# ID: svediakorp-gov147
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1771--1772
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 95,542
# sentences: 3,720
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Änkedrottningens stat.
593
Frih. Kagg, Lars, förklarade för Secreteraren alt förtroende,
och at han eij begärte någon protocollsjustering öfver
det, som då föreföllo.
Emedlertid inhämtades den dagens protocoll och uplästes
derutur, hvad som angick denne fråga.
Hr Gyllensvahn, Fried.: Sedan nu R.o.A. af protocollet
hade hördt hela sammanhanget, så trodde han sig
icke behöfva anföra något till närmare förklaring; det voro
dessutom både obehageligt och besvärligt at giöra en apolo>
gie, där den icke behöfdes. Emedlertid innehöllo protocollet,
at han blifvit attaquerad för det han skulle hafva i sitt tal
råkat fälla utlåtelser, som ledde till insimulationer emot
Kongl. Maij :ts höga person. Enhvar lärer finna, huru litet en
beskyllning kunde passa sig till honom at lämna oförklarad,
som, jemte det han altid ville vara trogen undersåtare, tillika
beklädde et embete i riket och altså stodo uti en dubbel
förbindelse. Emedlertid voro hans utlåtelser de oskyldigaste,
då han giordt jemförelse emellan en ålder under 30 år och
en ålder emot 60 och kallat den förre ung i afseende på den
senare, som kan kallas gammal; då han sagt, at i de yngre
åren kiärleken för föräldrar vanligen plägar vara starkare.
Uti sådane utlåtelser kunde aldrig upletas något, som skulle
medföra den aldraminsta obehagelige eller sådan tancka, som
kunde minska allas vår oändeliga undersåteliga vördnad för
Kongl. Maij :ts höga och helgade person. Förre riksdagars protocoller
skola vittna, at hvad som på sådant sätt blifvit talat
och sagt på detta ställe, aldrig dragits till något brottsligt.
Han önskade, at då Riksens Ständer äro nog öfverhopade med
bekymmer at hielpa riket, och nödigt behöfdes all omsorg till
at förena söndrade sinnen, eij mera måtte väckas anledningar
till oenighet. Protocollet voro nu upläst, förhållandet af saken
kiänd, han utbad sig R. o. A:s dijudication och anholt at genom
et ordenteligt beslut varda frikiänd; hvarigenom han
sattes i stånd at med fredat sinne skiöta, hvad honom både
såsom embetsman och riksdagzman tillhörde.
Frih. Kagg, Lars: Då han väkte denne sak, skedde det
efter som Hr Gyllensvahns tal förefallit honom och han sig
det påminte utan at hafva sedt något protocoll. Sorn1 han ha
1
Detta ord icke i konceptprotokollet.
594 1771, nov. 16. Änkedrottningens stat. Deputationer.
de under afhörandet af hvad Hr Gyllensvahn sagt i hastighet
fattat den mening, at vår nådigste Konung voro för ung, at
han eij kiände ännu sitt folck och sitt lands omständigheter,
at barnakiärleken för föräldrar vid de åren ännu voro starck;
men sedan han nu hördt protocollet och at hvad Hr Gyllensvahn
sagt icke kunde tagas uti sådan mening; den rösten
ibland R. o. A., som kanskie skulle understödja hans anmärkning,
äfven funnit et genliud, så voro han nögd at återtaga
sin anmärkning och förklara sig icke finna något, som uti
hvad Hr öfverstelieutenanten Gyllensvahn sagt kunde medföra
et olika och sådant begrepp, som det han i hastighet upfattat,
då han först hörde hans utlåtelser.
Flere herrar begiärte, at denne sak måtte förfalla.
Hvartill uppå skedd proposition svarades Ja.
Åtskillige ville äfven, at det skulle tagas utur protocollet,
men härtill svarades Neij och Ja.
Hr von Post, Friederic: Sedan R. o. A. i sidste pleno
afgiordt Secrete Utskottets extractum protocolli angående
förbud emot brännevinsbränning, så hemstälte han, om icke
R. o. A. genom en deputation ville notificera sitt beslut till
de andre respective stånden och derjemte vänligen begiära, at
de med R. o. A. theruti instämma.
Detta bifölls.
Och lämnades samma deputation äfven i commission at anmäla
R. o. A:s beslut angående fri spannemålsinförssel till de
vid Västersiön belägne svenske hamnar.
Till denna deputation utnämdes:
Gref Cronhielm, fullm. Hr Wadenstierna, Carl,
Frih. Sack, fullm. Gr. Duker,
Hr Engelhardt,
Hr Fraser,
Hr Didron,
Hr von Borneman,
Hr Olthoff,
Hr Tigerstedt,
Hr Gyllenpalm,
Hr Bergengren, fullm. Hr Ribbing.
Efter någon stund återkom denne deputation och berättade,
Deputationer.
595
at det Högvördige Prästeståndet lofvat företaga bägge målen
och om sitt beslut lämna R. o. A. underrättelse. At Borgareståndet
afgiordt målet och icke kunde gå ifrån sitt beslut om
brännevinstillvärkningen men, hvad angick spannemålsinförsslen,
förenat sig med R. o. A.
Bondeståndet hade lofvat at taga i öfvervägande om brännevinstillvärkningen
och stadnat i lika beslut som R. o. A. angående
den fria införsslen af säd.
Anmältes, emottogs och infördes en deputation ifrån det Deputation
Vällofl. Borgareståndet, anförd af Riksdagsmannen ifrån gareståndet,
Stockholm Grosshandlaren Brandenburg, som anmälte,
efter aflagd hälsning, at ståndet bifallit Secrete Utskottets extractum
protocolli, så at spannemåhl utifrån må införas äfven
med utländske skiepp, tullfritt, till alle vid Vestersiön belägne
rikets hamnar.
Hr Grefven och Ordföranden, jemte vänlig återhälsning,
berättade, at R. o. A. stadnat i enahanda beslut. Hvarpå
deputation afträdde, ledsagad på vanligit sätt.
Anmältes, at det uti sidste pleno justerade R. o. A:s extractum
protocolli angående den projecterade instruction för Expeditionsdeputation
nu voro renskrifvit at afgå. Utnämdes altså
en deputation af tolf at detsamma till de andre respective
stånden öfverlämna, nemligen:
Grefve Frölich,
Frih. Ollonberg,
Hr Franck, fullm. Hr Pfeiff,
Hr Stierncrona, fullm. Hr Gethe,
Hr Lindelöf,
Hr Brunou,
Hr Ratzvill, fullm. Hr Creutz,
Hr Knorring,
Hr Frankenheim,
Hr Westfelt,
Hr Reiher, fullm. Hr Ehrenroth,
Hr Rehnberg.
Efter någon stund återkom denne deputation och berättade,
at de andre respective stånden vist sig mycket nögde med
at hafva fått R. o. A:s yttrande i denne sak och lofvat at så
skyndesamt, sorn möijeligen skie kunde, företaga sig detsam
-
596 1771, nov. 16. Nordencrantz. Ekonomiska tabeller.
ma till afgiörande.
Ang. Corn- Hr Lilljehorn, Pehr: Han hade haft tillfälle at läsa
mercerådet
Norden- ^e Hr Commercerådet Nordencrantz sednast utgifne skrif
crantz
up- ter om vårt financevärck och Banquen; han hade deruti sedt
gifter
herrar och män rörde, såsom skulle de vara vållande till den
oreda, hvaruti vårt penningeväsende råkat. Hr Commercerådet
säger till exempel icke otydeligen, at Hofmarskalken Jennings
såsom secrete utskottsledamot contraherat med sig sielf
och sine interessenter angående ansenlige kronans capitaler;
det rörde bem:te Hofmarskalk, sidste och förre riksdagars
Secrete Utskott med flere. Han undrade, at ingen vän af Hofmarskalken
Jennings releverat detta, då han kanskie sielf af
blygsamhet at tala i sin egen sak afhållit sig derifrån.
Hr Lilljehorn hade altså ansedt för sin skyldighet at på
ena sidan bevaka ledamöters rättighet af sitt stånd, som blifvit
inför allmenheten anklagade, at de måtte få förklara sig,
och på den andra sidan kronans rätt, till hvilken ända han
satt sine tanckar på papperet.
Häruppå upläste han et af honom författat memorial af innehåll,
at öfver desse af Hr Commercerådet Nordencrantz inlämnade
beskyllningar måtte skyndesammeligen uti Secrete
Utskottet eller någon dertill utsedd deputation undersökning
anställas.
Detta begärtes af flere på bordet, men Hr Liljehorn
förbehölt sig at med detsamma få gå till de andre stånden.
Kost för sol- Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af d. 4 SepÅbo
och temb., hvaruti ståndet besvärar sig deröfver, at rotehållarne
Björneborgs vid Åbo och Biörneborgs Infanterieregemente måste årligen
gemente ang.er^a8Sa den kost för soldaten, som till compagnie- och besigtningsmöten
honom varder efter contractet bestådd, ehuru sådane
möten icke hållas, hvilket ståndet begiär ändring uti,
och at kosten aldrig oftare må utgifvas, än då möten hållas.
Detta lades på bordet.
Upmuntran Uplästes et af Generalmajoren och Landshöfdingen Frih.
för landthus
hållningen Sparre, Carl, ingifvit memorial angående upmuntringar för
äng :de. svenske landtmannahushållningen.
Detta remitterades till Kammar-, oeconomie- och commerce
samt Fiskeriedeputationerne.
Oeconomiske Uplästes Förordningsdeputations betänckande af d. 22 Octabeller
ang:de.
Skåne. Marcks von Wurtemberg.
597
tober, hvaruti tillstyrkes, at landshöfdingarne årligen ifrån
deras län måtte insända oeconomiske tabeller, som utvisa
folkmängden och alleslags upodlingar jemte contributionerne
samt hvad deraf influtit och hvad som kan obetalt innestå,
varandes bifogat et project till en sådan tabell.
Hr Tham, Pehr, recommenderade detta såsom ganska
nyttigt till bifall.
Hr Göös, Lorentz: Ehuru han icke voro emot saken,
men som han icke haft tillfälle at noga höra alt under upläsningen
och en eller annan omständighet syntes honom svår
i värkställigheten, så begiärdte han detta på bordet.
Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af d. 26 Octob. Äng. ollonsidstledne,
hvaruti begiäres, at Allmogen i Halland, som för skåne,
sine ollonskogar ifrån ålder varit taxerade efter skogarnas
storlek at betala för et visst antal svin, som där om hösten
födes, en afgift till kronan men nu, då skogarne aftagit,
icke kunna föda 10 sådane kreatur, där tillförene 5 till 600
kunnat underhållas* måtte få betala årligen endast för så
många svinkreatur, som värkeligen på skogen kunna födas,
nemi. 4 öre s:rmt för et halft och 8 öre s:rmt för et helt.
Detta remitterades efter någon ventilation till Kammar-,
oeconomie- och commercedeputationen.
Föredrogs de besvär, Fältmarskalken Riddaren och Corn- Faltmar
skalckens
mendeuren
af Kongl. Maij :ts Orden Frih. Marcks von Wur- Baron
tenberg anfördt öfver Urskillningsdeputationen, som d. 3 ^rckts von
sidstledne Augusti afslagit honom at hos Riksens Ständer få bergs afsked
söka ändring uti Kongl. Maij :ts nådige resolution af d. 12 De- ang:de.
cemb. nästledit år, hvarigenom Kongl. Maij :t förklarat sig
icke kunna lämna nådigt bifall till hans underdånige ansökning
at med förmån af accord och pension samt generalslönens
åtniutande för sin öfrige lifstid blifva endtledigad
ifrån feltmarskalksembetet och öfverstebeställningen för det
honom i nåder anförtrodde Österbottns Regemente.
Härvid uplästes eij allenast protocollet, hållit uti Urskillningsdeputationen,
då denne sak förehades d. 1 och 3 sidstledne
Augusti, utan och hrr deputerades öfver urskillningsmålen
betänkande i denne sak, som tillstyrker, at Hr Feltmarskalkens
ansökning måtte antagas och till Secrete Utskottet
remitteras.
598 1771, nov. 16. Marcks von Wurtemberg.
Detta bifölls.
I conformité hvaraf altså följande extractum protocolli till
de andre respective stånden expedierades:
S. d. Hos Riksens Ständer har Fältmarskalken Frih. Marcks
von Wurtenberg anfördt klagan deröfver, at Kongl. Maij :t
i nåder afslagit hans underdåniga ansökning om generalslönens
åtniutande uti dess öfrige lifstid, då han genom accord
med pension afträder sin nu innehafvande öfversteindelning
vid Österbottns Regemente, deruti han hos Riksens Ständer
om ändring anhåller; men som Urskillningsdeputation ansedt
denne anmälan af sådan beskaffenhet, at den emot 15 § uti
den för deputationen år 1760 utfärdade instruction samt 12
§ af 1766 års förordning om lagarnes värkställighet icke kunnat
uptagas och Fältmarskalken uti ingifvit memorial sig i
rättan tid deröfver besvärat samt anhållit, det Riksens Ständer
till följe af nämde instructions 15 §, som i slutet tydeligen
stadgar, at under den deruti giorde författning eij borde
inbegripas de klagomål, hvartill någon i anledning af 1765
års förordning och reglemente för pensionscassan kunde finnas
befogad, ville dess ansökning för et befogat riksdagsmål
anse; ty har R. o. A. i anledning theraf sig thetta mål till nogare
påseende företagit; och emedan af handlingarne befinnes,
at de uti Urskillningsdeputationens öfverklagade utslag
åberopade §§ så mycket mindre synes lämpelige till denna
ansökning, som den förra eller 15 [§] af Urskillningsdeputationens
instruction angår tjenstebyten, cessioner och accorder,
tjensters försäljande och survivancer m. m., och den sednare
eller 12 § af förordningen om lagarnes värkställighet
handlar om klagan i befordringsmål eller öfver liden prsejudice,
om hvilket uti Fältmarskalkens besvär och ansökning ej
något nämnes, mindre begäres eller sökes; fördenskull och då
Fältmarskalken Frih. Marcks von Wurtenberg finnes egenteligen
hafva besvärat sig öfver Kongl. Maij :ts nådige utslag
af d. 12 Decemb. 1770, hvarigenom honom blifvit förvägrat
vid afskiedstagandet behålla sin innehafvande generalslön,
och slikt klagomål icke kan å annor ort än hos Riksens Ständer
anmälas, så har R. o. A. ansedt 11 § uti Urskillningsdeputationens
instruction kunna hit lämpas, såvida den uttryc
-
1
Biträde vid exekution.
599
keligen förmår, at då ansökningar om löner, pensioner etc.
hos Kongl. Maij :t med utslag äro afgiorde, kunna de i deputationen
antagas; och altderföre pröfvat skiäligt, at Fältmarskalkens
Frih. Marcks von Wurtenbergs förberörde ansökning
må till Secrete Utskottet remitterad varda.
Hvilket med de öfrige respective stånden till benägit bifall
hörsamt tjenst- och vänligen skulle communiceras.
Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af d. 19 Oc-Ang:de väg
tob.
sidstledne, hvaruti förmäles, at sedan Artilleriehandtlang- *at bllräde
5 af guarnizon
arén i Götheborg Olof Sahlberg blifvit dömd för begångit groft i Göteborg
mord till echaffaut, hudstrykning och dödsstraff, så har che- vlgUet”0„xe
fen för Artilleriebataillon Öfverstelieutenanten Carl Friederic
Quilfelt icke velat lämna behörigt manskap till bevakning vid
execution, utan har det blifvit vederbörande af stadsens jurisdiction
såväl genom bref af Generalkrigsrätten, dat. d. 4
Maii, som Kongl. Maij :ts nådige bref af d. 9 Augusti sidstledne
ålagt at derom besörja, det executionen måtte försiggå.
Och som Borgareståndet, som genom anmälan af Götheborgs
stads riksdagsfullmägtige härom fått kundskap, förmenar, at
häruti någon tydeligare författning bör tagas samt derjemte
undersökas, på hvad grund Chefens vägrade biträde med bevakning
kunnat gillas; så har ståndet remitterat detta till Justitiaedeputation.
Hr Linderstedt, Eric: Sedan nu termin till ansökningars
ingifvande voro förleden, så borde detta som et mål,
hvilket för sent inkommit och hvaröfver Kongl. Maij :t efter
beskrefven lag kan decidera, icke uptagas.
Härmed instämde de öfrige af R. o. A.
Följande resolution upsattes altså genast, uplästes, gillades
och blef Borgareståndets extractum protocolli påskrefven.
D :o resolverat, at R. o. A. med detta mål, som till Riksens
Ständers omedelbara uptagande eij hörer, sig icke kan befatta.
R. o. A. åtskildes häruppå klockan efter ett.
600 1771, nov. 20. Söderköping. Skenninge.
År 1771 den 20 November.
Onsdag.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Under Hr Baron och Landtm :s ännu påstående siuklighet
ordförande Gref Leuenhaupt, Charles Emil.
Protocollet för d. 18 September sidstledne justerades till
slut.
Söderköpings Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af d. 12 Ocpa
vacance- tober sidstledne rörande Söderköpings stads riksdagsfullmägafgift
före tiges Handelsmannen Hans Lindstedts ansökning, at staden
botsnums- måtte blifva befriad ifrån at betala vacanceafgiften för 2:ne
rotar. lediga båtsmansrotar, hvilken utsökes af samma stad för alle
åren alt sedan 1745 och hvilket Kongl. Maij :t uti nådigt utslag
af d. 18 sidstledne Augusti förklarat sig icke kunna bifalla.
Borgareståndet besluter, at Kongl. Maij :ts utslag måtte till
sin värkställighet hvila, till dess Riksens Ständer hunnit sielfve
saken at sluteligen afgiöra, hvilken af Urskillningsdeputation
blifvit antagen och remitterad.
Detta bifölls.
Landshöf- Föredrogs Kammaroeconomiedeputationens betänkande af
ricksdagsre- 26 Sept. innevarande år angående hrr landshöfdingarnes
lationer. riksdagsrelationer, och at då uti dem införes enligt kongl.
brefven af d. 8 Decemb. 1741 och d. 11 Decemb. 1766 angående
nye upodlingar, de eij måtte blanda det ena i det andra,
så at om åcker, om eng, om humlegårdar, om stengiärdesgårdar,
om jordvallar med det mera måtte blifva mera specifice
och hvar för sig utfördt på det sätt, som Hr Landshöfdingen
Baron Raab sådant uti sin riksdagsrelation utfördt. Hvilken
och deputation såsom et modell låtit trycka.
Detta bifölls.
Schenninge Föredrogs Commercedeputationens betänkande af d. 7 Sepstenbro*
öf- temb. angående hielp till en stenbrobyggnad öfver strömmen
ver Schena vid Schenninge stad.
Deputationen föreslår dertill en stambok och derjemte, at
då broen blifver färdig, af de öfverfarande måtte betalas bropenningar,
4 öre för en vagn, 2 öre för en bondvagn, 1 öre
för en enbetschaise, ridhäst eller kiärra, 1/3 öre för en oxe
Tusby.
601
eller boskapskreatur, alt s:rmt; at såväl för de insamlade
stamboksmedel som bropenningarne redo giöres hos landshöfdingen
och det för de sednare quartaliter; äfven skier redogörelsen
för hvad byggnaden kostar hos landshöfdingen, och
uphöra bropenningarne, när kostnaden blifvit betalt.
Härjemte uplästes Riksdagsfullmägtigens för Schenninge ifrån
Urskillningsdeputationen remitterade memorial om denne sak.
Detta begärtes på bordet.
Föredrogs ånyo det d. 5 sidstledne October upläste Prästeståndets
extractum protocolli af d. 15 sidstledne Augusti
angående at Kongl. Maij :t uppå Riksens Ständers underdåniga
tillstyrkande vid sidste riksdag genom nådig skrifvelse
af d. 25 April nästledit år tillagt Thusby församling i Finland
och Borgo stift rättighet at få välja sin kyrkoherde, hvarigenom
pastoratet, som är et af de minste i stiftet, blifvit
söndrat ifrån eloquentise och poéseos lectionen vid Gymnasium
i Borgo, hvartill det i stöd af kongl, brefvet d. 23 Junii
1766 varit såsom prsebenda anslagit. Och som detta mål endast
uppå Gapitainen de Bruces å församlingens vägnar giorde
ansökning blifvit uti Justitisedeputation uptagit och afgiordt,
utan at Consistorium eller vederbörande sakägare fått
sig förklara, det äfven finnes, at saken blifvit till Kongl.
Maij :tt expedierad på det sätt, at 2 :ne stånd densamma bifallit,
et stånd afslagit och det fierde icke finaliter utan med
Ja och Neij sig utlåtit, så fant det Högvördige Ståndet för
godt at remittera det mål, som rörde Prästerskapets Privilegier,
till Justitisedeputation.
Härvid uplästes äfven Biskopens i Borgo Doctor Fortelii
memorial, Kongl. Maij :ts öfverklagade nådige bref tillika med
flere kongl, resolutioner och bref af d. 27 Novemb. 1680, d. 6
Decemb. 1684, d. 13 Septemb. 1723, d. 13 Octob. 1724, d. 8
Febr. 1726, d. 27 Febru. 1755 och d. 23 Julii 1766, som alla
skulle bevisa, at Thusby församling varit prsebenda till Borgo
Gymnasium.
Härvid uplästes et af Hr N. [o: A.] J. Nordenschiöld ingifvit
memorial, hvaruti han söker at bevisa, det denne sak redan
sidstledne riksdag blifvit afgiord hos Riksens Ständer, hvarom
Justitisedeputationens betänkande af d. 23 Septemb. 1769 och
Riksens Ständers underdånige skrifvelse till Kongl. Maij :t
Pastors tillsättande
vid
Thusby församling.
602 1771, nov. 20. Sekreta utskottets instruktion.
af d. 30 Januarii 1770 vittne bära, hvilke bägge documenter
voro memorialet i afskrift bilagde, derjemte et af Riksdagsfullmägtigen
Axel Gustaf Smedberg och et af Riksdagsmannen
Jacob Samuelsson i samma ämne ingifvit memorial.
R. o. A. biföll Prästeståndets extractum protocolli och remitterades
tillika sidstnämde handlingar till Justitisedeputationen.
Om strump- 6 :to. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens be
VflTVåpnölo
ii
och Hustru tänckande af d. 12 Nov. sidstl., hvaruti föreställes, huruledes
Werner, brist finnes på de af tröij- och strumpväfvare vid deras väfstolar
brukelige nålar, efter den enda, som varit privilegierad
at tillvärka sådane nålar, en man benämd Werner, död blifvit
och hans Enka i brist af arbetare, som dertill äro skickelige,
icke förmår arbetet uppehålla; deputationen tillstyrker
altså, at på inanufacturfondens bekostnad må införskrifvas
2:ne gesäller, som förstå at giöra sådane nålar, hvartill må
bestås 200 d. s:rmt, samt at imedlertid Grosshandlaren Schön
måtte få lof at emot erläggande af den tull, som gamle tulltaxan
utsätter, försälja det partie tröijnålar, som han redan
hade införskaffat, till dess de till förväntande gesäller inkommit
och Hustru Werner fått sin tillvärkning i gång, och skulle
det åligga Commercecollegium at hafva inseende derpå, at
hennes värkstad ju förr dess hälldre måtte komma i gång.
Detta bifölls.
Gaefverbergs 7. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betän
fabrique.
kande af d. 11 i dennte månad angående Fabriqueuren Gaefverberg
och hans linnefabrique, at honom måtte tillåtas uppå
sin skuld till manufacturfonden 14 000 d:r s:rmt få årligen
ifrån 1771 års början afskrifva 10 procent uppå det han vid
samma fabrique tillvärkar.
Detta bifölls.
Instruction 8:vo. Hr Ekestubbe, Joh. Leonhard, anmälte, at
för Secrete
Utskottet. ut' Expeditionsdeputationen förevarit till expedierande instruction
för Secrete Utskottet, då af de inkomne handlingar
befunnits, at de tre respective stånden icke behagat giöra något
afseende uppå hvad R. o. A. genom extractum protocolli
1 synnerhet anmärkt vid den förändring, som de bifallit uti
2 § af samma instruction; så hade R. o. A:s ledamöter i deputation
protesterat emot expedition och begärdt at få detta
Sekreta utskottets instruktion.
603
i sitt stånd anmäla; men då de tre ståndens ledamöter icke
velat härtill samtycka utan enständigt yrkat, at saken efter
de tre ståndens beslut måtte expedieras, så hade ingen annan
utväg varit öfrig än at få saken på bordet till nästa sammankomst;
när nu Expeditionsdeputationen åter sammanträder,
förestälte sig Hr Ekestubbe, at denne fråga åter lärer
förekomma, och begärdte derföre R. o. A:s befallning, huru
deras ledamöter vid et sådant tillfälle borde sig förhålla.
Hr Silfversparre såsom ledamot i Expeditionsdeputation
giorde samma berättelse och tilläde, at då han uti
deputation under öfverläggningen protesterat emot at proposition
skulle giöras till expedierande af denne sak samt till
skiäl anfördt, at den förändrade 2 § uti Secrete Utskottets
instruction medförde en förändring uti Riksdagsordningen,
som, emot hvad 1766 års förordning om lagarnes värkställighet
stadgar, icke kunde denna riksdag fastställas, med hvad
mera han tillagdt, så hade de tre ståndens ledamöter i deputation
velat obligera honom at taga igen denne protest, och
då han trodt sig icke kunna giöra det, yrkat, at hvad han
anfördt måtte uti protocollet införas och justeras, efter all
liknelse i den afsigt at derföre vilja ställa honom till ansvar;
han fruktade väl ej för sine utlåtelser men trodde, at det tillhörde
honom såsom ledamot af R. o. A. at först blifva dömd
af sitt stånd. Hans yttrande hade ej varit mer, än hvad
R. o. A. redan uti sitt extractum protocolli sagt; om hans öde
skulle giöra honom brottslig, så blefvo R. o. A:s beslut äfven
criminelt, och då ägde R. o. A. eij mera den rättighet, som
et fritt stånd i riket tillkommer. Hr Silfversparre begärdte,
at R. o. A. behagade taga sine ledamöter i beskydd och förklara,
at de fullgiordt sin skyldighet, då de i kraft af 1766
års förordning protesterat emot expedierandet af de uti instruction
för Secrete Utskottet och i synnerhet den 2:dra §
giorde förändringar, samt hemstälte, om R. o. A:s ledamöter
borde afhålla sig ifrån deputation, ifall denne sak af de andre
ledamöter i deputationen forceras.
Frih. Horn, Friederic, fant detta af yttersta vigt,
hvarföre han begärte betäncketid och at emedlertid, innan
R. o. A. hunnit utlåta sig häröfver, icke måtte skie anslag till
Expeditionsdeputation.
39—670435
604 1771, nov. 20. Sekreta utskottets instruktion.
Frih. [von] Essen, Friederic, var väl nögd, at saken
hvilar, men som svårligen i anseende till andre riksdagsärender,
hvilka icke böra uppehållas, Expeditionsdeputations sammankomst
kan hindras, och det då torde hända, at de tre
ståndens ledamöter uti deputationen expediera denne sak, så
borde man väl gior a något för at hindra sådant; han hemstälte,
om icke R. o. A. genom en deputation kunde hos sine respective
medstånd begära, at Expeditionsdeputation uti detta
ämne icke sammankommer, innan R. o. A. tagit sitt beslut.
Hr Uggla, Leonh. Magnus, förklarade sin fullkomligaste
tacksamhet emot ledamöterne i Expeditionsdeputationen,
at de bevakat lagarnes kraft och R. o. Ars rätt. Det giorde
honom ondt, at på en riksdag, då Riksens Ständer samlas
för at kröna en stor och älskad Konung, då intet hvarken
utländskt eller inländskt interesse voro, som kunde gifva anledning
till någon oenighet, sådane ämnen skulle väckas, som
sätta skilgagtighet emellan stånden; han förklarade sig nögd
med Frih. von Essens förslag och begiärte deröfver proposition.
Hr Gref. och Ordföranden: Rifaller R. o. A., at saken
hvilar och at Expeditionsdeputation i detta ämne emedlertid
ej sammankommer, innan R. o. A. fått taga sitt beslut, samt
at härom afgår en deputation till de andre respective stånden?
Detta
besvarades med Ja.
I anledning häraf utnämdes följande herrar till denne deputation
:
Gr. Cronhielm, fullm. Hr Wadenstierna, Carl,
Frih. Danckwardt,
Hr Carlström,
Hr Jägerschiöld,
Hr Åkerhielm,
Hr Rrunow,
Hr Ladau,
Hr von Matern,
Hr v. Flygarell, fullm. Frih. Cederström,
Hr Swedenborg, fullm. Hr Roije,
hvilken genast afgick.
Derjemte upsattes et extractum protocolli till rättelse för
Konungaförsäkran.
605
Ordförande och R. o. A:s ledamöter i Expeditionsdeputationen,
som uplästes och gillades, så lydande:
Utdrag af protocollet, hållit hos
Ridderskapet och Adeln d. 20 Novemb.
1771.
S. d. Som hos R. o. A. anmältes, det uti Riksens Ständers
Expeditionsdeputation voro upkomne olika begrepp angående
expedierandet af instruction .för Riksens Ständers Secrete Utskott,
altså beslöts at genom en deputation hos de öfrige
respective stånden vänligen anmäla R. o. A:s åstundan, at Expeditionsdeputationen
uti detta ämne icke må sammankomma,
innan R. o. A. hunnit at öfver hvad som således anmält
blifvit sig utlåta.
Och skulle Ordföranden uti deputationen äfvenledes genom
extractum protocolli detta R. o. A:s beslut tillkiänna gifvas.
Efter någon stund återkom den afgångne deputation och
berättade, at de andre stånden uti de vänligaste ordasätt låfvat
at taga detta i öfvervägande och på alt sätt önskat kunna
bidraga till at befordra enighet och sämja.
Hr Gref. och Ordföranden berättade, at Prästeståndet
bifallit fri införssel af spannemål med utrikes skiepp till alla
vid Nordsiön belägne svenske hamnar till Maii månads början.
Företogs nu åter det i sidsta pleno upläste project till extractum
protocolli angående Konungaförsäkran. Sedan det
blifvit upläst, yttrade sig
Frih. von Essen: Jag anhåller hos R. o. A. at i detta
brydsamma ämne få säga mine tanckar. Det kan ej vara onyttigt
at höra reflexion både emot och med öfver de anmärkningar,
som giöras uppå de andre respective ståndens beslut.
Det är i friskt minne, at R. o. A. förkastat det project till
Konungaförsäkran, som ifrån stora sammanträdet till Riksens
Ständers plena upkommit, på den grund at det voro nyheter i
grundlagen, dem R. o. A. icke trodt sig tillständigt at emot 1766
års förordning genast antaga. Väre respective medstånd deremot
hafva förklarat, at denne förordning på intet sätt läge
i vägen. Huru skall en sådan skilgaktighet jämkas, så at re
-
Fri spannemålsinförsel
ang:de.
Konungaförsäkran
ang: de.
606 1771, nov. 20. Konungaförsäkran.
geringssättet, sorn är bygdt på pluralitet, icke lider. Ingen kan
hällre vilja än jag, at R. o. A. måtte hafva rätt; jag är född
svensk adelsman, fölgakteigen är min egen trefnad förknippad
med det ståndets, som jag har den äran at vara ledamot
af, men för at vinna det, skall man efterse, hvad R. o. A.
såsom rätt kan försvara och vinna bör. I sådant afseende har
jag giordt någre anmärkningar vid det nu upläste project till
et förnyat extractum protocolli ifrån R. o. A. om Konungaförsäkran,
vid hvilke jag anhåller, at R. o. A. behagade unna mig
sin upmärksamhet.
l:mo. Vid tilläggningen uti ingressen at Kongl. Maij:t utlofvar
vilja oafbrutit regera; hvarföre skall man bestrida
denne tilläggning på de svaga grunder, såsom voro den föga
instämmande med Kongl. Maij :ts höghet och aldraminst nödvändig
under en Konung, sådan som den Försynen oss nu
gifvit.
Vår nådige Konungs egenskaper kunna icke sättas i fråga,
de äro allment bekante, och om en konungs egenskaper någonsin
kunde giöra tillfyllest, så behöfde vi nu varken ed
eller försäkran. En konung i Sverige kan icke vara elak, och
vår nu varande nådigste Konung är i sanning god. De sidsta
raderne af perioden om detta ämne uti det projecterade extractum
protocolli äro efter min tancka tillräckelige, at lagen
är ny och icke hit lämpelig.
2:do. Det i öde § uteslutne ordet samtelige kan jag icke
finna någon anledning at tadla, ty då konungen försäkrar at
altid instämma med Riksens Ständer, skier sådant beständigt
på sätt, som grundlagarne förmå, dels då, när fyra stånds bifall
tarfvas, och dels då, när ståndens pluralitet utgiör beslutet,
som regeringslagen tydeligen utstakar. Således är denne
ändring i fullkomligaste conformitet med grundlagen och
regeringssättets natur och medför icke den minsta tvetydighet
uti den 17 :de § Riksdagsordningen.
3:tio. När Konungen försäkrar at bibehålla Riksens Ständer
samt hvar Svea rikes undersåtare vid lagar, friheter, förmoner
och privilegier, månne då R. o. A. äro uteslutne? Eller
kan detta vara anmärkningsvärdt?
4:to. Skulle väl någon tid, hvad i likhet med resolutioner
på städernes allmänna besvär är inför dt i 21 §, kunna komma
Konungaförsäkran.
607
städerne tillgodo annorlunda, än 51 § Regeringsformen tydeligen
stadgar och hvilke äfven Försäkran åberopar, nemi. at
de af Riksens Ständer efter tidernes omständigheter lämpas.
Härigenom förfaller ock anmärkningen öfver det ordet emellan
riksdagarne.
5:to. De för Allmogen uti 22 § giorde tilläggningar komma
till större delen Adeln såväl till måtta som dem; ty vi åstunda
äfven så litet som bonden, at räntor af väre skattehemman
skola komma utur kronans hand; det öfriga kan med
litet hielpas.
Jag finner eij eller den skillnad, man vill giöra af denne
vår nådige Konungs arfsrätt till thronen och Dess Hr Faders,
som äfven var arffurste, fastän icke född dertill utan vald.
Vid detta tillfälle talar man åter uti extractum protocolli
om vår store Konungs dygder och förundransvärde egenskaper,
men ehuru alt i sanning, så kan jag icke finna, at sådant
passar sig emellan Ständer, som alla både veta och glädja sig
öfver denne lycksalige sanning.
Jag skulle .för min del hälst afstyrka R. o. A. ifrån at låta
denne föreställning afgå sådan, som den nu är, och utan jämkning.
Hr de Fritzkij upläste sin mening, den han skrifteligen
författadt, så lydande:
Sedan Höglofl. R. o. A. enligt sitt tagne beslut funnit nödigt
giöra de andre respective medstånden en vänlig föreställning
angående den projecterade Konungaförsäkran, med
hvilket project R. o. A. ej trodde sig kunna instämma; de respective
medstånden åter igenom sine gifne svar och enligt de
deruti anförde skiäl yttradt sig ej kunna afvika ifrån sine
tagne beslut; så har nu åter hos R. o. A. yppats fråga om en
ny föreställning i samma ämne.
Om R. o. A. igenom en sådan förnyad föreställning kunde
vinna det önskade ändamålet, så skulle jag snart vara beredd
at med min röst bifalla det upgifne project till densamma,
ehuru jag ej aldeles kan förena mig med alla deruti anförde
skiäl och principier; men som jag fruktar, at det eij medför
denna lyckeliga värckan utan tvärtom den skilgagtighet, som
uprunnit emellan R. o. A. och de öfrige tre stånden, derigenom
ännu mera torde ökas och snart nog utbrista uti en oenighets
-
608 1771, nov. 20. Konungaförsäkran.
eld, sorn kunde blifva både för folcket och regeringssättet
menlig, så öfvertygar detta mig om den varsamhet, som härvid
är nödig, huru ömt tvister Ständer emellan böra handteras,
och huru angelägit det blir, at alla försigtighetssteg dervid
måtte tagas, på thet man eij måtte famla efter skuggan
och förlora kroppen.
I anledning häraf får jag inför R. o. A. uprepa utur det upgifne
projectet de ordsaker, som tillstyrker mig at önska, det
denna föreställning eij måtte afgå utan at R. o. A. måtte låta
bero vid hvad dervid redan blifvit giordt i anseende dertill,
at då någon svaghet kunde finnas i de anförde skiälen, så
gifver det ännu mera styrka åt det beslut, de öfrige respective
stånden anmält sig hafva tagit.
Hvad således angår det uti den öde § uteslutne ordet samtelige,
så tyckes det blifva en otvungen påfölgd af sielfva principen
af vår riksconstitution, nemi. pluralitetens beslut så
inom som emellan stånden. Den 17 § i Riksdagsordningen bevisar
det tydeligt, at alle beslut skola bero vid hvad de fläste
stånden .falla på, vid alla tillfällen, som eij der specifice finnas
undantagne. När man nu vill bruka så mycken ömhet at
hindra, det eij misstag i anseende till beslut om privilegier
må hända derigenom, at det ordet samtelige uteslutas, månne
det ej blir lika ömt at hindra, det eij misstag vid Ständernes
tagne beslut må skie. Värckställighet, som grundar sig på
det ordet samtelige, skulle lämnas qvar.
Vid förändringen uti 9 § af det ordet endast i stället för
förnämligast får jag giöra den anmärkning, at det ordet endast
närmare determinerar förståndet af 40 § i Regeringzformen,
som eij tillåter afseende på härkomst eller stånd, och
at om i den delen R. o. A:s Privilegier skulle något vara rörde,
så får jag anföra en värd ledamots, Hr Baron Generalmajoren
och Commendeuren Horns, yttrande i sammanträdet:
At Adeln vid flere tillfällen ex concessu eftergifvit at yrka
dess rätt på det strängaste, hvilket vore et bevis och vedermäle
af Adelns tänckesätt, som för personers skuld aldrig ville
upoffra rikets angelägne tienst. Hvarföre ock Hr Baron
och Generalen till vinnande af frid och enighet samt i hopp
om mera fogelighet af de andre stånden biföll den ifrågavarande
9 § af Konungaförsäkran.
Konungaförsäkran.
609
At i 11 § det förbehåll blifvit giordt vid privilegiernes bibehållande
nu eller framdeles kunna få lärer eij betyda stort,
när de eij utom fyra stånds stämmor enligt 49 § i Regeringsformen
hvarken kunna häfvas eller fås, men at i samma §
de orden emellan riksdagarne blifvit uteslutne, kan anses som
et lyckligt af boij ande af den tvetydighet, som skulle det, som
för hvart och et stånd är resolverat, eij äfven under riksdagarne
böra utan förtydning värkställas.
Den förändring, som för mera ordning skull vid ärkiebiskopsval
blifvit giord i den 19 §, torde vid närmare påseende
finnas hvarken röra privilegier eller grundlagar och således
ankommer på pluralitetens beslut.
Då de vid den 21 § gior de tilläggningar grunda sig på den
51 § i Regeringsformen, hvarigenom städernes privilegier af
Riksens Ständer efter tidernas omständigheter kunna lämpas,
så hafva de eij vunnit annan kraft af oryggelig grundlag,
än denna § medgifver, och lära de orden eho det vara må
så mycket mindre kunna lämpas till Riksens Ständer, som de,
tvärt emot den lagliga magt, åberopad i 51 §, dem tillägger,
eij lära tillåta en sådan tillämpning.
At i 22 § kronans Allmoge och hvar man blir bibehållen
vid deras äganderätt till skattejord, anser jag såsom befästande
af den allmänna säkerheten; äfven ock vid deras åbo-,
stubbe- och besittningsrättigheter, n. b. enligt derom undfångne
resolutioner, som de i bokstafven lyda, utom hvilka
ingen lärer kunna pocka på någon åborättighet. Men hvad
de omnämnde byten af hemmansräntor angår, så önskar jag
och är förvissad derom, at R. o. A:s Privilegier blifva oförkränkte.
Som desse reflexioner torde finnas grundade, så blir at förmoda,
det den projecterade föreställning ej lärer vinna dess
påsyfte; hvarföre jag den i ödmjukhet afstyrker.
Det är visst ömmande at se igenom desse ibland de respective
stånden upkomne tvistigheter vår store Konungs kröning så
länge upskuten; men ehuru var trogen svensk man vördar
vår dyre Gustaf som sin ögnasten, ehuru denne älskade Furstes
stora egenskaper, Dess kiärlek till sitt folck, Dess ömhet om
lagarne, Dess fasta ordhållighet voro den kraftigaste försäkran,
så fordrar doch värdigheten af et fritt folck och et ur
-
610 1771, nov. 20. Konungaförsäkran.
Deputation
[ifrån] Présteståndet.
Dito Borgareståndet.
Bondeståndet
dito.
gammalt bruk en skriftelig förbindelse, hvars stadfästande
igenom den konungsliga eden ökar helgden af väre lagar och
folkets säkerhet.
Alt hvad som hindrar fullbordan deraf, hindrar ock den
konungsliga kröningen. Låtom oss derföre, mine Herrar, undanrödja
alt det, som ännu längre kan uppehålla densamma.
Låtom oss eij igenom nya föreställningar gifva anledningar
till ny skriftväxling, hvars slut man ej kan förutse. Låtom
oss hällre öfvertyga en upmärksam allmenhet, at R. o. A.
med ord och gierning bidragit till vinnande af hvar svensk
mans högsta åstundan och Riksens församlade Ständers första
föremål: Kongl. Maij :ts höga kröning.
Härunder upkom en deputation ifrån det Högvördige Prästeståndet,
8 personer, anförd af Biskopen i Vesterås Doctor
Bentzelstierna, som, sedan den blifvit emottagen och
införd, gaf tillkiänna, at ståndet i anseende dertill, at Expeditionsdeputations
giöromål icke tåla något upskof, ej kan
samtycka till R. o. A:s begäran, at deputation eij må sammankomma.
Efter någon stund anmältes, emottogs och infördes på vanligit
sätt en deputation ifrån det Välloflige Borgareståndet,
12 personer, anförde af Borgmästaren och Riksdagsfullmägtigen
för Eksiö Hr Munthe, som efter aflagd hälsning gaf
tillkiänna, det Borgareståndet funnit riksdagsärenderne kräfva
at skyndesamt blifva expedierade, hvarföre ståndet eij
kunde samtycka, at Expeditionsdeputations arbete hvilar.
Något derefter infant sig äfven en deputation ifrån det Hedervärde
Bondeståndet, 12 personer, som, sedan den på behörigt
sätt blifvit emottagen och införd, berättade, at Bondeståndet
stadnat uti lika beslut med Präste- och Borgarestånden
angående Expeditionsdeputationens arbete.
R. o. A. fullfölgde emedlertid med den påbegynte öfverläggningen
om Svea Konungaförsäkran, och yttrade sig
Hr Uggla, Leonh. Magnus: Sedan R. o. A. tagit sitt
beslut uti saken, communicerat detsamma jemte skiälen dertill
med de öfrige respective stånden och fått deras svar, så
kunde detta föreslagne extractum protocolli, som nu voro ifråga
at ifrån R. o. A. afgå, icke kallas en föreställning utan en
vederläggning. Uti densamme borde uptagas alla de hufvud
-
Konungaförsäkran.
611
omständigheter af R. o. A:s anmärkningar vid projectet till
Konungaförsäkran, på hvilke de öfrige respective stånden eij
velat reflectera, och deras skiäl vederläggas. Altså voro nödigt
at tala om vår nådige Konungs stora egenskaper, ty det
rörde hans höga person och vårt underdånige förtroende för
densamme, när honom ny lag skall föreskrifvas at oafbrutit
regera.
Det ordet samt elig e är så mycket angelägnare, som det innefattar
hela styrkan af 17 § Riksdagsordningen, nemligen at
Riksens Ständers beslut bero på fyra stämmor. Hvad värkan
det kunde giöra, om ordet samtelige borttages, se vi prof uppå
i dag af det, som är på vägen at hända uti Expeditionsdeputationen
med instruction för Secrete Utskottet.
Det är äfven angelägit, at R. o. A. nämnes uti Konungaförsäkran;
om R. o. A. hittils haft sitt runi där ibland de andre
stånden, hvarföre skall det ståndet nu uteslutas? När det förr
aldrig skadat, så bör deras namn stå qvar.
Deremot äro de städerne gifne resolutioner oeconomiske,
som vid hvarje riksdag hittils undergått förändringar och
tillökningar. Hvarföre skola de nu såsom oföränderlige af
Kongl. Maij :t guaranteras?
Hvad dispositionen af kronans räntor vidkommer, blifver
det väl vid 28 § Adelige Privilegierne, at R. o. A. får byta
med kronan; men om författningen blifver sådan, som densamme
uti projectet till Konungaförsäkran står införd, huru
skall då kronan kunna betala dem, som hafva hemmansräntor
at fordra.
At Kongl. Maij :t genom arfsrätt upstigit på svenska thronen
är ovedersägeligit; vår nådigste Konung är af födslen dertill
berättigad; Högstsalig Konung Adolph Friederic var det
genom val. Skilnaden är altid märkelig. Hvad uti det af Hr
Leijonmarck projecterade extractum protocolli altså finnes
derom infördt, är rätteligen ditsatt och bör eij borttagas. Hr
Uggla fant altså vid detta project ingenting at påminna utan
gillade det och påstod, at det måtte afgå till de andre respective
stånden utan någon förändring.
Frih. Ridderstolpe, Carl: At ej vara vidlyftig åberopade
han sig, hvad Frih. von Essen och Hr de Fritzkij redan
anfördt, med hvilka han sig till alla delar conformerade.
612 1771, nov. 20. Konungaförsäkran.
Han kunde eij förtiga, det han förutsåge obehagelige fölgder,
om detta extractum protocolli skulle afgå sådant, som det nu
voro. Han önskade likväl, at det måtte bättre lyckas, än
han sig föreställer. Begiärte derföre icke at hindra, ifall
R. o. A. skulle för godt finna at detsamma gilla, men han kunde
för egen del ej annat än afråda det, efter det icke giorde
den värkan, som man önskade.
Frih. Horn, Friederic: Om han i detta ögnablick skulle
beskrifva den ställning, hvaruti han sig i anseende till sinne
och begrepp nu befinner, så kunde han med sanning säga, at
han kiände sig uti en position, som han aldrig någonsin
kiändt. Det voro den starkaste frestelse, som hans mensklighet
haft at uthärda, och voro icke at förlikna deremot, hvad
han vid andre tillfällen behöft använda för at af densamma
giöra sig mästare. Han ville gierna vara tyst, men som han
ifrån detta ställe borde vara Gud och efterverlden ansvarig
för sine giöromål, så borde han ock säga sin tancka. Han ägde
icke den gåfvan at med afpassade ord kläda sin mening;
hvad hans hierta tänkte, det yttrade han; sådan hade hans
lefnad varit; åberopade sig deröfver sitt valspråk vita teste.
Uti den nu förevarande vigtige saken hade han, drefven af
nijt för sin konung, för lagarne, sitt stånd och sine medborgare,
talat efter sin öfvertygelse. Om han hade felat och
misstagit sig uti något, hade det skedt af inskränkt begrepp,
det han gierna vidgingo, men aldrig af brist på välvilja.
Ifrån sin början hade han al tid fruktat, at denne sak skulle
gå som den nu gått, men likväl icke trodt sig finna inom
sitt stånd så skilgagtige meningar uti det, som han ansågo .för
ståndets sanskyldige bästa. Om det är et olyckligt järteckn
för det, som R. o. A. förestår, det vet Allmagten. Han kunde
eij föreställa sig, at inom et uplyst R. o. A. någon tvekan skulle
finnas, när det angingo lagar och Privilegiers bibehållande;
han trodde, at alla i den delen ville väl och at endast
skilgaktige begrepp giordt olike meningar. Numera kunde desse
skilgaktigheter i hans tancka eij existera. R. o. A. hade redan
genom votering tagit det beslut, at Konungaförsäkran voro
en grundlag, at R. o. A:s Privilegier voro rörde uti de förändringar,
som man i samma Konungaförsäkran projecterat.
Efter hans förmodan skulle den föreställning, som i följe
Konungaförsäkran.
613
af detta beslut till de andre respective stånden emanerat ifrån
R. o. A., hafva värkat, at de fogat sig; den Högste visste allena,
hvadan det kommo, at de voro så obeveklige. De säga sig
icke se, icke kunna tro, icke på annat sätt vilja förändra
grundlagen eller minska R. o. A:s Privilegier, ehuru förändringen
uti bokstafven ligger tydeligen .för allas ögon. At något
derunder är förborgat synes likväl mera tydeligen, när
man påminner sig, huru under beredningen uti Secrete Utskottets
sammanträde med Secrete Deputationen det var, då
man rörde på denna strängen, lika som at sticka dem med
en nål. Ännu mera synes det, när man uti hvad som angår
tjensterne i riket eftersinnar, huru författningarne om de större
och mindre tjensterne i riket, hvarom likväl Regeringsformen
uti särskilte §§ handlar, blifvit i denne projecterade
Konungaförsäkran sammansmälte uti en i allmänna ordalag
författad §.
Uti denne fråga om rikets tjensters besättjande hade en
värd ledamot, Hr Directeuren Fritskij, i dag citerat, hvad
Frih. Horn sig deröfver i sammanträdet yttradt, at Adeln ex
concessu villigt lämnat vägen för sine medborgare öppen till
rikets embeten och icke ville upoffra det allmännas väl för
personer. Hr Generalen Frih. Horn nu tillbakars åberopade
sig, hvad Hr Directeuren Fritskij så värdigt uti detta ämne uti
sammanträdet sagt och igenfinnes at läsa i de tryckte protocollen.
Med insigter, flit, lif och blod hade R. o. A. kommit
till den förmån at få bekläda rikets embeten. Skulle nu et
pennedrag kasta den öfver ända och de vapn, som kläda desse
väggar och äro upsatte at vittna om deras ära och dygd,
hvilke vunnit denne förmån, med svärta öfver dr agas? Samhäldens
natur fordra, at ledamöterne böra vara i vissa classer
indelte, och hvar classe hafva sitt yrke. De friaste republiquer
hafva altså skilnad på sine inbyggare, ända till de frie riksstäderne
i Tyskland, Augsburg, Nurnberg med flere, hafva sine
patricier, åt hvilke embeternes förvaltning anförtros. At
R. o. A. i Sverige bör niuta samma rättigheter, är altså naturligt
och lagligt, då lagen sådant stadgar. At R. o. A. aquiescerat
vid de författningar, som en eller annan gång kunnat
skie såsom undantag, häfver icke lagen. Det är ej eller nu
frågan om någon utöfning af lagen i sin vigeur. Hvilken adels
-
614 1771, nov. 20. Konungaförsäkran.
man har väl satt sig emot, om någon utom Adelsståndet, som
stått knä om knä med honom och klädt blodig skörta för
fäderneslandet, blifvit befordrad, om någon uti civile tjenster
och sysslor skickelig och välförtjent ofrällse man fått et hedersembete?
Hvem har icke gierna applauderat till Kongl.
Maij :ts nådige val? Men det har alt skedt ex concessu, aldrig
at derföre skulle blifva en lag, som häfde, hvad Regeringsformens
12 och 40 §§ samt 9 § uti 1751 års Konungaförsäkran
samt 2 och 3 §§ Adelige Privilegierna sammanlagde förmå
och stadga. Sådan hade Hr Generalens mening varit i sammanträdet.
Han voro ock af den meningen, at grundlag och
privilegier icke af 3 utan endast af 4 stånds enhällige röst
kunde ändras; ägandes dertill styrka uti sielfva grundlagen
och 1766 års förordning om lagarnes värkställighet.
Denne principe voro lika som en pivot, som aldrig fingo
rubbas, ehuru alt annat och måtte vrida sig, om eij regeringssättet
skall gå öfver ända. Man ville väl med pluralitet decidera
allting. Han respecterade ock pluraliteten, men icke längre
än lagen det stadgar. Lagen voro hans högsta styresman.
Det ordet samtelige, som utur projectet till Konungaförsäkran
blifvit uteslutit, ansågo han altså för högst angelägit at
åter införas. Huru snarligen annars regeringslagarne skulle
kunna ändras, derpå se vi et betydeligt prof i dag ifrån Expeditionsdeputationen,
där 2 § uti den projecterade instruction
för Secrete Utskottet, som tre stånds ledamöter velat expediera,
aldeles öfverända kastar 18 § Riksdagsordningen.
Härnäst följer i ordning, at ifrån oss tages all rättighet at
komma till rikets tjenster och embeten, det enda, som vi hittils
haft i behåll af hvad våre förfäder förvärfvat och hittils
bibehållit, det öfrige är redan förlorat; eftergifva vi jemväl
detta, så hafva vi ej mer igen. Hvad värkan det vill giöra i
nation, hvad omdöme hos utländningar, at svenske medborgare
således skola förfölja och afundas hvarannan, det lämnade
han enhvar at eftersinna. Frih. Horn tilläde: Gifvas ännu
vägar öppne at med vänlighet kunna bilägga desse stridigheter
utan R. o. A:s totale undergång, så besvär jag Eder, mine
värde Herrar och Medbroder af R. o. A., som ännu äga något
förtroende hos de andre respective stånden, vid lefvande
Gud at gå till dem och tala vid dem; om Nij älskar frihet
Konungaförsäkran.
615
och regeringssättets bestånd, så håfven I eij hierta at
neka mig det. Hvarföre skall R. o. A., som tryggat sitt beslut
vid grundlag och privilegier, nu eftergifva sin talan uti så
vigtige puncter. Frih. Essen vill väl afstyrka ifrån at vidare
yrka de giorde anmärkningar, det lägges äfven till skiäl, at
uppehållet, som härigenom giöres vid Kongl. Maij :ts kröning,
tillräknas R. o. A.; men jag ser ej annat, än at det voro obilligt.
R. o. A. antog genast den af Kongl. Maij :t utsatte kröningstermin,
och om det förblifvit vid 1751 års Konungaförsäkran,
som R. o. A. önskat, så hade vår nådigste Konung redan
med Guds hielp varit krönt.
Jag bekiänner inför Gud och hvar man, at jag vördar Gustaf,
icke allenast såsom konung utan såsom personligen stor.
Han hyllar sig om sitt folck, han vill samla oss, under hans
skygd är 1751 års Konungaförsäkran för oss tillräckelig. Hvarföre
skall nu och för honom införas det hittils i Svea Konungaförsäkran
okiände ordet at oafbrutit regera? Skulle man
ej unna honom at få taga sig lugn, om han en gång, trött
af möda, efter en lång och är erik regering skulle vilja söka
det. Jag för min del skulle aldrig kunna neka honom sådant.
Jag tillstyrker altså af skyldig kiärlek för min Konung,
af nijt för lag och regeringssätt, af ömhet för mitt stånd och
månge flere mine medborgare, at det af Hr Secreteraren Leijonmarck
projecterade extractum protocolli aldeles oförändrat
måtte gillas och afgå.
Hr Billberg, Fried. Otto, kunde väl icke instämma
med de principer, som det projecterade extractum protocolli
innehöllo, utan var deruti af samma tancka som Frih. von
Essen och Hr de Fritskij. Han ville doch icke vara emot at,
sådant som det voro projecterat, det måtte afgå till de andre
respective stånden, men när deras svar ankommer, så förbehölt
han sig at närmare få yttra sin tancka såväl om det
redan afgångne som detta.
Frih. Grönhagen, Claes Wilh., förklarade sin tancka
vara, at Sveriges lag och Riksens Ständers fri- och rättigheter
tillräekeligen hade blifvit förvarade genom bibehållandet
af 1751 års Konungaförsäkran, men då han sågo
på ställningen af sakerne, at R. o. A. redan giordt en föreställning,
som icke värkat hos de andre respective stånden,
616 1771, nov. 20. Konungaförsäkran.
at den nu projecterade borde vara conform med den förste
och icke vidsträktare, så kunde han ej annat än conformera
sig med Frih. von Essen och Hr de Fritskij. Likväl ville
han ej hindra, at det måtte få afgå, doch med förbehåll, at
då de tre respective stånden öfver detsamma yttrat sig, honom
då måtte tillåtas säga sin mening. Han nijtälskade om
lag och regeringzsätt, men han ville eij upoffra detsamme
för någre ändringar i ordatermer.
Nu begärtes allmänt proposition, men innan densamme blef
giord, förbehöllo sig Hr Lagersvärd, Hr von Staude n,
Hr Durietz, Hr Loode, Hr Stenfelt, Frih. Cederström,
Claes, Hr de Geer, Carl, Hr Pfeiff, Hr Segercrona,
Hr Gyllenrahm och Hr Adlerhielm at
få uti protocollet antecknat, det de till alla delar conformerade
sig med Frih. von Essen och Hr de Fritskij.
Häruppå giorde Hr Grefven och Ordföranden proposition:
Behagar R. o. A. bifalla, at detta af Hr Leijonmarck
projecterade extractum protocolli måtte till de öfrige respective
stånden få afgå?
Denne besvarades med Ja.
Häruppå utnämdes till en deputation, som genast med detta
extractum protocolli skulle afgå till de andre respective
stånden, följande herrar:
Frih. Horn, Friederic,
Frih. von Strokirck,
Frih. Grönhagen, fullm. Hr Svedenstierna, Lars,
Frih. Duben,
Hr Möller,
Hr Gerta,
Hr Jäger schiöld,
Hr Franckenheim,
Hr Fal ekenberg,
Hr Gripenberg,
Hr Tandefelt,
Hr Knorring,
Hr Dahlman,
Hr Ahl strömmer,
och öfverlämnades fyra exemplar deraf at et i hvarje stånd
aflevereras.
Sekreta utskottet. Torbjörn Andersson.
617
Frih. von Essen, Friederic, anmälte, at af svaren,
som de andre respective stånden gifvit genom sine deputationer,
angående R. o. A:s beskickning om expedition af Secrete
Utskottets instruction ville förmärkas, som hade de icke
fattat meningen annorlunda, än at alt arbete uti Expeditionsdeputation
skulle hvila; men frågan hade icke varit om annat,
än at denne sak skulle hvila, till dess R. o. A. yttrat sig; han
hemstälte altså, om icke den deputation, sorn nu afgingo ifrån
R. o. A., kunde få i commission at närmare förklara detta.
Hvilket bifölls.
Frih. Horn anmälte nu, at han ville låta trycka sitt i sidste
pleno upläste memorial om Konungaförsäkran; hvarvid
ej något var at påminna.
Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänc- Botanisk
kande af d. 11 uti innevarande månad angående den af Gym- Gymnasium
nasium i Hernösand giorde ansökning om understöd af manu-i Hernösand,
facturfonden till en botanisk trädgårds anläggande derstädes,
hvilket i anseende till anförde skiäl deputationen eij kunnat
tillstyrka.
Betänkandet bifölls.
Hr Hiulhammar anholt, at det af Hr Königstedt ingi.f- Afgift för
ne memorial angående 25 billetter till Frimurarebarnhusets Riddarhus-*1
profit af enhvar, som på Riddarhuset upför concert, hvilket salen,
blifvit lagt på bordet, måtte åter företagas.
Gref. Creutz, Johan Gabriel, ingaf härvid et memorial
med förslag, at enhvar, som upförde concert på Riddarhussalen,
skulle betala 40 d:r s:rmt eller 120 d:r k:rmt till
Riddarhuset, hvilket uplästes och begiärtes på bordet. Blef
altså lagt till det af Hr Königstedt redan ingifne at på en
gång föredragas.
Föredrogs de besvär Krigsrådet Torbiörn Andersson an- Krigsrådet
fördt öfver Urskillningzdeputationens d. 22 Julii sidstledne Anderson
gifne afslag uppå hans anhållan at till bepröfvande få uptagit,
hvad han sidstledne riksdag hos Riksens Ständers plena
anfördt emot dåvarande Urskillningsdeputation, som eij velat
uptaga hans klagomål deröfver, at han icke skall niutit Riksens
Ständers föreskrift tillgodo och erhållit säte och stämma
samt lön såsom krigsråd i Kongel. Krigscollegio efter den
tour, han förmenar sig äga.
618 1771, nov. 20. Torbjörn Andersson.
Härvid uplästes R. o. A:s öfver urskillningsmålen deputerade
ledamöters yttrande, hvaruti de förklara sig finna, at nuvarande
Urskillningsdeputation rätteligen förfarit, då densamme
enligt 13 § af sin instruction icke kunnat uptaga,
hvad förre riksdags Urskillningsdeputation afslagit. Doch at
härigenom icke den vägen må vara stängd, som kunde öppnas,
ifall Riksens Ständer skulle täckas pröfva och bifalla
Krigsrådet Torbiörn Anderssons vid 1769 års riksdag ingifne
besvär öfver då varande Urskillningsdeputation, hvilke deputerade
eij trodt sig böra vid detta tillfälle uptaga och pröfva.
Hr Wadenstierna, Carl, förklarade sig nögd at bifalla
detta deputerades tillstyrkande utom den sidsta slutmeningen:
doch at härigenom icke den vägen etc. etc., ty derigenom
skulle trätgirige och orolige sökande endast taga sig
anledning at vid tillkommande riksdagar besvära Riksens
Ständer med mål och pröfvande af förre riksdagars Urskillningsdeputationers
giöromål.
Hr Linderstedt, Eric: Urskillningsdeputationen har
fölgt sin instruction, men hvad Krigsrådet Torbiörn Anderssons
besvär sidste riksdag hos plena vidkommo, hvilke blifvit
lämnade oafgiorde; så hafva deputerade icke kunnat yttra
sig annorledes öfver dem, efter det endast tillkomne plena
at giöra en sådan pröfning.
Hr Wadenstierna, Carl: Krigsrådet Torbiörn Andersson
har redan vid 1766 års riksdag erhållit Riksens Ständers
slutelige och fullkomlige decision i denne sak; icke desto
mindre har han nu vid tvänne riksdagar, både 1769 och
1771, kommit igen med detsamma; blifver Urskillningsdeputationens
2:ne gångor gifne afslag eij nu faststält, så besvärar
han Riksens Ständer ständigt med samma och samma.
Hr Schönberg, Anders, biföll deputerades yttrande
med samma villkor som Hr Wadenstierna.
Frih. von Essen, Friederic: öfvertygad at Urskillningzdeputationen
deciderat rätt, instämde han med deputerade;
hvad sidste meningen angingo uti deras betänkande,
gillade han äfven densamma, ty när plena 1769 eij hunnit
pröfva Krigsrådet Torbiörn Anderssons besvär, så skulle väl
denne riksdag honom öppet lämnas at någorstädes få dem
afgiorde, och det kunde eij vara på annat ställe än hos plena.
Torbjörn Andersson.
619
Hr Linderstedt, Johan, föreslog, at jemte det Urskillningsdeputationens
afslag gillades, det kunde updragas
R. o. A:s hrr deputerade at företaga sig och af lämna sitt yttrande
om Krigsrådet Torbiörn Anderssons sidste riksdag ingifne
besvär.
Men härtill svarades af månge Neij.
Hr Grefven och Ordföranden giorde nu proposition:
Bifaller R. o. A. hrr deputerades betänkande, i conformité
hvaraf extractum protocolli till de öfrige respective stånden
afgår, doch at den sidste meningen af betänkandet uteslutes
utur extractum protocolli?
Härtill svarades Ja.
Det extractum protocolli, som enligt detta beslut upsattes
och gillades, lydde som följer:
Utdrag af protocollet, hållit hos
R. o. A. d. 20 Novemb. 1771.
S. d. Ibland de besvär, som hos Riksens Ständer blifvit
anförde öfver Urskillningsdeputationens vid denne riksdag
gifne resolutioner, har R. o. A. sig äfven till afgiörande företagit
dem, som Krigsrådet Torbiörn Andersson denne riksdag
deröfver anfördt, at Urskillningsdeputationen d. 22 sidstledne
Julii afslagit hans ansökning at få sine vid sidstledne riksdag
till Urskillningsdeputationen ingifne besvär uptagne och
remitterade angående at han icke skall kommit till åtniutande
af Kongl. Maij :ts uppå Riksens Ständers underdånige tillstyrkande
d. 18 Novemb. 1766 gifne utslag, hvarigenom säte
och stämma uti Kongl. Krigscollegio blifvit honom tillagd efter
krigsrådsfullmagt och redan förut beviljade tour.
R. o. A. fant af de ingifne handlingar, at Urskillningsdeputationen
icke kunnat antaga Krigsrådet Anderssons ansökning
uppå den grund, at han sidstledne riksdag deruti fått
Urskillningsdeputationens afslag och, då han öfver samma afslag
vändt sig med besvär till Riksens Ständers plena, samme
besvär den riksdagen hos Riksens Ständer kommit at blifva
oaf giorde.
Vid en sådan detta måls beskaffenhet och då Krigsrådet
Torbiörn Andersson vändt sig till Riksens Ständers plena med
en ansökning, som Urskillningsdeputation sidstledne riksdag
40—670435
620 1771, nov. 20. Jonas Olofsson Norberg.
redan ansedt, at Riksens Ständer icke borde med besväras,
men Riksens Ständers plena då icke deruti någon ändring
giordt, fant R. o. A., at Urskillningsdeputationens nu gifne afslag
stödjer sig uppå 13 § uti Urskillningsdeputationens instruction,
där sådane ansökningar för obehörige anses, hvilke
således ej kunna för riksdagsärender antagas. Och pröfvade
altså skiäligt Urskillningzdeputationens d. 22 sidstl. Julii på
Krigsrådet Torbiörn Anderssons ansökning gifne afslag såsom
välgrundat at gilla. I förmodan at de öfrige respective stånden
med R. o. A. häruti instämma, skulle detta dem genom utdrag
af protocollet hörsamt tjenst- och vänligen communiceras.
Frih. Carl Föredrogs the besvär, som Kongl. Secreteraren Frih. Carl
svä^angTde Bunge anfördt deröfver, at Urskillningsdeputationen uptagit
hemmanen såsom riksdagsärende och till Kammaroeconomiedeputatioösfernyland.
nen remitterat Riksdagsfullmägtigens för Ångermanlands Allmoge
Olof1 Olofsson Norbergs ansökning at återfå försutten
tid till at söka ändring uti den Frih. Bunge 1768 beviljade
immission uti 2:ne kronohemman, Åhs och östernyland, belägne
uti Ångermanland, Sånga [och] Sollefteå socknar, för
sin hos kronan ägande skatterättsfordran.
Deputerade finna, at då Olof1 Olofsson Norberg hvarken
sielf är målsägare eller kunnat upvisa fullmagt af åboerne på
desse hemman, uti hvilkas namn han ansökningen giordt, 9 §
af Urskillningsdeputationens instruction jemväl förbiuder at
ansökningar om restitutio fatalium hos Riksens Ständer uptaga;
så har uti detta mål Urskillningsdeputation rätteliga
förfarit.
Detta deputerades betänkande gillades af R. o. A., extractum
protocolli upsattes och afgeck i conformité häraf i följande
form.
Utdrag af protocollet, hållit hos
R. o. A. d. 20 November 1771.
S. d. Föredrogs de besvär Kongl. Secreteraren Frih. Carl
Bunge hos Riksens Ständer anfördt deröfver, at Urskillningsdeputationen
beviljat Riksdagsmannen ifrån Vesternorrland
Jonas Olofsson Norberg remisse uppå hans ansökning at få
1 Skall vara: Jonas Olofsson Norberg.
Jonas Olofsson Norberg.
621
ändring uti Kongl. Maij :ts nådige utslag af d. 8 sidstledne
Februarii, hvarigenom honom blifvit förnekat at återfå försutten
tid uti et mål rörande skattekiöp.
Af Urskillningsdeputations protocoll, hållit d. 12 sidstledne
Septemb., finnes, at Riksdagsfullmägtigen för Allmogen uti
Ångermanland Jonas Olofsson Norberg genom ingifven skrift
ansökt om ändring i Kongl. Maij :ts nådige utslag af d. 8 Februarii
innevarande år, therigenom återsökt försutten tid till
besvärs anförande deröfver, at Allmogen icke voro bibehållen
vid den rättighet, 48 § kongel. resolutionen på deras allmänna
besvär af d. 16 Martii 1739 med flere kongl, resolutioner dem
tillägga. Thenne ansökning har Urskillningsdeputation vid föredragandet
remitterat till Kammaroeconomiedeputation, öfver
hvilken remisse Kongl. Secreteraren Frih. Carl Bunge sig
i rättan tid besvärat, såvida han, som af Kongl. Kammarcollegio
1768 undfått behörig immission uti 2:ne kronohemman,
Åhs och Östernyland i Ångermanland, Sånga och Sollefteå
socknar belägne, för dess hos Kongl. Maij :t och kronan ägande
skatterättsfordringar, ansedt then frågan genom förenämde
Norbergs å thesse hemmansåboers vägnar förde klagan förekomma,
huruvida samma immission, theröfver inge besvär
hos Kongl. Maij :t i rättan tid blifvit anförde, borde vid thess
kraft och värkan bibehållas.
Enär nu härvid under öfvervägande förekommer, at det
Hedervärde Bondeståndet vid sidstledne riksdag ansedt detta
ärendet, sorn förenämde Riksdagsfullmägtig Jonas Olofsson
Norberg tå insinuerat ibland Allmogens besvär ifrån Ångermanland,
vara et enskilt mål och at det således icke kunde
ibland de allmänna besvären antagas, hvarföre thet ock blef
öfverlämnat till Kongl. Maij :ts nådige decision, så lärer Johand)
Olofsson eij annorlunda kunna detta mål bevaka än
såsom ombud, men tå han icke the sakägandes laglige fullmagt
företedt, tyckes at eij något afseende uppå dess härutinnan
giorde andragande hafvas bordt, och sålunda har ingen anledning
theraf varit denne ansökning antaga.
Beträffande sedan sielfva sakens egenteliga beskaffenhet,
så inhämtas, at då Kongl. Maij :t i nåder faststält Kongl. Kammarcollegii
utslag om immission såsom laga kraft vunnit och
åboerne å hemmanet Nyland uppå deras sedermera giorde un
-
622 1771, nov. 20—23. Jonas Olofsson Norberg. -
derdånige ansökning om resning blifvit ansedde hafva fatalierne
förlorat, så är igenom Riksdagsmannen Norberg vordet
understält Riksens Ständers bepröfvande, om icke fatalierne
voro them förvarade genom thet the insinuerat besvär emot
Kongl. Kammarcollegii författning och at derföre hos Kongl.
Maij :t i underdånighet kunde anhållas, at deras andragne
skiäl i hufvudsaken blefvo pröfvade, utan at de förre Kongl.
Maij :ts nådige utslag dem i vägen läge; men som instructionens
9 § tydeligen stadgar, at icke någre klagomål rörande
förnekad restitution af försutten tid må hos Riksens Ständer
till bepröfvande uptagas, och detta förenämde, på sätt
redan omförmält är, egenteligen har therpå sitt afseende at
återfå förlorade fatalier i sielfve hufvudsaken; ty finner
R. o. A. icke någon anledning vara at målet uptaga och remittera.
Hvilket genom utdrag af protocollet R. o. A. velat sine respective
medstånd hörsamt tjenst- och vänligen communicera.
-miiimÖVmortåg pegéil norli Jfaoenc .lagniTbiolaitäiolleåa ob
Den deputation, som afgått till de andre stånden med
R. o. A:s extractum protocolli om Konungaförsäkran, återkom
nu och berättade, at de blifvit vänligt emottagne och at respective
ståndens Talemän utlofvat vilja företaga med det
snaraste sig detta extractum protocolli. Med den förklaring,
som R. o. A. afgifvit angående Expeditionsdeputationens arbete
och instructions expedierande för Secrete Utskottet, hade
de äfvenledes förklarat sig nögde.
Grefve Creutz, Ernst, Capitaine vid Kongl. Lifguardiet,
och Hr Lostierna, hvilke blifvit valde till ledamöter uti
Protocollsdeputationen, afsade sig. Hvarföre hrr electorerne
skulle anmodas at i deras ställen välja andre.
Häruppå åtskildes R. o. A. klockan half tu eftermiddagen.
.Bgalne gnindöané onnob Jim/ linört] gniubal
.todnolffiihiod ugilohngo anodee ^vlloia rrnboa obnnlläiJofl
-miwi'.IgnoH IfSjtetki rabén i J: [faMMgnoH ébJdjgBimådnf åa
doo Jinrfuy lltnjl thoeés noizaimmi bio gslzJo rigslloorcrn
Håkan Nilsson. 623
År 1771 den 23 November.
Lördag.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
Protocollet för d. 21 Septemb. justerades.
Härunder anmältes, emottogs och infördes en deputation Bondestånifrån
det Hedervärda Bondeståndet, 8 personer. Riksdagsman-dets deputat
nen från Tierp Johan Andersson, som förde ordet, anmälte
efter hälsning och recommenderade
1 :mo ett memorial, ingifvit uti Bondeståndet af Riksdagsmannen
ifrån Törne,1 Barja1 och Harjagers härader Pehr
Jeppson angående Nämdemannen och Rusthållaren Håkan
Nilsson i Fritorp, Luna2 härad och Bohus län, hvilken för
någre fälde utlåtelser, då Allmogen varit samlad till riksdagsmansval
uppå et anstält extra ting, blifvit dömd at mista
tjensten, plikta med en månads fängelse vid vattn och bröd
samt afföras till Bohus fästning at i förvar hållas, till dess
Kongl. Giöta Hofrätt sig öfver saken utlåtit.
Pehr Jeppsson anhåller, at Håkan Nilsson måtte utur häktet
genast lösgifvas och Kongl. Giöta Hofrätt anbefallas at
utan uppehåll afgiöra denne sak.
2:do. Recommenderade till afgiörande Bondeståndets extr
actum protocolli af d. 12 sidstledne Octob. angående vacanceafgifterne
vid Elfsborgs Regemente.
Deputation besvarades af Hr Baron och Landtm, med
löfte at vilja bägge desse målen hos R. o. A., så snart möijeligit
voro, föredraga, och afträdde häruppå, ledsagad på vanligit
sätt.
Hr Baron och Landtm, påminte, at Borgareståndet sidstledne
plenidag varit åtskilde, då deputation ankom med
R. o. A:s extractum protocolli angående projectet till Konungaförsäkran.
Beslöts altså, at en deputation skulle afgå
till välbemälte stånd at aflefverera detta extractum protocolli
och derjemte förklara närmare R. o. A:s mening angående
expedierandet af Secrete Utskottets instruction.
1 Skall vara: Torna, Bara.
3 Skall vara: Lane.
624 1771, nov. 23. Konungaförsäkran. Håkan Nilsson.
Håkan Nilson
ang:de.
Härtill utnämdes följande herrar:
Frih. Horn, Friederic,
Frih. Hummerhielm,
Frih. Schwerin, fullm. Hr Tham, Pehr,
Hr Skunck, fullm. Hr Bentzel stier na,
Hr Netterwood,
Hr Karlström,
Hr Duse,
Hr Lund, fullm. Hr von Schantz,
Hr Ehrencrona,
Hr Gyllensvärd,
Hr Sandberg, fullm. Hr Hiulhammar,
Hr von Brömsen.
Desse herrar upropades och afgingo genast.
Efter någon stund återkom deputation och berättade Ordföranden
Frih. Horn, at Borgareståndet vänligen emottagit
R. o. A:s beskickning. Likväl hade ståndets Taleman Hr Justitisecancelleren
Sebaldt förklarat, at helt oförmodeligen detta
förnyade extractum protocolli kommo till Borgareståndet,
sedan ståndet redan genom extractum protocolli lämnat
R. o. A. del af sitt tagne ultimate beslut. Doch ville han af
aktning för R. o. A. detsamma föredraga med önskan at kunna
åstadkomma et sådant svar, som blifver behageligit. Öfver
den origtige mening, som blifvit tagen af R. o. A:s beskickning
angående Expeditionsdeputation och Secrete Utskottets
instruction, utlofvade han at vilja uti ståndet föredraga
R. o. A:s förklaring, hvilken han funno aldeles tillräckelig
för at undanrödja all mesentendu.
Företogs ofvannämde af Bondeståndet recommenderade
Pehr Jeppssons memorial angående Nämdemannen Håkan
Nilsson, hvars innehåll redan här ofvanföre finnes till sitt
hufvudsakeligaste intagit, och blef samma memorial upläst,
sådant som det igenfinnes ibland bilagorne till detta protocoll.
Det begiärtes af åtskillige på bordet.
Hr Göös, Lorentz, var ej emot at det måtte hvila, efter
det voro svårt at yttra sig öfver en sak, innan man af
gällande documenter och protocollerne lärdt kiänna densamme.
Håkan Nilsson. Ekonomiska tabeller.
625
Hr Linderstedt, Eric, förmente det vara at visa mera
vänlighet och foglighet emot et medstånd, om man genast
afgiorde en sak, som ståndet så högeligen recommenderade,
i synnerhet då frågan i sig sielf här eij voro at decidera saken
utan endast at genom Riksens Ständers förord utvärka
Kongl. Maij :ts nådige befallning till Giötha Hofrätt at densamme
skyndesammeligen afgiöra.
Frih. Ridderstolpe, Carl, önskade med Hr Linderstedt,
at saken måtte nu i dag afgiörås; men som det voro
betänkeligit at in plenis immediate uptaga och decidera saker,
så föreslog han remisse till Justitisedeputation.
Hr Linderstedt, Eric: At komma närmare till et beslut,
som kunde utvisa R. o. A:s benägenhet at eij vilja uppehålla
saken, hvilket torde kanskie dömas, om resolution
tages till remisse, föreslog, at Justitisecancelleren måtte få befallning
utan uppehåll at taga kundskap af denne sak och
på et lagligt sätt bringa densamma till et skyndesamt slut.
Hr Wachschlager, Gustaf, instämde härmed och
begiärte proposition, hvilken genast skrifteligen upsattes och
för R. o. A. uplästes samt gillades, hvarefter den å Pehr Jeppssons
memorial påskrefs, så lydande:
Resolverat, at hos Kongl. Maij :t Riksens Ständer i underdånighet
anhålla om nådig befallning till Justitisecancelleren
at om detta mål giöra sig underrättad och skyndesammeligen
dervid lägga den hand, som hans embetes instruction kräfver
och målets beskaffenhet fordrar.
Uplästes ånyo Kammaroeconomiedeputations och Förord-Oeconomiske
t.flllftl jpp j
ningsdeputationens i sammanträde utarbetade betänkande af hvarje län.
d. 22 October sidstledne, som d. 16 sidstledne November blifvit
lagt på bordet, hvaruti tillstyrkes, at uti hvarje län till
uplysning om landthushåldningen i riket måtte årligen författas
oeconomiske tabeller, inrättade uti 23 särskilte columner
och en titul för hvar columne: nemi. i den 1 häraders med
städers namn, i den 2 folcknummern med antal på födde och
döde, den 3:die på frihetsår för uptagne hemman, 4:de ödeshemman,
5 uptagen eng till åcker, 6 upodlingar af oländig
mark, 7 uptagne måssar, 8 anlagde torp, 9 byggde stenhus, 10
lagde giärdesgårdar, 11 borttagne stenrösen, 12 uptagne diken,
13 anlagde trägårdar, 14 planterade vilde träd, 15 an
-
626 1771, nov. 23. Ekonom, tabeller. Sekreta utskottets instrukt.
Secrete Utskottets
instruction.
lagde humlegårdar, 16 magaziner, krono- och sockne-, med
sin behållne spannemål, 17 barnhus med de innevarande barns
antal, 18 hospitaler med de fattigas antahl, som där underhållas,
19 allmänningar med sine areale innehåll, 20 utsyningar,
21 storskiftesdelningar, 22 fälde rofdiur, 23 kronoutlagor.
öfver hvilken tabell et formulaire var betänkandet
bilagt.
Derjemte at under columnerne utföres tillnamn och brott,
om någon kronobetejent sig för sedt, samt huru han derföre
blifvit ansedd; och at herrar landshöfdingarne, hvar i sitt län,
uti April månad hafva en sådan tabell för det föregående
året trykt och dermed förse boklådorne i städer och på marknader
samt äfven kronobetj eningen, så at de af allmänheten
kunna ltiöpas för et pris högst 4 öre s:rmt stycket men väl
derunder; hörandes hvar tabell vara af landshöfdingen,
landssecreteraren och landskammereraren underskrifven, äfven
at de bifogas riksdagsrelationerne.
Hr Göös, Lorentz: Om ändamålet med desse tabeller
å ena sidan kunde vara godt, så funno han doch å den andre
nog betänkligheter at förbijgå, det härigenom rikets värkelige
styrka och inkomst snart nog kunde blifva mera bekant
än nyttigt voro; blefvo frågan, huru landshöfdingarne
i de län, där eij finnas boktryckerier eller bokhandlare, skulle
få desse tabeller tryckte? Hvaräst penningar till tryckningen
skulle tagas? Huru den afsättningen framdeles skulle blifva
på desse tabeller? Han ville väl eij vara emot at betänkandet
bifalles men förbehölt sig, at hans nu anförde betänkligheter
måtte tagas till protocollet.
Proposition begiärtes, blef giord och betänkandet bifallit.
Hr Baron och Landtm, berättade, at uti Expeditionsdeputation
hade blifvit till expedierande föredragit instruction
för Secrete Utskottet, at R. o. A:s ledamöter uti deputationen
i anseende till R. o. A:s protest emot den projecterade 2:dra
§ icke kunnat samtycka dertill, efter den innehölle en betydelig
förändring uti 18 § Riksdagsordningen. Och då de tre
ståndens ledamöter icke desto mindre företagit saken, hade
R. o. A:s ledamöter sedt sig nödsakade at emot expedition protestera
och sedan taga afträde. Icke desto mindre har sedermera
expeditionen blifvit justerad och renskrifven, men at
Sekreta utskottets instruktion.
627
Hr Baron och Landtm, ännu icke densamme underskrifvit
utan i stället ifrån Expeditionsdeputationen infordrat handlingarne
at uti R. o. A:s pleno justera expeditionen, hvartill
20 § Riksdagsordningen lämnade fullkomlig rättighet. Det änkommo
nu uppå R. o. A. sielfve, huru med denne sak skulle
förfaras.
Hr von Gerthen: Sedan jag i går eftermiddag feck se
anslag till Expeditionsdeputationens sammanträde till klockan
4 eftermiddagen, infant jag mig ock genast, sedan timman
var inne och deputationen samlad, samt de öfrige tre
stånden påminte om sakernes föredragande, fant jag mig äldst
af R. o. A:s ledamöter närvarande och till hvilken sakernes
föredragande hörde. Då berättade jag först, at et obehageligit
rykte lämnade mig del af någon expedition, som skolat
skedt af de öfrige respective ståndens ledamöter, sedan R. o. A.
tagit sitt afträde utur deputationen efter giord protest om expedierandet
af Secrete Utskottets instruction dagen förut, och
begiärte i stöd deraf höra protocollet för nämde dag eller
den 21 dennas, hvarå jag ärhölt svar af Protocollisten, at protocollet
voro justeradt; men svarades tillika af Borgmästaren
Engellau med de öfrige af ledamöterne af de tre stånden, at
de ärkände det justerat och at de expedierat samma sak med
sine underskrifter; sedan jag detta svar erhållit och det i
protocollet intagit blifvit, fant jag mig föranlåten som ordförande
at följande dictamen till protocollet intaga låta:
Jag tycker mig redan förlorat kiäntslan af väre gode och
älskade lagar och kunde snart falla på den olyckeliga tanckan,
at de voro ifrån detta stället afviste, när jag betraktar
sättet till den i går här uti deputation företagne expeditionen
uti saken rörande Secrete Utskottets instruction och dess
2 §. Ty desse goda lagar de kiänna icke någon expedition
utan fyra stämmor, och i följe deraf kiänner jag eij någon
deputation af tre stånd utom Secrete Utskottet. Jag kan således
eij anse en i går här af tre stånds ledamöter skedd
expedition, då R. o. A. var frånvarande, än som stridande emot
desse våre nämde gode lagar, samt ser genom detta af de 3:ne
här församlade ståndens ledamöter tagne beslut, det deputationen
är satt uti inactivitet; intill dess jag om detta får
lämna mitt stånd en fullständig berättelse, kan således i an
-
628 1771, nov. 23. Sekreta utskottets instruktion.
seende till anförde skiäl eij nu på något sätt inlåta mig i
någon expedition, af hvad angelägenhet han ock voro, utan at
kränka mitt stånds värdig- och rättigheter, hvars rätt jag
som en helgedom bör bevara, hvarföre jag och icke nu annat
kan än taga mitt afträde, som jag ock beder må till protocollet
för min räkning tagas.
Sedan jag slutat detta mitt dictamen, tog jag mitt afträde,
då ock Ryttmästaren örnschiöld och Häradshöfdingen Engeström
som närvarande ledamöter af R. o. A. genast upstego,
vid hvilket tillfälle jag hörde de öfrige stånden ropa, Probsten
Rodin tager klubban. Hvad sedan passerat, är mig obekant,
så vida jag utgick, och strax efter mig äfven utkomma
mine bägge medledamöter, som nämde blifvit, sedan de
sine declarationer till protocollet af slutat; vi voro väl en lång
stund qvar uti yttre rummet utan at se deputationen åtskiljas,
då vi bortgingo.
Mine Herrar, Edre ledamöter där hafva i stöd af Edert
egit och de öfrige ståndens tagne beslut icke hindrat någon
annor expedition än Secrete Utskottets instructions; prof deraf
gifves, då vi i förgårs eller d. 21 expedierade brännevinssaken,
men at vi i går eller den 22:dra icke kunde företaga
spannemålsexpedition, var i anledning dertill at tre stånd
redan satt sig i tillstånd at expediera saker utom Adelns
närvaro och således n. b. excluderadt Adeln ifrån sin öfverläggningsrätt;
et nog ovanligt steg. Då jag icke kunde anse
mig det värdigt at å Edre vägnar, mine Herrar, åter intränga
mig uti deliberationer på et ställe, där vi en gång blifvit
onödige ansedde, utan at först detsamma till Eder inberätta
och deröfver Edre befallningar emottaga; således hafva vi
icke hindrat expedition af spannemålssaken utan de öfrige
tre ståndens ledamöter, som genom et mindre lagligt steg satt
deputation uti inactivitet. Vare den dag af mig aldrig sedd,
då jag skulle bortskiänka någon minsta af Edre eller mine
rättigheter och jag icke på alla möjeliga sätt med mitt blods
upoffrande söka försvara R. o. A:s heder, som med förfäders
blod blifvit oss förvärfvad och lämnad. Har jag derutinnan
giordt illa, så straffen mig, men har jag ock giordt rätt, så
begiär jag Eder soutien på det sätt, Eder heder anbefaller
Eder. Nog af, jag har giordt efter bästa öfvertygelse och på
Sekreta utskottets instruktion.
629
det sätt, som et rent och fredadt samvete, fritt från alla krumsprång,
mig anbefalt.
Frih. Horn, Friederic, förklarade sin tacksamhet emot
Hr Baron och Landtm., som sökt at försvara grundlagen och
at bevara R. o. A:s röst; han voro aldeles nögd, at expedition
hos R. o. A. justerades, och föreslog, at en deputation
måtte afgå till de andre respective stånden at sådant tillkiännagifva.
Hr von Post, Friederic, instämde med Frih. Horn,
och som han, såväl af anmälningen uti sidste pleno som hvad
han hördt omtalas vara sedermera händt uti Expeditionsdeputation,
haft tillfälle at täncka på denne sak, så hade han
upsatt sine tanckar deröfver i form af extractum protocolli,
dem han begiärte at få upläsa och R. o. A. underställa, huruvida
de kunde till de andre respective stånden få afgå.
Han upläste häruppå detsamma, så lydande, som det härvid
bilagt finnes.
Hr Wachschlager, Gustaf, kunde icke bifalla detta,
förrän han fått inhämta af Expeditionsdeputations protocoll,
huru saken där förelupit, begiärte derföre, at detta protocoll
måtte infordras, på det R. o. A. eij kommo at taga sitt
beslut på blotta berättelser.
Hr Billberg, Fried. Otto, förenade sig med hr Wachschlager
och ville af protocollet se sammanhanget, innan något
resolverades.
Frih. Grönhagen, Claes Wilhelm, var eij emot at
extractum protocolli, som nu blifvit upläst, måtte afgå; men
hvad vidkommo at R. o. A:s beslut i sidste pleno angående
expedierandet af Secrete Utskottets instruction blifvit oriktigt
i de andre respective stånden anmält, önskade han måtte närmare
efterfrågas, huru sådant kunnat hända. Och hemstälte,
om icke det måtte till Riddarhusdeputation öfverlämnäs at
undersöka härom och sig yttra, huru sådant bör anses.
Frih. von Essen: Hvad det projecterade extractum protocolli
angingo, tillstyrkte han, at det måtte afgå, och at undanrödja
alla tvifvelsmål hos de herrar, som ville förut säkrare
blifva underrättade om, huru detta i Expeditionsdeputation
sig tilldragit, kunde man sluta utur extractum protocolli
den berättelsen, som angående förloppet af saken funnos införd.
630 1771, nov. 23. Sekreta utskottets instruktion.
Hr Wachschlager, Gustaf, förklarade sig då nögd,
at det måtte få afgå, men förbehölt sig at icke extracta protocolli
måtte projecteras, innan R. o. A. afgiordt sakerne.
Hr Uggla, Leonhard Magn.: Min enskilte oro och
bekymmer är ständigt förenad med Höglofl. R. o. A:s, då upmärksamma
frågor upstå rörande utöfningen af väre heligt
besvurne grundlagar.
Dylike ämnen hafva medtagit mycken tid för nu församlade
Riksens Högloflige Ständer och i synnerhet för Höglofl.
R. o. A.
Jag behöfver icke väcka de många brister, som trycka vårt
kiära fädernesland.
Hungersnöd och allmän penningebrist hotar oss med de bedröfveligaste
fölgder.
I den förre olyckeliga omständigheten äro de ömmaste steg
till räddning vidtagne.
Hvad den senare beträffar, som ökar eländet af den förra,
så önskar jag med de flere, at jemväl derutinnan kraftigaste
bot kunde vidtagas.
Vi längta fast mera efter vår allernådigste Konungs höga
kröning, men jag fruktar, at den märkvärdiga dag icke är
så snart för handen, som vi alla hierteligen önskat.
Jag behöfver icke gå tillbaka med uprepande af de många
händelser, som värkat detta upskof.
Men min föresats är at nu endast hålla mig vid det allmänt
bekanta ämne, som väre värde ledamöter i Höglofl. Expeditionsdeputation
för oss upgifvit rörande hvad sig tilldragit
vid expeditionen af Höglofl. Secrete Utskotts instruction.
De härvid förefallne omständigheter behöfver jag icke uprepa,
efter de så nyligen kommit till väre minnesböcker.
Den händelse påminner jag mig aldrig, at då et stånd hos
respective Medständer sökt et kort uppehåll med någon expedition,
at sådant blifvit vägrat, och än mindre at någon
proposition blifvit giord till expedition af något ärende, då
et helt stånd funnit sig befogat at träda utur en deputation.
Hvad mera ömmande vill detta blifva i frågor vid grundlagars
utöfning, som städse hvila uppå samtelige eller de fyra
respective ståndens enhällige stämmor och gemensamma bifall.
Sekreta utskottets instruktion.
631
Jag har ock funnit högsta nödvändigheten deraf, at Högloft.
R. o. A. behagat i förevarande ämne, och öfver hvad uti
Högloft. Expeditionsdeputationen sig tilldragit, nu giöra hos
de öfrige respective medstånden de ömmaste och vänligaste
föreställningar.
At de hos väre värde och uplyste Medständer åstadkomma
en önskelig värckan och den anstalt, som är öfverensstämmande
med våra grundlagar, derpå hvarken kan eller bör jag
tvifla.
Men jag kan icke undgå at härvid särskilt anmärcka följande,
som jag sielf ödmiukeligen anhåller finge till Högloft.
R. o. A:s mognaste pröfning till nästa plenum hvila på deras
bord, och hvaruti jag för egen del tarfvar betänketid.
Ingenting kan vara vådeligare än skilgaktighet emellan
Ständer, som äro lemmar i en kropp.
Deras inbördes kiärlek och agtning för hvarandra äro lifsandan
i denna stora sammansättning.
Allmagtens Herre afvände nådeligen ifrån dem all frätande
eld, som kunde förtära eller skada det kiära fäderneslandet.
Högloft. R. o. A. torde derföre finna för godt at alla frön
till skilgaktighet med de öfrige respective stånden genast
qväfva såsom det mäst angelägne riksdagsarbete samt till den
ändan besluta at dag efter annan in pleno sammanträda, och
således med arbetet i deputationerne emedlertid kunde uppehållas,
intill dess de nu upväxte bekymmersamma frågor
rörande grundlagarnes utöfning, och hvaribland Kongl.
Maij :ts Försäkran är den vigtigaste, kunde afhielpas på sätt,
som med så dyrt befästade lagar öfverensstämmer; så at hela
riket finge kundskap om den glädjefulla dag, som den
kongl, kröningen änteligen kommer at anställas, så fort någonsin
möjeligit blifver.
Skulle Högloft. R. o. A. täckas sådant bifalla och med de
öfrige respective stånden framdeles vänligen communicera,
hoppas jag, at samma af dem med all välvilja anses; hälst
de gemensamt med Högloft. R. o. A. dageligen kunde under
Guds bistånd i all vänlighet undanrödja alla nu yppade hinder
emot den kongel. kröningens skyndesamma företagande och
sedermera oafbrutit få fortfara med det vanliga riksdagsår -  betet.
632 1771, nov. 23. Sekreta utskottets instruktion.
Frih. Grönhagen, Claes Wilh., itererade sitt förre
påstående om frågan, huru det sig tilldragit, at R. o. A:s i sidste
pleno tagne beslut angående expedition af Secrete Utskottets
instruction blifvit till de andre respective stånden origtigt
framförd, och at det till Riddarhusdeputationens undersökning
måtte remitteras.
Frih. Horn, Friederic: Om någon origtighet härvid
händt, så giorde det honom ondt, men han kunde eij blanda
sakerne utan begärte det på bordet för at närmare besinna
sig. När R. o. A:s extractum protocolli ankommit, så vore
nu detta missförstånd rättat och altså ingen skada skiedd.
At en af de andre stånden tagit klubban och fördt ordet uti
Expeditionsdeputation voro mindre behageligt at höra, det
voro emot all hittils kiend vana och i lag grundad ordning
samt kunde i framtiden hafva en skadelig värkan; dervid ville
han, at R. o. A. fästa sin upmärksamhet. Så mycket mindre
skiäl hade de andre ståndens ledamöter i Expeditionsdeputation
till detta steg, som R. o. A:s ledamöter voro färdige
at expediera alt annat undantagande Secrete Utskottets instruction,
som genom R. o. Ars beslut var dem förbudit. Han
måste erkiänna, at ibland ledamöterne i Expeditionsdeputationen
af de andre stånden voro nog tilltagsne medbroder, och
ganska svårt at R. o. Ars ledamöter blifvit så bemötte. At giöra
alt hvad möijeligt vore till at vinna deras förtroende och
vänskap, hade han altid och ville altid tillstyrcka, men det
giorde honom ondt at finna så liten förbindtlighet hos en del
af dem tillbakars. Om denne kiölden ökar sig, kunde det omsider
blifva svårt at conservera regeringssättet; det torde på
slutet icke aflöpa med pennefäckterie.
Frih. von Essen, Friederic: Som han tagit sig den
friheten uti sidste pleno at föreslå, det en deputation med
R.oA.rs beslut angående expedierandet af Secrete Utskottets
instruction måtte afgå och Hr Krigsrådet Wadenstierna, som
under ventilation härom ännu icke var tillstädes, blef anmodad
at föra densamme, så kunde det lätteligen hända, at Hr
Krigsrådet icke hade sig hela sammanhanget bekant; utom
dess vore det rätt så lätt at misshöra som at missäga sig;
bägge delarna hade förr händt men aldrig hos et uplyst stånd,
som R. o. A. voro, blifvit ressenterade.
Sekreta utskottets instruktion.
633
Hr Baron och Landtm, förestälte, at denne omständigheten
ej kunde vidröras, efter den voro begiärd på bordet, och
giorde häruppå proposition, om R. o. A. bifaller, at det af Hr
Hofräftsrådet von Post projecterade extractum protocolli med
den af Frih. von Essen föreslagne ändring måtte afgå.
Härtill svarades Ja.
Till deputation utnämdes följande herrar:
Frih. von Essen,
Frih. Flemming,
Hr Blanckenfiell, fullm. Hr Löwenhielm,
Hr Ehneschiöld,
Hr Gripenmarck,
Hr Rehnberg,
Hr Didron,
Hr Köning,
Hr Ehrencrona,
Hr Knorring.
Hvilke med extractum protocolli afgingo, så snart det hunnit
renskri.fvas, lydande ord ifrån ord som följer.
Utdrag af protocollet, hållit hos
R. o. A. d. 23 Novemb. 1771.
S. d. I anledning af hvad sig tilldragit med expedition rörande
Secrete Utskottets instruction fant R. o. A. för godt i
jämlikhet med 20 § Riksdagsordningen samma expedition
med dertill hörande handlingar till öfverseende taga; hvilket
genom utdrag af protocollet de öfrige respective stånden hörsamt
tjenst- och vänligen skulle tillkiänna gifvas.
Efter någon stund återkom deputation med berättelse, at
Prästeståndet lofvat företaga detsamma med snaraste; at Borgareståndet
redan tagit samma beslut som R. o. A. Bondeståndet
äfven utlofvat saken företaga. Derjemte hade det synts lika
som Bondeståndet beklagat sig deröfver, at det voro svårt
få någon sak sluteligen afgiord.
Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af d. 26 Oc-Ang:de Vesttob.
angående at Vestgiötha Cavallerieregemente skulle ef-^eregimente"
ter en sednare tagen författning förvandlas till dragoner, hvil-och dess förket
Bondeståndet afslår, så at detta regemente förblifver cui- ^"dra^o
ner.
634 1771, nov. 23. Västgöta kavalleriregemente. Skenninge.
rassier, hvartill det af ålder varit inrättat. R. o. A. hade redan
d. 9 sidstledne Novemb. förehaft denne sak och remitterat
densamme till Secrete Utskottet. Men nu anmältes, at de
tre respective stånden afgiordt densamme och alle stadnat
uti samma beslut som Bondeståndet. R. o. A. företog sig altså
ånyo saken till sluteligit afgiörande och resolverades, at R.
o. A. i anseende till de skiäl, som uti extractum protocolli af
d. 28 Septemb. finnas anförde, då samma fråga var om Smålands
Cavallerieregemente, härtill icke kunde sitt bifall lämna.
Cappella- Föredrogs ånyo Prästeståndets extractum protocolli af d. 9
a^pastores Septemb. innevarande år, som d. 26 Oct. blifvit lagt på bori
Skara stift, det, hvaruti föreställes, huruledes Kongl. Maij :t genom nådig
resolution af d. 27 Januarii 1770 utan at förut höra pastores
tillagt capellanerne uti Skara stift invisning uti den pastorerne
anslagne vederlagsspannemålen, och det uppå den
grund, at pastores förenat sig om at bestå något visst årligen
till lön för capellanerne. Prästeståndet upskiuter väl med
sitt yttrande uti hufvudsaken, till dess Justitiaedeputation
hunnit med sitt utlåtande inkomma, men fant likväl nödigt
at nu förut hos Kongl. Maij :t i underdånighet måtte anhållas,
at omförmälte höga resolution till sin kraft och värkan
kunde hvila, till dess Riksens Ständer hunnit at med sitt underdånige
yttrande häröfver till Kongl. Maij :t inkomma.
Flere herrar förklarade sig icke kunna bevilja inhibition
uti konungens resolution nu förut, innan de fingo lära kiänna
saken. Proposition begiärtes, blef giord och detta extractum
protocolli afslagit.
Stenbro öf- Uplästes Commercedeputationens d. 7 sidstledne Septemb.
ver Schena å afgjfne betänkande, som den 20 i denne månad hos R. o. A.
blifvit lagt på bordet, angående Schenninge stads ansökning
om publiqut understöd till en stenbros byggande öfver den
genom staden flytande ån Schena.
Deputationen, som finner byggnaden angelägen i anseende
till communication och den allmänna landsväg, som löper
derigenom, tillstyrker en stambok öfver hela riket och derjemte
en afgift vid öfverfarten 4 öre för en hel- eller halftäkt
vagn, 2 öre för en bondevagn eller phaeton, 1 öre för
en enbetschaise, kiärra, släde eller ridhäst, 1/3 öre för en
oxe eller annat kreatur, alt s:rmt. Och ålägges Magistraten
Skenninge.
635
at för landshöfdingen giöra redo öfver kostnaden, som till
brobyggnaden åtgår, samt hvad genom stamboken och bropenningarne
influtit, på det, när kostnaden blifvit ersatt, broafgiften
må uphöra.
Härvid var bilagt Rådmannens och Riksdagsfullmägtigens
för Schenninge Hans Wahlbergs af Urskillningsdeputationen
remitterade ansökning, som härtill begiär ett öre s:rmt af
hvarje matlag i riket, eller ock at närliggande Aska och Göstrings
härader måtte deltaga i byggnaden; derjemte et förslag
till byggnad af en stenbro, 150 ahl:r lång, 12 bred och 13 alnar
hög, hvartill skulle åtgå 50 919 d. k:rmt.
Frih. Strömfelt, Carl Harald, recommenderade bifall
på deputationens betänkande; såsom landshöfdinge i orten
intygade han invånarnes i staden fattigdom, som af eldsvådor
mycket lidit; derjemte at broen voro ganska angelägen
för landsvägen, som upifrån landet löper derigenom till
Vadstena och flere orter.
Gref. Creutz, Johan Philipp,1 åberopade allmänna
lagen och 1734 års förordning, som stadga, at staden bör bygga
bro och den underhålla. Derföre kunde han icke samtycka
till stambok, men at brotull må erläggas af dem, som resa
deröfver, fant han billigt.
Hr Linderstedt, Eric, påminte om R. o. A :s beslut at
ej företaga utan på en gång om collecter, stamböcker med
mera dylikt; derföre kunde han ej eller för at eij uppehålla
saken samtycka till mera än bropenningar.
Hr Gyllensvahn förenade sig härmed. Likaledes
Hr Pfeiff, tilläggandes likväl, at Allmogen ifrån nästa
sockn på den sidan in till staden, som nödgas hafva sin fart
öfver denne bro, måtte för bropenningar befrijas, om de till
byggnaden giöra dagzvärken.
Hr Wachschlager, Gustaf, ville eij eller samtycka
hvarken till stambok eller dagsvärken af landet utan allena
bropenningar.
Hr Schönberg instämde med Hr Gyllensvahn.
Hr Freudenfelt upräknade åtskillige svåre eldsvådor,
som staden Schenninge öfver gått, berättade derjemte, at
Schena å om höst och våhr med vattuflod och isgång så fors
1
Skall vara: Johan Gabriel.
41—670435
636 1771, nov. 23. Ridderskapet och adelns besvär.
Frih. Dankvardt
död.
R. o. A :s be
svärs§§.
säde, at en bro af trävärke aldrig kunde länge dermed uthärda
och at staden omöijeligen hade nog medel at bygga en
stenbro, hvarföre han anholt, at betänkandet måtte bifallas.
Hr Baron och Landtm, giorde häruppå proposition:
Bifaller R. o. A. Commercedeputationens betänkande, undantagande
stamboken, hvarom R. o. A. sig framdeles utlåta
vill? Hvilken med Ja besvarades.
Denne upsattes genast skrifteligen, uplästes och gillades
af R. o. A. samt blef sedan betänkandet påskrifven, som med
sine bilager igenfinnes ibland allegaterne till detta protocoll.
Anmältes Öfverstelieutenantens vid Artilleriet Baron
Danckwardts död, och at han med militairisk honneur och
styckeskott kommo at begrafvas nästkommande tisdag.
Föredrogos åtskillige projecterade §§ till R. o. A:s postulater
vid innevarande riksdag.
29 §. At et tillräckeligit antal landtmätare måtte uti Savolax
och Kymmenegårds län förordnas, på det storskiftesdelningen
måtte kunna hinna fullbordas.
Denne § antogs.
30 §. At storskifte och refning uti den delen af Savolax
och Kymmenegårds län, som tillförene lydt under Tavastehus
län, måtte skie efter öretalet på hemmanen och eij efter
räntorne.
Antogs.
31 §. At de R. o. A:s fartyg och skutor, som ifrån Finland
hit till staden ankomma, måtte befrijas ifrån den i sednare
tider pålagde afgiften till de vid Skieppsbroen inrättade kokhus.
Antogs.
32 §. At landtmannen, när han till staden ankommer, måtte
få sälja sine jordfrugter, trägårds- och grönsaker på torgen
och vid hamnarne alla tider om dagen såväl i minut sorn
engros.
Antogs.
33 §. At uti Åbo och Biörneborgs län samt Nyland, Tavastehus,
Savolax och Kymmenegårds län, när upodlingar skie
och hemmanen klyfvas i flere delar, alla desse delar ej måtte
betala mera tillsammans, än hvad hela hemmanet förut
prsesterat; samt at af nybyggen och torpare ei måtte fordras
Ridderskapet och adelns besvär. Kadettskolan.
637
annat än personelle utskylderne till kronan, domaren och
lagmansrätten 18 öre s:rmt, at Prästerskapet åtnöijer sig med
den ifrån bolbyn förr vanlige spannemålsafgiften jemte så
kallade påskepenningar för hvar mantalsskrifven person,
hvarigenom upodlingar mycket skulle kunna befrämjas och
upmuntras.
Antogs med tilläggning, at det måtte sträcka sig till alle
provincier öfver hela riket.
34 §. At det af för detta Landshöfdingen i Halland, numera
Hr Presidenten Baron Silfverschiöld ingifne förslag till
flygsandens dämpande måtte vinna bifall.
Antogs.
35 §. At et lazarette uti Savolax och Kymmenegårds lähn
får inrättas för de lazarettsmedel, som där insamlas.
Antogs.
Och lämnades desse §§ till ledamöterne uti Allmänna Besvärdsdeputationen
af R. o. A. at dem derstädes föredraga tillika
med dem, som R. o. A. tillförene antagit.
Föredrogs ånyo det d. 28 sidstledne Septemb. upläste Secretc
Utskottets extractum protocolli af d. 13 nästföregående
i samma månad angående den vid Ammiralitetet i Carlscrona
inrättade cadettecorpsen med bifogat project till underdånig
skrifvelse härom till Kongl. Maij :t.
Derjemte uplästes 3:ne i detta ämne ingifne memorialer, af
Baron Fal ekengren, Vice Ammiral, Hr Billberg, Friederic Otto,
och Hr Wagenfelt, Fredrik1; äfvenledes Präste- och Borgareståndens
häröfver afgifne extracta protocolli, det förre af
d. 12 Octob. och det senare af d. 16 Novemb. innevarande år.
Hr Billberg påstod uti sitt memorial hufvudsakeligen de
ändringar uti Secrete Utskottets upgifne project:
1 :mo. At inge beklädningspenningar måtte hestås de examinerade
cadetter utan i stället användas till kostnaden med
exerceringar.
2:do. At inge cadetter måtte befordras till officerare, innan
de förut tjent som underofficerare.
3: o. Ingen till cadette antagas, som voro yngre än 12 år,
Cadettscholan
i Carlscrona.
1 Enligt memorialet rättat från förlagans: Gustaf.
638 1771, nov. 23.
Kadettskolan.
och icke antalet af cadetter inskränkas inom någon viss nummer.
4:o. Ingen af civilstaten antagas till directeur vid Cadettescholan,
som eij är i stånd at läsa offenteligen öfver någon
af de hufvudvettenskaper, uti hvilke cadetterne böra förnämligast
undervisas, och bör directeuren ombytas eller den äldste
lectorn dertill förordnas.
5 :o. Öfverinseendet borde tillhöra Kongl. Ammiralitetscollegium.
6:o. Alle lectorerne borde underskrifva de bevis, som tilldelas
en cadette öfver hans examen.
7 :o. At Ammiralitetscollegium men icke militaire directeuren
föreslår till officerarebeställningar vid Cadettescholan och
lectorerne undfå kongl, fullmagter.
8:vo. At nuvarande Adjutanten vid Cadettescholan Anckar -  loo, som derföre niuter årlig lön 600 d. samt, icke måtte
få den specielle recommendation, som uti projectet står införd.
Hr Wagenfeldts memorial innehölt skiäl, som tillstyrkte bifall
uppå Secrete Utskottets yttrande och åtskilligt till at undanrödja
de tvifvelsmål, som Hr Billberg uti sitt memorial
väkt.
Baron Falckengren instämde uti det mästa med Secrete Utskottet,
begiärte allenast den förändring, at fonden användes
först till cadetternes undervisning i de för en siöofficerare
nödige stycken, innan kostnad på flere andre vettenskapers
information giöres.
Äfven at de cadetter, som undergått examen och således
äro frije men likväl åtniuta beklädningspenningar och expectanceunderhåll,
till dess de blifva emploijerade, måge vara
förbundne at fara till siöss på utländske orlogsskiepp, om
dertill gifves tillfälle, men i annor händelse giöra underofficerar
et j enst och jemte sine expectancepenningar niuta derföre
lön. Hvarom, huru det må kunna närmare regleras, directeuren
har at till Kongl. Maij :t med underdånigt project
inkomma till nådigt fastställande.
Uti det Högvördige Prästeståndets extractum protocolli förbehålles
vid det, som Secrete Utskottet föreslagit om dubbla
tjensteår för extra docentes vid Cadettescholan, at sådane må
-
Kadettskolan.
639
ge väl få räknas för Prästmannen Simon Trägård personelt
men icke vidare för de öfrige, äfven
at skicklighet och anciennité men icke stånd måtte gälla
vid cadetternes befordran. I öfrigit biföll ståndet Secrete Utskottets
project och Hr Vice Ammiralen Baron Falckengrens
memorial.
Det Välloflige Borgareståndets extractum protocolli biföll
Prästeståndet samt remitterade till Secrete Utskottet at inkomma
med berättelse, hvad nytta den sedan 1756 med Cadettescholan
skedde förändring giordt, och om någon närmare
författning betarfvas för framtiden med den specielle upsigten.
Hr Liljehorn, Pehr, trodde sig ännu sakna åtskillige
omständigheter, som behöfde närmare at utredas, hemstälte
derföre, om icke Secrete Utskottets betänkande kunde blifva
till Ammiralitetscollegii eller någre amiralitetsofficerares genomseende
remitterat at uppå de af Secrete Utskottet stadgade
principer, med hvad Hr Vice Ammiralen Baron Falckengrens
memorial innehöllo, upgifva en närmare detaille om
värckställigheten. Såsom till exempel utvägar at cadetter, som
efter undergången examen kommit utur Cadettescholan, måtte
få lära kiänna Ammiralitetet och den esprit militaire, som
är så nödvändig, och at en yngling, sedan han slutat läroåren,
ej måtte genom sysslolöshet förlora sig. Härtill giorde
det ej nog, at han, om tillfället gifves, idkar siöfart; utan tillfälle
kan han icke dertill förbindas, utan måste han sättas uti
den cas at eij kunna undvika tillfället at få lära kiänna omständigheterne
i den practiske delen, som höra till en amiralitetsofficerares
connoissance. Om en sådan cadett efter examen
och erhållen frihet på et halft år sedan kallas till någon
slags tjenstgiöring vid Ammiralitetsvärfvet under visse värfsofficerares
inseende, equipagemästaren kunde få 5 eller 6 sådane
och de öfrige officerare i proportion. Där få de kundskap
om et skiepps construction, tackling och utredning samt
blifva sedan mognare till siöfart.
Hvad cadetternes öfning till siöss angår, så emedan de fregatter,
som årligen utskickas till öfning, dertill kunde tjena,
så borde en fregatte altid commenderas af militaire directeuren
vid Cadettescholan, som hade sig någre officerare till
640 1771, nov. 23. Kadettskolan.
hielp samt så många cadetter om bord, som rymmas, och de
öfrige cadetter fördelas på de andre fregatter, eller ock cadetterne
fördelas på tre fregatter, hvar classe på särskilt fregatte,
då informatorer ne åtfölja classen, hvaremot det större
antahl officerare, som nu commenderas på sådane exercitiefregatter,
kunde minskas. Detta och flere omständigheter, som
tarfvade en närmare detaille, kunde bäst utredas af Ammiralitetscollegium
eller sådane deputerade, som kiendt värcket, för
at i det närmaste vinna ändamålet, som är ungdomens öfning.
Hr von Stauden förmente, at när Secrete Utskottets förslag
tillika med Hr Vice Ammiralen Falckengrens memorial
biföllos, så kunde alt det, som hörde till denne specielle detaillen,
vid värkställigheten aldra bäst iakttagas.
Hr Billberg, Fried. Otto: Det voro mycket kanskie,
som ännu han kunde hafva at anmärka, så i anseende till sielfve
Secrete Utskottets projecterade bref som hvad Hr Cominendeurcapitainen
Wagenfelt uti sitt memorial anfördt. Han
kunde vara så kiär i sin tancka som någon annan; men ville
likväl icke insistera uti annat än det angelägnaste, hvaribland
voro, 1 at antalet af cadetter, som utsättes till 50, voro för
litet; vid scholan voro 17 läromästare, sorn niuta lön, deruti
funno han ingen proportion; om en del af dem indrogos, så
kunde antalet af cadetter blifva oinskränkt. 2. At det, som är
inför dt angående recommendation för Adjutanten vid Cadettescholan,
går ut; med det1 villkår biföllo han Secrete Utskottets
project jemte Hr Vice Ammiralen Baron Falckengrens
memorial.
Hr de Fritskij förklarade sig bifalla Secrete Utskottets
samt Vice Ammiralen Baron Falckengrens tanckar, äfven
hvad Prästeståndet sig yttradt angående dubbla tjensteår för
extraordinarie informatorerne, och at, efter hvad Borgareståndet
beslutit, det, som angår den speciellare upsigten vid
scholan af en eller flere directeurer, remitteras till Secrete
Utskottet at sådant närmare utreda.
Hr Eneschiöld förenade sig med Hr de Fritskij, fant
äfven angelägit hvad Hr Liljehorn anfördt at sysslosätta och
1 Konceptprotokollet: desse.
Kadettskolan
641
öfva examinerade cadetter. Understälte derjemte, huruvida
det icke borde räknas till merite för en cadette, om han på sådant
sätt t jent vid värf vet eller under någon tjenstgiörande
ammiralitetsofficerares specielle inseende sysslosatt sig med
at öfva sig uti det, som en ammiralitetsofficerare tillhör at
kiänna och veta. Likaledes yrkade han uppå at exercitiefregatter
måtte årligen utrustas och dertill nödigt antal officerare
samt så månge cadetter, som möijeligit är, med sine informatorer
commenderas; biföll altså Secrete Utskottets tanckar,
med Hr Vice Ammiralen Baron Falckengrens memorial, och
at de öfrige nu uti discourserne vidrörde omständigheter remitteras
till Secrete Utskottet at dem närmare utarbeta.
Hr Linderstedt, Eric, förmente, at då R. o. A. biföllo
Hr Vice Ammiralen Baron Falckengrens memorial, tillika
med hvad Secrete Utskottet yttrat, så gior de det tillfyllest;
han upläste äfven utur Hr Vice Ammiralens memorial de ställen,
som innehöllo anledning för Kongl. Maij :t at låta närmare
utreda och sedan pröfva de hos R. o. A. under discourserne
nu omtalte momenta. Hvad Prästeståndets extractum
protocolli angår, så giorde det tillfyllest, om R. o. A. förklarar,
at med tjenster och informatorers befordringar vid Cadettescholan
förhålles efter förordningarne.
Baron Falckengren: Om R. o. A. behaga bifalla det
memorial, som jag ingifvit, så kan den arrangement vid värkställigheten,
som fordrar en närmare utredning, aldrabäst genom
Kongl. Maij :ts nådige anstalt befordras. Cadetternes tour
till befordringar reglerade sig ordenteligast, om de fingo den
eftersom de undergå examen. Hvad informatorernes tjensteår
angår, kunde man, för at taga en medelväg, beräkna
dubbla tjenstår för 2:ne af dem.
Hr Liljehorn föreslog, at angående denne närmare detaillen
directeuren kunde åläggas upgifva förslag till Riksens
Ständers pröfning efter de under discourserne nu antagne
principer.
Men härtill svarades, at alt sådant kunde lättast af Kongl.
Maij :t pröfvas, och begiärtes proposition, hvilken ock blef
giord, och Secrete Utskottets extractum protocolli med vidfogade
project till underdånigt bref till Hans Kongl. Maij :t angående
Cadettescholan vid Ammiralitetet i Carlscrona jemte
642 1771, nov. 20—27. Rudskoga kyrka.
Hr Vice Ammiralen Baron Falckengrens memorial bifallit.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan half till tu eftermiddagen.
År 1771 den 27 Novem b.
Onsdag.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Under Hr Baron och Landtm:s siuklighet ordförande Gref
Lewenhaupt, Charles Emil.
Justering. Protocollet för d. 28 Septemb. sidstledne justerades.
Memorial Hr Anmältes et af Protonotarien Hr Johan von Strokirck ingifv.
Strokirch.memorjai angående rättegångars förkortande; detta uplästes,
och begiärte Hr von Strokirck at dermed få gå till de
andre stånden, som beviljades.
Rhodins me- Uplästes et ifrån det Högvördige Prästeståndet ankommit
Audi t euren memorial, af en dess ledamot Probsten Rhodin ingifvit, hvarLunds
dot- uti han anmäler, huruledes Auditeuren Lunds dotter blifvit
utur sin faders hus bortröfvad och emot hans vilja skall hafva
ingått ägtenskap; detta gifver honom anledning at hemställa,
om icke nödigt blifva ville at skiärpa straffet för dem,
som tubba, läcka eller röfva döttrar utur föräldrars hus, samt
at denne tilltagsne händelse måtte androm till varnagel varda
af Riksens Ständer beifrat.
Detta begiärtes på bordet.
Hr Linderstedt, Eric, ansåg denne sak icke vara
riksdagsärende utan tillhöra Justitiaecancellersembetet och
vederbörlig domstol at afdöma efter Sveriges beskrifne lag.
Någre hem- Uplästes et ifrån Urskillningsdeputationen till Riksens
mans delta—
gande i Rud-^tänders plena remitteradt memorial, ingifvit af Riksdagsfullskoga
kyrc- mägtigen ifrån Carlstad stift Kyrkoherden Magister Salomon
kiobyggnad. guncjelius, hvaruti han anhåller om slut uppå den vid 1766
och sidstledne riksdag till Riksens Ständer inkomne sak om
ändring uti Kongl. Maij :ts d. 14 Martii 1764 gifne nådige
utslag, hvarigenom någre hemman på Tiveden, som af ålder
öfvat sin gudstjenst i Rudskoga moderkyrcka, blifvit lagde
till Nysunds kapel och till en del frikallade ifrån deltagande
Ferbers döttrar.
643
i Rudskoga kyrkj obyggnad, uti hvilket mål Kammar-, oeconomie-
och commercedeputation redan d. 27 Augusti 1766 sitt
betänkande afgifvit och i stöd af 10 § i resolution på Prästerskapets
besvär af år 1720 och år 1731 uti 4 § samt 2 §
af resolutionen på Allmogens besvär af år 1734 tillstyrkt, at
de omtvistade hemman med de öfrige på Tiveden, som af ålder
nyttjat Rudskoga kyrka, böra i samma kyrkas upbyggande
och vidmagthållande deltaga och bidraga såväl med penningeförskotter
som dagsvärken med mera.
R. o. A. fant skiäligt at bifalla Kammar-, oeconomie- och
commercedeputations betänkande.
Uplästes et extractum protocolli af d. 2 sidstledne Novemb. Prestestån
dets
extr.
ifrån det Högvördige Prästeståndet, hvaruti ståndet beifrar prot om
den i Carlscrona timade händelse, at Apothequarens derstä- Apothequades
Assessoren Ferbers 2 :ne döttrar blifvit utur fadrens hus ^^na Fer-S
tagne och utan hans kundskap eller samtycke gifte, och före- bers döttrar,
slår, at Justitiaedeputationen måtte öfverlägga om en lag, som
i framtiden hindrar sådane oordentligheter.
Detta begiärtes äfven på bordet, lika som Hr Probsten Rhodins
memorial.
Hr Linderstedt, Eric, hvilken icke ansåg detta eller
det förre för något riksdagsärende, var nögd, at det måtte ligga
på bordet, och det ända till riksdagens slut.
Frih. Ridderstolpe, Carl, förestälte väl, at om det
märktes, at R. o. A. ville uppehålla saken, så kunde hända, at
de tre stånden uptaga immediate de anmälte casus och afgiöra
dem, hvilket skulle medföra et skadeligit prsejudicat;
derföre at bättre voro, om saken remitteras till Justitisedeputation
såsom en lagfråga. Då blefvo frågan ordenteligen utarbetad,
och emedlertid kommo de upgifne casus at hvila.
Hr Li nderstedt, Eric: Om detta kunde nyttjas som
en biais, ville han väl samtycka dertill, trodde doch bäst
vara at eij förhasta sig med remissen.
Flere yrkade, at desse mål måtte ligga på bordet, hvarmed
altså ventilation afstadnade.
Ankom, emottogs och infördes en deputation ifrån det Hög- Deputation
vördige Prästeståndet, 12 personer, anförd af Biskopen i Åboifrån Preste,
... ... . tv « i .o i - ståndet om
Doctor Mennander, som ofverlamnade Prästeståndets Konungaför
skriftelige
svar uppå R. o. A:s sidste föreställning om Ko- säkran.
644 1771, nov. 27. Militärkårer i Stockholm.
nungaförsäkran, samt afträdde, beledsagad på vanligit sätt.
Dito. Bor- Något derefter ankom likaledes, emottogs och infördes en
t,areståndet. deputation jfrån det Välloflige Borgareståndet, 12 personer,
anförd af Rådmannen i Stockholm och Riksdagsmannen Hr
Hochschild t, som likaledes öfverlämnade Borgareståndets
svar uppå samma R. o. A:s föreställning.
Dito Bon- En stund derefter ankom äfven en Bondeståndets deputa
destandct.
^ personer, hvars Ordförande Gabriel Anders
son
ifrån Åbo län aflämnade Bondeståndets svar uppå denne
R. o. A:s föreställning, recommenderade derjemte hos
R. o. A. till afgiörande den af ståndet projecterade förordning
för Allmogens riksdagsmansvahl. Desse deputationer besvarades
af Hr Grefven och Ordföranden och afträdde,
beledsagade på vanligt sätt.
Wrede Spar- Uplästes et af Hr Öfverståthållaren, Presidenten och Corn
re
0^ "Wällcn
om tillök- mendeuren af Kongel. Svärdsorden Grefve Axel Wrede Sparre
ning i soldeningifvit memorial, hvaruti han understödjer och till bifall remin
taircorp- c°mmenderar Stadsmajoren här i Stockholm Hr S. C. Vallen
ser. och Brandvaktscapitainen B. Forssåns ansökning, at stadsens
militaire corps och brandvaktscompagnie måtte erhålla förhögning
uti deras gage i samma proportion, som det för de
värfvade troupper blifvit beviljat. Dervid uplästes det omrörde
Stadsmajorens Hr Vallens memorial.
Hr Linderstedt, Eric: Stadsens militaire- och brandvaktscorpser
lönas eij af kronan utan stadens egne medel.
Ständerne kunna altså icke befatta sig med denne ansökning,
utan hade densamma bordt gå till Kongl. Maij :t, som då inhämtar
deröfver Magistratens och stadsens Äldstes utlåtande.
Frih. Cederhielm, Josias, instämde dermed och tillstyrkte
på sådan grund afslag.
Hr Wachschlager, Gust., förenade sig med Hr Linderstedt
och Frih. Cederhielm; Riksens Ständer kunna eij
disponera Stockholms stads enskilte cassa, begärandes äfven
proposition till afslag.
Hr Gref. och Ordföranden giorde altså följande: Finner
R. o. A., at R. o. A. med denne ansökning såsom eij hörande
till Riksens Ständers åtgiärd sig icke kunna befatta?
Hvilken med Ja besvarades.
Deputationerna. Säfström.
645
Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 25 Deputatio
nennes
foc—
Novemb., hvaruti förmäles om antalet af den vid Riksens tieningsanStänders
deputationer antagne betjening, som på sine ställen tal och arf
skall
öfverstiga, hvad det varit sidstledne 1769 års riksdag, vode'
hvilket vid en långvarig riksdag skall lända staten till nog
gravation, hvarföre Secrete Utskottet föreslår, at undantagande
vid Secrete Utskottet och Riddarhuscancelliet, där betjeningen
icke är tillökt, de andre deputationer till sin betjenings
arfvode icke måtte erhålla större summa månatligen, än som
vid 1769 års riksdag blifvit bestådd, at delas emellan betjeningen,
den må vara större eller mindre till antalet, och at
ingen särskilt utgift till renskrifning må erfordras. Detta bifölls.
Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens betän- Samling af
kande af d. 24 sidstledne Octob., hvaruti tillstyrkes, at en sam- acturling
af alle de författningar måtte giöras, som angå handels-förordningar
samt Nota
och
manufacturmål, och föreslår deputation till detta arbete rien Säf_
Notarien i Kongl. Commercecollegio Eric Säfström at giöra ström,
denne samling under Kongl. Commercecollegii upsigt samt
derjemte fullkomna det realregister öfver alle sådane författningar,
som uti Commercecollegio blifvit börjat men ej längre
än till 1758 fortsatt, emot et arfvode af 1 000 :de d. s:rmt
årligen till nästa riksdag, hvilket i början af hvarje år till
honom utbetalas, sedan han inför collegium upvist, hvad under
det förflutne året af honom blifvit tillgiordt, och at han
emedlertid niuter tjenstfrihet.
Härvid var bilagt et memorial af Riksdagsmannen ifrån
Skaraborgs1 län Jacob1 Svahn, som bifaller betänkandet med
det villkor, at ifall Säfström icke skulle beviljas tjenstfrihet,
som ock förnämligast i afseende uppå realregistret blifvit
föreslagen, hvilket register endast kommer Kongl. Commercecollegium
till nytta, så må bemälte Kongl. Collegium om
dess fullkomnande besörja och Säfström bestrida sin notariesyssla
eller af egne medel betala den, som densamme förrättar.
Frih. Cederhielm, Josias, anmärkte, at det voro nog
kostsamt så dyrt betala arfvodet för en samling författningar,
som angå de afledne fabriquerne; man ägde alt, hvad som
nu behöfdes, utan någon ny kronans kostnad uti Cancellierå
1
Skall vara: .. . Jönköpings län Johan Svahn.
646 1771, nov. 27. Pastoralier.
det Modées utgifne utdrag af förordningarne.
Proposition giordes häruppå, och betänkandet afslogs.
Uplästes Borgareståndets extractura protocolli af d. 17 Aug.
23 § städer- sidstledne, hvaruti ståndet uptager och bifaller Kammar-, oeomSpastora-
conomie- och commercedeputationens redan vid sidste rikslierne
under dag d. 19 Januarii 1771 afgifne betänkande angående 23 § af
VäC3DC6tl" •
den städernes då anförde besvär och om frågan, huru pastoralierne
skola användas i de pastorater, som genom valtvister eller
andre händelser kunna på längre tid komma at stå vacante.
Deputation föreslår, at det, som af desse pastoralier öfver
blifver, sedan vice pastor undfått den lön, som consistorium
för honom utstakat och som eij får öfverstiga hälften, må
till pios usus användas, på sätt som Kongl. Maij :t vid hvarje
särskilt tillfälle, sedan vederbörande landshöfdinge och consistorium
hörde blifvit, nådigst behagar förordna.
Frih. Cederhielm, Josias, ansåg ganska godt, at de
användas till pios usus, men man fingo eij taga detta för
vidsträkt; olika meningar kunde ibland ledamöterne i consistorio
upkomma angående pios usus. Borgareståndet ville väl
undvika de svårigheter, som deraf kunde förordsakas, derigenom
at Kongl. Maij :t deciderar. Likväl voro saken eij dermed
hulpen utan giorde allenast vidlyftigare omgång, derföre ansåg
han bäst, at hvar församling inom sig får dermed hushålla.
Hr Gyllensvahn trodde detta billigast, och at författningen
blifver generelle så för städer som landet, antingen
at desse pastoralier hemfalla nästa lazarette, hospital eller
fattighus i orten, eller ock at församlingen under vacancen
eij betalar mera, än vice pastoren borde få. Han föreslog, om
icke någre af R. o. A:s ledamöter kunde sammanträda at utarbeta
project härtill.
Gref. Creutz, Johan Philipp,1 var väl nögd med at
pastoralierne komma till godo ad pios usus i församlingen
under vacancen af pastor; men skulle ibland pastoralierne vara
någon vederlagsspannemål, så borde den emedlertid hemfalla
kronan.
Hr von Nackreij tillstyrkte äfven, at något visst måtte
i Skall vara: Johan Gabriel.
Pastoralier.
647
fastställas, hvartill sådane pastoralier måge blifva använde,
antingen de anslogos till nästa barnhus eller hospital; annars
kunde vid dispositionen af sådane medel månge tvister yppas.
Frih. Sparre, Carl, instämde häruti och at närmaste
hospital eller barnhus inom länet determinerades, som skulle
få desse inkomster.
Hr Carp [e] lan, Carl Ephraim, antog äfven samma
mening och föreslog, at uti hvarje län et hospital kunde inrättas
på sådane inkomster.
Hr L i 1 j e h o r n, Pehr, tilläde, at herrar landshöfdingarne
hade nog syssla för at eij med detta besväras, utan kunde
det lämnas till hvarje församlings kyrkoråd i städerne at disponera
till lazarett, barnhus eller församlingens fattige, på
landet till socknens fattige eller schola, om någon funnes.
Frih. von Essen, Friederic: Vederlaget må blifva
kronan förbehållit, men det öfrige församlingen eller socknen
sielfve komma öfverens om, till hvilke pios usus de vilja
det disponera, antingen för fattige, för barnhus, schola eller
till kyrkans behof, som ock kunde komma under namn af
pios usus.
Hr Silfverschiöld, Arvid: Huru sådane pastoralier
skola användas, derpå hafva vi redan lag; åtminstone hade uti
det honom anförtrodde Hallands låhn så tillgått, at vice pastor
först fått det, som varit honom anslagit af consistorium,
det öfrige hade landshöfdingen genom kronobetj eningen låtit
upbära, som sedermera Kongl. Maij :t och kronan disponerat,
oftast till någon församlings nytta, då derom blifvit ansökning
giord.
Hr Gref. och Ordföranden giorde nu proposition; Bifaller
R. o. A., at uti de församlingar, där någon vederlagsspannemål
är pastores tillslagen, densamme under vacancen
hemfaller kronan; men det öfrige af pastoralierne öfverlämnäs
församlingen at till pios usus använda, sedan interimspastoris
lön, som consistorium har at utsätta, är af dragen?
Denne besvarades med Ja.
Företogs nu till upläsande de svar, som ifrån de tre stån- De tre resp.
ståndens
den i dag blifvit inlämnade uppå R. o. A:s föreställning an- svarupp4
gående de af stånden antagne förändringar uti 1751 års Ko- R- o. A:s se
nare
före
nungaförsäkran.
ställning om
Konunga
försäkran.
648 1771, nov. 27. Konungaförsäkran.
Deputation
från Presteståndet.
Borg.ståmdet
dito.
Under läsningen anmältes en deputation ifrån det Högvördige
Prästeståndet, som på vanligit sätt emottogs och infördes,
12 personer.
Biskoppen uti Calmar Doctor Schröder, som förde ordet,
anmälte efter hälsning, at Prästeståndet genomläst de andre
bägge respective ståndens svar uppå R. o. A:s sednaste extractum
protocolli angående Svea Konungaförsäkran och at
det Högvördige Ståndet aldeles förenade sig med dem.
Ifrån det Välloflige Borgareståndet ankom icke långt derefter
äfven en deputation, anförd af Riksdagsfullmägtigen för
Stockholm Jouveleraren Liedberg, 12 personer, hvilken
efter hälsning anmälte et lika yttrande af Borgareståndet angående
de andre bägge ståndens svar på oftanämde R. o. A:s
föreställning, och at ståndet till alla delar giorde deras ord
till sine egne.
Sedan desse deputationer af Hr Grefven och Ordföranden
blifvit besvarade och afträdt, ledsagade på vanligit sätt,
de ofvanförmälte extracta protocolli äfven voro till slut läste,
yttrade sig
Frih. Horn, Friederic, huruledes han icke utan mycken
rörelse hördt desse de respective ståndens svar. Han funno
deraf, at, oaktadt de kraftigaste skiäl, tagne af sielfve den
erkände grundlagens bokstafveliga innehåll, som R. o. A. anfördt,
voro doch ingenting, som kunde beveka dem. Han tviflade
icke, at ju enhvar på detta ställe kiände samma rörelse,
han behöfde eij Diogenis lyckta för at nu upsöka rätte svenske
adelsmän.
Det sågo ut för hvars mans ögon, som voro det en sammansättning
till at förkråssa R. o. A. uti deras Privilegier; han
sågo det vara fåfängt at tala något till deras försvar; men talte
eij annat, så skulle de vapn tala, hvarmed väggarne uti
R. o. A:s sal voro beklädde. Privilegierne voro förvärfvade och
vapn upsatte på svenske konungars ord och med svenske
mäns enhällige samtycke, icke erhållne genom någre ovärdige
pennedrag utan med värjan i handen emot rikets fiender,
med vettenskap och flit, som gagnat fäderneslandet. R. o. A.,
altid mogne uti besluten, hade giordt sine föreställningar emot
grundlagens förändring och inbrott i Privilegierne med de fogeligaste
ordasätt hos sine respective medstånd och derjemte
Konungaförsäkran.
649
förklarat sig icke kunna gå derifrån. Nu voro det R. o. A. anständigt
at eij taga dementie. Den utvägen tillstyrkte derföre
Frih. Horn, at R. o. A. med en talrik deputation, anförde af
Landtm, eller i hans ställe Hr Grefven och Ordföranden, besökte
de andre respective stånden at försöka, om eij möijeligit
vara kunde at förmå dem till at förena sig med R. o. A.
om grundlagens bibehållande och Privilegiernes försvar.
Flere begiärte saken på bordet, andre deremot ville hafva
frågan om deputation genast afgiord och värkstäld; andre
åter, om saken skulle ligga på bordet, at i morgon .få anslag
till plenum, hvilket alt skedde med mycken utmärkt oro
ibland herrarne.
Sedan detta omsider hunnit sagta sig, frågade Hr Grefven
och Ordföranden, om R. o. A. äskade anslag till plenum
i morgon, men härtill svarades Neij och Ja, och varade det
en lång stund, som härom insisterades å ömse sidor både emot
och med, till dess änteligen åter blef något lugnare, då
Frih. von Essen yttrade sig: Högloflige R. o. A. äro af
olika tanckar angående at få plenum i morgon; men är det
ännu afgiordt, om det står i R. o. A:s magt at få det, kommer
sådant icke an uppå fyra Talemän och eij på Landtm,
allena. Frågan är med rätta ord sagt den, om et stånd kan
decidera, at tre stånds ledamöter i deputationerne icke skola
arbeta? Man bör medgifva, at det tillhör fyra ståndens Talemän
derom öfverenskomma.
Icke anförde han detta för at hindra plenum utan endast
at påminna, at det eij altid ankommer blott uppå R. o. A. at
få det och at man bör taga sådane beslut, som man är säker,
at de kunna värkställas; men skulle R. o. A. vilja till klockan
12 i morgon förmiddag utsätta plenum, trodde han, at det
utan hinder kunde skie; då likväl frågan blifver, om en så
kort tid är tillräckelig till en så betydande öfverläggning, som
kan blifva nog vidlyftig och borde blifva det i anseende till
ämnets vigt. At deruti taga et fast beslut dertill behöfdes visserligen
svalnade sinnen och at man icke förhastade sig; på
sådane skiäl afstyrkte Frih. von Essen plenum i morgon och
at hällre afbida den vanlige plenidagen. Icke at han ju voro
lika så öm om lag och Privilegier som någon annan, utan at
få täncka på sådane utvägar at komma ifrån detta, som med
650 1771, nov. 27. Konungaförsäkran.
fäderneslandets och constitutionens bestånd kunde förenas;
ty när det gälde så mycket, hade han af förfarenheten och
förfäders exempel lärdt, at den voro bästa adelsman, som värdigast
upfylde den medborgerliga skyldigheten at åsidosätta
enskilt förmån för det allmännas väl.
Frih. Horn, Friederic, förklarade sig nögd at få plenum
klockan 12 i morgon förmiddag, men härtill hördes svar
Neij och Ja.
Hr Liljehorn, Pehr: Det voro väl fägnesamt at få proposition,
sedan uti saken blifvit öfverlagt, men eij förut. Han
för sin dehl ville väl låta anstå med plenum till den vanlige
dagen; man förlorade eij dermed, at man låto1 det något svalka
sig, eftersom Frih. Essen sig yttradt. Den ädla eld, som
han med glädje fant hos hvar värdig ledamot på Riddarhuset,
hoppades han skulle eij genom tiden försvinna. Han kunde
aldrig välsigna den, som ville träda grundlag och R. o. A.
under fötterne. Sakerne voro i den ställning, at man borde
vincere aut mor i.
Hr Billberg instämde deruti, at plenum eij behof de anticiperas,
utan kunde väl saken ligga till det nästa vanlige
nästkommande lördag.
Frih. Hammilton, Joh. Abr., var äfven nögd dermed,
at plenum utsattes på vanlig dag, ehuru han nog önskat för sin
del at få et plenum kl. 12 i morgon, ty det torde behöfvas
at någorlunda förut komma öfverens om et slut, innan man
företogo saken till afgiörande.
Härtill svarades af månge Neij, af andre åter Ja, som varade
något, innan man kunde höra, hvad som talades.
Frih. Ridderstolpe, Carl, förestälte, at det icke ginge
an uti så vigtigt ärende deliberera endast med rösten af Neij
och Ja utan at förut öfverlägga om skiälen mot och med; ärkiände
man, at saken är öm, så måste man ock tillstå, at
ögnablicks beslut eij blifva de bäste. När det förste af denne
sak, nemligen de respective ståndens svar, voro lagt på bordet,
så begärte han lika med Hr Liljehorn, at det någre dagar
måtte hvila. Det behöfdes all den tid, som Riksdagsordningen
förunnar för at betänka sig, på det enhvar, som deruti
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: låta.
Konungaförsäkran.
651
trodde sig kunna föreslå någon utväg, måtte hinna dermed
blifva färdig och få sin röst bibehållen.
Hr Leijonmarck, Gust. Adolph: Ehuru han hade
det begrepp om saken, at R. o. A. numera icke behöfde mycken
betänketid för at öfverlägga, hvad partie som skulle tagas;
så ville han doch aldrig hindra de värde ledamöter, som
trodde sig finna considerationer, hvilke behöfva öfvervägas,
at få betänketid och altså begifva sig till at plenum upskiutes
till den vanlige dagen.
Frih. Bunge, Sven: Frågan är icke om mindre än sielfve
constitution; om den är oss angelägen at bibehålla, så kunna
vi icke nog skynda med at taga vårt beslut, derföre önskade
jag at få plenum i morgon, åtminstone klockan 12. Alla kiände
saken tillräckeligen, det behöfs derföre eij lång tid at afgiöra
en sak, som är så vidlyftigt redan ventilerad.
Hr Gyll ensvahn, Friederic: Såsom på någon tid
frånvarande kiände han icke denne saken fullkomligen, han
begiärte derföre densamme på bordet. Den andra frågan om
at snarare få plenum likaledes; han behöfde betänketid, och
det voro hvar riksdagsmans rätt at få den, när han det äskade;
en sak, som begiärtes på bordet, kunde hvila en eller flere
dagar, så dicterade regeringslagarne, äfvenväl at anslag till
plenum icke ankommo uppå et stånd utan på öfverenskommelse
emellan fyra stånds talemän. I kraft häraf kunde icke
R. o. A. allena utsätta dagen till plenum, men deremot voro
det hans och hvar riksdagsmans rätt at begära en sak på
bordet, och denne rätt ville han icke förlora.
Frih. Horn, Friederic, erkiände lagen, men at han
önskat plenum så snart, härrörde väl deraf, at han kiände
en annan lag invärtes i sine lemmar, som ville strida emot den
beskrifne. Han voro doch villig och beredd at giöra de värde
herrar och män af R. o. A. rätt, som begiärt upskof, utbad
sig allenast deremot, at honom måtte vederfaras detsamme, i
det at man behagade tro, det han icke tagit sig den friheten
at insistera så mycket uppå sin proposition at få plenum i
morgon, om det icke skedt af en förlåtelig ferveur, som hos
honom upkommit öfver den mindre vanliga utlåtelse, som han
tykt sig höra vara införd uti det Hedervärde Bondeståndets
extractum protocolli, at ståndet icke vidare ville blifva besvä
-
42—670435
652 1771, nov. 27—30. Spannmålsinförsel.
rat med något extractum protocolli ifrån R.o.A. i detta ämne.
Han ville väl medgifva, at ämnet fordrade eftertancka och
derföre behöfdes tid at tänka derpå; men efter det begrepp
han hade, voro det nog utredt, så at endast tar.fvades et fermt
och ridderligit beslut. Och derom anholt han, at R. o. A. till
nästa vanlige plenidag ville öfverenskomma och altså denne
öfverläggning nu afstadna.
Härmed uphörde ock uppå Hr Grefvens och Ordförandens
hemställan all vidare discourse, och R. o. A. åtskildes
kl. half till tu eftermiddagen.
1771 den 30 Novem b.1
Lördag.
Plenum klockan 10 förmiddagen efter slutad gudstjenst.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
Äng- s?a^e" Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 29
sel med ut- Nov. sidstledne, hvaruti anmäles, huruledes ståndens påskrifrikes
fartyg. ter Uppå Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 12 nästföregående
Novemb. angående fri införssel af spannemål med
utrikes fartyg i anseende till tiden varit skilgaktige, så at ej
någon expedition kunnat afgå. Secrete Utskottet, som inser
nödvändigheten, at spannemål, så länge och hvaräst siöfarten
kan nyttjas, må uti riket inkomma, tillstyrker derföre at förekomma
alt hinder uti en så nyttig expedition, det tiden
för denne fria införssel må förlängas till nästkommande Maii
månads slut.
Detta bifölls utan förändring uti det öfrige af R. o. A:s gifne
bifall till Secrete Utskottets extractum protocolli; så at
detta sträcker sig till alle vid Nordsiön belägne svenske stapelstäder.
Äng. pension Föredrogs afledne Probstens uti America Unanders Enka
nanci er*1 Maria Uhnanders ifrån Urskillningsdeputationen remitterade
ansökning, som sedan sidstledne riksdag blifvit oafgiord liggande,
angående något underhåll för henne och hennes små
1 Anteckning i marginalen: Just. d. 5 April 1772.
Sekreta deputationen. Gripenberg.
653
barn årligen till större summa än 100 d. s:rmt, som Kongl.
Maij :t henne i nåder tillagt.
Härjemte uplästes Prästeståndets extractum protoeolli af d.
31 sidstledne Augusti, som tillstyrker, at utom de 100 d:r
s:rmt äfven må henne tilläggas årligen af extra utgiftsmedlen
200 d. s:rmt, till dess hon på ordinarie pensionsstaten kan
få et rum med så stort underhåll.
Denne ansökning remitterades med bifall till Secrete Utskottet.
Uplästes Secrete Deputations extractum protoeolli af d. 28 Äng. arfvode
Novemb. 1771, hvaruti hemställes, at som deputationen i^eterare uti'
anseende till de flere saker af vigt, som uti deputationen fö- Secrete Derekomma,
nödgats antaga 2:ne secreterare; det måtte dem båg- pu atlonge
bestås et lika arfvode, som secreteraren i deputationen
sidstledne riksdag varit anslagit, hvilket gior en obetydelig
tillökning af 70 d:r s:rmt.
Hr von Post och Frih. von Essen recommenderade
detta till bifall.
Frih. Horn, Friederich, förklarade sig ej eller vara
deremot, allenast at samma benägenhet måtte secreterarne
uti Defensionsdeputationen vederfaras.
Proposition giordes och Secrete Deputationens extractum
protoeolli bifölls.
Uplästes Borgareståndets extractum protoeolli af d. 28 Sep- Äng. barn
husdnrätt
temb.
sidstledne, som tillstyrker bifall uppå Borgmästaren ningeu;uti
och Riksdagsfullmägtigen för Carlshamns stad Frantz Gervins Carlshamn,
memorial, at Kongl. Hospitals- och barnhusöfverdirectionen
fordersammast inkommer med förslag till Oeconomieförordningsdeputationen,
huru barnhusinrättningen i Carlshamn må
till sin fond understödjas och hielpas.
Detta bifölls.
Föredrogs Justitisedeputations betänkande af d. 11 sidst-Äng. Gripenledne
Novemb. angående Hofrättsrådets i Kongl. Åbo Hofrättbergs 1)esv‘wMagnus
Wilhelm Gripenbergs ifrån Urskillningsdeputationen
remitterade besvär deröfver, at Kongl. Maij :t d. 1 Martii innevarande
år faststält Kongl. Åbo Hofrätts d. 14 Junii 1769
fälte utslag, hvarigenom bemälte Hofrättsråd för det han år
1767 såsom häradshöf dinge med Perno,1 Mörskum och Lapp
1
Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: Terno.
654 1771, nov. 30. Gripenberg.
Hustru Borgstets
besvär.
träsk socknars tingsrätt skall dömdt Qvinspersonen Lotta
Stina Reusner, sorn af oloflig beblandelse varit med barn rådd
och blifvit angifven at hafva sitt foster fördrifva sökt och det
sedan å lön lagt, till hårdare straff, än hvartill hon efter lag
sig skyldig giordt, at böta 50 dahl :r s:rmt, ersätta fångeförtäringen
för den tid, Lotta Reusner i häkte varit inmant, och
till henne för oskyldigt lidande 50 d:r s:rmt betala.
Deputationen pröfvar af anförde skiäl, at Hr Hofrättsrådet
Gripenberg i detta mål icke giordt sig skyldig till något Advocatfiscalens
embetesåtal, och tillstyrker, at han för den honom
ådömde plikt och ersättning aldeles må befrias samt
således återfå de af honom till fullgiörande af Kongl. Hofrättens
oftaberörde utslag nedsatte penningar.
Proposition begärtes, blef giord, och betänkandet bifallit.
Frih. Grönhagen giorde allenast den reflexion, at af
de flere besynnerlige omständigheter, som i denne sak förelupit,
man snart kunde falla på den tanckan, at någon betydelig
man varit fader till Lotta Reusners foster.
Uti Majorens och Riddarens af Kongl. Svärdsorden Hr Aminoffs
ifrån Urskillningsdeputationen till Riksens Ständers
plena remitterade ansökning om slut uppå sin redan vid förre
riksdagen ingifne begäran at få förklaring öfver Riksens
Ständers underdånige föreskrift för honom vid 1766 års riksdag
angående tour och competence, anmältes et af Secondmajoren
vid Dahlregementet Hr Kruse ingifvit memorial, hvarmed
han begärdte at få gå till de andre stånden.
Frih. Grönhagen påminte, at som bemälte Major Kruse
icke voro af någon introducerad ätt, fölgakteligen hvarken
för egen eller någon annan famille ägde säte och stämma
uppå Riddarhuset, så kunde hans memorial icke antagas.
I anseende härtill blef ock memorialet hvilande.
De af R. o. A. at granska åtskillige besvär, som till Riksens
Ständer inkommit, öfver Urskillningsdeputationens resolutioner
utsedde hrr deputerades betänkande uplästes nu angående
Hustru Rorgstedts sökte ändring uti Urskillningsdeputationens
d. 22 sidstledne Augusti gifne resolution, hvaruti
henne blifvit afslagit at få hos Riksens Ständer söka återvinna
försutten tid till at utsöka en sin förmente fordran hos
Öfverstelieutenanten och Riddaren Frih. Pehr Hummerhielm.
Hustru Borgstedt.
655
Hrr deputerade finna, at som denne sak redan vid 1769
års riksdag genom samtelige respective ståndens bifall på Justitiaedeputationens
betänkande blifvit afgiord, och befunnit,
at Hustru Borgstedt ej kunde någon vidare talan emot Frih.
Hummerhielm beviljas, sedan den tid voro försutten, som lagen
uti skuldfordringsmål föreskrifver, inom hvilken borgenär
må sin fordran utsöka, så hade Urskillningsdeputationen
rätteligen förfarit och Hustru Borgstedt till desse sine besvär
varit obefogad. I anseende hvartill Hustru Borgstedt väl
giordt sig skyldig till den plikt af 100 dahl:r s:rmt, som 20
§ uti Urskillningsdeputations instruction utsätter; men i anseende
till hennes fattigdom och at man af henne mindre
kundskap uti Sveriges lag och förordningar kan begära, tillstyrcka
deputerade, at hon för plickt må befrijas och i det
stället Fullmägtigen, Auditeuren Barckenbom, hvilken såsom
mera lagkunnig bordt henne ifrån detta steg afråda, med desse
böter beläggas.
Hr Gyllensvahn biföll hrr deputerades tancka äfven
i den dellen, at Hustru Borgstedt, som han viste vara ganska
fattig, måtte för plickten befrijas. Äfvenväl Auditeuren
Barckenbom, efter Urskillningsdeputation icke funnit sig befogad
at honom plicktfälla.
Frih Grönhagen instämde härmed äfvensom flere herrar
och begärdte proposition.
Hvilken altså blef giord till bifall uppå hrr deputerades betänkande
och med Ja besvarad.
Äfven bifölls den frågan, om icke Barckenbom måtte för
böter befrijas, ty ehuru åtskillige den med Neij besvarade,
så yrkade likväl samme nekande röster ej vidare deras mening
eller votering begiärte. I likhet med hvad R. o. Å. nu bifallit,
utfärdades till de andre respective stånden följande extractum
protocolli:
S. d. Föredrogs hos B. o. A. de besvär, som Hustru Anna Maria
Borgstedt anfördt deröfver, at Urskillningsdeputationen d.
22 nästledne Augusti afslagit hennes ansökning at till hufvudsakelig
pröfning få underställa en fråga om försutten tid till
utsökande af 14 000 d:r k:rmts betalning henne och öfverstelieutenanten
samt Riddaren af Kongl. Svärdsorden Frih. Pehr
656 1771, nov. 30. Hustru Borgstedt.
Ang. Konungaförsäkran.
Hummerhielm emellan.
Uti detta mål visa handlingarne, at Hustru Borgstedt med
besvären inkommit i råttan tid, den 18:de sidstledne Septemb.
, och at hon icke sökt försvaga Urskillningsdeputationens
utslag af något annat skiäl än i anseende till sakens
ömande beskaffenhet för henne såsom torftig och nödlidande
samt Riksens Ständers deruti förväntade hielp.
Men då R. o. A. granskat såväl anledningen för Hustru
Borgstedt i sielfva hufvudsaken som de grunder, hvarpå Urskillningsdeputationen
dess afslag bygt, så befinnes, at ofvannämde
fråga om försutten tid till utsökande af 14 000 dahl.
k:rmt förevarit hos Riksens Ständer vid riksdagen år 1769
och då efter Justitiaedeputationens betänkande blifvit så afgiord
genom fyra stånds sammanstämmande beslut, at Hustru
Borgstedt ej kunde någon vidare talan mot Frih. Hummerhielm
deruti äga, sedan den tid voro försutten, som lag uti
skuldfordringsmål föreskrifver, hvarföre och som Urskillningsdeputation
rätteligen afslagit et sådant måhl, deruti Riksens
Ständer redan gifvit utslag, emedan det skulle ömast
röra och rubba den säkerhet, som är förvarad uti Riksens
Ständers yttersta pröfningsrätt enligt rikets lagar, om de af
dem afgiorde ärender enskilte personer emellan voro ändring
underkastade, så anser R. o. A. Hustru Borgstedts anförde klagan
emot Urskillningsdeputations ofvannämde utslag ej kunna
vara värkande at .förmå Riksens Ständer till annan tancka,
än at Hustru Borgstedt varit till sine besvär obefogad. I anledning
hvaraf R. o. A. ej skulle anse för olämpeligit, at Hustru
Borgstedt enligt Urskillningsdeputationens 20 § borde beläggas
med de där utsatte 100 :de d:r s:rmts böter, om icke
deputationen i anseende till fattigdom funnit skiäligt at från
plickt henne befrija. R. o. A. tror sig af berörde ordsak böra
ömma Hustru Borgstedts både fattigdom och okunnighet af
lagen samt således befrija henne från de böter, hvartill hon
kunnat giordt sig förtjent.
Hvilket hos de öfrige respective stånden skulle till bifall
recommenderas.
Hr Uggla, Leonhard Magnus: De flere vänlige föreställningar
och nu redan trykte skriftväxlingar, som emel
-
Konungens tal till talmännen.
657
lan Höglofl. R. o. A. samt de öfrige respective stånden förekommit
rörande skilgaktigheter uti projectet till Svea Konungaförsäkran,
tarfvar jag nu icke uprepa, ty de äro i allas
minne.
Desse bekymmersamme omständigheter hafva ej mindre
hos vår allernådigste Konung än hos alla Dess trogne undersåtare
kunnat värcka en besynnerlig upmärksamhet, ja, äfven
sträcka sig till väre grannar.
Min hiertelige önskan är, at Höglofl. R. o. A. såväl som de
öfrige respective stånden uti fullkomlig enighet och förtroende
snart kunna skilja sig ifrån denne vigtige fråga med de
flere, som kunna upstå, på et sätt, som bäst öfverensstämmer
med väre så dyrt besvurne grundlagar, hvilka altid till
vår sälla frihet och det allmänna bästa bidraga. Vi kunna då
få hugna oss af den i hela riket högst efterlängtade dag, på
hvilken Kongl. Maij :ts kröning kan högtideligen värckställas.
Härtill lärer, under Guds bistånd, gifvas flere laglige medel
och utvägar; men innan jag kan yttra min välmente tancka
härom efter nuvarande tillstånd, kan jag ej annat än betyga
min oro öfver de månge olike omdömen, som detta granlaga
ärende under sin långa beredningztid redan fått och öfver
hela landet sig utbredt.
Ibland annat berättas doch till min fägnad nu allmänneligen,
at Hans Kongl. Maij :t, vår allernådigste Konung, behagat
i nåder upkalla Hr Baron och Landtm, samt de öfrige respective
ståndens hrr Talemän och i närvaro af flere Deras Excellenser
Hrr Riksens Råd nådigst förklarat sin kongl, nåd
och ömhet för samtelige Dess trogne undersåtare i gemen
samt nu församlade Riksens Ständer i synnerhet och hvarföre
Kongl. Maij :ts faderlige hierta på det ömaste skulle röras,
om någon skilgaktighet kunde utbreda sig emellan riksstånden,
hälst i ämnen som röra rikets grundlagar och deras
utöfning, och i en tid då det kiära fäderneslandet hotas med
flere tryckande brister, som alla tarfva den skyndesammaste
hielp. I anseende hvartill Kongl. Maij :t ingenting högre önskat
än at efter sin höga föresats ifrån Dess tillträde till den kongel.
regeringen nu kunna befordra inbördes förtroende samtelige
Riksens Ständer emellan, hälst uti et ämne, som så nära rö
-
658 1771, nov. 30. Konungens tal till talmännen.
rer Kgl. Maij :ts dyra person och tillika samtelige Dess trogna
undersåtare; eller et band, hvarigenom vårt regeringzsätt
samt det allmänna bästa ofelbart befästes, med hvad mera en
så högst uplyst och välgiörande Konungs ömma och öfver vårt
beklageliga tillstånd blödande hierta kunnat vid detta höga
tillfälle nådigst uttrycka och föreställa.
Jag utbeder mig altså i anledning häraf ödmiukast Hr Baron
och Landtm :s gunstbenägne underrättelse om rätta beskaffenheten
häraf såsom uti et ämne af yttersta vigt för
Höglofl. R. o. A:s ytterligare rådplägning härutinnan, och som,
om sammanhanget häraf således sig förhåller, aldrig kan utplånas
utur trogne undersåtares aldra tacksammaste och
vördnadsfullaste minne, då det i väre tideböcker införes at
förvaras till våra efterkommandes ej mindre än vår egen
omständelige kundskap.
Hr Linderstedt, Eric: Vid det, som en värd ledamot
nu anfördt, nödgas jag genast giöra det förbehåll, som Riksdagsordningen
och Riddarhusordningen kräfva, nemi. at icke
frågor och deliberationsämnen måtte af ledamöter väckas. Det
tillhörer Landtm, at föredraga sakerne. Hr Baron och Landtm,
kiänner altför väl, hvad honom tillkommer at giöra, för at
ej behöfva derom af någon blifva påmint. Altså relatift af den
nu giorde .frågan är det något, som vår nådigste Konung vill
hafva communicerat med sine trogne undersåtare Riksens
Ständer, så skier den vanlige vägen genom Rådkammaren uti
extractum protocolli, som till Secrete Utskottet ankommer och
hvilket där Landtm, i sinom tid och så beredt, som det fordras,
hos R. o. A. föredrager; är det åter något, som Hans
Kongl. Maij :t uti endera af de flere dagelige samtal, dem han
aldrig vägrar någon af sine trogne undersåtare, som i underdånighet
nalkas hans höga person, behagat i nåder yttra sig
för ståndens Hrr Talemän, då de Hans Kongl. Maij :t i underdånighet
upvaktat i närvaro af en eller flere af Deras Excellencer
Hrr Riksens Råd, så lärer det aldrig kunna vara
Hans Kongl. Maij :ts nådiga vilja, at sådane hans yttranden
skola hos Riksens Ständer anmälas, mindre blifva deliberationsämnen.
Jag anser altså icke, at Hr Baron och Landtm, på detta ställe
kan giöra någon berättelse härom, eller mig vara ålagt at
Konungens tal till talmännen.
659
densamma, om han blifver giord, så antaga, at jag i följe deraf
kan ingå uti någon slags öfverläggning.
Hr B a r o n och Landtm.: Då en värd ledamot af Höglofl.
R. o. A. behagar ställa till mig en fråga, är det min skyldighet
som honette homme at par egard för honom svara, och
i sådan qualité svarar jag, at det värkeligen så förhåller sig;
men begiäres svaret af mig såsom Landtm., nödgas jag förklara
mig icke vara autoriserad at lämna något svar.
Frih. Grönhagen påstod för sin del, at Hr Baron och
Landtm, icke kunde eller borde såsom Landtm, lämna något
svar uppå den till honom giorde fråga.
Frih. Horn, Friederic: Det sidsta, jag uti detta lustre
samhälde ville våga, voro väl at proponera något, som ej voro
conformt med Riddarhusordningen. Men om det står fast, så
blifver det och onekeligt min rättighet såsom ledamot at få
giöra med förnuft och beskiedelighet en fråga; annorlunda
har Hr Uggla icke giordt densamma än anständigt, som Riddarhusordningen
föreskrifver, och i det värdigaste ämne, som
någonsin kan komma under öfverläggning, som angår at befästa
enighet och förtroende riksstånden emellan.
Vår värde Baron och Landtm, har också gifvit et värdigt
svar, vid ingendera är altså något at påminna.
At Kongl. Maij :t uti flere af Hrr Riksens Råds närvaro
behagat inlåta sig i samtal med alla fyra respective ståndens
Talemän angående ställningen uti vårt rike och den skilgaktighet,
som de 3 stånden och R. o. A. emellan synes visa sig,
är hvar man bekant, och rycktet säger, at Kongl. Maij :t uti
de nådigaste och ömaste ordasätt utlåtit sig om fosterland och
medborgare.
Det är et märkvärdigt och nådigt steg af en stor, uplyst
och mild Konung. Hvem undrar, om något hvar kiänner värdet
deraf i sitt hierta och önskar få höra i hela sitt sammanhang
förloppet deraf. Jag mins nog, huru vi för någre
dagar sedan stodo på detta ställe, innerligen rörde, oroade
och på det högsta bekymrade öfver våra medstånds hårda
oböijelighet, då de icke ville attendera till R. o. A:s fördubblade
och i lag grundade föreställningar utan i särdeles och
mindre vänlige ordasätt gåfvo oss tillkiänna, at icke vidare
ville blifva oroade af någre ytterligare sådane; det är lika
660 1771, nov. 30. Konungens tal till talmännen.
som de afskurit all communication med oss, då de såsom deras
egen antagit denne Bondeståndets brukade expression. Jag
respecterar och tror på tre stånds pluralitet uti alt, undantagandes
de måhl, där grundlagen fordrar fyra stånds enhällige
bifall; altså får jag ännu tala och täncka fritt, at det är
emot lag, om tre stånd vilja rubba eller förändra det fierde
ståndets privilegier utan dess samtycke. I sådan ställning är
likväl R. o. A. nu, hvarken Privilegier eller 1766 åhrs grundlag
gäller at sig åberopa. Hvart ord får en till närvarande tids
esprit lämpad uttydning, och förståndet af lagen rättar sig
icke efter meningens bemärkelse utan efter den uttydning,
som man derpå behagar sätta. Vi komma härigenom i det
tillstånd at icke hafva mera säkerhet uti lagen, än den Ständer,
hvarje gång de sammankomma, vilja gifva oss, hvilket
omsider uti et populairt regeringssätt, som aldrig länge kan
bestå uti någon jämnhet, snart kan degenerera uti tyr annie.
Desse aspecter visa sig för oss, de nalkas med stora steg, alt
som svagheten och förderfvet uti mensklige hiertat ökar sig.
Huru skola vi stå deremot? Här önskas och talas om enighet
såsom den bästa värn, men hvar finnes den? Icke en gång inom
desse murar; uti det gäller oss alle samfält. Hvem kan
hielpa? Den Högste vare min domare, om jag icke talar af
hiertans grund för allmänt väl, om jag vill någon menniskja
ondt; jag är färdig at upoffra hvar blodsdroppa med glädje,
om fäderneslandet dermed voro t jent och molnen skingrade.
Vi hafva sökt återställa lugn uti de oroade sinnen; vi håfve
lämnat de herrar och män, som sidsta riksdag trädde utur Rådet,
vårt förtroende igien, ehuru jag estimerar personerne,
blott af eftergift; ty efter min politiske cateches har jag ännu
icke funnit någre updagade omständigheter, som visat mig annat,
än at de felat. Lika väl står nationen uti osämja och misstroende
emot hvaran, dageligen utkastas mera tunder för at
öka lågan; och de bedröflige värktyg, som låta sig dertill brukas,
äro ej utan beskydd; motarbetet gior alt bemödande till
enighets vinnande fåfängt. Hvar sku vi då söka lugnet? Jo,
hos Gustaf, vår dyra och vördade Gustaf, et välsignat
lugn, det han sielf vill bemöda sig at skaffa oss. Där är vår
tillflykt. Jag vågar alt för regeringssättet, för frihet och
lag men behöfver ej frukta at öfverlämna mig uti vår
Konungens tal till talmännen.
661
dyre Konung Gustafs händer; han kan ej vara dubbel,
han har försäkrat alla svenske barn om sitt faderlige hierta;
han har utlåtit sig: Jag är icke frälse, jag är icke ofrälse,
men jag är medborgare och bägge delar; ett rike, som söndrar
sig inom sig sielf, kan ej äga bestånd. Jag vill medla förening
emellan mine undersåtare såsom deras, lagens och frihetens
förste vän. Han har lifligen behagat afmåla, huru regeringssättet
blifvit efter hand omskapat. Han har visat, huru han
är svensk och för fäderneslandet är beredd at offra lif och
blod. Låtom oss, mine värdigaste Herrar och svenske Medbroder,
antaga hans medlande. Vänitom med förtröstan af de
andre stånden, at så vist som redlig svensk blod rinner i deras
ådror, så kunna de ej vara emot, då en stor och dyrkad
svensk Konung vill medla till enighet; han har ingen annan
förmån at söka än den, som befordrar tillika alles vår. Betraktom
rätt vårt tillstånd för att se, om det ej är tid. Oenighet
inbördes, ingen utväg öppen at få vår Konung krönt,
brist på säd inom landet, dyrhet utomlands, där han kan få
kiöpas. En frätande och dödande menniskjosiukdom för dörren
på ena sidan hos vår granne, en lika så dödande boskapssiukdom
på den andre. Sådan är vår belägenhet. Detta bör ej
undfalla vår öfverläggning. Här åberopas lagen at icke kunna
företaga et sådant vigtigt ämne, som det Kongl. Maij :t uti sitt
nådige samtal behagat utlåta sig öfver, utan at det kommer
genom Rådkammaren; jag vill medgifva lagen vara sådan.
Men hvar är lagen? Vi säga, här är grundlag, här är privilegier;
de andre säger, här är ingen lag, inga privilegier. Det
är frågan, hur skall den afgiöras, och hvart leder det. Jag kan
ej se det förut, men det vet jag, at när vi stodo här sidst
bekymrade öfver de andre ståndens svar, väntade jag ej
at få en sådan väg öppnad för oss, som nu tillbiudes. Låtom
oss derföre i en välsignad stund vidtaga densamma, det är
den oskyldigaste, den genaste, den värdigaste för rikets R. o.
A., och låtom oss icke et ögnablick upskiuta at med en hederlig
deputation, anförd af vår Landtm., gå up till vår allernådigste
Konung at tacka honom, för det han vill vårda sig om
sitt folck och sielf arbeta uppå at emellan dem återställa fred,
enighet, förtroende och laglydnad.
Frih. von Essen: Denne proposition kan ej annat än fö
-
662 1771, nov. 30. Konungens tal till talmännen.
rekomma enhvar främmande, hälst när man kiänner 8 § i
Konungaförsäkran af 1751 och Regeringsformens 8 § tillika
med den ed, Hr Baron och Landtm, såsom vår taleman aflagt.
Jag finner mig nu mindre bekymrad, då jag hördt Hr
Baron och Landtm :s svar, och fruktar icke, at R. o. A. lära
ingå uti något, som lagen ej tillåter. Derföre vill jag ej uppehålla
R. o. A. med någon vidlyftighet uti bevisen, at en sådan
sak, som nu blifvit satt i fråga, aldrig på annat än lagligit
sätt kan komma under R. o. A:s öfverläggning.
Jag skall endast hålla mig vid at bedja, at Hans Kongl.
Maij :ts höga och dyra person ej så mycket måtte här under
väre ventilationer på Riddarhuset utan behof blifva omtalad.
Ingen gifves ibland oss, som ej med fullkomligaste tro och
undersåtelig lydno älskar och vördar honom, som icke erkiänner
och tackar Gud, som gifvit oss en Konung med så
store och konungslige egenskaper; hvarföre skola de på detta
stället sättas i fråga? Hvilken vill häruti eftergifva den
andra ibland oss? Hvem tviflar uppå och hvem kan tvifla, at
icke Kongl. Maij :t vill riket och samtelige sine trogne undersåtare
väl? Hvartill tjena då de försäkringar, at högstbemälte
Herre ej kan vara dubbel ?
Jag önskar för min dehl, at lika så litet sorn sådant kan uti
någons tancka uprinna, det lika så litet må varda på svenska
Riddarhuset nämdt.
Jag kan för min röst icke samtycka hvarken till någon öfverläggning
i detta ämnet, som af en värd ledamot blifvit väkt,
eller till den begäran at med en deputation ifrån R. o. A. i underdånighet
upvakta Kongl. Maij :t. Enhvar bör bättre inom
sig kiänna, än jag kan utföra, hvad det vill säga, at R.o. A.
med en deputation, anförde af sin Landtm., gå till Kongl.
Maij :t. Min vördsamma anhållan blifver, at Högvälborne Hr
Baron och Landtm, i följe af sin ed behagade afböija alla
sådane steg, som med lagen och regeringssättet icke kunna
förenas.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph: R.o. A. lärer
svårligen kunna glömma den belägenhet, hvaruti nu sakerne
äro försatte. Privilegierne få en annan uttydning, än de hittills
ägt, ledande till en märkelig deras inskränkning. Consistorier
förlora rättigheten, de altid ägt, at deltaga uti erkie
-
Konungens tal till talmännen.
663
biskoppsval. Kronan får ej mera betala med hemmansräntor,
hvad hon uti sådane räntor skyldig är. Det fierde ståndet får
ej mera se sin röst gällande, när frågan blifver om dess rättigheter,
andre stånd erhålla nya och utvidgade rättigheter
uppå andre medborgares depense; alt saker, som hittils uti
våre grundlagar varit obekante. När R. o. A. anmäler, at sielfve
grundlagen såväl uti Regeringsformen som 1723 års Riksdagsordning,
Adelige Privilegierne och 1766 års förordning
om lagarnes värkställighet lägga där oöfvervinnerlige
hinder i vägen, at något sådant kan denne riksdag projecteras
och antagas, så säga våre medstånd helt annat. Jag vill ej
vidlyftigare och närmare nu omröra detta alt, efter det ej är
sielfva ämnet. Altnog, när vi se de respective ståndens sidste
svar uppå R. o. A:s föreställningar, så se vi väl, at alt, hvad
som kan af oss giöras till enighetens återbefästande, är fåfängt.
När R. o. A:s åberopande af de heligaste band och tydelige
ord i grundlagen ej kan värka, så ser jag icke, hvilken
§ i lagen, som kan vara gällande nog till vårt och medborgares
rättigheters försvar, eller giöra slut på en skilgaktighet,
uti hvilken R. o. A. utan skada för sig, efterkommande
och medborgare ej kan eftergifva.
De tre respective stånden disputera ända till det ordet samtelige
uti 5 § Konungaförsäkran eller det, som i min tancka
är detsamma, at samtelige stånden böra deltaga uti Riksens
Ständers beslut; de neka äfven flere sådane i grundlagen antagne
ordasätts bibehållande och påstå likväl, at det ej medförer
någon förändring i grundlagen; uti en sådan ställning
är väl Kongl. Maij :ts nådigst öppnade utväg till förening den
sällaste, den genaste at vidtaga; bör det ej fägna en och hvar
at se densamme öppnad? Jag för min del kan ej nog betyga
min underdånige vördnad för den ömhet, Kongl. Maij :t betygat
om enighetens bibehållande. Jag tillstyrker, at R. o. A. behagade
et så nådigt tillbud med glädje emottaga, och önskar,
at Kongl. Maij :ts nådige och faderlige föreställningar, et så
välgiörande medel, som Hans Maij :t sielf nådigst behagat föreslå,
måtte värka på ledamöterne af våre respective medstånd
at leda deras hiertan till benägenhet för sämja och förtroende.
Jag har yttradt mine vördsamme tanckar härom i den
öfvertygelse, at då Kongl. Maij :ts nådige samtal med samte
-
664 1771, nov. 30. Konungens tal till talmännen.
lige respective ståndens Talemän och de nådige utlåtelser,
han dervid haft, äro allmänt bekante, så kan jag ej finna något
skäl, hvarföre R. o. A. icke må kunna få derom underrättelse.
Hr Gyllensvahn: Jag betygar först emot Hr Baron och
Landtm, min vördsammaste erkiäntsla, som uti sitt gifne svar
uppå den till honom stälte frågan sökt undvika at gifva anledning
till en ventilation, som aldrig kunde leda till något
beslut. Alt hvad ock Hr Baron och Landtm, kunnat
härom munteligen berätta, hade likväl ej bordt af
R. o. A. uptagas, förr än det genom Kongl. Maij :ts Rådkammare
ordenteligen kommit till Riksens Ständer. R. o. A. kunna
icke fästa sine beslut på rykten och muntelige berättelser.
Kongl. Maij :t talar till sitt folck genom Rådkammaren,
altså är detta nu et ämne, som icke vidare lärer behöfva denne
gången omröras, är ej eller af Hr Baron och Landtm, föredragit,
utan om discourserne vidare skola continuera, så utbeder
jag mig at få veta, hvad som skall blifva öfverläggningsämnet,
på det jag derefter må rätta mig uti mine vördsamme
yttranden inför R. o. A., om det skall blifva angående
R. o. A:s röst uti frågan om Konungaförsäkran i anledning af
det, som de respective stånden svarat, och hvad jag hördt en
eller annan af de värde ledamöter, som för mig talat, uti sine
discourser omröra, då jag sedan skall vara beredd at säga
min tancka.
Hr Baron och Landtm.: En fråga är väkt, jag har derpå
lämnat et sådant svar, som jag tilltrodt mig kunna gifva såsom
Landtm, och böra gifva såsom honette homme; deröfver
hafva flere ledamöter af R. o. A. redan yttradt sig, och ännu
flere återstå, som sig anmält. Jag kan ej mera säga, än at
jag kiänner min skyldighet som Landtm, och at det dependerar
af Höglofl. R. o. A., om de herrar, som ännu anmält sig,
skola få tala.
Hr Uggla, Leonh. Magnus: Jag föranlåtes allenast
med få ord anföra, det jag af den värde ledamot icke förmodat
någon anmärkning, som sidst näst efter mig talat, för det
jag har tagit mig frihet at vända mig till Högvälb. Hr Baron
och Landtm, med förfrågan, om han och de öfrige respective
ståndens Hrr Talemän nyligen varit till Kongl. Maij :t i
Konungens tal till talmännen.
665
nåder upkallade och till nådig föreställning i det vigtige ämne,
som nyligen för min räkning omständeligen blifvit till protocollet
tillika anmält; emedan jag endast dervid nyttjat min
riksdagsmannarätt samt af Högvälb. Hr Baron och Landtm,
genast erhållit nöijaktigt svar och utlåtelse, hälst jag aldrig
tillbudit at hindra denne eller någon annan värd ledamot ifrån
en dylik för oss örn rättighet, då han som oftast behagat väcka
andra frågor.
Nu tillhörer mig efter skedd anmälan at yttra mig öfver en
annan värd ledamots välmente tillstyrkan, det Höglofl. R. o. A.
behagade hos Hans Kongl. Maij:t, vår allernådigste Konung,
genom en deputation, anförd af Hr Baron och Landtm., aflägga
underdånigste tacksägelse för Kongl. Maij :ts höga föremål
och yttrade faderliga ömhet, för at nådigst vilja befordra
det fullkomligaste förtroende och sammanstämmande i besluten
ibland samtelige Riksens Höglofl. Ständer uti de ämnen
af så mycken vigt, som en tid förordsakat skilgaktighet
dem emellan, och hvaribland i synnerhet varit et författat utkast
till Svea Konungaförsäkran, hvaruti Höglofl. R. o. A. för
anförde ordsaker enhälligt beslutit at för sin del icke ingå
utan förblifva vid den år 1751 faststälde endast med de förändringar,
som i anseende till Kongl. Maij :ts dyra person och
det öfrige Kongl. Huset, jemte sedermera för grundlag erkiände
stadgar, oumgängeligen nu sådant fordrat.
Jag kiänner såväl som någon riddersman inom mig de lifligaste
käntslor till en innerlig glädje öfver vår store och makalöse
Konungs högstbeprisliga och outtrötteliga bemödande
at både väl och lagligen styra och regera et fritt men tillika
lagbundit folck, med hvilket han måste dela et lika öde.
Ho är ibland oss döf för allmenhetens röst eller drager i
tvifvelsmål, at det kära fäderneslandet hotas på många ställen
med en förestående hungersnöd och tillika sig beklagar
öfver en allmän penningebrist, som för de fläste gior tillgången
uppå et knapt och dyrt bröd snart omöijelig, ehvad
ömande anstalter deremot redan giorde äro eller vidare tagas
kunna.
Då förtjenster uphöra, som genom penningebrist sig tilldrager,
och enhvar nödgas indraga sin handtering för at knappast
bärga sig sielf, så kan man giöra sig säker om de olycks
-
666 1771, nov. 30. Konungens tal till talmännen.
fölgder, at många nyttiga fast fattiga medlemmar ibland oss
antingen strömma utur riket eller genom onaturlig spis fastna
uti allmänna och dödande farsoter till obotelig skada för
et folckfattigt land.
Hafva vi icke förtjent et sådant syndastraff? Derföre låtom
oss söka den milda Gudens hielp, och låtom oss icke försumma
et ögnablick at härutinnan vidtaga alt det bistånd, som
en örn och rättvis Konung för oss kan åstadkomma genom
Guds nåd och välsignelse.
Skola våra rådslag få välsignelse och framgång, fordra de
förtroende under öfverläggningen och enhällighet vid de beslut,
som sig på lag grunda.
Ingenting kan efter min tancka vara bekymmersammare än
olika begrepp ibland Riksens Höglofl. Ständer vid utöfningen
af grundlagar, välfångne privilegiers rättigheter, och den
minsta gnista till skilgaktighet derutinnan bör i sin början
qväfvas.
Hvad lyckeligare utgång uti så granlaga ärender kan man
förmoda, än då en högst uplyst och om sine undersåtares välfärd
ömsint Konung dertill täckes med alla krafter bidraga.
Kongl. Maij :t är ju efter grundlagarne deras kraftigaste
skydd och försvar och derföre aldrig lärer tillåta någon förändring
uti dem eller välfångne privilegier och rättigheter uti
den Kongl. Försäkran emot et helt stånds uttryckeliga bifall.
Således kan R. o. A. fullkomligen trygga sig vid deras på
goda grunder tagne beslut rörande Kongl. Försäkran med
mera och utan betänkande efter min oförgripeliga tancka och
röst besluta at hos Hans Kongl. Maij :t genom den föreslagne
deputationen aflägga underdånig tacksägelse för Dess kongl,
nåd och höga föremål at ibland samtelige riksens respective
stånd befordra sammanstämmande uti alt, hvartill våra
grundlagar oss så heligt förbinda, på det den kongl, kröningsterminen
ju förr dess hälldre i nåder kunde utsättas till hela
landets gemensamma fägnad.
Min önskan är jemväl, det de öfrige respective stånden finge
anmodas at uti en dylik underdånig upvaktning och tacksägelses
afläggande hos Kongl. Maij :t med Höglofl. R. o. A. öfverensstämma,
som jag hoppas af dem med välbehag blifver
ansedt och efterkommit.
Konungens tal till talmännen.
667
Allmagtens Herre befrämje förtroende och sämja emellan
Riksens Höglofl. Ständer i evärdeliga tider och afböje missnöije
i hela regeringzkroppen med alla deraf upstående buller
och oroligheter!
Hr Billberg, Otto: Sedan anledning här blifvit gifven
at nämna om Hans Kongl. Maij :t, vår allernådigste Konung,
så betygar jag mig brinna af underdånig zele, trohet, vördnad
och undersåtelig lydno för Hans Kongl. Maij :t at bud
hans fullkomna i alt, hvad lagligit vara kan. Dernäst brinner
jag af zele för vår laglige frihet. Öfvertygad at Kongl. Maij :t
icke vill annat än det, som lagligit är, vet jag ock förvisso,
at han icke annorledes än genom laglige vägar gifver mig
sin nådiga vilja tillkiänna; och i sådan öfvertygelse trodde
jag at(!) R. o. A:s öfverläggningsämne vara de tre respective
ståndens lämnade sidsta svar angående projectet till Konungaförsäkran.
Men jag finner, at här är ny quaestion upkommen
om Kongl. Maij :ts nådige samtal med respective
ståndens Talemän. Om detta är ingenting kommit till oss den
laglige vägen, och den visar oss 13 § Riksdagsordningen. När
det således till oss kommer, vill jag utlåta mig. R. o. A. hafva
altid visat en berömlig åhoga at lefva efter lag.
Jag anhåller derföre, at alla discourser i detta ämne måtte
uphöra, till dess de på lagligit sätt ifrån Hans Kongl. Maij :t
blifvit oss meddelt.
Hr Lagerberg: Som det är första gången jag har den
ähran at tala inför Höglofl. R. o. A., så skall jag utbedja mig
Höglofl. R. o. A:s tålamod, om ej mine ord falla med den styrka
och kraft, som de borde vara för at tillräckeligen ådagalägga
min öfvertygelse.
Jag hör en fråga väckas helt ny, derpå lämnas af Hr Baron
och Landtm, till svar et Ja. Sedan talas om Kongl. Maij :t
vår nådigste Konungs höga konungslige egenskaper, hans nådiga
ömhet för sitt folck och outtrötteliga bemödande at
ibland oss bibehålla enighet och förtroende. Jag kiänner värdet
af alt detta som trogen undersåte fullkomligen; men icke
är det et ämne för Ständer at öfverlägga om, alt nog om vi
i våre hiertan tacka Gud för en sådan konung och önska
välsignelse öfver honom. Här talas om at tacka Konungen, det
är godt. Jag vet, at vi dageligen hafva ordsak at tacka ho
-
43—670435
668 1771, nov. 30. Konungens tal till talmannen.
norn, men jag kan icke och bör icke veta, hvarföre vi i dag
mera än annars böra giöra det, så länge 13 § uti Riksdagsordningen
ännu äger sin kraft, förr än vi på lagligt sätt genom
Rådkammaren och af Secrete Utskottet fått behörig underrättelse,
hvarföre om en så utmärkt och solenne tacksägelse
nu sättes i fråga. Det är min mening, den jag begiär till
protocollet, och begifver mig icke derifrån utan votering.
Hr Durietz, And. Rudolph: Det ämne, som är upkastat,
kan efter min tancka, så länge jag håller mig inom
lag, aldrig komma under öfverläggning, så beredt, som det nu
är, utan at hafva kommit ifrån Rådkammaren, utan at vara
af Hr Baron och Landtm, proponerat. Kongl. Maij :t talar till
sine trogne undersåtare genom Rådkammaren, och deras underdånige
svar komma till honom genom samma väg, så stadga
13 § Riksdagsordningen, jämförd med 13 § Regeringsformen
samt 7 och 8 §§ uti Svea Konungaförsäkran af år 1751, och
icke måge Ständer öfverlägga om Kongl. Maij :ts i enskilte
samtal gifne nådige utlåtelser. Jag anhåller derföre, at Hr
Baron och Landtm, täktes enligit sin ed och embetes plikt
afböja all vidare öfverläggning, så at vi kunna komma ifrån
detta ämne.
Men som under denne ventilation rörelsen ibland R. o. A:s
hrr ledamöter nog mycket ökat sig, så hördes vid slutet af
Hr Generalmajor Durietz tal ganska månge Ja och Neij ifrån
bänkarne.
Frih Ridderstolpe, Carl, förestälte, at saken voro
genom Hr Baron och Landtm :s gifne svar, såväl som af hvad
flere herrar anfördt, tillräckeligen förklarad, och anholt, at
Hr Baron och Landtm, efter sin embetes ed ville afböija all
vidare discourse härom.
Men härtill svarades åter af ganska månge med Neij, af et
stort antal andre åter med Ja, som upväkte mycket sorl, hvilket
en stund varade, innan det fått sagta sig, då omsidor
Frih. Bunge, Sven, efter erhållit ljud anförde:
R. o. A. kiänner alt för väl den vådelige ställning, hvaruti
det sig nu befinner i anseende till sine respective medstånd;
R. o. A. har förtroligen och vänligen meddelt de andre stånden
sine tanckar om projectet till Svea Konungaförsäkran;
R. o. A. har grundat desse sine tanckar uppå Regeringsform,
Konungens tal till talmännen.
669
Riksdagsordning och 1766 års grundlag om lagarnes värkställighet,
osvikelige grunder efter min tancka. Det likväl har
icke värckat. R. o. A. är i fara at se sin mening och med densamma
säkerheten, som vi altid ägt i lagarnes kraft, försvinna,
en omständighet, som icke rörer R. o. A. allena utan hvar
redlig medborgare, som ej kan räkna sig at såsom prästman
äga prästegäll, at vara borgare i någon stad eller kronoskattebonde.
Regeringssättets bestånd, R.o. A:s heder, ära och existimation
kräfva, at R. o. A. skall förblifva vid sitt beslut, men
då vi det giöra, böra vi nyttja alla medel at få det värkande;
böra vi då ej antaga det ypperligaste af alla, då en mild, en
nådig, en uplyst Konung räcker oss handen och sielfmant
erbiuder sig at understödja lagen, at medla enighet, böra vi
icke nyttja detta höga tillbud? Jag menar det, och än i denne
dag. Vårt första steg måste blifva at med en anständig
deputation, anförd af Landtm., i underdånighet upvakta vår
nådige Konung, tacka honom för all den landsfaderliga omsorg,
han bär för sitt folck, och i underdånighet anhålla, at
han uti denne omsorg ej ville tröttna, på det Riksens Ständer
måtte komma till enighet och lugn, som är det säkraste
band, hvarpå regeringssättet skall äga bestånd. Det höga exempel,
han oss gifvit, bör värka på oss och på väre medstånd,
vi böra icke tvifla uppå at ju hos dem finnes nog ädelmod,
som kan upmuntras till at vilja bevara regeringzlagarne i sin
helgd och med dem regeringssättet oförändrat.
Gr. Creutz, J o h. Philipp,1 Häradshöfdinge: R. o. A.
har antagit, at Svea Konungaförsäkran är en grundlag, derföre
kan jag mig densamme åberopa. Den säger uti 8 §, huru
Svea konung talar med Riksens Ständer och 13 § Riksdagsordningen
utstakar det ännu tydeligare. I följe af desse lagsens
rum har och vår värde Hr Baron och Landtm, rätteligen
svarat uppå den till honom stälde frågan. Kan Landtm, ej
giöra inför R. o. A. någon berättelse, så kan en ledamot af
R. o. A. än mindre proponera något om de nådige utlåtelser,
Hans Kongl. Maij :t skall haft i samtal med Hr Baron och
Landtm, och de öfrige ståndens Talemän. För öfrigt tror jag
icke, at något sådant, som af flere ledamöters discourser härstädes
skulle kunna slutas, varit ämne till Kongl. Maij :ts nå
-
1 Skall vara: Johan Gabriel.
670 1771, nov. 30. Konungens tal till talmännen.
dige utlåtelser. Jag för min del kiänner ingen oenighet emellan
stånden, fast de efter olika begrepp om lagens tillämpning
kunnat stadna uti olika beslut. Då frågan är om sådane
ståndens tagne beslut, kan Kongl. Maij :t icke emot den åberopade
8 § Konungaförsäkran åtaga sig at vara medlare. Ett sådant
prsejudicat skulle uti en annan tid och under en annan
konung blifva vådeligt för Ständernes frihet. Jag afstyrker altså
alt steg i detta ämne och önskar, at öfverläggningen derom
må förfalla.
Hr Liljehorn: Jag hade önskat, at det, som nu är i
fråga, hade kommit genom Kongel. Maij :ts Rådkammare med
extractum protocolli på vanligit sätt; men då Hr Baron och
Landtm, besvarat den till honom härom stälde frågan med
Ja, så kan jag ej annat än vara öfvertygad, at saken ju .förhåller
sig så. Jag påminner mig, hvad en Livius och en Cicero,
bägge kiände för store och förnuftige män, redan i sin
tid sagt, nemi. at en regents förnämsta skyldighet är bibehålla
lugn och enighet sine undersåtare emellan, hans öfrige
giöromål är intet at räkna emot det at befordra deras sällhet.
Våd nådigste Konung kiänner denne sanning och vill utöfva
densamma. Om ej en Gustaf nu visade sig huld och
örn om sitt folck, hvart skulle vi taga vägen, då vi stå emot
hvarannan. Han upfyller häruti hvad en huld, en mild, en vis
konung åligger; derföre är vår skyldighet at tacka honom för
den nåd, han vill bevisa emot Svea rike och hielpa oss utur
bekymret, ty som jag anser saken så beskaffad, at intet stånd
kan blifva i den ställning, vi nu äro, länge beståndande. Jag
tillstyrker vördsammeligen, at vi till en början utan uppehåll
upvakte med en talrik deputation, anförd af Hr Baron
och Landtm., vår nådigste Konung och betyga för honom vår
underdånigaste tacksamhet. När framdeles hela saken hinner
komma till oss ifrån Rådkammaren, då förbehåller jag mig
vidare at få derom yttra min tancka. Emedlertid förenom oss
at tacka och prisa vår store Konung, icke allena såsom ridder
smän utan såsom svenske medborgare; ty han vill alla
väl, sådant är hans, sådant har altid varit de store svenske
Gustavers giöromål.
Frih. H ammilton, Joh. Abr.: Då jag såsom ridders
-
Konungens tal till talmannen.
671
man skall försvara R. o. A:s beslut och såsom riksdagsman
och medborgare söka at afböija alt missförstånd emellan
riksstånden, hvad kan vara bättre medel at vidtaga än det,
en stor, mild och nådig Konung sielf erbiuder, då han såsom
förste medborgaren vill deltaga och medla uti väre stridigheter.
Derföre bifaller jag ock, at vi med en deputation, på
sätt som föreslagit är, tacka honom, som vill bidraga till stadgande
af vår säkerhet och vår frihet, när vi sielfve icke förstå
bättre än at arbeta på dess undergång derigenom, at vi
ej lämna lagarne orörde utan på ena sidan kringskiära helgade
rättigheter och på den andre utvidga sådane, som icke
utan rikets skada och medborgares förlust tåla at förökas.
Hr von Post: At denne öfverläggning förefallit mig främmande,
då jag in pleno vid min ankomst hörde discourser mot
och med, kan jag icke neka; men sedan jag blifvit underrättad,
at en ledamots giorde fråga och det svar, som derpå
fölgt, gifvit anledning dertill, så är jag i stånd at yttra mig.
Hr Baron och Landtm :s svar på den giorde fråga sätter mig
utom alt tvifvelsmål, at ju Kongl. Maij :t i nåder talat med
Hr Baron och Landtm, och Hrr Talemän angående det olika
begrepp om grundlagen, som hos stånden upkommit. At Kongl.
Maij :t haft anledning till et sådant samtal kan så mycket
mindre tviflas uppå, som alle skrifter emellan respective stånden
uti desse ärender äro genom trycket komne uti allmänhetens
händer och altså lätteligen kunnat komma till
Hans Kongl. Maij :ts kundskap, då Hans Kongl. Maij :t efter
det nådige löfte, han uti sitt tal ifrån tronen till Riksens
Ständer vid riksdagens början behagade gifva, af nådig ömhet
för sine undersåtares och rikets väl åtagit sig den mödan at
i nåder sammanjämka de olike begrepp, som upkommit angående
grundlagen.
Då altså på et ganska oskyldigt och naturligt vis Kongl.
Maij :t blifvit föranlåten at sielf vilja lägga hand vid detta
ärende, och det endast i afseende uppå sine undersåtares och
rikets bästa, så voro det visserligen kiäntslolöst at icke visa
någon slags aktning för det steg, Kongl. Maij :t till vårt bästa
behagat giöra. Skulle och lagen ej föreskrifva, at Kongl.
Maij :ts nådige yttranden genom muntelige berättelser måge
komma till Riksens Ständers kundskap, så är doch genom
672 1771, nov. 30. Konungens tal till talmannen.
Kongl. Maij :ts ifrån thronen till Riksens Ständer hällne tal
vid riksdagens början redan nästan alt detsamma sagt, så at
i anledning deraf det kan blifva för R. o. A. tillständigt at
deröfver deliberera; dessutom lärer ej vidare vara än Kongl.
Maij :ts nådige tillbud i generelle termer, at Kongl. Maij :t i
nåder ville jämka emellan respective stånden, det som angående
rätta förståndet af grundlagen kunde hos dem vara olika
begripit. Ett sådant tillbud, som är en nådig och stor Svea
Konung värdigt, för tjenar åtminstone vår tacksamhet, och
at vi med en deputation derföre måge aflägga vår underdånige
tacksägelse, det är uti min tancka första frågan; huruvida
det sedan må antagas eller ej kan blifva en ytterligare
ventilation om framdeles. Jag önskade hälst uti den första,
som angår tacksägelsen, at R. o. A. ville enhälligt taga sitt beslut,
ty en tacksägelse, som genom votering skall framtvingas,
förlorar sitt värde. Men skall häröfver voteras, så blifve
fölgderne för deras räkning, som bragt en sådan fråga till
votering. Då jag tillstyrcker at hos Kongel. Maij :t med en deputation
aflägga underdånig tacksägelse för sin nådige och
landsfaderlige omsorg at stifta och bibehålla enighet emellan
sine undersåtare, är det aldeles min mening, at det bör skie
gemensamt af alle fyra stånden och at derföre R. o. A. proponerar
hos dem detta, ty Kongl. Maij :ts nådige omsorg sträcker
sig till alla sine undersåtare lika. Vilja de icke häruti
giöra et med R. o. A., då må R. o. A. allena med en deputation,
anförde af Hr Baron och Landtm., gå uti detta ärende up till
Kongl. Maij :t ensamme.
Frih. Pechlin, Carl Fried.: Det är fägnesamt at förnimma
R. o. A. altid vara sig och sine förfäder like uti underdånig
tro och kiärlek för Kongl. Maij :t. Hvem är af oss,
som icke vill täfla med hvarannan deruti, när lag och tillfälle
dertill gifva anledning. Uti en sådan håg lärer ej eller någon
vara, som icke med glädje antager tillfället at visa och
betyga för Kongl. Maij :t underdånig vördnad, trohet och den
fullkomligaste tacksägelse af upriktigt trogit hierta för alt det
goda, han vill giöra oss; men skall det skie, måste det giöras
uti den ordning, at det ena blifver det andra likt. Har Kongl.
Maij :t till samtelige Hrr Talemän giordt någon proposition,
så lärer väl Hr Baron och Landtm, uppå R. o. A :s vägnar haf
-
Konungens tal till talmannen.
673
va lämnat något svar. Det må nu vara, at han lofvat föredraga
det hos R. o. A. eller förklarat sig icke kunna munteligen
föredraga det, så bör R. o. A:s steg nu vara afpassat efter
dietta svar. Är det gifvit i närvaro af 4.ra Deras Excellencer
Hrr Riksens Råd och samtelige ståndens respective Talemän,
så är det ingen hemlighet; derföre begär jag Hr Baron
och Landtm, täktes underrätta R. o. A. om sitt Kongel. Maij :t
gifne underdånige svar uppå hans nådige proposition, så vill
jag sedermera yttra mig angående det, jag finner lämpeligast
för Höglofl. R. o. A. at giöra.
Hr Baron och Landtm.: Jag har redan uti mitt svar uppå
den i början till mig giorde fråga så mycket förklarat mig,
som jag trodt mig såsom Landtm, tillständigt vara. Innan
R. o. A. deciderat sig at vilja veta, hvad Kongel. Maij :t nådigst
behagat yttra sig till samtelige ståndens respective Talemän,
så lärer jag ej kunna giöra någon berättelse om mitt
underdåniga svar.
Frih. Pechlin fullfölgde: Efter Hr Baron och Landtm,
ej vidare underrättelse tilltror sig kunna nu lämna, så är det
endast et förtroende af Kongl. Maij :t emot Hrr Talemän; och
då blifver frågan helt simpel, om jag uti R. o. A:s pleno kan
yttra mig öfver en af Kongl. Maij :t i förtroende hållen discourse.
Kan jag ej yttra mig, så kan ej eller Landtm, föredraga
saken till öfvervägande och än mindre någon ledamot.
At tacka Kongl. Maij:t för något, som jag icke får veta
hvad det är, blifver väl en paradoxe, och då i anledning deraf
hos R. o. A. ej alle synas vilja samtycka till en sådan tacksägelse,
så skulle den blifva mindre behagelig och öfverläggningen
derom, ifall den ännu längre continuerade, med skilgaktige
meningar mindre anständig.
Jag anhåller derföre hos Hr Baron och Landtm, om den
proposition, at denne ventilation, som icke lagligen blifvit
väkt, må afstadna och hvila, till dess den på et ordenteligit
sätt inkommit. Jag vågar så mycket säkrare begära detta, som
Kongl. Maij :t uti enskilt samtal nådigst behagat underrätta
mig, det Hans Kongl. Maij :t ämnade på et ordenteligt sätt
genom Rådkammaren meddela Riksens Ständer sine tanckar.
Hvad nu gifvit R. o. A. anledning till en så vidlyftig deliberation
är ju icke annat än et rykte. Tänck om ryckten
674 1771, nov. 30. Konungens tal till talmannen.
skulle blifva ämnen för Riksens Ständers öfverläggningar,
hurudane besluten oftast kunde blifva; det skulle ej eller gifva
något godt praejudicat, om förste ståndet i riket gingo ifrån
den ordning, som lagen föreskrifver vid riksdagsärendernes
afgiörande; anhåller derföre än en gång, at all discourse om
hvad Kongl. Maij :t i nåder behagat säga respective Talemännen
må afbrytas och, om Hr Baron och Landtm, behagar, i
det stället företagas, huru förhållas skall med projectet till
Konungaförsäkran.
Hr Hierta, Carl: Då så månge redan talat och det är
långt lidit på tiden, så vill jag i korthet säga min tancka.
Om vi vilja taga det beslut at med en underdånig tacksägelse
gå till Kongl. Maij :t, så bör det skie med enhälligt bifall
och snart. Min tancka är, at vi kunna och böra giöra det. De
af en skilgaktig mening åberopade §§ af Regeringsformen,
Riksdagsordningen och Konungaförsäkran äro ej hit lämpelige.
Tvärtom, det konungsliga embetet tillhörer at beskydda
efter lagarne den, som lider intrång uti sina privilegier och
rättigheter. Är det icke nu rätta tiden, at han utöfvar det, i
synnerhet när Kongl. Maij :t på et så nådigt sätt erbiuder sig
dertill. R. o. A. säga med skiäl, at i projectet till Konungaförsäkran
Adelige Privilegierne äro satte i fråga. De andre respective
stånden vilja ej begripa det. R. o. A. åberopar sig 1766
års förordning om lagarnes värkställighet, at frågan om ändring
i grundlagen skall hvila till nästa riksdag. De andre stånden
vilja icke förstå sig derpå; huru kunna vi säga, at detta
icke är skilgaktighet stånden emellan? Där saken således stadnat,
där vill vår store och nådige Konung taga vid och hielpa
oss till sämja. Aldrig har han kunnat giordt större och konungsligare
anbud, om det ock, det jag likväl ej medgifver,
voro utom ordning, så är det likväl i sin rätta tid uti vår
nuvarande belägenhet; händelsen är ock utan all ordning och
aldrig i grundlagarne supponerad; hvad kan vara oss anständigare
än at derföre tacka vår nådige Konung, och det ju
förr dess hällre. Det är dessutom ej något ovanligt steg, at
riksstånden immediate communicera med konungen. Prästeståndet
har ju denne riksdag inkommit till Kongel. Maij :t med
underdånig tacksägelse för hans nådige omsorg med Bibelversionen.
Har det kunnat skie, så kunna vi ock tacka honom
Konungens tal till talmännen.
675
för hans omsorg at återställa lugn och förtroende i landet.
Frih. Reuterholm, Gust.: Jag har hördt en fråga, som
ej blifvit besvarad, jag har hördt åtskillige värde herrar och
män yttra sig i anledning af denne händelsen och än flere
anmäla sig at få tala. Jag hade trodt, at deras discourser
skulle leda mig at lära kiänna något ämne, men ännu vet jag
icke, hvad som är i fråga. Icke kan det vara om en sak, som
ännu ej kan ordenteligen föredragas? Icke kan det vara om
en tacksägelses af läggande, innan jag vet, hvarföre jag skall
tacka. Är det at tacka Kongl. Maij :t för det han visar oss
nåd. Det gior han dageligen, och i trogne hiertan tacke och
välsigne vi honom derföre dageligen. Skola vi tacka honom
för et samtal, som Hans Maij :t nådigt haft med ståndens
respective Talemän, så är oss ingenting ordenteligen derom
kundgiordt; nog har jag hördt det omtalas i allmänheten, men
på helt annat sätt än det synes, at flere af R. o. A. fått berättelsen
derom. När det altså är ovisst, hvad detta samtal
angått, så är det ju bäst at låta ventilationen derom falla,
till dess vi få säkrare uplysning; och det är hvarom hos Högvälborne
Hr Baron och Landtm, jag vördsammast anhåller
samt at något annat angelägit och för riket nyttigt ärende
måtte blifva föredragit.
Hr de Fritskij instämde häruti. Han visste ej mera af
ämnet än en giord fråga, om Kongl. Maij :t behagat tala med
respective ståndens Talemän. Den har blifvit med Ja besvarad,
utan at likväl något af innehållet kunnat sägas och utan
at han trodde sig eller någon annan tillständigt vara at på
detta stället fråga efter innehållet deraf. Hemma ville han
giärna begära underrättelse derom uti enskilt discours, men
för R. o. A. voro icke värdigt at här afhöra muntelige berättelser
derom, som i flere delar kunde blifva hvarannan olika;
han hemstälte, när Hr Baron och Landtm, ej kunde föredraga
saken, hurudan då proposition och beslutet skulle kunna
blifva, och anholt, at denne ventilation måtte förfalla och
deremot en annan sak företagas.
Under desse discourser förspordes ibland R. o. A. mindre
stillhet och afbrötos ofta de talande med Ja och Neij.
Hr Baron och Landtm, utbad sig at få sluta denne öfverläggning,
till hvilken ända han begiärte at få giöra pro
-
676 1771, nov. 30. Konungens tal till talmännen.
position. Af discourserne hade han fattadt, at en stor del tagit
sig anledning af den öfvertygelse de ägde, at Kongl. Maij :t
uti et nådigt samtal med ståndens respective Hrr Talemän behagat
på det aldra ömaste yttra sin önskan at se lugn och
förtroende befäst emellan sine trogne undersåtare, at begära,
det en deputation måtte afgå för at i underdånighet tacka
Hans Kongl. Maij :t för denne Dess konungslige och hugnande
omvårdnad, hvaremot af andre påstås, at ventilationen om
detta ämne måtte uphöra; altså blifver väl den mäst efter
discourserne lämpade proposition,
om R. o. A. bifalla, at en talrik deputation, anförd af
Landtm., aflägga hos Kongl. Maij :t underdånigste tacksägelse
för den nådige omvårdnad, Kongl. Maij :t behagar hysa
till enighetens och förtroendes fastställande emellan sine trogne
undersåtare?
Men härtill ropades med mycket sorl Ja och Neij, ganska
månge anmälte sig at tala och flere talade på en gång, så
at ej något deraf kunde till protocollet höras. Omsider blef
tyst och anmältes i tourén
Hr Leijonanckar: Frågan är betydelig, ty den visar,
huru vi äga olika begrepp om grundlagen. Svenska folcket vördar
och älskar i underdånighet sin Konungs höga person.
Personligen visar han den nåden at tala med enhvar, som
nalkas hans höga person, men som konung talar han med
sine undersåtare genom Rådet; det är emot grundlag och Regeringsform,
om annorlunda skulle skie. En Riksens Råd får
ej äga säte och stämma på Riddarhuset för den influence,
han genom sitt höga kall där skulle hafva, än mera skulle
en konung kunna influera, om han finge immediate communicera
sig med Riksens Ständer. I synnerhet när store personlige
egenskaper läggas till hans höghet och äro förenade
med Majestätet. Jag upreser gierna ärestoder för min nuvarande
allernådigste och af innersta hierta i underdånighet
älskade Konung; men jag kan eij gifva ifrån mine efterkommande
deras i lagen grundade rätt; Sverige kan icke smickra
sig med det hopp at i alla tider få behålla en sådan Konung
uppå sin thron.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf: Det är svårt at veta
ämnet, hvarom vi nu öfverlägga; jag har hördt en fråga giö
-
Konungens tal till talmännen.
677
ras om något, som Kongl. Maij :t i enskilt samtal skall hafva
sagt till Hr Baron och Landtm, och Hrr Taleman; men jag
har ock hördt det svar, at det vore emot Landtm :s ed at säga
det, om ej R. o. A. ville befalla det; derpå är begiärd en proposition
at med en deputation i underdånighet upvakta Kongl.
Maij :t och tacka honom. Jag vet ännu ej hvarföre; är det
för den kongl nåd, han visar sitt folck, är det för den öma
omsorg, han drager för sitt land och rike, är det för alt det
goda, han gior oss, så hafva vi dageliga ämnen till tacksägelser;
men örn vi skola tacka värdigt för alt sådant, så bör
det skie med fyra stånd och ej af ett allena. Allas hiertan
välsigna honom, han talar ständigt om enighet med alla dem,
som få den nåden at nalkas honom. Det upmuntrar enhvar,
som han talar med derom, at arbeta uppå enighet och at
af hiertat önska densamma, ehuru sådant af månge icke tålas
vill, utan de, som söka enighet, kallas componister. Hvar
man välsigne honom, och hans minne blifve altid välsignadt,
deruti förene vi oss lätt utan proposition och låta falla det
öfrige såsom hvarken passande till regeringzsättet eller nogsamt
utredt.
Hr Gyllensvahn: Sedan vi nu användt hela förmiddagen
at tala om det, som icke kan leda till något beslut, och
tiden är förliden, så utbeder jag mig proposition at få skiljas
åt.
Men härtill ropades Neij.
Hr Linderstedt, Eric: Som jag först releverade den
till Hr Baron och Landtm, stälte frågan, så gläder det mig at
finna mig icke vara ensam uti min tancka. Jag påminner mig
hafva läst uti den boken Ärlig Svensk, som af Riksens Ständer
vid 1756 års riksdag så mycket gillades och recommenderades
till alla högscholor, at det ej är lofgifvit med någre ämnen
komma ifrån Kongl. Maij :t till Riksens Ständer utan genom
Rådkammaren.
Hr Linderstedt upläste nu passagen utur berörde bok och
fortfor: När så är, at Landtm, ej kan föredraga något i detta
ämnet, så kan ej eller öfverläggning skie, mindre proposition
giöras. Jag anhåller derföre Hr Baron och Landtm, täktes
densamma afbiöja.
Kongl. Maij :t äger uti sin Rådkammare uplyste herrar och
678 1771, nov. 30. Konungens tal till talmännen.
män; då hans nådiga vilja är at befordra enighet emellan
sine trogne undersåtare, så kan han i sin Rådkammare föredraga
och proponera alt, hvad till et så godt ändamål länder.
Den enda proposition, som uti denne vår öfverläggning kan
äga rum, är väl den, at öfver en sådan sak som denne icke
kan någon proposition giöras.
Jag för min dehl har aldrig velat anmäla någon sak, som
ej ordenteligen till Riksens Ständer inkommit; mindre trodt
mig böra begära af Landtm, at få något ämne upkastat, som
han ej kan efter sin embetes ed föredraga.
Det fägnar mig at härvid finna hos Höglofl. R. o. A. så mycken
tranquillite, hvilket gifver mig hopp, at mine vördsamme
tankar vinna bifall. Den principe, som jag nu försvarat, öfverensstämmer
och till alla delar med hvad R. o. A. tillförene
fölgt. Skulle R. o. A. nu enskilt med en deputation upvakta
Kongl. Maij :t, torde de andre respective stånden en annan
gång få tillfälle at giöra detsamma. Derföre påminner jag mig
ganska väl, at i Prästeståndets conventionssak, ehuru R. o. A.
ansåg densamma röra sine Privilegier, R. o. A. likväl ej ville
med särskilt underdånig skrifvelse derom gå till Kongel.
Maij:t. Jag anhåller, at Höglofl. R. o. A. nu behagade följa
samma principe och låta frågan falla.
Frih. [von] Essen, Friederic: Sedan Hr Baron och
Landtm, förklarat sig icke kunna såsom Landtmarskalk anmäla
något om Kongl. Maij :ts nådige tal med honom och de
öfrige respective Hrr Talemän, är det likväl hegardt, at vi
skola tacka Hans Kongel. Maij :t för det, som han ej kan omtala.
Mine gunstige Herrar, kan en sådan proposition äga rum
hos et uplyst R. o. A.? Gud i himmelen böra vi tacka för alt,
både det vi vete och intet vete; men på jorden är en sådan
method ej brukelig. Jag anhåller, at R. o. A. ville låta denna
saken falla. Skulle jag och flere andra, hvilka haft den nåden
at få tala med Hans Kongl. Maij :t om Dess nådige och
höga åstundan at se sine undersåtare förenade, hvar gång
anmäla det och derjemte hans dervid brukade öma, visa och
kongl, utlåtelser, och hvar gång derföre skulle tackas, huru
månge deputationer skulle icke afgå at upvakta Kongl. Maij :t
med tacksägelser. Här äger ingen annan proposition rum, än
at i detta ämne ingen proposition kan giöras.
Konungens tal till talmännen.
679
Hr Linderstedt, Eric, tilläde den reflexion, at
R. o. A., som hafva af sine ledamöter uti Kongl. Maij :ts Rådkammare,
minst böra öppna vägen för andre at gå Rådkammaren
förbij till Hans Kongl. Maij :t.
Frih. Horn, Christer: Jag vet ej hvad som gior Höglofl.
R. o. A. så villrådige. Mig såväl som oss alla är efter rykte
nog bekant, hvad som passerat. Men jag sätter det alt å
sido, likasom ingenting å hög ort med Riksens Höglofl. Ständers
respective Hrr Talemän blifvit förestält. Jag finner aldeles
onödigt uppehålla mig vid den omständigheten men
högst angelägit at hålla mig vid rätta saken. Hurudan är vår
belägenhet? Stå vi icke i contrast med de tre andre stånden?
Är tvisten dem och oss emellan af ingen betydelighet? Visserligen
icke utan tvärtom, R. o. A. finner den af yttersta
vigt. Hvad är oss då till giörande? Näst Guds hielp vet jag
ingen annan, än at R. o. A. vänligen anmodar de öfrige respective
stånden at med dem genom deputerade i underdånighet
tillita Kongl. Maij :t at söka bilägga missförståndet oss
emellan.
Hr Stålhammar, Carl Leonh., instämde med Generalmajoren
Frih. Friederic Horn, Hof cantzler en Frih. Bunge
och Cantzlierådet Frih. Christer Horn. Det voro ännu fråga,
om R. o. A. skulle besluta at gå och i underdånighet tacka
Hans Kongl. Maij :t, om de andre respective stånden undandragit
sig at följa med. Hr Baron och Landtm, har erkiändt,
at Kongl. Maij :t kallat till sig och tält med samtelige de respective
ståndens Talemän. Hans Kongl. Maij :t kiänner våre
tvister med de andre respective stånden, han vet, at våre Privilegier
attaqueras, efter hans höga konungsliga ed kunna vi
vänta, at han oss lär försvara, och vi skulle icke vilja taga
vår tillflykt till honom, efter det torde skie utom de andre
stånden. Men på andra sidan se vi, at de tre respective ståndens
Talemän inhibera ledige tjensters bortgifvande utan at
fråga efter det fierde ståndet; månne sådant är lagligare.
Uti så beskaffade omständigheter behöfde R. o. A. icke giöra
dem någon redo; begärdte derföre proposition till bifall, at
R. o. A. med en deputation, anfördt af Hr Baron och Landtm.,
i underdånighet tacka Kongl. Maij :t eller och votering deröfver.
680 1771, nov. 30. Konungens tal till talmännen.
Frih. Grönhagen, Claes Wilh., åberopade sig, hvad
Frih. von Essen sagt. Han önskade, at R. o. A. ville, så mycket
möijeligit voro, undvika at uti de ämnen, som förekomma,
inblanda Kongl. Maij :t; altså om någon proposition skulle
giöras, påstod han det vara den enda, som kunde äga rum:
Om någon proposition i et obekant ämne kunde giöras.
Frih. Horn, Friederic: Det föreföllo honom besynnerligit,
at en fråga, som blifvit rent giord och begripeligen
med Ja besvarad, skall nu komma uti en sådan förvänd methode
under öfverläggning.
En af R. o. A:s ledamöter har frågat Hr Baron och Landtm.,
om Kongl. Maij :t behagat tala med honom och de andre respective
ståndens Talemän angående ställningen af vår riksdag;
på denne fråga har fölgt Hr Baron och Landtm :s svar
Ja, det är så passerat, det bör jag som honnette homme vidgå,
fast jag som Landtm, icke kan något derom ännu anmäla;
så är förloppet af denne sak. Hvem af R. o. A:s ledamöter
lärer väl vilja draga i tvifvelsmål Kongl. Maij :ts nådige ömhet
för sitt rike och at högstbemälte Herres nu omrörde samtal
med Hrr Talemän är en fölgd af samma kongl, ömhet och
idkeliga bemödande at förena söndrade sinnen. Frih. Horn
betygade, at han voro beredd försvara lagen i det yttersta,
efter den bidrager till samfundets conservation; men när det
allmänna bästa och dess beskydd kräfde mera, än lagen dicterade,
så gingo i hans tancka salus publica förut; den voro
förste lagen, den lågo uti Kongl. Maij :ts, i hvar svensk mans,
i hvarje redlig ridder smans hierta förvarad.
När folcket dessutom voro stridige om lagens application,
då det angår like frije svenske mäns rättigheter och sådant
leder till missförstånd medborgare emellan och hvad deraf
följa kan, hvem är närmare at öma detta, närmare till at
föreslå och öfverlägga om medel och utvägar at förekomma
sådant än Sveriges konung. Här citerades 8 § af 1751 års
Svea Konungaförsäkran emot at Kongl. Maij :t ej måtte giöra
Riksens Ständer propositioner utan med Råds råde. Frih.
Horn svarade: Ja, jag erkiänner detta men frågar derjemte,
om det af oss alle bekante Kongl. Maij :ts nådige samtal med
Hr Baron och Landtm, och Hrr Talemän är någon proposition
till Riksens Ständer, eller om någon vill sätta sådan rub
-
Konungens tal till talmannen.
681
rique uppå hvad Sveriges Konung till sitt och rikets bästa
endast såsom kommande ifrån hans egen höga person behagar
föreslå. Han har sielf behagat anse sig såsom förste medborgare,
hvem kan betaga honom samma rättighet, som den
sidste äger, at vara omtänkt uppå utvägar till befrämjande
af enighet. Kan där visas något ord af honom vara fält, något
steg tagit emot vår frihet och vår i lagen grundade säkerhet.
Tvärtom, hans höga, hans ädelmodiga, hans öma hierta
om lag, frihet, säkerhet och fäderneslandets väl lyser uti
alla hans gierningar och aldramäst uti denne sidste; det är
derföre, som vi vilja och böra tacka honom. Otacksamme menniskior
äro en vanhederlig börda på jorden. Hvarföre vill man
sätta en så obehagelig tournure uppå den hos oss upkomne
så oskyldige fråga, om R. o. A. skall tacka sin nådigste Konung
för det, at han vill antaga sig at hielpa på et för alla
behageligt sätt R. o. A. utur sitt nu iråkade trångmål.
Jag ser ställningen, när å alle sidor arbetas uppå at trycka
R. o. A., förstöra dess rättigheter, giöra dess röst uti högsta
magten till intet och ända till dess namn uti hela nationen
förhateligit; hvad annat medel kan gifvas, som är bättre, än
at Kongl. Maij :t nådigst behagar qväfva genom föreningsvägen
hatet och blidka de uprörde sinnen. Jag ser ej annat,
och begär derföre proposition, at hos Hans Kongl. Maij :t
R. o. A. aflägga underdånigste tacksägelse för den nådiga omvårdnad,
han behagar yttra at hielpa fäderneslandet ifrån de
olyckor, som split och missämja kunna kasta det uti, och frälsa
R. o. A. ifrån det förtryck, hvarmed R. o. A. på alla sidor
hotas.
Hi Baron och Landtm, begärte nu at få giöra proposition.
Men härvid ropades af flere: Öfver en sådan begäran, som
är emot lagen, kan ingen proposition giöras, utan den enda
antagelige är, at saken förfaller och at R. o. A. åtskiljas.
Detta upväkte mycket sorl, som länge varade utan någon
redighet i discourserne. Sedan det omsider saktat sig, förestälte
Hr Baron och Landt m., at sedan frågan blifvit väkt
och deröfver ventilerat, måste väl R. o. A. stadna uti något
slut för at komma ifrån saken; han hade trodt sig finna, at
en del R. o. A:s ledamöter begärdt proposition uppå at med
682 1771, nov. 30. Konungens tal till talmännen.
en deputation, anförd af Landtm., gå up och tacka Kongl.
Maij :t för Dess viste nådige sorgfällighet at beforda enighet
emellan riksstånden. En annan del åter, at icke uti denne
sak någon proposition kunde giöras; at gå i ordning fordrades
altså R. o. A:s utlåtande först, om i detta ämne någon
proposition kan giöras; hemstälte derföre, om icke honom
måtte tillåtas at giöra den proposition.
Men härtill svarades Ja och Neij med mycken rörelse, hvarunder
af somlige begärtes proposition at skiljas åt, af andre
at få votera öfver proposition.
Detta påstod en lång stund.
Hr Baron och Landtm, frågade, om icke R. o. A. i den
ställning, saken nu voro, funno bäst vara at åtskiljas, och
at de, som begärdt votering, ville begifva sig derifrån för denna
gången; i nästa pleno kunde saken åter uptagas; men härtill
svarades äfven Neij af ganska många.
Frih. von Essen, Friederic, förestälte, at då rösten
voro både Ja och Nej, då på ena sidan blifvit bestridt at få
någon proposition uti et ämne, som är okiändt, andre deremot
åstunda och påstå proposition, så måste väl pluralitetens
decision genom votering utrönas, om någon proposition
kan giöras.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Då ingen utväg gåfvos at
emot den protest, som af så månge blef giord, längre deliberera
uti et ämne, som vare sig directe eller indirecte rörer
grundlagen, så trodde han bäst at lägga hand på frågan för
denna gången och skiljas åt.
Hr Wachschlager, Gustaf, yrkade, at när Landtm,
emot sin ed ej kunde föredraga en sådan sak som den nu
förevarande, så kunde än mindre någon proposition häruti
emottagas, mindre votering tillåtas.
Mera kunde för sorl icke till protocollet höras, än at en
del1 begärte at få proposition till votering, om saken kunde
företagas, andre at få proposition till bifall uppå det gifne förslag
at med en talrik deputation tacka Kongl. Maij :t, andre
at få åtskiljas, andre anmälte sig at få tala.
Efter mycket bemödande erhölt omsider Hr Baron och
Landtm, liud och förestälte, at R. o. A. behagade iakt
1
Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: det.
Konungens tal till talmännen.
683
taga den värdighet, som ifrån ståndets öfverläggningar bör
vara oskilgaktig och Riddarhusordningen föreskrifver, at med
tålamod höra hvarannan. Det voro honom omöijligt at fatta,
hvad kanskie flere R. o. A:s värde ledamöter, hvilke anmält
sig at tala, kunde hafva at föreslå såsom utvägar för at komma
ifrån denne saken. Om R. o. A. ej1 behagade höra dem i
ordning, som sig anmält, nemi. Hr Blix, Frih. Bunge, Hr von
Post, Hr Durietz med någre flere, så skulle han sedan försöka
at giöra en sådan proposition, hvarigenom R. o. A. kunde
komma till slut med denne öfverläggning.
Hr Blix, Magnus: Flere resor hade det händt honom
at hafva anmält sig till at tala utan at det blifvit honom
tillåtit; han vindicerade nu sin rätt och förbehölt sig en annan
gång at få niuta densamma; uti saken hade han ingenting
vidare, än hvad redan voro sagt, at tillägga utan afstodo,
om R. o. A. erhåller en sådan proposition, som kan skilja
dem vid saken.
Frih. Bunge, Sven: Den enda utväg at komma ifrån
denne sak voro at votera, om i förevarande ämne proposition
kan giöras eller ej, och som deruti R. o. A. tillräckeligen
lära hafva hördt hvarannan, det och långt lidit på tiden, så
begärte han endast proposition till votering och det ju förr
dess hällre.
Hr v o n Post: Första frågan var om tacksägelse hos
Kongl. Maij :t; olika tanckar äro upkomne, huruvida en sådan
fråga kunde uptagas till ventilation eller ej. Deröfver
skall väl votering anställas; men som det har elack grace
med sig at votera öfver om man kan få proponera at hos
sin Konung aflägga underdånig tacksägelse, det äfven nu voro
sent på aftonen, så hemstälte han, om icke R. o. A. för
denne gången ville åtskilj as och låta saken falla.
Hr Durietz, And. Rudolf, förklarade, at om proposition
blefvo at låta saken falla och åtskiljas, så hade han
intet vidare at anföra; annars förbehölt han sig at få säga
sin mening.
Hr Sparrschiöld, Carl Magn.: I den brydsamme
ställning, hvaruti R. o. A. nu äro, ville han tala som medborgare
och patriot. Det ömade honom at se R. o. A. stå ensamme
i Detta ord överstruket i konceptprotokollet.
44—670435
684 1771, nov. 30. Konungens tal till talmännen.
och tre riksstånd förenade emot ett. I en sådan ställning hade
det gladt honom at höra en vän öppna för R. o. A. en väg
till at kunna fräl[sa] sig, grundlag, Privilegier och flere medborgares
rättigheter. Han voro intet ögnablick villrådig at antaga
denne utvägen. Salus publica, suprema lex. Hvad som
leder till allmänt bästa, blifver onekeligen förnämst at vidtaga,
och funno han ingen lag, som kunde strida emot medel,
hvarigenom man i närvarande ställning kan rädda sig ifrån
det, som leder till undergång. Men sådant måste enhälligt och
med samfält bifall skie; när det ej låter sig gior a utan lagen
åberopas emot proposition, så höllö han sig vid lagen, och i det
han voro öfvertygad, at lagligen proposition kunde giöras om
en underdånig tacksägelse hos Kongl. Maij :t, så begärdte
han, at på et lagligt sätt genom votering denne hans öfvertygelse
af pluraliteten måtte bekräftas.
Härtill svarades med mycken rörelse Ja; Neij; ingen votering
emot lag... lät oss skiljas åt... Andre begärdte votering
om sielfve den i fråga satte underdånige tacksägelse;
andre at votera, om proposition kunde giöras eller ej ... med
mera.
Sedan detta sluteligen afstadnat, anförde
Frih. Pechlin, Carl Friederic, huruledes honom
syntes, at frågan om tacksägelsen nu borde af sig sielf försvinna
och fölgakteligen hela öfverläggningen; ty föga behagelig
kunde en tacksägelse blifva, som genom votering skall
framtvingas. Då stridige begrepp om en sak gior oenighet, så
förena desse begrepp sig och enigheten befästes, om man fogar
sig till dem, som hafva lagen på sin sida. Sådan voro
nu casus. Det påstås, at lagen ej tillåter et stånd allena at
immediate gå till Kongl. Maij :t utan de andre ståndens biträde;
de, som sådant påstå, hafva lagen uppå sin sida; när
de ej begifva sig, fordrar lydnad för lagen, ömhet och nijt
för enighet och fädernesland, at man lägger bort hela frågan
och at en öfverläggning, som leder till ingenting, som är emot
lag, som endast upeldar ledamöter emot ledamöter, som på
et obehagligt sätt väcker allmenhetens upmärksamhet, och
deruti votering, ehuru den ock slutas, numera icke gior någon
nytta, måtte förfalla.
Skulle R. o. A. ej kunna förena sig utan fortfara på sätt som
Konungens tal till talmännen.
685
hittils at ventilera och på intet sätt vilja tillåta, at det må
komma till något slags slut, så nödgades han ensammen gå
till de andre riksstånden och anmäla R. o. A:s tillstånd; ty
lagen säger tydeligen, at där man sig ej kan förena, skall pluraliteten
decidera och den genom en ordentelig votering utrönas;
men här vill man hvarken bifalla eller lägga bort saken,
hvarken votera eller åtskiljas.
Frih. von Essen, Friederic: Det är nu så dags, at
man väl kan hinna ledsna vid öfverläggningen och at tacksägelsen,
om den än genom pluralitet i en votering bifalles,
förlorar hela sitt värde. Derföre blifver nu den lämpeligaste
och mäst förnuftige proposition at låta hela saken falla och
åtskiljas.
Men härtill ropades Neij af månge.
Frih. Essen fortfor: Än en utväg! At i afton åtskiljas
och i nästa plenum återtaga deliberationen?
Detta besvarades äfven med mycket Ja och Neij.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, hoppades, at de herrar,
som voro emot at låta saken falla, skulle foga sig, som de
ofelbart af alt hierta i underdånighet älskade och vördade vår
nådigste Konung, at det hvarken voro honom värdigt eller
R. o. A. tillständigt at sätta under votering, om hos Kongl.
Maij :t en underdånig tacksägelse kan afläggas.
Hr Baron och Landtm, förestälte, huruledes han på månge
vägar sökt at .få en sådan proposition, hvarom R. o. A.
kunde sig förena. Han ville nu försöka den, som de sidst
giorde föreställningar gifva anledning till.
Och frågade, om R. o. A. behagade åtskiljas och denne ventilation
uphörer?
Men detta besvarades med Ja och Neij under mycket sorl.
Hr Baron och Landtm, uprepade väl proposition flere
gångor men erhölt altid derpå lika svar.
Frih. Horn, Friederic, som omsider erhölt liud, förklarade,
huru högeligen det ömade honom, at R. o. A. ej genast
velat gå in uti det, han vågat föreslå, nemi. at med en
deputation, anförd af Landtm., i underdånighet upvackta
Hans Kongl. Maij :t och aflägga tacksägelse för det han allernådigst
behagar vårda sig om riket och sine undersåtares
välfärd, hvilken så hufvudsakeligen berodde uppå den enig
-
686 1771, nov. 30—dec. 4. Konungens tal till talmännen.
het, som till regeringssättets bestånd borde vara emellan riksstånden
bibehållen. Men en sådan underdånig upvaktning kan
ej vara Kongl. Maij :t tacknämlig, om den ej skier med
R. o. A:s förenade bifall.
Detta funno han. Ehuru han ej kiände, at grundlagen förbödo
något riksstånd at ensamt gå till sin konung, ville han
likväl lämna dem rätt, som påstodo, at i lagen ej expressis
verbis funnos någon tillåtelse dertill, men det voro ej underligit,
om uti den nöd och det yttersta, hvartill man sökte
bringa R. o. A., han med flere värde medbroder med honom
sökte alle möijelige utvägar till at rädda sig och sitt stånd.
Han togo Gud till vittne, at hans ändamål voro sådant och
intet annat och at han derföre af hiertelig glädje öfver det
lugn, Hans Kongl. Maij :t så nådigt sökte at återställa, hvarigenom
han äfven väntade at få lugn för R. o. A., föreslagit
denne underdånige tacksägelse. Det hade visserligen varit anständigare,
om hans förslag med enighet fått gå i fullbordan,
men när det ej kan skie, så måste väl votering decidera,
och om Hr Baron och Landtm :s proposition blifver beståndande,
så begiärte han i contraproposition: Vinner Neij, så
tillätes Landtm, at hos R. o. A. föredraga angående Kongl.
Maij :ts nådige samtal med ståndens samtelige Hrr Talemän.
Och då förbehåller han sig at, då saken åter förekommer,
närmare få yttra sin mening.
Frih. Bunge, Sven, begärte uti contraproposition: Vinner
Neij, kommer i nästa pleno proposition at giöras om en
deputations afsändande till Kongl. Maij :t under Landtm :s anförande
till at aflägga R. o. A :s underdånigste tacksägelse för
Dess nådige omsorg at ibland sitt folck återställa enighet.
Här inföllo månge med Neij, andre deremot med Ja, och
påstodo, at hvar mening äger rättighet at justera sin proposition.
Hr Durietz, And. Rudolf: Proposition bör vara efter
discourserne; å ena sidan påstås, at saken må förfalla, å
den andre at få åtskiljas och i nästa pleno vidare öfverlägga,
om proposition i saken kan giöras; deröfver bör voteringen
blifva, och ingen annan proposition lärer hos R. o. A. kunna
denne gången vara antagelig.
Hr Uggla, L e o n h. Magn., önskade, at R. o. A. för i af
-
Konungens tal. Kårby hemman.
687
ton ville åtskiljas, och derföre begaf sig till den contraproposition:
Vinner Neij, får saken i nästa pleno åter ventileras.
Öfverläggningen härom continuerade ännu en lång stund
emellan herrarne på bänckarne men icke i den ordning, at något
deraf kunde till protocollet fattas.
Emedlertid hade Hr Baron och Landtm, författat voteringsproposition,
den han upläste, så lydande:
Den, som bifaller, at denne sak förfaller, skrifver Ja. Den,
det ej vill, skrifver Neij. Vinner Neij, kommer uti nästa pleno
at ventileras, om i detta ämne proposition kan giöras.
Hvilken omsider efter någon ytterligare ventilation gillades,
renskrefs och antogs.
Bordsherrarne framträdde.
Voteringen börjades; R. o. A. framlade sine voteringssedlar
efter uprop, de frånvarande upropades andre gången, hvarefter
sedlarne öppnades, uplästes och räknades, då befunnos
Ja trehundradesextjofyra 364,
Neij trehundradetretjoen 331,
som bilagde voteringsinstrument1 närmare utvisar, hvilket
af bordsherrarne underskrefs och genast uplästes.
Hvarefter R. o. A. åtskilgdes klockan half till 10 om aftonen.
Åhr 1771 den 4:de December.
Onsdag.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
N:o 1. Sedan Bondeståndet genom utdrag af protocollet, daterat
d. 23 October, bifallit at uphäfva Urskillningsdeputationens
d. 10:de September sidstledne gifne afslagsresolution
uppå Abel Jonssons ansökning om ändring uti Kongl. Maij :ts
d. 29 November 1769 gifne nådige utslag, hvarigenom afledne
Brukspatronen Bergenstråhles arfvingar blifvit tilerkiänt rättigheten
til Kårby kronohemman n:o 1 och 2, 3/4 och 1/2
1 Uteslutet här.
Kårby kronohem
:n
ang:de.
688 1771, dec. 4. Sandseryd. Luckesta hemman.
Samseryds
pastorat.
Luckesta
hem :n.
Husrum för
Com:cecollegium.
mantal uti Egbyborna sochn, Bobergs härad och östergötland
belägne, framför Abel Jonsson, som begärt at få dem til
skatte lösa, så anmältes nu ett af Hr Alexander Bergenstråhle
ingifvit memorial, hvaruti han söker bevisa sin och sine medinteressenters
rätt till berörde hemman, hvilket memorial lädes
till acten, och bevilljades Hr Bergenstråhle at dermed gå
till de andre stånden.
2. Uplästes ånyo det d. 16 November sidstledne förehafde
memorial, ingifvit af Matts Jönsson, Riksdagsman från Tabergs
bergslag i Jönkiöpings län, angående att Samsseryds
pastorat i Vexiö stift måtte, såsom efter äldre handlingar det
befinnes hafva varit, blifva sammanfogat med hospitalspredikantsysslan
uti Jönkiöping, hvilket pastorat Vexiö Consistorium
skildt ifrån hospitalspredikantssyslan. Anhållandes
Mattis Jönsson, at de åter måtte blifva förenade och nuvarande
hospitalspredikanten i Jönkiöping tilläggas så stor penningelön
på extra stat, som svarar emot hans innehafvande
lön, till dess han blifver emploj erad.
I anseende dertill at Mattis Jönsson åberopat sig Vexiö Consistorii
protocoller i denne sak, remitterades detta till Protocollsdeputationen.
3. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af d. 2:de
September sidstledne angående Kongl. Maij :ts nådiga bref af
den 2:dra October 1770, hvarigenom Capitainen och Riddaren
af Kongl. Svärdsorden Nils Svedenstierna blifvit tillagd
skatterättighet af fyra kronohemman i östergötland, Luckesta
by, Dahls härad och örberga sochn, såsom ersättning för
en af honom upgifven skatterättsfordran, hvilket mål uppå
åboernes på desse kronohemman ansökning ståndet pröfvat
skäligt at till Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen
hänvisa. Samt at med värckställigheten af Kongl :e Maij :ts
nådiga förordnande må innehållas, till dess hos Riksens
Ständer ändteligit slut i saken faller.
Detta remitterades till Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen,
men hvad den begärte inhibitionen angingo,
kunde R. o. A. dertill nu icke samtycka.
4. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
2 November 1771, som tillstyrcker, at Kongl. Commercecollegium
för bättre utrymme måtte emot en betingad hyra af
Kungl, kansliets löner. Boskaps utförsel.
689
150 d:r silf:mt få uti granskapet vid collegii hus hyra trenne
rum och at penningarne dertill tagas af manufacturfonden.
Detta bifölls.
5. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af d. Lönerne i K.
28 November sidstl., hvaruti och till bättre reglering af lö- CanceIllctnerne
uti Kongl. Cancelliet och Krigsexpedition, hvilke, genom
det flere med lönernes bibehållande blifvit befordrade,
kommit uti oordning, så at månge af betieningen uti 10, 12
å 15 års tid måste tiena utan lön. Secrete Utskottet tillstyrcker,
att den efter Hofcancelleren Baron Bunge ledige blefne
extraordinarie cancellierådslönen, hvaraf är bespardt 1 200
dahl :r silfvermynt, sedan 600 d. silf :mt afgådt till fyllnad
uti Cancellierådet Baron Christer Horns lön, måge tilläggas
Cancellierådet Arnell, så at han jemte sin förre cancellistlön
kommer at åtnjuta tillhopa 1 500 daler silfvermynt om året,
emot det at han då till Krigsexpeditionen afstår de hittils
jemte cancellistlönen bibehållne sportler; men enär bemälte
Cancellieråd kan komma at tillträda ordinarie cancellierådslönen,
bör då eij allenast den innehafvande cancellistlönen
till Krigsexpedition återfalla utan ock den honom nu tillagde
tillökning af berörde 1 200 dahl :r silf :rmt genast till kronan
indragas men ingalunda till någon af de öfrige cancellieråder
eller deras löners förbättring anslås.
Detta bifölls.
6. Uplästes det öfver R. o. A:s votering i sidsta pleno författade
och af bordsherrarne underskrefne voteringsinstrumentet.
7. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af den Boskaps
20 :de November sidstledne, hvaruti ståndet till undvikande af lievaroi.s ut_
brist och omåttelig dyrhet på lifsmedel, som nu synes hota försel,
fäderneslandet, föreslår et förbud emot all boskaps och victualievarors
utförsel utur riket, till dess nuvarande omständigheter
kunna ändra sig, dyrheten aftaga och ymnigare tillgång
på lifsmedel blifva.
Derjemte uplästes Prästeståndets extractum protocolli af
den 16 November, som äfven bifaller förbud emot all utförsel
af ätande varor, fiskevaror likväl undantagande, och at ett
sådant förbud må räcka, intill dess Riksens Ständer eller under
deras frånvaro Kongl. Maij :t i nåder skulle finna sig föranlåten
at detsamma uphäfva.
690 1771, dec. 4. Enöreskassan i Uppland.
Enörescassa
i Uplands
län.
Detta Prästeståndets extractum protocolli bifölls, dock
med förbehåll at ingen förändring härigenom må ske uti hvad
19 § uti 1723 års Adelige Privilegier stadgar.
8. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den 4
September, hvaruti Bondeståndet utlåter sig angående Kongl.
Maij :ts d. 11 :te December 1770 gifne nådiga resolution öfver
Generalmajoren och Commendeuren Thure Gustaf Rudbecks
ansökning om någon tillägning och förbättring uti 5 § af 1725
års knecktecontract med Uplands län rörande den vid regementet
inrättade så kallade enörescassan till hielp för fattige
rotar, hvilka genom täta afgångar så af sig kommit, at de
eij förmå anskaffa dugelig karl; at det, som rörer utbetalningar
af samma cassa till fattige rotars understöd vid recruteringar,
må således förklaras, at hvarje rote i regementet,
då densamme sin nummer nu eller framdeles med godkiänd
karl ersätter, må af enörescassan utbekomma 100 dahl:r
kopp:rmts legohielp.
Hr Leijonmarck, Gust. Ad., påminte härvid, at denne
sak icke ordenteligen genom Urskillningsdeputationen inkommit
utan inmediate uti Bondeståndet lärer vara uptagen.
Hr Hierta, Lars, intygade såsom ledamot af Landt- och
sjömilitiseoeconomiedeputationen, at hvad hushållningen angingo,
så voro ibland de indelte regementer Kongl. Uplands
Regemente ett af dem, som hade bästa ordningen. Han voro
altså öfvertygad, at hvad Bondeståndet beslutit, voro nyttigst
för regementet och kunde utan kassans skada bifallas.
Men om R. o. A. ej skulle villja genast bifalla Bondeståndets
beslut, så kunde det remitteras till Landt- och sjömilitieoeconomiedeputationen.
Hr Lagersvärd, Fredrich: Denne enörescassan är
innom regementet inrättad af rotehållarena för deras egne
medel uti den afsigt, som sagt är, och har dervid blifvit iackttagit
all möjelig hushållning, så at cassan nu är i stånd at
understödja fattige af sig komne rotar. Cassan är ock stäld
under Landshöfdingens, Chefens för regementet och en af rotehållarne
vald fullmägtiges vård; enär således medlen höra
rotehållarne sielfve till, och de äro jemte landshöfdingen och
chefen nögde med hvad nu blifvit tillstyrkt, så kan den före
-
O. B. Westman. Spjutsböle hemman.
691
slagne ändring af 5 § uti Uplands Regementes knecktecontract
utan farhåga bifallas.
Hr Gyllensvahn yttrade sig aldrig vara benägen at
gilla, det saker inmediate uti stånden uptagas och afgiöras,
men som han hade sig bekant, at denne sak genom Krigsbefälet
samt Allmogens besvär redan vid 1765 och 1769 års
riksdagar varit hos Riksens Ständer under pröfning, dessutom
cassan voro samlad af egne medel innom regementet,
så fant han billighet uti at bifalla detta.
Propositionen giordes häruppå och Bondeståndets åfvan berörde
extractum protocolli bifölls.
9. Uplästes ifrån Urskillningsdeputationen remitterad As- Hr Assesso
ren
West
sessorens
i Kongl. Svea Hofrätt Olof Benjamin Westmans an- mans tour
sökning om slut uti den redan vid 1765 års riksdag anhängige
sak emellan honom och nu förtiden varande Hofrättsråderne,
då Assessorerne i bemälte Hofrätt, Törling och Teuckler
angående tour och säte sinsemellan uti Kongl. Svea Hofrätt.
Derjemte föredrogs et af Borgmästaren och Riksdagsfullmägtigen
för Nortelje stad Otto Engellau till sitt stånd ingifvit
och där bifallit memorial, hvaruti han anmäler, at Assessoren
Westman skulle blifva lidande, om han icke i anseende
till sine tiensteår så innom som utom Hofrätten erhöllo
lika uprättelse, som den Kammarherren och dåvarande Assessoren,
nu Hofrättsrådet Bergenstråhle redan vid 1769 års
riksdag vunnit, och derföre anhåller, at bemälte Assessor
Westman må vederfaras den lagliga rättvisa, at då Assessoren
Törling erhåller hofrättsrådsfullmagt, Westman jemväl må
dermed i nåder hugnad varda; hvarigenom alle desse assessorer
blifva på det nogaste bibehållne vid deras hvar för sig
ägande tour. Proposition begärtes till bifall uppå Borgmästaren
Engellaus memorial, blef giord och med Ja besvarad.
10. Uplästes Riksens Ständers Kammaroeconomiedeputa- Spiutsböle
tions betänckande af den ll:te October sidstledne uti saken
emellan Bonden Isaac Johansson från Tenala sockn, Nylands
låhn, samt Assessoren Hijsing angående Isaac Johanssons påstående,
at det skattebref, som den 26 Maii 1766 för Assessoren
Hising blifvit utfärdadt uppå Spiutsböle halfva och til militien
indelte hemman, måtte till sin kraft och värkan varda
692 1771, dec. 4. Stångebro.
Stångebros
byggnad.
uphäfvit samt Isaac Johansson förklaras berättigad at samma
hemmansdel emot tre åhrs ränta få till skatte inlösa. Hvaruti
deputationen uppå anförde skäl tillstyrker, at Assessoren
Johan Hising må vid åbo- och skatterättigheten samt det af
Kongl. Kammarcollegio den 26 Maii 1766 utfärdade skattebref
varda bibehållen, på sätt och vis en lagligen tillkommen
skatteman tillhörer.
Detta bifölls.
11. Föredrogs Commercedeputationens betänckande af den
22 November sidstledne angående Linkiöpings stads genom
dess fullmägtig Garfvaren Eric Gezelius giorde ansökning om
hielp och understöd till den i berörde stad belägne och numera
nästan aldeles förfallen Stångebros upbyggande af sten.
Deputationen finner, at Linkiöpings stad och de tvänne härader,
hvilkom Stångebros byggande och vid magt hållande
åligger, förtiena något understöd till en brobyggnad för allmänheten
så oumbärlig, när de vill ja giöra densamme af sten.
Och som deputationen eij kan tillstyrcka något lån eller förskott
af statscassan eller Banquen, så har deputationen i det
stället velat föreslå, at bropenningar i sex års tid måge uphämtas,
emot det at innom samma tidsförlopp en ny stenbro
blifver bygd och aldeles i stånd satt, samt at derjemte tullfrihet
för de till detta behof inkommande materialer må beviljas,
hvarigenom den föreslagne summan 46 869 dahl. kopparmynt,
som härtill skall erfordras, i det närmaste kan erhållas,
så at det bristande, som på Linkiöpings stad, Åkerbo
och Bankekinds härader skulle fördelas, föga kan blifva betydande.
Taxan utsätter deputationen för en heel eller halftäckt
vagn med 2 eller flere par hästar till 8 öre, för bondevagn,
öppen phaiton och parsläda 4 öre, för enbetsvagn, kärra,
chaise, släda och ridhäst 3 öre samt för oxe, ko eller annat
boskapskreatur 2 öre, alt kopparmynt; dock at Linkiöpings
stad och de begge i brobyggnaden deltagande härader ifrån
bropenningar befrias. Derjemte at till medlens indrifvande
staden och häraderne välja under landshöfdingens öfvervaro
en eller flere, som de till sådan upbörd hålla pålitelige och
skickelige; äfvensom det ock bör blifva landshöf dingens omsorg,
at med bropenningarnes upbärande genast början må
giöras och, så fort någre betydande summor insamlas, de
-
Kronofordran.
693
samme till materialiers anskaffande använda, så att arbetet
skyndesammast efter byggnadsförslaget företages.
Frih. Horn, Fredrich, förbehölt, ifall betänckandet
vunne bifall, at commenderingar i kronans ärender ifrån bropenningars
erläggande måtte undantagas.
Härvid svarades, at sådant redan genom allmänne författningar
voro afgiordt. Och begärtes proposition, som blef giord
och betänckandet bifallit med tilläggning, dock at commenderingar
i Kongl. Maij :t och kronans ärender ifrån denne
broafgift befrias.
12. Företogs och uplästes Räkenskapsdeputationens betänc- Strokirk
och
Wein
leande
af d. 2:dre October 1771 angående den så kallade Stro- gartske kro_
kirkske och Weingartsske arfvingarnes kronofordran. Deputa- nofordran,
tionen anförer, att sedan liquidation uti Kongl. Kammarcollegio
blifvit den 18 Martii och 13 April 1767 anstäld öfver de
försträckningar, som framledne Ståthållaren Michael von
Strokirchs och Assessoren Thum von Weingarten giordt
Kongl. Maij :t och kronan år 1700 och 1709 dels uti riksdahl:r
specie, dels caroliner, så har i samma liquidation Kongl. Kammarcollegium
icke beräknat riksdahl:r på den återstående
summan 7 949 riksdahl:r 43 1/3 sch. till 74 1/2 mark, som
den 1762 gälde, utan till 66 mark, eij eller interesse på carolincapitalet
3 950 d:r 20 öre silf:mt ifrån liquidations datum
1761 utan samma interesse aldeles uteslutit, hvilken liquidation
Kongl. Maij :t d. 20 November 1764 stadfäst, så hafva
desse arfvingar i rättan tid sig deröfver besvärat hos Riksens
Ständer. Deputationen finner uppå anförde grunder och
i följe af försträckning placatet af d. 30 April 1700 skiäligt
tillstyrka, det sådan rättelse häruti må ske, at arfvingarne
få sin specieriksdahl :rs fordran beräknad efter det värde i
riksdahler, som det vid Kongl. Cammarcollegii liquidation år
1762 dem värkeligen bort tillfalla, samt äfvenledes at för det
speciecarolincapital, de skolat undfå redan år 1761, dem må
beräknas fult interesse till år 1767, då samma capital dem
rätteligen tillädes, hvaruti förmodas så mycken större billighet,
som betalningssättet nu eij kommer annorledes at ske
än på vanligit sätt och förminskas efter de utfärdade reglementer.
Härvid uplästes ånyo ett af Conducteuren Hr Carl Michael
694 1771, dec. 4. Bielkenstiernska hemman.
Bielkenstjemske
reducerade
kronohemman.
von Strokirch ingifvit och den 27 November sidstledne förehaft
memorial, hvaruti han anhåller om bifall på förberörde
betänckande och anförer som bevekande skäl därtill, at ehuru
summan synes stor, som arfvingarne hafva at fordra, så utfaller
dock efter Riksgäldscontoirs reglementet till arfvingarne
eij mer deraf än 30 dahl:r af hvart hundrade och det
genom förnyade försäkringssedlar, hvarmed handlande kunna
licenten clarera, men eij af dem utan någon rabatte inlösas.1
Proposition giordes och betänkandet bifölls.
13 Föredrogs et ifrån Urskillningsdeputationen remitterat
mål, Hofmarskalken och öfverkammarherren Grefve Carl
Bondes ansökning om slut uti ett af Hr Riksrådet Grefve Claes
Bonde till Säfstaholm hos Riksens Ständer anhängit giordt
mål om återbekommande af någre ifrån hans Fru Moder, Friherrinnan
Christina Bielkenstierna, under Kongl. Maij :t och
kronan reducerade hemman, nemligen Häskestad i Strömsholms
län, Säby sochn, Kammakaretorpet, Bergs- eller Heljestorpet
och Dushult i Skaraborgs låhn, hvilkas ränta efter
jordebok sig bestiger till 21 dahl:r silf:rmt in natura, tillika
med de derå bortmiste räntorne, hvaruti Reductionsdeputationen
redan den 3:die Junii 1731 sitt betänckande afgifvit, men
som sedermera aldrig blifvit af Riksens Ständer in plenis
vidrördt.
R. o. A. afhörde härvid sistberörde vid 1731 års riksdag af
den öfver reductions- och liquidationsvärcket förordnade deputationens
betänckande af d. 3 Junii, hvaruti tillstyrkes, at
som Friherrinnan Bielkenstierna befunnits icke häfta för de
kronogravationer, för hvilke Häskestad hemman till kronan
voro indragit, och hemmanen Kammakaretorpet 1/4, Bergstorp
eller Heljestorp 1/8 samt Dushult 1/4 redan åren 1639
och 1650 finnas vara ifrån kronan kiöpte men sedermera åter
på 1690-talet arfvingarne ifrångådt icke för gravationer utan
emot contante köpeskilling, som Reductionscommissionen utsatt
men Fru Bielkenstierna eller hennes arfvingar aldrig upburit,
det böra altså berörde hemman, som ränta 20 dahl:r
30 öre 18 3/5 penning:r s:mt in natura, återställas Grefven
och Riksrådet Claes Bondes arfvingar, eller ock at de derföre
måtte njuta vederlag.
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: inlöses.
P. Modin. Konungaförsäkran.
695
Detta bifölls uppå skedd proposition, men
Grefve Renstierna, Fredrich, förbehölt sig at få
till protocollet för sin räkning, at som Reductions- och Iiquidationsdeputations
betänckande hos Riksens Ständer legat
oafgiordt alt sedan 1731, altså i 40 år, men flere förändringar
innom en sådan tid kunnat såväl med räntorne som hemmanen
och de grefveiige Bondiske arfvingarnes rättighet sig tildraga,
så hade han, innan betänkandet bifölles, för sin del
velat remittera saken till Kammarräkenskapsdeputationen at
om alt sådant inskaffa behörig underrättelse.
14. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens be- Lån til Vaxtänckande
af d. 29 November 1771 angående Vaxblekaren Pet- ^Modin"
ter Modin, hvaruti tillstyrkes, att han till sin fabriques drift
af manufacturfonden må få låna 30 000 d. kopp :rmt, dock at
han deraf för 24 000 dahl :r inlöser den inteckning, hvarföre
hans på Kongsholmen belägne fasta egendom hos afledne
Handelsmannen Nils Modins arfvingar häftar. Hvilken egendom,
sedan Commercecollegium om dess assecurande af de
återstående 6000 dahl:r k:rmt besörgt, Modin till sitt vaxblekeries
förnödenhet sedermera uppå sex års tid utan någon afgift
må disponera samt utan räntas ärläggande under samma
tid nyttja, hvad af desse 6000 dahl. kan vara öfrigt, dock at
Modin förbiudes vid vite af 25 proc. af lånsumman at framdeles
söka derå någon afskrifning eller eftergift.
Men hvad de af Vaxblekaren Modin sökte tillvärckningspraemier
vidkommer, så emedan desamme i allmänhet uphördt
och icke till andre än helt nye inrättningar äro lämpelige,
så kan deputationen denne Modins ansökning icke understödja.
Detta bifölls.
15. Hr Baron och Landtm.: Sedan de öfrige respectiveKonumgaför
ti
stånden
sluteligen faststält deras förut gifne bifall uppå det
af Secrete Utskottet i sammanträde med Secrete Deputationen
och 25 af det Hedervärda Bondeståndet upgifne project till
Svea Konungaförsäkran, så återstår nu allenast at R. o. A. uti
detta vigtiga mål sluteligen sig yttra. Och som R. o. A. förmodeligen
icke lärer villja gå ifrån sitt beslut, så har jag
projecterat följande påskrift:
Dito resolverat, at R. o. A. förblef vid sin uti protocollsut
-
696 1771, dec. 4.
Genuesiskt lotteri.
Genuesiskt
lotterij.
drag den 23 October och den 20 November sidstl:ne yttrade
tanckar.
Denne upläste Hr Baron och Landtm, samt giorde proposition,
om R. o. A. bifaller, at densamme uppå projectet måtte
påskrifvas.
Hvilken med Ja besvarades.
Hr Lilljehorn, Pehr, påminte, at om de andre respective
ståndens ledamöter uti Expeditionsdeputationen, oack[t]adt
denne påskrift och den protest, R. o. A:s ledamöter i
följe af densamme kunde giöra, skulle vilja expediera Konungaförsäkran
efter tre stånds beslut, så borde R. o. A:s ledamöter
absentera sig ock icke deltaga uti expedierandet.
Häröfver begärtes proposition, som blef giord och med Ja
besvarad.
16. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli d. 24
September sidstl., hvaruti förmäles, huruledes Riksens Ständer
sidstl. riksdag d. 30 Januarii 1770 i underdånighet tillstyrkt
Hans Kongl. Maij :t et nummerlotteries inrättning på
genuesiske sättet för kronans räkning at månadteligen dragas,
och derjämte beslutit, at en tunna guld skulle för detta
lotteries räkning i Banquen afsättas at af de tilförordnade
directeurer användas, om så skulle nödigt finnas, men at hrr
Bancofullmägtige i anseende dertill, at detta ärende eij förr
än vid slutet af sidstledne riksdag, och sedan det dåvarande
Secrete Utskottet uphördt, blifvit ifrån Riksens Ständer
expedierat, icke ärhållit någon efterrättelse derom. Hvarföre
de ock eij kunna befatta sig med denna til lotteriet anslagne
fonden, såvida de efter antagen praxis eij värckställa andre
befallningar än dem, som ifrån Riksens Ständer och Secrete
Utskottet meddelas. Härigenom hade det tilämnade lotteriet
kommit at afstadna, hvilket föranlåtit Secrete Utskottet at nu
begära Riksens Ständers förordnande angående desse medels
afsättande, på det hvad Riksens Ständer bifallit, måtte komma
till värckställighet.
Härvid hade Secrete Utskottet bifogat afskrift af Secrete
Utskottets sidstl. riksdag den 24 November 1769 angående detta
lotterie afgifne extractum protocolli med samtelige respective
ståndens påskrifne bifall.
Detta uplästes.
Genuesiskt lotteri.
697
Likaledes afhörde R. o. A. et af Hr Presidenten i Kongl.
Kammarcollegio och Skattmästaren af Kongl. Maij :ts Orden
Grefve Cronstedt underskrifvit promemoria, hvaruti han närmare
utreder beskaffenheten af detta lotterie och kronans
dervid tilförväntande fördel.
Sluteligen uplästes äfven ett af Riksdagsfullmägtigen för
Stockholms stad Victualiehandlaren Carl Anton Baeve ingifvit
memorial, som anförer åtskillige skiäl til at afstyrka denne
lotterieinrättning.
Hr Sch önberg, Anders: Detta lotteries inrättning
blef redan vid sista riksdag bifallen men kunde eij värckställas,
efter de ordres* som till hrr Bancofullmägtige skulle
afgå ifrån Riksens Ständer om den tunna guld, som borde i
Banquen för lotteriets räkning afsättas till ett understöd i
början, eij blefve expedierade. Frågan voro altså nu icke om
bifall på hvad utskottet anmält om lotteriet som mera och
i synnerhet om ordres, at den anslagne tunna guld måtte afsättas.
Hvarom han eij tviflade på bifall.
Frih. Sparre, Carl: Svårigheten at bifalla alt, hvad Secrete
Utskottet tillstyrkt, voro så mycket mindre, som lotteriedirectionen
icke blifvit lemnat uti utlänningars händer, utan
stadnade vinsten deraf i riket.
Denna sak blef så sent afgiord i plena, at riksdagen redan
var slutad, innan den kom till expedition, så at Secrete Utskottet
eij kunde till Bancofullmägtige affärda behörige ordres
om det nödiga förskottet. Denna tunna guld voro ingen
förlust för kronan, den afsattes allenast i Banquen at gifva
lotteriet credit och kunde lätteligen hända, at den aldrig kommo
at röras. I längden voro vinsten säker.
Hr Linderstedt, Eric: Efter saken blifvit af Secrete
Utskottet Riksens Ständer ånyo understält, så trodde han sig
äga frihet at säja sin mening. Han trodde sig äga skäl at afstyrka
denna inrättning. Genom en förordning voro spel och
dobbel i allmänhet förbudit, ett sådant lotterie kunde eij annat
kallas än et spel. Ungdomen, domestiquer, handtvärkslär[ljingar
och gesäller, af lystnad [at]1 deruti deltaga, blefvo
förledde ifrån sina giöromål och, om vinst tillfullo dem, merendels
oskickelige medborgare, som slöste bort, hvad de vun
*
Konceptprotokollet.
698 1771, dec. 4. Genuesiskt lotteri.
nit, och sedan odugelige till någon sysla lefde staten til last.
Dette vore orsaken, hvarföre månge utlänske stater eij inrättat
sådane lotterier, som de annars med nog fördel kunnat;
men det ändteligen skulle inrättas, så borde det komma
staten tilgodo och eij allena för fattige flickor. Vinsten voro
oviss,; altså när utlänningar budit 50 000 rd:r för 12 års octroi,
så voro det säkrare at taga an detta bud; då risquererade kronan
aldra minst, som annars skulle betala de utfallande vinster.
Derföre hade och de mäste stater lemnat under entreprenade,
det kommo mycket an på entrepreneurens skickelighet
at eij surchargera nummerne, så at, om vinster på dem utfalla,
de blefve för dryga.
Hr Lejonanckar conformerade sig med Hr Linderstedt
och tilläde, at Wienske Hofvet, som inrättat icke länge
sedan et sådant lotterie, derföre tagit octroij och eij velat
våga at stå i förskott.
Hr Leijonmarck: Sedan Riksens Ständer sidsta riksdag
bifallit detta lotterie, lärer det eij vara värdigt at ändra
samma beslut utan endast ankomma nu på at befordra värkställigheten.
Lotteriet gåfvo säker avance i framtiden, det bevistes
af alla de stater, som underhöllo en sådan inrättning.
At nu lämna denne avance i en utlänsk entrepreneurs händer,
som efter oct[r]ojens slut ginge dermed utur riket, voro
högst skadeligit; men Banquen kunde aldrig förlora; om den
anslagne tunna guld stodo afsatt, kanske den aldrig kommo
at röras. Han tilstyrkte altså bifall på Secrete Utskottets extractum
protocolli.
Frih. von Essen, Fredrich: Såsom ledamot af R. o.
A. sidstl. riksdag och nu af Secrete Utskottet hade han väl
sidsta riksdag ansedt octroij med en entrepreneur det säkraste;
men som Riksens Ständer då antogo för det fördelacktigaste
at drifva lotteriet för kronans räkning, äfven utsatte
dertill en tunna guld i Banquen, så borde det väl förblifva
dervid och allenast det, som då icke handt expedieras,
nu bringas till värckställighet. Det enda man kunde tillägga
voro, at om nästa riksdag det icke skulle finnas förmånligt
at drifva det för kronans räkning, så kunde då Riksens Ständer
lämna det för octroij till någon entrepreneur. I början
renderade et sådant lotterie väl ganska litet; men sedan des
-
Genuesiskt lotteri.
699
to mera när det hunno blifva begiärligt. Faller det i nationens
smak, som nästan icke kan slå felt, komma nog inlänske kiöpmän
och entrepenera lotteriet. Det voro väl et slags spel;
men när nationen, åtminstone folket i Stockholm, äro nog
bögde för spel, så voro detta det lindrigaste, man kunde sysslosätta
dem med, och publicum hade deraf vinning.
Hr Göös, Lorentz, conformerade sig med Frih. von Essen.
Hr Wachschlager, Gustaf, förbehölt sig, at utsättas
måtte, hvad vinst lotteriet borde gifva. Kommo den staten
tillgodo, så voro han nögd. Han begärte äfven, at directionen
af samma lotterie eij måtte ofta ombytas och värket (!) derigenom
lotterieförvaltningen komma uti mångas händer.
Frih. von Essen tilläde: Det vore väl sant, at provenuen
ämnades til understöd för fattige flickor, men det voro en
mindre del deraf och det öfrige kunde hemfalla kronan.
Hr Linderstedt, Eric, förklarade sig ei vilja hindra
inrättningen sådan som den redan blifvit besluten, påminnandes
vid detta tillfälle, att Konungen i Preusen som en stor
hushållare likväl funnit bättre utkomst vid at på entreprenade
lemna det lotterie, som uti hans länder blifvit inrättat på genuesiske
viset. Han upviste härvid en förteckning på 38 sådane
lotterier, inrättade i Tyskland och kringliggande länder,
af hvilke allenast tio1 drogos1 för statens räkning men alle de
öfrige för entreprenade, hvilken förteckning härjemte bifogad
finnes.
Proposition begärtes och giordes i conformité med hvad
Frih. von Essen tillstyrkt samt besvarades med Ja.
Upsattes och R. o. A:s resolution at Secrete Utskottets extractum
protocolli påskrifvas samt uplästes genast och gillades,
så lydande:
R. o. A. förblifva vid sitt den 9:de December 1769 uti detta
mål tagne beslut hvad inrättningen af lotteriet med det mera
angår, dock at af Riksens Ständer nästkommande riksdag
pröfvas må, hvilket är förmånligare, antingen at det dragés
för kronans räkning eller under entreprenade uplåtes åt någon
inlänsk man eller societet emot en årlig afgift.
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: tildrogos.
45—670435
700 1771, dec. 4. Jägerhorn. Borgarståndets valförordning.
Jägerhorns
lidande.
Deputation
äng :de en
valförordning.
17. Uplästes ett af Majoren och Riddaren R. J. Jägerhorn
ingifvit memorial, hvaruti han uprepar sine tiensteår och huruledes
genom de i befordringslagarne tid efter annan skedde
förändringar han uti sin rätt kommit at lida samt således
sedt sig nödsakad at hos Riksens Ständer såväl 1761 som 1765
års riksdagar söka uprättelse och äfven 1766 den 16 Julii
[o: Junii] erhållit R. o. A:s extractum protocolli och föreskrift
men detta oagtadt ännu icke hunnit vinna den tour, som han
förmente sig tillständig vara; hvarföre han anhåller at varda
uprättad genom majors fullmagt och tour i arméen ifrån den
21 :sta Januarii 1757.
Detta begärtes på bordet.
Hr Billberg, Fred. Otto, frågade, om detta memorial
inkommit genom Urskillningsdeputation eller inmediate hos
R. o. A. blifvit föredragit.
Hr von Engeström, Johan, förbehölt, at det eij måtte
få gå till de andre stånden, innan R. o. A. sig utlåtit.
Memorialet blef emedlertid hvilande.
18. Ankom en deputation ifrån det Vällofl. Borgareståndet,
8 personer; Riksdagsfullmägtigen för Stockholm Jouveleraren
Lij dberg, som förde ordet, recommenderade till afgörande
hos R. o. A. ståndets extractum protocolli med project
till en förordning om riksdagsmansval; äfven anholt, at de
väckte frågor om embetsmäns förseelser vid riksdagsmansvalen
måtte hos R. o. A. afgiöras.
Deputationen afträdde, ledsagad på vanligit sätt.
Hr L inderstedt, Eric, föreslog, at visse deputerade
af R. o. A. kunde utses till at genomgå och upgifva sine tanckar
om denne valförordning, så torde pröfningen blifva så
mycket lättare in pleno.
Detta bifölls, och blefvo dertill utnämde:
Grefve Creutz, Häradshöfding,
Hr Schönberg, Kongl. Secreterare,
Hr von Post, Hofrättsråd,
Hr Fredenstierna, Hofrättsråd,
Hr Leijonmarck, Secreterare i Bergscollegio,
Hr Malmerfeldt, Häradshöfding.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om icke Bondeståndets
project till en förordning om Allmogens riksdagsmansval
Dagsverksränta.
701
tillika kunde desse herrar öfverlämnäs at på samma sätt med
den förfara.
Härtil svarades Ja.
19. Föredrogs Kammaroeconomie- i sammanträde med Räkenskapsdeputationen
afgifne betänckande af den 21:sta October
sidstledne angående Ångermanland, Medelpads, Hellsinge
och Gestrickelands Allmoges besvär öfver den dem ålagde
fördubbling af penningedagsvärksräntan enligit 1670 och
1747 års contracter till betalning efter markegång.
Deputationerne tillstyrcka, at kongl, brefvet af år 1765 må
till sin kraft uphöra samt at 1747 års stadga såsom evärdelig
lag fastställes, dock med tilläggning at detta årets utlagor utgå
efter 1765 års författning, på det eij statsvärket genom en
oförmodad minskning må förlora ett betydande understöd,
just när penningetillgångarne bäst behöfvas och minst kunna
ärnäs, med anhållan at saken hos respective stånden in plenis
så tidigt företages, at Riksens Ständers beslut må kunna
tjena till uplysning vid statens reglerande.
Frih. Sparre, Carl: Som denne dagsvärksräntan går til
kronan och icke rör indelningshafvare, så kan betänckandet
bifallas.
Hr Schönström: Landshöfdingen i Vesternorrlands
ena höfdingedöme njuter sin lön af de räntor, som kronan
hittils saknat men genom Hr Baron och Landshöfdingens
örnschiölds använde möda blifvit upletade; om desse dagsvärcksräntor
äro deribland, så förlorar landshöfdingen sin
lön.
Hr Gyllensvahn: Hvad således blifvit upsökt rör icke
detta betänckandet, eij eller har man hört klagomål inkomma
öfver denne undersökning om bortmiste räntor. Landshöfdingen
bestås i lön 50 procent af hvad således kunnat återvinnas,
men detta har, som betänckandet utvisar, varit en
gammal ock kiänd afgift, som blifvit förhögd; kan altså betänckandet
bifallas, ty Allmogen är värkeligen otroligt lidande
genom denne förhögning.
Proposition giordes och betänckandet bifölls.
Hvaruppå R. o. A. åtskildes klockan 1/4 öfver ett.
Dagsverks
ränta för
Ångerman
land.
702 1771, dec. 7. Ödeshemman.
Hr Gyllenpalms
memorial
ang:de ödeshemmans
uptagande.
År 1771 den 7 December.1
Hos Höglåfl. R. o. A. plenum kl. 9.
Hr Öfveradjutanten och Riddaren af Kongl. Sverdsorden
Grefve Charles Emil Lewenhaupt förde ordet i anseende till
Hr Baron och Landtm:s Frih. Leijonhufvuds nu anmälte
opasslighet.
Pleniprotocollet af den 5 sistledne October uplästes och
justerades. Hvarefter
1 :o föredrogs Hr Johan Ulric Gyllenpalms memorial, innehollande
tillstyrkande, det måtte eftersees, huruvida landshöfdingarne
hvar i sine län efterfölgdt de förfatningar, som
af Riksens Höglåfl. Ständer vid 1765 års riksdag blifvit vidtagne
ang:de ödeshemmans uttagande och upodling.
Hr Heldenhielm, Johan Adam, tillstyrkte, att detta
memorial måtte remitteras till Riksens Stände [r]s Camin
aroeconomiedeputation.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, ärindrade, att
ehuru detta memorial i allmenhet synes angå ödeshemmans
upodlade och den författnings värkställighet, som Riksens
Ständer allaredan i detta ämne vidtagit, så finnes dock vid
närmare påseende, att samma memorial i synnerhet angår Hr
Gyllenpalm, i det han förmenar sig icke hafva niutit Riksens
Ständers allmänna författning derom till godo eller undfådt
vederbörlig handräckning af landshöfdingeämbetet; det kommer
således derpå an, om R. o. A. ärkänna, det ämbetsmän i
denne delen ej gior dt sin skyldighet; för sin deel fandt Hr
Leijonmarck vara ganska betänkeligit att ingå i dylika privata
ansökningar.
Hr Billberg fandt för sin deel, att såsom detta Hr Gyllenpalms
memorial i synnerhet inneholler klagan deröfver, att
ingen snar värkställighet fölgdt på Riksens Ständers beslut
vid 1766 års riksdag ang:de ödeshemmans uptagande, utan
tvertom att Kongl. Maij :ts befallningshafvande med nog lamhet
skulle hafva lemnadt dertill sin handräckning, så vöre
det icke utur vägen att procedera lika här som i alla andre
dylika fall, nemi. att en underdånig skrifvelse härom må till
1 Anteckning i marginalen: Justerat d. 29 Apr. 1772 och d. 13 Aug.
1772.
Ödeshemman. Auditör G. Lunds dotter.
703
Hans Kongl. Maij :t afgå med underdånig anhollan, det täcktes
Hans Kongl. Maij :t i nåder anbefalla Justitisecancelleren att
härutinnan giöra sin ämbetes pligt och de brottslige under
tilltal ställa.
Hr Hasenkampf, Hr Lode jemte flere af R. o. A. begärte,
att detta Hr Gyllenpalms memorial mätte till Cammaroeconomiedeputation
varda hänvist, hälst samma deputation
lägger handen vid dylika mål och memorialet synes påsyfta
en generel författning i detta ämne.
Hr Grefven och Ordföranden proponerade, att detta
memorial, i hvad som rörer värkställigheten af 1766 års författning
om ödeshemmans uptagande i allmenhet, må remitteras
till Cammaroeconomiedeputationen,
som bifölls.
2:do. Uplästes Cornetten Gustaf von Diibens memorial Hr von Du
ang:de
tourtvisten emellan Majorerne Kruse och Aminoff, riai äng:de
som vid sistledne riksdag blifvit af Riksens Ständer definitift tourtvisten
emellan
afgiord med nu åter af Majoren Aminoff blifvit väckt, i an- Majorerne
seende hvartill Cornetten Duben tillstyrker, det må Majoren Kruse och
Aminoffs memorial afslås eller till Secrete Deputationen Aminoffförvisas
att där först genomsees och granskas.
3:tio. Likaledes föredrogs Majoren Hr Carl Friedric Ami-Hr Aminoffs
noffs memorial ang:de den förklaring, han medelst sitt förraan™denästingifne
memorial begärt på Riksens Ständers vid sistledne föregående
riksdag tagne författning rörande tourtvisten emellan honom
och Majoren Herman von Kruus, innehollande dessutom en
utförligare berättelse om det honom altsedan år 1762 tillfogade
svåra lidande.
Begge desse memorialer begärtes att vila på bordet.
4:to. Uplästes Probstens och Riksdagsmannens Anders Rho- Probsten
dins till det Högvördige Prästeståndet ingifne memorial ang:de moria™
förloppet af den i skriften Dagligt Allehanda influtne be- ang:deAu
di
teuren
rättelse om Auditeuren Gustaf Lunds dottern Anna Elisa-Lunds dotter
beth Lunds bortröfvande utur dess faders hus af Amiralitetslieutenenten
Johan Önnert Krook, samt huru hon enligit sedermera
influten underrättelse skulle med honom i Cristianopel
hafva blifvit sammanvigd, i anseende hvartill Hr Probsten
hemstält, om icke hos Kongl. Maij :t i underdånighet borde
anhollas, det bref må afgå till Landshöfdingeämbetet i
704 1771, dec. 7. Auditör G. Lunds dotter.
Carlscrona om handräcknings meddelande till Auditeuren
Lunds dotters återförande till sin fader och dessutom samtelige
landshöfdingarne anbefallas att lemna de sökande
promt handräckning i alla dylika fall samt Justitiaecanceller
sämbetet der jämte antydas att till laga ansvar ställa Landshöfdingeämbetet
i Carlscrona för ämbetets missvårdande, och
att undersökning må anställas om de vid denne expeditionen
namngifne brottsliges delacktighet, samt sluteligen bref till
Consistorium i Lund afgå ang:de att ställa Comm[in]istern
Liungren, som förrättadt vigslen, till laga ansvar och tilltal.
Jämväl uplästes det Högvördige Prästeståndets protocollsutdrag
af den 2 November sistledne ang:de Kongl. Amiralitetsconsistorii
till ståndet insände berättelse om Apothekarens
uti Carlscrona Hr Assessorens Johan Hindric Ferbers tvenne
döttrars våldsamma bortförande och gifte utom föräldrarnes
vetenskap och samtycke, den ena med Amiralitetslieutenanten
Tingvall och den andra med en benämd Magnus Cossva,
hemställandes det Högvördige Prästeståndet, om icke hos
Kongl. Maijs:t i underdånighet må anhollas, det täcktes han
i nåder anbefalla Justitiaecancelleren att med detta mål lag
likmätigt förfara, samt att Justitiaedeputationen derjämte må
till Riksens Ständer upgifva project till lag för framtiden,
hvarigenom dylika brottmål måge förekommas.
Hr Billberg fandt för sin deel, att detta ämne icke vore
af de angelägnare, som hos Riksens Ständer kunna förekomma;
doch som Högvördige Prästeståndet immediate behagadt
uptaga saken, så at densamma nu till de öfrige respective
Medständers yttrande blifvit öfverlemnad och densamma
i synnerhet rörer en dess cammerat vid Amiralitetet, så ville
han deröfver säja sine tanckar.
Hvad den af Högvördige Prästeståndet anmälte händelsen
med Assessoren Ferbers döttrar vidkommer, så hade detsamma
skedt just under dess vistande i Carlscrona, fastän det
då ej lyckades. Med den andre eller Auditeuren Lunds dotter
hade händelsen något förut tilldragit sig.
Nu oansedt mycket kan vara att påminna emot såväl deras
förfarande, som giordt sielfva röfveriet, som emot dem, hvilka
ej vederbörligen gifvit de förolämpade föräldrarne tillbörlig
handräckning, så har man dock ingen skälig anledning
Auditör G. Lunds dotter.
705
att ansee det som skedt för någon så betydlig missgiärning;
utan snarare kan man tro, att de bortförde döttrarne dertill
gifvit anledning eller åtminstone att de dermed varit nögde;
när nu i detta fall allmänna lagen tillfyllest utstakar, hvad
pligt dem bör åläggas, så bör i detta mål på lika sätt förfaras.
Men ingalunda bör Riksens Ständer ett sådant mål immediate
uptaga utan lemna detsamma i deras händer, som skola
skipa lag och döma brottslige.
Grefve Creutz, Johan Gabriel, höll före, at Hr
Probsten Rhodin misstagit sig, som satt en så ganska hård rubrique
på målet.
Det kunde efter hans tancka icke komma under namn af
missgiärning, hälst det synes snarare vara en hemlig öfverenskommelse
emellan dottren och hennes älskare att öfvergifva
fadrens hus, än det kan kallas något röfverie. När derjämte
kommer, att Probsten Rhodin hvarken å ämbetes vägnar
eller såsom fullmägtig för Auditeuren Lund kunnat äga
minsta anledning att med ett sådant ämne omedelbarligen besvära
Riksens Ständer, till hvars afgiörande eller yttrande det
icke eller nu bör kunna dragas, så förmente han den bästa utvägen
vara den att låta de här anmälte brottens utredande
och afdömande ankomma på de ämbetsmäns åtgiärd, som
dermed skola syssla; samt för öfrigt sig härmed icke befatta.
Hr Hiulhammar, Hr Leijonanckar jämte flere
hemstälte, om icke denne saken såsom mindre angelägen enl.
någre ledamöters yttrande senaste gången, då den var före,
kunde få vila tills riksdagens slut.
Hr Eneschiöld utbad sig R. o. A:s tålamod att afhöra
dess välmente tanckar i detta ämne, hvarutinnan han äger
så mycket mera anledning att yttra sig, som saken in specie
angår dess cammerater vid Kongl. Amiralitetet.
Han förmente, att R. o. A. vid sine deliberationer skulle blifva
mycket brydde, om alla dylika mål skulle vilja giöras till
riksdagsärender, emedan sådant icke allenast skulle påsyfta
en rubbning uti vår ordentelige och i lag grundade sammansättning
utan också hindra Riksens Höglåfl. Ständer ifrån sine
vanlige granlaga öfverläggningar; och således blandning
existera af lagstiftning och lagskipning om hvart annat, hvilket
sednare icke tillhörer Riksens Ständer att dermed sig
706 1771, dec. 7. Auditör G. Lunds dotter.
immediate befatta. När nu tillika considereras, att vi hafva
goda lagar, lämpelige till afdömmande af alla slags brott och
förseelser och följackteligen applicable till denne casus, samt
att vederbörande ämbetsmäns pligt och skyldighet ålägger
dem vid hårdt ansvar icke allenast att afdömma sådane saker
utan äfven att dervid stricte följa lag och billighet, så vore han
af den tancka, att Högl. R. o. A. täcktes antingen förklara, det
de med denne immediate inkomne sak icke kunna sig befatta
eller och att detta mål, såsom icke af någon betydenhet, må
få vila till riksdagens slut.
Hr Uggla, Leonhard Magnus, yttrade sig, att han,
hvad sielfva det nu anmälte brottmålet angår, icke kunde
ansee detsamma så hårdt som Hr Probsten Rhodin, emedan
han icke kunde undgå att giöra skillnad emellan Giftermålsoch
Missgiärningsbalcken.
Han kunde icke eller ingå uti något vidare omdöme derom,
emedan alt det han hade sig om målet bekant, endast vore
hämtadt utaf de nu upläste Prästeståndets extractum protocolli
samt Hr Probsten Rhodins memorial. Han vöre således
aldeles ense med de herrar ledamöters tanka, som tillstyrkt,
att R. o. A. icke borde befatta sig med denne saken, hälst den
såsom immediate uptagen icke hörer R. o. A. eller Riksens
Ständer till utan vederbörande domstohl att den uptaga och
afgiöra enligt våra lagar.
Hr Gyllensvahn ärindrade, att hvad som åtskillige ledamöter
redan i denne saken anfördt, som skulle detta mål
vara immediate uptagit och icke höra till Riksens Ständers
afgiörande, aldeles efter hans tancka vore rigtigt. Men å andra
sidan kunde han ej eller undgå att giöra sin anmärkning
vid det, som Hr Probsten Rhodin i sitt memorial anfört, innehollande
klagomål deröfver, att Landshöfdingeämbetet icke
skulle hafva gifvit Auditeuren Lund den begärte handräckning.
I betragtande af detta och som det är Riksens Högl.
Ständer värdigt att låta sådant blifva närmare updagadt, det
dessutom synes vara ett angelägit ämne för Riksens Höglåflige
Ständer att på alt möjeligt sätt söka befästa och förvara
den allmänna säkerheten; så ville han för sin deel, och eftersom
de öfrige trenne respective stånden redan afgiort saken,
så att R. o. A. med sitt afslag ingenting kan uträtta, häldre
Auditör G. Lunds dotter.
707
bifalla Borgareståndets påskrift, som inneholler, det hos
Kongl. Maij :t må anhollas, att Justitiaecantzleren härvid lägger
dess embetes åtgiärd samt att Justitiaedeputationen anmodas
att upgifva project till lag för framtiden, huru dylika
brottmål måge förekommas och föräldrars säkerhet om sine
barn dymedelst stadgas.
Hr Has e n k a m p f medgaf å ena sidan, att denne saken
voro immediate tillkommen och hade således icke bordt komma
under Riksens Höglåflige Ständers afgiörande; men holt
jämväl å den andra sidan före det vara rigtigt, som Hr Gyllensvahn
anmärkt, nemligen att Riksens Ständer icke böra vanvårda
den allmänna säkerheten utan tvertom vidtaga alt, hvad
till dess befästande för framtiden lända kan. Projecterade således,
för att förena ledamöternes redan yttrade tanckar, om
icke, till följe af hvad han redan anfördt, den generelle frågan
rörande project till någon författning emot dylika brottmål
kunde remitteras till Justitiaedeputationen men denne
specielle casus nu icke uptagas utan påskriften så inrättas,
att R. o. A. med detta ämne såsom immediate tillkommit ej
kan sig befatta.
Hvarefter Borgareståndets påskrift uplästes.
Frih. von Essen: Sedan Höglåfl. R. o. A. hade hördt
flere af dess ledamöter, som ej ägde några döttrar, så utbad
han sig att få yttra sine tanckar, som hade nästan ett halft
dussin.
Han trodde för sin deel, att våra lagar vore så fullkomlige
och så tillräckelige, att ingenting i den delen synes fela oss,
allenast de rätt handhafvas. Han vore ochså öfvertygad derom,
att ehvad lag som nu kan i detta fall vidtagas för att
befästa föräldra[r]s säkerhet om sine barn, så värkade densamma
icke mera än de lagar, vi redan äga; ty ingen gärdesgård
vore så hög och ingen stängsel så säkert, att den kan
utestänga en älskares försök eller hindra en olydig dotter
att öfvergifva sin faders hus, om hon satt sig det i sinnet.
När han derjämte ärindrade sig, att denne saken, som till en
sådan lags stadgande skulle gifva anledning, blifvit immediate
uptagen, så vore han väl mycket hogad att bifalla de ledamöternes
tanckar, som tillstyrkt, det denne saken icke borde af
R. o. A. uptagas.
708 1771, dec. 7. Auditör G. Lunds dotter.
Men när han dervid å den andra sidan eftersinnade, att
R. o. A. med ett sådant beslut ingenting uträttar, sedan de
trenne respective stånden allaredan derutinnan resolveradt,
så holt han före bäst vara, om R. o. A. jämkade sine tanckar
och bifölle Borgareståndets påskrift.
Frih. Cederhielm, Josias, projecterade, om icke
Höglåfl. Ridderskapets påskrift kunde blifva så inrättad, att
ehuru R. o. A. icke finner detta mål såsom riksdagsärende
kunna uptagas, så är likväl ingenting som hindrar, med mindre
efter det slut, hvaruti thet Vällofl. Borgareståndet jämväl
stadnadt, detta mål till Justitiaecancellerens samt vederbörande
ämbetsmans lag likmätige förfarande öfverlemnas må,
såsom och att Justitiaedeputationen måtte öfverlägga och projectera
om straffets skärpande för slike oordenteligheter i
framtiden.
Frih. Ridderstolpe biföll den af Frih. Cederhielm projecterade
påskriften med tilläggning af desse orden vid slutet:
Hvarföre och R. o. A. med det Vällofl. Borgareståndet instämmer;
hvilket han ansåg så mycket mera nödigt, som eljest
i Expeditionsdeputationen kunde upkomma tvifvelsmål
om R. o. A :s rätta mening.
Hr Grefven och Ordföranden giorde proposition till
bifall på den af Frih. Cederhielm projecterade påskriften med
Frih. Ridderstolpes tilläggning,
som besvarades med Ja.
Borgarest :ts 5 :to. Uplästes det Välloflige Borgareståndets extractum proextr**
prot
äng:de en tocolli af den 8 Augusti sistl. angående en del magistratsdel
magis- personers i orterne ovanlige förhollande emot Borgarestån
f
no t STtPrSO
ners
förhål- medelst det de på åtskillige grunder förklaradt sig ej
lande. kunna åtlyda ståndets om åtskillige olaglige riksdagsmansval
till dem ankomne bref, förr än Kongl. Maij :ts befallningshafvande
derom på Kongl. Maij :ts nådige befallning bref afgåfve,
hvilket förfarande Borgareståndet anseer såsom inbrott i de
dem tillhörige rättigheter och således hemstält, det må dylika
embetsmän och magistratspersoner innebegripas under lika
ansvar och tilltal, som ståndet faststäldt den 26 Julij för
dem, hvilka giordt inbrott i städernes Borgerskaps riksdagsmannaval.
Begärtes på bordet.
t
Konsuler. Tullavgift.
709
6 :to. Uplästes Bondeståndets extractuni protocolli af den 26 Pehr OlofsOctober
1771 ang:de Riksdagsmännens för Kopparbergs län naTGroaths
Pehr Olofsson och Jonas Grooths ansökning om ändring och ansökning,
förbud emot värkställigheten af Kongl. Maij :ts den 22 sistledne
Aug. gifne nådige resolution på Landshöfdingeämbetets
skrifvelse af den 30 Julij sistledne, hvarigenom den för Ofvansiljans
fögderies invånare sökte är sättning af en sedan
1741 ägande fordran, stor 7 427 d:r 30 öre k:mt, för giordt
arbete vid gräntzeliniens upgående emellan Sverige och Norge
ansedts böra ske på det sätt, att den fördelas på alla i Kopparbergs
län varande rotar. Å hvilken ansökning Bondeståndet
tillstyrkt remiss till Secrete Utskottet, samt att med värkställigheten
af Kongl. Maij :ts nådige resolution må till sakens
slutelige afgiörande innehollas.
Remitterades till Riksens Högh Ständers Secrete Utskott.
7:o. Föredrogs Vällofl. Borgareståndets protocollsutdrag afBorg.stånd:s
den 9 Nov. sistledne ang:de de olägenheter, som svenske han- colU angaie
deln och våra handlande ofta tillskyndas på utrikes orter svenske congenom
svenske consulernes mer eller mindre förvållande,
hemställandes Borgareståndet, det må en consul, som i ett eller
annat bevissligen skadat eller förolämpadt handlande, genast
af Kongl. Commerciecollegio hemkallas, till rätta ställas
och efter lagarne dömas samt dessutom att till Handels- och
manufacturdeputationens upgifvande må varda hänskutit att
inkomma med sitt betänckande om medel och utvägar till
svenska handelens beqvämligare och säkrare utvidgande och
stadgande.
Begärtes på bordet.
8:vo. Uplästes Tulldeputationens betänckande af den 15 No- Ang:de tull
äfsift
för
vembr. nästl. angående tullafgift för torr fisk och fiskeflott torr fisk
uti Torneå, i hvilket ämne Riksdagsfullmägtigen för Torneå
stad Borgmästaren Rameen genom dess från Urskillningsdeputationen
remitterade ansökning begärt, det måtte berörde
stad befrias från utländsk tulls och fiskeriefonds betalande
för dylike varor, som handlas af svenska lappar, och hemställer
deputationen, det må i stället för gränsetull och fiskeriefond
endast hädanefter för sådane varor betalas landttull.
Betänckandet bifölls.
710 1771, dec. 7. Besiktningskost i Åbo och Björneborgs län.
Bondestån- 9:vo. Uplästes det Ärbara Bondeståndets protocollsutdrag af
dets extr 0
protocolli ^en Augusti sistledne ang:de Riksdagsmännens från Abo
ang:de den och Biörneborgs län Gabriel Anderssons och Mats Thommasx
persedlar
och penning-sons me(^ fleres t108 ståndet giorde anmälan, att Kongl. Maij :ts
ar påbudne och Riksens Krigscollegium på en regementsfullmägtigs besöla
en* för" sv^r förklaradt rotehollarne skyldige, utan afseende om mörotehållaren
ten eller utcommenderingar skedt, att likafult utgifva till solBiörneborgs
daten den i persedlar och penningar påbudne besigtningskosläner.
ten tvert emot rotehollarnes med Kongl. Maijs:t och cronan
slutne contract af den 11 December 1694 samt utan at de
deröfver förut blifvit hörde, anhollandes bemälte riksdagsmän
om inhibitorial af berörde Krigscollegii öfverklagade utslag,
till dess Riksens Ständer deras besvär hunnit at afgiöra,
hvilket alt meddelst detta extractum protocolli till bifall recommenderas.
Frih. Carl Hiertta jämte Hr Giös begärte, att detta
extractum protocolli måtte remitteras till Landt- och siömilitiaedeputationen.
Frih. Cederhielm, Josias, ärindrade, att inhibitioner
i dylika mål icke stämmer öfverens med den af Riksens Ständer
antagne ordentelige lagskipningsmethoden; det vöre icke
eller värdigt för R. o. A. att nu till sin värckan uphäfva ett
Kongl. Krigscollegii utslag, som man ännu icke veet, på hvilka
grunder detsamma stödjer sig, blott derföre att klagomål deröfver
yppadts; han tillstyrkte derföre, att detta extractum
protocolli simplement måtte remitteras till Landt- och siömilitiaedeputationen.
Frih. Grönhagen, Claes, hemstälte, om icke R. o. A.
skulle finna för godt att aldeles afslå detta Bondeståndets
protocollsutdrag och således upskiuta med sitt yttrande i sielfva
hufvudsaken, intill dess Landt- och siömilitiaedeputationen
i anledning af de här i protocollsutdraget nämde riksdagsmäns
till Urskillningsdeputationen ingifne och till Landtoch
siömilitaedeputationen remitterade besvär fådt till Riksens
Ständer inkomma med sitt betänckande.
Detta bifölls af åtskillige.
Hr Grefven och Ordföranden giorde proposition till
afslag på Bondeståndets extractum protoc.
Hvartill svarades Ja.
Maulström. Edsvägen.
711
10. Föredrogs Assessorens Hr Lars Svedenstiernas ingifne Svedenstier
•
nas
memorial af den 6 December, hvarutinnan han tillstyrcker, meréorjaj
det måtte Handelsmannen Anders Maulströms till Riksens ang:de
Ständers plena ingifne besvär öfver Höglåflige Urskillnings- Mau^oms
deputationens utslag och gifne remiss å Handelsmannen
Lars Reimers på skeppet örnskiölds rederies vägnar giorde
ansökning om ytterligare expedition å Secrete Utskottets förra
riksdagen aflåtne skrifvelse till Hans Kongl. Maij :t ang:de
Maulström och Reimers nu af Riksens Ständer uptagas men
den å Reimers ansökning af Urskillningsdeputation gifne remiss
ogillas såsom stridande emot Riksens Ständers vid förra
riksdagen till Kongl. Maij :ts förordnande gifne bifall, hvarom
han äfven tillstyrker, det må underdånigt bref till Kongl.
Maij :t afgå.
Memorialet begärtes på bordet.
11. Uplästes Högl. Secrete Utskottets extractum protocolliZimmerbergs
af den 2 November sistl. ang:de Borgmästarens för Ström-^^svägens'5
stad Zimmerbergs ansökning rörande nödvändigheten af gam- iståndsätla
landsvägens eller så kallade Edsvägens iståndsättande för tandecommunicationens
skull emellan Vermeland, Bohuslän och
Dalsland samt att af cronans medel måtte något vist till bergsprängning
beviljas; hvilket sednare Secrete Utskottet funnit
för godt att afstyrka men holler före, att vederbörande landshöfdingar
om nyttan af samma communication böra undersöka
samt till ändamålets befrämjande vidtaga sådane utvägar,
som ej gravera staten.
Secrete Utskottets extractum protocolli bifölls.
12. Föredrogs Handels- och manufactur- samt Tulldeputa- Ang:de tul
friihet
på ett.
tionernes betänckande af den 24 October 1771 ang:de den ntum salt
för Kongelfs stad sökte tullfrihet på et vist qvantum salt för Kong
elfs
sak
i proportion af hvad för utskeppad sill under stadens district
varder restitueradt, vilket deputationerne oacktadt Kongelfs
stads genom kongl, resolutionen af den 10 Maij 1680 ärhollne
löfte om hielp och understöd funnit för godt att afstyrka
såsom anledning till praejudicat för de öfrige rikets ständer
att giöra en lika ansökning och ledande till anseenlig minskning
i Kongl. Maij :ts och cronans vanlige inkomster.
Betänckandet bifölls.
712 1771, dec. 7. Legohjon. Kronans inkomster.
Äng:de lego- 13 :o. Uplästes Oeconomieförordningsdeputationens betänchl°lande!dS
kande af den 15 November 1771, huru med legohions stedslande
hädanefter må förliollas, hvarutinnan deputationen nu
till en början, och innan den upgifver till Riksens Ständer en
förbättrad legohionsstadga, velat föreslå, det må i stället för
den i legohionsstadgans 5 artic., 1 §, utsatte tiden ifrån Larstill
Michelsmässotiden, på hvilken legohion måge städslas
(hvilken lag sällan blifver iackttagen), en sådan ändring deruti
giöras, nemligen att man må få stedsla alla tider på året,
doch emot bevis af förre husbonden att legohionet upsagdt
sin tienst samt att ingen upsägning får ske sednare än 2 månader
för flyttningsdagen vid 20 d:r s:mts böter, jämväl att
ett lika vite må utsättas för dem, som återbära städslen, den
de en gång emottagit.
Begärtes på bordet.
Äng :de tran 14. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den 6
och siäl
speck
November 1771, hvarutinnan tillstyrkes, att tran och siälspeck
såsom en nödvändig rudimateria för handtvärkerierne och
yllefabriquern-es behof må utrikes ifrån inkomma emot 1/8
procents recognition lika med all annan rudimateria, hälst
tillgången deraf innom riket är så knapp, att den på intet
sätt kan svara emot behofvet.
Detta befants vara bifallit af Högvördige Präste- och Ärbara
Bondestånden enl. deras derå tecknade påskrifter.
På åtskillige ledamöters begäran giordes af Hr Grefven
och Ordföranden proposition till afslag på Borgareståndets
protocollsutdrag, hvilken proposition med Ja besvarades.
Äng:de 15:o. Hr von Post, Friedrich, ärindrade, att Höglåfl.
för kronan”i R- °- A. icke utan upmärksamhet lärer kunna draga sig till
dess inkoms-minnes detta jämte flere andre inkomne ståndens extracta
protocolli, hvarutaf klarligen inhämtas kan, huruledes de öfrige
respective stånden hos sig upväcka åtskillige frågor i
hvarjehanda ämnen, de där leda till minskning uti cronans
inkomster, som genom tull eller eljest bör densamma till godo
komma, samt att de i sådane mål genast resolvera utan att
deröfver höra vederbörande deputationers utlåtande. Och som
han för sin deel icke kunde se, att en sådan hushollning
och eftergift kan vara nyttig i en tid, då behofven blifva alt
Kronans inkomster. Val av åldermän.
713
mera och mera vidsträckte, det dessutom icke synes vara i sin
laglige ordning att immediate uptaga och afgiöra dylika saker
utan att höra vederbörande deputationer, så hemstälte
han, om icke Högl. R. o. A. skulle täckas bifalla, att ett extractum
protocolli må få upsättas och till de öfrige respective
stånden afgå, hvarutinnan R. o. A. afstyrcker alla sådane sakers
uptagande utom sin lagliga ordning.
Frih. Grönhagen, Claes, förklarade sig härmed till
alla delar instämma och trodde sig dertill äga al! skälig anledning,
hälst när han eftersinnande, huru ganska många sådane
eftergifter, tullfriheter med mera af de respective stånden
blifvit uptagne och afgiorde, hvilka, om de alla skulle bifallas,
icke alenast skulle medföra minskning för cronan utan
och sätta oss i den belägenhet att icke kunna bestrida de aldra
angelägnaste utgifterne.
Frih. Cederhielm, Josias Carl, förenade sig till alla
delar med de tvenne ledamöternes tanckar, som sig redan
yttradt, men den tilläggning, om icke Höglåfl. R. o .A. skulle
finna för godt att anmoda samma ledamöter, Hr Hofrättsrådet
von Post och Cammarherren Frih. Grönhagen, att projectera
ett sådant extractum protocolli till nästa plenum.
Uppå giord proposition af Hr Grefven och Ordföranden
blef detta bifallit.
16 :o. Uplästes Riksens Högl. Ständers Commerciedeputa- Ang:deål
•
dermäns ocl
tions extractum protocolli af den 4 Nov. 1771 rörande skråäm- bjsittjares
beternes genom deras electorer till riksdagsmäns väljande in- väljande,
gifne ansökning om ändring i 1 § och 2 art. af 1720 års skråordning
i den delen, som rörer oldermäns och bisittares väljande,
uti hvilket ämne deputationen vid skedd omröstning
varit utaf skiljacktig mening, så att R. o. A:s samt Högvörd.
Prästeståndets ledamöter bifallit Majoren Wadenstiernas
men de öfrige tvenne Handelsmannen Beves vota, som således
till Riksens Ständers närmare bepröfvande nu medfölja.
Majoren Wadenstiernas votum inneholler, att som denne
ansökning aldeles påsyftar rubbning uti 1720 års skråordning,
som nu uti 50 år blifvit efterlefvad, och det kunde gifva
anledning till lika klagan för de öfrige handtvärkerierne
i andre rikets städer, det dessutom egenteligen skulle annihilera
den rättighet, Magistraten enligit samma skråordning har
714 1771, dec. 7. Konungsund. G. Reuterholm.
att af tvenne af ämbetet föreslagne till ålderman välja en,
om de skulle förbindas att välja den, som ägde de flästa vota,
så styrcker han till afslag på samma ansökning, hälst den är
stridande emot Kongl. Maij :ts resolution på städernes allm.
besvär af år 1748, där Kongl. Maij :t försäkrar att ej utan
onåde ansee dem eller de, som föreslå ändring i Borgerskapets
förut stadgade rättigheter.
Handelsmannen Beves votum åter styrcker på åtskillige anförde
grunder till bifall på Handtvärkeriesocieteternes ansökning
samt i följe deraf, att 1 § af 1720 års skråordning må
ändras således, så att den, som vunnit ämbetes pluralitet, må
utan gensäjelse och utan pröfning af Magistraten till ålderman
eller bisittare blifva antagen och till ed admitterad samt,
ifall densamma sig af säj er, att nytt val innom embetet ånyo
må anställas.
Hr Majoren och Riddaren Wadenstiernas votum bifölls.
Ang :de Ko- 17. Uplästes Ärbara Bondeståndets protocollsutdrag af den
nihemandS ^ October sistledne ang:de Landsräntemästaren Fabritii sistledne
riksdag anförde besvär öfver Kongelige Maij :ts nådige
utslag af den 16 Januarii 1767, hvarigenom Åboen Sven Svenson
blifvit bibehollen vid besittningen af 1 och 1/8 cronohemman
Konungsund kalladt, som förut varit landträntemästaren
till boställe anslagit; uti hvilket ämne ståndet funnit, att
hemmanet varit från äldre tider gästgifverie, innan det emot
kongl, resolution på Allmogens besvär af 1727 och 1734 blef
till boställe för landträntemästaren anslagit, och således anmäler
ståndet till bifall sitt protocollsutdrag af den 2 Dec.
1769, som bibeholler åboen vid Kongl. Maij :ts i detta mål gifne
utslag.
Begärtes på bordet.
Frih. Reu- 18 :o. Uplästes Lagmannens Frih. Gustaf Reuterholms indess
banco8 S*fne memorial, hvarutinnan han anholler om slut på det hos
commissarie-Riksens Höglåfl. Ständer vid 1766 och 1769 årens riksdagar
anhängige målet rörande den honom år 1761 af Bancodeputationen
tillagde bancocommissariesyssla, sorn år 1766 af Secrete
Utskottet honom ohördan frångådt och uti hvilket ämne
vid 1766 års riksdag tvenne respective stånd, nemligen Höglåfl.
R. o. A. samt Bondeståndet, och vid 1769 års riksdag tvenne
stånd, nemligen Borgare- och Bondestånden beslutit, det
G. Reuterholm.
715
skulle samma bancocommissariesyssla med tienstgiöring honom
återlemnas samt den förhollne lönen från 1767 års början
till honom återbetalas.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, begärte, att detta
memorial måtte få vila på bordet; han vore ännu icke så
kunnig om saken, att han deröfver kunde utlåta sig.
Frih. Cederhielm, Josias, ärindrade, att detta memorial,
som egenteligen synes angå en bortmist sysslas och
löns återfående, hade bordt vid riksdagens början hos Riksens
Höglåfl. Ständers Urskillningsdeputation anmälas och
derifrån remitteras till Riksens Ständers plena, om det nu
skulle kunna uptagas. Men som det ej skedt utan Frih. Reuterholm
genom nu ingifvit memorial söker väcka saken utom
den vanliga ordningen, så fandt han för sin del, att detta målet
hade ganska nära likhet med det memorial, en värd ledamot
för några plenidagars sedan inlemnade ang:de dess tour;
och som R. o. A. då förklarade sig ej kunna uptaga samma
mål utan lemnade denne värda ledamoten sitt memorial tillbakars,
så fandt han för sin del bäst vara, om Frih. Reuterholm
täcktes påminna sig detsamma och i stöd af hvad som
då skedde godvilligt återtaga sitt memorial.
Frih. Reuterholm, Gustaf, anholt om R. o. A :s gunstiga
tillstånd att i närvarande ämne få yttra sine tanckar, innan
han under deliberationen tager sitt afträde.
Vid 1761 års riksdag hade Bancodeputationen tilldelt honom
en bancocommissariesyssla med lön men, utan att han
det begärt, afsagdt honom tienstgiöringen. Vid 1766 års riksdag
hade Secrete Utskottet genom blott rescript till Bancodeputation
afhändt honom samma syssla, fastän han om
tienstgiöringen enständigt anhollit. Öfver detta honom förordsakade
lidande hade han vid samma 1766 års riksdag anfördt
besvär, i anledning hvaraf äfven R. o. A. genom protocollsutdrag
lemnadt honom dess förord till att få beholla
samma syssla. Men detta handt intet att blifva mera än i Bondeståndet
afgiordt och bifallit; och då saken vid sistledne
riksdag förekom, voro ej eller mera än tvenne stånd, som afgiordt
densamma, hvilka begge yttradt sig till dess fördel.
Aldenstund således inga handlingar kunna emot honom uptees
och ingen lag ej eller synes förmena honom att såsom
46—670435
716 1771, dec. 7.
G. Reuterholm.
ledamot af R. o. A. anmäla saken och anholla om dess slutelige
afgiörande, så toge han sig den friheten att hos R. o. A.
recommendera målet till benägit afgiörande, hälst det tillkommer
Riksens Högl. Ständer att rätta det, som dess deputerade
giordt galit.
Frih. Grönhagen samt Hr Pfeiff anhöllo, at memorialet
måtte få vila på bordet.
Hr Hiulhammar jämte flere ledamöter åter begärte, att
den frågan först skulle afgiöras, huruvida ett sådant memorial,
som detta är, kan af R. o. A. uptagas.
Frih. Cederhielm föreslog till att förena tanckarne, om
icke R. o. A. skulle täckas bifalla, att memorialet får vila på
bordet på det sättet, att R. o. A. en annan gång yttrar sig om
modus procendi dermed, men att emedlertid ingen påskrift
derå må ske att communiceras med de öfrige respective stånden.
Hr Grefven och Ordföranden giorde proposition till
bifall på hvad Frih. Cederhielm nyss föreslog, hvilket bifölls.
Protocolls- 19 :o. Uplästes Riksens Ständers protocollsdeputationens
tions'berät- tvenne ingifne berättelser af den 19 Sept. och 25 October sisttelser.
ledne ang:de dess arbete för den förflutne tiden ifrån riksdagens
början samt hvad dervid redan blifvit tillgiordt, hvilket
deputationen enligt 5 § i sin instruction trodt sig böra
anmäla.
Härvid var ej något att påminna.
Ledamöter 20:o. Efter behörig af Hr Grefven och Ordföranden
til nrskill
ningsmålens
skedd anmälan fandt Högl. R. o. A. för godt att utnämna Häöfverseende.
rådshof dingen Grefve Johan Gabriel Creutz samt Secreteraren
Hr Johan von Engeström att öfversee de tvistige urskillningsmålen
uti Vice Praesidenten och Riddaren Stiernelds
samt Kongl. Secreteraren von Engeströms ställen, som sig
desamma afsagdt.
R. o. A. åtskildes kl. 1/2 2.
In fidem protocolli
C. Schönfeldt.
Julgåvor. Konungaförsäkran.
717
Åhr 1771 den 11 December.
Onsdag.
Plenum klockan nio föremiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
1. Protocollet för den 12 October sidstl. justerades. Justering.
2. Anmältes, at för någon execution et commando af Guar- Troupper
diet i dag voro på Rännarebanan sammandragit. trägne!”
3. Frih. Ridderstolpe, Carl, anmälte en hederlig
adelsmans afledne Hofrättsrådets Bergenstråhles Enkefru
som i ganska svaga omständigheter stadd at undfå någon fattige ade
lise
enckor
hielp af de penningar, som uti böter blifvit på Riddarhuset och j,arn
samlade, och hemstälte, om icke tjugu plåtar kunde dertill
uttagas utur böteslådan.
Hr Gyllensvahn förestälte, om icke af de influtne
böter kunde nu till helgen utdelas åt flere fattige adelige
barn och enkor någon liten summa.
Detta bifölls, och öfverlemnades Riddarhusdeputation at om
denna utdelning draga försorg.
4. Hr Baron och Landtm, anmälte, at sedan han blifvit Expedition
underrättad, huruledes de tre respective stånden ämnade jus-afö^°*]”aaa
tera in plenis sine påskrifter uppå det ifrån Secrete Utskottet
i sammanträde med Secrete Deputation och tjugufem ledamöter
af det Hedervärde Bondeståndet upgifne project till Svea
Konungaförsäkran; så hade Hr Baron och Landtm, för at undanrödja
alt uppehåll på R. o. A:s sida uti en för hela riket
så efterlängtad sak som den kongl, kröningen varit sinnad at
låta anslå till et kort plenum sidstl. måndag klockan tolf förmiddagen
endast för at hos R. o. A. få om denne expedition
anmäla; at Hr Baron och Landtm, hos de öfrige ståndens Hrr
Talemän detta proponerat, hvilke i början synts vara dertill
benägne, hälst deputationerne uti sine arbeten derigenom icke
mycket hindrades men tiden till expedition af Konungaförsäkran
kunde vinnas. Likväl och sedan de fådt öfverlägga
med ledamöterne enhvar af sine respective stånd, hade de
förklarat sig icke kunna gå ifrån den redan kjende ordning
med tvenne plenidagar i veckan, nemligen hvar onsdag och
hvar lördag.
718 1771, dec. 11. C. U. von Eckstedt. Vänern.
Detta såsom ordsak dertill, at Konungaförsäkran ännu eij
kommit till Expeditionsdeputation och icke något å R. o. A:s
vägnar i vägen lagt hinder, hade Hr Baron och Landtm, trodt
sig böra anmäla; hvarmed ock R. o. A. åtnögdes.
Capitain von 5. Uplästes Capitainens Carl Ulric von Echstedts ifrån UrEchstedt
Carl
Ulric skillningsdeputation remitterade ansökning, det måtte Rikang:de
dess sens Ständers vid sidstl. riksdag honom beviljade underdåcapitainslön.
n^e föreskrift till Kongl. Maij :t at hugnas med capitains lön
på extra stat så förklaras, at han denna lön kommo at åtnjuta
ifrån datum af sin capitainsfullmagt.
Hr G ö ö s, L o r entz, ville väl eij vara emot saken, likväl
trodde han, at Secrete Utskottet först borde häröfver höras,
efter det angeck en penningeutgift.
Hr Gyllensvahn: Sedan Riksens Ständer redan vid
sidstl. riksdag tillagt Capitainen von Echstedt lönen och de tre
respective stånden denne riksdagen redan beviljat hans nu
gjorde ansökning om tiden, ifrån hvilken den borde beräknas,
så voro det at lägga et obehagligt och till intet tienande hinder
i vägen at densamme remittera.
Proposition gjordes och Hr von Echstedts memorial bifölls.
Åboerne på 6. Föredrogs Bondeståndets extr. prot. af den 15 Augusti
Kieri-holmen innevarande år, innehållande åboernes på hemmanet Kierrskatterätt
hollmén i östergötland besvär öfver Kongl. Maij :ts nådige
ang.de.
igenom de förklaras hafva förlorat sin af fordna konungar
erhållne skatte- och bördesrätt till berörde uti östergjöthland,
Hammarkinds härad och Skjällvijks sockn belägne hemman,
så at det anses såsom frälse och till Thorensbergs säterie lydande,
hvilke besvär Bondeståndet funnit skjäligt at till Cammar-,
oeconomie- och commercedeputationen remittera.
Sjelfve den af åboerne ingifne och af Urskillningsdeputationen
till Riksens Ständers pleno remitterade besvärsskriften
uplästes jemväl. Likaledes Bondeståndets sidstl. riksdag
den 24 October 1769 härom afgifne extractum protocolli.
Och bifölls, at detta till Cammar-, oeconomie- och commercedeputation
må remitteras.
Tösse härad 7. Uplästes Riksdagsmannens ifrån Tösse härad Nills Jeresiö™Venern.
miesons ifrån Urskillningsdeputation remitterade ansökning
om slut uti den redan sidstl. riksdag inkomne sak angående
Vänern. Silfversparre. Barchaeus.
719
någre öar i sjön Venern, Svigön, Sandön och Storön, hvilke
blifvit staden Åmål underlagde men hvaraf Allmogen i Tössie
och Tydie socknar i Tossebo härad påstå, at nyttj anderätten
borde dem tilhöra. Uti hvilket mål Cammar-, oeconomie- och
commercedeputationen sitt betänkande afgifvit den 20 Januarii
1770 och tillstyrkt, at desse hollmar likasom alla andre
mindre kronolägenheter måge på auction till skatte försälljas,
då Allmogen ägde at giöra sine anbud.
R. o. A. afhörde såväl åfvannemde ansökning som sidst omrörde
betänkande; och som detsamma befants vara af R. o. A.
redan sidstl :ne riksdag bifallit, så förblef R. o. A. vid sitt då
tagne beslut.
8. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 29Majoren Eric
sidstl. November angående Majoren och Riddaren af Kongl. versparres
Maij :ts Svärdsorden Eric Gustaf Silfversparre, hvaruti till- fullmagt
. • . anfi :de.
styrkes, det må bemälte Major hos Hans Kongl. Maij :t i underdånighet
anmälas at få njuta och beräkna sin majorsfullmagt
och tour ifrån den 22 Sept. 1760 i stället för den 14
October och at, när han efter denne utstakade tour vinner befordran
till öfverstelieutenantssyssla, då undfå därå fullmagt
af samma datum med den öfverstelieutenant, som haft majorsfullmagt
af den 22 Sept. 1760.
Detta bifölls.
9. Anmältes et af Hr Lind[e]löf ingifvit memorial rörandeHrLindelöfs
et ifrån Urskillningsdeputationen remitterat mål angående en om riddare_
riddaresyneförrättning och den frågan, huruvida Riksens syn.
Ständer kunde med et så beskaffat mål sig befatta; och begärte
Hr Lindelöf at med samma memorial få vända sig till
de andre stånden, som bevilljades.
10. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den Vice Nota
fIciI'
Bär
31
Octobe[r] sidstl. angående Vice Notarien i Kongl. Svea chaeusapHofrätt
Barchaeus och remisse ifrån Rådcammaren uppå hans gående,
ansökning at till befrämjande af sin åhåga at kunna gagna
det allmänna med något nyttigt arbete uti hushållningsvettenskapen
erhålla tillstånd att giöra uti rikets provincer och de
nästgräntsande länder utom riket en resa, och at til den ändan
honom nödig resekostnad måtte bestås, på tu eller tre år,
något visst om året.
Till hvilken ansökning, hvad resekostnaden angår, Kongl.
720 1771, dec. 11. Strömstad. Potatisplantering.
Maij :t icke kunnat sitt nådiga bifall lämna, hvarföre Barchaeus
vändt sig till Riksens Ständer. Secrete Utskottet yttrar sig
icke kunna tillstyrka någon ändring uti Kongl. Maij :ts afslagsresolution.
Secrete Utskottets yttrande bifölls.
Strömstad 11. Föredrogs Secrete Utskottets extr. prot. af den 4 NoSt
liing omk" vember sidstl. angående den af Borgmästaren och Riksdagshielp
till fullmägtigen för Strömstad C. Zimmerberg giorde ansökning
hus-och at till kyrkjotorns och klockors, et orgelvercks byggnad samt
brobyggnad, at förfärdiga en stenbro öfver älfven vid Strömstad erhålla
understöd af publiqve medel, hvartill likväl Secrete Utskottet
icke finner statscassan i stånd att kunna något utbetala.
Secrete Utskottets yttrande bifölls.
VicePasto- 12. Uplästes Commercedeputations betänkande af d. 7 Oc
I*GQ
yq j
Laurell och tober, hvaruti underställes, om icke Vice Pastoren i Asikala
hans pota- sochn i Finland och Nylands län Axel Laurell, som visat utt0eringnte
Märkt insigt och åhåga at utvidga potatoesplanteringen, genom
landshöfdingen å allmän socknestämma må erhålla en
försäkran om Kongl. Maij :ts nådige välbehag öfver sin visade
berömvärde nit för landets upkomst, samt at Kongl. Maij :t
nied lika nådigt nöije ville anse, om Laurell genom trycket
på svenske och finske språken giorde allmänt kunnige de försök,
som han med potatoes anstält, och det sätt, som han nyttjat
till denne vextens plantering och skjötsel.
Om vid samma tillfälle lämnades en medaille lämpad efter
detta ämnet med Kongl. Maij :ts höga stämpel försedd såsom
et teckn af Kongl. Maij :ts nåd, trodde deputation det vara en
måttelig kostnad för allmänna cassan men för Laurell en upmuntran
at fortfara med hvad han till det allmännas båtnad
redan börjat.
Hr Göös, Lorentz, ansåg potatoes en ganska nyttig växt
till föda för den fattige och lätt at växa på mindre fet jord,
tillstyrkte altså bifall på betänkandet.
Hr Billberg instämde häruti; likväl at icke medaillen
behöfde vara af guld eller för stor tilltagen, så at kostnaden
blefvo för dryg.
Men härtill svarades, at sådant af Kongl. Maij :t och regeringen
aldrabäst lärer kunna pröfvas.
Och Commercedeputationens betänkande bifölls.
Trelleborg. Hospital och barnhus.
721
13. Uplästes Riksdagsfullmägtigernes för Ystad, Malmö och
Skanör genom Urskillningsdeputationen till Riksens Ständers
plena remitterade memorial, som innehölt, at den ansökning,
som vid sidstledne riksdag Riksdagsmannen ifrån Skåne
Olof Pålsson giordt at få Trelleborgs by till stad, måtte
till sluteligit afgiörande företagas och, på samma sätt som det
Högvördige Preste- och Borgareståndet sidstl. riksdag giordt,
varda afslagen.
R. o. A. fant skjäligt at instämma med det Vällofl. Borgareståndet
och Prästeståndet uti af slagsresolutionen.
14. Uti betänkande af d. 12 November innevarande år, som
nu uplästes, tillstyrkte Secrete Deputation, at Lieutnanten
vid östgiöta Cavallerieregemente Adolph Gyllenram, som uti
ett vid numera afledne öfverstelieutenanten Grefve Douglas
afskiedstagande ingångit accord utgifvit sin förbindelse at vid
undående af 15 000 d. k:rmt och sin till Lieutnanten von
Ollthof utgifne sedels återbekommande vara nögd att afstå
sin innehafvande lieutnantsbeställning vid samma regimente
men efter 14 månaders förlopp ännu icke fädt någon, som
innom regimentet velat desse vilkor ingå, måtte utan afseende
uppå samma förbindelse, hvilken jämväl borde honom återställas,
äga frihet at sin syssla antingen behålla eller ock till
accord eller byte få disponera såsom honom bäst synes och
med lagarne öfverensstämmer.
Detta bifölls.
15. Uplästes Cammaroeconomieförprdningsdeputationens
betänkande af den 15 October sidstl., innehållande åtskillige
omständigheter rörande hospitalerne och barnhusen i riket,
hvilke redan sidstl. riksdag blifvit af Kongl, öfverdirectionen
öfver hospitalerne anmälte och nu vidare yrkade i synnerhet
angående hospitalerne.
R. o. A. lät sig föreläsas hela detta betänkandet och giorde
vid den 1 puncten, som innehölt, at hospitalsbetj eningens löner
måtte ökas på de ställen, där arbetet är drygare, hvilket
at pröfva må lämnas på öfverdirectionen, men att hvad extra
lönen angingo för dem, som vid hospitalsföreståndarenas sammanträden
förde protocollet med mera, ej kunde vidare bestås
Äng:de Scanörs
stads
frihet.
Lieutenanten
Adolf
Gyllenrams
accord
ang. :de.
Ang:de
hospitalerne
och barnhusen.
722 1771, dec. 11. Hospital och barnhus.
än skrifmaterialier.1 Puncten bifölls dock med förbehåll, att
denne tillökning i lönerne icke må tagas af något annat hospitals
inkomst, än där sysslan är inrättad at förrättas.
2. Uti 2:dra puncten förklarar deputation sig väl icke kunna
tillstyrka det, som blifvit begärt, att Öfverdirectionen utser
visse ledamöter, som hvarje eller hvart annat år emot dagtractamente
och resepenningar af barnhus- och hospitalsmedlen
taga desse värck och deras förvaltning i närmare ögnasigte;
men at tvenne pålitelige och nära vid stället boende män
af Öfverdirectionen förordnas at å dess vägnar anställa sådane
besigtningar, hvilka böra äga vitsord.
Hr Göös, Lorentz, påminte, at uti det honom anförtrodde
låhn svårt voro at få någre i räkenskaper och det, som
hörde till förvaltningen af hospitaler och barnhus, kunnoge
män, utan torde väl nu som förr det mästa ankomma uppå
tillsyn af landshöfdingen och biskoppen, som då adjungerade
sig ett par nära boende bönder.
Frih. Horn, Christer, tilläde, at puncten väl kunde bifallas
men med vilkor, at hvarken nu eller framdeles utom
vanligit dagtractamente enligit förordningarne desse män aldrig
måtte begära eller få någon särskilt betalning.
Häruppå giordes proposition och bifölls. Dock med förbehåll,
at de således utsedde besigtningsmän hvarcken nu eller
framdeles derföre kunna få någon lön eller arfvode.
3 puncten innehölt, att då hospitalspräster dö, deras enkor,
som eij hafva nådår, måtte bestås et halft års lön till
begrafningshielp, under hvilken tid efterträdaren tienar utan
eller med sin förre lön.
Hr Göös, Lorentz, anmärkte härvid, at det torde gifvas
de hospitaler, hvarest efter gammal praxis presteänkorne
hafva nådår.
Puncten bifölls altså, dock utan någon förändring på de
ställen, där förr nådår varit änkan och de faderlöse barnen
bestådt.
4 puncten innehölt, att hospitalet i Christianstad, som blifvit
af sten bygt, icke måtte äga någon rättighet att för denne
byggnad praetendera någon byggningshielp af cronan och
1 I enlighet med konceptprotokollet äro i förlagan härefter följande
ovan raden tillagda ord uteslutna: den ändring at.
Nordencrantz.
723
fästningsbyggnadscommissionen i Christianstad; hvilket annars
blifvit påstådt i föllje af hvad 1752 års kongl, bref förunnar
invånarne där i staden til stenhusbyggnad.
Denne puncten tillika med det öfrige af betänkandet bifölls.
16. Anmältes, emottogs och infördes en deputation ifrån det Deputation,
Hedervärde Bondeståndet, anförde af Johan Andersson
ifrån Tiarp(!), 10 personer, hvilken pr [semissis] pr[semittendis]
recommenderade till afgjörande hos R. o. A.:
1. Ståndets extractum protocolli angående Häradshöfdingen
Carl Rahmn.
2. Ett extractum protocolli angående Allmogens lidande genom
jägeriebetj eningens mer än lagligen stränge upsigt uppå
skogshygge, så at de genom de anseenlige vitén, som dem påläggas
at betala, blifva aldeles utarmade.
Upvisande der jämte en liten, knapt 1/2 alns lång, ganska
krokig ek, för hvilkens fällande en af Allmogen blifvit pålagd
at plickta så mycket som för et storvuxit eketräd.
3. At Bondeståndets projecterade valförordning måtte företagas.
4. Äfven project till förordning om nämdemansval.
Deputationen erhölt Hr Baron och Landtm:s löfte, att
R. o. A., så fort möijeligit voro, skulle desse saker till afgörande
företaga; samt afträdde, ledsagad på vanligit sätt.
17. Företogs ånyo till afgiörande det redan den 21 sidstl. NordenSeptember
upläste Hr Commercerådets och Riddarens af nancevärcKongl.
Nordstierneorden Nordencrantz ingifne memorial, ket,memohvaruti
jemte öfverlemnandet af flere exemplar med bilagor
af sine sidst tryckte arbeten om rikets financevärck och Banquen
samt ordsakerne till de oredor, som han förmenar deruti
skola existera. Hr Commercerådet anförer deruti sig hafva
varit sinnad att nedlägga sin penna och ej skrifva mer
uti ämnen, som han så tidt och ofta uprepat utan värckan,
men at Riksens Ständers kallelse frambragt af honom detta
hans arbete, hvilket dock ej hunnit blifva så fullständigt, at
ju mera ännu återstodo, det han äfven utlofvar att fullkomna
med villkor, 1 at om han skulle nödsakas namngifva personer,
han icke inför kämnärs- eller andre domstolar af dem
derföre må tiltalas utan inför Riksens Ständer, som endast
äga at döma i sådane saker.
724 1771, dec. 11. Nordencrantz.
2:o. At hans mening icke är att gifva anledning till någon
efterräkning med de personer, som han kunde komma at bevisa
hafva profiterat af .författningarnes felagtighet, utan at
visa felen, på det de måtte rättas.
Vidare hemställer han, sedan Commercerådet Finlaij nu afstådt
sin ägendom till sine creditorer och gjordt en anseenlig
banqueroute, men bevisligen han genom sin växel- och öfrige
rörelse mycket bidragit till oredan i financerne, om icke,
då kronan, Banquen, Riksens Ständer, alla löntagare m. m.
derigenom lidit, någon actor å kronans vägnar må förordnas
at vid concursprocessen alle desses rätt bevaka. Och som
ibland de förluster, Finlaij upgifvit, månge finnas härröra
ifrån den tid, Finlaij var i handelscompagnie med Hofmarskalcken
Jennings, ehuru de nu äro åtskilde, deras bolag uti
denne concursprocess bör deltaga.
Sedan detta var upläst, föredrogs äfven et af Hofmarskalken
Jennings ingifvit memorial, innehållande generelle uplysningar
öfver detta af Hr Nordencrantz ingifne.
Äfven uplästes ett Hr Liljehorns, Pehr, af den 16 Nov.
sidstl.
Ett ytterligare Hr Nordencrantz af den 20 November; och
et sednare af d. 27 November.
Sluteligen uplästes de respective ståndens påskrifter, som
remitterat detta ärende till Secrete Utskottet.
Hr Uggla, Leonhard Magnus, upläste sin mening
till protocollet, den han skrifteligen författat, så lydande:
Dictamen ad protocollum.
Då det angifvande inför Riksens Höglofl. Ständer blifvit
gjordt, som skulle de refvor och den ställning, hvaruti riket
sig befinner, förnämligast kunna ledas ifrån en eller flere
personers åtgärd under de alt sedan 1734 års riksdag förflutne
riksmöten; så kan jag, af lika ömhet för riket och dess
rätt, icke annat än med Hr öfverstelieutenanten och Riddaren
Lilljehorns ingifne memorial therutinnan instämma, att
det för Ständer ett värdigt ämne altid är att med ömhet vårda
sig om rikets rätt samt hvars mans thermed förknippade
Nordencrantz.
725
väl. Frågan blifver allena om ort och ställe thertill. I gemen
måste jag väl tillstå, efter den kundskap jag haft tillfälle att
inhämta under en 40 års utöfning uti the delar, som angå
Ständers fri- och rättigheter samt lag och rätt, det jag å ena
sidan icke kan afse, huru Ständer till pröfning af förra Ständers
giöromål och författningar kunna sättja sig öfver Ständer,
och å andra sidan, huru betänkeligit det synes blifva att
uti personelle beskyldningzmåhl blanda lagskipningen immediate
med then lagstiftande mackten, såvida the anklagade tå
kunde therigenom äfventyra att icke allena blifva i mistning
af de i lagarne them förvarade beneficia processus et juris
utan jämväl kan hända af den säkerhet, som, i händelse af the
anklagades befinteliga oskuld, så tydeligen uti vår allmänna
lag och instruction för Justitisecancellersembetet förvarad är.
Men sedan Riksens Höglofl. Ständer sielfve behagat tillåta Hr
Commercierådet och Riddaren Nordencrantz att närmare inför
Riksens Ständer upgifva thess upptäckter till rikets beskadigande
vid förflutne riksdagar, och såvida jag altid är
therom ömm att tilbörligen vörda Ständers beslut, äfvensom
jag förmodar, at en så uplyst och stadgad man som bemelte
Hr Commerceråd icke lärer utan anledning hafva skridit till
thetta thess inför Riksens Höglofl. Ständer nu giorde angifvande;
så och i det afseende att berörde angifvande skall äga
en nära gemenskap med hvad för detta så uti Höglofl. Secrete
Utskotten som Bancodeputationerne vid de altsedan 1734
förflutne riksdagar sig tilldragit, hemställer till Höglofl. R. o.
A. jag ödmjukeligen, om icke likmätigt Hr Commercerådets
och Riddarens Nordencrantzes egit uti ingifvit memorial gjorde
hemställande detta måhl i den del, som rörer rikets rätt,
de förra Secrete Utskotters och Bancodeputationernes gjöromåhl
må, utan at therunder inveckla privatorum till lagliga
fora hörande tvister och rättigheter, så mycket mera blifva
till nuvarande Secreta Utskott remitterat, som ett slikt mål
icke annorstädes än ther enligit Riksdagsordningen 18 § lärer
hvarcken kunna eller böra vårdas. Och hvarvid Höglofl.
Secrete Utskottet tå icke lärer utur ackt låta den gransynta
och ömma handläggning, som måhlets sandskyldiga beskaffenhet
och rikets therunder beroende rätt kan medföra.
726 1771, dec. 11. Nordencrantz.
Hr von Post, Friedrich: Vid nogaste undersökning
af de flere memorialer och tryckte skrifter, som Hr Commercerådet
Nordencrantz ingifvit, finnes ljusligen, att de hufvudsakeligast
angå angifvelser emot personer. Om saken skulle
gå uti sin naturlige ordning, hörde den altså till den vanliga
domstolen, ty då blifver såväl capita accusationis på sätt,
som vederbör, utredde och, ifall de kunde bevisas, efter lag
af gjorde, som ock den anklagade lemnad en laglig rätt till
reconvention, om han funnos oskyldig. Men då Hr Nordencrantz
begärt at för hvad han skrifver icke annorstädes än
inför Riksens Ständer vara ansvarig, så vore icke svårt att
draga deraf den slutsatsen, att han åstundade skrifva hvad
han ville och om hvem han ville fritt under Riksens Ständers
beskydd. Sådant är väl icke enligt med hvad Sveriges
lag stadgar. Tryckfrihetsförordningen, som är en antagen
grundlag, gifver eij eller någon anledning dertil; den utstakar
likväl så tydeligen och klart, hvad denne casus vidkommer,
at ingenting mera behöfves; kunde Hr Nordencrantz bevisa,
hvad han uti sine tryckte skrifter emot enskilte personer
upgifver, ägde han i samma förordning alt skydd; kunde
han icke, så vore det obilligt at förneka de anklagade at
söka och få en skjälig reparation. R. o. A:s beslut voro altså
lagligast, om det stadnade deruti, at Hr Commercerådet Nordencrantz
uti detta hade at til godo njuta alt, hvad Kongl.
Tryckfrihetsförordningen förmår och innehåller.
Hr Jennings, John: Sedan Hr Commercerådet Nordencrantz
inkom med sitt första memorial, öfverlemnade han sitt
svar derpå uti memorial till Höglofl. R. o. A. den 28 sidstl.
November; hans frånvaro på landet hindrade honom at förr
kunna gjöra det. Uti samma svar hade han väl kunnat anföra
det, som med fullkomlig tydelighet skulle hafva visat Hr Commercerådet
Nordencrantz ofog, men då han hade sig bekant,
at de tre respective stånden redan antagit Hr Borgmästaren
Tollstorps memorial om Hr Nordencrantz upgifter, så hade
han haft alt skjäl at gå varsamt och tänka innom sig sjelf:
Jennings, är du klok, så tig. Det voro icke utan at han likväl
kunde trygga sig vid R.o. A:s rättvisa mening, yttrad uti
extractum protocolli angående Hr Borgmästaren Tollstorps
memorial, men sedan saken kommit at dragas på tiden ge
-
Nordencrantz.
727
nom den svårare och långa öfverläggning angående Konungaförsäkran,
torde mycket vara om sakens sammanhang fallit
utur minnet. Hr Lilljehorn hade nu genom memorial ånyo
väckt densamme, hans berömlige nit för fäderneslandet hade
väl förmådt honom dertill, men hans ömhet för hvar medborgares
bestånd borde ock giöra honom så billig, att han eij
förbigår, hvad som till försvar kan lända för den, som så ansattes
med svåre men alldeles obeviste beskyllningar. Hr Jennings
åberopade sig häröfver sitt upläste memorial och anhöllt
att sorn hvar annan svensk man få njuta til godo Sveriges
lag.
Heder och ära voro det ömaste, en medborgare hade att försvara,
till den hade Hr Jennings af Hr Commercerådet Nordencrantz
blifvit angrepen icke allenast inför Riksens Ständer
utan inför hela allmänheten uti tryckte skrifter.
Sedan tre af de respective stånden remitterat Hr Nordencrantz
skrifter till Secrete Utskottet, voro icke stället för Hr
Jennings här at vidare tala till sitt försvar, utan med obefläckat
samvete skulle han aldrig undandraga sig at möta Hr
Nordencrantz, ehvarest honom behagade; hade altså intet at
påminna vid denne remisse, efter Secrete Utskottet, som ägde
alla nödige handlingar, lättast kunde se ofoget af hvad Hr
Nordencrantz avancerat. Men det borde han för R. o. A. eij
döllja, att när Hr Nordencrantz nit för fäderneslandet voro
blandat med så mycken bitterhet och hat emot sig och Commercerådet
Finlaij, så syntes hvad som varit driffjädrarne till
detta nit, nemligen
1 :mo en omåttelig girughet, at han icke kunnat genom processe
vinna tredubbelt kiöpeskillingen för Schebo bruk.
2:o. Enskilt hat emot Hr Jennings, som härrör dt altifrån
1762 års riksdag, då Hr Jennings förklarade, at det vidlyftige
memorial, som Commercerådet Nordencrantz då ingaf till Riksens
Ständer om lag, domare och folck var aldeles stridande
emot constitution. Möijeligen kunde då hafva varit mera ungdomseld
uti det, Hr Jennings emot Hr Nordencrantz påstådt,
men oacktadt vid mognare år han visste att blanda mera vatten
i sitt tal, voro han ännu af samma tanka i anseende till
principen.
Hr Jennings försäkrade, at han icke frugtade undersökning
-
728 1771, dec. 11.
Nordencrantz.
en i anledning af Hr Nordencrantz upgifter och derföre anhölle
om remisse uppå Hr Nordencrantz memorial, hvilket,
i hvad som angeck rikets financevärck i allmänhet, han lämnade
uti sitt värde men uti alt det, som rörde personer, han
declarerade för ett pasqville, så länge alt, hvad han sanningslöst
anfördt, voro obevist.
Hr Silfverschiöld, Arvid: Detta innehåller tvenne
mål,
1 hvad Hr Commercerådet Nordencrantz anfördt angående
rikets finance- och bancovärck i allmänhet och
2:o de beskyllningar, som han enskylte personer gjordt. Man
borde eij blanda desse.
Det förra hörde ostridigt til lagstiftande magten, när det
angingo ändring och förbättring uti banco- och financeförfattningar;
det andra borde af lagskipande magten utredas. Det
voro eij godt at comparera för den, som skulle blifva inför
Ständer anklagad, han finge eij tillfälle att förklara sig, han
förlorade det beneficium af instantier, som uti lagen med så
mycken omsorg är förvarad för undersåtarne, och flere förmåner
af en ren och laglig rättegång. När nu måhlén äro
skilljacktige och höra till olika ställen, så borde sådant noga
i remissen iackttagas och eij mera till Secrete Utskottet remitteras,
än hvad dit hörer.
Frih. Cederhielm, Josias: Sedan R. o. A. redan utlåtit
sig om Borgmästaren Tollstorps memorial, så hade han
eij trodt, at det, som i dag voro ventilationsämne, skulle draga
så långt på tiden; man hade nu läst tvenne Hr Commercerådet
Nordencrantz ingifne memorialer, de innehålla icke
stort annat än detsamma som hans här utdelte tryckte skrifter
och desse aldeles detsamma, som finnes i hans förra tryckte
arbeten. Materia substrata nu bör vara hans sist upläste
memorial, och hvart det skulle remitteras; men det blefvo altid
svårt at säga, hvarest något sådant memorial skall handteras,
som nästan angår hela verlden. Det som rörer financeoch
bancovärcket i allmänhet, må väl gå till Secrete Utskottet,
hvad som blandas in om Hofmarskalken Jennings deruti
fölljer väl med för at uplysa de af Nordencrantz upgifne facta;
men där finnes äfven om Finlaijske concursen; huru den
skulle komma till Secrete Utskottet, kunde han eij se; den
Nordencrantz.
729
rörde private borgenärer och gäldenärer, utländske och inländske
handlande; skulle concurser komma till Ständer och
högsta magten blifva sakägare, som äro lagstiftare, voro det
at sätta knifven på strupen på all credit; at få kronan till
medcreditor gior altid vidlyftighet och osäkerhet för den, som
skall söka rättvisan; det skulle altså medföra et stort äfventyr,
om Finlaijske concursen remitteras till Secrete Utskottet.
Derföre tilstyrkte han en sådan resolution: At ehuru det vore
emot Sveriges lag, at Riksens Ständer immediate befatta sig
med rättegångsmål, likväl och i anseende till de upgifter, Commercierådet
Nordencrantz låfvat uti det af honom upgifne
memorial angående finance- och bancovärcket i allmänhet och
den gemenskap, hans angifvelser emot Hofmarskalken Jennings
härmed äga, så ville R. o. A. remittera detta till Secrete
Utskottet.
Frih. Grönhagen, Clas Wilh.: At Commercerådet
Nordencrantz eij kunde hysa synnerlig vänskap för Hofmarskalken
Jennings, voro eij underligit, när han icke kunde
glömma, huru svårt bemälte Hofmarskalck honom ansatte
vid 1762 års riksdag, då en votering och endast 4 rösters pluralitet
frälsade honom ifrån commission. At han nu begärt
blifva inför Riksens Ständer tilltalad af den, som hans skrifter
skulle falla något mera till last, voro eij obilligt, ty de
hade bästa tillfället at kiänna och undersöka om sanningen
af hans upgifter; han ville altså endast derigenom befria sig
ifrån kämnärsrätt, som aldrig i sådane saker kunde döma med
connoissance de cause; icke funnes det, at Commercerådet
Nordencrantz ville eller begärte at undandraga sig ansvar för
hvad han skrifvit och upgifvit. Dessutom när såväl Commercerådet
Nordencrantz som Hofmarskalken Jennings voro nögde
att remittera saken till Secrete Utskottet, så kunde det
utan all tvifvel bevilljas dem, och dertill ville Frih. Grönhagen
altså med godt samvete samtycka, men deraf fölgde icke,
at någon särskilt actor uti Finlaijske concursen å publici vägnar
skulle förordnas eller at någon särskilt undersökning uti
det, som voro personnelt, borde skie, utan att sådant med detsamma
voro afslagit.
Hr Linderstedt, Eric, fant uti Hr Nordencrantz memorial
så mycket ihopblandat, at han svårligen kunde det
730 1771, dec. 11—14. Nordencrantz.
i en hast åtskilja; icke hörde Finlaijske banqueroutten till
Riksens Ständer, icke alla de öfrige saker, som han emot enskilte
perssoner anfördt. Än mindre kunde förre Ständer sättas
till ansvar för sine giöromål hos tillkommande Ständer.
Alt sådant med det mera borde lämnas, och således endast
hvad som allmänt voro till Secrete Utskottet remitteras men
med det öfriga och enskilte Riksens Ständer sig icke befatta.
Hr Billberg, Friedr. Otto, trodde, at R. o. A. lätteligen
skulle komma ifrån denna saken, då man eftersinnade,
at Hr Nordencrantz underkastat sig at svara för Riksens Ständer;
det voro en betydande domstohl; om han angifvit något
där, som han eij gittade bevisa, kommo han eij så lätt derifrån.
Utan vidare öfverläggning kunde altså desse memorialer
till Secrete Utskottet remitteras; Hr Billberg kunde aldrig
föreställa sig, at Secrete Utskottet skulle befatta sig med det,
som angingo Finlaijske concursen och Jennings eller andre
private.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Voro eij tiden mera kostbar,
så kunde man uti alt detta få anledningar at anställa
flere betragtelser öfver vårt fädernesland och som philosophe
antingen gråta med den ena eller skratta med den andre gamle
grekiske philosophen. Men då man eij borde uppehålla sig
för länge härvid, så ville han korteligen säga sin mening, att
alt, hvad som rörer det allmänna, kunde till Secrete Utskottet
remitteras, men icke at blanda sig uti det private. Sådant
kunde icke undfalla Secrete Utskottet, om påskriften blefvo
remisse till Secrete Utskottet, at vid desse handlingar gjöra,
hvad lagarne tillstädj a.
Frih. von Essen, Fridr.: Sedan han läst sine discourser
och gifne tillstyrkanden uti Secrete Utskottet och Bancodeputation
med noter och mindre behagelige anmärkningar
vara af Hr Nordencrantz i tryckte skrifter apostropherade, hade
han repugnance at tala i denna sak; men då Borgmästaren
Tollstorps memorial nu vunnit bifall hos Riksens Ständer
och saken fädt det skick, den äger, trodde han sig böra
säga sin mening till protocollet, hvilken för at eij uppehålla
tiden voro korteligen denne, at han eij kunde tillstyrka
R. o. A. at vara sig olika emot deras på Borgmästaren Tollstorps
memorial gifne resolution; derföre, hvad som i allmän
-
Nordencrantz. Mossebo kyrka.
731
het angingo financevärcket, kunde till Secrete Utskottet såsom
sitt rätta ställe remitteras, men de tilvitelser, Hr Nordencrantz
giordt private personer, med det mera hans memorial
innehöllo, voro eij saker, hvarmed Riksens Ständer borde sig
befatta.
Proposition giordes nu enligit discourserne och resolverades,
att ehuruväl R. o. A. förklarat Commercerådet Nordencrantz
angifvelser rätteligen och egenteligen höra till ordinarie
domstolar; lika som R. o. A. anser betänkeligit at lämna
Finlaijske concoursen under Secrete Utskottets granskning
och handläggning; likväl och i förmodan at Secrete Utskottets
åtgärd stadnar vid de ämnen, som Riksdagsordningen och lagarne
utstakar, så bifaller R. o. A. till remisse af samtelige
memorialerne till Secrete Utskottet. Hvilken resolution, sedan
den blifvit upsatt, genast för R. o. A. uplästes och gillades.
Hr Baron och Landtm, anmälte, att Talemännen i anseende
till instundande julehälg föreslagit, at riksdagsarbetet uphörer
den 18 i denne månad och åter börjas den 10 nästinstundande
Januarii.
Detta bifölls.
Vidare resolverades, att som af bötespenningar till julhelgen
torde blifva utdelte något åt de fattige, så skulle desse
böter, som ännu återstodo, insamlas.
Hvarpå R. o. A. åtskildes klockan half till tu eftermiddagen.
År 1771 d. 14 December.
Lördag.
Plenum klåckan 9 förmiddagen.
Närvarande, under Hr Baron och Landtm :s siuklighet, Grefve
Lewenhaupt, Charles Emil.
1 :mo. Företogs ånyo det af Talemannen för det Hedervärda
Bondeståndet Joseph Hansson ingifne memorial, som den 30
sidstl. October blifvit upläst, angående understöd genom collect
och stambok til den förfallne Måssebo kyrkas åter
iståndsättande.
Hr Freudenfelt: Uti en för landet så svår tid som den
47—670435
-
Collect til
Mossebo
kyrka.
732 1771, dec. 14. Riksrådspensioner. Sala.
ne, då kronans utlagor icke kunna betalas, bör man undvijka
at belasta medborgare med stamböcker och collecter; Melby
kyrka, som haft den olyckan at blifva genom vådeld i aska
lagd tillika med största delen af församlingen, behöfde långt
snarare et sådant understöd; men man hade haft försyn at
begiära det; borde altså detta af slås.
Proposition begiärtes, blef giord och memorialet afslagit.
Pensioner 2:do. Uplästes Secrete Deputations betänkande af den 6 i
för Hrr Rik
sens
Råd. denne månad, hvaruti hemställes, at Hrr Riksens Råd Horn,
Kalling, Gyllenstjerna, Ribbing, Funck, Lagerbielke, Reuterholm,
Hermelin, von Duben och Friesendorf, hvilka sidstl.
riksdag, då de trädde utur Kongl. Maij :ts Rådkammare, erhöllo
pensioner, måtte få beräkna desamma ifrån den tiden,
som rådslönen för desse herrar uphörde, och at de böra undfå,
hvad derefter för dem brister och innehållit blifvit.
Detta bifölls.
Sala stads 3 ;o. Föredrogs Riksdagsfullmäktigens för Sahla stad Petkvrkoher
deval.
*er Westbergs ansökning, som af Urskillningsdeputationen
till Riksens Ständers plena blifvit remitterad, at staden måtte
få til godo niuta de rättigheter vid kyrkoherdeval, som 42 §
af stadens privilegier innehåller, och det på lika sätt som
vid 1760 års riksdag för Norrkiöpings stad blifvit förklarat,
hvilken stadens ansökning alt sedan 1765 års riksdag legat
oafgiord.
Deriemte uplästes Borgareståndets sidstl. riksdag afgifne
extractum protocolli af den 12 Januarii 1770 angående denne
sak, som bifaller ansökningen uppå de skiäl, Justitisedeputationen
uti et vid 1765 års riksdag afgifvit betänkande anfört.
Likaledes uplästes det Högvördige Presteståndets gifne bifall
af den 7 December sidstl. med den tilläggning, at Sahla landsförsamling
under denne privilegii- och förslagsrättighet lika
med Sahla stad innefattas. Med hvilket beslut Borgare- och
Bondestånden genom teknade påskrifter sig förenat.
R. o. A. biföll äf :n memorialet med det Högvördige Prästeståndets
tilläggning.
Fattigstuga 4;o. Uplästes Oeconomieförordningzdeputations betänkande
för Stillt
landsför- ^en 28 sidstl. October, som uppå Riksdagsmannens för
samling. Gransbo1 och Terna soknar Anders Ericssons anhållan til
-
1 Gränsbo är ett hemman.
Sala. Amiralitetet.
733
styrker, at Sahla landsförsamling til en fattigstugas upbyggande
och deruti varande fattiges underhåll måtte få de uti
samme församling redan ifrån den 1 Maij innevarande år besparde
och hädanefter, så länge kyrkoherdelägenheten ledig
hlifver, inflytande pastoralier, hvilka Hans Kongl. Maij :t tilllåtit,
at de Sahla stads hospital måtte til godo komma.
Men hvad hans begiäran vidkommo, at stadshospitalet borde
återbära, hvad det af pastoralierne för de förflutne åren upburit,
kunde deputationen deri icke ingå.
R. o. A. påminte sig sit beslut af den 27 November sidstl.
uppå Borgareståndets extracto protocolli af den 27 Aug. angående
pastoraliernes användande under vacancetiden, nemligen
at sedan vice pastoris lön afgåt efter hvad Consistorium
utsat, så skulle öfverskåttet lämnas församlingen at disponera
ad pios usus; och beslöt altså at i conformité deraf bifalla
detta betänkande på sätt och vilkor, som berörde beslut af
den 27 November sidstl. innehåller.
5:o. Föredrogs Protocollsdeputations betänkande af d. 8
Novembr. 1771, hvaruti föreslås til vinnande af en bättre och
närmare upsikt vid Amiralitetet och i synnerhet på hushållningen
och räkenskaperne, at en vice advocatfiscal måtte förordnas
med årlig lön 400 d:r s:rmt af de genom embetsåtgiärd
inflytande balance- och observationsmedel och, om desse
medel ei skulle blifva tilräckelige, at han då får afvakta
den tid, då tilgången kan medgifva, at han sin lön utbekommer.
Och anmäler deputation til denne sysslan Vice Auditeuren
Anders Borg, doch utan äldre och bättre förtientes vid
amiralitetsstaten prsejudice framdeles i anseende til tour och
befordringsrätt, som de redan för honom äga.
Härvid fants en ledamots, Hr Johan von Enge ströms, särskilte
votum, som finner ei öfverensstämma med deputations
instruction at et så beskaffat betänkande som detta afgifva;
at förbätringen med hushållningen vid Amiralitetet tilhörde
Secrete Utskåttet, hvarest äfven de til detta ärendets utarbetande
af Kongl. Maij :t befulmäktigade deputerades relation
derom redan voro ingifven. At desse deputerade såväl som
Kongl. Amiralitetscollegium bordt höras angående hvad
som egenteligen skulle blifva en vice advocatfiscals giöromål.
At om sysslan skulle tilsättas, Amiralitetscollegium borde li
-
Vice advocatfiscalssysslas
inrätning
vid
Amiralit.
734 1771, dec. 14. Kommissorialrätten i Borås.
Enroths sätt
at brygga af
hafra.
Comissorialrätts
i Borås
förrätnings
påskyndande.
ka sorn andre dylike sysslor denne tilsätta; at altså frågan
om en vice advocatfiscals tilsättande vid Amiralitetet må öfverlämnäs
til Secrete Utskåttet.
R. o. A. fant skiäligt bifalla detta särsltilte votum.
6:o. Uplästes, ifrån Urskilningsdeputationen remitterad,
Comministern Enroths ansökning, som redan vid flere föregående
riksdagar varit anhängig, angående belöning för et af
honom upfunnit sätt at af omältad hafra brygga et godt och
smakeligt dricka och Handels- och manufacturedeputationens
vid 1765 års riksdag afgifne tilstyrkande, at honom derföre
måtte bestås en belöning af manufacturfonden 3 000 d:r
köp :rmt.
Detta bifölls.
Hr Lagersvärd, Fredric, påminte, at Assessoren
Wadström, boende i östergötland och kiänd för en ganska
lycklig hushållare, i denne hushållningskonst giort de nyttigaste
uptekter, hvaraf flere nu hade gagn; han visste väl, at
bemälte Assessor icke begiärte derföre någon penningebelöning,
men trodde doch honom förtiena Riksens Ständers upmerksamhet;
hemstälte derföre, om icke hos Kongl. Maij :t i
underdånighet måtte anhållas at emot Assessoren Wadström
förklara sit nådige välbehag.
Detta bifölls. Och utlofvade Hr Lagersvärd at derom
med memorial til R. o. A. inkomma, då detta bifall kunde derå
teknas.
7 :o. Föredrogs Probstens och Riksdagsfullmäktigens ifrån
Skåne Hr Magister Bolmstedts memorial, innehållande anmärkningar
dervid at de vid Commissorialrätten i Borås för
tiltagsenhet och missbruk af sine embeten dömde embetsmän,
hvilka uti de öfver dem fälte domar hos Kongl. Maij :t sökt
ändring, ännu icke blifvit til näpst befordrade; hvarföre han
funno sig föranlåten tilstyrka, at hos Kongl. Maij :t i underdånighet
anhållas må såväl derom, at Riksens Ständers vid
denne riksdag tagne beslut om embetsmäns tiltal, som för
olagligheter vid riksdagsmansvalen blifvit angifne, måtte
ifrån Kongl. Maij :ts Cancellie expedieras såsom ock at bemälte
Borås Commissorialrätts dom hos Kongl. Maij :t til
granskning och öfverseende företagas, så at besluten och
handlingarne i desse mål så tidigt kunna hinna til Riksens
Kommissorialrätten i Borås. Nämndemansval. 735
Ständer inlämnas, at de innan riksdagens slut äga rådrum
målen til alle sine omständigheter pröfva; derjemte at Justitisedeputation
må updragas at af Kongl. Justitiserevision
infordra underrättelse, af hvad grund detta angelägna ärende
kommit at i flere år ligga oafgiort samt med sit yttrande
derom med första til Riksens Ständers plena inkomma.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Ehuru det skulle vara önskeligt,
at alle fiscaliske actioner måtte kunna snart blifva til
slut bragte och afgiorde, borde man likväl besinna, at hvad
Commissorialrättens i Borås dom angingo, den icke hörde immediate
til Ständers uptagande; altså kunde Justitisedeputation
icke med fog blanda sig i mål, som ännu ei voro hos
Kongl. Maij :t afgiorde, utan trodde han alt nog, om Riksens
Ständers underdånige bref afgingo med önskan at snart få
desse mål til slut befordrade, utan at Justitiaedeputation härvid
får någon särskilt commission.
Efter någon kort discourse bifölls, at som R. o. A. önskar,
det en och hvar måtte skyndesam rättvisa kunna vederfaras,
så ville väl R. o. A. samtycka, at hos Hans Kongl. Maij :t Riksens
Ständer i underdånighet anhålla om skyndesamt slut i
desse mål; men hvad den föreslagne remissen angår, så kunde
R. o. A., såvida desse mål icke höra til Riksens Ständers
immediate uptagande, sig dermed icke befatta.
Hvilket, sedan det för R. o. A. blifvit justerat och gillat, memorialet
påskrefs.
8:0. Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af den
16 November sidstl. tillika med en af ståndet projecterad förordning
om nämdemansval, hvarvid äfven var bilagt Justitisedeputations
vid sidstl. riksdag afgifne betänkande uti detta
ämnet. Sedan alt var til slut läst, giorde
Hr Göös, Lorentz, den anmärkningen, at detta project
til nämdemansval icke passade sig för Finland, hvarest et annat
valsätt vore brukeligit och vid valet rösterne på helt andre
grunder beräknades; förmodade altså, at denne förordning
icke skulle blifva generelle; dessutom funno han den förändring
häruti, at frälsebönder voro ifrån valet uteslutne,
hvaruti han trodde, at dem skiedde orätt.
Frih. Cederhielm, Josias: Ostridigt är det häradets
och i synnerhet Allmogens, som inom häradet bo, rättighet at
Nämnde
mansval.
736 1771, dec. 14. Nämndemansval.
välja sine domare, som i nämnden sitta skola, och 1 cap.
R[ättegångs]b. synes bekräfta denne rättighet. Det vore väl
sant, at grunderne til valet ei på alla ställen funnos lika. I
Skåne och kringliggande provincer til exempel fordrades för
at blifva nämndeman, at man skattade til kronan i ordinarie
räntan för en tunna hårt korn eller en laglig oxe; på andra
ställen och merendels öfveralt uti den öfra delen i Sverige
fordrades intet annat än at vara bofast inom häradet. Detta
kunde likväl icke hindra en generail förordning om nämdemansval,
då ei åtal derpå giöres. Men hvad Bondeståndet uti
detta project til förordning om nämdemansval föreslagit,
medförde ändring uti lagen och den folket ifrån äldste tider
förbehållne rättighet at välja sine domare. Således voro det
emot grundprincipen hvad här föreslås, at endast skatte- och
kronobönder skulle välja nämdemän: En åbo på frälsejord
voro lika fri man som en åbo på kronojord. Han sisterade för
samma domstol. Han buro lika onera til domarens underhåll
och deltogo i tingsbygnaden lika som kronobonden; hvarföre
skal han uteslutas ifrån valet. Inom Sveriges gränts gifves
ingen träl; hvar hafva krono- och skattebönder fåt den rättigheten
at ensamma uphäfva sig til domare öfver sine öfrige
häradsboer? Icke är kronobonden mera jordägare än frälsebonden.
Månne frälsebonden och ståndsperson, som på landet
bor, då aldeles skal afskiljas ifrån alle borge [r] lige rättigheter?
De så kallade ståndspersoner är o likväl svenske mäns
barn, af präster eller borgare härkomne. De bidraga på samme
sätt som andre til riket och staten, deras förmögenhet
och förvärfvade erfarenhet bör icke utestänga dem ifrån den
svenska folket ifrån urminnes tider tilhörige rättighet at välja
sine häradsdomare, när den domstolen lika så väl deciderar
öfver deras välfärd som öfver skatte- och kronobondens.
Derföre var Frh. Cederhielm af den tanka, at vid utväljandet
af nämdeman hvar och en, som rökpenningar betalar, han må
vara af hvad stånd han vil och antingen sielf eller genom
fulmäktig tilstädes kommer, bör äga lika röst och at en hvar
hemmansbrukare, som inom häradet bor och välfrägdad man
är, då han äger häradsbornes förtroende at få pluraliteten af
röster, må kunna som ledamot och nämdeman i tingsrätten
sit ställe intaga. Om R. o. A. gillade desse hans tankar, så
Nämndemansval.
737
hemstälte han, huruvida det kunde vara angelägit at uti et
extractum protocolli närmare detaillera desse omständigheter
och emedlertid anmoda Borgare- och Prästestånden at upskiuta
med sit yttrande i saken; eller ock at remittera saken
til Justitisedeputation.
Flere begiärte remiss och at extractum protocolli med skiälen
dertil måtte afgå.
Frih. Ridderstolpe, Carl, holt före, at en remiss verkade
mindre, ty om Bondeståndet ei bifaller remissen, i tanka
at den blifvit begiärd för at uppehålla saken, och de öfrige
stånden bifalla Bondeståndets extractum protocolli med projectet,
så vinnes ei ändamålet, utan saken gingo til expedition
efter slutad riksdag; deremot om uti extractum protocolli alle
considerationer fullkommeligen anföras och i synnerhet visas,
huru ifrån första början de så kallade engiärningsmän varit af
folket valde til domare, så torde de öfrige respective stånden
taga saken i närmare öfvervägande, och emedlertid kunde
man med en deputation anhålla, at den hos de andre stånden
måtte hvila, til des R. o. A:s extractum protocolli hunno ankomma.
Hr Billberg, Fredric Otto, förklarade sig härmed
nögd, men icke at man måtte bruka det ordet hvila utan endast
bedja dem upskiuta til nästa plenum, hvarförinnan extractum
protocolli borde vara färdigt.
Hr Uggla, Leonard Magnus, hemstälte, om icke
man kunde säga ordsakerne, som föranlåta R. o. A. til detta
extractum protocolli, och ibland annat at alla de, som betala
lagmans- och häradshöfdingeräntan, böra deltaga uti
nämdemansvalet.
Häröfver discourerades något, men omsider stadnade R. o.
A. i det slut, at extractum protocolli skulle upsättas til nästa
plenum och emedlertid genom en deputation i dag detta
extractum protocolli hos de andre respective stånden annonceras.
Frih. Cederhielm anmodades at tillika med Hr Uggla detsamma
författa; hvilket de sig åtogo.
Detta extractum protocolli, sedan det blifvit upsatt, lydde
ord från ord, som följer:
738 1771, dec. 14. Nämndemansval.
S. d. Då hos R. o. A. förevarit det Ärbare Bondeståndets protocollsutdrag
af den 16 November rörande nämdemäns tilsättande,
hafva flere betydelige considerationer sig företedt, som
ligga i vägen för det fulkomliga och til alla delar instämmiga
bifall, hvarmed R. o. A. altid önskar kunna gå respective
medstånds tankar til mötes.
At det ifrån hedentima frija svenska folket ägt den rättigheten
at sielfve antaga sine domare, är af alla häfdateknares
minnesskrifter nogsamt stadfäst; och såsom en fölgd deraf
har nämdens tilsättande blifvit uti Tingmålabalken och
Rättegångsbalken såsom Allmogens tilständighet tydeligen utmerkt;
hvarföre ock R. o. A., anseendes bibehållandet af denne
rätt vara et vedermäle af det frija regeringssättets uti sina
principer oförändrade bestånd, med yttersta upmärksamhet
fästat sina ögon på de af Bondeståndet nu projecterade nyheter,
som vid personernes utnämnande skulle komma at efterlefvas,
så at den borgerliga folkar ätten icke måtte vid utöfningen
lida det intrång, som grundförfattningen påsyftat at
förekomma. Rörande dem som välja skola, så har projectet
velat ensamt uti skatte- och kronoböndernes händer nedlägga
den myndigheten. Men det måste besinnas, at efter Sveriges
lag äger ingen makt at för annor svara utan dertil ordenteliga
befullmäktigad, såsom det ock icke kan blifva skatte- och
kronoböndernes til riksdagsärendernes lagliga skiötsel vid
denne tid befullmäktigade tilständigt at för sig eller sina
hemmavarande fordra et välde öfver medborgare, som icke
genom trug vinnas kan, utan af et frivilligt begifvande endast
väntas bör.
Vid häradsrätterne afhandlas både justitiseärender och oeconomica.
Alla, som i häradet bo, skola derstädes sina angelägenheter
anföra och vid påfordran til svars stånda. Skatteoch
kronobönderne äro icke de endaste. Folk af alla stånd
äro domstolens redoskyldige. Hvars mans egendom, som i häradet
bor, skal af domstolen vårdas och vid flere tilfällen beskattas.
Mannamon får dervid icke hafva rum. Större eller
mindre förmögenhet, stånd, härkomst, födsel eller anseende
får och bör icke gifva rum til undantag. Huru kan det då
låta höra sig, at den ena delen af landets inbyggare skulle
vilja äga större rätt än den andra? Igenom hvad för slags
Nii mntl emans val.
739
förtienst mot fosterland och medbroder kunna skatte- och
kronobönderna påstå at ensamme tilsätta en gemensam domstol?
Giöres afseende på personlige rättigheterne, så erindras,
at inom Sveriges gränts finnes ingen träl. Tages åter egendomarne
i betraktande, så lärer intet kunna undfalla, at ju
i landet finnas många andre, som jord äga, än skattebönderne,
likasom å andra sidan kronans landbönder icke mera för
jordägare anses kunna än de privatas. Frågas åter, hvem som
lönar domstolarne och justitisestaten, så svaras, at lagmansoch
häradshöfdingeräntan betalas af alla matlag på landet
utom säterierne, för hvilka en viss procent utur alla adeliga
sterbhus deremot utbetalas. Skatte- och kronoböndernes ensamme
rättighet at häradsdomstolen tilsätta kan icke heller
deriveras från tingsbygnadernes underhållande, som äfven
är en allmän skyldighet. R. o. A. har således, oaktat det nogaste
eftersinnande, icke kunnat finna grund och anledning at
på sätt, som nu projecterat är, afhända den ena delen af landets
inbyggare något, som i alla tider varit en gemensam
folkarätt, och at tillägga en annan del af samhällets ledamöter
en emot siälen af et fritt regeringssätt så aldeles stridande
myndighet, som nu föreslagen är; likasom R. o. A. icke
heller kan afse, inom hvad för gränts en sålunda tilväxande
öfvermakt sluteligen stadna skulle, hvars rättighet at ensamt
utvälja sexmän och kyrkovärdar, ja, äfven siälasörjare och
kyrkobetiening, med lika fog framdeles yrkas kunde.
Då man nu vidare betänker, hvad som projecteras om deras
personliga egenskaper, som under omröstning til nämndemän
komma böra, så är det icke utan förundran, som R. o. A. finner
samtelige frälsebönderne och ståndspersonerne i riket försatte
i enahanda anseende med vanvettiga och vanfrägade. Den
öma omvårdnad, som Ärbara Bondeståndet uti förriga tider
bevisat för Adelens landtbönder, ei mindre än för Skatt- och
Kronoallmogen, låter sig föga igenkiänna uti det öde, som
nu beredes åt frälsebönderne, hvilka med ringa fromma skulle
i en framtid finna sig flyttade ifrån sina husbönders domstolar
til en häradsrätt af skatte- och kronobönder ensamt
formerad och bestående. Det blefve äfventyrligt för frälsebönderne
at vara i brandstodsförening ihopa med skatte- och kronobönderne,
då desse sednare ensamme komma at disponera
740 1771, dec. 14. Nämndemansval.
om den gemensamme afgiften. Likaså i mång annor stycke.
Hvad åter ståndspersonerne anbelangar, hvilkas försvarande
R. o. A. väl erkiänner sig icke så egenteligen tilhöra, äro
ändoch omständigheterne i många delar desamma, i somlige
äfven ännu mera talande. Den så kallade ståndspersonsclassen
i riket, som i sednare tider märkeligen tilväxt i nummer
och förmögenhet, kundskap och erfarenhet, är vitterligen aldrig
genom lag ifrån medborgerlige rättigheterne afsöndrad.
Fundamenterna, hvarefter denomination tages, äro ganska
otydliga och således arbitraire. Men med visshet kan sägas, at
ståndspersonerne äro et lika så fritt folk som andre landsens
inbyggare, bidraga i sin mån lika så mycket til statens
behof som andre, äga således at fordra lika protection som
andre. Deras härkomst från präste- eller borgaresläkter, deras
vid academier eller i kronans tienst förvärfvade insikter kunna
ju aldrig läggas dem til last eller giöra dem de förmåner
förlustige, som i vårt sälla regeringssätt sträcka sig til hvar
enda bonde, sutte han ock på 8: dels eller mindre hemmansdel.
Til at i all sin vidd utstaka ståndspersonernes rättigheter
är för denne gången icke R. o. A:s ämne; men at i någor
måtto medgifva det betryck och den vanära, som efter detta
project dem öfvergå skulle, är vida skilt från R. o. A:s tankesätt,
som försvar af svänska friheten altid varit och oföränderligen
blifver ådagalagt, likasom det icke utan förgiätenhet
af sig sielft kan af Riddarhuset efterlåtas at i detta tidehvarf,
som uplyses af en infödd Konung, låta en så mycket mindre
medborge[r]lig likhet läggas öfver frälsebönderne i riket.
Det blifver således R. o. A:s oföränderliga föresats at i så
måtto efter yttersta förmågo bibehålla hemmavarande medborgares
af alla stånd oförverkade allmänna folkarätt, at vid
utväljandet af nämdeman i en sokn eller district hvar och
en, af hvad stånd han vara må, som rökpenningar betalar och
som antingen sielf eller genom fulmäktig tilstädes är, må en
lika röst äga och at ingen hemmansbrukare, som i soknen eller
districtet bofast och välfrägdad man är, må förmenas komma
under omröstning och i rätten sit säte taga, så snart han upter
skrifteligit bevis ifrån dem, som före valet utses, at dervid
upsikt hafva om pluralitetens decision; men at någons
börd eller stånd måtte hvarken rättighet eller exclusion med
-
Taxeringsman. Spannmålsbrist.
741
föra, blifvande» soknemännens eller grannarnes förtroende
endaste grunden.
Häraf kommer genom utdrag af protocollet respective medstånden
at del lämnas. Ut supra.
9:o. Uplästes Justitisedeputations betänkande af den 21 Oc- Taxeringstober
sidstl. med project til en förordning angående sättet at
välja taxeringsmän och femtio äldste för Borger skåpet i
Stockholm.
Detta betänkande tillika med projectet til förordningen blef
af R. o. A. bifallit, sådant som det ibland bilagorne til protocollet
igenfinnes.
10:o. Uplästes Borgmästarens och RiksdagsfulmäktigensKiällarfrihet
för Norr
för
Norrtelje Otto Engellaus memorial, hvaruti han anhål- telj-e
ler om tillökning af den til 46 d:r s:rmt staden förundte kiällarfriheten,
så at den kunde utsättas til 100 d:r s:rmt.
Detta remitterades til Secrete Utskåttet.
11 :o. Upropades den deputation, som til andre respective Deputation
stånden skulle afgå angående förordningen om nämdemans-°n^™nale
valen, nemligen:
Frih. Cederhielm,
Frih. Armfelt,
Hr Bergenstråle,
Frih. Armfelt, [M.],
Hr Scheffer,
Hr Jernskiöld,
Hr Biörnberg,
Hr Ehrencrona.
Hvilka afgingo och efter någon stund återkommo med berättelse,
at de 2:ne respective stånden utlåfvat vilja afbida
R. o. A:s extractum protocolli och Bondeståndet at taga det
uti öfvervägande närmare, då det ankommo.
12 :o. Uplästes Secrete Utskåttets extractum protocolli af d. Utvägar
29 November sidstl., hvaruti anmäles, at Kongl. Maij :t vidta- e™4isbr^t.
git alle möijelige utvägar uti den landet nu hotande spanmålsbrist
för at befrämja tilgången och lindra priset på denna
så nödiga vara; at Secrete Utskåttet för en sådan Hans
Kongl. Maij :ts landsfaderliga omsorg betygat på Riksens
Ständers vägnar deras underdånigste vördnad och erkiäntsla.
742 1771, dec. 14. Spannmålsbrist. Räntepersedlar.
Räntepersed
lars försel
vid Jemtlands
Reg.
Secrete Utskåttet föreslår väl derjemte, at til förekommande
af en sådan brist i framtiden visse spanmålsmagaziner i hvarje
län kunde anläggas, hvarutur enhvar emot viss dräglig
ränta kunde få låna spanmål. Äfven at private skulle tillåtas
at inrätta sådane utlåningsmagaziner med det privilegium
utom annat, at den, som inför landshöfdingen i länet ville
sig förbinda at ständigt i et magazin hålla et visst qvantum
spanmål til lån emot et utsat stadgat interesse, borde försäkras
om publiqvt hägn och försvar samt promt handräckning
hos kronofogden til utmätning utan at behöfva anmäla sig
hos landshöfdingen, när han upvisar giäldenärens ostridige
förskrifning på lånt spanmål.
Likväl och som detta eij giorde tilfyllest at lätta tilgången
på spanmål och bibehålla priserne uti deras jemnhet utan
ännu mycket erfordrades, som behof de at i ordning ställas;
så föreslår Secrete Utskåttet en beredning på det sätt, at under
någon af Hrr Riksens Råds prsesidio 2 ledamöter af
Kammarcollegium, 1 af Statscontoiret, 1 af Bergzcollegium
och 2 af Coinmercecollegium sammanträda med någre flere i
dy mål kunnige män och företaga sig at öfverväga detta ämne
i heta sin vidd och derefter til Kongl. Maij :t öfverlämna project
til en sådan författning, som til ändamålets vinnande
lämpeligast vara kan at af Riksens Ständer efter bepröfvande
fastställas, utan at något, som förut i denne delen finnes vara
förordnat, må dem dervid i vägen ligga.
Detta bifölls.
Hr Linderstedt, Eric, erindrade, at då han tilförene
under R. o. A:s brydsamme öfverläggningar angående den befarade
spanmålsbristen yttrat sin önskan at i riket få en fri
spanmålshandel och all monopolicering med lifsmedel afskaffad;
så fägnade honom, at Secrete Utskåttet genom detta behagat
godkiänna hans principe och tilstyrka, at hvem som ville
måtte få handla med spanmål.
13 :o. Föredrogs Landt- och siömilitiae-, Kammaroeconomie-
samt Förordningsdeputationernes i sammanträde utarbetade
betänkande af den 11 November, hvaruti tilstyrkes, at
Allmogen och de til militisestaten indelte räntegifvare uti
Ångermanland måtte varda bibehållne vid den rättighet, som
kongl, brefvet d. 3 Aprill 1696 dem tildelar, och deremot
Skatteköp. Marcks von Wurtemberg.
743
kongl, resolution på Jemtlands Regementes besvär d. 10 Martil
1757 tillika med Kongl. Maij :ts i grund deraf d. 4 December
1770 utfärdade utslag, i hvad del det rörer räntepersedlarnes
forslande, til deras verkan aldeles uphöra, så at Jemtelands
indelningshafvare, såvida de ei efter markegången vilja
taga sin betalning, icke måge belasta räntegifvarne med
räntepersedlarnes förande längre än til den stad, sorn inom
lagsagan är räntegifvaren närmast belägen. Och i öfrigit at
undersökningen, som blifvit anstäld i anledning af en del Allmogens
klagan, huruvida Regementsskrifvaren Pehr Sandvall
vid räntepersedlarnes utfordrande skal tilskyndat dem något
lidande, måtte til slut och laga dom befordras.
Detta bifölls.
14 :o. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den Skattekiöp
eif benefieiie
15
Augusti sidstl., som i anledning af Riksdagsmannens för hemmi
Torna, Bara och Herjagers härader i Skåne Pehr Jeppssons Skåne,
ansökning återställer i sin fulla kraft kongl, brefvet af den
20 Julii 1752, så at beneficisehemman i Skåne måtte få til
skatte kiöpas af åboerne, då de äro gratialister anslagne, utan
at denne löningsrätt inom någon viss tid inskränckes eller
at 1754 års slut anses såsom en tid, inom hvilken en sådan
skattelösen hade bordt varit anmäld.
Frih. Grönhagen, Claes Wilhelm, anmärkte, at
detta ärende hos Bondeståndet immediate voro uptagit och at
för Riksens Ständers plena svårligen läto sig giöra at taga
något beslut, innan alle omständigheter voro kiände; derföre
ansåg han ordenteligast at förut remittera saken til någon deputations
utarbetning.
Detta bifölls och remitterades altså saken til Landt- och
siömilitiseoeconomiedeputation.
15 :o. Föredrogs Secrete Utskåttets extractum protocolli afHrGenBard.
12 i denne månad, som tilstyrker, at Fältmarskalken Rid- wmtemdaren
och Commendeuren af Kongl. Maij :ts Orden Baron bergs accord
Marcks von Wurtemberg i anseende til sin i 64 år på et°c'pension'
honom hedrande och riket nyttigt sätt nedlagde tid uti Kongl.
Maij :ts och kronans tienst måtte, sedan han nu hunnit til
en ålder af 84 år, få afstå sin innehafvande öfversteindelning
vid österbotns Regemente emot accord och pension men i sin
öfriga lifstid behålla hela generalslönen, likväl med det för
-
744 1771, dec. 14. Vedevåg. Krigsförtjänster.
Hr Presidenten
Cronhiort
ang:de
jernsmide
vid Vedevåg
etc.
Ang:de
krigsförtiensters
belöning.
behåll at ingen hädanefter må komma til åtniutande af en sådan
förmån, som eij kan räkna lika många tiensteår med dem,
bemälte Hr Baron och Fältmarskalk nu innehafver.
Detta bifölls.
16 :o. Uplästes 2:ne ifrån Urskilningsdeputation til Riksens
Ständers plena remitterade ansökningar af Prsesidenten och
Commendeuren af Kongl. Svärdsorden Frih. Cronhiort ingifne
at få slut uti 2:ne ifrån flere riksdagar tilbaka oafgiorde
mål rörande Vedevågs och Qvarnbacka bruk något jernsmide,
som varit vid bruket, då Hr Prsesidenten Cronhiort tillika
med Öfverceremoniemästaren Broman deraf var ägare, samt
den del Hr Presidenten förmenar sig uti samma bruk hafva
ägt men för hvilken han påstår sig icke hafva valuta bekommit.
Detta begiärtes på bordet.
17 :o. Föredrogs det den 28 Sept. sidstl. redan upläste memorial
af Hr Capitainen P.1 J. Bethun, hvaruti han begiär närmare
förklaring öfver Riksens Ständers sidstl. riksdag tagne
beslut angående krigsförtiensters belöning genom fullmakter
til avancements och at desse fullmakter eij måtte medföra en
så ypperlig rättighet, at ju alle officerare, som tient i sidsta
pommerska kriget och fullgiort sine skyldigheter, måtte vid
deras redan innehafvande tour bibehållas.
Likaledes et af Hr Rosenqvist, Adolf Axel, ingifvit memorial,
som förbehåller, at genom denne författning med belöning
för krigsförtienster icke måtte skie någon ändring uti den
tour, maj or erne i armén enligit befor dringslagarne böra äga
sinsemellan.
Hr Silfverströms, J. O., hit hörande memorial, hvaruti han
påminner, at denne fråga, som redan af Riksens Ständer voro
afgiord, icke borde uptagas och aldraminst Hr Bethuns och
Hr Rosenqvists memorialer, hvilka hafva afseende uppå någre
enskilte befordringar under titul af at begiära en generell
förklaring öfver en stadgad lag.
Hr Linderstedt, Eric, ansåg Hr Bethuns memorial
både til sit innehåll lagstridigt och olagligen inkommit; ty det
innehölt förslag til ändring uti en af Riksens Ständer antagen
lag och desutom vore en på specieust sät författad ansökning
om någre enskiltes befordran eller et så kallat praeju
1
Enligt memorialet rättat från förlagans: B. J. Bethun.
Krigsf ört j änster.
745
dicemål, hvilket emot 1766 års förordning Urskilningsdeputation
icke ägde rättighet at uptaga, än mindre borde uti Riksens
Ständers plena immediate kunna uptagas.
Frh. Grönhagen, Claes Vilhelm, förenade sig
med Hr Linderstedt och tilstyrkte, at memorialerne måtte afslås.
Hr Uggla, Leonhard Magnus: Då Hr Bethuns memorial
icke nämner någon specielle casus, så kan man väl icke
anse det som praejudicemål; det borde kanskie fordra närmare
eftersyn, om icke den författning, som är giord til belöning
för krigsförtienster, blifvit missbrukad och altså tarfvade
närmare förklaring. Hemstälte altså, om icke alla memorialer,
så emot som med, kunde til Secrete Deputation remitteras.
Hr Carplan, Carl Ephraim: En välförtient officerare
kan hafva råkat för det öde, at hvad han i kriget giort,
icke så kommit til commenderande chefens kundskap, at deröfver
något särskilt bevis af bemälte chef kunnat meddelas;
utan at få sådane bevis har det likväl icke varit möijeligt,
at Kongl. Maij :t kunde hafva afseende uppå hans verkelige
förtienster. Däremot torde kanskie händt, at yngre varit nog
lyckelige at under generalens ögon få uträtta saker, hvilka,
ehuru kanskie eij mera berömlige, förvärfvat dem chefens
vitnesbörd och såsom fölgd deraf Kongl. Maij :ts fulmakt til belöning
för krigsförtienster; derigenom ser sig denne äldre hederlige
officeraren tilbakas satt uti sin tour och befordringsrätt.
Genom Urskilningsdeputation kan han icke komma med
sin ansökning til at häruti vinna uprättelse hos Riksens Ständer.
Voro det icke obilligt at tilstänga alla vägar för hans
lagliga rättigheters bevakande. Hr Carplan ansåg denne saken
så öm, at han icke kunde vägra, det densamma til Secrete Deputation
måtte remitteras, och funno dertil så öfvertygande
skiäl, at han eij gingo derifrån utan votering.
Hr Gyllensvahn, Fredric: Det voro väl sant, at man
vid enskilte ansökningar om uprättelse för liden praejudice
ei fingo gå til Riksens Ständer; men när saken rörer en författning,
som är på visst sätt generell och ei annorstädes än
hos Ständer kan förklaras, så blifver det altid et undantag;
derföre måge väl desse memorialer remitteras til Secrete De
-
746 1771, dec. 14.
Krigsf örtj anst er.
putatio n at efterse, hvad verkan de vid 1762, 1765 och 1769
års riksdagar tagne författningar haft, hvilket lättast af rådsprotocollen
kan inhämtas, och deröfver begiärte han proposition.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om R. o. A. ville samtycka,
at proposition måtte giöras til remisse på Hr Bethuns
memorial.
Men det besvarades med Ja och Neij.
Hr Linderstedt, Eric, ville väl samtycka til remisse
men med förbehåll, at när Secrete Deputations betänkande
upkommo häröfver, skulle det enligit 1766 års förordning om
lagarnes verkställighet hvila til nästa riksdag, ifall det medförde
någon förändring uti hvad redan stadgat är.
Frih. Horn, Christer: När frågan voro om ei mindre
än en ändring uti stadgad och af Riksens Ständer godkiänd
lag, så förmodade han, at om enskilte tagit sig en sådan anledning
för at derigenom komma fram med något dem särskilt
rörande, som de sedan eij kunde med skiäl styrka, som
borde noga observeras, så voro lagen tydelig, och borde en
sökande eij undslippa den plikt, lagen utsätter för dem, som
ohemult med klagomål besvära Riksens Ständer.
Hr Linderstedt, Eric, påstod ytterligare, at om det
voro klagomål öfver praejudice, som Hr Bethun trodde sig
hafva lidit, voro lagen emot memorialets antagande. Angingo
det åter at förändra, hvad förre Ständer häruti stadgat, så
borde det til nästa riksdag hvila.
Hr Carpelan, Carl Ephraim, begiärte den frågan
på bordet, huruvida et Secrete Deputations betänkande, som
vidrörde någon närmare uplysning öfver befordringslagarne
för krigsförtienster, borde lämnas oafgiort til nästa riksdag,
men Hr Bethuns memorial kunde emedlertid icke uppehållas
härigenom.
Baron Ehrensvärd, Fredric: Förhåller saken sig så,
at Hr Bethuns memorial angår någon enskilt persons avancement,
så hade det bordt inkomma genom Urskilningsdeputation,
innan R. o. A. dermed kunde sig befatta. Men blifver
frågan om ändring uti redan stadgade lagar utan tillämpning
til någon särskilt casus, så ankommo det på R. o. A. at det
til remiss antaga eller eij, och när detta beslut ei annorle
-
Krigsförtjänster.
747
des än genom votering kunde utrönas, så önskade han at få
proposition til votering.
Hr Blix: Innehållet af Hr Bethuns memorial voro mera
generailt stält än at det kunde sägas angå någon speciel casus;
det begiär ei heller directe någon förändring uti befordringslagarne
utan endast en förklaring. Det kan altså utan
fara remitteras; Secrete Deputations ledamöter lära icke underlåta
at iakttaga, hvad dem åligger efter ed och instruction
at ei träda lagen för nära.
Hr Linderstedt, Eric: Det medgifves, at Hr Bethun
icke stält sit memorial aldeles som skulle det angå honom
sielf, men det är så mycket mera stält til ändrings vinnande
uti förre lagar om befordringar och hvad som stadgas angående
tour officerare emellan, inom et och samma regemente,
och huru fulmakter erhålne för krigsförtienster skola beräknas.
Ehvad förändringar, som derutinnan kunna föreslås,
det bör hvila til nästa riksdag enligit 1766 års förordning om
lagarnes verkställighet.
Hr Hasenkampf: Frågan uti Hr Bethuns memorial lärer
hufvudsakeligen gå ut uppå tillämpningen af 1769 års
författning om krigsförtienster; kunde altså alle memorialerne
remitteras, at deputation granskar, huruvida 1769 års lag är
fölgd uti application, och deröfver med sit utlåtande til plena
inkomma.
Hr Billberg, Fredric Otto, tilstyrkte äfven remiss
och at deputation med sit förslag inkommer, ifall 1769 års författning
skulle behöfva någon förbättring, hvilket så mycket
lagligare kunde skie, som 1769 års författning voro oeconomisk.
Hr Gyllensvahn, Fredric, tilläde, at alle memorialer,
som i detta ämne inkommit, måtte remitteras til Secrete
Deputation.
Frh. Grönhagen, Claes Vilhelm: Den benägenhet
at remittera Hr Bethuns memorial voro för mig et önskeligit
tilfälle at äfven få komma in til Riksens Ständer och klaga
deröfver, at Kongl. Maij :ts Rådkammare så förståt befordringslagarne,
at jag icke kunnat erhålla et rum på förslaget
til et ledigt assessorsembete uti Kongl. Commercecollegio. Men
som iag uti det, mig sielf angår, vil lyda 1766 års förordning,
så säger iag med godt samvete äfven om detta memorial,
48—670435
748 1771, dec. 14. Krigsförtjänster.
at det icke bör antagas. Annars kunde vij hålla riksdag flere
år utan at hinna vidare än at reglera om tienster och uprättelser;
ty den ena skulle under en och den andra under
en annan slags förevändning altid söka sig tilfälle at få någon
reparation hos Riksens Ständer. Hafva Hrr Riksens Råd misstagit
sig, så äger Secrete Deputation rättighet at i anledning
af rådsprotocollerne uptaga saken och med betänkande inkomma,
huru lagen skal förklaras; då blifver förklaringen generelle
och sådan, som den bör vara, men icke at här memorialisera
och i anseende til en specielle casus emellan Hr
Bethun och Hr Fältst järna giöra författningar; memorialerne
böra altså nedläggas utan at få remisse. Derföre begiär jag
proposition och går icke derifrån utan votering.
Frh. Hammilton, Joh. Abr., conformerade sig med
Frh. Grönhagen, ty om en ny lag skulle giöras, så borde den
giöras allmän och icke allena hafva afseende uppå en casus
inom Artilleriet emellan Hr Bethun och Hr Feltstjerna. En
sådan, stadgad på den principe, som Hr Bethun uti sit memorial
synes vilja etablera, skulle snart, om den lämpades
til hela armén, kunna deplacera alle de officerare, som
förvärfvat sig belöning för krigsförtienster, och qväfva den
ädla hog hos militairen at giöra väl.
Hr W adenstj erna, Thomas: Om frågan är at giöra
cabinetter och immediate uptaga ansökningar om befordringar,
så afstyrkte han all remiss; men at bibehålla enhvar af
sine kamerater uti sin lagliga tour, det ansåg han för en skyldighet,
den han icke ville åsidosätta.
Hr Modée, Gustaf: Saken voro icke om Hr Bethuns befordran
utan om en lag, huru de för krigsförtienster erhålne
fulmakter borde beräknas uti tour til befordran, och derföre
anholt han om remiss uppå memorialerne.
Hr Oldenskiöld, Eric, önskade, at 1769 års författning
om krigsförtienster måtte blifva beståndande, men när
Kongl. Maij :t behagat uti Rådkammaren så förklara densamma,
at äldre och bättre förtiente officerare inom regementerne
derigenom blifva lidande, så voro väl högst nödigt, at Riksens
Ständer deröfver gifva en närmare förklaring, fölgakteligen
at det remitteras til Secrete Deputation at med project
til en sådan förklaring inkomma.
Krigsf örtj änster.
749
Hr Baron och Landtm, giorde nu proposition:
Bifaller R. o. A., at Hr Bethuns tillika med de flere memorialer
remitteras til Secrete Deputation?
Härtil svarades Ja och Neij; voteringsproposition författades
altså, som följer:
Den, som bifaller, at Hr Bethuns tillika med alle i samme
ämne inkomne memorialer remitteras til Secrete Deputation,
skrifver Ja;
den, det eij vil, skrifver Neij.
Vinner Neij, förfaller denne sak.
Hr Baron och Landtm, upläste densamme för R. o. A.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig, ville icke, at alle memorialer
i detta ämne skulle til Secrete Deputation remitteras
utan endast de, som nu redan voro inkomne; han fruktade
annars, at memorialer hädanefter kunde inkomma om
tienster och befordringsrättighet i armén, hvilke, om Ja vunno,
kunde påstås vara inbegrepne under samma remisse. Conformerade
sig för öfrigit med Frih. Grönhagen.
Hr Gyllensvahn, Fredric: Som han yttrat sig för
Japroposition och vore nögd med densamma, så gillade han
den, efter det voro hans rätt. De herrar, som voro för Neijproposition,
lämnade han likaledes obehindrat få justera sin proposition
och föra där in alt, hvad de påstå uti förevarande
fråga. Andre memorialer kunna icke få remisse än de, som
angå samma ämne; och när det ordet inkomne memorialer
står uti proposition, så kunna icke de hädanefter inkommande
memorialer derunder förstås. Secrete Deputation ägde
dessutom sin instruction, den borde tilräckeligen deraf kiänna,
hvad som i anledning af remissen kunde blifva des giöromål.
Hr Linderstedt, Eric, önskade, at uti proposition memorialerne,
som skulle få remisse, måtte nämnas; ty annars
kunde hundrade andre följa med på samme räkning; likväl
ville han ei derpå insistera, sedan Japropositionen blifvit närmare
förklarad; men uti Neijpropositionen hemstälte han, om
icke måtte efter orden förfaller denne sak införas, enligit
1766 års förordning om lagarnes verkställighet.
Men härtil svarades Neij; lagen bör icke åberopas til skiäl
uti en mening, som ännu icke är antagen såsom beslut.
750 1771, dec. 14—18. Krigsförtjänster. Cronhjort.
Voteringsproposition blef således gillad sådan, sorn den här
åfvanföre införd finnes, renskrefs och anslogs.
Bordherrarne utnämdes och voro följande:
Grefve Spens, Carl Gustav,
Frh. von Duben, Gustav,
Hr Bergengren, fulm. Hr Ribbing,
Hr Tallberg, G. F.,
Hr von Christiernson,1
Hr von Hertell,
Hr Olthoff.
De intogo sine ställen. R. o. A. inlämnade sine voteringssedlar
efter uprop; de frånvarande antecknades och upropades
andre gången; sedlarne upbrötos och uplästes samt räknades,
då
Ja befunnos 334,
Nej > 213.
Hvaröfver bilagde voteringsinstrument2 författades, af
bordsherrarne underskrefs och för R. o. A. genast uplästes.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klåckan emot 5 efter middagen.
År 1771 den 18 December.
Onsdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Öfveradjutanten Grefve Lewenhaupt, Charles Emil, förde ordet,
till dess Hr Baron och Landtm, upkom.
1. Uplästes memorial af Hr Ulfklou, A. H., hvaruti han anUlfklous
me- mäler, huruledes Prsesidenten och Commenderuren af Kongl.
angTdeFrih. Svärdsorden Frih. Cronhiort, hvilcken, sedan han tjent Kongl.
Cronhiort. Maij :t och cronan i snart 50 år, nödgats taga afsked med
pension och accord för att betala den gäld, han under sin
tienstetid, ehuru med en ganska måttelig lefnad sig åsamkat,
och nu ej njuter mera än öfverstepension efter gamle
pensionsreglementet utan förhögning. Och som denne pension
på långt när ej är tillräckelig till en måttelig lefnadsart,
1 Skall enligt voteringsinstrumentet vara: P. Christierson.
2 Uteslutet här.
Björnen. Rahmn. M. Annerstedt.
751
så att fattigdom och brist nu värckeligen betunga denne gamle
och värdige embetsmannens ålderdom, så anhåller Hr Ulfklou,
att R. o. A. jemte de öfrige respective stånden ville vara
omtänckte att giöra Hr Baron och Praesidenten Cronhiorts få
dagar, som vid hans ålder af 77 år för honom kunna återstå,
lättade och deröfver höra Secrete Utskottet.
R. o. A. biföll, att denne ansökning måtte till Secrete Utskottet
remitteras.
Hr Cederstråhle giorde likväl härvid det förbehåll, att
ingen anledning måtte härigenom gifvas att anslå något
årligen dertill af Arméens Pensionscassa, efter den cassan
vore en fond, den arméen och Krigsbefälet allena kunde
disponera.
Men då honom försäkrades, att Secrete Utskottet icke kunde
befatta sig med någon disposition af pensionscassan i arméen,
samtyckte han till remissen.
2. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af d. 16 De- Secr. December
sidstledne rörande Lieutenantens i kongl, fransk Henst,,^.^'^ LjeiitClement
Biörners ansökning om confirmation på sin utrikes Biörner.
erhållne lieutenantsfullmagt med tour till vidare befordran.
Deputationen tillstyrcker, att bemälte Lieutenant Clement
Biörner i underdånighet hos Hans Kongl. Maij :t må anmälas
att i nåder erhålla confirmation på sin lieutenantsfullmagt
med tour ifrån den 21 Januarii 1771 och placeras vid något
infanterieregimente samt vid förste timande ledighet värckelig
befordran och indelning erhålla.
Detta begärtes på bordet.
3. Uplästes nu det extractum protocolli, som skulle till de Förordning
andre respective stånden afgå med R. o. A:s anmärckningar n^fndevid
den af Bondeståndet projecterade förordning om nämde- mansval.
mansvahl. Och blef gillat, hvarefter det i Riddarhuscantzliet
renskrefs och genast till de andre respective stånden afsändes.
4. I anledning af Bondeståndets extract. protocolli af d. 7HrTranfelts
i denne månad angående Häradshöfdingen Rahmns förhållan- ang:de Hade
vid senaste riksdagsmansvahl ingaf Hr Tranefelt ett memo- radshöfd.
rial, hvarmed han begiärte få gå till de andre respective stånden,
som bevilljades. Och lades memorialet till acten.
5. Uplästes R. o. A:s till urskillningsmålens öfverseende de- M. Annerputerade
hrr ledamöters betänckande angående Vice Härads- svär
752 1771, dec. 18.
M. Annerstedt.
höfdingen Magnus Annerstedts besvär deröfver, att Urskillningsdeputationen
d. 16 sidstl :ne Augusti af slagit hans ansökning
att få hos Riksens Ständer till bepröfvande antagit
ett mål emellan honom å ena sidan och Fiscalen i Kongl. Svea
Hofrätt Isac Johan Helmansson å Kongl. Maij :ts och kronans
vägnar samt Öfversten och Riddaren af Kongl. Svärdzorden
Frih. Johan Diedrich Duwall å den andra angående rättighet
till hemmanet Håkanstorp uti Örebro låhn, Sundby
härad och Askersunds sockn belägit med mera.
Deputerade finna såväl af den grund att Annerstedt icke
innom den 30 dagen, som är den tid, 20 § uti 1762 års Urskillningsdeputations
instruction föreskrifver, sine besvär hos
Riksens Ständers plena ingifvit utan först d. 19 September,
som är den 34 dagen, dermed inkommit, såsom ock i
anseende dertill att Annerstedt sidstledne riksdag, sedan Justitiaedeputation
med betänckande i saken inkommit, hos Riksens
Ständer anmält sig vilja åtnöjas med Kongl. Maij :ts i
saken fälte nådige dom, så att Riksens Ständer d. 29 Januarii
1770 ett sådant Annerstedts begifvande hos Kongl. Maij :t i
underdånighet anmält, att Vice Häradshöfdingen Annerstedts
besvär öfver Urskillningsdeputations ofvanberörde afslagsresolution
icke kunde äga rum, utan att samma resolution såsom
på lag och goda skjäl grundad må fastställas.
Uppå skedd proposition bifölls deputerades betänckande,
hvaröfver extractum protocolli till de andre respective stånden
utfärdades i följande form:
S. d. Ibland de besvär, som till R. o. A. inkommit öfver Urskillningsdeputationens
vid innevarande riksdag gifne resolutioner,
befinnas äfven Vice Häradshöfdingens Mag[nu]s Annerstedts
ansökning att få ändring uti bemälte deputations utslag
af d. 16 sidstl :ne Augusti, som i följe af 12 § uti Urskillningzdeputationens
instruction afslår Annerstedts anhållan,
att det mål måtte komma till sluteligt bepröfvande hos
Riksens Ständer denne riksdag, hvaruti redan sidstl :ne riksdag
d. 20 Januarii 1770 Justitiaedeputationen sitt betänckande
afgifvit emellan bemälte Annerstedt å den ena sidan
och Fiscalen uti Kongl. Maij :ts och Riksens Svea
Hofrätt Isac Johan Hellmansson å Kongl. Maij :ts och kronans
M. Annerstedt.
753
vägnar samt öfversten och Riddaren af Kongl. Svärdsorden
Frih. Johan Diedrich Duwall å den andra angående rättigheten
till hemmanet Håkanstorp uti Örebro låhn, Sundby härad
och Askersunds sockn belägit, med det mera besvären innehålla.
R. o. A. har härvid anmärckt, att ehuru Urskillningsdeputationens
afslagsresolution d. 16 sidstl:ne Augusti utfallit och
20 § uti Urskillningsdeputationens instruction förmår, att
den, som vill sig besvära öfver bemälte deputations utslag,
bör sine besvär hos stånden innom en månad från utslagets
datum anmäla, och att den, som det försummar, förlorat sin
talan hos Riksens Ständer att få fullfölja; så har likväl Vice
Häradshöfdingen Annerstedt ej förr än d. 19 September derpå
följande, och altså först å 34 dagen efter utslagets datum,
den räknad då utslag föll, med sine besvär till R. o. A. inkommit,
och finner i anseende härtill R. o. A., att Annerstedts
besvär i detta mål ej böra till pröfning uptagas.
Men ifall ock fatalierne voro honom öppne, möter ännu den
omständigheten, som hindrar Riksens Ständer att med denne
sak sig vidare befatta, nemi. att, sedan Vice Häradshöfdingen
Annerstedt sidstledne 1769 års riksdag, då saken vederbörligen
var till Riksens Ständer inkommen och Justitisedeputation
sitt betänckande afgifvit, hos Riksens Ständer anmält, att
han efter erhållen närmare uplyning om hemmanet Håkanstorps
krononatur icke ville vidare fullfölja sin derom förde
talan utan förklarat sig nögd med Kongl. Maij :ts den 23 Martu
1769 gifne nådige dom, uti hvilcken han sökt ändring; så
hafva Riksens Ständer detta hans begifvande stadfäst och sådant
genom skrifvelse af den 29 Januarij 1770 hos Kongl.
Maij :t i underdånighet anmält såsom en parterne emellan
träffad och af Riksens Ständer faststäld förlikning; R. o. A.
finner altså, att Annerstedt så i anseende till förlorade fatalier
som hufvudsakens nuvarande beskaffenhet icke kan äga
någon vidare talan, då densamma på sätt, som nu anfördt är,
blifvit ifrån Riksens Ständer skild.
Hvilcket med de öfrige respective stånden skulle genom utdrag
af protocollet hörsamt tienst- och vänligen communiceras.
Ut supra.
754 1771, dec. 18. Maria Renhorn. Neuendorff.
Hustru Maria
C. Renhornis
ansökning.
M. C. Neuendorff
s besvär.
6. Uplästes ifrån Urskillningsdeputationen d. 14 sidstl:ne
Aug. remitterat afledne Commissarien och Borgmästarens Olof
Bidenius Renhorns Enkas Maria C. Renhorns ansökning om
uti sin sidstl:ne riksdag anhängiggiorde anhållan att återfå
9394 d. 21 2/3 öre s:rmt med uplupen ränta 6 för 100 :de
om året ifrån återbetalningstiden, hvilcken henne vid 1765
års riksdag blifvit ålagdt att till Kongl. Maij :t och kronan
åter inbetala såsom för mycket upburne medel utur Ständernes
Contoir af hennes afledne man, Borgmästaren Renhorn,
uppå den så kallade Fockenske kronofordran.
Härvid uplästes jemväl Borgareståndets sidstl:ne riksdag d.
29 Januarii 1770 afgifne extractum protocolli, hvaruti denne
hennes ansökning bifalles, jemte Bondeståndets derå teknade
bifall af samma dato. Men R. o. A. pröfvade skjäligt att af slå
ansökningen.
7. Föredrogs R. o. A:s hrr deputerades till Urskillningsmålens
öfverseende ingifne betänckande angående besvär, som
Underskieppsbyggmästaren vid Kongl. Amiralitetet i Carlscrona
M. C. Neuendorff anfördt öfver Urskillningsdeputationens d.
16 sidstledne Augusti gifne afslagsresolution uppå hans ansökning
att, sedan Kongl. Maij :t i nåder behagat uphäfva
Kongl. Arn [iralitet] söfverrättens dom och befria honom ifrån
den afbön samt böter och ärsättning, 1332 d. s:rmt, hvilcke
honom blifvit pålagde för ett d. 4 Aug. 1763 till Kongl. Am[iralitetjscollegium
i Carlscrona ingifvit memorial angående orsaker
till drögsmålet med örlogskieppet Adolph Friedrichs reparerande,
med hvilcken nådige dom han till alla delar förklarat
sig åtniöjas, det ville Riksens Ständer anse den förlust,
han så till egendom sorn öfrige välfärd genom en långvarig
och kostsam rättegång lidit, samt för sin vid skiepps reparationer
i 16 år hafde möda hugna honom med någon emot hans
lidande svarande uprättelse.
Deputerade antaga Urskillningsdeputationens af slag såsom
på lag och 11 § uti deputationens instruction grundat, efter
Neuendroffs ansökning är af den beskaffenhet, att den å vederbörlig
ort men icke immediate hos Riksens Ständer kunnat
anmälas och med slut afhielpas, och hemställa, huruvida
Neuendorff må beläggas med de uti ofvanförmälte instructions
20 § utsatte 100 d. s:rmts böter.
Neuendorff.
755
R. o. A. tog detta uti öfvervägande och fant skjäligt att bifalla
deputerades betänckande, dock att Neuendorff för de i
slutet af betänckandet omrörde böter befrias.
Hvaröfver följande ext. protocolli till de andre respective
stånden utfärdades.
R. o. A. företog sig till afgiörande de besvär, som Underskieppsbyggmästaren
vid Kongl. Am[iralite]tet i Carlscrona
M. C. Neuendorff anfördt öfver Urskillningsdeputationens d.
16 Augusti sidstlrne gifne af slag uppå hans ansökning om uprättelse
för honom öfvergångit lidande.
Af handlingarne inhämtades, att Neuendorff, som åhr 1762
åtagit sig med vederbörandes tillstånd att på egit ansvar reparera
någre i Carlscrona varande örlogsskiepp, blifvit stäld
under fiscalisk action och råkat uti en långvarig rättegång
för ett af honom den 4 Augusti 1763 till Kongl. Amiralitetscollegium
ingifvit memorial angående orsakerne till drögsmålet
med reparation på örlogsskieppet Adolph Friedrich; att
han uti denna rättegångs bedrifvande ej allenast nödgats tillsättja
den discretion af 1 000 d. silf:rmt, som han för brukad
besparing vid reparationerne erhållit, utan ock nödgats
försälja sine lösören, pantsätta sitt hus och fördjupa sig i
skuld; och att Kongl. Aihiralitetsöfverrätten dömdt honom att
giöra offentelig afbön och i böter samt ärsättning betala 1332
daler silf :rmt. Men sedan Kongl. Maij :t i nåder behagat uphäfva
samma dom, så har Neuendorff vändt sig till Riksens
Ständer med anhållan, att de ville afse sådane utvägar, hvarigenom
han kunde blifva hugnad med någon vedergällning
för det trälsamma reparationsarbete, som han i 16 år bedrifvit,
och för det myckna lidande honom oskyldigt skall öfvergått,
hvarvid han likväl förklarar sig långt ifrån att vilja
klaga öfver Kongl. Maij :ts nådige utslag, tvärtom dermed vara
fullkomligen nögd.
R. o. A. tog detta alt uti öfvervägande. Och som Neuendorff
icke uti högstberörde Kongl. Maij :ts nådige utslag sökt ändring
hos Riksens Ständer eller kunnat klaga, att honom uprättelse
blifvit förnekad; han ej eller visat, att af samma
anledning någon annan oförrätt honom öfvergådt, hvaruti han
å de behörige lagskipningsställen ej kunnat någon rättelse
756 1771, dec. 18. Neuendorff. Konungsund.
Konungssunds
hemman
ang:de.
erhålla, så att han derigenom voro föranlåten Riksens Ständers
yttersta hielp och rättvisa sig att utbedja, utan i detta
mål omedelbarligen vändt sig till Riksens Ständer, hvilcket är
stridande emot de författningar, som angående enskijlte ärenders
föredragande hos Riksens Ständer finnas stadgade, och
i synnerhet 11 § uti 1760 års instruction för Urskillningsdeputation;
så fant R. o. A., att Urskillningsdeputationen rätteligen
förklarat sig icke kunna antaga denne Underskieppsbyggmästaren
Neuendorffs ansökning såsom riksdagsärende,
och pröfvade altså skjäligt hans deröfver anförde besvär att
afslå. Dock har R. o. A. velat förskona honom för de etthundrade
daler silfvermynts böter, till hvilcke han, som obefogad
med besvär till Riksens Ständer inkommit, i följe af 20 § uti
samma instruction sig annars förfallen giordt.
Hvilcket med de öfrige respective stånden genom utdrag af
protocollet hörsamt-, tienst- och vänligen skulle communiceras.
Ut supra.
8. Företogs ifrån Urskillningsdeputationen till Riksens
Ständers plena remitterad Landträntemästaren Nils Fabritci
redan vid sidstl :ne riksdag ingifne besvär öfver Kongl. Maij :ts
d. 16 Januarii och d. 22 September 1767 fälte nådige utslag,
hvarigenom Åboen Sven Svensson blifvit bibehållen vid besittningen
af 1 1/8 kronohemmanet Konungsund, belägit uti
östergiötland, Riörckekinds härad och Konungssunds sockn,
hvilket varit anslagit landträntemästaren uti östergiötland
till boställe, och förordnat, det ett annat boställe för landträntemästaren
borde utses samt att Sven Svensson genast
skulle lämnas inrymme uti hemmanet, utan att landträntemästaren
ägde fardag åtnjuta.
Härvid uplästes:
1. Justitiaedeputationens sidstl :ne riksdag d. 9 Nov. 1769
gifne betänckande i saken, som tillstyrcker förändring uti
högstberörde Kongl. Maij :ts nådige utslager och att Konungsundhemmanet
måtte förblifva landträntemästareboställe,
hvartill det altsedan 1731 varit anslagit.
2. Kongl. Maij :ts högstberörde 2 :ne utslag.
3:o. Bondeståndets ext. protocolli, det första af d. 2 December
1769 och det andra af d. 19 October innevarande år, som
Konungsund.
757
begge bifalla, att Kongl. Maij :ts utslager måtte fastställas.
4. Landträntemästaren Fabritci vid denne riksdag af Urskillningsdeputationen
remitterade memorial om slut i denne sak.
5. Ett af Riksdagsmannen Olof Jonsson ingifvit memorial.
6.Ett dito af Hr Pfeif, Johan [o: Per Gustaf],1 som begge
tillstyrcka, at Kongl. Maij :ts nådige utslag måge fastställas.
7. Äfven ett af Hr Schytte, Johan, Major, ingifvit memorial,
hvaruti hemställes, om icke Landträntemästaren må öppet
lemnäs, ifall Riksens Ständer skulle vilja låta bero vid Kongl.
Maij :ts 1767 gifne nådige utslager att af Sven Svensson återsöka,
hvad han af Landträntemästarens egendom sig tillvällat,
och dessutom undfå jemngodt boställe emot det, hvilcket nu
gådt honom ifrån. Utbedj andes sig Hr Schytte att med detta
memorial få gå till de andre stånden.
Hr B i 1 b e r g, O 11 o, förklarade sig finna Bondeståndets extractum
protocolli, som fastställer Kongl. Maij :ts nådige utslag,
på goda skjäl grundat, hvarföre han tillstyrckte att dervid
måtte förblifva, hvilcket han med så nycket mera skjäl
förmente sig kunna giöra, som, ehuru hemmanet Konungssund
voro anslagit till landträntemästareboställe, det på intet sätt
stridde emot författningarne med indelningsvärcket, hvilcke
endast angingo militaire boställen.
Hr Pfeiff: Sidstl:ne riksdag, då denne sak hos R. o. A. i
de sidsta dagarne förehades, anförde jag uti ingifvit memorial
alle de skjäl, som kunde bevisa Sven Svenssons rätt till
hemmanet Konungssund framför Landträntemästaren. Nu är
saken uti tre af de respective stånden afgiord till Sven Svenssons
fördel. Då altså den fattige åboens rätt är constaterad,
så behof ver jag ej vidare till bevis tillägga utan anhåller nu
endast, att Landträntemästaren, som härigenom förlorar sitt
boställe, måtte af kronan få ett annat och lika så godt i stället,
på det han ej blifver lidande.
Hr Schönberg, Anders: När vid 1731 års riksdag Riksens
Ständer beviljade för landsstaten i östergiötland boställen,
så blef detta hemman anslagit Landträntemästaren, hvilcken,
som han ej sielf ville detsamma bebo, lämnade åboen
tillstånd att sitta där; denne åboe blef död, hans enka gifte
sig med Sven Svensson, hvilcken till tacksamhet för det
1 Memorialet i Utskottshandlingar 1769—1770, Vol. 93, nr 30.
758 1771, dec. 18. Konungsund.
Landträntemästaren lemnade honom att få behålla gårdsbruket
nu söker att undangå sin och sin hustrus välgiörare denne
egendom. Sådan är sakens beskaffenhet, hvil eken jag så
mycket närmare kienner, som jag sidstl:ne riksdag var ledamot
utij Justitiaedeputationen, då saken där förehades.
Det rättvisaste efter min öfvertygelse blifver altid att bifalla
Justitiaedeputationens betänckande, men som Sven
Svensson redan vunnit uti tre af de respective stånden, så
värckar väl R. o. Ars utlåtande ingenting, utan kan det ock vara
indifferant, om Bondeståndets upläste extractum protocolli
bifalles. Det endaste, som kunde vara till hielp för Landträntemästaren
uti sitt lidande, blefve, om R. o. A. uti sin påskrift
med tydelige ord införde, att Landträntemästaren i stället för
det nu bortmiste får ett annat boställe af kronan lika godt
som det, han nu förlorar. Det torde kanske eij giöra mycket
till saken men visar dock, att R. o. A. sökt gå den billigaste
vägen.
Frih. Cederhielm, Josias: Bonden Sven Svensson
kan under ingen titul sägas berättigad att få lösa detta hemman,
icke ens som åbo, ty han har aldrig varit annat än
Landträntemästarens landtbo; han kan aldrig visa, att han af
kronan blifvit antagen, än mindre att han städslat detta hemman
såsom åbo. Jag tillstyrcker R. o. A. att bifalla Justitiaedeputationens
betänckande, ty det är rättvist, men som detta
bifall icke lärer giöra någon förändring uti de andre respective
ståndens beslut, derjemte företaga sig och bifalla Hr
Schyttes ingifne memorial.
Hr Billberg protesterade alldeles emot bifall på Justitiaedeputationens
betänckande. Och hvad ersättningen för
Landträntemästaren vidkommo, så tillhörde det ej Riksens
Ständer, utan kunde han derom anmäla sig på vederbörlig
ort.
Hr Linderstedt, Eric, tilläde, att detta hemman för
1731 varit anslagit till giästgifverie; och att det ej voro tilllåtit
förvandla sådane disponerade hemman till boställen.
Frih. Bunge, Sven: Jag behöfver ej gå i detaille om
saken närmare än Justitiaedeputation uti sitt betänckande
det giordt, då jag vet, att denne deputations ledamöter aflagdt
domareeden och altså bör äga fullt förtroende, att deras
E. Oldenskiöld.
759
tillstyrckande är på lag och billighet grundat; i synnerhet som
jag ingenting hördt deremot vara anfördt, som kan gifva mig
bättre uplysning och en annan öfvertygelse, hvarföre jag tillstyrcker,
att det måtte bifallas.
Efter någon ytterligare ventilation giordes omsider proposition
och Justitiaedeputations betänckande bifölls.
Härunder upkom Hr Baron och Landtm.
9. Uplästes ett af Hr Oldenschiöld, Eric, Capitaine vid Ver- s^fölxls^nemelands
Regimente, ingifvit memorial af innehåll, att sorn nu morial.
till Secrete Deputationen blifvit remitterat angående förklaring,
hvad tour de fullmagter böra medföra till befordran innom
regementerne, som för krigsförtienster blifvit meddelte, samt
huru de vid sidstl:ne riksdag derom giorde men nu sedermera
af Kongl. Maij :t i nåder förklarade författningar böra
förstås, men hända kunde, att innan detta hos Riksens Ständer
hinner afgiöras, åtskillige i arméen varande vacancer
komma att besättas, hvarvid de i regimentet varande äldste
officerare kanske med grämelse måste se sig af yngre, som
fått .fullmagter för krigsförtienster, förbigångne, så anhåller
Hr Oldenschiöld, att, till dess denne tour qusestion blifvit deciderad,
hos Hans Kongl. Maij :t Riksens Ständer i underdånighet
måtte begiära, det inge förslager ingifvas till sådane
vacante tienster i armeén, vid hvilcke en sådan tour quaestion
emellan officerarne innom regimentet sig företer. Hvilcket
Hr Oldenschiöld tror vara så mycket mindre ovanligt, som Riksens
Ständer vid 1765 års riksdag på lika sätt hos Hans
Kongl. Maij :t i underdånighet anhållit om inhibition uti alle
militaire tiensters bortgifvande, till dess Riksens Ständer hunnit
sig yttra öfver alle då förevarande prsejudicemål, och innevarande
riksdag likaledes anhållit om inhibition uti officerares
tienstebyten ifrån visse regementer.
Detta begiärtes af flere på bordet.
Hr Linderstedt, Eric, giorde härvid den reflexion, att
sedan Riksens Ständer vid 1765 års riksdag af sagt sig all befattning
med frågor om tienster, befordringar och prsejudicer,
så önskade han, att en så beskaffad som denne icke måtte
uti plenis väckas.
10. Uplästes Oeconomieförordningsdeputationens betänc-Sölfvitsborgs
kande af d. 31 sidstl:ne October öfver Borgerskapets uti Sölf-stads besvär.
760 1771, dec. 18. Sölvesborg. Kristianstad.
vitsborgs stad genom Riksdagsfullmägtigen Sadelmakaren
Nils Johan Herman giorde ansökning om ändring uti Kongl.
Maij :ts nådige förordnande till Dess och Riksens Kammarcollegium
af d. 20 Martii 1767 angående vården och inseendet öfver
den staden enskilt tillhörige skog, och hvaruti Kongl.
Maij :t i nåder förklarat, det städerne icke äga frihet att disponera
och utsyna den frucktbärande skog, som på deras
marck kan vara att tillgå, utan att Sölfvitsborgs stadsrätt, som
på ett obehörigt sätt tillägnat sig rättighet att disponera, utsyna
och med egen stämpel til! fällning utmärcka sådan skog,
såväl derföre som för det de försåldt åtskillige ekar, borde uti
Kongl. Götha Hofrätt till laga ansvar ställas.
I stöd af resolutionen på städernes besvär 1647, § 14, och
förklaringen öfver 1734 års skogsordning, daterad d. 5 April
1739, uti 20 § tillstyrcker deputation ändring uti ovanberörde
Kongl. Maij :ts nådige förordnande om stämpling och utsyning
på Sölfvitsborgs stads enskilte skog samt att Sölfvitsborgs
stadsrätt återfå den af konungens befallningshafvande
staden ifråntagne utstämplingshammare.
Men hvad angår det af Öfverj ägmästaren Humble giorde angifvande,
att 320 ekar blifvit på stadens skog fälde och till
Fischerström försålde, hvilcket stadsrätten bestrider, håller
deputation före det icke immediate höra till Riksens Ständers
uptagande utan må vid laga domstol föras.
Detta bifölls.
^Christian? H- Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
stad äng :de. 29 November sidstl:e angående Riksdagsfullmägtige för Christianstad
Jöns Grahms och Johan Bergengrens besvär deröfver,
att Kongl. Maij :t genom nådig skrifvelse af d. 8 Maji
1770 faststäldt Konungens Befallningshafvandes i Christianstad
låhn d. 20 April 1768 gifne utslag, som befriat husägande
ståndspersoner ifrån deltagande med Borgerskapet derstädes
uti inqvarteringen.
Secrete Utskottet tillstyrcker enligit kongl, förordningen
af d. 13 November 1766 om inqvarteringen, att alle husägande
ståndspersoner såväl i Christianstad som de öfrige rikets städer,
där garnizoner äro, böra deltaga uti inqvarteringen på
det sättet, att sedan Borgerskapet ensamt är för hälften ansvarigt,
bör den andre hälften gemensamt på Borgerskapet och
R. J. Jägerhorn.
761
husägande ståndspersoner fördelas i proportion af deras
ägande hus och tomter. Men hvad Borgerskapets sökte ärsättning
för den, sedan 1766 års förordning utkom, förflutne tiden
angår, kunde Secrete Utskottet icke deruti ingå, utan att
denne författning må gälla ifrån nästa års början.
Detta bifölls.
12. Föredrogs Majoren och Riddaren af Kongl. Svärdsorden R. J. JägerReinholt
Johan Jägerliorns memorial angående den tours1^™®
återfående, som han förmenar sig böra uti armeén äga så- dess tour.
som major.
Hr Jägerhorn anför deruti, huruledes han under sin 38-  årige tienstetid genom de tid efter annan giorde förändringar
uti befordringslagarne altid råkat i den ställning, att yngre
avancerat honom förbi, hvarföre han anhåller att få majors
fullmagt ifrån d. 21 Januarii 1757 lika med Majoren von Wallvik
och tour framför honom; utbedjandes sig att med detta
memorial få gå till de andre respective stånden.
Härvid voro bilagde i afskrift R. o. A:s extractum protocolli
af d. 16 Julii [o: Junii] 1766, som tillstyrcker, att Jägerhorn
måtte få majors fullmagt af samma dato som von Wallvik och
tour framför honom inom Åbo Läns Regimente.
Äfven Riksens Ständers underdånige skrifvelse till Kongl.
Maij :ts af d. 30 Januarii 1770 angående Majorerne Palmstrucks,
Jäger horns och Wallviks tour, hvaruti von Wallvik
anses skyldig att hålla Palmstruck och Jägerhorn skadelöse,
ifall de till erhållande af avancement skulle blifva nödsakade
framdeles att accordera; så att de af honom då hafva
att erhålla hvar för sig full ärsättning för accordsummorne
och Jägerhorn, som då var capitain, enär han till major
avancerar, erhålla fullmagt af samma datum som von Wallviks
praemiermajorsfullmagt. Detta uplästes äfven.
Hr Linderstedt, Eric, såsom vän af Hr Majoren Jägerhorn
skulle gärna önska, att Riksens Ständer kunde sig härmed
befatta. Men saken är redan, som vi hördt, hos Ständer
afgiord, icke ordenteligen denne gången genom Urskillningen
inkommen; att immediate här uptagas kienner jag ingen
lag, som tillåter; nödgas altså tillstyrcka af slag på memorialet.
Hr Jägerhorn, Reinhold J oh.; Det är sant, detta
762 1771, dec. 18. R. J. Jägerhorn. Tellerstedt.
Bethuns memorial
äng: de.
Meublehandl.
Tellerstedts
ansökning.
mitt memorial har ej kommit genom Urskillningsdeputation,
men jag har ej trodt mig behöfva gå den vägen. När den vid
1766 års riksdag hos R. o. A. börjades, som det upläste extractum
protocolli utvisar, så är väl nu min enda och rätta väg
genom Höglo fl. R. o. A:s höggunstige bemedling att den fortsätta;
på annat sätt skulle icke jag kunna komma till åtniutande
af Riksens Ständers rättvisa för mitt lidande. Hvad lagen
stadgar om ansökningar hos Riksens Ständer och som
emot mig åberopas, har jag noga derom eftersökt men icke
funnit andre än de, som äro obehörige deruti omtalte, då deremot
denne min, som af Höglofl. R. o. A. redan är uptagen 1766
och eij på något annat ställe än hos Riksens Ständer kan
hielpas, bör visserligen icke anses för sådan.
Efter någon ytterligare öfverläggning bifölls, att Hr Jägerhorn
med detta memorial måtte få gå till de andre stånden.
Hr Carplan, Carl, Ephraim, frågade, om icke sielfva
memorialet likväl ansågos som ännu oafgiordt hos R. o. A., så
at det voro öppet att deröfver yttra sin mening.
Härtill svarades såväl af Hr Raron och Landtm, som samiel.
R. o. A. Ja, sielfva saken är öppen.
Hr Bilberg, Friedric Otto: Nog mins jag, att sjelfva
saken uti ett annat memorial, som Hr Jägerhorn velat hos
R. o. A. icke länge sedan ingifva, blifvit afslagen. Dock är jag
ei emot den nu beviljade remisse till de andre respective stånden.
13. Uplästes voteringsinstrumentet öfver sidste voteringen
angående remisse uppå Hr Bethuns med flere inkomne
memorialer till Secrete Deputation.
Hr Bilberg frågade, om icke meningen vore, att endast
alle redan inkomne memorialer men icke de, som hädanefter
kunna uti denne fråga till R. o. A. inkomma, blifvit till Secrete
Deputation remitterade.
Hr Baron och Landtm, förklarade af sielfve orden uti voteringsproposition,
att meningen ej kunde vara annan.
Och R. o. A. biföll denne förklaring.
14. Hr Baron och Landtm, anmälte, att Meubelhandlaren
Diedrich Tellerstedt begiärte R. o. A:s tillstånd att under nu
instundande julemarcknad få uti secrete utskottsförmaket
draga sitt meubellotterie ifrån dagen för julafton och till d.
Ystad. Söderköping. Kristina.
763
7 Januarii näst instundande.
Detta bifölls.
15. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d.
10 December nästledne angående Riksdagsfullmägtige för Ystad
Borgmästaren H. Neanders och Handelsmannen O. A. Sylvans
ansökning, att de vid 1769 års riksdag Ystad förundte medel,
4 000 d. s:rmt årligen, ifrån och med 1770 till och med 1773
till hamnens byggande måtte ännu ytterligare varda staden
förundte att årligen upbära till och med nästa riksdagsår.
Secrete Utskottet finner så för öfverfarten till Stralsund som
till säkerhet för Amiralitetet och kronans skiepp samt sjöfarande,
att denne hamnbyggnad bör fullföljas, hvilclten redan
med all hushållning till den styrcka och bestånd blifvit
förd, att skiepp för västanväder inom samma hamn kunna finna
lugn. Och tillstyrcker altså, att de till hamnbyggnaden derstädes
af statsmedlen anslagne 4 000 d:r silf:rmt årligen
måtte till och med nästkommande riksdags år bestås.
Detta bifölls.
16. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af den
30 October innevarande år angående Söderkiöpings stads ansökning
att därstädes få inrätta och draga ett lotterie i 4:ra
år efter enahanda plan, som för lazarettslotteriet här i
Stockholm är utstakad, hvaraf vinsten skulle användas till
de publique husens reparation i staden; hvilcken ansökning
Borgareståndet bifaller.
Men i anseende till Riksens Ständers tagne beslut att ei tilllåta
någre lotterier utom de redan privilegierade fant R. o. A.
skj äligt att denne ansökning afslå.
17. Ytterligare uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli
af den 29 November 1771 angående församlingarnes i staden
Christina genom Riksdagsfullmägtigen för berörde stad
Borgmästaren Eric Berendtsson giorde anhållan, att af kronomagazinet
därstädes fyra tunnor säd måtte årligen få uttagas
och till vinsäd användas. Hvilcket Secrete Utskottet i anseende
till kronans behof på andre ställen af spannemål,
som uti Christinae stads kronomagazin inflyter, och praejudicat
som detta skulle leda till för andre, förklarar sig icke
kunna tillstyrcka.
Secrete Utskottets utlåtande bifölls.
Hamnbyggnaden
i
Ystad.
Ett lotteri
för Söderkiöpings
stad.
Vinsäd för
staden
Christina.
49—670435
764 1771, dec. 18. A. Armfelt.
Armfelts
pension.
18. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af d.
11 November sidst! :e angående Fendrickens vid Nylands1 Infanterieregemente
Frih. Axel Armfelts anhållan om ändring
uti Kongl. Maijcts d. 20 sidstl:ne Augusti gifne nådige resolution,
som afslår hans underdånige anhållan att i anseende till
en under tiensten och uti attaquen vid Neukatzten d. 2 Januarii
1762 erhållen blessure blifvit hugnad antingen med en årlig
pension af åtminstone 200 d. s:rmt, räknad ifrån den tid han
fick blessuren, eller ock med capitains fullmagt för krigsförtiänst.
Secrete Utskottet, till hvilcket endast det, som rörer pensionen,
blifvit remitterat, förklarar, at som Secrete Utskottet
af de företedde bevis ej funnit anledning att döma, om Fendricken
Baron Armfelts blessure varit beledsagad med någon
gerning af sådan vigt och egenskap, hvarå pension följa må,
och jemväl General en chefs anmälan och yttrande saknas, om
och till hvad belöning han giordt sig förtiänt, så vore det
Secrete Utskottet icke tillständigt att styrcka Riksens Ständer
till den sökte pensionens beviljande utan att det vid Kongl.
Maij :ts högstberörde utslag måtte bero, hälst Fendricken
Frih. Armfelt genom den undfångne blessure icke blifvit utur
stånd satt att i krigstiensten fortfara.
Frih. Armfelt: Höglofl. R. o. A. lärer icke ogunstigt uptaga,
att jag i detta ämnet vågar tala. Det angår min Broder;
han är den enda officerare af dem, som varit med uti pommerska
kriget, blifvit i rikets tienst blesserad men icke erhållit
hvarcken befordran eller pension. Han har varit nog
modest att ej med ansökningar derom plåga sin chef och öfrige
förmän, hvarigenom han råkat att komma uti glömska.
Det kan ej vara mig tillständigt att tala om hans skickelighet
och öfriga förhållande uti tjensten; men utan att befara, det
han icke måtte kunna komma i jemförelse med sine herrar
kammerater, vågar jag deröfver åberopa deras och hans befälhafvares
intygande; genom sin undfångne blessure har han
ock råkat att blifva uppehållen i sin lycka. Skulle nu Höglofl.
Secrete Utskottets tillstyrckande vinna bifall endast för det,
att formaliteten saknas till pensions erhållande, så vore visserligen
min Broder utan att hafva det förtient på månge sätt
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: Uplands.
A. Armfelt.
765
mer än någon annan lidande. Jag vågar derföre att recourrera
till Höglofl. R. o. A:s ädelmod, som icke lärer tillåta, att sådant
må honom öfvergå, när andre, hvilcka äro i lika cas som
han, blifvit med pension hugnade.
Frih. Grönhagen, ClasWilhelm, förundrade sig, huru
det kunnat hända, att Frih. Armfelt blifvit glömd. Han kiende,
att han uti den omtalte affairen blifvit blesserad och altså
vore aldeles förtjent efter författningarne till den begiärte
pension; tillstyrckte altså, att densamma måtte honom beviljas.
Om en formalitet, nemi. den commenderande Chefens bevis,
saknades, så borde sådant icke hindra R. o. A. att låta vederfaras
Frih. Armfelt samma rättvisa, som de andra njutit.
Beviset kan ännu sedermera erhållas, om det är nödvändigt.
Hr Wadenstierna, Carl: Om ock författningarne redan
ej stadgade pensioner för dem, som med sådan destinction
undfådt sine blessurer som Frih. Armfelt, så skulle Hr Wadenstierna
likväl våga att för Frih. Armfelt tillstyrcka densamme,
i synnerhet som en sådan belöning endast af 200 d. s:rmt
årligen icke kan giöra någon betydelig minskning för kronan
men blifver en värckelig hugnad för en välförtient officerare.
Hr Bilberg, Otto Friedrich: Efter R. o. A. utan att
höra Secrete Utskottet ej lärer vilja disponera något af statsmedlen,
så vågade Hr Bilberg icke att samtycka till någon pension,
men som han alldrig ville bestrida, att ju Frih. Armfelt
densamma förtjent, önskade och förmodade han, att Frih. Armfelt
måtte erhålla densamma uti de andre respective stånden.
Hr Göös, Lorentz, ville väl förena sig med de herrar,
som tilläde Frih. Armfelt pension, men att han icke skulle njuta
densamma längre, än till dess han hunno avancera till capitains
lön och indelning.
Hr Linderstedt, Eric: Om R. o. A. öfverlämnar detta
till Hans Kongl. Maij :t att, sedan commenderande General en
chef Grefve Ehrensvärd blifvit hörd, öfver Frih. Armfelts ansökning
decidera, så är jag öfvertygad, att Kongl. Maij :t i nåder
beviljar honom den begiärte pension, och då sauveras med
detsamma alla formaliteter.
Baron [von] Siegroth förbehölt, at om ännu någre
blesserade officerare funnos, hvilcke sedan sidsta pommerska
kriget ej blifvit ihugkomne med pensioner, de måtte njuta lika
766 1771, dec. 18. A. Armfelt. Vänern. Vättern.
Almänna
hushåll
ningen.
Siömerken
och kummelremmare
i
Vennern
och Vettern.
rätt med Frih. Armfelt.
Hr Gripenberg anholt, att inga formaliteter måtte ligga
i vägen och hindra pension för Frih. Armfelt, som han ock
begiärte, att om flere sådane casus voro, desamma på lika sätt
måtte hos Kongl. Maij :t i underdånighet anmälas.
Hr Baron och Landtm, giorde nu proposition: Bifaller
R. o. A. att hos Hans Kongl. Maij :t i underdånighet anhålles att
infordra den under sidsta kriget i Pommern commenderande
Generalens en chef Grefve Ehrensvärds intygande och bevis angående
Frih. Armfelts undfångne blessure och sedan efter beskaffenheten
i nåder sig öfver Frih. Armfelts ansökning utlåta.
Hvilken med Ja besvarades.
19. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af d. 17
Augusti sidstl:ne, som i anledning af Kammar-, oeconomieoch
commercedeputationens sidstledne riksdag d. 1 December
1769 afgifne betänckande till Kongl. Maij :t i underdånighet
hemställer och öfverlemnar att till förbättring och hielp
i den allmänna hushållningen vid landtbruk, fiskerier, bergsbruk
och stadsmannarörelsen tillöka arbetsdagar och, på det
Prästerskapet måtte vinna mera tid att vårda de angelägne
husförhör och undervisningar enligit 1741 års förordning, låta
indraga och afskaffa apostle- och de så kallade lätthelgedagar
samt med de flere dagar uti de årlige store frenne högtider
och öfrige ifrån forntiden uti svenske församlingarne bibehållne
hela fäst- eller högtidsdagar, såväl som i senare tider
påbudne faste-, bot-, böne- och tacksäijelsedagar, giöra
den ändring och inskränckning, som kan pröfvas nyttig och
tienligast.
Detta bifölls.
20. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af d. 17
Augusti sidst] :ne, hvaruti, enligit hvad Landt- och sjömilitieoeconomiedeputationen
sidstl:ne riksdag d. 18 December 1769
tillstyrckt, bifalles, det konungens befallningshafvande må vid
ansvar tillhålla vederbörande, så att nödige sjömärcken af
kummel och remare på grund och klippor såväl i skären, i
siöarne Venern, Vettern och Mälaren som andre farvattn allestädes,
där så fordras, utan vidare hinder och drögsmål
varda uprättade och vidmackthållne, på sätt som resolution
på städernes besvär d. 16 October 1723, § 9, och kongl, bref
-
Arnell. Dragonränta.
767
vet af d. 12 Januarii 1757 innehålla och utsätta, hvaröfver
hrr landshöfdingar vid nästa riksdag böra visa redo.
Detta bifölls.
21. Uplästes Borgareståndets d. 4 December 1771 afgifne ex- Cantzlierå
det
Arnells
tractum protocolli af innehåll, att sedan Riksens Ständer bi- 18n
fallit Secrete Utskottets extractum protocolli angående cantzlierådslön
för Cantzlierådet Arnell, hvarigenom de cantzelistsysslan
uti Kongl. Krigsexpeditionen åtföljande sportler åter
kommit betieningen uti bemälte expedition till godo, så anser
Borgareståndet angelägit, det för framtiden må stadgas, att när
någon ifrån cantzlieexpeditionerne med sin där innehafvande
lön varder befordrad, bör ändå de samma lön åtföljande sportler
den i tour till lön närmaste betjenten innom expeditionen
tillfalla.
Detta begiärtes på bordet.
22. Sedan R. o. A. d. 31 sidstl :ne Augusti till Secrete Utskot- Bohusläns
dpogonerän
tet
remitterat Majoren och Riddarens af Kongl. Svärdsorden tor jnnatu_
Carl Hindrich Ridderståhls besvär deröfver, att Urskillningsde- ra.
putation afslagit hans å indelningshafvarnes vid Kongl.
Skånska Cavallerie- och Bohuslähns Dragoneregemente vägnar
giorde ansökning, att de dem till lön anslagne räntor måtte
utgiöras in natura eller betalas med speciemynt efter gångbart
lage; så var ett Bondeståndets extraactum protocolli af d.
14 September sidstl :ne inkommit, hvilcket ej allenast gillar
Urskillningsdeputationens afslagsresolution utan ock sakfäller
honom för obefogade besvär till 100 d. s:rmts plickt samt
derjemte i stöd af kongl, brefvet d. 31 October 1693 förelägger
en vitesbot af 2 000 d. s :rmt att delas emellan Krigsmanshuset
och den förolämpade Allmogen för den, som dristar sig
framdeles med denne sak, eller hvad dermed gemenskap äger,
Riksens Ständer besvära.
Detta uplästes nu tillika med de öfrige ståndens påskrifter,
som uppå Majoren Ridderståhls besvär teknade, hvaruti Urskillningsdeputations
afslag gillas tillika med de förelagde
2 000 d. s:rmts böter för framtiden, men Majoren Ridderståhl
förskonas för den honom ålagde plickt af 100 d. s:rmt.
Detta begiärtes äfven på bordet.
23. Uplästes Justitisedeputationens betänckande af d. 5 Notarius
sidstl :e December angående Biskoppens uti Strängnäs Doctor Ekstrand.
768 1771, dec. 18. L. Ekstrand. Askersund. Laholm.
Askersunds
kyrka,.
Ullinförsel
för Laholm.
Jacob Serenii ansökning att få ändring uti Kongl. Maij :ts nådige
utslag af d. 15 Maji innevarande år, som i nåder pröfvat
godt att uphäfva Consistorii i Strängnäs giorde författning,
hvarigenom Magister Eric Froman blifvit till notarius consistorii
förordnad, så att Magister Lars Ekstrand i stället på
samma beställning undfått fullmagt.
Och tillstyrcker deputationen ändring uti Kongl. Maij :ts nådige
utslag, så att Magister Froman uti notariisysslan blifver
åter insatt.
Derjemte uplästes Justitisedeputationens 4 ledamöters särskilte
mening, som gillar Kongl. Maij :ts nådige utslag, och
följackteligen att Magister Ekstrand må vid sysslan varda
bibehållen.
Äfvenledes deputationens med Hrr Riksens Råd communicerade
anmärckningar i detta mål och Hrr Riksens Råds yttrande
deröfver, som vid betänckandet i afskrift voro bilagde.
Och begiärtes alt detta på bordet.
24. Uplästes utdrag af protocollet, hållit uti Secrete Utskottet
d. 29 Novemer sidstl:ne, angående Riksdagsmannens för
Askersund Handelsmannen Jacob Lundbergs ansökning, att
staden måtte till en ny kyrckas uppbyggande understödjas
med ett bancolån af 6 000 d. s:rmt på 10 års tid utan ränta.
Hvilcken begiäran Secrete Utskottet ej finner sig kunna tillstyrcka.
Men föreslår, om icke Askersunds stad till detta ämdamål
kunde förunnas att genom collect och stambok medel
insamla.
Proposition begiärtes, och afslogs såväl det sökte bancolånet
som collect och stambok.
25. Uplästes ifrån Urskillningsdeputationen remitterat Borgmästarens
och Riksdagsfullmägtigens för Laholms stad Samuel
Corins memorial om slut uti stadens sidstl :e riksdag giorde
ansökning om frihet att utan landttullens erläggande få införa
så mycken rudimateria af ull, som staden tarfvar till befrämjande
af den handaslögd, där idkas med ullstrumpors
förfärdigande. Hvaröfver Tulldeputationen sidstl :ne riksdag
d. 12 Januarii 1770 sitt betänckande afgifvit och tillstyrckt
bifall på denna ansökning.
Frih. Cederhielm, Josias, fant, att ledamöterne uti
Kongl. Generaltulldirectionen, af hvilcka han nämde tvänne
Laholm. Göteborg.
769
nu närvarande, nemi. Hr Baron och Generalmajoren Rudbeck
samt Frih. Grönhagen, ganska visligen förfarit, som ej eftergifvit
cronans rätt i landttullsafgiften, då Laholm ej vore stapelstad,
och förklarade, att han icke väntat sig ett sådant betänckande
ifrån Tulldeputationen som det nu upläste. Han
kunde alldrig se nyttan af att kronans inkomster skulle minskas
och likaväl varorne stegras år ifrån år. Han visste väl, att
de tre stånden bifallit denne ansökning; men som deruti icke
vore någon laglighet, innan Laholm blefvo försedd med stapelfrihet,
och R. o. A. icke behöfde söka någon gloria obsequii,
så tillstyrckte Frih. Cederhielm afslag.
Hr Göös fant, om denne frihet för Laholm att utan landttullsafgift
införa ull skulle beviljas, så borde densamma inskränckas
till ett visst proportionerat quantum och ej mera.
Hr B i 11 b e r g sade sig icke kunna underlåta att anmärcka,
att då tullinkomsterne voro till private bortarrenderade, blefvo
ganska sällan någre tullfriheter beviljade; men då kronan
sielf disponerar denne inkomst, sker sådant tota die.
Proposition blef giord och memorialet tillika med åfvanberörde
Tulldeputationens betänckande afslagit.
26. Uplästes Commercedeputationens betänckande af d. 21 Mur- och
•• • tåkfp.gpl s in.-
sidstl :ne October angående Götheborgs stads ansökning att försei för
undfå tijo års prolongation uppå det tillstånd, som d. 16 Martii Giöteborg.
1770 blifvit staden beviljat att till nästa riksdag få införskrifva
utländskt mur- och taktegel jemte nådigste försäkran att
framdeles, där sådane omständigheter sig yppade, häruppå
erhålla förlängning. Deputationen tillstyrcker, att som det
omkring Götheborg tillvärckade tegels odugelighet att emotstå
den där varande skarpa luft, som med sudligfe] och västlige
vindar ofta medförer saltblandat rägn, hindrade Götheborgs
inbyggare, som genom trenne efter hvarannan timade
vådeldar och af penningebrist och misscredit desse senare
åren nog lidit, att till följe af kongl, brefvet d. 1 Augusti 1758
uppbygga stenhus på de afbrände tomterne, så snart som de
gerna önskade och ville, det måtte Götheborgs stad förunnas
10 års frihet att emot 1/2 :va tullriksdal :rns erläggande för
hvarje 1 000:de tegel införskrifva så mycket utländskt taktegel
och murtegel, som till stadens behof erfordras kan. Men
på det tegelsten, som således utifrån införskrifves, icke till
770 1771, dec. 18. Göteborg. J. G. Hagert.
Korsvärksbygnader
i
Giöteborg.
Hagerts urfabriqve.
andre behof må användas än endast till beklädning på de hus,
som framdeles å de afbrände tomter kunna upbyggas, så anser
deputationen högst nödigt, att ett vite af 1 000 d. silf:rmt
utsättes för den eller de, som sådant utländskt tegel till någon
utom stadens staquette boende aflåter, hvilcket vite stadens
barnhus tilfalla bör.
Hr Billberg, Otto Friedrich, ansåg besynnerligit, at
Götheborg ville hämta tegel utifrån, då det, som voro ganska
godt, kunde erhållas siövägen innom riket ifrån Skåne och
Blekingen; tillstyrckte altså afslag.
Hr Göös, Lorentz, fant väl ricktigt, hvad Hr Billberg
anfördt; men som Riksens Ständer lämnat sidsta riksdag bifall
till den begiärte frie införseln, och det till nästa riksdag,
välförståendes den uti riksdagsbeslutet utsatte, så vore bäst
att förblifva dervid och ej extendera friheten längre.
Hr Baron och Landt m. giorde altså proposition: Bifaller
R. o. A. att förblifva vid Riksens Ständers sidstl :ne riksdag
tagne beslut, så att denne frihet för Götheborgs stad må sträcka
sig till den termin, som Riksens Ständer uti 1770 års riksdagsbeslut
till ordinarie riksdag utsatt?
Hvilcken med Ja besvarades.
27. Föredrogs Commercedeputations betänckande af d. 21
October sidstl :ne angående Götheborgs stads ansökning om
tillstånd att få upföra reveterade korsvärcksbyggnader i staden
uppå de afbrände tomterne i stället för stenhus såsom
mindre kostsamme men varacktigare än trähus; hvilcket deputationen
tillstyrcker måtte bifallas; dock så att denne tilllåtelse,
som ej till andre än de nu afbrände tomter får sträckas,
icke för framtiden, då staden således är uppbyggd, må
lända till prsejudicat, äfvensom Giötheborgs stads Magistrat,
genom tienlige föreställningar om den njdta af stenhus framför
korssvärckshus är att förvänta, bör söka förmå hvar och en,
som ärnar bygga att, om dess vilkor möjeligen medgifver, ej
ett sådant tillstånd, som här förmält är, sig till nytta använda.
Detta bifölls.
28. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens betänckande
af d. 8 sidstl :ne October angående Urfabriqveuren i
Åbo Jöran Gabriel Hagerts ansökning om understöd till en ny
sorts urs förfärdigande.
J. G. Hagert. Huskvarnar.
771
Deputationen förmäler, att Hagert angifvit sig hafva påfunnit
ett ur med en sådan determinerad gång, att hvarcken
skakning, kiöld eller värma skall kunna densamma förändra,
och till prof förfärdigat ett väggur, som med en updragning
skall gå 72 dygn, hvarföre han begiär inventionsprsemium,
som svarar emot urens nytta, och en summa af 60 000 d.
k:rmt, hvarföre må kunna inrättas en ordentelig ny fabrique
med värckstäder för fihlhuggare, fiädermakare, emailleurer,
graveurer och fodermakare med mera.
Men som Hagert inför Kongl. Vettenskapsacademien, som
blifvit anmodad att härom undersöka, icke kunnat upte något
modell till ett sådant ur eller på något sätt förklara grunder -  ne till sin nya upfinning; så finner deputationen honom icke
på något sätt berättigad till undfående af det sökte praemium
och förskott, utan tvärt om att han bör undfå en alfvarsam
föreställning, för det han utan ringaste skjäl eller bevis om
sin upgifne särdeles insickt vågade oroa Riksens Ständer
jemte åtvarning att hädanefter noga taga sig till vara för sådane
tilltag.
Detta bifölls.
29. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens be-H°sbergs up
finning
af
tänckande af d. 11 November 1771 angående Urmakaregesällen husqvarnar.
Lars Högbergs upfinning af en ny sort husqvarnar och klädesstampar,
så att en karl med ringa möda skall kunna drifva
en qvarn om 9 till 10 qvarters stenar i diameter, och 12 stampar,
hvilcken han ärbiuder sig att till allmän nytta uptäcka,
om för honom utsättes ett emot konstens värde och gagn svarande
inventionsprsemium, det han likväl ej vill emottaga,
förrän han fullkomligen ådagalagt, det konsten äger sin ricktighet
och i utöfningen blifvit bestyrckt.
Deputationen pröfvar uppå anförde skjäl och i anseende till
den nytta, en sådan inrättning kan giöra på orter, där qvarnar
ligga långt bort, samt i städer och belägrade fästningar, att så
snart Högberg för deputationen upvisar modell till en sådan
husqvarns och klädesstamps inrättning och densamma af deputationen
och Kongl. Vettenskapsacademien blifvit nöjacktig
förklarad, Högberg emot vederhäftig borgen undfår af manufacturfonden
2 000 d:r silf:rmt och, sedan han innom viss
772 1771, dec. 18. Huskvarnar. G. A. von Siegroth.
Överste Siegrots
melioration
i
landthushälning.
Prot:deput:ns
relation.
Jul och nytt
års önskan.
utsatt tid vist sig hafva förfärdigat en qvarn med ett pär stenar
till sex qvarters diameter jemte klädesstampsinrättningen
och densamma jemväl befunnits god och varacktig, en lika
summa af 2 000 d. s:rmt samt därjemte återfå den för de förre
2 000 d. stälde borgen.
Och som ovisst är, huruvida Högberg under Riksens Ständers
sammanvaro nu kan medhinna denne större qvarnbyggnad,
så kunde approberandet deraf updragas Kongl. Vettenskapsacademien
med anmodan att, så snart beskaffenheten af
Kongl. Academien blifvit rigtig befunnen, tillärkänna Högberg
de återstående 2 000 d:r silf:rmt att af manufacturfonden
utbetalas.
Men skulle qvarn och klädesstamp icke pröfvas af den fördelacktige
beskaffenhet, som Högberg utgifvit, bör han ej allenast
icke undfå de senare 2 000 d. utan ock påläggas att de
vid modellens approberande emot borgen erhållne 2 000 d.
s :rmt återbetala.
Detta bifölls.
30. Uplästes Kammaroeconomiedeputationens betänckande
af d. 10 December nästi:ne, hvaruti deputationen förmäler om
de flere inrättningar, odlingar och meliorationer, som Hr öfversten
och Riddaren af Kongl. Svärdsorden Baron von Siegroth
giordt uppå sin i Jönkiöpings låhn belägne sätesgård
Mariaelund. Deputationen tillstyrcker att löna goda gierningar
med välförtjent loford, som är en för ädla sinnen mäst förnöjande
belöning, och finner altså sig föranlåten att bemälte
öfverste till billig heder och androm till upmuntran desse sine
tanckar till Riksens Ständer öfverlämna.
Detta bifölls.
31. Uplästes Protocollsdeputationens den 6 December sidstledne
afgifne berättelse om sine giöromål ifrån den 25 sidstl:-  ne October.
Äfvenledes samma deputations berättelse af d. 17 December
angående sitt arbete för November och December månader.
Hvarvid R. o. A. ej hade något att påminna.
32. Som nu var sidste dagen, på hvilcken R. o. A. detta år
voro in pleno församlade, så önskade Hr Baron och Landtm,
samtel. R. o. A:s hrr ledamöter en frögdefull helg.
Julönskningar.
773
Ett godt och välsignat instundande år, och att då få träffa
dem samtelige med hälsa och nöje.
Hvartill samtelige Herrarne svarade med lika önskan för Hr
Baron och Landtm, och
åtskilldes kl. 1/4 öfver ett.
BILAGOK
TILL
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1771-1772.
I.
1.
Generalmajor Anders Rudolf Du Rietz diktamen
om instruktionen för sekreta deputationen.
(Vtskottshandlingar 1771—1772, vol. 85, nr 17.)
Protokollet sid. 49.
Ad protocollum.1
Då Höglofl. R. o. A. nu företager sig instruction för Secreta
Deputationen, ber jag at vördsammei. få underställa Höglofl.
R. o. A:s benägna godtfinnande, om icke vid samma instruction
den tilläggning må gjöras,
l:o at, vid skj är skådandet af alla de prejudicemål, som i
Secreta Deputation uptages, deputation må vara förbunden at
infordra en omständelig underrättelse och förklaring af vederbörande
collegier eller chefs, hvilka vid en sådan förekommande
tillfällighet förslag uprättat och afgifvit eller med något
yttrande i målet kunna hafva inkommit, så at rätta species
facti må i sin fulla dager blifva framlagdt.
2 :o. At Secreta Deputation äfven inhämtar den persons yttrande,
öfver hvilkens befordran det förekommande prejudicemålet
uptagas månde.
3:o. At utaf statssecreteraren vid det departement, som det
uptagne prejudicemålet i Rådkammaren föredragit, inhämtas
omständelig underrättelse om alt, hvad dervid kan vara förelupit
ifrån det samma mål i Kongl. Maij :ts Cancellie inkom
tils det i Kongl. Maij :ts Rådkammare blifvit afgjordt; och böra
alla dessa handlingar altid åtfölja Secreta Deputations betänkande.
4:o. At vid beslutet af betänkandet utaf deputationen anföras
de rationer och grunder, med åberopande af befordringslagarnes
uttryckeliga anförande, hvaruppå deputationen
grundar sitt tilstyrkande; hvaraf den goda verckan kan följa,
1 Anteckningarna från riksdagsbehandlingen uteslutna.
4
at såväl vid uprättelsens tilstyrkande som vid andre Ständers
gj öromål den oryggeliga principe i akt tages at eij gjöra,
mindre utöfva lag in casu, utan at all sak skiljes och afgjöres
efter den lag och författning, som var gjällande den tid, när
casus existerade.
Genom denna här föreslagna procedure vid prejudicemålens
uptagande och afgjörande synes oförgripeligen de goda
fölgder kunna förväntas,
at såväl Secrete Deputation som samtelige Riksens Ständers
plena blifva omständeligen underrättade om hvar och en saks
rätta och sannfärdiga beskaffenhet och sammanhang.
At vederbörande embetsmäns förhållande och giöromål vid
sådane tilfällen blifva utrönte och kjände, hvarigenom kan
förmodas, at de medborgare, som verckeligen emot lagarne
i sin befordran varit lidande, kunna vinna en laglig uprättelse,
utan at andras lagliga rätt blir dymedelst kränkt.
At de prejudicequestioner, som ofta äro mera fotade på en
apparentelig probabilité än i sig sjelfva grundade på en laglig
rättighet, måga försvinna, såsom genom hvilkas framgång de
största oredor i befordringsvercket och det mästa lidande
tjenstemän emellan blifvit förorsakat, utom det at sådane
måls afgjörande förorsaka Riksens Ständer hinder och öfverlopp
samt kunna åstadkomma mångas lidande igenom befordringar
til uprättelse emot Ständers egna lagar, författningar
och föremål.
Äfvenledes vinnes genom denna föreslagne methode den
allmänna säkerhet, at ingen dömes ohördan och således kan
gå i mistning af en rättighet, sorn han kunnat bevijsa sig lagligen
ägt emot en klagande, som genom tilfället, i och med
sökandet af sin uprättelse, framsatt sine förmente pretentioner
i en sådan glimmande dager, som bortblandar den öfverklagades
klara men bortskymda rätt och derigenom förvillar
både Secreta Deputationen och Riksens Ständers plena at
kunna förås til en sådan decision, hvilken ofta går emot deras
eget föremål och sedan hos dem sjelfva upväcker misshag öfver
deras egit beslut, som då innom dem förorsakar bekymmersamma
förklaringar öfver deras rätta afsigt. Stockholm
d. 27 Junii 1771.
And. Rud. Du Rietz.
5
2.
Förteckning på adelns elektorer.
(Allegater V.)
Protokollet sid. 61.
Herrar electorer.
Grefvar.
Grefve Stenbock, Arvid Nils, Kammarherre,
Grefve Gyllenborg, Jacob, Landshöfdinge,
Grefve Spens, Carl Gustav, Ceremoniemästare,
Grefve Sparre, Axel Wrede, öfverståthållare.
Friherrar.
Frih. Lovisin, Gustav Adolph, Lieutenant,
Frih. Hammilton, Joh. Abrah., Landshöfdinge,
Frih. Strömfeldt, Carl Harald, President,
Frih. Wrangel, Henning Reinhold, Major.
Ridders- och adelsmän.
Hr Falkenberg, Gabriel, Landshöfdinge,
Hr Rammel, Hans, öfverste,
Hr Lilljecrona, fulm. Hr Reckfriis, Joh., Capitaine,
Hr Reuterfeldt, fulm. Hr Rudbeck, Joh. Olof, Rergsråd,
Hr Lagercrantz, Jacob, Capitaine,
Hr Cederström, Thomas, Hofmarskalk,
Hr Ankarloo, fulm. Hr von Gerdten, Carl Maur., Major,
Hr Ehrenstolpe, fulm. Hr Boije, Hans Henr., Landshöfding,
Hr Söderhielm, Lorentz Petter, Bergsråd,
Hr von Engelbrechten, fulm. Hr von Böhnen, Joh., Major,
Hr Adelsvärd, Johan, Krigsråd,
Hr von Drake, Johan Gustav, Capitaine,
Hr Ridderborg [o:Ridderborg], Fredric, Major,
Hr Wolfeldt, fulm. Frih. Horn, Gust. Ad., President,
Hr Linderstedt, Johan, Hofrättsråd,
Hr von Rosen, Otto Wilhelm, Öfverste.
50—670435
6
3.
Förteckning på ledamöter i riddarhusdeputationen.
(Allegater I, fol. 39.)
Protokollet sid. 67.
Åhr 1771 den 3 Julii sammanträdde R. o. A:s electorer ock
valde till ledamöter uti Riddarhusdeputation.
Grefvar.
Piper, Carl, Kammarherre,
Bonde af Ssefvestaholm, fullm. Bonde, Carl, öfverkammarherre
ock Håfmarskalk.
Friherrar.
Lehusen, fullm. Rehusen, Lorens, Capitain vid Kongl. Lifgardiet
och Riddare af Kongl. Svärdsorden,
Örnfelt, Fredrick, Lieutenant.
Adel.
Stråle, fullm. Marks von Wurtenberg, Cancellist,
Lode, fullm. Sparschiöld, Carl Magnus, Capitaine och Riddare.
Ollonberg, fullm. Fock, Georg Wilhelm, Major ock Riddare,
Stålhammar, Carl Leonhard, Lieutenant ock Riddare,
Gyllenstolpe, Edvard, Capitaine ock Riddare,
Ekensten, fullm. Silfverstolpe, Bancocommissarie,
Kinninmundt, Johan, Kongl. Secreterare,
Manderström, Christopher, Håfmarskalk och Riddare.
På samtelige electorernes vägnar:
A. N. Stenbock. C. H. Strömfelt. Gabr. Falkenberg. Hans Ramel.
7
4.
Överstelöjtnant Jakob Gerners memorial
om en lantbruksdeputation.
(Prästeståndets arkiv. F. 108, nr 4J
Protokollet sid. 78, 107.
Ödmjukt memorial.
Under det Riksens Höglofl. Ständer nu vid riksdagens början
äro sysselsatte at författa och granska nödige instructioner
för de deputerade, hvilka enligit Riksdagsordningens föreskrift
komma at efterse allmänna hushållningens och näringarnes
tilväxt i riket och at til Riksens Ständers plena upgifva
utvägar til deras ytterligare förkofran, täcktes Riksens Höglofl.
Ständer tillåta mig at til deras uplyste och ömsinte ompröfvande
i ödmjukhet underställa följande.
Riksens Höglofl. Ständers nitefulla och vaksamma bemödande
de 50 sistförflutne åren, eller alt ifrån början af vårt
regeringssätt, för handelens, bergverkens, manufactur-, fabriques-
och industrierörelsernes upkomst och tilväxt i fäderneslandet,
har haft den önskade och välsignade verkan, at riket
snarare blifvit befriadt från dependance af utländske förlags-,
fabriques- och handelsbehofver, än någon nation i verlden
kunnat förmoda.
Om desse fördelar eij allmänt inom rikets inbyggare kännes
och ärkännes, kan ej vara underligt. Femtio år äro en ganska
betydande del af mänskliga lifsloppet, vår lifstid innehåller i
allmänhet oändeliga omväxlingsperioder, af okunnighet, af
fördomar, känslolösheter och ombyteliga intressen. Men hvar
och en, som sträcker sin tanka vidare än til det, man sjelf
hinner öfverlefva, lärer hafva funnit, at de nyttigaste inrättningar
för allmänheten altid och i alla stater haft många och
häftiga motsäijelser; fölgagteligen klen början, långsam framgång,
och at tid, arbete och ståndagtighet allena öfvervunnit
alla i vägen lagde hinder.
Med så stor glädje, som jag ärkänner denna rikets lyckliga
tilväxt, så brinnande är äfven min längtan at snart se hvar
svensk inbyggare, som nu klädes med svenskt kläde, som nu
i Tryckt 1771.
8
förädlar svenska rudimaterier, som nu på svenska handelsfartyg
föra svenska tilverkningar til alla verldsdelar, äfven födas
av svenskt bröd och victualier.
Mångfaldiga til landtculturens uphjelpande vidtagne och
utfärdade författningar intyga nogsamt Riksens Höglofl.
Ständers ömsinte omsorg, äfven i den delen. Riksens Höglofl.
Ständer hafva dessutan på grundade skäl förmodat, at tilökade
fabriques- och industrierörelser, hvilka dageligen behöfva
jordens afkomster til föda och arbetsämnen, skulle tilräckeligen
befrämja och upmuntra landtbruket.
Alt detta oagtadt måste vi dock ständigt i detta vårt billiga
hopp finna betydande och nationelle handelsbalancen grufveligen
tryckande, årliga brister så af säd som victualier, så af
ull, lin och hampa til väre fabriquer som af oljor, färgegräser
med mycket mera, som dock alla äro jordens afkomster.
Vi känne och vete visst, at vår svenska jord eij af något
land i verlden öfverträffas i frugtbarhet, til desse nu nämde
oundgängeligaste behofvers framskaffande. Och slute deraf,
at bristen eij härrörer af jordens eller climatets hårdhet.
Eij eller af väre handels-, fabriques- och slögdeinrättningar.
Desse äro tvärt om i sanning de genaste medel at gifva
landtbruket lif och styrka, i synnerhet då de grundas på hemväxt
föda och rudimaterier.
Vår lilla folknummer nämnes fåfängt som et positivt hinder
til landtbrukets tilväxt.
Det är onekeligit, at vår folkbrist hindrar at på en gång
företaga oss alla fördelagtiga näringsfång. Men när en säker
relation sökes i rörelserne emellan mer eller mindre pressante
behofver, så kan en mindre folkmängd i samma, om eij större
proportion vinna sina behofver, sin tillväxt, styrka och rikedom
som en större.
Landtbrukets förkofran och styrka, aftagande och förfall
härrörer i alla stater i verlden af flere sammanlöpande orsaker.
En del ligga i politiska författningar; en del i mer eller
mindre kunskaper hos jordägare; en del i felagtigt handlag
vid sjelfva jordbruket.
De politiske hindren visa sig tydeligen genom sin verkan, då
folkmängden i et frugtbärande land för mycket drager sig
från jordbruket. Då jordägaren ej genom jordbruket allena
9
kan föda sig och de sina och betala utskylderne utan nödgas
söka genare utvägar at få penningar, hvilket altid sker med
jordbrukets försummelse, fölgagteligen med rikets allmänna
förlust, med et ord: då landtegendomar allmänt häldre säljes
än köpes, och då torftighet och fattigdom hindrar landtbrukets
förkofran.
Mindre kunskap hos jordägare roijer sig til rikets skada då,
när jordägaren ej känner angelägenheten och förmånen af at
nyttja sin jord til de afkastningar, antingen i säd eller i boskap
eller i lin, hampa och andra nödvändigheter, som efter
jordens särskildte egenskaper, efter mer eller mindre aflägsenhet
från afsättningsställen, från segelbara sjöar och strömmar
inom orten kunna förädlas och sedan med minsta ovighet,
tyngd och transportkostnader afsättas så inom som utom
riket.
Felagtighet i handlaget vid sjelfva jordbruket skadar riket
och det allmänna ganska känbart, då vana och gammal landssed
dervid mera följes än på säkra och otvifvelagtiga rön
grundade uplysningar, så af naturens som konstens lagar. En
enda tunnas mindre afkastning i säd af tunnelandet gör i hela
riket en årlig minskning minst af 1 1/2 million tunnor.
Högl. Ständer! Ehvad mer eller mindre upmärksamhet
och afseende man ock må fästa vid vårt svenska landtbruk,
måste man dock nödvändigt föreställa sig detsamma antingen
såsom i fullkomlig högd eller i sin medelmåttighet eller i fullt
aftagande och lägervall.
När vår lilla folkmängd af ungefärligen 21/2 million inbyggare
ej inom rikets vidsträckta provincer hafva hemväxt föda,
kan det ej annat än falla hvar ömsint och fäderneslandet älskande
svensk man så bedröfveligit som ljust i ögonen, i hvilkendera
af dessa belägenheter vi befinna oss.
Rikets frugtbarhet, bergverk och belägenhet har ofelbart
ämnat svenske män rikedom, folkmängd, styrka och sjelfbestånd;
mindre upmärksamhet, misstag och försummelse kunna
deremot snart försätta våra jordägare i allmän modstulenhet
och fattigdom, fölgagteligen hela svenska allmänheten i
dependance af föda hos utlänningar och alla sinnen i gäsning
och söndring genom olika näringsintressen. Sannerligen den
vådeligaste belägenhet för et rike!
10
Det kan ej annat än falla enhvar ljust i ögonen, huru vår
folkökning, vår handel, vårt mynt, ja, huru all både allmän
och enskild rörelse skulle slå ut til evig och oryggelig fördel
för riket och hvarje dess inbyggare, om vi eij behof de köpa
säd, victualier och arbetsämnen af utlänningar.
Det vore visserligen öfverflödigt, om jag här ville uprepa
alla sälla fölgder häraf för at upelda Riksens Höglofl. Ständers
vårdnad och ömhet för vårt svenska landtbruk. Svea Rikes
Ständers nit och uplyste granskning i alla de mål, som leda
til fäderneslandets styrka och sjelfbestånd, är verldskunnig.
Det har säkerligen aldrig kunnat dölja sig för Riksens Höglofl.
Ständer, at denna sälla belägenheten hvarken fordrar
lång tid at vinna eller har många svårigheter at öfvervinna,
fast tidernes politiske ställning flere riksdagar bortåt torde
hafva afbrutit både tid och arbeten häruti.
Riksens Höglofl. Ständer torde dock finna, at nu är tid, ja,
hög tid; ändamålet vinnes ock lätteligen, om Riksens Höglofl.
Ständer nu vid denne riksdag täckes med samma vördnadsvärda
upmärksamhet och särskildte granskning efter rikets
provinciers olika jordmåner och näringsbelägenheter upmuntra
vårt svenska landtbruk, som de det hitintils med så välsignad
framgång gjort för våra handels-, manufactur- och industrierörelser.
Til vinnande af et så högst angeläget ändamål föreslår och
tilstyrker jag derföre i ödmjukhet Riksens Höglofl. Ständer,
at en särskild deputation af ärfarne jordägare af alla stånd
och, så mycket görligit är, af alla provincier i riket, må nu
straxt vid riksdagens början förordnas, som under namn af
landtbruksdeputation har at hos Riksens Höglofl. Ständer inkomma
såväl med utförliga berättelser om de hinder, som i
hvarje särskild rikets province ligger landtbrukets drift och
tilväxt i vägen, som med förslager til deras häfvande.
Riksens Höglofl. Ständer kunna därigenom allena få de
kunskaper och anledningar til stadga i rikets välstånd, som
de förgäfves annorstädes kunna söka och ärhålla.
Höglofl. Ständer!
En rätt svensk jordägares och landtbrukares födkrok och
verkstad är bunden vid jorden. Han älskar den, fölgagteligen
11
ock fäderneslandet. Alt hans arbete grundas på dess säkerhet
och sjelfbestånd, derföre vårdar och älskar han ock trogne
och redelige ämbets- och tjenstemän, som så i fred som krig
göra hans ägande- och nyttjanderätt säker. Han känner, at
arbetaren är sin lön värd.
En rätt svensk landtbrukare vet, at hans välmåga och förkofran
beror på vig och nära afsättning af jordens afkastningar,
derföre älskar och befordrar han nitiskt inrikes slögdeoch
förädlingsinrättningar.
Han anser handelen med ömaste omsorg, såsom lifvet i alt
inrikes arbete och såsom den enda vägen til rikedomars vinnande
från utrikes länder.
Hans öga är upmärksamt fästadt på hela rikets väl, på frihet
och säkerhet i alla nyttiga näringar, hela hans enskildte
välfärd och bestånd är däruppå bygd.
Hans röst kan aldrig blifva och bör aldrig anses tvetydig
i rikshushållningen; ja, ända in i financeförfattningar torde
hans enfaldiga men på svenska jordbrukets tilstånd grundade
tankar vara säkrare för svenska allmänhetens bestånd än någon
på andra grunder bygd financeplan.
Högh Ständer!
Står svenska jordbruket på fördelagtig och säker fot, så stå
ock alla derpå grundade näringar och rörelser fast.
Ramlar denne grunden, så hjelpa hvarken planer, konster,
guld eller silfver vårt Sverge från undergång.
Stockholm den 6 julii 1771.
Jac. Gerner.
5.
Kammarherre Fale Henrik Burenskölds
memorial om protokolls justering.
(Riddarhusdeputationens protokoll och
handlingar 1771—1772, fol. 243.)
Protokollet sid. 89.
Ödmiukt memorial.
Höglofl. R. o. A. har vid flere tillfällen visat prof af en be
-
12
römlig omtancka att undanrödja alt det, som kan förorsaka
tidens utdrägt och hindra alla förekommande ärenders skyndesamma
afgiörande. Det har gifvit mig anledning att fästa
min upmärcksamhet uppå den ansenliga tid, som våra protocollers
justerande fordrar. Att protocoller hos Högloft. R. o A.
böra justeras, innan de renskrifvas och ad acta läggas, är oumgiängeligit
och högst nödigt; icke desto mindre befinnes vid
hvarje riksdags slut, att ofta half parten af alla de vid riksdagen
hällne protocoller äro och blifva ojusterade. Derjemte vet
Högloft. R. o. A., hvad ansenlig del av hvarje plenum detta
justerande medtager, så att om alla protocoller blefve justerade,
skulle åtminstone halfparten af all den till plena utsatte
tid befinnas dertill hafva åtgått. Ju längre det går in i riksdagen,
ju mindre protocollsjusterande företages, och då det
skjer, förekomma naturligtvis de ålsta först, och då äro de ofta
redan så gamle, att föga någon mera minnes, hvarcken
hvad han sielf eller andra tält. En annan olägenhet är vanlig
vid protocollsjusterande och är den, att som få intressera sig
uti sättet, hvarpå ett protocoll är författat, så giöres vid justeringen
ingen attention, och de få, som kunde vela attendera
dertill, blifva ofta förhindrade af brist på tystnad. För att såleledes
få alla hos Höglofl. R. o. A. hällne protocoller med all
vederbörlig granskning justerade a.f dem, som i saken tält och
arbetat, hemställer hos Höglofl. R. o. A. jag ödmiukeligen, om
icke protocollers justerande altid kunde om eftermiddagarne
företagas, en författning, som vid mäst alla rätter och domstolar
är vanlig; och att altid särskilt anslag till sådan justering
blef giord, hvaruti äfven infördes, hvilcka dagars protocoller,
som då i ordningen fölgde att låta justera; hvarvid det vore
önskeligit, att ett protocoll blef justerat ej för långt efter sedan
det är hållit.
Stockholm d. 6 Julii 1771.
F. Burenskiöld.
13
6.
Förteckning på adelns ledamöter i
sekreta deputationen.
(Allegater I, fol. 63.)
Protokollet sid. 96.
Åhr 1771 den 15 Julii sammanträdde R. o. A:s electorer ock
valde följande ledamöter til Secrete Deputation:
Grefvar.
Cronstedt, Carl Johan, President, Skattmästare af Kongl.
Maij :ts Orden, Riddare af Nordstierneorden.
Löwenhielm, Carl Gustaf, öfverste, Rid. af Sverdsorden.
Friherrar.
Wrede til Elimä, Fabian, Gene [ral]major, Commendeur.
Bildstein, fullm. Lagercrantz, Bengt, Ryttmästare.
Adel.
Roos af Hielmsäter, Herman Julius, Major, Riddare af Sverdsorden.
Stiernflycht, fullm. Hr Bergenstråhle, Rudman, Hofrätsråd.
Pfeiff, Carl, Capitaine vid Gardet, Riddare af Sverdsorden.
Siöstierna, fulm. Liliehorn, Pehr, Capitain vid Ameralitetet,
Ridd. af Sverdsord.
Stierneld, Lars, Vice President, Riddare af Nordstierneorden.
von Drake, Johan Gustav, Capitaine vid Artillerie, Riddare af
Sverdsord.
Hasenkampf, Johan Christer, Lagman, Riddare af Sverdsorden.
Uttermark, fullm. Engelcrantz, Claes, Assessor.
På samtelige electorernes vägnar:
A. N. Stenbock. J. A. Hamilton. Hans Ramel. C. M. v. Gertten.
14
7.
Förteckning på adelns ledamöter i
justitiedeputationen.
(Allegater I, fol. 64.)
Protokollet sid. 96
Åhr 1771 d. 15 Julij sammanträdde R. o. A:s electorer och
valde följande ledamöter till Justitiaedeputationen.
Grefvar.
Bonde till Biörnö, Tohr Bernhardt, Chammarherre ock Riddare
af Sverdsorden.
Lagerberg, Adam Otto, Landshöfdinge och Riddare af Nordstierneorden.
Frij herrar.
Flemming af Liebliets, Fridric, Capitaine af Gardet och Riddare
af Svärdsorden.
Wrangel af Ludenhof, Carl Gustaf, Lagman och Riddare.
Adel.
Falckenberg till Bålby, Melcker, Lagman och Riddare.
Zelow, fulm. Frih. Posse, Gustaf Mauritz, Assessor.
Falckengren, Germund, Landshöfding och Riddare.
Lagerhielm, Axel Alexander, Chammarherre och Häradshöfdinge.
Waxlager, Carl Hindrich, Kammarherre och Riddare.
Gyllenbåht, Carl Casper, Lagman.
Blomstedt, Carl Hindric, Krigsfiscal.
Ehrenstråle, fullm. Frih. Cronstedt, Fridrich, Håfrättsråd.
På samtelige electorernas vägnar:
A. N. Stenbock. J. A. Hamilton. Böhnen. Söderhielm.
8.
15
Förteckning på adelns ledamöter i
bergsdeputationen.
(Allegater I, fol. 65.)
Protokollet sid. 96.
År 1771 den 15 Julij samm [an] trädde R. o. A:s electorer
ock valde följande ledamöter til Bergzdeputation.
Grefvar.
Piper, Carl Gustav, Cammarherre.
Stromberg, fullm. Ugla, Carl Hellebrandsson, Cammarherre.
Friherrar.
Oxenstierna af Eka, Carl, Cammarherre.
Stromberg, fullm. Rudbeck, Adolph, Hofmarskalk.
Adel.
Eketrä, fulm. von Schantz, Jacob Ludvig, Lagman.
Stierncrantz, fullm. Lejonmark, Gustav Adolph, Secreterare.
Enhielm, fulm. Aminhof, Fredrich, Ryttmästare.
Söderhielm, Lorents Petter, Bergzråd.
Odelstierna, Eric, Bergmästare.
Rosenborg, Anders, Capitaine.
von Morian, fullm. Frih. Bunge, Carl, Kongl. Secreterare.
Rudkerschöld, Reinold, Advocatfiscal.
På samtelige electorernes vägnar:
A. N. Stenbock. J. A. Hamilton. Hans Ramel. C. M. v. Gertten.
9.
Förteckning på adelns ledamöter i urskillningsdeputationen.
(Allegater I, fol. 61.)
Protokollet sid. 96.
Åhr 1771 d. 4 Julij sammanträdde R. o. A:s electorer och
valde till Urskillningsdeputation följande ledamöter.
16
Grefvar.
Lagerberg, Adam Otto, Landshöfdinge och Riddare.
Duben, Carl Wilhelm, President och Riddare.
Friherrar.
Kagg, Lars, Lieutenant och Riddare.
Rebinder, Berndt, Capitaine.
Adel.
Gete, Gustav, Major och Riddare.
Brandt, fulm. Gripenberg, Magnus Wilhelm, Hofretsråd.
v. Post, Fredrich, Hofretsråd.
Palmfelt, fulm, Strokirck, Carl Reinholt, Hofretsråd.
von Bruce, fulm. Frih. v. Köhler, Axel Johan, Vice Adv.fiscal.
Ehrenfalck, fullm. Ehrenpreutz, Fridrich, öfverdirecteur.
von Körning, fullm. örnsciöld, Mårten Ludvig, Öfverstelieutenant
och Riddare.
Reutercrona, Carl Gustav, Lagman.
På samtel. electorernes vägnar:
A. N. Stenbock. C. H. Strömfelt. Gabr. Falkenberg. Hans Ramel.
10.
Förteckning på adelns ledamöter i expeditionsdeputationen.
(Allegater 1, fol. 62.)
Protokollet sid. 96.
Åhr 1771 d. 13 Julij sammanträdde R. o. A:s electorer och
valde till Expeditionsdeputation följande ledamöter.
Grefvar.
Stenbock, Arved Nils, Cammarherre, Capitain och Riddare.
Hammilton, fullm. Gref Creutz, Lorentz Wilhelm, öfverste.
Friherrar.
Palpitskij, Alexander, Hofmarskalck.
Uggla, Gustav, Cammarherre och Riddare.
Adel.
Rosenstierna, Nils, Ryttmästare.
17
von Bogeman, fulm. Ekestubbe, Johan Leonard, Cantzelieråd
och Riddare.
Adlercloo, Johan, Häradshöfding.
Hielmborg, .fullm. örnsciöld, Carl Daniel, Ryttmästare och
Riddare.
Riben, fullm. von Hauswolff, Carl Johan, Kongl. Räntmästare.
Adlerheim, fullm. Silfversparre, Secretaire uti Giötha Håfrätt.
Hallenborg, Carl Arvid, Assessor,
von Engeström, Jacob, Kongl. Secretair.
På electorernes vägnar:
A. N. Stenbock. Lovisin. Falkenberg. J. O. Rudbeck.
11.
Kommendanten Erik Linderstedts diktamen om
G. H. Palmfelts säte och stämma.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 103.
Ad protocollum d. 16 julii 1761.
Tå Högloft. R. o. A. nu täncker afgiöra then emellan Hofrättsrådet
Strokirch och Frih. Palmfelt upkomne tvist, är thet
en lycka at therpå finnes beskrifven lag, så at man icke behöfver
giöra lag in casu.
Några hafva trodt sig finna collission emellan 3 § Riddarhusordningen
och 4 § uti bihanget dertill, i hvilken händelse
den sidstnämde såsom senare utkommen borde uphäfva den
förra; men vid närmare eftersinnande lärer man finna, at
thesse §§ äro ingenting mindre än stridige.
Följer man aldeles bokstafven uti 4 §, så stadgar then endast,
huru förhållas skall, tå en hufvudman under varande
riksdag med döden afgår, nemi. at then, som hufvudmannarättigheten
undfår, äger sig anteckna eller fullmägtig förordna
men at, om thensamma skulle vara omyndig, förmyndaren,
om han frälseman är, äger samma rätt.
Som nu then casus icke är inne, at hufvudmannen sedan
riksdagens början med döden afgådt, så kan icke eller merberörde
4 § hit lämpas.
I stöd af Riddarhusordningens 3 § tillhörer det altså Frih.
18
Palmfelt at utan fullmagt intaga famillens säte, efter hufvudmannen
såsom omyndig sig ej infinna kan.
Men om jag ock skulle medgifva det, som eljest synes strida
emot de vanliga uttolckningszreglor, nemi. at då ingressen
af en § i lagen innefattar en särskilt händelse, skulle dock
slutet deraf kunna tydas uti en mera vidsträckt och generel
mening, och at således oftanämde 4 § borde, tå thet angår
förmyndaren, förstås äfven om andra tillfällen, än tå hufvudmannen
dödt under varande riksdag, så följer äntå ej theraf,
at Hofrättsrådet Strokirk skulle äga någon förmånsrätt framför
Frih. Palmfelt och aldra minst at honom efter Höglofl.
Riddarhusdeputations tanka skulle tillhöra alla hufvudmannens
rättigheter, ingen undantagande.
Huru lyder §? At den, som hufvudmannarättigheten undfår,
äger sig anteckna eller fullmägtig förordna och at, om
hufvudmannen är omyndig, förmyndaren tå äger samma rätt.
Theraf följer, at Hofrättsrådet Strokirk äger för Palmfeltska
famillen sig anteckna eller fullmägtig förordna. Thenna rätt
bestrides ju honom icke; men nu infaller then omständighet,
at pupillen ej är ensam af sin ätt utan at then, som af ätten
närmast är, sig till anteckning inställer. Riddarhusordningens
3 § måste tå följas, nemi. at efter hufvudmannen ej kan infinna
sig, så står thet Frih. Palmfelt fritt at sittia för famillen.
För hans ypperligare och positiva rätt måste altså förmyndarens
vika.
Om deputations principe står fast, at af den blandning uti
pupillens upfostrans besörjande och ägendoms förvaltning
hos den ena och dess adeliga rättigheters vårdande hos en annan
den olägenheten skulle upkomma, at ingendera delen
skiedde rätt, så ville deraf följa, at ett sådant öde voro den
omyndiga Baron Palmfelts lott, emedan then förra omsorgen
är af Kongl. Giötha Hofrätt ålagd Hofrättsrådet Ebeltoft och
then senare Hofrättsrådet Strokirck, men en sådan farhåga
har åtminstone hos mig aldrig kunnat få inrymme.
Thet tyckes eljest kunna förtiäna mycken upmärcksamhet,
på hvad grund Kongl. Giötha Hofrätt trodt sig vara tilständig
at, tå pupillen redan ägde förmyndare, förordna en annan,
som skulle bevaka dess adeliga rättigheter. Om man analyserar
den saken, så är det ju ej annat än at tilsättia en riks
-
19
dagzman, en rättighet, som åtminstone hittils icke verseradt
hos embetsmän, och tror mig kiänna R. o. A. för väl, at de
skulle blifva det första ståndet, som adopterade en i mitt sinne
med regieringssättet så litet compatible principe.
Jämte alt det, hvad i denne sak åfvan anfördt är, förekommer
äfven then betydande omständighet, at Riksdagzordningen
biuder, dett vid ricksdagar en af hvarje ätt sig bär infinna,
och som det hvarcken kunnat vara R. o. A:s tancka eller rättighet
at i sine oeconomiske författningar uphäfva, hvad en
grundlag förmår, så hemställer jag ödmiudelrn, om icke Frih.
Palmfelt såsom then, ther af ätten närmast är, må framför en
riddersman af en annan ätt för sin egen famille niuta säte
och stämma på Riddarehuset.
Eric Linderstedt.
12.
Förteckning på adelns ledamöter i
lant- och sjömilitieekonomideputationen.
(Allegater 1, fol. 66.)
Protokollet sid. 106.
Åhr 1771 d. 16 Julij sammanträdde R. o. A:s electorer och
valde till Landt- och siömilitieoeconomiedeputation följande
ledamöter.
Grefvar.
Posse, Fredrich, öfverste och Riddare.
Dohna, Fredrich Carl, Öfverste och Riddare.
Hårdh, fulm. Falkengren, Christopher, Vice Ammiral och
Riddare.
Barck, Carl Gustav, öfverste och Riddare.
Frij herrar.
Taube, Didrich Hindrich, Ammiral, öfvercommendant,
Landshöfding och Commendeur.
Stakelberg, Berndt Fredrich, Major och Riddare.
Palmstierna, fullm. Hiertta, Lars, öfverste och Riddare.
Biörnberg, Carl, Capitaine.
20
Adel.
Blanckenfiell, fullm. Klingsporre, John Philip, Öfverste och
Riddare af Sverds- och Kongl. Franska Orden.
Klöfversciöld, fullin. Grefve Lewenhaupt, Casimir, öfverste
och Riddare.
Bosin, .fulm. Hägerflykt, John Gustav, Lieutenant.
Krämer, fulm. Linde [n] crona, Samuel Fredrich, Fendrick.
Funck, Fridrich Ulric, Lieutenant och Riddare.
Franck, fullm. Pheiff, Johan, Fendrick.
Tavaststierna, fulm. Smidefelt, Carl Johan, öfverste och Riddare.
Godenhielm, fullm. Jegersciöld, Carl Johan, Lieutenant.
von Porath, fullm. von Rohr, Carl Magnus, Capitaine och
Riddare.
Ruthensparre, fulm. Schönström, Albrecht, Commendeurcapitaine
och Riddare.
Lilljehorn, Johan Fredrich, Lieutenant.
Törneblad, fullm. Pålman, Adolph Fredrich, Lifdrabant.
von Hermansson, Johan, öfverste och Riddare.
De Carnal, Carl Constantin, öfverste och Riddare.
Rosencrantz, Holger, Major och Riddare.
Granfelt, fullm. Linderstedt, Fridr., Capitainelieutenant och
Riddare.
På electorernes vägnar:
A. N. Stenbock. Lovisin. Hans Ramel. Böhnen.
13.
Förteckning på adelns ledamöter i
tulldeputationen.
(Allegater 1, fol. 69.)
Protokollet sid. 106.
Åhr 1771 d. 18 Julij sammanträdde R. o. A:s electorer och
valde till Tulldeputation följande ledamöter.
21
Grefvar.
Bielcke, fullm. Frih. Sparre, Carl, Generalmajor, Landshöfdinge
och Riddare.
Spens, Carl Gustav, Ceremoniemästare.
Friherrar.
Lejonhielm, Wilhelm, öfverste och Riddare.
Scheffer, fulm. Frih. Lejonhufvud, Cammarherre och Riddare.
Adel.
Silfverlood, fullm. Ahlströmmer, Clas, Cantzellieråd.
Reuterfeldt, fulm. Rudbeck, Johan Olov, Bergsråd och Riddare.
Kock, fulm. von Böhnen, Casper Ludvig, Assessor.
De Beche, Johan Jacob, Bancocommissarie.
Bilang, Johan Jacob, Lieutenant.
Blix, Magnus, Auditeur vid Artilleriet.
Nordenflykt, fullm. Frih. Posse, Maurits, Major och Riddare,
von Plomgreen, Anders, Commercieråd.
På samtel. electorernes vägnar:
A. N. Stenbock. Lovisin. Hans Ramel. Böhnen.
14.
Förteckning på adelns ledamöter i
fiskerideputationen.
(Allegater I, fol. 67.)
Protokollet sid. 106.
År 1771 den 17 Julii sammanträdde R. o. A:s electorer ock
valde följande ledamöter til Fiskerideputationen.
Grefvar.
Oxenstierna af Cronoborg, fullm. Frih. Reuterholm, Gustav,
Lagman.
Cronhielm til Flosta, Salomon, Cancellist i Kongl. Maij :ts Cancellie.
51—670435
22
Friherrar.
Douvall, Carl Hindrich, Lifdrabant ock Lieutenant,
von Kocken, Christ., Kongl. Secreterare.
Adel.
Sölfverarm, fulm. Freudenfeldt, Carl Gustaf, Capitaine, Riddare.
Rudebeck, Paul, Major.
Lejonmark, fullm. Ugla, Leonhard Magnus, Brukspatron.
Mannerstedt, Eric, Capitainelieuten.
Brauner, fullm. Hård, Alexander, Capitaine ock Riddare.
Virgin, Arvid Bernhard, Assessor.
Oldenschöld, Eric, Capitaine, Riddare.
Segercrantz, fullm. Boje, Anders, Capitaine ock Riddare.
På samtelige electorernes vägnar:
Jac. Joh. Gyllenborg. Lovisin. Johan Beck Friis. Söderhielm.
15.
Förteckning på adelns ledamöter i
protokollsdeputationen.
(Allegater V.)
Protokollet sid. 106.
Protocollsdeputations herrar ledamöter.
Grefvar.
Renstierna, Fried. Ulric, Landshöfd.,
Duker, Gustav Wilhelm, Lieutenant,
Creutz, Ernst, Capitaine,
Horn af Rantzin, Carl Gust., Hofjunk.
Friherrar.
Kagg, Lars, Lieutenant,
Mellin, fullm. Lode, Herman, Lieut.,
Kaulbars, fullm. Rammel, Malte, Legationssecretaire,
Rudenschöld, fullm. Piper, Sten Abraham, Protonotarius.
23
Adel.
Spåre, fullm. Gyllenborg, Carl David, Cammarherre,
Rääf, Hofjunkare, Leonard Hindric,
Kewenbrinck, fullm. Cederhielm, Josias, Cammarråd,
de la Chapelle, Johan, Häradshöfd.
Skunck, fullm. Bentzelstierna, Hans Eman., Secreterare,
Jernefelt, fullm. Tigerstedt, Georg Friederic, Lieutenant,
Silfverström, Johan Otto, Lieutenant,
Gripenschöld, Johan, Lagman,
Falckenhielm, fullm. Ehrenström, Gust. Adolph, V. Auditeur,
Mannerberg, fullm. De Geer, Fried., Auditeur,
Wallenstierna, fullm. Bergenstierna, Axel, öfverdirecteur,
Treffenberg, fullm. Mannerhierta, Esaias Emanuel, Landssecret.
,
Eding, fullm. v. Schantz, Joh. Ludvig, Bancocommissarie,
Ehrenmarck, Carl Johan, Auditeur,
Ehrenpreutz, Johan, Capit. vid Amir.,
v. Unge, Gustav Ulric[o: Vilhelm], Fendrich,
Ehrenbill, fullm. Blomstedt, Gust., Auditeur,
Blixenstråhle, fullm. v. Engeström, Johan, Cancellist,
Lostierna, Carl Friederic, Landscam.,
Strålenhielm, fullm. Spar schiöld, Adolph Fried., Ho fjunk.,
Hummerhielm, Rudolph Wilhelm, Protocollsecreterare,
v. Sverin, fullm. Aminhoff, Stephan Arndt, Hofjägmäst.,
v. Essen, Gustav Johan, Ofverste,
Bergenschiöld, Carl, Notarius.
16.
Förteckning på adelns ledamöter i
handels- och manufakturdeputationen.
(Allegater I, fol. 97.)
Protokollet sid. 126.
Åhr 1771 d. 20 Julij sammanträdde R. o. A:s electorer och
valde följande ledamöter uti Handels- och manufactursdeputationen.
24
Grefvar.
Lieven, fullm. Hierta, Carl, öfverste och Riddare.
Cronhielm af Hakunge, fullm. Vadenstiärna, Carl, Krigsråd
och Riddare.
Frij herrar.
Horn af Åminne, Christer, Cancellieråd.
Stiärncrantz, fullm. Frih. Sparre, Fridric, Cancellieråd.
Adel.
Printsenskiöld, Eric Adolph, Ryttmästare ock Riddare.
Bräkenhielm, Johan Jacob, Lieutenant.
Plan, Gustaf, Lagman.
Lagercrants, Jacob, Capitaine och Riddare.
Haij, fullm. Bentzelstiärna, Kammarråd,
von Köningstedt, Eduard, Öfverstlieutenant och Riddare,
von Kahten, fullm. Frih. Oxenstiärna, Axell, Chammarherre
och Riddare.
Leijonstolpe, fullm. Frih. Ridderstolpe, Fridric, Öfverchammarherre
och Riddare.
Sodenstiärna, fulm. Skytte, Johan Bengt, Capitaine och Riddare.
von Höpcken, fullm. Anrep, Reinhold, öfverstlieutenant och
Riddare.
Insenstiärna, fullm. Gref Posse, Knut Knutson, Major och
Riddare.
Grundelstiärna, fullm. Malmerfelt, Olof, Häradshöfdinge.
Smitterlöf, Gustaf Adolf, Major och Riddare,
von Delvig, fullm. Gref Gyllenborg, Carl Johan, Cammarherre.
von Yhlen, fullm. Frih. Sparre, Bleckert Casimir, Major och
Riddare.
von Segebaden, fullm. Ehrensvärd, Gustaf, Cammarherre.
Piper, Fridrich, Capitaine och Riddare.
Ehrengranat, Aron, Major och Riddare.
Ahlströmmer, Patric, Commerceråd.
von Celsing, fullm. Tersmeden, Herman, Håfråd.
På samteliga electorernas vägnar:
A. N. Stenbock. J. A. Hamilton. Hans Ramel. Böhnen.
25
17.
Förteckning på adelns ledamöter i
kammar- ock ekonomideputationen.
(Allegater I, fol. 98.)
Protokollet sid. 126.
År 1771 den 20 Julii sammanträdde R. o. A:s electorer ock
valde följande ledamöter till Cammar- ock oeconomiedeputationen.
Grefvar.
De la Gardie, Pontus, Generalmajor, Ridd. af Sverdsord.
Fröl[i]ch, Bengt Gustav, Öfverste, Riddar, af Sv.ord.
Mörner, Carl Gustav, Lieuten., Riddare af Sv.ord.
Löwen, Axel, öfverstelieutenant, Ridd. af Sv.ord.
Friherrar.
Bie[l]ke, Thure Joh., Cancelist.
Wachtmeister, Carl Adam, Lieutenant.
Creutz, fullm. Klingsporr, Christ. Joac., Generalmajor, Riddare.
Rålamb, Hans Gustav, Hofmarsk., Ridd.
Anckarstierna, fullm. von Christiersson, Robbert, Ryttmästare,
Riddare.
Zulich, fullm. Ramsaij, Anders Hindrich, Generalmaj., Landshöfdinge
ock Commendeur.
Gyllenkrok, Fredrich Gustav, Hofmarskalk.
Cederström, Carl, Landshöfdinge, Riddare.
Adel.
Soop, Carl, Krig[s]råd, Riddare.
Boije af Genäs, Adam Ludvig, Ryttmäst., Riddare.
Tott, Tage, Major, Riddare.
Fittinghof, Carl Otto, Capit., Riddare.
De la Wall, Patrik Jacob, Capitain, Riddar [e].
Fahnehielm, Per Göran, Landscammerer.
Aminhoff, Carl Mauritz, Capitaine, Riddar [e].
Hufvudschöld, fullm. Carplan, Carl Ephr., Capitaine, Riddare.
Buhrenschöld, Fahle Hindrich, Cammarher[re],
26
von Snoilski, fullm. Grefve De la Gardie, Carl, Cam.herre ock
Riddare.
von Essen, Alexander Magnus, Major.
Gripenmark, Carl, Cancellist.
Franc, Carl Fredric, Krigzråd, Riddare.
Stiernhoff, Göran, Assessor.
von Gissler, fullm. Vult von Steiern, Gustav, Assessor.
Cederström, Thomas, Hofmarskalk.
Edelfeldt, Johan Gustav, Geschworner.
Blommenschöld, fullm. von Engeström, Jonas, Häradshöfdinge.
Hierne, Carl, Assessor, Riddare.
Greffenschuts, fullm. von Plomgren, Carl Fredrich, Lieutenant.
Sparschöld, Eric, Hofjägmästare, Riddare.
Reutersvärd, fullm. Renberg, Carl Göran, Major ock Riddare.
Wadenstierna, Thomas, Major, Riddare.
Ekfeldt, fullm. von Schoting, Adam Jacob, Capitaine, Riddare,
von Tohlin, fullm. Frih. von Köhler, Fredric, Major, Riddare,
von Hegart, fullm. Frih. von Nolken, Fredric, Cam.her., Ridd.
von Dahlfeldt, fullm. Klingfeldt, Nils, Capitaine, Riddare.
Lannerstierna, Magnus Willhelm, Major ock Riddare.
Svab, fullm. Hermelin, Samuael Gustav, Bergmästare.
Dahlman, Fredric, Cammarherre.
Adlerbeth, fullm. Rosenborg, Fred., Öfveradjutant och Riddare.
von Schvartzer, Johan, Major, Riddare,
von Olthof, Carl, Lieutenant.
Nordenschöld, Anders Johan, Lieutenant.
von Ekstedt, Eric Gustav, Öfverstlieut., Riddar [e].
von Haren, fullm. Plaan, Edvard, Öfverstelieutenant, Riddare.
På samtelige electorernes vägnar:
A. N. Stenbock. J. A. Hamilton. Hans Ramel. Böhnen.
27
18.
Deputerades betänkande om instruktionen för
sekreta utskottet.
(Allegater I, fol. 108.)
Protokollet sid. 141.
Undertecknade hafva enligt Höglofl. R. o. A:s befallning
sammanträdt för at med den af R. o. A. redan bifallne instructionen
för Secreta Utskottet jämnföra det project til några
förändringar och tilläggningar därvid, som Borgareståndet
föreslagit genom extractum protocolli af den 11 sistledne Juli.
Vid den föreslagne tilläggningen til den 1 :sta § af denna
instruction finnes intet at anmärka, och kunde för at gjöra
meningen tydeligare där vid det ordet Landt mar skalken tillläggas
eller den, som i des frånvaro förer ordet därstädes.
Men vid den projecterade 2: dra § möter mera betänkelighet.
I stället för den 2: dra § af instructionen föreslås i detta extractum
protocolli en aldeles ny, som skulle än närmare utstaka,
hvilka mål och ärender i Secreta Utskottet måga afslutas
och till Hans Kongl. Maij :t expedieras; men i stället för at
denna § i den af R. o. A. bifallne instructionen är aldeles
grundad på 18 § af Riksdagsordningen, gjör denna projecterade
§ flera betydande inskränkningar, så at inte annat skulle
endast af Secreta Utskottet vårdas och under tysthetseden begripas
än Banquens behållning och bokslut, krigsplaner och
tilgjörande nya förbund med utrikes makter. Man måste härvid
anmärka, at ännu flera ämnen än dessa icke annat kunna
än under lika tysthetsed innefattas, såsom til exemp., enligt
18 § af Riksdagsordningn, Krigs- och Amiralitetscollegiernes
berättelser om fästningarnes, armeéns, flottans och sjömilitiens
tilstånd. Man kan och man bör visserligen icke för alla
utrikes makter kundgjöra, om dessa berättelser någonsin
skulle innehålla, det armeé och flotta til större eller mindre
del för då varande ögnablick skulle vara i det tilstånd, at den
icke till rikets gagn kunde rörås och användas. Planer och
ritningar til fästningar kundgjöras aldrig offenteligen i något
rike med mera. Vid bancovärket äro flera delar än Banquens
28
behållning och bokslut, som offenteligen icke få upgifvas, såsom
til exemp. enskilte personers räkenskaper i och med Banquen,
som aldrig i någon banque i verlden publiceras, och icke
heller böra det enligt våra bancoordningar, med mera. Statsverket
kan väl numera innehålla mindre del af hemligheter,
doch kunna sådana omständigheter förefalla, at det för rikets
credit i det ögnablicket och för det ändamålet, man ville söka,
icke vore rådeligt, at just då man ville uträtta något, som ofta
beror på credit och opinioner, offenteligen kundgjöra sitt behof
eller ock den brist, hvaraf man för då varande stund tryckas
kunde. Speculationer på nya närings- och handelsgrenar
kunna stundom i sin beredning fordra tystnad, hälst då det
interesserar utrikes makter at därvid lägga hinder i vägen;
flera delar kunna fordra et mindre offenteligt beredande eller
eljest kräfva tystnad, som man ej nu i hast kan påminna
sig, och hvilket 18:de § af Riksdagsordningen samt förra instructionen
varsamt lemnat til Secreta Utskottets mogna urskiljande,
förenadt med den controll, at det skulle åligga hvarje
ledamot at i sitt stånd anmäla, om onödiga hemligheter
skulle altför vida utsträckas eller instructionen öfverskridas;
hvar jämte anmärkes, det vissa och flera är ender stundom
kunna fordra en så skyndsam expedition til Hans Maj :t,
at det icke annorlunda än genast ifrån Secreta Utskottet kan
expedieras, hvarföre ock Riksens Ständer nu vidtagit en sådan
författning, at förtekning på alla mål, som ifrån Secreta
Utskottet till Hans Kongl. Maj :t blifvit expedierade och under
tysthetseden icke begripas, skulle hvarje vecka till Riksens
Ständer upgifvas, hvilken författning blefve utan all betydelse,
om inga flera mål skulle böra sålunda ifrån Secreta Utskottet
till Hans Kongl. Maj:t expedieras, än i denna projecterade §
upnämnas.
Vidare har man funnit nödigt anmärka, at i den antagna instructionen
för Secreta Utskottet rätteligen ifrån upgifvande
til stånden ad notitiam varit undantagit, hvad som efter et
ärendes beslutande i Secreta Utskottet ännu ytterligare för ändamålet
fordrade at hållas tyst. Sådant saknas aldeles i den
projecterade § til instruction för Secreta Utskottet, ehuru sådana
ärender icke så sällan förekomma, hvilkas värkställande
skulle blifva omöjeligt och onyttigt, om de icke äfven såväl
29
efteråt som förr än beslut därom blifvit fattadt, skulle med
nogaste tystnad hanteras.
En synnerlig upmärksamhet förtjänar äfven, at i slutet af
denna § nämnes om underhandlingar med främmande makter
eller allianceärender, hvilka, i fall de icke skulle fordra
tystnad, borde i Riksens Ständers plenis afslutas. Det är emot
sakens natur, at det någonsin kunde blifva möjeligt, det underhandlingar
med främmande makter kunde offenteligen
skötas eller tractater med dem i offenteliga öfverläggningar
tilbörligen granskas.
I sådana ärender måste hela Europas politiska ställning
grundeligen utredas med alla de skäl, som grunda relationen
på den tiden imellan fäderneslandet och de främmande stater,
hvarom då är fråga. I dessa slags öfverläggningar inlöpa
ofta sådane considerationer, hvilkas yttrande icke altid kunna
vara behageliga för främmande makter. Man måste då utreda
deras politiska afsigter i den tiden och ofta utbreda sig ända
til de regerandes caractere och fel. Ingen tractat med främmande
makter kan någonsin grundeligen beredas utan en sådan
frihet at yttra sina tankar om dem och andra stater, när
man skall öfverlägga om större eller mindre fördel af en sådan
tractat; men med hvad frihet skulle man kunna säga i
detta ämnet sina tankar, när de främmande ministrer genast
efter en offentelig öfverläggning kunna veta hvarje ord, man
därvid talat. Hvad trygghet funnes väl därvid för en patriotisk
medborgare at oförskräckt tala för sitt fäderneslands välfärd
och sielfständighet. Huru skulle hela riket undgå at stöta
sig med främmande makter, om de offenteligen finge veta
det mindre fördelaktiga, det för de regerandes personer obehageliga,
som man sagt om dem. Och om man ock ville förmoda,
at sådant någon gång kunde i tiden tränga sig ut igenom
Secreta Utskottets väggar, så gifver man åtminstone icke
åt främmande håf några praetexter, några updagade handlingar
at offenteligen kunna åberopa sig, hvad offenteligen varit
sagt. Således kan man ej annat än vara af den tanken, det i en
instruction för Secreta Utskottet aldrig något ord borde få inflyta,
som kunde gifva anledning, det någonsin underhandlingar
med främmande makter kunde förrättas annorlunda än
på ministerielt sätt, nämligen at därom aldrig offenteligen och
30
utan tysthetsed kan öfverläggas och beslut fattas. Och ehuru
pröfningen härvid skulle bero på Secreta Utskottet, så skulle
en sådan tilläggning ändoch i instructionen för Secreta Utskottet
blifva antingen onödig, om Secreta Utskottet altid rätteligen
pröfvar, det underhandlingar och tractater med främmande
makter borde på et ministerielt sätt skötas, eller ock
kunde den blifva skadelig, om någonsin ifrån denna osvikeliga
grundsats afvikas skulle. Det, som är grundadt i sakers
natur, kan icke förändras, om ändamålet för riket skall vinnas.
Alla beslut, som strida däremot, kunna antigen icke värkställas,
eller blefve värkställigheten däraf skadelig för riket.
Man kan således icke annat finna, än at den 2 § af den instruction
för Secreta Utskottet, som 1765 antagen nu i
tvenne riksdagar varit följd och nu äfven af R. o. A. blifvit bifallen,
vore bättre och nyttigare än denna projecterade §, så at
man icke annat kan än tilstyrka Höglofl. R. o. A. til at vid dendenna
§ förblifva vid sitt förra beslut. Hvarjemte en föreställning
härom til de öfrige respective stånden, som utvisar grunderna
til R. o . A:s beslut, om detta bifalles, torde vara nödig.
Man bör icke heller härvid förtiga et skäl af mycken vigt, at
nemligen Riksens Höglofl. Ständers författning af år 1766
om lagarnes värkställighet förmår, det intet sådant, som rörer
grundlagarna, må samma riksdag, som det föreslås, gå i värkställighet,
hvilket så mycket mera härvid synes äga rum, som
denna föreslagna 2 § af instructionen för Secreta Utskottet innebär
flera hufvudsakeliga förklaringar och förändringar vid
den 18:de § af Riksdagsordningen.
Vid de öfriga tilläggningar och förändringar af någre ord
til de öfriga §§ af denna instruction, som i Borgareståndets
förbemälte extractum protocolli föreslås, finnes ingen betänkelighet
at bifall däruti tilstyrka.
Stockholm d. 5 August. 1771.
Lorentz Wilh. Creutz. Carl Cederhielm. And. Schönberg.
Eric Linderstedt
ut in voto.
31
19.
Hovrättsrådet Rudman Bergenstråhles memorial
om konungens vägrade underskrift.
(Allegater I, fot. 122.)1
Protokollet sid. 162.
Ödmiuckt memorial.
Det är med mycken sinnes oro, som jag härmedelst öfverlämnar
till Högloft. R. o. A. detta mitt memorial, ty det skier
uti intet annat ändamål än at inför hela denna uplysta och
ypperligare dehl af svenska nationen betyga bekymmer öfver
mitt tiga stillande samtycke till den uti nästsistledne pleno
framskutne expedition uti det bekanta målet rörande de vid
sistledne ricksdag afgångne Hrr Ricksens Råds återinsättjande
uti Kongl. M[a]ij:ts Rådcammare, såsom jag dymedelst
bör förevita mig at åtminstone för min del hafva gifvit anledning
till missnöije hos min och alles vår nådiga Konung. Detta
mitt förhållande, ehuru jag tillika bekjenner det hos mig
vara åvärckadt genom et slagz förraskande, oroar mig nu vid
närmare eftersinnande både af sakens beskaffenhet och påfölgder
så mycket mehra, som denne expedition tillika väckt
mishag hos en Konung, hvilcken genom sitt hela bemötande
alt ifrån den stund, han stigit på trohnen, söckt i alla hänseenden
förekomma nationen med ynnest och välvillja.
Mine Herrar. Jag påkallar med den ädell och detta rum anständiga
dristighet Eder urskilning och Edra samveten at
sielfve pröfva och dömma uti detta ärende, sedan I nu fädt
råderum at granska dess vigt och värckningar. Hvilcka hafva
vi genom detta vår beslut trodt oss behaga? Några få personer,
dem jag hvar för sig särskilt ährar och högacktar och hvilckas
samfällta uprättelse jag önskar, då den numehra kan leda
till nationens återförening och sällhet. Men hvilcken däremot
hafva vi misshagat? En Konung, som arftagare till riket upstigit
på svenska trohnen med all konungslig rätt och myndighet,
hvilcken å ömse sidor edgången lag förmår och icke
får afskiäras eller stympas; en Konung, som dock ännu icke
l Tryckt 1771.
32
talat med nationen om annat än dess ära och välfärd, om enighet
och sämja landsmän och bröder emellan. Hvad löfte har
väl Konungen oss härå gifvit? Sin konungsliga tro och heder,
bevittnad och styrckt genom et dageligit och sig likställigt
upförande. Hans stora själ, hans dygdiga hierta är oss den
säkraste borgen för detta dess konungsliga löftes hållande.
Hvilcken af oss har icke hördt eller läst det tahl, hvarmed
Hans Kongl. Maij :tt på yppen ricksdag nyligen hälsat det
svenska folcket uti fäderneslandets namn till söndringens häfvande,
till enighetens återvinnande? Hvilcken af oss okunnog
därom, huru Konungen sedan vid alla gifne tillfällen genom
de uplysaste, de klokaste, de ömsintaste föreställningar
söckt åter försona medborgare, hvilcka under framfarne regeringar
emottagit skillj acktige tanckar uti de vigtigaste rikets
angelägenheter. Huru bemöter denne Konung den förste
och den siste af sine undersåtare? Mån icke med lika nåd och
med lika rätt; huru dömma utlänningar om vår Konung och
Dess regiering? En dehl med afvund öfver den sällhet, som nu
dagas för Svea Rike, och en dehl med förundran öfver de egenskaper
och den värdighet, hvarmed en ung furste uptagit och
redan förer Gustavernes spira. Hvilcka utsikter för oss och
våra efterkommande, om Försynen värdes förlänga vårt hopp
och ypfylla vår längtan under et mångårigt regimente af en
infödd, stor, förståndig och patriotisk Konung? Men, mine
Herrar, är denna tafla, på hvilcken jag med svag hand vågat
teckna några fåå drag, af sig sielf nog lysande, tränger sig en
sådan Konungs bild in uti själen på hvar enda svensk man
med samma vördnadsfull och lifliga käntsla, som vi ännu i
våra hiertan heligt värde minnet af de framfarne store och
gode konungars välgierningar emot svenska folcket, som hedrat
menniskiosläcktet och upbragt detta rike till ära och välstånd;
så vare ock den dag utplånat utur de svenske tideböckerne,
då icke Svea Ständer, då icke Svea Ridderskap skulle
utur hela folcket stiga främst och räcka en sådan Konung
trogne och tacksamme händer till beredande, vinnande och
fullbordande af det stora samt det konungsliga upsåt, som
brinner uti Gustavs siäl, hela rickets uphöjelse och lycksalighet.
Bjuder han välvillja innom egna medborgare, bjuder han
oss samhällighet uti alla de å riket gående ärender, bjuder han
33
oss en enig förgiätenhet af alt det framfarne, som åstadkommit
sambandets slitning och lossning. Mine Herrar! Då skulle
vi våga alt för mycket, vi skulle icke nog besinna rikets sielfständighet
och folckets frihet, om vi med en sådan Konung
blefve stridige just uti et ämne, där han som tydeligast ådagalagdt
sitt tänckesätt och hiertelag. Han bjuder samtelige de
utur Rådet varande herrar och män vara dit åter välkomne,
ty det är partiets namn och värckan, som han innom Svea
landamäre under sin regering vill utrota; men han har som en
uplyst och rättrådig furste tillika förordat, at om detta ändamål
skall vinnas, måste ock fordna händelser icke vidare än
i tideböckerne uptagas, framfarne regenter lämnas i nationens
namn opåtalte, de förbigångne rådslagen, som utom dess nu
mehra kraftlöse icke mera under domares ögon uprifvas, och
alldraminst dess Högstsalig Herr Faders sista regimentsår
med någon honom icke anständig granskning vidröras. Detta
vill Hans Kongl. Maij :tt en gång för alla förekomma; det böra
vi ock förekomma, om vi annars mena det vähl med riket,
konungahuset och oss sielfva.
Desse äro mine oförgripelige tanckar i allmenhet. Gud är
mitt vittne, at de flutit af et helt och varmt hierta för mitt
fädernesland, för min Konung och för detta vårt Riddarehus.
Med detta ädle samfunds tillstånd tager jag mig fördenskuld
den friheten at ännu tillägga någre ytterligare, tjenande til uplysning
i förevarande mål. Ricksens Höglofl. Ständers mackt
är alldeles oskilljacktig ifrån konungens personlige ähra och
höghet. Förtroende emellan konung och Ständer utgiör siälen
uti hela vårt regieringssätt och är det enda medell, som kan
återgifva nationen sin styrcka och anseende. Ledas icke besluten
i denna vägen, i sanning, mine Herrar, vi bereda icke den
sälla regiering, som oss elljest förestår, och bevare Gud, at vi
det icke bereda skulle. Hvad tale vi fördenskuld om de numehra
offenteligen updagade omständigheter, då ännu ingen rad
häraf är lagd under nationens skierskådan? Och hvartill tjenar
vähl et uttryck, som i sig sielft af en dubbel betydellse
kan tagas så i en ond som i en god mening? At den sednare
endast kunnat äga rum, därom anhåller jag på det aldrahögsta,
at vår nådige Konung må försäkras, och återkallar
jag härmedelst detta uttryck uti förstnämde expedition i tyde
-
34
ligaste och oryggeligaste måtton. För min dehl finner jag mig
åtminstone icke förr till freds stäldt, innan en förklaring blifvit
i underdånighet öfverlämnad till Hans Kongl. Maij :tt,
som till fullo bibehåller Dess nådiga välvillja emot rikets Ständer;
och blifve detta under hela Dess regiering det enda minnesmärcke
af et emot trohnen förhastat uttryck.
Stockholm d. 15 Augusti 1771.
Rud. Bergenstråhle.
20.
Auditören Göran Vilhelm Lodes memorial
om hovrättsrådet R. Bergenstråhle.
(Allegater I, fol. 126.J1
Protokollet sid. 192.
Ödmiukt memorial.
At yttra den tankan, såsom skulle en svensk konung kunna
med misshag ansee svenska Ständers gjöromål, författningar
eller utlåtelser, är detsamma som väcka bedröfliga anledningar
til misstroende och söndring emellan dem, uppå hvilkas
nära förbindelse och sammanstämning hela regjeringssättet
hvilar.
Sådant blifver väl i alla tider ett kjänneteckn af en mindre
välsinnad och om det allmänna mindre öm medborgare; men
allra mäst i denna tiden, då en stor och älskad Konung samt
uplyste Ständer så sorgfälligt räcka hvarannan händerne til
återställande af den inbördes enighet och det lugn, som framfarne
händelser tidt och ofta rubbat.
Höglofl. R. o. A. lärer icke misstaga sig om föremålet af
denna reflexion, då R. o. A. erhindrar sig det besynnerliga memorial,
hvilket Hr Hofrättsrådet och Kammarherren Bergenstråle
d. 15 i thenna månaden härstädes inlämnat.
Så mycket jag älskar och värderar en anständig tahl- och
skriffrijhet såsom all laglig frijhets säkraste försvar, så myc
i
Tryckt 1771.
35
ket hatar jag äfven dess sjelfsvåldiga missbruk såsom det
tjenligaste vercktyg til de grundstenars undergräfvande, på
hvilka regjeringssätt och frij het äro bygde.
Klander uppå Riksens Ständers enhälliga samt redan expedierade
beslut och insinuationer emot Konung, emot Ständer
i allmänhet samt emot R.o. A. i synnerhet utgjöra de mörcka
färgor, hvarmed det i fråga varande memorialet är tecknadt
och som mäst öfveralt kasta obehörige skuggor uppå de rättmätiga
samt med nationens röst enliga loford, hvilka Hans
Kongl. Maij :tts höga person deruti tilläggas.
En uti alla fyra stånden, lijkmäktigt Riksdagsordningens tydeliga
föreskrift, justerad expedition behagar Hr Hofrättsrådet
kalla för framslcuten samt derjemte ansee sig sjelf såsom
vid dess bij fallande här på Riddarehuset förraskad.
Desse ordalag, ehuru de ock tagas, hvart och ett särskilt
eller bägge tilsammans, kunna icke utmärcka annat, än at omtalte
expedition genom någon mindre laglig tilställning under
öfvervägande kommit; ty eljes hade det föreburne förraskandet
icke kunnat äga rum.
En ohemul beskyllning faller således i detta ämnet på det
riksståndet, som projectet til samma expedition först upgifvit,
eller på föredragningssättet hos Höglofl. R. o. A. En beskyllning,
lijka mehnlig för hvilkendera dermed varit påsyftad och
högst förgripelig emot bägge.
At Höglofl :e R. o. A. icke stadgade sitt beslut utan mogen
öfverlägning, derom vitna de ventilationer, som i protocollet
för det tilfället äro förvarade; och derom är jemväl en oväldug
allmänhet, som kjänner och vördar R. o. A:s skarpsynta
granskning, nogsamt öfvertygad.
Tilvijtelser af förraskande kunna fölgakteligen icke förenas
hvarcken med sakens rätta sammanhang eller med R. o. A:s
egen värdighet. Den aktning, R. o. A. tilkommer såsom en
ypperlig del af lagstiftande magten, och den ömhet för det allmänna,
i hvars utöfning hvar och en ledamot sätter sin största
heder, tåhla icke at den minsta misstanka i den dehlén skulle
på R. o. A. kastas.
För Hr Hofrättsrådet och Kammarherren återstår altså föga
någon annan undanflyckt, än at detta förraskande honom allena
och personligen träffat; men hos en man, begåfvad med
36
den mognad och insigt, som Hr Hofrättsrådet i sidsta pleno
behagade sig sjelf tilägna, kan sådant desto mindre supponeras,
som han i alla fall ägt rättighet at lägga saken på bordet,
om någon betänkelighet honom dervid förekommit.
Hr Hofrättsrådet och Kammarherren hade ock förskonat
R. o. A. för mycken oroo och tidsspillan, om han inom sig sjelf
dölgt ett bekymmer, som endast är lämpeligt til påfölgderne
af dess egit memorial men icke til Riksens Ständers expedition.
Han hade bordt vara förvissad, at det icke är en svensk
mans riksdagsmannagjöromål utan dess enskilta förhållande
såsom fehlaktig embetsman eller medborgare, som kunna
ådraga honom något missnöije hos en rättvijs och nådig Konung,
hvilken häfver lagarnes helgd och sin Försäkrans upfyllande
til sitt yppersta ögnamercke.
Men då Hr Hofrättsrådet, på sätt som nu skjedt, utur
akt låtit ett så tilständigt afseende uppå R. o. A:s tranquillité,
så lärer hvarcken Högloft. R. o. A. eller de öfrige respective
stånden med kallsinnighet böra uptaga, det Hans Kongl.
Maij :tt deruti tillägges at hafva fattat misshag öfver Riksens
Ständers underdåniga skrifvelse; och Riksens Ständer åter beskyllas,
det de för at behaga några få personer misshagat deras
aldrig nog vördade Konung.
Ingen ibland oss är, som icke måste finna sig rörd af sådane
förebråelser, hvilka, då de på en gång qväfva det billiga loford,
svenska nationen i alla tider bijbehållit af kjärlek för
dess lagliga öfverhet, tillijka öfver ända kasta grundvahlen af
vår sammansättning. Jag behöfver icke vara vidlöftig uti ådagaläggandet
af deras ofog, sedan jag strax i början omrört deras
skadeligafölgder.
Då eij mindre Regjeringsformen än Svea Konungaförsäkran,
som i den delen aldrig kan undergå någon förändring, tydeligen
förmå och innehålla, det Kongl. Maij :tt altid är i nåder
benägen at med Riksens Ständer instämma; då denna förening
emellan konung och Ständer är själen af constitutionen
samt utgjör den lifgifvande kraft, som sätter regjeringen i en
tilbörlig activité; och då vij alle til öfverflöd så noga kjänna
vår nu regj er ande nådigste Konungs höga och ädla tankesätt
emot rijket och Ständerne, så kan man efter min tanka icke
med rimmelighet påstå, det Riksens Ständers underdåniga
37
skrifvelse kunde hos Kongl. Maij :tt väcka misshag utan at i
och med detsamma tilkjännagifva, det regjeringslagarne vore
i den delen å Kongl. Maij :tts sida brutne.
Vare den dag långt borta, då Kongl. Maij :tts nådiga föreställning
til Riksens Ständer någonsin skulle blifva en så obehörig
förtydning underkastad.
Riksens Höglofhe Ständers tankesätt emot deras konung
blifver sig ock altid lijkt, sådant som thet efter regjeringslagarne
bör vara. The äga uti rijkets sannskyldiga välgång samt
uti regjeringssättets bestånd the yppersta af alla förmohner.
Theras föremål är förthenskull icke annat än at bij behålla
then lag i sin renhet, som the til sin och rijkets säkerhet sjelfve
stiftat, och at oväldugt utöfva then myndighet, som samma
lag i theras händer lämnat. Therigenom äro the säkre at altid
behaga Hans Kongl. Maij :tt; och therigenom böra the äfven
så i afseende på theras värdighet som i anseende til theras
gj öromål vara för tiltagsne omdömen befredade.
Det kan således föga något anstöteligare frambringas, än
at Ständer skulle å sido sätta sin vaksamhet på det hela och
afkläda sin vördnad för Kongl. Maij :tt endast i afsigt at befordra
en eller annan enskilt persons nöije.
Men Hr Hofrättsrådet har lijkväl funnit för godt at öka denna
sin förbrytelse med en annan ännu värre, som innefattas
uti de sidsta raderne af dess memorial.
At Ständer, som tala med sin konung, skulle hafva nyttjat
förhastade uttryck emot thronen, är förgripeligt at tänka och
brottsligt at säga. Det är at tillägga Riksens Ständer ett brott
emot Maijestätet. Det är at sönderslita de band, som sammanfoga
konung och Ständer; med ett ord, det är ovärdigt af
hvar svensk undersåte, men mäst af en riksdagsman, som sjelf
är domare och kjännare eij mindre af constitutionens beskaffenhet
än allmänna lagens föreskrift.
Desse äro de hufvudsakeligaste anmerckningar, som jag
vid Hr Hofrättsrådets och Kammarherrens memorial funnit
mig nödsakad at gjöra. Han må sjelf förklara, huru sådane
tankar, som dem jag anmerckt, kunnat flyta af ett för fäderneslandet
helt och varmt hjerta, som han säger sig hysa. Jag
har i den delen intet annat rättesnöre at döma efter än de
gjerningar, som af honom sjelf enligt dess egit yttrande inför
52—670435
38
R. o. A:s protocoll med stadgat upsåt och berådt mod äro i ljuset
lagde.
Uppå Högloflre R. o. A:s pröfning ankommer det nu, huru
han derföre bör ansees. Så många på hvar annan lastade förgripelser
kunde gjöra hans öde nog svårt, om eij R. o. A:s
ädelmod mellan kommer.
Jag hemställer fördenskull vördsammast, om icke Höglofl :e
R. o. A:s ressentiment må stadna dervid at förklara, det Hr
Hofrättsrådet och Kammarherren Bergenstråle, som sin riksdagsmannarätt
i eftertänkeligaste måtto missbrukat, bör vara
densamma för all sin lifstid förlustig.
På sådant sätt förmodar jag, at Högloflre R. o. A:s rättvijsa
säkrast kan utöfvas med bij behållande af den mildhet, som
ifrån Högloflre R. o. A. är oskilgaktig.
Jag beklagar i öfrigt, at Hr Hofrättsrådet medelst sitt ofta
omtalte memorial ådrager sig en olägenhet, den jag gjerna
sedt, at han kunnat undgå.
Hvad hans afsigt varit, derom är mig icke tilständigt at fälla
något omdöme. Om han åsyftat at dymedelst ernå vår nådigste
Konungs nåd och ynnest, så är han i sin uträkning
säkerligen bedragen, ty den kan aldrig annorlunda än genom
ber ömmeliga gjerningar och lagliga medel vinnas; och blifve
i sådant fall detta hans försök inom svenska Riddarehuset
det sidsta minnesmercke af en utaf Kongl. Maij rtt föraktad
och utaf hela nationen hatad smickran.
Stockholm d. 21 Aug. 1771.
J. W. Lode.
21.
Direktör Clas de Frietzckijs memorial
om hovrättsrådet R. Bergenstråhle.
(Allegater I, fol. 131.)1
Protokollet sid. 192.
Ödmiukt memorial.
Sedan den af Hofrättsrådet och Cammarherren Välborne
Hr Rudman Bergenstråle på trycket utgifne skrift, under
1 Tryckt 1771.
39
namn af memorial, blifvit för Hr Hofrättsrådets egit arbete
ärkiänd och tillika för densamme, som Hr Hofrättsrådet önskade
in pleno d. 15 Aug. sistledne få lägga til protocollet samt
i sista pleno under det lånte men obehörige namn af dictamen
ad protocollum blifvit hos Högl. R. o. A. upläst, så får jag nu
den äran deröfver til R. o. A. aflemna mina enfaldiga anmärckningar
och dem deras skarpsynte granskning underkasta.
Sielfva tittulbladet på detta tryckte memorial visar redan
autors syftemål at vanvörda et Ricksens Ständers beslut, då
han annoncerar et memorial, som först d. 15 Aug. blifvit til
R. o. A. inlemnat rörande Ricksens Ständers underdåniga
skrifvelse til Hans Kongl. Maij :t, som d. 30 Julii blifvit enhälligt
bifallit och redan var expedierat.
At uti et mål, som hos Ricksens Ständer förevarit och blifvit
afgiordt, yttra sine tanckar 14 dagar efteråt, är eij enligt med
16:de § i Ricksdagsordningen, som fordrar et sådant yttrande
förut och innan beslutet blir tagit; at åter betyga någon ånger
eller bekymmer öfver et stillatigande samtycke är eij enligt
med 8:de §, hvilcken pålägger at åtnöijas med det de närvarande
beslutit, hvarpå ingen håfve mackt at tala; at ursäckta
et sådant mistag emot sist åberopade § dermed, at des samtycke
blifvit åvärckat igienom et slags förraskande, är en ohemul
förvitelse åt R. [o.] A:s varsamma öfverläggningar, äfvensom
en expedition, som af det ena ståndet proponeras til Medständers
bifall, eij kan kallas framskuten, eij heller kunnat
på sådant sätt af Hr Baron och Landtm, föredragas. Han är
för örn om sin egen heder och för mån om R. o. A:s rättigheter
af (!) framskiuta saker par surprise och eij lemna råderum
at granska ärendenes vigt och derföre så mycket mera bör
vara befriad ifrån sådane tilvitelser.
Hvad skiäl Hr Hofrättsrådet haft at förevita sig, det han åtminstone
för sin del igienom omnämde expedition gifvit anledning
til missnöije hos allas vår nådige Konung, vet jag intet,
och lärer eij heller utan altför stor prcesomtion kunna
tros; men det vet jag, at det eij varit en ädel utan en sträf bar
dristighet, som föranlåtit Hr Hofrättsrådet at misbruka Hans
Kongl. Maij :ts höga namn och inför hela menigheten, det trogna
svenska folcket, framskiuta, at Ricksens Ständers underdåniga
skrifvelse af d. 30 Julii hos en nådig och uplyst Konung
40
väckt mishag; då likväl Hans Kongl. Maij :t sielf i Dess nådiga
dictamen eij yttrat sig i så hårda och för Ricksens St:r så
ömmande ordalag.
Men det, som är ännu obehageligare, Hr Hofrättsrådet påstår,
at vij som Ständer hafva mishagat vår nådige Konung.
Hvarföre? För at behaga någre få personer. Jag besparar at
giöra flere reflexioner vid detta anförande, de blifva för ömtåliga.
Det rörer för nära Hans Kongl. Maij :ts egit förklarade
höga och nådiga tänkesätt för at icke med onåd och misnöije
anse den person, som skulle utsprida sådant. Det rörer
för nära Ricksens Ständers vördnadsfull tilgifvenhet för sin
nådiga och älskade Konung at utan åtal emottaga en så oförtient
förebråelse, som går så långt, at om Hr Hofrättsrådets
idéer eij följas, så skulle Ständer eij mena det väl med riket,
konungahuset och sig sielfva. Det rörer för nära lagarne och
naturen af vår constitution, at Ständer någonsin kunna vidtaga
et beslut, som skulle upväcka stridighet emellan Kongl.
Maij :t och dem.
Desse reflexioner lära eij undfalla Högl. R. o. A., de hade eij
heller bordt undfalla Hr Hofrättsrådet både som edsvoren
dommare och som ricksdagsman, och ehvad höij else för
smickran, som naturen och begiär kunna i menniskiohierta
upväcka, så hade dock Hans Kongl. Maij :ts stora egenskaper
bordt öfvertyga Hr Hofrättsrådet och Cammarherren om den
sanning, at förackt är smickrares första straff; at det sanskyldiga
loford, Hr Hofrättsrådet velat teckna om en stor,
förståndig och patriotisk Konung, som efter Ricksens Ständer
[s] egit och värckeliga uttryck är et föremål för allas vårt
hopp, förundran och kiärlek, aldra snarast bordt påminna honom
at eij förmätit tolcka vår Konungs tanckar, såsom hysande
mishag emot Riksens Ständer, hvilcket Dess vördade egenskaper
eij kan medgifva. Det hade äfven bordt påminna honom,
hvad han är en sådan Konung och Ricksens Ständer
skyldig, nemi. at låta sig vårda om Konungens och ricksens
höghet samt Ständernes rätt och välstånd.
Då hade Hr Hofrättsrådet eij trodt sig kunna giöra en ytterligare
föreställning uti en sak, som redan var enhälligt afgiord
och lagl. expedierad; då hade Hr Hofrättsrådet eij kunnat
tillägga Ricksens Ständer den menlighet at emot sin Ko
-
41
nung bruka uttryck af dubbel betydelse, som af lastare kunna
tagas i en ond mening; då hade Hr Hofrättsrådet eij trodt sig
hafva rättighet at återkalla i tydeligaste och oryggeligaste
måtto et så kalladt uttryck i Ständernes senaste expedition,
som af dem enhälligt var antagit; då hade Hr Hofrättsrådet
eij kunnat sätta i tvifvelsmål, at ju Kongl. Maij :ts nådiga välvilja
emot Ricksens Ständer til fullo skulle bibehållas, oacktadt
expeditionssättet, hälst Hans Kongl. Maij :t altid med nåd
och välbehag vil instämma med dem i deras beslut; och då
hade Hr Hofrättsrådet undvikit at lemna det ojäfacktige minnesmärke
af en sielfsvåldig riksdagsman, som eij haft sky
före at kasta skugga på Ricksens Ständers giöromål, då han
angifvit dem såsom mishagelige för Konungen, at laglöst
kland [r] a deras enhällige beslut och at kalla de i dem brukade
ordalag et förhastadt uttryck emot thronen.
Hvad olyckelige intryck et sådant med mogen eftertancka
och af berådt mod anfördt yttrande kan värcka på en okunnog
allmänhet, hvad påfölgder för regeringsprincipen et så
strafbart upförande skulle medföra, hvad våda högsta magten
skulle förestå, om sådant utan åtal skulle aflöpa, lemnar jag
til Högl. R. o. A:s mogna ompröfvande, i synnerhet som det
icke är R. o. A:s ensak utan samtelige Ricksens Ständers,
hvars beslut så oförsynt blifvit qualdt.
Det är derföre R. o. A:s egen värdighet och deras respective
Medständers rätt, som kräfver at på det kraftigaste beifra
en sådan tiltagsenhet; men då R. o. A. af ädelmod altid plägat
gå den lindrigaste vägen, så vågar jag för min del i ödmiukhet
tilstyrcka, at Hr Hofrättsrådet och Cammarherren Rergenstråle
måtte för nu och altid förklaras sin riksdagsmannarätt
förlustig, den han på emot Kongl. Maij :ts nådiga kundgiörelse
af d. 6 Sept. 1761 och emot 8:de samt 17:de §§ i Riksdagsordningen
stridande sätt så upsåteligen misbrukat, och at detta
R. o. A:s beslut måtte med de öfrige respective stånden
communiceras at stilla deras oro och til et bevis, at R. o. A.
eij gillat det af Hr Hofrättsrådet utom deras samtycke och
vettenskap tryckte förgripelige memorial.
Stockholm d. 21 Aug. 1771.
Clas Frietzckij.
42
22.
Kammarherren friherre Clas Vilhelm Grönhagens
diktamen om hovrättsrådet R. Bergenstråhle.
(Bilaga till prot.)
Protokollet sid. 192.
Ad protocollum d. 21 Aug 1771.
Jag finner med fullkomligaste förnöjelse mig icke vara den
enda, hvars upmärksamhet blifvit väckt af det memorial, som
af Hofrättsrådet Hr Bergenstråhle d. 15 i denne månad inlemnadt
derpå tryckt blifvit samt sidsta pleno d. 17 hos Höglofl.
R. o. A. upläst.
Memorialet i hela dess vidd är väl ett af de otjänligaste documenter,
som kunnat framgifvas. Utom de perioder, hvaruti
Hans Kongl. Maj :t med vördnad nämnes och hvarvid ingen
annan påminnelse eger rum, än att man önskat, att detta dyra
namn i så beskaffad skrift ej blifvit påkalladt, är hvar mening
derutinnan visserligen affattad på ett till det afhandlade
vigtiga och granlaga ämnet otjänligt sätt.
Författaren betygar ånger och bekymmer öfver sitt samtycke
till Ständers redan tagne beslut. En i samtel. stånden justerad
och bifallen expedition kallas framskuten.
Han föreviter sig och således äfven Ständer, med hvilka han
instämt, att hafva gifvit anledning till missnöje och misshag
hos Konungen, hvilken likväl sådant aldrig sagt el. efter tydeligaste
lagar säga kan.
Hans förhållande kallas åverkat igenom ett slags förraskaskande.
Högflofl. R. o. A:s urskillning och samveten påkallas, sedan
ett beslut i ämnet förr är tagit, hvilket således beskylles vara
tagit stridande deremot. Hvem har nekat honom råderum att
granska ämnets vigt och verkningar.
Riksens Ständer beskyllas att hafva trodt sig behaga några
få personer. Deremot sägas Ständer hafva misshagat Hans
M:t, vår nådigste Konung: ett ordasätt, som klaraste lag ej
lämnar möjelighet att nyttja. Ständers brukade ordasätt sägas
vara af en dubbel betydelse och kunna tagas så i ond mening
som god.
43
Och slutel. önskas, att detta måtte blifva det enda minnesmärke
af ett emot thronen förhastadt uttryck.
Om jag än skulle medgifva, att alla de öfriga utlåtelserne
kunde tola förklaring, ser jag icke, huru möjeligen skall kunna
annorlunda än som högst förgripeligt anses, att Ständer
beskyllas att hafva förhastade uttryck och ännu mera att hafva
dem emot thronen, som af en älskad och vördad Konung
prydes.
I anledning af hvad nu korteligen anmärkt blifvit, kan jag
ej annat finna, än att Höglofl. R. o. A. blifver såväl berättigad
som ock högst nödsakad att remittera detta Hr BergenstråhIes
memorial till Höglofl. Riddarehusdeputationen att innom
någon viss förelagd kort tid med betänkande inkomma, huru
Hr Bergenstråhle derföre anses må.
Claes Wilhelm Grönhagen.
23.
Kompletterande förteckning på adelns ledamöter
i allmänna besvärsdeputationen.
(Allegater I, fol. 373.)
Protokollet sid. 282.
Åhr 1771 d. 9 Sept. sammanträdde R. o. A:s electorer och
valde till Almänna Besvärsdeputation följande ledamöter.
Grefvar.
Oxenstierna, fullm. Reuterholm, Gustav, Frijherre och Lagman.
Lejonstedt, Carl Wilhelm, Hof mar skal ck och Riddare.
Frijherrar.
von der Pahlén, fullm. Gref Creutz, Jacob Ernst, Capitaine
och Riddare.
Palmqvist, fullm. Gyllenstorm, Carl, Capitaine och Riddare.
Adel.
Finkenberg, Jacob Johan.
Burghausen, Herman Berndt, Capitaine.
44
Riddersverd, Nils Alexander, Commissarius i Banqven.
Cronstedt, fullm. Strokirch, Carl Reinhold, Hofretsråd.
Fredenreich, fullm. Frih. Grönhagen, Carl(!) Wilhelm, Cammarherre.
Grundelstierna, fullm. Hr Malmerfeldt, Olov, Häradshöfdinge.
Mannerhiertta, Bengt Adolph, Major och Riddare.
De Bruce, Johan Fredrich, Hofretsråd.
På samtel. electorernes vägnar:
Jac. Joh. Gyllenborg. C. H. Strömfelt. Hans Ramel.
J. Lagercrantz.
24.
Kapten Carl Julius Lilliesvärds diktamen om
föredragningen av instruktionen för expeditionsdeputationen.
(Bilaga till koncept protokollet.)
Protokollet sid. 325.
Dictamen ad protocollum.
Sedan åtskillige plenidagar förbigått, i hvilka jag altid förväntat
at Högvälborne Hr Baron och Landtmarskalken skulle
behaga föredraga et ifrån de frenne öfrige respective stånden
flere gångor recommenderat måhl, som och uti vår anslagslista
innom Riddarehuset för länge sedan befinnes antecknat,
beträffande instructionen för Riksens Höglofl. Ständers Expeditionsdeputation,
så häfver jag i stöd af min rixdagsmannarätt
eij underlåta kunnat Höglofl. R. o. A. vördsaml. ärindra,
om icke samma ärende till sluteligit afgiörande nu företagas
borde. Enär jag eftersinnar, at under våre sista sammankomster
åtskillige måhl af mindre betydelighet än detta dels blefvo
afgiorde, dels och upläste och på bordet lagde, så påminner
jag mig och tillika, huru angeläget det efter min öfvertygelse
är at först och framför alt annat til slut afhielpa alt, hvad
riksvårdande vara kan. Höglofl. R. o. A., som eij mindre än
våra öfrige respective Medständer lära dehltaga uti den ömhet
för rättvisans snara befordran, hvar och en utaf oss såsom
rättsinte rixdagsmän medborgerligheten är skyldig, och hvarföre
man äfven inför den högste Guden i sinom tid redo giöra
.45
skal, torde fördenskull gunstbenägnast jämte alla öfriga skäl
behaga utreda, huruvida det kan vara enligt med den agtning,
vänskap och förtroende, vij väre så i anseende til deras nijt
och oväldughet som egne värdigheter prisvärde Medständer
äro förbundne at för länge på tiden utraga med sådane
måhls afgiörande, som til det allmännas påsyftade sanskyldiga
vähl dem i ömmaste måtto å hiärtat ligger. För min dehl
häfver jag eij kunnat innom mig sielf vinna den tilfredsställelse,
jag härutinnan önskat, med mindre desse mine välmente
tankar och påminnelser uti protocollet intagas skulle.
Stockholm d. 21 September 1771.
Carl J. Lilliesvärd.
25.
Brukspatron Leonard Magnus Ugglas memorial
om konungaförsäkran.
(Allegater I, fol. i6i.)
Protokollet sid. 401.
Ödmiukt memorial.
Svea Konungaförsäkran är ett heligt och ouplösligit band
emilian konungen och dess fria men tillika lagbundne undersåtare.
Den förvarar folkets rättigheter och har lagt säkra bommar
emot alla händelser, som kunna värcka deras osäkerhet.
Af vår nu varande allernådigste Konung och vid början
af dess regering, hvilcken den alsmägtige Guden täckes
välsigna, afvagta vij underdånigst denna dess dyra Försäkran
med liflig ed bekräftad, och hvarefter vij vid en offentelig
hyllning jemväl med liflig ed förnya vår undersåteliga trooch
lydnos pligt.
Våra hiertan hafva kändt den smärtefullaste rörelse, då den
mildaste och dygdigaste Konung lemnat detta jordiska, och
denna vår bedröfvelse vore mindre drägelig, om icke den milda
Försynen välsignat vår dyra konungastohl med den aldra
värdigaste efterträdare.
46
Det är nu för andra gången, då jag vid et så högst betyfd]-  ligit tilfälle som detta äger utöfva min riksdagsmannarätt och
skylldighet.
Almagtens Herre låte näpligen de yngre uti detta värda
samfund öfverlefva än flere så ömmande tidepuncter.
Innan jag vågar skrida till mitt välmenta omdöme öfver
det nu författade utkast till Svea Konungaförsäkran, gifver
jag mig frihet att är hindra mig och nu uprepa innehållet af
min riksdagsmannarät och1 fullmagt, som lika med alla de öfrigas
tydeligen innefattar, ”att jag bör ställa mig till skyldig
efterlefnad Sveriges grundlag och besvurne Regeringsform
med Kongl. Försäkringen; bibehållande af Ständernes frihet
och hvart och et stånds välfågne privilegier och rättigheter,
eij eller få till något emot det faststälde regeringssättet stridande
slut mig begifva, eftersom alt sådant ändå ogilt och
kraftlöst nu och i framtiden vara skall.”
Min skyldighet är altså att fästa min omtancka och grunda
mitt beslut i detta vigtiga ämne på de tydeliga rum och §§
i våra så heligt befästade grundlagar, och hvilcka böra blifva
mina enda ledare.
1720 åhrs Regeringsform stadgar uti § 8: ”Riksens Ständer
skola med trogen ömhet lemna allan konungsligan rätt och
välde, som Sveriges lag och denna Regeringsform beskrifver,
uti dess fulla magt och myndighet aldeles oförkränkt; och
hvad på det sättet, n fota] b [ene] den kongl, högheten och
myndigheten tilhörer med nit, försorg och omvårdnad handhafva,
försvara och styrcka.”
Denna vår grundlag slutar sig och med en lika märckvärdig
och kraftig förbindelse, ”honom, nemi. konungen, att biuda
och oss att giöra, allan rätt hållnan, hans och vårom, som
trogne män och undersåtare ägnar och bör.”
Svea Konungaförsäkran af åhr 1751 lyder uti § 5: ”Såsom
Vij inför Gud äro förpliktade att låta oss Svea Rikes goda
styrsel samt nfota] b [ene] Vår och Ständernes rätts bibehållande
framför alt om hiertat vara, jemväl städse äro benägne
at altid instämma med nfota] b [ene] samtelige Riksens Ständer
såsom magtägande nu och framdeles att giöra sådane be
-
1 Orden rät och tillagda ovan raden.
47
slut, stadgar och förordningar om sig och riket, somthepröfva
tienlige till det almenna bästa samt til deras frihet, säll- och
tryghet;
altså försäkre Vij härmed almenneligen och uppenbarligen
att vilja bruka then konungsliga magt, som Oss updragen är,
efter yttersta förmågo till att befordra rikets almenna och
hvars mans enskilte trefnad och välgång och således grunda
Vår myndighet med mildhet och rättvisa uti undersåtares
hiertan, såsom ock n[ota] b [ene] att styra och regera efter
riksens lag, stadgar och beslut, then åhr 1720 faststälde Regeringsform
och thenna Vår Försäkran.”
Ytterligare förordnas uti Riksdagsordningen af 1723, § 17:
”Uti saker, som til samtelige Riksens Ständers afgiörande höra,
äger hvart stånd för sig sitt särskilte votum, och kommer
således slutet i hvarje sak på ståndens fyra stämmor att bero,
hvad de antingen enhälligt komma öfverens om eller de
fläste stånden, n[ota b\ene] uti det Riksens Ständers frihet
samt hvart och ett stånds vålfågne privilegier icke rörer, således
falla uppå, vara ständigt och gälla för Ständernes beslut,
hvaremot det ståndet, som uti skilgacktig mening varit, sedermer
på intet sätt sig sätta må.”
Desse äro de tydelige och oföränderlige lagsens rum, jemte
1766 åhrs författning om våra goda lagars värckställighet,
som jemväl såsom grundlag är antagen, hvilkcka jag oryggeligen
följa skall; därtil efter min edspligt och riksdagsfullmagt
förbunden.
Gräntsorne afmätas häruti emilian konungen och det fria
svenska folket, hvilcka Riksens Höglofl. Ständer föreställa;
jemte theras laglige rättigheter.
Nu har efter Guds skickelse och en faststäld successionsordning
den äldsta Arffursten, för detta Svea Rikes Kronprints,
upstigit på vår urgamla och högst vördade konungastohl,
icke genom vahl utan efter en laglig och besvuren arfsrätt,
för arfvinge efter arfvinge; såsom en uplifvad gren af
vår stora och uti odödeligit äreminne bibehåldne konungaätt
af Vasa stam.
Vår regerande allernådigste Konungs makalösa kongl,
ägenskaper och otröttelige nit att väl styra detta sitt arfrike
har redan utbredt de lifligaste och högst vördnadsfull in
-
48
tryck uti alla delar af riket och uti hvarje trogen undersåtes
hierta.
Svea Konungaförsäkran och all öfrig vår grundlag är den
måttståk, hvarefter denna vår visa Konung begynt och framhärdar
att mäta och afpassa sin och dess laglige efterträdares
kongl, magt och myndighet samt styrelsegrunder jemte alla
svenske mäns välförvärfvade fri- och rättigheter.
Den dag komme aldrig, som så hälgade råmärcken skulle
å någondera sidan öfverträdas.
Är och blifver det ostridigt och med naturen af ett arfrike
öfverensstämmer, att den tillträdande konungen ingår uti den
aflednas höga rättigheter och förbindelser; att våra grundlagar
äro orubbelige och faste samt att våra riksdagsfullmagter
betaga oss alla afsteg därifrån; som ofelbart måste medgifvas.
Så finner jag och för min dehl och röst, at den med all
försigtighet utarbetade och faststälde Svea Konungaförsäkran,
som Högstsal. Konung Adolph Friedric vid tilträdet af
dess höga regering gifvit och besvurit, är det handfäste och
grundlag, hvarefter den lagliga arftagaren, vår nu regerande
allernådigste Konung Gustaf, äger detta rike och oss, dess
samtelige trogne undersåtare, såsom frie svenske män att styra
och regera utan undantag, förändring eller tillägning, men
till alla delar såsom den i bokstafven ord ifrån ord lyder;
undantagandes med den omväxling, som på god grund är
föreslagen, i anseende till det, Gudi ärad, lyksaliga tilstånd,
att Svea Rike nu är ärfteligit i vår dyra Konungs hand; jämte
åberopan af bemälte 1766 ökade grundlag.
På detta sätt och under den vördsammaste tilstyrckan att
icke ingå uti någon annan än nästbemälte ändring af Svea
Konungaförsäkran, såsom blott efter nuvarande omständigheter
bör lämpas, tror jag mig bäst inför Gud, Kongl. Maij:st,
Höglofl. R. o. A., respective Meständer, ja, hvarje svensk man
kunna upfylla min för detta gångne edspligt, de åberopade
och härmed öfverensstämmande rum uti våra grundlagar
jemte den riksdagsfullmagt, jag af en värdig hufvudman och
för dess ätt ibland Höglofl. R. o. A. på blott förtroende undfåt
och hvars laglige rätt och skyldighet jemte min egen mig
åligger att vårda och handhafva efter bästa vett och samvete.
Höglofl. R. o. A. täckes uplyst finna, att i denna Svea Ko
-
49
nungaförsäkran ligger hvarje svensk mans och våra lagars säkerhet
och bestånd bevarad, och utom detta riksstånds samtycke
lärer den aldrig underkastas någon förändring eller annan
tillägning, efter alt sådant endast ankommer på samtelige
Riksens Höglofl. Ständers gemensamma stämmor.
Vij förena fast häldre vår enhällige önskan, att alla konungars
konung, den milde Guden, täckes välsigna och beskärma
vår af hjertat älskade och välgiörande Konung, förlänge
dess lifstid, giöra regementet lyckeligit och städse förläna
honom styrcka och krafter att efter dess högst beprisliga
föresats under Guds bistånd kunna lika med de förra svenska
Gudsstafvar uprätta dess och alles vårt förfaldne men likväl
kiära fädernesland till styrcka och sielfständighet, alt under
fridens söta frugter och vårt fria sälla regeringssätt.
Som trogne undersåtare och värde riksdagsmän böra vij
således understödja vår nådiga Konung med de bästa och
mognaste rådslag uti så väsentelige delar och i alt öfrigit, Honom
allan rätt hålnan, Hans och vårom. Jag föreställer mig
jemväl, att de öfrige respective stånden täckas förena sine beslut
härutinnan med Höglofl. R. o. A., så att vij snart kunna
skåda den hugneliga dag, då vår Konung hälgas och solenniter
krones med den krona, som han ärft af en stor och älskad Fader
och som vij äro öfvertygade, att blott dess egen dygd förtient,
och hvarpå vij röna dageliga och glädjefulla prof.
Mig fägnar ock, att Höglofl. R. o. A. med all flit sträfvat att
få denna höga act långt för detta värckstäld och om den utsatte
terminen med Kongl. Maij :st sig underdånigst förenat, sedan
Höglofl. Secrete Utskott eij eller däremot haft att påminna.
Det lärer så mycket mindre kunna välfvas på Höglofl.
R. o. A. den minsta ordsak til vidare uppehåll med den kongl,
kröningen, och hvaröfver till äfventyrs hela landet blifvit försatt
uti bekymmer, som R. o. A. i alla delar vilja följa rikets
grundlag och icke tillåter att emot åberopade 1766 åhrs författning
giöra några väsenteliga tillägningar eller ändringar
uti en så hälgad grundlag som Svea Konungaförsäkran under
samma riksdag åtminstone, som de upgifne blifvit.
Gifve Gud, att det framdeles aldrig tarfvas, hälst detta rike
varit i all säkerhet med de regeringslagar, det nu äger.
50
Det åligger mig sluteligen att anmärcka och meddela mina
oförgripeliga tanckar öfver de besynnerligaste ändringar eller
tillägningar uti Svea Konungaförsäkran, såsom
1 :mo emot slutet af ingressen, det Kongl. Maij :st vill i nåder
försäkra att förvalta regeringen oafbrutit med mera. Sådant
synes i det närmaste träda Kongl. Maij :sts egen höga rätt
för nära och försätta dess kongl, person uti ett större tvång
(om jag så vågar säga) än någon dess undersåte, som, då dess
omständigheter medgifva, kan skilja sig ifrån dess antagne
kall och embete; ja, et sådant band kunde någon gång blifva
äfventyrligit för hela riket.
2:o. Uti den här förut intagne öde § af Svea Konungaförsäkran,
däruti Kongl. Maij :st lofvar instämma med samtelige
n[ota] b [ene] Riksens Ständer uti stadgar om sig och riket til
deras frihet, säll- och tryghet med mera, finnes det här
märckvärdiga och med 17 § Riksdagsordningen öfverensstämmande
ordet samtelige aldeles uteslutit och således synes
leda til ändring uti åberopade § af Riksdagsordningen, som
icke medgifver någon pluralitet eller expedition uti något, som
rör er Riksens Ständers frihet (det är våra grundlagar) samt
hvart och et stånds välfågne privilegier och rättigheter.
3:o. Finnes en vidlyftig tillägning uti hvad det Vällofl.
Rorgareståndets och Ärbara Bondeståndets enskilte rättigheter
vidkomma kan; och i synnerhet torde sätta 2 § af Adelige
Privilegierne, jemförde med 12 § in fine och 40 § Regeringsformen
uti en märkelig tvetydighet.
Detta alt synes vara en början och grundlägning till et närmare
försvagande af Adelens Privilegier, och därföre tyckes
mig det nu är hög tid, att Höglofl. R. o. A. är på sin vagt och
blifva gemensamt upmärksamma.
Än lärer vara tid till ståndes(!) rädning ifrån vidare vanmagt,
då det kan skie med et gemensamt Neij eller vägrat bifall till
så uppenbar ändring uti Konungaförsäkran och vår helgade
grundlag; och därom anhåller jag nu ödmiukeligen samt att
denna min oförgripeliga välmente förestälning och för egen
del stadgade beslut får uti vårt protocoll intagas och förvaras
för en framtid och till min och min hufvudmans säkerhet.
Skulle emot all min förmodan Höglofl. R. o. A. finna nödigt
att ingå uti någon närmare granskning af tillägningarne uti
51
Svea Konungaförsäkran, så förbehåller jag mig, att sådant
sker vid hvarje ändrad § särskilt, och att då få anmäla vidare
anmärckningar och de skjähl, hvarföre jag icke i dem ingå
kan.
Vida är det ifrån mig skildt att lägga något hinder för de
öfrige respective stånden eller för någon svensk man uti behörig
och lagl. stadsfästelses sökande och vinnande uppå deras
lagfågne fri- och rättigheter. Jag önskar fast häldre, att Högloft.
R. o. A. därtil kunde bidraga, efter såväl dess respective
Medständers som hvarje svensk mans trygg- och säkerhet till
växt och förkofran bör vara detta stånds ömmaste föremål;
men att sådant i en eller annor måtto sker med inskränkning
uti R. o. A:s lagligen förvärfvade Privilegier och rättigheter
eller något annat stånds, därtill lärer en nådig och rättvis Konung
vägra sitt nådiga bifall likmätigt våra besvurne grundlagar;
de öfrige respective stånden vara för ädelmodige att det
begiära, då därom lämpeliga förestälningar giöres, samt Höglofl.
R. o. A:s egen försigtighet, riksdagsmannapligt och skyldighet
till bevakande af egen och de hemmavarandes rätt och
säkerhet, jemte våra efterkommanders, nu minst tillåta att
deras samtycke meddela.
De värda ledamöter af Höglofl. Secrete Utskottet och Secrete
Deputationen, som detta utkast till Svea Konungaförsäkran
utarbetadt, hafva i denna berednings protocoller nogsamt
iacktagit och anfördt, hvad 1766 års förordning om våra goda
lagars värckställighet lägger för band uppå Riksens Höglofl.
Ständer i gemen vid förändring eller förtydning af våra
grundlagar med därunder skyddade respective ståndens lagfågne
privilegier och rättigheter.
Dock som eij hindras kunde att utarbeta det project, som
nu framkommit, i detta ämne, så bör det til nästinfallande
riksdag blifva hvilande och då först komma till slutel. pröfning,
ifall några ärindringar eller förbättringar då finnas nödige
och nyttige, samt efter samtl. de respective ståndens enhälliga
stämmor afslutas.
Således är jag säker, att ingen proposition kan giöras eller
votering anställas öfver våra hälgade grundlagar; utan att vij
på sätt, som våra värda förfäder år 1723 sig upfördt och oss
till efterdömme att träda i deras loflige fotspår tienar, det ge
-
52
mensamma beslut vidtaga att hos de öfrige respective stånden
på det ömmaste vid handen gifva de ordsaker, som föranlåtit
Höglofl. R. o. A. att förblifva vid Svea Konungaförsäkran utan
annan ändring än den, hvartill kongl, arfsrätten jemte 1766
års förordning om våra goda lagars värckställighet såsom antagen
grundlag föranleder.
Stockholm d. 17 Oct. 1771.
Leonhard Mag. Uggla.
26.
Underlöjtnant Carl Johan Jägerskiölds diktamen om
kon ungaförsäkran.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 436.
Ad protocollum.
Dett kan ingen uti detta lustre samfund gifvas, som icke
känner grunden ok styrckan af våra heligt besvurne grundlagar
med tydeliga innehållet utaf våra aflämnade rikdagsfullmagter.
Jag behöfver således icke uprepa deras innehåld utan genast
begifva mig till den bekymmersamma fråga, som hos
Höglofl. Ridderskapett ej mindre än hos de öfrige respective
stånden upkommit rörande Svea Konungaförsäkran ok de tillläggningar
ok ändringar, som deruti äro föreslagne ok nu till
pröfning företagas.
Högstberörde Försäkran ok samtel. våra grundlagar innefatta,
att Kongl. Maij :t å ena sidan är lagbundne frihets ok
hvart stånds välfångne privilegiers högsta värn ok försvar,
ok å den andra att Riksens Ständer äro pliktige att Kongl.
Maij :ts i Regeringsformen förbehåldne höga rättigheter, med
hvad den kongl, myndigheten tillhörer, med nit, försorg ok
omvårdnad handhafva, försvara ok styrcka.
Af denna osvikeliga grund finner iag icke den minsta rättighet,
mindre någon sig nu yppad anledning att tillstyrcka
eller bifalla annan ändring ok tilläggning uti högstberörde
Svea Konungaförsäkran än den, som är föreslagen i den del,
53
hvilcken utvisar, att Kongl. Maij :t upstigit på den kongl, thronen
såsom des arfrike ok icke efter förutgångit vahl, som för
detta vid konungafamiliens utgång oumgängelig varit; äfven
ok att författningen om förtrolighetsämbeten ok den om våra
goda lagars värckställighet, år 1766 faststäld, på sina rätta
ställen åberopade blifva ok såsom grundlag bibehållas.
Skulle flere bindande omständigheter i Svea Konungaförsäkran
införas än sådane, som under den Högstsalig. Konungens
regemente af Riksens Höglofl. Ständer gemensamt
blifvit vidtagen ok som grundlag ansedde, så måste sådane
först af samtel. 4:ra respective stånden fastställas; att giöra
förbättringar, tilläggningar eller essentielle ändringar uti en
så dyr grundlag som Svea Konungaförsäkran samma riksdag,
som fråga derom upstår, dett finner iag aldeles stridande emot
berörde 1766 års författning om våra goda lagars värckställighet
ok således icke kan mig dertill begifva utan påstår, att
alt sådant till nästa riksdag får hvila, då Riksens samtel. Ständer
kunna pröfva des nytta ok nödvändighet, hälst 5 § i Svea
Konungaförsäkran instämmer med Riksens Ständers rättighet
därtill, då samtel. eller alla 4:ra respective stånden sig därom
förena.
En annan ej mindre oförmodad omständighet förekommer
oss i detta utkast till en ny Konungaförsäkran, såsom:
1 :mo. Att R. o. A. el. des enskilte Privilegier icke mer än
en gång äro nämde uti hela denna act, fast de uti 11 § Svea
Konungaförsäkran ej mindre än Prästeståndet [s] Privilegier
äro försäkrade att oförkränkt handhafvas; undantagandes att
de åberopas vid byte med Kongl. Maij :t ok kronan af frälseemot
kronojord el. räntor, utan fast synes mig, dett R. o. A.
äro helt [och] hållit på detta stället i den projecterade Konungaförsäkran
afskurne deras rätt att få kronohemman ok
räntor i ärsättning för till kronan indragit eller reducerat men
återvunnit frälse, hvartill ännu många äro berättigade.
2 :do. Innefatta Adeliga Privilegierna, dett Kongl. Maij :t
försäkrar att icke under sig el. kronan draga frälseägendomar
med mera, ok uti detta project äskas samma kongl, försäkran
för krono- ok skattehemman, så att om dett skulle bifallas,
kunde Kongl. Maij :t, ej häller kronan hädanefter komma uti
besittning af egen kronojord eller sådant skatte, som utom
53—670435
54
börd säljes ok kronan efter urgammal lag till lösen hembiudas
bör; hvad fölgder sådant skulle värcka för alla nyttiga inrättningar
är lätt att finna ok såsom ett nytt privilegium för åboer
å kronojord ok alla skattejordägare blefve att anse.
3:tio. Uphäfves till all sin grund ok varelse 2 § uti R. o. Ars
Privilegier rörande de högre tiensterne i riket, såsom dem förbehåldne,
då i projectets 9:de § stadgas, att vid all befordran
utan åtskillnad skall intet afsende hafvas på stånd med mera,
oaktad slutet i Regeringsformens 12 § visar, att rådsämbetet
endast kan tillträdas af R. o. Ars ledamöter ok sådane, som
hafva säte ok stämma på Riddarhuset; samt af berörde 2:dra
§ af Adelige Privilegierne nogsamt är att intaga, dett rådsoch
de högre ämbeten inclusive äro R. o. A. försäkrade ok förut
af ållder dem tillkommit med mera.
Dett är ej eller utan skiäl, att R. o. A. bibehålles vid de här
i riket nog få högre tienster, då de äro stängde ifrån långt
flere numera nog drägtige tienster ok befordringar, såsom
borgmästare, rådmän ok stadssecreterare. Vore dett lagligit
häfva ett, hvarföre ickke ett annat prerogative el. privilegium;
men blått för att bibehålla jämvigt ok säkerhet för privilegier
har lagstiftaren till grundlagen satt dett värn samt hvad
rikets frihet, säll- ok trygghet rörer, att sådant icke kan häfvas,
tilläggas eller förkastas emot dett ståndets vilja, som dett
rörer, utan uti utöfningen så förblifva, som vanligit varit, ok
just derföre vore farligit att confirmera privilegier, som än
icke äro fångne.
4:to. Skulle beviljas, hvad dett Vällofl. Borgareståndet låtit
uti detta project inflyta, om oförändrat bestånd för de dem
meddelte resolutioner, så kunde efter 51 § Regeringsformen
sådane ingalunda af Riksens Ständer ändras el. till dett allmänna
bästa jämkas; hvarje stads privilegium är resolution
på allmänna besvär, ja, sielfva skråordningen blefve en grundlag,
så länge detta stånd behagade desamma bibehålla.
5:to. Kan dett minst undgå vår upmärcksamhet, att dett
uti § 5 Svea Konungaförsäkran, likmätigt 17 § Riksdagsordningen
införde ordet samtel. Riksens Ständer är helt ok hållit
utslutit, men allenast blått Riksens Ständer infört, just
då Kongl. Maij :t i samma § försäkrar, att med samtl. n[ota]
b[ene] Riksens Ständer instämma om stadgar, förordningar
55
ole beslut om sig ok riket till deras frihet, säll- ok trygghet,
livilcket alt, såväl som privilegier i en el. annor måtto beträffar
antingen uti förändringar, förbättringar el. utfärdande,
endast kan gå i värckställighet på de 4 :ra respective ståndens
gemensamma beslut ok stämmor.
Jag kan väl icke annat föreställa mig, att detta uteslutande
el. förändring till blott Riksens Ständer i stället för samtel.
Riksens Ständer måste vara ett fehl vid renskrifningen, ty
intet stånd lärer tillåta förlust af des votum negativum el.
rättighet, att ingen expedition skulle kunna utgå i så betydeliga
ok väsenteliga delar af regeringssättet utan alla 4:ra ståndens
bifall; men vare huru dett vill, så bör detta efter min
tancka ofördröijeligen rättas.
Då jag påminner mig våra förfäders ädelmod ok ömhet för
våra grundlagar ok Privilegier år 1723, tror iag mig icke sakna
sådant hos deras ätteläggar i närmaste led, nu varande Högloft.
R. o. A.
Ett så lustert samfund som detta kan alldrig blottställa sig
för förebråelser innom sig samt förakt ok eftertal hos de hemmavarande,
deras medbroder el. hufvudmän, efter en stor del
äro fullmäcktige, jämte en smärtefull åminnelse hos efterkommanderne.
Vöre Svea rikes invånare i allmänhet uprättade ok hielpte
med någon inskränckning uti Adelens Privilegier, iag skulle
med glädie då försaka mig sielf ok alle egne ok förfäders lagligen
förvärfvade rättighet, men utan trängande nöd eller rikets
allmänna bästa låter iag aldrig aftvinga en hårsmån af
dett, grundlagarne förvarat ok hälgat, mindre åsamka mig
dett minsta frihetsbrott eller handel emot min riksdagsfullmackt.
Jag hoppas således, att Högvälborne Hr Baron ok Landtm,
icke kan meddelas(I) oss annan proposition än R. o. A :s bifall
till bibehållande uti alla delar af vår förr detta gillade Svea
Konungaförsäkran, som värckar af slag på dett projecterade
utkast uti samma ämne, de förändringar dock undantagne,
som i ansende till Kongl. Maij:ts arfsrätt till riket, förtrolighetsämbeten
ok 1766 års författning om våra goda lagars
värckställighet ofelbart fordra.
Tillika hoppas iag, att ingen skillachtighet el. fråga kan up
-
53f—670435
56
komma att votera om våra grundlagars bestånd el. våra Privilegiers
försvar.
Fast hälldre förmodar iag, att Höglofl. R. o. A. täncka gemensamt
underskrifva en sådan försvarsact för sina Privilegier,
som skiedde 1723, ok således bibehålla oss lika med
dem uti en loflig hugkomst hos våra efterkommande; äfvensom
iag tillstyrcker, att en talrik deputation afgår till de öfriga
respective stånden att gifva dem tillkänna detta vårt oryggel.
beslut; vill ej dett efter vår önskan värcka, förbehåller iag
mig vidare härutinnan yttra ok öfver de utvägar, som till vår
ok de hemmavarandes säkerhet tagas måste.
Stockholm d. 17 Octobr. 1771.
Carl Joh. Jägerschiöld.
27.
Överste Lars Hiertas diktamen om
konungaförsäkran.
(Bil. tilt prot.)1
Protokollet sid. 440.
Ad protocollum.
Dät begrepp, iag giordt ock gior mig om grundlagarna, är
dät, att de böra vara lika heliga som besvurna. Dät senare kan
eij sättas ifråga, ty dät är flere resor skiedt, ock dät förra
borde i fölgd deraf niuta sin kraft.
Står dänna trosartickeln fast, så vet iag intet, hvadan de nu
projecterade förändringar i Svea Konungaförsäkran komma
kunnat.
Jag kiänner mycket väll, att människians begiär ofta kan
vara nog vidsträkt, män vet ock dät, att lagen bör hålla dät
innom utstakad gräntz.
Skier eij dät, så kan man lätteligen råka in statu naturali,
ock då är ovisst, hvarest rågången slutas. Uppå desse generela
princippier bygger iag tillämpningen af dät ifråga nu varande
ämnet samt påstår, att då 1751 åhrs Svea Konungaförsäkran
ostridigt är en besvuren grundlag, så bör dän ock ingalunda
l Med påteckning: Vplast hos Ridd. och Ad. d. 17 October 1771.
57
undergå förändringzöde eller till bestånd likna Jona kurbitz.
Vår nu regerande allernådigste ock just af grund vår siäl
underdånigt älskade Konung Gustav har ju ärft sitt rike med
samma rättigheter, som dess Högstasalige Herr Fader Konung
Adolph Friedrik dät innehade, ock oförgripeligen att säga
hvem kan eller får då rubba dän besvurna Svea Konungaförsäkran,
som i arfsrätten efven är inclusive. Enär ock samma
Försäkran giordt til fyllest för en vald konung, huru mycket
mehr är hon icke tillräcklig för en arfkonung, som af alt
svänskt blod omöjlig [t] annat kan än efven så kiärleksfult
ock underdånigt vördas som af utlåningar oss afvundas.
Skulle någon sägia, att man på intet ställe eller på minsta
sätt trädt konungens höghet förnär, så hvart hän syfta då de
mäd så mycken ifver vid håldne samanträden påyrkade förändringar;
de måste ju hafva sitt föremåhl, kanskie gripa de
R. o. A:s Previlegier i längden ann, fast dät eij i ögnablecket
företer sig så.
Lågo ormen där i gräset, så vågar iag i dät fallet dierft påstå,
att just där har man då trädt konungens höghet för när,
ity, att konungen i 1751 åhrs Konungaförsäkrans 24 § under
eds förbindellse heligt utlåfvar att vara sina undersåtares
starkaste försvar emot alt inbrått i deras rättmätiga frihet,
hvarunder ingen dödlig kan bestrida, att ju 1723 åhrs Adeliga
Previlegier jemväll åro inbegripne.
Vända altså saken ehuru man vill, så måste dän ju hafva
nogot vicktigt ock betydligt ögnamärke, hälst förnuftiga människior
elljest alldrig kunnat för ingenting spilla så mycken
tid för riket ock undersåtare, som hvarje i sin stad deraf fått
sin kåstsamma kiänning.
I alla afseenden håller iag altså före vara lagligast, tryggast
ock säkrast att såsom en besvuren grundlag behålla ock lagligen
försvara dän gamla 1751 åhrs Svea Konungaförsäkran vid
sin besvurna, trofasta helgd ock dät för eij allenast vår nu
ägande store ock dyre, milde ock nådiga Monarck ock Regent
utan ock för alla succederande Svea konungar, arfvinge efter
arfvinge, sä länge Vasa stam får pryda svänska trohnen.
L. Hierta.
58
28.
Hovrättsrådet Fredrik von Posts projekt till extraktprotokoll
om konungaförsäkran.
(Bil. till prot.)1
Protokollet sid. 475.
R. o. A. har låtit sig föredraga det project til Kongl. Maj :ts
Försäkran, som i S. Utskottet under sammanträde med Secreta
Deputation och 25 ledamöter af det Hedervärda Bondeståndet
blifvit vid denne riksdag författadt och til R[iksen]s
S[ tände ]rs plena upgifvit.
R. o. A. finner icke något vara at påminna vid den delen af
den föreslagne ingressen, som utmärker, det vår nu regerande
allernådigste Konung upstigit på den kongl, svenska thronen
i förmågo af sin igenom Successionsordningen faststälte
höga arfsrättighet; icke eller har R. o. A. at ärindra vid det,
som uti samma ämne enligt den projecterade 16 § vidare finnes
infördt om arfsrätten til Sveriges crona för Högstsalig
Konung Adolph Fredrichs manliga bröstarfvingar, arfvinge
efter arfvinge. Jämväl instämmer R. o. A. deruti, at hvad 4 §
i 1751 åhrs S[vea] K [onunga] försäkran förmår i anseende
til rikets arffurstar, må nu nominatim lämpas till Deras
Kongl. Högheter Prints Carl och Prints Fredrich Adolph. Och
at vid början af 9 § om Hrr Riksens Råds val och kallelse
blifvit på sätt, som projectet innehåller, åberopad kongl, förordningen
om lagarnes värkställighet af d. 12 November 1766
samt at vidare uti samma § i anseende såväl til presidentsembetet
i Cantzliet som angående förtroendes ämbeten åberopas,
hvad derom särskildt förordnadt är.
Detta alt finner R. o. A. vara både oumgängeligen hörande
til sielfva Försäkringsacten och i alla måtto enligt med rikets
stadgar.
Men hvad åter angår de flere jämkningar2, hvarigenom
ofvannämde upgifne project skiljer sig ifrån innehållet af
1751 åhrs S[vea] K [onunga] försäkran; så har det ej kunnat
1 Med påteckning: Upläst hos R.o.A. d. 19 Octob. 1771. Ånyo d. 23
Octob. 1771. Dito gillat. Testor Joh. Gust. Psilanderhjelm.
2 Ursprungligen: förändringar.
59
undfalla R. o. A., huruledes vid en del sådane föreslagne ändringar
i sistnämnde act visse betydelige ord blifvit antingen
aldeles uteslutne eller ock uti andre af olika bemärkelse förbytte,
jämväl på någre ställen hela perioder tilökte, och sådant
uti ämnen af största vigt rörande såväl rikets regeringslagar
som R. o. A:s Privilegier samt de öfrige respective ståndens
förmåner och rättigheter.
Onekeligit är, at Svea K [onunga] försäkran är en bland rikets
fundamentale lagar. Lika så ovedersägeligit anser ock
R. o. A. det vara, at 1751 åhrs Konungaförsäkran i alla de delar,
hvarutinnan sednare utkomne stadgar icke förändra,
hvad densamma innehåller, bör tiena til rättesnöre, och det så
länge til dess, om så nödigt pröfvas skulle, Svea Konungaförsäkran
varder ändrad. Men sådant bör icke vara giörligit annorlunda
än på ett med nu varande grundlagar öfverensstemmande
sätt. Huru dermed skal förhållas, är tydeligen stadgadt
i 1766 åhrs förordnande om lagar nes värkställighet, nemligen
at tilämnade nya förklaringar,1 förbättringar och tillägningar2
i grundlag icke få genast vidtagas utan böra såsom
project hvila til en annan riksdag. Och uti detta stadgande,
som Riksens Ständer äfven3 för en grundlag ärkient,4 finnes
så mycket större skiäl, som samtelige rikets invånare, innan
någon slik5 förklaring el:r tilläggning sker i grundlagar, hvilka
altid i mer eller mindre mån influera på regeringssättet
och dess bestånd, då kunna hafva tilfälle at derom få kunskap,
innan det, som sålunda föreslås, får kraft af lag.
Således och ehuru R[iksen]s S[tände]r på goda grunder
remitterat S[vea] K [onunga] försäkrans öfverseende til det
förordnade sammanträdet at densamma jämka efter den
skiedde förändring på konungathronen och tillämpningen af
de sedan 1751 utkomne grundlagar, så finner likväl R. o. A.,
hvad angår de öfrige och vidare sträckte tillägningar eller förklaringar,
som uti projectet tillika influtit, det igenom åbero
-
1 Detta ord tillagt i marginalen.
2 Härefter ursprungligen: eller förändringar.
2 Härefter ursprungligen: förklarat.
4 Detta ord tillagt i marginalen.
s Härefter ursprungligen: förändring, som ersatts av förklaring el:r
tilläggning.
60
pade 1766 åhrs författning vägen är stängd at nu och vid denna
riksdag samma förändringar sluteligen pröfva och antaga.
Altderföre och emedan rikets Regeringsform och flere grundlagar
dessutom biuda, at intet stånds privilegier utan alla fyra
R[iksen] St [änder] s enhällige samtycke få vidröras eller
förändras; ty gior sig R. o. A. vid detta tilfället den säkra förhopning,
at i betragtande af desse således korteligen anförde
skiäl, jämte de flere considerationer härvid förekomma men
R. o. A. inför sine uplyste Medständer icke tror sig behöfva
omständeligen utföra, de öfrige respective stånden numera lära
benägit finna för godt at med R. o. A. instämma i den tankan,
at man i detta ämne förblifver vid 1751 åhrs S[vea]
K [onunga] försäkran, sådan som den i bokstafven lyder, undantagande
at densamma på sätt som här ofvanförmäldt är
och hosgående närmare utvisar, varder lämpad til vår nu regerande
allernådigste Konungs höga person.
At den af samtel. Svea inbyggare högt efterlängtade kröningsact
måtte nu snart nå sin fulbordan är R. o. A. i högsta
måtto om hiertat. R. o. A. har för sin del genast samtyckt den
termin, som af Kong. Maj :t blifvit härtil i nåder utsatt men
som likväl numera gått förbi. Således kan R. o. A. ej annat än
högeligen önska, at frågor om nya tillägningar i Kongl. Maj :ts
Försäkran icke måtte värka någon vidare tidsuppehåll. Ut
supra.
Ex protocollo
29.
Lagmannen friherre Carl Gustaf Wrangels
memorial om konungaförsäkran.
(Allegater I, fol. 468.)
Protokollet sid. 479.
ödmiukt memorial.
Min siukdom, som beklagelrn sidsta plenum afhållit mig
ifrån Högl. R. o. A:s vigtiga och angelägna rådplägning, jämväl
än i dag emot min vill ja utestänger mig derifrån, föranlåter
mig i all ödmiukhet anhålla, att dessa mina uti möijeligas
-
61
te korthet sammanfattade tankar för min räkning både nu
och för framtiden måtte uti protocollet inflyta och evärdeligen
förvaras, nemi. at jag underteknad aldrig samtycker till
et enda jotas tilläggning uti den nu projecterade nya Konungaförsäkran
utan strictissime håller mig vid den 1751 afgifne
och besvurne Kongl. Försäkran, emedan jag efter min
öfvertygelse ej finner större skäl densamma nu förändra och
skärpa för en infödder svensk, mild, nådig, rättvis och fridälskande
Konung (hvars höga, sällsynta och förträffeliga
egenskaper upväkt främmandes förundran och inhemskas så
rättmätiga som vördnadzfulla lof- och tackoffer för en så välsignad
regent) än för 2:ne efter annan den kongl, svenska
thronen tilträdde främmande furstar.
Icke eller afviker jag ifrån el:r cederar det minsta steg af
det, som ännu återstår och i minsta måtto kan kränka våra
vid 1723 års riksdag välfångne och besvurne Adelige Privilegier,
och ärkänner ingen dödlig magt i stånd dem utom almänt
samtycke att förminska eller försämra; hvilket alt jag med lif
och blod besegla och bekräfta tänker. Stockholm d. 19 Octob:r
1771.
Carl Gust. Wrangell.
30.
Assessor Georg Stiernhoffs diktamen om
oordningen vid riksdagsmannaval.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 512.
Till protocollet.
Till det Hedervärda Bondeståndets extractum protocolli rörande
åtskillige ämbetsmäns lagförande i anseende till angifne
förbrytelser vid vahlen af riksdagsfullmägtige till denne
riksdagen kan jag icke lämna bifall, eftersom enligt mitt begrepp
våra lagar ej medgifva någon slags inquisition eller sådan
undersökning, hvartill icke gifves anledning genom angifvande
af någon privat, af hvilcken framdeles den tiltalte
62
kan fordra reconvention, ifall angifvandet befunnos mer eller
mindre grundlöst.
Ett eller tränne riksstånd kunna rimmeligen icke tilltalas
reconventionis; och som härförutan nu på en tid det nog mycket
kommit i modé att utan försyn och ansvar tadla ämbetsmän,
så tycker j ag oförgripeligen dem deremot berättigade åtminstone
till det beneficium juris et processus att icke med
inquisitoriske undersökningar varda angripne, förrän tillika
kan lämnas dem nöjacktig säkerhet för en framdeles till förväntande
reconvention. Stockholm d. 26 Octobr. 1771.
Georg Stiernhoff.
31.
Brukspatron Leonard Magnus Ugglas memorial
om brännvinsbränningen.
(Allegater I.fol. 583.)
Protokollet sid. 568.
Ödmiukt memorial.
Ibland de många betydeliga ämnen, som Hans Kongl. Maij :t,
vår allernådigste Konung, förekommit och rördt Dess ömma
och faderliga hierta för trogna undersåtare samt hos Riksens
nu församlade Ständer åstadkommit den yttersta upmärcksamhet,
kan R. o. A. billigt räkna såsom det mäst bekymmersamma,
att innom riket saknas oumbärlig tillgång uppå spanmål
till brödföda och utsäde för instundande våhr, sedan alla
berättelser beklageligen däruti sammanstämma, att missväxt
innom riket samt dyrhet och bristande tillgång utomlands
med flere ordsaker därtill bidrager.
Hos Kongl. Maij :t hafva altdärföre Riksens Ständer i underdånighet
anmält de utvägar, som i möijeligaste måtto kunna
afböija en snart förestående hungersnöd ock brist på utsäde
med alla de olyksfölgder, som en omåttelig stegring för
den .fattiga och nödlidande ofelbart åstadkommer.
Under en tid, då vårt k. fädernesland hotas med denna
landsplåga, den Gud nådeligen afvände, har Hans Kongl.
Maij :t i nåder funnit, det all möijelig besparing af den till
-
63
gång, som nu kan vara på inrikes spa[n]mål, med den som under
detta öpna vatn är at förvänta, förnämligast nu skulle bidraga
till Dess trogna undersåtares rädning. Och som bränvinstillvärckningen
medtager en myckenhet spanmål, som till
brödfödan kunde användas, så har Kongl. Maij :t i nåder infordrat
Riksens Ständers underdåniga utlåtande, huruvida all
bränvinstillvärckning kunde almänneligen förbiudas till början
af instundande Martii månad.
Detta har Riksens Ständers Secrete Utskott på det ömmaste
öfvervägat och för anförde grundeliga skiähl sedt sig föranlåtit
Riksens Ständer tillstyrcka, det hos Kongl. Maij :t finge i
underdånighet anhållas om nådigste förbud emot all bränvinstillvärckning
till instundande Martii månads början.
Under detta ärendes bepröfning undfaller det ingalunda
Högl. R. o. A:s upmärcksamhet, att ibland hushåldsför.fattningar
har näpligen någon varit svårare at vidtaga, och än
mer at till obrotslig efterlefnad handhafva, än förbud emot
bränvinstillvärckning, sedan den sig så alment inritat och vid
yppad foderbrist befordrat kreaturens underhållande; hvarom
ock de många i detta ämne utkomne kongl, påbud och kundgiörelser
intyga.
Då enahanda omständigheter sig jemväl nu förete, skulle
Höglofl. R. o. A. gierna undvika underdånig tillstyrckan af
detta förbud.
Men då Högl. R. o. A. uti bekymmersammaste betragtande
tager den olycka, riket i allmenhet och medel [1] ösa jordbrukare
samt de fattiga i synnerhet kunde förestå, om alla vidtagne
och än tillärnade anstalter till deras lifs rädning och
tillgång för våhrutsädet icke därtill blifva tillräckelige, så
fordrar eij mindre undersåtelig än medborgerlig plikt och
skyldighet att skyndesamt vidtaga de medel och utvägar, som
snarast och i sin mohn kunna bidraga till medundersåtares
rädning och et updyrckat spa[n]målspris fällande, hälst då en
allmen penningebrist tillika trycker landet i gemen.
Oaktat bränvinstillvärckningen uti städerne och isynnerhet
vid de större brännerier förtärer många tusende tunnor af
stridaste spanmål, hvaraf et nästan lika antal menniskor under
almen nöd ifrån undergång kunde räddas, och således
desse synas nu fordra första inskränkning, så kan dock
64
R. o. A. af ömhet för et kärt fädernesland det icke undgå att
nu åsidosätta all enskilt fördel och beqvämlighet samt till den
ändan at i alla delar bifalla Secrete Utskottets extractum protocolli,
som tillstyrcker förbud emot all bränvinstillvärckning
till instundande Martii månads början med mera, jemte trogen
önskan, att vid nästa års öpna vatn spanmålstilgången
kunde ökas efter landets oumgängelige behof och således
denna nu högst nödiga förfatning kunna inskränkas.
Det beslut, Höglofl. Ridderskapet härutinnan täckes vidtaga,
torde genom utdrag af protocollet få med de öfrige respective
stånden communiceras med den ömmaste förestälning
till benägit bifall uppå nu uti all ödmiukhet anförde grunder;
som till Höglofl. R. o. A:s gunstiga bepröfning i all ödmiukhet
hemställes och jag för min del och röst bifaller.
Stockh, d. 9 Nov. 1771.
Leonhard Magnus Uggla.
32.
Generalmajoren friherre Fredrik Horns
diktamen om konungaförsäkran.
(Samtida tryck.)
Protokollet sid. 590.
Det förekommer mig äfven så oförmodat som bekymmersamt,
at R. o. A:s gjorde vänliga föreställning til de trennne
respective stånden, genom extractum protocolli af den 23
sidstl. October, rörande Svea Konungaförsäkran icke haft den
påsyftade goda värkan. R. o. Ars städse bevista sorgfällighet
om det allmännas väl samt deras egen existimation förbinder
dem at än ytterligare gjöra försök til vinnande af deras respective
Medständers benägna instämmande, så at förevarande
högst angelägna ärende må befordras til et önskeligit slut.
I denn afsikt utbeder jag ödmjukeligen Höglofl. R. o. A:s
gunstbenägna tilstånd at få yttra mina välmenta tankar. Och
som de trenne respective stånden, fastän genom särskilte extracta
protocolli, likväl instämt och grundat deras svar uppå
enahanda principier, föranlåtes jag utaf desse uptaga de hufvudsakeligaste
och dervid följande anmärka.
65
Det är redan med många ovedersägeliga skjäl blifvit bestyrkt,
at Svea Konungaförsäkran har i alla tider varit aktad
som en grundlag, hvilket äfven af de härvarande respective
medstånden blifvit ärkiänt, ehuru de anse, at densamma vid
hvarje thronledighet kan undergå förändring. Detta påstående
kunde äga rum, om nytt konungavahl vore förhanden; men
sedan Sveriges rike är förklaradt ärfteligit och i följe deraf
Svea Konungaförsäkran åhr 1751 såsom permanent blifvit uprättad,
bör denna Försäkran icke vara underkastad någon väsentelig
ändring eller en annorledes utstakad förbindelse af
vår nu regerande nådigste Konung äskas än sådan, som des
Högstsalige Hr Fader densamma vid sin dödstimma lemnat.
I kraft af denna grundlag har Konungen genast tilträdt regeringen,
hvaraf naturligen följer, at Konungens förbindelse bör
förblifva lika oryggelig och oföränderlig, som des arfsrätt til
kronan är ovedersägelig.
Svea Konungaförsäkran äger således redan sina utstakade
fasta råmärken, hvilka icke mindre böra vara helgade utaf
Riksens Ständer sjelfva än af Konungen, om eljest regeringssättet
skal hafva bestånd.
Allraminst böra desse råmärcken förändras eller rubbas,
då icke alla fyra stånden n. b. samteligen uti et sådant företagande
instämma. Det högtideliga bruk, som af ålder varit öfveligit,
at vid konungens upstigande på thronen författa eller
öfverse Konungaförsäkran, kan vid närvarande casu icke
medföra någon annan åtgärd än at uti densamma antaga de
oundvikeliga nödiga förändringar, hvilka alt sedan Högstsalig
Konung Adolph Friedrichs regements början genom Riksens
Ständers underdåniga tilstyrckan vunnit kraft af grundlag.
Alla desse stadgade tillägg- och förändringar hafva R. o. A.
äfvenledes medgifvit borde intagas uti denna vår nådigste
Konungs Försäkran. Men at uti väsenteliga delar förändra eller
ock at gifva en annan uttydning öfver §§, bör i högsta
måtto bestridas i kraft af Regeringsformens 4:de, Konungaförsäkrans
5:te, ll:te och 23:dje, Riksdagsordningens 17:de
och 19:de §§:er samt i synnerhet Riksens Ständers stadga af
år 1766 om lagarnes värkställighet. Och ehuru Höglofl. Riksens
Ständers deputerade uti det tillförordnade sammanträdet
66
icke kunnat undgå at upgifva ett project, så är likväl onekeligit,
at detta i sig sjelf icke kan hafva annat anseende än såsom
et utkast, hvilket hufvudsakeligen ankommer uppå samtelige
alla fyra ståndens vidare granskning och godtfinnande.
Då härvid upkommer den betydande frågan om ändring eller
tillägning uti grundlag samt förklaring öfver privilegier, så
kan ett rätt ordenteligit och med regeringssättet quadrerande
beslut icke vinnas utan n.b. med samtelige ståndens enhälliga
instämmande enligt ofvan åberopade lagsens rum.
Intagne1 af denna osvikeliga grundsats lära R. o. A. högt uplyst
finna, att detta ordet samtelige, som uti projectet blifvit
uteslutit, är utaf största vigt, emedan det utgiör det allrakraftigaste
insegel uppå riksconstitutionens helgd samt den säkraste
borgen til bibehållande af Ständernes frij- och rättigheter.
I stöd häraf kan icke någon ny lag stiftas, inga privilegier
förunnas, förändras eller uttydas utom alla fyra ståndens
enhälliga samtycke.
Detta ordet samteliga må derföre med yttersta omvårdnad
bibehållas såsom den fastaste grundpelare til samtelige Högloft.
Riksens Ständers sjelfständighet samt den högstangelägna
jämnvigtens vid magt hållande stånden emilian.
De tränne respective stånden hafva väl yttradt, at de icke
ansågo R. o. A:s Privilegier förnär gångne genom detta projects
vidtagande; men detta våra Medständers förklarande,
då det icke bekräftas uti hufvuddocumentet, gior icke tilfyllest
och kan på långt när icke tillfredsställa R. o. A., då de
bland flere betydande förändringar finna den 9 § så tilämnad
derigenom, at 1766 års stadga och 40:de § Regeringsformen
endast äro citerade, hvaraf den slutsats torde påsyftas, at alla
sysslor, ända til riksrådsembetet, utan åtskillnad af stånd
skulle hädanefter komma at förgifvas, hvilket R. o. A. aldrig
läre medgifva; ty det vore at aldeles förqväfva och til intet
giöra den andra § uti deras Privilegier.
I lika måtto anser jag R. o. A. förfördelade af den ändring,
som är föreslagen uti 22 §, hvarigenom cronan icke mindre
än R. o. A. skulle blifva anseligen lidande. Då R. o. A., långt
ifrån at söka förbättra eller utvidga deras Privilegier, icke ens
reclamera återställandet af hvad som utaf desse redan blifvit
1 Rättat från förlagans: Ingatne ...
67
förminskat, såsom til exempel besittningsrättigheten af säteri
och frälsehemman, af hvilka et så ganska stort antal befinnas
utom Adelståndet, at förtiga flere dylika; i betracktande
hvaraf man borde förvänta den billiga gensvarighet af de andra
stånden at åtminstone lämna R. o. A. oqvalt få nyttia öfverlefvorne
af deras Privilegier.
Det vore öfverflödigt ännu uprepa flera skiäl, utan åberopar
mig hvad som redan så grundeligen är anfördt uti det afgångne
extracto protocolli af den 23 Octobr.
Hvad jag icke kan undgå ännu ärindra, är at detta obehageliga
upskof med vår nådigste Konungs kröning kan för
ingen del tillskrifvas R. o. A., hvilket til fullo bestyrkes af deras
underdånigste beredvillighet, som de genast förklarade,
då Kongl. Maj :t gaf dess nådigste välbehag tilkiänna med terminens
utsättande til Dess höga kröning.
Detta uppehåll kan icke annat än förordsaka missnöje och
otålighet i hela riket, då enhvar har sig noga bekant, at vår
nådigste Konung både skrift- och munteligen redan lämnat
den kraftigaste förbindelse at oförkränkt vid magt hålla Sveriges
fundamentallagar samt alla de författningar, som Riksens
Ständer för nu eller i framtiden kunna stadga, til befästande
af deras fri- och rättigheter. Hvarföre skal då denna beklageliga
värkan af våra misshälligheter så oskyldigt falla
uppå en Konung, som genom dess prisvärde stora egenskaper
redan intagit sina undersåtares hjertan samt hela Europas
•förundran? Jag smikras derföre af det hugneliga hopp, at våra
respective Medständer ännu låta sig öfvertala genom en ytterligare
R. o. A:s vänliga föreställning, grundad uppå lag och
välfångna urgamla rättigheter. Men skulle mot all förmodan
väre respective Medständer icke bemöta oss med en önskad
vilfarighet, återstår för R. o. A. icke annat än förklara och på
det kraftigaste förplickta, at som vi äro bemannade med försvar
af lagen och våra genom ära och rättvisa förvärfvade
Privilegier, altså kunna vi icke annorlunda än som uti vårt
förra åberopade extractum protocolli tillåta några förändringar
eller tillägg uti denna nu förevarande Svea Konungaförsäkran.
Härigenom blifver R. o. A., för nu och i framtiden, såväl
inför våra här församlade som inför alla Sveriges inbyggare
68
i gemen, ja, inför hela den öfriga uplysta verlden, som med
ovälduga ögon granska våra giöromål, fullkomligen urskuldade
i anseende til alla de vådeliga fölgder, som ett högstskadeligit
missförstånd Ständer emilian skulle medföra.
Fredric Horn.
33.
Sekreteraren Gustaf Adolf Leijonmarcks projekt till
protokollsutdrag om konungaförsäkran.
(Bil. till konceptprotokollet.)1
Protokollet sid. 591.
Uppå R. o. A:s til de öfrige respective stånden enligit extract.
protocolli af d. 23 i förledne månad aflåtne föreställning
angående åtskillige föreslagne ändringar uti Svea Konungaförsäkran
hafva de respective stånden meddelt R. o. A.
deras svar och utlåtande, som d. 6 hujus blifvit til R. o. A.
öfverlemnade enligit extracta protocolli ifrån Högvörd. Prästeståndet
af d. 2 Novemb:r, ifrån Vällofl. Borgareståndet af d.
8 derpå följande och ifrån det Hedervärda Bondest :t af d. 30
nästl. October.
Uti åberopade protocollsutdrag ifrån R. o. A. äro ganska tydeligen
utmärkte de tilläggningar uti projectet til Svea Konungaförsäkran,
hvilka dels funnits oumgängelige för at til
vår nu regerande allernådigste Konungs höga person lämpa
1751 års Konungaförsäkran, dels ock borde införas under åberopande
af sådane sedan 1751 utkomne stadgar, hvarigenom
någon jemkning skiedt vid de uti 1751 års Konungaförsäkran
nämnde grundlagar, som til försäkringsacten höra. Och härom
är nu icke någon fråga.
Men hvad angår de flere jemkningar, hvarigenom ofvannämnde
upgifne project skiljer sig ifrån innehållet af 1751
års Svea Konungaförsäkran, så har det väckt R. o. A:s upmärksamhet
at vid en del sådane föreslagne ändringar uti
sidstberörde act visse betydelige ord blifvit aldeles uteslutne
1 Sorn bilaga till det renskrivna protokollet finnes extraktprotokollet
av den 20 nov. 1771, som även tryckts samma år.
69
eller ock uti andre af olika bemärkelse förbytte, jemväl på
någre ställen hela perioder tilökte, och sådant uti emnen af
största vigt rörande såväl rikets regeringslagar som R. o. A:s
Privilegier samt de öfrige respective ståndens förmåner och
rättigheter.
R. o. A. har derföre förklarat, at igenom 1766 års förordning
om lagarnes värkställighet, som är för grundlag förklarad,
vägen vore stängd at nu och vid denna riksdag samma
förändringar i Svea Konungaförsäkran sluteligen pröfva och
antaga, samt at i anseende så härtil som ock at enligit Regeringsformen
och flere grundlagar intet, sorn grundlagen och
dess utöfning rörer, icke eller hvad stånds privilegier kunde
angå, utan alla fyra Riksens Ständers enhällige samtycke får
vidröras eller förändras, R. o. A. altså säkerligen .förmodade,
at de öfrige respective stånden efter öfvervägande häraf jemte
flere förekommande considerationer ville med R. o. A. instemma
i den tankan at förblifva vid 1751 års Konungaförsäkran,
sådan som den i bokstafven lyder, undantagande i de
delar, hvilka på förstberörde sätt oundvikeligen måste lämpas
til vår nu regerande allernådigste Konung samt dess förestående
höga kröning.
De öfrige respective stånden hafva väl enligit deras härå
afgifne svar i så måtto med hvarannan instemt, at de förklarat
sig förblifva vid deras förr tagne beslut til bifall för det
ifrån Secrete Utskottet och sammanträdet inkomne project til
Konungaförsäkran. Men i anseende til sielfva skiälen, som
blifvit anförde uti de trenne särskilte härom til R. o. A. aflåtne
svar, .förmärkes likväl den skilnad, at då Högvördige Prästeoch
Vällofl. Borgarestånden uti deras aflemnade extracta protocolli
bestrida, at berörde project innehöllo någon ny förklaring,
förbättring eller tilläggning uti väre grund- och regeringslagar
eller rubbning i privilegier, eller at något annat
blifvit i projectet infördt än det, som i regerings- och grundlagar
ne vore tydeligen stadgat; hvarföre Högvördige Präste- och
Vällofl. Borgarestånden förklarat sig icke kunna finna, huru
den af R. o. A. åberopade 1766 års författning kunde til
förevarande fråga lämpas; så är åter i Hedervärda Bondest:s
extract. protocolli vordet yrkat, at Riksens Ständer, som sielfve
författat samt efter tid och omständigheter lämpat Kongl.
70
Maij :ts Försäkran, egde icke mindre nu än tilförene at utöfva
denna rättighet enligit Riksdagsordningens 17 §, at vid jämförelsen
af 1719, 1720 och 1751 årens Konungaförsäkringar enhvar
nogsamt öfvertygades om rättigheten å Ständernes sida
at vid hvarje ny Konungsförsäkrans författande efter tid och
omständigheter, men hufvudgrunderne altid orörde, lämpa
densamma så til ordalags som ämnens antingen inskränkning
eller utvidgande; at altså ordalagen uti förre Konungaförsäkringar
blifvit ansedde för vilkorlige med mera, som Hedervärda
Bondeståndets protocollsutdrag härom innehåller; hvarjemte
beträffande den delen, som förmälts röra privilegier,
det Hedervärda Bondeståndet nu yttrat sig i alla tider hafva
ansedt såsom en ibland sina förnämsta pligter att vårda och
gifva behörig agtning uppå de öfrige ståndens privilegier och
rättigheter, samt at Hedervärda Bondeståndet trodt sig med
skjäl böra förvänta uti samma tankesätt en lika reciprocitet
hos R. o. A. vid frågan om de Bondeståndet i lagar och författningar
förvarade rättigheter, som i synnerhet uti 22 § af
den nu i fråga varande Konungaförsäkran voro införde.
Slutel. hafva de 3 respective stånden, sedan de förklarat sig
oryggeligen förblifva vid deras förr yttrade mening, nu behagat
anmoda R. o. A. at med sig instämma uti bifall till den nu
projecterade Konungaförsäkran.
R. o. A. känner nogsamt skillnaden emellan sådane beslut,
hvilka såsom oryggelige äro at anse, och sådane, som kunna
medgifva jemnkning; och har således ei utan särdeles bekymmer
af de 3:ne respective ståndens svar intagit, huruledes en
märkelig skiljagtighet yppar sig uti de omständigheter, hvilka
utgiöra sielfve grunderne, hvaruppå ett beslut i denne riksvårdande
sak nödvändigt måste fotas.
Genom1 extractum protocolli af d. 23 sistl. October har
R. o. A. redan2 anmärkt, hurusom det upgifne projectet inneholler
sådant, som dels förut icke i någon grundlag finnes
stadgat, dels sådant, som innefattar förklaring och tilläggning
i förra grundlagar samt huru visse betydande ord blifvit på
1 Extraktprotokollet: Genom ofvansagda extractum .. .
21 extraktprotokollet har orden anmärkt — rättigheter ersatts av:
tillkännagifva, hvad i allmänhet varit at erindra vid merberörde ifrån
Secrete Utskottet och de sammanträdde deputerade inkomne project.
71
ett och annat ställe i projectet uteslutne, på andre åter ord
förbytte samt hela meningar tillökte och det uti ämnen af
högsta vigt rörande såväl rikets regeringslagar som R. o. A:s
Privilegier samt de öfrige respective ståndens förmoner och
rättigheter.
R. o. A. hade ock derföre nu gerna undgått at vidare uprepa,
hvad emellan R. o. A. samt de öfrige respective stånden i ett
så granlaga och ömtåligt ämne skiljagtigt förefallit, så framt
icke de 3:ne respective ståndens dervid giorde påminnelser
oumgängeligen äskade en närmare uplysning öfver beskaffenheten
af de i Svea Konungaförsäkran föreslagne samt af
R. o. A. i förenämnde måtto anmärkte förändringar.
l:o Den uti sielfva ingressen föreslagne1 tilläggning, at
Kongl. Maij.st icke allenast vil sielf oafbrutit regeringen föra
utan ock såsom ett högmålsbrott beifra, deräst någon af Herrar
Riksens Råd eller andre embetsman, under hvad skien och
invändning det vara må, skulle sitt embetes förvaltande på
längre eller kortare tid sig undandraga, finner R. o. A. vara en
aldeles ny lag och derjemte2 stridande emot värdigheten af
Kongl. Maij :ts höga kall, som ingalunda medgifver den redo
och ansvar, hvartill embetsmän i anseende til deras sysslors
utöfning och tidens användande därtill förbundne äro.
Hvad åter den delen af tilläggningen angår, som rörer rikets
embetsmän, gior R. o. A. sig fullkomligen försäkradt, at
de under en så nådig som uplyst Konung och Riksens Högl.
Ständers3 granskning ej kunna emot lagarne sig sine embetens
förvaltning undandraga, och aldraminst4 denne nye lag
1 Extraktprotokollet: införda ...
2 I extraktprotokollet ha orden stridande — äro ersatts av: föga
instämmande med Kongl. Maij:ts höghet samt aldra minst nödvändig
för rikets rätt och säkerhet under en Konungs regering, hvilkens höga
egenskaper och konungsliga dygder icke lämna rum åt något tvifvelsmål,
det ju Kongl. Maij:t med nådigste omvårdnad för sitt rikes och sine
undersåtares välfärd lärer altid til deras sällhet riksstyrelsen föra.
Det gior för öfrigit till fyllest at härvid anmärka, det en ny lag rörande
utöfningen af grundlagarne fordrar all den varsamhet, som lagarna i dy
mål föreskrifva.
* Extraktprotokollet: ... Ständers egen ...
4 Extraktprotokollet: ...aldraminst kan R.o.A. finna, det en sådan
ny lag i . . . äga rum såsom et icke dithörande ämne.
72
)
i vår allernådigste Konungs till afgifvande nådiga Försäkran
böra äga rum.
2:o. Uti 5 § af 1751 års Svea Konungaförsäkran lofvar
Kongl. Maij :st städse vara benägen at i nåder instämma med
n.b. samtelige Riksens Ständer; men i det nu upgifne projectet
finnes ordet samtelige vara uteslutit. Att detta innebär en
märkelig förändring i förra grundlagen, är ganska påtageligit1
och så mycket mindre kan sådant numera vara tvifvelsmål
underkastat, då uti Högvördige Prästeståndets extracto protocolli
vidare förklaras, at uteslutandet af det ordet samtelige
blifvit vidtagit2 i den afsigt at såmedelst uttrycka, det meningen
i den nu projecterade Försäkran hade sitt afseende på
pluraliteten af Riksens Ständer.3 Deraf skulle således följa,
at då 3 stånd hos Kongl. Maij:st anmälte deras sammanstämmande
beslut i något mål, så borde detsamma då af Kongl.
Maij :st befordras til värkställighet, med mindre ämnet icke
anginge Riksens Ständers frihet, förändring i grundlagar
samt något stånds välförvärfvade privilegier. En så beskaffad
anmälan af 3 stånds beslut uti mål, som höra til samtelige
Riksens Ständers afgörande, är snörrätt stridande mot 17 §
i Riksdagsordningen, som tydeligen förmår och stadgar, at uti
de saker, som til samtel. Riksens Ständers afgiörande höra,
äger hvart stånd för sig [sitt särskilte votum].4
Grundlagen är redan ganska tydelig, huru vid ståndens
öfverläggningar och beslut samt vid sättet at bringa dessa til
värkställighet förhållas bör. Deremot kunna icke ordalagen
uti 5 § af 1751 års Svea Konungaförsäkran vara stridande;
men R. o. A. kan ock icke medgifva någre nya ordalag, som
skulle för tvetydighet blottställa, hvad den 17 § af Riksdagsordningen
uttryckel. stadgar såväl derutinnan, at uti de saker,
som til samtel. Riksens St:rs afgiörande höra, äger hvart
stånd för sig sitt särskilta votum, hvarvid slutet i hvarje sak
kommer på ståndens 4 stämmor at bero, som ock uti det
1 Extraktprotokollet: tydeligit.
2 I extraktprotokollet ha orden .. . uteslutandet — vidtagit ersatts
av: ... af det ordet samtelige blifvit uteslutit...
3 I extratprotokollet är de följande meningarna: Deraf — för sig uteslutna.
* Riksdagsordningen.
73
samma § innehåller om de ärender, som röra Riksens Ständers
frihet samt hvart och ett stånds välförvärfvade privilegier.
Efter anförandet af nyssnämnde § i Riksdagzordningen lärer
ei något vidare behöfva anmärkas til bestyrkande af hvad
i R. o. A:s extracto protocolli finnes nämndt i anseende til
denne projecterade förändring uti en rikets regeringslag.
3:o. Vid slutet af den projecterade 9 § af Konungaförsäkran
är at anmärka åtskilliga omständigheter af betydande vigt.
För at visa, det R. o. A:s Privilegier i denne § blifvit rörde,
behöfver R. o. A. icke länge uppehålla sig vid den där giorde
förändringen af det i den förra Konungaförsäkran brukade
ordet förnämligast till ett annat ordalag, nemligen endast,
ehuru1 olikheten af dessa bägge ordasättens betydelse2 är
ganska tydelig, hvarvid det senare utesluter alla igenom lagar
stadgade särskilta vid befordringar förefallande grunder; omständigheter,
som likväl enligt ännu ostridigt gällande författningar
i vissa delar röra såväl R. o. A. som andra stånd. R.o.A.
behöfver endast stadna vid det, som är än mera ögonskienligt,
då i det upgifna projectet endast3 tvänne författningar blifvit
åberopade, såsom de där4 skulle tjäna til obråttslig efterlefnad
vid sysslors och embetens förgifvande, nemi. 40 § i Regeringsformen
och åfvannämnde kongl, förordning af d. 12 Novembr.
1766, utan at5 2 § af Adeliga Privilegierne dervid nämnes;
hvilket nog tydeligen gifver tilkänna, at denna 2 § i Adeliga
Privilegierne härigenom aldeles skulle till sin kraft och
värkan uphöra.
4:o. För hvad orsak uti 11 §, som handlar om privilegiers
handhafvande, hvarom Riksens Ständer, R. o. A., andelige och
verldslige, högre och lägre, i nåder försäkras, man funnit nödigt
utesluta6 de orden Ridderskap och Adel, andelige och
1 Extraktprotokollet: emedan
2 Ibid.: bemärkelse ...
s Ibid.: blott...
4 Ibid.: ... där endast...
s I extraktprotokollet äro orden: utan at — tilkänna ersatta av:
Och som 2 § ... dervid icke nämnes, så gifver sådant alt nog tydeligen
tilkänna.
6 Extraktprotokollet: nödigt at borttaga ...
54—670435
74
verldslige, högre och lägre kan väl icke så noga skiönjas, men
de betänkeligheter, som .förekomma vid uteslutandet af de orden
emellan riksdagarne får R. o. A. tilfälle at här nedanföre
närmare uplysa.
5:o. Om i stället för det i 19 § af 1751 års Konungaförsäkran
nämnde ordet consistorier skulle enligt projectet införas
domcapitel, så förmäles väl uti Högvördige Prästeståndets extracto
protocolli, at derigenom blefvo förekommit, det icke
andre än de, som äro präster, måge emot stadgad lag mera
deltaga i erkebiskopps- än andre biskopsvahl. Men som i detta
ämne redan är en förordning af d. 30 Maji 1759 ang:de biskops-
och superintendentval, som i 9 § förmår, at vid gymnasier
alla lectorer, ehvad de äro präster eller ei, skola omrösta
uti consistorio til biskopsvahl, samt 11 § deraf ännu närmare
förklarar, hvad academierne angår, at där biskopen tillika är
procancellarius, komma samtel. professores vid biskopsvalet
att votera, och på den grund äfven sielfva praxis varit sådan,
at hela Consistorium Academicum i Upsala fått deltaga i erkebiskopsvalet;
så kan icke väl passa sig at genom Svea Konungaförsäkran
förändra, hvad uti lagarne i dy mål finnes
förut vara stadgat. Dessutom torde ofvannämnde förändring
ifrån ordet consistorier til domcapitel nu eller framdeles kunna
gifva anledning till en sådan förklaring, at consistorierne
på de ställen i riket, där domkyrkor icke äro, också til äfventyrs
kunde förlora rättigheten at välja til erkebiskop.
Hvad R. o. A. härom påminner härflyter af ömhet för Medständers
och medborgares privilegier1 och deras oförkränkta
bibehollande.
6:o. Den 21 § i Svea Konungaförsäkran, som handlar om
städernes rättigheter, har i projectet blifvit tilökt med en märkelig
och nog vidlyftig tilläggning. Härvid förekommer först
den eftertänkeliga ändring, at man uti den nu tilemnade Konungaförsäkran,
som til grundlagarnes utöfning så väsendteligen
hörer, söker införa annat än hvad i förra grundlagar är
stadgat. Den här föreslagne tilläggning finnes til det mästa vara
utur 1748 års kongl, resolution på städernes allmänna besvär.
Men då resolutioner på allmänna besvären hvarken hit
-
i Extraktprotokollet: ... medborgares rätt och privilegier .
75
tils blifvit ansedde för grundlagar, icke eller i den vägen beredas,
så voro det nog oformeligit1 at på sådant sätt giöra en
blandning af fundamentale lagar och oeconomiske resolutioner
eller politieförfattningar, en oreda, som lagstiftare med all
sorgfällighet böra söka undvika.
Det har icke eller undfallit R. o. A., huruledes vid sielfva
flyttningen af denne punct ifrån resolutionen på städernes allmänna
besvär til den nu ifrågavarande 21 § af Svea Konungaförsäkran
någon förändring i så måtto tilkommit, at på förra
stället nämnes om förbud emot all förtydning utaf embetsmän
vid värkställigheten af hvad om städernes fri- och rättigheter
förordnat är, men på det senare eller i den projecterade § af
Konungaförsäkran i stället för af embetsmän äro införde de
orden: af eho det vara må. Detta ombyte af ord passar sig
icke2 med den derjemte åberopade 51 § Regeringsformen, som
förmår, at städernes privilegier och rättigheter kunna af
Riksens Ständer efter tidernes omständigheter lämpas. Och
som de orden eho det vara må äga en så vidsträkt bemärkelse,
at derunder kunde äfven förstås Riksens Ständer sielfve,
så kunde3 häraf, åtminstone framdeles, den frågan upkomma,
om icke en sådan § i Svea Konungaförsäkran borde anses
såsom en af Riksens Ständer bifallen ändring i denne del af
åberopade 51 § i Regeringzformen, hvarigenom de rättigheter,
hvilka i följe af oeconomiske ämnens natur behof de förändras
och jämkas, skulle kunna blifva ansedde för så ständige som
formelige privilegier.
Någon närmare anledning härtill visar sig vid jämförelse
häraf4 med den redan anmärkte ändring i 11 §, hvaräst förrut
står, at alt, hvad för hvart och ett stånd är resolverat, skal
utan förtydning emellan riksdagarne verkställas, men igenom
uteslutande af de orden emellan riksdagarne, såsom nu föreslagit
är, blifver sielfva meningen positiv och följakteligen de
i fråga varande rättigheter aldeles ovillkorlige, fastän 51 §
i Regeringsformen sådant icke tillåter.
7 :o. Tilläggningen uti 22 § innefattar åtskilligt, som rörer
1 Extraktprotokollet: mindre ordenteligt.
2 Extraktprotokollet: ... icke väl...
3 Extraktprotokollet: torde.
* Extraktprotokollet: .. .af hvad nyssberördt är...
76
kronans rätt i betydelig måtto. Jemte försäkran1 för Allmogen
och för hvar man at bibehållas vid deras undfångne rätt
til skattejord, såsom kronan den försåldt, skulle, efter hvad
projectet inneholler, kronan hädanefter förbiudas at icke, under
hvad namn det vara må, til någon aflemna och bortbyta
kronoskatteräntor, hvarvid doch 28 § Adeliga Privilegierne
åberopas at förblifva oförkränkt. Dernäst och i stället för det,
som i 1751 års Försäkran står, at Menige Allmogen och andre
skola bibehållas vid deras undfångne besittnings- och stubberättigheter,
är i projectet infördt, at Kongl. Maij:ts och Kronans
Allmoge skal ständigt bibehållas vid deras åbo-, stubbeoch
besittningsrätter.
De respective Präste- och Borgarestånden hafva väl i deras
extracta protocolli förmält, at i projectet icke något influtit,
som ei förut vöre tydeligen stadgat i förre grundlagar och författningar;
men R. o. A. har sig icke bekant, at någon grundlag
eller författning innehåller det, som således i den projecterade
22 § af Svea Konungaförsäkran blifvit infördt. Saminanträdesprotocollerne
lemna egenteligen härom ingen annan
uplysning, än at denne tillägning blifvit intagen uppå anhållan
af Bondeståndets Taleman, at någon anledning härtil
vore hämtad af en i Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen
vid 1765 års riksdag projecterad förordning angående
kronoskattehemmans och lägenheters utbytande til
frälse; och änteligen at Talemannen förklarat, att denna tillläggning
hade i ståndet före varit samt blifvit gillad och approberad.
Men då förberörde vid 1765 års riksdag gjorde project
icke blifvit af Riksens Ständer antagit, tå måste det förefalla2
R. o. A. ganska sällsamt, at detsamma nu kunnat anmälas
såsom tilläggning i Svea Konungaförsäkran. Härvid lärer
ock hafva förekommit3 R. o. A., at deräst denne således föreslagne
ändring skulle vidtagas, så blefvo derigenom uphäfne
åtskillige i detta ämne til kraft och värkan ännu subsisterande
lagar och författningar, som stadga både om kronans och
1 Extraktprotokollet: ...den billige försäkran.
2 Extraktprotokollet: ... antagit, så kan ej annat än förefalla . . .
s Extraktprotokollet: Härvid har det och förekommit...
77
det allmännas rätt vid dispositionen af cronoegendomar och1
räntor. Ett eller annat bevis härå torde göra tilfyllest. Då projectet
i denne punct innehåller, att Kronoallmogen ständigt
skal bibehollas vid dess dborättigheter, och tydeligit är, at en
ständig åborättighet blifver detsamma, som nu kallas besittningsrätt,
men 1723 års skattekiöpsförordning tillika förmår,
att sådane kronohemman, hvarå åboer blifvit benådade med
besittningsrätt, icke kunna til skatte försäljas, med mindre en
sådan åbo ei sielf åstundar få kiöpa sitt hemman till skatte,
så uphörde igenom denne tilläggning af det enda ordet aroalia
de förordningar, som stadga om rätt til skattekiöp för åtskilige
sådane näringsidkare i riket, hvilka efter författningarne
och til befordran af hvarjehanda för riket och det allmänna
nyttige och betydelige rörelser blifvit försäkrade om
understöd med skattekiöps beviljande på sådane kronohemman
och lägenheter, som för handteringens uprätthållande
pröfvades nödige och omistelige.
Äfven förefaller härvid, det en sådan disposition om kronohemman
i riket ei kan förenas med den rättighet, R. o. A.
enligt 24 § Adeliga Privilegierne tillkommer, at njuta vederlag
för bortmist kiöpegods, såväl til jord som räntor. Ett
hemman, hvarå ständig2 besittningsrätt är beviljad, kan sedermera
icke öfverlåtas til nogon annan. Och på hvad sätt
blefvo då3 för R. o. A.4 möjeligit at hädanefter som tilförene
få sin ersättning i kronojord och räntor för bortmiste frälsegods,
då någon bland R. o. A.5 som äger sådan fordran, sig
derom anmäler? Månge flere omständigheter vöre at erindra
vid anförde tilläggning i denne § af 1751 års Konungaförsäkran,
som nu til undvikande af vidlyftighet förbigås.
Sluteligen kan R. o. A. icke vidkännas den mening med remissen
til Högl. Secrete Utskottet och de sammanträdde deputerade,
som skulle dem derigenom hafva varit updragit, att
1 Extraktprotokollet: kronoegendomar och de cronan ostridigt tilhörige
räntor.
2 Extraktprotokollet: ständig åborätt, det är besittningsrätt blifver...
3 Extraktprotokollet: då möjeligit
4 Extraktprotokollet: R.o.A. eller dess rättsinnehafvare äfven af andra
stånd...
5 Extraktprotokollet: R. o. A. eller eho det vara måtte ...
78
under det 1751 års Svea Konungaförsäkran borde öfver ses och
lämpas til vår nu regerande allernådigste Konungs höga kröning,
vid samma tilfälle äfven företaga sig någon pröfning,
som hade för afseende at ändra eller förklara något af hvad
antingen i rikets regerings- och grundlagar eller oeconomieoch
politieförfattningar eller stånds privilegier förut finnes
stadgat; utan tvärtom har ändamålet med sielfva remissen
varit at i sorgfälligaste måtto undvika, at uti de oumgängelige
tilläggningarne i den Kongl. Försäkran icke måtte inflyta något
annat än det, som med utkomne grundlagar sedan år 1751
vore aldeles likstämmigt.1
R. o. A. har altså på goda grunder updragit sådant til Högl.
Secrete Utskottet och de sammanträdde deputerade, särdeles
som det icke är ett af de minst angelägne ärender, som Riksens
Ständer åligga at bibehålla rikets antagne grundlagar i
deras renhet och hälgd, så at de icke vid förändrade tideskiften
varda något förhastat ombyte underkastade. Om det kan
säijas, at ordalagen uti förre Konungaförsäkringar blifvit tilförene
ansedde såsom vilkorlige, och at Riksens Ständer då
icke mindre uti en sådan act än i alle andre rikets grundlagar
genast skridit till den förändrings vidtagande, som i ett eller
annat mål kunnat anses för nyttig och nödig;2 så är just till
förekommande häraf en grundlag sedermera af Riksens Ständer
sielfve gjord, enhälligt gillad och antagen, som föreskrifver,
at thädanefter ingen förklaring, tilläggning eller förbättring
uti grundlagarne och det, som deras utöfning rörer, må
vid den riksdag, då sådant projecteras, få gå til någon fulbordan.
R. o. A. kan således ei till sluteligit afgiörande uptaga
någondera af de förändringar uti Svea Konungaförsäkran,
hvilka, likmätigt hvad här ofvanföre nog tydeligen blifvit ådagalagt,
verkeligen innehålla dels ett nytt stadgande, dels förklaringar
och tilläggningar, som i förre lagar och stadgar icke
igenfinnas, emedan sådant ei står at förena med hvad 11 §
i 1766 års förordning uttryckel. och utan det ringaste undantag
bjuder.
Och hvad förut sig tildragit med förändringarne i förra Ko
1
Extraktprotokollet: öfverenstämmande.
2 Extraktprotokollet: som man trodt i ett eller annat mål kunna ega
rum .
79
nungaförsäkringar af åren 1719 och 1720 i jemnförelse emot
1751 års Svea Konungaförsäkran, hvilket enkannerligen1 i
Hedervärda Bondeståndets extracto protocolli blifvit åberopat,
det kan, om ock 1766 års författning nu icke skulle i vägen
ligga, ändoch så mycket mindre dragas til något praejudicat
vid detta tillfället, som omständigheterne nu ingalunda äro
desamma, då en infödd Svea Konung med arfsrätt til sin thron
emottager den svenska spiran.
Enär R. o. A. betragtar, huruledes en med så stora kongl,
dygder och förundrans värda egenskaper begåfvad samt af
alla rikets inbyggare högst älskad Herre och Konung igenom
Försynens skickelse intagit sin Glorvyrdigste Herr Faders
ställe at styra Svea Rike, alla trogna undersåtare til glädje och
hugnad, samt att enkannerligen2 för sådan orsak Riksens
Högl. Ständer blifvit till denna nu påstående riksdag församlade,
så kan R. o. A. ei annat än med smärtefull oro besinna,
huru den af Kongl. Maij :st längst för detta utsatte termin til
Dess höga kröning utan värkställighet gått förbi, til hvilket
uppehåll R. o. A. så mycket mindre varit vållande, som R. o A.
då genast förklarade sig icke finna något vid den utsatte terminen
at i underdånighet påminna, och icke eller ifrån R. o.
A.,3 den minsta anledning kommit til någre sådane nya vilkor
och tilläggningar i Svea Konungaförsäkran, hvarom likväl å
de öfrige respective ståndens sida frågor blifvit väckte och
hvarom en obehagelig skiljagtighet emellan R. o. A. samt de
öfrige respective stånden nu är för handen.
Huru högeligen skulle icke R. o. A. önska, att desse frågor
varit af sådan mindre betydelighet, at R. o. A. nu kunde anse
för sig vilkorligit, i hvad slut man derom skulle stadna,
blott en stor4 Konungs höga kröningsact eij derigenom blefve
uppehållen?5 R. o. A. skulle då gerna hit lämpa den § af Riksdagsordningen,
som handlar om Ständers pluralité och hvarom
i Hedervärda Bondeståndets extracto protocolli påminnes.
1 Detta ord icke i extraktprotokollet.
2 Extraktprotokollet: egenteligen.
2 Extraktprotokollet: R.o.A., som för sin del inga nya förmåner eller
något utvidgande af sina rättigheter sökt vinna den ...
4 Extraktprotokollet: stor och högstvördad ...
5 Extraktprotokollet: .. . kröningsact kunde påskyndas.
80
Men då, enligt hvad här ofvanföre stadgat är,1 frågan angår
så hufvudsakeliga ämnen, som äga en oskiljagtig gemenskap
med rikets regerings- och grundlager samt stånds privilegier;
så förgäter icke eller R. o. A. de skyldigheter, hvilka i dy mål
äro Riksens Ständer såsom lagbundne Ständer ålagde, dels i
förmågo af riksdagsmannafullmagten, dels ock af Regeringsformen,
Riksdagsordningen och flere fundamentale lagar,
samt deribland nu i synnerhet 11 momentet i 1766 års
grundlag. Hvarföre ock R. o. A., som på så osvikeliga grunder
byggt sin förra tanka i förevarande mål, lärer2 altså2 finna2
för sig oöfvervinnerlige hinder ligga i vägen at derifrån i någon
måtto vika.
1 Extraktprotokollet: anfördt blifvit.
2 Extraktprotokollet: finner ...
81
Bihang.
Förteckning å hos Ridderskapet och adeln ingivna och föredragna
eller anmälda, här icke avtryckta memorial.
Aminoff, Carl Fredrik, major, om sin tur. (Sid. 703. Bondest.
arkiv 1771—1772, vol. 19, nr 58.)
Beck-Friis, Johan, kapten, om major T. Nordenadlers befordran.
(Sid. 588. Allegater II, fol. 284.)
Bergenstråhle, Alexander, löjtnant, om kronohemmanet Kårby.
(Sid. 688. Allegater II, fol. 44.)
Bethun, Paul Johan, kapten, om krigsförtjänster. (Sid. 341,
744. Allegater I, fol. 404.)
Billberg, Fredrik Otto, kapten, om kadettskolan i Karlskrona.
(Sid. 393, 637. Bondest. arkiv 1771—1772, vol. 19, nr 32.)
Breitholtz, Carl Edvard, vice häradshövding, om G. Palmfelts
riksdagsmannarätt. (Sid. 97. Allegater I, fol. 56.)
Böhnen, Caspar Ludvig von, assessor, om assessor J. G. Ehrenpohl
tur. (Sid. 260. Bondest. arkiv 1771—1772, vol. 19, bilagt
nr 60.)
Carpelan, Carl Efraim, kapten:
om tur för officerare vid Jämtlands m. fl. regementen. (Sid.
233, 250. Prästest. arkiv, F. 108, nr 16.)
om boställsbyggnaden vid Västerbottens regemente. (Sid.
542, 553. Allegater I, fol. 556.)
Christiersson, Robert von, ryttmästare, om major J. C. von
Schwartzers tur. (Sid. 361, 550. Allegater I, fol. 547.)
Creutz, Johan Gabriel, greve, häradshövding:
om G. Palmfelts riksdagsmannarätt. (Sid. 97. Allegater I,
fol. 48.)
om konserter på Riddarhuset. (Sid. 617. Riddarhusdeputationens
protokoll och handlingar, fol. 627.)
Duben, Gustaf von, friherre, fänrik:
om hovjägmästare S. G. Tigerhielms arvstvist. (Sid. 363,
379. Bondest. arkiv 1771—1772, vol. 18, nr 28. Tryckt.)
82
om tvisten mellan C. F. Aminoff och H. von Kruse. (Sid. 703.
Bondest. arkiv 1771—1772, vol. 19, nr 58.)
Ehrenpohl, Johan Georg, assessor, om sin tur. (Sid. 260.
Bondest. arkiv 1771—1772, vol. 19, bilagt nr 60.)
Essen af Zellie, Alexander Magnus von, major, om major T.
Nordenadlers befordran. (Sid. 542. Allegater II, fol. 232.)
Falkengréen, Christoffer, vice amiral, om kadettskolan i Karlskrona.
(Sid. 366, 637. Prästest. arkiv, F. 108, nr 58.)
Franc, Carl Fredrik, krigsråd, om major J. C. von Schwartzer.
(Sid. 361, 550. Allegater I, fol. 542.)
Franckenheim, Carl Natanael, löjtnant, om hovjägmästare S.
G. Tigerhielms arvstvist. (Sid. 342. Prästest. arkiv, F. 108,
nr 31.)
Grönhagen, Claes Vilhelm, friherre, kammarherre, om assessor
J. G. Ehrenpohls tur. (Sid. 260. Bondest. arkiv 1771—
1772, vol. 19, bilagt nr 60.)
Gyllenpalm, Johan Ulrik, vice häradshövding, om ödeshemmans
upptagande. (Sid. 702. Borgarst. arkiv 1771—1772,
vol. 13, nr 89.)
Hederstierna, Carl Magnus, kapten, om tillförsel av livsmedel
till Karlskrona. (Sid. 303. Prästest. arkiv, F. 108, nr 35.)
Heldenhielm, Johan Adam, kommendör, om sin tur. (Sid. 383.
Allegater I, fol. 455.)
Jennings, John, hovmarskalk, om kommerserådet A. Nordencrantz.
(Sid. 724. Borgarst. arkiv 1771—1772, vol. 13, nr 106.
Tryckt.)
Jägerhorn af Spurila, Reinhold Johan, major, om sin tur. (Sid.
700, 761. Allegater I, fol. 734.)
Jägerskiöld, Carl Johan, underlöjtnant, om hushållningen i
Finland och förslag om finsk deputation. (Sid. 280. Prästest.
arkiv, F. 108, nr 26.)
Klingspor, Christian Joakim, generalmajor, om de licentierade
riksråden. (Sid. 112. Prästest. arkiv, F. 108, nr 1. Tryckt.)
Kruse af Elghammar, Johan Gideon, kommendant, om kommerserådet
A. Nordencrantz skrifter. (Sid. 179. Allegater I,
fol. 120.)
Kruse af Verschou, Carl Magnus, friherre, ryttmästare, om
major J. C. von Schwartzer. (Sid. 550. Allegater I, fol. 538.)
Köhnnigstedt, Carl Vilhelm von, kapten, om konserter på Rid
-
83
dårhuset. (Sid. 554, 617. Riddarhusdeputationens protokoll
och handlingar, fol. 629.)
Lagerbom, Daniel, major, om Västerbottens regemente. (Sid.
578. Allegater I, fol. 636.)
Lagercrantz, Jakob, kapten, om överjägmästare i Halland.
(Sid. 554. Prästest. arkiv, F. 100, Bondest. extraktprot. nr
58.)
Leijonanckar, Fredrik Vilhelm, kapten:
om förändring av karaktärerna för amiralitetsofficerare.
(Sid. 324, 342. Allegater I, fol. 397.)
om kommendör J. A. Heldenhielms memorial. (Sid. 394.
Allegater I, fol. 462.)
Leijonhielm, Carl Fredrik, friherre, kapten, om tur för officerare
vid Jämtlands m. fl. regementen. (Sid. 250. Allegater I,
fol. 327.)
Lilliehorn, Per, kapten:
om provinsialläkare på Öland. (Sid. 516. Borgarst. arkiv
1771—1772, vol. 15, nr 10.)
om kommerserådet A. Nordencrantz. (Sid. 596, 724. Borgarst.
arkiv 1771—1772, vol. 13, nr 42. Tryckt.)
Lilliesvärd, Carl Julius, kapten, om G. Palmfelts riksdagsmannarätt.
(Sid. 97. Allegater I, fol. 52.)
Lindelöf, Carl Adolf, vice häradshövding, om en riddaresyn.
(Sid. 719. Borgarst. arkiv 1771—1772, vol. 13, nr 91.)
Ljungfelt, Magnus, kapten, om tur för officerare vid Jämtlands
m. fl. regementen. (Sid. 250. Allegater I, fol. 334.)
Marcks von Wurtemberg, Gustaf Reinhold, löjtnant, om tur
för officerare vid Jämtlands m. fl. regementen. (Sid. 250.
Allegater I, fol. 325.)
Meck, Nils Vilhelm, kapten, om bättre villkor för garnisonsregementen.
(Sid. 363. Prästest. arkiv, F. 108, nr 59.)
Meijerf eldt, Johan August, greve, överste, om Västerbottens
regemente. (Sid. 553. Allegater I, fol. 554.)
Nordenadler, Teodor, major, om sin tur. (Sid. 531. Allegater
II, fol. 277.)
Nordencrantz, Anders, kommerseråd:
om handlingarna rörande borgmästare Tollstorps memorial.
(Sid. 231. Allegater I, fol. 365.)
om finansverket och kommerserådet Finlaijs konkurs. (Sid.
84
327, 723. Allegater I, fol. 789. Tryckt.)
om en föreslagen särskild deputation. (Sid. 724. Utskottshandlingar
1771—1772, vol. 86, fol. 391.)
om en föreslagen särskild deputation. (Sid. 724. Utskottshandlingar
1771—1772, vol. 86, fol. 393. Tryckt.)
Nordencreutz, Fredrik Jakob, överste, om finska hushållningen.
(Sid. 270. Allegater I, fol. 352.)
Nordenskiöld, Anders Johan, löjtnant, om Tusby pastorat.
(Sid. 601. Borgarst. arkiv 1771—1772, vol. 15, nr 16.)
Oldenskiöld, Erik, kapten, om krigsförtjänster. (Sid. 759. Allegater
I, fol. 869.)
Palmfelt, Gustaf Helmer, kapten:
om riksdagsmannarätt. (Sid. 78. Riddarhusdeputationens
protokoll och handlingar, fol. 24.)
om riksdagsmannarätt. (Sid. 97. Allegater I, fol. 54.)
Pinello, Nils Emil, kapten, om major J. C. von Schwartzers tur.
(Sid. 381, 550. Allegater I, fol. 529.)
Planting Bergloo, Mikael Johan, löjtnant, om tur för officerare
vid Jämtlands m. fl. regementen. (Sid. 250. Allegater I, fol.
323.)
Queckfeldt, Samuel Gustaf, assessor, om assessor J. G. Ehrenpohl
tur. (Sid. 235. Bondest. arkiv 1771—1772, vol. 19, bilagt
nr 60.)
Ramsag, Anders Johan, löjtnant, om tur för officerare vid
Jämtlands m. fl. regementen. (Sid. 250. Allegater I, fol. 329.)
Reenstierna, Abraham, löjtnant, om Rossarö gods. (Sid. 504.
Bondest. arkiv 1771—1772, vol. 18, nr 27.)
Reutercrona, Carl Gustaf, lagman, om ridderskapet och adelns
privilegier. (Sid. 246. Riddarhusdeputationens protokoll
och handlingar, fol. 231.)
Reuterholm, Gustaf Gottfrid, friherre, lagman:
om hovjägmästare S. G. Tigerhielms arvstvist. (Sid. 260,
379. Bondest. arkiv 1771—1772, vol. 18, nr 28.)x
om hovjägmästare S. G. Tigerhielms arvstvist. (Sid. 379.
Allegater I, fol. 417. Tryckt.)
om sin bankokommissarielön. (Sid. 714. Allegater III, fol.
841.)
1 Vid 1769—1770 års riksdag ingivet den 17 januari 1770, för vilken dag protokoll
saknas.
85
Ridderstorm, Carl Fredrik, löjtnant, om tur för officerare vid
Jämtlands m. fl. regementen. (Sid. 250, 253. Allegater I, fol.
336.)
Rosencrantz, Holger Anders, major, om major J. C. von
Schwartzers tur. (Sid. 361, 550. Allegater I, fol. 533.)
Rosenlindt, Carl Gustaf, fänrik, om kommerserådet A. Nordencrantz.
(Sid. 161, 179.11
Rosenqvist af Åkershult, Adolf Axel, kapten, om krigsförtjänster.
(Sid. 382, 744. Prästest. arkiv, F. 108, nr lil.)
Schmiterlöw, Gustaf Adolf, major, om major J. C. von
Schwartzers tur. (Sid. 361, 363, 550. Allegater I, fol. 540.)
Schwartzer, Johan Christoffer von, major, om sin tur. (Sid.
381, 550. Allegater I, fol. 525.)
Schönberg, Anders, rikshistoriograf, om hovjägmästare S. G.
Tigerhielms arvstvist. (Sid. 379. Allegater I, fol. 415.)
Silfverbrand, Johan Fredrik, vice korpral, om hovjägmästare
S. G. Tigerhielms arvstvist. (Sid. 260, 363. Bondest. arkiv
1771—1772, vol. 18, nr 28.)2
Silfverström, Johan Otto, löjtnant, om krigsförtjänster. (Sid.
744. Prästest. arkiv, F. 108, nr 112.)
Skgtte af Sätra, Bengt Johan, kapten, om hemmanet Konungssund.
(Sid. 757. Borgarst. arkiv 1771—1772, vol. 14, R. o.
A:s extraktprot. nr 5.)
Sparre, Carl, friherre, landshövding, om lanthushållningen.
(Sid. 596. Allegater I, fol. 644.)
Sparrsköld, Erik Daniel, hovjägmästare, om jägeribetjäningen
i Halland. (Sid. 542. Pärstest. arkiv, F. 100, Bondest. extraktprot.
nr 58.)
Stauden, Abraham von, kapten, om kommendör J. A. Heldenhielms
tur. (Sid. 363. Bondest. arkiv 1771—1772, vol. 19, nr
32.)
Stedt, Nils, löjtnant, om tur för officerare vid Jämtlands m. fl.
regementen. (Sid. 250. Allegater I, fol. 331.)
Strokirch, Carl Mikael von, konduktör, om en kronofordran.
(Sid. 693. Allegater I, fol. 728.)
Strokirch, Carl Reinhold von, hovrättsråd:
1 Detta memorial har icke återfunnits.
2 Daterat den 15 januari 1770 och ingivet vid 1769—1770 års riksdag vid tidpunkt,
då protokoll saknas.
86
om säte och stämma. (Sid. 90. Allegater I, fol. 40.)
om säte och stämma. (Sid. 98. Allegater I, fol. 59.)
om en riddaresynerätts dom. (Sid. 164.)1
Strokirch, Johan von, protonotarie, om rättegångars förkortande
i kronofordringsmål. (Sid. 642. Allegater I, fol. 674.)
Svedenstierna, Lars, assessor, om handelsmannen A. Maulströms
sak. (Sid. 711. Prästest. arkiv, F. 108, nr 105.)
Tandefelt, Johan, löjtnant:
om strömrensning i Finland. (Sid. 271. Allegater I, fol. 360.)
om ökning av ledamöter från Finland i kammarekonomideputationen.
(Sid. 363. Allegater V, nr 11.)
Tilas, Daniel, landshövding, om landshövdingetjänsten i Halland.
(Sid. 94. Allegater I, fol. 44.)
Tranefelt, Johan Verner, major, om häradshövding C. Rahmn.
(Sid. 751. Borgarst. arkiv 1771—1772, vol. 7, Bondest.
extraktprot. nr 21.)
Ulfsax, Anders Magnus, löjtnant:
om val av justitiekansler. (Sid. 325. Allegater II, fol. 172.)2
om ryttmästare J. M. Hallonquist. (Sid. 378. Allegater I, fol.
425.)
Ulfvenklou, Abraham Henrik, major:
om major J. C. von Schwartzers tur. (Sid. 550. Allegater I,
fol. 549.)
om president C. G. Cronhjorts pension. (Sid. 750. Prästest.
arkiv, F. 108, nr 88.)
Wagenfelt, Fredrik, kommendörkapten, om kadettskolan i
Karlskrona. (Sid. 504, 637. Prästest. arkiv, F. 108, nr 57.)
Wallén, Samuel Christian, stadsmajor, om Stockholms stads
militärkår. (Sid. 644. Allegater I, fol. 698.)
Wrede-Sparre, Axel, greve, överståthållare, om Stockholms
stads militärkår. (Sid. 644. Allegater I, fol. 697.)
Vult von Steijern, Otto Reinhold, major, om major J. C. von
Schwartzers tur. (Sid. 550. Allegater I, fol. 535.)
Åkerhielm af Margretelund, Alrik, friherre, kapten, om G.
Palmfelts riksdagsmannarätt. (Sid. 97. Allegater I, fol. 46.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
2 Tryckt som Bil 1 i RAP, del 30.
