänne steg, måtte,
förrän han tjent 10 år, få byta sig derifrån.
Hr Gyllenbögel, Johan, Lieutenant, som hemställer,
om icke honom och alle hans kamerater, officerarne vid
Björneborgs Regemente, må lämnas capitainsfullmagter af
samma dato med Capitaine Hästesko, då de äro äldre officerare,
och at på samma sätt måtte förhållas i jämförelse med de
öfrige officerarne vid Jägarecorpsen.
Hr Hartmansdorff, som var af nästan lika innehåll.
Hr Tigerstedt dito, som äfvenväl förbehåller sig och
de öfrige officerare, at de icke måtte genom tillsättande af en
secondmajor vid Fotjägarecorpsen, som kanske voro yngre officerare
uti armeén, förlorade deras tour.
Hr von Vicken, Johan Evert, påminte, at detta
Hr Muncks med de fleres nu upläste memorialer innehöllo
tvänne ämnen, 1 :mo angående officerarnes vid Fotjägarecorpsen
tour uti armeen, 2:do angående en secondmajors tillsättande
vid samma corps. Uti det förre hade R. o. A. redan tagit
sitt beslut, den 27 Junii sidstl., hvilket således ej borde mera
få komma i fråga, och hvad den sednare eller secondmajorssysslan
vidkommo, vore det ämnet remitteradt till Secrete Utskottet.
Hvad R. o. A. behagade göra med desse memorialer
ville han förena sig uti, allenast at icke det ena med det andra
bortblandades och en redan afgjord fråga åter derigenom
kommer uti ventilation.
Hr Hästesko, J. H., åberopade 8 § uti Riksdagsordningen
och anholt, at då saken hos R. o. A. redan voro afgjord,
icke måtte något tillåtas hos R. o. A. förekomma, mindre at
gå till de andre stånden, som på något sätt gåfvo anledning at
ändra detta beslut. Hvad som angingo frågan om en secondmajors
inrättande, hvilken fråga blifvit utan något vidare R. o.
A. yttrande remitterad till Secrete Utskottet, så hade han icke
at invända deremot, at memorialerne i den delen måtte få gå
till de andre stånden, allenast at sådant tydeligen uti påskriften
blefvo utsatt, nemligen at memorialerne uti den frågan allena
blefvo antagne och till Secrete Utskottet remitterade.
2 1 2 1772, juli 3. Fotj ägarekåren.
Hr Billberg, Friedric Otto: Då saken om officerarnes
vid Fotjägarecorpsen tour och bytesrätt i armeén samt
secondmajorssysslan vid samma corps i anledning af det memorial,
Hr Hästesko ingifvit, blef hos R. o. A. föredragen,
hade han icke velat säga något, uti den öfvertygelse at alle de,
som saken angingo, nog kunde sj elfve tala uti en sak, som de
bäst borde känna; hade de sådant försummat, så kunde väl
icke R. o. A. nu ändra sitt tagne beslut; men så borde ej heller
desse herrar vägras den rättighet at få sine memorialer remitterade
till samma ställe, dit saken blifvit remitterad.
Hr Ladau, Friedrich Willhelm, anmälte, at
han med sitt memorial ville gå till de andre stånden.
Hr Baron och Landtm, påminte, at uti en redan hos
R. o. A. afgjord sak sådant icke kunde tillåtas någon R. o. A.
ledamot, utan at R. o. A. sjelfve dertill ville samtycka; och
hemstälte, huruvida Hr Ladau kunde hos de andre stånden få
söka ändring uti det, som R. o. A. redan afgjordt.
Hr Lagerberg, Lars Herman: Efter de herrar,
som, då Hr Hästeskos memorial blef föredragit, begärte det på
bordet, begåfvo sig derifrån och samtyckte till beslutet, så påstod
han, at ingen numera ägde rättighet at väcka denne sak
utan borde förblifva vid det tagne beslutet.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolf, vidgeck, at det
skulle leda till skadelige praejudicater, om redan afgjorde saker
fingo ånyo väckas; men trodde, at detta eij vore här casus
utan allenast frågan om at jämka den rättighet, officerarne
vid Fotjägarecorpsen nu fådt, at byta sig in uti armeén med
officerarnes tour och ancienneté sinsemellan uti armeen, och
i anseende dertill trodde han, at desse memorialer icke kunde
vägras remisse samt at få komma till de andre stånden.
Hr Douglies, Johan, förklarade sig hafva varit en
ibland dem, som begärt Hr Hästesko memorial på bordet, och
at han icke begifvit sig derifrån.
Hr Stenfelt, Carl Richard, intygade detsamma
med Hr Douglies, och at han begifvit sig derifrån, hade endast
skedt uti den öfvertygelsen, at frågan endast varit om
memorialets remitterande; men då han nu fingo höra, at en
del vore bifallit och en del remitteradt, så visste han eij, huru
det blifvit hos R. o. A. afgjordt. Han kunde till exempel icke
Fot jägarekåren. Nordencrantz.
213
veta, ifrån hvad tid officerarne vid Fotjägarecorpsen fingo
räkna tour uti den dem beviljade bytesrättigheten; om den
skulle räknas ifrån den dag, corpsen första gången blef
mönstrad för 4 år sedan, eller då officerare tillsattes, långt innan
corpsen kunde visa sig samlad och complette, som den
efter planen borde vara? Utom flere sådane hufvudsakiige
omständigheter, som behöfde utredas, innan saken kunde anses
sorn till fullo afgjord.
Hr Baron och Landtm, berättade förloppet, då saken på
Riddarehuset blef föredragen, på sätt sorn protocollet för den
27 Junii sisth det utvisar, och hemstälte, om icke de nu upläste
memorialer äfven kunde få påskrifvas för at komma till de
andre respective stånden, hvartill svarades Ja.
Vidare hemstälte han, om icke desse memorialer i den delen,
som anginge secundmajorssysslan, kunde till Secrete Utskottet
remitteras, hvilket äfven med Ja besvarades.
Åtskillige begärte väl at få företaga hela denne sak uti nästa
plenum, men
Hr Baron och Landtm, föreställe, at det icke voro honom
tillständigt at göra en sådan proposition uti saker, som
redan blifvit hos R. o. A. afgjorde.
Hvarmed också all vidare discours häröfver upliörde.
2. Uplästes et af Hr Gripenmark ingifvit memorial rörande
Kammaroeconomiedeputationens afgifne betänkande angående
någre Skeppsta bruk underlagde hemman, som åboerne påstå
sig vara berättigade at få till skatte lösa, men hvilket af
bruksägaren bestrides; och geck Hr Gripenmark med detta
memorial, vanligen påskrifvit, till de andre stånden, sedan et
exemplar blifvit lagt till betänkandet at på en gång med detsamma
R. o. A. föredragas.
3. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
29 sidstl. Junii angående de af Commercerådet och Riddaren
af Kongl. Nordstjerneorden Anders Nordencrantz till Riksens
Ständer ingifne memorialer rörande rikets stats- och financeverk
samt ordsakerne til de oredor, som sig deruti yppat,
hvaruti Hr Nordencrantz i synnerhet med åtskillige angifvelser
besvärat Håfmarskalken Jennings samt Commercerådet Finlay
och öfver hvilke memorialer Riksens Ständer infordrat
Secrete Utskottets utlåtande. Sedan detta var upläst, begärtes
Hr Gripenmarck
ang:de
heman
underlagde
Skeppstas
bruk.
Secrete Utskottet
ang:de Hr
Nordencrantz
memorial
om rikets
financevärck.
214 1772, juli 3.
Nordencrantz.
det af flere på bordet.
Frih. Marks von Wurtemberg begärte, at detta
betänkande måtte genast blifva tryckt, hvilket bifölls.
Hr Lilljehorn, Pehr, förklarade sig och nögd, at det
måtte tryckas samt ligga på bordet; men påstod der jämte, at
det nästa onsdag måtte blifva föredragit för at tillfredsställa
allmänheten, sorn med oro afbidade, hvad Riksens Ständer
uti et mål, så angelägit och hvar man så nära rörande,
ville besluta.
Frih. Marks von Wurtemberg: Som tryckningen
fordrade tid och betänkandet dessutom borde få vara någre
dagar ute at så mycket bättre af enhvar riksdagsman få öfvervägas,
så föreslog han, at det måtte få hvila till lördagen i nästa
vecka.
Frih. von Essen, Friedrich, önskade väl, at tiden
måtte kunna förkortas, efter denne sak uppehåller andre riksdagsärender;
men som den vore af vigt och tarfvade verkeligen
betänketid, så förklarade han sig nögd, at saken måtte
hvila till lördagen i nästa vecka.
Hr Lagerberg, Lars Herman, trodde, at alle redan
nog kände saken, och när Secrete Utskottets yttrande med
all beqvämlighet kunde vara tryckt till tisdagen, så borde den
om onsdag in pleno företagas.
Hr Baron och Landtm, förestälte, at om handlingarne i
detta mål kunde till tisdagen hinna tryckas, så behöfdes dock
ganska väl någre dagar för enhvar at detsamma öfverväga i
anseende till de mångfaldige omständigheter, sorn dermed
hafva gemenskap; och hemstälte, om icke saken altså kunde
till den föreslagne lördagen ligga på bordet.
Hr Billberg, Friedrich Otto, begärte onsdagen,
ty han kände redan saken och visste alt, hvad han deruti ämnade
säga; och detsamma vöre han öfvertygad, at de fläste
riksdagsmän äfven gjorde.
Frih. von Essen, Friedrich: Då flere voro, sorn begärte
längre betänketid och det endast ankom på några dagar,
tyckte han obilligt vara at neka dem densamma.
Hr Göös, Lorentz, förklarade, at han ej kände saken,
at då den skulle tryckas, ville han häldre skaffa sig et tryckt
exemplar at med betänkande genomläsa än uppe uti Riddare
-
D. H. Taube.
215
huset, där flere önskade få se et och samma document, i hastighet
och ofullkomligt genomögna det; han begärte altså
lördagen. Hvilket ock uppå Hr Baron och Landtm.:s proposition
blef bifallit.
4. Anmältes, at Hr Silfverstolpe, Lars, afsagt sig Kammar- Hr Silfveroeconomiedeputationen
och Grefve Frölich, David [o: Bengt], ^cJforefve’
Landt- och sjömilitiedeputationen, dit hrr electorerne valdt Frölich,
dem at vara ledamöter, och skulle hrr electorer altså samman- af^äga *sig
träda at välja till de ledige rum. deputa
tioner.
5. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af den Grefve
T n.ubes
26 sidstl. Junii angående at sedan uppå Riksens Ständers un- afsked
derdåniga tillstyrkande Kongl. Maij :t tillåtit Amiralen och och succes
sionpn
pftpp
Landshöfdingen i Götheborg Grefve Taube at till Hr General- honom
majoren och Öfversten Durietz afstå det honom i nåder anför- ang:de och
i synnerhet
trodde landshöfdingeembete och län samt at uti successionen Hr Gyiienefter
Hr Öfversten Durietz sysslorne till och med förste subal- svans deriternofficeraren
skulle besättas efter deltagande i accordet VumUie tour.
med Hr Amiralen och Landshöfdingen Grefve Taube, proportionaliter,
dock så at ingen härigenom komme at avancera
mer än et steg, så hade Hr Gyllensvan, hvilken uti successionen
blifvit öfverste för Helsinge Regementet efter Hr Durietz,
icke erhållit sin öfverstefullmagt af samma dato, som Hr Durietz
blifvit till landshöfdinge befordrad, hvarigenom händt,
at Grefve Löwen, som blifvit öfverste för Österbottns Regemente,
fädt äldre öfverstefullmagt än Hr Gyllensvahn, hvilket
Secrete Utskottet tillstyrker måtte i grund af Riksens Ständers
expedition så rättas, at Hr Gyllensvahn bibehålies uti sin
öfverstetour framför Grefve Löven.
Hr Gyllensvahn, Friedrich: Riksens Ständers
underdånige skrifvelse till Kongl. Maij :t angående denne sak
innehölt med tydeliga ord, at alle, som ingingo uti accordet
med Hr Ammiralen och Landshöfdingen Grefve Taube och
hvilka hvar och en till sine namn upräknas, skulle på sätt som
expeditionen utvisar njuta befordran, hvaraf han trodde sig
hafva skäl at påstå, det deras fullmagter borde på en och samma
dag expedieras, såvida ej annan åtgärd dervid tillhörde
Kongl. Maij :ts Rådkammare än endast den at låta upsätta och
expediera fullmagterne; men som sådant icke skedt, hade han
216 1772, juli 3.
D. H. Taube.
för at bibehålla Riksens Ständers beslut uti deras fulla kraft
trodt sig böra underställa denne omständigheten Riksens
Ständers närmare och egen förklaring.
Hr Gyllensvahn afträdde häruppå.
Hr Billberg, Fredric Otto: Ehuru R. o. A. afslagit
sjelfva saken angående accordet med Grefve Taube, så at
densamma uppå de tre respective ståndens bifall blifvit expedierad,
kunde han dock ej underlåta at taga del i förevarande
fråga och yrka, at Riksens Ständers beslut böra i det nogaste
efter sjelfva bokstafven af Kongl. Maij :ts Rådkammare expedieras;
det vore ännu för bittida för Hrr Riksens Råd at börja
till at intet förstå Ständers ord. Sådant höllö han före, at Riksens
Ständer borde låta Hrr Riksens Råd veta, och därjämte
at Hr Gyllensvahns öfverstefullmagt blifver af samma datum
som Hr Durietz landshöfdingefullmagt.
Hr von Engeström, Jacob, förmente det icke vara
uti Riksens Ständers expedition utstakadt, at alle, som voro
uti accordet med Grefve Taube, skulle hafva sine fullmagter
på en och samma dag; Hr Durietz undfick sin landshöfdingefullmagt
genast, så snart expeditionen ankom till Kongl.
Maij :t ifrån Riksens Ständer; till de öfrige embeten och sysslor
uti successionen efter honom borde enligt Regeringsformen
förslag uprättas, och så snart desse förslag hunno till
Kongl. Maij:t inkomma, blefvo fullmagterne expedierade; likaså
skedde med Hr Gyllensvahns öfverstefullmagt; så snart
öfversteembetet blef ledigt efter Hr Durietz, blef Hr Gyllensvahn
därtill föreslagen, och så snart förslaget var uprättadt,
befalte Kongl. Maij :t, at fullmagten för honom skulle
expedieras; det tillhörde Rådet at efter Riksens Ständers föreskrift
uprätta förslaget, men det är Kongl. Maij :ts höga rättighet
at låta utfärda fullmagten. At Grefve Löwen erhölt sin
fullmagt som öfverste för Österbottns Regemente framför Hr
Gyllensvahn, var altså i sin ordning, ty förslaget till öfverste
för Österbottens Regemente var redan förut uprättadt, hade
legat den tid, förordningarne kräfva, då det blef Kongl. Maij :t
föredragit, och Kongl. Maij :t nämde altså Grefve Löwen till
öfverste, innan Hr Gyllensvahns förslag handt inkomma. Hr
von Engeström trodde sig böra anföra detta värkeliga sakens
förlopp så till försvar för Hrr Riksens Råd, som uti detta mål
D. H. Taube.
217
på intet sätt åsidosatt deras skyldighet, som ock derföre at
Grefve Lövens lidande, om han skulle förlora sin öfverstetour,,
ömade honom, då bemälte Grefve nu voro bortrest och icke
kunde sjelf försvara sin rätt.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolf: Då han ej såge
Riksens Ständers expedition uti denne sak, huru orden lydde
om fullmagternes expedierande, så hade han svårt at taga något
beslut; hvarföre han ock förmodat, at Secrete Utskottet
skulle hafva bilagt densamme, men som sådant ej skedt, önskade
han, at frågan måtte åter till Secrete Utskottet remitteras
at härom gifva närmare och fullkomlig uplysning.
Frih. Grönhagen, Carl(!) Willhelm, åstundade at
få höra den till Kongl. Maij :t afgångne Riksens Ständers expedition
in extenso, innan han kunde decidera sig.
Hr Göös, Lorentz, fant, at denne frågan endast af
Riksens Ständer kunde decideras, ty Rådet borde ej tillstyrka
Kongl. Maij :t at låta utfärda fullmagter till sysslor, innan ordentelige
förslager inkommit, som utvisade, at de voro ledige,
altså hade Rådet efter hans tanka gjordt rätt.
Hr Leij onankar, Friedric Willhelm, önskade
at få veta datum af Hr Durietz landshöfdingefullmagt,
samt när förslagen inkommo till de sysslor, som efter honom
skulle besättas.
Expeditionen till Kongl. Maij :t i detta mål, som imedlertid
blifvit hämtad utur Riddarehuscancelliet, uplästes altså nu
för R. o. A.
Hr E hr enm alm, Samuel:1 Uti accordet med Ammiralen
och Landshöfdingen Grefve Taube hade väl i succession
alle fullmagter på en gång bordt expedieras för at gifva Riksens
Ständers beslut all möjelig verkan; men som sådant icke
kunde uti Rådkammaren verkställas, efter alle förslagen till
de sysslor, som genom detta accord successive blefvo ledige,,
ej kunde på en gång inkomma och Kongl. Maij :t föredragas;
så Irodde Hr Ehrenmalm detta endast af Ständer kunna hjelpas
derigenom, at alle i successionen efter Ammiralen och
Landshöfdingen Grefve Taube undfå sine fullmagter af samma
dag, som Hr Durietz erhållit sin landshöfdingefullmagt.
Häröfver begärtes proposition, som af
Hr Baron och Landtm, blef gjord sålunda: Bifaller Hög
1
Skall vara: Ehrenmalm, Georg.
218 1772, juli 3. Nordencrantz och von Essen.
lofl. R. o. A., at uti successionen efter Hr Ammiralen och
Landshöfdingen Grefve Taube alle fullmagter få samma datum,
som Hr Generalmajoren Durietz erhållit sin landshöfdingefullmagt,
och med Ja besvarad.
Hr Gyllensvahn återtog häruppå åter sitt ställe.
Ang:de det 6. Frih. von Essen, Friedrich, beklagade, at han
Hr^orden- nödgades besvära R. o. A. med en sak, som väl i synnerhet
crantz på angingo honom ensamt; men efter den med detsamma på et
trycket ut_
gifvit me- ganska märkeligit sätt rörde det allmänna, Riksens Ständer,
morial rörerSecrete Utskottet och flere Riksens Ständers deputationer, så
von Essen, hände han intet annat ställe än sitt stånd, där den kunde anmälas.
Ett document vore genom trycket utgifvit, uti allmänheten
utdelt samt i boklådor och på torg till salu utbudit under
Hr Commercerådet Nordencrantz namn, som väl bar titul af
Anmärkningar men uti contexten kallades memorial och vore
stäldt till Riksens Ständer, ehuru det ännu icke, som Hr Nordencrantz
skyldighet likväl varit och frih. von Essen förmodat
böra först ske, till R. o. A. såsom det stånd, uti hvilket Hr
Nordencrantz vore riksdagsman och ledamot, inkommit,
mindre där blifvit anmält. Uti detta memorial blefvo Frih. von
Essen i synnerhet och jämte honom flere för heder och redelighet
hittils kände riksdagsmän och medborgare på det hårdaste
angrepne för sine uti riksdagsärender gifne rådslag och
tillstyrkanden. Det vore för vidlyftigt at nu uprepa innehållet
af alle desse på det högsta honom förklenande beskyllningar
och at visa deras ofog; han förmodade sig genom sin här tills
förde vandel nogsamt hafva öfvertygat enhvar, som velat känna
honom, huru långt han vore skild ifrån alt sådant, som detta
memorial ville honom påbörda; hans begäran vore endast
nu, at Justitisecancelleren måtte få befallning at vid denne
skrift lägga den embetes hand, som 22 och 23 §§ Riksdagsordningen
kräfva, till försvar och befredande af hvar riksdagsmans
välfärd och heder. Frih. von Essen hade till den ändan
författadt sin begäran uti et memorial, det han utbad sig at få
upläsa, som beviljades. Hvaruppå han upläste det, som ibland
bilagorne till denne dagens protocoll finnes, och förklarade
sedan, at han därmed ämnade vända sig till de andre stånden
(Bil. 8).
Detta memorial begärtes på bordet.
Nordencrantz och de Frietzcky.
219
Hr de Frietzkij, Claes: Som han på enahanda Hr de Friets
sätt
med Frih. von Essen blifvit för sine riksdagsgöromål an- om .det"
0 ° samme i an
gripen
uti åfvanberörde tryckte skrift, så upläste han nu et seende till
af honom författadt memorial, hvaruti han påstod, at auctor hvad honom
r deruti rorde.
till samma skrift måtte lagligen blifva anklagad och straffad
för de grofve men obevislige tillmålen, han gjordt ej allenast
enskildte personer och riksdagsmän utan Riksens Ständers
Secrete Utskott och deputationer med mera, memorialet innehåller,
som ibland bilagorne till denne dagens protocoll kan
läsas, och begärte Hr Frietzkij at till sin heders försvar uti allmänheten
få låta trycka detta sitt memorial, hvilket genast
bifölls (Bil. 9).
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, tillstyrkte,
1 :mo at de hårde och oförsvarlige insimulationer, som den nu
öfverklagade tryckte skriften innehölt, icke måtte afhålla
Frih. von Essen och Hr de Frietzkij ifrån deltagande i riksdagsgöromålen
i Secrete Utskottet och flere deputationer, dit
de blifvit förordnade, utan at R. o. A. pålägger dem at där
qvarblifva. 2:do. At desse herrars nu upläste memorialer måtte
med R. o. A. bifall tryckas.
Hr Gyllensvahn, Friedrich: Sedan han aflagt
hos R. o. A. sin vördsamma tacksägelse för det beslut, sorn
blifvit tagit angående datum af hans öfverstefullmagt, utbredde
sig öfver innehållet af den i fråga varande tryckte skriften,
hvilken han ansåg såsom högst förgripelig emot regeringssättet,
Riksdagsordning, grundlag och hvar riksdagsmans
fri- och säkerhet; han hade vid 1765 års riksdag varit
hedrad med det förtroendet at blifva vald till secrete utskottsledamot,
han kände de vigtige och bekymmerfulle göromål,
sorn där föreföllo, och räknade sig lycklig at nu derifrån vara
befriad; men när därtill kommer, at man för sine riksdagsgöromål
kunde blifva uti tryckte skrifter utan skäl och bevis på
det grofvaste anklagad och angripen till heder och ära, så ville
han aldrig vara Secrete Utskottets ledamot, och knapt riksdagsman.
Önskade derföre, at denne saken genast måtte företagas
och afgöras för at återställa riksdagsmannasäkerheten,
som annars vore i fara. Ehuru han så mycket bättre kunde
känna desse bägge angrepne herrars redelighet och nit för det
allmänna bästa samt mogne insigter, som han uti Secrete Ut
15—690285
-
220 1772, juli 3.
Nordencrantz.
skottet, Bancodeputationen och på flere angelägne ställen med
dem arbetat, ville han dock icke nu säga något, som kunde
lända till deras vålf ört jente beröm; men han kunde icke undgå
at förklara, det han gjorde sig en ära af at i närvarande
ögnablick förena sin heder med deras och i stöd af grundlagen
begära, det hos Kongl. Maij :t må i underdånighet anhållas
om nådig befallning till Justitiecancelleren at vid den i fråga
varande tryckte uproriske smädeskrift lägga den alfvarsammaste
embetes hand. Endast det i samme skrift föreslagne
sätt at hos Ständer votera med öppna sedlar kränkte grundlagen
samt nationens uti dess riksdagsmän förvarade frihet och
förtjente tillbörlig alfvarsam näpst.
Hr Billberg, Friedrich Otto, gaf tillkänna, at
han just derföre begärt de upläste memorialer på bordet för
at, sedan han närmare fädt läsa den omtalte tryckte skriften
och deraf om dess beskaffenhet göra sin underrättad, så mycket
säkrare kunna decidera, huru authoren borde anses; han
desisterade altså icke ifrån sin begäran.
Hr Lilljehorn, Pehr: Då memorialerne voro begärte
på bordet, kunde han ej yttra sig i sjelfve saken utan påstod
endast, at de tvänne herrar, som förmodade sig uti den
tryckte skriften hafva blifvit så hårdt angrepne, måtte njuta
tillbörligt beskydd och till sitt försvar inför det allmänna få
nyttja Tryckfrihetsförordningen, till dess R. o. A. tagit sitt beslut.
Hr Lagerberg, Lars Herman: Efter saken blifvit
lagd på bordet, ville han icke, at den åter skulle företagas, förr
än alle protocoller, som äro hällne på de ställen, där Frih. von
Essen och Hr Frietzkij sutit såsom ledamöter, blifvit tryckte.
Men häremot påmintes, at så beskaffade Secrete Utskottsoch
Bancodeputations protocoller icke kunde tryckte läggas
för allmänhetens ögon, som i penningevägen innehöllo underrättelser
om rikets styrka, inkomster, handel, flotta, armeé
och försvarsverk samt Banquens tillstånd, hvilket alt icke får
uppenbaras.
Hr Lagersvärd, Friedrich: Då saken nu vore
lagd på bordet, yrkade han allenast, at de angrepne herrar
måtte få njuta det beskydd, som lagen förunnar hvar svensk
man och i synnerhet riksdagsmän.
Penninglöntagare. Tessinska huset. Amiralitetet. 221
Hr von Post, Friedrich: Efter saken nu skulle ligga
på bordet, önskade han at i morgon åter få plenum för at
snarligen kunna vidtaga de utvägar, som den fordrade. De
herrar, som blifvit angrepne, kunde väl icke med den sinnets
ledighet, som fordrades, deltaga uti Riksens Ständers öfverläggningar,
så länge de emot dem framdragne beskyllningar
fingo onäpst löpa ibland allmänheten. Enhvar af R. o. A. vore
osäkre, huru länge de kunde få gå oantastade.
Hr Baron och Landtm, utlåfvade, at såframt de andre
ståndens Talemän därtill samtycka, ville han tills i morgon
åter utsätta plenum.
Hvarmed saken för denne gången afstadnade.
7. Uplästes tvänne memorialer, det ena af Hr Leijonmark, OmpenGustaf
Adolph, det andra af Hr Svedenstjerna, Lars, angåendegarefknappe
nödvändigheten at förbättra penningelöntagares knappa och löner,
otillräckelige löner (Bil. 10—11).
Desse memorialer remitterades till Secrete Utskottet och
gingo äfven till de andre stånden.
8. Föredrogs Secrete Deputationens betänkande af den 24 HrvonVicApril
sidstl. angående Öfverstelieutenantens och Riddarens kens besvdI
Johan Evert von Vickens besvär där öfver, at han icke blifvit
upförd på förslag till öfverstelieutenantsbeställning vid Kongl.
Artilleriet, som han sökt.
Detta begärtes af flere på bordet.
9. Föredrogs Biskoppens Doctor Serenii memorial, hvaruti
han föreställer det kostbara husets, kändt under namn af Tessinske
husets, öde i sednare tider och at rädda det ifrån en i
förtid hotande förstöring föreslår, at det måtte inköpas till boställe
antingen för öfverstemarskalken eller öfverståthållaren
i Stockholm.
Detta remitterades till Secrete Utskottet.
10. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 4
Junii sidstl., hvaruti anmäles, at Secrete Utskottet till Ammi- om förskott
ralitetets behof tagit et förskott af Banquen, stort 4 tunnor till Ammiguld,
at betalas af statsmedlen, så fort de hinna inflyta. ralitetet.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, påminte, at innan
detta förskott blef tagit utur Banquen, hade Secrete Utskottet
bordt sådant förut in plenis anmäla, och förbehölt sig, at om
något härigenom skulle hända Banquen till skada, sådant
öfver
prsejudice
ang:de.
Biskoppen
Doctor
Serenius
angrde
Tessinska
huset.
Secrete
Utskottet
222 1772, juli 3—4. Amiralitetet. Landshövdingeämbeten.
måtte blifva för Secrete Utskottets men ej för de tre garanterande
ståndens räkning at ersätta.
Hr Lode, Jöran Willhelm: Riksens Ständer hafva
redan beslutit den byggnad vid Ammiralitetet, hvartill desse
penningar skola användas, och anslagit dertill fond af statsmedlen;
detta är altså allenast et förskott på den fond och kan
af densamme betalas utan skada för riket eller Banquen.
Hr Gyllensvahn, Friedrich, instämde med Hr
Lode, at det vore endast en anticipation, och at Banquen gör
sig betalt, så fort statsmedlen inflyta.
Hr Liljehorn, Pehr, förklarade, at desse medel voro
högst nödige; at i förleden vintras Ammiralitetet i Carlscrona
hade inge penningar och at i det tillståndet flottan vore på vägen
at aldeles förfalla, hvarföre den behöfde en skyndesam
hjelp.
Proposition gjordes, och Secrete Utskottets extractum protocolli
bifölls.
Ang:de pro- 11. Frih. Marks von Wurtemberg, Carl Euget<hållneT’
n i11 s> påstod, at de protocoller, som blifvit hällne uti Secrete
Secrete Utskottets beredning öfver Hr Nordencrantz memorial emot
beredning3. ^rr Jennings och Finlaij, måtte blifva tryckte; hvartill af flere
svarades, at uti en sådan beredning aldrig höllos protocoll,
utan at ledamöternes tankar voro uti beredningens utarbetade
betänkande innefattade; hvilket sådant, som det nu ifrån Secrete
Utskottet kommit till plena, icke lärer blifva länge
otryckt, då R. o. A. det redan beslutit.
Engellander 12. Uplästes Riksdagsmannens för Malmö stad Rådman
O
jjrf 0
landshöf- nens Johan Engellanders memorial, hvaruti han föreställer
dingeembe- nödvändigheten deraf, at landshöfdingeembeten, vare sig mi16FQ6S
för- • • •
vältning un- litaire eller civile, ställas på den foten efter landshöf dingeinder
deras structionen, at när landshöfdingen är hindrad eller frånvar
nvaro. ran(jej ernbetet altid må under ansvar förestås af landssecreteraren
och landskammereraren samt hvardera svara för sine
göromål.
R. o. A. förenade sig med de tre stånden, som redan remit
teradt
detta memorial till Justitiedeputationen.
Ernst, urma- 13. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betankäre
får
brandstod, tande af d. 15 sidstl. Maij, hvaruti tillstyrkes, at Urfabriqeuren
Petter Ernst, som uti eldsvådan natten emellan den 22 och
P. Ernst. Stierneroos.
223
23 sidstl. Februarii skall lidit mycket skada och förlorat större
delen af sin värkstad med dertill hörige kostsamme instrumenter,
måtte till dess åter iståndsättjande af manufacturfonden
erhålla brandstod af 10 000 dal. k:mt.
Detta bifölls uppå skedd proposition.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, anförde väl häruppå,
at han varit närvarande vid denne eldsvåda och funnit, at
Majoren Holst och en skräddare, som bodt i huset, där elden
kommit lös, lidit långt mera än Urfabriqeuren Ernst. Men
härtill svarades allmänneligen, at saken redan voro afgjord,
och R. o. A. åtskildes kl. half till tu eftermiddagen.
Är 1772 den 4 Ju lii.
Lördag.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
Protocollen för d. 8 och 11 April sidstl. justerades.
1. Uplästes Secrete Depuationens betänkande af den 15 Junii
angående Majoren vid Västmanlands Regemente och Riddaren
af Kongl. Svärdsorden Gustaf Reinholdt Stjerneroos.
Deputationen, som i anledning af Majorens memorial, hvilket
Riksens Ständer för godt funnit at uptaga och dit remittera,
haft tillfälle at om hans tjensteår och verkeliga krigsförtjenster
sig underrättad göra och efter anförandet af de flere sådane,
hvilke bem:te Major så utrikes som under sista svenska
kriget i Pommern sig hederligen förvärfvadt, tillstyrker, at
han måtte erhålla öfverstelieutenantsfullmagt af samma datum,
som Frih. Cederström uppå Secrete Deputationens tillstyrkande
densamma erhållit.
Detta bifölls.
2. Öfverstelieutenanten vid Södermanlands Regemente och
Riddaren Carl Friedrich Stjerneroos anholt at
få föredraga et memorial och upläste häruppå detsamma af
innehåll, at honom såsom äldre i tjensten och äldre officerare
än Öfverstelieutenanten Baron Cederström måtte vederfaras
Secrete Deputation
om
Majoren
Gustaf
Reinholdt
Stiernroos
uprättelse.
Memorial
om Öfverstelieutn.
Carl Friedr.
Stjerneroos
prsejudice.
224 1772, juli 4. Stierneroos. C. örnsköld m. fl.
den rättvisa, sedan Frih. Cederström numera genom Riksens
Ständer erhållit öfverstelieutenants tour ifrån d. 16 Octob.
1766, varda bibehållen uti sin framför bem:te Baron och Öfverstelieutenant
egande tour.
Härpå begärtes af flere remisse till Secrete Deputationen.
Hr Billberg, Friedrich Otto, ville icke vara
emot remissen, i denne casu speciali, men förbehölt, at sådane
ansökningar framdeles icke måtte förekomma emot hvad
författningarne stadga ang:de tjenster och befordringar.
Hr Baron och Landtm.: Hvad Hr öfverstelieutenanten
Stjernroos ifrån sin bänk behagat anmäla, dependerar af R. o.
A. at pröfva, huruvida det kan antagas eller ej; genom Hr Baron
och Landtm :s åtgärd, då han hade sig lagen väl bekant,
förmodade han icke, at denne anmälning ansågs vara gjord.
Likväl som den skedt och Hr Baron och Landtm, trodde sig
finna R. o. A. allmänt hågade at vilja antaga och till Secrete
Deputationen remittera Hr öfverstelieutenanten Stjernroos
memorial, så vågade han at hemställa, om R. o. A. biföllo memorialets
remisse till Secrete Deputation, hvilket med Ja besvarades.
Secrete 3 Uplästes Secrete Deputationens betänkande af d. 19
Deput. bet.
ang:de sidstl. Maji ang:de Ryttmästaren vid Kongl. Lifregementet
Ryttmästa- Qph Riddaren af Kongl. Svärdsorden Carl örnschölds samt
ren Örn
schiöld
samt Majorerne Ulfklou, Strömhjelms och Stjernvalls uprättelse
Rmfkierne *ec*en préjudice, hvaruti deputationen på anförde skäl tillStrömhielm
styrker, at bem:te Ryttmästare hos Kongl. Maij :t i underdåoch
Stiern- nigliet må anmälas till öfverstelieutenants fullmagt samt verkelig
befordran till indelning, dock så at han skall vara både
äldre oficer, äldre lieutenant och äldre ryttmästare än en medsökande
major samt kunna räkna flere tjensteår. Och som
Maj orerne Ulfclou, Strömhjelm och Stjernvall såsom de trenne
äldste majorer af cavalleriet ej mindre än Ryttmästaren
örnschöld från början till slut bivistat sidste pommerske kriget
och därföre likaledes måtte njuta någon frukt af sin långa
tjenstgöring, ty finner deputation billigt, at äfven för dem på
lika sätt som för örnschöld bör i underdånighet anhållas om
öfverstelieutenants fullmakter, dock at de, detta oaktadt, intaga
öfverstelieutenants indelningar i sin tour samt äldre och
bättre förtjente majorers rätt oförkränkt.
C. örnsköld m. fl. Gottmark.
225
Vid detta betänkande fants bilagt et af en ledamot uti deputationen
och det Vällofl. Borgareståndet, Handelsmannen
Brandberg, till sitt stånd sednare d. 27 Junii ingifvit memorial,
hvaruti tillstyrkes, at Majoren Ulfklou och Ryttmästaren
Örnschöld anmälas till öfverstelieutenants fullmakters undfående
och tour till vidare befordran från d. 24 October 1769.
Af påskrifterne befants, at detta memorial var af de tre stånden
bifallit.
Flere begärte saken på bordet.
Frih. Rehbinder, Berndt, anmärkte, at detta mål
icke vore upfördt på den anslagne föredragningslistan, at det
altså oförmodat förekommit. Han vore därföre nögd, at det lädes
på bordet och honom närmare tillfälle lämnas at det genomläsa
för at inkomma med et memorial till förvarande af
Majoren Stjernvalls rätt, som väl Secrete Deputation ihugkommit
men Hr Brandberg i sitt af de 3 respective stånden bifallne
memorial förbigått.
Saken blef altså hvilande.
4. Uplästes Justitiedeputationens betänkande af den 10 April
sidstl. ang:de Lectorens vid Vesterås Gymnasium Magister
Johan Gottmarks besvär däröfver, at honom genom Kongl.
Maij :ts nådige utslag af d. 1 Maji 1771 blifvit afslagit den
sökte transport till et theologise lectorat vid samma Gymnasium.
Deputationen förmäler grunden till Kongl. Maij :ts nådige
afslag bero däruppå, at Gottmark väl redan 1756 blifvit förordnad
till lector vid den då inrättade Ammiralitetscadettescholan
i Carlscrona men i anledning deraf, at år 1761 någon
förändring skedde med inrättningen af lectoraterne vid denna
schola, genom en förgripelig och hård skrift till Kongl. Ammiralitetscollegium
därom ingifven, ådragit sig advocatfiscalens
tilltal och därföre af Kongl. Ammiralitetsöfverrätten blifvit
dömd till så svårt straff, at tj enstens förlust därmed fölgde;
och ehuru Kongl. Maij :ts däröfver fälde nådige utslag varit
lindrigare och ogillat Ammiralitetsöfverrättens dom, hade likväl
Gottmark därigenom utom annat blifvit försatt uti den
olägenhet, at han, som nödgats år 1768 söka en philosphise
lection i Vesterås, erhållit sin fullmagt på detta lectorat ifrån
sidste datum eller år 1768, i följe hvaraf Kongl. Maij :t förkla
-
Justitiedeputation
ang:de Lectoren
Magister
Gottmarcks
prrejudice.
226 1772, juli 4.
Gottmark.
rat, at han ej kunde anses berättigad framför sine medsökande,
Philosophiae Lectorerne Hartzell och Schedvin, at på förslag
upföras, efter de hade äldre fullmakter.
Deputationen yttrar sig såväl öfver den dom, som blifvit
fäld uppå advocatfiscalens emot Schedvin1 anstälte embetstalan,
som hans sökte förslagsrättigheter och finner, at Gottmark
uti det förre eller brottmålet aldeles bör frikännas, och
följakteligen i det sednare eller för slagsrättigheten at han bör
få räkna tour ifrån 17562 såsom lector samt den ännu ledige
theologiae lectorssysslan honom tilldelas.
Vid detta betänkande var bilagt R. o. A. ledamöters i Justitiedeputation
särskildte mening, hvilke yttra sig uti det, som
angår brottmålet, at såvida Lector Gottmark öfver Kongl.
Maij :ts nådige utslag, sorn redan d. 25 September 1766 utfallit,
hvarken vid sidstl. 1769 eller nu påstående riksdag sig besvärat
och fatalier äro strictissimi juris, brottmål ej eller emot
Urskillningsdeputations instruction få hos Riksens Ständer
uptagas, så förfaller alt, hvad som till ändrings vinnande deruti
för Lectoren Gottmark kan vara anfördt; och tillhörer ej
deputation at detsamma till pröfning uptaga.
Vidkommande åter Gottmarks rättighet till theologiae lectionen,
så emedan Gottmark ej allenast är flere år yngre prest
och i tjenst än Lectorerne Hartzell och Schedvin utan ock uti
en den 30 Augusti 1769 till Vesterås Consistorium ingifven
skrift afstådt ifrån sin med bem:te Lectorer hafde tvist om
säte framför dem i Consistorio, så kunde honom icke tilläggas
något företräde för Hartzell och Schedvin, utan borde Gottmark,
som obefogad sig besvärat, snarare anses med plikt och
därjämte för vidlyftigt och oanständigt skrifvande med böter
beläggas, om med honom efter lagens stränghet skulle förfaras.
Likaledes uplästes et af Probsten Magister Gabriel Hernodius
ingifvit memorial, som med flere skäl bestyrker Justitiedeputationens
betänkande.
Äfven et memorial af en ledamot uti det Vällofl. Borgareståndet,
C. Skogsborg, ingifvit, som uppå anförde skäl tillstyrker,
at detta betänkande måtte afslås. Sluteligen uplästes de 3
1 Skall vara: Gottmark.
2 Skall enligt betänkandet vara: 1761.
Gottmark.
227
respective ståndens bifall på betänkandet.
Desse handlingar finnas ibland bilagorne till detta protocoll.
Hr von Post, Friedrich: Af desse handlingar och i
synnerhet Hr Hofrättsrådet Frih. Cronstedts votum, som R. o.
A. ledamöter i Justitiedeputationen bifallit, lärer tydeligen
finnas, huru obefogad Gottmark varit at med detta komma
till Riksens Ständer. l:mo. Är brottmålet afgjordt hos Kongl.
Maij :t 1766 och hvarken har Lector Gottmark då eller vid
1769 års riksdag sökt hos Riksens Ständer någon ändring deruti,
icke eller Justitiedeputation vid rådsprotocollens genomläsande
samma riksdag deröfver gjordt någon reinarque, och
böra fatalier vara strictissimi juris. 1766 års förordning samt
Urskillningsdeputationens instruction stadga tydeligen, at besvär
i brottmål ej få hos Riksens Ständer uptagas. Hvad Lector
Gottmarks förmente préjudice vidkommer, finnes tydeligen,
at han är långt yngre i embetet än hans medsökande; de
böra altså bibehållas vid deras rätt.
At en privat sak, som icke gådt ordenteligen genom Urskillningen,
på sådant sätt som detta skedt, blifvit af en deputation
väckt och afgjord, medför et skadligt praejudicat. Mångfaldige
mål för flere år tillbakars kunde på sådant sätt komma
at nprifvas och alt ting sättas uti osäkerhet.
Hr Lejonanckar, Fredr. Willhelm, häremot
påstod, at Gottmark varit mycket lidande; at han redan 1756
förvaltadt lectorssysslan vid Cadettescholan, och det så at
hvad han ensamen skötte, sedan blifvit deladt imellan flere at
besörja. Det vore väl sant, at när Gottmark genom den förändring,
som sedan skedde med lectorerne vid samma schola,
trodde sig vara lidande, han uti sine klagomål däröfver brukat
en nog hård skrifart; men för et sådant fel, när han blifvit
dömd och domen ej innehåller något afsättande ifrån tjensten
eller dylikt, så bör han ej postponeras uti sin befordringsrätt.
Om man också icke skulle vilja räkna hans tour ifrån den tid,
han kom till cadetterne, så var likväl Schedvin extraordinarie,
när Gottmark redan ägde en ordinarie syssla. Hr Leijonankar
hemstälte, om det vore rätt at då sätta en yngre framför
honom, och begärte bifall på betänkandet.
Hr Lode, Jöran Willhelm: Det särskildte votum
228 1772, juli 4.
Gottmark.
fäste sig vid processen, nemi. at brottmål ej hörde till Ständernes
dijudication och at Gottmark försummat den tid, innom
hvilken han hos Ständer borde söka ändring i Kongl.
Maij :ts dom. Men det förhöllo sig ej så. Gottmark hade innom
rätta tiden ingifvit sitt förbehåll till Urskillningsdeputationen,
och det kunde altid öppna vägen till remissen, om Gottmark
än skulle hafva underlåtit at ingifva sine hufvudbesvär, när
rådsprotocollen gifva tillfälle at granska saken. Brottmålet
vore icke här hufvudsaken utan befordringsfrågan. När då
Gottmark 1756 af Riksens Ständer blifvit antagen till lector
vid Cadettescholan, så borde han ifrån den tiden få räkna sin
tour och altså ega företräde för Hartzell och Schedvin till
theologise lectoratet.
Hr Bergensköld, Carl, däremot ansåg tourén lectorerne
emellan sådan, at Hartzell blifvit lector 1758, Schedvin
1764 och Strang 1765, hvilke tre altså egde företräde framför
Gottmark, som ej blef ordinarie lector förr än 1768. Då
han besvärade sig hos Kongl. Maij :t, at han ej fädt sitt säte
uti Gymnastiske Consilio efter den tour, han förmente sig ega
ifrån 1756, så återkallade han sedermera sjelf desse besvär.
När Gottmark sjelf af sagt sig, och det i anseende till de personer,
af hvilke han nu anses préjudicerad, så bör det därvid
förblifva. Det kunde ej göra god blod, at den, som kommer till
en syssla uti et collegio 1768, skall taga säte framför en, som
där varit ledamot ifrån 1758; så förhölle det sig nu äfven uti
denne casu. Hvad Gottmarks tour utom verket vidkommer,
lemnade han därhän, huruvida han kunde ega någon rättighet
at räkna tour från 1756.
Hr Billberg, Fredric Otto: Sedan Gottmark 1756
blef förordnad till lector vid Cadettescholan, verkeligen gjorde
tjenst där men genom lectoraternes förändring skulle förlora
en stor del af det, han trodde sitt embete tillhöra, så var
det ej underligit, om han såsom fri man spjernade emot at
blifva trugad ifrån sin syssla. Det var anledningen till hans
skrifter, hvilke ådragit honom fiscaliske actioner. At han
verkeligen varit lidande därigenom, lärer enhvar finna, följakteligen
at han bör få reparation; och den lämnas honom,
när Justitiedeputationens betänkande bifalles, hvilket Hr Billberg
tillstyrkte.
Gottmark.
229
Hr Lagerhjelm, Axel Alexander, gjorde en
omständelig berättelse, huruledes vid Cadettescholans förste
inrättning Gottmark af Riksens Ständer blifvit förordnad till
lector; at han bidragit och haft mycken möda med lectionernes
inrättning, det han så väl gjordt, at han därföre fädt beröm
af Riksens Ständers Secrete Utskott 1761; at samma riksdag
flere lectorer tillsattes, hvilke, ehuru de icke varit med
och lagt handen vid inrättningen, likväl sedermera fädt lagmäns,
cancellieråds och professors fullmakter med mera; at
vid förändringarne 1761 Ammiralitetscollegium tagit sig anledning
at förklara den theologiske adjunctur, som hörde till
Gottmarks departement, böra uphöra och at Gottmark samma
lection borde förestå men sedermera förordnat adjuncter at
bestrida den lection, som Gottmark förvaltat; at Gottmark,
som häraf funnit sig lidande, klagat däröfver hos Kongl.
Maij :t, som pålagt honom at blifva vid sin beställning; at han
för någon hårdare skrifart i desse sine klagomål sedermera
blifvit fiscaliter tilltalad och dömd af Ammiralitetsöfverrätten
och sedermera Kongl. Maij:t; at samma höga dom icke
medfört något, som kunde minska Gottmarks befordringsrätt;
at då han efter erhållit lectorat i Vesterås begifvit sig at sitta
i Collegio Gymnastico efter sin sidste fullmakts datum, sådant
icke borde influera på hans tour till befordran, efter frågan då
endast var om säte ibland lectorerne, hvilket han godvilligt afstådt
för at icke störa enigheten emellan embetsbroder, hälst
kongl, brefvet af d. 12 Nov. 1723 gaf anledning därtill, at han
borde intaga sitt säte så, som han i collegio inkommit; at sådant
icke borde verka uppå hans befordringsrätt till theologise
lector, efter samma lectorater blefvo på samma sätt
bortgifne som vice presidents sysslorne uti hofrätterne, utan
afseende uppå i hvad ordning ledamöterne egde sine säten,
endast efter ancienneté. När nu Gottmark borde ega lectors
tour alt ifrån 1756 och hvad brottmålet angingo, det icke borde
betagas Riksens Ständer at ex nobile officio uptaga och
pröfva, huruvida en medborgare blifvit orätt dömd eller ej; så
fant Hr Lagerhjelm, at Justitiedeputationen rätteligen förfarit
och begärte bifall på betänkandet.
Detta begärtes äfven af flere.
Proposition blef altså gjord efter någon ytterligare ventila
-
230 1772, juli 4. Riksdagsmannavalet i Kalmar.
Justitiedeputation
om riksdagsmansvalet
i Calmar.
tion och med Ja besvarad, undantagande af Hr von Post,
Hr Bergenschöld, Carl, och någre flere, hvilke likväl
icke begärte votering utan endast för deras säkerhet uti protocollet
anteknat, at de conformerade sig med det vid betänkandet
bifogade särskildte votum.
5. Uplästes Justitiedeputationens betänkande af den 15
sidstl. Maji ang:de olagligheter, som vid Borgerskapets i Calmar
riksdagsmanval skola förelupit till kränkning af Borgerskapets
valrättighet och i synnerhet Borgmästaren och Rådmannen
Caspar Abraham Hanells, Rådmannens Erik Beckmarks
samt adjungerade Rådstufvurättens ledamöters, Stadssecreterarens
Anders Lind, Stadsnotariens Friedrich Gustafson,
Justitiaeborgmästaren Jacob Engeström samt Rådman
Claes Henrich Mets, förhållande därvid, uti hvilket mål Kongl.
Maij :t sitt nådiga utslag d. 13 Martii sidstl. utfärdat.
Deputationen tillstyrker, at Kongl. Maij :ts nådige utslag i
så måtto ändras, at Hanell, Beckmark, Lind och Fredrik Gustafsson
mista sine embeten och löner samt anses obehörige at
någonsin till riksdagsmän kunna väljas samt Lind dessutom
botar 100 d:r sunt och alle fyra ersätta Rådman Löhngren,
Borgerskapet i Calmar och köpingsboerne den dem förordsakade
kostnad och skada, och at de böter, som blifvit Löngren,
Borgerskapet och köpingsboerne i denne sak ålagde, altså af
sig sjelf förfalla.
Vidkommande åter Justitieborgmästaren von Engeström
och Rådmannen Mett finner deputationen, at de sine embeten
väl förvaltat och altså böra frikallas ifrån den af Kongl.
Maij :t dem gifne föreställning, samt i stället betygas, at
Kongl. M:t med nådigt nöje ansedt deras förhållande. Sluteligen
finner ock deputation, at Borgmästaren Gabriel Klint
och Rådmannen Daniel Svebelius samt Stadsfiscalen Colliander
vid detta riksdagsmansval sig så förhållit, at de därföre
måge inför vederbörlig ojäfacktig domstol till ansvar och
straff ställas.
Härvid uplästes äfven en del R. o. A. ledamöters i deputation
särskildte votum, som bifaller uppå de skäl, tvänne ledamöter
i Kongl. Götha hofrätt, Hofrättsrådet Adelcrantz och
Assessoren Schele, anfördt, at desse anklagade fyra magistratspersoner
måtte ifrån tilltal frikallas.
Nordencrantz.
231
Vid betänkandet var äfven bilagt Borgmästarens och Riksdagsfullmägtigens
Neanders memorial, som gillar och fastställer
Kongl. Maij :ts och Götha Hofrätts i detta mål gifne utslag.
Detta begärtes på bordet.
6. Företogs och uplästes ånyo de af Frih. von Essen och Hr Frih. von
de Frietzkij i går ingifne memorialer ang:de et under Corn- Hr j^Frieiz
mercerådets
och Riddarens af Nordstjerneorden Hr Norden- ki memo
rialer
om
crantz namn af trycket utkommit memorial med bifogad Hr bordenskrift
under titul: Anmärkningar vid åtskilligas tankar, som crantz skrifunder
denne riksdag yrkade blifvit emot de i trycket skedde te^ e™ot
upgifter angående ordsakerne och uphofsmännerne till rikets,
Banquens och dess financeverks nu varande tillstånd etc. etc.,
och hvaruti de såsom riksdagsmän begära beskydd för de tillmålen,
sorn dem däruti tilläggas.
Derefter uplästes äfven et af Frih. C. E. Marks von Wurtemberg
ingifvit memorial, hvaruti han söker förklara och gifva
de om Frih. von Essen och Hr de Frietzkij uti anmärkningarne
fälde utlåtelser en helt annan och mildare mening, än desse
herrar trodt sig däruti finna; och tror at för öfrigit Frih.
von Essen uti lagen eger all rätt at beifra, hvad han tror vara
honom för nära rörande, utan at R. o. A. behöfva därtill bidraga;
samt sluteligen lämnar till Riksens samtelige Ständers
pröfning ang:de Frih. von Essens afsägelse af riksdagsmannagöromål
i betraktande af den författning rörande inactivitet,
Riksens Ständer vid denne riksdag gjordt och faststäldt, utan
at ensamen därom mera hvarken demonstrera eller decidera;
förbehållande sig at om Hr de Frietzkij memorial, som han ej
fädt tilfälle at läsa, få till protokollet anmärka framdeles
(Bil. 12).
Frih. von Essen, Friedrich: Den aktning, han
hyste för Höglofl. R. o. A., pålade honom at ännu ytterligare
uplysa någre omständigheter, som hans memorial vidrörde.
Mera än sex månader voro förflutne, sedan Borgmästaren
Tollstorps memorial och begäran, at Hr Commercerådet Nordencrantz
måtte anmodas till Riksens Ständer upgifva, hvad
han ännu hade sig bekant ang:de rikets finance- och bancoverk
samt dess uphjelpande, hos Högl. R. o. A. föredrogs; uti
de tryckte och nu i fråga varande anmärkningar beskyltes
Frih. von Essen at hafva under öfverläggningen yttrat sig,
232 1772, juli 4.
Nordencrantz.
det Commercerådet Nordencrantz skulle hafva såldt sitt nit.
Frih. von Essen, som icke så långt efteråt kunde påminna sig,
huru hans ord fallit, utbad sig därföre at få utur protocollet
upgifva dem; han upläste häruppå utur protocollet sjelfve
orden, så lydande: kunde han dock aldrig få den öfvertygelse,
at Hr Commercerådet Nordencrantz ville sälja sitt nit. Det
vore altså osanfärdigt, hvad härom blifvit uti en allmänt
tryckt skrift honom påbördat.
Frih. von Essen hade ifrån sine förste tider varit Hr Commercerådet
Nordencrantz vän; ense med honom uti nit för
rikets, financens och Banquens bästa, hade han aldrig underlåtit,
såsom ledamot i Secrete Utskottet och Bancodeputationen,
at uti det honom varit anförtrodt bevaka rikets och Banquens
rätt; genom hans åtgärd vore det tillgrepp uti Banquens
cassa vid 1765 års riksdag uptäckt; hade han ej begärt
och bragt det till ny inventering, så torde det ännu blifvit
länge doldt; genom hans bedrifvande vardt mannen arresterad
och saken lämnad till vederbörande embetsman. At den
skyldige, sedan han betalt summan, undslapp 40 procents böterne,
sådant skedde genom Riksens Ständers plena, och tillhörde
ingen at det klandra. Det skulle blifva för vidlöftigt at
närmare detaillera alle de omständigheter, hvarvid Frih. von
Essen haft tillfälle at med sine välmente råd söka efter bästa
vett styrka till rikets rätt; han ämnade ej eller nu at göra någon
apologie; med et rent samvete funne han sig icke behöfva
det; han begärte uti sitt memorial intet annat än at icke vidare
varda tilltalad än efter de laglige anledningar, som kunna
gifvas, och at på et lagligt sätt blifva såsom riksdagsman
skyddad, då de ej finnas. Emedlertid ansåge han sig icke kunna
såsom riksdagsman hvarken i Secrete Utskottet eller Bancodeputation
vara active, då han i en allmän skrift vore för sine
riksdagsgöromål angrepen till heder och ära, och ingen dödlig
kunde pålägga honom at i öfverläggningarne deltaga, innan
han på et gällande sätt blifvit justitieråd. Detta trodde han sig
böra lämna till förklaring uppå den anmärkning, som blifvit
gjord öfver det, at han förklarat sig inactive. Skillnaden emellan
en embetsman, som utan ordsak förklarar sig inactive,
och den, som, angripen i och för sine göromål i allmänna
ärender, afhåller sig ifrån dem, till dess han fädt reparation,
Nordencrantz.
233
vore så påtaglig, at han ej behöfde vidare anföra därom.
Frih. von Essen väntade af Höglofl. R. o. A:s såsom sitt
stånds, och hvilket hedrat honom med sitt förtroende, protection
at varda därtill förhulpen. Han nödgades anhålla om
et sådant beskydd emot en skrift, som icke på sitt ställe, nemligen
till Höglofl. R. o. A., hvaraf såväl Hr Commercerådet
Nordencrantz som han voro ledamöter, blifvit som sig bordt
ingifven utan utdeltes och såldes tryckt på torg, gator och
krogar och således aldraförst blifvit utlämnad på communication
till canailler. Frih. von Essen förklarade jämväl, at han
icke trodde sig kunna deltaga uti R. o. A. öfverläggningar in
plenis, innan detta blifvit deciderat; det enda förbehölt han
sig, at om fråga skulle blifva at efter Hr Commercerådet Nordencrantz
project införa votering med öppna sedlar, däröfver
få säga sin mening, efter det rörde grundlagen och Riksdagsordningen;
inneslöt sig och detta ärende, som icke mindre
rörde honom enskildt än hvar riksdagsmans säkerhet och regeringssättet,
uti R. o. A. omvårdnad; och afträdde häruppå.
Hr de Frietz k ij, Claes: Hvad han uti sitt memorial
anfördt behöfde ej någon tilläggning, han utbad sig därföre
bifall däruppå, hvilket han så mycket säkrare förväntade, som
han ej begärt mer, än hvad Sveriges lag förunnar hvar svensk
medborgare; förmodade altså, at icke R. o. A. ädelmod kunde
anse honom brottslig, innan lagen dömt honom. Han conformerade
sig i öfrigt med Frih. von Essen och afträdde.
Frih. Marks von Wurtemberg, Carl Eugenius,
åberopade sig sitt upläste memorial; hade hvad han
däruti nämndt om inactivitet, fallit någon obehagligt, så kunde
därom remitteras till Justitiecancelleren, då han icke ville
underlåta at sig förklara. Hvad det af Hr Directeuren Frietzkij
ingifne memorial angingo, kunde han i dag sig icke däröfver
yttra, efter detsamma ej fants i Riddarehuscancelliet, då
han begärte at få läsa det. Han anholt altså, at det måtte få
hvila på bordet.
Hr Blix, Magnus: I den frågan, om en riksdagsman
kan gå sitt stånd förbi och inför populacen anklaga en annan
riksdagsman för sine riksdagsgöromål, fruktade han på Riddarehuset
ingen skiljaktighet; lagen voro tydlig och hvar ledamot
af R. o. A. nog uplyst för at ej känna sin rätt. Det vöre
234 1772, juli 4.
Nordencrantz.
så mycket angelägnare at utöfva densamma utan uppehåll,
sorn den ene oordningen snart föder af sig en annan. Hr Commercerådet
Nordencrantz har begynt med at oordenteligen
anklaga tvänne R. o. A. ledamöter, det har gifvit anledning
till en ny oordning med en väckt fråga om desse herrars inactivitet;
han anholt därföre at göra en sak, som vore så klar,
kort, och at R. o. A. ville unna de bägge förolämpade herrar
den lagliga protection, som de begärte.
Frih. Horn, Christer, gillade detta, så at intet uppehåll
måtte göras, och därjämte R. o. A. såsom et bevis af det
fullkomliga förtroende, R. o. A. hyste för desse herrar, anmoda
dem at fortfara uti de riksdagsgöromål, som voro dem anförtrodde.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm: Han hade
altid varit Nordencrantzian och erkändt värdet af hans nyttige
upgifter; vid 1761 års riksdag friade han honom med sin
röst, då frågan var at sätta en commission öfver honom; vid
denne riksdagens början hade han äfven understödt Rorgmästaren
Tollstorps memorial, altså lärer enhvar gifva honom
den justiee, at han icke varit ovän af Hr Commercerådet Nordencrantz;
men vänskap har sine gränsor. Hr Commercerådet,
sorn först yrkat om tryckfrihet, hade därigenom gjordt riket
en märkelig tjenst, när densamma vant bifall; men at han
sjelf missbrukat Tryckfrihetsförordningen kunde icke försvaras.
Lika så at attaquera riksdagsmän uti och för deras riksdagsgöromål,
vöre et fel; men at göra det inför populacen, et
brott. Efter Riksdagsordningen vore exclusion det minsta
straff, hvarmed sådant kunde anses; men Hr Nordencrantz
lärer efter alt mänskligt utseende snart excludera sig sjelf, då
han af ålder och sjukdom slocknar.
Därmed stadnar det på hans sida; men de herrar, som han
så svårligen angripit, lefva efter; de känna tyngden af hans
beskyllningar, gjorde inför et publicum. Med alt skäl kunna
de altså begära protection, och när de begära densamma på et
så ordenteligt sätt, som deras upläste memorialer innehålla,
endast at Justitiecancelleren må vid denna sak lägga den embeles
åtgärd, som han efter lag finner sig befogad till, så at
alle beneficia juris äro Hr Commercerådet öppne lämnade, så
vore det obilligt at dröja med bifall et ögnablick. Frih. Grön
-
Nordencrantz.
235
hagen ville icke lefva den dag, då R. o. A. ej skulle unna sine
ledamöter en så laglig protection.
Allmänt begärtes nu proposition.
Hr Baron och Landtm, gaf väl tillkänna, at af 13, som
anmält sig at tala, återstodo ännu 7, och hemstälte, om de
herrar, hvilke han upräknade, ville begifva sig; men då det
hördes från alla sidor än en gång proposition begäras, yttrade
sig Hr Baron och Landtm., at som R. o. A. låta så enhälligt
förmärka deras åstundan at få proposition, så ville han nyttja
den i Riksdagsordningen honom tillagde rättighet och afbryta
discourserne, och som de fläste, hvilke talat, concluderat till
bifall på Frih. von Essens och Hr de Frietzkij memorialer, så
gjorde han proposition: Bifaller R. o. A. desse bägge nu upläste
memorialer?
Hvilken med Ja besvarades.
Hr Billberg, Friedrich Otto, svarade Nej och
begärte at få tala i sin tour.
När detta upväckte nog oro hos R. o. A., så hördes Hr v o n
Böhnen, Carl Ludvig, och Frih. Marks von
Wurtemberg äfven begära at få tala efter den ordning,
de voro anteknade.
Flere anmälte sig då på samma sätt, hvaremot af andre påstods,
at ingen borde få tala i saken, den de ansågo afgjord,
utan endast om proposition eller hvad som kunde vara at tilllägga.
Detta gjorde en mera blandad ventilation, än at något
däraf redigt kunde till protocollet fattas, som varade en lång
stund.
Efter någorlunda erhållen tystnad yttrade sig
Frih. Rehbinder, Berndt, at han väl anmält sig,
vore dock nögd med det till de upläste memorialer gifne bL
fall, så at han ej begärte tala; men trodde för sin del, at alle
de, som anmält sig at tala, borde få det, innan proposition
gjordes, åtminstone en gång.
Hr Lagersverd, Fredrich, som äfven var teknad
ibland de anmälte, påstod proposition ordenteligen vara gjord
och ej förr än de, som varit anteknade at tala, begifvit sig uppå
Hr Baron och Landtm :s föreställning. Altså vore saken
lagligen afgjord.
Frih. Bunge, Sven, intygade, at han likaledes begifvit
16—690285
236 1772, juli 4.
Nordencrantz.
Deputation
ifrån Presteståndet.
Frih. von
Essen och
Hr de Frietzky
emot
Hr Nordencrantz.
sig, ej hördt mer än Hr Billberg ensammen, som icke begifvit
sig, och at proposition var gjord med hela R. o. A. samtycke.
Frih. Cederström, Claes: Ehuru han varit anmält
at tala, hade han dock uppå gjord föreställning och i betraktande
däraf, at man ej kunde vara nog mån om en adelsmans
heder, begifvit sig at få proposition och försäkrade, at han vid
dess besvarande ej hördt mera än det enda Nej af Hr Billberg.
Hr Baron Rudbeck, Thure Gustaf: Hr Baron och
Landtm, har lagligen förfarit i denne sak, mera än det enda
Nej hördes ej vid svaret på proposition. Densamme vöre dessutom
laglig, rättvis och värdig R. o. A., så at den ej borde eller
kunde ändras. Det vore redan et brott för en riksdagsman at
med et memorial om allmänne och riksdagsärender ej allenast
gå sitt stånd utan ock Ständer förbi till allmänheten, om det
än voro till sitt innehåll icke det minsta anstöteligt.
En deputation anmältes, emottogs och infördes på vanligt
'sätt ifrån det Högvördige Presteståndet, 8 personer. Biskoppen
i Vesterås Doctor Bentzelstjerna, som förde ordet,
pr[aemissis] pr [aemittendis] aflämnade och recommenderade
et ståndets extractum protocolli ang:de riksdagens
slut.
2. At till creditens befästande gäldenär och borgenär emellan
Justitiedeputation måtte updragas at utarbeta project till
förnyad stadga om cessioner och concoursprocesser, hvarom
utlåfvades ståndets extractum protocolli.
3. At i anseende till inbyggarnes lidande uti trenne rikets
provincer genom Mälarens flödande en canal vid Södertelge
måtte öpnas till vattnets afledande och en segelfarts öppnande
från yttre skärgården, hvilket kunde ske genom entreprenade.
Härom utlåfvades äfven extractum protocolli.
Deputation besvarades af Landtm, med löfte, at R. o. A.
icke lärer underlåta företaga sig till afgörande, hvad det Högvördige
Ståndet uti desse extracta protocolli proponerat, och
afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Sedan fortsattes den förevarande öfverläggningen.
Hr von Matern, Johan Friedric, fant väl, at
.efter gjord proposition han ej borde mera tala uti hufvudsaken,
som han likväl ämnat; men kunde ej underlåta at i stället
anmärka, huruledes R. o. A. altid varit måne om ordning,
Nordencrantz.
237
hvilken utom annat ock bestodo däruti, at enhvar, som anmält
sig, måtte få tala, innan proposition gjordes, åtminstone en
gång. Då skedde alle lika rätt, sedan stodo det uti ordförandes
makt at afbryta discourserne.
Hr Billberg, Friedric Otto, tillstod, at det skedde
honom surprise, då proposition gjordes, ty såsom den där
anmält sig, väntade han at i sin tour blifva upropad, derföre
besvarade han proposition med Nej. Med bifall på Hr de
Frietzkij och Frih. von Essens memorial vore han ej missnögd,
endast önskade han och förbehölt sig at få inkomma
med et memorial, hvaruti han ville begära protection för Hr
Hofmarskalken Jennings.
Hr von Nackreij, Olof: Genom den skedde proposition
hade han väl varit en ibland dem, som förlorat sin tour
at tala; men då samma proposition och R. o. A. bifall till densamma
varit så laglig och R. o. A. så värdig, hade han med
nöje cederat och ville nu allenast hemställa, om icke en deputation
måtte hos de andre respective stånden anmäla detta beslut.
Hr Lilljehorn, Pehr: Under en mera uplifvad ventilation
beklagade han sig hafva haft den olyckan at ej blifva
hörd, då han vägrat proposition och yrkat at få tala; det kunde
likväl icke tillvitas honom, at hans svaga ljud varit vållande
till denne svårigheten, at hans Nej ej blifvit hördt.
Proposition må nu anses såsom gjord och med Ja besvarad;
det ville han ej hindra, i den förmodan at sjelfva hufvudsaken
anses för öppen. Ty at Hr Commercerådet Nordencrantz
felat emot Frih. von Essen och Hr de Frietzkij, det vore visst.
Det endaste, han för sin del ville tillägga, vore, at om Hr Commercerådet
icke finner sig uti de af Frih. von Essen om honom
fälde utlåtelser, så bör honom unnas den reciprocité at
vid domstolen äfven få därpå göra åtal.
Hvad beträffade at Frih. von Essen och Hr de Frietzkij
ville afhålla sig ifrån Secrete Utskottet och Bancodeputationen,
trodde Hr Liljehorn, at de såsom förståndige, förf arne
och rådige herrar och män voro där högstnödige; och at man
därföre med skäl kunde anmoda dem at där qvarblifva. Men
om de anse det som et dem pålagt ok, hvilket de vilja sig undandraga,
så bör det stå dem fritt; R. o. A. äro nog så talri
-
238 1772, juli 4.
Nordencrantz.
ke, at ibland dem kunna väljas de, som intaga deras ställen.
Hr von Engeström, Jacob, ville ej mera tala i det,
som genom den skedde proposition vore afgjordt, utan endast
förklara, det han vore öfvertygad, at Hr Baron och
Landtm, aldrig gjordt proposition, om uppå hans hemställande
at få göra densamma något Nej hördts. Då han nu ansågo
Frih. von Essens och Hr de Frietzkijs memorialer af gjorde,
ville han endast tillägga, at det voro nödigt utsätta, vid hvilken
domstol denne sak kunde få uptagas, så at det Hr Commercerådet
Nordencrantz af Riksens Ständer förlänte privilegium
at få skrifva om rikets finance- och bancoförvaltning ej
må i vägen ligga.
Hvad reconvention för Hr Commercerådet vidkommo, så
vore det en stor skillnad emellan at såsom ledamot uti et
stånd säga i ståndet sin tanka och döma om hans där anmälte
person och arbeten och at af egit bevåg i tryckte skrifter
inför allmänheten angripa riksdagsmän för deras riksdagsgöromål.
Hvilken skillnad noga borde observeras.
Hr Schönberg, Anders: Jag anser förevarande ämne
såsom lagligen afslutadt och bör således icke därvid uppehålla
R. o. A. med något tal. Men en ny fråga är sedan väckt
af en värd ledamot, at man skulle också i samma beslut innefatta,
det Hr Commercierådet Nordencrantz tillika kunde tilltala
Cammarherren Hr Baron von Essen, för det han tror sig
vara förolämpad af dess tal förledit år, då Hr Borgmästaren
Tollstorps memorial här var under öfverläggning. Hr Baron
von Essen upläste nyss detta sitt tal utur den dagens protocoll
och bevisade då, at dess tal varit tvärtom, än Hr Nordencrantz
det i sin sidsta skrift anfört, och aldeles icke emot honom
på minsta sätt anstöteligt. Men detta kan aldrig nu bli
något ventilationsämne för oss. Om Hr Nordencrantz trodt
sig här under någon ventilation vara förolämpad, så hade han
bordt anmäla det genom memorial här i sitt stånd, och det
hade varit ståndets ensak at det bepröfva. Men det skulle vara
det skadligaste af alt at lämna et stånds protocoller och hvad
inför protocollet är taladt till någon domstols eller någon annans
juridiska bepröfvande. Det skulle vara stridande emot
lag, och säkerheten för en riksdagsman at i förevarande ämnen
yttra sine tankar utan farhåga skulle därigenom försvin
-
Nordencrantz.
239
na. Däremot är den saken af helt annan beskaffenhet, som i
dag varit vårt rätta ventilationsämne. Värde ledamöter af R.
o. A. hafva begärt ståndets beskydd i anseende till hårda tillvitelser,
som å heder och ära gå, hvilka blifvit dem gjorde,
icke i något till ståndet inlämnadt memorial eller inför protocollet
utan i en tryckt skrift, som kringsprides på alla gator,
och det just för deras riksdagsmannagöromål, dels såsom
medlemmar af R. o. A., dels såsom genom sitt stånds förtroende
förordnade ledamöter af Secrete Utskottet. Det är sådant,
som efter Tryckfrihetslagen är föremål för laga domstolar,
och dit har R. o. A. beslut det förvist utan at på något sätt rubricera
målet, endast lämnandes alt detta till Justitisecancellerens
och laglige domstolars lagliga bepröfvande. At försvara
sig i trycket behöfver ingen Riksens Ständers låf. Icke heller
är jag i allmänhet af den tankan, at Riksens Ständer borde
befatta sig med tryckta skrifter, och at icke en förolämpad
medborgare kunde söka den laga räfst, som tryckfrihetslagen
utsätter för smädelig skrifart emot någon, eho det vara må,
utan at Riksens Ständer behöfde eller borde befatta sig därmed;
men denne saken har fådt en så ovanlig ställning, at en
igenom någon skrift af Hr Commercerådet Nordencrantz oförrättad
medborgare icke kan få nyttja den i lagen utstakade
vägen till lagliga domstolar, utan at Riksens Ständer däruti
häfva sitt förra beslut. Här påstods förledit år, at Hr Nordencrantz
icke kunde få annan rättighet at skrifva och utgifva
skrifter, än den lagen för alle medborgare utstakar, och at all
vidsträcktare tillåtelse därtill kunde leda till et mindre lagligt
angripande af personer. Detta var ock R. o. A. beslut; men genom
Riksens Höglofl. Ständers pluralité har det beslut blifvit
fattadt, at Hr Nordencrantz skulle icke för sine skrifter, auctoriserade
likasom af Riksens Ständers kallelse, få tilltalas
utan inför Riksens Ständer vid denne riksdag. Således, då
man finner, at denne vidsträckta tillåtelse blifvit missbrukad
till angripande af medborgares personliga heder, så kan ock
icke Justitisecancelleren i den vanliga lagliga vägen vid laga
domstol det åtala utan at Riksens Ständer det till Justitiaecancelleren
remittera; och därföre har vårt beslut aldeles varit
i sin ordning och nödvändigt, så framt medborgares heder
skulle kunna skyddas. Det, som i dag händer den ena med
-
240 1772, juli 4.
Nordencrantz.
borgaren, kunde i morgon hända en annan. Jag behöfver icke
inför Högloft. R. o. A. med många ord uttrycka, huru ömt alt
det, som rör er heder och ära, är och bör vara för hvarje hederlig
man. R. o. A. känner nogsamt det ämnets vigt, och at äran
består icke endast i den hederliga drift inom själen, som leder
till goda och hedervärda göromål, utan ock tillika i den goda
tankan och omdömet, som man därigenom bör ega i allmänheten
och som af allmän lag i alla riken skyddas bör. Våra
gärningar böra ensamt grunda detta allmänna omdömet, och
de kunna aldrig undandragas allmänhetens pröfning; men
ifrån oskäliga uttydningar och hårda tillvitelser bör hvarje
redelig man såsom medborgare och såsom riksdagsman vara
fredad. På desse grunder har efter mitt begrepp R. o. Ars i dag
fattade beslut varit fotadt och således så billigt, at hvar och en
skulle önskat det på samma sätt, om han varit i de värde medborgares
ställe, som nu sökt R. o. A. skydd för sin angripne
heder.
Hr Lilljehorn, Pehr: Sedan han nu förmärlcte, at
flere hrr ledamöter af Höglofl. R. o. A. icke ville antaga det af
honom föreslagne alternative, så ansåge han saken öppen och
ännu ej afgjord och förbehöll sig at ej vidare måtte häruti
resolveras än allenast, at Frih. von Essen och Hr de Frietzkij
ega frihet at inför vederbörlig domstol, på sätt som Tryckfrihetsförordningen
utsätter, tilltala Commercerådet Nordencrantz,
om de sig därtill befogade finna, emot honom efter lag
lämnad rättighet tillbakars på samma sätt, och reeonvention.
Frih. Marks von Wurtemberg, Carl Eugenius,
beklagade, at hans Nej uppå Hr Baron och Landtmrs
hemställande at få göra proposition icke blifvit hördt; imedlertid
kunde han försäkra, at han sagt Nej och flere med honom;
han antoge altså icke den sednare proposition om bifall
uppå de i fråga varande memorial er såsom gjord eller med Ja
besvarad utan conformerade sig med Hr Lilljehorn och förbehölt
Commercerådet Nordencrantz rättighet at få tilltala Frih.
von Essen, om han funne sig af hans ord uti R. o. A. pleno
rörd.
Hr Schönberg, Anders, begärte denna fråga om Hr
Commercerådet Nordencrantz påstående på bordet såsom ny.
Hr Silfversparre, Daniel Georg: De upläste
Nordencrantz.
241
memorialer voro efter en ordenteligen skedd proposition bifallne,
altså den saken afgjord. Hvad Hr Lilljehorn och Frih.
Marks von Wurtemberg yrkat uppå Commercerådet Nordencrantz
vägnar, hemstälte han, huruvida R. o. A. därpå kunde
reflectera, då man ej visste, om han sådant begärte, och ingendera
hade någon fullmagt at för honom tala.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolf, önskade, at R. o.
A. jämte sitt gifne bifall till Frih. von Essens och Hr de
Frietzkij memorial ville något närmare utstaka, huru en riksdagsmans
göromål i riksdagsärender måtte blifva fredade för
tillmälen i tryckte skrifter, så at Hvad Riksens Ständer uppå
Hr Borgmästaren Tollstorps memorial förklarat för Hr Commercerådet
Nordencrantz, icke måtte göra något hinder däruti.
Hvad R. o. A. för Frih. von Essen och Hr de Frietzkij
gjordt, vore mycket olika det, som vederfors Hr Hofmarskalken
Jennings och Hr Finlaij; de voro likväl riksdagsmän. Iir
Jennings hade varit secrete utskottsledamot flere riksdagar
och blefve attaquerad för sine riksdagsgöromål. Hvad Frih.
von Essen kunnat sagt till R. o. A. protocoll, då Borgmästaren
Tollstorps memorial föredrogs, påminte han sig nu efteråt
icke så noga, om Commercerådet Nordencrantz däruti vore
rörd. I den händelsen at bem:te Commerceråd ville öfver något
sådant klaga, borde det ske genom memorial hos R. o. A.
Där vöre uti et sådant mål rätta forum och ej annorstädes.
Ingen domstol hade makt at till sig requirera R. o. A. protocoller.
Den begäran at med en deputation notificera hos de andre
respective stånden R. o. A. bifall till Frih. von Essens och Hr
de Frietzkij memorialer trodde Hr Lejonmark hvarken kunna
eller böra réfuseras.
Frih. Bunge, Sven, ansåg saken afgjord, och som man
borde förekomma, at det, som nu händt tvänne värde ledamöter
af R. o. A., ej måtte leda till prsejudicat, så at det kunde
hända flere, trodde Frih. Bunge, at man icke längre borde uppehålla
med at låta deputationen afgå.
Frih. Marks von Wurtemberg, Carl Eugenius,
begat' sig väl därtill, at saken om de bägge memorialer
må anses som afgjord; men påstod, at ingen deputation måtte
afgå, innan proposition däröfver vore gjord och bifallen.
242 1772, juli 4. Nordencrantz.
Hr von Strokirck, Johan: Proposition till bifall
uppå Frih. von Essens och Hr de Frietzkij memorialer är lagligen
gjord och med Ja besvarad. Det vore ock R. o. A. värdigt
at taga et sådant beslut till beskydd för sine ledamöter. Hvad
den för Commercerådet Nordencrantz begärte reconvention
angingo, borde det hos R. o. A. ej kunna komma i fråga, innan
conventionsmålet, eller huruvida bemälte Commerceråd obefogat
angripit hederlige riksdagsmän samt med hvad straff
han i sådan händelse borde anses, vore afgjordt. Dessförinnan
protesterade han emot all proposition i den delen.
Frih. Pechlin, Carl Friedrich: Om man i del
nogaste ville gå till väga, kunde det väl icke påstås, at saken
vore afgjord, ty uti svaret uppå proposition hörde han flere
Nej. Och som han, innan proposition gjordes, anmält sig, så
ville han nu nyttja detta tillfälle at säga sin tanka.
Denne sak kunde vändas på tvänne sidor. Den ena frågan
vore om Frih. von Essen och Hr de Frietzkij såsom riksdagsmän,
hvilke för sine riksdagsgöromål skola af Commercerådet
Nordencrantz vara angrepne. Den andre at desse tillvitelser
ej blifvit gjorde på Riddarehuset, innom R. o. A., utan i
tryckte skrifter, som utdelas på torg och gator. Tryckfrihetsförordningen
utstakar tydeligen, huru förhållas skall, när
personer i tryckte skrifter till heder och ära angripas. De, som
finna sig rörde, ega frihet at vid vederbörlig domstol tilltala
authoren till skriften. Det är en grundlag, som så stadgar, och
tre stånds beslut kunna ej spränga grundlagen. Hvad åter vidkommer
at desse bägge herrar såsom riksdagsmän för sine
riksdagsgöromål skola blifvit af Hr Commercerådet Nordencrantz
angrepne, så tillhörer det väl icke R. o. A. at specielt
uptaga detta mål, såvida det ej skedt innom ståndet; men om
R. o. A. i anledning däraf skulle vilja i allmänhet uplifva det
beskydd, riksdagsmän enl. lagarne böra vara försäkrade om,
och sådant hos sine respective medstånd en general anmäla,
så voro han icke däremot, at et extractum protocolli med deputation
afgår, som förklarar, at hvad Riksens Ständer förklarat
angående deras åstundan at få Hr Commercerådet Nordencrantz
arbeten och uplysningar om rikets finance- och
bancoverk, icke skulle medföra hvarken för honom eller andre
den rättighet at uti sine skrifter få med tillvitelser och sväre
beskyllningar angripa någon riksdagsman uti och för sine
Nordencrantz.
243
riksdagsgöromål.
Hr Baron och Landtm.: Detta vore en aldeles ny sak;
proposition hade endast skedt uppå Frih. von Essens och Hr
de Frietzkij memorialer samt det beskydd, de för sine personer
begärt; uti discourserne hade ingen påmint om någon generelle
lag. Proposition vöre gjord efter discourserne; R. o. A.
samtelige ledamöter, som sedan talat, hade åtnögdts med beslutet
och ansedt saken för afgjord, så at bifallet vore redan
skrifvit på memorialerne; han anholt altså, at intet steg måtte
göras, som kunde rubba detta beslut.
Hr Lilljehorn, Pehr, ville väl åtnöjas med hvad
som vore gjordt, men at tillfredsställa de herrar, som svarat
Nej, anholt han, at proposition än en gång måtte göras; han
ville försäkra, at den af honom med Ja skulle besvaras.
Hr Tigerstedt, Adolph Gustaf, conformerade
sig med Hr Generalmajoren Baron Pechlin samt Hr Liljehorn
deruti, at R. o. A. beslut om beskydd för riksdagsmän måtte
blifva generellt, ty Nordencrantz vore äfven såväl riksdagsman
som någon af de i fråga varande herrar, och ville icke begifva
sig därifrån utan votering.
Hr Lode, Jöran Willhelm: Saken är redan af
gjord',
altså kan ingen annan proposition nu begäras än den,
som skedt och med Ja blifvit besvarad. Om Frih. von Essens
yttrande här på Riddarehuset, hvaruti Hr Nordencrantz förmenes
vara rörd, voro en ny fråga, som helt annorlunda borde
väckas och äfven handteras; hvar riksdagsmans säkerhet
fordrade, at desse bägge icke blefvo bortblandade.
Frih. Rehbinder, Berndt Otto: Ehuru proposition
blifvit gjord, innan tourén at få tala kommit till honom,
ville han dock antaga R. o. A. beslut. Men aldrig kunde han
samtycka därtill, at hvad som blifvit talat och sagt uti R. o. A.
pleno inför protocollet, skulle dragas till ordinarie domstolen.
Hvad R. o. A. bifallit, vore angående en i allmänheten utgifven
tryckt skrift och ej något på Riddarehuset hållit tal, at
den måtte öfverlämnäs Justitisecancelleren at enl. lag och förordningar
därmed förfara. Hr Nordencrantz kunde icke anses
däruti at hafva talat såsom riksdagsman, ej eller hade han såsom
riksdagsman densamme till Riksens Ständer ingifvit. At
saken såsom af angelägenhet ej allenast genom en deputation
utan ock exlractum protocolli hos de andre respective stån
-
244 1772, juli 4. Nordencrantz.
den på det kraftigaste recommenderades, ville Frih. Rehbinder
ej vara emot.
Hr Gyllensvahn, Friedrich, förundrade sig, at
en genom ordentelig proposition afgjord sak så länge kunde
uppehållas. Hr Billberg hade varit den enda, som till proposition
svarat Nej, men sedan förklarat, at han ej vore emot beslutet
utan endast ville reservera sig för Hofmarskalken Jennings
samma rätt. Hr Lilljehorn hade äfven förklarat sig nögd
med beslutet; anholt därföre, at deputation måtte afgå. Han
vore väl Hr Commercerådet Nordencrantz vän, men han kunde
icke blifva hans träl och underkasta sine ord och gärningar
hans mönstring. At et extractum protocolli måtte afgå härom,
därmed förklarade sig Hr Gyllensvahn nögd; när det blifvit
upsatt, voro vid justeringen tillfälle för enhvar at säga sin
mening därvid. Emedlertid kunde deputation nu få afgå. R. o.
A. tagne beslut hade ingen gemenskap med Secrete Utskottets
betänkande om växelsakerne, Banquen och financeverket och
hvad Hr Nordencrantz därom hos Riksens Ständer anmält;
när det företages, egde enhvar frihet at säga sin mening.
Flere begärte nu proposition, om en deputation skulle få afgå
at notificera R. o. A. beslut, ty det kunde hända, at de andre
respective stånden redan torde vara åtskilde.
Den blef ock gjord men med Nej och Ja besvarad.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig, ville icke samtycka
till något sådant extractum protocolli, som blifvit projecterat,
utan om det skulle så ändteligen vara, at proposition på
Frih. von Essen[s] och Hr de Frietzkij memorialer ansågos
bifallne, så vöre det nog, at samma bifall på vanligit sätt expedierades.
Hr Lagersvärd, Friedrich, erkände, at proposition
vore ordenteligen gjord och med Ja besvarad, så at däruti
ej kunde tillåtas någon ändring; men om ändteligen et extractum
protocolli skulle afgå, kunde det ske i de termer, at riksdagsmän
böra njuta för riksdagsgöromål den säkerhet, som
lagen dem tillägger; och at Justitiecancelleren eger hålla hand
däröfver, at den, som i tryckte skrifter för sådane göromål
dem angriper, må blifva lagligen tilltalad.
Baron P e c h 1 i n, C a rl Friedr., förklarade sig instämma
med det beslut, som R. o. A. tagit ang:de Frih. von
Essens och Hr de Frietzkij memorialer. Det af honom före
-
Nordencrantz.
245
slagne extractum protocolli ville han icke personelt utan i generelle
termer at freda alla riksdagsmän.
Hr Linderstedt, Johan: R. o. Ars bifall på Frih.
von Essens och Hr de Frietzkij memorialer är värdigt och
med lagen öfverensstämmande; riksdagsmän böra icke för
sine göromål angripas i tryckte skrifter och med svarta färgor
afmålas. Extractum protocolli, som blifvit föreslagit, fant han
kunna afgå, dock i mera varsamma ordasätt författat. Hvad
frågan i allmänhet angår at ej röra Riksens Ständers förre expedition
om Commercerådet Nordencrantz, nemligen at som
ej blott desse herrars heder och den rättighet, som efter regeringslagarne
riksdagsmän i gemen tillkommo, at för deras efter
bästa förstånd och öfvertygelse i förekommande ärender
linder rådslagen yttrade tankar böra vara och förblifva otadlade
och ifrån äfven så hånlige som obevislige tillmålen befriade;
så tillstyrker R. o. A., at hos Hans Kongl. Maij :t i underdånighet
anhållas må om nådig befallning till Justitiaecancelleren,
at i den mån och efter den anledning, hvartill
Commercerådet Nordencrantz tryckte skrift föranleder, honom
för dess därigenom begångne förbrytelse vederbörligen
tilltala och såmedelst skaffa såväl Frih. von Essen som Hr de
Frietzkij den satisfaction, som deras så ohemult angrepne
oskuld i sjelfva verket fordra och förtjena skulle.
Därigenom blefve Commercerådet Nordencrantz ej betagit
at, efter hvad med en laga rättegång öfverenskommer, till sitt
försvar uti det emot honom angifne målet inför domaren nyttja
och anföra alt det, hvartill han å sin sida efter lag och sakens
beskaffenhet sig befogad finner.
Hr von Vicken, Johan Evert, förklarade sig härmed
nögd och anholt, at Hr Håfrättsrådet ville et sådant till
nästa plenum projectera.
Hr Liljehorn, Pehr, fant ännu betänkligheter vid at
låta et sådant afgå; riksdagsmän egde redan i lagen nog beskydd;
då lagliga domstolen får lägga hand vid saken utan
någon Ständers declaration, vore reconventionsfrågan mera
öpen och fri; han acquiescerade altså hälst vid den redan
gjorde proposition för denna gången och utbad sig at närmare
få betänka sig på det föreslagne extractum protocolli. Anhållandes
nu tillika, at proposition på Frih. von Essens och
Hr de Frietzkij memorialer måtte göras än en gång, så vore
246 1772, juli 4—11. Nordencrantz.
han öfvertygad, at den med Ja skulle besvaras.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolf, begärte äfven at
få betänka sig ang:de det föreslagne extractum protocolli,
innan något beslut vidtoges.
Hr Baron och Landtm, förestälte, at hvad det projecterade
extractum protocolli vidkommo, så kunde vid justeringen
detsamma jämkas och då tillfälle vara bäst at öfverväga
de ordasätt, som kunde finnas tjenligast. Men at göra proposition
ånyo uppå en redan genom ordentelig proposition afgjord
sak, fant han icke öfverensstämmande med Riksdagsordningen.
Hr Liljehorn, Pehr: Sedan han begifvit sig ifrån alt,
hvad han förmente sig kunna anföra emot den gjorde proposition,
och utlåfvat at densamma bifalla, så vore det svårt, at
den ringa begäran honom nekades at än en gång få proposition.
Han kunde i en sådan händelse icke undgå at förklara,
det han gingo ganska malcontant ifrån Riddarehuset.
Hr Baron och Landtm, yttrade sig häruppå, at om Hr
Liljehorn kunde försäkra honom, at när proposition än en
gång blefve gjord, den skulle enhälligt med Ja besvaras, så
skulle han med nöje utbedja sig R. o. A. tillstånd at få göra
Hr Liljehorn till viljes häruti; men sorn svårligen sådant kunde
af någon garanteras, så borde han icke compromittera et
R. o. A. redan tagne och erkände beslut.
Frih. Marks von Wurtemberg, Carl Eugenius:
Ehuru mycket kunde vara ännu at påminna, ville han
väl låta bero vid det, som vore gjordt, förbehållandes sig likväl,
at då Secrete Utskottets extractum protocolli ang:de Commercerådet
Nordencrantz upgifter emot Hrr Jennings och
Finlaij med det mera förekommo, få säga sin mening, utan at
R. o. A. i dag tagne beslut därvid måtte honom i vägen ligga.
Och som denne sak tagit en så underlig train, så anholt han
at få uttaga och låta trycka protocollet öfver denne deliberation.
Härtill svarades, at sådant ej skulle honom vägras.
Hr Baron och Landtm, utlåfvade till nästkommande
onsdag plenum, då R. o. A. kunde närmare öfverlägga ang:de
det föreslagne extractum protocolli.
Häruppå åtskildes R. o. A. kl. 2 eftermiddagen.
Justering. B. G. von Danckwarts änka.
247
År 1772 den 6 Juli i.
Måndag.
Kl. 4 eftermiddagen, sedan behörigt anslag blifvit gjordt,
sammanträdde R. o. A. in pleno.
Ordförande Hr Grefve Lewenhaupt, Charles Emil.
Som R. o. A. bifallit anslag till plenum at justera protocoller,
så uplästes nu protocollen för den 4, 11, 14, 18 December
sidstl. år samt 29 Januarii och 5 Februarii innevarande år,
hällne uti R. o. A. pleno; och som beslutit var, at ingen annan
sak utom protocollsjustering i detta pleno skulle företagas, så
åtskildes R. o. A., sedan desse dagars protocoller voro upläste,
kl. 7 om aftonen.
Är 1772 den 11 Juli i.
Lördag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
Protocollet för den 15 April justerades.
1. Uplästes et af Hr Modeé, Gustaf, ingifvit memorial, hvaruti
han anmäler afl. öfverstelieutenantens vid Artilleriet
Frih. Danckwarts Enkefru, som efter sin mans frånfälle befinner
sig uti et ganska torftigt tillstånd, till 1 200 dal. k:mts
årlig pension med det vilkor, at när på pensionsstaten et
rum blifver ledigt efter någon öfverstelieutenants enka, hon
då måtte erhålla samma rum och tillökningen af de för henne
nu föreslagne 1200 d:r, så at hon icke framdeles saknar et lika
understöd årligen.
Hr Liljehorn, Pehr: Såvida hon icke begärte vidare
denna pension än till den tid, då et rum på ordinarie pensionsstaten
kan blifva öppet, som kanske händer innom et år,
så må memorialet bifallas.
Proposition gjordes och memorialet bifölls.
Ang:de pension
för
Dankwardts
Enka.
248 1772, juli 11. Steinholtz. Deputationer. Nyköping.
Steinholtz 2. Anmältes Majorens vid Ammiralitetet F. W. Lejonanc
ansokning
j^ar memorial rörande Mathematiske Instrumentmakaren
äng :de.
Steinholtz ansökning om understöd och Handels- och manufacturdeputationens
betänkande däröfver. Hvarmed han geck
till de andre stånden, och et exemplar lades till betänkandet.
3. Upbröts hrr electorernes val till ledamöter uti Riksens
Ständers
Kammaroeconomiedeputation,
Expeditionsdeputation,
Handels- och manufacturdeputation,
Justitiedeputation,
Tulldeputation.
Hvilket genom utdrag af protocollet skulle bem:te deputationer
vid handen gifvas, för enhvar deputation särskildt, enligit
electorernes vallistor, som ibland allegaterne till R. o. A:s
protocoll igenfinnas (Bil. 13—17).
Capit. 4. Anmältes et af Hr Rosenqvist1 ingifvit memorial ang:de
Sp“^g^ölddet af Secrete Deputationen för Capitainen Hr Carl Magnus
Sparrschiöld afgifne betänkande, hvarmed han geck till de
andre stånden, och memorialet lades till betänkandet.
Ang:de til- 5. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
pehaifen^s]" Junii sidstl., hvaruti efter den anledning, Landshöfdingen
i Nyköping i Nyköpings län Baron Pehr Abraham örnskiöld uti sin riksvilkor
dagsrelation
gifvit, Secrete Utskottet tillstyrker, at capelianen
uti Nykiöpings Östra stadsförsamling i anseende till trägnare
embetssysslor än de öfrige capellanerne må hugnas af stadsförsamlingarne
med något proportionerat i spannemål, emot
hvad landshöfdingarne bestå sine, som dock ej hafva hälften
arbete; eller ock i stöd af 1767 års bref stadsförsamlingarnes
capelianer vara obetagit at göra ytterligare sämjestadgar med
Presterskapet om alternerandet i deras kyrkor; dock med förbehåll
at Kongl. Maij :t eller Riksens Ständer af ingendera
parten härmed vidare må besväras.
Detta bifölls.
Dep. fr. 6. Ankom en deputation ifrån det Högvördige PrästestånPr.
st. g personer; Hr Biskoppen Doctor Bentzelstjerna
efter vanlig hälsning från sitt stånd anmälte, at Prästeståndet
tagit uti et ej mindre ömt än bekymmerfullt öfvervägande de
af Frih. von Essen och Hr de Frietskij ingifne memorialer
1 Enligt memorialet ändrat från förlagans: Rosentvist.
C. örnsköld m. fl.
249
samt författat sitt beslut däröfver i dag uti et extractum protocolli,
hvilket Hr Biskoppen nu aflämnade med begäran, at
R. o. A. ville detsamma bifalla.
Hr Baron och Landtm låfvade, oansedt R. o. A. redan
tagit sitt beslut i detta ärende, likväl vilja föredraga Prästeståndets
extractum protocolli och saken ånyo uptaga.
Deputationen afträdde ledsagad på vanligit sätt.
7. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 19
Maji, hvaruti deputation på anförde skäl tillstyrker, det må
Ryttmästaren vid Kongl. Lifregementet till häst och Riddaren
Carl örnschöld hos Kongl. M:t i underdånighet anmälas at
undfå öfverstelieutenants fullmakt och at njuta verkelig befordran
därtill, dock så at han skall vara både äldre officerare,
äldre lieutenant och äldre ryttmästare än en medsökande
major samt kunna räkna flere tjensteår. Och som Majorerne
Ulf klou, Strömhjelm och Stj ernwall såsom de frenne äldste
majorer af cavalleriet eij mindre än Ryttmästaren örnskiöld
från början till slut bivistat sidste pommerske kriget och därföre
likaledes böra njuta frukt af deras långlige och trogne
tjenstgöring; ty föreslår deputation äfven för dem på lika sätt
som för örnschöld, at de måge erhålla öfverstelieutenants
fullmakter, dock så at de intaga öfverstelieutenants indelningar
i deras rätta tour och ordning, äldre och bättre förtjente
majorers rätt därtill oförkränkt.
Härvid uplästes följande inkomne och till denne sak hörande
memorialer.
1. Ett af Riksdagsfullmäktigen Handelsmannen J. Brandberg,
som tillstyrker såväl för Ryttmästaren örnschöld som
Majoren Ulfklou öfverstelieutenants fullmakter och tour och
i synnerhet för den sednare i anseende därtill, at han af Öfverstelieutenant
Ahlberg blifvit förbigången, öfverstelieutenants
fullmakter och tour till vidare befordran ifrån den 24
October 1769.
2:do. Et af Frih. Berndt Otto Rehbinder, som, efter det han
anfördt Majoren Stjernwalls förtjenster, anhåller, at honom
måtte hans rätt förbehållas, i synnerhet i afseende uppå Handelsmannen
Brandbergs nu upläste memorial, samt at R. o. A.
genom en deputation ville sådant hos sine respective medstånd
jämväl tillstyrka och emedlertid låta expeditionen af
Ryttmästaren
örnschöld
at
blifva befordrad.
250 1772, juli 11. C. örnsköld m. fl.
denne sak hos sig hvila.
3:tio. Et af Hr Elgenstjerna, C. G., som förbehåller Majoren
vid Kongl. Lifregementet och Riddaren Baron Olof Tilas sin
tour och befordringsrätt i anseende till de nu i fråga varande
herrar officerare samt visar, at han är långt äldre än Ryttmästaren
örnschiöld.
Betänkandet och memorialerne finnas ibland bilagorne till
denne dagens protocoll.
Hr von Vicken, Johan Evert, fant betänkandet
billigt och begärte däruppå proposition, hälst 3 stånd redan
afgjordt detsamma.
Hr Billberg, Friedric Otto, respecterade tre
stånds beslut; men som Riksens Ständer är o lagbundne, så
trodde han, at R. o. A. ville grunda sitt beslut uppå lag och
icke efter andras mening. Han såge, at betänkandet tillstyrkte
befordran för Hr örnschiöld och Hr Ulfklou, efter de genom
öfverstelieutenant Ahlberg skola blifvit prsejudicerade.
Bem:te öfverstelieutenant voro nu frånvarande och kunde
icke försvara sin rätt, den han likväl lärer ega, såvida han genom
Riksens Ständers honom meddelte uprättelser densamma
vunnit. Likaså torde förhålla sig med flere förtjente men
nu frånvarande officerare, hvilkas rätt härigenom kommo at
lida. Hr Billberg kunde nu genast påminna sig en af dem,
Ryttmästaren vid Kongl. Lifregementet Freij tagk, som tjent
väl, hade 11 ryttmästare vid Kongl. Lifregementet yngre, hade
bivistat hela pommerska kriget, där blifvit blesserad, och vore
äldre officerare än flere af de nu i fråga varande. Hr Billberg
äskade, at bem:te Ryttmästare måtte bibehållas uti sin tour
och rätt, at R. o. A. därom ville låta afgå en deputation till de
andre stånden samt genom extractum protocolli göra detta
sitt förord verkande, ifrån hvilket påstående han icke kunde
begifva sig utan votering.
Hr von Vicken, Johan Evert, erkände, hvad Hr
Billberg anfördt; men påminte, det man icke borde blanda
sakerne; frågan om uprättelse för Hrr örnschöld och Ulfklou
hade redan vid förre riksdagar blifvit väckt och hos Ständer
uptagen, i anseende hvartill deputationen såsom uti en gammal
men oafgjord sak därom nu afgifvit sitt betänkande; däröfver
borde nu R. o. A. yttra sig. Det som anginge Hrr Tilas
C. örnsköld m. fl.
251
och Freij tagk vöre en ny fråga och nyss väckt, alt hvad därvid
kunde nu göras, vore at remittera frågan örn dem till Secrete
Deputationens utlåtande.
Hr Lejonmark, Gustaf Adolf, tviflade icke, at ju
månge meriterade officerare, som länge tjent, nu kunde nämnas,
men det vore icke nu R. o. A. sak at bevaka alla deras
tour, utan borde man endast hålla sig vid betänkandet. Det
vore ej möjeligt at uti plena jämföra och pröfva alle välförtj
entes meriter, än mindre säkert at i befordringsmål taga beslut
på blotta memorialer. Han kunde altså ej samtycka till
något extractum protocolli; det passade så mycket mindre för
R. o. A. at uti tjenstesaker komma med recommendationer,
som R. o. A. altid förklarat så mycket missnöje emot de befordringar,
som immediate uti plena blifvit hos Ständer företagne.
R. o. A. extractum protocolli, ehuru grundade på lag
och rättvisa, hade föga hittils vunnit reflexion hos de andre
respective stånden; detta skulle än mindre verka, då de kunde
svara med lag och skäl. Han begärte altså at ordenteligen få
komma ifrån denne saken endast genom proposition på betänkandet.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, påminte, at
om betänkandet vinner bifall, så kunde hända, at Ryttmästaren
örnschöld komino at commendera dem, sorn voro ej allenast
äldre ryttmästare utan ock majorer än han, som blefve
en incongruité och skadelig i armeén. Tillstyrkte altså, at betänkandet
af slås, eller ock alle äldre i t j ensten njuta samma
förmån och bibehållas vid deras tour.
8. En deputation ifrån det Vällofl. Borgareståndet anmältes,
emottogs och infördes på vanligit sätt, 8 personer stark.
Rådmannen och Riksdagsmannen för Stockholm Hochschild
t, som förde ordet, anmälte pr[aemissis] pr[aemittendis],
at Borgareståndet bifallit Presteståndets extractum
protocolli ang:de Frih. von Essens och Hr de Frietzkij i pleno
den 3 Julii ingifne memorialer, samt anholt, at R. o. A. ville
företaga sig till afgörande ståndets extractum protocolli af
den 29 April ang:de entreprenadeauctioner för Ammiralitet i
Carlscrona.
Deputationen besvarades af Hr Baron och Landtm, och
afträdde, ledsagad efter vanligheten.
17—690285
Dep. fr.
Borg.st.
252 1772, juli 11. C. örnsköld m. fl.
Hvaruppå den afbrutne öfverläggningen fortsattes.
Hr von Post, Friedrich: Om man med upmärk
samhet
läser det i fråga varande betänkandet, lärer man finna,
at ingen äldre och bättre förtjent kan komma i sin tour at
lida genom hvad Secrete Deputation för Ryttmästaren Örnschiöld
och de i samme betänkande nämde majorer föreslagit.
Deputationen hade ordenteligen uptagit saken i följe af
en Kongl. Maij :ts nådiga remisse, som äskat förklaring öfver
den rättighet, Ryttmästaren örnschöld redan vid 1765 års
riksdag af Riksens Ständer erhållit at competera till öfverstelieutenant
och undfå förslag framför alle de majorer i cavalleriet,
hvilke egde mindre tjensteår, voro yngre officerare i
alla grader och yngre majorer än örnschiöld, Ryttmästare af
Lifregementet; deputationen hade icke gifvit honom mera nu,
än han då redan erhållit; öfverstelieutenantsfullmakten bör
han, som redan roullerat i tour med majorer i armeén, få till
uprättelse för yngre majorer, som gådt honom förbi; då detta
med det mera om hans förtjenster, som deputations betänkande
innehåller, öfvervägas, saknas icke skäl för R. o. A. at bifalla
detsamma. Det är sagt, at Hr Freijtagk vore äldre ryttmästare
vid Lifregementet, hvilket väl kan medgifvas, utan at
det därföre kan nu blifva R. o. A. tillständigt at honom recommendera,
ty hvarken vid förre eller denne riksdag har något
om hans uprättelse på ordenteligit sätt kommit till Riksens
Ständer. Den, som ej bevakat sin rätt, kan snarare anses at
hafva den tacitement eftergifvit. En ryttmästare, ehuru äldre,
kan icke sättas framför örnschöld till öfverstelieutenant, hvilken
i fölgd af 1765 års Ständers beslut redan roullerat som
major i arméen. Hr von Post hade för öfrigt den högaktning
och vänskap för Ryttmästaren Freijtagk, at om et memorial
ang:de hans uprättelse blifver ingifvit, ville han väl samtycka,
at det till Secrete Deputationen må remitteras, men icke at
sakerne blandas, frågan om verkställighet uppå hvad en hos
Riksens Ständer redan vunnit med frågan om recommendation
för den, som sin rätt försummat, om han någon haft.
Hr Gyllensvahn, Friedrich, ansåg sig förbunden
at vara mån om Riksens Ständers beslut, och vore det för regeringssättet
hufvudsakeligit och angelägit at icke hos Ständer
klandras, hvad Ständer gjordt, det må vara skedt vid 1765
C. örnsköld m. fl.
253
eller 1769 års riksdag. Den, som förtegat sin rätt uti befordringen,
kan icke skylla någon annan än sig sjelf, om han mister.
Hr Gyllensvahn påminte sig ännu, huruledes den uprättelse,
Öfverstelieutenanten Ahlberg vid 1761 års riksdag erhölt,
blifvit påföljande riksdagar af Ständer conserverad och honom
hans rätt förbehållen. Hvad Secrete Deputation föreslagit
för de i betänkandet nämnde officerare, är ej emot tjensteförordningarne
och stödjer sig uppå Riksens Ständers redan i
denne sak tagne beslut, ingen blifver derigenom praejudicerad;
betänkandet biföll altså Hr Gyllensvahn med full öfvertygelse
och ville väl samtycka, al memorialer angående Hrr
Tilas och Freijtagks befordran måtte till Secrete Deputation
remitteras.
Hr Leijonanker, Friedrich Willhelm, förenade
sig med hvad som blifvit sagt ang:de Riksens Ständers
beslut; men trodde dock det tillhöra Ständer at dem sjelfve
förklara. Sålunda hade Riksens Ständer vid 1765 års riksdag
förklarat ang:de befordringar, huru alt måtte återkomma i
sitt rätta skick med tjensterne och enhvar vinna den honom
efter befordringslagarne tillständige tour. Uti samma väg voro
han ock villig at bifalla Secrete Deputations betänkande enl.
1766 års förordning, så at äldres rätt dem uttryckeligen förbehållas.
9. Härunder anmältes, emottogs och infördes en deputation Deput. från
ifrån Bondeståndet, 8 personer. Nils Svensson, som för- s^åndet
de ordet, pr[aemissis] pr [aemittendis] begärte uppå ståndets
vägnar, at expedition uppå Bondeståndets extractum protocolli
ang:de at med ledamöter af Bondeståndet få förstärka
Secrete Utskottet måtte hvila uti Expeditionsdeputationen, till
dess Bondeståndet genom et ytterligare extractum protocolli
fädt närmare förklara sin tanka.
Deputation besvarades af Hr Baron och Landtm, med
löfte at hos R. o. A. anmäla detta; afträdde sedan, ledsagad
efter vanligheten, och Hr von Hauswolff som ledamot
uti Expeditionsdeputation gaf tillkänna, at saken redan hvilade
därstädes, till dess ifrån R. o. A. svar kommit ang:de någon
omständighet, som deputations ledamöter af R. o. A. skulle
begära närmare förklaring uti.
Den afbrutne öfverläggningen om Secrete Deputations be
-
254 1772, juli 11. C. örnsköld m. fl.
tänkande återtogs nu.
Hr Jerlström: Då han på detta ställe icke finge göra
faveur utan följa lagarne, så kunde han icke efter sin vänskap
och estime för de i fråga varande herrar officerare tillstyrka
något utan måste allena hålla sig vid, at som Secrete Deputations
betänkande instämmer med hvad Riksens Ständer vid
1765 års riksdag funnit lagligt och billigt at besluta, så biföllo
han detsamma, med uttryckeligaste förbehåll at äldre och
bättre förtjentes rätt härigenom blifver oförkränkt. Detta förbehåll
trodde han så mycket angelägnare, som då 1766 års förordning
hårdeligen förbjuder at komma till Riksens Ständer
med ansökningar om uprättelser i tjenster och befordringar,
de, som sedan varit laglydige och tegat, om de blifvit praejudicerade,
icke kunna sägas hafva försummat sin rätt. Därföre
när nu därom påminnes, så är det billigt, at vederbörande och
de sj elfve däröfver blifva hörde, innan de dömas sine rättigheter
förlustige. Hr Jerlström beklagade för öfrigt, at Riksens
Ständer ännu blefvo öfverhopade med så många uprättelseoch
befordringsmål, då oftast en enda reparation alstrade tio
préjudicer, som sedan kraf de uprättelser. Han conformerade
sig altså med Hr Billberg, Frih. Grönhagen och Hr Leijonanker
och vore beredd at bifalla betänkandet med det gjorde förbehåll
af äldres rätt men protesterade emot all proposition,
som kunde ske på Handelsmannen Brandtbergs memorial.
Hr Billberg, Friedrich Otto, yrkade ännu, at
han ej kunde gifva bort frånvarandes rätt, påstod för Ryttmästaren
Freijtagk at i sin tour och rätt varda bibehållen och
förklarade sig ej gå därifrån utan votering.
Hr Baron och Landtm, förestälte, at om R. o. A. på en
blott anmälan skulle genom extractum protocolli recommendera
Ryttmästaren Freij tagk, kunde det aldrig undgå at anses
som en immediate befordran af Ständer, emot hvilket befordringssätt
likväl R. o. A. såväl vid 1761 sorn de påföljande riksdagar
altid förklarat så mycken afsky. Däremot om betänkandet
bifölls, kunde de däruti nämde officerare aldrig vara i vägen
för den rätt till befordran, som Ryttmästaren Freij tagk egde,
då betänkandet innehöll, at om någon af dem skulle vinna
verkelig befordran till öfverstelieutenants indelning, borde
han vara äldre officerare, äldre lieutenant och äldre ryttmäs
-
C. örnsköld m. fl. Nordencrantz.
255
lare än någon af hans medsökande samt kunna räkna flere
tjensteår; egde Ryttmästaren Freijtagk desse förtjenster, så
kunde de aldrig gå honom förbi, då han med någon af dem
sökte öfverstelieutenants indelning; egde han dem icke, så
borde ej R. o. A. väcka prsejudice genom hans recommendation.
Men hos R. o. A. vöre ej stället at jämföra alle meriterade
officerares i armeen förtjenster emot hvarannan. Hvaruppå
Hr Baron och Landtm, gjorde proposition.
Bifaller R. o. A. Secrete Deputationens nu i fråga varande
betänkande, dock äldre och bättre fört jente deras rätt härvid
dem förbehållen?
Hvilken med Ja besvarades.
De upläste memorialer blefvo såsom oafgjorde liggande på
bordet.
10. Uplästes Presteståndets extractum protocolli af den 11
Julii ang:de de af Frih. von Essen och Hr de Frietzkij uti memorialer
anförde klagomål, som den 3 och 4 sidstl. Julii hos
R. o. A. förevarit öfver en under Commercerådet Nordencrantz
namn af trycket utkommen skrift, stäld som memorial till
Riksens Ständer, hvaruti de blifvit svårligen angrepne för deras
riksdagsgöromål och rådslag såsom ledamöter uti Secrete
Utskottet och dess deputationer. Prästeståndet förklarar häröfver
sitt misshag och at Commercerådet Nordencrantz, som
uti en tryckt skrift angripit redelige, ovälduge och för det allmänna
bästa nitiske medborgare och riksdagsmän för deras
riksdagsgöromål, väl förtjent at därföre ställas till ansvar inför
behörig domstol at undfå det straff, en sådan hans tilltagsenhet
förtjent. Men som sådant uti hans höga ålder och sjuklighet
mera kan vara gjort af sinnessvaghet än af illvilja, så
har Prästeståndet velat därmed öfverse och låta bero vid at Hr
Nordencrantz hans begångne fel tillbörligen förehålles.
Frih. von Essen, Friedrich: Han skulle uti detta
mål icke tala, efter det angingo honom, om det ej äfven så
mycket rörde det allmänna, hvar riksdagsman och ledamot i
Secrete Utskottet samt förstörde uti nationen det förtroende
för Ständer, utan hvilket regeringssättet aldrig kan ega bestånd.
Sedan R. o. A. behagat bifalla hans memorial och genom
extractum protocolli remittera Hr Nordencrantz tryckte
skrift till Justitiecancellerens åtgärd, så har Prästeståndet af
-
Ang:de en
af trycket i
Com.rådet
Nordencrantz
namn
utkommen
skrift.
256 1772, juli 11. Nordencrantz.
gjordt saken på sätt, som detta deras nu upläste extractum
protocolli utvisar. I stöd af R. o. A. beslut kunde väl Frih. von
Essen därvid påminna, at Prästeståndet däruti befriar Hr
Nordencrantz för ansvar, och det i consideration på hans ålder
och meriter, då likväl en medborgare aldrig borde få det
beskydd, at han fritt kan åsidosätta den skyldige aktningen
inför allmänheten, fides publica och hvar medborgares frihet
och säkerhet, sorn lagarne fordra. At Hr Commercerådet
Nordencrantz finge uti denne sak pruta af både för sig och
dem, han angripit, samt således jämka försoningen i det närmaste
sådan, som den honom passade. Men Frih. von Essen
ville gärna eftergifva sin del i klagomålen och häldre tala för
fred och sämja, som nu vore så högst nödig, om riket skall ega
bestånd; tillstyrkte därföre, at R. o. A. ville för denne gången
accedera till Prästeståndets beslut, hvilket Borgareståndet redan
bifallit. Som han likväl borde vara mån om sin heder uti
det allmänna, anholt han, at Prästeståndets extractum protocolli
med de respective ståndens påskrift måtte blifva tryckt.
Hr de Frietzkij, Claes, på lika sätt som Frih. von
Essen antastad af Hr Nordencrantz, gjorde enahanda declaration
med bem:te Friherre och begärte, at tryckningen måtte
ske med det snaraste.
Hr Billberg, Friedrich Otto, hade at påminna,
det Prästeståndets extractum protocolli vore satt uti för generelle
termer. Man borde komma ihog, at Hr Nordencrantz fädt
af Riksens Ständer låf at gifva up ordsakerne till penningenbristen
i rikets financeverk; at han redan innan detta tillstånd
honom blef gifvit, nämndt såsom vållande därtill Commercerådet
Finlaij och Hofmarskalken Jennings; men at frågan
nu angingo tvänne helt andre herrar och män. At likväl
hända kunde, sedan Secrete Utskottet upgifvit sitt yttrande
öfver Hr Nordencrantz angifvelser emot Hrr Jennings och
Finlaij, at desse äfven kunde draga sig till beskydd Prästeståndets
extractum protocolli. För Frih. von Essen och Hr de
Frietzkij hade Hr Billberg all högaktning och vore därföre
nögd at bifalla samma extractum protocolli, men med förbehåll
at R. o. A. bifall endast vore i afseende på sidstnämnde
herrar, hvilket i påskriften borde utsättas tydeligen.
Hr Lilljehorn, Pehr: Prästeståndet synes uti sin
Nordencrantz.
257
decision sluta med förskoning för Hr Nordencrantz. Secrete
Utskottet däremot, uti sitt yttrande öfver hans upgifter, berömmer
honom. Skall han behöfva förskoning såsom brottslig,
huru kan han då förtjena beröm. At utreda desse motsatser
fant Hr Liljehorn R. o. A. redan tagne beslut lämpeligast,
ty om saken kommer till domaren, kan där efter afhörde skäl
å ömse sidor bäst pröfvas, hvarest felet ligger. R. o. A. är ej
någon domstol, där öfver brottmål kan ransakas och dömas.
Vore altså både ordenteligast och billigast, at R. o. A. förblifva
vid sitt beslut.
Hr Linderstedt, Johan: Så snart Frih. von Essen
och Hr de Frietzkij förklarat sig nögde at låta bero vid Prästeståndets
decision, skulle det väl synas, som R. o. A. äfven kunde
foga sig därtill. Men det förhåller sig i sjelfva verket som
Hr Liljehorn sagt; det kan icke gärna stå tillsammans, at Hr
Nordencrantz på en och samma tid af Secrete Utskottet berömmes
och af Riksens Ständer, såsom af ålder och sjuklighet
till sine sinnen försvagad, får förskoning för det laglige
tilltal, hvartill han gjordt sig skyldig. Den, sorn med så mycket
sammanhang och inbunden konst kan angripa redelige
män för deras göromål, visar ingenting mindre än sinnessvaghet.
Om en sådan sinnessvaghet fritt fingo fortfara, kunde såväl
Hr Linderstedt som hvar riksdagsman, hvilken egde den
olyckan at misshaga Hr Nordencrantz, blifva gjorde till
brottslige inför allmänheten. Ja, innan man viste et ord därom,
kunde man få se i tryckte skrifter ända till Riksens Ständer
anklagade. Vore därföre bäst, at R. o. A. förblifva vid sitt
beslut, så kunde et sådant missbruk en gång blifva stäck!.
Frih. Sparre, Carl: At Secrete Utskottet berömt Hr
Nordencrantz och Prästeståndet ansedt honom brottslig, kan
väl stå tillhopa. Hans gjorde samlingar om rikets financeväsende,
hans arbetsamhet däruti, hans visade nit för det allmänna
bästa äro berömvärde. Men när han börjar vända sig
ifrån Riksens Ständer och till publiquen, kasta smuts på personer,
som äro kände för ära och redlighet, förklara misstankar
emot Secrete Utskottet och hemställa uti tryckte skrifter
till allmänhetens dom, huruvida de eller de kunna få vara ledamöter
uti Secrete Utskottet, är det at sätta regeringssättet
i våda och således et af de gröf ste brott; ty det undergräfver
258 1772, juli 11.
Nordencrantz.
det förtroende, hvaruppå sjelfva fundamentallagen är byggd.
Det är endast hans år och skröplighet, samt at han nu ifrån
sängen dicterar de skrifter, hvilke i hans namn utkomma, så
at han kanske ej sjelf vet, hvad som skrifves, som kunna utvärka,
at han förskonas för det straff, et sådant brott förtjent.
I afseende häruppå har Prästeståndet förskonat honom och i
samma afseende tillstyrkte Frih. Sparre bifall uppå Prästeståndets
extractum protocolli med det vilkor, Frih. von Essen
och Hr de Frietzkij sig utbedt.
Hr von Vicken, Johan Evert: Då nu frågan icke
voro mera densamma, som när R. o. A. afgjorde denne sak,
utan endast om R. o. A., utan afseende på sitt redan tagne beslut,
i anseende till Frih. von Essens och Hr de Frietzkijs begifvande
ville accedera till hvad Prästeståndet föreslagit, så
vore han nögd at undvika all slags dom och at saken aldeles
måtte cessera, hvilket kunde ske, om R. o. A. accederade till
Prästeståndets extractum protocolli.
HrWadenstjerna, Carl, beklagade, at af Secrete
Utskottets eloger, gifne Hr Nordencrantz, han icke kunde föranledas
at utbreda sig i beröm öfver honom. Hr Wadenstjerna
hade väl äfven sedt sig nämnd i Hr Nordencrantz skrifter men
undanbad sig at därföre betyga någon erkänsla, efter han icke
kunde och aldrig hade tänkt at berömma honom. I förevarande
ämne hoppades han ock at slippa det, efter saken nu ej anginge
Hr Nordencrantz upgifter utan tvänne redelige herrar
och män, dem han angripit. Emot den nu föreslagne eftergiften
är invändt, at eftergift medförde idéen om et begångit
brott. Det vore ock så; ty om något kunde kallas brott, är det
visserligen et af de svårare at antasta personer publiquement
för deras tankar; till et sådant brott vore lämpeligast och rättvisast,
om R. o. A. förblefvo vid sitt redan tagne beslut. Men
då Frih. von Essen och Hr de Frietzkij af nitfull ömhet för ro
och lugn innom Riksens Ständer och uti fäderneslandet låtit
deras rättmätige talan falla, så fant Hr Wadenstjerna det vara
R. o. A. värdigt, at en man på sotesängen, hvilken kanske nu,
som ibland tillförene, yrat, får eftergift, och ifrån denne mening
förklarade Hr Wadenstjerna sig icke gå utan votering.
Hr Liljehorn, Pehr, instämde med Hr von Vicken,
efter saken numera förändrat sig, så at den kunde anses för
Nordencrantz.
259
ny. Han visste, at dygden ej kan lida af alla. At sanning aldrig
kan vara behaglig för den egennyttige och at den, som ville behaga
Caesar, skulle ej vara dygdig.
Hr Gyllensvahn, Friedric: Efter det af R. o. A.
beslutne extractum protocolli ännu ej vore justerat, fant han
icke något hinder, at ju R. o. A. kunde accedera till Prästeståndet.
Frih. von Essen och Hr de Frietzkij hade därigenom
ökat sine förtjenster om fäderneslandet, at ehuru de genom
det beslut, R. o. A. redan tagit, egde vapnen till sitt försvar
och Hr Nordencrantz bestraffande i händerne, de likväl eftergifva
sin rätt och varit de förste, som tillstyrkt bifall på Prästeståndets
extractum protocolli. Denne dem hedrande försoningsanda
borde ej qväfvas utan af R. o. A. genom bifall på
hvad Prästeståndet föreslagit ytterligare stärkas; begär le därföre
proposition och at nu få höra upläsas et af Hr Nordencrantz
ytterligare ingifvit memorial, som torde höra till förevarande
ämne.
Det börjades ock med at läsa detta memorial, men
Frih. Marks von Wurtemberg, Carl Eugenius,
som i ordningen anmält sig at tala, yrkade at blifva
bibehållen i sin tour och ville icke förut tillåta memorialet at
upläsas; åtskillige däremot ville först höra memorialet, hvilket
gjorde, at ventilation därom med mindre ordning någon
stund fortsattes, till dess ändteligen Hr Baron och Landtm,
för Frih. Marks von Wurtemberg erhölt ljud, hvilken då yrkade,
at efter till i dag vore utsatt at afgöra ang:de Hr Nordencrantz
upgifter om financeverket emot Hrr Jennings och Finlaij
och tiden började lida, at den saken nu måtte företagas
och förevarande mål emedlertid hvila på det sätt, at R. o. A.
däruti tagne beslut anses för gällande till vidare; ty bägge delar
voro af R. o. A. beslutne på det sättet, och besluten borde
vara lika kraftige.
Men härtill svarades nästan allmänneligen Nej.
Det omtalte Hr Nordencrantz memorial uplästes nu, hvaruti
han söker förklara, det han aldrig, som hans ovänner vilja honom
påbörda, tänkt at i sine sidst utgifne anmärkningar bemöta
Secrete Utskottet, Bancodeputationen och Vexelberedningen
med någre förklenlige tillmälen, begär at få del af
hvaruti desse tillmälen skola bestå och upmanar Riksens
260 1772, juli 11.
Nordencrantz.
Ständer at, om han skulle dö, icke desto mindre fortfara med
undersökningen om ordsaken till oredorne i rikets penningeväsende;
hvilket alt omständeligare uti sjelfva memorialet
ibland bilagorne till denne dagens protocoll kan läsas.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, yttrade sig uti frågan
om Prästeståndets extractum protocolli, det han förmodade,
at enhvar R. o. A. ledamot vore så hederligen sinnade som
Frih. von Essen och Hr de Frietzkij, önskade försoning häldre
än oenighets underhållande emellan medborgare och lämna
en gammal man, som försedt sig, på sotesängen at i ro få dö.
Men skulle den af Prästeståndet föreslagne utvägen därtill
icke vidtagas, förbehölt Hr Rudbeck sig at nu först få beifra
det fel, Hr Nordencrantz begådt däruti, at han med et till Riksens
Ständer stäldt memorial, hvaruti han anklagat Secrete
Utskott och riksdagsmän, gådt sitt stånd förbi, fast det efter
Riksdagsordningen hade bordt där först anmälas, och utspridt
detsamma tryckt i allmänheten. Det öfrige, han hade at
häruti påminna, ville han framdeles emot Hr Nordencrantz
anföra.
Hr Linderstedt, Johan, förklarade, at ehuru han
hittills ansedt saken sådan, at eftergift icke kunde beviljas,
så länge Hr Nordencrantz ännu ej blifvit hörd, om han vidkändes
det i hans namn tryckte memorial; likväl och sedan
Hr Nordencrantz sidste skrift blifvit nu i dag upläst, förfölle
alt tvifvelsmål därom, så at han för sin del med full öfvertygelse
bifölle Prästeståndets extractum protocolli.
Hr Baron och Landtm, gjorde nu altså proposition, om
R. o. A. behagade accedera till Prästeståndets i fråga varande
extractum protocolli och bifalla, at detsamma tillika med Hr
Nordencrantz i dag upläste memorial må blifva tryckt?
Hvilken med Ja besvarades.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om icke detta genom
en deputation kunde de andre stånden notificeras, hvilket äfven
bifölls.
Följande herrar afgingo altså uti deputation:
Grefve Bjelcke, fullm. Frih. Sparre, Carl.
Frih. Ribbing.
Hr Bentzelstjerna.
Hr Gyllengahm.
Nordencrantz. Statsbristen.
261
Hr von Unge.
Hr Elgenstjerna.
Hr Tigerstedt.
Hr Gyllenpalm.
Hr von Echstedt.
Hr Borgenstjerna.
Efter någon stund återltommo desse hrr deputerade och berättade,
at de tvänne stånden förklarat sig mycket nögde därmed,
at R. o. A. accederat till deras beslut, men at i Bondeståndet
saken blifvit lagd på bordet.
11. Anmältes, emottogs och infördes på vanligt sätt en de-
putation ifrån det Högvördige Prästeståndet, sex personer.
Hr Probsten Bergstedt, som förde ordet, prfaemissis]
pr [aemittendis] recommenderade, at R. o. A. ville sig till afgörande
företaga följande mål.
1. Prästeståndets extractum protocolli af den 27 Maij
ang:de en viss methode vid erkiebiskoppsval.
2. Dito extractum protocolli af samma dato ang:de biskops
titul för de tre i riket varande superintendentsembeten i Hernösand,
Carlstad och på Gottland.
3. Dito af den 24 Julii ang:de en förnyad concoursförordning.
4. Justitiedeputationens betänkande af den 22 Martii ang:de
Skolemästaren i Enköping Lars Quist och Vice Skolemästaren
Welstadius.
5. Angående en canals öpnande vid Söderköping till durchfart
i anledning af Probsten Bredings memorial.
6. Bondeståndets påstående och de andre ståndens yttrande
däröfver i anledning af Secrete Utskottets upgift om statsbristen.
Hr Baron och Landtm, utlåfvade at, så fort möjeligen
ske kunde, desse mål hos R. o. A. företaga. Och deputationen
afträdde, ledsagad på vanligt sätt.
12. Vid det Hr Baron och Landtm, för R. o. A. berättade, Statsbristen
hvad Prästeståndets deputerade anfördt, hemstälte han, om ‘ins-deicke
R. o. A. ville förena sig med Prästeståndet däruti at genom
en deputation till Bondeståndet begära, at ståndet ville
företaga och afgöra det därstädes ännu hvilande ärende om
statsbristen. Och som detta bifölls, afgingo i detta ärende föl
-
262 1772, juli 11.
Nordencrantz.
Norden
crantz
upgifter
ang:de.
jande herrar uti deputation till Bondeståndet.
Grefve Cronhjelm, fullm. Hr Wadenstjerna, Carl.
Frih. Lagerbjelke.
Hr Cedersparre.
Hr Taube.
Hr Elgenstjerna.
Hr von Olthoff.
Hr Möllersverd.
Hr Carlsköld.
Hvilke efter någon stund återkommo och berättade, at Bondeståndet
låfvat i dag företaga saken.
13. I följe af R. o. A:s den 3 sidstl. Julii fattade beslut företogs
nu Secrete Utskottets [med?] extractum protocolli af den
29 Junii författade yttrande öfver Commercerådets Hr Anders
Nordencrantz upgifter ang:de statsbristen och den del, han förmenar
Commercerådet Finlaij och Hofmarskalken Jennings
ega uti ordsakerne till denne brist och oredan uti rikets penningeväsende.
Sedan detta extractum protocolli tillika med Hr Nordencrantz
upgifter blifvit ånyo upläste, föredrogs äfven följande
i denne sak inkomne memorialer.
1. Af Hr Lilljehorn, Pehr, hvarmed han begärte at få gå till
de andre stånden, hvaruti han förklarar sig icke hafva erhållit
tillräcklig uplysning af Secrete Utskottets yttrande utan anser
det för ofullkomligt i alla delar, och begär därföre en särskildt
deputation, sorn desse ärender granskar och närmare för Riksens
Ständer utreder; beskrifver för öfrigt villervallan uti
penningeväsendet, Ostindiske Compagniets skadlighet och
Banquens tillstånd, i anseende till hvilket sidste han upsäger
för sin del garantien för Banquen (Bil. 18). Läses in extenso
ibland bilagorne till denne dagens protocoll.
2:do. Et af Frih. Marks von Wurtemberg, Carl Eugenius,
hvaruti han påstår, enl. Hr Nordencrantz upgifter, at Hrr
Jennings och Finlaij uti växelhandel och mera dylikt lucrerat
på Kongl. Maij :t och kronan långt mera, än Secrete Utskottet
uti sitt yttrande vill upgifva, upräknandes åtskilligt
däraf och utlåfvar at af Kongl. Statscontoirets räkenskaper
vilja det än tydeligare utmärka, om denne sak remitteras till
Justitiedeputationen at där behörigen utransakas. Hvilket
Nordencrantz.
2*33
Frih. Marks von Wurtemberg därföre tillstyrker (Bil. 19). Finnes
ibland bilagorne.
3:tio. Et af Hr Löwen, Fabian, hvaruti han i synnerhet uptager,
hvad Hr Nordencrantz skrifvit om det nya Ostindiska
Compagniet och hvad det skall vunnit på kronan, förklarar
sådant för osannfärdigt och förgripeligen utspridt samt erbjuder
sig, såsom directeur och interessent vid samma Compagnie,
ifall Hr Nordencrantz skulle hafva lust försöka at lag likmätigt
leda i bevis desse sine tillmålen, icke vara emot at få
öfvertyga honom med sin skada, huru det ej altid båtar at
smäda tygelfritt (Bil. 20). Memorialet kan läsas ibland bilagorne.
4:to. Et af Hr Lindelöf, Carl Adolf, som vidlöftigt söker at
visa, det han genom det upgifne Secrete Utskottets extractum
protocolli icke fädt nöjaktig underrättelse och förklaring öfver
det Hr Nordencrantz emot Hrr Jennings och Finlaij anfördt,
och påstår därföre, at saken till närmare utredning må
till Secrete Utskottet åter förvisas. Och som af hvad Secrete
Utskottet sig yttrat, det synes ljusligen, at Hrr Jennings och
Finlaij genom sine financeoperationer tillfogat Kongl. Maij :t
och kronan samt Sveriges allmänhet märkelig skada och betryck,
altså hemställer han, om icke så skadelige ledamöter
måtte ifrån riksdagsärenderne skiljas (Bil. 21).
Läses in extenso ibland bilagorne.
5:to. Et af Hr Jennings ingifvit memorial, hvaruti han anhåller
at blott uppå Hr Nordencrantzes anledning och de utur
hans inbillning dragne calculer, emot de räkningar, sorn af
rikets embetsmän blifvit författade samt af rikets collegier,
Kongl. Maij :t och Riksens Ständer granskade och gillade, då
han vore infödd svensk man och i rikets bofast, icke blifva
emot Sveriges lag satter under fiscalisk action, förrän Hr Nordencrantz
eller den, som sig hans talan ikläda vill, bevist sine
osannfärdige tillmålen (Bil. 22). Läses äfven i bilagorne.
Alle desse memorialer gingo till de andre stånden.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, förklarade först
emot hvad Hr Nordencrantz lagt till grund för sine beskyllningar
emot Ständer, Secrete Utskott och Jennings och Finlaij,
at icke, som Hr Nordencrantz sagt, Ständer satt riket i
nöd om penningar utan et 1757 begynt och i 4 år continuerat
264 1772, juli 11. Nordencrantz.
tärande krig. Då inge penningar funnos i kronans cassör och
ingen credit kunde erhållas hos utlänningen, måste riket recourera
till inländsk mans credit för at få penningar utomlands,
där arméen skulle underhållas, och hvarifrån den skulle
hemförhjelpas. Hos alle, som därom anmodades, funnos så
drägelige vilkor för kronan, at de borde antagas. Hr Jennings
var väl då secrete utskottsledamot och hade kunnat i hemligt
compagnie med dem, som söktes af kronan om förskotter
och credit, ansenligen vinna på kronan. Men han var en af de
förste, som ådagalade, at de erbudne vilkoren voro för dryge.
Han erböd sig icke utan blef snarare ombuden och trugad at
göra riket den tjensten at till redan nämde angelägne behof
skaffa penningar. Han dolde icke, på hvad sätt det skulle kunna
ske och kostnaden därvid, han slöt omsider riktige och tydlige
contracter därom på de lindrigaste vilkor, och han upfylte
på sin sida contracten redeliga, hvilket därföre kronan
på sin sida äfven bör göra. Det var altså ej obekant, at desse
penningar skulle anskaffas genom circulationsväxlar, och at
därtill fordrades kostnad. Hvaremot falskeligen af Hr Nordencrantz
är förebragt, at vid 1765 års riksdag blifvit dolt för
Riksens Ständer om circulationsväxlarne, hvilket af Secrete
Utskottets vid samma riksdag utgifne och tryckte extractum
protocolli, som Hr Rudbeck nu upläste, bevises. Det äro altså
ej Ständers Secrete Utskott eller Hr Jennings, som satt riket
i nöd, utan tiders ställning, som medtagit alle penningetillgångar.
Och alt detta är redan 1765 upgifvit för Riksens Ständer,
följakteligen icke som Hr Nordencrantz föregifver doldt.
Hr Nordencrantz beskyller ytterligare Jennings och Finlaij
at hafva varit ordsaken till coursens omåtteliga stigande och
hastiga fall. Hr Rudbeck önskade, at Hr Nordencrantz ej varit
så hårdlijertad alt sedan 1765 till innevarande stund och förtegat
de botemedel, han säger sig veta däremot, så hade kanske
coursens hastiga fall åtminstone kunnat förekommas.
Ordsaken till coursens stigande 1762 var onekeligen brist på
reelt mynt, hvarmed man kunde betala utlänningen, och kronans
penningenöd, hvaraf köpmän så in- som utomlands profiterade.
Secrete Utskottet begärte af Riksens Ständer låf at få
göra et penningelån utrikes för at undvika detta de handlandes
skinneri men feck ej, måste därföre låna innom landet,
Nordencrantz.
265
utom hos private lili Banquen 60 tunnor guld, tillsammans
116 tunnor guld; desse vore likväl mäst utländske penningar,
som gingo genom inländske köpmäns händer, vid hvilke altid
en oskälig vinst fastnade, derigenom at de sålde till kronan
växlar och togo obligationer. Hvem kan vara så obillig och
skylla en man för det, som drefs uppå handelsbourserne uti
alle rikets betydlige stapelstäder. Borgaren var den, som profiterade
på kronan i alt. När Riksens Ständer vid 1765 års
riksdag gjorde behörige anstalter at betala denne kronans
gäld, blef en fölgd däraf, at utlänningen skulle af svenske borgaren
hafva sine penningar igen; då var det svenske köpmannens
profit, at coursen blef låg, därföre föll han ock hastigare,
än sig borde och Ständerne det utstakat. Månne en man egde
den styrka i penningar at ensam kunna uträtta mer, än flere
betydlige handelscontoir uti association, understödde af kronan
och Banquen, förut ej kunnat åstadkomma. Det vore
emot sundt förnuft at vilja påstå sådant. Det var svenske borgarens
gemensamma interesse at betala utlänningen sine penningar
med låg course, därföre borde den falla. Därföre skaffade
sig ock väre köpmän järnbref och betalte så utlänningen
terminvis. Vill man beifra alt detta, så får man anklaga hela
mängden af medborgare, och hvem ville väl åtaga sig at gå i
land därmed.
Då saken sig så förhöllo, tillstyrkte Hr Rudbeck at åtnöjas
med Secrete Utskottets yttrande, icke at anställa ytterligare
förföljelser utan snarare at tänka på botemedel samt utvägar,
hvarigenom förekommes, at sådant hädanefter ej vidare må
ske.
Hvad Hr Nordencrantz angifvit emot det nya Ostindiska
Compagniet och Jennings operation däruli till rikets skada,
kunde Hr Rudbeck ännu mindre finna sig uti; ty Jennings
hade aldrig varit någon betydlig delägare, mindre directeur i
samma Compagnie, utan om han mindes rätt snarare vid 1761
års riksdag interesserade sig för det gamla Compagniets bestånd.
Hr Rudbeck kunde ej heller begripa, huru det nya
Compagniet skinnat kronan på växlar, ty kronan feck sitt förskott
af Compagniet i bancosedlar, sådane sorn private delegarne
dem i Compagniet insatt. Och Hr Rudbeck slöt sitt tal
266 1772, juli 11.
Nordencrantz.
med de orden: Bifaller derföre, mine Herrar, at vid Secrete
Utskottets yttrande må förblifva. Inför Gud! Herrarne komma
ändå ej längre.
Hr von Nackreij, Olof, beklagade, at et sådant ämne
som detta kommit up hos Riksens Ständer; ty penningar i
et rike kunna återvinnas, men den förtroendes esprit, som utgör
grundvalen till sjelf ständigheten i en fri nation, om den
förstöres, återfås ej utan de största och kännbaraste skakningar,
med yttersta fara för friheten. Han intygade med Hr
Rudbeck, at Secrete Utskottet vid 1765 års riksdag icke doldt
1762 års circulationsväxlar. At tala om en särskildt deputation
och stränga undersökningar förbättrar icke riket eller
hjelper det i närvarande omständigheter. Än mindre at vilja
uprifva flere år gamle och på ordenteligit sätt med kronan
slutne contracter. Det vore onekeligt för hvar man at se, det
Riksens Ständer vid 1765 års riksdag sträckte deras omtanka
at återskaffa riket sin rätt, så långt den allmänna säkerheten
det tåla kunde. Men utan at rubba densamma var det ej möjeligt
at komma åt personer, som hade laglige contracter och
vilkor för sig, dem de till fullo upfylt, och som voro de enda,
som hjelpte med penningar at år 1761 skaffa arméen hem
ifrån Pommeren. Det vore ingen, som rådde för at växeloperationer
ne, som då skedde till kronans tjenst, ej råkat at behaga
Hr Nordencrantz. Uti sådane saker är det ofta omöjeligt
at säga vinsten förut; och hade sjelfve Hr Nordencrantz, om
han då haft at decidera om desse operationer, varit äfven så
oviss som någon annan.
Secrete Utskottets yttrande vore därföre så tillräckeligt och
så varsamt stäldt at icke reta någon at trakta efter en sådan
slags vinst, så at Hr von Nackreij med godt samvete kunde
tillstyrka R. o. A. at därvid låta bero och at genom en deputation
därtill äfven upmuntra de andre stånden, på det en sådan
sak ej måtte uppehålla riksdagens slut och hindra den at
ske med den ordning och calme, som den för regeringssättets
bestånd bör ske. Hr Finlaij har redan cederat bonis; Hr Jennings
penningerörelser äro ej på bästa sättet accrediterade,
hans egendomar icke mer än svarande emot hvad han efter en
ganska välmående Fader och Svärfader kunnat få ärfva; han
har aldrig slösat; hvart skulle då de omåttelige summor hafva
Nordencrantz.
267
tagit vägen, som han efter Hr Nordencrantz upgifter på riket
skinnat. Man borde först se till, hvad riket kan få af desse
män, innan en deputation beredes öfver dem at återtaga, hvad
kronan på dem förloradt.
Hr Lagerberg, Lars Herman: När Secrete Utskottet
sagt om Jennings och Finlaij, som äro utländsk ifrån
härstammande män, at de gjordt vinst på riket, så är det redan
något, sorn icke bör nedläggas, då svenske män, när sådant
emot dem blifvit angifvit, fädt det umgälla. Deremot säges
äfven till desse herrars försvar, at de visat tjenst emot et
fattigt land och i nödens tid skaffat penningar på lindrigaste
vilkor; detta kan svårligen med den förre utsagan förenas
utan bör närmare utredas genom uplysning öfver månge omständigheter,
som uti Secrete Utskottets yttrande saknas. Det
kunde bäst ske uti en särskildt beredning, som till den ändan
borde sättas, hvilken Hr Lagerberg altså begärte och sade sig
icke gå ifrån en sådan begäran utan votering.
Hr Billberg, Friedrich Otto, trodde ang:de Hr
Nordencrantzes så högeligen berömde skrifter i allmänhet, at
om de innehöllo mycken uplysning, så vore ock däruti mycket
onödigt. Alt hvad Hr Nordencrantz nu så mycket beifrat och
på den elaka sidan emot Hrr Jennings och Finlaij afmålat,
vöre ej annat än hvad Secrete Utskottet redan vid 1765 års
riksdag, dock uti mera sann dager, upgifvit. Hr Billberg var
då ledamot uti Riksens Ständers Stora Deputation, hvarest alt
om oredorne uti rikets financeverk på det nogaste undersöktes,
och nekade icke, at man gärna kommit åt Hr Jennings, om
det låtit sig göra; men lagen var däremot. Man hade gärna beskattat
Jennings och Finlaij; men fides publica tålte icke sådant.
De hade ordentelige och laglige contracter med kronan,
dem de upfyldt. Om sådane kunna brytas af Ständer, sade
Hr Billberg, så måtte väl f[anen] handla med kronan. Om nu
en deputation skall sättas af Ständer, kommer den ej vidare,
än man förr hunnit, utan at bryta contracterne. Däremot tager
det bort mycken tid, förlänger riksdagen, och man får däraf
ej mera, än man redan fädt; hvarföre ock häruti ej vidare
vore at göra än at låta det förblifva vid Secrete Utskottets yttrande.
Hr von Engeström, Jonas, förklarade sig färdig
18—690285
268 1772, juli 11.
Nordencrantz.
a t bifalla Hr Billberg; nog kände han om sig sjelf, at han ieke
vore financekarl; men det kunde han se, at undersökningen
och utredningen af desse invecklade ersättningsfrågor skulle
kosta kronan och allmänheten alt, hvad som därvid kunde
vinnas, och han hade ej samvete at taga egendomen af Jennings
för at därmed löna och betala actores, uträkningsmän,
domare, secreterare, notarier, cancellister med det mera,
jämte herr angifvaren. Hr von Engeström hade läst Hr Nordencrantzes
skrifter och hade funnit uti dem föga berömvärdt,
men oftast at han contradicerat sig sjelf, och öfveralt at han
yttradt misstroende öfver rikets förvaltning, så hos Ständer,
konungens Rådkammare, domstolar, collegier som öfrige publique
verk, och kastat skugga på bergsmän och handelsståndet;
han såge ej däruti, hvad Hr Nordencrantz kunnat göra för
godt, men väl at han, om det han utsådt finge slå rötter, satt riket
i våda. Så at i stället för beröm han snarare boi-de mista
sitt, med en så farlig och bitter skrifart, missbrukade järnbref.
Det lär emot så klara och gällande bevis, som nu ligga för R. o.
A. ögon, icke kunna nekas, at då Hr Jennings undsatte kronan
med penningar i sine trängande behof, skaffade han dem med
de drägligaste vilkor, som då kunde erhållas. Det kan aldrig
blifva hans fel, om de ändå voro dryga, utan snarare alla deras,
som blefvo därom anlitade oell ej voro så billige som han.
Hr Jennings har ej varit med uti det nya Ostindiska Compagniet;
sine med kronan slutne contracter har han redeligen upfyldt.
Hvarföre skall han nu tilltalas? Om han till sin fördel
kunnat nyttja författningarne, så har han ej gjordt däruti
värre än alle andre, som af dem vetat at profitera, kanske
mera än han, och bör ej mer än de därföre straffas. At för
sådane författningar vilja skylla Secrete Utskotten vid förre
riksdagar är obilligt, och än mer at kasta den misstanka på
det nu varande, at det skulle vilja dölja, hvad det funnit om
tillämnade anläggningar till rikets förlust. Han borde, som
förnuftig, mera tro Secrete Utskottets yttrande än en enda
mans blotta och obevista men envisa föregifvande. At sätta
Secrete Utskottets upgifne yttrande under Justitiedeputationens
bepröfvande vore en orimlighet, icke uti grundlag och
Riksdagsordningen tillåten. Däremot at Hr Nordencrantz så
groft anklagat Hr Jennings vore visserligen et svårt brott emot
Nordencrantz.
269
en svensk man; men som det skedt af Hr Nordencrantz, så ville
Hr von Engeström denne gången stadna vid at bifalla Secrete
Utskottets extractum protocolli.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolf, påstod, at Secrete
Utskottets extractum protocolli icke vore något ämne till bifall
eller afslag utan endast at anse sorn svar uppå det, hvarom
Secrete Utskottet blifvit tillfrågat i anledning af hvad Hr
Nordencrantz emot Hrr Jennings och Finlaij angifvit. Skall
nu en särskildt deputation sättas, hvad annat kan väl blifva
dess göromål än at efterse och undersöka detsamma, som nu
Secrete Utskottet upgifvit. Men af Secrete Utskottet vet man
redan, at felet och bristen ligger uti de ifrån förre tider tagne
författningar. Som det är mänsklighetens lott at icke kunna se
uti det tillkommande, så hända ock ej sällan misstag emot ens
vilja uti författningar, som verka på framtiden. Hvad var förnuftigare
och bättre efter mänskligt begrepp än 1765 års Ständers
utstakning, huru växelcoursen efter hand skulle sätta
sig. Hvad var olyckligare för störste delen rikets näringsidkare
än coursens ej långt därefter timade häftiga fallande. Vi
hafva i Sverige hitintills föga kändt köpmanskap. Hr Leijonmark
hoppades, at man lärt det bättre, så at hädanefter förekommas
må, at hvad som händt ej mera må hända. De författningar,
som därtill skola bidraga, äro af den natur, at de uti
Secrete Utskottet men icke i någon särskildt deputation kunna
utarbetas. Om Riksens Ständer skulle i förevarande sak gå
längre, än Secrete Utskottet gådt, hvad folck skall då sökas
och ställas under räfst? Jo, de som fädt rena contracter och
upfylt dem, liquiderat sine räkningar och erhållit fullkomlige
decharger; alle desse skola då åter rifvas och efter andre calculer
penningar och egendom af deras innehafvare prässas.
Månne de, som sålunda förlora alt sitt, icke kunna vid en annan
riksdag klaga sin nöd och hos tillkommande Ständer få
igien, hvad de förlorat genom sådane missräkningar; hvad
vinner det allmänna därvid; intet annat än långvarige och
landet betungande riksdagar, misstroende, oenighet och uppenbar
fiendskap rikets inbyggare emellan. Hvad lider icke
fides publica därigenom, at hvad som den ene stunden i kraft
af lagligen slutne contracter utgifves, af kronan den andre
stunden återtages och mera därtill, med tillagt straff och ne
-
270 1772, juli 11.
Nordencrantz.
sa för den private contrahenten. Tyckas det de herrar, som,
brinnande af nit för rikets bästa, yrka en särskildt deputation,
at med sådant riket kan ega bestånd. Skulle uti de med
Hrr Jennings och Finlaij slutne liquidationer något angifvas,
som vore missräkning, så kan Justitiecancelleren anmodas at
därom låta efterse och det, som brister, inkräfva. För Riksens
Ständer vore nu ej mera i denne sak at göra än at låta bero
vid Secrete Utskottets yttrande, och däröfver begärte Hr Leijonmark
proposition.
Hr Wadenstjerna, Carl Eric: Som han ej varit
närvarande i Secrete Utskottet, när detta nu i fråga stälte extractum
protocolli blef justerat, så hoppades han det skulle
honom förlåtas, at han än en gång i dag förklarade, at han ej
kunde instämma i det Hr Nordencrantz däruti gifne beröm.
Då han nu som riksdagsman ville undersöka angående denne
mannens till Riksens Ständer stäldte och af trycket utgifne
skrift emot Hrr Jennings och Finlaij, borde han icke förbigå
at gifva akt på auctors lynne och i hvad afsikt han skrifvit,
hvaraf sedan nog sannolikt slutas kan, om upgifterne äro redelige;
hvilket i detta är så mycket angelägnare, som frågan
hvälft sig därhän, antingen at Secrete Utskottet doldt sanningen,
eller at Hr Nordencrantz skrifvit osanning. Hvarifrån
kommer då Hr Nordencrantzes obeskrifveliga nit om rikets financeväsende?
Jo, det är ingen hemlighet, han kunde icke
vinna hvarken hos Hrr Jennings och Finlaij eller hos domaren,
at en deras skuldsedel, stäld på ohngefährligen 700 000
dal. k:mt, med annat än bancotransportsedlar efter deras anbud
måtte blifva inlöst, för hvilken han påstod plåtar in natura
i anseende till skillnaden, som upkommit i priset emellan
plåtar och bancosedlar efter den tiden, skuldsedeln blef utgifven.
At Hr Nordencrantz således till sitt lynne hufvudsakeligen
är högd för egen vinst, synes klarligen såväl häraf, som at
han altid låtit väl betala sig för de tjenster, han gjordt riket,
ofta med contant, och en gång med 30 hela hemman i Finland,
men aldrig velat upgifva de botemedel, han säger sig ega emot
de sjukdomar, som plåga rikets financeverk, utan såväl vid
1761 som 1765 och 1769 års riksdagar erbudit sig at af lämna
dem men emot så dryg betalning, at Secrete Utskottet icke
funnit rådeligt våga så mycket på denne handel. At han dess
-
Nordencrantz.
271
utom är i högsta måtto intagen af sig sjelf och egensinnig, finnes
däraf, at då han ej kunde för sine botemedel få de penningar,
sorn han påstådt, så har han kastat sin harm på Secrete
Utskotten och sjelfve Riksens Ständer och i sine sednare
utgifne skrifter föga skonat dem.
Då man nu känner detta lynnet, så kan man med mindre
villrådighet granska den skriften, som nu flutit utur hans
penna, och de däruti upgifne klagomål emot Hrr Jennings och
Finlaij. De bestå hufvudsakligen i tre delar: 1 :o. Circulationsväxeln.
2 :o. At desse herrar blott för egen vinning men till allmänhetens
och rikets största skada högt och sänkt växelcoursen.
3:o. At Hr Jennings såsom participant uti det nya Ostindiska
Compagniet dragit till Compagniet ansenliga summor
uti vinst af kronan.
Hvad 1 :o angår circulationsväxelen, är redan af flere intygat,
huru därmed tillgådt: Det kan aldrig blifva et brott at
skaffa penningar för lindrigaste vilkor, då riket dem behöfver
och ej någorstädes kan få. Den vinst, de på samma circulationsväxlar
haft, blifver altid problematique och lärer aldrig
kunna bevisas.
At 2:do Hrr Jennings och Finlaij, eftersom deras interesse
fordrade, högt och sänkt coursen, har väl Hr Nordencrantz
hundrade och än hundrade gånger uprepat i sine skrifter men
aldrig med något bevis styrkt, utan blifver altid en gåta, huru
tvänne män skulle kunna, när de så för godt funno, uti alle rikets
stapelstäder föreskrifva handelscontoiren, hvad de för
sine växlar borde taga, och det innom få postdagar, ofta med
en difference öfver hela riket till flere 100 000 daler och för et
enda contoir till flere tusende plåtar. Om ock Hr Nordencrantz
vore en stor man, kan han dock aldrig blifva financekonung,
på hvars blotta utsago man kan låta det ankomma; när han
bevis! sin utsago, då vill man tro honom, men ej förr öfver
svenske medborgare anställa ransakningar uppå hans lösa
ord.
Hvad 3 :tio det nya Ostindiska Compagniet angår, så lärer
det vara allom bekant, at Riksens Ständer vid 1761 års riksdag
för at skaffa kronan mera penningar, än det gamla Compagniet
ville betala, beslöto at antaga det nya Compagniets anbud.
At skylla Jennings för den vinst, samma Compagnie se
-
272 1772, juli 11. Nordencrantz.
dan kan hafva gjordt, är at vränga lag, då icke han utan Riksens
Ständer octrojerat Compagniet; då han hvarken har varit
eller är någon betydande delegare däruti.
Det är en oryggelig regel, at contracter och afhandlingar,
som af Ständer blifvit ordenteligen slutne, icke böra häfvas
eiler återkallas, sedan de äro fullgjorde; den är för rikets och
hvar mans säkerhet angelägen. Då Hr Nordencrantz yttrar sin
förundran däröfver, at Riksens Ständer nu mera än förr finna
svårighet vid at ändra dylike afhandlingar, är det lika som
han däraf, at en människa syndat i femtio år, vill bevisa, at
hon bör synda till 80 å 90 års ålder.
När således alle desse Hr Nordencrantz upgifter försvinna
under deras närmare pröfning, så förblef Hr Wadenstierna
vid den tankan, at Riksens Ständer böra stadfästa de emellan
kronan och Hr Jennings redan slutne och fullgjorde afhandlingar
samt låta förblifva vid Secrete Utskottets yttrande.
Hvilket Hr Wadenstierna begärte, at det för hans räkning
måtte blifva intagit i protocollet.
Hr de Frietzkij, Claes: Secrete Utskottet har fullgjordt
Riksens Ständers begäran, då det af förre riksdagars
handlingar, protocoller och de med Hr Jennings slutne contracter
hämtat den berättelse, som nu till Riksens Ständer upkommit;
fullständigare kan den icke erhållas, och de omtalte
contracter kan enhvar läsa uti de i dag vid ingången till Riddarehuset
utdelte tryckte papper. Hr Nordencrantz yttrande
är för öfrigit ej anständigt för en privat man, då han tillskrifver
en enda person, hvad ifrån Riksens Ständers Secrete Utskott
eller deputationer emanerar, likasom skulle desse angelägne
departements af Riksens Ständer vid riksdagarne hafva
bestådt af sådane personer, hvilke antingen af enfaldig okunnighet
eller egennytta låtit leda sig af en person. Huru farlig
en sådan tanka kan vara i framtiden för Secrete Utskott och
deputationer samt för regeringssättet, lärer ej tarfva vidlyftig
utläggning.
Vid det contract, som kronan slutat med Hr Jennings om
en million riksdaler, påstår Hr Nordencrantz, at det gifvits
andre, som velat påtaga sig at skaffa kronan desse penningar
för bättre vilkor, och at därom icke med flere blifvit confererat,
innan contractet slöts. Secrete Utskottets protocoller och
Nordencrantz.
273
handlingar vid 1762 års riksdag säga däremot tydeligen, at
det contractet, som Jennings med kronan ingådt, hade fördelaktigare
vilkår för kronan, än någon annan velat erbjuda.
Icke kan nu varande Secrete Utskott säga emot, hvad den tidens
Secrete Utskotts protocoller och handlingar innehålla.
Kanske at detta contract varit till kronans förlust och någon
sökt därvid enskildt vinst, men hvarest finner man något bevis
därtill? Kommer sådant icke mycket an på, huru coursen
efter den tiden, contractet slöts, kunde variera, och hvilken
menniska egde den gåfva at kunna förutse alle de händelser,
hvaraf en sådan variation dependerar. Detta har Hr Nordencrantz
sjelf erkändt i sine skrifter flere resor. Och i stället för
at nu i sine skrifter påstå, det Jennings och Finlaij varit ordsaken
till coursens stigande och fallande, har han förut i Secrete
Utskottet förklarat, at 1745 års förordning om små bancotransportsedlarnes
gångbarhet vöre det, som lagt grund till
en så mycket varierande växelcours. Då ville han hafva samma
förordning håfven för at komma åt Jennings plåtar. Nu
vill han kasta coursens stigande och fall på Jennings för at
komma åt hans person. At Jennings icke haft något deltagande
uti det nya Ostindiske Compagniet, så at man därföre kan
komma åt honom, är redan af flere intygat. Då saken så förhölle
sig, trodde Hr de Frietzkij sig hafva fulla skäl at afstyrka
all vidare remisse. Uti Sveriges nuvarande tillstånd skulle
det göra en osäkerhet, högst skadelig för riket och det allmänna,
ingen skulle mera vilja sluta någon afhandling med kronan.
Hr Liljehorn, Pehr: Den likhet, som finnes emellan
Secrete Utskottets berättelse och Hr Nordencrantz upgifter,
gåfvo Hr Liljehorn anledning at påstå, det saken måtte till en
särskildt deputation remitteras. Secrete Utskottet nästan accuserar
samma personer som Hr Nordencrantz. Hr Nordencrantz
anmäler emot Hrr Jennings och Finlaij föga annat än
högmålsbrott. Hur kan Secrete Utskottet så mycket berömma
Hr Nordencrantz och icke uptaga hans så beskaffade angifvelser?
Där gifves ej någon medelväg. Hr Liljehorn kunde ifrån
Secrete Utskottet häruti ej hafva väntat mindre än et Nej eller
et Ja uppå det, Hr Nordencrantz angifvit; som ingendera
fölgt, utan han vore nu ej mera uplyst uti saken än tillförene,
nödgades han tillstyrka en särskildt deputation. Om Hr Lilje
-
274 1772, juli 11.
Nordencrantz.
horn vid 1765 och 1769 års riksdag varit secrete utskottsledamot,
så hade han med glädje nu gådt till en särskildt deputation
för at kunna stå oskyldig inför nationen. Det säges om
Jennings contracter, at de äro slutne med Ständer och därföre
borde hållas orubbade; men Hr Liljehorn hade sig ganska väl
bekant, at de voro slutne med Secrete Utskottet, och där erkände
han icke, at högsta magten ligger förvarad. Han önskade,
at hvad han därom redan vid 1765 års riksdag sagt, icke
måtte sannas. Om Hr Jennings vöre oskyldig uti alle de förluster,
kronan lidit, och hade så många protocoller och documenter
på sin oskuld, så undrade Hr Liljehorn, hvarföre han
icke vid 1765 års riksdag, då associerade i Växelcontoiren anklagades,
sjelf talte ifrån läktaren på Riddarehuset om sin
oskuld, men han var då i utlåtelser mindre dristig än annars
vanligen. Ehuru om hans financeoperationer då ej var fråga,
har likväl Secrete Utskottet nu måst tillstå, at han haft sådane
med kronan, men om deras beskaffenhet yttrat sig otydligen
och endast tillstådt, at man ej kan komma åt honom för det,
som han uppå dem vunnit af kronan. Hr Jennings har altså
varit för kronan en onyttig medborgare men icke hjelpsam i
hennes penningebrist. Hr Liljehorn påminte sig ännu Riksens
Ständers bref af den 21 Junii 1761, hvaröfver sedan aldrig
fölgt något Secrete Utskottets yttrande.
I öfrigt, om Hr Nordencrantzes upgifter äro falske, huru
skall Hr Jennings, då Secrete Utskottet till dem hvarken svarat
Ja eller Nej, få någon satisfaction för det han blifvit så
svårligen angripen. Därföre bör saken remitteras till en särskildt
deputation. Et fritt folk är berättigadt at få veta sin
förlust och huru den tillkommit, at upleta sanningen därom,
hvarest den finnes. Såge Hr Lilljehorn då, at olyckan i rikets
penningeväsende komme af nöd, så blefve han tillfreds, det
vore en fri mans rätt, den han icke ville bortgifva.
Hr Durietz, Anders Rudolf: Det är altid ömmande,
när et folk finner sig vara i betryck; at det där öfver oroar
sig och vill veta ordsaken, är ej underligt. Än mera måste sådant
hända, sedan Hr Nordencrantz skrifvit för allmänheten
och upgifvit så månge möjelige missbruk uti financeväsendet
med påstående, at riket ej är i betryck, utan at ordsakerne till
hvad Sverige lider uti sitt penningeväsende ligger uti desse
Nordencrantz.
275
missbruk. At beifra dem kunde väl icke vara utur vägen; men
angelägnare blifver det dock at tänka på utvägar, hvarigenom
må botås den skada, de gjordt, och at förekomma, det de ej vidare
må fräta omkring sig.
Skulle R. o. A. sedermera vilja undersöka om sådane orsaker
uti det närmaste och upleta dem samt gå tillbakars ifrån
deras högsta tillväxt intill deras första ursprung, må det väl
ske; men det vore säkert, at därtill fordrades trettio år, hälst
om öfver alle de personer, som däruti kunna blifva inveklade,
skall undersökas och dömas, hvilket blifver et drygt arbete.
De förändringar uti värdet af rikets mynt emot utländskt
mynt och emot varor äro större och vidsträcktare öfver hela
riket i alle dess handels- och näringsgrenar, än at de af tvänne
enskildte handlande, om de än varit flere gånger rikare, än de
verkeligen varit, kunnat åstadkommas. Kanske at Hrr Jennings
och Finlaij nyttjat den anledning, som ställningen i financeverket
dem gifvit, at för deras del däraf profitera; men
icke har det städt i deras makt at densamma tillskapa; kanske
at de vunnit uppå de penningar, som de skaffat kronan; men
icke kunna Riksens Ständer komma åt denne vinst, ty de hafva
riktige och laglige contracter at trygga sig vid, dem man
måste respectera. Om likväl riket kunde återfå sin rätt genom
det, at desse contracter rifvas, så må det ske. Men riket får det
ej, det finnes ej hos dem så mycket, som kan ersätta skadan.
Bäst är därföre at nu tänka på at bota skadan och at förekomma,
så vida möjeligt är, alle missbruk. Hr Durietz såge sig altså
nödsakad at låta bero vid Secrete Utskottets yttrande;
det skedde ä contrecoeur, men han måste, efter han vöre öfvertygad,
at man ej kunde komma längre med denne saken.
Frih. Marks von Wurtemberg, Carl Eugenius,
tilläde såsom en närmare förklaring uppå hvad han i
sitt memorial redan anfördt, at emedan Secrete Utskottet uti
sitt yttrande öfver Hr Nordencrantz upgifter såväl som han
denominerat Hr Jennings, så egde Frih. Marks von Wurtemberg
därigenom fullt skäl at nu frikalla Hr Jennings ifrån alt
deltagande i den lagstiftande makten. At ehuru Secrete Utskottet
sagt, at oredan uti financeväsendet tagit sin början
ifrån 1734, då Hr Jennings såsom mycket ung och underårig
hvarken kunde vara riksdagsman eller deltaga i affairerne, så
276 1772, juli 11. Nordencrantz.
anmärkte därvid Frih. Marks von Wurtemberg, at den andre
epoquen, då rikets cassör började tomas och penningen falla
uti värdet emot varorne, var 1756, och då hade Hr Jennings
redan hunnit till den ålder, at han som pleni ledamot deltog i
hvad som skedde.
At han i sitt memorial föreslagit denne sakens remisse till
Justitiedeputationen vore på de skäl, at Bondeståndet däruti
hafva sine deputerade ledamöter, och at denne deputation vid
riksdagarne är mera vanlig och känd; men däremot kunde
ovisst vara, hvad olika omdömen uti allmänheten kunna fällas
om en ny deputation. Skulle likväl tankarne mera utfalla för
den senare, så vore han icke däremot. At skicka saken till
Justitiecancelleren, däruti kunde han icke ingå utan påstod,
at den antingen til Justitie- eller en ny deputation må remitteras,
hvarifrån han icke begåfvo sig utan votering.
Hr Schönberg, Anders: Han kände väl, at den, som
vågade sig tala om Hr Nordencrantz, finge umgälla det i hans
tryckte skrifter, hvarföre ock Hr Schönberg hittills häldre tegat.
Men då det gäller medborgares välfärd, måste han tala.
Hr Nordencrantz har inför Riksens Ständer anklagat Hr Jennings
och beskylt honom för saker, som äro gjorde af Riksens
Ständer; det äro vid närmare påseende insimulationer emot
Riksens Ständer, ehuru han tagit Hr Jennings för sin man.
Icke har Jennings kunnat tvinga Riksens Ständer at sluta med
sig de contracter om växlar, på hvilka han så mycket skall
profiterat; de voro ju frie at sluta med hvem, som ville sig anbjuda,
och at decidera om fördelaktigaste vilkoren; hade de
varit så profitable desse växlar, visserligen hade det icke trutit
de, som gjordt anbud at skaffa dem för än bättre köp än Hr
Jennings. Om Hr Jennings gjordt store lån i Banquen, då han
kunnat pantsätta store egendomar, är det ej mera, än hvad
andre gjordt, enhvar efter sin förmåga. Författningarne tillläto
det. At skylla honom för at hafva tillskapat författningar,
gjorde för hans tid och uphäfne i hans tid, är obilligt; de
hafva ju emanerat ifrån Riksens Ständer, hvilke altså af Hr
Nordencrantz indirecte för dem anklagas.
At Riksens Ständer vid 1761 års riksdag octrojerade det nya
Ostindiska Compagniet; at Hr Jennings då arbetade för at få
det gamle bibehållit; at han sedermera aldrig varit någon be
-
Nordencrantz.
277
tydande delegare i det nya, det äro allmänt bekante sanningar.
Icke desto mindre söker Hr Nordencrantz genom många
sammanletade sannolikheter bevisa, at detta nya Compagnie
tillfogat riket ansenlige penningeförluster, och at Hr Jennings
varit därtill vållande. Om det gamla Compagniet, som icke
ville betala kronan så store afgifter, och för hvilket Hr Jennings
talade, blifvit bibehållit, hade Hr Nordencrantz gjordt
honom däraf et lika så stort brott. Den dag komme aldrig
uti vårt kära fädernesland, då frie svenske riksdagsmän på
sådant sätt, som Hr Nordencrantz nu tillbjuder, skola blifva
anklagade och till ansvar stäldte för de Riksens Ständers göromål
och beslut, uti hvilke de deltagit.
Genom vidlöftige och af ihopsökte konstige sannolikheter
sammansatte beskrifningar har Hr Nordencrantz sökt fånga
den mindre om sådane saker och huru riksdagsärender skötes
kunnige svenske allmänheten; hans beskrifningar låta på
papperet, men den, som känner sakernes gång, lärer snart
finna dem i verkställigheten omöjelige. Emedlertid har det
gådt som Konung Gustaf Adolph sagt: Vårt folk är snartrogit,
den som ynlcar dem, följa de och tro honom unna sig väl. Hr
Nordencrantz har profiterat häraf och fädt en mängd af det
allmänna på sin sida, fast han endast syftat på egen vinst,
egen ära och enskildt hämd. Detta har Secrete Utskottet icke
kunnat undgå at känna och därföre uti sin berättelse mycket
eftergifvit, af egard för den myckenhet som, uti bästa välmening
för fäderneslandet, låtit intaga sig af Hr Nordencrantz
målningar. Det är alt nog, när Secrete Utskottet uti sitt yttrande
tydeligen visar inga skäl vara at kasta skugga på Hr
Jennings, hvarken för det han gjordt lån i Banquen, eller för
det han 1762 skaffat riket penningar i dess trängande behof
genom circulationsväxlar eller för de liquidationer, efter hvilke
han fädt sine fordringar af kronan betalte. Om han på dem
något vunnit, som likväl ännu icke kunde visas, så är det ej
mer än billigt; knapt gifves någon man i riket, ända till och
med den nitiske Hr Nordencrantz, som utan någon slags båtnad
skulle vilja för kronan sätta hela sin egendom och credit
i sticket. Hr Jennings har likväl vågat detta alt, om hans circulationsväxlar
misslyckats. Däremot fant Hr Schönberg icke,
at Hr Nordencrantz egde igenom desse sine upgifter någon för
-
278 1772, juli 11.
Nordencrantz.
tjenst, mindre gjordt sig värd någon tacksägelse; han har endast
sökt at bibringa menigheten falska begrepp, förstöra
enigheten i riket medborgare emellan och därigenom oförmärkt
men på så farligt vis undergräfva regeringssättet, at om
hans förslag vinna framgång, så kan det omöjeligen i längden
ega bestånd. Han borde därföre icke undgå vederbörligt tilltal;
men som Hr Schönberg i likställighet med Secrete Utskottet
måste följa en del af allmänna rösten och gifva efter en
förvillad menighet i alt, hvad möjeligt är, så biföll han, at vid
Secrete Utskottets yttrande det måtte få bero. At ställa saken
under en särskildt deputation, som projecterat är, hvilket
snart kan förvandlas til commission, ansåg han ganska farligt,
hälst i närvarande ställning, då nationen är så intagen af
fördomar, at rättvisa och billighet knapt kan tränga igenom
och vinna sitt rum. Han styrkte fast mera R. o. A. at i närvarande
erisi så vårda hvars mans säkerhet och fides publica,
som Secrete Utskottet det gjordt uti detta sitt välbetänkta och
varsamma yttrande.
Flere begärte nu proposition, och
Hr Gyllensvahn, Friedrich, som i ordningen anmäl
L sig at tala, förklarade sig gärna därifrån vilja desistera,
om proposition fingo göras; men då ännu åtskillige begärte at
få säga sine tankar, förklarade han sig icke vilja lämna sin
ordning. För at vara kort åberopade han alt, hvad Hr Rudbeck
redan sagt, och tilläde, at rikets förluster uti penningeväsendet
började med missbruk af de författningar, som 1734
blefvo gjorde, dels om förskotter utur publique cassör, dels
om bancolånen. At de likväl mindre kunde märkas, förr än
finska kriget borttagit en stor del af rikets redbarheter och
1756 års riksdag ännu mera ökat bancolånen och de allmänne
utgifterne. Härtill kom pommerske kriget, som kostade riket
700 tunnor guld. Detta alt medtog aldeles penningarne men
ökade dyrheten på alle varor, hvilket satte kronan i största
förlägenhet, så at hon måste till sine nödvändigaste behof och
för at få arméen hem ifrån Pommern söka penningen, hvarest
den fants, och betala för densamma, hvad som begärtes, men
hade ändå största svårighet at kunna få densamma. Häröfver
hafva Hrr Riksens Råd uti deras berättelser till riksdagarne
ofta klagat, och Hr Gyllensvahn intygade på sitt samvete,
Nordencrantz.
279
at han talade sanning. Det vore deremot orimligt at påstå, det
tvänne män, hvaraf den ene 1734 ännu var i första barnaåren
och den andre knapt en gåsse, skulle hafva bidragit till så betydlige
hvälfningar i riket, som nu äro upräknade. Däremot
ser man, at Hr Nordencrantz föres af en hämdeande, som vill
beskylla tvänne personer för händelser, började och tillkomne,
innan de kunde något uträtta; hvarföre gifver han ej up
såsom ordsak till rikets förlust kriget och de åttatio tunnor
guld, som förlorades på kronolotteriet. Om Jennings varit ledamot
i Secrete Utskottet, huru är det rimligt at supponera, at
han där till sine afsigter skulle kunna förleda 99 svenska herrar
och män, som voro där med honom, som för deras insigter
och redlighet vunnit sine stånds förtroende at blifva dit valde,
som voro embetsmän, jordegare, bruksidkare, fabriqueurer,
handlande, penningekarlar, förståndige hvar i sin sak och af
olika interessen uti deras näringar med Hr Jennings. Månne
de frivilligt honom till fördel bortgifvit kronans och egen förmån.
Hr Gyllensvahn intygade med Hr Billberg, at 1765 års
Stora Deputation visserligen icke släpt Hr Jennings, om de
funnit sak med honom. Men efter en man genom sine skrifter,
uti hvilke han uprörer allting, råkat at blifva gunstling hos
en del af nationen; efter det i bref ifrån landsorterne frågas,
huru det går med Nordencrantz angifvelser emot Jennings, så
skall nu en commission sättas. Hvart vill man komma med
denna commission? Icke blifva Jennings och Finlaij de, som
kunna vara ansvarige för rikets förluster, då de, som bevist
är, minst haft med kronan at göra och i deras affairer med
henne grundat dem på ordenteligen slutne contracter. Det
blifva altså förre riksdagars Secrete Utskott, som komma at
svara för författningarne, och hela Stockholms Beurse för
växelcoursen och dyrheten. Hvad viljen I vinna med sådane
ransakningar, hvad verkan tro I väl, at desse ransakningar
öfver en sådan mängd medborgare, som däruti blifva inveklade,
vill göra uti en fri nation? Och huru kunna de en gång
komma till slut?
Hvad de emellan Hr Jennings och kronan slutne liquidationer
angår, som är det enda, man kan granska, så behöfs därtill
ingen commission; lät Justitiaecancelleren uti Statscontoiret
efterse desse liquidationer. Finnes där vara oriktigt
280 1772, juli 11.
Nordencrantz.
räknat, så iät Hr Jennings betala bristen. Därtill behöfs ej så
mycken vidlyftighet med deputation och commission. Desse
skäl voro uti Hr Gyllensvahns tanka så öfvertygande, at han
utan den minsta tvekan åtnögdes med Secrete Utskottets yttrande
oell på detsamma begärte proposition.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, conformerade
sig med Hr Gyllensvahn till alla delar.
Frih. von Essen, Friedrich, erkände, at han som
ledamot uti Secrete Utskottet bifallit det nu i fråga varande
extractum protocolli, fast han icke instämt uti den däruti befintlige
fördelaktige målning om Hr Nordencrantz. Secrete
Utskottets beskrifning om rikets tillstånd och de förflutne
tiders händelser uti rikets penningeväsende vore nätt, concis
och tillräcklig at förklara, hvad Hr Nordencrantz upgifvit. Då
nu den frågan hos R. o. A. förnämligast ventilerades, om målet
vore af Secrete Utskottet tillräckligen utredt, eller om det
till vidare utredande borde till en deputation remitteras, så
ville han fråga, hvad af den deputation mera kan väntas än af
Secrete Utskottet. Hvad skall den bestå af annat än menniskor,
riksdagsmän, hvilke likasom Secrete Utskottets ledamöter
böra sitta på ed och samvete. Hvad skall denne deputation
göra annat, än hvad Secrete Utskottet redan gjordt, se
igenom förre tiders handlingar, men skilnaden blifver, at uti
denne deputation komma ledamöter af Bondeståndet. Hvad
kunna då de göra mera än redan skedt? Jo, titta i Secrete
Utskottets papper. Frih. von Essen bad och förmanade, at
man skulle akta regeringssättet. Detta ståndet går steg för
steg fram at omsider främst få fatta uti riksstyrelsen; dess ledamöter
äro redan vid riksdagarne de friaste och icke bundne
hvarken under ed eller ansvar. Komma de till väldet allena,
lärer enhvar finna, hurudane fölgderne kunna blifva. Frih.
von Essen vore icke den, som ville hemligheter i förevarande
mål, men han påstod, at då det kommer an på utredning af
vidlöftige financeärender, förstodo icke någon af Bondeståndet
at därvid lägga handen, mindre at döma annorlunda än
efter andras sägen. Däremot genom vidlöftige undersökningar
öfver det, som redan är undersökt, éterniseras riksdagen. Om
man ej ville tro, at Secrete Utskottet öfversedt räkningarne, så
kunde man genom Justitiaecancelleren låta det ske. Riket
Nordencrantz.
28!
komme därigenom ofelbart till sin rätt, om något funnes brista.
Frih. von Essen anholt altdärföre, at R. o. A. ville åtnöjas
med hvad Secrete Utskottet sig yttrat och däröfver bifalla proposition.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig: Han ville endast
säga få ord i denne saken, hvarken af kärlek till Hr Nordencrantz
eller hat till Hr Jennings, utan för at säga sin mening
och skälen därtill, nämligen at han för egen del voro nögd
med Secrete Utskottets upgift, men at han ville hafva saken
remitterad till en särskildt deputation, efter den uti allmänheten
så mycket interesserar. Riksens Ständer utgöra minsta delen
i nation, och Secrete Utskottets ledamöter ännu mindre; at
då flere måtte få se och känna sammanhanget samt därigenom
öfvertygas om sanningen af hvad Secrete Utskottet sagt.
Därigenom hoppades han at sjelf och hvar riksdagsman med
honom blifva befriad för misstankar hos medborgare. Om
denne sak i en deputation finge åter granskas och denne deputation
säger detsamma, som Secrete Utskottet sagt, så blifver
allmänheten mera nögd. Men för all ting ville han icke, at
denne deputation skulle få anseende af commission, mindre
domsrättighet, ty han bar afsky för commissioner; han ville ej
mer af denne deputation, än hvad man velat af Secrete Utskottet,
och det endast för publiquens tillfredsställande.
Hr Lejonankar, Friedrich Willhelm: Det
ginge med riket i desse saker som med enskildte. Om en arfvinge
står under förmyndare och i huset är gäld, måste egendomen
säljas, merendels till underpris. Äfven så när Sverige
till kriget icke hade penningar, måste man recourrera till den,
som kunde skaffa. At man i nöden söker penningar, hvarest
de finnas, och at de billigaste vilkor, för hvilke man då kan få
dem, sedermera finnas för dryga, kan hvarken vara underligt
eller tilvitas den, som på sine penningar profiterat, allenast at
underhandlingarne därom ej ske i hemlige rum utan uppenbart
inför allas ögon, så är nation nögd. Ifall puppillen, då han
sjelf emottager egendomen, icke är nögd med förvaltningen,
bör han söka förmyndaren om sin ersättning men icke den,
som med samma förmyndare slutit contracter. Hr Lejonankar
såge nogsamt de vidlöftigheter, nya undersökningar skulle
leda till, och vore för sin del gärna nögd med at låta bero vid
282 1772, juli 11—15. Nordencrantz. Sekreta utskottet.
hvad Secrete Utskottet gjordt, allenast nationen därmed blifver
nögd. Om de store, som viglat up pöbeln, kunna åter stilla
den, vore han nogsamt nögd med Secrete Utskottet, men det
måge de sj elfve bäst veta.
Hr Leijonstén, Georg Willhelm: Af alt, hvad
som blifvit talat och skrifvit om rikets penningeverk och ständige
statsbrist, ehuru alt, hvad som genom de mindre embetsmäns
och officerarens händer skall utbetalas, på det knappaste
dem tillmätes och fordras den strängaste redo före, vore
den enda slutsats som en sanning at draga, at i landet äro
komne otrogne fogdar; dem ock deras förvaltning bör man
efterse och uptäcka. Ty icke hade något våld skedt på kronans
ränterier och cassör; icke hade han sedt på Banquen hvarken
fönster eller dörrar brutne, utan måste de penningar, som utströmmat
ifrån desse ställen, blifvit utburne den vanliga vägen.
Om Jennings och Finlaij kommit åt kronans medel, måste
de altså ofelbart hafva fädt dem. Huru sådant tillgådt, det
önskade Hr Leijonstén at få se. Han ville ej någre hemligheter
i sådane mål, ej componister, som förlikas om tredje mans
rätt; därföre begärte han en särskildt deputation och däröfver
proposition.
Hr Baron och Landtm gjorde och nu följande proposition:
Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets betänkande öfver
Commercerådet Nordencrantz upgifter?
Men proposition besvarades med Ja och Nej.
Hvarföre följande voteringsproposition af honom författades,
för R. o. A. uplästes, gillades och på vanligt sätt anslogs.
Den, som bifaller Secrete Utskottets betänkande öfver Commercerådet
Nordencrantz upgifter, skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, uptages och utredes detta mål vid en särskildt
Riksens Ständers deputation, utan domsrättighet.
Angsde Sec. 14. Innan voteringen börjades, hemstälte Hr Baron och
Utsk för
stärkande
Landt m., om icke R. o. A. för godt funno at uti Expediaf
Bonde- tionsdeputationen icke låta expediera Riksens Ständers ytt
ståndet
o ^ •
rande öfver Bondeståndets begäran at få 25 af sine ledamöter
i Secrete Utskottet, då frågor om bevillningar och rikets utgifter
förekomma, som Bondeståndet begärt måtte få hvila.
Härtill svarades Ja, med förbehåll at Expeditionsdeputation
Nordencrantz. J. A. von Materns änka.
283
icke behöfde anslås, förrän nästa plenum vore förbi.
Hvarefter skreds till votering, kl. 3/4 till 3 eftermiddagen.
Bordsherrarne intogo sine ställen och voro:
Grefve Lewenhaupt, Charles Emil.
Frih. Grönhagen, fullm. Hr Svedenstierna.
Hr Snoilskij, fullm. Grefve Lövenhielm, Friedrich Adolph.
Hr Hederstierna, Garl Magnus.
Hr Drakenberg, Carl Eric.
Hr Netherwood, Anders.
Hr Lagersverd, Friedrich.
R. o. A. hrr ledamöter ingåfvo sine voteringssedlar lykte,
upropade efter deras famillers numer, de frånvarande upropades
andre gången, de ingifne sedlar upbrötos sedan och uplästes
samt upräknades, då det befunnos
Ja tuhundradesjuttiotre,
Nej ethundradesjuttiofyra.
Hvaröfver bifogade voteringsinstrument1 författades af
bordsherrarne, underskrefs och för R. o. A. genast uplästes.
R. o. A. åtskildes häruppå kl. 1/2 till 9 om aftonen.
År 1772 den 15 Juli i.
Onsdag.
Plenum kl. 8 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
Protocollet för den 9 Maji sidstl. justerades.
1. Uplästes et af Hr von Matern, Carl Gustaf, ingifvit memorial,
hvaruti han anhåller om 200 d:r s:mts tillökning till
de 300 d:r samma mynt, som uti pension blifvit hans moder,
afledne öfverstens Johan Anton von Materns Enkefru, anslagne
samt efter hennes död samma summa i årlig pension anslås
hans Syster, ifall hon efter sin Fru Moders död skulle lefva
oförsörgd.
Hr Billberg påminte om R. o. A. tagne beslut at ej be
-
Angrde tillökning
i
von Materns
Enkas pension.
l Uteslutet här.
19—690285
284 1772, juli 15. Materns änka. Hemmansbyte.
vilja någre utgifter utan at förut höra, hvad tillgångar staten
egde; därföre begärte detta at hvila.
Baron örnskiöld: Om en välförtjent ämbetsmans enkefru
kunde få något understöd, voro det en upmuntran för
alle, som tjena kronan, och hvilke med en mager utkomst
måste i förtid annars sörja däröfver, at efter deras död hustrur
och barn skola förgås i elände; föreslog altså, at detta
måtte remitteras till Secrete Utskottet.
Proposition gjordes och remissen bifölls.
Lagman 2. Uplästes et af Hr Svedenstierna, Lars, ingifvit memorial,
^accorderif hvaruti han gör påminnelser emot det, som uti et annat stånd
bort sin blifvit väckt genom en ledamots memorial, om frihet för Laglagsaga.
mannen Lund at vid af skedstagandet få uti succession bortaccordera
sin lagsaga till den commpetente sökande, med
hvilken han kan öfverenskomma.
Memorialet lades på bordet och geck till de andre stånden.
Ang :de byte 3. Uplästes Kammaroeconomieräkenskapsdeputationens besetatam-
tänkande af den 28 April innevarande år ang:de Ceremonieman
och mästarens Gyllenpalms med kronan sökte hemmansbyte af
manetEfg- frälsehemmanet Kolborset emot nuvarande häradsskrifvarediurastock.
bostället Elgdiurastock, bägge i Kronobergs län, hvilket deputation
tillstyrker på anförde skäl, med förbehåll at vederbörande
embetsmän, som upgifvit hemmanens beskaffenhet
med det mera, hvaraf bytet för Kongl. Maij :t och kronan finnes
fördelaktigt, böra vara Kongl. Maij :t och kronan ansvarige
nu och i framtiden, ifall något åtal af tillkommande indelningshafvare
skäligen göras kunde.
Härvid var Bondeståndets ledamöters i deputationen tillläggning,
at i händelse tillkommande indelningshafvare framdeles
funne sig befogad göra något åtal härutinnan, honom då
må öppet stå at hos bytesaquirenten söka lag likmätig ersättning;
äfvensom ock acquirenten må ega en lika rättighet, därest
han finner sig hafva därtill skäl och anledning.
Frih. Grönhagen hade vid detta ingifvit et memorial, hvaruti
han till bibehållande af säkerhet i possessionerne anhåller,
at R. o. A. må bifalla deputationens betänkande utan tilläggning.
Proposition gjordes, och betänkandet tillika med Frih.
Grönhagens memorial bifölls.
Almquist. J. E. von Vicken. C. E. Carpelan.
285
4. Föredrogs ånyo Secrete Deputationens den 8 April sidstl.
upläste betänkande af den 3 Decemb. förledit åt, hvaruti tillstyrkes,
at Cornetten i polsk tjenst Johan Almquist må erhålla
confirmationsfullmakt på cornettsbeställning med tour ifrån
den 14 April 1768, då han därom hos Kongl. Maij:t underdånig
ansökning gjordt, och placering på något cavallerieregernente
samt vid timande ledighet verkelig öfverofficersindelning
och vidare befordran.
Detta bifölls.
5. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 24
April sidstl., som den 3 i denne månad blifvit lagt på bordet,
hvaruti tillstyrkes, at Öfverstelieutenanten och Ridd. af
Kongl. Sverdsorden Hr Johan Evert von Vicken, som tvänne
gånger vid yppad ledighet till öfverstelieutenantsbeställning
vid Kongl. Artillerieregementet blifvit förbigången, måtte till
uprättelse erhålla sin öfverstelieutenantsfullmakt gällande till
tour, tjenstgörning, transport och befordran ifrån den 26 Juni
1764.
Detta bifölls.
6. Uplästes et af Hr Linroth, Carl, ingifvit memorial rörande
Secrete Deputationens betänkande ang:de Capitainen vid
Vesterbottns Regemente Carl Ephraim Carpelans uprättelse
för öfvergångit lidande i befordringsvägen och Rådmannen
samt Riksdagsfullmäktigens Sven Daniel Forsbergs däremot
ingifne memorial till försvar för Capitainen vid samma regemente
Granat. Hvaruti Hr Linroth försvarar Hr Carpelans rätt
och tillstyrker bifall på samma betänkande. Memorialet lades
till acten men geck emedlertid till de andre stånden.
7. Föredrogs Justitisedeputations betänkande af den 22
Martii innevarande år ang:de Collega scholae Magister Lars
Quist och den honom i Kongl. Maij :ts Rådkammare tillagde
förmån at framför Vice Scholaemästaren i Enköping Eric
Welstadius lil scholaeinästaresysslan därstädes varda befordrad,
hvilket deputationen förklarar olagligt, och at Quist bör
afsättas men Welstadius i sysslan insättas.
Jämte betänkandet fants en deputationens ledamots särskildte
votum, som bibehåller Quist vid sin vundne befordran
såsom laglig.
Äfven et Borgareståndets extractum protocolli af den 11
Ang:de at
Corneten
Almquist
må ärhålla
befordran.
von Vicken
ang:de.
286 1772, juli 15.
Nyköping.
Maij, hvaruti betänkandet bifalles men med den skilnad, at
Quist befrias ifrån ärsättningen til Welstadius af den vid
sysslan upburne scholsemästarelönen samt hos Kongl. [M:t]
recommenderas til någon honom anständig syssla.
Detta begärtes på bordet.
8. Uplästes Riksdagsfullmäktige^ för Nyköping Eric
Liungbergs besvär däröfver, at Urskillningsdeputationen ej
velat för riksdagsmål uptaga hans å stadens vägnar gjorde
ansökning at få til staden afrösad den så kallade Östra eller
Tyska Kongsladugården, som för bortmiste egor blifvit bem:te
stad under arrende uplåten sidstl. riksdag; eller ock arrendet
utsatt i det minsta, som ske kunde, samt därjämte at befrias
för den staden ålagde husbyggnadsskyldigheten.
Öfver desse Liungbergs besvär hade R. o. A. hrr deputerade
til besvärsmålens öfverseende afgifvit deras skrifteligen upsatte
tankar och däruti tilstyrkt, at Urskillningsdeputations
afslagsresolution måtte gillas.
Baron örnskiöld, Pehr Abraham: Sidstl. riksdag
erhölt Nyköpings stad denne så kallade Östra Kongsladugården
under arrende, dels i ersättning för andre bortmiste
egor, dels til understöd för den myckna skjuts, som denne
stad måste underhålla. Därföre hafva ock Riksens Ständer
sagt, at arrendet skulle vara til et modererat pris. Egorne äro
delte invånarne emellan uti smärre stycken för at blifva bättre
häfdade. Desse styckens innehafvare, hvarken förmå de underhålla
någon åbyggnad eller behöfves densamma. Baron
örnskiöld hemstälte, om icke staden kunde slippa bygga och
arrendepriset blifva modererat til 500 d:r k:mt eller därunder.
Hr Schönberg, Anders, instämde med Landshöfdingen
Baron örnskiöld. Då Kongsladugården vore liten til
egor, styckad emellan månge brukare, så blefve åbyggnaden
för innehafvarne en tunga, ingen til nytta men altid skogsödande.
Til Kongl. Maij :t kunde öfverlämnäs at, sedan Kongl. Kammarcollegium
blifvit hördt, moderera arrendesumman så, at
staden njuter verkligt understöd af denne kungsgård til sin
drygare skj utshållning.
Hr de Frietzckij, Claes, conformerade sig härmed
Nyköping. Nordencrantz. Landshövdingetjänster. 287
och begärte proposition.
Den blef gjord och med Ja besvarad. I conformité hvaraf
upsattes R. o. A. påskrift, som följer:
Dito resolverat: At som Nyköpings stad vid sidstl. riksdag
såsom surrogat för bortmiste egor och til skjutsens vidmakthållande
erhållit Östra Kongsladugården til modererat arrende;
altså befrias staden för åbyggnad på samma Kungsladugård,
och hvad arrendet angår, så öfverlämnäs til Kongl.
Maij :t at detsamma så jämka, så at staden därvid kan hafva
sin utkomst, och at det ej blifver drygare, än at ändamålet,
hvarföre kungsgården blifvit staden uplåten, må vinnas.
Hvilket uplästes, gillades och Liungbergs besvär påskrefs.
9. Uplästes voteringsinstrumentet sedan sidste plenum
ang:de Secrete Utskottets extractum protocolli om Hr Commercerådet
Nordencrantz upgifter.
En deputation afsändes at gifva de öfrige respective stånden
detta beslut tilkänna, 8 personer.
Grefve Gyllenstierna, fullm. Frih. Wennerstedt.
Frih. Grönhagen, fullm. Hr Svedenstierna, Nils [o: Lars].1
Hr Adelhielm.
Hr von Echstedt.
Hr Eneschöld.
Hr Kuyllenstierna.
Hr von Schaij.
Hr Gyllenskepp.
Hvilken efter någon stund återkom med berättelse, at saken
ännu icke uti något af de andre respective stånden förevarit.
10. Uplästes et af Hr Kruse, Johan Gideon, ingifvit memorial,
hvaruti han föreställer, at sedan Riksens Ständer bifallit
för tvänne militaire hrr landshöfdingar at vid afgången
utur tj ensten få til competente sökande afstå sine embeten,
och än flere skola vara tilämnade at om samma förmåns erhållande
med ansökningar inkomma; så vore desse försök
stridande emot Kongl. Maij :ts höga rättigheter och befordringslagarne;
hvarföre han anhåller, at Riksens Ständer såsom
lagens beskyddare ville vårda densamma en älskad Konungs
och medborgares rätt samt därföre afböja och afslå alla
de ansökningar, som i dylika mål på lagarnes bekostnad kunna
företedde blifva.
1 Uppropslistan.
288 1772, juli 15. Kommerskollegium.
Detta bifölls.
11. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänkande
af den 27 sidstl. Marth ang:de förbättring i visse delar
uti instruction för Manufacturdivision i Kongl. Comraercecollegio,
hvaruti ibland annat föreslås, at sorn denne division
borde ega tvänne i räkenskaper förfarne ledamöter och Assessoren
Ernst, som hittills i synnerhet skiött denna delen, redan
vore så til åren kommen, at han behof de hvila och tjenstfrihet;
altså och på det collegium ej måtte sakna vid et sådant
tilfälle den nödige hjelp, som fordras, det kunde framdeles,
när et rum efter någon ledamot, sorn varit i räkenskaper förfaren,
blifver ledigt, collegii cammererare erhålla rum på det
förslag, som öfver samma ledighet kommer at Kongl. Maij :t i
underdånighet présenteras, och til en början Kammer eraren
Bergquist anmälas at få assessorsfullmakt utan förfång af
bättre förtjentés rätt och med sin innehafvande kammererarelön
förrätta assessorssysslan i Kongl. Commercecollegio,
som Assessoren Ernst nu bestrider, såvida sidstnämde Assessor
icke kan förvägras at med åtnjutande af hela lönen för sin
öfrige lifstid njuta lugn.
Vid detta betänkande fants et särskildt votum af Kammarherren
Baron Ehrensvärd, som förklarar hvarken vara lagligen
ifrån Kongl. Commercecollegio inkommit den ansökning,
som föreslagit förbättring i Collegii Manufacturdivisions instruction,
ej eller de föreslagne förändringar nyttige utan aldeles
onödige, såvida instructionen redan uti alle de delar
vore fullständig; med hvilket votum B. o. A. ledamöter i deputationen
sig förenat.
Likaledes var bilagt et memorial af Riksdagsfullmäktigen
för Stockholm Victualiehandlanden Baeve, som tilstyrker bifall
på betänkandet.
Detta begärtes på bordet.
12. Hr von Blixen(l), Häradshöfdinge, som blifvit vald til ledamot
i Justitiedeputationen, afsade sig detsamma, hvilket
skulle R. o. A. hrr electorer tilkänna gifvas at i bem:te Häradshöf
dinges ställe välja en annan.
13. Kammaroeconomiedeputationens betänkande af den 22
Junii innevarande år ang:de Bonden Pehr Pehrssons ifrån
Helsingeland och Bollnäs sockn ansökning at få ändring uti
Långbohemmanet. Skeppsta bruk,
289
Kongl. Maij :ts och Kongl. Kammarcollegii utslag, som bibehållit
Kongl. Secreteraren Frih. Bunge vid den erhållne skatterättigheten
uti Långbohemanet.
Deputationen tilstyrker på anförde skäl, at vid Kongl.
Maij :ts och Kongl. Kammarcollegii utslag må förblifva.
Hvilket bifölls.
14. Samma deputations betänkande af den 6 sidstl. April,
som bibehåller Hr Riksrådet och Commendeuren af Kongl.
Nordstjerneorden Grefve Jöran Gyllenstierna vid besittningsrätten
af Kärsholms hemanet, i östergöthland och Hammarkinds
härad belägit, framför Åboerne Olof och Waste Bengtssöner,
hvilke påstå at få det til skatte lösa. Härvid var bilagt
Bondeståndets ledamöters i deputationen särskildte votum,
som bifaller åboernes ansökning om bördes- och besittningsrätten.
Äfven et af Rådmannen och Riksdagsfullmäktigen Eric Gezelius
ingifvit memorial, hvaruti han visar oriktigheten af flere
uti det särskildte votum yppade skäl.
Betänkandet bifölls och finnes ibland bilagorne till detta
protocoll.
15. Föredrogs samma deputations betänkande af den 28
Martii sidstl. ang:de landtböndernes å de under Skeppsta
bruk i Södermanland belägne heman Brunsta, Barsättra,
Hyttan, Hulta, Sarskog och Bondskeppsta by n:o 1, 2 och 3 påstående
at ifrån bruket och bruksegaren Lagmannen Sven
Westerman få lösa skatterätten til berörde heman, hvaruti deputationen
tilstyrker, at bruket bör vara conserverat vid sin
rätt samt åboerne, som emot klar lag dragit denne sak i en
vidlöftig rättegång, enl. 1766 års författning om lagarnes
verkställighet, 13 § Riksdagsordningen och XXI cap., 3 §, Rätteg.
balken, ersätta bruksegaren den åbragte kostnad med 200
och för rättegångsmissbruk böta 200 d:r, alt sunt, som lazarettet
hemfalla bör. Men deputationens ledamöter af Bondeståndet,
uti et särskildt ingifvit voto, tillägga åboerne rättighet
at ifrån bruket få lösa desse hemman til skatte.
Därjämte uplästes et af Hr Gripenmark ingifvit memorial,
som vederlägger de skäl, hvilke uti särskildte voto til försvar
för åboerne finnas införde.
Sedan handlingarne voro til slut läste, anförde
290 1772, juli 15. Skeppsta bruk. J. von Eckstedt.
Hr von Nackreij, Olof, at sjelfve betänkandet fullkomligen
utredde den rättighet, som Skeppsta bruk ifrån uråldrige
tider haft til desse heman, en rättighet, faststäld genom
flere kongl, resolutioner ifrån 1600 :de åratalet och äfven
Ständers beslut i sednare tider. Men om samma rättighet icke
skulle vara så bevist på den sidan, voro de flere allmänna
bergsförordningar och bruksprivilegier tilräcklige at freda såväl
detta Skeppsta bruk som alla andra vid sine så lagligen
förvärfvade possessioner af heman.
Han önskade, at R. o. A. för den allmänna säkerheten vid
possessioner ville låta et extractum protocolli uti generelle
termer därom afgå til sine respective medstånd at alle sådane
mål af slå. Dock nu til en början afbida, huru de tre respective
stånden afgöra de tre i dag förehafde saker, och för denne
gången låta bero vid at påskrifva R. o. A. bifall på betänkanderne.
Frih. Grönhagen: Om jämte bifall de åboerne ålagde
böter och expenser kunde försvinna, så lättade det saken och
gjorde de andre stånden benägnare at bifalla densamma.
Proposition begärtes, blef gjord, och betänkandet bifallit.
Dock at åboerne för den ålagde rättegångskostnaden och böterne
befrias.
16. Uplästes et af Hr von Echstedt, Johan, Corporal vid
Kongl. M:ts Lifdrabantecorps, ingifvit memorial, hvaruti han
fö[r]behåller sig at blifva bibehållen vid den tour, som hans
senaste fullmakt dicterar, och at ingen, eho den vara må, som
senare blifvit hans vederlike i tjensten, måtte ega någon förmånsrätt
framför honom til befordran. Med hvilket memorial
han begärte at få gå til de andre stånden.
Äfven et af Hr Svedenstierna, Nils Ludvig, ingifvit memorial,
som förbehåller Ryttmästarne i Kongl. Lifregementet
Freijtagk och Carl von Svedenheim lika rätt som den Ryttmästaren
örnschöld vederfarits, efter de äro äldre ryttmästare
än han i regementet; och at få öfverstelieutenantsfullmakter
i cavalleriet af lika dato med honom.
Hr von Vicken, Johan Evert, påminte, at saken
om Ryttmästaren örnschöld redan vore afgjord, och hemstälte,
huruvida desse memorialer, som innehöllo helt nya ansök
-
J. von Eckstedt. N. L. Svedenstierna.
291
ningar, kunde komma at föredragas. Voro de uti memorialerne
nämde officerare så valf ört jente, hvarom han icke ville
tvifla, kunde väl memorialerne remitteras til Secrete Deputationen
såsom särskilte mål men icke få gå til de andre stånden
at med R. o. A. beslut för Ryttmästaren örnschöld och
Major Ulfklou bortblandas.
Hr Göös, Lorentz: När Secrete Deputationens betänkande
om Hrr örnschöld och Ulfklou blef föredragit, kunde
han icke föreställa sig, at någon skulle däraf få anledning at
klaga öfver préjudice; men som det skedt, må desse memorialer
häldre följa med förenämde betänkande til de andre stånden
än såsom något nytt särskildt remitteras til Secrete Deputationen,
ty han älskade icke at in plenis göra cabinetter och
gifva anledning til nye befordringar och fullmakter.
Hr Jerlström, Carl Fredric: När man vill se på
R. o. A. beslut, at Hrr örnschöld och Ulfklou fädt sine fullmakter
med vilkår, at äldre och bättre fört jente är deras rätt
förbehållen, så är ingen därigenom förfördelad. Och som hvad
i memorialerne begäres icke strider emot R. o. A. beslut, så
kunde man väl för at tilfredsställa medbroder och hederlige
officerare låta memorialerne gå och jämte dem et extractum
protocolli, hvaruti desse officerare recommenderas at bibehållas
i deras tour, dock med uttryckligaste förbehåll af äldre
och bättre förtjentes rätt och utan deras préjudice.
Frih. Ridderstolpe, Fredrich, tilstyrkte, at om
memorialerne få gå til de andre stånden, så borde de äfven remitteras
til Secrete Deputationen, ty det vore ordenteligast,
när R. o. A. ej genast ville afgöra dem.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolph, fant äfven, at
de borde remitteras, ty R. o. A. kunde icke in pleno undersöka
om desse officerares förtjenster i jämförelse med hvarandra
och de öfrige officerare i arméen af lika competence. En
sådan remisse kunde icke hindra det, som redan hos R. o. A.
blifvit afgjordt.
Hr Billberg, Fredric Otto, uprepade Ryttmästaren
Freijtagks meriter, med hvad heder han tjent fäderneslandet
i krig, hans blessurer och tappre förhållande, påståendes
at han genom andras befordring ej borde lida, utan at me
-
292 1772, juli 15. J. von Eckstedt. N. L. Svedenstierna.
morialerne måtte få gå til de andre stånden och, för at blifva
uptagne, beledsagas med et extractum protocolli.
Hr Leijonanckar, Fredric Willhelm, begrep
ej, at när Riksens Ständer gifva för en uprättelse, så skola tio
därigenom få skäl at avancera. Om R. o. A. uti et extractum
protocolli vill i generelle termer förbehålla hvar man sin rätt
och tour efter förtjenst, så vore han nögd, at det må afgå; men
skall det innehålla någon specielle recommendation, så protesterade
han däremot. Förtjenster kunna ej som sig bör in
plenis cognosceras, därföre vore ock enda utvägen at nu först
remittera memorialerne til Secrete Deputationen.
Hr Lilljehorn, Pehr: När R. o. A. uti sitt bifall på
Secrete Deputationens betänkande om Hrr örnschöld och Ulfklou
förbehållit äldre och bättre förtjente deras rätt, så vöre
öfver de nu upläste memorialer redan resolverat, ty annat beslut
kunde ej tagas öfver dem. Däremot om de til Secrete Deputationen
remitteras, gifver det allenast anledning för Riksens
Ständer at recommendera til nya befordringar och caracterer.
At memorialerne gå til de andre stånden kan ej skada,
de tjena där at vidare förklara R. o. A. beslut uti Hrr örnschölds
och Ulf kions sak; men icke at remittera dem. Romme
de til deputationen, så tilskapas betänkandet däröfver helt
annorlunda, än man förmodat.
Hr Echstedt, Johan, förklarade, at han i sitt memorial
hvarken begärte befordran eller caractere utan endast
visshet och säkerhet uti den tour, han bör ega. Den bör Secrete
Deputationen utstaka, och därföre hemstälte han, om icke
remisse kan vara nödig.
Hr de Frietzckij, Claes: Det kan ej nekas desse
R. o. A. hrr ledamöter at med sine memorialer i en så beskaffad
sak få komma til de andre stånden. Det hade så altid
skedt tilförene. Därigenom är dem memorialerne angå deras
rätt reserverad.
Proposition gjordes och bifölls, at desse memorialer måtte
få gå til de andre stånden samt til Secrete Deputationen blifva
remitterade. Men extractum protocolli eller en deputation därjämte
ansågs onödig, efter den deputation, som afgeck med
resolution om Hrr örnschöld och Ulfklou, anförd af Frih.
Sparre, Carl, redan tilräckligen hade i commission at explice
-
Deputationerna. Luckerstad.
293
ra R. o. A. mening i detta ämnet.
17. Företogs Prästeståndets extractum protocolli af den 4
Julii sidstl., hvaruti öfvervägas, at riksdagen varat tre resor
längre, än Riksdagsordningen föreskrifver, utan at man ännu
hunnit afhjelpa statsbristen eller något enda stånds besvär,
hvilket, som det upväckt Prästeståndets bekymmer öfver den
tunga och känning, landet däraf hade, så föreslås, at deputationerne
alle söcknedagar, äfven eftermiddagarne, böra ovilkårligen
sammanträda för at innan denna månads slut blifva
färdige med sine arbeten, så at riksdagens slut til nästa månads
utgång kan möjeligen beredas, hvaröfver de med deras
förslag til Riksens Ständers plena böra inkomma.
Detta bifölls.
18. Uplästes extractum protocolli ifrån Expeditionsdeputationen
af den 6 Julii sidstl., hvaruti berättas, huruledes uti
deputationen til expedition förekommit Kammaroeconomiedeputationens
betänkande af d. 11 förb Febr. ang:de bättre
rätt til hemman n:o 1, 2, 3 och 4 uti östergöthland och Luckersta
by, hvilke Capitainen Nils Svedenstierna såsom Flemmingske
arfvingarnes rättsinnehafvare fädt af kronan i ersättning
för det Flemmingarne i reductionen fråntagne Fagernäsgodset
men åboerne påstå at få till skatte köpa. Och at vid
expedierandet af detta mål det befunnits, at de tre stånden bifallit
den af åboerne begärte skattelösen men däremot R. o. A.
ej allenast bibehållit Capitainen Svedenstierna vid desse hemman
utan ock uti extractum protocolli af den 6 Maij förklarat
detta mål röra ståndets Privilegier samt förbudit sine ledamöter
i Expeditionsdeputationen at gå in uti någon sådan expedition
af detta mål, som emot R. o. A. beslut kunde vara stridande.
Hvarigenom händt, at då R. o. A. ledamöter uti deputationen
protesterat emot sakens expedierande, förrän de
fingo det i sitt stånd anmäla, och då sådant dem vägrades, tagit
afträde, de tre ståndens ledamöter lika fullt detta mål sig
företagit och til expedition befordrat.
Härvid uplästes äfven et af Hr N. L. Svedenstierna ingifvit
memorial, hvaruti han bevisar Cap-ainen Svedenstiernas rättighet
at enligt Adelige Privilegierne få behålla desse hemman,
samt anhåller, at ingen expedition emot desse Privilegier
må häruti tillåtas.
294 1772, juli 15. Luckerstad.
Bägge documenter läsas ibland bilagorne til denna dagens
protocoll.
Hr Leijonancker, Friedrich Willhelm: R.
o. A. ledamöter uti Expeditionsdeputationen hafva gjordt
ganska rätt, då de afträdde. Kunna icke privilegier reclameras,
så är det så godt som R. o. A. inga hade. Man bör i anseende
til påfölgderne icke släppa denne saken handlöst, consequencen
blefve, at ingen riddersman mera finge tilbyta sig någon
jord af kronan. R. o. A. böra därföre blifva vid sitt beslut
och protestera emot denne expedition såsom stridande emot
fundamentallagen, Riksdagsordningen och Adelige Privilegierne.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph: Efter R. o.
A. redan genom extractum protocolli bevisat, at det vore en
privilegiisak, lära skälen därtil ej behöfva uprepas. Det är äfven
bevist, at åboernes anbud 1761 at lösa desse hemman, innan
Capitainen Svedenstierna feck dem, hvarpå de tre stånden
vela grunda deras beslut, icke kan förvärfva desse åboer
någon rätt, efter de alt sedan i 10 år försummat at nedsätta
den erforderlige köpeskillingen och påminna om behörig skattevärdering
och således ej fullfölgt samma anbud. Hvad som
nu förtjenar R. o. A. upmärksamhet, är således, huru de tre
stånden altid fortfara at taga ifrån R. o. A. och at inskränka
dess rättigheter. Uti den esprit, de nu äro, lärer vara fåfängt
at häruti besöka dem med någon deputation eller at genom
något extractum protocolli söka förmå dem at göra R. o. A.
rätt, utan blifver bäst anmoda Hr Baron och Landtm, at ej underskrifva
expeditionen samt at förbjuda R. o. A. ledamöter i
deputationen at sig med densamma befatta.
Hr Billberg, Friedrich Otto: Då R. o. A. vilja
åberopa sig Privilegierne, så bör det fota sig på laglig grund.
Om nu Capitainen Svedenstiernas rättighet til Luckerstad
hemman är grundad uti Adelige Privilegierne, 24, 25 och
28 §§, så kan saken emot 17 § Riksdagsordningen icke efter
tre stånds beslut emot R. o. A. vilja i deputationen expedieras,
utan bör expedition först hos R. o. A. justeras. Genom en deputation
kunde detta hos de andre stånden anmälas, med tilkännagifvande
hälst i Bondeståndet, at så angelägit detta
ståndet är at blifva bibehållit vid sine förvärfvade stubberät
-
