# ID: svediakorp-gov148
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1771--1772
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 230,112
# sentences: 7,849
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGSPROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
TRETTIONDE DELEN
1771-1772
II
15 janaari—7 maj 1772
PÅ RIKSGÄLDSFULLMÄKTIGES UPPDRAG
UTGIVNA AV
STEN LANDAHL
STOCKHOLM 1970
KUNGL. BOKTRYCKERI ET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
680338
III
FÖRORD
Riksdagens beslut örn utgivningen av föreliggande del av
ridderskapet och adelns riksdagsprotokoll fattades den 27 maj
1966.
De protokoll, som ingå i denna del och omfatta tiden 15 januari—7
maj 1772, äro till sin karaktär renskrifter. Konceptprotokoll
finnas jämväl bevarade — med undantag för den 29
april och 7 maj — liksom memorialprotokoll.
Bilageurvalet har skett efter samma principer som i närmast
föregående del av denna protokollsserie. Också här har
det ansetts befogat att medtaga några memorial, som även föreligga
i samtida tryck.
Ett Bihang, utgörande en av undertecknad upprättad förteckning
å hos ridderskapet och adeln ingivna och föredragna
eller anmälda, här icke avtryckta memorial av ståndets ledamöter
jämte arkivaliska uppgifter har fogats jämväl till denna
del.
Stockholm i maj 1970.
Sten Landahl.
V
I NN E H Å LLSF Ö RTE C K N IN G
Sid.
Förord
ju
I. Protokoll
för 15 januari—7 maj 1772
l—633
II. Bilagor
Till protokollet den 15 januari 1772:
1. .4. Af. Ulfsax memorial örn justitiekanslern
3
Tili protokollet den 22 januari 1772:
2. Projekt till konungaförsäkran av adelns ledamöter i expeditionsdeputationen
5
3. I). G. Lagerborgs memorial om konungaförsäkran  17
Till protokollet den 29 jaunari 1772:
4. C. C. de Carnalls memorial om konungaförsäkran  19
5. .4. M. Ulfsax diktamen oni d:o  22
Till protokollet den 5 februari 1772:
6. C. U. Silfversparres memorial om justitiekanslern  24
7. B. C. Sparres diktamen om ointroducerade ätter  26
Till protokollet den 8 februari 1772:
8. Förteckning på adelns elektorer till justitiekanslersvalet .... 28
Till protokollet den 12 februari 1772:
9. L. Kaggs memorial om justitiekanslersvalet  29
10. Adelns deputerades betänkande över projekt till förordning om
riksdagsmannaval i städerna  31
11. G. A. Leijonmarcks memorial örn riksdagsmannaval i städerna 41
12. F. IV. Lejonankers memorial om ofrälse ätter  47
13. C. M. von Geritens diktamen om ointroducerade ätter  49
Till protokollet den 22 februari 1772:
14. L. Kaggs memorial om konungaförsäkran  50
15. .4. Ehrengranats memorial om d:o
53
16. C. N. Frankenheims memorial om d:o
56
17. F. Horns af Åminne memorial om d:o
57
lill protokollet den 24 februari 1772:
18. E. G. Cederschiölds diktamen om konungaförsäkran  59
19. C. G. Pistolskiölds diktamen om d:o
60
20. A. G. Frankenheims diktamen om d:o
64
VI
Sid.
Till protokollet den 7 mars 1772:
21. C. E. Marcks von Wiirlembergs diktamen om kommerserådet
Nordencrantz
65
Till protokollet den 18 mars 1772:
22. C. Cederströms memorial om fideikommiss  67
Till protokollet den 4 april 1772:
23. Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i sekreta utskottet
69
24. Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i selcreta deputationen
70
25. Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i justitiedeputationen
70
26. Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i lant- och
sjömilitiedeputationen
71
27. Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i kammaroch
ekonomideputationen
71
28. Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i koraraersdeputationen
72
29. Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i förordningsdeputationen
72
30. Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i räkenskapsdeputationen
73
31. Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i tulldeputatioiven
74
32. Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i protokollsdeputationen
74
33. Kompletterande förteckning på adelns ledamöter i riddarhusdeputationen
75
Till protokollet den 25 april 1772:
34. L. Kaggs memorial om riksrådet  76
35. G. V. von Unges memorial om d:o
78
36. G. A. Leijonmarcks memorial om d:o  79
37. G. V. Lodes från Finland diktamen om d:o
86
38. L. H. Lagerbergs diktamen om d:o
96
39. G. von Dubens memorial om d:o  98
Till protokollet den 7 maj 1772:
40. C. Horns af Åminne memorial om riksrådsämbetets ombytlighet
100
Bihang
Förteckning å hos ridderskapet och adeln ingivna och föredragna eller
anmälda, här ej avtryckta memorial
113
1
År 1772 den 15 Januarij.
Onsdag.
Plenum kl. 9 förm.
Närvarande Högvälborne Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel
Leijonhufvud.
Riksens Höglåfl. R. o. A. sammanträdde nu i Herrans namn Landtm :s
för första gången in pleno uti detta nyss ingångne år. Började
altså Hr Baron och Landtm, med att önska R. o. A.
Guds välsignelse vid de förekommande angelägne öfverläggningar
samt äfven enhvar af R. o. A:s hrr ledamöter uti deras
enskildte angelägenheter och gode företagande all lycka och
framgång i detta nu påbegynte år; hvaruppå skreds till arbete
och föredrogs:
1 :o. Riddarehusdeputationens memorial af den 2 Decemb. Kirstein,
1771, hvaruti hemställes, om icke Riddarehuskammereraren adg^rmts°
Kammarrevisionsrådet Waldemar Anton Kirstein, som för tillökning
sitt ökte arbete uti tiensten under den tid, riddarehuscassan 1 lönenfädt
upbära den beviljade afgiflen af all frälsejord öfver hela
riket efter hemmantalet och af hvar adelig mansperson, som
fyldt 20 år, sistledne riksdag ärhollit en extraordinarie belöning
af 000 d:r s:mt för hvart års hufvudbok af de 4 åren,
som denne afgift skulle räcka, när hufvudboken färdig inlefvereras,
måtte i det ställe hugnas med en årlig tillökning i
lönen så för sig sielfl som till skrifvarehielp af 1 000 d:r s:mt,
lill dess alle årens afgift, hvaraf ännu en stor del uti lönen
innestå, hunnit inflyta och de fyra årens riddarehushufvudböcker
blifva afslutne, dock att hvad Cammarrevisionsrådet
redan fädt upbära häruppå afräknas.
Hetta begärtes på bordet.
2:do. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af Doctor
den 15 October sistledit år ang-.de afledne Kyrkoherdens Doc- Enkas antor
Brelins Enkas Anna Maria Brelins ansökning, att som sökning at
hennes afledne man i lifstiden icke fädt åtniuta den pension,sj„la*n''mans
sorn Riksens Ständers Secrete Utskott redan vid 1741 års riks- pension.
2 1772, jan. 15. Bergencrona. Pauli.
dag honom tillagdt för sine nyttige upfinningar i mechaniquen
på det sätt, att när dåvarande Kongl. Bibliothekarien,
sedermera Hr Håfcantzleren Olof von Dalin kommo till ordinarie
lön, skulle den pension af sexhundrade dahlér s:mt
Doctor Brelin tillfalla, det måtte henne såsom Brelins efterlefvande
Enka någon pension på sin ålderdom tilläggas. Secrete
Utskottet tillstyreker för henne såsom både fattig och ålderstegen
en årlig pension för hennes öfriga lifstid af 200 d:r
s:mt, räknad ifrån 1771 års början.
Detta bifölls.
Fru Bergen- 3:tio. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens beviijaVlo"
tänckande af den 29 November sistledit år, hvaruti deputatiopr:cnt
pre- nen tillstyrcker, att Frii Catharina Bergencrona, som här i statnivärknfng
c*en 'nrättat en fabrique till allehanda bomulls-, silkes- och
linneväfnader samt af manufacturfonden dertill ärhollit ett
lån af 6 500 d:r k:mt sami äfven varit den förste, som inrättadt
baste de bomsväfnad i Sverige, måtte genom 10 procent
premier på sina tillvärkningar vid samma dess fabrique få
afbetala detta lån.
Betänckandet bifölls.
Lieut. Pauli 4:to. Föredrogs samma deputations betänkande af den 22
Manufaktur-November 1771, hvaruti berättas, att sedan Riksens Ständer
contoiret 1766 pålagt Magistraten i Landscrona att betala afledne Lien
RD
* dc
tenanten Georg Paulli ballanee i Manufacturcontoiret 12 000
d:r sunt, lill hvars betalning i boet ingen tillgång finnes, efter
bemälte Magistrat försummat att i tid bevaka manufacturfondens
rätt, så hade vid värkställigheten deraf sådane omständigheter
sig yppadt, hvarigenom saken ifrån executoren kommit
till dommaren och genom Kongl. Maij :t omsider till Riksens
Ständer och Justitiaedeputationen, dit densamma af Urskillningsdeputationen
blifvit remitterad, men som hvad förvaltningen
af manufacturmedlen angingo, det hörde till Handels-
och manufacturdeputationen och hufvudsaken likväl
egenteligast derpå beror, huru och på hvad sätt manufacturfonden
må komma till sin rätt, hvilket med mera svårighet
skulle låta sig giöra, om saken på tvenne ställen handteras.
Så hemställer deputationen, om icke den måtte tillåtas att i
sammanträde med Justitiaedeputationen denne sak till alla sina
delar afgiöra.
Prenumeration. Svanhals.
3
Detta bifölls.
5 :to. Anmältes att C. G. Hmgg Petterson ämnade utgifva ett Häggs mevärck
af flere upgifter till saltpettersiuderievärkets uphielpan- an™åe'pr®-  de och skogarnes besparing med 8 st. särskildte tabeller och numeration
att han till detsamma begärte prenumeration 12 d:r k :mtso^
samt till ett påföljande värck om landtbrukets förbättring äf- Uer utgifva,
ven 12 d:r kunts förskott, hvarföre han inlemnadt en bok, inrättadt
för dem, som härpå ville subscribera och prenumerera.
R. o. A. lät för sig upläsa hans memorial härom jämte ett
bifogadt avertissement om desse värckens beskaffenhet; och
befalte, att detta skulle läggas uti Riddarehuscantzliet till deras
tienst, sorn åstundade prenumerera eller subscribera på
desse värck.
6: to. Uplästes R. o. A:s deputerades till öfverseende af an-Bokhållaren
förde besvär öfver Urskillningsdeputationens afslagsresolutio- besvär*13
ner ingifne betänckande angående Bokhollarens i Riksgälds- ang:de.
contoiret Jacob Svanhals besvär deröfver, att Riksens Ständer
afslagit hans ansökning om någon författning, huru förfaras
må med sökande till sådane sysslor, hvartill collegier och ämbetsmän
äro berättigade att gifva fullmagter, när någon tre
gångor städt på förslag, och det i anledning af hvad med honom,
Svanhals, händt i Kongl. Kammarcollegio, där han tre
gångor till landscammererare varit föreslagen.
Deputerade finna, att Urskillningsdeputationen häruti
fölgdt sin instruction, och tillslyrcka, att afslaget måtte stadfästas.
Hvilket bifölls.
Och blef i conformité af deputerades betänckande följande
extractum protocolli lill de andre respective stånden affärdadt.
S. d. Uti ingifvit memorial har Bokliollaren uti Riksgäldscontoiret
Jacob Svanhals Riksens Ständers godtfinnande understäldt,
om icke något sådant förordnande skulle för framtiden
nödigt anses, hvarigenom Kongl. Maij :ts och riksens
collegier vid de sysslors bortgifvande, hvartill de äro berättigade
att utfärda fullmagter, kunde förbindas att låta den
sökande undfå verckelig befordran, sedan han frenne gångor
städt på förslag utan att blifva nämd till en isådan ledig syssla,
såvida det eljest skulle ankomma på embetsmanna god
-
4 1772, jan. 15. Svanhals.
tycko vid slika tillfällen och vederbörande vid besättj ande af
de mindre sysslor få utöfva större magt, än hvad sorn stadgadt
finnes i 1766 års förordning om lagarnes värkställighet,
då någon sökande frenne gångor hos Kongl. Maij :st till enahanda
syssla blifvit föreslagen, åberopandes sig Svanhals,
huru med honom i Kongl. Kammarcollegio vore förfarit, under
det han frenne gångor skall varit på förslag till landscammererare
och en gång nämd till tienstebyte.
Men som Riksens Ständers Urskillningsdeputation uti utslag
den 9 sistledne Augusti förklaradt sig emot 12 § uti åfvan
åberopade 1766 års förordning icke kunna detta memorial
antaga, så har Svanhals i rättan tid sig deröfver besväradt
och anhollit, att som detta vore en lagfråga, som af ingen
annan är Riksens Ständer sielfve kan afgiöras, Riksens Ständer
derföre ville dess giorde hemställan till bepröfvande företaga.
Detta alt har R. o. A. tagit under öfvervägande; och ehuruväl
Bokhollaren Svanhals icke egenteligen fördt klagan öfver
någon honom vederfaren praejudice utan såsom ett skiäl till
nödvändighet af ett föreslagit särskildt förordnande omnämdt,
att han, som varit 3:nne gångor på förslag till cammererare
upförd, icke dess mindre blifvit förbigången, hvarföre
ock 12 § af 1766 års förordning icke kan hit lämpas.
Dock som thef med författningarne är enligt, att then, som
finner sig med the sysslors förgifvande vara förbigången,
dem vederbörande collegier äga tillsätta, kan theröfver, om
han tilltror sig skäl thertill äga, hos Kongl. Maij :st i underdånighet
sig besvära, så finner R. o. A., då är farenheten jämväl
visat, att på sådant sätt flere gångor rättelse skedt i dylika
mål, det sökanden så mycket mindre varit befogad hos Riksens
Ständer denne lagfråga anmäla, som then icke eller förut
Kongl. Maij :ts nådigste skärskådande understäld blifvit.
Hvarförutan sökanden ej varit tillständigt tiletta ärendet om
någon ny lags inrättande anmäla; i anseende hvartill R.
o. A. enligt 11 § i Urskillningdeputationens instruction icke
kan giöra någon ändring i thet Bokhållaren Svanhals af deputationen
gifne afslag.
Hvilket genom utdrag af protocollet de öfrige respective
Queckfeldt.
5
stånden till benägit bifall hörsamt tienst- och vänligen coinmuniceras
skulle.
7 :o. Uplästes de till besvärens öfverseende, som blifvit anförde
öfver Urskillningsdeputationens resolutioner, deputerade
hrr ledamöters betänkande ang:de Hr Generallieutenanten
och Riddaren Qveckfeldts besvär theröfver, att Urskillningsdeputationen
af slagit hans ansökning om slut uti en redan
vid 1765 års riksdag af honom ingifven sak med besvär öfver
Kongl. M:ts den 29 Maij 1759 aflåtne nådige skrifvelse till
Kongl. Cammarcollegium, hvarigenom Mölnaren Johan Larsson
blifvit bibehollen vid skattelösen af en cronoqvarn i Rotle,
Jönköpings låhn och Grenna sockn.
Deputerade tillstyrka, att Urskillningsdeputationens afslag
måtte gillas.
Detta bifölls och expedierades till de öfrige respective stånden
uti följande extractum protocolli.
S. d. Hos Riksens Ständer har Generallieutenanten och Riddaren
Eric Gustaf Qveckfeldt uti ingifven skrift deröfver klagadt,
att Riksens Ständers Urskillningsdeputation uti utslag
den 24 sistledne Julij vägradt uptaga och till Riksens Ständers
plena remittera dess inlemnade ansökning om slut å
de besvär, Generallieutenanten och Riddaren redan vid 1765
års riksdag samt sedermera 1769 anmält öfver Kongl. Maij :sts
nådige författning uti bref den 28 Sept. 1763 till Dess och Riksens
Kammarcollegium angrde bättre rätt till en cronoqvarn
Rotle, Israels eller Enckans qvarn kallad, i Jönköpings län
och Gränna sockn, af det skiäl, att Generallieutenanten och
Riddaren, som vid 1769 års riksdag fädt Urskilningsdeputationens
afslag å thes då giorde anhollan att lill behörige påminnelsers
afgifvande få del af thet betänckande, Riksens
Ständers Cammar-, oeconomie- och commerciedeputation vid
1765 års riksdag i detta mål afgifvit men då ej hunnit föredragas,
icke vändt sig till Riksens Ständers plena med besvär
öfver förenämde Urskillningsdeputations afslag, anhollandes
Gen.lieutenanten, det ville Riksens Ständer äfven nämde
dess besvär till sin pröfning företaga.
Hvad Generallieutenanten och Riddaren Qveckfeldt uti sitt
Gen.lieut.
Queckfeldts
besvär
angrde.
6 1772, jan. 15. Queckfeldt. Vadstena.
memorial till skäl för sin ansökning anfördt, har R. o. A. i öfvervägande
tagit och funnit, att ehuruväl Generallieutenanten
i så måtto fullfölgdt the besvär, han hos Riksens Ständers
Urskillningsdeputation vid 1765 års riksdag anmält, att han
vid 1769 års riksdag jämte ansökning om slut äfvenväl anhollit
att få deel af Cammar-, oeconomie- och commerciedeputationens
författade betänckande, dock som han låtit bero
vid det afslag, han af Urskillningsdeputationen 1769 års riksdag
bekommit utan att gagna sig af then förmån, som 20 §
i Urskillningsdeputationens instruction utsätter, så att han
sine besvär vid samma riksdag i rättan lid anmält och ändring
i berörde utslag erhollit. Ty kan på sådan grund, och då
nämde instruction i 13 § förbiuder att igenkomma vid sednare
riksdagar med den ansökning, som förut icke kunnat
upptagas, R. o. A. icke giöra någon ändring uti Urskillningsdeputations
öfverklagade utslag utan pröfvar rättvist att detsamma,
såsom på lag och goda skäl grundat, fastställa.
Och skulle detta medelst utdrag af protocollet de öfrige
respective stånden hörsamt tienst och vänligen communiceras.
Borgmästa- 8:vo. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af
rCn mU1f?VaUden 15 Augusti sisth år angående Magistratens i Vastena och
angrde. en deel borgares, men i synnerhet Borgmästarens Isak1 Sundvalls,
förhollande med den af Magistraten utfärdade och genom
Borgmästaren i Grenna Svante Brehmer för Vastena stad
i Borgareståndet den 26 Juli] nästledne år inlefvererade riksdagsfullmagt,
tillika med yttrande öfver 9 § af de för Vastena
insände allmänna besvär, hvaruti om inskränckning uti kongl,
skrif- och tryckfrihetsförordningen anholles.
Derjämte uplästes Borgareståndets deputerades betänckande
i denne sak, som ansee Borgmästaren Sundvall med dem
af Magistraten och Borgerskapet i Vastena, sorn ej velat åtlyda
Borgareståndets beslut, hvarigenom extraordinarie Rådman
och Garfvaren Jonas Zetterberg blifvit af ståndet antagen
för stadens lagligen valde riksdagsfullmägtig, utan utfärdat
fullmagt för Sundvall med rättighet att densamma transportera
uppå den af ståndet, som han ägde förtroende till,
så hafva förhollit sig, at med dem på lika sätt bör förfaras, som
i Enligt koncept- och extraktprotokoll rättat frän förlagans: Erik.
Åbo magistrat. Västerås.
7
uti ståndets redan lagné allmänna beslut öfver flere städers
riksdagsmansval utstakat är, hvilket betänkande Borgareståndet
uti förstberörde extractum protocolli förklarar sig till alla
delar bifalla.
Hr Linderstedt, Eric, ville icke vara emot att saken
förvises till laga undersökning och dom dock utan att
högsta magten Riksens Ständer förklara någon förut, och innan
ransakat blifvit, för brottslig. Ty ännu hade han icke
fullkomlig öfvertygelse, att en embetsman vöre skyldig värckställa
ett enda stånds beslut.
Flere herrar begär te detta på hordet.
9:o. Likaledes uplästes Borgareståndets extractum protocol- Åbo Magisli
af den 9 September sistledit år angående Magistratens och tratanS:deen
del Borgerskapets i Åbo förhollande vid, under och efter
riksdagsmansvalet i bemälte stad.
Derjämte ståndets öfver stridige fullmagters granskning deputerades
betänckande i detta mål, som tillstyrker laga ransakning
och dom öfver åtskilliga Åbo stads Magistrats personers
och borgares förhollande. Derjämte att Handelsmannen
Pipping, den ståndet ej ansedt vara lagligen vald riksdagsman,
måtte utur ståndet slutas men deremot Fabriqueuren
Wechter derföre ansees och niuta riksdagsarfvodet, hvilket
tillstyrkande Borgareståndet bifallit.
Detta begärtes äfven på bordet.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Som af de upläste handlingar
finnes, att Handelsmannen Pipping med flere af Borgerskapet
i Åbo anfördt besvär uti Urskillningsdeputationen
öfver Borgareståndets beslut, som ansedt Pippings riksdagstulhnagt
för stridig, så begärte han blifva underrättad om
hvad härvid vore tillgiordt.
10:o.*Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den Vesterås
9 sistledne September, som bifaller Riksdagsfullmägtigens för våg^t nu
Vesterås stad Jonas Schenströms ansökning om 1 öre smits öre s:rnts
tillökning i afgiften för hvart skeppund stångjärn, som på förhvärt
stadens våg upväges, till understöd för stadens publique bygg- skeppund
nader. stångjärn,
sorn upvä
rrih.
Reuterholm, Gustaf: Detta vore en bevill- ges.
ning, hvaröfver R. o. A. icke borde utlåta sig, förrän Bergsdeputation
blifvit hörde.
8 1772, jan. 15 Västerås. Strömstad.
Härmed instämde Hr Linderstedt, Eric, och Hr
Uggla, Leonhard Magnus.
Frih. Ridderstolpe, Carl, tilläde, att om R. o. A. skulle
få sin remiss värkande, horde den med skäl utföras uti
sielfva remissen och såsom en bevillning R. o. A:s röst häröfver
reclameras.
Detta bifölls, i följe hvaraf följande resolution upsattes, justerades
och extractum protocolli påskrefs:
Resolveradt, att som denne afgift medförer en bevillning
uppå R. o. A:s samt de öfrige bruksägares effecter, så kan
R. o. A. icke ingå häruti, förrän Bergsdeputation förut fädt
sig yttra, huruvida Brukssocieteten en sådan afgift tåla kan,
då R. o. A. sig vidare utlåta vill. Hvarföre och detta till Bergs
deputationen
remitteras.
Strömstad ll:o. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af
be^pä^et lot-den ^ sistledne December, hvaruti uppå Strömstads stads
teri derstä- Riksdagsfullmägtigs Borgmästaren Zimmerbergs anhollan
beviljas staden att till sine publique hus byggnad i sex år
där få låta draga ett lotterie.
Hr Linderstedt, Eric, betygade sin förundran att
icke ifrån städerne höra annat än ansökningar om collecter,
stamböcker, bevillningar, lotterier till deras publique hus upbyggande.
Inkomsten vore likväl städerne tillagde, och lagen
stadgade, att de för sådane inkomster borde bygga och underholla
sine hus.
Hr Uggla, Leonhard Magnus: Det förhöllo sig
likväl något annorledes med Strömstad än med de öfrige städerne;
den vore ibland nyligen anlagde städer. Afseendet hade
väl varit att facilitera handeln på Norrige, men olycka och
fattigdom hade hollit invånarne i jämn omöjelighet att kunna
bygga sina publique hus, så att där utan understöd aldrig lärer
blifva någon byggnad; vore ej eller någon gåfva, bevillning
eller pålaga utan frivilligt. Den, som ej vill sätta in på
lotteriet, bidrager ej det ringaste härtill.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig: Staden är värckeligen
och så oförmögen, att hon ännu knapt hunnit få kyrcka
till sin gudstienst. Inkomsten skeer på dens depence, som tager
lotter, och som staden är en grentzeort, torde den mästa
inkomsten ifrån invånarena i Norrige inflyta.
Strömstad.
9
Hr Wachschlager, Gustaf: Städerne böra bygga
sielfve sine publique hus, men med Strömstad tål exception;
det faller endast på dem, som taga lotter, och de som ej
hafva råd dertill, betungas icke på något sätt. Så att om det
ej hindrar andre priviligerade lotterier, må det väl bifallas.
Frih. R i d d e r s t o 1 p e, Carl, fandt väl icke nyttigt att
bevilja lotterier, men som Strömstad ligger långt bort på
gräntzen, så att det ej kan vara praejudiciabelt för det inrättade
genuesiske lotteriet, och i anseende till de redan anförde
skäl ville han bifalla detta lotteriet.
Hr Linderstedt, Eric: Som R. o. A :s röst syntes vara
för att bifalla denne ansökning, så fogade han sig äfven
därtill; dock med förbehöll, att lotteriet för att vinna dessto
mera cradit sättes under konungens befallningshafvandes i
orten inseende, att dragas i närvaro af honom sielf eller den
han dertill förordnar, och att landshöfdingen besörjer, att de
I af lotteriet inflytande medel användas till de behof, som de
I blifvit anslagne.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig: Strömstad ligger
18 mil ifrån Götheborg; det vore svårt att pålägga landshöfI
dingen, som bor i Götheborg, att livar månad resa till StrömI
stad för detta lotteriets skull.
Hr Linderstedt, Eric: Han kan lika som vid taxeI
ringar och andra tillfällen förordna någon i sitt ställe.
Hr Baron och Landt m. giorde nu proposition. Bifaller
R. o. A. Borgareståndets extractum protocolli med den tilläggning,
att lotteriet ställes under landshöfdingens inseende vid
dragningen eller den, han i sitt ställe kan förordna, samt att
landshöfdingen åligger draga försorg, det inkomsten af lotteriet
användes till det ändamål, hvartill det blifvit beviljadt.
Hvilken bifölls.
Och utfärdades deröfver extractum protcolli af följande innehöll
:
S. d. Föredrogs det Vällofl. Borgareståndets extractum protocolli
af den 14 December 1771, innehollande Riksdagsfullmäktigens
för Strömstad Borgmästaren Christian Zimmerbergs
ansökning om understöd af publique medel till stadens
allmänne byggnader och välbemälte stånds till samma ansök
-
10 1772, jan. 15. Strömstad. Skörby.
ning på det sättet gifne bifall, att staden Strömstad beviljas
ett lotterie uti sex års tid att där månateligen dragas.
Ehuru R. o. A. fandt åtskilliga betänckligheter dervid, att
lotterier mera allment skulle blifva tillåtne, så ville dock
R. o. A. i anseende till flere vid detta mål förekomne särskildte
omständigheter bifalla det Vällofl. Borgareståndets extractum
protocolli; och på det lotteriet måtte vinna så mycket
mera credit både hos inhemska och främmande, derjämte till -  lägga, att dragningen af detta lotterie altid skeer i närvaro
af landshöfdingen i orten eller någon, som han i sitt ställe
förordna kan; hvarförutan landshöfdingen åligga skall noga
hand deröfver holla, att inkomsten af lotteriet blifver till stadens
publique byggnader och det ändamål användt, som uti
Välloflige Borgareståndets åfvan förmälte extractum protocolli
finnes utstakadt.
Hvilket genom utdrag af protocollet de öfrige respective
stånden hörsamt tienst- och vänligen skulle communiceras
12. Föredrogs Presteståndets extractum protocolli af den 14
September sistledne år, hvaruti det Högvördige Ståndet föreställer,
huruledes tiden vore inne, på hvilken enligt förordningen
af 1766 om grundlagarnes värkställighet justitiaecantzler
borde väljas, hvarföre electorer dertill måtte af respective
stånden utsees.
Härvid uplästes äfven ett af Riksdagsfullmägtigen för
Stockholm Grosshandlaren H. Brandenburg ingifvit memorial;
äfvenledes ett av Hr Ulfsax (Bil. 1) i samma ämne, hvilka begge
på anförda skäl tillstyrka, att nuvarande Justitiaecantzleren
Rosir dervid måtte bibehollas.
Detta begärtes på bordet.
Skörby hos- 13:o. Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af den
1>ltang-de1Jn23 sistledne October, hvaruti ståndet bifaller Cammar-, oeconomie-
och commerciedeputationens betänckande såväl af den
15 Maij 1762 som den 17 September 1766 och tillägger Åboen
Eric Johansson städje- och besittningsrätt uppå Danviks hospitalshemmanet
Skiörby, i Hacksta sokn och Trögds härads
i Upland belägit, emot redan långt förut år 1748 deponerade
800 d:r s :mt.
Äfven uplästes Cammar-, oeconomie- och commerciedepu
Skörby hemman.
11
Just.can
celler
ang.
tationens betänckande af den 17 September 1766, som vid
Bondeståndets extractum protocolli var bilagt.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, erhindrade,
att om saken än vore rättvis, hade likväl sökanden bordt
denne riksdag uti Urskillningsdeputationen in termino hafva
inkommit med ansökning om slut, hvilket han här ej funno
vara giordt, utan att en ledamot i Bondeståndet väckt saken.
Af de upläste acta hade han ej eller fullkomligt lius om sakens
beskaffenhet, hvarföre han hemstälte, huruvida Riksens Ständer
kunde sig med en sådan sak befatta, eller om icke den
hade bordt hos Kongl. Maij :stt anmälas.
Frih. R e u t e r h o 1 in, Gustaf: Dä Eric Johansson deponerade
lösen för stadgerätten till berörde hemman, tillhörde
det Stockholms Politiecollegium att öfver Danviks hospitalet
och dess hemman hafva direction. Med samma collegium
iugeck Eric Johansson denne afhandling, men genom flere
hinder kunde han aldrig erholla stadgebrefvet. När 1763 års
förordning angående barnhusen och hospitalerne utkom, giorde
det en ändring uti denne Politiecollegii rättighet och låg
Eric Johansson i vägen att få ut sitt så länge uppehollne stadgebref.
Detta hinder, förordsakat af en kongl, förordning, har
Eric Johansson hos Riksens Ständer men ej annorstädes kunnat
få undanrögdt, altså har ansökningen icke gådt Kongl.
Maij :stt förbi utan skäl.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, efter denne
ärhollne uplysning begaf sig till bifall uppå Kammaroecononiiedeputationens
betänckande.
Hr v o n Post, F r i e d r i c, var ej emot bifallet men gaf
soin ledamot af Urskillningsdeputation tillkänna, att saken
1762 uti ett stånd först blef väckt och af de öfrige stånden till
Euinmaroeconomiedeputationen remitterad, som med först berörde
betänckande till plena inkom, hvilket likväl ej blef afgiordt.
I Sedan Riksens Ständer uptagit en sak, kan det ej vara Urshillningsdeputationen
tillständig! att nästa riksdag afslå denpima,
när inlra fatalia om slut påminnes af sökanden; altså
blef den åter vid 1769 års riksdag antagen och remitterad,
bien då Eric Johansson denne riksdag icke anmält sig om slut
uti Urskilningsdeputationen, äro nu efter 12 § i instructio2—680338
-
12 1772, jan. 15.
Skörby. Kårby.
nen hans fatalier försummade. En ledamot i Bondeståndet
äger ej eller mer än någon annan riksdagsman rättighet att
väcka eller såsom fullmägtig bedrifva andre saker än sådane,
som äro för hela häradet honom anförtrodde. Detta är en privat
sak emellan Eric Johansson och Politiecollegium, hvilket
kan häruti ansees såsom part, och om Eric Johansson tror,
att bemälte collegium bör fullgiöra en med honom ingången
afhandling, så må han derom instämma till behörig domstohl.
Frih. Grönhagen, Claes W i 11 h„ begärte att få höra
den åberopade 12 § uti Urskillningsdeputationens instruction
och anholt, att Eric Johanson, som alt sedan 1748 snart
i 24 år varit i mistning af sine nedsatte 800 dahlér sill :mt,
måtte befrias att längre söka sin rätt.
Hr von Post upläste § och förklarade sig ej vilja hindra,
att Eric Johansson må blifwa hulpen; han begärte allenast
till protocollet för sin räkning hvad han anfördt.
Hr Göös, Lorentz, ville blifva underrättad, om Politiecollegium
blifvit bordt öfver Eric Johanssons ansökning.
Hr Billberg, Fricdric Otto: När tvenne riksdagars
Kammar-, oeconomie- och commerciedeputationer efter
hvarannan handteradt saken och instämdt uti enahanda tillstyrkande,
så bör man ej tvifla, att ju den omständigheten
blifvit observerad.
Hr Baron och Landt m. giorde proposition, och Cammar-,
oeconomie- och commerciedeputations betänckande af d. 17
Sept. 1766 bifölls.
Lösnings- 14. Bondeståndets extractum protocolli af den 23 October
Kårby hem sistlcdit år i anledning af Riksdagsmannens för Bobergs och
man äng :de.Gullbergs härader i östergiötland Måns Olofssons ingifne memorial,
hvaruti bifalles, att Bondens Abel Jonssons ansökning
om lösningsrätt till 1 1/2 hemman Kårby n:o 1 och 2, belägit
i samma låhn och Bobergs härad, framför afledne Brukspatron
Bergenstråhles arfvingar måtte till Cammar-, oeconomie-
och commerciedeputationen varda remitterad.
Äfven uplästes Lieulenantens Alexander Bergenstråhles memorial,
som påstår, att desse hemman af kronan blifvit lemnade
i afbetalning på de så kallade Ruuthiske räntefordringar;
att Abel Jonsson endast vore såsom landtbo men icke såsom
åbo att ansee, hvarföre 1723 års skattekiöpsförordning
Kårby hemman.
13
till denne casus ej vore lämpelig; att Urskillningsdeputationen
sistledne riksdag afslagit denne ansökning såsom af obehörig
man ingifven, hvaruti hos Riksens Ständers plena samma
riksdag ingen ändring blifvit sökt, och att ovisst vore, om
Måns Olofsson kunde ärkännas berättigad att för Abel Jonson
i denna sak någon talan föra.
De till bevis bilagde handlingar vid detta memorial uplästes
äfvenväl, nemligen 1 :o det emellan afledne Brukspatronen
Bergenstråhles arfvingar och Abel Jonson den 6 Febr.
1768 slutade landtbocontract om Kårbyhemmanet, 2:do Urskillningsdeputationens
protocoll den 29 December 1769, då
Abel Jonsons ansökning sistl. riksdag blifvit afslagen.
frih. Grönhagen, Claes, fandt Hr Bergenstråhles
memorial stödja sig uppå så goda skäl, att han tillstyrkte, det
Urskillningsdeputationens afslag måtte gillas, och begärte, att
härom ett extractum protocolli måtte till de andra stånden
afgå.
Hr Baron och Landtm, giorde proposition. Behagar R. o. A.
gilla Urskillningsdeputationens såväl vid 1769 som innevarande
riksdag gifne afslag, och att häröfver ett extractum
protocolli lill de andra respective stånden afgår?
Hvilken med Ja besvarades.
I töljde häraf upsattes extractum protcolli så lydande:
S. d. Uplästes det Hedervärda Bondeståndets extractum
protocolli af den 23 October nästledit år angående Riksdagsmannens
från Bobergs och Gullbergs härader i östergötland
Måns Olofssons i ståndet ingifne memorial, hvaruti han anholler,
att Bonden Abel Jonsons uti Urskillningsdeputationen
den 10 September sistledne år afslagne besvär deröfver, att
Kongl. Maij :tt den 29 Nov. 1769 bibehollit afledne Brukspatron
Bergenstråhles arfvingar vid Kårby hemman n:o 1 och 2,
hitgiörande tillsammans 1 och 1/4 mantahl i Egbyborna sockn
och Bobergs härad, framför Abel Jonsson och de öfrige åboer,
'som sökt att få desse hemman till skatte lösa, måtte varda upptagne
och till vederbörlig deputation förviste, hvilket välbemälte
stånd bifallit och målet till Kammar-, oeconomie- och
commerciedeputationen remitteradt.
14 1772, jan. 15. Kårby. Anticipationer.
Der jämte uplästes Lieutenantens Hr Alexander Bergenslråhles
memorial samt de af honom dervid bilagde handlingar,
nemligen 1 ett emellan Brukspatron Bergenstråhles arfvingar
och Abel Jonson den 6 Februarij 1768 slutadt landibocontract
om Kårby hemman, 2:do utdrag af protocollet,
hållit uti Urskillningsdeputation den 29 December 1769.
Och som deraf befands, att Urskillningsdeputationen redan
vid sistledne riksdag förklaradt sig icke kunna uptaga detta
mål och det uppå den grund, att icke Abel Jonson utan dåvarande
Riksdagsmannen ifrån häradet Biörckegren hos Riksens
Ständer velat söka ändring å Abel Jonsons vägnar uti
Kongl. Maij :ts nådiga bref af den 8 Maij 1765, hvarigenom
Kårby hemman gådt i ärsättning för de så kallade Ruthiske
räntorne, men utan att af Abel Jonson vara dertill på något
sätt med fullmagt försedd, hvilket afslag, då ej mera någre
besvär deröfver blifvit hos Riksens Ständers plena vid samma
riksdag anförde, äfven såväl som sistberörde Kongl.
Maj :sts nådiga bref af år 1765 således vunnit laga kraft; det
upläste contract äfvenväl visade, att Abel Jonson icke såsom
åbo utan såsom landtbo innehade Kårby hemmanet och landtbo
efter 1723 års skatteköpsförordning ej äger någon rättighet
till skattelösen. Så kunde R. o. A. emot de skäl, som såväl
uti formaliteten sorn sielfva liufvudsaken i vägen ligga, icke
tillåta någon ändring uti Urskillningsdeputationens såväl sistledne
riksdag den 29 Decemb. 1769 som vid innevarande riksdag
den 10 September 1771 gifne afslagsresolutioner, utan att
det vid åfvan högslberörde Kongl. Maij :sts nådiga bref till
Dess och Riksens Cammarcollegium af den 8 Maij 1765 och d.
29 Nov. 1769 må bero och förblifva.
Hvilket genom utdrag af protocollet skulle de öfriga respective
stånden hörsamt tienst- och vänligen communiceras.
Ang:decol- 15:o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
embetsman den 29 November sistledne, hvaruti tillstyrckes en kongl, föranticipa-
ordning, som allmänneligen förbiuder samtelige rikets colletioner
m. m-gjer och embetsmän och flere vederbörande vid strängaste
ansvar att sträcka sine anstalter till andre eller drygare utgifter,
än med staten öfverensstämmer och med den i staten
för hvarje år bestådde summan kunna bestridas, äfven anti
-
Kvartermästare. Askersund. Göinge.
15
cipationer förbiudas på annat sätt än i högsta nödfall, med
Kongl. Maij :sts nådiga samtycke.
Detta bifölls.
16:o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af Pension för
den 26 November sistledne, hvaruti tillstyrkes uppå Krigsbe- mästare vid
fälets anhollan en förordning, som stadgar, att regimentsqvar- armén
termästare vid arméen, så infanterie som cavallerie, måge vid anS:deafskedstagande
undfå 350 d:r smits pension lika med ryttmästare
och capitaine!’.
Detta bifölls.
17:o. Uplästes Commerciedeputationens betänckande af Angrde Asden
5 sistledne December, hvaruti tillstyrckes, att de tvenne 2memarkårliga
marknader, som staden Askersund äro förundte, mågenader flyttas
efter stadens genom sin Riksdagsfullmägtig giorde anhollan*'11 eort.nDan
flyttas, den ena till Lerbecks kyrka den 10 Januarij, och den
andra vid Råås gästgifvaregård den 15 October, och det med
uteslutande af andra städers handlande samt utan något Allmogens
i orten företräde.
Detta bifölls.
18:o. Hr Baron och Landt m. anmälte Håfcapellisten Lill- Ang:de at
ströms ansökning att på Riddarehussalen få upföra en con- p:\ RMdarcert,
huset må få
sorn bifölls. upföras‘
T anledning häraf företogs det den 9 November sistledne år Angrde afredan
upläste memorial af Hr von Königstedt, Capitaine, FHmurarehvaruti
han föreslår, att hädanefter Riddarehussahlen icke barnhuset
med annat villkor till eoncerter må lillånäs, än att den, för teigsomTphvars
räkning coneerten blifver upförd, afgifver, innan inti- föras På
mationen skeer, femtio billetter till Frimurarebarnhuset, “salen"5
ht ilka tor barnhusets räkning kunna säljas, utom de vanliga
till riddarehusbetieningen.
Äfven uplästes ett af Häradshöfdingen Grefve Johan Gabriel
Creutz, hvaruti han i anledning af föregående memorial
tillstyrker, att för hvarje concert må till Riddarehuset betalas
40 d:rs :mt.
Desse begge memorialer remitterades till Riddarehusdeputionen.
19:o. Företogs Cammaroeconimiedeputationens betänckan- Göinge hade
af den 14 November sistledit år, som befriar Allmogen uti ^yggni-ng
äng :de.
16 1772, jan. 15 Gustaf Reuterholm.
Östra och Vestra Göinge härad ifrån den dem ålagde skyldighet
att flytta tingsbyggnaden ifrån det ställe, där de förre
tider vanligen haft sitt tingsställe.
Detta bifölls.
Officerares 20. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den 29
tour vid November sistledit år angående tourens beräknande för offirangrege-
. ,
menterne cerare vid rangregimenterne emot de andre otiicerare i armeäng
:de. gn
Hvilket af flere lades på bordet.
Bancocom- 21 :o. Frih. Reuterholm, Gustaf, påminte, liurule
rnissarien
^ R. o. A. den 7 sistledne December tillåtit honom att få
Reuterholms
lön ang:de. upläsa sitt memorial angående den bancocommissariesyssla
och lön, som vid 1765 års riksdag genom Bancodeputation
blifvit honom fråntagen; men att samma memorial blifvit lagdt
på bordet. Han anholt om R.o. A:s benägna bifall deruppå,
när tillfälle gifves, att få detsamma föredragit, men nu i synnerhet
om tillstånd att dermed få gå till de andre respective
stånden.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, trodde icke,
att ett så beskaffadt memorial kunde lemnäs till de andre respective
stånden, innan R. o. A. yttradt sig, om det kunde antagas
eller ej, och det vore den frågan, som blifvit lagd på
bordet och således ännu vore oafgiord.
Frih. Reuterholm, Gustaf, erhindrade sig väl, att
Hr Majoren Jägerhorns memorial om någon honom öfvergången
praejudice blifvit af R. o. A. ansedt såsom icke antageligt,
hvilket och afhollit honom att begära med sitt memorial
få gå till de andra stånden. Men sedan R. o. A. numera
antagit samma Hr Majoren Jägerhorns ansökning och beviljadt
honom remiss, så förmodade han sig af R. o. A. samma
benägenhet.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, påminte, att
Majoren Jägerhorns ansökning redan sistledne riksdag varit
incaminerad och altså såsom ett fullfölgdt mål blifvit antagit;
men Frih. Reuterholm hade låtit en riksdag gå förbi utan
att begära ändring uti hvad 1765 års Ständers Bancodeputation
och Secrete Utskott afgiordt och beslutadt, så att skillnaden
deruti vore märkelig.
Hr Järleström förklarade, det han aldrig kunde få det
Gustaf Reuterholm.
17
begrepp, att ett stånd kunde vägra sin ledamot, som ingifvit
ett memorial uti en oeconomisk författning, att dermed gå till
de andre stånden. R. o. A. hade icke vägrat att emottaga och
afgiöra memorialer af ledamöter ifrån de andre stånden, som
immediate inkommit och angådt befordringar; nu af slår
R. o. A. sin egen ledamot en sak, sorn på intet annat ställe
än hos Ständer kan rättas. Han ansåge det mera än hårdt
uti vår frie regering, att en medborgare, sedan han utan någon
laglig orsak förlorat embete och lön, icke skall få söka
rättelse deruti på det enda ställe, hvarest han kunde och borde
få densamma.
Hr von Post, Friedrich: Hvad som angående Frih.
Reuterholms bancocommissarieembete och lön 1765 års riksdag
blifvit giordt, påminte han sig ganska väl; det vore obehagligt
att uprepa förloppet deraf. Men hvarken ville han på
något sätt gå in uti en pröfning om Secrete Utskottets och
Ständers giöromål eller tilläto den högacktning, han värckeligen
hyste för Frih. Reuterholm, honom att tala till försvar
af hvad sorn 1765 skedt; derföre kunde han ej tillstyrka, att
det nu i fråga varande memorial måtte antagas eller få gå till
de andra stånden. Onekeligen vore detta en så kallad tienstesak;
han önskade, att en sådan icke måtte börjas ifrån stånd,
som altsedan förre riksdagar visat så mycken olust för de
hos Ständer immediate befordringar. Så länge den frågan hos
R. o. A. vore oafgiord, om Frih. Reuterholms memorial hos
R.o. A. kunde antagas, såge han ingen möjelighet, att det
kunde få komma till de andre respective stånden.
Hr Järleström anmärkte, att detta angingo icke någon
syssla, som af konung och Råd bortgifves, utan en sådan, som
endast tillhörde Riksens Ständer att disponera; borde altså
frågan om densamma hos Ständer uptagas och Frih. Reuterholm
få tillstånd att med sitt memorial gå till de andra stånden,
ty hvar ledamot, som i sitt stånd kan ingifva ett memorial,
äger och rättighet att med detsamma gå till de andra
stånden.
Hr von Engeström, Johan, kunde ej medgifva, att
ett memorial skulle få gå till andre stånden, sedan det uti
ett stånd blifvit upläst; då lagen stadgar, att ingen med något
memorial får inkomma till ett annat stånd, förrän han
18 1772, jan. 15—18. Gustaf Reuterholm.
detsamma till sitt egit ingifvit, samt att Talemännen skola läsa
igenom alla memorialer, innan de föredragas, så är väl
skälet dertill, att ståndet först må pröfva, om det är antageligt,
innan det får komma längre. På sådan grund yrkade han,
att Frih. Reuterholms memorial ej måtte få komma till de
andra stånden, innan R.o. A. pröfvadt. om det kan antagas,
och utlåtit sig öfver dess innehöll.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm: Honom föreföllo
underligt, att en sak, uti hvilken R. o. A. vid 1765
års riksdag ej allenast tagit sitt beslut utan och genom extractum
protocolli sökt förmå sine respective medstånd att
ogilla Secrete Utskottets förfarande, som vid 1769 års riksdag
vtterligare blifvit yrkad, nu hos R. o. A. skall finna så mycket
motstånd och en esprit tvert emot R. o. A:s 1765 tagne beslut.
Om han vore i Frih. Reuterholms ställe, skulle han utan att
behöfva begära tillstånd dertill gå med sitt memorial till de
andra stånden, sedan det hos R. o. A. blifvit upläst. Bancocommissariesysslan
bortgifves ju af Ständer, den är vid ett
Ständers värck, hvart skall en, som ej fådt justiee, vid en sådan
befordran vända sig om ej till Ständer.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig, kunde väl icke så
aldeles finna sig uti modus procedendi med detta. Likväl och
sedan R. o. A. uti en mera directe befordringsfråga än denna
tillåtit Hr Majoren Jägerhorn att gå med sitt memorial till
de andre stånden, så kunde han ej finna skäl och billighet
uti att vägra Frih. Reuterholm. Giorde dock dervid det uttryckeliga
förbehöll, att R. o. A. ville besluta, att hädanefter
aldrig så beskaffade memorialer måtte antagas.
Hr v o n Billberg förestälte, att det af R. o. A. icke vore
vanligt emot en sin ledamot att, när de andra ståndens
ledamöters memorialer vinna framgång och ofta bifall, refusera
honom att få med sitt memorial gå. Icke länge sedan
hade R. o. A. antagit och afgiordt, hvad en bonde genom memorial
i sitt stånd väckt, att ej nämna Major .lägerhorns memorial.
Hr Linderstedt, Eric: Han såge med förundran och
vördnad R.o. A:s granlagenhet i detta mål. Förundran, att
Major Jägerhorns memorial haft helt olika öde med detta;
vördnad, att R. o. A. så noga ville följa lag och Riksdagsord
-
Gustaf Reuterholm.
19
ning; men han kunde ej dölja några omständigheter, som
giorde Frih. Reuterholms casu helt olik med andra befordringsmål.
Hrr Bancofullmägtige, Bancodeputation, kanske Secrete
Utskottet tillsätta sysslorne i Banquen, de afsätta äfven betieningen;
om en bancobetient nu blefvo af vederbörande afsatt
och han trodde, det honom skedt orätt, hvar skall han
klaga? Icke går det ann hos konungen; att komma genom
Lrskillningsdeputation är för seent; sedan förste månaden
af riksdagen förflutit, emottages där ingen enskildt ansökning.
Skall han blifva ohulpen, eller månne icke det tillhörer
plena att pröfva de klagomål, som anföras öfver Secrete Utskottet.
Om sådant händt en ofrälse man, som öfvergådt Frih.
Reuterholm, redan hade han i tre stånd fådt det afhulpit och
otvitvelacktigt äfven hos R. o. A. utan svårighet, hvarföre
skulle nu läggas bemälte Friherre så många och de största
hinder i vägen uti hans egit stånd. Det vore likväl hans enda
och lagliga väg, sorn han ville och borde gå för att få rätt.
Uppå desse considerationer begärte Hr Linderstedt proposition
till bifall, att Frih. Reuterholm måtte med sitt memorial
få gå till de andra respective stånden.
Det blef ock efter någon kort öfverläggning omsider af Hr
Baron och Landtm, giord och samtyckt påskrift uppå
Frih. Reuterholms i fråga varande memorial, så att han dermed
feck vända sig till de andra respective stånden.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan 1/2 till tu eftermiddagen.
Ar 1772 den 18 Januarij.
Lördag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
1 :o. Hr Baron och Landtm.: Sedan de öfrige respective
stånden icke velat ingå uti R. o. A:s yttrade tancka genom
pxtractum protocolli angående collecter och stamböcker samt
Collecter
och stamböcker
ang:de.
20 1772, jan. 18. Kollekter och stamböcker.
den föreslagne afgift uppå caffé till S:t Olofs kyrkas byggnad
här i Stockholm, så lärer det icke vara Höglåfl. R. o. A. emot,
om ibland de flere inkomne ansökningar ang:de collecter och
stainböcker jag skulle till bifall recommendera frenne, nemligen
:
1. Kangasala kyrka i Finland, hvars församling är liten och
invånarne fattige, så att de på intet sätt förmå uppbygga deras
gamla och ofta under ofredstiderne illa medfarne kyrka.
2:do. Staden Skanörs gamla kyrka, med hvilken är samma
förhollande.
3:tio. Melby uti östergötland, som haft det öde, att åskan
förledit år densamma itändt och med 14 hela hemman utom
qvarnar och det mera af hus uti en by upbrändt innom mindre
än två timmas tid.
Hemställandes Hr Baron och Landtm, om icke R. o. A. ville
af medlidande göra i anseende till desse kyrkor något undantag
ifrån sitt generelle beslut.
Hr B i 11 b e r g, Friedr. Otto: Desse ansökningar äro
tveggehanda, en deel går ut på afgifter, hvilka skulle läggas
uppå hemman, husholl, personer eller visse varor, det äro bevillningar,
som, då de äro beviljade, måste betalas; dem kan
R. o. A. icke sig åtaga. Men collecter och stamböcker äro frivillige,
ingen pålägges emot sin vilja att betala något. Derföre
kunna sådane gierne bifallas, enär omständigheterne tala för
dem så som för de nu nämde.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Myckenheten af ansökningar
om sådane collecter gior väl, att man något liapplar
uppå, huruvida de kunna beviljas. Men sorn desse nämde kyrkor
och församlingar värckeligen äro i beträngdt tillstånd, så
att de ej kunna hielpa sig sielfva, må väl dem beviljas understöd
genom collect och stamböcker. De äro frivilliga gåfvor
men inga pålagor.
Hr Carpelan, Carl Ephrai m, biföll på detta
sättet för dem, sorn lidit och ej kunna annorledes blifva i
stånd satte, men för inga andre, och reconnnenderade Torneå
och Luleå städers ansökningar, hvilka undergådt flere resor
nu på en kort tid af eldsvåda olyckor.
Hr Freidenfeldt intygade, att Miölbv kyrka med
alla husen i byen, som bestådt af 14 hemman utom qvarnar,
Kollekter. Tiberg. Kirstein.
21
upbrunnit på halfannan timma, så att invånarne icke fädt
bärga det ringaste.
Hr Järleström antog äfven, att de nödlidande måtte
beviljas collect och stambok, hvarföre han reconnnenderade
bifall för Sunnerby1 kyrka, som genom åskeld blifvit afltränd,
om något skulle för densamma inkomma.
Hr Baron och Landt m. giorde altså proposition: Bifaller
R. o. A. frivillig collect och stambok för Scanörs, Kangasala,
Mölby, Torneå, Luleå och Sunnerby1 kyrkor?
Som besvarades med Ja.
2:do. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af Tiberg
den 28 November 1771, hvaruti tillstyrkes i anseende till fle-nåde"åfvaaf
re ömmande omständigheter, att för detta Portechaisebäraren 400 d. s:rmt
Tiberg måtte på rikets extraordinarie stat tilläggas en nåde- arhSetl
gåfva av 400 d:r sunt årligen i dess öfriga lifstid och hans
hustru efter hans död niuta hälften.
Hr Järleström: Det bör förefalla underligt, att den,
som vid ena riksdagen blifvit brottzslig dömd, en annan riksdag
skulle få pension. På det högsta magten icke måtte vara
sig olika, tillstyrkte han derföre afslag.
Flere deremot förmente, att det vore visa ädelmod emot en
fattig medborgare, som redan fädt för sitt brott benådning.
Efter någon ventilation och uppå skedd föreställning, att
saken redan i tre stånd vore bifallen, blef omsider proposition
om afslag på Secrete Utskottets extractum protocolli med
Ja besvarad.
3 :o. Hr Carpelan, Carl Ephraim: Af skriften Riddarhus
Dagligt
Allehanda hade han funnit, att någonting varit hos Ki™teiii
R. o. A. föredragit angående belöning för Riddarehuskamme- ang:de.
reraren Kammarrevisionsrådet Kirstein. Han kunde icke ingå
att samtycka till någon belöning, innan R. o. A. sedt riddarehusräkningarne
och deraf funnit cassans tillstånd. Förbehölt
f>ig derföre, att saken ej måtte blifva företagen och afgiord,
då ingen det förmodade. När Riddarehuset gofvo sin betiening
hederlig lön, så skulle de derföre giöra deras tienst, och kunde
han icke samtycka till någon beskattning för deras skull.
Hr Baron och Landt m. gaf vid handen, att ett Riddare
-
1 Skall vara : Synnerby.
Strömstad
Jotterie
ang :de.
Kårby
ang-.de.
Kottle kronoqvarn
ang :de
skattelösen
dertill.
22 1772, jan. 18.
Röttle kvarn.
husdeputationens betänckande blifvit upläst angående någon
hielp och belöning för Riddarehuskammereraren Kammarrevisionsrådet
Kirstein i anseende till det trägna och tillökte
arbete, han haft under den tid, riddarehusafgiften blifvit upburen.
men att det blifvit begärt på bordet, hvarest det ännu
hvilade, varandes Hr Baron och Landtm, sinnad icke att detsamma
föredraga, innan R. o. A. vöre talrikt samlade.
4:o. Uplästes concept till R. o. A:s extractum protocolli
angrde lotterie till understöd för staden Strömstad.
Dito om Bonden Abel Jonssons ansökning angående lösningsrätt
till kronohemmanet Kårby.
Hvilka begge extracta protocolli gillades.
ö. Hr Qveckfeldt, Samuel Gustaf: Han hade
funnit, att uti sista pleno R. o. A. afgiordt hans faders Generallieutenantens
och Riddarens af Kongl. Sverdsorden Eric
Gustaf Qveckfeldt besvär öfver Urskillningsdeputationens afslagsresolution
uppå bemälte Generalliutenantz ansökning rörande
förmånsrätt till skattelösen af en kronoqvarn benämd
Rotle qvarn; Hr Qveckfelt begärte väl icke någon ändring uti
R. o. A:s beslut, men som han trodde sig äga flere skäl, hvilka,
om de varit Höglåflige R. o. A. bekante, kunnat värcka ett
annat beslut, och saken ännu icke vöre uti något annat af
de respective stånden afgiord. så hade han sammanfattad!
desse skäl uti ett memorial och begärte att dermed få gå lill
de andre respective stånden.
Hr W achschlager, Gustaf, trodde, att när saken
hos R. o. A. redan vore afgiord, så kunde det ej tillåtas, att
en remonstration, som innehölt vederläggning af R.o. A:s beslut,
skulle få afgå till de andre respective stånden med
R. o. A :s samtycke.
Hr Billberg ville icke tillåta, att en afgiord sak åter uprifves.
Men ville Hr Qveckfeldt gå med sitt memorial för egen
risque, så kunde det honom icke vägras.
Hr Qveckfeldt, Sa m. Gustaf, begärte att få upläsa
sitt memorial. Hvartill någre af herrarne symtes samtycka,
men andre deremot påstodo, att hvad R. o. A. ej kunde uptaga,
behöfde ej eller upläsas.
Frih. Ridderstolpe, Garl: Utan att taga bort tiden
Inkvartering. Ämbetsmän.
23
med ventilation öfver en sak, uti hvilken R. o. A. icke läret
vilja ändra sitt redan tagne beslut, kunde resolution blifva,
att R. o. A., sedan målet numera är afgiordt, icke kan giöra
något afseende på detta memorial.
Hr Baron och Landtm, giorde nu proposition: Bifaller
R. o. A. den projecterade resolution, att R. o. A. emot sitt redan
i saken tagne beslut uppå detta memorial icke kan giöra
afseende?
Hvilken med Ja besvarades.
tido. Uplästes ett af Hr König, Jacob, Capitaine vid Lifgardiet,
ingifvit memorial angående inquarteringen i Stockholm
och huruledes densamma med en summa, svarande emot hvad
Stockholms Borgerskap nu dertill betalar, må kunna inrättas
på en fördelacktigare foot, så att Borgerskapet i denne afgift
niuter lisa framdeles. Hvarvid Hr König åberopar sig ett sistledne
riksdag den 20 Januarij 1770 dateradt Landt- och siömilitiaeoeconomiedeputationens
betänckande jämte sitt dervid
bilagde särskildte votum.
Detta tillika med samma åberopade betänckande remitterades
till Secrete Utskottet.
7 :o. Uplästes ett af Probsten och Riksdagsfullmägtigen för
\ esterås stift Lindbom ingifvit memorial, hvaruti han anholler,
att de räntegifvare, som skola lefverera sin spannmålsränta
till hospitalerne, måtte få lösa det, som ej in natura
behöfves, med penningar efter markegång och sex marks
kopp:mts förhögning derutöfver på hvarje tunna, alenast för
innevarande svåra sädesår.
Detta bifölls.
8 :vo. Uplästes ett af Probsten och Riksdagsfullmägtigen Hr
Magister Pehr Meurling ingifvit memorial, hvaruti han anmärker,
att här uti staden visa sig embetsmän ifrån närmare
och tiermare orter, hvilka hvarken äro riksdagsmän eller hafva
med riksdagsärender att skaffa; och som embetet deraf
lider lika så väl som de sökande, i synnerhet då dommaresysslorne
för [r] ättas af vicarier, så heinstälte Probsten Meurling,
om icke till Justitiaedeputation må remitteras alt inkomma
med project, huru och på hvad sätt embetsmän böra visa
förfall, när de vilja begära permission; äfven att hos Hans
Kongl. Maij:stt må anhollas, att Håfrätterne få nådig befall
-
Königs mern.
ang:de inquarteringen
i Stockholm.
Ang :de at
räntegifvare
till hospitalerne
må få
lösa sin
spannemål.
Ämbetmans
permission
ang:de.
24 1772, jan. 18. Ämbetsmän.
ning att efterfråga, huruvida hvar och en under deras jurisdiction
varande embetsman vistas på sitt behörige ställe och
tiensten bevakar, samt deröfver författa förteckningar och
dem till Kongl. Maijrst inlemna, och ifall någon embetsman
finnes afholla sig ifrån sitt ämbete, att han af vederbörande
fiscal lagligen tilltalas.
Hr U g g 1 a, Leonhard Magnus, hade minst väntadt
en sådan påminnelse ifrån Presteståndet. Att embetsmän få
permission, det kommer an uppå Kongl. Maij :stt och collegier,
och hafva de sig föreskrefne lag och förordningar, hvarefter
de skola pröfva embetsmännens förfall, innan de bevilja
någon permission; de lära ej eller lemna opåtalt, om embetsman
är ifrån sin syssla utan lof eller öfver permissionstiden.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Visst kunna missbruk
ske, så uti att begära som att bevilja permissioner. Det är så
med menskligheten, att vid alt lådar ofullkomlighet; emedlertid
äro lagar och författningar så tillräckelige, att om de noga
följas, behöfves ingenting mera för att holla hvar embetsman
vid sin syssla; likväl och som det är Ständer tillhörigt att
draga försorg, det lagskipningen måtte bollås i sin jämna
gång, så kunde memorialet remitteras till Justitiaedeputationen
att pröfva, om några flere lagar i detta mål skulle behöfvas.
Hr Baron och Landt m. giorde proposition: Behagar R. o.
A. bifalla, att påskriften uppå Hr Probsten Meurlings upläste
memorial blifver sådan: Ehuru R. o. A. icke äger någon anledning
att förmoda några afsteg ifrån redan stadgad lag och
förordningar häruti, hvilka synes vara tillräckelige, varder
dock detta memorial remitteradt till Justitiaedeputation att
pröfva och föreslå, om någre flere författningar kunna finnas
nödige.
Detta besvarades med Ja.
Tomter och 9:o. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den
sStäderné 31 Augusti sistledit år angående att de gårdar och tomter
sorn ej till- städerne, som tillhöra dem af Presterskapet och scholaestaten
^octfschotte-^ och ej äro embetsgårdar, måtte ansees skyldige att deltaga
staten, del- uti stadens skyldigheter vid kyrkobyggnad, väg- och brolagtaga
i kyrko- .
byggnad. ninS'
Hvarvid äfven var bilagdt ett betänkande af Cammar-, oeco
-
Rusthållarna. 25
nomie- och commerciedeputationen sistledne riksdag den 19
Januarij 1770 i detta ämnet, som äfven uplästes, och begärtes
alt detta på bordet.
10 :o. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den 9
November 1771, hvarigenom ståndet beviljar, att samtelige
rusthollarne så i Sverige som Finland frikännes från utbetalande
af de dem påförde summor, hvilka cronan skall hafva
förskutit under sista pommerske kriget till tross eller andra
monderingspersedlars anskaffande, intill dess slut i hufvudmålet
hunnit utfalla, hvilket ståndet till Secrete Utskottet remitteradt.
Flere af R. o. A. förklarade sig nögde att bevilja remissen
men icke den begärte inhibition, hvilken kunde förordsaka, att
sedan hinder läggas i vägen för sakens afgiörande hos Riksens
Ständer, hvarigenom cronan skulle uti sin rätt förlora
och sådant genom andre pålagor ärsättas; rusthollarena blefvo
ej kräfde för mera, än de efter lag och contracter borde
betala.
brih. Ridderstolpe, Carl: Då han antog rigtigheten
häraf, förstälte likväl, att vid vissa tillfällen vore det bäst att
f>iöra det nyttiga, när det laglige ej befordrar ändamålet. Om
tre stånd bevilja den begärta inhibition, så går den till expedition,
och saken, som sagdt är, lätteligen blifva liggande uti
Secrete Utskottet, hvilket lätt kan ske, ty uti en så dyr och
tryckande tid som den nuvarande är det svårt att prässa
landtmannen, som plågas och lider af missväxt. Derföre trode
han rådeligare att taga ett medium, nemligen att med utökningen
af desse medel må anstå hela detta året, som för
Ja är så svårt, och bifalla remissen. Dermed förloras ingenting,
ty det är endast den oförmögna, som ännu icke betalt,
och om än hos en sådan skedde utmätning, fingo kronan, där
jintet är att taga, likväl ingenting.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, instämde
häruti, dock med villkor att om Secrete Utskottet icke afgiör
jsaken, så värkställes utsökningen nästa år.
Hr H i e r 11 a, Lars, förbehölt sig, att om Secrete Utskotfet
tillstyrker eftergift på denne kronans fordran, att då alla
rusthollarne i Vestergötland, som redan betalt, hvad de blifvit
på detta sätt skyldige, äfven måtte få sitt igen.
Rusthållare
befrias fr.
utbetalande
af de summor
kronan
till pommerske
kriget
förskutit.
26 1772, jan. 18. Hellichius. Riksdagsarbetet.
Hellichius
ra. fl.
ang :de.
Uppå giord proposition resolverades, att detta remitteras
till Secrete Utskottet och befrias emedlertid uti hela innevarande
år 1772 rusthollarne ifrån att blifva krafde för denne
dem påförde cronofordran.
11 :o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 13 December 1771, som tillstyrker bifall uppå Capitainens
vid för detta Kronprintzens, nu Hans Kongl. Höghets Printz
Friedric Adolphs regimente Abraham Hellichius ansökning å
egne och de flere compagniechefs vägnar giorde ansökning
om eftergift af 2568 d:r 28 1/2 öre s:mt, som de åren 1768
och 1769 upburit för 63 man, hvilka till vagthollning i Christianstad
af deras bestådde permitterade blifvit commenderade,
men Kongl. Maij:stt den 14 Martij sistledit år förklarad!
dem skyldige att återbetala såsom öfver stat upburna.
Detta bifölls.
12. Anmältes, emottogs och infördes på vanligt sätt en deputation
ifrån det Högvördige Prästeståndet, sex personer,
anförd af Professoren Doctor Gadolin, som öfverlemnade
Presteståndets extractum protocolli angående mera skynddeputationersamhet
med arbetet uti deputationer och plenis för att snart
och plenis, ^omma till slut med riksdagen.
Deputationen besvarades af Landt m. och afträdde ledsagad
efter vanligheten.
Hvarefter detta extractum protocolli uplästes men begärtes
på bordet.
Wexels be- 13. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den 29
pVejudice" November 1771 angående Revisorens i Kongl. Krigscollegio
Niclas Wexells besvär öfver liden praejudice genom saknad
befordran.
Deputationen tillstyrcker för Wexell kammererarefullmagt
lika med kammererare i Kongl. Kammarcollegio samt tour
ifrån 1760 och att ensam varda på förslag upförd, enär hail
sig till en sådan eller deremot svarande syssla anmäler samt
att emedlertid uti Kongl. Krigscollegio såsom krigscommissarie
få biträda, särdeles i artillerieärender, enär hans hälsa och
det revisionsarbete, han sig åtagit, sådant tillåter. Men hvad
Wexells ansökning om nådegåfva 2000 d:r s:mt och belöning
för giordt arbete angår, kunde deputationen sig dermed icke
Deput. fr.
Prästest.
ang :de
skyndsamhet
med
arbetet i
ang:de.
Wexell.
27
befatta utan hade genom utdrag af protocollet detsamma till
Secrete Utskottet öfverlemnadt.
HrWadenstierna, Carl, ansåg för besynnerligit, att
deputationen kunnat tillstyrka för Wexell icke allenast en antidaterad
kammererarefullmagt utan ock, att han skulle såsom
krigscommissarius giöra tienst uti Krigscollegio, enär
det folie honom lägligt. Såsom revisor i Krigscollegio kände
lian Hr Wexell; han hade sig bekandt, att det af välbemälte
kongl, collegio blifvit Wexell updragit att revidera en del Artilleriecontoiret
tillhörige räkenskaper, men att Wexell så föga
dervid lagt handen, så att collegium flere resor nödgats
gifva honom alfvarsamma påminnelser derom. Då väl något
af hans revisionsarbete omsider framkommit, men så beskaffadt,
att han så för det ena som andra blifvit stäld under fiscalisk
action och collegium nödgats emedlertid taga revisionsarbetet
från honom och öfverlemna det till en annan för att
blifva giordt; Hr Wadenstierna kunde altså intyga, att Wexell
skulle blifva en oduglig krigscommissarius eller kammererare,
hvarföre han tillstyrkte, att Secrete Deputationens betänckande
måtte afslås och skälen till afslaget gifvas de öfrige
respective stånden tillkänna.
Hr Linderstedt, Eric, trodde, att sådant genom extractum
protocolli kunde ske och till förekommande af att ej
flere sådane betänckanden inkomma uti samma extractum
protocolli begäres, det Secrete Deputationen icke måtte för någon
tillstyrka uprättelse eller befordran, innan collegier och
vederbörande ämbetsmän, under hvilka en sådant tient, blifvit
hörde öfver hans skicklighet och förhollande i tiensten.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, önskade få
veta, huru sådane praejudicemål kunnat uti Secrete Deputationen
uptagas.
Hr v o n Post, Friedric, som ledamot i Secrete Deputationen
berättade, att det varit Wexells besvär, hvilka sedan
förre riksdagar legat oafgiorde, som dertill gifvit anledning.
Han hade väl i deputationen varit af annan tancka än pluraliteten
i detta mål men låtit öfvertala sig att ej gå med sin
särskildte mening till plena. Att Secrete Deputationen bör uti
alla mål, som angår upprättelse, höra vederbörande collegier
28 1772, jan. 18.
Wexell.
och embetsmän, det vöre redan uti instructionen föresltrifvit,
altså nyttigt, att deputationen därom påminnes; huru sådane
mål för öfrigit uti Secrete Deputationen kunna förekomma,
förklarar sig lätteligen. Remarquer giöras öfver rådsprotocollen,
och derigenom blifva ännu många anledningar till cabinetter
för Riksens Ständer.
Frih. Ridderstolpe, Carl, samtyckte till extractum
protocolli; för att korta obehörigas lystnad efter tienster vore
det en nödig utväg. R. o. A. äga dertill alt skäl, ty som Riksens
Ständer icke kunna kienna personers skickelighet, så höra
collegier och embetsmäns intygande vara det, hvarefter man
uti bepröfvande af en persons skickelighet har att sig rätta;
och derföre utan sådane bevis deputationen ej må fördrista
sig att inkomma med något tillstyrkande för någon.
Derigenom förekommes, att riket ej får odugelige embetsmän;
mindre behöfver man frugta, det collegier och chefer
våga sig gifva bevis om någons oskickelighet, än att de lemna
beröm om skicklighet åt en oduglig.
Hr Wadenstierna, Carl, instämde häruti, att extractum
protocolli afgår och Secrete Deputationen får en vänlig
ärhindran att ställa sig sin instruction lill rättelse. Men
som saken hos de öfrige respective stånden, innan extractum
protocolli hinner blifva färdigt och ankomma, kan varda afgiord,
hemstälte han, om icke en deputation nu i dag kunde
sådant hos dem förekomma och munteligen anmäla R.o. A:s
beslut.
Hr Linderstedt, Eric, begärte enligt 16 § i Riksdagsordningen,
att betänckandet i anseende till den saknade
omständigheten åter förvises till Secrete Deputation, samt biföll,
att ett extractum protocolli upsättes och afgår i conformité
af hvad nu blifvit sagt.
Hr Baron och Landtm, giorde nu proposition, att betänkandet
i anseende till denne saknade omständigheten återförvisas
till Secrete Deputationen.
Hvilken med Ja besvarades.
I följe hvaraf påskriften upsättes och för R. o. A. genast
justerades, så lydande:
Dito resolveradt, att som R. o. A. uti detta betänckandet saknadt
den omständigheten, som deputationens instruction lik
-
Wexell. 29
väl föreskrifver, att vederbörande collegier och embetsmän
blifvit hörde, ty varder enligt 16 § i Riksdagsordningen detta
Inål till Secrete Deputationen återförvist.
Vidare giorde Hr Baron och Landt m. proposition, om
R. o. A. bifaller, att uti ett extractum protocolli hos de andra
Respective stånden anmäles de skäl, som föranlåta R. o. A.
att vänligen påminna Secrete Deputation om vederbörandes
börande, innan deputationen tillstyrker någon uprättelse för
en, som kunde ansees vara uti befordring förbigången,
i Hvilken med Ja besvarades.
I conformité häraf upsättes följande extractum protocolli.
I S. d. I anledning af det betänckande, som ifrån Secrete Deputationen
till Riksens Ständers plena inkommit angående
uprättelse för Revisoren uti det under Kongl. Krigscollegium
lydande Artilleriecontoiret Niclas Wexell, som under sin längre
tienstetid skall blifvit af yngre uti befordring förbigången,
korn hos R. o. A. uti öfvervägande, att så angelägit det vara
ville, att alla omständigheter af ett mål fullkomligen varda
kiende och granskade, innan saken hos Riksens Ständer sluteligen
afgiöres, så omöjeligit vore det för Riksens Ständer
In plenis att uti frågor, hvilka angå uprättelse för liden praejudice
och deraf följande befordran, så noga kienna skickelighet
och det öfriga förhollande under tienstetiden af de personer,
hvilka hos Riksens Ständer till en sådan uprättelses
ärhollande kunna komma i åtancka, som Kongl. Maijists och
kronans tienst samt andre embetsmäns uti lag och förordningar
förvarade rättigheter det likväl fordrar, ulan att genom
idet Riksens Ständer meddela uprättelser åt personer, om hvilkas
förfarenhet och skickelighet uti de dem redan anförtrodde
embetsgiöromål ingen underrättelse är inkommen, det hända
kunde, att rikets tienst blefve illa skött men deremot flitige,
redelige och skickelige embetsmän ifrån befordran och
»It hopp dertill utestängde.
I Till förekommande hvaraf och att sätta ett mål för obehörigas
lystnad, som genom Riksens Ständer kunde vilja söka att
tränga sig fram till befordringar och embeten, beslöt altså
K- o. A., det genom extractum protocolli Secrete Deputationen
Vänligen påminnes att, enligt hvad dess instruction redan fö
-
30 1772, jan. 18.
Kronospannmål.
reskrifver, icke med betänckande ang:de någons uprättelse
för liden praejudice till Riksens Ständers plena inkomma,
med mindre vederbörande collegier och embetsmän, under
hvilka en sådan tient, förut blifvit hörde och bevis om hans
skickelighet och förfarenhet aflemnat.
Hvilket genom utdrag af protocollet skulle de öfrige respective
stånden hörsamt tienst- och vänligen communiceras.
Spannemål 14 :o. Ankom en deputation ifrån Bondeståndet, 8 personer,
äng :de at anförd af Johan Andersson, som öfverlemnade eh
kronans får
lösas af rän-Bondeståndets extractum protocolli af innevarande dag, hvar
tegifvaren. utj föreställes, huruledes brist och dyrhet på spanmål trycker
Allmogen i de fläste rikets provincier, att penningebristen
der jämte är allmän, tillräckelig säd ej eller utrikes ifrån kunnat
införskaffas, hvilken dessutom till utsäde, om den ock
funnes, ej är dugelig, i anseende hvartill ståndet beslutit att
till Secrete Utskottet remittera om liielp och understöd för
Allmogen, samt huruvida räntegifvaren må hugnas med att fä
efter den i svage lähnen utsatte markegång lösa såväl den
kronan förbehollne spanmål som den, hvilken till allmänne
behof är anslagen, och Allmogen försträckas till utsäde af den
nya i kronans magaziner befintelige spannemål; och på det
Allmogen emedlertid ej må genom utmätningstvång sättas i j
den nödvändighet att skaffa sig räntespanmål, Kongl.
Maij :sts nådige befallning till samtelige landshöfdingar så i
Sverige som Finland afgå att föranstalta, det med utsökandet
af räntespanmålen må innehollas, till dess slut öfver denne
ansökning hinner hos Riksens Ständer utfalla.
Sedan deputation afträdt, uplästes detta extractum protocolli.
Hr C a r p 1 a n, Carl Ephraim, förestälte, att Bondeståndets
begäran giorde inbrott uti indelningsvärcket och räntetagarens
deruti grundade rättighet till spanmål in natura,
hvilken likväl uti Regeringsform, Konungaförsäkran och flere
resolutioner så heligt vöre bevarad. När alla utvägar vöre tagne
att få säd utifrån, när denne vara vore lika så svår för
andra medborgare att anskaffa sig som för Allmogen, hvarföre
skall indelningshafvaren mera svälta än andre. Presten
tager sin rättighet in natura och om honom yttrar sig ingen,
Lösen av kronospannmål.
31
att han skall förlora sin rättighet. Hr Carplan anholt, att denre
sak måtte hvila och en deputation afgå till de andre stånden
att förmå dem att icke afgiöra Bondeståndets nu upläste
Ixtractum protocolli, innan R. o. A. fädt yttra sig; när förprdningarne
om missväxtssyner med mera efterlefves, så
åkeer Allmogen all förmån, som den häruti lagligen bör hafva.
I Frih. Ridderstolpe, Carl: Secrete Utskottets be
kymmersammaste
öfverläggningar hafva varit att förekomma
Ipanmälsbristen, i synnerhet i en tid, då staten är så mycket
graverad. Saken hörer dessutom till Secrete Utskottet; hvarföre
och som där funnos alla härvid nödiga uplysningar, tillStvrckte
han, att extractum protocolli måtte till Secrete Utskottet
remitteras. Han försäkrade, att indelningshafvarens
laglige rätt nogsamt skulle där bevakas.
Hr Hiertta, Carl, instämde med Frih. Ridderstolpe
t>ch förlitade sig indelningshafvare på hans gifne löfte.
I Hr Wadenstierna, Carl, likaledes. Ju förr saken refnitteras,
ju förr kan Secrete Utskottet efter inhämtade nödige
uplysningar dervid lägga handen. Emedlertid kunde med
tn deputation lemnäs det svar ifrån R. o. A., att Bondeståndets
extractum protocolli ömmat R. o. A., så att man ej velat
tpskiuta ett ögnableck att dervid lägga hand. Och som Secrete
Utskottet hade att befatta sig med alt, hvad till detta
ärendet hörer, så hade R. o. A. äfven remitteradt samma protocollsutdrag
dit; hvad den uti extractum protocolli omförpälte
inhibition vidkommer, förbehölt R. o. A. sig att framdeles
deröfver sig utlåta.
I Hr Billberg, Friedric Otto, och Hr Göös, Lorentz,
instämde härmed
I Hr Carplan, Carl Ephraim, yrkade, att han ägde
ali rättighet att begära saken på bordet; den ginge directe
»öst på indelningsvärket, och när förordningarne om missväxtssyner
vore tydelige, så att de få köpa sin spanmål på
auction, så hade ingen att klaga; likväl i förtröstan att Secre»e
Utskottet vårdar indelningshafvares i lag grundade rätt,
ville han väl samtycka till remissen.
I Proposition blef giord, och Bondeståndets nu upläste extractum
protocolli remitterades till Secrete Utskottet, dock
utan bifall.
32 1772, jan. 18—22. Tammerfors.
Och afgeck härom en deputation under anförande af Grefve
Cronhielm, fullm. Hr Wadenstierna, Krigsråd, Hr Tigerstedt.
Hr Hederstierna, Hr Carplan, Hr Gyllenpalm, Hr Riddersvärd
Påskriften upsattes emedlertid i conformité af beslutet, så
lydande: Att R. o. A. i ömsint afseende på den spanmålsbrist,
som i flere landsorter trycker Allmogen, velat remittera detta
till Secrete Utskottet men kan i anseende till cronans derunder
beroende rätt nu förut icke samtycka till den begärte
inhibition.
Hvilken för R. o. A. uplästes, gillades och Bondeståndets
extractum protocolli påskrefs.
Äng :de en 15. Föredrogs Kyrkoherdens och Riksdagsfullmägtigens för
läggande vtd*^^° st'^ Magister Eric Edners1 memorial, hvaruti han i anTammerfors.
seende till örtens fördelacktige belägenhet och att Allmogen
deromkring hade 20 a 30 mil till närmaste stad hemställer, om
icke en kiöping må anläggas vid Tammerfors strömfall i Finland,
Äbo låhn och Messebo sockn.
Hr Wadenstierna, Thoma s, gillade icke allenast
detta förslag utan ock att en sådan kiöping på något stålh
för Tavastland måtte inrättas; derom hade redan något varit
uti Kammaroeconomiedeputationen sistledne riksdag under
öfverläggning, hvarföre han trodde, att detta kunde till bemälte
deputation remitteras.
Hr G ö ö s, Lorentz, förestälte vidsträcktheten af landet
i Finland och instämde dermed till alla delar.
Hr Boije, Otto, påminte, att i början af riksdagen
ibland R.o. A:s postulater varit en om någon köpings anläggande
i Savolax och St. Michels sockn, hvilket han anholt
äfven måtte till Kammaroeconomiedeputationen remitteras.
Och resolverades, att till Kammar-, oeconomie- och cornmerciedeputationen
remitteras att med betänckande såväl öfver
detta memorial, som huruvida kiöpingar vid Anianpeldo
för Tavastland och St. Michel för Savolax måge kunna inrättas,
inkomma.
Harskärs 16. Uplästes Landt- och siömilitiaeoeconomiedeputationens
fyrbåkar betänkande af den 12 sistledne December angående Allmogens
angrde. uti öst- och Björkekinds härader i östergötland besvär öfver
de afgifter, som den måste betala till Harskärs, Stäfringe och
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: Ekners.
Harskär. Åbo akademi.
33
Landsorts fyrbåkar för de fartyg, som af Allmogen nvttias
till transport af veed för Norrköping samt järnmalm från östergötaland,
Södermanland och Utö grufvor till järnbruken;
deputation förmäler, att Kongl. Maij :stt redan den 2 April
1770 på Riksens Ständers tillstyrkande bifallit denne af Allmogen
begärte befrielse, och förmodar, att Tullkammaren i
Norrköping stäldt sig denne Kongl. Maijists nådiga befallning
till efterlefnad, som ock Kongl. Amiralitetscollegium förmält,
att inga klagomål inkommit, som ej blifvit afhulpne, så att
eollegium anbefalt återbetalning, om något emot högst berörde
bref funnos vara upburit. Att altså ingen utväg till säkrare
befordran af värckställigheten deputationen föreföllo,
utan att en förnyad befallning till Kongl. Amiralitetscollegium
häruti giorde tillfyllest.
Betänckandet bifölls.
17. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänckande
af den 11 November sistledit år, hvaruti tillstyrkes,
att Academien i Åbo måtte till 1772 års slut få upbära de
2000 d:r s:mt, som af manufacturfonden blifvit anslagne till
den vid samma Academie inrättade botaniske trägård, samt
sedan med samma års slut för altid uphöra; skolandes Academien
vara skyldig att inför Commerciecollegium giöra redo,
hvad för desse medel blifvit till trägårdens nytta tillgiordt.
Derjämte att ett vite af 1 000 d:r sunt må den föreläggas,
som framdeles skulle understå sig att för Academien
projectera ytterligare prolongation af desse 2 000 d:r smits
åtniutande.
Betänkandet bifölls.
R. o. A. åtskildes häruppå klockan efter 1 eftermiddagen.
Ar 1772 den 22 Januarij.
Onsdag.
Plenum kl. 9 förmidd.
Hr öfveradjutanten Grefve Charles Emil Lewenhaupt förde
ordet under Hr Baron och Landtm :s frånvaro.
R. o. A. intogo sine ställen, och en deel af protocollet för
den 17 October sisth justerades.
Botaniske
academieträgården
i
Abo ang :de.
34 1772, jan. 22. Vedevåg och Kvarnbacka.
Ang :de 2:do. Föredrogs och uplästes Justitiaedeputationens be
t^TemeY-n
tänckande af den 20 sistledne September uti tvisten emellan
Gottsman Bokbindaren Gottsman och Körsnären Wagner angående rät01
h "agner-tigheten att få inbörda ett här i staden vid Vesterlånggatan
belägit stenhus, hvaruti deputationen tillägger Wagner rättigheten
framför Gottsman och tillstyrker, att Kongl. Maij :sts
dom må uphäfvas.
Vid detta betänckandet var äfven bifogadt ett särskildt votum,
som på anförde skäl finner skäligt, att Kongl. Maij :sts
nådiga dom må stadfästas.
Detta begärtes på bordet.
Frih. Cron- 3 :tio. Företogs ånyo det den 14 sistledne December upläste
ang^de*järn-oc^ ifrån Riksens Ständers Urskillningsdeputation remitterarmide
vid de memorial af Hr Praesidenten Baron Cronhiort, hvaruti
och^uarn- iian anh°Her om slut uppå sin ifrån förre riksdagar tillbakars
backa bruk. giorde ansökning att få förklaring uppå Riksens Ständers vid
1747 års riksdag gifne yttrande angående det vid Wedevåg
och Qvarnbacka jernmanufacturievärck då befintelige gamla
smide samt 19 078 d:l. 23 1/3 öre sunt, hvilke Hr Praesidenten
förmenar vara af Riksens Ständer gemensamt till honom
och Hr Landshöfdingen Broman eftergifne, såvida de gemensamt
och för en hälft hvardera innehaft berörde jernmanufacturievärck.
Äfvenledes uplästes bemälte Hr Baron och Praesidents ifrån
Urskillningsdeputationen remitterade memorial, hvaruti han
begär slut uppå sin redan vid 1765 och 1769 års riksdag sökte
förklaring, huruvida den genom Manufacturcontoirets salubref
af den 28 April 1744 till Hr Praesidenten, hans fru och
barn uplåtne äganderätten till hälften af Wedevågs och
Qvarnbacka jernvärck samt Stensta plåthammare borde ansees
för honom såsom förlorad genom Secrete Utskottets vid
1747 års riksdag tagne författningar om berörde värck.
R. o. A. lät sig jämväl föreläsas Secrete Utskottets sistledne
riksdag gifne extractum protocolli uti denne sak af den 24
November 1769, hvaraf fandts sakens sammanhang vara den,
att Praesidenten Cronhiort och Landshöfdingen Broman, hvilke
år 1744 köpt af Handels- och manufacturdeputationen efter
ärhollit Riksens Ständers bifall Wedevågs och Qvarnbacka
manufacturvärck med alle tillhörande lägenheter, vid 1747
Vedevåg. Konungaförsäkran. 35
rs riksdag åtagit sig att förblifva vid denne handel emot det
tt det gamla jernsmidet vid värket till ett ungefärligit värde
f 10 871 d:r [ 12]1 öre s:mt få beholla och eftergift på 19 078
:r 22 1/3 öre sunt, som efter köpecontract af Wedevåg bordt
etalas; häraf vill väl följa, att då Broman ej ensam uti väret
blifvit inrymd, det Praesidenten Baron Cronhiort till ärsättning
för sin andeel och skadeslöshollande för sitt lidande
r berättigad; men som Broman deremot påstådt, att han enana
och allena varit förlagsman och under Cronhiorts förvaltningstid
ej ärhollit den ringaste afkastning eller betalning
för sine utlagde penningar; att frågan om det efterlåtne järnsmidet
och de 19 078 [dal.] 22 1/3 öre sunt redan skall vara
emellan honom och Cronhiort afgiord, hvaremot ej lagligen
utrönt är, huru deras fordringar å ömse sidor sig förholla,
så kunde Secrete Utskottet ej annorledes sig öfver Baron
Cronhiorts berörde ansökningar utlåta, än att han må sin talan
vid vederbörlig domstohl utföra och sin rätt på det i lag
föreskrefne sätt bevaka; dock att försutten tid härigenom ej
aterstäld varder. Som R. o. A. redan delta Secrete Utskottets
yttrande sistledne riksdag den 16 Januarij 1770 bifallit, så
förblef R. o. A. vid sitt då tagne beslut.
Hr Baron och Landtm, upkom.
4 :to. Grefve Creutz, Lorentz W i 11 h e 1 m, anmälte, Konungaför
säkrRQ
att
uti Expeditionsdeputationen blifvit föredragit till expedi- ang.de
erande projectet till Svea Konungaförsäkran; att efter en långvarig
ventilation de tre respective ståndens ledamöter förblifvit
vid det af deras stånd bifallne project, men att R.o. A:s
ledamöter författadt ett project aldeles conformt med R.o.
A:s beslut, hvilket han nu öfverlemnade (Bil. 2) och därjämte
de vid denne öfverläggning uti Expeditionsdeputationen hällne
protocoller.
R. o. A. lät sig desse handlingar föreläsas.
Hr Baron och Landtm, berättade, att Prästeståndets Taleman
Biskoppen Doctor Forssenius öfverlemnadt honom till
underskrift den af de tre respective stånden gillade Konungaförsäkran,
men att han icke vidare vid dess emottagande svarat,
än att han ville hos R. o. A. det anmäla. Det ankommo
1 Enligt sekreta utskottets extraktprotokoll, Allegater II, fol. 135.
36 1772, jan. 22.
Konungaförsäkran.
nu på R. o.A:s determination, om till vidare öfverläggning
häruti med de andre respective ståndens ledamöter anslag
kunde begäras till Secrete Utskottets och Secrete Deputationens
jämte 25 af Bondeståndet sammanträde.
Härvid uplästes äfven ett af Hr Lagerborg ingifvit memorial
denne sak angående (Bil. 3).
Alt detta begärtes af flere på bordet.
Frih. Kagg, Lars, förklarade sig ej tillfyllest kunna betyga
sin ärkäntsla emot Expeditionsdeputationens hrr ledamöter
för deras prisvärda acktsamhet i denne betydelige sak
och begärte, att desse handlingar måtte tryckas såväl till underrättelse
för hemmavarande sorn för efterkommande.
Detta begär tes på bordet.
Frih. von Essen, Friedrich: Tryckfriheten är en
grundlag; efter den kan det ej vägras att få desse handlingar
till trycket. Hvad hrr ledamöterne uti Expeditionsdeputationen
giordt till bibehollande af R. o. Ars beslut vore och på
alt sätt värdigt och anständigt, så att ej eller i det afseendet
något borde kunna hindra tryckningen. Men han önskade likväl,
att uti en sak af så mycken vigt man ej måtte förhasta
sig och kanske giöra något i förtid. Hela denne märkvärdige
sak förtiente att till alle sine omständigheter varda allmänt
kunnig giord och ej styckevis, att derföre alle handlingar,
som hit höra, samlas och i sinom tid af trycket utgifvas.
Hr Wadenstierna, Carl: Af hvad Hr Baron och
Landtm, förmält trodde han sig finna hos de andre respective
stånden någon böjelse att vilja ingå uti någon slags jämkning
med R. o. A. angående Konungaförsäkran, då anledning
är att tro, det de samtycka, att saken ännu uti sammanträdet
kan blifva företagen. Han hemstälte, om icke R. o. A. skulle
finna billigt att förklara sitt välbehag öfver denne liknelse till
förening.
Men här afbröts hans tal genom flere, som begärte denne
fråga på bordet.
Så att han nödgades sluta med att förklara, det han ej trodde,
att en så simpel fråga som denne skulle kunna uppehollas.
När de andre stånden gådt första steget till förening, vore
ju billigt att möta dem på halfva vägen.
Häruppå hördes under den mera oro, som denne öfverlägg
-
Riksdagens förkortande. 37
ning förordsakade, det svar ifrån någre på bänckarne: Meningen
torde vara endast att bedraga oss.
Hvarmed discourserne härom för denne gången afstadnade.
5:to. Justerades extractum protocolli, som ifrån R. o. A. af- Revisor
r r . , Wexell
gå skulle angående Revisoren i Kongl. Krigscollegio Wexell, ang:de.
hvilket gillades.
6:to. Uplästes Prästeståndets extractum protocolli af den 15 Riksdagens
Januarij sistledne, hvaruti ståndet förklarar sitt bekymmer an,;de.
deröfver, att på en tid af siu månader, som Riksens Ständer
varit församlade, så ganska få allmänne och riksvårdande saker
blifvit afgiorde, och sin önskan att snart få see denne
riksdagens slut, samt föreslår som utvägar till vinnande af sin
önskan, att 1 :o med instundande Februari månad arbetet såväl
in plenis som Secrete Utskottet och deputationer må börjas
klockan 8 om mårnarne och, när sakernes mängd det
fordrar, om eftermiddagarne fortsättas. 2:do. Att saker, som
i deputationer läggas på bordet, ej uppehållas öfver den i Riksdagsordningen
föreskrefne tid. 3:tio. Att de allmänna målen
framför de enskildte måtte företagas och afgiöras.
Frih. Grönhagen, Claes W.: Detta extractum protocolli
föreföllo honom besynnerligit; han hade förväntadt
sig af ingressen mera lius, än han sedan därstädes funnit; nog
vore det uti orden mycket väl sagt men uti värkställigheten
lito det ej giöra sig, till exempel att hålla plena eftermiddagarne
befordrade sällan sakernas gång; vidare vore så olika
tanckar om det, man ville kalla allmänna saker; förfarenlieten
lärde, att mången ansåg för allmänt ärende det, som af
andre kunde påstås vara ganska enskildt. Frih. Grönhagen
trodde, att R. o. A., utan att ingå uti hvad Prästeståndet i
praemissa anfördt, kunde förena sig med det Högvördige Ståndet
uti önskan att snart få riksdagen slutad och vilja på alt
sätt bidraga dertill, att riksdagsärenderne efter den redan
vidtagne laglige ordning till slut befordras.
Hr Uggla, Leonhard Magnus: Ingenting kunde
vara önskeligare än att befordra riksdagen till snart slut, ty
det vore för enhvar, som nödgades lefva för egne medel, en
nog dyr ort att uppeholla sig i Stockholm. Han vore derföre
villig att bifalla Prästeståndets extractum protocolli men med
törbehold först och främst att. om Konungaförsäkran blifver
38 1772, jan. 22. Riksdagens förkortande.
afgiord, och sedan att den expression, sorn står i extractum
protcolli införd, om medborgare, som giordt uppeholld i ärendernes
afslutande och synas icke vilja det allmännas väl, måtte
återtagas, såvida den kunde förtydas uppå R. o. A. och den
svårighet, som blifvit giord, att antaga de tre respective ståndens
project till Konungaförsäkran.
Hr de Frietzkij: Utan att deltaga uti praemissa kunde
R. o. A. bifalla extractum protocolli, undantagande hvad eftermiddagsplena
angingo, dem R. o. A. med skäl altid ansedt
för olämpelige.
Hr Leijonmarck, Gust. Adolph: Uti detta extractum
protocolli finnas flere ämnen sammanblandade och
synes äfven inneholla någon slags beskyllning emot R. o. A.,
som förnämligast lärer syfta uppå att hafva uppehollit Konungaförsäkran.
Det vore mycket att kunna säga till vederläggning
deraf, uppehöll i sakerna kunna icke annat än angå
stånd, ty de handtera till slut alla riksdagsärender; Hr Leijonmarck
förbehölt sig att med memorial härom få inkomma.
Ändamålet att få sakerne afgiorde och riksdagen slutad vore
så godt för öfrigit, att Hr Leijonmarck ej kunde annat än deruti
ingå. Han instämde altså uti de af Presteståndet föreslagne
författningar, undantagandes hvad eftermiddagsplena vidkommo.
Förbehollandes sig, att R. o. A:s påskrift måtte i conlormité
med hvad nu blifvit sagt giöras så tydelig, att deraf
må kunna finnas, uti hvilka delar R. o. A. med Högvördige
Prästeståndet instämma, men att R. o. A. ej kunna ärkänna
någre beskyllningar för uppehöll i saker.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Riksdagen har nu tagit
sin train, och arbetsmethoden har kommit uti en viss gång.
Det vore icke illa, om någon bot kunde skaffas på arbetets
sena bedrifvande i deputationerne. Ledamöterne komma sent
upp och gå bittida bort, deraf händer, att litet blifver giordt;
sådant kunde R. o. A. ledamöter väl sielfva förena sig om att
ändra. Hvad de anmärckte beskyllningar vidkommer, ville
han ej gå uti någon detaille derom; tiden lärer bäst utvisa,
hvem som är orsaken dertill, att alla saker gå trögt. Efter
hans tancka kunde R. o. A. väl gå in uti det mästa af hvad
som Prästeståndet föreslagit, och altså beslutet blifva, att
R. o. A., utan att ingå i de omständigheter, som Prästeståndets
Riksdagens förkortande.
39
extractum protocolli innehöllo, ville vara beredd att bidraga
till utvägar, som kunna påskynda riksdagens slut, och ville
om eftermiddagsplena taga sådane författningar, som med
Riksdagsordningen och samma ändamål kunna förenas.
Hr T h a m, P e h r: De raisoner, som uti extractum protocolli
de upgifvit, blifva för deras egen räkning, dem tager
R. o. A, ingen del uti. Eftermiddagsplena kunna ej bifallas,
ty det strider emot hvad R. o. A. öfverenskommit om; det
kunde hända uti en eller annan deputation, att det gingo litet
långsamt, men så vore ock myckenheten af arbetet i deputationerne
olika. Förmiddagarne kunde lemna tillräckelig tid
för flere af dem att afgiöra alt; åtminstone viste han, att den
deputation, där han vore ledamot, kunde på tvenne förmiddagar
giöra ifrån sig alt, som vore inkommit. Det hufvudsakeligaste
att sluta riksdagen vore Kongl. Maij:sts kröning, därnäst
financevärket och bevillningen; så länge det vore
ogiordt, om man arbetade aldrig så mycket, kunde ingen riksdag
slutas.
Hr Billberg, Otto F r i e d r i c, beklagade, att efter
en 8 månaders riksdag ingenting vore giordt för riket i allmänna
ärender; han viste likväl, att mycket voro inne, som
vore nyttigt, hvarföre han anholt, att plena måtte anslås till
klockan 8 om mårgonen, så snart dagarne blefve längre.
Frih. von Essen, Friedric: Här vore ej fråga om
eftermiddagsplena utan allena, att deputationerne om eftermiddagarne
arbeta. Man kunde altså gå in uti de föreslagne
utvägar. Hvad praemissa vidkommo, behöfde R. o. A. ej taga
deruti någon deel; det vore väl sant, att Konungaförsäkran
giordt nog uppehöll, då R. o. A. ej velat ingå uti hvad de tre
stånden föreslagit och de deremot ej efter R. o. A:s önskan
förblifva vid 1751 års Konungaförsäkran. Uti Presteståndets
extractum protocolli funnos ej något, som vore stötande emot
R. o. A:s värdighet, derföre kunde man gå det förbi. Han ville
ej, alt stånd sins emellan skulle libellera; derföre kunde proposition
blifva, att R. o. A. bifaller de föreslagne utvägar utan
att nämna praemissa, och det kunde genom ett extractum protocolli
expedieras.
Hr Ehrensvärd, Friedrich: Han hade ofta hördt
emot R. o. A. denne riksdag sådane beskyllningar, som skulle
40 1772, jan. 22. Riksdagens förkortande.
sakerne uppehollas, men han ville ej deraf sluta att uti extractum
protocolli, som nu blifvit upläst, något sådant mentes.
Alla desse utvägar, som föreslås, värckade i hans taneka
ingenting till hufvudsaken; vore det alfvare att sluta riksdagen,
blefve enda utvägen att utsättja en termin dertill, till exempel
Februarij eller Martij månads slut, då går det af sig
sielf.
Proposition begärtes, blef giord och bifölls, att R. o. A. utan
att ingå uti yttrande öfver det, som praemissa af Presteståndets
extractum protocolli inneholler, ville R. o. A. gierna vidtaga
de utvägar, som leda till ett önskeligit slut, undantagandes
hvad plena om eftermiddagarne vidkommo, hvilket beror
på öfverläggning Hr Landtm, och Talemännen emellan.
Det extractum protocolli, som i conformité häraf ifrån
R. o. A. affärdades, lydde som följer:
S. d. Uplästes Prästeståndets extractum protocolli af den 15
Januarij innevarande år, som innehölt det Högvördiga Ståndets
yttrade bekymmer deröfver, att uti en tid, då flere besvärligheter
trycka fäderneslandet, då Riksens Ständer redan
öfver siu månader varit församlade, så ganska få allmänna
och riksvårdande ärender blifvit afgiorde, samt förklarade
önskan att snart se dager till riksdagens efterlängtade slut.
Till vinnande hvaraf föreslås, 1 :o att med instundande Februarij
månad riksdagsarbetet såväl in plenis som uti Secrete
Utskottet och deputalionerne måtte börjas klockan 8 om mårgonen
och, enär sakernes myckenhet sådant fordrar, äfven eftermiddagarne
fortsättas. 2:do. Att de mål, som af ledamöter
i deputationerne kunna begäras på bordet, icke måge blifva
vilande öfver de dagar, som Riksdagsordningen föreskrifver,
utan med drift och skyndsamhet utarbetas och till Riksens
Ständers plena expedieras, och 3:tio att enskildte måls afgiörande
icke måtte emot Riksdagsordningens 16 § uptaga tiden
för de allmänne och riksvårdande ärenders företagande
och afslutande.
Utan att ingå uti yttrande öfver det, som praemissa af berörde
extractum protocolli inneholler, och det så mycket
mindre som del Högvördige Prästeståndet ej eller deröfver
vid detta tillfälle lärer åstunda något utlåtande, har R.o. A.
Riksdagens förkortande. Marknad.
41
icke velat upskiuta att förklara dess med det Högvördige Prästeståndet
instämmande önskan, att denne redan nog långvarige
riksdag snart måtte komma till ett välsignadt slut, hvarföre
och R. o. A. villigt antager de utvägar, som kunna leda
dertill, och i sådant afseende bifaller, att Secrete Utskottet
och deputationerne, enär ärendernes myckenhet och vigt sådant
fordra, måge hädanefter sammanträda klockan 8 om
morgonen, äfven om eftermiddagaren de deputationer sammankomma,
som äro öfverhopade med flere ärenders utarbetande
och afgiörande. Hvad åter plena angår och att respective
stånden om eftermiddagarne skulle in plenis sammanträda,
så lärer det ankomma uppå vänlig öfverläggning och öfverenskommelse
Hr Landtm, och respective Hrr Talemännen
emellan, hvarföre R. o. A. icke tror sig behöfva derom ingå uti
någon annan författning än den, som Riksdagsordningen redan
föreskrifver. Som för öfrigit R. o. A. ej eller annat kan af
samtelige respective ståndens ledamöter i deputationerne och
'eras nit för fäderneslandet och allmänt bästa förvänta, än
att de hvar å sitt ställe söka befordra alt, hvad som är värkejligit
riksdagsärende, till ett godt och med rikets besvurne lajar
öfverensstämmande slut, altså äger R. o. A. den öfvertygelse,
att något ytterligare förordnande angående ordningen,
tiden och sättet, huru riksdagsärenderne skola företagas,
handteras och afgiöras, än hvad Riksdagsordningen och de
för deputationerne utfärdade instruetioner redan inneholla,
'icke lärer behöfvas.
Hvilket med de öfrige respective stånden genom utdrag af
protocollet hörsamt tienst och vänligen skulle communiceras.
7 :o. Uplästes Commerciedeputatiouens betänkande af den Ulricae-1
October sistledne år angående Falköpings stads sökte änd- marknadSyid
iring uti Kongl. Maij:ts nådige resolution af den 25 Januarij Liunsnarp
1770, hvarigenom Ulricaehamns stad tillåtes att flytta sin vidflj
Liungsnarp i Kinds härad hafde enskildte marknad till Öijeby angrde.
i Redevägs härad att där på den utsatte vanlige marknadsdagen
hållas. Deputationen tillstyrker fastställandet af berörde
Kongl. Maij :ts nådige utslag.
Föredrogs äfven Riksdagsfullmägtigens för Falköpings stad
Olof Warenbergs memorial, som på alt sätt söker visa skäl
42 1772, jan. 22. Skogar. Justitiekansler.
Skogar. Riksdagsmannaval.
43
dertill, att detta Commerciedeputations betänckande måtte af
slås.
Deputationens betänckande bifölls.
Skogarne i 8:vo. Ankom, anmältes och infördes en deputation ifrår.
riket äng .de.^ personer, anförd af Johan Anders
son ifrån Tierp, som öfverlemnade ett ståndets extractum
protocolli angående skogarne i riket och deras vård liädanef
ter. Hvilket ståndet till det bästa recommenderade.
Deputationen besvarades af Hr Baron och Landt m. med
löfte att, så snart möjeligt vore, denne sak föredraga. Afträd
de beledsagad efter vanligheten.
Com.rid :t 9:o. Anmältes ett memorial, ingifvet af Hr Lagerborg, angå
crantz fi- en(*e afgiörandet af hvad Coinmercierådet Nordencrantz upgif
nancevärk vit om rikets drätzel och financevärk, hvarmed han bcgärtt |
ang.de.
Dep.fr.
B°angt-dedCts0Iier’ anförd af Riksdagsfullmägtigen för Stockholm Ålderöfverståt-
mannen Westin gaf tillkänna, att ståndet med sitt val till
sysslan ^et nu ny^8en genom Grefve Axel Wrede Sparres dödsfall
ledigt blefne öfverståthollareembetet fallit uppå Hr General
majoren och Commendeuren af Kongl. Sverdsorden Hr Thure
Gustaf Rudbeck, anhollandes, att sorn detta vigtiga embete I
vore ett förtroendes embete, R. o. A. ville med Borgareståndet
[sig]1 häruti förena.
Justitia:- Deputationen begärte äfven, det ville R. o. A. med de andre
embetets^jé-banden sig förena om justitiaecantzlersämbetets besättjande
sättjande på sätt, sorn 1766 års förordning örn lagarnes verkställighet
ang.de.
på vanligt sätt.
11. R. o. A. lät sig nu genast föreläsas Borgareståndets extractum
protocolli om öfverståthollareembetets besättjande.
Hvarefter det af Hr Leijonmarck med flere begärtes på
bordet för alt eftersee, huruvida det vore enligt med Riksens
Ständers författning af år 1756 och icke ett inbrott uti Kongl.
Maij :sts höga rättigheter att bortgifv a detta embete.
Skogarne i 12. Hr Baron och Landtm, lät äfven för R. o. A. upläsa
ne ‘infe- e'Bondeståndets öfverlemnade extractum protocolli angående
1 Konceptprotokollet.
skogarne och föreslog, då åtskillige funno detsamma fordra
en närmare granskning på flere ställen, om icke de hrr deputerade,
som blifvit utsedde till utskillningsmålens utredande,
äfven kunde anmodas att häröfver yttra sina tanckar,
hv ilket bifölls.
Frih. Reuterholm, Gustaf, fandt saken af den vigt,
då det angingo att lemna skogarne, en af rikets dyrbaraste
jouveler, under en kanske mindre omtäncksam Allmoges fria
disposition, att han begärte en deputation måtte genast afgå
till de andre stånden och begära, att de ej afgiöra denne sak,
innan R. o. A. yttradt sig och meddelat dem, hvad R. o. A. härvid
funnit nödigt att anmärka.
Detta samtycktes.
Afgingo altså uti deputationen härom
Grefve Oxenstierna, fullm. Frih. Reuterholm, Gustaf,
Frih. Leijonhufvud, fullm. Hr Blomstedt,
Hr Carpelan,
Hr Adlerstråhle,
Hr Psilanderhjelm, Gustaf, och
Hr Lagerbom.
Hvilka efter någon stund återkommo och berättade, att
Präste- och Borgareståndet utlåfvat i detta fullgiöra R. o.A:s
åstundan.
13. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den 8 Olagligheter
Augusti nästledit år angående en del magistraters förhollan-'1^^^^"
de vid den af ståndet begär te värkställighet af de beslut, som ang;de.
Borgareståndet tagit 0111 de valde riksdagsmän ifrån Nora,
Hernösand, Linköping med flere städer, hvaröfver Borgareståndet
yttradt sig, att de borde på enahanda sätt inför Håfrätten
till ansvar ställas, som ståndet den 26 föregående Julij
sig yttradt angående åtskilliga embetsmän, hvilka blandat
sig i städernes riksdagsmansval.
R. o. A. stadnade i det beslut att resolvera på lika sätt, som
R. o. A:s påskrift å Vällofl. Borgareståndets extractum protocolli
af den 26 Julij 1771 angående visse ämbetsmäns förhollande
vid åtskillige af städernes riksdagsmannaval det utvisar.
14 :o. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den Riksdags15
Augusti sistledit år angående Magistratens i Vadstena och ‘ anfr:cie
44 1772, jan. 22—29. Heldenhielm. Spannmål.
åtskilliga Borgares, inen i synnerhet Borgmästaren Sundvalls,
förhollande vid riksdagsmansvalet i berörde stad.
Hvaröfver Borgareståndet sig yttradt, alt de på sätt, sorn
ståndets redan nämde allmänna beslut innehöll, sättas till ansvar.
R. o. A. fandt skäligt att på enahanda sätt yttra sig häröfver
som öfver föregående.
Helden- 15:to. Hr von Stauden anmälte ett memorial, innehollande
'acgVeUr påminnelser emot ett memorial af Hr Heldenhielm angående
hans tour och befordringsrätt såsom commendeur vid Kongl.
Slup- och jagthvarfvet. Hr von Stauden begärte att dermed få
vända sig till de andre respective stånden, som samtycktes,
och lades emedlertid detta till Hr Heldenhielms memorial.
R. o. A. åtskildes häruppå klockan litet öfver ett.
År 1772 den 29 Januarij.
Onsdag.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Närvarande Högvälborne Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel
Leijonhufvud.
Protocollet för den 17 October justerades till slut.
Hierttas 2:do. Uplästes ett af Hr Hiertta, Carl, öfverste för Dahlmem.
ang:de r
afrads- regementet, ingifvit memorial i anledning af Landt- och siö
spannemå-
militiaeoeconomiedeputationens i sammanträde med Kärntens
forslan- *
de i Dalarne.maroeconomie- och Förordningsdeputationerne ingifne betänckande
angående afradsspanmålen och dess forslande innom
lagsagan,1 hvaruti han anholler, att detta betänckande
måtte bifallas men Bondeståndets ledamöters särskildte mening
i deputation såväl som extractum protocolli afslås.
Hr Carplan, Carl Ephraim: Om Bondeståndets
extractum protocolli är sådant, som nu säges, är det stridande
emot indelningsvärcket och Regeringsformen, som detsamma
fredar. Derföre tillstyrckte han ej allenast att bifalla Hr
1 Enligt konceptprotokollet ändrat från förlagans: lagsägen.
Avradsspannmål.
45
1 Hierttas memorial utan och att R. o. A. med ett extractum
I protocolli derom ville gå till de andre stånden och derföre
I betänckandet äfven hos R. o. A. nu företagas och bifallas.
Frih. Horn, Friedric, instämde med Hr Carplan; det
I vore ömkansvärdt att se det Ärbara Bondeståndet vilja taga
I brödet utur munnen på den fattiga löntagaren.
Detta betänckande uplästes altså nu, dateradt den 22 NoI
vember nästledne, och angeck Riksdagsfullmägtigens ifrån
I Kopparbergs låhn Joh. Grooths ansökning, att Allmogen i SäI
thers låhn ej måtte förbindas att föra sin afradsspanmål inI
nom lagsagan, dit räntetagaren åstundade, efter samma lagI
saga vore mera vidsträckt. Men deputation tillstyrker, att ränI
teägarne måtte bibehollas vid den rättigheten att få sin afI
radsspannmål förd innom lagsagan till den ort, enhvar lägliI
gast finner.
Bondeståndets ledamöters i deputationerne särskildte meI
ning samt Bondeståndets extractum protocolli af den 22 JaI
nuarij sistledne uplästes äfven, af innehöll att räntegifvaren
I må få lösa afradsspanmålen efter markegång, då räntetagaI
ren ej nyttiar densamma till egit behof och priset går öfver
I 15 d:r kunt tunnan, men icke vara förbunden att föra sin
I afradsspanmål till aflägsnare ort än 3, högst 4 mil inom lagI
sagan på det sätt, att om räntetagaren ej vill beholla spanI
målen till egit behof, så må räntegifvaren antingen lösa den
I med penningar efter markegång eller ock föra den till närI
mäste kiöpstad innom lagsagan, Prästerskapets Privilegier af
I år 1723 och deras 14 § dock härvid orubbade.
Hr Hiertta, Carl, anholt, att indelningshafvarne vid
I Dalregementet måtte bibehollas vid deras rättighet och
I R. o. A. bifalla betänckandet samt hans såsom öfverste för reI
gimentet nu upläste memorial. Han hade varit lycklig nog att
I hos Kongl. Maij :st kunna vinna den rättvisa att försvara denI
ne rättighet emot alla försök, som Riksdagsmannen Groth
I och Allmogen där giordt.
Proposition begärtes till bifall på betänckandet.
Den blev giord och med Ja besvarad.
Frih. Grönhagen, Claes, föreslog, att en deputation
I skulle recommendera saken hos de andre stånden.
Härtill samtycktes.
46 1772, jan. 29.
Riksdagsarbetet.
Under det deputation af Riddarehusfiscalen uptecknades,
så anmälte
Officerares 3 :to Hr Gyllenskepp ett af honom författadt memo
rangrege-
angående officerarnes vid rangregimenterne tour och be
menteme
fordringsrätt i armeen och begärte att dermed få gå till de
äng-de. an(jre stånden.
Hr R a p p e, Carl, påstod, att det måtte först upläsas, innan
det fingo afgå; blef altså samma memorial upläst och af
flere begärdt på bordet.
Fortskyn- 4:to. Uplästes det extractum protocolli, som skulle afgå
däiidc äf • •
riksdags- ifrån R- °- A. till svar uppå Presteståndets i sista pleno uparbetet
läste extractum protocolli angående fortskyndandet af riksang
.de. (Jagsarbetet.
Frih. Grönhagen begärte det på bordet.
Hr R a p p e, Carl: Om Hr Gyllenskepps memorial blefvo
liggande på bordet, så vore dock angelägit att förekomma,
det de andra respective stånden ej afgiöra saken, innan R. o. A.
hunnit sig utlåta, derföre hemstälte han, om icke den deputation,
som nu kommo at afgå, kunde begära sådant.
Hvartill samtycktes.
Denne deputation var nu utsedd, upropades altså och afgingo
Frih.
von Essen,
Hr Rootkirck,
Hr Ehrenroth,
Hr Sabelfeldt,
Hr Jernschöld,
Hr Biörnberg,
Hr von Schantz,
Hr Gyllenstolpe och
Hr Kruuse.
Samt återkommo efter någon stund och berättade, att Prästeståndet
utlåfvadt sig vilja afbida R. o. A:s yttrande uti saken
om försiandet af räntespanmålen och äfven uti den, som
angeck ränte- eller afradsspanmålen, men begärt, att R. o. A.
ville skynda med sitt utlåtande. Borgareståndet hade uti detta
redan tagit samma beslut med Bondeståndet i anseende till
den olikhet, som hittills varit emellan lagsagorne, men låfvade
att åter företaga den, när Hr Hierttas memorial ankommo;
Konungaförsäkran.
47
alla tre stånden hade positive låfvat alt ej företaga saken om
rangregementernes tour, innan R. o. A. sig i densamma utlåtit.
5:to. Sedan R. o. A. den 22 i denne månad låtit sig föreläsas
protocollerne, hällne uti Expeditionsdeputationen vid thet tillfälle,
att frågan om expedierande af projectet till Konungaförsäkran
där före varit, så uplästes nu det project, som R. o. A.
ledamöter uti Expeditionsdeputationen författadt till samma
Försäkran och hvilket project i conformité med R. o. A:s beslut
var lika med 1751 års Konungaförsäkran, undantagande
det som efter sin natur fordrade att ändras.
Vidare uplästes ett Öfversten och Riddaren Hr Carl Constantin
de Carnalls memorial, hvaruti han påstår, att hvarcken
Baron Landtm, eller R. o. A:s ledamöter uti sammanträdet
kunna deltaga emot Riksdagsordning, Regeringsformen, 1766
års grundlag och R. o. A:s beslut däruti att den af de tre
stånden projecterade Konungaförsäkran må till Kongl. Maij :st
afgå; utan borde Hr Baron och Landtm, tillika med bemälle
hrr ledamöter till Hans Kongl. Maij:st öfverlemna R. o. A:s
project samt derjämte R. o. A. uti ett särskildt underdånigt
bref reclamera Kongl. Maij :sts nådiga beskydd för grundlag
och Privilegier (Bil. 4).
Hr Billberg, Friedric Otto; Han hade väl nu
hördt läsas ett project till en Svea Konungaförsäkran, upsatt
af R.o. Ars ledamöter uti Expeditionsdepntation, men han
kunde ej veta, om det vore lika med 1751 års Konungaförsäkran,
efter han ej hade densamma till hands att jämföra med
projectet. Men det viste han efter Riksdagsordningen, att tre
stånds beslut, som ej rörer ny lag eller välfågne privilegier,
borde gå i värkställighet. Han kunde deremot icke påminna
sig, att R. o. A. authoriseradt sina ledamöter till att författa
något sådant project. Detta behöfde han att närmare påtäncka.
begärte altså projectet på bordet. Flere herrar begärte detsamma.
Hr Baron och Landtm, föreställe, att när i sista pleno
uplästes Expeditionsdeputationens protoeoller och nu i dag
det samma protocoll åtföljande projectet, så kommo det därpå
an, om samma project kunde ansees som en särskildt act
och läggas på bordet.
Konungaförsäkran
ang :de.
48 1772, jan. 29.
Konungaförsäkran.
Somliga svarade härtill, att saken lågo på bordet, andra
deremot ville, att den skulle ansees såsom i sista pleno upläst,
följackteligen såsom redan hafva varit hvilande.
Hr Ulfsax, Anders Magnus, upläste sine tanckar,
dem han skrifteligen författadt och här bifogade finnes (Bil. 5).
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph: Hvad som
uti Expeditionsdeputation händt, vore så allmänt bekandt, att
han icke behöfde besvära R. o. A. med att uprepa förloppet
deraf; han vore öfvertygad, att R. o. A. påminte sig sitt tagne
beslut, så att R. o. A. ej veko derifrån utan nu som tillförene
förblefvo dervid, att det af de tre respective stånden bifallne
projectet till Svea Koungaförsäkran icke vore med Privilegier
och Riksdagsordningen öfverensstämmande. Han förenade
sig med det yttrande lill protocollet, som Hr Silfversparre
uti Expeditionsdeputationen afgifvit, och trodde för R. o. A.
den enda utväg återstå, som Hr öfversten de Carnall uti sitt
memorial föreslagit, hvaruppå han altså begärte proposition.
Frih. von Essen, Friedrich: Om i dag R. o. A :s
giöromål vore att justera projectet till Svea Konungaförsäkran,
skulle han tro sig förbunden att yttra sina tanckar och
icke tvifla sig kunna ådagalägga, att han och alla R. o. A:s ledamöter
hade ett ändamål, ehuru man kunde vara af olika
tanckar om utvägen att vinna det; men frågan vore icke derom
utan om Hr öfversten de Carnalls memorial; det projecterar
R. o. A:s befallning till Hr Baron och Landtm, såsom
ståndets värda taleman och saintelige ledamöterne af R. o. A.
i sammanträdet alt icke deltaga uti det af de tre stånden gillade
project utan att till Kongl. Maij :st aflemna ett särskildt,
som R.o. A:s ledamöter i Expeditionsdeputationen författadt.
Han kunde ej neka att icke härvid scrupler hos honom upkomina,
och trodde sig icke deruti blifva ensam.
Riksdagsordningen stadgar, att alla beslut bero uppå fyra
stämmor, och utstakar äfven, huru deras pluralitet utgiör beslutet.
När han betracktade denne lag, så trodde han det vara
lagstridigt i en så beskaffad sak som denne, att ett stånd
skulle hos Hans Kongl. Maij:st praesentera något beslut, och
lika så olagligt, om tre stånd utan det fierdes deltagande praesenterar
ett beslut, som angår fundamentallagen. Frih. von
Essen afstyrkte altså R. o. A. ifrån att gifva sin Landtm, och
Konungaförsäkran.
49
ledamöterne i sammanträdet någon instruetion. De hade den
redan fullkomligen uti Sveriges fundamentallag och Privilegierne.
Hr Sparrschiöld, Carl Magnus, kunde ej tro,
att R. o. A. till ändring uti sine förre skulle kunna gå in uti
något nytt beslut emot lag, emot äran, som altid varit R. o. A:s
förnämsta syftemål.
Ett memorial är framgifvit, som helgade lag och Privilegier;
det vore Hr Öfversten de Carnals. Hr Sparrschiöld ansåg för
ende utväg dertill att följa, hvad han föreslagit. Han sade med
flit helga, ty fast det borde vara en sanning, att tre stånd icke
kunna värcka emot grundlagen, hade man dock dageligen
sedt, huru man genom tre stånd banat sig vägen till det, som
nu förehafves och mera som följer. Han antoge altså villigt
Hr Öfversten de Carnals memorial, öfvertygad att pluraliteten
ibland Höglåfl. R. o. A. ej kunde annat än detsamma. Hugneligt
vore att se, det någon vill möta den tyngd, som är beredd
att krossa R. o. A. Man kunde säga om R. o. A. som Konung
Franciscus sade efter bataillen vid Pavia, tout est perdu,
excepté 1’honneur, alt är förlorat utom äran. Att bibeholla
densamma till slut borde Hr Öfversten de Carnals memorial
antagas, den första delen däraf kunde ej nekas såsom conform
med R.o.A:s beslut. Uppå den andra delen, som var
att gå till Kongl. Maij :st med ett underdånigt bref ifrån
R. o. A. och begära beskydd för Privilegier och ståndets frioch
säkerhet, deröfver begärte Hr Sparrschiöld proposition
och väntade sig deruti såsom ländande att värkställa, hvad
R. o. A. redan beslutit, ett allmänt bifall.
Flere herrar ropade härtill, att memorialet vore begärdt på
bordet och altså denne proposition äfven, men andre deremot,
att ingen betänketid behöfdes om ett tagit beslut och dess
värkställande.
Hr Uggla, Leonhard Magnus: Ingen fråga kan
nu vara, att ju R. o. A. blifva faste vid sitt tagne beslut, fastän
de tre stånden ej vilja foga sig till R. o. A:s mening. 17 §
i Riksdagsordningen är tydelig; när de tre stånden icke vilja
gå ifrån sin tancka och, ehuru Konungaförsäkran är en grundlag,
likväl påstå, att hvarken den åberopade § eller 1766 års
förordning bör hindra expedition, och gilladt hvad deras le
-
50 1772, jan. 29. Konungaförsäkran.
damöter i Expeditionsdeputationen gjordt, då de velat expediera
efter de tre ståndens påskrift, så såge han för R. o. A.
ingenting återstå annat att giöra, än hvad Hr Öfversten de
Carnal uti sitt memorial föreslagit, hvarföre han ock begärte
proposition till bifall uppå detsamma och begåfvo sig icke
derifrån utan votering.
Frih. Kagg, Lars: Riksens Ständer äro sammankomne
för att begrafva sin afledne Konung och att kröna sin till
alla trogna nndersåtares tröst och glädje nu regerande allernådigste
Konung och Herre; det första är redan giort, det andra
återstår; Konungens Försäkran, om hvilken vi ej kunna
förenas, bör derföre först afgiöras. Visliga häfver R. o. A. stadnadt
deruti att holla sig vid lagen. När väre medstånd icke vilja
detsamma, stadnar det dervid, att R. o. A. taga sin tillf lyckt
till Kongl. Maij:st. Denne Herren, som tillåter oss att få ansee
sig för den första och i värcket är den störste medborgaren,
kan ej annat än skydda lagen och hvar mans rätt. Det medel,
Hr Öfversten de Carnal upgifvit uti sitt memorial, vore altså
icke att försumma, ju förr det vidtages, ju snarare kommer
man till ändamålet af Riksens Ständers sammankomst: Kongl.
Maij:sts kröning. På samma memorial begärte altså Frih.
Kagg proposition.
Hr Linnerhiel m, Jonas: Uti en sak af så mycken
betydelighet som denne, då det rörer Kongl. Maij :sts höghet,
Riksens Ständers rättigheter och R. o. A:s Privilegier, trodde
han sig icke böra tiga. Konungen tillhör att skydda hvarje
man vid lagen, Ständers rättighet är att stifta densamme.
Konungaförsäkran, som skall blifva en grundlag, har altså
altid varit en Riksens Ständers rättighet alt antaga och gilla.
Den siste, som Sverige äger, vore den af 1751, till sitt innehöll
så fullkomlig, att den innefattade alt, hvad som fordras
till rikets sällhet. Den kan med skäl kallas ett contract
emellan konung och undersåtare. Då Sverige var ett valrike,
giordes detta contract, nu då det är arfrike, ärfver konungen
tillika contractet och alla de rättigheter, som detsamma
honom tillägger. I det, som angår desse höga rättigheter,
böra Riksens Ständer icke kunna ändra contractet, det vore
att ändra, att minska sin Konungs lagliga arfsrätt. Likaså
Konungaförsäkran.
51
förholler sig R. o. A:s och hvart stånds rättigheter, de äro
ärfde ifrån förfädren, och kunna tre stånd icke taga bort något
för det fierde utan dess samtycke. R. o. A:s ledamöter hafva
giordt ganska väl, som i deputationen försvaradt R. o. A:s
rättigheter. Lagen är ganska tydelig. Huru kan en sak gå i
värkställighet, som rörer privilegier, utan alla fyra ståndens
samtycke? Kan något af privilegier på annat sätt ändras och
minskas? Aldrig ville han deruti ingå, men då man söker utvägar
att förekomma sådant, bad han för alting enhvar tänka
uppå att ackta constitution, noga pröfva och icke förhasta sig,
innan man giorde något steg, annars kunde man snart förgå
sig och lemna de andra stånden anledning att en annan gång
ännu svårare trycka R. o. A.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm: Då frågan
vore lagd på bordet, förmodade han, att ventilation för denne
gången skulle förfalla; men sedan flere talat i saken, ville han
ock säja sin mening.
Han kiände R. o. A:s beslut, det vore hans lag. Det innehölt,
att 1751 års Konungaförsäkran vore tillräckelig; R. o. A. hade
ock befaldt sine ledamöter i Expeditionsdeputationen upsätta
project till en Svea Konungaförsäkran, som dermed vore conform.
När alt sådant skedt, blefvo nu vägen att remittera detta
till sammanträdet, där R.o. A:s ledamöter i vänlighet kunna
öfverlägga med de andra ståndens ledamöter derom. Han ansåg
icke i sin ordning, att R. o. A. föreskrifva sina ledamöter
något, utan hyste till dem det förtroende, att de kiänna R. o.
A:s beslut och derefter rätta sig. Altså behöfde man ej bifalla
Hr öfversten de Carnals memorial utan allenast remittera
hela saken till sammanträdet.
Hr Baron och Landt m. hemstälte, om R. o. A. behagade
remittera detta project till sammanträdet.
Men härtill svarades Ja och Nej.
Hr Linderstedt, Eric, anmärckte, att hvad 1751 års
Konungaförsäkran icke kunde inneholla om tryckfriheten,
som vore en sednare giord grundlag, den borde icke utur
denne uteslutas, och trodde, att 8 § vore det stället, där den
beqväinligast kunde införas.
Frih. Sprengtporten, Jacob Magnus, föreslog,
52 1772, jan. 29. Konungaförsäkran.
att projectet kunde remitteras till sammanträdet och tillika
Hr Öfversten de Carnals memorial såsom en instruction för
R. o. A:s ledamöter.
Hr W adenstierna, Carl, frågade, om icke det vore
bifallit, att projectet till Konungaförsäkran remitteras till
sammanträdet. Härtill svarades Ja. Hvarefter han fortfor: Då
är nu ventilationsämnet endast om Hr Öfversten de Carnals
memorial, ty det är icke begärdt på bordet.
Hr Baron Rudbeck, Thure: Mera än hundrade hafva
begärdt detta memorial på bordet. Denne deras begäran har
jag ansedt för min skyldighet deferera till, men skall saken
företagas till öfverläggning, då förbeholler jag mig att få tala.
Flere inföllo här med påstående, att sedan så länge vore
talat, kunde saken ej mera ansees liggande på bordet.
Baron Rudbeck, Thure Gustaf: R. o. A. hafva öfverlagdt
angående att remittera projectet till Konungaförsäkran,
som R. o. A:s ledamöter uti Expeditionsdeputationen upsatt,
till sammanträdet, men Hr öfversten de Carnals memorial
är lagt på bordet.
Hr W adenstierna, Carl: Efter Hr Baron och
Landtm, förestält saken äfven om Hr Öfversten de Carnals memorial,
Frih. von Essen, Frih. Grönhagen med flere hafva
yttradt sig öfver detsamma, andra åter begärt proposition till
bifall derpå, så måste detta memorial nu väl ansees såsom varande
under öfverläggning.
Här inföllo månge och påstodo, att memorialet vore lagdt
på bordet.
Men Hr W adenstierna fortfor: Det blifver altså en
praeliminair fråga, om memorialet skall ansees som liggande
på bordet.
Hvilket åter besvarades med Ja och Nej, som varade en
lång stund, att han uti sitt tal afbröts, och förmärktes mycken
oro hos en stor del af R. o. A:s hrr ledamöter, som påstodo,
att Hr Öfversten de Carnals memorial såsom enda utvägen
till att conservera grundlag och Privilegier borde bifallas.
När detta omsider hunnit sagta sig, så att hvad som talades
kunde höras till protocollet, fortfor Hr Wadenstiern
a: Saken är af så mycken vigt, att den behöfver tänckas
Konungaförsäkran.
53
uppå. Praecautioner äro visserligen nödiga till att förekomma,
hvad R. o. A. befarade; han kunde ej undgå att förklara, att
om R. o. A. i början instrueradt sine ledamöter uti sammanträdet
närmare, så vore han för sin deel öfvertygad, att R. o. A.
kanske nu undsluppit mycken embarras; men då det ej skedt,
väntande han af R. o. A:s ädelmod, att när desse ledamöter
redeligen giordt alt, hvad de förmådt, det icke tillräknas dem,
att de nödgats stadna vid det project, som ifrån sammanträdet
npkommit. Deras nit för R.o. A:s befallningar och deras
värkställighet vore icke minskad.
Så vist det vore uti hans öfvertygelse, att tre stånds beslut
om ändring i grundlag och Privilegier icke kan bäras fram till
Kongl. Maij :st emot det fierde ståndets samtycke, så osäkert
vore det, om icke den frågan kunde framställas och med tre
stånds pluralitet afgiöras, att sådane beslut böra gå till Kongl.
Maij :st. Frågas om icke i en sådan ställning vöre rådeligare,
att R. o. A. förenade sig om de utvägar till att förekomma ett
sådant steg, hvarmed hela Riddarehuset är nögdt, så att alla
dess ledamöter stå för en man att försvara, hvad som öfverenskommit
är; utvägar, som sätta R. o. A:s beslut uti värkställigheten
i den kraft, som de förut i sielfva grundlagen äga,
men icke stänga R. o. A. ifrån medel att med heder komma
ifrån saken.
Då Hr Wadenstierna påminte sig, hvad de tre stånden föreslagit
uti projectet till instruction för Expeditionsdeputation,
nämligen att när en sak af tre stånd är bifallen och det
fierde ståndet upskiuter, sedan det derom fädt underrättelse,
en månad med att finalement yttra sig, deputationen då skall
expediera på de tre ståndens beslut, så trodde han sig icke
vara utan skäl till den farhåga, han yttradt för ett dylikt deras
beslut, då det angingo Konungaförsäkrans expedierande.
R. o. A. borde altså vara omtänckte, hvad i den händelsen
kan giöras, om de tre stånden skulle vilja bära upp till Kongl.
Maij :t den Konungaförsäkran, som de författadt, det han likväl
ej önskade måtte ske. Men i en sådan casus behöfdes instruction
för R. o. A:s ledamöter uti sammanträdet. Det vore
kanske ej utur vägen att på det sätt bifalla Hr Öfversten de
Carnals memorial, att det i en sådan händelse tiente R. o. A:s
ledamöter uti sammanträdet till rättesnöre. I så måtto kunde
54 1772, jan. 29. Konungaförsäkran.
det bidraga att giöra R. o. A:s beslut gällande och med det vilkor
ville han samtycka till proposition men icke att nu förut
händerne måtte genom detta memorial bindas på ledamöterne
i sammanträdet att söka afböja detta extremum och att
dertill få nyttia alla vänliga och möjeliga utvägar.
Frih. Ridderstolpe, Carl: R. o. A. har till tänckespråk
på sitt hus skrifvit: Consilio atque sapientia, claris
majorum exemplis, animis etc. etc. Detta kan icke undfalla
Höglåfl. R. o. A. vid nuvarande betydeliga tillfälle. Förnuftigt,
moget bör öfverläggningen ske, icke oroligt med hetta eller
förhastande något beslutas. R. o. A. lärer alla vara ense att
önska, det man med heder måtte komma ifrån saken, derföre
skall man gifva sig lugn vid väljandet af utvägar dertill. Alla
lära vara ense uti att remittera saken till sammanträdet, hvarföre
skall man då sätta det vidare i fråga? Uti det, som angår
innehollet af Hr Öfversten de Carnals memorial, hafva ganska
många begärt betäncketid, hvarföre skall man förneka dem
densamma? Ingenting vinnes genom förhastade beslut; men
om den begärte betäncketiden förunnas, torde kanske vinnas,
att R. o. A. med mera enighet komma till sitt beslut. Då man
skall handla om att förekomma, hvad tre stånd beslutit, fordras
hos R. o. A. fullkomlig enighet. Om hvad Frill. Ridderstolpe
nu anfördt icke skulle vinna allas bifall, vöre han dock
nögd att hafva sagt sin tanka.
Ingen vore, som icke måste ärkänna, att uti det, som R. o.
A:s ledamöter uti sammanträdet hade att iackttaga med de
andre rexpective stånden, gåfvos gradationer. Skulle väl R. o.
A. kunna misstro sina ledamöter, att de icke iackttaga dem;
och om ingenting skulle hielpa, omsider med lagen i handen
utvärka sig så långt råderum, att de få tid rådfråga sig hos
R. o. A. Frid och enighets bibehollande innom samhället är
den yppersta lagen, den har hvar redlig svensk inskrifven uti
sitt hierta. R. o. A. behagade endast gifva sina ledamöter lid
att förfara med saken så, som rikets väl, lag och Privilegier
det äska; det blifver nog tid öfrig att fatta till det yttersta
medlet. Ingen följer dem för att hindra vägen till Kongl.
Maij:st; när en fri svensk man försökt alt, hvad möjeligt är
till bibehollande af frid och enighet, så talar han med godt
samvete, mera öppenhiertad för sanning och rätt, då det gäl
-
Konungaförsäkran.
55
ler, och ingen pluralitet gifves, som kan kullkasta dessa bommar,
hvilka altid böra omgifva regeringssättet och vår frihet
såsom dess starkaste värn.
Hr de Frietzkij, Claes: Ämnet, hvarom öfverlägges,
vore efter hans tancka, om expedition angående Konungaförsäkran
må till sammanträdet remitteras eller ej. Han hade
icke funnit någon vara deremot, altså önskade han, att öfverläggningen
derom måtte slutas.
I det öfrige hade han det hopp till de tre stånden, att de
icke gå emot lag; och den öfvertygelse om R. o. A:s ledamöter
i sammanträdet, att de rätta sig efter hvad R. o. A. uti de redan
utfärdade extracta protocolli så tydeligen förklaradt. Vidare
instruetion vore onödig. Hr Öfversten de Carnals memorial
kunde altså hvila på hordet utan att uppeholla remissen.
Härtill svarades Nej af flere.
Hr [de] Frietzkij fortfor. Jo, icke för att uppeholla
saken utan derföre, att det inneholler nya frågor om instruetion
för ledamöterne i sammanträdet om ett underdånigt bref,
som jämte det project till Konungaförsäkran, R. o. A:s ledamöter
i Expeditionsdeputation författadt, skulle särskildt till
Kongl. Maij:st afgå. Detta alt behöfde närmare att påtänckas;
Hr de Frietzkij reclamerade sin riksdagsmannarätt att begära
detta alt på bordet.
Hr Linderstedt, Eric: Uti öfverläggningen hade flere
frågor inlupit, hvilka han begärte, att de uti särskildte propositioner
måtte utredas: l:o angående att remittera såväl
det ena som det andre projectet till Konungaförsäkran till
sammanträdet, 2:do angående instruetion för R.o. A:s ledamöter
i sammanträdet, 3:tio angående Hr Öfversten Carnals
memorial.
Äfven vore att iackttaga den förändring uti 8 § Konungaförsäkran,
som Tryckfrihetsförordningen fordrade.
Emot den begärte remissen till sammanträdet hade han ej
något att påminna. Men att R. o. A. skulle gifva sina därvarande
ledamöter instruetion, det vore en ny fråga, hvaröfver
han nu genast icke kunde sig utlåta. Han hoppades, att lika
så väl som ledamöterne i Expeditionsdeputation skulle iackttaga
deras stånds beslut och rättigheter, så långt lagen tilläto
det. Åtminstone borde man gå varsamt till väga med en sådan
56 1772, jan. 29. Konungaförsäkran.
instruction, ty det vore onekeligt, att efter regeringssättets art
borde man lefva efter den lag, som är belefvad af 4, men icke
någon, som allenast ett stånd kan stadga och antaga.
Hr Leijonanckar, Friedric: Vid remissen hade
han intet att påminna, men den projecterade instruction hade
många betänckeligheter med sig. Vore det att expediera Konungaförsäkran,
kunde något låta höra sig, men då afsigten
med remissen förmodligen ej kan vara annan, än att samtelige
fyra ståndens utvalde ledamöter där kunna närmare sins
emellan öfverlägga om hvad som kan vara att giöra för att
få de respective stånden ense om denne för konung och rike
högst vigtige act, så trodde han en instruction vara onyttig
och långt mera befordra R.o. A:s önskan, om man lemnade
de mogne och rådige herrar och män, som där äro ledamöter,
att efter bästa vett och samvete med denne sak förfara. En
instruction skulle utmärka misstroende emot dem; att gifva
den sådan, som Hr Öfversten Carnals memorial föreslår, är
ännu för bittida och skulle afskära alla vägar till vänlig öfverenskommelse.
Ännu vore rådrum, innan man nödgades gripa
till de yttersta utvägar till att försvara Privilegierne. Kommo
det derpå an, förmodade han, att alla äro enige, derföre
behöfdes ej eller någon instruction för sammanträdets hrr
ledamöter. Det steg, R. o. A:s ledamöter uti Expeditionsdeputation
giordt och hvilket han aldeles gillade, visade nog, hvad
man af R. o. A:s ledamöter uti sammanträdet kunde sig med
skäl förvänta.
Grefve Creutz, Lorentz Willhelm, betygade sin
fägnad deröfver, att R. o. A. gillade, hvad deras ledamöter i
Expeditionsdeputationen giordt. Han hade ansedt nödigt att
för R. o. A. upvisa de uti deputationen hollne protocoll, att
deraf måtte närmare kunna inhämtas, huru knapt det varit
för R. o. A:s ledamöter att bibeholla sig, och hvad svårighet
det giordt, så att icke kunnat afböjas, att tre stånds ledamöter
expedierat Konungaförsäkran.
Att lemna saken med remiss utan någon instruction eller
något yttrande till sammanträdet, det trodde han vara att exponera
Hr Baron och Landtm, samt de öfrige ledamöterne i
sammanträdet, om R. o. A. förut ej ytrar sig, huruvida de
Konungaförsäkran.
57
kunna samtycka eller ej till expedition af den Konungaförsäkran,
som de tre stånden gilladt.
R. o. A. har redan med nog bekymmer funnit, huru olika
begrepp de giöra sig om grundlag och privilegier i detta mål.
Man borde altså icke lemna Hr Baron och Landtm, samt R. o.
A:s ledamöter så aldeles utan hielp och understöd. Grefve
Creutz föreslog åtminstone den utvägen, att R. o. A. yttrar sig,
det Hr Baron och Landtm, icke äger R. o. A:s samtycke att
gå till Kongl. Maij:st, om de tre ståndens ledamöter skulle
vilja bära upp den af dem projecterade Konungaförsäkran.
Af hvad som skedt med landshöfdingeembetet i Västerås, då
tre stånds Talemän inhiberade dess bortgifvande, R. o. A. oåtspordt,
skulle man kanske äga anledning att befara något dylikt
steg af dem i detta ämnet, derföre kunde man tillägga,
att om de tre stånden gå upp till Kongl. Maij :st med Konungaförsäkran,
som de gilladt, Hr Baron och Landtm, då borde genast
hos Kongl. Maij:st anmäla R. o. A:s underdåniga förbehöll
och protest samt utan uppehöll uti pleno låta R. o. A.
få del af hvad som händt.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, fandt ganska
underligt, att R.o. Ars ledamöter till en stor deel icke skulle
förstå R. o. Ars tagne beslut; att remittera projecterne af Konungaförsäkran
till sammanträdet vore efter hans begrepp
detsamma som att säga, det tre stånds beslut skall värkställas.
När de tre stånden förklarat sitt nöje och sin tacksäjelse emot
sine ledamöter i Expeditionsdeputationen för det, som där
händt, så är det icke att misstaga sig uppå, huru saken i sammanträdet
lärer blifva handterad. Ingen må tvifla, att de med
sitt project till Konungaförsäkran gå till Kongl. Maij rst, oacktadt
hvad R.o. Ars ledamöter deremot kunna invända.
Uti en sådan ställning frågade Hr Leijonmarck, om det vore
att lemna Hr Baron och Landtm, i ovisshet, huru han skulle
i sig förholla. Hvarföre han skulle gifva anledning till nya förI
frågningar, som uppeholla saken, och derigenom styrka den
misstancka, man ända till uti tryckta skrifter sökt kasta på
R. o. A. att vara ordsak till hinder uti Kongl. Maij rsts kröning.
Intet bör hindra R. o. A. att bifalla ej alenast remissen
af projectet till Konungaförsäkran utan och Hr öfversten de
58 1772, jan. 29. Konungaförsäkran.
Carnals memorial. Därjämte att R. o. A. besluta, det i sådan
händelse de andre respective stånden icke skulle vilja foga
sig till det af R. o. A. antagne project, så hade R. o. A:s ledamöter
att gå särskildt till Kongl. M:t, äfven att R. o. A. med
ett underdånigt bref hos Kongl. Maij :st anholler om beskydd
för grundlag och för R. o. A:s Privilegier.
Detta höga beskydd är det yttersta, som kan sökas, och
R. o. A. aldeles värdigt att söka det. Saken är af yttersta vigt;
om de andre respective ståndens ledamöter i sammanträdet gå
till Kongl. Maij :st, måste R. o. A. följa med, och är det angelägit
att de då veta, huru de höra gå.
Hr von Post F r i e d r i c, fandt, att det af R. o. A :s ledamöter
i Expeditionsdeputation författade project lill Konungaförsäkran
nog vore conformt med R. o. A:s beslut, så att
han dervid ingenting hade att påminna. Hvad vidkommo den
anmärkningen, att uti 8 §, där det talas om lagarnes bekräftelse,
Tryckfrihetsförordningen borde nämnas, så ansåg han
det icke nödigt; när uti allmänna ordalag alla utkomne lagar
och förordningar voro nämde, så förstodes denne deribland
och undvekos att dem alla vidlöftigt upräkna.
Den föreslagne remissen af Konungaförsäkran till sammanträdet
vore och i sin ordning, ty de tre respective stånden
hade således förfarit med det af dem gillade projectet. Hr
Öfversten de Carnals memorial borde efter hans tancka följa
med såsom instruetion och derföre bifallas. Det innehöllo ej
någon ny fråga utan hvad Hr Lagerborg uti sitt här upläste
memorial redan väckt, och Hr von Post vore beredd att säga
derom sin tancka. Den kunde aldrig blifva annat än conform
med R. o. A:s beslut, följackteligen med hvad memorialet föreslår
och R. o. A. nu ej kunna undgå att decidera, då R. o. A.
vilja vara sig lika, nemligen att om de tre ståndens ledamöter
uti sammanträdet skulle gå till Kongl. Maij :st med deras projecterade
Konungaförsäkran, så tager Hr Baron och Landtm,
och R.o. A:s ledamöter deruti ingen deel. Det vore väl i discurserne
påstådt, att tre stånds beslut i en så beskaffad sak
som denne icke värckar, han ville medgifva det, men då hade
ock hos R. o. A. bordt vara sammanstämning uti de tagne besluten
och ej så skiljacktiga meningar. Kanske med mera
Konungaförsäkran.
59
enighet hos R. o. A. saken aldrig kommit så långt, som nu
skedt. Derföre är ingen annan utväg nu öfrig än att remittera
saken till sammanträdet, hvarest R. o. A:s ledamöter hafva
att rätta sig efter lag och hvad R. o. A:s i detta ämne afgifne
extracta protocolli inneholla. Men om de tre ståndens
ledamöter skulle vilja gå lill Kongl. Maij :st oacktadt R. o. A:s
föreställning, att då Hr Baron och Landtm, genast slår an till
plenum, de andre stånden måga dertill samtycka eller ej. Då
R. o. A. vidare kan öfverlägga om hvad som kan vara att giöra.
I början och så långt möjeligit vore trodde Hr von Post, att
man giorde bäst, om man gingo den lindrigaste vägen, ty annars
torde det för mycket reta och hindra all förening, den
man ännu hade något hopp qvar att kunna vinna.
Frih. Horn, Friedric: Såväl Expeditionsdeputations
protocoll som R. o. A:s ledamöters i Expeditionsdeputation
project till Konungaförsäkran hade R. o. A. i sista pleno låtit
sig föreläsas. Frih. Horn hade således haft tillfälle att samla
sine tanckar deröfver och vore nu i stånd att uti en redan
så känd sak säga sin mening. Flere hrr ledamöter vore detsamma,
hvaruppå såväl Hr öfversten de Carnals som andres
memorialer kunde tiena till bevis. Desse memorialer kunna
icke läggas på bordet, när hufvudsaken antingen afgiöres eller
remitteras, utan böra åtfölja saken såsom inseparable ifrån
densamma. Hade R. o. A. genast gifvit sine ledamöter uti sammanträdet
den nödiga instruetion, så hade ofelbart man sluppit
många vidlöftigheter i detta ärende. Men nu sedan det ej
skedt, så är det R. o. A. värdigt att taga sina praecautioner för
tillkommande händelser.
Otvifvelacktigt är, att R. o. A:s ledamöter uti sammanträdet
veta sine skyldigheter, och Frih. Horn hoppades, att enhvar
lärer söka upfylla dem, hälst alle i denne stunden synes derom
komma öfverens, att man bör gå varsamt så långt möjeligt
är. Likväl och då tre stånd faststäldt den i Expeditionsdeputationen
af dem justerade Konungaförsäkran, blefvo nödigt,
att R. o. A. med något document authoriserar sine ledamöter
i sammanträdet och derjämte lägger ett band uppå
dem. Hvad Hr von Post proponeradt i den vägen, gillade Frih.
Horn aldeles och skulle ansee för en lycka, om R. o. A. en
-
5—680338
60 1772, jan. 29. Konungaförsäkran.
hälligt dermed ville instämma; med en sådan instruction försäkrade
han, att R. o. A. kunde lita uppå sine uti sammanträdet
tillförordnade ledamöter.
Nu begärtes af ganska många häruppå proposition.
Baron Rudbeck, Thure Gustaf, vore nog nögd
med proposition till remisse men att Hr Öfversten de Carnals
memorial hvilar, ty det vore nytt, och han behöfde för sin
del täncka däruppå.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus, deremot
yrkade enständigt, att det äfven måtte remitteras med bifall,
ty det innehöllo hela instruction, som R. o. A. kunde gifva sina
ledamöter i sammanträdet.
Hr Baron och Landt m., som emedlertid hade efter discurserne
skrifteligen författadt proposition, afbröt nu ventilation
och utbad sig att få göra densamma samt upläste den, så
lydande:
Bifaller R. o. A. att remittera det af deras ledamöter uti Expeditionsdeputation
upgifne project till Svea Konungaförsäkran
såsom enligt med deras beslut till Secrete Utskottet och
sammanträdet, hvarest R. o. A. hafva att förholla sig efter Regeringsform
och Riksdagsordning samt R.o. Ars förut lemnade
yttranden om Konungaförsäkran, och därest Landtm, och
R.o. Ars ledamöter skulle sådant oacktadt förmärka, att de
öfrige stånden ville befordra deras justerade Försäkran till
Kongl. Maij rsts nådiga underskrift, förväntar R. o. A. straxt
anslag till plenum, då R. o. A. sig närmare utlåta vill om nödiga
mått och steg.
Denne besvarades med Ja och Nej.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus, påstod,
att om de tre stånden vilja gå med sin Försäkran till Kongl.
Maij rstt, då Landtm, och R.o. Ars ledamöter authoriseras att
genast gå upp med R.o. Ars project, samt att senare delen af
proposition derefter måtte jämkas.
Men flere ville icke, att R. o. A. nu förut skulle taga ett
sådant beslut, innan casus inföllo.
Frih. Horn, Friedrich, föreslog den jämkning i stället
för sista meningen af proposition, att om något skulle i
sammanträdet förekomma, som träder R.o. Ars rätt för nära,
sådant genast bör in pleno anmälas.
Konungaförsäkran.
61
Hr v o n Nackreij, Olof: I sådan händelse blefvo då
saken, att hela R. o. A. samfält gå till Kongl. Maijrst, ty ledamöterne
i sammanträdet kunna icke representera hela ståndet.
Hr von Post, Friedric, trodde R. o. A. lättast komma
ifrån denne sak med bifall uppå proposition; derigenom
gillas det af R.o. Ars ledamöter i Expeditionsdeputation upsatte
project till Konungaförsäkran och remitteras till sammanträdet.
Hvad instruction för R. o. Ars ledamöter därstädes
vidkommo, behöfde den ej skrifvas på documentet jämte remissen,
utan vore det alt nog, att den stöde i R.o. Ars protocoll
såsom ett R.o. Ars beslut utan att komma längre.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus: Alt det
öfriga i proposition vore han nögd med, allenast den händelsen
af plenum, om de tre stånden skulle vilja med deras Konungaförsäkran
gå till Kongl. Maij rst, ty han kände, hvad det
vilie betyda att sammankalla plenum och hvad långsamhet
och hinder det kunde förordsaka i värkställigheten. I det stället
borde Hr Baron och Landtm, med R.o. Ars ledamöter i
sammanträdet genast få låf att förfoga sig till Kongl. Maij rst
och protestera.
Hr Baron och Landtm, förestälte, att proposition innehöllo
tvenne delar; den första vore remissen, derom trodde
han alla ense; den andra förmodade han med någon förändring
kunna bifallas och upläste följande förändring, som han
projecteradt, nemligen att ifrån och med de orden: det de
öfrige strinden ville befordra etc. etc. och till slutet borttages,
men i stället införes följande: förmår eka något, som kunde
träda detta R.o. Ars lagliga beslut för nära, åligger det
Landtm, att genast gifva R. o. A. plenum och sådant i samma
pleno anmäla.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus, yrkade,
att propositionen måtte inneholla, det R. o. A. genast utan öfverläggning
förfoga sig i underdånighet till Kongl. Maijrst att
protestera emot de tre ståndens Konungaförsäkran och reclamera
Privilegierne.
Hr Baron och Landt m. försäkrade, det han i sådan händelse
genast skulle låta anslå till plenum samma dag.
Hr Linderstedt, Eric, förestälte, att aldrig kunde
62 1772, jan. 29.
Konungaförsäkran.
sammanträdet så fort taga en sådan resolution, att ju Baron
och Landtm, och R. o. A:s ledamöter måtte förmå uppeholla
det en enda dag, så att anslag till plenum ordenteligt kan ske
till undvikande af all surprise uti det beslut, R. o. A. ville vidtaga.
Härmed förklarade sig de fläste nögde, allenast giorde de
dervid det förbehöll, att saken då ej måtte kunna läggas på
bordet.
Hr Baron och Landtm, gaf sin parole, att han då skulle
på alt möjeligt sätt afböja all lång ventilation och att saken
icke skulle läggas på bordet.
Frågade häruppå, om R. o. A. nu ville åtskiljas.
Men ännu förmärktes nogon oro ibland herrarne, så att den
proposition besvarades med Ja och Nej.
Hr Baron och Landtm.: Ifall Herrarne icke äro nögde
med den i fråga satte sednare delen af proposition, så är ingen
annan utväg än att votera, ty på något sätt måste R. o. A.
komma till slut. Han upsatte äfven voteringsproposition, så
lydande:
Den, som bifaller den sednare delen av proposition, nemligen
att därest Landtm, och R. o. A:s ledamöter i sammanträdet
skulle förmärka något, som kunde träda R. o. A:s yttrade
laglige beslut för nära, åligger det Landtm, att genast gifva
R. o. A. plenum och sådant i samma plenum anmäla, skrifver
Ja.
Den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, tillägges, att i sådan händelse R. o. A. genast
gå upp till Hans Kongl. Maij :st och uti alt, hvad som strider
emot detta R. o. A:s beslut, protestera.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus, begärte
endast att få till protcollet sin mening, sådan som nu contraproposition
vore författad, men ville icke påstå votering, om
R. o A. behagade sig uti denne proposition förena eller de flere,
som med honom vore af lika tanckar, behagade begifva
sig ifrån votering.
Men härtill hördes af flere svaras Nej.
Hr Linderstedt, Eric: Då det skall blifva votering,
giorde förut påminnelse, att ehuru voteringen slogo ut, så kun
-
Konungaförsäkran.
63
de hvarken den ena eller andre af de ifrågavarande propositioner
skrifvas på documentet utan allenast remissen.
Frih. Bunge, Sven, utbad sig, att frågorne ej måtte
skiljas, ty det giorde en ganska olika värkan till befordran af
R, o. A:s ändamål. Hälst önskade han, att R. o. A. uti en så beskaffad
sak som denne, hvilken angeck R. o. A., hela ståndet
och ej någon deel, icke ville votera utan bifalla den af Hr Baron
och Landtm, giorde proposition sådan, som han sist i slutmeningen
blifvit förändrad.
Frih. von Essen anmärkte väl, att då en proposition
med Ja och Nej blifvit besvarad, måste saken med votering afgiöras;
dock ville han icke hindra att ju, om det låto sig giöra,
R. o. A. kommo ifrån denne sak ulan votering.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, önskade och
att kunna afböja votering. Det beslut, som R. o. A. enhälligt
behagar taga, värckade ofelbart med mera kraft. Kanske att
om löfte gifves, att ifall Hr Baron och Landtm, nödsakades slå
an plenum, det som då anmäles ulan uppehöll blifver afgiordt
och ej lägges på bordet, så torde de herrar, som begärt votering,
begifva sig.
Hr Baron och Landt m. itererade sitt förra löfte och förmente,
att det vore emot sakens natur att lägga densamma
på bordet, ty beslutet vore nu redan tagit att gå till Kongl.
Maij :st, och ankommo endast på att värkställa det.
Hr Modeé, Gustaf: Om det blifver ett beslut, att saken
ej får läggas på bordet, och därjämte Hr Baron och
Landtm, ville guarantera honom, att uti sammanträdet
R. o.A:s ledamöter icke begifva sig till något emot beslutet
stridande, så vore han nögd att afstå ifrån votering.
Flere förklarade detsamma.
Hr Linderstedt, Eric, guaranterade för sig och alla
dem, som med honom vöre af lika mening, att de icke skulle
lägga saken på bordet, i händelse att Hr Baron och Landtm,
nödgades anslå plenum. Tillstyrckte R. o. A. att förenas; men
utbad sig der jämte, att i händelse af någon contradiction Riksdagsordningen
måtte skonas.
Efter någon ytterligare öfverläggning upläste Hr Baron och
Landtm, ännu en gång propositionen sådan, som han den
-
64 1772, jan. 29—febr. 5. Riksdagsarbetet.
Riksdags
arbetets
forskyn
dande
ang:de.
Justitise
cancellers
väljande
ang:de.
samma i början författadt, undantagandes slutmeningen, som
var efter den af Hr Baron och Landtm, giorde sednare förändringen.
Hvilken enhälligt med Ja besvarades.
Hvaruppå R. o. A. åtskildes klockan 1/2 till 4 eftermiddagen.
Är 1 7 7 2 den 5 Februari.
Onsdag.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Under Hr Baron och Landtm :s siukdom förde ordet Grefve
Lewenhaupt, Charles Emil, Öfveradjutant.
Af protocollet för den 17 October sistledit år continuerades
med att justeras 12 arck.
1 :o. Det extractum protocolli, som till svar uppå Presteståndets
extractum protocolli af den 15 Januarij sistledne skulle
afgå angående riksdagsarbetets fortskyndande och hvilket vid
justeringen uti sista pleno blifvit lagdt på bordet, anmältes nu
ånyo med berättelse, att de som begärt det på bordet, nu förklaradt
sig icke dervid hafva något att påminna; blef altså
samma extractum protocolli gilladt, renskrifvit och till de andre
respective stånden afsändt.
2:do. Företogs Presteståndets extractum protocolli af den
14 sistledne September, hvaruti ståndet påminner, att enligt
1766 års förordning om lagarnes värkställighet och dess 7 §
justitiaecanceller bör väljas genom särskildte dertill utsedde
electorer, samt beslutit alt för sig utnämna desse electorer
och anmodat de öfrige respective stånden att äfven bidraga till
detta vigtiga ärendets skyndesamma afgiörande.
Vid detta uplästes äfven ett af Hr Silfversparre, Carl Ulric,
(Bil. 6), och ett af Riksdagsfullinägtigen för Stockholm Grosshandlaren
Brandenburg ingifvit memorial, som alla instämma
uti tillstyrkande att förblifva vid det 1769 giorde val såväl i anseende
till nuvarande Justitiaecantzlerens och Commendeurens
af Kongl. Nordstjerneorden Hr Johan Rosirs utmärkte förtienster,
som det att denne riksdag ovänligen och långt för den
tid, som riksdagsbeslutet utstakadt, kommit att infalla.
J ustitiekanslersval.
65
Hr Uggla, Leonhard Magnus: Då detta mål den
15 Januarij sistledne blef föredragit, begärte väl jag ock flere
med mig saken på bordet för att närmare lära känna den författning,
som Riksens Ständer 1766 om justitiaecantzlersembetets
besättjande vidtagit. Sedan jag nu haft tillfälle att efter
see sielfva förordningen, så finner jag lagen tydelig och intet
hinder att bifalla Presteståndets begäran.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, påminte, att
hrr bänckemän borde sammanträda för att välja justitiaecantzlerselectorerne;
och hemstälte om i de bänckinäns ställe,
som kunde vara utur staden, nya behöfde på vanligt sätt väljas.
Hr von Nackreij, Olof: Om R. o. A. alenast bifalla
Prästeståndets extractum protocolli angående justitiaecantzlersembetets
besättjande och att till den ändan hrr bänckmän
sammanträda för att välja electorer, så torde R. o. A. vara
ifrån den saken.
Men som af åtskillige begärtes att få höra förteckningen
på hrr bänckmän för att deraf domina, om många vöre frånvarande,
så att deras antal behöfde completteras, så blef nu
förteckningen upläst och anmärkningar giorde, om någon
troddes vara borta.
Hr Rappe, Carl, påminte, att om anslag ske för bänckemännerne
att sammanträda, så kunde säkrast af dem sielfve
till R. o. A. upgifvas, om någon funnes frånvarande.
Frih. Bunge, Sven, instämde härmed. Sammankallas
hrr bänckmän genom anslag, så kunna de innom sig lättast
finna, hvilka som saknas, och R.o. A. enligt den förteckning
på frånvarande, som de ingifva, complettera antalet. Hvilket
likväl fordrar mera omgång, men skulle R. o. A. önska, att
med justitiaecantzlersvalet ej måtte uppehollas, så kunna de
närvarande bänckmän genast få i befallning att välja electorer,
hvilket han trodde kunna ske utan svårighet, efter de
fläste äro tillstädes.
Frih. von Essen, Friedric, tillstyrkte, att hrr
bänckemän, som äro i staden, måtte sammankallas genom
anslag, och det ju förr dess häldre, till denne eftermiddag
och giöra electorsvalet.
Grefve Lewenhaupt giorde nu proposition: Bifaller
66 1772, febr. 5. Ointroducerade ätter.
R. o. A., att enligt det Högvördige Presteståndets extractum
protocolli justitiaecantzlersval må ske och att till den ändan
hrr bänkman genom anslag sammankallas till i eftermiddag
klockan 4 att välja electorer?
Som besvarades med Ja.
I följe häraf giordes genast anstalt om anslag för bänckemännen
till i eftermiddag klockan 4.
Ofrälse 3 :tio. Hr(!) Sparre, Blechert, utbad sig att få anmäla
tighet till medel, som han trodde skulle kunna bidraga till att hielpa
högra embe-R. o. A. utur den trängsel och bekymmer, hvaruti R. o. A. blif.
träng. e. fgrsa|^ genom frågan om ofrälse mäns påstådde rättighet
till de högre ämbeten. Och uppläste häruppå ett dictamen ad
protocollum af innehöll, att de, som ärhollil Kongl. Maij :sts
skiöldebref och i adeligt stånd blifvit försatte men emot
R. o. Ars beslut, som genom Kongl. Maij rsts nådiga kundgiörelse
af den 21 December 1762 vore allment giordt, icke kunde
ärholla introduction på Riddarehuset, måtte få tillstånd att
såsom fullmägtige sitta för introducerade famillier, lydande
som bilagdt finnes (Bil. 7).
Detta begärtes af flere med mycken oro på bordet.
Hr Lilljehorn, Pehr, hemstälte, huru det vore möjeligt,
att en sådan fråga som denne kunde hos R. o. A. väckas;
ansåg densamma så beskaffad, att den icke kunde läggas på
bordet, efter den vore stridande emot 1762 års R. o. Ars beslut,
hvilket han för sin deel trodde sig böra respectera och
ansee 1762 års R. o. A. lika så vise, som man nu kunde vara.
Om detta beslut skall ansees äga bestånd, ville han förmoda,
att Frih. Sparre af egen böjelse återtager sitt memorial utan
att låta ankomma på vidare ventilation deröfver.
Flere begärte, att häruti ej mera måtte ventileras, efter saken
vore lagd på bordet.
Och dermed afstadnade discursen.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus, lillado
allenast, det han önskade sig få se samma lif hos R. o. A.,
när uti frågan om Konungaförsäkran det angeck att combattera
för grundlag och Privilegier, som han nu funne, då det
angeck en af R. o. A. giord oeconomisk författning.
Ang:de em- 4:to. Uplästes extractum protocolli af den 4 Februarij sist
bctsmäiiDcrs
permission.
^e<^ne ifrån Expeditionsdeputationen, hvaruti anföres, hurule
-
Ämbetsmän. Sveaborg. Gråå.
67
des vid expedierandet af Riksens Ständers bifall på Hr Probstens
och Riksdagsfullmägtigens Pehr Meurlings memorial angående
permission för embetsmän, och då det stadgas, att
Håfrätterne skola uprätta förteckningar öfver alla under deras
jurisdiction lydande embetsmän samt der jämte tillkännagifva,
huruvida de på behörige ställen vistas och sina ämbeten
förrätta sielfve, hade deputationen saknadt den omständighet,
att icke finnes utsatt, hvarest Håfrätterne skola desse
förteckningar inlemna. Hemställer deputationen aliså, om
icke uti det underdånige bref, som till Kongl. Maij :stt kommer
att afgå, måtte få införas de orden samt däröfver ordentelig
förteckning till Eders Kongl. Maij:st aflemna, hvarigenom
all tvetydighet undvikes.
Detta bifölls.
5 :to. Uplästes ett af Hr Adlerhielm ingifvit memorial, Finska fäst
•
nin£sl)Y£2“
hvaruti han yrckar, att sedan Hr Generalen Grefve Augustin naden
Ehrensverd afsagdt sig directionen öfver finska fästnings- ang:de.
byggnaden, någon författning måtte giöras, denna byggnad
ställas under Ivrigscollegii och den ordinarie fortificationsstatens
upsigt samt aflefvereringen ju förr dess häldre gå för
sig till besparing för kronan af dagtractamente.
Detta begärtes väl på bordet.
Men då Hr Rappe, Carl, anholt, att det måtte komma
till Secrete Utskottet, hvarest saken redan vore under utarbetning
och i det närmaste redan färdig, så blef memorialet
remitterat till Secrete Utskottet. Hr Adlerhielm geck dermed
till de andre respective stånden.
6:to. Föredrogs Justitiaedeputationens betänckande af den
[27 Januari] angående Bryggareembetets besvär öfver det intrång,
som skeer dem genom flere, hvilke i hemlighet hålla försälgning
af det så kallade hembryggde dricka, och anhollan, att
klagomål, som deröfver kunna upkomma, måtte uti stadsens
Politiecollegio få upptagas och afgiöras. Hvartill deputationen
tillstyrcker bifall.
Detta begärtes på bordet af Hr Leijonmarck.
7:o. Företogs Registratorens uti Kongl. Justitiaerevisionen Registrat.
Johan Gabr. Gråå ifrån Urskillningsdeputationen remitterade raa an • e
ansökning att få i anseende till sine långliga och trogne tiens
-
68 1772, febr. 5.
Gråå. Oxtull.
ter till godo muta den af Riksens Ständer vid 1762 års riksdag
honom beviljade föreskrift.
Därjämte uplästes Borgareståndets extractum protocolli af
den 27 November sistledne, som tillärkänner Gråå ärsättning
och uprättelse för hans långa tienstetid samt der jämte
beviljar honom tienstefrihet med åtniutande af lön och sportler.
Uppå detta extractum protocolli fandts det Högvördiga
Presteståndets påskrift, daterad den 4 December 1771, af innehöll,
att Presteståndet bifaller Borgareståndets extractum
protocolli med tilläggning att till Secrete Deputationen remitteras,
huruvida Kongl. Secreteraren Gråå må för liden praejudice
niuta utom de honom tillagde förmåner värkelig uprättelse;
äfvenledes Borgare- och Bondeståndens påskrifter,
som bifallit Prästeståndets förberörde yttrande.
R. o. A. förenade sig med de tre respective stånden.
Tull för 8:vo. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den
oxar ang.de.^ Augusti sistledit år, hvaruti ståndet bifaller Tulldeputationens
sistledne riksdag aflemnade yttrande, att den förtullningsmethode,
som år 1744 blifvit inrättad uppå oxdrifter, nu åter
måtte vidtagas; så att ankommande oxar, ehvad det sker i
drifter och större poster, eller till hvad stycke det vara må,
undantagande ifrån Skåne och de öfrige uti taxan nämde låhn,
blifva vid förtullningen räknade och ansedde hälften för käflingsoxar
och hälften för stutar, utan afseende att större eller
mindre stycketahl af någondera slaget däribland kunde finnas,
hvarefter så väl handlanden som tullbetieningen hafva sig att
rätta.
Härvid var bilagdt det åberopade Tulldeputationens exlractum
protocolli af den 16 Januarij 1770, som likaledes uplästes,
och bifölls tillika med Borgareståndets extractum protocolli.
Kronoupp- 9:o. Uplästes Räkenskapsdeputationens betänckande af den
äng :de. ^9 October sistled. år rörande kronoupbörden i riket, hvaruti
deputationen tillstyrker, 1 :o att den af Allmogen, som vid de
utlyste upbördsstämmor sig icke infinner, ej må tingföras eller
pligtfällas, förrän han försummat den tredje och sista upbördsstämma;
och domstolarne icke vara tillåtit att öka med
särskildt vite pligten utan endast holla sig vid upbördsför
-
Kronouppbörden. Hessler.
69
ordningarne af den 13 Augusti 1668 och regimentsskrifvareinstruction
af den 15 Februarij 1733, hvad pligten angår, och
den blott för sista försummade stämman.
2 :do. Att någon i orten känd och säker man, utan afseende
på stånd eller embete, af landshöfdingen förordnas, sorn
vid hvarje upbördsstämma är tillstädes och antecknar summan
af det upburne samt derom genast till landshöfdingen
insänder underrättelse till uplysning för landscontoiret om
hvad i ränteriet dageligen inflyta bör.
3:tio. Att inge restlängder blifva gällande, sorn ej uti allmän
utlyst socknestämma är upläst och sedan af tvenne goda
män bevittnad; åliggandes häradsfogdarne att detta besörja,
om restantierne ej skola ansees för deras egne balancer.
Hr Rappe, Carl, erhindrade väl, att pligten sällan utsökes;
att det vore onödigt sättja mera controll bredevid häradsfogden,
när de redan giorde författningar, hans redlighet
och den caution, han för sig stäldt, vore största säkerheten.
Men propositionen begärtes och betänckandet bifölls.
10 :o. Uplästes Commerciedeputationens betänckande af den kgfetTbT
17 December sistledne angående Bagareembetets i Stockholm svär röran<ie
anförde besvär öfver Kongl. Maij :sts nådiga utslag af den
16 nästvekne October, som gilladt Commerciecollegii och Magistratens
i Stockholm Bagaregesällen Gustaf Hessler lemnade
tillåtelse att få giöra mästareprof i ämbetet samt till mästare
och medlem blifva antagen, ehuru han ej vore försedd med
bagarevärck och nödiga salubodar, samt dessutom pålagdt em
O
u
betet att betala rättegångskostnaden med 7 d:r 4 öre silfver :mt
och för vanvördeliga och oanständiga utlåtelser emot Magistraten
och Hessler m. m. böta 50 d:r samma mynt.
Deputationen tillstyrker ändring uti Kongl. Maij :sts nådiga
utslag, och att Hessler först må påläggas anskaffa sig bagerievärck,
innan honom kan tillåtas att få giöra mästerstycke och
såsom mästare i embetet blifva intagen, hvaraf följer, att Bagareembetet
ifrån rättegångskostnaden och böterne befrias.
Uppå detta betänckandet begärtes afslag, och ehuru någre
R. o. A:s ledamöter tycktes vilja påstå, att det måtte bifallas,
så blef dock den giorde proposition till afslag uppå Commerciedeputationens
betänckande med Ja besvarad, utan att någon
deremot något vidare påminte.
70 1772, febr. 5. Ämbetsmän. Gaggeska arvingarna.
Grefve Lewenhaupt nödgades i anseende till bröstvärck och
hesa under detta lenina ordförandet, som intogs af Grefve
Oxenstierna, fullm. Frih. Reuterholm, Gustaf, Lagman.
Äng :de at ll:o. Föredrogs Justitiaedeputationens betänckande af den
1 nnhållas11 [30]1 Januarij sistledne, som i anseende till rikets väsenteligen
fullgiöra derpå beroende väl, att alla embetsmän redeligen upfylla de
' 11 heterdlS"dem updragne skyldigheter efter lag, eed och instruction men
icke utan laga förfall eller tillbörlig permission, mindre af
egen sielftagen myndighet sig derifrån afholla, tillstyrcker, att
Riksens Ständer genom en act måge förklara, att den eller de
embetsmän, antingen en särskildt person, helt collegium eller
flere collegier, som utom den enda i 4 § Riksdagsordningen
omförmälte händelse, under hvad förebärande det vara må, sig
hädanefter fördristar att undandraga sig Kongl. Maij :sts Rådkammares
utfärdade bud och befallningar eller försätter sig i
inactivitet, den eller de skola såsom olydige och upstudsige
undersåtare med Kongl. Maij :ts onåde ansees och af Justitiaecantzlersembetet
eller andre konungens ombudsmän inför
Håfrätten, af ledamöterne, sorn genom lottning uttagas eller,
där Håfrätt jäfacktig är, af andre till domfördt antahl af
Kongl. Maij :stt från andre värck constituerade Håfrätts ledamöter,
som jämväl i sådane andre värck efter Kongl. Maij :sts
befallning genom lott uttagas, genast för ett sådant högmålsbrott
lagligen tilltalas och dömas; som Kongl. Maij :st och
täcktes förklara sig aldrig vilja låta en hädanefter i dy mål
brottslig funnen embetsman någon nåd och förskoning vederfaras
eller tillstädja, att han uti någon tienst eller embete här
i riket då eller framdeles varder brukad.
Jämte betänckandet var bilagdt project till det underdånige
bref, som till Hans Kongl. Maij :stt härom afgå skulle.
Sedan alt detta var upläst, anmälte sig väl Hr L i 11 j eh
o r n att tala, flere begärte äfven proposition till bifall, men
som det af andre begärtes på bordet, så blef det hvilande.
Jungfru von 12:o. Anmältes, att uti de tre respective stånden vore afBeckers
irffordran
gi°rdt R.o. A:s aflemnade extractum prolocolli uti saken anbos
Gag- gående Jungfru von Reckers arffordran hos Gaggiske arfving
cfj
arf
vingarne
arne> hvarom protocollet af den [9 Nov. 1771] närmare för
ang:de.
1 Datum saknas å konceptet i Utslsottshandlingar 1771—1772, vol. 43,
men anteckning om justeringsdagen, den 30, finnes.
Ätten von Vicken, överståthållare.
71
mäler, och att detta extractum protocolli icke värckat någon
ändring hos välbemälte stånd i deras förra beslut, så att till
expeditionen af denne sak endast återstodo R.o. A:s sluteliga
yttrande.
R. o. A. recapitulerade handlingarne i detta mål och fandt
skäligt att förblifva vid sin uti åfvanberörde extractum protocolli
yttrade mening.
13 :o. Föredrogs och uplästes Riddarhusdeputationens till von Vickens
följe af R. o. A:s remiss afgifne yttrande angående rättigheten, stämma på
som Öfverstelieutenanten och Riddaren Johan Evert von Vic- Riddarhuset
ane- -(ig
ken med flere i Sverige vistande af samma slägt påstå att
äga säte och stämma ibland R. o. A. för den på Riddarehuset
under n:o 830 introducerade adelige ätten von Vicken, hvilken
rättighet deputationen ärkänner.
Men uti ett bifogadt särskildt votum med flere skäl bestrides.
Detta begärtes på bordet.
14 :o. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den Ang:de Rud
B
ecks ut—
22 nästförledne Januarij, hvaruti ståndet i anseende till Hr nämnande
Generalmajorens och Commendeurens af Kongl. Sverdsorden t']11 öfverBaron
Thure Gustaf Rudbecks utmärckte nit för konung, lag, embetet.
frihet och medborgare, outtrötteliga omtancka för fäderneslandets
sielfständighet och upkomst, ovälduge och sielfkrafde
drift att befordra rätt och ordning, grundeliga kunskap i rikets
allmänna liushollning samt bepröfvade mandom och tapperhet
uti krigstiensten utnämner honom till det genom framledne
Öfverståthollarens och Commendeurens af Kongl.
Sverdsorden Grefve Axel Wrede Sparres dödsfall ledig blefne
öfverståthollareembetet i Stockholm, hvartill Borgareståndet
förmodar sig äga så mycket mera rättighet, som det är ett
förtroendesembete, hvilket uti Rådet annars skulle bortgifvas,
tå Ständer sielfva ej pröfva nyttigt att värkställa den rätt, som
de sina fullmägtige updragit.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, kunde ej ärkänna
rigtigheten af den slutsatts, att efter Riksens Råd äro
Riksens Ständers committerade, så kunna Riksens Ständer
giöra sielfve alt, hvad annars tillhör Rådkammaren. Regeringssättet
berodde hufvudsakeligen uppå den principe, att
konungens höghet, Rådets myndighet och Ständernes fri- och
72 1772, febr. 5. överståthållare.
rättigheter genom Regeringsformen noga voro åtskilde och
att deras gräntsor noga måtte vårdas. Altså böra Ständer aldrig
befatta sig med det, som tillhörer Rådkammaren, än mindre
att giöra det, sorn är Kongl. Maij:sts höga rättighet. Uti
sielfva den lagen, som är stiftad om förtroendesembeten vid
1756 års riksdag, finnes denne Kongl. Maij:sts höga rättighet
utstakad och förvarad. Kongl. Maij:st concurrerar sielf uti
sin Rådkammare med sin röst till valet vid förtroendesembetens
besättjande, men då Riksens Ständer utnämna personerne,
är den rättigheten konungen betagen; välförtiente män,
som till sådane embeten kunna vara competente sökande, få
anmäla sig hos Kongl. M:t, men da Riksens Ständer gifva
bort sådane embeten, hafva desse medborgare förloradt deras
rätt. Hr Leijonmarck var af den tanekan, att R. o. A. icke kunna
sig immediate befatta med detta embetets bortgifvande,
utan att sådant efter lag tillhör konung och Råd, och anholt,
att ett extractum protocolli i denne esprit måtte med svar afgå
till de andra respective stånden.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Om ståndens beslut angående
öfverståthollareembetet voro bvgdt uppå denne grund,
som Hr Leijonmarck anfördt, skulle han med honom instämma;
men med lagens tillstädjelse voro detta en särskildt casus,
aldeles undantagen ifrån de vanliga befordringslagarne. Efter
desse bör vid tiensters besättjande afseende förnämligast
giöras på tiensteår, sammanfogade med förstånd och skickelighet.
öfverståthollareembetet deremot fordrar endast förtroende;
att pröfva förtienst och skickelighet, det är ovedersägeligen
konungens och Rådets rätt. Fötroende deremot är en
folkets rättighet, uti sielfva sin natur så beskaffad, att den
icke kan dem ifråntagas.
Så angelägit det är att vårda konungens rätt, så angelägen
bör man vara om folckets; sådan vore meningen af 1756 års
lag om förtroendestienster, att folcket, som icke ville pröfva
personers competence efter utstakad ålder och tiensteår, förbehollit
sig här få nämna utan pröfning efter förtroende. När
man värdigt upfyller lagens kraf och, sedan tre stånd utnämdt
Hr Generalmajoren Baron Rudbeck, äfven instämmer
deruti, så lager man, som sig bör i denne casu, lagen af folkel,
det är deras förtroende, som han vunnit, han är dertill också
Överståthållare.
73
fullkomligen värdig, och R. o. A. kunna med godt samvete, så
i anseende till personens förtienster som hvad lagen stadgar,
foga sig till sine medstånd.
Hr Uggla, Leonhard Magnus, instämde uti att
ärkänna Hr Generalmajoren Baron Rudbecks många och värkeliga
förtienster, men då det icke vore hans eller någon enskildt
mans rätt att med befordring belöna dem utan sådant
efter all Sveriges lag tillhörde Kongl. Maij :st och Rådet, så utbad
han sig, att R. o. A. ville förblifva vid lagen och icke gå
längre.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm: Ingen kunde
vara i ovisshet om lagen i detta mål; den är giord 1756,
då folket stadgade sin frihet; samma år tilldeltes öfversteämbetet
vid Gardet åt Hr Grefven och Fältmarskalcken Fersen,
1761 öfversteämbetet vid Artilleriet åt Hr Generalmajoren Ehrensverd,
begge förtroendesämbeten, af Ständer. Skulle nu hellöf
vas tydeligare förklaring, huru Ständer för städt lagen?
Skulle mindre frihetsanda nu än då uplifva Riksens Ständer?
När Riksens Råd kunna bortgifva desse förtroendesembeten,
må med skäl frågas, om ej Ständer äga lika rätt. Frih.
Grönhagen kunde väl icke ingå uti de skäl till alla delar, som
Borgareståndet anfördt; men i betragtande af Hr Generalmajoren
Baron Rudbecks personliga förtienster och egenskaper
fandt han, att aldrig kunde bättre vahl giöras än uti hans person,
hvarföre han och biföll detta extractum protocolli i den
delen.
Hr von Nackreij, Olof, instämde med Frih. Grönhagen,
att det ej vore emot lag, att R. o. A. befatta sig med
I detta embetets besättjande. Han gingo förbi att uprepa alla de
I gällande skäl, som föranlåtit Riksens Ständer att urskilja desI
sa förtroendestienster ifrån de öfriga rikets ämbeten. Det blefI
vo för vidlöftigt, alt nog, att lagen vore giord och genom utI
öfningen af Ständer sielfve de följande riksdagar faststäld.
Härtill kommo Hr Generalmajoren Baron Rudbecks utmärkI
le förtienster, behöfdes derföre ej lång öfverläggning uti det,
I som tre stånd på så goda skäl bifallit; att votera uti ett sådant
j mål voro utur ordning och gåfvo allenast tillkänna, att R. o. A.
länckte nu annorlunda om lagen än 1756; när pluraliteten i
Rådkammaren kan tillsätta en embetsman vid ett förtroen
-
74 1772, febr. 5. överståthållare.
desembete, hvarföre skulle det Riksens Ständer vara betagit.
Hr von Nackreij conformerade sig med Frih. Ridderstolpe och
Grönhagen, begärandes proposition till bifall.
Hr Linderstedt, Johan, önskade att få se Riksens
Ständers bref af år 1756 om förtroendestienster för att blifva
öfvertygad, att Ständer hade rättighet gifva bort desse ämbeten.
Af regeringslagarne kände han, att Kongl. Maij :st uti sin
Rådkammare ägde tvenne röster, som, då valet ankommo på
Hrr Riksens Råd, ofelbart influerade men, då Ständer utnämna
till embeten, icke kunde beräknas. Denne Kongl.
Maij:sts höga rättighet ägde icke Riksens Ständer magt att
skilja ifrån konungahögheten. Och det vore ett nog gällande
skäl att icke bifalla Borgareståndets extractum protocolli; i
öfrigit åberopade sig Hr Linderstedt hvad Hr Leijonmarck
anfördt, tilläggandes, att om Ständer ville bortgifva förtroendesembeten,
så borde visserligen biskopsstohlarne i riket af
Ständer besättjas.
Frih. von Essen, Friedric: Här voro redan så
mycket i saken talat mot och med, att han alenast ville åberopa
sig, hvad Frih. Grönhagen sagt, och tillägga den reflexion:
Förtroendesembeten bortgifvas af Kongl. Maij :ts Rådkammare,
hvarföre skulle Kongl. Maij :t vid en sådan sysslas
bortgifvande icke så giärna antaga Riksens Ständers råd som
16 rådsherrars; vore det icke att extendera delicatessen för
långt att vilja ansee Kongl. Maij :st mera generad af det ena
än det andra. Han trodde, att Kongl. Maij :st långt häldre togo
sin öfverståthollare af Ständers än af Rådets hand; dessutom
behöfdes icke hos R. o. A. någon vidlöftig öfverläggning, när
de tre stånden genom deras pluralitet redan afgiordt saiten.
Det skulle ock falla besynnerligt, att R. o. A. sätta i tvifvelsmål
deras bifall, när en af ståndets ledamöter, en adelsman, till
detta ämbete blifvit nämnd. Han anholt, att R. o. A. ej ville
haesitera längre, då frågan vore om en redelig, uplyst och hederlig
man, utan otvungit lemna sitt enhällige bifall, hvilket
giorde saken mera respectabel; hälst den dessförutan likväl
skeer.
Hr W achs [ch] 1 ager, Gustaf, conformerade sig
med Frihrr Ridderstolpe, Grönhagen, von Essen etc. etc.
R. o. A. kunde ej misstaga sig, ty förre riksdagars proto
-
Överståthållare. 75
coller vittna om huru härmed förhollits. Om nu R. o. A. ej
skulle vilja ingå uti det, som högste magten vill och kan giöra,
sågo det ut, som hade R. o. A. ej något förtroende för Hr Generalen
Baron Rudbecks person; och misstroende i anseende till
en man af så utmärkte förtienster kunde aldrig äga rum.
Hvad biskoppsämbeten vidkommo, kunde de ej liknas vid de
af Ständer uttagne förtroendesembeten; contracterne i stiften
välja dem och de tre, som fädt mästa rösterne, föreslås Kongl.
Maij :st, som äger sin höga vahlrätt att af de tre nämna en.
Hr Waclislager utbad sig proposition till bifall på Borgareståndets
extractum protocolli.
Hr Wadenstierna, Carl, kunde ej finna, att
1756 års stadgande om förtroendesembeten betogo Kongl.
M:t Dess höga rättighet att uti Rådkammaren med sina två
röster bidraga vid utnämnandet till förtroendesembeten. Hvad
med Hr Generalmajoren Rudbeck nu skeer, skulle altså ej allenast
blifva inbrott emot hvad man Kongl. Maij:st skyldig är
utan ock öppna dörren för flere sådane befordringar. Man
måtte och förklara denne lag, huru man ville, så vore dock
bokstafven klar och tydeligen emot. Hr Wadenstierna önskade,
att R. o. A. icke ens ville votera derom utan förena sig i att
förklara sig icke kunna ingå, hvad Borgareståndet föreslagit,
utan att det må förblifva vid 1756 års stadgande. Derigenom
undvikes att uti en votering compromettera en respectable ledamot,
sorn annars på alt sätt är competente till det vigtiga
ämbete, stånden vilja honom anförtro.
Hr de Frietzkij, Claes, conformerade sig med Frihrr
Ridderstolpe och von Essen så mycket häldre, som det vore
icke sällsynte exempel, att Riksens Ständer visat förtroende
för herrar och män, i synnerhet dem som varit landtmarskalckar,
Frih. Ungern, Grefve Fersen med flere. Hvad som
redan händt dem, hände nu Generalmajoren Baron Rudbeck.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph: Fastän så
dant
händt, kunde det ej åberopas som praxis, ty hvarcken
1762, [17]65 eller 1769 hade sådant händt. Han vördade
R. o. A:s nu varande Landtinarskalck men kunde aldrig sträcka
sitt förtroende för honom längre, än lagen tillåter; yrkade
altså afslag på Borgareståndets extractum protocolli eller votering.
6—680338
76 1772, febr. 5. överståthållare.
Hr Durietz, Anders Rudolph: Öfvertvgad, att
Riksens Ständer efter lag kunna gifva bort förtroendestienster,
då vacancer existera under påstående riksdag, fandt han
intet hinder att ju bifalla, hvad Borgareståndet föreslagit. Det
tillhörde högsta magten att belöna förtienster. Hvad biskoppsämbeten
vidkommo, förhöllo sig annorledes. Där skall efter
Regeringsformen val ske, förslag uprättas, och sedan följer
utnämnandet af Kongl. Maij :st.
Frih. Iv agg, Lars: En noga skillnad måste giöras emellan
lagstiftning och lagskipning; det förra tillhör Ständer såsom
principaler, det sednare Kongl. Maij :st med Råds råde,
genom collegier och embetsmän.
Denne skillnad funnos ock ganska noga iackttagen uti alla
rikets fundamentallagar. Frih. Kagg ansåg omöjeligt, att Riksens
Ständer skulle kunna befatta sig med lagskipningen
utan att införa oreda uti regeringssättet; han tviflade ej, att
Riksens Ständer vunno sin önskan och att Kongl. Maij :st utnämde
Hr Generalmajoren Baron Rudbeck i anseende till
hans utmärckta förtienster; men han önskade, att sådant
måtte ske ordenleligt efter lag, hvarföre han och begärte afslag
på Borgareståndets extractum protocolli eller votering.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Vore frågan om person,
skulle lagen decidera, men nu är frågan, om lagen tillåter,
att Ständer bortgifva förtroendesembeten; dervid fandt han
intet tvifvelsmål.
Lagen, som man här borde följa, vore intet annat än nationens
rätt, den hon förbehollit sig eller i Ständers frånvaro
sine fullmägtige, Riksens Råd, vid desse utmärckte och ifrån
alla befordringslagar undantagne embetens besättjande. Om
IL o. A. i denne casu ville gifva hort nationens rätt, vöre det
icke hans mening att hindra det; men aldrig samtyckte han
till dess indragning och förminskande af den rätt, nationen
sig förbehollit; denne rättighet är uti en fri nation det ypperligaste
och kan uti sin natur genom lag icke inskränckas, så
länge regering och högsta magten vore bevarad uti ett fritt
folcks vård. Lagen säger till exempel, att den, som framkommer
till Riksens Ständer med ansökning om tienster, befordringar
etc. etc., skall böta 1 000 d:r s:mt. Månne Riksens
Ständer derigenom gifvit ifrån sig den magten att belöna
Överståthållare.
77
högstförtiente medborgare. Frih. Ridderstolpe uprepade än en
gång: Mine gunstige Herrar, det tillkommer icke mig att orda
om den i fråga varande Herrens personliga förtienster; ett
uplyst R. o. A. känner honom bäst såsom sin landtmarskalck
1765, såsom altid anförtrodd att deltaga uti rikets vigtigaste
värf. Jag yrkar än en gång: Gior hvad Ni vill med person,
men behollen en den högsta magten tillhörige rättighet att
belöna utmärckt förtienst med egit och ej Edre fullmägtiges,
Riksens Råds, förtroende.
Grefve Creutz, Lorentz Willhelm, upläste utur
Riksdagstidningen för 1756 års riksdag Riksens Ständers
underdåniga bref af den 29 Junij 1756. Denne lag blef 1762
ej så noga iackttagen; Ständer befattade sig med tienster, det
värckade så mycket missnöje, att Ständer nödgades vid 1765
ars riksdag ytterligare förklara och förnya 1756 års lag. Det
blef då ett helgadt beslut, att Riksens Ständer aldrig mer ville
befatta sig med tienster; han kunde ej begripa, att de tre respective
stånden så aldeles förglömdt detta beslut. Han ärkände
Hr Generalmajoren Baron Rudbecks förtienster; men då
frågan mindre vore om person än örn lagen, så tillkommo
det honom icke att giöra afseende derpå, utan han stadnade
däruti att förklara, det han för sin person icke kunde taga
någon del uti hvad Borgareståndet föreslagit. Skulle häröfver
komma till votering, förbeliölt han sig, att proposition måtte
blifva, om R.o. A. kunna med denne sak sig befatta.
Hr Leijonancker, Friedric, utbad sig få förblifva
vid lagen. Det gingo ej an emot 1766 års beslut att ventilera
öfver ett så beskaffadt mål. De åberopade förra praejudicater
kunna och böra ej gälla, där lagen är så tydelig.
Baron P e c h 1 i n, Carl Friedric, fandt sig mycket
förundrad, att denne qvaestion kunde oroa R. o. A. så länge.
Här vore icke någon fråga att minska Kongl. Maij :sts höga
rättighet; den lag, som föreskrifver, huru förtroendesembeten
skola bortgifvas, har redan utstakadt, det Kongl. Maij:st dervid
icke utöfvar någon rättighet att utnämna. När nu tre stånd
redan updragit Hr Baron och Generalmajoren detta embete,
en stor del af R. o. A:s ledamöter visa sig hugade att detsamma
bifalla, så vore väl, att R. o. A. om ett sådant bifall
sig kunde förena, då afslag likväl ingenting värkade.
78 1772, febr. 5. Överståthållare.
Hr Stålhammar, Carl Leonhard, trodde, att
när Riksens Ständer giordt en lag, vore det i afseende att densamma
efterfölja, annars vore lagen en död bokstaf; som nu
lagen vore giord och han nu ville vara laglydig, så kunde han
ej gå in uti Borgareståndets tillstyrkande utan begärte afslag'
eller votering.
Hr Gyllensvahn: Hvad som är talat om Riksens
Ständers befattning med tienster 1762 är icke lämpeligt till
denne casu. Lagen stadgar, huru rikets ämbeten skola förgifvas,
äfven särskildt angående öfverståthollare och de undantagne
förtroendesembeten; vid dem utöfva nu Riksens Ständer
såsom närvarande deras lagliga rätt, den de annars Hrr
Riksens Råd emellan riksdagarne updragit. 1762 bortgåfvos
visserligen af Riksens Ständer andre tienster än förtroendestienster,
och kan väl derom sägas, att Ständer gingo för långdt
den gången, men aldrig att det var olagligt, ty högsta magten
har altid förbehollit sig att belöna förtienst, äfven att tillsätta
vid nya embetens inrättande första gången den embetsmannen,
sorn en sådan syssla skall bekläda, hvarom läses 15 §
Regeringsformen, 1751 års Konungaförsäkran och 14 § i Riksdagsordningen.
De anförda exempel om biskoppar och ministrar
höra ej heller hit. De förra ankomma på contracternes val
i stiftet, de sednare på Rådkammarens val, men förtroendesembeten
på Riksens Ständers. När så är, hvarföre skulle R. o.
A. opponera sig emot det, som redan i tre stånd är afgiordt
och som de icke lära ändra, ehvad föreställningar R. o. A. och
deremot kunde giöra. Aldraminst borde det ske, då de andre
stånden hedrade med detta förtroende en R. o. A;s ledamot.
Hr Baron och Generalmajoren älskade mera sitt lugn än att
åstunda flyttning ifrån sitt till embetsgiöromål lindrigare och
utkomst lika fördelacktiga regimente till en syssla, som fordrade
hans dageliga och stundeliga tillsyn och att ständigt med
stor kostnad uppeholla sig på en så dyr ort som Stockholm är.
Uppå desse skäl och af öfvertygelse, att det ledige öfverståthollareembetet
aldrig kan komma uti värdigare händer
samt att R. o. A:s motstånd ingenting lärer värcka på de tre
respective stånden, tillstyrkte Hr Gyllensvahn bifall på Borgareståndets
extractum protocolli.
Hr Linderstedt, Eric, upläste Riksens Ständers
Överståthållare.
79
bref af den 17 December 1756 och sökte att visa, det 1766 års
förordning om lagarnes verkställighet icke uphäfvit samma
beslut, medelst det han äfven derutur upläste det, som angeck
förtroendesembeten.1 När Ständer dessutom förbehollit sig att
belöna utmärkta förtienster och Hr Generalmajoren Baron
Rudbeck ostridigt ägde dem, så begärte han öfver denne sak
såsom laglig propostition till bifall.
Hr Baron Reuterholm, Ordförande, gaf tillkänna, att
alla de herrar, som anmält sig, nu hade talat första tourén,
så att ej andra återstodo, än de, som anmält sig andra gången,
och hemstälte, om icke nu måtte honom tillåtas att giöra proposition.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus: öfver
läggningen
utviste nog tydeligen, att proposition lärer besvaras
med Ja och Nej. Det ömade honom, att R. o. A. skulle votera
öfver angående värkställigheten af en gammal stadgad
lag och än mera om en värdig herre och ståndets ledamot.
Hemstälte derföre, om icke för att slippa votering R. o. A. ville
tillåta, att med denne sak kunde upskiutas, på det enhvar
mera beredd fingo tillfälle att föreslå kanske utvägar till att
slippa votering. Dessutom voro så många saker, uti hvilka
R. o. A. behöfde betäncka sig, huru de måtte komma till någon
jämkning med sine respective medstånd. Denne kunde
blifva en af dem. Derföre hegärte han åtta dagars upskåf och
anholt, att denne hans begäran måtte komma in i proposition.
Härtill ropades Nej af några.
Hr Baron Reuterholm som ordförande giorde nu proposition:
Bifaller R.o.A. Borgareståndets upläste extractum
protocolli om öfvcrståthollareembetets besättjande?
Den besvarades med Ja och Nej.
Voteringsproposition upsattes altså, hvarvid påstods af dem.
som voro för Ja, att förordningen af den 17 December 1756
skulle åberopas.
Frih. Kagg, Lars, påstod, att man ej borde votera om
en proposition, som innehöllo en så betydande lag; åtminstone
kunde han för sin del ej giöra det.
Baron Sprengtporten: Som för R. o. A. ännu återsto
-
1 Konceptprotokollet: . . . och at visa, det 1766 års . . . beslut, upläste
han äfven derutur . . . förtroendesembeten.
80 1772, febr. 5—8. överståthållare.
do att complettera sina bänckmän, hvilka hade att välja electorer
till justitiaecantzlersvalet, och han ansåg den saken såsom
äldre och lika angelägen som denne, så hemstälte han,
om icke den borde gå förut.
Ordförande Frih. Reuterholm: För att complettera
bänckmän bör man veta, hvilka som saknas, och derföre mäste
ett anslag giöras till deras sammankallande, hvilket nu under
påstående plenum ej kan ske; altså lärer svårligen derigenom
förevarande ventilation kunna afbrytas.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph: Ehuru
R. o. A:s ledamöter kunna vara skiljacktige om lagens tillämpning,
blifver det likväl utom ordning att votera om lagen; han
påstod altså, att intet åberopande af lag måtte i propositionen
inflyta.
Andre deremot påstodo, att uti contrapropositionen få
förordningen af den 25 Augusti 1756 och om lagarnes värkställighet
af den 12 December 1766 åberopade.
Ordförande Frih. Reuterholm hemstälte, om icke lagarne
uti begge propositionerne kunde åberopas.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus med flere
protesterade emot att i propositionen citera någon lag.
Frih. von Essen, F r i e d r i c, förmente, att enhvar
ägde rättighet justera sin proposition. Om lag citeras i den
ena proposition, kan den å andra sidan åberopade lag äfven
citeras, så att det ej borde uppeholla saken; men han önskade,
att R. o. A. måtte slippa votera i en så beskaffad sak, ty det
uträttade ingenting i hufvudsaken, hvilkendera meningen som
vunno.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus: Icke borde det
uppeholla saken, att man i proposition vill citera lag; han påminte
sig ganska väl, att R. o. A. voteradt, då den ena propositionen
citeradt 13 och den andra 16:de § i Riksdagsordningen.
Hr Wachschlager, Gustaf, ville på intet sätt begifva
sig ifrån att åberopa i Japroposition förordningen af
den 17 December 1756.
Hr Modeé, Gustaf, önskade, att alle citationer af förordningar
både mot och med måtte undvikas; men som å ömse
sidor yrkades, att förordningarne måtte åberopas,
Överståthållare. Acta publica.
81
så författade Ordförande Frih. Reuterholm följande
voteringsproposition:
Den, som bifaller Borgareståndets extractum protocolli af
den 22 Januarij 1772 om öfverståthollareembetets besättjande
i stöd af förordningen af den 17 December 1756, skrifver
Ja.
Den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, så kan R. o. A. emot förordningen af den 25
Augusti 1756 och 1766 års förordning om lagarnes värkställighet
sig härmed icke befatta.
Denne gillades.
Blef altså renskrefven och anslagen. Bordsherrarne intogo
sine säten och voro: Grefve Oxenstierna, .fullm. Frih. Reuterholm.
Hr Ulfclou, Hr Ladau, Hr Räf och Hr von Christiersson.
R. o. A. framburo sina sedlar efter uprop, då frånvarande
upropades andra gången; sedlarne öpnades, uplästes och räknades,
då befunnos
Ja 302,
Nej 288.
Hvaröfver bilagde voteringsinstrument1 författades, af
bordsherrarne underskrefs och genast för R. o. A. uplästes.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan 8 om aftonen.
År 1772 den 8 Febru arij.
Lördag.
Plenum kl 9 förmiddagen.
Uti Hr Barons och Landtm :s frånvaro, som ännu plågades
af siukdom,
förde ordet Grefve Lewenhaupt, Charles Emil.
Protocollet för den 17 October sistledne justerades till slut. Justering.
Dito uplästes voteringsinstrumentet för sista votering.
Hr von Billberg, Otto Friedric, påminte om Acta publica
angelägenheten, att alle förordningar måtte vara på bordet 'pj^ordet1
uti R. o.A:s pleno till hands att genast blifva nyttiade, då de in plenis.
1 Uteslutet här.
82 1772, febr. 8. Dragontorp. Lotteri.
kunna åberopas, och begärte deröfver proposition, sorn blef
giord och bifallen.
I följe hvaraf Modeés Sammandrag af förordningar, acta
publica och Riddarehusordningarne genast hlefvo inhämtade.
Äng :de at Frih. Ridderstolpe anmälte, att mycken tid med pronp/ske^mel
focolls justeringar bortgår; trodde, att R. o. A. hädanefter
kl. 8 och 9 kunde sammankomma klockan 8 förmiddagen, protocollsjusf°p!tn!steringen
då börjas och fortfara till kl. 9, efter hvilken tid
riksdagsmål borde föredragas. Häröfver begärtes proposition,
som giordes och bifölls.
Dragone- 4:to. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den 18
byggande"i September sistledit år angående Riksdagsfullmägtiges för AllBohuslän.
mogen i Bohus lähn besvär deröfver, att rnsthollarne vid Bohus
Lähns Dragoneregemente blifvit till följe af ett Kongl.
Maij :sts nådiga bref, dateradt den 19 Julij 1768, pålagde att
på rusthollsägorne upbygga dragonetorp, ehvad rusthollaren
sådant kunde tåla eller ej. I följe hvaraf hos den rusthollare,
sorn sådant åsidosatt, 50 d:r s:mt i böter blifvit utmätte med
förelagdt 75 d:r smits vite för den, som ej hade torpet färdigt
i början af Juli månad 1771, hvilket de påstå vara stridande
emot flere äldre författningar. Och finner ståndet för
godt, att rnsthollarne bibehollas vid 15 § uti 1684 års reglemente
med flere utkomne förordningar samt att den om de
förelagde vitén tagne författning till sin kraft och värckan
må försvinna. Hvarföre och de mindre och svagare rustholl,
som ej tåla dragonetorp, frikännas ifrån att sådane upsätta.
Detta begärtes på bordet.
Eiectorer 5:to. Upbröts listan uppå de af hrr bänkmän utsedde elec^cancelVer*"t°rer
t'11 att välja justitiaecantzler, som uplästes och igenfinvi.
ljande. nes ibland allegaterne till R. o. A:s protocoll (Bil. 8).
Hr Grefven och Ordföranden anmälte, att uti talemanssammanträdet
blifvit beslutit, att samtelige ståndens
eiectorer skulle efter anslag sammankomma i secrete utskottsrummet
klockan 12 föremiddagen att förrätta valet.
Härvid hade R. o. A. ej något att påminna.
Trollhätte 6:to. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
s“s den 23 Januarij innevarande år, hvaruti föreslås, att sedan
ang:de. Riksens Ständer nu icke behagadt bifalla det vid sista riksdag
af Riksens Ständer faststälte lotterie på genuesiska sättet, det
Krigsbefälets besvär.
83
måtte i stället Trollhätte slussvärcks lotterie, som annars skulle
uphöra, i anseende till kronans deraf dragne nytta få continuera
och till den ändan på öppen auction uplåtas den, som
tillbiuder kronan de fördelacktigaste och säkraste entreprenadsvilkor.
Detta bifölls.
7 :o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af Krigsbefä
lcts postu
den 24 [Januari]1 innevarande år angående 1 § af Krigsbefä- later,
lets besvär vid innevarande riksdag, remitterade af Kongl.
Maij:stt till Riksens Ständer, hvarutinnan Krigsbefälet anholler
att få deel genom trycket af alla de resolutioner, som vid
riksdagar utfalla på Krigsbefälets anförde postulater, hvilken
§ Secrete Utskottet öfverlemnadt till Riksens Ständers plena,
som torde finna godt, att alle deputationer, till hvilka någre af
desse och ståndens fullmägtiges oafgiorde besvärspuncter kunna
remitterade vara, deröfver med betänckande till ståndens
plena ofelbart inkomma.
Härjämte uplästes den i afskrift bifogade § samt ett af Hr
Carpelan, Carl Ephraim, ingifvit memorial, hvaruti han anholler,
1 :o att Krigsbefälet må äga tillstånd sina besvärs§§ och de
angelägenheter, som de hafva, hos Riksens Ständer att föredraga,
till Riksens Ständers åtgiärd directe öfverlemna och
2:do att Krigsbefählets besvärs§§ i form af resolution, lika
som med andre allmänna besvär sker, till Kongl. Maij:st ifrån
Riksens Ständer hädanefter altid varda expedierade, på det de
sedermera i sådan form måge lill allmän underrättelse af
trycket kunna utkomma.
Af flere begärtes proposition till bifall uppå Secrete Utskottets
extractum protocolli, men
Hr Carpelan, Carl E p h r a i m, påstod, att det ej
vore tillräckeligt. Han förmente, alt Secrete Utskottet ej rent
svarade på Krigsbefälets begäran. Efter Krigsbefälet ej förr
än sent kunna få sina besvärs§§ till Riksens Ständers plena,
om de skola gå ifrån Hans Kongl. Maij :st, så begär Krigsbefählet
att få directe inkomma med dem till Riksens Ständer.
Derjämte behöfves att få alla resolutionerne tillsammans ut,
1 Konceptprotokollet.
84 1772, febr. 8.
Krigsbefälets besvär.
tryckte, att allmänt blifva bekante. Oftast komma resolutionerne
uti bref ifrån Kongl. Maij :st till chefen, och officerarne
få ej derom kundskap, hvilken likväl är dem nödig, om de
såsom regimentsfullmägtige skola kunna giöra redo för sig.
Sista riksdag begärtes uti Kongl. Krigsexpeditionen att genom
trycket få deel af de få resolutioner, som då linimo utfalla
på Krigsbefälets besvärs§§, men det svarades, att de ej voro
stälte uti någon form af resolutioner och derföre ej kunde
i den form till trycket lemnäs; uti Expeditionsdeputationen
svarades likaledes, att desse resolutioner borde ifrå[n] Kongl.
Maij:st men ej ifrån Ständer emanera; altså lefver Krigsbefälet
ännu i okunnighet, om uppå deras besvärs§§ fölgt något
svar, hvilket hindrar dem att nu reglera sina postulater. Hr
Carpelan begärte altså bifall häruppå.
Hr Göös, Lorentz: Alla Krigsbefälets postulater hafva
altid gådt först till Kongl. Maij :st och derifrån kommit lill
Ständer, äfvenledes svaren uppå dem ifrån Kongl. Maij :stt
blifvit expedierade; sådan hade praxis i alla tider varit, och
derifrån borde man ej gå.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Att skaffa sakerne till
slut, hielps icke genom skrifning uti cantzlierne, utan ligger
ordsaken, att Krigsbefälet ej fädt svar sista riksdag på sina
postulater deruti, att så få saker afgiöras; deraf finnes nyttan,
att Riksens Ständer flitigare arbeta och komma ihop att
afgiöra saker. Då följer nog expedition.
Det kan väl icke medföra någon inconvenient, om Krigsbefälet
immediate gå till Urskillningsdeputationen. Men den
olägenhet torde hända, att de snarare kunna få sina angelägenheter
hos Kongl. Maij :st än hos Riksens Ständer afhulpne,
hälst desse ärender esom oftast äro af den beskaffenhet,
att de hos Kongl. Maij :st kunna afhielpas. Det torde och hända,
att ifrån ett regimente någon ansökning inkommer, som
ett annat icke kan vara hulpit med. Men uti Kongl. Maij :sts
Krigsexpedition kiennas sådane omständigheter bättre än hos
stånden; så atl Krigsbefälet genom denne ansökning torde
giöra sig skada; likväl ville han icke vara emot det, atl Krigsbefälets
postulater gå immediate till Ständer. Men hvad expeditionen
af det, som öfver desse postulater resolveras, angår,
så borde den besörjas uti Konungens Cantzlie till undvikande
Krigsbefälets besvär.
85
af all oordning, sorn annars kunde sig yppa. Det vore och enligt
med regeringssättets esprit.
Hr R a p p e, Carl, conformerade sig härmed och trodde,
att Krigsbefälet genom det, de sökte, mera hindrade än befordrade
slut på deras postulater, men
Hr Carpelan, Carl Ep h r a i m, insisterade: Regi
menterne
kunna ej vara af olika mening om postulaterne, ty
de antagas och regleras i Krigsbefälet, där fullmägtige för alla
regimenter äro närvarande.
Hr Grefven och Ordföranden giorde nu proposition.
Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets extractum protocolli och
derjämte förra delen af Hr Carpelans memorial?
Hvilken med Ja besvarades.
9:o. Genom utdrag af protocollet, som nu uplästes, dateradt
den 24 Januarij sistledne, hade Secrete Utskottet till Riksens
Ständers plena öfverleinnadt 38 § af Krigsbefälets besvär,
hvaruti anholles, att alle de allmänne besvär, som af Allmogen
anföras och på något sätt angå arméen, måtte till Krigsbefälet
hänvisas att deröfver först behörigt yttrande afgifva, innan
någre beslut i sådane mål vidtagas af Kongl. Maij :st eller Riksens
Ständer.
Detta extractum protocolli såväl som sielfva § uplästes nu.
Hr C a r j) e 1 a n, Carl E p h r a i m, anholt, att denne ansökning
måtte blifva bifallen. Den grundade sig uppå förre
författningar, nemligen af den 8 Junij 1664, den 27 Junij
1720 och kongl, brefvet af den 20 September 1756.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Uti Allmänna Be
svärsdeputation
är det melhoden, att alla besvärspuncter, som
dit inkomma, blifva altid, innan de afgiöras, remitterade till
Secrete Utskottet eller sine behörige deputationer. Alt hvad
som rörer armeén, kommer altså först till Secrete Utskottet
eller Landt- och siömilitiaeoeconomiedeputationen, hvarest
altid äro ledamöter af armeén, som kunna observera Krigsbefälets
rätt. Skulle nu den lag giöras, att Krigsbefälet äfven får
sig yttra öfver riksdagsmål, medförde det en förändring i regeringssättet,
ty Krigsbefälet kan ej ansees för något stånd
eller berättigadt till någon röst på riksdagar. Dessutom ju
flere som skola blifva hörde uti en sak, ju mera drages tiden
ut, innan den kan hinna blifva afgiord, och gior mera omgång,
Rörande det
föregående.
86 1772, febr. 8. Krigsbefälets besvär.
utan att armeén derigenom vinner något mera till befordran
af sine angelägenheter; derföre afstyrckte Frih. Reuterholm,
att bifall må lemnäs till denne nu förevarande §.
Hr Wachschlager, Gustaf, instämde med Frih.
Reuterholm. Han vöre rädd för alt, hvad som ledde till nyheter;
genom en sådan författning lemnades Krigsbefälet
ganska mycken influence på riksdagsgiöromålen. Det, som
kunde vara mindre behagligt för en eller annan i Krigsbefälet,
skulle där kunna nedläggas och de sökande derigenom
icke få slut hos Riksens Ständer. Han afstyrkte altså likaledes
denne § såsom stridande emot regeringssättet.
Frih. von Essen, Friedric; Som han fattadt §, så
vore det endast en begäran att få blifva hörde, som Krigsbefälet
giordt. När collegier och vederbörande embetsmän,
äfven enskildte personer, kunna af Riksens Ständer uti deputationerne
blifva hörde öfver saker, som dem röra, hvarföre
skall Krigsbefälet sådant vägras. Vore intention att få deltaga
uti sakernes afgiörande, så förklarade han uprigtigt sig hafva
varit deremot, men nu fandt han begäran nog så billig, att
den kunde bifallas, och att betaga all otydlighet kunde påskriften
blifva, att uti alla de mål, som angå arméen och Allmänne
Besvärsdeputationen till Secrete Utskottet eller någon
deputation remitterar, bör Krigsbefälet höras och en viss tid
föreläggas, innom hvilken förklaringen skall vara ingifven.
Hr U g g 1 a, Leonhard Magnus, begärte proposition
enligt hvad Frih. von Essen nu föreslagit.
Hr Carpelan, Carl E p h r a i m, tilläde, att denne
Krigsbefälets begäran icke stridde emot regeringssättet, ty den
grundade sig på förre förordningar, sorn blifvit af honom åberopade
och voro lika med hvad som vederfors collegier, andre
embetsmän och stater; begärte derföre proposition efter Frih.
von Essens project och att i påskriften de åberopade förordningar
måtte citeras.
Hr Gyllensvahn: Härtill kommo ännu ett skäl, nemi.
att uti Krigsbefälet äro månge ledamöter riksdagsfullmägtige
ofrälse. De hafva ej tillfälle att uti deputationer och plenis
bevaka Krigsbefälets bästa men kunna, då de få kunskap om
sakerne, nogsamt snarast influera uti de andre stånden.
Hr Grefven och Ordföranden giorde nu proposition.
Nora och Lindesberg. Billberg.
87
Bifaller R. o. A., att innan Secrete Utskottet eller en Riksens
Ständers deputation utlåter sig öfver någre ifrån Allmänna
Besvärsdeputationen dit remitterad och armeén eller flottan
rörande § af Allmogens allinänne besvär, enligt hvad resolutionerne
af den 8 Junij 1664 och af den 27 Junij 1720 samt
kongl, brefvet af den 20 September 1756 förmå, Krigsbefählet
må höras och till den ändan viss tid föreläggas sub poena
praeclusi att med sin förklaring inkomma?
Hvilken med Ja besvarades.
Nu afträdde de till justitiaecantzlersvalet utsedde hrr electorer
och lemnades dem formulaire till den eed, som de i sammanträdet
med de andre respective ståndens electorer uti secrete
utskottsrummet komma att aflägga.
Ordföranden Grefve Lewenhaupt, Charles Emil, lemnade
klubban och ordförandeslället till Generalmajoren Grefve
Pontus de la Gardie.
10 :o. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den Bergsallmo
•
• tfgtis tors'-
29 Januarij 1772, hvaruti recommenderas Kammar-, oecono- dagar i Nora
mie- och commerciedeputationens sistledne riksdag afgifne och Lindes
J)0j*(r
önö ide.
betänckande uppå 43 § af Allmogens då anförde allmänna be- °
svär, sorn tillstyrker, att uti Nora och Lindesbergs städer
Bergsallmogen, enligit hvad förre resolutioner och privilegier
stadga, ensamme måtte på de vanlige torgdagar få handla
med ditkommande säljare, utan att Borgerskapet få förut upköpa
och stegra varorne. Tilläggandes Bondeståndet, att denne
bergsmännens fria handel må börjas ifrån klockan 6 0111
sommarn och klockan 8 0111 vintermorgonen samt påstå till
klockan 2 eftermiddagen.
Det bilagde Kammaroeconomiedeputationens tillstyrkande
uplästes likaledes och bifölls så det ena som det andra.
11 :o. Uti betänckande af den 21 Januari innevarande år CaP; Billberg
tillstyrker Secrete Deputationen, att Amiralitetscapitainen manscomoch
Riddaren af Kongl. Sverdsorden Friedrich Otto Billberg pagnie.
må i underdånighet hos Kongl. Maij :st anmälas att vinna befordran
till det båtsmanscompagnie, som han först söker. Detta
betänckande uplästes nu och bifölls.
12:o. Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af dcnAng:de skat14
September 1771, hvaruti ståndet i anseende till Riksdags- ,telö^n å
fullmägtige[s] för Malmö och Christianstads lähner klago- hemman.
88 1772, febr. 8. Hospitalshemman.
mål deröfver, att de åboer på hospitalshemman, hvilka i anledning
af kongl, brefvet den 7 October 1766 nedsatt skattekiöpeskillingen
att för en efter jordeboken uträknad summa
få sina åboende hospitalshemman till skatte köpa, icke kunnat
undfå skattebrefven af den grund, att Kongl. Barnhusoch
Hospitalsdirectionen anmält, det kiöpeskillingarne borde
ökas med tionden samt öke- och dagsvärkspenningarne, besluter,
att med desse hemmans skattelösen på samma säll må
förfaras som med domkyrkiohemmans skattelösen skedt och
åfvan högstberörde kongl, bref samt ett sednare till Landshöfdinge
i Malmöhus låhn af den 16 Martij 1770 stadgar; följ -  ackteligen hospitalshemman åboer icke uppehollas i deras
rätt, utan de återstående skattebref, såväl i Skåne som andre
rikets provincier, vid hårdaste ansvar genast utfärdas.
Härjämte uplästes Presteståndets extractum protocolli af
den 29 Januarii, som bifaller hvad hospitalshemman i Skäne
angår i Bondeståndets extractum protocolli, dock att sådant
ej må giöra någon rubbning uti det beslut, som redan vore
tagit angående domkyrkiohemmanen; men hvad hospitalshemmanen
i de öfrige rikets provincier angår, som med dem
ej är lika förhollande, så remitteras den frågan till Cammaroeconomiedeputationen.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig, påminte sig, atl
något sistledne riksdag varit före uti denne fråga, och begärte,
att detta extractum protocolli måtte till Cammar-, oeconomieoch
commerciedeputationen remitteras.
Hr Gyllensvahn: De uti Bondeståndets extractum protocolli
åberopade kongl, bref äro så lydelige, atl jag icke kan
finna, huru värkställigheten af dem kommit att uppskiutas;
derföre må det väl remitteras men derjämte att deputationen
har att undersöka, huruvida Cammarcollegium, Hospitalsdirectionen
eller någon annan satt sig emot författningen, därjämte
att iackttaga, det ingenting häruti måtte ske till förfång
af R. o. A :s Privilegier.
Hr Th a m, Pehr: Saken lärer redan vara afgiord uti tre
stånd, altså är remissen frugtlös, behöfves och så mycket
mindre, som författningen af den 13 April 1766 är tydelig.
Men sorn större delen af R. o. A. yttrade sig benägne att antaga
Hr Gyllensvahns förslag, så giordes proposition enligit
Åbo akademi. Ämbetsmän.
89
detsamma och bifölls, att detta remitteras till Kammar-, oeconomie-
och commerciedeputationen, sorn derjämte har att yttra
sig, huruvida genom Kammarcollegii, Kongl. Hospitalsdirectionens
eller någon embetsmans förvållande verkställigheten
af Kongl. Maij :sts befallning och Riksens Ständers beslut
kommit att uppehollas, hvarvid förheholles, att R. o. A:s Privilegier
på intet sätt måtte genom sådane skattekiöp varda
rubbade.
13 :o. Sedan R. o. A. den 18 Januarii sistledne bifallit Han- Åbo Acadedels-
och manufacturdeputationens betänckande af den 11 ™isketrfiXov.
förledit år och att Åbo Academie måtte intill 1772 års Kärd äng:de.
slut få upbära de 2 000 d:r smit, som af manufacturfonden
årligen blifvit bestådde, till en botanisk trägårds iståndsättande,
så uplästes nu Presteståndets extractum protocolli af
den 22 Januarij sistledne, som bifaller, att bemälte Academie
må till nästa riksdag niuta detta understöd.
R. o. A. beslöt att förblifva vid sitt till Handels- och manufacturdeputationens
betänckande redan gifne bifall.
14 :o. Företogs ånyo Justitiaedeputationens betänckande af Embetsden
[30]1 Januarii sistledne, som i sista pleno blef lagdt "digheters*"
på bordet, angående embetsmannaskyldigheters fullgiörande. fullgiörande
Hvaruti deputationen tillstyrker Riksens Ständer att förnya, ar>g-dehvad
rikslagarne härom stadga, så att den eller de embets
män,
ett eller flere collegier, som utom den i 4 § Riksdagsordningen
nämde händelse, under hvad förebärande det vara
må, fördristar sig att undandraga sig Kongl. Maij :sts Rådkammares
utfärdade nådiga bud och befallningar eller försätta
sig uti inactivité, skola såsom olydige och upstudsige unsåtare
med Kongl. Maij:sts onåde ansees och af Justitiaecantzlersembetet
eller andre konungens ombudsmän inför Håfrätten
af ojäfacktige ledamöter, som genom lottning ultagas, genast
för ett sådant högmålsbrott tilltalas och lagligen dömas.
Hvarjämte Kongl. Maij:st täcktes förklara sig aldrig Ailja
låta en i sådant mål brottslig befunnen embetsman någon nåd
och förskoning vederfaras eller i någon rikets tienst varda
brukad.
Härvid var äfven bilagdt project till det underdåniga bref,
sorn till Hans Kongl. Maij:st skulle afgå i detta ämne.
1 Se sid. 70, noten.
90 1772, febr. 8. Ämbetsmäns skyldigheter.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus: Sorn
detta betänckande hade den närmaste gemenskap med hvad
uti ingressen till Konungaförsäkran blifvit infördt af de tre
stånden och voro en af de puncter, hvarvid åtskillige af R. o.
A:s ledamöter giordt anmärckningar, så anholt han, att det
måtte få hvila, till dess man finge see, hvad slut det ville taga
med Konungaförsäkran. Saken voro af högsta vigt och borde
hos R. o. A. icke afgiöras, förr än de andra respective stånden
behagadt foga sig till någon billig jämkning med R. o. A. uti
de betydelige anmärkningar, som R. o. A. giordt vid deras project
till Konungaförsäkran.
Hr L i 1 1 j e h o r n, P e li r: Visserligen är saken af vigt;
ingen nekar, att om embetsmän undandraga sig att fullgiöra
sina skyldigheter, så måste regeringsärenderne stadna i sitt
lopp, och att det är angelägit hålla den(!) i sin jämna gång;
men då förra författningar och grundlagar redan tillräckeligen
stadga, huru embetsmän skola hollas till att för[rJätta
sina embeten, så visste han icke, hvartill denne förnyade
stadga kunde tiena. Vore den att förbättra grundlagen, så
skulle den hvila enligit 1766 års förordning till nästa riksdag.
Hr Lilljehorn fandt detta betänckande aldeles lika med hvad
i projectet till Konungaförsäkran innehölt, och då R. o. A. i
sitt extractum protocolli af den 20 November sistledne sig
öfver samma fråga tillräckeligen yttradt, så kunde beslutet nu
ej blifva annat än enahanda.
Olydige embetsmän hafva sitt straff redan i Sveriges lag
utstakat. Att öka detta vore en hårdhet och ingen billig rättvisa.
Det gåfvo en illa sinnad förman tillfälle att för afsigter,
kanske af partiehat, aldeles förkrossa sina underhafvande.
Om en officer till exempel varit 4 dagar öfver sin permission
borta, hvilket lätteligen genom sådane händelser, som för honom
voro oöfvervinnerliga, kunde sig tilldraga, skulle han af
en capricieux chef lätteligen kunna anklagas och efter detta
betänkande blifva dömd för högmålsbrott. Hr Lilliehorn hemstälte,
hvad våld detta kunde gifva anledning till och anholt
derföre, att betänkandet måtte afslås.
Frih. Kagg, Lars: Efter tiden vore inne, då electorerne
till justitiaecantzlersvalet borde sammanträda, så anhöll han,
att denne öfverläggning måtte uphöra, till dess de kunde få
Ämbetsmäns skyldigheter.
91
vara med och i densamma deltaga. Detta förbehölt han sig
som elector.
Hr Leijonmarck, Gust. Adolph, giorde samma
förbehöll och trodde R. o. A:s värdighet fordra att i detta mål
afbida, livad de andre stånden sig utlåta öfver detta betänckande.
Hr v o n Post, Friedrich, såsom elector instämde äfven
uti den begäran, att betänckandet måtte hvila.
Hr v o n Nackreij, Olof: Det vore många betänckeligheter
vid att uppeholla denne sak, till dess de andra stånden
densamma afgiordt, som bättre enhvar kan innom sig finna,
än de vid detta tillfälle låta säga sig. Riksdagsordningen
vore ock tydelig, att enär en sak blifvit upläst, legat pä bordet
och ater förekommer, så skall den afgiöras. Han fandt altsä
intet, som kunde föranlåta till upskåf, det enda ville han likväl
begifva sig till, att om R. o. A. bifalla betänckandet men
de tre stånden giöra någon tilläggning eller annat dylikt,
R. o. A. då måtte förbeholla sig att ånyo få företaga saken och
yttra sig efter befundne omständigheter, utan att det gifne
bifall dervid må i vägen ligga.
Hr Leijonanckar, F r i e d r i c, fandt som något
ovanligt, att en Riksens Ständers deputation sammanträder
under påstående plenum; det skälet kunde altså ej värcka upskåf
i hans tancka. Han vore och beredd att säga sin mening
genast.
Onekeligt är, att här finnes lagar, som föreskrifva, huru
embetsmän skola förvalta sina embeten, och hvaruti äfven
straff för dem, som undandraga sig att giöra sina tienster, är
utsatt och hvilke Kongl. Maij :st uti riksstyrelsen följer, då det
kommer ann uppå att tillholla collegier och ämbetsmän att
fullgiöra sina skyldigheter, men då vi sedt, huru oacktadt desse
lagar likväl regeringsärendernes lopp kunnat stadna uti
inactivitet, så skadar det icke, at de giöras flera och förnyas
för att blifva tydeligare.
Hvad i denne projectcrade förordning är stadgadt, bör derföre
icke appliceras till de casus, då en embetsman hindras
eller och försummar att giöra sitt ämbete, utan är endast till
förstående, då han motvilligt undandrager sig att emottaga
och lyda befallningar. Skulle en förman eller chef af perso
7—680338
-
92 1772, febr. 8. Ämbetsmäns skyldigheter.
nelt hat vilja applicera denne nu förevarande förordning
till en under hans befäl stående, som varit borta öfver permission
eller genom annat förfall ifrån sin syssla, så äger man
deremot tillflygt hos konung och regering, som ofelbart lärer
rätta, hvad felat är.
Skulle en chef befalla Hr Leijonanckar något, som är stridande
emot lag och regeringssätt, så undandrager han sig att
lyda; äfven i den händelsen, om ifrå[n] sielfva Rådkammaren
något sådant emanerade, så satte han sig deremot. Det vore
sant, att han dervid kunde våga lifvet, om pluraliteten föllo
honom emot, men han uppofrade det giärna för fäderneslandet;
så trodde han hvar redlig svensk giöra med honom, och
då voro denne förordning icke skadelig utan tiente att hämma
sielfsvåid hos embetsmän, hvarföre han ock ansåg R. o. A. värdigt
att densamma bifalla.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Öfver den anmärkningen,
att j u stitiaecantzler selector er ne äro frånvarande och att i anledning
deraf påstås, att saken till deras återkomst må upskiutas,
yttrade han sig gierna hafva sedt, om de varit tillstädes,
men efter de frivilligt gådt bort under öfverläggningen
och ej begärdt sielfva något upskåf, så kunde derföre saken
nu ej uppehollas. Hvad angingo den påminnelsen, att då R. o.
A. funnit uti ingressen till Konungaförsäkran, hvad som där
varit infördt angående embetsmannainactiviteten böra uttagas,
så kunde ett sådant beslut aldeles bestå jämte bifallet på
detta Justitiaedeputationens betänckande, ty deruti voro saken
aldeles i annat skick, än när den stod uti projectet till
Konungaförsäkran införd. Frih. Ridderstolpe hade då varit
emot densamma uppå de skäl, som R. o. A:s extractum protocolli
derom innehöllo; nu vore det ej annat än att ånyo uplifva
en gammal lag. Man borde ej draga den consecjuencen
af hvad Jusititiaedeputationen projecteradt, som skulle enhvar
dröjande embetsman begå högmålsbrott; det vore en lag
i barbariet men ej i christenheten. Här talas icke om sådant,
utan om en embetsman nekar att lyda. En dommare, som
dömde efter denne förordning uti en annan mening, han
dömde som ovis man. Frih. Ridderstolpe biföll altså på samma
skäl som Hr von Nackreij Justitiaedeputationens betänc
-
Ämbetsmäns skyldigheter.
93
leande med så mycket mera öfvertygelse, som han ansåg detta
icke såsom en ny utan som en gammal lag.
Hr Gyllensvahn förklarade sig vara beredd att lyda,
om än denne förordning aldrig utkommo, men derjemte, förordningen
må utkomma eller ej, att han icke lyder, om hans
öfverste under påstående riksdag uti fredlig tid skulle befalla
honom att gå ifrån riksdagen. Den esprit vore uti grundlagen
conserverad och kunde på intet sätt genom förevarande förordning
ändras. Lydnad hos undersåtare voro det angelägnaste,
som fordrades, för att holla ordning ibland folcket uti
samhälden. Alla lagar, som befrämja lydnad, äro altså nyttige,
men sorn af blomman biet tager både sin honing och sitt
gift, så kan af en god lag genom misstydning dragas skadeliga
fölgder; derföre bör ej lagen förkastas. Den projecterade
förordningen voro ren och tydelig, om den endast tages efter
sitt nu varande bokstafveliga innehöll, derföre kan utan fara
proposition giöras till bifall och med Ja besvaras. Men som
dess stadfästelse beror på de andre respective ståndens röster
och huruvida deras pluralitet uti densamma kunde vilja
giöra förändringar, så vore Hr Gyllensvahn ej emot att det
förbehöll tages till protocollet, att örn då projectet konnuer
till Expeditionsdeputationen, R. o. A:s ledamöter där skulle
finna någon tilläggning, som Riddarehuset ej kände, så hade
de att förbeholla sitt stånd att derom få öfverlägga, innan saken
går till expedition. Detta förbehold proponerade Hr Gyllensvahn
såsom nödigt att tillfredsställa dem, sorn kunde taga
i betänckande att bifalla förordningen af räddhoga, att därunder
kunde ligga någon hemlig afsigt förborgad, att sätta
embetsmän uti en oskälig träldom, hvilken frugtan han gierna
ärkände deni kunna hafva anledning tili af det, som uti
dagligen utkommande ströskrifter och tryckte papper obetäncksamt
införes; ehuru han vore förvissad, att sådane
skrifter på upiyste och en laglig frihet beskyddande Ständer
aldrig kunde värcka.
Frih. von Essen, Friedrich: Innehollet av denne
förordning vore väl aldeles lika med ingressen till Konungaförsäkran
och hvad deruti handlas om embetsmäns skyldighet;
och då han uti stora sammanträdet öfver Konungaförsäk
-
94 1772, febr. 8. Ämbetsmäns skyldigheter.
rån önskadt, att detta snarare uti en särskildt författning än
uti Konungaförsäkran må utkomma, så kunde han ej annat
än gilla detta af Justitiaedeputationen upgifne project så mycket
mera, som han ej fandt detsamma inneholla någon ny
lag utan endast uplifva gamla lagar. Han ville aldrig öfverlefva
den tid i Sverige, då icke den lagen subsisterade, att den,
som innehafver ett kronans embete, bör skiöta det. Man behöfde
ej leta länge för att få igen, hvad som gifvit anledning
att genom förevarande project uplifva lagen om embetsmäns
skyldighet att giöra sina sysslor. Förordningen synes nog tydeligen
peka på den casus, sorn händt med lectorerne i Strängnäs
Consistorio, hvilka förklaradt sig inactive, öfver hvilken
casus Justitiaedeputation med särskildt betänckande inkommit;
hvarföre Frih. von Essen ej eller hade något betänckande
vid att bifalla förordningen och förnya gamla lagen. Likväl
gingo han giärna in uti det förbehold till protcollet, som
Hr Gyllensvahn projecteradt; det skadade icke; det kunde vara
delicat nog att bifalla utan reservation, altså kunde det väl
uti protocollet förbehollas R. o. A. att få yttra sig, om de andre
respective stånden skulle vilja gå in uti någon förändring
eller tilläggning. Men det exempel, som blifvit emot förordningen
anfördt om Rådkammaren, ifall den skulle vilja tillägna
sig mera välde och införa ett aristocratiskt regeringssätt,
vore ej lämpeligt; ty Rådkammaren kan aldrig befalla, så
länge konung existerar och sielf behagar taga sig af regeringen;
där konungen stadnar, där taga Riksens Ständer vid. Icke
desto mindre om något kunde föreslås att jämka uti projectet
och i denne eller någon annan omständighet giöra det tydeligare,
vore han ej deremot. Alt hvad lian ville recommendera
vore att icke genom svårigheter uppeholla saken, hvilket
torde befrämja de tre respective ståndens benägenhet att jämka
uti de hufvudsakelige frågor, som R. o A. ännu med dem
hade oafgiorde uti Konungaförsäkran.
Hr Wäch sch lager, Gustaf: Uti den frågan, huruvida
R. o. A. kunde afgiöra detta mål, så länge rådselectorerne
ännu voro frånvarande, åberopade han sig hvad Frill. Ridderstolpe,
Carl, anfördt; uti sielfva hufvudsaken, som all borgerlig
regering består af lydande och befallande, så är lagen gammal
för de lydande att icke undandraga sig befallningar af
Ämbetsmäns skyldigheter.
95
sine förmän och dem, som äga binda; det vöre endast för att
uplifva densamme och att närmare förklara vissa förefallande
casus, som förordningen blifvit projecterad. Han biföllo
altså densamma med förbehöll, att om någon tilläggning skulle
ske, som förändrade den nu ärkände principe af förordningen,
så ville han hafva sig öppet lemnadt att förut få säga
sin mening.
Hr Linderstedt, Eric: Denne förordning fandt han
aldeles icke så farlig, som man ville giöra densamma; han
såge uti hela förordningen icke något ställe, som kunde lämpas
till att derefter döma den, som blifvit ute öfver permission.
Han upläste häruppå orden uti förordningen och påstod,
att deraf skulle finnas, huru densamma endast hade sitt afseende
uppå de embetsmän, som undandraga sig att lyda. Lydnad
är likväl siälen uti all borgerlig regering. Huru noga hand
holles öfver lydnad i militairen kiende enhvar; Hr Linderstedt
trodde, att andre embetsmän äfven böra lyda. Att förordningen
hade gemenskap med den projecterade ingressen
uti Konungaförsäkran, vore otvifvelacktigt; men då del hufvudsakeligaste,
som hos R. o. A. uti samma ingresse upväckt
svårighet, vore undanrögdt, nemligen att det villkor, som 4
§ uti Riksdagsordningen stadgar, är förbehollit, så kan förordningen
utan fara bifallas.
Den omständigheten, att hrr electorerne till justitiaecantzlersvalet
voro frånvarande, borde icke hindra R. o. A. ifrån att
taga sitt beslut; ty uti detta borde efter Hr Linderstedls tancka
det förholla sig lika som med rådselectorerne, hvilka genom
sin frånvaro icke hindra sakernes afgiörande in plenis. Uti
det af Hr von Nackreij giorde förbehold instämde Hr Linderstedt
till alla delar, att ifall de andre respective stånden skulle
uti förevarande förordning giöra någon förändring, R. o. A.
då ville sig deröfver yttra, innan den blefvo expedierad, hvilket
uti protocollet kunde antecknas till underrättelse för ledamöterne
i Expeditionsdeputationen, men icke i påskriften
införas. Med denne omständighet iackttagen biföll Hr Linderstedt
Justitiaedeputationens förevarande betänckande och begärle
deröfver proposition till bifall eller votering.
Hr v o n Nackre j förklarade sig nögd att häruti instämma.
Om förbehollet kommer uti protocollet, vore det till
-
96 1772, febr. 8. Ämbetsmäns skyldigheter.
räckeligit, och hade R. o. A. all säkerhet att ej blifva surprenerad.
Lydnad vore uti all regering det nödvändigaste för att
uppeholla densamma. Derföre vore detta icke att giöra en ny
lag utan att uplifva en gammal, som ifrån regeringssättets
början existeradt. Genom bifall härtill kommo Riksens Ständer
ganska lätt ifrån det, som uti ingressen till Konungaförsäkran
upväckt så mycken oro. Derigenom öfvertygas hvar
man, att R. o. A. vill ordning och lydnad i riket samt söker att
dertill bidraga såväl uti en oeconomisk lag sorn uti att bibeholla
grundlagen oföränderlig. Hr von Nackreij anholt, att
R. o. A. ville bifalla det af Justitiaedeputationen upgifne project
samt genom en deputation underrätta sina respective
medstånd derom.
Hr Baron Sprengtporten, Jacob, önskade högeligen,
att saken måtte upskiutas, till dess justitaecantzlerselectorerne
återkommit; men efter han märkte, alt de fläste af
R.o. Ars ledamöter icke voro hugade att deruti instämma, ville
han likväl till protocollet hafva dem deras rätt förbehollen,
med så mycket mera skäl, som då de icke begifvit sig ifrån alt
deltaga uti öfverläggningen öfver så angelägna mål som detta,
så vore det å deras sida dem förbehollit. Att salivera deras
rätt och likväl ej hindra sakens fortgång föreslog Baron
Sprengtporten, om icke R. o. A. nu ville bifalla qvaestionen
men utsee vissa deputerade att närmare utarbeta qvaestio
quomodo. Derigenom undveko man de obehagelige fölgder af
förbehöll till protocollet, hälst om de andra respective stånden
emedlertid hunno att yttra sig, och därjämte, att de nu frånvarande
justitiaecantzlerselectorer icke komma och reclamera
sin rätt att äfven få yttra sig.
Baron Pechlin, Carl Friedric, ärkiände, att då
detta om ämbetsmänners skyldighet att ej undandraga sig
Kongl. Maij :sts och Rådkammarens befallningar var infördt
uti projectet till Konungaförsäkran, så kunde dervid mycket
vara alt påminna. Utom annat, som han nu ville förbigå, vöre
det nog att nämna, att en Konungaförsäkran icke vore det
stället, hvarest en sådan författning kunde införas. Nu i anseende
till denne omständighet voro casus förändrad. De respective
stånden synas lika som vilja foga sig närmare till för
-
Ämbetsmäns skyldigheter.
97
ening med R. o. A., då de projecteradt en särskildt förordning
derom, ty icke är att förmoda, att de skulle vilja nedlägga saken;
man finner nogsamt, huru högt det ligger dem på hiertat,
att embetsmän icke måtte kunna giöra sig inactive, för att
vänta af dem sådant. En Konungaförsäkran blifver en grundlag,
den får sedan icke ändras, men denne författning om erabetsmäns
skyldighet att giöra sina sysslor kan, ehuru den ej
är ny, likväl tåla flere förändringar och förbättringar. Derföre
bifaller jag den projecterade förordningen härom, på det
att framdeles, om så skulle nödigt vara, Kongl. Maij :st med
Råds råde må kunna den ytterligare jämka och förbättra,
hvilket jag aldrig kan samtycka, att det med grundlagen må
kunna hända.
Uti den ställning R. o. A. nu står med sina respective medstånd,
förlitar jag mig på R. o. A:s ädelmod att vilja alt, hvad
som raisonablement bör giöras för att vinna enighet. Förmodar
altså, att R. o. A. i detta fogar sig på ett sätt, som med
lag är enligt, det kan efter min tancka bäst ske, om påskriften
blifver sådan, att betänckandet med den projecterade förordningen
bifalles, dock utan att derigenom må påsyftas någon
förändring eller förbättring i grundlagen.
Att bifalla med den reservation, som är föreslagen, nemligen
så framt de andre stånden bifalla på samma sätt som R. o.
A., blifver af ingen värckan; Riksdagsordningen är tydelig i
den delen, att tre stånds pluralitet deciderar en så beskaffad
sak som denne, och kunde deras decision gå längre, än hvad
nu blifvit föreslagit, om R.o. A. giöra svårighet med att bifalla
detta. Om de respective stånden skulle hvar för sig kunna giöra
reservationer, som uppehöllo slut i sakerne, voro det kanske
mera skadeligt än nyttigt. Deremot om en sådan påskrift
bifalles, värckar densamme mera förtroende, kan hos våra
medstånd blifva antagen, och då vi uti Expeditionsdeputationen
äga väre ledamöter, hvilka behörigen instrueras, löpa vi
dervid ingen fara. Dessutom, om R. o. A. begära att in pleno
få justera expedition, så kunna inga surpriser hända oss.
Frih. Ridderstolpe, Carl, biföll, hvad Frih. Pechlin
föreslagit, följackteligen det upläste projectet till förordningen;
begärte allenast den förändring, att då där omtalas, att
96 1772, febr. 8. Ämbetsmäns skyldigheter.
räckeligit, och hade R. o. A. all säkerhet att ej blifva surprenerad.
Lydnad vore uti all regering det nödvändigaste för att
uppeliolla densamma. Derföre vore detta icke att giöra en ny
lag utan att uplifva en gammal, som ifrån regeringssättets
början existeradt. Genom bifall härtill kommo Riksens Ständer
ganska lätt ifrån det, som uti ingressen till Konungaförsäkran
upväckt så mycken oro. Derigenom öfvertygas hvar
man, att R. o. A. vill ordning och lydnad i riket samt söker att
dertill bidraga såväl lili en oeconomislc lag som uti att bibeholla
grundlagen oföränderlig. Hr von Nackreij anholt, att
R. o. A. ville bifalla det af Justitiaedeputationen upgifne project
samt genom en deputation underrätta sina respective
medstånd derom.
Hr Baron Sprengtporten, Jacob, önskade högeligen,
att saken måtte upskiutas, till dess justitaecantzlerselectorerne
återkommit; men efter lian märkte, att de fläste af
R. o. A;s ledamöter icke voro hugade att deruti instämma, ville
han likväl till protocollet hafva dem deras rätt förbehollen,
med så mycket mera skäl, som då de icke begifvit sig ifrån alt
deltaga uti öfverläggningen öfver så angelägna mål som detta,
så vore det å deras sida dem förbehollit. Att sauvera deras
rätt och likväl ej hindra sakens fortgång föreslog Baron
Sprengtporten, om icke R. o. A. nu ville bifalla qvaestionen
men utsee vissa deputerade att närmare utarbeta qvaestio
quomodo. Derigenom undveko man de obehagelige fölgder af
förbehöll till protocollet, hälst om de andra respective stånden
emedlertid hunno alt yttra sig, och därjämte, atl de nu frånvarande
justitiaecantzlerselectorer icke komma och reclamera
sin rätt att äfven få yttra sig.
Baron P e c h 1 i n, Carl Frie dr i c, ärkiände, att då
detta om ämbetsmänners skyldighet att ej undandraga sig
Kongl. Maij :sts och Rådkammarens befallningar var infördt
uti projectet till Konungaförsäkran, så kunde dervid mycket
vara att påminna. Utom annat, som han nu ville förbigå, vöre
det nog att nämna, alt en Konungaförsäkran icke vore det
stället, hvarest en sådan författning kunde införas. Nu i anseende
till denne omständighet voro casus förändrad. De respective
stånden synas lika som vilja foga sig närmare lill för
-
Ämbetsmäns skyldigheter.
97
ening med R. o. A., då de projecteradt en särskildt förordning
derom, ty icke är att förmoda, att de skulle vilja nedlägga saken;
man finner nogsamt, huru högt det ligger dem på hiertat,
att embetsmän icke måtte kunna giöra sig inactive, för att
vänta af dem sådant. En Konungaförsäkran blitver en grundlag,
den får sedan icke ändras, men denne författning om embetsmäns
skyldighet att giöra sina sysslor kan, ehuru den ej
är ny, likväl tåla flere förändringar och förbättringar. Derföre
bifaller jag den projecterade förordningen härom, på det
att framdeles, om så skulle nödigt vara, Kongl. Maij :st med
Råds råde må kunna den ytterligare jämka och förbättra,
hvilket jag aldrig kan samtycka, att det med grundlagen må
kunna hända.
Uti den ställning R. o. A. nu står med sina respective medstånd,
förlilar jag mig på R. o. Ars ädelmod att vilja alt, hvad
som raisonablement bör giöras för att vinna enighet. Förmodar
altså, att R. o. A. i detta fogar sig på ett sätt, sorn med
lag är enligt, det kan efter min tancka bäst ske, om påskriften
bl ifver sådan, att betänckandet med den projecterade förordningen
bifalles, dock utan att derigenom må påsyftas någon
förändring eller förbättring i grundlagen.
Att bifalla med den reservation, som är föreslagen, nemligen
så framt de andre stånden bifalla på samma sätt som R. o.
A., blifver af ingen värckan; Riksdagsordningen är tydelig i
den delen, att tre stånds pluralitet deciderar en så beskaffad
sak som denne, och kunde deras decision gå längre, än hvad
nu blifvit föreslagit, om R. o. A. giöra svårighet med att bifalla
della. Om de respective stånden skulle hvar lör sig kunna giöra
reservationer, som uppehöllo slut i sakerne, voro det kanske
mera skadeligt än nyttigt. Deremot om en sådan påskrift
bifalles, värckar densamme mera förtroende, kan hos våra
medstånd blifva antagen, och då vi uti Expeditionsdeputationen
äga våre ledamöter, hvilka behörigen instrueras, löpa vi
dervid ingen fara. Dessutom, om R. o. A. begära att in pleno
få justera expedition, så kunna inga surpriser hända oss.
Frih. Ridderstolpe, Carl, biföll, hvad Frih. Pechlin
föreslagit, följackteligen det upläste projectet lill förordningen;
begärte allenast den förändring, att då där omtalas, att
98 1772, febr. 8. Ämbetsmäns skyldigheter.
Ang:de ointroducerade
litter.
embetsmän ej få undandraga sig att lyda Kongl. Maij :sts Radkammares
befallningar, borde sättjas i stället Kongl. Maij:sts
i Rådkammaren befallningar.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus, anholt
väl, alt då projectet till förordningen torde behöfva flere sadane
jämkningar, sådant måtte få ske genom någre utsedde
deputerade, innan det bifalles.
Men härtill svarades af ganska många Nej.
Hr [von] Nackreij tillstyrkte bifall på hvad Frih.
Pechlin och Ridderstolpe föreslagit, samt begärte proposition,
hvilket och skedde af flere.
Hr Grefven och O r d f ö r a n d e n giordc altså nu pri/position
:
Bifaller R. o. A. Justitiaedeputalionens betänckande och den
projecterade expeditionen till Kongl. Maij:st på det sätt, att
i stället för Kongl. Maij.sts Rådkammare sättes Kongl.
Maij:st med Råds råde etc. etc. Dock att detta bifall icke på
något sätt må påsyfta någon förklaring eller förbättring i redan
besvurne grundlagar och deras utöfning.
Hvilken med Ja besvarades; och blef denne propsition genast
skrifteligen upsatt samt för R. o. A. justerad, hvarefter
densamma betänckandet påskrefs.
Och afgeck dermed en deputation till de andre respective
stånden att deni detta R.o. Ars beslut notificera, bestående af
följande herrar:
Gref Oxenstierna, fullm. Frih. Reuterholm, Gustaf,
Frih. von Essen,
Hr Kuyhlenstierna,
Hr Drakenberg,
Hr Linroth,
Hr Oxe, fullm. Frih. Cederström,
Hr von Echstedt.
Hvilken deputation efter någon stund återkom och berättade,
att de hos de andre stånden funnit det vara dem ganska
behagligit, att R. o. A. på sätt som skedt denne saken afgiordt,
samt att Talemännen hvar i sitt stånd förklaradt ståndets
tacksäjelse, att R. o. A. velat sig med dem förena.
15 :o. Hr v o n Billberg, F r i e d r i c Otto, begärte,
att Hr Blechert Sparres memorial angående de ännu icke in
-
Ointroducerade ätter.
99
troducerade adelige ätter måtte nu till afgiörande företagas.
Hr Grefven och Ordföranden påminte, att tiden redan
vore förleden och klockan öfver ett, så att en sak af så
mycken granlagenhet svårligen lärer kunna i dag företagas
och afgiöras. Proponerade altså, om icke R. o. A. behagade
åtskiljas.
Men detta besvarades med Ja och Nej,
som upväckte nog oro och sorl och varade en stund, till
dess omsider
Frih. von Essen, F r i e d e r i c, ärhölt liud och hemstälte,
om icke detta ämne fordrade en tillräckeligare tid till öfverläggning,
och att flere torde ännu behöfva att betäncka sig;
åtminstone hade han för sin del ännu icke stadgadt sine tanckar.
Föreslog altså att upskiuta med saken till nästa plenum
och fastställa, att den då ovägerligen skulle företagas klockan
10.
Hr Grefven och O r d f ö r a n d e n understödde detta med
mera och proponerade än en gång, om icke R. o. A. ville nu
åtskiljas.
Men häruppå fölgde till svar Ja och Nej med nog sorl och
häftighet af flere, som ropade, att de icke ville, att någon
skulle påtrugas ändra sin mening vid en öfverläggning, som
borde vara fri på annat sätt än genom pluralitetens decision.
Frih. Grönhagen, Claes, yttrade sig, att som proposition
voro giord att skiljas ål och af flere med Ja besvarad,
så ehuru giärna han hade önskadl att i dag få saken afgord
och äfven beredd att säja sin tancka, så trodde han sig icke
böra påtruga denne sin önskan dem, som svaradt Ja till proposition.
Föreslog derföre, att enligt Frih. von Essens mening
saken måtte nu upskiutas men ovägerligen i nästa pleno kl.
10 företagas, och begärte deröfver proposition.
Häremot yrkades af andre att få holla sig vid den giorde
propositionen, som endast vore, att R. o. A. nu ville åtskiljas.
Hr Jerlström kunde icke finna sig uti att det vore möjeligt
giöra den frågan till ett öfverläggnings- och kanske voteringsämne,
om R. o. A. ville åtskiljas nu eller ej. Sedan dagen
gådt bort med ventilation och votering, vore det lika onödigt,
ehvad beslut man stadnade uti. Skiljacktigheten af meningarne
anginge ej att åtskiljas utan om saken i dag eller uti
100 1772, febr. 8—12. Ointroducerade ätter.
nasta pleno skall företagas; desse meningar kunna begge förenas,
om proposition blifver den, att R. o. A. i dag sluta sitt
plenum men uti det nästa företaga sig Hr Sparres dictamen
till afgiörande.
Hr Grefven och Ordföranden föreställe, att då flere
herrar så enständigt yrkadt att ej få någon annan proposition
än den, han redan giordt, som blott vore att åtskiljas,
så kunde han utan R. o. A:s samtycke nu icke giöra någon
annan.
Härtill svarades af åtskillige, att de icke ville åtskiljas ulan
företaga Hr Rlechert Sparres memorial.
Hr Schönström påstod, att föredragningsrättigheten
tillhörde den Ordförande, och utom hans vilja kunde man ej
binda honom att föredraga saken.
Frih. von Essen insisterade, att den proposition, som
han föreslagit, vore den naturlige. Altså om R. o. A. ej kunde
annorledes än genom votering åtskiljas, så blefvo frågan att
votera öfver om saken i nästa pleno skall komma före eller
«j
Frih.
Ridderstolpe, Carl, ansåg för onödigt att votera.
R. o. A. voro ofelbart lika talrikt samlade i nästa pleno
som nu och ägde då frihet reclamera sin rätt att få saken föredragen,
så att R. o. A. med all tranquillité kunde gå in uti
att nu åtskiljas.
Frih. Sparre, Blechert, instämde häruti såvida, att
som förste proposition, som blott angådt att sluta plenum, ännu
vore odeeiderad, så kunde ingen annan förekomma, innan
den förste vore afgiord. Frågorne förbehölt han ej måtte blandas,
och begåfve han sig icke derifrån utan votering.
Hr Durietz, Anders Rudolph, fandt det något
nytt, att R. o. A. skulle votera, om de vilja åtskiljas. Man kunde
lämpeligare komma ifrån saken, om R. o. A. finge Hr Brefvens
och Ordförandes försäkran, att Hr Baron Sparres memorial
uti nästa pleno skulle förekomma. Hvad den väckte
frågan om ordförandens föredragningsrätt angingo, kunde
densamme såsom ett oeconomicum äfven då utredas.
Efter någon ytterligare ventilation utfäste sig Hr Grefven
och Ordföranden att lemna Hr Baron och Landtmarskalcken
del af hvad R. o. A. syntes åstunda, och vore han öf
-
Konungens tal. Livgardet. 101
vertygad, att intet skulle hindra sakens företagande i nästa
pleno.
Härmed åtnögdes alla, och R. o. A. åtskildes kl. 2 eftermiddagen.
År 1772 den 12 Februarij.
Onsdag.
Plenum klockan 8 förmiddagen.
Under en Hr Baron och Landtm, åter åkommen opasslighet
Ordförande Grefve Lewenhaupt, Charles Emil.
Protocollet för den 19 October justerades.
Hr Soop anförde, huruledes det gingo en berättelse i staden,
att Secrete Utskottet skulle hafva företagit sig angående
tryckningen af Kongl. Maij:sts till Landtm, och Hrr Talemännen
hollne nådige tal och hafva anbefalt Justitiaecantzleren
att låta inför vederbörlig domstol till ansvar ställa boktryckaren,
som det utgifvit, äfven till Hrr Riksens Råd skall
hafva affärdat en anmärkning uti nog hårda ordalag angående
omförmälte nådige tal. Det föreföllo honom nog besynnerligit,
alt Secrete Utskottet icke till Riksens Ständers plena
hemstält en sådan sak. Han begärte derföre, att Secrete Utskottets
protocoller häröfver måtte infordras och emedlertid
all värkställighet af Secrete Utskottets yttrande i detta mål
inhiberas.
Detta begärtes på bordet.
2:o. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 14
October sistledne år, hvaruti deputationen tillstyrker, att då
en major vid Lifgardiet söker en öfverstelieutenantssyssla vid
infanteriet och majorer af infanteriet äro medsökande, åldern
af den förras capitains och den sednares majorsfullmagt må
tagas till grund vid förslagets upprättande; dock som majorerne
vid Gardiet icke få genom denne författning större majorstour,
än de redan ägt som capitainer vid Gardiet, så anseer
deputationen, att förslagsrättigheten till öfverstelieutenant
vid Gardiet bör förblifva innom detsamma.
Justering.
Äng :de
Kongl. M :ts
tal till
Landmarschalken
och Talemännen.
Officerare
vid Kongl.
Lifgardiet
ang:de.
102 1772, febr. 12. H. Sten. Humle.
Detta begärtes på bordet.
Krigsbefä- 3:tio. Uplästes Kammaroeconomie Förordningsdeputations1
^ang-de"*1 betänckande olver 155 § af Krigsbefälets besvär, hvaruti deputationen
yttrar sig icke finna någon anledning till nya och
särskildte landtmätares förordnande eller till vidtagande af
någon annan anstalt än den, Kongl. Maij :sts förklaring öfver
1752 års husesyns- och boställsordning af den 23 Januarij
1770 uli 26 § inneholler.
Detta bifölls.
Inventions- 4;o. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens beför^Porce-
tänkande af den 17 December sistledit år, hvaruti deputatiolinsvärk-
nen tillstyrker, att Värkmästaren vid Mariaebergs porcelSten
ang^de lainesfabrique Hindric Sten, som upfunnit konsten och bevisligen
tilvärkat engelskt sten eller flintporcellaine af fullkomlig
godhet, må uti inventionspraemium för en så nyttig och fördelacktig
konst ärholla af manufacturfonden 2 000 d:r silfvermynt,
då han för tvenne af Kongl. Commerciecollegii ledamöter
och tvenne af Mariaebergs directeurer yppadt såväl sielfva
compositionen, med hvad mera vid detta slags porcellains tillvärkning
bör iackttagas, deröfver i deras närvaro förfat tadt
en rigtig och omständelig beskrifning om altsamans samt deraf
både lill Commerciecollegium och Mariaebergs direction
inlemnadt ett försegladt exemplar, på det konsten ej måtte
med honom utgå. Sten skall äfven hafva påfunnit att göra
äckta porcellaine, men sorn han icke begärt att derföre få något
praemiuin, deputationen ej eller haft tillfälle denne dess
kundskap att på något sätt pröfva, så kunde deputationen ej
sig deröfver nu utlåta.
Detta bifölls.
Humlein- 5:to. Uplästes Commerciedeputationens betänckande af den
försel
äng:de September nästledne år angående humleinförsel uti riket,
hvaröfver deputationen i anseende lill flere skäl, tagne så af
denne växtens ymnoghet och godhet i riket som nödvändigheten
att upmuntra dess plantering, förklarar sig icke kunna
tillstyrka någon förändring uli hvad redan härom stadgadt
finnes.
1 Enligt konceptprotokollet ändrat frän förlagans: Förordningsdeputationens.
Ansökningar. Justitiekanslersämbetet.
103
Vid detta var bilagdt Borgareståndets ledamöters i deputation
särskildte mening, som inneholler bifall, att Bryggareeinbetet
årligen måtte få utifrån låta inkomma 40 skeppund
humla.
Äfven uplästes Riksdagsfullmägtigens för Stockholm Grosshandlarens
Hindrich Brandenburgs memorial, hvilken anholler,
att om 40 skeppund humla skulle uti riket få införskrifvas,
det då måtte blifva Grosshandelssocieteten updragit att
denne införskrifning besörja såsom en rättighet, deras rörelse
tillhörande, eller ock såsom soulagement för denne mistning
dem tillåtas att deltaga i brenvinsbrenningen emot vanlig
afgift.
Commerciedeputationens betänckande bifölls.
6:o. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens be- Wittes och
tänckande af den 24 sistledne October, hvaruti deputationen " söknin^"
förklarar sig icke finna någon anledning att tillstyrka bifall ang:de.
på Hökarens i Norrköping Hindrich Wittes och Sergeanten
H. ,T. Westins ansökning om understöd af manufacturfonden
till anläggande af étt spinnerie och väfverie af bomull i Norrköping;
dem dock obetagit att om privilegium dertill utan ett
sådant villkor sig hos vederbörande anmäla.
Detta bifölls.
7 :o. Äfven föredrogs Handels- och manufacturdeputatio- Sabins annelis
betänckande af den 21 Augusti sistledne år angående äng"de*
Fabriqueuren Johan Gottlieb Sabins ansökning om understöd
till sin linne- och bomullsfabriques iståndsättande utom det
lån af 3 000 d:r knnt, han redan af Kongl. Commerciecollegium
år 1769 emot borgen ärhollit i anseende dertill, att han upfunnit
en ny och fördelacktig linneväfnad, som skall fordra
mindre rudimateria men i styrka dock vida öfvergå dylike
förut bekante väfnader. Deputation förmäler sig icke finna
någon anledning, att det ytterligare lån må Sabin beviljas, då
han genom sökt cessio bonorum förklaradt sig oförmögen att
det redan undfågne betala.
Betänckandet bifölls.
8:o. Uplästes Riksens Ständers electorers val till justitiae- Justitisecantzler,
och befandts dertill vara utnämd Håfrättsrådet och ^Ttet ang^de
Borgmästaren i Stockholm samt det Vällofliga Borgareståndets
nu varande Taleman Hr Carl Friedr. Sebaldt.
104 1772, febr. 12. Justitiekanslersämbetet.
Härvid uplästes ett af Frih. Lars Kagg ingifvit memorial,
hvaruti han hemställer följande omständigheter, dem han
tror angelägne att reglera, sedan numera justitiaecantzlersembetet
genom Riksens Ständers val skall besättias, nemligen
1 :o huruvida justitiaecantzlerselectorerne genom någon eed
böra sig förbinda eller ej, och att formulairet må regleras
i förra händelsen.
2:o. Om vid justitiaecantzlersvalet ibland electorerne fordras,
att de böra sig förena, som enligt 12 § Riksdagsordningen
vid rådsvalet, eller om pluralitet skall decidera.
3:tio. Om electorerne få åtskiljas, innan valet skedt, eller
om någon af dem kan förunnas att begära mer eller mindre
betäncketid. Och hemställer Frih. Kagg, om icke visse dertill
utsedde ledamöter kunde förordnas att utarbeta och föreslå
något, som härom blifver stadgadt för framtiden.
Derjämte anmäler Frih. Kagg, att vid det sistledne lördag
treffade justitiaecantzlersval electorerne af R. o. A. varit af
den tanckan att bibeholla Justitiaecantzleren och Commendeuren
Frih. Rosir. I anseende till hvad de andre respective ståndens
electorer då förenat sig om, nemligen att kalla Borgmästaren
och Borgareståndets Taleman Hr Sebaldt till detta vigtiga
ämbete och R. o. A:s electorers då giorde förbehold, öfverlemnar
till R. o. A:s upmärksamhet Frih. Kagg, hvad 2 § i
Adelige Privilegierne inneholla om de högre tienster, ibland
hvilka justitiaecantzlersembetet hittils varit innebegripit, huruvida
detta embete hädanefter derföre kan ansees eller såsom
numera ombyteligit endast för en commission? Hvaraf
sedan slutas kan, huruvida Adelige Privilegierne vid tillfälle
af justitiaecantzlersvahl kunna appliceras eller ej. Med det
mera memorialet inneholler, som ibland bilagorne till R. o. Ars
protocoll igenfinnes (Bil. 9).
Frih. Kagg, I, a r s, uprepade häruppå munteligen innehollet
af sitt memorial, nemligen att det gingo ut på närmare
decision af Riksens Ständer öfver den omständigheten, om
justitiaecantzlerselectorerne kunna inom sig decidera valet
med votering? Om någon af electorerne kan begära betäncketid
öfver någon under valet satt person och lägga frågan på
bordet? Eller om desse electorer skola på lika sätt förholla
Justitiekanslersämbetet.
105
sig, som Riksdagsordningen stadgar om rådselectorerne, hvilket
han ansåg nödvändigt att för en framtid blifva regleradt..
Detta begärtes på bordet af flere.
Grefve Reenstierna, Friedric: Som här förefölio
tvenne saker, den första om det nu anmälte electorernes val
I och den andre om Frih. Kaggs memorial, så frågade han, om
i begge skulle ligga på bordet.
Hvartill svarades af flere Nej.
Grefve Reenstierna fortfor altså, att han då trodde,,
I det endast Frih. Kaggs memorial vore lagdt på bordet och att
I han kunde tala ytterligare uti det, som angingo det nu giorde
I electorsvalet; hvarföre han ock nu gaf vid handen, det R. o.
A:s ledamöter ibland electorerne enhälligt förklaradt sig af
] den tanckan att bibeholla nu varande Justiaecantzleren och
I Commendeuren af Kongl. Maij :sts Nordstierneorden Baron
] Rosir vid detta vigtiga och angelägne förtroendesämbete. DetI
ta med hvad mera, som i anledning häraf hos electorerne fö|
refallit, hade R.o. A:s ledmöter ibland electorerne updragit
I honom att hos R. o. A. anmäla; men som Frih. Kagg redan upI
gifvit det öfriga, så trodde Hr Grefve Reenstierna sig icke beI
höfva detsamma ytterligare att uprepa.
Frih. Sparre, Blechert, förmente, att såväl frågan
I om electorernes nu giorde vahl som de frågor, Frih. Kaggs
I memorial innehöllo, voro lagde på bordet.
Grefve Reenstierna, Friedric, tilläde, att då de
tre ståndens ledamöter ibland electorerne icke kunnat förmås
I att foga sig till R. o. A:s ledamöters mening, så trodde han det
I vara R. o. A. värdigt att gynna en välförtient hedersman, upI
på hvars giöromål under hela den tid, som han förvaltadt
I det vigtiga och granlaga justitiaecantzlersembetet, ej den
I minsta skugga kunde kastas.
Hr Leijonmarck: Frih. Kaggs memorial innehöllo ef||
tor hans tancka hufvudsakeligen tvenne omständigheter, nem|
ligen först att för en framtid giöra en lag, hvarefter de till
| justitiaecantzlersvalet förordnade electorer för en framtid äga
I att sig rätta, för det andra en till R. o. A:s bepröfvande öfI
verlemnad anmärkning, att de tre ståndens electorer förenat
Ii sig att till justitiaecantzler utnämna en ofrälse man, hvilket,
106 1772, febr. 12. Justitiekanslersämbetet.
såvida justitiaecantzler räknas ibland de högre ämbeten, synes
strida emot R. o. A:s Privilegier, och om icke nödigt vara
ville, att R. o. A. uti detta iackttaga att förvara sina rättigheter
både nu och för tillkommande tider.
Frih. Kagg förklarade, att han med sitt memorial endast
intenderadt ordning för framtiden men ingalunda att nu skulle
giöras lex in casu. Vore således icke nu hans mening att
hindra, hvad som hos electorerne nu blifvit giordt, utan allenast
att få något vist stadgadt för det tillkommande.
Hr U g g 1 a, Leonhard Magnus, instämde med Frih.
Kagg. Förklarade sig äfven beredd att bifalla hans nu upläste
memorial. Han ville endast, att om electorernes nu giorde vahl
till justitiaecantzler skulle bifallas, det måtte ske med reservation,
att som nu justitiaecantzlersämbetel kunde ansees
blott såsom en cominission, så ville R. o. A. för denne gången,
då ännu icke något derom vore stadgadt, ej hindra det af de
tre respective ståndens electorer giorde valet; hvilken reservation
Hr Uggla trodde att genom extractum protocolli med
de öfriga respective stånden borde communiceras.
Frih. von Essen, Friedric, ansåg frågan om det nu
giorde val utom all tvist, så att deröfver kunde giöras proposition.
Och hvad angingo Frih. Kaggs memorial, kunde det
remitteras lill utarbetning af någre dertill utsedde ledamöter,
och när de med sine tanckar voro färdige, hade R. o. A. tillfälle
att anmärka och föreslå alt, hvad som kunde tiena till
bibehollande af ståndets rättigheter.
Hr Leij o n anckar förklarade sig nögd med hvad Hr
Uggla och Frih. von Essen anfördt, begärandes proposition.
Detta yrkades äfven av flere.
Hr Grefven och Ordföranden giorde altså proposition:
Behagar R. o. A. att gilla det af electorerne giorde justitiaecantzler
svahl?
Som med Ja besvarades.
Hr U g g 1 a, Leonhard Magnus, yrkade väl, att extractum
protocolli måtte afgå med R. o. A:s reservation.
Men härtill svarades, att sådant vöre en lagfråga, som tillika
med Frih. Kaggs memorial, hvilket nu vore lagdt på bordet,
först borde afgiöras, innan något beslut derom genom ex
-
Varuutförsel. Hultgren.
107
tractum protocolli kunde utfärdas. Hvarmed och all vidare öfverläggning
i detta mål afstadnade.
9:o. Frih. Ridderstolpe, Carl: Då Riksens Ständer
förenadt sig att i underdånighet tillstyrka Kongl. M:t, det
måtte i anseende till den brist på spannemål och öfrige matvaror,
hvarmed riket hotades, all utförsel till fremmande orter
af matvaror och öfrige victualiepersedlar förbindas tills
vidare, förbehölt sig likväl R. o. A. att genom ett sådant förbud
ingen förändring måtte ske i hvad 19 § af 1723 års Adelige
Privilegier förmår och inneholler. I följe hvaraf ock detta
förbehöll finnes intagit uti den publication, som Kongl.
Maijist härom i nåder låtit utfärda. Ehuru detta vore ett med
Privilegierne enligit förbehöll, hemstälte likväl Frih. Ridderstolpe,
om icke det skulle mera öfverensstämma med R. o. A:s
ömhet för medborgare och fosterland att, då landet hotas
med hungersnöd, inför Kongl. Maij :st i underdånighet förklara,
det 19 § af 1723 års Privilegier icke må ligga i vägen,
med mindre Kongl. Maij :sls åfvan högstberörde förbud emot
boskaps och victualievahrors utförsel utur riket äfven må
sträcka sig till R. o. A:s producter och af R. o. A. för innevarande
år, samt så länge en sådan märkelig brist och dyrhet
på spannemål och matvaror förspörjes, varda efterletvadt.
Dock med det underdåniga förbehold, att så snart denne
tryckande brist och dyrhet uphörer, R. o. A. åter må komma
till åtniutande af den rättighet, som 19 § uti åberopade
Adelige Privilegier dem tillägga. Härigenom förmodade Frih.
Ridderstolpe, att det allmänna kunde få fullkomlig öfvertygelse
om R. o. A:s ömhet för sine medborgares lif och räddning,
samt dessutom alt underslef förekommas, som af egen
nytta och illvilja emot detta förbud kunde försökas.
Häröfver begärtes proposition, hvilken blef giord och således
hvad Frih. Ridderstolpe föreslagit bifallit. I conformité
hvaraf bilagde underdånige bref till Kongl. Maij :st upsattes
och afgeck.
10 :o. Föredrogs ett af Riksdagsmannen för Götheborg Åldermannen
och Skräddaren Georg Printz ingifvit memorial,
hvaruti han föreställer såsom olagligt det tienstebyte, som
Auditeuren Abraham Hultgren fädt ingå med en häradshöf
-
Boskaps
och victualievarors
utförssei
ang :de.
Audit. Hultgrens
tjenstebyte
ang :de.
8—680338
108 1772, febr. 12. Fiskebåtar. Städers riksdagsmannaval.
(iinge uti Vestergötland, och påstår, att Hultgren inål te förlora
sin således ärhollne häradshöfdingesyssla.
Detta begärtes af flere på bordet.
Angrie visi- ll:o. Upiästes Tulldeputationens betänckande af den 3 Deinkonunandecem^er
nästledne ar, hvaruti deputationen utstakar, huru och
fiskebåtar, på hvad säll de båtar, sorn ifrån fiskelägen inkomma med
fångad fisk, skola vid bryggorne i Marstrands stad anlägga
och af Tullkammaren visiteras.
K. o. A. fandt skäligt bifalla, hvad deputation tillstyrkt.
Angale riks- 12:o. Sedan det Välloflige Borgareståndet författadt och till
<f'valV/*i*1 Ä s*ne respective medstånd ingifvit project till en förordning,
stäilerne. huru med riksdagsmansvahl i städerne hädanefter förhollas
bör, och R. o. A. utsedt visse af sine deputerade att detta project
genomläsa och deröfver yttra sina tanckar, så var nu desse
deputerade herrars betänckande inkommit, Hvil ket lili företogs
och för R. o. A. upiästes. Äfven upiästes den särskildte
lancka, som en af herrar deputerade, Hr Secreteraren Leijonmarck,
fattat angående detta project och i form af memorial
jämte de öfrige deputerades betänckande till R. o. A. ingifvit.
Sedan detta var till slut läst, begärtes det på bordet (Bil. 10—
11).
Som likväl af andre bestriddes, efter Borgareståndets project
redan den 26 October sistledne år blifvit hos R.o. A. upläst
och lagdt på bordet; men
Hr Linderstedt, Eric, påstod, att som deputerades
betänckande öfver delta project samt Hr Leijonmarcks särskildte
mening voro nyss inkomne, aldrig förr upläste och
fordrade ett närmare öfvervägande af alle dem, som med connoissence
de cause ville yttra sig i denne sak, så kunde han
ej bestrida de herrar, som begärdt desse 1111 upläste handlingar
på bordet.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, förklarade,
alt han begärdt saken på bordet såväl för de af Hr Linderstedt
anförde skäl som ock derföre, att det beslut, som redan
i förre pleno voro tagit angående Frih. Blechert Sparres hietainen
ad protocollum måtte gå i värckställighet och i dag
samma dictamen till afgiörande företagas.
Detta begärtes af flere.
Ointroducerade ätter. 109
Hr Grefven och Ordföranden Lewenhaupt frågade, om Omtroducedet
då vore R.o. Ars befallning, att Frih. Sparres memorial ang:de.
i dag skulle föredragas.
Hvilket med Ja besvarades.
Att så mycket ordenteligare kunna föra deliberationen utbad
sig Hr Grefven och Ordföranden, att de herrar af
R. o. A., som uti saken ville tala, behagade nu förut låta anteckna
sig. Hvartill samtycktes.
Under anteckningen anmälte Hr Grefven och Ordförand
e n, att en corporal vid Kongl. Lifgardiet skulle begrafvas
med de vanliga hedersskott och att derföre något manskap
kommo att sammandragas. Hvarvid R. o. A. ej hade något att
påminna.
Sedan upläste Hr Grefven och Ordförande 11 namnen
uppå alle de herrar, som anmält sig att tala, till ett antal af
några och trettio.
Och framtogs häruppå Frih. Blechert Sparres dictamen tilllika
med ett af Hr Leijonanckar ingifvit memorial i samma
ämne.
Hr Grefven och Ordföranden frågade, om honom vore
tillåtit att låta upläsa desse docuinenter för R.o. A., hvartill
svarades Ja.
Upiästes altså först Frih. Sparres omförmälte dictamen ad
protocollum, hvaruti han på anförde skäl hemställer, om icke
de ifrån Riddarehuset utestängde adelige ätter måge ansees
berättigade att åtminstone få niuta samma förmån som extra
capita af introducerade famillier och således att få vara fullmägtige
på Riddarehuset, då de dertill ärliolla vederbörandes
förtroende och fullmagt, lydande samma dictamen ord ifrån
ord, sorn det vid detta protcoll in originali bilagdt finnes (Bil.
I ?)
Äfven upiästes ett af Hr Leijonanckar, Friedric Willhelm,
ingifvit memorial, hvaruti han yttrar sig väl finna, att den af
Frih. Blechert Sparre väckte fråga kunde förkastas såsom stridande
emot 1762 års lag, hvilken genom tvenne sedan förledne
riksdagars Ständers samtycke vunnit stadga, 0111 ej tvenne
frågor borde dervid i ömt öfvervägande komma, nemligen
1 :o hvad rättighet de kunna äga till säte och stämma på
Riddarehuset, som med Ständers samtycke enligit Regerings
-
110 1772, febr. 12. Ointroducerade ätter.
formens 44 § blifvit med adelskap benådade före den 21 December
1762;
2:o hvad rättighet lill introduction de böra äga, som vid
Kongl. Maij :sts nu instundande kröning genom konungslig
rätt med adeligt sköldemärcke blifva benådade. Hr Leijonanckar
hemställer altså, om icke desse frågor simpliciter kunde
till Riddarehusdeputationen remitteras att deröfver skyndesammast
gifva R. o. A. den relatio facti och de lag- och billighets
grunder, som kunna fästa en oryggelig grundval för
R. o. A:s beslut, med mera som memorialet inneholler och kan
in extenso läsas bilagdt vid detta protocoll (Bil. 12).
Hr Carpelan, Carl Ephra im, påstod, att innan
desse nu upläste skrifter kunde tagas under öfvervägande,
borde såväl Frih. Blechert Sparre som Hr Leijonanckar afträda.
Men härtill ropades Ja och Nej med nog gny, så att en lång
stund fordrades, innan det handt sagta sig. Efter återvunnit
lugn yttrade sig
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm: Om han
till en början besvarade, hvad Hr Leijonanckars memorial innehöllo,
trodde han med detsamma hafva yttradt sig öfver
Frih. Sparres förslag. Ville altså säga sin mening angående
det förra; och då föreföllo den frågan om de för 1762 adlade
familliers introduction. Denne fråga trodde han genom sielfva
1762 års författning redan tillräkkeligen vara besvarad; äfven
detsamma fandt han om dem, som vid vår nu regerande allernådigste
Konungs kröning blifva adlade. Förordningen
giorde ingen skillnad utan stadgade i allmenhet, att hädanefter
(det är ifrån förordningens datum) ingen introduction
kunde beviljas, förr än familliernes antal på Riddarehuset
blifvit minskadt under 800 :de. Frih. Grönhagen, till att fullkomligen
styrka sin mening, upläste sielfva förordningen af
den 21 September 1762 och hemstälte, om ett af R. o. A. enhälligt
tagit, med ett så betydande vite för den, som dristade
sig att föreslå någon till säte och stämmas ärhollande på Riddarehuset,
nemligen förlust af egit säte och stämma, besegladt
och af Kongl. Maij:st i nåder bekräftadt beslut, som derigenom
samt 2:nne sedan förflutne riksdagars efterlefnad
vunnit all den sanction, en lag kan och bör äga, bör kunna
Oiiitroducerade ätter.
lil
J så lätt sättas i fråga och ställas under förtydning. Frih. GrönI
hagen påstod, att öfver förevarande dictamen ad protocollum
I och Hr Leijonanckars memorial ingen proposition kunde giöI
ras, och däröfver begärte han bifall eller och votering. FörI
behollandes sig, ifall det skrede till votering, alt Frih. SparI
res närmare skyldemän måtte atholia sig ifrån denne vote
I
r'nS
Hr
U g g 1 a, L e o n h a r d Magn u s, bekiände, att han
I icke utan innerlig oro såg denne fråga vara upkommen ibland
I R. o. A. Ä ena sidan kiände han nogsamt 1762 års förordning,
I å den andra sidan kunde icke vara honom obekandt, hvad
I som lågo nästan för allas ögon, nemligen huru ondt det giordt
I ibland ett stort antal medborgare, som icke kunde räkna sig
I lill något stånd, att de ej fingo deltaga i den lagstiftande
I magten, ehuru en del af dem vunnit eller kunde vinna frälse,
I ehuru nyttige de med sine insigter, näringsfång och sin förI
mogenhet kunde vara för fäderneslandet och det allmänna.
| Att tillfredsställa dem och att icke förhasta sig med omdömet
I öfver Frih. Sparres dictamen, innan man på mognaste sätt
I fädt pröfva dess mening och innehöll, tillstyrkte Hr Uggla
I att remittera detsamma till Riddarehusdeputation, hvilken
I har tillgång lill alla protoeoller och handlingar, som kunna
I uplysa denne saken, och sedan där blifvit utredt, hvad trågan
I egenteligen innebär, som Frih. Sparre upgifvit, kunde bemälle
deputation lemna sitt yttrande deröfver samt derjämte alla
considerationer både mot och med. När detta föregådt, trodde
Hr Uggla R. o. A. vara i stånd att utlåta sig med fulkomlig
I connoissence de calise.
Dertill ropades Nej och Ja från alla sidor på bänckarne,
j som borttog en lång stund, innan alt åter vardt tyst.
Hr Wäch schlager, Gustaf, instämde med Frih.
Grönhagen och antog såväl hans skäl som slutsatzer. Att en
sådan fråga uti nuvarande tidernes ställning blifvit väckt, ansåg
han för ganska besynnerligit och lemnade enhvar att eftersinna,
om det bidrogo till enighet uti nationen. För sin del
kunde han icke ingå uti Frih. Sparres förslag, utom de redan
anförde skäl äfven derföre att han som fullmägtig för en adelig
ätt icke kunde frånkienna sin principal den rättighet, som
honom uti 1762 års lag var tillagd. Hr Wachschlager reclame
-
112 1772, febr. 12. Ointroducerade litter.
rade för sin del och för alla dem, som ej vore hufvudmän af
introducerade ätter, denne lagen och kunde aldrig förvänta
sig, att emot denne lag, som ännu subsisterade, någon proposition
skulle kunna giöras.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, instämde med Frih.
Grönhagen. Han kunde af vördnad för lag, en allmänt antagen
och ännu i sin fulla kraft varande lag, ej tiga vid ett förslag,
så stridande deremot. Då han såsom fullmägtig för en
annan famillie ägde säte ibland R. o. A., så trodde han sig
icke äga rättighet att gå in uti någon öfverläggning, mindre
tillåta någon proposition öfver ändring i denna lagen. Det borde
först utur vägen rödjas tvifvelsmålet, om Frih. Sparres
dictamen kunde af R. o. A. uptagas, och deröfver begärte han
först proposition och votering. Hr Carpelan kunde ej begripa,
huru Frih. Sparre, som äfven satt såsom fullmägtig för
en annan famillie, kunde framkomma med förslag att minska
och inskräncka en lag, som i sig sielf innefattade straff för
den, som deruti proponerade någon ändring. Hr Carpelan för
sin del vågade sig ej dertill och viste ej, hvad mera rättighet
de nyss adlade familier kunde äga att yrka introduction än
.familier, som han kände, adlade kanske för 100 :de år sedan,
hvilka låtit sig med lagen åtnöja.
Hr Lagersvärd, F r i e d r i c, påminte, att detta dictamen
ej alenast stridde emot 1762 års författning om introductioner
utan och emot Riksdagsordningen samt Riddarehusordningen,
hvarest tydeligen stadgas, att de, som på Riddarehuset
skola få säte såsom fullmägtige, böra vara af en introducerad
ätt. Såsom sielf hufvudman för sin famiile skulle
han väl kunna vara mindre emot Frih. Sparres förslag, men
då det kränckte den rättighet, som extra capita af introducerade
ätter är förbehollen, så trodde han sig ej böra gifva
bort densamma; förenade sig altså till alla delar med Frih.
Grönhagen.
Hr H i e r 11 a, Carl: Med all skyldig acktning för lagen
trodde han sig dock på detta stället fritt få säga sin tancka
om 1762 års författning. Han hade väl i början kanske ansedt
densamma för nyttig, ehuru han ej varit närvarande, när den
vid slutet af 1762 års riksdag blef giord, utan redan ifrån riksdagen
bortrest, men sedan han i landsorten fädt höra, huru
Ointroducerade ätter.
113
denne lag blifvit ansedd, så nödgades han bekänna sig hafva
fädt andre tanckar. Ofrälse frågade, hvar R. o. A. fädt den rättighet
att utestänga ifrån Riddarehuset medborgare och män,
som genom förtienster vunnit konungens nåd och adelskap?
Hvar konungens höga rättighet blefve, när en af de hufvudsakeligaste
förmåner, som åtfölgde svenska adelskapet, borttogos?
Huru 1/4-del af den högsta magten kunde usurpera på
de 3/4-delar uti rättigheters inskränckande, som angingo de
tre ståndens ledamöter och efterkommande? Huru det kunde
försvaras att på en tid af flere år, altsedan 1762, R. o. A. genom
sin författning lagdt hinder i vägen, att ingen ära och
dygd fädt sin rälta belöning, som i alla tider varit adelskap
och de dermed förbundne förmåner? Hr Hiertta hade väl ljudit
till att försvara författningen och ofta städt kapprak med
dem, som densamma velat klandra, men han hade ock ögonskenligen
märckt, huru bitterheten tilltagit; den författning,
som giordes 1769, då vice praesidenter flyttades uti classen af
högre ämbetsmän, ökade ännu mera denne bitterhet, ty ofrälset
funno då, att de ej kunde komma högre än till råder i
kongl, collegierne eller tromän. Kanske äfven det giorde missnöje,
att väre utlåtelser på Riddarehuset ej varit nog varsamme,
när vid 1769 års riksdag den förteckning R. o. A. blef föredragen,
som kom ifrån Rådkammaren på dem, som Konungen
utnämnt till adelsmän. Det utdunstade, hvad som då här
blef talat, man förebrådde mig det på torget; sådant alt sammanlagdt
är grunden till det hat, som R. o. A. beklageligen
råkat uti hos sine medstånd, och aldrig hade vi denne riksdag
kommit uti vår nuvarande ställning, om vi ej gifvit dertill
den nu sagde anledning. Denne lag emot introductioner
j ansåg Hr Hiertta på intet sätt såsom grundlag utan såsom
oeconomisk, hvilken uti en viss lidernes ställning kan vara
nyttig men med förändring af denne ställning blifver onyttig
och bör ombytas. Han önskade, att man närmare ville öfverväga
alt detta och flere omständigheter, innan man toge något
beslut, och fandt för sin deel icke, att Frih. Sparre felal,
ty den casus funnos ej i lagen, som han föreslagit, aldra minst
kunde Riksdagsordningen hit lämpas, som aldrig supponerar,
att R. o. A. någonsin skulle giöra en författning, som hindrar
all introduction. Han bad, det betänckas måtte, att ära och
114 1772, febr. 12. Ointroducerade ätter.
dygd varit det, som banat vägen för dem och deras förfäder,
hvilka nu äro på Riddarehuset, att komma dit, och alt samma
väg borde stå alla öfrige svenske män och medborgare öppen;
tillstyrckte derföre, att Frih. Sparres memorial måtte till
Riddarehusdeputationen remitteras att med ett ordenteligit
betänckande deröfver inkomma.
Härtill svarades med Ja och Nej.
Frih. v. E s s e n, Friedrich; Det föreföllo honom visserligen
icke underligit, om enhvar ömade i förevarande ämne;
vore han högd att politicera uti detta lustra samfund,
skulle han giöra sig möda alt eftersöka utvägar, huru man
måtte komma ifrån detta ämne utan att skada sig sielf eller
stöta andra. Aldrig kunde han få rikare utrymme för sine
tanckar än i denna saken. Men som han icke höllö före att
en så beskaffad sak som denne, hvaruti redan beskrefven lag
vore så tydelig, borde politice handteras, så trodde han den
enda och bästa utväg vara, om Frih. Sparre af kärlek för enighet
och lugn ville återtaga sill dictamen ad protocollum.
Härtill svarades af många Nej, och
Hr Boije, Adam, förklarade, att om Frih. Sparre ville
återtaga, hvad han skrif vit, så gålve Hr Boije in detsamma
uti sitt namn.
Frih. von Essen, F r i e d r i c, fortfor, det han ej trodl
sig finna mer än en Frih. Blechert Sparre på Riddarehuset,
hvarföre han vågat detta förslag. Emedlertid trodde han icke,
att detsamma voro på något sätt anstöteligit, hvarcken för
R. o. A. eller Frih. Sparre. För sin deel kunde han försäkra,
atl om han hade gifvit in något memorial på Riddarehuset,
som funnit R. o. A. i det lynne, att det ej varit behagligt, så
hade han giordt sig en heder af att taga det tillbakars. Och
ansågo han säkerligen det vara nyttigast för Frih. Sparre i
denne tiden att giöra detsamma.
HrWadenstierna, Carl: Uti denna sak trodde han
sig så mycket mera böra tala öppenhiertligt, som ämnet upväckt
mycket bekymmer. Skulle hans tancka ej behaga alla,
tröstade han sig dock dervid, att den vore af hiertadt välmenande.
Hade Frih. Sparre tillslyrckt flere ätters adoption eller
introduction med mera sådant, hvarigenom antalet af famillierne
på Riddarehuset ökas, så skulle ingen kunna neka, alt
Ointroducerade ätter.
115
det vore stridande emot 1762 års författning. Men då meningen
endast är, att de, som äga konungens skiöldebref och således
värckeligen äro svenske adelsmän, skola, då de dertill af
introducerade ätter befullmägtigas, få sitta på Riddarehuset
för sådane introducerade ätter, då är frågan ny och uti ingen
lag förut deciderad. En sådan tillåtelse ökar icke antalet på
famillierne eller rubbar de faststälte ordningar. Dessutom är
frågan ej af så mycken betydelighet, när antalet af alla dem,
som skulle komma att niuta denne förmån, ej öfverstiger
högst trettiosex famillier. Då billighet och klokhet, som på
franska kallas politique, rådfrågas, säger billigheten, att desse
36, som genom ära, flit och skickelighet förvärfvadt sig konungens
nåd att komma i detta hedersstånd och bekläda vigliga
kronans embeten, böra icke utestängas ifrån att med sin
insigt och kundskap få deltaga uti rådplägningarne öfver det,
som angår rikets bästa, och komma dertill på ett sätt, som icke
rubbar lagen. De politiske skäl, som styrcka härtill, äro
ännu starckarc. Ty det vore en beklagelig sanning, att Riddarehuset,
ehuru oskyldigt nog, ådragit sig ett allmänt hat hos
sine ofrälse medborgare; och voro osäkert, om icke 1762 års
författning föranlåtit mången ofrälse att blåsa under denne
eld, som han häldre sökt att i början qväfva, om han sedt sig
hopp att såsom adelsman komma in på Riddarhuset. Nu då alla
vänta på R. o. A:s beslut i denne sak, månne det är försigtigt
att utan nogaste öfverläggning giöra slag i saken; om icke
bättre vore att remittera densamma till Riddarehusdeputationens
öfvervägande och nogare skiärskådande, hvarigenom tiden
vinnes och utvägar torde påfinnas att komma till ett för
alla kanske behagligt slut. Detta vore åtminstone Hr \\ adenstiernas
fullkomliga tancka såsom hästa utvägen att komma
ifrån saken.
Men härtill ropades af många Nej.
Hr von Schantz upläste sin mening, den han skrifleligen
författadt, som följer:
Ehuru jag för min deel nogsamt inseer nödvändigheten och
billigheten af det beslut, som Höglåflige R. o. A. behagade vidlaga
på riksdagen år 1762, att ingen introduction af nya adelige
famillier på Riddarehuset bör ske eller af någon proponeras,
innan de nu introducerade ätter blifva reducerade till
116 1772, febr. 12. Ointroducerade ätter.
ett antal av 800, ett beslut, som är oundgängeligt till bevarande
af Riddarehusets skäliga anseende och influence på riksdagarne,
för att ej giöra Adelns antal altför disproportionerad!
och i samma mån obetydligt emot de andre stånden, förutan
den oordning, embarras och confusion, sorn derigenom
måste inrita vid riksdagsmålens handterande och afgiörande
så i deputationer som in plenis, vågar likväl jag vördsammast
föra R. o. A. till sinnes, att detta beslut i conformité med alla
andra lagar och efter en i all naturlig billighet grundad prinripe
icke bordt hafva en retroactive värkan och således icke
i sin utöfning sträcka sig till dem, sorn förut, innan detta beslut
vidtogs, voro nobiliterade och med vederbörliga diplomer
försedde samt äfven för den tiden dels af Riddarehusdeputationen
till riddarehusafgift blifvit taxerade och lill introduction
berättigade förklarade dels till introduction lagligen hade
sig anmält.
Utom den billighet, som synes så klarligen tala för desse
herrars introduction, sorn till antalet icke lära öfverstiga 25,
lärer Höglåflige R. o. A. lika billigt finna, att denna min ärindran
icke är stridande emot 1762 års förenämnde beslut,
som ikraft af nyssnämde principe icke kan efter beslutets
klara bokstaf och mening sträcka sig till andra familliers introductioner
än till dem, som ifrån beslutets datum med adeligit
stånd och värde blifvit benådade. Desse och flere reflexioner
torde hos flere med mig upkommit, hvilka lättast kunna
utredas och uplysas, så framt Höglåflige R. o. A. skulle finna
för godt att remittera hela saken med alt, hvad den åtföljer,
till dess Riddarehusdeputation, och hvartill jag för min ringa
del ödmiukast tillstyrker.
Hr de Frietzkij: Uti förevarande ämne funno han
tvenne omständigheter, som borde anmärkas; den ena voro
sielfva saken, den andra sättet huru densamma blifvit här
väckt. Hvad sielfva saken vidkommo, voro den på intet sätt
att bilalla sådan, som Frill. Sparre den föreslagit; men Hr
Leijonmarcks memorial hade föranlåtit honom att närmare
eftersinna, om icke ännu är outredt, 1 :o huruvida de, som
med Riksens Ständers samtycke blifvit adlade, kunna ifrån
Riddarehuset utestängas efter 1762 års författning, till dess
antalet av introducerade famillier är minskadt till åttahund
-
Ointroducerade ätter.
117
rade; 2:do om denne 1762 års författning kan äga retroactive
värckan och hindra dem, som förut blifvit nobiliterade och
anmält sig till introduction, att vinna densamma, då de fuligiordt
alla praestanda. När desse frågor ännu äro oatgiorde
och icke kunna afgiöras utan nogaste omsorg att undanrödja
flere slags rättigheter, som synas korssa sig, så vågade han i
det afseendet föreslå remiss till Riddarehusdeputationen att
utreda desse invecklade ämnen och innom 14 dagar med sitt
utlåtande deröfver till R. o. A. inkomma.
Här af bröts Hr de Frietzkij uti sitt tal med många Nej, som
ropades, hvarunder äfven många Ja hördes.
Hr d e Frietzkij anholt att uti den ordning, han af
Grefven och Ordföranden blifvit antecknad och upropad, få
tala till slut, och trodde, att när proposition af Ordföranden
blefvo giord, vore rätta tiden besvara densamma med Ja och
Nej men icke förut; han för sin del ville icke tillvälla sig den
hedern att giöra någon proposition. Fortfor häruppå.
Uti den andra omständigheten, huru detta af Frih. Sparre
ingifne memorial (som är snärrätt emot lag, 1762 års författning,
hvilken om ej annorstädes dock innom Riddarehuset
bör vara en grundlag) bör ansees, så vågade Hr de Frietzkij
icke att tillstyrka någon ventilation öfver innehollet at detta
dictamen utan endast att hemställa, om det icke kunde till
Riddarehusdeputation remitteras för att yttra sig, huruvida
lagen må uppå Frih. Sparre utöfvas, för det han med detta
dictamen försedt sig emot lagen.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Då meningarne så äro
delte emellan R. o. A. som i denne sak, sågo han nogsamt, att
hvad han ämnade säga, kunde misshaga somlige. Men saken
bör ansees på tvenne sidor, och altsa kunna meningarne blifva
olika, om ej det ena skiljes ifrån det andra. Det höfves
R. o.A. att holla noga hand öfver den lag, som är giord; men
man bör och tillse, hvad en förnuftig och sund politique fordrar.
Nödvändigheten bragte R. o. A. att 1762 stadga en lag för
att giöra Riddarehusets ledamöters öfverläggning] srätt
möjelig; antalet af tillkommande famillier ökades dageligen.
När skulle detta antal någon gång kunna minskas, som likväl
behöfdes, tv myckenheten giorde redan öfverlägningarne vidlöftige
och kanske oredige. Det var derföre billigt att giöra
118 1772, febr. 12. Ointroducerade atter.
en ordning deruti; de, sorn redan blifvit introducerade, borde
beholla sin rätt, lill dess de efterhand afgingo och utdödde;
de andra åter borde vänta, till dess afgången lemnade rum;
sådan var den naturlige och billige orsaken till lagen.
Nu äro omständigheter genom den färg, man sökt atl sätta
på denne författning, förändrade; den nytlias att giöra stället
förhateligt för medstånd och medborgare. Detta böra vi
söka att qväfva i sin början, ett barn kan tända an ett helt
hus, men tager elden öfverhand, släckes den med möda och
knap! af många. Atl ansee saken på den politiska sidan, hjelper
det ej att stänga igen Riddarehusets dörr; men lagen är
giord efter sielfva sakens natur, och för natur stupar alt. Lagen
höllö honom altså innom den gräntz, alt han ej vågade
gå in uti introductionsfrågan.
Det syntes väl, som Frih. Sparre uti sitt dictamen icke eller
syftade på någon introduction; men det är emot naturen att
den, hvars famillie ej ännu giordt det nödvändiga första steget
in uti samrådande magten, skall få som fullmägtig deltaga
deruti för en annan famille. Alt ifrån Konung Gustaf Adolphs
och Drottning Christinae tid har detta varit på det nogaste
iackttagit, som väre handlingar utvisa. Om än 1702 års författning
aldeles vore uphäfven, kunde han icke samtycka till
någon fråga härom. Men så vist detta vore, så säkert vore del
ock, att saken bör politiquement handteras; dertill vore en
utväg att tillfredsställa andre och sielf ej lida. En mängd synas
och värkeligen vara lidande genom det, att de nu stå
utom Riddarehuset. Hvad skulle det skada, om de lili finge
anmäla sig, praestera praestanda till introduction och i den
ordning, de detta fullgiöra, sättas nu genast i den ordning,
efter hvilken de framdeles, när antalet är minskadt innom
Riddarehuset till 800:de, böra få introduction. Hvad kan vara
billigare, än att en man, som med ära och dygd förvärfvadt
sig sköldebref 1111, sättes ur den farhoga atl framdeles vid introduction
den, som 100 år härefter kanske först får skiöldebref,
skall taga nummern af hans descendenter.
Detta förslag förmente Frih. Ridderstolpe, alt Riddarehusdeputationen
kunde updragas lill närmare utarbetning. Men
hvad Frih. Sparres dictamen angingo, ansåg han bäst, som
Frih. von Essen sig ytlradt, att Frih. Sparre ville det återtaga.
Ointroducerade ätter.
119
Frih. Kagg, Lars, respecterade oeconomiska författningar
äfven så väl som de öfriga lagar, men han önskade,
att de ej måtte confunderas.
Han vördade derföre 1762 års författning såsom då ganska
nyttig men fandt nu visse limitationer dervid vara nödige.
Atl determinera, hvaruti de skulle bestå, vore väl icke giärna
möjeligit uti en så stor samling som ett plenum; derföre tillst
vrckte han remiss. Han ärkiände, att hvad Frih. Sparre uti
den vägen föreslagit, vore en af de bästa utvägar, och försäkrade,
att 0111 detta dictamen ej inkommit, så hade han med
full öfvertygelse 0111 nyttan ingifvit ett sådant.
Frih. I> 11 nge, S v e n, trodde sig icke behöfva uprepa de
flere prof, han visat af sin ständiga vördnad för R. o. A:s uplyste
samfund, att dermed bevisa, huru det vore honom omöjeligit
alt gå in uti något, som stridde emot R.o. A:s beslut.
Men om han understödde Frih. Sparres förslag, härrörde det
deraf, att han ej trodde sig deruti finna något, som stridde
emot R.o. A:s 1762 0111 introductioner antagne författning.
Tvert 0111 Frih. Sparre hade, sorn honom föreföll, ärkiändt, att
till undvikande af trängsel med flere olägenheter, sorn en för
talrik samling kunde under öfverläggningarne förordsaka, antalet
af famillierne på Riddarehuset borde utsättas till en viss
nummer, sorn ej finge öfverskridas. Detta funno Frih. Bunge
aldeles öfverensstämmande med R. o. A:s uti 1762 års författning
yttrade tancka. Hvilken likväl aldrig kunde blifva den
atl på sådant sätt ifrån sitt samfund utesluta medborgare,
som genom skickelighet, dygd och ära gjiordt sig värdige till
konungens nåd och adeligt stånd. Det vore annars snarare ett
straff och ingen belöning att genom sina förtienster vinna en
stämpel, sorn satte uti den belägenhet att höra till ingen dass
af medborgare. Utan lärer R. o. A:s mening endast vara den
att såsom ägare af Riddarehuset och salen försäkra sig om någorlunda
utrymme. Frih. Bunge hade med mycket nöje hördi
talas om ofrälse militairen, han skulle ej tro, att någon ville
missunna dem att få deltaga i lagstiftande magten, då konungens
nåd kallat deni därtill, till dess de för egen nummer blifva
dertill berättigade, ity uti 1762 års författning vore endast
fråga 0111 tillökning i nummern; det kunde blifva en fråga, om
icke för deni, som Kongl. Maij :st uphögdt i adeligt stånd, vore
120 1772, febr. 12. Ointroducerade ätter.
en laglig rättighet förbehollen att deltaga i R. o. A:s öfverläggningar,
och med hvad1 rätt man kan dem en sådan betaga?
Frih. Sparres dictamen och förslag syftade uppå att förekomma
en sådan fråga, hvilken blefve obehaglig nog att uplösa,
hälst om de andre stånden deröfver såsom en lagfråga skulle
vilja sig yttra. Hans förslag vore kanske det enda medlet att
bibeholla den lag, R. o. A. år 1762 för sig giordt. Frih. Bunge
tillstyrckte altså, att R. o. A. med varsamhet och mogen eftertancka
ville handtera detta ämne och derföre remittera det till
Riddarehusdeputationen att detsamma utarbeta och med betänckande
deröfver inkomma. Man borde altid vidtaga utvägar
att befästa privilegierne, men ej sådane, som ådrogo R. o.
A. afund hos sine öfrige medborgare, hvilket ofelbart hända
skulle, om desse privilegier få ett anseende, sorn vore de bygde
på andras depence. Häldre än en sådan afvund borde man
taga sådane steg, att andra räkna för en glädje att få deltaga
i detta lustra samhälde.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph: Om denne
saken endast rörde R. o. A., skulle han gierna afstå ifrån
sin tancka; ty öfvertygelse, ehuru den faller efter hvars och
ens särskildte gåfvor, ville han dock icke envisas på sin öfvertygelse.
2 Men den rörde medborgare utom Riddarehuset,
och flere af R. o. A:s ledamöter hafva visat sådane inconsequencer,
ifall det ifrågavarande ej blifver hulpit, sorn R. o. A.
gierna skulle vilja, att de försvunno. Frih. Sparres förslag
vöre dessutom icke emot 1762 års författning, hvilken ej annorledes
kunde ansees än oeconomisk. Denne författning inneholler
hufvudsakeligen, att till undvikande af trängsel antalet
af famillierne ej skulle ökas öfver 800. Frih. Sparre begärte
ej större antal famillier, altså vore hans förslag aldeles
conformt med det hufvudsakeliga uti 1762 års författning.
Enär det påstås, att detta förslag borde ansees efter samma
författning, och enligt hvad den inneholler straffas med exclusion,
så böra vi ej låta förleda oss utan jämföra lagen, innan
någon decision tages. Dessutom var det R. o. A:s rättighet
att efter förefallande omständigheter giöra lagen, så äger
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: hvar.
2 Konceptprotokollet: ty öfvertygelse faller... gåfvor, ville han icke...
öfvertygelse.
Ointroducerade ätter.
121
R. o. A. ännu samma rättighet att i detta ämne förklara en
giord eller stadga en ny lag, eftersom nu omständigheterne
det fordra. Att desse omständigheter nu äro förändrade, och
att R. o. A. ej får täncka allena på sig sielfve, det vore redan
fullkomligen ådagalagt af hvad Hr Hiertta, Hr Wadenstierna,
Frih. Bunge med flere sagt; månne någon kan våga sig påstå,
att den nu varande ofrälse generation, om den vinner
adelskap, är mera ovärdig att komma på Riddarehuset än förra
tiders. Det vore R. o. A. mera värdigt, och kanske nyttigt,
att söka förena sina rättigheter med deras. R. o. A. torde få
umgälla sin obenägenhet häruti med deras missnöje och R. o.
A:s Privilegier derföre blifva ett offer.
När altså expedienter gifvas, som kunna förena de ömma
considerationer, hvilka i detta mål finnas på ena eller andra
sidan, borde de icke försummas. Derföre antog och tillstyrkte
Hr Leijonmarck som ett expedient att remittera saken. Han
såge ej någon fara uti en sådan remiss, om skäl ej finnas att
antaga Frih. Sparres förslag. Men deremot skulle det giöra
nytta, om någre utvägar funnos att tillfredsställa de genom
1762 års författning ännu utestängde famillier.
Baron Pechlin, Carl Friedric, conformerade sig
med Frih. Ridderstolpe och Hr de Frietzkij. Han ansåg för
ofelbart det bästa, om denne fråga kunde med enighet afgiöras.
Genom 1762 års författning trodde han icke, att R. o. A.
giordt någon för nära, ty Adeln är emot rikets styrka för talrik,
och Regeringsformen stadgar tydeligen, att sparsamt adelskap
skall förlänas, hvilket flere Riksens Ständers sedermera
till Kongl. Maij:st öfverlemnade underdånige skrifvelser äfven
inneholla. Sistledne riksdag antog ock Kongl. Maij :st R. o.
A:s derom giorde underdåniga föreställning för god och de
öfrige respective stånden hafva altsedan 1762 icke giordt någon
påminnelse vid denne R. o. A:s författning. Derföre fandt
Baron Pechlin densamma både uti Regeringsformen grundad
och sedermera fulleligen stadfästad. Skulle altså någon emot
denne författning insläppas, så bör den, som det först proponeradt,
gå ut för att lemna den inkomne runi. Flere mera
dygdige medborgare, som vunnit adelskap men ännu ej fädt
introduction, voro nögde dermed, alenast att den nummern
determineras, som de en gång skola få, när ledighet blifver, så
122 1772, febr. 12. Ointroducerade ätter.
att deni kan lemnäs inträde. Han medgaf gierna, att det funnos
så storsint folck, att ingenting kunde mätta deras ärelystnad,
och som voro bögde att upröra alt ting för att få det,
som ännu felades dem; men det vore derföre ej sagt, att alle
sådane och de, som åstunda det, skola blifva adel. Ingen får
blifva Preste-, Borgare- och Bondeståndets ledamot derföre,
att han så vill. Med att vara ledamot på Riddarhuset bör altsa
förholla sig lika. Ifrån de första tider, Riddarehuset kom i
ordning, är händt, att många blifvit adelsmän, som aldrig vunnit
introduction. Författningen vore altså ingen nyhet utan en
gammal R.o. A:s rättighet. Frih. Pechlin afstyrkte, att saken
icke måtte remitteras till Riddarehusdeputationen, ty i händelse
att deputationen tillstyrkte bifall, men sådant af R. o. A.
blef förkastadt, skulle kanhända deputationens ledamöter
derigenom komma att blifva lidande. Baron Pechlin önskade,
att saken icke måtte komma så långt idan Frih. Sparre återtaga
sitt memorial och dermed hela frågan afstadna; ty som
flere af R.o. A:s hrr ledamöter synas understödja Frih. Sparres
project, så voro hans misstag om 1762 års författning
ganska lätt att råka uti och menskligt. Men till att förekomma,
det sådant hädanefter cj måtte hända, skulle R. o. A. nu taga
det beslut att aldrig någonsin hädanefter tillåta någon explication
öfver denne 1762 års författning.
Hr Leij onanckar instämde med Baron Pechlin. Riksdagsordningen
stadgade tvdeligen, att capita och extra capita
af introducerade adeliga ätter, men ej andre, kunde fa säte
och stämma på Riddarehuset. Derföre tordes Hr Leijonanckar
för sin del icke gå in uti det, som Frih. Sparre proponeradt,
ej eller något dylikt, ehuru de famillier nog ömade honom,
som för 1762 blifvit nobiliterade, så att om någon utväg kunde I
påfinnas till deras soulagement, skulle det vara honom ganska |
kiärt. Men med de sednare än 1762 i adeligt stånd försatte
voro det af helt annan beskaffenhet. Ty Regeringsformens 24
§ säger uttryckeligen, att konungen vid sin kröning nämner
några få adelsmän, och Riksens Ständer uti deras underdåniga
bref till Kongl. Maij :st 1762 utbedia sig, under åberopande I
af samma §, att Kongl. Maij:st sparsamt, och endast när rikets I
omständigheter så tåla, ville giöra adelsmän; men att rikets
omständigheter då ej tålte flere adelsmän, synes denne expe
-
Ointroducerade ätter.
123
dition nog tydeligen utmärcka, och hvem kunde bättre känna
detsamma än Riksens församlade Ständer. Denne expedition
upläste Hr Leijonanckar ord ifrån ord och giorde deraf den
slutsatts, alt ej R. o. A. utan Riksens Ständer stängt igen dörren
till Riddarehuset, hvarefter sedan R. o. A. vidtog det ifråga
varande 1762 års beslut; Frih. Sparres dictamen, sorn stridde
emot så det ena som andra, kunde Hr Leijonanckar altså icke
ens tillåta, att det remitteras, mindre derpå hafva något afseende,
utan önskade, att det aldeles måtte förfalla och R. o. A.
åter komma i lugn.
Hr Sprengtporten, Jacob Magnus, ansåg Frih.
Sparres mening icke vara att förstöra R.o. A:s lugn utan att
väcka R. o A:s omtancka, att söka en ny styrka till försvar af
sine Privilegier, som nu tryckas.
Det är redan sagt, att 1762 års författning i den tiden kunde
vara nyttig men att den nu gior ondt.
Det synes, som skulle genom denne författning R. o. A. värckeligen
empietera på nationens rätt, derföre hafva ofrälse fattadt
hat till frälseståndet och synes lika som de ville föragta
det. De sträfva redan efter att vilja gå till de högre ämbeten,
som hittils varit R.o. A. förbehollne, de torde också hinna dit.
Ibland fyra stånd, hvaraf Riksens Ständer bestå, hafva tre förenat
sig emot R. o. A. Hvad kunna 800 famillier uträtta däremot,
hälst då de sins emellan ej äro af lika tancka; månne
det ej gåfvo mera styrcka, om de voro 1000 :de och enige.
Det är vordet sagt, att det hade varit mera politicum att ej
väcka denne fråga. Frih. Sprengporten önskade, att de, som
politicera, hade beliagadt komma förr med bätre förslag. Det
gingo svårligen an att påstå, det de högre embeten endast af
R.o. A. skola beklädas och med detsamma stänga ifrån Adeln
alla de medborgare, som genom sina förtienster kunna vinna
adelskap, aldra minst när man såge, huru i stora sammanträdet
öfver Konungaförsäkran Adelen af de tre stånden blefvo
trängde, då man sågo under öfverläggningarne dictamina af
det betydeligaste innehöll. Hr Sprengtporten önskade att komina
ifrån privilegiefrågan, han vore ej politicus och ville ej
politicera men fandt dock bäst att handtera saken med tillbörlig
köld och att remittera Frih. Sparres dictamen till Riddarehusdepulationen,
där för att vinna tiden man kunde låta det
9—680338
124 1772, febr. 12. Ointroducerade ätter.
något hvila. Hr Sprengtporten slöt sitt tal med den utlåtelsen:
Jag gior alt för Privilegiernes bestånd, deni cederar jag ta mig
d . .. aldrig och påslår derföre, att Frih. Sparres dictamen
måtte remitteras till Riddarehusdeputationen euin toto effectu.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig: Att lemna något
inrymme för Frih. Sparres förslag förmente han skola medföra
många inconveniencer. Om den, som icke kan förvalta
sin egen fond, skulle förordnas till förmyndare för en annan,
huru skulle det rimma sig? Likaså om den, som icke för egen
famillie kan få säte och stämma, skulle tillåtas att föra en annan
famillies röst på Riddarehuset. Här voro redan tillräckelig
adel introducerad och flere extra capita, än som behöfvas,
för att emploijera de riksdagsfullmagter, som skulle kunna
utgifvas. Ju mera Adeln ökas, ju mera försvagas ett fattigt
rike. Om R. o. A. ville falla på den utvägen alt intaga de nu
nobiliterade efter deras förtienster, så blefvo det ej allenast
ett obehagligt göromål, som aldrig värkade något godt att
granska förtienster utan medförde snarast den olägenhet, att
när ingen af de 36 famillier (som nu af Kongl. Maij :st skola
vara nämde, och för hvilka så svårligen yrckas på introduction)
funnos utan förtienster utan alla måste som välförtiente
introduceras, så komma 1769 års nobiliterade med lika stora
förtienster och påstå att för dem niuta lika rätt och så vidare
de ifrån äldre tider, alt sluteligen icke något rum för de redan
introducerade öfrigt voro, men lätteligen hända kunde, afl hyrkutskar
och krögare trängde dem ut. Det vöre ju högsta obillighet
att tillåta de ointroducerade sitta för fullmagter och
extra capita af gamla introducerade famillier skulle ifrån Riddarehuset
vara utestängde. Hr von Böhnen anholt, att R. o. A.
ville besinna ståndets och hvar ledamots bästa; förklarandes
sig aldrig gå in uti någon jämkning eller ändring uti den författning,
som 1762 på så goda skiäl blifvit vidtagen.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus: Sedan med så
mycken ifver, nit och styrcka blifvit i detta ämne talat, hade
han ej något att tillägga utan fölgde uti alt, hvad Hr Sprengtporten
redan sig yttradt. Frih. Sparres dictamen innehöll ingenting
stridande emot 1762 års författning; det hade Hr
Sprengtporten med flere redan tillräckeligen bevist. När det
Ointroducerade ätter.
125
beslutet togs, hade väl Hr Sparrschiöld icke varit med, men
han vöre öfvertygad, att sådane skäl dertill föranlåtit R. o. A.,
så att han då aldeles dermed varit ense. Han vördade altså
detta beslut. Men när afsigten dermed synes hufvudsakeligen
hafva varit att ej öka nummern på Riddarehuset, så vore ingenting
föreslagit, som giorde inbrott i samma beslut. Såsom
extra caput, och således ej annorledes än genom fullmagt ledamot
uti R. o. A:s pleno, funno han sig aldeles nögd att lemna
samma förmån åt de ännu ointrodueerade adelige ätter.
Med all acktning för 1762 års författning frugtade han likväl,
att den uttydning, man derpå ville sätta, tändt första gnistan
af den eld, som altsedan i tio år legat uti askan dold men nu
vill utbrista. Att släcka densamme vore altså förnuftigt och
visliga giordt, alt gifva denne författning sitt rätta och nyttiga
begrepp. Om ock genom en sådan förklaring meningen af denne
författning skulle något blifva utvidgad, så vore dock icke
derigenom lagen bruten, ty förordning borde aldrig annorledes
ansees än som oeconomisk. Då nu Frih. Sparres förslag
icke det minsta rubbade hvarken grunden eller afsigten i
denne lag, så tillstyrckte Hr Sparrschöld med fullkomlig öfvertygelse,
att det måtte remitteras till Riddarehusdeputationen,
som ägde att yttra sig, huruvida det må tillåtas ointroducerade
adelsmän af svenska äller att intaga säte och
stämma på Riddarehuset efter fullmagt för någon introducerad
ätt.
Hr Jerlström: Då han påminte sig, huru strängt vite
uti 1762 års förordning vore den förelagdt, som ville föreslå
någon ändring i densamma, så förundrade han sig, att den förevarande
fråga kunnat väckas. Det föregafs väl, att ingen ny
introduetion, adoption m. m. härigenom skedde, hvilket voro
det, som förordningen egenteligen förböd. Men Hr Jerlström
kunde ej begripa, huru det vore möjeligt, att den, som ej får
sitta på Riddarehuset för sig sielf, skulle där få intaga säte för
en annan. Han för stodo ej att politicera; men om detta förslag
skedt för att tranquillisera de andre stånden, så kunde han
försäkra, att det giorde en contraire värckan, och att preste
[r], borgare och bönder bedt honom afslå Frih. Sparres
dictamen, ty det oroade dem långt mera att see Adelens antal
ökas öfver hvad riket kunde tåla, och hade de försäkradt, att
126 1772, febr. 12. Ointroducerade atter.
de uti denne sak, den de ansågo som ett Adelens oeconomicum,
icke toge någon deel. Han förkastade derföre Frih.
Sparres förslag såsom hvarken lagligt eller politice nyttigt
och tilläte ingen annan proposition i denne sak än den, att
öfver Frih. Sparres dictamen ingen proposition kunde giöras.
Ty Landtm, ägde icke rättighet att giöra någon annan
efter lag, och vid lagen höllö sig Hr Jerlström, utan afseende
om det angingo hans egen fader eller broder. Det vore väl
sagdt, att en ledamot icke borde vara betagit yttra sin mening
uti sitt stånd. Men så kunde saken vara, att lagen uttryckeligen
förbinder honom det. Ingen får yttra fria tanckar
öfver religionen eller grundlagen, likaså i detta aldraminst
en ledamot tala emot sitt egit stånds beslut. Hr Jerlström
hade genomläsit pleniprotocollet 1762, när detta beslut vidtogs,
och funnit, att då ingen talat däremot, men väl hade af
hvad Hr Grefve Axel Fersen såsom då varande landtmarskalk
så värdigt anfördt, blifvit upmuntrad att icke tillåta
någon förändring uti detsamma.
Hr Stålhammar, Carl Leonhard, förestälte, huru
man på något sätt borde söka att tillfredsställa så många
hederliga medborgare, som kunna ansee sig lidande genom
1762 års författning, och trodde, att Frih. Sparres dictamen
gåfvo dertill förslag utan någon rubbning i samma författning.
Hr Stålhammar, örn om lagens bestånd, ville vara lika örn
om medborgare. Tillstyrkte derföre, att saken måtte remitteras
till Riddarehusdeputationen till att närmare skärskåda,
huruvida samma förslag kunde vara antageligit eller icke;
utan att remissen må ligga deputationen i vägen att detsamma
förkasta eller att föreslå något, som i deputationens tancka
kunde vara bättre, i hvilken händelse likväl alt påstående
emot Frih. Sparre borde förfalla, såvida en så stor del af
R. o. A:s ledamöter, hvilka nu yttradt sig, varit med honom
af samma tancka.
Hr Stenfeldt yrckade, att ingen proposition kunde giöras
emot 1762 års beslut.
Hr Linderstedt, Eric, fandt, att öfverläggningen
delte sig i tvenne frågor; först huruvida Frih. Sparres dictamen
voro stridande emot 1762 års beslut, och för det andra
hvad politiquement i denne sak kan stå att giöra. Hvad det
Ointroducerade ätter.
127
förra angår, så säger 2 § uti 1765 års bihang till Riddarehusordningen
tydeligen, att ingen ointroducerad kan äga säte och
stämma på Riddarehuset. Att låta en ointroducerad adelsman
få säte på Riddarehuset för fullmagt, är altså att med detsamma
introducera honom; men att introducera honom är aldeles
emot beskrefven lag, hvaraf följer, att k rih. Sparres förslag
är emot lag.
Ansågo man saken pa den politiska sidan, skulle det a ara
i afsigt alt tillfredsställa de andre respective stånden. Men att
de af detta hvarcken hafva någon förmån, mindre att dem
dermed sker nöje, visar sig tydeligen genom den vid 1765 års
riksdag lagné författning uti Presteståndet, att ingen prestman,
som härstammade af Adel eller hvars barn blifvit adlade,
skulle kunna blifva ledamot i Presteståndet; tvertom trodde
Hr Linderstedt, efter den försäkran, som åtskillige riksdagsmän
af de andre stånden honom gifvit, att de hälst sago, om
R. o. A. blefvo vid sitt beslut; det kunde väl sägas, alt 36 famillier,
hvilka utgiorde ongeferligen antalet af dem, som nu
äro ointroducerade, icke skulle med sina röster decidera något
ibland ett så stort antal, som nu finnes på Riddarehuset. Men
de ökas snart. Man behöfver allenast påminna sig, huru härmed
förr tillgådt. Högstsahlige Konung Friedric ullåfvade väl
att ej uti adeligt stånd uphöja utan nagra få af utmärckte
förtienster, likaså Högstsalige Konung Adolph Friedrich. Icke
desto mindre hade R. o A. under desse begge Herrars regering
blifvit tillökt med ej långt ifrån 600 famillier; månne landet
kan tåla en sådan mängd af Adel? R. o. A., i biträde med sina
respective medstånd, hafva flere resor dervid giordt underdåniga
påminnelser, oftast frugtlösa. Skulle R. o. A. nu tillåta 36
ointroducerade att sitta för fullmagter, så komma 50 lika qvalificerade
efter, som påstå sig böra äga enahanda rättighet
med de föregående, hvilket dem ej heller då lärer kunna nekas;
desse sammanlagde med de förra utgiöra 86 röster, hvilka
sätta 1762 års författning i fråga och genom en votering
häfva lagen öfverända, hvilket ej annorledes kan gå så i denne
som flere saker, så snart inom ett och samma stand tvenne
olika interessen skola subsistera. I anseende till tvisten om R.
o. A:s rättighet att komma till de högre rikets ämbeten kunde
Hr Linderstedt icke see, att introductionsfrågan giorde något;
128 1772, febr. 12. Ointroducerade ätter.
enhvar, som blifvit nobiliterad, äger dertill rättighet, fastän
han icke vore introducerad; Hr Linderstedt fandt altså Frih.
Sparres förslag uti intet afseende hvarken lagligt, godt eller
nyttigt, hade derföre hälst önskadt, att det måtte återtagas,
och begärle den proposition, att R. o. A. emot 1762 års författning
icke kunde sig med Frih. Sparres dictamen befatta.
Hr Billberg, Otto Friedrich, intygade äfven, att
han icke hos de andre ståndens ledamöter förmärckt något
missnöje öfver 1762 års författning. Hvad anginge att Frih.
Sparres dictamen icke skulle vara emot samma författning,
kunde han så mycket mindre ärkänna, som det vore påtageligit,
att förslaget gåfvo anledning till en nog uppenbar illusion
af 1762 års nyttiga förordning. Detta förslag skulle och gifva
anledning till än mera tracasserier med riksdagsfullmagter.
Han tillstyrckte derföre att låta falla hela denne fråga utan
att densamma på något sätt remittera; där läge mera under
detta Frih. Sparres dictamen, än man kunde tro. Altså och
som lagen tydeligen förhinder att framkomma med något, som
kan leda till ändring uti 1762 års förordning, så påstod Hr
Billberg och förmodade, att i det nu förevarande ämnet ingen
proposition knnde giöras.
Hr Mannerhiertta, Emanuel, yttrade sig icke finna,
att Frih. Sparres förslag på något sätt kränckte 1762 års
författning, ty han vore i den händelsen lika så färdig som någon
annan att afslå detsamma. Denne ofta omtalte författning
ansåg han för oeconomisk, och då den giordes, trodde han,
att R. o, A. visserligen icke kunnat förutsee tidernes nuvarande
ställning. Densamma kunde man nu finna, att den upväckte
mycket hat emot R. o. A., hvilket Hr Mannerhierta holt före,
att man på alt sätt borde söka att förekomma. Det kunde
ske utan att röra författningen; om man simpliciter och utan
att på något sätt yttra sig remitterade Frih. Sparres dictamen
till Riddarehusdeputationen, så hade R. o. A. lika väl öppen
väg att yttra sig uti saken framdeles.
Hr Lilljehorn, Pehr, påminte, att han redan sagt sine
tankar, då denne sak först blef väckt, och reclameradc sitt
då gifne yttrande.
För öfrigit recommenderade han, att R. o. A. måtte härvid
Ointroducerade ätter.
129
iacktaga att ej af skrämsel eller för afsigter å sido sätta sin
heder och värdighet.
Hr von Gerdten hade författadt skrifteligen sin mening,
den han upläste och här bilagd finnes (Bil. 13).
Hr Göös, Lorentz, påstod, att R. o. A. hade mycket
skäl till den 1762 giorde författning och att samma skäl ännu
subsisterade. Han tilläde, att om de familier, som äro i fråga,
inkomma på Riddarehuset, så trängde de med vänner och
väns vänner ut de redan innevarande.
Kongl. Maij :st ägde rättighet att giöra adelsmän men icke
att giöra riksdagsmän, altså hade frågan om introduction ingen
gemenskap med frågan om adelskap. De, som blifva nobiliterade,
niuta alla privilegier som adelsmän, de kunna komma
till högre embeten, blifva landshöfdingar med mera utan
att vara introducerade; altså hade frågan om introduction
ingen gemenskap med R.o. A:s iråkade hat hos de ofrälse
stånden för de högre embeten, mindre att desse nye familliers
intagande på Riddarehuset, under hvad tittel det och skedde,
kunde blidka de ofrälse medborgare. Då förslaget icke värckade
något godt men väl illuderade en nyttig och angelägen författning,
trodde derföre Hr Göös bäst vara alt låta detsamma
o7
aldeles falla.
Hr Gyllensvahn, Friedrich: Att anföra alt, hvad
som juridice, politice, moralitet' med mera kunde sägas i denne
sak, fandt han för vidlyftigt alt dermed uppeholla R. o. A.
Juridice betragdtadt instämde han med Hr Eric Linderstedt,
physice tagen fandt han de af Frih. Ridderstolpe anförde skäl
så oemotsägelige, att han sig med bemälte Frih. aldeles conformerade.
Ansågo man politice saken, så fandt man snarligen,
att de ännu ointroducerade famillier härigenom med all
lätthet skulle öppna sig vägen till introduction; på alla sidor
betragtad är altså bovist, att Frih. Sparres projcct kullslagit
indirecte 1762 års lag.
Hvad som säges till försvar af detta project försvunno af
sig sielft, enär förfarenheten visade, att introduction på Riddarehuset
icke hade någon gemenskap med de högre tienster,
ty man hade sedt ointroducerade vara landshöfdingar, öfverstar,
generaler med mera. De andra embeten taga altså ofrälse
130 1772, febr. 12. Ointroducerade ätter.
enda, men på rådstohlen kunna de emot Regeringsformens
klara lydelse ej tränga R. o. A. Då Frih. Sparres förslag altså
icke ledde till det föreburne ändamål, ville Hr Gyllensvahn
giärna gifva honom det välmente råd att återtaga sitt dictamen
och låta saken falla, allenast de herrar och män, som linder
öfverläggningen påstådl remiss, ville begifva sig derifrån,
i annat fall, som Hr Gyllensvahn borde respectera deras röst,
så reclamerade han 1762 års förordning och hemstälte, huruvida
emot densamma någon proposition kunde giöras, och anholt,
att det först måtte utredas, hurudan proposition kunde
blifva.
Ansågo man saken oeconomice, så tillhörde densamma endast
R. o. A. att afgiöra, och vore han försäkrad, att de andre
respective stånden icke mera skulle blanda sig deruti, än om
på Riddarehuset skulle väckas den frågan och till afgiörande
företagas, att som R. o. A. är funderad på frälse jord, inga
andre än possessionat! borde äga där säte och stämma, hvaruti
han icke såg, att de andre stånden på något sätt skulle vilja
lägga hinder.
Hr Alströmer, Patrick: Då frågan vore om R. o.
A:s rätt och om folkets rätt, kunde man ej nog varsamt gå till
' äga; så många förslag, som kunde inkomma att sammanjämka
begge delar, borde med nöje antagas att deraf sedan utvälja
det bästa. I detta afseende och icke att rubba 1762 års författning
tillstyrektes remiss på Frih. Sparres hietainen, hvarmed
han sig förenade. Det vore nog ömande, när man besinnade,
att de, som nu ärhollit sköldebref, torde annars i 100 år
få vänta, innan deras famillier komma på Riddarehuset, och
alt ovist är, hurudanne de kunna vara qualificerade, som då
intaga familliens säte, men deremot ovedersäjeligt voro, att de
nu lefvande stamfäder för desse familier icke kunna vara annat
än förfarne och bepröfvade män, hvilka med sine råd
kunna hedra R. o. A. och gagna det allmänna. Att hos sådane
medborgare betaga ett skäligt missnöje trodde Hr Alströmer
det vara försigtigt att ingå i den projecterade remissen, del
värckade hvarken till eller ifrån i hufvudfrågan. När deputations
betänckande inkonnno, hade R.o. A. full rättighet att
yttra sig öfver de [n] samma.
Hr Ehrenpreus, Johan, förklarade sig vara af sam
-
Ointroducerade ätter.
131
ma mening med Hr Landshöfdingen Göös. Han ägde icke talegåfva
nog att utföra sin tanka, derföre åberopade han sig,
hvad Hr Öfverste Gyllensvahn anförrt, och instämde med honom
deruti att icke kunna tillåta någon proposition, som ej
vore enlig med den ofta omrörde 1762 års förordning, hvarföre
han ej eller kunde insee, huruvida på de nu förefallne discourser
någon proposition voro att giöra. Af kärlek för enighet
anholt han aldtderföre, att Frih. Sparre måtte återtaga sitt
memorial och all öfverläggning i detta mål dermed afstadna,
ty han reserverade sig qvam solennissime, att ingen annan
proposition måtte få giöras än den, som voro enlig med 1762
års författning.
Ordförande Grefve L e\v enhaupt hemstälte, om icke nu
discourserne kunde afstadna, såvida alt synes vara sagt, sorn
i detta ämne för denne gången kunde anföras, och örn icke
R.o. A. ville tillåta honom alt giöra proposition till remisse?
Hr Sparr schöld, Carl Magnus: Då R. o. A. icke
lära vara ense uti besvarandet af den proposition, sorn kunde
blifva giord, så anholt han, att proposition tillika med den
contraproposition, sorn ofelbart derpå lärer följa, måtte blifva
enlig med discourserne.
Hr Grefven och Ordföranden frågade, om R. o. A. behagade
remittera Frih. Sparres dictamen ad protocollum til)
Riddarehusdeputalionen?
Denne fråga besvarades med Ja och Nej.
Voteringspropositionen upsattes derföre af Hr Grefven och
Ordföranden, så lydande:
Den, so in bifaller, att Frih. Sparres dictamen ad protocollum
remitteras lill Riddarehusdeputationen, skrifver Ja,
den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, kan emot 1762 års förordning om introduetioner
öfver samma dictamen ingen proposition giöras.
Hvilcken för R. o.A. till justering uplästes.
Hr Sprengtporten, Jacob Magnus, påminte vid
contraproposition, att 1762 års förordning icke borde åberopas,
ty den mening kunde deraf dragas, at man med remissen
ville intendera rubbning i 1762 års författning, hvilket visserligen
icke vore påtänckt. Kunde och sådant leda till ett odium
af svåra fölgder på Frih. Sparre, om Nej skulle vinna.
132 1772, febr. 12. Ointroducerade ätter.
Härtill ropades Ja och Nej.
Hr Sprengtporten, Jacob Magnus: Om cita
tion
af förordningen icke fingo gå ut, så begärte lian votering
öfver proposition.
Frih. Bunge, Sven: Sorn 1762 års förordning supponerar
en afgiord sak, till hvilken ingen remisse behöfdes, så
medförde denne citation contradiction uti proposition till remisse,
hvilken de, som voro för remisse, visserligen icke ville
eller kunde tvingas att sig påtaga, då ännu saken stodo öppen.
Underställe altså, om icke det voro mera vänligt att låta citation
gå ut ur proposition.
Detta besvarades med Ja och Nej.
Frih. Bunge begärte altså att med votering först få afgiordt,
om denne citation skulle stå qvar eller gå ut.
Hr Tham: Som R. o. A. icke kunna komma ifrån hufvudfrågan
utan votering, så beviser det nogsamt, att saken genom
1762 års förordning ej är afgiord. Är den oafgiord, huru kan
man då åberopa sig en stadgad lag, som ej bör komma med
förr än i decision, om hvilken nu icke är frågan. Innan man
deciderar, bör man cognosccra saken till hela sin vidd, och
det är ändamålet med remissen men icke att afgiöra något.
Sedan deputationen cognosceradt, då blifver frågan först om
afgiörandet, och då kan vara tid att åberopa 1762 års förordning,
om den hörer till denne fråga; men nu bör den gå ut
ur proposition.
Hr [de] Frietzkij, Claes, fandt deremot, alt uti
proposition och contraproposition begge meningarne voro innefattade,
sådane som de yrkats i discourserne, och kunde allså
icke begifva sig ifrån densamma, sådan som den blifvit upläst.
Hr Linderstedt, Eric: Om afseendet hade varit att
komma åt person, så borde proposition blifva stäld helt annorlunda,
nemligen att afslå Frih. Sparres dictamen och i öfrigit
remittera till Riddarehusdeputalionen, huru detta dictamen
bör ansees. Men när nu frågan blott är att till remisse antaga
eller afslå detta dictamen, så bör citation ej väcka något bekymmer
för person. Skulle något sådant komma före, blefvo
derom visserligen en ny votering, och innan den slutades, ägde
hvar riddersman sin rätt oinskränkt att säga sin tancka.
Ointroducerade ätter.
133
Han påminte sig ganska väl vid sistledne riksdag, då frågan
var att afslå ett af Hr Gyllenhaal ingifvit memorial, hvilket
befants stridande emot Riksdagsordningen, att man icke var så
granlaga med att i propositionen citera lagen; icke dess mindre
taltes hvarken om person eller att remittera memorialet förut
till någon deputations granskning; det afslog[s] utan all remiss
med åberopande uti propositionen af Riksdagsordningen
och §, som derom handlade.
Hr W achschlager, Gustaf, påstod, att voteringsproposition,
sådan som den blifvit upsatt och justerad, vore
god och att den måtte förblifva oförändrad.
Hr Sprengtporten, Jacob Magnus, föreföll
ganska underligit ett sådant begrepp om lagen, att den kunde
citeras uti frågor, som ännu genom votering skulle afgiöras.
Han kunde ej finna sig deruti, att då hans mening aldrig vore
att rubba lag, de, som voro af annan tancka än han, likväl
skulle äga rättighet att uti contraproposition påtruga honom
sådant, önskade derföre, att citationen af 1762 års förordning
måtte borttagas, annars nödgades han begära deröfver
först votering.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig: Efter frågan voro,
som och flere med honom begrepo det, att häfva 1762 års lag,
så borde väl propositionen inneholla lagen, som är i fråga.
Han för sin deel trodde icke, alt någon proposition emot lag
kunde giöras, och derom önskade han att först få votera, ifall
man ej annorlunda kunde komma ifrån detta ärende. Sedan
blefve votering om sielfva saken enligt discourserne och om
den nu giorde propositionen.
Frih. Grönhagen, Claes, hemstälte, om icke såsom
praeliminaire först borde undanrödjas, huruvida proposition
i ett så beskaffadt mål som detta kan giöras; den redan giorde
borde efter hans tancka med Nej besvaras; men med sitt
Nej ville han derföre icke på något sätt åt personen; derföre
trodde han denne praealable öfverläggning nödig.
Hr U g g 1 a, Leonhard Magnus, påstod, att proposition
vore enlig med discourserne, följackteligen att den måtte
förblifva, allenast att citation af 1762 års förordning, såsom
aldeles stridande emot hvad af de herrar, som vore för remiss,
blifvit yrkadt, går ut.
134 1772, febr. 12. Ointroducerade ätter.
Hr Lagerberg gaf tillkänna, att han vore för Nej och
aldeles nögd med att proposition blefvo sådan, som den nu vore
giord. Det vore aldeles öfver hans sphere att yttra sig, om
Ordföranden felat, som giordt proposition i denne sak, men
det påstod han, att den, sorn blifvit giord, vore aldeles enlig
med hvad å ömse sidor blifvit sagl.
Hr Gyllengahm lät uti protocollet inflyta, att han conformerade
sig med Frih. Grönhagen.
Hr Jerlström var nögd med proposition. Då meningarne
voro delte, att beslutet genom votering skulle utrönas, vore
det en rättighet för hvar deel att få justera sin mening i propositionen.
Att uti voteringspropositioner citera förordningar
vore ej eller något ovanligt utan hade tillförene händt, ja så,
att han påminte sig en votering, då en och samma lag blifvit
citerad både uti propositionen och contrapropositionen. Den
farhåga, som yttrades för Frih. Sparres person, kunde med all
säkerhet försvinna; Hr Jerlström visste åtminstone icke för
sin deel någon, som ämnade oroa honom för sitt dictamen,
utan kunde man i den delen vara tranquile och derföre låta
propositionen blifva sådan, som den nu vore upsatt, på det
detta ärende en gång måtte komma till slut.
Frih. Kagg, Lars: Uti praeliminaire frågan voro redan
begärd proposition af flere, om de herrar, som påstådt, att
förordningen skulle åberopas i contraproposition, icke vilja
begifva sig derifrån. Riksdagsordningen vore tydelig, att när
tvä eller tre begära votering, skall det ej vägras. Altså lärer
man ej komma längre i dag än att decidera, om förordningen
skall nämnas uti voteringsproposition eller icke. Annars
ville han ock föreslå, att uti proposition kunde införas: Den,
som bifaller, ali Frih. Sparres dictamen ad protocollum såsom
icke stridande emot 1762 års förordning remitteras till
Riddarehiisdeputationen, skrifver Ja.
Så kunde contraproposition blifva sådan som den är.
Hr Linderstedt, Eric, föreslälte, att då allenast en de!
af R. o. A. uti sina discourser yttradt den farhoga, att genom
remiss på Frih. Sparres dictamen anledning kunde gifvas till
rubbning uti 1762 års förordning, så vore det billigt och venligt
att icke vägra dem få denne sin mening in lili contraproposilion;
de herrar, som icke hyst denne farhoga, behöfva ej
Ointroducerade ätter.
135
citera förordningen. Deras begäran är endast att få remiss,
med förbeholld att framdeles få yttra sig öfver Frih. Sparres
dictamen, huruvida det vore enligt med 1762 års förordning
eller ej. Han försäkrade, att ingen vill åt person. Om än detta
dictamen genom pluraliteten förkastades, kunde likväl Frih.
Sparre ej blifva oroad, förrän frågan derom i Riddarehusdeputationen
blifvit utredd, och om remissen dertill skulle ofelbart
pluraliteten decidera genom votering, då han vore öfvertvgad,
att de flästa, som förkastadl Frih. Sparres dictamen,
skulle visa, att de älskade och ömade hans person.
Hr Grefven och Ordföranden hemstälte, om R. o. A.
för att i dag komma till slut ville votera öfver praelimanaire
frågan, till hvilken ända han upsatt och upläste följande,
nemligen först den projecterade proposition, så lydande:
Den, som bifaller, att Frih. Sparres dictamen ad protocollum
såsom icke stridande emot 1762 års förordning remitteras
till Riddarehiisdeputationen, skrifver Ja. Den, det ej vill,
skrifver Nej.
Vinner Nej, kan emot samma 1762 års förord, öfver samma
dictamen ingen proposition giöras.
Öfver föregående votera R. o. A.
Den, som bifaller, att öfver åfvanstående proposition må voteras,
skrifver Ja. Den, det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej,
går förordningen ut på begge ställen.
Härtill svarades Ja och Nej.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, tyckte det vara
nog obehagligt att uti en proposition citera en och samma
förordning både mot och med. När denne proposition konimo
i allmenhetens händer, giorde det icke den fördelacktigaste
värckan. Om än förordningen gingo ut, förändrade def dock
icke saken, hvilkendera meningen, som uti voteringen vinner,
kommo endå till sitt ändamål.
Frih. Cederströ m, Claes, insisterade väl, att proposition
måtte blifva oförändrad, ty den vore giord enlig med
disconrserne och altså efter Riksdagsordningens föreskrift;
inen
Frih. Ridderstolphe, Carl, förestälte, att förordningen
med all säkerhet kunde tagas utur proposition. Den
förlorade på intet sätt derigenom sin kraft utan vore så ofta
136 1772, febr. 12—15. Ointroducerade ätter.
i discourserne åberopad, att ingen kunde misstaga sig, det ju
frågan vore att försvara densamma.
Hr Grefven och Ordföranden utslöt altså utur contrapropositionen
1762 års förordning och npläste häruppå ännu
en gång sielfva hufvudproposition.
Däröfver förmärcktes väl ännu hos R. o. A. någon olikhet i
meningarne, som yttrade sig genom Ja och Nej. Men sedan
det omsider hunnit sagta sig, upläsles och gillades änteligen
voteringspropositionen, så lydande:
Den, som bifaller, att Frih. Sparres dictamen ad prolocollum
remitteras till Riddarehusdeputationen, skrifver Ja. Den,
det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, kan öfver samma dictamen
ingen proposition giöras.
Denne proposition blef altså genast renskrefven och anslagen.
De herrar, som under voteringen skulle sitta vid bordet,
voro följande:
Grefve Diiker, G. W.,
Hr Hederstierna, C. M.,
Hr Jäger sch öld, Carl Johan,
Hr Funck, Friedric Ulric,
Hr Hård, Alexander,
Hr Eneschiöld, Carl Friedric oell
Hr von Königstedt, Carl.
Desse herrar intogo sine ställen.
R. o. A:s ledamöter upropades efter matrickelen och ingåfvo
i den ordning sine voteringssedlar. De frånvarande antecknades
och upropades andre gången. Sedlarne öpnades samt sedan
uplästes och räknades, då det befunnos
Ja 293,
Nej 350,
hvaröfver behörigt voteringsinstrument genast författades, af
bordsherrarne underskrefs och för R. o. A. uplästes, sådant
som det vid detta protocoll bifogadt finnes.1
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan 9 om aftonen.
> Uteslutet bär.
Attén Ulfsax.
137
År 1772 den 15 Febr u ari j.
Lördag.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
Uplästes voteringsinstrumentet för sist liålne plenum.
Äfven förteckning uppå de herrar af R. o. A., hvilka under Ang:debö
ter
för
samma votering städt i skrancket utan att höra till den upro- 00r{jning på
pade bäncken och i följe af Riddarehusordningen derföre Riddarhuset,
komma att böta 30 d:r knnt hvardera, bestigande summan af
böterne till 350 d:r kunt,
hvilken remitterades till Riddarehusdeputationen att om
böternes utsökande föranstalta.
2:do. Uti ingifvit memorial, som nu uplästes, besvärade sig Ulfsax caHr
Ulfsax, Anders Magnus, att Riddarehusdeputationen från- -de'16*
kiändt honom hufvudmansrättigheten för adelige famillien
Ulfsax och deremot tillärkändt densamma Underlieutenanten
vid Artilleriet Hr Gustaf Gabriel Ulfsax, med anhollan, del
R. o. A. ville upskiuta med denne saks afgiörande till nästa
riksdag, då han förmodade att anskaffa sådane skäl, som
skola bevisa hans redan öfver 20 år innehafde och hittils ostridiga
rätt att vara ättens hufvudman.
Äfven uplästes en ytterligare i dag af Hr Ulfsax ingifven
skrift, hvaruti han anförer, att oacktadt honom blifvit tillåtit
uti förberörde Riddarehusdeputations resolution söka ändring
innom 14 dagar hos R. o. A., hvilket han äfven .fullgiordt,
så har likväl deputationen antydt Riddarehusfiscalen att ifrån
Hr Ulfsax infordra riddarehuspolletten och densamma Hr
Gustaf Gabriel Ulfsax tillärkänna.
Hr Carpelan, Carl Ephrai m, och Hr Pfeif f,
Joha n, med flere begärte att få höra Riddarehusdeputationens
betänckande.
Och då det anmältes, att något sådant ej vore inkommit,
begärte de saken på bordet och förklarade, det emedlertid
ingendera af Hrr Ulfsax borde för famillien få sitta på Riddarehuset,
innan saken blifvit afgiord.
138 1772, febr. 15. Ätten Ulfsax. Marknader.
Hr Billberg, Otto Friedric, påstod, att Riddarehusdeputationens
beslut borde gå i värckställighet, enligt hvad
ett år 1765 derom tagit beslut stadgar, och Hr Anders Magnus
Ulfsax lemna ifrån sig riddarehuspolletten genast.
Detta yrkades äfven af flere.
Hr Uggla, Leonhard Magnus: Det vore enligit
Sveriges lag, att 0111 någon besvärar sig inom föreskrefven tid
öfver första underrätts dom, så går den icke i värckställighet.
Påstod altså, att polletten icke kunde ifrån Hr Ulfsax tagas,
förrän R. o. A. afgiordt frågan.
Hr L e i j onmarck med flere påstodo detsamma.
Frih. Bunge, Sven: Då besvär äro anförde, bör Riddarehusdeputationens
resolution icke gå i värckställighet, det
vore numera R. o. A:s högste rätt att pröfva detta mål, och vore
att kräncka samma rätt, om deputationens resolution skulle
gå i värkställighet. Han protesterade derföre däremot qvam
solennissime och begaf sig icke derifrån utan votering.
Hr Baron och Landtm.: Som hela saken vore begärd på
bordet, så kunde denne fråga äfven hvila, och emedlertid Hr
Anders Magnus Ulfsax böra förblifva orubbad att sitta för
famillien på Riddarehuset.
Härmed afstadnade denne sak.
Strängnäs 3:o. Uplästes Commerciedeputalionens betänckande af den
ders ansök- ^ October sistledne år, hvaruti tillstyrkes bifall på Strängning
at få näs, Eskilstuna och Torshälla städers ansökning att få med
landtmark- Nyköpings stad deltaga uti landtmarknaderne vid marknadsnaderne
vid platzerne Önnerstad, Ramstad och Vingåker samt att markmed*
nUera] nadstiden vid önnerstad, som hittils varit 8 dagar efter samtingsmarknaden
i Strängnäs, måtte ändras och till 14 dagar
efter samma tid utsättas.
Härjämte uplästes etl särskildt votum af Victualiehandlanden
och Riksdagsfullmägtigen för Stockholm Carl Anton Bewe,
hvaruti han på anförde skäl tillstyrker, att Nyköpings stad
ensam måtte bibehollas vid rättigheten att handla på desse
marknadsplatser, likväl Strängnäs stad tillåtit alt äfven deruti
deltaga, dock så att önnerstads marknadstermin förblifver
som tillförene, den 5 Junij, åtta dagar efter samtingsmarknaden
i Strängnäs.
Hr Leii onmarck. Gustaf Adolf: Landtmarkna
-
Becker. Kemplie. Drangel.
139
der äro inrättade till Allmogens och landtmannens tienst, dervid
böra städerne ej få monopolicera, betänkandet är altså
billigt.
Proposition giordes och betänckandet bifölls.
4:o. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 3 Lieutenant
December sistförflutne år, hvaruti tillstyrckes, att Lieutenan- ang:cie.
ten i armeén Johan von Becker i anseende till sine utrikes och
i kongl, preysisk tienst förvärfvade krigsförtienster måtte niuta
placering vid något regemente och vid förefallande ledighet
befordran efter den tour och rättighet, som bör åtfölja hans
confirmationsfullmagt af den 31 Maij 1763.
Detta bifölls.
5 :o. Föredrogs samma deputations betänkande af den 24 Kemphe an
„
.. . . , t- , • sök. om up
Januarij
innevarande ar angående Capitainen vid bortiiica- ratelse och
tion Samuel Conrad Kemphe och hans sedan 1765 oafgiorde tour.
ansökning om uprättelse och tour framför Majoren Gustaf
Riddercreutz och Capitainen Olof Landberg. Hvaruti deputationen
uppå anförde skäl tillstyrcker, att Majoren Riddercreutz
och Capitainen Landberg uti deras framför Kemphe redan
1756 ärhollne tour böra bibehollas.
Hvilket bifölls.
6 :to. Uplästes det underdåniga bref, som till Hans Kongl. Boskaps
.
... , , • . 1 och victua
Maij
:st skulle afgå, att R. o. A. uti närvarande tidsbrist och lieutförsel
dyrhet på victualier icke vill nyttja 19 § af Adelige Privile- ang:de.
gierne i anseende tilli Kongl. Maij :st förbud emot boskaps och
victualiers utförsel.
Hvilket gillades.
7:o. Uplästes Justitiaedeputationens betänckande af den 13 Drangels an
„
. ... . sökning om
uti innevarande manad angående Häradshöfdingen Emanuel ärsättning
Drangels ansökning örn ärsättning för liden förlust vid ett af förliden
honom på egit förlag utgifvit värck, kallat Anmärckningar utgifmTlagtill
Svea Rikes lag, hvilket Riksens Ständer 1766 med välbehag värk.
uptagit men hvaruti Drangel saknadt all ärsättning, sedan
Riksens Ständer vid samma riksdag updragit Juris Professoren
Doctor Rabenius att utgifva en fullständig samling af rikets
lagar och förordningar. Deputation hemställer, örn icke
Drangel till någon hugnad för sitt lidande må efter den uprättelse,
han af Riksens Ständer redan vid 1766 års riksdag
ärhollit, hugnas med ovillkorlig rättighet till byte med lands
10—680338
-
140 1772, febr. 15. Drangel. Stockholms järnvåg.
secreterare och häradshöfdingar samt dessas vederlikar och
i händelse af dödsfall hans enka förunnas ett sådant accord
för landssecreterarebestälningen eller den syssla, han sig tillbytt,
som sista Ständer lemnade åtskillige häradshöfdingar,
hvilka vunno tillstånd att afstå hälften af deras innehafvande
domsagor.
Der jämte uplästes en ledamots särskildte tancka, som icke
finner sig uti att tillägga Häradshöfdingen Drangel, hvars förtienst,
insigter och berömliga skickelighet han för öfrigt ärkänner,
en sådan uprättelse.
Eli del af R. o. A. förklarade sig nog hågade att bifalla det
särskildte votum, men på föreställning af
Frih. von Essen, att detta icke vore någon belöning på
det allmännas kostnad, att Riksens Ständer redan tillagdt honom
den tour, hvaruti han endast bibeholles genom detta betänckandet,
att han iryggadt sig vid det af Kongl. Maij :st ärhollne
privilegium men värckeligen förloradt detsamma, när
Professoren Doctor Rabenius ärhollit ej allenast tillstånd att
utgifva ett sådant värck, utan äfven tienstefrihet och förskott
dertill af publique medel, hvaremot Drangel icke ens niutit,
hvad han varit berättigad till, så
bifölls Justitiaedeputationens betänckande.
Förbättring- 8:vo. Uplästes Bergsdeputationens betänckande af den 15
Stholms November nästförflutne år, hvaruti föreställes och äfven förestads
järn- slås åtskilliga förändringar och förbättringar såsom både nyttig
ang. e. Qcj1 angejägne vid Stockholms stads järnvåg, så i anseende
till järnbärare som platzens utvidgande och hamnens bättre
iståndsättande med det mera.
Detta bifölls.
Äng:de til- 9;o. Föredrogs Räkenskapsdeputationens betänckande af
' ^bctjen/i^den 25 October sistförledne, hvaruti tillstyrkes, på det en
Kammar- skyndesammare revision måtte ske så af de vidlyftige posträkenskaper
som flere böcker och räkenskaper, hörande till
ett af contoiren i Kongl. Cammarrevisionen,1 att uti samma
contoir, likasom i de öfriga redan skedt, må beviljas tillökning
af en betient med 800 d:r s:mts lön, dock under det kraftigas
-
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: Cammarrevisions.
Fiskebåtar. J. F. Kryger. Schagerborg.
141
te förbehöll, att samma lön icke får tagas af andre än de observationsmedel,
som genom detta contoirs arbeten och försorg
i kronans cassa värckeligen inflyta.
Betänckandet bifölls.
10 :o. Sedan R. o. A. i siste pleno bifallit Tulldeputationens Toma fiskebetänkande
om fiskebåtars anläggande vid Marstrands Tull- at vid tubkammare,
så uplästes nu ett Borgareståndets extractum proto- larne ancolli
af den 8 Februarij, hvaruti ståndet till befordran af mera L|=8Jbeqvämlighet
för stadens invånare, som idka fiske, då belägenheten
är sådan, att tullbetieningen lätteligen han värkställa
bevakningen, finner skäligt bifalla, att de båtar, som ifrån fisket
tomma hemkomma, måge slippa att vid tullplatsen anlägga.
R. o. A. fandt skäligt att förblifva vid sitt till Tulldeputalionens
betänckande redan gifne bifall.
11 :o. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens be- Com:r:det
. . , ... . • i i-ii Kryger be
tänckande
af den 24 sistlednc Januari], hvaruti hemstalles, viijas vid
om icke Commercierådet Johan Friedric Kruger i anseende till afskedstasine
utmärckte förtienster under de 25 år, han i rikets tienst })ehå]]a sin
t illbragd!, då han nu för inkommen svaghet och i synnerhet lön.
lamhet i handen, sorn hindrar honom att -föra pennan, lärer
nödgas hos Kongl. Maij :st anholla 0111 afsked, måtte tor sin
öfriga lifstid få beholla den lön, sorn han 1111 innehafver,
hvartill Riksens Ständers bifall fordras, efter samma lön tages
af manufacturfonden. Och tillägger dcputationen, att vid
afskedstagande! hans ställe uti Kongl. Commerciecollegio på
lnanufacturdivision ej behöfver besättas med någon ny ledamot,
efter antalet på samma division är tillräckeligit, allenast
att den i ordningen varande assessoren lill commercieråd befordras.
Detta bifölls.
12:o. Företogs Oeconomieförordningsdeputationens betänc- Schager
-
j c UT- borgs pro
kande
af den 24 Januarii sistledne angående ett at Halin- ject till ut
kiöparen
Eric Schagerborg gifvit project till en utgiftnings- giftnings1
0 fond ang:de.
fond för fattiga flickor.
Deputationen finner hvarken de af Schagerborg upgifne
fonder antagelige eller inrättningen giöra riket den nytta, som
påsyftas, utan anseer den säkraste vägen till befrämjande af
142 1772, febr. 15. Ekonomiska tabeller. Nordencrantz.
giftermål vara att lemna närande medborgare alt möjeligt utrymme
till idoghet och förkåfran, då giftermålen af sig sielfva
följa.
Detta bifölls.
Oeconomiske 13:o. Uplästes Prästeståndets extractum protocolli af den 7
tabellers in
rättande
i December sistledne rörande Kammaroeconomie- och Förord
hvarje
län ningsdeputationernes i sammanträde afgifne betänckande af
ans *de
den 22 sistledne October angående en oeconomisk tabells uprättande
i hvarje lälin. Som Presteståndet i samma hetänckande
saknar, huru och af hvem utom cronans ämbetsmän,
som närnnes, underrättelserne för vissa columner i tabellen
skola infordras, så remitterar Prästeståndet delta betänckande
åter till de sammanträdde deputationer att i den delen omständeligare
sig utlåta.
Hr Göös: Då detta betänckande den 28 November sistledne
förehades och bifölls, så föreföll honom redan svårigheten,
af hvem kundskap till visse tittlar i columnerne af den oeconomiske
tabellen skulle infordras. Han fandt altså Presteståndets
anmärkning ganska billig.
Proposition begärtes och Presteståndets extractum protocolli
bifölls.
Deputat.fr.
ståndet Hedervärda Bondeståndet, 24 personer.
Johan Andersson ifrån Tiep prfaemissis] pr[aemitlendis]
gaf tillkänna, att ståndet i anseende till de betydeliga
omständigheter, som Commercierådet Hr Nordencrantz upgifvit
uti finance- och statsvärcket samt de anledningar han uptäckt,
som skulle rikets drätzel och penningar ganska illa blifvit
medtagne och oboteliga summor för riket förlorade, funnit
nödigt att förordna en stor deputation, som hade att alle desse
mål med de flere uptaga och undersöka med domsrätt. Öfverlemnandes
ett extractum protocolli, hvaruti ståndet sin tancka
närmare förklaradt.
Deputationen besvarades af Landt m. och afträdde, ledsagad
på vanligt sätt.
Äng:de aba- 15:o. Uplästes ett af Hr Lagersvärd, Friedrich, ingifvit me
Ji6n0i*3.
d't
jord från morial, hvaruti han påminner, hvad uti 4 § af 1655 års rikskronan.
dagsbeslut blifvit stadgadt, nemligen att den 6 November 1632
Högstsahlige Konung Gustaf Adolphs dödsdag skall vara en
Abalienerad kronojord.
143
oförrgekt termin, så att alt, hvad tillförene är bort såldt, gifvit
eller på något sätt ifrån kronan föryttradt, blifver fast och stadigt
i sitt tillbörliga värde, uppå hvad orter och ställen det
hälst belägit är, och i ingen måtto klandra eller underkastas
desse beviljade omständigheter och påföljande afkortningar
nu eller i framtiden. Theremot ali, hvad sedan är undan kronan
bortgångit, skall detta riksdagsbeslutet och deri belefvade
afgång undergifvit vara och derefter fullkomligen ransaka
och pröfva. Och som denne af frie Riksens Ständer belefvade
lagen leder till allmän säkerhet och befästande af hvars
mans äganderätt, så tillstyrker Hr Lagersvärd, att detta riksdagsbeslut
må åter uplifvas såsom en terminus a quo, så att
hvad för den 6 November 1632 antingen genom kiöp, byte,
gåfva eller hvad namn det vara må ifrån kronan blifvit abalieneradt,
må orubbeligt förklaras, så att inga liquidationer
eller ärsättningars frågor, under hvad sken, namn eller tittul
det vara må, till följe af 1655 års riksdagsbeslut och kongl,
brefvet af den 20 Martii 1668 måge kunna upkastas eller värkställas
ifrån längre tid tillbakars än den utsatte 6 November
1632. Anhollandes, att som detta angingo hvar svensk man,
som är i besittning af jord, med desse sine tanckar få vända
sig till de öfrige respective stånden, i förhoppning att vinna
deras bifall.
Hr v o n Böhn e n, Carl Ludvig: Ehuru billigt innehollet
af detta memorial voro, trodde han dock försigtigheten
ford [r] a att närmare undersöka om beskaffenheten häraf,
och att derföre nu till en början remittera det till någon
ort att närmare utredas.
Hr Uggla, L e o n b ar d Magnus: Som remissen bidrogo
till mera säkerhet i det beslut, som R. o. A. häruti kunde
taga, så conformerade han sig med Hr von Böhnen.
Hr Carpelan, Carl E p h r a i m, frugtade, att om remissen
skeer till någon deputation, skulle det gifva anledning
till att oroa R. o. A. uti sine possessioner, och om terminus
blelve faststäld ifrån 1632, skulle det endå blifva för
de fläste svårt att bevisa på en tid af 140 år och giöra redo
för sin åtkomst. R. o. A. vore redan nog lidande, man borde
icke gifva anledning att öka betrycket. Han holt derföre rådeligast
vara att utan remiss antaga detta memorial och se
-
144 1772, febr. 15. Abalienerad kronojord.
dan derom med ett extractum protocolli gå til! de andre respective
stånden.
Hr Wachschlager, Gustaf: Hr Lagersverds afsigt
med detta memorial vore visserligen ganska god, alt skaffa
en stadfäst terminus a ejvo, utom hvilken ingen i sin besittning
måtte blifva oroad. Det vore altså både billigt oell nyttigt
att bifalla densamma. Man kunde med bifall remittera
detta memorial till Räkenskapsdeputationen, annars väcker
det ofelbart många vidlyftigheter och gior skada. Det var R.o.
A., som fölgde den store Konung Gustaf Adolf med uppoffrande
af lif och ägendom. Det var och R. o. A., som han bclönte.
Hvad sedan af Drottning Christina förläntes och abalienerades
uti private händer, kom så mycket ofrälset som
Adelen till godo. Det är därföre att befästa R. o. A:s rätt till
sine ägendommar, som hufvudsakeligen genom bifall på detta
memorial vinnes.
Hr Linderstedt, Eric: Om han mindre kiände kammarvärcket
och hvad influence detta memorial kunde hafva
uppå Adelens possessioner, så yrkade han, antingen att det
måtte remitteras eller ock någre i kammarvärcket förståndige
män af R. o. A. utväljas att deröfver säga sin tancka.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph: Delta memorial
angår Adelige Privilegierne. Det vore oförsigtigt att genom
en remiss underkasta dem fyra stånds dijudication, åtminstone
förefaller saken sålunda i första påseendet. Om den
derföre fingo hvila att närmare påtänkas, vore det aldra rådeligast
i hans tancka. Äger 4 § i 1655 års riksdagsbeslut
sin kraft, hvarföre skall den sättas i fråga? Är den uphäfven
genom sednare författningar, som emaneradt under souverainitetstiden,
hvarföre skall man gifva dem, som nu vilja R. o.
A. illa, tillfälle och anledning att leta fram sådane nya vapen
till att dermed attaquera Adelens ägendomar. Det endaste,
som kunde giöras, voro att, innan någon remisse sker eller
beslut tages, anmoda någre av R.o. A:s uti kammarsaker förfarne
ledamöter att i anledning af detta memorial utarbeta
en underrättelse för R. o. A. om det, som i denne väg ifrån
1655 till innevarande tid kan vara förordnadt och giordt, att
deraf sluta, hvad påfölgder en remisse kunde medföra, och om
den är nödig.
Abalienerad kronojord.
145
Hr Carpelan, Carl Ephraim: Af hvad som blifvit
sagt, styrcktes han än mer i sin tancka och biföll, att deputerade
till detta memorials öfvervägande måtte utsees samt de
få i commission att upsätta det extractum protocolli, som till
de andre respective stånden härom sedermera kommo att afflå.
Frih. v o n Essen fandt väl icke, att genom en remiss af
detta memorial Adelige Privilegierne kunde sättas i fråga.
Memorialet begärte endast förnyelse af en redan giord gammal
las. Att remittera en sak medförde hvarken bifall eller
O
afslag. Derföre kunde han utan farhoga tillstyrka remiss.
Det vore väl sagt i memorialet, att 1632 skulle vara terminus a
qvo, men kanske, då saken närmare uti en deputation eftersägs,
torde man finna något, som utsatte en sednare, och aliså
ännu mera till jordägares fördel. Det vore Räkenskapsdeputationen
lättast i stånd att upsöka, tillstyrckte derföre, att memorialet
dit remitteras.
Hr Wachschlager, Gustaf, tviflade, att någon sednare
och fördelagtigare termin gåfvos; men väl kände han,
att R. o. A. 1680 hade en svår epoque att utstå, äfven att Bondeståndet
denne riksdagen redan rördt på den strängen att
begära efterräkningar för jord, som ifrån kronan kommit uti
private händer.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolf, yrkade än ytterligare,
att memorialet måtte lemnäs till någre i kammarvärcket
förståndige af R. o. A. att deröfver afgifva sitt utlåtande,
innan något vidare tillgöres.
Hr Leijonanckar trodde, att med remiss alt detsamma
vunnos.
Hr S p a r r s c h ö 1 d. Carl Magnus, tyckte sig finna,
att detta memorial, om det ej varsamt handterades, kunde
understödja, hvad Bondeståndet redan syntes börja, nemligen
att uplifva en ny räfst. R. o. A. hade redan undergådt tvenne,
1655 och 1682, man borde söka undvika den tredje. Derföre
fandt han säkrast, efter Hr Leijonmarcks förslag, att inhämta
någre i kammarsaker förfarne mäns af R. o. A. utlåtande,
innan något vidare tillgiordes.
Hr Baron och Landt m. trodde sig närmast kunna träffa
R. o. A:s mening med följande proposition:
146 1772, febr. 15. Konungaförsäkran. Nybyggen.
Konungaförsäkran
ang :de.
Nybyggen å
allmänningar
ang :de.
Bifaller R. o. A., att Hr Lagersvärds memorial remitteras
till R. o. A:s ledamöter i Räkenskapsdeputation att i sammanträde
med några af R. o. A:s ledamöter i kammarärender förståndige
män däröfver utarbeta och till R. o. A. aflemna deras
yttrande?
Denne proposition blef giord och med Ja besvarad.
Hr Baron och Landtm, föreslog af R. o. A:s ledamöter,
Frih. Sten [o: Ture Johan] Bielcke, Hrr Kammarråderne oell
Riddarne af Kongl. Nordstjerneorden Rohtlieb och Silfverstolpe
samt begärte, att Hr Lagersvärd äfven dervid ville vara
tillstädes. Detta bifölls.
16:o. Uplästes extractum protocolli af den 13 uti innevarande
månad ifrån Secrete Utskottet i sammanträde med Secrete
Deputationen och 25 af det Hedervärda Bondeståndet afgifvit,
af innehöll att den projecterade Konungaförsäkran icke
kunnat blifva till Kongl. Maijrsts höga underskrift praesenterad
i anseende dertill, att R. o. A:s mening uti flere hufvudsakelige
delar ej varit öfverensstämmande med de andre respective
ståndens. Hvarföre uti sammanträdet blifvit föreslagit,
om icke en utväg kunde gifvas, huru desse skilj acktigheter
måtte kunna förenas, hvilket förslag och de tre ståndens
ledamöter antagit, hvarföre det till R. o. A:s utlåtande nu öfverlemnades.
Härvid var bifogadt ett särskildt votum af Hr Sprengtporten,
Jacob Magnus, hvaruti yrkas, att då sammanträdet hemstält
en utväg till förening uti ståndens olika mening om Svea
Konungaförsäkran, så hade de där upgifnc utvägar dertill
hordt jämte extractum protocolli, ingen undantagen, komma
till R. o. A:s kundskap.
Detta begärles af flere på bordet.
17 :o. Föredrogs väl Kammaroeconomieförordningsdeputationens
betänckande af den 21 Januarij angående förbud emot
nybyggens anläggande1 på krono-, härads- och sockneallmänningar.
Men som i anseende till landsorternes olika beskaffenhet
flere betänckeligheter sig företedde ang:de hushollningen
med desse allmänna skogar, så utnämde R. o. A. af
sine ledamöter Frih. Gustaf Reuterholm, Lagman, Hr Göös,
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: omluggande.
Krigsbefälets besvär.
147
Landshöfdinge, Hr Boije, Landshöfdinge, Hr Lagerbom, Major,
Hr Tham, Håfintendent, Hr örnschöld, Landshöfdinge,
Grefve Creutz, Öfverste, Hr Burenschöld, Kammarherre, Hr
Ädelfelt [o: Edelfelt], Bergmästare, Hr Noordenhielm, Assessor
i Svea Håfrätt, alt sammanträda och häröfver med sina tanckar
till R. o. A. inkomma.
18 :o. Sedan R. o. A. den 8 sistledne Februarii bifallit Krigs- Krigsbefä
.
.. , - .. tets postilla
befälets
ansökning uti 38 § af sine besvär att la deel at alla terang:de.
de allmänna Allmogens besvär, som på något sätt röra Krigsbefälet,
att innom viss förelagd tid sig deröfver förklara, innan
till Kongl. Majestät Riksens Ständer deras underdånige
yttranden uppå sådane besvärs§§ aflemnar, så föredrogs nu
Bondeståndets deröfver aflemnade utlåtande i extractum protocolli,
dateradt den 8 sistledne Febr., hvaruti ståndet på anförde
skäl afslår denne Krigsbefälets ansökning.
Hr H i e r 11 a, Carl, fandt, att Bondeståndet förfarit nog
hårdt emot Krigsbefälet, som ville vägra dem en förmån, hvilken
i lag vore hvar undersåte leinnad, att blifva hörd, innan
han dömmes. Krigsbefälet hvarcken hade eller begärte någon
röst vid riksdagen. Det vore derföre mycket ohemult, som
Bondeståndet dem uti detta extractum protocolli attaquerade,
för det de skulle åstunda sådant. Hr Hiertta trodde snarast,
att det vore ett misstag vid protocollsutdragets expedierande,
och anholt derföre, att förekomma all vidrig värckan hos de
andre stånden, det ett extractum protocolli måtte afgå, som
närmare förklarade Krigsbefälets mening, som han och anholt,
att R. o. A. ville taga Krigsbefälet under sitt beskydd.
Hr Carpelan, Carl Ephrai m, instämde härmed.
Ingen blefvo dömd ohörd, hvarföre skulle det hända Krigsbefälet.
Att det ej ägde eller kunde få röst i beslutet, beviste
sig nog deraf, att det enligit R.o. A:s beslut skulle föreläggas
dem innom viss tid sub poena praeclusi att förklara sig.
Han anholt ock, att med extractum protocolli, då det blifvit
upsatt, en deputation måtte till de andre stånden afgå.
Hr Linderstedt, Eric, yrkade äfven, att R. o. A.
måtte blifva vid sitt redan tagne beslut och genom extract.
protocolli hos sine medstånd förklara detsamma.
Hr Billberg, Friedrich Otto, förmente det vara
nog att skicka en deputation till de andre stånden, sorn för
-
148 1772, febr. 15. Krigsbefälets besvär.
klarar R. o. A:s mening, och anholt, att det genast måtte ske,
innan de andre stånden företaga och afgiöra saken.
Baron Pechlin, Carl Friedric: Vore saken ännu
hos R. o. A. oafgiord, kunde han nog hafva att påminna vid
denne Krigsbefälets ansökning; det mångfaldige hörandet
borttager tid och förlänger riksdagen; det vore nog officerare
uti R. o. A. att bevaka Krigsbefälets rätt. Men sedan saken
hos R. o. A. en gång vore afgiord, borde det blifva dervid, endast
att ej något extractum protocolli måtte derom afgå, ulan
vöre alt nog att genom en deputation söka förmå de andre
respective stånden till bifall på Krigsbefälets ansökning.
Men Hr Linderstedt, Hr Carpelan med flere yrkade
enständigt uppå extractum protocolli, hvilket derföre
till nästa plenum upsattes att då justeras, lydande ord ifrån
ord som följer;
S. d. Föredrogs det Ärbara Bondeståndets protocoilsutdrag
af den 8:de i innevarande månad med utlåtande öfver de underdånige
allmänna besvär, som Krigsbefälet uti 38 § vid nu
påstående riksdag anfördt, hvaruti Krigsbefälet begärer, atl
alla de allmänna besvär, som af Allmogen anföras och på något
sätt angå armeén, måtte till Krigsbefälet hänvisas att deröfver
först behörigt yttrande afgifva, innan något beslut i sådane
mål af Kongl. Maij:st eller Riksens Ständer vidtagas,
hvilken besvärs§ R. o. A. i stöd af 38 § i kongl, resolutionen
på Krigsbefälets besvär under den 27 Junij 1720, som grundar
sig på kongl, resolutionen af den 8 Junij 1664 samt kongl,
brefvet af den 20 September 1756, funnit för godt den 8 i denne
månad att bifalla med den tilläggning, att Krigsbefälet
innom viss förelagd tid, till uppehölls undvikande, skulle med
sine påminnelser dervid inkomma.
Det Hedervärda Bondeståndet häfver uti dess aflemnade
protocoilsutdrag härvid anfördt betänckeligheter att styrcka
lill bifall uti Krigsbefälets anhollan, såsom att Krigsbefälet
blifva till riksdag kallad endast i det afseende att såsom regementernes
fullmägtige andraga deras underdåniga besvär
och derå slut afvagta men icke för att deltaga i ståndens öfverläggningar;
och om Krigsbefälet skulle vinna denne dess
ansökning, kunde sådant ej allenast ordsaka uppehold uti
Krigsbefälets besvär.
149
flere riksdagsärenders fortgång, utan och betaga Ständer någon
del af deras pröfningsrätt; hvilket i en framtid torde leda
till rubbning uti den jämnvigt, som efter rikets grundförfattning
4 lika magtägande stånd emellan vara bör; hvarföre det
Ärbara Bondeståndet styrker till afslag på besvärs§.
R. o. A. har tagit detta mål uti ytterligare öfvervägande och
kunna för sin deel icke finna Krigsbefälets anhollan vara stridande
emot regeringssättet, icke eller att vara emot utan med
lag, ty Krigsbefälet har icke begärt någon pröfningsrätt utan
endast att blifva hördt, innan deni något ifrånkändt blifver;
detta beneficium äger och den ringaste medborgare i riket,
och Riksens Ständer i dess instruction för Secrete Deputationen
jämväl rörande enskilte personer funnit nödig, om hvilken
förmån såsom det väscnteligaste af ali Krigsbefälet, sorn
vid riksdagar praesenterar hela den indelte arméen och Amiralitetet
samt enligt deras riksdagsmannafullmagter äro skyldige
att bevaka armeéns och Amiralitetets rättigheter, hvilka
genom särskildte resolutioner och kongl, bref dem kunna vara
förundte, endast anhoilit. Denne i lag grundade ansökning har
R. o. A. icke kunnat Krigsbefälet förneka, och det så mycket
mindre som Krigsbefälets ledamöter äro i kongl brefvet af
den 20 September 1756 förbudne att för riksdagens slut resa
härifrån, där orden så lyda: Aldenstund emot riksdagarnes
slut de angelägnaste ärender förekomma, hvaröfver Kongl.
Maij :st såväl som Riksens Ständer ofta finner nödigt att höra
Krigsbefälet, fördenskull och på det Krigsbefälet intet må
sakna gemensamt biträde af alla dess ledamöter, pröfvar
Kongl. Maij :st i nåder för godt att förordna, det de af Krigsbefälet,
som efter nådig kallelse sig vid riksdagar infinna,
skola hädanefter till deras slut där qvar blifva.
R.o. A. kunna icke heller finna, att Krigsbefälets hörande
uti de mål, som dels genom allmänna besvärs§§, dels och genom
memorialer hos Riksens Ständer blifva väckte, skall giöra
hinder eller uppehöll i riksdagsärendernes fortgång, såvida
Krigsbefälet in loco vid riksdagar vistas samt således innom
viss förelagd tid kunna upgifva de stadgar, skäl och considerationer,
som armeen och Amiralitetet hafva på sin sida,
och det långt fortare än svar inkomma på riksdagsmål, som
till collegier och landshöfdingars i orterne utlåtande vanligen
150 1772, febr. 15—19. Krigsbefälet.
remitteras, innan Ständerne lägga slnteliga handen dervid.
Hvilka collegiers och landshöfdingars hörande synes vara af
lika beskaffenhet med det, som Krigsbefälet begärer, och kan
icke få namn af pröfnings- utan endast höranderätt.
Uppå åfvan anförde lagliga grunder kan R. o. A. intet förena
sig i lika taneka med det Hedervärda Bondeståndet utan
i det stället utbedja respective medståndens benägenhet och
bifall jämte sig på den af Krigsbefälet för indelte armeen och
Amiralitetet uti 38 § af dess allmänna besvär vid innevarande
riksdag giorde och af Kongl. Maij :st genom Höglåflige Seerete
Utskottet till Riksens Ständer öfverlemnade ansökning med
den tilläggning, som å Secrete Utskottets protocollsutdrag står
antecknad.
Hvilket hos de öfrige respective stånden hörsamt tienst och
vänligen skulle anmälas.
R. o. A. åtskildes kl. 1 eftermiddagen.
År 1 7 7 2 den 19 Februarij.1
Onsdag.
Plenum klockan 9 föremiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
R.o. A. intogo sine ställen och protocollet för den 23 October
justerades.
Krigsbefä- Äfven uplästes extractum protocolli, som ifrån R. o. A. till
later ang^de (^e öfrige respective stånden skulle afgå, angående 38 § Krigsbefälets
besvär, och huruvida det må blifva bordt, innan Riksens
Ständer sig utlåta öfver de §§ af Allmogens allmänna besvär,
som röra rikets annee eller flotta.
Hvilcket gillades.
Och bifölls derjämte, att så snart det blifvit renskrifvit, en
deputation skulle dermed afgå till de andre stånden och detsamma
reeommendera.
1 Med påteckning: Justerat d. 31 Aug. 1772.
Nystad. Wiedman. Borgerskapets officerare.
151
2:do. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af Ang:de comden
13 Januarij innevarande år, hvaruti Secrete Utskottet för- fg”Nystad
klarar sig icke kunna styrcka till bifall på den af Nystad genom
dess Riksdagsfullmägtig Borgmästaren Abrah. Chr. Sevon
giorde ansökning att utan afgift få införa det staden efter
resolution af den 23 November 1660 bestådde oxhöfde communionvin
samt ännu ett oxhöfde till på lika villkor, eller ock
af kronans besparde tiondespanmål ärholla så mycket vinsäd,
som andre dylika församlingar åtniuta. Detta bifölls.
3:tio. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af Belöning
den 11 November sistledit år, hvarut anmäles, huruledes Kam- Kam ma rf örmarförvandten
uti Kongl. Kammarcollegii Tull- och Licent- vanten
contoir Friedrich Wiedman genom sine giorde anmärkningar M^dman
uppå Tullarrendesocietetens räkningar förskaffadt kronan en
besparing af 109 715 d:r sant 5 öre 19 2/3 p[ennin]g:r, och
ehuru Secrete Utskottet icke finner sig kunna hit lämpa kongl,
brefvet af den 16 Oetober 1766 angående 40 procent för Kongl.
Cammarrevisionen af de medel, som genom dess anmärkningar
kronan tillfalla, liar dock Secrete Utskottet [i]1 anledning af
det, som med Kamreraren, sedermera Kammarrådet Ekebarck
i lifstiden händt, ansedt sig kunna tillstyrcka Riksens Ständer
att efter Wiedmans egit begifvande låta honom undfå en belöning
af 9 000 d:r sunt, hvilket icke utgiör 10 procent af den
summa, som genom hans arbete och möda kronan tillflutit.
Men hvad den af Wiedman begärte kammererarefullmagt vidkommo,
så kunde Secrete Utskottet sig därmed icke befatta.
Detta bifölls.
4:o. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den 21 BorgerskaOctober
sistledit år, hvaruti tillstyrckes ändring uti Kongl. ang-de
Maij :sts den 6 Maij och 21 Junij 1771 gifne nådige utslager
angående officeraresysslornes besättjande vid Borgerskapets
infanterie- och cavalleriecorpser i Stockholm, så att de fnllmagter,
som till följe deraf Magistraten emot Borgerskapets
förtroende och pluralitet utfärdadt, måtte återkallas och till
deras värckan uphöra; men för de personer, som fläste rösterna
fallit uppå, genast fullmagter utfärdas; såsom ock att
den eller de, som framdeles genom de fläste röster vinna förtroende
hos den corps vid Borgerskapets cavallerie och infan
1
Konceptprotokollet.
152 1772, febr. 19. Westdahl.
Westdahls
ansökning
ang:de.
terie, där någon officerssyssla varder ledig, böra utan afseende
på ålder, villkor eller näring ärholla sine fullmagter, vid
ansvar och embetes förlust, om Magistraten eller någon annan
härutinnan skulle vara dem hinderlige.
Härvid fandts bilagdt en ledamots, Hr Håfrättsrådet von
Posts, särskildte votum, som väl instämmer med deputation
deruti, att desse officerare genom pluralitet hädanefter måge
väljas, men på andragne skäl förklarar ingen anledning vara,
att de redan utfärdade fullmagter måtte återtagas.
Detta särskildte votum bifölls.
5:o. Uplästes Justitiaedeputationens betänckande af den 24
nästförledne Januarij angående Vice Häradshöfdingen Anders
Westdahls ansökning om belöning och befordran för ett linder
händer hafvande arbete, hvaraf första delen redan utkommit,
kalladt Uttydning öfver Sveriges lag, och att till afsättningens
befordran kyrkiorne måtte åläggas att därå praenummerera.
Deputationen hemställer, om icke Westdahl, som genom
ett det allmänna nyttigt och gagneligit arbete utmärckt
sig med kundskap, flit och arbetsamhet, kunde lill upmuntran
och framdeles förmån få räkna sin tour till befordran som
vice häradshöfdinge ifrån den 17 December 1766, då honom
domareförrättning anförtroddes, samt competence med landssecreterare
och auditeurer, och Götha Håfrätt anbefallas atl
låta Westdahl, till dess han til! någon landssecreterare eller
annan syssla värckeligen varder förhulpen, vid första ledighet
komma i åtancka till notarius vid bemälte Håfrätt. Men
hvad den begärte praenummeration vidkommo fant deputationen
det aldeles bero uppå vederbörandes frivilliga begifvande.
Hr U g g 1 a, Leonhard Magnus, anmärkte uti detta
betänckande Ire omständigheter, af hvilka han ingendera
kunde bifalla. Den förslå att Riksens Ständer skulle tillägga
Westdahl befordringsrätt, det fandt han stridande emot 1766
års förordning, som förbiuder Riksens Ständer att befatta sig
med tiensters förgifvande.
Den andre att Westdahl skulle få belöning för ett arbete
angående rikets lag. Deruti hade man redan så månge och så
grundeligen utarbetade värck, att inga flere behöfdes på allmän
kostnad att upmuntras.
Lektorer i Strängnäs. Justitiekanslersvalet.
153
Det tredje, att kyrkorne skulle praenummerera, hade deputationen
redan visligen afslagit, så att han sig dermed eonformerade;
kyrkorne behöfva icke att samla juridiska arbeten
utan använda sina medel till reparationer med mera, som nödigt
funnos. Han begärte derföre proposition till afslag, som
blef och giord samt med Ja besvarad.
6:to. Uplästes Justitiaedeputationens betänckande af den
[30]1 Januarij innevarande år ang:de Lectorerne vid Strängnäs
gymnasium Kempe, Wallin och Insulin, hvilke såsom ledamöter
i Consistorio Eclesiastico förklaradt sig inactive; härvid
voro bilagde tvenne särskildte vota.
Och begärtes denne sak på bordet.
Hr Uggla, Leonhard Magnus, begärte låf att få
ut detta betänkande med alle sine bilagor för att låta trycka
det.
Hr Wachschlager, Gustaf: Sedan Tryckfrihetsförordningen
så tydeligen tillåter enhvar att få trycka deputationernes
betänckanden, så vore denne begäran ovanlig och
onyttig, hvarföre han ej eller trodde, att någon proposition
derpå kunde giöras.
Men flere svarade härpå, att om det är enhvars rättighet
att få begära ut till tryckning ett deputations betänckande,
så skulle man likväl någonstädes få det, och Hr Uggla hade
intet närmare ställe att få det än uti sitt egit stånd.
7 :o. Anmältes, emottogs och infördes en deputation ifrån
Borgareståndet, 12 personer, anförd af Åldermannen och
Riksdagsfullmägtigen för Stockholm Westin, hvilken
pr [aemissis] pr [semittendis] gaf tillkänna, att sedan Riksens
Ständers förtroende uti valet till justitiaecantzler fallit uppå
Borgareståndets Taleman Håfrättsrådet och Borgmästaren i
Stockholm Hr Carl Friedric Sebaldt, så hade han undanbedt
sig detta vigtiga embete i anseende till sin numera aftagande
hälsa och öfrige lif skrafter; och ehuru Borgareståndet ogiärna
hade saknadt en så förtient och bepröfvad mans hielp och
arbetsamhet uti detta kall, hade dock ståndet nödgats härtill
gifva sitt samtycke, likväl velat der jämte, att Hr Håfrättsrådet
och Borgmästaren till åminnelse af detta Riksens Ständers
Någre lectorer
i
Strängnäs
ang :de.
Deput. fr.
Borg :st.
1 Utskottshandlingar 1771—72, vol. 43. Betänkandet.
154 1772, febr. 19. Justitiekanslersärabetet.
Justitise
cancellers
embetet
ang:de.
ypperliga förtroende måtte beholla juslitiaecantzlers namn
och heder, utan att sådant och Kongl. Maij :sts för honom härigenom
visande nåd må medföra ringaste utgift eller kostnad,
af hvad namn det vara må.
Äfvenledes anmältes, att Borgareståndet i anseende till sin
nu varande Secreterares Johan Aron Borghs utmärkte skickelighet
pröfvat skäligt hos Hans Kongl. Maij :st honom anmäla
i underdånighet till undfående af håfrättsassessors fullmagt
och tour samt värckelig befordran till dylik eller jämnlik
syssla i Håfrätten eller collegier, då han dertill är sökande;
öfver hvilka begge ärender aflemnades särskildte extracta protocolli.
Deputationen besvarades af Hr Baron coll Landt m. och
af trädde, ledsagad på vanligt sätt.
8 :vo. R. o. A. lät häruppå genast för sig upläsa Borgareståndets
förstnämde extractum protocolli angående Hr Håfrättsrådets
Borgmästarens och Talemannen Sebaldts af säj else,
hvilket befandts inneholla, sorn redan åfvan förmält är, och
der jämte har ståndet till sina medstånd hemstält, om icke
nytt justitiaecantzlersvahl lill nästkommande måndag den 24
i denne månad kunde utsättas.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, styrkte till
bifall uppå Borgareståndets extractum protocolli och derjämte,
att nuvarande Justitiaecantzleren och Coinmendeuren af
Kongl. Maij :sts Nordstierneorden Baron Rosir måtte ärholla
lika förmån.
Hr Baron och Landtm, giorde uppå begäran proposition.
Bifaller R. o. A. Borgareståndets extractum protocolli och alt
nuvarande Justitiaecantzleren och Commendeuren af Kongl.
Nordstierneorden Frih. Rosir såsom ett bevis af Riksens Ständers
förtroende och hans förlienster må samma förmån tilläggas?
Detta
besvarades med Ja.
Hr Baron och Landtm, anmälte, att om hrr electorer till
justitiaecantzler sval skulle sammankomma nästa måndag, så
torde kanske förut en ny elector böra utväljas i stället för
Hr Uggla, som anmält sig vilja resa bort.
Men Hr von Böhnen med flere trodde, att en electors
frånvaro icke borde hindra valet.
Borgh. Städers riksdagsmannaval.
155
9 :o. R. o. A. lät äfvenledes sig föreläsas det åfvan förmälte Secret.
Borgareståndets extractum protocolli angående dess Secrete-fordran tiu
rares Johan Aron Borghs befordran till assessor af innehöll, assessor
5, äng :de,
sorn redan finnes anfördt.
Hvilket bifölls.
Och beslöts att genom en deputation detta såväl hos det
Vällofl. Borgareståndet som de andre respective stånden tillkänna
gifva. Hvilken äfven skulle öfverlemna det i dag justerade
extractum protocolli angående Krigsbefälets hörande,
hvilket nu var renskrifvit, och denne sak på det bästa recommendera.
Deputationen afgeck, och voro därtill följande herrar utnämde:
Frih.
von Essen,
Frih. Leijonhufvud, fullm. Hr Blomstedt,
Hr Gyldenstolpe,
Hr Stiernheim,
Hr von Becker,
Hr Psilanderhielm,
Hr Gyllenskiepp,
Hr Friesenheim, fullm. Hr Elgenstierna.
Denne deputation återkom efter någon stund och berättade,
att de andre respective stånden försäkradt om all beredvillighet
att med R. o. A. instämma och att vilja till öfvervägande
företaga R.o.A:s extractum protocolli, ehuru de redan afgjordt
saken.
10 :o. Företogs det uti R. o. A:s pleno den 12 sistledne Feb- Riksdag.sruarij
på bordet lagde deputerades betänckande öfver den af städerne
Borgareståndet projecterade förordning om riksdagsmansval i ang:de
städerne. Detta uplästes nu ånyo och finnes in extenso bilagdt
till detta protocoll (Bil. 10).
Flere begärte proposition till bifall på detta betänckande.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, som varit en
af R. o. A:s deputerade, begärte att Bondeståndets project till
förordning om riksdagsmansval på landet äfven måtte upläsas
och deputerades betänckande deröfver, hvartill då hörde
hans särskildte votum, efter han i begge desse mål varit dissentiens.
Hr Durietz, Hr Linderstedt, Eric, med
11—680338
156 1772, febr. 19. Städernas riksdagsmannaval.
Deput. fr.
Borg:st.
flere herrar förklarade, att det redan blifvit förre gången upläst,
då betänkandet den 12 Februarij sistledne lades på bordet,
och att de kände dess innehöll, hvaruti de så mycket
mindre ville ingå, som där vore antagit, att desse valförordningar
vore en grundlag, men hvarken de respective stånden
eller R.o. A:s deputerade uti det nu upläste betänckandet ansågo
desse förordningar för annat än oeconomiske författningar.
Hr von Post, Friedrich, projecterade, om R. o. A.
biföllo detta betänckande, att det kunde sättas i form af extractum
protocolli, och då kunde uteslutas alt, hvad som i
början voro infördt, till att bevisa, det denne vahlförordning
ej vöre som grundlag att ansee, efter deputerade det endast
infördt till en förklaring öfver den af Hr Leijonmarck i sitt
voto upgifne frågan. Derjemte trodde han, att R. o. A. icke
borde aflemna detta såsom sitt beslut utan såsom tvifvelsmål,
hvaröfver de andre respective stånden anmodas att sig yttra,
innan R. o. A. afgifve sitt sluteliga utlåtande.
Hr Durietz, Anders Rudolph, ville väl samtj^cka
till ett sådant förbehöll, allenast det ej leder till praejudicat
i andra saker att uppeholla dem.
Hr Uggla, Leonhard Magnus: Målet är ganska
granlaga och rörer samtelige städernes inbyggares yppersta
vahlrätt. Man kunde deruti icke gå nog varsamt, och derföre
angeläget att vidtaga, hvad Hr Håfrättsrådet von Post föreslagit.
HrWadenstierna, Carl, instämde med Hr von Post,
att ett extractum protocolli formeras, som inneholler substancen
af deputerades betänckande, och på slutet tillägges, att
R. o. A. förväntar öfver desse tvifvelsmål det Välloflige Borgareståndets
yttrande för att sedan sig sluteligen utlåta.
Häröfver begärtes proposition, som blef giord, och bifölls,
att af herrar deputerades betänckande formeras ett extractum
protocolli, hvarutur dock slutes det, som angår, huruvida denne
valförordning bör ansees som grundlag, och i slutet tilläggas,
att R. o. A., öfver hvad detta extractum protocolli inneholler,
förväntar det Välloflige Borgareståndets utlåtande, innan
R. o. A. sig sluteligen yttrar.
11 :o. Ankom en deputation, 8 personer, ifrån det Välloflige
Borgareståndet, anfördt af Åldermannen och Riksdagsfull
-
Konungaförsäkran. Konungens tal.
157
mägtigen för Stockholm Westi n, som anmälte, att Borgareståndet
bifallit R. o. A:s beslut angående Hr Justitiaecantzleren
och Commendeuren af Kongl. Nordstjerneorden Baron
Rosir.
Deputationen besvarades af Hr Baron och Landtm, och
afträdde ledsagad på vanligit sätt.
12 :o. Frih. von Essen anholt, att Hr Baron och Landtm. Konungaförbehagade
vara omtänckt att med det snaraste föredraga Se- ang;de.
crete Utskottets i sammanträde med Secrete Deputation och
25 af det Hedervärda Bondeståndet upgifne extractum protocolli
angående expedition af Konungaförsäkran. Han ärkände
fullkomligen Hr Baron och Landtm :s föredragningrätt och
ville på intet sätt träda den för nära; men att komma fram
med denne begäran föranläto honom, att hela landet väntade
slut på denne vigtige sak och önskade Hans Kongl. Maij:sts
kröning, och han ville icke, att orsaken till drögsmålet skulle
skrifvas på R. o. A:s räkning.
Flere herrar begärte detsamma, och faststältes, att denne
sak i nästa pleno skulle föredragas.
13:o. Hr von Böhnen, Carl Ludvig, anholt, att Ang:deen
o, . i, r stor deputat.
ibland de allmänna och riksvårdande mal, som voro till at- sattjande
ihörande, med det snaraste måtte företagas Bondeståndets ex- öfver rikets
finance- och
tractum protocolli angående en stor deputations förordnande drätsellmed
domsrätt till att öfversee och ransaka 0111 husholiningen värk.
nied rikets financie- och drätzelvärck, och hemstälte, om det
icke i dag kunde blifva upläst.
Härtill ropades nästan allment Nej med tilläggning, att det
tillhörde Landtm, företaga sakerne i den ordning, som deras
beskaffenhet fordrade.
Hr v o n Böhnen insisterade väl och trodde, att detta
som ett allmänt mål borde gå framför många andra enskildte,
hvilka blefvo afgiorde, men det vardt icke antagit.
Hr Baron och Landtm, yttrade sig jämväl hoppas, det
R. o. A. ville unna honom det förtroende, att han måtte få
föredraga sakerne i den ordning, som han kände, att deras
combinaison fordrade.
14 :o. Frih. Horn, Christer: Af flere riksdagars bivis- Ang:de Kgl.
, , . ,
tande som ledamot kunde det icke undfalla honom, huru riks- Landtmar
dagsärender
böra skötas. Han hade likväl med häpen förund- skalken och
, , ,, , . Talemännen.
rån tyckt sig finna någon skillnad deruti, och att det sam
-
158 1772, febr. 19. Konungens tal till talmännen.
inanhang, som borde vara emellan plena såsom principaler
och Secrete Utskottet såsom committerade ej vore det sammanhang,
som vederborde. Af tryckta skriften Dageligt Allehanda
hade han sedt boktryckare dragne till ansvar, andre
personer allmänneligen efterlyste såsom brottslige för ett af
trycket utkommit tal, som Hans Kongl. Maij:st skall hafva
hållit till samtelige Hrr Taleman i närvaro af någre Hrr Riksens
Råd. Rycktet gingo äfven, att Hrr Riksens Råd skola fädt
tilltal. Att sådant skedt uppå Secrete Utskottets föranstaltande
utan att plena derom fädt någon kundskap.
Frih. Horn kände nogsamt, att alt detta, om det sig så förhöllo,
icke kunde på något sätt hafva rapport till Kongl.
Maij:sts höga person, utan att den, som understådt sig att
olofligen utgifva något under Kongl. Maij :sts höga namn, vore
högst brottslig, men han trodde icke det tillkomma Secrete
Utskottet att i en så beskaffad sak utan plenorum vetenskap
något föranstalta.
Hr Durietz, Anders Rud o 1 p h, önskade, att icke
frågor om nya saker måtte af ledamöter väckas på sätt som
nu skedt utan Riksdags- och Riddarehusordningen följas.
Hvad det sist omtalte ärendet anginge, så vore han utan inquiettude
och reposerade fullkomligen uppå Secrete Utskottet,
som icke lärer underlåta att iackttaga, hvad Riksdagsordningen
och dess instruction föreskrifver, följackteligen ofelbart
i sinom tid upgifva derom, hvad som plena tillhörer.
Hr Baron och Landt m. förstälte likaledes, hvad oreda det
skulle med sig föra, om R.o. A. skulle från sina ställen munteligen
begynna och föredraga saker. Dermed vunnos ingenting
annat, än att tiden förlorades, utan att något enda mål
blefvo afgiordt, och om ingen ordning iackttogos, voro ingen
uti R. o. A:s lustra samhälle, som kunde guarantera, att någon
enda sak skulle blifva ordenteligt föredragen, redigt öfverlagd
eller mogit och med enighet afgiordt. Att förekomma
ett sådant ondt nödgades Hr Baron och Landtm., innan han
besvarade Frih. Horns, giöra en proposition, sedan utbad han
sig att få lemna honom uplysning öfver det ämne, han väckt.
Hr Baron och Landtm, gjorde häruppå följande proposition:
Bifaller R. o. A., att hädanefter icke någon sak hos
R. o. A. må väckas annorledes än skrifteligen genom mcnio
-
Konungens tal till talmännen.
159
rial eller dictamen ad protocollum, på sätt som Riksdagsordningen
och Riddarehusordningen det föreskrifva?
Proposition besvarades med Ja.
Häruppå fortfor han, alt hvad denne sak angingo, om hvilken
Frih. Horn påmint, så utbad han sig, att icke någre skuggor
måtte i förtid dragas öfver Secrete Utskottets giöromål;
det hade icke utur ackt låtit att underrätta Riksens Ständers
plena angående det ärendet, som hos Frih. Horn upväckt bekymmer;
tvenne extracta protocolli derom vore redan inkomne,
hvilka Hr Baron och Landtm, varit sinnad att låta upläsa
och R. o. A. redan hunnit afhöra, om ej desse frågor emellan
kommit. De skulle nu företagas. Hvaruppå
15 :o uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
24 Januarij sistledne angående tryckningen af det tal, som
Hans Kongl. Maij:st den 28 November sistledit år skall hafva
hollit till samteliga respeetive ståndens Talemän i närvaro af
någre Hrr Riksens Råd.
Äfvenledes uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli
af den 23 Januarij sistledne angående den föreställning, Serete
Utskottet funnit sig föranlåtit att giöra till Hrr Riksens
Råd i anledning af den i Rådkammaren yppade fråga om detta
tal.
Begge desse extracta protocolli begärtes på bordet.
Frih. Horn, Christer, ansåg desse ärender af mycken
betydlighet. Han kunde ej dölja, att om res voro integra, så
hade han dervid haft ganska många considerationer, hvilka
framlagde han hade anhollit, att de genom en deputation blifvit
de andre respeetive stånden communicerade. Men nu ville
han endast stadna vid den önskan, att desse handlingar icke
måtte blifva tryckte i förtid.
Hr Sparrschöld, Carl M agnu s, deremot trodde,
att då tryckningen af del nådiga tal, Kongl. M:t skall hafva
hållit, ansees för att kunna förordsaka så mycket ondt, så
borde man vänta, att tryckningen af hvad Secrete LTtskotlet
giordt, måste förordsaka mycket godt.
16 :o. En deputation ankom ifrån Bondeståndet, 12 personer,
anförd af Riksdagsmannen Pål Jönsson, som gaf
tillkänna, att ståndet bifallit på samma sätt som R. o. A. och
Borgareståndet för begge Hrr Justitiaecantzlererne.
Häruppå åtskildes R. o. A. klockan 1/4 efter ett.
Dep. fr.
Bonde :st.
160 1772, febr. 22. Tionde i Västerbotten.
Den 2 2 Februari j år 177 2.
Lördag.
Plenum klockan 9 förmidd.
Under Hr Baron oell Landtm :s siuklighet ordförande Grefve
Lewenhaupt, Charles Emil.
1 :o. Protocollet för den 26 October justerades.
Ang:de 2:o. Uplästes ifrån Urskillningsdeputation remitteradt Manågre
gamla ... . c. , , , ...
jämposter i gistratens i Stockholm ansökning om slut uti det redan vid
Stockholms sistledne riksdag anhängige mål angående någre i stadsens
'äg' järnvåg befintelige gamla järnposter, hvaröfver Justitiaedeputationen
uti betänckande af den 23 December 1769 sig yttradt,
det borde Stockholms stad såsom cronans rättsinnehafvare,
och innom hvars district detta järn utan ägare blifvit
funnit, vara likmätigt 48 capitlet 2 § Missgierningsbalcken
berättigad.
Detta bifölls.
Ang:de at 3:tio. Uplästes Kammaroeconimiedeputationens betänckanY^stTrboUende
den sistledne Januarij, hvaruti tillstyrckes på anmå
betala förde grunder, att Allmogen i Vesterbotten måtte för framtiter
marke- den’ och då de det åstunda eller behöfva, vara tillåtit att med
gång med penningar efter marckegången betala så stor del af den från
o n i vi ff fl
hemmanet utgående tionde, som till de vanlige anordningar
och kronans egne enskildte behof icke bör användas, och
hvarom så skyndesamt af Kongl. Statscontoiret bör förordnas,
att genom konungens befallningshafvandes försorg så tidig
kundgiörelse kan utgå, att Allmogen, innan lefvereringstiden
infaller, kan hafva lemnadt den del af spanmålen på sitt behöriga
ställe, som in natura skall utgiöras, på det efter den
tiden ej under något namn det minsta såsom tionde affordras
må. Och det vid den plickt, förre författningar förmå, och
ansvar för den, som Allmogen i denne sin rättighets fullkomlige
åtnjutande hinderlig är.
Detta begärtes på bordet.
Torsby bruk 4:o. Uplästes utdrag af Borgareståndets protocoll, dateradt
ang’ C’ den 19 Februari sistledne, hvaruti tillstyrckes, att Torsby
bruk, belägit uti Vermeland och vid Carlstad, som genom
Torsby bruk. Kungl, begravningar.
161
byggnad och reparationer desse förflutne åren ej kommit att
smida det tillräckeliga qvantum, sorn efter hammarskatten är
tillåtit, utan ådragit sig ett undersmide, efter Kongl. Bergscollegii
advocatfiscals attest till 5 000 skeppund, måtte till inkomst
för såväl kronan som staden Carlstad samt ärsättning
för ägaren till sin utlagde kostnad fa utsmida hela sin hani
O
O
marskatt och dertill nyttia ej allenast den nybyggde smidian
utan och den gamla. Dock så snart undersmidet är utsmidt,
att det skall åligga1 bergmästaren i orten, sorn häfver att infordra
förteckning på hvad årligen smides, att tillsee, det den
gamla smidian varder då genast raserad och utrifven, hvarom
till Kongl. Bergscollegium bref kommer att afgå.
Detta begärtes på bordet af Hr U g g 1 a.
5-to. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
. • j j c- ■ grafningar
den 13 Januarij, hvaruti hemställes, om icke vid de tor ri
ang:de.
ket högst bedröfvelige tillfällen, då konungen eller någon af
Konungahuset skulle aflida, begrafningsacten utan någon föregående
bisättning och utan att afbida Riksens Ständers sam
O
v}
niankomst må för sig gå. Likaledes att de på landet vanliga
ringningar icke om söknedagaren måge ske utan allena helgedagarne,
då folcket är samlat.
Hr Hasenkampf önskade att blifva underrättad, huru
ett sådant förslag uti de andre respective stånden blifver antagit;
å ena sidan lände det visserligen till lindring i kronans
utgifter och äfven för kyrkior i anseende till klockors slitning
samt Allmogen, som skall släppa till arbetet vid ringningen.
Men skulle de andre respective stånden af underdånig
kiärlek för det höga Kongl. Huset och nijt vilja bibeholla
bisättnings- och ringningsceremonierne, så lärer R. o. A. icke
ansee sig ovärdigt att deruti giöra ändring.
Baron Hiertta, Carl, instämde häruti och begärte saken
på bordet.
6:to Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den Capit.
, , . . , , Utterboms
13 Januarij, hvaruti Secrete Utskottet förklarar sig icke kun- besvär
na tillstyrcka någon ändring uti det af Capitainen Johan Ut- ang:de.
terbom öfverklagade Kongl. Maij:sts nådige utslag af den 8
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: ålägga.
162 1772, febr. 22. Margareta Schylman. Maulström.
November 1769, hvaruti honom pålägges att för sig, hustru
och tienstefolck betala mantalspenningar och andra personelle
utskylder, hvarifrån han förmenar sig böra vara friad efter
det tillstånd, som Kongl. M:t redan 1755 honom lemnadt,
att få besitta säteriet Göteberga, i Jönköpings lähn belägit.
Detta bifölls.
Nådegåfva 7 ;o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
at Stats- H , .
comis:e
11 November sistiedit år, hvaruti tillstyrckes, att afledne
Schylmans Statscommissarien Schylmans dotter Margareta Schylman,
dotter. .
som sedermera blifvit gift, matte i anseende till sin faders
1 56 år giorde trogne tienster ärholla i stället för den pension,
som uti hennes oförsörgde tillstånd hon i jämförelse med sine
vederlikar varit berättigad till, en nådegåfva i ett för alt af
2 000 d :r s:mt, och det af besparde pensions- och nådegåfvomedel,
doch på det desse besparde medel ej måtte på en gång
för mycket medtagas, som Kongl. M:t redan tillagdt henne
1 000 d:r s:mt, att de återstående 1 000 d:r s:mt allenast till
hälften detta och den andra hälften nästa år utbetalas, hvarefter
all rättighet för henne eller hennes man, Capitainen
Christiernin, skall försvinna att under namn af pension, nådegåfva
eller på annat sätt i grund af hennes faders förtienster
något vidare understöd af kronan begära.
Detta bifölls.
Handl:n 8:vo. Föredrogs R. o. A:s deputerades betänckande uppå de
Maulströms, ..
besvär besvär, som Grosshandlaren här i staden Anders Maulström
ang:de. anfördt deröfver, att Urskillningsdeputationen den 27 sistledne
Aug. remitteradt till Secrete Utskottet någre af Grosshandlaren
här i staden Lars Reimers Pettersson till Riksens Ständer
gifne ansökningar att få till godo niuta värkställigheten
af det beslut, som Secrete Utskottet sistledne riksdag tagit
rörande fregattskeppet örnschöld, dess rederie och algeriske
siöpass.
Derjämte uplästes sielfve besvären samt tvenne memorialer,
ett af Hr Svedenstjerna, Lars, och ett af Riksdagsfullmägtigen
för Götheborg Hr Georg Printz ingifne.
Deputerades tancka var, att som Reimers vid sin sökte ändring
uti Kongl. Maij :sts i detta mål gifne nådiga utslag, ehuru
det var ett justitiaemål, icke iackttagit, hvad 1738 års förordning
stadgar, Riksens Ständer jämväl sistledne riksdag
Reimers. Fregatten örnschöld.
163
saken afgjordt, så borde Urskillningsdeputations remiss uphäfvas.
Detta bifölls och blef i conformité häraf följande extractum
protocolli till de andre respective stånden affärdadt.
S. d. Föredrogs de besvär, som Grosshanlaren här i staden
Anders Maulström hos Riksens Ständer ingifvit emot Urskillningsdeputationens
utslag af den 27 Augusti sistledne år,
hvarmedelst till Secrete Utskottet remitteras någre af Grosshandlaren
här i staden Lars Reimers Pettersson hos Riksens
Ständer anförde besvär, som skulle han icke hafva fädt till
godo niuta någon verkställighet af det beslut, Riksens Ständers
Secrete Utskott vid sistledne riksdag tagit rörande fregattskieppet
örnschöld, dess rederie och algeriske siöpass.
Efter upläsandet af desse besvär med deras dervid fogade
handlingar och i synnerhet tvenne memorialer, det ena af Assessoren
Hr Lars Svedenstjerna till R. o. A., och det andra af
Riksdagsfullmägtigen för Götheborgs stad Georg Printz till
det Välloflige Borgareståndet i samma ämne, har R. o. A. funnit,
att förnämsta frågan stadnar dervid, om och huruvida
Reimers fullgiordt, hvad honom efter författningarne ålegadt,
ifall honom skolat varit tillåtit att med besvär i detta mål
till Riksens Ständer få inkomma. Kongl, förordningen af den
22 November 1738 stadgar uttryckeligen uti 2 §, att den, som
täncker vid Ständernes sammankomst andraga besvär öfver
Justitiaerevisionens fäldte dom eller utslag n.b., bör innom en
viss därstädes utsatt tid sådant hos Kongl. Maij :st i underdånighet
tillkänna gifva och då, såframt han vill samma förmån
till godo niuta, uti en skrift tydeligen anföra de skäl,
på hvilka han sin ansökning om ändring grundar.
Detta har Reimers likväl icke i agt tagit, ehuru hufvudsaken
är ett rättegångsmål, och det ena med det andra dit hörande
uti Kongl. Maij :sts Jusitiaerevision blifvit handteradt.
Vid dess inlaga till Urskillningsdeputation saknas såväl afskrift
af det Kongl. Maij :sts utslag, hvaröfver1 besvären kunde
vara anförde, som något bevis att sökanden enligt 2 § i
1738 års kongl, förordning anmält besvären hos Kongl. M:t,
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: hvarföre.
164 1772, febr. 22. Maijström. Reimers.
och R. o. A. har oacktadt all efterfrågan icke det ringaste derom
kunnat förnimma.
När nu en så betydande omständighet saknas; när det blifvit
utur agt låtit, som lagarne hufvudsakeligen föreskrifva att
iagttagas bör, så afseer R. o. A. ingen anledning, att de af Reimers
ingifne besvär öfver Kongl. M:ts nådiga utslag uti det,
som rörer rättegångsmålet emellan honom och Maulström,
kunna af Riksens Ständer uptagas eller sådant förenas med
lagarnes bestånd och helgd.
Mycket kunde anföras uti sielfva hufvudsaken; hvilket alt
skulle tala till bestyrckande af Maulströms hopp om ostördt
åtniutande af det, som Kongl. Maij :sts nådiga utslag innefattar;
men R. o. A. tror sig icke behöfva något yttrande deröfver
lemna, så mycket mindre som Riksens Ständer sielfve vid sistledne
riksdag redan afgiordt det ifråga varande mål och uti
underdånig skrifvelse till Kongl. M:t af den 30 Januarij 1770
i underdånighet förklaradt, att det då af Reimers öfverklagade
Kongl. Maij:sts nådige förordnande i denne sak af den 23
Martij 1769 borde af sökanderne i underdånighet efterlefvas
och det just för samma ordsak, som föranlåter R. o. A. till
ett lika yttrande i lika fall, att nemligen Reimers då äfven
utur agt låtit, hvad meranämde kongl, förordning af år
1738 föreskrifver.
R. o. A. kan i anseende till alt detta icke annat än uphäfva
det beslut, som Urskillningsdeputation i denne sak fattadt,
samt således till alla delar bifalla Printz memorial såsom på
lag och sakens beskaffenhet grundadt, i den förmodan det de
öfrige respective stånden med R. o. A. härutinnan benägit instämma,
hälst då Riksens Ständer i lika sak och lika omständigheter
taga lika beslut, det nyttiga vinnes, att denne sak,
som nu andra riksdagen varit hos Riksens Ständer, icke mera
lärer dem oroa.
Hvilket genom utdrag af protocollet skulle de öfrige respective
stånden hörsamt tienst och vänl. communiceras.
Rotepän- ®:0- Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af den
ningars be- [17]1 sistl., hvaruti ståndet sine respective medstånd meddetalande
1 o
Skåne ^ar ^et tagne beslut, att rotepenningar, som i Skåne ärläggas
ang:de.
1 Bondeståndets arkiv 1771—1772, vol. 6.
Rotepenningar. Odhelius. Konungaförsäkran.
165
för hvarje manvuxen dräng, sorn fyldt 20 år, men hälften för
dem, som äro derunder, icke måtte betalas för andre än mantalsskrefne
och vid de vanliga upbördsstämmor upbäras, utan
att kronobetieningens attester måge gälla dervid antingen att
fria ifrån eller att pålägga någon denne afgift.
Detta begärtes på bordet.
10:o. Uplästes Secrete Deputationens betänkande i anledning
af rådsprotoeollen för den 28 September och 12 December
1770 angående Kongl. Håfmedicus Doctor Johan L. Odhelii
placering på ett stadsphysici förslag här i Stockholm och
hans uteslutande från ett assessorsförslag i Collegio Medico.
Deputationen tillstyrcker, det må Odelius ärholla assessors
fullmagt uti Collegio Medico med säte och stämma framför
Doctor Svensson och upbära den förste innom Collegium Medicum
ledig varande lönen.
Härjämte uplästes ett af Hr Håfrättsrådet von Post ingifvit
särskildt votum, hvaruti han bevisar, att sorn Odelius fädt ett
rum på stadsphysici förslag, ehuru Kongl. Maij :st icke behagat
honom nämna, att Lifmedicus Doctor Kiernander, som
framför Odhelius kommit på ett assessorsförslag, ägde ostridigt
lika studier och skickelighet men långt flere tiensteår,
så hade Odhelius ingen ordsak att ansee sig lidande eller deputationen
någon anledning att för honom uprättelse t i 11 -  styrcka, mera förtiente till förfång.
Det särskildte votum bifölls.
ll:o. Företog sig R. o. A. till öfverläggning det ifrån Secrete
Utskottet i sammanträde med Secrete Deputationen och 25
af det Hedervärda Bondeståndet ankomne extractum protocolli
af den 13 innevarande Februarij, hvaruti tillkännagifves,
att de olika tanckar, uti hvilka R. o. A. med de öfrige respective
stånden stadnadt, angående Konungaförsäkran lagdt hinder
i vägen, så att densamma icke kunnat till Kongl. Maij :sls
underskrift praesenteras.
Det medföljande särskildte votum, yttradt af en ledamot
i sammanträdet, som förklarar deruti sin tancka, att då sammanträdet
upgifvit en utväg, på hvad sätt R.o. A:s beslut
skulle med de öfrige respective ståndens kunna förenas, så hade
äfvenledes de öfrige i sammanträdet föreslagne utvägar
bordt Riksens Ständers plena underställas.
Doctor
Odhelii befordran
till
assessor
ang :de.
Konungaför
säkran
ang:de,
166 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
Derjämte uplästes ett af Frih. Kagg, Lars, ingifvit memorial,
som bland bilagorne till protocollet igenfinnes (Bil. 14).
I anledning hvaraf och som Frih. Kagg deruti påstod, att
R. o. A. borde förblifva vid sitt d. 20 November sistledit år tagne
beslut, hvilket genom extractum protocolli blifvit de öfrige
respective stånden communiceradt, så lätt jämväl R. o. A. nu
detta extractum protocolli sig föreläsa.
Likaledes uplästes ett af Hr Ehrengranat, Aron, ingifvit memorial,
hvaruti han på det högsta protesterar emot alla förändringar
i grundlagen och Adelige Privilegiernes förändrande,
med begäran att denne hans protest måtte till hans urskuldande
hos en tillkommande efterverld varda uti R. o. A:s
protocoll förvaradt (Bil. 15).
Memorialet finnes ibland bilagorne till R. o. A:s protocoll.
Frih. Horn, C h r i s t e r: R. o. A. kan ej annat än hedra
sine beslut, frågan lärer altså icke kunna blifva att uti ett tagit
beslut få ändring, utan endast huru Riksens Ständer skola
komma till det högt önskelige ändamål att få en Konungaförsäkran
och Kongl. Maij :sts höga kröning. Härvid kan jag
icke lemna obemält den reflexion, att rikets ställning nu är
utan like. Ej allenast hos väre respective medstånd är sökt alt
upväcka alt möjeligit misstroende emot R. o. A., utan allmenheten
i hela Sverige upretas uti tryckte skrifter, och att mera
dylikt lärer ske i enskildte samtal, har man deraf anledning
alt föreställa sig. R. o. A. innom sig sielfve äro ej eller uti de
i anledning af Konungaförsäkran upkomne frågor om grundlag
och privilegier så enstämmige, som de voro 1723. Man kan
altså snart föreställa sig, att R. o. Ars beslut, om det än blefve
lika med 1723 års beslut uti nästan lika fråga, svårligen torde
hafva samma värckan.
Då Höglåflige R. o. A. den 17 October sistledne förehade angående
Svea Konungaförsäkran, var min vördsamma tancka,
att R. o. A. skulle genom en deputation hos Kongl. Maij :st i
siltiande Råd anmäla sitt beslut. Det hade kanske giordt den
önskade värckan. Kongl. M :t kan ej vara indifferent, då det
angår att helga grundlagen och att befästa R. o. Ars Privilegier,
dem han redan så dyrt besvurit att försvara. Men detta
mitt förslag blef ej antagit. Nu har saken fädt mera svårighet.
Konungaförsäkran.
167
Kongl. Maij rst har sielf behagadt giöra steg, sorn utmärckt
hans nådiga åstundan att befordra enighet emellan sine trogne
undersåtare; icke dess mindre hafva sådane måln updragit
sig öfver alt, att man med skäl kan hisna, då man dem betragtar.
Intet annat än enighet kan dem förskingra. Jag vågar
derföre att anholla, det enhvar af oss måtte vara betänckte
uppå att söka befordra densamma. Vi äro uti den ställning
råkade, utur hvilken vi med lagen icke mera kunna oss hielpa.
Jag nödgas således anholla och tillstyrcka, det R. o. A. af
kärlek för regeringssättets bestånd, för fäderneslandets och
allmänt bästa samt att befordra lugn täcktes vara omtänckte
uppå att försona och blidka allting.
Hr Wadenstierna, Carl: Jag åberopar mig vid detta
tillfälle, hvad inför Höglåflige R.o. A. jag tillförene, då detta
vigtiga ärende förehades, i ödmjukhet yttradt. Jag instämde
då med det, som blef R. o. A:s beslut; hvad jag såsom ledamot
i sammanträdet under beredningen af Konungaförsäkran
förklaradt, lärer på intet sätt finnas olika. Och min öfvertygelse
blifver altid den, att R. o. A. uti sitt påstående och beslut
haft grundlag och besvurne privilegier att stödja sig vid. Nu
är saken likväl kommen i den ställning, att ingen Konungaförsäkran
kan ifrån Riksens Ständer blifva expedierad, om ej
jämkning sker emellan detta R. o. A:s och de öfrige respective
ståndens beslut. Det är hvad Secrete Utskottet i sammanträde
med Secrete Deputationen och 25 af det Hedervärda Bondeståndet
uti sitt extractum protocolli trodt sig böra anmäla,
och därjämte att anledningar sig företee till jämkning häruti.
Då detta i sammanträdet var under öfverläggning, föreföll
mig, att tvenne saker voro uti den föreslagne Konungaförsäkran,
som förnämligast ömmat R. o. A., nemligen 1 att ingen
nyhet eller förändring uti våra grundlagar skulle där införas
emot 1766 års förordning, och 2:do att privilegier icke på något
sätt måtte varda rubbade. Jag trodde, att om någon utväg
kunde påvisas att salivera desse begge delar, så skulle i den
vägen något vara att hoppas, som kunde hielpa denne betydlige
sak till slut. Derföre samtyckte jag, att det nu upläste extractum
protocolli måtte till Riksens Ständers plena afgå. I
samma hopp och att både grundlagen och Adeliga Privilegier
-
168 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
ne måtte blifva conserverade i full styrka, vågar jag i ödmjukhet
föreslå, att R. o. A. ville förena sig derom, 1 :o att hvad uti
ingressen finnes infördt ang:de embetsmäns inactivitet måtte
gå ut, så mycket häldre, som R. o. A. redan bifallit derom
en särskildt act, hvilken till Riksens Ständers gillande ifrån
Justitiaedeputationen inkommit, och 2:do att jämte Konungaförsäkran
till Hans Kongl. M:t i underdånighet öfverlemnas
en skriftelig och af alle fyra ståndens Talemän underskrifven
act, den jag till sitt väsenteligaste innehöll upsait skrifteligen
såsom ett project och jag får låf för R. o. A. upläsa, så lydande
:
Att ehuru under beredandet af föregående Konungaförsäkran
skiljacktige meningar stånden emellan upkommit rörande
privilegier och deras tillämpning, hafva likväl Riksens Ständer
sig derom enhälligt förenadt, som de och nu uppenbarligen
förklara, det vid fastställandet af samma försäkran intet
stånds välfångne rättigheter eller privilegier kunna ansees
vara i någon måtto rörde, rubbade eller ändrade.
Genom detta förmodar jag Höglåflige R. o. A. hafva vunnit
sitt ändamål och bibehollit sitt beslut i de tvenne hufvudsakeligaste
delar.
Skulle någon utväg kunna finnas, som ännu lyckeligare värkade,
förklarar jag mig aldeles beredvillig att densamma
antaga. Men jag betygar, att så långt min tanckekraft sig
sträckt, så har jag ej hunnit att se någon, som kunde leda
närmare och blifva antagelig. Af det jag haft tillfälle att uti
sammanträdet höra af de andre ståndens ledamöter, ser jag
tydeligen, att utan jämkning Riksens Ständer aldrig komma
ifrån Konungaförsäkran, följackteligen ingen termin till vår
allernådigste Konungs kröning lärer kunna blifva utsatt, än
mindre vi hinna till ett önskeligit slut af denne långvarige
riksdagen. När Höglåflige R. o. A. är det första ståndet i riket,
så är det R. o. A. värdigt att giöra första steget lill förening
uti en sak, hvarpå hela rikets välfärd så hufvudsakeligen beror.
Frih. Cederhielm, Josias: Nyligen ankommen ifrån
landet, hvarest jag flere veckor mig uppehollit, har tillfället
icke gifvits att höra och öfverlägga uti detta högst vigtiga ämne.
Mina vördsamma tanckar skola altså blifva sådane, som
Konungaförsäkran.
169
jag dem efter min öfvertygelse fattadt, och som jag grundat
uppå de kundskaper, jag såväl uti R. o. A:s discourser som
ifrån de andre respective stånden kunnat samla.
Jag bör begynna med att förklara, det jag ej nog kan berömma
eller betyga min vördnad för de andre respective stånden,
deras enighet och oryggeliga beständighet i sine beslut, så att
de på intet sätt kunna ledas ifrån det ändamål, dit de sig ämnadt.
Den, som vill vinna något värde hos andra, måste begynna
att sätta det på sig sielf och sina giöromål; detta iackttaga
de på det prisvärdaste sätt och gå intet steg tillbakars. Det
lärer i detta ögnableck komma an på Höglåflige R. o. A. att
följa ett så låfvärdt efterdöme.
Vid hvarje konungaombyte fordras en Konungaförsäkran
och vid hvarje Konungaförsäkran förändringar, nya tilläggningar
i grundlagar, som tiena att utvidga och befästa de tre
respective ståndens rättigheter men att inskräncka Kongl.
M:ts höghet och R. o. A:s fri- och rättigheter. En Svea
konungs död bådar altså altid en förändring i lagar och i privilegier
för medborgare.
Icke kan det uti en fri regering skada att vid vissa tillfällen
eftergifva af sina förmåner och rättigheter, men när kan man
hoppas, att de någon gång vilja stadna uti deras ärofulla
föresatts, den de i flere tider fölgdt och nu omsider drifvit till
sin högd, att klippa af de ringa förmåner, R. o. A. ännu kan
hafva öfrige af sine förfäders dem dyrt förvärfvade rättigheter.
Jag ville gierna ingå uti att eftergifva, hvad denne gången
mi begäres, men med det förbehöll, att som vi beklageligen
stå delte uti partier, och deruti finnas hufvudmän, som äga
förtroendet, så åstundar jag, att våra hufvudmän, som hafva
tillfälle att med deras hufvudmän samrådas, måtte fråga dem,
när de en gång vilja vända igen. Vore det möjeligt och icke
försigtigtvis redan sådane mesurer tagne, att vägen för mig är
tillstängd, så ville jag önska mig att vara bonde, till dess jag
med säkerhet fingo veta, när den hedrande framgång omsider
skall uphöra. Uti Allmänna Besvärsdeputation, där jag har
den äran att vara ledamot, visar sig, i hvad esprit de samlas
lill riksdagen och deremot, huru R. o. A. ansedt riksdagsmannaskyldigheterne.
Den ena riksdagen efter den andra komma
de försedde med hela hästelass riksdagspostulater, sorn
170 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
sysslosätta flere deputationer och omsider Riksens Ständers
plena. R. o. A. deremot har i flere riksdagar ej haft ett enda
postulat, förr än med mycken möda jag omsider bragt det
därhän, att någre få puncter af R. o. A. blifvit antagne, hvilka
likväl mindre angå något R. o. A. enskildt rörande än hvad
som länder landet och landtmän i allmänhet till förmån och
nytta. De påstå och vi bevilja; de attaquera, och vi stå med
ryggen emot väggen, endast att försvara oss. Nu frågas, huru
vi skola komma ifrån hvarannan? Jo, om vi stå stadugt
med lagen i handen och de gå tillbakars, då äro vi ifrån
hvarandra. Vi behöfva ej vika hvarken fram eller tillbakars,
vi begäre ingenting annat än att niuta beskydd och bibehollas
vid den säkerhet, som lagen oss tillägger och Konungen
oss dyrt besvurit, för lif, egendom och rättigheter. I öfrigit
hvad håfve vi med det öfrige att giöra.
Hr Hiulhammar, Ada m Ludvi g, förklarade, att
han icke kunde gå ifrån 1751 års Konungaförsäkran. Det vore
R. o. A :s tagne beslut, och påstod, att ingen proposition kunde
giöras på något, som ledde ifrån samma beslut.
Frih. Reuterhol m, Gustaf: Intet betydeligare ämne
kan hos Höglåflige R. o. A. förekomma än det nu i fråga varande.
Det vore att kräncka vigten af sielfva öfverläggningen
och värdigheten af R. o. A., om jag sökte att med löjelige
ordasätt måla den ställning, uti hvilken det nu är. Jag vill derföre
af ömt hierta tala såsom riddersman på delta ställe, drifven
af kiärlek för fosterjord, älskade medborgare och väre lagar.
Det, som är angelägnast uti närvarande tid och omständigheter,
är att söka komma till enighet. Uti ett land, som redan
plågas af fattigdom och hunger, som seer smittosamina
siukdomar och flere landsplågor nalckas sina gräntzor, är ej
tid och lägenhet att tala om påståenden och rättigheter eller
att söka af ord draga consequentier, som kunna reta medborgare
emot medborgare.
R. o. A. har af sine medstånd befarat, alt de skulle åstunda
komma åt R. o. A:s Privilegier på något sätt. Anledning har
ock visserligen gifvits till en sådan frugtan af de många och
försmädeliga skrifter, som emot R. o. A. af trycket utkommitMen
jag förklarar desse papper för nedriga och helvetes brander,
hvilka icke tiena till annat än att ilända och utsprida
Konungaförsäkran.
171
oenighetslågan. Öfvertygad, att ingen ende ledamot af väre
tre respective medstånd deruti taga någon del, mindre deraf
förledes, tillstyrcker jag Höglåflige R. o. A. att icke reflectera
uppå dem utan innom oss med enighet befästa oss emot slike
anfall. Väre medstånd hafva ju förklarat, att de på intet sätt
vilja åt våra Privilegier, och då kunna vi ju vara säkre.
Uti den upgifne Konungaförsäkran synes väl, som skulle de
vilja befästa och utvidga sina fri- och rättigheter med kraftigare
ordalag, än uti förre grundlagar och författningar finnes.
Men när de försäkra oss att ej vilja rubba väre, så kunna vi
ju gifva dem den försäkran att lemna orördt, hvad de uti frioch
rättigheter redan vunnit eller framdeles vinna kunna.
Ingen af oss lärer vilja minska för dem, hvad de redan äga,
och det kommer an på oss att pröfva vid hvarje sak, hvad
dem vidare beviijas må. R. o. A. kan derföre med alt skäl låta
sin farhoga falla, och då jag är öfvertygad, att vi alla täncka
ett uti den önskan att snart få se vår allernådigste Konung
krönt, icke lägga vår önskan något hinder i vägen. Dit komma
vi, om vi alle äro enige. Lät oss derföre enhälligt antaga
den utväg dertill, som oss nu är af stora sammanträdet gifven
och möta våra respective medstånd på halfva vägen, när
de visa sig beredvillige att emottaga den jämkning, som uti
det upläste extractum protocolii är oss föreslagen.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus: Med
fullkomligaste kiänsla för konung, rike och medborgare nödgas
jag äfven beklaga, att så många hinder blifvit i vägen lagde
för expedierandet af Konungaförsäkran. Efter mitt begrepp
häfver R. o. A. ingen del uti desse hinder. R.o. A:s
åstundan har ej varit annan än att få bibeholla våra redan
antagne och kände lagar oförändrade, kan altså häruti ingenting
sig reprochera. I sådan mening lärer det ej gå an, att R. o.
A. eftergi-fver af sitt påstående, då det är så lagligt, så rättvist,
så billigt, eller att giöra första steget till någon jämkning,
ty det vore detsamma som att gifva sitt egit beslut, som
endast åberopar sig att förblifva vid stadgad lag, och således
sielfva lagen dementie.
Jag är likväl icke af den tanckan att afstänga en billig utväg
till jämkning utan fordrar endast, att första steget dertill
skall giöras ifrån den sidan, där inbrottet på lagen skedt.
12—G80338
172 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
Jag har hördt lalas om en i Riksens Ständers namn underskrefven
act, som skall åtfölja Konungaförsäkran, hvaruti R.
o. A:s Privilegier blifva reserverade. Jag frågar enhvar billigt
tänckande, om en sådan act är detsamma som en af Kongl.
M:t undertecknad rikslag? Och hvarföre R. o. A:s Privilegier,
fri- och rättigheter skola finnas mindre värdige att få ett rum
i sielfva Konungaförsäkran än väre respective medstånds,
hvilka på ett så uttrvckeligt och kraftigt sätt blifvit där införde
och guaranterade?
Den uti sammanträdets protocollsutdrag föreslagne jämkning
kan jag altså icke antaga, ej eller tror jag mig äga låf
dertill, emot R.o. A:s beslut och den i samma beslut åberopade
1766 års förordning om lagarnes verkställighet; det är ej
tillåtit att jämka på lagen, utan bör efter min tanka densamma
äga bestånd så länge som regeringssättet. Men vilja de
respective medstånden gifva oss någre sådane utvägar till förening,
som icke medföra förändring i redan beskrefne grundlagar
eller privilegier, då är jag för min del beredd att däruli
ingå. Det af sammanträdet i extractum protocolli införde project
till jämkning anseer jag altså att sammanträdet icke varit
tillständigt upgifva. Men efter någre ledamöters lanckar om
jämkning skulle till plena öfverlemnas, så hade alla de, som
under discourserne af ledamöter blifvit föreslagne, bordt extractum
protocolli åtfölja, hvilket jag ock i det särskildte votum,
som åtföljer extractum protocolli ifrån stora sammanträdet,
påstådt.
Frih. von Essen, Friedrich: Så mycket är i denne
sak redan talat och skrifvit, då det angår sielfva hufvudfrågan,
huruvida ändring genom nya projectet till Konungaförsäkran
sker i grundlagen, huruvida R. o. A:s Privilegier löpa
någon fara; äfvenledes uti det som angår R. o. Ars ifrån de tre
respective stånden skiljacktige tancka härom, så att jag skall
söka undvika att tala, hvad som redan är sagt.
Jag skall ej eller söka att upreta R.o.A. till ståndacktighet,
då den drifven för högt kunde blifva skadelig, men aldrig derigenom
vinnes mera, än det man dessförutan kan ärholla. Här
är icke frågan emellan stånden om att åtskiljas, utan om konung
och riket, huru de respective stånden skola förenas, när
det gäller så höga och betydeliga saker. Vi vete nogsamt, huru
Konungaförsäkran.
173
hvart stånd stådt fast vid sin mening, och huru långt man dermed
kommit; huru långt man dermed kan komma till alt befordra
förnämsta ändamålet af Riksens Ständers sammanvaro,
Hans Kongl. M:ts kröning, lemnar jag enhvar att betäncka.
Frågan synes tvert om böra vara, icke huru Ständer skola åtskiljas,
utan huru de skola kunna mötas.
Om vid ett sådant tillfälle det skulle blifva en regel, att när
ett stånd tagit sitt beslut, det ej kan ändras, huru skall då saken
kunna befordras. Ett uplyst R. o. A. kan ej misstaga sig
deruti, att i en sådan ställning ju något steg kan och bör
qiöras.
Vid detta tillfälle tror jag en utväg vara öppnad att få jämkning,
utan att R.o. A:s beslut derigenom lider rubbning. Det
första, som R. o. A. påstådt, är att ingen ny grundlag må giöras
och fastställas på en och samma riksdag; det tror jag i
synnerhet hafva sitt afseende uppå ingressen uti projectet till
Konungaförsäkran. När derutur tages det, som angår embetsmännernes
inactivitet, och det med så mycket mera skäl, som
R. o A. derigenom bifallit en särskildt act, så kan den artickelen
gå aldeles ut.
Den andra, som ömmar R. o. A, är Privilegierne och att genom
de uti projectet till Konungaförsäkran på ett eller annat
ställe förändrade ordasätt skulle kunna ledas någon förtydning
uti dem.
Den belägenhet, vi stå uti, härrörer väl förnämligast häraf;
det är ej eller underligit, om en sådan sak ligger R. o. A. på
hiertat; men när man giordt alt, hvad giörligit är, utan att
vinna något, när likväl enhvar önskar att komma till slut, när
man ej kan göra det så godt som man vill, så låtom oss giöra
det bästa vi kan för att komma till slut och undvika den beskyllningen
att genom vår envishet hafva uppehollit den efterlängtade
kröningen och utdragit riksdagen, landet till tunga.
Jag har hördt en värd ledamot, Hr Krigsrådet Wadenstierna,
uti samma tillstyreka R. o. A. och upläsa orden af den meningen,
som skulle reservera R.o. Ars Privilegier, uti ett särskildt
underdånigt bref ifrån Riksens Ständer, dem han skrifteligen
upsatt. Jag var väl uti sammanträdet icke af lika tancka
med honom, då projectet till Konungaförsäkran författades,
ej eller under öfverläggningen om medlen att få denne
174 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
höga act expedierad till alla delar instämmig; men då jag finner,
att vi härigenom på det raisonableste sätt kunna komma
ifrån saken, så fägnar det mig att hafva träffadt lika ideér
med honom, nemligen att hvad uti ingressen står infördt om
embetsmäns inactivité, går ut, och uti ett underdånigt bref,
som jämte Konungaförsäkran till Hans Kongl. Maij:st afgår
och af alla fyra ståndens Talemän underskrifvas, i Riksens
Ständers namn, R. o. Ars Privilegier reserveras ännu ytterligagare
och kraftigare, än de i Konungaförsäkran stå guaranterade.
Jag har projecteradt ett sådant, hvilket jag anholler att för
Höglåflige R. o. A. få upläsa.
Frih. von Essen upläste häruppå följande:
”Till Eders Kongl. Maij rsts nådiga underskrift och fastställande
få Riksens Ständer härmedelst ett efterlängtadt tillfälle
att i diupaste underdånighet öfverlemna den Svea Konungaförsäkran,
hvarom de sig förenadt, sådan som den i bokstafven
lyder. Och ehuru under beredandet deraf skiljacktige
meningar stånden emellan upkommit rörande privilegier och
deras tillämpning, hafva likväl Riksens Ständer härmed velat
uppenbarligen förklara, att intet stånds välfångne rättigheter
och privilegier härigenom kunna ansees i någor måtto rörde,
rubbade eller ändrade. Riksens Ständer, som således för
sin del numera intet finner något hinder till fullbordan af
Eders Kongl. Maij rsts höga kröning, anholla i underdånighet,
det täcktes Eders Kongl. Maij rst i nåder utsättja den dag,
som Eders Kongl. Maij rst sielf dertill tienligast finner.”
Och fortfor sedan. Om ett sådant jämte Konungaförsäkran
Hans Kongl. Maij rst i underdånighet praesenteras, så löpa
R. o. Ars Privilegier ingen fara. Häröfver anholler jag altså,
att Hr Grefven och Ordföranden täcktes giöra oss proposition
till bifall. Och på det ingen surprise måtte ske R. o. A. hos sine
respective medstånd anmäla, att detta af R. o. A. är bifallit,
ifall de andre respective stånden äfven deruti ingå, men i annor
händelse förbeholla sig R. o. A. att förblifva vid sitt redan
tagne beslut.
HrWachschlager, Gustaf: Den svårighet, som hos
åtskillige värda ledamöter upkommit vid att ej vilja ändra,
som dem synes, ett redan tagit beslut, ligger mig icke i vägen
Konungaförsäkran.
175
att taga detta af så mycken betydlighet varande ärendet i öfvervägande
och yttra mig deröfver, ty har saken ifrån sammanträdet
kunnat proponeras till samtelige de fyra respective
stånden, ehuru de alla redan tagit sine beslut, så kan och deröfver
ventileras; kan det ventileras, så kan och ett beslut
tagas.
Vare långt ifrån mig att icke med all käntzla af acktning
ansee enhvar, som ömmar egne och medborgares rättigheter.
Jag skulle intet ögnableck upskiuta att af full öfvertygelse
förena mig med deras tancka, som icke tro sig böra tillåta något
enda ord uti Konungaförsäkran af de meningarne, som angå
våra Privilegier, att undergå någon förändring. Men då vi
dermed icke komma långt och aldra minst till det af oss alla
så högst efterlängtade ändamål, Kongl. Maij rsts höga kröning,
då den skiljacktighet, som stånden emellan kan upkomma,
skulle kunna leda till de farligaste fölgder för riket och regeringssättet,
så anseer jag min skyldighet som medborgare att
eftergifva min öfvertygelse och sätta allmänt väl för det enskildte.
Det är ett stånds rättighet att taga ett beslut och dervid förblifva;
men det är ett stånds förnämsta skyldighet, enhvar
dess ledamot föreskrefven, att befordra det allmänna bästa
genom enighet. Oenighet stånd och stånd emellan kan ej komma,
om den, som gådt fram, går tillbakars. Och jag anseer
för värdigast att, då det gäller befordra allmänt väl, vara den,
som gior första steget; derföre conformerar jag mig uti det
tillstyrkande, som tvenne värda ledamöter, Kammarherren
Frih. von Essen och Hr Krigsrådet Wadenstierna, giordt. När
R. o. A. genom den act, som åtföljer Konungaförsäkran, fädt
alt det, som är essentielt uti deras Privilegier skyddat och bevarat,
hvarföre skulle icke R. o. A. lenina händren till jämkning,
när de andre respective stånden genom deras begifvande
uti sammanträdet till ett så beskaffadt extractum protocolli
som det nu upläste dertill samtyckt.
Hr Billberg, Friedric Otto: Anledningen till R.
o.Ars öfverläggning är visserligen ganska laglig, när den
kommit ifrån stora sammanträdet, följackteligen ifrån ett
ställe, sorn består af fyra stånds ledamöter och som äger rättighet
att bereda och till Riksens plena föreslå ärender. Det
176 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
är ingen obekant sak, i hvad ställning vi stå med de andre
respective stånden genom det olika begrepp, som vi fattat om
projectet till Konungaförsäkran. Om densamma längre continuerar,
hvar skall det omsider stadna? Kunna fölgderne deraf
och det onda, sådant i ett älskadt fädernesland omsider måste
värka, dölja sig för oss. Uti fria regeringar hafva olika tanckesätt
upväckt partier, som stridt emot hvarannan, om bästa
medlen till rikets uphielpande; så länge detta varit ämnet,
har samhället bärgat, ja, ofta förkofrat sig. Men när denne
skiljacktigheten kastats på ämnen innom sielfva samhället,
att medborgare sins emellan täflat om, hvem som mäst skulle
kunna rigta och förkofra sig på det allmännas eller medborgares
bekostnad, så har deraf upkommit split, tvedrägt och en
blind enthusiasmus, som småningom ledt till republiquens
undergång. Romerska historien lärer oss, att den första tvedrägten
där upkom angrde delningen af republiquens åker,
derefter upväxte tvisten emellan patricii och plebeiji, adelen
och folcket, om mästa influencen på regeringsärenderne, och
den ledde till triumvirater och omsider republiquens undergång.
Vår ställning liknar ej långt ifrån denne sistnämde. Det,
som upväckt mästa delen af denne elden, lärer vara om rikets
tienster och embeten. Flere af Höglåflige R. o. A. lärer det förefalla,
likasom voro uti den projecterade Konungaförsäkran
någon R.o. A:s rättighet till desse ämbeten på något sätt
minskad. Men när man nogare vill eftersee lydelsen af orden
och jämföra densamma med Regeringsformen och Adelige
Privilegierne samt lägger dertill den act, som af alla fyra stånden
skall guaranteras desse Privilegier, så finner jag, att R.
o. A. ingenting har att frugta, utan förklarar meo voto, att R.
o. A. med säkerhet kunna gå in uti att bifalla, hvad Frih.
von Essen och Hr Wadenstierna föreslagit.
Hr Uggla, Leonhard Magnus: Jag hade aldrig
förmodat, att någon fråga kunnat yppas, hvarigenom Höglåflilige
R.o. A:s enhällige beslut rörande Svea Konungaförsäkran
skulle underkastas någon förändring. De tal, som af en
och annan ledamot i höglåflige sammanträdets protocoll influtit,
kunna så mycket mindre dertill föranleda, som deruti
ingen sådan tillstyrkan finnes.
Genom memorial har jag, då detta vigtiga ärendet för första
Konungaförsäkran.
177
gången hos Höglåfliga R. o. A. förekom, yttradt mina oförgripeliga
tanckar, som ödmiukeligen åberopas. De grunda sig på
våra heligt besvurne grundlagar, Kongl. Maij :sts nådiga förordning
om lagarnes värkställighet af år 1766 och dess 11 §
och min riksdagsfullinagt, utgifven af en värd och med mig lika
vältänckande hufvudman, hvars egen jämte familliens
rätt, och min enskildte, jag är pligtig till det yttersta försvara,
så långt samma med min öfvertygelse kan öfverensstämma.
För min deel är jag aldrig granlaga om granskning på ord,
allenast rätta principen af grundlag och välfångne privilegier
okränckt bibeholles, såvida sådant kunde värka en önskelig
förening härutinnan med de öfriga respective stånden, som af
ädelmod aldrig annat än billighet af oss kunna äska.
Vi hafva nu uti 50 år blifvit styrde efter våre grundlagar
och under vår sälla frihet niutit våra Privilegier oförkränckte,
enahanda oskattbar förmån böra vi förvänta under vår nu
regerande allernådigste Konung, som högst uplvst bemödar
sig outtrötteligen att uphielpa Dess och alles vårt kiära fädernesland.
Kunde detsamma och de många medbroder, som nu lida
hungersnöd och mista sin boskaps afvel af foderbrist, icke
blifva i tillstånd att med vårsäde upså sin åker, som äro
blottstälte för de aldra knappaste eller och ingen tillgång på
penningar, som af detta ovanliga menföre och väderlek sakna
all fortgång af rörelse och förtienst, ja, som beklageligen allmänt
bekandt är, under frugtan för påst och andra smittosamma
siukdomar af onaturlig spis på ett eller annat sätt
hielpas och räddas af Adelens Privilegiers inskränkande, så
voro ingen mera dertill bögd än jag och min värda hufvudman.
Men då blotta papper, privilegier och resolutioner för det
närvarande ingen hielp härutinnan kunna åstadkomma, så
tordrar vår riksdagsmannapligt alt vara betänckte på kraftigare
medel emot desse landsplågor, så långt det kan stå i menniskiors
magt.
Denne långsamma urtima riksdags slut önskar jag för min
del hierteligen i anseende till den kostnad, samma tillskyndar
statsvärket, oss och våre hemmavarande medbroder af alle
stånd; men som det är alles vår och hela rikets innerliga önshan
att genast få den kongl, kröningen fullbordad, så hoppas
178 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
jag, det vårt öfverläggningsämne endast må blifva att vidtaga
sådane medel och utvägar, som kunde beveka de öfrige respeetive
stånden att bifalla den kongl, kröningen på den Försäkran,
hvarom alla fyra stånden för detta och jämväl nu äro
öfverensstämmande, samt att låta våra skiljacktigheter i detta
ämne hvila till nästa riksdag, då de likmätigt åberopade 11 §
af 1766 års förordning kunna i ali sämja jämkas till allmänt
väl och befordran af inbördes förtroende stånden emellan.
Jag gifver mig således frihet att tillstjTcka och för min del
påstå, att Hr Grefven och Ordföranden icke ingår i någon proposition,
som leder till ändring af vårt nu i fråga varande beslut
uti sådane delar, som ej kunna förenas med vår grundlag,
Kongl. Maij :sts deruti befästade höghet, regeringssättets säkra
bestånd och bibehollande af väre och de öfrige ståndens befästade
privilegier och rättigheter, samt att votering i detta
ämne må undvikas.
Hr Tham, P e h r, önskade ingenting högre än förening
emellan samtelige riksstånden och enhvar af ledamöter, men
en sådan förening, som öfverensstämmer med R. o. A:s tagne
beslut. Ifrån hvilket så mycket mindre R. o. A. lärer kunna gå,
som Kongl. Maij:sts höghet, lagar och R.o. A:s Privilegier
deruti ulan någon förändring hvarken till ord eller mening
äro conserverade.
Dessutom skulle och R. o. A. bifalla de tre föreslagne puncter
till förening, så är derföre saken ej afgiord. Man vet ännu
icke, huruvida de gå ifrån sine oss så ofta communicerade
svar och slut och gå in med oss uti någon sådan jämkning,
som här blifvit föreslagen. Deremot begär jag först att blifva
underrättad och förvissad. Sedan det skedt, förbeholler jag
mig att få säga min tancka om sielfva villkoren till jämkning
och att visa, det jag af håg och hierta är beredd att gå in uti
alt, hvad som kan befordra och befästa lugn, enighet och förtroende
Riksens Ständer emellan.
Hr Franckenheim, Nathanael, upläste sin mening
skrifteligen författadt, hvilken härjämte bilagd finnes
(Bil. 16).
Hr von Nackreij, Olof: Sedan R. o. A. nu på femte
månaden försvarat ett beslut, som angår grundlag och privilegier,
så har R. o. A. fullgordt alt, hvad dess öfvertygelse
Konungaförsäkran.
179
äskar, men alla R. o. A:s itererade kraftigaste föreställningar
hafva ej kunnat förmå våra respective medstånd att gå in uti
någon förändring af hvad de beslutat; fölgden häraf är, att
ännu Riksens Ständer ej kunnat komma till slut med det förnämsta
och af alla högst efterlängtade föremålet af deras
sammanvaro, Kongl. M :ts höga kröning.
Då nu de tre respective stånden kunna vidtaga en utväg,
som på intet sätt rubbar beslutet, skulle det icke med skäl
kunna förebrås R. o. A., om vi ej gingo in deruti, at uppeholla
kröningen, Konung, Ständer och hela landet.
Hvad R. o. A. yrkadt, har förnämligast gådt ut på att uti
ingressen den nya tilläggningen om embetsmännens inactivitet
ej måtte inflyta, efter det där skulle blifva en grundlag
och enligt 11 § af 1766 års förordning om lagarnes värkställighet
grundlag ej får samma riksdag fastställas, som den projecteras.
Denne tilläggning går nu bort enligit Frih. von Essens
project.
Och för det andra att uti Kongl. Maij :sts höga Försäkran
R.o. A:s Privilegier mera ulmärckt måtte blifva försäkrade.
Deröfver har Frih. von Essen föreslagit en försäkringsact
af samtelige respective stånden antagen och utfärdad. Hvad
kan R. o. A. begära värckeligare och fastare guarantie än denne,
lemnad uti Konungens hand.
Vi äre skyldige en fördubblad ärkänsla åt väre deputerade
i sammanträdet, som fägtadt för R. o. A:s beslut och bragt det
så långt, att ett så beskaffad! extractum protocolli som det nu
förevarande med de tre respective ståndens ledamöters samtycke
till plena upkommit. Mig synes, att R. o. A. vunnit hufvudsakeligen
alt; det som återstår, är endast om ordaförståndet
på ett eller annat ställe, hvilket likväl aldrig annorledes
än genom sielfva orden och meningen uti Regeringsform och
Riksdagsordning kunna eller böra förklaras. Under vårt nu
varande sälla regeringssätt behöfva vi aldrig att frugta, det
R. o. A:s Privilegier löpa någon lara, sedan de på sätt, som
Frih. von Essen föreslagit, äro förvarade.
Hans Kongl. Maij:sts emot R. o. A. förklarade utmärkte nåd,
Hrr Riksens Råds rättvisa och välvilja för deras egit stånd bör
aldeles giöra oss trygge, när vi på sätt, som Frih. von Essen
föreslagit, ärliolla Riksens Ständers guarantie och solenne
180 1772, febr. 22.
Konungaförsäkran.
declaration, att R. o. A:s Privilegier skola ansees aldeles
orubbade. Hvad kan vara hederligare och värdigare för det
första ståndet i riket än att vara det första, soin emottager de
anledningar till jämkning och förening riksstånden emellan
uti en så högvigtig sak, som nu updagas. Att derigenom visa
sin åhoga till den invärtes rolighetens återställande i det allmänna
och att förebygga det upseende, vår hitils varande
ställning med de andre stånden hos utlänningen förordsakat.
Grefve [von] Fersen, Axel: Det kan ej annat än vara
för hvar redeligt sinnad svensk man i högsta måtto bedröfligt,
att vid ett för Sverige så hugneligt tillfälle, som en älskad
Konungs kröning bör vara, se så mycken oenighet upväxa och
underhollas riksstånd och medborgare emellan, att se så olika
begrepp om den riksact, som skall förvara lagen och folckets
deruti grundade fri- och rättigheter, när Konungen, hvars förbindelse
det hufvudsakeligen skall blifva, icke på sin sida gior
någon svårighet att densamma antaga och underskrifva.
Jag är så nitisk adelsman, så örn om R. o. A:s samt egne
och mine efterkommandes deruti inbegrepne rättigheter, som
någon på detta ställe kan vara. Jag tror likväl, att våra rättigheter
och rikets böra vara oskilj acktige; ty utan rikets bestånd
lärer våre rättigheter och Privilegier föga betyda; jag
har ej velat inför de andre respective stånden uti sammanträdet,
ej eller trodt mig böra yttra andre tanckar uti de mål,
hvarom R. o. A. varit med dem af olika mening, än sådane,
som R. o. A :s beslut mig föreskrifvit. Jag har ansedt min skyldighet
att, om det varit möjeligt, kunna förmå deras ledamöter
att samma beslut antaga och godkänna. Men för ett uplyst
R. o. A. på detta stället tror jag det vara min skyldighet att
uprigtigt säga min mening och uti R. o. A:s protocoll förvara
densamma för en framtid att deraf dömma, huruvida mitt
vördsamma tillstyrkande varit mer eller mindre vållande till
de händelser, som kunna taga sin uprinnelse af det beslut,
hvaruti Höglåflige R. o. A. nu kommer att stadna.
Då R. o. A. uti sitt förr aflemnade yttrande angående projectet
till Svea Konungaförsäkran grundade detsamma till en
del uppå 1766 års förordning om lagarnes värkställighet och
yrkade, att emot samma förordning Konungaförsäkran med
de uti projectet giorde förändringar ifrån 1751 års Konunga
-
Konungaförsäkran.
181
försäkran icke kunde, efter det vore en grundlag, denne riksdag
expedieras, så frugtade jag det vara ett steg, som R. o. A.
ensamme icke skulle äga nog kraft att soutenera. Ty de andre
respective stånden förklarade, att Konungaförsäkran icke
kunde ansees för grundlag, innan Kongl. Maij :st densamma
med sin höga underskrift bekräftadt. Hvem skulle efter vårt
regeringssätt utreda en så delicat lagfråga utan Riksens Ständers
pluralitet, och hvad återstår för R. o. A., att giöra, sedan
pluraliteten densamma decideradt?
Deremot ansåg jag det, soin R. o. A. anfördt angående sina
Privilegier, för det fastaste stöd att holla sig vid. Privilegierne
kunna efter vår grundlag aldrig rubbas eller förändras utan
alla fyra ståndens enhällige samtycke. Nog seer man af allting,
att uti allmenheten kastas ut de froen, hvaraf hat och
afvund emot R. o. A. skall upväxa, hvilket så mycket lättare
kan taga fäste, rota och utsprida sig, som störste delen rikets
inbyggare äro ofrälse och möjeligt vara kan, att man med deras
myckenhet vill binda till att liksom qväfva R. o. A;s Priviliegier.
Men så länge grundlag blifver grundlag och vårt sälla
regeringssätt äger bestånd, kan ingen uppå den vägen utan
R.o. A:s egit samtycke komma ett steg. Privilegiernes reserverande
är altså det enda1 R.o. A., styrckte af lagen, kunna
påstå och vinna, och det sker efter mitt begrepp, om R. o. A.
förblifva vid det af Frih. von Essen upgifne project och våre
respective medstånd detsamma bifalla. Declarerade,2 att våre
Privilegier skola till hela sin vidd ansees oförändrade, så betyda
de förändrade orden i Konungaförsäkran ingenting.
Den tanckan, att det ej skulle för R. o. A. vara någon heder
uti att giöra första steget till jämkning, tror jag aldrig kunna
hos ett uplyst R. o. A. vinna insteg. Jag tror tvertom, att då
det angår till att förena riksstånden att befordra lugn och förtroende
medborgare emellan, så vore det ingen heder att ej
vilja giöra första steget. Om Bondeståndet, Borgareståndet
och Presteståndet, hvilka äfven tagit sine beslut, skulle ansee
detsamma på lika sätt, hvar toge då det allmännas och vårt
egit hopp om vår nådigste Konungs kröning, om den tillförväntade
hielp för riket, som medborgare med så stort skäl af
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: en då.
-'Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: deelarerande.
182 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
Riksens Ständer förvänta, om ett snart och önskeligl slut på
denne urtima riksdagen, vägen. Är en gärning god, så hedrar
den lika mycket hvem som densamma börjat.
Höglåflige R. o. A. drager och deraf den märkeliga nyttan,
om Frih. von Essens project antages, att de måste tystna, som,
jag veet ej af hvad för drift, söka att öfveralt utsprida, det
R. o. A. äro de, som hindra och uppehålla kröningen. Höglåflige
R. o. A. behöfver all sin varsamhet, då man tydeligen seer,
att alt ofrälse i riket vändes emot R. o. A. Lätt oss ej hålla
dörren öppen att kriga emot en sådan magt, vi äga numera ej
styrka densamma att emotstå, om den sig emot oss förenar;
vårt motstånd och denne magtens ständiga attaquer medförde
visserligen hela rikets och i det minsta regeringssättets totale
ruin.
Hr Krigsrådet Wadenstierna har rätteligen förestält, att
ingen annan utväg vore till förening med de öfriga respective
stånden och att få Konungaförsäkran expedierad samt Kongl.
M :ts kröning befordrad än den af honom föreslagne. Mitt
vördsamma tillstyrekande blifver altså, att det måtte antagas.
Gå de andre respective stånden ej in uti detsamma, stadnar
skulden icke på R. o. A., men R. o. A. förbeholles altid den rättigheten
att förblifva vid sitt beslut. Hvilket förbehöll jämte
det, som R. o. A. samtyckt, äfven kunde våra respective medstånd
blifva communiceradt.
Hr von Qvanten, Carl Jacob: Uå jag betragtadt,
hvad R. o. A. under en tid af 30, högst 40 år redan förloradt,
och seer uppenbarligen, huru det lilla, vi kunna ännu hafva i
beholl, ansättes, så måste jag sluta deraf, att om vi äfven denne
gången gifva efter, så stadnar det ej dervid, utan våra förluster
blifva utan gräntzor, och det är äfven så vist, som det
är ostridigt, att menniskiors begär altid varit utan gräntzor.
Är det vist, att ofrälse män i riket nyttia sin magt att förtrycka
R. o. A., så blifver det och en sanning, att ju mera de
förkofra sig på vår bekostnad, ju mera blifver denne magten
för oss tryckande.
När R. o. A. förblifva vid sitt beslut, så håller sig detsamma
vid lagen. Vilja våra respective medstånd icke foga sig, lärer
ingen kunna obligera dem dertill; men R. o. A. äger altid lagen
på sin sida, och en uplyst nation lärer icke länge kunna
Konungaförsäkran.
183
misstaga sig om hvem som haft skäl på sin sida; antingen
den, som vill hålla sig vid den redan ärkände grundlagen till
ord ock mening oförändrad, eller den som vill införa nya tillläggningar
och förändringar.
Skulle de olika meningar, som sig hos R. o. A. företee, leda
till en votering och R. o. A. komma att votera om ett beslut,
som redan genom votering är faststält, så yppas derigenom en
så mycket större svaghet att kunna försvara grundlag och privilegier,
när de öfver dem tagne besluten blifva vacklande.
Deremot skall en förenad ståndacktighet gifva oss styrcka.
Vi behöfva ej gå ett steg i den mening att tillbinda någon
jämkning. Det är en yneklig man, som ej kan vänta i sitt
egit hus på det, som ämnas honom. Den olyckan, som genom
ståndacktigheten att förblifva vid vårt i lag grundade beslut,
skulle komma öfver oss, drabbar lika mycket uppå andre som
på oss men med den skillnad, att då vi endast hollit oss vid att
ej vilja vika ifrån beskrefne bokstafven uti grundlag och privilegier,
så förebrår oss väre samveten ingenting. Än mindre
kan R. o. A. tillvitas att hafva velat uppeholla kröningen, då
R. o. A. genast med underdånig glädje biföll den af Kongl.
Maij :st till den 24 September sistledit år utsatte kröningstermin.
Det blifver aliså efter min vördsamme tancka för Högh R.
o. A. hederligast och kanske för det allmänna i en framtid
nyttigast, när kronan ej har mera jord, medborgare ej flere
rättigheter och R. o. A. ej flere privilegier att mista, om R. o. A.
står denne gången fast vid sitt redan tagne beslut; annars
frugtar jag, att sakerne alt mer och mer grumlas och af altsammans
blifver en trasslad härfva, som alt tålamod i verlden
icke hinner till att utreda.
Hr Alströmer, Patrick: Uti den öfvertygelse har
jag icke misstagit mig, att utan R.o. A:s bifall en sådan act
som Konungaförsäkran icke kunde på de tre respective ståndens
beslut allena Kongl. M :t till underskrift praesenteras.
När altså sammanträdet såg sig föranlåtit att med extractum
protocolli derom upkomma till Riksens Ständers plena, så hade
jag väntat mig att med detsamma få se project, huru de
respective ståndens mening med R.o. A:s utan rubbning uti
grundlag och privilegier skulle kunna jämkas tillsammans.
184 1772, febr. 22.
Konungaförsäkran.
Att flere sådane projecter i sammanträdet varit under öfverläggning,
slutar jag af det medföljande särskildte votum, men
jag kan föreställa mig, att de andre respective ståndens ledamöter
icke tilltrodt sig att låta dem komma till sina plena.
Emedlertid, sedan det hos R. o. A. kommit till öfverläggning,
huru ståndens olika beslut således måtte kunna förenas,
att expedition af Konungaförsäkran till Hans Kongl. Maij :sts
höga underskrift må afgå, så ville jag med nöje bifalla alt,
hvad som i den delen af vilkor kan vara antageligt.
Men med det af en värd ledamot, Hr Krigsrådet Wadenstierna,
framgifne project, om det ej med någre R. o. A. äfven
så högt ömande villkor som någonsin inactivitetsfrågan och
Adelige Privilegierne en general ökes, kan jag ej åtnöjas. Jag
saknar där det uti 5 § af projectet till Konungaförsäkran så
mycket yrkade ordet samtelige, ett ord af högsta betydelighet
att bibehollas, om ej det fierde ståndet, sedan tre afgjordt en
sak, skall mista sitt votum deliberativum.
Den acten, af Riksens Ständer underskrifven, som skall
åtfölja Konungaförsäkran och reservera R.o. Ars Privilegier,
anseer jag för nog svag och tror, att densamma icke hielper,
när Konungaförsäkran såsom en besvuren grundlag blifver
antagen och Kongl. Mrt icke lärer underlåta att efter sielfva
bokstafven och ordalydelsen där, såsom i hufvudacten införd,
decidera alla upkommande olika begrepp om ordaförståndet
af privilegierne och Konungaförsäkran, då de äro olika.
Att hos R.o. A. begynna med project till de villkor, på hvilka
R. o. A. skulle vilja foga sig till jämkning uti sitt tagne beslut,
håller jag för betänckeligt. R. o. A. har uti samma beslut
ej begärt annat än att förblifva vid grundlagen, så snart R. o.
A. tillåter någon jämkning deruti, så gå vi utur väre förskantzningar
och börja sielfve uppå att minska vårt hufvudsakeligaste
försvarsvärck. Det är R. o. A:s kraftigaste värn,
som består uti att holla sig vid grundlagen, jag genom denne
min vördsamma tancka vill conservera och icke en fåfäng
point d’honeur att ej vilja giöra första steget.
Jag äger den kundskap ifrån landsorterne, att drögsmålei
med Kongl. M:ts höga kröning mindre tillskrifves R. o. A., än
man vill här oss öfvertala att tro. R. o. A. förlora altså ingenting
med att hålla sig stilla och med tålamod afbida, till dess
Konungaförsäkran.
185
våra respective medstånd komma och meddela oss sådane
projecter till jämkningar, som äro antagelige. Jag hade önskadt,
att de, som uti sammanträdet föreslagne varit, kommit
till vår kundskap, ofelbardt hade däribland funnits något,
sorn R.o. A. utan att rubba sitt beslut kunnat bifalla; men nu,
då sådant ej skedt, seer jag icke, huru R. o. A. lärer kunna gå
derifrån annorledes än genom ett enhälligt begifvande.
Baron Hiertta, Cari: Konungaförsäkran är en grundlag,
den jag och hvar svensk man besvurit; när 1766 års förordning
om lagarnes värkställighet, som också är en grundlag,
stadgar, att project till förändringar i grundlagar ej få antagas
förr än därpå följande riksdagen, så seer jag mig icke tilllåtit
vara att samtycka till någon ändring uti den 1751 stadlästade
Konungaförsäkran. Jag förblifver altså vid den tanckan,
att det hvarken går an eller är tiden att gå in uti någre
project till jämkningar, som kunna försvaga R.o. Ars beslut;
att ännu mera bestyreka denne min vördsamma tanka, åberopar
jag mig åtskilliga af våra respectable ledamöter uti sammanträdet
och deras yttrande, som uti de numera tryckte
protocoller igenfinnas; jag har af dem fädt styrka uti min
tanka, att Svea Konungaförsäkran är en grundlag; att 1766
ors förordning förbinder mig samtycka till någon ändring och
att min riksdagsmannafullmagt förhinder och icke lemnar
mig rättighet att bevilja någon ändring uti grundlagen,
visar sig tydeligen af sielfva ordalydelsen, där det står: Särdeles
att han icke inlåter sig uti något hemligt eller uppenbarligit
rådslag emot Kongl. Försäkringen och Regeringsformen,
mindre sig till något emot samma regeringssätt stridande slut
begifver,1 eftersom alt sådant ändå ogilt och kraftlöst nu och
i framtiden vara skall. Äfven inneholler landtmarskalcksee<len
detsamma. Desse band uphöra aldrig, följackteligen aldrig
den öfvertygelse, som de pålägga mig. Detta vare sagt i anseende
till alla de förändringar uti den skrefne bokstaf och
sielfva meningen af Regeringsformen och Riksdagsordningen,
som uti det nya projectet till Svea Konungaförsäkran finnes
införde, med betydelige förändringar på flere ställen.
Hvad Adelige Privilegierne dernäst angår så hafva de öfri
-
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: begifva.
186 1772, febr. 22.
Konungaförsäkran.
ge respective stånden, då de gilladt det författade projectet,
i flere delar trädt dem för nära. Det är af flere värda ledamöter
såväl här uti R.o. A:s pleno som i sammanträdet redan
fullkomligen bevist, så att vidlyftigare betarfvas icke att detsamma
deducera. Jag protesterar därföre äfven af den grunden
emot alla jämkningar, som kunna leda till deras förminskande
på ett eller annat sätt. Äfven emot dem, som kunna
försvaga kraften af de grundlagar, sorn jag mig åberopadt.
Dessutom anseer jag emot R. o. A:s värdighet att gå till väre
respective medstånd och gifva dem till känna, att vi äro beredde
att minska och bryta vårt beslut, när samma beslut icke
inneholler annat än att förblifva vid redan beskrefne lagar.
När vi hafva lagen med oss, så lärer det tillhöra dem att komma
till oss och tillbinda att vilja jämka sig efter lagen. Än
iner lärer det vara oss mindre tillständigt, när de så enhälligt
låtit oss veta, att de icke vilja blifva oroade med några ytterligare
föreställningar angående projectet till Konungaförsäkran.
Förblifva de uti samma sentiments, så är vår demarche
fåfäng, men vilja de komma till oss först, då äro vi säkra, att
de ingå uti jämkning, då kunna vi få villkåren, och förklarar
jag mig beredd att ingå uti alle sådande, som ej strida emot
de principer, hvilka jag nu förklaradt.
Hr von Unge, Gustaf Ulric:1 Sedan R. o. A. tagit
så mogna och värdiga samt vid fyra särskildte tillfällen under
denne riksdag stadgade beslut att bibeholla sig vid grundlag
och sine Privilegier aldeles orubbade för alla tilläggningar.
som ifrån de andre ståndens sida velat försökas, så vågar jag
fråga, om någon nu kan truga oss att på något sätt vika ifrån
detta vårt gemensamma beslut?
Kan det skie, så gifves icke svensk frihet, utan då råder
blott välbehag. Ty, mine Herrar, jag kan ej skilja frihet ifrån
säkerheten att få niuta grundlag och Privilegier till godo.
Således går icke an att på ett eller annat sätt ställa vårt
tagne och på grundlag byggde beslut under ny votering, hvaremot
jag i alla måtto protesterar och enligt min riksdagsmannarätt
förklarar alt sådant med alt, hvad deraf följer, för
ogildt och kraftlöst nu och i framtiden.
Vilja de andre stånden förena sig med ocs, så är bördan nu
1 Skall vara : Gustaf Vilhelm.
Konungaförsäkran.
187
mera deras att låta oss detta veta. Och då är tid men icke förr
att yttra sig derom. Vilja de icke, så är ju förgäfves, hvad vi
härom ventilera.
Baron P e c h 1 i n, Carl Friedrich: Uti denne förevarande
öfverläggning lärer icke frågan kunna vara om R. o.
A:s beslut, någon förändring eller minskning deruti, utan huru
man skall få det ändamål, som med samma beslut önskas.
Jag är lika mån som någon annan kan vara såväl om dess
bestånd som om lagar och privilegiers hälgd. Men föga lärer
något mera häruti kunna sägas och tillgiöras, än hvad det
ifrån sammanträdet ankomne extractum protocolli gifver anledning
till. Hvad kan vara för R. o. A. annat att giöra, när
våra respective medstånd säga, vi vilja ej' röra R. o. A:s Privilegier,
än att deröfver emottaga deras skrifteliga försäkran.
Hvad skulle väl R. o. A. kunna annat giöra, om de refuserade
oss en sådan skriftelig försäkran, än att i underdånighet gå
till Kongl. Maij :st och reclamera våra Privilegier. R. o. A. kunde
i annor händelse löpa fara alt uti ett så vigtigt mål, som
Konungaförsäkran är, mista sin röst. Om R. o. A. ej vill antaga
denne föreslagne Riksens Ständers försäkran, om Kongl.
Maij :st och Rådet ej vågade att gå emot tre stånds beslut,
hvad hade då R. o. A. igen af sine rättigheter ?
Den svårighet, som flere af R. o. A:s värda ledamöter lycka
sig finna uti att giöra det första steget till jämkning i ståndens
skilj acktiga meningar, torde vara en mera inbillad än
värkelig granlagenhet. Det är första ståndet i riket värdigt,
där man med skäl bör förvänta sig att få den mästa insigt
och uplysning, att visa sig först bereddt till alt, hvad sorn kan
bibeholla lugn och ro i riket och förena folckets skilj acktiga
meningar. Derigenom har R. o. A. nu i 50 år bibehollit regeringssättet
och sine rättigheter. Derigenom kan det och hädanefter
bibehollas, men ej med opposition, hvilka omsider af
en påträngande tyngd kunna blifva kraftlöse. Jag tillstyrker
på desse skäl, att R. o. A. täcktes vidtaga Frih. von Essens project
och begär deröfver proposition.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph: Denne öfverläggning
är så mycket betydligare, som nu är det ögnableck
inne, på hvilket R. o. A. skall decidera om det hufvudsakelige,
som under 7 månaders Ständers sammanvaro blifvit giordt.
13—680338
188 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
Det är en rätt fri svensk man, som har sin frihet grundad
uti en oföränderlig och altid bestående lag. Om jag considererade
vårt rikssamhälle som ett bolag, hvaruti reglorne äro våra
grundlagar, så blifver det en sanning, att när reglorne rubbas,
så skingras bolaget. När en del af sielfva bolagsmännen
säga, oss faller nu behagligt att ändra reglorne, eller reglorne
äro icke sådane, då försvinner bolaget.
R. o. A. har vid det nya projectet till Konungaförsäkran visat
märckeliga ändringar uti bokstafvelige innehollet och
meningen af förre grundlagar vara utom flere nya tilläggningar
införde. R. o. A. har bevist, att sådane ändringar vore aldeles
stridande emot en af Ständer antagen grundlag, 1766 års
förordning om lagarnes värkställighet. Jag har ännu icke
hördt något skäl, som kastadt öfverända, hvad R. o. A. således
avanceradt. Att nu börja med att sielfva gå derifrån, jag hemställer,
om det vöre R. o. A. värdigt. Hvad skulle våre respective
medstånd kunna gifva oss för svar, om vi sielfva började
med att giöra våra beslut och de principier, hvarpå de äro
bygde, vacklande.
Sådant skulle likväl ske, om det af Hr Krigsrådet Wadenstierna
upgifne project bifalles.
Han grundar samma project deruppå, att R. o. A. endast
fäst sin upmärksamhet vid tvenne hufvuddelar, nemligen
först embetsmannainactiviteten uti ingressen och sedan Adelige
Privilegierne; men protocollerne skola vittna, att långt flere
omständigheter finnas uti det nya projectet till Konungaförsäkran,
som ornat R. o. A. 2 § uti R. o. A:s Privilegier är
aldeles borttagen genom 9 § uti projectet till Konungaförsäkran.
Fyra consistoriers röst vid erckiebiskoppsvalet äro genom
19 § borttagen, kronans rättighet att disponera sin jord och
sine räntor in natura är genom 22 § försvunnen, och hennes
inkomst af den kronojord, som framdeles skulle ännu återstå
att till skatte kunna försäljas, aldeles bort gifven utom mera
dylikt, som vore för vidlöftigt att upräkna.
Skulle R. o. A. i anseende till desse och flere anmärkningar
vilja antaga någon jämkning, och det kan ske utan fara för
grundlagen, vill jag icke med min röst vara deremot, men jag
förbeholler mig dervid, att det icke måtte ske på grundlagens
depence. Derföre skulle jag och hålla rådligast, att R. o. A.
Konungaförsäkran. 189
upskiuta med sitt utlåtande, till dess man får see, hvarthän
de andre stånden vilja leda saken.
Efter R. o. A. en gång sagt, att projectet till Konungaförsäkran
är stridande emot lag och privilegier, så är min vördsamma
mening, att R. o. A. icke ga därifrån utan för denne
gången förblifva dervid, att R. o. A. icke finner någon anledning
att gå ifrån sitt redan tagne beslut. På ena sidan påstås
under discourserne, att R. o. A. ej kunna gå derifrån, på den
andre begäres proposition till bifall uppå Frih. von Essens
förslag. Desse skiljacktige tanckar kunna leda till votering.
I sådan händelse skulle en proposition uppå Frih. von Essens
förslag kunna leda R. o. A. till rubbning uti ett redan genom
votering faststält beslut och de, som varit at annan tancka,
tvingas att åter votera öfver det, som en gång är afgiordt genom
votering. Hr Grefven och Ordföranden äfven förmås att
nn ändring uti ett redan tagit beslut giöra proposition. Skei
något sådant, så anseer jag det vara emot landtmarskalckseeden
och protesterar altså emot all proposition, som kan leda
därhän, på det kraftigaste och det så mycket mera, som min
riksdagsmannafullmagt tillåter icke mig att samtycka till någon
ändring i grundlagen och aldraminst att bortgifva något
af R. o. A:s eller någon annan medborgares välfångne privilegier.
Frih. Kagg, Lars: Innan R. o. A. gå längre uti denne
öfverläggning, bör saken tillbörligen utredas och i ordning
handteras. Här förekomma naturligen tvenne frågor, den förste
är om någon jämkning kan tillåtas, sedan R. o. A. tagit sitt
beslut, och den andre huru jämkningen må kunna ske. Längre
lärer till en början altså ventilationen ej kunna sträcka sig
än till den första frågan, om någon jämkning kan ske. Sedan
R.o. A:s herrar ledamöter deröfver yttradt sina tankar, begär
jag altså proposition uppå den första frågan, 0111 någon jämkning
kan ske, och sedan den är ordenteligen afgiord, förbeholler
mig att få yttra mine tanckar, huru den då lämpeligast
må kunna ske.
Hr Sparr schöld, Carl Magnus, ville icke tillåta
någon slags proposition uti en redan afgiord sak. Begärte altså
endast den, att R. o. A. måtte åtskiljas.
Frih. Ridderstolpe, Carl: I kraft af den rättighet
190 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
mig såsom fri svensk riksdagsman på detta stället tillkommer,
utbeder jag mig att oafbrutit få yttra mina tanckar uti denne
betydelige sak, sådane som de efter min öfvertygelse och mill
samvete skola uti R. o. A:s protocoller lill eftervärlden kunna
förvaras.
Uti alle mål och ärender, sorn förekomma, altså äfven i detta
högst vigtige, gifves för R. o. A. tvenne vägar, den ena är
att stå och tiga och låta sakerne afgiöra sig sielfva; den andra
att arbeta och upsöka alla möjeliga utvägar, som kunna på ett
godt sätt hielpa en att vinna ändamålet, som man påsyftar.
När jag kastar mina ögon uppå vårt fädernesland, så finner
jag detsamma behöfva den snaraste hielp uti sitt nu varande
tillstånd, så i anseende till ett i oordning satt financievärck
som brist och dyrhet på det till lifsuppehälle angelägnaste,
en allmänt inritad böjelse för laglöshet innom riket och en
smittosam folködande siukdom, som utom oss nalkas gränsen.
Hvad fordras vid så många tryckande besvärligheter annat,
än att vi med förenade saminanbundne händer ock enige hiertan
gå in uti mått och steg, som kunna fordras, att afvärja
faran. Det är det enda, som skall gifva oss kraft dertill; uti
en sådan allmän ställning är det tid att stå stilla och orörlig,
när frågan är att blidka och förena söndrade medborgares
sinnen och tanckesätt. Vid en vådeld, huru kan man sätta i
fråga, hvem som skall gå först. Jag tror, att den, som gior
första steget till att befordra allmänt väl, förtienar första
äran.
Då frågan är om folckets yppersta väl, förvarat uti Konungaförsäkran,
kan tvifvelsmål upkomma, om deruti må tilllåtas
jämkningar emellan lika magtägande stånds meningar.
Då väre medstånd äro beredde att genom en solenmel act
guarantera oss våra Privilegier och sätta Kongl. Maij:st och
regeringen i stånd att beskydda dem, hvad kunna vi mera
i den delen begära; måge vi icke i alt det öfrige, som angår
det allmänna, såväl väre medstånds som vårt egit väl, räcka
händerna till jämkning häldre än att genom en hårdsint beständighet
vid ett tagit beslut sätta hela riksstyrelsen i den
förlägenhet, som högsta magtens inactivité kan med sig föra.
Hvem är af oss, som icke vill riket af sig sielf väl; hvem önskar
rikets väl, som ej vill enighet och förtroende medborgare
Konungaförsäkran. 191
emellan; hvem vill enighet och förtroende uti landet, som icke
seer, att det af Frih. von Essen och Hr Wadenstierna upgifne
förslag leder dertill. Jag antager altså detsamma med glädie,
förenar mig med hvad Hr Fältmarskalcken Grefve Fersen så
värdigt sagt, och utbeder mig, att desse mine vördsamme tanckar
måtte uti R.o. A:s protocoll få inflyta, hvaraf jag och
framdeles måtte kunna ärholla utdrag, om så skulle behöfvas.
Hr Linderstedt, Eric: Riksens Ständers sammankomst
häfver såsom hufvudsakeligt till ändamål Kongl. M:ts
kröning, men huru skall den kunna gå för sig, när vi ej vilja
komma öfverens om Konungaförsäkran, som likväl förut bör
■ ara fastsläld. De tre respective ståndens beslut öfver densamma
instämmer icke med R. o. A. Här tillbiudes en utväg att
komma till jämkning af meningarne; de tre stånden äro villige
att densamma antaga; R. o. A. skulle giöra motstånd; kröningen
blefvo upskuten och riksdagen hemmavarande till
tunga förlängas. Hvem blefve orsaken dertill, och under hvad
grundlag kunde ett sådant motstånd skyddas? Vore det icke
bättre, att R. o. A. accederade till den jämkning, som Frih.
von Essen och Hr Wadenstierna tillbudit. Med den acten, som
■ >ss af fyra stånds underskrift lemnäs, kan aldrig i Kongl.
M :ts Rådkammare upkomma något tvifvelsmål, att R. o. A:s
Privilegier vid förefallande casus skulle undergå någon förtvdning.
Det, som uti ingressen är infördt om embetsmännens
inactivitet och hvilket jag finner, att det uti en Konungaförsäkran
icke äger rum, går äfvenledes efter desse herrars
förslag bort och det med så mycket mera skäl, efter min öfvertygelse,
som det sådant, som det i projectet var infördt, giorde
en collusion emot 4 § i Riksdagsordningen, men då nu en särskildt
förordning derom af R. o. A. är bifallen, har fädt sin
rätta authorisation. Derigenom har altså IL o. A. vunnit hufvudändamålet
med sitt tagne beslut, nemligen den nya tillläggningen
uti Konungaförsäkran och Privilegierne guaranterade.
De öfriga förändringar i projectet af denne så omtvisiade
Konungaförsäkran bestå merendels i ord, hvilka icke
medföra annat än hvad redan i förre förordningar och beslut
är stadgadt och af Ständer belefvat.
Ofelbart finnes ingen ibland Högh R. o. A., som icke af innersta
hiertta önskar sin nådigste Konungs kröning; jag re
-
192 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
specterar de värde herrars och ledamöters mening, som icke
kunna öfvertala sig att tillåta nya meningar såsom lag få införas
i Konungaförsäkran eller genom mindre tvdelige ord
Privilegierne kunna utställas för förklaringar; men då desse
scrupler nu äro undanrögde, hvarföre skulle vi icke förenas
att på halfva vägen möta de andre stånden.
Här invändes, att det ej kan gå an giöra någon jämkning
uti ett tagit beslut. Men flere exempel skulle kunna åberopas,
att sådant skedt, när derigenom allmänt väl kunnat åstadkommas.
Jag behöfver allenast anföra ett vid denne riksdag,
nemligen då R. o. A. tog sitt beslut angående Hennes Maij :st
Enckedrottningens stat, att öfver hvad Secrete Utskottet föreslagit
icke kunde tilläggas ved, kol och utfordring in natura
eller i stället 50 000 d. s:mt, så upkom ånyo sedermera fråga
derom och R. o. A. skredo till votering utan att hindras genom
det förr tagne beslut. Skulle R. o. A. denne gången, och då det
angår en så vigtig sak som Svea Konungaförsäkran, genom
den oryggelige föresatts hos en del dess ledamöter att ej gå
ifrån ett tagit beslut, vilja giöra sin röst inactive innom sig
sielfve? Så är jag för min del mera mån om dess activité, när
jag seer alt det goda för riket, som dermed vinnes, och förenar
mig altså med hvad Frih. von Essen, Frih. Ridderstolpe
och Hr Grefve Fersen redan tillstyrckt. Begär deröfver proposition,
och alt R. o. A. måtte antaga den utväg, som stora sammanträdet
uti sitt extractum protocolli för oss öppnadt.
Hr Gyllensvahn: Då R. o. A. gillade det extractum
protocolli, som ifrån R. o. A. afgeck angående projectet till
Konungaförsäkran, påminner jag mig ganska väl, att flere R.
o. A:s värda ledamöter dervid giorde det förbehöll till protocollet,
att hvad deruti anfördes angående 1751 års Konungaförsäkran,
såsom en grundlag antagen, och 1766 års förordning,
som applicerades till denne grundlag, icke måtte ligga
dem i vägen att, då R. o. A. sluteligen skulle sig utlåta, få
otvungit säga sin tancka.
Härvid afbröts Hr Gyllensvahn med ett starckt Nej af ganska
många röster, som länge varade och upväckte deremot ett
svar af många Ja.
Sedan detta omsider hunnit sagta sig och Hr Gylle nsvahn
ärhollit lind, fortfor han:
Konungaförsäkran.
193
Riksdagsordningens 16 § stadgar enhvar riksdagsmans rättighet
att beskedligen få säga sina tanckar; den starkaste röst
af Ja och Nej deciderar icke; väre tyste sedlar af Ja och Nej
är den enda laglige och den enda möjelige decisionen, som
skall determinera min öfvertygelse. Uppå sådan grund yttrar
jag ännu otvungit min mening.
Stora sammanträdet har uti sitt upgifne extractum protocolli
anmält de omständigheter, som hindra Konungaförsäkrans
öfverlemnande till Kongl. M:ts höga underskrift, nemligen
R. o A:s särskildte beslut, äfven vidrördt lösligen en väg,
huru detta beslut måtte med de öfrige respective ståndens
kunna förenas. Flere af väre värde ledamöter uti sammanträdet
hafva understödt denne tankan och äfven upgifvit närmare
sättet, huru det må ske. Jag tviflar icke, att ju de andre
respective ståndens ledamöter uti sammanträdet, som deltagit
i detta protocollsutdragets utfärdande, äfven lära hvar uti sitt
stånd söka att utvärcka bifall deruppå. Således beredt anseer
jag detta extractum protocolli och hvad Frih. von Essen samt
Hr Wadenstierna i conformité deraf föreslagit såsom en säker,
och kanske den endaste utväg att komma ifrån denne
saken. Och som det skeer på ett sätt, att R. o. A:s Privilegier
och äfven det tagne beslut till sitt väsenteligaste äro sauverade,
så är det med glädje och fägnad, som jag detsamma emottager.
Uti en tid, då hunger, dyrhet och pest hota fäderneslandet,
kan väl ingenting vara lnigneligare för den, som vill rikets
väl, än att see, det stridiga tanckesätt och skingrade sinnen
vilja förenas. Jag upoffrar för mitt stånds rättigheter lif, blod
och ägendom, men jag får ej som adelsman uptända bitterhet,
bat och förföljelseslågan så starckt hos mine medborgare, att
riket derigenom sättes i våda, regeringssättet pericliterar och
hela regeringen förfaller i anarchie.
Dessutom är det väl värdigt för enhvar, och än mer för
ett stånd, att äga stadga och förblifva vid den en gång tagne
resolution, men när man vill något, så är det försigtigt och
tillhör ett uplyst folck att se till, det man må kunna det man
vill. Här lärer det icke stå uti R. o. A:s magt allena alt kunna,
hvad man vill, ett för högt drifvit motstånd torde lätteligen
sätta alt uti större oreda, än man sedan med alt arbete och
194 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
all konst kan åter få i ordning. Jag vill holla och vörda R. o.
A:s beslut men icke med mitt fäderneslands förlust; det strider
emot den eed, hvarmed jag min nådigste Konung hyllat,
emot den eed, jag såsom embetsman i riket aflagdt. Hr Fältmarskalcken
Grefve Fersen har som en hedersman förklarad!
detta, och hvad skyldigheten mot fädernesland och medborgare
fordra, hans minne bör derföre af vår eftervärld välsignas.
Kunde jag, som mitt hiertta ville, hos våra medstånd värcka,
jag skulle ingenting åsidosätta för att få R. o. A:s beslut
i sin kraft bibehollit. Men då jag seer alla försök dertill vara
förgäfves, så anseer jag för min skyldighet att upoffra, hvad
möjeligit är, för att bibeholla det enighets och förtroendes
band oslilit emellan riksstånden, hvarpå hela fäderneslandets
väl endast beror. Detta förklarar jag till R.o.A:s protocoll
och begär att deraf få utdrag samt proposition till bifall uppå
det af Frih. von Essen upgifne project, hvilken, som den lärer
besvaras med Ja och Nej, Hr Grefven och Ordföranden sedan
täcktes gifva R. o. A. till votering tillika med contraproposition,
så alt jag deröfver måtte få tillfälle, om så skulle nödigt
vara, att yttra mig och våra tyste Ja och Nej sedermera skilja
oss vid denne svåre och nog länge bekymmerfulla sak.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus: Jag kan
för ingen del gå in i det jämkningsproject, som Frih. von
Essen och Hr Wadenstierna upgifvit. Jag vill säga mina skäl
dertill. Jag har sedt, att R.o. A:s föreställningar i sex hela
månader ej kunnat värcka hos väre respective medstånd den
aldra minsta benägenhet. Snarare veet man af förloppet i
denne sak, att uti Expeditionsdeputationen de tre stånden expedieradt
projectet till Svea Konungaförsäkran emot R.o. A:s,
det fierde ståndets, protest. De hafva och aflemnadt det till
sammanträdet att hos Kongl. Maij :st till nådig underskrift
praesenteras utan att fråga efter R. o. A:s deltagande. R. o. A.
hafva varit nödsakade att beledsaga detta project med ett sitt
egit, och af sammanträdets nu upgifne extracturn protoclli
finnes, alt detta varit det enda, som kunnat uppeholla praesentation.
Nu gifvas oss conditioner, dem vi skola ingå, såsom
de endaste, likasom voro R. o. A. felacktige och endast med
desse villkor kunna få försoning. Hvad R. o. A. i flere måna
-
Konungaförsäkran.
195
der förfägtadt, skall nu på en tid af någre timmar kullkastas.
Jag frågar hvar ledamot på detta rum, jag provocerar hvar
min landsman innom Sveriges rike att säga, om R. o. A. begärt
annat, än att den redan ärkände och af Ständer antagne
grundlag, sådan som den i bokstafven finnes, måtte stå fast?
Om en enda bokstaf är påstådd att införas till utvidgande af
R.o. A:s förmåner. Det är altså lagen, som R. o. A. hållit sig
vid och stridt före, den skall R. o. A. nu öfvergifva. Ibland
väre medstånd deremot äro de, som vunnit anseenliga tilläggningar
och förbättringar uti rättigheter och förmåner på kronans
och medborgares depence. Hvarföre skulle nu R. o. A.,
som endast vill hålla sig vid lagen, gå först ifrån sitt beslut;
och det så i förtid, att vi ännu icke äro försäkrade, om de vilja
antaga desse föreslagne villkor, ifall R. o. A. skulle komma
med dem. Men om de ock skulle bifalla detta förslag till jämkning,
så sker dermed ingen förändring i deras beslut, utan är
det endast ett värk att inbilla allmenheten, det de icke uppehollit
den af alle efterlängtade kröningen.
Det så mycket af R. o. A. yrckade ordet samtelige, hvarpå
ej allena R. o. A. utan äfven enhvar af de andre respective
ståndens röst hvilar, som gior siälen och lifvet af vår medborgerlige
säkerhet uti detta regeringssättet, är och blifver förloradt.
Uti en närmare synepunct tagit finnes klarligen, att genom
detta angelägne ordets uteslutande utur 5 § Konungaförsäkran
endast syftemålet är att med tre röster dömma öfver
R.o. A. och alt, hvad R. o. A. ännu kan hafva öfrigit af rättigheter.
Här säges, att om R. o. A. gå in uti de föreslagne jämkningar,
så sker det för att conservera regeringssättet, jag tror
tvertom; det leder till dess förstöring, sedan de afklädt oss,
sedan kronan förlorat all sin jord, så lära de väl begynna på
hvarannan, ty menskeliga begären äro omätteliga. Hela rikets
välmåga är uti deras händer, nu kiöpa de sig äfven tiensterne
för att styra hela regeringen; kan det någonsin förebyggas på
annat sätt, än att R. o. A. hålla sig vid lagen och icke öfvergifva
sitt beslut, att eftervärlden må see, huru likväl, så länge
våra sunde lagar ägt sig kraft, det varit svårt att våldföra ett
stånd.
Vår beständighet frälsar ej allena R. o. A. nu utan kanske
något af de andre stånden framdeles.
196 1772, febr. 22.
Konungaförsäkran.
Af detta mitt yttrande må likväl ingen sluta, att jag ej skulle
vilja en förening, som kunde förskaffa oss expedition pä
Svea Konungaförsäkran och alla utvägar dertill, som enligt
med grundlagen och R. o. A:s beslut äro antagelige; tvert om,
jag önskar så högeligen som någon annan denne för hela riket
hugnelige act och alt, hvad som dertill kan bidraga; jag är
derföre beredd att emottaga alla de villkor, som leda till jämkning
och förening, och hemställer derföre, om icke R. o. A.
skulle behaga ånyo remittera saken till sammanträdet, där R.
o. A:s ledamöter kunde höra de jämkningsvillkor, som af de
andre respective stånden kunna vara att förvänta, samt att i
öfrigit vidtaga alt, hvad i detta afseende på R. o. Ars sida enligt
dess en gång fattade beslut möjeligen vara kan och derom
med berättelse inkomma. Om därigenom kunde qväfvas den
obehagelige träta, som emellan frälse och ofrälse upkommit,
skulle det vara mig mera än gladt och hugneligit.
Men att R. o. A. skulle på ett så beskaffadt förslag som del
nu upgifne gå ifrån sitt beslut, dertill kan jag icke begifva
mig eller tillåta någon annan proposition än endast och allena
på remisse. Skulle likväl emot min förmodan och protest
proposition till rubbning uti R. o. A:s beslut ske, så declarerar
jag härmedelst, att det sker emot min vilja, att jag anseer
mig vara våldförd, och ehuru jag vid voteringen aflemnar
mitt jakande eller nekande votum, så tager jag likväl på intet
sätt någon del uti det, som föranlåtit, att en sådan proposition
kunnat ske, ty om ett redan tagit och stadfäst beslut
skall kunna rifvas, bör det ske med unanimité men ej med
votering.
Hr Silfversparre, Adolph Friedrich: Sedan
R. o. A. redan pröfvadt och faststält det project till Konungaförsäkran,
som deras deputerade uti Expcditionsdeputationen
i conformité af R. o. A:s beslut författadt och låtit detsamma
till sammanträdet afgå, så är R.o. A:s mening nog tydeligen
declarerad, att detsamma kan Hans Kongl. Maij :st till dess
höga underskrift i underdånighet praesenteras. Deremot leder
det af Frih. von Essen nu upgifne förslag till ändring i samma
beslut men icke till den minsta förändring uti det, som de
andre tre stånden bifallit. Skulle R. o. A. deruti ingå, så är beslutet
brutit, och med detsamma den lag, hvarvid det sig tryg
-
Konungaförsäkran.
197
gar. Fölgden blifver, att med förändringar i lag och privilegier
man sedan kan komma alt längre och längre.
Med den af fyra stånd underskrefne försäkringsskrift, som
skulle Konungaförsäkran efter Frih. von Essens project åtfölja,
äro vi icke hulpne. När Hans Kongl. Maij :st ej underskrifvit
denne guarantie, så har han ej gifvit sitt nådiga löfte
att holla oss annat än det, som orden uti Hans Konungsliga
Försäkran till deras lydelse medföra.
Den rättighet till rikets embeten, som R. o. A. efter Regeringsform
och 2 § uti sina Privilegier trodt sig äga böra, är nu
aldeles borta genom den uti projectet till Konungaförsäkran
införde 9 §, och Ständernes försäkringsskrift kan ej emot
samma §:s ordalydelse guarantera, att ju rikets ämbeten innom
en ganska kort tid alle äro utur R. o. A:s hand.
Efter 1766 års författning utgiör första dagen, då någon
kommit i tienst, det förnämsta af en embetsmans förtienst,
den äldsta blifver ostridigt den skickeligaste. Uti antalet af
alla rikets embetsman förholler sig deras af frälseståndet
emot de ofrälse som en till tio. När befordringarne gå efter
den proportion och skola ske enligt 1766 års förordning, så
kan man med skäl fråga, huru många frälsemän 10 eller högst
20 år härefter skola bekläda rikets ämbeten.
Af alt hiertta förklarar jag mig villig att gå in uti jämkning,
på det en så högvigtig sak som Konungaförsäkran ej
längre måtte kunna uppehollas, men med andre villkor kan
jag dertill icke samtycka, än 1 :o att till bibehollande af Kongl.
Maij :sts höghet och lagskipande magtens värckan uti regeringsärenderne
orden oafbrutit regera jämte hvad som talas
om ämbetsmäns inactivité gå ut;
2 att uti 5 § det ordet samtelige såsom högst angelägit såväl
för R. o. A. som väre medstånd bibeholles;
3 att 9 § bibeholles sådan, som den uti 1751 års Konungaförsäkran
står införd;
4 att R. o. A:s Privilegier lika så väl som väre medstånds
privilegier och rättigheter blifva uti sielfva Konungaförsäkran
nämde; och att
5 kronans rättighet till fri disposition af sin jord och ägendom
bibeholles hädanefter orubbad på samma sätt, som hon
efter lag och förordningar densamma hitintills ägt.
198 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
Men att R. o. A. skulle hos sine respective medstånd tillkänna
gifva desse villkor, vill jag icke tillstyrka, utan bör
Höglåflige R. o. A. afbida, att de öfverlemna oss dem. Sedan
R. o. A. ifrån sine respective medstånd fädt den obehagelige
förklaring, att de med någre ytterligare föreställningar om
Konungaförsäkran ej vilja varda oroade, så kan deraf slutas
lill afslag, om villkoren till jämkning skulle komma från R.
o. A. Mitt vördsamma tillstyrkande blifver, att R. o. A. hålla
sig vid sitt tagne beslut, och förklarar jag mig på samma sätt
som Öfversten Baron Sprengtporten icke kunna emottaga någon
proposition, som leder till rubbning i samma beslut.
Hr Lilljehorn, Pehr: Jag frugtar ej för efterräkningar
af någon förvaltning, derföre kan jag tala oförskräckt
och som en riddersman på detta stället ägnar uprigtigt säga
min tanka. Jag skall likväl vara kort, ty sanningen, hvarpå
jag densamma grundar, är redan bevist.
Det är i dag den dag, då R. o. A. skall teckna sine giärningar
för en eftervärld, med ära äller nesa, uti sine minnesböcker;
jag anseer det för en ära, om R. o. A. försvara grundlagen,
rikets, sine egne och medborgares rättigheter; jag kallar
det vanära att gifva efter så betydeliga saker.
Icke bouleverseras landet deraf, att R. o.A. i 5 a 6 månader
försvaradt våra grundlagar. Men om af dem likasom af en
byggnad i grundvalen efter handen krafsas undan det ena
stycket efter det andra, så skall hela värcket snart ramla öfver
ända.
Athen föll icke förr, än då visse tilltagsne män ibland folket
nödgades förlika bort sina medborgares rättigheter för att
sielfva kunna sig conservera.
Jag talar af öfvertygelse för mitt fosterlands, min Konungs,
mitt stånds, mina medborgares rättigheter, och ingen annan
drift finnes hos mig än den, som hvar rätt svensk adelsman
på denne stunden bör äga. Utan afsigt på någons gunst eller
någon befordran, belöningar vill jag ej hafva på rikets kostnad,
som öfverskrida, hvad jag förlient; låhn och höga ämbeten
frästa mig icke. Men då det gäller förfäders heder och
förvärfvade rätigheter, så uppofrar jag alt för alt frälsa den
grundlag, som de åt oss stadgadt, och de rättigheter, de oss
Konungaförsäkran.
199
lemnadt, så länge en droppe af deras blod ännu rinner uti
mina ådror. Denne lag, desse rättigheter utgiöra lifvet af vårt
regeringssätt och är förnämsta grunden till dess bestånd.
Det vore emot min hyllnings, min embetseed, den skyldighet
mig såsom riksdagsman åligger och som i riksdagsfullmagten
så tydeligen finnes utstakad, om jag tilläto den minsta ändring
deruti. Desse grundlagar äro väre förskantzningar, så
länge vi holla oss innom dem, kommer ingen åt oss. Jag vill
aldrig se den af mig och alla Svea inbyggare så högst efterlängtade
kröningen, med förlust af mitt stånds lagliga rättigheter.
Derföre instämmer jag till alla delar med Hr Öfversten
Baron Sprengtporten och begifver mig icke till någon annan
proposition än den, som han begärdt.
Hr Linderstedt, Johan: Det kunde ej annat än vara
högst bedröfvelig!, om R. o. A. skulle gå ifrån sitt med så
mycket mogen öfverläggning tagne beslut. Efter de anledningar,
som gifvas, synes likväl det vara hardt när, att sådant måste
hända, om det ej med varsamhet förekommes, och det för
att afvärja ett större ondt. Utväg till att undvika sådant öpnar
sig igenom en föreslagen jämkning. Ord kunna med ord
jämkas, utan att meningen derigenom förändras, en sådan
jämkning seer jag icke, att ju R. o. A. kunna tillåta och lika
väl bibeholla sitt beslut i sin kraft. Jag skulle altså giärna
tillstyrcka, att R. o. A. ibland sig utsågo visse deputerade, som
trädde tillsammans att öfverlägga, hvad slags jämkningar
1751 års Konungaförsäkran kan tåla, som närmare foga sig
till det af väre respective medstånd gillade project, på det att
den nådiga Försäkran, vår Konung kommer att gifva sine
trogne undersåtare, icke måtte medföra någon rubbning i
R. o. A:s Privilegier.
Men som af flere R. o. Ars ledamöter redan är satt i fråga,
huruvida någon jämkning kan tillåtas, sedan R. o. A. tagit sitt
beslut, så lärer R. o. A. väl först böra sig deröfver utlåta, innan
man kan komma till öfverläggning om sielfva jämkningspuncterne.
Frih. Bunge, Sven: Så beredd jag är att gå in uti förening
med de öfriga respective stånden angående projectet
till Svea Konungaförsäkran, så mycket vördar jag R.o. Ars
200 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
beslut, alt det uti sin kraft och den stöd, den af grundlagen
äger, må blifva conserverad. Sedan jag afgifvit denne förklaring,
lärer mig tillåtas att fritt säga min tancka.
Höglåflige R. o. A. har uti sitt tagne beslut haft till föremål
Kongl. Maij :sts höghet, lagarnes hälgd och nationens såväl
som R.o. A:s i lagarne stadgade fri- och rättigheter; ehvad
jämkning i detta beslut kan föreslås, så förklarar jag mig
aldrig gå in uti någon, som leder till rubbning af desse hufvudgrunder.
Men som R. o. A. är det första ståndet i riket, så
är det och R. o. A. värdigt att främst lysa i medborgerliga
dygder, uti ädelmod, nit för fäderneslandets väl, enighets och
förtroendes befästande landets inbyggare emellan. Finnes det,
att jämkning uti R. o. A:s tagne beslut kan ske och de af mig
nämde hufvudgrunder conserveras, så är jag beredd att med
sådant villkor bifalla alla de jämkningar, sorn kunna föreslås,
utan att någon betäncklighet giöra dervid, om R. o. A.
äro de första, som antaga och föreslå jämkningspuncterne.
Kongl. Maij :sts höghet och rättigheter tror jag då conserverad,
om utur ingressen uteslutes det ordet oafbrutit regera.
Regeringsformens och Riksdagsordningens mening, enlig
med sielfva constitutionens esprit, tror jag då conserveras,
när uti 5 § det ordet samtelige bibeholles, så att tre stånd icke
kunna betaga det fierde sin röst, icke att jag frugtar för närvarande
tid utan för en framtid, då lagen snart kan få den
förändring, att när till Hans Kongl. Maij :st en expedition
från Riksens Ständer ankommer med allenast tre stånds underskrift,
Kongl. Maij :st med Råds råde den ej nödsakas låta
värkställa.
Lagar och förordningar bibehollas, om 22 §, icke som det
nu förevarande project föreslår, förändrar kronans rättighet
till sin jord och icke tillägga åbo på kronohemman samma
förmån af besittningsrätt, som skattemannen förut med reda
penningar efter 1723 års skattekiöpsförordning varit nödsakad
att sig förvärfva.
R.o. A:s Privilegier blifva conserverade, om R. o. A. icke
uteslutes utur Konungaförsäkran, ja, så alt ända till sielfva
ståndets namn med tysthet förbigås, ulan Privilegierne med
lika kraftiga ord där förbehollas; som vi se, att våra respective
medstånd låtit införa om sina fri- och rättigheter.
Konungaförsäkran.
201
R. o.A:s Privilegier äro efter mitt begrepp icke af den beskaffenhet,
att de behöfva någon ytterligare tre stånds guarantie
än den, som de redan uti 1723 års riksdagsbeslut och
samtelige Riksens Ständers då gifne enhällige declaration ärhollit
och värckeligen äga. Det är Kongl. M:ts höga Försäkran,
som skall befästa dem, och derföre böra de uti Konungaförsäkran
stå införde.
Om desse puncter sauveras, så samtycker jag och önskar af
uprigtigt hierta, att den jämkning, sorn föreslås, ju förr desto
häldre måtte ske. R. o. A. har redan visat sin benägenhet att
vilja undanrödja alla hinder, då R.o. A. bifallit den ifrån Juslitiaedeputation
projecterade förordningen örn embetsmännernes
inactivité; hvad i öfrigit emellan R. o. A:s beslut och
väre respective medstånds kan vara att jämka, lärer R.o. A.
svårligen, utan att först veta hvad de tillåta jämkning uti,
kunna decidera. Derföre skulle jag hälst vara af den tanckan,
alt hela saken hos R. o. A. må hvila, till dess man får med
visshet den öfvertygelse, att våra medstånd vilja gå in i någon
jämkning.
Hr M o d e é, Gustaf: Jag har gior dt mig en heder af att
med full öfvertygelse hafva deltagit uti Höglåflige R.o. A:s
beslut. Denne öfvertygelse, bygd på en invärtes känsla af sanning
och rättvisa, lägga mig oöfvervinnerliga hinder i vägen
att kunna deltaga i någon slags jämkning af detta beslut.
Ingen magt i verlden bör kunna tvinga mig att gå derifrån,
så länge mitt stånd förblifver dervid, och lagen förbiuder R.
o. A. att ändra sig, ty 16 § i Riksdagsordningen stadgar med
klara ord, att sedan en sak genom votering är afgiord, så kan
ingen proposition mera af ordföranden gifvas, som till intet
gior, hvad de fläste röster beslutit. Jag conformerar mig altså
lill alla delar med Hr Öfversten Baron Sprengtporten och
protesterar emot all proposition, som kan föranlåta ändring
uti hvad R. o. A. beslutit.
Hr Durietz, Anders Rudolf: Om denne sak anninge
endast och allena R. o. A., så skulle jag icke ett ögnableck
vara villrådig utan ansee för min skyldighet att söka bibeholla
R. o.A:s beslut oförändradt. Men hela rikets välfärd beror
uppå det, som R. o. A. nu behagar att afgiöra. Det gäller att
skaffa sig och Svea rike en Konungaförsäkran. Uti en sådan
202 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
betydelig act böra alla 4 riksstånden med enig röst deltaga och
altså alt undanrödjas, som kan kasta oenighets frö emellan
riksstånden och sätta misstroende hos den ene medborgaren
emot den andre. Som Konungaförsäkran angår alla Kongl.
Maij :sts trogne undersåtare, så bör densamma och förena dem
alle, ehvad stånd de och må vara af, uti ett band.
Skillnaden emellan R. o.A:s mening om Konungaförsäkran
och de andre respective ståndens torde vid närmare påseende
bestå mera uti ord än värkeligheten. Det sorn kunde ansees
för reelt, vore frågan om embetsmäns inactivité och angående
säkerheten för R. o. A:s Privilegier. Uti begge desse delar har
R. o. A. vunnit sitt beslut efter Frih. von Essens project. Hvad
som stod infördt uti ingressen till den projecterade Konungaförsäkran
om embetsmäns inactivité går ut; och Privilegierne
blifva på ett det solemnelleste sätt lagde af Riksens Ständer
uti Kongl. Maij:sts nådiga sköte att vårda sådane, sorn de i
bokstafven lyda, utan någon förtydning eller förminskning.
Uti det öfrige, som icke mera kan röra R. o. A. än våra Medständer,
förbinder oss lagen att vara så öm om deras röster,
sorn vi begära, att de skola vara om vår. Det allmänna bästa
hafva vi alle lika del uti, lika fri- och rättigheter att föranstalta
om. Jag har ansedt för min skyldighet att concurrera
till bibehollande af R.o. A:s tagne beslut, efter det varit att
förvara R.o. A:s rättigheter, och ingen adelsman lärer vara
innom detta rum, som icke om deni är i det högsta mån; men
jag anseer den skyldigheten ännu större, att då väre rättigheter
äro conserverade genom de upgifne mojens, uti det
öfriga concurrera uti att tillfredsställa våra medbroder, oell
jag förklarar, att jag aldrig deltager i de hinder, sorn deremot
läggas kunna. Jag seer förut, hvad fölgderne deraf kunde
blifva, och vill ej, att efterkommande hafva den rättmätiga
tillvitelse att, då det icke behöfts, hafva satt regeringssättet
och med detsamma mitt egil stånd i våda.
Jag anseer uti den ställning, sakerne nu stå, det giöra R. o.
A. heder att taga det första steget, då ändamålet är så hedrande,
att skaffa förtroende, fred och lugn uti riket.
Frih. von Essen: Sedan en sak så länge som denne blifvit
ventilerad, lärer ej något vara osagt. Efter discourserne
är concluderadt antingen att bifalla, hvad Hr Fältmarskalken
Konungaförsäkran.
203
Grefve Fersen, Krigsrådet Wadenstierna och jag hos Höglåflige
R.o. A. föreslagit, eller att i denne sak icke kunde någon
proposition giöras eller och att saken skulle vila, [till]1 dess
man finge höra väre inedstånds utlåtande öfver sammanträdets
extractum protocolli; det sista lärer icke kunna gå an, så
vida saken redan legat på bordet och öfverläggningen i dag så
länge påstådt; att hinna till ett slut, blifver derföre min önskan
om proposition, som icke annorlunda lärer kunna ske än
på ena sidan, att i denne sak ingen proposition kan giöras,
och på den andra, att R. o. A. bifalla att gå in uti någon jämkning
af sitt förra beslut efter det project, som Hr Krigsrådet
Wadenstierna och jag allaredan föreslagit.
Hr Scheffer, Ulric, åberopade, hvad Hr Öfversten
Baron Sprengtporten och Majoren Hr Lilljehorn sagt, med
hvilka han till alla delar sig conformerade, och förklarade, att
han ej kunde draga, som ordspråket lyder, kappan på begge
axlar.
Hr Schytte, Lars Gustaf: R.o.A:s beslut har intet
annat föremål än att beholla lagen sådan, som den är, oförkränckt.
Då R. o. A. ej vill annat, än hvad riksfädren redan
velat och af alla är hitintills ärkändt och åtlydt, så behöfver
ej R. o. A. att gå derifrån. Skall någon proposition till jämkning
ske, så bör den komma ifrån de tre stånden. Här talas
o 7
om att R. o. A. böra på alt sätt bidraga till att söka förening,
så att detta betydeliga ärende må blifva afgiordt och Riksens
Ständer sedan i lugn gemensamt komma till att täncka på
botemedel att hielpa ett förfallit financevärck och den hunger,
som trycker riket. Men jag holler före, att om samhället
skall bestå, är lagens bestånd det första och det angelägnaste.
Annars blifver alt, hvad som kan förordnas uti finance och
det öfriga utan någon värckan.
Frih. Grönhagen, Claes Wilhelm: Under åberopande
af de flere skäl, som redan äro anförde, stödjer jag mitt
tillstyrckande aldeles uppå det, som Hr Krigsrådet Wadenstierna
föreslagit. Skulle genom det, som redan hos R. o. A.
förelupit, något tvifvelsmål kunna hos mig upkomma, huruvida
R. o. A. nu må tillåta någon jämkning, så tager jag mig
1 Konceptprotokollet.
14—680338
204 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
till föreskrift, hvad R.o. A. afgiorde, då denne sak förehades.
Frågan var då icke om att taga ett beslut utan endast, om icke
de hos R. o. A. under öfverläggningen förefallande betänckligheter
vid det nya projectet till Konungaförsäkran måtte genom
extractum protocolli de öfrige respective stånden communiceras,
och voteringen var endast, huruvida det af Hr
Håfrättsrådet von Post eller det af Kammarherren Baron von
Essen upgifne project till samma extractum protocolli måtte
antagas; mera är icke genom votering afgiordt.
Jag påminner mig, alt med flere värde R. o. A:s ledamöter
då hafva giordt mitt förbehöll, att ehuru och voteringen kunde
slå ut, det ej skulle vara oss betagit, då saken ånyo förekommer,
att yttra oss deruti, utan att åberopandet af 1766
ars förordning om lagarnes verkställighet eller den tanckan,
att 1751 års Konungaförsäkran voro en grundlag, som icke
tillåter någon förändring, dervid måtte ligga oss i vägen.
Alla älska vi vår nådige Konung, alla äro vi angelägna om
att få hans höga kröningsaet, derom är jag öfvertygad, hvarföre
skulle vi icke lika enhälligt önska att få den Försäkran
färdig, som han vid sin höga kröningsaet oss gifva vill. När
vi äro så enige uti ändamålet, hvarföre skulle vi icke kunna
förenas om medlen, när så klarligen är bevist, att hvarcken
grundlag, medborgare eller R. o. A:s Privilegier något afgår.
Jag conformerar mig med Frih. von Essen och Hr Wadenstierna,
och det af öfvertygelse, ty jag vill vara oskyldig uti
alla de skakningar, sorn en längre drefven ståndacktighet i en
framtid kan förordsaka, hvilket jag härmedelst till protocollet
förklarar, och med detsamma önskar proposition till bifall
uppå Frih. von Essens project.
Hr Sparrschöld, Eric: Då det förevarande project
till Svea Konungaförsäkran kom fram hos R. o. A., såg jag nog
fara deruti för regeringssätt, konung, lag, Adelige Privilegier
och flere medborgares rättigheter; men sedan R. o. A. tagit
sitt beslut, är jag åter blefven säker. Mig förefaller altså besynnerligit,
hvarföre nu skall sättas i fråga att gå ifrån detta
beslut. Så länge R. o. A. förblifva dervid, är lagen i sin helgd
och hvar medborgare conserverad vid de rättigheter, han veet
sig efter lag äga. Jag seer förut den skugga, som man söker
kasta öfver R. o. A., huru man vill taga ifrån oss alle rättighe
-
Konungaförsäkran.
205
ter. Denne gången skiljer man oss vid rikets tienster, förut
är redan genom oeconomiska författningar all rätt att få idka
stadsmannanäringar afskuren. [At]1 det ordet samtelige uteslutes,
syftar förnämligast uppå att afskära R. o. A. sin röst vid
riksdagar. Härnäst återstår oss ej mer att taga från oss än
nedborge[r]ligheten. Ingen lär kunna begära, att jag som riddersman
skall upoffra alt detta, men kan det bibehollas, så är
lag beredd att gå in i hvad jämkning för öfrigit, som föreslås,
äfven den som Kammarherren Baron von Essen proponeradt.
Hr Silfverschöld, Arvid; Nog är jag öfvertygad, att
de andre respective stånden gå in uti hvad uteslutande af embetsmannainactiviteten
angår utur ingressen; att Privilegierne
bärgas på sält, som R. o. A. önskar, det lärer blifva en svårare
knut. Det skulle likväl kunna ske med minsta svårighet och
på ett sätt, som jag förmodar tranquillisera R. o. A., om i slutet
tillägges en § uti sielfva Konungaförsäkran, hvaruti Kongl.
M:t i nåder förklarar sig vilja bibeholla R. o. A. vid deras välfångne
Privilegier, fri- och rättigheter, sådane som de i bokstafven
lyda, utan förändring eller förtydning. Detta är helt
ort och fordrar ingen särskildt säkerhetsact. En sådan jämkning
kan efter min tancka R. o. A. genast antaga för att ännu
tydeligare öfvertyga det allmänna, att R. o. A. älska lugn och
enighet och på alt sätt vilja befordra den högst efterlängtade
kröningen till glädje för hela landet. Den frågan, om R.o. A.
kan votera öfver ett tagit beslut, behöfver R. o. A. icke uppeholla
sig vid. Det är fåfängt att votera, om jämkning uti beslut
kan lillälas, ifall väre respective medstånd sedan ej skulle vilja
gå in uti någon jämkning. Derföre anseer jag, att R. o. A.
ej behöfver denne gången mera än att förklara, att ifall de
andre respective stånden samtycka till den förändring uti ingressen,
som R. o. A. åstunda, och derjämte att uti sielfva
Konungaförsäkran R.o. A:s Privilegier expressis verbis guaranteras,
så äro R. o. A. villige att gå in uti jämkning, så att
Konungaförsäkran kan blifva Hans Kongl. Maij :st till underskrift
praesenterad.
Hr Linnerhielm: Sedan han vidlöftigt förklaradt,
hvaruti Kongl. Maij :sts höghet, Rådets myndighet och
1 Konceplprotokollet.
206 1772, febr. 22.
Konungaförsäkran.
Ständers fri- och rättigheter bestodo, huru detta alt i grundlagen
voro förvaradt, huru angelägit det derföre voro för regeringssättet,
att grundlagen bibeholles oförändrad, så fäste
han sin upmärksamhet på den skilj äcklighet, som upkommit
emellan R. o. A. och de tre ståndens beslut; ansåg en sådan
skiljacktighet lika så farlig för regeringssättet, om den skulle
för långt drifvas, och förklarade sig altså önska, att till biläggande
deraf R. o. A. ville updraga sina ledamöter i sammanträdet
att söka jämka med de andre stånden. Han vördade
R. o. A:s beslut och skulle allså hälst önska, att jämkningen
måtte kunna ske, utan att detta beslut på något hufvudsakeligt
sätt rubbas.
Hr Wachschlager, Henric, förklarade, att han
icke kunde gå ifrån den tanckan, han yttrade, då Konungaförsäkran
hos R. o. A. föredrogs; den meningen hade han efter
nogaste öfvervägande fattadt och genom R. o. A:s tagne beslut
än mera deruti blifvit styrckt. Han kunde altså på intet sätt
gå in uti det, som leder till jämkning uti ett beslut, som R. o.
A. sedermera genom en ordentelig votering ytterligare stadfästadt.
Hr Linderstedt, Johan: Höglåflige R. o. A. har nu
så länge öfverlagt om denne saken, att ej mera lärer kunna
sägas. För att komma till slut önskar jag altså proposition,
och som vi ej lära komma ifrån hvarannan utan votering,
densamma ongefärligen sådan:
Att den, som bifaller, att jämlikt de af Hr Fält mar skalcken
Grefve Fersen med flere ledamöter yttrade tankar den i Svea
Konungaförsäkran föreslagne jämkning kommer att stadna
dervid, att hvad uti ingressen om embetsmannainactiviteten
blifvit infördt, numera såsom öfverflödigt uteslutes och att
för öfrigit ett af samtelige ståndens undertecknadt bref till
Hans Kongl. Maij:st upgår, som R.o.A. vid ett oförändradt
bibehållande af deras Privilegier försäkrar, skriver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, upskiutes med öfverläggningen härom, till dess
en med förre beslutet närmare öfverenskommande utväg till
jämkning hunnit beredas och under öfvervägande komma.
Jag har så mycket mera skäl att önska denne contraproposition,
som jag förmodar ingen ibland oss lärer vara, som icke
Konungaförsäkran.
207
önskar att komma till förening och slut med denne brydsamme
sak. Men jag tror mig, såväl som all öfrige R. o. A:s ledamöter,
hvilka med mig äro af samma tancka, att vi böra få
yttra oss öfver jämkningspuncterne, huru de kunna blifva sådane,
att R. o. A :s beslut sauveras.
Hr Leijonmarck, Gust. Adolph: Den första frågan,
som Höglåfl. R. o. A. sig företager, är den, om det kan
vara möjeligit att giöra någon proposition öfver ett redan
stadgadt beslut. Det tror jag för min del icke. Skulle något
kunna ledas till öfverläggning directe eller indirecte emot lag
och privilegier, så tror jag, att här finnes icke någon säkerhet
mera. Ifrån den epoquen räknar jag slutet af vårt regeringssätt,
och att vi hvarcken äga aristocratie, democratie eller någon
lag mera. Går det ej an, att R. o. A. enhälligt förena sig
0111 de hvilkor, uppå hvilcka projectet till Konungaförsäkran
må af R. o. A. blifva gilladt, så går det visserligen icke an att
votera om dem. Jag är ej ensam af denna tancka, åtskilliga
R. o. A :s värda ledamöter hafva förklaradl densamma till protocollet,
och ännu flere instämma med oss. De värda ledamöter,
som äro af annan tancka, hafva ingen rättighet att emot
vår vilja obtrudera oss att votera öfver ett tagit beslut, utan
alt. hvad efter Riksdagsordningen kan tillåtas, är, att de, innan
deliberation slutas, anmäla sig till protocollet, men ingen
proposition äger rum, som leder till votering öfver ett af R. o.
A. vidtagit och stadgadt beslut.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus: Lagar äro för ett
fritt folck helgedomar, de böra lemnäs aldeles orörde och
oförändrade, om regeringssättet med folckets deruti grundade
fri- och rättigheter skall bestå. Vårt beslut är grundadt på
våra lagar och häfver endast till föremål deras orubbade bestånd
icke allena i det, som rörer R. o. A:s Privilegier, utan
äfven så hufvudsakeligen i det, som angår Maijestätet, kronan
och medborgare. Hvilket alt redan så tydeligen under de
flere öfverlägningar, som hos R. o. A. före varit i denne sak,
är ådagalagdt, att jag ej behöfver detsamma uprepa. Jag
blifver altså beständig vid detta R.o. A:s beslut, och derifrån
bringar mig ingen, så länge jag älskar min Konung, min fosterjord
och mine medborgare. Jag vördar min Konung men är
icke och kan aldrig blifva courtisan; jag respecterar våra
208 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
medstånd och ärkänner högsta magten uti Ständers pluralité
men aldrig längre, än lagen medgifver eller på dens bekostnad.
Skall beslut kunna brytas, sorn stadfäster lagen, så hafva
vi ej mer någon lag; då är jag ej skyldig att vörda konungen,
att lyda högsta magten hos Riksens Ständer, då förvandlas vi
till samma naturlige tillstånd, som de vilde och hottentotterne
lefva uti.
HrWachschlager, Gustaf: Jag är altid beredd att
täncka som adelsman, men jag är der jämte skyldig att tänka
som medborgare. När R. o. A. uti det essentielle ingenting eftergifva
af sina rättigheter, när de tre ståndens enhälliga beslut
efter lag kan decidera om sig, riket och medborgare; när
min enträgenhet att sätta mig deremot icke värckar annat än
hat, misstroende oell ilvilja medborgare emellan, då är salus
populi suprema lex. Och jag antager med upräckle händer alt,
hvad som kan leda till förening. Detta är den principe, efter
hvilken jag mig rättar och begär proposition till bifall på hvad
Frih. von Essen och Hr Wadenstierna tillstyrckt.
Härtill svarades Nej med nog rörelse ibland R.o.A. och äfven
månge Ja.
Hr Wäch sch lager fortfor: Huru vill R.o.A. komma
ifrån hvarandra utan proposition? Mine gunstige Herrar, upsätten
för Eder, hvad proposition Nij behagar, det skall ej
giöra någon svårighet; men den delen af R.o.A., som antaga
Frih. von Essens project, kan ju icke vägras att deröfver få
proposition, när de det så enhälligt begära.
Frih. Horn, Friedrich: En smittande siukdom har
länge hollit mig vid sängen; den är ännu icke borta; jag nödgas
altså anholla, det ville R. o. A. unna mig sitt tålamod och
höra mig. Kanske det är för sista gången, jag begär det. Men
som denne dag är så betydande för konung, riket samt R. o.
A:s Privilegier, så bär jag icke kunnat gifva mig ro, för än
jag skulle tå yttra mina tanckar. Jag har dem skrif telägen upsatl.
Höglåtl. R.o.A. täcktes tillåta, att jag genom någon låter
dem upläsa, ty mine försvagade krafter tillåta mig icke alt
giöra det sielf.
Häruppå uplästes bilagde af Frih. Horn underskrefne memorial
(Bil. 17).
Nu begärtes af ganska många att få proposition, hvartill
Konungaförsäkran.
209
af somliga svarades Ja, åter af andre Nej, sorn förordsakade
en långvarig men så oredig öfverläggning, att deraf ej något
kunde till protocollet fattas. Sedan detta något sagtadt sig,
hördes
Hr U g g 1 a, Leonhard Magn u s, som åberopade sig
Riksdagsordningen och påstod, att ingen proposition kunde
giöras, som vore stridande emot ett redan tagit beslut.
Frih. Ridderstolpe, Carl, deremot anförde, att tagne
beslut kunna icke altid uträtta, hvad man åstundar. Derpå
hafva vi bevis i händerne. Emedlertid, som vårt gemensamma
ändamål är att få Konungaförsäkran färdig och vår allernådigste
Konung krönt, och den, som vill ändamålet, vill också
medlen, så äro desse jämkningar i sådan afsigt projecterade.
En del af R. o. A. hafva dem bifallit, då lärer efter lag och
Riksdagsordning proposition efter discourserne af Hr Grefven
och Ordföranden icke kunna vägras.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus: Saken
ar redan nog länge ventilerad, vi måste altså komma till proposition,
det kan icke vägras. Blifver densamma till remisse,
att R. o. A:s ledamöter i sammanträdet hafva att höra de jämkningspuncter,
som ifrån våra respective medstånd kunna föreslås
och i anseende till R. o. A:s fattade beslut möjeligen äro
antagelige; så förklarar jag mig aldeles nögd att densamma
emottaga; men en proposition, som skulle röra vårt beslut,
kan jag icke samtycka till. Insisteras derpå, så tå vi stå här
hela natten utan att åtskiljas.
Frih. von E s s e n: R. o. A. täcktes påminna sig en nästan
dylik casus som denne, då R.o.A. voro samlade till klockan
10 om aftonen och måste åtskiljas utan proposition. Men jag
önskade, att sådant måtte undvikas. Om de herrar, som äro
missnögde med den jämkning, som jag och flere dristat föreslå,
behaga inskräncka deras proposition innom simpel remisse
eller afslag, det skall och bör uppå intet sätt dem contradiceras,
ty vi kunna ej obtrudera hvarannan något. Uppå
samma grund begär jag följande för min och de herrars räkning,
sorn äro af samma mening med mig. Det skall icke komma
an uppå, att där ju må blifva contraproposition eller för
dem, som skrifver Nej, allenast att vi få dem på det sättet, att
vinner Nej, så kommer alt, som rörer embetsmannainactivi
-
210 1772, febr. 22.
Konungaförsäkran.
teten, att gå ut samt ett underdånigt brtf till Kongl. Maij :st
från Riksens Ständer att afgå, hvarigenom R. o. A:s Privilegier
reelameras och befästas enligt det upgifne projectet.
Men härtill svarades af flere Nej, vi kunna ej emottaga någon
proposition, som rubbar grundlag, 1751 års Konungaförsäkran,
Privilegier och R. o. A:s beslut. Hvilket åter af andre
vederlädes, som förordsakade mycken oro på bänckarne och
varade en lång stund.
Sedan det omsider sagtat sig, hördes
Hr Tham, Pehr, föreställa, att det första ståndet i riket
borde förelysa alla uti ordning och redighet; Riksdagsordningen
föreskrifver och, huru målen böra handteras. Nu är
första frågan, huruvida R. o. A. vilja uptaga och utlåta sig öfver
detta ärende, innan man veet, hvad de andre respective
stånden yttradt; den frågan såsom praeliminaire bör väl först
afgiöras, innan man kommer till hufvudsaken, och proposition
lärer icke kunna blifva öfver annat än denne fråga.
Frih. Horn, Friedrich, understödde detta. Med tillåtelse
af Frih. von Essen får jag låf att förklara, det jag icke
finner praemissa svara emot conclusion uti den af honom föreslagne
proposition, utan i någon del oricktige, hvaraf conclusion
blifver erronea.
Då R. o. A. ännu icke kunnat sig förena, om någon ventilation
kan äga rum uti en redan afgjord sak, så concluderar
han uti sin proposition, alt R.o. A. skulle bifalla ända till
sättet, och hvaruti det tagne beslutet skall jämkas.
Ingen lärer på detta stället våga att obtrudera en annan något.
Pluraliteten deciderar, och hvad den beslutit, blifver min
och alles vår lag. Den skall jag altid respectera, lyda och tiga,
derföre på samma sätt de tvenne R.o. A:s i denne sak redan
tagne aulhentique beslut; huru kunna de häfvas utan nemine
contradicente; så täncker jag, så flere med mig. Händer det,
att beslut förändras, hvar blifver då den säkerhet, vi uti besluten
hos högsta magten böra äga; i samma stund enerveras
vår styrcka och förlusten af ståndets sielfständighel och deltagande
uti lagstiftande magten är med detsamma förlorad.
Jag vågar derföre icke all gå längre än allenast, då meningarne
äro så skilde, besvara den frågan, om R. o. A. vilja tillåta
fråga om ändring uti sine tagne beslut.
Konungaförsäkran. 211
Hr Grefven och Ordföranden hemstälte, om icke nu
kunde honom tillåtas att giöra proposition.
Men under en ständig rörelse, och då den ena svårligen kunde
höra den andre, besvarades detta af månge med Neij, i den
tancka att frågan voro om den af Frih. von Essen projecterade
propositionen.
Baron Pe ehlin förestälte, alt om R. o. A. skola komma
till slut, så måste det ske genom proposition. Den kunde aldrig
giöras annorlunda än enlig med discourserne, hälst han
icke kunde gå ifrån den mening, som han yttrade. Och begärte
derföre, att öfverlägningen måtte ledas så, att man i
ordning kunde komma till att få någon proposition, som är
lämpad efter hvad å ömse sidor blifvit begärt, annars kommo
R. o. A. aldrig ifrån hvarannan.
Hr Durietz, Anders Rudolph: Den svårighet,
som vill giöras, att R.o. A. icke skulle kunna ventilera öfver
en så beskaffad sak som denne, är håfven derigenom, att densamma
ifrån sammanträdet är plena understäld, och att
R. o. A. i sista pleno tog ett beslut, att densamma i dag
skulle företagas. Det vore en contradiction att säga, det ett
inål skall företagas men, då det kommer före, vilja vägra proposition
och slut i saken. Jag tror för min ödmiuka del det
åligga vår värde Hr Grefve och Ordförande att giöra oss proposition.
Det är uti den natur, hvarmed alla riksdagsärender
böra handteras, det är enligt med Riksdagsordningen. Skulle
den proposition, som Hr Grefven och Ordföranden behagar
framställa, icke af alla gillas, så är då ordningen, alt vi votera
öfver sielfva proposition.
Häröfver upkom mycken skiljacktighet emellan herrarne,
ity en del påstodo att få proposition uppå det af Frih. von Essen
och Hr Wadenstierna upgifne project; andre deremot att
detta project stridde emot R. o. A:s tagne beslut och att proposition
endast måtte blifva om remisse till sammanträdet, hvarest
R.o. A:s ledamöter hade att emottaga de jämkningspuncter,
som af de andre respective ståndens ledamöter kunde föreslås.
Detta varade ganska länge med nog hetta å ömse sidor, så
att Hr Grefven och Ordf ör anden svårligen kunde få liud
så mycket, att han omsider feck giöra följande proposition:
212 1772, febr. 22.
Konungaförsäkran.
Bifaller R.o.A., att saken remitteras ånyo till sammanträdet,
hvarest R.o.A:s ledamöter hafva att höra de föreningsvilkor,
som af de andre respective stånden kunna vara att
förvänta, samt att i öfrigit vidtaga alt, hvad i detta afseende
å R.o.A.s sida i anseende till dess en gång fattade beslut
möjeligen vara kan och derom med berättelse inkomma?
Men propositionen besvarades med Ja och Nej, under mycket
starkt liud.
Hr Grefven och Ordföranden författade emedlertid
contraproposition, och så snart så mycken stillhet ärhölts, att
han kunde höras, upläste densamma så lydande:
Den, det ej vill, skriver Nej.
Vinner Nej, företages i nästa pleno till öfverläggning, i hvad
slut R. o. A. stadna vill.
Men vid denne proposition förklarade sig en stor deel af
herrarne icke åtnöjas, och utmärckte dervid mycken oro.
Hr Linderstedt, Eric, påstod, att denne contraproposition
icke vore enlig med hvad å den sidan blifvit yrckat,
nemligen Frih. von Essens project; detta understöddes af
flere.
A andra sidan påstods, att Frih. von Essens förslag medförde
rubbning uti R. o. A:s beslut; att ett beslut icke kunde
komma under ny öfverläggning utan med enhälligt samtycke:
än mindre under votering. Att det altså icke vore Hr Grefven
och Ordföranden tillåtit att giöra någon proposition uppå
Frih. von Essens project, så länge en del af R. o. A. deremot
protesterade, och att de aldrig begåfve sig dertill.
Alt detta varade ganska länge utan att redigt kunde höras
något till protocollet. Änteligen blef tyst, så alt något kunde
höras, då sig yttrade
Frih. Ridderstolpe, Carl: Om sorl skal taga bort
öfverläggningen, huru kan R.o.A. komma till slut med någon
sak? R. o. A:s ledamöter oroas och visa ömtålighet att försvara
Privilegier, men de påminna sig icke att för hvarannan
conservera enhvars i lagen grundade så betydeliga privilegium
på detta åt lag, frihet och sanning helgade stället att oafbrutit
få säga sin tancka, och at hvad i discourserne begäras, må
komma uti proposition. Huru mycket styrcka kunna vi begära
Konungaförsäkran.
213
af lag och privilegier utom oss, när vi inom oss ej iackttaga
dem bättre.
Jag frågar, om någon i sin discourse begärt, att saken till
ny öfverläggning skall upskiutas? Eller om icke alla de, som
tult för jämkning, appujeradt på det1 sorn1 Frill, von Essen
föreslagit? När så är, bör ju propositionen blifva sådan, sorn
den i discurserne är begärd.
Jag reclamerar häruti Riksdagsordningen, och då jag begär
bifall uppå Frih. von Essens förslag, så väntar jag mig deruti
styrcka af lagen, och att Hr Grefven och Ordföranden gifver
oss en sådan contraproposition, som vi kunna med våra röster
understödja.
Frih. von Essen: Sedan propositionen är giord och votering
måste följa, så har jag vid Japroposition ingenting att
påminna, den tillhörer de herrar att reglera, som äro af den
meningen. Men då delta ej kan bestridas, så blifver det ock en
anning, att oss, som äro för Nej, tillhörer samma rättighet
att reglera vår contraproposition, den hvarken bör eller kan
ss bestridas. Men skulle det likväl ske, så blifver likväl ingen
annan utväg att få det deciderad! än genom votering öfver
sielfva proposition, och om icke contrapropositionen efter
vårt påstående skall blifva.
Vinner Nej, så kommer alt, som rörer embetsmannainactiviteten,
att gå ut i Svea Konungaförsäkran samt ett underdånigt
bref till Kongl. Maij :st ifrån Riksens Ständer att afgå,
hvarigenom R. o. A:s Privilegier recklameras och befästas enligt
det upgifne projectet; denne begär jag och alla de, som
med mig äro af lika mening.
Här ropades åter af många Nej och drögde ganska länge,
innan liud kunde ärhollas. Sedan detta sagtadt sig något, hördes
Hr
v o n Post, F r i e d r i c, föreslå: Efter den framställe
propositionen icke kunde af alla antagas, att R. o. A. för att
komma ifrån saken, då det nu vore så långt lidit in på aftonen,
om icke R. o. A. ville förena sig om den proposition, att
utan rubbning i R. o. A:s tagne beslut R.o.A. i nästa plenum
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: detsamma.
214 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
ville företaga sig saken och närmare öfverlägga och determinera,
hvad vilckor till jämkning R. o. A. finna antagelige; eller
ock att saken hvilar, till dess man får se, hvad villkor de
andra respective stånden till jämkning föreslå; kanske att åtskillige
betydelige jämkningar med få ord kunde vinnas, derigenom
afstadnade denne invecklade öfverläggning för i dag,
ulan att någonting i tiden förlorades, ty skulle voteringen i
dag ske om proposition, så vore saken dock icke med en eller
två plenidagar afgjord.
Hr Linderstedt, Eric, giorde den anmärkning, att
när Japropositionen tillåter R.o. A:s ledamöter i sammanträdet
att höra föreningspunclerne, som de andre stånden kunna
föreslå, men R.o. A. icke skulle behaga tillåta proposition giöras
i sitt pleno öfver dem, som redan i sammanträdet af de
andre ståndens ledamöter blifvit antagne, så gåfvo R. o. A.
mera rättighet åt sina deputerade, än R. o. A. ville sig sielfva
tillåta. Flere exempel kunde han åberopa, då R. o. A. tillförene
tillåtit sig att ändra sine beslut och äfven voteradt derom.
Det vöre altså icke emot lag utan lillåteligit och giörligit, när
omständigheter så fordrade. Han påminte sig ganska väl det
beslut, R.o. A. enhälligt vid 1765 års riksdag stadnade uti angående
Presterskapets vederlag af kronan, men genom votering
ändrade 1769 års riksdag, utom vid flere tillfällen. Alt
detta stärckte honom uti den föresatts att ej gå ifrån den contraproposition,
som Frih. von Essen projecteradt och den han
förmodade, att Hr Grefven och Ordföranden icke vägrade att
giöra.
Hr Gyllensvah n, som ofta anmält sig till att tala men
i anseende till flere, som mellankommit, icke fädt tillfälle att
blifva hörd, förklarade nu, att han trodde sig lika berättigad
som hvar riddersman på svenska Riddarehuset att säga sin
lancka; han toge densamma af sig sielf och sin öfvertygelse
om saken men icke af mångas häftiga exclamationer; när andre
niuta den rättigheten, så vore han lika medborgare som de,
drogo lika tunga och borde altså i sin tour likasom de få lägga
sin röst till uti saker, som angå allmänt väl; skulle sådant
oftare hända honom, så nödgades han skrifteligen inkomma
med förslag till utvägar, huru sådant mätte förebyggas
framdeles.
Konungaförsäkran.
215
Uti sielfva den förevarande frågan ville han ej uppeholla
R. o. A. med vidlöftig deduction af sin mening, han sågo densamma
fullkomligen förklarad genom det, som Fältmarskalcken
Gr. Fersen, Frih. von Essen, Hr Wadenstierna och Frih.
Ridderstolpe anfördt, med hvilka han sig conformerade. Och
som de alla hegärdt proposition uppå det af Frih. von Essen
upgifne project, så begärte han det i eontraproposition. Det
vore lagens tydelige förordnande, att proposition skall giöras
efter discourserne; hindras det, så hade R. o. A. brutit lagen,
och då visste han ej, om R. o. A. mera ville vara ansedt för
något stånd, som efter lag och Riksdagsordning företogo och
afgiorde de förekommande ärender.
Hr Leijonmarck, Gust. Adolph: Vöre1 frågan
endast, om det eller det skall stå i contraproposition, så kunde
icke vägras de ledamöter, hvilka påstådt de föreslagna
jämkningar, att få dem i proposition; men när sielfva rättigheten
bestrides att kunna få ventilera öfver någon ändring uti
ett tagit beslut, huru kan man då tillåtas att giöra en proposition,
som medförer, ifall den bifalles, sielfva förändringen af
heslutet. Annat är att enhälligt samtycka till att uphäfva, hvad
It. o. A. redan afgiordt, annat är att votera derom. I förra händelsen
är proposition tillåtelig, i den sednare kan den aldrig
äga rum, om annars säkerhet skall finnas i högsta magtens
beslut.
Den sattzen är för generelle, att alt, hvad som å en eller
annan sida kan påstås, måste giöras proposition öfver. Det
kunde hända, att påståenden blefvo giorde, som snörrät stridde
emot grundlagen; om någon voro så glömsker eller okunnig
af sin riksdagsmannaskyldighet, att han påstodo ändring
uti religion eller regeringssättet, kunde väl Landtm, efter
sin eed uppå ett sådant påstående giöra proposition?
Frågan är icke här om att gilla eller förkasta Frih. von Essens
och Hr Wadenstiernas projecter, utan huruvida detta
project enligt grundlagen kan komma under öfverläggning eller
ej. Det vet jag, att R.o A. tagit sitt beslut; att detta beslut
åberopar grundlagen, att så länge den äger bestånd, så bör
och beslutet blifva orubbadt. Att derföre, som beslutet icke in
-
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: Vare.
216 1772, febr. 22.
Konungaförsäkran.
neholler annat än grundlagen, så kan ingen proposition om
ändring deruti tillåtas, och aldrig kan med lag vår Ordförande
påläggas att giöra sådan proposition.
Hr Durietz, Anders Rudolf: Efter vi icke kunna
förenas öfver propositionen, så är ingen annan utväg, än att
vi votera, om den kan giöras eller ej.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus: Så onekeligit
det är, att hvad man å ena eller andra sidan yrckadt,
bör komma in uti proposition, så visst är och det, att ett stadgadt
och faststäldt beslut icke kan sättas under votering. Hela
dagen är det under discourserne bevist, att Frih. von Essen
och Hr Wadenstiernas project medför ändring uti R. o. A:s
tagne beslut. Att R. o A. begifver sig till att gå in och höra,
hvad för jämkningar, som kunna föreslås, är ju redan begifvit.
Är det icke för mycket begärt, innan frågan blifvit afgjord,
om det är tillåtit att sätta ett sådant förslag i ventilation,
som det Frih. von Essen upgifvit, begära i contraproposition
hela hufvudsaken afgiord.
Ur Uggla, Leonhard Magnus, begärte äfven, att
först utrönas måtte, huruvida R. o. A. trodde sig kunna gå in
uti några jämkningsvillkor, innan proposition blefvo giord i
hufvudsaken.
Baron P e c h 1 i n påstod, att proposition skulle giöras efter
discourserne, och då den ena delen fingo jämka sin proposition,
så borde å den andre samma rättighet vara obetagen.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, yrkade detsamma
och reclamerade Riksdagsordningen med den utlåtelse, att så
iitet jag begär få justera de herrars proposition, som ej äro
af lika tanckar med mig, så litet böra de begära att få justera
proposition för den meningen, som jag är utaf.
Frih. Sparre, Carl, förestälte, att detta icke annorlunda
kunde slitas än genom votering om siel.fva proposition.
Han upläste altså densamma tillika med contraproposition
och begärte att öfver densamma, huruvida den kunde blifva
gillad eller ej, proposition till votering måtte giöras.
Men som föga kunde höras öfver alt af hvad han proponeradt,
då månge på en gång talade, så blef han med Ja och Nej
besvarad, och åtskillige R. o. A:s ledamöter stego in i skrancket
dels att närmare efterse, huru någon proposition kunde
Konungaförsäkran.
217
författas, dels att förklara, det de på intet sätt ville tillåta
lågon proposition, som ledde till ändring uti ett tagit beslut.
Härigenom förordsakades mycket sorl, i det flere herrar begärte
skrancket rent, och varade ganska länge, innan det åter
kunde blifva tyst.
Emedlertid var klockan öfver 8 om aftonen. Hr Grefven och
Ordföranden öfverlemnade klubban till Frih. Reuterholm,
Gustaf, fullmägtig för Grefve Oxenstierna, för att kunna hämta
någon vila.
Emedlertid continuerade en lång stund nog oro ibland R.
o. A:s ledamöter.
Frih. R i d d e r s t o 1 p e, Carl, sökte med alla upptäncliga
skäl förmå R. o. A. att tranquillisera sig och åtminstone
tillåta votering öfver propositionen.
Men äfven deruli kunde icke rösterne sig förena, utan hördes
till svar deruppå både Ja och Nej.
HrLeijonmarck, Gustaf A d o 1 p h: Af den långa
ventilation förmodade han, att enhvar med honom lärer finna,
huru obehaglige skiljacktigheter äro, när de så nära röra
grundlag och privilegier. Det vore otvifvelacktigt en svår sak
;tt se det sättas i fråga, sorn genom fyra särskildte beslut blifvit
faststäldt; vi önska all förening innom oss och förening
med våre respective medstånd. Men det vore ej underligit, om
en sådan sak ömade R.o. A:s flere ledamöter så mycket, att
de på intet sätt ville tillåta någon votering deröfver. Han föreslog
altså i en sådan ställning, då R. o. A. af sine respective
medstånd borde förvänta en lika håg och benägenhet till
förening, som hos R. o. A. allmänt förspörjes, då det redan lärer
vara nog för långt lidit in på aftonen för att kunna stadga
någon proposition till votering, om icke rådeligast vore att i
afton åtskiljas och uti nästa pleno åter företaga öfverläggningen.
Tiden vore ej nog tillräekelig, och enhvar mera uprörd,
än att man med kallnadt sinne kunde vara betänckt på någon
utväg till ett så mogit beslut, sorn skulle tillfredsställa
H.o. A:s ledamöter. Söndagen vore äfven nu förhanden, och
R. o. A. kunde ej uppå den tiden, då gudstiensten börjas, sysslosätta
sig med en votering. Han begärte altså proposition att
åtskiljas.
Flere herrar begärte detsamma. Men härtill svarades Ja och
218 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
Nej, med tilläggning af dem, som svarade Nej, att de vore
beredde att uthärda ännu längre och intill dess de fingo proposition
reglerad efter det påstående, de giordt.
Detta skedde alt under mycken och långvarig oro.
Hr von Nackreij, Olof: När en del af R. o. A. påstå,
att hvad Hr Fältinarskalcken Gref Fersen, Frih. von Essen
med flere föreslagit, voro emot de beslut, R. o. A. redan
tagit; andra deremot enständigt försvara, att förslaget aldeles
kan förenas med de tagne beslut, så vida det hufvudsakelige,
R.o. A. yrckadt, är vunnit, nemligen inactivitetsfrågan oell
conservation af R.o. Ars Privilegier, så måste ju det ena med
det andra komma uti voteringsproposition. Hvar skall det annars
taga vägen? Hvem skall tvinga deras tancka, som äro
af den sednare meningen? Pluraliteten är det, som skall decidera.
Så är regeringsättets art, så stadgar Riksdagsordningen,
och derifrån begifver jag mig aldrig.
Hr Baron och Ordföranden liemstälte, om han icke
ännu en gång finge giöra proposition, och sedan han upläst
den, som redan finnes införd, innehollande remisse till sammanträdet
att höra de föreningsvilkor, som af de andre respective
stånden kunde föreslås; hvilken utan contradiction alhördes,
så upläste han följande contraproposition:
Vinner Nej, uteslutes utur Konungaförsäkran hvad embetsmäns
inactivitet beträffar, och remitteras till sammanträdet
att proponera de öfriga stånden de föreslagne jämkningar.
Men härtill ropades Ja och Nej.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus: Deruti ligger
skiljacktighcten, att i contrapropositionen hufvudsaken är afgiord,
då vi ännu icke fädt yttra oss öfver densamma, ty vi
hafva ej ännu hunnit utsätta, huruvida några villkor kunna
vara antageliga, utan att bryta vårt beslut. Få vi icke en contraproposition,
som besvarar den praeliminair frågan, så är det
bäst, att vi för i afton åtskiljas och upskiuta öfverläggningen.
Frih. von Essen anholt, att R. o. A. med tranquillité ville
fortsätta sin öfverläggning, höra hvarannan och öfverväga
de skäl, som mot och med kunde anföras.
Det invändes af flere R. o. A:s hrr ledamöter, att de uti
hufvudsaken ej fädt säga sina tanckar, men huru kan en sådan
invändning äga rum, sedan saken legat på bordet och altså
nu för andra gången är under öfverläggning.
Konungaförsäkran.
219
Det starkaste skälet emot propostitionen till bifall på det,
som af honom, Hr Krigsrådet Wadenstierna med flere blifvit
tillstyrckt, synes väl vara, att det leder till rubbning uti
hvad R. o. A. redan beslutadt, och att det vore emot lag, då
R. o. A:s tagne beslut ej inneliöllo annat än att förblifva vid
lagen, sådan som den är giord. Men om man närmare vill besinna,
huru härmed förevette, så skulle denne invändning älven
försvinna till sin värckan uti det, sorn nu vöre in quaestione,
nemligen att kunna få en proposition till votering, som
innehöllo begge meningarne, hvilka nu blifvit satte under öfverläggningen
i fråga. Han respecterade giärna de herrars
mening, som trodde sig icke kunna gå ifrån ett tagit beslut,
men de skulle förlåta honom, att lika så litet sorn han trodde
ig äga rättighet att kunna påtruga dem att ändra denne deras
tancka, lika så litet trodde han, att de lära vilja tvinga honom
att öfvergifva den, som han fattadt. De tro, att beslutet är
fullkomligen enligt med lagen, att då man sätter beslutet i fråga,
blifver frågan i detsamma äfven om sielfva lagen. Frih.
von Essen å sin sida trodde, att det project, han upgifvit,
icke stridde emot samma beslut utan snarare vore att bibeholla
dess kraft uti alla hufvudsakeliga delar, att det altså
med lagen kunde förenas, och att det intet vore olagligt att
votera deröfver. Det gingo R. o. A., som när uti religionsmål
tvenne med hvarannan disputera om Guds ord, enhvar af dem
förblifver vid sin tro, och intet utan tredie man skiljer dem
åt. Hvar finnes hos R. o. A. tredie man, om icke uti pluralitetens
decision. Den måste alla respectera; lät derföre den genom
votering decidera, huruvida det kan vara emot lag eller
ej att tillåta proposition öfver detta upgifne förslag till jämkning.
Hr Modée, Gustaf: När ett beslut icke kan häfvas
utan genom unanimité, så kände han ingen lag, som kunde
tillåta Hr Grefven och Ordföranden emot flere herrars af
R. o. A. protest att giöra proposition till ändring uti ett beslut,
som R. o. A. redan fyra gångor varit ensee om.
Den saken måste altså först afgiöras, om någon proposition
kan äga rum eller ej. Det vore redan långt nog medgifvit, när
man tillåter, det en sådan fråga kan komma under votering;
att ej visa alt för mycken enständighet, ville han väl begifva
sig dertill. Men att giöra någon proposition, som decidera
15—680338
-
220 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
de hufvudsaken, dertill kunde han aldrig samtycka. Hvarken
Hr Modée eller de, som vore af hans mening, hade ännu fädt
säga sine tankar om det, som Frih. von Essen projecteradt.
hvilket han fandt för sin del otillräckeligen svara emot R. o.
A:s beslut. Detta förbehölt han sig att få omständeligare bevisa,
när hufvudfrågan förekommo. Han önskade, att Allmagten
ville bevara honom och hvar riddersman ifrån den stunden,
då någon skulle betagas den rättigheten att såsom ledamot
hos R. o. A. få säga sin tancka omständeligen i de rådplägningar,
som här framkomma, öfver saker, hvilka angå
konung, riket, lagen och egne samt medborgares fri- och rättigheter.
Frih. Grönhagen, Claes W i 11 h., åberopade sig,
hvad han redan sagt och hvarigenom han trodde sig hafva bovist,
att R. o. A:s beslut, jämväl det som genom votering stadgades,
icke innehöllo något, som afgiorde det, hvarpå man
ville grunda R. o. A:s afgifne extracta protocolli, nemligen att
Konungaförsäkran vore en grundlag af den beskaffenhet, sorn
enligt 1766 års förordning om lagarnes verkställighet icke vid
en och samma riksdag kan ändras; och att uti den nya projecterade
Konungaförsäkran R.o. A:s Privilegier äro rörde. Ingendera
af desse delar ansåg han, att R. o. A. genom något formeligit
beslut antagit, ehuru det af en del R. o. A:s ledamöter
blifvit yrkadt.
När saken vore i ett sådant skick och här gåfves ett förslag,
hvarigenom man kunde komma till den förening med de öfrige
respective stånden, så vore hos honom intet tvifvelsmål
att antaga det af Frih. von Essen upgifne project. Frågan vore
nu att komma ifrån saken, så att R.o. A:s värckelige beslut
bibeholles; det skedde, när efter Frih. von Essens project det.
som talas uti ingressen om embetsmannainactiviteten, går ut
utur Konungaförsäkran och samtelige fyra stånden underskrifva
en declaration eller riksact, hvaruti R.o. A:s Privilegier
guaranteras. Hvad det ordet samtelige medfört, det förklarar
sig af sig sielf uti 17 § Ricksdagsordningen, som på
intet sätt är ändrad; betyder aliså intet, om det utur Konungaförsäkran
är uteslutit. Frih. Grönhagen förestälte på det kraftigaste,
att om R. o. A. vilja ändamålet, Kongl. Maij :sls höga
kröning, så måste de ock vilja medlen, förening med de andre
Konungaförsäkran.
221
respective stånden, så att Konungaförsäkran kunde blifva expedierad.
Det torde kanske kosta mig möda att förmå de andre
stånden till att ingå uti desse jämkningar, det vore likväl
hopp, att de det giöra. Men skulle en mening hos R. o. A. vinna
öfvervigten, hvarigenom detta steg till lugnets och enighetens
återställande hindras, så att både Konungaförsäkran och
konungakröningen afstadnade, misshälligheterne ökades och
allting kommo vid riksdagen uti inactivitet, så declarerade
Frih. Grönhagen, att han derföre ville vara oskyldig och ingen
del toge uti det, sorn nu beredde de riket förestående olyckor.
Hr Billberg, F r i e d r i c Otto, ansåg för ovänligt,
att de herrar, sorn i sina discourser styrckt till bifall uppå
hvad Frih. von Essen föreslagit, icke skulle få proposition inrättad
efter sine discourser. Han trodde, att ingen dödelig
magt borde kunna neka dem det, och förklarade, att han icke
skildes ifrån sitt ställe förr, än proposition blifvit reglerad
efter hans och de öfriges åstundan, som bifallit Frih. von Essen
och Hr Wadenstiernas förslag.
Hr Nordenschöld: För att komma ifrån detta föreslog,
om icke voteringsproposition kunde giöras på det sättet,
då han och flere med honom ej ännu fådt utlåta sig öfver
sielfva hufvudsaken, att den som vill, att öfver Frih. von Essens
och Hr Wadenstiernas jämkningsförslag kan proposition
göras, skrifver Ja, den det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej,
kan detta förslag icke tagas till någon grund uti jämkningspropositionerne,
utan vill R. o. A. närmare sig utlåta, huruvida
jämkning kan tillåtas.
Men härtill svarades Nej.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus: Att åtskilliga
tvifvelsmål ännu återstå, hvaröfver såväl han som flere R. o.
A:s ledamöter förbehollit sig att få säga sin tancka, innan någon
proposition, som sluteligen afgiör saken, kunde antagas,
det hade han redan nämt. Det ärkände han, att sammanträdets
extractum protocolli legat på bordet, men i början af
ventilation, då det i dag ånyo företogs, upkom genast den
praeliminaire frågan, om öfver ett redan tagit beslut någon ny
öfverläggning kunde anställas, och däröfver hade sedermera
hela dagen mot och med blifvit diseoureradt. Skulle nu, då
det kommer till votering, den ena proposition inneholla allena
222 1772, febr. 22.
Konungaförsäkran.
en remisse men den andra en slutelig decision, ej allenast om
jämkning kan äga runi utan och om sielfva jämkningsvillkoren,
hvaröfver likväl ännu icke ett ord vöre yttradt af alle
dem, som vilja remisse, så skulle derigenom halfva Riddarehuset
betagas deras rättighet att yttra sig, ifall den proposition
vunne bifall.
Men om proposition blifver å ena sidan till remisse och pä
den andra, att saken i nästa pleno åter företages till öfverläggning
om jämkningsvillkoren, då är, ehuru ock voteringen kan
utfalla, allas rätt å ömse sidor att få säga sina tanckar sauverad.
Han bad derföre, att sakerne till sitt ämne uti proposition
icke måtte blandas utan för i dag den ventilerade frågan
genom en praeliminaire votering afgiöras.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus: Dis
courserne
hafva i dag rouleradt mot och med endast öfver den
frågan, om det kan vara R. o. A. tillständigt att sätta sitt redan
tagne beslut ånyo under öfverläggning. De, sorn nekat
härtill, hafva ingådt uti att vilja höra och emottaga jämkningsvillkoren
och derföre samtyckt till remisse; det vore eli
begifvande så fördelacktigt för dem, sorn försvaradt en annan
mening, att han högeligen förundrade sig, hvarföre man ej enhälligt
ville det antaga. Genom en sådan remiss kunde de ju
komma till hufvudsaken en annan gång och altså vinna samma
ändamål som nu men med den skilnad, att det gingo mera
lagligt och ordenteligit, så att enhvar hade fädt tillfälle förklara
sina tankar till protocollet, kanske och med mera enighet,
om under öfverläggningen sådane villkor komma uti consideration,
som af alla ansågos för anlagelige. R. o. A. kunde
dessutom, sedan det lidit in på aftonen, svårligen komma
ifrån hvarannan denne gången, hvarföre skulle då icke en
proposition bifallas, som endast ledde lill en ordenteligare och
laglig öfverläggningsmethode.
Frih. Ridderstolpe, Carl, anholt, att R. o. A. numera
icke ville uppeholla sig med discourser, frågan vore å ömse
sidor reglerad. När den ena delen af Riddarehuset påstår,
vi skola remittera, och den andra enhälligt yrckar, vi skola
bifalla Frih. v. Essens project, så blifver proposition naturligvit
ingen annan än på det, som å ömse sidor är påstådl.
Om å ena sidan det skall vara emot R. o. A:s beslut att an
-
Konungaförsäkran.
223
taga proposition öfver Frih. von Essens villkor till jämkning,
så blifver det af samma grund å den andre otillräckeligt att
intaga någon proposition till remisse, hvarigenom vägen kan
öppnas alt föreslå jämkningsvillkor. Frih. Ridderstolpe ville
likväl icke giöra någon ärindran vid en sådan proposition,
fter han trodde sig ej tillkomma att röra vid de herrars proposition,
som icke voro af hans mening, men anförde det alenast
till bevis, att äfven de, med hvilka han sig förente, voro
berättigade att reglera i contraproposition deras mening. Och
att hela denne skiljacktigheten vore ett öfverfiödsarbete,
hvarmed han önskade, att man måtte uphöra, R. o. A. få proposition
efter begge meningarne och sedan genom en ordentelig
votering komma ifrån denne bekymmerfull öfverläggling.
Åberopandes sig Riksdagsordningen, att Grefven och
Ordföranden måtte nyttia sin ordföranderättighet, som en
gang borde taga vid och afbryta discourserne.
Hr Gyllensvahn ansåg det giöra upmärksamhet både
för ut- och inländsk man, att R. o. A. kunna tillbringa så
mångå timmar för att öfverlägga om Svea Konungaförsäkran
utan att komma till något slut. Han ägde den fulla öfvertygelse,
att när inactivitetsfrågan går ut och R.o. A:s Privilegier
omgiärdas med en så solenne act, som den Frih. von Essen
föreslagit, så kunde han med godt samvete bifalla expedition
af det öfrige. Han respecterade de herrars mening, som
voro af annan mening, han ville icke påminna ett ord vid deras
proposition, de mätte giöra densamma så lång de behagade,
men han förväntade och tillbakars, att ingen giorde någon
anmärkning vid den proposition, som han och de flere
med honom giordt, och begärte nu proposition på det sättet
inrättad.
Men Ja och Nej hördes med mycken rörelse härvid, som och
föga lugn förspordes hos R. o. A. under de flere föregående discourser.
Hr v o n Gertten upläste följande, som han skriffel, förfaltadt.
224 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
Högvälborne Hr Grefve och Ordförande,
Mine gunstige Herrar.
Den som vill ändamålet, han vill medlet, det är en gammal
och osvikelig sanning. Men huru skall då likväl medlet vara.
Möjeligit; ty tror någon sig gifva upp ett medel, då det i sin
utöfning är omöjeligit, så är det intet medel utan endast ett
spegelfäckterie, som ej har annan värkan, än det får de åhörandes
åtlöje, och då stadnar man i början af vägen utan atl
någonsin hinna till målet.
I min tancka anseer jag för att komma ifrån denne kinkoga
och angelägna öfverläggning, hvarpå rikets väl, medborgares
rätt och efterkommandes sällhet beror, ej annat som det andra
möjeliga och lagliga, än att saken remitteras tillhaka till
sammanträdet, att våra ledamöter där giöra sig af de öfrige
respective ståndens ledamöter underrättade om, i hvad delar
de vilja jämka denne saken till att få den önskade föreningen
och det länge efterlängtade slutet, hvilket då af dem till oss
upgifves, då vi deröfver oss sedan utlåta kunna, och då jag
tror ingen af oss här på Riddarehuset finnes, som icke med
nöje skall jämka och gå in uti alt, hvad som möjeligit är i
följe af det af Hr Håfrättsrådet Linderstedt nu upgifne project,
samt med hvad öfversten Grefve Creutz, Capitainen
Sparrschiöld med flere så moget till protoeollet anfördt, utan
grundlag eller privilegiers kullkastande eller förändrande, på
det ändamålet må vinnas, som är vår allernådigste Konungs
höga kröning samt enighet och sämja medborgare emellan,
och utom dessas vidtagande protesterar jag alla andra som
chemerique.
Ingen god och öfvad soldat låter narra sig utur sine fördelar,
då han seer en öfverlägsen styrcka på ett stort fält emot
sig, med hvad utfordring, som ske kan, för att bli slagen i
fältet; nej, han står trygg och fast innom sin mur och vall
och brukar sig de lemnade gevären till sin fördel med god
nytta. Likaså vi nu här, vi äga här i denne sak det starkaste
försvarsvärck, som är 1766 års förordning om grundlagarnes
verkställighet, hvilken visar, huru en grundlag skall handteras.
Vi hafva här de bästa gevär, som är vår Riksdagsord
-
Konungaförsäkran. 225
ning; innom desse försvarsvärck och med desse gevär står
jag helt säker och orörlig. I stöd af alt detta reclamerar jag
vårt förut flere gångor både genom votering och unanimité
lagné beslut derutinnan och protesterar ensammen med samma
styrcka som hela Riddarehuset samfält emot all proposition
till ändring af desse nämde beslut såsom stridande emot
Riddarehusets säkerhet och Riksdagsordningen, och emot
hvilka ett tagit och kraftvunnit beslut icke förändras kan på
annat sätt än genom unanimitet, och icke så länge en enda,
som beslutit öfvervarit, detsamma protesterar, och derifrån
begifver jag mig icke på andra villkor än dem, jag tagit mig
friheten att föreslå.
Hr L i n d e r s t e d t. Eric, förestälte, att det icke borde
vara R. o. A. oroande till att gå in uti hvad brill. von Essen
och Hr Wadenstierna föreslagit, af den ordsaken att R.o. A:s
bifall deritll skulle hafva anseende af ett begifvande; när R.o.
A. fädt ifrån sammanträdet ett extractum protocolli, sorn redan
gifver anledning till desse villkor, så hafva ju de andre
respective ståndens ledamöter redan begifvit sig dertill på
visst sätt att föreslå sådane jämkningsvillkor, ej eller vore det
första gången, som vid en votering hos R. o. A. den ena proposition
innehollit decision i hufvudsaken och den andre uti
en föregående praeliminaire fråga, en remisse eller något dylikt.
Grefve De la Gardie, Pontus, Generalmajor, upkom och såsom
af äldre grefvelig ätt intog ordförandestället.
Hr Leijon m a r c k, Gustaf Adol p h, anförde än
ytterligare de flere skäl, som skulle bestyrcka, att hvad Frih.
von Essen och Hr Wadenstierna föreslagit, giorde rubbning
uti R.o.A:s beslut, hvarföre han ej eller ville tillåta, att någon
proposition deröfver måtte giöras. Men sorn under alt detta
den nödiga stillhet var borta, som fordras för att kunna i
ordning höra alt, hvad en discourse, som består af slutsattzer,
af hvilka den ena beviser den andre, innehölt, så kunde ej
eller något mera deraf till protoeollet fattas.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus: Det vore
ganska väl, atl sammanträdet beredt tillfället för samtelige
de respective stånden att kunna tänka på jämkningsvillkor,
men han hade ej väntadt, att då frågan ännu är oafgord, om
226 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
K. o. A. seer sig kunna något jämka uppå sitt tagne beslut,
ett project till jämkningen skall vara färdigt och yrkas att
blifva faststält, ehuru samma project borttager flere essenlielle
delar af R. o. A:s förre beslut. Han frågade, hvarföre detta
project nu skulle kunna lättare in plenis afgiöras, när uti
sammanträdet likväl hos de andre respective ståndens där
närvarande ledamöter det icke kunde vinna bifall? Han hemstälte,
om icke det behöfdes tid att täncka deruppå, och föreslog,
om icke R. o. A., då nu så långt voro redan på tiden lidit,
R. o. A. ville upskiuta med att närmare såväl derom sorn
llere jämkningsvillkor, hvilka kunde föreslås, öfverlägga oell
det till nästa plenum; ty han såge ingen möjelighet uti at nu
tillåta någon proposition öfver det, som blifvit af Frih. von
Essen och Hr Wadenstierna upgifvit, utan vore häldre beredd
att, om så skulle fordras, stå qvar ännu i flere timmar och
protestera emot en sådan proposition.
Dermed förenade sig ganska många af R. o. A:s hrr ledamöter
med utlåtelse, att de icke skiljas åt utan ligga (som de
sade) på geväret, om det vore aldrig så länge.
Baron R am sai j, Anders Hindric, ömmade högeligen,
att uti saker, som angå R. o. A:s samfälte rättigheter,
så mycken skiljaektighet skulle finnas sielfva R. o. A. emellan,
och att en efterverld skulle see af protocollet, huru R. o.
A. trampa sig sielfva och, ifall det skulle gå dertill, att R. o. A.
nu åter förlora af sine Privilegier, förbanna de nu lefvande
sine förfäder, som kunnat bortgifva deras rätt.
Den oro, som upeldat allas sinnen, lärer hafva satt R. o. A.
utur stånd att för denne gången utlåta sig så, som detta vigtiga
ärendet fordrar. Baron Ramsaij hemstälte altså, om icke
saken kunde upskiutas och R. o. A. för denne gång åtskiljas,
ty den förtiente ett närmare eftersinnande.
Men härtill ropades Nej.
Baron H i e r 11 a, Carl, förklarade sig icke hafva trodt,
att R. o. A. skulle kommit så långt denne gången uti sielfva
hufvudsaken, att proposition kunde begäras att omkullkasta
R. o. A:s förra beslut. Derföre hade han icke, då han talte till
protocollet, yttradt sig något öfver jämkningsvillkoren eller i
hufvudsaken. R. o. A. hade ej eller lemnadt honom tid att få
Konungaförsäkran.
227
sedermera tänka derpå, mindre yttra sig deröfver, då hans
tour att få tala, sedan han långt för detta sig anmält, icke
förr än nu infallit. Han nyttiade altså denne moment för att
protestera emot all proposition, hvarigenom hufvudsaken kan
blifva sluteligen afgiord. Han ansågo väl utvägar möjelige att
.omma till någon jämkning med de andre respective stånden,
men omöjeligt att en sådan jämkning skulle kunna antagas,
som medförde ändring uti R. o. A:s beslut; det blifver nödigt,
att R. o. A. stadga sådane föreningsvillkor, som alla skulle
kunna vara nögde med. Dem väntade han att få höra, så snart
R. o. A:s hrr ledamöter fädt tillfälle hvar för sig att närmare
fverlägga om saken. Hade han väntadt sig, att det skulle
kommit så långt denne gången, kanske han äfven varit praeparerad
och haft ett promemoria att taga upp utur fickan.
Men då alt detta varit oväntadt, utbad han sig, att ingen måtte
taga bort hans röst, utan förbehölt sig, att om R. o. A. ej
kunde förenas om en proposition, som alla kunde vara nögde
med, så skulle öfver sielfva proposition voteras. Men aldrahälst
önskade han, att R. o. A. för i dag ville åtskiljas och
nästkommande måndag in pleno till vidare öfverläggning åter
sammanträda i detta ämne. Finge han ej beholla sitt votum
deliberativum, så förklarade han, att han icke ansågo sig
mera behöfva bivista plena. Hans skyldighet emot konung,
fädernesland, lagen och hans riksdagsfullmagt pålade honom
att icke lemna en så vigtig sak som denne utan att efter föregången
den nogaste pröfning däröfver säga sin tancka.
Härtill svarades af ganska många Nej, vi vilja hafva proposition.
Baron Hiertta continuerade: Så lärer då R. o. A. först
böra votera öfver proposition, men härtill svarades äfven med
Ja och Nej.
Då Baron Hiertta sluteligen yttrade sig, så mycket till
protocollet kunde höras :
Gäller cj detta, som likväl är enligt med Riksdagsordningen,
så gäller intet.
Hr Modée, Gustaf, medgaf, att proposition till votering
borde ske efter discourserne, men då förstodo det sig,
att det vore uti saker, som ännu icke blifvit afgiorde. Lagen
228 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
kiände icke den casus, att ett tagit beslut skulle kunna åter
sättas under votering.
Dessutom kunde han icke finna sig uti, om det vore R. o. A.
tillständigt att komma med några jämkningsvillkor till de
andre respective stånden, när de så enhälligt förklaradt, att de
med någre vidare propositioner samt föreställningar icke mera
vilja blifva oroade.
Öfver desse och flere omständigheter hade R. o. A. icke haft
tillfälle att säga sina tanckar, sorn likväl borde förut utredas,
innan R. o. A. kunde komma till att utlåta sig öfver det, som
kan tåla jämkning.
Härtill lade Hr Modeé den consideration, att det vore lidit
in på aftonen och sabbathen snart ingången: om R. o. A. nu
skulle vilja begynna med en votering, kunde det hända, att
R. o. A. ännu uppehöllos med votering, då annat folck gingo
till kyrckan och hivistade gudstiensten, hvilket skulle kasta
en ny skugga öfver R. o. A., sorn man redan i tryckte skrifter
nog sökte att giöra förhatelige hos medborgare, och försmäda,
om R. o. A. skulle holla plenum under gudstiensten
och ohelga sabhathen. Han anholt derföre om proposition att
få åtskiljas för denne gången.
Härtill ropades Nej och Ja.
Hr Modeé frågade, hvad då R. o. A. ville förena sig om;
det vore likväl den enda proposition, sorn Hr Grefven och Ordföranden
kunde gifva, och hans rättighet att afbryta discourserne,
sedan de nu varat i 12 timmar.
Ordföranden Grefve Lewenhaupt återkom under detta och
intog ånyo sitt ställe.
Oro och sorl continuerade under alt detta nästan utan uppehöll,
så att mycket blef talat, sorn omöjeligen kunde höras till
protocollet.
Efter ärhollit någorlunda liud, yttrade sig
Frih. Sparre, Carl, att öfverläggningen svårligen kunde
fortsättas i en sådan ställning, som den nu vore; utan att
komma till något slut vöre nödigt att ju förr ju häldre vidtaga
votering. Dertill vore ock proposition giord; men som
Nej propositionen bestrides, hvad vore då mera i sin ordning
än att votera öfver sielfva propositionen.
Konungaförsäkran.
229
Men ifrån flere ställen hördes härtill svaras Ja och Nej.
Frih. Cederhielm, Josias, förestälte, att om hela
ämnet till öfverläggning i dag vore, huru man skulle få R. o.
A:s utlåtande öfver projectet till Svea Konungaförsäkran jämkat
med hvad de öfrige respective stånden deröfver sig utlåtit,
men de, som åstunda denne jämkning, vilja icke tillåta
någon öfverläggning om jämkningsvillkoren, huru kan sådant
förklaras, och hvad värkan skall det slut kunna äga, som R. o.
A. omsider skulle vidtaga, om man ej innom R. o. A. kan förenas
om något. Frih. Cederhielm ansåg af högsta vigt, att R. o.
A. med varsamhet granskade hvarje omständighet, innan om
jämkning deruti något beslut tages. Frih. von Essen och Hr
Wadenstierna hade efter hans begrepp misstagit sig, då de
trodt, att när inactivitetsfrågan togos bort och Privilegierne
voro guaranterade, så skulle det öfriga, som R. o. A. giordt
anmärkningar vid, kunna medgifvas att få stå qvar i Konungaförsäkran.
Det vore icke allena Privilegierne, som ömade
R. o. A., utan många flere kronans och medborgares rättigheter.
Öfvergåfvo R. o. A. dem, så vore allenast skuggan
qvar af R. o. A:s nit för lag och regering. Till exempel 22 och
23 §§ uti projectet till Konungaförsäkran innehöllo betydeliga
angelägenheter. De anginge rikets rätt. Att guarantera alla
äboer på kronohemman deras åbocnde rätt betydde det icke
för kronan många tunnor guld? Hvad andre förr med penningar
betalt och kiöpt af kronan, det vinna nu alla öfrige
kronohemmansåboer genom ett pennedrag, nemligen en orubbad
rättighet att besittia deras innehafvande kronohemman
i evärdeliga tider. Kronan, som kan vara skyldig jord och
hemmanräntor in natura men sättes nu utur stånd att betala
denne sin gäld för att skänka jorden åt en Allmoge, som
derföre aldrig betalt ett runstycke i lösen; kan det sägas vara
att iackttaga rikets rätt. Då efter §§ innehöll en sådan förmån
endast förunnas Allmogen, kan det sägas vara att iackttaga
öfrige medborgares rätt, som åbo kronojord? Samma §§
försäkra och besittningsrätten af kronoskattejord. Men för
hvem? Endast för Allmogen. Borde där icke åtminstone stå
för jordägare? Ståndspersoner, presterskap, borgare, bergsmän
och R. o. A. äga och kronoskattejord, hvar taga alla
dessas säkerhet vägen.
230 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
Genom en sådan Allmogen guaranterad evärdelig åborätt
uphäfves äfven författningarne om boställsvärket uti riket.
Det är stadgadt, att boställen ej få säljas till skatte, och om
någre voro sålde, att sådane kiöp böra återgå. Men hädanefter
lärer sådant ej kunna ske, när både åbo- och lösningsrätten
uti desse §§ blifver Allmogen guaranterad. Detta rörer ej allena
indelningsvärcket utan och boställen för andre ämbetsmän,
prestestomar med flere kronans och publici hemman af
dylik natur; de, som af Allmogen fädt på dem kiöpebref eller
contracter, skola niuta sådane documenter till godo efter deras
bokstafveliga innehöll. Skogar, fiskeställen med flere
egendomar, sorn gådt kronan ifrån, blifva evärdeligen abalienerade;
manne sådant går an, månne prester och andre redelige
medborgare i den delen icke böra niuta lika rätt som Allmogen.
Denne omständigheten allena förtiente den närmaste
upmärksamhet, och Frih. Cederhielm anholt, att R.o.A. ej
ville släppa det handlöst. Han talte icke uti detta som adelsman
utan för kronans rätt och som medborgare. Han kunde
efter samvete och den skyldighet, hans riksdagsmannafullinagt
honom ålade, eftergifva i detta och mera sådant. Han
funno af rösten ibland R. o. A., att flere hyste lika öfvertygelse
med honom. Detta giorde en delning, som icke ledde till
något slut, så länge enhvar insisterade på sin mening. Derföre
anholt han om någon sådan proposition, som på ömse sidor
kunde vara antagelig. Frih. Sparre med flere hade giordt
försök till att projectera sådane propositioner, kanske de hade
blifvit antagne, om R.o. A:s ledamöter givit sig nog tålamod
att afhöra dem. Han ville nyttia det lugn, som nu infallit,
och våga föreslå en i anledning af discourserne, som likväl,
ehuru den borde först afgiöras efter hvad han i sin första
discourse yrckat, likväl icke deciderade något i hufvudsaken,
nemligen om det tillhörer R. o. A. att giöra första steget till
att föreslå jämkningsvillkoren, eller om man skulle afbida,
att det kommo ifrån de andre respective stånden.
Härvid upkom åter mycken men mindre redig debatte om
att få proposition, då en del åstundade en sådan, som Frih.
Cederhielm projecteradt, men andre ville det ej tillåta, ty proposition
till Ja vore redan giord och på den ena sidan gillad,
återstodo allenast att jämka Nejpropositionen.
Konungaförsäkran.
231
Hr Grefven och Ordföranden ärhölt omsider liud; och
för att återbringa R. o. A. till rätta nu förevarande öfverläggningsämnet
upläste ånyo den redan giorde och här åfvan redan
införde propositionen, som med tystnad afhördes. Men sedan
Nej propositionen blifvit upläst, påminte Hr Linderstedt,
Eric, och flere med honom, att den borde inrättas
efter discourserne uppå den sidan och, då de yrckat bifall uppå
hvad Frih. von Essen och Hr Wadenstierna tillstyrckt, sådant
uti proposition införas.
Deremot ropades åter, att aldrig någon votering kunde tilllåtas
efter en proposition, som rubbade, hvad R. o. A. redan
beslutit, hvilcket förordsakade rörelse en lång stund.
Änteligen, sedan den hunnit sagta sig, föreslog Hr Grefven
och Ordföranden en contraproposition, i förmodan att
den skulle blifva obestridd antagen till votering, så lydande:
Vinner Nej, uteslutes utur Konungaförsäkran, hvad embetsmäns
inactivitet beträffar, och remitteras till sammanträdet
att proponera de öfrige respective stånden de föreslagne jämkningar.
Men de herrar, som yrkadt att få proposition på Frih. von
Essens memorial, svarade härtill Nej.
Baron Pechlin föreslog, om icke proposition kunde blifva,
att det, som angår embetsmannainactiviteten, går ut, ty
derom synas alla vara ensee, och att det updrages Secrete Utskottets
i sammanträdet med Secrete Deputationen ledamöter
af R. o. A. att skaffa en sådan säkerhet för Privilegierne, som
R. o. A. kan för giltig antaga.
Många antogo detta förslag, andra yrckade att få proposition
till bifall på Frih. von Essens project, hvaremot af andra
insisterades, att det ej vore Ordföranden tillåtit att giöra proposition
till ändring uti ett redan tagit beslut. Men de fläste
begärte att få åtskiljas, sedan nu så långt lidit in på natten,
och komma tillsammans in pleno nästa måndag.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus: Sedan
frågan endast vöre om Nejpropositionen, ty Japropositionen
borde ej röras, efter den vore gillad, så ville han ej vara emot
;dt öfverläggningen derom upskötes till nästa plenum; men
lian sågo ingen angelägenhet deruti, att nästa måndag därtill
skulle utsättas, utan ankommo det uppå Hr Landtm, och Hrr
232 1772, febr. 22. Konungaförsäkran.
Taleman, sorn hade sig bekandt, huru och när de öfrige riksdagsärenderne
uti Secrete Utskottet och deputationerne kunde
tillåta plenum.
Voro R. o. A. ej dermed nögde, så föreslog han att få, efter
det Frih. Cederhielm proponeradt, R. o. A:s yttrande, huruvida
man icke borde afvagta de andre respective ståndens förslag
till jämkningsvillkor. En sak af så många vigtiga och betydeliga
delar, som innehölt kronans rätt och medborgares
rätt, vore ej att kasta så lösligen bort genom en votering anstäld
mitt i natten.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus, förklarade sig
nögd med den af Baron Pechlin föreslagne proposition, och
att angående utvägar till säkerhet för Privilegierne remitteras,
allenast att dertill lägges äfven för kronans och öfrige medborgares
rätt.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, omnämde deremot
alla de skäl, som han möjeligen kunde samla, för att beveka
R. o. A. att icke hindra det af Frih. von Essen upgifne project,
på det R. o. A. måtte komma till slut, den önskade Kongl.
M:ts kröning gå för sig och Riksens Ständer i en välsignad
stund hinna att sluta denne redan nog långvariga riksdag.
Men härtill svarades med nog hetta: Ingen proposition emot
tagne och uppå lag grundade beslut.
Hr Linderstedt, Johan: Då R. o. A. icke kunna förenas
om den projecteradc contraproposition, ej eller af en del
ville tillåtas votering öfver densamma, så hade han vågat föreslå
en slags proposition, den han understälte R. o. A., såsom
en utväg att för denne gången komma till slut med öfverläggningen.
Och upläste följande, som han upsatt:
Finner R.o.A., att saken för det närvarande är i den ställning,
att såvida grundlagar och Privilegier möjeligen kunna
medgifva, R. o. A. på någon till önskelig förening med de öfrige
respective stånden ledande jämkning må blifva betänckt,
och att om rätta och egenteliga medlen dertill i nästa pleno
öfverlägges.
Men denne fandts ej eller af alle till nöjes, utan yttrades
öfver densamma olika tanckar genom Ja och Nej, som förordsakade
nog och länge sorl.
Då det hunnit sagta sig, förestälte
Konungaförsäkran.
233
Frih. von Essen: Såväl uti den ställning, R. o. A. nu voro,
som altid vid öfverläggningarne lönte det mödan att med
tranquillité R. o. A. höra hvarannan för att komma till ett
slut.
Den utväg, Hr Håfrättsrådet Linderstedt upgifvit, fandt han
för denne gången ganska god, allenast att det omtalte plenum
ej för länge upskiötos, hvarföre han begärte den tilläggning,
samt att såvida de öfrige respective ståndens Talemän dertill
samtycka, R. o. A. nästkommande måndag uti pleno sammanträda
till denne saks sluteliga afgiörande.
Frih. von Essen afbröts här genom Ja och Nej samt flere,
som på en gång ville säga sina tanckar, hvilket föranlät honom
att något med sitt tal afstadna. Men sedan det åter blifvit
något tystare, fortfor han:
Jag har antagit denne proposition i hopp, att vi alla skulle
kunna om densamma blifva förente och derigenom få för denne
gången åtskiljas; men bifalles densamma icke, så reclamerar
jag min rättighet vid den redan giorde voteringsproposition
att få justera contraproposition och, om det mig nekas,
att med votering få min rättighet dertill deciderad.
Emedlertid hade Frih. von Essens tillägning blifvit införd
uti Hr Linderstedts projecterade proposition.
Och uplästes densamma nu ånyo.
Baron Pechlin anholt, att R. o. A. ville numera bifalla
densamma, så vore nästa måndag in pleno likaväl enhvar obetagit
att uti de1 nu förevarande frågor1 säga sin tancka.
Hr Linderstedt, Eric, frugtade, att de orden i proposition,
så vidt grundlagar och privilegier möjeligen kunna
medgifva, skulle lägga något slags band uppå hans rättighet
att i nästa pleno få yttra sig och begärte desse orden ut.
De strökos ut, och efter ärhollit lind, då många begärt få
höra propositionen, uplästes densamma än en gång. Men
Hr Sparrschöld, Carl Magnus, Hr Ulfsax, Hr
Modeé med flere, som saknade de utstrukne orden, påstodo,
att de åter måtte införas, om de skulle kunna samtycka till
propositionen.
Frih. von Essen yttrade sig icke hafva något deremot,
1 Enligt lionceptprotokollet rättat från förlagans: det . . . fråga.
234 1772, febr. 22.
Konungaförsäkran.
att de stodo där; de medförde icke något tvång. Ingen riddersman
trodde han vilja tillstyrcka något, som han ej vore öfvertygad
om att det öfverensstämde med grundlag och privilegier.
Baron Sprengtporten ville ej eller insistera uppå, att
desse orden skulle stå eller lagas ut; men det, sorn oroade
honom, var, att man med denne högst vigtige sak ville så skynda;
vore det ej nog, att man satte nästa plenum utan att utnämna
därtill måndagen.
Emellertid, som det starckt yrkades, att de utstrukne orden
grundlag och Privilegier åter skulle insättas, så hlefvo dt
på nytt införde.
Hr Linderstedt, Eric, begaf sig ock dertill samt att
plenum måtte blifva utsatt icke till måndagen utan till den
dag, som Hrr Talemännen kunna för godt finna. Det enda ville
han därvid förbeholla sig, att proposition då måtte blifva
efter discourserne, och ingendera delen vägras att införa sin
mening.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus, anholt
ännu vidare, att de orden nästa måndag tagas ut; en så angelägen
sak behöfde väl en eller två dagar mer än vanligt att
påtänckas.
Hr De Geer, Carl, ville väl icke vara emot denne upskåfsproposition
men förklarade, att han aldrig dertill samtyckte
utan att förut blifva förvissad, det uti proposition måtte
få införas, då saken åter förekommer, hvad Fältmarskalken
Grefve Fersen, Frih. von Essen och Hr Wadenstierna föreslagit.
Utan detta villkor begåfve han sig aldrig till någon proposition.
Hr Lode: Ehuru nögd att nu för denne gången komma
ifrån saken efter det af Hr Linderstedt gifne förslag, önskade
han dock att nästa gång hafva någorlunda för sig utstakadt,
hvad sorn skulle blifva öfverläggningsämnet; ty han hade i
dag sedt så många inkast giöras, så att han önskade dem förebyggde,
och att få komma till en proposition i hufvudsaken
efter discourserne, och altså att saken i nästa pleno om måndag
företages och afgiöres genom proposition, huruvida R. o.
A. ville bifalla det af Hr Wadenstierna med flere tillstyrckte
förslag. Han önskade enighet och sämja i riket såsom grund
Konungaförsäkran. 235
till all den öfrige sällheten och förtroende stadgadt riksstånden
emellan. Dertill trodde han sistnämde förslag leda. Hans
tänckesätt vore ej ombyteligt, och förr än han begåfvo sig
ifrån den proposition, stodo han häldre qvar, om det och voro
aldrig så länge.
Hr A 1 s t r ö m e r, Patrick, trodde, att den proposition,
som Hr Håfrättsrådet Linderstedt föreslagit, vore enhälligt
med Ja besvarad; han hade åtminstone icke hördt något Nej
och var för sin del med densamma ganska nögd, anholt altså
att få proposition att åtskiljas.
Hr Linderstedt, Johan, accederade gierna dertill,
att ett eller annat uti propositionen kunde jämkas; men
att sätta in alla omständigheter, som i nästa pleno skulle kunna
komma under öfverläggningen i consideration, eller att
hinda saken till något vist att deliberera öfver, det trodde han
vara för denne gången öfverflödigt.
Frih. Ridderstolpe, Carl, anholt, att Grefven och
Ordföranden ville efter discourserne jämka propositionen och
sedan densamma upläsa ånyo, ty det vore omöjeligit att, så
länge den nödiga tystnaden ej iackttages, reglera densamma
efter hvad hvar och en skulle vilja taga bort eller tillägga.
Hr Grefven och Ordföranden författade densamma
altså skrifteligen ånyo, den han upläste, så lydande:
Finner R. o. A., att saken för det närvarande är i den ställning,
att såvida grundlagar och privilegier möjeligen kunna
medgifva, R.o.A. på någon till önskelig förening med de öfrige
respective stånden ledande jämkning må blifva betänekt
och att om rätta och egenteliga medlen därtill i nästa pleno
öfverlägges samt att, såvida de öfriga respective ståndens Taleman
till plenum om måndag samtycka, R.o.A. då uti pleno
denne sak till sluteligt afgiörande företaga.
Hr M o d e é, Gustaf, påminte, att de orden sluteligt afgiörande
måtte tagas ut, ty derigenom lades band på R. o. A:s
öfverläggning.
Men Hr Linderstedt, Eric, Frih. Cederström,
Claes, med flere ville dertill på intet sätt samtycka.
Hr Jerlström anholt, att herrarne på ömse sidor ville
mötas uti denne proposition, som hufvudsakeligen hade sitt
afseende uppå att få ventilationen för denne gången till slut;
16—680338
236 1772, febr. 22—24. Konungaförsäkran. Torsby bruk.
hvarest, om1 det icke kunde ske, begåfvo han sig icke ifrån votering
öfver den, sorn redan voro giord uti hufvudsaken.
Hr Wachschlager, Gustaf, förestälte äfven, att
när man å alla sidor vore hugad till att få slut på denne långa
öfverläggning, så borde ett ord icke lägga hinder i vägen. Del
giorde hvarcken till eller ifrån, om det ordet sluteligit afgörande
stodo i proposition eller ej. R. o. Ars öfverläggning tvingas
ej derigenom. När man vore så nära på vägen, borde denne
litet betydande omständighet icke lägga svårighet. Om denne
proposition icke antogs, äskade han att få komma tillbakars
till den först giorde och att öfver densamma få votera.
Hr Grefven och Ordföranden hemstälte, att efter de
omtvistade orden sluteligit afgiörande tillägga, så vida möjcligit
är, men härtill svarade Hr Linderstedt, E r i c, Hi
\V achschlager, Gustaf, Hr Oxehuf v u d med flere
Nej.
Omsider och efter någon ytterligare debatte förenade sig R.
o. A. om den sist upläste proposition utan någon vidare tillagning,
sådan som den här frammanföre står införd.
Hvilken af Hr Grefven och Ordföranden blef giord och med
Ja besvarad.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan ett emot natten.
Ar 1772 den 24 Februarij.
Måndag
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Uti Hr Baron och Landtm:s ställe, sorn ännu plågades af
siukdom,
Ordförande Grefve Lewenhaupt, Charles Emil.
Justering. Justerades extractum protocolli, sorn till de andre respective
stånden skulle afgå angående den af Välloflige Borgareståndet
projecterade förordning om riksdagsmansval i släderne.
Hvilket gillades.
Thorsby 2:do. Sedan det Välloflige Borgareståndets extractum proiiruk.
tocolli af den 19 sistledne Februarij angående frihet för Torsby
bruk i Vermeland att få, efter det en ny hammare nu blif1
Detta ord icke i konceptprotokollet.
H. von Becker. Konungaförsäkran.
237
vit bygd, på den gamla hammaren utsmida det qvantum järn,
som ännu för de förra åren samma bruk hade efter hammarskatten
osmidt, uti sista pleno blifvit lagdt på bordet af Hr
Uggla, så förklarade han sig nu hafva genomläst samma extractum
protocolli och att han dervid ej hade något att påminna.
Proposition blef altså giord och Borgareståndets berörde
extractum protocolli bifallit.
3:tio. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af Sergeanten
o von Beckers
den 13 December sistledit år angående något understöd för uprättelse
afskedade Sergeanten Herman von Becker i anledning af ang:de.
hans genom Urskillningsdeputationen till Secrete Utskottet
remitterade ansökning om någon uprätteise för det lidande,
han i hvarjehanda måtto förmenar sig hafva utstådt.
Hr Grefven och Ordföranden anmälte härvid ett
memorial vara af von Becker ingifvit, hvilket han likväl ej
visste, huruvida det kunde vara tillåtit att uppläsas, såvida
von Becker ej vore ledamot af R. o. A.
Hr Linderstedt, Eric, trodde, att som von Becker
vore sakägare, så borde honom ej vägras alt ingifva, hvad han
sin sak kunde hafva att andraga.
Hr Sparr schöld, Carl Magnus, deremot påstod,
att det ej vore tillåtit uti Riksdagsordningen emottaga uti något
stånd ett memorial af den, som ej är riksdagsman och
ledamot af ett stånd.
Hr Durietz, Anders Rudolf, och Hr von B ö hn
e n. Johan Ludvig, instämde med Hr Sparrschöld;
häröfver blev altså någon ventilation, hvilken omsider stadnade
dervid, att frågan, om von Beckers memorial kunde antagas,
då han hvarcken var riksdagsman eller ledamot af
R. o. A., blef lagd på bordet.
4:to. Företogs nu den i sista pleno upskutne öfverläggning Konungaföro
säkran
angående expeditionen af Svea Konungaförsäkran. äng de
Hr Grefven och Ordföranden utbad sig att få tala,
och del innan discourserne börjades, på det öfverläggningen
sedermera måtte oafbrutit kunna fortsättas.
Detta skedde, och sedan alla voro antecknade, upropades
enhvar efter annan i den ordning, de sig anmält, och börjades
med
Hr Durietz, Anders Rudolf, som utbad sig, att
238 1772, febr. 24.
Konungaförsäkran.
R. o. A. ville under öfverläggningen iackttaga den ordning,
sorn R. o. Ars ömhet för riket, ämnets vigt och värdigheten af
första ståndet fordrade; då vore han öfvertygad, att hvad
han nu välment ämnade säga, blefvo hördt.
Då denne sak sist förehades, yttrade han sin åstundan att
snart få vår allernådigste Konung krönt och till den ändan
alla hinder undanrögde, som uppehöllo expeditionen af Konungaförsäkran.
Han trodde, att sådant kunde ske, om de
vilkor antagas, som blifvit föreslagne, att utur ingressen uteslutes
det, som rörer embetsmännernes inactivitet, och genom
en af alla fyra ståndens Talemän underskrifven act R. o. Ars
Privilegier conserveras. Och det uti den öfvertygelse, att samtelige
de andre stånden foga sig dertill. Denne hans mening
hade hos många af R. o. A. vunnit bifall och blifvit understödd.
Hvaremot en del icke velat tillåta någon jämkning uti
R.o. Ars redan afgifne yttrande; när meningarne äro så skilj -  acktige, kan väl icke saken annorlunda decideras än genom
votering.
Sådant sätt att procedera ansåg han vara enligt med lag.
begärte derföre i kraft af lagen, att voteringspropositionen
måtte giöras och i densamma införas begge meningarne. Dertill
vore rättigheten lika å ömse sidor, och han förväntade af
Hr Grefven och Ordföranden den laglige billighet, att hvar
och en i den delen må bibehollas vid sin lagliga rättighet.
Hr Linderstedt, Eric: Sedan Höglåflige R. o. A
uti sista pieno sig änteligen therom förenadt, att någon jämkning
rörande Konungaförsäkran äger rum, så kan jag väl icke
numera föreställa mig, att man skulle påstå, som då skedt,
det vårt förra i denne sak tagne beslut ligger oss i vägen
att efter de sig sedermera företedde omständigheter vidtaga
ett annat. Thet är icke eller något nytt, och R. o. A. kan icke
vid lagens tillämpning hysa olika principer, den ena tiden
mera än den andra. Vid sistledne riksdag sattes genom ett
ingifvit memorial R.o. Ars vid 1765 års riksdag uti vederlagssaken
fattade beslut i fråga och blef genom en omröstning
kullkastadt, utan att någon då trodde sig berättigad att hindra
en sådan omröstning, blott för det saken tillförene varit afgiord.
Ehuru angelägit det i allmänhet är, att vidtagne beslut
Konungaförsäkran.
239
icke uprifvas, så fann man då, och lär man äfven finna nu,
att lugn och sämjas återställande Ständer emellan vida öfvervägar
en sådan consideration. Vid denne riksdag har det
äfven händt, sedan R. o. A. enhälligt afslagit den af en ledamot
proponerade tillökning uti Hennes Kongl. Maijrsts Enckedrotlningens
stat, att samma sak något derefter på nytt
blifvit satt i fråga och genom omröstning bifallen. Regeringsformens
3 § biuder, att den Kongeliga Försäkran skall gifvas
och kröning försiggå vid Ständers nästa sammankomst; huru
skall nu det kunna värkställas, om Ständerne ej förena sig om
projectet dertill; hvad är då annat att giöra än att jämka
beslutet. Man har rest den fråga, hvilkendera bör giöra första
steget, antingen vårt eller de öfriga stånden. Värdaste Herrar!
Är det nu tid på att låta uppeholla sig af en i mitt sinne
mindre väl placerad point d’honneur? Ar steget nyttigt, så
blir det altid hederligit att vidtaga det ju förr dess häldre.
Det kommer mig före, likasom vid en upkommen eldsvåda
man började af giöra den frågan, hvilken först borde gå åstad
att släcka elden. När vi böra tro de öfriga stånden lika måhne
om rikets rätt och välfärd med oss; när vi blifva förvissade
om våra Privilegiers handhafvande i all sin vidd, när genom
en ny förordning det blifvit utur vägen rögdt, som i denne
grundlag med skäl kunde ansees såsom mindre instämmande
med den procedure, hvilken 1766 års förordning vid grundlagars
stadgande och förbättrande föreskrifver, nemligen ingressen
rörande embetsmannainactiviteten, och när 4 § i
Riksdagsordningen blifvit i samma förordning åberopad och
bibehollen, hvad kan då atholia oss att öfvergifva de mindre
tvisteämnen i denne Försäkran och således tillknyta det föreningsband
emellan oss och väre respective Medsländer, som
genom denne brydsamma sak snart varit på vägen att lossas.
Vi hafva mer än länge dragits nu med delta öfverläggningsänine;
låtom oss då i Herrans hand giöra slut derpå och sedermera
lemna all vår upmärksamhet och omsorg att bola
de refvor, hvarmed rikskroppen är behäftad, omfatta ett kärt
fosterland med all den omvårdnad, som födsel, medbröders
förtroende och vår riksdagsmannapligt af oss kräfver; då befordra
vi vår älskade Konungs höga nöje; då upfylla vi våra
efter liielp suckande medborgares önskan och då bereda vi
240 1772, febr. 24. Konungaförsäkran.
oss både samtidas och efterkommandes välsignelse. Jag hoppas
altså, att Hr Grefven och Ordföranden i stöd af Riksdagsordningen
icke vägrar oss att gifva proposition i anledning
af Kammarherren Baron Essens project, sorn af så många värda
ledamöter blifvit understödt och påyrckadt, hvarefter ocl
sedan intet något hopp är, alt R. o. A. derom kunna förenas,
vi då genom omröstning må kunna utröna, huruvida plurali
tetens tanka dervid må instämma eller ej, och vid ett sådant
tillfälle förväntar jag i kraft af lagen, att äfven så litet jag
anser mig berättigad att justera den delen af Riddarhusets
proposition, som är af en opponerad tanka, thet icke ina
vara Hr Grefven och Ordföranden, än mindre någon annan
tillständigt än den, som för contrapropositionen tält, densamma
att justera. Äfvensom jag önskar, att sedan vi nu sa
länge sökt uplysa hvarannan, vi ju förr dess häldre må skrida
till votering.
Hr Linderstedt, Johan, utbad sig att få uppläsa
sina anmärkningar, lydande som följer:
Mina tanckar uti then upkomne jämkningsfrågan, hvilkas
närmare deducerande jag linder förefallande discourser mig
förbeholler, och utom hvilkas antagande jag för min del ej
finner mig kunna ifrån det förra beslutet en enda hårsmån
afvika, är följande:
1 :o. Att hvad uti den 1 :sta § om regeringens oafbrutne
förande och ämbetsmannainactiviteten influtit, nu så mycket
häldre må blifva uteslutit, som genom särskildt meddelte bifall
på Jusititiaedeputationens i thet ämnet inkomne betänckande
then strophen numera lärer befinnas ej blott onödig
utan och mindre tienlig att uti en Konungaförsäkran införas.
2:do. Att thet utur 5 § uteslutne ordet samtelige såsom högst
oumgängeligit åter införes och bibeholles, och änteligen
3:tio att till kraftigaste förekommande af then obehöriga
uttolckning, som flere ställen i projectet synes sätta på Adelige
Privilegierne, the i sin fulla hälgd måge blifva bibehollne
icke genom något tvetydigt Konungaförsäkringen åtföljande
vehiculum ulan genom en vid slutet tillökt §, som med ej
mindre kraftige ord, än förut uti 21 § för Borgareståndet
skedt, R. o. A. om samma Privilegiers oförtydeliga åtnjutande
aldeles efter bokstafveliga innehollet, ej mindre hädanefter
Konungaförsäkran.
241
än hitintills försäkrar. Hvilket då det i de solenneste ordalag,
som upsökas kunna, sker, then uti 22 § för R.o. A:s bytesrättigheter
influtne otillräckelige reservation blifver onödig
och på den grunden helt och hållet uteslutas bör.
Thet mera, sorn fastän grundlagar och R.o. A:s Privilegier
i synnerhet thå thesse sistnämnde på ett så kraftigt sätt,
sorn berördt är, blifva genom en särskildt § ifrån all obehörig
förtydning bevarade! icke så omed [el] bart rörande, jag
likväl uti nu ifrågavarande project ville hafva jämkat och
rättadt, består
1 :o uti den dispositionsrätt, sorn uti 22 § berörde project
Kongl. Maij:st och kronan för en framtid betages till then
Kongl. Maij :sts och fisci egendom, som uti the af skattejorden
utgående räntor består, och
2:do uti then n. b. ständiga åborätt, som å all innehafvande
kronojord Allmogen sig för en framtid bereda och tillägna
\ill. Tillbud begge af den egenskapen, att the i förra lagar
1 ■' 11 författningar sakna all grund och anledning. För skäl
och ordsaker, som närmare munteligen detailleras skola, blifver
altså mitt ödmiuka tillstyrckande, att thenne 22 § i så
måtto jämkas och rättas, att then i förra delen ej må träda en
sådan Kongl. Maij :sts och kronans dispositionsrättighet af
skatteräntorne för nära, och i sednare delen ej alstra andra
slags åborättigheter än the, som med 1723 års skatteköpsförordning
öfverenskomma, hoc est, att åboen framför någon
annan får lösa det hemmanet till skatte, men ej att under
then helt påtageliga värckan, som det ordet ständig åbo ostridigt
medförer, få detsamma till skäncks, hvilken oskäliga
frikostighet ett utblottadt statsvärck omöjeligen lärer kunna
tillåta.
Hr Linderstedt tilläde sedan munteligen, det han väl funnit
flere §§ icke öfverensstämma med sielfva orden i grundlagen,
där de blifvit hämtade, att det äfven voro på de ställen, där
sådant lätteligen och med få ord kunde hielpas; men sorn
det skulle giöra mycken svårighet, sedan de tre respective
standen numera bifallit Konungaförsäkran, sådan som den är,
så ville han ej insistera derpå.
Hvad uteslutande utur ingressen angår af det, som rörer
ämbetsmannainactiviteten, trodde han det ej få någon con
-
242 1772, febr. 24. Konungaförsäkran.
tradiction, sedan en särskildt förordning derom är af R. o. A.
bifallen. Men uti 5 § att det ordet samtelige skulle uteslutas,
dertill kunde han sig icke begifva. Ty grundlagen fordrar
vid några tillfällen unanimité emellan alla fyra riksstånden,
om det skall kunna blifva ett Riksens Ständers beslut; skulle
detta ordet tagas bort, och i en framtid hända kunde, ali
sådane mål, som fordra unanimité, af tre stånd expedierades,
så hade det fierde ståndet, hvars röst borttages, ingen barriere
till försvar af sin i lagen grundade rättighet, hvilken del
likväl, så länge det ordet samlelige bibehollas, äger hos lagskipande
magten. Delta ord finnes icke uti 1719 års Konungaförsäkran,
men riksfädren hafva visligen tillagdt detsamma
uti den af 1720 och bibehollit det uti 1751 års Konungaförsäkran.
Det är icke allena R. o. A:s Privilegier utan rikets och
medborgares rätt, som derigenom conserveras, hvarföre ock
Hr Linderstedt icke kunde begifva sig därtill, att det borttages.
Uti 9 § finnes uteslutit alt, hvad som synes kunna befästa
R.o. A:s Privilegier. Nog hade det likväl säkrare stådt infördt
i sielfva Konungaförsäkran än att komma på sätt, som projecteradt
är, uti ett särskild vehiculum. R. o. A:s rättigheter äro
lika så helige som något af de andre respective ståndens, de
hafva likväl fädt sitt rum i sielfva Konungaförsäkran. Den
omständigheten vore så hufvudsakelig, att R. o. A. icke borde
gå ifrån sitt beslut.
Den 22 § i projectet till Konungaförsäkran vore och at
högsta betydelighet, ej allena för R. o. A:s rättighet att få
tillbyta sig kronojord utan och för kronan sielf. Med ett pennedrag
hade man för kronan här bortgifvit hennes äganderätt
till alt, hvad som kallas kronojord, och förvandladt åboerne
på kronohemmen till evärdeliga innehafvare af desse hemman.
Statsvärcket, som är i så anseenlige behof och kanske
kommit uti dem genom den förlust, kronan nu i flere år lidit
på jord, som henne frångådt, efter 1723 års förordning, för en
spottpenning, som ordspråket lyder, fordrar den närmaste
besparing och lärer icke tåla, att det lilla, som ännu återstår
deraf, skall på ett sådant sätt utan valuta henne ifrån gå, eller
att hennes rättighet till sine egendomar ännu mer minskas,
och hvad henne i städsla för sådane egendomar tillfalla bör
Konungaförsäkran.
243
samt hvad en framtid kan tillåta, att kronan uti inkomst af
sådane hemman mera än nu skäligen kan ärholla, så plötzligen
bortskänckas. Detta äro omständigheter, som förtiena
den närmaste upmärksamhet och hvilcka R. o. A. ej böra förglömma
utan i jämkningsvillkoren, som skulle kunna komma
att författas, införas och påminnas om att icke våga kronans
redbaraste och säkraste inkomst.
Frih. von Essen: Uti frågan om ingressen har jag redan
yttradt mina tanckar såväl som angående det öfriga, som
flere af R.o. Ars herrar ledamöter ansee för angelägit att uti
den i fråga varande Konungaförsäkran anmärka. Jag vill
derföre endast närmare yttra mina tanckar och skälen till
dem uti de omständigheter, som hufvudsakeligen blifvit vidrörde.
Det ordet samtelige, som så mycket ömmar, ärkänner jag,
att det kunde stå qvar, men påstår derjämte, att det icke skadar,
om det tages bort. Visserligen är det nyttigt, att Kongl.
Maij :st med samtelige Riksens Ständer altid i nåder instämmer;
men det är och lika nödigt, att en lag är tydelig och
klar; att få lagen sådan, hafva ofta förändringar i anseende
till ordalydelsen blifvit tillåtne. Mycket finnes således uti
1720 års Konungaförsäkran, som är borttagit uti den af 1751,
och det utan tvifvel på goda skäl. Det ordet samtelige anseer
jag ej allena onödigt utan och skadeligit, om det står qvar;
onödigt, ty när konungen instämmer med Riksens Ständer, så
instämmer han på det sätt, sorn 17 § i Riksdagsordningen föreskrifver.
Där ut sättes, hvad som kan och bör kallas Riksens
Ständers beslut; den § är icke uphäfven; skadeligt, ty när
lag giöres, bör det ske så, att den icke ena gången blifver
nyttig och en annan gång skadelig. Om lagskipande magten
skulle undandraga sig värkställigheten af Ständers beslut i sådane
mål, som genom pluralité afgiöras kunna, derföre att
det fierde ståndet afslagit saken; eller om uti dylika mål det
fierde ståndet skulle opponera sig emot, hvad tre stånd beslutit,
och lagskipande magten sökte att hindra värkställigheten
endast för det skäl, att Kongl. M:t försäkradt sig vilja
instämma med samtelige men icke med tre stånds eller pluralitetens
beslut, kunde icke då det ordet blifva skadeligit?
Jag anholler derföre, att R. o. A. i den delen förena sig med
244 1772, febr. 24. Konungaförsäkran.
de andre respective stånden uti det att lemna ett ord, sorn de
visligen uteslutit.
Angående att R. o. A:s Privilegier hade bordt i sielfva Konungaförsäkran
införas oell guaranteras likasom Borgerskapets
och Allmogens, finner jag det icke passa sig att sätta
våra i paralelle med dem, som de undfådt. R. o A:s äro ständige
oell behöfva ingen guarantie vidare än den, de i kraft
af grundlagen redan äga. Deras äro deremot oeconomiska
författningar, som efter tider och omständigheter kunna ändras.
Hvad som förmenas skola genom 22 § förminska kronans
rätt till sin jord är äfven i min tancka mindre farligt; om jag
rätt minnes, lära orden lyda uti §, att Kongl. M:t försäkrar
Allmogen om att ostördt niuta sina åborättighteer med mera,
på sätt som utkomne stadgar, resolutioner och förordningar
förmå och inneholia. Frågas nu med skäl, 0111 de derigenom
fädt mera rättighet, än de redan äga, och 0111 någon lärer vilja
betaga dem densamma?
Vore det möjeligit att jämka en sa betydande act, som en
Konungaförsäkran är, efter allas öfvertygelse, så skulle jag
giärna antaga alla de villkor, R.o. A:s hrr ledamöter finna
nödige att föreslå; men det går ej an. Jag betygar, att jag är
så god svensk sorn någon annan och förmodar, alt ingen lär
tvifla derpå, som eftersinnar, att jag är svensk född och står
på egen, på svensk botten, att min ägendom är svensk och
min välfärd förknippad med Sveriges; att således inga afsigter
hvarken af befordringar eller belöningar kunna förleda
mig ifrån mitt fäderneslands väl, när jag ej åstundar de förre
och ej behöfver de sednare utan är nögd med min lott; men
jag finner i detta ögnableck ingenting så angelägit för riket
som det, att vi gemensamt arbeta uppå att återställa enigheten
och förtroendet riksstånden emellan; dertill leder det project,
som jag och flere med mig Höglåflige R. o. A. understält;
hvarföre jag och vördsamt tillstyrcker, att det måtte
blifva antagit; men skulle ej alla derom kunna förenas, Hr
Grefven och Ordföranden då gifva proposition till votering
och uti den ena delen detta projecl blifva infördt att genom
pluralitetens röst antagas eller förkastas.
Hr W a c h s c h 1 a g e r, Gusta f, åberopade sig, hvad
Konungaförsäkran.
245
han redan i sista pleno anfördt, och de skäl Frih. von Essen
nyttiadt till att undanrödja alla tvifvelsmål, sorn ännu kunde
hindra, att det af Frih. von Essen upgifne project icke af alla
vill antagas.
Tvenne R. o. A:s särskildte föreställningar hafva icke kunnat
värcka hos de andre respective stånden någon ändring i
deras beslut. Hvad kan man då hoppas af de steg, som kanske
R. o. A. framdeles skulle vilja taga, annat än mera skiljackligliet
och därpå följande oro för konung och rike; hvaremot,
0111 det af Frih. von Essen upgifne project antages, vinner
R. o. A. sine Privilegier fullkomligen beskyddade för alt intrång
genom den act, som Konungaförsäkran kommer att åtfölja,
som är det hufvudsakeligaste af hvad R.o. A. önskar
dt få oförändradt bibehollit. Om ej alt kan vinnas af hvad
man åstundar, måste man vara nögd med något och derföre
intaga det, sorn man är öfvertvgad, att de andre respective
stånden begifva sig till. Hr Wachschlager begärte i anseende
härtill proposition uppå Frih. von Essens project, enligt med
hvad Hr Wadenstierna tillstyrckt och en stor del af R. o. A.
förklaradt sig vilja antaga.
Grefve Creutz, Lorentz W i 11 h e 1111, förenade sig
med hvad Hr Håfrättsrådet Johan Linderstedt redan yttradt
och tilläde sig icke finna konungens höghet vara rubbad, 0111
utur ingressen allenast borttogos det, sorn rörer embestmannanactiviteten,
utan sorn R. o.A:s anmärkning vid tilläggningen
uti ingressen till Konungaförsäkran varit i högsta måtto
oskyldig och endast haft afseende uppå att bibeholla grundlagen
uti sin renhet utan att öka eller minska densamma och
i grundlagen icke star införde de orden, att Kongl. Maij :sl
skall oafbrutit regera, så bör hela tilläggning [en] gå ut.
O111 det ordet samtelige är af så liten betydlighet, så kunde
de andre stånden tillåta, att det blifver bibehollit, lagarne
vinna likasom en större kraft och influera mera på de lydande,
när de uti en längd af år förblifva altid lika och oförändrade,
altså är nyttigt, att del ordet bibeholles. Skulle man
'ilja så noga granska alla ord i grundlagen och taga hort
dem, som förefalla en öfverflödige eller icke nog significative,
så blefvo många ännu ali granska; till exempel den utlåtelsen,
att Kongl. M:t instämmer med Riksens Ständer, ut
-
246 1772, febr. 24. Konungaförsäkran.
märker visserligen icke fullkomligen, hvad grundlagen där
menar; ty orden instämma förutsätter en pröfningsrätt, den
Kongl. Maij :st öfver Ständers beslut aldrig vill sig tillägga,
icke desto mindre bör denne utlåtelsen oförändrad stå qvar,
efter den är lika gammal med grundlagen.
Hvad R. o.A:s Privilegier angå, så lärer icke kunna tviflas,
att afsigter torde gifvas, som vilja inskräncka dem; åtminstone
hafva åtskillige tillbud dertill ledande sig visat mera uppenbarligen;
R. o. A. har härtills försvaradt dem, hvarföre
skola de nu bortgifvas. Att uti ett vehiculum stadfästa R. o.
A:s Privilegier medförer ingen säkerhet emot de inskränkningar,
som i sielfva Konungaförsäkran finnas införde; alla
oeconomiske författningar anmälas på samma sätt hos Kongl.
Maij :st genom underdånige bref, som af fyra Talemän underskrifvas;
de kunna vid förefallande omständigheter ändras
och revoceras; hvad hindrar, att framdeles icke detta vehiculum
äfven skulle kunna revoceras?
Grefve Creutz förklarade i anseende härtill sig icke kunna
ingå uti någon jämkning af de tre omständigheter, som han
nu omrördt. Han trodde tvertom, att R. o. A. borde genom
ett ytterligare extractum protocolli söka förmå sine respeetive
medstånd att häruti foga sig till R. o. A:s redan uti tvenne
extracta protocolli yttrade tancka, så att 1751 års Konungaförsäkran
förblifver orörd uti alt det, som ej angår
chronologien och Kongl. Maij :sts successionsrättighet, hvarvid
äfven borde fullkomligen förklaras och visas, huruledes
Kongl. Maij :st och kronan genom de uti 22 § införde ändringar
och tilläggningar förloradt rättigheten att disponera om
sin jord, och att Riksens Ständer icke borde bortgifva en sådan
kronans rättighet.
För öfrigit som af discourserne såväl i sista pleno som nu
nogsamt kunde slutas, att R. o. A. voro af olika tanckar i detta
förevarande ämne, så att svårligen votering kunde undvikas,
så hemstälte Grefve Creutz, om icke proposition kunde blifva
i conformité med hvad såväl han som Hr Håfrättsrådet Linderstedt
yrckadt, och ville väl begifva sig dertill, att contraproposition
måtte blifva till bifall uppå hvad Frih. von Essen
och Hr Wadenstierna föreslagit.
Hr S p a r r s c h ö 1 d, Eric, ansåg det ordet samtelige af
Konungaförsäkran.
247
högsta vigt och att derigenom det fierde ståndets röst conserveras
uti alla de mål, som enligit grundlagen fordra fyra
stånds enhälliga bifall; att det altså vore skadeligit, om det
uteslutes. Ordet vöre honom likväl icke så angelägit, som att
meningen af grundlagen bibeholles, hvarföre han ock skulle
vara nögd, om i det stället införes likmätigt 17 § uti Riksdagsordningen.
Likaledes påstod han, att guarantien af R. o. A:s Privilegier
borde lika såväl få sitt rum i sielfva Konungaförsäkran, sorn
de andre respective stånden fädt sine privilegier där införde.
Och äfven att de uti 22 § införde tilläggningar, hvarigenom
kronan förloradt sin jord, måtte gå ut; begärandes i conformité
af hvad Hr Håfrättsrådet Linderstedt tillstyrckt proposition.
Hr A 1 s t r ö m m e r, Patri c k, instämde till alla delar
uti samma mening med Hr Håfrättsrådet Johan Linderstedt
och förklarade sig aldrig kunna gå ifrån sanningen af de principer,
bemälte Håfrättsråd lagdt till grund för alla jämkningar,
nemligen 1 :o att alt, hvad sorn är ny tilläggning uti ingresen
till Konungaförsäkran, går ut; 2:do att det ordet samtelige
bibeholles, på det intet stånd måtte förlora sin röst uti sådane
saker, som fordra fyra riksståndens enhälliga bifall; 3:tio att
uti sielfva Konungaförsäkran införes angående R.o. A:s Privilegier,
ty uti en särskildt act, som Kongl. Maij:st ej besvurit,
fins ingen säkerhet. Hvad Frih. Cederhielm angående kronans
jord uti sista pleno anfördt, och huru densamma utan ringaste
ärsättning för kronan genom 22 § lili projectet till Konungaförsäkran
bortskänckes, förtienar äfven R. o. A:s upmärksamhet.
Hr Alströmer ansåg desse puncter så hufvudsakelige och
R. o. A:s redan tagne beslut i anseende till dem så rättvist
och så billigt, att han icke kunde begifva sig derifrån, ulan
reclamerade han samma beslut uti all dess kraft. I följe hvaraf
han ej eller ville tillåta någon votering, ty ett stadgadt beslut
borde ej utan med enhälligt samtycke kunna häfvas.
Hr Leijonanckar åberopade sig, hvad han redan i denne
sak, då densamma hos R. o. A. var under öfverläggning, yttradt.
Han hade då önskadt, att ehuru mycken otydlighet sielfva
projectet till Konungaförsäkran innehöllo, densamma hade
blifvit bifallen. Men sedan R.o. A:s pluraritét en gång deci
-
248 1772, febr. 24. Konungaförsäkran.
rieradt, att R. o. Ars Privilegier äro rörde, så böra R. o. A. ej
taga igen sina ord.
Det visar sig ock tvdeligen, att man vill åt R. o. Ars Privilegier.
När uti 9 § den strophen skall gå ut, sorn talar om,
att de högre ämbeten skola besättias af infödde af adel, så är
det åt rådsstolen, som de syfta. Respective ståndens rättighet
har väl altid varit att sätta af och sätta till rådsherrar, men
de hafva altid tagit dem ibland R. o. A.
På det R.o. A. ej måtte komma lili oenighet med de andre
stånden styreker man nu R. o. A. att gå in uti den begärte förändringen
af §. Men, mine gunstige Herrar, glommen ej, all
det är en förändring i grundlag och privilegier. Är det skäligt
för att vinna enighet att ändra grundlagar, och med den och
flere sådane ändringar, som nog lära efter hand proponeras.
kasta regeringssättet öfver ända. Hvartill skulle enigheten sedan
gagna, hvem guaranterade dess bestånd. Det är icke för
vår ro skull, som vi stå på detta ställe, vår skyldighet här
föreskrifver oss, att vij böra holla fast med grundlagen, för
rikets och efterkommandes skull, och icke låta narra oss ifrån
det ena steget in uti det andra, till dess jämvigten är förlorad,
lagstiftande magten emellan, och hela lagskipningen så omskapad,
att ingen blifver lydande utan alla befallande.
Frih. Cederhielm, Josias: Sedan R. o. A. i sista pleno
beslutit att i dag öfverlägga, om jämkning efter de respective
ståndens mening uti R.o. A:s beslut angående Konungaförsäkran
kan äga rum, så får jag derefter nu inrätta mitt
vördsamma yttrande och. så långt mitt minne tillåter, gå igenom
de hufvudsakeligaste förändringar i projectet till Konungaförsäkran,
som jag funnit vara anmärkningsvärde.
Uti ingressen kommer man väl öfverens om att hvad sorn
rörande embetsmäns inactivité står infördt, må tagas bork
men där står ännu ett ord, som förtienar attention, nemligen
Kongl. Maij:st skall försäkra alt vilja oafbrutit regera. Icke
kan det ordet betyda så mycket i värkställigheten, nog regerar
vår allernådigste Konung efter Sveriges lag, så länge hans
folck lyda efter lag. Uti en annan för honom och riket högst
olycklig ställning lärer vara lika mycket, om de orden stå i
Konungaförsäkran eller icke. Men denne meningen är ny och
har sedan 1769 års riksdag fådt en betydelse, den man icke
Konungaförsäkran.
249
ill giöra behagelig. Det har fådt en ton, nästan sådan som
den, man velat efter 1756 års riksdag sätta på orden vådelig
belägenhet. I afseende härtill styrckes jag, att det såsom onödigt
bör gå ut.
Det ordet samtelige kunde väl gå ut, om enligit hvad Frih.
von Essen försäkradt dermed icke påsyftas någon förändring
uti 17 § Riksdagsordningen, så kunde i stället där införas
endast de orden: enligt Riksdagsordningen, hvilket ej bör kunna
nekas, och då är jag nögd.
Att R. o. A:s Privilegier skola uti en särskildt af alla fyra
ståndens Talemän under skrifven act, som Konungaförsäkran
bifogas, blifva guaranterade, deröfver har jag redan till protocollet
yttradt mina tankar, hvilka jag mig åberopar. Det står
altid fast, att ett bihang är mindre betydeligt än hufvuddocumentet,
ty fastän fyra stånd underskrifvit ett beslut, kan det
dock ändras af Ständer. Men om Kongl. M:ts höga namn kommer
under en sådan act, då är jag säker, att den icke ändras,
så länge vi äro så lvckliga att få beholla honom.
o t O
Men mine gunstige Herrar, när R. o. A. äger grundlagen
för sig, derjämte Privilegierne tydelige, huru kommer det, att
vi inom oss sielfva kunna hafva olika tanckar om bibehollandet
af alt sådant. Annorledes går till hos väre respective medstånd.
.lag seer af sammanträdets tryckte handlingar och protocollet,
och jag kan ej undgå att liögackta en Borgareståndets ledamot,
Hr Åldermannen Westin, huru hederligen han förfäektadt
Borgerskapets sak och utvidgadt städernes förmåner, frioch
rättigheter långt öfver hvad de förut i allinenhet hade så
klart uti beskrefne lagar, huru han icke lemnadt, förrän alla
desse förbättringar och immuniteter fingo sitt rum i sielfva
Konungaförsäkran. Jag åberopar mig honom såsom ett modell
för oss. Det är ett gammalt ordspråk ibland bönderne på landet:
bättre att hafva ett ord för sig än efter sig. Detta exempel,
detta ordspråk recommenderar jag hos Höglåfl. R. o. A. vid nu
varande betydeliga tillfälle.
Derjämte är det en hvar riksdagsman tillhörig skyldighet att
vårda kronans rätt. Altså vår att tillsee, det genom den projecterade
22 § uti Konungaförsäkran kronans jord ej bortgifves.
För öfrigit hvad som kan jämkas att derigenom vinna väre
250 1772, febr. 24. Konungaförsäkran.
medstånds välvilja, skall jag giärna samtycka till. Jag önskar
ock, att i frågor af sådan beskaffenhet som denne man innom
oss icke måtte söka pluralitet utan förenas och jämka
först inbördes, så att vi blifva enige och komma derifrån utan
votering. Det gifver R. o. A:s beslut sin rätta styrcka, och jag
hoppas, att sådant lärer kunna ske, om vi något mera förtroligt
höra hvarannan, hvilket jag Höglåflige R. o. A. vördsammast
tillstyrcker.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Om det ankomnio på R
o. A. allena att få Konungaförsäkran sådan, som R. o. A. kunde
finna, att den efter grundlag och privilegier vara bör, jag skulle
icke ett ögnableck dröja att foga mig till den röst, som för
mig tyckes utmärcka en stor del af herrarnes mening; men
det står ej uti vår magt. Frågan är icke nu, huru R. o. A.
täncka utan huru R. o. A:s tancka må kunna jämkas till den,
som våra tre respective medstånd fattadt, så att expeditionen
af Konungaförsäkran ej må uppehollas.
Att projectet till densamma icke blifvit annorlunda, än det
är, bör vi ej tillräkna våra deputerade. Jag försäkrar för egen
del, att jag med all uptänckelig möda arbetadt för att få någon
närmare jämkning till R. o. A:s mening, men mitt bemödande
har varit frugtlöst. Det har ej blifvit .förglömdi, att ibland,
då persvasioner icke kunnat hielpa, bruka vasshet, men de tre
stånden hafva städt oryggeliga. Flere värde herrar och män,
som lika så nitiskt med mig vinlagdt sig att vinna något hos
väre medstånd, skola derom intyga. När så är, nödgas jag yttra
min tancka öfver hvad vi äro föranlåtne att afgiöra, men icke
hvad vi hälst skulle önska att få giöra. Följackteligen att
öfverväga, huruvida det, som oroar R. o. A. och de andra stånden
så enständigt påstå, kan vara af så mycken betydelighet.
Till en början får jag anmärcka den satz vara ännu oviss,
att Konungaförsäkran är en grundlag, sorn icke kan ändras.
Vi veta, att densamma undergådt märckeliga förändringar
hvarje gång ifrån 1719 till 1720 och derifrån till 1751.
Om det är R. o. A:s beslut, att de orden uti ingressen skola
gå ut, som nämna Kongl. Maij :sts nådiga löfte att oafbrutit regera,
så lemnar jag det. Men i annor händelse innebär det
ordet icke mer, än hvad Sveriges lag redan antagit. Intet ställe
i vår regerings eller öfriga grundlag kan visas, där den händel
-
Konungaförsäkran.
251
se är omtalt, att Svea konung nedlägger regeringen. Altså praesupponerar
lagen redan, att konungen ej kan nedlägga regeringen.
Hvad lagen antagit, det är lagligt, hvad som är lagligt
I an uti Konungaförsäkran införas.
Att det ordet samtelige borttages utur 5 §, betyder intet
under en mild och rättvis Konung, men under en elak skall
det såsom infördt i Konungaförsäkran blifva ett medel att
snart kasta regeringssättet öfver ända och värkställighet af
Ständers beslut samt de nyttigaste ärender hos lagskipande
magten aldeles uphöra, under sken att saken fordrade samtelige
riksståndens bifall. Det skulle gifva en skråma åt constitution,
hvarigenom många goda saker kunde falla ut och gå
förlorade. Att, som här blifvit föreslagit, i stället för ordet
samtelige citera 17 § i Riksdagsordningen, håller jag för bet
änckeligigt och ganska skadeligit att blanda den lagskipande
magten med den lagstiftande och sätta in i Konungaförsäkran
det, som endast angår Riksens Ständer. Det tillkommer ej
lagskipande magten att domina, huru Riksens Ständer sinsemellan
rådslå och afgiöra sakerne.
Jag förenar mig villigt deruti, att långt bättre hade varit,
om R. o. A. fädt säkerheten för sine Privilegier uti Konungaförsäkran
införd; ingen bör tvifla uppå att ej sådant blifvit af
samtelige R. o. A:s deputerade i sammanträdet enständigt yrckadt
men ej kunnat vinnas; vi hafva där sedt, huru svårt det
gådt att få något conserveradt, om vi hade kunnat begära alt
men kanske då fädt intet. Blifver det icke bättre att foga sig
uti det, man ej kan vinna, när saken derigenom efter min
tancka frälses. När jag antager, att Riksens Råd skola väljas
af R.o. A:s ledamöter, när Kongl. Maij :t med Råds råde skall
styra riket och värckställa lagen, när Riksens Ständer uti den
projecterade säkerhetsacten förklara deras mening vara, att
privilegier icke skola rubbas, så äger R. o. A. tillräckelig säkerhet
i orden, säkerhet i utöfningen. Kongl. Maij :st utlåfvar uti
sin nådige Försäkran och sin konungsliga ed att vilja låta
värkställa alt, hvad Riksens Ständer i underdånighet anholla
om, altså är säkerheten tillräckelig, att R. o. A. för sina Privilegier
ej löper någon fara.
Hvad den 22 § angår, så betyder densamma icke så mycket;
Allmogen har redan uti sine tid efter annan ärhollne resolu
17—680338
-
252 1772, febr. 24. Konungaförsäkran.
tioner alt, hvad densamma inneholler, och de kunde dermed
vara nögde, om de icke trodde sig äga mera bekräftelse deruppå,
när det finnes i Konungaförsäkran infördt, och den delen
kan man giöra dem till viljes, då ingen lärer vara sinnad att
minska deras rättigheter.
Mine gunstige Herrar. R. o. A. hafva nu snart i sex månader
yrckadt uppå att få denne kronans rätt till sin jord förvarad
efter lydelsen af 1751 års Konungaförsäkran; hvarföre skall
man mera insistera deruppå, då alt bemödande är förgäfves.
Riksdagen utdrages uti desse svåra tider till tyngd för landel,
och det räknas oss kanske till last. Derföre, att komma derifrån
sedan vi som frie män giordt vårt yttersta, låtom oss
visa, att vi äro rätta adelsmän, som känna, hvad riket och oss
tillhörer, men sedan vi gådt så långt vi kunnat, hafva afseende
på salus populi framför oss sielfva och eftergifva alt, hvad
möjeligen kan eftergifvas. Uppå sådane skäl tillstyrcker jag
bifall till Frih. von Essens project och begär däröfver proposition.
Baron Sprengtporten: Jag har vid nogaste öfvervägande
af alt, hvad uti denne vigtige sak förekommer, ej kunnat
finna mig uti att gå längre med jämkningar än efter hvad
Hr Håfrättsrådet Johan Linderstedt projecteradt, hvarföre jag
mig ock med honom conformerar såsom det enda acceptable
project.
Ordet oafbrutit regera kunde väl vara af mindre betydelighet,
ty en konung lägger likaväl ned spiran, om riket det lträfver;
men som det efter 1768 års märkeliga händelse tyckes
vilja medföra ett odium, så bör det gå ut.
Samtelige kommer nu i ordningen. Jag är ej advocat utan
militaire, förstår altså icke, hvad ordaförklaringar och advocature
vilja säga. Men då jag märckt, att uti instruction för
Expeditionsdeputation med mycken omsorg vordet förvarad
en tre stånds rättighet att med uteslutande af det fierdcs
röst expediera saker; då jag seer, huru envist våra medstånd
hålla uti att ej vilja tillåta det ordet, så sluter jag ej utan
skäl deraf samt det mera, som händt, att något måste ofelbardt
ligga derunder.
Nu säger en gammal militairisk regel, att en god general
skall aldrig vilja det, som fienden vill. Om dertill kommer,
Konungaförsäkran.
253
att det vore en nyhet att i Konungaförsäkran citera Riksdagsordningen,
så kan jag aldrig bifalla, att det ordet samtelige
tages bort.
Hvad den 22 § af projectet till Konungaförsäkran märckeligen
innebär till försvagande af kronans rätt öfver sin egen
jord, det har Frih. Cederhielm så fullkomligen utredt, att det
öpnadt ögonen uppå enhvar. Efter min tancka tillhörer det oss
såsom riksdagsmän att bevaka kronans rätt i alt, altså äfven
i denne delen. Jag vet väl, att tre stånds beslut häruti gälla;
men de måge gifva bort, så hafva vi dock ej att förebrå oss,
det vi deruti hafva någon deel, när vi dertill icke samtycka.
Jag förklarar, att jag är i alt, som grundlag och rikets rätt
medgifver, villig till jämkning och förening, att jag derföre
gillar och bifaller det af Hr Håfrättsrådet Linderstedt upgifne
förslag dertill. Men deremot att jag icke kan antaga, hvad
Frih. von Essen föreslagit, efter det strider emot R.o. A:s redan
tagne beslut, medförer ändring uti grundlagen och således
leder till att rubba regeringssättet samt försvagar R. o. A:s
Privilegier. Jag anholler i kraft af desse skäl, att R. o. A.
behagade förena sig om att antaga det af Håfrättsrådet Linderstedt
upgifne project och icke votera om ett redan tagit
beslut.
Men skulle jag blifva forcerad till votering, så betygar jag
till protocollet, att det sker emot min vilja, och att jag icke
vill i framtiden hafva någon skuld uti det oblida öde, som
R. o. A. kan förestå. Jag skall i händelse af votering icke undandraga
mig att rösta men vill aldrig vara ansvarig för fölgderne
af ett så bedröfligt praejudicat, som det är att votera
öfver tagne beslut. Jag hoppas, att den Alsmägtiga, som skyddar
hvad lagligt och billigt är, i händelse af votering bekräftar
och understödjer min mening, så att rätt blifver rätt och frivilligt
slutade förbund frie medborgare emellan icke måge
brytas.
Hr Silfversparre: Jag vill icke vara vidlyftig och uppeholla
Höglåflige R.o. A. med uprepande af hvad många för
mig så väl utfördt utan korteligen förklara min oförgripeliga
mening.
1 :o. Kan jag icke ärkänna någon särskildt act till befästande
af R. o. A:s Privilegier. Det är Kongl. Maij :st, som nådigt
254 1772, febr. 24. Konungaförsäkran.
vill låfva att beskydda dem. Af sine medstånd behöfver R. o. A
ej begära någon ny bekräftelse uppå det, hvartill de redan
ifrån regeringssättets början sig förbundit. Derföre bör Kongl.
Mits höga underskrift vara det, som gifver säkerheten, följ -  ackteligen guarantien vara införd i sielfva Konungaförsäkran,
fiir R. o. A. lika som för de öfrige respective stånden.
2:do. Icke kan jag bifalla, att det ordet samtelige uteslutes;
ty det innefattar det hufvudsakeligaste beskydd för grundlag,
vart stånds välfågne Privilegier och rättigheter, på sätt sorn
17 § Riksdagsordningen det föreskrifver, uti sådane mål, där
tre stånds röst hittils aldrig kunnat gälla utom det fierde
Men hvilket, på sätt sorn nu tillbiudes, skulle hädanefter förändras,
och uti alt tre stånds pluralitet komma till värkställighet,
hvarigenom till en början R. o. A. genast skulle blifva
lidande och komma att förlora men framdeles de andre respective
stånden utsättas för lika stor osäkerhet om sine förmåner
och rättigheter.
3:tio. Den uti 9 § giorde förändring har sitt afseende uppå
att utestänga R. o. A. ifrån vägen till de högre embeten. Huruvida
ömheten för mitt stånd och den rättighet, R. o. A. hittils
ägt att komma i considcration vid dylika ämbetens besättj ande,
kan tillåta mig att härtill samtycka, lärer enhvar finna.
4:to. Den 22 § kan jag ej eller antaga, emedan, som bevisl
är, derigenom bortgifves kronans jord. Indelningshafvare, R.
o. A. samt alla de, som icke äro bönder men kunna komma att
af kronan hafva jord att fordra, blifva lidande.
Altså bör efter min vördsamma tancka orden oafbrutit regera
tagas ur ingressen till Konungaförsäkran, det ordet samtelige
föras in uti 5 §, R. o. A:s Privilegier få rum där att af
Kongl. Maij :st nådigst guaranteras och R. o. A. förklara, att
kronan nu som tillförene bör få disponera sin jord. Desse villkor
såsom grundade i lag och Riksdagsordning anseer jag mig
icke hafva rättighet att gå ifrån.
Baron H i e r 11 a, Carl: Med den öfvertygelse om grundlag,
rättigheter och privilegier, som jag hyser, har jag redan
yttradt mina tanckar i denne saken. Ingen uplysning är sedan
kommen, som gifvit mig andra begrepp, derföre kan jag ej gå
ifrån den, ej eller begifva mig längre till någon jämkning, än
efter hvad Hr Håfrätt.srådet Linderstedt tillstyrckt.
Konungaförsäkran.
255
1 följe deraf borttages det ordet oafbrutit regera, icke för det
att ju vår nådigste Konung må låfva att pryda svenske thronell
och fortfara att arbeta på, om det är möjeligt, att vi kunde
blifva ett lyckligt folck; utan derföre att detta ord medförer
en odieuse bemärkelse. Och som det är en nyhet, påstår
jag, att det idi Konungaförsäkran, som är eller skall blifva
en grundlag, icke kan emot 1766 års förordning denne riksdag
införas.
Samtelige i 5 § är ett i grundlagen antagit ord, det bör derföre
bibehollas och af samma skäl icke borttagas.
Att guarantera R. o. A:s Privilegier uti ett vehiculum, gifver
mig ingen säkerhet. Jag begär denne guarantie införd i sielfva
Konungaförsäkran, och det uti ren och tydelig svenska likasom
de andre respective ståndens. Där får jag min allernådigste
Konungs höga namn under, där är jag säker. Detta är redan
ett af R. o. A. tagit beslut, derifrån kan jag icke gå.
Den 22 g ömmar mig, när jag seer, hvad kronan förlorar.
Värde mine Herrar och Medbroder, det gäller våra boställen.
Flere saker, som i Bondeståndet blifvit väckte om dagsvärkshemman
med mera dylikt, visar hvartill man syftar, men jag
kan på detta stället ej mera än protestera. Tre stånds pluralitet
deciderar väl denne saken. Uti en ställning för R. o. A.,
sä ögonskenligen farlig, månne unanimitet för oss ej är nödig.
Jag anholler altså, af! R. o. A. ville förena sig om det af Hr
Håfrättsrådet Linderstedt uppgifne project. Men skulle det ej
vara möjeligit utan att det kommer till votering, så gior jag
samma declaration, som Hr Öfversten Baron Sprengtporten
för mig redan giordl.
Hr Gyllenspetz förklarade till protocollet, att han
på samma sätt sorn Öfverstarne Baronerne Sprengtporten och
Hiertta ville vara utan ansvar för alla fölgder af en votering
öfver redan vidtagne beslut.
Hr Sparr schöl d, Carl Magnus: Hade R. o. A. uti
sine förre aflemnade extracta protocolli af sine respective medstånd
begärt mera än att få blifva vid redan stadgad lag; visserligen
kunde då påstås, att vi böra jämka och eftergifva;
men att begifva sig ifrån tagne beslut, som ej inneholla annat,
än att en stadgad lag bör stå, det medförer för framtiden ett
det aldra svåraste praejudicat. Icke desto mindre finner jag
256 1772, febr. 24. Konungaförsäkran.
inom R. o. A., meningar, som vilja leda oss dertill, hvaraf med
skäl slutas kan, att det ej vidare lärer stå att liielpa. Jag tager
derföre den utvägen att anholla, det mig måtte tillåtas att till
protocollet få göra den reservation, att jag ingen del tager oell
aldrig vill vara ansvarig för de fölgder, som härigenom drabba
först på R. o. A., så uppå väre respective medstånd och omsider
uppå sielfva regeringssättet.
Jag säger med skäl, att R. o. A. ej gådt längre i sitt påstående
än allena att få blifva vid grundlagen och att de af R. o. A.
anmärkte och förkastade ändringar uti Konungaförsäkran äro
ändringar i grundlagen. Rikets regering är bygdt på tre pelare:
1 konungens höghet, 2 Rådets myndighet, 3:tio Ständernes
fri- och rättigheter. Huru vårdas konungens höghet, när man
med nya och hittils okände ordalag i afseende uppå en händelse,
som kanske aldrig mer existerar, honom föreskrifver,
att han skall oafbrutit regera?
Det ordet samteliga i 5 § är så värckande för Ständers rättigheter
hos den lagskipande magien, att utom det ordet de
förnämste kunna saklöst uti lagskipningen förstöras. Det är
rätt anmärkt, att det ej gagnar att citera 17 § Riksdagsordningen,
ty den är blott ett rättesnöre för Riksens Ständer
sielfve; men uti Konungaförsäkran det ordet samtelige infördt
blifver en lag för den lagskipande magten, huru den
skall värkställa, när ifrån Riksens Ständer ankommer en expedition,
hvarvid det fierde ståndets underskrift saknas. Deruti
ligger hvart stånds yttersta åtgärd till försvar af sina frioch
rättigheter; altså för den tredje grundpelaren, hvaruppå
regeringssättet är byggdt.
Det är i min tancka likaledes oumgängeligigt för R. o. A:s
heder, att om deras Privilegier skola guaranteras, det bör ske
uti sielfva Konungaförsäkran. Hvarföre skall R. o. A. aldeles
blifva derutur förkastade, när väre medstånd så väl och mildeligen
äro hugkomne.
Min skyldighet som riksdagsman fordrar och att försvara
kronans rätt, derföre kan jag ej eller samtycka till de förmåner,
som uti Konungaförsäkrans 22 § äro Allmogen tilllagde
öfver det, som densamma genom lag och resolutionen
redan äger, utan innebegriper detta såväl som del öfriga uti
den protest, som jag nu giordt och anlioller att för min räkning
få uti protocollet införd.
Konungaförsäkran.
257
Hr von Gerdten upläste bilagde dess dictamen ad protocollum.
1
Frih. Bunge, Sven, biföll till jämkning, hvad Hr Håfrättsrådet
Linderstedt projecteradt, och förenade sig i det öfriga
med Baron Sprengtporten, Hr Sparrschöld, Hr Silfversparre
och de öfrige, som reserveradt till protocollet angående
orden oafbrutit regera och samtelige, jämväl angående Adelige
Privilegierne och 22 § uti projectet till Konungaförsäkran,
samt begärte att deröfver få proposition.
Flere herrar förklarade jämväl sig önska, att discourserne
nu måtte uphöra. Men som en eller annan af de herrar, som
anmält sig, icke ville eftergifva att få tala, så fullfölgdes nu
med öfverläggningen.
Hr Uggla, Leonhard Magnus: Jag vill icke vara
denne gång vidlöf tig, sedan så månge värda ledamöter tolkat
mina oförgripeliga tanckar rörande ändring uti vårt beslut
mn Svea Konungaförsäkran. Jag föranlåtes dock för min säkerhet
i framtiden åberopa mina förra till protocollet giorda
välmente föreställningar och således fäster min uppmärksamhet
vid det af Hr Krigsrådet Wadenstierna och Hr Kammarherren
Baron von Essen upgifne förslag till en nödig jämkning
i detta högvigtiga ämne, sorn åtskilliga ledamöter finna
godt att antaga, och således beträffande
1 :o att utur ingressen endast skulle utgå tilläggningen om
ämbetsmäns inactivitel men icke det, som rörer Kongl. Maij :sts
dyra person till att oafbrutit regera.
Månne det öfverensstämmer med vår underdåniga vördnad
för Kongl. Maij :sts dyra person att binda högst densamma
vid andra regeringsvillkor än dess höga företrädare?
Således påstår jag, att all ny tilläggning uti ingressen af
Svea Konungaförsäkran helt och hållit utgår.
2:do. Hafva desse herrar ledamöter föreslagit, att våra Privilegier
skulle conserveras, då Riksens Höglåflige Ständer
jämte den Kongelige Försäkran efter de öfrige respective
ståndens antagne project skulle bilägga en af Hr Baron och
handlm. och de öfrige respective ståndens Hrr Taleinän tecknad
act af innehöll, att det uppenbarligen förklaras, det med
fastställandet af denne Försäkran intet stånds välfångne rättighet
eller privilegier kunna ansees vara i någor måtto rör
1
Detta diktamen har icke påträffats.
258 1772, febr. 24. Konungaförsäkran.
de, rubbade eller ändrade.
Jag hemställer till nogaste pröfning, hvad kraft och värckan
detta kan hafva för R. o. Ars samt rikets Prästerskaps
Privilegier i framtiden. I min tancka skulle R. o. A. fast mera
genom denne act ärkänna, att deras Privilegier i den Kongl.
Försäkran icke synas på något sätt rörde eller rubbade, i anseende
hvartill jag påstår, att uti en särskildt § i Konungaförsäkran
ofelbart och med tydeliga ord införes, att alt, hvad
i densamma är afskedadt och faststäldt, på intet sätt nu eller
i framtiden skall rubba Adelige och Presterskapets Privilegier,
som i alla tider förblifva och bibehollas vid sin fulla
kraft, värkan och utöfning, som de i bokstafven lyda. Ty en
grundlag bör vara tydelig för den lagskipande magten och
tillika hedra den lagstiftande för att bibeholla en välgrundad
riksconstitution såsom grunden till alla samhällens bestånd,
hälst våra riksdagsfullmagter innefatta, att hvad emot grundlagar
och privilegier skulle fastställas, i alla tider blifver
kraftlöst.
3:tio. Rörer mig ingen del häraf närmare, än att utur Kongl
Försäkran skulle uteslutas det ordet samtelige Riksens Ständer
och i stället allenast bibehollas Riksens Ständer uti des:-  5 §, som handlar om Kongl. Maij :ts nådiga försäkran att instämma
uti hvad som till förbättring af våra grundlagar och
bibehollande af Ständernes frihet tiena kan.
Den enda balance, som i detta regeringssätt är stadgad
emellan lagstiftande magten Riksens Ständer, uttryckes lydeligen
uti 17 § af Riksdagsordningen och 11 § af 1766 års
förordning om lagarnes värkställighet samt innefattar, att alt
hvad någon förbättring grundlagar och deras utöfning på ett
eller annat sätt röra kan, dertill fordras alla 4 ståndens enhälliga
stämmor, och att således hvarje stånd häruti äger dess
votum negativum eller att Sine1 stånds beslut icke kan befordra
värkställighet i dylika ärender, innan det fierde deruti
öfverens stämmer.
Skulle nu blott nämnas Riksens Ständer i stället för samtelige
Riksens Ständer, så kunde en stridighet upkomma emellan
våra öfriga grundlagar och Konungaförsäkran, och sorn
i Efter egenhändigt original, bilagt konceptprotokollet, ändrat från
förlagans: det 3.
Konungaförsäkran.
259
den sistnämnde bör i alt följas och värkställas, så kunde lagskipningen
sättas uti villrådighet om rätta förståndet härutinnan
vid utöfningen; och hvad nu det ena ståndet denne
gång kunde hända, derföre kan det andra framdeles blottställas
och således en väg öpnas till störande af enighetsbandet
samtelige stånden emellan i så ömma delar, som röra grundlagar
och privilegier.
Jag tillstyrcker altså och kraftigast påstår, att uti denne 5 §
af Konungaförsäkran ofelbart bör stå samtelige Riksens Ständer,
hälst det aldrig förmörkar men uplyser våra grundlagar,
ej eller intager mycket rum och vidlöftighet. Jag anseer alid
i riksafsked häldre ett ord för mycket än för litet, såsom
ock att oss eij är tillständigt att försumma något, som befordrar
hvarje stånds, ja, hvarje svensk mans rättighet och säkerhet
för närvarande och tillkommande tider.
4:to. Sluteligen ömmar jag att genom den 22 § denne höga
•'örsäkran afskäres Kongl. Maij:st och kronan dess dominium
directum öfver dess räntor och enskildte hemman. Detta är
såväl som alt annat bevist af flere värda ledamöter, och således
varder detsamma åberopadt.
Jag unnar alla stånd i gemen och det Ärbara Bondeståndet
1 allmänhet, så1 alla de hedersmän, sorn icke höra till något
stånd men med oss äga lika rätt, all den säkerhet och rättighet,
som med våra lagar och förordningar öfverensstämma,
hälst de utgiöra2 den närande delen i vår rikskropp, och jag
hoppas, att detta hedervärda stånd åtnöjes med hvad ty med
rätta eller lagar tillhöra bör, ty att det yppas minskning i
kronans inkomster, stadnar ju till slut på samtelige respective
stånden och ökar bevillningar i så knappa och bedröfveliga
tider, som nu alla tillfällen fordra vår ömmaste upmärksamhet.
Jag hoppas, att Höglåfl. R. o. A. täckas förena sig uti hvad
nu af yttersta välmening af mig och flere värda ledamöter i
enahanda principer är anfördt, och att då de vilja af vanligit
ädelmod värcka jämkning och förening med de öfrige respective
stånden, äfven söka befordra detsamma innom sig och
således undvika den äskade voteringen.
1 Enligt originalet, bilagt konceptprotokollet, ändrat från förlagans: på.
2 Enligt originalet ändrat från förlagans: utgiörande.
260 1772, febr. 24. Konungaförsäkran.
För min del förklarar jag jämväl, att om emot all förmodan
våra Privilegier skulle löpa någon fara eller någon grundlag
som principe kunna ändras, att jag aldrig deruti äger den
minsta del och ej eller deröfver votera kan, äfvensom, därest
en så vådelig händelse någonsin kunde tima, att jag ej mera
kan bevaka en värd hufvudmans rätt eller dess ricksdagsfullmagt
med thy åtföljande pligter upfylla.
Jag slutar således med önskan, att Gud täckes styrcka R. o.
A:s beslut med enighet och välsignelse samt nådeligen råda
och hielpa vårt kiära fädernesland.
Dixi et salvavi pro loco et vale.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph: Jag vågar icke
att samtycka till någon jämkning i grundlag; i privilegier,
där äger ingen sådan rum, skrefne bokstafven hör vara
oföränderlig, ty deruppå beror hela nationens säkerhet.
Orden oafbrutit regera kunna altså ej stå qvar; vi hafva
icke ens rättighet att votera derom, ty det är en nyhet i regeringslagen,
och 1766 års förordning förhinder mig att decidera
öfver en sådan nyhet denne gången.
Att ordet samteliga är uti grundlagen infördt och därföre
bör bibehollas lika med sielfva grundlagen i Konungaförsäkran,
är redan tillräckeligen bevist, och det har i den mening
funnits där ifrån förra tider. Mine gunstige Herrar, jag
öfverlemnar Eder att dömma, om det är enligt med regeringssättet,
att tre stånd decidera det Herdes öde, som skulle ofelbart
hända, om det i sådane saker, som röra dess fri- och
rättigheter och uti grundlagen äro ifrån pluraliteten undantagne,
förlorade sin röst.
Vi hafva funnit denne riksdag märckelige anstalter dertill,
och att det denne gången syftar på R. o. A. Men genom tidernes
hvälfning kommer väl ordningen en annan gång till våra
medstånd, huru länge det vill bära sig med regeringssättets
bestånd, behof ver jag ej säga.
Någon värd ledamot har medgifvit, att det ordet samtelige
måtte gå ut och i det stället 17 § i Riksdagsordningen åberopas;
jag kan deruti med honom ej instämma. Riksdagsordningen
är för Riksens Ständer sielfve, huru hos dem sakerne
skola afgiöras. Konungaförsäkran blifver en grundlag för den
lagskipande inagten och föreskrifver, huru en Riksens Stän
-
Konungaförsäkran.
261
ders expedition bör se ut, då den af lagskipningen skall sättas
i verkställighet.
Uti den 9 § af projectet till Konungaförsäkran finner jag
och en märkelig förändring, emot Regeringsformen. Orden af
sielfva Regeringsformen äro, som sig bör, införde, där det
talas om rikets ämbetsmäns hesättjande, men med den förändring,
att då uti Regeringsformen det ordet förnämligast
brukas, så är i det stället satt det ordet endast. Sådant lärer
vara skedt kanske i den tancka, att ordet förnämligast ägde
någon annan bemärkelse än det ordet endast; om så vara
skulle, så blifver förändringen otillräckelig, emot 1766 års
förordning, i händelse åter om det är lika och synonymum,
så bör icke vägras att åter få det i lagen kände och antagne
ordet förnämligast in på sitt ställe.
Att hielpa R. o. A:s rättmätiga oro öfver sina Privilegier
behöfves ej mer än att en § uti sielfva Konungaförsäkran
införes, som dem guaranterar; den kunde lika så lätt upsättas
och här justeras som det upläste projectet till ett särskildt
bref, nästan af enahanda innehöll. Då jag vill af hiertat giärna
dertill samtycka, bör jag af våre respective stånd vänta
den benägenhet, att de ej vägra R. o. A. detta, då de icke vägra
att bifalla och underskrifva ett särskildt bref af samma
innehöll. Säkerheten blifver dock i förra händelsen större, ty
Riksens Ständer kunna ändra sådane beslut, men Konungaförsäkran
blifver altid en grundlag.
Jag behöfver ej uprepa, hvad flere för mig så värdigt sagt,
hvarföre ingen jämkning bör samtyckas uti de af R. o. A.
giorde anmärkningar vid projectet till Konungaförsäkran;
jag lägger allenast det skälet dertill, att R. o. A. redan tagit
sitt beslut, att samma beslut genom votering blifvit faststäldt;
och [at]1 hvad genom votering är befästadt, icke kan utan
med enhälligt samtycke häfvas. Skulle annorledes ske, blifver
i framtiden personers behag det, sorn deciderar vår säkerhet,
då lagar och privilegier efter handen äfven kunna komma
under votering.
Jag protesterar uppå desse grunder emot all votering.
Skulle icke desto mindre skridas därtill, så förklarar jag, att
1 Konceptprotokollet.
262 1772, febr. 24. Konungaförsäkran.
man obtruderar densamma mig och aila dem, som med mig
äro af lika tancka, och voteringen måtte och aflöpa, huru
den kan, så blifver det aldrig varacktigt, utan saken går antingen
af sin natur tillbakars till sin första simplicitet eller
och reser regeringssättet.
Hr Billberg, Otto Friedric: Jag har ännu intet
fädt den öfvertygelsen, att hvad R. o. A. uti sina voteringar i
detta mål afgiordt, skulle nu sättas i fråga. Jag mins rätt väl,
att det då angeck, om uti ingressen hvad som var infördt
angående embetsmännens inactivitet skulle borttagas, samt
om 9 § angående tiensternes besättjande. Uti det då tagne
beslut förenade jag mig så mycket häldre, hvad embetsmannainactiviteten
angår, som jag altid varit af den tanckan, att
det icke hörde till Konungaförsäkran utan borde stå i en
särskildt act; och hvad vidkommo tiensternes besättjande
var jag då, och är ännu af den tanckan, att Regeringsformen
och Adelige Privilegierne icke fädt i den delen någon förändring,
om än orden uti det nu förevarande project skulle
icke vara desamme, som 1751 års Konungaförsäkran inneholler.
Jag kan ej eller så noga påminna mig, att R. o. Ars beslut
säga något mera determinerat i den delen än allenast i allmenhet
att förblifva vid Regeringsform och privilegier.
Det som rörer den 22 g i förevarande Konungaförsäkran,
nemligen besittningsrätten på krono- och skattejorden, kan
väl icke af R. o. A. numera uppå samma grund som det öfriga
reclameras, sedan tre stånd sig utlåtit och 24 § af R. o. Ars
Privilegier är reserverad, utan ankommer decision deröfver
på pluraliteten. Men om det och ännu voro i fråga, så skulle
jag icke kunna vid densamma giöra någon anmärkning. Där
talas om kronojord, om skattejorden; den sednare kan aldrig
komma i byte utan endast räntan. Är frälseman belåten med
den. så nekas honom ju icke att emot jämngod få sig densamma
tillbyta. Hvad kronohemmen angår, så finnes 24 §
i Adelige Privilegierne citerad, och då har R. o. A. ej mer att
begära, mindre att klaga.
Det ordet samtelige ligger många på hiertat. Derom är hos
oss meningarne olika. På ena sidan säga vi, att det är uti §
för mycket infördt, deremot påstås å den andre, att det såsom
nödvändigt bör komma dit. Frih. von Essen har visat, hvad
Konungaförsäkran.
263
olägenhet det kan med sig föra, om det beholles. Det skulle
likväl icke vara mig emot att få bibeholla detsamma, om försynen
altid välsignade oss med en sådan Konung, som den vi
nu äga. Att det bör conserveras i Konungaförsäkran af den
grund, att det står i den af 1751, blifver i mitt sinne intet
skäl. Enhvar vet, huru då tillgeck; Konungaförsäkran kom
ej upp till Riksens Ständer, förrän en helt kort tid innan
röningsdagen inföll. Då skulle dermed hastas till expedition,
och var vist icke tillfälle att anställa vidlöf lige öfverläggningar.
Hvad kan hända, om det ordet samtelige bibeholles? Jo,
!t ett stånd kan sätla sig emot utöfningen af lagen. De fölgiier
man ville draga deraf, att ofrälse skulle kunna sättas uti
Rådet, må vi ej befara. Regeringsformen, Privilegierne förbinda
det, de äro ej uphäfne; dessutom har ju R. o. A. 24
lectorer vid rådsvalet att hindra detta; och de kunna lätt
giöra det, ty grundlagen säger, att electorerne skola förenas
om förslagen.
Jag för min del vore nögd att bifalla Konungaförsäkran
adan, som den nu är, men som visse herrar och män till■Jvrcka,
att vi måtte söka en utväg till jämkning emellan
våra olika meningar innom oss och med våra respective
medstånd, så vill jag väl accedera till att få proposition uppå
hvad Frih. von Essen med de flere föreslagit. Och som detta
är min öfvertygelse samt många andras med mig, så anholler
ag, att icke någon annan mening måtte oss påtrugas.
Hr Hiulhammar: Jag vore ovärdig mitt stånd och det
runi, jag här har den äran att bekläda, om jag kunde gå in
uti att tillstyrcka någon inskränckning uti R. o. A:s Privilegier.
Jag conformerar mig altså med Hr Håfrättsrådet Linderstedt,
Hr Öfversten Baron Sprengtporten och de flere.
Skulle en sådan proposition kunna giöras, som den Hr Kammarherren
Frih. von Essen föreslagit kunna giöras, hvilket
jag icke ännu vill förmoda, att vi skola tvingas till, efter jag
anseer densamma aldeles stridande emot grundlagen och
R. o. A;s redan tagne beslut, så declarerar jag härmedelst till
protocollet, att jag aldeles emot min öfvertygelse och lagen
är tvungen att deröfver votera.
Frih. von Essen, Friedric: Jag respecterar den
264 1772, febr. 24.
Konungaförsäkran.
ömtålighet, som visar sig hos så många af R.o. A:s värda ledamöter,
öfver lagens hälgd; det är så billigt, så naturligt,
att vi alle vilja försvara Privilegierne, och jag med så mycket
som någon annan. Så att den, som det ej vill, är ovärdig att
vara ibland oss; men hela skillnaden oss emellan består endast
i olika begrepp och omdöme om lag och privilegier.
Jag vill gå förbi att uprepa, hvad jag redan sagdt till bevis,
alt hvarcken lag eller privilegier äro brutne uti de ställen af
Konungaförsäkran, som väckt R. o. A:s upmärcksamhet, och
endast holla mig vid 22 § om kronojorden, hvarom i dag
blifvit frågan.
Det säges, att man vill åt denne jord; att boställen tid efter
annan blifvit fråntagne de härligheter, som dem af början
varit tillagde. Det kan väl vara, men icke har sådant händt
af den nu förevarande 22 g. Hvarföre skall alt ondt läggas på
densamma och icke häldre på annat, sorn i tid hade bordt sees
och förekommas.
Att man kallar den försäkringsact på våra Privilegier, sorn
föreslås skola Konungaförsäkran åtfölja, för ett vehiculum.
är orätt. Men vare sig huru det vill, så bör man see på indelningen
och ej på caracteren; där står ju infördt alt, hvad
vi om våra Privilegier begära; det är af 4 stånd underskrifvif
och angår saker, som ej utan 4 stånds bifall kunna rubbas.
Äga vi då icke fullkomligaste säkerhet.
Jag vill ej vara vidlöftig. Slutar derföre med att begära
propositionen, efter nu lärer vara sagt i detta ämne alt, hvad
sägas kan, på det plenum ej måtte draga ut långt in på natten.
Frih. Kagg, Lars: Jag har aldrig trodt, att R. o. A. kunde
tillåta jämkning uti sina redan tagne beslut. Men sedan jag
förmärker flere värde ledamöter bögde dertill, så vill jag respectera
deras mening och endast tillse, huru det skall ske.
Hvad först angår ingressen, så kan jag aldrig samtycka till
annat, än att det otäcka ordet oafbrutit regera går ut. Det är
ej värdigt den vördnad och kärlek, vi hyse för vår nådigste
Konung, att det står qvar.
Angelägenheten af det ordet samtelige är redan af så
många bevist, att jag ingenting behöfver tillägga; det kan
utan rubbning i grundlag och regeringssätt icke borttagas.
Få vi ej säkerheten om väre Privilegier i Konungaförsäk
-
Konungaförsäkran.
265
rån inryckt och med vår Konungs höga namn undertecknadt,
så är en särskildt act onödig. Behöfva vi våra medstånds
guarantie uppå det, som de icke gifvit oss och som de aldrig
böra kunna taga ifrån oss, så länge grundlag blifver grundlag;
men om grundlagen reser, hvem skall då guarantera
dem, jo, vår nådigste Konung, det vill han nådigst låfva
oss. Han vill gifva oss derpå sitt konungslige namn; men
våre medstånd vilja det ej tillåta. Då de utom oss och vårt
tillgörande aldrig fädt 1719 någon del i rikets regering, så
är nu detta deras tacksamhetsteckn, att de skiuta oss utur
regering, Konungaförsäkran och alt åtniutande af grundlag
och privilegier, så fort de medhinna. Och som detta tydeligen
visar sig vara deras project, men de ej ännu hunnit så långt
dermed, att mig är förbudit tala derom, så förklarar jag delta
project högst olagligt och alt hvad dertill leder; följackteligen
om någon jämkning skall äga rum, antager jag hvad Hr Håfrättsrådet
Linderstedt föreslagit och begär därpå proposition.
Hr Cederschöld, Gustaf, upläste sin tancka, den
han skrifteligen författadt och härvid bifogad finnes (Bil. 18).
Hr Jerlström: R.o. A:s redan tagne beslut, att förändringarne
uti Konungaförsäkran rörde Adelige Privilegierne.
och innehöllo nyheter i grundlagen, öfver hvilka icke förr än
nästkommande riksdag kunde decideras, hade väl bundit mig
att uti detta mål ej vidare yttra min mening, om icke frågan
på nytt derigenom upkommit, att R. o A. så godt som enhälligt
förklaradt sig bögde för någon jämkning. Jag vågar altså
att i anledning deraf nu säga mina tankar.
Det uti ingressen anmärckte ordet oafbrutit regera tror jag
icke inncholla något förgripeligit; tvertom, månne där gifves
något i grundlagen, som annat stadgar, än att Sveriges
konung, så länge han lefver, förer spiran. Jag vill ej see den
dag, då vi på svenske trohnen skulle sakna vår store, rättvise
och milde Konung.
Om uti 9 §, hvarest talas om besätjandet af rikets ämbeten,
det ordet förnämligast saknas, så är det derföre icke borta;
det står uti Regeringsformen, och Kongl. M:t gifver ju uti
Konungaförsäkran sitt nådiga löfte att vilja styra riket efter
Regeringsformen.
Med mycken glädje skulle jag see R. o. A:s Privilegier näm
-
266 1772, febr. 24. Konungaförsäkran.
de uti Konungaförsäkran, men den, som vill ändamålet, måste
och vilja medlen. Vi önska enhälligt och af alt hierta vår allernådigste
Konungs kröning, huru vinna vi den, om vi med
de tre ofrälse stånden battalliera om Konungaförsäkran, sou
förut bör vara färdig. Låtom oss för att komma till kröningen
gå in uti de villkor, som kunna densamma befordra; jag tror
det sker, om vi antaga Frih. von Essens project, emedan jag
hoppas, att väre respective medstånd med detsamma åtnöjas,
och vi vinna i det essentielle alt, hvad vi önska.
Frih. Cederström, Claes: Konungens höghet seer
jag icke vara rörd genom det ordet oafbrutit regera. Tvert -  om skulle det falla mig främmande, om ordet uteslutes. Tv
hvem är icke, som af hierttat önskar att få beholla en sådai?
Konung ständigt, så ansågo åtminstone jag saken och vill altså
hafva det conserveradt.
Med uteslutandet af det ordet sainteliga tyckes väl i första
afseendet något ligga förborgad!, men då man påminner sig,
att Kongl. Maij :st uti sin Försäkran låfvar att regera efter
Regeringsformen och Riksdagsordningen, så är jag ganski
säker äfven i den delen och påstår nu med så mycken mera
öfvertygelse, att det bör gå ut, som jag fädt höra, hvad ondt
detta ordets bibehollande kan medföra.
Då Adelige Privilegierne guaranteras oss uti en Konungaförsäkran
åtföljande act, som af alla fyra ståndens Talemän
är underskrifven, så är det säkerhet. Vår nådigste Konung
vill aldrig minska dem emot Ständers löfte; och väre medstånd
kunna aldrig ändra deras så solennement gifne guarantie.
Då lagarne och R. o. A., som bevist är, äga all säkerhet,
så förenar jag mig med det, som Frih. von Essen och
Fältmarskalcken Grefve Fersen tillstyrckt och begär deröfver
proposition.
Månge förenade sig nu att åstunda proposition, äfvenväl
Hr Pistohlschöld, som fölgde i ordningen att tala
och förklarade sig ense med Frih. von Essen samt begärte
proposition derpå, då han ville begifva sig ifrån att tala.
Men som Hr Lilljehorn med flera, hvilka sedan fölgde
i ordningen, icke ville cedera deras tour, så förbehölt sig
äfven Hr Pistolschöld sin och upläste derpå bilagde dictarnen
ad protocollum (Bil. 19).
Konungaförsäkran.
267
Frih. Posse, Gustaf Mauritz; Enär jag har ett ämne
under min hand, håller jag mig till dess delar, alt eftersom
hvar och en mig mäst interesserar.
I förevarande mål håller jag mig altså till den medier sta
delen af de föreslagne jämkningspropositionerne i Konungaförsäkran,
som således är det ordet samtelige uti 5 §.
Våra visa fäder, hvilka sammanskrifvit Svea Rikes fundamentallagar,
hafva förvaradt lagstiftningsrättigheten uti Riksens
Ständers händer, alt eftersom ärenderne, theruti lagstiftas
skall, mer eller mindre interesserar hela riket, och
således utstakar Riksdagsordningen och Regeringsformen
ganska tydeligen, att Riksens Ständers pluralité bör gälla
för lag uti alla mål, undantagandes när det ankommer på
grundlagar och privilegier; men åter att sorn hela riksstyrelsen
uppå dessa sednare sig grundar, så skola och besluten
therutinnan sig stödja uppå samtelige riksståndens enstäm
miga
röst.
Samma kloka riksfäder hafva tillika förutsedt, att thenne
grundförfattning voro utan värckan, om icke behörige bommar
sattes emot thess öfverträdande. The hafva ther före uti
en visligen inrättad Svea Konungaförsäkran förbundit konungen
att, innan1 han thronen tillträder, edeligen försäkra,
thet han altid med samtelige sine Ständer vill instämma.
Hvaraf en naturlig uttolckning är, att Kongl. Maij :st vill
värkställa alla de beslut, som therifrån expedieras n. b. rörande
fundamentallagar och privilegieärender, som the grundas
på samteliga Ständers pluralitet. Varandes altså tiletta
ordet samtelige hitsatt just för thet, att thet är lämpeligit
till begge händelserne; när man nu genom ett högst oför
sigtigt
borttagande af detta dyrbara ordet samtelige lossar
Kongl. Maij:st ifrån then af ålder svenska konungar åliggande
och af vår nådiga Konung redan antagne skyldigheten att
på ett med Riksdagsordningen och Regeringsformen enligit
sätt med sine Ständer instämma, så har man i och med detsamma
lemnadt i irenne stånds händer att bära fram till
Konungen beslut örn privilegier och grundlagar, som genom
Konungens åtgiärd böra vinna verkställighet, enär Dess gång
1
Enligt egenhändigt original, bilagt konceptprotokollet, rättat från
förlagans: innom.
18—680338
268 1772, febr. 24.
Konungaförsäkran.
ne eed förbinder honom icke som förr att instämma med
samtelige sine Ständer utan, som nu föreslås, att med Ständerne,
thet är med deras pluralitet, instämma. Mine Herrar
Det är fåfängt att nämna, som skulle man icke böra supponera,
att Ständer kunde komma med försök i detta ämne
R. o. A. hafva redan ansedt den projecterade Konungaförsäkran
såsom Adelige Privilegierne för nära gående, och then
nu äfven föreslagne instruction för Expeditionsdeputationen
tyckes nog tydeligen utmärka, att flere dylika förslag äro i
fahrvattnet, hälst derutinnan föreslås utan undantag, att 3
stånds beslut skola expedieras.
När således på detta dyrbara ord samtelige ligger en sådan
dyrd och ett så uppenbart frihetens försvar emot democratiskt
välde, så styrcker och upmanar jag för min del Höglåflige
R. o. A., att såvida regeringssättet och friheten är oss
kiäre, i synnerhet härvid fästa vår upmärksamhet och framför
alt sätta detta ordets bibehollande såsom ett oundvikeligt
villkor till all jämkning, och det så mycket mera som det
intet annat kan än falla hvar man i ögonen, att therest ingen
betydande orsak voro förborgad under samma ords borttagande,
så användes dervid icke så mycken möda utan lemnades
ostördt nu som förr.
Jag bör och nämna, hvarföre jag anseer detta som angelägnare
än någotthera af de öfriga jämkningsvilkoren, och
förnämligast det som rörer förbehollet om våra Privilegiers
befästande. Jag förklarar härvid först, att som acktning för
lagars och privilegiers bestånd äro de starkaste förmurar till
regeringssättets bibehollande, så är jag och mera af denne
grund än den obetydeliga förmån, R. o. A. drager af sine Privilegier,
nitisk och måhn om deras oförkränckta bibehollande,
så att jag härutinnan väl trottsar all täflan; men som thel
är uppenbart, att änskönt Privilegierne nu blefvo lemnade
oförryckte och om oss tillädes ännu större förmåhner, alt
sådant dock tiente till en ringa ting eller blott för en ganska
kort tid, enär jag tillika, på sätt jag förut sagt, lemnar de
andre stånden öppet att therutinnan giöra hvad inkräktningar
de behaga; så väntar jag en billig ursägt, för det jag vid
denne omständighet mindre fästadt min upmärksamhet, åberopandes
mig dock hvad såväl härutinnan som rörande de öfriga
af Hr Håfrättsrådet Linderstedt föreslagne jämkningsvillkoren
Konungaförsäkran.
269
och till deras försvar af flere värda ledamöter blifvit anfördt,
såsom vore det mine egne ord.
Sedan jag mig således yttradt och efter mitt begrepp mött
de hufvudskål, som å andra sidan af en del riddersmän anföres,
bör jag lemna någon reflexion öfver de biskäl, hvilka
blifvit anförde såsom värkande orsaker, hvarföre man bör
antaga de af Frih. von Essen projecterade jämkningsvillkor,
som egenteligen deruti bestå, att man ej skall begära hos de
andre stånden annat, än de vilja oss villkohra, och att vi thy
förutan ej komma ifrån ärendet. Men mine Herrar, som ingen
annan olägenhet häraf händer än den, såvida de andre stånden
stå fast vid sine beslut, att någon Kongl. Maij :sts kröning
nu icke blir fullbordad, och vi på denne sidan äga lika
så stor säkerhet för riksstyrelsen uti vår infödde och sitt
fädernesland älskande Konung och den Försäkran, han oss
redan gifvit, samt jag derom hos mig är öfvertygad, att tå
R. o. A. uti en solenne act lägger för allmenhetens ögon de
steg, de å sin sida tagit till befrämjande af kröningen, med
regeringssättets och privilegiers bestånd, så tror jag förvist,
att de andre stånden för den plötzlige orsak, att deras i min
tancka deremot stridande påståender ej vinna framgång, icke
våga upskiuta en för hela riket så hugnelig och efterlängtad
fäst.
Jag har väl i smyg hördt sägas, att therest vi ej bifalla
Konungaförsäkran sådan, som de andre stånden den vilja
hafva, så vore allehanda olägenheter att befara och en del
tagne steg synas och therhän syfta; men som i alt fall sådant
'Vidock ej vore annat än temporelt och personelt, men åter
the författningar, som kunna lända till regeringssättets försvagande
och privilegiers minskning, falla tillbaka på hela
riket och efterkommander, så gior jag mig det säkra hopp,
att ingen riddersman, som lika med mig ej bör skrämas af
hot, frugtar för sådane prasslande busar. Anhollandes jag
sluteligen, att desse mina tanckar till eftervärldens minne
och till min egen säkerhet måtte i protocollet förvaras, i den
säkra förtröstan att tå efterkommande therföre resa mig ärestoder,
skola the spinna råcksnoder af andras tarmar, enär
fölgderne af ett ramlande regeringssätt hinner visa alla sina
ohyggeliga skapnader.
Hr Lilljehorn, Pehr: Trenne omständigheter hafva
270 1772, febr. 24.
Konungaförsäkran.
förnämligast vid thenne ganska ömma och granlaga öfverläggning
varit Höglåflige R. o. A. om liiertat, nemligen 1 :o
att utur ingressen af then projecterade Svea Konungaförsäkran
måtte uteslutas the orden oafbrutit regera, för det andra
att ordet samtelige ställes på sitt förra rum och för det tredje
huru R. o. A:s Privilegier samt kronans höga rätt bäst bör bevakas.
Hvad det första vidkommer, bekänner jag uprigtigt mig
hafva den hugneliga öfvertygelsen, att rikets lagar äro fullkomligen
tillräckeliga att trygga hvar man dervid, att en konung
i Sverige ej utan rätter nöd och utom then rättigheten,
han som menniskia äger, att enär crona och spira blifva honom
för tunga, vill them öfverlemna och nedlägga inför Svea
Rikes Ständer för att intaga det lugn, som ej står att finna
vid thronen, hvilken oftast för regenten lyser af mera utvärtes
härlighet än invärtes förnöjelse, ity thär ofta får ärfvas,
vad ej ofta efter en mild konungs önskan står att förena
med dess lands och folcks väl; således styrcker jag äfven
till att i fråga varande ord må gå ut.
För det andra beträffande ordet samteliga finner jag ingalunda,
som en värd ledamot här nyligen anfördt, det vara ett
onödigt utan fast ganska nödigt ord; våra vördade fäder hafva
visliga insedt nödvändigheten af detta ord, hvilket är lika
som en försvarsmuhr emot 3 stånd, som emot thef fierde något
försöka kunde emot samma rätt och frihet thess. Ett sådant
ord skadar ju icke, som befäster trygg- och säkerhet,
hvar mans, och örn om then för hvar redlig svensk man lillstyrcker
jag, att det må ställas i sitt förra rum och ställe.
För thet tredje, rörande våra Privilegier, så tillstyrcker
jag, att the måtte på det solenneste och kraftigaste intagas såsom
ovidrörde och oförändrade i Svea Konungaförsäkran, ty
där är det rätta stället, de böra försäkras oss, där böra de äga
sitt oqvalde rum, där står de uti det gyllende band, som binder
konungs och folcks rättigheter tillsamman, där stå de uti
det yppersta document, som Svea rike innom sig förvarar,
där stå de på det ställe, mäst värdigaste sättet, the äro förtienle
uppå. Derföre, mine Herrar, blifven aldrig af annan
tancka, att ehvad act, som utfärdas kunde, någonsin kan vara
heligare än thenne, som konung med sielfs sins eed befäster
Konungaförsäkran.
271
och förseglar. Ett sådant rum i Svea Konungaförsäkran för
våra dyrt förvärfvade rättigheter är så mycket säkrare att få,
som våra respective Medständer städse och altid yrkadt, att
våra Privilegier icke på ringaste sätt äro vidrörde, utan ärkänna
dem i sin fulla vidd och värkan. Det är ej eller annat
möjeligit, ty annars i samma mohn som ett folcks fri- och
rättigheter utom deras vilja medtagas, i samma måhn tillväxer
split, hat, afvund, oenighet och bitterhet, allesammans
säkra förelöpare af frihetens undergång, det äro de bedröfvetiga
stormilar, som ruska frihetspelarne, som kullstöta en säll
och välsignad fri regementsconstitution, ja, som oroar det
diupaste frihetslugn, ledsna undersåtarne vid ett fritt regeringssätt
och sluteligen förvandlar frihet i träldom. Dyraste
Herrar och svenske Riddersmän, att aldrig sådane steg, som
leda till så svåra fölgder, någonsin må vidtagas innom desse
murar, där de ärofulla målningar, vi se för våra ögon, böra
påminna oss, huru dyrt våra förfäder köpt sina fri- och rättigheter,
huru deras blod färgadl svenska jorden och i vidaste
aflägsne länder runnit till vår hembyggds försvar; tillåten
aldrig, att några lägde herdar må få klippa så ren ull, som
för egen båtnad eller till andra olagligheters försvar skulle
kunna vilja förlika bort vår och folckets rätt. Om sådane
skulle finnas, hielpoms åt som redelige svenske män att draga
fram sådane spöken, blottställa dem för den välsignade
svenska menighetens ögon, att de må känna ulfven på sina
klor och få veta, hvem och hvilka som detta fattiga landet
sargat och slitit hafva. Ährofull gierning af ärefulla Ständer,
att sådant fram i liuset skaffa och hvartill Hr Commercierådet
och Riddaren Nordencrantz uti thess sista under
theras protection utgifne skrifter gifver så stor och klar anledning.
(mustige Herrar, svenske Riddersmän, förlåten en
Ehr ledamot, som af en ärlig medborgerlig nit och drift i
loppet af dess tahl vidrördt detta särskildta ämne. Men en
redlig mans hierta sätter inga gräntzor för sanningen. Det
jag har talat, är mitt hiertas mening, intet smicker förmår
mig att dölja sanning, intet jordiskt kan förmå mig tänka
eller tala emot mitt fosterlands väl och bästa, ,1a, till och med
purpurn föracktar jag densamma, om de[n] skulle vinnas
med rättvisans och folckets förtryck, ty jag har mera glädie
272 1772, febr. 24. Konungaförsäkran.
och ära i min valmansråkk, den jag med flitiga händer af
min hiord låter sammanfläta, än hvad prunckande tittlar och
gläntzande stiernor, vundna genom lycka utan dygd medföra
Ty det är ej altid, att dygden får sin rätt af lyckan. Långi
mindre fägnar mig försäkring af låhn och annat högt ämbete,
då det skall ske på folckets kostnad och befrämjandet
af hvad som utsår förstörande trätofröen. Vike alt sådant
bort, dygden har sin största lön innom sig, och äran är störst,
där dygden är mäst. Blifve aldrig innom detta Palais någonsin
väckt eller yrkade sådane saker, som leda antingen vårt egit
eller medborgares fri- och rättigheter till obestånd. Bättre
vore, att aldrig de la Wallé hade funderat och grundlagdt
detta svenska riddersmäns äroboning, där bedröfveligen
svenske riddersmän med hela riket en gång förr sedt friheten
stupa på oenighetens vassa stenar. Hvarföre jag, som ej längre
bör uppeholla herrarnes tålssamhet, tillstyrker vördsammast,
att R. o. A:s tillika med hvart stånds fri- och rättigheter
må på det solennaste intagas efter hvart och ett stånds
privilegier, som de af ålder varit och utöfvade blifvit, i Svea
Konungaförsäkran, samt Kongl. Maij :st och cronan allar
thess rätt till jord sino förbehollnan. Då är jag säker, att hvar
man i riket lefver säll och nögd, frid och enighet grönskas
och den Högstas milda välsignelse trifvas ibland oss samt vår
milda och stora Konung nögd bär sin crona och glad för sin
spira till senaste åldren öfver ett nögdt och fritt folck, sorn
af Gustafver aldrig fädt och aldrig med Guds hielp kan få
annat än storvärk.
Hr Modeé, Gustaf: Jag åberopar mig hvad Hr Lilljehorn
så väl sagt; hans tal har upvägt min andagt. Icke att jag
ju så mycket som någon menniskia är villig till förening, men
aldrig annan än en sådan, som är öfverensstämmande med
lagen, som icke strider emot konungens höghet, något stånds
välfågne rättigheter eller mine öfrige medborgares lagliga
frihet. Skulle ett uplyst R. o. A. icke finna nödigt att uti
Konungaförsäkran låta inflyta om sina Privilegier, förtjena
de intet att få ett rum där. De inneholla likväl rättigheter,
hvilka Edre förfäder med egen svett och blod sig förhvärfvat,
hvilka de Keder som arf lemnadt, och hvilka efterkommanderne
hafva af Eeder att oförslöste fordra. Om så är, kan
någon gå längre än att till förening antaga, hvad Hr Håf
-
Konungaförsäkran. 273
rättsrådet Linderstedt väl och visligen föreslagit; och deremot
förkasta det af Frih. von Essen och Hr Wadenslierna
upgifne project. Sådan är min öfvertygelse, och jag anholler
på det vördsammaste, att Höglåfl. R. o. A. täcktes sig om detsamma
förena; så skola vi med Guds hielp deraf få see en
önskelig värckan.
De svårigheter, R. o A. giordt vid Konungaförsäkran, söker
man väl att utmåla, som skulle R. o. A. lägga hinder i vägen
för den kongl, kröningen. Men om R. o. A. innom sig kunde
blifva enige, vöre lätt att bevisa vederspelet. R. o. A. förklarade
sig genast nögde med den förste af Kongl. M:t i nåder utsatte
kröningstermin uti den öfvertygelse, att Konungaförsäkran
skulle blifva sådan, som den var enlig grundlagen.
Men sedan i densamma blifvit införde nyheter och förändringar
i grundlagen, sorn fordra tid och efter 1766 års förordning
nästa riksdag för att kunna fastställas; när då R. o.
A. förblifva vid förre lagen och den redan ärkände 1751 års
Konungaförsäkran, så säger hvar man, att R. o. A. är det enda
stånd, som vill skynda med kröningen.
Detta anholler jag, att det för min räkning måtte få komma
uti protocollet, samt derjämte att om Höglåflige R. o.A. icke
skulle vilja förena sig om att antaga, hvad Hr Håfrättsrådet
Linderstedt föreslagit, så kan jag aldrig uti mitt hiertta gå
ifrån det beslut, som R. o. A. allaredan faststäldt, eller ansee
för lagligt, alt de puncter, sorn samma beslut inneholla, ånyo
sättas under votering.
Hr Gyllensvahn: Att olika begrepp hos menniskior
kunna upkomma, hälst om så betydeliga saker som de nu i
fråga varande, är ej underligt, och huru långt sådant kan gå,
bevisar oss sista lördags plenum. Omsider handt man då så
långt, att i dag om jämkningsvillkoren skulle få öfverläggas.
Men dervid förefalla nu åter tvenne olika meningar; på
den ena sidan har Hr Håfrättsrådet Linderstedt upgifvit ett
project, på den andra Kammarherren Baron von Essen och
Hr Krigsrådet Wadenslierna. Derom slrides nu på ömse sidor,
och under denna strid blifva diseourserne nästan desamine,
som de varit i lördags och nästan alla gångor, detta
mål hos R. o. A. före varit. Huru mycket har man då nalkats
ändamålet af det sist tagne beslut.
Jag skulle ingenting högre önska, än att Höglåflige R. o. A.
274 1772, febr. 24. Konungaförsäkran.
tillika med det Högvördiga Presteståndet kunde få sina Privilegier
på det solennaste sätt så helgade, att de aldrig mer
kunde rubbas; men då icke alla utvägar dertill lemnäs R. o.
A. öpne, så frågar jag, om ypperligare säkerhet för dem kan
ärhollas än den, som högsta magten, samtelige fyra riksstånden,
gifva. Att afslå den vore i min tancka lika så oförsigtigt
som att neka sig vilja äta, då man det behöfver, efteiman
ej får det rum dertill, som man vill hafva.
Det är sant, ägde R.o. A. samma influence på sina medstånd
som tillförene, då R.o. A. var i stånd att bemedla ål
sina medborgare för den ena ett pastorat, för den andre en
fördelacktig handel, för den tredje hemman och jordbruk, så
skulle ännu R.o. Ars Ja eller Nej värcka. Men nu sedan de
hvar i sin gren äro i besittning af landets rikedom, så känna
de sin styrcka, och vi stå där magtlöse. I en sådan ställning
är det ju mycket vunnit att skaffa sig 4 stånds guarantie.
Den oro, som väckes öfver 22 §, lärer snart förfalla, när
man nogare efterseer, ty där står ej allenast, att Kongl. Maij :st
vill bibeholla Allmogen vid sine besittningar, åborättigheter
med mera utan hvar man. Samma ord brukas och uti 11 g,
altså är där ingen så stor osäkerhet för andre medborgare att
befara, som man sig vill föreställa, hvarföre jag så i anseende
till 22 § som Privilegierne med all öfvertygelse kan ingå
uti hvad Frih. von Essen projecteradt.
Det ordet samtelige, om det skulle vara så betydande, kunde
man väl begära att i stället få 17 § i Riksdagsordningen
citerad, om man därmed kunde giöra alla nögde. Jag tror för
egen del, att det icke behöfs, ty 17 § Riksdagsordningen är
aldrig satt i fråga ulan ännu oförändrad. Altså äga vi i densamma
full säkerhet.
Jag påminner mig deremot ganska väl vid 1761 års riksdag,
då Borgareståndet satte sig emot de tre ståndens beslut,
huru öfverläggningarne då voro, och den, som behagar söka
uti våra protocoller, skall finna dem.
Mina gunstiga Herrar, hvartill gagna beslut utan värkställighet.
Om R.o. A. vill hafva verkställighet på högsta magtens
beslut, så måste ju sådane utvägar tagas, att icke en
kan sätta sig emot och giöra kraftlöst, hvad pluraliteten decideradt.
Konungaförsäkran.
275
Detta är min öfvertygelse. Jag vill ej uptaga och vederlägga,
hvad jag hördt omildt dömas om denne öfvertygelse;
hvarken behöfver jag frugta för hot eller kan låhn och fördelar
smickra mig. Jag misstäncker ej eller andre derföre
utan tror alla väl. Altså kan jag med rent samvete begära
proposition i conformité med hvad Frih. von Essen och Hr
Wadenstierna tillstyrckt.
Hr Linnerhielm, Jonas: Ingen konung kan vara
utan lag, ingen regering utan konung och föreståndare. När
då grundlagen härpå såsom sitt första stöd hvilar och den
föreskrifver, huru riket skall styras, konungens höghet vårdas,
myndigheten hos Rådet bevaras och Ständer vid sine frioch
rättigheter hibehollas, så syntes den kunna giöra tillfyllest
och ingenting oss mera behöfvas än en konung, som
låfvar att styra oss efter denne lag, och hade den Konungaförsäkran,
vi tillförene ägt, varit aldeles tillräckelig, sådan
hade min mening och varit, ifall jag ifrån början nu skulle
^äga mina tanekar i denne saken. Men då skiljacktigheten
nu upkommit om den förra Konungaförsäkran, och den
ena säger, jag vill hafva det så, en annan jag vill hafva
det på annat sätt, så att de, som hafva magt att giöra lagen,
icke äro nögde med den de hafva, så skall väl pluraliteten
decidera. När flere R.o. Ars föreställningar icke värcka,
lärer det vara fåfängt att vänta sig något ytterligare kunna
uträtta dermed. Emedlertid kan landet ej vara utan krönt konung
och en konung ej utan lag. Altså är det väl lyckligast,
un med någon jämkning vi kunde komma till att få lag och
vår Konung krönt. Men som jag ibland discourserne, hördt
flere af R. o. A. tro, att jämkning skulle vara emot R.o. A:s
redan tagne beslut och emot Privilegiernes bestånd, så kunde
vi först få proposition, huruvida det kan vara med beslut
och Privilegier enligt att gå in i någon sådan jämknings puncter,
som här föreslagne blifvit.
Det var nu redan lidit in på aftonen, så att flere önskade
slut på denne ventilation och att få proposition.
De herrar, som anmält sig att tala, förklarade sig och nögde
att afstå deras rätt, ifall proposition blefve giord. Allenast
Hr Franckenheim utbad sig att få lägga sin tancka
till protocollet, den han skrifteligen upsatt och inlemnade,
276 1772, febr. 24. Konungaförsäkran.
hvilket honom beviljades, och som här bifogad finnes (Bil. 20
Hr Grefven och Ordföranden giorde nu altså proposition:
Bifaller
R. o. A. det af Hr Håfrättsrådet Linderstedt upgifne
project till jämkningen uti Konungaförsäkran?
Denne besvarades med Ja och Nej.
I följe hvaraf en del R. o. A:s ledamöter begärte att få voteringsproposition,
men andre deremot protesterade och pustodo,
att ingen votering öfver tagne beslut kunde äga runi.
Detta varade en lång stund, med nog hetta å ömse sidor,
så att omöjeligen något kunde höras af hvad som sades.
När det omsider hunnit sagta sig och lind ärhölls, begärt:
Hr Grefven och Ordföranden, att R. o. A. med tålamod
ville höra hvarannan, så skulle han icke underlåta att efter
hvad han af discourserne inhämtade inrätta propositionen.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus, begärte.
att vid den giorde propositionen måtte tilläggas det villkor,
att om de andre respective stånden ej behagade ingå uti d
jämkningspuncter, sorn R. o. A. nu fastställa, R. o. A. då förblifver
vid sina redan tagne beslut.
Han kunde ej undgå att förklara den repugnance, som
han hos sig funno att votera öfver redan tagne och faststälte
beslut; men om ingen annan utväg gåfvos att komma
ifrån saken, måste han väl dertill. I sådan händelse och om
emot hans förmodan contrapropositionen kunde vinna, sa
reserverade han sig och begärte för sin del till protocollet.
att han icke tager någon del uti den ignominie, som I\. o. A
förestår.
Så snart Baron Sprengtporten detta sagt, upstego ganska
många herrar och förklarade, att de uti detta till alla delar
förenade sig med Baron Sprengtporten. De begärte att deras
namn måtte i protocollet varda antecknade, till hvilken ända
de ock framkomma) uti skrancket att sig antekna låta, nemligen:
Hr
Tigerclou, fullm. Hr Meck, Håkan, Cornett,
Hr Ehrensparre, fullm. Hr Meck, Nils W., Capitaine,
Hr Ramsaij, Friedric Adolph, Major,
Hr Fuhrumarck, fullm. Hr Gyldenär, Carl Johan, Cornett,
Hr Tandefelt, Jacob,
Hr Lagerborg,
Konungaförsäkran.
277
Hr Boije, Adam, Corporal vid Lifdrab.corpsen,
Hr Skalm, fullm. Hr Boije, Otto Ernst, Krigsråd,
Hr Wendel, fullm. Hr Boije, Eric Ernst, Capitaine,
Hr Segercrantz, fullm. Hr Boije, Anders, Capitaine,
Hr Brakel, fullm. Hr Boije, Otto Christer, Cornett,
Hr Sass, fullm. Hr Boije, Bengt Axel, Felldrick,
Hr Grotenfelt, fullm. Hr von Essen, Georg Friedr., Cornett,
Hr von Unge, Gustaf Willhelm, Lieutenant,
Hr von Liewen, fullm. Baron Hiertta, Carl, Öfverste,
Frih. Palmstierna, fullm. Bar. Hiertta, Lars, Öfverste,
Hr Modeé, Gustaf, Lieutenant,
Hr Siöstierna, fullm. Hr Lilliehorn, Pehr, Capitainelieut.
vid Amiralitetet,
Hr Ivirstein, fullm. Hr Plan, Johan, Lieutenant,
Hr Bergenschöld, Carl, Notarius i Svea Håfrätt,
Hr Lood i Småland, fullm. Hr Sparrschöld, Carl, Capt.,
Hr Stråhlenhjelm, fullm. Hr Sparrschöld, Ad. Fried., Håfj.,
Hr Adlerstråhle, Jonas Gustaf, Lieutenant,
Hr Soop, Krigsråd,
Hr Ehrenfelt, fullm. Hr Schytte, Nils Henric, Capitain,
Hr Alströmer, Patrick, Commercieråd,
Hr von Christiersson, Eric Willh., Kammarherre,
Frih. Anckarstierna, fullm. Hr von Christiersson, Robert,
Ryttmästare,
Hr Appollo!', fullm. Hr v. Christiersson, P., Krigsfiscal,
Hr Gripenmarck, Carl, Cancellist i Krigsexpedition,
Hr Toll, fullm. Hr Gripenmarck, Lieut. vid Lifgard,
Hr Finckenberg,
Hr von Marquard, fullm. Hr Ramsaij, Otto Villhelm, Capitaine,
Frih. Zulich, fullm. Baron Ramsaij, Anders Hindric, Generalmajor
och Landshöfd.,
Hr Rosenmuller, fullm. Hr Falckenberg, Johan Patrick,
Håfjunckare,
Hr Scheffer, Ulric, Felldrick,
Hr Pinello, Nils Emil, Capitaine,
Hr Cederschöld,
Frih. Koskull, fullm. Hr Nordenschöld, Adolf Gust., Conducteur,
Hr Möller,
278 1772, febr. 24. Konungaförsäkran.
Hr Hiulhammar, Carl Gustaf, Lieutenant vid Amiralitetet,
Hr Sandberg, fullm. Hr Hiulhammar, Adam Ludvig, Felldrick,
Hr Svanfelt, fullm. Hr Hederschöld, Isac, Håfjunckare,
Hr Lilljeström,
Hr Nordenschöld, Anders Johan, Lieutenant,
Hr Sölfverarm, fullm. Hr Freidenfelt, Carl Gust. Capitaine,
Hr Langman, Anders [o: Adam]1 Magnus, Capitaine,
Frih. Strokirck, Friedr. Ad. Ludv., Lieutenant vid Lifgardiet,
Hr von Strokirck, Carl Reinh., Håfrättsråd,
Hr Silfversparre, Nils Harald, Capitaine vid Artilleriet,
Hr Adlerheim, fullm. Silfversparre, Secreterare i Götha
Håfrätt,
Hr Möllerheim, fullm. Silfversparre, Major vid Bohuslän^
Dragoner,
Hr Ridderstedt, fullm. Silfversparre, Carl Ulric, Häradshöfdinge,
Hr Carleson, fullm. Hr Silfversparre, Aron Gustaf, Kammarherre,
Hr Didron, Carl Johan, Felldrick,
Hr Ödel, fullm. Hr von Schantz, Johan Gabriel, Capitaine,
Hr Lund, fullm. Hr von Schantz, Anton Vilhelm, Lieutenant,
Hr Rosentwist, fullm. Hr Skytte, Hans Jacob, Capitaine,
Hr Sodenstierna, fullm. Hr Skytte, Johan Bengt, Capitaine,
Hr Gripenvald, fullm. Hr Skytte, Lars Gustaf, Felldrick.
Hr von Haaren, fullm. Hr Plaan, Edvard, Öfverstelieutenant,
Hr Plaan, Guslaf, Lagman,
Hr von Schedvin, fullm. Gr. Ekeblad, Adam, Capitaine,
Hr Franc, fullm. Hr Pfeiff, Johan, Felldrick,
Hr Stiernschantz, fullm. Hr Pinello, Julius,
Frih. Gripenstierna, fullm. Hr Leijonmarck, Petter, Ryttmästare,
Hr Stedt, Lieutenant,
Hr Godenhielm, fullm. Hr Jägerschöld, Christer Ludv. fa:
Carl Johan],1 Underlieutenant vid Artilleriet,
1 Konceptprotokollet.
Konungaförsäkran. 279
Hr von Fieandt, fullm. Hr Jägerschöld, Christ. Ludv., Felldrick,
Hr Ehrengranat, Aron, Major vid Artill.,
Hr de Carnall, Carl Constantin, Öfverste,
Hr von Wolfrath, Major (!),
Hr Rudenschöld, Herman, Capitaine,
Hr de Frese, Capitaine,
Frih. Kagg, Lars, Lieutenant,
Hr Blomcreutz, fullm. Hr Wallen, Samuel Christian, Stadsmajor
i Stockholm.
Hr Stierncrantz, fullm. Hr Leijonmarck, Gustaf
Adolf, Secreterare i Bergscollegio,
jämte åberopande af hvad han redan till protocollet anfördt,
instämde ytterligare uti enahanda reservation och protest med
Öfversten Baron Sprengtporten.
Detta varade en stund och förordsakade nog oordning,
äfvenväl sorl genom det att en så stor del gingo från sina
ställen, andre ifrån benekarne begärte att blifva antecknade,
andre åter begärte, att detta måtte uphöra och enhvar efter
slutadt plenum äga frihet hos Riddarehussecreteraren låta sig
anteckna.
F rih. Grönhagen, Claes W i 11 h., och Hr S t å 1-  h ammar, Ada m, påstodo högeligen, att en sådan ananteckning
voro aldeles emot lag och såväl i Riksdags- som
Riddarehusordningen förbuden.
Frih. Sprengtporten, Jacob Magnus, förklarade,
att det vore honom okärt, då han endast för sin person
giordt denne reservation, att tiden utdrogos för R. o. A. genom
det så många med honom i samma reservation ville instämma.
Att med ordning komma till slut hemstälte han, om
icke voteringsproposition nu först kunde justeras, medan saken
vore i friskt minne; och sedan, innan voteringen började,
enhvar, som behagade, den ena efter den andra få säga
sin reservation och den i protocollet intaga, då vore det att
unsee lika som sagt under öfverläggningen och altså både
lagligt och tillåtit.
Frih. von Essen, förklarade, att han vid den giorda
propositionen icke hade något att påminna, ty det vore de
280 1772, febr. 24. Konungaförsäkran.
herrars rättighet att justera densamma, som voro af den meningen.
För att komma till contraproposition utan att tägt
bort tiden vore han för sin del nögd med det expedient, att
enhvar, sorn behagar, till protocollet nämner helt kort, att
han conformerar sig med Baron Sprengtport.
Frih. Ridderstolpe, Carl, tilläde, att om vid protoeollsjusteringen
någon sedan skulle sakna sitt namn, så kunde
han äga frihet att det få infördt.
Men häremot svarades af andre, att den, som ville hafva
sitt namn infördt, skulle nu genast begära det; sedan gingo
det ej an.
Häraf upkom åter nog sorl, så att svårt var på en lång
stund få lind. När det äntligen hunnit sagta sig, anmälte sig
Hr Jennings ock, då han ärhölt liud, anförde: Jag har
bordt R. o. A. delte emellan två jämkningsförslag, som blifvit
upgifne af Hr Håfrättsrådet Linderstedt å ena sidan och Hr
Kammarherren Baron von Essen samt Hr Krigsrådet Wadenstierna
å den andra, hvilket sednare af Hr Fältmarskalcken
Grefve Fersen blifvit understödt. Jag kan ej neka mig inclinera
för det värdiga medborgarliga tänckesätt, som Hr Fältmarskalcken
Grefve Fersen yttradt. Såge jag någon möjelighet
att, som Höglåfl. R. o. A. hittils yrckadt, vi kunde få förblifva
vid 1751 års Konungaförsäkran och således vinna ändamålet,
jag vore färdig att sacrifiera alt; men då detta offer
icke skulle släcka den eld, som genom ett enständigt motstånd
ifrån R. o. A. kan tändas och denne eld kunde sätta
fäderneslandet i yttersta våda och giöra så många oskyldiga
medborgare lidande, som likväl häruti ingen del hafva, så
skulle jag ansee mig för ovärdig medlem af samhället, om
jag ej sökte frälsa detsamma. Det är icke af frugtan, jag så
täncker, utan af värkelig patriotisme, ty mitt lif och min
ägendom rår mitt fädernesland om men mitt tänckesätt gifves
ingen dödlig magt, som kan förvända ifrån det, som jag tror
riket och medborgare nyttigast vara. I den afsigt att få lagar
bibeholne till sielfva bokstafven, tror jag altid Hr Håfrättsrådet
Linderstedts project vara det bästa. Men då hos våre
medstånd det ej kan vinnas, spår jag, att R. o. A. sacrifiera
grundlag, regeringssätt och det mera för det mindre, om vi
nu ej eftergifva.
Konungaförsäkran.
281
Hvad angår de herrar, som vilja conformera sig med Hr
Öfversten Baron Sprengtporten, så lärer det lagligen icke
kunna låta giöra sig på annat sätt, än att enhvar, innan voteringen
börjas, helt kort anmäler det ifrån sin bänck till
protocollet.
Nu var redan mycken oro upkommen ibland Höglåfl. R.
o. A., så att svårligen det, som blef sagt, kunde höras till
protocollet, och stodo en del af R. o. A:s ledamöter ständigt
uppe på sina bänckar.
Hr Lilljehorn, Pehr: Då jag nu för andra gången
i dag har den hedern få tala för Höglåflige R. o. A., utber jag
mig samma ynnest, som mig altid vederfahras, att under
deras tysthet få ödmiukeligen säga mina tanckar uti förevarande
ämne, då jag också får påminna, att det ej är ringa
ordning, när den, som skall tala, allena står på sin bänck
ch the andre sättja sig vackert neder.
Den nit, som R. o. A. nu visar, att så ganska talrikt vara
och varit framme uti skrancket och vid protocollet och thar
giöra theras reservation, ifall förestående och nu nära för
handen varande votering ej skulle slå ut till deras önskan,
är lika den ädla drift, varmed altid R. o. A. föres, när det
angår egit, som altid med allmänt väl bör vara förknippadt.
Men värda Herrar, Eder rättighet kan visserligen intet bestridas,
men domen, om i detta ögnableck, thå tiden är redan
liden till klockan 8 på afton, icke det skulle hindra fortgången
af vår votering, som är så angelägen för att kunna
skiljas vid våra tvistigheter i detta ämne; derföre råder jag
af ett uprigtigt hiertta, att I med thenne så ädla nit fån1 thenne
moment upskuten. Den glantz, I härigenom ämnar bereda
Edra namn till högacktning för samtid och framtid, är Eder
lika ärofult förvaradt, att när I viljen lägga Edra namn till
protocollet, kan det Eder ju aldrig förnekas, Edra hiertan
bära säkraste förnöjelsen öfver hvad I täncken för Eder
och Edre efterkommandes förmån. Derföre låtom oss i Herrans
namn börja votera under then glada förtröstan, att then
allrådande Guden, som styrer folck och länders öden, alt efter
hvad theras järningar förtiena och han godt finner, gifver
1 Enligt egenhändigt original, bilagt konceptprotokollet, rättat från för
lagans
: för.
282 1772, febr. 24.
Konungaförsäkran.
oss, hvad nyttigt vara kan, både för oss och hvar rikets inbyggare.
Med herrarnes goda tillstånd vänder jag mig nu till den
värda ledamoten med dess tillstånd, att jag nämner honom,
Hr Håfmarskalcken och Riddaren Jennings, som kort för
mig talat och så ifrigt åberopat thess patriotisme samt kärlek
för fäderneslandet, med liiertelig önskan, att Hr Hålmarskalcken
till mera intrycks vinnande af hvad han åberopat,
både innom och utom Riddarehuset, ja, öfver ganska
Svea rike, ville först urskulda sig ifrån hvad Hr Nordencrantz
honom tillvitat, hvarefter hela nationen med största
upmärksamhet hilt ils fåfängt väntadt. När det till nöjes är
giordt, då bör Hr Jennings visserligen tros, då kan talan
om kärlek till fosterlandet äga rum, jämte åberopande af en
stor patriotisme.
Detta vare sagt i den goda ackt och mening, att Hr Jennings
igenom en snar öfvertygelse för hela svenska folcket
om thess oskuld må komma ur det moln, Hr Nordencrantz
beskyllningar honom öfverdragit.
Detta förordsakade mycken oro ibland R. o. A., hvilken
giorde mycken svårighet, innan den åter kunde stillas. När
omsider så lungt blef, att något kunde fattas till protocollet,
hördes
Hr Durietz, Anders Rudolf, som reclamerade
Allmagtens styrelse, att R. o A. med enighet och lugnade sinnen
måtte kunna komma ifrå[n] denne betydelige saken.
Han reclamerade äfven lagarne och deras värckan, så att
ingen ny methode måtte införas i öfverläggningssättet; när
R. o. A. hos sina respective medstånd begär att få bibehollu
lagarne i all sin hälgd, så måste R. o. A. äfven innom sig
holla lagarne.
Riksdagsordningen vore tydelig, att sedan öfver en sak
blifvit discoureradt och ordföranden omsider giordt proposition,
få inga vidare öfverläggningar emellan komma, mindre
andra frågor väckas utan endast de, som angå sielfva
propositionen och hvad jämkningar man kunde behöfva att
i densamma giöra. Att till protocollet anteckna reservationer
emot en ventilerad saks afgiörande på ena eller andra sättet
vore aldeles emot lag; när Riddarehusordningen förbödo att
Konungaförsäkran.
283
votera med marquerade zedlar, så vore än mera förbudit att
lill protocollet anteckna sitt namn för att blifva känd såsom
af den eller den meningen.
Raron Sprengtporten, Jacob Magnus: Det
oroar mig, att mitt begifvande satt så många af de värde
herrar, som äro af samma tancka med mig, uti eld. Jag förklarar,
att jag giordt det uti ingen annan afsigt än att få
komma till något slut uti en sak af så mycken betydelighet
och som med skäl fäster allmenhetens hela upmärksamhet,
på det densamma måtte blifva öfvertygad, att R. o. A. på alt
möjeligt sätt vill bidraga till att få slut och komma till allas
vårt önskade ändamål, Kongl. Maij :sts kröning; försäkrad
att en rättmätig sak vinner, vågar jag upmuntra alla att begifva
sig till voteringen.
Ännu får jag tillägga en omständighet. En värd ledamot,
Hr Håfmarskalcken Jennings, har appujeradt uppå den tanckan,
som Hr Fältmarskalcken Grefve Fersen här yttradt. Jag
respecterar bemälte herres stora och dråpeliga egenskaper,
jag älskar och vördar hans person så mycket som någon, men
icke kan jag på detta ställe i denne sak emot min öfvertygelse
vara med honom af lika tanka; det lär han ej eller
begära. Utan hvad jag här talat är af hierttadt, och jag har
trodt min skyldighet vara att ej dölja, hvad på mitt hierlta
ligger, då det gäller min konung, mitt stånd, lagen och så
många mine medborgare.
Hr Grefven och Ordföranden anholt väl att nu få upläsa
voteringsproposition, den han sk[r] ifleligen författadt.
Men han kunde ej komma dertill, i det åtskillige begärte ännu
att få tala, andre protesterade emot all votering öfver tagne
beslut, andra åter begärte tystnad att få höra, hvad Hr Grefven
och Ordföranden proponeradt. Måste altså afbidas en
lång stund, till dess detta åter hunnit sagta sig.
Frih. Grönhagen, Claes Willli., yttrade sig, att
han aldrig kunnat föreställa sig en sådan procedure. Riddarhusordningen
voro likväl tydelig; sedan uti saken är talat,
sedan proposition blifvit giord och besvarad med Ja och Nej,
så är intet annat än att få proposition till votering författad
och såväl den för Ja som den för Nej justerad. Han ansågo
för ordförandens rättighet att holla öfverläggningen uti den
-
284 1772, febr. 24.
Konungaförsäkran.
ne ordning och reclamerade denne rättighet samt Riksdagsordningen,
på det hos oss ej måtte gå till som i Polen utan
alle frågor, som blifvit väckte och ej höra till förevarande
ämne, qväfvas. Han anholt att nu få höra både proposition
och contraproposition, så att den måtte blifva justerad.
Hr von Qvanten: Sedan denne betydeliga sak hos
R. o. A. blef föredragen och det beslut tagit, som R. o. Ars
extracta protocolli utvisa, hur jag varit bortrest; men jag
hyser ännu samma tanckar, som då jag reste och hvilka instämde
med R. o. Ars pluralitet. Jag kan ej annat föreställa
mig, än att så månge af R. o. Ars värde ledamöter, som utgiorde
desse beslut, ännu äro här tillstädes, att de kunna
soutenera detsamma. Jag frågar billigt, om det är R. o. A.
värdigt att votera öfver sitt egit beslut.
Af nit för ordning är jag villig till alt, hvad möjeligit är;
jag är derföre nögd att gå in uti hvad Hr Håfrättsrådet Linderstedt
projecteradt, men aldrig att om detta eller det andra
i fråga varande projectet votera. Hvarföre skall R. o. A. föras
att med undergifvenhet följa, hvart de andre behaga leda
dem, utan att kunna äga något beskydd eller försvar af de
heligaste lagar. Om det skrider längre, som ofelbart sker steg
för steg, sku vi då saerifiera alt. Det säges väl, att det skeer
för fäderneslandet; men när uti .fäderneslandet en hel respectable
corps icke niuter hvarken lag eller rättigheter mera,
hvad är oss då fäderneslandet. Kan det komma så långt, att
voterade beslut rubbas och åter sättas under votering, sä
känner jag ingen säkerhet mera för oss. Jag kan för min del
icke gå in deruti utan protesterar deremot qvam solennissime
med förbehöll att få denna min protest uti protocollet införd
och förenar mig till alla delar uti den af Hr Öfversten Baron
Sprengtporten giorde reservation. Sedan jag detta sagt, har
jag frälst min siäl, för öfrigil må hvem som vill gifva bort
privilegier, heder, ära och omsider sielfva lifvet, jag är ren
och tager deruti ingen del.
Hr Linderstedt, Eric, trodde, att genom R. o. A :s
den 22 sistledne tagne beslut den frågan voro deciderad, att
jämkning kan äga rum. I följe deraf har öfverläggningen i
dag rouleradt på jämkningsvillkoren, derom äro olika tanckar
upkomne. Vi hafva fådt proposition, den är besvarad
Konungaförsäkran.
285
med Ja och Nej, återstår altså för oss intet annat nu än att
justera både Ja- och Nejpropositionerne och sedan skrida
lill votering; så stadgar 16 § i Riksdagsordningen, detsamma
artickeln 2 § Riddarehusordningen. Jag reclamerar denne
lagen såsom helig; om en ledamot protesterar emot votering,
så må det för hans räkning antecknas i protocollet men
icke kunna hindra R. o. A. att på ett med lagarne conformt
sätt skrida till afgiörande af saken, som sker, om vi nu först
afhöra proposition och sedan enhvar i sin ordning talar, om
han vid densamma har något att påminna.
Hr Wachschlager, Gusta f, conformerade sig härmed
till alla delar.
Hr Grefven och Ordföranden ville nu giöra proposition,
men
Hr Jennings, John, utbad sig att få förutsäga några
ord och anförde, det han ärkände, att han vore af den tanckan,
att R. o. A. i denne casu borde begifva sig till det af
Frih. von Essen, Hr Wadenstierna med flere antagne förslag,
och det af skäl som han redan inför R. o. A. anfördt.
Hos ett uplyst stånd, som ömmar heder och ära, hoppades
han, alt det förlätes, om en medborgare, som blifvit personellement
nämd och i discourser rörd, begärte att få yttra sig
eli för ett ögnableck giorde. uppehöll. Hvad proposition och
contraproposition angingo, hade han ännu ingenting att anmärka
utan allenast vid det, som rörde honom. Han hade
aldrig förmodat, att hans lilla person uti en så stor sak, som
Svea Konungaförsäkran vore, skulle blifva inblandad, men
då det skedt, måste han väl söka att vickla sig derutur. Man
hade emot honom påstådt, att för det Hr Commercierådet
Nordencrantz uti sine skrifter upgifvit emot honom beskyllningar,
skulle han ansees såsom stående sub reatu och icke
iå niuta sin röst och stämma på Riddarehuset. Hvad bemälte
Commereieråd behagadt angifva vore ännu icke till den
minsta del bevist, så snart desse beskyllningar utkommit, hade
Hr Jennings varit den förste, som begärt att få dem till
Secrete Utskottet remilterade, hvilket vore rätta stället, dit
de hörde; han frugtade ej för undersökningar där, ej eller
for commission, dit en sådan sak kunde dragas. Man finge då
see, när sanningen blefve upletad, hvem det drabbar uppå.
286 1772, febr. 24. Konungaförsäkran.
Emedlertid frågade han med skäl, hvar den lag finnes, alt en
enskildt mans ännu på intet sätt beviste tillmålen, där ick
ens någon action ännu kan äga rum, skall utestänga honom
ifrån sin riksdagsmannarätt? Och det vore alt, hvad han behöfde
säga uti den omständigheten vid detta tillfället.
Det andre, sorn ömmade honom, vore att man ville leda af
det han åberopat sig Hr Grefven och Fältmarskalken Fersens
yttrande, att han sökt giöra bemälte herres panegyrique och
med hans anseende förvärfva sin mening mera förtroende.
Han förklarade att med all kärlek och vördnad för Hr
Fältmarskalcken Grefve Fersen, så fölgde han aldrig vidar
bemälte herres mening, än den öfverensstämde med hans
egen öfvertygelse. Att han af hiertat önskade Hr Fältmarskalcken
alt godt och i sitt innersta kände den herrens förtienster
emot fäderneslandet, men att han aldrig åtogo sig
att giöra någons panegyrique, mindre den herrens, hvartill
som all slags panegyrique han förklarade sig sielf aldeles
odugelig. Han hade för de anförda skäl antagit Hr Grefven-;
och Fältmarskalckens tancka men bekände uprigtigt sig sa
litet vara sinnad att vid den, som Hr Öfversten Baron Sprengtporten
yttradt, giöra några anmärkningar, att om han såg"
möjeligheten uti, att den kunde vinna någon framgång och
derigenom förevarande betydeliga sak vinna snart slut, sa
hade han långt häldre appujeradt för densamme. Han anhöll,
att detta hans yttrande måtte hos Höglåflige R. o. A. vara
för denne gången tillfyllest giörande, och begärte nu att få
propositionen upläst.
Hr Grefven och Ordföranden upläste aliså följande,
som han skrifteligen författadt:
Bifaller R. o. A., att jämlikt de af Hr Håfrättsrådet Linderstedt
med flere yttrade tanckar den i fråga varande accessionen
till projectet af Konungaförsäkran sker på det sätt, att
1 :o ingressen förblifver efter R. o. A:s förra beslut;
2:do det i 5 g utelyckte ordet samtelige bibeholles;
3:tio att genom en vid slutet tillökt särskildt § R. o. Ars
Privilegier ifrån alt intrång och obehörig förtydning undantages
och frikallas, deremot utur 22 § utelåtes den otillräckeliga
reservation, som där endast och allenast för R. o. Ars bytesrättigheter
influtit; och änteligen
4:to att hos de öfrige respective stånden jämväl den jämk
-
Konungaförsäkran.
287
ning uti berörde 22 § tillstyrckes, hvarigenom den dispositionsrätt,
sorn Kongl. Maijrst och kronan öfver sine skalteräntor
tillkommit, ej mera hädanefter än hittils må blifva inskränckt
och ej andre slags åborättigheter å de ännu oförsålde
kronohemmen beredas än de, som med 1723 års skatteköpsförordning
öfverenskomma.
Sedan denne blifvit upläst, besvarades densamma med Ja
och Nej.
Hr Grefven och Ordföranden upläste nu contraproposition
:
Den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, stadnar jämkningen endast dervid, att efter Hr
Kammarherrens Frih. von Essens med fleres yttrade tanckar
1 :o utur ingressen uteslutes, hvad däruti om embetsmannainactiviteten
blifvit infördt, och att för öfrigit
2:do all tillbörlig värckan af R. o. A:s Privilegier blifva på
det föreslagne sältet uti ett underdånigt bref till Hans Kongl.
Maijrst jämte Konungaförsäkran i Riksens Ständers namn
reserverade och förbeliollne.
Baron Sprengtporten, Jacob Magnus, påstod,
att vid Japroposition måtte tilläggas, att om de tre andre stånden
ej behaga ingå i de jämkningar, som R. o. A. uti de tre
första puneter såsom conditiones sine qua non nu fastställa,
R. o. A. då förblifver vid sine förr tagne beslut.
Detta understöddes af flere med honom.
Hr Linderstedt, Eric, jämte åtskilliga med honom
samtyckte väl härtill men påstodo då, att uti contrapropositionen
äfven skulle tilläggas, att de där föreslagne jämkningar
ej annorlunda af R. o. A. fastställas än uti förmodan, att
och de öfrige respective stånden deruti ingå, i annor händelse
förblifver R. o. A. vid sitt förre beslut.
Efter någon stunds ytterligare ventilation bifölls änteligen
desse tilläggningar å ömse sidor, och jämkades voteringspropositionen
derefter, så att den biel' på följande sätt gillad och
renskrefven.
Den, som bifaller, alt jämlikt de af Hr Håfrättsrådet Linderstedt
med flere ledamöter yttrade tanckar, den i fråga
varande jämkningen af projectet till Konungaförsäkran sker
på det sättet, att
1 :o ingressen förblifver efter R. o. A :s förra beslut;
288 1772. febr. 24—26. Konungaförsäkran.
2:do ordet samtelige i 5 § bibeholles;
3:tio att en särskildt § införes vid slutet av Konungaförsäkran,
så lydande:
Sluteligen försäkra Vi i nåder, att af alt, hvad här åfvanföre
stadgadt och förordnadt är, skall hvarken nu eller framdeles
någon sådan mening dragas, som kunde leda till minskning,
kränkning eller förtydning af R. o. Ars Privilegier, hvilka ej
mindre hädanefter än hittils till hela sin vidd skola efter
deras ordalydelse förstås och tillämpas;
4:to att föreställningen till de andre stånden sker om någon
rättelse i 22 § till förekommande deraf, att hvarken
kronan, R. o. A., indelningsvä[r]cket och jordägare i gemen
måge dervid blifva lidande;
5:to om de andre respective stånden ej skulle behaga ingå
i de jämkningar, som R. o. A. i de tre första puncter såsom
conditio sine qva non fastställa, R. o. A. då förblifver vid
sine förr tagne beslut,
skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, stadnar efter Hr Kammarherrens Frih. von Essens
project med de flores tanckar jämkningar endast deruti,
1 :o att utur ingressen uteslutes hvad deruti om embetsmannainactiviteten
blifvit infördt;
2:do att all tillbörlig värckan af R.o. Ars Privilegier blifva
på det föreslagna sättet uti ett underdånigt bref till Hans
Kongl. M:t jämte Konungaförsäkran i Riksens Ständers namn
reserverade och förbehollne enligt Frih. von Essens och
Krigsrådet Wadenstiernas project;
3:tio att desse jämkningar ej annorlunda af R. o. A. fastställas
än i förmodan, att ock de öfrige respective stånden
deruti ingå, i annor händelse förblifver R. o. A. vid sitt förre
beslut.
Denne anslogs.
Till bordsherrar utnämdes följande:
Grefve Lieven, fullm. Baron Hiertta, Carl,
Frih. Armfelt, Adolph,
Hr Soop, Carl,
Hr Falckenberg, Jan Patrick,
Hr von Gerdten, Carl Mauritz,
Officerare. Harts och terpentin.
289
Hr Greiff, G. Johan,
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm,
som intogo sina ställen. Voteringen börjades, R. o. A. inlade
sina sedlar efter uprop, de frånvarande upropades andre
gången. Sedlarne öpnades, därpå uplästes och räknades, då
där befandts
för Ja 327,
för Nej 359.
Hvaröfver bifogade voteringsinstrument1 genast författades,
af bordsherrarne underskrefs oell uplästes.
R. o. A. åtskildes häruppå kl. innemot tu om natten.
Ar 1772 den 26 Februarij.
Onsdag.
Sammanträdde Riksens Höglåflige Ridderskap och Adel in
pleno kl. 1/2 10 förmiddagen.
Under Hr Barons och Landtm :s siuklighet förde ordet
Grefve Lewenhaupt, Charles Emil, öfverste.
1 :o. Uplästes ett af Hr Sneckenberg, G. IL, iugifvit meino- Officerare
rial angående confirmationsfullmagter för dem, som efter vld
constilulorialer giordt officeraretienst vid Amiralitetet. ang:de.
Hvilcket begärtes på bordet.
Hr Sneckenberg anholt att dermed få gå till de andre
respective stånden
Som beviljades.
2:do. Föredrogs Handels- och manufacturdeputations i Harts-och
sammanträde med Tulldeputationen afgifne betänckande, da- terpentms
1
^ tillvärknmg
leradt den 10 December sistledit ar, hvaruti upgifves åtskil- ang:de.
liga utvägar till befrämjande af harts- och terpentintillvärkningar,
och tillstyrckes, att i alla skogrike orter, där kolning
sker till bruk, det må vara tillåtit för inbyggarena att samla
kåda till hartz och terpentin, dock icke att invånarne dertill
på sätt genom lagens tvång måge förbindas utan endast upmuntras
och undervisas.
Hr von Bromell, Lar s, gillade högeligen detta
1 Uteslutet här.
290 1772, febr. 2G.
Nordenadler.
Major
Nordenadler
tour
ang :de.
förslag, hvilket han trodde skulle tillskynda riket en stor
vinst, om det komnio i gang, och begärte, att örn någon deputation
ifrån R. o. A. afgår till de andra stånden, den äfven
måtte få i commission att recommendera detta betänkande
till bifall.
Hr Göös, Lorentz, var väl icke deremot men frugtade,
att R.o. A:s recommendation torde värcka, att de andre
stånden afslå betänckandet, hälst örn de märcka, att R. o. A.
visa sig angelägne.
Efter någon discourse bifölls betänkandet och der jämte,
alt när någon deputation afgår, den skulle få i commission
att hos de andre respective stånden recommendera detta betänckandet.
3:tio. Företogs den af Majoren vid Helsinge Regimentet
och Riddaren Theodor Nordenadler giorde ansökning, sorn
altsedan den 30 October sistledne år legat på bordet, hvaruti
han anholler om ändring uti Urskillningsdeputationens afslagsresolution
af den 24 Augusti sistledil år, hvarigenom
honom förmenas att hos Riksens Ständer deröfver anföra besvär,
och oacktadt han enligit Kongl. Maij :sts resolution af
den 10 October 1766 borde räkna sin majorstour ifrån år
1757 och samma dag sorn Majorerne Wallvik och Jägerhorn,
så har dock Kongl. Maij:sts Rådkammare 1769 gilladt förslaget
till den ledig varande öfverstelieutenantsbeställningen vid
Vesterbottns Regemente, hvaruppå en yngre major, Grefve
Cronhielm, var upförd, hvaruti Majoren Nordenadler om rät
telse anholler samt att hans innehafvande resolution måtte
medföra den värckan, att han till förste ledigblifvande öfverstelieutenantzbeställning
i armeen vinner befordran.
Härvid uplästes tillika ett af Hr öfverstelieutenanl Johan
Beckfries ingifvit memorial, som i kraft af kongl, resolution
den 12 November 1766 och 3 momentet uti 1769 års bref bestrider
Hr No[r]denadler sin förmente majorstour och att
hans åfvan berörde besvär kunna hos Ständer uptagas.
Likaledes ett af Hr Alexander Magnus von Essen ingifvit
memorial, hvaruti han såsom äldre förbeholler sig sin tour
till öfverstelieutenanl framför Majoren Nordenadler; hvilka
alla skrifter finnas ibland bilagorne för denne dagens protocoll.
Nordenadler. Konungaförsäkran.
291
Hr von Engeström, Johan: Hr Majolen Nordenadler
ärhölt väl sin majorstour af 1766 års Ständer; men
samma Ständer reclamerade sedermera sielfve alla de föreskrifter,
som de gifvit, att de ej skulle ligga äldre och bättre
förtiente i vägen. Dessutom stadgar 1766 års betänckande om
Jugarnes värkställighet, att Ständer ej få befatta sig med
jiraejudicemål. Aldraminst kunna Riksens Ständer gifva Majoren
Nordenadler tour till först ledig blifvande öfverstelieutenantsbeställning
och därigenom taga ifrån Majorerne
Wallvik och Jägerhorn den tour, som de efter Riksens Ständers
beslut och den af Majoren Nordenadler åberopade 1766
ars kongl, resolution ostridigt hafva framför honom. Urskillningsdeputationens
resolution borde altså gillas såsom på goda
skäl grundad och Hr Nordenadlers nu upläste memorial
afslås.
Hr von Post, F r i e d r i c, påminte väl, att det vore
svårt in pleno pröfva desse och dylika besvär till alla sina
inständigheter, utan att man borde hänskiuta till Secrete
Deputationen att efter inhämtad kundskap om sakens sammanhang
med sitt yttrande inkomma, huruvida Majoren Nordenadler
vore lidande eller ej.
Men häremot invändes, att Secrete Deputationen ej var berättigad
att pröfva Urskillningsdeputationens giöromål, och
begärtcs nästan allment proposition, hvilken altså blef giord
>ch Hr Nordenadlers memorial af slagit samt Urskillningsdeputationens
resolution gillad.
4. Anmältes, att ett commando af 84 båtsmän till arbete Båtsmansvid
Amiralitetet skulle i staden inkomma, hvarvid R. o. A. ej C°^™:ded°
hade något att påminna.
5:to. Uplästes det protocoll, som blifvit hållit öfver sista Konungaför
säkrsn
voteringen,
som af bordsherrarne var underskrifvit. Hvaref- anf!:tie
ler af någre begärtes, att en deputation måtte afgå att under- En deput.
rätta de andre stånden om R. o. A:s beslut. ^andre'*'
Frih. Kagg, Lars, trodde alt nog vara, om detta genom stånden,
extractum protocolli notificerades till sammanträdet att derefter
rätta sig vid expedierandet af Konungaförsäkran. Sedan
de andre stånden så instämmigt förklaradt med Bondeståndets
ord, att de ej ville vara oroade af R. o. A., holt han ej
rådeligt att skicka till dem någon deputation.
292 1772, febr. 26. Konungaförsäkran.
Frih. von Essen, Friedric, anholt, att R. o. A. icke
måtte uppehollas med sådane inkast. Det stridde hvarken
emot anständighet eller R. o. A:s värdighet att uti ett ämne
af sådan vigt som detta med en deputation beskicka sina
medstånd.
Hr Lilliehorn, Pehr, såg väl, att det vore ordenteligit
att notificera de andre stånden R. o. A:s beslut; men
sedan de utlåtit sig så ogent, som sagt är, borde de först
öppna dörren, innan R. o. A. kunde gå åstad med någon deputation
att besöka dem.
Hr Wachsclilager, Gustaf: Om R. o. A. ville hos
sig låta ädelmod gälla, så vöre det att med ett vänligit steg
bemöta deras ovänlighet, om R. o. A. med en deputation besöker
dem.
När R. o. A. uti sitt pleno i lördags stadnade i det beslut
att vilja täncka på jämkning i de puncter af Konungaförsäkran,
uti hvilka R. o. A. ej var af samma tanckar som de
andre respective stånden, och det för att snart få komma
till vår nådiga och älskade Konungs kröning, att få slut pa
riksdagen och att befordra enighet i landet; så bad Hr Wachschlager,
att R. o. A. för att vinna desse vigtige och angelägna
ändamål ej ville insistera på en fråga, som deremot lade
hinder i vägen. Det vöre en ny methode att uppcholla saker
att ventilera om communication med de andre stånden
uti det, som blifvit afgiordt, hälst då saken vore af sådan
natur som denne, att den borde communiceras.
Hr Scheffer: Då de tre stånden så uttryckeligen sagt,
att de af R. o. A. i denne sak ej ville mera oroas, så vore det
ett teckn, att de uphäfvit, hvad förr brukeligt varit; kunde
altså han emot tre stånds beslut ej tillstyrcka, att någon deputation
om Konungaförsäkran skulle till dem afgå.
Hr Lagersvärd, Friedric, upläste 16 § uti 1723
års Riksdagsordning och beviste deraf, att ett beslut af sådan
vigt som det, R. o. A. i sista pleno tagit, borde genom en deputation
de andre respective stånden communiceras.
Frih. von Essen, Friedric, förmodade icke, att en
utlåtelse, som, då saken var i annat tillstånd, undfallit Bondeståndet
i dess då afgifne extractum protocolli, skulle vara
skäl att nu uppeholla en afgiord sak. Han tillstodo giärna, att
Konungaförsäkran.
293
det var en obehaglig trait de pluine, som influtit i detta Bondeståndets
svar på R. o. A:s vänliga föreställning; men den
borde så mycket mindre komma för ståndets räkning, sorn
liela världen nogsamt visste, att skrifva icke vore det ståndets
affaire. Aldra minst blifva ett nytt ämne till oenighet,
sedan de förre oredor nu blifvit bilagde. R. o. A. kunde ej
eller löpa fara genom notificerandet af sitt beslut att vara
bundne till mera, än som blifvit belefvadt; ty beslutet vöre
med det vilckor, att om de andre stånden ej biföllo R. o. A:s
nu giorde förbehöll, så förblifver R. o. A. vid sitt förste tagne
beslut, och detta är unanimiter hos R. o. A. afgiordt, så att
det icke mer bör komma i fråga. Alt detta bör och gifvas de
andre stånden tillkänna på behörigt sätt genom en deputation.
Frih. von Essen kunde icke se hvarken allmän eller enskildt
båtnad deraf, att saken nu uppehöllos, men deremot
för riket och enhvar den märkeligaste skada, om ny oenighet
väcktes och vår allernådigste Konungs kröning än vidare upskiötes.
Han bad derföre, att deputationen nu måtte få afgå
till de andra stånden.
Hr G ö ös, Lorent z, hemstälte: Sedan saken nu kommit
så vida, om det vore nyttigt att giöra invändningar uti det,
som skulle befordra beslutet till verkställighet, och kanske
bringa till en votering, om en deputation skall notificera de
andra stånden R. o. Ars beslut eller ej, och om det vore anständigt
att allenast communicera det med R. o. Ars egne ledamöter
i sammanträdet. Hvilket vore enda utvägen, sorn
återstodo att få Konungaförsäkran expedierad, ifall pluraliteten
afslogo att med en deputation berätta hos de andre
stånden beslutet.
Hr Lilliehorn, Pehr, vidgeek, att Frih. Essen hade
alt skäl uti det han sagt; men tillstod derjämte, att efter hans
tancka ingenting obehagligare kunde vederfaras R. o. A. än
att få det svaret af sina medstånd, att de af R. o. A. ej vilja
blifva oroade. Detta har man på det formeligaste giordt till
tre stånds beslut för att ännu mera imponera på R. o. A. Hr
Lilljehorn för sin del låto aldrig träda sig under föttren.
Ansåg altså emot sin värdighet att samtycka till någon deputation
eller communication med de andre stånden, innan de
ater för R. o. A. öpnat dörren.
294 1772, febr. 26. Konungaförsäkran.
Hr Billberg, Friedric Otto: Det vore ganska
ovanligt, 0111 R. o. A. icke skulle med sina respective medstånd
comnninicera ett beslut af sådan beskaffenhet sorn delta.
Hälst den upläste lagen tydeligen stadgar, att sådant bordt
ske. Det vore väl sant, att på R.o. A:s itererade föreställ
ningar emot de tre ståndens beslut om Konungaförsäkran
bemälte stånd yttradt sig, att de med flere föreställningar ej
ville blifva oroade; men sedan nu saken kommit i annat
tillstånd och de såväl som R. o. A. begifvit sig till jämkning,
så vore dörren redan öppnad. Hr Billberg anholt derföre, al!
ytterligare anledningar till missförstånd mätte undvikas och
att genom ett ovarsamt steg folket, som man emot Adelen sökte
att upreta, ej må få tillfälle att säga, del R. o. A. giordi
emot lag.
Hr Carpelan, Carl Ephraim: Det vore R. o. A.
ej värdigt att med sitt beslut gå till sammanträdet. Den utlätelsen,
de tre stånden brukadt att ej vilja blifva oroade, kunde
i sig sielf vara af mindre betydelighet och ansees såsom
förhastad fallen. Såvida den icke passeradt Expedilionsdeputationen,
ägde den ingen kraft. R. o. A. kunde altså anse den
med det förackt, den förtiente. Att comnninicera R.o. A:s sisi
tagne beslut hade med detta ingen gemenskap och borde efter
Riksdagsordningen ske, hvarföre skulle man uppehålla sig
längre med ventilation derom och hindra, att icke andra angelägna
saker få föredragas.
Hr von Post, Friedrich, hade väl önskadt, att
R. o. A. blifvit vid sill först tagne beslut i denne vigtiga sak:
men sedan en ny votering kastat densamma öfver ända, sa
måste sådant med de andre respective stånden communiceras.
De oroas icke, när de få, hvad de vilja. Det vore likväl
ej utur vägen alt låta dem känna, det R. o. A. ömade denne
deras utlåtelse, och kunde altså den deputationen, som med
notification om R. o. A :s beslut afgår, yttra sig ongefährligen
på det sätt, alt ehuru de respective stånden förklaradt, att de
af R. o. A. ej mera ville blifva oroade, trodde R. o. A. dock,
att de ej skulle illa uptaga, att R. o. A. nu kommo med desse
jämkningspuncter.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Den förste frågan var
hos R. o. A., då stora sammanträdets senaste hemställan an
-
Konungaförsäkran,
295
kom, huruvida emot det tagne beslut någon jämkning kunde
äga ruin; när det är bifallit, när jämkning skedt, när R. o. A.
låter sina medstånd veta, att R. o. A. till vinnande af enighet
ch förtroende stånd och medborgare emellan gådt ifrån sitt
beslut, så talar R. o. A. med värdighet och visar sig såsom
förste ståndet i riket, örne om rikets och medborgares trefnad
och sanskyldiga väl, och derigenom förvärfvar sig den
värkeligaste högacktning och en sådan, som hvar välsinnad
ej kan neka. Frih. Reuterholm trodde ej eller, att det kunde
komma i fråga, om ett beslut skulle communiceras de andre
stånden, hvars verkställighet så hufvudsakeligen berodde på
en sådan communication.
Hr Leijonmarck, Gust. Adolph, trodde icke fråsan
vara om värkställigheten af ett tagit beslut utan om sättet
: 11 bringa det till verkställighet, om det vore nog att dermed
gå till stora sammanträdet, eller om det skulle communiceras
de andre stånden genom extractum protocolli genom en deputation
eller på begge sätten, både med extractum protocolli
och deputation. Att med värdighet komma derifrån vore väl
det af Hr Håfrättsrådet von Post gifne förslag icke utur vägen.
Men det kunde svårligen ske på det sättet utan att röra
vid en obehaglig sak, som enhvar förnuftig önskade att kunna
glömma. På en sådan utlåtelse, som han föreslagit, kunde falla
svar och nya disputer deraf väckas.
Om R. o. A. till alla delar gådt ifrån sitt beslut, vore ingen
tvifvel, att de andre stånden skulle vara vänlige och antaga,
om ock någon liten reflexion öfver det framfarne medfölgde;
men som åtskillige de hufvudsakeligaste omständigheter voro
af R. o. A. förbehollne, trodde han bäst vara att glömma det
förbigångne. Och som saken, hvilken skulle communiceras,
vore granlaga, och svårt vore för den, som förde an deputationen
att kunna minnas och i hvart stånd uprepa ordalagen
så noga, sorn det behöfdes, så hemstälte Hr Leijonmark,
om icke ett extractum protocolli kunde upsättas och medfölja
deputationen.
Hr von Böhnen, Carl L u d v i c(!), conformerade sig
med Hr von Post. Genom den bifallne Japropositionen hade
R. o. A. gådt in i jämkning, sådant borde kundgiöras de andre
stånden. Han bad derföre, att då härigenom hopp vore att
296 1772, febr. 26.
Konungaförsäkran.
få snart vår Konungs önskade kröning oell man vore nu sä
nära till förening med de andre stånden, icke något hinder
måtte vidare läggas i vägen för att vinna begge delarne.
Hr Sparrschöld, Eric, ansåg sig skyldig att såsom
laglydig bifalla, det deputationen afgår med communication
af pluralitetens beslut, ty att giöra annorledes vore emot
Riksdagsordningen. Han för sin person togo ingen del i det,
som han trodde vara gräl.
Frih. Kagg, Lars: Efter pluraliteten deciderar, fandt
han väl vara fåfängt att spierna mot udden. Deputationen
måtte altså afgå; önskade likväl, att ett extraclum protocolli
kunde medfölja.
Riddar elni sfi scalen hade emedlertid antecknadt dem, som
skulle följa med i deputationen. Och Hr Grefven och O r dföranden
frågade, om icke deputationen finge upropas
och afgå?
Men härtill svarades Ja och Nej.
Hr Linderstedt, Eric: När de herrar, som först
väckt svårigheterne emot en deputations afsändande, desisteradt,
så anholt han, att det ej mera af andre måtte hindras
utan detta snart bliiva afgiordt och R. o. A. komma till andre
saker, på det ej måtte skrifvas på R. o. A:s räkning det uppehold,
som hittils skedt med kröning och en långvarig riksdag.
Hr Lilliehorn, Pehr, var öfvertygad, att han hade
rätt; men att komma ifrån saken denne gången ville han väl
samtycka, att man låter de andre stånden veta, det R. o. A.
stadnadt uti det nu tagne beslut om Konungaförsäkran och
ville giärna genom extractum protocolli lemna sine medstånd
underrättelse derom, men att det ej kunde ske, förrän stunden
gifvit låf dertill.
Andre begåfvo sig dertill, att deputation måtte afgå, men
med förbehold, alt ordföranden måtte anmäla ärendet på sätt,
som Hr Håfrättsrådet von Post det föreslagit, och begärte derföre,
att denne hans mening måtte genast upsättas och skrifteligen
justeras.
Frih. von Essen, Friedrich: Som han vore utsedd
att föra ordet för den deputation, som skulle afgå, så försäkrade
han att så framföra R. o. A:s mening, att de dermed
skulle vara nögde. Att skicka uti ett extractum protocolli den
-
Konungaförsäkran.
297
ne explication till de andre stånden och skrifteligen lika
som gifva dem en reproche, trodde han mindre uträtta, deraf
blefvo endast penfäckterie, så mycket onödigare att kasta
sig uti, som han trodde, att den expression i Bondeståndets
extractum protocolli, som så mycket ömade, snarare vore
ett skrifvarefel än ståndets. Frih. von Essen ville hos de
andre stånden säga ohngefärligen på följande sätt: Att som
R. o. A. i alla tider varit och ännu vilja blifva de, som täfla
med eho det vara må uti att upoffra sitt egit för det allmänna;
altså och utan afseende på det, sorn kunnat hända, har
R. o. A. äfven denne gången velat vara de förste, som upofra
sig för riket och den allmänna roens återställande. Om R. o.
A. voro nögde med denne ingressen, gåfvo han sin parole att
densamma rigtigt framföra, och skulle de herrar, som gingo
med honom i deputation, derom vittna. Han anholt nu, att
den måtte få afgå, ty tiden vore redan långt liden.
Hr L i 11 i e h o r n, P e h r, förklarade sig nögd med hvad
Frih. von Essen föreslagit; det vore nog, att man låto förstå,
det R. o. A. resenterade denne de tre ståndens ovänliga utlåtelse,
och om det kunde ske med att gå ännu närmare på
saken, vore så mycket bättre. Han utbad sig för egen satislaction
att få gå med i deputation. Hvartill samtycktes.
Efter skedd proposition bifölls nu, att deputation måtte
afgå; den upropades derföre nu och afgeck, anförd af Frih.
von Essen.
De öfrige voro:
Frih. Leijonschöld, fullm. Hr Wachslager,
Frih. Armfeldt,
Frih. Ulfsparre,
Hr Carpelan,
Hr Lagermarck, fullm. Hr Lode,
Hr Gyllenkrook, fullm. Hr Pfeiff.
Hr Tigerstedt,
Hr Rydingsverd,
Hr Munsterhielm, fullm. Hr Gyllengahm,
Hr Schauman,
Hr Kuyhlenstierna,
Hr Drakenberg,
Hr Jägerhorn,
298 1772, febr. 26. Konungaförsäkran.
Hr Bergenstråhle,
Hr Douglietz,
Hr Hökeflyclit, fullm. Hr Stålhammar,
Hr Friedenreich, fullm. Frih. Grönhagen,
Hr Lagerberg,
Hr Ladau,
Hr von Matern,
Hr Stenfeldt,
Hr Engelcrantz,
Hr Silfversvahn,
Hr von Flygarell, fullm. Frih. Cederström,
Hr Törneros [o: Törnrose], fullm. Hr Engelcrantz,
Hr Lilljehorn,
Hr Reeth,
Hr Gyllenpalm,
Hr Lagersvärd.
Efter någon stund återkom denne deputation, då Ordförande
Frih. von Essen berättade, att han hos Preste- och Borgareståndet
anmält, det R. o. A. bifallit, att den projecterad
Konungaförsäkran måtte expedieras med de villkor, sorn R.
o. A:s beslut inneholla; att ehuru många och de vigtigaste
skäl varit för R. o. A. alt icke gå ifrån hvad de uti denne bctydlige
sak sine respective medstånd tillstyrckt, och ingenting
kunnat hindra R. o. A. att än vidare förblifva dervid,
har dock R. o. A. i afseende på allmänt väl, att komma till
ändamålet af denne Riksens Ständers sammankomst, vår allernådigste
Konungs kröning, samt att söka återvinna lugn
och enighet i landet, begifvit sig till desse vilkor, i förmodan
att de respective stånden å sin sida numera icke lägga något
vidare hinder i vägen. Uti Bondeståndet hade han sagt tydeligare,
att oacktadt deras obehaglige utlåtelse hade R. o. A.
mindre velat hafva afseende derpå än att befordra rikets väl
och derföre med de villkor, R. o. A:s sista beslut inneholler
och dem han uprepadt, bifalla, att Konungaförsäkran må
expedieras.
Hr Lilljehorn intygade, att han vore aldeles nögd med
det sätt, hvarpå Frih. von Essen framfördt detta sitt ärende,
hvarmed R. o. A. förklarade sig nögde.
Nordencrantz.
299
6:to. Hr Soop, Carl, påminte, att ifrån Bondeståndet Ang:deen
. 1 J O ’ J <» St0F dePUt
ett extractum protocolli, dateradt redan den 8 i denne ma- sättjande
nåd, skall vara inkommit, som föreslår, att de af Hr Corn- öfver Nor
.
... dencrantz
mercierådet och Riddaren Nordencrantz emot Hr Halmar- angifveiser
skalcken Jennings och Commercierådet Finlaij giorde angif- emot Fmlai
och Jen
reiser
rörande financievärcket och vexelcoursen matte uti en ningS.
stor deputation, bestående af ledamöter af alla 4 stånden,
uptagas och afgiöras, och anholt, att detta extractum, sorn
vore af mycken angelägenhet, måtte blifva föredragit, innan
någon annan sak företogs.
Hr Linderstedt, Eric: Ingen kunde vägra Hr Soop
att såsom ledamot påminna 0111 en sak; men ju mera det vore
hans rätt, ju mera voro och Hr Linderstedts rätt äfven såsom
ledamot att påminna örn en sak, den han önskade få föredragen.
Här voro besvär anförde af Cantzlierådet Baron Siegroth
deröfver, att Urskillningsdeputationen uptagit och remitteradt
en af Hustru Holmén ingifven besvärsskrift rörande någon
vid vederbörlig domstol anhängig rättegångssak emellan
bemälte Cantzlieråd och Hustru Holmens i lifstiden man om
olrohet, som Holmén under den tid, han såsom bruksinspector
var uti Cantzlierådets tienst, skall föröfvadt. Denne sak
vore så mycket angelägnare, som ifall R. o. A, funno, att Urskillningsdeputation
icke bordt remittera denne Holméns ansökning,
R. o. A:s beslut blefvo frugtlöst, om dermed längre
på tiden utdrogos.
Flere herrar yrkade hvad Hr Soop påstådt, andre åter, att
det tillhörde den ordförande att föredraga. Hr Rappe begärte,
att Bondeståndets extractum protocolli angående siömärckens
upsättande i Vennern och Mälaren, hvilket vore angelägit
att afgiöras, på det desse märcken kunde, medan ännu
isen lågo, blifva upsatte. Hr Linderstedt slöt deraf,
att då Hr Soop begärte en sak, Hr Rappe en annan och han
en annan, alla med lika rätt, huru angelägit det vore att lemna
Ordföranden den honom i Riksdagsordningen förbeholne
rätt att föredraga sakerne i sin ordning.
Ordförande Grefve Lewenhaupt påminte om det af
R. o. A. redan förr tagne beslut, att om en ledamot ville väcka
en sak, skulle det ske skrifteligen och Landtm, eller den ord
-
20—680338
300 1772, febr. 26. Statsverket. Gyllenberg.
Rönström.
301
förande först genomläsa memorialet, innan det föredrogs.
Han hade nu ämnadt låta R. o. A. föredragas ett ifrån Secrete
Utskottet ankommit extractum protocolli ang:de statsvärcket,
som i dag inkommit, hvilket han trodde som ett allmänt mål
böra gå framför de andra mera enskildte.
Härtill svarades Ja, hvarvid många likväl förbehöllo sig,
att sedan det blifvit upläst, måtte det Bondeståndets extractum
protocolli företagas, som Hr Soop begärt.
Äng :de 7 :o. Uplästes altså detta Secrete Utskottets extractum prostöt
svärket
' tocolli af den 4 nästledne Februari angående statsvärcket,
hvilket, sedan det till slut blifvit afhördt, af flere begärtes
på bordet.
Hr Linderstedt, Eric, kunde icke bestrida de ledamöter,
som begärt detta på bordet, men anholt, att emedlertid
den måtte blifva tryckt, sådan som den ifrån Secrete Utskottet
upkommit. Så hade enhvar tillfälle att närmare lära känna
densamma. Det vore svårt att in plenis cognoseera detta. Han
tillstyrkte altså, att saken måtte till Secrete Utskottet öfverlemnas
att dermed förfara efter sin eed och sakens granlaga
beskaffenhet. Det vore tillräckeligt, att Riksens Ständer fädt
kundskap. På det sättet kommo och R. o. A. redigast och lämpeligast
ifrån ett så vidlöftigt ärende, som aldrig in pleno
kunde afgiöras.
Häröfver giordes proposition och bifölls tryckningen, dock
alt saken ansees såsom hvilande på bordet.
Gyllenberg S:vo. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den
firmations-^ Decemb. 1771, hvaruti tillstyrckas, att Lieutenanten i kongl,
fullmakt på preysisk tienst Magnus Gabriel Gyllenberg, hvilken, sedan
beställning. ^an 1747 blifvit volontairecorporal vid Vestgötha Infanterieregimente,
1754 secondcorporal vid Kongl. Lifregimentet
till häst, år 1757 med Kongl. Maij:sts tillstånd rest utrikes
och gådi i kongl, preysisk tienst, där han tient sig upp till
lieutenant samt under sin tienstetid bivistadt flere battailler
och scharmytslar, till dess han 1759 af romerska keyserliga
troupperne blifvit till fånga tagen och qvarhollen till den 31
Martij 1763, måtte såsom den där varit i utrikes krigstienst,
innan 1756 års förordning om krigsförtienster vid riksdagen
1766 blef uphäfven, niuta samma förordning till godo och i
anledning deraf hos Kongl. M:t i underdånighet anmälas till
c nfirmationsfullmagt på lieutenantsbeställning med tour
ifrån den 27 Februarij 1765, då han hos Kongl. Maij :stt derom
giordt underdånig ansökning, så ock placering vid något
regimente samt värckelig befordran, då ledighet sig yppar.
Detta bifölls.
9:o. Uplästes de besvär, Extraordinarie Rådmannen och Olof Rön
ströms
be
Mantalscommissarien
i Christianstad Olof Rönström hos Rik- svär ang;de
sens Ständers plena anfördt öfver Urskillningsdeputationens
afslagsresolution, hvarigenom honom blifvit förment, och det
i grund af 12 § i 1766 års förordning om lagarnes verkställighet,
att få söka ändring i Kongl. Maij :sts höga resolution
af den 28 Maij 1771, som fastställer ett i Christianstad hollit
rådmansval och pålägger Landshöfdingen med mera Baron
von Lingen att för Stadssecreteraren Lindskoug, som vid valet
skall ärliollit de fläste röster, rådmansfullmagt utfärda,
ehuru Rönström, som näst Lindskoug vid valet haft röster,
i råttan tid hos bemälte Konungens Befallningshafvande anmält
klagomål öfver vahlförrättningen och fädt tillstånd att
vid domstol få bevisa de flere olagligheter, som Rönström
f< mienur vid detta val skola vara för [ejlupne.
Sedan Rönströms besvärsskrift tillika med de bilagde handlingar
voro upläste, föredrogs jämväl R. o. Ars Deputerades
ifver urskillningsärenderne betänckande öfver desse besvär,
hvilka finna, alt de icke, såsom Urskillningsdeputationen
(lern tagit, böra ansees såsom besvär i befordringsmål, och
tillstyrcker derföre, att de måga uptagas och till Justitiaedeputationen
remitteras. Hvilka alla handlingar igenfinnas
bland bilagorne till protocollet för denne dagen.
Hvad Deputerade tillstvrckt blef af R. o. A. uppå skedd
proposition bifallit, hvaröfver extractum protocolli utfärdades
i följande form.
S. d. R.o. A. lät sig föreläsas de besvär, hvilka Extraordinarie
Rådmannen uti Christianstad och Mantalscommissarien
Olof Rönström anfördt öfver Riksens Ständers Urskillningsdeputations
den 26 September nästledne år gifne utslag, som
afslår honom att Riksens Ständers pröfning få underställa
det Kongl. Maij :sts den 28 förut gående Maij gifne nådiga
utslag angående en rådmanssyssla i förenämde stad, dertill
302 1772, febr. 26. Rönström.
Rönström varit sökande, igenom hvilket utslag honom Rönström
blifvit förment alt åtala och bevisa de olagligheter,
som till pluralitetens röstning och fullmagts utfärdande för
Stadssecreteraren Lindskoug skola bidragit.
Af de denna besvärsskrift bifogade handlingar har R. o.
A. haft tillfälle inhämta, att det öfverklagade Urskillingsdtputationens
utslag grundar sig på 12 § af 1766 års kongl,
förordning om lagarnes värkställighet, som förmår, att Riksens
Ständer ej måge med klagan i befordringsmål besväras
samt att, ehuru de af Rönström anförde omständigheter leda
till dess ändamål att försvaga en utfallen pluralitets röstning
för Stadssecreteraren Lindskoug och att vinna ändring tili
den för denne sednare utfärdade fullmagt, han dock icke begär
Riksens Ständers pröfvande om rättighet till rådmanssysslan,
honom och Lindskoug emellan, utan att efter föregången
undersökning om de angifne olagligheter vid vale!
och nytt vals anställande i ordentelig väg utrönas måtte,
huruvida de fläste rösterne honom eller Lindskoug med Borgerskapets
lagliga förtroende tillfalla måge. Och finner altsa
R. o. A., att Extraordinarie Rådmans och Mantalscommissarien
Rönströms besvär af det skäl, som Urskillningsdeputationen
nyttiadt, ej kan från Riksens Ständers pröfning afhollas.
Ett annat och vigtigare hinder synes väl 8 § i 1759 års
kongl, förordning om fatalier i politie- och oeconomiemål
häremot lägga, då Rönström enligt deruti föreskrefven ordning
och derigenom utmärkt afseende att vederbörandes påminnelser
och förklaringar måge kunna infordras, innan någon
så beskaffad sak Riksens Ständer föredrages. Men sorn
Riksens Ständer uppå Urskillingsdeputationens hemställande
om olika begrepp inom deputationen ang:de samina förordnings
värkan uti hvad besvär hos Riksens Ständer rörer,
sig ännu icke utlåtit, och hvad Riksens Ständers Deputerade
ansedt för tvetydigt samt de sielfve icke förklaradt, således
ej eller kan tiena sökande till allmän efterrättelse, så pröfvar
R. o. A. godt att utan afseende på 1759 års förenämde förordning
Rönströms besvär som befordran ej egenteligen rörande
till Riksens Ständers Justitiaedeputations öfvervägande
förvisa.
Konungaförsäkran. 303
10:o. Under det att detta förehades, ankom, emottogs och
Pj» ståndet
infördes på vanligit sätt en deputation ifrån Presteståndet, 12
personer.
Biskopp Bentzelstierna, som förde ordet, anmälte
pr[aemissis] pr [aemittendis], att ståndet bifallit R.o. A:s
i dag communicerade beslut om expeditionen af Konungaförsäkran
och begärte att af samma beslut få skriftelig del.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och Ordföranden
och afträdde ledsagad efter vanligheten.
Och blef i anledning af hvad Prästeståndet begärt denne
R.o. A:s resolution genast skrifteligen upsatt i form af extractum
protocolli, för R. o. A. justerad och, sedan den blifvit
renskrefven, till de tre stånden expedierad, lydande som
följ er:
S. d. Af det extractum protocolli, som ifrån Secrete Utskottet
i sammanträde med Secrete Deputation och 25 af det Hedervärde
Bondeståndet till Riksens Ständers plena under
den 13 i denne månad upkommit, har R. o. A. inhäintadt, huruledes
det olika begrepp R. o. A. och de tre öfrige respective
riksstånden fattadt angående en tillgiörande Svea Konungaförsäkran
lagdt hinder i vägen, att ännu icke någon
Konungaförsäkran kunnat till Hans Kongl. M:sts höga underskrift
i underdånighet praesenteras.
Det är icke utan bekymmer, som R.o. A. funnit en sådan
omständighet kunna ännu längre uppeholla den af alla Svea
inbyggare efterlängtade vår allernådigste Konungs kröning
och förlänga en till tunga för R. o. A. och hela landet redan
nog långvarig riksdag. R. o. A. har derföre icke velat upskiuta
med att lemna sitt yttrande häruti för att kunna befordra
detta högvigtiga ärende till ett skyndesamt slut.
Ehuru R. o. A. icke funnit något, som kunnat minska R. o.
A:s öfvertygelse, att 1751 års Svea Konungaförsäkran, som en
redan i 20 år och under Högstsahlige Hans Kongl. Maij :sts
Konung Adolph Friedrichs, glorvyrdig i åminnelse, hela regementstid
af alle Svea inbyggare ärkänd, antagen och efterlefvad
grundlag med de förändringar, som Kongl. Maij :sts
höga arfsrätt och flere närvarande tidsomständigheter nödvändigt
fordrade, och hvilka IL o. A. genom utdrag af proto
-
304 1772, febr. 26. Konungaförsäkran.
collet under den 30 sistledne October redan sina respective
medstånd öfverlemnadt, om den blifvit antagen, hade förekommit
alla olika begrepp och således snarast tili ett önskeligit
slut hos Riksens Ständer befordradt detta högstvigtiga
ärendet, i hvilket afseende R.o. A. jämväl genast och med
underdånig glädje emottagit den af Hans Kongl. M:t till den
24 September sistledne år utsatte kröningsdagen, likväl oell
som R. o. A. för att bereda färderneslandet lugn oell en säll
framtid tror sig icke böra något åsidosätta, som dertill bidraga
kan, så har R. o. A. till vinnande af ett så högst gagni -  ligit ändamål velat uppoffra sin öfvertygelse och bifalla, alt
den af de tre respective stånden gillade Konungaförsäkran
må till Kongl. Maij :sts höga underskrift öfverlemnas med
följande villkor och jämkningar:
1. Att utur ingressen uteslutes, hvad däruti om embetsmannainactiviteten
blifvit infördt;
2:do att all tillbörlig värckan af R. o. A:s Privilegier blifva
uti ett underdånigt bref, hvartill project här bifogas, hos
Hans Kongl. Maij :st jämte Konungaförsäkran i Riksens Ständers
namn reserverade, och
3:tio att desse jämkningar likväl af R. o. A. ej annorlunda
fastställas än i den förmodan, att och de öfrige respective
stånden deruti ingå, i annor händelse förblifver R. o. A. vid
sitt förre beslut.
Hvilket alt genom utdrag af protocollet R. o. A. sine respective
medstånd velat hörsamt tienst och vänligen communicera.
Något härefter ankom en deputation ifrån Borgareståndet.
24 personer, hvilken anmäld, emottagen och införd genom
sin ordförande Borgmästaren ifrån Sigtuna Sundblad gaf
tillkänna, att Borgareståndet bifallit R.o. Ars sista beslut 0111
expedition af Konungaförsäkran.
Deputationen besvarades och afträdde, ledsagad på vanligt
sätt.
Skellefteå- 11. Föredrogs Kammaroeconomiedeputations betänckande
ang°deat fåa^ ^en ^ sistledne Januarij angående Riksdagsmannens ifrån
efter marke-Vesterbottn Pehr Larssons å hemmansägarnes i Skellefteä
kronotimi- soc^n besvär deröfver, att Kongl. Maij :st uti nådigt utslag,
den. gifvit den 23 October 1771, gilladt Kongl. Kammarcollegii
Kronotionde.
305
och Statscontoirs stadfästelse af d. 20 föregående Junij uppå
Konungens Befallningshafvandes der i orten författning,
hvarigenom en del hemmansbrukare uti Umeå sockn blifvit
försedde med spanmål utur Skellefteå sockns kronomagazin;
uhollandes skellefteåboerne att för framtiden sielfva få inlösa
det öfverskott af kronotionden efter årlige markegången,
som Kongl. Maij :st och kronan till egne enskilte behof icke
betarfvar; hvarjämte deputation äfven yttradt sig öfver 39 §
uti Allmogens vid denne riksdag allmänne besvär, hvaruti
Vesterbottns Allmoge anholler att enhvar få lösa den på honom
löpande andel af kronotionden, som öfverskiuter, enär
afkort- och anordningarne utgådt, och såmedelst undslippa
att med densammas förande till och ifrån kronobodarne
blifva besvärad.
Deputationen tillstyrcker uppå anförde skäl, att Vesterbottns
Allmoge i afseende på landets särskildte beskaffenhet
samt till följe af det med berörde Allmoge och städer 1758
iugångne contract 0111 en viss tiondesättning må tillåtas att
framdeles, då de det åstunda eller behöfva, utan intrång eller
hinder, af eho det vara må, med penningar efter markegång
få betala så stor del af den ifrån hvarje hemman utgående
tiondespannemål, sorn till de vanliga anordningar och kronans
egne enskildte behof icke bör användas, om hvilka behof
så skyndesamt af Kongl. Statscontoiret bör föranstaltas
■eli af Konungens Befallningshafvande kundgiörelse ske i orten
så tidigt, att Allmogen, innan lefvereringstiden infaller,
kan hafva lemnadt den del spannemål på sitt behörige ställe,
som in natura bör lefvereras, att efter den tiden ej under
något namn del minsta såsom tionde affordras må. Hvarföre
i berörde kundgiörelse med lydeliga ord bör vara utfördt,
huru mycket proportionaliter af hvarje åbo skall lefvereras i
spanmål och hvad del, som med penningar får betalas, och
sådant alt vid den plickt, som förre författningarne förmå,
och ansvar för den, som Allmogen uti denne sin rättighets
fullkomlige åtniutande hinderlig är. Hvilket närmare kan af
sielfva betänckandet inhämtas, som ibland bilagorne till protocollet
för denne dagen igenfinnes.
Detta betänckandet var redan den 22 Februarij hos R. o.
A. upläst men lagt på bordet.
Hr Göös, Lorentz, förklarade, det han väl icke hade
306 1772, febr. 26. Kronotionde.
något emot betänckandet; men dervid vore nödigt, att markegångstaxorne
så jämkas, att när kronan måste skaffa spannemål,
den då må ärhollas för samma penningar, som Allmogen
betalar i lösen för denne tiondespannemål.
Grefve Creutz, Lorentz Willhelm: Hvad deputationen
tillstyrckt, voro endast, att Allmogen måtte niuta sitt
1758 med kronan ingångne contract till godo och lösa med
penningar den tiondespannemål, som hon ej behöfver. Markegången
voro en annan sak, som årligen utsattes, och kunde
deputation med särskildt betänckande deröfver inkomma till
Riksens Ständer, ifall någonting behöfver att rättas och förbättras
uti det, som redan derom stadgadt är.
Hr von Bromell, Lars, ville blifva underrättad, om
kronan genom denne Allmogen förundte rättighet vunno eller
förlorade.
Hr C a r p e 1 a n, Carl Ephraim: Eftersom han fattade
det, kunde väl begge delarne hända. Här vore endast
frågan om att giöra Allmogen rätt efter det med dem ingångne
contract. I den ställning, som nu vore, tappade kronan.
Tiondespanmålen betalas med 36 d:r tunnan men afradsspanmålen
med 48 d:r, ty uti orten vore ingen ordentelig markegångssättning,
utan satte borgaren markegångstaxan efter
som han bäst kunde åtkomma för sin vinst.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Här vore tvenne saker
satte i fråga, hvilka väl borde åtskiljas; betänckandet angår
tiondespanmålens lösande efter markegång, hvilket vore annat,
och annat sielfva markegången. Om det sednare hade
Grefve Creutz låfvat, att Kammaroeconomiedeputationen ville
eftersee, om dervid uti Vesterbottn något behöfde att stadgas
och i ordning ställas. Hvad det förra eller tionden vidkommo,
funnos af betänckandet, alt uti Norrland och Vesterbottn
vore en tract, som ingådt med kronan en viss och ständig
tiondesättning i stället för den, som på andra ställen
årligen måste giöras, så att kronan, ehvad årsväxten är sämre
eller bättre, kronan(!) altid kan räkna på en viss spanmålsinkoinst
årligen, dervid har kronan så snart vinst som förlust,
åtminstone vore det en hennes rena vinst alt, då tionden förr
sällan steg öfver 1772 tunnor per medium efter contractet,
hon nu får 2166 tunnor 18 kappar årligen; efter detta contract
bör tiondegifvaren få lösa öfverskottsspanmålen, som
Kronotionde. Nordencrantz.
307
kronan ej behöfver disponera, med penningar. Frih. Reuterholm
fant altså, att då contract bör hollas och kronan icke
förlorar, så vore betänckandet på goda skäl grundat och borde
bifallas.
Hr Durietz, Anders Rudolph, biföll äfven betänckandet,
efter det grundade sig på ett emellan Allmogen
och kronan ingångit särskildt contract, som ej borde rubbas.
Vore något att hielpa uti det, som angingo markegångstaxorne
i länet, så hörde det som en särskildt sak att uti Kammaroeconomiedeputationen
undersökas, hvarom i sådan händelse
särskildt betänckande kan inkomma.
Proposition begärtes, blef af Hr Grefven och O r d f ö r a lili
e n giord och Kammaroeconomiedeputationens betänckande
bifallit.
12 :o. Ankom, anmältes, cmottogs och på vanligt sätt inför- Dep-.t fr.
des en deputation ifrån Bondeståndet, 24 personer. Johan ^°ånd'
Andersson, som förde ordet, berättade, att Bondeståndet
med fägnad emottagit underrättelsen om R. o. A:s beslut
angående Konungaförsäkrans expedierande; att det gladde
ståndet få se den dag nalkas, då vår allernådigste Konung
blifver krönt, hvarföre och ståndet till alla delar bifallit
R. o. A:s beslut.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och O r d f ö r a nd
e n och afträdde, ledsagad efter vanligheten.
13 :o. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den stor deputa8
uti innevarande månad, hvaruti bemälte stånd för godt * lorden-6
funnit och till de öfrige ståndens bifall öfverlemnadt, att crantz upCommercierådets
och Riddarens Hr Nordencrantz till Rik- 8‘ftersens
Ständers och allmänhetens uplysning upgifne skrifter
>ch memorialer måge, sedan Secrete Utskottet blifvit förstärckt
till en stor deputation med vanligt antal ledamöter
af alla fyra stånden, till samma deputation remitteras, som
ägde att i anledning af dem uptaga, skärskåda och afgiöra
grunden, uphofvet, sammanhanget och fölgderne af alla de
•liupa refvor, hvilka egennytta under tyst- och hemligheter
samt ett odrägeligit växelvinglerie uti riks- och bancohushollningen
beredt.
Detta begärtes af flere på bordet.
Hr S p a r r s c h ö 1 d, Carl Magnus: Då denne sak
giorde uti allmenheten så mycken oro, så att ända till uti
308 1772, febr. 26—mars 7. Krigsförtjänster.
Krigsfcir
tjenster
ang:de.
tryckte ströskrifter där ropas uppå, att härom måtte undersökas,
till bevis hvaraf han utur en sådan ströskrift, som under
namn af Carbasen kommit af trycket och såldes på gatorne,
upläste en nog bitande strophe härom, sorn syntes
vilja utmärcka, att R. o. A. uppehöll detta ärende, så önskade
han, att den icke, genom det att den är lagd på bordet, måtte
vidare upskutas. För öfrigt borde R. o. A. för sådane beskyllningar
disculpera sig. Det hörde en riddersman till att icke
tillåta osanna rygten och tillvitelser utspridas om någon hederlig
man, aldra minst om sitt egit stånds giöromål.
Hr Lilljehorn, Pehr: Efter saken voro af mycken
vigt men tiden i dag förleden, hade han intet att påminna
vid det, att den må hvila; dock att den i nästa plenum ofelbart
företages.
Härtill svarades Ja och Nej.
Men Hr Grefven och Ordförandens proposition, om
R. o. A. ville åtskiljas,
besvarades med Ja.
Plenum slöts altså klockan något öfver ett eftermiddagen.
Ar 1772 den 7 Martij.
Lördag.
Plenum kl. 9 förmidd.
Uti Hr Barons och Landtm :s ställe, som ännu var sink.
Ordförande Grefve Lewenhaupt, Charles Emil.
Protocollet för den 30 October sistledne år justerades.
1 :o. Uplästes ett af Hr Hederstierna, C. M., ingifvit memorial
angående ett ifrån Secrete Deputationen inkommit betänckande
af den 3 December sistledne, som tillstyrcker
krigsförtienster för alla dem, så af Amiralitetet som arméen,
som emellan 1756 års författning och 1766 års förordning
tient uti utrikes tienst, antingen de af Amiralitetet bivistadt
krig eller intet samt att, ifall sedan 1766 års förordning utkom,
någre slike befordringar blifvit giorde, de då oförkränckt
böra till godo niutas.
Som Riksens Ständer redan genom tvenne beslut utredt
Häradsfullmäktige. Officerare.
309
detta ämnet, så anholler Hr Hederstierna, att R. o. A. ville
förblifva vid detta beslut och ett vite af 1000 d. sunt föreläggas
den ledamot i deputation eller ståndet, som hädanefter
väcker frågan om någon sådan krigsförtiensts belöning. Och
begärte Hr Hederstierna att dermed få gå till de andre respective
stånden, hvilket beviljades, och lades emedlertid memorialet
på bordet.
2. Anmältes Baron Samuel Gustaf Hermelins memorial, Härads- och
innehollande åtskillige påminnelser vid ett Cammaroecono- mäktige
miedeputationens betänckande angående en inrättning af härads-
eller socknefullmägtige, hvarmed bemälte Baron begärte
att få gå till de andre stånden, som beviljades.
3:o. Uplästes ett af Hr Heldenhiclm ingifvit memorial, hvar- Hofjakt
varfvet
uti
han i anledning af hvad Secrete Utskottet uti sitt upgifne anff;c(e,
extractum protocolli om statsbristen förmäler angående Håfiagthvarfvet
och att dertill åtgådt något iner än 17 000 d:r
:mt årligen, ärbiuder sig att å vederbörlig ort upgifva åtskillige
utvägar till besparing.
Detta remitterades till Secrete Utskottet.
4:o. Föredrogs ett af Hr Enschiöld, C. F., ingifvit inemo- Ang:de offÉ
•
cerares
rial, hvaruti han anholler om den förklaring angående Rik- caracter vitj
sens Ständers beslut vid innevarande riksdag om amiralitets- Amiralitetet,
officerares charactere, att alla vid staten och dess divisioner
så i Carlscrona, Stockholm och Göteborg samt öfriga fördelningar
ifrån contreamiral till lieutenant böra caractererne
förändras efter amiralitetsofficerare värdighet med deras vederlikar
uti arméen och det i anseende dertill, att siöartillerielieutenant
icke efter det åberopade stadgande fädt den
caractere, honom bör tillkomma.
Detta begärtes på bordet af Hr Billberg och Hr L i 1 1-  j eborn; emedlertid geck Hr Enesehöld dermed till de andre
stånden
5. Företogs ånyo det den 22 Januarij 1772 upläste Justitiae- Ang:de
deputationens betänckande af den 20 September sistledit år te^emellan
angående Körssnären Jacob Wagners besvär öfver Kongl. Wagner och
Maij :sts nådiga dom af den 25 Julij 1770, hvarigenom Bok- Gotzmau
lundaren Johan Gottsman blifvit förklarad berättigad att få
i börd lösa ett i Stockholm vid Vesterlånggatan uti qvarteret
Pandora under 11:0 74 belägit stenhus, som tillhördt hans Bro
-
310 1772, mars 7. Wagner och Gottsnian
der Bancocommissarien Bernhard Hindrich Gottsman men
Wagner för en summa af 65 800 d:r knnt på stadsens auctionskammare
inropat.
Deputationen tillstyrcker på anförde skäl ändring uti
Kongl. Maij :sts dom och att Wagner vid sitt slutne köp må
fri från Gottsmans bördeklander bibehollas, dock att rättegångskostnaden
parterne emellan qvittas och uphäfvas.
Och sorn Rådstufvurätten uti Stockholm tvert emot lagens
tydeliga lydelse, 10 cap. Jord.b., beviljat Rådmannen In de
Betou inteckning uti Wagners fasta egendom för ett af tredje
man, Bokbindaren Gottsman, ärhollit lån 41 000 d:r knnt,
utan att Wagner deröfver hörd blifvit, hvarigenom Wagner
stadnat i fara att genom auction och lagfart för annans skuld
mista sin lagligen förvärfvade egendom, så hemställer deputationen,
om icke de Rådstufvurättens ledamöter, hvilcka till
sådane domslut bidragit, måge af vederbörande advocatfiscal
för ett så beskaffadt förhollande på lag likmätigt sätt
under ansvar ställas.
Härvid uplästes tvenne deputationens ledamöters särskildte
tancka och tillstyrckande, att Kongl. Maij :sts i denne sak
gifne nådigste dom må varda faststäld.
Äfven tvenne memorialer af ledamöter i det Vällofl. Borgareståndet,
Borgmästaren Anders Kruskopfs och Borgmästaren
H. Neanders, hvilcka begge anföra skiäl, att Kongl.
Maij :sts nådiga dom må fastställas.
Detta betänckandc var uti de tre respective stånden, som af
påskrifterne kunde sees, bifallit, dock uti det Högvördige
Preste- och Välloflige Borgareståndet med den skillnad, att
Magistraten i Stockholm blifvit för ansvar befriad.
Frih. Grönhagen tillstyrckte bifall på betänekandct och
det med full samvets öfvertygelse, ty Gottsman, ehuru bördesman,
hade icke deponerat hela bördeskillingen utan för
29 000 dahl. kopp:mt en Rådmannen In de Betous tillåtelse,
att hans omyndiga pupills, Jungfru L.1 Horrns, arf måtte uti
det bördköpte huset emot första inteckningen innestå, hvilket
ej vore tillåteligit, efter lagen 10 cap. Jordabalcken stadgar,
att alt bördesklander bör ske med penningar.
1 Enligt betänkandet Johanna Helena Horrn.
Officersboställen. Dragontorp i Bohuslän.
311
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, deremot påstod,
att de förre ägarne af huset kiöpt detsamma med denne
derå varande inteckning; likaledes Wagner, som ej mera
sielf utbetalt i contract än återstoden af 65 200 d:r k:mt och
för det öfrige Rådmannen In de Betous bevis, att Jungfru
Horrns arf skulle i huset få stå intecknadt, och då Gott[s]-  man fullgiort lagens ändamål, som är, att köparen måtte återfå
sine utbetalte penningar fullt ut, så borde han ock få
niuta sin bördesrätl till godo. Det vore altså R. o. A. värdigt
att låta Gottsman rättvisa vederfaras, afslå betänckandet och
fastställa Kongl. Maij :sts dom.
Flere begärte proposition till afslag. Men
Frih. Grönhagen insisterade uppå det, han redan anfördt,
och att deputationens betänckande vöre rättvist, så att
efter någon ytterligare discourse och då det förestältes, att
de tre ståndens beslut utgiorde decisionen, så att votering vore
endast att förspilla tiden, förenade sig omsider R. o. A.
att bifalla detta betänckande på samma sätt som Vällofl.
Borgareståndet.
6:o. Sedan R. o. A. den 9 November sistledit år afgiordt
Bondeståndets extractum protocolli af den 12 nästföregående
October angående boställens anskaffande för officerarne
vid Vesterbottns Regemente och bifallit Capitainens Hr Carl
Ephraim Carpelans memorial, så hade nu Riksdagsmannen
från Vesterbottn Anders Anderson ingifvit ett memorial,
hvaruti han anförer ännu flere skäl till befrielse från Vesterbottns
Allmoge ifrån denne af dem hitills fordrade skyldighet
att försee officerarne med boställen.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, anmälte nu ett sitt
ytterligare memorial till besvarande af det Anders Andersson
ingifvit och begärte dermed att få gå till de andre respective
stånden, hvilcket honom beviljades, och blef emedlertid
ett exemplar däraf lagt lill det af Anders Anderson ingifne,
till dess saken kommer att företagas.
7 :o. Sedan R. o. A. den 8 sistledne Februarij låtit sig föredragas
Bondeståndets extractum protocolli af den 18 September
sistledit år angående Allmogens riksdagsfullnrägtige
från Bohus lähn ansökning, att på anförde skäl rusthollarne
måtte befrias från den skyldighet att bygga torp för sine dra
-
Officerareboställen
i Västerbotten
ang:de.
Dragonetorps
byggande
i
Bohuslän.
312 1772, mars 7. Dragontorp i Bohuslän.
goner och sventienare, så företogs nu och uplästes ånyo detta
extractum protocolli.
Derjämte uplästes ett af öfversten för Bohusläns Dragoneregimente
samt Riddaren af Kongl. Sverdsorden Grefve Ca
simir Lewenhaupt ingifvit memorial, hvaruti han söker bevisa
nödvändigheten deraf, att dragonerne måtte tagas af i orten
infödde och få hemvister vid sina rustholl, om annarregimentet
skall blifva disciplineradt och exerceradt, landet
som en gräntzeort änteligen försvaradt och flere husholl till
folckhopens förökande samt landtbrukets uphielpande hällne
innom provincen; hemställandes Hr Grefven och Öfversten,
om icke denne af det Hedervärde Bondeståndet väckte sak.
hvilcken ligger hos Kongl. Maij :st oafgiord, måtte till Hans
Kongl. Maij :sts nådigste afgiörande öfverlemnas.
Hr Tranefeldt, som upläste detta, tilläde munteligen,
att saken var af yttersta betydelighet; den anginge hela regimentets
väl, som aldrig kunde blifva tienstfärdigt, icke ens
nyttigt, om dragonerne ej få torp vid rusthollen; de värfva
utom länet, och då de ej äga boställen, uppeholla de sig uti
sina hemorter och känna hvarken regemente, exercering eller
officerare oftare än på några dagar hvart tredje, fierde år,
då mönstring infaller. Med den bästa vilja och nit blifver
det omöjeligt för den käckaste chef och corps officerare att
giöra en corps disciplinerad och nyttig, när de på flere år
ej hafva någon enda man att giöra med. Dragonetorp voro till
500 stycken efter de af Riksens Ständer tagne författningar
vid förre riksdagar redan upbyggde och borde enligt 1683
års reglemente byggas. Men om detta Bondeståndets extractum
protocolli vunno bifall, blefvo de återstående oupbygde
och de redan bygde nedrefne. Det vore honom sagt, att uti
tre stånd detta extractum protocolli vunnit bifall. Angelägenheten
fordrade derföre, att ett extractum protocolli ifrån
R. o. A. måtte afgå i conformité med Grefve Lewenhaupts memorial,
som föreställer alla desse riket och ett regimentes
välfärd rörande omständigheter samt derjämte tillstyrcker,
att hela ärendets decision öfverlemnas i underdånighet Hans
Kongl. Maij :st, där det redan vöre anhängigt och ligger oafgiordt.
Frih. Grönhagen instämde häruti och begärle proposition.
Dragontorp i Bohuslän.
313
Hr Linderstedt, Eric, begärte, att alla skälen utur
Grefve Lewenhaupts memorial måtte uti detta extractum protocolli
sammandragas.
Hr Wachschlager, Gustaf, ville väl ej vara häremot
men ärindrade, att om någon särskildt contract vore
uprättadt med rusthollarne, ingenting måtte uti extractum
protocolli införas, som ledde till ändring deruti.
Hr Tranefelt försäkrade, alt intet särskildt contract
vore utan allenast 1684 års generelle reglemente, och det förbinder
alla rusthollare att bygga torp för sina ryttare och
dragoner. Jord bör ej tryta, ty husen kunna byggas på de till
öfverflöd befintelige berghällor, och dragonerne finge åtnöjas
med den utmarck, som vore tillgång till, allenast manskapet
höllos i orten och under officerarens tillsyn. Begärte häruppå
proposition.
Hvilcken blef giord, och bifölls, att af Grefve Lewenhaupts
memorial formeras ett extractum protocolli, som till de andre
respective stånden kommer att afgå med hemställan, att hela
denne sak måtte öfverlemnas Kongl. Maij:st att den efter laga
stadgar och sielfve ortens beskaffenhet i nåder afgiöra.
Derjämte bifölls uppå Hr Tranefeldts begäran att få
låta trycka Grefve Lewenhaupts memorial.
Det i conformité häraf upsatte extractum protocolli lydde
som följer.
Sedan det Hedervärda Bondeståndet genom utdrag af protocollet
den 18 September sistledit år gifvit R. o. A. tillkänna,
huruledes riksdagsfullmägtige från Bohuslähn giort föreställning
om den der i länet påbegynte dragonetorpsbyggnad, och
att det Hedervärda Bondeståndet uppå denna anledning önskade,
det bemälte byggnad måtte afstadna samt att Hans
Kongl. Maij :sts nådigste författning ang:de de dragoners inrymmande
uppå eller nära intill rusthollen, sorn icke hafva
torp att bebo, må till dess kraft och värckan upphöra, så har
h. o. A. om beskaffenheten af denne sak inhämtadt fullkomlig
underrättelse.
Hos R. o. A. har under öfverläggningen härom flere betänkligheter
förekommit, hvilcka R. o. A. så mycket mindre trodt
sig böra för sine respective medstånd dölja, som de röra
rikets försvar, en betydande landsorts upodling och befolck
-
314 1772, mars 7. Dragontorp i Bohuslän.
ande samt regimentets försättj mde i det tillstånd, att riket af
detsamma kan äga den Hensi och nytta, som afsigten med
dess inrättning och den deruppå giorde kostnad kräfva.
Uti Bohus låhn och vid detta regimente häfver varit en
gammal plägsed att ifrån andra provincier recrutera dragoner,
hvilket haft den elaka påfölgd, att sådane dragoner i
brist af boningsställen altid fädt vistas uti deras ifrån regimentet
aflägsne hemort, undantagande de få dagar, då do
kanske en gång på 6 a 7 år bivistadt ett regimentsmöte och
hvart 18:de varit på mönstring, hvarigenom händt, att rusthollarne
hvarcken lärt känna den väsenteliga nyttan, de kunna
hafva deraf, att manskapet bor i landet, eller blifvit vane
vid den skyldigheten att lika som alle andra rikets rothollare
förse sine sväntienare med nödige husrum.
Till skäl för berörde recruteringssätt liar man velat föregifva,
att ett mera lönande skiärgårdsfiske och siöfart borltogo
alt landets unga dugelige manskap, men man förtiger,
att rusthollaren sielf oftast försakar den inföddes antagande
till dragon blott för att slippa bygga honom husrum, hvilcket
han menar en utom länet född icke behöfva, aldra minst en
vestgöthe eller dahlbo, som merendels därjämte är bonde
med egit hemmansbruk eller torpare och hvilcka hittils utgiordt
större delen af dragoner uti Bohuslähn.
Ifrån 1749 till denne stund hafva cheferne för regementet
årligen yrkadt, att dragontorp skulle byggas. Hos Hans Kongl.
Maij st, Riksens Ständer, collegier och vid mönstringar hafva
ansökningar blifvit giorde derom samt äfven vunnit bifall pa
alla desse ställen men utan särdeles handläggning intill för
fyra år sedan, då vid sist hollne generalmönstring ej allenast
manskapet sielfve enhälligt begärte hemvister för att
kunna bo innom regimentet, utan det ansågs ock för det förnämsta
skäl till regimentets iråkade ohyggeliga lägervall, att
dragonetorp icke öfveralt funnes.
Sedan 1768 till närvarande tid har denne angelägenhet blifvit
skött med mästa drift och framgång. Hans Kongl. Maij :sts
nådiga bref af den 19 Julij 1768 till Chefen för regementet
och Landshöfdingen i Bohus lähn har åstadkommit en så
hugnelig värckan, att änskiönt rusthollarne under hela 1769
års riksdag icke fortsatte den året förut anbefalte dragonetorpsbyggnaden,
efter de trodde, att då församlade Riksens
Dragontorp i Bohuslän.
315
Ständer derifrån skulle befria dem, likväl till nu påstående
riksdags början innemot 500 nya dragonetorp dels äro färdige,
dels under arbete till fullbordande, hvarvid likväl
Landshöfdingen varit esom oftast föranlåten att efter mångfalldige
utan åtlydnad itererade ordres samt förflutne tvenne
hela års förlopp, innom hvilcken tid dragonetorpen i regi•nentet
borde varit färdige, ålägga de rustvillige rusthollare
fördubblade vitén; men nu skall åter hela byggnaden vara
afstadnad af samma anledning som sista riksdag, och den
rusthollare, som bygdt sitt dragonetorp färdigt, nästan i beredskap
att åter rifva det omkull.
Enär R. o. A. närmare går in uti pröfning, huruvida de
af det Hedervärde Bondeståndet nu öfverklagade författningar
kunna ansees för nya eller icke, har det ej undfallit
R. o. A., att 1684 års reglemente i 15 § omtalar, att dragonetorp
böra byggas på de rustholdz ägor, där lägenhet är att
tillgå; dermed instämma äfven sednare utkomne stadgar, och
finnes icke bevist, att något enda torp vid Bohuslähns Regimente
är bygdt på annan ort, än där lägenhet dertill gifvits.
Tvertom är det R. o. A. bekant, att till utrönande af desse
lägenheter, hvilckas upgifvande icke ankommer på rusthollarnes
egit godtfinnande, nya besigtningar och utsyningar
vederbörligen blifvit värkstäldte redan år 1768 i officerares,
kronobetienters och rusthollarnes egen närvaro.
Det är väl ostridigt, att ägorne vid flere rusthold i Bohuslän
äro nog ringa; lika så visst är ock det, att utmarken i sednare
tider anseenligen blifvit förvandlad till inägor; men om
all utmark upodlas, kan derföre icke lagens mening, som
stadgar, att ryttare- och dragonetorp skola hälst byggas på
utmarcken, vara den, att dragonerne då skola vara och ouphörligen
förblifva hilsville; så litet utrymme fins ingenstädes
på landsbygden, att icke plats är att tillgå till hus för
dragon; de kunna sättas på en berghell, och om lägenhet icke
finnes till mycket åker och äng, kan rusthollaren på annat
sätt ärsätta den bristen; derom är och redan öfverenskommit
vid någre compagnier i regimentet, hvilcka ej allenast recrulerat
med infödde dragoner och icke deltaga i klagomålen
öfver dragonetorpsbyggnaden utan ock beredvilligt tilldela
sventjenarne sin nödvändighet efter råd och ämne.
Ingen lärer kunna neka, att ju den jord och egendom, för
21—680338
316 1772, mars 7.
Dragontorp i Bohuslän.
hvilcken rustning giöres i Bohuslän, antingen är crono eller
kronoskatte, samt att i begge fallen Kongl. Maij :st och kronan
lärer vara att ansee såsom en principal, som uplåtit sin egendom
till förvaltning åt den, hos hvilcken bästa säkerheten
är att tillgå; här förekommer fördenskull contract och aftal
begge de contraherande emellan; Kongl. Maij :st och kronan
har afstådt äganderätten till sine roteringshemman med försäkran
om en ostörd besittning, såframt capitulanterne vederbörligen
fullgiöra alle hemmanen åtföljande skyldigheter,
hvilcka uppå ett rusthold förnämligast deruti bestå att hålla
karl och häst i ett ständigt tienstbart tillstånd eller i vidrigt
fall att vara hemmanet förlustig. Capitulanterne åter hafva
frivilligt förbundit sig härtill, och det åligger deni att såsom
ärlige män utan svek fullgiöra sina löften. I anseende härtill
kan den fråga upkomma, huruvida de rusthollare i Bohus
låhn, sorn icke vilja bygga dragonetorp och i följe deraf icke
eller vilja hafva sine dragoner hemma i landet, fullgiöra sint
med Kongl. M :t och kronan ingångne förbindelser eller icke
Och om en vid krigstienst ovan och således obrukelig häst
och dragon kan ansees vara i tienstbart tillstånd till rikets
behof, eller i vidrigt fall om Kongl. Maij :st och kronan icke
torde få full anledning och orsak att söka andra capitulanter,
som med mindre ovilja fullgiöra sina pligt er och påliteligare
hålla ord och aftal.
Det är otvifvelacktigt, att den hittils af hvarjehanda orsaker
och tideskiften ovisse dragonetorpsbyggnaden till en
hufvudsakelig del och till rusthollarnes egen skada giöra recruteringen
af manskap i regementet svårare samt långsammare,
i synnerhet utvägen att af landets barn få dragoner
aldeles omöjelig. Ty den infödde drängen låter icke lega sig
lill dragon, med mindre han förvissas om boningsställe, där
han kan vistas med hustru och barn, hvilcke han då täncker
skaffa sig; den vidt ikring efterletade främlingen däremot
är dyrlegdare, hvilcket blifver för rusthollaren altid en förökad
tunga och framdeles ofelbart anledning till ny klagan,
ehuru han till sin större utgift i denne händelse är sielf vållande.
Den omsider både sent och dyrt antagne karlen måste
i brist af husrum vid rusthollet straxt permitteras, han vandrar
med sin dryga stedjepenning från Bohuslän till sin af
-
Dragontorp i Bohuslän.
317
lägsne hemort och det jordbruk, han där kan få, tillbringar
månader och år dermed, eller ock på något annat sätt altid
långt afskild ifrån sin officerare och alt befäl, lefver utan
upsigt, växer till i okynne, lärer hvarken kläda sig sielf, lyda,
rida eller gå som dragon. Om ej möte infaller, har han
sitt hemman till ständig fristad, utöfvar landtmannahandtering
i stället för att exercera och förstår icke det minsta af
sin krigstienst. Kommer denne ohöfsade menniskia någon
Liång till regementet, hvilcket ej sker utan mycken omgång,
då manskapet långt förut genom allmänna publicationer i flera
landshöfdingedömen måste sammankallas, ledsnar han
första dagen vid militairisk ordning. Att lära hvad han bör
veta, blir honom ett odrägeligit tvång. Han tröttnar vid de
fogeligaste lämpor, gior tienst med missnöje; han räknar sitt
handtvärck för en dagsvärkspligt, börjar om morgonen önska,
att dagen vore förliden, är sig sielf och andra till plåga, trög
till begrepp, vanartig till begär; han vanmägtar af ovana,
siuknar i förtret och blir en oduglig tältvacktare hela den
tid, regementet är tillsammans, hvarefter han åter förfogar
sig hem till sin egen landsort för att där fortsättja sine hemsysslor,
och i händelse han skulle vid mötet hafva lärt något
af krigstiensten, bortglömmer altsammans, hvilcket icke är
nnderligit, då hvarcken öfver- eller underofficerare hafva
tillfälle att råka och exercera honom förrän några år derefter
eller vid nästa regementsmöte. Rusthollaren kan med
sin på detta sättet upfödde usling icke vara väl belåten; han
liar betalt den, som vid påkommande feid borde försvara
hans torfva. Handlaget dertill bör sväntienaren kunna förr
än den stunden, han skall utöfva detsamma, men det är just
det, hvartill rusthollaren förnekar honom tillfälle, och den
öfvade dragon, som hvarcken kan skrapa, fodra eller sadla
sin häst, ej eller rättelig ansa sig sielf, lönar rusthollarens
illa afpassade hushollning dermed, att han vid påkommande
tienstgiöring i fält fördärfvar både sig, häst och mondering
innom några veckor, om han icke dessförinnan täger till en
nesslig flygt för en fiende, som han gierna torde unna att
skiöfla det land, hvari han hvarken har egendom eller anhörige.
Af en öfvad infödd är sådant icke att förmoda, minst
sedan han har hustru och barn vid sitt rustholl, och att en
318 1772, mars 7. Dragontorp i Bohuslän.
sådan åter kan öfvas under dagelig tillsyn, är en mera känd
sanning, än den behöfver bevisas. Ju okunnigare ett regemente
är i sine skyldigheter, ju onyttigare är det för staten oell
•föracktligare för mera ärfarne landsmän. De, som känna orsaken
dertill, beklaga medömksamt ett i det fallet olyckligt
regementsbefäl; okunnige åter kasta hela skulden på chefen
och officerscorpsen, som icke omskapa oöfvade menniskior
till krigsmän, utan att förstå, att det omöjeligen kan ske på
några få dagar. Den vanära och de frätande skamfläckar,
som regementet utom sitt förvållande således tillskyndas och
hvilcka icke häfta vid rusthollarne, ehuru de äro skulden
dertill, kunna icke annat än döda all tienstlust hos befälet,
som med ospard flit ville arbeta till regementets fromma,
och måste sluteligen upväcka förtviflan hos dem, som uppoffra
sig för det landets väl, där de skola tråna under dubbla
slag, knapp utkomst och otack.
Det är och blir befälhafvarens egit oförlåteliga fel, om regementet
förtienar åtlöje och föragt, när han har lägenhet
att giöra det tienstfärdigt och öfvadt, men om författningar
truga honom att taga kronans lön utan att få giöra nytta,
kan ansvaret icke skrifvas på hans räkning, hvilcket äfven
nuvarande Chef, som emottagit ett tillförene vanskiött regemente,
sig undanbedit, om rusthollarne i Bohuslähn frikännas
för den med så mycket skäl hittils fortsatte dragonetorpsbyggnad.
Den ohyggelige stund kan beklagligen komma, då rusthållaren,
fast för sent, beklagar, att han häldre iystradt till en
liten närvarande fördel än velat i tid sätta sig siel! och sin
hemort i ett påliteligt försvarsstånd. I en så olyckelig händelse
torde en länge försmådd välmening vinna sitt rätta värde
och värnlösa hopar af invånare och barn mindre välsigna
dem, som förmått hela orten att arbeta på sin egen undergång
Uppå sådane betänckligheter kan R. o. A. ej annat än ansee
det vara af yttersta betydlighet, att Boliuslähns Regemente,
som förut varit illa medtagit, må åter försättas i vederbörligt
skick och denne gräntzeort äga efter prima plan sitt manskap
innom sig för att, utom hvad ett altid nödigt försvarsvärk
fordrar, draga en ofelbar vinst af 4 å 500 flere arbetande
husholld.
Dragontorp i Bohuslän. 319
För Bohuslähn, som inneholler ett frugtbart land på flere
ställen, bör af fördommar icke ännu längre påskyndas det
älende, som följer med folckbrist, fattigdom och ett i alla
delar vanhäfdadt landtbruk.
Vid sådan beskaffenhet kan R.o. A. icke undgå att understödja
Befälhafvarens vid Bohusläns Regemente upsåt att
förbättra och i stånd sätta detta i grund förfallne regemente,
hvilcket med all hans goda vilja och oförtrutna flit aldrig
later sig giöra, utan att manskapet få hemvister innom regimente
eller inrymme uppå eller nära intill rusthollen enligt
Kongl. Maij:sts nådigste förordnande af den 19 Julij 1768,
hvaraf så mycket mindre någon okunnighet kan förebäras,
som det blifvit allmänt kundgiort och vederbörande utom
dess haft fri tillgång dertill både i regements- och landseancelliet
och hvaröfver rusthollarne hvarcken vid den sista
eller denne riksdag lagligen och på ett behörigt sätt klagat,
utan är hela denne sak med alla sina mångfaldiga omständigheter
i underdånighet anmält hos Kongl. M :t, hvarest den
ännu ligger oafgiord.
R. o. A., lika måne om rusthollarnes sanskyldiga nytta som
n det i fråga varande regementets bestånd och förbättring,
hålla således för sin del bäst vara, att hela denne sak, utan
förändring af hvad Kongl. Maij :t dervid förut tillgiordt, öfverlemnas
till Kongl. Maij :sts egit ytterligare och sluteliga
nådiga afgiörande uti de delar, som ännu kunna återstå och
leda till det påsyftade ändamålets vinnande, och hoppas R. o.
A., att de öfrige respective stånden härutinnan äfvenväl instämma.
Ut supra.
8:vo. Företogs ånyo det den 26 nästledne Februarij upläsne
Bondeståndets extractum protocolli af den 8 i samma månad
i anledning af Hr Commercierådet Nordencrantz memorial
och upgifter 0111 oredorne uti rikets financevärck och vexeleours
med mera, hvartill han förmenar, att Håfmarskalcken
och Riddaren af Kongl. Maij :sts Nordstjerneorden Hr Frantz
.1: John] Jennings samt Commercierådet och Riddaren Finlaij
genom sina financeoperationer skola varit vållande; samt del
af Håfmarskalcken Jennings uti memorial lemnade svar häruppå.
Nordencrantz
upgifter
emot
Finlai och
Jennings
ang:de.
320 1772, mars 7.
Nordencrantz.
Bondeståndet, sorn anseer de härvid förekommande ärender
dels röra Banquen, dels och rikets rätt i gemen och rikets
rätt kräfva, att härvid den skyndesamma hand, som vederbör,
läggas må, förklarar sig uti detta extractum protocolli
finna, att Secrete Utskottet af alla Riksens Ständer måtte blifva
förstärckt med det vanlige antalet ledamöter till en stor
deputation, som äger att desse mål uptaga samt dem till dera
uphof, sammanhang och fölgder granska och skärskåda, sa
att detta alt enligit Sveriges lag och Riksdagsordningen må
derstädes varda afgiordt och Riksens Ständer derom nödig
och tillförlåtelig underrättelse meddelas.
Härjämte uplästes ett af Frih. Kagg ingifvit memorial, som
instämmer deruti, att eftersees må, hvad som orsaken varit
till de uti financen upkomne oredor, men att det må ske pa
sätt, som Riksdagsordningen kräfver i 18 § och R. o. A. den
11 December sistledit år beslutit. Skulle sedan finnas, alt en
laga domstolsåtgiärd behöfves vid någon del, så ägde han till
lagligen constituerade domare det förtroende, att de ingalunda
åsidosätta, hvad lagen, den de så heligt besvurit, af dem
kräfver. Frih. Kaggs rättesnöre blifver Apostelens Petri förmaning
i 1 Episk, 2 cap., 13, 14 vers: Varer underdånige all
menskelig ordning etc. etc.
Vidare ett memorial af Hr Johan Axel [o: Ad.] Heldenhielm,
Commendeur, hvaruti han väl med Bondeståndet deruti sig
förenar, att efterses må i anledning af Hr Commercierådets
och Riddarens Nordencrantz upgifter, hvad orsaken varit
till de oredor, hvaruti rikets finance- och banco- samt penningevärcket
skola sig befinna, men föreslår dertill antingen
en stor deputation eller och en commissorialrätt af sådane
Ständers ledamöter, som hafva god kundskap i domare-, banco-
och financesaker, jämte en actor publicus å rikets vägnar,
som utan att äga domsrättighet har att granska och skärskåda
grunden, sammanhanget och fölgderne af denne ställning
och derom med berättelse jämte betänckande lill plena
inkomma. Hvartill Hr Heldenhielm tror sig så mycket mera
hafva skäl, som Hr Commercierådet Nordencrantz uti sine
skrifter nämner tvenne R. o. A:s ledamöter, Håfmarskalcken
Jennings och Commercierådet Finlaij, såsom mycket bidra1
Konceptprotokollet.
Nordencrantz.
321
gande till denne oredan och R. o. A., ifall de äro oskyldige,
icke lärer vilja lemna deni utan den alle svenske män ömmade
rättighet att lagligen få bevisa sin oskuld. I anledning af
samma Hr Commercierådet Nordencrantz skrifter, om finnas
skulle, att cronan och Banquen genom någon af desse nämde
herrars upsåtelige förvållande blifvit lidande, hemställer
Hr Heldenhielm, om icke nödigt vara vill, att Riksens Ständer
förordna curalorer och egne fullmägtige uti Hr Commercierådet
Finlaij s i Kongl. Svea Håfrätt nu anhängige concurs
att jämte privatorum curatorer bevaka kronans rätt
m. in., som af memorialet kan inhämtas, hvileket igenfinnes
ibland bilagorne till pleniprotocollet för denne dagen.
Hr Soop anmärckte, att han ej med Bondeståndet kunde
instämma deruti, att flere saker än endast de, som angingo Hr
Nordencrantzes upgifter om orsakerne till oredorne i vårt
penningeväsende, måtte i denne deputation uptagas, ej eller
att den föreslagne deputation måtte få domsrätt. Med mycket
skäl trodde han sig böra tillstyrcka, att saken i en stor deputation
och icke uti Secrete Utskottet måtte handteras, ty alla
riksdagar hafva mästadelen samma personer varit ledamöter
i Secrete Utskottet, likasom hade de derpå abonneradt, och
ibland dem torde vara personer, som rödt i en båt med Hr
Håfmarschalcken Jennings; då kunde hända, att saken aldrig
mera kommer före in plenis utan hanelieras bort. Icke eller
ville Hr Soop, att det skulle blifva en stor deputation utan en
af vanligt antal ledamöter till 30 personer. Såsom täckelset
för alla hemligheter nu vore borttagit, så såge han intet hinder,
att ju Bondeståndets ledamöter till vanligit antal kunde
vara med. I synnerhet förbehölt han sig, att inga andra saker
måtte uti denne deputation handteras.
Frih. Marcks v. Wurtemberg upläste sitt skrifteligen
författade dictamen ad protocollum, det han sedan till
protocollet ingaf och här bifogadt finnes (Bil. 21), hvaruti han
tillstyrcker en deputation, bestående af ledamöter af alla fyra
stånden, och söker visa, att om den blifver med eller utan
domsrätt, kunde det vara indifferent.
Härunder anmältes, ankom och infördes en deputation
ifrån Presteståndet, sex personer. Probsten och Riksdagsmannen
Magister Caspar Wikman förde ordet och gaf
322 1772, mars 7.
Nordencrantz.
vid handen, att ståndet förenat sig om, det måtte i den i
Kongl. Svea Håfrätt anhängige concoursprocess emellan Commercierådet
Finlaijs creditorer till curator på Kongl. Maij :sts
och kronans vägnar förordnas Advocatfiscalen Bromell och
till actor Secreteraren Kock, hvaröfver låfvades extractum
protocolli.
Sedan deputationen åter afträdt, ledsagad på vanligit sätt,
återtogs den redan påbegynte öfverläggningen.
Hr Lilljehorn, Pehr, upläste ett af honom skrifteligen
författat memorial, hvilcket han sedan till protocollet
ingaf och ibland allegaterne för denne dagen finnes att läsas,
hvarutinnan han högeligen ömmar rikets iråkade vanmagt,
uselhet och fattigdom, begär att öfver de personer, som
enligit Hr Commercierådet Nordencrantz upgifter dertill skola
vara vållande, måtte uti en stor deputation undersökas och
dömas samt att curatorer af redeliga män måge tillsältias å
kronans vägnar i Finlaijs concours och bevaka hennes rätt,
i händelse hon skulle af honom få att fordra.
Sedan det var till slut läst, förklarade Hr Lilljehorn, att
han till trygghet för sig och till underrättelse för efterkommande
ville lemna detta sitt memorial på trycket samt gå
dermed till de andre stånden. Han tilläde äfven munteligen,
att då vissa kommit till den styrcka, att de sätta pris på vära
egendomar, våra vahror, våra penningar och så missbruka
sitt välde, att de suga musten af hela landet, så alt de öfrige
invånare råka i uselhet och fattigdom, så tillhörde det icke
fria samhällen att längre beböjas och tryckas af våld. Men
att sådant skedt, bevisar Hr Commercierådet Nordencrantz
i sine tryckte skrifter nog tydeligen. Desse skrifter rörde i
synnerhet tvenne R. o. A:s ledamöter; det tillhörde altså R. o.
A. att sådant beifra, ifall de efter anstäld undersökning befinnas
brottslige, eller om de äro oskyldige, borde deras
oskuld läggas för R.o. A:s ögon. Han tillstodo ock, att han
ej hade fullt förtroende för Secrele Utskottet att handtera
och utreda denne sak, där åtskilliga voro ledamöter, som Hr
Nordencrantz tillvitelser torde träffa; den vore dessutom
ganska vidlöftig, medtogo Secrele Utskottets tid och blefvo
till slut kanske ingenting utaf. Derföre tillstyrckte Hr Lilljehorn
en stor deputation, där Bondeståndets ledamöter äfven
Nordencrantz.
323
tingo vara med; detta ståndet ägde en för betydlig del uti
hushollningen i financen och äfven i bancorörelsen för att
icke fä kundskap om hvad som vållat, att alt landtbruk råkadt
i vanmagt, och all deras använda möda och arbete icke varit
t ill räckeligit att förvärfva dem det nödvändigaste. Hans mening
vore icke den att röra personer, det skulle förordsaka
för mycket grummel och leda för långt, utan endast att upi»ka
orsakerne, att undanrödja dem och skaffa kronan ärsättning
för de stora förluster, hon lidit.
Hr Leijonmarck, (lustaf Adolph: Om frågan ännu
vore öppen, huruvida denne sak borde lemnäs till Seerete
Utskottets undersökning eller till en stor deputation, så
ville han derom säga sin mening. Men sedan R. o. A. samt de
andre stånden redan lagt handen dervid och yttradt sig, att
Sccrete Utskottet borde inkomma med sitt yttrande öfver Hr
Xordencrantzes upgifter i conformité med hvad grundlagarne
derom stadga, så viste han icke, hvarföre R. o. A. skulle gå
(ierifrån. Han anholt, att R.o. A. ville respectera sitt beslut.
Uti sielfva saken kunde mycket sägas och det i följe af
hvad Riksens Ständer sielfve mer än en gång förklarat angående
Ständers domstolar eller deputationer och tillvitelser
enskilte personer emellan inför Ständer, men han ginge det
förbi, ty det tagne beslutet borde först häfvas, innan man
kunde gå in uti frågan, om denne sak borde hafva ett annat
forum eller det, som allmänt vore och angeck penningerörel■
n, finance och banque, blandas med de tillvitelser, Hr Nordencrantz
giordt enskildte personer. Lämpeligare gingo saken,
om man afbidade Secrete Utskottets yttrande; det är i
stånd alt gifva fullständig underrättelse om alt, hvad Hr Nordencrantz
så vidlöftigt anfördt; när det inkommit, äro Riksens
Ständer i stånd att yttra sig, då blifver tillfälle att iackttaga
de medborgares rätt att få förklara sig, som Hr Nordencrantz
beskyllningar gifva anledning att misstänka. Alt hvad
R. o. A. nu kunde giöra, voro att anmoda Secrete Utskottet att,
så fort som möjeligen ske kan, med sitt yttrande inkomma;
dertill styrkte Hr Leijonmarck R. o. A. Men skulle öfverläggoingen
gå längre, förbehölt han sig att vidare få sig yttra.
Hr Linderstedt, Eric: Utan att vara advocat för
Håfmarskalcken Jennings, ville han yttra sin mening vara
324 1772, mars 7.
Nordencrantz.
den, att han icke kunde bifalla Bondeståndets extractum protocolli
dels af det skäl, att R. o. A. redan tagit det beslut att
remittera till Secrete Utskottet, hvad som uti Hr Nordencrantz
skrifter rörer allmänneligen rikets hushollning, finance-
och bancovärcket, afskildt ifrån angifvelser emot personer,
hvarmed Preste- och Borgarestånden instämt. Om nu R.
o. A. ändrar sitt beslut, stadna tvenne stånd emot tvenne och
altså hela saken uti inactivité. Han för sin del kunde icke
hafva misstroende för Secrete Utskottet, det vore ovärdigt,
om han kunde hysa den tanckan, att ibland 100 valde ledamöter
icke skulle finnas äfven så mycken bog för allmänt
väl och nit för rikets bästa sorn hos honom sielf och andre.
Hr Nordencrantz tillvitelser emot Håfmarskalcken Jennings
vore hufvudsakeligen uti tre omständigheter, 1 :o hans stora
bancolån, 2:do hans circulationsväxlar och 3:tio ostindiske
octroijen. Man borde ej tvifla, att ju Håfmarskalken Jennings
vid alla tre sökt sin profit. Men hvad bancolånen vidkommo,
har Hr Nordencrantz aldrig sökt bevisa, att Hr Jennings annorlunda
fädt dem än efter bancoordningarne. Hvad circulationsväxeln
angår, vore derom slutat på Secrete Utskottets
tillstyrkan af konung och regering, och hvad Ostindiske Compagniets
octroij vidkommer, vore den af Riksens Ständer
sielfve slutad och stadfäst; tredje riksdagen vöre nu inne,
sedan alt detta händt utan att derpå skedt något åtal. Att röra
vid saker, som af Ständer blifvit belefvade, medförde föga
säkerhet i de allmänna ärender. Hr Linderstedt påminte sig
ännu, huruledes de inrättade vexelcontoir, hvilcke för det de
icke efter deras med cronan ingångne contract hållit den
stigande vexelcoursen tillbakars, blefvo 1765 pålagde att till
cronan återbetala anseenlige summor men vid påföljande
riksdag fingo igen en stor deel af hvad de utbetalt; sådane
händelser frugtade han försigtigast vore att skilja det allmänna
ifrån de beskyllningar, Hr Nordencrantz giordl enskildte
personer. Desse beskyllningar höra ej till Ständer utan till
domstolen. En deputation utan ansvar vare sig med eller utan
domsrätt bör efter Sveriges lag icke en prima instantia uptaga
och med detsamma en dernier ressort ransaka om medborgares
egendom, heder och lif. Hvad det allmänna vidkommo,
ägde Secrete Utskottet allena tillgång till det, som ford
-
Xordencrantz.
325
ras för att gifva rigtig uplysning. Om Secrete Utskottet dermed
till plena upkommer, så är allmenheten tillfredsstäld.
Skulle Secrete Utskottet icke innom viss förelagd tid upkomma,
så voro först att vidare täncka, huru härmed förfaras
bör. Vid den anmärkningen, att i Secrete Utskottet voro ledamöter,
hvilcka Hr Nordencrantz tycks vilja utmärka med tillvitelser
och att derföre denne sak ej kunde där handteras,
påminte Hr Linderstedt, att sådant lätteligen kunde hielpas,
um Secrete Utskottet anförtrodde utarbetandet af denne sak
till dem af sine ledamöter, som vid förre riksdagen ej setat i
Secrete Utskottet. Detta hade han för öfrigit icke anfördt af
vänskap för någon person utan af nit för ordning, lag och
regeringssättets bestånd. Han styrcktes och desto mera uti
denne sin mening, som han hade sig bekant, det Hr Nordencrantz
önskadt, att hans arbeten måtte till Secrete Utskottet
remitteras.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm: Då han instämde
med Hr Lilljehorn uti beskrifningen om rikets bedröfveliga
tillstånd i anseende till financeväsendet och fägnade
sig att som secrete utskottsledamot ej hafva haft någon del
uti de orsaker, sorn dertill varit vållande, så conformerade
han sig med Hr Linderstedt och Hr Leijonmarck om sättet
att derom få behörig och rigtig uplysning. Att denne undersökning
ännu ej blifvit påbegynt, vore icke Secrete Utskottets
skuld, ty remissen vore ännu icke till Secrete Utskottet
ankommen utan uppehöllos i Bondeståndet i anseende till
detta nu förevarande extractum protocolli. Att vinna tiden
föreslog altså Frih. Grönhagen, att R. o. A. förblifva vid sitt
beslut och att Secrete Utskottet förelägges en tid af tre veckor
att med sitt utlåtande inkomma till plena.
Hr Lindelöf förklarade sig nögd med Hr Lilljehorns
memorial och yttrande och måste med blödande hierta bekiänna,
det han funno en stor deputation nödig; ty Secrete
Utskottet hade ledamöter, som varit med och bifallit de författningar,
hvilcka lagt grunden till alla rikets nu iråkade
oredor; hade dessutom för andre angelägne ärender ej tid att
sysslosättas med en så vidlöftig granskning och så vidsträckt
arbete, som detta fordrade.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig, fandt hedersprin
-
326 1772, mars 7.
Nordencrantz.
ciper och nit hos de herrar, som pencheradt för en stor deputation;
men att sätta en sådan för det, att en man låtit trycka
en hop beskyllningar emot en annan, viste han icke, om del
vore Ständer värdigt. Tanckan löper fritt, mången kan liti
sin nit kasta deni på papperet, men 0111 det skulle blifva ämnet
för en stor deputation, trodde icke Hr von Böhnen, att
det skulle bidraga till enighet. Med vidlöftiga undersökningar
om framfar ne tider arbetade man sig alt mer och mer in, men
han vore inför Gud öfvertygad, att derigenom vunnos ingen
hielp för riket. Historien kunde lära oss, att hat, persecutioner,
sorn af sådane deputationer kunna upkomma, bereda fäderneslandets
ruin. Vår allernådigste Konung har uti sitt tai
till Riksens Ständer sielf behagat säga det. Man borde icke
tro, att Secrete Utskottet skulle sittja med händren i korss
orkeslösa, 0111 sådane malversationer funnos, som Hr Nordencrantz
skrifter gifva anledning till. Den omtalte folckets
röst värckade icke på Hr von Bolmens öfvertygelse, när
han holler sig vid lagen, och hans samvete sade honom, att
det han ville ej skola hända sig, det vill han ej eller,
att det skall hända en annan. Han visste, huru R. o. A. förr
tänckt, då frågan varit 0111 en stor deputation eller connnission;
och i grund deraf med de flere skäl kunde han icke
gå in med Bondeståndet.
Hr Wadenstierna, Carl: Tvenne omständigheter
böra uti förevarande öfverläggning iackttagas, nemligen 1 :o
om några sådane anledningar, som lagen medgifva, finnas
för Riksens Ständer att sig med denna sak befatta, och 2:do
om riket deraf kan hafva nytta, att Riksens Ständer immediate
lägga handen vid en så beskaffad sak som denne.
Hvad det förra angår, fandt Hr Wadenstierna ingen anledning
för Riksens Ständer deruti, att sedan tvenne adelsmän
i flere år med hvarannan földt processe och den ena börjar
att uti tryckta skrifter tillvita den andra sådane tillställningar,
hvarigenom rikets handels- och financevärk skall råkat
i oreda, att Riksens Ständer derföre skola laga i saken
och anställa undersökningar. Att Hr Nordencrantz hyste ett
gammalt och personligit hat emot Hr Jennings viste sig nog
deraf, att det ej nu vore första gången, som han honom i
sine skrifter anklagadt. Under sken af att uplysa R.o. A. hade
Nordencrantz.
327
man af Hr Nordencrantz den tryckte skrift, som i hvar rad
är upfyld med hat emot Hr Jennings person; ifrån detta hat
uch Hr Jennings person har han sedan argumenteradt vidare
till den allmänna förvaltningen, så att det icke gifves något
Secrete Utskott af de senare förflutne riksdagars, knapt
någon man, som haft att giöra med finance- och penningevärcket,
den han ej målat med de svartaste färgor. Trettjo vohlmer
in folio äro upfylte med sådane upgifter, han har anbudit
dem till Secrete Utskottet att inlösas efter ett af honom åsatt
värde af tunnor guld; men uti alla desse volymer kan någon
visa, att där finnes ett enda botemedel emot alla af honom
upgifne oredor? Det är sagt, att 0111 Riksens Ständer i anledning
af Hr Nordencrantz upgifter anställa undersökningen,
så upresa de sig derigenom hos samtida och efterkommande
folck ärestoder. Men att följa lagen förtiente snarare ärestoder.
Riket hade sine laglige domstolar, där tvistigheter enskilte
män emellan samt tillvitelser, som den ena kan giöra
den andra, borde uptagas och afdömas. Följer man ej den
lagen, så upkommer anarchie, och vårt ordenteliga regeringssätt
förfaller i mångvälde.
Hr Wadenstierna kunde tala med tryckt(!) samvete och
rena händer. Han hade uti Secrete Utskottet icke varit ledamot
förr, än då Hr Nordencrantz anböd sina upgifter och
begärte för dem en så stor summa, att Secrete Utskottet icke
vågade sig med honom gå in i någon afhandling derom; han
hade aldrig handteradt financesaker uti de rikets sysslor,
som varit honom anförtrodde, kunde altså med ren och oförvitelig
öfvertygelse tillstyrcka, att saken enligt R. o. A;s redan
tagne författning måtte lemnäs till Secrete Utskottet.
Funne han såsom ledamot där, att riket blifvit förfördelat,
att någon vore lidande, så skulle han tillstyrcka, alt dermed
måtte enligit lag och Riksdagsordningen förfaras. Men dessförinnan
trodde han sig fela emot lag och sin skyldighet,
0111 han instämde med Bondeståndet. Det fordrade i det
minsta tu år alt läsa alt, hvad som bör läsas efter Hr Nordencrantz
upgifter för en deputation, hvars ledamöter förut ej
handteradt sådane saker. Desse ledamöter fingo läsa ett helt
år och skulle endå sedan icke vara klokare än förut.
Anmältes, einottogs och infördes en deputation ifrån Bor
-
328 1772, mars 7.
Nordencrantz.
gareståndet, 6 personer. Handelsmannen och Riksdagsmannen
ifrån Christianstad Gram förde ordet och berättade, att
Borgareståndet uppå det af Presteståndet tagne beslut att förordna
till curator och actor å kronans vägnar uti Coinmercierådet
Finlaijs concours Advocatsfiscalen Bromell och Secreleraren
Kock resolveradt att remittera detta ärende till
Secrete Utskottet, som lärer bevaka kronans härvid beroende
rätt och draga försorg om det, som hörer till värkställigheten
häraf.
Deputation afträdde, ledsagad på vanligt sätt, hvarefter
fortfors med den förevarande öfverläggningen, och yttrade
sig i ordning efter anmälningen
Frih. Reuterholm, Gustaf, att han ville se på saken
och ej på personerne. I sådant afseende, då man betragtade
Bondeståndets extractum protocolli, funnos planen deraf
vara, att riket lidit i sin hushollning, och folckets röst deröfver
och de olyckor, som deraf timat, hördes; att den borde
respecteras och derföre en stor deputation sättas att om orsakerne
dertill undersöka. Men en stor deputation vore ej
medlet, hvarigenom man skulle få reda på alt detta. De, sorn
välja ledamöter till denne deputation, kunna väl få redelige
och förståndige men ej altid skickelige män dertill, välförståendes
uti handel och finance samt bancosaker skickelige.
Uti dessa mål förefalla saker, som hitills varit handterade
under tysthetseeder och hemligheter. Om1 nation skall ställas
tillfreds, måste hemligheterne bort, men huru skall man få
lära känna dem om ej genom personer, som de äro anförtrodde;
det är genom Secrete Utskottet, där2 kan man få veta,
om Secrete Utskottet bör säga plena, om det är i stånd att
gifva den uplysning, sorn nu äskas; i annor händelse, att
Secrete Utskottet väljer af Ständers ledamöter, så innom sorn
utom Secrete Utskottet, skickelige män i en beredning, som
utarbeta och till plena upgifve sine tanckar uti detta ärende.
Da kunna Riksens Ständer få en fullkomlig och trovärdig
uplysning om sammanhanget med alt detta, sanningen kommer
fram och ingen oskyldig blifver misstänckt eller lidande.
Deremot, döljer man sammanhanget för allmänheten, sedan
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: en.
2 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: då.
Nordencrantz.
329
saken blifvit så kunnig och utspridd i alle landsorter, som
den nu är, så minskas kiärleken för regeringssättet, hvilket
likväl är så visligen inrättadt och så godt, att Frih. Reuterholm
för ingen del ville, att det skulle slockna.
Hr L i 1 1 j e h o r n, Pehr, förklarade, att han för Secrete
Utskottet till denne sakens utredande icke hade något förtroende,
dels efter det ej hade tid med detta vidlöftige arbete,
dels efter där voro ledamöter, som uti de öfverklagade författningarnes
beredande voro delagtige. Han kunde icke eller
instämma med Frih. Reuterholms förslag, att Secrete Utskottet
skulle välja en beredning. Riksens Ständer voro nog skarpsynte
för att sielfve kunna utsee ledamöter till den deputation,
som nu begäres. Hvad Hr Nordencrantz skrifvit emot
particuliere personer ville Hr Lilljehorn icke, att det skulle i
denne deputation afgiöras; det hörde ej Ständer till, men det
blefve altid en oryggelig sanning, att det tillhörer Ständer
bevaka rikets rätt. Derföre kunde han icke gå ifrån sin tancka,
han fattadt om en stor deputation att ransaka i desse mål,
dock så att plena sielfva döma; sådant voro enligt lag och
Ständer värdigt. Hela denne sak hade icke blifvit känd förr
än nu, derföre vore och nu tid att densamma uptaga, när
uti hvar koja suckas efter bröd och lifsbergning, som skinneriet
och ett tilltagset financevingleri för den fattige borttagit.
Om commissioner oell särskildte deputationer giöra
oenighet, månne en öfverdrifven egennytta hos den, som kan
komma åt1 att slå under sig medborgares förmåga, eller en
otillbörlig efterlåtenhet att säfva bort rikets interesse värckar
den mindre? Här gifves statskopplare, som sätta sig framför
partier och holla dem tillsammans med belöningar eller smicker
för att draga musten af sine öfrige medborgare. Det gior
långa riksdagar, som suga landet, men icke att Ständer, enligt
hvad dem föreskrifvit är, efterse, huru lag och rätt blifvit
skipad, allmänna hushollningen och financevärcket blifvit
förvaltadt. Hr Lilljehorn begärte proposition till bifall på
en stor deputation. Han tilläde, huru kan en domstol utreda
och dömma i en sak, som icke äger tillgång till de handlingar,
som till saken höra. Han bad R. o. A. handtera detta
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: ut.
330 1772, mars 7.
Nordencrantz.
nied det nijt, som redelige svenske män tillhör, och i värcket
visa, att de voro sådane.
Baron Pechlin, Carl Friedrich: Denna saken voro
uti hans tancka af mycken betydelighet, den rörde rike!,
konungen och hvarje svensk mans fri- och rättigheter. Burön
Pechlin ärkände, att han varit den första, som arbetat
uppå, att Hr Nordencrantz skrifter måtte komma i dagsliuset.
Då han såg oordning i financerne, då han såg Ständers nit
att vilja hielpa denna oreda, då han såg i landet en allmän
oro öfver denne oordning och viste, alt Hr Nordencrantz
arbetat i desse ämnen, då han hörde, att desse skrifter funnos
i någras händer, så drog han intet betänckande att tillstyrka,
det de måtte komma för Riksens Ständer. Nu ligga de
för allas ögon; finnes deruti ett enda botemedel emot den
villervalla, hvaruti sökes hielp? Nej tvertom, hans skrifter bidraga
snarare att än mera rifva oss sönder. Baron Pechlin
intygade, att han flere gångor i samtal provocerat Hr Nordencrantz
att gifva upp sina botemedel, som man nu i flere
år väntat uppå; Baron Pechlin hade påtagit sig faran af ansvar,
då Hr Nordencrantz föreburit, att han icke vågade upgifva
de hemligheter, som botemedlen innehöllo. Nu är han
frikallad för ansvar, icke dess mindre saknas de väntade botemedlen
ännu.
Det måste altså bestå i annat än det, Hr Nordencrantz upptäcka
(!). Nog se vi myntets förhögning, som han omtalar ,
på en supposition, den han kastar fram, hegär han att få en
actor publicus emot konungs och Ständers författningar, han
begär emot personer och nämner hufvudsakeligen Håfmarskalcken
Jennings, Commercierådet Finlaij, men innan svenske
män ställas under en actors tilltal, bör icke lagligen förut
vara utrönt, hvarföre de skola tilltalas, om de brutit någre
med kronan ingångne conlract eller något dylikt begådt,
hvarpå lagen dicterar straff; detta hade varit hans skyldighet
att upgifva såsom anklagare. Uti det, som angår konungs
och Ständers författningar, hade han bordt visa, hvaruti de
voro felacktige, och upgifva det, som han funno nyttigt att
ändra. Men intet något sådant finnes i hans skrifter utan
tvertom, han tyckes endast vilja upväcka ett hellum omnium
in oinnes. Hr Baron Pechlin hade såväl som flere köpt
Nordencrantz.
331
sig ägendom med lånte penningar; han ville och hoppades
att arbeta sig utur denne gäld genom hushollning och en
förnuftig financeplan. Men skulle i finaneevägen Hr Nordencrantz
principer följas och ägendomarnes värde sättas
neder lika med coursen till al pari, så ökades hans och alla
Banquens debitorers gäld till mer än dubbelt, då måste iner
egendom, än man kan hafva, gå i betalning; då säljer R. o. A.
all sin jord, följackteligen sin välmåga för alla tider, och det
händer ofelbart, ifall Hr Nordencrantz skrifter remitteras till
en deputation, som utan att hafva sammanhanget af rikets
financevärck deciderar, att hans plan eller rättast sagt ingen
pian till realisation skall följas. Deremot, blifver R. o. A. vid
sitt beslut och remitterar saken till Secrete Utskottet, så är det
i stånd att redigt upgifva alla omständigheter, som skola förklaras.
Skulle det tviflas, att Secrete Utskottet kommer upp
med sitt utlåtande derom, så kunde viss tid föreläggas dertill,
som icke fingo öfverskridas.
Om Hr Nordencrantz ägde sådane förträffelige botemedel,
hvarföre begär han en actor och blifver ej actor sielf? Jo,
ofelbart derföre, att han tviflar på lagligheten och rigtigheten
af sina upgifter och derföre vill undslippa ansvar. Generalmajoren
Baron Pechlin hade flere riksdagar ibland dem, som
Hr Nordencrantz anklagadt, varit ledamot i Secrete Utskottet;
han provocerade Hr Nordencrantz med all den skugga, lian
ville kasta på desse secrete utskottsgiöromål, att attaquera
honom för de där förde rådslag, han frugtade icke men
fandt med Sveriges lag och en ordentelig rättegång enligt att
icke någon actor förordnas, inom Secrete Utskottet sagt, om
uti förre riksdagars handlingar något finnes, som förtienar
åtal. Saken vore af vigt, den rörde det innersta af Riket.
Den, som med eftertancka läste Bondeståndets extractum protocolli,
kunde klarligen see, huru man ville åt R.o. A:s ägendomar,
som till större delen lära vara med lån graverade.
Frih. Pechlin anholt derföre om remiss till Secrete Utskottet
att innom viss förelagd kort tid sig öfver Hr Nordencrantz
memorial yttra.
Grefve [von] Fersen, Axel, utbad sig att få till
protocollet anföra de grunder, hvarföre han ej kunde bifalla
Bondeståndets extractum protocolli; det gingo ut på att sälta
22—680338
332 1772, mars 7.
Nordencrantz.
förre riksdagars och Secrete Utskotts ledamöter sub reatu.
Om det skulle för samhellet kunna vara indifferent att sacrifiera
en eller flere personer, så vöre det visserligen icke indifferent
att giöra det på lagens bekostnad. Derföre att en
behagar i tryckte skrifter svärta en man, så skola Riksens
Ständer högste magten formera en deputation eller kansk
domstol och draga de anklagade ifrån den vanliga domstolen
inför sig till rätta. När kan ett sådant sätt att förfara blifva
lagligt. Ingen bör neka Hr Jennings den rätt, som enhvar
svensk niuter i sitt fädernesland, att inför en behörig och laglig
domstol tilltala den, som honom angriper, samt att, om
angriparen haft orätt, hans heder och goda namn må umgäll;
i lika mån, som han velat den andras heder och ära förstöra.
Vid domstolen bör i sådane granlaga ärender talas och svaras
samt pröfning ske men ej genom tryckte skrifter allmänheten
upmanas att på torg, kiellare och caffehus döma deröfver
utan lag.
Deruti bestodo den rätta säkerheten och friheten; utom den
skulle snart de, som lefva uti samhället, rusa på hvaran och
så krama lag och frihet tillsammans, att deraf blefve tyrannie.
Hvad commissioner betyda, trodde Hr Grefven och Fältmarskalcken
sig icke behöfva uprepa; det vore vid de sednare
riksdagar nog utredt; alt nog, de hafva aldrig varit utan
att lemna ondt. Den Görtziske commissionen begynte, sedan
fölgde den Wellingkske med flere; de hafva altid upväckt
och underhollit hatet medborgare emellan. Att sätta actor
och curator uti Finlaijske concoursen borde och väcka sina
fölgder; hvad skola ut- och inländske credilorer säga, om
kronan sätter sig i förvaltning af den ägendom, som skall
användas till deras ärkände och bevakade fordringars betalning,
innan man ännu vet, om kronan där kan få någon fordran,
mindre hvartill den belöper. Och alt sådant af det skäl,
alt en enskildt man låtit trycka derom sina misstanckar.
Om lagen säger, att Bondeståndet icke deltager i öfverläggningar,
som angå rikets financevärk i sammanhang med Banquen,
hvar finnes då den lag, efter hvilcken Bondeståndet
skulle komma att hafva ledamöter uti den af deni nu projecterade
deputation. Alla dessa skäl sammanlagde och med den
styrcka och värdighet utförde, som är Hr Grefven och Fält
-
Xordencrantz.
333
marskalcken så egen, föranläto bemälte Herre att tillstyrka,
det Bondeståndets extractum protocolli må vila och SeTete
Utskottet föreläggas att innom viss tid af en månad med
sitt yttrande öfver Hr Nordencrantz skrifter och memorialer
inkomma.
Häröfver giordes väl af Hr Grefven och Ordföranden
proposition; men de[n] besvarades med Ja och Nej.
Frih. Ridderstolpe, Carl, hade väl mera att i saken
tillägga; men sedan proposition voro giord, ville han endast
iulia sig dervid, att tiden för Secrete Utskottet måtte förkortas
till den 24 nästkommande Martij, då han trodde, att propositionen
mera enhälligt skulle bifallas.
Hr Lilljehorn, Pehr, invände häremot, att det vore
för Secrete Utskottet omöjeligt att på 4 veckor blifva färdige,
ty Hr Jennings hade redan begärt att där få förklara sig, det
kunde väl honom ej vägras, och sorn han icke ville hafva
slut, så fingo så många anmaningar afgå till honom om förklaring
en och så många hinder för honom komma i vägen,
att Secrete Utskottet icke blifver i stånd följa någon viss
tid; kommo saken till Secrete Utskottet, vore det så godt,
sorn att hon aldrig skulle komma före. Derföre insisterade Hr
Lilljehorn på proposition till en stor deputation.
Frih. v o n Essen, F r i e d r i c, yttrade sig, att han
hvarcken ärkände Hr Nordencrantz eller Hr Jennings för
authores classici, dem man skulle följa på deras ord. Om man
klädde af hela saken alt sitt yttra, som vill synas nit för det
llmänna, så viste sig hvarcken hielp för riket eller medborgare
utan en outsläcklig' personlig illvilja hos Hr Nordencrantz
emot Hr Jennings och en oföränderlig hog att hämnas
på Hr Jennings, för det han ej blifvit pålagd att med course
efter Hr Nordencrantzes beräkningssätt betala den innestående
köpeskillingen för Skebo bruk. Enligit Hr Nordencrantz
upgifter äro alla de handlingar, som Riksens Ständers plena
torde begära att se, reviderade uti Secrete Utskottet. Det kan
ännu vidare ske för att få see grunderne till den af Hr Nordencrantz
så högt upgifne villervalla; skulle uti desse liandlingar
finnas anledning, att personer missvårdat riket och
missbrukat det dem lemnade förtroende, lärer Secrete Utskottet
icke underlåta att dem upge; då kunna Riksens Stän
-
334 1772, mars 7.
Nordencrantz.
der utnämna deputationer oell commissioner. Men hvad kunde
desse deputationer giöra förut? Icke annat än läsa och söka
utan att hvarken veta början eller slut.
Skulle icke dess mindre pluraliteten i stånden bifalla deputation,
så blefvo en fråga, vem som skulle välja densamma.
Han påminte sig, att under discourserne blifvit sagt, att
hvarcken electorerne skulle få välja någon till ledamot i denne
deputation eller sielfve vara någre af deni, sorn förr rödt
i en båt. Frih. von Essen visste icke, hvad dermed kunde
menas; månne alla de, som förr sutit i Secrete Utskottet. Diir
hade äfven i discourserne blifvit nämde statskopplare, tisslare
med mera; det vore icke svårt att kasta misstanckar pa
medborgare men värre att bevisa dem. Sådane misstanckar
voro Frih. von Essen för örne, då de drabbade generelt på
förre Secrete Utskotts ledamöter. Han begärte, att de, sorn
med sådane utlåtelser mentes, mätte namngifvas och derföre
en förteckning giöras på alla dem, sorn under 1761, [17] 65
och 1769 årens riksdagar haft runi i Secrete Utskottet. Om
än en vettig man sagt detta och trodt sig dertill hafva skäl,
så kan hos en enfaldig, sorn läs- och hörer sådane utlåtelser,
snarligen upväckas misstancka så på den skyldige som oskyldige.
Och 0111 detta gingo vidare omkring, omsider upväckas
afsky för regeringssättet. Frih. von Essen förmodade, att
R. o. A. skulle finna såsom mogne och uplvste incongruiteterne
af alt detta och icke förhastadt bifalla en deputation utan
med Fältmarskalcken Gref Fersen bifalla den redan giorde
proposition.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf: Att remittera till
Secrete Utskottet voro den kortaste vägen att snart få all
önskad uplysning; han kunde försäkra, att Secrete Utskottet
helt vist och snarligen dermed skulle inkomma. Det vore ej
svårt att säga alla omständigheter, och om riket lidit genom
circulationsväxeln, genom bancolånen och genom Ostindiska
Compagniet.
Hr Grefven och Ordföranden hade emedlertid upsatt
proposition skrifteligen och upläste densamma, så lydande:
Den, sorn bifaller, att Secrete Utskottet innom tre veckor
inkommer med sitt utlåtande öfver de dit remitterade Hr
Commercierådet Nordencrantzes och Håfmarskalken Jen
-
Xordencrantz.
335
ning memorialer och att Bondeståndets extraclum protocolli
emedlertid hvilar, skrifver Ja.
Härtill svarades Ja och Nej.
Hvarföre han upläste contraproposition till votering af
följande innehöll:
Den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, remitteras saken till en särskildt deputation till
ransakning utan domsrätt.
Hr Gyllensvahn, F r i e d r i c, respecterade R. o. A:s
lin remisse till Secrete Utskottet af Hrr Nordencrantz och
Jennings skrifter redan tagne beslut och var derföre nögd
med proposition. Men hvad contraproposition vidkommo, så
fandt han, att den aldeles hafde omkull R. o. A:s redan tagne
beslut; men om ett beslut, som redan blifvit faststäldt, så
plötzligen kunde häfvas, vöre en praeliminaire fråga, den han
först ville hafva afgiord. För sin del tilläto han icke att votera
öfver ett R. o. A:s beslut, uti hvilcket han med sin jakande
röst deltagit.
Hr Lilljehorn, Pehr, respecterade fullkomligen sitt
stånds beslut, men när han icke länge sedan förfarit, att
R. o. A. kastat omkull tvenne sine redan tagne beslut, så vore
det nog gällande praejudicat för att kunna sättja det tredje
äfven under votering.
Ganska många af herrarne yrkade och nu, att voteringen
måtte få börjas. Hvarföre den redan införde propositionen
tillika med contrapropositionen ånyo uplästes och gillades.
Den blef häruppå genast renskrefven och anslagen.
Bordsherrarne intogo sina ställen och voro:
Grefve Cronhielm, Salomon,
Frih. von Diiben, Gustaf,
Hr Ramsaij, Otto Willhelm,
Hr von Engeström, Johan,
Hr Stålhammar, Carl Leonard,
Hr Walckendorf, fullm. Hr Carlskiöld, Gustaf.
R. o. A. inlade sine voteringssedel- i ordning efter upropslistan,
de frånvarande upropades andra gången, voteringssedlarne
öpnades sedan, uplästes och räknades, då där befunnos
Ja 424,
Ang:de fri
spannemåls
införsell.
Ang:de tilökning
i
lönen för
Lottsdirecteuren
Wallman.
336 1772, mars 7—18. Spannmålsinförsel.
Neij 152.
Hvaröfver bifogade voteringsinstrument1 genast författades,
af bordsherrarne underskrefs och sedan för R. o. A. uplästes.
Hvarefter plenum för denne gången åtskildes klockan half
till åtta om aftonen.
År 1 7 7 2 den 18 M a r t i j.
Onsdag.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Under Hr Baron och Landtm :s siuklighet Ordförande Grefv
Lewenhaupt, Charles Emil.
Justerades extractum protocolli, innehollande R.o. A:s beslut
uppå Bondeståndets extractum protocolli ang:de den
rusthollarne vid Bohus Läns Dragoneregemente ålagde skyldighet
alt bygga torp för sina dragoner,
hvilcket gillades.
2:do. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 3 Martij sistledne, hvaruti Secrete Utskottet i anledning
af en ifrån Kongl. Maij :st genom utdrag af rådsprotocollet,
dateradt den 4 Februarij, ankommen förfrågan, huruvida
den af Riksens Ständer beviljade fria införsel af spannemål
lill nästkommande Maij månads slut må sträcka sig till alla
utifrån inkommande spanmålsladdningar, med hvad skepp
som hälst de kunna vara liitförde, och ej allena till de vid
Vestersiön belägne hamnar, hvilcket Secrete Utskottet tillstvrcker.
Detta bifölls.
3:o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 29 Februarij sistledne, hvaruti tillstyrckes, att Lottsdirccteuren
i Carlscrona Commendeurcapitainen Christian Ulric
Wallman, som genom det att Lottsvärcket i senare tider blifvit
satt under tre särskildte directioner, nemligen i Carlscrona,
Stockholm och Finland, i det stället att hela Lotts
-
1 Uteslutet här.
Wallman. Sjöartilleriofficerare.
337
värcket tillförene städt under directeurens i Carlscrona styrsel,
anseenligen lidit till sine inkomster men icke genom
samma sin syssla äger någon tour eller competence till befordran,
måtte, så länge han samma syssla innehafver, utom
den redan bestådde lönen 900 d:r smit personelt hugnas af
ainiralitetsinquarteringscassan, till hvilcken all lottsafgiften
inflyter, ifrån 1771 års början med en summa årligen af
1650 dahlér smil, hälst genom bemälte Commendeurcapitains
bearbetande lottsinkomsten lill cassans fördel märckeligen
ökat sig.
Detta bifölls.
4:o. Sedan R. o. A. den 26 sistledne Februarij låtit sig före- Statsbristea
1 jj p
Lisas Secrete Utskottets extractum protocolli af den 4 i samma
månad ang:de statsbristen, hvilcket blef lagdt på bordet,
så anmälte nu Hr Leijonmarck ett af honom författadt
memorial i samma ämne, hvarmed han begärte att få gå till
de andra stånden, hvilcket beviljades, och blef memorialet
lagdt till acten at på en gång med densamma föredragas.
5:o. Föredrogs och uplästes ett af Hr Leijonanckar, Fr. Officerare
W„ ingifvit memorial, hvaruti han tillstyrcker ändring uti 'tnieHet"
den sistledne riksdag vidtagne författning 0111 officerares tour äng :de deras
och competence vid siöartilleriet och föreslår: competence.
1 :o. Att desse sysslor i stället för 1 tygmästare, 4 connnendeurcapitainer
och 4 artillerielieutenanter måge reduceras
till 1 tygmästare, 2 öfverstelieutenanter, 2 majorer, 2 capitainer
och 3 lieutenanter.
2:do. Att desse sysslor tillsättas af amiralitetsofficerare, da
den ålsta sökande altid får närmaste rätt men ej få genom
transport eller byte gå in igen uti Amiralitetet, dock att de
nu varande officerare bibebollas och, när de gå in i Amiralitetet
igen, beholla den tour, som de på amiralitetsrullan innehafva.
3:tio. Att desse officerare [i]1 fredstider endast giöra
tienst vid Artilleriet, undantagande siöcoinmenderingar, men
i krigstider lika med andre amiralitetsofficerare, samt för
artillerieupbörden giöra chefen på skeppet redo.
Med detta begärte Hr Lej o nan k er få gå till de andre
1 Konceptprotokollet.
338 1772, mars 18.
Officerares tur.
Dep :t fr.
Bond :st.
Tour för
officerare
vid rangregementer
ang :de.
Förslaget
till kyrkoherde
vid
Cath. församl,
ang :de.
stånden, hvilcket beviljades, jämte det att memorialet lades
på bordet.
6:to. Anmältes, emottogs och infördes en deputation ifrån
Bondeståndet, 6 personer.
Paul Jönsso n, som förde ordet, aflemnade ett Bondeståndets
extractum protocolli, dateradt som i dag, hvaruti
ståndet recommenderade Håfsecreteraren och Håfrättsadvocaten
Gabriel Olin, som biträdt ståndet denne riksdag, att ärholla
håfrätt sasses sors fullmagt och tour samt värckelig befordran
till en dylik eller jämlik syssla i Håfrätten eller
collegier, när han sig dertill anmäler.
Der jämte recommenderade till afgiörande hos R. o. A.:
1. Kammar-, oeeonomie- och coinmerciedeputations betänckande
om nybyggen.
2. Bondeståndets extractum protocolli om tiondeförslen i
Fahlu län.
3. Dito extractum protocolli om skogsdelningen.
4. Dito om vacancepenningarne.
5. Ang :de en stor deputations sättande i anledning af Hr
Commercierådet Nordencrantz memorial.
Deputationen afträdde, ledsagad efter vanligheten.
7. Anmältes ett af Hr Tranefelt ingifvit memorial angående
Secrete Deputations betänckande om tourén för officerarne
vid rangregimenterne, hvarmed honom lemnades tillstånd att
få gå till de andre stånden. Memorialet lades emedlertid till
betänckandet.
8:vo. Uplästes Protocollsdeputationens betänckande af den
9 December 1771 ang:de Stockholms stads Consistorii åtgärd
vid förslagets uprättande till kyrckoherdesysslan i Catharinae
församling här i Stockholm, hvarvid deputationen finner, att
misstag af Consistorio skedt deruti, att förslaget blifvit uprättadt,
innan nådåret tog sin början, och förbeholler sig att
framdeles efter haft sammanträde med Justitiaedeputationen
få inkomma till Riksens Ständer med något tillstyrkande,
huru uti denne generelle fråga något måtte närmare kunna
determineras om tiden till ansökningars ingifvande vid ledige
prästeämheten.
Derjämte och som Probsten och Kyrkoherden Magister
Wikman, som vid början af nådåret med sin ansökning in
-
C. Wijkman.
339
kommit, derföre ej kunnat ibland de sökande antagas, blifvit
benoni ett sådant misstag lidande, så tillstyreker deputation,
att honom såsom en välförtient medborgare må med något vedermäle
af Riksens Ständers välvilja hugnas.
Härvid vid bilagdt R. o. A:s i deputation ledamöters sär-kildte
yttrande, som finner, att sedan Consistorium efter de
af Probsten Wikman anförde besvär fådt Kongl. Maij :sts nådiga
befallning att hans ansökning uptaga och vid ett nytt
förslags uprättande jämföra hans med de öfriga sökandes förtienster,
så är han icke mera i den delen lidande.
R. o. A:s ledamöter tro det icke vara deputationen tillständigt,
då instructionen sådant förbinder, att föreslå uprättelser
för enskildte personer, aldraminst att taga till skäl dertill,
att Hr Probsten Wikman är en värdig riksdagsman; ty Riksens
Ständer äga ingen förmån att utdela, som nog värdigt
kan belöna en redlig och skickelig riksdagsman. Det särskilte
votum tillstvrcker altså, att hela denne af deputationen väckte
fråga må förfalla.
Derjämte uplästes en ledamots af R. o. A. i deputation enskildt
afgifne mening, som med flere skäl bestyrcker åfvanberörde
ledamöters af R. o. A. mening.
Hr G yllens va h n kunde icke annat än förklara sig ganska
nögd med R. o. A:s ledamöters i deputationen yttrande såsom
enligt med befordringslagarne. Han kunde dock icke
undgå beklaga, att desse lagar skulle ligga en så välförtient
nian i vägen, som visserligen, om någon kunde niuta undanlag,
förtiente det. Han kände Hr Probsten Wikman och kunde
intyga, att han vore en rar prästman; uti hela sin ort
ägde han en allmän högacktning för sin gudsfrugtan, sin lära,
sine kundskaper och sitt lefverne.
Den sockn, han nu förestodo, vore liten och gåfvo ganska
klena inkomster, följackteligen voro Hr Probsten Wikman
torftig så mycket mera, som han ägde många barn, men icke
desto mindre hade han för deras upfostran dragit den berömligaste
försorg, så att hans söner redan kunde ansees som lärde
män. Hr Gyllensvahn kunde väl ej vara emot afslag på
Protocollsdeputationens betänckande men tillstvrckte, att det
genast måtte ske, att saken ej lägges på bordet, som förordsakade
uppehöll och kunde hos de andre stånden, hvilcka
340 1772, mars 18.
C. Wijkman.
mycket högt skatta Hr Probsten Wikman, uttydas såsom en
synnerlig obenägenhet emot bans person, hvaraf ovilja emot
R. o. A. upväckes. Att i grund af lagen afslå betänckandet,
då är ståndets värdighet förvarad; men att uppeholla saken
värekar intet hos de andre stånden, sorn derigenom kunna
föranlåtas att så mycket snarare bifalla betänckandet.
Hr L e i j onmarck yttrade än ytterligare, att saken måtte
ligga på bordet, den innehöllo omständigheter af mycken
vigt, [nemligen]1 l:o huruvida det kunde vara Protocollsdeputation
tillständigt att tillstvrcka ämbetens och tiensters
bortgifvande, 2:do huruvida det är enligt med Kongl. Maij :sts
höga rättighet, att Riksens Ständer iinmediate bortgifva ett
kvrckoherdeämbete i Stockholm, öfver hvilcka omständigheter
Hr Leijonmarck ville med ett memorial till R. o. A. inkomma.
Hr Jerlström anholt, att efter denne sak ganska mycket
interesserade ledamöterne i Prästeståndet, hvilcka densamma
på det högsta till bifall recommenderadt, att, om
möjeligt vöre, den nu kunde afgiöras eller aldra sist i nästa
pleno, om den änteligen skulle ligga på bordet.
Frih. von Essen: Ehuruväl det icke kunde vägras, när
någon begärte en sak på bordet, att den ju måste hvila; likväl
och då så många äro angelägne, att denne sak måtte afgiöras,
hemstälte han, om icke Hr Leijonmarck ville begifva
sig, och anholt derom, i synnerhet på det ledamöterne i Presteståndet
ej måtte fatta vidrige tanckar om ändamålet med
detta upskåf.
Hr Hasenkampf: Som det ej kan nekas, att ju en sak
blifver liggande, när någon begär den på bordet, så torde väl
detta äfven få hvila, så framt Hr Leijonmarck ej ville begifva
sig. Men som Hr Probsten Wikman ägde sa många och utmärkte
egenskaper, att en stor del Prästeståndets ledamöter
interesserade sig för honom om någon bättre utkomst uti
hans nu nog svaga villkor, så föreslog Hr Hasenkampf, att
saken i nästa pleno kunde ånyo företagas och utan att vidare
läsa handlingarne R.o. A:s ledamöters i Protocollsdeputation
mening bifallas.
1 Konceptprotokollet.
C. Wijkman. Västerbotten.
341
Hr Leijon m arck, Gust. Ad.: Af acktning för de
flere R.o. A:s herrar ledamöter, som önskadt att få saken afgiord,
ville han begifva sig ifrån sin begäran att få den på
bordet; förbehölt sig altså att korteligen få säga sin tancka,
den han annars ämnat uti memorial omständeligare utföra.
Att Riksens Ständer befatta sig med befordringar, holt han
aldeles stridande emot regeringslagarne, och ännu mera att
Protocollsdeputationen tvert emot sin instruction föreslår till
ett kvrckoherdeämbete, som är vacant och Kongl. Maij:st
tillhörer, efter den ordning regeringslagarne utstaka, att bortgifva.
R. o. A. såsom ett af riksstånden åligger att bevaka lagarnes
hälgd och hindra alt, hvad deremot strider. Det ägnade
altså R. o. A. att med ett extractum protocolli härom gå till
sina respective medstånd och upmuntra dem att häruti göra
ett. Detta vore hans tillstyr ekande, hvilcket, om det ej ninno
bifall, han likväl begärte att få uti protocollet förvarat.
Sedan Hr Leijonmarck således begifvit sig, begärtes allmänneligen
proposition till bifall på R. o. A:s ledamöters i Protocollsdeputation
yttrade mening och det särskildte votum, sorn
blef giord och med Ja besvarad.
9. Anmältes ett af Hr Öfversten Grefve Mej erfelt ingifvit Kronotionmemorial,
innehollande förklaring uppå Bondeståndets
tractum protocolli af den 29 Januarij sistledne ang:de afrads- ten ang:de.
och cronotiondespanmålen i Vesterbottn och dess användande
till officerarnes löner vid Vesterbottns Reg:le och begärte
Grefve Meijerfelt att med detta få gå till de andra standen,
som beviljades.
10:o. Uplästes Secrele Utskottets extractum protocolli af Amir. m. m.
den 27 Februarij innevarande år, hvaruti anmäles, huruledes SVärang;<ie.
Amiralen Landshöfdingen Öfvercommendanten och Cominentleuren
af Kongl. Maij :sts Sverdsorden Grefve Diedr. Henric
Taube uti en vid sistledne riksdag ingifven besvärsskrift klagat
deröfver, att sedan han den 10 Augusti 1762 ärhollit
Kongl. M:ts uppå Riksens Ständers underdåniga tillstyrkande
nådiga tillstånd att framdeles, när han kunde finna sig
t föranlåten, få till någon competent sökande af militairen,
som med honom bäst derom kunde öfverenskomma, afstå
det honom i nåder anförtrodde Götheborgs låhn, såsom ärsättning
för det bemälte Amiral och Landshöfdinge ej kunde
342 1772, mars 18. D. H. Taube.
komma att deltaga i Armeens Pensionscassa, hvaraf de öfrige
militaire landshöfdingar hade sig efter reglementet att hugna.
Så har Kongl. Maij:st genom ytterligare nådig resolution ai
den 30 April 1767 i anseende till Riksens Ständers vid 176.7
års riksdag tagne författning om accorder. cessioner, survivencer
med det mera, som 1761 års riksdag blifvit beviljade,
sålunda förklaradt sin förra resolution, att Amiralen och
Landshöfdingen vid afskedstagande! ej mera af sin efterträdare
i embetet i accordssumma kunde undfå, än pensionsreglementet
för de öfrige militaire landshöfdingar vid tillfälle
af accord utsätter. Som nu detta nådige utslag betagit Amiralen
och Landshöfdingen den rätta frugten och det sanskyldiga
soulagement, som han af Kongl. Maij:sts förre nådiga
resolution sig förmodat, så hade han sedt sig nödsakad atl
hos Riksens Ständer anholla om föreskrift hos Kongl. Maij :st
att få till godo niuta, hvad honom förut på Riksens Ständers
underdånige föreskrift blifvit förundt.
Detta mål, som sista riksdag kommit att blifva oafgiordl,
har Amiralen och Landshöfdingen genom ett till Secrete Utskottet
ingifvit memorial begärt, att det måtte nu vid denne
riksdag till afgörande företagas.
Secrete Utskottet finner, att som Amiralen Gref Taube i förlitande
på den honom förundte nådige resolutionens bestånd
icke trodt sig böra nyttja densamma, så länge han ägt hälsa
och krafter sitt ämbete att förestå; den generelle författning,
som sedermera år 1765 blifvit utfärdadt emot survivencer
och accorder, ej eller kan lämpas till denne casus utan haft
afseende uppå att förekomma missbruk med obehöriga befordringar;
men Amiralen Grefve Taube ärhollit sin resolution
såsom ärsättning, då han genom reglementet var hindrad
att deltaga uti Armeens Pensionscassa och det vore obilligt,
om han skulle blifva lidande, för det han drögt att betiena
sig af sin ärhollne resolution, så länge han kunnat göra riket
nyttigt tienst. Det bör altså Kongl. Maij :sts för Amiralen
Grefve Taube den 10 Äng. 1762 utfärdade nådiga resolution
efter sitt innehöll honom till godo komma och han altså
vara berättigad att få afstå sitt innehafvande landshöfdingeembete
till någon i militairen competent sökande, som med
honom derom bäst öfverenskommer.
D. H. Taube.
343
Vid detta var bifogadt ledamöternes af R. o. A. i Secrete
Utskottet särskildte tancka, hvaruti förklaras, att som denne
ansökning af Amiralen Grefve Taube icke innom den tid,
Riksdagsordningen och Urskillingsdeputationens instruetion
föreskrifver, till Riksens Ständer inkommit utan gådt Urskillningsdeputationen
förbi och ej förr än 4 månader derefter
uti Secrete Utskottets Defensionsdeputation blifvit immediate
uptagen; dessutom flere Riksens Ständers beslut, och i synnerhet
det af den 6 September 1769, hvilcket genom Kongl.
M :ts tryckte nådiga skrifvelse af den 8 i samma månad och
ar blifvit allmänneligen kundgiort, uttryckeligen stadga, att
ulli några af Riksens Ständer vid 1762 års riksdag tillstyrckte
survivencer, accorder och ovillkorlige befordringsrättigheter
ännu kunde återstå, som ej gådt i verkställighet, de då skulle
uphöra och med den sig yppande ledighetens återbesättj ande
tter allmänna befordringslagarne förfaras; altså kunde R. o.
A:s ledamöter i Secrete Utskottet icke inse, att Secrete Utskottet
ägde någon rättighet sig med denne sak befatta, mindre
emot tydeliga innehollet af sin instruetion hos Riksens
Ständer tillstyrcka, att accord, hvarigenom den yngste af
dem, som innehade ett embete, hvarigenom han blefve competent
sökande, då han förmånligast kunde biuda Hr Amiralen
Grefve Taube de bästa accordsvillkoren, skulle äldre och
bättre förtienle, både generaler, amiraler och flaggmän, öfversta^
torde hända till och med öfverstelieutenanter till förfång
snörrätt emot befordringslagarne borttaga ett ibland de
bästa militariska låhn i riket.
Äfvenväl uplästes ett af Grefve Carl Gustaf Löwenhielm i
detta ämne ingifvit memorial, hvaruti han söker att vederlägga
skälen af dissentientium i Secrete Utskottet mening
och till styr eker bifall på Secrete Utskottets extractum protocolli
med den tilläggning: Att uti detta accord med successionen
i den ordning må fortfaras, att alla competente sökande,
som vilja proportionalitcter deltaga uti denne ärforderliga
och öfverenskomne accordssumma, så enligt ägande ancienneté,
så innom som utom regementerne, uti denne succession
föreslås samt tillika och på en gång befordras, emedan det
annars i den vanliga ordningen och omgång af tid kunde
blifva för dess successor omöjeligt att på en gång utbetala
344 1772, mars 18. C. L. von Siegroth.
hela accordssumman, härvid dock iackttagen deri skillnad,
som emellan cavalleriet och infanteriet redan är faststäld.
Jämväl uplästes ett af Hr von Matern ingifvit och till denne
sak hörande memorial.
Alt detta blef efter fleres begäran hvilande på bordet.
Baron Sieg- 11. Föredrogs R. o. Ars hrr deputerades till öfverseende af
svar äng:de.^e ifrån Urskillningsdeputationen inkommande mål författade
betänckande öfver de besvär, Cancellierådet Baron Carl
Ludvid von Siegroth anfördt deröfver, att bemälte deputation
uptagit och till Justitiaedeputationen remilteradt afleda
Bruksinspectoren Holmeéns Enckas ansökning att hos Riksens
Ständer vinna ändring uti Kongl. Maij :sts nådiga utslag
af den 26 Sept. 1770 emellan bemälte Baron och Cancellieråd
samt hennes afledne man, Bruksinspectoren Holmeén,
hvilcken sednare blifvit af sin husbonde, Cancellierådet Baron
Siegroth, inför domaren anklagad att hafva begådt ålskilliga
fel och otrohet uti sin tienst såsom inspector vid
Rosenbergs bruk.
Hrr deputerade, som icke tro sig behöfva granska sielfva
hufvudsaken, då frågan endast är, huruvida den kan komma
under Riksens Ständers bepröfvande, berättade derom, alt
Cantzlierådet Baron Siegroth vid bergstingsrätten anklagad!
sin Bruksinspector Hans Friedric Holmeén för felackligheter
och otrohet i sin tienst, att bergstingsrätten i anseende till
beskaffenheten af de grofve brott, som emot Holmeén blifvit
angifne, understält Kongl. Bergscollegium denne sak; att
Cantzlierådet Baron v. Siegroth, som icke åtnögdts med det
utslag, Kongl. Bergscollegium öfver Holmeén fäldt utan ansedt
det för lindrigt, hos Kongl. Maijrst innom laga tid i
underdånighet sökt deruti ändring, att Holmeén deremot låt il
välbemälte collegii utslag vinna laga kraft men sedermera hos
Kongl. Maijrst sökt att få den försuttne tiden till klagomåls
anförande öfver Kongl. Bergscollegii berörde utslag återstäld,
hvilcket dock den 26 Septemb. 1770 genom nådigt utslag blifvit
hos Kongl. M:t honom vägradt; att då Holmeén sedan under
rättegången död blifvit och Baron v. Siegroth i anseende
till detta dödsfall sine besvär återkallat, Kongl. Maijrst den
23 October 1771 uti nådig resolution låtit vid Kongl. Bergscollegii
utslag bero och förblifva; att Holmeéns änka Hustru
C. L. von Siegroth.
345
Sara Catharina Holmeén öfver alt detta vill hos Riksens Ständer
besvär anföra och genom dem i hufvudsaken bevisa, att
Cantzlierådet Baron von Siegroth emot hennes man afledne
Holmeén förfarit med mycken hårdhet, och äfvenväl bergsiingsrätten;
att Kongl. Bergscollegium icke bordt vägra Holmeén
den af honom sökte uprättelse för sitt lidande och till
en del gilla bergstingsrättens utslag, i följe hvaraf Hustru
Holineéen anholler, att hvad såväl i Kongl. Bergscollegio
som hos Kongl. Maij :st blifvit i denne sak afgiord, måtte
uphäfvas och henne tillärkännas 36 000 d:r kunt af Frih.
Siegroth.
Vid så varande beskaffenhet af saken anmärcka hrr depu
rade,
att mot 9 g uti Urskillningsdeputationens instruction
icke kan hos Riksens Ständer uptagas frågan om den restitutio
fatalium, som Kongl. Maij :st afslagit Holmeén; och hvad
pröfningen af Konglige Bergscollegii och Kongl. Maij :sts i
hufvudsaken gifne utslag angår, att Riksens Ständer genom
den åberopade 9 § uti Urskillningsdeputationens instruction
afsagt sig all befattning med brottmål; dertill lägga hrr deputerade,
att Holmeén, som låtit Kongl. Bergscollegii utslag
vinna laga kraft, icke varit befogad att söka ändring i Kongl.
Maij:sts derå gifne nådiga stadfästelse, och om ej detta voro,
så hade dock Holmeéns Äncka försummat att enligit kongl,
förordningens föreskrift af den 22 November 1738 innom laga
tid hos Kongl. Maij :st anmäla, att hon uti samma höga utslag
hos Riksens Ständer ändring söka ville, så att hvareken vederpartens
förklaring kunnat infordras eller Hrr Riksens
Råds påminnelser acten til! Ständerne åtfölja, ej eller hade
Hustru Holineéen fullgiort Kongl. Bergscollegii nådigst faststälte
utslag, hvilcket dock 2 § uti sistnämde kongl, förordning
pålägger dem, som emot konungens höga revisionsdomar
vilja söka Riksens Ständer, och sluta af alt detta hrr
deputerade sig icke kunna insee någon ordentelig möjelighet,
att Hustru Holmeéns besvär kunna af Riksens Ständer uptagas,
utan blifva af den tanckan, att Urskillningsdeputationens
remiss må häfvas och att Justitiaedeputationen icke tillkommer
att Hustru Holmeéns besvär till skärskådande företaga.
Detta hrr deputerades betänckande blef uppå giord proposition
bifallit.
346 1772, mars 18.
C. L. von Siegroth.
Hvaröfver extractum protocolli till de andre respective
stånden utfärdades i följande form:
S. d. Emot det utslag, som Riksens Ständers Urskillningsdeputation
den 20 Januarij sistledne gifvit och hvarigenom
afledne Bruksinspectoren Hans Friedric Holineéns Enek)
Sara Catharina Holmeéns till Riksens Ständer ingifne hufvudsakelige
andragande uti målet emellan förbemälte Holineén
och Cantzlierådet Frih. Carl Ludvig von Siegroth blifvit
till Riksens Ständers Justitiaedeputations skärskådande förvist,
har Cancellierådet Frih. von Siegroth besvär hos Riksens
Ständer anfördt.
Beskaffenheten af detta mål har R. o. A. af inkomne handlingar
funnit vara den, att sedan Cantzlierådet Frih. von Siegroth
angifvit Holmdén för åtskilliga felacktigheter och visad
otro i tiensten vid Rosenbergs bruks egendom, har en
urtima tingsrätt derom ransakadt, och sorn målen funnits
vara af den svåra beskaffenhet i någre delar, att öfverdommaren
tingsrättens utslag pröfva borde, så har samma tingsrätt
uti utslag den 6 Februarij 1769 målet till Kongl. Bergscollegii
afdömande hänskutit, hvarefter välbemälte kongl, collegium
den 26 April samma år målet afgiordt. Men Frih. von
Siegroth, missnögd med Kongl. Bergscollegii sorn han förmente
lindrigare utslag öfver Holmeéns brott, vänder sig derpå
till Kongl. Maij:st med underdånige besvär; hvaremot Holmén
låter Kongl. Bergscollegii utslag vinna laga kraft men
anholler sedermera hos Kongl. Maij :st i underdånighet, att
den försuttne tiden till klagan deröfver må honom återställas.
Kongl. Maij :st nådiga utslag utfaller derpå den 26 September
1770, hvarigenom sistnämde ansökningar afslås, och
då Holmeén omsider blifvit död, är Kongl. Maij:st[s] ytterligare
nådiga utslag i hufvudsaken gifvit den 23 October förledit
år, hvaruti Kongl. Maij :st i nåder låtit vid Bergscollegii
utslag bero och förblifva, sedan Frih. Siegroth i afseende på
Holmeéns emellankoinne dödsfall sine besvär deremot återkalladt.
öfver alt detta vill Enckan Sara Catharina Holmeén
visa genom besvären i hufvudsaken, att Cantzlierådet Siegroth
förfarit emot Holmeén med mycken hårdhet, likasom bergstingsrätten,
samt att Kongl. Bergscollegio afslagit honom den
C. L. von Siegroth.
347
häremot svarande uprättelse men tvertom till en del gilladt
bergstingsrättens utslag, och anholler derföre, att hvad härutinnan
afgiordt blifvit så hos Bergscollegium som Kongl.
Maij :st måtte uphäfvas samt henne skadestånd af Frih. Siegroth
tillärkännas med åtminstone 36 000 d:r k:nit.
R. o. A. får i anledning häraf anmärcka, att ingen fråga
om Kongl. Maij:sts nådiga utslag ang:de restitutio fatalium
kan upkomma, och det såväl i anseende dertill att klagan i
detta ärende ej blifvit anförd, sorn ock att mål af dylik beskaffenhet
emot 9 § uti Urskillningsdeputationens instruction
icke kunna till Riksens Ständers uptagande höra.
Hvad angår Hustru Sara Catharina Holmeéns anhollan,
att Kongl. Bergscollegii och Kongl. Maij :sts nådiga utslag
måge af Riksens Ständer till skärskådande företagas, så utom
det Riksens Ständer i allmenhet genom den åberopade 9 §
uti Urskillningsdeputationens instruetion afsagdt sig befattning
med brottmål, förekommer äfven hos R. o. A. följande
i lag grundade betänckeligheter:
1 :o. Kan Holmeéns förbehöll ej öpna tillgång för dess Änckas
besvär hos Riksens Ständer, då samma förbehöll finnes
hafva afseende på den händelse, att Kongl. Maij :sts då förväntade
nådige utslag skulle falla honom emot, men detta icke
kan sägas vara skedt, när Kongl. M:t i nåder låtit förblifva
vid det, som Bergscollegium beslutat, hvilcket hvarcken af
Holmeén blifvit öfverklagadt eller således kan ändras såsom
befästadt med laga kraft å hans sida.
2:do. Om och detta hinder ej voro, och om det i fråga varande
mål icke hade egenskap af ett brottmål, som förut är
anmärkt, så finnes dock den märkeliga omständighet vara
utur ackt låten, som kongl, förordningen af den 22 Nov. 1738
föreskrifver, att Sara Catharina Holmeén innom laga tid ej
gifvit Kongl. Maij :st i underdånighet tillkänna, att hon öfver
Dess nådiga utslag sig besvära ville, hvarigenom händt, att
hvarcken vederpartens förklaring blifvit infordrad eller Riksens
Råds påminnelser kunnat besvären åtfölja, hvilcket likväl
enligt högst åberopade kongl, förordning bordt ske, så
framt Hustru Holmeén velat någon talan äga å det i Kongl.
Maij :sts Justitiaerevision fallne utslag.
3:tio. Finnes icke eller, att sökanden fullgiordt Kongl.
23—680338
348 1772, mars 18.
C. L. von Siegrotli.
Lieut. Jägerhorns
skjepsbrott
ang:de.
Bergscollegii af Kongl. Maijrst nådigst faststälde utslag, ehuru
2 § i mer åberopade kongl. för[or]dning sådant påbinder
såsom ett praestandum, innan Kongl. Maij:sts Justitiaerevisions
utslag må till Riksens Ständers pröfning komma.
I följe af alt detta och då afledne Holmeén är vorden anklagad
och dömd i brottmål, då han sielf i lifstiden låtit sig
åtnöja med Kongl. Bergscollegii utslag och då Kongl. Maij:sts
nådiga fastställelse därå således bör värcka med så mycket
mera skäl, som det ej eller blifvit öfverklagadt i den ordning,
som med lagen öfverensstämmer, kan R. o. A. icke insee någon
laglig och ordentelig möjelighet, att Sara Catharina Holmeéns
besvär må af Riksens Ständer uptagas, utan finner tvertom,
att lagens myndighet och kraft för Cancellierådet Frih. von
Siegroths rätt och säkerhet, den han lika med hvarje medborgare
äga bör. i sådant fall skulle eftertänckeligen försvagas,
och pröfvar fördenskull godt, att det öfverklagade Urskillningsdeputationens
utslag, som ofta berörde Sara Catharina
Holmeéns ansökning och anförde besvär till Justitiaedeputationens
skärskådande förvist, uphäfva i den förmodan, att de
öfrige respeclive stånden, lika örne om hvars och ens lagliga
rätts befästande som R. o. A., härutinnan instämma. I
hvilcket afseende detta beslut skulle genom utdrag af protocollet
dem hörsamt liensl- och vänligen communiceras. Ut
supra.
12. Hr Hasenkampf anförde, huruledes en R. o. A:s
ledamot Lieutenanten vid Öslerbottns Infanterieregemente
Hr E. J.1 Jägerhorn uppå en siöresa emellan Sverige och Österbottn,
den han måst giöra uti och för sin innehafvande syssla,
förloradt genom ett olyckeligt skeppsbrott all sin ägendom så
i redbarheter som saker, handlingar och husgeråd, hvarigenom
han råkat i yttersta armod; detta hade föranlåtit bemälte
Lieutenant att nu hos R.o. A. anholla om någon hielp af
publicum för att åter komma i stånd att rätteligen kunna giöra
sin syssla, hvilcket i nu varande tillstånd vöre honom
omöjeligt, då han hvarcken ägde utväg att komma till regimentet
eller medel att sätta sitt innehafvande boställe i eultur
och bruk. Hr Hasenkampf utbad sig att få detta öma ärende
hos R. o. A. föredraga och upläsle Hr Jägerhorns memorial.
1 Enligt memorialet ändrat från förlagans: G.
E. G. Jägerhorn.
349
Flere herrar begärte det på bordet.
Hr Wachschlager, Gustaf, ömmade på det högsta
Hr Jägerhorns lidande; trodde likväl, att det icke kunde vara
R. o. A. till ständigt att antaga och till Secrete Utskottet, där
statsmedlen disponeras, remittera en så beskaffad sak som
denne. Alla, som lidit genom skeppsbrott, eldsvådor med mera
dylikt, skulle derigenom få rättighet att gå samma väg;
deremot om R. o. A. af egen cassa hade råd att hielpa Hr Jägerhorn,
eller om ett sammanskott innom R. o. A. för honom
kunde ske, ville Hr Wachschlager ej vara deremot, och i sednare
händelse gåfve han för sin del gierna tre plåtar.
Hr Gyllensvahn, F r i e d r i c, intygade att han kiände
den uselhet, Hr Jägerhorn genom detta olyckeliga skeppsbrott
iråkat, men han kiände och, huru svårt det voro att remittera
en så beskaffad sak till Secrete Utskottet. Emedlertid
som Hr Jägerhorn detta öfvergådt i och för tiensten, så hemstälte
han, om icke det kunde remitteras till Secrete Utskottet
dock utan bifall, då saken närmare kunde undersökas och
Secrete Utskottet, sorn närmast hade sig bekant, hvad statscassan
tål, hafva tillfälle att säga sitt videtur. Derjemte vore
han icke emot att en lista lägges på R. o. A:s bord, på livilcken
enhvar kunde anteckna, hvad han ville gifva. När R.o.
A. remitteradt om hielp af publique medel för dem, som lidit
af pest, boskapssiuka med mera dylikt, så kunde denne ansökning
äfven få remisse.
Hr Linderstedt, Eric, påminte häremot, att det
'kulle illa passa sig, när R. o. A. upskutit remisse på ansökningar
om understöd och hielp för städer och menigheter,
att remittera hvad private i den delen sökt. Men ville R. o. A.
genom något sammanskott förskaffa Hr Jägerhorn hielp, deltogo
han villigt deruti.
Härtill svarades af månge Nej, hvarmed discourserne afsladnade,
och Hr Jägerhorns memorial blef hvilande på bordet.
13. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den 17
Aug. sistledit år, hvaruti ståndet förmäler, huruledes Riksdagsmannen
ifrån Skåne och Christianstads län Nils Svenson
genom ingifvit memorial anhollit, att det vid sistledne riksdag
af Allmänna Besvärsdeputationen faststälte project till
Ang:de Allmogens
i
Skåne afgift
till kronan
för sine
gossar och
drängar.
350 1772, mars 18.
Rotepenningar.
resolution på 165 § af Allmogens då ingifne allmänna besvär
rörande befrielse för den afgift, Allmogen i Skåne betalar till
kronan för sine gossar oell drängar, hvilcken § genom riksdagens
hastiga slut då kommit att blifva oafgiord, måtte nu
uptagas och bifallas. Bondeståndet, sorn förehaft denne sak
och funnit, att afgiften, som rusthollare och Allmogen i Skåne
betala för sine gossar och drängar under namn af rotepenningar,
grundar sig på kongl, reglementet för officerare, rusthollare
och Allmoge i Skåne ang:de de under militien slagne
hemmans häfd af den 7 November 1695, pröfvar meningen
af detta regelemente handla om utskrifningen för drängar
eller fullvuxne personer men icke utsätter, att någon sådan
afgift för tienstegossar bör ärläggas, oell fastställer altså i
anseende härtill samt flere anförde skäl, att gossar, som rotepenningar
underkastade äro men icke fylt aderton år, måge
derföre aldeles befrias men åter efter den åldern dem fullt
betala.
R. o. A., som fandt detta ärende röra kronans inkomst, ansåg,
att häröfver borde Secrete Utskottet höras; men då vid
handen gafs, att de öfrige stånden redan bifallit detta extractum
protocolli, och föga liknelse voro, att de deras beslut
skulle vilja ändra, R.o. A:s remisse altså ej skulle värck
annat än kanske några få dagars uppehöll med expedition, sa
beslöts, alt som Riksens Ständer föreskrifvit sig den lag att
icke in plenis afgiöra någon sak, som angår utgift för cronan
eller minskning uti dess inkomster, utan att förut höra Secrete
Utskottet deröfver, så kunde R. o. A. nu icke ingå uti att bifalla
detta Bondeståndets extractum protocolli, utan blef proposition
giord att afslå detsamma. Hvilcken med Ja besvarades.
Hospitals- 14. Sedan R. o. A. den 8 Februarij innevarande år till KamSkåne'
maroeconomiedeputationen reinitteradt Bondeståndets exangrdeat
Iractum protocolli af den 14 September 1771 angående rätfåtigheten
för Allmogen uti Skåne att till skatte få köpa deras
Allmogen, åboende hemman, sorn till hospitaler och barnhus äro anslagne,
hvaruti i anseende till villkoren Kongl. Öfverdirectionen
af hospitaler och barnhusen skall hafva lagt något hinder i
vägen, så anmältes nu, att de tre respective stånden bifallit
det Högvördige Presteståndets genom extractum protocolli af
Hospitalshemman i Skåne. Nordencrantz. 351
den 29 Januari] sistledne afgifne yttrande öfver denne Allmogens
begäran, hvaruti det Högvördige Ståndet finner, att
Allmogens i Skåne rätt lill denne skattelösen genom 1766 års
författning är aldeles ostridig, och all desse åboer på lika
grund till räntans och dagsvärckens beräknande uti köpeskillingen,
som sådane hemman och Lunds domkyrckiohemman
redan blifvit till skatte försålde, måtte få lösa till skatte
sina åboende och i Skåne belägna hospitals- och barnhushemman,
dock med förbehöll att häraf icke må dragas någon
fölgd till de skattekiöp, som hädanefter kunna 0111 Lunds
domkyrkioliemman slutas.
Men vidkommande den begäran uti Bondeståndets extractum
protocolli, att åboerne på hospitals- och barnhushemman
i de öfrige rikets provincier måtte ninia samma rätt, fandt
det Högvördige Ståndet, att den som en ännu outredd fråga
orde till Cammaroeconomiedeputationens närmare utarbetande
remitteras.
Genom de tre ståndens gifne bifall lill detta extractum
protocolli voro värkan af R.o. Ars den 8 Februarij gifne remiss
försvunnen, hvarföre Expeditionsdeputationen begäit,
att R. o. A. för alt bringa denne sak till expedition ville sig
sluteligen yttra.
Förenämnde extracta protocolli uplästes altså ånyo, hvarefter
proposition giordes och Presteståndets extractum protocolli
bifölls.
15. Uplästes det öfver voteringen den 7 Mars sistledne Norden
.
~ „ crantz me
författade
instrument rörande remisse af Hr Loniinerciera-mor ang;(je
det Nordencrantz memorial till Secrete Utskottet.
Äfvenledes den af Riddarehusfiscalen von Schenning uprättade
förteckning, som af bordsherrarne var underskrifven,
uppå de herrar af R. o. A., hvilcka under voteringen stadnat
i skrancket och derföre borde plickta hvardera 10 d:r smit,
och utgiorde bötessumman af tio personer 300 d:r kunt.
Denne förteckning remitterades till Riddarehusdeputationen
att 0111 böternes utsökande behörig anstalt foga.
Och som R.o. A. för godt fandt att genom en deputation
gifva sine respective medstånd underrättelse 0111 det beslut,
hvaruti R. o. A. stadnadt angående Commercierådet Nordencrantz
memorial, så utnämdes dertill följande herrar;
352 1772, mars 18. Nordencrantz. Justitiekanslersvalet.
Grefve Cronhielm, fullm. Hr Wadenstierna, Carl Eric,
Frih. Bielcke, Sten [o: Ture Johan],
Hr Oxehufvud,
Hr Cederström, fullm. Hr Sparre,
Hr Stiernström, fullm. Hr Nethervood,
Hr Skunck, fullm. Hr Bentzelstierna,
Hr Starckhufvud, fullm. Hr Nethervood,
Hr Blixensträle, fullm. Hr v. Engeström.
Hvilcka genast afgingo oell efter någon stund återkomma
med berättelse, att Preste- och Borgarestånden utlåfvadt genast
företaga saken, samt alt desse respective stånds Taleman
förmodat, att deras stånd skulle stadna i samma beslut sorn
B. o. A.
Justitia;- 16. Föredrogs hrr electorernes till justitiaecantzlersembeC3.
ne ellers—
embetets be-^e^s besättiande giorde val, hvaraf fandts, att till detta vigsiittjande
tiga embetet de utvalt och kalladt Lagmannen Joachim Willang.
de.
Grefve Creutz anmälte, att R. o. A:s hrr ledamöter ibland
electorerne väl förblifvit vid sitt redan vid förra valet den 8
sistledne Februarij för nu varande Justitiaecantzleren och
Commendeuren af Kongl. Maij :sts Nordstierneorden Baron
Rosir yttrade förtroende och honom dertill utnämdt, men att
electorerne af de tre respective stånden icke velat sig dermed
förena utan åstundat ombyte och med sina röster fallit
på Hr Lagman Liljestråhle.
R. o. A. hade vid det giorde val ej något att påminna; hvarföre
beslöts att genom en deputation sådant de öfrige respective
stånden notificera, till hvilcken utnämdes följande herrar
:
Grefve Löwenhielm, Carl Gustaf,
Frih. Bielcke, Sten [o: Ture Johan],
Hr Ulf, fullm. Hr Silfverhielm,
Hr Bergenstråle.
Hr Hielmstierna,
Hr Wachenfeldt,
Hr Psilanderhjelm, Gustaf,
Hr von Essen,
Hr Flygarell, fullm. Frih. Cederström,
Hr Silfversvahn.
C. H. Ridderstålh.
353
Hvilcka genast afgingo och efter någon stund återkommo
med berättelse, att de andra respective stånden betygadt sin
fägnad öfver R.o. A:s till deras electorers val gifne bifall.
17. Grefve Frölich, Bengt, påminte R. o. A., att redan Ridderståhls
den 31 Augusti och den 18 December förevarit Majorens och ang'de.
Riddarens af Kongl. Sverdsorden Caspar Hindrich Ridderståhis
besvär öfver LTskillningsdeputationens den 2 nästföregående
Augusti gifne afslagsresolution uppå hans ansökning
om någon förbättring uti de svaga vilckor, indelningshafvarne
i Skåne äro stadde uti derigenom, att räntorne af de
lill militien anslagne hemman icke betalas in natura eller
efter inarckegång utan 2 d:r 8 öre snut för hvar tunna spannemål.
Hr Grefven såsom öfverste för det Norra Skånske Cavallerieregimentet
anholt, att R. o. A. ville behierta dess löntagares
känbara förlust och försätta dem i någorlunda jämlikhet
af lön och villkor med sine kammerater, de öfrige officerare
vid den indelte armeen. Hr Grefven framgaf ock ett
memorial, som Majoren Silfversparre i detta ämne ingifvit,
hvilcket uplästes och såsom hörande till Majorens Hr Ridderståls
besvär och ansökning lades till acten.
Hr Rappe, Carl, gaf tillkänna, att detta ärende om
skånska, Hallands och Bohus lähns indelningshafvares af militairen
svaga löner vore i Secrete Utskottet föredragit, och
att Secrete Utskottet med sitt betänckande däröfver lärer till
Riksens Ständers plena inkomma.
I anseende till denne sakens granlaga beskaffenhet, dä
räntegifvarne i desse conqueterade provincier påstodo sig
enligit ifrån indelningens första början ingångne och af konungen
ratificerade contracter, hvilka iklädt sig genom senare
resolutioner natur af privilegier, icke vara skyldige att
annorlunda betala sin räntespannemål än med 6 d;r 24 öre
kunt tunnan, som ock att handlingarne voro nog vidlöftige,
fandt R. o. A. för godt updraga samma handlingar till genomseende
åt trenne sine ledamöter, Hr Reutercrona, Hr Noordenhielm,
Villhelm, saint Hr Linderstedt, [Erik],1 och att med
betänckande deröfver till R. o. A. inkomma, hvilcket sedan,
tillika med hvad Secrete Utskottet häruti framdeles torde hos
Riksens Ständer anföra, på en gång borde R. o. A. föredragas.
1 Konceptprotokollet.
Resetull
fiscaler
ang:de.
354 1772, mars 18. Resetullfiskaler.
18. Föredrogs Tulldeputationens betänckande af den 6 sistledne
Januarij ang:de resetulifisealer samt de i landsorterne
antagne gode män. Hvaruti deputationen till följe af 7 § uti
sin ärhollne instruction yttrar sig, huruvida det befinnes,
att de af Kongl. Generaltulldirectionen efter dess instruction
antagne och i landsorterne nvttiade händige ombud eller så
kallade gode män svarat till det dem updragne förtroende,
saint om de på staten bestådde resetulifisealer giort kronan
och tullvärcket någon emot lönen och resepenningarne svarande
tienst.
Hvad de förre beträffar, har deputationen af directionens
protocoll och handlingar funnit, att de alle äro antagne dels
på prof, dels på viss tid, men att af dem icke särdeles förmån
tullvärcket tillflutit vidare, än att någon enda antingen i
början giordt beslag eller och till någon viss saks utförande
kunnat nyttjas, när ordinarie tullfiscalerne varit hindrade.
Hvarföre och deputationen så i anseende härtill som flere
anförde skäl tillstyrcker, att hädanefter med sådane goda
mäns antagande må innehollas och de för sådane personer
af Generaltulldirectionen hittils utfärdade constitutorialer
till sin kraft och värckan genast uphöra, samt all dylika ombud
ej eller under namn af extra tullfiscaler i orterne hädanefter
måge tillförordnas, likväl att directionen må äga frihet,
när någon angelägen förrättning förefaller, sorn tullfiscalen
genom annat hinder och förfall ej kan utföra och ej el’er
kan ombetros någon i orten varande ordinarie tullbetient, all
endast till det ärendets skyndesamma utförande constituera
någon i orten varande skickelig person utom tullvärcket, som
directionen kan hafva förtroende till.
Och fandts vid betänckandet lagd en förteckning på de
nu constituerade gode män, 8 till antalet.
Hvad resetullfiscalerne vidkommer, så ehuruväl det befinnes,
att kostnaden till deras aflöningar, rese- och underhollspenningar
ifrån 1770 års början tili Junij månads slut sistledit
år belupit sig till 11 211 d:r 1 1/2 öre silfvermynt,
hvaremot de på inpracticerade varor i landsorterne giorde
beslag stigit till 3 822 d:r 28 öre samt influtne böter 1336
d:r 6 öre alt smit, men hvad genom besvär blifvit dragit under
öfverdommaren och ännu där ligger oafgiordt uti beslag
Resetullfiskaler.
355
5 116 d:r 16 2/3 öre samt böter 2 013 d:r 23 1/3 öre smit och
således, att kronans inkomst af sådane confiscationer icke
svarat emot en sådan kostnad; likväl och som tullfiscalerne,
hvilckas giöromål utom förefallande confiscationer är att hafva
upmärksamhet både på tullkamrarnes föreståndare och
betiening, hvarföre de och immediate stå under Kongl. Dinctionen,
dit insända sina rapporter och derifrån få ordres,
hvilcka icke sällan äro af den beskaffenhet, att de fordra tysthet
och skyndesam handläggning, samt derjämte att utföra
angelägne actorater, när tullkammarnes betiente finnas derill
mindre tienlige eller jäfacktige; så finner deputationen
dt sse tullfiscaler nvttige för värckets säkerhet och nödvändigt
för Kongl. Tulldirectionen att till kronans förmån kunna
handhafva styrelsen. I anseende hvartill och som desse sysslor
stå på stat upförde, så att de nu antagne äro med ordenteliga
fullmagter försedde, deputationen ej eller kan tillstyrcka
någon ändring häruti för det närvarande, men som deputationen
ej hunnit stadga sina tanekar om tullvärckets förvaltning
!ör framtiden samt hvad förbättring dervid kunna pröfvas
nödige; hvarvid angelägit blifver alt tillsee, huru tullvärckets
sysslor, och deribland tullfiscalernes, måge sättas på någon
för värcket mera fördelacktig fot samt tillika besparing vinnas
uti kronans utgifter. Så trodde deputationen, att vid det
tillfället, då sådant skcer, framdeles vidare sig yttra, hemställandes
likväl, om icke emedlertid i händelse att någon tull1
iscalssyssla blefve ledig, directionen måtte anbefallas att
densamma lemna obesatt, intill dess Riksens Ständer om tuliarnes
förvaltning hunnit sig yttra.
Frih. Cederhielm, Josias, yttrade sig benägen att
bifalla betänckandet, hälst i den delen, som angeck de så kallade
gode män, hvileke Frih. Cederhielm trodde snarare förbena
namn af onde män i anseende till den oreda uti tullbetieningens
giöromål och det missnöije, en del af dem i landet
förordsakadt.
Hr Leijonmarck, G u s t. A d., begärte saken på bordet;
den blef altså hvilande.
19. Föredrogs och uplästes ett af Frih. Claes Cederström in- Baron
gifvit memorial angående fideicommisser, som R. o. A. äger 1 anglde
att inrätta af sin lagligen förvärfde frälsejord, då den är af- fideicommisser.
356 1772, mars 18. Fideikommiss. Stengärdesgårdar.
linge och hvaruti bemälte Frih. på anförde skäl tillstyrcker
ett förbud emot desse fideicommissers inrättande på det sättet,
att för en viss deel af fideiconnnissets afkastning, sorn årligen
bör upläggas, ständigt mera jord skall inköpas och
fideicommisset således ständigt ökas, uti hvilcken art det
fideicommisse skall vara inrättadt, som afledne Landshöfdingen
Brehmer i lifstiden nprättadt på någon i Skåne efterleinnad
frälse ägendom (Bil. 22).
Detta remitterades till Riddarehusdeputationen att häröfver
med sitt betänckande inkomma.
Ang:de be- 20. Uplästes Kammaroeconomiedeputationens betänckande
fridsc från •
ste[n]- ^en sistledne Januarij angående Allmogens i Tuna lähn,
giärdsgår- Sevedes och Aspelands härader uti Callmare landshöfdingcrättande
döme genom Riksdagsfulhnägtigen Pehr Davidson sökte befrielse
ifrån det tvång att omkring sine ägor uprätta stengärdesgårdar.
Deputalionen förmäler, att Kongl. Maij :st genom nådig resolution
af den 15 December 1769 uppå denne Allmogens underdåniga
ansökning förklaradt sig icke kunna giöra någon
ändring uti Dess den 28 October 1761 utfärdade nådige resolution,
hvilcken icke lemnar någon befrielse uti hvad förut
i detta ämne till landets nytta stadgadt blifvit. Dock ifal!
någon efter anstäld syn af krono- och jägeriebetiente skulle
befinnas hafva oöfvervinnerliga hinder att värckställa förordningen,
så ägde landshöfdingen att hemmanet genom särskildt
utslag ifrån ett slikt hägnadssätt befria. Hvarföre
denne Allmoge nu vändt sig till Riksens Ständer att uti samma
höga utslag vinna ändring och tillika befrielse för de
böter, som Konungens Befallningshafvande skall påbuclit, och
deremot utfäst sig alt sielf vil ligt öfverenskomma om stengärdesgårdars
uprättande på alla läglige ställen.
Deputationen, som stödjer sig uppå 90 § af resolutionernc
på Allmogens allmänna besvär vid 1766 års riksdag, hvarigenom
Cronobergs lähns invånare [befrias] från det dem genom
vitesböter ålagde tvång att uprätta stengärdesgårdar, tager
deraf anledning tillstyrcka, att denne Callmare lähns Allmoge,
hvars ägor äro i granskapet af Kronobergs lähn och i anseende
till jordmån och skogväxt af mäst enahanda beskaffenhet,
måtte ifrån de af landshöfdingeembetet dem förelagde vites
-
Stengärdesgårdar. 357
böter i händelse af underlåtenhet i stengärdesgårdars uprättande
på samma sätt som Kronobergs lähns Allmoge befrias;
hälst deputationen är af den tankan, att stengärdesgårdars
läggande och flere dylike förbättringar i landthushollningen
långt snarare genom gode exempel och upmuntringar än
tvång befrämjas.
Frih. Cederhielm, Josias, anmärckte härvid, att
Riksens Ständer icke kunde emot Urskillningsdeputationens
instrnction af år 1762 och Riksdagsordningen befatta sig med
ansökningar om befrielse för böter.
Frih. von Essen, F r i e d r i c, medgaf, att så lydde
den åberopade lagen. Men då man förde sig till minnes närvarande
dyra tid, missväxt i landet och en allmän calamité
hos den fattiga Allmogen, så trodde han bettre vara att bifalla
hetänckandet än genom en altför sträng lagens tillämpning
aldeles ruinera den fattiga arbetande hopen.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, förklarade
sig nögdast med Frih. Cederhielms mening. Han ville derföre
icke, att någon ändring skulle giöras uti den om stengärdesgårdars
anläggande stiftade lag. Skulle den nu klagande Allmogen
vinna någon befrielse för de böter, hvartill de redan
giordt sig förfallne, vore han icke deremot, att sådant vederfors
dem af gunst och nåde, men icke att någon befrielse
lemnades dem för hvad framdeles kan brytas emot förordningen,
ty genom sådane befrielser blifver lagen vacklande
och all laglydnad uphäfves.
Hr von Engeström, Johan: Ehuru efter lag Allmogen
borde utgifva de böter, för hvilcka de för sin försummelse
giordt sig skyldige, ville han dock i anseende till närvarande
tiders allmänna calamité bifalla, att den måtte denne
gången vinna förskoning. Dock att sådant skedde utan praejudicat.
Hvilcket han begärte måtte betänkandet påskrifvas.
Hr Dalman, F r i e d r i c, påminte, att deputationens
betänckande icke så egenteligen angingo några böter, hvartill
Allmogen giort sig förfallne, utan fast mera befrielse för framtiden
från de onus att lägga stengärdesgårdar eller i brist
deraf pligta, och sådant på samma skäl som Kronobergs lähns
Allmoge vunnit befrielse. Följackteligen att här ej vore frågan
om någon förskoning för böter af gunst och nåde utan
Capit. Rosenborgs
be
svär ang:de
358 1772, mars 18—21. Stengärdesgårdar. F. Rosenborg.
om skäl, hvarföre Allmogen i desse härader skulle slippa
stengärdesgårdsbyggnad. Och deni fandt hail i betänckandct
tillräckelige, ty han kände orten och visste belägenheten
samt jordmånen vara sådan, att med alt det arbete, man till
stengärdesgårdars anläggande kunde använda, de likväl blelvo
föga beständigare, än om man giorde dem af gärdsel,
men togo bort mera tid och arbete för folck och dragare, än
Allmogen kan mista ifrån jordbruket i en svår, mager, merendels
sank eller stenbunden marck. Hr Dalman uppå detta oell
flere anförde skäl i betänckandct, som igenfinnes ibland bil;
gorne till denne dagens protocoll, tillstyrckte bifall deruppå
utan någon tilläggning eller undantag.
Proposition blef häruppå giord och betänckandet bifallit.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan efter ett.
År 1 7 7 2 den 21 Ma r t i j .
Lördag
Plenum kl. 9 förmidd.
Under Hr Barons och Landtm;s siukdom var ordförande
Grefve Lewenhaupt, Charles Emil.
1 :o. Uplästes Kammar-, oeconomie- och commercedepulationens
betänckande af den 2 innevarande månad angående
Öfveradjutanten Capiteinen och Riddaren Friedric Rosenborgs
besvär deröfver, att honom blifvit påiagdt betala årligen
städja för de af honom arrenderade och till cronall
sequestrerade frälsesäterier Botorp och Siötorp, hvilcka han
på auction till arrende inropadt.
Deputationen tillstyrcker, att det må förblifva vid den redan
utgifne städjan, utan att han vidare med densammas utbetalande,
än redan skedt, nu eller under de framgena arrendeåren
ina besväras och så medelst arrendeconlractet i öfrigit
bibehollas i sin fulla värckan och den stipulerade arrendesumman
och räntan årligen efter marckegång och förvandling
betalas.
Delta bifölls.
Rahmn.
359
2:do. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den
7 December sistledit år angående besvär, som inkommit öfver
ett med Tunge, Sörbygdens, Stänge och Sotenäs härader af
Häradshöfdingen Carl Rahm hollit riksdagsmansval; och därjämte
att Nämdemannen Håkan Nilsson i Frötorp för någre
dristigare utlåtelser, dem han skall haft, blifvit af häradsrätten
dömd till en månads vattn och bröd, sin nämdemanssyssla
förlustig och till Bohus fästning afförd, till dess Kongl.
Götha Håfrätt sig öfver saken utlåtit.
Bondeståndet finner, att vid desse val Allmogens valrättighet
ej mindre än medborgares fri- Och säkerhet vara dervid
rörd och förnärmad på ett sätt, som kräfver en lika eftertryckelig
som snar rättelse, och pröfvar altså, att Häradshöfdingen
Rahm bör för sitt häruti visade dristige och lagstridige
förhollande igenom Justitiaecantzlersembetets algian!
vid Kongl. Götha Håfrätt ställas under laga tilltal,
och dermed så fortskyndas, att utslaget deröfver innom tvenne
månaders förlopp må komma till Riksens Ständers kundskap,
hvarförutan bemälte Håfrätts förklaring bör infordras,
af hvad orsak med Håkan Nilsons sak så långt på tiden kunnat
utdragas.
Härjämte uplästes äfven det Välloflige Borgareståndets resolution
af den 18 December 1771, som fandts detta betänckande
påskrefven, så lydande:
Resol., att hos Kongl. Maij st i underdånighet anholles, det
Häradshöfdingen Rahm uti desse angifne mål genom Justitiaecantzlersembetets
åtgiärd vid Kongl. Götha Håfrätt ställes
under laga tilltal, hvarvid det åligger Håfrätten att innom
tvenne månader, ifrån det saken där giöres anhängig, densamma
med dom afhielpa. I öfrigit bifalles, det Håfrättens
förklaring bör infordras, af hvad orsak med afdömmandet
af Håkan Nilssons sak så långt på tiden kunnat utdragas.
Dervid uplästes äfven ett af Hr Jean Werner Tranefelt
ingifvit memorial, hvaruti han begär, att målet icke måtte
af Riksens Ständer rubriceras utan Rahm lemnäs en fri och
otvungen rättegång till godo efter lag, så att, om han vore
oskyldig, han inför dommaren må kunna sig försvara och sin
oskuld till godo niuta. Han anför till uplysning uti saken
åtskilliga ställen utur de vid valförrättningen hollne proto
-
Ang:de Häradshöfdingen
Rahms förhållande
vid
riksdagsmansval.
360 1772, mars 21.
Rahmn.
coller, som blifvit tryckte, och begär, att utan åsatt rubrique
saken remitteras till Advocatfiscalsämbetet i Götha Håfrätt,
som åligger lag och förordningar likmätigt dermed förfara.
Hr T r a n e f e 11 tilläde munteligen, sedan han af de tryckte
handlingar upläst åtskillige attester angående den oro, sorn
vid valförrättningen af en eller annan nämd person skall
blifvit förordsakad, att R. o. A. i hans tancka vidtogo den lagligaste
vägen, som möjelig vore, om R. o. A. biföllo Borgar
ståndets nu upläste resolution.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig: Håkan Nilssons
sak har redan kommit till Riksens Ständers åtgiärd, och genom
deras beslut är han befriad ifrån den honom ålagde arresten;
Kongl. Götha Håfrätt åligger det att låta honom rättvisa
vederfaras. Hvad de upläste attester angå, uti hvilcka
jag finnes nämd, så höra de ej hit; mitt samvete fredar mig
altid, då jag har rena händer, ifrån alle ohemula intyganden;
det blifver den ort, där deras sanning och rigtighel
skall uptäckas. Det skall icke vara mig emot, om Häradshöfdingen
Rahm är oskyldig, men det vet jag, att dommare
i orterne äro så hårde, så tilltagsne, efter man aldrig kan få
rätt uppå dem, att om ej Ständer sielfve lägga handen vid
att späka dem, så trycka de för mycket invånarena. Derföre
anholler jag, att Riksens Ständer förordna, att sedan Kongl.
Götha Håfrätt dömt, så skall saken inkomma till Riksens
Ständers granskning.
Proposition giordes till bifall på Välloflige Borgareståndets
resolution och besvarades med Ja, men af Hr von Böhnen
med Nej, som icke ville begifva sig ifrån, att saken
måtte sluteligen komma under Ständers granskning.
Frih. Bunge, Sven: När ett mål uti ordenteliga domstolar
ransakas och dömes och genom alla laga vägar kan
komma linder Kongl. Maij :sts nådiga skärskådande, hvad
behöfs mera säkerhet, att rättvisa skeer. Icke är det enligit
med regeringssättet, att Riksens Ständer, sorn äro lagstiftande,
skola draga till sig lagskipningen och immediate afdömma
saker, som tillhöra domstolar.
Hr von Böhnen insisterade och begärte samma resolution,
som R. o. A. redan tagit öfver de flere för inbrott uti
Rahmn. D. H. Taube.
361
städernas och Allmogens frihet vid riksdagsmansvalen angifne
ämbetsmän.
Grefve Creutz, Lorentz W i 11 h.: Hvad R. o. A. uti
de åberopade mål giordt, var att jämcka sig till de andre
respective ståndens yttranden, hvilcka redan afgiordt desse
saker, för att få den lindrigare meningen gällande. Men nu,
dä de respective stånden torde vara olika, bör R. o. A. vidtaga
den lagligaste meningen.
Hr Gyllensvahn instämde uti att R. o.A. förenade sig
med Yällofl. Borgareståndets resolution; men att de beslut,
sorn R. o. A. tagit angående de andre för förseelser vid riksdagsmansvalförrättningarne
angifne personer, måtte äfven i
denne casu gälla, så att om Riksens Ständer till sig fordradt
ransakningarne och domarne öfver dem, så borde med Häradshöfdingen
Rahm på lika sätt förhollas.
Hr Grefven och Ordföranden giorde än en gång proposition
till bifall på Borgareståndets resolution, men den
besvarades med Ja och Nej.
Hr von Böhnen begärte votering jämte någre flere, så
att redan proposition till votering af Hr Grefven och O r dfbranden
författades; åtskilliga begärte, att voteringen
skulle upskiutas till middagen och emedlertid andre saker
företagas att ej förspilla en plenidag.
Detta hemstälte Hr Grefven och Ordförande n, men
det besvarades med Ja och Nej.
Hr Gyllensvahn förklarade, att ehuru han talat efter
sin öfvertygelse, ansågo han dock R.o. A:s tid för mera dyrbar
än att förnöta den med votering, då flere mål kunde afhielpas.
Han tillstyrckte således att bifalla det Yällofl. Borgareståndets
resolution.
Proposition giordes deruppå ännu en gång och besvarades
omsider med Ja.
3. Anmältes ett memorial af Hr Sparrschöld, Carl Magnus,Amiral m. m.
Taube
angående Secrete Utskottets i sista pleno upläste extractum ang:cie
protocolli 0111 tillstånd för Landshöfdingen i Götheborg Hr
Grefve Taube att få accordera om sitt ämbete vid afskedstagande!
med sin efterträdare, med hvilcket memorial han begärle
att få gå till de andre respective stånden, sorn beviljades.
362 1772, mars 21.
Sandelin.
Ang:de 4. Likaledes anmältes etl memorial af Hr Generalmajoren
Ruhtströms Baron Pechlin rörande Jusitiaedeputationens betänckande
lidande. ang:de uprättelse för det Doctor Rutström öfvergångne lidande,
hvarmed han sedan geck till de andre stånden.
Häradshöf- 5. Uplästes ett af Öfversten Grefve Carl Gust. Lövenhielm
Sanddin ingifvit memorial, hvaruti han anholler, att Häradshöfdingen
at få afstå i Vermeland Thure Sandelin, som redan år 1762 ärhollit Rik
sjn
m.
m. sens Ständers föreskrift att få afstå sin häradshöfdingesyssla
ang:de. till någon skickelig och meriterad lagfaren man, måtte nu vid
71 års ålder, och då han altsedan 1726 skiött domaresysslor,
stadd uti ganska torftigt tillstånd, [få]1 niuta denne Riksens
Ständers föreskrift sig till godo, lika sorn Secrete Utskottet
det för Amiralen och Landshöfdingen Grefve Taube tilistyrckt,
och begärte Hr Grefve Lövenhielm att med detta memorial
få gå till de andre stånden.
Detta begärtes af flere på bordet.
Hr v o n Engeström, Johan: Att inkomma med ansökningar
för enskilte personer om befordringar, accorder
med mera, att uptaga dem immediate i stånden är förbudit
såväl i Riksdagsordningen som 1766 års förordning om lagarnes
verkställighet. Memorialet kan altså icke antagas, följackteligen
ej få låf att gå till de andra stånden, ty det medförer
redan ett tyst antagande, utan begär jag äfven, att den
frågan måtte få vila på bordet.
Hr von Nackreij, Olof, påstod, att aldrig någon
kunde förnekas med ett memorial, som han i sitt stånd upläst,
få gå till de andra respective stånden. Än mindre borde
det förnekas i denne sak, som han, ifall den ej vöre lagd på
bordet, trodde sig skola kunna bevisa, att den rätteligen hörde
till Riksens Ständers decision.
Hr von Engeström, Johan: Om det vore en riksdagsmans
rätt att få gå till de andre stånden, så gåfves ingen
lag, som stadgade, att enhvar skall först i sitt stånd ingifva
det memorial, med hvilket han ämnar till Riksens Ständer inkomma.
Och att man först skall hos Landtm, anmäla sitt memorial
till genomläsande. I annor händelse huru många mål,
som R. o. A. aldrig kan antaga, skulle icke kunna komma
1 Konceptprotokollet.
Sandelin.
363
att hos Ständer uptagas. Han anholt, att Grefve Lövenhielm
ville återtaga detta sitt memorial.
Baron Pechlin: Det vore orådeligt afstänga ledamöter
af ett stånd ifrån den rättigheten att med stånden få commtinicera
sine förslager, vare till det allmännas eller enskildte
medborgares nytta. Mången kunde hafva ett för riket ganska
nyttigt förslag, som ej genast blifver sinakeligt i det stånd,
där han är ledamot; skulle det derföre qväfvas. Han fandt
icke i hela Riksdagsordningen något ställe, sorn stadgade, att
man skulle hafva sitt stånds låf att få gå till de andre stånden
med sitt memorial.
Hr Leijonmarck, Gust. Adolph: Om ett memorial
får gå till de andre stånden, sorn nödvändigt måste ske
med påskrift, att det är upläst eller anmält, så synes som det
vore antagit. Grefve Lövenhielms nu föredragne är icke ännu
antagit, derföre begär jag proposition, om det får gå eller ej.
Frih. von Essen, F r i e d r i c, önskade, att R. o. A.
sluppit blifva besvärade med sådane private ansökningar
som denne, men sedan den kommit att blifva föredragen, kan
det aldrig nekas en ledamot att få gå till de andra stånden.
Han behof de ej dertill begära låf. Frih. von Essen förklarade
likväl, att han häldre hade sedt, om Grefve Löwenhielm
lille afstå ifrån sin rätt, efter det oroade R. o. A:s flere ledamöter.
Hr Grefven och Ordföranden gaf tillkänna, att detta
memorial genom ett misstag kommit att upläsas, och att han
trodt, då det ibland flere andre, som lågo hos honom, lemnades
fram på bordet, att det varit ett annat af Grefve Lövenhielm
ingifvit ang:de spanmålsbristen i Vermeland.
Hr von Engeströ m, Johan: Efter han blifvit provocerad,
så utbad han sig att få af sielfva 11 § i Riksdagsordningen
bevisa, att då en riksdagsman nödvändigt måste
uti sitt stånd först ingifva sitt memorial, så följer deraf, att
ståndet först bör pröfva detsamma, innan det får extraderas.
Han upläste orden af §.
Yttrade derpå än en gång sin önskan, att Grefve Lövenhielm
ville återtaga memorialet. Det vore ett farligit praejudicat,
om R. o. A, som altid så högeligen velat hålla hand öfver
lagen och att ej befordringsmål måtte hos Ständer imine
24—080338
-
364 1772, mars 21. Sandelin.
diate uptagas, nu skulle lemna med sin påskrift ifrån sig authoriserad
en ansökning om accord för en embetsman och
deraf följande successive befordringar. Han kunde ej begifva
sig utan votering ifrån sitt påstående, att memorialet ej får
gå till de andre stånden.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig: Fastän memorialet
får komma till de andre stånden, så följer icke deraf, att
det är antagit af R. o. A.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm: Aldrig har
någon blifvit nekad att med sitt memorial gå till de andre
stånden. Han påminte sig nogsamt, att tvenne ansökningar
uti befordringsmål för private, nemligen Hr Major Jägerhorn
och Frih. Reuterholm, hos R. o. A. blifvit lagde på bordet,
men att ingendera varit förment dermed få vända sig till de
andre stånden. Denne rättighet påstod han måtte lemnäs enhvar.
Hr Rappe, Carl, instämde äfven, att ingen kunde
förmenas med sitt här upläste memorial få vända sig till de
andre stånden, och bad, att denne öfverläggning måtte afstadna.
Grefve Creutz, Johan Gabriel: Hvad lagen ej med
tydeliga ord förbiuder, det är tillåtit. 11 § Riksdagsordningen
inneholler ej något förbud directe, derföre må memorialet gå
och tiden ej onödigt med ventilation derom förspillas.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Till de många olyckor
af sädesbrist, penningebrist, misstroende och osämja medborgare
emellan, siukdomar såväl för menniskior som kreatur,
hvarmed landet dels redan plågas, dels hotas och som
fordra Riksens Ständers hela och bekymmersammaste omsorg,
kommer ännu, att Riksens Ständer trängas af tienstemän;
han hade aldra hälst sedt, att ett memorial af den beskaffenhet
som detta aldrig blifvit föredragit, men sedan det
nu kommit att upläsas, lärer ingen kunna hindra del att komma
till de andra respective stånden. Den säkraste utvägen
att öfvertyga allmenheten, att R. o. A. icke befatta sig med en
så beskaffad sak som denne, är att afslå densamma.
HrWachschlager, Gustaf, ansåg likaledes, att det
ej kunde vägras att med detta memorial få komma till de
andre stånden, när Frih. Reuterholms och Hr Jägerhorns ej
Sandelin. Brännvinsbränningen.
365
blifvit vägrade; och anholt, att denne öfverläggning måtte
uphöra och andre angelägna mål företagas.
Han ansåg en ordförande i ståndet icke äga rättighet att
afslå någon att få upläsa sitt memorial; alt hvad han kunde
giöra, sedan han detsamma genomläst, vore att anmäla sine
betänckligheter uti ståndet, och ståndet tillkommo det att
deröfver decidera.
Hr Carpelan, Carl Ephraim: Det kan ingen förnekas
att med sitt här upläste memorial få gå till de andre
stånden, det skeer för hans egen risque; ingen proposition
kan häröfver giöras, utan anholler jag ventilation må falla
och andra saker företagas.
Och härmed afstadnade denne discourse utan vidare emotsäjelse,
att Grefve Löwenhielms memorial, som för öfrigit
var lagdt på bordet, måtte med den vanlige påskriften få
komma till de andre stånden.
6:to. Upplästes ett af Riksdagsfullmägtiken för Stockholm Förbud emot
Grosshandlaren Johan Dreijer ingifvit memorial, hvaruti han iJr:inning
föreställer, att brenvinspannan nu så nära förtärt spanmåls- ang:de.
förrådet i Stockholm, att det hos de handlande numera ej
går högre än till 6 000 tunnor, som ej gior större förråd än
för 14 dagar till bröd, och föreslår, att ett allmänt förbud
'mot bränvinsbränning ånyo kunde yrkas och fastställas intill
Augusti månads slut, då regeringen af landets skörd kan
utröna, huruvida samma förbud må hafva längre bestånd
eller tåla någon ändring.
Detta begärtes på bordet.
Frih. Ri dderstolpe, ehuru saken ligger på bordet, utbad
sig att till närmare öfvervägande få föreslå en medelväg,
nemligen att Kongl. Maij :st kunde lemnäs fria händer att
med bränvinsförbudet förfara efter omständigheterne. Ehuru
flere med honom redan i god tid predikat om den förestående
spanmålsbrist, har det dock icke lyckats att få bränvinet
förbudit och lärer ej ske, förrän det börjar gälla lifvet.
Han anholt derföre, att då hos stånden ingen enighet kunde
ärhollas till sädens besparande, Kongl. Maij :st måtte få fria
händer att, då nöden är så nära för handen, rädda riket.
Men de herrar, som begärt saken på bordet, ville icke begifva
sig därifrån.
366 1772, mars 21, Läckö. Björner.
Frih. Sparre, Carl, instämde med Frih. Ridderstolpe
och utbad sig att få låta trycka alla hos R. o. A. hollne protocoller
om förbud emot brenvinsbränning.
Härtill svarades af flere, att Tryckfrihetsförordningen vore
tydelig, och behöfdes deröfver ingen proposition.
Leckö 7 :o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
k an gäte”* ^en ^ Martij sistledne, hvaruti Secrete Utskottet tillstyrcker,
att Hans Kongl. Maij :st på samma sätt, som hans glorvyrdige
företrädare Högstsahlige Konung Adolph Friedrich det ärhollit,
måtte under egen hög disposition beholla Leckö kungsgård
i dess lifstid.
Detta bifölls.
Lieut. 8:vo. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den
ängstedt ^ December sistledit år, hvaruti tillstyrckes, att Lieulenanten
blifva pia- i kongl, fransk tienst Clement Biörner må i underdånighet
cerad m. m. ^.jj COnfirmationsfullmagt på lieutenantsbeställniiii;
med tour från den 21 Junij 1771, då han hos Kongl. Maij :st
ansökning giorde, samt placering vid något infanterieregemente
samt vid timande tillfälle värckelig befordran och indelning.
Hr Linderstedt, Eric, tillstyrckte bifall, att R. o. A.
måtte visa, det de ej äro obenägne att hielpa ofrälsemän, soia
äga förtienst, när lagarne det tillåta.
Proposition giordes och betänckandet bifölls.
Anmältes, emottogs och infördes en deputation ifrån det
Hedervärda Bondeståndet, anförd af Gabriel Månsson,
sorn gaf tillkänna, att ståndet författadt sina tankar
ang:de det ifrån Secrete Utskottet upgifne extractum protocolli
om statsbristen och öfverlemnade nu deröfver ståndets
extractum protocolli.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och Ordföranden
och afträdde, ledsagad på vanligit sätt.
Förbud 9. Frih. Ridderstolpe, Carl, i anledning af RiksvUisbrärfing
dagsfullmägtigens för Stockholm Grosshandlaren Dreijers
ang:de. memorial om förbud emot bränvinsbränningen påminte, att
honom blifvit säkra underrättelser gifne, det en ganska stor
myckenhet spannemål, sedan den i Stockholm blifvit inmäskad,
utfördes på aflägsne ställen utom staden, där brändes
till brännevin och sedan åter inkom att här försäljas. Genom
Brännvinsbränningen. Riksråds avsked.
367
en sådan oloflig förbränning förlorade kronan i sin inkomst
icke allenast, utan det, sorn vore ännu mera betydande uti
närvarande tid, förordsakades en anseenlig minskning uti
spannemål, som genom ett sådant bränvinsbrännande förskämmes.
Frih. Ridderstolpe förmente det vara högst angelägit,
att Riksens Ständer måtte täncka på utvägar, huru sådant
kunde förekommas.
Hr Linderstedt, Eric: Detta hade sammanhang med
Hr Dreijers memorial och begärte det derföre på bordet alt
på en gång kunna förekomma till afgiörande. Han tilläde den
reflexion, att om säd kan inmäskas i Stockholm, utföras på
landet att brännas och sedan infördt i staden med vinst försäljas,
så beviste det, att brännevinsbrännare här i Stockholm
voro för dyra på deras brännevin; och om de sålde
för billigt pris, så kunde lurendrägeriet aldrabäst botas.
10. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af Ang:de
. några Hrr
leii 19 Martij sistledne, hvaruti förmäles, att Kongl. Maij:st Riksens
genom utdrag af rådsprotocollet, dateradt den 13 nästföregå- Råd[s] sök
ta
af sk i ed
ende, gifvit Secrete Utskottet tillkänna, att Hrr Riksens Råd ^ pensjon.
Grefvar Gustaf Adolph Hierne, Eric von Stockenström och
Johan von Snoilskij anhollit att få nedlägga deras rådsembe
ten
med bibehollande af halfva riksrådslönen för deras öfrige
lifstid.
Secrete Utskottet förmäla derjämte sig hafva bordt välbemälte
Hrr Riksens Råd, huruvida de utom det villkoret af
halfva lönens behollande fortforo i det upsåt att blifva från
rådsämbetet endledigade. Hvaröfver de sig förklaradt, att
ehuruväl de icke sågo sig ulan halfva lönens behollning kunna
hafva nödtorftigt uppehälle och de derjämte årligen något
på deras uti tiensten åsamkade gäld skulle betala, så vore
likväl ej annan utväg för dem öfrig än att åtnöjas med
Riksens Ständers välbehag angående den del af deras välfärd,
som härunder berodde.
Secrete Utskottet, som öfverlemnar desse ansökningar till
Riksens Ständer, tillstyrcker, då afsked icke lärer desse herrar
kunna förvägras, att de hvar för sig för deras öfriga
lifstid blifva hugnade med den årlige pension af 4 000 d:r
s:mt, som är likmätig med 1765 års författning.
368 1772, mars 21. Riksråds avsked.
Der jämte voro bilagde desse Hrr Riksens Råds underdåniga
ansökningar hos Kongl. Maij :st, som äfven uplästes.
Härvid uplästes likaledes ett af Frih. Marcks von Wurtemberg
ingifvit memorial, som hemställer, om icke dessa ansökningar
måtte hvila, till dess Secrete och de flere deputationer
lill Riksens Ständer upgifvit, huru de funnit, att desse
Rådsherrar i sine embeten sig förhollit.
Jämväl ett memorial af Hr Leijonanckar, Friedric, hvaruti
han påstår, att den ledighet, som genom Hr Riksrådet Grefve
von Snoilskij blifver i Rådkammaren, må genom ett ordenteligt
rådsförslag utur Amiralitetet besätt jas utan afseende
uppå det tagne beslut, att de 1769 licentierade Hrr Riksens
Råd skulle åter i Rådkammaren inträda, så framt Riksrådet
Raron Lagerbielke ej skulle vilja sitt nedlagde rådsembete
återtaga.
Hr Linderstedt, Eric: Det har ej behöfts mindre
tid än nu att svalcka den hetta, som varat altifrån Riksens
Ständers vistande i Norrköping. Mycket kunde sägas, men jag
vill förbigå altsammans och begifva mig till att Secrete Utskottets
extractum protocolli måtte bifallas, likväl med det
förbehöll att Riksens Ständer härigenom icke bortgifva den
rättighet, de äga alt eftersee, huru desse herrar fördt sine
rådslag.
De föreslagne pensioner gravera ej staten, ty i dessa herrars
ställen inträda tre rådsherrar i Kongl. Maij:sts Rådkammare,
som nu hafva pensioner. Då desse pensioner ej falla
till tunga i bevillningar på mig och andra fattige löntagare,
måge de gärna beviljas, derföre tillstyrcker jag äfven bifall på
pensionerne; sedan en svensk man tillbragdt sin hela lifstid
med att tiena Kongl. Maij :st och kronan och genomgådt
så många grader af rikets embeten, som merendels fordras,
innan han hinner till rådsstolen, må han väl niuta lugn och
underhöll på sin ålderdom.
Hvad som är anfördt angående efterräkningar ville jag
ej giärna, att det må yrckas; det kunde blifva skaddige
praejudicater hos Ständer; det som händt med Hr Praesidenten
Baron Cronhiort och Hr Generalmajoren Palmstruch vid
1756 års riksdag ville han ej giärna, att det skulle följas.
Flere begärte saken på bordet.
Riksråds avsked. Långvinds masugn.
369
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm: Äfven den
frågan, som Hr Leijonanckar väckt ang:de ett amiralitetsriksrädsförslag.
Frih. von Essen, Friedric, anholt, att R. o. A. ville
bifalla Secrete Utskottets betänckande; det vöre billigt och
kunde icke gifva något skäl, hvarföre det bör upskiutas; ty
fastän desse herrar ärholla deras afsked, är det derföre icke
Riksens Ständer betagit att ställa dem till ansvar för deras
förde rådslag.
Hr Lagerberg påslod, att saken måtte blifva liggande
på bordet och ingen taga bort hans rättighet, som begärt det.
Hr Lindelöf och Hr H e 1 de n h i e 1 m yrckade detsamma,
altså afstadnade denne discourse.
11. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den 3
December sistlcdit år, hvaruti tillstyrckes, att Lieutenanten i
iransk tienst Anton Caspar von Essen måtte hos Hans Kongl.
Maij:st anmälas att ärholla confirmationsfullmagt på lieutenantsbeställning
vid infanteriet med tour ifrån den dag, då
lian som sökande dertill hos Kongl. Maij :st ansökning giordl,
så och placering vid något infanterieregemente samt vid första
timande ledighet värkel. befordran.
Detta begärtes på bordet.
Frih. von Essen påminte, att de allmänna ärender såsom
angelägnast måtte blifva föredragne förr än några private.
12. Företogs Bergsdeputationens betänkande af den 11 sistledne
Februarij, hvaruti tillstyrckes, att enligit Kongl. Maij:sts
och Kongl. Bergscollegii utslag Brukspatronen Salomon Stockenström
må beviljas att fullfölja sin påbegynte masugnsbyggnad
vid Långvinds bruk i Enångers sockn och Hälsingeland
belägit.
Härvid uplästes jämväl ett af Riksdagsfullmägtige P. Alftin
för Hudvigsvald och Ol. Hambraeus för Söderhamns städer ingifvit
memorial, som på anförde skäl protesterar mot denne
masugns byggnad.
Uppå föreställning af Hr Landshöfdingen [von] Nackreij
giordes propositon och bifölls Bergsdeputationens betänckande.
Lieut. von
Essens tour
ang :de.
Långvinds
masugns
byggnad
ang :de.
370 1772, mars 21.
Ätten von Vieken.
von Vickens 13. Företogs ånyo det den 5 sistledne Februarij upläste
och
slämma på Riddarehusdeputationens betänekande af den 10 December
Bjddarhuset 1771 angående Öfverstelieutenantens och Riddarens af Kongl.
gjjfl *dC
Sverdsorden Johan Evert v. Vickens och hans meddescendenlers
ifrån afledne Öfversten Wulff eller Wolffgang Otto von
Vicken rättighet till säte och stämma på Riddarehuset för
den därstädes under n:o 830 introducerade ätten von Vicken.
Uti hvilcket deputationen på flere anförde skäl tillstyreker
att bibeholla Wolfgang Otto von Vickens posteritet vid
denne grenens alt ifrån förre seculo innehafde rum på Riddarehuset.
Vid delta memorial var bilagdt tvenne deputationens ledamöters
särskildte mening, hvilcka såväl på de af Riddarehusdeputationen
vid sistledne riksdag som flere af dem anförde
skäl tillstyrcka, att med denne sak rörande von Vickenske
ättens introduetion må förfaras på sätt, som Riddarehusdeputationens
vid sistledne riksdag afgifne betänekande
inneholler, föl jackteligen att nu äfvensom då hela ämnet af
deputationen öfverlemnas lill R. o. A:s egit afgiörande.
Äfven uplästes ett af Hr Lejonmarck, Gustaf Ad., ingifvit
memorial, hvaruti han söker bevisa, att von Vickenske ätten
icke vore liffländsk adel utan en ifrån Schlesien härstammande
och i Riga etablerad slägt, som af Konungen i Polen
Stephan Bathori 1583 nobiliterad blifvit, föl jackteligen von
Vickerne polske adelsmän och altså i samma praedicamen!
sorn nuvarande af Konungen i Pohlen till grefvar giorde Herrar
Jahnke och Baron von Callman, hvilcka, ehuru födde
svenske undersåtare, likväl icke nilda i Sverige Adelige Privilegier,
i anledning deraf ej eller äga rättighet till introduetion
på Riddarehuset.
Att det skrifteliga yttrande, som Riddarehussecreteraren
Gyllenkrook gifvit derom, att Hr von Vickens Faderfader uttagit
en copia af von Vickenske vapnet från Riddarehuset,
och hvilcket Hr von Vicken sig åberopadt såsom skäl, atl
han varit introducerad, efter i samma yttrande nämnes von
Vickernes vapen in plurali, icke kunde bevisa annat, än alt
den introducerade Henric von Vickens söner, hvilcka sedan
utan barn aflidit, då tillika med sin fader ännu lefde; att
de tvenne åberopade bref till bevis af den nu i fråga varande
Ätten von Vicken.
371
.renens introduetion ifrån Generalmajoren i hannoversk
tienst Johan Otto von Vicken till då varande Riddarehussecreteraren
och Fiscalen vid Riddarehuset med ursägt, att
lian ej kunde komma till 1697 års riksdag, sedan Henric von
Vicken död blifvit, ej beviste annat, än att han gerna ville
vara svensk adelsman. Att enligt Konung Carl den XI naturalisationsbref
icke den äldre brödren Wolffgang Otto utan
den yngre Henric von Vicken blifvit svensk adelsman, men
att sedan Henric blifvit död 1697. Det var lätt under reformationen
ifrån classer till den nu varande inrättning bland
R. o. A., och då inge genealogier ännu voro kiände, att låta
anteckna sig för en introducerad ätt, då man blott hade samma
namn, hvilka missbruk och förelupit, så att åtskillige på
sådan grund äro sedermera ifrån Riddarehuset vordne excluderade,
följackteligen att man ej i denne casu bör åberopa
sig 70 års häfd, då det högsta, man för denne grenen kunde
räkna, vöre 40 år, hvilcket icke blifver öfver mannaminne.
Hvaraf såväl som flere skäl Hr Leijonmarck slutar, att den
nu lefvande grenen af von Vickenske ätten icke äro svenske
adelsmän. När det nu strider emot jura majestatica att på
I Riddarehuset introducera någon, utan att han af konungen
I förut blifvit nobiliterad, hvarom alle R. o. A:s skiöldebref
vittne bära, sorn annars blcfve eharteequer, men de nu lefvanI
de Herrar von Vickens branche icke vunnit detta, och hvad
Hr von Vickens personlige såväl som hans förfäders förtiender
vidkommo, Hr Leijonmarck på dem sätter det värde,
att han icke för sin del ville undandraga sig den benägenhet,
som R. o. A. skulle vill ja visa Hr von Vicken och hans
dägtingar, så projecterar han uti detta memorial ett sådant
svar, som af R. o. A. kunde lemnäs på Hr öfverstelieutenanten
von Vickens ansökning; att sedan han hos Kongl. Maij:st
sig anmält och ärhollit Dess nådige utlåtande ang:de svenskt
adelskap, ville IL o. A. rörande dess begärte introduetion
taga hans ansökning uti vidare benägit öfvervägande.
Detta memorial tillika med redan nämde handlingar i denne
sak kunna läsas ibland bilagorne till denne dagens protocoll.
Sedan alt var upläst, yttrade sig Hr Sprengtporten,
Jacob Magnus, att han af Hr Leijonmarcks nu upläsne
372 1772, mars 21. Ätten von Vicken.
memorial fädt den öfvertygelse, att i den belägenhet saken nu
är, Hr von Vickens famille aldrig de jure kan få introduction
på Riddarehuset. Han tillstyrckte derföre bifall på detta
memorial, hvarmed han och vore försäkrad, att Hr von Vicken
åtnögdes, ty derigenom komme saken att hvila, till dess
han fädt Kongl. Maij :sts nådiga naturalisationsbref.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Denne sak kunde efter
hans tancka ansees på flere sidor. Att den nu lefvande grenen
af von Vickenske famillen redan vunnit naturalisation,
bevistes nogsamt i hans tancka af de bref, Generalmajoren
Johan Otto von Vicken skrifvit 1697 till då varande Riddarehussecreteraren
och Riddarehusfiscalen att ursägta sitt uteblifvande
från riksdagen. Desse bref hade icke blifvit skrefn
af bemälte Generalmajor eller uti acterne förvarade af Riddarehussecreteraren
och Fiscalen, om de ej varit öfvertygade,
att den grenen af von Vickenske ätten vore introducerad:
det vore för Frih. Reuterholm ömande, att en famillie, sorn
nu så länge varit i possession, skulle derutur sättas. Om man
ej ville räkna denne possession längre än ifrån nu varande
regeringssättets början, blefve det dock ett skäl att ansee
Herrar von Vicken som introducerade, åtminstone gälde detta
skäl på 1730-talet, när tvist upkoin om famillers existence
och rättighet att vara på Riddarehuset. Frih. Reuterholm uppå
desse och flere i Riddarehusdeputationens betänkande anförde
skäl tillstyrckte att bifalla detsamma. Men ville ej vara
emot, att Herrar von Vicken hos Kongl. Maij :st söka nådig
stadfästelse på sin naturalisation.
Hr Sprengtporten, Jacob Magnus, påstod, att
denne confirmation måtte föregå och altså resolution blifva,
att ifall Kongl. Maij :st i nåder behagar till svenske adelsmän
antaga Herrar von Vicken, så ville R. o. A. ej vägra deni introduction.
Frih. Ridderstolpe, Carl, tilläde, såvida R. o. A.
ville bevisa benägenhet för Hr Öfverstelieutenanten von Vicken,
förklarade han, att så snart hemälte öfverstelieutenanl
upvisar Kongl. M:ts nådiga resolution, att han är antagen till
svensk adelsman, så ville han ej vara emot öfverstelieutenanten
von Vickens intagande på Riddarehuset under ättens
redan innehafde nummer.
Ätten von Vicken.
373
Hr Lagerhielm, Axel Alexander, påminte, att
noga måtte iackttagas, det icke för Öfverstelieutenanten von
Vicken allena utan för hela den grenen, af hvilcken han härstammar,
R. o. A:s resolution till introduction blifvit utfärdad.
Hr Sprengtporten, Jacob Magnus, invände,
att som det ankommer på Konungens nådiga välbehag att naturalisera
von Vickerne, en eller flere, så vöre det icke R. o.
A. tillständigt att häruti något föreskrifva.
Hr Gyllensvahn, Friedrich: Då han betragtade
alla de skäl, som talade för Herrar von Vickernes rättighet
till säte och stämma på Riddarehuset, trodde han, att den
föreslagne omväg att först söka Kongl. M:ts nådiga resolution
på naturalisation vore onödig. Det vore ostridigt, att alt
ifrån famillens introductionsdag 1675 hade von Vickernes
förfäder uti en oafbruten fölgd intagit fainilliens nummer på
Riddarehuset; hade de kunnat föreställa sig, att en sådan
fråga som den nu varande skulle yppas, utan svårighet hade
de förskaffadt sig af Svea konungar en ytterligare naturalisationsresolution,
då de ständigt tient i Sverige, son efter
fader, och beklädt hedersembeten. De äro altså de jure på
Riddarehuset så i förmågo af deras långvarige possession
som flere skäl, hvilcka uti deputationens betänckande finnas
uptagne. När lill detta lägges det praejudicat, som med nu
afledne Praesidenten von Oelreichs introduction i våre tider
sig tilldragit, så borde intet tvifvelsmål hos R. o. A. mera
äga rum. Om Kongl. Maij:sts nådiga naturalisation först skall
vinnas, innan von Vickerne kunna ansees för svenske adelsmän,
så möter vid frågan om introduction 1762 års författning,
som icke tillåter någon ny famillies introduction. Hr
Gyllensvahn tillstyrckte altså R. o. A. att confirmera Herrar
von Vickerne uti den possession, de redan länge varit. Famillien
betalar gierna de afgifter till kronan och Riddarehuset,
som ärfordras. Ehuru Hr Gyllensvahn ej hade dertill
fullmagt af famillen, utfäste han dock på deras vägnar sig till
en sådan betalning.
Hr Linderstedt, Eric, ägde den öfvertygelse, att
Herrar von Vicken nu tillräckeligen bevist deras rättighet till
säte och stämma på Riddarehuset. Deras Fader och Faderfader
374 1772, mars 21. Ätten von Vicken.
hade opåtalt sutit. Det bref, som deras Farfadersfader1 skrifvit
med ursägt för sitt ulefalifvande ifrån 1697 års riksdag, beviste
äfven denne rättighet, ty det vore skrifvit på en tid, då ingen
fråga ännu existerade om densamma, ej långt efter Henric
von Vickens död, så att omständigheterne af familliens introduetion
ännu var i friskt minne, altså ganska oskyldigt doeument
den tiden, som derföre nu borde äga sin vigt. Sielfva
skiöldebrefvet, som Henric von Vieken af Konung Carl XI
ärhollit, ägde det innehöll, att hela famillien borde ansees
som naturaliserad. Af alt detta och mera, som Riddarehusdeputationens
betänckande innehölt, slöt Hr Linderstedt, ak
famillien behöfde ej ny naturalisation utan vore att ansee
som introducerad, begärte altså proposition till bifall på be
tänckandet.
Hr Leijonmarck, Gustaf Ad., anholt, att betänckas
måtte, det ingen på annan grund borde eller kunde komma
in på svenska Riddarehuset än på Svea konungs skiöldeeller
naturalisationsbref. På sådant sätt hade och Landshöfdingen
Henric von Vicken kommit dertill. Hans skiöldebref
lydde icke på liffländsk adel utan att han i anseende till
sine förtienster uphögdes lill svensk adelsman. Han ärhölt
det icke för famillien utan för sig och sine descendenter.
ty lians äldre broder Wolfgang Otto, stamfader för nuvarande
green, nämnes icke ens uti samma skiöldebref. Famillien
kan ej annorledes än som polsk adel ansees. Att vilja af 9 §
uti 1626 års Riddarhusordning och Privilegier sluta, det
utländsk adelsman, som sätter sig i riket neder och gifter
sig med en adelig född qvinna, skulle derigenom blifva naturaliserad,
är så mycket mera origtigt, som i kraft deraf
ganska många utlänningar och nu den här varande italienaren
Raron Ruddisoni, som reser för sin handel med schillerier
och curiosa, skulle, om han finge frälse gifte i Sverige,
kunna påstå introduetion på Riddarehuset. R.o A:s agtning
för deras egen värdighet, som äger sin rätta styrcka uti de
kongl, skiöldebref, hvarje famille ärhollit, den hälgd, hvaruti
konungens höga jus majestaticum bör hollas, tillåter altsa
icke, att Herrar von Vicken på annat sätt kunna komma in på
Riddarehuset, än Hr Leijonmarck uti sitt memorial föreslagit;
han anholt altså, att det måtte bifallas. 1762 års författning
lågo dervid icke uti vägen, ty här vore ej frågan om att
1 Skatt vara: Faderfader, d. v. s. Johan Otto von Vicken.
Ätten von Vicken.
375
tillöka en ny nummer utan att bibeholla en gammal, som redan
existeradt, långdt för än denne författning blef giord.
Frih. Ridderstolpe, Carl, fogade sig i det närmaste
härtill och upläste ett af honom författadt project till R. o.
A:s resolution i denne sak, hvarigenom han trodde närmast
kunna förena de särskildte meningarne, så lydande:
Dito resolveradt, att så snart Kongl. Maij :sts naturalisationsbref
af Herrar von Vickerne upvises, så bibehollas dt
vid den gamla von Vickenske ättens nummer.
Hr v o n Böhnen, Carl Ludvig, jämte flere begärte
öfver detta project proposition till bifall.
Den blev altså giord och med Ja besvarad.
Denne R.o. A:s resolution sammanfattades uti extractum
protocolli att till Herrar von Vickerne utgifvas, så lydande:
S. d. Uti den upkomne fråga, om och huruvida, sedan Generalmajoren
och Landshöfdingen Henric von Vicken till Färenslunda,
som af Högstsalige Hans Kongl. M:t Konung Carl
den XI blifvit den 1 September 1675, såsom ifrån Liffland af
.idelig ätt härstammande, för svensk adelsman förklarad och
amma år på Riddarehuset introducerad, under n:o 830, finnes
vara genom döden afgången utan att hafva efter sig leinnadt
några manlige bröstarfvingar, de nu varande Herrar
von Vicken, hvilcka härstamma ifrån bemälte Generalmajors
och Landshöfdingens broder, i lifstiden Öfversten vid
Artilleriet Wulff eller Wolfgang Otto von Vicken, kunna ansees
vara af den adelige introducerade von Vickenske ätten
och berättigade att för samma ätt på Riddarehuset äga säte
och stämma ibland R. o. A., uti hvilcket inål Öfverstelieutenanten
och Riddaren af Kongl. Sverdsorden Johan Evert von
Vicken såsom en descendent af sistnämde Öfverste Wolfgang
von Vicken hörd blifvit och med åtskillige skäl sökt att bestvrcka
den greens ifrågasatte rättighet, af hvilcken han härstammar,
och Riddarehusdeputationen jämväl med betänckande
till R. o. A. inkommit, resolverades,
att så snart Hans Kongl. Maij :sts naturalisationsbref af
Herrar von Vickerne upvisas, så bibehollas de vid den gamle
von Vickenske ättens nummer. Ut supra
R. o. A. åtskildes nu klockan half till tre eftermiddagen.
376 1772, mars 24. F. Jerlström.
År 1772 den 24 Martij.
Tisdag.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Under Hr Barons och Landtm:s sjukdom Ordförande Gref
Lewenhaupt, Charles Emil.
Protocollet för den 2 November sistledit år justerades.
Prästest. de- 2:do. Anmältes, emottogs och infördes en deputation ifrån
j.utation. Högvördige Presteståndet, 8 personer. Biskoppen i Calmar
Doctor Schröder, som förde ordet, begärte pr[aemissis]
pr[aemittendis] på ståndets vägnar, att Justitiaedeputationens
betänckande angående Doctor Carl J. Butström
måtte hvila, till dess Presteståndet hunno inkomma med sina
tanckar deröfver, hvilcka de uti extractum protocolli ville
aflemna, då ståndet förmodade kunna finna en utväg, så att
denne lidande mannen måtte blifva uprättad och Guds namns
ära samt den christelige församlingens nytta och gagn befordrad.
Deputationen afträdde ledsagad på vanligit sätt.
Capit. 3:o. Uplästes Secrete Depulationens betänckande af den
'.ing;de 12 innevarande månad, hvaruti tillstyrckes, att Capitainen
vid Amiralitetet och Riddaren Friedric Jerlström i anseen
de
till långlige och altsedan 1747 giorde tienster, som märckeligen
försvagadt hans hälsa, måtte i stöd af Kongl. Maij :sts
nådiga bref af den 2 Junij 1752 rörande amiralitetsofficerares
afskedstagande med fulla lönen, när han sig om afsked
anmäler, blifva hugnad med sin på stat innehafvande fulla
lön i dess öfrige lifstid på det vid Amiralitetet vanlige sätl.
så att kronans utgifter derigenom icke ökas utan samma lön
till den hälft, som ej vanligen af statsmedlen bestås, tages
af Amiralitetskrigsmanscassan, till hvars tillväxt Capitaine
Jerlström så länge bidragit.
Hvilcket bifölls.
Gen.maj. 4. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den 27
stjernas uäurs^s^et^ne Februarij ang :de Generalmajoren och Commendeuang
:de. ren af Kongl. Sverdsorden Baron Wallenstierna, som till
-
Wallenstierna. G. Psilanderhjelm.
377
styrcker, det måtte han återställas i sin befordringsrätt framför
Generallieutenanten och Commendeuren af Kongl.
Maij :sts Sverdsorden Baron Wrede samt äfven hos Kongl.
Maijrst i underdånighet anmälas att få generallieutenants
fullmagt af samma dato som Frih. Scheffer med tour framför
honom och derjämte tilldelas det först ledig blifvande cavallerieregemente,
hvartill han i underdånighet sig hos Kongl.
Maij :st anmäler.
Detta begärtes af flere på bordet.
5:o. Afträdde Riddarehussecreleraren ifrån protocollet för
följande mål, som angeck en hans nära slägtinge och syskonbarn.
Riddarehusfiscalen Bengt v. Schening trädde till protocollet.
Uplästes Secrete Utskottets protocollsutdrag om ärsättning
för trenne års resepenningar till Hr Capitainen Psilanderhielm.
Hr Leijonancker: Hvad af Höglåflige Secrete Utskottet
för Hr Capitainen Psilanderhielm såsom ärsättning blifvit
föreslagit, kan jag ej annat än bifalla och det med så mycket
mera skäl, som han i anledning af 1756 års förordning om
tiensters besättande ingen särskildt belöning niutit för sine
utrikes förtienster. Jag påminner mig vid detta tillfälle en
förtient officerare vid Amiralitetet, nemligen Hr Capitaine
Friedric Linderstedt, hvilken på lika sätt som Hr Psilanderhjelm
på egen bekostnad varit i utrikes tienst brukad, hvarföre
jag vördsamt underställer, om icke enahanda förmån
äfven honom måtte förunnas.
Hr Eneschiöld: Med den värda ledamoten, som nyss
talte, förenar jag mig till alla delar och styrker således till
bifall uppå hvad af Secrete Utskottet så väl förtient blifvit
Hr Capitaine Psilanderhielm tillagdt, som och hvad Hr Leijonanckar
för Hr Capitaine Linderstedt proponeradt. Denne
för desse begge herrar projecterade ärsättning blifver af föga
betydenhet, och då R. o. A. sig påminna, att Riksens Ständer
vid 1756 års riksdag anslagit ett vist capital årligen till resepenningar
för amiralitetsofficerare, som i krigs- och siömetien
utrikes vilja sig evertuera, och att staten med denne ut
-
Capit.
Psilander
hielm.
378 1772, mars 24. G. Psilanderhielm.
f»ift icke blifver besvärad, så gior jag mig försäkrad, det
R. o. A. lärer finna rättvist att till det, sorn således för desse
begge herrar blifvit proponeradt, bifall lemna.
Hr Ehrensverd, F r i e d r i c, förklarade sig icke hafva
något att påminna vid Secrete Utskottets för Hr Psilanderhielm
giorde anmälan om ärsättning för trenne års resepenningar;
men beträffande en lika förmåns beviljande för Hr
Capitainen Linderstedt, som af värda ledamöter nu blifvit
omnämt, så trodde han sig dertill hvarcken kunna lemna bifall
eller afslag, förrän Secrete Utskottet sitt utlåtande af gil -  vit. Han tillstyrckte således, att hvad för Hr Linderstedt
blifvit proponeradt, måtte till Secrete Utskottet remitteras,
och ifall enahanda anledning till en sådan förmåns åtnjutande
sig för honom skulle företee, R. o. A. säkerligen icke då
lära vägra honom sitt bifall.
Hr Gerner: Öfvertygad derom, att Secrete Utskottet pa
goda skäl grundadt sitt för Hr Capitaine Psilanderhielm giorde
tillstyrckande, har jag intet betänckande vid alt bifalla
detsamma, begär derföre af Hr Grefven och Ordföranden proposition,
hvaruti jag äfven anholler måtte intagas den för Hr
Linderstedt begärte remiss till Secrete Utskottet.
Hr Hierta, Carl, instämde med Hr Gerner och begärte
proposition.
Ordföranden Gr. L ewenhaupt: Bifaller R. o. A. Secrete
Utskottets extractuin protocolli samt att till utskottet öfverlemnas
att med utlåtande inkomma, om och huruvida Hr
Capitainen Linderstedt till enahanda förmåns åtniutande finnes
vara berättigad?
Detta besvarades med Ja, och lemnade R. o. A. genom prutocollsutdrag
de öfrige respective stånden del af detta deras
beslut i följande form:
S. d. Vid afgiörandet af Secrete Utskottets gifne tillstyrckande
för Capitainen vid Kongl. Amiralitetet och Värfvet i
Stockholm Riddaren af kongl, franska orden Pour les merites
militaires Gustaf Psilanderhielm om 3:nne års resepenningar
för den tid, han på egen bekostnad genom tienstgiöring
på kongl, franske örlogsflottan sig evertueradt, anmältes,
huruledes Capitainen och Riddaren Friedric Linderstedt
G. Psilanderhielm. Skogarna.
379
lika med Capitainen och Riddaren Psilanderhielm giordt sig
förtient af Riksens Ständers åtancka. Hvarföre R. o. A. fandt
för godt att till Secrete Utskottets utlåtande öfverlemna, ifall
för Hr Capitainen Linderstedt enahanda anledning vore, att
han då till en lika förmåns åtniutande förhielpes. Hvilcket
genom utdrag af protocollet etc.
Riddarehussecreteraren trädde åter till protocollet.
6:o. Uplästes Kammaroeconomie- och Förordningsdeputa- Frommanlionens
betänckande af den 17 sistledne Februarij, hvaruti *'a^r.
tillstyrckes, att en hemmansdel uti Frömmanby1 på Åland,
som af ålder bevisligen legat under Saltviks prestebord, och
hvilcket Kongl. Kammarcollegium gifver full anledning, att
det varit n:o 4 uti byen, af ett halft mantal krono och 63
jordemarcker, må åter läggas under Saltviks prestebord,
hvarvid den anstalt fogas, att den ränta, som vid skattläggningen
1749 hemmanen n:o 1, 2, 3 och 5 för hemmansdelen
n:o 4 blifvit ålagd, dem åter med jorden fråntagas.
Detta bifölls.
7 :o. Sedan R. o. A. den 22 sistl. Januarij låtit sig föreläsas Skogarne i
Bondeståndets extractuin protocolli af den 18 näst föregåen-1' 1-1 Jn""
de med dervid bilagde Kammar-, oeconomie- och commerciedeputationens
betänckande af den 4 Martij 1762 angående
skogarne i riket, hvilcket betänckande ståndet bifaller och
till afgiörande recommenderar, och R. o. A. då beslutit att
genom visse dertill utsedde deputerade låta genomse detta
betänckande och dervid anmärcka, om något fordrade att
närmare iackttagas, så uplästes nu desse herrar deputerades
upsatte betänckande, underskrifvit af Frih. Reuterholm, Guslaf,
Grefve Creutz, Lorentz Willhelm, Hr Lohe Burenskiöld,
Hr Johan Gustaf Edelfelt och Hr Lagerbom, D.
Härjämte ett af Hr Burenskiöld ingifvit särskildt memorial
angående skogarne och äganderätten till dem i allmenhet.
Alt detta begärtes till närmare öfverseende på bordet.
8:vo. Företogs Bondeståndets extractuin protocolli af den R:fuIIm.
Eric Nilssons
7 i innevarande månad angående Riksdagsfullmägtigen från besvär
Vermeland Eric Nilssons hos ståndet giorde anmälan, att ang:de.
Landshöfdingeämbetet i Örebro anbefalt vederbörande kro
1
Skall vara: Främmanby.
25—680338
380 1772, mars 24. Soldattorp.
nobetiente i Nääs och Grums härader uttaga 50 d:r silfverin :t
vitesböter för försummelse vid knecktestammarnes upbvggande
samt förelagt rusthollarne att vid ett nytt vite af 100
d:r s:mt för hvardera roten innom näst instundande Maij
månads slut hafva i fullkomligt stånd satt, hvad efter de redan
hollne syner på soldatetorpet finnes bristfälligt.
Uppå anförde skäl pröfvade Bondeståndet skäligt att för
sin del uphäfva den af Landshöfdingeämbetet giorde författning
rörande vitesböter för påstådd försummelse vid kneekte-
[och] soldatetorpens upbyggande, och att rotehollarne
måtte återfå de redan utmätte vitesböter, kronobetieningen
dock obetagit att vid vederbörlig domstol lagligen tilltala
den eller de rothollare, som visat värekelig tredsko och försummelse
vid fullgiörande af de skyldigheter i detta mål,
hvilcka efter knecktecontracter samt derå grundade förordningars
bokstafveliga innehöll dem ålegat.
Hr Carl Rappe fandt, att denne sak icke hörde till
Riksens Ständer omedelbart att uptagas. Ordenteligen lerer
saken så vara tillgången, att rotehollarne först af landshöfdingen
blifvit tillsagde att bygga sina soldatetorp; alt sedermera
och efter så tillräckelig tids förlopp, som fordrats till
deras byggande, Landshöfdingen låtit anställa efter föregången
pålvsning husesyner öfver desse torp, huruvida rotehollarne
sin skyldighet fullgiordt, och då förelagt de försummelige
ny tid dertill med 50 d:r silfvermynts vite, hvarefter hos den,
som ännu tredskats, desse böter blifvit utmätte och 100 dahlér
silfvermynts vite dem förelagd, som innom en viss ytterligare
föreskrefven tid sin skyldighet eftersatt, ty det vore
icke möjeligt, att Landshöfdingen kunnat anställa desse syner,
pålägga böter och dem utmäta, utan att förut rotehollarne
derom blifvit tillsagde på sätt, som förrbemält är. I sådan
händelse äga ju rotehollarne att hos vederbörande collegier
och Kongl. Maij:st söka ändring uti det, som de förmena sig
vara för när skedt; men icke böra de gå desse ställen förbi
och begära att hos Riksens Ständer få uptaga saker, som af
konung och regering kunna hielpas. Det enda R. o. A. kunde
giöra i afseende derpå, att Bondeståndet antagit sig saken,
vore, om Riksens Ständer i underdånighet anhöllo hos KonglMaij:st
att låta genom vederbörande undersöka, huru härmed
Soldattorp.
381
förevette, och på ordenteligit sätt skaffa den rättelse, som
med lag och sakens beskaffenhet öfverensstämmer.
Hr Linderstedt, Eric, instämde deruti, att saken
icke hörde till Riksens Ständer, men för att visa förtroende
för Bondeståndet och ömhet för Allmogen, om den vore lidande,
önskade han, att R. o. A. måtte uti ett extractum protocolli
till de öfriga stånden tillstyrcka at hos Kongl. Maj :st
Riksens Ständer i underdånighet anholla om nådig befallning
till Justitiaecantzleren att om detta måls beskaffenhet
giöra sig underrättad och att dervid lägga den embetets åtgiärd,
som hans instruction föreskrifver, men derjämte söka
förmå sine respective medstånd att icke immediate uptaga
mål, som af Kongl. Maij :st, collegier och vederbörande embetsmän
kunna afhielpas.
Hr v o n Böhnen, Carl Ludvig: Om och denne
sak icke hörde till Riksens Ständers omedelbara afgiörande,
anholt han dock, det R. o. A. ville betäncka, att den angingo
en hel menighet; att de förelagde och utpantade böter utgiorde
en ganska stor summa, mer än odrägelig för den fattige
att utbetala. Att desse häraders Allmoge, som bodde emellan
stenar, måssar och berg, vore den fattigaste i hela riket, som
oftare måste föda sig af barck än af säd; att frågan här ej
vore hvarcken 0111 lagligheten eller olagligheten af hvad
Landshöfdingen giort ulan endast 0111 förskoning för de ålagde
böter, såvida Bondeståndets extractum protocolli icke inj
neholler något besvär öfver sielfva författningen med soldaietorpcns
upbyggande utan fast häldre med tydeliga ord utsätter,
att den, som sin skyldighet häruti underlåtit, må af
kronobetienterne ordenteligen till tinget stämmas och för sin
j underlåtenhet till pligt befordras. Och i anseende till alt detta
tillstyrckte han bifall på Bondeståndets extractum protocolli,
hvilcket efter hans tancka icke begärte annat, än att med
böternes utmätning måtte innehollas, till dess på vederbörlig
ort undersökt och pröfvadt blifvit, huruvida de vore laglige
eller ej.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, ville väl och giärna
öina, om Allmogen vore lidande, men som denne sak kan på
behörig ort afhielpas och Ständer med sådane mål icke böra
382 1772, mars 24.
Soldattorp.
sig immediate befatta, så yrckade han, att ett extractum protocolli
derom måtte afgå till de andra respective stånden med
begäran, att de enligit den lag, de sig sielfve föreskrifvit och
så många gångor förnyat, icke attendera till denne och dylika
saker, som ej höra till Ständers afgiörande.
Hr Linderstedt, Eric, erkiände väl, att efter Riksdagsordningen
Riksens Ständer ej borde uptaga detta mål.
Men när redan vid denne riksdag R. o. A. låtit sig föredragas
och afgifvit sitt yttrande om en tingsrätts förfarande, sorn
låtit fängsla en bonde, så kunde väl R. o. A. yttra sig, då det
angeck en hel Allmoges välfärd, och då frågan endast vöre
att inhibera utsökningen af de ålagde böter, till dess dom
ren på behörigt sätt yttradt sig, huruvida någon af Allmogen
dertill giordt sig förfallen eller ej.
Hr R a p p e, Carl, förestälte, att så mycket mindre borde
R. o. A. gå in uti att bevilja någon inhibition, som saken
ännu till alle sine omständigheter vore okänd, och man derigenom
rätt så snart kunde i stället för att lisa den fattige
och oskyldige styrka den tredska och olydige i sin laglöshet
och gifva ett praejudicat, hvarigenom flere andre rothollare
i de öfrige rikets provincier kunde förledas att underlåta
byggnaden af sine soldatetorp, hela den indelta armeen till
känbarasle skada. Han kunde ej eller finna, hvarföre man
mera skulle ömma en Allmoge, som bodde uti skogrik ort,
där byggningsämnen icke tryta men underlåtit att gifva till
sitt arbete för att tiena riket, än en fattig soldat, som frivilligt
lemnat sitt lif och blod till rikets, fäderneslandets och
väre hus och hemvisters försvar, och låta honom gå ovårdad
utan hus och tak öfver hufvudet för att skona kanske den
lata och ovillige.
Flere begärte proposition i conformité med hvad Hr Rappe
och Hr Carpelan förestält. Den blef altså giord och bifallit,
att ett extractum protocolli afgår, hvaruti R. o. A. i anledning
af denne sak hos sine respective medstånd anholla om det
fasta beslut, att med sådane mål, som å vederbörlig ort kunna
och böra afhielpas, sig icke immediate befatta.
Detta extractum protocolli upsattes altså och expedierades
i följande form:
Soldattorp.
383
S. d. Föredrogs det Hedervärda Bondeståndets extractum
protocolli af den 7 :de uti innevarande månad angående Riksdagsfullmägtigens
från Vermeland Eric Nilsons uti ståndet
införde klagomål deröfver, att Landshöfdingeembetet i örebro
lahn vidtagit en författning, i följe hvaraf kneckte- och
soldattorpen borde innom en viss förelagd tid vid 50 d:r
silfvermynts böter vara bygde och färdige, samt hos den del
af rotehållarne uti Nääs och Grums härader, hvilcka skola
försummat att denne dem ålagde skyldighet fullgiöra, ej allenast
låtit utmäta böterne utan och förelagdt dem att vid 100
d:r s:mts vite innom slutet af nästinstundande Maij månad
hafva sina soldatetorp nybyggde och i stånd satte, uti hvilcka
klagomål de öfrige Allmogens riksdagsfullmägtige från
Vermeland sig förenat; hvarföre välbemälte stånd sig utlåter,
att Landshöfdingeembetets författning må uphäfvas och rotehållarne
återfå de utmätte vitesböterne, kronobetieningen
dock obetagit att vid vederbörlig domstol lagligen tilltala den
eller de rotehollare, som visat värkelig tresko och försummelse
vid fullgiörande af deras skyldigheter i detta mål.
Enär å den enda sidan R. o. A. vid öfvervägande af detta
ärende icke utan bekymmer inhämtadt, att en så betydande
del af tvenne häraders Allmoge blifvit satte under tvång af
höga förelagde vitén och desse vitens utmätning, för det de
försummat att fullgöra, hvad efter med kronan ingångne contracter
förmenas skola vara deras skyldigheter, samma vitesböters
utmätning icke eller annat kan än för denne Allmoge
uti nu varande svåra tider blifva nog tryckande; så har likväl
å den andre sidan R. o. A. icke kunnat med riksdagsmannaskyldigheten
förena att åsidosätta, hvad Riksdagsordningen
uti 11 och 15 §§ jämte 1727 och 1738 års förordningar om
riksdagarnes förkortande samt Urskillningsdeputationens instruction
stadga angående sådane måls immediate uptagande
hos Riksens Ständer, som å annor och vederbörlig ort kunna
blifva med slut afhulpne.
Så ostridigt det är, att om denne Allmoge antingen genom
de på soldatetorpen hällne husesyncrs obehörighet eller de
af Landshöfdingeembetet förelagde vitén och deras utmätning
blifvit i en eller annor måtto lidande, sådant hos Kongl.
Maij;st, vederbörande collegier eller vid behörig domstol kun
-
384 1772, mars 24. Soldattorp. Riksrådet.
nät rättas och ändras. Så onekeligen följer deraf, att detta
mål uti det tillstånd, det nu är, icke tillhörer Riksens Ständer
att sig nu dermed omedelbarligen befatta.
Regeringssättets bestånd hvilar till en märkelig del ej allena
uppå den säkerhet, medborgare tro sig böra äga i lagen,
utan och att den ordning på det nogaste iackttages, som lagen
vid alla måls och ärenders handterande föreskrifver. I sådant
afseende äro såväl regeringen som Riksens Ständer, ehuru
högsta magt ägande, lagbunden.
R. o. A. tro sig derföre icke tillständigt vara att emot de
åberopade rum i grundlagen med detta mål omedelbart sig
befatta; så mycket mindre som R. o. A. hvarcken af handlingar,
eller hvad vederbörande embetsmän kunde till förklaring
anföra, haft tillfälle att om beskaffenheten deraf till
alla omständigheter inhämta fullkomlig upplysning; utan anser
R. o. A. sig snarare åligga att hos sine respective medstånd
härmedelst genom utdrag af protocollet venligen anholla
om det fasta beslut, att med sådane mål, som å vederbörlig
ort antingen hos Kongl. Maij :st eller vid domstolar,
collegier och af ämbetsmän kunna och böra afhielpas, Riksens
Ständer sig icke immediate befatta. Ut supra.
Ang:de någ- 9:o. Företogs ånyo det i sista pleno den 21 Martij upläste
ra H Rik
sen
Råd Secrete Utskottets extractum protocolli af den 19:de föregasöka
afsked ende, hvaruti Secrete Utskottet anmäler Hrr Riksens Råd
och pension.Qrefve Hiaernes, Grefve von Stockenström^ och Grefve von
Snoilskijs ansökningar att få nedlägga sine innehafvande
rådsembeten med bibehollande af halfva lönen för deras öfrige
lifstid, och tillstyrcker, att jämte det Kongl. Maij:sts
nådiga afsked desse herrar icke lärer kunna förvägras, deni
måtte enligit Riksens Ständers vid 1765 års riksdag tagne
författning förunnas hvardera en årlig pension af fyratusende
daler silfvermynt för deras öfriga lifstid.
Sedan de härtill hörande handlingar blifvit upläste, giordes
proposition till bifall och besvarades med Ja.
Hr Leijonancker upläste häruppå ett memorial af
innehöll, att då Riksrådet Grefve von Snoilskij vore en ibland
de tre herrar, som begärte afsked, och Amiralitetet således
ägde ingen amiralitetråd, men deras ställen skola åter liesätt
-
Riksrådet.
385
jas utan förtydning af Riksens Ständers beslut om förtroendes
återgifvande till de sista riksdag licentierade Hrr Riksens
Råd, så att de efter åldern i ordning vid yppande ledigheter
åter träda i Rådkammaren, men detta Ständers beslut
ej kan vara stridande mot Regeringsformen, hvarest utstakas,
att åtminstone en af Hrr Riksens Råd skall vara utur Amiralitetet;
altså ifall Riksrådet Frih. Lagerbielcke ej skulle kunna
förmås att återträda i Rådet, ett formeligt rådsförslag af
ainiralitetsofficerare må varda Kongl. Maij :st praesenteradt.
Hr Leijonanckar tilläde munteligen sig vara nögd dermed,
att frågan om afskedet för de tre Hrr Riksens Råd, som det
nu begära, måtte gå förut, men att nu genast derpå afgiöres
om en amiralitetsråds tillsättjande, ty sedan Hr Riksrådet
Frih. Lagerbielcke icke stådt att öfvertala att åter tillträda
rådsämbetet, så vore ingen af de Hrr Riksens Råd, som enligt
Riksens Ständers beslut skulle åter träda in i Rådkammaren,
af Amiralitetet. Hvarföre han påstodo, att förslag till ett
sådant ställe i Rådet måtte af rådselectorerne uprättas; med
detta vilckor och ej annorledes biföll han Secrete Utskottets
extractum protocolli.
Frih. Grönhagen, Carl W i 11 h e 1 m, instämde med
Hr Leijonancker och det i stöd af 27 § Regeringsformen; när
Riksrådet Frih. Lagerbielcke icke kan öfvertalas att åter träda
i Rådkammaren, sedan det enligit Riksens Ständers beslut
blifvit honom tillbudit, så vore detta beslut icke rubbat. Aldraminst
om den rådsherre, som utur Amiralitetet väljes, blifver
surnumeraire, dock med full rådslön, till dess efter infallande
ledigheter i Rådkammaren de 1769 licentierade Hrr
Riksens Råd alle trädt in i Rådkammaren, och då någon ledighet
där yppadts.
Hr Linderstedt, Eric, fogade sig äfven till denne
lanckan på det sätt, att om någon af de 1769 licentierade Hrr
Riksens Råd skulle afsäga sig detta ämbete, när ordningen
kommer till honom att upfylla en rådsledighet, rådselectorerne
då uprätta förslag utur Amiralitetet till denne ledighet.
Hr Eneschöld påstod, att frågan om en amiralitetsriksråd
nu genast måtte afgiöras, ty Hr Riksrådet Frill. Lagerbielcke
hade af sagt sig att återträda i Rådet; där vore altså
ingen amiralitetsråd att kalla, och grundlagen vöre tydelig,
alt en af Hrr Riksens Råd bör vara ifrån Amiralitetet.
386 1772, mars 24.
Riksrådet.
Hr Lagerberg ansåg frågan om de tre Hrr Riksens
Råds anmälte afsked ännu oafgjord och förklarade sig äga
en obeskrifvelig fägnad deröfver, att Secrete Utskottet tillstyrckte
pensioner. Uet vore i hans tancka ett bevis derpå,
att riket äger penningar tillräckeligen; derföre tillstvrckte
han, att alla gamla ämbetsmän, som afgå, måtte hugnas med
pensioner. Fast de ej voro stadde uti så hög värdighet, torde
de likväl hafva nog så mycket trälat och släpat i rikets tienst.
Han förmodade då, att R. o. A. af medlidande för honom, som
ägde ingenting och för fattigdom nödgats ga utur tiensten,
behagade äfven ihugkomma honom med en pension.
Hr von Post, Friedrich, yttrade sig öfver Hr Leijonanckars
memorial, att som det allenast vore tre af de 1769
licentierade Hrr Riksens Råd, hvilcka ännu icke återlrädt i
Rådkammaren, så trodde han bäst vara att med dem återbesättja
de nu existerande ledigheter.
Frih. Marcks v. Wurtemberg utbad sig att uti
frågan om de tre Hrr Riksens Råds afsked hans memorial,
sorn han den 21 Martij ingifvit, måtte upläsas, och hvaruti
han förbeholler, att icke någon af Hrr Riksens Råd må förunnas
afsked, förrän de deputationer, som äro syslosatte med
att öfversee, huru Hrr Riksens Råd till Kongl. Maij:sts och
rikets bästa sedan sista riksdag fördt sine rådslag, hunnit
dermed till Riksens Ständer inkomma. Annars ansågo han
icke Secrete Utskottets i dag förehafde extractum protocolli
för afgiordt.
Hr Lindelöf, Carl, ingaf likaledes ett memorial, som
tillstyrckte detsamma som Frih. Marcks von Wurtemberg yrkadt,
och i synnerhet att inga pensioner uti rikets nu varande
fattigdom kunde beviljas, förr än Riksens Ständer genom
Secrete Utskottet, Secrete och Justitiaedeputationerne inhämtadt,
huru desse herrar fördt sine rådslag, då han sedan för
sin del gierna ville unna dem pensioner, öfvertygad att en
sådan granskning skulle medföra en fullkomlig tillfredsställelse
för desse herrar, om hvilckas redelighet och ömhet för
riket han icke hyste det minsta tvifvelsmål.
Hr H e 1 d e n h i e 1 m förklarade, att han för sin del väl
vore nögd bevilja de tre Hrr Riksens Råd afsked, men gingo
aldrig in uti att bifalla någon pension.
Riksrådet.
387
Härvid upkom mycken rörelse ibland R. o. A., så att ej
något af hvad som sades kunde höras med redighet till proti‘collet;
dock förmärktes, att de fläste yrkade, det frågan om
de tre Hrr Riksens Råds afsked och pension redan vore afförd.
Sedan detta hunnit sagta sig, förblef det och dervid, så att
ai Hr Grefven och Ordföranden endast begärtes proposition
på Hr Leijonanckers memorial.
Den blef och giord men med Ja och Nej besvarad, hvaraf
åter någon rörelse upkom, som likväl efter någon stund
afstadnade; då
Hr Qveckfeldt, Sa m. Gus t., påminte, att om proposition
så stäldes, att den amiralitetsråd, som blefvo surnumeraire,
skulle tiena med sin förra lön, till dess en riksrådslön
blefvo vacant, så skulle den bifallas.
Hr Grefven och Ordföranden hade emedlertid upsatt
propositionen skrifteligen, hvilcken han efter ärhollit
lind upläste, så lydande:
Bifaller R. o. A., att ifall emot förmodan någon af de frenne
nu återstående Hrr Riksens Råd skulle afsäga sig riksradsembetet,
upsättes då ett amiralitetsförslag; men skulle de
alle i Kongl. Rådkammaren ingå, uprättas då genast ett förslag
till en riksråd af Amiralitetet, som lill nästa vacance
blifver surnummeraire med full lön.
Denne gillades allmänt, blef altså giord och med Ja besvarad.
Med detta R. o. Ars beslut afgeck genast en deputation till
(le andre stånden, bestående af
Grefve Frölich, Bengt,
Frih. Wrangel, fullm. Hr Pfeiff, Pehr,
Hr Carpelan, Ludvig,1
Hr Bergengren, fullm. Hr Ribbing,
Hr Hökenberg,
Hr Wulfschmidt,
Hr Hederschöld,
Hr von Unge.
Hvilcken efter någon stund återkom och berättade, att de
‘ Ätten representerades av Carl Niklas Carpelan. En Ludvig Carpelan
har icke funnits vid denna tid.
388 1772, mars 24. Brännvinsbränningen.
öfrige respective stånden låfvat taga saken i öfvervägande.
Förbud emot 10- Företogs åter det den 21 sistledne hos R. o. A. upläste
bränvins Grosshandlarens och Riksdagsfullmägtigens för Stockholms
ang:de. stac* Hr Johan Dreijers memorial, hvaruti han anmäler, att
efter inkoinne upgifter nu för tiden ej skall hos de handlande
i Stockholms stad finnas större förråd af spannemål än
6 000:de tunnor, hvilcket ej vore tillräckeligit för mer än 14
dagar till brödfödan; att förekomma en allmän hungersnöd
och deraf härflytande bedröfveliga fölgder tillstyrckte altså
bemälte Riksdagsfullmägtig, då spanmålen utrikes nu vore i
ett ganska högt pris och derifrån, innan siöfarten blifver
öppen, ingen tillförsel kan ske, att med det lilla spanmålsförrådet,
som nu gifves, må på alt uptänckeligit sätt hushollas,
till dess man vid instundande bergning får se, huru Gud
behagar välsigna landet, och till den ändan all bränvinsbränning
till Augusti månads slut förbindas.
Frih. von Essen, Friedric: Då allmänt vore bekant,
att landet lider brist på spannemål; att den utrikes ur
ganska dyr och svårligen för penningar att ärholla samt att
lillförslen kanske ännu på mer än en månad torde blifva
stängd genom is och vinter; så vore ej underligt, att Hr Dreijer
varit betänckt uppå, huru med den lilla tillgång, som af
spannemål i riket finnes, måtte hushollas, och derom ingifvit
sitt förslag. Frih. von Essen önskade, att flere ville giöra
detsamma, på det man kunde välja det bästa; tillstyrckte derföre,
att detta memorial måtte remitteras till Secrete Utskottet
utan vidare utlåtande deröfver, och att Secrete Utskottet
hade att välja de lämpeligaste medel, som kunna förekomma
den befarade spanmålsbristen, och dermed till Riksens Ständer
inkomma.
Hr Wachs [ch] lager, Gustaf: Det vore nu tredje
gången, som han denne riksdag hördt frågan väckas om förbud
emot br än vinsbränning; hade likväl förmodat, att sådane
projecter skulle hafva afstadnadt, sedan Riksens Ständer tagit
deras beslut uti denne saken och funnit uppå sådane skäl.
dem Hr Wachslager icke trodde skulle kunna vederläggas,
att förbud emot bränvinsbränningen vöre omöjeligt att handliafvas,
onyttigt och i flere afseenden skadeligt för landthushollningen.
Om brist på spannemål skulle existera, vore det
Brännvinsbränningen.
389
icke R. o. A:s skuld, mindre landtmannens, borde de altså icke
pligta för andras förseelser, utan de, som genom sina förseelser
dertill varit vållande. Denne saken borde altså både politice
och oeconoinice handteras. Skulle värckelig spanmålsbrist
existera, tillhörde det Commerciecollegium och Kongl.
Maij :sts Rådkammare alt besörja, huru ett sådant ondt i tid
må varda hulpit; men efter dertill i sin rätta tid icke blifvit
några steg tagne, förmodade han, att bristen ej varit så stoi
sorn föregifves. Åtminstone kunde han af egen ärfarenhet så
döma, ty han hade sielf utbudit råg, den han haft att sälja
till handlande, men icke fädt af dem något svar. Skulle R. o.
A. falla på den tanckan att remittera Hr Dreijers memorial
till Secrete Utskottet, förbehölt han sig, att saken måtte där
såväl politice som oeconomice handteras.
Hr Wadenstierna, C a r 1, förklarade, att han aldrig
sedt så stor nöd i landet af spanmålsbrist som nu. Att landet
vore slraffadt med missväxt lärer ingen kunna neka, flere
skäl till att förbiuda bränvinsbränning på en tid kunde dessutom
anföras, men för att ej uppeholla R. o. A. nu i förevarande
fråga, som endast kunde blifva, om Hr Dreijers memorial
skulle remitteras, ville han gå dem förbi.
Secrete Utskottet hade ej negligerat något, som kunde bidraga
dertill, att nödig spanmål måtte i landet inkomma; de
derom till Riksens Ständers plena inkomne extracta protocolli
bära vittne om dess tidiga omsorg i den delen, ehuru ej
alt dermed vunnits, som önskats. Secrete Utskottet lärer ej
eller underlåta hädanefter att taga alla möjeliga utvägar till
förekommande af ett landet så hotande ondt som brist på
brödföda. För A. o. A. höllö han orådeligt att nu gå in uti bifall
eller af slag på Hr Dreijers memorial utan tillstyrckte, att
det till Secrete Utskottet måtte remitteras, som då hade att
med sitt utlåtande däröfver till R.o.A. inkomma. Hr M adenstierna
förmodade, att Secrete Utskottet häst vore i stånd att
säga, hvad mer eller mindre tillgång kunde gifvas på spannernål
i riket.
Frih. G r ö n h a g e n erkiende, att han väl vetat, och äfven
antogo för sanning, att i landet voro spanmålsbrist; men icke
trodde han det vara nyttigt att deraf giöra ett så allmänt
rop, sorn han funnit, att nu på någon tid skedt; att uti dag
-
390 1772, mars 24. Brännvinsbränningen.
bladet Dagligt Allehanda skrifva betragtelser därom och likasom
utströ budkaflar till upväckande af missnöje emot Ständer
och regering; att fiäska om, att och huru man skall visa
sin nit för konung och fäderneslandet, det trodde Frih. Grönhagen
icke vara det bästa. Den ansåg han för den bästa patriot,
som i sielfva giärningen bidragit till fäderneslandet'
och medborgares väl utan att däraf giöra mycket väsende.
Nöden efter spannemål i landet vore väl stor, men att målats
större vore ofelbart. Hvem kunde intyga och gå i borgen
derföre, att den förteckning, som Hr Dreijer vid sitt memorial
bilagt öfver spannemålsförrådet i Stockholm, vöre fullkomlig
och rigtig. Hebbiske contoiret stodo där antecknadt
för att hafva i sitt förråd åttahundrade tunnor, men man
visste med säkerhet, att det ägde i det minsta 4 000:de och så
torde det vara med flere. Landet vore nog oroat af allehanda
svårigheter, som dageligen tillstöta, af svåra tider och hinder
i alla näringar; det vore orådeligit att väcka en ny oro genom
det, att frågan om bränvinsbränningen ånyo skulle upkomma
hos Riksens Ständer; Frih. Grönhagen anholt derföre
att icke måtte mera derom vidröras utan R. o. A. förblifva
vid sitt redan härom fattade beslut, som på goda grunder
blifva tagit och faststäldt.
Frih. Ridderstolpe, Carl, försäkrade såsom ledamot
af Secrete Utskottet, att uti den nöd, som genom spanmålsbrist
tryckte1 landet, icke någre politiske influencer hade
någon del, utan att den härrörde af en högre hands styrelse.
Secrete Utskottet hade oacktadt alt sitt bemödande haft ganska
svårt att inskaffa spannemål utrikes ifrån, och hvar tunna,
som inkommit, hade kostadt 81 d:r knnt. Här vore nu icke
frågan om att ändra R. o. A:s redan tagne beslut, ty ehvad
författning och vidtogos, kunde förordningen derom icke
emanera förr än i April månad. Dit intill har brenvinsbränningen
efter Riksens Ständers beslut varit tillåten; under
sommarmånaderne förbinder den sig sielf, och om Gud skulle
täckas välsigna årsväxten, kunde intet skäl blifva att till
hösten förbinda bränvinsbränningen. Frih. Ridderstolpe tillstyrckte
altså R. o. A. att remittera Hr Dreijers memorial till
i Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: trycka.
Brännvinsbränningen.
391
Secrete Utskottet, som ibland annat, hvartill Hr Dreijers memorial
gifver anledning, hade att tillse, om det så förholler
sig, att Stockholms stad är utan brödfödan.
Hr von B ö h nen, Carl Ludvi g, förenade sig till
alla delar med Frih. Grönhagen och kunde ej samtycka tili
någon remisse utan tillstyrckte, att R. o. A. måtte förblifva
vid sitt en gång tagne beslut.
Hr Gyllensvahn, Friedrich, trodde väl intet annat,
än att Hr Dreijer i hästa afsigt skrifvit detta sitt memorial;
kunde dock vara möjeligt, att han blifvit förledd. Åtminstone
vore den oeconomien icke bekant hos köpmän att låta
förspörja brist på varor, då de deraf äga något quantum liggande;
man kunde kanske veta, att flere större lager brännevin
funnos, sorn ifall af förbud skulle betala sig. Men deremot
visste man, att i flere provincer spanmålsförrådet knapt
hunnit till två tunnor på husliollet för hela året, så att de
den öfriga och mästa tiden måst lefva af barckbröd. För dem
liar bränvinsbränningen varit en hielp, då de kunnat i stället
för barck lefva af dranckbröd och för bräll vinet skaffa sig
litet penningar. I sådant afseende vöre förbud emot bränvinsbränningen
högst skadeligt för landet. Hr Gyllensvahn
lille dock giärna medgifva, att omkring Stockholm gåfvos
mycken och obehörig bränvinsbränning; var derföre ej emot
att Hr Drejers memorial måtte till Secrete Utskottet remitteras
för att vidtaga nödiga steg till hushollning med spanmålen,
tillstyrkandes äfven, att hos Kongl. M:t Riksens Ständer
i underdånighet anholla om nådig befallning till vederbörande
att på det nogaste och strängaste hålla hand öfver det,
som angående bränvin är stadgadt, till förekommande af alt
skadeligt missbruk. Uti den öfvertygelse, att Bondeståndet
aldrig går uti något förbud emot bränvinsbränningen och
att Borgareståndet sig dermed förenade, ansåg Hr Gyllensvahn
bäst vara att låta blifva vid ett försök, som ofelbart
skulle misslyckas, och endast holla sig vid att Secrete Utskottet
hos Kongl. Maij:stt tillstyrcker sådane utvägar, som
utan något brenvinsförbud bidraga till hushollning med
spannemålen och liandhafvande af det, som om bränvinsbränningen
redan är stadgadt.
Hr Linderstedt, Eric; Om förbud emot bränvins
-
392 1772, mars 24. Brännvinsbränningen.
bränningen ledde lill det ändamål, som Hr Dreijer och flere
med honom gifva oss anledning att förhoppas, skulle han villigt
ingå i förbudet, som projecteras, men när det ej skeer,
ansågo han alla sådane förbud för fåfängt arbete. Han skulle
snart glömma sig hafva sagt, då denne fråga förre gången förehades,
att i landet funnos stora lager af brännevin, och att
bränvinsbränningsförbud endast giorde bränvinet dyrt och
rigtade omåtleligen ägarena af desse lager. När bryggare
bränna sparsamt och ifrån borgare komma förslag att förbinda
bränvinsbränning, månne man icke kan hafva anledning
iro, att de äga stora lager, som de vilja föryttra. Visserligen
förstördes mycken spannemål genom bränvinsbränning; men
då man betäncker, att landthushollare genom bränvin föder
folck och kreatur och, när det honom förbiudes, säljer kreaturen,
landtbruket lill skada, samt i öl förtär dageligen flere
supars värde, så vinnes därmed ingen besparing. Det säges
väl, att mindre spannemålsinförsel varit de åren, då bränvinsbränningen
var förbuden; men man bör besinna, att de
åren voro 26 000 man af armeen i Pommern oberäknade officerare,
deras drängar, hästar och alla andre, som armeen
atfölgde. Om man vill eftersee, torde äfven finnas en märkelig
minskning på de öfrige victualiepersedlar, som i riket årligen
införas. Den tiden brändes likväl i miugg i skogar ovärdigt,
så man aldrig feck mer än 6 a 7 kannor af tunnan, utom
den skada, som de af bränningen upkomne skogseldar förordsakade,
så att af bränvinsförbudet då bevisligen ingen annan
hade nytta än förbudsbrytare, och jämväl kronobeticningen,
som deraf födde sig. Hr Linderstedt sade sig dessutom
hafva mindre skäl att tro Hr Dreijers upgift på spanmålsförrådet
i Stockholm än regeringen, som sagt, att för
Stockholm vore ingen fara.
Om hos väre borgare vore den patriotisme, hvarmed de
vilja skryta, skulle de snarare samtycka, att enhvar fingo
handla med spannemål och att alt monopolium med bränvinsbränning
måtte bortläggas; detta skulle gifva bättre köp
på den varan och öfverflödsbränning af sig sielf förfalla.
När frågan om bränvin hos Riksens Ständer upkommer,
skyndar det altid bränningen i landet, ty enhvar äfven af
de mindre förmögne bränna då mer än annars för att skaffa
Brännvinsbränningen.
393
sig provision, innan förbudet kommer. Förbud ökar altså
bränvinet i landet och gior en contraire värkan emot ändamålet
af förbudet. Ett sådant förbud vore och nu onyttigt,
ty den tiden är snart inne, då bränvinsbränningen förhinder
sig sielft.
Härunder anmältes, emottogs och infördes på vanligt sätt
en deputation ifrån Bondeståndet, 12 personer.
Pehr Jeppesson, sorn förde ordet, anmälte med vanlig
hälsning, att ståndet bifallit det begärte afsked för tre
Hrr Riksens Råd men kunde icke utlåta sig om pension, förr
:in Secrete Utskottet och vederbörande deputationer pröfvat
de rådslag, hvarmed desse herrar Kongl. Maij :st i underdånighet
tillhanda gådt, hvaröfver han öfverlemnade ståndets
extractum protocolli.
Äfven Bondeståndets begäran att den tillåtne fria spanmålsutförslen
måtte prolongeras lill Junij månad.
Deputation besvarades af Hr Grefven och Ordförand
e n och afträdde, ledsagad på vanligit vis.
Den afbrutne v entilation återtogs.
Hr Grefven och Ordföranden utbad sig att nu få giöra
proposition och liemstälte i anledning af de förde discourser,
om Riddcrskapet och Adelen behagade förblifva vid
sitt förre beslut?
Men besvarades med Ja ocn Nej.
Hr Wachschlager, Hindrich: Uti den spanmålsnöd,
som enhvar lärer ärkänna trycker riket, sågo han
väl en af de betydeligaste utvägar till att hindra slösningen
med rikets ringa spanmålsförråd vara att förbinda bränvinsbränningen;
men trodde derjämte att ett sådant förbud nu föga
skulle gagna landet; ty det torde icke där finnas mycken
spanmål att bränna utaf. Men att i städerne ganska mycken
spanmål öddes genom bränning, derom vore han öfvertygad;
han viste, att instundande Maij månad kronan väntade in ett
partie spannemål, sorn med mycken möda blifvit anskaffad
utomlands, men ingen tunna under 81 dahlér kopp:mt. Skulle
detta äfven till största delen få röka upp genom bränvinspannan
men medborgaren i brist af spannemål svälta ihiel
och jordbruket afstadna för felande utsäde, så lemnade han
att döma, hvem till en sådan olycka vore vållande. Han ville
394 1772, mars 24. Brännvinsbränningen.
åtminstone icke hafva det på sitt samvete utan tillstyrkte,
att all bränvinsbränning i Stockholm och de större städer
måtte förbindas, till dess man fingo se, huru Gud ville välsigna
årsväxten. Det vore honom ej obekant, att heidridare
omkring i de seminante rikets provincier sökt att uphandla
all spanmål, som funnits, för brännerierne i de större städer.
Desse och flere considerationer föranläto honom tillstyrka
R. o. A. att remittera saken till Secrete Utskottet, som innom
8 dagar hade med sitt betänckande till Riksens Ständers plena
att inkomma, och det utan afseende på hvad redan kail
vara beslutat. Ty uti oeconomiske mål variera besluten efter
som omständigheterne förändra sig.
Hr von Post, Friedric: Ingen tviflar om den spanmålsnöd,
som trycker riket. Han hade nyligen varit på landet
och funnit taken af husen för foderbrist och innomhus
intet för folck att äta; tillståndet i Stockholm ligger för allas
ögon, den ena kan rätt nu icke räcka den andra handen; uti
en sådan ställning tyckes med skäl, att nöden kan ändra ett
oeconomiskt beslut. Det är ej eller utan praejudicat, då för ej
längre än 14 dagar sedan ett tagit beslut blef ändrat. Om
Stockholms stad innom 14 dagar skulle sakna bröd, vore det
väl värre, än om där skulle saknas bränvin och dranck. Skulle
oagtadt desse considerationer R. o. A. icke vilja ingå uti att
förbiuda bränvinsbränningen till Augusti månads slut, så vore
det dock rådeligt att remittera saken till Secrete Utskottet
för att visa, det R. o. A. gifvit acktning till den klagan, som
spörjes, om en allmän spanmålsnöd; men af slås Hr Dreijers
memorial, får det anseende, som skulle R. o. A. icke vårda sina
medborgares nöd.
Hr L e i j o n m a r c k, Gustaf Adolph, tilläde, att af
regeringen alla möjeliga mesurer blifvit tagne för att få tiliräckeligigt
spanmål utifrån, men att det på åtskilliga ställen
stoppadt. I England hade Parlamentet förbudit all spannmålsutförsel,
ifrån de österut belägna länder hade svårighet mött
i anseende till farhågan för smittosamma siukdomar, och
ifrån Polen hade föga kunnat ärhollas för de där varande
oroligheter och stora magaziner till armeernes behof, som derifrån
måste fourneras. Derföre borde man icke giöra sig stat
på mycken spanmål utifrån, mindre vore det i allmänna hus
-
Bränn vinsbränningen.
395
hollningen väl betänckt, om och tillgång på spanmål utifrån
gåfvos, att endast för ait är holla bränvin och dranck öka
införskrifningen, som ofelbart stegrar coursen och deraf
alla varors värden. Han önskade altså, att ett förbud emot
bränvinsbränningen måtte beviljas, men om det ej kan genast
ske, åtminstone att Hr Dreijers memorial till Secrete Utskottet
må remitteras.
Härvid inkommo tvenne memorialer ifrån Borgareståndet,
ingifne i detta ämne af tvenne ståndets ledamöter, Riksdagsiullmägtigen
för Stockholm Victualiehandlaren Carl Joli.
Wier och Riksdagsfullmägtigen för Norrköping Bryggaren
Georg Långhammar, hvilcka begge afstyrcka alt förbud emot
bränvinsbränning och påstå, i synnerhet Wier, att ej i Stockholm
så stor brist på spanmål voro, som föregifves.
Begge desse memorialer uplästes nu och finnas ibland bilagorne
till denne dagens protocoll att in extenso läsas.
Hr Rappe, Carl, påstod, att saken måtte till Secrete
Ftskottet remitteras men med uttryckeligit förbehöll emot alt
förbud af bränvinsbränning, ty för landthushollaren vore en
förnuftig bränvinsbränning högst angelägen och för det allmänna
mera nyttig än skadelig.
Hr Silfverschöld, Arvid: De tvenne questioner,
sorn här yppas, nemligen om remisse på Hr Dreijers memorial
och 2:do om R. o. A. kan giöra någon ändring uti det om
bränvinsbränningen redan tagne beslut, och hvilcka tillsammans
tagne torde vara orsak, att den giorde propositionen
blifvit med Ja och Nej besvarad, torde på behörigt sätt kunna
åtskiljas och således en proposition vinnas, sorn af R. o. A.
bifalles. Föreslog altså, då R. o. A. icke skulle vilja rubba
sitt beslut, att med sådant förbehold saken till Secrete Utskottet
må remitteras, eller att lemna memorialet oremitteradt;
men som alle tryckte ströpapper, hvilcka dageligen utkomma,
^ro upfylde med klagomål öfver den fattigas nöd, till att visa
allmänheten, det R.o. A:s afslag icke härrörer af mindre ömhet
för nödlidande medborgare, R. o. A. ville sinsemellan öfverenskomma
om ett sammanskott till deras understöd och
till den ändan åtaga sig att för hvarje pollette betala något
vist. Hr Praesidenten Baron Silfverschöld vore villig att för
sin deel genast giöra en början.
26—680338
396 1772, mars 24. Brännvinsbränningen.
Men härtill svarades af flere Nej.
Hr Grefven och Ordföranden giorde åter proposition:
Behagar R. o. .4. att afstå Hr Dreijers memorial men att
i öfrigit till Secrete Utskottet remitteras att tillsee, huruvida
någon besparing samt införskrifning af spanmål till landets
understöd må kunna åstadkommas.
Men besvarades med Ja och Nej.
Hr Leij onmarck, Gustaf Adolph, påstod att få
Hr Dreijers memorial remitteradt eller och votering.
Hr Linderstedt, Eric, påstod, att då skulle först voteras,
om R. o. A. ville häfva sitt redan tagne beslut.
Frih. Horn, Christer, förestälte, att detta vore oeconomiskt,
och att hvad i sådane mål R. o. A. för 4 månader sedan
kunde hafva resolverat, fordrade nu ändring i anseende
till förändrade omständigheter.
I öfrigit hemstälte han, om icke R. o. A., för att komma
ifrån saken, ville bifalla Hr Praesidenten Silfverschölds förslag
om ett sammanskott.
Härtill svarades Nej.
Hr von Engeström, Johan: Frågan lärer nu endast
kunna blifva om propositionen, och då på ena sidan påstås,
att memorialet må remitteras till Secrete Utskottet, men
på den andra att det må afslås, så kunde votering ej undvikas
utan återstodo att inrätta voteringsproposition efter
begge meningarne. För sin del kunde han icke undvika att
optera till remisse, ty när den ena Stockholmsborgaren påstår
i Stockholm vara en trängande spanmålsbrist och den
andre nekar dertill, kunde han ej tro någondera utan åstundade
att af Secrete Utskottet derom få uplysning.
Hr Alströmer, Patrick: De skälen, som vore för
remisse, funno han så talande, att han ej kunde see, huru den
gierna skulle afslås; den rubbade på intet sätt R. o. A:s förra
beslut; trodde altså, att om proposition endast skedde på alt
remittera saken, skulle den bifallas.
I öfrigit hemstälte han, om icke genom sammanskott, och
det öfrige tagit utur riddarehuscassan, R. o. A. ville till de
fattigas understöd gifva något hederligt; en sådan gåfva vore
R. o. A. värdig och lemnade åt andre ett hedrande efterdöme.
Brännvinsbränningen.
397
Frih. Reuterholm, Gustaf, önskade, att R. o. A. måtte
komma ifrån saken ulan votering; det han trodde kunna
ske, om man besinnade, att ej vöre frågan om hufvudsaken
utan allenast, huru den skall handteras. Här falefvo icke händerne
bundne på R. o. A. hvarken att bifalla eller afslå, när
Secrete Utskottet en gång inkommo med sitt yttrande; anholt
altså, att remissen måtte bifallas utan votering.
Hr von Nackreij, Olof, förenade sig härmed och
tilläde, att om saken simplement remitterades, vöre han försäkrad,
att Secrete Utskottet snarligen upkommer med förslag
till alla möjeliga utvägar och husholla med det ringa spanmålsförrådet;
han önskade, att R. o. A. ej ville förlora sin
angelägne tid med votering i en så beskaffad sak som denne.
Hr Grefven och Ordföranden hemstälte, om R. o. A.
biföllo, att Hr Dreijers memorial till Secrete Utskottet remitteras.
Men feck till svar Ja och Nej.
Hr L i n d e r s t e d t, Eric, trodde, att om propositionen
blefve icke att remittera Hr Dreijers memorial utan endast
angående spanmålsbristens afhielpande, skulle den med Ja
besvaras.
Hr von Nackreij, Olof, förenade sig dermed; ty då
ban begärt, att R. o. A. simplement ville remittera, hade han
trodt, att man icke behöfde sätta i fråga hvarcken memorialet
eller förr tagne beslut. Secrete Utskottet hade då frihet
att inkomma med alt, hvad ömhet för fädernesland och medborgare
kunde dem ingifva.
Men härom kunde sig R. o. A. icke förena, ty af flere yrkades,
att Hr Dreijers memorial måtte remitteras. Frih. Reuterholm
hemstälte altså, att voteringsproposition måtte
blifva: Den, som bifaller simpel remisse, skrifver Ja; den,
som afslår Hr Dreijers memorial, skrifver Nej.
Hr Gyllensvahn, Friedric, geck in med Praesidenten
Baron Silfverschölds förslag och påstod, att Secrete
Utskottet måtte få projectera, huru med det ringa spannemålsförrådet,
som i riket finnes, måtte hushollas. Han för sin
del kunde aldrig gå in med Hr Dreijer, ty när andre säga,
att förrådet i Stockholm är större, än han det upgifvit, så
398 1772, mars 24—28. Brännvinsbränningen.
måste derunder ligga egennytta. Och han vore öfvertygad, att
den fattiga landtman behöfde att få bränna brännevin för sig
och kreatur, om någondera skall kunna lefva.
Hr Grefven och Ordföranden upläste nu proposition
till votering, den han skrifteligen upsatt, livilcken efter någon
ytterligare debatt och jämckning omsider gillades, sa
lydande:
Den, som vill, att Hr Dreijers memorial skall till Secrete
Utskottet remitteras att skyndesamt med sitt utlåtande inkomma,
skrifver Ja; den, det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej,
updrages Secrete Utskottet genom e.vtractum protocolli att
med första inkomma med sitt utlåtande, huru och på hvad
sätt spanmålshristen må förekommas och huru dermed till
desto bättre besparing må hushollas.
Denne renskrefs genast och anslogs.
Bordsherrarne voro:
Hr von Duben, Gustaf, Friherre,
Hr von Greiff, Gustaf Jacob [o: Johan],
Hr Hederschiöld, Isaac,
Hr Hirscheit,
Hr Bergenstierna, Axel,
Hr Tigerstedt, Gustaf Adolph,
som intogo sina ställen.
R. o. A. framgåfvo sine voteringssedlar efter uprop och fumilliens
nummer; de frånvarande upropades andra gången,
hvarefter sedlarne öpnades, uplästes och räknades, då sig
befunno
Ja etthundradesiottiofem,
Nej tuhundradetre.
Hvaröfver bilagde voteringsinstrument1 författades af
bordsherrarne, genast underskrefs och för R. o. A. uplästes.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan 8 om aftonen.
Det extractum protocolli, som i conformité häraf upsattes
och, sedan det för R. o. A. blifvit justeradt, till de andre respective
stånden afgeck, lydde som följer;
S. d. Uplästes ett af Grosshandlaren och Riksdagsfullmägtigen
för Stockholm Johan Dreijer ingifvit memorial, hvaruti
1 Uteslutet här.
Brännvinsbränningen.
399
han hemställer, om icke i anseende till den brist på spannemål,
som här i Stockholm han förmenar skola vara att befara,
ett allmänt förbud emot bränvinsbränning kunde fastställas
intill slutet af nästkommande Augusti månad, då af landets
skiörd regeringen med full säkerhet lärer kunna utröna,
huruvida samma förbud må äga bestånd eller tåla någon
ändring.
Ehuru R. o. A. icke fandt sig kunna vidröra den af Grosshandlaren
Dreijer yrckade fråga om brenvinsbränningens
förbud, så vida Riksens Ständer redan sig öfver densamma
utlåtit, har dock R. o. A. icke trodt sig böra utur agt låta
alt, hvad som kan bidraga till att försee riket och hufvudstaden
med ett nödvändigt förråd af spannemål, och derföre
beslulit updraga Secrete Utskottet alt med första inkomma
med sitt utlåtande, huru och på hvad sätt spanmålshristen
må förekommas och huru dermed till desto bättre besparing
må hushollas.
Hvilcket genom utdrag af protocollet skulle de öfrige respective
stånden hörsamt, tienst- och vänligen communiceras.
Ut supra.
År 1 7 7 2 den 2 8 M a r t i j.
Lördag.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
Uplästes voteringsinstrumentet för den 24 Martij sistledne.
Dito project till det extractum protocolli, som i confor- Bränvins
.
. c , o , bräning
mité häraf skulle till de öfrige respective standen alga ang:de ang:de.
Grosshandlaren Dreijers memorial och spanmålshristen.
Dito project till extractum protocolli angående klagomål EricNils.
.. , ,, . ^ , .. , . sons besväi
ofver de böter, som rotehollarne i Nas och Grums barader i ang:(ie.
Vermeland blifvit pålagde, för det de försummat att bygga
sina soldatetorp.
Hvilcka begge gillades.
400 1772, mars 28. Pontelin. Spannmålsbrist.
Capit. 2:do. Uplästes Secrete Deputationens beiänckande af den 9
tour angrie.Martij sistledne ang:de Capitainen Pontelins vundne tour i
Helsinge Regemente, hvaruti tillstyrckes,
1 :o det ina den Capitainen Pontelin vid sista riksdag
beviljade tour i Helsinge Regemente framför Capitainen
Pfeiff till sin värckan vila, så länge någon af Capitainerne
Rönquist och Siöstedt samt Lieutenanterne Fock och Jägerhorn
i regementet emellan Pfeiff och Pontelin finnas, och
alt till följe deraf ordningen i regementet alle desse mellan
både till tienstgiöring och befordran må vara den, att Pfeiff
blifver den första, Rönquist den andre, Siöstedt den tredje,
Fock den fierde, Jägerhorn den femte och Pontelin den siette.
Dock att Pontelin i armeén och utom regimentet sin framför
Pfeiff vundne uprättelse till godo niuter.
2:do. Att Lieutenanterne Fock och Jägerhorn såsom äldre
än Pontelin måge hos Kongl. Maij:st i underdånighet anmäla
att ärholla capitaines fullinagt af samma dag som Pontelin,
nemligen den 5 Junij 1771, med tour framför honom. Och
3:o att Pontelin, sorn efter Chefens intygande redan i tio
samfälte år niutit tienstfrihet med fulla lönens behollande,
numera bör till tienstgiöring vid regimentet sig inställa.
Detta bifölls.
Spanmålsin- 3;o. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den
utrikes far- sistledne, hvaruti ståndet i anseende till den ifrån flere
tyg angrie, landsorter försporde brist på spanmål tillstyrcker, det må
den främmande skepp förundte frihet att till alla rikets stapelstäders
hamnar få införa spannemål med samma förmaner,
som svenske skepp med spanmålsladdningar tillagde
blifvit, till nästkommande Julij månads slut varda förlängd.
Detta bifölls.
Spannmåls- 4:o. Föredrogs ett af Hr Ridderstorm, Carl Friedric, ingifVestgötha
memorial, hvaruti han anmäler den nöd, som uti VestDahl
angrie.götha Dal skall vara upkommen genom brist på foder och
spanmål, och anholler om den anstalt, att så mycken spanmål,
som till denne provincies nödvändiga behof kan fås,
måste genom kronans åtgiärd lill köps från invånarena dit
förskaffas.
Detta remitterades till Secrete Utskottet.
Spannmålsbrist. Brännvinsbränningen. 401
5:o. Likaledes uplästes ett af Hr Öfversten Grefve Löven- Dito i Verhielm,
Carl Gustaf, ingifvit memorial, hvaruti han anmäler an<r;<ie
nöden uti Verineland genom spanmålsbrist och därjämte saknad
af nödigt foder för kreatur och dragare samt föreslår,
att Allmogen utur kronans spanmålsmagaziner uti Christinaehamn
måtte få låna så mycken spannemål, som till vårutsäde
betarfvas, att med nästa vinterföre åter betala antingen
in natura eller med penningar efter ett visst utsatt
pris lösa.
Detta remitterades äfvenväl till Secrete Utskottet.
6:o. Hr L inderstedt, Eric, hemstälte, om icke ge- Grosshandnom
en deputation R. o. A. ville lemna sine respective med- Dreyer*
stånd del af det tagne beslut angående Grosshandlaren Drei-mem. angrie
jers memorial, äfvenledes om R.o. A:s bifall på Bondestån- })ränvins-"
riets extractum protocolli om tidens förlängande till fri span- bränning,
nemålsinförsel.
Och blef detta samtyckt.
Utnämdes altså följande herrar dertill:
Hr Linderstedt, Eric,
Hr Ulf, fullm. Hr Silfverhielm,
Hr Nethervood,
Hr Åkerfelt, fullm. Hr Kuylenstierna,
Hr Bergenstråhle,
Hr Törnblad, fullm. Hr Pålman.
Desse herrar afgingo och togo med det i början af detta
plenum justerade R. o. A:s extractum protocolli uti saken angående
Dreijers memorial och spanmålsbristen, som emedlertid
hunnit att renskrifvas.
Deputationen återkom efter någon stund och berättade, att
de respective stånden hvar för sig utlåfvadt att med R. o. A.
förena deras yttranden.
7 :o. Ankom en deputationen ifrån det Vällofl. Borgare- Depui. fr.
ståndet, som emottogs och infördes, 10 personer. Jouvelera- BorSstjnJren
och Riksdagsfulimägtigen för Stockholm Lij dberg,
sorn förde ordet, anmälte pr[aemissis] pr [aemittendis],
att ståndet bifallit Justitiaedeputationens betänckande angående
en del af Stockholms stads Storkyrckioförsamlings invånares
besvär öfver det, som olagligt skall förelupit vid
402 1772, mars 28. Fru Hastfer. Schlyter.
kyrckoherdesysslans åter besätt j ande efter Superintendenten
Doctor Schröder. Recommenderade äfven till sluteligit afgiörande
Borgareståndets extracta(!) protocolli angående förmente
olagligheter vid riksdagsmansvalet i Åbo.
Deputation besvarades af Hr Baron och Landt m. samt
afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Hastfers 8ivo. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli al
lilltå får
åtnjuta ac- ^en Februarij sistledne, hvaruti tillstyrckes, att afledne
cordskillingLieutenanten vid Lifdragoneregementet Carl Johan Hastfehrs
af/:ne mansäncka, Fru Cathrina Charlotta Svedenmarck, må blifva tillinnehafda
lagdt att uti första vid Lifdragoneregimentet tiinande rena
,tut.tjenst. vacance komma till åtniutande af en lika accordskillnini;
med den, som mannen, derest han i lifstiden ifrån sin innehafvande
lieutenantstienst värckeligt afsked sökt och ärhollit,
varit berättigad att till ett belopp af 12 000 d:r knnt upbära.
Pensionscassan likväl allan rätt till det vanliga afdragets
iackttagande förbehollen och i händelse af bifall, all
hvad Fru Hastfehr i så måtto kunde tillflyta icke må vara
undergifvit, hvarken någon creditors eller mannens arfvingars
anspråk utan henne till full ägo och egen fri disposition
öfverlemnas, såsom och att hvad i denne casu speciali
blifvit beviljadt, icke bör för framtiden såsom något allmänna
författningarne rubbande praejudicat blifva ansedt, uti
hvilcket mål Secrete Utskottet förmäler sig hafva hördt Krigsbefälet,
som i anseende till de härvid förefallande ömme omständigheter
häremot ej någon påminnelse giorl.
Detta bifölls.
Schlyter er- 9:o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
liällå är
sättning
förren 27 Februarij sistledne, hvaruti, sedan Krigsbefälet blifdet
afl. vit hördt och förklaradt sig dermed nögde, tillstyrkes, att
lemnade Begementsskrifvaren vid Åbo Lähns Infanterieregimente Diedunderstöd.
rich Johan Schlyter, sorn med en penningesumma linderstedt
i lifstiden Lieutenanten vid Vesterbottns Regimente Jonas
Barfoth i hopp att af Barfoth, som anmält sig till afsked
med accord, genom accordssumman återfå sin betalning, men
då Barfoth utan att få någon accordsman tvenne år derefter
genom döden afgådt, derigenom kommit i mistning af sine
penningar, icke bör stadna i lidande för hvad han i så måtto
till Barfoths hielp bidragit utan nu måtte förhielpas till fidla
Kristianstad. Lindskoug.
403
lieutenantsaecordssumman vid indelte infanteriet uti det
först ledig blifvande rena vacance i armeen, dock så att den
vanliga innehollning, som Armeens Pensionscassa tillkomma
hör, deraf behörigen observeras, hvilcket Secrete Utskottet
berättar vara aldeles enligt med hvad Krigsbefälet sig yttradt.
Detta bifölls.
10. Föredrogs de till granskande af besvär, som öfver Ur- Grahms beskillningsdeputationen
till Riksens Ständers plena inkomma, s'ai an°' e'
utsedde hrr ledamöters betänckande ang ide besvär, som
Riksdagsfullmägtigen för Christianstad Handelsmannen Jöns
Grahm anfördt deröfver, att genom det uti Urskillningsdeputation
två stånds ledamöter stadnadt uti olika mening med
två stånd ang ide remisse uppå ett där ingifvit mål emellan
Magistraten i berörde stad och Stadssecreterarcn Lindskoug
saken kommit att utan remisse uti deputalionen blifva liggande.
Till hvilcket mål hörde Urskillningsdeputationcns
tvenne extracta protocolli af den 3 September sistledit år
angående den frågan, huruvida kongl, förordningen af den
10 ide Januarij 1750 om fatalier uti oeconomie- och politiemål
kunde tiena deputationen till rättesnöre eller ej vid bepröfvandet,
huruvida de till Riksens Ständer inkommande
mål skola till remisse antagas eller afslås, hvaröfver två
stånd i deputationen stadnadt emot tle tvenne andre i olika
mening; å ena sidan anföres i desse extracta protocolli, att
högbemälte kongl, förordning till sin värckan blifvit uphäfven
af Riksens Ständer genom ett deras Expeditionsdeputations
extractum protocolli till Urskillningsdeputationen, dateradt
den 21 November 1760, hvaruti föreskrifves, att Urskillningsdeputation
borde rätta sig efter sin instruetion och
förre författningar, utan att 1759 års förordning dervid må
ligga i vägen.
.4 den andra deremot, att delta åberopade extractum protocolli
endast hade sitt afseende på de vid 1760 års riksdag
inkomne mål, till hvilcke alle en sådan förordning svårligen
ännu kunde lämpas, men att samma förordning aldrig genom
något annat stadgande blifvit uphäfven ulan tvertom Justitiaedeputationen
uti betänckande af den 6 November 1761 til 1-  styrckt Riksens Ständer att densamma stadfästa.
404 1772, mars 28. Politie- och ekonomimål.
Härvid uplästes äfven ett af Hr Leijonmarck, Gustaf
Adolph, ingifvit memorial, hvaruti han yttrar sig ang:de förordningen
af den 10 December 1759, som föreskrifver, ati
de, som uti konungens nådiga utslag i politie- och oeconomiemål
vilja söka ändring, böra sådant innom viss utsatt tid
ifrån utslagets datum i underdånighet tillkänna gifva samt
tillika tydeligen anmäla de skäl, hvarpå de till ändrings sökande
grunda, på det sådant må kunna vederparten communiceras
att sig deröfver förklara och målet således aldeles utredt
till Riksens Ständer inkomma; att som denne förordning
allenast någre månader för riksdagen utkom, men vid 1760
års riksdag besvär öfver Kongl. Maij :sts nådiga utslag i sådane
mål, hvilcka utfallit ifrån 1756 till 1760 och således de
fläste innan förordningen utkom, skulle pröfvas, och de öfrige
utgifne efter förordningens publication till större delea
kommit sökanderne tillhanda så nära in på riksdagen, att
tid till besvärens anmälande hos Kongl. M:t och förklaringarnes
infordrande föga öfrig var, så kunde Riksens Ständer i
anseende härtill med fullt skäl låta författningen för den
riksdagen vila; men att detta specielle undantag skulle blifva
ett stadgande för följande riksdagar vore så mycket mindre
möjeligt, som i sådan händelse förordningen genom en annan
ordenteligen och allmänneligen borde blifvit uphäfven. Hr
Leijonmarck tillstyrcker altså, att Urskillningsdeputationen
må förständigas, att 1759 års förordning i politie- och oeconomiemål
icke mindre än 1738 års förordning i justitiaemål
bör tiena deputationen till rättelse. I följe hvaraf Hr Leijonmarck
äfven tillstyrker, att Christianstads riksdagsfullmägtiges
besvär, som till denne fråga gifvit anledning, äfven må
afslås och det utan afseende derpå, örn det skall ansees för
justitiae- eller politie- och oeconoiniemål.
Hrr deputerades betänckande var uti det, sorn angeck 1759
års förordnings bestånd, aldeles af lika tancka med Hr Leijonmarck.
Men hvad det i fråga varande särskildte besvärsmålet
angingo så tillstyrckes, att det i anseende lill flere
considerationer, hvilcka uprepas och varit af den beskaffenhet,
att då de uti en Riksens Ständers deputation värckat så
olika mening, enskilte medborgare och rättsökande snarligen
kunnat blifva villrådige, om 1759 års förordning ägde
Kristianstad. Lindskoug.
405
bestånd eller ej, måtte antagas och till Juslitiaedeputationen
remitteras, samt att till förekommande af all oreda häruti
framdeles hos Kongl. Maij:st i underdånighet må anhollas,
att ofta nämde 1759 års förordning genom en ytterligare nådig
kundgiörelse må förnyas och bekräftas, hvileket alt ytterligare
in extenso kan läsas uti hilagorne till denne dagens
protocoll.
Häröfver giordes proposition och hrr deputerades betänckande
bifölls.
Upsattes altså i conformité häraf och afgeck till de andre
respective stånden följande extractum protocolli.
S. d. Igenom 2:nne protocollsutdrag af den 3 September
sistledit år har 1 :o till Riksens Ständers egen åtgiärd therus
l rskillningsdeputation öfverlemnat ett mål, innehollande
Christianstads stads fullmägtiges besvär öfver Kongl. Maij :sts
nådiga utslag i saken emellan Magistraten i bemälte stad och
Sladssecreteraren Lindskoug, om hvilckets uptagande deputationens
ledamöter varit af så skiljacktig tancka, att de af
tvenne stånd stadnadt emot de tvenne öfrige stånden, samt
2:do begärt Riksens Ständers decision uti det, sorn till en
sadan skilj äcklighet anledning gifvit, bestående uti den fråga,
huruvida 1759 års kongl, förordning af den 10 Januarij
ännu äger kraft och värckan, som pålägger deni, hvilcka ämna
hos Riksens Ständer anföra besvär uti husholls- och politiemål
att, lika som för rättegångsmål föreskrifvit är, innom
en viss idsatt lid denne deras föresatts hos Kongl. Maij :st
i underdånighet anmäla.
Desse tvenne protocollsutdrag äga en så nära gemenskap
nied hvarandra i anseende till den upkomne lagfrågan, att
K. o. A. tro sig lämpeligast förfara, då R. o. A. sig öfver begge
på en gång yttrar.
Hvad således angår det uti förenämde prolocollsutdragen
omrörde specielle undantag för 1760 års riksdag, så kan R. o.
A. så mycket mindre ansee det såsom något praejudicat eller
stadgande för de följande ricksdagarne, som ingen anledning
dertill gifves; utan tvertom Riksens Ständer vid 1766 års
riksdag uti skrifvelse till Kongl. Maij :st af den 1 October
samma år i underdånighet tillstyrckt en föreslagen förord
-
406 1772, mars 28. Politie- och ekonomimål.
ning, innehollande förnyad befallning till vederbörande alt
ställa sig till noga efterrättelse, hvad 4 § i 1759 års förenämde
förordning stadgar, och sådant utan att Riksens Ständer
något anfördt, sorn kunde synas inskräncka, mindre uphäfva
densamma, ehuru Riksens Ständers Justitiaedeputation
någon liten ändring föreslagit, då den vid 1761 års riksdag
under den 6 November samma år tillstyrckt meranämde
förordning[s] stadfästande såsom på en af Riksens Ständer
gifven anledning författad; hvilcket betänckande sedermera af
Riksens Ständer icke hunnit afgiöras, det äfven skulle synas
vara af högsta äfventyr för allmän säkerhet, och en offenteligen
utfärdad och allmänt kundgiord förordning, som icke
genom någon annan lika ordentelig blifvit uphäfven, skulli
sakna kraft af lag. Hvarföre äfven R. o. A. på sådane skäl
pröfvat nödigt, det Urskillningsdeputationen förständigas,
att 1759 års ofta nämde kongl, förordning icke mindre än
den af 1738 bör hädanefter tiena till rättesnöre. Men beträffande
det särskildte besvärsmål, hvarom deputationen stadnat
i olika tanckar, så emedan samma mål lika så snart kan
tagas för ett oeconomiemål som ett justitiae- eller rättegångsmål
och således komma under 1719 års förordning, hvaraf
händt, att en Riksens Ständers deputation hyst så olika begrep,
som bekant är, om sielfva lagfrågan, i anseende till
samma förordning, och sådant olika begrep stödjer sig på en
Riksens Ständers författning, som blifvit Riksens Ständers
Urskilning [s] deputation meddelt genom Expeditionsdeputationens
protocollsutdrag af den 21 November 1760. Riksens
Ständer jämväl under den 26 Augusti 1761 uti underdånig
skrifvelse hos Kongl. Maij :st anhollit om förteckningars meddelande
på alle de kongl, förordningar, reglementen m. 111..
hvileka så före som efter 1756 års riksdag utkommit men
icke af Riksens Ständer blifvit öfversedde och stadfästade,
på det Riksens Ständer måtte få tillfälle dem att skiärskåda
och, sedan de gillade blifvit, med intagande i riksdagsbesluten
stadfästa, hvilcket uti Riksdagstidningarne kommit till
allmenhetens kundskap samt således kunnat förordsaka uti
allmänheten irrigt förstånd derom, såvida denne förordning
sedermera icke finnes vara uti något riksdagsbeslut till stadfästande
intagen; hvartill kommer, att Riksens Ständer hit
-
Politie- och ekonomimål. Karlstad.
407
tills icke afgiordt den nu upväckte frågan om 1759 års förordnings
kraft och värckan. Fördenskull finna R. o. A. billigt
att de i början omnämde Christianstads stads riksdagsfullmägtiges
besvär till Justitiaedeputationen remittera.
Hvarjämte till förekommande af all oreda för framtiden
och till unvikande af den olikhet, sorn skulle upkomma, ifall
mera ofta nämde 1759 års kongl, förordning, hvilken uti alla
andre delar vid collegier, landshöfdingeembeten och magistrater
iagttages, icke uti denne omständighet lika allmänt
skulle efterlefvas, R. o. A. funnit, huru nödigt det vara vill,
att en underdånig skrifvelse till Kongl. Maij :st ifrån Riksens
Ständer afgår af innehöll, det Riksens Ständer af åtskillige
till dem inkomne ansökningar inhämtat, huruledes allmenheten
synes hysa mindre rigtiga begrepp om merberörde
kongl, förordnings kraft och värckan, hvilcket till äfventyrs
härrördt deraf, att icke något om denne förordnings stadfästande
uti riksdagsbeslutet infördt blifvit, och att Riksens
Ständer således sedt sig föranlåtne hos Kongl. Maij :st i underdånighet
anliolla, det måtte kongl, förordningen af den 10
Januari] 1759 genom en kundgiörelse bekräftas och förnyas,
så att alla hinder förekommas, hvileka kunde ligga i vägen
för samma förordnings allmänna efterlefnad.
Och beslöts, det skulle de öfrige respective stånden genom
utdrag af protocollet härom ärholla behörig del. Ut supra.
ll:o. Uti memorial, som ifrån Urskillningsdeputationen Carlstad
blifvit till Riksens Ständers plena remitteradt och nu uplästes,
anholt Probsten och Riksdagsfullmägtigen för Presterskapet
i Carlstads stift Magister Jonas Ullholm, det måtte Secrete
Utskottets vid sistledne riksdag den 26 September 1769
afgifne men hos tvenne respective stånd oafgiorde extractum
protocolli angående någon förbättring för Carlstad Trivialschola
blifva hos Riksens Ständer afgiordt.
Och föredrogs äfven samma extractum protocolli, hvaruti
tillstyrckes, att såvida Trivialskolan i Carlstad saknar den
hufvudman, som dylika skolar uti en rector vanligen äga,
så kunde älste collega scholae till rector därstädes förordnas
och med fullmagt försees, dock att han tills vidare har att
med dess förre lön sig åtnöja; de tvenne öfriga collegae
408 1772, mars 28. Karlstad. Fernebohm.
scholae i sin ordning med deras vanliga löner upflyttas samt
Consistorium äga frihet att antaga en docens i nedersta classen,
enär någon skulle vara hågad att denne syssla till vinnande
af någon förtienst utan lön sig åtaga, så länge rikets
tillstånd icke medgifver, att kronan något dertill förskiuta
må, eller till dess annat medel kan upgifvas, hvarigenom den
lönlöse utan kronans och ordinarie statens gravation med
underhöll kan försees.
Efter någon discours och uppå giord proposition bifölls,
hvad Secrete Utskottet om scholaesvsslornes inrättning föreslagit,
dock med förbehöll att sådant hvarken nu eller framdeles
må lända till statens gravation. Handlingarne kunna
läsas ibland allegaterne till denne dagens protocoll.
Fernebom 12:o. Uplästes Secreteraren Hindric Ferneboms Denissons
ansökning ifrån Urskillningsdeputationen remitterade ansökning, dett
äng :de. ville Riksens Ständer i anledning af Secrete Utskottets vid
sistledne riksdag den 22 December 1769 angående honom afgifne
men ej annorstädes än uti Högvördige Prästeståndet afgiorde
extractum protocolli behierta det lidande, hvaruti han
genom ett svårt fängelse och landsflygtighet råkat 1756 för en
då af honom utgifven Saga om diurens regemente och nu,
då han till följe af 1765 års pardonsplacat i fäderneslandet
hemkommit, unna honom, såvida han icke kan igenfå sine
vid dess arrestering 1756 ifråntagne documenter och handlingar
rörande i synnerhet hans andelar i Sunnemo och Sångs
masugnar i Vermeland med mera, efter han i sin fattigdom
ej äger medel att genom laga vägar dem åter söka, en ägendom,
hvarest han såsom älskare af landthushollningen kan
sluta sina dagar, de 200 d:r silfvermynt, som Presteståndet
sistledne riksdag i årlig pension honom tillagdt, till dess han
till någon syssla med lön kan blifva befordrad samt tour till
tienst ifrån 1750, då han uti Kongl. Götha Hålrätt blef lill
auscultant antagen.
Härvid uplästes äfven åfvannämde Secrete Utskottets extractum
protocolli af förre riksdag, hvaruti förklaras, det
Secrete Utskottet icke finner något hinder vara, med mindre
Denisson må de honom ifråntagne och hans enskilte rörande
documenter återsöka, hvartill honom alla laga vägar öpne
stå. Att Secrete Utskottet ej tillkommer tillstyrcka för honom
Konungssund.
409
annan befordran än den, hvartill han efter befordringslagarne
kan finnas berättigad, och att Secrete Utskottet ej tilltror
sig kunna ansee Denisson berättigad till resepenningar
för det han på 1765 års pardonsplacat i riket hemkommit;
hvilcket alt omständeligare kan läsas i handlingarne, som
finnas ibland allegaterne till denne dagens protocoll.
R. o. A. fandt för godt att remittera detta till Secrete Utskottet.
13 :o. Föredrogs Hr Schyttes, Joh. B., redan den 18 Decem- Konungber
sistledne år föredragne men då på bordet lagde memorial, ang:<je_
hvaruti han föreställer, att sedan Riksens Ständer beslutit,
det skulle landträntemästarens i Linköpings låhn boställe
Konungssund få af åboen Sven Svensson till skatte köpas, så
hade denne syssla derigenom förlorat den förmån af boställe,
som altsedan 1731 varit detsamma på stat anslagit. Men som
icke Riksens Ständers mening kan vara att för denne embetsman
och hans efterträdare i framtiden mer än för någon annan
minska den lön, sorn sysslan på stat kan vara anslagen,
hälst i desse svåre och dyre fider, så hemställer Hr Schytte,
om icke för landträntemästaren ett jämgodt och emot Konungssund
i godhet aldeles svarande kronohemman må till
boställe anslås, och att R. o. A. ville derom låta ett extractum
protocolli till sine respective medstånd afgå.
Detta bifölls.
Upsattes altså i följe af R. o. A:s beslut extractum protocolli,
så lydande
Sedan till Hans Kongl. Maij :st Riksens Ständers underdåniga
tillstyrckande afgådt, att Åboen Sven Svensson måtte till
skatte få lösa kronohemmanet Konungssund, som till boställe
varit anslagit för landträntemästaren i östergötland, så kom
hos R. o. A. i anledning af det memorial, som en dess ledamot
ingifvit, då saken afgiordes, nu under öfvervägande, att
genom detta Sven Svenssons ärhollne skatteköp landträntemästaren
i Linköpings lähn förlorat det hemman, som altsedan
1731 varit honom jämte lön till boställe anslagit.
Men som Riksens Ständers mening icke kan vara, att hvad
bronan för hvarje embete uti staten anslagit, på något så
märkeligt sätt skulle minskas, som det nu för landträntemäs
-
410 1772, mars 28. Konungssund. Norrköping.
Cattuns
tryckeriet
Norköping
ang:de.
tarén i Linköpings lahn skedt, eller en embetsman sakna den
lön och de inkomster, som hans innehafvande embete efter
författningarne lagligen hör åtfölja, och hvilcka hälst i sednare
åren varit för de fläste nog knappa och otillräckelige;
Hans Kongl. M:t jämväl uti det nådiga utslag, som af Riksens
Ständer blifvit stadfästadt och hvarigenom Sven Svensson
skattelösningsrätten till kronohemmanet Konungssund är
tillärkänd, i nåder förklarat, att landträntmästaren borde
få ett annat boställe, ty fandt R. o. A. för godt, att hos Hans
Kongl. Maij :st Riksens Ständer i underdånighet anhålla, det
måtte för landträntemästaren uti Linköpings låhn ett annat
boställe utses och anslås, som i godhet är svarande emot
hemmanet Konungsund, hvilcket nu samma syssla frångådt,
att genast och så snart, hvad allmänna lagen om fardag stadgar,
sådant tillåter, få tillträda.
Hvilcket genom utdrag af protocollet R. o. A. hos sine respective
medstånd velat till benägit bifall hörsamt tienst- och
vänligen recommendera. Ut supra.
14 :o. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens be1
tänckande af den 29 October 1771 angående frihet för cattunstryckeriet
i Norrköping att till egit behof årligen få införskrifva
hvita ostindiska cattuner eller så kallade guinées
till 3 000 alnar, hvarvid deputationen för sin del och i anseende
till anförde skäl icke finner något att påminna; dock
att det sker emot sådane afgifter, som redan äro eller framdeles
kunna blifva för cattunstryckerierne i riket utstakade.
Härvid var fogat åtskilliga ledamöters i deputationen särskildte
mening, hvaruti denne sökte frihet att införskrifva
ostindiske rå cattuner eller guinées afstyrckes på de skäl.
1 :o att enligit kongl, resolutionen af den 10 September
1741 ej flere än Sickla vid Stockholm och Götheborgs catlunstryckerie
äro priviligerade att trycka på oslindiske hvita
cattuner och guinées men de öfrige endast på inrikes giorde
hvita cattuner och lerf ter, och det vid 1 000 d:r silfvermynts
vite för öfverlrädaren. Skedde härutinnan någon ändring,
blefve fides publica altför mycket lidande.
2:do. Att afsättningen på de här tryckte cattuner så anseenligen
i sednare åren minskats, att både Sickla och Götheborgs
Norrköpings kattunstryckeri.
411
tryckerier hafva anseenliga lager oförsålde af sine varor och
skulle få dem ännu större till deras märckeliga lidande, om
det, som deputationen nu tillstyrckt, vunno bifall.
3:tio. Skulle en sådan inskränckt införskrifning af ostindiske
hvita cattuner blifva för våra inhämska ylle- och särdeles
linnetillvärkningar högst skadelig, äfven helt och hollit
förstöra all inrikes cattunsväfnad, hvarmed dock god början
på flere ställen blifvit giord.
Äfven upläsles ett af Riksdagsfullmägtigen för capellanerne
i Stockholm Magister Sven Fryxell författadl memorial, livilcket
uppå anförde skäl tillstyrcker, att det Sickla tryckerie till
1765 års riksdag bestådde qvantum af 10 000 stycken hvita
cattuner att införskrifvas måtte blifva inskränckt till 6 000:de,
hvaraf de i Stockholm befintelige tryckerier fingo beholla
1 000:de stycken och de öfrige 5 000 stycken till de i Stockholm
varande Krainliandlaresocieteter till införskrifning öfverlemnas.
Riksdagsfullmägtigen för Götheborgs stad Grosshandlaren
Gabriel Friedric Bejer hade äfven i detta ämne ingifvit ett
memorial, som nu uplästes, hvaruti han på flere anförde skäl
tillstyrcker bifall på det särskildte votum med tilläggning,
att som uti tulltaxan vid 1/8 procents recognitions utsättande
för ostindiska guinées står för hvars räkning de inkomma,
men inga andre än Sikla och Götheborgs cattunstryckerier
äro privilegierade att dem införskrifva, desse orden måtte
rättas och i stället sättas ifall the för ett therå privilegieradt
cattunstryckerie inkomma.
Alla desse handlingar finnas ibland bilagorne till denne
dagens protocoll.
Hr Grefve Creutz, Johan Philip,1 utbredde ytterligare
alla de skäl, som uti det särskildte votum och Handelsmannen
Bej ers memorial blifvit anförde; tilläggande, att
Preste- och Bondeståndet redan bifallit Magister Fryxells memorial
och dermed lenmat Kramhandelssocieteten äfven frihet
att införskrifva hvita cattuner, hvilket ej annat kunde än
lörordsaka ännu större dyrhet på denne varan, såvida afsättuingen
icke synes öka sig, men ännu flere af införskrifningen
skulle hafva sin näring, tillstyrckte altså, att R. o. A. till att
förekomma en sådan olycka ville förena sig med Borgarestån
1
Skall vara: Johan Gabriel.
27—680338
412 1772, mars 28. Schagerborg. Luckerstad.
dets beslut af den 12 sistledne Februarij på Handelsmannen
Beijers memorial, hvilcket han upläste så lydande:
Dito bifallit, i följe hvaraf guinées införssel priviligierade
cattunstryckerie stadfästas vid theras ärhollne rättigheter oell
the nu härom varande författningar bibehollas.
Häröfver begärtes allment proposition, hvilcken blef giord
och med Ja besvarad.
Schager- 15 :o. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens be
1
°nfng om länckande af den 4:de i denne månad angående Foderalmahrandstod.
karens och Fabriqueurens Anders Schagerborgs ansökning
om brandstod; deputationen finner skäligt tillstyrcka, det ma
Schagerborg, som vid den timande eldsvådan om natten uti
Hamiltonske huset vid Riddarehuslorget år 1770 knappast
kunnat frälsa sitt egit lif och således ej haft råderum att
bärga hvareken värkstaden eller det ringaste af sin ägendom,
af manufacturfonden ärholla till sin nyttiga närings bedrifvande,
hvaruti han visat mycken skickelighet, 2 000 d:r s:mt
i brandstod samt genom 10 procents tillvärckningspraemier,
beräknade ifrån den tid han efter branden åter satte värkstaden
i gång, få afbetala de 2 000 d:r sunt, dem han såsom
lån af manufacturfonden redan undfådt.
Detta bifölls.
Angaieup- 16 :o. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den
rättelse- •
fullmakt för1^ innevarande månad angående uprättelsefullmagt för Capi
Lieut.
Ceder-tainen i rysk tienst och Lieutenanten vid östgötha Infantecreutz
rie
Baron Jonas J. [d: F.] Cedercreutz,
hvilcket af flere lades på bordet.
Kronohe- 17:o. Föredrogs Kammaroeconomiedeputationens betäncLyckersta
kande af den 11 sistledne Februarij angående rättighet att
by äng:de. af kronan få till skatte lösa kronohemmanen n:o 1, 2, 3 och 4
i Luckersta by i östergötland, Dahls härad och öhrberga
sockn belägne, hvilcke Kongl. Maij :st den 7 Augusti sistl.
år lemnat Capitainen och Riddaren Nils August Svedenstierna
för en faststäld skatterättsfordran såsom ärsättning men
deputationen tillstyrcker måtte återgå och åboerne förmånsrätten
till skattelösen framför Svedenstjerna tillärkännas
samt att Kronobefallningsmannen Iggström, hvilcken efter
Böndernes Hans Persons, Pehr Olofssons och Bengt Pehrsons
i Krigsberga intygande i 9 år skall underlåtit den honom af
Luckerstad.
413
landshöfdingen anbefalte skattevärdering på desse hemman
i Luckersta, borde derföre böta 600 :de dahlér silfvermynt.
Härvid var fogat någre ledamöters i deputationen särskildte
votum, hvaruti uppå anförde skäl de söka bevisa, att det
Capitainen Svedenstjerna på Luckersta hemmanen beviljade
skatteköp bör äga bestånd, men om efter deröfver anstäld behörig
undersökning det skulle befinnas, som nu af åboerne
vill föregifvas, att Kronobefallningsmannen Iggström i 9 år,
sedan åboerne sig till skattelösen anmält, underlåtit att den
af landshöfdingen honom anbefalte skattevärdering anställa,
det borde han derföre till ansvar ställas och ärsätta åboerne
den deni härigenom förordsakade skada. Hvilket votum
ibland bilagorne till denne dagens protocoll in extenso kan
läsas.
Frih. Grönhagen, Claes W i 11 h e 1 m, yttrade sig,
att han såväl af tryckte handlingar, hvilcka angående denne
^ak i allmenheten utkommit, som och hvad nu blifvit upläst,
inhämtadt hennes beskaffenhet. Deputationen stödde sitt beslut
i synnerhet på den af Krigsbergabönderne utgifne attest
af innehöll, att sedan Luckerstads åboer sig till skatteköp af
de ifrågavarande hemman n:o 1, 2, 3, 4 i Luckerstad hos
landshöfdingen anmält och redan 1761 ärhollit remisse till
skattevärdering, så hade Fältcommissarien och Kronobefallningsmannen
Iggström uti 9 år densamma uppehollit, ehuru
han ofta af åboerne skall blifvit påmint att densamma förrätta.
Uti de tryckta handlingar deremot finnes, att desse Krigsbergabönder
den 2 i denne månad blifvit inför Vastena Rådstufvurätt
öfver denne deras attest edeligen hörde och då icke
velat vidkännas innehollet af samma attest utan skutit skulden
på concepisten, fast mera synes deras edeliga utsago
utmärcka, att Luckerstads hemmansåboer sielfva skola varit
vållande, att den anbefalte skattevärderingen tid efter annan
altid blifvit upskuten, och att de för bristande penningar till
skattelösen dermed begärt anstånd. När grunden, hvaruppå
detta betänckande är bygdt, således blifver tvifvelacktig, så
försvagas i samma mån beslutet. Frih. Grönhagen tillstyrkte
altså, att detta betänckande måtte tiii deputationen åter remitteras
att uti en så hufvudsakelig omständighet som denne
414 1772, mars 28.
Luckerstad.
inhämta nöjacktig uplysning, och som han därjämte icke funnit,
att Capitainen Svedenstierna, hvilckens äganderätt deth
likväl så nära angår, ej eller Fältcommissarien Iggström,
hvilcken för begångit embetsfel af deputationen är lill böter
fäld, blifvit hörde, innan betänckandet utfallit, så påstod han,
det måtte dem denne rättvisa vederfaras och deputationen se
dan med betänckande enligit sakens då befundne beskaffenhet,
sedan alt detta förut gådt, till Riksens Ständers plen.
inkomma; begärandes Frih. Grönhagen, att härom extractum
protocolli till de andre respective stånden måtte afgå.
Häröfver begärtes proposition, hvilken och blef giord och
allmänneligen med Ja besvarad, undantagande af Hr Heidenhielm,
hvilcken biföll betänckandet och påstod, att
han ansågo, hvad uti de tryckte handlingarne om Krigsbergaböndernes
edeliga utsago inför Vastena Rådstufvurätt vara infördt
för falskt; dock yrkade han icke votering.
Blef altså i conformité af R. o. A:s beslut extractum protocolli
utfärdadt till de andre respective stånden, så lydande.
S. d. Uplästes Kammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 11 sistledne Februarij angående skattelösen ai
kronohemmanen n:o 1, 2, 3 och 4 i Luckerstad by, Örberga
sockn, Dahls härad och östergötland, hvartill deputationen
ansedt åboerne derstädes berättigade framför Capitainen och
Riddaren Nils August Svedenstierna, sorn genom KonglMaij
:st nådiga utslag den 7 Augusti förledit år blifvit tillärkänd
skatterättighet af samma hemman såsom är sätt ning för
en upgifven och faststäld skatterättsfordran.
Härvid kom hos R. o. A. uti öfvervägande, huruledes iryckte
handlingar i detta mål ibland annat innefatta ett af Bönderne
Hans Person, Pehr Olofsson och Bengt Pehrson i Krigsberga
utgifvit och den 2 i denne månad inför Vastena Rådstufvurätt
med eed styrkt betygande, som vill utmärcka ett
olika förhollande än det deputationen sig förestält och för
fast antagit, eller att Luckersta hemmansåboer sieifve skola
vara vållande till utdrägt uti den redan 1761 vederbörligen
anbefalte skattevärdering å deras åboende hemman, hvarmed
de för tryckande tider och behof begärt anstånd. I stället
för att deputationen genom en dit inlemnad attest af
Luckerstad.
415
samme personer och den 3 September förledit år blifvit ledd
på den tanckan, att åboerne årligen påyrkat skattevärdering
hos Kronobefallningsmannen i orten och derigenom deras
skyldighet med det sökte skatteköpets fullföljande sökt iackttaga;
men hvilcken attests rigtighet, om den till innehöll
icke vore öfverensstämmande med sednare edelige vittnesmålen,
utgifvarne deraf eller redan nämde bönder i Krigsberga
icke velat ärkänna utan ansvaret för densamma på upgifne
concepisten sökt härskiuta.
Denne nu förekomne olika beskaffenhet och förändring i
saken fant R. o. A. förtiena nogaste upmärksamhet och ett behörigt
utredande, så att sanning och rätta sammanhanget uti
detta granlaga mål måtte updagas.
Och aldenstund deruti sig nu företee aldeles nya och ganska
betydeliga omständigheter, hvarom deputationen vid författandet
af dess utlåtande icke varit uplyst och underrättad
men hvilcka böra komma uti närmare öfvervägande, innan
den grund, hvaruppå deputationen stadgadt sitt beslut och
tillstyrckande om åboernes förmånsrätt till skattelösen, kan
för fast och säker antagas; hvartill kommer, att Capitainen
Svedenstierna, hvilckens på en ordentelig väg tillkomne ägendom
är i fråga samt Fältcommissarien och Kronobefallningsmannen
Anders Iggström, som för förment efterlåtenhet och
försummelse med oftanämde skattevärdering^ författande ansedts
skyldig till 600 d:r silfvermynts böter, icke blifvit hörde
och sine skäl fädt andraga, så beslöt R. o. A. at åter förvisa
delta mål till Kammaroeconomiedeputationen, som efter
fullständigt utredande, och sedan Capitainen och Riddaren
Svedenstierna tillika med Kronobefallningsmannen Iggström
vederbörligen blifvit hörde, med nytt betänckande i saken
har att inkomma.
R. o. A., sorn tror sig härigenom noga hafva i agt tagit, hvad
lag och allmän säkerhet fordrar till bevarande af hvarje medborgares
rätt och att ingen deruti må öfverrumplas, förväntar
af enahanda grund, att tile öfrige respective stånden med R.
°. A. uti ett lika beslut instämma. Till hvilcken ända thetia
genom utdrag af protocollet skulle hörsamt, tienst- och vänligen
communiceras. Ut supra.
416 1772, mars 28.
Hultgren.
Häradshöf
dingen
Hultgrén
ang:de.
18. Uplästes Riksdagsfullmägtigens från Götheborgs stad
Skräddareåldermannens Georg Printz memorial af den 22
Januarij innevarande år, hvilcket den 12 Februarij därpå
följande blifvit hos R. o. A. upläst och på bordet lagt, angående
Häradshöfdingen Pehr Hultgrén, hvilcken hail förmenar
genom Kongl. Götha Håfrätts bidragande hafva hunnit
till ordinarie dommareämbete, innan han upnådt den uti
kongl, förordningen af den 12 November 1766 om lagarnes
verkställighet föreskrefne åldren af 30 år. Hemställande
Printz, om icke Riksens Ständer genom underdånig skrifveh
hos Kongl. Maij :st ville anholla, det täcktes Kongl. Maij :st
ifrån Kongl. Götha Håfrätt innom viss kort, bemälte Håfrätt
förelagd tid infordra vederbörlige och gällande bevis om Hultgrens
ålder, samt såvida det då skulle finnas, att han ännu
icke upnådt de år, sorn högstberörde 1766 års förordning hieder,
innan han till ordinarie dommare blev förordnad, Kongl.
Maij:st då i nåder ej allena täckes sätta denne tienstesak
sitt förra stånd och sin nådige fullmagt af Hultgren återtaga
utan och anbefalla Justiliaecantzleren att inför Kongl. Maij :s:
i Dess Rådkammare tilltala dem af bemälte Håfrätts ledamöter,
som med sitt tillstyrckande härtill anledning gifvil, samt
det nådiga slut, Kongl. Maij :st öfver dem affattar, Riksens
Ständer i nåder meddela. Hvilcket in extenso kan läsas ibland
bilagorne till denne dagens protocoll.
Hr von Engeströ m, Johan: Hela detta tillstyrckande
grundar sig uppå den supposition, att Hultgren icke
fylt 25 år, innan han lill dommareförrättning blef förordnad,
och icke 30 år, innan han blef ordinarie domare.
Hvarest Printz fädt denne supposition om Hultgrens minderårighet
behagar han icke säga oss; emedlertid begär lian,
att Riksens Ständer på hans blotta föregifvande skola gå til!
Kongl. Maij :st och anholla om undersökningar samt ställa
Håfrätt och embetsmän under Justitiaecantzlerens tilltal, icke
mindre än för sielfva konungen. Huruvida ett sådant steg kan
vara Ständer värdigt, och huruvida det vore öfverensstämmande
med den säkerhet för inquisitioner, som Sveriges inbyggare
förmena sig äga under lagen, del lemnade han enhvar
att eftersinna. Hade Printz, ifall han är ledamot i Protocollsdeputationen,
af Kongl. Götha Håfrätts protocoller fädt
Hultgren.
417
anledning att misstäncka Hultgrens ålder, så borde han i deputationen
hafva upgifvit sin anmärkning, som då icke lärer
underlåtit att inhämta vederbörandes förklaring deröfver och
sedan med ett fullständigt betänckande derom till Riksens
Ständer inkomma. Så omogit som detta framkommit, trodde
Hr von Engeström, att R. o. A. ej vidare kunde giöra dervid
än att sig dermed icke befatta.
Frih. Grönhagen: Skulle väl vara af samma tancka,
om memorialet tillstyrckte att skilja Häradshöfdingen Hultgren
vid sitt ämbete eller att ställa Kongl. Götha Håfrätt
under Justitiaecantzleren; men ingendera vore meningen
utan endast alt ifrån Kongl. Götha Håfrätt skulle infordras
laglige bevis angående Häradshöfdingen Hultgrens ålder, då
han blef till domareförrättningen förordnad och då han ärhult
häradshöfdingefullmagt; om begge delarne tviflade han
icke, att Kongl. Götha Håfrätt ju kunde giöra sådan redo,
sorn viste, att den stält sig 1766 års förordning till efterlefnad;
då förföllo saken; funnos annorledes, så borde ju sådant
efter lag rättas; han drog altså för sin del icke betänckande
vid att bifalla memorialet.
Frih. Cederhielm, Josias: Ehuru author lill detta
memorial stiger fram med mycken nit för våra lagar, gifver
han dock förslag till ett steg, som är aldeles utom våra lagar.
Frih. Cederhielm hade väl sedt i lagen, att en1 embetsman för
förbrytelser kan mista ämbetet; men aldrig på något ställe,
att det vore ett brott till att söka en tienst och att på densamma
få konungens fullmagt; hade altså ej eller på något
ställe funnit utsatt i lagen, att en embetsman, som fädt fullmagt,
skulle gifva densamma igen. Detta vore altså en ny lag,
som bör hvila till nästa riksdag. Memorialet talte väl dubitative
om Hultgrens ålder men projecterar likväl straffet, örn
det så förholler sig, sorn föregifves. Annars vore denne fråga
vackt i Protocollsdeputationen, och hade deputation redan
derom infordradt behöriga uplysningar ifrån Kongl. Götha
Håfrätt, men deputationen har icke trodt sig tiilständigt vara
att hos Riksens Ständer anmäla målet, förrän alt, hvad dertill
hörde, blifvit fullkommeligen utredt och uplyst. Det vore
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: den.
418 1772, mars 28.
Hultgren.
värdigt att nitälska om lagens hälgd, deruti ville ingen riks
dagsman gifva Skräddaråldermannen Printz efter; men man
hör holla sig innom den till allmän säkerhet föreskrefne ordning,
ty annars blifver riket i stället för väl illa skött oell
enskildtes säkerhet oftast vanvårdad. Aldra minst kan det
ägna Riksens Ständer att dömma någon på gissningar, anklaga
någon och med detsamma säga, om han befinnes brottslig,
skall straffet blifva det eller det, när en sådan modus procedendi
hvarken varit eller ännu är vid någon domstol i Sverige
tillåten; hvad högsta magten säger bör vara decisift, men sorn
tre stånd redan lära hafva bifallit memorialet, trodde Frih
Cederhielm föga vara att giöra i saken, utan endast att R. o.
A. förklara sig ej taga någon del deruti och derföre afslå
detsamma.
Frih. Reuterholm, Gustaf, ansåg detta vara af så
vigtig beskaffenhet, att det icke borde undfalla Riksens Ständers
upmärksamhet; det tillhörde Ständer att eftersee, huru
lagen blifver handhafd; skulle de icke få efterfråga sådane
mål som detta, så skulle snart större delen af lagskipningen
kunna vridas till godtycko och de bästa lagar förlora sin
kraft. Om det skulle få gå med denne saken efter vanligheten
genom comrnunicationer och förklaringar utan viss förelagd
tid, skulle det kunna dragas ut hela feni åren, innan dermed
kommo till slut. Att förebygga sådant är afsigten med memorialet
men icke att dömma någon ohörd; det vore väl icke
någon lag, som stadgade, att den som fädt ett embete, skulle
återgifva den fullmagt, han därpå fädt; men sorn en gammal
lag stadgar, att lagligt stånde men olagligt återgånge, så drog
Frih. Reuterholm inlet betänckande vid alt bifalla memorialet.
Hr Carpelan, Carl Ephraim: Saken vore icke,
som det vill föregifvas, immediate väckt hos Riksens Ständers
plena, utan en ledamot i Protocollsdeputation hade där
giort anmärkningen vid Kongl. Götha Håfrätts protocoller och
för att vinna tiden anmält detsamma genom memorial hos
plena. Afsigten är ej annan, än att undersökningen måtto
skyndesammeligen anställas, men ordenteligen och enligt Sveriges
laga process, så den kan blifva afgiord, innan Riksens
Ständer åtskiljas, och ej ligga till efter riksdagen, då aldrig
Hultgren.
419
någon reda skulle blifva på densamma. Här är ej allena frågan
om att Hultgren skall fådt en ordinarie domaresyssla,
innan han fylt 30 år, utan och att Götha Håfrätt förordnat
honom till domareförrättningar, innan han hunnit till 25 års
alder. När de högste domstolar i riket så kunna misstaga sig
på lagen, då är visst tid, att Riksens Ständer taga sig saken
an och använda sin magt till att återgifva lagen sin kraft.
Hr Carpelan begärte, att R. o. A. ville bifalla memorialet, och
kunde icke föreställa sig, att någon votering skulle blifva, om
lag skall handhafvas eller ej.
Frih. Bunge, Sven, deremot påstod det icke vara enligt
med Riksdagsordningen att med memorialer uti plena väcka
actioner och förföljelser emot medborgare. Är anmärkning
giord i Protocollsdeputationen öfver Kongl. Götha Håfrätt, så
lärer deputationen icke underlåta, sedan behöriga förklaringar
inkommit och det värckeliga sammanhanget häraf blifvit
utrönt, att öfver detta aflemna till Riksens Ständers plena ett
sådant betänckande, som sakens sammanhang kräfver. Då
kommo saken ordenteligen till Riksens Ständer, och då ville
Frih. Bunge icke eller undandraga sig att med sin röst styrcka
lagar, att de måtte blifva i sin kraft. Men att på en enda
mans memorial lillstyrcka Kongl. Maij :st att ställa en håfrätt
under Justitiaecantzleren och att af en embetsman låta taga
igen fullmagten, dertill kunde han aldrig samtycka.
Grefve Creutz, Johan P h i 1 i p1: Det vore icke utan
att hvad emot det i fråga varande memorial blifvit påmint
iåto höra sig; men när han å andra sidan besinnade, hvad
13 § uti 1723 års Riksdagsordning stadgade, så fandt han det
aldeles med lagen öfverensstämmande. Hr Grefven upläste
häruppå den åberopade § ord ifrån ord och fullfölgde vidare,
att i kraft af denne lag biföllo han memorialet. Sammanhanget
med saken, den han noga hade sig bekant såsom lydande
under Kongl. Götha Håfrätts jurisdiction, vore i korthet
den, att Hultgren af Kongl. Götha Håfrätt år 1770 blifvit
anförtrodd en domareförrättning, ehuru han icke då ännu
hunnit till 25 års ålder, samt genast 3 månader derefter blifvit
förordnad till vice häradshöfdinge, hvilcket vanligen icke
vederfares andre än dem, som hunnit till mognare ålder och
1 Skall vara: Johan Gabriel.
420 1772, mars 28.
Hultgren.
i flere år genom tienst i dommaresysslor inför håfrätten visat
prof af insigt och skickelighet; sedan Hultgren derefter blifvit
auditeur vid Artilleriebattaillonen på Gottland, går bemäl
te Håfrätt ännu längre och inlämnar till Kongl. Maij :st underdånigt
förslag på tienstebyte emellan denne Auditeuren Hultgren
och Häradshöfdingen i Linds1 och Redevågs1 härader
i Östergötland1 Wolter Planck, hvilcket, när det af Kongl.
Maij :st i nåder bifalles, förmodeligen i den försäkran, att
Håfrätten såsom konungens högsta nämd iackttagit, hvad lagen
om dommarens ålder föreskrifver, innan den vågat med
ett sådant tillstyrckande till sin Konung framkomma, så har
derigenom händt, att Hulgren redan bekläder ett betydeligit
ordinarie domareämbete, då han knapt hunnit till den ålder,
att en extra dommareförrättning kan honom anförtros. Ett sadant
missbruk är skedt under Riksens Ständers sammanvaro
och under deras ögon så till sägandes. Inga protocoller om
hvad så nyligen händt kunna vara till Riksens Ständer inkomne,
komma ej eller efter vanlig ordning förr än till nästa
riksdag. Det vöre bedröfveligt, om detta tilltag emot lagarne
så länge skulle ligga opåtalt och för en illa tillämpad formalitet
lagen blifva kraftlös, så att Ständer ej fingo befatta sig
med ämbetsfel emot lagarne, som af ämbetsmän begås, nästan
i deras åsyn. Hultgren vore ej mindre brottsslig, ty den, sorn
åstundar ett doinmareämbete, hör vara så kunnig om lag, att
han ej oförsynt söker det, innan han ärnådt den ålder, som
lagarne förelägga den, som skall få bekläda detsamma. Hr
Grefven trodde för sin del, att Åldermannen Printz uti denne
anmärckning fullkommeligen upfyldt hvad honom såsom
riksdagsman ålågo, ansåg hans memorial för berömmeligt
och tillstyrckte derpå bifall.
Frih. von Essen, Friedrich: Sedan Grefve Creutz
så omständeligen utredt sammanhanget af denne sak, ville
han allenast tilläggga vid den anmärkning, som blifvit giord,
att Riksens Ständer såsom högste magten icke böra tala dubitative,
huruledes ett sådant talesätt uti Riksens Ständers expeditioner
icke vore främmande. Det nyttiades 1761, då frågan
var om en viss man, det nyttiades 1765. Om det är sä,
eller om det är så, bör det ske sä och så voro då Ständers
1 Skall vara: Kinds och Redvägs härader i Västergötland.
Hultgren. 421
ord. Han trodde enhvar kunna påminna sig det, utan att han
närmare behöfde specialisera casus. I anseende härtill och
aldeles derföre, att memorialet är i sitt tillstyrckande dubitatift,
biföll altså Frih. von Essen detsamma.
Hr Linderstedt, Eric: Det vore bedröfveligit, om lagens
kraft skulle förlora sig genom det man dröjer att ställa
den felacktiga till ansvar. Det vore redan bevist af 13 § Riksdagsordningen,
att detta mål hörde till Ständers uptagande;
det bevistes än ytterligare deraf, att det på intet annat ställe
kan rättas; ty Götha Håfrätt har tillstyrckt bytet, och Kongl.
Maij :st har på detta tillstyrckande utfärdat sin nådiga fullinagt.
Hr Linderstedt ärkände likväl, att bättre och ordenteligare
hade varit, om deputationen hunnit infordra behörige
förklaringar och med sitt betänckande inkomma. Då hade
Riksens Ständer icke behöft anmäla någonting dubitative hos
konungen. Han anholt, att R. o. A. ville taga i detta mål ett
rättvist beslut och i synnerhet ett sådant, som icke uppehölt
saken.
Frih. Kagg, Lars, yttrade sig varu för örn om Ständers
värdighet för att kunna samtycka, att de på en dubitative upgift
af en enskildt man skulle stadga något beslut. Likväl och
på det ej mätte blifva ostraffadt, om något emot lag vore begångit,
ville han väl samtycka, att memorialet remitteras till
Protocollsdeputationen.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Saken vore värckeligen
af mycken betydelighet, om det förholler sig så, att konungen
blifvit surprenerad och satt bakom liuset vid denne fulhnagts
ingifvande. I sådan händelse anstodo1 det icke Riksens Ständer
att låta den dristiga, den tilltagsne tygelfritt så få löpa
fram.
Men som man äfven borde vara mån om att hos Riksens
Ständer allting med ordning företages och afgiöres, så tillstyrckte
han, att detta memorial må till Protocollsdeputationen
remitteras, som hade alt underätta sig om dess sammanhang
och med sin berättelse derom till Riksens Ständer inkomma.
Hr Linderste d t, Eri c, förklarade sig härmed nögd,
i Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: af stodo.
422 1772, mars 28.
Hultgren.
allenast att viss tid måtte utsättas, då de andre stånden torde
lorena sig med R.o. A., ty i annor händelse och ifall riksdagen
slutas, kommer efter de tre ståndens bifall på memorialet
en dubitative expedition att till Kongl. Maij:sl afgå, den R.
A. likväl såsom Ständer mindre värdig vill förebygga.
Frih. Cederhielm, Josias, tilläde, att Protocollsdeputationen
jämväl måtte eftersee, om flere sådane lagbrott
blifvit begångne, ty detta torde ej vara det enda.
Frih. Sparre, Carl, understödde desse tilläggningar;
lian såg icke, hvarföre Hultgren borde vara den enda, som
skulle pligta för folckets synder.
Hr Leijonancker invände emot denne tilläggning, att
här vore brottet angifvit, men skulle man gå vidare, fingo det
anseende af inquisition, och hade Riksens Ständer för alli
inquisitioner förklaradt deras afsky.
Hr Leijonmarck, Gustaf A d., förklarade sig äfven
emot en sådan inquisition, ansåg den för onyttig och endast
ledande till vidlöftighet och tidsutdrägt.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. ville
låta bero vid att remittera detta mål till Protocollsdeputationen.
Frih. Ri d d e r s t o 1 p e, Carl: Med tilläggning att innom
en månad med fullständig underrättelse om sakens sammanhang
till Riksens Ständer inkomma samt derjämte, att i R.o.
A:s protocoll må införas, att ifall någon mera dylik casus
skulle förspörjas, R.o. A. icke ville underlåta att dervid fästa
upmärksamhet.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus: Som han nu
lärdt att förstå Riksdagsordningens 13 §, så utbad han sig,
att ifall något, som i hans tancka vore olagligt, skulle honom
hända, han då med memorial därom måtte få till Riksens
Ständer inkomma.
För öfrigit vore denne casus med Hultgren icke Kongl.
Götha Håfrätt till last, ty Hultgren hade ej fådt befordran lill
dommareembete utan bytt sig dertill ifrån auditeur, som och
vore domare, altså endast gådt ifrån domare- till domaresyssla.
Vid det han fådt auditeurssysslan, vore altså det förmente
lagbrottet begångit, och hvem som derföre skulle ställas till
ansvar, visste Hr Sparrschöld icke att säga.
Hultgren. 423
Hr Baron och Landtm, giorde nu proposition: Behagar
R. o. A. att remittera detta memorial till Protocollsdeputationen,
som, sedan Kongl. Götha Håfrätt och vederbörande deröfver
hörde blifvit, har att innom en månad med berättelse
och sitt utlåtande derom till Riksens Ständers plena inkomma,
och att R. o. A. så länge, och intill dess sådant skedt, v ill
med sitt sluteliga yttrande uti detta mål upskiuta; hvarom
extractum protocolii till de andre respective stånden afgår.
Hvarjämte R. o. A. låter nu i sitt protocoll inflyta, att ifall
någon mera dylik casus skulle förspörjas, R. o. A. ej ville underlåta
att dervid fästa upmärksamhet.
Denne besvarades med Ja.
Det i conformité häraf upsatte extractum protocolii lydde,
sorn följer.
S. d. Lät R. o. A. sig föredragas ett af Riksdagsfullmägtigen
för Götheborg Skräddareåldermannen Georg Printz ingifvit
memorial, hvaruti han gior anmärkning deröfver, att Auditeuren
vid Gottlands Artilleriebattaillonen Pehr Hultgren uppå
Kongl. Götha Hofrätts tillstyrckande ärhollit Hans Kongl.
Maij :sts nådigste tillstånd att få byta ämbete med Häradshöfdingen
Wolter Planck samt således Hultgren blifvit förordnad
till häradshöfdinge öfver Linds1 och Redvägs1 härader,
oacktadt han den tiden ännu icke lärer fyldt 25, mindre
30 år; och tillstyrcker, att hos Kongl. Maij :st Riksens Ständer
underdånigst anholla om befallning till Kongl. Götha Håfrätt
att innom kort förelagd tid inkomma med vederbörlige
och gällande bevis öfver Hultgrens ålder samt, såvida det då
skulle befinnas, att han icke upnådt de år, som kongl, förordningen
af den 12 November 1766 föreskrifver, innan någon
kan till ordinarie dommare förordnas, Hans Kongl. Maij :st
då ej allenast i nåder täcktes försättja denne tienstesak i sitt
förre stånd och fullmagten ifrån Hultgren återtaga utan och
anbefalla Justitiaecantzleren att inför Kongl. Maij:st och Dess
Rådkammare tilltala de af Götha Håfrätts ledamöter, som
med deras tillstyrckande härtill anledning gifvit, samt att det
beslut, Kongl. Maij:st i nåder behagar häröfver affatta, måtte
Riksens Ständer varda ineddelt.
1 Skall vara: Kinds och Redvägs.
424 1772, mars 28—april 4. Hultgren.
Vid närmare öfvervägande af delta memorial har R. o. A.
funnit dess innehöll af mycken vigt och betydelighet; det angår
en Riksens Ständer värdig upmärksamhet deruppå, atl
rikets grundlagar obrottsligen varda efterlefvde, men derjämte
rörer samma memorial på det närmaste medborgares timmeliga
välfärd, enär fråga upkommer om fullmagtens återtagande
af Häradshöfdingen Hultgren och en del ledamöters
uti Kongl. Götha Håfrätt sättande under Justitiaecantzlerens
tilltal. Så berömlig den nit är att ansee, som Riksdagsfullmägtigen
Printz yttradt för grundlagens efterlefnad, så villigt R.
o. A. i allmenhet antaga den principe, att ingen slags förtydning
eller efterlåtenhet vid grundlagens efterlefnad bör fa
äga rum; fölgakteligen att om någon, som ej upnådt den ålder,
som grundlagen föreskrifver, kommit att ärholla ett
domareämbete, sådant i sig sielf är och bör vara olagligt, sä
litet kan R. o. A. nu och då frågan är om en särskildt händelse,
en casus specialis, finna öfverensstämmande med högsta
magtens värdighet att på ett blott memorial utan vidare bevis,
ehuru trovärdig man det och vara må, som memorialet underskrifvit,
bifalla en angifvelse, som detsamma gifver anledning
till, när livar domare har sig det föreskrifvit, att ingen
må ohörd dömas.
R. o. A. pröfvar altderföre skäligt atl remittera detta memorial
till Protocollsdeputationen, som, sedan Kongl. Götha
Håfrätt och vederbörande deröfver hörde blifvit, har att innom
en månad med berättelse och sitt utlåtande derom til!
Riksens Ständers plena inkomma, och vill R. o. A. så länge,
och intill dess sådant skedt, med sitt sluteliga yttrande uti
detta mål upskiuta.
Hvilcket genom utdrag af protocollet med de öfrige respective
stånden hörsamt tienst- och vänligen skulle communiceras.
Ut supra.
R. o. A. åtskildes klockan 1 eftermiddagen.
Ullstrumpor. Luckerstad.
425
År 1772 den 4 Aprilis.
Lördag.
Plenum klockan 10 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
Som Secrete Deputationen uti någon angelägen sak begärt
att i dag få samlas kl. 8, så sammanträdde R. o. A. ej förr än
klockan 10 förmiddagen.
1. Justerades följande extracta protocolli, som enligit R.
o. A:s i sista pleno tagne beslut skulle till de öfrige respective
stånden afgå, nemligen
1 :o angående boställe för landträntemästaren i östergötland,
2:o angående förordningen af är 1749 om fatalier i oeconomie-
och politiemål,
3:o angående Kammaroeconomiedeputationens betänckande
om skattelösen till någre hemman i Luckersta by i östergötland,
4:o angående Riksdagsmannen Printz memorial om Häradshöfdingen
Petter Hultgren.
Hvilcka gillades.
2:do. Företogs Riksdagsmannens ifrån Stockholm Span- Fri införsinåls-
och victualiehandlanden Carl Anton Baeves ifrån Ur-SC suckade'"*
skillningsdeputationen remitterade memorial, hvaruti han ullstrumpor,
begär bifall uppå Handels- och manufacturdeputationens betänckande
vid sista riksdag af den 12 Januarii 1770, som tillstyrcker
fri införsel utifrån af grofva slickade ullstrumpor
emot afgift 6 öre sunt af hvart par att samla deraf en fond
till premier för inrikes stickade ullstrumpor.
Hvarvid uplästes Borgareståndets extractum protocolli af
den 29 sistledne Januarij, som på anförde skäl tillstyrcker afslag
uppå detta betänckandet.
R. o. A. biföll Borgareståndets extractum protocolli.
3. Hemstältes, om icke R. o. A. genom en deputation villeLyckersta by
meddela sine respective medstånd de tvenne extracta proto- an„ ;dc
colli, som nu blifvit justerade angående boställe för landträn
-
426 1772, april 4. Luckerstad. D. H. Taube.
Grefve
Taube
ang:de.
temästaren i östergötland och angående rättigheten till skattelösen
af n:o 1, 2, 3, 4 i Luckerstad by, hvilcket hos de
andre stånden torde gifva R. o. A. i desse extracta protocolli sa
inycket mera kraft.
Detta bifölls.
Sedan 4 exemplar af hvardera desse extracta protocolli blifvit
renskrefne, afgeck dermed en deputation, bestående af följande
herrar:
Frih. von Essen, Friedrich,
Hr Ulfsax,
Hr Jägerhorn,
Hr Bergengren, fullm. Hr Ribbing,
Hr Ladau,
Hr Nethervood,
Hr Borgenstierna,
Hr Jernfeltz, fullm. Hr Tigerstedt.
Depulationen återkom efter någon stund och berättade, att
den uti alle stånd blifvit vänligen emottagen samt fädt försäkran,
att desse extracta skulle skyndesammeligen företagas,
och att man icke tviflade, det stånden med nöje skulle foga
sig till R. o. A:s tancka, så långt sakens befundne omständigheter
det någonsin ville tillåta.
4. Föredrogs ånyo det den 18 sistledne Martij upläste Secrete
Utskottets extractum protocolli af den 27 näst föregående
Februarij angående frihet för Amiralen, Landshöfdingen och
Öfvercommendanten i Götheborg samt Commendeuren af
Kongl. Maij :sts Svärdsorden Grefve Diedrich Taube att fa
accordera bort sitt innehafvande landshöfdingeämbete oell
lälin. Secrete Utskottet föreställer deruti, huruledes bemälte
Grefve Amiral och Landshöfdinge uppå Riksens Ständers underdåniga
tillstyrckan vid 1761 års riksdag ärhollit Kongl.
M:ts nådige tillstånd att, då han framdeles ville taga afsked,
få afstå sitt ämbete och innehafvande låhn till någon af inilitairen,
som enligt 1756 års Tienstebetänckande vore competent
sökande, och med honom bäst derom öfverenskomma;
men att Grefven Amiralen och Landshöfdingen icke hunnit
till åtnjutande af denne honom förundte förmån, utan att
Kongl. Maij :st, då han sig derom anmält, genom nådig resolution
den 30 April 1767 ansedt densamma vara uphäfven ge
-
D. H. Taube.
427
nom det, som af Riksens Ständer vid 1765 års riksdag blifvit
stadgadt emot alla accorder och survivencer med mera, följ -  ckteligen att Amiralen och Landshöfdingen Grefve Taube
icke kunde annan förmån beviljas än att vid afskedstagandet
undfå af efterträdaren så stor accordssumma, som pensionsreglementet
för de öfrige militaire landshöfdingar vid tillfälle
af afsked med accord utsätter. I anseende till flere härvid
förekommande örne omständigheter hemställer Secrete Utskottet,
om icke Amiralen och Landshöfdingen Grefve Taube
måtte ännu få till godo niuta 1761 års honom förundte förmån
att afstå sitt innehafvande landshöfdingeembete till någon
competent sökande af militairen, som med honom bäst derom
kan öfverenskomma.
Detta extractum protocolli var beledsagadt med R. o. A:s ledamöters
i Secrete Utskottet särskildte votum, hvaruti de förklara,
att som Amiralen och Landshöfdingen Grefve Taube
med sin ansökning till denne riksdag icke den vanliga vägen
genom Urskillningsdeputationen inkommit utan medelst ett
directe till Defensionsdeputationen ingifvit memorial fädt saken
immediate väckt, och hvad hufvudsaken angingo, ehuru
Riksens Ständer vid 1761 års riksdag lemnat honom den förmån
att vid afskedstagandet få på sätt, som förmält är, accordera,
så har likväl bemälte Hr Grefve Amiral och Landshöfdinge
ej förr än 1767 begärt att få nyttja denne förmån, sedan
Riksens Ständer redan förut och vid 1765 års riksdag förklaradt,
att alle sådane deras föreskrifter borde till sin kraft och
värckan försvinna; altså och i anseende till desse och flere
anförde skäl tillkommo det icke Secrete Utskottet att med en
så beskaffad ansökning sig befatta.
Vidare uplästes ett af öfverstelieutenanten(!) Grefve Carl
Gustaf Löwenhielm ingifvit memorial, hvaruti han för egen del
bifaller Secrete Utskottets extractum protocolli, söker att undanrödja
de grunder, hvarpå R. o.A:s ledamöter i Secrete Utskottet
bygt deras särskildte votum, och tillstyrcker, att Amiralen
och Landshöfdingen Grefve Taube vid afskedstagandet
måtte få afstå sitt innehafvande landshöfdingeämbete till den
competente sökande af militairen, med hvilcken han om de
förmånligaste vilckoren för sig kan öfverenskomma; med den
Biläggning att härmed i hela successionen fortfares, så att al
28—680338
-
428 1772, april 4.
D. H. Taube.
le conipetente sökande, som vilja proportionaliter deltaga uti
denne ärforderlige och öfverenskomne accordssunnna, få enligt
ancienneté så innom som utom regiinenterne uti denne
succession föreslås samt tillika och på en gång befordras,
emedan det annars i den vanliga ordningen och omgång af
tid kunde blifva för dess successor omöjeligt att på en gång
utbetala hela accordssumman, härvid dock iackttagen den
skillnad, som emellan cavalleriet och infanteriet redan är faststäld.
Likaledes ett af Hr v. Matern, Johan Friedrich, Lieutenant
vid Fortification, ingifvit memorial, hvaruti han förbeholler,
att ifall genom detta Grefve Taube beviljade accord i deni)'
succession äfven uti de lägre grader af officerare någon yngre
än han, eller efter befordringslagarne att ansee som mindre
förtient, skulle föreslås till capitaine, honom då måtte lemnäs
uprättelse samt hans för en sådan ägande laglige tour
honom förbehollas.
Äfvenväl ett memorial af Hr Sparrschöld, Carl Magnus, Capitaine
vid Armeens flotta, hvaruti han i anseende till flere
reflexioner, dem han uprepar, väl förklarar sig nögd att ingå
uti Secrete Utskottets tillstyrckande för Amiralen och Landshöfdingen
Grefve Taube, hvad han[s] egen person angår, sä
att bemälte Grefve och Amiral må vara tillåtit ingå i accord
med någon competent, af hvilcken han sig förmånligaste vilkor
kan betinga, dock med det uttryckeliga förbehöll, att successive
besättjandet af vacancerne efter hans efterträdare må
ske enligt lagarne och med de förbindelser, som förfatlningarne
utstaka; skulle annorledes ske, förtiente och äldre officerare
till förfång såväl som honom sielf, att en yngre till major
blefvo honom föredragen, så reserverade han sig här och inför
R. o. A:s protocoll sin bättre rätt både för nu och framtid utan
utbad sig jämväl Riksens Ständers bifall och föreskrift till
Kongl. Maij :st att undfå nådig fullmagt som major af samma
dato med den yngre, som annars skulle honom förbigå, samt
rättighet derefter till vidare befordran.
Alle tre desse memorialer kunna i acterne läsas ibland bilagorne
lill denne dagens protocoll.
Hr Leijonancker: Uti förevarande ämne fandt han
tre frågor, öfver hvilcka han trodde sig böra yttra sina tanc
-
D. H. Taube.
429
kar, l:o om Hr Anuniralens och Landshöfdingen Grefve Taubes
rättighet såsom innehafvare af ett militairt låhn att lika
un andre militaire landshöfdingar få taga afsked med accord
och pension. 2:do. I hvad ordning successionen skulle utstakas,
i händelse accordet skulle äga runi, och 3:tio om Hr
Grefven Amiralen och Landshöfdingen nu kan till godo niuta
den föreskrift, Riksens Ständer vid 1761 års riksdag honom
ineddelte att få taga afsked med accord.
Hvad den första frågan vidkommo, voro väl sant, att de lirr
landshöfdingar, hvilcka utur armeén gått till låhn, ägde
rättighet att vid afskedstagande få af sine successorer accordssumman
samt utur Armeens Pensionscassa pension för
deras öfrige lifstid och det af den grund, att de under sin
tienstetid i armeen och vid alle de avancement er, sorn de ärhollit
i armeen, bidragit till cassan. Men med Hr Grefven och
Landshöfdingen Taube förhöllo det sig olika, bemälte Grefve
hade, innan han koni till landsliöfdingeembetet, icke tient uti
armeen utan vid Amiralitetet, hade aldrig deltagit uti Armeens
Pensionscassa och kunde altså aldrig efter reglementet
komma vid sitt afskedstagande att niuta accord och pension.
Detta har ofelbart föranlåtit Riksens Ständer att vid 1761 års
riksdag meddela denne välförtiente men nu ålderstigne herren
deras föreskrift, på det hans omständigheter på ålderdomen
måtte sättas i någorlunda jämlikhet med de öfrige militaire
landshöfdingars, och då han icke kunde komma till
ätniutande af någon årlig pension utur cassan, sedan han
trädt utur tiensten, lemnadt honom såsom ärsättning derföre
att med sin efterträdare få öfverenskomma 0111 accordssumman
bäst han gitte; uti detta synes vara en billighet Riksens
Ständer värdig emot en ämbetsman, som uti mångårig tienst
med redlighet, nit och drift vårdat rikets bästa. Den andre
trågan huru och i hvad ordning successionen i detta accord
må utstakas, lemnade Hr Lejonancker till herrarne af militairen
och arméen att utreda.
Hvad den tredje frågan angingo, huruvida Amiralen och
Landshöfdingen Grefve Taube numera kunde niuta 1761 års
Ständers föreskrift till godo, sedan kraften af alle sådane föreskrifter,
som ej redan gådt i värkställighet, med 1765 och
1769 års riksdagar blifvit af Riksens Ständer uphäfne, så
430 1772, april 4. D. H. Taube.
fandt Hr Leijonancker, att den Grefve Taube 1761 gifne föreskrift
vore af en helt annan beskaffenhet än störste delen af
de öfrige, som vid samma riksdag på befordringar, accorder,
survivencer med mera blifvit af Riksens Ständer utdelte. Grefve
Taubes förtienster och långliga tienstetid äskade af högste
magten den billiga omvårdnad för en så redlig ämbetsman;
att bifalla de utvägar, som kunde giöra honom hans ålderdom
lätt, när han ej hade tillgång till dem, som efter författningar
voro för andre öpne. Denne föreskrift kan altså icke begripas
under dem, som Riksens Ständer vid 1765 års riksdag uphäfvit.
Att Grefve Taube ej genast nyttiat denne föreskrift,
bör lända honom mera till merite än skada; han har icke velat
uphöra att tiena sitt fädernesland, så länge hälsa och krafter
det tillåto; han har förlitat sig på högsta magtens förord,
att när det en gång var gifvit, det ej skulle ryggas. Hr Leijonancker
holt före, att det vore Ständer värdigt att i så beskaffad
sak som denne det ej eller måtte ske; tillstyrckte altsa
bifall på Secrete Utskottets extractum protoeolli. Förevarande
öfverläggning gaf Hr Leijonancker anledning att betäncka,
huruledes alle amiralitetsofficerare, som blifva befordrade till
lähn, vore uti lika praedicament med Amiralen Grefve Taube.
Amiralitetet hade väl sin särskildte inrättning af en pensionscassa,
men så snart någon blef befordrad till ett landshöfdingeämbete,
ansågs han såsom den der gådt utur Amiralitetet,
och emedan han ej eller kunde anses såsom deltagande i Armeens
Pensionscassa, så förestod honom altid vid afskedstagande
det öde att hvarcken vara berättigad till accord eller
pension. Hr Leijonancker önskade, att Riksens Ständer ville
vara betänckte på utvägar, huru denne för amiralitetsstaten
betydeliga olägenhet måtte varda afhulpen utan collission af
de andre redan faststäldte stadgar och reglemente!-, hvilcket
han på det högsta recommenderade.
Hr Ehrensverd, Friedrich; Han kunde väl finna,
att då lagen redan varit emot, när Amiralen och Landshöfdingen
Grefve Taube vid 1761 års riksdag ärhölt den i fråga
varande Riksens Ständers föreskrift, så har Secrete Utskottet
nu i sitt extractum protoeolli icke vågat gå längre än att tillstyrcka
för honom låf att få accordera bort sitt landshöfdingeembete
utan att omröra successionen i de öfrige tienster, sorn
D. H. Taube.
431
härigenom skulle blifva ledige; men man borde härvid betäncka,
att hvad Riksens Ständer vid 1761 års riksdag giort häruti,
mindre öfverensstämmande med lag, blifvit genom senare
Ständer 1765 uphäfvit och kraftlöst förklaradt. Att Amiralen
och Landshöfdingen Grefve Taube ej förr än 1767 kom till
Kongl. Maij:st och begärte att få niuta sin 1761 ärhollne föreskrift
till godo, hvilcket Kongl. Maij:st i anseende till 1765 års
författning icke kunde honom bevilja. Sant vore väl, att Grefve
Taube vid 1769 års riksdag hos Riksens Ständer sökt ändring
uti Kongl. Maij:sts afslagsresolution, och då han denne
ansökning fädt till Secrete Utskottet och Defensionsdeputationen
remitterad, att den därstädes blifvit oafgiord liggande;
iörmodeligen af orsak, att deputationen icke kunde emot klara
lagens lydelse lemna derpå något yttrande; men lika så
sant vore ock det, att Amiralen Grefve Taube i stället för det
han enligt Riksdagsordningen och Urskillningsdeputationens
instruetion hade bordt innom en månad efter riksdagens början
vid denne riksdag ingifva till Urskillningen påminnelse
om slut uti denne sak, så har han först 4 månader derefter
genom ett memorial, directe till Defensionsdeputation ingifvit,
fädt där saken väckt. Olagligen är altså hans ansökning
inkommen, olaglig är hans begäran, och icke var Ständernes
honom vid 1761 års riksdag gifne föreskrift med lagarne
öfverensstämmande. Vid samma riksdag protesterade derföre
R. o. A. quarn solennissime emot detta och alla sådane befordringsmål
och togo hvarcken häruti eller i de öfrige någon
deel; på samma sätt hafva och R. o. A:s ledamöter i Secrete
Utskottet nu undandragit sig alt deltagande i närvarande
mål. Han hoppades R. o. A. ville vara sig lika och bibeholla
sin principe, sä mycket mera lagligen stadfästad, som vid
1765 års riksdag de öfrige respective stånden med R. o. A. sig
nti densamma förenat; att bibeholla ordning i befordringar
och de derom utfärdade lagar, så att yngre ej blefvo de äldre
och mer förtiente föredragne, sådant vore R. o. A. värdigt,
därigenom bibehöllos vänskap och enighet medborgare emelian,
kärleken för regeringssättet och den redighet, drift och
ordenteliga lydnad i sysslornes förvaltning, utom hvilcken
aldrig regeringen kan hafva bestånd; ännu mera oordenteligt
skulle det blifva, om Grefve Lövenhielms memorial bifölls,
432 1772, april 4.
D. H. Taube.
ty alle vacancerne kommo då att besättjas förmodeligen efter
högsta anbudet eller dens välbehag, som reglerar accordet,
och den skulle då få oinskräncktare myndighet, än Sveriges
konung äger. Alle desse considerationer öfverlemnade han
R.o. A. att öfverväga, innan något beslut togos i denne sak
Han sielf hade så mycket mindre något interresse deruti, som
han redan gått utur kronans tienst. Det vore för sine värde
medborgare och förre embetsbroder, som ännu äro i liensten,
han talte och härmedelst ville tillstyrka R.o. A. att aldeles afslå
detta Secrete Utskottets extractum protocolli och än mer
Grefve Löwenhielms memorial. Amiralen och Landshöfdingen
Grefve Taube blefvo vid afskedstagande! ej så lidande, som
det vill föreställas. Han hade ärhollit länet utan accord, och
om han tager afsked, får han utur Amiralitetspensionscassan
pension efter del ämbete med lön, sorn han innehade, då han
geck utur Amiralitetet.
Hr Leijonmarck, Gust. Adolf: Om man allenast
considererade sättet, på hvilcket detta mål nu till Riksens
Ständer inkommit, är sådant nog tillräckeligt att öfvertyga
enhvar, det Secrete Utskottet ej bordt sig dermed befatta. Vill
man derjämte considerera sielfva saken, blifver det än mera
klart. Den lag hafva Riksens Ständer sig stadgadt att aldrig
befatta sig med tiensters förgifvande, accorder, survivencer
med mera, och ännu dertill att hvad de tillförene deruti giordt.
som ej hunnit gå till värkställighet, skulle vara kraftlöst. När
härtill kommer, att Secrete Utskottet tillstyrcker, det Grefve
Taube måtte få accordera hort sitt landshöfdingeembete till
den i competence varande af militairen, som han bäst kunde
öfverenskomma med, och den eller de älste i militairen af den
grade, att de kunna söka landshöfdingeämbetet, ofelbart äro
de värckeligen eompetente, men ingen af dem äger förmögenhet
nog att kunna betala så stor accordssumma, som Amiralen
och Landshöfdingen Grefve Taube för sitt innehafvande
låhn vill fordra, så blifver ju en contradiction emellan den
enas rättighet att föreskrifva accordssumman och den andras
i lag grundade rättighet att vara till ett sådant embetes ärhollande
den närmaste. Den naturlige meningen af extractum
protocolli blifver då så uttydd, att som detta är Grefve Taube
till förmån ämnat, så täger den yngre, som finner sin förmån
D. H. Taube.
433
\ id att gifva mästa pengarne, för att vinna tiden, af med länet
ich competencen försvinner; det är altså blott en färg, som
hittes på saken, för att öfverstryka och öfverskyla den tillökning
af olaglighet, som härigenom skier, ifall saken vunne bifall.
Ehuru Ständer förbudit sig all befattning med tienstesaker,
liar dock Secrete Utskottet öpnadt uti detta ånyo vägen för ett
>ndt och ett inbrott deremot, som i sin fortgång likasom snöbollen
skulle öka sig. Äfven redan i denne sak har en R.o. A:s
ledamot med sitt förslag vågat gå längre än sielfva Secrete Utskottet
och tillstyrcka i detta accord hela längden1 af avancementer,
huru de skulle regleras och alla ledigheter på en
gång af Kongl. Maij :st bortgifvas, utan att de till de ledige
blifvande sysslor eompetente skulle få den i lagen dem lemnaile
tid att sig som sökande anmäla. Så snart denne tiden borttages,
är det allenast en couleur, han ville sätta på saken med
hvad han nämner om de till successionen i ordning eompetente.
Men som accordet redan lärer vara regleradt, de till
hvart embete, som blifver ledigt, i successionen behörige personer
utsedde, och hos de tre respective stånden alt ling till bibifall
praeparerat, så gratulerade Hr Leijonmarck den, sorn
härigenom kommer att avancera, men condolerade hvar hederlig
embetsman i militairen, som nu blifver postponerad i
sin tour och lycka. Fortfor häruppå vidare:
Betragtar man alt detta, och huru tydeligen 1765 års lagar
förbinda alla ansökningar om tienster, accorder etc. etc. hos
Riksens Ständer, så kan man med skäl säga, att Amiralen och
Landshöfdingen Grefve Taube har ingen rätt till det han sökt,
då han försummat att, när tiden var, nyttja den förmån, honom
blifvit förunnad. R.o. A. vid 1761 års riksdag uti flere till
sine respective medstånd lemnade extracta protocolli reclamerade
lagen emot alle då förevarande tienstesaker och togo i
dem ingen deel, ehuru de genom de tre ståndens pluralitet
gingo till värkställighet. Men 1765 vid riksdagen förenade sig
de tre stånden med R. o. A., då unanimi consensu den lag utfärdades,
som emot Secrete Utskottets extractum protocolli
nu åberopas. Huru skulle det nu anstå R. o. A. at uptaga en
’ Enligt konceptprotokollet ändrat från förlagans: längd den.
434 1772, april 4.
D. H. Taube.
sådan sak, sorn strider emot R. o. A:s altid så dyrt förfäcktade
grundsatts och en så enigt derpå stadgad grundlag. Det voro
ej nog, om R.o. A. afslogo saken och förklarade, att R. o. A.
sig med densamme icke kunde befatta, utan trodde Hr Leijonmarck
det ägna R. o. A. såsom första ståndet i riket att med
ett extractum protocolli söka hos sine respective medstånd upväeka
nit för lagars hälgd och anmoda1 dem att med R. o. A.
förena sig uti att ansökningar,2 immediate till Riksens Ständer
ingifna, om befordringar, accorder, survivencer m. mera sig
icke befatta. Hr Leijonmarck ansåg det så mycket nödigare,
som en af R. o. A:s ledamöter med sitt memorial sökt giöra
inbrott uti desse lagar.
Hr Wachschlager, (lust a f: Vore denne frågan ny,
skulle han genast förena sig med de herrar, som ansee densamma
för olaglig. Men den är icke ny eller fråga om att nu
hos Ständer bevilja accorder och befordringar, den är redan
hos Ständer afgiord och begäres nu endast verkställighet på
förre Ständers beslut, hvilcken, när konungen densamma vägradt,
på intet annat ställe än hos Ständer sökas kan.
Beslutet, ehurudant det och vara må, tillhörde nu ingen att
vidare pröfva; sakens förhollande vore den, alt sedan Amiralen
och Landshöfdingen Grefve Taube vid 1761 års riksdag
ärhollit Riksens Ständers ofta omrörde föreskrift men ej genast
kom att densamma nyttja, inföll 1765 års riksdag, da
Riksens Ständer funno sig befogade att stadga, det alle at
Ständer recommenderade befordringar, accorder, survivencer
med mera skulle vara utan värckan, utan tour för dem, som
innehade de således ärhollne embeten och sysslor, med ett ord
vid application af befordringslagarne att ansee som ej skedde.
Hr Amiralen och Landshöfdingen måste då vara nögd, del
geck honom som de andre, alle skedde lika rätt. Men när
Riksens Ständer vid 1769 års riksdag förklarade, att alle sådane
Riksens Ständers föreskrifter, som gådt i värckställighet,
skulle medföra samma värkan som de efter befordringslagarne
skedde, och inga andre än de, hvilcka ännu ej fädt verkställighet,
försvinna, då blef genom en sådan giord skillnad
Hr Amiralen Grefve Taube lidande och kanske den enda, sorn
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: anmodar.
2 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: ansökningen.
D. H. 1 tube.
435
med skäl kunde så ansees. Hans sak var ingen befordran eller
att praejudicera någon välförtient, han ville endast som en
gammal herre nyttja detta, då han ej orkade mera tiena, att
hans lefnad på ålderdomen måtte blifva honom lättare, såsom
den enda belöning för sine mångårige och trogne tienster;
Kongl. Maij :st ansåg sig förbunden genom åfvanberörde Riksens
Ständers författning att ej kunna bevilja honom verkställighet
på den 1761 ärhollne föreskriften; han vände sig
derföre med ansökning om den saknade värkställigheten till
Riksens Ständer vid 1769 års riksdag; hvar skulle han annars
få hielp? Hans ansökning inkom ordinaria via och blef äfven
af Urskillningsdeputationen ordenteligen antagen och remitterad
till Secrete Utskottet samt därifrån till Defensionsdeputation,
således är den ordenteligen inkommen.
Att saken där blef den riksdagen liggande oafgiord, är icke
Grefve Taubes feel, då han fullgiort alt, hvad han borde, bör
lian icke lida; i consideration deraf har Secrete Utskottet uptagit
saken denne riksdag såsom värckeligen en gång ordenteligt
inkommen och afgiort den på sätt, som dess extractum
protocolli visar. Billigheten af Secrete Utskottets tillstyrckande
ansåg Hr Wachschlager så mycket mera böra falla enhvar
i ögonen, som det vöre orättvisa att emellan alla dem, som
vid 1762 års riksdag fädt Ständers föreskrift, endast urskillja
dem och låta dem mista, som icke varit nog dierfve att ibland
hopen genast i början tränga sig fram till trolmen och ropa
om verkställighet, ehuru det, som blifvit dem förundt, torde
hafva varit mera att förena med lag, än hvad de fått, som så
mycket hastadt. Secrete Utskottet hade derföre enligt Hr
Wachschlagers tancka tillstyrckt det, som vore rättvist i denne
sak, hvarföre han önskade R. o. A. ville detsamma bifalla,
så mycket mera som Hr Riksrådet Grefve Beckfries hos Riksens
Ständer vunnit en ansökning af enahanda beskaffenhet,
nemligen sedan Landshöfdingen i Kronobergs låhn Frih. von
Psilander enligt Riksens Ständers vid 1761 års riksdag honom
meddelte föreskrift genom accord afstådt till Grefve Beckfries
sitt län men bemälte Grefve sedermera blifvit derifrån kallad
till Kongl. Maij :sts och Rikets Råd, så hafva Riksens Ständer
beviljat Hr Grefven och Riksrådet att vid först ledig blifvande
civile lähn få sin accordssumma återbetalt, hvilcket och
436 1772, april 4. D. H. Taube.
nu gått i verkställighet vid återbesättjandet af Hallands höfdingedöme.
Hr von Engeström, Johan, ansåg flere de betydeligaste
skäl vara emot, att denne saken icke borde af Riksens
Ständer vidröras. Uti det, som vore processuale, lågo det emot,
att saken icke som vederbordt denne riksdag inkommit till
Riksens Ständer, såvida den ej kunde eller borde få namn af
annat än en privat sak; ty icke draga Riksens Ständer eller
riket någon nytta deraf, att tienster och ämbeten auctioneras
till den mästbiudande, utan allena de som sälja och köpa
dem.
Uti hufvudsaken hade redan R. o. A. vid 1761 års riksdag
tillräckeligen uti flere emanerade extracta protocolli visat, huru
olagligt och skadeligt det vore att bortgifva till den mästbiudande
sysslorne i riket. Vid 1765 års riksdag voro Riksens
Ständers underdånige skrifvelse till Kongl. Maij:st af den 22
Augusti 1765 ännu kraftigare deremot, till bevis hvaraf Hr
von Engeström upläste samma document in extenso och fullfölgde
deruppå sitt tal.
Icke desto mindre kan en sådan sak komma till Riksens
Ständer och med ett sådant tillstyrckande ifrån Secrete Utskottet;
hade det endå fådt blifva vid det, att Secrete Utskottet
ex analogia med hvad som skeer i armeén enligit pensionscassaereglementel
uträknadt accordssumman till något vist
och öfverlemnadt Kongl. Maij :st att i nåder nämna successionen
efter befordringslagarne, så hade det kunnat hafva något
sken af rättvisa, efter Amiralen och Landshöfdingen Grefve
Taube såsom ifrån Amiralitetet ej kan komma att deltaga
i denne cassans förmåner; men att låta honom sielf sätta pris
på sitt innehafvande embete och utnämna alla efterträdare i
de vacancer, som genom hans afskedstagande sig yppa, det är
inbrott i konungens höga rättighet, det är att sätta alla befordringslagar
å sido. Om R. o. A. vill frälsa sine i rikets lienst
varande medborgare ifrån ett odrägeligit lidande, hvaruti de
genom sådane tilltag omsider försättas; om R. o. A. ej vill sätta
regeringssättet i våda att innan kort springa, så förväntade
han, att denne sak ej allenast afslås, utan och at1 extractuni
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: ett
D. H. Taube.
437
protocolli af innehöll, som Hr Leijonmarck tillstyrckt, får lill
de andre respective stånden härom afgå.
Grefve Creutz, J o h. Philip:1 Hr Amiralen och
Landshöfdingen Grefve Taube fandt han icke hafva någon
rätt att få till den mäst bindande föraccordera sitt innehafvande
landshöfdingeämbete, sedan Riksens Ständers honom
1761 förundte föreskrift vid 1765 års riksdag till sin värckan
så aldeles med alla dylika uphäfdes. Att nu bevilja honom
denna förmån vore att giöra en olaglighet. Det vore ej mindre
i Grefve Creutzes ögon, än som skulle förödelsens styggelse
vara uti riket inkommen, när Riksens Ständer befatta sig med
att bortgifva tienster. När accorder om tienster tillåtas, så
sker ingrepp uti konungens höga rättighet och våld emot alla
medborgare, stadde i cronans tienst, hvilcka icke äga annan
belöning för deras tro-, skickelighet och mångårige möda än
hoppet att derigenom giöra sig förtiente till befordran. Amiralen
Grefve Taube hade kunnat nyttja den olaglige vägen, han
fädt, att komma till accord, emedan den var ännu för honom
oppen i hela fyra åren. Han skylle sig nu sielf och ingen annan,
om han det försummat. Uti Amiralitetets Pensionscassa
ägde han ju del, så länge han stod vid den staten, intet tvång
utan hans egen goda vilja skilde honom derifrån. Skola nu
Riksens Ständer på medborgares depense ärsätta den förlust,
lian sig frivilligt åtaget? När man rätt besinnade saken och
gufve densamma sin rätta rubrique, kunde man ej säga annat,
än att det låter förskräckeligen att höra, att rikets låhn skola
af enskildt man få säljas lill den mästbiudande. Grefve Creutz
anholt, att saken måtte afslås och R. o. A. gå med en föreställning
derom till de andre stånden.
Härunder anmältes, emottogs och infördes på vanligit sätt
en deputation från Bondeståndet.
Per Jeppeson, sorn förde ordet, praemissis praemittendis,
recommenderade ifrån ståndet hos R.o. A. till afgörande
ett Bondeståndets extractum protocolli, som han nu inlemnade,
angående en nämdeman, Håkan Nilsson benämd,
hvilcken för det han håde skall talat och visat sig i göromål
förgripelig emot regeringen och domstolen, blifvit af häradsrätten
fängslad samt till kroppspligt och fästningsarbete
1 Skall vara: Joh. Gabriel.
438 1772, april 4. D. H. Taube.
dömd, atl Kongl. Götha Håfrätl skyndesammeligen och innom
6 veckor måtte detta brottmål afgiöra.
Äfven recommenderade deputation till företagande hos R.
o. A. ståndets extracta protocolli ang:de tingsgästningska] -  parne i Finland samt ang:de ett posteontoirs inrättande i
Lillsavolax och Lappaevirdae sockn, att det förre till Kammaroeconomiedeputationen
och det sednare till Secrete Utskottet
måtte blifva recommenderadt.
Jfr Baron och Landt m. utlåfvade att med det första dessmål
R. o A. föredraga.
Deputationen afträdde, ledsagad på vanligt sätt.
Häruppå fullfölgdes med det redan företagne mål.
Hr Gyllensvahn, Friedric, utbad sig R. o. A:s tålamod
att blifva hörd i denne sak. Han kunde derom gifva sa
mycket bättre uplysning, som han vore interresserad i det
projecterade accordet, och försäkrade, att han ville säga sammanhanget
uprigtigt. Den första frågan simplifierade sig derhän,
om Amiralen Grefve Taube skall på sätt sorn alla harn
vederlikar af militairen få låf att accordera, eller om han
skall vara den enda uteslutne och således, innan han går utur
verlden, dö bort ifrån all förmån, som den öfrige militaire i
riket åtnjuter; efter alt, hvad derom redan för Grefve Taub-,
voro skrifvit och talat, lärer R. o. A:s ädelmod densamma häst
besvara. Det vore onekeligt, att lid 1761 ars riksdag samtycktes,
att alle militaire landshöfdingar skulle efter pensionscassaereglementet
få accordera, dertill samtyckte äfven R. o.
A., och på det Amiralen Grefve Taube, som ej var deltagare
i pensionscassan, måtte ske lika rätt med de andre militaire
landshöfdingar, ärhölt han derom en särskildt föreskrift. När
R. o. A. giorde sine föreställningar emot de öfriga då af Ständer
förlänte tienster, accorder, survivencer med mera, nämdes
icke militaire accorder, ej eller om Grefve Taube, ofelbart derföre
efter hans accord räknades ibland de militaire tillåtelige
accorder. Denne rättighet bör altså ännu ansees att vara
honom öppen, efter den icke kan ställas ibland dem, som blifvit
annullerade. Orsaken hvarföre honom den 1761 beviljade
föreskrift meddeltes, var hufvudsakeligen den, att Amiralen
Gref Taube redan 1759 begärte att få gå in och deltaga i Armeéns
Pensionscassa, men då det blef honom vägrat, bevilja
-
D. H. Taube.
439
de Riksens Ständer honom accordsfrihet såsom en rättighet,
tivilcken alle af militairen tillhörer. De tre stånden beviljade
Amiralen Grefve Taube att få accordera, R.o.A. faststälte, att
alle landshöfdingar af militairen skulle få accordera, följackteligen
ibland dem Amiralen och Landshöfdingen Grefve
Taube; när Riksens Ständer vid 1765 års riksdag uphäfde alla
beviljade accorder, survivencer m. m., rörde de icke militairens,
följackteligen ej eller vid Grefve Taubes, utan allenast
vid de civile, där ingen pensionscassaeinrättning är. På sådan
grund är han ännu dertill berättigad. Det invändes väl, att
lian skulle få lemna lähnet till den mästbiudande, men det
förholler sig icke så. Ingen är, som icke veet, alt uti alla tillåt!
■ - och lag likmätige accorder, som slutas i militairen, betalas
nu icke mera den summan, som uti pensionsreglementet för
hvarje grad är utstakadt, utan deröfver till och med 130 procent.
Grefve Taube får icke så mycket. Hr Generalmajoren
Durietz, som är föreslagen att efterträda honom i lähnet, belular
25 000 plåtar. Hr Gyllensvahn sielf för successionen efter
Generalmajor Durietz till öfverste för Helsinge Regementet
125 procent och så vidare. Hvad Hr Grefve Löwenhielm
sagt i sitt memorial, att den ålsta i competencen till låhn och
sa vidare skulle gå in i detta accord, det eohaererar väl icke
med hvad som är föreslagit, ty Hr Generalmajoren Durietz
löre ej den älste competente sökande i armeén. Men det borde
icke giöra hinder, lät hvar äldre general, som behagar, stiga
uti Hr Generalmajor Durietz ställe. Hvad Hr Gyllensvahn sielf
vidkommo, så gingo han ingen förbi, ty han vore nu ålsta
ofverstelieutenanten, Majoren Nordenadler, som skulle succedera
till öfverstelieutenant, den ålsta majoren i regimentet
och så vidare; skulle någon äldre och mera förtient finnas,
sä må han giärna komma och betala efter 125 procent, vore
den föreslagne yngre, han trädde godvilligt undan; man sökte
'utande och viljande ingen att praejudicera. Hela fölgden af
de öfrige avancementer ifrån första officersgraden till och
med major blifver efter förslaget innom Helsinge Regementet
enligt lagarne och ingen är, som dervid klagar sig lidande.
Hr Gyllensvahn anholt, att när saken vore så beskaffad, så ordentelig
och han vågade säga laglig, R. o. A. icke ville täncka
på några föreställningar till de andre stånden. Detta rörde i
440 1772, april 4. D. H. Taube.
synnerhet militairen, där vore accorder tillåfne, han hade och
vid sine avancements accorderal och vore berättigad efter lag
att få sine ntgifne penningar igen. Amiralen Grefve Taub''
sorn militaire hade samma rätt, ty i Amiralitetspencionseassan
och den staten hade han betalt sine penningar. Men såsom
landshöfdinge ansedd att hafva gådi utur den staten får
han dem icke där igen. Uti Armeens Pensionseassa kunde
han ej få dem, efter han i densamma ej varit delägare, hvar
skulle han annars komma till sin rätt om ej hos Ständer, såsom
högst magtägande, hvilckom det åligger att förebygga, det
ingen oskyldigt må blifva lidande. Hr Gyllensvahn yrkade än
en gång, att ingen föreställning måtte i detta mål afgå till
de andre stånden utan R. o. A. bifalla Grefve Löwenhielms
memorial, så blefvo alt lagligt och ingen lidande. Han önskade,
att civilen ej måtte draga de lagar, som emot accorder voro
giorde uti civilstaten, lill militairen och i anledning af
dem börja alt vilja husholla för militairen, det vore att kasta
hela militairen uti oordning.
Hvad sättet angår, huru Amiralen Grefve Taube fädt denne
sak till Riksens Ständer, vore redan bevist, att det galt
ganska lagligen. Hans ansökning voro vid 1769 års riksdag
innom rätta tiden och på rätta stället inkommen, hade oell
blifvit af Urskillningsdeputationen antagen och remitterad,
kanske han äfven fädt densamma vid den riksdagen afgiord.
om han velat gå in uti vissa honom proponerade förslager.
Saken hörde och lill Riksens Ständers afgiörande, ty hvar
skulle han annars få hielp, när Kongl. Maij :t ej trodde sig
kunna sätta den honom gifne Ständers föreskrift i värkställighet.
Ännu mer, Grefve Taube hade redan år 1767 hos Kongl.
Maij:st sökt att få nyltia sin föreskrift, han hade, då det honom
vägrades, ordenteligen fullfölgt denne ansökning vid början
af 1769 års riksdag, altså giort all, hvad honom ålågo, att
få verkställighet på Riksens Ständers beslut; när sedermera
1769 års beslut emanerade, kan det lämpas till en sak, som
förut blifvit så vigilerad, och månne Amiralen Grefve Taube
bör lida för det att han ej fädt sin ansökning hos Riksens
Ständer afgiord och således fådt accord, innan 1769 års författning
utkom.
Ingenting hindrade altså efter Hr Gyllensvahns tancka R
D. H. Taube.
441
o. A. att stadfästa 1761 års Riksens Ständers beslut, han begärte
derföre deröfver proposition eller och votering.
Härunder anmältes, att en deputation ifrån det Högvyrdige
Presteståndet, sex personer starck, vore ankommen; den blef
altså genast emottagen och införd.
Probsten Kröger, som förde ordet, prjaemissis] pr[ae:niltendis]
anmälte, huruledes flere mål angående förseelser,
som embetsmål! skola begått vid de i landet anstälte riksdagsmansval,
voro till Justitiaedeputationens utarbetande remitterade;
på det bemälte deputation måtte medhinna att
alle desse mål till slut bringa, utan att riksdagens slut derigenom
uppeholles, hade Prästeståndet bifallit Borgareståndets
förslag, att denne deputation måtte med flere ledamöter
iörstärckas, och recommenderade detta äfven till bifall hos
R. o. A., i det han aflämnade deröfver sitt stånds extractum
protocolli.
Hr Baron och Landt m. utlåfvade att detta ärende R. o. A.
föredraga, förmodandes ej annat, än att R. o. A. med de begge
espective stånden skulle sig härutinnan förena.
Deputationen afträdde, ledsagad på vanligit sätt, och ventilationen
uti den redan påbegynte sak om Ammiralen och
Landshöfdingen Grefve Taubes accordsrättighet fullfölgdes.
Hr Sparrschöld, Eric: Som han aldrig genom Riksens
Ständer vunnit någon befordran, så kunde han i denne
sak med rent samvete säga sin mening. Han betygade och, att
han i alla sine dagar varit hatare af dem. Men som efter hans
tancka saken med Hr Amiralen och Landshöfdingen Taube
icke mera var att öfverlägga om, huruvida den skulle ske,
utan redan vore afgiord genom Riksens Ständers honom 1762
förunnade föreskrift, och han holt före, att uti Ständers beslut
borde vara säkerhet, så tillstyrckte han, att Amiralen och
Landshöfdingen Grefve Taube måtte komma till åtniutande
af denne sin ärhollne föreskrift. I annor händelse skedde honom
personelleinent orättvisa, såväl i anseende dertill att han
torde vara den enda, för hvilcken sådane Riksens Ständers beslut
vid 1762 års riksdag ej gådt i verkställighet, och blefvo
hen enda af alla militaire landshöfdingar, som ej skulle få ackordera,
då deremot det begärte accordet så mycket mera kunde
honom beviljas, som uti successionen den ålsta capitainen
442 1772, april 4. D. H. Taube.
och de ålsta subalternofficerare innom Helsinge Regimentet,
som sagt är, komma att avancera och således ingen kan klaga
sig härigenom vara lidande.
Hr von Post, Friedrich, utbad sig låf att som skrifvare
få tala uti en sak, som angingo militairen; efter han voro
riksdagsman och som sådan ämnade tala, trodde han icke,
att det skulle honom förvägras.
Först fandt han främmande, att en sak, som ej lagligen till
Riksens Ständer inkommit, voro af Secrete Utskottet uptagen.
Han visste ej, att saken denne riksdag gådt genom Urskillningsdeputationen;
det vore väl sant, att vid förre riksdagen
1769 Urskillningsdeputationen densamma remitteradt, men
när den då ej blef afgiord, hade Hr Amiralen och Landshöfdingen,
enligt hvad Urskillningsdeputationens instruction
stadgar, bordt innom den där utsatte tiden vid denne riksdag
ingifva sitt iteration och om slut påminna.
Riksens Ständers föreskrift 1762 inneholler väl, att Amiralen
Grefve Taube skulle få accordera bort sin innehafvande
landshöfdingesyssla; men då han ej innom 1766 års riksdag
nyttiade samma föreskrift och Riksens Ständer då förklarade
alla sådane föreskrifter kraftlöse, så var med detsamma den,
Hr Amiralen och Landshöfdingen ärhollit, äfven försvunnen.
När Riksens ständer vid 1769 års riksdag förklarade, att alla
dylika föreskrifter ifrån Ständer, som gådt i värkställighet,
skulle äga bestånd, men de andre aldrig ansees såsom gifne
utan uphöra, så blef ännu mera stadfästadt, att den Amiralen
och Landshöfdingen Grefve Taube fådt men ej nyttiadt, vore
försvunnen; flere Riksens Ständers beslut ligga altså denne
sak i vägen. Härtill trodde Hr von Post sig kunna öka den påminnelse,
att R.o. A. vid 1761 års riksdag till det yttersta
stridde emot att Riksens Ständer med tiensters bortgifvande
skulle sig befatta, och sluleligen förklarade sig icke taga någon
del i sådant samt förbödo sine ledamöter uti Expeditionsdeputation
att uti desse sakers expedierande deltaga. Skulle
nu R. o. A. uti en sak, som altid blifvit ansedd af så mycken
betydlighet, kunna vara sig olika. Hr von Post ägde ännu dea
öfvertygelsen, att accorder voro fördärfvelige, och att ingenting
kunde vara olyckeligare för riket, än om vid besättjandet
af rikets ämbeten penningar skulle sätta värde på den sö
-
D. H. Taube.
443
andes skickelighet. Vidare kunde ännu tilläggas, att Amiralen
och Landshöfdingen Grefve Taube ganska väl kände villkoren,
då han geck utur Amiralitetet och emottog landshöfdingeembete!,
att han med detsamma begaf sig ifrån all rättighet
till pension, hvilcken han behollit, om han blifvit qvar
i Amiralitetet, och ofelbart ökat, så fort som han genom sine
förtienster och tiensteår stigit till högre grader och derigenom
till högre pension med flere förmåner vid af skedstagandet.
Uti Ammiralitetet voro dessutom inga accorder tillåtne, så att
Grefve Taube uti sine tienster där aldrig varit berättigad till
accord och än mindre såsom landshöfdinge, kommen utur den
staten, kunde blifva det. På alla desse skäl tillstyrckte Hr
von Post, att saken måtte afslås och föreställning derom afgå
till de andre respective stånden.
Hr von Engeström, Johan, utbad sig äfven, fast
han vore skrifvare, att få tala i denne sak och såsom riksdagsman
säga sina tanckar. Han kunde och borde känna, huru
med avancementer och accorder i militairen tillgår, efter
han tient uti Kongl. Maij :sts Cantzlie och dess Krigsexpedition
i tio år. Den agtning, han hyste för Hr Amiralen och
Landshöfdingen Grefve Tanbe, giorde, att han ogiärna ville
känna personer i denne sak, men beklagade, att sedan det
kommit därhän, att saken ej kunde kännas, utan att personer
nämdes, han sågo sig nödsakad efter den skyldighet, honom
såsom riksdagsman på detta stället ålåg, endast att täncka och
tala om saken utan afseende på personen, som den angingo.
Han ville väl medgifva, att det vore svårt, när Ständer gå
tillbakars och uphäfva de resolutioner, de föreskrifter, de benådningar
med mera dylikt, som förre Ständer för länt och
unnat förtiente medborgare. Men sedan det skedt och både
1765 som 1769 års Ständers beslut, enligt hvad af flere redan
voro bevist, betagit och uphäfvit all värckan af den Amiralen
och Landshöfdingen Grefve Taube 1761 års riksdag förlänte
föreskrift, så vore det att falla i samma olägenhet, den man
nu vill ansee svår, om i anseende till Grefve Taube 1765 och
1769 års Ständers beslut skulle häfvas. Det vore en ärkänd
sanning, att ifrån 1761 års riksdag till och med 1765 Amiralen
och Landshöfdingen Grefve Taube icke giort något steg
för att få nyttia sin ärhollne accordsrättighet, deraf fölgde
29—680338
444 1772, april 4. D. H. Tanbe.
den onekelige sanning, att, sedan 1765 års beslut utkom, Grefve
Taube icke hade mera någon rättighet, hvilcken än mera
styrckes genom 1769 års Ständers beslut, som tydeligen förklarar,
att alle sådane Ständers föreskrifter, som ej redan
gådt i verkställighet, skulle vara dödade, kraftlöse och försvunne.
Det gingo ej an alt genom sammanbundne uttydningar
gifva så klara ord en annan färg; än mindre gingo det an
att sätta Hr Landshöfdingen Grefve Taube uti lika omständigheter
med andre militaire landshöfdingar. Armeens Pensionscassa
voro utaf armeens officerares egna penningar inrättad,
vid hvarje avancement betalte de en viss uträknad summa,
och vid af skedstagandet voro de berättigade alt återfå desse
penningar. Kongl. Maijists höga rättighet vore altid conserverad
att till hvarje ledig syssla utnämna efter förtienst och
skickelighet. Den, som ärhölt sysslan, ålåg då den skyldigheten
att betala accordssumman, sådan som den uti pensionsregelementel
är utstakad; pä det sättet hade alle de herrar,
hvilcka utur armeen gådt till landshöfdingeembeten, vid hvarje
avancement, de giort som officerare, betalt sine accordssmnmor
och borde altså vid afskedstagande likasom alla andra
officerare vara berättigade till att återfå sina penningar
och pension. Men vid Amiralitetet voro ingen sådan inrättning
med accorder. Ammiralen Grefve Taube hade altså vid alla sine
avancementer i Amiralitetet aldrig behöft utgifva någon
accordssumma; den rätt, som vill påstås alt han bör äga till
att vid afskedstagande få accordera, blifver följackteligen
ingen och den förmån, Riksens Ständer honom vid 1761 års
riksdag förunnade, icke grundad i någon lag utan deras välbehag,
hvilcket välbehag, sedan det genom Ständers senare
och uppå lag grundade författningar är uphäfvit, bör försvinna.
Det kunde dock icke vara så mycket ur vägen att tillåta
Amiralen Grefve Taube vid afskedstagande få en accordssumma,
sådan som pensionsreglementet utstakar, och att
Kongl. Maij:st, sedan behörige förslag blifvit uprättadt, deraf
i nåder utnämner hans successor och så till de öfrige derigenom
ledige blifvande tiensler i ordning efter lagarne, hvilcka
då böra denne accordssumma betala. Men att Hr Amiralen
skall sielf få sätta pris på sitt landshöfdingeembete, utnämna
D. H. Taube.
445
den högsta betalaren till sin successor och så hela vägen föreskrifva,
åt hvilcka Kongl. M :t skall gifva sine nådige fullmagter,
det vore ett ingrepp uti Kongl. Maij:sts höga rättighet och
att trycka alla redelige och välförtiente embetsmän uti militairen,
hvilcka ej hade råd att med penningar tränga sig fram
till detta accord, hvilcket Hr von Engeström vågade alt kalla
daglighet. Hvad det skulle värcka i armeen, då den skall
idora tienst, uti befallning och lydnad, det lemnade Hr von
Engeström enhvar att besinna. För sin deel vågade han icke
att det bifalla utan tillstyrckle afslag samt alt ett extractum
protocolli med föreställning emot dylika ärenders uplagande
och afgiörande måtte afgå och, i händelse det ej skulle bifallas,
votering.
Frih. Marcks von Wurtemberg instämde häruti;
han hade med upmärksamhet afhördt beskrifningen af detta
accord men icke fådt deraf veta, hvad capitaine[n], lieutenanten
och fendricken, som derigenom komma att avancera, skulle
betala. Han funne, att regimentsofficerarnes aceordssummor
voro omåtteligen tilltagne, förmodeligen att afholla andre
väl förtiente, som ej hade råd att betala ut så mycket penningar;
ofelbart lärer i samma afsigt det förholla sig med de öfrige;
detta vore att genom penningar qväfva all förtienst, ett
olyckligt tillbud för riket i anseende till en framtid, om desse
ämbeten derigenom skulle komma att vanskiötas; ett olyckligt
tillbud för alla hederliga och välförtiente officerare, som
ej blifvit födde med den förmån att äga penningar. Frih.
-Marcks yrkade, att ansökningen måtte afslås såsom stridande
emot lag och medborgares rättigheter samt att denne föreställning
måtte afgå till de andre respective stånden.
Hr Ehrensverd, Friedrich, tilläde, att det ej vore
så afgiordt, at alla militaire landshöfdingar skulle få accordera
utan allenast de, som genom de embeten, de förut i armeen
beklädt, vore deltagare uti Armeens Pensionscassa; emot
alla de öfrige voro lagarne lydelige.
Hr Baron och L a n d t m. utbad sig nu, att discourserne
måtte uphöra och honom tillåtas att giöra proposition, hvarpå
han giorde följande:
Finner R.o. A., att Secrete Utskottets extractum protocolli
446 1772, april 4.
D. H. Taube.
afslås samt att extractum protocolli afgår till de andre respective
stånden, som beviser, att Riksens Ständer emot lagarnes
föreskrift ej kunna sig med denne sak befatta.
Men propositionen besvarades med Ja och Nej.
Hr Gyllensvahn, F r i e d r i c, begärte derföre nu proposition
till votering och att eontraproposition måtte blifva bifall
på Grefve Löwenhielms memorial.
Hr Linderstedt, Johan, påminte deremot, att när
det voro Landtm, värdigt att i agt taga lagarnes hälgd och
han enligt sitt embete giort den proposition, som förklarar
denne sak för olaglig, så kunde det icke ägna honom att giöra
proposition på ett memorial, som föreslog att ännu sträcka
dessa olagligheter längre, än Secrete Utskottet vågat gå.
Hr Gyllensvahn, F r i e d r i c, påstod, att ingenting
uti denne sak voro emot lag, hvilcket han trodde sig hafva
nog tydeligen redan visat, och yrckade altså att få den af honom
begärte contraproposition.
Frih. Ridderstolpe, Carl, trodde alla vara nögde
med att en föreställning måtte afgå till de andre respective
stånden, så att om allenast uti proposition tillädes, att Amiralen
och Landshöfdingen Grefve Taube får accordera, på sätt
pensionsreglementet föreskrifver, så skulle proposition med
Ja besvaras och votering kunna undvikas.
Hr Linderstedt, Eric, och Hr Carpelan, Carl
Ephraim, förbehöllo, att icke Armeens Pensionscassa måtte
blifva nämd hvarcken uti propositionen eller extractum
protocolli, ty Hr Amiralen och Landshöfdingen Grefve Taube
hade uti samma cassa ingen deel, kunde aitså aldrig komma
till någon pension derutur, hvilcken likväl tillfaller alla delägare,
som efter pensionsreglementet accordera.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, påstod, att
då R. o. A. med denne ansökning, såsom post fatalia inkommen
och dessutom till dess beskaffenhet olaglig, ej kunde sig
befatta, så borde icke uti R. o. A:s beslut nämnas, hvad Hr
Amiralen Grefve Taube kunde få eller icke få.
Hr Linderstedt, Eric, påminte äfven, att det icke
behöfdes, ty uti Kongl. Maij:sts resolution af den 30 April
1767, uti hvilcken Amiralen och Landshöfdingen Grefve Taube
hos Riksens Ständer sökt ändring, stodo med uttryckeliga
D. H. Taube.
447
ird, att honom icke kunde annan förmån beviljas än att vid
afskedstagande! af efterträdaren undfå i accordssumma så
mycket, som pensionsreglementet för de öfrige landshöfdingar
af militairen vid tillfällen af accord utsätter; när nu Riksens
Ständer förklara, att de med denne ansökning sig icke
kunna befatta, så går Kongl. Maij :sls höga resolution i värkställighet,
och med detsamma undfår Ammiralen Grefve
Taube, hvad R. o. A. lärer vill ja honom tillägga.
Häruppå giorde Hr Baron och L a n d t m. åter proposition:
Bifaller R. o. A., att denne sak, såsom i olaga tid till Riksens
Ständer inkommen och dessutom emot lagarne, icke kan af
R. o. A. uptagas, samt att ett extractum protocolli afgår till
de andre respective stånden, som inneholler alla de nu anförde
skäl, hvarföre Riksens Ständer med befordringar, accorder,
survivencer och dylika mål icke böra sig befatta, samt begär,
att de öfrige respective stånden ville sig med R.o. A. häruti
förena.
Denne proposition besvarades med Ja.
Extractum protocolli, hvilcket till följe häraf upsattes, lydde
som följer:
S. d. Företogs ett ifrån Secrete Utskottet till Riksens Ständers
plena inkommit extractum protocolli af den 27 Februarij
innevarande år, hvaruti Secrete Utskottet föreställer, huruledes
Amiralen Landshöfdingen och öfvercommendanten samt
Commendeuren af Kongl. Sverdsorden Grefve Diedrich Taube,
sorn genom Riksens Ständers underdåniga tillstyrkande vid
1761 års riksdag ärhollit Kongl. Maij :sts nådiga tillstånd att
vid framdeles afskedstagande få afstå silt landshöfdingeämbete
till någon af militairen, som enliget 1756 års förordning
nili ledige tiensters besättjande voro competente sökande, och
med honom derom bäst öfverenskomma, icke fädt åtniuta
denne honom förundte förmån, utan alt Kongl. Maij :st genom
nådig resolution af den 30 April 1767 ansedt de af Riksens
Ständer vid 1765 års riksdag tagne författningar emot de så
kallade accorder och survivencer så värkande, att bemälte
Amiral och Landshöfdinge icke kunde annan förmån beviljas,
än att vid afskedstagande! af efterträdaren undfå i accordssumma,
som pensionsreglementet för de öfrige landshöfding
-
448 1772, april 4.
D. H. Taube.
ar af militairen vid tillfälle af accord utsätter. Hvarföre Secrete
Utskottet uppå anförde skäl tillstyrcker, att beniälte Amiral
och Landshöfdinge måtte få niuta till godo innehollet af
den för honom uppå Riksens Ständers underdåniga tillstyrekan
utfärdade Kongl. Maij :sts nådiga resolution af den 20
Augusti 1762 oell i anledning deraf afstå sitt innehafvande
landshöfdingeämbete till någon i militairen competent sökande,
som med honom därom bäst öfverenskommer.
Derjämte uplästes såväl R. o. Ars ledamöters i Secrete Utskottet
särskildte mening som de af Öfversten Grefve Löwenhielm,
Capitaine Carl Magnus Sparrschöld och Lieutenanten
Hr Johan Friedrich von Matern i detta ämne ingifne memorialer.
Vid öfvervägande af delta mål föreföll först den omständigheten,
huruvida Amiralen och Landshöfdingen Grefve Taube
haft någon rättighet att få en så beskaffad sak som denne uti
Secrete Utskottet uptagen. Och som det befinnes, att han med
densamma gådt Urskillningsdeputationen förbi och dessutom,
att han ej förr än 4 månader efter riksdagens början med
ett directe till Secrete Utskottet ingifvit memorial fädt denne
sak uti Defensionsdeputationen väckt, men såväl Riksdagsordningen
i 15 § som den för Riksens Ständers Urskillningsdeputation
utfärdade instruction tvdeligen stadga, att alle ansökningar,
memorialer och skrifter, som till Riksens Ständer
ingifvas, böra uti Urskillningsdeputation inlemnas, äfven ati
ingen tillåtes efter en månads förlopp efter riksdagens början
inkomma med ansökning i privata mål, hvilcket Amiralen
Grefve Taube likväl hvarken uti det ena eller det andra af
desse omständigheter iackttagit. Så följer deraf, alt Riksens
Ständer med denne ansökning sig icke kunna befatta, och voro
detta tillräckeligit att visa, huru föga Amiralen och Landshöfdingen
Grefve Taube bordt hos Riksens Ständer förvänta
sig någon ändring i Kongl. Maij :sts åfvan högstberörde nådiga
resolution af den 30 April 1767, utan att densamma bör
äga bestånd.
Men R. o. A. har ansedt sin skyldighet fordra att med dea
uprigtiga förtrolighet, som dess respective medstånd äga rättighet
att af R. o. A. äska, yttra sina tanckar öfver ett ämne,
som denne sak gifver anledning till, nemligen om Riksens
D. H. Taube.
449
Ständers omedelbara åtgärd vid accorder, survivencer och flere
sådane mål, af hvad namn de vara måge, som angå besättjandet
af rikets embeten.
Rikets primitive grundlag, Regeringsformen, utstakar tydeligen,
huru och på hvad sätt desse ärender böra skötas. Senare
derom utkomne flere stadgar och förordningar uplysa och
utreda sådant ännu närmare, men ingen af desse lagar stadga,
att sådane mål höra till Riksens Ständers omedelbara uptagande
och afgiörande.
Det förblifver Kongl. Maij :sts höga rättighet att af dem,
som efter bepröfvad skickelighet och förtienst honom i underdånighet
föreslås, utnämna personer till de ledige embeten.
Det är jämväl alle i Kongl. Maij :sts och rikets tienst varande
medborgares rättighet att uti den ordning, som Regeringsformen
och befordringslagarne föreskrifva, vinna rum på de förslag,
som till ledige tiensters återbesättjande hos Kongl.
Maij :st i underdånighet ingifvas. Begge desse rättigheter försvinna,
då Riksens Ständer omedelbarligen vilja sysslosätta
sig med att bortgifva rikets sysslor och ämbeten. Flere riksdagars
förfarenhet visar, att då Riksens Ständer med dylika
ärender blifvit besvärade, så har det förordsakat oro ibland
Riksens Ständers ledamöter och medborgare, långvarige riksdagar
samt derjämte att kanske angelägne och för riket i allmänhet
nyttige saker blifvit lemnade oafgiorde.
Då Riksens Ständer vid 1761 års riksdag blefvo öfverhopade
med mångfaldiga sådane befordringsmål, hvileke man sökte
att vid riksdagen omedelbart få uptagne och afgiorde, förekom
redan hos R. o. A., hvad sådant i en framtid skulle kunna
förordsaka olägenhet uti riksstyrelsen. R. o. A. yttrade då
sine tanckar däröfver uti flere extracta protocolli, som affär -  dades. Af uprigtigaste nit för grundlagens hälgd och Kongl.
Maij :sts samt så många redelige medborgares deruti förvarade
rättigheter lemnade R. o. A. sine respective medstånd förtrolig
del af dem, och som de närmare utreda och ådagalägga sanningen
af hvad nu är anfördt, så åberopar sig R. o. A. dem till
hela deras innehöll.
Genom Riksens Ständers enhälliga beslut vid 1765 års riksdag,
uti den sedermera utfärdade Kongl. Maij :sts nådige
förordning om lagarnes värkställighet af den 12 November
450 1772, april 4.
D. H. Taube.
1766, stadfästades ej allenast nyssberörde R. o. A:s tanckar
om befordringslagarne såsom en förnyad grundlag, utan funno
derjämte Riksens Ständer för godt föreskrifva sig sielfva
den lag att aldrig befatta sig immediate med tiensters bortgifvande
samt derjämte, att hvad redan i sådane mål voro
af Ständer giordt, icke skulle för bättre förtiente medföra
någon praejudice. Och ehuru vid 1769 års riksdag Riksens
Ständer för att bibeholla värdigheten af Ständers giöromål
stadfästade alle af förre Ständer beviljade befordringar, accorder
med mera, så ansågo de likväl desse lagar för så helige
och så angelägne, att de derjämte förklarade, det alle
sådane af Ständer tillstyrekte befordringar, aecorder med mera,
som icke ännu gått i värkställighet, skulle uphöra.
Uti tillämpning häraf till det i fråga varande ämne om tillstånd
för Amiralen och Landshöfdingen Grefve Taube att få
accordera bort sitt innehafvande landshöfdingeembete med
de vilckor, som den förste honom meddelte Kongl. Maij :sts
nådige resolution uppå Riksens Ständers underdåniga tillstyrckande
vid 1761 års riksdag tillåtit, behöfver R. o. A. icke
vidare än åberopa sine ledamöters i Secrete Utskottet yttrade
särskildte mening, som extractum protocolli åtföljer, hvarigenom
tillräckeligen å daga läggas, huru mycket en sådan tillåtelse
voro stridande emot rikets grundlag och befordringslagarne;
än mera skulle de rubbas, om efter det af Hr öfversten
Grefve Lövenhielm uti dess memorial upgifne project Amiralen
Grefve Taube skulle få rättighet att till succession uti de
genom hans accord ledige blifvande sysslor utnämna sådane
competente personer, som jämte åldren i tiensten ville ingå uti
de af honom begärte villckor. Hans rättighet vid desse ämbetens
besättande blefvo då mera vidsträckt, än den Kongl.
Maij:st äger. Och af d( morialer, Hr Capitainen Sparschöld
samt Hr Lieutenanten von Matern ingifvit, kan nogsamt slutas,
huru bekymmersamt det framdeles blifva vill, om alle de,
som genom detta accord kunna visa sig vara lidande i deras
befordringsrätt, skola få uprättelse.
Så ostridigt det är, att uti Svea Rike högsta magten förvaras
hos Riksens Ständer, så onekeligit är det ock, alt de äga
densamma i kraft af rikets besvurna grundlag och ej annor
-
D. H. Taube. Val till deputationer.
451
ledes. Så länge grundlagen heligt förvaras, så länge utfärdas
högsta magtens beslut med den förenade och fullkomliga drift
(ich kraft, som grundlagen åt högsta magten gifvit. Deremot
om hos Riksens Ständer det skulle kunna hända, att i anseende
till särskildte casus lagens röst kommo att tiga, så skulle,
i samma mån som desse händelser oftare inf öllo, i samma
mån Riksens Ständer sielfve minska grundlagens kraft och
med detsamma den laglige värckan försvagas, som högste
magtens beslut böra äga.
R. o. A. vill icke leda efterlanckan närmare på de ohyggelige
fölgder, som härigenom kunde i framtiden sig yppa, omsider
ledande till en olyckelig ändring uti regeringssättet, men
R. o. A. har trodt sig icke böra dölja för sine respeclive medstånd
orsaken till den oro och det bekymmer, som hos R. o. A.
upkommer, då ansökningar af sådan beskaffenhet som förevarande
hos Riksens Ständer väckas; utan snarare trodt sig
åligga, vänligen, i kraft af åberopade grundlagar, begära, att
de öfrige respective stånden ville sig med R. o. A. deruti förena
att med ansökningar, som till Riksens Ständer inkomma
1 eli angå aecorder, survivencer, befordringar med mera dylikt,
sig icke befatta. Hvarföre och detta genom utdrag af
protocollet skulle dem hörsamt, tienst- och vänligen comnniniceras.
5:o. Hr Baron och L a n d l m. anmälte, att en R. o. A:s ledamot,
Hr Alexander Gete, nyligen aflidit.
Äfvenväl att Hr Malmerfelt, Olof, som af R. o. A:s electorer
blifvit vald till ledamot i Handels- och manufacturdeputation,
sig detsamma afsagdt, och att hrr electorerne derföre komma
att i hans ställe välja en annan.
6. Vidare gaf Hr Baron och Landt m. tillkänna,
1 :o att 100 man cronobåtsmän komma alt marchera genom
staden till recruteringsmöte,
2:do att 30 man kommo att sammandragas till paradering
°ch salfva vid en underofficerares begrafning.
3:o alt vid tillfälle af en execution 300 man kommo att
I sammandragas.
Hr Getes
dödsfall notificeras.
Ang:de val
till ledamot
i afgångnes
ställe.
Cominenderingar
ang :de.
452 1772, april 4—8. Deputationsval. Konsert.
Härvid fandt R. o. A. ingenting att påminna.
Electorernes 7 :o. Upbröts och uplästes hrr electorernes val till ledamöter
\al
Secrete Deputationen,
J ustitiaedeputationen,
Landt- och siömilitiaedeputation,
Kammaroeconomiedeputationen,
Commerciedeputationen,
Förordningsdeputationen,
Räkenskapsdeputationen,
Tulldeputationen,
Protocollsdeputationen,
Riddarehusdeputationen.
Hvarom Riksens Ständers Secrete Utskott och deputationer
genom utdrag af protocollet skulle underrättas.
Förteckningarne från hrr electorerne på desse valde ledamöter
finnes alle ibland bilagorne till denne dagens protocoll
(Bil. 23—33).
Härvid påminte Hr Baron och Landt m. hrr ordförande
uti deputationerne, att de hvar på sitt ställe ville noga eftersee
och anteckna samt till honom lemna förteckningar pä de
R.o. Ars ledamöter, som uti deputationerne, dit de blifvit satte,
sällan eller aldrig upkomma, på det Hr Baron och Landtm,
enligt R. o. Ars författning måtte genom electorerne kunna fä
valde andra i deras ställe, mera flitige och altså nyttigare
Concert på 8 rvo. Hr Baron och Landtm, berättade, att Directioneu
i staden inrättade Frimurarebarnhus anhöllo att
raresält- nästkommande långfredag få på Riddarehussalen upföra muang-de
sique till inkomst för samma barnhus; som altid vanligt varit.
att denne musique, bestående uti andelige sånger öfver Christi
lidande, blifvit för barnhusets räkning årligen långfredagen
blifvit (!) upförd, så bifölls detta.
Äfven beviljades Håfsecreteraren Olins Fru, berömd för sin
sång, och Kongl. Håfcappellisten Sander, skickelig i synnerhet
på basson, att hvardera få gifva en concert på Stora Riddarehussalen.
Häruppå åtskildes R. o. A. klockan tre fierdedelar till tu
eftermiddagen.
Palm. Kanslipresidentsämbetet.
453
År 1772 den 8 Aprilis.
Onsdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
1 :o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
3 Martij 1772, hvaruti förmäles, huruledes Controlleuren vid
Controllvärcket Salomon Palm besvärat sig öfver lidande och
begärt uprättelse för det, att vid sistledne riksdag då varande
Notarien, numera Controlleuren vid berörde värck Carl Gustaf
Cronlandh undfått controlleurs fullmagt och tour framför
Palm samt blifvit förklarad berättigad att framför honom ärbolla
den af Assessoren Dahlström innehafvande halfva controlleurslönen,
när den blifver ledig.
Secrete Utskottet omförmäler, att en förening Cronlandh
och Palm emellan, sedan Palms besvär inkommo, blifvit ingången
på det sätt, att Cronlandh utaf den efter afledne Assessoren
Dalström numera ledigblefne halfva controlleurslöhnen
till Palm af står årligen 1 000 :de dahlér kopparmynt, som
Palm sielf eller genom ombud får upbära och quittera, och
det intill dess han varder befordrad till någon annan publique
syssla med värkelig åtföljande lön på stat, ehvad förändring
med controlleurssysslan och lönen än framdeles förefalla kan;
hvaremot Palm afstår sine besvär med vilkor att få niuta sin
tour efter controlleursfullmagtens datum och befordringsrätt.
Secrete Utskottet tillstyrcker bifall på denne förening och
att Palm må efter dess ägande förtienst niuta befordran till
någon syssla utom Controllvärcket efter den tour, som hans
controlleursfullmagt af de 10 December 1768 medförer.
Detta bifölls.
2:do. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 6 April innevarande år, hvaruti tillstyrekes, att det genom
Hr Riksrådets Cantzliepraesidenten, öfverstemarskalcken
kiddaren Commendeurens och Cantzlerens af Kongl. Maij :sts
Orden Grefve Claes Ekeblads dödelige frånfälle ledige blefne
vigtige cantzliepraesidentsembete måtte Hr Riksrådet och
Palms ansökning
om
uprättelse
ang:de.
Cancellie
présidents
embetets
besättjande
ang
:de.
454 1772, april 8. H. H. de Carnal. D. H. Taube.
Commendeuren af Kongl. Nordstierneorden Frih. von Duben
updragas.
Hvilcket bifölls.
Carnals an- 3:o. Föredrogs Secrete Deputalionens betänkande af den
sökning om . . ..
uprättelse sistledne Martn ang:de Capitamens vid Osterbottns Regimenang:de.
te Hans Hindrich de Garnalls ansökning om ändring uti Kongl
Maij :sts nådiga resolution af den 4 September sistledne, hvarigenom
honom blifvit afslagen uprättelse och ärsättning för
det han icke ärhollit transport till den 1769 vid regimentet
ledige regimentsqvartermästarebeställning.
Deputationen finner väl icke något skäl att tillstyrcka bifall
uppå de Carnalls ansökning, såvida han försummat att ho<
vederbörande regimentschef innom den i lagen utsatte tid anmäla
sin ansökning, ehuru denne regimenlsqvartermästareledighet
vederbörligen och i rättan tid blifvit genom regimentsorderne
kundgiord. Dock som någon öfvertygelse vöre1 hos de
Carnal, att äldre transport sökande skulle sig anmäla, synes
hafva afhollit honom att söka denne syssla, och att längre afstånd
ifrån chefen jämväl tyckes varit ett betydande hinder
för honom att så i tid, som det fordrades, bevaka sin rätt.
så föreslår deputation, att de Carnall i anseende lill sitt lidande
må tilläggas den förmån att i första rena vacance, antingen
innom eller utom regimentet, få upbära den vid sista riksdag
utsatte skillnad af accordsurnman emellan stabscapitainer
och regementsqvartermästare.
Detta bifölls.
Betänckandet kan läsas ibland bilagorne till denne dagens
protocoll.
Grefve Taube 4 :o. Uplästes till justering det extractum protocolli, som till
... .
toije af R.o. Ars beslut i sista pleno till de andre respective
stånden skulle afgå i anledning af Amiralen och Landshöfdingen
Grefve Taubes ansökning att få accordera bort sitt
innehafvande landshöfdingeembete.
Frih. Grönhagen, Claes W i 1 1 h e 1 m, holt före, att
redan Riksens Ständer beviljat Hr Riksrådet Grefve Beekfries
att återfå den accordssumma, hvilcken han efter Ständers gifne
tillåtelse vid 1761 års riksdag utbetalt, då han blef lands
-
1 Detta ord överstruket i konceptprotokollet.
D. H. Taube. Strängnäs konsistorium.
455
hofdinge i Kronobergs låhn, och den han annars genom sin
uphöjelse till riksrådsvärdigheten hade förlorat, så borde ordalagen
i förevarande extractum protocolli något jämkas, att
de ej stötte detta Riksens Ständers beslut.
Hr Wachschlager, Gusta f, förenade sig dermed,
att termerne kunde jämkas, hade för öfrigit icke något dervid
att påminna utan hade i synnerhet anmält sig för att få påminna,
det åtskillige af R.o. A:s electorer voro frånvarande,
i.ch att derföre hrr bänckmännen måtte sammankallas för att
fa dem completterade.
Frih. Bunge, Sven, erindrade, att detta icke hörde till
förevarande ämne, anholt, att sakerne icke måtte blandas, och
begärte denne af Hr Wachschlager väckte fråga på bordet.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, påstod och.
att frågan ej vore nu om hrr electorerne utan om det upläste
extractum protocolli, hvilcket han för sin del gillade såsom
enligt med R.o. A:s beslut, ty den casus med Hr Riksrådet
Grefve Beekfries vore helt annan och kunde icke lämpas till
frågan om Amiralen Grefve Taubes begäran att få accordera;
uti den ena vore frågan om ett accord, som redan gådt i värkställighet
den tiden, det var tillåtit, uti den andra casus vore
frågan om att få ingå ett sådant accord, sedan det ej mera är
tillåtit.
Hr Gyllensvahn, Friedric, fandt äfven, att det
projecterade extractum protocolli var conformt med R.o. A:s
beslut. Den omtalte casus med Hr Riksrådet Grefve Beekfries
ansåg han ej eller så laglig men vore icke hit lämpelig. Han
önskade därföre, att extractum protocolli måtte få blifva sådant,
som det nu vöre upläst.
Häröfver giordes proposition, och det upläste extractum protocolli
gillades.
5:o. Uplästes ett af Hr Stråhle, Sebastian, ingifvit memorial
rörande tvisten om capitis rättigheten uti adelige fainillen
Ulfsax; detta begärtes på bordet och lades till Riddarehusdeputationens
betänckande i samma sak.
6 :o. Uplästes Justitiaedeputationens betänckande af den 5
December sistledit år öfver en af Biskoppen Doctor Serenius
å Strägnäs Consistorii vägnar ingifven och af Urskillningsdeputation
dit remitterad ansökning om ändring uti Kongl.
Capitis rättigheter
i
Ulfsax
familias
ang:de.
Consistoriinotariesysslan
i
Strängnäs
ang:de.
456 1772, april 8. Strängnäs konsistorium.
Maijrsts nådiga utslag af den 15 Maij nästföregående, hvarigenom
uppå Magister Lars Ekstrands deröfver anförde besvär,
att bemälte Consistorium vid besättjandet af consistoriinotariesysslan
gådt honom förbi och dertill utnämdt Magister
Eric Froman, Kongl. Maij:st i nåder behagadt ändra Consistorii
giöromål och förordna, att Ekstrand med fullmagt skulle
till denne beställning varda försedd.
Deputationen förmäler, att uli Consistorio vid denne sysslans
besätt jande begge desse sökande blifvit är kände för skickelige,
så att det kommit till omröstning, då Ekstrand fådt
tre röster och Froman de andre tre, ibland hvilcka Biskoppens
äfven varit, i afseende på hvilcken röst Consistorium och
antagit Froman, men då Ekstrand deröfver hos Kongl.
Maij:st sig besväret, hade pluraliteten i Kongl. Maij :sts Rådkammare
funnit, att då begge sökande funnos lika skickelige
och rösterne i Consistorio för begge utfallit lika, så borde
tiensteåren decidera emellan dem, och som Ekstrand vore
tre och ett halft års äldre präst samt tre års äldre magister
än Froman, så borde fullmagt på notariisysslan honom tilldelas.
Deputationen, som finner, att Froman uti solida studier icke
kan sägas eftergifva Ekstrand och ett år för honom kommit
till Academien samt nio år efter honom vid Academien
qvarblifvit, må såsom den där vunnit Consistorii och i synnerhet
Biskoppens förtroende, så mycket angelägnare för en
notarius som han i sysslan bör vara närmast att biskoppen
tillhanda gå och stå under hans upseende, till consistoriinotarius
förordnas och således Kongl. Maij :sts nådiga utslag
ändras.
Härvid uplästes äfven fyra ledamöters i deputation särskildte
mening, som tillstyrcker på anförde skäl, att det måtte förblifva
vid Kongl. Maij :sts nådiga utslag.
Jämte betänckandet voro i afskrift bilagde deputationens
anmärkningar till Hrr Riksens Råd i denne sak och välbemälte
herrars yttrande deröfver, som alt uplästes och igenfinnes
ibland bilagorne till denne dagens protocoll.
Frih. Bunge, Sven, förestälte, att det hufvudsakeligaste
skäl, hvarpå deputationen grundat sitt tillstyrckande, vore,
att Froman före kommit till Academien och längre varit där.
Strängnäs gymnasium.
457
Sådant skäl gåfvo befordringslagarne ingen anledning till;
deremot befunnos Ekstrand äldre präst och äldre magister.
När dertill kommer, att ingen lag tilläde biskoppen votum
decisivum i Consistorio vid tiensters bortgifvande, så voro
Kongl. Maij:sts nådiga resolution för Ekstrand på lag grundad
och borde derföre blifva beståndande men betänckandet
afslås, hvaröfver han begärte proposition.
Hvilcken och blef giord till afslag på Justitiaedeputationens
betänckande, som med Ja besvarades.
7 o. Föredrogs Justitiaedeputationens sistledne Januarii Kempe med
„ , o n-,. , „ . .. fl. lectorer i
månad afgifne och redan den 19 derpå följande bebruanj up- strängnäs
läste men då på bordet lagde betänckande angående den af ang:de.
Lectorerne i Strägnäs gymnasium Johan Kempe, Johan Wallin
och Stephan Insulin uti Consistorio därstädes förklarade
och i rådsprotocollerne omförmälte så kallade, inactivitet eller
nedläggande af deras consistorielle embeten. Deputationen berättar
sig icke hafva kunnat undgå att fästa upmärksamhet
vid den besynnerliga rubrique, som detta mål i rådsprotocollerne
fådt, samt de fölgder det haft, hvilcket gifvit deputationen
anledning att deröfver inhämta Hrr Riksens Råds yttrande
samt att giöra sig om sakens sammanhang närmare underrättad.
Enligit de derigenom ärhollne uplysningar berättar deputaiionen,
att bemälte tre lectorer, af hvilcka de tvenne förstnämde
äro ledamöter i Strägnäs Consistorio men Insulin endast
varit ther någon tid adjungerad, inför Consistorii protocoll
begärt att blifva ifrån theras consistorielle ämbeten entledigade,
förnämligast i anseende till några förebråelser, beledsagade
med hårda ord och ullåtelser, hvilcka dem i och för
embetet af Biskoppen Doctor Serenius skola blifvit giorde med
mera. Att Consistorium genom resolution den 23 Maij 1770 påmint
Lectorerne Wallin och Kempe såsom ordinarie ledamöter
i Consistorio om de skyldigheter, som deras embeten åtfölgde,
men beviljat Insulin den begärle ledighet ifrån adjunction,
hvarmed denne sednare och åtnöjdts, men att de
tvenne först nämde öfver denne resolution begärt närmare
förklaring och det oakttadt, innan densamma dem meddeltes,
instält sig i Consistorio och velat vara öfver de då föredragne
mål, ehuru de på tillfrågan sitt förr begärte endtledigande än
458 1772, april 8. Strängnäs gymnasium.
vidare yrckat, hvarföre och Consistorium förklaradt1 att vid
deras så enständigt giorde begäran låta bero, såvida Consistorium
dervid icke kunde lägga annan och kraftigare hand,
än genom de skedde föreställningar redan skedt. Att efter denne
förklaring Wallin och Kempe likafult velat sig i Consistorii
rådplägningar inmänga och icke ens taga afträde, då mål
dem rörande där förehades; att Kempe och Wallin sedermera
vid det de hos Kongl. Maij :st anfördt underdånige besvär
öfver ett af Consistorium uprättadt förslag lill Axbergs past
rat, i samma besvär inblandadt berättelse 0111 Consistorii oell
deras förhollande i omnämde ämne samt anhollit om Kongl.
Maij :sts nådige decision öfver dess mer eller mindre laglighet,
att Kongl. Maij :st häröfver infordradt Biskoppens och de öfrige
Consistorii ledamöters, hvilcka till de i fråga varande Consistorii
resolutioner bidragit, förklaring samt derjämte förordnadt,
att de klagande leetorer emedlertid och intill dess
Kongl. Maij :st sig i nåder utlåtit, borde vid deras ämbetes
författningar i Consistorio qvarblifva; alt Kongl. Maij:st sedermera
den 6 Martii förledit år uti nådigt bref till Consistorium
afgiordt detta mål och ogilladt Consistorii förhollande
samt ålagt Lectorerne Kempe och Wallin att förblifva vid consistorialsysslorne,
såsom hvilcka de hvarcken ägt rätt att nedlägga
eller Consistorium magt att dem ifrån befria, äfvensom
Lectoren Insulin, ehuru han någre besvär icke anfördt, borde
till consistorialsysslan återträda. Men hvad frågan om förslaget
till Axbergs pastorat angingo, som var liufvudämnet af
Kempes och Wallins besvär, så skulle det till särskildt pröfning
hos Kongl. Maij:st förekomma. I öfrigit hade detta Kongl
Maij :sts nådiga bref innehollit en föreställning tili de klagangande
leetorer för theras ovarsamhet och derjämte den anmärkning,
att i Consistorii protocoller saknades den foglighet
och acktning, som innom ett sådant värck vara bordt, om
hvars iagttagande Biskoppen i synnerhet påmintes.
Uti sitt yttrande häröfver anseer depulationen, hvad rättegången
vidkommer, att communicationssätlet ej är enligt med
vanlig praxis, i det besvär öfver collegiers och domstolars resolutioner,
sorn efter pluralitetens röst blifvit fäldte, icke plä
-
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: yrkat förklaradt .
Strängnäs gymnasium.
459
ga med personerne, som utgiordt pluraliteten, utan collegialiter
communiceras, då förklaring af enhvar särskildt äskas,
som med Biskoppen och de öfrige consistoriales här skedt.
Saken gifves i förtid ett anseende, som vore den så criminel,
att enhvar särskildt skulle derföre lagligen tilltalas och straffas.
Äfvenledes synes, som skulle desse leetorers begågne felsteg
genom det de sine embeten nedlagt icke höra till Kongl.
Maij :sts immediate uptagande och bepröfvande, såvida om
sammanhanget och beskaffenheten af de skäl, som de dertill
föreburit, först på vederbörligit ställe hade bordt blifvit undersökt
och utrönt; men depulationen lemnar dock i anseende
till anförde betänckligheter att sig deröfver yttra och förfogar
sig till hufvudsaken. Hvaruti och på anförde skäl deputationen
anseer desse leetorers förhollande ganska straffvärdigt, så
i det att de först egenvillig! nedlagt sin embetesförvaltning
och sedan vid en annan behageligare tid densamme lika egenvillig!
återtagit, utan och deras föreburne orsaker till dess
nedläggande blifvit utur vägen rögde, som uti det mera, som
härvid förelupit, så att, 0111 det efter lagens stränghet skulle
mätas, 19 cap. 23 och 20 §§ kyrckiolagen på dem med alt
skäl kunde lämpas; men då Riksens Ständers rättvisa altid är
förenad med mildhet och har förnämsta afseendet på den
brottsligas förbättring, tror deputationen sig gå den säkraste
vägen, då den tilistyrcker, det skola Lectorerne Kempe, Wallin
och Insulin för deras förhollande samt i stiftet och inför
gymnasii- och skoleungdomen åstadkomna förargelse ansees
ovärdige den consistorialsysslan, de så halsstarrigt upsagt,
samt förlora tour att såsom ungdomens styresmän vara rectores
gymnasii. Men Lectores Kempe och Wallin, hvilcka med
så utmärckt dierfhet consistorialsysslan återtagit, umgälla
denne tillökning af sitt brott med förlust af halft års lön till
skolarne i stiftet och vid afträdet utur Consistorio få en alfvarsam
föreställning och förmaning att vid andre sina sysslor
hädanefter sig beskedligare förholla.
Detta betänckande åtfölgde en deputationens ledamots, Häradshöfdingen
Magnus Blix, votum, som förenar sig med deputationen,
att desse prästmän äro brottslige, men skiljer sig
deruti, att då efter Sveriges lag, 10 § Konungaförsäkran, 5 §
Adelige Privilegierne och 24 § Presterskapets Privilegier ing
30—680338
-
460 1772, april 8. Strängnäs gymnasium.
en utan laga undersökning och dom uti laga forum, hvarvid
den anklagade må niuta alla beneficia juris till godo, kan vid
sitt ämbete skiljas, men detta ej här föregådt, dessutom enligit
deputationens egen ärkände principe Kongl. Maij:st ej
bordt besväras med denne saks immediate uptagande, och
Justitiaedeputationen än mindre kunde deruti förfara såsom
domare, efter den icke enligt 1738 års förordning genom något
ändringssökande till Riksens Ständer inkommit utan såsom
anmärkning öfver rådsprotocollen blifvit väckt, då det i
förmågo af Riksens Ständers egit beslut den 24 Augusti 1727
ankomma bordt på vederbörande domare och collegier att
värkställa, hvad Riksens Ständer funno böra ändras, så hemställer
han så i anseende härtill som flere anförde skäl, om
icke Kongl. Maij:sts utslag, hvilcket han med 1687 års Rättegångsordinantia
för domcapitlen jämförd med 10 cap., 25 och
21 §§, Rättegångsbalcken icke kunde förena, må uphäfvas,
men deremot hufvudsaken uti Kongl. Håfrätten angifvas och
af behörig actor utföras, som får befallning att härvid lägga
alfvarsam och skyndesam hand, så att slut deruti kan ärhollas,
innan Riksens Ständer åtskiljas.
Vidare uplästes en annan ledamots i deputationen, Borgmästaren
Ullquists, votum, som söker att med ytterligare skäl
bestyrcka deputationens betänckande. Äfvenledes Hrr Riksens
Råds yttrande öfver deputationens giorde anmärkningar
i detta mål, hvilcket vid betänckandet var i afskrift bilagt.
Hr Hederschöld, Isaac, hade äfven i detta mål ingifvit ett
memorial, hvaruti han i stöd af 45 § Regeringsformen samt
13 § Riksdagsordningen, jämförd med Urskillningsdeputationens
instruction och 1733 års förordning, söker bevisa, att deputationen
icke såsom domare utan allenast anmärkningsvis
borde med detta mål sig befatta, då ingen sig öfver Kongl.
Maij:sts utslag besvärat och för Riksens Ständer ännu vöre
obekant, hvad de anklagade lectorer till sitt försvar kunna anföra,
och derföre tillstyrker bifall på Häradshöfdingens Hr
Magnus Blix votum.
Deremot uplästes ett annat memorial af Probsten och Riksdagsmannen
Backman, som försvarade deputationens betänckande
och anholt om bifall derpå.
Västerås järnvåg.
461
Desse skrifter igenfinnas ibland bilagorne till denne dagens
protocoll.
Sedan alla desse handlingar voro till slut läste, begärtes
proposition till bifall uppå det af Häradshöfdingen Blix författade
särskildte votum.
Hvilcken derföre blef giord af Hr Baron och L andt m.
och med Ja besvarad.
8. Sedan R. o. A. den 15 sistledne Januarii till Bergsdeputationen
remitterat Borgareståndets extractum protocolli af
den 9 September förledit år angående tillökning af 1 öre silfvermynt
i afgift på hvart skeppund stångjärn, som på Vesterås
jernvåg införes; så anmältes nu ifrån Expeditionsdeputationen,
att R. o. A:s remiss hindrade denne expedition, då de
andre tre stånden bifallit saken men R. o. A:s definitive utlåtande
saknades, hvarföre detsamma nu till undvikande af ytterligare
uppehöll begärtes.
Och uplästes derföre åter detta Borgareståndets extractum
protocolli.
Frih. Bunge, Sven: Om R. o. A. skulle behaga detta nu
afgiöra, trodde han första frågan böra blifva, om icke detta
vore en bevillning, och den andre om R. o. A. dertill ville samtycka.
Han för sin del ansågo det för en bevillning, hvilcken
emot R. o. A:s vilja icke kunde frälsesmidet påläggas.
Hr Wachschlager, Gustaf, instämde härmed och
tillstyrckte R. o. A. att ifrån en sådan afgift undantaga sine
bruk, till hvilcken ända han trodde angelägit vara att uti påskriften
med uttryckelige ord förklara, det R. o. A. ansågo
detta för en bevillning, hvilcken R. o. A. för sine bruk sig
icke kunde åtaga.
Hr de Frietzkij, Claes, förenade sig med Hr
Wachschlager och begärte proposition deröfver. Påminte likväl,
att bäst vore expediera detta genom ett extractum protocolli,
hvaruti man, hvad beslutet till afslag angingo, giorde
det så generelt, som möjeligt vore, och ej allena undantogo
frälsesmidet från denna bevillning, så torde de ofrälse stånden
snarare förena sig med R.o. A.; ty stångjärnstillvärkningen
i riket vore dessutom med nog dryga afgifter besvärad.
Proposition blef häruppå giord och med Ja besvarad. Hvar
-
Vesterås
järnvåg
ang:de.
462 1772, april 8. Västerås järnvåg. Olin.
Olins befordrande
ang:de.
före ock följande extractum protoeolii härom till de andre
respective stånden expedierades:
S. d. Anmältes ifrån Riksens Ständers Expeditionsdeputation,
huruledes det Välloflige Borgareståndets extractum protocolli
af den 9 September sistledit år angående tillökning af
1 öre s:mt i afgift på hvart skeppund stångjärn, som på Vesterås
stads våg väges, till understöd för stadens publique
byggnader och Magistratens löner voro af tre stånd bifallit
men icke kunnat expedieras i anseende dertill, att R. o. A.
remitterat detsamma till Bergsdeputationen att sig yttra, huruvida
Brukssocieteten en sådan afgift tåla kunde, innan R. o.
A. sig vidare utlåta ville.
Detta ärendet företogs altså nu ånyo, och fandt R. o. A. denne
afgift vara en bevillning, hvilcken, då stångjärnstillvärckningen
i riket utom dess är med nog dryga utgifter besvärad,
än mera skulle betunga R. o. A. samt öfriga bruksägare, som
nödgas föra sitt stångjärn på Vesterås våg; hvarföre och
R. o. A. förklarade sig icke vilja eller kunna uti densamma ingå
och än mindre samtycka, att frälsesmide! med densamma
helastas, hvilcket genom utdrag af protocollet skulle de öfrige
respective stånden hörsamt tienst- och vänligen communiceras.
9. Föredrogs Bondeståndets extractum protoeolii af den 18
sistledne Martij, hvaruti på anförde skäl tillstyrckes, att Håfsecreteraren
Gabriel Olin må hos Kongl. Maij :st i underdånighet
anmälas till undfående af assessors fullmagt lika med
assessorerne i Håfrätten.
Frih. Hamilton, Joha n Abraha m, berättade, att
denne sak redan vore uti de tre stånden bifallen, och trodde,
att det skulle förbinda dem, om R. o. A. äfven dertill ville samtycka,
hälst Håfsecreteraren Olin genom sin myckna skickelighet
uti alt det, hvaruti han gådt Bondeståndet tillhanda
denne riksdag, förvärfvadt sig allas ynnest och förtroende.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph: Det vore ingen,
som kunde neka Håfsecreteraren Olin det välförtiente
beröm, han ägde, att vara en skickelig man. Men han visste
icke, på hvad grund R. o. A. kunde befatta sig med att recom
-
Olin. Skövde. Borgh.
463
mendera honom, när R. o. A. flere resor med så många lagliga
skäl visat sin afsky för alla tienstesaker, som hos Ständer immediate
väckas. Han kände ej flera än de, som värckeligen
vore Ständers betjenter, som af Riksens Ständer kunde till
befordring recommenderas; han kiende ej eller mera än en
secreterare hos Bondeståndet enligt Riksdagsordningen, och
det voro denne riksdag Hr Lagmannen Odelius; hade bemälte
Lagman i sitt cantzlie samt sig till hielp antagit Håfsecreteraren
Olin med flere, kunde de väl icke ansees sorn Ständers
betienter, hvilcke Riksens Ständer ägde rätt att recommendera.
Hr Leijonmarck trodde altså, att R. o. A. icke kunde undgå
att af slå detta såsom en immediate hos Ständer uptagen
tienstesak, med hvilcken R. o. A. sig ej kunde befatta.
Hr B e r g e n s c h ö 1 d, Carl, förmente, att något beiänckande
snart skulle inkomma angående Håfrättens betienter,
med hvilcket detta torde hafva något sammanhang, och anholt
derföre, att saken måtte få hvila på bordet, till dess alt
på en gång kunde föredragas.
Blef altså detta mål hvilande.
10:o. Uplästes Riksdagsfullmägtigens för Sehöfde stad Schofde^stad
Borgmästarens Carl And. Ullquists ifrån Urskillningsdeputationen
till Riksens Ständers plena remitterade ansökning om
afgiörandet af det extractum protoeolii, som det Vällofl. Borgareståndet
vid sista riksdag den 5 December 1769 till förmån
för Sehöfde stad utfärdat; äfven uplästes samma extractum
protoeolii, hvaruti ståndet på anförde ömmande skäl bifaller
och recommenderar, att berörde stad, som genom en
1759 densamma öfvergången svår vådeld aldeles blifvit i aska
lagd, måtte till de publique husens åter uppbyggande och stadens
någorlunda i stånd sättjande njuta sex frihetsår från
kronoutlagor och båtsmansholl samt 2 000 d:r s:mt till omrörde
byggnad af sten.
Häröfver giordes proposition och Borgareståndets exlractum
protoeolii af den 5 December 1769 bifölls.
Handlingarne kunna läsas ibland bilagorne till denne dagens
protocoll.
11. Föredrogs Borgareståndets extractum protoeolii af den Borgh
ang:deatfa
21 Martij innevarande år, hvaruti lörmales, huruledes Borga- assessors
reståndets nuvarande Secreterare Assessoren Johan Aron fullmakt.
464 1772, april 8. Borgh. Almquist.
Almquists
ansökning
at blifva
placerad.
Borgh, sedan han enligt Riksens Ständers underdåniga föreskrift
ärhollit Kongl. Maij :ts nådiga fullmagt att vara assessor
med tour jämte nådig befordran till dylik ledigvarande
syssla med lön, då han sig derom i underdånighet anmäler,
och Assessoren Borg hos Kongl. Maij :st underdånig ansökning
giordt om den efter Lagmannen Palmcrona i Kongl.
Svea Håfrätt ledig blefne assessorssyssla, hvilket han äfven i
Kongl. Svea Håfrätt tillkänna gifvit, så har ifrån Kongl. M:ts
Rådkammare en sådan uttydning blifvit satt på Riksens Ständers
underdånige föreskrift, att Borgs ansökning icke immediate
kunde uti Rådkammaren uptagas, utan hade han till
ärhollande af värckelig befordran vid förefallande ledighet att
anmäla sig å behörig ort och ställe enligt författningarne.
Borgareståndet, som anseer Assessoren Borgh, då han. som
redan förmält är, vore försedd med Riksens Ständers underdånige
föreskrift och Kongl. Maij :sts nådiga löfte om värckelig
befordran till en dylik syssla, icke böra sättas i jämlikhet
med dem, som endast kunna vinna rum på förslag men äro
ovisse om sysslan, hvilcket ännu ankommer på Kongl.
Maij:sts nådiga utnämnande, jämväl äro ovisse om att blifva
på förslaget bibehollne, så länge besvär deröfver kunna anföras,
tillstvrcker, det må Assessoren Borgh, då han i Kongl.
Svea Håfrätt intager säte, ninia runi samt dermed förknippad
tour och rättighet till lön och öfrige förmåner innom Håfrätten
näst efter därvarande Assessoren Swedritz.
Detta begärtes af flere på hordet.
12. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 3
December 1771 ang:de Cornetten i polsk tienst Johan Almquists
ifrån Urskillningsdeputation remitterade ansökning
0111 confirmation uppå sin utrikes cornettsfullmagt här i
svensk tienst jämte placering på något cavallerieregimente
och att ärholla indelning. Uppå livilcken flere resor hos
Kongl. Mai j :st yrkade ansökning lian ej kunnat få nådigt bifall.
Depulalionen, sorn afgifvit till Riksens Ständers plena
ett betänckande ang:de utrikes krigsförtienster, ehuru det hos
R. o. A. ännu ej hunnit blifva föredragit, och deruti tillstyrckt,
att alle officerare, sorn före 1765 varit i utrikes krigstienst,
måtte enligt 1756 års förordning ärholla confirmation på sina
utrikes fullmagter, för hvilcka de där giort värckelig tienst.
Almquist. G. von Wachenfelt.
465
finner äfven skäligt, det Almquist må hos Kongl. Maij :st i
underdånighet anmälas till confirmationsfullmagt på cornettsbeställning
med tour ifrån den 14 April 1768, då ansökningen
om cornetts fullmagt hos Kongl. Maij :st i underdånighet
blifvit ingifven, så och placering på något cavallerieregimente
samt vid timad ledighet värckelig öfverofficers indelning
och vidare befordran.
Men ett vid betänckandet fogat särskildt votum anseer 1766
ars förordning, som upliäfvit den förre af 1756, ligga en sådan
confirmationsfullmagt i vägen, och att Almquist så mycket
mindre borde få niuta 1756 års förordning till godo, som han
värckeligen aldrig haft Konungens i Polen fullmagt utan en
dess tienst hos en adelsman, Starosten Czartorinski, hva[r]s
fullmagt han hade att vara cornett vid hans egna hustrouppar,
och hvilcken aldrig borde eller kunde sättas i jämförelse
med Kongl. M:ts nådigst utgifne fullmagter till praejudiee för
värdige och förtiente män, hvilcka af Almquists befordran
skulle blifva lidande. Hvartill kommer, att han ej fädt denne
fullmagt för år 1767 och altså ett år senare än 1756 års förordning
genom den af 1765 [o: 1766]1 biet' uphäfven, så att förstnämde
förordning till honom aldeles icke kan lämpas. Detta
votum tillstyrcker således i anseende till desse och flere skäl
afslag på Almquists ansökning.
Saken begärtes och blef hvilande på bordet.
13. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 3
December sistledit år öfver Lieutenantens i fransk tienst Gustaf
von Wachenfeldts ifrån Urskillningsdeputation dit remitterade
ansökning om confirmation på sin i utrikes krigstienst
förvärfvade lieutenantsfullmagt jämte placering. Deputationen
tillstyrcker, att Wachenfelt, som sedan han här hemma
trädt i krigstienst att vidare förvärfva sig däruti skickelighet,
rest utrikes och 1758 blifvit lieutenant en second och 1761
premier lieutenant i kongl, fransk tienst och i samma tienst
bivistadt 2 actioner och giort 3 års campagner, och det innan
1756 års förordning om utrikes krigstienst genom Riksens
Ständers senare författning 1766 blef uphäfven, måtte på
de skäl, som i det af deputationen afgifne och redan omnäm
-
Wachenfeldts
ansökning
om
confirmationsfulimakt.
1 Konceptprotokollet.
466 1772, april 8. G. von Wachenfelt.
tle generelle betänckande närmare utföres, hos Kongl. Maij :st
i underdånighet anmälas till confirmationsfullmagt på lieutenants
beställning med tour från den dag, han derom hos
Kongl. Maij :st underdånig ansökning giort, eller den 9 Februarij
1765, så ock placering och vid timande ledighet värckelig
befordran.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Då han uti begge desse
mål hördt åberopas ett af deputationen afgifvit generelt betänckande
om utrikes krigstienster, så anholt han, att del
måtte föredragas, innan desse nu förehafde afgiöras, på det
R. o. A. kunde stadga en prineipe och i alla dylika mål sedan
vara sig like; det torde och lätta sådane måls afgiörande.
Han sågo, huru Hr Baron och Landtm, vore plågad med enskildte
ansökningar, dett bekymrade honom dels för Landtm
som ville hielpa alla till slut på sina ansökningar, dels för de
allmänna saker, hvilcka derigenom kommo att uppehollas.
Hr Baron och Landt m. önskade af alt hierta att kunna
slippa de particuliera sakerne och få följa R. o. A:s esprit,
som han i allmänhet såg vara bögd för att få afgöra allmänna
och riket gagnande ärender. Det han ock låfvade så mycket
hos honom stod att framdeles följa, om han dertill finge R. o.
A:s authorisation att dermed värja sig för de mångfaldiga attaquer,
som giordes honom på alla sidor för att få enskildte
saker fram.
Härtill ropades Ja och att Landtm, ensam ägde rätt att föredraga
sakerne, i hvilcken rättighet han borde bibehollas.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, påminte, att det omtalte
Secrete Deputationens betänckande om utrikes krigsförtienster
måtte föredragas.
Hr Baron och Landtm, utlåfvade det; förmälte derjämte,
att nu först borde företagas ett angeläget Secrete Utskottets
extractum protocolli om statsbristen, som icke tålde upskåf.
Flere begärte det omtalte Secrete Deputationens generelle
betänckande.
Frih. von Essen, F r i e d r i c, påminte väl, att det
tillhörde Landtm, att föredraga ärenderne, och anholt, att öfverläggningarne
måtte få giöras i den ordning, som vederborde.
G. von Wachenfelt.
467
Men det generelle betänckandet begärtes af flere, och åtskillige
anmälte sig att tala, ibland hvilcka
Hr Lagerberg, hvilcken, då han nu blef upropad, började
med att beklaga, det han så ofta anmält sig i flere mål
men icke blifvit upropad att få tala och säga sin mening,
hvilcket han ville hafva i protocollet, att sådant ej mera måtte
honom hända. Uti denne frågan om sakernes föredragande
conformerade han sig med Frih. von Essen och begärte för
öfrigt att få veta, om icke Secrete Deputations betänckande
angående Lieutenant Wachenfelt vore bifallit.
Frih. Marcks von Wurtemberg önskade, att innan
det omtalte generelle betänckande företogos, R. o. A. måtte
få afgiöra ett Secrete Deputations betänckande, som inkommit,
angående Generalmajoren Wallenstierna.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, trodde, att
betänckandet om Lieutenant Wachenfelt vore bifallit, men
Frih. Ridderstolpe, Carl, förklarade, att han med
flere begärt det på bordet, på det att omtalte generelle betänckandet
först måtte kunna afgiöras.
Ett mindre lugn begvnte nu visa sig ibland herrarne på
bänckarne, så att omöjeligt var att fatta någons mening redigt
till protocollet, hvarunder dock Frih. Marcks von Wurtemberg
ständigt hördes yrcka att få Generalmajoren Wallenstiernas
sak föredragen och det med den enträgenhet, att då
flere sökte öfvertala honom, begärte han deröfver votering.
Denne oro varade en lång stund.
Hr Baron och Landt m. förestälte, att han ämnade föredraga
Secrete Utskottets extractum protocolli om statsbristen,
som vore ett allmänt, ett angelägit och granlaga mål, hvartill
han begärte R. o. A:s hela upmärksamhet. Men
Frih. Marcks v. Wurtemberg insisterade, till dess
omsider ett enhälligt rop ifrån alla sidor, att det måtte läsas,
som ifrån Secrete Utskottet upkommit angående statsbristen,
såsom ett allmänt mål, förtog1 alt annat lind, hvarpå efterhand
blef tyst, och hördes då upläsas
14 Secrete Utskottets extractum protocolli af den 4 sistledne
Februarij, sorn den 26 derpå följande hos R. o. A. blifvit
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: företog.
Statsvärcket
ang :de.
468 1772, april 8. Statsverket.
föredragit och på bordet lagdt, hvaruti Secrete Utskottet om
rikets financevärck velat gifva Riksens Ständer underrättelse,
med bifogadt statsförslag för innevarande år jämte et i
sammandrag och calcul öfver rikets totale gäld, sådan som
den befandts vid riksdagens början, nemligen 133 tunnor guld
och en statsbrist för innevarande år 57 tunnor guld. Secrete
Utskottet anförer, huruledes deraf lärer befinnas, att om än
ifrån skuldfordringsstaten uteslötos interresset för den del af
utrikes lånet, som ännu icke blifvit upnegocierat, och ibland
tillgångarne anslås1 en ongefärlig behollning af riksgäldsfonden
för innevarande år, skulle bristen ändå blifva öfver femtio
tunnor guld, såvida det tages för gifvit, det ock Secrete Utskottet
nödigt ansedt, att de 19 a 20 tunnor guld, hvartill de
Banquen hypothequerade kronans inkomster kunna bestiga,
blifva Banquen förbehollne; enär nu missväxt, dyr tid och de
skattskyldigas försvagade tillstånd båda mycken minskning
och ett långsamt indrifvande af statens inkomster för innevarande
år, blefve statsvärckets belägenhet så mycket mera
bekymmersam, som anticipationer inuti året på oumgängelige
utgifter ofta giöra utgifter drygare, än man kunnat förutsee.
Secrete Utskottet sågo sig utom stånd att genom sådane medel,
som på dess förmåga ankom, skaffa häruti hielp, ulan
berodde det på Riksens Ständers egen kraftige åtgiärd och de
hinders undanrödjande, som ligga i vägen, att utgifterne
ej kunna lämpas efter inkomsterne; att genom bevillningar få
en så stor statsbrist som 50 tunnor guld fyld, finnér Secrete
Utskottet omöjeligit och obilligt, det gagnade ej eller, om
statsvärcket de följande åren skulle dragas med lika tyngd
och kräfva för de redan nog utmattade skattdragande en lika
börda. Att genom utrikes lån vilja stoppa nuvarande brist
vore att öka utgiftsstaten med nya interressen årligen och giöra
den för framtiden större och oboteligare. Ej eller borde någon
undsättning af Banquen till statsvärcket förväntas utan
fast mera fordrades, att jämte bibehollande af de hypothequerade
inkomsterne någon betvdelig afbetalning på eapitalet af
kronans skuld skedde.
Då nu ingen af desse utvägar kunde påtänckas, så syntes
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: af slas.
Statsverket.
469
den enda vara öppen att fästa sig vid det, som kan lända ej
mindre till förbättring af rikets drätzel än till minskning af
dess utgift, hälst statsbristen ej mindre synes härleda sig af
de i sednare tider tillökte utgifter än af den minskning, som
skedt i kronans gamla och rätta inkomster.
Men som det för flere ömmande considerationer ville falla
Secrete Utskottet ganska svårt att af egit bevåg omedelbarligen
härvid lägga handen och utreda sig i frågor, om hvad för
det närvarande skulle blifva det bästa i detta vigtige föremål,
så återstodo för Secrete Utskottet ej annat än att underställa
Riksens Ständer sielfva det ena med det andra och dervid utbedja
sig deras godtfinnande och föreskrift, på hvad grunder
och genom hvad utvägar Secrete Utskottet hälst må fota sin
åtgärd vid det, som till statsvärckets reglerande och i stånd
sättjande kan blifva nödigt.
Öfver detta extractum protocolli hade Bondeståndet den 21
Martij sistl. afgifvit sitt yttrande i ett extractum protocolli,
som nu uplästes, och dervid fäst sin upmärksamhet i synnerhet
på de vid sista riksdag bifallne utrikes och inrikes lån.
Secrete Utskottet hade då uti sitt betänckande om financeviircket
af den 30 October 1769 försäkradt, att det utrikes lånet
skulle nyttjas till motvigt uti coursens stigande, samt så
vilja föranstalta, att vid betalningstiden eapitalet vore att tillgå
och kronan för interresset hållas skadelös men förkåfran
i handel och rörelse blifva rikets vinst; och hvad det inrikes
linet 40 tunnor guld vidkommo, skulle det af Banquen utlånas
på ograverade fastigheter, landtbruket och rörelserne till
hielp, att efterhand åter inbetalas, men Bondeståndet hade
saknadt den af desse lån förväntade nyttan. Vexelcoursen voro
sedermera upstigen och den öfverklagade stagnationen i
rörelserne samt penningebristen icke häfven; crediten hade
mera af- än tilltagit och näringarne stadnadt i större vanmagt
nu än förut, ej eller hade någon af ståndets hemmavarande
medbroder ståndet vetterligen niutit något understöd
till landtbrukets uphielpande. I afseende på hvilcket alt Bondeståndet
fandt nödigt anmoda Secrete Utskottet att af Bancodeputationen
infordra och innom tre veckor till plenorum
hundskap ej allenast öfverlemna, huru hushollningen med
det utrikes lånet blifvit förd. huru vida den värckat på rikets
470 1772, april 8. Statsverket.
nu iråkade beklageliga ställning, samt huru mycket af detta
utrikes lån ännu i speciemynt kan vara i beholl, utan och
upgifva, hvilcka personer af det inrikes lånet niutit understöd,
och till huru stor summa samt emot hvad säkerhet sådant
skedt. På enahanda grund hade och Bondeståndet beslutit,
att Secrete Utskottet af vederbörande infordrar underrättelse
angående förvaltningen såväl af de tre tunnor guld,
hvilcke till Järncontoiret skulle uplånas att till denne riksd; ^
nyttjas till järnprisens bibehollande och till förlager i Bergslagen,
som och af de 20 000 d:r sunt, som bordt användas
till exportationspraemier för finare kopparsmide och manufacturarbete,
sorn till utrikes orter afsändas, samt med berättelse
och betänckande deröfver innom lika tid, som åfvan utsatt
är, till Riksens Ständers plena inkomma, på det täckelset
må tagas från de hemlighets töckn, som visse sådane saker
pläga omgifva, och Ständerne derefter få tillfälle att vidtaga
de utvägar, sorn med rikets rätt och säkerhet samt hvart och
ett stånds i grundlagen förvarade beskattningsmagt kunde
förenas.
Öfver Secrete Utskottets åfvan berörde extractum protocolli
hade Hr Lejonmarck, Gustaf Adolph, den 18 Martij sistledn;
ingifvit ett memorial, hvilcket äfven nu uplästes. Han börjar
med reflexion deröfver, att genom en slik målning rikets och
statsvärckets credit hälst hos utlänningen skulle kunna säthis
i äfventyr. Nog hade man i publique papper underrättelse om
frie staters tillstånd, styrcka och penningeväsende. Engeland^
skuld vore bekant men aldrig honom vetterligen genom någon
parlamentsact utgifven, och aldra minst hade någon sådan
act synts, som förklaradt rikets nöd utan hielp. Han lcmnade
derhän, hvad värckan en så authentique upgift kundför
riket medföra; öfvertygad likväl derom, att Secrete Utskottet
dermed ej kunnat hafva annat än den aldra hästa afsigt.
Hr Leijonmarck utbeder sig vidare att få framlägga några
uptäckler, som torde visa statsvärckets tillstånd på en fördelacktigare
sida.
1 :o Hvad de utrikes lånte 1 800 000 riksdahler vidkommo,
voro väl sant, att Slatscontoiret därföre utgifvit sine obligationer,
men också lika sant, att hvart öre deraf i Banquen
influtit, hvaraf borde följa, att så mycket, som deremot sva
-
Statsverket.
471
rade af kronans skuld hos Banquen, bör vara afskrifvit; följackteligen
att det ej kan giöra en ny tillökning på kronans
skuld, när lika mycket af den gamla är betald, altså försvunno
derigenom den uti calculen upförde summan af 54 tunnor
guld, hvarmed statsvärcket förrnäles sedan sista riksdag vara
graveradt.
2:o. Af lika beskaffenhet voro de inrikes uplånte 394 000
d:r sunt; de hade i Banquen influtit och där minskadt kronans
skuld.
3:o. Finska fästningsbyggnadens gamla skuld 106 900 d:r
sunt, Rålambske, Flemmingske och Schlegelske kronofordringarne,
tillsammans 273 276 d:r sunt, voro för längre tider
tillbakars giorde och kunde ej kallas nya skulder, som nu
graveradt statsvärcket sedan år 1769, utom dess betaltes de ej
af statsmedlen utan af riksgäldsfonden, som derifrån är aldeles
afskild. De på samma fond anviste 20 tunnor guld graverade
ej eller statsvärcket och kunna derföre icke som dess skuld
ansees. Ty riksgäldsfonden fingo enligt författningarne icke
blandas med statsmedlen, utan hollas de rikets creditorcr tillhanda,
som deraf böra ninia sin ärsättning, varandes statsvärcket
icke förbundit att fylla det, som i samma fond skulle
brista. När desse summor, tillsammans 82 tunnor guld 52 127
d:r afdragas, återstodo af den upgifne statsvärckets gäld 51
tunnor guld 9 029 d:r sunt under namn af ökad bancogäld
men bestå icke uti nya förskotter utan lära här [rl öra deraf,
alt då Banquen vid sistledne riksdag återleinnade kronan sina
hypothequer af tullinkomsterne och hammarskaften med mera,
så afstadnade interressernes betalning, hvilcke interressen
nu beräknas till nytt capital, men sådant voro aldeles stridande
emot Riksens Ständers beslut vid sista riksdag, hvilcka hade
dermed i afsigt att lindra statsvärcket och minska bevillningarne
men aldrig att årligen formera en ny kronoskuld.
Hvad den upgifne statsbristen till 50 tunnor guld vidkommo,
borde märckas dervid, att alla utgifter voro på det högsta
och till ziffran uptagne men tillgångarne ej annars än provisionel!
och altid under det de utgiöra; således voro ordinarie
räntan uptagen efter 1771 års marckegång men borde utgiöras
efter 1772 års, altså högre än den uti calculen beräknades.
Likaså förhöllo sig anmärkningsvis med en post af 320 000
472 1772, april 8.
Statsverket.
d:r s:mt för interresse af ett capital, som ännu ej vore uplånt,
för hvilcket, om det skulle upnegocieras, räntan ej förr än
i nästa års stat kunde beräknas. Hr Lejonmarck tror, att Secrete
Utskottet, som hade under sitt besörjande både stats-,
banco-, defensions- och alliancevärck, närmast kände de resourcer,
som från ena eller andra stället närmast voro att
hämta, och hos hvilcket icke kunde fela det nitiske bemödande,
som härtill fordras, bäst vore i stånd att fullgiöra, hvad
Riksens Ständer vid statsvärckets reglerande hade skäl att
vänta af detsamma, och hemstälte altderföre, om icke detta
ämne må dit återlemnas, att med det aldra första Riksens
Ständer måtte få Secrete Utskottets tanckar om säkraste och
bästa utvägarne till statsvärckets uprättelse. Och sluteligen
tillägger han, att vid sistledne riksdag med statsvärcket ej så
illa blifvit hushollat, borde deraf skönjas, att ifrån 1766 tiil
1770 ordinarie bevillningen var 30 tunnor guld om året och 12
tunnor guld bröllopshielp, hvaraf ej mera än ongefärligen 11
åtgådt till bilägret, och det öfriga kom staten till godo; men
1769 förminskades bevillningen till 24 tunnor guld, och bröllopsgiärden
uphörde; således hade statsvärcket för åren 1770,
1771 och 1772 mindre inkomst, 43 tunnor guld, än de föregående
åren 1767, 1768 och 1769, utom det at1 staten sistnämde
år understöddes med en nog betydande summa utrikes
lån. Icke dess mindre blefvo vid 1769 års riksdag betydande
och oundvikelige tillökningar i staten giorde till rikets defensionsvärck,
armeens vinterdouceurer med mera. När detta
öfvervägades, och att staten år 1770 slöts utan brist, då den
år 1768 hade 13 tunnor gulds brist, lärer man ej kunna med
skäl säga, att deruti någon mindre god hushollning rönes
Detta
memorial befaltes, att det skulle tryckas.
Frih. Grönhagen, Claes Willhelm, biföll detta
Hr Leijonmarcks hemställande att åter förvisa saken till Secrete
Utskottet; det borde upgifva ej allenast tillståndet i rikscassan,
utan huru det sorn brusto må hielpas. Ett statsvärck
voro omöjeligt att hos Riksens Ständer in plenis regleras.
Deremot kiände Secrete Utskottet, hvad hvar del af inkomst
och utgift kunde tåla, de ministerielle rikets inkomster och
utgifter, flottans, armeens och fästningarnes behof med flere
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: af.
Statsverket.
473
dit hörande saker, som kunna gifva inkomst eller förordsaka
utgift. Altså vore det ofullkomligt att endast detaillera, hvad
till utgifter fordrades, och borde Secrete Utskottet inkomma
med utvägar att skaffa inkomster1 och förslag, huru inkomsterne
måtte lämpas efter utgifterne och således statsbristen
hielpas.
Hr von Post, Friedric, yttrade nu munteligen sina
tanckar men berättade, att han hade dem skrifteligen upsatte
och ej kommit att taga dem med sig i ovisshet, om saken
i dag skulle förekomma; han inlemnade dem sedan skrifteligen
till protocollet, så lydande:
Secrete Utskottets protocollsutdrag af den 4 Februarij sistledne
med det dervid fogade statsförslag för innevarande år
har jag ej mindre med upmärksamhet än vid första påseendet
med oro genomläst och granskadt, men understödd af den
landskap, jag vid 1769 års riksdag mig förvärfvade om statsärcket
och af den fulla öfvertygelse hos mig att ej vetandes
och viljandes hafva bidragit till ett sådant rikets tillstånd,
sorn Secrete Utskottet nu afmålat, är ej mig undfallit visse delar
i detta statsförslag, som, då de updagas, leda till en bättre
tancka om hushollningen 1769 än den, hvartill förstnämde
Secrete Utskottets protocollsutdrag kan gifva anledning. Den
skyldigheten finner jag mig åligga hos Höglåfl. R. o. A. anmäla,
hvad jag således tror vara anmärkningsvärd!, och det så
kort möjeligt vara kan.
Efter upgiften i statsförslaget skall rikets sedan år 1769
tillkomne skuld vara 13 361 156 d:r silfvermynt. För att följa
samma ordning, som i statsförslaget nyttias, räknas till denne
skuld
l:o utrikes lånet 1 800 000 riksdaler i silfvermynt a 3 m:r2
riksdal. 5 400 000 d:r3. Det är väl sant, att Statscontoiret för
denne summa gifvit förskrifning, men då det tillika icke förgätes,
att desse penningar kommit Riksens Ständers Banque
till godo, icke såsom någon skiänck utan i afräkning på cronans
skuld, så att i samma mån, som denne summa i Banquen
influtit, har kronans skuld blifvit minskad, vet jag icke,
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: inkomsten.
2 Enligt egenhändiga yttrandet, bilagt konceptprotokollet, rättat från
förlagans: d:r.
3 Detta ord finnes icke i egenhändiga yttrandet.
474 1772, april 8.
Statsverket.
af hvad grund desse 54 tunnor guld kunna upföras sorn tillkommen
skuld, de måste således under denne tittul försvinna,
ty som jag ock vill tro, om hvad som i bancosedlar influtit
ej blifvit på Banquens skuld afskrifvit, finnas sedlarne
i beholl i Banquen.
2:do. Likaledes förholler det sig med de inrikes uplånte
394 638 d:r kopparmynt, de hafva äfven influtit till bancoskuldens
minskning och kunna derföre icke vara någon ny
statens gravation. Afsigten med begge desse lån behöfver jag
icke här omnämna, den igenfinnes uti det tryckte Riksens
Ständers bref till Kongl. Maij:st den 17 -1 Det gior
för mig nog att visa, det desse skulder icke tillkommit genom
1769 åhrs Riksens Secrete Utskotts frikostighet.
3:tio. Gamla finska fästningsgiälden 106 900 d:r, Rålambske,
Schlegelske och Flemmingske arfvingarnes fordringar,
sammantagne 273 276 d:r, böra visserligen ej få namn af sedan
1769 tillkomne skulder; den förra är väl i sednare tider
tillkommen men var likväl kronans skuld långt före 1769,
äfvensom de sednare upräknade fordringarnes innehafvare
många år på betalning väntat och dertill ej kunnat komma,
innan samma fordringar vederbörligen blifvit granskade och
liquiderade. De höra icke eller till statsvärcket utan till Ständernes
Contoirs fond, som sedan år 1720 blifvit samlad och
nu årligen samlas samt efter alla om samma fond utkomne
författningar endast lill rikets gamla giälds betalning bör användas,
och således hade varit anledning ej blanda de skulder,
som till betalning af denne fond höra ibland andra rikets
skulder, hälst statsvärket i ingen måtto örsätter den brist,
sorn i denne fond kan blifva, utan måste de, som af densamma
äro berättigade till betalning, afbida den ordning, sorn i
reglementerne är utstakad. På sådan grund kunna
4:o de 2 077 313 uptagne under tittul Diverse på riksgäldsfonden
icke eller belasta statsvärcket, ty denne summa betalas
på längre tid af nyss nämde fond; den calcul, som visar
tillståndet eller rikets skuld år 1769, innan riksdagen börjas,
och skulden 1771 års slut, hörer icke tili ett redigt stalsförslag,
ty statsförslaget för 1772 har intet minsta gemenskap
med rikets mer eller mindre skuld 1769, utan ligger deruti
efter min tancka en svart skugga på Ständers hushollning
1 Lucka i förlagan. Troligen avses kungl, kungörelsen 7 februari 1770,
vari ständernas skrivelse till Kungl. Maj :t 17 november 1769 åberopas.
Statsverket.
475
1769, den jag, som då äfven var en ledamot i Secrete Utskottet
och Statsdeputation, mig icke kan åtaga. Jag får derföre
med R. o. A:s tillstånd nämna, att emellan 1766 och 1769 någon
rikets gäld kunde betalas, var ej underligt, ty Ständerne
togo då till statsvärkets skulds betalning 1 :o hela behollningi-ii
af Ständernes Contoirs fond, då emellan 20 a 30 tunnor
guld, 2:do af den inflytande fonden för 1766, [17] 67 och
[17]68 geck vist 3 a 4 tunnor guld årligen till statsvärcket;
3:tio uptogs äfven de åren utrikes lån, jag menar minst1 3[00]
a 400 tusende riksdaler, som alt användes till skuldens betalande,
och derigenom bortsopades alla tillgångar för efterkommande
Ständer; till förtigande af de anseenliga summor privata
då måste tillsättja; 4:to statsvärcket hade ifrån 1766 till
[17]69 års slut ordinarie bevillning 30 tunnor guld om året
och 10 a 12 tunnor gulds bröllopsgierd i tredde åhr, hvaraf
ej mera än 11 a 12 tunnor guld in alles åtgingo lill bilägersumkostningarne.
Det öfriga kom statsvärcket till godo. Enär
nu bevillningen år 1769 förminskades till vid pass 24 tunnor
guld och bröllopsgiärden aldeles uphörde, så blifver inkomsten
för [17]69, [17]70 och [17]71 vist 40 tunnor guld mindre
än för de trenne förutgående åren 1767, [17] 68 och [17] 69;
den som nu vill sig till minnes föra de vid 1769 års riksdag
giorde oundvikelige tillökningar i och för defensions skuld
samt armeens vinterdouceurer, och i anledning af hvad jag nu
anmärckt vill upgiöra en tableau, han lärer finna, huru liten
anledning varit till denne i statsförslaget giorde målning. Jag
önskar, att de skuggor, som gång efter annan blifvit kastade
ej mindre vid denne än 1765 års riksdag på föregående Ständer,
en gång måtte uphöra, de peka väl egenteligen på vissa
personer men falla altid på högsta magten och leda efter min
tancka till farliga fölgder och, om sådant i längden får tilltaga,
måste nödvändigt föda af sig förackt för högsta magten.
Om jag varit vidlöftig och på ett eller annat ställe ej så accurat
omnämt summorne, väntar jag R. o. A:s tillgift, hälst
jag, då denne sak nu oväntad framkommit, måste lita mycket
på minnet.
Uti mitt tillstyrckande instämmer jag med Hr Leijonmarck,
att nemligen Secrete Utskottet må updragas inkomma med sitt
tillstyrckande om statsvärckets reglerande och uprättande. De
1 Enligt egenhändiga yttrandet ändrat från förlagans: vist.
31—680338
476 1772, april 8.
Statsverket.
kiänna alla tillgångar och äfven alla till vidtagande besparingar.
Sluteligen tilläde Hr von Post nmnteligen, att livad Bondeståndet
uti sitL extractum protocolli begärt om redogiörelse
ifrån Banquen, dertill bade det ståndet ingen rättighet såsom
på alt sätt skildt ifrån bancovärcket och dess guarantie. Han
hade trodt, att Bondeståndets Secreterare såsom en mogen,
vettig och lagfaren man skulle härom hafva underrättadt
ståndet, innan ett sådant extractum protocolli utfärdades.
Han önskade, att den oreda, som af en sådan begäran klindt
upkomma, måtte i tid afböjas, innan den blefve större, och
då han med Hr Lejonmarck instämde att remittera saken till
Secrete Utskottet, förbehölt han sig, at Bondeståndets extractum
protocolli måtte till vidare hvila.
Hr Linderstedt, Eric, yttrade sig det vara honom
kiärt, att hemligheter nu vöre borta, så att hvar svensk man
kunde få se, hvartill de stora summor, livilcka af undersåtarne
blifvit sammanskutne, vore använde. Han ärkände det förefalla
honom underligit, att de 50 tunnor guld, som Hr Leijonmarck
anmärckt, icke voro både in debito och in crediio
uptagne. Han förmodade och, att af det utrikes lånet 1 800 000
riksdaler penningarne måste vara qvar, efter de endast skulle
användas till reglering af finance och växelcours och altså icke
annorlunda än emot valuta kunde vara utgifne, äfvensom
af det inrikes giorde lånet, hvilcket till näringarnes och landtbrukets
understöd åter skulle utlämnas. Altså ville han väl
tro, att Hr Leijonmarcks anmärkningar vid den af Secrete
Utskottet upgifne calcul höllö strek. Hvad man trodt af detta
Secrete Utskottets extractum protocolli hafva sitt afseende på
1769 års hushollning, ansåg Hr Linderstedt icke må kunna
komma ifråga, han behöfde altså icke deröfver säga sin mening;
den enda reflexion trodde han sig dervid kunna giöra.
att det likväl vore godt en gång få see tillståndet för att nu
lära husholla. Vid det som blifvit anfördt angående större
tillgångar ifrån 1766 till 1770 af bröllopsgården, hvilcken sedan
uphörde, anmärkte han, att kronan i det stället 1770 feck
tillbakars ifrån Banquen inkomsten af utrikes tullen, hvilcken
betaltes efter cours, och således icke lärer hafva utgiordi
mindre summa än bröllopshielpen. Dessutom lärer finnas, att
Statsverket.
477
sedan 1770 utrikes subsidier influtit till märckelig styrka för
statsvärcket. Det vore väl, om Ständer fingo veta desse tillgångar,
på det de ej måtte blifva nödsakade att indraga rikets
nödvändigaste behof. Äfven fägnade det honom att af
calculen förnimma, att det tilläinnade inrikes lånet ej slagit
in, som det förmodades, ehuru någon velat försäkra honom,
att till 1 200 000 d:r blifvit upnegocierade inrikes. Om af
statsmedlen något blifvit utbetalt, sorn tillhörde riksgäldsfonden,
så hade deremot Högstsalige Konung Adolf Friedrichs
skuld blifvit lagd på samma fond att betalas, altså vore det
qvitt. Oagtadt desse förklaringar på hvad Hr Leijonmarck vid
Secrete Utskottets calcul anmärckt ägde ruin, instämde han
dock med Hr Leijonmarck deruti att återremittera saken till
Secrete Utskottet, som bättre bör kiänna tillgångarne än Riksens
Ständer in plenis. Han såge väl, att ett ibland de liielpemedel,
som skulle tillgripas att bota detta onda, voro indragningar
på pensioner, löner och beneficier; men han önskade,
att detta måtte blifva det sista och icke falla på personer,
hvilcka giordt sig förtiente lill hvad de åtniuta och, då
det togos dem ifrån, skulle förgås i älende och icke välsigna
den stunden, de upoffradt till fäderneslandets tienst.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Ehuru han vore ledamot
af Secrete Utskottet, hade dock andra angelägne värf, som
fallit på hans lott, hindradt honom att gå in i statsdiupet;
då saken var före i Secrete Utskottet, hade han ej eller tillfälle
att bivista öfverläggningarne; altså ägde han ej eller så tillräkelig
kundskap om den upgifne calculen, som han sig giärna
önskade. Han ville derföre medgifva, att efter Hr Leijonmarcks
anmärkning 50 tunnor guld ballance kunde utur caleulen
vika bort, och önskade, att saken dermed vöre hulpen;
men han hade på flere ställen sedt en märkelig saknad, så
att man såväl i defensionsvärcket som de ministerielle departementer
i löner och så vidare måste minska mer, än värkehgen
rikets värn och angelägne heder kunde tåla.
Man borde ej nu tala om förra tiders misshushollning,
hvarcken i det ena eller andra tidehvarfvet, sådant giorde ingenting
till saken; frågan voro nu endast, huru man skall få
50 tunnor guld, sorn för innevarande år finnes brista uti staten;
derom hade nu R. o. A. att i vänlighet och förtroende ta
-
478 1772, april 8.
Statsverket.
las vid och att öfverlägga, huru en sådan brist må botas. Att
in pleno föreslå och pröfva dc medel, som dertill kunde bidr,
ga, fandt han icke rimmeligen låta sig giöra, var derföre ense
dermed, att altsammans åter remitteras till Secrete Utskottet,
hvars åliggande är att bestyra om rikshushollningen och derföre
bäst kan upfinna och pröfva botemedlen. Han förbehölt
dervid, att då Secrete Utskottet företager detta arbete, det
måtte få frihet att oafbrutit utan interruption af andre riksdagsgiöromål
fortsätta detsamma, till dess det blifver färdigt
att läggas för Riksens Ständers ögon.
Hvad Bondeståndets extractum protocolli angingo, kunde
väl åtskilligt derom vara att säga; men Frih. Ridderstolpe var
nögd, att det måtte vila, till dess saken i hela sin vidd ifrån
Secrete Utskottet upgifven åter företages hos R. o. A., och att
R. o. A. sig förbeholler sin rätt, att ingenting angående detta
ämne afslutas förr, än R. o. A. definitive fädt sig yttra.
Hr Leijonancker, Friedric Willhelm, fägnade
sig att nu få veta, hvartill rikets inkomster blifvit använde,
men det bekymrade honom att finna en så stor gäld. Det vore
väl sant, att uti Secrete Utskottets calcul stodo stora summor,
som ej borde påföras staten, men så vore det ock sant, att om
än desse afdragas, blifver dock en anseenlig statsbrist qvar.
Hr Leijonanckar kunde ej veta, huru hushollningen vore inrättad,
och hvaruti den kunde förbättras, det tillhörde Secrete
Utskottet; som riksdagsman och ledamot af R. o. A. kunde
han endast önska, att man måtte vänligen öfverenskomma om
hielp för detta onda, och i öfrigit instämde deruti, att saken
åter remitteras till Secrete Utskottet, som borde kiänna såväl
hvad tillgångar staten kan hafva, som hvad indragningar rikets
bestånd och heder kan tåla. Äfven att Hr Leijonmarcks
memorial till Secrete Utskottet remitteras, men att Bondeståndets
extractum protocolli tills vidare får vila.
Hr Leijonmarck, Gust. Adolf: Ändamålet af
hans memorial vöre hufvudsakeligen att få en juste upgifl på
kronans gäld att förekomma det onda, som i landet kunde
förordsakas af en mindre rigtig; ty att förbigå hvad en mindre
rigtig kunde värcka på rikets credit utomlands, vöre det
naturligt, att den allmenhet, som togo upgiften efter bokstafven
utan att känna vidare saken, blefvo af den stora sum
-
Statsverket.
479
man, riksgälden angifves att stiga till, så förvånad, att alt
hopp om att kunna reda sig derutur gåfvos förlorad, hvilcket
skulle föda en skadelig ogenhet att vilja bidraga till rikets
hielp, deremot de, sorn kände tillgångarne och voro calculateurer,
skulle misstro altsammans och äfven deraf blifva kallsinnige
uti att underhielpa staten; begge desse ytterligheter
voro lika skaddige. Deremot örn statsbristen blefvo rigtig upeifven
jämte tillgångarne, kunde det hielpa oss att vara betänckte
uppå att husholla. Hr Leijonmarck vågade att tro,
det uti den till 50 tunnor guld upgifne statsbristen kunde vara
missräkning lika som uti den till 133 tunnor guld upgifne
rikets gäld. Han hade nemligen i caleulen märckt, att cronans
alunränta med mera dylikt stodo in debito uptörd men icke in
eredito. Dessutom voro icke kronans öfriga inkomst till fullo
uptagen, så att man deraf kunde see, huru långt den till statsbristens
stoppande ville förslå. För sin del fant han icke rikets
tillstånd så försvagat, som man ville af den upgifne caleulen
sluta, och trodde, att en närmare räknad tafla skulle hafva
Ivckelige fölgder. Han förmodade, att Secrete Utskottet
äfven skulle få tillfälle att ömma sina medborgares, de flere
embetsmäns, som voro penningelöntagare, stora betryck. Genom
deras arbete blefvo de fläste och angelägnare rikets årender
uträttade, likväl och när större delen af dem hade användt
hela sin dag och dessutom ofta flere af de stunder, sorn
andre nyttja till förfriskning och vila, uti rikets tienst och för
att skaffa sine medborgare, hvad dem tillhörde, utan att få
täncka på sig och de sina, så hade de derföre icke så mycket
i lön, att det räkte till tak öfver hufvudet, värma och att skyla
sig med, utan när de af sysslor utmattade sökte hem till sine
kojor, mötte dem där fattigdom, uselhet, nakna barn, en af
sorg nedslagen maka och en allmän brist på alt, både för föräldrar
och barn, hvarmed de skulle kunna stilla deras hunger.
Med hvad hog en sådan embetsman, som, altsedan han trädde
i kronans tienst, aldrig kiändt någon glad dag eller någon
enda stund ett ifrån det ömaste bekymmer om utkomst lättadt
sinne, uträttade sin syssla, det kunde man sig nog föreställa.
Det vore likväl af dem, som alla rikets sysslor
skulle giöras, det voro genom dem, deras drift, tro och redlighet
uti embeterne, som desse dygder på deras efterkom
-
480 1772, april 8.
Statsverket.
mande skulle fortplantas; af deras barn, som fadren för sysslor
ej hade tid att sielf undervisa, skulle likväl de tagas, som
i en framtid kommo att brukas vid rikets sysslor, eller ock
blefvo de onyttige och föl jackteligen för fäderneslandet skaddige
medlemmar; desse ämbetsmän att ihugkomma och förbättra
deras villckor vore derföre för riket en angelägen utgift,
den Hr Leijonmarck på det ömmaste ville recommendera.
Den värfvade soldaten hade fädt 50 procents tillökning pa
sin lön, han kunde likväl på sine fridagar förtiena med sitt
arbete, men den fattige embetsmannen hade ingen dag fri att
få arbeta för sig sielf och de sina. Om han kunde ärholla en
liten tillökning i lönen, skulle det långt mindre gravera staten
än de 5 a 6 tunnor guld, som soldatens tillökning årligen kostar
kronan. Detta önskade han måtte tillika med det öfrige,
som nu varit under öfverläggning om statsvärket, till Secrete
Utskottet remitteras. Hvad Bondeståndets extractum protocolli
angingo, voro det ett särskildt ämne, hvaröfver han vid
annat tillfälle utbad sig att få säga sina tanckar och att det
emedlertid måtte få hvila på bordet.
Hr de Frietzkij, Claes, önskade, att man ej måtte
tala om de så kallade 1766 och 1769 års misshushollningar;
det uträttade ingenting uti hufvudsaken utan ledde endast till
vidlöftiga öfverläggningar, uti hvilcka nog skiljacktige meningar
skulle sig yppa. Månge torde förklara sitt missnöje
öfver 1766 års indragningar, andre åter deras nöje öfver dea
hielp, som 1769 till näringarne utdeltes, hvilcket likväl icke
alle torde gilla, af frugtan, att det en gång kommer tillbakars
kronan och allinenheten till last, och stadnade detta icke i något
beslut, utan intygade allenast, att enhvar sorn fri svensk
fingo säga sin mening.
Secrete Utskottets afsigt med förenäinde extractum protocolli
vore det ej eller utan endast att ej giöra något på egil
bevåg uti en så grunlaga sak för att undvika alla olika omdömen.
Den anmärkningen, som uti det upläste memorialet blifvit
giord vid lånen, att de ej borde räknas som statens skuld.
höllö i Hr de Frietzkijs tankar så vida streck, att så länge do
stå och betala interressen, så kunna de ej upföras ibland do
summor, som böra utbetalas genast; men frågan voro nu intet
Statsverket.
481
hufvudsakeligen om rikets gäld, utan hvarest man skall få
penningar till innevarande års stat. Att på samma sätt, som
1769 skedde, gifva en assignation på 30 tunnor guld att i Banquen
lyftas vid påträngande behof, dermed kunde man väl
komma ifrån saken för denne gången, men det blefve altid en
tillökning på kronans gäld, hvilcken Secrete Utskottet med sin
upgifne calcul velat bevisa redan vara nog stor för att utan
allmenhetens för dryga tunga kunna betalas. Den tillgång,
som statsvärcket hade af bröllopsgiärden efter 1766 års riksdag,
vore icke eller, som memorialet utvisar, 12 tunnor guld
årligen utan allenast 9. Deremot hade tullen, som efter 1769
kom till statsvärcket, årligen gifvit 20 tunnor guld de sednare
åren.
Statsvärcket, hvarom nu i synnerhet är fråga, bör slutas
hvart år; men har desse sednare åren altid slutadt sig med
några 100 000:de dahlers ballance. De lånte capitalerne borde
och en gång betalas; uträkningen på cronans skuld och på
den för innevarande års statsbrist voro altså icke origtig' utan
beklageligen mera än sann. Frågan blifver 1111, huru statsbristen,
de 50 tunnor guld, som där brista, såsom det första och
angelägnaste skall hielpas, att ej alle löningar och öfrige rikets
behof må studsa. Att söka tillsammans den summan genom
bevillningar vore föga hopp om, de gingo aldrig ut. Att
läna desamma i Banquen skulle för mycket värcka på rikets
finance och vexelcoursen. Det enda, som ålerstodo, vore att
täncka på indragningar. De kunde lättast och med minsta
olägenhet giöras på de summor, som till fästningsbyggnaden,
slottsbygnaden, galere- och skeppsbvggnaden, sluss- och dockebyggnader
med mera pläga anslås; Secrete Utskottet, som
bäst känner, hvad häraf och af flere sådane saker kan indragas,
torde altså få detta ämnet åter till sig att utsee medlen,
sorn kunna lända till indragning, och sedan med sitt betänekande
deröfver till plenis inkomma. Hvad angingo penningelöntagare
önskade Hr de Frietzkij, att de måtte kunna hielpas,
men uti närvarande statsbrist såge han ingen utväg dertill.
Hvad Bondeståndets extractum protocolli vidkommo, kunde
det emedlertid vila, efter det blifvit så begärt, dock kunde
han ej finna, hvarföre icke det ståndet skulle få se, huru den
482 1772, april 8. Statsverket.
summan blifvit använd, som kronan lant af Banquen till
landtbrukets och näringarnes uphielpande, enär1 ståndet ofelbart
en gång får kännas vid att contribuera såväl sorn de
andra stånden, då lånet skall betalas.
Frih. von Essen, Friedrich, instämde med Hr de
Frietzkij. Här vore icke frågan om annat än den brist, sorn
uti innevarande års stat funnos; han önskade, att man ej måtte
anställa comparation emellan 1765 och 1769 års Ständer
Man viste, hvad medel 1765 års Ständer einottogo, man viste
ock, hvad 1769 års Ständer hade för tillgångar. Riksens Ständer
äro magtägande. De kunna gifva och disponera om cassan,
som dem godt synes, skulle sådant förordsaka skuld, lärer Riga
kunna rimma sig att deröfver vilja upväcka förebråelser
emot enskildte personer. Frih. von Essen togo gierna emot
moraler att ej tala om förre Ständers giöromål, ehuru samma
moral, i anseende till hvad som redan blifvit sagt, kom nog
sent denne gången.
Att tala om förevarande ämne, huru statsbristen måtte
hielpas, när af de tre utvägar, som dertill gåfvos, nemligen
ytterligare bevillningar, nya lån eller indragningar, endast del
sista vore möjeligt, så måste väl riket hielpas i den vägen,
ehuru det ej kan undgås, att ju någre dervid komma att mista.
Afseendet med Secrele Utskottets extractum protocolli voro
ej annan än att få denne utvägen af Ständer authoriserad.
Frih. von Essen tillstyrckte altså, att det måtte blifva stadfästadt
och till Secrete Utskottet öfverlemnadt att på den
grund fullfölja arbetet med statens reglering; Bondeståndets
extractum protocolli kunde emedlertid hvila.
Hr Gyllensvahn, Friedrich, voro glad, att man
numera kunde få veta, huru rikets statsvärck vöre beskaffad!,
ehuru kundskapen derom vore beklagelig. Men det kunde2
dock altid ansees såsom första steget till att en gång få det
botadt. Nog vore besparing möjelig på tillkommande utgifter,
men utan Ständers authorisation blefve svårt att spara på de
redan anslagne utgifter. Det födde åtminstone af sig 100 :de
visklekar, som aldrig giöra godt i längden. Hr Gyllensvahn
kiände 1766 års hushollning, efter han då var ledamot af
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: när.
2 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: kände.
Statsverket.
483
Secrete Utskottet, men han vore ingen målare och ville icke
olorera hvarken dåvarande eller påföljande Ständer. Det
mindes han likväl, att vid 1766 års riksdag honom förebråddes,
att Ständer togo igen, hvad af Ständer blifvit gifvit; derföre
trodde han bäst vara att ej gifva, så att man behöfde sedan
taga igen; när riksdagsmän giöra och råda efter bästa förstånd
och samvete, så äro de utan ansvar; nyttigast vore derföre
att ej mycket orda om det framfar ne utan endast täncka
uppå att man måtte kunna husholla för framtiden. Bondeståndets
extractum protocolli må vila, efter det så blifvit hegardt,
annars trodde han icke, att Bondeståndet dermed syftade
uppå att få veta Banquens tillstånd, utan vore väl meningen
den att få blifva underrättade, huru genom de af kronan
giorde lån näringarne niutit hielp och åkermannen fädt
det nödiga understöd. Hr Gyllensvahn önskade af Secrete Utskottets
nu varande ledamöter, att de måtte lägga på hiertat
alla omständigheter uti en så vigtig sak som denne och grunda
sina utvägar till statsbristens fyllande på indragningar
men dervid noga pröfva, hvilcka som äro möjelige eller ej
samt hvilcka som gagna riket utan att skada landtbruk och
näringar.
Frih. Rudbeck, Thure Gustaf: Secrete Utskottet
hade giordt sin upgifne calcul sådan, som tillståndet i statsvärcket
var i början af denne riksdag; nu kunde han berätta,
att det ännu vore något värre. Secrete Utskottet vore altså
icke utan trängande skäl föranlåtit att till Riksens Ständer
upkomma med ett så beskaffadt betänkande sorn det förevarande.
Frih. Rudbeck begrep icke, att man så kunde blanda ihop
redigt åtskilde saker, som man under discurserne i detta ämne
giordt; annat vore rikets gäld, annat vore brist af penningar
till de behof, som riket dageligen fordrar. Penningebristen
härrörde väl af gälden, till så vida att interressen, som böra
hetalas, fordra stora summor, men statsbristen kan och måste
skaffas tillgångar till alt stoppa, om riket skall äga bestånd,
fastän gälden kan ännu tåla att stå obetald. Angåeende rikets
skuld, som man i discourserne sökt visa att den vore mindre,
än Secrete Utskottets calcul den upgifvit, begrep han ganska
'ål, att så länge sedlar gingo emellan kronan och Banquen,
484 1772, april 8—11. Statsverket.
giorde det intet till saken, men så snart de komino uti tredj
mans hand, voro det en skuldsedel, som borde betalas. Dessutom
voro för alle de upräkande lånen kronans obligationer
utgifne, och det vore onekeligt, att de borde inlösas.
Att 40 tunnor guld blifvit tagne uti Banquen, det stodo fast,
men kronan voro dessutom skyldig anseenlige summor till
private. Begge delarne kunde ej ansees för annat än en värckelig
skuld, som bör betalas. Om Secrete Utskottets tableau
öfver denne skuld är origtig, vore det ett fel, som Statscontoiret
begådt, ty derifrån hade Secrete Utskottet begärt oell fådt
denne tableau; att den beklageligen vöre nog rigtig, det torde
vid närmare påseende kunna uplysas; hvarföre han ej vore
emot att saken till Secrete Utskottet remitteras. Emedlertid
blefvo det ostridigt, att riket vore i gäld och årligen konnnit,
hvarföre han anholt, att R. o. A. ville täncka på riket och ej
förvilla sig af den tillgång, man kunde hafva i Banquen pä
sedlar. År 1762 var bristen till kronans utgifter 39 tunnor
guld, år 1765 äfven 39 tunnor guld. År 1769 var den 25 tunnor
guld och öktes innan riksdagens slut till 40 a 50. Alt detta
skulle bestridas med lånte penningar. De äro utgifne och skola
betalas. Alt detta bevisar, att landet är betungat med contributioner
öfver sin förmåga, när de bevillningar, på hvilcka
man giordt sin uträkning vid statens reglerande alla de tider
ej utgådt. Calculen visade, att desse lån öka statens utgifter
till 700 000 d:r silfvermynt årligen. Man bör då ej tro, att nya
lån skulle skaffa någon lindring. Frih. Rudbeck hemstälde,
om R. o. A. funno möjeligheten af att giöra en så stor bevillning,
som till alla desse behof fordrades. Eller om ej indragningsvägen
voro den enda, och när den vidtoges,1 om det vore
rimligit och tillräckligit att giöra den endast på döde ting, såsom
byggnader med dylikt, hvilcka uphörde att kosta, då de
voro färdige, och lemna de store summor, hvilcka årligen lika
starckt utgå till beneficier, premier och oändeligen mera dylikt,
utan hopp, att de en gång skola uphöra, eller lemna kronan
något, som kan ärsätta denne årlige förlust.
Hr von Post, F r i e d r i c, holt före, att icke Secrete
Utskottet måtte inskränckas innom någon föreskrefven väg
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: vidtages.
Statsverket. Riksrådet.
485
utan, då saken dit åter remitteras, att lemna det fria händer
att på alla sidor upsöka medel till hielp för staten. Det voro
för Secrete Utskottet äfven så möjeligt att finna något, hvarigenom
rikets inkomster kunde ökas, sorn huru uti utgifter
måtte sparas. Begge delarne voro nyttiga för ändamålet.
Hr Baron och Landtm, giorde nu proposition:
Bifaller R. o. A., att som Secrete Utskottet närmast äger
tillfälle att kiänna såväl tillgångarne som de besparingar,
hvilcka uti rikets utgifter kunna tålas; altså varder detta mål
tillika med Hr Secreteraren Leijonmarcks i samma ämne ingifne
memorial åter till Secrete Utskottet remitteradt att
handtera detsamma i hela sin vidd och i anledning däraf vidtaga
alla möjeliga utvägar, sorn till afhielpande af denne betydelige
statsbrist bidraga kunna, samt att med sitt yttrande
derom till Riksens Ständers plena upkomma.
Hvilcken proposition med Ja besvarades.
R. o. A. åtskildes häruppå kl. 3/4 till tu eftermiddagen.
Den 11 April år 177 2.
Lördag.
Pienum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
1 :o. Justerades R. o. A:s extr. protocolli till svar uppå
Borgareståndets extractum protocolli ang:de 1 öre sunt afgift
lill Vesterås stad af alt stångjärn, som på samma stads våg
inkommer.
Dito R. o. A:s påskrift uppå Secrete Utskottets extractum
protocolli angående statsbristen.
Hvilcka gillades.
2:do. Företogs till upläsande Riksens Ständers Secrete Deputations
betänckande af den 2:dre uti innevarande månad,
innehollande anmärkningar öfver tiugu särskildte mål rörande
dels befordringar, dels någre uti städerne och ibland Allmogen
till innevarande riksdag anstälte riksdagsmansval,
Justering.
Ang :de
någre H.
Piiksens
Råds afsatt
j ande
Dep. fr.
Bondest.
486 1772, april 11. Riksrådet.
hvilcka uti Kongl. Maij :sts Rådkammare förevarit och uti
hvilcka vid deras afgiörande deputationen förmenar, att Hrr
Riksens Råd icke fölgt lagarnes föreskrift samt derföre tillstyrcker
att ifrån deras innehafvande rådsembeten måtte
endtledigas Hrr Riksråden Grefvar Rudenskiöld, Scheffer,
Bielcke, von Hermansson, Posse, Barck och Beckfries. Men
hvad Hrr Riksråden Grefve von Wallvijk, Grefve von Schwerin
och Grefve Sincklaire angår, så finner deputation för desse
herrar sådane mildrande omständigheter, att deputationen
föranlåtes Riksens Ständer underställa, huruvida de vid sine
rådsembeten måge bibehollas och i stället undfå en tienlig föreställning.
Vid detta betänckande voro bilagde Hrr Riksens Råds förklaringar,
tiugu till antalet, och altså särskildt öfver hvarje
anmärkning, hvilcka R. o. A. jämväl afhörde.
Likaledes uplästes särskildte vota af ledamöter uti Secrete
Deputationen, som detta betänckande åtfölgde, nemligen af
Hr Lagmannen Claes Engelcrantz,
Hr Lagmannen Hasenkampf,
Hr Capitaine vid Kongl. Lifgardet och Riddaren Carl
Pfeiff,
Hr Håfrättsrådet von Post,
Hr Biskoppen Doctor Filenius,
Hr Handelsmannen Brandtberg.
3 Rio. Under det att detta förehades, anmältes en deputation
ifrån det Ärbara Bondeståndet, 12 personer, som emottogs och
infördes på vanligit sätt.
Johan Andersson ifrån Tierp förde ordet oell
pr[aemissis] pr[aenrittendis] gaf tillkänna, att Bondeståndet
i anledning af Secrete Deputationens betänckande och dervid
bifogade Handelsmannen Brandbergs memorial samt hvad
Justitiaedeputationen uti särskildte betänckanden angående
Hrr Riksens Råds förfarande uti saken rörande den tryckte
skriften Uplysningar till svenska foleket kallad, äfven med en
annan tryckt skrift under namn af En patriots tanckar om
grundlagens förbättring, äfven angående deras underdåniga
rådslag uti frågan om den lediga kyrkoherdesysslans besättiande
uti Stockholms Storkyrkoförsamling och i conformité
af Hr Brandbergs memorial pröfvat skäligt att förklara de
Riksrådet.
487
uti Secrete Deputationens betänckande nämde Hrr Riksens
Råd förlustige Riksens Ständers förtroende, undantagande Hr
Grefve von Wallvik, Grefve von Schwerin och Grefve Sincklaire.
Hvarvid ståndet tillagdt, att desse afgående herrar icke
måge några pensioner tilldelas.
Deputationen ärhölt af Hr Baron och Landtm, det svar,
att R. o. A. nu voro i begrepp att afhöra handlingarne i denne
sak, och försäkrade, att R. o. A. efter mognaste öfvervägande
icke lärer upskiuta att däröfver stadna uti ett med rättvisa
och ädelmod öfverensstämmande beslut.
Deputationen afträdde, ledsagad på vanligt sätt.
4:to. Något derefter anmältes äfven, emottogs och infördes
en deputation ifrån Högvöraige Presteståndet.
Hr Probsten ifrån Enköping Magister Brander, som
torde ordet, gaf tillkänna, att det Högvördige Ståndet på enahanda
sätt som Bondeståndet afgiordt frågan om Hrr Riksens
Råds förhollande, undantagandes den af Bondeståndet giorde
tilläggning om pensioner för de afgående Hrr Riksens Råd,
hvaröfver Prästeståndet sig icke yttradt.
Deputationen besvarades af Hr Baron och Landt m. nästan
på enahanda sätt som den ifrån Bondeståndet och afträdde,
ledsagad efter vanligheten.
5:o. Sedan åfvanberörde handlingar hunnit att till slut läsas,
var redan långt lidit uppå tiden och klockan öfver ett.
Hr Baron och Landt nr. förmälte altså, att för att handtera
denne vigtige sak i enahanda ordning, som det skedt hos
de öfrige respective stånden, så återstodo väl ännu att läsas
de trenne Justitiaedeputationens betänckanden, som angingo
Hrr Riksens Råds förhollande med skriften kallad En patriots
tanckar om grundlagens förbättring, med en annan skrift kallad
Uplysningar för svenska foleket och angående den ledige
kyrkoherdesysslans återbesättjande vid Stockholms Storkyrckioförsamling,
men att han i anseende till desse betänkandens
vidlöftighet nödgades dermed upskiuta till en annan gång.
Frih. Horn, Friedrich, anholt, att det upläste Secrete
Deputationens betänckande jämte Hrr Riksens Råds förklaringar
och de särskildte vota måtte blifva tryckte, på det en
uplyst allmänhet derigenom kunde blifva underrättad om de
förseelser, för hvilcka Hrr Riksens Råd nu så hårdeligen an
-
Dep. fr.
Pr.st :det.
Ang :de
några H.
Riksens
Råds afsatt -  jande.
488 1772, april 11—15. Val till deputationer.
klagas. I synnerhet att det ena votum måtte tryckas, som han
ej kunde påminna sig, om någon underskrifva, hvilcket föreföllo
honom ganska underligt.
Hr Modee, Gustaf, instämde häruti och att alle såväl
remarquer som förklaringar måtte på en gång utgifvas men
ej styckevis och ofullkomligt komma til! allmenhetens kundskap.
Frih. Horn, Christer, äfvenledes; af alt, hvad han ännu
hördt, hade han ännu icke funnit de i fråga varande Hrr
Riksens Råd graverade på något sätt. Han tilltrodde sig icke
att kunna gifva sin domestique, sin inspector reproche för
någre misstag i hvad honom ålågo, om de i sin proportion
liknade desse. När allmenheten fingo läsa alla handlingarne,
voro han säker, att den skulle fatta en lika öfvertygelse.
Hr Barons och L a n d t m:s hemställan, om icke härnäst dc
öfrige handlingar måtte upläsas, blef bifallen.
Electorernas 6:o. Innan R. o. A. åtskildes, upbröts och uplästes hrr elecledamöter.
torel'nes val till ledamot i
Secrete Utskottet.
I stället för Hr Schönberg Hr Hasenkampf, Joh. Christopher,
Lagman.
Uti Secrete Deputation.
I stället för Hr Hasenkampf Hr Anckarlo, fullm. Hr von
Gerthen, Carl Mauritz, Major.
Uti Expeditionsdeputation.
I stället för Hr von Gerdten Hr Ehrenfeldt, fullm. Hr Skytte,
Stenf!) Nils Hindric, Capitaine.
Uti Landt- och siömilitaeoeconomiedeputationen.
I stället för Hr Lilljehorn Hr Möllerheim, fullm. Hr Silfversparre,
Daniel Georg, Major.
Uti Tulldeputation.
I stället för Hr Bilang Hr Lundenstierna, fullm. Frih.
Strömfelt, Carl Axel, Lieutenant vid Lifgardet.
Hvilcket genom utdrag af protocollet skulle välbemälte deputationer
tillkänna gifvas.
Concert på 7 ;o. Hr Baron och Landt m. anmälte den Kongl. Musica1
äng-de bske Academiens anhollan att en eller annan söndag få upföra
på Riddarehussalen concert för allmänheten, underkastandes
sig villigt, om någon afgift derföre skulle åläggas
Konserter på Riddarhuset.
489
framdeles, efter hvad Riddarehusdeputationen derom kunde
tillstrycka.
Härtill lemnade R. o. A. sitt bifall.
Frih. Bunge, S v e n, hade intet att påminna vid det lemnade
tillståndet men ansåg icke vara värdigt för R. o. A. att
för sin sal taga någon betalning eller hyra. Antingen borde
den lemnäs gratis eller och nekas alla.
Detta gaf anledning till efterfrågan, huru Riddarehusdepulationen
afgiordt angrde Grefve Creutz och Hr Königstedts
memorialer om afgift för hvarje concert, sorn på Riddarehussalen
upföras, samt det yttrande att R. o. A. kunde upskiuta
med att utlåta sig öfver någon afgift, till dess Riddarehusdeputationen
med sitt betänckande öfver desse memoriaier inkommit.
Hr S p a r r s k i ö 1 d, Carl Magnus, berättade som ledamot
af Riddarehusdeputation, att deputationen redan afgiordt,
att för hvarje concert borde betalas 120 d:r knnt,
hvarom extractum protocolli till Riddarehussecreteraren ifrån
deputationen lärer komma att afgå. Hvilcket deputationen ansedt
sig icke behöfva särskildt hos R. o. A. anmäla förr än uti
den berättelse, som vid riksdagens slut kommer till R. o. A.
om deputationens giöromål, efter detta mål blifvit såsom ett
oeconomicum till Riddarehusdeputationens åtgiärd remitteradt.
R. o. A. låto härvid bero och ville, då berättelsen inkommo,
närmare sig angående denne afgift utlåta.
Hr Baron och Landt m. anmälte, att något artilleriemanskap
kommo att sammandragas vid tillfälle att en constapel
skulle med styckeskott begrafvas.
Härvid hade R. o. A. ej något att påminna.
R. o. A. åtskildes klockan 2 eftermiddagen.
År 1772 den 15 April.
Onsdag.
Plenum kl. 10 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
490 1772, april 15. Karlskrona. Spannmålsinförsel.
Krönings
termin
ang:de.
Commendering
till
dockebyggnaden
i
Carlscrona
ang :de.
Dep. fr.
Borg.st.
Ang :de
contract
med Falck
om spannemål.
1 :o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protoeolli af den
9 uti innevarande månad, hvaruti tillkännagifves, att Hans
Kongl. Maij :st den 7 nästföregående genom utdrag af rådsprotocollet
utsatt sin höga kröningstermin till den 29 nästkommande
Maij och den vanliga hyllningsacten till den förste
derpå följande Junij.
R. o. A. förklarade häröfver i underdånighet enhällig glädje,
2:do. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protoeolli af
den 9 April sistledne, hvaruti tillkännagifves, att Kongl.
Maij:st i nåder ansedt för nödigt, att 1000 :de man soldater
blifvit commenderade till bedrifvande af arbetet vid nya doekebyggnaden
i Carlscrona för innevarande år, och hade R. o.
A. härvid intet att påminna.
3:tio. Anmältes, einottogs och infördes en deputation ifrån
det Välloflige Borgareståndet.
Borgmästaren och Riksdagsfullmägtigen för Sigtuna Tullrådet
Sundblad, som förde ordet, gaf praemissis praem[ittendis]
tillkänna, att ståndet på samma sätt som Högvördige
Präste- och Bondeståndet bifallit Secrete Deputationens betänckande
angående Hrr Riksens Råds förhollande i åtskilliga
mål, som uti Kongl. Maij :sts Rådkammare blifvit afgiorde.
Deputationen besvarades af Hr Baron och Landtm, och
afträdde, ledsagad efter vanligheten.
4:o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protoeolli af den
9 April med berättelse om sammanhanget af ett af Kongl.
Maij :st och kronan med Grosshandlaren Falck genom Kongl.
Statscontoiret slutit contract angående 20 000 tunnor råg till
81 d:r k:mt tunnan; hvarom det Välloflige Borgareståndet anmodat
Secrete Utskottet att undersöka i anseende till det af
Handelsmannen Groen giorde tillbud att vilja lefverera kronan
spanmål för 77 d:r tunnan.
Secrete Utskottet förmäler, att det med Falck slutne contract
angingo afvanberördc quantum af 20 000 tunnor utlänsk
spannemål, som han åtagit sig lefverera på tre terminer, nemligen
vid första öppet vattn, i Junij och i Julij månader. Att
efter hvad priscouranterne inneholla samma spanmål utrikes
på stället icke kunde ärhollas för mindre än 75 till 77 d:r
kopp:mt tunnan. När därtill kommo fragt, assecurence och
provision med mera, vore för Falck vinsten nog måttelig; att
Spannmålsinförsel. Greby.
491
livad Handelsmannen Groen ärbudit vöre ett ganska litet
quantum, allenast af 1 500 till 2 000 tunnor, utan att han velat
påtaga sig större lefverantz, men deremot förklaradt sig
önska att få detta sitt anbud äfven återkalla, så vida det ej
voro hans handel utan endast en af andre honom gifven commission.
Att Kongl. Maij :st till att förekomma den spanmålsbrist,
som redan börjar att visa sig, ansedt nödigt ingå afhandling
om spanmålstillförssel med säkre och pålitelige personer
och icke vågat utbinda lefverantzen på auction, hvarest
den snart kunde komma att inropas af opålitelige personer,
hvilcka, om de brusto i contractet, lätteligen kunde försätta
allmenheten i yttersta fara att aldeles blifva utan brödfödan,
då sedermera det blefvo för sent att få genom ett annat contract
denne skadan botad. Secrete Utskottet tillstyrcker i anseende
till alt detta, att det med Handelsmannen Falck slutne
contract må äga bestånd.
Och hade R. o. A. för sin del härvid intet att påminna.
5:o. Uplästes Kammaroeconomiedeputationens betänckan- Ang:de
de af den 19 sistledne Martij, hvaruti tillkännagifves, att se- ^hemanet
dan Åboen Gustaf Larsson genom anförde besvär, som ifrån Grebby.
Urskillningsdeputation blifvit antagne och remitterade till
Kainmaroeconomiedeputationen, fädt hos Riksens Ständer
anhängigt giord sin ansökning om skattekiöp på hemmanet
Grebby framför Hr Fältmarskalcken Riddaren och Commendeuren
af Kongl. Maij :sts Orden Grefve Axel Fersen, så har
Gustaf Larsson genom en till deputationen ingifven skrift förklaradt
sig nögd att afstå sin påstådde rättighet till detta hemman
till bemälte Hr Grefve och Fältinarskalck, så att numera
all talan å Gustaf Larssons sida skulle försvinna och uphöra.
Och var denne afsägelseskrift ord ifrån ord i betänckandet
införd, förklarandes deputationen sig icke hafva vid densamma
något att påminna.
R. o. A. pröfvadc skäligt att denne frivillige förening gilla
och stadfästa.
6:o. I följe af R. o. A:s uti siste pleno tagne beslut lät R. o. Ang:de för
A.
sig föreläsas Justiliaedeputationens betänckande [af]1 den R^dkamrna
2
April sistledne angående förhollandet uti Kongl. Maij :sts ren med en
skrift rörande
grund
lagen.
1 Koneeptprotokollet.
32—680338
492 1772, april 15.
Riksrådet.
Rådkammare uti saken angående en af trycket utkommen
skrift kallad En patriots tanckar om grundlagen.
Vidare föredrogs Justitiaedeputationens betänckande af
den 31:ste Martij sistledne rörande Kongl. Maij :sts såväl som
Kongl. Svea Håfrätts dom öfver Bokhandlaren Bengt Holméen
för utgifvandet af en skrift kallad Uplysning för svenska foleket.
Sedan desse betänckanden voro till slut läste med tillhörige
handlingar, Hrr Riksens Råds påminnelser och särskildte vota,
var redan klockan öfver half till tu eftermiddagen.
Hr Baron och Landt m. upviste ännu ett Justitiaedeputationens
betänckande af den 17 Februarij sistledne angående
en del Stockholms stads Storkyrckoförsamlings invånares besvär
deröfver, att de vid kyrckoherdevalet icke fädt niuta de
församlingen särskildt förundte privilegier till godo. Hvaröfver
deputationen tillstyrker, att fullmagten, som Domprobsten
uti Vesterås Doctor Daniel Herweghr på denne kyrkoherdesyssla
ärhollit, måtte återtagas och församlingen i sina privilegier
bibehollas.
Härvid voro bilagde Hrr Riksens Råds påminnelser och särskille
vota, underskrefne af Frih. Wrangel, Hr Falckenberg,
Melcher, Hr Blomfeldt [o: Blomstedt]1 och Frih. Cronstedt,
Friedric, hvilcket alt återstodo att läsas.
Men som tiden nu var förfluten, och klockan emot tu eftermiddagen,
så begärtes af flere, att med läsningen mätte
upskiutas till nästa plenum.
Hr Gyllensvahn, Friedric, deremot påstod, att sedan
R. o. A. användt tvenne dagar till handlingarnes upläsande,
så borde ej vidare upskiutas utan alt läsas i svite.
Frih. Horn, Christer: Som saken är af yttersta vigt
och ganska vidlöftig, så behöfdes tid att lära kiänna den till
alla delar. Det vunno man icke med att höra handlingarne en
gång; påskehälgen voro och nära för handen. Acterne kunde
altså tryckas, att enhvar finge rådrum nogare genomsee dem,
och emedlertid detta betänckande ansees som upläst; då kan
man med connoissence de cause dömma vid afgiörandet.
Hr Gyllensvahn: Efter Justitiaedeputationens betänckande
ej talar om att Hrr Riksens Råd för deras vigtige dom
1
Enligt särskilda vota.
Riksrådet.
493
slut skola förlora Riksens Ständers förtroende, så må det ansees
som upläst; men han begärte proposition deröfver, att
R. o. A. i nästa pleno ville företaga och afgiöra altsammans.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om R. o. A. ville tillåta,
att betänckandet ansees såsom upläst, lägges på bordet, och
att R. o. A. altså i dag behagade åtskiljas.
Frih. Horn, Friedric, förklarade sig nögd, att med
läsningen af sistnämde betänckande upskiutes till nästa plenum,
önskade och, att innan detta betydeliga ärende till sluteligit
afgiörande förekommer, alle de upläste handlingarne
måtte blifva tryckte, så att enhvar får tillfälle dem närmare
genomsee. Men att taga något beslut nu, som skulle förbinda
R. o. A. att i nästa pleno afgiöra ett så vigtigt mål som detta,
dertill kunde han ej samtycka. Ännu återstodo mycket af Hrr
Riksens Råds giöromål, hvarom Riksens Ständer borde hafva
kundskap, och huru desse herrar sig uti dem förhollit, innan
högsta magten borde skrida till dom öfver rikets högste och
ypperste män. Secrete Utskottet, till hvars öfverseende rikets
angelägnaste värf höra, har ännu ej inkommit med sin berättelse,
huru Hrr Riksens Råd dem skiött; han hemstälde, om
icke sådant borde först afbidas. Hafva de i sådane mål styrkt
såsom vise, redell ge och om fäderneslandets bästa ömme herrar
och män, så vore ju högst obilligt alt inför Riksens Ständer
vägra dem det låford, det förtroende, desse herrar derföre
så rättvisligen förtient. Uti alt, hvad han liittils hört, funno
han inför Gud och på sitt samvete icke ens, att Hrr Riksens
Råd felat, mindre att de voro så brottslige, att derföre
rådsembetet skulle dem fråtagas. Det vore högste magten värdigt
att ej dömma i någon sak, förrän man fullkomligen
kiende densamma.
Derjämte förestälte Frih. Horn, af hvad vigt det blefvo att
afsätta en hel Rådkammare; månne sådant sker utan att deraf
födes mycket missnöje hos många i nationen, hvilcket ökar
sig i den mån, som de förmente felen äro mindre betydelige.
Månne en om sin frihet och Ständers i lag grundade magt örn
nation kan för fel hos Hrr Riksens Råd ansee, att de ej vägrat
Kongl. Maij:st att till landshöfdinge för Åbo län utom
förslag nämna den man, som Riksens Ständer förut sielfva
förklarat vara dertill den skickeligaste. Månne en uplyst och
494 1772, april 15—25. Riksrådet.
sin konung af hiertat älskande nation kan lägga Hrr Riksens
Råd till last, att de ej nekat sin Konung få beholla något groft
järnsmide, som han utifrån låtit inkomma. Månne en1 om
ordning uti lagskipningen angelägen nation finner Hrr Riksens
Råd straffbare, för det att de underlåtit blanda sig i det,
som dem efter lagarne ej tillkom, och ej velat påtruga Kongl.
Kammarcollegium en kammarskrifvare till häradsfogde numera
dylikt, som han nu förbi gingo.
Han ärkände väl, att pluraliteten kunde afsätta desse herrar,
men han ärkände aldrig sig vara öfvertygad om att d
felet i det, hvarföre Secrete Deputationen dem anklagat, än
mindre att det vore nyttigt. Hvdrea lernea, den farlige ormen
vore för handen vid dörren;- af hvart hufvud, som borttages
upväxa mångfaldige andra i stället. Han önskade, att sådant
måtte betänckas i tid, och att uti en lagbunden fri nation redelige
och hederlige män ej måtte få anledning att klaga öfver
våld.
Frih. von Essen, F r i e d r i c: Utan att nu tala i saken
ville han endast yttra sig om det, som voro quaestionis, nemligen
förklara sig nögd att saken angående Storkyrckoförsamlingen
måtte ansees såsom upläst i dag och således ligga pä
bordet. Så att altsammans kunde uti nästa pleno till sluteligil
afgiörande företagas. Han viste väl, att den formaliteten vore
nödig, att betänckandet först borde upläsas; men då enhvar
hade tillfälle att läsa detsamma här eller tryckt på sin kammare,
så vore det lika så godt om ej bättre.
Frih. Bunge, S v e n, instämde villigt deruti, att betänkandet
må ansees såsom upläst, men förbehölt sig, att R. o.
A. icke måtte nu stadna uti något beslut om sakens afgiörande
i nästa pleno, som kunde ligga R.o. A. i vägen, utan endast
stadna dervid, att den i nästa [»leno företages.
Hr Helde nhielm utbad sig, ifall plenum ej blifver anslagit
till i morgon, att få veta dagen dertill.
Härtill svarades af flere, det kommer an på Landtm, och
respective ståndens Talemän att utsätta plenum.
Frih. Reuter hol m, Gusta f, anholt, att discourserne
måtte upphöra, efter saken nu ansågs såsom lagd på bordet
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: vi.
2 Konceptprotokollet: . .. vore för dörren . . .
Riksrådet.
495
för i dag och att i nästa plenum till afgiörande företagas.
Frih. Horn, F r i e d r i c, påstod, att icke något beslut
måtte tagas om sakens afgiörande i nästa pleno.
Hr Linderstedt, Eric, ansåg ett sådant beslut ganska
onödigt; ty när saken kommo till ventilation, lärer pluraliteten
decidera, hvad sorn kan afgiöras eller ej.
Hr Baron och L andt m. giorde nu proposition.
Bifaller R. o. A., alt Justitiaedeputationens betänckande
angide kyrckorherdesysslan vid Stockholms Storkyrka ansees
såsom vilande på bordet?
Härtill svarades Ja.
Vidare frågade Hr Baron och L andt m.r
Bifaller R. o. A., att Secrete Deputationens betänckande om
Hrr Riksens Råd företages i nästa pleno, hvilcket ankommer
uppå Landtm, och Hrr Talemän att utsätta?
Detta besvarades äfven med Ja.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan något efter tu.
År 1 7 7 2 den 25 April.
Lördag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Lejonhufvud.
Protocollet för den 30 November justerades; hvarefter Hr
Baron och Landtm, anförde, att enligit R. o. A:s tagne beslut
i sista pleno för påskehälgen borde han 1111 föredraga
Secrete Deputationens betänkande angående Hrr Riksens
Råds förhållande uti åtskilige i Kongl. Maij :sts Rådkammare
förehafde mål. Hr Baron och Landtm, önskade, at uti detta
vigtiga ärende, som angår rikets ypperste män, Höglofl. R. o.
A. ville låta sitt vanlige ädelmod jämte nit för lag, medborgare
och regeringssätt vara sine ledare, samt att öfverläggningen
måtte skie med den värdighet och det lugn, som ägnar ett
uplyst R. o. A.
Frih. Bunge, Sven: Då jag skal yttra mig uti förevarande
högst betydelige ämne, förefaller genast den anmärkning,
huruvida med 13 § uti Riksdagsordningen och 41 § Re
-
Ang :de förhållandet
i
Rådkammaren
med en
skrift rörande
grundlagen
med fl.
496 1772, april 25. Riksrådet.
geringsformen kan förenas, at Secrete Deputationen afsagt
dom öfver Hrr Riksens Råd, då det endast tilhörer Riksens
Ständers plena at utsätta stället, hvaräst öfver desse herrar
ransakas och dömas borde, om de skulle finnas felagtige.
Jag finner åtminstone icke något ställe i lagen, som tillägger
Secrete Deputationen den rättigheten at döma. Denne anmärkning
kunde med alt fog underställas Höglofl. R. o. A:s
bepröfvande, och huruvida deputationen förtienar tillal, sorn
sträckt sine giöromål utom deras gräntsor. Men som jag härmed
ei vill uppehålla Höglofl. R. o. A., så går jag det förbi för
att komma till sielfva saken, som efter mitt begrepp nog talar
uti och för sig sielf.
Enhvar, som med noggranhet genomläst Secrete Deputationens
betänkande med de dervid fogade särskilte vota samt
Hrr Riksens Råds förklaringar, kan lätteligen finna, uppå
hvad otydelige grunder Secrete Deputationen tillstyrkt Hrr
Riksens Råds afsättande. Alle de emot desse herrar anförde
capita accusationis äro uti det af Hr Hofrättsrådet von Post
författade grundelige votum, som betänkandet åtföljer, sa
fullkomligen vederlagde, att mera icke lärer behöfvas. Jag
åberopar mig altså detsamma utan at tro mig behöfva dess
innehåll uprepa.
I allmänhet at tala om Secrete Deputationens betänkande
finnes Hrr Riksens Råd hufvudsakeligen vara anklagade för
misstag 1 :o uti befordringsmål och 2:o uti sine decisioner öfver
någre riksdagsmansvahl.
Hvad befordringsmålen angår, så lärer ingen vara obekant,
huru månge och särskilte lagar samt förklaringar öfver lagar
tid efter annan utkommit, huru svårt det vill falla att utan
klander tillämpa desse lagar till hvarje särskilt casu, hvara
de ibland Riksens Ständer sielfve vid riksdagarne upkomne
olika begrepp om befordringslagarne lämna ett ojäfaktigt bevis.
Om uti Kongl. Maij :sts Rådkammare misstag kunnat Ilända,
sorn jag dock eij finner vara skiedt, borde sådant endast
tillskrifvas desse lagars mängd och olikhet och voro förlåtelige,
då de ei härrördt af vilja och upsåt at bryta lag, samt
fordra visserligen icke så liårdt beifrande, sorn det deputationen
tilstyrker.
Hvad de förmente misstagen emot valförordningarne vid
-
Riksrådet.
497
kommer, för hvilka Hrr Riksens Råd beskyllas, så är med desse
förordningar en lika beskaffenhet. Osvikeligare bevis dertill
kan icke gifvas, än at såväl det Vällofl. Borgare- sorn det
Ärbare Rondeståndet funnit nödigt at hvar för sig projectera
helt nye valförordningar till Riksens Ständers fastställande
innevarande riksdag. Då de respective stånden sielfve erkiänt
the hittils fölgde förordningars otillräckelighet och otydlighet
vid riksdagsmansvalen, så lärer enhvar hos sig finna sielfve
omöjligheten i vägen ligga at kunna decidera, om Hrr Riksens
Råd vid tillämpningen af så ofullkomlige lagar [sig misstagit.
1
Deremot finner jag uti alt det öfrige af de höga värf, som
Hrr Riksens Råd ålegat, och uti deras i Kongl. Maij :sts Rådkammare
förde rådslag så mycket nijt för konung, fädernesland
och lag, att de derigenom giordt sig personligen förtiente
af hela nationens tacksamhet och erkjäntsla.
Kastar man ögonen uppå Hr Riksrådet Grefve Rudenschöld,
så finner man uti honom en rådsherre, som ifrån de
yngre åren blifvit nyttjad uti rikets angelägnaste värf och uti
alle sine giöromål genom ypperlig insigt och förtienster banat
sig vägen till det hedersställe, som han nu bekläder. Yidsträkte
kundskaper, mycken erfarenhet och det redligaste
hierta hafva framlyst i alla dess giöromål och banat honom
vägen till purpurn. Lyckan har ingen del deruti, snarare kan
lian vara ett exempel, huru hon ofta öfvergifver förtiensten;
efter det oblida öde, som honom 1766 öfvergeck, är det oss
eij obekant, hvad värde sattes uppå denne rådsherre af en
stor Konung, som i så hög grade kienner förtienster, och hvad
tilbud högstbemälte Konung giorde för at få honom till sig
och uti sitt land; men huru bemälte Hr Grefve och Riksråd
ansåg sig mera skyldig fäderneslandet än at för egen fördel
öfvergifva detsamma.
Uti Hr Riksrådet Grefve Ulric Scheffer äger riket en rådsherre,
som är af den Högste begåfvad med utmärktaste både
förstånds- och hiertats egenskaper och förvärfvat sig de fullkomligaste
insigter i ministerielle värf; vij veta, huru värdigt
och väl han skiött rikets angelägenheter under sin beskick
-
1 Konceptprotokollet.
498 1772, april 25. Riksrådet.
Dep. fr.
Pr.st.
ning dels som envoyé, dels såsom ambassadeur vid ett af de
ansenligaste hof i Europa, och huru han både utom och inom
riket är känd såsom en man af ypperlig förtienst; nu är frågan
at för någre förmente misstag uti befordringsmål skilja
honom ifrån det förtroende och de hedersembeten, som hans
lysande förtienster honom förvärfvat. Hvad värkan skal väl
sådant äga både på samtida och efterkommande medborgare.
Mine gunstige Herrar! Det blefvo för vidlyftigt at särskilt
uprepa alt, hvad till enhvar af de öfrige Hrr Riksens Råds
loford kunde sägas. De äro alle af riket högstförtiente herrar
och män. Riksens Ständers förtroende och Kongl. Maij :sts
nåd har kallat dem till det mödosamma och ansvarige rådsembetet.
De hafva upoffrat egen tranqvillitet, egil välstånd för
att lyda kallelsen, för at tiena fäderneslandet. Vöre det med
Riksens Ständers rättvisa och ädelmod öfverensstämmande
at nu sacrifiera dem, vore det billigt, voro det tacksamt?
Jag reclamerar derföre med fullkomligaste öfvertygelse
Högloft. R. o. A:s ädelmodiga omdöme och anhåller på de
skjäl, som Hr Hofrättsrådet von Post med så mycken tydlighet
och styrka utfördt i sitt särskildte voto, att R. o. A. rättvisligen
behagade afslå Secrete Deputationens betänkande och
begär derföre proposition.
Frih. Kagg, Lars, upläste hosföljande sitt memorial
(Bil. 34).
Anmältes, emotlogs och infördes en deputation ifrån det
Högvördige Prästeståndet, 8 personer.
Biskoppen i Calmar Doctor Selir ö d e r, sorn förde ordet,
anmälte pr[aemissis] pr[aemittendis], at sedan ståndet begärt,
det R. o. A. ville upskiuta sitt yttrande öfver Justitiaedeputationens
betänkande angående Theologie Doctoren Carl
Rutström, til dess Prästeståndet hunnit stadga sine tankar,
huru denne sak bäst måtte afgiöras til Guds namns ära, och
att denne mannen måtte komma til någon reparation för sitt
lidande, så hade nu det Högvördige Ståndet stadgat sine tankar
sådane, som de uti ett extractum protocolli voro författade,
hvilket Hr Doctoren och Biskoppen nu öfverlämnade
med recommendation ifrån ståndet till bifall hos R. o. A.
2:o. Recommenderade han, at Justitiedeputationens betänc
-
Riksrådet.
499
kande angående rectoris eller scholaemästaresysslan uti Enköpings
stad at det af R. o. A. måtte bifallas.
3:o. Präste- och Borgareståndens extracla protocolli angående
förstärkning af ledamöter uti Justitiaedeputationen för
att afgiöra de månge ankommande mål angående embetsmän,
som blandat sig uti riksdagsmansvalen.
Hr Baron och Landtm, förklarade jämte R. o. A:s vänliga
och förtroliga återhälsning till det Högvördige Ståndet, det
han icke tviflade, at så snart den nu förevarande vigtige sak
angående Hrr Riksens Råd voro afgiord, R.o. A. lära finnas
villige at sig företaga desse af det Högvördige Prästeståndet
recommenderade mål.
Deputationen afträdde, ledsagad på vanligt sätt.
Hvarefter fortfors med öfverläggningen uti den redan påbegynte
sak om Hrr Riksens Råd, och uplästes ett af Hr Lieutenanten
von Unge ingifvit memorial.
Dito ett af Hr Leijonmark.
Äfvenledes af Hr Lode, hvilka 3.me här bilagde finnas (Bil.
35—37).
Baron Hierta, Carl: När en justus dolor trycker sinnet,
sa är det eij möjeligt att med den styrka och redighet utföra
sine tankar, som ämnets vigt kräfver. Det är visserligen högst
bekymmersamt at se rikets yppersta män och regeringen anklagade.
Det rör riket, det rör de värdigaste personer ibland
medborgare, eij underligt, om sådant hos enhvar upväcker de
ömaste kientslor. Hvart vill det omsider taga vägen? Mine
gunstige Herrar, jag vågar eij draga upp målningen så lifligen,
som den hos mig bildar sig, för at lika som på en tafla
föreställa fölgderne af det steg i dag tilämnas; hvad skall
denne grundläggning bereda åt framtiden för en byggnad?
Desse täta ombyten uti Kongl. Maijrsts Rådkammare, månne
de båda riket något lugn? Månne deraf befästes enighet och
vanija medborgare emellan, månne vår allernådigste Konung
ser deruti den håg, han giordt sig hopp om at finna hos sine
trogne undersåtare at upfylla hans nådiga önskan at få befästad
enighet och förtroende medborgare emellan. Jag går ifrån
en talia, som föreställer sådane ohvggligheter, bloden gäser
för mycket, när jag tänker deruppå; vänder mig derföre til
Continuation
ang :de
Rådkammarens
giöromål.
500 1772, april 25.
Riksrådet.
sielfve saken och de herrar, sorn äro ataqverade. Då kan jag
med skjäl fråga, om emot dem eij finnas svårare gravamina
än de, som uti nu upläste Secrete och Justitiaedeputationernes
betänkanden äro anförde? Jag tror icke; ty annars hade de
nog blifvit upletade. De gravamina, som Secrete Deputationen
upgifvit, äro uti det värdige votum, som Hr Hofrättsrådet von
Post jemte betänkandet afgifvit, så tillräckligen uplyste, at
de hos enhvar lätteligen lära försvinna, när man nogare vill
se på saken. Äfvenledes visa de särskilte vota, som finnas vid
Justitiaedeputationens betänkande om Patrioten och Uplysningarne,
det Hrr Riksens Råd uti sine underdånige rådslag
i desse delar icke afvikit ifrån lagen. Kan man då icke kienna
en justus dolor, när man ser rikets ypperste män removeras
ifrån Ständers förtroende och sine höga embeten för sådane
saker.
Men posito, non concesso, att Hrr Riksens Råd misstagit sig
uti desse anmälte saker, härröra icke desse misstag af lagarnes
mängd och otydlighet; hvad gior mera bryderie och bekymmer
för Riksens Ständer, än då de uti praejudicemål skola
applicera befordringslagarne; bevis dertil är, at de sielfve
1766 förklarat, at Ständer med sådane mål eij ville sig befatta.
Huru kan man förvänta af Kongl. Maij :sts Rådkammare
mera oklanderlige decisioner elter befordringslagarne än hos
Riksens Ständer sielfve.
hagarne om riksdagsmannavalen äro ock ofullkomlige; det
hafva redan tvänne af väre respective medstånd erkändt; huru
hafva Hrr Riksens Råd kunnat gifva fullkomlige resolutioner
efter ofullkomlige lagar och taga beslut, som ei skulle kunna
klandras. Jag frågar, om så beskaffade misstag äro tilräckelige
skjäl till deras afsättjande. Nog finner jag alt vara hopletat,
som kunde räknas dem till last, men icke ett ord på något
ställe omrördt angående desse herrars förtienster emot konung
och rike. Deras dråpeliga rådslag uti så månge och högvigtige
ärender, som under desse förflutne tider förekommit,
ville man väga dem emot de förmente misstagen, så väga de
som gidd emot solgrand.
Jag är svensk född och svensk man, men jag betygar, at
jag snart icke igenkänner hvarken fosterland, nationen eller
regeringssättet. Allting är afvikit ifrån sitt primitiva tilstånd
-
Riksrådet.
501
Är då underligit, om ett svenskt hierta känner en rättmätig
sorg öfver vårt iråkade förfall och hissnar för det öde, som oss
i en framtid beredes, ifall allting får gå uppå den väg, som
det börjat.
Skola misstag, som icke härrördt hvarken af elakt upsåt,
illvilja eller okunnoghet, så beifras, hvar blifver då kraften af
14 § Regeringsformen? Hvilken ämbetsman kan vara fri för
sådane misstag? Sträcker man detta så vida, at en rådsherre
för sådant kan blifva afsatt, som man icke skulle kunna ställa
en häradshöf dinge, icke ens en länsman till ansvar för; hvar
Olifver då det beskydd och den säkerhet, som hvar embetsman
bör hafva uti och för sitt embete af lagen?
Hvad Hr Lode mera vidlyftigt anfördt för att giöra Hrr Riksens
Råd brottslige, anser jag öfverflödigt att vederlägga. Hr
Hofrättsrådet von Post har redan i sitt votum så öfvertygande
visat, huru liten anledning Secrete Deputationen haft at så anse
Hrr Riksens Råds förhållande, att ei mera behöfves. Jag
vill derföre icke dermed borttaga tiden för R. o. A. utan uppå
de af bemälte Hofrättsråd anförde skjäl förklarar Herrar Riksens
Råd förtiente af Riksens Ständers fullkomligaste förtroende
samt för egen del min oföränderliga vördnad för deras
personer och erkäntsla för den omvårdnad, de haft om konung,
riket, lag och friheten, samt tillstyrker, at Secrete Deputationens
betänkande må förkastas men proposition skie til
bifall uppå såväl Hr Hofrättsrådets von Posts som Hr Lagmannen
Hasenkampfs särskilte vota.
Hr Sparrschiöld, Carl Magnus: Höglofl. R. o.
A. täcktes icke obenägit uptaga, att jag uti en sak af så mycken
betydlighet som denne blifver något vidlyftig och deruti
liknar en värd ledamot, sorn redan för mig talat ifrån läcktarn;
likväl med den skillnad, at jag icke kommer at stadna
vid den 11 beskyllningspuncten ifrån Secrete Deputation utan
ämnar granska dem alla 20 och det på fölljande sätt:
Det är icke utan mycken möda och en smärtande oro, sorn
jag igenomläst Riksens Ständers Secrete Deputations betänkande
om Hrr Riksens Råds förhållande. Den hårda dom,
hvarmed det slutar sig, att de borde vara förlustige sine rådsembeten
och Riksens Ständers förtroende, beredde mig uppå
;d finna uti det föregående uppenbara brott emot grundlagar,
502 1772, april 25.
Riksrådet.
allmän och enskylt säkerhet eller uti utrikes ärender ett upsåteligt
afvikande ifrån Riksens Ständers föreskrift. Men uti
sådane delar är icke det minsta upgifvit, utan uti det ställe ett
eller annat befordringsmål, om häskosöm utrikes ifrån för
Högstsalig Konungens räkning till ett värde af 137 rd., om en
skeppares val till en af de 50 äldste och någre riksdagsmansvahl.
Ehuru litet betydande desse mål i sig sielfva äro till at
värka för Hrr Riksens Råd ett så hårdt domslut, så finner jag
ändå desse mål af deputationen så granskade, att jag ingen
öfvertygelse får om misstag, at Hrr Riksens Råd vid flere tilfällen
icke kunnat eller bordt annorlunda sig förhålla än de
giordt, vid andra åter, där lagens föreskrift ei varit tydelig,
valt emellan flere utvägar den säkraste eller billigaste, men
uti begge desse fallen aldrig stadnat uti något lagstridigt tillstyrkande.
Till att vinna så mycket närmare lius härutinnan vill jag
framställa Hrr Riksens Råds giöromål lili hvar och en anmärkningspunct
icke sådant, som det varit, utan sådant sorn
det efter deputationens tanka bordt vara, så at de uti alt, hvad
deputationen nu så högt hcifrat, aldeles inträffat med deputntionens
upgifne grundregler. Jag vill derefter ställa mina anmärkningar
emot Hrr Riksens Råd och dem Höglofl. R. o. A
uplysta pröfning underställa.
Det första momentet är Landshöfdingen Hr Baron Rappes
befordran.
När jag' nu supponerar, att förslaget blifvit af Rådkammaren
uprättadt uppå de 3:ne äldste competente sökande och
Landshöfdingen Rappe af Kongl. Maij :st utnämnd utom förslaget
men denne sednare af Hrr Riksens Råd ut voterad; sä
frågar jag, huru de vågat träda den Konungsliga Högheten
för nära och den rättighet att efter 1739 års bref til de högre
embeten utnämna utom förslag?
Riksens Råd skulle då til sin enskyllan anföra, at denne
konungens rättighet är vilkorlig, nemligen ifall Riksens Ra<l
eij hafva något efter 49 § Regeringsformen emot personen1
befordran at påminna. Likaledes kunde Riksens Råd låna försvar
utur deputationens betänkande, at när de icke kunde gifva
Baron Rappe rum uppå förslaget, tilhörde dem efter sam
-
Riksrådet.
503
ma grund at vägra dess utnämnande, att de samtykt til det
mera, som är utnämnandet, då de likväl förut vägrat det, som
mindre är eller förslaget.
Jag nekar icke, at hvad det första angår, rättigheten å konungens
sida är vilkorlig, men det nekar jag, at den är chimeriqve
eller en rättighet, som består uti ord utan betydenhet.
Om de 3:ne äldste competente sökande skulle föras på förslaget,
när de till ledigheten äga skickelighet, ty andre få icke
föreslås, och om Riksens Råd skola vara skyldige att påminna
emot den fjerdes utnämnande, blott för det han såsom till
fullmagt yngre icke kommit på förslag; så frågar jag, när det
någonsin kan hända, att konungen skall kunna öfva den rättighet
att nämna utom förslag. Icke har lagen lagt honom denne
rättighet förgäfves till, icke eller har den uti utöfningen varit
bestridd efter de befordringsgrunder, som uti början af
detta regeringssätt fölgdes. Äro icke de igenom 1766 års förordning
om lagarnes värkställighet uplifvade?
Deraf följer, att påminnelse efter 40 § icke kan hafva rum
a Riksens Råds sida, annars än då en så märkelig skillnad är
emellan de föreslagnas och den utnämndes förtienster, att konungens
utnämnande bör vika för de föreslagnas större rätt.
Det supponerar ett värkeligit lidande, och det får man icke
mäta efter inskrifningsdatum eller fullmagts datum, fördomar
och öfverlefvor af 1756 års förordning, som uti denna
delen är aldeles uphäfven, utan bör lidandet mätas efter den
lag, som förut var, och hvilken icke ankommer på uttydning
efter godtycko utan efter Regeringsformen och 1739 års bref,
rikets sanskyldiga lienst och den förra praxis, som närmast
uplyser lagstiftarens afsigt att bevaka de sökandes rätt utan
att giöra konungens rätt till intet.
Än vidare efter samma befordringslagar är skickeligheten
den första egenskap. Ingen kan derom hafva ett mera tydeligt
bevis än Baron Rappe igenom Riksens Ständers föreskrift för
honom vid 1762 års riksdag. Föreskriften medförer väl icke
någon ovilkorlig befordran, sedan 1765 års förordnande deruti
ändring giordt. Men icke hafva Riksens Ständer dermed återkallat
sitt vittnesbörd om Baron Rappes skickelighet eller
medgifver en skyldig aktning för Ständer att supponera, det
den, sorn den ena riksdagen fått af Ständer det vitnesbörd
504 1772, april 25.
Riksrådet.
at vara den tienligaste för Åbo län, skulle, utan at hafva det
förvärkat, vid en annan riksdag förlora denna egenskap, det
är så mycket sagt, icke vara så skickelig och tienlig till Åbo
låhn.
Men efter detta kunde ytterligare invändas, att som Baron
Rappe icke kunde komma på förslag, eftersom 1762 års föreskrift
till sin värkan uphördt, så kunde Rksens Råd icke annat
än hindra dess utnämnande.
Men om Hrr Riksens Råd brukat detta skjäl till at utvotera
Baron Rappe, så hade jag sagt denna argumentation vara origtig.
Annat är förslag, annat är utnämnandet. Det förra är Rådets,
det senare konungens sak. Vid det ena är förslagsrättighet
allena att granska, vid det andra tillika konungens höga
rättighet att iagttaga. Att supponera vid begge enahanda grunder,
eller at den altid kan utvoteras, som nämnes utom förslag,
det är at bortblanda casus och giöra sig orediga begrep om konungens
rättighet och de sökandes rättighet, hvilka utaf förra
tiders praxi emotsägas. Om vid de mindre tienster och förslagens
granskning uti Rådkammaren någon blifvit utesluten,
som konungen sedermera nämner, så kunde det sägas vara en
contradiction at icke påminna vid utnämnandet af den uteslutne,
eftersom uteslutandet måste hafva skiedt uppå den
grund, at den tredje blefve lidande. Men det kan icke lämpas
till förslag, som uprättas uti Rådkammaren; ty då kan efter
det föregående väl hända, at den, som icke kunnat komma
på förslag, likväl icke kan utvoteras, när konungen nämndt
honom.
Således om Riksens Råd icke låtit konungens utnämnande
för Baron Rappe gälla, påstår jag det vara icke mindre emot
konungens höga rätt än emot den agtning, som Riksens Ständer
om Baron Rappes skickelighet vid ett sådant tillfälle borde
äga, med ett ord en origtig tillämpning af befordringslagarne,
igenom hvilken Riksens Råd sträckt sin myndighet för vida
och stängt Baron Rappe ifrån en laglig befordran samt då varit
till ansvar skyldige.
Den andra deputationens anmärkning rörer det förskott,
som Vice Häradshöfdingen Cöster fått af manufacturfonden.
Om Hrr Riksens Råd honom det nekat, åtminstone såsom
skiedt till någon del af den begärdte summan, så hade jag
Riksrådet.
505
med mycken anledning frågat dem, om nyttjandet af manufacturmedlen
för fabriqvernes uprätthållande är af Riksens
Ständer förbudit, eller när det vilkor efter kongl, brefvet af
d. 8 Februarii 1770 dervid allenast häftar, at med förskotter
skulle innehållas, til des utrönt blifvit, om det utan rubbning
af de ordinarie utgifter kunde bestridas, huru Riksens Råd
kunnat vägra Cöster understöd med äfventyr af fabriqvens
undergång, blott för det en sådan utröning ännu icke för sig
gått, när likväl Commercecollegium intygade både om fabriquens
nytta och hotande undergång och at manufacturfonden
kunde tåla ett sådant förskott utan känning eller rubbning uti
andre utgifter. Jag ville gärna veta, om ett sådant intygande
af Commercecollegio, sorn härvid har den närmaste tilsyn och
det närmaste ansvar, icke var ett tillräckeligt bevis. Om lagstiftarens
hufvudändamål antingen är fabriqvernes tilväxt
och förkofran eller att icke röra vid manufacturfonden, innan
den formeliga utröningen för sig gått, utan häldre låta en
nyttig fabriqve gå under, då den utan andras förfång och utan
rubbning af de ordinarie utgifter kunnat hielpas. Jag vågar
ock at åberopa mig Commercecollegium och hvar man, som
härom har kundskap, om af det beviljade understöd något
lidande härrördt för riket eller manufacturfonden. Hvem
skulle deremot vara ansvarig, om igenom förnekat understöd
fabriqven gått under? Ingen annan än Riksens Råd. Att så
uttyda lagstiftarens mening, det vore at vanvörda honom.
Olyckeligt det land, hvars lagar skulle så ovisligen värkställas.
Den 3:dje anmärkningen angår någre järnsaker och häskosöm
till 137 rd:rs värde, som skulle utskeppas men som
Högstsalig Konungen åstundat för sina egna förnödenheter.
Hrr Riksens Råds nitälskan för fabriqverne hade jag funnit
ganska obetänksam, när det uppå en så ringa sak ankom at
giöra sin Konung nöije.
Men de hade haft till sin ursägt ett förut tagit beslut uti
Rådkammaren om utskieppningen. Huru vådeligt är icke efter
deputationens tanka at ändra beslut? Jag medgifver gerna, at
det förra beslut hade sin rigtighet. Men deraf följer icke, att
'id nya omständigheter ett nytt beslut icke var äfven så rigHgt.
Det kom emellan, at Konungen fordrade desse järnsaker
506 1772, april 25.
Riksrådet.
för egit behof, och Riksens Råds vägrande blef då ett vägrande
emot all anständighet. Det kan icke absolute sägas, at ett
beslut icke kan lagligen ändras. Ingen riksstyrelse gifves i
verlden, der det icke sker och måste ske, ty menniskior äro
icke mästare af händelser och tillfälligheter, och kan det understundom
vara äfven så orådeligit, ja, oförståndigt at inh ■-  rera vid ett tagit heslut, som det eliest är nödigt at gifva besluten
stadga och dem efter systematiske grunder inrätta, hälst
då rikets och den tredjes rätt derunder är förvarad. En klok
regering urskiljer desse casus, är mån om beslutens helgd men
faller icke uti den felagtiga lagskipning, som berättas om en
viss befälhafvande i gamla tider. Den högre reste utur staden
och lemnade honom befählet med tilsägelse, at när den eller
den embetsman någon vacker dag anmälte sig at resa på landet,
hade han dertil gifvit sitt tilstånd. Embetsmannen koni
dermed fram en dag, då det rägnade. Hans begäran afslogs,
eftersom den högre chefen hade näml en vacker dag och det
då rägnade.
Vare nog sagt om söljor och hästskosöm samt grimskaft.
Den fjerde anmärkningen om Borgmästaren Kihhnans utnämnande
till borgmästare uti Köping.
Om Riksens Råd påstått val, hade jag väl dervid icke haft
at påminna. Men äfven så litet när på sätt, som skiedt, hvarken
konungens höga rättighet, Borgerskapets eller någon annans
rättighet dervid kom at lida. Ingen lagstridig afsigt var
derunder, om jag icke derföre skal anse menniskiokärlek och
ömhet för en bedagad man, hvaruti konung, Råd och stadens
Borgerskap instämde. Hr Hofrättsrådet von Post har uti denna
icke mindre än uti de öfrige delar med styrka skrifvit.
Den femte anmärkningen om Baclierus och dess vundne
borgmästarefullinagt.
Om Hrr Riksens Råd blott tilslyrkt penningar för Bacher»',
så hade allenast en del af Riksens Ständers föreskrift blifvit
värkstäld, en annan del åter åsido satt. Utaf sakens sammanhang
och handlingarne finnes Bacheri lidande både till ägendom
och dess goda namn och rykte. När nu Riksens Ständer
tillstyrkt både uprättelse och ersättning, så hade jag med skjäl
frågat, hvarföre Hrr Riksens Råd utelämnat den förra och
endast beviljat den sednare.
Riksrådet.
507
Den siette anmärkningen om Landssecreteraren Nordin uti
Gefleborgs lähn.
Om Hrr Riksens Råd gifvit Notarien Haldin förmonsrätten
med Nordins uteslutande, så vore min tanka, at denna senare
för nära skedt. Jag känner icke den befordringslag, som tilllägger
auscultanter tour, men det vet jag, at Nordin har mera
hedrande vitnesbörd om sig och sin skickelighet än Haldin,
och det visa de åberopade handlingar. Det har jag ock hördt,
at han bestyrkt sanfärdigheten af desse vitnesbörd, sedan han
kommit till lähnet. Tiensten har vunnit, och uti jämnförelse
med Haldins giöromål och förrättningar har rätta meningen
af 1741 års bref blifvit fölgd. Uti annat fall hade jag fog att
fråga, om en sådan sak eljest skulle komma under granskning,
hvarföre Hrr Riksens Råd icke haft uppå Nordins skickelighet
och värkeliga tienstgiöring det afseende, som befordringslagarne
kräfja.
Den siunde anmärkningen om Öfver jägmästaren Barnekow
behöfver icke vidare omröras, än at om Hrr Riksens Råd honom
vägrat sin ansökning, så hade uti enahanda omständigheter
de olika förfarit emot hvad år 1763 skedt.
Deruppå hade jag fäst min upmärksamhet, men icke hade
jag funnit anmärkningsvärd!, at de under d. 6 Decembr. ändrat
sitt under den 2 Nov. 1769 giorde tillstyrkande, hvarå ännu
icke någon expedition fölgt. Om det felat uplysning första
gången, som saken var före, så är det ett fel vid föredragningen,
som aldrig kan sättas på Hrr Riksens Råds räkning. Om
de efter närmare uplysning hade lika fult förblifvit vid sitt
första beslut, då ännu var res integra, så hade jag tagit sådant
för ett afsteg, och at de varit mera måne om sina egna ord än
om lag och andras rätt.
Vid åttonde anmärkningen om Hr Wankifs lagmansfullmagt
har jag icke annat at anföra, än at Riksens Råd icke
hade anledning at för en sådan Kongl. Maij:sts nåd lägga hinder
i vägen, när Riksens Ständer erkjände honom vara lidande
och tilstyrkt uprättelse. Icke var denne uprättelse utur ordning,
ty månge exempel gifvas af häradshöfdingar, som fått
lagmansfullmagt. Men deremot om Hrr Riksens Råd i det ställe
tilstyrkt allmänne kundgiörelser i orten, såsom deputationen
det velat, hade jag ansedt det för högst eftertänkeligt, när
33—680338
508 1772, april 25. Riksrådet.
Riksens Ständer sielfve det icke tilstyrkt, såsom med det åberopade
exempel handt. Jag måste bekänna, att om så frivillige
uttydningar af lag få giöras och deraf anmärkningar och brott
tilskapas, blir ingen lag, ingen säkerhet.
Den nionde enmärkningen om Baron Posses föreslående till
extraordinarie assessor äskar intet anförande. Det är ingen
embetsman, som icke vet, at collegierne kunna begära extraordinarie
ledamöter och at promiscue efter oinständigheterne
1111 en, nu åter 3:ne blifvit föreslagne. Men sällan eller aldrig
har det sednare skiedt, när ett collegium eller en hofrätt velat
ihugkomma secreteraren, hvars skickelighet det närmast
pröfvat, ja, det har ock mer än en gång händt, at ehuru en
extraordinarie ledamot blifvit antagen, så har lika fult förslag
skiedt till ett ordinarie rum. Grundlagar och andra förordningar
utstaka häruti ingen viss regel, och hvad regel skulle
väl behöfvas, när konungen icke påstår 3:ne; ingen är klagande
och ett collegium får den till ledamot, hvars egenskaper
det kiänner. Hvilkendera niethoden Riksens Råd antagit, hade
jag dervid ingen påminnelse giordt, emedan lagen en sådan
påminnelse icke authoriserar, och än mindre att derföre gjöra
de ypperste rikets män brottslige.
Vid 10 anmärkningen om Presidenten Celsings befordran
ville jag gierna förbigå jemnförelse emellan honom och Statssecreteraren
Baron Ehrencrona. Jag har mycken agtning för
den enas skickelighet och utmärkte förtienster samt för den
andras ålder.1 Jag får allenast giöra den fråga, om någre och
tiugu års ledighet ifrån al tienstgiöring med åtniutande af
pension medförer befordringsrältighet till president, eller om
den får tagas vidsträktare, än Riksens Ständer vid 1765 års
riksdag honom tillagt. Om Presidenten Celsing blifvit utesluten
ifrån förslaget, kunde jag med skjäl säga, at han icke niutit
sina förtienster til godo, och at Hrr Riksens Råd gått ifrån
de allmänne befordringsgrunder, doch med mera moderation
1 Härefter ursprungligen i egenhändigt »ad protocollum», bilagt konceptprotokollet:
Men om Riksens Råd gifvit Baron Ehrencrona förmonsrätten
till styrelsen af ett så angelägit och vidsträckt värk, som Commercecollegium
är, så hade jag framfört allmänhetens röst, att 1741 års
bref icke blifvit af Hrr Riksens Råd iagttagit och att ingen bättre än de
sjelfva borde vetta, huruvida Statssecreteraren värkeligen förestår statssecreterarecmbetet
eller om de förnämste delar deraf ankomma uppå Hr
Cantzlierådet v. Heland.
Riksrådet.
509
än at jag skulle derföre akta dem förlustige Riksens Ständers
förtroende.
Men den skjäliga anmärkning hade jag likväl at giöra uppå
Hrr Riksens Råd, och den få de äfven til godo hålla. Hr Présidenten
Grefve Duben hade ingen rättighet at komma uppå
förslag uti jemnförelse med flere andre medsökande; ty efter
närvarande befordringslagar gifver transport ingen förmonsrättighet.
Detta har likväl deputationen icke uptagit, af hvad
orsak vet jag icke. Med Presidenten Celsing är han uti det
förhållande, at när Présidenten Grefve Duben ännu var coramissionssecreterare
vid Berlinska Hofvet, var Présidenten Celsing
redan Kongl. Maij :sts envoyé extraordinaire.
Den elofte anmärkningen om Doctor Herweghers utnämnande
till Storkyrkoförsamlingen går jag förbi, eftersom deruti
är så mycket skrifvit och tydeligen i Huset lagt, at de röster,
som föllo uppå Doctor Wåhlin, voro obehörige, såvida han
sig denna kallelse förut afsagt, och önskar jag allena, at et så
lyckeligit vahl af lärare altid må skie. Det kan vara at önska
nien föga at hoppas, sorn inga krokvägar brukat utan fölgt en
ren kallelse, som är allmänt känd för en lärd man, och som visar
sig uti ord och gierning en rättskaffens medborgare och en
god christen. Han har vunnit församlingens kärlek. De begära
intet högre än at få behålla honom, åtminstone pluraliteten,
iyckelige enär de följa hans efterdöme. De lysa icke af tiltagsenhet
och hämd eller egennytta utan af menniskokärlek och
saktmodighet, grundade uti en sann gudsfruktan.
Tolfte anmärkningen 0111 Kammarskrifvaren Swartz är i sig
sielf så besynnerlig, att 0111 Hrr Riksens Råd giordt af det,
sorn förordningarne innehålla örn den, som städt 3:ne gånger
på förslag, tillämpning uppå häradsfogdesyssla och sådane
som af konungen icke förgifvas, så hade jag förklarat en sådan
tillämpning aldeles oriktig och äro tydelige bref deremot.
Den trettonde anmärkningen om Skiepparen Wester. Hr
Hofrättsrådet von Post har så tydeligen uti sitt memorial bovist,
at denne skeppares anmälande till ledamot bland stadens
äldste på sätt, sorn skiedt, var olagligit, och at om ett nytt
val icke blifvit anstält, hade det väljande Borgerskapet eij
niutit sin valrättighet till godo, at deruti icke gifves rum för
det minsta tvifvelsmål.
510 1772, april 25. Riksrådet.
Likaledes vid den fiortonde anmärkningen om riksdagsmansvalet
uti Halland och Giötheborgs stift, alt fullkomligen
uti Hr Hofrättsrådets memorial utredt.
Vid femtonde anmärkningen om capellanernes riksdagsmansval
uti Strengnes stift var ett ytterligare hörande icke
nödigt, sådan som saken var af Consistorio framstäld. Der
voro inga besvär utan allenast visse uplysningar begärte. Dem
kunde Hrr Riksens Råd gifva utan att rådfråga någon annan,
och var det sedan Consistorii sak att giöra tillämpningen, hvarvid,
om någon anledning gifvits til besvär, då vägen varit öppen
at dem andraga.
Sådane och ännu mindre anmärkningsvärde äro de få återstående
puncter. Jag skyndar till slut, ty anmärkningarnes
myckenhet men ei deras vigt hafva redan giordt mitt anförande
för vidlyftigt. Icke dess mindre förticnar alt detta R. o. A:s
ömmaste granskning uti det afseende, at Hrr Riksens Råd
icke allenast af Secrete Deputationen dömes, som efter instruetion
icke har eller någonsin haft denne myndighet, utan
ock för så ringa angifvelser, som antingen ingen anmärkning
förtjena, eller sådane, at om Hrr Riksens Råd annorlunda sig
förhållit, än de gjordt, hade i värket de afvikit ifrån lagens
föreskrift. Hvad säkerhet får på detta sätt rådsembetet? När
det icke skydd äger af lagen, så måste det söka sin räddning
uti partiers sammanhang, et understöd, sorn knappast räcker
ifrån den ena riksdagen til den andra, men en hvälfning,
hvarvid konung, riket, lag och frihet lida. Främmandes föragt
är under alt detta det minsta onda. Ingen af dem lärer finna
uti detta beifrande emot Hrr Riksens Råd en lyckelig frihet,
der den minstas rätt är i samma helgd med den förnämare
och högres, utan ett förebud fast mera af olyckeliga skakningar,
der de ypperligaste förtienster trampas och vanvördas, under
det laster och okunnoghet fika efter burskapsrätt och at
blifva framhafde. R. o. A., som beklageligen väl mycket förlorat
uti sina förra urgamla rättigheter, hafva likväl det qvar,
som tid och hvälfningar icke råda öfver, den sanskyldiga äran
och det, som dermed bör följa, at hedra förtienst och skydda
oskuld. Jag gior mig försäkrad om det rättvisa beslut hos R. o.
A., at de förklara Secrete Deputationens anmärkningar obefogade
och deras dom emot Herrar Riksens Råd för olaglig en
-
Riksrådet.
511
ligt Hr Hofrättsrådet von Posts votum, hvilka förtiente fast
mera allmänhetens tacksamhet uti de vigtigasle rikets giöromål
och sådane, som egenteligen till riksstyrelse höra. Utrikes
lugn och invärtes författningar ligga hvar och en för ögonen,
och när Hrr Riksens Råd uti updagade handlingar, uti
sin konungs uppenbara betygande och uti ett rent samvete
hafva ett ojäfagtigt vitnesbörd om sina mogna rådslag, sin
rättvisa och nit för fäderneslandet, så kan och bör R. o. A:s
instämmande icke eller saknas. Framtiden, som är den oväldugaste
domare, lärer tillika visa, at jag tält för sanning och
rätt på denna stunden.
Slutligen förklarar jag altså härmedelst, det jag aldeles förkastar
Secrete Deputationens betänkande och bifaller Hr Hofrättsrådet
von Posts skriftelige votum, uppå hvilket jag således
begär proposition.
Hr von Böhnen, Johan: Ingenting kunde vara R. o.
A. värdigare än at genom öfvertygande skäl hos sine respective
medstånd utvärka, at rikets ypperligaste män och medborgare
måtte jämte rättvisa vederfaras ädelmod. Uti sådan
afsigt utbeder jag mig at för denne gången få inför Högloft.
R. o. A. yttra mine tankar; skulle de respective stånden icke
kunna förmås att låta blidka sig, blifver det likväl altid ett
uplyst R. o. A. värdigt at icke hafva tagit del uti en sak, som
ei annat kan än för riket bereda hvälfningar, kanske mera
skaddige till sine påfölgder framdeles, än mången förut sig
föreställer.
Ingen lärer finnas, som icke uti sitt innersta är öfvertygad,
at Hrr Riksens Råd på ganska svaga grunder blifvit antastade.
Det lärer altså icke behöfvas at sådant vidlyftigt bevisa,
Hr Hofrättsrådet von Posts votum gior deruti tilfyllest. Men
om så är, och man likväl skulle vilja, at Hrr Riksens Råd
i afseende på andre ordsaker böra nedlägga sine rådsembeten,
så upkommer helt naturligen den frågan, huruvida sådane
ombyten i Kongl. Maij :sts Rådkammare kunna för staten
vara nyttigc.
Jag önskade af alt hierta, at de ei måtte förebåda oss samma
undergång, som förfarenhelen visar, at andre frie stater
på sådant sätt sig beredt. När frie nationer blifvit delte uti
partier, när desse partier eij med varsamhet nyttjat det öfver
-
512 1772, april 25. Riksrådet.
välde, som det ena eller det andra ömsom kunnat erhålla, så
har det födt af sig hat, ifrån hat har det kommit til förföljelse
den ena och andre medborgaren emellan, förfölielsen har alstrat
bitterhet, uti bitterheten har man trampat iagarne, och
laglösheten har omsider utbrustit till inbördes krig, hvarigenom
lag, frihet och regeringssätt sluteligen gått öfver ända.
Hvad kunna främmande nationer, hvad kunna hemmavarande
medbroder säga om oss? Är det teckn till kjerlek för regeringssättet,
när vi efter 11 månaders sammanvaro icke synas
hafva annat till ändamål med väre riksdagar än at sätta
af Riksens Råd. Kan sådant i landet värka förtroende för Riksens
Ständer eller högaktning hos utlänningar för svenska folket?
Jag
för min del förklarar, at jag uti ett sådant giöromål
icke tager någon del, at jag ingenting finner uti de emot Hrr
Riksens Råd giorde remarqver, som på något sätt besvärar
dem, mindre något, som skulle giöra dem förlustige af det,
som desse hedersmän högst skatta, Riksens Ständers förtroende;
att jag med full öfvertygelse eij allenast befriar dem
utan ock finner, at Sverige är dem tacksägelse och vördnad
skyldig för deras vise och mogne rådslag.
Jag är eij vältalig, men jag drifves af nit at säga, hvad på
mitt hierta ligger, då jag ser, huru tvedrägt och split dageligen
beredes, tillager och ökas för at omsider aldeles sönderslita
mitt arma fosterland. Jag ser fölgderne deraf och jag beklagar
oss i Sverige, om så skal fortfara. När det blifver fullkomnat,
har jag den trösten åtminstone at hafva sagt det förut och derigenom
fredat mitt samvete.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Vördnad för den Alsmägtigc
Domaren, nijtälskan för fosterland, lag och sanning föranlåter
mig i dag at tala, ehuru jag vet, at mitt tal icke torde
blifva alla behageligit.
Icke kan jag finna Hrr Riksens Råd frie för misstag emot
Iagarne uti de mål, sorn Secrete Deputationen emot dem anmärkt;
det enda med Borgmästaren Kihlman, at förbigå alla
öfrige, kan svårligen förklaras; vända denne sak huru man
vill, så blifver det ett accord eller en cession af embetet, ingendera
äro efter våra lagar tillåtne.
Men jag byter ei tankesätt ifrån Norrkiöping til Stockholm.
Riksrådet.
513
Då siste riksdag i Norrkiöping frågan var om Hrr Riksens
Råds licentierande, tog jag mig den friheten at visa, hvad
äfventyr en total förändring i Kongl. Maij :sts Rådkammare
skulle med sig föra; jag är ännu af samma tanka och åberopar
mig de skjäl, som jag då till protocollet anförde. Sant är
väl, at folket kan fordra mer af de män, uti hvars händer de
lagt sitt yppersta förtroende, än af alla andra; men så finnes
ock uti förseelserne gradationer, och efter desse gradationer
höra de anses. Vore purpurn blodstänkt, hade lagen blifvit
trampad, hade folket ei fått sin rätt, så voro misstagen ei at
försona; men då försoning kan äga rum, efter förseelserne
merendels angå enskilte personer, då jag ser, at en total förändring
i Rådkammaren icke afiöper utan skakning i rikskroppen,
då förfarenheten af förre tider visat mig, huru sådant
upväckt och ökat bitterheten uti nationen, huru det hållit
riket uti en ständig vanmagt och hindrat, at vij inom oss
aldrig kunnat komma till någon styrka, skall jag då ei åsidosätta
det enskilte för allmänt väl. Mine gunstige Herrar! Gifven
lagen sin rätt uti en eller annan af desse Rådsherrar, om
I finnen, at den kräfver det, men af uprigtigaste välmening
tilstyrker jag, sträcken ei lagens stränghet till dem alla. Det
gör för mycken skakning och förstör det lugn, den förtrolighet,
vi alle af hiertat önska at få uti vårt kära fädernesland
stadgad och bibehållen.
Häremot kunde kanske invändas, at om alle de ifråga varande
Hrr Riksens Råd äro felagtige, så borde ock alle vederfaras
lika rätt; men enär allmänt väl fordrar, at en skillnad
skal giöras, och för öfrigit ingen har rätt at fordra skjäl til
det, som högsta magten af ädelmod vil giöra, så försvinner
den invändningen snart. Jag uprepar altså än en gång, mine
gunstige Herrar, tagen ei bort hela Rådkammaren utan samtycken,
at de fläste nu i fråga varande Rådsherrar blifva bibehållne.
Hr Schönberg, A n d ers, anförde, at han skrifteligen
upsatt sine tankar1 i anledning af Secrete Deputations betänckande
rörande Hrr Riksens Råd; men då han för siukligliet
någon tid varit på landet, hade det varit honom ohe
-
1 Bilagda konceptprotokollet.
514 1772, april 25.
Riksrådet.
kant, at ett betänkande ifrån Justitiaedeputationen om Hrr
Riksens Råds åtgärd vid skriften kallad Uplysning för svenska
folket blifvit med Secrete Deputationens betänkande till
ett gemensamt ventilationsämne förenadt; hvilket Justitia;-  deputations betänkande han nu först fått tilfälle at läsa, hvarföre
han icke kunnat innefatta det ämnet tillika i sitt dictamen
utan utbad sig at först munteligen härom få yttra sine
tankar, hälst om han kunde förena sin öfvertygelse med Justitiaedeputations
yttrande, skulle han anse det ämnet af mera
vigt än alla de flere puncter, som Secrete Deputationen anmält.
Han androg därefter sina tankar sålunda.
Om skriften kallad Uplysning för svenska folket kan jag
med så mycket mera trygghet nu tala, som jag offenteligen
visat, at jag i det ämnet icke varit partisk, ehuru jag aldrig
gillat det där brukade skrifsätt. Då vid sisth riksdag under
Riksens Ständers vistande i Norrkiöping memorialer inkommit
till R. o. A. om denna skrifts förgripeliga innehåll, afrådde
jag' altid att företaga dem och draga granskning af skrifter
til Riksens Ständer. Sedermera är det ju bekant, att den
skriften i flere månader ansågs som bortglömd och hade förmodeligen
altid blifvit det, om icke nya frågor vid ett annat
tillfälle upkommit hos R. o. A. om utkomna skrifter, som icke
kunde afböjas, då alla i sådane ämnen inkomne memorialer
måste upläsas, och man nödgades öfverlämna alla desse mål
till Justitiaecancelleren, doch det alt utan åsatt rubrique. Att
ingen anklagning emot denna skriften skedde förut, gior ju
skriften ingenting bättre, än den är, utan bevisar endast, huru
litet man den tiden älskade politisk förföljelseanda, och at
den vid anklagningen sig icke inblandat. Mitt trykta memorial
hos R. o. A. vid det tillfället, att frågan var här om flere skrifter,
bevisar, at jag lika så förfäktat Uplysningen, som alla
andra skrifter, at niuta lag till godo och sökt bestyrka, at ingen
fara kunde gifvas större för tryckfriheten, än om lagstiftande
magten skulle företaga sig at döma om skrifter, då partier
så lätt kunde leda omdömet efter politiska conjuncturer.
Jag såg då trykte vedermälen, at det, jag häruti anfördt, varit
behageligt för medborgare af allahanda tankesätt.
Vid detta tilfället, då nu åter en granskning af skriften
Uplysningen förekommer Riksens Ständer, rönes visserligen,
Riksrådet.
515
huru svårt och nästan omöjeligt det är att kunna gå in i alla
de detailler, som till en sådan pröfning vore nödigt. Jag har
aldrig sedt så mycken lärdom i någon Riksens Ständers act
som i detta Justitiaedeputations betänkande. Det måtte varit
mycket besvär för Justitiaedeputationen at låta sig föreläsas
Ciceros, Sallustii, Valerii Maximi, Velleji Paterculi med flere
latinske skrifter, ty på annat sätt förstår jag icke, huru deputationen
af dem kunnat giöra så många utdrager. Då jag
i en stilla bokkammare haft tilfälle giöra någon bekantskap
med desse forntidens respectable män, hade jag aldrig förmodat,
at de numera skulle komma så högt up i den politiska
verlden, at någon lagstiftande makt skulle behöfva åberopa
deras yttrande.
Men jag tycker, at alt hvad här däraf anföres, gior ingenting
till saken. Om lagstiftarens decisioner värkade något på
historiske omdömen, så kunde det vara artigt nog, at just i
Sverige år 1772 få det solenniter afgiordt till andras underrättelse,
hvad man borde tänka, at Brutus i intet afseende bör
lastas och minst kallas för mördare, at det vore ett fel, i synnerhet
af Rådkammaren, at anse honom derföre, at Caesars
minne skulle med mera skjäl vara hos oss i större af sky än
Chritierns Tyrans med mera; men jag är så enfaldig, at jag
icke förstår, at detta bevisar det minsta i förevarande fråga.
Om Brutus giorde rätt efter Roms grundsatser, då han mördade
Caesar, annat namn vet jag ändoch icke, at man kan gifva
det, om det hos ett hedniskt folk kunnat förenas med dessa
grundsatser, hvilket likväl icke instämde med Roms lagar, at
utan ransakning och dom vräka medborgare i strömmen, slå
under republiken deras ägendomar med mera, så öfverenskommer
doch alt sådant visserligen icke med christendomens
grundsatser och med vår tids lagar, och då sådant eller andre
forntidens barbariske tänkesätt andragas til efterdöme i
svenska skrifter, så blifver det ju lastbart hos en christelig
och af ordenteliga lagar styrd nation.
Man kan med alt skjäl bevisa af rommerske auctorerne och
af den här citerade Montesquieu, det rommerska nationen var
så fördärfvad vid Caesars tid, at friheten icke längre kunde
bära sig och al revolutioner voro oundvikelige; men om någon
ville deraf giöra tillämpning till vår tid hos oss och upmana
516 1772, april 25. Riksrådet.
til revolutioner, sä, ehuru grundat det historiska om Rom vore
i Roms då varande tilstånd och tankesätt, tviflar jag, at han
undginge straff för tillämpningen och slutsatserna, och man
lärer anse det icke efter romarenas sätt at tänka utan efter
den hos oss giorde tillämpningen.
Jag förstår icke, hvad man behöfver här uphöja Brutus med
at förnedra Caesar. De hade hägge sina förtienster och sina
fel. Ca?sar är väl i många afseenden icke min hjälte, och jag
önskade icke at lefva i dess tidehvarf; men om ämnet vore
nu at skrifva en academisk dissertation eller at tala i ett vitterhetssällskap,
så tror jag, at det vore lätt bevisa, det ingen
jämnförelse imellan Caesar och Christiern Tyran har rum.
Den förre var i många delar så stor menniska, som den sednare
i alla afseenden var en af de uslaste, som någonsin lefvat
i verlden. Caesar hade det gemensamt med de fleste regeringslystna
menniskor at upoffra alt för sitt välde, men var bättre
än månge af dem deruti, at han trodde, det man i alt annai
borde vara god och rättvis. Dess sinnes art var icke tyrannisk,
han var mera välgiörande och ädelmodig, som lätt förglömde
oförrätter och giorde sina ovänner ofta mycket godt. Deremot
en Chritiern Tyran, som likare med en Nero kan jämnföras,
plågade menniskior för sitt nöje och känslolöst tyranniserade
just för at roa sig, hvarföre dess välde i Sverige, ehuru mycket
kårtare än Caesars i Rom, är utmärkt af sådane grymheter,
som man icke igenfinner under Calais regering i Rom. Da
Cicero, sorn altid var en svag, ostadig och af fåfänga styrd
menniska, i politisk hetta kallat sin välgiörare Caesar: Nequissiinus
inter tyrannos, som i betänkandet anföres, så hade
han glömt bort, at Marius och Sylla, som upoffrade icke mindre
antal medborgare i sina inbördes krig, varit nyss förut mycket
odrägeligare i välde, och at Syllas egne vänner måste bedja
honom säga sig, hvaräst han ämnade stanna med sina våldsamheter
och förföljelser, så att medborgare en gång matte
veta, hvilken som till slut skulle vara säker.
Men om ock Ca'sars tyranni skulle öfvergått Christiern Tyrans,
så blefve det omtvistade infallet uti skriften Uplysningen
endast deraf gröfre och af svårare betydelse. Det vore intet
fel i en skrift at giöra sine reflexioner öfver Brutus; men da
man med tillämpning skrifver om utmärkte händelser i den
Riksrådet.
517
tiden man lefver och dervid sätter Brutus och Cassius tilhopa
samt önskar, at de måtte upkomma til att med hjältemodiga
krafter afhålla alla grufveliga tillställningar, som jag vil påminna
mig, at orden lydde i Uplysningen, så stannar tillåtelsen
icke vid blotta uttrycket af deras namn. Jag vill alt för
gerna admittera den lindrigaste uttydning af tankar i trykte
skrifter, såsom nyttigast för tryckfriheten, jag vill ock icke
tro, at någon svensk medborgare kunde hysa then nedrigaste
och grofvaste mening, som detta vid första påseende skulle
tyckas innebära, ty det skulle ostridigt vara den straffbaraste
fanatisme, som kunnat endast passa för Ligans tidehvarf i
Frankrike eller för Cromvells i Ängeland men icke för vår
uplysta tid i Sverige. Men om man ock vänder denna tankan
emot hvem man behagar, eller tyder den, huru man vill, sä
blifver ändoch en oförsvarlig och smädelig mening däraf ejvar,
det är tillämpningen af de mäst tyranniska tidehvarf och af
de botemedel, som då varit brukade, til utmärkta händelser
just då i fäderneslandet, hvilka händelser man kallat grufveliga
tilställningar, som med hjeltemodiga krafter behöfde afliållas.
Att detta altid skulle anses straffbart, vil jag söka med
ett exempel bestyrka. Om någon nu skulle vara missnöjd med
händelser, som nu tima, och tillåta sig en sådan oanständig
skrifart at jämnföra dem med Christiern Tyrans tidehvarf
och sluta sålunda; Upkomme ibland oss en Gustaf Vasa at
med hjältemodiga krafter afhålla alla grufveliga tillställningar,
monne den skulle undgå tilta! och straff, om ock i skriften
icke skulle vara mera at lasta än detta? Jag har sedt nyligen
en medborgare anklagas blott för en nyårslyckönskan till vår
tids store Gustaf, i hvilken jag för min del icke kunnat finna
något lastbart, och som på långt när icke nyttjat någon tanka
lika denna. Hvad skulle man då sagt, om någon skulle skrifva
på ett sådant groft sätt och månne det skulle få tydas blott att
hafva varit et öfverdrifvit nit. Har då icke detta infallet i Uplysningen
varit så mycket gröfre, som efter deputationens egen
utstakning Ca'sars tidehvarf varit mera tyranniskt än Christiern
Tyrans.
Det försvaret för Uplysningen är aldeles giltigt, at han skrifvit
om ett ämne, som Riksens Ständer först efteråt kunnat
pröfva; om andoren icke varit nöjd med den händelse, som
518 1772, april 25. Riksrådet.
han valt till ämne, så hade han utan tvifvel all rättighet al
enligt lag yttra därom sina tankar, och dertil har medborgaren
efter Tryckfrihetslagen rättighet, äfven sedan lagstiftaren
fattat sitt beslut, men ingen lag gifver tillåtelse at bruka et
smädeligt skrifsätt, som angriper någon till heder och ära,
ja, om detta ock endast rördt ämbetsmän och andre medborgare,
ehuru Högstsalig Hans Kongl. Maij :sts egen åtgärd var
härmed så nära förenad, så förhinder ju 3:dje § af Tryckfrihetsförordningen
vid straff efter allmänna lagen att skrifva
det skymfeligt och förklenligt är emot rikets ämbetsmän eller
någon medborgare; och härutinnan var icke detta infallet om
Brutus och Cassius det ena, icke eller det enda, hvarföre dea,
sorn satt sig i auctorens ställe, blifvit dömd. Jag har läst pr< -  tocollerne i denne saken med de flere handlingar, sorn blifvit
trykte, men påminner mig icke, att Rådkammaren satt hnfvudsaken
i detta infallet allena utan endast med et par onl
nämndt, at auctoren påkallat rommerska mördarena Brutus
och Cassius att försvara friheten ifrån grufveliga tillställningar.
Det har icke ännu hunnit falla utur minnet, huru uti denna
skriften de ohördaste och grufveligaste tilvitelser giordes
åt hela Sveriges regering, sedan ett visst tidehvarf och egenteligen
åt hela det parti, som icke med auctoren tänkte lika,
där de utmålas såsom onda och illa sinnade medborgare, fiender
utan tro och ära, at lagskipningen i vårt fria samhälle kommit
genom konster och afsigter at anförtros til obarinhertige
och ovärdige medborgare, med mycket mera af lika beskaffenhet.
Bevare oss Gud at någonsin gilla en sådan slags skrifart
och at stridige partier skulle tillåtas at saklöst få försmäda
hvarannan, som skulle hafva de fördärfveligaste fölgder för
frihet och fädernesland. Det har aldrig fallit mig in at så tänka
och än mindre at så skrifva om medborgare af andra tankesätt,
dem jag tror, at man bör anse såsom älskade landsmän
men icke såsom fiender; och jag hyser alt för mycken högaktning
för dem af mine värde medborgare, sorn eljest i hufvudämnet
i någre delar med auctoren af Uplysningen den tiden
kunnat tänka lika, för at någonsin kunna föreställa mig, det
någon af detta vårt samfund skulle kunna gilla ett sådant
skrifsätt.
Icke heller får denne skrifart något försvar af Riksens Stän
-
Riksrådet.
519
ders år 1766 utfärdade berättelse om rikets tilstånd. Jag önskar
väl också, at denna berättelse må bli den sista af det slaget;
men där hafva aldrig Riksens Ständer rubricerat alla
öfver hufvud, som haft del i riksstyrelsen, inom ett visst tidehvarf,
på sådant sätt, som i denne skriften skedt. Icke eller
kan man inblanda Riksens Ständer i sådant partiagg, som öfver
alt visar sig i denna skriften. Mensklighetens svaghet torde
väl stundom roa sig, då den, man mindre älskar, i trycket
försmädas, men då man uprigtigt frågar sitt egit samvete,
hvad man tycker om en sådan skrifart, då det rörer en sielf,
lär hvar och en nödgas vidgå, at man i hiertat fördömer den.
Den är ock i sig sielf oriinmelig, ty i alla partier hafva altid
funnits både bättre och sämre menniskor, och i alla tidehvarf
hafva både bättre och sämre händelser timat. Så har det händt
för vår tid och så händer det också efter den.
Icke eller kan jag för min del instämma med den jäinnförelse,
som finnes i Justitisedeputations betänkande imellan
det straff, som blifvit ålagt en annan skrift rörande grundlagarne,
och det som ålades Uplysningen. Tryckfrihetslagen
har med uttryckelige ord icke stadgat högre straff än 300 d.
silf:rmts böter för at skrifva emot de där utstakade delar af
grundlagarne men straff efter allmänna lagen för all smädelig
skrifart, eller som angriper någon til heder och ära. Det
var den principe, som man lade til grund vid Tryckfrihetslagens
stadgande, at alt, hvad en auetor anständigt skrifver rörande
sielfva ämnet, skulle icke hindras och med små straff
beläggas, om ämnet icke skulle vara tillåteligt at vidröra; men
deremot stränga straff utsättas för smädelig skrifart, emedan
den kunde föda en bitterhet, som stundom torde räcka ifrån
slägte til slägte.
När Rådkammaren nu skulle fälla sin dom öfver Uplysningen,
så har den ju icke arbitrerat utan endast stadfästat,
hvad halfva delen af Kongl. Hofrättens ledamöter förut derom
pröfvat mäst rättvist. I alla delar synes ock Rådkammarens
oväldighet, då man läser de trykta acter. Jag har aldrig varit
och kan aldrig blifva partisan för at känna ett omänskeligt
nöje af någon medborgares missöde, för det han ei med mig
tänker lika. Det öde, som träffat Bokhandlaren Holmén, har
således aldrig fägnat mig, hvilket öde han sig sielf ådragit, då
5 20 1772, april 25.
Riksrådet.
han satt sig i auctorens ställe. Om nu vore liden at döma i
detta mål, så skulle jag ock tilstyrka den lindrigaste vägen,
och det af den grund, at då politik uti en af partier delad
stat blandar sig i något mål, väcka alla svåra öden, som träffa
någon, mycken ifver och gäsning i mångas sinnen; men om
man abslraherar från all politik och föreställer sig, at någon
skulle skrifvit på annan ort af riket, hvad som så tydeligen
rört månge medborgares heder och ära, så tviflar jag, at domen
efter lag kunnat bli annorlunda.
Justitiaedeputations betänkande tilstyrker sluteligen, al
förbudet, som ock Hofrätten denne skriften enhälligt ålagt,
måtte uphäfvas. Ehuru jag är öfvertygad, at förbud emot
skrifter värka mycket litet, afstyrker jag dock aldeles et sudant
solent återkallande däraf. Om med bifall af Justitia1-  deputations betänkande detta förbud skulle uphäfvas, så vore
det en offentelig auctorisation af hela skriften och dess skrifsätt,
så fördelagtig, at andoren sielf ei kunnat skaffa sig den
bättre, om han sielf fått skrifva den. Alle, som med gäsande
galla utgifva bittra och emot 3 §:n af Tryckfrihetslagen stridande
skrifter, skulle då söka skydd i Riksens Ständers åtgärd
i detta mål. Partiförsmädelser emot hvarandra skulle förqväfva
alla goda seder och all anständighet. Det skulle då vara
ett tyranni, som man ei bör förmoda, om skiftevis endast den
ena sidan skulle våga skrifva sådant utan at så skrifva på
samma sätt tilbaka, den ena hettan skulle reta den andra; då
måste ofelbart en af två följder tima eller ock kanske bägge.
Känslan af ära samt åhågan om sin heder eller medborgares
goda omdöme har altid utgiordt svenska nationens caracterc.
Jag behöfver ei mycket säga derom inom desse murar. Men om
den hederligaste, den dygdigaste medborgare får saklöst för
partiagg försmädas, så lönar det ei mödan at så sorgfälligt
bemöda sig om dygd och ära. Den dygdige förblandas i allmänhetens
omdöme med den lastfulle, då måste ära och heder
efter hand utslockna; eller ock så länge man ännu har ömhet
för detta ömmaste ämnet af alla, så måste deraf födas en bitterhet
til den grad, at det väl kan bli möjeligt, det stridige
partier till slut i sielfva värket skulle anse hvarannan föga
bättre än som fiender. Huru skal det då til slut gå med fäderneslandet,
och huru skal man då gemensamt kunna arbeta på
Riksrådet.
521
des välfärd. När skal då den dag komma, at landsmän med
olika tankar kunna säga åt hvarannan: vi tänka väl olika,
men vi äro medlemmar af ett gemensamt fädernesland, vi vilje
älska hvarannan som medborgare och förekomma hvarandra
med inbördes heder.
Hvaruppå Hr Schönberg upläste följande sitt dictamen ad
protocollum:
Åter äro vi nu i den bedröfveliga belägenhet at öfverlägga
om ett föreslagit licentierande af störste delen Hrr Riksens
Råd. Jag kallar detta ämnet bedröfveligit, ty förfarenheten har
nu hunnit uplysa oss om värkningarne deraf på vårt samhälle,
at oro, missnöjen och gäsning i månge medborgares sinnen
däraf varit en vanlig påföljd, och omsider hafva andre updagade
omständigheter i en annan ställning förorsakat det förtroendes
återgifvande, som man tilförene trodt sig böra licentierade
Hrr Riksens Råd betaga. Efter sådan förfarenhet skal
det icke, i hvad tid och ställning det ock vara må, blifva min
tanka, at man någonsin borde skrida til detta steg utan i yttersta
nödfall.
Då jag uti Höglofl. Secrete Deputationens betänkande af d.
2 sisth April velat eftersöka de svåra brott och felsteg, som
skulle grundat ett tilstyrkande ifrån denna deputationen, at
sa månge af Hrr Riksens Råd borde skiljas ifrån Riksens Höglofl.
Ständers förtroende, så har jag efter mitt begrepp, långt
ifrån at deruti kunna upleta några svåra förbrytelser, icke
funnit annat än sådane rådslag, dem jag icke annorlunda än
för laglige anse kunnat, och åtminstone at lagens tillämpning
vid en del händelser så mycket berodt af särskildte invecklade
omständigheter, at äfven vid alla andra ämbetssäten skulle
särskildte begrepp, som i menskeligheten sällan kunna aldeles
förenas, därvid utan brott emot lag kunnat äga rum. Hrr Riksens
Råds förklaringar hafva i alla de anmärkte 20 puncter
varit efter min tanka så tilräckelige, at jag för min del icke
kan förstå, huru Secrete Deputationen af desse prsemisser
kunnat draga en sådan slutsats.
En del af de betänkandet åtföljande särskildte vota synas
mig också hafva så tilräckeligen bevisat, at häruti intet fel
emot lag varit af Hrr Riksens Råd begångit, så at man endast
behöfde åberopa sig desse vota och sig med dem conformera,
522 1772, april 25. Riksrådet.
i synnerhet Hr Hofrättsrådets von Posts, där alla desse ämnen
på ett juridiskt sätt ordenteligen blifvit granskade. Imedlertid
utbeder jag mig Höglofl. R. o. A:s höggunstiga tålamod at än
nu vid detta ämnet få tillägga några mina oförgripeliga reflexioner.
Jag anser det för en ostridig grundsats, at Hrr Riksens Råd
vid sina ämbeten böra äga samma trygghet som andre ämbetsmän.
De tilsättas väl efter Riksens Ständers förtroende,
men sedan de blifvit tilsatte, så hafva de ock fått ett ordenteligt
och det högsta ämbete i riket, det de icke kunna förlora
utan på samma grunder, hvarföre en annan ämbetsman skulle
mista sitt ämbete. Hrr Riksens Råd lemna sine förre ämbeten
utan at kunna dem återfå vid ett förlorat förtroende. D -  ras öde skulle således blifva det svåraste af alle medborgares
och ämbetsmäns i riket, om de kunde förlora sitt ämbete utan
sådane ämbetsfel, sorn kunde värka ämbetets förlust för alla
andre. Och huru skulle väl då i längden någre värdige män,
som hafva andra tienster förut, vilja åtaga sig at gå in i Rådkammaren.
Då Hrr Riksens Råd hafva äfven ministrielle och invecklade
regeringsinål att sköta, så kunna väl sådane ämbetsfel i
desse slags ämnen icke altid så noga juridice mätas, hvilket
ökar svårigheten för Hrr Riksens Råd; men i lagskipningsärender
och i inrikesinål ser jag ingen svårighet at kunna tillämpa
samma principer til Hrr Riksens Råds giöromål sorn
till alle andre ämbetsmäns. För dem handlar 1 cap. 12 § Rättegångsbalken
om de grunder, på hvilka efter omständigheterne
en ämbetsman och domare skulle kunna mista ämbetet,
nemligen om han fäller orätt dom af uppenbar vårdslöshet
eller oförstånd, upsåteliga, af hat och illvilja eller för vänskap
eller inuto och vinning. Ehuru detta lagens rum åberopas i
slutet af Secrete Deputationens betänkande, har jag för min
del icke kunnat igenfinna en enda af desse grunder, som till
Hrr Riksens Råds öfverklagade giöromål skulle vara lämpeli
ga
Det
skulle vara det bedröfveligaste öde af alla, om en domare
skulle mista ämbetet hvarje gång öfverdomaren pröfvar
dess dom böra ändras; stundom befinnes efteråt, at öfverdomaren
mindre följt lagen än den, hvars åtgärd blifvit ändrad;
Riksrådet.
523
men vid alt är det ostridigt, at ingen lag kan giöras så allmän,
at icke tillämpningen däraf bör bero af de vid hvarje sak särskilt
förekommande omständigheter, att menniskiors begrepp
aldrig kan blifva fullkomligen lika vid alle händelser, at således
de redeligaste och oväldigaste ämbetsmän ofta utan
brott emot lag döma olika om samma sak, och at följaktigt
det måste fordras grof oskickelighet eller bevisade viljans fel,
förrän en ämbetsman kan dömas ifrån tiensten. Detta iagttages
ju altid vid all ordentelig lagskipning emot alla andre
embetsmän; hvarföre skulle det gälla mindre för Hrr Riksens
Råd.
Desse grundsatser tror jag mig böra tillämpa till de förevarande
upgifne facta. För at rätteligen kunna urskilja lagskipningens
mer eller mindre behöriga utöfning i något upgifvit
factum behöfver man ofta läsa hela acten med alla tillhörande
handlingar. Den minsta omständighet förändrar ofta hela sakens
beskaffenhet. Således finner jag några märkeliga skiljagtigheter
somligstädes imellan det trykte deputationens betänkande
och imellan Rådkammarens förklaringar samt Hr
Hofrättsrådet von Posts votum, äfven i sådane delar, som röra
historia facti och förändra hela saken. För att undvika vidlyftighet
vil jag endast anmärka någre; til exempel vid n:o
20 i deputationens betänkande nämnes ingenting om anledningen,
hvarföre Rådkammaren sisth år uptagit och afgiort de
är 1769 inkomne besvär om Talmannens för det Hedervärda
Bondeståndet Joseph Hanssons behörighet at kallas til riksdagsman,
men i Hr Hofrättsrådet von Posts votum anmärkes,
at Talemannen sielf skulle med underdånig påminnelse om
slut hafva inkommit. Detta är en sådan omständighet, som
gifver saken ett helt annat skick och förändrar den förundran,
som man elljest skulle hysa, huru Rådkammaren nu kommit
at uptaga ett besvärsmål öfver ett riksdagsmannaval^ til sisth
riksdag. Vid n:o 11 om kyrkioherdesyssians besättande i Storkyrkan
här i Stockholm har Hr von Post anfört verba formaiia
af Hr Doctor Våhlins flere afsägelser at komma i åtanka
vid denna ledighet, och i detta votum anföres också, at dess
afsägelse på vahldagen skulle blifvit församlingen kundgiord;
men deputationens betänkande förmäler, att ett sådant
kundgiörande för församlingen icke skal slcedt. Detta är cn af
34—680338
524 1772, april 25. Riksrådet.
de hufvudsakelige omständigheter, som utgiör en af de förnämsta
grunder till hela saken, hvaruti historia facti ännu i
de tryckte acter är stridig[t] anförd. Vid den 15:de anmärkningen
om Consistorii i Strengnäs förfrågan rörande capellanernes
riksdagsmansval i Strengnäs stift har Hr von Post anmärkt,
at Rådkammarens hela åtgärd icke varit någon annan,
än at Consistorium fått det svar, at det ägde at följa sitt egit
före riksdagsmansvalet utfärdade circulair, hvarest alla de
händelser upräknas, som i förfrågan innefattas, och efter
samma grunder utfärda fullmagt för den, som fått de fläste
rösterne. Om så är, vet jag icke ens, huru någon anmärkning
kunnat äga rum, och det förfaller ju aldeles hvad sorn säges
i deputationens betänkande, at Rådkammaren skulle omedelbarligen
afgjordt detta mål och icke återförvist det till Consislorii
egit utlåtande, när likväl Rådkammaren här endast gifvit
ett almänt svar på Consistorii förfrågan, grundat på Consistorii
egit circulair, och som icke i den minsta omständighet be
tog Consistorium at döma alla frågor i tillämpningen til personer.
Flere sådane omständigheter, som igenfinnas i de trykte
acter, skulle kunna visa, huru nästan omöjeligt det är i sådane
lagskipningsmäl at urskilja rättvisan af en ämbetsmans
åtgärd utan at känna alla handlingar i saken.
Jag skulle alt för mycket trötta Högloft. R. o. A:s tålamod,
om jag i all ämnets vidd skulle gå in i en pröfning af dessa
upgifna 20 Hrr Riksens Råds giöromål. Jag instämmer i alt
med Hr Hofrättsrådets von Posts votum och vill endast tillägga
dessa anmärkningar:
1 :o. Vid de här förkommande befordringsmål har jag icke
kunnat få annan öfvertygelse, än at Höglofl. Secrele Deputationen
antagit en ny principe, som icke är grundad i våra befordringslagar.
Här bygges på den grundsats, at tiensteåren
ovilkorligen skulle vara den enda grund vid förslager, at den
altid skulle vara skickelig och den mäst skickelige til alla sysslor,
som äger de mästa tiensteår, då han icke blifvit lagligen
tilvunnen at vara oskickelig. Således säges det i målet om
landssecreterareförslaget i Gefle, at befordringslagarna icke
medgifva en yngres föredragande för någon större skickelighets
skull, när den äldre ufven jämte tiensteåren äger be
-
Riksrådet.
525
pröfvad skickelighet och är til sysslan tienlig, och i saken om
presidentsförslaget till Commercecollegium, at en äldre, som
till den syssla han söker värkeligen är skickelig och tjänlig,
icke kan utestängas af en yngre, för det honom tillägges någon
större grad af slike egenskaper, i synnerhet som ett vidsträktare
mätande af större eller mindre skickelighet, hvarvid
säkre reglor svårligen kunna gifvas, är underkastadt missbruk
och gif ver utrymme för mannamon. Härvid anmärkes
först, at en, sorn kan vara skickelig uti en tienst af civile
ämbeten, icke altid ovilkorligen är skickelig til en annan, fastän
den ock med dess ämne gemenskap äger. En af ålder och
svaghet uttröttad ämbetsman kan til exempel icke äga skickelighet
till en syssla, som fordrar det trägnaste arbete, med
mera; men för det andra anmärkes hufvudsakeligen, at al
rund til skickelighet och täflan förfaller aldeles, om en
0 o
större grad af skickelighet icke skulle i synnerhet anses vid
befordringar. Lagen är däri tydelig, då den fordrar, att de
värdigaste och tienligaste skola föreslås til tienster. Den sista
befordringslag, vi nu äge, är Riksens Ständers act 1766 om lagarnes
värkställighet. Där utföres detta vidlyftigt och värdigt
1 3 § af Stora Deputations betänkande härom, där vises med
tydeliga ord, at största skickeligheten till en ledig tienst är
den rätta förtjänsten, at våra regeringslagar faststält den
principe, det studier och kunskap skola med framsteg belönas,
at då man velat med Tjenstebetänkandet ännu mera lagbinda
detta ämnet i hopp at förekomma mannamån, hade man
endast upväkt mera klagomål och större svårigheter och tiensterne
icke blifvit bättre besatte än förut, och då man å en
sida velat väja en olägenhet och genom noga föreskrefne reglor
betaga alt utrymme till en pröfning, hvartil man sig misstrodt,
man deremot å en annan sida mindre bibehållit det
rätta väsenteliga uti alt ämbetsmannaval, som grundlagen äfven
utsätter, nemligen at få de skickeligaste och värdigaste
personer i sysslorne, i det ancienniteten eller åldren blifvit
satt til måttståck och rätta kännemärke af förtienst, med mera.
Där visas, at svårigheten af skickelighetens pröfning hos
tjänstsökande vore en mindre olägenhet, ty i all borge[r]lig
regering, som orden lyda, måste en sådan magt at pröfva förtiänst
och skickelighet til ämbeten någorstädes finnas, och
526 1772, april 25.
Riksrådet.
man kan ei se, hvarföre uti detta mera än andre under lagskipningen
hörande mål, sorn angå enskiltes rätt och välfärd,
man skulle sig mindre förtro til de dömandes pröfning eller
genom nogare föreskrifter och förklaringar betaga dem sin
rätta vidd och kraft, som sielfva lagen, ändamålet och sakens
natur kraf ver. Så hafva ju Riksens Ständer sielfve stadgat
i den lag, som nu gäller om befordringsvärket, hvaräst ock de
äldre lagar blifvit förnyade, som stadgat, at man ei alt för
strängt, utan afseende pä skickeligheten, skulle binda sig vid
tiensieåren. Huru hafva då Hrr Riksens Råd kunnat anses
brottslige, när de fölgt de principer, som lagarne nu stadga.
Men det jag mäst frugtar är, at man härvid genom det prmjudicat,
man här ville uprätta, förändrar hela hufvudgrunden
af befordringsvärket, fastän lagens bokstaf blefve densamma.
Om rummet tilläte, vore lätt at ostridigt bevisa, det hela civile
ämbetsvärket efter hand skulle fördärfvas och skickelige
ämbetsmän i längden saknas, om åldern i Rensten blefve den
enda måttståck, och om pröfningen af större eller mindr
skickelighet borttages, och det aldra mäst vid första befordran,
som här klandras vid landssecreterareförslaget i Gefle;
det blefve deraf en ofelbar följd, att all ungdom skulle löpa
halflärd och omogen ifrån läromästaren för at i tid få tour,
och den, som föga lärdt [men tidigt kommit i tjänst, belönas
för det han saknar skickelighet, och den sorn gifvit sig tid at
mogna, förr än ger sig i tjänst, straffas för det han lärdt]1
mera till fäderneslandets gagn; den skulle då äga annan natur
än menniskior i allmänhet, som då icke heldre valde den
minst mödosamma vägen, men huru det då skulle gå med rikets
civile tienster, får man se i längden.
2:o. Vid de andra casus, som här nämnas af befordringar,
synes mig, at anmärkning icke ägt rum, til exempel så snart
man icke kan neka, at lag förmår, det Hans Kongl. Maij :st vid
de högre tienster må nämna någon förtjent man utom förslag,
så är det ju helt ostridigt, at Rådkammaren vid pröfningen
däraf icke kunnat följa endast de samma grunder af ålder i
tienst, hvarpå förslaget varit fotadt. Det skulle ju vara en updagad
contradiction at på en gång säga, det Hans Kongl.
1 Enligt egenhändigt original, bilagt konceptprotokollet.
Riksrådet.
527
Maij :st har rätt efter lag vid de högre tienster att nämna utom
förslag, och att tillika säga, det ingen annan än en af de
föreslagne finge utnämnas. Hans Kongl. Maij:sts höga utnämningsrätt
utom förslag skulle ju aldeles försvinna, om ingen
annan än en af de föreslagne finge i Rådet gillas; och man
kan aldrig reda sig utur denna contradiction, om man ville
påstå, at pröfningen därvid i Rådkammaren möjeligtvis kunde
blifva någon annan än den, om det vore en obillig olikhet
imellan de föreslagne och den utnämnde, och det var det
ju icke vid Hr Landshöfdingens Baron Rappes utnämnande.
Således förfaller ju också af sig sielf hela den argumentation,
då man säger, at antingen var han den skickeligaste, och då
hade han bordt föras på förslag, eller om han icke var det,
hade han icke bordt få tiensten, ty man lär icke säga, att
Rådkammaren felat, då de upförde de tre äldste sökande på
förslag. När nu Hans Kongl. Maij :st efter sin vanliga rätt i
nåder täcktes utnämna honom utom förslag, så förändrades
ju saken, och han borde gillas, då ingen oskälig olikhet var
imellan honom och de föreslagne. Jag kan icke eller instämma
med Höglofl. Deputationen deruti, at då Riksens Ständer uphäfvit
sitt förordnande om vissa survivancer, de tillika skulle
uphäfvit sitt Landshöfdingen Rappe gifne vitsord om dess utmärkta
skickelighet, ty hvarken följde det ena af det andra,
ei eller hafva Riksens Ständer häruti sedermera återkallat
detta vitsord, icke eller kunde Rådkammaren så tyda Ständer -  nes yttrande häruti, at de skulle dömdt på origtige grunder;
och månne då icke Riksens Ständers egit yttrande om dess
utmärkta skickelighet borde värka hos Rådkammaren, då
Hans Kongl. Maij;st täcktes nämna honom utom förslag.
I de mål, där Rådkammaren lemnat uprättelse åt tvänne
medborgare, dem Riksens Ständer sielfve förklarat för lidande,
så kan ju ei fel sägas vara begånget, då Riksens Ständer
lämnat sättet af deras uprättelse till Rådkammarens egen
pröfning. Att Rådkammaren då lemnat en häradshöfding lagmans
caractere kan ju så mycket mindre klandras, som de hade
ett nytt prsejudicat för sig, då Riksens Ständer sielfve nyss
förut lemnat en Häradshöfding Brandt i Skåne lagmans fullmagt
för öfvergångit lidande i ett mål, där han oskyldigt blifvit
anklagad, och häradshöfdingar hafva ju i alla tider fått
528 1772, april 25.
Riksrådet.
lagmans caractere, hvarjemte en blott caractere lände ingen
til förfång. I en annan anmärkning, at en, som 4 gånger stått
på kronofogdeförslag, blifvit utesluten ifrån ett sådant förslag,
så äro ju lagens ord tydelige om dem, som stått trenne
gånger på förslag, at sådant endast angår de tienster, dem
Hans Kongl. Maij:st genom sitt utnämnande bortgifver, sorn
tydeligen finnes äfven af 1766 års act om lagarnes värkställighet,
så at jag icke kan förstå, luiru denne lagen härvid kunnat
emot Hrr Riksens Råd åberopas.
Hvar och en vet för öfrigt, huru svår tillämpningen ofta
är af befordringslagar, det mäst invecklade ämne af alla. Jag
vågar påstå, at hvar och en af oss, om man ock varit i rådsherrarnes
ställe, icke kunnat träffa allas begrepp i många tillämpningar
af dessa lagar. Om Hrr Riksens Råd icke altid
träffat nu varande Riksens Ständers tankar därvid, så skulle
ju detsamma ofta kunnat hända hvar och en annan ämbetsman,
i synnerhet vid bepröfvandet af särskilte personers särskilta
insigt och skickelighet, och skulle väl någon vid sådane
casus som dessa kunna dömas ifrån tiensten.
3:o. Hrr Riksens Råds åtgärd vid klagomål öfver riksdagsmannaval
i ganska få casus synas mig vara tilräckeligen utredde
af Hrr Riksens Råds förklaringar. Det anses för fel af
deni, at de icke afslagit en del at blifva riksdagsmän utan remitterat
saken til ståndens egen decision, emedan det varit
så nära riksdagen. Huru skal detta kunna bli ett fel. Om de
afslagit någon, sorn respective stånden sedan skulle pröfvat
höra antagas, så hade de ju giordt des riksdagsmannarätt
onyttig, när riksdagen börjades i de dagarne, och derföre icke
eller kunnat undslippa anmärkning. De skulle ju då således
anses att hafva felat, huru de ock måga giordt. Den anmärkningen
gjordes ju emot Hrr Riksens Råd vid sisth riksdag,
att de förkastat riksdagsmän, dem ståndet sedan antog just
i de dagar, då riksdagen börjades. Om Rådkammaren nu remitterat
sådane mål till ståndet eller icke, hvilken hade väl ändoch
kunnat hindra deni, sorn trodde sig äga kallelse til
riksdagsmän, at anmäla sig i sitt stånd; och huru kunde Rådkammaren
veta, at talemansval i något stånd skulle hållas,
förrän fullmagternes behöriga pröfvande skedt. Huru vil man
då i alt detta, där Rådkammaren gått den mäst försigtiga och
Riksrådet.
529
minst stötande vägen, hvaräst tydeliga lagar ofta saknas,
kunna döma dem för felsteg.
4:o. Några andra mål synas vara af så ringa vigt, at man
hvarken tyckes kunna finna fel i deni, icke heller at sådant
förtient nämnas och af framtiden med förundran torde anses.
Hvilken kunde väl vänta, at en sak om söljor, hoftänger och
hästskosöm til 137 riksdalers värde skulle ingå i en fråga om
Hrr Riksens Råds licentierande? Då det Kongl. Hofvet har rättighet
at låta för sig inkomma varor utifrån och desse slags
järnvaror icke äro undantagne, hvaräst finnes då väl felet
emot lag. Icke eller kan det blifva ett fel, at man på Hans
Kongl. Maij :sts förnyade anmälan uptagit detta, sedan året
förut var beslutit, at desse varor skulle åter utföras, ty detta
var ju ett beslut i ett oeconomiskt ärende, och hvilken vet icke,
at beslut i oeconomiska mål vid alla ämbetssäten ofta förändras,
och at det mången gång är oumgängeligen nödigt. En konungens
befallningshafvande belägger något med seqvester
och på nya förekommande omständigheter kan uphäfva den
igen utan fel emot lag och så vidare; och förändra icke Riksens
Ständer sielfve ofta sina beslut i oeconomiska ärender?
Icke har Högstsalig Hans Kongl. Maij :st kunnat låta inkomma
desse järnsaker utan vederbörlig reqvisition. Emot hvilken
skulle det väl då beifras, som det i betänkandet säges,
att Rådkammarens förra beslut icke förut blifvit värkslält.
Jag förstår icke, huru det skulle kunnat beifras emot
Högstsalig Hans Kongl. Maij :st, som låtit desse varor för Håfvets
räkning inkomma; men hvilken medborgare, 0111 han då
varit i Rådkammaren, skulle icke i stället för ett sådant omöjeligt
hedrande utan betänkande samtyckt till Hans Kongl.
Maij :sts åstundan at få behålla dessa varor för sitt håfstall,
hälst då ingen lag stridde deremot och då, när järnets värde
afdrages, arbetslönen knapt skulle räntat 100 dahl. kopp:rmt
åt svenske hofslagare. Och skulle det vara äfven så orimligt
at kasta skugga på detta ganska oskyldiga beslut under namn
af villfarighet för Hans Kongl. Maij:st, sorn det skulle vara
at kalla det förra beslutet mindre välvilja för Hans Kongl.
Maij :st.
I saken 0111 lånet utur manufacturfonden för Hr Cöster så
vet jag icke, hvad Rådkammaren kunde mera giöra än tryg
-
530 1772, april 25.
Riksrådet.
ga sig vid Commercecollegii försäkran, at de ordinaira utgifterne
deraf icke skulle uppehållas, och där knappades ändoch
af hälften af det Kongl. Commercecollegium föreslagit. Ständernes
beslut var icke, at nya värk icke skulle understödjas
af den lill manufacturvärkens hiälp enkom anordnade cassa,
utan det var endast, at därmed skulle innehållas, til dess utrönt
blefve, huruvida sådant utan rubbning af ordinaira utgifterne
kunde bestridas. Då detta icke varit något til hinder^
för de ordinaira utgifterne, utan äfven flere summor än denna
sedan kunnat utbetalas, så har ju Commercecollegium hafi
rätt i sin försäkran och Rådkammaren utan stridighet emot
Riksens Ständers beslut giordt rätt, då de med all hushållsagtighet
bifallit Collegii hemställande.
I saken om borgmästaresyslan i Kiöping, så kunde ju Rådkammaren
icke föreställa sig, hvad först ett halft år efteråt
där anmältes, at det skulle varit något klander vid Borgerskapets
samtycke. Icke eller kunde Rådkammaren gissa mera där
än vid andra förslager, at en anmält person ei vore 30 år
gamal, hvilket endast tilkommer de föreslående at efterfråga.
Kär där en act ifrån Magistraten, den Rådkammaren borde för
giltig anse och ingen då emotsade, förvissade at Borgerskapel
enhälligt härtil samtyckt, när också Hans Kongl. Maij:st, med
eftergifvande af sin höga rätt at välja af Irenne, därtil lämnade
sitt nådiga samtycke, så kunde ju hvarken förslag eller konungens
utnämnande felas för den, om hvilken var fråga. Således
felades i hela den saken endast en längre omgång af formaliteter.
5:o. Jag vet icke, at Secrete Deputations instruction sträcker
sig vidare än at hos Riksens Höglofl. Ständer anmäla, om
man skulle anse något vara handlat emot lag, men icke at
föreslå licentierande af Hrr Riksens Råd. Deras rådslag, sorn
röra många flere ämnen, skola väl pröfvas i ett sammanhang,
hvaraf mäst rönes, om icke det goda, de giordt, vida öfverväger
det, som man klandrar. Eljest kunde hvarje deputation
särskilt licentiera dem. På denna vägen, igenom Secrete Deputations
remarqver, hafva aldrig Riksens Råd blifvit sitt förtroende
förlustige, som Hr Lagman Hasenkampf med alt skjäl
i sitt votum anmärkt. Det har också mycket fästat min upmärksamhet,
att Höglofl. Secrete Deputationen så mycket
Riksrådet.
531
skyndat med detta tilstyrkandet, när likväl det säges i ingressen
til betänkandet, at deputationen ännu icke hunnit genomgå
alla rådsprotocollerne.
Huru mycket skulle icke i detta ämnet ännu vara att säga,,
om man icke framför alt borde undvika at alt för länge taga
bort tiden för andra. Jag vil således skynda mig sluta med anförande
af någre ömma skjäl til af slag af Secrete Deputations
betänkande. Skulle det väl vara billigt, at af så ringa grunder,
på en ny nu första gången öpnad väg, betaga så månge Riksens
Råd Riksens Ständers oskattbara förtroende och med
detsamma betaga dem dageligt bröd. Att icke gifva dem pensioner
vore obilligt, då värkeligen mycket godt kan sägas om
deras förvaltning, och sådane pensioner äro tyngder för staten,
när andra skola få deras löner. Jag är trygg at med ömhet
hafva talat om billigheten af rikets försorg för licentierade
Hrr Riksens Råds bärgning till protocollet vid sista riksdag
och kan således utan förebråelse äfven giöra det nu. Men är
icke det bättre, dä ingen nödvändighet det fordrar, at undvika
ali denna omsorgen, som tillika af sin natur värkar så mycken
annan politisk skakning. Kan väl allmänheten utan rörelse se
til exempel Hr Riksrådet Gref Rudenschöld, som är älst af de
nu i fråga varande, vid 70 års ålder, sedan han med största ära
och allmän förmon tiänat sitt fosterland hela sin ålder ut, nu
<akna sin nödvändiga bärgning, då dess dygd aldrig riktadt
sig med allmän bekostnad. Skola vi ännu en gång giöra honom
til ett föremål för utländska håfs medlidande, och månne
icke vid allmän inrikes vördnad dess ära och förtienster äfven
fått det mäst hedrande vitsord af den agtning' och ömhet,
som den uplyste Konungen af Preussen offenteligen för honom
betygat. Då hvarje medborgare är öfvertygad, at han
äger Aristidis rättvisa och dygder, et omdöme, som desse upgifne
casus efter mitt begrep icke lära förminska, monne då
icke det öde, som honom nu skulle träffa, torde fullkomna i
allmänhetens tankar jämnförelsen imellan honom och Aristides.
Jag tror icke, at man emot en så för dygder vördad herre
kan åberopa sig på allmänhetens röst, och framtiden visar
bäst, hvad som är och blifver allmänhetens röst. Huru mycket
skulle icke på denna sidan vara att säga äfven om de öfrige i
fråga varande Hrr Riksens Råd. Medborgares fria omdömen
532 1772, april 25.
Riksrådet.
och ännu mera eftertidens mäst oväldiga domar äro öfver all
verldslig makt. Om någon i en framtid skulle anses för politisk
martyr, så förökar ju det dess ära. Jag önskade hälst,
at man i ett fritt samhälle, deladt af partier, må sorgfälligt
undvika alla svåra öden på den politiska vägen, som af halfva
den delade nationen genast och kanske sedan ofta af hela nationen
anses med oro och medlidande. Monne det är nyttigt
för fäderneslandet at altid hafva ett dubbelt råd, som skiftevis
intaga hvarandres rum. Med glädje ansåg jag det ögnableck,
då förledit år de vid sisth riksdag licentierade Hrr Riksens
Råd återstältes i Riksens Ständers förtroende. Jag hoppades,
at när detta med allmän enighet då skedde, skulle ock
dessa slags stormar hädanefter uphöra och den glädjefulla
dag en gång upgry, då alle medborgare förenade endast behöfde
vända sin ifver emot grofva lagbrått men i alt öfrigt
undvika alt det, som ännu längre kunde underhålla våra bedröfveliga
stidigheter. Sådane skola åtminstone altid med
Guds hiälp mina enfaldiga tankesätt vara, utan undantag, at
tänka på samma sätt om dem, som med mig tänka annorlunda.
Dessa mina tankar, efter mitt bästa vett och öfvertygelse,
om de ock ingenting skulle värka i hufvudsaken, måga dock
för min räkning läggas til protocollet; men skulle Höglofi.
R. o. A. förena sig at i sitt förtroende bibehålla de i fråga varande
Hrr Riksens Råd, hemställer jag i ödmiukhet, om icke
en vänlig föreställning derom må afgå til de öfrige respective
stånden.
Hr Lagerberg, Lars H., upläste följande, som han
skrifteligen författat, til protocollet (Bil. 38).
Hvarefter han munteligen tilläde, at efter Kong. Maij :sts
kröning snart tilstundade, hvarförinnan Kongl. Maij :sts Rådkammare
åter borde vara försedd med fullkomligt antal af
Rådsherrar, det måtte altså denne sak, som nu uti alla fyra
riksstånden voro afgiord, inom 24 timar till Kongl. Maij :st
expedieras.
Hr Wadenstierna, Carl: Då jag nu skal yttra mig
öfver ett ämne, som utgiör hela allmänhetens upmärksamhet.
beder jag förut om förlåtelse, om min nijt skulle föra mig
längre, än vanligt vid dylika tillfällen skjer: sielfva ämnets
Riksrådet.
533
vigt och hvar ärlig mans bemödande at stifta lugn uti ett
söndrat Iand lärer vara för detta mitt fel den kraftigaste ur
sägt.
Secrete Deputations betänkande innehåller anmärkningar
Iver Hrr Riksens Råds förhållande, förnämligast uti befordringsmål,
och sedermera öfver åtskillige förmente felsteg vid
granskningen af vahl till innevarande riksdag. At ingå uti detail
af alla desse ärender voro at missbruka R. o. A:s tålamod,
sedan de betänkandet åtföljande särskilte vota saken uplyst
och flere värda ledamöter uti redan upläste dictamina nog tycleligen
utredt de förekomne frågor såväl som Rådets oskuld;
men principerne, hvarå betänkandet sig stödjer, kunna icke
vara indifferente, så vida rikets goda styrsel heror uppå skickelige
embetsmäns befordran. Riksens Ständer hafva derföre
altid varit mone at reglera detta vigtiga ämne, så at rikets
största förmon därvid kunnat möjeligen vinnas.
Jag bör således korteligen yttra mig öfver såväl 1756 som
1766 års befordringslagar och dervid tilse, hvad skillnad uti
grunderne igenfinnes, samt sedermera förklara, huruvida deputationen
fölgt uti tillämpningen de senare såsom de enda,
hvilka nu tiena samtelige vederbörande embetsmän så högre
som lägre til efterrättelse.
1756 år Tjenstebetänkande binder förtienster vid tiensteår
och förklarar, at den, som längst tient, måste äga största erfarenhet,
följagteligen att erfarenheten gifver största rättigheten
till tienster, och änteligen at värdigaste fullmagten bör
utmärka hvars och ens rättighet til befordran, emedan den,
som längst tient, supponeras altid innehafva värdigaste fullmagten.
Ägde desse principer ännu i dag bestånd, så skulle jag
lätteligen kunna ledas til öfvertygelse om rigtigheten af Secrete
Deputations slutsatser; men då 1766 års Ständer med tydeliga
ord uphäft 1756 års Tjänsteförfattning och deraf eij
mera bibehållit än rättigheten at vara sielfskrefven, när man
3:ne gånger stått på förslag, så måste ock i och med detsamma
principerne vara ändrade, hvilket det vid samma riksdag utkomne
betänkande tydeligen utvisar, då det med åberopande
af 1739 och 1741 års kongl, bref jämte Regeringsform och
Konungaförsäkran lägger vid befordringar til grund förtienst
och skickelighet.
534 1772, april 25
Riksrådet.
Om jag nu skulle medgifva (som jag likväl icke gior), al
förtienster ännu i denne dag utmärkas genom tiensteår, så tages
likväl förtienster eollective med skickelighet, och de få
ingalunda skiljas åt, om eij befordringslagarne skola få en
orätt tillämpning, tvärt emot lagstiftarens mening och rikets
sanna fördel; medgifves icke detta, så förfaller man uti den
orimligheten at påstå, det vid förslagers uprättande vederbörande
collegier och embetsmän ingen annan pligt åligger än
at upgifva alla sökande till konungen och däraf utmärka dt
3:ne, som längst tient.
Men om rikets fördel, om medborgares väl med en sådan tillämpning
kan förenas, om skjälige klagomål öfver embetsmäns
oduglighet, om tjänstens vanära och om embetsmän
föragt genom denne principe kan förekommas, det lämnar
jag til R. o. A:s egit ovälduga omdöme, .lag tror, det hagarne
då bäst tillämpas, när skickelighet får företräde för
tiensteår, emedan de icke altid följas åt, och då förtienster
mätas icke efter en mängd af tjänsteår, hvilka ofta uti maklighet
tilbringas, utan efter den flit, den omtanka, den nit och
den drift, hvarmed sysslorne skiötes.
När nu Rådet ei kan tilvitas at upsåteligen hafva förbigå!!
någon förlient och skickelig embetsman och honom en mindre
förtient eller mindre skickelig föredragit utan tvärt om vid
alla tillfällen fölgt förnämde dygdige principe och tillämpat
befordringslagarne på ett sätt, som med rikets bästa och värkeliga
förmon öfverensstämmer, så häfver det eij förtient något
åtal och följagteligen bör det i stället för förtroendes förlust
upbära nationens tacksamhet, hvartil jag åtminstone finner
det för min ringa del häfver giordt sig förtient.
Jag äger sielf såsom embetsman ofta tillfälle at yttra mina
tanckar öfver sökandes rättigheter, men aldrig har jag hyst
och aldrig tänker hysa annan mening om våra befordringslagar
än den, jag nu yttrat. Jag sätter min yppersta heder deruti
att framdraga till tienster skickelige, flitige och kunnoge
ämnen; denne heder kan ingen dödlig magt mig fråntaga;
skal jag därföre nu eller i en framtid straffas, så må det skie;
min öfvertygelse kan aldrig kufvas, men min tienst och mitt
öde får jag öfverlemna till Riksens Ständers välbehag.
R. o. A. lärer af dessa mina tankar finna, at Secrete Depu
-
Riksrådet.
535
tationen orätt tillämpat våra nu varande befordringslagar till
de upgifne casus och i synnerhet ingalunda fölgt 1766 års författning,
hvilken likväl enligt Ständers beslut ingen förändring
eller förtydning vid denne riksdag får undergå.
Hvad nu angår de omnämnde felstegen vid riksdagsmannaval,
så vil jag endast därvid korteligen anmärka, att 1739 års
vahlordning varit hittils den ende, som tient til efterlefnad;
men jag frågar hvar och en, som sedan den tiden riksdagar
bivistat, hvad oändelige klagomål blifvit anförde öfver riksdagsmannavahl
och äfven öfver regeringens åtgärd därvid;
hvad har ordsaken varit? Eij annan än författningens otydelighet.
Detta har Borgareståndet sielf vid 1769 års riksdag erkändt,
och just derföre anholt ståndet, at alla de frågor och
klagomål, som öfver vahl till samma riksdag inkommit, skulle
nedläggas och ei vidröras. Huru önskelig! vore, at samma
kloka och försigtiga steg hade äfven nu blifvit fölgdt; torde
hända, at mycken split och oenighets frö därigenom uti riket
blifvit qväfdt. At författningar ne varit otydelige, bevisar äfven
både Borgare- och Bondeståndens beslut vid denne riksdag,
då de faststält, at nya vahlförordningar för dess stånd
böra utfärdas; men at författningen varit oLvdelig bevises ännu
mera igenom ståndens egna olika begrepp om densamma.
Om så är eller händt, at städer, hvilka ei äga rättighet til
mera än en enda fullmägtigs aflämnande vid riksdagar, fåt
tilförene hålla och ännu hålla 2:ne; om så händt eller händer,
at ledamöter i andra stånd, hvilka värkeligen vid vahl erhållit
mindre röster, och det ändå til en betydande skilnad emot
sine medtäflare, likväl uti stånden bibehålles; hvad bevisar
detta annat än olika begrep öfver en och samma författning,
utan at någon för samma begreps olikhet kan eller bör förklaras
brotslig; månne vi icke eljest måste säga, at vi alla äro
felagtige, och då anstår oss bäst at ei straffa andre för fel,
sorn vi sielfve begå; så tänker åtminstone jag och så tror jag,
at hvarje välsinnad medborgare ägnar at tänka.
Skulle också händt (hvilket jag dock eij medgifver), at uti
begge desse ämnen, nämligen tjänster eller vahl, några misslag
af Rådet äro begångne, så lära de rättvisligen få sättjas
pä mensklighetens lott, hvilken aldrig i någon tid blifver fri
från misstag. Så hafva frainfarne Ständer försigtigt tänkt och
536 1772, april 25. Riksrådet.
derföre aldrig sträckt sin åtgärd vid regeringens beslut i desse
delar längre än at genom föreställningar til Rådkammaren
rätta, hvad som uti begrepet brustit; så böra ock vij tänka;
ty annars kan oinöjeligen någon Rådkammare äga säkerhet
för sina embeten, och en evigt varande oenighet fortplantas
uti detta olyckeliga land.
Nu kommer ordningen til Justitiredeputations betänkand(
angående skriften kallad Uplysningen til svenska folket. Flere
värde ledamöter och i synnerhet Hr Secreteraren Leijonmarck
har, jemte de betänkandet vidfogade särskildte tankar, detta
ämne tilräckeligen uplyst, hvarföre jag ock går det, hvad hufvudsaken
angår, förbi; men rcflexionsvis får jag anföra, det
alla tiders historier vittna, at fanatici eller villoandar äfven
uti politiska ämnen gifves; at de merendels altid värka ondt
men sällan godt vittnar förf arenheten; denne villoanda värkade
på Brutus och Cassius i Rom, då den ena mördade sin
fader och bägge samfält sin välgjerningsman; hvarföre? Jo,
till at bibehålla en till sin undergång lutande frihet, som ändå
aldrig stod at uprätthålla, sedan sielfva regementsconstitutionen
genom en total sedernas förverring, genom de mägtigas
oenighet och genom menighetens tiltagande sielfsvåld var förändrad.
Men at desse ogjerningsmän, efter 1700 års förlopp, kunna
få upbära lofsånger i Sverige för deras brott öfvergår mitt
begrep och all min förmodan. Jag vet för ett sådant tiltag eij
annan ursägt at anföra, än att menniskior äro sig i alla tider
lika; de tala och tänka ofta mera efter afsigter och efter som
det passar sig til den ena eller til den andra conjuncturen,
än de döma rättvist och opartiskt uti förekommande ämnen.
Har icke Christiern Tyran oagtadt sin omensklighet ägt sina
försvarare, har man icke uti England genom trykte skrifter
velat påstå, det Cromvell lefde och dog som ett helgon; efterverlden
har numera sådant oagtadt sat på bägge desse män
sin rätta stämpel och ansedt den förstnämnde som ett vildiur
och den senare som en ibland de största, farligaste och grymmaste
fanatici, verlden någonsin ägt.
Sverige är det enda land, hvaräst en auctor berömmes, hvilken
uti sina första ark upmuntrar Cassier och Bruter; det vil
så mycket säga han upretar menigheten lil konungamord för
Riksrådet.
537
en chimeriqve ömhet om frihet, hvilken aldrig stod i fara,
hälst frågan 1768 endast var om Ständers sammankallande
och ingen lärer kunna påstå, det svenska friheten, genom
Ständers sammankomst och under deras egna ögon, kan löpa
någon fara.
Secrete Deputationen har uti den vigtiga anmärkningen om
hästsko och hästskosöm sagt, det Rådkammarens beslut böra
vara oombyteliga, ehuru personerne där kunna ombytas; 1769
års Ständer förklarade den skriften, som nu är ifråga, för
förgripelig och öfverlämnade den till domarens åtgärd; 1771
ars Ständers Justitiaedeputation förklarar skriften för god
och nyttig och uphäfver det utgångne förbudet emot skriftens
utspridande; böra Rådkammarens beslut vara oombyteliga,
huru mycket mer högsta magtens eller Riksens Ständers beslut,
ehuru personerne ibland Ständer äro ombyteliga. Hvem
är, som icke uti sitt hierta måste vidkännas denna sanningen,
om icke sielfsvåld skal få utöfvas på lagens och på frihetens
bekostnad.
En ohyggelig skrift utkommer nästan dageligen, som kallas
Uplysningsmannen; auctor synes ei hysa mera än ett enda föremål,
som är hela Adelsståndets förklenande, då han vil bevisa,
det Adelns välfångne Privilegier, hvilka de genom lifvets
och ägendomars upoffrande i förra tider förvärfvat, äro dem
uppå falska föregifvande, uppå osanna berättelser och uppå
svikfulla grunder t ildelte; at större delen af den ägendom,
som Adeln förvärfvat, är genom stöld och röfverier ifrån kronan
och andra medborgare kommen uti deras händer, med
flere grufligheter, hvilka jag af vördnad för Eder, mine Herrar,
förbigår at upräkna. Om så hända skulle, at andoren nu
eller i framtiden ståltes til ansvar för alla sina osanfärdiga
upgifter, månne förfägtare skulle saknas och månne vi icke
uti en sådan händelse finge en rättvis anledning at med den
vise Seneca säga: Det ingenting i verlden kan anföras så absurdt,
som icke förut af någon philosoph blifvit sagt; och med
ben qvicka Terentius, hvilken så ofta roade det romerska folket:
A t ingenting så dåragtigt kan utspridas, som icke af andre
och af större dårar försvaras och bejakas.
Men jag skyndar mig ifrån dessa obehageliga målningar till
en annan, som mitt hierta länge efterlängtadt at få giöra och
538 1772, april 25. Riksrådet.
som åtminstone blifver inenskligheten mera hedrande än det
förut nämnde. Uppå hvad tid öfvergå redelige medborgare och
nitiske rådsherrar en oförtient medfart; uppå en tid, då genom
Försynens milda men tillika af oss vanvårdade skickelse
en infödd svensk Konung träder på tronen, utrustad af Gud
och af naturen med alla de egenskaper och med alla de dygder,
hvilka kunna giöra detta landet sålt och dess inbyggar
lyckelige; uppå en tid, då Dess ärorika bemödande varit at
förena svenska mäns delta sinnen och söndrade begär; uppå
en tid, då han ingenting högre önskat än fred utom oss samt
ro, lugn, vänskap och förtroende ibland Sveriges rikes samtelige
invånare. Alla Dess tal, som vi läst, alla Dess giöroinål,
hvarje dag af Dess lefnad är utmärkt af försök til vinnande
af ett så högt ändamål. Huru svare vi deremot? Dess Faders
stoft, som hos oss borde lefva uti en välsignad åminnelse,
måste oroas, en skrift upfyld med bitterhet emot Dess person
och emot Dess regering, jag menar den förr nämnde skriften,
kallad Uplysningen etc., måste ur dess föragt uprättas och
ånyo i landet utspridas samt just derigenom, ifall försöket
vinner bifall, vår Konungs dygdiga hierta i förtid bedröfvas.
Jag blir för mycket rörd at kunna tala längre i detta ämne;
jag har varit en ibland dem, som sig giordt en ära deraf at
efterfölja vår Konungs berömmeliga föremål. Gud, som kiänner
mitt innersta, vet, at jag ingen osanning förebär. Jag har
trodt och jag tror ännu, at ingen sällhet finnes uti partiekif;
at agg och split förstöra uti detta landet de bästa och de nyttigaste
saker; at då rikets angelägnaste värf skola handteras
efter partieafsigter, kan eller blifver aldrig något välstånd för
.Sveriges rike at vänta; då en skadelig oenighet fortplantas
slägte från slägte, måste vi sluteligen förfalla uti föragt utom
oss och uti vanmagt inom oss sielfve och änteligen få öfverlefva
regeringssättets undergång samt se oss och våra barn
begrafne under ruinerne af frihet och lagar, uppå hvilka ruiner,
andra lagföragtande nationer lil åtvarning, sanningens
egna ord få ristas: Det rike, som söndrar sig mot sig sielft,
det varder förödt och hus faller på hus.
Hafva desse uti mitt sinne redelige tankar varit en villfarelse,
så må de tilskrifvas ett lättroget men tillika ett uprigtigt
och ett välmenande hierta för fosterlandet.
Riksrådet.
539
Genom de tillställningar, hvilka nu skie, blifver alt bemödande
både för konung och för undersåtare fåfängt. Hoppet
om en lyckeligare framtid, den enda tröst för välsinnade medborgare,
försvinner, då det likväl borde vara som störst. Ödeläggande
trätor måste nu för alla tilkommande tider under
OO
hållas,
välsignelsen uti landet försvinna och förbannelsen i
samma mohn utbreda sig öfver riket och öfver alla dess gränlsor.
Jag häpnar, då jag tänker på alla dessa olyckor; jag beklagar
af alt mitt hierta mitt fosterland; jag beklagar mig
sielf; jag beklagar min Konung, som ständigt måste sakna det
goda, han eftersträfvar, och altid se sig omgifven af det onda,
som han stygges vid; jag beklagar hvar rättsint svensk man,
som emot sin vilja kan uti en framtid blifva satt uti den svåra
belägenheten at hata utöfningen af et regeringssätt, hvilket
likväl borde vara hvarje dygdig medborgares lott at älska och
berömma.
Hr Gyllensvahn, Fried ric: Det förevarande Secrete
Deputationens betänkande likasom alt annat kan ses på
två sidor. Hr Lode har uti sitt dictamen ad protocollum gifvit
Höglofl. R. o. A. å den ena sidan alt, hvad som sägas kan,
för at updaga Hrr Riksens Råds misstag. Hr von Post har å
den andra visat alt, hvad som kan öfvertyga om Hrr Riksens
Råds oskuld. Jag vill eij uppehålla R. o. A. med at närmare
granska skälen hvarken på den ena eller andra sidan utan tilstår
mig nog vara bögd för den delen af Hr Hofrättsrådet von
Posts votum, som åberopar 14 § Regeringsformen. Denne §
tillåter mig at ei så i strängaste måtto beifra, om misstag af
Hrr Riksens Råd skedt, när desse herrar icke öfverbevisas
kan, at de af upsåt gått emot lag. Misstag kan jag icke neka
vara skedde, at förbigå alt det öfriga; huru låter det förklara
sig, at Hrr Riksens Råd säga sig aldrig hafva sedt Storkyrkoförsamlingens
privilegier? Visserligen måste de finnas, när en
hel menighet åberopat sig dem. Visserligen är det et misstag,
at Kongl. Maij :sts Rådkammare eij skal kienna en författning,
som en hel menighet kienner. Men jag förklarar likasom Hr
Krigsrådet Wadenstierna, at jag önskat enighet uti nationen,
at jag gierna velat arbeta på alla de utvägar, som skulle leda
derhän; at jag altså suckat inom mig, då jag sedt Secrete och
Justitiaedeputationerne inkomma med betänkanden, sådane
35—680338
540 1772, april 25.
Riksrådet.
som de nu hos R. o. A. blifvit upläste. At tala uprigtigt, så nekar
jag eij, at största delen af desse misstag kunnat hielpas
och försonas med mindre än flyttning ifrån rådsembetet. Men
jag frugtar det största misstag ligga deruti, då Hrr Riksens
Råd i en olyekelig stund ville skaffa sig styrka och understöd
uti et stånd, som altid behåller och merenedels består af samma
personer.
Höglofl. R. o. A. har ifrån flere år tilbakars varit ett mål
för mycken afvund hos en del sine medborgare, men aldrig
har densamma så utbrustit som nu. Landet upfylles med utspridde
skrifter mot Adeln, och jag trugas på torg och gator
at för penningar kiöpa mitt egit stånds försmädelser uti
kringlöpande tryckte papper. Där frugtar jag, att ursprunget
ligger till de hinder, som giöra, att svenska folket icke kunna
komma till förening. Önska vi lugn, så är det ei nog, at
vi önska få detsamma inom oss, utan böre vi söka at få det
uti hela nationen. Vij kunna giöra 4000 personer, den öfrige
delen utgiör 2 millioner, den bör blidkas; kanske det skier
genom bifall på Secrete Deputationens betänkande, i conformité
med Hr Brandbergs memorial, derföre begär jag proposition
derpå. Jag tror då vara möjeligt at få det så högeligen
efterlängtade lugnet återstält; det torde ock framdeles vara
ett bevekande medel til at få någre af Hrr Riksens Råd undantagne
ifrån det öde, dem nu allmänt öfvergår, och för de
öfrige pension, så at de efter flere använde år uti Kongl.
Maij :ts och rikets tienst ei sakna bröd på sina gamla dagar.
Gud är mitt vittne, at jag emot ingen af desse herrar har
något ondt; derföre går mig denne händelse till sinnes, och
ville jag gierna med min lilla förmåga arbeta, at om möjeligt
är, någre åter fingo träda i Rådet; men om det ei låter sig
giöra, hoppas jag doch, at en blidkad nation, då lagen fått sin
rätt, linnar desse herrar pensioner; jag har anledning at tro
det, af hvad som sednast hände i Norrkiöping. Jag såg då
Missgierningsbalken citerad emot Hrr Riksens Råd, och de
fingo likväl vid slutet af riksdagen pensioner; gläder mig altså,
at icke en så hård rubriqve är satt uppå hvad desse Hrr
Riksens Råd felat.
At få lugn i landel, menigheten blidkad och en önskad
enighet samt till förmon för de i fråga varande Hrr Riksens
Riksrådet.
541
Råd anhåller jag allså om den af mig redan begärte proposition
och förmodar, at innan R. o. A. skrider till slutelig! afgiörande
af saken, de herrar, som äro i närmare slägtskap
med Hrr Riksens Råd, taga enligt Riksdags- och Riddarehusordningen
afträde.
Frih. Horn, Friedric: Desse senast förflutne 7 åren,
ehuru de utgiöra en kort epoque uti vår svänska rikshistoria,
öpna likväl ett vidt och remarquabelt fält till sunda betragtelser
öfver den vansklighet, menniskiovärk äro underkastade,
fastän de synas anlagde och grundfästade utaf skarpsyntesta
och klokaste inom samfundet. Uppå en kort tid hafva 3:ne
riksdagar ganska oförmodeligen infallit. Tvänne lika rådande
magter, men af olika tänkesätt hafva hvar för sig under denne
epoqve trodt på det kraftigaste befästa deras uti rikshushållningen
giorde författningar.
Ingendera af desse hafva fått bestånd, och är derföre frugtansvärdt,
at så häftiga och täta ombyten förordsaka äfventyrliga
skakningar uti rikskroppen. Denna preambule gior jag
för at så mycket handgripeligare styrka den ojäfagtiga slutsats,
att Riksens Ständer böra i högsta måtto vara sorgfällige
om at följa sådane grundreglor och statsprinciper, hvilka
skjäligen af andra Riksständer icke kunna förkastas. Då är
säkerligen at förmoda, det besluten blifva iner varagtige.
Lagarnes obrottsliga helgd, fri- och rättigheters, såväl enskvltes
sorn allmänne förundte privilegiers beskyddande äro
de rätta och endaste medel, hvarigenom ett för hela riket så
angelägit och hälsosamt ändamål säkrast kan vinnas och rotfästas.
I anledning af denna grundsats anser jag såsom en skadelig
nyhet, då jag i närvarande casu finner Höglofl. Secrete Deputationens
betänkande rörande Hrr Riksens Råd efter min oförgripeliga
tanka blifvit sträkt extra limites mandati. De hafva
tagit sig före fälla dom, hvartil likväl deras instruction icke
tillagt deni rättighet. Detta kan öpna vägen till ett ganska farligt
prejudicat; ty på sådant sätt skulle hvar deputation vid
riksdagen kunna uphäfva sig till domstol. Herlig tid, då vi
kunde få så månge inqvisitioner sorn deputationer, ehuru med
alt skjäl hela nationen visar så stor styggelsse för commissioner,
och att de af Riksens Ständer sielfve blifvit bannlyste.
542 1772, april 25.
Riksrådet.
Är detta enligit med alla rättskaffens nitiska medborgares
och riksdagsmäns afsigter? Passar sig detta med vår åberopade
frihet? Månne ett sådant regeringssätt kan blifva dräge
ligit?
Neij,
mine Herrar, aldrig kan jag så giäckas med menniskior
och aldra minst med den Aldrahögsta, at jag skulle välsigna
ett regeringssätt, då jag icke ser mig fullkomligen fredad
och säker till mitt lif, min ära samt til min välfångna
ärfda och förvärfvade ägendom. Jag besvär Eder derföre vid
alt, hvad heligt och Eder kj ärast är, at I, mine Herrar, med
yttersta varsamhet handteren förevarande ämne, så at ett sådant
beslut må tagas, hvilket både för nu och framtiden må
gagna det allmänna bästa.
Härvid får jag föra till minnes den smickrande och hugnelige
aspect, som uti vårt Riddarehus vid början af denne riksdag
framlyste, då vi här alle tilsammans med en röst samtyckte
til återfående af det förtroende, hvarifrån en del af Hrr
Riksens Råd sedan år 1769 varit skilde.
Detta ansåg jag med alla välsinte medborgare för ett lyekeligt
ögnableck och såsom ett glädjefult förebod af den enighet
och förtroende, som de förflutne 50 åren fåfängt varit efterlängtad.
Men ack! Hvad mulna dagar och hotande stormar
hafva icke sedan hindrat det önskade enighetslugnet. Denne
obehageliga reflexion grämer mig aldra mäst derföre, att jag
frugtar, det vi aldeles gå miste om den stunden, då våra med
så mycken häftighet della tankesätt och söndrade sinnen kunde
förenas. Jag häpnar för det ansvar, at då den barmhärtige
Guden så nådeligen sedt til vårt arma, genom split samt invärtes
förföljelser snart förstörda fädernesland, unnar oss en
infödd högst älskansvärd regent, igenom hvilkens välsignade
mun vi äro upmuntrade till samdrägt och förenande; icke
dess mindre tyckes våra hiertan snarare härdas än bevekas
till fridsamhet och förtroende.
Tänken ännu i Herrans namn en gång med alfvar häruppå.
Nu är visserligen hög tid at eftersinna, hvad vår frid tilhörer
och derom likasom på dubbelt sätt påminna, at vi inom riket
våndas med hungersnöd och dyrtid samt utom oss med de til
vår gränts annalkande förskräckelige landsplågor af pest och
svåra farsoter. Jag bör icke längre uppehålla Eder attention,
Riksrådet.
543
mine Herrar, utbeder mig endast al till aplication af sielfva
ämnet, som rörer Hrr Riksens Råd, korteligen få erindra och
åberopa mig, hvad jag redan en gång' för flere riksdagar i
detta samfund publiqvement declarerat, nemligen at jag önskat,
det ett så beklageligit prejudicat med Hrr Riksens Råds
licentierande år 1738 aldrig existerat, hvarigenom de för hela
riket så förderfvelige oenighetsfrön i synnerhet blifvit alstrade.
Så länge härmed continueras, är aldeles fåfängt at förvänta
annat än mera agg och förbittrade sinnen.
Då jag för de Hrr Riksens Råd, ibland hvilka ingen varit
med mig i skyldskap, likväl til deras rättvisa urskuldande
och befrielse med ord och gjerning vågat det yttersta, lären
I, mine gunstige Herrar, vara så öm- och ädelsinte at äfven tilllåta,
det jag visar min sensibilité för desse herrar, som alla
hedra mig med besynnerlig vänskap och en af dem så nära
i slägtskap med mig är förbunden.
Taga dem i försvar håller jag aldeles öfverflödigt. Hvad
kunde jag bättre och kraftigare andraga, än hvad som redan
så värdigt är ulfördt af flera hedersvärda ledamöter, som för
mig talat? Jag lägger endast detta til, att alla de vidrige tal
och skrifter, ja, sielfva deputations betänkande, med all den
acktning jag allom är skyldig, blifva icke annat än des vraies
pieces de justification, då en opartisk publiqve med förundran
lär finna, för huru ringa och litet betydande accusationer ett
så hardt och oförtient öde beredes åt desse Rådsherrar, hvilka
i öfrigt för deras lysande capacité, deras ärofulla lefnad, deras
trogna rådslag samt deras städse för det allmännas väl
ädagalagde nitälskan förtiena sin Konungs nåd och alla rättsinte
medborgares vördnad och erkiensamhet.
Härvid infaller mig en ganska enfaldig fråga. Hvilken försicktig
samt rättvis husbonde skulle vilja förafskieda en välfrägdad
och erfaren betient, som i det hufvudsakeligaste af
hushållningen fört sig väl upp men i de mindre mål intet råkat
så aldeles på at giöra efter husbondens mening, då dess
föreskrift torde vara något tvåtydig?
I synnerhet appellerar jag, mina Herrar, till Eder uplysta insigt
och rättvisa, hvad anonymi votum angår uti betänkandet.
Jag vil af högaktning för delta samfund innehålla med
mitt omdöme, ty min mensklighet skulle sättas på et för svårt
544 1772, april 25.
Riksrådet.
prof. Anonymen behagar ibland Deras Excellencer utmärka
tvänne, hvaraf jag vid den ena [så]sorn1 igenom blodsbandet
nära förenad, får giöra den remarqve, at Hans Excellence
Riksrådet Grefve Bark uti betänkandet endast är ansedd för
7 af de minsta, ibland desse i högsta måtto exaspererade gravamina.
Icke dess mindre då äfven inom desse murar delta
oförmodade besynnerliga förslag blifvit upgifvit, at man til at
contentera hopen och stilla folkets rop endast borde upoffr:
någre af desse Hrr Riksens Råd och som jag i dag med af sky
fått höras citera mördarena Brutus och Cassius, påminner jag
mig i det stället utur den romerska historien den oförliknelig'
Horatius, hvilkens ogement patriotiska exempel giordt uppå
mitt hierta det aldra största intryck, så at jag lika som han
ville våga det kjäraste jag äger, om mitt fädernesland dermed
voro betjänt. Men til prof för nu närvarande och efterverlden.
at min uprigtiga nijt för det allmänna eij består i blotta ord,
alt derföre, mine Herrar, vil jag i sielfva värket lämna bevis
af mitt tankesätt. Så väl an! Står enighet ibland oss ei al vinnas
utan genom offer, så har jag dertil utsedt ett af de värdigaste,
jag menar min egen af mig hierteligen älskade och estimerade
svåger, Hans Excellence Grefve Bark. Dess medborgeliga,
dess dygdiga och framför alting dess genomchristeliga
hierta är just den klippan, som lärer motstå desse grymma
och oförtiente stormar.
Tagen detta offer, som lär med all resignation emottaga sitt
öde, om enigheten och lugnet derigenom skulle kunna vinnas
Grefve [von] Fersen, Axel: Det är med den ömaste
kienning mitt hierta hyser, sorn jag talar uti det betydande,
det bedröfveliga ämne, Secrete Deputationen nu till R. o. A.
upgifvit.
At uprepa hvad acta innehålla voro öfverflödigt, de äro
merendels alle redan trykte och altså för hvar mans ögon lagde.
Jag begifver mig altså till yttrande öfver denna vigtiga sak
och till anförandet af det, hvarpå jag bygger min öfvertygelse.
Det kan ei undfalla et uplyst R. o. A., at då uti ett så granlaga
och högst betydeligt mål dom skal fällas, man bör efterse,
om det är enligt med lag, hvad man gior, och om det är
vijst, försigtigt och för rikets hästa nyttigt.
1 Enligt original, bilagt konceptprotokollet.
Riksrådet.
545
Icke finnes det uti grundlagen, at Secrete Deputationen
äger domsrättighet uti något mål, aldra minst at dictera, huru
förseelser, som kunna af en eller flere Hrr Riksens Råd i
Rådkammaren1 vara begångne, skola dömas; aldrig har någon
Secrete Deputation under nu varande regeringssätt dermed
framkommit, är altså fel i sielfva formen och proceduren
med detta mål.
Se vi uppå essentialia uti saken, så frågas med skjäl, hvar
finnes den lag, som stadgar, att Riksens Råd för sådane förmente
misstag, som emot de nu i fråga varande herrar angifvas,
skola ifrån rådsembetet removeras. Den som eftersinnar
otydligheten af våra befordringslagar, och huru många händelser
vid riksdagsmannavalen förekomma, hvaröfver förordningarne
ingenting stadga, lärer lätteligen finna, at med bästa
vilja och mognaste insigt olika begrepp vid förefallande casus
kunna upkomma uti lagens application. Grundlagen gifver
ingen anledning at beifra sådant. Skall hos Ständer granskas,
huru Hrr Riksens Råd förvaltat sine rådsembeten, så efterses,
huru de vårdat högre och vigtigare ärender, som deras omsorg
äro anförtrodde, nemligen regeringens jämna lopp, rikets
höghet, dess interessen med utrikes magter, fred och säkerhet
inom oss, rikets drätsel, handel och alla loflige näringars upkomst
och bestånd med mera dylikt. Om de icke i sådane mål
med flere, som 13 § Riksdagsordningen utstakar höra till
Ständers eftersyn, som redeliga herrar upfyldt sine höga skyldigheter,
så vil jag gierna medgifva, att de måge til ansvar
fordras, men icke ser jag högmål uti någre ifrån confiscation
lösgifne järnsaker eller at en kronofogdesyssla blifvit bortgifven
annorlunda än efter det begrepp, jag om befordringslagarne
kunde giöra mig, och andre dylike, hvilke Hr Hofrättsrådet
von Post uti sitt väl utarbetade voto fullkomligen utredt
och på hvilket jag mig aldeles refererar.
Kommer man at efterse, om uti detta Secrete Deputations
tilstyrkande ligger vijshet och försigtighet, så frågar jag, om
det är klokt, om det är försigtigt at börja en stor och älskad
Konungs regimente med ett sådant utöfvande af Ständers magt
uppå ansenlige och af förtienster emot konung och rike så insom
utomlands lysande herrar och män.
1 Ordföljden rattad enligt konceptprotokollet.
546 1772, april 25.
Riksrådet.
Vår allernådigste Konung, infödd svensk, älskar sitt folk;
han önskar at se enigheten återstäld och befästad, han har
gått så långt för at vinna detta ändamål som någon herre;
hvad fägnad kan det giöra honom att märka alt sitt hopp förstördt
genom det, hvad Secrete Deputationen nu föreslagit.
At se sig förlora utur Rådkammaren så många förfarne, bepröfvade
och dråpelige herrar af dem, som han ansedt värdige
sitt yppersta förtroende; hvad värkan skal detta giöra hos
utrikes magter, månne de ei hafva anledning tro, at hos oss
ingenting är beständigt, och at omsider skilja sig vid all den
agtning, alt det förtroende, de hyst för svenska nationen alt
hitintils. då de se, huru vi äga gode lagar, huru vi tala om dem
men icke följa dem. De utlänningar, som afvundas vår upkomst,
få häraf tillfälle at föragta oss.
Hvad skall allmänheten och väre hemmavarande medbroder
tänka om oss. Vi äro kallade til detta riksmöte at kröna
vår Konung, at upfinna medel för at hielpa riket, men vi sysslosätta
oss i stället med at afsätta Riksens Råd och använda
flere månader för at framleta skjäl dertill, landet till nog
kienning; detta gior omsidor regeringssättet odieust, det blifver
än mera, om vij ei följa lagar. Svänske män kunna med
alt skjäl förvänta sig at blifva lyckelige under en svänsk infödd
Konung, som försynen oss gifvit, vi kunde ock blifva lyckelige
med mindre föragt för lagar, men äro vi det? Neij,
allmenheten dömer derom och om oss kanske helt annorlunda.
Efterkommande torde få kienna, hvad denne tiden beredes.
Vij täfla nu inbördes at taga tienster och fullmagter af
hvarannan, derifrån kunna de gå längre och taga ägendomarne,
omsidor kommer det an på lifvet; så går det, när lagar ei
i det nogaste följas. Rikets rätt är ratio status, den äckta ratio
status blifver då at följa lagarne, ty i dem ligger rikets rätt.
Den ratio status, som leder derifrån, är machiavellisk och altid
skadelig för staten, vare sig förr eller senare.
De nu i fråga varande Hrr Riksens Råd hafva styrkt uti
alt och sökt rikets sanskyldiga bästa, de hafva ei offrat rikets
välfärd på främmande altaren, icke sökt egen vinning, de hafva
förut med heder beklädt store och vigtige embeten i riket,
jag vet eij, jag har eij hördt fel vara någon af dem i desse
deras embeten tilvitat; hvarföre skulle de i rådsembetet kun
-
Riksrådet.
547
na vara mer felagtige uti sådane mål, som Secrete Deputationen
upräknar och ei äro annorlunda beskaffade, än at [de]1
hos den lagskipande magten dageligen förefalla af lika beskaffenhet.
Aldra mäst förefaller mig underligit at på detta rum höra
Hrr Riksens Råd till last läggas, at de hägnat R. o. A. Jag hade
aldrig förmodat, at sådant skulle anses hos Hrr Riksens
Råd som misstag; tvärtom tror jag, at de hafva det rätta adelskap
i hiertat, nemligen dygd, ära och hederlige gierningar;
och at de äfven satt värde uppå sådant, derest de trodt sig
finna det; hvilket i min tanka icke förtjenar vår otack. Både
i delen som alt det öfrige avancerar jag icke för mycket, då
jag förklarar, at knapt får Sverige rådsherrar, som med mera
nijt för konung och fädernesland, med mera ömhet för medborgare,
med mera rådighet uti svåra och invecklade saker
gått Kongl. Maij :st med underdånige och trogne rådslag uti
Rådkammaren tilhanda än desse herrar. Jag tillstyrker altså
bifall uppå Hr Hofrättsrådet von Posts väl och med styrka utarbetade
votum, och att betänkandet tillika med Hr Handelsmannen
Brandbergs särskilte votum måtte afslås.
Hr d e F r i e t s k i j: Att Secrete Deputationen icke öfverskridit
hvad densamma tilhörer, nemligen at efterse, huru
Hrr Riksens Råd fördt sine rådslag, det bevises tydeligen af 13
§ Riksdagsordningen. Då desse ärender ei voro af den natur,
at de böra hemlige hållas, så höra de ei eller till Secrete Utskottets
afdömande. Secrete Deputation har ei mera häruti
giordt, än hvad hvarje Riksens Ständers deputation äger rättighet
til, nemligen at granska de dit hörande mål och sedan
betänkande deröfver tillika med yttrande Riksens Ständers
plenum underställa, följagteligen förfaller denne anmärkning,
och hvad deputationen i denne delen giordt, är lagligt, rätt
och billigt.
At uti sielfva saken tala vidlyftigt behöfves icke; såväl Secrete
Deputations betänkande som Hr Lodes clictamen ad protocollum
utvisar tillräckeligen, att Hrr Riksens Råd misstagit
sig uti de mål, hvaröfver anmärkningar blifvit giorde. Jag vil
allenast tillägga, hvad de Irenne här upläste Justitiaedeputationens
betänkanden angår, först om kyrkioherdesysslans be
1
Konceptprotokollet.
548 1772, april 25.
Riksrådet.
sättande i Stockholms Storkyrkja, så finnes tydeligen, at Hrr
Riksens Råd gått emot klara bokstafven af församlingens privilegier,
hvilket aldrig lärer kunna få namn af annat än et
stort misstag.
Äfven lärer det vara svårt at förena den stora nijt, som Hrr
Riksens Råd visat uti afgiörande af saken om den utkomne
skriften, kallad Uplysning för svenska folket, samt lagens
stränghet, som dervid blifvit brukad, och den kiöld, sorn deremot
visat sig i afgiörande af frågan om skriften kallad En
patriots tankar, m. m. Vid endera af desse tillfällen har väl
Rådkammaren åsidosatt den jämnhet uti regeringsärendernes
skiötande, som är så värdig, så1 angelägen.
Detta oagtadt skulle jag af alt hierta foga mig till den lindrige
meningen at bibehålla de fläste i fråga varande Hrr Riksens
Råd vid theras rådsembeten, såvida jag för therus personer
och öfrige förtienster äger all högaktning, om derigenom
lugn inom oss kunde vinnas; men då vederspelet nogsamt förmärkes,
så anser jag mig skyldig att följa min öfvertygelse,
och hvad jag tror rättvist vara. Conformerar mig altså till alla
delar med Hr Lode och begär enligt hans hietainen proposition
till bifall på Secrete Deputations betänkande i conformité
med Hr Brandbergs memorial.
Frih. Sparre, Carl: Jag har nu både hördt och läst
Riksens Ständers Höglofl. Secrete Deputations betänkande om
Hrr Riksens Råds förhållande sedan sista riksdag; men jag är
bekymrad, om jag skal döma väl eller illa derom. Jag har sökt
och granskat, huru jag i detta betänkande, som slutar sig vid
at giöra siu Hrr Riksens Råd förlustige af Ständers förtroende,
skulle igenfinna, i hvad måtto de handlat illa med rikets
rätt, konungens höghet och Riksens Ständers fri- och rättighet.
Men jag har icke funnit något, som i minsta måtto leder
ditåt, utan stadnar altsammans, som förvites Hrr Riksens
Råd, uti anmärkte förseelser emot otydelige befordringslagar
och stadgar om riksdagsmannaval]!. Förseelser, som aldrig
kunna uphöra i anseende till lagarnes beskaffenhet och det
skiljagtiga förstånd, som de uti utöfningen vid riksdagarne
varit underkastade, som är Riksens Ständer sielfve och allmänheten
häst bekant.
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: som.
Riksrådet.
549
Riksrådsembetet är väl icke sådant, at det skulle vara utan
skydd af rikets lag och den rätt, som hvar och en tienstetdler
ämbetsman niuter. Det är, när han skal giöra redo för
sin förvaltning, så bör det goda och nyttiga ei undandöljas,
deli hvar något fel är til finnandes, där bör äfven efter rikets
lag noga iagttagas, uti hvad akt, mening och upsåt det kommit,
om skada dermed skiedt, eller hvem derigenom lidit, ty
medborgares heder och välfärd kräfver en sådan både i Guds
och all verldslig lag grundad rätt och pröfning. Detta tycker
jag mig sakna i deputationens betänkande, och en och annan
af deputationens egne ledamöter hafva äfven visat, på hvad
slipprig grund detsamma är stäldt. Jag förstår ei, huru deputation
af den allmänna redogörelsen, som Riksens Råd äro
Ständer för hela deras embetsförvaltning enligt Regeringsformen
på en gång skyldige, kunnat utbryta endast de mål, som
röra kammarärenderne, och deröfver döma sorn skiedt. Aldrig
har sådant liändt tilförene, och icke lärer lagen nu böra få
en sådan uttolkning, hvilken skulle få anseende att vara ny.
Hvad villfarelse om lag och rätt skulle väl existera deraf, om
hvar och en Riksens Ständers deputation såsom ägande lika
myndighet skulle hvar för sig uti sine särskilte grenar behaga
sententiera om Rådkammarens afsättjande och sådant komma
styckevis till Ständernes plena och där lika så styckevis
afgiöras. En sådan rättegång synes ei komma öfverens med
allmänna lagen, icke eller med 14 § Regeringsformen och 13 §
Riksdagsordningen. Den förra beskrifver, hvaruti riksrådsembetets
skyldigheter bestå, och den sednare hinder, at vid riksdagar
skal undersökas, huru Rådet såväl uti in- som utrikes
ärender sig förhållit. Denne undersökning är således icke inskränkt
inom några befordringsmål och andre småsaker, som
nu äro uppgifne. Nationen har rättighet at veta, huru rikets
rätt, dess och allmän säkerhet, så in- som utrikes, samt konungens
höghet blifver förvarade; huru försvarsvärket och
allmänna hushållningen blifvit vårdade med mera, som i Regeringsformen
föreskrifvas. Riksens Råd, såsom medborgare
och de där af lagen böra niuta medborgerlig rätt, hafva äfven
fult skjäl at til deras heders försvar kalla uppå Ständers rättvisa
utlåtande öfver Rådets förhållande i alla desse såsom vigtigaste
och för riket mäst ömmande hufvudmål.
550 1772, april 25.
Riksrådet.
Jag lemnar Eder, mine Herrar, oell hela allmänheten att
döma, om det kan stå väl för Ständers räkning at nu först
för några befordringsmål utöfva summum jus genom Rådets
afsättning och sedan 0111 ei förr åtminstone vid riksdagens
slut vara föranlåtne at, sorn jag tror och efter hvad 111ig derom
kunnogt är, lämna Riksens Råd det välförtienta vitsord, at de
upfyldt alt, hvad af deni lili de hufvudsakeligaste delar af
riksstyrelsen under deras eritiska, jag vil ei säga vådeliga embetsställning
kunnat äskas.
Såsom ledamot i en deputation, hvaräst tystheten bör bevaras,
far jag här ei yttra mig om dessa högmål, men mig kail
doch icke påläggas tystnad af hvad sorn i allmänhet af riksstyrelsens
värkan kunnogt är. Har icke riket sedan sista riksdag
sutit i ett liufligt lugn och frid inom och utom oss, som
bevisar, at förbindelser emellan oss och främmande magter
äro vid magt hällne. Har icke Rådet skiött den bekanta saken
om den hos kronan Frankrike fordrade återstoden af subsidiemedel,
som 1765 af samma krona indrogs, med sådan försigtighet,
så at den af Frankriket utan gienvilkor nu betalas
och i detta år allaredan början giord med qvartalernes hitremitterande.
Har icke det af Riksens Ständer vid sista riksdag
regeringen updragne ärende om ett utrikes låns uptagande
blifvit under de därvid infallne svåra och critiske omständigheter
bragt till sådan verkställighet, sorn gifvit både riket
och Banken uti vårt svåra penningevärk styrka. Har någon
liördt, at ju icke Rådet skött stats- och financevärket efter
Riksens Ständers föreskrift. Har icke Rådet så visligen 11111-  gått med kronan Ryssland, at riket derifrån förra året fått och
det än får ett ansenligt partie spannemål. Har det hörts annat,
än at riksens collegier och embetsmän erhållit skyndesamina
svar och handräkning uti rikets värf? Har ei riket haft
tidig upmärksamhet och vård 0111 at värja riket ifrån pästesmittan.
Hafva icke Riksens Råd i råttan tid gifvit Ständerne
tilkänna sädesmissväxten och den hotande samt 1111 tyvärr infallne
hungersnöden i landet? Förtjena ei Riksens Råd heder
och tack för deras vaksamhet, försigtighet och kloka steg til
lugnets bibehållande vid Högstsahi. Hans Maij :sts dödeliga
och för riket beklageliga frånfälle? Har icke vår nu regerande
allernådigste Konung betygat Dess nådiga nöje öfver Rådets
Riksrådet.
551
alla mogna anstalter vid rikets och regimentets vidmagthåliande
under Dess frånvaro och Dess emottagande på ett säkert
och en konung värdigt sätt vid Dess höga återkomst i riket
och til residencestaden med mycket mera, som här blifver för
\idlyftigt
alt detta bortgiömmas. Undersökningen om Rådets förhållande
blifver då ofulkomlig. Folket har skjäl at få veta, huru det
står til i slika saker, och Riksens Råd äga äfven rättighet
at på en ofulkomlig undersökning ei varda dömde.
Jag liar vågat säga ofulkomlig; ty hvad innehåller detta dejmtations
betänkande annat än 19 upgifne facta uti befordringsmål
och några små, det allmänna icke rörande ärenden
Är det underligit, 0111 Rådet misstagit sig någon gång uppå
befordrings- och riksdagsmannavahlförordningen? Hafva de,
ifrån det riksdagar börjades, haft någon stadga? Äro de icke
genom förklaringar och på ett ifrån den ena riksdagen til
den andra utöfvat sätt blefne ombytelige och i det förstånd
tolkade, sorn en pluralitet för godt funnit? Ivanskie jag säger
för mycket, men jag talar sanning. Häfver icke det Loll. Borgareståndet
uti underdånig skrifvelse under 1769 års riksdag
lill Hans Kongl. Maij :st om våhlet i Åbo stad yttrat, at de
haft orsak at beifra de därvid förelupne fel, men at ståndet
för lagarnes otydelighet ville låta saken falla, och Borgaresamt
Bondestånden hafva af den orsaken vid denne riksdag
projeclerat för sig en ny valförordning. När då befordringsoch
vallagarne äro så beskaffade, hvad är då at beifra med
tienstens förlust? Hvad är då undra uppå at de, som skola
handhafva deni, icke råka på att i hvarje casus förstå dem lika
med en riksdags pluralitet. Det kommer derföre vid detta
tilfälle förnämligast däruppå an at kunna med goda skjäl bevisa,
det Riksens Råd af upsåt eller med afsigt skulle hafva sig
misstagit eller försedt. Men hvaruti skal man finna något
sporr därtill? Har deputationen ens kunnat därtill gifva minsta
anledning? När Riksens Råds välgrundade förklaringar
jemföras med accusationspuncterne, så måste hvar och en,
som är något lagfaren, bekänna, at förklaringarne innehålla
så starka, så lagliga skjäl, at misstänka icke ens kan få rum
mn något upsåteligit förseende, och jag påstår, at ingen underdomare
eller betjent varit för embetsfel, då upsåtet ei va
-
552 1772, april 25.
Riksrådet.
rit mera bevist än här, med plikt och näpst ansedd, mindre
ifrån dess syssla skild. Lagen bör ju i sådane fall äga lika
värkan för den ena undersåtaren som för den andra. Han
kräfver, at en gierning skal skådas efter upsåtet; annars är
för menniskjors lif, ära och välfärd ingen säkerhet i ett samhälle.
Mine Herrar, gifven Eder tålamod at jemföra alla desse omständigheter,
som här i korthet äro anförde emot det nitiske,
det försigtiga, det berömeliga förhållande, som visar sig pä
Rådets sida uti den hufvudsakeliga riksstyrelsen, hvaraf en
del här ofvan äro upräknade. I laren visserligen säga, att militiae
non cohaerent uti det föreslagne domslutet. Lagen talar
för Hrr Riksens Råd både uti alt det, som de för riket giordt
väl, och uti det, som dem såsom af ringare värde felagtigt
är förevitt men i anseende til afsigten ei annorlunda kan bevisas
än med en blott målning af misstanka.
Låtom oss besinna, at itererade skakningar i Rådkammaren
kunna efter handen öpna dörren tillika för regeringssättels
skakande. Missnöjen och trätor om privilegier äro icke eller
goda teckn; månne R. o. A. finner det vara tid at påminna sif!
vase symbolum och åtminstone bibehålla enighet i rådslagen
inom sig.
Rättvisan bör hos oss vara blind. Efterverlden blifver en
stark granskare om vårt förhållande i detta tillfället; låtom
vårt utlåtande blifva skildt ifrån partieandan men bygdt på
rättvisa och ädelmod.
Jag kan, sedan jag äfven läst Hrr Hofrättsrådet von Posts
och Lagman Hasenkampffs grundade särskildte tankar, ei fora
min penna längre, af förundran, huru detta kunnat skje.
Jag kan ei eller för min del annat än aldeles ogilla det upkomna
och i fråga varande föreslagne beslutet.
Frih. von Essen, Friedric: Ingen sak gifves, som
ei kan föreställas både mot och med, bevis håfve vi uti den
nu förevarande. På bägge sidor är densamma försvarad med
redighet och styrka, så at en enfaldig snart skulle kunna tro.
at på bägge sidor är rätt. Hr Secreteraren Lode och Hr Hofrättsrådet
von Post hafva hvar på sin sida sagt alt, hvad som
i detta mål mot och med sägas kan. Sanningen är likväl aldrig
mer än en. At tala uprigtigt, tilstår jag mig af öfvertygel
-
Riksrådet.
553
se instämma med Hr Lode. Jag estimerar och skattar högt
Hrr Riksens Råd, som nu äro i fråga, för deras personlige
egenskaper, men om det anginge min egen fader, så kan jag
ei gå ifrån sanningen, och at han begått misstag.
När jag detta sagt, så får jag nu med samma uprigtighet
yttra min tanka öfver det, som deputation tilstyrkt angående
huru Hrr Riksens Råds misstag skola anses.
Jag har aldrig trodt en totale förändring i Kongl. Maij :ts
Rådkammare vara nyttig, derföre har jag aldrig prisat det,
som skiedde 1738 och än mindre 1769. Jag yttrade deröfver
vid 1769 års riksdag mine tankar och jag blifver ännu af samma
mening, at skilja så månge herrar och män ifrån rådsembetet
tjenar till intet godt. Ty oagtadt deras förseelser erkjånner
jag doch desse herrars förtjenster; och i den delen har
jag månge, som tänka lika med mig. Jag anhåller altså, at
Högh R. o. A. måtte hafva afseende häruppå och icke så följa
rättvisan, at theraf förorsakas ondt för samhället. Detta är
min önskan och så har jag altid önskat.
Jag vil ännu gå längre uti uprigtighet och tilstå, at denne
min önskan härrör af compositionsandan. Men af den oskyldige,
som vil rikets bestånd, regeringssättet stadfäst och hvar
man fredad, den bekjenner jag inför Gud och hela verlden;
men intet den compositionsandan, som slutar en sådan förening,
att then liknar tvänne tiufvars, som komma på en marknad.
Så länge vi kunna äga öfvertygelse, at dygd och ära finnas
på jorden hos menniskjor, så måste ju ibland oss gifvas
dygdige medborgare, och de kunna vara dygdige, fast de önska
och arbeta uppå förening; men den kan aldrig vara dygdig,
som kastar svärta på en composition, hvarmed endast påsyftas
at qväfva agg och befordra lugn, säkerhet och frid medborgare
emellan. Jag har med godt samvete trodt en sådan
composition nyttig och derföre med ali nijt arbetat på densamma.
I följe deraf hade jag ock önskat större delen af de
i fråga varande Hrr Riksens Råd bibehållne vid theras embeten.
Detta är min mening, jag häfver sagt den och altså fullgiordt
min skyldighet såsom riksdagsman. Jag öfverlämnar
nu saken till Högh R. o. A. och förklarar mig nöjd at få proposition,
luiru den ock må blifva.
554 1772, april 25.
Riksrådet.
Frih. Horn, Christer: Sedan så månge värde ledamöter
redan tält framför mig och Hr Baron och Landtm, i min
ordning behagat upropa mig, beder jag Höglofl. R. o. A. om
förlåtelse, om jag intet kan så meritera deras attention, som
jag gjerna ville.
Dernäst behöfver jag deras indulgence i anseende thertil,
at jag har den äran stå i nära skyldskap med en af Hrr Riksens
Råd, som Riksens Högl. Ständers Secrete Deputation förklarat
dess missnöje emot, hvarföre jag kan anses för mindre
competent at yttra mig deröfver.
Doch det gläder mig, det1 alla accusationspuncterne äro
trykte, så Högl. R. o. A. fullkomligen är istånd pröfva dem,
och deraf lärer befinnas, det ibland de 20 Secrete Deputations
klagopuncter endast 7, högst 8 angå Hr Riksrådet Grefve
Bark; och hvad Justitiaedeputations granskning angående
Bokhandlaren Holmen för det han trykt en skrift kort för och
under 17G9 års riksdag, kallad Uplysningen för svenska folket,
beträffar, så har bem:te Hr Riksråd als ingen del tagit uti dea
saken.
Icke dess mindre lärer Höglofl. R. o. A. ei vara ovitterligii,
huru han jemte två andre des ämbetsmedbröder efter allmänt
tal varit värdig at utses til ett offer framför andre Deras
Excellencer.
Jag kan nu förut hvarken pröfva eller förkasta Secrete Deputations
gravamina, men i detta bemäite herre enskylt rörande
målet kan och bör skyldskapen icke så stoppa munnen
på mig til, at jag icke får anmärka, aldenstund jag icke kan
hålla ett sådant allmänt gångbart tal för aldeles ogrundat,
hvad slags rättvisa denne tiden är gängse.
Högl. R.o. A:s åtskillige ledamöter lära af egen erfarenhet
giöra honom den justicen och erkänna, det han så mycket på
honom i dess riksrådsembete ankommit vist hvar och en utan
afseende på parti och tänkesätt all rättvisa, och at han derjemte
oförskräkt sagt sine tankar i allmänna angelägenheter.
Detta äro ju egenskaper, som pryda en rådsherre.
Imedlertid måste han nu dela med flere sine medbroder ett
vidrigt och oförtjent öde och önskar, det den successor, Rik
-
1 Enligt original, bilagt konceptprotokollet, rättat från förlagans: detta.
Riksrådet.
555
sens Högl. Ständer ämna i dess ställe utvälja, måtte med samma
sinneslugn inträda i Kongl. Maij :sts Rådkammare, som
han derutur går.
Jag kommer nu till sielfva accusationspuncterne emot de
siu Hrr Riksens Råd samfält. Til vidlyftighets undvikande,
hälst så månge redan för mig detaillerat dem, sammanfattar
jag dem alla Högl. Secrete Deputations betänkande uprepat
i tu hufvudmomenta. Det första att befordringslagarne vid
tjensternes utdelning icke blifvit iagttagne. Det andra at riksdagsmannafriheten
i valens bepröfvande, öfver hvilke tvist
ibland de väljande respective ståndens lemmar upkommit,
blifvit bruten.
Hvad det första momentet vidkommer, så är Högl. R. o. A.
nogsamt kunnogt, hvad för en besvärlig och kinkug sak det är
mäta vederbörande sökandes meriter. Det enda målet har
riksdag från riksdag blifvit för Riksens Högl. Ständer sielfve
sa brydsamt, at de nödgats gå i hvarjehanda författningar
derom; omsider har efter mycken täflan händt, at den ena
riksdagens efterlemnade norme och regel icke altid varit lik
med den andra, ja, stundom Riksens Högl. Ständers i flere
specielle casus efterlemnade föreskrifter så invicklade, at jag
tror Hrr Riksens Råd mera fått svettas och bry sine hufvuden,
huruledes deras decisioner måtte kunna concilieras med Riksens
Högl. Ständers förre och icke tydeligen upliäfne samt
senare efterlemnade författningar, än med de angelägnaste
publica riksvårdande mål. När änteligen 1756 riksdags document
om lagarnes värkställighet och 1766 års riksdags decision
utkommit, har sådant synts böra uphäfva ali vidare tvekan
och mörker om tiensternes bortgifvande. Icke dess mindre
sväfvar man på detta sättet i lika ovisshet som förr. Mången
gammal och skickelig ämbetsman lemnäs genom hvarjehanda
lyckans vidrigheter å sido, medan en yngre, som lyckan
och tilfällen framdrifvit ifrån sin ungdomstid, jemt får
i Kongl. Maij:sts och kronans tjenst upöfva sig. När nu eompetencen
emellan sådane existerar, hvad rättesnöre skola Hrr
Riksens Råd följa? Ancienniteten kan i och för sig sielf allena
icke äga öfvervigten, utan synes billigheten då fordra, at den,
sorn stått i ständig publiqve förvaltning, äger företräde för
den, som, ehuru välförtjent han eljest vara kan, gått miste af
36—680338
556 1772, april 25.
Riksrådet.
samma förmon. Denna ordningen hafva Hrr Riksens Råd likmätigt
Riksens Högh Ständers egne författningar måst följa,
och om de det icke giordt, hade man då icke med långt större
fog kunnat lasta deras giöromål i denna delen? Derföre hafva
också Riksens Höglofl. Ständer esomoftast sielfve utöfvat en
slags reparationsrättighet för sådane oförskylt lidande medborgare,
dem lyckan liksom satt bakom dörren, medan andre
tor hända ofta mindre förtjente och yngre liksom i dants
sprungit fram. Men Hrr Riksens Råd är en sådan reparationsrättighet
icke utom Riksens Högh Ständers uttryckeliga tilllåtelse
Biståndig'. Jag kan således för min del ei finna, at Hrr
Riksens Råd, hvad tjensternes utdelande angår, förtient något
ladel.
Det andra momentet angående riksdagsmannavahlfriheten,
så är ostridigt, at högsta mackt derpå ligger, at denne kjällan
til folkets frihet hålles ren från alt grummel. Minsta intrång
derutinnan antingen igenom ämbetsmanna eller Kongl. Rådkammarens
åtgjärd skulle aldeles vända up och ned på sielfva
constitutionen. Men som menigheter sig sielfve tygelfritt lämnade
lätteligen kunna förvillas, så mäste sättet til folkets fria
röst och val vara ordning underkastat, och hvem skal hålla
hand deröfver, om icke vederbörande rikets embetsmän efter
de dem föreskrefne lagar.
Här har af någre herrar ledamöter, som för mig tält, redan
blifvit anfördt en Vällofl. Borgareståndets underdånige skrifvelse
til Kongl. Maij :st år 1769 til bevis, att lagarne i denne
delen då ännu saknat den tydelighet, som vederbör. Vid alla
riksdagar hädanefter är högst til befara, at som partiandan
merendels går i stigande oell icke i aftagande, så måste mycket
hända, där sträng ordning behöfves til qväfvande af all
slags oordning och corruption. När nu lagstiftaren sielf. Riksens
Höglofl. Ständer, måste vidgå, at förra lagar i detta afseende
äro mycket ofulkomlige, och vid närvarande riksdag
liksom ett nytt jus puhlicum af det Vällofl. Borgare- och det
Hedervärda Bondestånden är påtänkt och projeclerat, huru
kan man så högt exaggerera, om lagskipande makten icke
kunnat till pricka afmäta alt i det nogaste.
Jag önskade Riksens Höglofl :e Ständer kunde i en god
stund väl besinna sig på denne högst viktige saken, hurule
-
Riksrådet.
557
des sådane tvister om riksdagsmannaval måtte på det oväldugaste
sättet afdömas. Borgerskapet klagar ofta öfver sin
magistrat och Allmogen öfver häradshöfdingarne. Skal tvisten
sluteligen slitas i Kongl. Maij :sts Rådkammare, som hittils
varit brukeligit, blifva Hrr Riksens Råd altid blottstäldte för
menigheters antingen grundade eller ogrundade misstankar.
Och skal deras domslut, som hittils skjedt, undergå hvart särskilt
stånds bepröfning och revision, stå Hrr Riksens Råd i
den våda, de må bära sig åt huru de vilja, at synas stöta eller
favorisera något partie, hvilket bör vara fjärran ifrån Kongl.
Maij :sts Rådkammare. Skal åter hvart stånd enskylt för sig
ensamt äga mackten at utöfva domslutet öfver de existerande
valtvisterne, löper valfriheten för de väljande i hvar stad och
hvart härad en ögonskienlig fara, ilhy at de befullmägtigade,
ehuru lagligen constituerade de vara kunna, aldrig kunna
undgå klander och gensägelse af deras medtäflare, och när et
sådant tvistig! val af ståndet, som det angår, pröfvas skal, kan
så tilbära, at den eljest lagligen befullmägtigade af ståndet
sielf förkastas, om dess person icke står detsamma an. Deraf
upkommer ett despotigt välde hos ståndet öfver therns egne
constituenter, hvars constituerade de äro, aldeles incompatible
och orimlig med en fri constitution, som den svenska vara
bör; och på det sättet skulle friheten i sielfva hamnen, där
den borde ligga tryggast, nemligen igenom det stora misstroende
emellan de befullmägtigande och de befullmägtigade omsider
upväxa skulle, lida skiepsbrott.
Enda utvägen at förekomma alla dessa stora olägenheter
vore, det Riksens Höglofl. Ständer utvalde visse allmänt för
god frägd erkjände män af andelige, magistrat och Borgare
samt det Hedervärda Bondeståndet bestående personer, hvilke,
så snart omtvistade riksdagsmänsvahl skulle ransakas och
afdömas, såsom af de respective tre stånden utvalde domare
därvid skulle lägga handen. En sådan domstol skulle icke
niuta något salarium för sitt besvär och vid hvarje riksdag,
så snart riksdagsvaltvisterne voro af densamma granskade,
genast uphöra och, såframt den igenom pluralitet icke kunde
förenas, vara hvardera sitt stånds ultimate decision underkastat.
Incidemment har jag bordt yppa desse mine välmente tan
-
558 1772, april 25.
Riksrådet.
kar för Höglofl. R. o. A. i anledning af de gravamina, Kongl.
Maij :sts Rådkammare i anseende til riksdagsmannavalen blifvit
besvärade med, och såframt icke något expedient antingen
detta mitt nu föreslagne eller något bättre vidtogos, frugtar
jag Hrr Riksens Råd, hvars stora börda och ansvar jag
gierna önskade kunna lättas, hädanefter i samma mån måste
sig öka, som riksdagsmannatvisterne efter alt utseende sig
öka torde.
Hvad de öfrige Högl. Secrete Deputationens accusationspuncter
vidkommer, kan jag intet annat finna, än at de med
skjäl kunna kallas små obetvdelige saker, som utan at i opartiske
ögon kunna giöra Hrr Riksens Råd criminelle i det minsta,
fast mer tjena dem til en apologie för deras oklanderliga
förvaltning i publiqve mål. Mig vitterligen lärer alt ifrån vår
närvarande constitutions början icke ett enda exempel finnas,
at Riksens Höglofl. Ständers Secrete Utskott eller öfrige deputationer
så högt någonsin beifrat sådane högst obetvdelige
mål at derföre vilja exponera Hrr Riksens Råd för allmänhetens
censur och omilda omdöme, och när slike gravamina
publica som desse upgifvas, är fara värdi, det impressionen
deraf blir hel annan än man sig föreställer.
Man vet nog det hvarje sak kan anses på 2:ne sidor och at
rationes pro & contra giöra olika intryck hos menniskior. Om
nu minsta misstag, ifall sådant värkeligen vore begångit, i det
strängaste exaggereras ända til ett crimen emot lagar och privilegier,
som altid är den hårdaste beskyllning, hvarmed Hrr
Riksens Råd kunna graveras, hvart tager då justitien vägen
och hvad skadar lagstiftaren sig icke sielf dermed? Så långt
min lagfarenhet sig sträcker, bedyrar jag inför Gud, at om
Högl. Secrete Deputation endast tillstyrkt, at Hrr Riksens Råd
en alfvarsam åtvarning skulle giöras, och den bem:te Högl.
Deputation i följe af vedertagit bruk antingen skrift- eller
munteligen kunnat utöfva, hade en sådan inercuriale varit
öfverflödigt straff nog, proportionerat emot förseelserne. Men
hvad skal man då döma om ett föregifvit corpus delicti, sådant
som Högl. Secrete Deputationen det nu upgifvit, där
förklaringarne, Hrr Riksens Råd gifvit, synas så tilräckeliga,
at när högstrådande magten, Riksens Höglofl. Ständer, emot
alle domstolars praxis intet kienner någre admonitionsgrader
Riksrådet.
559
utan extendera peccadiller til lagbrott, huru kan den lagstiftande
magten, som likmätigt alle domarereglor snarare bör uttyda
til det bästa än til det värsta och derföre med fog ei
synes kunna fälla Hrr Riksens Råd till ett så hardt domslut,
som nu i alle paragrapher med ansvar och ämbetets förlust
förkunnas, huru kunna, säger jag, lagstiftande makten, Riksens
Högl. Ständer, sielfve icke finna, at ett sådant missbruk
af högsta väldet icke undergräfver deras egit välde efter det
bekante latinske ordspråket nihil potest esse diuturnum, quod
non nititur ratione.
Hvad Höglofl. Justitisedeputationens betänkande om Bokhandlaren
Holmen angår, så har densamma väl icke utsatt
något vite, mindre straff, på Hrr Riksens Råd för deras förhållande
dervid utan blott till Riksens Höglofl. Ständers egen
pröfning öfverlämnat, huru det skulle anses; men som den
accusationsacten tillika är trykt och på en och samma tid uptagen
som Högl. Secrete Deputations, så sluter jag, det intentionen
dermed är enahanda, nemligen att visa, det Hrr Riksens
Råd misshandlat en undersåte, som efter Tryckfrihetsförordningen
bordt med lindrigare straff anses, än han undergått.
Om jag skulle inlåta mig i alla de reflexioner, härvid förekomma,
missbrukade jag säkert Högl. R. o. A:s tålamod. Något
hvar af oss vet, huru isynnerhet under 1756 års riksdag
och sedermera åtskillige politiske skrifter i publicum blifvit
kringspridde, antastade och försvarade. En okiänd auetor under
namn af Ärlig Svensk debiterade då arktals en ofantelig
stor bok full af oändelige tautologier, syftande derhän at med
Konunga Maijestätets förklening och skyldigheters kräfjande
nästan på hvar sida uphöija det populaire regeringssättet och
riksfädernes, som han dem kallar, stora patriotisme. Gifve
Gud, sådane riksfäder gifvas många. Jag nekar icke, at Sverige
haft sina riksfäder, Gustaver och Carlar, och at vi med
skjäl hoppas äga dem i Konung Gustaf den III:dje. Men då
bemälte auetor lägger sig högsta vinning om at kränka konungamagten,
hos hvilka lian dess så kallade smekungar insimulerar
hafva mästa förtroendet til allmänna välfärdens
största förfång, rosar och berömmer han deremot allestädes
det populaire regimentet och riksfäderne så högt, liksom inge
560 1772, april 25. Riksrådet.
missfoster ibland deni kunde finnas. Hvad intryck detta hos
nationen giordt och om det varit hälsosamt prostituera kcnungamagten,
den doch all verldslig ordning utan at nämn;
Guds egit ord kraf ver at i högsta vördnad hålla, lämnar jag
till Högloft. R. o. A :s egit eftersinnande.
Vid 1761 års riksdag skänkte en hos oss för dess financeskrifter
namnkunnig man Riksens Högl. Ständer en hok i 4:to.
innehållande just i mitt tycke en god antidote emot berörd'
Ärlig Svensk, hvarutinnan han med märkvärdige så äldre sorn
nyare staters exempel tydeligen bevisar, hvad stor fara fri;;
regeringar och republiqver sväfva i, när laster och corruptioner
vanfrägda deras lagars helgd. Så oemotsägelige desse sanningar
voro och i förstone med erkiäntsla af Riksens Hög!
Ständer uptogos, så fattades doch litet, at dess utgifvare jusi
äfven för denne dess skjänk till Riksens Högl. Ständer inemot
slutet af samma riksdag blifvit ansedd som en criminei
d’etat.
En annan anonyme utgaf 1759 någre få ark under titul a!
Tankar om borgerlig frihet. Den giorde så stort väsende och
allarmerade regeringen så högt, det dess auctor, den lärde ocl
til det arabiske danske resesälskapet utnämnde Hr Magister
Forsgård [o: Forsskål] så när råkat ut för en fiscalisk action
i dess fädernesland derföre; och skriften vardt vid 1 000 dahl
silfvermynts vite förbuden.
Änteligen utkom vår namnkunnoge Tryckfrihetsförordning
1766, som bordt qväfva alla tvister och tjena til boktryckarnes
beskydd. Men vederspelet ligger ådaga och visar, det siukdomen
i staten har diupare rötter än at den med den förordningen
stått at häfvas.
Stå icke nu under Riksens Ilöglofl. Ständers egen sammanvaro
åtskillige auctorer, som det förliudes, under fiscalisk action?
Jag känner hvarken deras skrifter eller deras författare.
Lycka nog för dem, at de stå för en ordinair domstol, sorn
sielf är redo skyldig för domen, den fäller; men om de för
Riksens Högl. Ständer domägande magt skulle comparera, ho
vet, huru det skulle gå dem?
Jag uprepar alt detta applicative til Holmens sak. Tvänne
stridande tankesätt skingra nationen åt. Somlige äro royalis
-
Riksrådet.
561
ter, somlige åter republiquains1 fanatiques. Hviiketdera tänkesätt
är rådande och får en i sitt tycke brottslig autor för
sig, kan han omöjeligen undvika dess beifrande och strängaste
näpst.
Det är utan all tvifvel högst farligt i en populair regering,
at skrifter utspridas, ländande til resning och upror i landet.
Menigheters missnöjen ökas aldrig af en välsinnad medborgare
utan dämpas fast häldre. I detta af seendet är ju solklart.
det Bokhandlaren Holmeen bordt vara så eftertänksam att intet
til trycket befordra en skrift tienlig til sinnens upäggande
emot Kongl. Maij :ts regering, innan han förvissat sig om dess
författare till sin egen säkerhet. Men som vi icke kunna dölja
för hvarandra, det statskroppen sielf är sink och thyvärr tedt
convulsive rörelser af sig, emedan Riksens Högl. Ständer sielfve
äro i begrep och tänkesätt ifrån riksdag till riksdag mycket
ombytelige, så hade i en sådan tvetydig ställning varit
försigtigt, om Hrr Riksens Råd icke skjärpt Kongl. Hofra!tens
dom öfver Holmeen. Doch hvem kan anse Hrr Riksens Råd
hafva giordt sig till så hårdt ansvar skyldige blott endast derföre,
at de icke vist all den försigtighet, som vederbordt, som
de nu dömas förtjena? Det är en för menskligheten omöjelig
lott att uti partistridigheter undvika tadel. Hvart parti har sine
scribenter och förfäcktare. Om exaggerationer och å ömse
sidor brukelige insimulationer skola tiena til domslut, livar
stannar då lagskiparens oväldughet? Af alt detta slutar jag
det med Sveriges constitution, partiernes inbördes tryckfrihet
och tolerence mäst öfverensstämmande; visa Riksens Högh
Ständer deni sielfve, felar aldrig, at lios deras representanter
eller fullmägtige, Hrr Riksens Råd, samma moderation inspireras.
Således ifall ock så vore, at Hrr Riksens Råd icke haft så
sundt begrep om romerske republiqven, om Cassius och Brutus,
0111 Caesar med mera som en Montesquieu och andre
citerade autorer, hvad conseqvence till ett lagbrott kan deraf
dra gas? Det är sant, at Patrioten comparative emot Uplysningen
för svenska folket af Högl. Justitisedeputationen anses
1 Enligt originalet rättat från förlagans: republiqvens.
562 1772, april 25.
Riksrådet.
för brottsligare, hvars auctor likväl sluppit med långt lindrigare
näpst än Hollmén; men sådant alt bestyrker efter min
mening, hvad jag redan sagt, at partiskrifter få olika rubriqver,
alt som de skjärskådas til deras syftemål, och gior en
mutuel tolerance dessmer oumgängelig, såframt annars den
stillhet och lugn hos ett folk skal råda, som vil vara styrt efter
sine egne lagar, och förutan hvilken tolerence tryckfriheten
endast tjenar at upägga det ena partiet emot det andra
och jaga det i harnesk.
I England är tryckfriheten mer än 100 år gamal. Ministerielle
och antiministerielle partiscribenter tumla där om i ett
vidlyftigt fält, men icke förmå de upresa engelska nationen
till upror, så länge densamma intet tryckes af publica gravamina,
som af regeringen eller Parlamentet lemnäs ohulpne.
Hvaraf kommer sådant? För min del tror jag däraf, alt nationen
i allmänhet är uplyst och kjånner sina frihetsgräntsor
emellan dess rättigheter och en lagbunden konungamagt. Mig
tycks svenska folket bör i den delen sträfva efter samma uplysning
som den engelska.
Höglofl. R. o. A. täcktes förlåta mig, at ämnets granlagenhet
bragt mig till någon vidlyftighet.
När nu desse tvänne nemligen Secrete och Justitiaedeputationernes
betänkande utan all tvifvel sammandragit de betydeligaste
besvärsmålen, för hvilka de anklagat rikets högste
förvaltningsmål!, och inga svårare gittat upte än de redan uprepade,
vågar jag billigt fråga, hvad månde då vara egenteliga
orsaken till den vidrighet Hrr Riksens Råd förestår? Är
det väl möjeligt, at Riksens Högh Ständer med berådt mod
upsökl hvarjehanda endast i afsigt at kunna fälla dem?
Jag måste med grämelse bekänna, att jag ei annat begriper,
än at mitt fädernesland värkeligen styres af partier, och. at
konungamagten, sorn enkannerligen af Gud och folket dertil
satt är at vara folkets rättigheters yppersta och säkraste försvar,
i min lifstid tidetals så blifvit trampad under fötter,
det den föga förmår något til rikets räddning, såframt Riksens
Högh Ständer icke sielfve bana vägen dertil.
När vid 1756 års riksdags början den bekante tvisten emellan
Högstsalig Hans Kongl. Maij :st vår nu regerande nådige
Konungs Hr Fader och Senaten angående tiensternes bortgif
-
Riksrådet.
565
vande utbrast, tog jag mig den frihet på detta rummet varna
Höglofl. R. o. A. at [med]1 högsta moderation tractera denna
saken, emedan största fara var, det ju mera Konunga Majestätets
glants och höghet för[njedrades, desto mer skulle
Adeln fördunkla sin egen lustre. At intet konungarike kunde
bestå utan konung och ingen konung utan Adel, en ordning,
den i sielfva sakens natur vore grundad. At de öfrige respective
stånden gradatim äfven skulle å sidstone komma at lida,
om den i minsta mån rubbades; men att den deraf till befarande
oredan aldra först skulle drabba Höglofl. R. o. A. sielfve
och giöra af en monarchia mixta & limitata en statum reipublicae
fluetuantem & millis snis ponderibus libratum, hela
riket och Riksens Höglofl. Ständer sielfve till största fördärf;
jag hade då den olyckan at tala emot en stor pluralitet i mitt
egit stånd, följagteligen giorde min välmente föreställning intet
det minsta intryck, utan saken drefs med al den ifver och
ilfänad, som från partier är oskilj agtig.
Jag begriper ei annat, än at det efterdöme, Höglofl. R. o.
A. då gaf, sedermera influerat på allmänhetens tänkesätt, och
a vida jag kjellner verldslige sakers lopp igenom mitt egit
fäderneslands såväl som andre länders historier, finner jag, at
täflan efter större magt och myndighet, än den grundlagen
originaliter utstakar, bryter den nödiga jemnvickten sönder,
förringar Adelns anseende samt uphöjer i samma mån de öfrige
respective ståndens influence i regimentet. Icke såsom vöre
min tanka, att de icke deruti med rätta deltaga; tvärtom lagars
hägn och frihet är hvar medborgares medfödde rättighet
och ett essentiale, förutan hvilket en monarchia mixta & temperata
förvandlas til envälde: men när Adeln igenom sine mer
och mer inbördes tiltagande oenigheter aldeles försvagar sig
sielf, blir en ordo inversus däraf, R. o. A. ringa aktadt och en
dominatio plebis påföljer, som trampar detsamma på hälarne.
Jag bad, som sagt är, Högh R. o. A. då väl besinna sig och
se på påföljdernc. Jag beklagar det, om min spådom icke ännu
inträffat, at liknelserne likväl äro store dertil. Misstroendet
hos de andre respective stånden til mitt egit stånd har stigit
så högt, det män, som långt mer än jag äro ä portée at känna
riksdagsaffairerne, och tackar jag Gud, det jag så litet har at
1 Originalet.
564 1772, april 25.
Riksrådet.
beställa med dem, vidga, at nästan hvar ouverture af en adelsman
giöres, kominer de andre stånden misstänkt för, de sta
sin emellan liksom en man förenade, medan Högh R. o. A.
inom sig sielf är sönderslitit och måste sakna alt understöd
från någotdera af de tre andre respective stånden.
Hurudant är rikets belägenhet uti en så vådelig ställning
och hvarvid skall jag likna väre riksdagar? Vid banlysningar,
där den ena riksdagen ogillar och kullkastar, hvad den förre
etablerat, så at inga beslut äro längre ståndande, än partierne
äro rådande til. Statsklokhet, finance, banco- och defensionsvärket,
kort sagt, nästan alla regeringsmål afmätas efter pa
tiesysteme och tänkesätt, och är väl möjeligit al någonsin
kunna stadfästa ett sådant systeme, som på sakernas sansk\
diga tilstånd och sunda principer, hvilka i alla väder stå, ar
grundat?
Månne då rikets högste förvaltningsmål! Hrr Riksens Råd
icke äro til beklaga, som skola lätta Kongl. Maij :sts svåra regimentsbörda,
och tror man väl, det rikets mäst förtiente ämbetsmän
skola skatta sig til förman at blifva till ett så svårt
värf kallade? Ingalunda, utan de måste bära en afsky derföre.
Ja, om Gud sielf från himmelen satte änglar i Rådkamm
ren, skulle Högh R. o. A. efter den train, sakerne tid efter annan
tagit, och i det humeur, detsamma plägat sammankomma,
och det lynne, de andre stånden äro lili, altid finna skjäl
till klagomål och sätta sine fullmägtige från deras säten.
Hvad utgången blifva måste vil jag förbigå, emedan det biljer
af sig sielf.
Någre välsinnade och betydande män hafva väl försökt att
vid denne riksdag mota ovädret, som sig emot en stor del af
Hrr Riksens Råd uprest, såsom någre af de för mig tält uppenbarligen
vidgått, nemligen på ett sätt att någre få liksom syndabockar
skulle upoffras til de andres frälsning. Huruvida sadant
på lag och rättvisa varit grundat, har jag redan anmärkt.
Min mening är ingalunda at tadla detta försöket för det at
det misslyckat, utan tvärtom hade varit önskeligt at det tagit
lag, emedan ju mindre refvorne i regeringskroppen giöras.
desto snarare kunna de botas. Jag har ock största öfvertygelse,
det de herrar och män, som efter allmän sägen varit destinerade
til försoningsoffret, äro gode medborgare nog at sacrifie
-
Riksrådet.
565
ra sig för det allmänna, om detsamma derigenom värkeligen
dode at försonas. Det som nu annorlunda utslagit, lärer innan
kort visa sin nytta eller sin stora skada, och liksom förre
riksdagars förlopp beredt denne nu påstående, så bereder äfven
denna de påföljande.
I ett så vacklande tillstånd har jag esom oftast tänkt pä
it botemedel emot det onda, sorn oss så svåra trycker, däri
lestående, at riksrådsembetet giordes ambulatoirt1 och til
hälften eller mindre vid hvarje riksdag oinbyteligt. Mig synes
som skulle detta expedient åtminstone interimsvis och på försök
af Riksens Höglofl. Ständer kunna antagas, hvarom jag
beder at med det första få öfverlärnna till Höglofl. R. o. A.
mine ringa tankar.
Den värdigaste Herre på vårt Riddarhus har kort för mig
dragit Högh R. o. A. til sinnes de mycket betydande considerationer,
vår nådige Konungs och Herres personlige store egenskaper
förtjena, och at den procedure, som emot Hrr Riksens
Råd nu utöfvas, aldrig med indifferenee af honom kan anses,
lag beder om lof at instämma i samma vigtige reflexion. Alla
kröningsriksdagar i Sverige hafva, såvida mig vitterligt är,
varit högtidelige glädjeacter, men jag vet ei, om denne emot
alla tiders förra exempel icke får räknas för en sorgeact, när
n konung, brinnande af ett med ömmaste menniskokärlek
upfvldt hierta, och hvaraf dess nit för enighet och försonings
stiftande emellan Riksens Höglofl :e Ständer lämna de förträffeligaste
kjänneteckn, lika fult så litet kunnat värka minsta
förskoning för Hrr Riksens Råd.
Jag kan således til ingen del bifalla det conclusum, Högh
Secrete Deputationen tilstyrkt till Hrr Riksens Råds afsättning,
utan måste efter mitt bästa begrep]) och såsom jag det
inför Gud, som ser allas hiertans upsåt och efter dess stora
mildhet alting i nåder och rättvisa dömer, fast mer anhålla,
det Högh R. o. A. i stället för at låta saken komma till votering,
först ville förena sig om at genom ett väl deducerat extractum
protocolli inständigt och troligen varna de öfrige respective
stånden att, om möjeligt vore, närmare besinna sig och
återkalla thet beslut, som de frugtansvärdt med alt för inyc
-
1 Enligt originalet rättat från förlagans: cimbulatorist.
566 1772, april 25.
Riksrådet.
ken och til felagtigheterne aldeles icke lämpelig stränghet tagit.
såframt annars statskroppen långt ifrån at botas i fler.
convulsioner och hvälfningar ei skall kastas.
Skulle Högl. R. o. A. ingenting därmed uträtta, har detsamma
åtminstone ingenting förlorat utan hedrat sig sielf. Men
ifall tänkesättet och pluraliteten på Riddarhuset härmed icke
skulle instämma, och ganska ovist är, hvart Högh R. o. A. inclinerar,
blir intet annat öfrigt än låta det ankomma på en
votering öfver Hr Hofrättsrådet von Posts votum, som Högt
Secrete Deputationens tilstyrkande aldeles ogillar.
Frih. [von" Duben, Gustaf, anholt at få lägga bifogade
memorial til protocollet (Bil. 39).
Hr Modee, Gustaf: Ehuru i förevarande ämne ganska
mycket är både skrifvit och talat, åligger mig doch min
skyldighet at til protocollet yttra mina tankar deröfver. Jag
har al lid, så vidt det på mig ankommit, försvarat oskulden.
Jag gior mig äfven nu deraf en sanskvldig heder, och min
riksdagsmannapligt kräfver det. Jag vil icke ådraga mig de
förebråelser, ei eller min ätt och mitt namn den skymf at
hafva deltagit uti ett olagligt och våldsamt beslut.
Hitintils har uti vårt samfund den yppersta heder och lycka
erkänts bestå deruti att med Riksens Ständers oskattbara förtroende
bekläda det vigtiga rådsembetet. Är det ännu en sanning,
mine Herrar, skall ämbetet ännu medföra den heder och
värdighet, detsamma tilhörer, skal detsamma omsider icke
sakna nog värdige män til dess beklädande, så blir det högst
angelägit att med detsamma varsamligen omgå och icke af
hat, afvnnd eller partiafsigter upsäga ett Riksens Råd ett förtroende,
hvartil Riksens Högl. Ständer ansedt honom värdig
och förtient, hvilket doch likväl kostat honom förlusten af alla
sina förut innehafde beneficier.
Jag hade trodt at uti de af Höglofl. Secrete Deputation
emot Deras Excellencer upgifne anmärkningar igenfinna
såsom värkeliga skjäl til deras licentierande någre värkelige
brott, såsom kränkning af rikets grundlagar eller intrång uti
konungens höghet, folkets rätt, rikets säkerhet med mera, dä
Höglofl. Deputation vid slutet af dess betänkande tilstyrker
7 Hrr Riksens Råds licentierande; men måtte tillstå, det jag
ock är förvissad, at hvar och en af oss, mine Herrar, åtmins
-
Riksrådet.
567
tone inom sig erkänner ingen anledning eller intet skjäl i denna
vidlyftige act igenfinnes, som giordt Deras Excellencer förtjente
af den minsta förebråelse uti deras förhållande.
Tvärtom och då jag emot angifvelserne jemfört Deras Excellencers
förklaringar, finner jag Deras Excellencer hafva såsom
värdige rådsherrar upfyldt den i desse delar dem åliggande
ämbetspligt. Att icke vara vidlyftig med itererande af
hvar och en omständighet, hvilka äfven af så många värde ledamöter
redan fulleligen blifvit uplyste och förklarade, vågar
jag endast säga, at om Hrr Riksens Råd anorledes, än som
skiedt är, vid dessa omständigheter sig förhållit, då hade
först frågan om deras licentierande kunnat äga rum.
Sådan är den öfvertygelse, jag härom häfver, och hvarmed
jag inför hela verldens domare en gång med glädje vil bestå.
Jag kan altså icke annat än på det vördsammaste Högl. R. o.
A. tilstyrka at ei allenast aldeles afslå Högl. Secrete Deputationens
betänkande samt densamma dess sielftagna domsrätt
förehålla utan ock förklara för de nu i fråga varande Hrr
Riksens Råd Högl. R. o. A:s fulla och ovärderliga förtroende
til en rättvis och ganska välförtjent belöning för deras altid
ådagalagde undersåteliga pligt emot konungen, efterlefnad af
lagarne, bevarande af medborgares rätt och allmän säkerhet.
Mina Herrar! Jag ber Eder för Guds skuld, för Ehr egen
skuld och för rikets väl skuld, låt vår ställning röra Eder.
En Rådkammare, sammansatt af rikets klokaste, visaste och
yppersta medlemmar, är på vägen at för ingenting afsättjas.
Månne ett sådant Rådkammarens ständiga förbytande befäster
kärleken till regeringssättet eller orsakar ledsnad? Månne
aldrig värdige objecter tryta, som på så ovissa vilkor och under
så olika uttydning af lagarnes förstånd vilja emottaga en
sä äfventyrlig syssla som at gå in uti Kongl. Maij :sts Rådkammare?
Månne nationen är härmed tilfredsstäldt för våra riksmöten?
Månne rikets cassör tåla at gifva pensioner åt kanskie
på slutet 100:de licentierade Riksens Råd? Månne enigheten
stärkes eller oenigheten upeldas?
Det är väl ingen af oss, som icke förutser de svåra och betydeliga
fölgder, en så ofta infallande förändring i Kongl.
Maij:sts Rådkammare med sig förer, och at desamma omsider
kunna för regeringssättet vara vådelige. Jag önskar der
-
568 1772, april 25. Riksrådet.
före intet högre, än at Högl. R. o. A. af ömhet för vårt fattiga
och söndrade fädernesland, af kärlek til regeringssättet, til
frid och enighet så inom som utom oss, ville äfven vidtaga
alla de mått och utvägar, som leda dertil, hvilka för denna
gången bestå uti dess förtroendes förklarande för nu varande
Rådkammaren.
Sluteligen instämmer jag uti de betänkligheter, åtskilligledamöter
anfört emot den skriftens tryckning och frihet til
försäljande, för hvilkens tryckande Bokhandlaren Holmeen
blifvit efter min tanka ganska lagligen dömd, Uplysning fö:
svenska folket kallad. Om efter Högl. Justitkedeputationer.
tanka denna skriften intet ondt innebär, så blir doch inge'
angelägenhet och nödvändighet, at densamma må til tryck
lösgifvas. Men då efter min tanka samma skrift i sig sielf
är ett det vederstyggeligaste tryckfrihetens missbruk, så har
jag så mycket mera skjäl at afstyrka Högl. R.o. A:s bifall
härutinnan. De många omständigheter af rättegång och förbud,
som densamma åtfölgt, giöra skriften, sedan den blifvit
til tryckning lösgifven, så mycket begärligare; hvarföre dess
suiter, dem man icke kan förutse, lättare nu straxt genom
förra förbudets fastställande kan förekommas, än tor händ:1
för sent, då detta oenighetsfrö hunnit till alla landsändar.
Hr Baron och Landt m. förmälte, at ännu ganska mångt
herrar återstodo, som anmält sig at tala; men som tiden redan
nog så långt lidit och kl. Aar emot trij eftermiddagen, så
hemstäldte lian, om icke honom måtte tillåtas at afbryta diseourserne
och giöra proposition. Och som bärtil samtycktes,
fortfor han: Som efter discourserne proposition bör formera•
och flere af R. o. A:s ledamöter påstått bifall uppå det af Hr
Hofrättsrådet von Post ingifne särskildle votum men af andre
är yrkat bifall uppå Secrete Depulationens betänkande i conformité
med Hr Brandbergs memorial, så kan jag eij giöra annan
proposition, än efter hvad de flere uti sine discourser
coneluderat, nemi.:
Behagar R.o. A. at afstå Secrete Deputationens betänkande
enligt Hr Hofrättsrådet von Posts särskilte votum?
Härtil SA;arades Ja och Neij.
Hr Baron och Landtm, föreslog aliså contraproposition
til votering:
Riksrådet.
569
Vinner Xeij, bifalles Secrete Deputationens betänkande i
conformité nied Hr Brandbergs särskilte votum.
Hr a7 o n Böhnen, Johan Ludvig,1 påminte härvid,
at ordenteligen borde Japropositionen vara til bifall på betänkandet,
men Neijpropositionen til afslag.
Och som detta ei af någon blef motsagt, så formerade Hr
Baron och Landtm, följande A7oteringsproposition:
Den, som bifaller Secrete Deputationens betänkande in conformité
med Hr Brandbergs särskilte votum, skrifver Ja. Den,
det ei Aili, skrifver Neij.
Vinner Neij, afslås Secrete Deputationens betänkande enligt
Hr Hofrättsrådet von Posts särskilte Aotum, och Hrr Rikms
Råd bibehållas vid Riksens Ständers förtroende.
Denne gillades.
Innan voteringen börjades, anmälte Hr Baron och
Landtm, en ledamot af R. o. A. Majoren vid Artilleriet och
Riddaren af Kongl. Sverdsorden Hr Aron Ehrengranats dödsfall
d. 24 April, och at han med militärisk heder kommo at
begrafvas.
O
Härpå skreds til votering. Bordsherrarne intogo sina ställen
och A7oro:
Frh. Sparre, Carl,
Hr Stålhammar, Carl Leonhard,
Hr Carplan, Carl Ephraim,
Hr Hård, Joachim,
Hr von Wachenfelt, Carl Friedrich,
Hr Wallen, S. C.
R. o. A:s ledamöter framlade sina sedlar efter uprop, de frånvarande
antecknades och upropades andra gången. Hvarpå
voteringssedlarne öpnades, uplästes och räknades, då där befunnos:
Ja
277,
Neij 272.
Hvaröfver voteringsinstrumentet genast upsattes, som af
bordsherrarne underskrefs och för R.o. A. uplästes, sådant,
som det här vid protocollet bifogat finnes.2
R. o. A. åtskildes klåckan 8 om aftonen.
1 Troligen avses: Johan. Memorialprotokollet: John.
2 Uteslutet här.
570 1772, april 29. Riksrådet. T. Wadenstierna. Ultuna.
Ar 1772 den 29 Aprilis.
Plenum kl. 9.
Hr öfveradjutanten och Riddaren Grefve Charles Emil Lewenhaupt
förde ordet.
Justering. l ;o. Sedan R. o. A. intagit sina ställen, justerades en deel
af pleniprotocollet för den 7 December sistledne till och med
den 4 :de puncten.
2:do. Uplästes det för sistledne plenum hollne voteringsprotocollet
uti det hos R. o. A. då förevarande ämnet rörande visse
af Deras Excellencers Hrr Riksens Råds licentierande från
deras innehafvande rådsämbeten.
Hr von B ö h n e n begärte, att de protoeoller, som i detta
ämne blifvit hollne hos R. o. A., måtte jämte alla dertill hörande
dictamina och memorialer lill trycket befordras.
Härtill lemnade Höglåfl. R. o. A. sitt bifall; dock som berörde
protoeoller icke ännu torde vara färdige, så beslöt Ridderskapet,
att anslag på riddarehustaflan må giöras till R. o.
A:s sammanträde in pleno för att justera samma protoeoller,
så snart de blifvit upsatte och i ordning bragte.
Major 3:tio. Uplästes Majorens och Riddarens Hr Thomas Waden
stiernas
stiernas i dag inlemnade memorial, innehollande klagomål öftour
ang:de. ver ett ifrån Riksens Ständers Secrete Deputation afgifvit betänckande,
hvaruti tillstyrkes, at Secondmajoren Casper Boije
samt Capitaine Boije ärholla majors fullmagter samt tour
itrån år 1763, hvilket Wadenstierna förmenar vara sig till
märkeligt lidande, som altid haft och nu jämväl äger företräde
för dem och dessutom innehaft majors fullmagt sedan
år 1764.
Vilar.
Ultuna 4:to. Uplästes Öfverståthollarens och Commendeurens Bagård
ang:de.ron Thure Rudbeck[s] memorial af den 27 April, hvarutinnan
i anseende till det för honom af Cammaroeconomiedeputationen
tillstyrkte arrendecontracts utfärdande på Ultuna
kungsladugård och den stenhusbyggnad, där enl. författningen
kommer att upföras, hvartill redan anskaffadts materialier,
han anholler, att dess contract, såsom icke förut uprät
-
Zetzell. Olin.
571
tadt, må nu ifrån expeditions datum taga sin början och i 15
år härefter varda beräknadt.
Begärtes på bordet.
5:to. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 17 Adesson
Decemb. 1771 ang:de Fältmedici och Assessorens Doctor Pehr tour ang:de.
Zettzels tour som assessor i Collegio Medico, det han på lika
ätt som de öfrige extraordinarie assessorer, hvilka af Riksens
Höglåfl. Ständer vid 1765 års riksdag eller den 15 Octob. 1766
i Collegio Medico insattes, må intaga sitt rum därstädes efter
sin förra eller fältmedici fullmagts datum.
Hr [de] F r i e t z k i j, Claes, ärindrade, det han för sin
deel trodde, att R. o. A. skulle komma lättast ifrån denna saken
och tillika gå den bästa vägen, om Högh R. o. A. skulle täckas
bifalla, hvad Högvördige Prästeståndet i detta ämne för få plenidagar
sedan beslutit; deras utlåtande är ungefärligen af det
innehöll, att Zettzell kommer att intaga rummet i Collegio Medico
näst efter dem, som år 1765 vunnit säte och stämma i
samma collegium.
R. o. A. resolverade, att Assessor Zettzell kommer att intaga
rummet i Kongl. Colleg. Medico näst efter professorerne, hvilka
i anledning af Riksens Ständers förordnande vid 1765 års
riksdag blifvit assessorer i Colleg. Medico, och äger sålunda
Zettzell i samma collegio säte näst efter Professoren Bergius.
6:to. Föredrogs Hedervärde Bondeståndets extractum pro- Hofsecrete
raren
Olia
tocolJi af den 18 Martij 1772 ang:de recommendation för sam- ang:de
ina stånds vice secreterare, Håfsecreteraren Gabriel Olin, att
undfå håfrättsassessors fullmagt och tour samt värkelig befordran
till en dylik eller jämlik syssla i Kongl. Håfrätten
eller collegierne, då han sig dertill anmäler.
Frih. Horn, Christer, ärindrade, det han väl ej vore
emot att Håfsecreteraren Olin blir befordrad, ty han är känd
för att vara en snäll advocat och äger jämväl en ganska artig
Fru, hvars egenskaper väl kunde förtiena en dylik upmuntran
och belöning, men som så ganska få af Högl. R. o. Ars
ledamöter nu äro närvarande och saken i sig sielf synes angå
Kongl. Maij rsts höga rätt vid tiensters förgifvande, så trodde
lian för sin del vara bäst att upskiuta med denne ventilation
lills närmare middagen.
37—680338
572 1772, april 29.
Olin.
Frih. Hamilton, J o h. A b r., sade sig respectera den
värda ledamotens emot denna sak giorde inkast men trodde
för sin deel, att något upskåf med deliberation härom ej nu
kunde äga rum, sedan saken, som tillförene legat på bordet,
nu ånyo till sluteligit afgiörande blifvit företagit; den bör således
afgiöras.
Hvad det angår, sorn skulle Håfsecreteraren Olins befordran
kunna sägas träda Kongl. Maij :sts höga rätt för nära, så
förfaller det jämväl belt och hållit, när man ihogkommer, att
Håfsecreteraren Olin altsedan riksdagens början varit en det
Hedervärda Bondeståndets betient, och att regeringslagarne
och i synnerhet förordningen af den 17 December 1756 förbeholler
Riksens Ständer den rättighet att lill befordran anmäla
sina egne betiente.
I stöd af desse grunder ville han således bifalla Bondeståndets
extractum protocolli; och trodde, att ett sådant bifalls
gifvande af Höglåfl. R. o. A. skulle värka hos de öfrige stånden
en lika benägenhet för våra betiente, om de till någon
befordran skulle anholla att blifva föreslagne.
Hr Bergenschöld, Carl, förenade sig till alla delar
med hvad Frih. Horn i detta ämne yttradt och begärle, att med
detta måls afgiörande skulle vila, hvilket vöre så mycket mera
billigt efter dess tancka, aldenstund Höglåfl. R. o. A., då denne
saken sist uplästes, fattade ett sådant beslut, att betänckandet
ifrån Secrete Deputationen rörande 4 gamla håfrättsbetientes
befordran skulle vara till hands och upläsas samt afgiöras,
då detta extractum protocolli om Håfsecreteraren Olin
företogs; nu som detta ej skedt, så trodde han det vara i sin
ordning att upskiuta med detta mål tills en annan gång och då
följa den ordning, som R. o. A. genom sist tagne beslut utstakadt.
Hr Lagerhielm, Axel A 1 ex., instämde till alla delar
med Frih. Horn och Hr Bergenschöld och trodde, att ifall
något sådant beslut, som Hr Bergenschöld omnämnt, vore af
R. o. A. vidtagit, så vore det angeiägit att följa detsamma.
Hr von Böhnen yttrade sig med nöje hafva åhördt Frih.
Hamiltons tanckar häröfver. Dem ansåg han vara så väl grundade
och tillika framförde med den styrka, så att han numera
för sin del ansåg sig nog uplyst och sielfva ämnet för en
Olin.
573
och hvar så illustreradt, att han till Håfsecreteraren Olins
befordran kan med säkerhet gie sitt bifall.
Hvad åter den af Hr Bergenschöld giorde anmärkning angar,
som skulle R. o. A. hafva tagit något beslut, att Secrete
Deput. betänkande om 4 håfrättsbetientes befordran skulle företagas
vid samma gång, då detta förekommo, så visste han
väl icke, om något sådant beslut är tagit, mycket mindre, huruvida
det blefve möjeligt att ventilera öfver 2 särskildte ämnen
på en gång, men om än så vore, så ville han ej vara emot
att samma betänckande, när ordföranden behagar, blifver föredragit,
dock likväl att detta Bondeståndets extractum protocolli,
som förut är upläst, nu förut må afgiöras.
Hr Leijonanckar trodde, att detta ämne hos Höglåfl.
R. o. A. snart kunde vara decideradt, sedan nu blifvit bevist,
att Riksens Ständer enl. grundlagarne hafva rättighet att befordra
dess egna betiente.
Att det Hedervärda Bondeståndet i anledning af en sådan
dem tillhörande rättighet recommenderadt Håfsecreteraren
Olin, som varit ståndets vice secreterare, att undfå assessors
fullmagt och tour, vore således efter hans tancka icke olagligt
men väl en sak, som kan bifallas, särdeles när man härvid
öfverväger, att Håfsecreteraren Olin är känd för mycken
kundskap och skickelighet i lagsaker samt redan länge tient.
Han önskade således, att R. o. A. härtill ville samtycka, på
det sedermera, ifall ordföranden så behagar, Secrete Deputation
betänkande om de 4 håfrättsbetientes befordran måtte
kunna företagas.
Hr Rappe, Carl, styrkte likaledes till bifall samt ärindrade,
att denne saken nu bör afgiöras, eftersom den i dag ånyo
blifvit upläst och redan legat på bordet.
Kunde för öfrigt ej gie sitt samtycke till att qvitta en sak
med en annan eller att företaga och afgiöra en här omnämd
sak, som än ej varit upläst, blott för det att denne nu skall
decideras, ty sådant hade hittils ej varit brukeligt, och dessutom
synes det bäst att decidera hvar sak för sig särskildt
utan att dem emellan formera någon connexion.
Hr Hasenkampf fandt, det tvenne qvestioner hos R. o.
A. nu vore under öfverläggning, 1 :o om och huruvida denne
saken nu kunde afgiöras eller borde upskiutas, sedan man för
-
574 1772, april 29.
Olin.
meni, att It. o. A., då detta mål sist var före, tagit det heslin,
att med samma gång, då det härnäst föredrogs, ett Secrete
Deputations betänckande ang:de 4 håfrättsbetientes befordran
tillika skulle afgiöras.
Hvad detta angår, så trodde han det vara oformeligit och
utur sin ordning att handtera och afgiöra 2 särskildte saker
på en gång, som icke äga någon likhet.
Hvad den andra frågan angår, nemi. Håfsecret. Olins befordran,
så grundar densamma sig på Riksens Ständers i lagarne
förbehollne rättighet att få sielfva belöna och befordra
sine betiente, eftersom Olin är vid nu påstående riksdag vice
secreterare i det Ärbara Bondeståndet. Han hoppades alt derföre
R. o. A:s benägna bifall till Bondeståndets extractum protocolli
med så mycket mera skäi, som R. o. A. derigenom vinner
de öfrige ståndens välvilja så emot oss sorn ledamöter
som ock emot väre egne betiente, hvilket ganska väl torde
behöfvas; och hända hvad sorn hända viii, så vore han för
sin del dock öfvertygad derom, att Håfsecreteraren Olin aldrig
tager emot eller söker något assessorssäte i Håfrätten.
Hr Lagerhielm ärindrade, det han icke numera, sedan
denne saken råkat i en så vidlöftig dispute hos R. o. A., ville
längre uppehålla den medelst sitt bifalls nekande till Håfsecreteraren
Olins befordran. Han hade hort, att Olin vore en
förtient man, och det ville han ej neka lill; kanske det så är.
Emedlertid som en värd ledamot, nemi. Hr Bergenschöld, påstådt,
att Secrete Depui :s betänckande ang:de Nordemans,
Grönings med fleres befordran skulle enl. R. o. A:s beslut vara
detta följacktigt, så utbad han sig att detsamma, sedan detta
mål blifvit afgiordt, kunde blifva föredragit.
Härtill samtycktes.
Och efter behörig af Ordföranden gifven proposition
bifölls Hedervärda Bondeståndets extractum protocolli.
Notarien 7 :o. Uplästes Riksens Ständers Secrete Deputations betäncat
befordraskande af den 5 Martn 1772, hvarutinnan deputationen i antm
assessor seende till de uprättelses ansökningar, som Håfjunckaren och
* Hmftn.ten Notarien Estenberg vid 1765 och 1769 årens riksdagar giordt
och dess mångfaldige lidande af fleres för honom vundne befordran,
tillstyrker, det må han hos Kongl. Maijrst anmälas
att i nåder förordnas till assessor i Svea Håfrätt med sin in
-
Estenberg. Borgh. Utrikes lån.
575
aehafvande lön och med tour framför Assessoren Zellén samt
att Seeret. Nordeman, Protonotarien Gröning och Vice Advoeatfiscalen
Evelius samt Häradshöfdingen Malmerfelt må få
de förra 3:ne extraordinarie assessorssysslor i Håfrätten på
samma dag med Estenberg samt den sistnämnde assessors fullmagt
och tour lika med den, som Estenberg blifvit tillagd,
samt att vid sin innehafvande häradshöfdingesyssla qvarblifva.
Betänckandet bifölls.
8:vo. Uplästes Välloflige Borgareståndets extractum protocolli
af den 21 Martii 1772, innehollande förklaring öfver Riksens
Ständers genom underdånig skrifvelse af den 21 sistledne
Februarii för Borgareståndets Secreterare Assessoren
Borgh gifne tillstyrckande alt befordras tili assessor i Kongl.
Svea Håfrätt, nemi. det måtte han, som till assessorsbeställningen
efter Lagmannen Palmcrona sig anmält, niuta rummet
samt thermed förknippade tour till lön näst efter nu varande
yngste Assessoren därstädes Svedriz.1
Bifölls.
Hvarefter en deputation ifrån det Högvördige Prästeståndet
ankom, 6 ledamöter starck, anförd af Probsten Brander.
Hvilken, jämte det han anmälte Prästeståndets vänlige och
förtrolige hälsning, tillika berättade, hurusom hos Prästeståndet
ansedts nödigt att ärholla kundskap om, huru de vid sistledne
riksdag beviljade utrikes lån blifvit förvaltade och använde,
hvilket Prästeståndet funnit för gådt att remittera till
Bancodeputationen, som deröfver har att inkomma med sin
berättelse.
2:do. Meddelte derjämte Prästeståndets extractum protocolli
ang:de Barnhus- och hospitalsöfverdirectionen, som han reeommenderade
till R. o. A :s benägna bifall.
Sedan Hr Grefven och Ordföranden å R. o. A:s vägnar
besvaradt deputationens andragande, afträdde deputation.
Hvarefter Hr Grefven och Ordföranden gaf R. o. A.
tillkänna det, som deputationen nu anmält.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, bad, att R. o. A. nu
måtte bifalla remissen till Bancodeputationen om att efterse,
huru de vid sistledne riksdag beviljade lånen blifvit använde.
1 Enligt extraktprotokollet ändrat från förlagans: Qvedritz.
Seeret.
Borgh
ang :de.
Deput. fr.
Pr.st.
576 1772, april 29. Göteborgs hospital.
Flere åter af R. o. A. begärte detta på bordet.
Frih. von Essen ärindrade, att det väl vore enligt med
de rättigheter, hvilka riksdagsmän tillhöra enl. lagarne, att
lägga de saker på bordet, som äro nya, och således deröfver
taga sig någon betäncketid. Men om detta skedde eller ej, om
remissen genast bifölls eller icke, så vore hail dock för sin
del öfvertygad, att R.o. A:s ledamöter i Bancodeputationen
lära utan någon befallning efterfölja R. o. A:s åstundan.
Hr [vo n] Bromell trodde, att R. o. A. kunde trygga sig
vid det, som Frih. Essen nu anfördt, så mycket mera, som det
vore honom bekant, att ledamöterne i Bancodeputationen sitt;
där på eed och lära icke underlåta att utan speciel befallning
upgifva, hvad som nu ansees nödigt. Kunde således icke se,
att någon remiss hellöf des.
Härmed uphörde ventilation i detta ämne.
Götheborgs 9;o. Uplästes Borgareståndets (i anledning af Götheborgs
^hospital0*1 stads riksdagsfullmägtiges ifrån Urskillningsdeputation till
ang:de. Riksens Ständers plena ingifne ansökning) afgifne protocollsutdrag
af den 15 Februarii 1772 om understöd till det i Götheborgs
stad varande hospital samt bemälte stads barnhus af
innehöll, det måtte fastställas en afgift af 1 öre s:mt för hvar
tunna saltad sill, som för Götheborgs stads innevånare räkning,
så in- som utom staden och i skärgården hädanefter
insaltas, till Götheborg inkommer eller therifrån till utrikes
orter utskeppas, hvilken afgift kommer att till hälften tillfalla
Götheborgs hospital samt till hälften barnhuset därstädes, och
att dessutom 1 öre sant må till barnhuset derstädes betalas
tor hvart och ett skålpund caffebönor, som till Götheborg
hädanefter inkommer.
Frih. H o r n anmärkte, att det vore billigt att lägga afgift
på caffe, ty det vore en öfverflödsvara och af giften i följe
deraf en tunga, som endast faller på dem, hvilka den consumera;
och de lätteligen kunna bära.
Men hvad afgift på sillen angår, så vore det mindre billigt.
Sillen är en nödvändighetsvara till och med för det fattigaste
folcket, alla afgifter, som derpå läggas, äro följackteligen
af den egenskapen, att de höja priset derpå, och derigenom
åter vinnes intet annat än en billig klagan hos det fattigare
folcket öfver dyrhet; han ville således aldeles af slå den
Göteborgs hospital och barnhus.
577
projecterade afgiften på sill och i dess ställe substituera en
lika afgift för socker, som äfven är en öfverflödsvara.
Hr von Post, Friedrich, ärindrade, att för någon
tid sedan hade hos R. o. A. före varit en dylik fråga om afgift
på caffe för att underhielpa S:t Olofs kyrkobyggnad.
R. o. A. funno och beslöto då, att det icke var bra att lägga
afgifter på varor, enskildte personer och societeter till fördel.
Det synes väl, att caffe är en öfverflödsvara, men vi böra också
komma inog, att genom afgifters läggande derå så minskas
consumtion, cronans inkomst i tull lider deraf, men framför
alt lurendrägerierne befordras och underhielpas; holt således
före, att denne delen af Borg.st :s extractuin protocolli måtte
afslås.
Hvad åter sillen angår, så är det ännu mera skäl att i den
delen styrka till afslag. Ty afgiften derå faller slutel. på hela
den fattigare hopen af rikets inbyggare, så vida som Götheborg
till större delen fournerar hela riket med sill; och huruvida
en sådan afgift billigtvis kan dem påläggas nu, då en allmän
hungersnöd och penningebrist plågar vårt fädernesland,
lemnade han hvar och en att eftersinna. När man nu tillika
conside[re]rar, hvilka som häraf skola niuta frugten och fördelen,
så är det icke cronan, tvertom hon lider, utan privata
personer; begärte således propsit. till afslag på betänckandet.
Hr [de] F r i e t z k i j, Claes, fandt för sin del, att detta
mål ej hade samma beskaffenhet som det förra angående St.
Olofs kyrka, ty densamma var församlingen pligtig att bygga,
men detta angår ett hospitalil och barnhus, som tarfva underhöll.
När man noga och med betänkande genomläser Borgareståndets
extractum protocolli, så finnes deraf, att den föreslagne
afgiften på caffe endast faller Götheborgs stad och en
del af landsorten deromkring till last, ty det säges, ett öre sunt
af hvarje skålpund caffe, som till Götheborgs stad inkommer.
Hvad afgiften på sillen angår, så förholler det sig ungefärligen
lika. Det säges 1 öre smit för hvarje tunna saltad sill,
som för Götheborgs stads invånares räkning så in- som utom
staden och i skärgården hädanefter insaltas, till Götheborg
inkommer eller therifrån till utrikes orter utskeppas. Denne
afgift faller således Götheborgs invånare ensamt till last och
578 1772, april 29. Göteborgs hospital.
kan ej på något sättet höja priset pä varan, emedan afgiften
dels är så liten, dels fourneras riket från andra ställen också
med sill; utan således ändamålet är så ganska godt, så trodde
han bäst vara att bifalla Borgareståndets extractum protocolli.
Hr Hasenkampf fandt, att den ledamoten, som för honom
tält, så ganska väl detailleradt sielfva saken, nemi. att
afgiften på caffe icke rörer någon annan än Götheborgs stads
invånare; jämväl att afgiften på sill, ehuru mera betydlig i
anseende till samtel. rikets fattigare inbyggare, likväl endast
faller Götheborgs invånare till last, utan att den på något märkel.
sätt kan höja priset på varan; så att han i anseende dertill
ville bifalla Borgareståndets extractum protocolli.
Och som samma stads fullmägtig härmed förklaradt sig
nögd, och det synes vara ett angeläget ämne för Riksens Ständer
att upmuntra barnhus och hospitalsinrättningar i ett land,
som är så ganska folckfattigt, så styrkte han R. o. A. till bifall
i samma ämne.
Frih. von Essen trodde, att som detta vore en sak af
helt annan beskaffenhet än den förra angående St. Olofs kyrka,
så kunde R. o. A. utan att på något sätt contradicera sitt
förra beslut bifalla detta.
Götheborgs stad, ehuru den på alt sätt hittils sökt underholla
barnhuset och hospitalet därstädes, har dock funnit sig
nödsakade att nu med ny ifver arbeta på dess upkomst. Oell
på det ändamålet så mycket lättare måtte vinnas, hafva de här
upgifvit medel och utvägar, som prineipaliter betunga dem
sielfve, men som äfven till någon del torde komma att af deni
återvinnas genom handeln.
Desse medel bestå deri, att de föreslagit 1 öre s:mt af hvarje
tunna sill och af hvart skålpund caffe, som till Götheborg
inkommer eller derifrån utskeppas.
När man nu considererar, att en så liten afgift svårligen
kan höja priset på varan, således icke eller befordra lurendrägerier
i större mån än hittills skedt, men man åter å andra
sidan märker, att hospitaler och barnhus äro nyttige inrättningar,
som icke kunna byggas eller underhollas af intet utan
tvertom, utom det de af Götheborgs stads invånare skola få
sin förnämsta underhöll, jämväl tyckas hafva någon rättighet
till upmuntran hos Riksens Ständer, så vågade han sig att
tillstyrka bifall på detta Borg.st:s extractum protocolli.
Göteborgs hospital och barnhus.
579
Hr Leijonmarck, Gust. Adolph, fandt för sin
del, att denna saken kan både bifallas och afslås, när man å
ena sidan conside[re]rar skälen för och å andra sidan skälen,
sorn äro deremot. Men skall man åter i denne saken endast
hafva afseende på statens och det allmännas bästa, så nekade
han icke till att den ju icke borde nogare och med mera
granlagenhet handteras.
Distinctionen, som här af åtskillige ledamöter blifvit giord
emellan denne saken och det tillförene hos R. o. A. alslagne
målet om understöd till St. Olofs kyrka, kan väl i och för sig
si eif vara rigtig; men så står det endå fast, att begge desse
projecterade afgifter äro destinerade ad pios usus; när det
således befinnes en så nära likhet dem emellan, så kunde han
för sin deel icke begripa, huru R. o. A:s tanckar kunnat sa
märkeligen förändras emot förr, då vi altid i dylika mål gådt
med föreställningar till de öfrige respective stånden och sökt
afstyrka dem att deruti ingå.
Således och sorn vi dessutom böra hafva till principe att, så
mycket möjeligt är, ackta oss före både att blifva skattdragare
at privata personer och äfven att gifva de andra rikets stader
lika praejudicater för att söka detsamma och ånyo gagna sig
af vår benägenhet, så hoppades han, att R. o. A. endast i betragtande
af sin egen, om icke rikets förlust vid sådane bevilningar,
täckes afslå Borgareståndets extractum protocolli.
Hr Wadenstierna, Carl: Det är väl i allmenhet en
ganska berömvärd egenskap hos ett R. o. A. att ömma olycklige
siuklingars och fattige barns nöd; men dertill bör dock
aldrig sådane medel vidtagas, som betunga staten och rikets
fattige inbyggare och våra medundersåtare.
Innan jag går till sielfva ämnet, måste jag förut giöra den
reflexion, att flere af rikets städer äga redan innom sig dylika
hederliga och nyttiga inrättningar, utan att de tills dato begärt
af det allmänna någon den ringaste hielp eller understöd.
När jag nu närmare efterseer det ifrågavarande ämnet, så
finner jag, att Borgareståndet i ani. af riksdagsmannens från
Götheborg vid denne riksdag ingifne ansökning om understöd
för Götheborgs hospital och barnhus upgifvit och med sitt bifall
beledsagadt ett project, nemi. att 1 öre sunt afgift skulle
läggas på hvar tunna sill, som saltas i eller utom Götheborg
580 1772, april 29. Göteborgs hospital.
för någon dess inbyggares räkning, samt 1 öre dito för hvart
skålpund eafte, som lill Götheborg inkommer.
Att en sådan afgift betungar sandel, rikets inbyggare, sorn
med Götheborg drifva handel, men icke Götheborgs handlande,
att den ökar priset på varan och befordrar lurendrägerier
med mera, är redan af åtskillige värda ledamöter tillräckcl.
bevist. När nu härtill kommer, att Borgareståndet sielfve vid
denne riksdag behagadt besvära sig deröfver, att vissa nödvändiga
varor äro allaredan bclagde med för hög tull, så kail
jag icke se, med hvad skäl vi böra öka den.
Hvad caffe ensamt beträffar, så är väl sant, att det är en
öfverflödsvara; men när man åter considererar, att Götheborg
visst fournerar halfva riket med den varan, att vidare afgift
derå skulle upmuntra lurendrägeriet och försvaga cronans
tullinkomster, så är det ett gällande skäl för oss att afsla
projectet.
Hvad sillen angår, så är det en nödvändighetsvara. Tyska
kyrkan har redan fådt bifall till 1 öre sant afgift på livar tunna
sill och det på en tid, då rikets inbyggare till större delen
sukka efter bröd. Jag finner således för ingen del, att vi kunna
belasta de fattigare väre landsmän med flere afgifter derå.
utan begär proposition till afslag på detta extractum protocolli
eller votering.
Hr Sparrschiöld, Carl Magnus, fandt i anseende
till de många considerationer, som af en och annan ledamot
blifvit anförde, största skäl vara att afslå denne Götheborgs
stads begäran och så mycket mer, sorn Götheborg är en
rik stad, som väl sielfve kan undcrholla sitt hospital och barnhus.
Att en dylik afgift på sillen skulle höja priset derå, är en
äfven så rigtig sanning, som den att flere vermlänningar i
Friedrickshall och Cristiania hittils köpt och hädanefter mera
än förr köpa en tunna sill för en plåts bättre köp än af Götheborgsboerne
samt salt 5/4-tunna för lika pris, som en hel tunna
kostar här. Det synes således vara ganska betänckel. alt
genom nya afgifter höja priset och öka fattigares klagan och
minska begär efter vår egen sill.
Härvid upkom Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
Göteborgs hospital och barnhus. 581
Hr [de] F r i e t z k i j, Claes, ärindrade härvid, det han
väl aldrig idkadt norsk handel, men så mycket visste han dock,
att priset på den norska sillen varierar äfvensom priset på
vår egen, det ena året dyrare än det andra. Åberopade sig för
öfrigit, hvad han i detta ämne förut yttradt, och som ändamålet
med denne projecterade afgift vore god och ingalunda
kunde säjas öka priset på varan, så begärte han votering, itali
R. o. A. ej på annat sätt skulle kunna komma från denne saken.
Frih. Horn, Christer, önskade, att B. o. A. nu snart
ville decidera detta ämne, han för sin del, oacktadt han gil vit
anledning till flere dubier deremot, ville följa ett så läfvärdt
efterdöme och bifalla Borgareståndets extractum protocolli,
emedan afgiften ej vöre betydelig.
Hr C a r p e 1 a n, Carl Ephrai in, betygade sin förundran
deröfver, att ventilation i detta ämne dragit så ganska
långt på tiden, och recommenderade till bifall Borgareståndets
extractum protocolli, hälst han för sin del vore öfvertygad
därom, att afgiften på sill ej vore så märkelig, att den kunde
höja varan, och hvad caffe angår så ringa, att den borde \ara
3 a 4 gångor högre för att kunna vänja oss småningom ifrån
dess nyttiande; hoppades slutel., att R. o. A. med honom i samma
tancka täcktes instämma, så mycket mera sorn all afgift
i denne delen stannar för Götheborgs invånares räkning.
Hr von Engeströ m, Joha n, styrkte till afslag af
Borgareståndets extractum protocolli uppå de af Hr Wadenstierna
och von Post anförde grunder.
Häruppå giorde Hr Baron och Landt m. proposition till
bifall på Borg.st :s extr. protocolli.
Hvilken besvarades med Ja och Nej.
Hr Linderstedt, Eric, trodde, att begge delarne af
R. o. A., som äro emot eller med denne saken, vinna sitt ändamål
genom det de afslå betänckandet, såvida sorn det då beror
på de öfrige respective ståndens godtfinnande, och ärindrade,
att skälen emot vida öfverväga de considerationer, som
å andra sidan styrkande till bifall.
Frih. von Essen: Om vi icke hade apparence, att riksdagen
skulle blifva nog lång, så kunde vi väl roa oss i dag
med en votering, men sedan vi icke lära behöfva frugta det,
582 1772, april 29. Riksrådet. Hållskjuts.
och han dessutom för sin del jämte andra väl lära draga i
betänckande att förspilla R.o.A:s öfverläggningstid, så trodde
han, att proposition till afslag häldre skulle vinna bifall.
Häruppå giordes af Hr Baron och Landt m. proposition
till afslag på Borgareståndets extractum protocolli.
Hvartill svarades Ja.
Deput. fr. Härvid ankom en deputation ifrån det Ärbara Bondeståndet
Bond.st. „ „ ... ,
at 8 personer, anförde af Jan Anderson ifrån Upland,
sorn jämte anmälan af ståndets kiärvänlige och ödmiuke hälsning
berättade, att Bondeståndet gifvit honom i befallning att
aflemna ett ståndets extractum protocolli, innehollande ett
i dag af Bondeståndet vidtagit beslut, nemi. att Deras Excellencier
Riksråden Hermelin och Gyllenstierna nu ånyo måtte
anmodas att i Kongl. Maij :sts Rådkammare inträda, på dei
staten medelst deras hittils innehafde pensioners indragning
måtte kunna lättas; hvilken indragning ståndet likafult förheholler
sig böra ske, om bemälte Deras Excellencier emottaga
Riksens Ständers förtroende eller icke.
Deputationen besvarades af Hr Baron och L andt m. samt
afträdde; hvarefter Hr Landtm, ånyo för R. o. A. uprepade,
hvad samma deputation haft att andraga.
nå"radH 10:o. Hr [de] Frietzkij, Clae s, begärte, att en depuRiksens
tationen till de öfrige respective stånden måtte afgå för att
hållande" kund§iöra dem vårt senaste genom votering vidtagne beslut
angående Deres Excellenciers Hrr Riksens Råds licentierande.
Detta bifölls, hvarefter deputerade upropades och afgingo
under Frih. von Essens anförande.
11 :o- Anmältes Landshöfdingens Generalmajorens och Ridvid
Farila , .. „ , ° J
gästgifvare- darens Baron Carl Sparres ingtine memorial af den 13 April
gard ang:de. 1772 angående den af Cammaroeconomiedeputationen i dess
betänckande af den 5 Martii sistledne uptagne saken emellan
Liusdahls och Färila socknar om jämkning i hållskiutzen vid
Färila gästgifverie och det där gifne tillstyrkande, att hållskiutzen
vid begge gästgifverierne måtte uphäfvas, hvilket
han styrker till att atslås såsom en sak, hvilken hvarken är
begärd eller rimlig med R[iksens] St [änders] förra yttranden.
Afgeck till de öfrige stånden.
Ackordsrätt för militärer.
583
12:do. Uplästes Capitainens och Riddarens Hr Carl Ephraim
Carpelans memorial af den 11 April angående tilläggning vid
den af Kongl. Krigsbefälet begärte och af Secrete Utskottet i
protocollsutdrag af den 13 Martij detta år tillstyrkte förklaring
öfver 2:dra § i armeens pensionscassaeregleinente af den
22 Februarii 1770 ang:de afsked sökandes accordsrättighet,
enär mannen dör innom den föreskrefne tiden.
Hr Rappe, Carl, ärindrade, att detta vore ett ämne,
hvarmed Hr Carpelan hade bordt vända sig till Kongl. Krigsbefälet,
medan som de in specie förbehollit sig, att ingen ändring
eller rubbning må giöras uti pensionscassans reglemente
utan deras vetenskap eller samtycke.
Härmed conformerade sig till alla delar Frih. Bung e.
Hr Carpelan, Carl Ephrai m, önskade, att Secrete
Utskottets extractum protocolli i denne saken vore till hands
och kunde upläsas, så skulle deraf finnas, att det han nu uti
sitt memorial tillstyrkt, icke vore emot utan tvärtom enligt
med hvad samma extractum protocolli inneholler; begärte
derföre att med samma memorial få vända sig till de öfrige
respective stånden.
Hr R a p p e, Ca r 1, ville begifva sig dertill, att detta memorial
må få communiceras med de öfrige stånden, dock ej
på vanligt sätt utan genom en deputation, sorn tillika förbeholler
R. o. A. sin pröfningsrätt derutaf, innan saken hos dess
respective medstånd företages.
Hr Linderstedt fandt, det man väl ej kunde neka den
värda ledamoten att gå med sitt memorial till de öfrige respective
stånden; men vore också ej emot att R. o. A. medelst
en deputation förbeholler sig att deröfver få aflemna sitt yttrande,
och att det dessförinnan hos de övrige stånden må blif
va
hvilande.
Uppå giord proposition af Hr Baron och Landt m. blef
detta bifallit, och upropades i följe deraf de ledamöter, som
i detta ämne komma att afgå till de öfrige stånden.
13. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
G Aprilis 1772 angående Deras Kongl. Högheters Arfprintzarnes
samt den Kongl. Printzessans stat, hvarutinnan Secrete
Utskottet tillstyrker åt hvardera af de Kongl. Printzarne sextiotretusende
dahlér s:mt och för Kongl. Printzessan 50 000
Avskedssökandes
accordsrättighet
i
militairen
ang:de.
Arfprintzarn.
es
Printzessans
stat ang :de.
584 1772, april 29. Prinsarnas stat.
d:r s:mt årligen, hvilket Seerete Utskottet, jämte det sorn för
dem år 1765 beviljades, tror lärer vara tillräckeligit; förbehållandes
sig likväl att framdeles vid statens reglering bevilja
härutinnan någon tillökning, ifall tillgång dertill blifver.
Jämväl uplästes R.o. Ars ledamöters af Seerete Utskottet
därhos bifogade särskilte votum af innehöll, att, som redan
år 1765 beslutits, att Printzarne skulle få hvar sitt hus i
staden, hvar sitt slott på landet samt 50 000 drr sant årligen,
och 1769 års riksdag äfven deras då varande skuld betaltes,
Printz Carls med 42 983 drr knnt och Printz Friedric
Adolphs med 44 522 drr, och dem tillika anordnades till vagnars
och stallstats inrättning hvardera 57 000 drr srmt och tiil
öfrige förnödenheter, husgeråds inköp, betienings aflöning,
kostpengar och beklädning m. m., 63 000 drr srmt hvardera;
men deras taffelpenningar då ej varit i fråga, hälst de tills
nu stedse nyttiat Kongl. Maij rsts bord; så ansee ledamöterne
de af Seerete Utskottet föreslagne 63 000 drr srmt ej tillräkkelige
i anseende till rikets penningevärks nu varande skick
utan tillstyrker för dem 54 000 drr srmt årligen i plåtar in
natura hvardera; hvarpå de hoppas, att riket, oansedt någon
förlust i början, framdeles lärer kunna vinna, när penningeväreket
blifvit stadgadt; men för öfrigit bifalla den för Hennes
Kongl. Höghet Printzessan föreslagne summan.
Hr [von] Nackreij ärindrade, att han funnit åtskilligt
vara at påminna vid Seerete Utskottets extractum protocolli,
såväl i anseende till summans storlek som dess beräkningssätt,
men sedan han hade åhördt R.o. Ars ledamöters
särskildte votum, hade han funnit onödigt att dem uprepa, eftersom
det inneholler det mästa af hvad han ärnade säja;
han ville således bifalla samma votum till alla delar.
Härvid ankom en deputation ifrån det Högvördige Prästeståndet,
8 personer starck.
Ordföranden Hr Biskoppen Lars Bentzelstierna
anmälte näst Prästeståndets vänlige och förtrolige hälsning,
att Prästeståndet i ani. af Bondeståndets extractum protocolli
hade beslutit, att Deras Excellencier Hrr Riksens Råd Baronerne
Lagerbielke och Hermelin samt Grefve Gyllenstierna
måtte ånyo af Riksens Ständers förtroende blifva delacktige
Prinsarnas stat.
585
och anmodas att i Kongl. Maij rsts Rådkammare åter inträda,
dock utan att dervid något förbehold angående deras pensioners
indragning må häftas.
Tillika förmälte Hr Biskoppen sig af Högvördige Prästeståndet
blifvit anmodad att om den så länge sedan projecterade
förstärckning af Jusitiaedeputations ledamöter hos R.o.
A. påminna till skyndesamt och benägit afgiörande.
Sedan deputationens andragande af Hr Baron och
Landt m. blifvit besvaradt, afträdde deputerade.
Häruppå åter fortfors med discurserne öfver det förevarande
ämnet.
Hr [de] Frietzkij, Claes, ärindrade, att hela skillnaden
emellan hvad som Seerete Utskottet tillstyrkt och det,
som Adelens ledamöter i sitt votum projecteradt, består deruti,
att de förre föreslagit 63 000 drr srmt och de sednare
53 000 drr srmt i plåtar in natura.
Denne skillnad hade han väl för sin del icke kunnat finna
vara så aldeles indifferent, hälst man tydeligen finner, att
Deras Kongl. Högheter af densamma nu i början kunna gagna
sig ganska mycket; hvilket han äfven ansåg för dem såsom
oumgängeligit i anseende till de flere utgifter och skulder,
som nu trycka dem. Skulle således för sin del önska, att R. o.
A. täcktes densamma bifalla. Och som financevärket lärer vid
denne riksdag icke undfalla Riksens Högl. Ständers handläggning
och man således förmodar, att en länge önskad realisation
torde med det första förestå, så vöre han deremot å den
andra sidan nästan säker derom, att riket af skillnaden emellan
desse projecter icke kan draga någon skada utan tvärtom
bör vinna så snart, sorn vårt penningevärck blifvit satt på en
säkrare och mera varagtig grund.
Frih. Grönhagen begärte saken på bordel.
Frih. Bunge, Sven, ärindrade, att som ingen, sedan betänckandet
blifvit läst, begärt, att saken skulle vila, utan R. o.
A. således gådt in i ventilation deröfver, så kunde numera ett
sådant förbehöll efter dess tanka ej värka vidare uppehold
uti sakens afgiörande.
Hvad det i votum upgifne projectet angår, så hade han tillika
med samtel. R.o. Ars ledamöter i Seerete Utskottet una
-
586 1772, april 29. Prinsarnas stat.
nimt varit af den tanckan, som samma votum inneholler. Han
hade så mycket mera funnit sig skyldig att deruti ingå, sorn
utom det att dervid ingen skada för riket gierna kan åstadkommas,
det vore till en märkelig hielp för Deras Kongl. Högheter
Arfprintzarne; och som det är för Svea Riket en oskattbar
Guds nåd att äga Printzar, de där gifva oss dagelige prof
af sine inedfödde goda egenskaper och höga samt milda tanckesätt,
så trodde han det vara våra skyldigheter likmätigt at
icke blottställa dem för knapp utkomst och otillräckeligt underhöll.
Han tillstyrkte derföre, det måtte R. o. A:s ledamöters särskildte
votum bifallas, och anholt i den händelsen, att en deputation
till de öfrige respective stånden måtte få afgå för att
giöra vårt beslut värkande.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Det är icke för att synas
för ett Konungahus, som jag nu inför Höglåfl. R. o. A. yppar
mina tankar; ty i sådane saker synes man ibland emot oel;
ibland med; utan det är endast för att gifva vid handen de
ömande skäl och considerationer, som föranlåtit mig att ingå
och bifalla, hvad R. o. A:s ledamöter i Secrete Utskottet nu
i sitt votum anfördt.
Det är väl en osvikel. sanning, att vårt statsvärk är utblolladt
och icke på långt när tillräckeligt till alla de behof, sou:
derigenom skola bestridas. Det kan väl icke eller nekas, alt
ju icke vi hittils efter vår råd och lägenhet sökt att bispring:
och understödja vårt Konungahus i deras utgifter, men vi böra
och vi kunna med skäl hoppas, att statens tillgångar denne
gången blifva ökte och vårt penningeväsende mera stadgadt,
än det hittills på några år varit.
När ett rike är så lyckeligt, att det innom sitt sköte äger
infödde och vältänckte Printzar, så fordrar jämväl samma rikets
heder och anseende, att de blifva på alt möjeligt sätt
understödde. Hvad skulle vi väl tycka om, att våra Printzar
i brist af nödig utkomst skulle blifva blottstälte och nödgas
alt lefva sämre, än deras värdighet kräfver; det vore otvifvelacktigt
en skam för oss, som kunde gifva anledning till hvarjehanda
omdömen.
Det är således desse considerationer, som föranlåtit mig att
Prinsarnas stat.
587
ingå uti det i voto upgifne projectet, hvilken summa jag för
min del ansedt som oumgängelig och högst nödig.
Hvad sielfva summans beräkningssätt beträffar, så är det
fotadt på Riksens Ständers vid 1765 års riksdag vidtagne financieplan,
som tydeligen inneholler, det penningen borde
äga ett lika räknevärde; och som Riksens Ständer denne riksdag
icke lära gå ifrån denne grund, så kommer det nu upgifne
projectet så mycket mera dermed öfverens.
Desse hafva således varit mina skäl; och jag hoppas, att de
af Högl. R. o. A. blifva gillade.
Skulle emot förmodan de öfrige respective stånden ej vilja
bifalla vårt upgifne votum, förbeholler jag mig då att i hufvudsaken
mig närmare yttra; väl öfvertygad derom, att både
vår värdighet och Printzarnes värdighet samt många behof
tarfvar ett sådant vårt bifall.
Frih. Christer Horn: Jag för min del kan och bör
icke vara emot det, att Deras Kongl. Högheter Arfprintzarne
niuta ett efter deras behof och årlige utgifter läinpadt underhöll.
Men, mine gunstige Herrar, i och med detsamma, som vi
vilja bidraga till ändamålet, böra medlen vara adequata. Huruvida
det af Secrete Utskottet nu upgifne förslaget kan sägas
vara sådant, derom vill jag korteligen anföra mina välmente
tanckar, hälst jag, som altsedan 1766 till och med 1769 var
bancofullmägtig, torde äga någon insigt i desse ämnen.
Jag vet ej, hvad skäl våra ledamöter uti Secrete Utskottet
kunnat hafva att vidtaga en så ovanlig penningeräkning som
dahlér silfvermynt i plåtar in natura. Det säges väl, att riket
nu i början deraf har någon känning, men att det deremot,
så snart vårt penningeväsende fädt förbättring och stadga,
skall kunna vinna derpå. Men huru härmed må vara, så stödjer
sig denne gissning på en ganska lös grund, hvilken blir
med tiden äfven så skadelig, som den nu är oviss och chimerique.
Det är för oss något hvar en bekant sak, att hela Banquens
penningestock beräknas på plåtar och sedelmynt. Detta räknesätt
är jämväl grundat på hvar svensk mans ägendom och
vi känna icke något annat sätt att determinera vår ägendoms
värde. När vi således nu så allmänt antagit ett sådant beräk
-
38—680338
588 1772, april 29. Prinsarnas stat.
ningssätt oell zedlar i följe deraf blifvit allmänt brukeligit
mynt, så kan detsamma myntet och räknesättet ej afläggas,
förrän vi fått ett annat mynt i stället.
Skulle nu det af ledamöterne i Secrete Utskottet upgifne
och föreslagne projectet bifallas, så händer deraf,
1 :o att penningen ravaleras och sedelstocken betyder mindre,
än den representerar;
2:do att det contante myntet jagas ur rörelsen, lockås, i anseende
till vinningen dermed, ifrån oss och slutel. kommer i
utlänningens händer och
3:tio att Banquens säkerhet och styrka samt credit i samma
mån försvagas, som det contante myntet försvinner.
Detta blifver helt vist fölgderne af ett sådant beslut, och
huruvida någon realisation sedermera, sedan detta föregådt,
skall kunna värkställas, lemnar jag Herrarne sielfve att döma.
Jag åtminstone tror oförgripeligen, att detta lägger sådane
hinder i vägen för våra zedlars realisation, att vi sent eller
aldrig blifva i stånd att den förrätta. Ty huru blir det möjeligt
att realisera våra zedlar, när utlänningen har vårt contante
mynt, och huru rimmar det sig, att vi skulle kunna uphielpa
en förfallen credit och skaffa fidem till våra bancozedlar,
när våra contanter är borta och papperet endast i behöll.
Jag kan således för min del icke gifva något annat förslag,
som bättre skall gagna riket vid en, gifve Gud, skeende förbättring
i vårt penningeväsende och tillika underhielpa våra
Kongl. Printzar i deras behof än det, att vi spara vårt contante
mynt, så mycket möjeligt blifver, och att vi i stället för
det i detta Secrete Utskottets ledamöters särskildte votum föreslagne
räknesätt, såsom aldeles slcadeligt för riket både nu
och i framtiden, i dess ställe häldre anslår för dem en i samma
proportion tillökt summa i zedlar, som kan ansees tillräkkelig.
Hr von Bromell ville bifalla betänckandet och utsätta
dubbelt emot hvad där är föreslagit, häldre än att bifalla det
aparle votum.
Frih. Grönhagen, Claes, försäkrade sig äga för det
Kongl. Huset äfven så varmt hierta och oskrymtad kärlek som
de auetorer, hvilka skrifva prose och vers till deras beröm i
Prinsarnas stat.
589
dlmänna tidningarne, men han kunde dock uti en så beskaffad
sak som denne, hvarunder Banquens säkerhet och hvarje
iåns rätt beror, icke blindvis följa sin tillgifvenhet.
Han hörer dageligen och allestädes klagan öfver utkomst
uch penningens rarhet. Står det derjämte fast, att ett sådant
förslag som detta lägger oss hinder för realisation, så är det
efter hans tancka så mycket nödigare att gå varsamt, att husholla
och att spara vårt contanta mynt, som våra zedlar aldrig
förr kunna inlösas, än vi hafva contant mynt; han tillstyrkte
således till bifall på Secrete Utskotte[t]s extractum
protocolli. Och det så mycket mer som våra ledamöters fördag
går en trediedehl drygare; och riket ej kan vinna på detta
nya beräkningssätt, förrän realisationen sker, som kanske
aldrig går för sig.
Hr [de] Frietzkij, Claes, ärindrade, att hvarken
faveur eller något annat utan endast besparingsprincipen för
riket hade varit den driffiäder, som föranlåtit honom att ingå
Adelns ledamöters upgifne förslag. Han hade så mycket
.iäldre lorent sig derutinnan, som förslaget icke tillstyrcker
mera än 18 000 riksdaler, och hvar man lärer veta, att man
s inner mera på låg än hög cours.
Han kunde försäkra, att härigenom icke eller några hinder
lämna läggas för en skeende realisation, såvida som Banquen
^icr ut detta myntet i stället för zedlar och får det likafult
fillbaka. Denna contante myntets circulation befordrar således
realisation utan att på minsta sätt kunna skada densamma;
skal nu realisation någonsin ske, så hoppades han, att
votum bifalles, som bereder detsamma.
Frih. Ridderstolpe, Carl, bad R. o. A eftersinna,
huruvida det vore möjeligt, att Deras Kongl. Högheter Arfprinsarne,
som få desse p[ennin]g:r, kunna dermed hindra
realisation; han för sin deel vore därom öfvertygad, att sådant
aldrig kan ske, och det såväl af den grund att han känner
deras tänckesäll och ömma sinnelag för riket, som äfven i anseende
till deras närvarande omständigheter och enskylte
oeconomiske ställning, hvilka lägger derföre hinder i vägen.
Och när icke en gång paraphernaliep[ennin]g:r, sorn stiga
långt högre, kunna lägga hinder för realisation, mycket mindre
lärer denne obetydliga summa något uträtta.
590 1772, april 29. Prinsarnas stat.
Frih. von Essen ärindrade, hurusom altid vårt förfallne
financevärck plägar vara en stötesten, sorn i angelägne ämnen
lägger hinder i vägen för ett snart bifall. Detsamma hade
han sedt prof uppå flere gångor vid denne riksdag, och han
frugtade, att detsamma här i denne sak torde värcka något uppehöll.
Men så viss han för sin egen del vore derom, att den
år 1765 upgifne och vidtagne financeplanen var väl inrättad,
så att [den] skulle hafva medfört en önskelig och fullkomlig
realisation af hela vårt penningeväsende, om icke en olyckelig
ställning och tillstötte handelsomständigheter hindradt värkställigheten,
så försäkrad vore han nu därom, att detta Secrete
Utskottets ledamöters förslag, som värkeligen är bygdt och
fotadt på samma grund, icke skall kunna hindra värkställigheten
af det då vidtagne financeprojectet, hvilket i och för sig
sielf blifver det enda möjelige och säkra. Han önskade således,
att R. o. A. ville giöra sine ledamöter i Secrete Utskottet
den äran att bifalla projectet.
Skulle efter förmodan R. o. A. dermed instämma, så holt
han före det vara onödigt att genom någon deputation recommendera
vårt beslut till bifall hos de öfrige respective stånden,
ty de hafva allredan vårt votum, och han trodde, att alla
stånden lära vilja springa, då det länder öfverhetspersoner tili
behag.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, anmärkte,
att ehuru detta ämnet hade i anseende till de betänckeligheter,
som Frih. Crister Horn anfört, behöft att nogare skärskadas,
ville han dock nu bifalla Adelns ledamöters upgifne project,
sedan han hört så ganska goda skäl af en del herrar vara
anförde, som värkeligen tala till dess förmån. Dock ville han
dervid häfta ett förbehold, nemligen att sådant icke måtte värka
något i vårt financevärk och realisationsplan.
I följe af discurserne giorde Hr Baron och Landt m. proposition
till bifall uppå Secrete Utskottets ledamöters särskildte
votum, som besvarades med Ja.
Hr Sprengtporten, Jacob Magnus, påminte,
att deputation till de öfrige respective stånden må nästa plenum
afgå för att giöra vårt beslut värkande meddelst föreställning.
Härtill svarades med Ja och Nej.
Prinsarnas stat.
591
Hr von Nackreij, Olof: När någon sak hos R. o. A.
blifvit afgiord och någon ledamot begärt, att en deputation
skulle afgå att berätta och recommendera samma beslut till
bifall hos dess medstånd, så har detsamma tillförene icke blifvit
bestridt.
Om R. o. A. täckes följa en lika ordning här som i andra
saker, så lärer Hr Sprengtportens ärindran så mycket mera
vinna bifall, som vår tancka strider emot de öfrige respective
ståndens, och vi känna vår ställning samt behöfva att recommendera
våra beslut.
Hr Douglietz ärindrade, det han opponeradt sig häremot
af orsak, att han ännu icke vetat, om saken vore afgiord;
men sorn han nu hörde, att ledamöternes särskildte votum
vore bifallit, så ville han äfven tillåta, att deputation må afgå.
Hr [de] Frietzkij trodde vara bäst, om deputationen
simplement finge in commissis att notificera R. o. A:s beslut
och recommendera detsamma till de öfrige ståndens bifall
utan vidare föreställning.
Hr Sprengtporten yttrade, det han icke vöre af nåvon
annan tancka eller hade begärt något annat, än det Hr
Frietzkij nu projecteradt.
Frih. H o r n, Friedric h, trodde det kunna förtiena R.
o. Ars öfvervägande, hvilcketdera vore bättre, antingen att
nästa plenum affärda en dylik deputation eller och att vänta
dermed tills längre fram, om dermed något mera kunde uträttas.
Han ville i denne omständigheten aldeles förlita sig på dess
väns och medbroders Frih. von Essens omdöme, som icke allenast
är mera känd med de 3 respective stånden utan och är
kunnig om hvad hos dem gior intryck eller icke.
Frih. v o n Essen: Orsaken hvarföre jag afstyrkt, att deputation
måtte affärdas till de öfrige respective stånden, är
icke den, som skulle ett sådant steg kunna skada, utan endast
den, att jag trodt, det alla stånden, utan att någon recommendation
skeer, lära täfla med hvarannan om att giöra
sine öfverhetspersoner till nöjes.
Han försäkrade der jämte, det han aldrig är van att någonsin
dissimulera för R. o. A., utan talar han altid enligt med
hvad han täncker. Men väl kunde det ibland hända, att han
