# ID: svediakorp-gov149
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1771--1772
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 53,700
# sentences: 2,054
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


592 1772, april 29. Prinsarnas stat. Tessinska huset.
Tessinsk[e]
huset
ang:de.
tigit, dock aldrig utan orsak. Han ville och gierna i detta mål
foga sig till pluralitetens åstundan.
Uppå gifven proposition af Hr Baron och L andt m. bifölls,
det skulle en deputation till de öfrige respective stånden affärdas
nästa plenum för att notificera R. o. A:s gifne bifall till
dess ledamöters särskildte votum och recommendera detsamma
till ett lika afgiörande.
Frih. von Essen påminte, att som redan för någon tids
sedan Riksens Ständer afgiordt saken angående flere Hrr Riksens
Råds licentierande, så hemstälte han, om icke R. o. A.
skulle täckas gifva sitt bifall till att rådselectorer måtte fa
väljas. Det vore efter dess tanka nödigt, på det R. o. A. mått
kunna vara färdige med sine electorer, tills valet kommer
att skee.
Frihrr B u n g e och Reuterhol m begärte denne sak pa
bordet.
Hr Baron och Landtm, yttrade, det han önskade få föredraga
en annan sak, eftersom denne vilar.
Frih. B u n g e ärindrade, att det, som de tre respective stånden
i dag anmälte ang:de tre licentierade Riksens Råds återträde
i Kongl. M:ts Rådcammare, hvilka man icke ännu visst
vet, om de emottaga tillbudet eller ej, hade varit orsaken,
hvarföre han begärt denne fråga på bordet. Hälst man dessförinnan
icke kan determinera, huru många rådstolar äro ledige.
14. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
[14 April]1 ang:de Hans Kongl. Höghet Printz Carls tillkännagifne
åstundan, att Tessinske huset, hvilket blifvit för honom
inköpt, måtte af statsmedlen återköpas för en lika summa,
som det kostat, hälst det torde behöfvas för Kongl. Commerciecollegium,
eller och alt Hans Kongl. Höghet måtte äga frihet,
på händelse det förra ej kan beviljas, att disponera eller
förvandla detsamma, sorn han sielf för godt finner, hälst utrymme
för Hans Kongl. Höghet till boningsrum numera genom
Kongl. Maij :sts försorg finnes innom Kongl. Slottet och
Hans Kongl. Höghet således nu endast behöfver att upköpa en
tomt för alt där uppbygga stall och vagnshus, som icke fin
-
1 Extraktprotokollet.
Rådselektorer.
593
nes i Tessinske huset, hvilket dessutom kostar anseenligt att
underholla; uti hvilket mål Secrete Utskottet funnit för godt
att bifalla det sednare alternativet af Hans Kongl. Höghets
anmälan, eftersom det kostat 100 000 d:r sunt, hvilket statseassan
nu så mycket mindre kan återbetala, som ett dylikt
hus icke behöfs för Commerciecollegium.
Secrete Utskottets extractum protocolli bifölls.
Frih. Ridderstolpe, Carl, utbad sig R. o. A :s gunstiga
tillåtelse att få föredraga den senast afbrutne ventilationen
ang:de rådselectorernes väljande, hvilken fråga, såsom af
ganska liten betydelighet, han hoppades Högl. R. o. A. täcktes
stadga, innan de åtskiljas; den vore så mycket snarare afgiord,
sorn den beror endast på R. o. A:s Ja eller Neij och icke
flere än frenne electorer äro borta, hvilkas rum icke en gång
behöfva att completteras. Det är väl sant, att detta val kan
ännu tåla upskåf, men emedlertid veta vi ej, när förslagen
skola upsättas, och dessförinnan kunna rådselectorerne så
länge ligga oupbrutne och förseglade.
Frih. Horn, Friedrich, ärindrade, att om vi hafva
behöft ett helt års tid för att kunna determinera oss alt afsätta
de senaste licentierade värdige Rådsherrar, så lära vi
visserligen behöfva en äfven så lång om ej längre tid att välja
andra värdige män i deras ställen; han för sin del tilltrodde
sig icke att kunna välja någon värdigare, och om han än
vore Diogenes sielf, så skulle han ganska väl behöfva lycktan.
Frih. Sparre fandt för sin del icke nödigt att nu längre
draga på tiden med rådselectorernes väljande, eftersom det nu
beqvämligen kan ske, utan ville för sin deel gärna bifalla, det
hrr electorerne anmodas alt förrätta samma val.
Frih. Reuterholm begaf sig ifrån sin begäran om upskåf.
Frih. Bunge förklara [de] sig vara lika nögd, huru R. o. A.
deciderar denne saken. Han hade trodt sig hafva något skäl
till sin begäran och äfven fägnat sig deråt, att flere med honom
haft samma tancka; men som han nu märker sig vara
ensammen, ville han gierna begifva sig från sin begäran för
att ej förspilla R. o. A:s ädla tid.
I anseende härtill giorde Hr Baron och Landt m. följande
proposition:
594 1772, april 29—maj 6. Extra tullfiskaler.
Justering.
Extra tullfiscaler
ang :de.
Bifaller R. o. A., att R. o. Ars hrr electorer anmodas sammanträda
för att välja rådselectorer samt att listan ligger försegl.
, tills den behofs upbrytas?
Härtill svarades Ja.
R. o. A. åtskildes klockan 3/4 till 2.
In fidem protocolli
C. v. Schönfeldt.
År 1 7 7 2 den 2 Maij.
Lördag.
Kl. 4 eftermiddagen sammanträdde Högl. R. o. A. in pleno
efter derom giordt anslag endast till protocolls justering.
Under Hr Baron och Landtm:s frånvaro förde ordet Grefve
Lewenhaupt, Charles Emil, Öfverste, Riddare af Kongl.
Maij rsts Sverdsorden.
Af Riddarehussecreteraren uplästes, sedan R. o. A. intagit
sine ställen, protocollen, hällne uti R.o. Ars pleno den 9, den
16, 20, 23, 27 November sistledne år, vid hvilcka ingenting var
att påminna.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan emot sex om aftonen.
Ar 1 7 7 2 den 6 Maij.
Onsdag.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
1 ro. Föredrogs ånyo Tulldeputationens betänckande af den
6 Januarij sistledne, som den 18 derpå följande Martij blifvit
hos R. o. A. upläst men då lagt på bordet, hvaruti deputationen
af anförde skäl tillstyrcker, att de af Tulldirectionen för
de så kallade goda män utfärdade constilutorialer måge till sin
kraft och värckan uphöra, samt att dylika ombud under namn
af extra tullfiscaler i orterne hädanefter ej måge tillförord
-
Sjöartillerioffieerare. Riksrådet.
595
nas; men på det någon angelägen förrättning ej måge uppehollas
genom det att de ordinarie tullfiscalerne äro hindrade
eller frånvarande, Kongl. Generaltulldirection må äga rättighet
att endast till det ärendets utförande förordna någon i orten
varande stads- eller landsfiscal eller annan skickelig person
utom tullvärcket.
Detta bifölls.
2:o. Uplästes ett af Hr Gyllenskepp1 ingifvit memorial, hvar- Sjfinell
ti han gior anmärkning vid ett af Hr Leijonanckar aflem
rares tour.
nät memorial angående siöartillerieofficerares tour och befordringsrätt.
Äfvenledes uplästes ett af Hr Wagenfelt i samma ämne ingifvet
memorial; hvilcka begge lades till acten och der jämte
bifölls, att Hr Gyllenskepp1 och Hr Wagenfeldt måtte med sine
memorial få gå till de andre stånden.
3-o Upbröts hrr electorernes val till de herrar, som komma Elector[er]-
•• i t~» i o j nes vahl till
att upsätta förslag, tillika med Präste- och Borgareståndens ledamöter at
electorer, till de ledige rådsembeten.2 val^lks‘
Desse herrar upropades efter bilagde förteckning, framträdde
i skranket och aflade den vanlige rådselectorseeden, hvarpå
de genast afträdde till secrete utskottsrummet att förrätta
rådsvahlet.
4:o. Ankom och emottogs en deputation ifrån Borgarestån-
D Borg.st.
det, 9 personer.
Rådmannen och Riksdagsfullmägtigen för Stockholm Hr
Hochschild t, som förde ordet, gaf pr[aemissis] pr[aemittendis]
tillkänna, att Borgareståndet bifallit Bondeståndets
extractum protocolli af den 29 April, att Hrr Riksens
Råd Frih. Hermelin och Gref Gyllenstierna måtte anmodas
att åter träda i Kongl. Maij :sts Rådkammare, hvartill Borgareståndet
lika med Presteståndet lagt, att samma kallelse
skulle äfven afgå till Hr Riksrådet Frih. Lagerbielcke.
Deputationen besvarades af Hr Baron och Landt m. och
afträdde, ledsagad på vanligt sätt.
I anledning häraf företog sig R.o. A. detta Bondeståndets
extractum protocolli och bifölls, att Hrr Riksens Råd Frih.
Lagerbielcke, Frih. Hermelin och Grefve Gyllenstierna anmo
-
1 Enligt memorialet rättat från förlagans: Gyllenspetz
2 Denna lista har icke påträffats.
596 1772, maj 6. Ivröningskostnader. Svea hovrätt.
das att åter intaga sine uti Kongl. Maij :sts Rådkammare förr
innehafvande rum.
Äng :de kost- 5 :o. Uplästes Secrete Utskottets extractum j)rotocolii af der.
kröningen ^ April sislledne, hvaruti hemställes, om icke Secrete Utskottet,
som redan till behof att bestrida kostnaden vid Kongl.
Maij :sts instundande kröning anordnadt sexhundradetusend
dahlér silfvermynt, måtte, då ingen tillgång mera finnes, fa
tillstånd att af Banquen taga förskott till de återstående utgifter,
emot det att den tillstundande bevillningen samt krönings-
och begrafningshielpen användes till Banquens betalning.
Detta bifölls.
Hr Wachs [c h] lage r, G usta f, ville ej vara emot bifall,
efter saken vöre pressant, men hade dock önskadl, att
detta förr kunnat blifva föredragit och en viss summa till
desse utgifter stipulerad, på det man derefter fådt inrätta bevillning
samt krönings- och begrafningshielpen.
Ang:de någ- 6:o. Uplästes ett af Hr Leijonanckar, Friedric Willhelm,
rs.s hftfppH
rande till ingifv’it memorial, hvaruti anföres, att då R. o. A. i sista pleassessorer
i no bifallit Secrete Deputationens betänckande, sorn tillstvrckt.
S'rätt°C l*ti Kongl. Svea Håfrätt Secreteraren därstädes Nordeman.
Protonotarien Gröning, Håfjunckaren och Notarien Estenberg
samt Vice Advocatfiscalen Evelius måtte blifva till assessorer
förordnade, dock att derigenom icke det förslag måtte rubbas,
som till ett ledigt assessorsämbete var hos Kongl. Maij :st
ingifvit och på hvilcket Protonotarien Gröning, Secreteraren
Norell och Häradshöfdingen Friedric Dalman voro upförde:
samma förslag voro nu hos Kongl. Maij :st afgiordt och Sccreteraren
Norell till assessor utnämnd. Protonotarien Gröning
hade nu genom Riksens Ständers åtgiärd fådt assessorsämbetet,
återstodo altså endast Häradshöfdingen Dahlman, hvilcken
ofelbart varit berättigad till ett rum på ett sednare förslag,
som ifrån Kongl. Svea Håfrätt hade skolat afgå, till ett
ledigt varande assessorsembete, så framt ej de af Secrete Deputationen
tillstyrkte uprättelsebefordringar emellan kommit.
Men som i anseende till deni ingen ledighet, hvartill förslag
skulle giöras, numera sig yppar, så blefvo Häradshöfdingen
Dalman derigenom märkeligen lidande uti sin genom flere
tiensteår, och då han redan uti välbemälte Kongl. Håfrätt en
Luckerstads hemman.
597
tid varit adjungerad ledamot, i det minsta lika med Gröning,
Nordeman och Estenberg ägande befordringsrätt, om han vid
detta tillfället blefvo förbigången. Altså och som R. o. A. i conformité
med Secrete Deputationens betänckande förbehollit
deras befordringsrätt, som på åfvan berörde förslag stodo upförde,
så hemställer Hr Leijonanckar, om icke Häradshöfdingen
Dalman uppå sådan grund äfven måtte få assessors
fullmagt och säte i Kongl. Svea Håfrätt efter sin innehafvande
tour.
Detta bifölls, och finnes memorialet ibland bilagorne till
denne dagens protocoll.
7:o. Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, anmälte,
att R. o. A:s extractum protocolli af den 28 sistledne Martij
öfver Kammaroeconomiedeputationens betänckande angående
tvisten emellan åboerne på Luckerstad hemman i östergötland
n :o 1, 2, 3, 4 och Capitainen Nils August Svedenstjerna
rörande rättigheten att få lösa desse hemman till skatte
icke värckat hos de andre stånden någon ändring uti deras
till betänckandet gifne bifall, så att saken nu kommit till Expeditionsdeputationen
och torde blifva expedierad, såframt
R. o. A. ej togo något steg att förekomma en expedition, som
så nära rörde R.o. A:s Privilegier; han uprepade sakens sammanhang,
nemligen att tre edeligen afhörde vittnen intygadt.
det åboerne sielfva varit hinderlige deruti, att den 1761 dem
beviljade skattevärdering ej försiggådt; att följackteligen
skattekiöpsschillingen aldrig blifvit utsatt, mindre af deni i
ränteriet kunnat inbetalas; att utan en sådan inbetalning dem
icke någon rättighet till skattelösen framföre andre kunde
emot förordningarne tillärkännas; att kronan altså aldrig varit
bunden i sin rättighet att disponera desse hemman; att
Capitainen Svedenstjerna, såsom innehafvare af Flemmingske
arfvingarnes rätt, ordenteligen genom Kongl. Cammarcollegii
af Kongl. Maij:st faststälte resolution fådt desse hemman i
ärsättning för desse arfvingars redan 1691 bortmiste köpegods
Fagernäs i Åbo lähn; att 24 § aldeles försäkrar R. o. A. om en
säker besittning af sådane för bortmiste köpegods ärhollne ärsättningar
af kronan, hvilcken § de tre stånden ännu vidare
denne riksdag R. o. A. guaranteradt. Att följackteligen, om
åboerne nu skulle få lösa desse hemman till skatte ifrån Ca
-
Lyckersta
hemmaa
ang:de.
598 1772, maj 6. Luckerstads hemman.
pitainen Svedenstierna, det vöre ett inbrott uti R. o. A:s Privilegier
och den 24 §. Hemstälte altså, om icke ett extractum
protoeolli kunde till de andre stånden afgå, hvaruti alla desse
skäl till afslag på Kaminaroeconomiedeputationens betänckande
uptagas och R. o. A. derjämte reclamerar sine Privilegier,
att ingen expedition emot R.o. A:s samtycke må i denne
sak till Kongl. M :t afgå.
Häröfver begärtes proposition, sorn blef giord och med Ja
besvarad.
Enligt detta beslut upsattes följande extractum protoeolli:
S. d. Sedan R. o. A. genom utdrag af protocollet den 28 sistledne
Martij lemnadt sine respective medstånd del af de skäl,
som föranlåtit R. o. A. att till Kammar-, occonomic- och commeciedeputation
återförvisa ett bemälte deputations betänckande
af den 11 näst föregående Februarij angående förmånsrätt
till skattelösen af kronohemmanen n:o 1, 2, 3 och 4 i
Luckersta by, Örberga sockn, Dahls härad och östgötha låhn,
hvarom tvist upkommit emellan åboerne på desse hemman
och Capitainen och Riddaren af Kongl. Sverdsorden Kils
Augus Svedenstierna, hvileken såsom innehafvare af en del
Flemmingske arfvingarnes hos Kongl. Maij :st och kronan
ägande skatterättsfordringar dem af kronan i betalning undfådt;
så anmältes nu ifrån Riksens Ständers Expeditionsdeputation,
att de tre respective stånden förblifvit vid deras
redan förut tagne beslut, så att ej mera återstodo än R.o. Ars
slutelige yttrande för att kunna detta mål till expedition befordra.
R. o. A. hade väl önskadt, innan denne sak blifvit afgiord,
att få närmare uplysning, huru det sig förholler med de emot
hvarannan stridiga attesters rigtighet angående åboernes omsorg
att, som vederbordt, yrka den af dem begärte skattevärdering,
såsom hvaruppå frågan om denne förmånsrätt till
skattelösen hufvudsakeligen beror; men som en sådan uplysning
numera icke stod att ärholla, så företog sig R. o. A. uppå
sådane skäl, handlingarne förete, detta betänckande till sluteligit
afgiörande; hvarvid i öfvervägande kom först, huruvida
åboerne på Luckerstad hemman i anseende till den af dem
1761 sökte skattevärdering någon förmånsrätt till skattelösen
Luckerstads hemman.
599
kan tillhöra och sedan om Capitainen och Riddaren Svedenstiernas
åtkomst till desse hemman kunde ansees laglig?
Uti det förre befandts väl, att Luckerstadsåboerne år 1761
skola begärt att få sine åboende hemman till skatte lösa, och
att denne deras ansökning af Konungens Befallningshafvande
blifvit remitterad till Fältcommissarien och Kronofogden Iggström
att låta uppå hemmanen anställa behörig skattevärdering;
men af frenne inför Vadstena Rådstufvurätt edeligen afhörde
vittnens utsagor fandts vara bestvrckt, hvilcket och
Luckerstad åboer icke gittadt bestrida, att de ofta begärt upskåf
med den beviljade skattevärderingen och således sielfve
varit vållande dertill, att densamma på en tid af hela 10 framflutne
år, och alt till dess hemmanen öfverläinnades Capitaine
Svedenstierna, kommit att upskiutas, följackteligen att ingen
skattekiöpsschilling, efter densamma utan föregående värdering
ej kunde determineras, blifvit å vederbörlig ort nedsatt.
Rättighet till företräde i skattelösen kan ej på annat sätt
förvärfvas än genom skatteköpeskillingens nedsättande; när
Luckerstads åboer detta försummat, så följer deraf, att kronan
ägde en ostridig rättighet till denne sin jord och frihet
att densamma till hvem hon ville öfverlåta.
Hvad det sednare angeek eller lagligheten af Capitaine Svedenstiernas
åtkomst till de i fråga varande Luckerstads hemman,
så utvisa handlingarne, att framledne Landshöfdingens
Hr Jacob Flemmings arfvingar till ärsättning för någon del
af det år 1691 till kronan indragne Fagernäsgodset i Abo
lahn, och hvarföre efter Riksens Ständers beslut kronan borde
betala desse arfvingar vederlag, undfådt genom Kongl. Cammarcollegii
utslag af den 20 December år 1770, som af Kongl.
Maij:st i nåder blifvit gillat, desse hemman, och att Capitainen
Svedenstierna voro bemälte arfvingars rättsinnehafvare.
R.o. A:s Privilegier af år 1723 och den 24 § stadga tydeligen,
att Adelen bör niuta vederlag för bortmiste köpgods;
detta stadgande hafva Riksens Ständer vid innevarande riksdag
än ytterligare bekräftadt, det Högvördige Prästeståndet
genom utdrag af protocollet af den 27 November 1771, deräst
förklaras, att den Allmogen i 22 § Konungaförsäkran tillagde
förmån icke på något sätt minskar kronans rätt eller hind
-
600 1772, maj 6. Luckerstads hemman.
rar kronan att till sine behof disponera räntan af skattehemman,
ej eller rubbar R. o. A:s Privilegier att efter Riksens
Sländers pröfning tillbyta sig något kronohemman eller annan
lägenhet och icke bör sätta R, o. A. i frugtan att ju få
vederlag in natura för bortmiste köpegodsräntor enligt innebollet
af 24 § i R. o. A:s Privilegier; det Yälloflige Borgareståndet
likaledes att ståndet för sin del icke sågo den fölgd
af 22 § Konungaförsäkran kunna dragas, att kronans ostridige
rätt till jorden därigenom blifvit minskad eller andras välfångne
privilegier rubbade; uti hvilket alt det Hedervärda
Bondeståndet instämt och samtelige de tre respective stånden
hvars annars beslut som sitt egit antagit.
Härigenom fandt R. o. A. alt tvifvelsmål vara undanrögdt
om R. o. A:s ovillkorlige rättighet till vederlag för bortmiste
köpegods, i följe hvaraf äfven Flemmingske arfvingarne för
deras ägande så beskaffade kronofordran, hvilcken, som redan
anfördt är, af Riksens Ständer till betalning in natura
blifvit antagen och faststäld, böra denne deras i Privilegier
grundade rätt till godo niuta.
När nu bevist är, att Luckerstad hemman, sorn gådt i betalning
för bortmista kiöpegods, värckeligen tiilhördt kronan
och voro kronojord den tid betalningen skedde; att Flemmingske
arfvingarne eller deras rätts innehafvare ägde en laglig
och faststäld fordran på jord hos Kongl. Maij:st och kronan,
för hvilcken desse hemman i betalning gådt; och R. o. A.
enligit Privilegierne har en ostridig rättighet lill vederlag för
bortmiste räntor och jord, men det skulle i alla tider blifva
för R. o. A. eller deras rätts innehafvare, af hvad stånd de
och vara måge, en ren omöjelighet att hos kronan komma till
någon ärsättning för sådane fordringar, om åboers lösa tillbud
att vilja köpa jorden lill skatte utan någon vidare åtgiärd
af skattevärdering eller köpeskillingens deponerande skulle
deremot gälla och hindra en laga införssel till jordens besittning;
så fandt R.o. A. rättvist och billigt ej allenast att afslå
det ifråga varande Kammaroeconomiedeputationens betänckande
och bibeholla Capitainen Svedenstjerna vid den besittning
och äganderätt af åfvan berörde hemman n:o 1, 2, 3
och 4 i Luckersta by, som han sig lagligen förvärfvadt, utan
och i detta mål att reclamera R. o. A:s Privilegier, så att ingen
Spannmålskontrakt.
601
expedition emot samma Privilegiernes rena och tydelige innehöll
utan R. o. A:s samtycke i detta mål må till Hans Kongl.
Maij :st i underdånighet afgå.
Hvileket genom utdrag af protocollet R. o. A. velat härmedelst
sine respective medstånd hörsamt, tienst- och vänligen
coinmunicera. L7t supra.
8. Uti extractum protocolli af den 4 i denne månad, som nu Ang:de
uplästes, förmäler Secrete Utskottet sig hafva förnummit, hu-Scontra™ en
ruledes olika tanckar sig yppadt hos Riksens Ständer angåen- med Falk.
de ett med Handelsmannen Falck slutadt contract om ett
<;uantum af 20 000 tunnor spannemål att till kronans behof
lefvereras, då det genom extractum protocolli af den 9 April
sistledne anmälles. Secrete Utskottet tror sig derföre böra gifva
vid handen, att en allmän klagan icke allenast öfver brist
oå bröd utan och sädeskorn föranlåtit Secrete Utskottet att
söka alla möjeliga utvägar till att kunna det anskaffa; att
Falck varit den, som åtagit sig att för lindrigaste priset snarast
det lill kronan lefverera; att Kongl. Maij:st af den således
kiöpte spannemålen redan låtit transportera en del till de rikets
provincier, där den största och mäst trängande nöd sig
företedt; men att Falck, i osäkerhet om contractet får äga
bestånd, går långsamt och ej eller kan hårdt tillhollas att lefverera,
hvad ännu af spannemål efter contractet kan återstå;
att det likväl skulle lända landet samt de nödlidande till obotelig
skada, om dermed längre på tiden fingo ankomma, då
det med denne handel hufvudsakeligen påsyftade ändamål att
få jorden besådd aldeles skulle gå förloradt, anhollandes Secrete
Utskottet altså, att Riksens Ständer med det aldraförsta
ville häröfver stadga sitt beslut, på det Secrete Utskottet måtte
hafva något, hvarefter det sig kan rätta uti de till tagande
anstalter om spannemåls anskaffande, sorn ej tål något drögsmål.
Hr B i 11 b e r g, F r i e d r i c Otto, hade väl önskadt, att
(lenne lefverantz blifvit på auction utbuden, då den kanske
kunnat fås för lindrigare; hvad som vore giordt måtte dock
blifva dervid, efter ändring deruti skulle medföra änn större
skada; han kunde dock ej neka, att genom detta contract
spanmålen så i Sverige som hälst i Finland, där Falck up
-
602 1772, maj 6.
Spannmålskontrakt.
kiöpt en del af sin lefvererade spanneinål, stigit till ett förr
oärhördt pris.
Frih. Ridderstolpe, Carl, påminte, att R. o. A. redan
bifallit, hvad Secrete Utskottet härom den 9 sistledne April
anmält, och trodde bäst vara, om R. o. A. dervid låta förblifva.
Bedröfveligen hade spanmålspriserne i denne vår stigit
omåtteligen, men det här[rjorde af brist och ej af contractet.
I Linde, där Falck hvarken kunnat köpa eller sälja spannemål,
hade den gäldt 132 dahlér tunnan. Kronan hade redan
på denne Falcks lefverantz assigneradt ett stort quantum. Att
ej uppeholla detta och sätta våra behöfvande medborgare aldeles
utan hopp af räddning, anholt Frih. Ridderstolpe, att
R. o. A. ville förblifva vid sitt redan tagne beslut och med en
deputation anmoda de andre stånden att bifalla, hvad Secrete
Utskottet giordt.
Hr Baron och Landt m. giorde proposition, om R. o. A. behagade
förblifva vid sitt till Secrete Utskottets extractum pr<>-  tocolli af den 9 April sistledne i detta mål gifne bifall, som
med Ja besvarades.
En deputation afgeck härmed till de andre respective stånden,
bestående af följande herrar.
Grefve Bielcke, fullm. Frih. Sparre,
Hr Lagerbielcke,
Hr Sahlefeldt,
Hr Hård,
Hr Bräkenhielm,
Hr Netherwood,
Hr Bergenstråhle,
Hr Adlermarck [o: Lagermarck], fulliu. Hr Lode,
Hr Gyllenpalm,
Hr Linderstedt.
Desse herrar anmodades äfven att hos de andre respective
stånden tillkänna gifva R. o. A:s i dag tagne beslut om Hrr
Riksens Råds Frihrr Lagerbielckes och Hermelins samt Grefve
Gyllenstiernas återinträde i Rådet.
Deputerade återkommo efter någon stund och berättade, att
de tre stånden med fägnad emotlagit beslutet om Hrr Riksens
Råd och låfvadt med det snaraste yttra sig om Falcks contract.
Generalauditörsexpeditionen. 603
9:o. Anmältes ett af Majoren Hr Edvard Plaan ingifvit me- Baron Ce
,
,.. , ... (terström
morial rörande Secrete Deputationens betanckande om uprat- ang;de up_
telse för öfverstelieutenanten Baron Claes Cederström. rättelse med
Dito af Hr Rosenquist, Adolph Axel, angående Secrete Deputationens
betänckande om uprättelse för Capitaine Wahlfeldt.
Dito af Majoren Wolrath Haij angående Secrete Deputationens
betänckande om uprättelse för Majoren [Papke].1
Desse memorialer lades till sine betänckanden med tillstånd
för Hrr Plan, Rosenquist och Haij att med dem gå till de andre
respective stånden.
10 :o. Uplästes Justitiaedeputationens betänkande af den 27 Copistsyss
r
o j . Ian i gen.-
Februarij sistledne, hvaruti tormales, huruledes af radsproto- a[u]diteurs
collen
funnits, att vid Generalauditeursexpeditionen voro så li- expedition
ct n g *fj p
tet antal betjening, så att vid det denne expedition föredragit
uti Rådkammaren, ofta copisten måst brukas till protocollets
förande. Deputationen föreslår altså, att copistssysslan i denne
expedition måtte förvandlas till cantzlists, dock med det
förbehöll att ej derigenom sysslorne ökas, ej lönerne förhöjas,
mindre alt denne copistens befordran må lända äldre och
bättre förtiente till praejudice.
Härvid var bifogat ett särskilt votum, sorn tillstyrker afslag
på denne proposition, efter den gifver anledning att framdeles
öka betieningen och ovisst voro, om den copist, som vid detta
tillfälle skulle blifva cantzlist, är den alste men i annor händelse
skulle praejudicera alt för många, genom det han vunno
tour med häradshöfdingar, hvartill flere så i Cantzliet som i
Håfrätten icke kunna hinna efter 10 a 12 års tienstetid.
Frih. Horn, Christer, ville nog tro, att uti Generalauditeursexpedition
behöfdes en cantzlist tillökas, men fandt
därjemte, att man varsamt borde handtera den saken för att
ej väcka missnöje och förtryck hos betieningen i Cantzliet.
Föreslog altså, att när copistsysslan en gång blifver ledig, den
kunde förvandlas till cantzlistssyssla och då gifvas till den
skickeligaste och mäst förtiente, sorn sig derom anmäler.
Hr Wachs[ch] lager, Gustaf: Denne förbättring
1 Memorialet.
39—680338
604 1772, maj 6. Wallenstierna.
för copisten uti Generalauditeursexpeditionen voro endast pä
namnet och så liten, när den sker, som betänckandet föreslår,
utan äldre och bättre förtientes praejudice, att den väl kunde
efter hans taneka bifallas.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, ansåg det
mindre nödigt, att Riksens Ständer befatta sig härmed; om
Håfrätten kunna förordna vice notarier, vice häradshöfdingar,
vice borgmästare och Kongl. Maij :sts Rådkammare ända
till vice landshöfdingar att förrätta de ordinarie embeten,
hvarföre må icke Kongl. Maij :sts Rådkammare kunna förordna
en vicarius att föra protocollet uti generalauditeursärender,
då den ordinarie protocollisten är hindrad, utan att
derföre sätta [i]1 fråga om någon värkelig befordran eller tour:
tillstyrkte altså, att detta måtte afslås.
I anledning häraf giordes proposition till afslag på betänckandet,
som med Ja besvarades.
Gen.major ll:o. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den 27
stjernas toursis^e^ne Februarij i anledning af de anmärkningar, som deang
:de. putationen giordt öfver rådsprotocollen af den 5 September
och 6 November 1770, då frågan förevarit uti Kongl. Maij :sts
Rådkammare om en generallieutenants vacances besättjande,
vid hvilcket tillfälle Hrr Riksens Råd tillstyrkt Kongl. Maij:st
att meddela Generalmajoren och Commendeurcn af Kongl.
Sverdsorden Frih. Pehr Scheffer generallieutenants fullmagt
framför Generalmajorerne och Commendeurerne af Kongl.
Sverdsorden Frihrr Wrede och Wallenstierna. Deputationen,
sorn på anförde skäl finner, att Frih. Wallenstierna voro äldre
generalmajor än Frih. Scheffer, tillstyrker, att Baron Wallenstierna
måtte få generalmajors tour ifrån den 7 Junij 1762,
ärholla äldre generallieutenants fullmagt än Frih. Scheffer
och förhielpas lill det först ledigt blifvande cavallerie- eller
infanterieregimente, hvartill han sig i underdånighet anmäler.
Hr von Engeström, Joha n, kunde icke finna sig uti
de grunder, hvarpå deputationen tillstyrkt Baron Wallenstiernas
tour och befordringsrätt. Det vore bekandt, att Frih. Wallenstierna
såsom capitainelieutenant och chef för Kongl.
1 Konceptprotokollet.
Wallenstierna.
605
Maij :sls Lifdrabantecorps men med del fogade förbehöll efter
Riksens Ständers 1756 tagne författning, att denne fullmagt
ej gåfvo honom annan tour till vidare befordran än den, han
ibland öfverstarne ägde, blifvit till generalmajor befordrad;
deremot hade Frih. Scheffer uti kongl, franska arméen värkeligen
varit och giordt tienst som brigadier samt vid sin hemkomst
ärhollit för utrikes krigsförtienster sin generalmaj orsfullmagt,
hvilcken enligt befordringslagarne medförde värkelig
tour. När deputationen ännu går längre och till uprättelse
för Frih. Wallenstierna tillstyrker, alt han måtte få först ledige
regemente, hvartill han sig anmäler, då likväl frågan
emellan Frih. Scheffer och honom aldrig varit om regimente
utan om generalmajorstouren, i hvilcken han skall få upprättelse,
så hade deputationen sträckt sitt tillstyrckande längre
än sig bordt, afskurit Kongl. Maij:st Dess höga valrätt och
försatt en myckenhet käcka och redelige herrar af militairen,
hvilcka framför Baron Wallenstierna kunna vara competente
sökande till regimenten, uti lidande. Dessutom medförde detta
tillstyrckande en anomalie i anseende till Frih. Wrede, som
ostridigt voro äldre generalmajor än Baron Wallenstierna
men yngre än Baron Scheffer och, genom det att Frih. Wallenstierna
fängo tour som generalmajor framför Frih. Scheffer,
antingen skulle i sin tour blifva lidande eller och, då han
behöllo lourén framför Generalmajoren Wallenstierna, giöra
Frih. Scheffer orätt; detta alt föranlät Hr von Engeström anholla,
att betänckandet måtte afslås.
Frih. Grönhagen, Claes Will h., instämde med Hr
von Engeström; Frih. Scheffer ägde värkeligen sin generalmajorsfullmagt
uti Sverige och ej från Franckriket, icke såsom
caractere utan värkeligen med ämbete och tour, voro altså
äldre generalmajor än Frih. Wallenstierna. Chefskapet vid
Kongl. Lifdrabantecorpsen och Fortification medförde icke
:m som förr någon generalmajorstour, derom hade Riksens
Ständer giordt ett uttryckeligt förordnande, och chefen för
Kongl. Fortification Hr Strussenfeldt, ehuru han länge beklädt
detta ämbetet, hade ej förr än nu nyligen i sin tour som öfverste
blifvit generalmajor. Dessutom voro Baron Wallenstierna
genom regimente en uprättelse tillagd, som aldrig varit
i fråga och den han aldrig kunde hos stånden i denne
606 1772, maj 6.
Wallenstierna.
sak begära till tredie mans förfång. Betänekandet borde altså
afslås.
Frih. von Essen, Friedrich: Hvad deputationen
sig yttradt om Frih. Wallenstiernas generalmajorstour framför
Frih. Scheffer ville han lemna i sitt värde; men deruti
hade deputationen misstagit sig, att Generalmajoren Baron
Wrede hans tour ej blifvit förbehollen, och hade äfven deputationen
öfverskridit, hvad den egenteligen tillkommit i denne
sak att giöra, då Baron Wallenstierna blifvit rättighet tilllagd
att få först ledige regimente, hvartill lian sig anmäler.
Betänekandet kunde altså bifallas i det, som rörde tourén
emellan Baron Wallenstierna och Scheffer; men i öfrigit Generalmajoren
Baron Wrede hans tour honom förbehollas och
det, som angeck Baron Wallenstiernas rättighet till regimente,
afslås. Hvarom extraclum protocolli till de andre respective
stånden kunde afgå.
Häruppå begärtes proposition, hvilcken och blef giord i conformité
med hvad Frill, von Essen föreslagit och med Ja besvarad.
Det extractum protocolli, sorn enl. detta beslut afgeck, lydde
som följer:
S. d. Föredrogs Secretc Deputationens betänckande af den
27 Februarij innevarande år, innehollande anmärkningar öfver
rådsprotocolien af den 5 September och den 6 November
1770, bestående deruti, att Hrr Riksens Råd ansedt Generalmajoren
och Commendeuren af Kongl. Sverdsorden Frih.
Pehr Scheffer berättigad framför Generalmajoren och Commendeuren
af Kongl. Maij :sts Sverdsorden Frih. Wrede och
Baron Wallenstierna lill undfående af generallieutenants fullmakt,
jämte deputationens tillstyrckande, att Generalmajoren
Wallenstierna må ansees såsom värkelig generalmajor ifrån
den 7 Junij 1762, undfå generallieutenants fullmagt och tour
framför Frih. Scheffer samt ärholla det först ledige cavallerieeller
infanterieregimente, hvartill han i underdånighet sig anmäler.
Vid öfvervägande af detta mål fandt väl R. o. A. för godt
uti den delen bifalla deputationens betänckande, att General
-
Wallenstierna. Om riksrådsänibeten.
607
majoren Baron Wallenstierna ärholler generallieutenants
fullmagt och tour framför Generallieutenanten Baron Scheffer
på sätt, som samma betänckande det föreslår; men som en
sådan uprättelse icke bör lända andre välförtiente och mera
berättigade till förfång och Generalmajoren Frih. Wrede äger
ostridigt tour såsom generalmajor framför Generalmajoren
Baron Wallenstierna, så bör och bemälte Generalmajor uti
samma tour varda bibehollen. R. o. A. pröfvade äfvenledes, att
deputationen icke bordt sträcka sitt tillstyrkande längre än till
det, hvarom efter deputationens giorde anmärkning i Kongl.
Maij :sts Rådkammare egentelige frågan varit, nemligen emellan
då varande Generalmajoren Frih. Pehr Scheffer och Generalmajoren
Baron Wallenstierna om generalmajorstouren;
och kunde R. o. A. altså till inskränckande af Kongl. Maij :sts
höga valrättighet vid ledige embetens besättjande och till förminskande
af flere välförtiente medborgares rättigheter icke
samtycka, att Generalmajoren Baron Wallenstierna, på sätt
sorn deputationen tillstyrker, måtte ärholla det först ledig
blifvande cavallerie- eller infanterieregimente, hvartill hos
Kongl. Maij :st han sig i underdånighet anmäler.
R. o. A. förvänta sine respective medstånds bifall uti detta
uppå lag och billighet grundade beslut, hvarföre och detsamma
skulle genom utdrag af protocollet dem hörsamt tienstoch
vänligen communiceras. Ut supra.
12:o. Frih. Christer Horn utbad sig R.o. A:s tåla- Ang:de rådsmod
att afhöra ett af honom författadt memorial; det angingo
en sak af mycken vigt. Han hade nemligen funnit, huruledes
nu åtskillige riksdagar å rad altid varit en af de betydeligaste
saker och som hos Riksens Ständer förordsakat mycket oro,
skiljacktige meningar och likasom en gäsning, att flere af Hrr
Riksens Råd blifvit licentierade och andre i deras ställen trädt
in i Kongl. Maij :sts Rådkammare, hvilcka åter vid påföljande
riksdag måst lemna sina rum. Ifall detta omsider skulle leda
till en vana, att ledamöterne i Kongl. Maij :sts Rådkammare
hvarje riksdag på sådant sätt ombytas, trodde Frih. Horn,
att något hvar kunde insee, hvad fölgder som häraf med tiden
skulle kunna upkomma. Han har trodt sig böra föreslå en ut
-
608 1772, maj 6, Riksrådsämbeten. Kröningsceremonielet.
väg, den han funnit, att förebygga ett sådant ondt, och den
hade han sanunanfattadt i det memorial, som han nu utbad
sig att få upläsa.
Hr Baron och Landt m. gaf vid handen, att så mycket
han af detta memorial hade sig bekandt, torde det inneholla
mycket, som med våra antagne och besvurne grundlagar behof
de att jämföras, äfven fordrade en ganska varsam, mogen
och granlaga öfverläggning, innan deruti af Riksens Ständer
något kunde stadgas. Tiden vore icke nu inne till ett sådant
giöromål, hvartill behöfdes enighet, lugn och frihet för andre
betydande ärender att kunna utan afbrott deruti arbeta; här
tillstundade nu Kongl. Maij :sts höga kröning, hvars högtidelighet
mera lära distrahera en stor del af Riksens Ständers ledamöter,
än att de skulle kunna lemna sig till en så granlaga
sak som denne. Ceremoniellet vid den kongl, kröningen voro
ock i project ankommit. Det hade Hr Baron och Landtm, nu
ämnat låta för R. o. A. upläsa. Det tålde icke något drögsmål,
på det tiden ej måtte gå utur händerne alt få det på trycket
och utdelt till underrättelse för alla dem, som vid denne högtidlighet
komma att få någon function. Hr Baron och Landtm,
bad altså, att Frih. Horn ville låta anstå med sitt memorial,
tils vidare framdeles en bättre lägenhet sig yppade.
Frih. Horn, Christer, yrkade väl, att ännu vore tid öfrig
såväl i dag kunna upläsa hans memorial som ceremoniellet,
hälst han icke nu kunde begära deröfver någon ventilation;
men uppå mångas föreställning begaf han sig enleligen
derifrån, dock med förbehöll att hans anmälning måtte i protocollet
antecknas, på det denne i hans tancka angelägne sak
framdeles ej måtte stickas under stolen och blifva glömd. Försäkrade
dock, att han icke ville med sitt memorial gå till de
andre stånden, förrän det hos R. o. A. blifvit upläst.
Krönings- 13:o. Häruppå företogs projectet till ceremoniellet vid den
ellet ang-de tillstundande kongl, kröningen, hvilcket uplästes.
Sedan det blifvit till slut läst, påmintes, att hvad där stodo
infört om Hennes Kongl. Maij :st Änckedrottningen och Hennes
Kongl. Höghet Sveriges Printzessa måtte gå ut, såvida
desse höga kongl, personer ej ännu voro till Sverige återkomne
ifrån Berlin. Äfvenledes att det ombyte, som skedt tili
Kongl. Maij :sts Rådkammare med de af Hrr Riksens Råd,
Kröningsceremonielet. Ang. riksrådsvalet.
609
som komma att officiera vid detta höga tillfälle, iackttages,
med flere förändringar som, sedan projectet till detta ceremoniell
blef upsatt, kunnat sig tilldraga.
Hr Wachs [ch] lager, Gustaf, anmärckte, att efter
herolden utropar Kongl. Maij :sts höga namn Gustaf den tredije,
så bör detsamma i alla edsformulairer, där Kongl. Maij :st
nämnes, varda till en likhets vinnande iakttagit.
Hr Gyllenspetz förmälte sig hafva saknadt eedsforinulairet
för Krigsbefälet och frågade, när denne corps skulle aflägga
sin eed.
Frih. von Essen, Friedric, trodde att dermed lärer
förhollas efter vanligheten. Ceremoniellet innehölt allenast
Ständernes eeder hyllningsdagen.
Hr Baron och Landtm, utbad sig att få sluta detta ärende
och giorde följande proposition:
Bifaller R. o. A. ceremoniellet, dock att härvid iakttages,
hvad flere omständigheter såväl i anseende till Hennes Kongl.
Maij :sts Enckedrottningens och den Kongl. Printzessans frånvaro,
som ombytet i Rådkammaren och förändringar med
någre häruti nämde personer fordra. 2:do. Att uti eedsformulairen
Kong. Maij :st nämnes på samma sätt, som härolden
det utropar, nemligen Gustaf den tredje.
Hvilcken med Ja besvarades.
Detta R o. A:s beslut blef genast på det upläste exemplaret
af ceremoniellet skrifvit och afskickadt.
14 :o. Hr Baron och Landtm, gaf tillkänna en R. o. A:s
ledamots, Hr Praesidentens i Kongl. Svea Håfrätt Adam Fredenstiernas,
dödelige frånfälle.
15 :o. Företogs och uplästes Bondeståndets extractum protocolli
af den 23 Novemb. nästledit år tillika med project till
en förordning, huru hädanefter bör förhollas med Allmogens
riksdagsmansval.
16 :o. Under upläsandet anmältes, einottogs och infördes på
vanligt sätt en deputation ifrån det Välloflige Borgareståndet.
Handelsmannen och Riksdagsfullmägtigen för Christianstad
Gram, som förde ordet, anmälte pr[aemissis] pr[aemittendis],
att som ingen liknelse voro, det rådselectorerne i dagunder
varande plenum skulle hinna blifva färdige med råds
-
Freden
stiernas
dödsfall
ang:de.
Allmogens
riksdags
mansvahl
ang:de.
Dep. fr.
Borg.st.
610 1772, maj 6.
Ang. riksrådsvalet.
förslagen, så hade ståndet trodt nödigt vara att i raårgon äfven
plenum anslås, på det denne angelägne förrättning mätte
ju förr dess häldre bringas till ett önskeligt slut, och att derföre
hos Kongl. Maij :st i underdånighet måtte anhollas, det
täcktes han upskiuta sin tillämnade resa, till dess rådsförslagen
blifvit honom praesenterade.
Hr Baron och Landt m. låfvade, att R. o. A. ville med det
snaraste häruppå lemna sitt svar.
Deputationen afträdde, ledsagad på vanligt sätt.
Frih. von Essen, Friedric: Electorernes arbeten
med rådsförslagernes uprättande låto icke determinera sig
innom någon viss tid; ibland hade de blifvit snart färdige,
ibland hade det drögt; torde hända, att hela denne dagen för
electorerne blifver otillräckelig. Icke ville han vara emot plenum
i mårgon, och äfven väl att det hos Kongl. Maij:st må
anmälas; men hvad Kongl. Maij:sts utresa angår, så dependerar
densamma af Kongl. Maij :sts egit nådiga välbehag.
Frih. Ridderstolpe, Friedric, fandt det vara så
mycket olämpeligare att uppeholla Kongl Maij:sts tillämnade
resa för att afbida rådsförslaget, som hända kunde, alt om det
och blefve färdigt, det uti något stånd kunde begäras på bordet.
Frih. Horn, Christer, instämde äfven deruti, att det
ej gingo an att förhindra Konungens resa, den han vanligen
gior i slutet af hvarje vecka till Ulricsdahl och äfven i morgon
lärer vara tillämnad; det enda man kunde och borde giöra, voro
om Hr Baron och Landtm, i underdånighet upvagtar Kongl.
Maij :st och såsom af sig sielf frågar om resan samt berättar,
huru med rådsvalet dragit på tiden.
Hr Baron och Landt m. hemstälte, om icke det till i mårgon
begärte plenum kunde samtyckas, men att det icke gingo
an att genera Kongl. Maij :st, om han tillämnat någon resa till
Ulricsdahl, och att en deputation notificerar de andre stånden
detta R. o. A:s beslut.
Hvilcket med Ja besvarades.
Till denne deputation utnämdes:
Frih. von Essen,
Hr Tigerstedt,
Hr Bergenstierna,
Ang. riksrådsvalet. Allmogens riksdagsmannaval. 611
Hr von Strokirck,
Hr Ögnelod,
Hr von Duben, fullm. Hr Borgenstierna,
Hr Willebrand, fullm. Hr Carpelan,
Hr Riddersvärd.
Men innan denne deputation handt afgå, ankom, anmältes,
emottogs och infördes en deputation ifrån det Högvördige
Presteståndet, 8 personer, anförd af Theologiae Lectoren Doctor
Roberg, hvilcken prfaemissis] pr [aemittendis] gaf tillkänna,
att Prästeståndet äfven bifallit plenum till i morgon
och att hos Kongl. Maij :st må i underdånighet tillkännagifvas,
att rådsförslagen i morgon blifva praesenterade.
Så snart denne deputation afirädt, instälte sig en ifrån Bondeståndet,
hvilcken pr[aemissis] pr [aemittendis] gaf tillkänna,
att ståndet förenat sig med Borgareståndet om plenum i
morgon och att hos Kongl. Maij :st må i underdånighet anhollas,
det han läcktes upskiuta sin tillämnade resa.
Sedan deputationen afträdt, tog R. o. A., hvad som blifvit
ifrån de respective stånden anmält, i öfvervägande, men fandt
skäligt att förblifva vid sitt beslut.
Den tillämnade deputationen afgeck altså och feck i commission
alt berätta, det R. o. A. förenat sig om plenum i mårgon
och för öfrigt, att R. o. A. fandt rådeligast, för att ej genera
Kongl. Maij:st uti sin tillämnade resa, det endast genom
Hr Baron och Landtm, anmäles orsaken till plenum i morgon
och att rådsförslagen torde blifva Kongl. Maij :st i underdånighet
praesenterade, om Hans Kongl. Maij :sl skulle finna för
godt att förblifva i staden och dem i nåder emottaga.
Deputationen afgeck häruppå.
Hvarefter fullfölgdes med Bondeståndets project till förordningen
om Allmogens riksdagsmansval, sedan lästes derjämte
ett af Hr Leijonmarck i detta ämnet ingifvit memorial.
Frih. Christer Horn giorde vid denne sak, hvilcken
han ansåg som ganska granlaga, den anmärkning, att riksdagsmansvalen
och de disputer, som Hrr Riksens Råd slitit
uti sådane mål, hade varit denne riksdag det, hvaraf de svåraste
gravamina blifvit formerade emot de nu afgående Hrr
Riksens Råd. Kongl. Maij ;sts Rådcammare vore aldrig säker
att få sine decisioner gillade i sådane mål, så länge skiljack
-
612 1772, maj 6—7. Allmogens riksdagsmannaval.
tiga tanckesätt hos Riksens Ständer täflade om pluraliteten;
det hittils brukelige valsätt vore altså numera föga practieabelt,
men att en menighet utan styresman och lag skulle efter
godtycko få anställa sina val med den frihet ifrån all upsigt,
som Bondeståndet föreslagit, så att om och någre tilltagsne
skulle gå så långt att vilja heuka näfverätten, ingen ämbetsman
på konungens vägnar skulle få vara tillstädes att dem
styra, det vore ett extrem lim, som giorde regeringssättet oformeligt
och formerade statum in statu. Något måtte altså såsom
det tredje påtänckas att undvika de begge förenämde onda,
och att R. o. Ars hrr ledamöter härom ville förena sig, det
tillstyrckte Frih. Horn.
Hr Baron och L andt m. förmodade, att denne sak vore
så angelägen och granlaga, att den behöfde en närmare påtancka
än att i dag kunna afgiöras. Och som han enligt det
lagné beslut borde i dag upvagta Hans Kongl. Maij :st men
frugtade, att Konungen sätter sig till bords, och att han kunde
komma för seent, om han längre drögde, så nödgades han
för i dag nu sluta plenum.
Höglåflige R. o. A. åtskildes altså klockan half till tu eftermiddagen.
Den 7 Maij år 1772 kl. 9 f. m.
Hos R. o. A. plenum.
Närvarande Landtm. Håfmarskalcken och Riddaren Frih.
Axel Gabriel Leijonhufvud,
von Essens 1 :o. Anmältes Hr Majorens och Riddaren von Essens metour
i anseende till fleres för honom vundne befordringar.
Vilar.
Håkan 2:do. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den 4
^Fröstorp1 ^l)r*l 1772 ang:de att till följe af Nämdemannens Håkan Nils
lidande
sons i Fröstorp lösgifvande enligit Riksens Ständers beslut af
tin s -de
den 28 Nov. nästledne år det måtte anbefallas Kongl. Götha
Håfrätt att summarie processa innom C veckor afgiöra målet
om dommarens förbrytelse och dess ärsätning för lidandet, på
det han, ifall samma utslag ej vore honom till nöjes, måtte
J. C. de la Chapelle.
613
med besvär kunna vända sig till Kongl. Maij :st och saken slutel.
komma under Riksens Ständers granskning.
Begärtes på bordet.
3:tio. Uplästes Häradshöfdingen Hr Johan Cas. de la Cha- dela
pelles memorial af den 7 Maij innevarande, hvarutinnan han tollian g-de.
enligt jämförelsen mellan dess och Håfjunckaren Estenberg,
Adv.fiscalen Evelij samt Häradshöfding Malmerfeldts meriter
begär såsom äldre till uprättelse för dem assessors fullmagt
och tour lika med Malmerfeldt.
Hr Linderstedt, Johan, önskade, att Riksens Ständer
så nu som hädanefter ville af säj a sig att uptaga samt afgiöra
dylika lienstesaker. Men sedan Secrete Deputationen begynt
att för åtskillige tillstyrka befordringar, hvaribland Håfjunckaren
och Notarien Estenberg äfven blifvit hugkominen,
och sådant upvägt(!) åtskilligas klagomål, som genom dess befordran
med skäl kunna ansee sig lidande, så holt han före,
att man icke eller kunde vägra Hr de la Chapelle bifall till dess
ansökning, hälst det af memorialet befinnes vara en klar sanning,
att han i vidrigt fall blifver förfördelad; han kände dessutom
Hr de la Chapelle för att vara en ganska snäll donnnare,
och som i Kongl. Håfrätten, hvilken bär namn af konungens
högsta nämd, alla Adelns processer och saker handteras och
afdömas och där nu för tiden så ganska få ledamöter af Adel
finnas, hvilket likväl borde vara hos R. o. A. angelägit att remediera,
så trodde han, att detta så mycket mera lärer utvärka
R. o. Ars bifall till Hr de la Chapelles memorial.
Hr Jerlström (rodde, att de befordringar, sorn för en
och annan af Secrete Deputationen blifvit tillstyrkte, icke
kunna värka något lidande, mindre gifva anledning till klagomål,
förrän de hos Riksens Ständer blifvit afgiorde, hvilket
han äfven i detta ämne ville afbida, innan han kunde säja,
huruvida Hr de la Chapelle vore lidande eller ej. Men som icke
desto mindre Hr de la Chapelle förmenar sig med mera rätt
kunna begära befordran till en assessorssyssla i Kongl. Håfrätten
än de, som nu undfått Secrete Deputations förord, så
trodde han häst vara, om detta Hr de la Chapelles memorial
förvisas till Secrete Deputationen att deröfver inkomma med
sitt snara utlåtande, hälst detta äfven vore enligt med god
ordning och gammal praxis.
614 1772, maj 7. A. A. Lagerhielm. Ang. riksrådsvalet.
Memorialet remitterades till Secrete Deputationen att med
det första derom inkomma med sitt utlåtande.
Lagerhielms 4:to. Uplästes Seerete Deputationens betänkande af den 2
lidande ,, .. 0
ang :de MalJ slstl- angående Cammarherren och Häradshöfdingens Hi
Axel Alexander Lagerhielms lidande i anseende till samma
deputations för Secreteraren Nordeman, Håfj. och Not. Estenherg,
Adv.fiscal. Evelius samt Häradshöfdingen Malmerfelt
tillstyrkte befordringar, hemställandes derföre deputationen,
det må Cammarherren Lagerhielm, enär han sig anmäler, i
nåder hugnas med assessors fullmagt samt säte i Kongl. Svea
Håfrält, och emedan han där en längre tid torde komma att
tiena utan lön, det må han få tillstånd att afstå dess innehafvande
domsaga emot de för honom fördelacktigaste vilkor til!
någon competent man, emot hvars ålder och skicklighet ej
något skäligen kan invändas.
Hr Linderstedt, Jo h a n, gaf tillkänna, det han ville
bifalla detsamma för Lagerhielm som för de la Chapelle, nemligen
assessors fullmagt och tour lika med Malmerfelt samt
säte i Kongl. Håfrätten, när de dertill sig anmäla; men ingalunda
kunde han ingå i den sednare delen af betänckandet,
som rörer domsagans afstående emot accord, emedan sådant,
utom att det strider emot lagarne, dessutom skulle gifva anledning
lill flere dylika ansökningar och domareämbeten sluteligen
stå öpne för den mästbiudande.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A. Secrete Deputationens betänckande
i den förra delen och afslår den sednare delen,
som angår tillståndet för Lagerhielm alt få afstå dess innehafvande
domsagu emot accord?
Härtill svarades Ja.
Riksrädsför- 5 :t0. Hr Baron och Landt m. anmälte, det han enligt R. o.
slagen
angrde. A:s förklarade åstundan sistledne pleno hade upvagtadt Hans
Maij :st Konungen för att berätta i underdånighet de hinder,
som vållat tidsutdrägten med rådsförslagens praesenterande,
samt att tillika förnimma, huruvida Hans Kongl. Maij:st i ansende
dertill ville fördröja med sin tillämnade resa.
Hans Kongl. Maij:st hade väl i början varit hogad att upskiuta
resan och lill den ändan frågadt honom, om han kunde
garantera, alt rådsförslagen tills i dag kunde blifva färdige att
praesenteras; men som Hr Landtm, i underdånighet icke kun
-
Änkedrottningens stat. Rusthållares besvär.
615
nät detsamma försäkra, emedan han icke visste, huruvida
hrr electorer kunde blifva färdige med sitt arbete, eller om
frågor rörande rådsförslagen skulle in plenis dermed värka
utdrägt, så hade Hans Maij :sl förklarad!, det han i anseende
till sitt Hennes Maij;st Drottningen gifne löfte häldre ville resa
än att i anseende till ovissheten med rådsförslagen här i
staden afbida deras praesenterande.
Detta Hans Kongl. Maij :sts nådiga svar åtog sig Kammarherren
Baron von Essen, på R. o. Ars begäran, att de öfrige
respective ståndens Talemän tillkänna gifva.
6:to. Vidare anmälte Hr Baron och Landtm. Secrete Ut- Enkedrottskottets
extractuin proiocolli angående staten för Hennes m 1
Kongl. Maij :st Enckedrottningen, och huruledes de öfrige respective
stånden i sina beslut varit R. o A. olike samt begärt
ifrån Secrete Utskottet uträkning på summan, som till veds
och kols upkiöp för Hennes Maij :st kunde behöfvas. I anseende
hvartill och som hinder i Expeditionsdeputationen härvid
kunde upkomma, om icke Ridderskapet deröfver meddelte sitt
ftrande; så hemstälte Hr Baron och Landtm., om icke R. o.
A. täcktes i detta ämne förblifva vid sitt genom votering
den 2 Nov. sistledne till Secrete Utskottets extractum protoeolli
gifne bifall.
Detta bifölls.
7:o. Uplästes det Högvördige Prästeståndets extractum pro-Geistlige och
iocolli af den 8 April 1772 ang:de nödvändigheten för Landt- fastans
och siömilitiaedeputationen att i anledning af Expeditions- hemmaa
deputations remiss af den 19 September förl. år uptaga och
fgiöra begge delarne af Prästeståndets protocollsutdrag af
den 26 Julij såväl öfver geistlige hemman i allmänhet som
Äfven den delen, sorn angår Kyrkofästan n:o 13 ett åttondelshemman,
hvilket af urminnes tid varit förknippadt med Västra
Ahlstad pr:gd, eller ifall det förra redan är giordt, att då
igenom betänckande särskildt yttra sig ang:de det sednare.
Remitterades till Landt- och siömilitiaedeputationen.
8:vo. Uplästes det Hedervärda Bondeståndets extractum Södra
Skånska
protocolli af den 8 Febr. 1772 angående den af åtskillige rust- cavalleriets
hollare vid Södra Skånska Cavalleriet förde klagan öfver rusthållares
besvär
Kongl. Krigscollegii den 6 sistledne December dem gifne an- ang:(je.
tydan att hafva penningar i beredskap för åtskillige nya
616 1772, maj 7. Jägerhorn. Cederström.
monderingspersedlars anskaffande; begärandes Bondeståndet
remiss häraf tili Landt- och siömilitiaedeputation samt att
underdånigt bref till Hans Kongl. Maij :st måtte få afgå, hvarigenom
Ivrigscollegii öfverklagade författning så länge måtte
inhiberas, tills Riksens Ständer öfver detta ämne fädt sig slutel.
yttra.
Remitterades till Riksens Ständers Landts- och siömilitiaedeputation.
Major 9:o. Föredrogs Majorens och Riddaren Reinholdt Johan Jätour^ang1-de.
ger h or n s memorial af den 14 November 1771 angående dess
för flere riksdagar sedan anhängige sak rörande dess i armeen
förlorade majors tours återfående, begärandes nemi. att Majoren
Wallvijk måtte bibehollas vid dess år 1765 vundne majors
tour i armeen samt honom, Jägerhorn, meddelas majors fullmagt
och tour af samma dato den 21 Januarii 1757 samt tour
innom regementet framför Majoren Wallvijk, i hvilken händelse
han ville afstå praetentionen till de 6 UDO d:r kunt i accordsumma,
sorn Major Wallvijk af Riksens Högl. Ständer vid
1770 års riksdag ådömdes alt honom betala.
Härvid uplästes R.o. Ars extractum protocolli af den 16
Junij 1766, innehollande bifall på det då förevarande Secretc
Deputationens betänckande af den 14 Februarii med den ändring,
att Capitaine Jägerhorn tillika med von Wallvijk undfå
majors fullmagter af samma dato som Palmstruch och han
helioder sin i regementet ägande tour.
Hr Jägerhorns memorial bifölls i conformité med hvad R. o.
Ars förberörde extractum protocolli inneholler.
Baron 10 :o. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den
tour ang:de. Martij 1771 angrde Öfverstelieutenanten Baron Claes Cederströms
öfverstelieutenantsfullmagt och Riksens Råds åtgiärd
i samma ämne, tillstyrkandes deputationen, det må
Frih. Cederström förklaras berättigad att niuta sin öfverstelieutenantsfullmagt
efter dess lydelse till värkelig befordran
med sådan värkan, som Kongl. Maijrsts nådige bref af den 8
December 1769 honom tillagdt.
Härvid uplästes Öfverstelieutenantens och Riddaren Edvard
Plaans memorial af den 5 Maij sisth, hvaruti han, sorn
genom ett sådant deputationens för Cederström gifne tillstyr
-
Livdrabantkåren. Ang. riksrådsvalet.
617
kande anseer sig blifva lidande, förbeholler sig sin rätta tour
i armeen enl. dess öfverstelieutenantsfullmagt af år 1769.
Begärtes på bordet.
ll:o. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den 14 Officerares
Martij 1772 i anledning af Krigsbefälets uti 32 § af dess be- Lifdrabanusvär
dit remitterade ansökning, huru framdeles måtte förhol- corpsen
las med tienstebyten för corporaler, vice corporaler och lieu- ‘inS tc
tenanter
vid Kongl. Maij :sts Drabantecorps; nemligen att en
corporal, vice corporal eller lieutenant bör hafva äldre eller
åtminstone lika majors, ryttmästare och lieutenants fullmagt
med älsta majoren, ryttmästaren eller lieutenanten i det regementet,
hvartill han sig byter, om bytet skall kunna tillåtas.
Hvilken Krigsbefälets ansökning deputationen afslår men tillstyrker
stadga för framtiden, att hvar och en af Lifdrabantecorpsen
må få byta med sin like i regementerne efter tour
samt att förordningen af den 18 December 1766 må uphäfvas.
Borgmästaren Sundblads votum åter tillstyrker bifall på
Krigsbefälets ansökning.
Rådman Brandlbergs votum deremot tillstyrker, att antalet
af 56 lieutenanter vid Lifdrab.corpsen må inskränckas till 32,
på det sätt att de 32 älsta genast äga rättighet att byta med
lieutenanter i regementerne samt de öfrige 24 få samma rätt,
då de blifva ibland de 32 älsta, samt i öfrigit jämlikt betänckandet.
Begärtes pa bordet.
Hvarefter Cammarherren Frih. von Essen återkom och
anmälte, det han enl. R.o. Ars åstundan hade varit uppe hos
de öfrige frenne stånden och kalladt ut deras respective Talemän
samt berättadt dem det nådige svar, Hans Kongl.
Maijrst lemnadt Hr Baron och Landtm, på dess hos Kongl.
Maij:st giorde underdånige förfrågan om Kongl. Maij :sts resa.
Och hade Taleinännen låfvat att detta hans Kongl. Maij :sts
svar hvar i sine stånd anmäla.
12:o. Frih. Grönhagen, Claes Willhelm: I an- Rådsför
slaten
ledning
af hvad Frih. von Essen nu anmält, kunde han ej ang:de.
underlåta att för Höglåfl. R. o. A. betyga sin förundran öfver
hrr electorernes stridigheter vid rådsförslagens upställande.
618 1772, maj 7.
Äng. riksrådsvalet.
Det är ej nog, att de alla redan flere dagar varit tillhopa utan
att kunna i godo derom öfverenskomma, utan lärer väl äfven
hela denne dagen på samma sätt frugtlöst gå förbi; hvad orsaken
dertill månde vara, kunde han ej veta men trodde,
att sådant såsom aldeles stridande mot Riksdagsordningens
föreskrift borde här uptagas och genom något medel söka förekommas;
i anseende hvartill han, på then händelse att hrr
electorerne tills middagen icke skulle komma up med något
förslag, förbehöll sig att sig yttra om sättet, huru detta electorernes
förhollande må ansees.
Härmed instämde till alla delar Hr Capitaine och Riddaren
Carpelan, tilläggundes, att om hrr electorerne med sådane
stridigheter skulle längre fortfara, blefve ingen annan utväg
än att i dessas ställen utvälja nya electorer.
Hr Linderstedt, Johan: Såsom R. o. A. icke kunna
veta, hvaruti hrr electorernes stridigheter bestå, eller hvem
som dertill kan vara orsaken, så trodde han, att man icke eller
nu kunde genast vidtaga ett sådant expedient att sätta nya
electorer, ty sådant skulle liksom utvisa, att R. o. A. trodde sina
electorer till samma tidsutdrägt vara vållande. Begärte således
endast, att R. o. A. conjunctim med de öfrige respective
stånden måtte vidtaga ett beslut, som är enligt med Riksdagsordningen,
nemligen att hrr eiectorerne ej må skiljas åt, innan
de upsatt förslagen till de ledige rådsämbeten, samt att
ett sådant beslut blefve hrr electorerne genom Riksens Ständer
kungiordt; sådant trodde han skulle märkeligen stilla den
allmänna upmärksamheten och värka förslagens skyndesamma
förfärdigande.
Härmed instämde Frih. Cari Ridderstolpe till alla
delar.
Frih. von Essen: Ingen lärer kunna neka, att icke detta
är ett ganska oangenämt och vådeligt ämne; jag åtminstone
för min del skulle hafva önskat att ej mera få öfverlefva dylika
händelser, ty det är nytt i vårt regeringssätt och stridande
tvert emot våra beskrefne och besvurne lagar, att electorer
varit tillsammans men åtskildts utan alt hafva giordt något.
Vår Riksdagsordning inneholler tydeligen, att electorerne
vid deras val skola förena sig. Tiden har förmodeligen dertill
varit tillräckelig, således måste något annat hafva vållat elec
-
Ang. riksrådsvalet.
619
torernes skiljacktigheter; orsakerne kunna vi icke veta, och
derföre kan jag ej heller yttra mig, huruvida orsakerne äro
gällande eller ej; men det holler jag före vara R. o. A. värdigt
att vidtaga sådane steg nu, hvarigenom Aåra lagar för framtiden
i vederbörlig acktning och efterlefnad handhaf\ras må.
Sådant kan icke på annat sätt ske, än att R. o. A. låta tillsäga
sina ledamöter ibland hrr electorerne att förena sig, innan
de skiljas åt, och att ett sådant beslut jämväl communiceras
med de öfrige respecti\'e stånden, sorn på lika sätt kunna
låta tillsäga sina electorer att förena sig om förslagen, innan
de åtskiljas. De öfrige stånden får då se Aår alf var samhet
att ifra för lagens hälgd, och att vi icke äro de, som hilliga
ett sådant electorernes lagstridiga förhollande.
Hr Landt m. ärindrade härvid, att denne fråga af Frih.
Grönhagen blifvit Aäckt, som ansedt nödigt, att R. o. A. närmare
middagen deröfver borde sig utlåta. Men sedan samma
sak af Frih. von Essen mera determinate blifvit framstäld,
hemstälte Hr Baron och Landtm., huruvida densamma nu genast
bör företagas eller icke.
Frih. Grönhagen gaf tillkänna, det han icke vore emot
att målet nu genast afgiordes.
Hr Schönberg: Sedan R. o. A. således genast synes vilja
företaga detta ämnet, ansåg han för sin deel nödigt att gifva
vid handen de considerationer, hvilka icke kunna förmå honom
att samtycka till den af Frih. von Essen yttrade tancka.
Han vore väl för sin deel äfven så litet kunnig om de orsaker,
hvilka vållit electorernes missämja, sorn de öfrige af R.
o. A:s ledamöter, hvilka nu äro här församlade; men det trodde
han, att icke orsakerne dertill af R. o. A:s electorer blifvit
gifne. Skulle nu å andra sidan emot förmodan de öfrige respective
ståndens electorer hafva velat imponera på våra electorer
eller upkastadt frågor, hvarunder R.o. A:s rättigheter
enl. Privilegierne Aerserar, så skulle det ju Afara ganska oförsigtigt,
om R.o. A. pålade deni att säja Ja och lyda; således
och ehuru giärna han önskade, att denna hrr electorernes
stridighet på något lämpeligt sätt kunde hielpas, så ogiärna
kunde han bifalla utvägar, hvilka lägga band på våra egna
ledamöter, så att, om något sådant vore å färde, det han dock
ej ville hoppas, de skulle nödgas bortgifva såväl sin egen som
40—680338
620 1772, maj 7.
Ang. riksrådsvalet.
sine principalers rättigheter. Han begärte derföre, att detta
upgifne förslag måtte vila på bordet.
Hr Linderstedt, Eric, ärindrade, att detta mål är af
den vigt och betydenhet, att det icke kan tåla något npskåf;
begärte således, att det 1111 genast måtte afgiöras, hälst R. o. A.
i morgon, som är bönedag, icke kan holla något plenum.
Frih. Strömfeldt, Friedric, trodde, att meningen
med hvad som här blifvit projeeteradt, icke kunde vara den
att ålägga electorerne att icke skiljas åt, innan de uprättadt
förslag, ty sådant visste han icke, huruvida man i anseende
till vissa considerationer kunde gå in uti, utan endast att ärindra
dem Riksdagsordningens innholl, i följe hvaraf de icke
böra åtskiljas, innan de förent sig om något beslut. Detta sednare
såg han icke kunna medföra någre obehaglige fölgder
och således förmente, att det utan vidare ventilation kunde bifallas.
Hr v o n Schantz ärindrade, att det flere gångor handt
hos R.o. A. in pleno, att man flere dagar varit tillsammans
utan att kunna stadga något beslut; det föreföll honom således
icke underligit, att detsamma äfven händt hos hrr electorerne;
denne händelse ansåg han altderföre såsom hvarken
sällsam eller farlig och trodde derföre, att en dylik utväg som
den här föreslagne vore mindre nödig att vidtagas.
Hr Linderstedt, Eric, itererade sin tillförene giorde
begäran och ansåg hvad han då hemstält ang:de en deputations
afsändande till hrr electorer så mycket mera nödigt,
sorn det aldrig tillförene alt ifrån regeringssättets begynnelse
någonsin händt, att electorerne åtskildts utan att om det ringaste
kunna öfverenskomma. Han trodde jämväl, att sådant
aldrig borde kunna hända, ty lagen är tydelig och klar, att de
skola förena sig, och densamma lagen kan icke uphöra till
sin värkan utan att icke derjämte influera på friheten och regeringssättet.
När härjämte considereras, att electorerne omöjeligen hade
kunnat skiljas åt, ulan att formel, proposition blifvit giord;
att klubban är i R.o. A:s hand och att propositionen till att
skiljas åt således måste hafva kommit ifrån väre ledamöter
i electorsconclaven, så lärer R. o. A. deraf finna, att en betydelig
skugga kan kastas på våra ledamöter inför publiquen, som
Ang. riksrådsvalet.
621
vore de till denne oordning vållande. Och i samma mån lärer
R.o. A. för att bibeholla sin egen existimation och värdighet
ansee för nödigt att vidtaga sådane alfvarsamma steg,
hvilka kunna återställa enigheten electorerne emellan och dymedelst
undanrödja alla misstanckar om vårt mer eller mindre
bidragande till denne oordentelighet.
Sådant kan icke på annat sätt ske än på det sätt, som redan]
af honom blifvit föreslagit, och bör en sådan befallning
afgå conjunctim ifrån samtel. de 3:nne stånden. Och som tiden
skyndar och anledning kan vara att förmoda, det electorerne
lika så i dag som de förflutne tvenne dagarne torde förnöta
tiden i frugtlösa disputer å ömse sidor, så utbad han sig
härom R.o. Ars snara decision, eller ifall af någon skiljacktighet
i R.o. Ars lanckar, att då pluraliteten genom votering
måtte blifva utrönt.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus, gaf tillkänna, att
ehuru han icke varit tillstädes ifrån första början, då denne
fråga hos R. o. A. upkommit, ville han dock i anledning af det,
han utur diseurserne inhämtat, meddela sine tanckar.
Om Riksens Ständers electorer ej vore nu tillsammans, så
kunde R. o. A. äga full anledning att härutinnan vidtaga något
beslut. Men som electorerne hela förmiddagen varit samlade
och R. o. A. ännu innan middagen kunna äga hopp att se slut
på eleetorernes arbete, så trodde han, att denne ventilation
är onödig. Han kände väl icke anledningen, som åstadkommit
denne öfverläggning hos R. o. A., men det visste han, att ingenting
bör hos R. o. A. afgiöras, som icke stödjer sig på viss
grund och säkra upgifter; när nu ingenting sådant ännu är
R. o. A. kunnigt, så kunde efter hans taneka icke heller någon
misstancka kastas på våre ledamöter i election, hvilket ofelbart
hände, om den föreslagne utvägen skulle vinna fullbordan.
Skulle R. o. A. närmare middagen se, att inga rådsförslag
i dag mera kunna upkomma, så vore han ej emot, att medel
då utses, som kunna förmå electorerne till att förenas;
då skulle han gierna bifalla, att R. o. A. genom deputation till
de öfrige stånden communicationsvis anmäla 12 § i Riksdagsordningen
till sin kraft och värkan såsom fullkorn], instruclion
för hrr electorerne, men ingalunda kunde han ingå i så
-
622 1772, maj 7. Ang. riksrådsvalet.
dane förslag, som kasta misstanekar på våra ledamöter i electorsconclavcn
och lägga band på deras giöromål.
Frih. von Essen bad om tillstånd att få giöra en tillläggning
lill hvad han i detta ämne tillförene yttradt.
Som det lätteligen kunde hända, att herr electorerne, oacktadt
R. o. A:s jämte de öfrige ståndens remonstrationer, ändå
for [t] före i sine påståenden å båda sidor och icke tycka sig
hvarken kunna eller böra med skäl cedera hvarannan, så skulle
han i det fallet ansee för bäst, att hrr electorerne för R. o. A.
och dess Medständer upgåfvo orsakerne till deras missämja,
samt hvarutinnan deras påståenden å ömse sidor bestådt, på
det R.o. A. då måtte kunna se, om dess electorer upfylt det
dem tillagde förtroende.
Hr Carpelan, Carl E p h r a i m, conformerade sig
med föregående Hr Baron von Essens tancka och önskade, att
ingen magt genom desse nu öfverklagade electorer nes skil j -  acktigheter måtte beredas, som i en framtid kan imponera på
ståndens rättigheter; han trodde, att sedan electorerne nu flere
dagar varit tillsammans och förnött tiden med ordväxlingar
och disputer, att det vore R. o. A. så mycket mera värdigt
alt conjunctim med de öfrige stånden giöra dem derföre en
tienlig förestälning.
Frih. Ridderstolpe, Carl, önskade, att hvad sorn
händt med hrr electorerne icke måtte vara ett förebåd till våra
hittils goda lagars svaga; deras verkställighet och efterlefnad
ansåg han vara så hufvudsakelig, att ingen laglig frihet dessförutan
kan äga rum; och ehvad anda som än skulle synas
sväfva i svenska luften, bör det dock vara R. o. A. om hiertat
att conservera kärleken för lagarne, ty kolnar den, så råkar
regeringssättet i vanmagt och slutel. i förackt.
Går man närmare till detta ämnet, så är väl sant, att den
projecterade utvägen, nemligen att anbefalla electorerne att
välja och uprätta rådsförslagen, innan de skiljas åt, äfvenväl
kan abuseras, ty de kunna till exempel vara tillsammans, äta
och sofva flere dagar, ja, många veckor och endock ej komma
up med något förslag; men sådant kan dock ej räcka in infinitum,
utan öfverenskommelse måste sluteligen träffas; när
derjämte en sådan befallning ifrån Riksens Ständer emanerar
till electorerne, och dervid grundlagen lägges till skäl, så lä
-
Ang. riksrådsvalet.
623
ra electorerna icke kunna undandraga sig att lyda sine principalers
ärindringar.
Att klubban är i våra electorers händer, och att ingen skilsmässa
dem emellan kunnat ske utan gifven proposition ifrån
ordföranden, är en omständighet äfven så san som ömmande
för hvar och en, hvilken aldrig så litet nitälskar för vårt
stånds värdighet. Ju vidrigare omdömen, som häraf kunde ledas
till våra electorers nachdel, ju angelägnare bör det vara för
R.o. A. att genom kraftige stegs vidtagande afböja dylika
oordningar och dymedelst förekomma alla menlige uttydningar;
och i sådant afseende tillstyrkte han bifall uppå Frih. von
Essens proposition, det måtte elctorerne genom deputerade
ifrån Riksens Ständer anbefallas att ställa sig Riksdagsordningen
till efterrättelse och icke åtskiljas, innan de tagit något
beslut, och på den händelsen de finna sig nödsakade att åtskiljas
utan att hafva kunnat om något öfverenskomma, att
de då till Riksens Ständer upgifva orsakerne och skälen, som
vållit deras skiljacktighet, samt begärte deröfver proposition.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph: Det lärer icke
vara någon, sorn icke anseer detta ämne för ganska betydligt.
Men R. o. A :s tanckar differera allenast uti medlen att
afböja detsamma hädanefter. Jag hörde i början af denne ventilation,
att någon begärdte denne saken på bordet; är det så,
att saken vilar, så har jag dervid ingenting att nu för denne
gången ärindra, men som en del af discurserne redan gådt in
i saken, så vill jag deröfver jämväl säja min tancka.
Om vi hafva tydelig lag derpå, att electorerne böra innom
terminus fixus vara färdige med rådsförslag, så är och bör
här nu icke vara frågan, om en påminnelse till electorerne
derom bör afgå. Men inneholler lagen icke något sådant, så
böra vi ej heller giöra en tillägg till vår lag i den delen, blott
för det att praxis i förra tiden utvisat, att electorer då genast
sammanfogadt och förent sig men sådant nu icke skedt; det
är icke underligit, att angelägna deliberationer och saker dragas
ut på tiden. Man ser ofta, att man behöfver 1, ja 2 a 3
dagars betäncketid i sådane mål, där gräntz är salt, hvaröfver
man ej får gå; mycket mera behöfs här betäncketid, när
det kommer an på alt utvälja personer, ty där är ingen gräntz
för förtroendet, utan detsamma bör helt och hållet följas;
624 1772, maj 7.
Ang. riksrådsvalet.
skulle vi nu ålägga electorerne att inom viss tid uprätta
förslag, sä förfaller ju vårt förtroende fördem; en sådan befallning
kan icke efter min tancka gifvas dem, om man ej äger
skälig anledning att tro, det de tergiversera och förspilla tiden
på onödigt vis. Men huru blir det möjeligt för R. o. A. att få
någon connoissence derom. Således och som så ganska många
considerationer härvid förefalla, så begär jag, att frågan härom
må tills nästa plenum vila på bordet.
Grefve Creutz, Johan Gabriel, fandt för nödigt,
att i en så angelägen sak som denne, hvilken tillika yppar en
händelse, som ej altsedan regeringssättets början år 171!) inträffadt,
Ricksdagsordningens 12 § borde för R. o. A. upläsas,
hälst derutaf skälen böra hämtas till det beslut, som R.
o. A. kunna vidtaga.
Förenäinde 12 § blef derpå af honom upläst; i anledning
hvaraf och som orden lyda, att hrr electorerne skola sammanträda
och sig förena, så holt han före, att sådant borde ske
genast in puncto men icke dragas på tiden genom upskåf af
valet ifrån en dag till en annan. Att således afsteg härutinnan
skedt ifrån lagens föreskrift vore således efter hans tanka
utan gensägelse, men som orsakerne dertill äro obekante, s;
holt han före, att de böra frågas efter samt för öfrigit, att
R. o. A. i dag må taga det beslut, att 12 § skall följas af
dess electorer, samt i anseende till samma beslut äska de öfrige
respective ståndens biträde.
Frih. Grönhagen ärindrade, det han väl hade förnummit,
att åtskil 1 ige ledamöter begärt denne saken på bordet,
men som discourserne nu redan räckt så ganska länge, så hoppades
han, att en dylik begäran så mycket mindre kunde
[äga] rum, som det dessutom är ett angelägit ämne, hvilket
rörer värkställigheten af våra lagar och Riksdagsordningens
12 §. Och som 2 dagar redan gådt förbi, på hvilka electorerne
icke kunnat förenas, så förbehöldt han sig såväl i den delen
att framdeles få ärholla kundskap om orsakerne, som äfven
han hoppades, att R. o. A. i dag ville vara gracieuse, låta vila
alt hat och enskildte afsigter samt med förenade krafter bibeholla
våra lagar och till den ändan bifalla Frih. von Essens
upgifne project. Skulle det sedermera befinnas, att våre elec
-
Ang. riksrådsvalet.
625
torer vore skulden till detta uppeliold, förbehöldt han sig då
att få i saken närmare säga sina tanckar.
Frih. Bunge begärte att få veta, innan han utlåter sig i
saken, om detta mål ligger på bordet eller icke.
Härtill svarades med Ja och Nej.
Hr L andt m. berättade, att sedan saken af Frih. Grönhagen
blifvit väckt och åtskillige redan discoureradt deruti,
så hade densamma blifvit begärd på bordet. Det vöre således
ganska embarrassant för honom att kunna veta, huru R. o.
A. detsamma anseer; han för sin del kunde icke giöra proposition,
att saken må vila, utan att icke tillika derigenom gie
anledning till votering.
Hr Billberg, F r i e d r i c Otto: Jag måste bekänna,
att ehuru jag är gammal riksdagsman, så har jag endock ej
öfverlefvat eller hört talas om någon sådan händelse, som nu
sig tilldragit med hrr electorerne. Tiden lärår utvisa, om utgången
häraf blifver gagnande eller skadande; men efter all
liknelse ser den icke väl ut. Riksdagsordningen inneholler, att
electorerne böra sig förena men icke flere dagar hindra hvarannan
genom upkastade frågor och vidlöftige ordväxlingar.
Hvad kan då vara angelägnare än att söka bevara lagen i sin
värkan och dymedelst afböja detta onda; jag för min del ber,
att vi genast må få proposition öfver det af Frih. von Essen
framställe project, ty sånnell, om icke vi i fall af vidare upskåf
förlora både vår värdighet och kanske äfven äfventyra
vår laglige frihet.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus, var väl ense derom,
alt man icke nu borde förspilla tiden med frågor angående
sakens vilande på bordet, sedan redan deruti blifvit så
länge ventileradt, men kunde eller icke ingå i en tancka med
de hrr ledamöter, sorn ansee electorerne hafva varit pligtige
att genast öfverenskomma. Lagen är sådan, men den utsätter
icke derföre, innom hvad tid denne förening skall dem emellan
träffas. Således kan icke eller någon absolute befallning
gifvas electorerne att välja utan att icke tillika gifva en uttydning
eller tilläggning till sielfva lagen. Hans tancka vore derföre
endast och allenast den, att R. o. A. förklara hrr electorerne,
det de vänta att få upp förslagen i dag, innan de skiljas
626 1772, maj 7.
Ang. riksrådsvalet.
åt, och att communicationen af detta R. o. A:s beslut med de
öfrige respective stånden ej må röra något annat, än hvad 12
§ i Riksdagsordningen med tydelige ord inneholler, samt således
alla discussioner ang:de samma § ordaförstånd samt alla
tillvitelser, som kunna kastas på våra electorers giöromål,
icke omröras eller på minsta sätt sättas i fråga.
Frih. Bunge biföll den förre delen ang:de deputations
afgående till de öfrige stånden, och sist conjunctim till hrr
electorerne med föreställning ang:de valen till rådsförslagen,
men begärte den sednare frågan på bordet, som innehöll, det
electorerne böra upgifva orsakerne til! drögsmålet med deras
arbete.
Härvid upkom fråga hos R. o. A., om deputationen skulle
ga särskildt ifrån hvart stånd till sine electorer, eller om deputationen
borde afskickas conjunctim ifrån de 3 stånden till
samtelige electorerne.
Hr Landt m. yttrade, det han icke kunde se något hinder,
det ju icke en sammansatt deputation ifrån alla 3 stånden
kunde affärdas ifrån Riksens Ständer conjunctim, hälst den
icke kommer att omröra annat, än hvad 12 § i Riksdagsordningen
inneholler.
Härtill biföll Frih. von Essen jämte flere, tilläggandes
han detta vara bäst, emedan det icke skulle väl passa sig, att
hvart stånd befalte sine ledamöter i en gemensam conclave.
Anholt slutel. om proposition, att deputerade finge härom
avertera de andre stånden, på det de till detta beslut må kunna
accedera, dock att expressionerne menageras.
Frih. Bunge, S v e n, ärindrade, att som de öfrige stånden
kunde kanske i sitt beslut såväl som i termerne vara R. o.
A. olike, så borde våra deputerade i det fallet äga frihet att
särskildt anmäla för våra electorer, hvad de ifrån oss haft i
befallning att frambära.
Frih. Ridderstolpe, Carl, kunde icke härmed instämma;
han trodde det vore ganska besynnerligt, om ett annat
stånd skulle kunna gie dess medstånd eller deras deputerade
någon instruction, ty sådant vore ohördt, och således vore
äfven onödigt att å bane bringa sådane obekante principer
eller suppositioner. Han begärte derföre endast bifall på Frih.
von Essens proposition, ty det behöfs lagens styrka att före
-
C. Horns memorial. Ang. riksrådsvalet.
627
komma oordenteligheter, men det tillkommer ej stånd ensamt
utan Ständer att explicera dem, tilläggandes all han önskade,
det vi ej för länge deliberera, så att den 4:de kunde få
tid att komma och säga, vi välja er förutan; hvarigenom vi
aldeles förlorade styrseln ur våra händer.
Frih. Bunge, Sven, insisterade, att åtminstone R. o. A.
måtte äga frihet alt vidare yttra sig, om de 2 öfrige respective
stånden stadna mot oss i olika tancka och ordasätt.
Hr Landtm.; Behagar R. o. A. bifalla, att sex ledamöter
utnämnas att afgå till respective Fråste- och Borgarestånden,
hvilka få i befallning att anmäla R.o. A:s oro i anseende till
drögsmålet med rådselectorernes arbete, samt att R. o. A. funnit
för godt att ålägga electorerne ställa sig lill efterrättelse
12 § i Riksdagsordningen samt ej åtskiljas, förr än de efterkomr.
it,
hos de 2 resp. stånden recommendera denne saken till ett
lika afgiörande, R.o. A:s rättighet till ny öfverlägning i detta
ämne dock förbehollen, om de 2 respective stånden dervid
skulle giöra ändringar eller tilläggningar?
Härtill svarades af R. o. A. med ett allmänt Ja.
Och afgeck i följe deraf de upropade deputerade, anförde af
Frih. von Essen, till de öfrige stånden.
13:o. Hr Cancellierådet Baron Crister Horn anmälte
sig och uppå äskadt lind af Hr Baron och Landtm, gaf vid
handen, huruledes han i anseende till de täta ombyten, sorn
hvarje riksdag giöras med Riksens Råds ämbeten och de obehagelige
fölgder, som af sådant i en framtid skulle kunna existera,
hade varit betänckt på något, sorn i den delen, ifall det
vidtoges, skulle kunna medföra god nytta och värckan. Han
hade för att så mycket redigare härom kunna medela sina
tanckar upstält deni i form af memorial och utbad sig R. o.
A:s tålamod att detsamma få upläsa.
Memorialet uplästes (Bil. 40).
Härvid ankom en deputation ifrån det Högvördige Prästeståndet,
0 ledamöter starck, anförde af Biskoppen Doctor
Lars Bentzelstierna.
Näst förmälan af Prästeståndets kiärvänlige hälsning anmälte
Hr Biskoppen, att Prästeståndet redan fogadt anstäldt
0111 att genom sine electorer, innan klockan 1 i dag,
628 1772, maj 7.
Ang. riksrådsvalet.
ärholla underrättelse om hvad i radselection förefallit oell
hvad till uppehollet med förslagen varit orsaken, i anseende
hvartill Prästeståndet för sin deel nu icke kunnat med
R. o. A. i dess fattade beslut instämma.
Deputationen besvarades af Hr Baron och L a n d t m. oell
afträdde.
Och sedan Hr Baron och Landtm, för R. o. A. uprepadt,
hvad Prästeståndets deputerade anmält, continuerade Frill.
Horn med upläsningen af dess memorial.
Då detsamma var till ända, refererade Frih. von Essen,
det han i följe med de öfrige deputerade hade communiceradt
R. o. A:s beslut med respective Präste- och Borgarestånden.
Han ville nu, medan som han äger sine ord i färskt minne,
berätta, hvad han sagt och söka dervid nvttia samma ordnim
och uttryck.
Han hade nemligen begynt med att förklara R. o. A:s on>
däröfver, alt med hrr electorernes arbete kommit så långt pä
tiden alt utdragas, samt att R. o. A. beslutit, att på then händelse
respective Präste- och Borgarestånden deruti ingå, genom
en sammansatt deputation af alla 3 stånden anbefalla hrr
electorerne ställa sig till efterrättelse, hvad 12 § i Regeringsformen
stadgar, samt att ej åtskiljas, innan de efterkommit
dess innehöll eller åtminstone stadnadt i något visst resultat.
Detta hade han anmält först hos det Högvördige Prästeståndet,
som låfvadt att yttra sig deröfver; han visste väl, alt
deras deputerade nyligen varit här, och vore äfven kunnig
om hvad de sagt, men detsamma trodde han vara en svite af
deras förra beslut, hvilket icke bör kunna hindra deni att likafult
närmare middagen med R. o. A. instämma. Hos Borgareståndet
hade han deremot förinärckt mycken beredvillighet
att häruti ingå, och ville han derföre efter det giorde aftalet
att möta de öfrige ståndens deputerade i Assessoren Psilanderhielms
runi genast förfoga sig dit för att vänta deni där
och sedermera upfylla den honom gifne befallning.
Deputerade afgingo.
Frih. Bunge tillstyrkte, att det nu af Frih. Horn upläste
memorialet må få vila; det vittnar å ena sidan om hans zelc
och nit för det allmänna bästa men är åter å andra sidan ett
C. Horns memorial.
629
granlaga ämne för R. o. A., särdeles i närvarande ställning.
Han trodde derföre vara bäst, om Frih. Horn kunde förmås
att ej vända sig dermed till de öfrige respective stånden, förrän
R. o. A. deröfver fädt stadga sina tanckar.
Frih. Crister Horn begärte, att hans memorial måtte
blifva påskrifvit såsom i dag upläst; berättade dessutom, att
detsamma vore ett concept, att han icke hade deraf någon afskrift
och att det således icke kunde komma ut; låfvade derjämte
på sin parolle att ej lemna det till någon.
Härunder ankom en Borgareståndets deputation af 8 ledamöter,
anförde af Borgmästaren M unth e.
Han gaf vid handen, att Borgareståndet i anledning af R. o.
A:s deputation hade förehaft ämnet angående hrr electorernes
drögsmål med upsättjande af rådsförslagen och hade dervid
till alla delar bifallit de medel och utvägar, som R. o. A.
härutinnan funnit sig befogade att föreslå.
Deputationen besvarades a vanligit sätt af Hr Baron och
Landt m., hvarefter den afträdde.
Och continuerades sedermera med discourserne öfver Frih.
Horns memorial.
Grefve Creutz, Joh a n Gabrie 1, påstod, att detsamma
genast borde läggas till protocollet och sedermera noga
förvaras, på det att inga afskrifter deraf måtte kunna tagas
oell giöras allmänne.
Frih. Crister Horn begärte att få beholla memorialet,
eftersom det är ett concept och R. o. A. nekat honom att dermed
vända sig till de respective stånden; han ville, ifall denne
grace honom blefve unnad, lemna del renskrifvit tillbaka.
Frih. Bunge, Sven, tillstyrkte bifall på denne Frih.
Horns begäran, emedan han ansåg för billigt, alt Frih. Horn
får sielf deraf taga en afskrift.
Frih. Ridderstolpe, Carl, ärindrade, att så mycket
han hade hört af memorialet, vore det skrifvit med all möjelig
styrka och vittnade om författarens beläsenhet och välmening;
men tviflade för sin deel mycket derpå, om liden nu vore
inne till dylika måls uptagande, när vi i anseende till vår
ställning icke kunna läncka dess afgiörande hos de öfrige respective
stånden efter vår önskan. Han trodde det således vara
630 1772, maj 7. C. Horns memorial.
ganska angelägit att hindra, det afskrifter af samma memorial
icke må få tagas och kringspridas. Och till den ändan hade
Frih. Crister Horn å sin sida vist märkelig agtning för R. o.
A., då han låfvadt att ej vilja deraf lemna någon afskrift, men
som det dessutom är angelägit, att R. o. A. sielfve vidtaga de
säkerhetsmått, de finna tieniige, så hemstälte han, om icke
memorialet genast borde läggas till protocollet, vårdas af vår
Secreterare, som ej ännu undfallit R.o. A., och afskrifvas af
någon vår ordinarie betient, då sedermera conceptet kunde
lemnäs Frih. Horn tillbaka. Samt begärte häröfver proposition.
Frih. Sparre, Carl, fandt det vara ganska indifferent,
om Frih. Horn lemnar till protocollet detsamma conceptet eller
en afskrift deraf. Men det angelägnaste vore det att gömma
memorialet vid protocollet så väl, att ej någon måtte deraf få
taga afskrift; ty eljest kunde anledning derigenom gifvas de
öfrige respective stånden att uptaga saken.
Hr [d e] Frietzkij påminte, att då det blifvit lagdt till
protocollet, skulle hvar man af våra ledamöter få läsa det men
ej taga deraf någon afskrift.
Hr Baron och Landt m. proponerade, om icke R. o. A. ville
bifalla, att memorialet lades till protocollet och framgent
af Riddarehussecreteraren vårdas, samt att ingen deraf mätte
få laga afskrift utom Frih. Horn sielf, som äger att utbyta
conceptet emot en renskrifven afskrift.
Härtill svarades Ja.
Frih. Crister Horn begärte jämväl att, om han så för
godt finner, få taga ut den till dess memorial giorde tilläggning.
Hvilket äfven samtycktes.
14 :o. Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, betygade
sin förundran deröfver, alt det Högvördige Prästeståndet
hade pålagdt sine electorer att ingifva berättelse om orsakerne,
hvilka vållit tidsutdrägten med rådsförslagens upsättande.
Sådant kunde icke annat än bekymra en och hvar, hälst
när man ihogkommer, att electorernes eed, som de aflagdt,
förbiuder dem att för någon, eho det vara må, uppenbara,
hvad de tält och under händer hafva. Han hemstälte derföre,
Ang. riksrådsvalet.
631
om icke R. o. A. skulle vilja genom en deputation ärindra Högvördige
Prästeståndet, att det ej är med våra lagar öfverensstämmande,
att deras electorer yppa hemligheter, som enl. deras
eed böra hollas tyste och som tillhöra såväl våra electorer
som deras.
Frih. Bunge, S v e n, styrkte till bifall på denne Hr
Leijonmarcks hemställande och trodde det vara ganska angelägit
att hindra, det särskildte stånd ej må gå in i sådane
nyheter, hvilka såväl nu som i en framtid kunna åstadkomma
de största oordningar och misshälligheter.
Härvid ankom Cammarherren Frih. von Essen jämte
deputerade af R. o. A. och de öfrige respective stånden, som
varit nere i electorsconclaven.
Han anmälte och berättade, att sedan Borgareståndet enl.
deras deputerades berättelse till alla delar instämdt i enahanda
beslut med Höglåfl. R. o. A., hade jämväl Högvördige Prästeståndet
sedermera efter någon betäncketid fogadt sig till
enahanda tancka och afsändt sine deputerade, R. o. A;s samt
Borgareståndets deputerade till mötes.
Han hade då såsom ordförande anfördt denne Riksens Ständers
deputation och gådt in till hrr electorerne samt tolckal
för dem Riksens Ständers oro deröfver, att hrr electorerne ej
ännu kunnat giöra något val till de ledige rådsembetens besätt
j ande, och berättadt dem Riksens Ständers beslut vara,
det de borde ställa sig till efterrättelse hvad 12 § i Regeringsformen
biuder, i anledning hvaraf Riksens Ständer förmodade,
det hrr electorerne icke lära åtskiljas, innan de upfyldt,
hvad thensannna dicterar och förrättadt val eller stadnadt i
något visst resultat. Och hade hrr electorerne till svar härå
anmält, det de ville söka att efterkomma Riksens Ständers
befallning, så vidt möjeligt vara kan.
Härmed afstadnade äfven den af Hr Leijonmarck väckte
frågan ang:de lagh af Prästeståndets till dess electorer afgifne
befallning.
15 :o. Hr Baron och Landt m. anmälte, att tvenne grenadier
i morgon komma att begrafvas med skott.
Jämväl ärindrade Hr Landtm., att R. o. A. sista plenum väl
hade beslutat att i dag sig till afgiörande företaga Borgare
-
632 1772, maj 7.
Vilshultsvägen.
ståndets projecterade vahl förordning, men att i anseende lill
den nu mästadels förlupne tiden sådant måste till nästa gång
upskiutas.
16. Hr Baron och Landtm, föredrog till npläsande Lieutenanten
Hr Carl Friedric von Plomgrens ingifne memorial
angrde Villshultavägen i Skåne och berättade, att ehuru detsamma
icke genom Urskillningsdeputation ingifvits, hade han
dock ej kunnat neka att detsamma anmäla, eftersom det angeck
en oeconomisk sak; och begärte derföre K. o. A:s utlåtande,
om det må upläsas eller ej.
Hr Linderstedt, Eric, ärindrade, att som R. o. A.
hafva till vahlspråk salus populi suprema lex estö och detta
memorial går ut på att hielpa Allmogen i Skåne ifrån en odrägel.
tunga och kostnad med en onyttig vägs anläggande, så
ville han till dess upläsning gierna lemna sitt bifall.
Härmed instämde äfvenledes Frih. Carl Ridderstolpe.
Hr L andt m. giorde proposition, om memorialet skulle
upläsas, hvartill svarades allmänt Ja.
Och uplästes i följe deraf Hr Plomgrens memorial af den
27 April ang:de Vilshultavägens i stånd sättande i Skåne,
som, ifall den skulle enligt Riksens Ständers beslut år 1765
giöras, skulle kosta 179 650 d:r 18 öre sunt, hvilken summa
reparterad a härad gior 520 d:r sunt på hvart helt hemman
men nu enl. senaste reparation på hela Cristianstads län gior
61 d:r sunt per hemman; i anseende till hvilken odrägelige
kostnad han tillstyrker, att alla anstalter till vägens iståndsättiande
måtte inhiberas, samt remiss ske till Secrete Utskottet
att eftersee, hvad nytta med vägen kan vara, och att i sådant
fall utsee medel dertill.
Jämväl uplästes Borgin. Frantz Cervins memorial af den 28
April i samma ämne angående nödvändigheten af Vilshultavägens
i stånd sättiande.
Hr Billberg tillstyrkte, att Hr von Plomgrens memorial
måtte vinna bifall.
Hr Baron och Landt m. giorde häröfver proposition, alt
Hr von Plomgrens memorial måtte bifallas.
Hvartill jakades.
Vilshultsvägen.
633
Och påmintes, det Hr Cervins memorial må blifva detsamma
till Secrete Utskottet följacktigt.
Höglåfl. R. o. A. åtskildes kl. 3/4 lill 2.
In fidem protocolli
C. v. Schönfeldt.
BILAGOK
TILL
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1771-1772.
3
Löjtnant Anders Magnus Ulfsax memorial
om justitiekanslern.
(A llegater 11, fol. 172.)
Protokollet sid. 10.
Ödmjukt memorial.
Det är väl icke utan at ju Riksens Höglofl. Ständer enligit
1766 års författning äga at byta om justitiaecanceller. Man
skulle således tycka, at Högvördige Prästeståndets påminnelse
härom nu borde gå uti verkställighet, men i min tanka torde
ändå fråga upkomma kunna, om det vid denna riks [djagen
bör ske.
Då 1766 års förordning om lagarnes verkställighet stadgar,
at justitiaecancelleren hvar riksdag kan ombytas, supponeras
eij, at en riksdag så tätt inpå den sidst förflutne infalla skulle.
Efter lagens mening förblifver en justitiaecanceller minst trij
ar vid embetets förvaltning. Och som knapt mer än hälften af
denna tid förflutit, sedan Välborne Hr Justitiaecancelleren och
Commendeuren Rosir dertill förordnades, så underställer jag
ödmjukast Höglofl. R.o. A:s gunstiga bepröfvande, om tiden
kan sägas vara för handen, då Riksens Höglofl. Ständer denna
ombytes rättighet utöfva böra.
Om man med den ärkänsla, som så väl anstår välsinnade
medborgare, påminner sig, med hvad insigt, nit och oväldughet
Hr Justitiaecancelleren Rosir förestådt detta vigtiga embete,
och huru svårt och osäkert det måste vara at få en man med
hans egenskaper, med den menniskokärlek, med den flit och
arbetssamhet, så tycker jag, at man snarare borde anmoda honom
at dervid qvarblifva än tänka på at gifva honom en efterträdare.
Men om 1766 års författning nu skulle utöfvas, så kan jag
eij undgå at till min och mine medborgares säkerhet och efterrättelse
ödmjukeligen påstå at, innan något electorsval företa
-
4
ges, först må författas någon intruction electorerne till efterlefnad.
Det är i min tanka så mycket nödvändigare, som på Justitiaecancellersembetets
rätta förvaltande medborgares säkerhet
beror och friheten till större delen hvilar.
Icke är hvar ock en skickelig justitiaecanceller, som annars
är skickelig embetsman och vid ringare embeten oförviteligen
tjent. Han bör vara oväldug, eij hafva något annat föremål än
lagens, med lika ömhet omfatta den fattiga som den rike, icke
vara något visst partie eller tänkesätt så tillgifven, at han gynnar
någon på lagens bekostnad. Med et ord han bör vara aldeles
sådan som Hr Justitiaecancelleren och Commendeuren Rosin
Icke
passar det sig at härtill upphöija en yngling, sorn, änskönt
han vore begåfvad med det yppersta snille och mäst upbrukade
förstånd, likväl saknar den stadga och ärfarenhet,
som endast genom år och trägit handläggande vid arbete kan
vinnas. Icke passar det sig at välja en, som eij är känd i publiquen,
utan det måste vara en man, som haft tillfälle at förvärfva
sig allmänhetens förtroende. Härtill fordras långt mer än
några ströskrifter, några dictamina ad protocollum, rättegångar,
utsökningsansökningar och mera sådant. leke passar
det sig at förordna en, som eij känner öfverdomstolar och deras
giöromål, som eij lagt handen vid arbetet i Kongl. Maij :ts
Rådcammare, aldraminst kan det förenas med rikets och embetets
värdighet at falla med et så lysande förtroende på en.
som antingen aldrig beklädt något ordinarie publikt embete, eller
som tjent vid så ringa tjenster, at han eij bör kunna anses
som competent till justitiaecanceller.
Desse jemte mångfaldige flere betänckeligheter, som i närvarande
casu förekomma kunna, underkastar jag i all ödmjukhet
Höglofl. R. o. A:s gunstiga skärskådande och anhåller at af
detta memorial få lemna de öfrige respective stånden behörig
del.
Stockholm d. 21 September 1771.
Anders Magnus Ulfsax
Leutenmant,
5
2.
Projekt till konungaförsäkran
av adelns ledamöter i expeditionsdeputationen.
(Utskottshandlingar 1771—1772, vol. 9.)1
Protokollet sid. 35.
Project till Svea Konungaförsäkran.
Vij Gustaf med Guds nåde Sveriges, Giöthes och Vändes konung
etc. etc. etc., arfvinge till Norrge, hertig till Schlesswig
Hollstein, Stormarn och Dittmarschen, grefve till Oldenburg
och Delmenhorst etc. etc. gjöre vetterligit: Att aldenstund genom
den högste Gudens försyn och skickelse Vij i förmågo af
Riksens Ständers faststälte Successionsordning efter Högstsahlig
Hans Kongl. Maij :t, Vår Högtälskelige Herr Fader
ADOLPH FRIEDRICH, glorvyrdig i åminnelse, äre på den
kongl:e svänske thronen upstegne; Fördenskull, jemte det Vij
med vördnad emottage af den Högstes hand detta Vårt dyra
kall och ämbete, hvarvid Vij redan afgifvit Vår Försäkran,
tecknad under Vår utrikes resa i Paris den 15:de Marth förledit
år, utfäste Vij Oss ännu ytterligare på det kraftigaste, att
Vårt alfvarliga och högsta upsåt städse vara och framgent förblifva
skall riksens välgång och förkofring efter yttersta förmågo,
som Gud den Aldrahögste Oss förlänandes varder, i alla
måtto befrämja samt efter följande skjäliga förbindelser heligt
och obrottsligen att hålla, efterlefva och fullborda.
§ I
Som
Vij uti den rena evangelisk lutherska läran icke allenast
äro födde och uppforstrade utan ock om dess gudomeliga
sanning öfvertygade; så utlofve och för säkre Vij att igenom
IMed påteckning: Uppläst hos R.o.A. den 29 Januarii 1772. Dito
resolv.: At R.o.A. remitterar detta af deras ledamöter uti Expeditionsdeputationen
upgifne project till Svea Konungaförsäkran såsom enligt
med deras beslut till Secrete Utskottet och sammanträdet, hvarest
R.o.A. ledamöter hafva at förhålla sig efter Regeringsform och Riksdagsordning
samt R.o.A. förut lämnade yttranden om Konungaförsäkran.
Testor Joh. Gust. Psilanderhjelm.
6
Guds nåd intill Vår dödsstund dervid stadigt förblifva samt
låta Väre lifsarfvingar, som Gud Oss med Hennes Maij :t Vår
Högstälskeliga Gemål förlänandes varder, uti den lutherska religionen
upfostra, så att Vij enligit den år 1720 den 2 Maij
uprättade och faststälte Regeringsformen bibehålla den ren;
och oförfalskade evangeliske religionen, som är grundad uti
de prophetiske och apostoliske skrifter, korteligen författad uti
den oförändrade Augsburgiske Bekjännelsen samt i Libro Concordia
förklarad och sedan år 1593 uti Upsala möte af alla
Riksens Ständer samtyckt och vedertagen, till hvilcken efter
Konung Gustaf den Förstes Arfförening med riket alla dess
successorer, Sveriges konungar, såssom till en fundamentallag
förbundne äro.
Vij låfve ock desslikes att vilja handhafva och beskydda all;
Sverges Rikes Ständer, andelige och världslige, högre och lägre
vid förenämde lutherska religion, Guds rena och klara ord och
de högvärdige sacramenternes rätta och sannskyldiga bruk,
alldeles som det i Konung Gustafs sidsta och Konung Johans
första regementstid i detta riket häfver varit uti öfning men sedan
uti Upsala möten år 1593 och år 1693 förmedelst allmänna
och enhällige slut gilladt och bekräftadt blef. Och skole Vij
den förrbemäite evangeliske läran uti en oföränderlig renhet
bibehålla, emot alt kätterie och uppenbart våld redeligen försvara
och beskydda samt dertill, enär det ärfordras, hafva li
och blod ospardt.
§ 2.
Ingen af annan religion än den, som förbemäld är, eller af
sådan, som är med svärmerie besmittad, mindre någon, sorn
sig till uppenbara ogudagtighet och förargeligit atheisterie slår
och märcka låter, skall brukas i något riksens ämbete eller
tjenst, antingen i Råd, vid Vårt Håf, i collegier, på slott och
fästningar, i land och städers styrssel, hvarcken i högre eller
lägre kall. Aldraminst måge sådane lidas eller brukas uti
kyrcko- eller scholaeväsendet eller ungdomens uptuktan; enkannerligen
skall ingen, som af annan lära finnes, än i föregående
articul beskrifven står, förordnas eller brukas till biskop,
superintendent, hofpredikant, professor vid academierne, lector
vid gymnasierne, kyrkoherde eller comminister i städerne
eller på landbygden, scholmmästare eller i andre läroämbeten
och ungdomens eller åhörares information, det vare sig i
barnescholar eller private hus; så att Guds församling i fäderneslandet
och de underliggande provincier må ren, oanfägtad
och i en stadig enighet till Guds namns ära, församlingens
upbyggelse samt rikets välfärd ärhållen varda.
§3.
Hvad sålunda föreskrifvit är, vele Vij i riket och dess underliggande
provincier hålla och handhafva samt eij något sjelfsvåld
enom eller androm tillstädja emot förordningarne, särdeles
1655 års religionsstadga och Kyrkoordningen. Och böra fördenskull
alla rikets ämbetsmän, högre eller lägre, så å landet
som i städerne, derå hafva ett flitigt och noga inseende, så att
allting genom Guds nådige försyn må förblifva uti dess rätta
lag. Skulle någon vara så obetänksam att utbrista med försmädelse
i ord eller gerning emot Gud och vår christeliga lära,
skall med densamma utan anseende till personen förfaras efter
allmän lag.
§ 4.
Ifrån riket vele Vij icke aflåta eller afsöndra något furstendöme,
land, lähn, fästning, slott och gods eller nogot af rikets
drätssel, genom arfskifte, donationer eller förläningar, på det
Svea Rike med dess underliggande provincier eij måge delas
eller försvagas utan altid under den regerande konungen förblifva
en kropp tillhopa. Hvarföre hvarcken åt arffurstarne,
Väre kjäre bröder, Prints Carl och Prints Fredrik Adolph, eller
åt Väre manlige lifsarfvingar, om Gud Oss någre med Vår
Högstälskelige Gemål förlänandes varder, någre furstendömen
eller länder skola anslås, eij eller de mer än Vij sig någre frälsegods
tillhandla, utan måste de, jemväl ock Prinsessorne, låta
sig nöija med den stat och underhåll i penningar, som med
Riksens Råds och Ständers samtycke deni kan tillagdt varda.
Och Prinsessorne, då de utgiftas, undfå deras vanlige brudskatt.
Arffurstarne Carl och Fredrick Adolph, som till den ålder
komne äro, att de kunna gjöra Oss och riket nyttig tjenst, och
efter deras gångne ed Oss och riket med tro och huldhet för
-
8
bundne äro, skola sig derifrån än vidare icke undandraga utan
i rikets värf och förrättningar nyttjas och brukas på så lång
tid och på sätt, som Vij med Riksens Ständer finna nödigt och
bäst vara.
§5.
Såsom Vij inför Gud äre förpligtade att låta Oss Svea Rikes
goda styrsel samt Vår och Ständernes rätts bibehållande framför
alt om hjertat vara; jemväl ock städse äre benägne att altid
instämma med samtelige Riksens Ständer såssom magtägande
nu och framdeles att gjöra sådane beslut, stadgar och förordningar
om sig och riket, som de pröfva tjenlige till det allmänna
bästa samt deras frihet, säll- och trygghet; altså försäkre
Vij härmed allmänneligen och uppenbarligen att vilja bruka
den konungsliga magt, som Oss updragen är, efter yttersta förmågo
till att befordra rikets allmänna samt hvars mans
enskylta trefnad och välgång och således grunda Vår myndighet
med mildhet och rättvisa uti undersåtarnes hjeltan,
såssom ock att styra och regera efter riksens lag, stadgar och
beslut, den år 1720 författade och faststälte Regeringsform
samt denna Vår Försäkring.
§ 6.
Vij betyge för den skull lika som Riksens Ständer ett rättvist
misshag och en billig afsky för det oinskränkta konungsliga
enväldet eller den så kallade souverainiteten. Och på det ett så
skadeligit och för riket förderfveligit regeringssätt nu och i
tillkommande tider aldrig mera må kunna påtänckas, mindre i
riket införas, förklare Vij, äfven som Riksens Ständer det
gjordt hafva, den böra vara den kongl, thronen förlustig samt
ansees såsom en riksens fiende, hvilcken antingen genom
uppenbart våld eller förborgade stämplingar skulle vilja sig till
enväldig uphäfva. Och bör den eller de, en eller flere, såsom
Våre och rikets hätskaste fiender samt fäderneslandets argaste
förrädare utan all nåde anses och afstraffas, hvilcken eller
hvilcka, lönligen eller uppenbarligen, eller under hvad skjen
det vara må, söker eller söka det oinskränkta enväldet åter att
införa, vägen dertill bana eller riksén fundamenlallagar alt
rubba eller dertill anledning gifva. Som ock ingen till andelig
och världslig beställning och förvaltning i riket eller dess un
-
derliggande länder komma skall, den der icke förut med liflig
cd, efter det utsatte formulär, har afsvurit sådant förderfveliuit
emot landets bästa och välfärd stridande envåldsregemente.
§ 7.
Vårt rike vele Vij enligit Regeringsformen styra och regera
med och således icke utan, mindre emot Riksens Råds råde;
till hvilcken ända eij eller någre andre saker skola uti cabinets
tet till afgjörande företagas än de, som uti Regeringsformens
20 § och i Cancellieordningen nämde äro, och må ingen vid
hårdt ansvar understå sig inför Oss annorledes att föredraga
något mål, af hvad art och beskaffenhet det vara må, utan
böra alla öfrige ärender i sittjande Råd öfvervägas och där efter
fläste rösterne afgjöras. Vid samma ansvar bör ock af dem,
som ärenderne föredraga skola, det agtas, att inge cabinettssaker
blifva i Rådet föredragne, likmätigt 20 § i Regeringsformen.
För öfrigit vele Vij icke blifva någon ogunstig eller med vedervilja
uptaga, fastän icke alt det, som säges vore Oss behageligit,
mycket mindre illa uttyda, om icke alt nådde den påsvftade
värckan; men om emot förmodan något medelst Riksrådens
omröstande emot Regeringsformen, riksens lag och Ständernes
rätt och friheter skje eller företagas skulle, så blifva de derföre
Riksens Ständer ansvarige.
§8.
Uti riksdagsmannaval vele Vij intet intrång gjöra eller tillåta,
som ock Riksens Ständer äga oförkränkt frihet att vid riksdagarne
utvälja deras Secrete Utskott och öfrige deputationer.
Sammalunda tillkommer ock R. o. A. sjelfve att utnämna
lan dtmar skal eken och alla de öfrige stånden deras talemän.
Och emedan Bondeståndet behöfver en, som förer pennan vid
riksdagssysslorne, så kunna talemännen af alla fyra stånden
träda tillsammans och dertill utvälja någon, som samma förrättning
sig åtager; dock måste ingen secreterare emot hela
Bondeståndets vilja dem påtvingas. Vij försäkre äfven att vid
riksdagar och Ständernes sammankomster eij gjöra något intrång
uti deras öfverläggningar, dem inge andre propositioner
föreställa låta än de, som af Oss med Råds råde utfärdas; och
10
eij eller någon af deni tillräkna eller till misstycke taga, hvad
samtal, rådslag och slut dervid förefalla och belefvas kunna
utan förklare härmed att vilja hafva en allmän ynnest, benägenhet
och kjärlek för Riksens Ständer, så att alt, hvad hvar
ock en af patriotisk ömhet för det allmänna bästa har tält, eller
hädanefter talandes varder, ingalunda skall lända honom
till mehn och förfång, utan vele fast häldre vid alla tillfällen
sådane nitälskande män med nåd och ynnest ihugkomma och
belöna. Inga vid riksdagen hällne protocoller, hvarcken uti
stånden eller Secrete Utskottet och deputationerne, skola af
Oss utfordras, utan måste de på sine orter uti godt förvar
orubbade ligga. Skulle ock någon herredagsman under varande
riksdagar af en eller annan med ord eller gjerning antastas eller
illa handteras, så bör sådant med edsöresplikt anses och
straffas. Eij eller må någon riksdagsman uti häckte inmani
varda för andre och mindre förbrytelser, än antingen då han
sig emot duellsplacatet försedt eller ock å färsk gjärning och
flyende fot varder tagen för sådane grofva brott, som
dödsstraffet förtjena; hvarom Ständerne genast behörig kunskap
gifves med mera, som Riksdagsordningen till Riksens
Ständers fri- och rättigheters bibehållande stadgar.
§9.
Med Riksens Råds vahl och kallelse skall förhållas på sätt,
som 12 § i 1720 års Regeringsform och kongl, förordningen till
lagarnes behöriga värkställighet af den 12 November 1766 föreskrifver.
Presidenten i Cantzliet utnämnes på det sätt, som
Riksens Ständer vid 1751 års riksdag därom särskildt fastställ;
men öfverstemarskalcken förordne Vij i sittjande Råd, dock
utan omröstning. Hvart ock ett embete vele Vij hålla i sin laga
och tillbörlige heder och värde samt tjensterne i riket till frihetens
så mycket säkrare bibehållande på följande sätt utdela:
Alla högre embetens bortgifvande ifrån och med öfverstar till
och med fältmarskalkar och deras vederlikar tillkommer Oss
uti sittjande Råd, efter ett af Rådet upprättadt behörigt förslag;
de förtrolighetsembeten dock undantagne, hvarom af
Riksens Ständer särskilt förordnat är; men med sändebuds
och ministrers föreslående och utnämnande förfares efter Regeringsformen
och Cancellieordningen; de mindre tjenster för
-
11
gifvas uti cabinettet i tvänne Riksens Råds närvaro efter vederbörande
collegiers och ämbetsmäns förslag. Vid militairstaten
förhålles med förslagerne efter Högstsahlig Konung Carl den
XII des förordnande af den 6 November 1716. Skulle Vij finna
för godt att gå ifrån förslaget och nämna någon annan, åligger
det Riksens Råd efter lag inför protocollet sig deröfver att utlåta.
Sammaledes bör ock vid de tillfällen, då någon blifver uti
cabinettet utom förslag nämd till en ledig beställning, målet i
Rådet föredragas; och därest en sådan befordran skulle finnas
stridande emot Sveriges lag och Regeringsformen och lända
andre redelige och valförtjente undersåtares välfärd och förtjenst
till förfång, vele Vij låta Riksens Råds tanckar och utlåtelser
efter fläste rösterne hos Oss gjälla och någon annan dertill
utnämna, emot hvilcken ingen slik ärindran kan anföras.
Och skall vid tjensternes besättjande, så under civil- som
krigsstaten till lands och vatn, förnämligast anses personernes
bepröfvade skicklighet, ärfarenhet och förtjenst; och hvilclca
igenom studier, krigsförrättningar och flere nyttige vettenskaper
gjordt sig till ihugkomst och framsteg värdige, och
särdeles därpå akt hafvas att till hvart och ett ämbete inge andre
sättas än de, som till det slags sysslor tjenlige äro och all
nödig kunskap hafva. Men ingens förvärfvade gunst och anseende
må lända honom till befordran uti sådane sysslor och
embeten, hvartill han ingen skickelighet och ärfarenhet häfver.
§ 10.
Ingen skall utan föregången och vid laga domstohl anställd
ransakning eller deras bepröfvande, som dertill efter förordningarne
rättighet äga, på någon tid afhållas ifrån dess embeles
värckeliga förrättande, eij eller utan laga dom afsättas. Så
skall ock ingen emot sin vilja flyttas till någon annan tjenst
och embete; dock att härunder icke begripes väre utrikes
ministrer eller de, om hvilckas sysslor, i anseende til! deras
särskilte beskaffenhet, annorlunda förordnat är.
§ 11.
Riksens Ständer, Ridderskap och Adel, andelige och världslige,
högre och lägre samt hvar Svea Rikes undersåte vele Vij
bibehålla vid Sverges beskrefne lag, deras rätt och friheter, för
-
12
måner och privilegier; så att de dervid oförkränkte handhafvas;
skolandes inge privilegier, ett helt stånd angående, utan
samtelige Ständernes vettskap och samtycke utgifvas och meddelas;
eij eller något stånds privilegier utan alla fyra Riksens
Ständers enhällige samtycke vidröras och förändras. Vij vele
ock så föranstalta låta, att alt, hvad för hvart och ett stånd är
resolverat, måtte utan förtydning emellan riksdagarne värkställas.
§ 12.
Riksens medel till större och mindre summor utom Ständernes
författade stat skola disponeras med Råds råde och efter
behörigt omröstande; hvarvid all möijelig sparsamhet iakttages,
så att utgifterne altid lämpas efter inkomsten.
§ 13.
Vi j förbinde Oss inge främmande och utländske, det vare sig
furstar, printsar eller andre personer, här uti riket utom
Riksens Råds råde eller Ständernes samtycke alt indraga elier
naturalisera, utan skola endast och allenast infödde svänske
män och undersåtare brukas i Rådet och alle andre riksens
tjenster, vare sig vid Håfvet eller annorstädes.
§ 14.
Vij förbinde Oss inge främmande och utländske, det vare sig
undantagandes till rikets försvar vid påkommande fejgd, begifva
Oss utur Svea Rike och thess gränsor på längre eller
kortare tid, såsom ock de Kongl. Printsar och Prinssessorne eij
skola resa utrikes eller träda uti ägtenskap utom Vår och
Riksens Ständers vettskap och samtycke; men därest deras eller
riksens synnerliga angelägenhet och välfärd sådant fordra
skulle, så att det eij talte drögsmål, till dess Ständerne hinna
sammankomma, vele Vij med Råds rade derom sluta och förordna.
Skulle ock genom arf eller på annat sätt något utrikes
land, furstendöme eller herrskap Oss tillfalla, skall riket deraf
hafva värckelig förmån och nytta att förvänta och Vij det eij
annorlunda emottaga, än att Vij äntå, enligit 1604 års Norrkjöpings
Arfförening, uti Sverge ständigt vele boende blifva ocb
vår regering föra.
13
§ 15.
Och på det alle ärender, sorn uti Rådet efter pluraliteten äro
afgjorde, måge genast och utan drögsmål utfärdas; så böra
Riksens Råd, ifall Vij vore med sjukdom besvärade, hindrade
eller frånvarande, äga magt expeditionerne att underskrifva,
hvilcka så gällande vara skola, som vore de af Oss underskrefue.
§ 16.
Den arfsrätt till Sverges crona, som Svea Rikes Ständer genom
deras förening af den 23 Julii 1743 tillagdt Vår Högstsahlige
Herr Fader Konung ADOLPH FREDRICHS, glorvördig
i åminnelse, manlige bröstarfvingar, arfvinge efter arfvinge,
skall eij annorlunda förtydas, än orden i nyss nämde förening
i bokstafven lyda.
§ 17.
Intet krig eller örlig skole Vij begynna, ingen ny lag gjöra eller
Ständerne påtränga; eij eller någon gammal och vedertagen
lag förvandla eller afskaffa förutan Riksens Råds råde samt
Ständernes Ja och samtycke; eij eller thy förutan någre förbud
och påbud utgå låta eller ordningar gjöra, som menige riket
angå, det vare sig med krigshjelper, gjårder, tullar eller andre
pålagor, utskrifningar eller andre allmänne besvär. Enär en
ordning vederbörligen faststäld är, eller förbud och påbud lagligen
skjedt, så vele Vij det, så länge det vara skall, icke förändra
och uphäfva och någrom någon enskylt frihet deremot
tillstädja, vidare än hvart och ett stånd allmänt kommer att
njuta. Icke eller någon Ständernes bevillning vidare eller på
längre tid uttyda, än i sjelfva bokstafven lyder. Skulle ock någon
ostyrig och vrångvis inländsk eller hätskefull utrikes fiende
med härsmagt och uppenbara våld oroa riket och öfverfalla
dess gränsor, så skall sådant ondt sinne och upsåt i rättan tid
med Riksens Råds råde, utan att först afvänta Ständernes
sammankomst, bemötas, riket försvaras, fredas och frälsas
samt nödvändig och oundgjängelig gjärd dertill utskrifvas, till
dess Riksens Ständer hinna sammankomma.
14
§ 18.
Riksens mynt i guld och silfver vele Vij bibehålla till skrot
och korn, som det nu är, samt handhafva förre gjorde mynteordningar
och således derutinnan ingen förändring gjöra utan
med Riksens Råds och Ständernes samtycke. Likaledes confirmere
och bekräfte Vij alle de af Väre glorvördige företrädare,
Svea Rikes konungar, Banquen förunte privilegier och förmåner,
så att bancovärcket hädanefter som härtills, och alt ifrån
dess första inrättning, kommer att stå under Ständernes egen
och en skylda vård och förvaltning och för alt intrång hägnas.
§ 19.
Uti ärchebiskopsvahlet skola alla consistoriel- i riket hafva
sine röster; men vid de öfrige biskopars och superintendenters
utnämnande förhålles således, att de trenne, som äga stiftets
mästa vota, blifva af consistorio föreslagne, hvilcka angelägne
tjenster med Råds råde besättjas. Och skall dem tillbörlig och
laglig magt och myndighet till deras embetens rättmätiga utförande
lämnad varda. Med kyrkoherdarnes tillsättjande vele
Vij låta förblifva vid det sätt, som för år 1680 varit häfver, och
år 1723 efter en tillförordnad commissions undersökande om
prästegjälds egenskap och natur faststält blifvit; hvaremot biskoparne
och consistorierne eij måge gjöra församlingarne något
intrång. \ij vele ock kyrkorne, academierne, gymnasierne,
scholarne, hospitalerne samt barnhusen vid magt hålla och
dem vid deras fundationer, anslagne inkomster och rättigheter
handhafva och hvarcken sjelfve derutinnan gjöra någon förändring
eller tåla andras egenvilliga intrång. Jämväl biskoparne,
superintendenterne, professorerne, probstar och kyrkoherdar,
comministrerne i städer och på landet, scholcebetjente
med de öfrige af Prästerskapet vid sine underhåll förvara, så
att de sine embeten förutan trångmål väl utföra kunna. I lika
måtto skola Vij befrämja, hvad som kan lända lill dom- och
andre kyrckors samt scholars och hospitalers byggnad och
upprätthållande.
§20.
Vij skola ock hålla ther hand öfver, att alle stipendier, antingen
af fordna Sverges konungar eller private personer in
-
15
stiktade, icke emot instiktarens rätta mening samt testamenternes
tydelige ord och innehåll måge antingen dragas till
andre behof eller annorledes administreras och utdelas. Särdels
vele Vij sjelfve icke tillägna Oss någon disposition öfver
de stipendier, som af cronan härflyta. Och där någre sådane
dispositioner uti framledne konungars tid skulle vara förlupne
mot lestatorernes mening och testamenternes innehåll, så skall
■ ådandt, enär med skjäl deröfver klagat varder, ändras och alt
till sin rätta instiktelse bringas.
§21.
Städerne i riket vele Vij bibehålla vid deras rättighet att till
borgmästare, rådmans- och stadssecreteraretjenster sjelfve få
utvälja och föreslå de personer, som de dertill skickelige och
förtjente finna, och att ingen, utom förslag, skall emot städernes
vilja dem påtvingas. Börandes alle öfrige städernes betjente
endast af Magistraterne tillsättas och med fullmagter
förses, utan att något intrång därutinnan skall dem tillfogas.
Beträffande städernes enskilte medel, så äga Magistraterne
tillika med Borgerskapet dem till aflöningar och publique
byggnader efter staten och privilegierne att disponera, och bör
öfverskottet till inge andre usus användas än till städernes
upprätthållande, prydnad och förbättring samt flere deras nödige
behof; kommandes med redogjörandet för städernes medel
att förhållas på sätt som särskilt stadgat är.
§ 22.
De redan i riket inrättade och än till inrättande fabriquer
och manufacturer vele Vij eij allenast vid deras privilegier bibehålla
utan ock på alt sätt dem till allmän upmuntran uphjelpa,
skydda och befrämja samt alla de författningar, Riksens
Ständer derom gjordt eller gjörande varde, på det ömaste
handhafva låta. Hvarjemte Vij ock försäkre att icke allenast
vilja handhafva bergslagerne i riket vid de allmänne privilegier,
fri- och rättigheter, som dem af förre konungar, Våre
glorvördigste företrädare, tid efter annan förlänte och af
Riksens Ständer faststälte blifvit, utan ock bibehålla Menige
Allmogen och andre vid deras undfångne besittnings- och stubberättigheter,
enligit derom undfångne resolutioner, som de i
16
bokstafven lyda, samt befordra värkställigheten af de till
landtculturens uphjelpande gjorde författningar, så att de,
som till oländig marks upodlande använda möda och kostnad,
oryggeligen måge njuta de genom förordningarne dem tillsagde
förmåner till godo.
§ 23.
På det samtelige Riksens Ständer så mycket mera måge varda
försäkrade om Vårt oryggeliga upsåt och uprigtiga ömhet
för det allmänna bästa, förklare Vij, det Ständer ne aldeles
skola vara frie ifrån deras huld- och trohetsed, ifall Vij å Vär
sida skulle finnas hafva med vett och vilja öfverträdt den ed
och Försäkring, Vij Riksens Ständer härmedelst gjöra, eller
hvad Ständerne vidare i krafft af Regeringsformen och denna
Vår Försäkring pröfva nödigt till deras religions, frihets, välfärds
och säkerhets bibehållande att fastställa. Och sorn, utom
hvad ofvan förmält är, rikets öfrige fundamentallagar innefatta
åtskilligt, som här icke är vordet uprepat eller till sine omständigheter
kunnat inflyta; så finne Vij äfven nödigt härigenom
att förklara, det meningen icke är, att något af det, sorn
berörde rikets fundamentallagar förmå och innehålla, skulle
dymedelst vara uphäfvit eller till sin värckan försvagat. Hvarjemte
Vij gjöre Oss försäkrade, det Riksens Ständer enligit deras
edspligt Oss rätta lvdno hålla och bud Väre fullkomna i alt
thy försvarligit är för Gudi och mannom, Oss att bjuda och
them att gjöra, allan rätt hållnan Vår och theras, sorn trogne
män och undersåtare ägnar och bör.
§24.
Såsom Vij finne nödigt denne Vår Försäkran och utfästelse
allmänneligen att kungjöra; så kunne Vij eij annat än därjemte
förklara, det Vij med särdeles missnöje och onåd anse, därest
emot förmodan skulle finnas någon så illa betänkt, eho
den vara må, inländsk eller främmande, som ville Oss till behag
påstå eller föreslå häruti nogon ändring eller tillskynda
Oss större magt och myndighet, än föregående Vår Försäkran
innehåller och förmäler, emedan Vij ingen högre myndighet
begjära än på ena sidan vinna Väre trogne undersåtares hjeltan
och på den andra sidan sjelfve vara deras starkaste försvar
17
emot alt inbrott uti deras rättmätiga frihet. Hvilcket alt Vij
med egenhändig underskrift och liflig ed bekräfte obrottsligen
att efterlefva och fullgjöra. Så sant mig Gud hjelpe till lif och
själ. Stockholm den
3.
Kapten Daniel Gustaf Lagerborgs memorial
om konungaförsäkran.
(Allegater II, fol. 138.)
Protokollet sid. 36.
Ödmiuckt memorial.
Af bekanta tryckta skriften Dagligt Allahanda har jag måst
inhämta eij allenast, att de trij ståndens respective ledamöter
skridit till expedition af Svea Konungaförsäkran sådan, som de
den projecterat, utan ock att sjelfa stånden in plenis detta deras
ledamöters gjöromål gillat.
Då jag häremot ställer R. o. Ars beslut i detta ämne, har jag
af största sinnets oro ock bekymmer måst blifva intagen.
Ä ena sidan kan jag med hvar, eij mindre om egen heder än
regeringssättets bestånd högst mån ledamot af detta lustra
samfund omöijeligen skiljas ifrån det samma åliggande skyldighet
at tilstyrka, det minsta steg från berörde beslut eij må
skje och mindre at derifrån i aldra ringaste måtton afvikas,
samt å den andra ser jag med en högstälskansvärds Konungs
af hvar rättsinnig svensk redan altför länge efterlängtad kröning
ännu på tiden kunna utdragas, såframt de andre respective
stånden med merberörde vårt på grundlagarne fästade beslut
ej skulle vilja sig förena.
Den bedröfveligaste ställning för Svea land och rike samt
hvad dess redelige inbyggare, om, sedan vår allernådigste Konung
gifvit sin med den dyraste ed bekräftade Försäkran at
vilja styra rike sitt efter Sveriges beskrefne lag och dess Regeringzform,
blott ett ceremonielle i något den minsta måtto
kunde förringa des lagliga tillhörande rättighet at för en lika
laglig Sveriges konung anses.
42—680338
18
Som nu eij allenast en ceremonielle i och för sig sjelf aldrig
varit eller kan blifva något det ringaste til en saks vesendtlighet
bidragande, utan ock vår store Konung redan för dess välsignade
födsel af hvar man i riket med ej mindre dyr ed, än
han sig förbundit öfver oss efter lagarne regera, för vår laglige
konung blifvit förklarad, antagen och i hvarje embetsmans ed
hyllad; så har jag ej kunnat underlåta at på desse okullstötelige
grunder vördsammast till känna gifva, thet jag hvarken nu
eller framdeles ett hårsmån afträder från mitt stånds aldra
berömmeligaste fattade beslut at ej samtycka til någon den
minsta tilläggning uti 1751 års Konungaförsäkran, annan än
den, som af ståndet blifvit faststäld.
Och som ingen innom vårt Riddarehus lärer finnas, som ju
[ej] häruti med mig sig förenar, så anhåller jag och påstår
ödmiukast desto säkrare, eij allenast at icke det minsta steg
af Höglofl. R. o. A. må tagas til någon den ringaste ändring uti
detta vårt beslut, utan ock at nu genast må rådgjöras och
öfverenskommas om de bästa mått och medel, samt desamma
oryggelige fastställas, som säkrast kunna befordra värkställigheten
deraf.
En oföränderlig ståndacktighet är oemotsägeligen det första;
lägga vij härtil det oförskräkta mod, förent med en grundelig
kärlek til konung, fädernesland och frihet, som från hedenhös
varit oskilgacktigt från svenska R. o. A., så kunne vij vara så
mycket mer förvissade 0111 ändamålets vinnande, som vi hafva
lagarne med och för oss, igenom hvilkas oöfvervinnerliga styrka
vi sluteligen måste sägra.
Dernäst finner jag för min del intet annat medel i förstone
kunna vidtagas, än att en act författas, hvaruti vi alle som en
man förbinde oss att icke i någor mån afträda från merberörde
vårt beslut, hvilken act hvar ock en af oss eij mindre lärer finna
sin skyldighet at underskrifva än deraf gjöra sig den största
heder, hvarjemte en afskrift utaf samma act bör biläggas
ett underdånigt vehiculum till Kongl. Maij :t, hvaruti vårt oryggeliga
beslut tillkännagifves med underdånig anhållan, at
Kongl. Maij :t efter sin redan gifne dyra ed i nåder täckes lemna
sitt kraftiga beskydd och försvar år våre grundlagar såväl
som åt våre dyrt förvärfvade rättigheter och privilegier.
Denna ståndets underdåniga anhållan tyckes til Kongl.
19
Maij :t antingen af Hr Baron och Landtm, eller en talrik deputation
i underdånighet kunna öfverlemnas, hvilket Höglofl.
R. o. A. i underdånighet underställes.
Stockholm d. 22 Januari 1772.
D. Gustaf Lagerborg.
4.
Överste Carl Constantin de Carnalls
memorial om konungaförsäkran.
(Allegater II, fol. 167.)
Protokollet sid. 47.
Vördsamt memorial.
Uti det mål, som sidstledne pleno blef lagdt på bordet i anledning
af R. o. A:s hrr ledamöters upgifne berättelse om hvad
i Expeditionsdeputation förelupit rörande saken om Kongl.
Maij :ts Försäkran, anholler jag vördsammast at få yttra desse
mine oförgripelige tankar.
Grundlagars efterlefnad är för Riksens Höglofl. Ständer en
så ovilkorlig skyldighet, at thy förutan kan regeringssättet
omöjeligen ega bestånd. Regeringsformen, Riksdagsordning
och sielfva riksdagsmannafullmagten förbinder altså på uttryckeligaste
sätt hvarje riksdagsman at i nogaste måtto denna,
af aila medborgeliga skyldigheter den vigtigaste, obrottsligen
iagttaga.
Då Höglofl. R. o. A. i förevarande emne angående Kongl.
Maij :ts höga Försäkran redan stadgat sitt oryggeliga beslut;
då R. o. A. uti sine aflåtne vänlige föreställningar til de öfrige
respective medstånden omständeligen utfördt de skäl och
grunder, hvarföre R. o. A. nu icke kunnat vidtaga de förändringar
och nya tilläggningar i den projecterade Konungaförsäkran,
som icke finnas vara hämtade utur förra grundlagar,
och hvaraf en del angå R. o. A:s Privilegier med mera; då
R. o. A. förklarat, at ofvanåberopade och heligt besvurne
grundlagar, jemte en sednare grundlag eller 1766 års kongl.
20
förordning om lagarnes verkställighet, lade oöfvervinnerlige
hinder i vägen för R. o. A. at i någor måtto vika ifrån sitt stadgade
beslut och desse handlingar sedermera igenom trycket utkommit
samt således blifvit lagde för hela allmänhetens och
hvar in- och utländsk mans ögon; då väre medbroder och förordnade
ledamöter i Expeditionsdeputationen på ett för
R. o. A. värdigt samt dem i alla tider hedrande sätt förestäldt,
huru uti så beskaffat mål som detta rörande rikets regeringsoch
grundlagar samt privilegier trenne stånds samtycke til nya
förändringar antingen i en redan varande eller blifvande
grundlag icke lagligen kunde eller borde emot 17 § Riksdagsordningen,
49 § Regeringsformen, 1766 års förordning om
lagarnes verkställighet och flere åberopade grundlagar i fullbordan
gå. Men de öfrige respective ståndens ledamöter i
Expeditionsdeputationen alt sådant oaktad och i frånvaro af
våre ledamöter skridit til det steg at til Höglofl. Stora Sammanträdet
afsända ofvannämnde af de trenne stånden bifallne
project till Konungaförsäkran jemte ett bifogat extractum protocolli
med anmodan till Höglofl. Sammanträdet at til Kongl.
Maij :ts höga underskrift i underdånighet presentera samma
project.
När alt dette föregått, så lärer Höglofl. R. o. A. icke kunna
stadna i tvifvelsmål om hvad R. o. A. i så fatta omständigheter
härvid har at göra.
Ingalunda är det någon riddersman tillständigt at vika från
vårt redan tagne beslut. R.o. A:s beslut lyder så, at det vore
emot åberopade grundlagar stridande at nu vidtaga det i fråga
varande och til Höglofl. Sammanträdet numera öfverlemnade
project. Riksdagsordning och flere grundlagar förbinda också
hvarje riksdagsman at ingå uti hvad emot samma lagar strider.
Äfvensom talemanseden uti 10 § Riksdagsordningen förbinder
Hr Landtm., som orden lyda, til oförskräckt efterlefnad
af rikets faststäldte och besvurne Regeringsform och öfrige
fundamentale lagar, som allmänneligen vedertagne och erkände
äro, hvarifrån han uti ingen måtto får träda. Således följer
häraf ovedersägeligen, at hvarken R. o. A. eller Hr Baron och
Landtm, eller våre ledamöter i Stora Sammanträdet kunna deltaga
deruti at til Kongl. Maij :ts höga underskrift anmäla ofvannämnde
project til Konungaförsäkran. Ty om det skedde,
21
kunde man icke undgå det omdöme, at R. o. A. hade til verkställighet
sökt befordra, hvad efter R. o. A:s egen tanka och öfvertygelse
vore stridande emot grundlag. Ett steg, som aldrig i
någon tid blifvit tagit eller någonsin kan tagas af R. o. A. Och
detta är sådant, som ingalunda lärer tåla at ställas under någon
slags ovisshet på vårt Riddarhus.
När således ostridigt är, at Höglofl. R. o. A. hvarken här
inom sig, icke eller vid erendets anmälan hos Kongl. Maij :t
kan instämma med de öfrige respective stånden uti deras bifallne
project, men derjemte sielfva saken kräfver, at Riksens
Ständer skola til Konungen afgifva deras underdåniga svar och
utlåtande i detta vigtiga ennie; så hvarken passar det sig för
R. o. A. at härvid uteblifva, icke eller hade R. o. A. fullgiordt
sin i anseende til grundlagar, fosterland och hemmavarande
medborgare åliggande skyldighet, om icke R. o. A. i underdånighet
gåfvo tilkänna, at R. o. A. i stöd af anförde skäl ej kan
härutinnan instemma med de öfrige respective stånden, samt
således i underdånighet upgifver det project, som R. o. A. gillat,
och hvarutinnan utom de ombytelige formalia, derom samtelige
Riksens Ständer lili öfverenskommit, ingen annan förändring
af 1751 års Svea Konungaförsäkran finnes införd än
den, sorn sednare och efter 1751 utkomne grundlagar fordra,
likaledes enligit samtelige Riksens Ständers enhällige bifall.
Detta är i alla afseenden både lagligit samt R. o. A. värdigt.
Lagligit derföre, at grundlagars hälgd och regeringssättets bestånd
bör vara Höglofl. R. o. A:s ömaste föremål, och at lagarne
samt Riksdagsordningen och riksdagsmannafullmagten
fordra af hvarje riksdagsman at icke begifva sig til något emot
regeringssättet och fundamentale lagar stridande beslut. Och
R. o. A. är det värdigt at följa förfädrens exempel och at med
den ståndaktighet söka bevara rikets grundlagar samt hvarje
stånds privilegier, sorn svarar emot emnets vigt samt den heder,
hvarmed R. o. A. sine lag- och välfångne Privilegier sig
förvärfvat.
Ti! Höglofl. R. o. A:s högt uplysta godtfinnande får jag altså
vördsamligen underställa, om icke Hr Baron och Landtm, samt
Höglofl. R. o. A:s hrr ledamöter i Stora Sammanträdet måtte
igenom utdrag af protocollet blifva updragit at efter skedt anslag
till detta sammanträde, på sätt som nyssberördt är, behö
-
22
rigen vei'kställa, hvad en så beskaffad sakens ställning för
Höglofl. R. o. A. til vidtagande oumgängeligen kräfver, och at
jemte det project til Konungaförsäkran, som på R. o. A:s
vägnar kommer at i underdånighet öfverlemnas til Kongl.
Maj :t, äfven måtte bifogas en underdånig skrifvelse, hvaruti
R. o. A. med reclamerande af grundlag och Privilegier in optima
forma protesterar emot antagande af det project til Kongl.
Maj:ts Försäkran, hvaremot Höglofl. R. o. A. til de öfrige respective
stånden låtit afgå sine påminnelser, hvilka derjemte
til närmare uplysning om hela sammanhanget kunde i underdånighet
varda bilagde tillika med de öfrige ståndens derpå
aflåtne svar. Stockholm d. 29 Januari 1772.
C. C. de Carnall.
5.
Löjtnant Anders Magnus Ulfsax
diktamen om konungaförsäkran.
(Bilaga till protokollet.)1
Protokollet sid. 48.
Til protocollet.
Det bekymmerfulla ögnablick, som nu företer sig hos R. o. A.
och på hvars utslag ei allenast rättigheters och Privilegiers,
med strömmar af det ädlaste blod förvärfade, utan ock sjelfva
grundlagens bestånd eller fall beror, kan ei annat än upväcka
den alra obekymmersta om egen och allmänn välfärd ur sömnen;
men ock då måste han med förskräckelse finna den förödelsens
styggelse, som oss kan förestå, om ei det Allrådande
Väsendet, som bestyrer om lands och rikens öden, det från oss
afvänder.
Ingen förnuftig och välsinnad kan neka, at ett lands styrelselagar
äro de alra ömmaste at vidröra. Början därmed har
aldrig haft och kan aldrig få gränts. Denna sanning äger ei
allenast sin fasta grund i sjelfva sakens egen natur utan är ock
1Med påteckning: Upl. hos R.o.A. den 29 Januarii 177%.
23
af flera tusende års förfarenhet bestyrckt. Huru högel, måtte
icke hvar redek sinnad svensk önska, at des fädernesland härpå
hvarken gifvet eller kan blifva något bevis. Men önskan är
fåfäng. Jag vil ei uprepe, hvad med våra styrelselagar från
deras första tilskapande sig tildragidt. Vi hafva i denna dag,
i detta ögnablick det bedröfveligaste rön deraf i händer. Det
lägger för hvar oväldug och sanningsälskande mans ögon i
klaraste dager, med hvad liten ömhet grundlagen och våra i
honom befästade rättigheter och Privilegier kunna anses.
Höglofl. R. o. A. har fattadt det ärerikaste beslut til bägges
kraftiga försvar, ett beslut, som både nu och hos våra sista efterkommande
upreser för dem den största ärestod. Således lärer
väl ingen af oss kunna tänka åt minsta ändring däruti, så
mycket mindre som om någon anledning til uprifvande af ett
stånds beslut, hälst det som genom votering blifvit befästadt,
skulle kunna gifvas, skulle våra riksdagar i det närmaste komma
at likna de pålska. Ty oemotsägel. skulle då altid i hvart
stånd finnas något sådant missfoster, som in- eller utlänsk til
behag med beslutens uprifvande skulle kunna sätta riksdagen i
fullkomlig inactivité, verkan hvaraf slutel. åtminstone skulle
blifva densamma som af pålackarnas liberum veto.
Jag befarar fördenskul ei den minsta andedrägt til ändring i
vårt til lagarnas försvar fattade beslut. Men hvad är beslut
utan verkställighet, Den, som vil vinna ett ändamål, måste ock
nödvändigt vilja medlen til des ärnående. Annat kan ei falla på
någon klok och förnuftig människa, ty det stöter honom genast
i synnerhet, at blygd och vanheder annars skulla blifva
den säkraste värkan af des tagne beslut. Altså kan jag ock göra
mig fullkoml. försäkrad, at ingen enda af oss med åsidosättande
af den skyldighet emot lagar, fädernesland och oss sjelfva,
som vårt tagna beslut oss yttermera pålägger, kan förmå sig at
sätta den outplånliga skamfläck på sitt stånd, som voro oskilgacktig
från det minsta hinder, hvilket emot verkställigheten
af detta vårt beslut skulle vilja läggas eller, som är detsamma,
at ei samtycka til nödige medels vidtagande til ärnående af ändamålet
därmed.
Höglofl. Ridderskap och Adel!
Nu eller aldrig mer! Stå vi nu icke aile för en man, efterlåte
vi nu det ringaste i denna vår skyldighet, uppfylles den icke af
24
oss efter yttersta krafter och förmåga, kan alt blifva förloradt.
Evig blygd och nesa kan blifva vår vissa lott, ty kan grundlagen
i minsta måtto emot vårt samtycke ändras, kan den minsta
del af våra privilegierade rättigheter emot vår vilja och begifvande
oss afhändas, så kan med lika lätthet regeringssätt lil
hela sin grund och väsende ändras och uphäfvas och vi försättas
i den uslaste och nesligaste belägenhet, hvarutur jämte frihetens
förlust, ändock icke under envälde, vi sedan aldrig
skola kunna förmå at oss draga. Förrän vi oss föreställa, kan
detta oss öfvergå. Beslutedt torde redan vara tagidt och grunden
til des utförande dagel. läggas. Hvad är då för oss annat til
görande än motstå början. Sker icke det, kan alt motstånd sedan
blifva fåfängt.
R. o. A. har från hedenhös varit Sveriges rikes yppersta stöd.
Om des undergång skal befordras, måste Adeln först undertryckas
och ecraseras. Stockholms Stortorg gifver ett evigt bevis
därpå. Principen blir i alla tider densamma, ty människors
och staters interesse blifver i denna del til verldenes ända
oföränderl. detsamma. Om nu lefvande kunna undgå des förskräckeliga
verkan, måste den dock förestå våra efterkommande,
så framt vi nu på ett svenska Ridderskapet och Adeln värdigt
sätt ei söka frälsa dem därifrån.
6.
Häradshövding Carl Ulric Silfversparres
memorial om justitiekanslern.
(Allegater II, fol. 178.)
Protokollet sid. 64.
Vördsamt memorial.
Acktning för sanning och öfvertygelse förbinder mig at förklara
så mycket medhåll och bifall för de anbragte skjähl uti
Hr Brandenburgs och Hr Ulfsaxs skrifteligen författade meningar
beträffande justitisecancellairsämbetet och dess besättjande,
at deras deductioner föga vore enligt min tancka at tillägga.
25
Desse sammanlagde föreställa nuvarande Justitisecancellairen
med så sällsynta och utmärkta ägenskaper, at de böra
intaga, högre och lägres, fattigare och förmögnares fördelacktigaste
omdömmen.
Upöfvad igenom egen dygd och arbetsamhet, utom stöd af
adelig härkomst, upstigen genom oförvitelig frejgd blifver dess
ärefnila vandel, samt flere dylika exempel, dämpande rnotskjähl
emot det ömtåliga frågsmål angående competencen
emellan frälse och ofrälse.
Hos nu varande Hr Baron och Justitiiecancallair, igenom
rättskaffens väg til äran adlad och framdragen bör eij allenast
den ringaste medborgaren utan ock hvar och en ståndsperson,
så lagsökande som lagskipande, som eij regeras af egna afsigter,
de alla böra, säger jag, hos honom söka, igenfinna och fejgna
sig, at de träffa i Hr Baron och Justitisecancellairen en
medborgare, en vän, ja, ännu mer, en rättrådig ämbetsman,
lika förtjent af öfverhetens nåd sorn medborgares förtroende.
Hvad ville det blifva, om en sjelf kjär klander siuka skulle få
vindicera sig rättigheter endast för at skaffa rum åt ärelystnad;
och hvad vunno den grantyckta och misstänksamma därmed
annat, ann at den, som ärnar ledigheten, antager tankesätt
efter sin belägenhet och ställning och värkar efter därhos
lämpelige grunder och afsigter, såframt förnuft, dygd och samvete
icke följes.
Om denne mensklighet hvarken kan förnekas eller döljas,
huru nöjgde böra då icke Ricksens Högloflige Ständer vara at
icke behöfva öka sine mångfaldige bekymmer med omhugsan
at utfinna en värdig efterträdare till justitiaecancellair, då
ännu hvarken tid eller lagar vid denne urtima ricksdag detsamma
torde kräfva eller befalla.
Desse prsemissa syfta ej emot faststälte lagar och stadgar,
sorn angå förtroendesysslor i allmänhet eller deni, hvilka äro
försatte under ombyte. Äfvensom detta, hvilket proponerades
1766 års ricksdag, redan är blifvit en grundlag; likaså och för
at icke stadga lag in casu men at ärnå en anständig ordentelighet,
inom hvad ämbetskretz värdige ämnen till justitiaecancellairsämbetets
återbesättjande böra sökas, enär det blir ledigt,
håller jag före, at egenteliga ämnet, sorn nu härutinnan
må R. o. A. föredragas, vore nemi :n, det behörigheten, efter
26
stånd och värde, til detta vigtiga ämbete måtte för framtiden
vidtagas och stadgas innom antalet af de ämbetsmän, som
nämnes konungens tro- el:r högtbetrodde män, af civil- och
egenteligen af justitisestaten, och som vunnit tillräckelig insigt
uti gjöromålen, ej allenast vid domstolarne utan och
innom Rådkammaren och Justitiserevisionen.
I öfrigit lärer samtel:ge Höglofl. R. o. A. med största fejgnad
och nöije för denne gång lämna fortsätt jandet af sitt utmärckta
förtroende åt nuvarande Hr Baron och Justitiaecancellair
samt med biträde af de andre medstånden anmoda
honom at icke detsamma sig undandraga.
Carl Ulric Silfversparre.
7.
Majoren friherre Bleckert Casimir Sparres
diktamen om ointroducerade ätter.
(Bilaga till protokollet.)
Protokollet sid. 66.
Dictamen at (!) protocollum.
Den förflutna tidens ärfarenhet öfvertygar os ovedersägeligen,
huruledes nu i några år bortåt mera än någonsin tilförene
varjehanda frågor blifvit väckte uti flere delar, som angå de
rettigheter och Privilegier R. o. A. tillhöra. Mångfaldige såväl i
almänhet trvkla skrifter som åtskillige tilämnade nya påståenden
vitna härom så öfverflödigt, at iag tror mig icke behöfva
vid detta tilfället uprepa alt del, som bestyrker denna sanning.
Så beskaffade omständigheter kunna icke annat än hos hvar
rättsint väcka det ömmaste bekymmer öfver fölgderna af den
oenighet, som innom vårt kiära fosterland börjat visa sig samt
efter hand mer och mer tiltaga. Det är altså en angelägen skyldighet
för alla om almänt väl nitiske medborgare att i mögligaste
måtto söka afhielpa alt sådant, som hindrar det sälla
lugn, hvarförutan ett samhelle aldrig kan vara lyckliget. Det är
Höglåfl. R. o. A. stetse värdigt att till ett så ädelt föremåhl bi
-
27
draga, då sådant skier på ett sett, som icke leder till någon den
minsta rubning uti R. o. A:s rättigheter och Privilegier.
Vi kunna icke dölga för hvarannan, att sedan en författning
och oeconomiskt beslut här på Riddarhuset vid 1762 års riksdag
blef tagit med inskränkning af adeliga familiers introducerande,
så har sådant värkat hvarjehanda relexioner hos medborgare
af andra stånd öfver den olika förmon, som tilförene
och efter den tiden kommo att tilfalla sådana män ibland dem,
som igenom skickelighet och förtiänst giordt sig värdige af
adelskap. Kort sagdt, vi veta, huru det anses för en af de
yppersta medborgerliga rättigheter att få vara deltagande uti
den lagstiftande makten, och huru våra egne förfäder, som
ifrån ofrälse kommit till adeliget stånd, vunnit åtniutande af
denna ett riksstånd tilhöriga rettighet. Men då hermed nu för
tiden annorlunda förhåller sig, så blifver det en väsäntelig saknadt
för vår tids skickelige och förtiänte ofrelse män, hvilka
uppå samma grunder som våra förfäder och vi, nemligen igenom
skickelighet, förtiänst och ära, kunna förvärfva adelig
skiöld.
Till Höglåfl. R. o. A. vågar iag ödmiukast hemställa, om icke
i anseende till de viktiga motifver och skiäl, om iag lier åfvanföre
haft den äran omförmähla, detta ämne förtiänar ett ömt
och billigt öfvervägande: varvid iag för min del nu skoladt
vördsammeligen understella, om något slags hinder deremot
kunde ligga i vägen, att de ifrån vårdt Riddarhus ännu
utestängde adelige etter måge anses berettigade att åtminstone
få niuta samma förmån sorn extra capita af introducerade familier
och således att få vara fulmäktige på Riddarhuset, da de
dertill ärhålla vederbörandes förtroende och fulmackt.
Slockholm d. 5 Februari 1772.
B. C. Sparre.
28
8.
Förteckning på adelns elektorer
till justitiekansler svalet.
(Bil. till konceptprot.)
Protokollet sid. 82.
Grefvar.
Renstierna, Landshöf.,
Lieven, fulin. Carl Hierta, Öfverste,
Cronhielm, fullm. Wadenstierna, K [rigslr [åd],
Hamilton, fullm. Gref Creutz, Öfverste.
Friherrar.
Kagg, Lars, Li [e] ut [nant],
Sehwerin, fullm. Tham, Håfintend[ent],
Stromberg, fullm. Rudbek, Adolph, Hofmarsk.,
Strokirck, Lieut.
Adel.
Soop, Krigsråd,
Lodhe, fullm. Sparskiöld, Capt.,
Falkengren, Landshöfd.,
Ekensten, fullm. Silfverstolpe, Bancocomis.,
Stierncrantz, fullm. Leijonmark, Secret.,
von C[h]ristier [s]son, Cammarherre,
Ahlströmer, Patr., Com.råd,
Wachs[c]hlager, Cammarherre,
Siöstierna, fulm. Lilljehorn, öf.lieut.,
Vult von Steijern, Corporal,
Linderstedt, Hofrätzråd,
von Post, Hof [rättsjråd,
Leijonmarck, fullm. Ug[g]la, Leonhard,
Falker, Håfmarsk.,
von Brandt, fullm. Gripenberg, Håf [rättsjråd,
Strussenfeldt, Öfverste.
29
9.
Löjtnanten friherre Lars Kaggs memorial
om justitiekanslersval.
(Allegater II, fol. 223.)
Protokollet sid. 104.
Ödmiukt memorial.
Som vid justitiaecancellersval åtskillige omständigheter kunna
förekomma, hwilka synas fordra et närmare stadgande åtminstone
i det afseende, att tvifvelsmål för framtiden i så
granlaga ämne måtte kunna undanrödjas; så torde Högloft.
R. o. A. icke obenägit anse att till behörig pröfning vördsamligen
underkastas, om icke thet, som 1766 års kongl, förordning
om lagarnes värckställighet uti 7 :de momentet innehåller, måtte
i anseende till sielfva sättet till valets förrättande närmare
förklaras.
l:mo. Torde blifva nödigt at förordna, huruvida justitiaecaneellerselectorerne
böra, innan valet företages, härvid förbinda
sig med någon särskilt ed eller icke; och i förra händelsen
skulle då regleras et härtill lämpeligit edsformulair.
2:o. Om vid justitiaecancellersvalet skall förhållas på lika
sätt, som 12 § Regeringzformen föreskrifver angående riksrådsval,
at det skall skie med unanimité emilian electorerne,
eller om förtroendet, hvarpå sielfva valet skall byggas, må ankomma
på votering och pluralité. Flere skiäl förefalla härutinnan
på ena och andra sidan, sorn lära fordra noga granskning
och öfvervägande.
3:o. Om vid justitia?caneellersvalet kan betagas electorerne
den betäncketid i målet, som Riksdagsordningen medgifver i
anseende till alla andra riksdagsärender i almenhet, eller om
valet nödvändigt skall vara fullbordat vid electorernes första
sammanträde.
På det uti desse med flere omständigheter, som höra lill
sielfva värckställigheten af justitiaecancellersval, må kunna
med fullständighet stadgas, underställes med all vördnad, om
icke Höglofl. R. o. A., eller Riksens Höglofl. Ständer samfält,
30
skulle täckas utse och förordna vissa hrr ledamöter att företaga
detta ämne till noga öfvervägande samt därom sedermer inkomma
med sina tanckar och föreslå, hvad som i så måtto
pröfvas nödigt till närmare stadgande; hvilket såsom hörande
till utöfningen af 1766 års kongl, förordning om lagarnes
värckställighet, som för en grundlag blifvit förklarad, kunde
såsom et project hvila till nästa riksdag att då komma under
Riksens Höglofl. Ständers slutelige bepröfvande.
Härjemte bör eij underlåtas för Höglofl. R. o. A. att
vördsamligen tillkänna gifvas, hvad det sistledne lördag förrättade
justitisecancellersval beträffar, att electorerne af Höglofl.
R. o. A. voro för deras del af den tancka att bibehålla
Justitisecancelleren och Commendeuren Frih. v. Rosir vid
justitijecancellersämbetet. Enligt vårt då giorde förbehåll i anseende
till dess anmälte successor, Talemannen för Vällofl.
Borgareståndet Hofrättsrådet och Borgmästaren Hr Carl Fr.
Sebaldt, underställes nu vördsamligen till Höglofl. R. o. A:s
mogna ompröfvande visse härvid förefaldne considerationer.
Å ena sidan kan det eij undgå Höglofl. R. o. A:s upmärcksamhet,
hvad 2 § af deras Privilegier förmår angående
de högre tiensters besättiande, hvaribland justitiaecancellersämbetet
tillförene varit inbegripit, och å andra sidan har åter
tvifvelsmål uppståt, huru justitisecancellersämbetet numera
må anses, sedan det till sin beskaffenhet och i raport på dess
innehafvare icke vidare kan räknas för en värckelig tienst, ty
alla rikets tienster åtföljer enligit våra grundlagars stadgande
den egenskap, at dess innehafvare icke kan skiljas därifrån
annorlunda än antingen igenom dödsfall, eller då han sielf begär
afsked eller på begiäran ärhåller befordran till högre kall,
eller ock då han för ämbetesfel varder efter föregången laga
ransakning och dom sit ämbete förlustig förklarad. Men då i
anseende till hvad om justitirecancellersämbetets förvaltande
på viss tid blifvit stadgat, och att innehafvaren därefter kan
afgå och tillträda sin förra tienst, sådant alt kunde utmärcka
dess egenskap vara en updragen commission eller extra förrättning,
som ankommer på förtroende och med rikets befordrings-
och tienstelagar icke liar att skaffa, så kunde och häraf
såsom ovisst anses, huruvida Adelige Privilegiernes applicerande
till en sådan casus till alla delar ägde rum.
31
Detta alt är icke sådant, som electorer tilltrodt sig sielfve
böra eller kunna genast afgiöra; ty ärendets natur synes fordra,
att ehvad förtroende Höglofl. R. o. A. behagar tillägga sina
electorer eller andra deputerade ledamötter, kan sådant aldrig
sträcka sig därhän, att deras skiön skulle stå at decidera öfver
sådant, som i et eller annat måhl kunde pröfvas angå Höglofl.
R. o. A;s Privilegier, utan lärer et för hela ståndet så interessent
ärende säkrast vårdas och handteras in pleno. Hvarföre
och på det all förebråelse för electorerne må kunna undvikas
att hafva sträkt et dem updragit förtroende längre, är det efter
egen öfvertygelse dem tilkomna bör, så fordrar Höglofl.
R. o. Ars ostridiga rätt, att alla härvid förekomne considerationer
till närmare uplyst granskning nu vördsammast hemstälte
varda. Stockholm Febr. 1772.
Lars Kagg.
10.
Adelns deputerades betänkande över projekt
till förordning om riksdagsmannaval
i städerna.
(Allegater II, fol. 197.)
Protokollet sid. 108, 155.
Angående thet af Vällofl. Borgareståndet
författade och med the öfrige stånden
til stadfästande communicerade project
til ny stadga och förordning, huru
hädanefter med riksdagsmäns vällj ande
i Stockholm samt öfrige städerne i
riket kommer at förhållas, är thetta
the af Höglofl. R. o. A. utsedde
deputerades utlåtande.
Uti thet extractum protocolli under den 19 sidstledne October,
som ledsagat thet nu i fråga varande project, hafva deputerade
igenfunnit de egentelige ordsaker, som föranlåtit Vällofl.
Borgareståndet at äfven vid thenna riksdag vara betänkt
32
på någon ny vahl stadga, hvarigenom det väljande Borgerskapets
rätt til ett fridt och otvungit vahl, bättre än hitintil
skjedt, må uprätthållas utan hinder af embetsmanna intrång
samt all corruption jämte mannamohn i anseende til the valde
fullmägtige såväl efter vahlen i städerne som sedermera vid
riksdagen inom ståndet.
I anledning häraf och då ett så stort och prisvärdt föremål
tillika skall, efter Vällofl. Borgareståndets förmodan, gifva
närmare styrka för regeringssättet, upväcka en rätt frihetsanda
i nationen samt befästa enighet och lugn städernes Borgerskap
emellan; hafva deputerade til desto mera ordning uti therns
öfverläggningar för sig upstäldt fyra hufvudsakelige frågor,
theruti bestående, then första, örn en förordning angående
herrdagsmansval, i allmänhet betracktad, såsom grundlag eller
oeconomisk författning är at ansee, och i det senare fallet för
thet andra, om äntå uti den nu omventilerade vahlstadga en eller
annan mening till äfventyrs influtit, som involverade någon
nyhet uti sielfva regeringssättet, och thernäst för thet tredje,
med hvad mer eller mindre rätt Borgareståndets committenter
kan tilkomma at, innan vahlstadgan fastställes, theröfver få
höras och förklaring afgifva, samt för thet fjerde, i händelse
alla desse inkast stå med lag at undanrödjas, huruvida the reglor,
som vahlstadgan inneholler, vid sjelfva utöfningen tilskyndade
de väljande then rätt och frihet, som them tilhör
och under en sanskyldig frihets exprit endast vårdas och bibehållas
kan.
Deputerade tiltro sig utan mycken omgång kunna påstå, at
en vahlförordning för ingen del har egenskap af grundlag, ty
til then senare hörer folkets rätt at genom reprsesentanter deltaga
i lagstiftande magten, men icke til den förre, som endast
utstakar, å hvad tid, ort, sätt och ordning repra?sentanten må
utköras, hvilket, huru hälst thet skje månde, ingalunda skakar
grundförfattningen, allenast de röstägandes pluralité utan
vrängning värkställes.
Beträffande thernäst huruvida i förevarande project något
grundlagsämne sig insmygt, så ehuru Vällofl. Borgareståndet
icke allenast förmäler sig å sidstledne riksdag hafva varit omtänkt
at genom en ny och n. b. oryggelig lags stadgande uphäfva
alla de förre vahlförordningar utan ock vid handen gifver,
33
at tvänne särskildt thertil författade projecter från samma
riksdag skola i thetia ämnet blifvit lagde under allmänhetens
ögon; likväl och som alt detta berättelsevis är anfördt i hänseende
til then å sidstledne riksdag påtänkte vahlförordning och
en thensamma til äfventyrs tilämnad oryggelighet, man så
mycket mindre kan syfta på förevarande project, som the bägge
äro af en märkelig olikhet och dessutan af den förra icke
någon behörig communication med R. o. A. tå föregådt, hvarigenom
all af sådan grund upkommen farhåga, som skulle något
grundlagsämne härigenom vara heredt, af sig sjelft förfaller;
altså och emedan the såväl i merberörde extractum protocolli
som ingressen til vahlförordningen införde meningar
angående styrka för regeringssättet och en rätt frihetsandas
inplantande i nationen med mera, hvilka af den nya vahlförordningen
skola åstadkommas, hvarken kunna förändra
thensammas oeconomiske egenskap eller uti dess förändring
en annan tid, tå sådant ärfordrades, lägga något hinder i vägen;
ty finna deputerade sig med full trygghet kunna öfvergifva
alt vidare tvifvelsmål i denna omständighet.
Vidare och hvad angår then frågan, men hvad mer eller
mindre rätt Borgerskapet i städerne kan tilkomma at häröfver
få höras och sig förklara; så utom det at ett slikt hörande i sådant
fall som tiletta tilförene ej varit öfligit och dessutom med
mycken omgång samt tidsutdrägt blefvo förknippadt, hålla deputerade
före, at städernes utsedde riksdagsfullmäktige innehafva
en oinskränkt rätt at å the hemmavarandes vägnar
härutinnan giöra och låta, och at icke fela kan, med mindre
hvar och en af them angående dess stad äger den kännedom,
som thertil oumgängelig är; varandes för öfrigit mycket betänkeligit
at genom menigheters hörande öfver theras riksdagsfullmägtiges
förhollande öpna en väg, som i förstone
mera oförmärkt men efter hand offenteligen ledde til det i
väre författningar förkastade mångväldet.
Sedan nu deputerade undanrögt förberörde hufvudsaken
föregående frågor, så återstår för them at upgifva de reflexioner,
som vid the fläste §§ i projectet förekommit, näml.:
Vid 1 § at västernorrländske städerne therstädes icke finnas
uptagne, ehuru Borgerskapets särskilte rörelse samt långväga
marknads- och sjöresor äro för them äfven så angelägne som
43—680338
34
uti öster- och västerbottniske samt finske städerne, hvarföre
enahanda lag angående rösters afgifvande innan vahldagen uti
västernorrländske städerne synes äga rum.
Uti 2 § förbjudes en och hvar, utom thet väljande Borgerskapet,
at å vahldagen vara tilstädes å rådhuset, dess förstufva,
gård eller portgång, och sådant vid graderade straff, först
varning, därnäst 100 d. s:rmts böter och ytterst at saklöst blifva
utförd.
At sådane straff öfvergå en obehörig person, som vid riksdagsmansvahl,
oacktadt undfången varning, icke vill afhålla
sig från rådhuset och thess af skildte förstufva, thet har rätt
och rättvisa med sig, men tå på flere ställen inträffar, at kjällare
och gästgifvaregårdar hafva tomt och gård saint förstufva
gemensamt med rådhuset, skulle en resande, som efter vanligheten
tager sitt tilhåld therstädes, under all sin oskuld äfventyra
en obehagelig medfart; ty om til exempel han redan expedierat
skjutsen tit, och icke någre hästar vid stadsgästgifveriet
voro at undfå til ombyte, så kunde stadsfiscalen iagttaga tilfället
och först med varning förmå den resande att gå sina färde
och, enär denna icke vågade at skiljas vid sitt pagage, genast
befordra honom til 100 d:r s:rmts plikt samt til slutet hånligen
drifva honom af gården, hvilket förfarande i märkelig målto
kränker then resande medborgarens rätt och frihet.
Then plikt af 1 000 d. s:rmt samt tjenstens och faefordringsrättens
förlust, som utsättes å then, som söker öfvertala någon
af det röstägande Borgerskapet at lämna sine röster til then
ena framför then andra, är efter deputerades tanka ett allvarsamt
och lämpeligit straff, allenast thet ordet, söker, varder utstrukit,
emedan dess ovissa bemärkelse lätteligen kunde locka
en på angifning och slem vinning begifven menniska at först
leda den oskyldigaste i samtal med sig om riksdagsman och sedermera
draga honom för rätta.
Ibland the i 3 § upräknade fall, the ther ej skola hindra någon
at rösta til riksdagsman, är äfven innebegripit thet tiltal
eller beskyllning, hvaröfver dom, som går i verkställighet, icke
fallit; äfvensom then, hvilken fädt röster, therigenom ej är
jäfacktig.
Deputerade draga däraf den slutsats, al så snart en uti verkställighet
gående dom utfallit öfver någon, som blifvit tiltald
35
eiler beskyld, så skulle han förlora sin röst och äfven vara jäfacktig
till riksdagsman.
Detta synes i så måtto böra rättas, at tiltalet och beskyllningen
uttryckeligen qvalificeras, så framt icke smärre näst
för vahldagen af dömde brottmål skola gifva anledning till jäf.
Ifrån deltagande i riksdagsmansvahl uteslutas genom 4 §
alla Ilie borgare, hvilkas barn in- eller utrikes blifvit adlade
och här uti riket Adelige Privilegier til godo niuta.
Vällofl. Borgareståndet har i ofvanberörde thess extractum
protocolli med fullt skäl ansedt Borgerskapets vahlfrihet för en
den yppersta theras rätt, hvaraf i naturlig ordning vill följa, at
som vahlfrihet förutan vahlrätt icke är lil, så måste en fast
ypperligare rätt gå förlorad för den, hvilkens barn blifva adelsmän.
Stodo thel uti hans magt at hindra barnens adelskap, voro
det ändå obilligt al utesluta honom från riksdagsmansvahl,
men fastmera nu, då alt sådant skjer honom otilspordt.
.Man känner icke någon sådan händelse, at barnen kunna
förändra fadrens rättigheter, eller at en fader emot sin vilja
genom barnens upkomst skall mista sin yppersta medborgarerätt.
Om deputerade icke drefves af en rättskaffens medborgerlig
anda, så vore det lätt för them at icke vidröra thenna omständighet
såsom i visst hänseende ländande til påökning af adelskapets
anseende, men deputerade sättja then skyldigheten
framför all förmohn at vaka för hvar mans oförvärkade rätt.
För öfrigit erindras vid slutet af tlienne 4 §, at de orden eljest
frånvarande lätteligen kunna orsaka irring uti hvad i 1 §
om borgares rätt at innan dess afresa gifva sin röst från sig är
vordet stadgat, hvarföre detta med någon kort tilläggning hjelpas
kunde.
Emot 5 g är icke något vidare at påminna, än at oafgjordt
är, huru förhållas skall med bolagsrösterne, ifall vid taxering
yppas tvist om bättre rätt til någon del i bolaget, hälst den omnämde
edgången, hvad det tvistige angår, tå ej kan tillåtas.
Vid början af den 6:te § säges, at i städerne Stockholm,
Malmö, Gefle, Åho och Giötheborg skulle vahlen til electorer
ske per capita eller efter personernes antal, och at hvar och ens
röst skulle gälla lika; men det stadgas tillika, at i de öfrige stä
-
36
der skulle rösterne beräknas efter hvar och ens skattläggning
til staden, och i slutet af den öde § stadgas i allmänhet, at i bolag
skulle hvar och en bolagsman rösta för den del, han i bolaget
äger. Det har icke kunnat undgå deputerades upmärksamhet,
huruledes detta synes vara stridande emot hvartannat. I
alla städer skulle hvarje bolagsman rösta för den del, han i bolaget
äger, och anstalter vidtagas, at dess del i bolaget ordenteligen
vid hvarje års taxering utrönas må, men ändock skulle i
de största städer, hvaräst de flästa bolag finnas, alla röster beräknas
lika och per capita. Den grunden är ganska billig i allmänhet,
at röstandet til riksdagsmän må ske efter hvar och
ens skattläggning lil staden, emedan på det sättet hvar och en
deltager i lika proportion uti ljuft och ledt, uti onera och förmoner;
man har alt skäl at förmoda, det den, som mera äger,
med detsamma röner ett mäst känbart interesse för fäderneslandets
och sin stads bästa. Och det skulle vara mindre billigt,
at den, som skattar föga til staden i proportion af sin mindre
rörelse, skulle i vahlen deltaga lika med den, som kunde skatta
mångdubbelt mera; och då denna grunden i alla andra städer
blifvit billig befunnen och faststäld, synes minst skäl vara at
därifrån afvika vid de störste städerne i riket, där skillnaden
uti förmögenhet är mäst allmän och följacktigt grundsattsens
billighet mäst ögonskenlig, hälst då detta beräknas efter hvar
och ens årliga skattläggning lil staden men icke efter andra afgifter,
som kunde inflyta af de vahror, som utgöra dess rörelse.
Angående at rösterne til riksdagsman beräknas efter allmänna
bevillningsafgiften uti de städer, hvaräst ingen taxering til
staden vanligen skjer, hvilket denne 6 § äfven inneholler, thel
ansee deputerade vara stadgat på en mindre fast grund, emedan
allmänna bevillnings uphörande gior densamma til intet.
9:de § förmår väl, at ingen, som ej är bofast och fylt 30 års
ålder, må til riksdagsman väljas, men man saknar uttryckeligit
stadgande, om han skall vara bofast i staden, eller om det
gior til fyllest, at han äger faststighet(!) å landet, jämväl ock
enär och med hvad bevis åldren bestyrkas skall.
Genom 10 § är thef väljande Borgerskapet updragit at genom
votering afgöra alla för, under och efter våhlet upkommande
stridigheter.
En så beskaffad magt är hitintil bland svänska menigheter
-
37
ne okänd. Theras vahlfrihet har väl varit högt acktad och helig
ansedd men vårdnaden theröfver icke antvardad til en oviss
lycka utan til en redo skyldig och med ansvar förknippad
magt, then ther haft lagen och förordningar at rätta sig efter.
Om således Borgerskapet uti thess fria vahlrättighet något förnär
skjedt igenom embetsmännens åtgärd, så bör sådant icke
tilskrifvas lagen utan personer. I annat fall undergår then bästa
lag ett öde, som endast borde drabba den odygdige embetsraannen.
Sant är väl, at en menighet, sig sjelf lämnad och i gemen at
tala, är mindre begifven på ränker och illfundige stämplingar.
Säkerhet för theras personer och egendom är theras naturliga
föremål; men thef är och förblifver däremot en sanning, at
menigheter under fagert skjen, änskönt til silt egit fördärf i
längden, kunna för thef närvarande ögnablicket ledas och förledas
och således utan at veta däraf arbeta emot sig sjelfva;
och ju oinskränktare theras magt tå är, desto äfventyrligare
blifva fölgderne.
Hit hörer ock at eftersinna, huruledes corruption, thef i alla
fria stater nästan oundvikeliga onda, med mera förhoppning
om framgång försöker at fresta en mindre uplyst magt, som är
utan öfvermagt.
Det får icke eller förgätas, at nöd och elände är corruptionens
bästa magnet samt de bägge tilhopa under biträde af laglöshet
ej sällan förebodare till statens förfall. Theremot god
ordning och sunda lagar med theras ofelbara verkställighet
giöra folket dygdigt och statens bestånd varacktigt.
Men huru dygdige the och vara månde, kan theras belastande
med etl välde öfver sjelfva lagen bringa them til sjelfsvåld
och ogärningar. Lägger man nu iben sanning bärtil, at lagars
verkställighet icke kan ärnäs utan embetsmän, så är solklart
at finna, huru vise och kloke förre förordningar angående
herrdagsmansval i sig sjelfva äro, fastän theruti, lika som andre
menskelige giöromål, icke alla missbruk står at förekommas.
Detta vare nog sagt om det föreslagne decisionssättet vid the
i och för riksdagsmansvahl upkommande stridigheter. Deputerade
skrida nu lil then andra delen af 10 §, som utom visse
Magistraten ålagde skyldigheter updrager thensamma at en
-
38
sam hålla alfvarsam liand öfver alt, hvad i vahlförordningen
stadgat är.
Egenskapen af ett embete består ju däruti at hålla alfvarsam
hand öfver författningars efterlefvande, och then är ju embetsman,
som innehafver ett embete.
Vällofl. Borgareståndets extractum protocolli förmäler ändamålet
af den nya vahlförordningen gå därpå ut at förekomma
alt intrång af embetsmannamagtens pröfning, men tå, enligit
hvad förberördt är, Magistraten ensam skall hålla alfvarsam
hand öfver vahlförordningens efterlefnad, hvilket åter icke kan
skje utan at pröfva, 0111 något emot förordningen vili försökas,
och denne pröfningsrätt utgör egenskapen af embetsmannamagten,
så involverar ju alt tiletta en synbar gensägelse, och at
under thet man vill afvända ett intrång, som likväl genom
apell kan uphäfvas, blottställes folkets vahlfrihet för en den
aldra odrägeligaste embetsmannamyndighet.
Det skulle utom annat tilböra Magistraten at til tlie bland
Borgerskapet upkommande stridigheters afgörande författa
voteringsproposition.
Hvad är sådant åliggande annat än en åtgärd å embetes
vägnar, hvilken sammanlagd med ofvan omnämde handhållning
öfver vahlförordningen lätteligen så kunde slå ut, at
Magistraten af motvilja förnekade Borgerskapet den begärdte
propositionen eller ock inrättade thensamma på ett emot discourserne
stridande sätt, icke at förtiga andre o [lä] genheter,
hvilka, enär the förefalla emellan 2:ne magter af så mot
hvarannan opponerad egenskap, snart nog inhibera all omröstning
per capita.
Deputerade finna således ingen annan förändring i vahlförordningsprojectet,
hvad embetsmännens åtgärd angår, än at
Borgerskapet undfådt en på Magistratens godtycko mycket beroende
voteringsrätt, och at Magistraten vunnit den största tilökning
i myndighet, som någonsin en embetsman tilläggas
kan.
Det behöfves nästan icke mera at visa svårigheten af denna
förändring, men deputerade ville äfven gerna gå tiletta förbi,
allenast ändamålet af nya vahlförordningen, som är Borgerskapets
vahlfrihet, stodo therigenom at vinnas.
Vid så fatta omständigheter förmoda altså deputerade, at
39
Vällofl. Borgareståndet lärer taga desse så magtpåliggande omständigheter
uti närmare öfverwägande. Och ehvad svar därpå
utfaller, är thet, i deputerades tanka, en ärofull satisfaclion för
Höglofl. R. o. A. at kunna säga dixi et salvavi.
I lika måtto förtjenar thet upmärksamhet, at, enligit 12 §,
magistratspersoner och betjente med flere, som söka något
hinder emot förordningens innehåld, skola först varnas och
underrättas om lagen.
Frågan blifver således, 0111 icke varningen skall skje in instanti
och i sådant fall, hvilken thet tilkommer at giöra varningen
och läsa lagen för Magistraten? Förmodeligen blifver
thet Borgerskapet; och som all varning har i följe med sig ett
hot 0111 straff, så blifver den ställningen på rådhuset ganska besynnerlig,
i synnerhet när man betracktar, at Magistraten ensam
skall hålla 11. b. alfvarsam hand öfver vahlförordningen.
Vid 13 § påminnes, at om dagtractamentet fastställes, innan
våhlet skjer men icke efteråt, såsom denne § utsätter, undveks
i och med detsamma den omnämde afsägelse från riksdagsmansskapet,
hvarförutan mycken väld kan upstå af tractamentets
utsättjande efter våhlet, emedan den delen, som är
missnögd med våhlet, til vinnande af nytt val kunde vidtaga
den utväg at föreslå ett ringa och otillräckeligit underhold,
hvaruti större delen af Borgerskapet lätteligen kan förmås at
ingå, emedan en menighet vid utgifter icke utur ackt låter sin
egen besparing. Vidare saknas i denne §, inom hvad tid det
nya våhlet bör skje, och huruvida någon ytterligare fråga om
dagtractamentet skall äga rum, eller om vid det förra beslutet
bör förblifva, hvilket senare deputerade anse bäst vara.
Det är väl i sig sjelft ganska nyttigt, enär uti den 17 :de §
föreskrifves, at den, som lagligen vald är, icke må på något
sätt ifrån ståndet uteslutas eller därom proposition giöras. Men
därvid yppar sig ändock en motsägelse emot det föregående,
hvaräst all bepröfning om mer eller mindre laglighet af ett val
är förbuden för alla, äfven förr än den, som fådt mästa rösterne,
anmäler sig i ståndet. ll:te § omrörer väl, at olagligheter
med rösters värfvande eller annars måge såsom andre brottmål
lagligen åtalas och efter beskaffenheten afdömas, dock utan
någon rubbning uti det skedde valet eller hinder uti fullmagtens
utfärdande.
40
Enär nu den 17:de § tillika förmår, at den, som fullmagten
företer, ovägerligen i ståndet skall antagas, och om dess uteslutande
proposition icke af någon grund må kunna giöras,
saknas således alt stadgande, huru förhållas skulle eller rättelse
vinnas, om vid laga domstol det skulle blifva bevist, at den,
som fädt fläste rösterne, förvärfvat sig dem genom curruption
eller andra lastbara medel. Monne sådant icke borde medföra
någon värkan vid dess på ett så obehörigt sätt vundna riksdagsmanskap?
I annor händelse skulle den lättast vinna sin
önskan, som ägde den mästa tiltagsenhet at bryta alla lagar,
corruption skulle utbredas och likasom auctoriseras tillika
med alla de nedriga medel, hvarmed den kunde utöfvas, til förackt
för lagar och til fördärf för alla goda seder.
At Borgareståndet skall såsom thess enskylle rättighet tilhöra
at i vissa fall utsätta och uttaga vitén för och af städer
och Magistrater, thet kunna deputerade för ingen del tilstyrka,
ty 1 :mo har Borgerskapets vahlfrihet ingen gemenskap med en
sådan lagstiftande och lagskipande magt för Vällofl. Borgareståndet
allena, 2:do kunde någre öfverlefver af particuliert
kif vid riksdagsmansvahl på sådant sätt bana vägen til förföljelse,
och ändteligen 3:tio enär Präste- och Bondestånden med
samma anledning kunna påstå en lika magt, det förra öfver
consistoriel- och präster och det senare öfver häradshöfdingar,
så upstodo ju en status in stain, hvilket snarare indirecte förstörer
än upprätthåller then med vahlförordningen endast påsyftade
folkets vahlfrihet.
Således hafva deputerade efter Högloft. R.o. A:s befallning
afgifvit sine reflexioner vid ofvanberörde project til vahlförordningen,
önskandes ingenting högre, än at så hafva gjordt
Höglofl. R. o. A. lil nöijes, som thet varit deputerades upsåt at
upfylla thet them updragne förtroende.
Fried, von Post. Ad. Fredenstierna. And. Schönberg.
Johan Gabriel Creutz. Olof Malmerfeldt.
41
11.
Sekreterare Gustaf Adolf Leijonmarcks
memorial om riksdagsmannaval
i städerna.
(Allegater II, fot. 191.)
Protokollet sid. 108.
Ödmiukaste memorial.
Vid den af Vällofl. Borgarestå idet projecterade nya författning
angående riksdagsmansval i städcrne anholler jag at i ödmiukhet
få andraga följande erindringar.
Borgareståndet har communicerat detta projeet til Höglofl.
R. o. A:s stadfästande. Och som R. o. A. icke ägnar at stadlästa
något utan at förrut hafva bepröfvat det, så blifver nödigt at
iagttaga, hvad til granskning härvid förekommer.
Det första, som i detta emne väckt min upmärksamhet, är
Vällofl. Borgareståndets extractum protocolli, som rubricerar
denna projecterade förordning at bli en ny och n. b. oryggelig
lag, hvilken uphäfde alle förre förordningar i samma emne. Vidare
förmäler Borgareståndet, at den borde anses för en författning,
hvilken skal leda til närmare styrka för regeringssättet
samt dess bestånd. Och nämnes tillika, at 2:ne projecter vid
sidstl :ne riksdag blifvit författade, som skola legat under allmänhetens
ögon; samt at Vällofl. Borgareståndet efter närmare
öfvervägande deraf vid denne riksdag för sin del pröfvat och
vidtagit det, som lil Höglofl. R. o. A:s stadfästande nu blifvit
öfverlemnat.
Af alle nu nämnde praeparationer, såväl sorn hvad sielfva ingressen
til den projecterade förordningen inneholler, nemligen
at den tiente til närmare befästande af vår sälla frihet och regeringssätt,
kan jag eij annat sluta, än at Vällofl. Borgareståndet
vill hafva denna förordning, sedan den vore med Ständers
bifall bestyrkt, at vara en grundlag.
I detta af seendet lärer man icke kunna undgå at attendera
följande omständigheter:
1 :o. Då någon ny grundlag numera skal stadgas, så bör väl
42
dervid icke tilgå annorlunda tilgå(!) än på sätt, som 1766 års
kongl, förordning 0111 lagarnes verkställighet binder, nemligen
at emnet först skal upgifvas, behörigen utredas, i ett forineligit
project författas, til Riksens Ständers kunskap ordenteligen
coinuniceras och sedermera til behörig granskning hvila til
nästföljande riksdag, på det Riksens Ständer då måge kunna
med moget öfvervägande och betänkande deröfver fatta deras
beslut till enhälligt bifall, såframt det projecterade skal til
grundlag kunna antagas.
Om man applicerar detta til det, som nu kommit i fråga, sa
är ostridigt, at intet project i detta mål blifvit R. o. A. communicerat
förrän för en par plenidar sedan, då Borgareståndet
igenom en deputation detsamma öfverlemnade.
Således blefvo icke med grundlag enligit, 0111 R. o. A. nu och
vid innevarande riksdag skulle öfver detta project, då det ansågos
för en tilemnad grundlag, sig sluteligen utlåta antingen tii
bifall och stadfästande eller ock til sluteligit afslag.
Så mycket mera torde denna anmärkning finnas grundad,
som, ifall det skulle kunna påstås vara någon communication
med R. o. A., at ett project i enahanda ennie på trycket utkommit
vid eller efter slutet af sidstl. riksdag, likväl samma project
så aldeles är olika med det nu upgifne, at de föga i någon
enda del med hvarannan instämma, hvaraf följer, at det af
Vällofl. Borgareståndet 1111 först communicerade är ett helt
nytt utkast, som väl tål at ordenteligen och efter grundlagen
granskas, innan det kan såsom lag blifva bifallit och för gällande
få passera.
2:o. Skulle åter det projecterade eij komma at räknas ibland
grundlagsstadgar, så blifver ofelbart nödigt, at alt sådant removeras,
sorn gifver anledning dertil, särdeles som högsta
magt derpå ligger at eij vara i ovisshet, 0111 någon emanerad
författning må anses för grundlag eller eij.
Derföre måste i sednare händelsen aldeles uteslutas utur ingressen
til förordningen, hvad där står infördt, nemligen at
förordningen vore giord för at närmare befästa friheten och
vårt regeringssätt. Ty om det får stå qvar, så kan icke undvikas,
at ju densamma, sedan den blefvo bifallen, varder tagen
för en grundlag; emedan sådane författningar visserligen
måste räknas ibland grundlagar, som stadgas i den afsigt at
43
dymedelst befästa friheten och vår riksconstitution eller regeringssättet.
3:o. Om nu författningen eij annorlunda blefvo at anse än
såsom en oeconomisk förordning, så passar sig ingalunda at
förklara henne vara oryggelig. Ty det strider emot naturen af
oeconomie- och politielagar, hvilka altid i ett välbestäldt samhälle
böra rättas efter olika tider och föränderlige omständigheter.
Det synes altså nödigt at äfven härom erindra Vällofl.
Borgareståndet, sorn begärdt stadfästelse härå såsom en oryggelig
lag.
4:o. Förekommer vid sielfva projectet, antingen det blefvo
en grundlag eller ock en oeconomisk förordning, den angelägenheten
til iagttagande, at innan en så beskaffad lag kan
stadgas, borde alla vederbörande, hvilkas rättigheter detta i
synnerhet angår, deröfver bli hörde.
.lag känner alla svenske mäns rätt såsom medborgare. Jag
känner ock Riksens Ständers rätt såsom befullmägtigade af deras
hemmavarande principaler, hvilken omständighet är aldeles
oskiljaktig ifrån de 3:ne respective ståndens qualification,
och hvartil altså Höglofl. R. o. A., da det gäller andre medborgares
rättigheter af nyssnämnde egenskap, oumgängeligen synes
böra attendera.
Hela val förordningen angår ett fritt Borgerskaps ömaste rättigheter
at utse sine fullmägtige i den lagstiftande magten. Och
sorn sielfva rättigheterne blefvo af intet betydande, 0111 icke de
rätta medlen til deras bibehollande iagttagas, så tyckes deraf
följa, at fullmägtige icke kunna mera stadga någon total förändring
i förre lagar angående sielfva medlen och sättet än i
anseende til rättigheterne, med mindre principaierne sielfve
såväl i den förra som sednare omständigheten fått tilfälle at
åtminstone meddela sine tankar, huru de för sin del önska och,
såsom närmast kännare af alle på hvart och ett ställe förekommande
särskilte omständigheter, anse bäst vara.
Det kan icke eller rimligen supponeras, at Höglofl. R. o. A.
dessförinnan vore i tilstånd at med den exactitude, som en rätt
lag verkeligen fordrar, tilräckeligen inse och utreda alla de i
detta emne förekommande olike casus och beskaffenheter, som
variera på det ena och andra stället i riket, variationer, som
härröra nödvändigt at olika förhållande med rörelsei, hus
-
46
sådant hände men besvär deröfver ingenstädes lingö anföras
samt den förorättade således vore stängd ifrån sin förra rättighet
at i slike mål, deräst icke felet förut blefvo rättat, få vända
sig til thronen, hvad betyda då de nämnde orden i Svea Konungaförsäkran:
Vi vela eij tillåta något intrång uti riksdagsmannaval?
6:0.
At i alla de större städer, såsom jemte Stockholm äfven
Götheborg, Gefle, Malmö och Åbo, skulle, som nu föreslås, til
electorer voteras per capita och icke efter den grund, som
stadgar sielfva reciprociteten emellan rättigheter och skyldigheter,
förmoner och onera, det förekommer mindre billigt. Och
tyckes blifva svårt pålägga alle förenämnde städer eli slikt valsätt,
med mindre de sielfve sådant åslunda, hvilket man likväl
intet kan veta, innan de derom fädt yttra sig.
I öfrigit torde för ett gransynt öga yppa sig månge omständigheter
vid detta valsätt, som icke medförde de lyckligaste
fölgder på politiska sidan. .lag behölver allenast nämna, at för
rikets välfärd angelägit är, al den skickeligaste, klokaste och
bästa medlem i en societet måtte få dess förtroende til riksdagsmanskapet.
Och jag hemställer, 0111 detta ändamål snarare
vinnes igenom omröstning per capita eller per census?
7 :o. At Stockholms stad skal hädanefter til alla dess fullmägtige
betala riksdagsmannaarfvode, som 14 § säger, är en
ny pålaga och beskattning, som Borgerskapet i Stockholm icke
lärer sielfve hafva påtagit sig; och torde altså eij kunna ådömas
dem, innan de deröfver fådt bli hörde.
8:0. Den 1!) g, som handlar 0111 Borgareståndets förmente
rätt at låta immediate uttaga vitén och på lika sätt söka tillidia
Magistraterne och släderne til visse omfönnälte skyldigheter,
synes vara betänkelig at bifalla.
Jag vet intet, om meningen med Borgareståndets sålunda expedierade
skrifvelser directe til Magistraterne här anses vara
begärande eller befallande. I förra händelsen kunde någon
gång blifva mindre behageligit, 0111 Magistraten icke skulle i ett
eller annat mål kunna villfara ett helt stånds begäran. I sednare
fallet åter, eller då desse skrifvelser skulle medföra befallande
kraft, så vore efter mitt oförgripeliga omdöme Borgareståndet
i och med detsamma tillagdt en regerande myndighet, den
där dock bör endast vara Kongl. Maij:t, vår allernådigste Ko
-
47
unng, förvarad.
Desse äro de hufvudsakeligaste erindringar, hvilka förekommit
mig vid den projecterade valförordningen. Min skyldighet
påminner mig al icke bli altför mångordig och ytterligare utföra
de flera olägenheter, som jag trodt mig deri finna. Och
jag har mycket skiäl föreställa mig, at en rätt kännare af emnet
skulle deri yppa många flere. Men hvad jag nu haft den
äran at anföra, underställer jag med al! vördnad Höglofl.
R:so. A:s närmare granskning och ompröfvande, samt om
icke Höglofl. R. o. A. skulle täckas i anledning häraf igenom
extractum protocolli gifva de öfrige respective stånden tillkänna
nödvändigheten deraf, at vederbörande Magistrater och
Borgerskap i städerne måtte få del af den projecterade valförordningen
at til nästa riksdag gifva tilkänna, hvad de för
sin del kunna hafva i detta mål at anföra, och at Höglofl.
R. o. A. dessförinnan, ehvad projectet eller den upgifne förordningen
skulle bli ansedd för en tilemnad grundlag eller ock
såsom en politie- och oeconomieförfattning, icke nu kan deröfver
sig sluteligen utlåta.
Stockholm d. 4 November 1771.
G. A. Leijonmarck.
12.
Kapten Fredrik Wilhelm Lejonankers
memorial om ofrälse ätter.
(Bilaga till protokollet).
Protokollet sid. 110.
Ödmjukt memorial.
Det hade varit önskeligit, at Höglofl. R. o. A. sluppit en så invecklad
fråga, som nu gjenom Frih. Bleckert Sparres dictamen
till protocollet blifvit väckt.
Dess första utseende och propositionen, tagen i sin vidd, är
alldeles lagstridig såsom snörrätt väckt emot R. o. A:s vid riksdagen
år 1762 tagne beslut, at inga adelsmän kunna introduce
-
48
ras, följacktel. ej heller ined skjöldebref benådas, innan familierne
så utdödt, at de lefvandes antal på Riddarehuset är under
800. Ett beslut, sorn gjenom Kongl. Maij :sts utfärdade påbud
af d. 21 Dec. 1762 och 2:ne följande riksdagars Ständers
oklandrade samtycke vunnit all den kraft, lag nånsin uti ett
fritt samhälle vinna kan, och ett beslut, som uti naturen af
våra öfverläggningar äger för enhvar tänckande menniskja de
bevekande skjäl, at om det ej vöre tagit, så borde det tagas, derest
riket nånsin af R. o. A. vill vänta ett skyndesamt afgjörande
af de mål, som vid riksdagarne hvila på dess utlåtande.
Jag vore därföre färdig at gjenast tillstyrka Högloft. R. o. A.
till ett enckelt förkastande af hela dictainen, om ej under detsamma
kunde sägas ligga tvenne ömma frågor, soia R. o. A:s
egit ädelmod, egen medborgerliga anda och kjärlek för lag och
laglighet ej kunde lämna outredde, om än icke förnuftige vänners
och afvundsmäns ögon vakade öfver oss och våra gj öromål.
Höglofl. R. o. A. tillåter mig nämna bägge såsom de enda
ämnen, hvaröfver kan ventileras.
Den första är: Hvad rättighet äga de herrar och män till säte
och stämma på Riddarehuset, som med Ständers samtycke enligt
Regeringsformens 44 § blifvit med adelig skjöld benådade
före d. 21 Dec. 1762.
Och den andra frågan är: Hvad rättighet till introduction få
de några få herrar och män, som vid Kongl. Maij:sts länge efterlängtade
kröning enligt samma åberopade § gjenom konungslig
rätt med adelig skjöld kunna benådas.
Höglofl. R. o. A. lärer upplyst finna, at båda frågor äro af
den vigt och det värde, at de förtjena ett moget öfvervägande
och ett beslut, som sätter R. o. A. utom tadel.
Till redighet för vår öfverläggning vågar jag ödmjukel. föreslå,
at båda frågor simpliciter remitteras till Riddarhusdeputationen
at däröfver skyndesammast gifva R. o. A. den relatio
facti och de lag och billighets grunder, som kunna fästa en
oryggelig grundval för våra beslut.
Höglofl. R. o. A., som med så mycken styrcka reclamerade
sin och rikets rätt, då Högvördige Prästeståndet vid 1765 åhrs
riksdag ville förklara frågan om adelige prästers rätt at hafva
säte i ståndet för oeconomisk och följacktel. för ståndets en
-
49
sak, lärer ej kunna falla i samma grop och vilja rycka åt sig en
ovillkorlig decisionsrätt i ämnen, som röra konungens, rikets
och medborgares rättigheter. Men grunda vi oss på beskrefven
lag och utvidga vi ej dess kraft öfver lagens naturliga gränts,
som är tiden, sen den blef utfärdad, så kunna våra beslut vinna
det fäste, som trotsar afvundens och illskans skarpaste etter.
F. W. Lejonanker.
13.
Major Carl Mauritz von Gerttens diktamen
om ointroducerade åtter.
(Bilaga till protokollet.)
Protokollet sid. 129.
Ad protocollum.
Jag vill intet gåå i detaill om grunderne lill de rättigheter,
R. o. A. trodt sig äga att utfärda 1762 års författning om introductioner;
om de dertill haft rättighet enligitt Regeringsformen,
som säger, att konungar vid kröningar äger rättighet förtiente
männ till adelsmänn giöra, följackteligen med de rättigheter,
svänske adelsmänn tillhöra; huru vägen för de personer
af ofrälse, som genom snillen dertill sökt fortkomst, blifvitt
emot alla äldsta tiders plägsed stängd, det är alt utom mitt
ämne. Jag var den tiden stadd emot riketts då varande fiender
och haar således deruti ingen dehl; men vördar altid R. o. A:s
tagne författning, den jag så af vördnad för dem sielfve som af
achtning för deras beslut hvarcken vill eller skall klandra.
Men då nu frågan endast är af en värd ledamot, Majoren och
Riddaren Frih. Bleckert Sparre, väckt om intagandett på Riddarhuset!
som extra capita af sådane personer, som ärhollitt
värckeliga adellsbreef, huilcka både af Råådkammarre och
Ständer äro ärkiände ock huarigenom de till nogon ringa dehl
tyckes blifva satte uti de deras adelskap åtföljande rättigheter
och till tranquiliserande af en emellan vårt och de öfrige re
44—G80338
-
50
spective stånden upkommen mindre harmonie och enstämmighet;
då författningen af 1762 derigenom på minsta sätt icke är
klandrad, emedan ingen propo ännu är giord om tillökningen
af den i samma förordning faststälte nnnunern.
Sa kan jag för min dehl ej annadt än, på det man måtte fåå
denna sak mogett utarbetad, ödmiukeligen tillstyrcka Högloflige
R. o. A. att densamma till vår Riddarhusdeputation remittera,
så de må äga full rättighet att gie oss ett fullständigt project
till de föreslagne och under discourserne projecterade introduetioners
afhielpande.
En värd ledamot haar häär påstådt, att ledamöter af de öfrige
respective stånden anmodatt honom att för sin röst afslå
denne sak, men då lärer han eller de icke läst, hvad en borgmästare
dicterade till protocollet i sådant ämne, som sees af de
för Högloflige Sammanträdet utgifne protocoller.
För öfrigitt instämmer jag till alla delar med huad en värd
ledamot, Hr Öfversten och Riddarren Frih. Carl Hierta, så moget
l till protocollet anfördt, och begifver jag mig icke härifrån
utan begär votering.
v. Gertten.
14.
Löjtnanten friherre Lars Kaggs memorial
om konungaförsäkran.
(Allegater II, fol. 275).
Protokollet sid. 166.
Ödmiukt memorial.
R. o. A. har unanimo consensu låtit afgå utdrag af dett under
d. 20 Nov. 1771 holdne protocol till de 3 öfrige respective
stånden.
Där äro tydeligen beviste betydelige ändringar så vid ingress
som i § 5 med uteslutandet af det ordet samtel., § 9 rörande
Adelns enskylta privilegier, § 11, som uteslutar de orden Ridderskap
ock Adel, andelige ock verldslige, högre ock lägre,
samt orden emellan riksdagarne, i § 19 införandet af ordet
domcapittel i stellet för consistoriel hela tillökningen § 21 om
städerne samt de i § 22 om åboe, stubbe- ock besittningsrätten.
Ändringar i rikets ock regierings grundlagar samt stånds
privilegier äro där tydeligen utredde. De skyldigheter, som äro
Ständer som lagbundne ålagde dels i förmågo af riksdagsmannafullmakten,
dels ock af Regeringsformen, Riksdagsordningen
och flera fundamentale lagar samt däribland nu i synnerhet
11 momentet i 1766 åhrs grundlag äro anförda. Kan någen dödelig
i dessa dispensera?
R. o. A. är sammansatt af en corps ledamöter, bepröfvade uti
vördnad för konung, kiärlek för fosterland och åtrå till ähra.
Öfverenskommelse om ett orygeliget beslut om skyldigheter
ock rättigheter är det band, som fotat samhällen, detta bandets
försvar blir väsenteliga föremålet för sanskyldig patriotisme,
eftergifvenhet härutinnan framalstras blott af oförstånd ock
veklighet.
Uti slika mål kan hos oss ingen politique äga rum, här är
dommen utstakat at såsom den allmenna fredens förstörare
varda ansedd; sådant har R. o. A. velat undfly, hvilket ägnar
riddersman at maintinera.
Det Högvördiga Presteståndet har behagat sluteligen ock en
gång för alla declarera, att ståndet ej finner någen betänckelighet
vid någet af det, som den projecterade Konungaförsäkran
inneholler, ock ståndet sålunda oryggeligen blifver vid sitt till
densamme gifne bifal, så fant ock ståndet sig föranlåtit af respective
medstånden på det förtroligaste ock ömmaste begiära
deras sluteliga yttrande i detta högvigtiga mål, på det detsamma
som högst riksvårdande ärende må utan uppehöll behörigen
expedieras.
Det Lofvliga Borgarståndet har sluteligen ansedt det ej passa
sig at med vidare skriftvexlingar ock deliberationer i denne
afvgiorde sak ytterligare utdraga en angelägen tid.
Det Ärbara Bondeståndet, långt ifrån at af Adelens på lag
grundade föreställningar bevekas, hafva i sitt sluteliga utlåtande
undanbedit sig al, som orden lyda, hädanefter oroas med vidare
föreställningar i detta ämne.
Expeditionsdeputations protocoll visar, det de 3 stånden, jag
vet icke i stöd af hvilken § el. lagsens rum, utom någon le
-
52
damot af det 4:de antagit propositionen icke enliget 14 §
Riksdagsordningen, ehvarest den förste af Adelsståndet el.
ehvem deputationen vill af samma stånd därtill utse, utan af
Hr Biskopen Doctor Forsenius så lydande:
Bifaller deputationen expeditionen af Svea Konungaförsäkran
ock extractum protocolli därom till Secreta Utskottet
ock Sammanträdet, sådant som det ena med det andra nu
upläst ock justerat blifvit? Hvilket med Ja besvarades, hvarefter
denna justering bekräftades med Hr Biskopen och Talemannens,
Hr Rådman Hochskilds ock Hedervärda Bondeståndets
Talemans namns teknande å samma expedition.
Saken har uti Sammanträdet förevarit, hvad sig där förelupit,
intyga någorlunda nyss uplästa handlingar.
Värdaste Herrar.
Huru länge skola vij draga på tiden? Lagen är klar, uppå
dennas helgd fotar sig friheten, denna har R. o. A. förvärfvat,
värdigare föremål gifves icke riddersman än dennas oförfärade
försvar. Ett enda afvvek banar vägen till andra ock grunden
förstöres.
Jag åtminstone vill ej för min dehl, som endaste igien varande
af en ätt, som brunnit af nit för konungar ock fosterland,
ja, upammad af de herrar och män, hvars närmaste anhöriga
regieringssättet formerat, någonsin vika från lag.
R. o. A:s ädelmodiga beslut är af förblifva vid 1751 åhrs Konungaförsäkran,
arfvföreningen gior vår nådigste Konung därtil
berättigad, hvad hinder då för kröning, helst då Hans
Kongl. Maijs det städse är benägen at altid instämma med
samtelige Riksens Ständer såsom maktägande, nu ock framdeles,
at giöra sådane beslut, stadgar ock förordningar om sig
ock riket, som the pröfva tiänliga till det allmenna bästa samt
theras frihet, säll- ock trygghet.
Hvarföre de projecterade ändringar fast icke vid innevarande
riksdag dock nestkommande kunna enliget våra helgade
grundlagars innehöll först tillbörligen antagas el. afvslås.
Stockholm d. 27 Feb. 1772.
Lars Kagg.
53
15.
Major Aron Ehrcngranats memorial
om konungaförsäkran.
(Allegaler II, fol. 272.)
Protokollet sid. 166.
Ödmiukt memorial.
Sorn stamfader för en svensk adelig ätt fordrar min skyldighet
deltaga uti Högloflige R. o. Ars af deras värde förfäder
samt af en dehl sielfva förvärfvade och lagligen stadfästade
rättigheter och privilegier; för min posteritet har jag ingenting
annat att försvara än detsamma, ty mina gods och gårdar försvara
sig sielfve, dä jag inga äger, men att vårdslöst förtiga de
rättigheter, jag igenom ära, flit och mandom förvärfvat, vore
illa tänckt för mina efterkommande. Min graf vore efter en
tung och mödosam lefnad ett oroligt vilorum, om mina barn
och barnabarn hade ordsak att vanhedra mitt stoft, för det jag
af egennytta, oförstånd eiler poltronerie eftergifvit något af de
lagelige rättigheter, jag dem förvärfvat.
Hvad framtid har R. o. A. att vänta, då R. o. A. med tvenne
laglige och anständige föreställningar hos de öfrige respective
Medständer ingenting uträttat utan tvärtom haft den obehagelige
värckan, att de uti hårda och nog betänckelige ordasätt
yttrat sitt enhällige och oryggeliga för detta fattade beslut öfver
den nya projecterade Svea Konungaförsäkran, med den
mindre vänliga tilläggning, att de icke mera vilja blifva oroade
af flere Högloflige R. o. A:s föreställningar.
Mina gunstige Herrar, hvarthän syftar en så fast förbindelse
emellan väre respective Medständer, som likasom med en
mund laga sitt beslut utan den ringaste reflection på R.o. A:s
tanckar, jo, efter mitt enfaldiga begrepp till R. o. A:s vanmackt
och totala undergång, som likväl efter besvuren lag har varit,
är och bör blifva det första ståndet i riket och efter samma lag
altid varit Svea konungars närmaste mann i rådslag och riksvårdande
värf och ärender samt haft lif, blod och egendom
ospard till fäderneslandets försvar och heder.
54
R. o. A. hafva i fordna tider ägt votum decisivum, nu äga vi
knapt votum deliberativum, nu påtrugas R. o. A. ett oryggeligit
beslut af våra respective Medständer uti en sak, som rörer Svea
Konungaförsäkran, hvilcken efter min lageliga öfvertygelse af
alla fyra riksstånden måste bifallas, innan den kan gå uti
värckställighet. När nu R. o. A. efter sin värdighet äfven blifva
oryggelige i sitt fattade beslut, så vet jag intet, hvad oryggelighet
emot oryggelighet vil annat säga, än att vår allernådigste
och store Konung intet får krönas, hvartil likväl saintelige
Riksens Högloflige Ständer kallade äro. Då synes oförgripeligen
rådligast vara. att Riksens nu församlade Högloflige Ständer
skiljas åt, då jag förmodar, att de vid nästa sammankomst
kunna blifva mera enige ock ryggelige.
I vår svenska historie finner jag intet det ringaste exempel,
att svenska Ständer med hela nation icke altid älskat och vördat
sina konungar, alt de någonsin lagt hinder i vägen lill någon
valder, än mindre till en infödder arfkonungs kröning,
som enligit dess gifne Försäkran redan en tid med mer än
kongl, nåd och rättvisa har regerat, utrustad af den stora Guden
med alla de dygder och egenskaper, som på en dödelig falla
kunnat. Denna store Konungen har i rättan tid nådigst behagat
utnämna sin välsignade kröningsdag till d. 24 sidstledne
September. Denna terminen har R. o. A. straxt i underdånighet
bifallit; men väre respective Medständer voro af andra
tanckar, hvarföre och beklageligen denna högst efterlängtade
solenitet ännu hvilar. Hvad tanckar hos hemmavarande medbroder
och i synnerhet utrikes mackter öfver en sådan tidsens
utdräckt upväckas kan, lämnar jag till hvar redlig svensk
mans eftersinnande; det vet jag, vår allernådigste Konung kan
intet förebrås, R. o. A. äro oskyldige, då tyckes som våre respective
Medständer får vidkännas della olyckelige och äfventyrlige
drögsmålet.
Efter lag kan vår allernådigste Konung så hädanefter som
hitintills enligit den Försäkran, han riket redan gifvit, regera,
ty efter min öfvertygelse är den kraftig nog, om och ingen annan
vore påtänckt, vår förbindelse efter lag att lyda är äfven
lika kraftig utan vidare hyllning och edgång. Konungen är
svensk och vi svenske trogne undersåtare, hvarföre kan då intet
Konungen krönas efter 1751 års Konungaförsäkran, när de
55
lasar, som sedan den tiden stadfästade äro, uti densamma til
O
7
lägges. Den vore altför närsynt, som intet seer, att uti projectet
till Konungaförsäkran syftas på R. o. A:s rättigheters och privilegiers
inskränckande. Skriften Dageligit Allehanda kallad
tillika med oräknelige andra smädeskrifter emot Högloflige
R. o. A. äro så betydelige, att ingen annan signal behöfves till
anfall, i synnerhet då alt sådant lämnas opåtalt och ostraffat.
Händer R. o. A. nu något oangenämt och nesligit, kan det intet
räknas för surpris, jag för min ringa delli är af den tanckan,
att oss beredes intet godt, hvilcken adelsman kan väl vid sådan
vådelig ställning vara kallsinnig och intet taga alla mått och
steg till sitt försvar, då det gäller hela ståndets välfärd, heder
och ära. En sådan obetänckt adelsman kan intet annat än
ådraga sig ett nesligt förackt af sine medbroder, hvilcka med
ståndacktighet och mannamod försvarar Konungens höghet,
sin frihet, lagelige rättigheter och Adelige Privilegier; jag är i
min siäl och hierta öfvertygad, att ingen, som hörer till detta
heders ock ärans rumm, icke vid en så nära hotande undergång
för sig och sina efterkommande vågar det alldra käraste
han äger. Således har jag som stamfader för mina efterkommande
fullgordt min skyldighet, i det jag yttrat mina välmente
tanckar för mitt respectable stånd och lämnar en oväldug
eftervärld att dömma, om jag haft rätt eller orätt. Hos Högloflige
R. o. A. anholler jag ödmiukast, att detta mitt memorial
får vid denna dags hällne protokoll blifva förvarat till min reservation
i framtiden.
Stockholm d. 4 Decem. 1771.
Aron Ehrengranat.
Major.
56
16.
Löjtnant Carl Nathanael Frankenheims.
memorial om konungaförsäkran.
(Bilaga till protokollet.)
Protokollet sid. 178.
Hietainen ad protocollum.
Då Högloflre R. o. A. ånyo träder til öfverlägning af förevarande
ämne, behöfver jag icke föra Eder, mine gunstige
Herrar, til minnes de beslut, med hvilka vij flere gångor befästat
våra i lagen helgade fri- och rättigheter.
Våra minnesböeker ligga för hvars mans ögon, de kunna vitna
om den nit och zele, som hvarje riddersman vid detta tillfälle
för sig oell sitt stånd vist, vij hafva hittils försvarat den
rätt, som våra förfäder så dyrt oss förvärfvat. Den Högstas
hand och lagen har varit vår hielp, och det ankommer nu endast
på den ståndaktighet, som böra gifva besluten deras tillbörliga
kraft och värkan, och ho kan tvifla, at riddersmäns
hiertan brinna af dygd och ära, såsom de väsenteligaste pelare,
hvarpå hela detta samhällets grundsatser äro bygde.
Låtom oss därföre, mine gunstiga Herrar, bemanna oss med
hvarandra at orvggeligen förblifva vid våra tagne beslut, vij
äga lagen på vår sida, det starkesta stöd; låtom oss ingalunda
ingå uti något, som kan gifva anledning til minsta ändring eller
rubbning uti våra rättigheter; vij hafva en rättfärdig sak
och således intet at frukta före, den måste ock till slut vinna
seger, vij fullgiöra ock, hvad vij äro oss sielfva och våra efterkommande
både efter naturlig och verldslig lag skyldige.
Sluteligen förklarar jag mig ingen del taga uti någon ändring
uti vårt en gång för alla tagna beslut rörande Konungaförsäkran,
och anhåller, at dessa mina tankar måtte vid protocollet
för nu och framtiden förvarade blifva.
Stockholm d. 22 Febr. 1772.
Carl Nathanael Frankenheim.
57
17.
Generalmajoren friherre Fredrik Horns af Åminne
memorial om konungaförsäkran.
(Bilaga till protokollet.)
Protokollet sid. 208.
Ödmiukt memorial.
Hos R. o. A. anhåller iag ödmiukeligen at såsom hindrad af
en mattande siukdom få skrifteligen framlämna mina oförgripeliga
välmenta tanckar.
Denna dagen torde til äfventyrs blifva decisive för R.o. A:s
välfärd och anseende.
Såsom dygdig medborgare och christen philosophe skal iag
uptaga det öde, som oss beredes; men då iag för det allmännas
vähl altid skal finnas färdig at upoffra alt, hvad mig är kiärast,
så har iag icke kunnat neka den drift, som mitt samvetes
tilfredsställande och min riksdagsmannaplickt af mig kräfver.
Mitt förhållande såsom riksdags- och riddersman hänleder
sig af den hos mig genom yttersta granskning stadgade oryggelig^
princip, at R. o. A:s vählgång och anseende har i alla tider
upprätthållit svänska folkets sielfständighet och vältrefnad(!).
En slug och liltagsen Margaretha och en grym Christian, tillika
med flere främmande regenter och tyranner, trodde sig aldrig
tilfullo kunna kufva svänska nationen utan med svänska Adelens
förtryck.
Infödda och de mäst uplysta regenter, hvilkas äreminne aldrig
kan förminskas, så länge redeliga svänska hiertan finnas,
hafva icke mindre til hela rikets än deras egen båtnad sorgfälligt
beskyddat och stadfästadt R. o. A:s ifrån uråldriga lider
genom utmärckt dygd och ära vunne Privilegier.
Dessa således förvärfvade och afskilde förmoner hafva i alla
tider blifvit äfven så heligt och oförkränckt bibehållne såsom
sielfva besittningsförmonen och rättigheten hos odalstånden,
af hvilka frälse altid varit det första.
Lika onekeligit är, at R. o. A. uti alla tider giordt sig förtiente
af deras förunte förmåners och företrädesrätt. Häfver
58
icke Svea rike näst dea högsta försynen förnämligast at tacka
R. o. A. för frihetens återställande? Skal nu den dyrbaresta af
alla Guds gåfvor, som är en rättskaffens frihet, rätteligen vårdas,
så inåste dess grundpelare och säkresta förmur, iag menar
den lagliga säkerheten af besittningsrätten på det, som uti borgerliga
samfundet engång blifvit afmätt och stadgadt för mitt
och ditt, såsom det heligaste och i det yttersta försvaras. Hvarföre
ledsnar man vid ett regeringssätt och fikar efter ett annat?
Jo, förnämligast för det man till sina personer, lif, ähra
och egendom tror sig få större säkerhet och blifva kraftigare
beskyddad. Skulle olyckeligtvis uti en stat så tillbära, at den
större hopen togo sig före at villa gå löst på en del af medborgares
välfågne urgamla rättigheter, i sådant fall behöfves icke
prophetisk anda för at inse, det påfölgderne måste för en sådan
stat blifva högst äfventyrliga.
Sådanne påtölgder stå ej at undvika, om de grunder och fästen
i ringaste måtto rubbas, pä hvilka folckets allmänna säkerheter,
ståndens samt hvar mans fri- och rättigheter hufvudsak
el i gen hvila. En enda länck bruten i denna kjädja, så uplöses
snarligen hela föreningsbandet. Derpå syftar den förträffeliga
inscription uti vårt Riddarehus, salus populi suprema lex;
månne det kan blifva salus populi, om R. o. Ars förmåner och
anseende förminskas?
Desse mina okonstlade tanckar beder iag må bifogas iil vederbörande
protocoll.
lil slut önskar iag, at den Aldrahögsta värdigas bereda
R. o. A:s hiertan til at förena sig 0111 sådant beslut, som för
R. o. A. samt för hela riket kan blifva det nyttigaste.
Stockholm d. 22 Febr. 1772.
Fredric Horn.
59
18.
Löjtnant Elias Gustaf Cederschiölds diktamen
om konungaförsäkran.
(Bilaga till protokollet.)
Protokollet sid. 265.
Dictamen ad protocollum.
Da nu Svea Konungaförsäkran hos R. o. A. ånyo kommit under
ventilation, finner jag äfven min skyldighet fordra att därvid
yttra min ödmjuka tancka. Ett ämne af sådan vigt, sorn
länge occuperat Riksens Högloflige Ständer och hvars sluteliga
afgörande hvarje rikets inbyggare med äfven så långsam väntan
önskat, fordrar verkeligen ömaste omtanka och åtgjärd.
R. o. A. har ingenting härvid att förebrå sig; längesedan hafva
de tagit sitt beslut och det med de öfrige stånden communicerat;
ett beslut, så hedrande och värdigt ett Sveriges R. o. A.,
och som i ärofullaste minne bevaras af sednaste efterkommande;
det utmärker den ömhet och nit, som i alla tider varit
oskiljagtig från R. o. A., att oförkränkt bibehålla konungens
höghet, rikets rätt samt hvart och ett stånds lagligen fångna
privilegier och rättigheter. Jag gjör mig en gloirc af att hafva
deltagit i detta beslut och anhåller derföre ödmjukast att för
min röst få i protocollet anteknat, det jag aldrig går derifrån
samt protesterar på det högsta nu och framdeles emot ali proposition,
som kan leda till någon ändring därutinnan.
Mina gunstige Herrar!
Af det project, någre herrar ledamöter behagat upgifva, hvilket
skulle tjäna till jämkning med de öfrige respective stånden,
finner jag, att de då tillika ansedt en särskilt garantie för
R. o. A:s Previlegier nödvändig; härmed kan jag för min del
icke instämma. R. o. A:s Previlegier äro lagligen undfångne,
äga således sitt skydd utaf lagen och kunna icke med lagens
bestånd vidröras, således blir all vidare garantie onödig, allenast
R. o. A. förblifver vid sitt en gång fattade beslut och intet
viker därifrån. Men ifall R. o. A. skulle annorlunda för godt
finna, lärer väl ingen neka deni den garantie, som är säkrast
och fullkomligast.
Svea Konungaförsäkran är den ypperligaste och heligaste
act, riket äger; det är uti denne grundlag, som previlegier och
rättigheter, folkets frihet och hvarje mans säkerhet finnas till
sin helgd förvarade och hafva sitt säkraste försvar. Uti densamma
bör garantien af R. o. A:s Previlegier intagas; örn den
nu skulle blifva nödvändig; där blir rätta stället att bevara det
ömaste och kostbaraste, R. o. A. äger, hvarmed jag tror ingen
svensk adelsman annat kan än instämma.
Sluteligen önskar jag, att R. o. A. måtte stadga sina tankar
med den enighet och samdrägtighet, som sakens vigt fordrar;
då säkerligen ett sådant slut följer, som instämmer med
R.o. A:s ära, värdighet och existimatjon samt gifver fullkomligaste
anledning åt en efterverld att med vördnad ärkjänna
R. o. Ars ädelmod och försigtighet.
Stockholm d. 24 Februarij 1772.
E. Gust. Cederschiöld.
19.
Löjtnant Carl Gustaf Pistolskiölds diktamen
om konungaförsäkran.
(Bilaga till protokollet.)
Protokollet sid. 266.
Ad protocollum.
Högvälborne Hr Baron och Landtmarskialk,
Högloflig Ridderskap och Adel.
Eij utan största oro och bekymmer bevistade iag sidsta plenum
som ledamot ibland Höglofl. R. o. A., särdeles då iag
till kl. 1/2 1 om natten hörde ventilationer och discurser uti en
sak, som näst förut var beslutad att företagas då; en sak som
efter flere förutgångne expeditionssätt sidst varit remitterad
till Stora Sammanträdet, hvarest de värde herrar ledamöter
hos oss, Hr Grefven och Fäldtmarskalken Ferssen, Hr Krigsrådet
Wadenslierna och Kammarhern Hr Baron von Essen nogsamt
lärer funnit, hvilken utväg hos de tre andre stånden skul
-
61
le passa till jemkning. I följe hvarefter desse herrar ganska
grundeligt aproberat och föreslagit det upgifne projectet uti
den så länge under arbete varande Konungaförsäkran. Jag itererar,
att iag, hvilket äfven hos så månge andre förmärktes, eij
utan största oro och innerlig bedröfvelse sidsta plenum så sent
måste skiljas åt, mäst med oförrättat ärende och frugtlöst arbete
i 15 timmar.
Mina gunstige Herrar, thet är nu icke möijeligit för mig, och
iag skulle intet annat kunna vänta än största bekymmer hos
hemmavarande medborgare af min fainillise, om iag intet gofvo
till kienna min tanka, reserverade mig till protocollet för
framtiden samt ödmiukast anhölle, Höglofl. R. o. A. täckas så
explicera lagarne och foga sig, att enighet må vinnas med de
tre respective medstånden och R.o. A:s ädelmod blifva lysande.
Vij hafva nu så lång tid handlat om Konungaförsäkran för
vår högstvördade allernådigste Konung Gustaf; vij hafva nog
länge efterväntat den glädiefullaste och lvckelige dagen få se
vår infödde och för Svealand kiärleksfullaste Konung på höga
konungatron krönt. Besvnnerligit är, att ingen vilt till drögsmålet
vara ordsaken; jag medgifver, hvad som skall beredas af
många, går eij altid så fort; men månne uplysning nu icke kan
vara tillräckelig vid projectet öfver Konungaförsäkran el. månne
thet äro menniskor i samhället, som tänka orätt, i hvilket
fall om icke the då äro ordsaken. Jag anhåller ödmiukast,
mina Herrar, om Edert yttrande härutinnan; men hur skall
iag thet få veta, om intet pluralitetens röst igenom votering
skulle stå att erhålla. Ehuru thet är med Riksdagsordningen,
hvilken af så många reclamerades sidsta plenum, förhindrades
iag och de, med mig tänkte lika, allenast derföre, att vij intet
kunde få proposition stäld efter discurserne, utan oagtat af herrar
ordförare intet ens blef förestält någon olaglighet härvid,
uptänktes af dem någon annan mening, hvarmed vij intet kunde
åtnöijas. Landtm. el:r i hans frånvaro the, sorn äro ordförare,
äro skyldige att uptaga proposition stäld efter discurserne,
tå then är laglig, thet sidst äfven tydeligen påmintes; icke desto
mindre skiedde thet eij. The, som mot mig och så stor dehl
af R. o. A. tänkte olika, hindrade eij mindre, emedan the ville
reglera vår contraproposition, ehuru the fick sin efter önskan
(32
utan motsäijelse; häraf skiedde themia oordning oell fåfänga
arbete sidsta gången. Jag önskar therföre af hiertat, att vår
berömvärda Landtm, måtte af den Högsta till mera hälsa förhielpas,
och om så olyckeligen icke skier, anhåller iag ödmiukast
Höglofl. R.o. A. täckes påtänka hielp härvid, som lättar
och gior våre riksdagsarbeten skyndesammare, thermed så
mycken kostnad för hvar och en riksdagsman och hela vårt
fattiga land besparas. The skiähl, som blifvit mig och mine
medtänkare vid vår begierte voteringsproposition motsagde,
äro så tydeligen af förenämbde herrar såväl som af många flere
vid sielfve propositionsventilationen vederlagde, att thet af
mig intet behöfde omtalas. Jag kan dock eij underlåta anföra
till protocollet för min räkning följande.
'I het påstås, att vij skola blifva vid vårt förre beslut och at
proposition till antagande af Hr Krigsrådet Wadenstiernas
project till jemkning vid den nu för handen varande Konungaförsäkran
är olaglig och att våre Privilegier thervid stå i fara.
Jag är så mohn som någon om väre lagars och Privilegiers
helgd och bibehållande, och iag skulle misstro mig fatta rätt
och riktig öfvertygelse och principe uti förevarande qvaestion,
om iag icke i synnerhet kiende Hr Grefven och Fältmarskalken
Ferssens såväl som flere herrars insickt häruti vara så stort
som deras, hvilka disputera häremot. Jag påstår derföre med
all säkerhet, hvad flere herrar ledamöter förut sagt, och risqverar
aldrig det minsta förlora af Privilegier el:r handla emot
lag, då iag begier Hr Krigsrådet Wadenstiernas project vid Konungaförsäkran
uti vår voteringsproposition antages.
Här äro i synnerhet 3:ne puncter, som Högh R.o. A. vid den
nu under händer varande Konungaförsäkran hållit för betänkelige
och eij velat ingå, nemi. att uti ingressen vore en ny lag
om inactivitetsfrågan, som efter författningarne eij finge införas;
Hr Krigsrådet Wadenstierna har derföre projecterat, att
den skulle gå ut. Det andra vore angående stubbe- el. åborätligheten
på kronohemman; theruti finner iag thet ena ståndet intet
mera vara lidande än thet andra, och således bör pluralitetens
beslut giälla. Den tredie omständigheten om tiensters besättiande
och ärsättningsräntor är så tydeligen explicerad och
våre Privilegier såväl igenom de öfrige respective Medständers
garantie och declaration som vårt eget förbehåld bevarade, när
63
den projecterade acten medföljer, utom hvilken iag ändock är
försäkrad, våre Privilegier med Guds hielp aldrig kunna förändras
el. fråntagas. Beträffande R. o. A:s förr tagne beslut så
är icke hufvudsaken, mening el. principen, som projecteras
■ ill ändring, utan allenast ord thermed att till de andre respective
stånden sig foga och med them förenas, utan att thet
minsta af rättigheter och privilegier förlora; då möta vij värnman
på halfva vägen och då vinna vij med Guds hielp ändamålet,
hvartill är värdigast och hederligast af R. o. A. giöra
det första steget, som Hr Grefven och Fäldtmarskialken Ferssen
sig yttrade. Jag är intet ensam, sorn har themia mening,
utan iag har funnit then af så ganska många; iag säger derföre
oförgripeligen. tiden skall visa, att iag med alla dem, som lika
med mig tänka, hafva intet varit ordsaken till then bedröfvelige
utdrägt och långsamma vänta få then glädiefulla vår allernådigste
Konungs kröningsdag utsatt. I toije af alt thet, iag
anfört, anhåller iag aldraödmiukast Högvälb. Hr Baron och
Landtm, täcks yttra sig, om thet är olagligt påstående, det iag
begier vår voteringsproposition må ställas efter flestas discurser,
nemi. att Hr Krigsrådet Wadenstiernas project vid
Konungaförsäkran antages. Befinnes thei af Hr Baron och
Landtm, icke, så anhåller iag ödmiukast, att den och ingen
annan mening uptages, och dertill beropar iag mig uppå och
begier then rätt, som Riksdagsordningen mig tillägger. För
öfrigit anhåller iag, att afhandlingen öfver hela themia saken
och discurser må, sedan protocollsjusteringen är skiedd, blifva
tryckt, att ingen uplysning om våre giöromåhl vid riksdagen
må fela.
Stockholm d. 24 Febr. 1772.
C. G. Pistohlschöldh.
Lieutenant vid Kongl. Lifregementet
till häst.
64
20.
Fänrik Axel Gabriel Frankenbeims diktamen
om konungaförsäkran.
(Bilaga till protokollet.)
Protokollet sid. 276.
Dictamen ad protocollum.
Såsom fullmägtig för Stiernspetska familier! åligger mig at
vid alla tillfällen bevaka min principals både enskilta och allmänna
rättigheter och bästa; och sorn efter min öfvertygelse
näppel:n någon sak hos Högl:e R. o. A. af mera betydlighet än
förevarande ämne, Konungaförsäkran, kan förekomma, som
närmare rörer Ridderskapets fri- och rättigheter, som mera bereder
dess bestånd eller undergång; så kan jag ei undgå, tii
fullgiörande af hvad jag är min hufvudman, mig sielf och hela
ståndet skyldig, härmedelst förklara, at jag ingen del tager uti
något, som kan leda til ändring eller uphäfvande af R. o. A:s
flere gångor i detta ämne tagne beslut, hvartil jag ock gienom
min röst bidragit; beslut, som jag för den starkesta lag anser,
och hvilken ingen lärer våga at uphäfva utan at ådraga sig det
straff, Riksdagsordningen med flera författningar för sådant
försök utstaka. Huru ärefult Högl. R. o. A:s förhållande uti
denna sak varit, därom får efterverlden af våra minnesböcker
den fullkomligaste underrättelse, och dess lof och ära skall af
senaste efterkommande uprepas. At blifva urskuldad för en
uplyst framtid, ifall emot all min förmodan någon ändring
sker, anhåller jag, at dessa mina tankar måtte vid protocollet
förvarade blifva såsom vitnesbyrd, at jag ei annat för min röst
tillstyrkt, än hvad jag inför Gud och hvar svänsk man både redeliga
vill och skall försvara.
Stockholm d. 22 Febr. 1772.
Axel Gabriel Frankenheim.
Fendrik.
65
21.
Hovjunkare Carl Eugenius Marcks von Wurtembergs
diktamen om kommerserådet Nordencrantz.
(Bilaga till protokollet.)
Protokollet sid. 321.
Dictamen ad protocollum.
Att Sverige på penningemedel är utblåttat, beklagligen det
sannas, alt dylikt genom allehanda handelsgrep, äfven växelvinglerier
skedt, lärer väl och eij utan grund kunna ihogkommas;
at Commercerådel Nordencrants i sine skrifter med dylike
angifvelser påtänkt Hofmarskalken Gennings som en på
slickt märkvärdigt sätt därtill bidragande medlem, har Höglofi.
R. o. A. Hedervärda Bondeståndet medelst extractum
protocolli påmint, och att denne sak efter Högloft. R. o. A:s beslut
i detta plenum skall sluteligen afgjöras, det har Högvälborne
Hr Grefven och Ordföraren sig nu änteligen ärindrat;
hvarföre jag öfver detta ämne sålunda får yttra min mening.
Då detta måhl af mig noga blifvit öfverväga!, finner jag därvid,
att någon torde med allehanda considerationer, grundade
på modificationer och compositioner, hvarjehanda motsattser i
anseende till min tanka framdraga, hälst jag för min dehl aldrig
kan frångå att tillstyrka deputations sättjande i detta ämne
enligit Bondeståndets extractum protocolli. Men jag får inför
Höglofl. R. o. A. visa, huru jag examinerat saken och lill Eder
pröfning, mine gunstige Herrar, lemna följande.
1 :o. Om i stället för at lill deputationens utarbetande denne
sak skulle Höglofl. Secrete Utskottets åtgjärd öfverlemnas, så
hemställer jag, att som hvar och en nu efterlängtar ricksdagens
snara ända, alla vigtige ämnens slutelige reglerande och
afgjörande, huruvida då Höglofl. Secrete Utskottet, såsom med
många ärender redan syslosatt, kunde hinna en så benig sak,
som denna lärer blifva, afgjöra och noga skärskåda.
2:o. Om Höglofl. Secreta Utskottet skulle föreläggas viss tid
att med utlåtande inkomma, så torde hända (jag säger endast i
stöd af practicable händelser följande), at för det första vid
45—680338
66
denne tidens förlopp Höglofl. Secrete Utskottet tydeligen för
mellankommande hinders skuld torde visa Ricksens Ständer
omöijeligheten att på denne tiden saken på något sätt utreda,
då Höglofl. R. o. A. jämte de andre stånden stodo i samma
ställning som nu, hvarvid alltid några veckor fruktlöst förginge,
desse påöktes med flere, för det andra om vij, som
händt på någre till plenum utsatte dagar, eij finge hugna oss
af plena.
Jag skyller dock eij härföre någon af Talemännen, aldra
minst vår värde Landtmarskalk, emedan han på flere plenidagar
eij varit inom Riddarehuset synlig utan förmodeligen af
någon slags sjukdom hindrad.
Vidare, mine gunstige Herrar, får jag i ödmjukhet visa, huru
både domsrätt, tillagd till denne deputation eller eij, vore en
aldeles indeferant sak, såvida vid denna deputation eij handterades
andre saker än de obehörige nagelfaringar och tillgrep,
som i financeställningen existerat, jämte det som därmed gemenskap
ägt, uti hvilket jag förmodar ingen till taga någon örn
delli. Ty
1 :o äga vij nu tryckfrihet, som altid skulle bevara Ständers
deputationer för misstankar.
2:o. Vore denne deputations dom i saken eij att ansee annorlunda
än ett betänkande, emedan nödvändigt måste af plenis
granskas. Och
3:o när uti denne dom alla till ämnet lämpeliga lags rum
skall utsättas, så frågar jag, mine Herrar, om intet det vore en
ting, som mera uplyste plenorum beslut, hälst därmed nästan
altid väl påträffas rättvisan, men hon måste dock ofta lemnäs
naken, då man eij i hast kan låna henne kläder af lagen.
Jag tillstyrker således i all ödmjukhet, att en deputation af
alla fyra stånden måtte öfver detta måhl sättas, bestående af
sådane personer, som eij af flere vigtige sysslor äro hindrade
utan ensamt med denne sak occuperades.
Alt jag så mycket häldre önskar denne deputation bestå af
samtelige Ricksens Ständer härörer däraf, att jag omöijeligen
kan finna någon lagstridighet och fara däri, att Bondeståndet
härvid äfven kommer att see vissa bancosaker, ty det blir endast
upgifter ur bancoböckren, ifall någre oloflige summor
från Banquen emanerat, och hvad kännedom af detta beniga
67
värket kan en el:r annan upgift om borttagne medel gifva emot
den käning, kanske hela allmänheten haft, ordsakad genom
dyrtid af brist på penningar.
Nog tycks, att då R. o. A. varit färdiga att med de öfrige
stånden ingå i andre mål, vij äfven i detta eij borde dölja vår
beredvillighet, hälst allmänhetens upmärksamhet tillfredsstältes,
när för ingen efterlåtenhet vid denne sakens examinerande
eller att hafva till tidsutdrägt därvid nyttjat omvägar Ricksens
Ständer kunde misstänkas; hvarföre jag detta på det högsta
recommenderar såsom en tanka, från hvilken jag mig eij utan
votering begifver.
C. E. Marks v. Wurtemberg.
22.
överstelöjtnanten friherre Claes Cederströms memorial
om fideikommiss.
(Riddarhusdeputationens protokoll och handlingar, fol.
631.)
Protokollet sid. 355.
Ödmjukt memorial!
Så låfvärda och nyttige fideicommissinrätningar äro, så skaddige
och otillåtelige synas de vara, som syfta på intrång uti
välfångna Privilegier.
Af denna tankan förd i en tid, då man bör vara örn om sine
rättigheter, har jag trodt mig icke kunna undgå hos Höglofl.
R. o. A. anmäla den besynnerliga och aldeles eftertänkelige omständighet,
som skall förete sig med det fidekommiss, hvilket
framledne Landshöfdingen Friherre von Brehmer inrättat och
efter den kundskap, jag af en lyckelig händelse därom fådt,
skall bland flere orimmeligheter theruti bestå, at testator förordnat,
det medel genom årlige besparingar böra samlas til et
beständigt upkiöp af frälseägendom.
Om detta skulle komma til stadga, är lätt at finna, hvad
oskjäl det skulle föra med sig och hvad skadeliget prejudicat
68
härigenom kunde tilskapas för de förmögnare adelige slägter,
sorn snart nog kunde få tilfälle at under fideicommissnatur slå
under sig all frälseägendom i riket och derigenom komma i det
anseende och den magt, som säkerheten i el fritt land ej täler
och som desutom vore stridande emot jure publico Suecano,
vårt regeringssätt och den förmån af frälseägendomars besittning,
som Adelen i allmänhet är förbehållen.
Höglofl. R. o. A. lärer derföre uplyst finna, at denne fideicommissinrättning
förtjenar all upmärksamhet, och det så
mycket mera som Hans Kongl. Maijrt uppå en af fideicommissarien
giord underdånig förfrågan genom nådigt utslag af
den 22 Martii 1768 täkts förordna, at detta vidsträkta ishandlande
af gods skulle tils vidare allenast sträcka sig til 3:ne, har
likväl detta ovanliga och skadeliga sätt af fideicoxnnxissinrättningar
ej därigenom blifvit häfvit och storleken af de determinerade
3:ne gods ej heller blifvit utsatt.
Skulle någon anstalt till ändring härutinnan icke påtänkas
och vidtagas förän framdeles, så kunde det blifva för sent och
desutom vara så mycket olämpeligare, som man då snarligen
kunde skyllas at giöra och utöfva lag in casu.
Således är jag af den oförgripeliga mening, at Höglofl. Riddarehusdeputationen
borde anmodas at granska detta fideiconxmiss
til sin hela beskaffenhet och til R. o. A. ofördröj ellgen
inkomma med et sådant betäixkande, hvaraf xxxan kunde få
anledning at i underdånighet tilstyrka Hans Kongl. Maij :t icke
alenast härutinnan giöra en billig ändring utan ock i nåder
förordna, at detta med alla andra blifvande fideicomnxisser bör
ställas uppå den här i riket vanliga foten på et sätt, hvarigenom
det rätteligen blir öfverensstämmande med våra författningar
samt hvar och ens välfångna rättigheter, så at, då sjelfva
fideicoinmissägendomen til sin fundus blir orubbad, hör
utaf revenuerne inga uplägg til uphandlande af flere gods utaf
fideicommissnatur tillåtas.
Och som testator af detta fidekommiss nogsamt inset, at
han som nxenniskja ej kunnat taga andra beslut om sin ägendonx
än sådane, sorn voro ofullkomlige och i anseende till tiden
underkastade all slags förändring, och derföre förordnat, at
hans testanxentariske förfatningar borde underställas Hans
Kongl. Maij:Is nådige gottfinnande; Hans Kongl. Maij :t jänxväl
69
d. 27 Julii 1767 och d. 17 Martii 1768 i vissa delar ändrat och
rättat det Liljecreutziske och det Matteisiske fideicommisset,
så förfaller det tvifvelsmål om rättighet at nu kunna graixska
och lag likmätigt ändra såväl detta von Brehnxerske som alle
andre fideiconxxxxisser, då de äro så inrättade, at de med lag
och ordning ej kunna förenas.
Om benägen remiss til Höglofl. Riddarehusdeputationen å
detta mit vördsaixxnxa memorial anhåller jag ödmjukeligen.
Stockholm d. 15 Aug. 1771.
C. Cederström.
23.
Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i
sekreta utskottet.
(Allegater 11, fot. 0)0.)
Protokollet sid. 452.
Ahr 1772 d. 31 Martii saixxmaxxträdde R. o. A:s electorer ok
valde till ledamöter uti Secreta Utskottet:
Grefve.
Grefve Liewen, fullm. Hierta, Carl, öfverste, i afledne Öfverståthållaren
Gref Wrede Sparres ställe.
Friherre.
Frih. Wrede, Fabian, Generalmajor, i Vice Presidenten Klingsporres
ställe.
På sanxtel. electorernes vägnar:
Jac. Joh. Gyllenborg. Gust. Ad. Lovisin. Johan Beck Friis.
O. V. von Rosen.
70
24.
Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i
sekreta deputationen.
(Allegater II, fol. 492.)
Protokollet sid. 452.
Ähr 1772 den 31:ta Martil sammanträdde R. o. A:s electorer
och valde till ledamöter uti Secreta Deputation:
Friherre.
Mörner, Hampus, Öfverste, Riddare af Kongl. Maij dets
Svärdsorden, i stället för Frih. Wrede, Generalmajor.
Adell.
Lode, ful. Sparskiöld, Capitain, Riddare af Kongl. Maij dets
Svärdsorden, i stället för Stierneld, Vice Presid.
På samtelige electorernes vägnar:
Jac. Joh. Gyllenborg. Gust. Ad. Lovisin. Johan Beck Friis.
Joli. Adelswärd.
25.
Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i
justitiedeputationen.
(Allegater II, fol. 493.)
Protokollet sid. 452.
Åhr 1772 den 31 Martii sammanträdde R. o. A:s electorer
och valde til ledamöter uti Justitiaedeputation:
Grefve Cronhielm af Flosta, Salomon, Secreterare, uti Hofmarskalken
Grefve Bondes ställe.
Frih. Horn, fullm. Fredenstierna, Adam, Hofrättsråd, i Capitainen
Frih. Flemmings ställe.
På samtel. electorernes vägnar:
Jac. Joh. Gyllenborg. Gust. Ad. Lovisin. Johan Beck Friis.
Joh. Adelswärd.
71
26.
Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i
lant- och sjömilitiedeputationen.
(Allegater II, fol. 494.)
Protokollet sid. 452.
År 1772 d. 31 Martii sammanträdde R. o. A:s electorer och
valde följande ledamöter uti Land- och siömilitaedeputation:
Hr Holst, Joh. Gabr., Major och Riddare af K. Svärdsorden, i
stället för Hermansson.
På samtel. electorernes vägnar:
Jac. Joh. Gyllenborg. Grust. Ad. Lovisin. Johan Beck Friis.
Joh. Adelswärd.
27.
Kompletterande förteckning på adelns ledamöter
i kammar- och ekonomideputationen.
(Allegater II, fol. 495.)
Protokollet sid. 452.
Åhr 1772 den 31 Martii sammanträdde R. o. A:s electorer
och valde til ledamot uti Kannnardeputationen:
Hr Cronstedt, fullm. Strokirch, Carl Reinhold, Hofrättsråd, uti
Häradshöfdingen von Engeströms ställe.
På samtel. electorernes vägnar:
Jac. Joh. Gyllenborg. Gust. Ad. Lovisin. Johan Beck Friis.
Joh. Adelswärd.
72
28.
Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i
kommer sdeputationen.
(Allegater II, fol. 496.)
Protokollet sid. 452.
Ahr 1772 den 31 Martii sammanträdde R. o. A:s electorer
och valde til ledamöter i Commercedeputationen:
Frih. Palmquist, fullm. Gyllenstorm, Capitaine, uti Landshöfdingen
Frih. Cederströms ställe.
Hr Spårre, fullm. Grefve Gyllenborg, Carl David, Kammarherre
och Assessor, i Capitainen De la Walls ställe.
Hr Ulf [ven]kloo, Major, i Krigsrådet Francs ställe.
Hr Rydingsvärd, Fredric, Major, i Majoren Reenbergs ställe.
På samtelige electorernes vägnar:
Jac. Joh. Gyllenborg. Lovisin. Johan Beck Friis.
O. V. von Rosen.
29.
Kompletterande förteckning pä adelns ledamöter i
förordningsdeputationen.
(Allegater II, fol. 497.)
Protokollet sid. 452.
Är 1772 d. 31 Martii sammanträdde R. o. A:s electorer och
utvalde följande ledamöter uti Förordnängsdeputation:
Grefvar.
Gref Frölich, Bengt, Öfverste och Riddare af Sverdsorden, i
stället för Öfverstelieutenant Gref Mörner.
73
Adel.
Hr Gripenberg, Jac. Carl, Major och Riddare af K. Svärdsorden,
i stället för Majoren och Riddaren Lannerstierna.
Hr Anrep, Joh. Gabr., Hofrätsråd.
På samtl. electorernas vägnar:
Jac. Joh. Gyllenborg. Gust. Ad. Lovisin. Johan Beck Friis.
Joh. Adelswärd.
30.
Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i
räkenskapsdeputationen.
(Allegater 11, fol. 498.)
Protokoll sid. 452.
Åhr 1772 den 31 :ta Martii sammanträdde R. o. A:s electorer
och valde till ledamöter uti Räkenskapsdeputation:
Grefvar.
Duben, President, i stället för Grefve Liewen, ful. Frih. Carl
Hierta, Öfverste, Riddare af Svärdsorden.
Adell.
Grundellstierna, ful. Hr Malmerfeldt, Häradshöfdinge, i stället
för Tott, [Major].
Bildenskiöld, ful. Frih. Kurck, Generalauditeur, i stället för
Grefve De la Gardie, [Kammarherre],
Hr Segercrona, Kongl. Secreterare, i stället för Frih. Nolcken,
[Kammarherre].
Hr Roland, ful. Hr Linderstedt, Eric, Capitain och Riddare.
På samtelige electorernes vägnar:
Jac. Joh. Gyllenborg. Gust. Ad. Lovisin. Johan Beck Friis.
Joh. Adelswärd.
74
31.
Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i
tulldeputationen.
(Allegater II, fol. 499.)
Protokollet sid. 452.
Åhr 1772 den 31 Martii sammanträdde R. o. A:s electorer
och valde till ledamöter i Tulldeputationen:
Frih. Wachtmeister, Carl Adam, Capitaine, uti Öfversten Baron
Lejonhielms ställe.
Frih. Stackelberg, Berendt Fredric, Major, i Kammarherren
Baron Lejonhufvuds ställe.
Hr Liljecrona, fullm. Bäck Fries, Johan, Capitaine, uti Commercerådet
Ahlströmers ställe.
Hr Snoilski, fullm. Grefve Lövenhielm, Fredric, Kammarherre,
i Majoren Baron Posses ställe.
Hr Falcker, Hofmarskalck, i Assessoren von Bolmens ställe.
På samtel. electorernes vägnar:
Jac. Joh. Gyllenborg. Gust. Ad. Lovisin. Johan Heck Friis.
Joli. Linderstedt.
32.
Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i
protokollsdeputationen.
(Allegater II, fol. 500.)
Protokollet sid. 452.
Ähr 1772 den 31 Martii sammanträdde R. o. A:s electorer
och valde til ledamöter i Protocollsdeputation:
Grefve Sparre til Söfdeborg, Claes, Kammarherre, i Capitainen
Grefve Creutz ställe.
Hr Scharp von Feldt, fullm. Linderstedt, Gustaf, Notarius, uti
Öfver jägmästaren Aminoff s ställe.
75
Hr Lohielm, fullm. von Kothen, Major, uti Lagmannen Gripenschiölds
ställe.
På samtel. electorernes vägnar:1
33.
Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i
riddarhusdeputationen.
(Allegater II, fol. 501.)
Protokollet sid. 452.
Åhr 1772 den 31 :ta Martii sammanträdde R. o. A:s electorer
och valde till ledamöter uti Riddarhuusdeputation:
Grefve Ekeblad, Öfverste och Riddare, i stället för Grefve Bonde.
Frih. Melin, ful. Hr Lode, Herman, Lieutenant och Riddare, i
stället för Frih. Örnfeldt.
Adell.
Hr Aminoff, Carl Mauritz, Capitain, Riddare af Kongl.
Maij :stät Svärdsorden, i stället för Hr Fock.
På samtelige electorernes vägnar:
Jac. Joh. Gyllenborg. Gust. Ad. Lovisin. Johan Beck Friis.
Joh. Adelswärd.
1Underskrifter saknas
76
34.
Löjtnanten friherre Lars Kaggs memorial
om riksrådet.
(Bilaga till protokollet.)1
Protokollet sid. 498.
Ödmiukt memorial.
Den i dag hos R. o. A. förevarande ventilationen angående
det ifrån Seereta Deputation inkomne betänkande om Deras
Exellencier Hrr Riksens Råd finner jag för min dehl af den
vigt, at jag fritt vågar säga, uppå dess handterande grundar sig
hela rikets ock nationens dyraste egendom, jag menar säkerheten.
Af börd är jag sielfskrefven ledamot af Ständer, upfostrad
finnes jag mitt ibland de herrar ock män, som sielfva tillskapat
regieringssättet, afskuddat träldommen ock förvärfvat friheten,
ja, flera riksdagar efter hvarandra har jag rådplägningarne
personligen bevistat.
Ständers rättigheters vidd kan icke undfalla mig, men at
Ständer så samt som synnerligen äro bundna vid lagar, utom
hvilkas heligaste efterlefnad godtyeko framsmyger, tilltagsenhet
väpnar sig, si[e]lfvsvåldet framryckes ock säkerheten
landtförvises, har jag mig jämvel bekant. Ock rinné aldrig den
dag blod i mina eli. andra redeliga medborgares ådror, på hvilken
likt stumma vittnen, de där hvarken jaka eli. neka, man
med stillatigande uptoge farligaste försök.
Här förefaller granskandet af en deputations förhollande såvel
som ett ifrån samma afvgifvit betänkande.
Skulle man om betänkandet sig utlåta, innan at förut anmärka
deputationens rättighet i detta fall, fruktar jag, det en
oväldug efterverld funne häruti nog förhastande, ej mindre än
deputationens arbete matta skuggor efter inbillade troll.
Seereta Deputationes giöremål, enliget sin vanliga instruction
såvel som ett ifrån flera riksdagar tillbakars opåtalt bruk
eli. praxis, har vår värda ledamot Lagmannen ock Riddaren
Hasenkampf uti sitt särskilte voto ådagalagt; at deputationen i
1 Tryckt 1772.
77
denna casu därifrån helt ock hollit afvvikit, inhämtas tydeligen
i detta voto, hvilket jag mig blott åberopar.
Den, som aldrig så littet vill eli. kan tänka, läre icke behöfva
lång tid at öfvertygas, det slika praejudicater kunna gifva farligaste
föl [g]der i längden.
Ännu finner jag saken i linda, men at försigtigheten kräfver
mota i beeken snarare än afvakta strömmen, det är jämvel
sanning.
Värdaste Herrar, kommen ihog Svea urgamla Adel, huru de
fäktat för konung och fosterland ock huru de just för sådant
blifvit adlade.
Kommen ihog, at friheten är skiörd af deras möda, ock at
frihet blir ingen utom säkerhet, ock at säkerheten utom lagens
ock ordnings heligaste bibehollande är anarchie, som gräntzar
intill näfverätten ock till slut hakar sig fast vid envälde.
Historien öfverflöda!' af bevis häruppå. Gifve Gud, at så otaliga
åhrs fordna ärfarenhet giorde samtida männ visare.
Jag påstår för min dehl, at deputationen aldeles öfverskrida
sin instruetion, at Deras Exellenciers förklaringar lägga deras
oskuld i liusaste dager, at i en tid, då landet tryckes af yttersta
nöd, riksdagens utdräkt ännu mera öker densamma, för
R. o. A. intet värdigare, intet ädelmodigare, intet lagar ock
rättvisa likmätigare än de simplici et piano afslå deputations
betänkande ock det i stöd af begge våra respectabla ledamöters,
Hr Hofvrådets von Posts ock Hr Lagman Hasenkamphs
särskilta vota.
Stockholm d. 25 April 1772.
Lars Kagg.
78
35.
Fänrik Gustaf Vilhelm von Unges memorial
om riksrådet.
(Bilaga till protokollet Ji
Protokollet sid. 499.
Ödmiukt memorial.
Som ledamot af det första riksstånd, hvilket ej kan äga
mindre rättighet at granska och pröfva Riksens Högloft. Ständers
deputationers göromål och betänckande än de andre respective
stånden, hvilkas företagne, fast enhällige beslut i någon
sak utan hela riksconstitutionens undergång ej kan i alraminsta
måtton förminska berörde rättighet, tilkommer mig
ock väl at få yttra min tancka om Högloft. Secreta Deputationens
till bepröfning nu förevarande betänckande rörande Hrr
Riksens Råds förhållande i åtskillige mål samt deras afsättande
från innehafvande rådsämbeten. Men som i mitt sinne står
fast, at utöfningssättet af ett rikets grundlagar säkrast utvisar
deras halt, och berörde betänckande i min tancka tyckes utmärka,
utöfningen af våra regeringslagar kunna vara underkastad
så mångahanda sätt, at ovisshet om deras rätta beskaffenhet
lätteligen upkomma kan, varandes då altid farligt för
den, som om utöfningssättet sig yttra vill, hälst i ett så kalladt
fridt land, hvar partier äro oundvikelige, af sanningens framläggande
en förfölgande factionsanda snart kan alstras. Altså
vågar jag om de af Secreta Deputationen gjorde anmärkningar
å Hrr Riksens Råd ej utlåta mig annorlunda, än at jag för min
del finner den, som rörer selhöljorna, hoftängorna och hästskosömmen
af alla vara den angelägnaste och betydeligaste; ty
ho ser icke den stora skilnad däriinellan, om de af Högstsalig
Kongl. Maij :t förmodeligen til modell införskrifne blifvit
utförde, eller om Hrr Riksens Råd af underdånig acktning
och vördnad ej kunnat afslå Kongl. Maij :t den ringa beredvillighet
at låta andra inkomma i stället, i hvilket fall Kongl.
Maij :t likväl en skada af ungefär 1 000 d:r s:rmt blifvidt til
-
1Tr3,ckt 1772.
79
skyndad, som med qvarblifvande af detta lilla sel- och sömsmide
dock förekommits.
Häremot måste jag tilstå, at jag oförgripeligen finner tillämpningen
af 41 § Regeringzformen lil stöd för deputationens
domslut vara något haltande, aldenstund med den uti grundlagen
Hrr Riksens Råd tillagde stora myndighet och höga
pra?rogativer ej lärer kunna förenas, at de kallas konungens
ämbetsmän, om hvilka berörde § endast talar, och under hvilkas
antal jag knapt tror kongl, råden i souverainitetstiden
kunnat ställas, äfvensom mig synes den åberopade 14 § Regeringsformen
snarare bordt fria än fälla Hrr Riksens Råd, samt
at allmänna lagen til regeringsärender vara likså litet läinpelig,
som de anmärkte befordringsmål kunna finna något runi i 40
§ Regeringsformen, til bevisande hvaraf alt, såsom i min
tancka liggande i öppen dager, anförande af updagade omständigheter
framdeles lärer blifva mindre nödvändigt.
Stockholm d. 25 April 1772.
Gust. W. von Unge.
36.
Sekreteraren Gustaf Adolf Leijonmarcks
memorial om riksrådet.
(Bilaga till protokolletJi
Protokollet sid. 499.
Ödmjukt memorial.
Til Riksens Ständer har deras Justitioedeputation igenom betänkande
anmält et i Kongl. Maj :ls Rådkammare afdömdt mål
rörande den bekanta skriften, kallad Uplysning för svenska
folket. Hemställande deputationen til Riksens Ständers egen
pröfning, huru och på hvad sätt de Hrr Riksens Råd, som detta
mål öfvervaril och tilstyrkt det utsatte straffet med fängelse
vid vatn och bröd för Bokhandlaren Holmen, måge derföre anses.
1Tryckt1772.
Betänkandet, sorn endast borde angå nu lefvande personer i
Sverige, innehåller et ganska vidlöftigt försvar för 2:ne personer,
hvilka voro tit i Romerske republiquen under namn af
Brutus och Cassius och för många secler tilbaka öfvergifvit
detta timeliga.
Det kan efter mit begrep ej annat än besynnerligit förefalla,
om man skulle af en supponerad större eller mindre moralite
hos desse begge personer vilja leda något skäl til ansvar för
Hrr Riksens Råd.
Jag tror således det icke hörer til förevarande ämne at decidera,
om Brutus och Cassius varit hjeltar eller fanatici, om de
varit gode medborgare eller hofvar, eller om desse mäns upsåt
varit ondt eller godt.
Men det finner jag höra til saken at pröfva, om det möjeligen
kan sägas hafva varit nyttigt för Sverige den tiden, sorn
förenämde anonyma piece utgafs, at upmuntra svenske män at
då göra, som Brutus och Cassius gjorde i Rom, nämligen at
försvara friheten med mord?
Jag väntar icke, at någon svensk man härtil svarar Ja.
Den andra frågan blifver, hvad author med denna sin upmaning
kunnat mena?
Deröfver kan jag nu icke döma. Ty denna essentiela frågan
vid utredande, huruvida straffet qusestionis var för hårdt eller
lindrigt, har deputationen i sitt betänkande aldeles gådt förbi:
hvilket jag anser för en hufvudsakelig brist i expeditionen, där
det varit nödigare för deputationen at med egne grundade anmärkningar
uplysa, huru en så hiskelig expression kan få anseende
af fogelighet och oskuld, än at i en suite af flere ark diserte
tala til Bruti och Cassii försvar.
Jag har icke läst Holmens förklaring; och är altså i okunnighet,
huru han afhandlat detta.
Jag hade väntat deputationens egen tanka uti en så principal
del af saken men icke et blott åberopande af Holmens förklaring,
som ej eller blifvit bilagd. Och jag finner icke, huru et
Riksens Ständers beslut i målet kan, utan upgift och bepröfvandc
af så cardinalé och ifrån ämnet oskilj aktige omständigheter,
få alt det anseende af säkerhet, sorn jag håller före alla
sådane beslut böra ega, särdeles då det kommer ut på at ogilla
en Kongl. Maj :ts höga dom.
81
Således ser jag ännu icke för min ringa del, huru förenämnde
anmärkte expression möjeligen må kunna få förklaras, at
author dermed haft et oskyldigt upsåt.
I det stället torde jag få yttra mig öfver en annan eller den i
ordningen varande tredje frågan: Huruvida en skrift med slike
utlåtelser samt de flere bittra och skarpa uttryck, som där finnas,
må, sådan som den utkommit, vara nyttig för allmänna
säkerheten eller ej ? Icke kan det gagna, at en author skulle tygelfritt
få af trycket utkasta försmädelse!' emot rikets ypperste
män.
At kalla deras göromål för förrädiske anläggningar och grofvaste
lagbrott, at säga det frihet och grundlag vore trampade
och at upmana svenske män at med samma hjeltemodige kratter
som Brutus och Cassius komma til försvar; sådane uttryck
röja ju antingen den horriblaste fanatisme eller de våldsammaste
afsigter? Jag tviflar, at starkare ord någonsin städt i en
budkafla. När man för denna piece valt en så interressant titul,
under namn af Uplysning för svenska folket, så var ju afsigten
at dermed väcka hela allmänhetens åstundan at få läsa den.
Och det ena sammanlagdt med det andra synes röja et upsåt at
inom hela riket och til dess yttersta gräntsor utsprida så grofve
och medborgerligheten förstörande omdömen, at dermed
komma buller och oväsende åstad.
I hvad tid och i hvad samhälle har väl slikt ansedts för lofligit
och ostrafligit?
Om author hade af allmänheten blifvit trodd på sina ord,
hvad oro och många oredor i landet hade icke deraf kunnat
tima?
Om någon bland den enfaldigare delen af allmänheten, som
til äfven tyrs förr icke hördt talas 0111 Brutus och Cassius, på
efterfrågan derom fädt underrättelse, at desse hade med begångit
mord på den ansenligaste man i Romerske republiquen
sökt försvara Roms frihet, så hade han af authors upmuntran
at följa deras exempel lätteligen kunnat få den inbillning, det
hans skyldighet fordrade at här göra detsamma. At beskylla
någon viss person för förrädiske anläggningar, det är ju at angripa
honom til lif och ära?
Huru kan det då bli lofligit at oförsynt få i allmänheten utsprida
sådane insimulationer emot hela corpser af embetsmän
46—680338
82
och medborgare, ingen nämnd och ingen glömd? Månne en frihet
at i tryckte skrifter få utlösa slike hädelser kan sägas befordra
dygd och goda seder? Månne det bör påstås vara enligit
med Tryckfrihetsförordningen? Är icke deruti en punct, som
förbjuder sådant vid straff efter allmänna lagen?
Deputationen har gjordt sig mycken möda at i betänkandet
detaillera, uti hvad slags ordning denna skrift finnes författad;
och sådant för at frikalla author derifrån at med de aldra grofsta
tilmälen emot embetsmännen tillika hafva syftat på sjelfva
Majestätet.
Om man icke kunde til skrifva author detta svåra högmålsbrott,
hvarföre han icke eller finnes vara dömd, så kan dock
sådant icke enskylla honom från ansvar för sine osnygge utlåtelse!’
och olämpelige omdömen directe öfver Kongl. Maj :ts egit
dictamen. Såsom för exempel då han säger, at rikets nöd blifvit
värkeligen förökt genom det af Kongl. Majit föreslagne
hjelpemedlet, riksdagen.
Kan detta sägas innebära den varsamhet i uttryck, som hvar
undersåte är skyldig at iakttaga, då han vil skrifva något, som
angår Majestätet och sin lagkrönte Konung? Jag går gerna förbi
at uprepa de flere authors directe i detta ämnet införde
skarpa ord och meningar, hvaribland denna nu nämnde ändock
icke är den svåraste.
En billig repugnance för dylikt gör ock, at granskningen
deraf blir förtretelig. Men så mycket är redan vist och sagdt, at
deras lärer finnas, det authors skrifsätt hvarken är anständigt
eller oskyldigt.
At deputationen til authors befrielse ibland annat anfördt, at
det icke är lagstridigt at i allmänhet yttra sig om regenter,
huru de möjeligen kunna falla in uti vissa hufvudfel; det låter
höra sig, då en authors ämne endast är at tala om regenter i
allmänhet. Men då authorens sujet angår en speciel händelse
och en viss casus, hvaröfver han fäller sitt omdöme, såsom här
var, nämligen om Högstsal. Konungens nedläggande af spiran,
så går det icke an at genom så beskaffade prologuer i allmänhet,
som nyssnämnde äro, bana sig vägen til conclusion öfver
den särskille casus utan at tillika hos läsaren insinuera misstankar
derom, som skulle så beskaffade fel i samma särskilte
casu vara begångne. I hvad ordning eller oordning en scribent
83
för at cachera en sådan sin dcssein må blanda allmänna reflexioner
ihop med sitt omdöme om casus, anföra det förra förut
och det speciele efteråt eller tvärt om, så blir dock effecten
densamma, utan at en eller annan paginas intervall emellan
begge slags raisonnementerne hjelper saken. Ty eljest skulle
et i oordning sammanfördt pasquille snart kunna få namn af
en moralisk satire, ehuru de både til sjelfva grunden och afsigten
äro aldeles opposita.
Jag kommer vidare til den i ordningen varande fjerde frågan,
huruvida det kan sägas, at Hrr Riksens Råd, sedan de afgifvit
sine underdånige tilstyrkanden i Rådcammaren, så brådskat
med utslagets expedierande, at Konungen icke haft tilfälle
utöfva sin jus aggratiandi, om han det i nåder behagat? Denna
anmärkning tyckes förekomma sällsam, då handlingarne
derom uplysa, at fem dagars intervall varit emellan sakens afgörande
och protocollets justering, at ärendet under detta intervall
blifvit hos Konungen anmält, och at Kongl. Maj :t derpå
vid protocollsjusteringen låtit tilkänna gifva sitt höga bifall til
Rådcammaren,s beslut. Jag ser icke, huru någon critique eger
rum deröfver, at något icke skal kunnat ske, som likväl skedt.
Vid skärskådande af Hrr Riksens Råds förklaring i jämförelse
med deputationens anmärkning och betänkande lärer
altså Höglofl. R. o. A. täckas finna förklaringen i detta
mål vara fullkomligen tilräckelig' i alla delar; samt at följakteligen
deputationens fråga och hemställande om ansvar
härutinnan aldeles bör förfalla.
När ock häraf nogsamt skönjes, at beskaffenheten af den
ifråga varande skrift är sådan, at den med skäl blifvit indragen
och förbuden och at den innebär meningar och skrifsätt, som i
så betydelig måtto öfverskrida de gräntsor, såväl moral som
undersåtelig och medborgerlig skyldighet till iagttagande föreskrifva;
sä kan jag för min ringa del ej annorlunda än för
högst betänkeligit anse, om den nu åter skulle komma at i landet
utspridas. Hemställande altså vördsamligen, om icke det
välgrundade särskilte votum, som åtföljer deputationens betänkande,
må vinna Höglofl. R. o. A:s bifall.
Et annat betänkande ifrån Justitiaedeputation är äfven inkommit,
som angår en skrift under namn af En patriots tankar
etc. etc. Då detta betänkande läses, finner man deputatio
-
84
nens anmärkning förnämligast gå därpå ut, at sedan Hrr
Riksens Råd i Augusti månad 1770 låtit föra til protocolls, at
detta mål skulle den påföljande höstesessionen komma före,
har dock sådant icke skedt utan saken blifvit upskuten någre
månader efteråt, tils den då blifvit afgjord.
Man behöfver icke mera än blott nämna detta för at uplysa,
huru obetydelig anmärkningen i sig sjelf är. Ingen oväldug lärer
på en sådan grund kunna skrida till Hrr Riksens Råds afsättande.
Och det har icke eller Justitisedeputation tilstyrkt.
Enhvar måste icke vara obekant, huru en ofantelig myckenhet
saker tilstöta i Kongl. Maj:ts Rådcammare, och at mängden
deraf efter handen mer och mer ökt sig långt öfver det antal,
som var vanligit i förra tider. Om altså något mål icke
skulle där på sagdan dag eller månad förekomma, så kan det
icke bli underligit. Dessutom hafva Hrr Riksens Råd opåminte
denna sak redan afgjordt.
Jag håller för onödigt at längre uppehålla mig vid detta
ämne. Eho, som har lust at finna detaillc härom, han läse deputations
betänkande med det särskilte votum och Hrr
Riksens Råds förklaring.
Vidare och hvad angår Secrete Deputationens betänkande
öfver de emot Hrr Riksens Råd anmärkte puncter, til antalet
20 men til betydeligheten af sådan beskaffenhet, at sedan man
läst deputationens betänkande med de åtföljande särskilte vota
och Hrr Riksens Råds förklaringar, så lärer hos någon hvar
uplyst läsare, sorn tillika är rätt kännare af våre lagar och författningar
i så beskaffade mål, föga något sporr bli öfrigit af
öfvertygelse derom, at Hrr Riksens Råd dervid sig så förhållit,
at de förthy böra bli förlustige Ständers förtroende. Finner jag
altså icke för min ringa del, at något vidare til desse herrars
urskuldande behöfver tilläggas, hvad i synnerhet Hr Hofrättsrådets
von Posts votum jämte Hrr Riksens Råds egen förklaring
så omständeligen och tilräckeligit derom innehålla.
För öfrigit och då under en så lång riksdag, som denna redan
är, icke annat kunnat upgifvas emot Hrr Riksens Råd än
blott förenämnde påminnelser, som ej angå någre allmänna
och riksvårdande ärender utan endast visse cnskilte mål,
hvaruti olika begrep dels om författningarne dels ock om sjelfva
omständigheterne i hvarje casus, äfven hos Riksens Ständer
85
sjelfve, kunnat ega rum, hvarpå såsom för exempel jag nu endast
behöfver nämna saken angående kyrkoherdeförslaget til
Storkyrkan här i staden, som i 2:ne stånd icke kunnat annorlunda
slitas än genom votering; så kan ej annat än förekomma
ganska ömt, om Hrr Riksens Råd skulle på sådane skäl bli
skilde ifrån deras höga embeten.
Riksens Ständers förtroende bör hvarken lätt kunna fås,
icke eller för legera ordsaker förloras. Det händer gemenligen
ibland människor, at den, hos hvilken man lätteligen kan vinna
förtroende, också snart är färdig på minsta anledning återtaga
det och så tvärt om. Men et så beskaffat förtroende kommer
derigenom at förlora sitt värde.
Jag önskade at så täta omskiften med Kongl. Maj :ts Rådcammare
icke måtte gifva anledning til något dylikt omdöme i
anseende til det vigtiga förtroende, hvarmed et riksrådsembete
bör vara förknippadt. Ty då måste på ena sidan bli ganska
svårt at få nog värdige män, som ville åtaga sig förvaltningen
deraf, och på andra sidan blefvo et probleme svårt at uplösa,
nämligen huru et Riksens Råd skulle så skicka sig, at han ej
vid en påföljande riksdag kunde bli afsatt.
Hr Capitainen och Riddaren Pfeiff har ganska grundeligen i
det särskilte votum utfördt sine tankar om en mindre behagelig
verkan för det allmänna igenom täta och hastige förändringar
med Rådcammaren; deruti får jag nu den äran at instämma
jämte vördsamt tilstyrkande, at Höglofl. R.o. A. må
täckas afslå Secrete och Justitkedeputationernes betänkande,
bifalla Hr Hofrättsrådet von Posts votum samt således bibehålla
samtelige Hrr Riksens Råd vid sitt dem gifne förtroende.
Stockholm den 23 April 1772.
G. A. Leyonmark.
84
nens anmärkning förnämligast gå därpå ut, at sedan Hrr
Riksens Råd i Augusti månad 1770 låtit föra til prolocolls, at
detta mål skulle den påföljande höstesessionen komma före,
har dock sådant icke skedt utan saken blifvit upskuten någre
månader efteråt, tils den då blifvit afgjord.
Man behöfver icke mera än blott nämna detta för at uplysa,
huru obetydelig anmärkningen i sig sjelf är. Ingen oväldug lärer
på en sådan grund kunna skrida till Hrr Riksens Råds afsättande.
Och det har icke eller Justitiaedeputation tilstyrkt.
Enhvar måste icke vara obekant, huru en ofantelig myckenhet
saker tilstöta i Kongl. Maj:ts Rådcammare, och at mängden
deraf efter handen mer och mer ökt sig långt öfver det antal,
som var vanligit i förra tider. Om altså något mål icke
skulle där på sagdan dag eller månad förekomma, så kan det
icke bli underligit. Dessutom hafva Hrr Riksens Råd opåminte
denna sak redan afgjordt.
Jag håller för onödigt at längre uppehålla mig vid detta
ämne. Eho, som har lust at finna detaille härom, han läse deputations
betänkande med det särskilte votum och Hrr
Riksens Råds förklaring.
Vidare och hvad angår Secrete Deputationens betänkande
öfver de emot Hrr Riksens Råd anmärkte puncter, til antalet
20 men til betydeligheten af sådan beskaffenhet, at sedan man
läst deputationens betänkande med de åtföljande särskilte vota
och Hrr Riksens Råds förklaringar, så lärer hos någon hvar
uplyst läsare, sorn tillika är rätt kännare af väre lagar och författningar
i så beskaffade mål, föga något sporr bli öfrigit af
öfvertygelse derom, at Hrr Riksens Råd dervid sig så förhållit,
at de förthy böra bli förlustige Ständers förtroende. Finner jag
altså icke för min ringa del, at något vidare til desse herrars
urskuldande behöfver tilläggas, hvad i synnerhet Hr Hofrättsrådets
von Posts votum jämte Hrr Riksens Råds egen förklaring
så omständeligen och tilräckeligit derom innehålla.
För öfrigit och då under en så lång riksdag, som denna redan
är, icke annat kunnat upgifvas emot Hrr Riksens Råd än
blott förenämnde påminnelser, som ej angå någre allmänna
och riksvårdande ärender utan endast visse enskilte mål,
hvaruti olika begrep dels om förfatlningarne dels ock om sjelfva
omständigheterne i hvarje casus, äfven hos Riksens Ständer
85
sjelfve, kunnat ega rum, hvarpå såsom för exempel jag nu endast
behöfver nämna saken angående kyrkoherdeförslaget til
Storkyrkan här i staden, som i 2:ne stånd icke kunnat annorlunda
slitas än genom votering; så kan ej annat än förekomma
ganska ömt, om Hrr Riksens Råd skulle på sådane skäl bli
skilde ifrån deras höga embeten.
Riksens Ständers förtroende bör hvarken lätt kunna fås,
icke eller för legera ordsaker förloras. Det händer gemenligen
ibland människor, at den, hos hvilken man lätteligen kan vinna
förtroende, också snart är färdig på minsta anledning återtaga
det och så tvärt om. Men et så beskaffat förtroende kommer
derigenom at förlora sitt värde.
Jag önskade at så täta omskiften med Kongl. Maj:ls Rådcammare
icke måtte gifva anledning til något dylikt omdöme i
anseende til det vigtiga förtroende, hvarmed et riksrådsembete
bör vara förknippadt. Ty då måste på ena sidan bli ganska
svårt at få nog värdige män, som ville åtaga sig förvaltningen
deraf, och på andra sidan blefvo et probleme svårt at uplösa,
nämligen huru et Riksens Råd skulle så skicka sig, at han ej
vid en påföljande riksdag kunde bli afsatt.
Hr Capitainen och Riddaren Pfeiff har ganska grundeligen i
det särskilte votum utfördt sine tankar om en mindre behagelig
verkan för det allmänna igenom täta och hastige förändringar
med Rådcammaren; deruti får jag nu den äran at instämma
jämte vördsamt tilstvrkande, at Höglofl. R. o. A. må
täckas afslå Secrete och Justitifedeputationernes betänkande,
bifalla Hr Hofrättsrådet von Posts votum samt således bibehålla
samtelige Hrr Riksens Råd vid sitt dem gifne förtroende.
Stockholm den 23 April 1772.
G. .4. Leyonmark.
86
37.
Auditör Göran Vilhelm Lodes från Linland
diktamen om riksrådet.
(Bilaga till protokollet.)1
Protokollet sid. 499.
Dictamen ad protocollum.
Jag har genomläst Högloflige Secreta- och Justitiaedeputationernes
upgifne betänkanden angående Hrr Riksens Råds
förhållande sedan sistledne riksdag med all den upmärksamhet,
som et oskrymtat nit för lagarnes helgd, blandadt med
ömhet för medborgare, af en riksdagsman fordrar.
Jag har ock nogsamt funnit, at olika begrepp om lagar och
författningar oftast kunna värka olika beslut uti förekommande
mål och at desse äfven vinna olika anseende efter den synepunct,
hvarifrån man dem beskådar. Jag har således altid varit
benägen at afskrifva misstag på mensklighetens räkning, samt
at uti mindre betydande ämnen antaga menskliga begrepets
otilräckelighet såsom ursägt för begångna felsteg. Men jag har
därjämte icke kunnat för mig sjelf dölja, at alla väl bestälda
lagar måste vara byggde på vissa grundsatser, hvilkas öfverträdande
icke kan under en så beskaffad täckemantel skylas.
Då jag nu är sinnad at uppå sådana grunder yttra mina
oförgripeliga tankar öfver några af de emot Hrr Riksens Råd
anmärkte puncter, förklarar jag en gång för alla, det jag icke
så mycket fästat min upmärksamhet vid sjelfva facta som fast
mera vid de principer, hvilka Hrr Riksens Råd lagt til grund
för sine rådslag, dels uti sine förklaringar låtit inflyta och dels
äfven uti sjelfva sakerne framlysa. Jag tror, at riket kan äga
bestånd, om den ena eller den andra personen får en syssla och
så vidare; men jag fruktar, at både rike och frihet löpa fara,
om lagprinciperne i och med detsamma kunna antingen aldeles
utur akt låtas eller til någon del förtydas.
Något bifall tycker jag mig igenkänna uti första anniärkningspuncten
angående Hr Landshöfdingen Baron Rappes befordran.
1 Tryckt 1772.
87
Förtjenst och skickelighet äro de sammanfogade befordringsgrunder,
som Regeringsformen, Konungaförsäkran
samt flere tid efter annan emanerade författningar ganska tydeligen
utstaka; och utaf desse egenskaper lägger i synnerhet
1741 års bref största vigten uppå personernes bepröfvade skickelighet
och ärfarenhet.
När jag således vil gjöra tillämpning häraf til närvarande
casus, så företer sig 2:ne alternativer. Antingen var Landshöfdingen
Rappe ibland alla sökande den skickeligaste och tjenligaste
til det lediga ämbetet, i hvilken händelse, och om sådant
varit med laga skäl styrkt, han oförnekeligen borde upföras på
förslaget samt följakteligen kunnat blifva nämnd; eller voro
ock flere lika skickelige och erfar ne med honom, i hvilket fall
förtjänsten, hvars grader gemenligen utmärkas genom de sökandes
längre eller kortare tjänstetid, ofelbart borde blifva den
måttstock, hvarefter förslaget skulle uprättas; och då ägde något
nämnande utom förslag icke rum såsom ledande til bättre
förtjäntes prejudice.
Nu hafva Hrr Riksens Råd vid förslagets uprättande ärkänt,
at de sökande icke kunde jämförelsevis hvarannan föredragas
såsom skickelige och förståndige; men likafullt medgifva de
straxt därefter, at Landshöfdingen Rappe var den skickeligaste
och tjenligaste.
Det är icke nog at Hrr Riksens Råd härutinnan motsäga sig
själfva, och at desse motsägelser tyckas hafva gjordt deras
rådslag vacklande. De hafva äfven, i följe af hvad anfördt är,
samt i hvad afseende man ock tager deras förhållande, gått
tvärt emot lagarnes föreskrift; ty så snart Landshöfdingen
Rappe icke ansågs böra vinna förslag emot befordringslagarne,
sa fölgde äfven däraf, at han ej kunde eller borde få sjelfva beställningen.
Lägger man nu bärtil, at Riksens Ständers bref af år 1762,
hvaruppå Hrr Riksens Råds sednare medgifvande sig stödjer,
väl nämner Landshöfdingen Rappe såsom skickelig och förtjänt
men icke såsom den skickeligaste och mäst förtjänte. Så
blifver det svårt at finna någon rigtig grund både til sjelfva
medgifvandet och til den verkan, som därpå fölgt. Det bör
dock emedlertid anmärkas, at om Riksens Ständers bref innebär
den mening, som Hrr Riksens Råd däraf velat draga; och
88
om det ännu skal medföra fullkomlig kraft, så lära Hrr
Riksens Råd ieke kunna undgå den tilvitelsen at hafva brustit
i aktning emot Riksens Ständers befallningar, då de ej vid förslagets
upprättande låto sådant hos sig i öfvervägande komma.
Jag kan följakteligen ej annat än stadna i den fasta öfvertygelse,
at Hrr Riksens Råds förhållande uti detta mål varit felaktigt.
Och ehuru gärna jag ville undvika at än ytterligare relevera
de omständigheter, som däruti falla dem til last, så bör
jag dock icke med stillatigande förbigå et af de skjäl, som Hrr
Riksens Råd til sin förklaring anfört. Det rörer regeringssättet
för nära til att kunna af Riksens Ständer utan någon upmärksamhet
anses.
De säga, at Kongl. Maj :ts utnämnande gifvit saken en ny
ställning; och at, så länge Konungens rättighet ej var däri
blandad, trodde Riksens Råd sig böra följa vanliga befordringsgrunder.
För min del kallar jag icke det för en ny ställning, då saken
endast var kommen uti den belägenhet, at Riksens Råd efter
Regeringsformen voro skyldige til at pröfva grunderne til Kgl.
Maj :ts nådiga utnämnande och däröfver gjöra underdåniga påminnelser,
ifall sådant vore nödigt. Jag finner tvärt om, at saken
var i samma ställning som förut. Hrr Riksens Råd hade
redan pröfvat de sökandes förtjenst och skickelighet. De hade
funnit skickeligheten lika och fördenskul upfört de mäst förtjänte
på förslaget. De hade således ganska lätt bordt finna, at
en annans utnämnande stridde emot lagens föreskrift och andra
mera förtjente svenske mäns bättre rätt.
Vanliga befordringsgrunder kallar jag åter inga andre än
dem, sorn regeringslagarne utstaka. Vare åtminstone den tid
långt borta, då någre därifrån skiljaktige grunder skulle blifva
uti Kgl. Maj :ts Rådkammare vanlige.
Så berömligt det därföre å ena sidan blifver, om Hrr Riksens
Råd vid detta förslags upprättande fölgt de vanlige befordringsgrundernc;
så beklageligt är det å den andra at Hrr
Riksens Råd något enda ögnableck kunnat anse samma grunder
för stridiga emot Kongl. Maj :ts höga rättigheter samt fördenskul
uphöra at följa dem.
Den ovilkorliga skyldighet, som Regeringsformen ålägger
Hrr Riksens Råd, at hos Kongl. Maj :t göra underdåniga på
-
89
minnelser vid alt det, som emot lag och föreskrefven ordning
kunde finnas stridande, uphörer aldrig förr än med sjelfva regeringssättet.
Riksens Råd skola ju vaka öfver lagarnes helgd. Men huru
vaka de? Eller hvad båtar deras vaksamhet, om man fritt skulle
få hysa den tankan, at konungens rätt absorberar lagens
ord, innehåll och mening.
Uti denna tanka lära Riksens Högloflige Ständer ofelbart
finna större fara, än 0111 Riksens Råd någon gång skridit ifrån
befordringslagarne i vissa särskilta mål.
Och sorn Hrr Riksens råd i öfrigt uti förklaringen förmält
sig hafva haft deras ögnamärke därpå, huru befordringslagarne
af Riksens Ständer sjelfve blifvit utöfvade, så finner jag nödigt
at därvid erhindra, huruledes Riksens Ständer lemnat sine
fullmäktige, Hrr Riksens Råd, beskrefne lagar men icke sine
egne exempel at följa. Riksens Ständer, såsom själfve lagstiftande
och magt ägande, kunna en och annan gång dispensera i
lagarne men hafva altid varit för mycket örne 0111 medborgares
rätt til at lämna någon sådan magt i Rådkammarens händer.
At denna dispensationsanda likväl icke varit därifrån aldeles
utesluten, det utvisar andra anmärkningspuncten angående
Vice Häradshöfdingen Cösters ärhållne lån.
Saken må i sig sjelf hafva varit mera eller mindre nödig för
Cösters fabriques understöd, mera eller mindre gagnelig för
honom sjelf eller ock på något sätt skadelig för manufacturfonden
och andra lika nyttiga värk, 0111 hvilket alt jag icke ingår
uti någon detaille. Så står emellertid det fast, at Riksens
Ständers förordnande örn alla vidare låns och förskotters innehållning
af manufacturfonden blifvit öfverträdt.
Jag föreställer mig icke, at Hrr Riksens Råd kunnat tro, det
en servile lydnad för en af Riksens Ständer vidtagen oell ännu
subsisterande författning skulle vid detta måls handterande
blifva mera farlig, än då de, såsom lili det föregående anmärkt
är, visat sig så nitiske at noga följa et redan uphäfvit bref af år
1762 för Hr Landshöfdingen Rappe.
Den tredje puncten angående några gröfre järnsmidens lösgifvande
är af ringa vigt i anseende til sjelfva saken men af betydelighet
i anseende til sättet, huru den blifvit handterad.
Det hade varit af föga värde, 0111 desse järnsaker genast vid
90
första anmälandet i Rådkammaren år 1768 fått lösgifvas och
til sine destinerade behof användas; men sedan et beslut redan
en gång var tagit och expedierat, så lider efter min tanka Rådkammarens
egen aktning, 0111 dylika ändringar i besluten skulle
blifva auctoriserade.
Rådkammaren, ehvad ombyte af personer där uti skjer, kan
och bör icke annorlunda anses än såsom en persona moralis.
Uti alla saker kunna personer tänka olika; men skulle endast
för den orsaken de föregående beslut af andra sedermera tilkomne
personer häfvas, ändras och omkull kastas, så blefvo
alla gjöromål blotta lekvärk samt all ordning och säkerhet försvunnen.
Flere missbruk hafva på det sättet vunnit häfd, at et eller
annat exempel först fått utan åtal passera. Det blifver sedan et
praejudicat, hvars åberopande nyttjas för den man vil gynna,
då däremot lagens stränghet tages til grund emot en annan,
som med den förra ej häfver lika lycka.
Om Hrr Riksens Råds afsigt endast varit at härutinnan vilja
göra Högstsalige Hans Kongl. Maj:t något nöje, så hade de
bordt erhindra sig, at en svensk konungs nöje upfylles bäst, då
lagarne heligt vårdas. Sadant hade ock säkerligen i detta mål
instämt med Högstsalige Hans Maj:ts egit tankesätt, om någon
underdånig påminnelse blifvit gjord. Men har afsigten åter
kunnat vara den at genom opposition emot deras då för tiden
uti mindre Iyckelig belägenhet varande företrädares tilstyrkande
utmärka någon mera lysande condescendance för Konungens
person samt såmedelst öka tyngden af de förras börda, så
kastar sådant ifrån sig en skugga, som gjör målningen af Hrr
Riksens Råds förhållande ännu mera obehagelig.
Vare dock härmed huru det lil, så kan det icke aflöpa utan
skadelig influence på regeringssättet, då nationen af slika händelser
lätteligen kan ledas på den mening, såsom vore Riksens
Råds blotta behag allena tilräckcligit til at antingen motsäga
eller icke motsäga konungens vilja; och det är förnämligast i
den vägen, som Hrr Riksens Råds förhållande i denna saken
bordt vidröres.
Den 4:de anmärkningspuncten rörer borgmästaresysslans
förgifvande i Köping.
At hela förloppet af detta mål varit mindre ordenteligt, det
kan straxt vid första påseendet märkas. Sysslan var ännu icke
ledig, då Köpings Borgerskap öfverraskades med projeet til
den då lefvande, tjänstgjörande och närvarande Borgmästarens
succession. Ingen hade fått eller kunde få tilfälle at sig
anmäla til en ledighet, som aldrig hade existerat. Et surprenerat
Borgerskap, icke underrättat om ämnet til deras sammankallande
och än mindre betänkt på sit egit yttrande, hade
ingen annan at välja uppå än den enda person, som dess fader
eller deras egen Borgmästare dem föreslog. Icke något lagligt
rådrum at eftersinna sina rättigheters vidd; och til äfventyrs
icke nog kunskap huruvida den gjorde propositionen med lagarne
instämde. Landshöfdingen i orten, som är den ämbetsman,
hvilken uti slike mål har första pröfningsrättigheten,
fant straxt, hvari felet låg, och vägrade at anmäla den därom
upsatte oformeliga ansökningen såsom directe stridande emot
författningarne. Men huru berömligit efterdöme Hrr Riksens
Råd således hade uti hans förhållande, hemställa de likväl saken
til Hans Kongl. Maj :ts egit nådiga behag, såsom endast
beroende på eftergifvande af Kongl. Maj :ls höga valrättighet.
Jemförer man nu detta alt med de 0111 borgmästare- och rådmansval
i städerne utkomne kongl, förordningar, så företer sig
straxt en så märkelig olikhet, at den på intet sätt borde undfalla
Hrr Riksens Råds rättelse.
Första tilställningen af hela saken var olaglig. Borgerskapet
hade aldrig bordt sammankallas til at höras öfver en emot lagarne
stridande adlis. Deras bifall därtil hade ej bordt värka
hos en uplyst Rådkammare; och Konungen hade aldraminst
bordt besväras med hemställan uti et ärende, hvaräst både essentialia
och formalia brusto.
Konungens valrättighet är en sak, den Kongl. Majit icke
äger at eftergifva uti alla de fall, där den lageligen bör utöfvas.
Kongl. Majit måste ju vid denna rättighetens utöfvande hafva
någon stadgad grund til sit val. Den kan åter icke bestå i annat
än Kongl. Maj:ts nådiga pröfning af de föreslagnas större eller
mindre skickelighet. Men huru kunde denna pröfning äga rum,
då ingen fått sig anmäla, då ingen mera än en enda var föreslagen,
och då icke en gång Landshöfdingen i orten sig öfver samma
persons skickelighet och värdighet yttrat.
Den hrist på ordning och laglighet, som uti denna sak rege
-
92
rat, kan bäst skönjas af fölgdcrne. En person har dymedelst
blifvit befordrad, som på långt när icke upnått den i lagarne
stadgade åldren. Och just det skäl, som Hrr Riksens Råd til sit
urskuldande härutinnan brukat, nemligen at Landshöfdingen
och Magistraten icke gifvit anledning til minsta påminnelse, är
det, som starkast talar emot deras egen åtgjärd; ty om Landshöfdingen,
som var okunnog om den til Kongl. Maj :t directe
inlagde ansökningen, blifvit däröfver hörd, så hade ofelbart
både denne och flere hufvudsakelige omständigheter blifvit
uplvste. Huru kunde det eljest pretenderas, at Landshöfdingen
skulle något härom erhindra, då han för andre än mera hufvudsakelige
fel icke fant sig tilständigt at anmäla den minsta
del af saken.
Alt detta kan efter min tanka icke komma under namn af
blotta misstag, ty lagarnes tydlighet lemnar icke minsta rum
för sådan ursägt; men framför alt bör man hindra den skaddige
principen at uti regeringsärenderne vinna burskap, hvilken
af et slikt förfarande ganska naturligen ledes, nemligen såsom
gåfves det någon casus, då et Borgerskaps eller andra enskilta
personers samtycke och begifvande kunde uphäfva och dispensera
uti lagar, och då det på deras behag ankommer, om lag
och ordning borde iakttagas eller icke.
Vid 6:te anmärkningspuncten rörande Landssecreteraren
Nordins befordran bör jag endast i förbigående anmärka, at de
2:ne särskildta grader af förtroende vid landssecreteraresvsslors
besältjande, som Hrr Riksens Råd vid 2:ne nog lika tilfållén
i Gefleborgs och Malmöhus län vederbörande hrr landshöfdingar
tildelt, utmärka et oinskränkt godtycko, som icke anstår
en lagbunden Rådkammare, och är aldeles icke afpassad
til de principer, som Hrr Riksens Råd vid förslaget til Gefleborgs
län adopterat.
Lagman Wankifs uprättelsefullmagt, hvarom 8:de puncten
förmäler, är efter min tanka icke heller lämpad hvarken efter
lagen eller det förmente lidande, hvarföre upprättelse honom
af Riksens Ständer lilärkändes.
Han pröfvades vara lidande i anseende til en emot honom
anstäld fiscalisk action; och hans uprätlelse skulle efter
Riksens Ständers underdåniga skrifvelse af den 30 Januarii
1770 bestå uti någon sådan författning, hvarigenom det i orten
93
matte blifva kunnogt, huru Riksens Ständer hans lidande ansedt.
Uprättelse genom högre fullinagt är enligt Regeringsformens
42 § icke lämpelig i andra fall, än då någon embetsman blifvit
medelst en mindre förtjent persons befordran prejudicerad;
och sådant hade Wankif icke öfvergått.
Riksens Ständers yttrade afsigt blef åter genom den honom
tildelte caracteren på intet sätt upfyld; ty den, som icke känner
anecdoten deraf, kan ej heller gissa, at en lagmans fullmagt
är belöning för väl utstånden fiscalisk action; och således
försvinna de grunder, hvilka Hrr Riksens Råd til sit försvar i
den delen anfört.
Den hugnad, som grundlagen tillägger en i sin befordringstour
lidande embetsman, har derigenom blifvit missbrukad
och dragen til andra ämnen, än lagstiftaren dermed
åsyftat. Hvilket i samma mohn betager de laglikmätiga uprättelsefullmagterne
deras rätta värde; at ej förtiga, det Hrr
Riksens Råd lika så litet är tilständigt at extendera som at inskränka
Riksens Ständers föreskrifters mening och ändamål.
Kyrkoherdebeställningens återbesättjande vid denna stadsens
Storkyrkoförsamling utgör ämnet för den XI:te anmärckningspuncten
uti Höglofl. Secreta Deputations betänckande.
Jag förbigår så mycket häldre at vidlöf tigt omröra sjelfva
hufvudsaken, som den uti betänckandet nog tydeligen är utredd.
Jag håller mig här endast vid 2:ne omständigheter, hvilka,
efter Hrr Riksens Råds mening torde innebegripas ibland
det, som de uti sin förklaring nämna för obetydeliga formaliteter
men jag såsom värkeliga reala anser.
Då tilkommer mig aldraförst att eftersinna, hurudan Hrr
Riksens Råds åtgärd bör vara vid granskningen af de mål, som
til Kongl. Maj :t inkomma.
Om deras i Regeringsformen ålagde skyldighet är endast
dermed upfyld, at de genomögna et sådant förslag och öfverlämna
det til Kongl. Maj :t, ehvad fel deruti ock kunde finnas,
så måste jag tilstå at mitt argument blifver origtigt.
Men är åter det ostridigt, at Riksens Råd efter Regeringsform
och grundlagar äro pligtige at granska alla til Kongl.
Maj :ts höga decision i Rådkammaren inkommande mål, rätta
94
hvad deruti finnes vara felat eller rättelse förtjena samt Kongl.
Maj :t med deras underdåniga tilstyrkande altid tilhanda gå, så
blifver det tillika en obegriplighet, huru Hrr Riksens Råd
kunnat låta til Kongl. Maj :ts nådiga utnämnande framkomma
et efter deras taneka ofullkomligt och incomplette förslag.
Hrr Riksens Råd, sorn hade handlingar och acta för sina
ögon, kunde icke vara okunnoge om innehållet af Doctor
Wåhlins bref til Consistorium, hvilket såsom en formelig afsägelse
från förslaget sedermera af dem antogs. En så hufvudsakelig
omständighet, och hvarå så mycken vigt til förslagets
ogillande lades, hade åtminstone icke bordt undgå deras
granskning; likväl gjordes därvid ingen anmärkning. Förslaget
presenteras Hans Maj :t såsom fullständigt. Hans Maj :t nämner
en annan person; och då först påminna sig Hrr Riksens
Råd det, sorn dock genast i början icke bordt dem undfalla.
Den, som icke kände Hrr Riksens Råds egen formeté, skulle
snart falla på den tankan, det de af Kongl. Maj :ts nådiga yttrande
väntat sig en så beskaffad anledning til förslagets ändring,
hvilken vördnaden för Kongl. Maj:ts dyra person skulle
ifrån alla anmärkningar befria.
Hrr Riksens Råd tyckas då hafva bordt erhindra sig, at en
sådan brist på utredning af sakens rätta och egenteliga sammanhang
hvarken instämde med deras pligt eller kunde til
freds ställa Kongl. Majit, som af Riksens Råd bör vänta alla
tilgjängeliga uplysningar. Den största envåldsherres conseil,
hvilken efter ordens strängaste bemärkelse endast äger at
råda, då konungen regerar, är ändock icke befriad ifrån den
skyldigheten at bereda de saker, som för dess ögon skola framläggas.
Huru mycket mera måtte då icke samma plikter åligga
en svensk Rådkammare, hvars underdåniga rådslag äga den
vigt, at konungen ej annorlunda än med Råds råde regera bör.
Således hafva efter min öfvertygelse Hrr Riksens Råd
härutinnan felat, om än deras egen sats angående Doctor
Wåhlins afsägelse skulle tagas för rigtig.
Vil jag äfven än vidare fortfara i samma supposition, nemligen
at Doctor Wåhlin verkeligen afsagt sig förslaget, samt under
et slikt medgifvande stadga mina tankar, huru med förslagets
cornpletterande rätteligen förfaras bordt, så förefaller mig
Hrr Riksens Råds förhållande lika så besynnerligt i denna de
-
95
len som i den förra.
Valrättighet består ju egenteligen deruti at til en ledig sysla
antigen sjelf få nämna eller ock til en annans denomination
och bepröfvande utvälja en eller flere personer, til hvilka de
väljande hafva förtroende. Der flere äro deltagande i valet,
hvilka ej kunna eller vilja derom förenas, måste pluraliteten
utrönas; och dess beslut åter såsom hela den väljande corpsens
gälla.
Nu hade pluraliteten af Storkyrkoförsamlingen valt Doctor
Wåhlin och 2:ne andra prästmän; men deremot uteslutit Doct.
Herveghr ifrån förslaget.
När altså Doctor Wåhlin derifrån afgick, och då de honom
tilfallne röster billigtvis icke annorlunda kunde anses än
såsom härflutne af en desto mera förlåtelig okunnoghet om
hans afsägelse, som hvarken Consistorium eller någon af församl
:s ledamöter tagit hans ord i sådan mening, som H:rr
Riks. Råd dem efteråt förklarat, mindre någon den ringaste
påminnelse därom gjordt, så borde ju församl, i sin förra valrätlighet
återställas och förslaget på sådan grund återgå at af
församlingen sjelf completteras. Det är ju församlingens rätt
at få til kyrckoherde en af de frenne, för hvilka dess pluralité
sitt förtroende yttrat. Men hvem kan väl föreställa sig, at Doctor
Herveghr dermed varit hedrad, då han ej ägde nog många
vota at komma på förslaget? Hvem kan bevisa, at han varit
sjelf skref ven til de röster, som nu fallit på Doctor Wåhlin, ifall
denne sednare vid valet ej varit i fråga? Och hvem kan endteligen
emot alla valförordningars principe påstå, at den mindre
flockens åstundan skulle emot pluralitetens decision ikläda sig
hela församlingens rösträttighet? Hvilka 3:ne suppositioner
likväl bordt vara både afgjorde och ostridige, innan man, utan
at träda församlingens rätt för nära, skäligen kunnat anse
Doctor Herveghr såsom närmast til det på förslaget ledige
rum.
Alla valrättigheter böra ömt vårdas. De caractericera et fritt
folk och taga sin plats ibland de ädlaste och yppersta frihetens
förmoner.
Det är därföre icke underligt, om en allmän klagan spörjes
öfver den kränkning i sådane rättigheter, som både vid detta
och andra val existerat. Den, som med upmärksamhet ser på
96
de flere uti nästföljande anmärkningspuncter omtalte riksdagsmannaval,
finner däruti nogsamt, huru riksdagsmän blifvit
förordnade, val uphäfne och andra anbefalte utan conimunication
af besvären och utan at vederbörande en gång blifvit
hörde. Med et ord, hela förloppet synes med skjäl leda til samma
tilvitelse, som år 1769 gjordes de då licentierade Hrr
Riksens Råd, nemi. at de trodt sig bäst förese sin egen säkerhet,
då de själfve tilskapade riksdagsmän.
Enär jag altså sammanlägger alt det föregående med de flere
skäl, som Höglofl. Secrete- och Justiti;edeputationernes betänkanden
vidlöftigare innehålla; och då jag, enligt hvad anfört
är, ser sådana principer hafva intagit Hrr Riksens Råds sinnen,
hvarigenom Ständers beslut, rikets lagar och medborgares
rättigheter tidt och ofta blivit efter godtycko handterade och i
osäkerhet satte, så kan jag för min del icke annat än förena
min med folkets allmänna röst, som nu tyckes betaga de fläste
Hrr Riksens Råd det förtroende, de år 1769 ärhållit.
Jag bifaller derföre Secrete Deputations betänkande med den
förändring, som Hr Brandbergs särskilta votum tilstyrker.
J. W. Lode.
38.
Kvartermästare Lars Herinan Lagerbergs
diktamen om riksrådet.
(Bilaga till protokollet.)
Protokollet sid. 532.
Till protocollet.
Ibland the 20 anmärckningspuncter emot Hrr Riksens Råd
äro the 7, som angå riksdagsmannaval, betydande, likaså äro
the 3, som angå Rappes befordran, kiörckoherdesysslan i
Storckiyrckoförsamlingen och borgmästaresysslan i Kiöpings
stad; ty i den första hafva Hrr Riks Råd fogat sig till Hans
Maij:t[s] nådiga utnämnande på et sådant sätt, at the trädt
klara lagar för nära. I then 2:dra hafva the på lika sätt gått
97
tvärt emot klara lagar och församlingars privilegier, så ock i
sin förklaring giordt nog besynnerl. anförande om konungens
rätt att regera och theras skyldighet att råda. I den 3 :die hafva
the kränckt stadens vahlrätt och grundlagens stadgande om
aldren för en ordinaire dommare med mera. The öfriga flere
mål rörande befordran äro väl icke förknippade med så besynnerliga
steg och olagligheter men innehålla likväl emot lag och
efter godtycko giorde befordringar, och kunna thesse mål ej eller,
efter hvad en ledamot i thess särskilte vota tyckes vilja
säga, anses för mindre betydande, hälst Regeringsformen 41 §
uttryckel. utsätter embetsförlust för then, som recommenderar
eller befordrar någon för en eller annan afsickl skull till bättre
meriterades förfång. Tjänsters besättjande står nära gemenskap
med friheten, thet är eij mindre att fråntaga en sin rätt
till befordran än att taga annan mans reela egendom. På befordran
ankommer hela ens lycka ej blott för en gång utan för
hela thess lifstid. Därpå beror och statens väl, 1768 års inactivité
är och därpå bevis. På lagens otydlighet kan icke skyllas,
tily then innehåller klarligen, att tjänsteårens myckenhet skall
giälla, när then har ärfarenhet och skicklighet i följe med sig,
och bör themia tjensteårens myckenhet vid sådan beskaffenhet
icke sättas å sido och en föregifven större skicklighet vid
mindre tjensteår föredragas. Betänckandct visar tydel:n, att
Hrr R[iksen]s Råd i thesse emnen emot klara lagen sig försedt.
Mitt påstående blir såleds, att de förvärckat Riksens Höglofl.
Ständers förtroende på sätt, sorn 41 § Regeringsformen
förmäler.
Stockholm d. 25 Aprill 1772.
Lars H. Lagerberg.
Quarteremästare vid
Kongl. Adelsfanan.
47—680338
98
39.
Fänriken friherre Gustaf von Dubens
memorial om riksrådet.
(Bilaga till protokollet.)
Protokollet sid. 566.
Ödmiukt memorial.
Då Höglofl. R. o. A. till sluteligit afgiörande företager
Riksens Höglofl. Ständers Secreta Deputations betänckande rörande
Hrr Riksens Råds förhållande uti åtskillige mål, tror jag
en min åliggande medborgerlig plickt och skyldighet fordra at
upgifva the tvifvelsmål hos mig upkommit, om det tillstvrckarvde,
Secreta Depuiationen uti de förevarande ämnen afgifvit at
till och med döma Hrr Riksens Råd förlustige sine embeten,
voro öfverensstämmande med Regeringsformen, Riksdagsordningen
och Secreta Deputations instruction samt vid förra
riksdagar öfvad praxin.
At Hrr Riksens Råd äro förbundne at vara Riksens Höglofl.
Ständer ansvarige och giöra hvar för sig redo för deras rådslag,
votering samt förhållande, är enligit med Regeringsformens 13
§ och 7 § af Svea Konungaförsäkran.
På hvad sätt det tillhörer Riksens Höglofl. Ständer at eftersee,
huru Riksens Råd sedan sidsta riksdagen stält sine rådslag
och på hvad sätt, där det skulle befinnas, at någon af Hrr
Riksens Råd så förestådt, at han therföre tilltalas bör, sådant
till ranksakande och afdömmande uptagas bör, therom stadgar
Riksdagsordningens 13 §.
Jag har mig icke bekant, at Riksens Höglofl. Ständer vid
thenne riksdag enligit ofvannembde grundlag hänvist något
mål af sådan beskaffenhet hvarcken till Secreta Utskottet eller
någon annan deputation. Om Hrr Riksens Råds förhållande
har ingen upgift till Riksens Höglofl. Ständers plena mig vitterligen
blifvit anmäld förränn nu genom Secreta Deputationens
betänckande af d. 2 Aprill 1772. Ständerne hafva således
icke haft någon anledning at enligit Riksdagsordningen förvisa
dessa mål till någon deputations behörige n. b. undersökning
och afdömmande. Icke desto mindre finnes, at Höglofl. Secreta
Deputation jemte upgift af målen tillstyrekt samtel. de i fråga
varande Hrr Riksens Råds afsättiande ifrån tiänsten; dock
med någon 1 imitation för Hrr Riksens Råd Grefvarne Walvik
och Sinclair.
At sådant tillstyrckande efter min tancka icke varit Secreta
Deputationen tillständigt utan endast at upgifva data och facta,
styrckes jag så mycket mera, som 2:ne deputationens värda
hrr ledamöter, Hofrättsrådet von Post och Capitaine samt Riddaren
Pfeif, hållit före sådant vara stridande emot 3:die och
6:te §§ af Secreta Deputations instruction, utan at jag af de
upgifne tryckte liandlingarne kan finna, det sådant utaf någon
af de öfrige deputations ledamöter blifvit vederlagt. Regeringsformens
41 § och Svea Konungaförsäkran 10 § bijbehåller hvai
embetsman uti riket, hög eller låg, vid then rättigheten at icke
utan föregången n. b. ransakning och dom afsättas från dess
tiänst.
Efter det allmänna begrep, man gior om laga ransakning uti
dylike mål, så följer thervid en ordentelig action, likmätig almänna
lagen. Aile embetsmän niuta thervid the beneficia juris
et processus, som i lagen stadgade äro, samt ordentelig skriftväxling.
Huru mycket mer de högsta embetsmän?
Hrr Riksens Råd, som endast besvarat de anmärckningar,
hvilka öfver theras rådslag af Secreta Deputationen blifvit författade,
hade kanskie ännu flere och vigtigare skiäl till sin
oskulds ådagaläggande kunnat andraga, om de fått såsom andra
embetsmän uti mål, hvilka efter Secreta Deputationens
tancka röra tiänstens förlust, niuta en ordentelig rättegång
till godo.
Efter min oförgripelige tancka hafva Hrr Riksens Råd vid
thenna saks afgiörande uti Secreta Deputation icke niutit till
godo the lagh rättigheter, som enligit ofvan åberopade Regeringsformens,
Konungaförsäkrans och Rikzdagsordningens
rum them tillägga.
Sedan jag nu efter mitt enfaldiga begrep vist, hvad Hrr
Riksens Råd i så måtto öfvergådt, vill jag med få ord nämna,
at alt sedan 1719 till närvarande tid har aldrig Secreta Deputation
haft eller excercerat någon domsrättighet öfver Hrr
Riksens Råd, utan sådant har tillhördt Secreta Utskottet, en
100
enda gång, nembl. 1727, en särskilt deputation, samt ordentligen
elliest Riksens Höglofl. Ständers plena.
För öfrigit livad hufvudsaken angår, ifall den skulle af Höglofl.
R. o. A. till sluteht afgiörande företagas, så conformerar
mig med den tanckan, Hr Hofrättsrådet von Post uti dess
tryckta voto yttradt.
Stockholm d. 25 Aprill 1772.
dustau von Duben.
40.
Kanslirådet friherre Christer Horns af Åminne
memorial om riksrådsämbetets
ombijtlighet.
(Allegater V.)1
Protokollet sid. 627.
Ödmiukt memorial.
Alla rikens och staters regeringssätt, ehuru kloke och välgrundade
de varit, hafva mångfaldige ombyten, merendels till
sämring, stundom till förbättring undergådt. De stater hafva
öfver hufvud haft minsta obestånd, där sederne i deras första
renhet i det längsta hållits oförkränkte och nationernes allmänna
tänkesätt icke för mycket afvikit från den grund- och
fundamentallag, på hvilken deras borgerliga samhällen från
urminnes tid varit bygde. Men som nationelle tänkesätt, egendomars
och fastigheters samt dermed oskiljaktigt förknippade
väldets flyttningar ifrån den aristocratiske delen af nationen
till den democratiske, sederne och i synnerhet regementernes
gode eller onde egenskaper äro mångfaldige förändringar
underkastade. Så kan ej annorlunda vara, än att
alt sådant utan återvända verka och intryck göra på regeringssättet
samt småningom i lika mån ombyta detsamma, som
nyssnämde omständigheter äro många och på en gång sammanstötande
till.
1 Med påteckning: Ingi/, rf. g Mati 1772. Annot. rf. 7 Juta 1772.
Att bevisa denna allmänna satzen på enskyldte stater, därtil
lärer icke behöfva anföras många exempel af andre staters
så äldre som nyare regeringsformers oförmärckte förvandlingar,
utan synes ett enda i vårt kära fädernesland kunna
göra tilfyllest.
1720 års Regeringsform är utan all tvifvel grundvalen till
den närvarande; men hvem seer väl icke, att tår närvarande
i åtskillige delar skiljer sig från densamma? Hvad är orsaken
dertil? Jag menar ingen annan än det ständiga ombyte i seder
och tänckesätl, som den svenske nation undergådt, och
den ouphörlige omväxling allting här på jorden måste underkastadt
vara. Det är sant, att Spartas republicanska konungavälde
och Venedigs aristocratie vallrat i flere 100:de år. Men
detta bevisar tillika, hvad näst Försynens styrelse, stalernes
besynnerliga läge och belägenhet med deras grannar, ett försiktigt
vahl af gode lagar och deras verkeliga efterlefnad enkannerligen
förmår uträtta.
Konung Gustaf Adolph, glorvyrdig i åminnelse, yttrar sig
märkvärdigt i dess företal till 1634 års Regeringsform, det
Svea Rikes regering för des lid med konungens egne krafter
städt och fallit, förts leent eller skarpt. Så ostridig denne
store Konungens tancka är, den icke allenast på Sverige utan
ock på flere konungariken i verlden inträffar, lärer dock hvar
eftertänksam svensk invånare nu för tiden medgifva, at det
engelske axioma, England can never be undone but by a Parliament,
det är, England kan aldrig förgiöras utan igenom
dess Parlament eller Ständer, in till minsta prick äfven sannas
på Sverige.
Ehuru Allmagten låtit riket röna liandgripelige vedermälen
af frälsning från yttersta våda icke allena i fordom tid utan
ock under närvarande slägte, så at des öfverflödande nåd
bordt lända svenske inbyggare icke allenast til varning utan
ock lill verkelig bättring, kan dock ingen, sorn ömsint öfvervägar
vårt tilstånd, göra synnerlig räkning på en lycklig framlid.
Betraktar man den store oenighet, som herskar inom oss,
och hvaraf hvarje riksdag gifver liksom fördubblade känneteckn
och nya ämnen, bebådar sådant riket omsider intet annat
än idel förstöring och förvirring.
Min afsickt är i hänseende bärtil yppa någre välmente tan
-
102
kar, huru denne oenigheten om icke aldeles åtminstone till
någon del måtte kunna häfvas.
Ganska få ibland oss äro, som icke åtminstone öfver hufvud
så mycket känna väre riksdagars historia sedan 1719 in
til nu varande tid, att de ju deraf kunna döma, hurusom partiagget
och hvälfningarne hos oss alt mer och mer tiltagit, så
att man lärer medgifva, det månge väre riksdagsmöten kunna
liknas vid interregna, där Kongl. Maij:ts höga regering och
allmänna sakernes jämna lopp råka i qvarstad och få liksom
ett nytt och förändrat skaplynne. Om sådant är gagneligt eller
högst fördärfveligt, lämnar jag til hvar ens eftersinnande.
I en stat, sammansatt af så många delar som vår lil alt
representera Riksens Höglofl. Ständers högstrådande magt,
händer merendels, att söndring, partier och olike principier
om alla grenar i rikets förvaltning, så i anseende till utländske
förbund såväl som uti inrikes hushåldsmål, ömsom äro
rådande, hos någre af verkelig öfvertygelse i följe af det begrep,
de giordt sig därom, men hos många af åtrå att tiäna
sig sielfve, medan de synas vilja tjäna det allmänna, vändande
kappan, som det heter, efter vinden.
Regeringslystnaden är, efter Taciti ord, det äldsta onda.
Libido dominandi antiquissimum malum. Om detta omöjeligen
står att aldeles undanrödjas, tror jag dock utväg kan gifvas
att göra ett sådant partiernes täflande mindre farligt för
riket, enär hvartdera finner något slags utrymme för sine
favoriter, och när så händer, det publici förtroende faller på
värdige män å både sidor, föder det stundom af sig en berömelig
täflan, hvem som skall kunna tiäna konung och fosterland
trognast.
Riksrådsvärdigheten, jämnåldrig med sielfva riket, uprunnen
från urminnes forntid jemte konungamagten, har många
skiften varit underkastad. Länge i de äldste tider inom visse
slägter ärftelig, utgiorde det jemte Adelen och Svea Rikes
Allmoge största motvigten emot konungaväldet. 1 mån af konungarnes
dygder eller laster vardt detta medelstånd satt till
väcktare öfver konungamagten och folkets rättigheter, stundom
mer, stundom mindre acktat och vördat. Hvad olycksstormar
det i Eric den heliges samt Suercherske ätteläggars regeringsskiften
och under Calmarske unionstiden öfver riket
103
sammandragit, därmed är vår rikshistoria upfylt. Dock detta
bör icke så mycket läggas det verldslige utan det andelige
rådet fast mer til last, i hvars personer andeligt och verldsligt
välde, af vidskeppelse kraftigt understödt, stodo förenade.
En märkelig förändring undergick detsamma vid enväldets
införande 1682. Från folkets och riksens män jemte konungens
blefvo de endast konungens enskyldte rådgifvare, och sedan
de fredat sine samveten emot Gud, konung och fosterland,
återstod dem blott hedern att hörsamt lyda konungens
bud och befallningar.
Frihetens återvinnande 1719 återstälte riksrådsvärdigheten
i dess uråldriga glants tilbaka, och som folkets rättigheter auseenligen
i detta och påföljande riksmöten utvidgades, så öktes
jemväl delagtigheten och det eftertryck, Hrr Riksens Råds
biträde såsom folkets fullmägtige i regeringen äga horde.
Här bör jag stanna i mitt korta utkast, ty ämnet är granlaga
och tål törhända ingen närmare afmålning. En opartisk
efterverld må döma om alla de hvälfningar, som riksrådsvärdigheten
sedan den tiden undergådt och dess orsaker.
Mig kommer det så för, att ehuru vanskelig och slipprig
den ähran nu för liden är att vara Kongl. Maij:Ls och rikets
rådsherre, afvundas dock mången däröfver, och sedan partier
oss sönderslita, täfla de ömsom om husbondekaslet vid hvarje
riksdag att rycka styrelsen til sig: hvad ynckeligt slut det
laga måste, huru Höglofl. R. o. A. i synnerhet sig sielf därigenom
försvagar, och hela riket måste råka i större vanmagt,
än det redan är, ligger allom för ögonen, som öxna vårt usla
tilstånd.
I sådan vådelig belägenhet råder nöden att vara betänkt på
botemedel. Omöjeligt är framte något sådant, som undanrödjer
alla missbruk och olägenheter; men om flere fördelar än
äfventyr därvid äro, må åtminstone komma på försöket an.
Det är en allmänt erkiänd sanning, att ju större utrymme
rikets ämbetsmän hafva att förvärfva sig insikt och förfarenhet,
dess större tilgång häfver Kongl. Maij :t till förfai'ne och
skickelige ämbetsmän. Hvar ens gåfvor blifva då bättre utrönte.
Men nummertalet på tjänsteåren, hvarefter merite nu
merendels räknas, gifver i och för sig sielf hvarken dygd,
oumgängeligen nödvändig vid all slags public förvaltning, eller
sinnesgåfvor, förutan hvilke intet af de högre så militaire
som civile ämbeten med det allmännas fördel kunna förestås.
Fordna staters, Roms och Grekelands upfostrings och
förvaltningssätt öfverträffade våre möderne staters därutinnan
ganska mycket. Ungdomen inöfvades hos de förre til både
militaire och civile ståndet på en gång, och derigenom kunde
flere generaler, statsmän och namnkunnoge medborgare hos
dem alstras än i våre möderne stater, där liksom ett svalg är
emellan det civile och militaire ståndet befästa!, att hindra
det intetdera måtte komma öfver till det andra, ministerielle
vägen undantagande, som står öppen för båda. Dessutom nedqväfver
en trälsam anciennitetsordning i Sverige mångt snille,
såframt en synnerlig lycka icke befriar detsamma från det
oket.
Det är mig väl icke obekant, att Riksens Höglofl. Ständer,
hvad deras vahl til riksrådsämbetet vidkommer, icke binda
sig vid någon tour eller anciennité, utan det beror endast på
deras förtroende och Kongl. Maij:ts nåd; dock som förtroendet
merendels måste vara grundadt på verkelige förtjänster,
så kan ej annat hända, än att deras vahl måste falla på de
värdigaste män i nationen. Ett så fördelaktigt omdöme synes
naturligen bordt tjäna dem, som våhlet fallit på, til en försäkran
om dess bibehållande alt framgent, såvida man icke
igenom sitt upförande giordt sig därtil ovärdig; men utgången
har vist, at publici omdöme varit högst obeständigt, och att
stundom händt, det ju mera någon för gåfvor och genie varit
utropadt, desto snarare hafva sådane rikets män efter deras
uphöjelse sedt sig för förföljelser blottstälte, ja, måst befara
att til ähra, lif och egendom blifva antastade. Med hvad rättvisa
sådant skedt, må den högste Guden vara en domare öfver.
Få riksmöten hafva Riksens Höglofl. Ständer sedan 1727
hållit, på hvilke icke antingen någre eller flere Hrr Riksens
Råd blifvit hårdeligen angrepne. 1739 rubricerades deras förseende
som det syntes lindrigt, de hade förverkat Riksens
Höglofl. Ständers förtroende, hette det, och dem tillädes pensioner
til bevis af Riksens Höglofl. Ständers godhet, som endast
ville afsätta dem från delaktighet i styrelsen, den i värdigare
och påliteligare händer skulle anförtros. Orsaken till
105
förtroendets förlust sades vara en statshemlighet, öfver hvilken
Riksens Höglofl. Ständers Secrete Utskott endast tilkom
att döma, änskönt hela verlden visste, att Hrr Riksens Råd ansågos
för brottslige darf öre, att de icke nyttiat visse anbud och
planer, som varit giorde, samt därigenom förlorat stipulerade
subsidier. Mitt ämne är icke granska en i sig sielf benig undersökning;
det endast vågar jag oförgripeligen säga, att om
de varit skyldige, hvaröfver Gud en domare vara må, blefvo
de igenom påföljande tiders olyckshändelser liksom rättfärdigade.
1747 uprestes ett slarekt oväder emot en värdig Rådsherre
under skien af principalatsquaestion och beskyllning att hafva
skadat Banqvens credit. Sedan sinnen svalnat och den anklagade
Rådsherrens retraite nedtystat ovänners förtal samt
finance- och bancoverkets oredor blifvit uppenbare, skattades
samma Rådsherre år 1766 Riksens Höglofl. Ständers publique
erkäntsla igenom en medaille värdig just för dess beviste nit
om den allmänna creditens vidmagthållande. Så olika äro Riksens
Höglofl. Ständer sig sielfve i sine omdömen på olika tider.
Hvad vore icke att säga om sednare tider, 1761 års riksdags
stretande, förtroendets förlust och återvinnande för någre
Hrr Riksens Råd i anledning af Sveriges 1757 började krigsoperation
i Pommern, fastän 1756 församlade Ständer, änskönt
kriget i Chursaxen i tvenne månader för deras skilsmässa
redan var utbrustit, på intet satt varit betänkte på huruvida
Wästphaliske freden borde förmå riket till någon delagtighet
derutinnan! Hvad vore icke att säga om ännu senare
hvälfningar alt in till närvarande tids ögnablek, alla härrörande
af diametraliter stridande tänckesätt, som hos Riksens
Höglofl. Ständer äro herrskande ifrån den ena riksdagen till
den andra, så att rent ut sagt ingen caracteristique kiänning
på ett stadgat nationalt tänkesätt hos oss mera igenfinnes,
hvarpå någon jämn plan eller systeme kunde byggas. Af alt
sådant måste omsider intet annat än ett ohyggeligt cahos blifva
fostrat.
Mig ymkar de nu licentierade Hrr Riksens Råds öde, men
nästan mer de åter inträdandes. Hvad kan husfolket godt uträtta,
när husbonden, Riksens Höglofl. Ständer, sielfve i sine
48—680338
106
beslut äro ostadige och villrådige? Illa, ja, ganska illa grundlägga
vi Kongl. Maj :ts, vår nådige Herres och Konungs anträde
till regementet, och är det belöningen, vi gifva honom
för dess oförtrutna bemödande att förena väre söndrade sinnen
?
Emedan vid så 1'atte olyckelige omständigheter efter alt utseende
den tilkommande tiden måste blifva värre än den framfarne,
aldenstund alla länders historier enhälligt intyga, det
häftige och starka partier aldrig återvända i deras hämndgirighet,
förrän de efter mångahanda hvälfningar sönderrifvit
sig sielfve och riket samt, ifall utländske magter i sådan inliämsk
split sig inblandat, en allmän förödelsens styggelse
åstadkommit. Fördenskull är ju högst angelägit, det Riksens
Höglofl. Ständer i tid förekomma det elände, som hänger dem
öfver hufvudet.
Betrakte vi de märkvärdigaste revolutioner, vårt fädernes- |
iand öfvergådt, och jämnföre konungaenväldet, som afskaffat
är, och folkets envälde eller den så kallade högstrådande magten
hos Riksens Höglofl. Ständer, den de nu för tiden utöfva,
samt opartiskt öfverväge, hvilketdera regeringssätt bäst vinner
ändamålet af ali slags regering, den allmänna välfärden,
kunde man snart blifva villrådig, hvilketdera varit nyttigast
för människor öfver hufvud. Konungarne hafva ofta missbrukat
deras välde, det är ostridigt; men hafva också icke folkets
anförare, demagoguer, partimän och hvad de eljest må
kallas i republiquer, uprest sig till tyranner och spelt de grufveligaste
tragedier? Häraf följer, att intetdera regeringssätt
i sitt extremum, hvarken oinskränckt konungamagt eller ett
oinskränkt folkets välde, är dugeligt till menniskors lycksalighet
utan en blandning af både, grundad i fundamentale lagens
obrottsliga efterlefnad. Men hvem skall hålla hand öfver
denna grundlagens efterlefnad? Folcket utan tvifvel. Ja, så
länge det är dygdigt, sederne obesmittade och gullsoten, om
jag så lala må, icke förblindar synen på detsamma, låter det
sig väl göra. Men får man supponera så stor dygd hos denne
tidsens människor?
Jag öfverlämnar desse generale reflexioner till förfarnare
mäns eftersinnande att komma närmare till målet.
Hvarest folckets frihet är så stor, att detsamma utan någon
107
annan magts åtgärd eller biträde ensamt pröfvar, huruvida
dess lagar blifvit efterlefvade, ändrar och förbättrar dem efter
godtfinnande, ligger högsta magt derpå, at det utöfvar ett så
stort privilegium på ett värdigt sätt med rättvisa. Men magt
utan gräntsor vanartar snart till sielfsvåld, och oinskränkt
välde hos folket, utan minsta blandning af jemnvickt, rusar
ofta till sin egen undergång. Konungamagten i England controllerar
på vist sätt Parlamentets välde, och Parlamentets
controllerar konungens eller rättare sagt dess förvaltningsmäns.
Men hvem controllerar Svea Rikes Höglofl. Ständers
magt? Kunna vi säga, att det är konungens eller dess och riksens
förvaltningsmäns Hrr Riksens Råds? Ingalunda. Hvem
gör det då? Lagen utan tvifvel. God controll nog, när dess
tillämpning och domsrättighet är i rena händer; men som
denne rättighet endast af Riksens Höglofl. Ständer utöfvas,
så följer deraf, att de besitta ett oinskränckt absolut välde.
En så stor magt är ganska svår att rätteligen bruka til det
allmänna bästa. Om det verkeligen befrämjas, måste det af verkan
rönas, likasom man af frukten känner ett träds egenskap.
Deras domslut böra då vara så laglige, att de icke på conjunclurer
och skiftevis herrskande tänckesätt utan på uppenbare
facta äro grundade.
1 följe häraf råder jag ej för det jag med min öfvertygelse
ej kan förena den maxime, som sedan 1738 blifvit rådande,
det Hrr Riksens Råd äro endast fullmägtige, dem Riksens
Höglofl. Ständer deras förtroende kunna fråntaga utan att
synnerligen behöfva justificera orsakerne till deras missnöije.
Delta liknar en art af despotisme, och då första exemplet deraf
vardt statuerat, slogs en hörnsten, fruktar jag, af 1720 års
constitution omkull.
Välsinnade medborgare hafva fördenskull varit betänckte
på förslags gifvande, huru en egen domstol skulle kunna upprättas,
där Riksens Höglofl. Ständer igenom deras ombudsman,
Justitiaecantzleren, väl finge vara anklagare men icke
domare öfver Hrr Riksens Råd. Ehuru hälsosamt det varit, om
sådant kunnat vinna Riksens Höglofl. Ständers bifall, är dock
lil befarande, att en så myndig anklagare, så qualificerad
som Svea Rikets Ständer, snart skulle injaga fruktan hos domstolen,
hvarigenom den blefve obeqväm till domväldets oväl
-
108
diga förande.
Andre uplyste män i vårt samhälle hafva för den orsaken
fallit på den tanckan, det riksrådsvärdigheten skulle mindre
afvundas och mindre skys, emedan månge hederlige ämbetsmän
häldre undanbedja sig den äran än vilja underkasta sig
bördan och ansvaret därvid, 0111 densamma hvar riksdag til
hälften ombyttes och de afträdande komme at återtaga deras
förre ämbeten igen.
Öfvervägar man fördelen och olägenheterne af detta förslaget,
kunna de korteligen sammanfattas i följande puncter:
l:o. Är det en i Sverige oerhörd nyhet, det riksrådsämbetet,
som från evärderliga tider vallrat på lifstid, göres ombvteligt.
Däremot är att påminna, det alt, hvad som är nytt, i och
för sig sielf därföre icke är skadeligt. Alla inrättningar hafva
någon gång varit nye, och huru skulle gamle missbruk
någonsin rättas 0111 icke genom nya författningar? I äldste
tiderne var riksrådsvärdigheten så godt som arfvelig i Sverige;
men sådan aristocratisk myndighet försvann, i mån sorn konungarnes
anseende och folckets rättigheter tiltogo.
2:o. Innebär en sådan förändring en märkvärdig rubbning
i sielfva constitutionen. Konungariket Sverige förvandlas till
en complett republique derigenom. Ambulatoriske ämbeten
äro endast i desse sistnämde men icke i konungariken brukelige.
Det är visst, att ambulatoriske ämbeten merendels i republiquer
varit gängse, men däraf följer intet, att när de därstädes
äro på lifstid, regeringssättet därföre förändras, utan beror
det endast på sielfva constitutionens grundlagar. Höga
lifstidsämbeten, innefattande i sig stor magt och myndighet,
hafva merendels födt mycket ondt af sig och fördenskull sällan
länge i republiquer varit tålte. Om ett konungarike styres
efter principes republicains, uphörer det derföre icke att vara
ett konungarike. Den personen, som igenom arfsrätt representerar
högsta Maijestätet och nationen erkändt för sitt hufvud,
afgår intet det minsta därigenom, om dess rådsherrar
tide- och skiftetals ombytas. I Venedig är Dogen för lifstid
men i Genua ombytelig hvart 3:die år, 0111 jag rätt minnes;
icke dess mindre äro både desse stater complette republiquer.
109
Likaså förblifver Sverige altid ett konungarike, såsom det från
urminnes lid varit, fastän riksrådsvärdigheten intet beklädes
som ett evärdeligt iifstidsämbete af samma personer.
3:o. Kan man invända, det ombyteligheten i rådsämbetet
hindrar, det ingen hinner däruti till någon capacité, och på
det sättet måste riket sakna styrka i styrelsen.
Men hvem finner icke, att när de, som under våhlet därtil
komma i consideration, icke hufvudstupa uphöijas til den värdigheten,
innan de igenom förut gångne tjänster aflagt prof
af värkelig god frägd och någon förfarenhet, att detta inkastet
ju helt och hållit försvinner? Stort pund och stora snillesgåfvor
äro dessutom nog tvetydige kiännemärken i de stater,
där partier regera. Chefs de parti uphöijas gemenligen af
hvarderas anhängare och vanrycktas af hvarandras motståndare.
Det är således aldrig ett kiännemärke, det en stat är
sund och väl constituerad, om visse personer äro betydande
nog att i något parti spela en stor röle, så framt de icke äro
mycket dygdige medborgare tillika. Medelmåttige gåfvor med
mycken probité gagna merendels en stat långt mer än de så
kallade genies superieurs, som så sällan hålla medelvägen.
Den till befarande oredan i sakernas jämna lopp igenom
Riksens Råds ombyte undvikes för öfrigit därigenom, att hälften
eller två trediedelen af de qvarförblifvande Hrr Riksens
Råds antal, alt som Riksens Höglofl. Ständer vid hvart skifte
kunde pröfva nyttigast, biträda de nyinkomne, och hvilken
öfverläggning kan väl i Kongl. Maij :ts Rådkammare förekomma,
som icke til största delen vederbörande collegier och ämbetsmän
förrut preparerat och lagt handen vid?
4:de inkastet består däri, att när hälften eller en treding af
riksrådsämbeten vid hvarje riksdag kommer alt ombytas,
skulle det långt ifrån att qväfva partianden fast mer hvar
riksdag gifva ny anledning till dess utbristande, emedan hvartdera
partiet skulle fika efter att upphöija sine favoriter, och
månne icke corruptioner då skulle få långt större inrymme
hos de väljande, än när riksrådsvärdigheten besitles för lifstid?
Att hota eli accidentell ondt, som Hrr Riksens Råds täta
ufsältningar en tid bortåt varit och likväl med liden en gång
mäste uphöra, statuerar man ett permanent ondt, som sedan
icke iner står all häfvas, emedan ett föreslående nödvändigt
110
ombyte upaggar hos de väljande lystnaden att vara rådande
hvar i sitt parti rätt så väl då sorn nu, och det partiet, som
har pluraliteten, lärer altid äfven så villja hafva pluraliteten
i Kongl. Maij :ts Rådkammare, oaktadt densamme hvar riksdag
skulle ombytas.
Så långt jag förstår, är detta inkastet det svåraste af alla
att häfva; ty som partiers art är, slitas de gemenligen emot
hvarandra så länge, till dess ettdera antingen dämpat det andra
helt och hållit eller ock utnött sig på hvarandra och blifvit
aldeles magtlöse, eller ock det tredie sig uprest, som kråssat
både de andre tu.
Fördenskull borde det som en oundgängelig maxime antagas,
det altid någre de ärligaste och förståndigaste män, sorn
icke äro af det herrskande partiet, i Kongl. Maij:ts Rådcammare
intogos, på det vid alla sakers granskning sanningen
och de försigtigaste besluten igenom motsägelser dess bättre
måtte utrönas. När ett så moderat tänkesätt hos Riksens Höglofl.
Ständer blifver gällande, att olika begrepp i publique
riktige ärender icke utesluta någon värdig riksens man från
deras förtroende, såvida icke befinnes, att densamma Riksens
Höglofl. Ständer i tydelig föreskrift honom förelagde plan
eller instruction upsåteligen öfvert rädt, så kan sådant icke
annat än anseenligen dämpa verkan af den partihetta, som
nu i flere riksdagar efter hvarandra utbrustit.
Därnäst är att besinna, att det nog lönar mödan, det Riksens
Höglofl. Ständer en gång åtminstone göra en början til
försök, huru detta förslaget i sielfva utöfningen vill lyckas.
Kanhända verkan blefve den, att de icke funne nödigt hvarje
sammankomst ombyta Riksens Råds säten. Det skulle efter
min ringa mening icke blifva en absolut nödvändighet att
hvarken göra det til hälften eller till en treding utan rättigheten
endast vara Riksens Höglofl. Ständer förbehållen att
utan någon ordsak till missnöijes upteende nyttia densamma
efter omständigheterne. Ty det är en stor skillnad, antingen
man removeras från sitt riksrådsämbete i följe af dess constitution,
som skulle göra detsamma ombyteligt, oell återträder
till det, man förut innehaft, eller man med public nesa
och förlåtelse mister detsamma och mången tillika därjemte,
hvad han till sin och de sinas uppehälle behöfver. Det förra
lil
skier i följe af en ordentelig public författning, som innebär
ingen oförrätt med sig; men det senare, såsom en beklagelig
förfarenhet oss därom nogsamt bör öfvertyga, länder riksens
rådsmyndigheten til största vanvördnad, kastar en ohyggelig
skugga på Riksens Höglofl Ständers egne göromål, deras
grundlagar och constitution til största förklening, samt försätter
Kongl. Maij :ts, vår högt älskade nådige Konungs regering
i största obestånd.
Ifall nu så hände, att riksrådsvärdigheten för en eller fiere
af de herrar, som vore i ordningen af ombytet, skulle förlängas,
hvad ondt kunde däraf hända? Ju mindre ombyten
blefve, dess större prof vore det till stillhet och lugn i nation.
Animositeten slägterne emellan skulle efter hand dämpas,
ja, törhända in til öknamnen af sielfve partierne småningom
försvinna, när de sågo, att hvardera i sin tour finge göra sig
lill Kongl. Maij:ts och fäderneslandets tjänst värdig. En hederlig
täflan skulle hos ämbetsmän uptändas och fleres snillen
och gåfvor bättre utrönas vid en sådan rotation. Ingen värdig
man att inträda i Kongl. Maij:ts Rådkammare skulle afskräckas
därifrån. Hvem vill väl hvarje riksdag blottställa
sig för att dömas som en lagsbrytare? Men när man salva
existimatione i följe af stadgat bruk går till sin förra tjänst
tilbaka, emedan riksrådsämbetet blefve en blott commission
på behagelig tid, kunde ingen blifva lidande, och cronan sluppo
betala afsatte pensionairer.
Man har i vår tid börjat anse Hrr Riksens Råd som Riksens
Höflofl. Ständers fullmägtige. Om de skola göra skiäl för
det namnet, hvarföre ikläda de sig då icke en fullmägtiges
egenskap, som aldrig är perpetuus, med mindre principalen så
vill? Ministresysslor förrättas en commission. Orimmeligt vore
att vilja göra dem evärdelige på lifstid. Raedpensionairen
är så godt som premier ministre i republiquen Holland och
förestår det vigtige ämbetet en commission, så länge Holländske
Staterne det godt finna. Alla den republiquens deputerade
i dess sammankomster äro icke på lifstid utan på visse
år, som efter godtfinnande förlängas. Men att lifstids ämbetsmän
till blotta namnet och aldeles icke till gagnet Hrr Riksens
Råd i Sverige esomoftast, stundom som grofva missgerningsmän,
altid som lags brytare af Riksens Höglofl. Ständer
112
blifvit afsatte, däraf äro väre riksdagars tideböcker så upfyllde,
det om denne leken får räcka, undrar jag, om Riksens
Höglofi. Ständer icke en gång vilja öppna ögonen att se, hvart
det bär och hvari det omsider skall stadna.
Täcktes Riksens Höglofi. Ständer taga denne saken i så
ömsint öfvervägande, som den verkeligen drabbar deras frihet
och nuvarande constitution, slår icke felt, att de skakningar,
rikskroppen redan öfvergådt och densamma ännu föreslå,
ju anseenligen måtte kunna minskas, om icke aldeles förekommas
på detta sättet. Som en välsinnad medborgare har jag
trodt min skyldighet vara, så långt jag förstår, bidraga till
vårt allmänna bästa, och sedan jag först och främst anmält
detta ämne hos Höglofi. R. o. A., hoppas jag det benägit samtycker,
att jag efter vanlig plägsed äfven får coinmunieera
detsamma med de tre andre respective stånden.
Så framt qutestio an af mitt här i ödmjukhet gifne förslag
blefve befunnen för nyttig, lärer vid quaestio quomodo inga
synnerligen ogörligheter ligga i vägen, och när likmätigt Riksens
Höglofi. Ständers 1766 tagne beslut ingen ny lag får gå
i verkställighet förrän vid ny bepröfning på näst påföljande
riksdag, så följer af sig sielf, att hvad som nu förslagsvis
tages i öfvervägande, vid nästa riksdag först kan vinna laga
kraft och stadga. Uti Höglofi. R. o. A:s ynnest och vänskap
önskar jag städse få vara innesluten.
Stockholm d. 27 April 1772.
Christer Horn.
113
Bihang.
Förteckning å hos Ridderskapet och adeln ingivna och föredragna
eller anmälda, här icke avtryckta memorial.
Adlerhielm, Johan Gabriel, löjtnant, om finska fästningsbyggnaden.
(Sid. 67. Prästest. arkiv, F. 108, nr 94.)
Beck-Friis, Johan, kapten, om major T. Nordenadler tur. (Sid.
290. Allegater II, fol. 284.)
Bergenstråhle, Alexander, löjtnant, om kronohemmanet Kårby.
(Sid. 12. Allegater II, fol. 44.)
Burensköld, Fale Henrik I^ohe-, kammarherre, om skogarna i
riket. (Sid. 379. Allegater II, fol. 407.)
Carpelan, Carl Efraim, kapten:
om krigsbefälet. (Sid. 83. Allegater II, fol. 184.)
otn officersboställen vid Västerbottens regemente. (Sid. 311.
Allegater V.)
om ackord för avskedstagande militär. (Sid. 583. Prästest.
arkiv, F. 108, nr 152.)
Creutz, Johan Gabriel, greve, häradshövding, om konserter på
Riddarhuset. (Sid. 15. Riddarhusdeputationens protokoll
och handlingar, fol. 627.)
De la Chapelle, Johan Casimir, häradshövding, om sin tur.
(Sid. 613.)1
Eneskjöld, Carl Fredrik, kaptenlöjtnant, om amiralitetsofficerares
karaktär. (Sid. 309. Prästest. arkiv, F. 108, nr 243.)
Essen af Zellie, Alexander Magnus von, major:
om major T. Nordenadlers befordran. (Sid. 542. Allegater II,
fol. 282.)
om sin tur. (Sid. 612. Allegater V.)
Gyllenskepp, Ulrik, kapten:
om tur för rangregementenas officerare. (Sid. 46. Allegater
II, fol. 23.)
om sjöartilleriofficerares tur. (Sid. 595. Allegater II, fol.
893.)
Haij, Vollrat Vilhelm, major, om bibehållande av sin tur. (Sid.
603. Borgarst. arkiv 1771—1772, vol. 13, nr 160.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
114
Hedersköld, Isak, hovj unkare, om lektorerna vid Strängnäs
gymnasium. (Sid 460. Allegater II, foi. 559.)
Hederstierna, Carl Magnus, kapten, om utrikes krigsförtjkuster.
(Sid. 308. Bondest. arkiv 1771—1772, vol. 20, nr 166.)
Heldenhielm, Johan Adam, kommendör:
om kommerserådet A. Nordencrantz. (Sid. 320. Allegater II,
fol. 341.)
om hovj aktvar vet. (Sid. 309. Prästest. arkiv, F. 108, nr 120.)
Hermelin, Samuel Gustaf, bergmästare, om härads- och sockenfullmäktige.
(Sid. 309. Bondest. arkiv 1771—1772, vol.
20, nr 164.)
Hierta, Carl, överste, om avradsspannmålens forslande. (Sid.
44. Allegater II, fol. 161.)
Jennings, John, hovmarskalk, om kommerserådet A. Nordencrantz.
(Sid. 319. Borgarst. arkiv 1771—1772, vol. 13, nr 106.
Tryckt.)
Jägerhorn af Spurila, Reinhold Johan, major, om sin tur. (Sid.
616. Allegater I, fol. 734.)
Jägerhorn af Storby, Erik Johan, löjtnant, 0111 understöd. (Sid.
349. Allegater V.)
Kagg, Lars, friherre, löjtnant, 0111 finansverket. (Sid. 320. Allegater
II, fol. 339.)
Köhnningstedt, Carl Vilhelm von, kapten, örn konserter på
Riddarhuset. (Sid. 15. Riddarhusdeputationens protokoll
och handlingar, fol. 629.)
Köning, Jakob Leonard, kapten, om inkvarteringen i Stockholm.
(Sid 23. Borgarst. arkiv 1771—1772, vol. 15, privatorum
mern., nr 22.)
Lagerborg, Daniel Gustaf, kapten, om kommerserådet A. Nordencrantz.
(Sid. 42. Allegater V.)
Lagersvärd, Fredrik, kapten, om från kronan abalienerad jord.
(Sid. 142. Allegater II, fol. 225.)
Leijonancker, Fredrik Vilhelm, kapten:
om tur för officerare vid sjöartilleriet. (Sid. 337. Allegater
II, fol. 878.)
om amiralitetspersons uppförande på rådsförslag. (Sid. 368,
384.)i
1 Detta memorial har icke återfunnits.
115
0111 befordringar till assessorer i Svea hovrätt. (Sid. 596.
Allegater II, fol. 748.)
Leijonmarck, Gustaf Adolf, sekreterare:
0111 statsbristen. (Sid. 337, 470. Allegater II, fol. 574.
Tryckt.)
0111 ätten von Vicken. (Sid. 370. Allegater II, fol. 380.)
örn förordningen angående politie- och ekonomimål. (Sid.
404. Allegater II, fol. 453.)
om bondeståndets riksdagsmannaval. (Sid. 611.)1
Lewenhaupt, Mauritz Casimir, greve, överste, om dragontorp
vid Bohusläns dragonregemente. (Sid. 312. Utskottshandlingar
1771—1772, vol. 86, fol. 985.)
Lilliehorn, Per, kapten, 0111 kommerserådet A. Nordencrantz.
(Sid. 322. Allegater II, fol. 345.)
Lindelöf, Carl Adolf, vice häradshövding, örn riksråds pension.
(Sid. 386. Allegater II, fol. 425.)
Löwenhielm, Carl Gustaf, greve, överste:
om amiralen D. H. Taube. (Sid. 343, 427. Allegater II, fol.
483.)
om häradshövding T. Sandelin. (Sid. 362. Allegater II, fol.
356.)
örn spannmålsbrist i Värmland. (Sid 401. Borgarst. arkiv
1771—1772, vol. 15, privatorum mern., nr 27.)
Marcks von Wurtemberg, Carl Eugenius, friherre, hovj unkare,
om riksrådens avskedsansökningar. (Sid. 368. Allegater II,
fol. 355.)
Matérn, Johan Fredrik von, löjtnant, om amiralen D. H. Taube.
(Sid. 344, 428. Allegater II, fol. 486.)
Meijerfeldt, Johan August, greve, överste, om kronotiondespannmålen
i Värmland. (Sid. 341. Borgarst. arkiv 1771 -  1772, vol. 7, vid Bondest. extraktprot. nr 31.)
Nordenadler, Teodor, major, om sin tur. (Sid. 290. Allegater
II, fol. 277.)
Nordencrantz, Anders, kommerseråd, om rikels finansverk.
(Sid. 319. Allegater I, fol. 789. Tryckt.)
Pechlin, Carl Fredrik, generalmajor, om kyrkoherde A. Iv.
Rutström. (Sid. 362. Prästest. arkiv, F. 108, nr 135.)
Plaan, Edvard, överstelöjtnant, örn sin tur. (Sid. 603, 616.
1 Detta memorial har icke återfunnits.
116
Allegater II, fol. 752.)
Plomgren, Carl Fredrik von, livdrabant, om Vilshultsvägen i
Skåne. (Sid. 632. Bondest. arkiv 1771—1772, vol. 20, nr
222.)
Reuterholm, Gustaf Gottfrid, friherre, lagman, om sin bankokommissarielön.
(Sid. 714. Allegater III, fol. 841.)
Ridderstorm, Carl Fredrik, löjtnant, om spannmålsbrist i
Västergötland och Dal. (Sid. 400.)*
Rosenqvist af Åkershult, Adolf Axel, kapten, om upprättelse
för kapten S. Wahlfelt. (Sid. 603. Bondest. arkiv 1771—
1772, vol. 20, nr 225.)
Rudbeck, Ture Gustaf, generalmajor, om Ultuna kungsladugård.
(Sid. 570. Prästest. arkiv, F. 108, nr 137.)
Silfversparre, Daniel Georg, major, om major C. H. Ridderstålh
besvär ang. jordeboksräntorna i Skåne och Bohuslän.
(Sid. 353. Allegater I, fol. 208.)
Skytte af Sätra, Bengt Johan, kaptenlöjtnant, om hemmanet
Konungssund. (Sid. 409. Borgarst. arkiv 1771—1772, vol. 14,
R. o. A:s extraktprot. nr 5.)
Sneckenberg, Gustaf Reinhold, kapten, om konfirmationsfullmakter
för amiralitetsofficerare. (Sid. 289. Borgarst. arkiv
1771—1772, vol. 13, nr 192.)
Sparre, Carl, friherre, landshövding, om hållskjutsen vid Färila
gästgivaregård. (Sid. 582. Prästest. arkiv, F. 108, nr
136.)
Sparrsköld, Carl Magnus, kapten, om amiralen D. H. Taube.
(Sid. 361, 428. Allegater II, fol. 488.)
Stauden, Abraham von, kapten, om kommendör J. A. Heldenhielms
tur. (Sid. 44. Bondest. arkiv 1771—1772, vol. 19,
nr 32.)
Stråle af Sjöared, Sebastian, löjtnant, om familjen Ulfsax.
(Sid. 455. Allegater III, fol. 418.)
Svedenstierna, Lars, assessor, om handelsmannen A. Maulströms
sak. (Sid. 162. Prästest. arkiv, F. 108, nr 105.)
Tranefclt, Johan Verner, major:
om tur för rangregementenas officerare. (Sid 338. Allegater
II, fol. 26.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
117
om häradshövding C. Rahmn. (Sid. 359. Borgarst. arkiv
1771—1772, vol. 7, Bondest. extraktprot. nr 21.)
Ulfsax, Anders Magnus, löjtnant, om caputarättigheten för sin
ätt. (Sid. 137. Allegater III, fol. 415 och 416.)
Wadenstierna, Tomas Adolf, major, om sin tur. (Sid. 570.
Bondest. arkiv 1771—1772, vol. 23.)
Wagenfelt, Fredrik, kommendörkapten, om tur för officerare
vid sjöartilleriet. (Sid. 595. Allegater II, fol. 884.)
