# ID: svediakorp-gov146
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1771--1772
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 115,797
# sentences: 4,249
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Deputerade över urskillningsmålen.
293
R. o. A:s ledamöters i deputationen öfvertygelse blifvit emot
instructionen antagne och remitterade, och utbad sig at öfver
n:o 275 få upläsa sin tanka, den han skrifteligen författat.
Sielfva saken angeck Riksdagsmannens från Ångermanland
Jonas Olofsson Norbergs besvär deröfver, at Kongl. Maij :t
ei velat bevilja honom restitutio fatalium at få återvinna skattelösningsrätten
uppå någre kronohemman, som för längre tid
sedan blifvit til skatte försålde men nu af åboerne påstås at
få til skatte kiöpa utur nuvarande ägarens hand, och hvilken
tvärt emot instruction för Urskillningsdeputationen blifvit
till remisse antagen.
Hr Hofrättsrådet von Posts mening lydde, som följer:
Hofrättsrådet von Posts votum.
Enär jag mig skal utlåta, huruvida Riksdagsmannen Jonas
Olofson Norbergs under n:o 275 ingifne memorial må såsom
riksdagsärende antagas, nödgas jag till uplysning om målets
sanskyldiga beskaffenhet anmärka, at Kongl. Secreteraren
Baron Carl Bunge, som ägt hos kronan någon skatterättighetsfordran,
har derföre sökt få immission uti kronohemman; att
i anledning af Landshöfdingeembetets i Sundsvall upgifvande
och tilstyrkande d. 29 Februarii 1768 Kongl. Kammarcollegium
d. 13 Dec. nyssnämnde år bifallit, det Baron Bunge måtte
erhålla införsel uti Ås och öster Nylands kronohemman i
Sånga och Sollefteå sochnar uti Ångermanland, hvarom samma
dag bref afgått til Hr Landshöfdingen örnsköld; att vid
riksdagen 1769 detta mål uti 2 § af Ångermanlands Allmoges
underdånige besvär blifvit uptagit; men Bondeståndet
doch pröfvat, at det icke kunde såsom ett allmänt antagas
utan såsom enskilt anses borde och derföre detsamma til
Kongl. Maij :ts nådige bepröfvande i underdånighet upgifvit;
at Kongl. Maij :t uppå nyssnämnde underdåniga ansökning,
sedan vederbörande blifvit hörde, d. 29 Maji 1770 i nåder sig
utlåtit, at som åboerne på Ås och Nylands hemman ei inom
laga och rättan tid öfver ofvanberörde Kongl. Kammarcollegii
författning sig ordenteligen och författningarne likmätigt i
underdånighet besvärat, så borde vid den Baron Bunge tilerkände
immission såsom laga kraftvunnen förblifva; at sedermera
åboerne på Öster Nylands hemman i underdånighet
294 1771, sept. 14. Deputerade över urskillningsmålen.
sökt, det Kongl. Maij :t i nåder täcktes återställa den laga tid,
som förutnämnde Kongl. Maij :ts utslag d. 29 Maji 1770 ansedt
dem hafva försuttit, hvilket Kongl. Maij :t d. 8 Febr. 1771 ei
funnit skjäl at bifalla; och änteligen at Norbergs nu under
öfverläggning varande memorial sluteligen innehåller ett underställande,
om icke Ås och Nylands åboernes fatalier kunna
anses för förvarade, då hos Riksens Ständer de insinuerat
deras besvär emot Kongl. Kammarcollegii författning, och at
hos Kongl. Maij :t i underdånighet anhållas måtte, det ville
Kongl. Maij :t i nåder pröfva theras andragne skjäl i huvudsaken,
utan at de förre Kongl. Maij :ts nådige resolutioner
måge i vägen ligga.
Af hvad jag således körtel, anmärkt, blifver oemotsägeligit,
det detta mål icke kan få namn af allmänt utan är en
tvist private personer emellan om bättre rätt til hemman, således
och då Riksdagsmannen Norberg icke äger de klagandes
fullmagt at å deras vägnar talan föra, som utmärker det
de med Kongl. Maij :ts utslag [ej] äro nöijde, så håller jag före
med 5 § af deputations instruction vara öfverensstämmande
detta mål icke antaga, hälst den åberopade § tydel. stadgar,
den någor som fullmägtig allenast sådane skrifter (nemi. inlagor)
undertecknar, skal behörig fullmagt biläggas, så framt
de af deputationen måge antagas; kunnandes jag icke med
en ifrån någon landsort vald riksdagsfullmägtiges hvarken
rättighet eller skyldighet förena at hos Riksens Ständer utan
särskilt fullmagt anhängige giöra tvister, af hvad natur de
ock vara måge, enskilte personer emellan; åtminstone gifver
riksdagsmannafullmagten, sådane som hon uti 9 § Riksdagsordningen
är införd, dertil ingen anledning och vidsträktare
dristar jag mig icke en riksdagsmans skyldighet taga.
Detta kunde vara för min räkning nog, men då jag finner
flere deputationsledamöter anse fullmagt mindre nödig, vil
jag för en stund supponera, at Jonas Norberg bilagt sakägarens
fullmagt, och mig yttra, hvad anseende detta mål då bör
få; hvarvid jag likväl först får omnämna, at mig icke tilständigt
är i någor måtto pröfva huvudsaken eller huruvida jordeböckerne
äro oriktige, som åtminstone sedan 1691 uptaga
desse Nylands och Ås hemman uti kronocolumn, hvilket,
hvad det sednare angår, icke bestrides, utan tilkommer mig
Deputerade över urskillningsmålen.
295
endast, efter den anledning ingifne handlingar medgifva, pröfva,
i stöd af hvilken § uti deputations instruction förekomne
ärender antingen böra för riksdagsmål antagas eller, som vi
bruka säga, afslås.
Jemför jag de förr af mig nämnde och i detta mål utfärdade
kongl, resolution d. 29 Maji 1770 och 8 Februarii 1771
med Norbergs ofvan antagne ansökning, visar den förre kongl,
resolutionen, at både Ås och Nylands hemmans åboer hafva
försummat lagh sig öfver den af Kongl. Kammarcollegium
Baron Bunge tilerkände imission i underdånighet besvära och
den sednare resolutionen, at n. b. endast Nylands åboer fatalierne
ätersökt, hvilka fatalier Norberg nu vil återvinna, som
orden i hans skrift tydeligen utmärker; således ligger äfven
9 § af instruction, som förmår, det klagomål rörande förnekad
restitution af försutten tid til bepröfvande icke får uptagas,
i vägen at detta såsom riksdagsärende antaga. Jag behöfver
icke nämna ordsakerne til detta förordnande uti instruction,
hvar enskilt mans säkerhet hvilar derpå, at denna
lag hålles helig, och lydna för lagen kräfver af mig den skyldigheten
afstyrkja remiss.
Denne mening hade äfven de öfrige K. o. A:s ledamöter uti
deputationen varit utaf, men de tre ståndens ledamöters pluralité
saken remitterat. Uppå föreställningar, at lag och instruction
ei tilläto sådane måls antagande, lämnades af dem
aldrig annat til svar, än at man måste hielpa den, som är lidande.
Hr von Post ansåg derföre ganska angelägit vara, att
hrr deputerade fortfara uti den dem updragne commission.
Hr Baron och Landtm.: Som desse hrr deputerade redan
ingifvit deras betänkande öfver åtskillige sådane mål, så kunde
detta företagas, när samma betänkande hos R. o. A. förekommer.
Frih. Rehbinder, Berndt, instämde med Hr von
Post. Hvad deputerade uti deras betänkande anmärkt, voro
minsta delen, ganska många flere mål gingo genom uti deputationen,
ansökningar i brottmål, restitutio fatalium m. m.
antogos och remitterades.
Hr Hierta, Carl, tilläde sig veta, at klagomål öfver den
i alla tider erkände skyldigheten at inom lagsagun föra tion
-
296 1771, sept. 14. Deputerade över urskillningsmålen.
desäden blifvit antagne, ehuru det stridde tvert emot det besvurne
indelningsvärket så för militaire som civilstaten. Ägde
detta fortgång, voro ei mera säkerhet i landet at förvänta.
Hr Silfverschiöld, Arvid, förenade sig med Frh.
Rehbinder; han kunde icke neka, at det ju voro betänkeligit
sätta deputation öfver deputation; för sin del förklarade han,
at ehuru villig han voro såsom utsedd ibland de deputerade
at svara till det för honom yttrade förtroende at gemensamt
med desse hrr deputerade utarbeta project till ett extractum
protocolli, som kunde innehålla R. o. A:s anmärkningar vid
åtskillige af Urskillningsdeputationen till remiss antagne mål,
så voro han såsom ledamot uti Secrete Utskottet och de dertil
hörande deputationer så förhindrad, at han icke sågo sig
äga tid och råderum dertil; utan föreslog han i sitt ställe Hr
Stierneld, Lars, Vice President. Men skulle R. o. A. vilja falla
uppå den tanka at anmoda sine ledamöter i Urskillningsdeputationen
at vid hvarje förefallande casu gå med särskilt
tanka derom til plena, trodde han det vara mera enligit med
vanlig praxis vid riksdagar.
Frih. Grönhagen, Claes Wilh., ansåg de deputerades
giöromål ei såsom en granskning öfver Urskillningsdeputationens
ledamöters resolutioner och beslut utan at sätta i
ordning på papperet R. o. A:s tanka angående sådane mål,
som Urskillningsdeputationen ei bordt uptaga; likväl som detta
ei voro behagligt giöromål, ville han väl för sin del samtycka,
at det måtte afstadna och i stället R. o. A:s ledamöter i deputationen
vid hvar särskilt casus komma in med deras särskilte
mening för hvarje sak, hvarigenom han förmodade, att
Frih. Rehbinder skulle låta förmå sig at uti Urskillningsdeputationen
qvarblifva.
Hr Wadenstierna, Carl: Aldrig har det varit af
misstankar uppå sine ledamöter uti Urskillningsdeputationen,
som R. o. A. tagit det beslut at genom visse committerade låta
granska urskillningslistan, men den methoden, R. o. A. fölgt
för att komma till sitt ändamål, som är at stadga sine tankar
öfver ett och annat Urskillningsdeputationens giöromål,
den lämpeligaste. Kanskie R. o. A. torde om desse saker vilja
giöra ett hemställande til de andre stånden, och då är det
väl bättre och gifver mera trygghet, om andre af R. o. A. än
Deputerade över urskillningsmålen.
297
de, sorn äro ledamöter uti Urskillningsdeputationen, författa
project till densamma, aldra hälst, om de blifva af lika mening
med deputationens ledamöter, kan det visserligen icke
visa något misstroende; derföre tilstyrkte Hr Wadenstierna,
at de måtte fortfara, och hemstälte, om R. o. A. skulle vilja
företaga det, som redan är upläst och ligger på bordet för
at låta det afgå eller om dermed skal väntas, till dess alt
kan komma in.
Frih. Cederhielm, Josias, instämde äfven, at då han
bifallit R. o. A:s beslut om desse hrr committerade, det aldrig
skiedt hos honom af någon misstanka emot R. o. A:s ledamöter
uti Urskillningsdeputationen; han och enhvar voro nogsamt
underrättade och öfvertygade, at de sökt följa lagen efter
yttersta begrepp. Det voro ei eller obekant, at pluraliteten
i deputation deciderade; han anholt, at desse hrr committerade
måtte continuera och det såväl för deputationens och
Riksens Ständers gagn som hvar medborgares bästa, ty om
detta skulle continuera, räknade han för en olycka at vara
bofast man i Sverige.
Hr Ehrenpreus, Friedric, föreslog, at ledamöterne
uti Urskillningsdeputationen kunde vidtaga och fortfara med
detta arbetet.
Frih. von Essen: Sedan urskillningslistan hos R. o. A.
blifvit upläst, var det R. o. A:s tankar at hindra, det obehörige
mål ei måtte antagas af Urskillningsdeputationen. Det
voro väl närmast i sin ordning, at R. o. A. utser sielfve af sine
ledamöter dem, som skola fatta meningen och beslutet i pennan,
än at updraga deputationens ledamöter at giöra anmärkningar
öfver deputationens giöromål. Sedan R. o. A. i detta tagit
sitt beslut, önskade Frih. von Essen, at R. o. A. förblifva
dervid och at de utsedde herrar ville continuera. Funnos det
nödigt at förstärcka1 deras antal, voro han ei deremot, allenast
at så fort urskillningslistan blifver upläst på Riddarhuset,
så vidtaga de committerade och giöra anmärkningarne,
där de behöfvas.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolf, conformerade sig
med Friherrarne von Essen och Cederhielm; anseendes för
bättre, at R. o. A. genom deputerade än af sine ledamöter uti
l Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: försträcka.
298 1771, sept. 14. Deputerade över urskillningsmålen.
deputationen låter giöra detta arbetet.
Hr Baron och Landtm, giorde nu proposition: Bifaller
R. o. A., at hrr connnitterade fortfara med sitt arbete?
Hvilken med Ja besvarades.
Hr Baron och Landtm, vände sig häruppå till hrr committerade
med begäran att de ville continuera och icke afsäga
sig.
Hr Stierneld, Lars: Ehuru han voro ledamot uti Secrete
Deputationen, ville han dock ei undandraga sig at i stället
för Hr Presidenten Silfverschiöld deltaga med de öfrige
herrarne uti detta arbetet.
Han blef derföre af Hr Baron och Landtm, betackad,
hvilken jemte flere herrar förenade sig at begära, det Hr Linderstedt
ville qvarblifva.
Hvartil Hr Linderstedt förklarade sig villig.
I fölgd af detta utfärdades extractum protocolli til Hr
Stierneld i följande form:
S. d. Presidenten och Riddaren af Kongl. Maij :ts Nordstjerneorden
Hr Arvid Silfverschiöld förklarade sig icke äga tid
och rådrum at biträda de herrar, hvilka blifvit utsedde at
utarbeta project till R. o. A:s extract. prot., som skulle innehålla,
hvad R. o. A. kunde hafva at anmärka vid åtskillige uti
Urskillningsdeputationen til remisse antagne mål, och föreslog
i sitt ställe Vice Presidenten och Riddaren af Kongl. Nordstjerneorden
Hr Lars Stierneld, hvilken förklarat sig villig
härtil; hvarföre bemälte Hr Vice President blef uti Hr Presidenten
Silfverschölds ställe utnämnd. Ut supra.
13. Hr Baron och Landtm, anmälte, at til den förestående
Kongl. Maij :ts kröning stadens Borgerskaps militaircorpser
till häst och fot behöfde sammandragas och exerceras.
Dervid hade R. o. A. ei något at påminna.
Äfven anmälte Hr Baron och Landt m., at en constabel
vid Artilleriet i desse dagar kommo at med skott begrafvas;
til hvilken ända något manskap af Artilleriet skulle sammandragas.
14. Hr Wadenstierna, Carl: I anledning af den sist
slutade ventilation om mål, som uti Urskillningsdeputationen
Urskillningsmålen.
299
för riksdagsärender antagas, och då jag haft tilfälle genomse
de extracta protocolli, som ifrån de andre respective stånden
inkommit, har jag funnit åtskillige mål, hvilka synas vara
uti stånden immediate uptagne men efter lag och författningar
bordt uti collegier eller hos Kongl. Maij :t först anmälas
eller, sedan de derifrån till Riksens Ständer inkommit, först
bordt uti någon behörig deputation beredas och utarbetas, innan
de i plena afgiöras. Det voro möjeligt, at vid närmare påseende
de gått sine laga vägar, men åtminstone föreföllo det
honom så af hvad han nu i korthet sedt; han ville til exempel
upnämna ifrån Borgareståndet:
om tullens förändring för oxar;
om utmätningar och värkställighet å laga kraftvundne domar
i städerne;
om profpredikanters kallande för städerne;
om utrikes tobaksblader för tobaksspinnerierne;
om tull för apothecaresaker;
om befrielse för tull på utifrån inkommande lamskin med
mera.
Ifrån Bondeståndet:
angående beneficiehemmans kiöpande til skatte;
angående den skattelösningsrätt, som blifvit Capitainen
Svedenstierna beviljad på fyra hemman;
angående expeditionskronofogdars afskaffande med mera.
Om desse och flere mål blifva uti trij stånd bifallne, kunde
lätteligen kronan eller medborgare therigenom blifva lidande;
sådant borde i tid förekommas, hvarföre Hr Wadenstierna
hemstäldte, om icke det voro angelägit til bevarande af
lag och den acktning, R. o. A. för de andre trij stånden vill
hafva bibehållen, at visse deputerade förordnas, som närmare
efterse beskaffenheten af desse och flere sådane genom extracta
protocolli inkomne mål och theras berättelse samt tilstyrkande
till R. o. A. deröfver ingifva, huruvida de äro lagligen
uptagne och beredde, då R. o. A. sedermera kan stadga
sine tankar och dem sine respective medstånd uti extracto
protocolli communicera.
Detta kunde skje af samma hrr committerade, till hvilka
flere adjungeras, såsom Frih. Cederhielm.
Uppå skiedd proposition biföls, at desamme öfver urskill
-
20—670435
300 1771, sept. 14—18. Urskillningsmålen.
ningsmälen committerade herrar, til hvilka Frih. Cederhielm
adjungeras, må updragas genomse desse inkomne extracta
protocolli och, ifall något mål voro antagit och afgiordt, som
förut bordt gå sin laglige väg, projectera ett extractum protocolli
till de öfrige stånden, som uti de vänligaste ordasätt
föreställer, hvad fölgder det för landet, folckets och regeringssättets
säkerhet med sig föra kunde, om saker hos Ständer
immediate uptagas och afgiöras, som hos lagskipande magten
kunna och böra beredas och först afhielpas.
Hvaröfver följande extractum protocolli dem till underrättelse
blef författat:
S. d. Flere mål och ärender, hvilke hos de andre respective
stånden redan funnos vara uptagne och immediate afgiorde
samt uti extracta protocolli til R. o. A. inkommit men
icke torde äga annan beskaffenhet, än at de antingen hörde
till vederbörande collegiers, domstolars och embetsmäns åtgärd
eller ock, sedan de af något stånd blifvit för riksdagsärender
antagne, först borde till någon Ständers deputation
eller Secrete Utskottet remitterade varda att vederbörligen
beredas, innan de uti ståndens plenis till afgiörande företagas,
hafva föranlåtit R. o. A. at härom hos sine respective
medstånd giöra vänlig föreställning.
Och fants godt att updraga de herrar af R. o. A., hvilka
blifvit anmodade at projectera betänkandet angående de i Urskillningsdeputationen,
som det ville synas, mindre enligt
Riksdagsordningen, instructionen och 1766 års förordning om
lagarnes värkställighet til remisse antagne mål, at äfven öfver
desse ärender upgifva theras betänkande samt författa
project till ett extractum protocolli i detta ämne, som till
de öfrige respective stånden kommer at afgå.
Och blef utom de redan utnämnde herrar äfven Kammarrådet
Frih. Josias Cederhielm anmodad at härvid biträda. Ut
supra.
Äng. adeliga 15. Sedan R. o. A. sistledne riksdag upskutit afgiörandet af
dicken11 Riddarhusdeputationens betänkande angående huruvida ännu
någon descendent af den på Riddarhuset introducerade adelige
ätten von Vicken gåfves eller samma ätt voro utslock
-
Ätten von Vicken.
301
nåd; så uplästes nu Hr öfverstelieutenanten och Riddaren Johan
Evert von Vickens memorial, hvaruti han anhåller om
slut uti denne fråga, med andragande af flere skjäl til bestyrkande
af sin och sin broders rättighet at såsom ätteläggar
af samma famille vara ansedde och följagteligen at
böra niuta säte och stämma på Riddarhuset.
Äfven afhörde R. o. A. Riddarhusdeputationens ofvanberörde
betänkande samt protocollerne af d. 3 och 5 Februarii
1770, då denne sak hos R. o. A. sisth riksdag förevarit.
Sedan alt detta var til slut läst, begärtes saken af flere herrar
på bordet.
16. Hr Baron och Landtm, anmälte, at uti åtskillige deputationer
voro af R. o. A. ledamöter dels bortreste, dels de
som sig afsagt. R. o. A:s electorer behöfde derföre att sammaträda
och välja i de afgångnas ställen; vid detta tillfället
torde det ei vara utur vägen at äfven välja ledamöter till
Bevillningsdeputation, på det at alle Riksens Ständers deputationer
måtte kunna komma uti activitet.
Frih. Grönhagen, Claes W.: Denne deputation plägar
gemenligen ei sättas förr än ett stycke in på riksdagen, sedan
Secrete Utskottet hunnit reglera, hvad som till staten behöfves;
det torde altså vara för bittida ännu at utnämna ledamöter,
hälst frågan om riksdagens prolongation först af R.
o. A. bör afgiöras; begärte altså saken på bordet.
R. o. A. åtskildes nu för i dag kl 1/2 til tu eftermiddagen.
Är 1771 den 18:de September1
Lördag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
R. o. A. intogo sine ställen.
Protocollet för d. 21 sidstl :ne Augusti justerades.
Dito extractum protocolli, som till de andre respective stånden
skulle afgå, om en finsk beredningsdeputations förordnande,
hvilcket gillades.
i Anteckning i marginalen: Justerat d. 9 November 1771.
302 1771, sept. 18. Karlstad.
Ang:de Carlstads
befrielse
från
utskylder
och contributioner.
Dito extract. protocolli till Riddarhusdeputation att upgifva
förslag, huru R. o. A:s protocoller lättast skulle hinna blifva
så tillredde och justerade innan1 riksdagens slut, att de
enligt Tryckfrihetsförordningen efter slutad riksdag måge
kunna till trycket utlämnas, om någon det begiärer. Hvilcket
gillades.
2. Föredrogs Borgareståndets extr. protocolli af d. 4 sidstl :ne
September, hvaruti ståndet uppå Riksdagsfullmägtigens för
Carlstad Borgmästaren Anders Kruskopfs ansökning om förklaring
öfver Kongl. Maij :ts resolution d. 30 Juni 1762, utfärdad
på Riksens Ständers underdånige tillstyrckande, angående
Carlstads stads erhållne befrielse för alle ordinarie
och extraordinarie utskylder och conntributioner, undantagande
brenevinsbevillningen, och det i sex år räknadt ifrån
1762 års början, till uprättelse för den staden 1752 öfvergångne
svåre eldsvåda, förklarar sitt beslut, att som de första sex
frihetsåren, hvilcka staden blifvit förundte, med 1758 års slut
uphördt, så at emellan den tiden och 1762, då de senare sex
frihetsåren togo sin början, tre år förlupit, men det skulle
lända månge af stadens invånare till undergång, om de tio
år efteråt skulle betala för desse tre år, månge af då lefvande
äro döde eller ifrån orten afflyttade, så kan nu för desse tre
år ingen efterräkning äga rum och det i stöd af 5 § uti resolutionerne
på städernes besvär af år 1723.
Äfven uplästes Riksdagsfullmägtigens Borgmästarens Kruskopfs
till Urskillningsdeputation härom giorde ansökning,
som d. 5 Augusti sidstl :ne blifvit till Riksens Ständers plena
remitterat och hvilcke acter ibland detta protocollets allegater
finnas förvarade.
Frih. Cederhielm, Josias, fant besynnerligt, att 1759,
1760 och 1761 års contributioner af Carlstads stad 10 a 12
år efteråt ännu ei voro incasserade, då förordningarne likväl
säga, att kronoräntor ei få längre än en viss tid ballanceras
utan upbördsmannens ansvar. Voro ei ställningen sådan som
den är, höllö han före, att Magistraten, som för desse ofrie år
ei uttagit contributionerne, genast borde dem erlägga och sedan
få taga sitt, huru de kan; ty kronan borde ej förlora.
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: innom.
Karlstad. Karlskrona.
303
Hr Sparrschiöld, Eric, såsom hemma och jägmästare
i den orten intygade, att 1752 års brand så aldeles ruinerat
stad och inbyggare, att det varit dem omöjeligit erlägga
någre utskylder, och hade sielfva lagstiftaren med all sin myndighet
icke varit i stånd taga ut en fyrck, där intet fants.
Derföre som ock att det vore ett barmhertighetsvärck frikalla
desse fattige inbyggare ifrån en så betydelig och dem
tryckande kronogravation som denne, hvilcken, om den nu
efter 10 a 12 års förlopp uttogos, alldeles skulle dem ödelägga,
tillstyrckte Hr Sparrschiöld bifall uppå Borgareståndets
extractum protocolli.
Hr von Post, Friedric: Han voro nog färdig att ingå
uti medlidande för beträngde medborgare, men man borde
först veta stadens tillgångar nu och huruvida staten kan tåla
en sådan mistning; derföre innan detta afgiöres, borde
först Statsdeputation höras och saken altså remitteras till
Secrete Utskottet. Man torde ej lämna rum åt prsejudicater
till sakers immediate afgiörande in plenis utan föregången
beredning, hälst den lag, Riksens Ständer sig föreskrifvit, att
ej disponera af statsmedlen utan att förut höra Secrete Utskottet,
äfven lågo emot bifall uppå Borgareståndets extractum
protocolli; och om R. o. A. skulle vilja förunna Carlstad
denne sökte befrielse, det han i sinom tid gerna ville bifalla,
så lågo remissen icke på något sätt deremot.
Hr Göös, Lorentz, fant alt, hvad Frih. Cederhielm och
Hr von Post anmärkt ganska väl grundat. Skulle R. o. A. likväl
genast vilja bifalla Borgareståndets extractum protocolli,
så voro han i anseende till stadens beklagelige omständigheter
ej deremot, allenast med förbehåll att sådant ej leder
till prsejudicat.
Proposition giordes, och Borgareståndets extractum protocolli
bifölls.
3. Uplästes Hr Hederstiernas, C. M., memorial, innehållande
åtskillige olägenheter, som skola förordsakas såväl Kongl. Amiralitetet
som invånarne uti berörde stad derigenom, att de
handlande uti staden erhållit en författning, efter hvilcken de
emot visse exclusive förmåner skola hålla Kongl. Amiralitetet
ett lager af 5000 tunnor spannemål tillhanda vid påkommande
händelser att tillgå. Och tillstyrcker Hr Hederstierna uti
Ang. friare
tilförsel af
lifsmedel
för Carlscrona
stad.
304 1771, sept. 18. Sågkvarnar.
denne författning sådane ändringar, som kunna öppna vägen
för en friare tillförssel och derigenom förekomma brist och
dyrhet uppå flere till lifsuppehälle nödige varor.
Detta memorial remitterades till Secrete Utskottet.
Äng. såg- 4. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af d. 14
läggande uti September angående Kammar-, oeconomie- och commercedeSavolax
och putationens vid sidstl:ne riksdag afgifne betänckande uppå
Tavj*äs*ehus öfverstens och Riddarens Hr Carl Constantin de Carnals ansökning
att få i Finland och Savolax samt Tavastehus län anlägga
sågqvarnar och öfver gräntsen till Ryssland försälja de
tillvärckade bräder, hvilcket mål d. 28 sidstl :ne Augusti och
således innevarande riksdag varit ånyo föredragit hos R. o. A.
Borgareståndet anförer åtskillige skjäl emot denna tillåtelse
och såsom meenligit för svänska trähandelen på utrikes
orter ifrån stapelstäderne afslår Kammar-, oeconomie- och
commercedeputationens ofvanberörde betänckande.
Hr Schönberg, Anders, påminte, att då denne sak
varit föredragen, R. o. A. bifallit betänckandet i anseende till
de considerationer, at transporten ifrån desse provincier till
sjöstäderne voro omöjelig, innan vattuledningarne blifvit upränsade;
att den härlige skogen altså antingen skulle ruttna
bort eller genom svedjande och skogseldar gå förlorad, om
den ej genom brädsågning och frihet att få försälja den öfver
ryska gräntsen, dit transporten är möjelig, blefvo för Allmogen
och inbyggarne nyttig giord. Och som desse considerationer
ännu subsisterade, friheten att försälja bräder till Ryssland
ej eller längre borde äga bestånd, än till dess strömmarne
blifvit upränsade, så att transporten till inrikes sjöstäder
voro öppnad, så tillstyrckte han, att R. o. A. icke måtte ändra
sitt till betänckandet gifne bifall.
Hr Göös, Lorentz, tillstyrckte detsamma, han ansåg
fördelacktigare att såga bräder af skogen än att bränna de
bäste träd till tiära.
Hr Baron och Landtm, giorde proposition, om R. o. A. behagade
förblifva vid sitt redan tagne beslut, som med Ja besvarades.
Deputation 5. Anmältes, emottogs och infördes på vanligt sätt en defrån
Prästc*
ståndet, putation ifrån det Högvördige Prästeståndet, 8 personer.
Biskoppen ifrån Göteborg Doctor Lamberg, som förde
Ätten von Vicken.
305
ordet, anmälte:
1 :o. Att ståndet beslutit hos Hans Kongl. Maij :t aflägga underdånigste
tacksäijelse för Dess höga och nådiga omsorg att
befordra en ren och mera granskad svensk öfversättning af
Bibelen.
2:o. Att ståndet till val af justitiaecantzler enligt 1766 års
förordning utsedt sine electorer.
3:o. Bifallit att Secrete Utskottet, Secrete Deputation och
25 af Bondeståndet måtte sammanträda till att öfverse Konungaförsäkran.
4:o. Recommenderade till R. o. A:s afgiörande Prästeståndets
extractum protocolli angående pastorernes i Skara stift
klagomål deröfver, att Kongl. Maij :t tillagt cappellanerne något
i årlig inkomst att njuta af pastorernes vederlagsspannemål.
Deputationen besvarades af Hr Baron och Landtm, och
afträdde, ledsagad efter vanligheten.
6. Uplästes ånyo det d. 14 sidstl :e i denne månad företag- Äng. von
Vickernes
ne och på bordet lagde memorial af öfverstelieutenanten och rätt til säte
Riddaren af Kongl. Svärdsorden Hr Johan Evert von Vicken och stämma
om slut uti den vid sidstl :ne riksdag yppade fråga rörande pa h„fgtare
rättighet för honom och hans broder till säte och stämma på
Riddarhuset för adelige introducerade ätten von Vicken, innehållandes
samma memorial äfven flere skjäl, genom hvilcke
Öfverstelieutenanten von Vicken tilltror sig kunna bestyrcka
denne sin förmente rättighet.
Härvid uplästes de protocoller, som blifvit hällne hos R. o.
A. d. 3 och 5:te Februarii 1770, när denne sak sidstl :ne riksdag
hos R. o. A. före varit, samt Riddarhusdeputationens betänckande
tillika med de då ingifne memorialer. Äfven uplästes
en af Hr von Vicken bilagd attest af för detta Riddarehussecreteraren
Gyllenkrook i lifstiden 1695 d. 11 April utgifven
af innehåll, att von Vickenernes vapen var lika med
det uppå Riddarhuset ingifne.
Uplästes transumt af den kongl, resolution, som Hr Reinhold
von Vicken erhållit af Högstsal. Konung Carl den XI
uppå adelskap och introduction, dat. d. 1 September 1675.
Dito R. o. A:s underdånige bref af d. 28 October 1760 angående
herrar capita, som tagit afsked ifrån sine tienster för
306 1771, sept. 18. Ätten von Vicken.
att ifrån arméen gå hem till riksdagen, i följe hvaraf Hr von
Vicken återfådt sin syssla.
Hr Linderstedt, Eric: När uti öfvervägande kommer,
att efter pacta den liffländska Adelen rättigheten blifvit tillerkänd
att anses för svenske adelsmän och på svenska Riddarhuset
få introduction; at af den lif.fländske adelige ätten
von Vicken de nu lefvande Hrr von Vickens faderfaders farbroder
fått Kongl. Maij :ts resolution till svenskt adelskap och
introduction; att han njutit denne resolution till godo och blifvit
introducerad; så lärer R. o. A., då denne hans introduction
enligit åberopade pacta med skjäl kan anses snarare för hela
famillens introduction än allenast personellement Hr Hindric
von Vicken beviljad, hvilcket man ock med fog kan förmoda,
att sköldebrefvet eller naturalisationsbrefvet äfven hade kunnat
utvisa, om det vore att tillgå, så mycket mindre numera
lärer vilja förneka Hrr von Vicken det säte på Riddarhuset,
deras förfäder innehaft, som formaliteten af ett saknat introductionsbevis
för den grenen, ifrån hvilcken de nu lefvande
Hrr von Vicken härstammar, icke bör emot pacta och en
svensk Konungs resolution värcka något hinder.
Att Hr Hindric von Vicken icke varit den ende af ätten,
som njutit introduction, bevisar den vid samma tid i förre
seculo utgifne attest af Riddarhussecreteraren Gyllenkrook,
som nu blifvit upläst. Hade Hr Hindric von Vicken varit ensam,
visserligen hade icke uti denne attest om famillens vapn
blifvit brukat det ordet deras utan i stället hans vapn, hvaraf
följer, att famillen den tiden varit ansedd bestå af flere
ledamöter, af hvilcka de nu lefvande Hrr von Vickens stamfader
varit den närmaste att räkna, då han var Hr Hindric
von Vickens kiötslige broder.
Som nu genom desse documenter, hvilcke sidstl:ne riksdag
saknades, Hr Öfverstelieutenanten von Vicken bevist sin
grens rättighet til säte och stämma, så begiärte Hr Linderstedt
bifall på Hr von Vickens nu upläste memorial.
Hr Wadenstierna, Carl: Då han skulle yttra sig uti
en sak, som rörer en hans gamla vän, för hvilcken han hyste
så mycken acktning, nödgades han förklara, huru svårt det
folie honom att tala och förklara den tanckan, han efter sin
öfvertygelse om rättvisan i saken på detta stället borde haf
-
Ätten von Vicken.
307
va; han skulle då nödgas säga, att så vist det vöre, att Hrr
von Vicken äro liffländske adelsmän, så ostridigt blifver det,
at de böra äga Kongl. Maij :ts naturalisationsbref att vara
svenske adelsmän, innan frågan kan blifva om rättigheten till
säte ibland svänska R. o. A.; men detta voro ännu ej ifråga,
derföre gingo han .förbi att yttra sig uti hufvudsaken för att
följa den ordning, som vid sakens handterande nödvändigt bör
iackttagas.
Enhvar lärer ihugkomma, att detta mål sidstledne riksdag
blef upskutit uppå Hr Öfverstelieutenanten von Vickens
egen begiäran för att anskaffa flere bevis, att famillen voro
liffländsk Adel och att den i Sverige blifvit naturaliserad; nu
har Hr von Vicken ingifvit de bevis, han förmenar tiena till
bestyrckande af sin talan; ordningen fordrar, att Riddarhusdeputationen
.först yttrar sig öfver desse bevis och hvad de
kunna värcka, derföre böra de tillika med Hr von Vickens memorial
remitteras till Riddarhusdeputationen. När detta formale
förutgådt och deputationen med sitt utlåtande inkommit,
då förbehöll sig Hr Wadenstierna att få säga sin tanka
och begärte derföre nu endast proposition till remisse.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph, förenade sig
härmed och förklarade, att han nu förut icke kunde sig yttra.
Frih. Grönhagen, Clas Wilhelm: Han hade redan
sidstline riksdag yttrat sine tankar uti saken och funnos de
uti R. o. A:s protocoll, som blifvit angående denne sak tryckt
införde, ehuru nog kort. Frågan voro nu som då, om Hrr von
Vicken kunna bibehållas vid von Vickenska famillens rättighet
till säte och stämma på Riddarhuset; dertill hade Frih.
Grönhagen då styrckt och af samma tancka voro han nu så
mycket snarare, som flere skjäl tillkommit, hvilcke öfvertygade
honom. När fader och faderfader utan anmärckning innehaft
famillens säte och stämma, när Öfverstelieutenanten
von Vicken sielf i flere riksdagar suttit och som redelig riksdagsman
på detta ställe talat för fädernesland, lag och frihet,
så såge Frih. Grönhagen intet skäl, som nu längre borde
utestänga Hrr von Vicken ifrån Riddarhuset, sedan de bevist
sin rätt. Månge familier iblandt R. o. A., om hvilckas rättigheter
ingen fråga bör kunna blifva, torde hafva svårt att nu
308 1771, sept. 18. Ätten von Vicken.
legitimera sig, och han beklagade deras öde, om det skulle af
dem fordras, i synnerhet om afledne Cantzlierådet Hr von
Stiernman åter vaknade upp. Om Hrr von Vicken icke i alle
tider trodt sig såsom svenske adelsmän äga säte och stämma
på Riddarhuset, visserl. hade de redan för flere år sedan kunnat
erhålla både naturalisation och introduction. Hr Öfverstelieutenant
von Vicken var sielf riksdagsman; hade då varit
fråga om famillens svenske adelskap, så är ingen tvifvel, att
han ju fädt den legitimerad, om ei annorledes vid tilfälle af
den kongl, kröningen. Vid 1747 års riksdag hade redan R. o.
A. deciderat om capitis rättigheten i famillen, då var ingen
fråga om famillens rättighet, ehuru det varit rätta tiden att
derom påminna. Alt sedan har ingen anmärckning blifvit
giord, förrän sedan R. o. A. vid 1762 års riksdag tagit sitt
beslut angående antalet af famillerne på Riddarhuset; skulle
Hrr von Vicken nu utestängas ifrån sine hittills inneha[f]de
rättigheter, så kan ingen mera vara säker om det, han på god
tro innehaft; Frih. Grönhagen ansåg uti en så bevist fråga
ingen remisse behöfvas utan begärte, att proposition måtte
giöras till befästande af Hrr von Vickens rättighet att på
Riddarhuset äga säte och stämma.
Frih. Cederhielm, Josias, förklarade, at om det vore
honom tillåtit att giöra faveur, skulle han intet ögnableck
hafva betänckande vid att stadfästa Hr von Vickens i fråga
varande rättighet. Men sedan Hr von Vicken sielf sidstledne
riksdag begiärt och erhållit att få med flere skäl bevisa sin
förmente rättighet och desse skjäl nu inkommit, så böra de
till sin beskaffenhet pröfvas, hvad de kunna värcka. Denne
pröfning sker ordenteligast uti Riddarhusdeputationen, som
bör kiänna såväl de förre skjälen, hvil eke varit otillräckelige,
som vara i stånd att yttra sig öfver de nu upgifne, huruvida
de äro tillräckelige.
Skulle gammal häfd kunna i sådane mål gälla, vore det ock
ett ostridigt skjäl för famillen von Vicken, men vid 1761 och
senare riksdagar hafva R. o. A. utan afseende uppå häfd förklarat
såväl Cornetten Bratt som Laurinerne icke vara berättigade
till det säte och den stämma, de innehaft på Riddarhuset,
emedan famillerne befunnits utgångne. Alle desse omständigheter
bundo altså händerne uppå Frih. Cederhielm, så att
Ätten von Vicken.
309
han icke kunde yttra sig uti hufvudfrågan utan begärte först
remisse till Riddarhusdeputationen.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Då han uti detta mål
ville tala, ansågo han saken såsom sin egen. Han voro öfvertygad
om en decission alltid enlig med R. o. A:s ädelmod;
trodde likväl, att det skulle gifva en märckelig vinst åt beslutet,
om hvar ledamot behagade täncka på samma sätt; von
Vickenske famillen voro onekeligen en liffländsk ätt; desse
ätter hafva altid dels uppå remisser ifrån Kongl. Maij :t, dels
genom R. o. A:s egne resolutioner erhållit introduction på Riddarhuset;
två, tre familier äro vist i senare tider på det sättet
inkomne; under den tid, sådant skedt, hafva Hrr von Vicken
redan innehaft säte och stämma, deras rättighet har i 75
år varit indisputable, nu väckes derom frågan och rättigheten
skall bero uppå att anskaffa bevis genom ett beslut eller en
resolution; huru kan det begiäras, när sådane documenter i
en längd af 80 år lätteligen kunna förkomma. Vidare är det
bekant, att i de äldre tider, då von Vickenske famillen erhölt
introduction, alle af de introducerade famillerne voro på Riddarhuset,
utan afseende om de voro en eller flere, följackteligen
behöfdes ej den tiden särskilte resolutioner för hvar
gren af ätten. Författningen om capitis rätten till säte och
stämma är ej .förrän i senare tider 1723 tillkommen och bör
alldrig, ehuru god den såväl som de flere ännu nyare lagar
äro, äga någon retroactive värckan. Det voro bekant, att vid
1747 års riksdag var disput uti famillen om capitis rättigheten,
som då af R. o. A. blef deciderad. Huru kunde det ske, om
famillens rättighet till säte och stämma icke varit erkänd;
det voro ett ibland de hårdaste steg, om en erkänd famille
skulle depossideras utur rättigheter, som densamma i 80 år
okränckt njutit, när det ej kan bestridas famillen att vara adelig
och i sådan qualitét alltid hafva ägt rättighet till introduction.
Frih. Reuterholm anholt, att R. o. A. ville enhvar betäncka,
huru lätt man kunde komma i samma casus som
denne, och låta hiertat men ei förutfattade meningar hos sig
gälla.
Hr Lagersvärd, Friedric: När han lade tillsammans
Riddarehussecreteraren Gyllenkrooks attest, där det
icke står in singulari utan in plurali deras, nemligen Hrr von
310 1771, sept. 18. Ätten von Vicken.
Vickens vapen, Konung Carl den XI resolution, som erkänner
Hindric von Vicken för liffländsk adelsman; pacta conventa,
sig stödjande på Oliviske freden, som stadga, att liffländske
adelmän skola få naturalisation, så ansågo han famillens rättighet
till säte och stämma på Riddarhuset nogsamt bevist.
När härtill kommer såväl Hr öfverstelieutenanten von Vickens
egne som hans förfäders förtienster emot riket, som altid
hade förvärfvat dem svenskt adelskap, om de det tillförene
icke ägt, så funno han intet skjäl att af slå Hrr von Vickens
begiäran att blifva vid famillens säte och stämma på Riddarhuset
conserverade, så mycket mindre som Hr öfverstelieutenanten
von Vicken nu bevist, at famillen är liffländsk Adel
och R. o. A. vid 1765 års riksdag uppå en sådan grund intagit
flere sådane familier. Han påminte sig äfven ganska väl, att
då pä 1740-talet det befants, att den grenen af Piperska ätten,
ifrån hvil eken numera afledne Generalmajoren Piper härstammade,
icke var introducerad, så blef honom introduetion
beviljad emot introduetionsafgiftens erläggande. Det var en
sidogren. Det närmaste man kunde gå emot famillen von Vicken
voro att säga, samma förhållande är det med Hrr von
Vickens gren; och altså kan dermed förfaras på samma sätt.
Hr Lagersvärd tillstyrckte derföre bifall på Hr öfverstelieutenanten
von Vickens memorial.
Hr Schönberg, Anders, förklarade det vara R. o. A.
värdigare och för famillen bättre att genom rättvisa tilldela
Hrr von Vicken säte uppå Riddarhuset än af grace; ingen
kunde neka, att ju månge kommit in på Riddarhuset
par grace. Men han trodde sig icke tillhöra att följa sådane
praejudicater, det voro ock farligt, R. o. A. kunde snart emot
sin vid 1762 års riksdag tagne författning få större tillökning
än sig borde. Derföre som Hr Öfverstelieutenanten von
Vicken sielf sidstl. riksdag begiärt anstånd med saken för
att få producera nye skäl och han nu med dem inkommit,
så fordras, att de pröfvas och det på samma ställe, där hans
förr ingifne bevis blifvit pröfvade. Dessförinnan voro det för
Hr Schönberg omöjeligt att taga sitt beslut, hvarföre han anholt,
att memorialet med sine bilagor måtte till Riddarhusdeputation
remitteras. Sedan bemälte deputation med saken
utarbetad åter inkommit, då voro enhvar i stånd att döma,
Ätten von Vicken.
311
och då voro det med rättvisa, som Hrr von Vicken kunde blifva
bibehållne vid säte och stämma ibland R. o. A.
Hr Linderstedt, Eric: Om saken voro ny, ville han
gerna antaga, att den borde remitteras. Men som densamme
redan sidste riksdag blifvit utarbetad och hos R. o. A. föredragen,
sågo han ei, hvad deputation uppå en sådan remisse
mera kunde hafva att svara. Alt, såväl Riddarhusdeputationens
betänckande som memorialerne, hvilcke inkommit, och
R. o. A:s protocoller voro tryckte och allmänt kiende. I sådant
stånd blefvo det endast en formalitet att ånyo remittera densamma.
R. o. A., som sidstl:ne riksdag icke bifallit Riddarhusdeputationens
betänckande utan lemnat Hr öfverstelieutenanten
von Vicken rådrum till nästa riksdag att anskaffa flere
skjäl, har derigenom förbehållit sig men icke Riddarhusdeputationen
rättigheten att pröfva dem. Han visste ej annan
pröfning äga rum än öfver de ingifne bevis, och den pröfningen
kunde R. o. A. sielfve giöra. Frågan kunde ei vara om
adelsbrefvets prsesterande, inga familier äldre introducerade
än sedan 1719 voro efter R. o. A:s beslut förbundne att
pr sester a dem, följackteligen von Vickenske famillen ej eller,
som alt sedan 1675 suttit på Svenske Riddarhuset; hvad som
pålägges dem, skulle annars påläggas hvar och en af de för
1719 introducerade familier, hvilcket voro obilligt, ty R. o. A:s
beslut är generelt.
Hvad Riddarhusdeputationen utur äldre handlingar kunde
upgifva förmodade Hr Linderstedt redan vara infördt i betänckandet;
under souverainitetstiden lärer enhvar veta, att
R. o. A. mindre ansågo den förmån att vara introducerade
svenske adelsmän och derföre föga giorde sig måne om att
upräkna personerne af hvar ätt, som ägde introduction; men
alle, som voro af en famille, sutto på Riddarhuset intill den
tiden, då vårt nuvarande regeringssätt tog sin början och
famillerne rangerades; vid det tilfället voro desse nu lefvande
Hrr von Vickens förfäder sielfve med, och ingen bestridde
dem då deras rättighet, fast det ej kunde vara obekant, att
den introducerade Hr Hindric von Vicken aflidit utan manlig
posteritet. Således har denne grenen oafbrutit suttit fader,
faderfader och faderfaders bror på Riddarhuset i en succession
af 75 inemot 80 år; hvad mera bevis kan begiäras, re
-
312 1771, sept. 18. Ätten von Vicken.
misse voro altså onödig, och Hr Linderstedt begiärte proposition
till bifall uppå Hr Öfverstelieutenanten von Vickens memorial
eller votering.
Frih. von Essen: Så gierna han altid önskade ordning
och att ingen sak måtte afgiöras, innan den tillbörligen blifvit
granskad, så litet sågo han i denne nödvändigheten af någon
nogare granskning, än den redan undergådt. Den hade genom
rätta vägen kommit in ifrån Riddarhusdeputation, som deruti
sagt sin tancka. Den var redan sidste riksdag så färdig, att den
kunnat afgiöras, om R. o. A. eij genom flere angelägne mål
varit så hindrad, så att den ej förr än uti det sidste oeconomiske
pleno kunde förekomma, och det var orsaken, hvarföre
Hr von Vicken begiärte och erhölt upskof.
Det voro ostridigt, att Hrr von Vickens farfars Broder1 blifvit
introducerad; men handlingar ne visa ej, att ju hans Broder
äfven fädt detsamma; mindre accuratesse observerades
då uti skrifsättet, mindre ordning holts sedermera under souverainitetstiden
på handlingar, som angingo adelskap; de voro
ej så angelägne. Men det vet man, att när en broder blef nobiliterad
eller naturaliserad, så fölgde de andre altid med på
samma räkning, om de ei giordt sig dertill ovärdige. Och det
kan man ej säga om Hr Henric von Vikens Bror. Han reste
utrikes, han tiente sig upp till generals värdighet, och när
hans broder Henric von Vicken blef död i Sverige, så begiärte
och erhölt han det bilagde Riddarhussecreteraren Gyllenkrooks
bevis om likheten af sitt vapen med det på Riddarhuset
upsatte famillens; huru hade han behöft begiära eller
kunnat få ett sådant bevis, om han ej ansedt sig sielf och af
alle varit ansedd för svensk adelsman af samma introducerade
ätt. Han niöt denne rättigheten oklandradt, hans son och soneson
likaså, han beklädde embeten, med hvilcke den tiden
altid adelskap fölgde, hans efterkommande äfvenså; ibland
dem hafva varit ypperlige män. Hvad behöfvas flere underrättelser,
när R. o. A. äger fulle skjäl att giöra Hrr von Vicken
rätt. Frih. von Essen anholt, att saken måtte afgiöras uppå
alle desse företedde och talande bevis, den finge derigenom ett
dubbelt värde, när rättvisa ej uppehälles, och begiärte bifall
uppå Hr von Vickens memorial.
1 Skall vara : Farbroder.
Ätten von Vicken.
313
Hr von Post, Friedric: Då R. o. A. sidstlme riksdag
beviljade uppskof i denne sak, skedde det för att lämna Hr
Öfverstelieutenanten von Vicken rådrum att anskaffa bättre
skäl; de, som han då ägde, voro nog vacklande. Dessutom saknade
Hr von Post ännu åtskillige uplysningar, innan han kunde
decidera sig. Riddarhusdeputationens betänckande omrörer
icke Konung Carl den XI remisse till introduction för Hr
Hindric von Vicken; där gifves ingen förklaring om anledningen
till Secreteraren Gyllenkrooks i dag producerade attest;
deputation utlåter sig ei eller öfver Hrr von Vickens åberopade
praescription, i anledning hvaraf de tro, att när de så
länge haft säte på Riddarhuset, så böra de därvid bibehållas
allenast emot erläggande af introductionssumman; dertill
kommer, att Hr von Vickens nya skjäl, om ordenteligt skall
förfaras med saken, böra pröfvas på samma ställe, där hans
förre skjäl blifvit pröfvade till deras värckan. Remissen är altså
lagligaste vägen att komma till fullkomlig uplysning, äro
hans skjäl gode, slår prof ningen visserligen ut till hans fördel
och R. o. A. taga med mera trygghet sitt beslut.
Vid det, som blifvit anfördt såsom exempel om Generallieutenanten
Piper, anmärckte Hr von Post, att casus ej var
densamma; bemälte General ansågs icke vara af den Piperska
introducerade famillen; men när han med skiöldebref beviste
sig vara svensk adelsman, erhölt han som sådan introduction;
ty förordningen af år 1762 örn introductionen var ännu
ej utkommen.
Icke eller kunde Hr von Post nu pröfva de af Öfverstelieutenanten
von Vicken upgifne skjäl uti R. o. A:s pleno, ty hans
pröfning voro ej tillräckelig, när andre ledamöter begiära remisse;
altså måste han foga sig till deras mening och derpå
begiära proposition eller votering.
Hr de Frietskij: Af det ordet deras, som Riddarhussecreteraren
Gyllenkrook uti den nu upläste attesten brukar,
synes tydeligen, att han redan den tiden erkändt flere Hrr
von Vicken af den introducerade famillen. Om någon häremot
skulle invända, att man den tiden ej varit så noga med ätterne,
sä kommer 1719 en epoque, då de närmare blefvo rangerade,
men von Vickenske famillen passerade denne rangering
utan åtal. Hvad då blef oklandradt, bör nu så långt efteråt
314 1771, sept. 18. Ätten von Vicken. Riksdagens förlängande.
Ang. riksdagens
förlängande.
icke sättas i fråga. Där lågo både billighet och rättvisa uti
att icke giöra tvetydig och rubba en 80 års possession. Hr de
Frietzkij förväntade af de herrar, som begiärte remisse, att de
vänligen ville foga sig och, då både billighet och rättvisa talade,
begifva sig ifrån deras påstående samt bifalla Hr Öfverstelieutenanten
von Vickens memorial. Men när härtill af ganska
många ropades Neij, förestälte
Frih. von Essen, om icke häldre än att förspilla tiden
med en votering, som likväl ej deciderade saken, R. o. A. ville
förena sig om att remittera Hr von Vickens memorial.
Häruppå begiärtes proposition.
Hr Baron och Landt m.: Bifaller R. o. A., att Öfverstelieutenanten
von Vickens memorial remitteras till Riddarhusdeputation,
som med sitt betänckande deröfver och öfver de af
honom upgifne nye skjäl fordersammast till R. o. A. inkommer.
Detta besvarades med Ja.
Hr Linderstedt, Eric, önskade, att Riddarhusdeputationen
snarligen måtte sig utlåta, på det myckenheten af
nye mål ej sedan hindra R. o. A. att afgiöra denne sak. Han
begiärte att få veta, om Riddarhusdeputationen ännu upgifvit
sitt yttrande angående den projecterade medaillen, som
skulle blifva slagen vid tilfälle, då Konung Gustaf den 1 :stes
statue kommer att upresas.
Hr Baron och Landtm, låfvade att giöra sig underrättad,
om detta betänckande ännu voro färdigt.
7. Hr Wadenstierna, Carl, påminte, att ett extractum
protocolli ifrån Borgareståndet inkommit och hos R. o. A.
blifvit upläst angående riksdagens förlängande, och hemstälte,
om icke det nu till afgiörande kunde företagas.
Frih. Cederhielm, Josias, ansåg onödigt, att R. o. A.
sig häröfver utlåter. Det voro ej mer än vid 1723 och 1765
årens riksdagar, som en sådan anmälan till Kongl. Maij :t
afgådt. Han hade dessutom flere considerationer, som föranläto
honom att vara af denne tanckan; R. o. A:s ledamöter
födas med riksdagsmannarättigheten, de andre respective
ståndens ledamöter väljas. R. o. A. äga derföre att i denne
fråga tala för sig; huru Frih. Cederhielm, om han vore vald
riksdagsman uti något af de andre respective stånden, skulle
Riksdagens förlängning.
315
tala, visste han ei att säga. Och funno för sin del betänckeligit
att nu blanda sig uti deras giöromål, hvarföre han ei
eller kunde eller ville pröfva, huruvida denne proposition voro
enlig med lag; men det visste han, att lagen voro den
enda controll på Ständer. Riksdagen kunde för öfrigit ei annat
än fortsättas; här återstodo kröning med hvad dertill hörer,
allmänna bevillningen med flere sådane högst angelägne
saker, hvilcke icke utan hos Riksens Ständer kunde afgiöras.
Hr Linderstedt, Eric: Då riksdagen öfver den i
Riksdagsordningen utsatte tid måste prolongeras, så voro det
enligit lag att derom taga ett beslut; derföre hade det skiedt
1765 och rätta vägen att beslutet hos Kongl. Maij :t anmäla.
Det skulle synas, som behöfde R. o. A. icke häruti deltaga,
men hvad som ifrån Riksens Ständer till Kongl. Maij :t
skall afgå, bör efter 17 § Riksdagsordningen komma ifrån alle
4 stånden och ei ifrån tre stånd. Dessutom funnos ibland
R. o. A. flere ledamöter, som hade fullmagter lika lydande med
dem uti de andre respecive stånden. Naturen af saken fordrade
altså R. o. A:s deltagande i beslutet om riksdagens förlängande,
och ärenderne, som återstodo att afgiöras, fordrade
det äfven; kröningen, statsvärckets reglerande, bevillningen
med det mera voro alt ogiordt. Hr Linderstedt tillstyrckte
altså, att saken måtte företagas och R. o. A. förena sig med
de öfrige respective stånden.
Frih. Grönhagen, Claes Wilhelm, hade för sin del
ingen annan riksdagsmannarättighet för denne gången än efter
fullmagt. Fant äfven som Hr Linderstedt, att det ej voro
enligt med regeringssättet, att tre stånd gå till Kongl. Maij :t
med något beslut, uti hvilcket R. o. A. säger intet. Det skulle
hos R. o. A:s medstånd kunna väcka missnöje, om R. o. A. undandrogo
sig, 17 § Riksdagsordningen tillåter det ej eller i ett
sådant mål som detta. Frih. Grönhagen anholt altså R. o. A.
ville bifalla, att underdånigt bref till Kongl. Maij :t afgår,
hvarigenom anmäles, att som Riksens Ständer ej ännu medhunnit
alle de ärender, som nödvändigt böra afslutas, riksdagen
prolongeras, till dess Riksens Ständer framdeles i underdånighet
tillkännagifva om dess slutande.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Det är väl så nödvändigt,
att riksdagen fortsättes, så att det ej tillåter contradiction;
21—670435
316 1771, sept. 18. Riksdagens förlängning. Möllerstierna.
det kunde väl också vara lika lagligt, om den fortsattes utan
att derom anmäla något särskilt hos Kongl. Maij:t; praxis visar,
att alldrig någon riksdag blifvit slutad innom den utsatte
termin af tre månader och att, då det skiedt utan särskilt
notification, inge klagomål deröfver varit. Men så kunde ej
eller nekas, att notification derom är ordentelig och laglig,
derföre begiärte Frih. Reuterholm proposition till bifall uppå
Borgareståndets extractum protocolli.
Frih. von Essen: Som det voro ganska oskyldigt att bifalla
detta, så voro det deremot skadeligt att deröfver gå in
uti vidlyftige discourser; han anholt, att alle distinctioner
måtte undvikas, man kunde snarligen förfalla uti den förkastade
principalatsquaestion. Att nu utsätta riksdagens slut, det
vore att sluta riksdagen utan att hafva något uträttat, ansåg
det altså för impracticabelt.
Hr Wadenstierna, Carl: Saken är oskyldig, ordningen
fordrar, att R. o. A. lämnar sine respective medstånd svar
på deras begiäran. Det häfver ock den värckan, att månge obehagelige
ryckten, som löpa, kunna förekommas; han anholt
att slippa upnämna dem. Alt nog riksdagens prolongation voro
högst nödig och oundvikelig; anholt derföre, att R. o. A.
ville utan någon tilläggning bifalla riksdagens förlängande.
Hr Baron och Landtm, giorde proposition: Instämmer
R. o. A. med de öfrige respective stånden deruti, at riksdagen
förlänges?
Hvilcken med Ja besvarades.
Major Möl- g. Uplästes Majoren Johan Daniel Möllerstiernas besvär derlerstiernas
besvär
öfver öfver, att sedan en af honom utgifven fullmagt för Möllerstiförlust
af erne famillen till säte och stämma på Riddarhuset inneva
dess
säte och
stämma, rande riksdag efter hans egen emot samma fullmagt giorde
protest och innehafvarens Hr Hofrådet Tersmedens begifvande
blifvit af Riddarhusdeputation casserad, bemälte deputation
likväl icke velat tillåta honom att intaga famillens säte
och stämma.
Detta remitterades till Riddarhusdeputationens utlåtande.
Äng. lands- 9. Uplästes Protocollsdeputationens betänckande af d. 6
1diarie^apro-s^stl :ne September angående nödvändigheten deraf, att
tocoller, re- landshöfdingarnes diarier, protocoller, remisse- och resolu™<>lutions-"
tionsböcker varda till Riksens Ständer insände och följackteböcker.
Landshövdingarnas protokoll.
317
ligen, att de vid denne riksdag ännu uteblefne skyndesammeligen
varda infordrade.
Frih. Strömfelt, Garl Harald: Att skrifva rena exemplar
till alla desse handlingar, dertill fordras äfven 500
sextern allena papper; en cancellist och en contorsskrifvare,
som äro de enda betiente, hvilcke bestås i landscancellierne,
skulle omöjeligen medhinna detta arbete jemte det mångfalldige,
som dagelige expeditioner fordra. Dessutom voro det ock
nu för sent att till denne riksdag börja med en så vidlyftig
renskrifning. Ville Riksens Ständer för tillkommande riksdagar
giöra en sådan författning, hade Frih. Strömfelt ingenting
deremot; men då påstod han, att dertill måtte anslås
skrifvarehielp. Ty att landshöfdingarne skola insända originale
diarier och resolutionsböcket, det giorde så mycket uppehåll
uti de vanlige och dageligen förefallande ärender, vid
hvilcka stundeligen till desse handlingar måste recoureras,
att om desse tagas bort till riksdagen, måtte landscantzellierne
så gierna slå igen sine dörrar.
Frih. Sparre, Carl: Det vore icke att han frugtade mödan
att låta skrifva desse handlingar, men då deputationen
sjelf medgifver svårigheten och likväl säger, att de skola insändas,
så trodde han sig få låf att anmäla sine betänckeligheter.
Tagas originalhandlingarne ifrån landscantzlierne, så
löper landshöfdingen fara i brist af uplysningar om hvad
som förr blifvit resolverat att i hvarannan sak utfärda mot
hvarannan stridande resolutioner, hvilcket skulle giöra stor
osäkerhet hos inbyggarne i landet. De böra altså i afskrift
insändas, men hvem skall skrifva dem? Icke kan det påläggas
den enda cantzelisten och contoirsskrifvaren, icke landssecreteraren
och landskammereraren, hvilcke alle hafva mera
sysslor utom dess, än de medhinna. Det måste altså betalas;
af hvem? Billigt vöre väl icke att pålägga landshöfdingarne
betala detta af egen pung. Skall medel af kronan dertill
anslås, bör Secrete Utskottet först höras deröfver.
Hr Schönberg, Anders: Innan Riksens Ständer taga
något beslut utij en sak, bör först efterses, om det är möijeligit
att värckställas. Ständers värdighet fordrar, att deras decisa
ej blottställas för omöjeligheter. Af hvad som blifvit sagt
funnos de i denne sak; hemstälte derföre, om icke R. o. A.
318 1771, sept. 18. Landshövdingarnas protokoll.
med ett extractum protocolli ville gå till de andre stånden och
gifva dem tillkänna skälen, hvarföre R. o. A. icke kunde ingå
uti att bifalla Protocollsdeputationens betänckande.
Hr Ehren preus, Johan: Deputationen har uti sin instruction,
att den bör genomgå landshöfdingarnes diarier, resolutionsböcker
och acta; har derföre begiärt in dem, som
icke inkommit, men fädt till svars, att originalerne ej kunnat
umbäras och att till afskrifning ingen skrifvare bestodes. Deputationen,
som icke äger tillstånd att föreslå någon penningeutgift
men icke finner sig tillständigt limitera uti sin
instruction, ansåg den utvägen bäst att öfverlemna alt till
Riksens Ständers plena; det är anledningen till betänckandet.
Det innehåller tvänne frågor:
1 :o. Om de saknade och begiärte handlingars införskaffande.
Skall dertill skrifvarehielp bestås, så lärer väl den frågan
skola gä till Secrete Utskottet.
2:o. Om desse saknade handlingar skola för denne riksdag
infordras. Och deröfver ville han gerna conformera sig med
det beslut, som kunde tagas.
Hr Wadenstierna, Carl, antog, att det vore omöjeligt
denne gången få alle desse handlingar, diarier, resolutinsböcker
och protocoller renskrefne och insände till riksdagen.
Och att begiära originalerne ifrån landscancelliet lärer
ingen tvifla, att det ju hindrat sakerne uti sitt rätta lopp
vid landshöfdingeembeterne, följackteligen att det voro skadeligt.
Men efter det uti instructionen voro deputationen ålagt
att genomgå desse protocoller med mera, så hade deputation
ej kunnat undvika att inkomma med ett så beskaffat betänckande
som det nu förevarande. Uti denne fråga, innan den afgiöres,
bör noga eftersinnas, huru Ständers till tagande beslut
må värckställas, ty ingenting voro skadeligare än att hvad
högsta magten af gior blifver till värckställigheten omöjeligit.
Hr Wadenstierna förenade sig altså med de herrar, som tillstyrckt,
att härom ett extractum protocolli måtte afgå. Men
ifall Riksens Ständer skulle förblifva vid den tanckan, att
desse handlingar böra till Protocollsdeputationen infordras,
att då hvarje landshöfdingeembete tillordnas skrifvarehielp
200 d. silf:rmt, hvilcket voro lindrigare, än om det sexternsvis
skulle betalas. Och skall detta hädanefter continuera, så
Landshövdingarnas protokoll.
319
bör betieningen vid landscancellierne förstärckas, ty den nuvarande
medhinner icke en sådan tillökning i arbetet. Det voro
äfven likmätigt Ständers beslut, att som detta medförde
en utgift, Secrete LTtskottet deröfver borde höras. När det återkommer
ifrån de andre stånden, förbehölt sig Hr Wadenstierna
att närmare yttra sin tancka. Af skriften Dagligt Allehanda
hade han funnit, att detta Protocollsdeputationens betänckande
redan voro uti tvänne stånd afgiordt, hvarföre han
önskade, att R. o. A:s extractum protocolli måtte snarligen afgå
Frih.
Cederhielm, Josias: Han borde som ledamot
uti deputationen icke dölja, att det i början varit ganska illa
tagit, att desse resolutionsböcker och diarier ej inkommit; uti
det deputationens utskott, hvarest frågan först blef väckt, var
första beslutet att med klagomål emot landshöfdingarne gå
till plena, så att det måste användas mycken möda och månge
föreställningar uti deputationens plenum för att få saken i
den form, som den nu är. En ledamot af Borgareståndet hade
lagt in memorial och påstod yttersta räfst öfver en sådan i
hans tancka oförsvarlig försummelse, och måste all möda användas
för att få detta memorial attenuerat. Sådan voro väl
Frih. Cederhielms mening, att desse diarier, resolutionsböcker
och protocoller icke hörde immediate till Protocollsdeputation,
men han ville i den delen gerna foga sig; han hade ju
lärdt att rätta sig efter de andre ståndens beslut.
Hr Linderstedt, Eric: Protocollsdeputation hade
fölgdt sin instruction, altså voro dervid ingenting att påminna,
att ett sådant betänckande inkommit. Svårigheten att få
protocoller och diarier renskrefne torde ej vara så stor, som
man vill föreställa sig; uti militairen blefvo oändeligen mycket
skrifvit, likväl skier det utan skrifvarehielp. Men om
hrr landshöfdingarne icke vilja bestå denne utgift, hvil eken
efter hans tancka dem ej kan påläggas, så må väl derom remitteras
till Secrete Utskottet. Det tillhör Riksens Ständer
att efterse, såväl huru desse embetsmän upfylla sin skyldighet,
som de öfrige äro stälte under Ständers eftersyn, i synnerhet
som landshöfdingeembeten äro i riket betydelige och,
då de giöra väl, förtiena all Ständers erkänsla. Men deremot
angelägit vara vill, att de, som tillåta den mindre betjening
-
320 1771, sept. 18. Landshövdingarnas protokoll.
en betunga landet, hvaröfver klagomål från ett eller annat
ställe förspörjes, måtte föranlåtas att hafva närmare tillsyn
uppå dem.
Hr Göös, Laurentz: Fast han beklädde ett landshöfdingeembete,
frugtade han icke att aflämna sine diarier och
resolutionsböclcer till granskning. Han sågo derföre gierna att
om reskrifningshielpen måtte till Secrete Utskottet remitteras
och önskade, att Secrete Utskottet måtte dertill kunna anslå
någre medel.
Frih. Grönhagen, Claes Wilhelm, var glad, att deputation
blifvit justitieråd. Uti de tvenne omständigheter, som
varit i fråga, nemi 1 :o om omöijeligheten att få desse handlingar
insände, trodde han, att deremot kunde upfinnas utvägar.
Han hade sig bekant, att ett stånd redan bifallit betänckandet,
och det kunde blifva möjeligit åtminstone för nästa
och tillkommande riksdagar.
2:o. Hvad utgiften dertill angingo, såvida det blifver nödvändigt,
att desse diarier och protocoller med mera skola inskaffas,
så lärer Secrete Utskottet ej undandraga sig, när det
varder detsamma updragit att utse medel till skrifvarehielp.
Hr örnschiöld, Pehr Abraham: Som landshöfdinge
önskade han, att desse handlingar kunde insändas. Men
resolutionsböckerne hinna sällan att blifva mer än uti concept,
flere resolutioner skrifvas ock genast på inlagorne och
aflämnas till de sökande. Af dem finnes ej mera uti landscantzeliet,
än hvad diarium, som voro helt kort, kunde innehålla.
Bestodo kronan mera för någon i lön, som genast afcopierade
dylike inlagor och resolutioner, så skulle en ändå
näppeligen hinna dermed. Innan alle nu sedan sidsta riksdag
hos landshöfdingarne inkomne acta och utfärdade resolutioner
hunno afskrifvas, voro denne nu påstående riksdag med
Guds hielp slutad; men om Riksens Ständer för en framtid
vilja stadga något härom, hade han intet dervid att påminna,
endast att Secrete Utskottet då utser fond till lön för en
större betiening vid landscantzlierne. I öfrigt gaf han tillkänna,
att vid landscantzelierne inge protocoll föras utan endast
diarier.
Frih. Sparre, Carl: Om vid hvart län allenast skulle
anslås 100 d. samt till skrifvarehielp om året, giorde det en
Landshövdingarnas protokoll.
321
summa af 2400 d. s:rmt. Han voro för sin del gerna nögd att
uti det honom anförtrodde län förskiuta kostnaden i hopp
att de öfrige hrr landshöfdingar giöra detsamma; men hvarcken
tillhörde det honom att tillstyrcka något sådant eller att
ensam skilja sig uti något förskott ifrån sine herrar embetsbroder.
Han önskade, att den kostnad, som härpå giöres, måtte
svara emot nyttan, men då alle de, som äro missnögde med
landshöfdingens giöromål, rätt väl veta vägen till Kongl.
Maij :ts hofrätter och collegier, så sågo han ej mera behöfvas
att till Ständer infordra landshöfdingarnes diarier och resolutionsböcker
än härads- och rådstufvurättsprotocollen.
Blefvo det likväl Ständers beslut, att de skola infordras, ville
han deruti som nu och altid lyda och derföre anholt i sådan
händelse, att om renskrifningshielpen till Secrete Utskottet
måtte remitteras.
Hr Baron och Landtm, giorde nu proposition:
Bifaller R. o. A., att ett extractum protocolli afgår till de
andre respective stånden, som uptager och visar omöjeligheten
att för denne riksdag kunna få in de uteblefne landshöfdingeembetens
diarier, protocoller, resolutionsböcker med mera
men att, ifall de för framtiden skola införskaffas, dertill
må bestås renskrifningsmedel, efter hrr landshöfdingarne ej
kunna umbära originalerne, hvarom då Secrete Utskottet må
sitt betänckande afgifva, och att emedlertid de redan inkomne
diarier och resolutionsböcker med mera för denne gången
landshöfdingeembeterne återsändas.
Denne proposition besvarades med Ja.
Extractum protocolli, som i conformité häraf upsattes, lydde
som följer:
S. d. Uplästes Protocollsdeputationens betänckande af d.
3 uti innevarande månad angående hrr landshöfdingarnes diariers,
resolutionsböckers och protocollers insändande till riksdagen
samt deras renskrifning, hvaruti deputationen omförmäler
de svårigheter, som ifrån flere hrr landshöfdingar blifvit
anmälte såsom hinder, att berörde handlingar icke kunnat
insändas, och hemställer om nödvändigheten deraf att hos
Kongl. Maij :t Riksens Ständer i underdånighet måge anhålla
om nådig och så eftertryckelig befallning till hr landshöf
-
322 1771, sept. 18. Landshövdingarnas protokoll.
dingarne att ofördröjeligen besörja om diariernes, remisseoch
resolutionsböckernes renskrifvande och insändande, så
att de vid nu påstående riksdag kunna inkomma samt äfven
framdeles till hvarje riksdag i laga tid varda aflefvererade.
Under öfvervägande häraf har R. o. A. fäst sin upmärcksamhet
vid flere omständigheter, som hindrat desse handlingars
insändande och hvilcke deputation till en del uti betänckandet
infördt samt funnit af den beskaffenhet, att deputation
ej kunnat undgå dem för nog betydelige att anse.
Dageligen förefalla vid landscantzeliet och landscontoiren
så mångfalldige giöromål, hvilcke fordra ett trägit arbete och
en snar expedition, men alle måste bestridas endast av landssecreteraren
och landskammereraren utan mera hielp än allenast
tvenne skrifvare; så att för desse 4:ra perssoner föga
tid och rådrum lärer vara öfrig att renskrifva diarier och resolutionsböclcer,
som till riksdagen skola insändas; men då
desse embetsmän tiena för en knapp och ringa lön, synes det
vara mindre billigt pålägga dem att af denne lön använda
någon del till betalning .för en sådan resnskrifning, hälst densamma
lärer utgiöra flere hundrade sextern för hvarje län.
Att ifrån hrr landshöfdingarne infordra sjelfve originalerne,
sädane som de hos dem i concept förvaras, det skulle åter
gifva anledning till nog betydelige oredor såväl för embetsmännen
som för den rättsökande. Då landshöfdingeembetet
är skildt ifrån all tillgång till sine diarier och resolutionsböcker
att af dem få underrättelse, hvad redan uti en sak
voro tillgiordt och resolverat, så kunde lätteligen hända, antingen
att flere emot hvarandra stridande resolutioner utfärdas
eller ock för att undvika sådant, att med alle måls afgiörande,
som fordra uplysning utur de bortsände handlingar
vid landshöfdingeembetet, upskiutes, till dess samme handlingar
ifrån riksdagen återkommit. Så att1 det ena som det
andra skulle ofelbart hindra den så nödvändiga drift uti lagskipningen
och medföra för rättsökande medborgare icke
mindre svårighet, än om de snarare blifva förhulpne till slut
på sine ansökningar men uti ett eller annat utslag, som torde
finnas mindre rättvist, nödgades att å högre ort söka ändring.
i Detta ord icke i konceptprotokollet.
Landshövdingarnas protokoll.
323
Då hrr landshöfdingarne altså icke utan märckelig saknad
uti deras embetes förvaltning och skada för hvar rättsökande
kunna umbära originale concepterne till sine diarier,
resolutionsböcker med mera och den dem bestådde betjening
hvarcken äger tid och rådrum att dem sjelfve afskrifva
eller förmögenhet att dem afskrifva låta; det ej eller kan
hrr landshöfdingarne påläggas att af egne medel bestå härtill
någon skrifvarehielp, så blefvo ingen annan utväg öfrig, om
desse handlingar afskrefne skola till riksdagen införskaffas,
än att af kronans medel bestå penningar till renskrifningen.
Om härtill anslogos för hvarje låhn allenast 100 d. silf:rmt,
så skulle sådant i det närmaste uträknadt fordra en summa
af inemot 2600 d. samma mynt. Men som Riksens Ständer
föreskrifvit sig den lag att icke anordna någre utgifter utan
att höra Secrete Utskottet, så lärer, innan ett beslut härom
vidtages, sådant böra förutgå. Uti så beskaffade omständigheter
och när derjemte uti öfvervägande tages, att tid .fordras,
innan Riksens Ständers underdånige anhållan om Kongl.
Maj :ts nådige befallning angående desse handlingars renskrifning
och insändande kan komma att afgå och samma nådige
befallning till alle vederbörande blifva utfärdad men aldramäst
till sielfve renskrifningsarbetet, som ej förrän efter en
sådan erhållen befallning kan börjas, så afser R. o. A. ingen
möjelighet vara, att desse diarier och resolutionsböcker med
det mera kunna till nu påstående riksdag så tidigt inkomma,
att de af Riksens Ständer i Protocollsdeputationen hinna blifva
öfversedde.
I betracktande af alt detta och på det Riksens Ständers beslut
icke måtte blifva antingen till värckställigheten omöjeligit
eller ock mindre svarande emot det påsyftade ändamålet
och då hrr landshöfdingarne utom dess lika med domare och
alle öfrige embetsmän i riket till sine giöromål äro underkastade
hofrätters och collegiers bepröfvande, så kan R. o. A. icke
bifalla, att ifrån landshöfdingeembeterne ofvanberörde handlingar
till riksdagen infordras, utan finner fast mera, på det
ärenderne, som hos dem dageligen så mångfalldigt förefalla,
icke mätte uppehållas, angelägenheten fordra, att de diarier,
resolutionsböcker med mera, som in originali redan blifvit
insände, genast måtte till landscantzelierne återlemnas.
324 1771, sept. 18—21. Amiralitetsofficerares titlar.
Men om någon författning skulle nödig pröfvas att vidtaga
angående desse handlingars renskrifvande och insändande till
riksdagarne för framtiden, så lärer ej kunna undgås att dertill
bestå landscantzelierne visse medel årligen såsom skrifvarehielp,
hvaröfver likväl Secrete Utskottet först bör med
sitt utlåtande få inkomma, innan något beslut kan tagas.
Hvilcket genom utdrag af protocollet skulle de öfrige respective
stånden till benägit bifall communiceras. Ut supra.
Hr Baron och Landtm, berättade, att 300 man af Lifgardiet
nästkommande lördag kommo att sammandragas för
en execution.
Häremot påmintes ej något.
R. o. A. åtskilldes kl. half till tu eftermiddagen.
Är 1771 den 21 September.1
Lördag. Mattsmässodagen.
Plenum kl. 10 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gab. Leijonhufvud.
R. o. A. intogo sine ställen.
Det protocollsutdrag, som skulle till de andre stånden afgå
angående landshöfdingarnes diariers och resolutionsböckers
insändande till Protocollsdeputation uplästes och gillades.
Äng. namnen 2. Föredrogs ett af Hr Leijonanckar, Friedric Wilhelm, in
rares
t jens- gifvit memorial, hvaruti han uppå anförde skjäl tillstyrcker,
ter vid Ami- att namnen på officerares tienster vid Amiralitetet till likhet
ralitetet
med de redan länge stadgade författningar i så måtto förbytes,
att schoutbijnacht kallas contreamiral, commendeur öfverste,
commendeurcapitain öfverstelieutenant, amiralitetscapitaine
major och capitainelieutenant capitaine, utan att sådant
medförer minsta ändring uti rättigheter och tienstgiöring,
som desse grader inom Amiralitetet och sinesemellan
hafva.
Af flere herrar blef detta memorial begiärt uppå bordet.
l Anteckning i marginalen: Just. d. 23 Nov.
Instruktion för Expeditionsdeputationen. 325
Hr Leijonanckar geck emedlertid med detsamma till de andre
stånden.
3. Hr Lilljesvärd, Carl Julius, upläste bilagde dic- Äng. Expetamen
ad protocollum (Bil. 24) angående det från Borgare- Nations inståndet
inkomne project till instruction för Expeditionsde- struetion.
putationen. Begiärtes äfven på bordet.
Men Frih. Grönhagen conformerade sig med samma
dictamen till alla delar.
4. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d.
[29 Jan. 1770] angående tillökning i lönen för Kammarrevisionsräderne
Orell och Norling af observationsmedlen till jemlikhets
vinnande emot den lön, deras vederlikar uti de andre
Kongl. Maij :ts och rikets collegier niuta. Detta mål var
redan sidstl:ne riksdag inkommit men hade stadnat oafgiordt,
och som sådant uppå bemälte Kammarrevisionsråders ansökning
denne riksdag om slut var ifrån Urskillningsdeputationen
till plena remitterat.
Det begiärtes af flere på bordet.
5. I anledning af ett ifrån Prästeståndet inkommit memorial
angående electorers utnämnande till val af justitisecantzler
hade Hr Ulfsax ingifvit ett memorial, hvilcket nu uplästes
och lades till acten, och erhölt Hr Ulfsax tillstånd att dermed
gå till de andre stånden.
6. Borgareståndets extractum protocolli angående fri inför-Äng. införsel
sel utrikesifrån af tran och skiälspäck anmältes nu vara af sjäispeck.
de öfrige respective stånden bifallit, af Präste- och Bondeståndet
med den tilläggning att vanlige tullafgifter derföre
skulle betalas.
R. o. A. biföll altså detta på samma sätt som det Högvördige
Präste- och Ärbara Bondeståndet.
7. Anmältes ifrån Expeditionsdeputation, att sedan uti Äng. skrifsamtelige
respective stånden förevarit Secrete Utskottets extractum
protocolli angående anskaffande af skriftmateriel
med mera till Riksens Ständers och deputationernes behof,
så hade Borgareståndet, då saken d. 9 September där förevarit,
giordt den tilläggning, hvad papperet angår, som efter
Secrete Utskottets tillstyrckande skulle hämtas ifrån Banqven:
Att papper af inrikes tillvärckning får tagas, hvarest
det af bästa godset för lindrigaste pris kan erhållas. Denne
326 1771, sept. 21. Skrivmaterialier. Postföring.
tilläggning hade Expeditionsdeputation trodt sig böra hos de
andre stånden anmäla såsom ny, innan saken expedieras.
Frih. Grönhagen trodde, att deputation utan någon vidare
anmälan kunnat expediera saken på de tre ståndens beslut.
Denne omständighet hade ej kunnat undfalla de andre
stånden, om de ej velat befordra Banqvens afsättning.
Grefve Creutz, Lorents Wilhelm, deremot var af
den tanckan, att alle nye tilläggningar böra anmälas uti respective
stånden under varande riksdag, på det intet stånd
måtte förlora sin röst.
Frih. Grönhagen: Sådane anmälningar i mindre betydelige
saker förlänga endast riksdagen och giöra fördubblade
bifall på redan gifne bifall. Han tillstyrckte, att R. o. A.
skulle förblifva vid sitt beslut.
Proposition på Borgareståndets tilläggning giordes och besvarades
med Ja och Neij.
Frih. Grönhagen påstod, att som ett tagit beslut icke
kunde utan med enhälligt samtycke häfvas, så voro nu R. o.
A:s förste beslut stadfäst, och dervid afstadnade detta mål.
Äng. post- 8. Uplästes Kammaroeconomiedeputationens betänckande
tSerboitn.' d. 1*^ September öfver Io socknemäns i Österbottn anhållan
om ändring uti Kongl. Maij :ts dom af d. 1 Augusti 1769,
hvaruti dem pålägges att årligen till Ländsmannen och Liquidationscommissarien
Zacharias Bäck utgifva en kappe spannemäl
af hvarje rök för extra postföringar ifrån Io till Pudasjerfva
och det i följe af ett om extra postföringen slutat
contract, hvaraf Bäck skall vara innehafvare. Och tillstyrcker
deputation, att Io socknemän må tillåtas vid häradstinget få
denne deras angelägenhet anmäla ock så om extra postföringen
accordera, som dem beqvämligast och minst kostsamt vara
kan.
Detta betänckande bifölls.
9. Anmältes Frih. Reuterholins, Gustaf, memorial uti saken
emellan Öfver jägmästaren Tigerhielm och afledne Cappellane
Wixnelii barn och arfvingar angående afl:e Öfverstinnan Rosenschiölds
i lifstiden giorde testamenten, och beviljades Frih.
Reuterholm att dermed gå till de andre respective stånden.
10. Uplästes af den ifrån Urskillningsdeputationen inkomne
förtekning uppå antagne och afslagne mål ifrån n:o 263
Nordencrantz.
327
till 304.
10. Gafs tillkänna, att sedan Riksens Ständer beslutit, det Äng. Nor
•
dencrantzes
skulle Hr Commercerådet och Riddaren Nordencrantz utgif- ^rbeten
va sine återstående arbeten om rikets financevärck med mera,
sä hade nu bemälte Commerceråd aflämnat 300 exemplar
af fierde delen jemte bilagorne till sitt arbete, kallat T anckar
om hemligheter med mera.
R. o. A. beslöto, att hrr ledamöterne kunde uti Riddarhusdeputationsrummet
dem afhämta, hvil eket ock genast värckstältes.
Derjemte uplästes ett vidlyftigt memorial, ingifvit af bemälte
Commerceråd uti samma ämne, hvaruti han föreslår,
att som kronan genom Commercerådet Finlays operationer,
enligt hvad han uti sine tryckte skrifter, som nu till Riksens
Ständer blifvit upgifne, förmenar sig hafva bevist, men bemälte
Commerceråd uti Kongl. Svea Hofrätt begiärt att till sine
creditorers betalning få afstå all sin egendom, det måtte
altså någon actor publicus förordnas att vid denne concurssak
Kongl. Maij :ts och kronans rätt bevaka.
Detta begiärtes på bordet.
Hr Wadenstierna, Carl, giorde vid detta tillfälle påminnelse,
att ehuru det nu upläste Hr Nordencrantz memorial
icke förr än i dag kommit till R. o. A:s kundskap, hade
han likväl af skriften Dagligt Allehanda funnit, att detsamma
redan voro uti de andre stånden ingifvit och föredragit.
Huruvida sådant öfverensstämde med Riksdagsordningen och
dess 11 §, det lämnade han till R. o. A:s bepröfvande, hvarföre
han begärte, att denne hans anmärckning måtte blifva på bordet
hvilande att, då det nu upläste memorialet åter företages,
äfven komma under öfverläggning.
Hr de Frietskij: Förmodeligen lärer vid detta tilfälle
ett undantag äga rum; när Hr Commercerådet Nordencrantz
erhållit Riksens Ständers anmodan att uppgifva sine ännu
återstående arbeten om rikets hushållning och oeconomie,
så har han kunnat anse sig derigenom authoriserad att till
samtelige stånden genast upgifva ett memorial, som handlar
om samma ämne, utan att behöfva afbida någon formelig anmälning
uti sitt stånd. Emedlertid voro han nögd, att detta
såväl som Hr Nordencrantz memorial blefvo liggande på bor
-
328 1771, sept. 21.
Urskillningsmål.
Ang. afslagne
och remitterade
mål från
Urskilningsdeputation.
det.
11. Frih. Cederhielm, Josias: Sedan jag kommit i
ärfarenhet, att Höglofl. R. o. A. behagat updraga och anbefalla
mig att igenomse de ifrån Urskillningsdeputation inkomne
förtekningar på remitterade eller af slagne mål och dervid
egenteligen fästa upmärcksamhet på sådane, hvilcka vunnit
ett öde olika mot de generele dertill hörande författningar, så
har jag sökt, så mycket på mig ankomma kan, upfylla Hög
lo.
fl.
de omständigheter:
1 :o. Ådagalägga icke listorne altid, om de incaminerade
målen förut hos Kongl. Maij :t och collegierne varit anhängige
giorde, granskade och afgiorde enligit l:sta § af 1727 års
förordning om riksdagars förkortande och 12 § af 1738 års
instruction för Urskillningsdeputation.
2:o. Finnes 13 § af 1723 års Riksdagsordning lämna enskilte
personer frihet att inför Ständerne sig besvära uti sådane
mål, som ej stå annorstädes att rättas; och ehuru 1727 års
förordning, nominatim upräkna[n]desx allahanda slags mål
af den beskaffenheten, innehåller, att Riksens Ständer
hvarcken hinna med eller kunna befatta sig med sådane specielle
mål, så tyckes ännu, så länge förstnämde 13 § af en
grundlag icke blifvit formeligen uphäfven, anledning vara att
i antagande eller afslående följa den invärtes öfvertygelsen.
3:o. Ehuruväl att det ordet anföra besvär öfver konungens
utslag synes presuponera, att saken varit af den beskaffenhet,
att den efter beskrefne lagar kunnat och bordt afhielpas,
så finnas likväl åtskillige mål hafva passeradt Urskillningen
för att af högsta magten antingen erhålla fördelar eller
frikännelse ifrån utskylder. Pelita de der sig på ingen
lag grunda. Nu ehuru 1727 års förordning säger, att Ständerne
icke speciellement utan allenast i gemen vilja anordna,
hvad som efter Statscontoirets förslager ärfordras, eftersom
tillgången vara kan, så tyckes likväl som saknades äfven i
denna delen den tydelighet, hvarefter jag min tancka stadga
kan.
4:o. Vid de enligt listorne af slagne målen vill det väl sy
-
1 Anförandet i original i konceptprotokollet.
Cederhielm.
329
nas, som hade enahanda slags saker likväl blifvit olika ansedda.
Men i brist på acterna kan ingenting med visshet derom
anföras. Likasom okunnoghet om sakernas hela beskaffenhet
äfven gior omöjeligit för mig att säga, om den stundom ådömde
pligt, stundom eftergifne, stundom åter med stillatigande
förbigångne haft skiäl och grund eller icke.
Sedan jag således in specie anfördt de hinder, som mötit
mig och hvarföre jag mig ifrån denna commission undanbeder,
så måste jag tillägga in genere, att Höglofl. R. o. A:s önskan
att i denne delen vinna ordning lärer föga kunna erhållas
igenom denna revision, som af ett stånds ledamöter
allena bestående. Och att i den delen bereda något bättre
för framtiden, än hvad jag i första begynnelsen af 1765 års
riksdag genom memorial härstädes sökt visa nödvändigt och
nyttigt, men som ådrog mig (fast himmelens Herre vet huru
oskyldigt) åtskillige personers förtörnelse.
R. o. A. lärer således finna, att jag har stora skjäl att moderera
min välmening och att undvika memorialskrifvande.
Som Frih. Cederhielm upläste detta utur ett papper, så frågade
Frih.
von Essen, Friedrich, om icke Frih. Cederhielm
ville lägga detta till protocollet.
Frih. Cederhielm, Josias, yttrade sig, att han hade
talat inför R. o. A. och att han vid protocollets justering ville
vara tillstädes för att iackttaga, huru hans ord där blifvit
införde.
Frih. von Essen försäkrade, att han icke så noga efterhördt
innehållet af hvad Frih. Cederhielm anfördt, att han
deröfver ville giöra någon anmärckning; men han trodde R.
o. A:s rättighet vara, att hvad som blefvo upläst borde läggas
till protocollet.
Hr Hasenkamf ömade i det högsta den rättighet, hvar
ledamot på detta ställe borde äga att utan anmärckning få
säga sin mening, och den frihet att uti protocollet, innan det
är justerat, och under justeringen jämka sine ord så, att de
blifva enlige med den tanckan han haft, då de sades. Detta
voro en essentiele del af svänske mäns frihet och derföre uti
lagen grundad. Frih. Cederhielm, som inför R. o. A. talat till
protocollet, hade altså rättighet att städa sine ord, de måtte
330 1771, sept. 21. Cederhielm.
vara upläste utur ett papper eller sagde utan papper. Deruti
bestodo såväl hans som hvar mans laglige .frihet.
Hr Schönberg, Anders: Att uti sielfve hufvudsaken
Frih. Cederhielm icke på något sätt försedt sig lärer vara
utan all fråga; det är alldeles i sin ordning, att han hos
R. o. A. anfördt de hinder, som han trodt möta sig, då han
vill värckställa, hvad R. o. A. honom anförtrodt. Hans rättighet
att här anföra sine tanckar lärer ej eller böra sättas i
fråga, om det skier utur ett papper eller ej lärer vara lika
mycket, hans ord föras till protocollet och där är han berättigad
att städa dem. Det papper, hvarutur han läsit, kan endast
vara en annotation uppå de momenta, som han velat
anföra. Tvingas han att gifva det sådant, som det kanske är,
ifrån sig, utan att antekningarne blifvit sammanbundne uti
en ordentelig mening, så blifver hans tal torde hända stympat
utan sammanhang, hvarigenom icke ändamålet vinnes att
få detsamma fullkomligt uti protocollet förvarat, och derjemte
qväljes hans och på samma grund hvars och ens ventilationsrättighet,
och den tanckan kan alldrig någon äga; hvarföre
Frih. Cederhielm såväl som alle andre bör bibehållas
vid den rättigheten att efter egit behag antingen skrifteligen
gifva in sine tanckar eller vid justeringen sätta dem i den
ordning han behagar.
Hr Wadenstierna, Carl, instämde med Hr Schönberg
om de rättigheter, enhvar bör äga att justera sine ord.
Det kunde ofta hända, att man, när det som skulle talas om
innehöllo flere momenta, anteknade dem för sig på ett papper
för att hielpa minnet. Han anholt, att man ej måtte gå in
uti ytterligare discussion om detta, som kunde leda till en
vidlyftig öfverläggning, som till slut ej torde blifva för alla
lika behagelig, utan tillåta Frih. Cederhielm att vid protocolls
justering få rätta och jämka, hvad af hans tal där blifvit
infördt; efter lag hade han dertill rättighet och den borde
hvarcken honom eller någon annan betagas.
I sielfva saken eller Frih. Cederhielms begiäran att blifva
endtledigad ifrån den honom jemte flere updragne commissionen
att genomgå Urskillningsdeputations förtekningar på
antagne och afslagne mål, önskade han, att R. o. A. derföre
icke ville låta saken falla, fastän Frih. Cederhielm gingo bort;
Cederhielm.
331
den voro af mera vigt, än att den kunde handlöst släppas.
Genom detta arbete vinnes, att R. o. A. får visa det hederliga
tanckesätt att uti alt vilja bibehålla antagne och dyrt besvurne
lagar, att med dem freda och skydda hvar mans laglige
rätt.
Skulle deputerade uti ett eller annat mål sakna all önskad
uplysning, så torde den uti andre kunna erhållas. R. o. A:s ledamöter
uti Urskillningsdeputationen lära ej vägra att meddela,
hvad de häruti kunna kienna. Dessutom voro uti Riddarhuscantzelliet
tillgång till acter och handlingar, som behöfvas.
Hr Linderstedt, Eric, hade icke förmodat, att Frih.
Cederhielm skulle afsäga sig, då han talte för saken, när den
af R. o. A. bifölls. Han erkiände nogsamt, att uti värckställigheten
möta hinder, äfven att man är underkastad critique
kanskie af de andre ståndens ledamöter. Men när deputerade
arbeta efter R. o. A:s befallning, så bör sådant ej röra
dem, ty R. o. A:s röst bör gifva ett gällande beskydd.
Uti det, som blifvit väckt, angående att Frih. Cederhielm
skulle till protocollet gifva, hvad han nu upläst; så voro väl
å ena sidan sant, att en ledamot ägde rättighet jämka, hvad
han till protocollet sig yttrar, men har han det skrifteligen
upsatt och läser det upp, synes flere jämkningar vara öfverflödige;
det måtte väl på något ställe sättas ett mål för att
ei falla in uti evige justeringar. Han för sin del kunde ei
begripa, hvarföre Frih. Cederhielm vägrade att nu gifva till
protocollet, hvad han upläst, han hade med upmärcksamhet
afhördt det men ej funnit något, som halkat. Anholt derföre,
att ettdera detta upläste måtte anses såsom voro det ei sagt
eller ock att det blifver skrifvit sådant, som det till protocollet
må läggas och då än en gång blifva upläst.
Frih. Reuterholm, Gustaf, häftade sin upmärcksamhet
vid det Frih. Cederhielm anfördt angående den villrådighet,
som flere lagars collision upväcker. Han trodde den collision
vara mindre, än man sig ville föreställa. Man behöfde
och borde ej gå till äldre författningar, när nyare gåfvos. Således
då frågan är om prsejudicemål, voro 1766 års förordning
om lagarnes värckställighet tydelig, den afskär alle sådane,
någre få undantagas, som redan varit hos Ständer in
-
22—670435
332 1771, sept. 21. Cederhielm.
gifne, innan den lagen utkom och alt sedan såsom oafgiorde
fölgt med ifrån den ene riksdagen till den andre. I andre
mål voro 1762 års instruction för Urskillningsdeputation och
1738 års förordning om ändrings sökande uti Kongl. Maij :ts
höga domar tillräckelige.
Uti frågan om Frih. Cederhielms tal och dess lämnande såsom
skrifteligen författadt och upläst till protocollet förklarade
Frih. Reuterholm, att de siu riksdagar, som han bivistadt,
hade han alltid sedt ledamöterne, då de upläst sine skrifteligen
författade meningar, att de lämnat dem till protocollet;
han ville dock ej statuera något deraf, som tvungo riksdagsmannarätten
och friheten, men den reflexion kunde han
ej undgå att giöra, att om denne friheten för långt extenderas,
skulle kanske hända, att mycket blefvo tält och anfördt,
som sedan ej kommo till protocollet. Han för sin del frucktade
icke att gifva ifrån sig, hvad han skrifteligen författat,
upläste; ty han ville alldrig här skrifva eller tala något, som
han icke sedan voro beredd att lägga för hvar mans ögon.
Hr Ehrenpreus, Friedric, tillstyrckte, att de till
urskillningsförtekningens genomseende förordnade herrar
måtte få åtskillias, Urskillningsdeputationens instruction voro
visserligen tydelig, om deputationen ville följa densamma,
i annan händelse hulpo inge anmärckningar. Det enda i lagarne,
som funnos medföra svårigheter, voro 1759 års förordning
om fatalier i oeconomie- och politiemål, jemförd med
instructionens 11 §, äfven 9 § uti samma instruction om fataliers
restitution. Härvid häftade ofta deputationen; derom
torde ock framdeles något till Riksens Ständer inkomma. För
öfrigit kunde han försäkra, att alldrig skulle ifrån honom
och de öfrige ledamöter uti Urskillningsdeputationen tryta alle
möjelige underrättelser, som voro att tillgå uti de mål sådane
äskades.
Frih. Ridderstolpe, Carl, var alldeles af den tanckan,
att hrr deputerade skulle continuera; de hade enligit R.
o. A:s beslut åtagit sig detta arbete, och han ville ej råda till
ändring uti ett tagit beslut.
Hvad vidkommer det af Frih. Cederhielm nu upläste, om
det skulle läggas till protocollet eller ej, förklarade han, att
om ä ena sidan det vore angelägit att bibehålla hvar redlig
Cederhielm.
333
man vid den rättigheten att täncka och tala fritt, att sielf få
städa och uttyda sine ord och tanckar, så bör likväl sådant
vara med sin laglige ordning, frihet utan ordning vore laglöshet.
Då man talar, bör det onekeligen vara enom förbehållit
att efterse och jämka det, som deraf blifvit till protocollet
fattat; tungan röres ofta hastigare, än att själen så
fort kan hinna sätta tanckan i ordning; men då ens ord förut
äro satte på papperet, blifver det altid deras rätt, som hördt
deruppå, att få samma papper till protocollet lagt. Uti application
af denne principe till det, som angår Frih. Cederhielm,
kunde väl Frih. Ridderstolpe icke säga med visshet sig hafva
noga observerat, om Frih. Cederhielm upläste alt, hvad han
anförde, utur det i händerne hafvande papper. Men när lagen
säger, att hvad som här upläses, skall läggas till protocollet,
så anholt Frih. Ridderstolpe att vid lagen måtte förblifva och
reposerade sig uppå alle de herrar, som sagt, att det blifvit
coulement upläst.
Hr Baron och Landtm, förestälte, om icke R. o. A. ville
låta falla en ventilation, som redan voro deciderad i lag och
vanlig praxis, så att deröfver ej mera någon proposition behöfdes.
Hr Göös, Lorentz, instämde med Hr Wadenstierna uti
nödvändigheten, att hrr deputerade fortfara med deras arbete.
Uti frågan om Frih. Cederhielms anförande funno han
för sin del icke något vara af Frih. Cederhielm sagt, som
kunde gior as anmärckning vid; anholt derföre, på det denne
ventilation måtte afstadna, att Frih. Cederhielm behagade
lämna det till protocollet.
Hr von Gerdten, som under detta skrifvit uti sin plånbok,
upläste derutur följande:
Här är stället, där jag otvunget äger rättighet att och äfven
skall yttra mine tanckar utan eller på papper; och stige
den fram, som mig det hindra kan eller att dem ändra vid protocollsjusteringen;
hvarföre jag ej annat kan än på det högsta
soutenera en så värd ledamots förhållande som Hr Kammarrådet
Frih. Josias Cederhielms, icke sorn af ädelmod utan
som af rättvisa, på det alle dierfve försök till hindrande af
en riddersmans rättigheter må förekommas, hvilcket jag icke
frugtar att till protocollet lägga.
334 1771, sept. 21. Cederhielm.
Detta ingaf Hr von Gertten sedermera skrifteligen författadt
och med sitt namn underteknadt, som ibland bilagorne
till denne dagens protocoll igenfinnes.
Hr Uggla, Leonhard Magnus: Alle memorialer,
som hos R. o. A. upläsas och med namn äro underteknade, böra
onekeligen läggas till protocollet och derifrån komma till
de andre stånden, äfven dictamina ad protocollum, som äro
underskrefne, sedan de blifvit upläste; men hvad utur ett ounderskrifvit
papper, hvilcket någon ledamot endast för att hielpa
minnet kan hafva i handen, då han talar, anföres, det
kan icke anses för annat än ett till protocollet hållit tal, hvaruti
enhvar bör äga rättighet vid justeringen att jämka sine
ord. Följackteligen och som Frih. Cederhielm icke anmält det,
han utur papper upläst, som ett dictamen ad protocollum eller
som ett memorial, så kan han ej eller tvingas emot sin
vilja att lägga det till protocollet eller vara ansvarig för sine
ord, innan protocollet är ordenteligen justerat.
Frih. von Essen förklarade, att med det han begiärt,
hvad Frih. Cederhielm upläst utur ett papper till protocollet,
hade alldrig hans mening varit att lägga band på någons
tanckar på detta rum. Han skulle då rätt så snart gravera
sig sielf, efter han esom oftast inför R. o. A. yttrade sine tanckar
som någon annan.
Om hans ord hade tagits uti den meningen, så beklagade
han att hafva varit nog otydelig, och måste då felet ligga ettdera
uti hans brukade ord eller tröghet uti begreppet. Så fritt
det vöre för hvar och en att säga, hvad han ville, så onekeligt
borde orden komma till protocollet och enhvar äga frihet
att vid justeringen rangera dem. Men det, som skrifteligen
är upsatt och upläses, bör ej sedermera få tagas bort.
Missbruk af friheten skulle annars snart kunna inrita sig.
Det blefvo lätt att sammansätta saker, läsa dem här upp och
sedan stoppa papperet i fickan. Frih. Essen voro nu snart 50
år, sedan 1747 hade han bivistadt riksdagar, men alldrig hade
han annat sedt, än att det, som skriftel. varit upsatt och
blifvit upläst, är vordet lagt till protocollet eller att någon
blifvit lagt till last, att han begiärt det till protocollet. Han
betygade alldrig vara hans mening att criticera något, som
Frih. Cederhielm i detta sitt anförande sagt, han hade ei el
-
Cederhielm.
335
ler märckt något anstöteligit deruti; utan begiäran hade kommit
ganska oskyldigt endast i anledning deraf, att han sedt
Frih. Cederhielm, sedan han slutat, vilja lägga ned papperet
uti sin ficka men önskat för ordnings skull, att det måtte
komma till protocollet. Om Frih. Cederhielm läst mer eller
annat, än som han haft för sig skrifvit, voro icke frågan om,
och han kunde ej begripa, att en så liten begäran, som varit
utan någon consequence, har kunnat leda till en så vidlyftig
ventilation.
Hr Wadenstierna, Carl: Frågan kan ej vara, om
ett underskrifvit memorial eller dictamen ad protocollum bör,
sedan det blifvit upläst, lemnäs till protocollet, utan reducerar
sig endast dertill, om ett promemoria, en annotation, som
någon till sin rättelse håller i handen, då han talar, bör aflämnas
till protocollet. Det hade händt honom ofta, då han
inför R. o. A. yttradt sin mening, att hafva haft för sig annoterat
momenta, som han behöft omröra. Sådant hade äfven
kunnat hända Frih. Cederhielm i dag. Om han säger, det var
hvarcken memorial eller dictamen utan ett promemoria, jag
hade där ej anteknat alt, hvad jag sade, kan väl någon [tvinga
honom]1 att erkiänna annat eller har någonsin ett sådant
tvång blifvit lagt på någon riddersman på detta stället. Hr
Wadenstierna fant uti alt, hvad Frih. Cederhielm anfördt, så
liten anmärckning värdt, att han med säkerhet kunde instämma
uti hans yttrade tancka. Men som frågan ej voro nu derom,
så gingo han det förbi och höllö sig endast dervid, att
när någon ledamot talar och hans tal tages in i protocollet,
så dicterar lagen, att han skall äga rättighet att justera protocollet,
där att lägga till eller taga bort för att giöra sin mening
tydelig och rigtigt infördt; denne rättighet tillhörde hvar
ledamot af R. o. A., och förr än den friheten skall tagas från
någon att få justera sin mening, så voterade han.
Under detta upkom Frih. Cederhielm till landtmarskalcksbordet
och inlämnade, hvad han skrifteligen haft upsatt och
nu upläst.
Hr Baron och Landtm, gaf detta nu R. o. A. tillkänna,
men flere herrar svarade, att om Frih. Cederhielm det in
-
l Konceptprotokollet.
336 1771, sept. 21. Cederhielm.
lämnat, hade sådant skiedt af god vilja och icke af någon
skyldighet.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om icke nu discoursen
kunde afstadna uti detta ämne, deruti ingen proposition behöfdes,
efter lagen voro tydelig.
Men nog hetta var redan upkommen på alle sidor och flere
begiärte att få deciderat, huruvida man skulle vara tvungen
att gifva till protocollet hvad papper som hälst man hade
i handen, under det man talade.
När rörelsen något sagtat sig, anförde Hr Schönberg,
Anders, att det så mycket mindre kunde begiäras, att hvad
någon på ett löst blad för sig anteknadt skall läggas till protocollet,
som mången nödgades giöra det, när han hade flere
momenta att anföra och minnet ei ville räcka till; eller skall
här nu giöras en ny lag. Han hade ofta teknat för sig, hvad
han ämnade säga. Han hade skrifvit långe perioder, men ofta
hade hans tal vändt sig uti helt annan ordning och med
andre ord än de, som städt på papperet. Han frågade, hvad
som kunde hindra honom att skrifva i sin plånbok eller på
en papperslapp med blyertspenna. Han trodde, att enhvar
ägde rätt att yttra sine tanckar, som han ville, antingen skrifteligen
eller munteligen, och att deruti vilja föreskrifva något,
det voro att minska hvar ledamots rättighet; han ville
icke låta pålägga sig eller andre någre nye band i den delen.
Grefve Creutz, Lorentz Wilhelm: Han kunde alldrig
tro meningen vara att tvinga den, som har kort minne och
nödgas annotera för sig, att lägga en sådan sin annotation
till protocollet.
Annat voro dictamen ad protocollum, annat en sådan annotation.
Enhvar borde ju äga frihet att sielf rubricera, antingen
han ville kalla hvad han upläser memorial, dictamen eller
annotation. Frih. Cederhielm hade icke upläst sitt skrifteligen
författade som ett dictamen, han talte mera utom än
han läste utur det papperet, han holt i handen. Finnes då
alt, hvad han talte, uti detta papper eller ei? Är det icke
inför dt, bör han ju äga rättighet, om han vill, att skrifva
det dit; mera begiär han icke, sådant vill honom vägras, är det
billigt? Enhvar är Frih. Cederhielm tack skyldig, som lagt
hvad han här upläste till protocollet, men emot sin vilja kun
-
Cederhielm.
337
de han icke dertill förbindas. Och till en sådan skylldighet,
om någon skall tvingas, måste det ske genom det utslag, en
votering kunde gifva.
Hr Fittinghoff: Som han ej vore vältalig men likväl
ville säga sin mening uti förekommande mål, så behöfde han
ofta nyttja för sig en liten annotation uppå ett papper. Ibland
hade han ock satt upp sine tanckar ordenteligare. Han hade
omant gifvit till protocollet, hvad han skrifvit, när han så för
godt funnit, han hade ock stoppat sitt papper hos sig, sedan
han deraf upläst, hvad han velat, utan att någon derpå klandrat.
Samma frihet önskade han hädanefter blifva bibehållen
vid. Och då protocollet justeras äfven justera sin där införde
mening.
Hr Sparrschiöld, Carl Magnus, under det han holt
i handen ett exemplar af Hr Nordencrantzes i dag utdelte
tryckte värck, lika såsom skulle han derutur läsa, yttrade
sig ongefärligen sålunda:
Jag äger dett begrepp om lagens föreskrift i detta ämne,
att då det är ett af mig författadt memorial, som jag upläser,
då skall det läggas till protocollet, äfven bör jag aflämna
mitt dictamen ad protocollum, sedan jag det upläst och
underskrifvit, utan att sedermera deruti något ändra. Men
då jag talar och, efter det mitt minne ej vill räcka till, har
antecknat för mig på ett papper, jag äfven skall tvingas att
genast aflämna det till protocollet, dertill kan jag icke begifva
mig utan votering.
Frih. Horn, Friedr! c, som äfven holt ett pappersblad
i handen, började med de orden ad protocollum och anförde
sedan vidlyftigt skiälen dertill, att memorialer och dictamina
ad protocollum genast kunde och borde aflämnas, sedan
de blifvit upläste. Men att alt annat, som blefvo sagt och anfördt
af någon ledamot med eller utan annotation, borde intagas
i protocollet och han äga frihet att det sedan justera.
Mycket och kanskie ibland det hufvudsakeligaste, som talades
af en, som hade giordt sig en annotation förut, under
det han afhördt de andras discourser, torde icke stå i samma
annotation infördt. Allas gåfvor voro ej lika. Den ene
skref lättare, den andre hade en lyckeligare talegåfva, men
hvilcketdera som man nyttjade, borde man deruti icke un
-
338 1771, sept. 21.
Cederhielm.
derkastas flere inskrä[n]ckningar, än lagen redan medgåfvo.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph: Efter det begrepp,
han giorde sig om lag och billighet, ägde enhvar sine
ord skrefne eller talade, till dess han lämnat dem ifrån sig.
Uti en sådan principe ansåg han denne vidlyftige ventilation
onödig, då han icke tyckte sig hafva funnit, att någon nekat
principen; men om i anseende till Frih. Cederhielm samma
principe icke vill följas, så måste väl pluraliteten genom en
votering decidera det.
Hr Linderstedt, Eric: Det hade altid varit vanligit,
att hvad som utur ett papper blifvit upläst, genast kommit
till protocollet. Skulle R. o. A. nu vilja ändra det, måste en
sådan författning äfven lydas; men till dess ändringen skedt,
bör väl det, som varit vedertagit, bestå. Han hade ej kunnat
märcka annat, än att Frih. Cederhielm upläst hvart ord han
sagt utur det papperet, som voro frågan om; men om det ock
voro munteligen något tillagt, påminte han sig ganska väl den
principe, R. o. A. tillförene fölgdt. Hr Hammarhielm, som talat
utan att hafva något skrifvit, feck ej låf att förändra det af
honom sagde ordet generalerne hafva gifvit falska rapporter
till general; Baron Pechlin tilläts ej uttaga utur sin discourse,
införd i protocollet, den meningen, att Rådet skulle kunna intriguera;
detta voro dock icke af honom anför dt i afsigt på
hvad Frih. Cederhielm nu anfördt, han hade med upmärcksamhet
det afhördt och funnit deruti så litet farligt, att han
vore beredd detsamma underskrifva, utan i anseende till sjelfve
thesis i allmänhet, ty skulle en fritt få disponera om hvad
som munteligen eller skrifteligen af honom anföres, så kunde
missbruk snart ske, horribla saker blifva upläste eller talte,
men sedan ett annat skrifteligen ingifvas eller protocollet
vid justeringen ändras; utom dess voro alltid säkrare för enhvar
att gifva, hvad han sjelf skrifteligen upsatt till protocollet,
ty det står ei uti menniskoförmåga att så fort skrifva
protocollet hvart ord, som det läses eller talas.
Hr de Fritskij instämde härmed. Han hade ofta upläst
sine skrifteligen författade tanckar men alldrig vägrat
att genast aflämna dem till Secreteraren, som dem begiärt.
Han hade icke velat kasta ut tanckar och sedan taga dem
tillbakars.
Cederhielm.
339
Frih. Cederhielm ägde den talegåfva, att han ej behöfde
annotera för sig, hvad han ville säga, utan när han något
skrifteligen upsatt, voro det giordt med den granskning och
ordning, att afsigten visserligen ingen annan kunde vara än
att genast lämna det till protocollet. Dessutom är det så antagit,
när Secreteraren ser någon läsa upp sin tancka suivie
utur ett papper, så annoterar han icke, i den försäkran att
få det till protocollet, och den seden gillade Hr de Fritskij
alltid såsom den bästa och säkraste.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Uti alle discourserne hade
han ej funnit någon essentiele dissensus. Alle förena sig deruti,
att såväl memorialer som dictamina böra läggas till protocollet.
Ingen har påstådt, att en simpel annotation, ett promemoria
kan blifva under samma lag begrepen, det voro emot
bon sens. Alt, hvad som är ordenteligen författat, bör gifvas
in sådant, som det blifvit upläst; hvad som talas efter en
annotation eller ett promemoria bör få jämkas vid justeringen
i protocollet, så tyckes allas mening vara, hvarom skall då
voteringen blifva, hvarföre skall genom en så beskaffad votering
det lugn störas, som hittils denne riksdag bibehållit
sig innom desse murar. Anledningen att begiära det, som Frih.
Cederhielm anförde, genast till protocollet var, att han läste
det ganska coulement utur ett papper; ingen afsigt ligger derunder;
nu har han gifvit det in. Saken förfaller och R. o. A.
blifver som förr altid ense om principen.
Hr Wadenstierna, Carl: Genom en längd af discourser
har frågan blifvit nog invecklad. Aldrig lär något tvifvelsmål
yrckas, att ju memorialer och under skref ne dictamina,
som hos R. o. A. upläsas, ju böra genast läggas till protocollet.
När det är antagit, så blifver billigt att på andra sidan samtycka,
att om någon för att understödja sitt minne följer uti
sitt tal, hvad han på ett papper såsom promemoria har antecknat,
så kan det honom ej vägras, om han vill, att få stoppa
detta promemoria i sin ficka och sedan uti protocollet
justera sin mening.
Hr Fittinghoff förklarade sig nögd härmed och tilläde
endast, att den, som upläser något sådant, derföre bör
sjelf förut säga till, om det är memorial, dictamen ad protocollum
eller promemoria.
340 1771, sept. 21—28. Cederhielm. Gjörwell.
Hustru
Lundgrens
anisökn.
Giörvels
mern.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om icke för att hielpa
denne ventilation till slut han måtte få giöra proposition, ehuru
svårt det hade varit för honom att utreda en fråga, som,
då den togos uti sin simplicitet, redan var i Riksdagsordningen,
och hvad alltid brukats, deciderad, men sedan den blifvit
invecklad, man icke kunde säga, hvaruti den egenteligen
bestådt, om ej R. o. A. sjelfve behagat uplysa densamma.
Hvarefter först den proposition giordes: Bifaller R. o. A.,
att alle dictamina ad protocollum, hvilcke som sådane anmälas
och för R. o. A. upläsas, genast skola läggas till protocollet?
Hvilcken
med Ja besvarades. Vidare: Bifaller R. o. A., att
den, som upläser något utur en upränning till innehåll af sin
mening utan att förut qualificera det som dictamen ad protocollum,
icke behöfver lägga ett sådant papper till protocollet?
Denne
besvarades äfven med Ja.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klåckan half till tu eftermiddagen.
År 1771 den 28 September.1
Lördag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
R. o. A. intogo sina ställen och protocollet för den 28 Augusti
sistl. justerades.
1 :o. Anmältes Såckerbagarehustrun Anne Sophie Lundgréns
ansökning at få flytta sitt såckerbakvärksstånd, som nu
står emellan bägge Riddarhusbroarne, närmare intill Riddarehustorget
in på Riddarhusets tomt och sätta det vid slutet af
den stenmur, som långs efter canalen går ifrån Riddarehuset.
Denne ansökning bifölls.
2:o. Anmältes Assessoren och Kongl. Bibliothecarien Giörvels
memorial jemte et i velskt band inbundit exemplar af
1 Anteckning i marginalen: Just. d. 27 November.
Kristianstad. Krigsförtjänster.
341
hans utgifna Allmänna Tidningar för år 1770, sorn han till
R. o. A. öfverlämnat, hvillket med välbehag antogs och lades
till Riddarehusets boksamling.
3. Uplästes Riksdagsfullmägtige för Christianstad Jöns Äng. inquarGrahm
och Johan Bergengrens besvär deröfver, at Urskill- christian^
ningsdeputationen den 10 i denne månad i stöd af 1759 års stad.
förordning om fatalier uti oeconnomie- och politiemål afsla
git
deras ansökning, at Christianstad måtte uti inquarteringens
erläggande njuta till godo kongl, förordningen af 1768
angående inquarteringen för garnizonerne i städerne, hvillken
genom kongl, förklaringen af den 8 Maij 1770 skall blifvit
ändrad.
Ock som härjämte uplästes de trij respective ståndens beslut
at remittera denne ansökning till Secrete Utskottet, så
biföll jämväl R. o. A. remissen på lika sätt.
4. Hr Modée, Gustaf: Det beslut, Riksens Högl. Stän- Äng.krigsder
vid sistl. riksdag vidtagit angående krigsförtjensters be- förtjansterlöning,
har eij så tydeligen .förklarat, huru de fullmagter skola
anses, som för krigsförtjenster blifvit meddelte.
De officerare, som bevistat campagner, belägringar med mera,
torde icke alle vara lika försedde med bevis derom, sådane
nemligen som efter författningarne allena böra gjälla, men
de likväl kunna vara ällre till tjensteår än åtskillige, som
vid de tillfällen, de haft at ådagalägga prof af mandom och
skickelighet, varit nog lyckeliga at gjenast erhålla sådana bevis
om sina förtjenster. Desse förstnämnde skulle ganska mycket
lida, om hvarken tjensteår eller deras välförhållande i
krig kunde bibehålla dem i den tour, de framför yngre men
med fullmagter för krigsförtjenster ihugkomne officerare förut
efter befordringslagarne vunnit. En sådan mening lärer
icke böra dragas af Riksens Ständers ofvanberörde beslut,
följakteligen torde nödigt blifva at genom en närmare förklaring
utstaka, huru detta skal förstås, hvilket jag anhåller måtte
uti öfvervägande tagas.
Hr Bethun, P. J.: Uti detta ämne har till R. o. A. jag ingifvit
et memorial, hvilket jag utbeder mig at få upläsa.
Ock som detta bevilljades, så upläste Hr Bethun samma memorial,
hvaruti han tillstyrker, at till förekommande af sådane
olägenheter och praejudice, som yngres för krigsför
-
342 1771, sept. 28. Krigsförtjänster. Tigerhielm.
tjenster erhållne fullmagter kunna förorsaka välförtjänte och
till tjensteår ällre officerare, Riksens Ständer måtte vidttaga
det beslut, at alla de officerare, som tjent uti sista kriget
och bevistat de der förefallna affairer samt eij i någor måtto
undandragit sig ehvad commando dem kunnat anförtros, då
ordningen dem tillkommit, och dervid alltid fullgjordt sina
skylldigheter men derföre hvarken begjärt eller undfått några
fullmagter, måge likväl framför dem, som erhållit fullmagter
för krigsförtjenster, vid deras innehafde tour innom regimentet
blifva bibehållne och till befordran föreslagne.
Frih. vonEssen begjärte detta på bordet.
Hr B e t h u n anholt at med sitt memorial få gå till de
andre stånden.
Hr Silfverström ansåg detta memorial vara som et
klagomål öfver liden praejudice och slöt deraf, at det emot
1766 års författning om grundlagarnas värkställighet hvarken
kunde uptagas såsom riksdagsärende eller tillåtas at komma
till de andre stånden.
Men flere yrkade enhälligt, att sedan memorialet var upläst
och lagt på bordet, Hr Bethuns i en så beskaffad sak som
denne eij skulle vägras at dermed gå till de andre stånden;
enär memorialet åter förekommo, kunde R. o. A. hafva tillfälle
at pröfva frågan, om det vöre riksdagsärende eller eij.
Hvarmed discoursen afstadnade.
Tigerhielms 5 :o. Anmältes, at uti saken emellan Håfjägmästaren Tisrf
stvist
gerhielm och afledne Brandvakten Wexnelii barn, hvaruti
Justitiaedeputation sitt betänkande sistl. riksdag den 12 December
1769 ingifvit, som den 9 September sistl. hos R. o. A.
blifvit upläst, angående et testamente, som Fru Beata Rosenschöld
i lifstiden skall hafva författadt, et memorial redan
sisth riksdag af Hr Frankenheim,1 Carl Nathanael, vore ingifvit,
som då jämte berörde betänkande blifvit hos R. o. A.
föredragit och at Hr Frankenheim nu begjärte at dermed
få gå till de andre stånden.
Hvilket beviljades.
Äng. carac- 6:o. Uplästes et af Hr Leijonankar, F. W., ingifvit memoriterernes
för
ändrande
vida^> hvaruti han på anförde skjäl tillstyrker, at de vid AmmiAmiralitetet.
1 Enligt konceptprotocollet rättat från förlagans: Frankenhielm.
Ang. kröningen.
343
ralitetet hittills brukelige namn af schoutbynacht, commendeur
med mera måtte förändras, så at schoutbynacht kallas
contreadmiral, commendeur öfverste, commendeurcapitain öfver
stelieutenant, amiralitétscapitain major och capitainlieutenant
captain, hvilket eij medförer minsta ändring uti rättigheter
och tjenstgjöring, som desse grader innom Amiralitetet
och sin emellan hafva. Utbedj andes sig Hr Leijonankar
at få detta förslag de öfrige stånden äfven underställa.
Proposition begjärtes, blef gjord, ock memorialet blef bifallit.
7. Ankom och infördes på vanligt sätt en deputation från Deputation
från Präste
Prästeståndet,
8 perssoner. Biskopen Doctor Lamberg, som ståndet.
förde ordet, anmälte ståndets önskan, at instruction för Riksens
Ständers Expeditionsdeputation måtte hos R. o. A. blifva
afgjord, på det de hos Riksens Ständer af gjorde ärender alltid
måtte till skyndesam expedition kunna befordras, hvaribland
i synnerhet såsom angelägnast Prästeståndet ansåg
dem, som böra föregå den kongl, kröningen, hvillken Prästeståndet
önskade högeligen måtte ju förr dess hällre kunna
skje.
Der jämte gaf deputationen tillkänna, at ståndet under öfverläggning
förehaft om den värfvade solldatens knappa lön
och vilkor och i behjertande deraf beslutat, det honom någon
tillökning uti gaget måtte beviljas, samt remitterat i sådan
afsigt till Secrete Utskottet at utse och föreslå medel och
utvägar till en sådan förbättring.
Deputation besvarades af Hr Baron och Landtm, med
löfte at villja så det ena som det andra hos R. o. A. föredraga
och afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Frih. Horn förklarade, at då han med upriktig öfvertygelse
deltagit uti R. o. A:s vid denne riksdag fattade beslut,
hade han allrig kunnat förmärka något, som skulle leda till
hinder uti den af alle Svea invånare så högeligen önskade
Kongl. Maij :ts kröning; tvert om hade R. o. A. gjenast bifallit,
hvad Secrete Utskottet tillkännagifvit redan för flere veckor
sedan om den af Kongl. Maij :t till kröningen i nåder
utsatte dagen, så at icke R. o. A. lagt något i vägen, det den
ju måtte för sig gå, ock förmodade, at R. o. A. altid skulle
agera i consequence af sitt tagne beslut.
344 1771, sept. 28. Smålands kavalleriregemente.
Arag. Smålands
Cavallerieregimente.
Hvad förbättring i villkåren för den värfvade solldaten angingo,
fägnade det honom så mycket mera, at det Högvördige
Prästeståndet velat behjerta solldatens tillstånd, som Frih.
Horn såsom sjelf militaire i längre tid med nog bekymmer
haft tillfälle at se det och närmast kände, huru väl han behöfde
hjelp.
Då fråga vore om solldaten, påminte sig Frih. Horn en ganska
skadelig och försmädelig skrift, som under namn af Ofrälse
sålldaten lupo tryckt uti allmänhetens händer ock om hvilken
han förbehölt sig at, då tillfälle gifves, i dag få säja sina
tankar.
8. Hr Baron och Landt m., som, då Prästeståndets deputation
anmältes, var i begrep at låta föredraga Bondeståndet
[s] extractum protocolli af den 21 sistl. Augusti angående
ståndets upmärksamhet deröfver, at enligit hvad(!) Secrete
Utskottets vid sistl. riksdag hos Hans Kongl. Maij :t gjorde
underdåniga tillstyrkan Smålands Cavallerieregimente blifvit
förvandlat till dragoneregimente, hvillket Bondeståndet beslutit
at uphäfva och försätta bemälte regimente till cuirassierregimente,
som det ifrån början skulle hafva varit, lät nu
detta extractum protocolli för R. o. A. upläsas.
Flere herrar begjärte proposition till bifall häruppå.
Hr Göös, Lorentz: Ehuru en sådan förändring med
regimenterne icke voro ovanlig, Nylands Dragoneregimente
har tillförene varit cavallerie, så hade han likväl eij något
emot at Smålands Cavallerieregimente måtte, som det förr varit,
förblifva cuirassierregimente, men det, som härvid föreföllo
Hr Göös förtjena upmärksamhet, voro, at denne författning
gått igjenom Secrete Utskottet till Kongl. Maij :t utan at
plena deraf fått del; at förebygga det Secrete Utskottet framdeles
eij måtte gjöra några nya författningar eller ändringar
i de gamla, plena oåtspordt, blefvo angelägit. Hr Göös hade
sedt klagomål öfver flere sådane, som blifvit gjorde; utan plenorum
kundskap skall en författning vara om trossbodars upbyggande
vid compagniechefernes boställen, hvaröfver nu af
Bondeståndet klagas.
Uti Finland hade rotehållarne blifvit pålagde at recrutera,
då likväl för alla indelte regimenter i Sverige varit tillåtit
at hafva vissa vacancer vid hvart compagnie. Huru sådant
1771, sept. 28. Smålands kavalleriregemente.
345
tillkommit, lika som Finland eij stodo under samma regjering
som Sverige, det borde efterfrågas och derföre detta ärende
remitteras till Secrete Utskottet, som eij allenast bör upgifva
berättelse om sammanhanget med denne sak utan ock
utvägar at hindra, det Secrete Utskottet eij framdeles måtte
gjöra någre förändringar uti hushållning med flere angelägenheter,
som äro allmänt kjände, utan at först underställa
dem plena.
Frih. von Essen ville icke hindra, at ju hvad Bondeståndet
begjärdt måtte bifallas. Men som Secrete Utskottet är
anförtrodt närmaste vården om rikets defensionsvärk, så är
det väl bäst uti sin ordning at först remittera detta till Secrete
Utskottets utlåtande, som då jämte berättelse om sammanhanget
af denne sak äfven kan upgifva sina tankar om det,
som Secrete Utskottet finner häruti för riket nyttigast och
med lag enligt.
Hr von Engeström, Johan, var äfven af den tankan,
at saken borde först till Secrete Utskottet remitteras, innan
den hos Riksens Ständers plena blifver afgjord.
Baron Pe ehlin: Man bör icke förrycka den jämna gong,
uti hvilken alla riksdagsärender efter Riksdagsordningen skola
skjötas. Detta Bondeståndets extractum protocolli innehåller
två delar, den ena angår et contract, som åberopas skall
vara slutat emellan kronan och rusthållarne angående regimentets
uprättande och vid magt hållande, det andra angår
regimentets beväring; angelägit är at undersöka om contractets
beskaffenhet; eij mindre nödigt är ock, at Secrete Utskottet
får pröfva, hvilke vapen [äro]1 efter nuvarande tiders
omständigheter de nyttigaste och till rikets förmån de bästa
at bruka uti en armée; sådane saker kunna eij in plenis oberedde
afgjöras och höra efter Riksdagsordningen till Secrete
Utskottet at utarbeta. Derföre bör ock detta Bondeståndets
extractum protocolli dit remitteras samt de andre stånden
genom et extractum protocolli förmås at häruti förena sig med
R. o. A., hvaröfver begjärte Hr Baron Pechlin proposition till
bifall och gingo eij derifrån utan votering.
Hr von Post, Fred., conformerade sig härmed och be
-
1 Konceptprotokollet.
346
Smålands kavalleriregemente.
gjärte i annat fall äfven votering.
Frih. H o r n, F r e d r., likaledes.
Frih. Sparre, Carl, instämde äfven; det vore svårt at uti
plenis determinera, hvad slags vapn af et cavallerie eller infanterie
böra brukas; sådant måste rätta sig efter tidernas
skick, sättet at föra krig och hvad de antagit, som man kan
frukta at komma i krig med. Alt detta hörde till beredning
uti Defensionsdeputation och Secrete Utskottet, innan Riksens
Ständer kunna stadga sina beslut med full connoisance
de cause.
Hr Baron och Landtm, gjorde nu proposition: Bifaller
R. o. A., at Bondeståndets extractum protocolli remitteras till
Secrete Utskottet, som med berättelse om sammanhanget af
denne sak samt utlåtande hvad häruti för riket ganeligit vara
kan till Riksens Ständers plena inkommer. Ock at R. o. A.
genom et extr. prot. söker förmå de andre respective stånden
at häruti med sig ingå?
Detta besvarades med Ja.
Extractum prot., som i conformité af detta beslut författades,
lyder som följer:
Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den 21 sistl.
Augusti, hvaruti ståndet antager de klagomål, som af rusthålIarne
vid Smålands Cavallerieregimente blifvit anförde deröfver,
at uppå Secrete Utskottets vid sistl. riksdag till Kongl.
Maij :t afgifne underdånige tillstyrkande, som skall vara
grundat uppå et vid 1747 års riksdag af Secrete Utskottet
tagit beslut, bemälte cavallerieregimente blifvit förvandlat till
dragoneregimente, hvilken författning uppå anförde skjäl
Bondeståndet för godt funnit at uphäfva och förklara, de [t]
Smålands Cavallerieregimente må få förblifva et cuirassierregimente,
hvartill det [af]1 ållder efter indelningsvärket samt
derå grundade contracter varit inrättadt.
Enär R. o. A. å ena sidan anser de grunder, uppå hvilka
det Hedervärda Bondeståndet bygt sitt beslut, af sådan vigt,
at denne sak icke bör undfalla Riksens Ständers pröfning;
så har å den andra R. o. A. trodt denne pröfning bäst och
1 Konceptprotokollet.
Smålands kavalleriregemente.
347
nogast kunna skje, om detta ärendet uti den ordning och
det jämna lopp, som Riksdagsordningen föreskrifver, blifver
handteradt och öfverlämnat till den ordt, det hörer, at tillbörligen
utarbetas och beredas, innan det hos Riksens Ständer
in plenis blifver afgjordt, hälst derigenom kan vinnas närmare
uplysning om orsakerna, som föranlåtit 1769 års Secrete
Utskott at denne förändring med regimentet tillstyrka.
Hvarföre ock R. o. A. för nödigt pröfvat, innan något beslut
tages, at remittera detta ärende till Secrete Utskottet, sorn
med berättelse samt sitt utlåtande om det, som för riket gagneligit
och med rusthållarnes åberopade contracter enligast
i detta mål vara kan, till Riksens Ständers plena inkommer.
R. o. A. förväntar häruti sine respective medstånds bifall.
Ock beslöt altså, at detta genom utdrag af protocollet hörsamt,
tjenst och vänligen communicera.
9. Ankom en deputation från Borgareståndet, 12 perssoner,
anförd af Riksdagsfullmägtigen för Borås Tollstorp, som
emottogs och infördes efter vanligheten.
Deputation anmälte Borgareståndets önskan at snart få se
den för hela riket hugneliga och efterlängtade dag infalla,
på hvillken Hans Kongl. Maij :ts höga kröningsact kan komma
at försiggå, hvartill mycket skulle bidraga, om Expeditionsdeputationen
blifver försatt uti tillstånd at gjenast kunna
ifrån Riksens Ständer expediera alla de ärender, som dertill
höra och böra förut gå; at derföre Borgareståndet begjärte,
det R. o. A. ville företaga sig till afgjörande den för Expeditionsdeputationen
projecterade instructionen.
Äfvenledes gaf deputationen tillkänna, at Borgareståndet på
samma sätt som Prästeståndet bifallit något understöd för
den värfvade och i nog trångmål stadde solldaten samt i sådant
afseende updragit Secrete Utskottet at dertill utse medel.
Hr Baron och Landtm, utlåfvade at alt detta hos R. o. A.
vilja föredraga, med försäkran om R. o. A:s instämmande önskan
at se vår allernådigste Konung krönt och hyllad samt
den värkeligen nödlidande solldaten hulpen.
Deputationen afträdde och ledsagades på vanligt sätt.
10:o. Hr Hierta, Carl: Uti allmänhetens hand går en
Deputation
från Borgareståndet.
Ofrälse solldaten.
23—670435
348 1771, sept. 28. Den ofrälse soldaten.
skrift, tryckt under titel Den ofrällse solldaten; till sitt innehåll
lärer knapt någon ilsknare af trycket vara utkommen.
Det är en värkelig budkafla at upreta solldaten och derjämte
alt, hvad af sämre folk kan finnas, till upror; knapt liknar
den sig at vara skrifven af menniskohand; åtminstone
bör man eij så kalla authoren, utan en uprorsstiftare, en
fredsförstörare; håren kunna resa sig på hufvudet, då man
läser den. Hvad dermed tillämnas står derhän, men dess värkan
blifver snart vådelig för regjeringssättet, som på flere
ställen angripes. R. o. A. blifver deruti särskildt attaquerat,
och på et oförskämt sätt söker han at skjära äran af hvar
hederlig officerare, som är adelsman. Han attaquerar äfven
regeringssättet, hela lagskipningen, hvar embetsman, som är
adel, ifrån Rådkammaren och intill volontairen. Voro svenska
solldaten, svenska menigheten eij så dygdig, så sedig, så voro
kanske redan hela staden i brand af en sådan fördömd skrift.
Våra lagar stadga, at man icke får smäda en medborgare, en
adelsman; här försmädas hela ståndet. Denne skrift är visserligen
ledande till revolte, om den vinner framgång, ock at
kasta all lag, all ordning, all laglydnad öfver ända. Det blifver
angelägit, at R. o. A. icke lämna den utan anmärkning, at
få authoren fram och till ansvar och det inför behörig domstol;
knapt gifves så svårt straff i lagen, som han ju förtjenar;
men huru sådant må kunna skje, det förväntar man
med skjäl, at de herrar och män, som äro lagfarne, visa medel
och utvägar till.
Hr H a s e n k a m f: R. o. A. lära icke behöfva upmuntras
till kjentslor, sådana som denna ovärdiga penna förtjenar;
det angår ståndet, det angår regjeringssättet. Eho det vara må,
som gifvit det på trycket, han må hafva skrifvit den af egit
bevåg elle[r] på insimulation af andre, så vare han och den,
som honom instigerat, förbannad, då han med en sådan skrift
velat upvigla solldaten och menige man. Det voro illa at försumma
et ögnablick för at få fast denne äreskändaren. Hr
Hasenkamf tillstyrkte altså, at R. o. A. genom et extractum
protocolli skulle reclamera Justitiaecancellerens handräkning.
R. o. A. kunde gjöra det, såvida smädeskriften besynnerligen
och allena rörde R. o. A. Detta trodde Hr Hasenkamf vara en
så kort som laglig utväg och den förste, som borde vidta
-
Den ofrälse soldaten.
349
gas. Hvarföre han deröfver för at vinna tiden gjenast begjärt[e]
proposition och utbad sig at sedan få säja sin tanka
uti det öfrige om denne skrift.
Frih. Grönhagen instämde häruti till alla delar, denne
methoden voro gjenast eller och at munteligen anmoda Justitiaecancelleren
derom, hvilket kunde skje, såvida han voro
ledamot af R. o. A. Saken tålte intet dröjsmål, skriften hade
redan i flere dagar varit ute. Frih. Grönhagen hade sitt den
uti gardiessolldaters händer, som budit den åt sine officerare
och, då han nekat at taga den, pekat fingren efter officeraren.
Hr Linderstett, Erich: Han hade med kallsinnighet
sedt flere conjunctursskrifter utkomma desse tider, vid hvilka
ganska mycket kunde vara at påminna; men då en author vill
uphäfva lag och ordning, sönderslita det band, som skall hålla
regj eringen tillhopa, uphäfva skylldigheter emellan lydande
och befallande, då voro det eij längre tid at tåla; han vore
väl nöjd, at saken lämnas till Justitiaecantzelleren för at gå
sin laglige väg. Äfven at R. o. A. uti det, som denne skriften
angriper regj eringens värkande influence, reclamerar sine
medstånds biträde och derföre genom en deputation anmäler
hos dem denne sak, ty om skriften vinner framgång, pericliterar
regjeringssättet, men i detta kan mycket uppehåll förefalla;
saken kan hos någon af dem läggas på bordet och altså
stadna uti inactivité; här fordras laglige men ock prompte
steg. Det närmaste voro derföre at gjenast vända sig till Secrete
Utskottet, som äger at vaka öfver allmänna säkerheten ock i
sådane mål directe gå till Kongl. Maij :t at få värkställighet
på sine beslut, till hvilken ända Hr Baron och Landtm, af
R. o. A. kunde anmodas at låta till i eftermiddag slå an Secrete
Utskott.
Frih. Sparre, Carl: En skrift, upfyld med förgift emot
regj ering, emot stånd, som skrifver lögner om hederlige och
mogne officerare, som smädar och ropar på adelige ynglingar,
at de gjöra våld på medborgare, som talar om krigsarticlar på
et sätt at betaga dem all kraft, efter de äro gjorde under
souverenitétstiden, som vill insinuera, at Adeln ända ifrån
Rådkammaren intill lägsta embetsman trycker follket, är visserligen
uproriskt och den farligaste, som i denne tid kunnat
350 1771, sept. 28. Den ofrälse soldaten.
utkomma. Dess första värkan skulle snarligen kunna blifva
at sätta hela hufvudstaden i eld, och sedan kanske landet. Den
bör altså beifras, men Frih. Sparre trodde icke den vägen vara
kraftig nog at vända sig till Justitiaecancelleren; han som
embetsman kunde eij annat än följa de vanliga formaliteter
i processen, kunde eij eller taga befallningar af R. o. A. allena,
utan at R. o. A. directe borde gå till Kongl. Maij :t och i underdånighet
anhålla om hans höga och nådiga protection,
den han eij vägrar någon undersåte, allraminst et helt stånd.
Derjämte at R. o. A. anbringar ärendet särskillt hos sina medständer,
för dem förklarar, huru det står till med regeringssättet
och anmodar dem om biträde at hålla detsamma uti
sitt jämna skick. Frih. Sparre vore öfvertygad at de eij lämna
et sådant mål handlöst.
Hr Lagersvärd, Fredr., hade med förundran sedt så
monga smädeskrifter utkomma emot medborgare och R. o. A.
utan at på något sätt blifva påtalte. Huru till exempel skriften
kallad En kronobondes tal och denne nu omrörde undsluppit
vederbörande actoris publici och fiscalers åtal; han
fruktade, at en förbittringsanda snart kunde utbreda sig öfver
menigheten; önskade derföre, at sådant måtte i tid förekommas;
at Justitiaecanzelleren anmodas at ännu i denne dag låta
till vederbörande domstol upkalla boktryckaren; at Secrete
Utskottet, som bör vaka för friheten och allmän säkerhet,
i denna eftermiddag sammankallas at härvid lägga hand, ock
at R. o. A. uti nästa pleno, som, så snart morgondagen såsom
varande en söndag är förbi, kunde anslås, får veta, hvad steg
äro gjorde uti en sak, som till sin början visar sig så farlig
och förskräckelig.
Frih. Cederhielm, Josias, förklarade all uptänkelig
afsky för en så nedrig och uprorisk skrift. Då man skall
öfverväga, huru med densamma skall förfaras, är den på
tvänne sätt at anse, först såsom pasquille emot R. o. A. I den
delen voro kortast anbefalla Riddarehusfiscalen at gjenast uti
Håfrätten begjära boktryckarens upkallande at få authorn bekant,
och sedan at inför domstolen gjöra emot honom det påstående,
som hans grofva brott förtjenar, och det uti R. o. A:s
namn såsom actor publicus.
För det andra såsom den der angriper regeringssättet och
Den ofrälse soldaten.
351
lagskipningen. Detta är et ärende, sorn rörer alla stånd, som
bör beifras och hvaruti de eij kunna annat än deltaga; altså
må den delen gå till Secrete Utskottet på sätt som föreslagit
är och det ju för dess hällre.
Uti det, som ensamt rörer R. o. A., förtjenar sådant värkeligen
en närmare eftertanka. Om man något kastar ögonen
omkring, torde R. o. A. närmare få se sin belägenhet. Uti tryck
och tal begjäres allmänneligen inskränkning uti 2 § af
R. o. A. Privilegier, men af de andre stånd deremot fordras
och kräfves enständigt at få privilegier, som eij kan skje
utan minskning i dem, som R. o. A. samt Prästeståndet äga.
Tryckte skrifter till myckenhet utkomma dageligen, som upfyllde
med et hemligt gift injuter hat hos nationen emot
Adelsståndet och de rättigheter, det njuta kan. Nu framkommer
denne smädeskriften uti allmänheten, Ofrälse solldaten,
och i detsamma upväckes fuller en berömmelig medömkan
öfver hans fattigdom och knappa utkomst; det beviljas honom
tillökning uti hans gage. Hvar har detta medlidande förr
varit? Det är tid at eftersinna alt detta. Det fordras rådighet,
mogenhet och insigt at utreda denne härfvan. Om R. o. A.
skulle förena sig at utvälja af sina ledamöter härtill någre de
bäste, de förståndigaste, de förfarnaste, så voro det eij utur
vägen utan torde behöfvas at öfverlägga, huru ståndet må
kunna bärgas i sådane svall, som hotar på alla sidor, derjämte
at R. o. A. eij gjenom olikhet i tankesätten innom sig så
skilljas, at R. o. A. derigenom förlorar sin naturliga styrka,
som enigheten bör gifva. Detta angår icke mindre än R. o. A:s
bestånd. Dervid böra eij olika tankesätt eller så kallade partier
influera, förening, varsamhet, omtanka, rådighet, stadga
i besluten skola användas. Frih. Cederhielm slöt med de orden:
Då det ankommer på R. o. Ars conservation, hvarföre
skola partier skingra oss, vij ro alla uti en båt.
Frih. von Essen, Fred.: Det är ostridigt en infame piece,
et värkeligit pasquille emot R. o. A. Icke at derigenom något
menligit skulle hända, ty nog står R. o. A., så länge regeringssättet
äger bestånd. Men af den combinaison, som detta
kan hafva med åtskilligt, som denne tiden förekommer, skulle
väl vara anledning at sluta till allahanda, åtminstone utvisa
flere af trycket utkommande skrifter, at nog förderf vill in
-
352 1771, sept. 28. Den ofrälse soldaten.
rita sig i nationen. Derföre är det tid söka at hämma sådant.
Justitiaecancelleren, som numera eij kan vara okunnig om
denne skrift, tillkommer det altså at låta tilltala authoren gjenast.
Och effecten af denne fördömde piecen at förekomma må
Secrete Utskottet i eftermiddag sammankallas och vidtaga sådane
medel, som kunna förekomma den oro i landet, som denna
skrift kan upväcka.
Hr Wadenstierna, Carl, ansåg skriften försmädelig
för R. o. A., vådelig för regeringssättet. Det böra altså tagas
utvägar emot densamma. Det är R. o. A. värdigt at härvid visa
en anständig fermité. Föreslog derföre:
l:o. At R. o. A. anmodar Justitiaecantzelleren at i följd af
Tryckfrihetsförordningen lämna sin embetes handräkning
emot authoren till detta pasquille, at Justitiaecancelleren,
hvillken såsom ledamot af R. o. A. äger rättighet vara uti
R. o. A. pleno tillstädes, derföre må blifva efterskickad och
inför landtmarskalksbordet anmodad at gjenast och utan tids
uppehåll härvid lägga hand.
Häröfver begjärtes allmänneligen at få proposition, så at
Hr Baron och Landtm, derigenom blef föranlåten at gjöra
följande: Bifaller R. o. A., at Justitiaecancelleren kallas till
R. o. A. och gifver R. o. A. berättelse, hvad uti denne sak af
honom redan å embetes vägnar kan vara tillgjordt, och derjämte
anmodas af R. o. A. at ytterligare och eftertryckeligen
förfara härmed uti det, som på hans ämbetes åtgjärd ankommer,
enligit Tryckfrihetsförordningen?
Denne besvarades med Ja.
Och Riddarehusfiscalen fick befallning at draga försorg om
det gjenast Hr Justitiaecantzeleren måtte blifva efterskickad.
Hr Wadenstierna, Carl, fullföljde häruppå:
2:do. Hvad angår det, som denne smädeskrift innehåller anstöteligit
emot grundlag och regeringssättet, då den angriper
Rådkammaren och collegierne, styrelsen och hvar officerare
uti armén samt vill ingjuta uti kneckten den fördom emot
krigsarticlarne, at de eij äro lag, som uti vårt nu varande
sälla regeringssätt bör äga bestånd, hvilket alt med det mera
kan upväcka farliga följer, så bör detta till Secrete Utskottet
remitteras at emot sådane följder taga tjenliga utvägar.
Den ofrälse soldaten.
353
3:o. Tillstyrkte han, at en deputation afgår till de andre
stånden, som communicerar dem detta R. o. A:s beslut samt
anmodar dem at häruti med R. o. A. sig förena.
Baron P e c h 1 i n: Så skadelig och fördömmelig han ansågo
denne smädeskriften, så angelägit han trodde det vara at
eij lämna densamma opåtalt; så varsamt fordrade det, at man
härmed förfarer och icke förhastar sig; saken voro kinkog.
Han kunde allrig anse authoren väl förvarad till sina sinnen,
utan antingen voro det en galen menniska eller hade vederbörande
fiscaler och embetsmän icke ftillgjordt deras skylldighet.
Om de steg, häruti tagas, icke ske med mogen försiktighet,
kan denne lastbare skrift åstadkomma den värkan, som man
vil förebygga, och reta en enfaldig menighet. Baron Pechlin
ville eij tillstyrka, at R. o. A. kallar Justitiaecantzelleren för
at anbefalla honom något i denne sak, ty som embetsman kan
han eij taga befalningar af et stånd allena; Riksens Ständer
anhålla hos Kongl. Maij :t om värkställigheten af sine beslut,
och Kongl. Maij :t befaller vederbörande embetsmän; detta är
rätta ordningen uti regeringssättet, derifrån må R. o. A. icke
afvika. Men om Justitiaecantzelleren kommer tillstädes som
ledamot af R. o. A., at då fråga honom, huruvida han känner
denne piecen och finner sig befogad efter sit embetes instruction
at låta authoren tilltala, eller ock at R. o. A. genom sin
Fiscal begjär af Hr Justitiaecantzelleren underrättelse härom,
det blifver uti sin ordning. Hvad allmänna säkerheten angår,
som denne piece skulle gifva anledning til at rubba, förmodade
Baron Pecklin, at Secrete Utskottet, som det är anförtrodt
at derföre vaka, nogsamt lärer iakttaga, hvad uppå
detsamma häruti ankomma kan.
Grefve [von] Ferssen, Axel, instämde till alla delar
uti det, som blifvit sagt angående skriftens beskaffenheten
och dess följder. Men angående de utvägar, som man kunde
taga emot denne och flere skrifter, som komma ut, nästan
uti samma esprit skrefne ehuru eij så svåra, fordrade det
mera granlagenhet. Man ser dageligen sådane uti et ämne,
som eij kan annat än för R. o. A. vara det bekymmersammasta;
här skrifves allmänneligen om saker, som angå R. o. A.
Privilegier, at uttyda dem och, som det för mongen kan sy
-
354 1771, sept. 28. Den ofrälse soldaten.
nas, at vilja inskränka dem; i det samma authorer vilja bestrida,
hvad som de tycka, at R. o. A. för mycket efter Privilegiernes
innehåll njuter, så komma projecter till privilegier
för flere stånd af trycket. Uti en sådan stålning fordras
hos R. o. A. enighet, stadga och nödig kalsinnighet, men fermeté
då det behöfves. Det är icke conformt med vårt regeringssätt,
at et stånd kan upkalla en embetsman och gifva honom
befalningar; farlige praejudicater skulle framdeles kunna
blifva häraf. Om R. o. A. i dag upkallar och instruerar Justitiaecantzelleren,
så kan vid et annat tillfälle uti något annat
stånd procederas på samma sätt med honom eller en annan
embetsman. I dag en civil, i morgon en officerare upkallas
at .få befalningar, och då han som embetsman representerar,
få i det ena ståndet befalning om något och i det andra contraordres,
hvilket skulle gjöra contradictioner i befalningarna,
osäkerhet för den lydande embetsmannen och derföre efter
vår grundförfatning icke kan låta sig gjöra.
Ofelbart syftar detta pasquil på att kränka R. o. A., men uti
stadga och enighet samt at hålla sig vid lagen skall R. o. A.
äga sin styrka.
At gå med denne sak til Secrete Utskottet såge Grefve Fersen
eij eller, hvartil det skulle leda, åtminstone eij at det befordrade
någon skyndesammare handlägning. Man kan eij veta,
hvad ledamöterne af de andre respective stånden derstädes
kunna tänka, öfverlägningar existera ofelbart, saken lägges
på bordet, innan något beslut tages. Han tilstyrkte derföre,
at R. o. A. icke ville förhasta sig utan efter lag med tranquilite
och ferméte taga sitt beslut i detta mål. Om Justitiaecantzelleren
skulle såsom ledamot i dag in pleno komma tillstädes,
trodde Hr Grefven vara nog, at man af honom sig
underrättar, om han kjände denne uproriska skrift och hvad
dervid blifvit tillgjordt, hvarefter R. o. A. sedan kunde öfverlägga
om det, som vidare stodo at gj öra.
En allmän tystnad tycktes utmärka R.o. A:s samtycke at
antaga, hvad Hr Grefven föreslagit, som det ock af åtskilliga
sedan häruppå begjärtes proposition, hvilket föranlät
Hr Baron och L a n d t m. at gjöra följande:
Bifaller R. o. A., at den redan gjorde proposition, som med
Ja blifvit besvarad, således rectifieras, at af Justitiaecantzel
-
Den ofrälse soldaten.
355
leren endast begjäres underrättelse, om han hade sig denne
skrift bekant och om han funnit sig föranlåten at på embetes
vägnar derå gjöra något åtal?
Detta besvarades med Ja.
Frih. Ridderstolpe, Carl, trodde icke, at den förre
gjorde proposition uti annan mening än denne blifvit bifallen,
åtminstone hade icke han varit af den tankan, at Justitiaecantzelleren
icke kunde af et stånd allena emottaga befalningar.
Han voro utom dess öfvertygad, at Hr Justitiaecantzelleren,
som vore en nitisk och förståndig man, då han blefve
underrättad om hvad i dag af R. o. A. blifvit discourerat, icke
lärer underlåta, hvad hans embete tilkommer. Regjärte derföre,
at R. o. A. eij ville härmed sig längre uppehålla.
Frih. Horn, Fred., utbad sig at få justifiera Justitiaecantzelleren
med hvad han själv sig utlåtit, då han i går om
denne skriften blifvit tillspord, nemi. at ibland den myckenhet
conjunctur skrif ter, som utkomma dageligen, han hvarken
hade tillfälle at kjöpa eller tid at läsa alla, så at denne ibland
flere andre undfallit honom.
At denne skriften voro en af de eftertänkeligaste, som utkommit,
lärer ingen neka. Men at saken med mogenhet, förnuft
och behjertenhet skall handteras är ock vist.
Ännu känna vij intet kanske alt; nog ser man, at här målnar,
utur målnen bryta fram ibland åtskilligt, liksom eldkulor
skjutas, nog ser man alla syfta åt R. o. A., men hvar det
skall slutas, blifver svårt at förutsäga. Hos väre respective
medstånd förmodar enhvar med skjäl den rätvisa, at de döma
uti en sådan sak, eftersom hela rikets väl fordrar.
En critisk moment förestår, hvart stånd har i fråga om sina
rättigheter, de starkaste drif fjädrar sättas i gång. R. o. A.
torde eij kunna innom sig sjelfva räkna på alla uti åtskilligt
af R. o. A. Privilegier, men utom oss möter1 man på alla ställen
en fullkommelig instämmighet likasom aut nilin, aut numquam.
Det torde altså vara nödigt, at R. o. A. förenar sig.
Han önskade förbannelse öfver enhvar, som uti en sådan
ställning ville än mer hetza.
Hvarken ville han, eller trodde han någon redlig R. o. A:s
ledamot vilja intendera något emot de andre ståndens fri-,
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: mötes.
356 1771, sept. 28. Den ofrälse soldaten.
rättigheter och immunitéter, men nog mycken ömhet synes
dem vara påkommen för den värfvade solldaten nu; emot förre
riksdagarne, då R. o. A. ömade hans belägenhet, det är at
söka gj öra sig vänner.
Derföre hvad Hr Fältmarskalken Grefve Ferssen tilstyrkt
är väl det rådeligaste, R. o. A. kan vidtaga. Äro vij enige och
altid gå laglige vägar, så stå vij fast. Frih. Horn kunde eij
eller tillstyrka någon remis til Secrete Utskottet. Hvad skulle
dermed uträttas annat, än om de andre respective stånden gå
inn uti R. o. A:s idée och falla på den tankan at sätta en
commission at till säkerhetens bibehållande låta patroillera,
så är visserligen icke det vunnit, som R. o. A. åstundat, utan
har man då arbetat tvert emot det lugn, enhvar så högeligen
åstundat.
Allrabäst blifver om R. o. A. med lagen i handen, tranquilité
och enighet afbida, hvad komma kan, och möta alla obehagelige
tillbud.
Hr Uggla, Leonhard Magnus, förklarade sit nöje
deröfver, at Prästeståndet ihågkommit den fattiga solldatens
lidande, förmodade at R. o. A., som vid de förre riksdagar haft
ömhet för den tjenstgjörande värfvade trouppen, lärer utan
svårighet bifalla detsamma.
Hvad den omtalte skriften angingo, förenade han sig med
at förklara densamma för et pasquile och högst förgripelig.
Hela dess innehåll är stält emot R. o. A. och utmärker en oförlåtelig
bitterhet, at missunna detta ståndet alt, ända intil Konungens
nåd, som likväl hvar undersåte får och bör få njuta.
Han förmodade, at Rådkammaren icke säfver, då en så
uprorisk skrift löper i allmänheten, utan tager säkre steg at
förekomma den oro, häraf kan förorsakas.
Hr Eneschöld yttrade sig förakta och detestera authoren
till en så uprorisk skrift. Ansåg för högst angelägit, at
man är omtänkt, huru förekommas måtte alle följder af en
veder styggelig piece, som angriper sjelfva constitution. Dock
önskade han, at man måtte dermed gå icke annat än lagliga
vägar. Han instämde derföre med dem, som trodt Hr Justitiaecantzellers
nit vara nog värkande at eij lämna opåtalt,
hvad som uti denne skrift voro förgripeligit.
Hvad för öfrigit följderne af denne skrift angingo, voro han
Den ofrälse soldaten.
357
öfvertygad, at Secrete Utskottet såsom väktare för friheten
nogsamt lärer iakttaga, hvad på dess åtgjärd ankomma kan.
För öfrigit deltogo han uti den noble eld, han så allmänt funno
hos R. o. A., och voro han bered at uti alt, som på honom
ankommo, gjöra et.
Hr Gyllensvahn hade väl icke läst denne omtalte skriften
men ville eij sätta i tvifvelsmål, at den voro högst förgripelig
emot ståndet, emot regering, efter han hördt det så allmänneligen
förklaras. Hvad den pasquilerar om Adelsståndet
lärer väl Justitiaecantzelleren enligit sin embetes skylldighet
eij lämna opåtalt. At R. o. A. ensamme såsom et stånd skulle
gå härmed till Kongl. Maij :t med en underdånig skrifvelse,
lärer svårligen låta sig gjöra. Kongl. Maij :t kan icke befatta
sig med värkställigheten af saker, som eij komma ifrån Riksens
Ständer samfält, derföre kunde ingen annan expedition
skje ifrån R. o. A. än genom et extractum protocolli till Justitiaecantzelleren,
hvilket äfven borde på tj enligit sätt communiceras
de andre stånden.
Hvad skriften innehåller skadeligit för regeringssättet, det
kan Secrete Utskottet ex nobili officio uptaga, der author såsom
rebell kan blifva handterad, häftad och för dommaren till
ansvar ställas, om hans brott befinnes sådant; detta är med
grundlagen enligit. Secrete Utskottet upkommer sedan med
berättelse härom till plena.
Hr Gyllensvahn ville allrig tvifla, at ju R. o. A. af de öfrige
respective stånden häruti skulle få alt lagligit och önskat
biträde. En så förväntad esprit finnes i hvart stånd, fastän
i allmänheten kunna gifvas odygdige medborgare, hvilka
vilja missbruka friheten och sätta alt uti oro och hetta. Slutandes
sin mening dermed, at hvad uti skriften voro förgripeligt
emot lag och regjering, borde uti Secrete Utskottet
handteras, men hvad author pasquillerat emot ståndet af Justitiaecantzelleren
beifras, som lärer underrätta R. o. A. om det,
som deruti blifver tillgjordt.
Hr Wachschlager, Hinr.: Om piecen voro allena
et pasquile, kunde det gå efter Tryckfrihetsförordningen, men
det är en smädeskrift, sådan som 60 cap. 5 § Missg.b. omtalar;
det är eij den enda, flere som på en tid utkommit,
hafva alla innehållit et sådant hemligt gift; skola sådane och
358 1771, sept. 28. Den ofrälse soldaten.
i synnerhet denne, som värst, skyddas under Tryckfrihetsförordningen.
Jag vil antaga, at eij et stånd kan befalla Justitiaecantzelleren,
men et stånd kan döma och reclamera sine
medstånds biträde, sådant har man fått ifrån Bondeståndet
angående Professoren Christiernin. R. o. A. kan som undersåtare
hos Kongl. Maij :t söka beskydd och at Justitiaecantzellern
får befallning gjöra sitt embete. Här gå skrifter i allmänheten
emot R. o. A., emot hela embetsmannacorpsen, ja,
vij hafva i åtta dagar haft skrifter, som attaquerat perssoner
nominatim; hvar blifver ordning, hvar blifver enighet, hvar
blifver allmänna säkerheten, om sådant får continuera.
Hr von Engeström, J o h.: Så angelägit det är at denne
skrift beifras, så litet lär det låta sig gjöra, at saken handteras
på två ställen, af Justitiaecantzeller eller author vid
domstolen och äfven Secrete Utskottet. Uptages den på sistnämnde
ställe, kan efter 13 § Riksdagsordningen snarligen en
commission blifva förordnad. R. o. A. hade redan vid flere tillfällen
förklaradt sin afsky för commissioner, altså kunde det
icke vara R. o. A:s mening denna gången at få det derhän;
Hr von Engeström ansåg till undvikande af denne och flere
följder rådeligast at låta förblifva vid det beslut, R. o. A. redan
tagit.
Under detta upkom Justitiaecantzelleren R o s i r, och som
flere af R. o. A:s herrar ledamöter önskade at blifva underrättade
af honom, hvad härvid kunde vara at gjöra, så gaf
han tillkänna,
huruledes vid ingången uti Riddarehuset han blifvit underrättad
om den oro, R. o. A. fattadt öfver skriften Ofrälse
solldaten kallad. Ehuru hvarken hans inkomster tillåter honom
at kjöpa eller hans flere embetets gjöromål at läsa alt,
hvad på trycket utkommer, hade han dock, sedan denne skriften
blifvit för honom omtalt, igår läsit den igenom och funnit
dess beskaffenhet anstötelig, så at han befalt Advocatfiscalsembetet
i Håfrätten härvid lägga hand, ock förmodade, at
boktryckaren redan lärer vara upkallad för at höras angående
authoren.
Grefve von Ferssen, Axel: Sedan detta steg nu blifvit
gjordt, hoppades han, at R. o. A. dervid låter förblifva.
Härtill svarades enhälligt Ja.
Värvade soldater.
359
Grefve Ferssen fortfor ytterligare och hemstälte, om icke
det voro apropos, at äfvenväl R. o. A. företogo sig det, som
Borgare- och Prästeståndet afgjordt angående understöd för
den värfvade solldaten. R. o. A. kunde i den delen eij vara
sig olika emot hvad förr blifvit beslutat till hans soulagement.
Hr Grefven vågade ännu at tillägga en förbön, nemi.
at R. o. A. ville behjerta hans svaga vilkor i anseende till inquarteringen,
soldaten njöto så litet i penningar dertill, at
han omöjeligen derföre kunde få några rum utan måste bo
i källrar, vindar eller andre kallrum, der han eij annat kunde
än fara ganska illa. At derföre jämte bifal uppå remissen
till Secrete Utskottet R. o. A. ville tillägga, det Secrete Utskottet
hade at utse någon hjelp till inquartering för den fattiga
värfvade solldaten.
Baron P e c h 1 i n: Som detta soulagement för den värfvade
solldaten redan af Secrete Utskottet vid riksdagen 1765 blifvit
tillstyrkt och af Riksens Ständer bifallit, så instämde han aldeles
uti at nu få derom proposition.
Hr Linderstett, Erich, begjärte uppå samma grund
proposition, ty hade denna fråga eij redan varit uti Secrete
Utskottet afgjord, så hade efter det beslut, Riksens Ständer
hade vidtagit at eij bevilja någon utgift, för än Secrete Utskottet
blifvit hördt, saken eij kunnat afgjöras, innan Secrete
Utskottet först blifvit hördt.
Hr Rudbeck, Ture Gustaf, förklarade sig alldeles
ense med hvad R. o. A. yttrat öfver skriften Ofrälse solldaten
och biföl äfven, at det tjenstgjörande manskapet af värfvade
regimenterne, som ligga uti garnitzoner, måtte få deras sold
beräknad efter speciemynt, sådant som det redan vid 1765
års riksdag blifvit beslutadt.
Hr Baron och Landtm, gjorde altså proposition:
Bifaller R. o. A. lika med de andre två respective stånden
om tilökning i solden för den värfvade soldaten, sorn ligger
uti garnizon, och at detta remitteras till Secrete Utskottet,
som har at draga försorg om värkställigheten?
Detta besvarades med Ja.
Vidare: Bifaller R. o. A., at inquarteringen vid de värfvade
regimenterne måtte blifva så jämkad och tilökt, at solldater
och underofficerarne måtte deruti vinna någon soulagement,
360 1771, sept. 28. Värvade soldater. Konungaförsäkran.
hvilket remitteras till Secrete Utskottet at dertil utse medel
och utvägar?
Detta besvarades äfven med Ja.
Härom afgick en deputation till de andre stånden, 12 pers-*
söner, hvartill utnämndes:
Grefve Bielke, fullm. Frih. Sparre, Carl, och följande herrar:
Frih. Flemming,
Frih. Strokirk,
Hr Rammel,
Hr Boije,
Hr Gyllenkrok, fulm. Hr Pfeif,
Hr Silfverhielm,
Hr Wernstett, fulm. Hr Duval,
Hr Enschöld,
Hr König,
Hr Wagenfelt,
Hr Tandefelt.
Äng.på- 12:o. Frih. Grönhagen, Clas Wilh.: Han hade med
iTdamöterne fägnad förnummit genom de deputationer, som i dag besökt
uti samman-R. o. A., huru högeligen de andre respective stånden önska
skyndamed Kongl. Maij :ts kröning. Ock som R. o. A. ifrån första början
Konunga- förklarat sin underdåniga åstundan häruti samt gjenast biforsäkran.
fajj(jen af Kongl. Maij :t dertil utsatte terminen, han derföre
förmodeligen väntade den befalning af R. o. A. till sina
ledamöter uti sammanträdet, der Konungaförsäkran nu är
under upsättjande, at eij lägga något hinder i vägen, med
mindre den snart må blifva färdig; så hemstälte han, om icke
R. o. A. med en deputation härom ville besöka de andre stånden.
Häröfver begjärtes proposition.
Hr Baron och Landtm.: Bifaller R. o. A., at en deputation
afgår till de andre respective stånden, som förklarar, med
hvad glädje R. o. A. emottagit deras yttrade åstundan at snart
få den kongl, kröningen fullbordad och at R. o. A. longt ifrån
at lägga något hinder deruti befalt sine ledamöter uti Secrete
Utskottets och Secrete Deputationens sammanträde at undvika
och söka undanrödja alt, hvad som kan gjöra något uppehåll
uti denne af hela riket efterlängtade och solenne act.
Detta besvarades med Ja.
Konungaförsäkran.
361
Till denne deputation utnämndes följande 12 ledamöter:
Grefve Cronhielm, .fullm. Hr Wadenstierna,
Frih. Palmstierna, fullm. Hr Hierta,
Frih.(!) Wennerstett,
Hr Sparrschöld,
Hr Lilljehorn,
Hr Ulfsparre,
Hr Gyllensvärd,
Hr Söderhielm,
Hr Frankenheim,
Hr Silfversparre,
Hr Tott,
Hr Walkendorff, fullm. Hr Carlschöld,
Hr Klingenberg, fullm. Hr Durietz,
Hr Bergenschöld.
Hvilka gjenast afgingo.
Hr von Nackreij påminte, om icke i följe af detta beslut
et underdånigt bref kunde upsättas med anhållan, at
Kongl. Maij :t härtil täcktes utsätta ny dag.
Hr Baron och Landtm, gaf tillkänna, at Riksens Ständers
underdåniga bref redan afgått angående en ny termins utsättjande
till den kongl, kröningen, hvarom Riksens Ständer
förbehållit sig at få anmäla, så snart hvad som borde kröningen
föregå hunnit blifva färdigt.
Frih. Grönhagen utbad sig, at R. o. A. ville anbefalla
sina ledamöter uti Secrete Utskottets och Secrete Deputationens
sammanträde at skynda med project till Konungaförsäkran.
Hvartil allmänneligen svarades Ja.
13. Uti et ifrån Secrete Deputationen inkommit mål och be-AnS- Majoren
tänkande angående uprättelse för Majoren von Schwartzer i Schwartzer,
anseende till liden praejudice anmältes inkomne memorial
af Hrr
Franck, Carl Fred.,
Ulf [venjclou,
von Christiersson,
Rosencrantz och
Schmitterlöw,
hvilka alla gingo till de andre stånden samt i öfrigit la
-
Ang. en cadettecorps
i
Carlscrona.
Ang. tull för
packmjölstunnor.
362 1771, sept. 28—okt. 5. Kadettkår. Kröningen.
des till betänkandet.
14. Uplästes Secrete Utskottets extr. prot. af den 21 innevarande]
månad jämte project till underdånigt bref ifrån
Riksens Ständer angående en cadettecorps uprättande vid
Amiralitetet i Carlscrona.
Detta begjärtes på bordet.
15. Frih. Sparre återkom med den under hans anförande
afgångne deputation och gaf tillkänna, at de respective
stånden betygat sin fägnad öfver R. o. A:s instämmande med
dem uti at soulagera det värfvade garnitzonsmanskapet, at
de utlåfvat taga R. o. A:s recommendation om inquarteringen
uti öfvervägande.
16. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli, som
uptager och bifaller Handels- och manufactur- samt Tulldeputationernes
vid sistl. riksdag afgifne betänkande af den 7
Januarii 1770 och tillstyrkan at för de så kallade spilträd
eller packmjölstunnor hädanefter icke mera bör i tull erläggas
än 5 öre s :rmt för lästen.
Detta biföls uppå skedd proposition.
17. Hr W ad ens t ier na återkom nu med den deputation,
han anfördt till de andre stånden, angående den kongl,
kröningen och berättade, at sedan han förklarat R. o. A. fägnad
öfver de respective ståndens åstundan at snart få termin
till kongl, kröningen, så mycket mera som R. o. A. icke för
sin del velat lägga deruti något hinder utan redan bifallit den
af Kongl. Maij :t utsatte terminen och R. o. A. nu gifvit sine
ledamöter uti sammanträdet uttryckelig befalning at eij gifva
någon anledning till tidens utdrägt; så hade Borgare- och
Bondestånden betygat enhällig åtrå at, så snart Konungaförsäkran
voro färdig, få dagen till den kongl, kröningen utsatt.
Ock Prästeståndet förklarat samma önskan men derjämte
gifvit tillkänna, at meningen af hvad ståndets deputerade hos
R. o. A. anfört eij varit annan än at nästkommande måndag
få sammanträde emellan Secrete Utskottet, Secrete Deputationen
och de 25 deputerade af Bondeståndet för at vidare
fortfara med utarbetningen af projectet till Konungaförsäkran.
18. Hr Baron och Landtm, anmälte ifrån Kongl. Lifgar
-
Kammarekonomideputationen. Garnisonsregementen. 363
det om tillstånd at i morgon få sammandraga manskap till en
gardiessoldats begrafning, som varit i fält och derföre efter
reglementet borde få skott.
Härvid var eij något at påminna.
R. o. A. åtskiljdes nu kl. öfver et eftermiddagen.
År 1771 den 5 October.1
Lördag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
R. o. A. intogo sina ställen och protocollet för den 31 Julii
justerades.
Dito uplästes project till det extractum protocolli, som
skulle till de öfrige stånden afgå, angående Bondeståndets
yttrande om Smålands Cavallerie, som blifvit förvandlat till
dragoneregimente, hvilket gillades.
2. Anmältes Hr Tandefelts, Joh., memorial angående tillök- Äng. tilökning
af ledamöter ifrån Finland uti Kammar-, oeconnomie-11^®,^ f^ån"
och commercedeputationens fyra deputationer, hvarmed han Finland uti
sedan gick till de andra stånden. oeconno
Dito
anmältes memorialer, ingifne af Hrr Silfverbrandt och miedeput.
von Duben, uti saken angående Fru Rosenschölds testamente.
Äfvenväl anmältes et af Hr Schmitterlöw ingifvit memorial
ang :de Secrete Deputationens inkomne betänkande rörande
Majoren och Riddaren von Schwartzers uprättelse.
Som alla gingo till de andre stånden.
3 :tio. Uplästes et af Hr Meck, Nils Wilhelm, Capitain, in-Ang. förbättgifvit
memorial angående någon förbättring uti villkoren för ^orcn för'
de i garnitzon liggande regimenter på sådant sätt, at corpo- garnizonsraler,
soldater, spel och profosser i Sverige få utom brödet re8linentercorporal
och profos 6 d. s:rmnt och hvar solldat 5 d. i månaden.
Hvilket remitterades till Secrete Utskottet.
4. Uplästes et af Hr von Stauden ingifvit memorial, hvar- Äng. Helluti
han anförer åtskilliga skjäl dertill, at det ifrån Urskill- tou^iimom
ningsdeputationen genom remis uppå Commendeurens vid Amiralitetet.
Anteckning i marginalen: Justerat d. December.
24—670435
364 1771, okt. 5.
Heldenhielm.
Kongl. Jagthvarfvet Hr Helldenhielms intra fatalia gjorde ansökning
inkomne Secreta Deputations betänkande, vid riksdagen
1766 redan afgifvit, som tillstyrker tour och competence
innom Amiralitetet för bemälte Commendeur, måtte afslås,
och det i conformite af R. o. A:s redan vid riksdagen 1766
gif[ne] afslag uppå detta betänkande men bifal uppå et samma
dag 1766 ifrån Secrete Utskottet upkommit extractum protocolli,
hvaruti tydeligen bevises, at Hr Helldenhielm, som
aldrig innehaft någon officeraresyssla med kongl, fullmagt
innom Amiralitetet, icke kan få räkna tour och competence
innom samma stat.
R. o. A. afhörde härvid såväl Hr Helldenhielms ifrån Urskillningsdeputation
remitterade memorial jämte 1766 års
riksdags Secrete Deputations betänkande utan ock det extractum
protocolli, som samma riksdag ifrån R. o. A. afgått uti
denne sak med R. o. A:s beslut och bifall till ofvanberörde
Secrete Utskottets betänkande.
Ock fant för godt at förblifva vid det beslut, som R. o. A:s
extractum protocolli af den [30 Sept.] 1766 utvisar.
Hr von Sta uden begjärte at genom en deputation detta
måtte de andre respective stånden communiceras och recommenderas
och således förekommas, at de eij i brist af fullkommelig
uplysning bifalla det af Hr Helldenhielm producerade
Secrete Deputationens betänkande.
Hr Tahra förklarade sig härmed nöjd samt äfven, om alla
till uplysning i denne sak hörande handlingar skulle begjäras
at blifva tryckte.
Hr Jerlström: Saken förhåller sig så, at Hr Helldenhielm
vid 1766 års riksdag förskaffat sig genom Hr Riksrådets
och Öfverstemarskallkens riksdagsrelation såsom i
tjenst vid Kongl. Håfvet och Håfjagthvarfvet väg till Secrete
Utskottet öpnad för at få i fråga om sin tour och competence
vid ammiralitetsstaten. Men då Secrete Utskottet icke
ville ingå uti något tillstyrkande för honom, sökte han sig
äfven under sken af besvär öfver praejudice vägen fram genom
Secrete Deputationen, hvilken lyckades så, at han erhölt
et så beskaffat betänkande för sig, som det nu blifvit upläst.
När vid samma riksdag såväl detta som Secrete Utskottets
extractum protocolli hos R. o. A. blef föredragit och Secrete
Heldenhielm.
365
Utskottets yttrande bifallit, såg Hr Helldenhielm förmodeligen,
at hans önskan icke skulle vinna framgång; han begjärte
altså, at saken då blef hvilande oafgjord. Vid sista 1769
års riksdag lärer han förestält sig en icke lyckeligare utgång,
derföre har denne ansökning alt hitintil blifvit liggande.
På det Riksens Ständer en gong kunde få den ifrån sig,
önskade Hr Jerlström, at en deputation måtte till de andre
stånden afgå ifrån R. o. A. ock förmå dem at bifalla R. o. A:s
rättvisa beslut. Det förtjänte reflexion, huruvida den, som
alrig tjent vid Ammiralitétet såsom officerare med kongl,
fullmagt utan endast voro at anse som skeppare på konungens
slupar, kunde få räkna tour och competence med officerare
vid Kongl. Maij :ts och kronans amiralitétsstat.
Hr de Frietskii: Sedan saken genom ordentelig remise
kommit ifrån Urskillningsdeputation och bemälte deputation
bordt enligit sin instruction uptaga densamma såsom
ifrån 1765 års riksdag ännu oafgjord, så kan deröfver ingen
remarque gjöras. Uti sjelfva hufvudsaken, som altså borde
komma ifråga, var Hr de Fritskii efter de uplysningar, han
nu ärhållit, alldeles nöjd med R. o. A. decision och instämde
äfven deruti, at en deputation måtte med detta beslut afgå
till den andre stånden.
Hr Wachschlager, Gustaf, förklarade sig likaledes
nöjd och anholt, at samma deputation, som afgår med detsamma,
måtte få in commissis begjära, det de andre respective
stånden eij ville företaga sig et Secrete Deputations betänkande
angående uprättelse, som Assessoren i Svea Håfrätt
Hr Claes Engelcrantz sökt för liden praejudice genom Assessoren
Westermans befordran til håfrättsråd och så vidare
till lagman. Ty om Assessoren Engelcrantz vederfares rätt i
jämförelse emot Westerman, så händer likväl lätteligen, at
när tvänne disputera, den tredjes rätt kan komma at sitta
emellan. Hr Wachschlagers tanka voro altså, at Riksens Ständer
eij skulle meddela annan uprättelse för Engelcrantz än
den, som icke voro någon bättre förtjent till praejudice, ock
derföre deputationen begjära, at de respective stånden ville
meddela Assessoren Engelcrantz uprättelse endast i anseende
til Lagman Westerman, öfver hvilken han klagade.
Hr Raron och Landtm, gjorde nu proposition, om R. o.
366 1771, okt. 5. Heldenhielm. Schwerin.
A. behaga bifalla Hr von Staudens memorial och at en deputation
derom till de andre respective stånden afgår.
Hvilken med Ja besvarades.
Hr Wachschlager, Gustaf, yrkade än vidare, at deputationen
måtte tillika anmäla den af honom nu omrörde
praej udicetvist, men
Hr Baron och Landtm, förestälte, at R. o. A., innan saken
blifvit upläst, svårligen lärer vilja taga något beslut, men
sedan saken voro föredragen, förmodade han, at R. o. A. kunde
gå in uti at afsända en deputation uti det ämnet, som Hr
Wachschlager begjärt.
5. Uplästes et af Hr Falkengrén, Christopher, ingifvit memorial
rörande Secrete Utskottets extr. prot. af den 13 sisth
September rörande den i Carlscrona varande cadettecorpsen,
som lades til acten, och gick Hr Falkengren sedan dermed
till de andre stånden.
Ang. Riks- 6. Föredrogs Secrete Utskottets extr. prot. af den 13 sisth
Schwerin September angående Hr Riksrådets Grefve von Schwerins hafde
möda och omsorg under resan med Hans Kongl. Höghet
Prints Carl, hvarvid han på et utmärkt sät gjordt sig af Kongl.
Maij :t och rikets erkäntsla förtjent.
Detta biföls.
Emedlertid hade Riddarhusfiscalen von Schening projecterat
den deputation, som till de andre respective stånden
skulle afgå angående R. o. A:s beslut om Hr Helldenhielms
sökte tour och R. o. A. bifall uppå Hr von Staudens memorial.
Den upropades altså nu och bestod af följande herrar:
Frih. von Schwerin, fulm. Hr Tahm, Per,
Frih. Koskul, fullm. Hr Nordenschöld,
Hr Douglietz,
Hr Hiulhammar,
Hr Plaan,
Hr Cederschöld,
Hr Lagercrantz,
Hr Sabelfelt,
Hr von Stauden,
Hr De la Chapelle,
som afgick.
Ang. Asses- 7. Företogs Secrete Deputations betänkande af den 20 sisth
sorén Clas
Engelcrantz.
Engelcrantz, Orell och Nordling.
367
Sept. angående Assessorens i Kongl. Svea Håfrätt Clas Engelcrantz
ansökning om förklaring öfver Riksens Ständers den
23 September 1765 afgifne underdånige yttrande till Hans
Kongl. Maij :t angående hans då sökte och erhållne uprättelse
i anseende till dåvarande Assessoren, sedermera Lagmannen
Sven Westermans framför honom erhållne befordran.
Detta begjärtes, sedan det var till slut läst, af Frih. Poss
e, Hr U 1 f s a x och flere på bordet.
HrWachs[ch]lager, Gustaf, påminte, at sedan betänkandet
nu voro upläst, den af honom begjärte deputationen
måtte afgå, på det genom Assessor Engelcrantz uprättelse
flere väl förtjänte embetsmän eij måtte blifva lidande.
Frih. Grönhagen, Clas Wilh., invände häremot, at
innan man viste, hvad beslut R. o. A. i denne sak ämnade taga,
voro det icke uti sin ordning at afskicka någon deputation,
hälst deputation icke kunde få något i commission at anmäla.
Hr Raron och Landtm, förestälte ock, at sedan saken
blifvit lagd på bordet, så kunde den utan de herrars begifvande,
som sådant begj ärt, eij komma i ventilation.
Hvartil svarades af flere, at saken borde hvila.
8. Föredrogs Cammarevisionsråderne Orells och Nordlings Äng. Kam
marrevi
ansökning
om slut uti det sidstl:e riksdag oafgjorde Secrete sionsråderne
Utskottets tillstyrckande att få någon tillökning i sine löhner, Orell och
hvilken deras ansökning Urskillningsdeputationen den 31 Nordlingsidstl:e
Julii remitterat till Riksens Ständers plena.
R. o. A. afhörde härvid berörde Secrete Utskotts extractum
protocolli, hvaruti till Riksens Ständers plania hemställes,
om icke bemälte Cammarrevisionsråder såsom de båda
äldste i jemförelse med hvad deras vederlikar, råden uti de
andre rikets collegier, njuta, måtte hugnas med en tillökning
af trehundrade d. s:rmt hvardera, hvilken tillökning kunde
tagas af observationsmedlen och eij vidare utbetalas, än när af
sådane medel voro att tillgå.
Hr Wachschlager, Gustaf, kunde eij härtill samtycka;
ganska värdige män hade förr såsom cammarrevisionsråder
varit nöjde med den på staten anslagne löhnen. Hade
det varit skäl att tillägga cammarrevisionsråderne större löhn,
så hade det visserligen skedt 1727, då desse ämbeten blefvo
368 1771, okt. 5.
Orell och Nordling.
inrättade, men det skedde då ined det vilkor, at de skulle
åtnöjas med sine förr innehafvande löhner. Observationsmedlen,
hvaraf denne tillökning skulle tagas, tillhöra cronan.
Blifver på dem någodt öfverskott, behöfver hon det visserl.
Skola de äldste råden uti Cammarrevisionen få tillökning, så
tillkommer densamma Hrr Nordenstolpe och Gyldenadler.
Han kunde altså icke gifva någodt ifrån cronan utan begärte
proposition till afslag eller votering.
Hr W adenstierna, Carl: Då han eftersinnade, att sedan
löningsstaten inrättades, mäst alla råder uti collegierna
fått tillökningar uti deras löhner, så fordrade billighet och
ömhet för redelige ämbetsmän att eij lemna cammarevisionsråderne
lottlöse utan att sätta dem någorlunda uti samma
stånd som deras vederlikar. Att tvenne gamle och hederlige
män, Cammarrevisionsråderne Nordenstolpe och Gyllenadler,
innehade löhner ne med tjenstfrihet, vore icke en sak, hvarföre
Hrr Orell och Nordling borde förlora; de förre hade det
sorn en belöning på sin ålderdom för väl gjorde tjenster och
de sednare borde njuta löhn för de tjenster, som de värckeligen
gjöra. Härtill kommer den ställning af tidernes skick;
att embetsmän i allmenhet med sine löhner på långt när eij
äga utkomst utan lefva i yttersta trångmål. Det voro altså ett
samvetsvärk att bifalla, hvad Secrete Utskottet föreslagit. Observationsmedlen
men eij cronans cassa voro den fond, hvaraf
desse medel skulle tagas; funnos der inge medel, så fingo
de ingen tillökning. Hr Wadenstierna tillstyrckte, att Secrete
Utskottets extractum protocolli måtte bifallas.
Hr Wachschlager, Gustaf, invände ytterligare, att
värcket stått altsedan 1723 utan tillökning i löhnerne, det
kunde på lika sätt bärga sig hädanefter. Observationsmedlen
tillhöra staten och behöfvas där ganska väl. Dessutan bör det
tagne beslutet att eij bevilja någon utgift utan at förut höra
Secrete Utskottet noga efterlefvas, hvarföre han eij kunde ingå
uti något annat beslut på denne sak än antingen remis till
Secrete Utskottet eller ock afslag.
Frih. Reuterholm, Gustaf: At Kammarrevisionen är
et högst nyttigt och nödvändigt collegium, utom hvilkets arbete
kronan skulle förlora ansenliga summor, lärer ingen neka;
de som der arbeta, förtjena altså deras lön och äfven at hug
-
Orell och Nordling.
369
nas med tillökning lika så väl som andra kronans embetsmän.
Denne tillökningen, som föreslås, är så mycket billigare, som
den tages af observationsmedlen. Ju flitigare de arbeta, ju
säkrare blifva de om sin belöning. Derigenom vinner kronan
såväl som de; alrig kunde bättre upfinnas, än då man kan
förmå någon at med egen båtnad befordra det allmänna bästa;
sådant voro Secrete Utskottets tillstyrckande, ock som saken
kommit derifrån, ansåg Frih. Reuterholm onödigt at densamma
ytterligare remittera utan tillstyrckte, at den måtte bifallas.
Hr Gyllensvahn: Då det anföres som motif tidernes
dyrhet ock at desse Hrr Kammarrevisionsråder måtte sättas
uti likhet med råderne uti de öfrige rikets collegier, så bör
man äfven se efter, at kronan i sine utgifter har känning af
tiderne, och veta, hvad hon kan mista. Fonden, hvaraf denne
tillökning skulle tagas, kallas väl observationsmedel men är
eij annat än rena statsmedel, som komma staten tillgodo.
Hr Gyllensvahn önskade, at alla embetsmän, som äro penningelöntagare,
måtte kunna hjelpas till förbättring, men skal
det skje med en eller någre, borde väl Secrete Utskottet först
ytlra sig, hvad kronans tillgångar kunde tåla. Derföre tillstyrkte
han remis uppå denne sak till Secrete Utskottet.
Hr Wachschlager, Gustaf, förenade sig härmed.
Hr L e i j o nm ark, Gust. Ad.: Det är en rätvisa, som
medborgare hos Ständer kunna förvänta sig, at om de gjorde
väl och redliga, hvad dem tillhörer, så förtjäna de erkäntsla
och at uti deras arbete man eij låter dem lida nöd. Application
til förevarande casus af denne principe voro tydelig, den
vore och så mycket lättare at följa, som Kammarrevisionsråden
Orel och Norling genom egen flit komma at förtjäna sin
belöning. Ty observationsmedlen inflyta occasionsvis, altsom
ballancemålen flitigt i Kammarrevisionen afdömas; den, som
gjör sin skylldighet, bör eij lida nöd eller sucka efter nödtorftig
föda. Genom hvad Secrete Utskottets extr. prot. innehåller
förekommes det på et så mycket lykligare sätt, som här
förenas skylldigheten hos embetsman med upmuntran för honom
och vinst för riket. Hr Leiionmark fant, at lika värdige
embetsmän borde i det närmaste hafva lika underhåll i tjensten,
och tillstyrkte bifal på Secrete Utskottets betänkande.
370 1771, okt. 5. Orell och Nordling.
Frih. Grönhagen, Clas Wilh.: Det skäl, sorn tages
til at förmå bifall på Secrete Utskottets extr. prot. deraf, at
Kammarrevisionsråderne Orel och Norlings löner äro otillräckelige,
bevisar antingen för litet eller för mycket. Ty etdera
följer deraf, at alle penningelöntagare böra få tilökning,
efter de äro i samma belägenhet, eller ock at desse herrar lika
som de öfrige böra åtnöja sig med hvad de njuta. At tillökningen
icke skulle tagas af stats- utan observationsmedlen,
är äfven oriktigt. Enligit författningarne får observator af
alle medel, som gjenom hans observationer inflyta, vissa procent,
det öfrige tillfaller kronan. Behöfver hon dem icke, måge
de gjärna användas till soulagement för desse och flere
löntagande embetsmän; deröfver ville likväl Frih. Grönhagen
först höra Secrete Utskottet och tillstyrkte derföre, at saken
dit måtte remitteras.
Grefve Creutz, Johan Gabr.: En embetsman måste
gjöra sin tjenst utan afseende på annan belöning än den lön,
staten honom består. Innan han tager emot någon syssla,
vet han redan vilkåren dervid; sedan han ingåt med dem,
har han eij mer at fordra. Fåfängt voro at vänta, det Secrete
Utskottet skulle kunna tala om behållning af statsmedel.
Hvar man vet, at högsta bekymmer är, huru man skal få så
mycket, som behöfs at fylla bristen, derföre voro remis i denne
sak onödig utan bäst at, då man eij kan hjelpa, gjenast
afslå densamma.
Hr Hasenkamf: Tre meningar visa sig hos R. o. A. i
denne sak. En mening är för afslag, den andra för remis och
den tredje för bifal; någon utväg bör väl tagas at conciliera
dem.
Secrete Utskottet har väl statscassan, men alla fonder flyta
eij der in eller under samma disposition. Consumtionsaccisen
utgjör till exempel altid en fond, som Commercecollegium
men eij Statscontoiret förvaltar. Likaså Riksgjäldscontoirsfonden
går eij till staten. Det vöre svårt, om riket skulle behöfva
taga penningar ur alla fonder till det allmännas utgifter.
Observationsmedlen är en värkeligen odisponerad fond,
600 d. s:rmt är en ringa utgift af densamma, när penningar
der inflyta; finnes intet, så betalas eij eller något. Kastar
man ögonen uppå Kammarrevisions gjöromål, äro de ingen
-
Orell och Nordling.
371
ting mindre än behagelige. Det är ledsamt at gjöra anmärkningar
på medborgare och bereda hans undergong, ehuru den
kan vara förtjent; upmuntras man eij med at hålla uti dermed,
värkar menskligheten, man tager då sin lön, låter den
skyldige sent få sin dom för at upskjuta hans olycka ock
under tiden at på annat sät förtjäna de nödtorfter, lönen
eij kan skaffa. Dessutom tillhörer så monga slags räkenskaper
Kammarrevision, af hvilkas genomseende inga procent inflyta,
lazaretsräkningarne, ordensräkningar, barnhus- och
hospitalsräkningar med monga flera. Hr Hasenkamf kjände
Kammarrevisions trötsamma arbete, det kostade på honom at
afslå den lilla hugnad, som i deras mödosamma syssla man
ville dem tilldela. Han visste, at då alla penningelöntagare
tryckas af knap utkomst, så vöre en af desse Kammarrevisionsråder
ibland de tryckte kanske en af de torftigaste. Anholt
derföre om bifal på Secrete Utskottets extractum protocolli.
Frih. Sparre, Carl: Ju mera observationer de gjöra, ju
mera får kronnan in, hvad i belöning här föreslås, är en liten
flik af desse penningar, som man icke bör missunna en redelig
embetsman, hvilken dem inskaffar; utom hans arbete
finge kronan kanske ingenting. Frih. Sparre såsom landshöfdinge
borde väl vara nöjdast med mindre observationer, så
fingo han ock mindre arbete med förklaringar. Men han hade
eij samvete at afslå en redelig arbetare upmuntran, när det
skjer med kronans vinst. Tillstyrkte altså bifall, så framt R. o.
A. eij skulle finna nödigt at förut häröfver höra Secrete Utskottet.
Hr Linderstett, Erich, förklarade sig nöjd at remittera
saken. Han vore villig at bestå 24 procent af alla observationer,
som årligen afslutas, det måtte blifva mer eller
mindre än 300 d. s:rmt; derigenom vunno kronan; ty annars
kunde hända, at observationerne icke inbragte mera om året
än det, som behöfdes til den föreslagne tilökningen. Med detta
förslag kunde sake[n] remitteras til Secrete Utskottet.
Hr Wachschlager, Gustaf: Om tillökning skall
bestås, bör han tillfalla de bägge älsta Kammarrevisionsråderne
Nordenstolpe och Gyllenadler samt förebyggas, at eij den
öfrige betjäningen ända til commissarier och kammarskrifva
-
372 1771, okt. 5. Orell och Nordling. Änkedrottningens resa.
Deputation
från Prästeståndet.
Ang. Enkedrotningens
resa til Berlini.
re komma efter och vilja hafva likaså; derföre sågo han hälst
afslag, men om R. o. A. förenade sig om at remittera saken
till Secrete Utskottet, ville han eij vara deremot.
Hr Hasenkamf påminte, at Kammarrevisionsråderne
Nordenstolpe och Gyllenadler länge varit tjenstfrie och således
icke lära vilja begjära denne tilökning undan Hrr Orell
och Nordling, som voro de ällste tjenstgjörande.
Hr Baron och Landtm.: Efter hvad i discourserne närmast
tycktes kunna förenas gjorde nu proposition:
Behagar R. o. A. at remittera detta mål till Secrete Utskottet?
Hvilken
med Ja besvarades.
9. Härunder ankom en deputation från Prästeståndet, anförd
af Probsten K r e u g e r, 8 perssoner,
som öfverlämnade och recommenderade 1 :o Probsten Bolmstets
memorial angående de vid Commissorialrätten i Borås
för embetsförseelser under ransakning stälte embetsmän.
2:o. Hr Probsten Mörlings memorial, at embetsmän eij så
ofta måtte få frihet ifrån sina sysslors förrätning.
3:tio. De ännu oafgjorde ståndens extracta protocolli angående
oordningar af embetsmän vid riksdagsmansvahlen.
4:to. Prästeståndets önskan at i anledning af inkomne memorialer
rikets finance- och statzvärk måtte blifva af Secrete
Utskottet utarbetat och reglerat.
Deputationen afträdde beledsagad på vanligit vis.
10 :o. Föredrogs Secrete Utskottets extr. prot. af den 2 i
denne månad, hvaruti förmäles, huruledes Hans Kongl. Maij :t
genom utdrag af rådsprotocollet tillkännagifvit Hännes Kongl,
Maij :ts Enkedrottningens åstundan at nu i höst gjöra en resa
till Berlin för at besöka sin Hr Broder, Konungen af Preusen,
hvarest Hännes Maij :t till nästkommande vår ämnade
förblifva, samt at Hännes Kongl. Höghet Printsessan Sophia
Albertina komma at med Hännes Kongl. Maij :t gjöra följe.
R. o. A. hade härvid ingenting at påminna utan önskade,
at den Högste täcktes ledsaga Hännes Kongl. Maij :t och den
Kongl. Printsessan på denne långa och besvärliga resa; at
förändring af ort och climat samt den fägnad at få åter råka
sin Hr Broder måtte värka någon lindring för Hännes Kongl.
Maij :t uti sin stora och hjertfrätande sorg. At Svea inbyggare
Änkedrottningens resa. Värvade regementen.
373
måtte blifva hugnade nästa år med Hännes Kongl. Maij :ts och
den Kongl. Printsessans lyckeliga återkomst.
R. o. A. fant äfven för godt at gjenom en deputation hos
de andre respective stånden tillkännagifva, hvad som nu blifvit
afgjordt.
Dertil utsågos följande herrar:
Grefve Oxenstierna, fullm. Frih. Reuterholm, Gust.,
Frih. von Duben,
Frih. Biörnberg,
Hr Soop,
Hr Loode,
Hr Jägerfelt,
Hr Möller,
Hr Netherwood,
Hr Cedersparre,
Hr Drakenberg,
Hr von Brömsen,
Hr Montegommery.
Hvilka upropades och afgingo.
11 :o. Hr Linderstett, Erich, påminte, at R. o A. d.
28 sistl Sept. fogat sig till de öfrige respective ståndens mun- Äng. värfvateligen
genom deputerade tillkänna gifne beslut at i anseende e r<je|,men
till den nöd och knappa utkomst, hvaruti i synnerhet underofficerare
och solldater vid de värfvade regimenter råkat genom
desse tiders dyrhet, öka och förbättra deras lön och vilkor,
hvarom Secrete Utskottet skulle updragas at med project
inkomma. Han trodde väl icke, at meningen varit annan,
än at detta beslut skulle komma alla värfvade regimenter, som
lågo i Sverige i garnizon, till godo; likväl torde behöfvas, at
detta något närmare utföres uti de delar, som behöfva at
detailleras, såsom till exempel at värfvade corporaler och solldater
i garnitzon i Sverige undfår lika med hvad de i Finland
åtnjuta.
At lönen utsättes till en viss summa månadteligen, som eij
underkastas omväxling af cours.
At tillökningen i lönen bestås på 80 man per compagnie,
då compagniet består av 100, och så proportionaliter, då det
är svagare, på det synas må, at compagniechefen icke begjär
någon förmån af denne tilökning, undantagandes exersitiae
-
374 1771, okt. 5. Thusby. Trossbodars byggande.
månaderna, då ingen permitterad tillätes.
At den beviljade förhöjningen i gaget icke får beräknas
för den förflutne tiden.
At någon förbättring uti inquarteringen måtte beviljas såväl
solldat och underofficerare som of.ficerarne i garnitzoner,
der kronan betalar servicen.
Hemstälte derföre, om icke et extr. prot. härom kunde upsättas
och till de andre respective stånden afgå.
Detta bifölls.
Äng. Thusby 12. Företogs Prästeståndets extr. prot. af d. 15 sistl. Augus^i*Finhlnd^
^ ang:de Thusby församling i Finland och Borgo stift, som
enligit et ifrån Riksens Ständer sistl. riksdag emanerat underdånigt
tillstyrkande Kongl. Maij :t i nåder behagat tillägga rättighet
at få välja sin kyrkoherde; men förmenas böra vara
förknippat med Borgo Gymnasium såsom praebende för poeseos
professoren derstädes enligit kongl, brefvet af den 23 Junii
1766, hvilket mål Prästeståndet ånyo remitterat till Justitaedeputationen,
at de simplici et piano uptagas i anseende
dertill, at bemälte deputations sistl. riksdag härom afgifne
betänkande allenast af tvänne stånd blifvit bifallit, af det tredje
afslagit och uti det fjerde proposition derom med Ja och
Neij besvarad.
Detta begjärtes af flere på bordet.
Rotehållar- 13 :o. Företogs Bondeståndets extractum protocolli af den
öfve^tross- sistl. Julii, hvaruti ståndet uptager de från flere orter genom
bodars up- Allmogens riksdagsfullmägtige anförde klagomål deröfver, at
byggande. rotehållarne vid regimenten blifvit pålagde lefverera materialier
in natura eller i penningar till trossbodars upbyggande
vid compagniernes mötesplatser eller vid capitainsbostället
och det uppå Secrete Utskottets upgifne tillstyrkande, utan
at plena derom haft någon kundskap, hvarföre Bondeståndet
beslutit, at denne författning måtte uphäfvas och de penningar,
värlte samt materialier, som redan blifvit utsökte, vederbörande
rotehållare gjenast återställas.
Frih. Rehbinder: Bondeståndet lärer icke fått
tillräckelig underrättelse om denna sakens sammanhang; Secrete
Utskottet har icke begjärt Kongl. Maij:ts befallning till
desse tråssbodars upbyggande utan endast förklarat i underdånighet
inför Hans Kongl. Maij :t, at det voro ganska nyt
-
Trossbodars byggande.
375
tigt, om vederbörande rothållare gjenom tjenlige föreställningar
kunde förmås at frivilligt åtaga sig lefverantsen af
värke och andra materialier till desse trossbodars bygnad.
Uppå en sådan föreställning hafva de på flere ställen gått in
uti detta och det frivilligt. Har på något ställe detta blifvit
åstadkommit genom trug, så är det skedt alldeles emot meningen
af Kongl. Maij :ts nådige bref, och då är det en sak,
hvarföre vederbörande embetsmän skola å behörig ort tilltalas,
men icke är Ständers gjöromål at omedelbart uptaga.
At nu förbjuda de trossbodar, som redan torde vara färdige,
och låta dem borttaga kanske emot roternas egit samtycke
skulle gjöra den största oreda uppå flere ställen. Flere omständigheter
fordras för at få denne sak uplyst, innan R. o. A.
kan sig öfver densamma utlåta; tillstyrkte altså, at Bondeståndets
extr. prot. måtte remitteras till Secrete Utskottet, som
med sin berättelse härom till Riksens Ständers plena inkomma,
innan det till sluteligit afgjörande företages.
Hr Ugla, Leonh. Magnus, intygade äfven sig veta på
de orter, han kjände, at de eij utan rothållarnes samtycke
blifvit upbygde, och biföll altså Frih. Rehbinder.
Hr Linderstett, Erich, instämde äfven uti den föreslagne
remissen. Då kunde Riksens Ständer döma med
full uplyssning härom och gjöra såväl förra riksdagens
Secrete Utskott som den klagande Allmogen rättvisa, hvilket
voro Ständer värdigt.
Hr Göös instämde häruti, ehuru det vore honom sagt,
at saken i tre stånd redan blifvit afgjord, önskade han
dock uplysning, innan han yttrar sig. Då han med detsamma
gjerna ville blifva underrättad, hvarföre Secrete Utskottet
sisth riksdag sagt, at finska armén skulle completteras,
men vacancer blifvit tillåtne sedan som förr uti de svenske
indelte regimenterne.
Hr von Engeström, Joh.: Detta voro en särskilt
fråga, som för sig sjelf kunde komma under öfverlägning;
hvad den nu förevarande anginge, förenade han
sig om remis till Secrete Utskottet, men som 3 stånd skola
hafva bifallit Bondeståndets extr. prot., så hemstälte han, om
icke genom et extr. prot. R. o. A. skulle vilja lämna sine medstånd
del af orsakerne, som föranlåtit R. o. A. at remittera
376 1771, okt. 5. Trossbodars byggande.
saken till Secrete Utskottet.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf: Uti Kongl. Uplands Infanterieregimente,
för hvilket han vore chef, kunde han åtminstone
intyga, at icke fråga varit om något tvång eller någon
befallning, utan hade han fått Kongl. Krigscollegii bref
at höra rotehållarne; det hade skedt. Vid öfverlägningen derom
hade något hvar funnit inrättningen mindre gagnelig; af
samma tanka voro han ock; sådant hade han ock uti svar
till Kongl. Krigscollegium anmält, hvarvid saken afstadnat.
Ordenteligit voro at remittera saken till Secrete Utskottets
utlåtande, hvillket han altså biföllo, men der jämte kunde fullföljandet
af bygnaden och materialiers framförande till de
ännu återstående tråssbodars bygnad inhiberas, till dess Riksens
Ständer hunnit utlåta sig.
Hr Fittinghoff: Vid Calmare Regimente emottogs det
med fullkommelig enighet. Men om de skola åter borttagas,
så förbehölt han sig, at officeraren, som efter befalning
låtit bygga dem, icke måtte blifva lidande genom
något ansvar för den ersättningen, som Bondeståndets extr.
prot. omförmäler, at rotehållarne böra få.
Hr Hierta, Carl: Uti Dalarna vid det regimentet, han
såsom öfverste commenderade, voro ifrån äldre tider tråssbodar
uprättade och Allmogen med dem ganska nöjd. Han förbehölt
sig, at icke de emot rotehållarnes vilja måtte nedtagas.
Hr Rudbeck, Thure Gust.: At uprätta tråssbodar
i Finland ansågo han mindre nyttigt i anseende till landets
vidsträkta belägenhet och at ännu ingen mera tråss
finnes än den, som förvaras uti fästningar och kronans hus.
At i fredstider i Sverige underhålla tråss inom regimentet
gagnade eij eller utom det, som i kronans förrådshus bör
förvaras; vid marcher skjutsar Allmogen med egne vagnar,
monderingen förvaras bäst hos roten och gevär samt tälten på
de redan utsedde vanliga ställen.
Baron Pe ehlin holt bäst vara at remittera saken utan
tillägning. Secrete Utskottet, som bör kjänna sakens beskaffenhet,
kan då fullkommeligen gå in uti hela detaillen.
Proposition gjordes och biföls, at Bondeståndets upläste
extractum prot. remitterades til Secrete Utskottet, hvarom extractum
protocolli till de andre respective stånden skulle af
-
Trossbodars byggande.
377
gå, hvilket upsattes i följande form.
S. d. Uplästes Bondeståndets d. 26 sisth Julii aflåtne extr.
prot., hvaruti ståndet uptager de klagomål, som ifrån Allmogen
uti flere landsorter i Sverige och Finland deröfver inkommit,
at rothållarne blifvit pålagde at efter fördelning lefverera
antingen värke och materialier eller penningar till
tråssbodars upbygande vid hvart capitainssäte eller compagniets
mötesplats. Hvilken författning skall vara gjord i anledning
af Secrete Utskottets sisth riksdag till Hans Kongl.
Maij :t afgångne underdåniga tillstyrkande, utan at Riksens
Ständers plena derom haft någon kundskap; hvarföre och
Bondeståndet skäligt pröfvat, eij allenast at berörde af Secrete
Utskottet vid sista riksdag tagne beslut må uphäfvas och
de penningar, värke och materialier, som i följe deraf blifvit
utmätte, vederbörande återställas, utan ock at de Secrete Utskottet
föreskrefne gräntsor hädanefter måtte förvaras emot
alla de steg, som på något sätt kunna röra Bondeståndets i
grundlagen stadgade rätt.
Vid öfvervägande af detta ärende har hos R. o. A. blifvit
anmält, at Secrete Utskottets underdånige hemställande i detta
mål icke skulle innehålla annat, än at vederbörande landshöfding^
genom tjenlige föreställningar skulle söka förmå
rotehållarne at frivilligt ingå uti desse tråssbodars upbyggande,
hvarigenom äfven händt, at på flere ställen sådane bodar
med rotehollarenas goda minne skola blifvit upbygde och at,
der så skedt, skäligen kunde förmodas, at de icke utan vederbörandes
samtycke böra kunna förstöras.
I anseende härtil fant R. o. A. sig icke kunna skrida till
något beslut uti detta ärende, förrän fullkommelig uplysning
om sammanhanget häraf till Riksens Ständer inkommit, och
pröfvade altså för godt at häröfver höra Secrete Utskottet
och at i sådant afseende äfven berörde Bondeståndets extractum
protocolli till Secrete Utskottet måtte remitteras.
Hvilket genom utdrag af protocollet de öfrige respective
stånden till vänligit bifall skulle communiceras.
14 Uti extr. prot. af den 2 October sisth anmälte Secrete Commende
rät
mänskäp
Utskottet, at något manskap, som varit på Bohus fästning på Bohus
fästning.
378 1771, okt. 5. Prästboställe. Hallonquist.
commenderat, nu komme at hemförlåfvas, hvarvid R. o. A.
eij hade något at påminna.
Deputation 15. Ankom en deputation från Bondeståndet, 12 persso^st&ndet*6'
ner’ anförd av Paul Jönsson ifrån Tierp,1 som anmälte
ståndets önskan, at R. o. A. ville lika med de andre respective
stånden afgjöra:
1 :o. Ang. en del embetsmäns förseelser vid Allmogens riksdagsmansvahl.
2:o. Ang. förbättring i lönen för den värfvade garnitzonsolldaten.
3 :o. Ang. instruction för Expeditionsdeputation.
4: o. Ang. öfverrättens i Borås undersökning öfver felaktige
embetsmän der uti orten.
5:o. Ang. at embetsmän eij så mycket undandraga sig
tjenstgj öring.
6:o. Ang. jägeristaten i Halland.
Deputation fick Hr Baron och L a n d t m:s löfte, at R. o. A.
så mycket som möjeligit vore ville söka at upfylla det Hedervärde
Bondeståndets önskan. Ock afträdde ledsagat på vanligit
sät.
Boställe för 16. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 13
präst°iCHal- Sept. sistl. äng. Allmogens i Ångermanland södra fögderie aniand.
sökning om boställens inrättande för en der nödig socknepräst,
och bifölls Secrete Utskottets tillstyrkande.
17 :o. Emedlertid återkom den deputation, som ifrån R. o. A.
afgått, ang. Hännes Kongl. Maij :t Enkedrottningens resa och
berättade, at de respective stånden med innerlig och trogen
önskan bifallit Secrete Utskottets härom afgifne betänkande.
Äng. Rytt- 18. Uplästes et af Hr Ulfsax ingifvit memorial, hvaruti han
niästårcQ • o
Hallonquist anförer, huruledes vid sistl. riksdag Präste- och Borgarestånden
redan bifallit, at Ryttmästaren Hallonquist måtte få upbära
et öre s:rmt af hvarje matlag för sin konst at flyta. Och
hemställer, då han nu upgifvit sjelfva hemligheten, hvilken
af Kongl. Vettenskapsacademien blifvit gillad, om icke R. o. A.
nu skulle villa bevilja honom densamma.
Frih. Cederhielm, Josias: Matlagsafgiften kommer på
våra frälsebönder äfven; vij böra bevaka deras bästa, och
at öfvertyga dem, det vij sådant gjöra, må väl detta memori
1
Paul Jönsson var från Rya i Kristianstads län.
Tigerhielm.
379
al hvila, till dess vij få se, huru Bondeståndet sig yttrar, på
det frällsebonden eij får en tunga på sig, som den öfrige
Allmogen slipper. Detta samtycktes.
19. Härunder ankommo hvar efter annan deputationer:
1 :o. Från Prästeståndet, 12 perssoner, anförd av Biskopen Deputation
i Lindköping Doctor Filenius. ^ståndet**
2:o. Ifrån Borgareståndet, 12 perssoner, anförd af Riksdags- Deputation
fullmägtigen för Stockholm Ållderman Westin. gareståndét
3:o. Från Bondeståndet, 12 perssoner, anförd av Sven Hå- Deputation
i,  från Bonde
kanSSOn;
ståndet,
hvilke alle hvar för sig anmälte deras respective stånds
samtycke till Hännes Kongl. Maij :ts Enkedrottningens resa,
emottogs och ledsagades tillbakars på vanligit sätt.
20 :o. Företogs Öfver jägmästaren Seved Gust. TigerhielmsTigerhieims
ansökning om slut uti sin redan sistl. riksdag hos Riksens arfstvistStänder
anhängige rättegångssak emot afl. Capellanen Wixnelii
och Slotstimmermannen Rothovii barn och arfvingar angående
testamente, som framledne Öfverstinnan Beata Rosenschöld
i lifstiden den 21 Julii 1754 gjordt till Tigerhielms fördel,
Kongl. Svea Håfrätt för lagligit förklarat, men Kongl.
Maij :t som olagligt ansedt, och deremot förre riksdagens Justitiaedeputation
uti betänkande af d. 12 December 1769 för
lagligit förklarat.
R. o. A. afhörde härvid såväl berörde betänkande ock de sista
riksdag af Frih. Reuterholm, Gust., och Hr Frankenheim,
Nathanael, med flere ingifne memorialer, som äfvenledes
dem, hvilka Frih. Reuterholm, Gust., Hr Schönberg, And., Frih.
Duben denne riksdag i detta mål ingifvit och ibland allegaterne
till detta protocoll igenfinnas.
Sedan alt var till slut läsit, anförde
Frih. Cederhielm, Josias: Alt hvad så emot som med
i denne sak kan talas, lärer R. o. A. tillräckeligen hördt af det
upläste betänkandet och de omständelige memorialer; återstår
altså eij mera för at vinna tiden än at få proposition.
Den gjordes ock nu af Hr Baron och Landtm, till bifall
på Justitiaedeputationens betänkande
men besvarades med Ja och Neij.
Hvarföre gjenast voteringsproposition blef författad.
Den, som bifaller Justitiaedeputations betänkande af den 12
25—670435
380 1771, okt. 5—12. Tigerhielm.
Dec. 1769 uti tvisten ang. de af Fru öfverstinnan Rosenschöld
i lifstiden gjorde testamenten, skrifver Ja,
den, det eij vill, skrifver Neij.
Vinner Neij, förblifver det vid Kongl. Maij :ts gifne nådige
dom i denne sak af den 17 April 1765.1
Hvilken gillades.
Förän voteringen börjades, anmälte Hr Baron och
Landtm, tvänne italiennares, brödren Colas, ansökning at
nästkommande söndag få upföra på Riddarhussahlen en concert
och dervid låta höra sig på et okjändt instrument, af
skapnad som guittare, dock med endast tvänne tarmsträngar.
Hvilket biföls.
Häruppå intogo bordsherrarna sina ställen och voro:
Gr. Duker, G. W.,
Hr G. Fred. Tigerstett,
Hr Hederschöld, Joh. [a: I.],2
Hr Tigerstett, G. H. [o: G. A.],2
Hr Tandefelt, Jac. Hind.,
Hr Rääf, Leonhard,
Hr Tallberg, G. F.
R. o. A. inlämnade sine voteringssedlar efter uprop. De frånvarande
upropades för andra gången.
Sedlarne öpnades och uplästes samt sedan räknades, då befunnos
Ja 212,
Neij 196.
Hvaröfver bilagde voteringsinstrument3 författades af
bordsherrarne, underskrefs och gjenast uplästes.
R. o. A. åtskiljdes härpå kl. 7 om aftonen.
År 1771 den 12 October.4
Lördag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabr. Leijonhuf
1
Enligt bilagda voteringspropositionen rättat från: 1766.
2 Voteringsinstrumentet.
3 Uteslutet här.
4 Anteckning i marginalen: Justerat d. 11 December 1771.
Ehrenpohl och Queckfelt. Engelcrantz. 381
vud.
R. o. A. intogo sina ställen och anmältes tvänne memorialer,von Schwart
zers
'tour
et af Hr Pinello och det andra af Hr von Schwartzer, uti saken
ang. Secrete Deputationens betänkande rörande tour för
Majoren von Schwartzer, med hvilke de gingo till de andre
respective stånden.
2:o. Hr Baron och Landtm.: Ifrån Urskillningsdeputation Ehrenpohl
äro till Riksens Ständers plena remitterade ansökningar såväl fejts besvär
af Kammarherren och Assessoren Ehrenpohl som Assessoren öfver prae
Queckfelt
om slut uti deras ifrån förre riksdagar oafgjorde JU lce'
besvär uti praejudice, hvaruti Secrete Deputationen då sine
betänkanden till plena afgifvit. Men som handlingarne i desse
saker äro ganska vidlöftige, bestående utom deputationens
betänkande af flere memorialer med dertill hörige bilagor, så
torde det medtaga mycken tid, om de alla för R. o. A. skola
upläsas. Det torde för enhvar blifva svårare at under afhörandet
fatta alla omständigheter, dessutom desse bägge mål
uti vissa delar med hvarannan ägde sammanhang, så hemställte
Hr Baron och Landtm., om icke visse deputerade af
R. o. A. kunde utses, som genomläsa alla dessa handlingar, deraf
gjöra et kort utdrag och med sina tankar öfver altsammans
till R. o. A. inkomma.
Detta bifölls.
Och utsågos härtill följande herrar:
Frih. Ridderstolpe, Carl, Landshöfd.,
Hr Stierneld, Lars, Vice Praesident,
Hr Plaan, Gust., Lagman,
Hr Reutercrona, C., Lagman,
Hr Nordenhielm, Wilh., Assessor,
Hr Hederhielm, Gust. Otto, Assessor,
Hr Lindelöf, Häradshöfdinge.
3 :o. Företogs det i sista pleno upläste och då på bordet lag- An§- As
s
fess]oren
de Secrete Deputations betänkande af den 20 Sept. öfver Asses- claes Engelsoren
uti Kongl. Svea Håfrätt Clas Engelcrantz ansökning om crantz.
Riksens Ständers förklaring öfver den vid 1765 års riksdag den
23 September afgångne Riksens Ständers underdånige skrifvelse
rörande bemälte Assessors då sökte uprättelse i anseende
till Assessoren i samma Håfrätt, sedan Håfrättsrådet, numera
Lagmannen Sven Westerman.
382 1771, okt. 12. Expeditionsdeput. Heldenhielm.
Expeditions
deputations
instruction.
Äng. krigsförtjenster.
Ang. Helldenhielms
tour.
Deputationen tillstyrker på anförde skjäl, at Assessoren
Engelcrantz må uti sin befordringsrätt bibehållas framför
Westerman och få lagmans fullmagt af samma dato, som
Westerman erhölt sin håfrättsrådsfullmagt med tour framför
Westerman och rättighet at med någon ordinarie lagman
tjenstbyte få ingå, dock utan at ällre och mera förtjänte, som
sig vid 1765 års riksdag besvärat, genom denne uprättelse
varda lidande.
Betänkandet bifölls.
Hr Queckfeldt anholt, at detta beslut på intet sätt måtte
ligga honom i vägen, när frågan om hans besvär öfver
praejudice förekommer.
4. Frih. Ridderstolpe, Carl, påminte, at project till
instruction för Expeditionsdeputation, som hit intills legat på
bordet hos R. o. A. och om hvars afgjörande de andre respective
stånden så tidt och ofta gjordt erindringar, måtte blifva
föredragen. Det voro et mål af mycken vigt och fordrade at
med den nogaste grandlagenhet handteras, ty deruti lågo värkeligen
mycket, hvaruppå rikets bästa berodde i allmänhet
och R. o. A. i synnerhet. Frih. Ridderstolpe hemstälte altså, om
saken företages, at visse ledamöter af R. o. A. kunde utses,
som densamma förut genomse ock deröfver projectera sina
tankar.
Hr Baron och Landtm, yttrade sig ofta hafva varit sinnad
i anseende till de flera påminnelser, som blifvit gjorde,
at föredraga denne sak; men at alltid annat emellan kommit,
som borttagit R. o. A:s tid. Han ville dock bjuda til, om möjeligit
vore, at den i dag ännu kunde komma före.
5:o. Anmältes Hr Rosenquist[s] memorial ang. hvad Hr
Bethun redan genom memorial väkt rörande de stadgar, som
blifvit gjorde om befordringar för krigsförtjenster, hvarmed
han begjärte få gå till de andre stånden; som beviljades.
6. Hr Helldenhielm anförde, huruledes han förnummit,
at Hr von Stauden uti sistl. pleno ingifvit et memorial
emot hvad Secrete Deputationen för honom tillstyrkt ang. beräknandet
af dess tour innom kongl, amiralitétsstaten; at
detsamma blifvit upläst och bifallit hos R. o. A., så at derigenom
Secrete Deputationens betänkande fått afslag. Hvad R. o.
A. beslut angår, vördade han det; men som han, då saken före
-
Heldenhielm.
383
kom, icke var närvarande och fick tillfälle at sig förklara och
Hr von Stånden med sitt memorial gick till de andre stånden,
hvarest saken ännu voro oafgjord, så utbad han sig at äfven
med et memorial få vända sig till de andre stånden at visa
dem sina skjäl.
Häröfver upkorn någon ventilation med nog rörelse ibland
R. o. A. herrar ledamöter, hvilken dock omsider saktade sig,
så at Hr Helldenhielm fick tillfälle at ifrån bänken själf upläsa
sitt memorial; sedan det blifvit upläst,
anmälte sig hr von Kothen ock begjärte detsamma gjenast
på bordet. Han viste, at uti Kongl. Borgrätten et mål voro
anhängigt rörande Hr Helldenhielm, och önskade, at hans memorial
här måtte hvila, till dess samma mål blifvit afgjordt.
Hr Jerlström: Af hvad som kunnat höras af Hr Helldenhielms
upläste memorial funne han, at det rörde nog nära
Hr von Stauden perssonligen; uti sjelfva [saken]1 behöfde
Hr Jerlström icke anföra mera, än R. o. A. vid 1765 års riksdag
redan tagne beslut, som denne gången endast blifvit confirmerat,
innehöllo. Hvad Hr von Stauden perssonligen angingo,
så skulle det eij fela honom at själf besvara Hr Helldenhielms
anförande, men han voro nu frånvarande. Hr Jerlström
ville altså förbehålla honom sin rätt at få häruppå
svara.
Då Hr Helldenhielm talade om Hr von Ståndens vundne befordran
uti Kongl. Amiralitetet, ursägtade han gjärna åtskilliga
misstag, efter Hr Heldenhielm icke kan kjenna en stat,
innom hvillken han allrig haft någon tour.
Hr Helldenhielm borde så mycket mindre begjära någon sådan
tour, sorn han allrig mera ägde än et af chefen 1742,
om han rätt mindes, utgifvit constitutorial at under en siöexpedition
gjöra lieutenantz tjenst; när denne siöexpedition
var förbi, slutades hela commissionen, och monga coupverdisjömän
hafva fått dylika utan at kunna sig dem åberopa.
Som underofficerare geck Hr Helldenhielm utur Amiralitetet;
sedan har han med Öfverstemarskalkens fullmagt tjent vid
Håfjagthvarfvet, som alldeles är skillt från amiraiitetsstaten.
Detta med mera kunde omständeligare anföras, men han upsköte
dermed, efter memorialet nu lågo på bordet, hvillket
1 Konceptprotokollet.
384 1771, okt. 12.
Heldenhielm.
han allrig ville bestrida. Likväl gjorde han dervid det förbehåll,
at Hr Helldenhielm icke måtte med detsamma få gå till
de andre stånden, innan R. o. A. sig utlåtit, huru det bör anses.
Hr Gyllensvahn ville eij mera gå in uti hufvudsaken,
efter den voro afgjord, men Hr Helldenhielms rätt at få lämna
sitt memorial till de andre stånden ansåg han ostridig;
det voro en så ypperlig svensk riksdagsmans rätt, at den icke
kunde betagas. Den trodde han vara sin skylldighet at försvara
och begåfvo sig icke derifrån utan votering.
Hr T a h m, Per: Efter han varit med uti den deputation,
som ifrån R. o. A. blef skickad til de andre stånden at notificera
R. o. A:s beslut öfver Hr von Staudens memorial och Hr
Helldenhielms ansökning, så kunde han intyga, at R. o. A. afgjordt
saken och at beslutet voro tagit. Han hade väl eij hör dt
af det, som Hr Helldenhielm nu upläst, om något voro, som
ledde till at klandra samma beslut, eller något emot Hr von
Stauden personellement anfördt. I sådan händelse kunde memorialet
hos R. o. A. blifva granskat; det voro R. o. Ars rätt
men sorn likväl icke borde hindra Hr Helldenhielm at för egen
risque [få]1 dermed gå till de andre stånden.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Det voro ock endast fråga
nu, om Hr Helldenhielm fingo gå till de andre stånden och
icke om memorialets innehåll. Denne hans begjäran trodde
Frih. Ridderstolpe eij böra honom vägras.
Hr Landtm, föreställte ock, at memorialet ligger på bordet,
der det altid hålles R. o. A. tillhanda at deröfver yttra
sig. Om tillstånd för Hr Helldenhielm at dermed få gå til de
andre stånden behöfdes ingen proposition.
HrvonNackreij förklarade sig icke vilja vägra Hr Heldenhielm
at få gå med sit memorial til de andre stånden men
begjärte til protocollet för sin räkning, at han önskat, det
Hr Helldenhielms memorial här hade blifvit upläst, innan saken
afgjordes. Det skulle annars kunna medföra framdeles
den oordning, at man, sedan R. o. A. tagit sitt beslut, ville
komma med memorialer, som innehöllo skjäl emot besluten;
huru det kunde vara R. o. A. värdigt at sådant tillåta, lämnade
1 Konceptprotokollet.
Heldenhielm.
385
han enhvar at döma, hälst när det tagne beslutet genom en
deputation blifvit hos de andre stånden notificerat och
recommenderat.
Hr Helldenhielm förklarade sig icke hafva vågat framkomma
med något emot R. o. A:s beslut, utom som Hr von
Stauden med sitt memorial fått gå till de andre stånden, saken
der ännu voro oafgjord och Hr Helldenhielm ingen annan utväg
hade än med sit stånds samtycke at få komma till de andre
stånden för at vederlägga Hr von Staudens memorial, hvarpå
hela hans timmeliga välfärd i anseende till tour och befordran
framdeles berodde, så hade han vågat sig söka denna utvägen.
Frih. Grönhagen beklagade, at denna öfverläggning
skulle borttaga för R. o. A. så mycken tid, när saken af R. o. A.
är afgjord; när Hr Helldenhielm uti sit memorial ataquerar
perssonligen Hr von Stauden, så bör det eij tillåtas honom at
få gå dermed till de andre stånden. Rättigheten för en ståndets
ledamot at säga sin tanka kan allrig sträcka sig längre, än
till dess ståndet afgjordt saken. Aldraminst kan denne riksdagsmannarätten
derutöfver nyttjas uti en sak, som angår en
själf.
Hr Jerlström yrkade äfven detta; likaledes Hr Sparrschöld,
Carl Magnus: Hr Helldenhielm hade varit
skylldig, innan saken af gjordes, at gifva inn sitt memorial, om
han dermed velat gå till de andre stånden. Efteråt voro det
alldeles utur sin ordning, at et memorial emot det tagne beslut
skulle få med R. oA:s påskrift få1 gå till de andre stånden.
Frih. Sparre, Carl, sade sig väl eij hafva varit närvarande,
när Hr von Staudens memorial i sista pleno blef upläst,
kjände altså eij saken; men hade af discourserne inhämtadt,
at frågan voro om et memorial, som, sedan beslutet
var tagit, Hr Helldenhielm begjärte at få gå till de andre stånden
med. Frågan voro altså icke at få ändring uti R. o. Ars beslut
utan at uti de stånd, der saken ännu lågo oafgjord, få
förete skjäl, hvilka Hr Heldenhielm förmenar skola försvara
hans rättighet emot hvad Hr von Stauden uti sitt memorial an
-
1 Detta ord icke i konceptprotokollet.
386 1771, okt. 12. Heldenhielm.
fördt. Et stånds beslut är eij Ständers beslut; så länge saken
hos trij stånd är öppen, bör den sökande hafva frihet at blifva
hörd. Anförande af Hr von Stauden emot Hr Heldenhielm
har genom R. o. A. gått till de andre stånden, samma beneficium
bör ej vägras Hr Helldenhielm tillbakars, då det för
honom kommer an uppå at försvara sig. Han kan ingen annan
väg komma dertill.
Hr Gyllensvahn: Efter Riksdagsordningen är det Hr
Helldenhielms rätt at gå til de andre stånden, han behöfver
endast anmäla det; men har Hr Heldenhielm uti sitt memorial
anfört något, som kränker R. o. A:s tagne beslut eller personellement
rörer Hr von Stauden, så är det R. o. A:s rätt at i öfvervägande
taga, huru sådant skal anses; derföre ligger ock
hans memorial på bordet. Hr Gyllensvahn hade, då Hr von
Stauden upläste sitt memorial, icke funnit annat, än at han
hade rätt, och derföre med full öfvertygelse deltagit uti
R. o. A:s beslut; men som Hr Helldenhielm då eij var närvarande
utan på landet, så at han då gjenast kunde få anföra sina
defensionalia, så bör det honom ej betagas. Han begjär deruti
eij annat än sin rättighet, och om den honom vägras, så anholt
Hr Gyllensvahn at genom votering skulle utrönas, om
han dervid må bibehållas eller eij.
Hr v. Engeström, Johan, ville eij vägra Hr Helldenhielm
at få gå med sitt memorial till de andre stånden. Men
begjärte till protocollet, at om samma memorial innehöllo något,
som kränkte R. o. A. beslut, så begjärte han, at det måtte
pröfvas af R. o. A. och dessförinnan eij memorialet aflämnas.
Hr Wachschlager, Gustaf, ansåg det skälet tillräckeligit
för Hr Helldenhielm at få ingifva sitt memorial i
de andre stånden, at han eij var närvarande, då Hr von Stauden
upläste sitt, ty hade han då varit tillstädes, hade det aling
kunnat nekas honom at få svara på Hr von Staudens memorial
och med samma svar följa till de andre stånden. Nu
borde Hr Helldenhielm äfvensom Hr von Stauden få gå dit.
Det hade förr alrig nekats någon ledamot. Hvarför skulle det
nu nekas. Annat är pröfningen af memorialets innehåll; Hr
Helldenhielm svarar derföre hos R. o. A., han går dermed för
egen risque till de andre stånden. Hr Wachsclager förenade
sig altså med Frih. Sparre och Hr Gyllensvahn, tilläggandes
Heldenhielm. Expeditionsdeputationen. 387
den reflexion: hodie mihi, eras fibi, hvilken han trodde vara
lämpelig, då det angeck en ledamot af R. o. A., hvilken allraminst
uti sitt egit stånd borde sakna den hjälp, som rättvisligen
kunde honom tilläggas.
Hr Billberg påstod äfven, at Hr Helldenhielm måtte få
gå med sit [upläste]1 memorial. Han blifver annars ohörd
dömd.
Hr L inderstett, Erich, likaledes men uppå egen risque,
om framdeles innehållet af samma memorial skulle finnas
förtjäna anmärkning.
Frih. Rehbinder, Berndt: Om saken hade varit förut
antecknad på anslagslistan och memorialet af Landtm, genomläst,
så hade det, sedan saken, som det angick, var afgjord,
icke bordt fått gå till de andre stånden. Men som Hr
Helldenhielm varit frånvarande, då hans sak af gjordes, och
nu ifrån sin bänk upläst detsamma, må det gå för hans
räkning, dock utan praejudicat för andre.
Hr Baron och Landtm.: R. o. A. samtycker altså, at Hr
Helldenhielms memorial får gå till de andre stånden, men memorialet
blifver icke dess mindre lagt på bordet hos R. o. A.
till vidare pröfning. Ock härmed afstadnade denne ventilation.
7 :o. Föredrogs de inkomne handlingar ang. en instruetion Instruction
för Expeditionsdeputationen, såväl hvad förre riksdagens Ex-tjg^s^gput
peditionsdeputation projecterat samt Borgareståndets såväl
den 20 Julii som Bondeståndets den 15 Aug. sisth och Prästeståndets
den 3 Augustii aflåtne yttrande, äfven Borgareståndets
ytterligare project af den 28 Augusti, alt innevarande
år. Sedan handlingarne blifvit upläste, begärtes detta på bordet.
Frih. Ridderstolpe, Garl, föreslog väl, at vissa ledamöter
af R. o. A. kunde utses at projectera det utlåtande, R. o.
A. häröfver lämna ville. Men härtil svarades af flere Neij och
at R. o. A. först ville in pleno stadga sina tankar.
8 :o. Upläste Secrete Utskottets extractum protocolli af den Äng. en cor11
Octob. sisth at til förekommande af den smittosamma sjuk- kå^räntsen.
dom, som uti Moscov sig yppat, at den icke sig i riket in
-
1 Konceptprotokollet.
388 1771, okt.12. Landshövdingetjänsten i Västerås.
smyger, en cordon af troupper måtte dragas i Finland vid
ryska gräntsen.
Detta biföls.
Äng. para- 9. Föredrogs Secrete Utskottets extr. prot. af den 11 Octob.
^krönfngen^ siistl., at til parade vid den kongl, kröningen et commando af
Lifsregimentet med hästar och full mondering samt äfven af
Uplands Infanterieregimente kunde blifva indragne til Stockholm.
Detta biföls likaledes.
Projectet til 10. Föredrogs Secrete Utskottets extr. prot. af den 9 i denK°säkranf<>r
ne månad, innehållande det af Secrete Utskottet i sammanträde
med Secrete Deputationen och 25 af det Hedervärda Bondeståndet
utarbetade project till Svea Konungaförsäkran.
Sedan det var til slut läst, begjärtes detta på bordet.
Deputation 11. Ankom en deputation, anförd af Borgmästaren Riksgareståndet.
dagsfullmägtigen för Sigtuna och Tullrådet Hr Sundbladh,
som anmälte, at hos Borgareståndet förevarit, huruledes
lönen för landshöfdingen i Vesterås voro mera tillräckelig
och större, än hvad de andre landshöfdingar uppå stat åtnjuta,
at derföre, då nu denne syssla blifvit ledig och hos
Riksens Ständer torde förekomma, huruledes någon jämnkning
theruti till vinnande af likhet med de andre landshöfdingarnes
löner voro nödig, så hade Borgareståndet för godt
funnit at hos Kongl. Maij :t i underdånighet anhållas må om
upskof med detta ledige embetet[s] förgifvande. Äfvenledes
som framdeles hos R:s Ständer kunde yppas fråga om en inrättning
af justitiaecancellerer uti provincerne, hvarvid då
kommo at tagas i öfvervägande något, som angår inrätningen
af de uti Kongl. Håfrätterne nu varande advocatfiscalsembeten,
ock desse embeten nu voro uti alla trij Kongl. Håfrätterne
ledige, så hade Borgareståndet beslutit, at hos Kongl.
Maij :t i underdånighet anhållas må, det ingendera af desse
sysslor till vidare bortgifvas.
Deputationen utlåfvade häröfver extractum protocolli och
afträdde ledsagad efter vanligheten.
Deputation 12. Något derefter ankom en deputation ifrån Prästestånfrån
Präste
ståndet.
^et, perssoner, anförd av Hr Biskopen Doctor Bentzels
t i e r n a, som anmälte:
1 :o. At Prästeståndet förehaft och bifallit det af Secrete Ut
-
Änkedrottningens stat.
389
skottet i sammanträde med Secrete Deputationen och 25 ledamöter
i Bondeståndet författade project till Svea Konungaförsäkran.
2:o. Dito Secrete Utskottets extractum protocolli om Hännes
Kongl. Maij :t Enkedrottningens stat.
Hvarefter deputation afträdde, ledsagad efter vanligheten.
13. Häruppå föredrogs Secrete Utskottets nyssberörde ex- Enkedrotttractum
protocolli af den 2 October sistl., hvaruti Secreteningens statUtskottet
föreslår, hvad för Hännes Kongl. Maij :t Enkedrotningen
hädanefter årligen må anslås til hännes håfhållning,
lön och stat för håfstaten och betjäningen samt öfrige flere
behof.
Frih. Horn, Fredr.: Ehuru denne stats summa efter rikets
nuvarande tillstånd syntes rundeligen vara tilltagen, så
anholt han dock, det ville R. o. A. behjerta Hännes Kongl.
Maij :ts nuvarande belägenhet; uti et ögnablick at se sig försatt
utur den högsta, gladaste och mäst lysande ställning; utur
en kär och ällskad Gemåls armar och öfverlämnad åt den bittraste
sorg, saknad och enslighet kunde eij annat än krossa det
ädlasta och stadigasta hjerta. Skulle den tyngden läggas derth,
at hon saknade den tillgång, hon altid ägt till det, som
hännes stat och utgifter fordrade, så voro det en tillökning uti
den börda, som Allmagten hänne pålagt. Hännes Maij :t hade
flere och stora utgifter utom de vanlige. Med en nådig hand
utdelte hon årligen månge pensioner till fattige nödlidande;
skulle hännes kongsliga hjerta besväras med den obehageliga
omväxling at nu eij vidare kunna continuera desse sina välgjärningar.
Hvad Secrete Utskottet föreslagit, syntes väl vara
mycket uti dalertalet; men i jämförelse af det, som förre Sveriges
Enkedrottningar haft, då man anser tidernas dyrhet och
myntets valvation, torde detta vara snarare mindre än mera.
När man der jämte besinnade, hvad riket hade at tacka denna
sin stora Drottning, huru hon vore en moder för en stor och
till Sveriges sällhet beredd konungastam ock ihugkomma
den vällsignade möda, Hännes Maij :t haft med vår allernådigste
Konungs och Deras Kongl. Högheters upfostran, så kunde
Svea inbyggares tacksamma hj ertan allrig nog nära gripa
sig an at genom tillräckelige medels anslående för Hännes
Kongl. Maij :ts behof söka at gjöra hänne lefnaden lätt. Hvar
-
390 1771, okt. 12. Konungaförsäkran.
Ang. Svea
Konungaförsäkran.
före ock Frih. Horn vågade begjära, at R. o. A. ville bifalla en
tillökning för Hännes Kongl. Maij :t Enkedrottningen utom
det, som Secrete Utskottet projecterat, af 50 000 d. s:rmt årligen,
men om R. o. A. eij gjenast skulle kunna gå in uti detta,
så begjärte han, at saken måtte hvila.
Flere herrar begjärte nu saken på bordet, hvarigenom all
vidare discourse afstadnade.
14. Hr Fittinghoff: Sedan R. o. A. i dag lagt på bordet
det upläste projectet til Svea Konungaförsäkran, så begjärte
han, at detta project måtte blifva gjenast tryckt, så at enhvar
kunde hafva tillfälle at få et exemplar och med noga betänkande
få det genomläsa.
Frih. vonEssen, Fredr.: Uti sammanträdet vore redan
befallning gifven at låta trycka såväl protocollen som sjelfva
projectet, och när det kommo ut, ägde enhvar tillfälle at läsa
altsammans i hela sitt sammanhang.
Hr Gyllensvahn: Det vore ganska väl, at protocollen,
hällne i sammanträdet, blefve tryckte, men torde draga longt
ut, innan det blifver färdigt; om man ville låta trycka projectet
till Konungaförsäkran särskilt, så frucktade han, at
ingen boktryckare vågade sig at företaga detta arbete, ty han
skulle säkerligen eij få monga exemplar sållde, när de blifva
färdige.
Frih. Cederström, Clas, instämde med Frih. von Essen
och Hr Gyllensvahn och påstod, at Konungaförsäkran eij
borde få tryckas, innan den af Riksens Ständer blifvit faststäld.
Frih. Horn, Fred., deremot trodde, at detta likså väl under
namn af project kunde tryckas, som vid 1765 års riksdag
projectet till förordningen om lagarnes värkställighet blef
tryckt, innan den vart faststäld. Det voro värkeligen at skynda
på saken, ty annars fordras flere dagar, om flere hundrade
perssoner skola läsa utur et exemplar; vid sista riksdag
hade äfven blifvit tryckt, hvad som ifrån Secrete Utskottet
i sammanträde med Secrete och Justitiaedeputationerne
till plena upkommit angående grundlagarne, ehuru det sedan
allrig blef antagit.
Hr vonPost, Fredr., förklarade, at om man skulle vänta,
till dess protocollen och projectet ifrån sammanträdet hun
-
Konungaförsäkran.
391
ne blifva tryckt, torde det ännu draga ut 14 dagar; ock föreslog
till ändamålets vinnande, om icke uti Riddarehuscancelliet
kunde utdragas alla de uti 1751 års Konungaförsäkran genom
detta nya projectet gjorde förändringar och deraf gjöras
30 till 40 af skrifter till deras tjenst, som uti Cancelliet villja
läsa.
Frih. Kagg, Lars: Hvilkendera utvägen, som toges, så voro
han nöjd, allenast at tillgång blefve at få läsa; men han
påminte härvid om något lika så angelägit, som lian trodde
böra tryckas, nemligen de ifrån Riddarhusdeputationen äskade
acter och protocoller för 1719, 1720 och 1723, då R. o. A:s
Privilegier stadfästades.
Hr Baron och Landtm, anmälte, at de voro inlämnade
från deputationen färdige, allenast R. o. A. ville låta sig dem
föredragas ock sedan decidera, hvad som deraf borde tryckas
eller eij.
Baron P e c h 1 i n sade sig med upmärksamhet hafva afhördt
det upläste projectet till Konungaförsäkran, at han
funnit deruti så föga skillnad emot 1751 års Konungaförsäkran,
så at han trodde sig kunna tillstyrka R. o. A. at detsamma
bifalla. Ock det af den grund at som R. o. A. förklarat sig
högeligen önska, at Kongl. Maij :ts höga kröningsact måtte
för sig gå, samt redan samtyckt till den af Kongl. Maij :t dertill
utsatte dag, så borde R. o. A. vara sig lika och eij lägga
något hinder i vägen, at ju densamma å utsatt dag den 24
Nov. må kunna försiggå, till hvillken ända han ock begjärte,
at saken eij måtte länge blifva liggande utan nästa måndag
R. o. A. åter in pleno sammankomma för at densamma afgjöra.
I hvilket fall icke någre utdrag behof des, ty saken voro
redan uti sammanträdet detaillerad och tillräckeligen respective
ståndens ledamöter emellan utredd. Riksens Råd hade öfver
projectet sig yttrat, allting altså redan öfvervägat i det
nogaste, så at saken eij behöfde mera hvila än till måndagen.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Ju vigtigare ämnet är, ju
angelägnare vil det blifva, at R. o. A. utan uppehåll sig detsamma
till afgjörande företaga. Verlden väntar, landet och vij
önska at få se Svea Konung krönt, lättaste och genaste utvägen
at få komma till snart slut med allas nöje vore väl, om
uti Riddarehuscancelliet skrifvas flere exemplar, hvarigenom
392 1771, okt. 12. Konungaförsäkran.
flere få tillgång at läsa, då saken sedan snart åter kan företagas.
Frih. von Essen instämde härmed. Afskrifterne kunna
i dag och i morgon blifva färdige, så at plenum anslås till
måndagen eller tisdagen; då kan eij sägas, at R. o. A. länge
uppehåller denne sak.
Frih. Grönhagen ansåg ock bäst, at afskrifter tagas uti
Riddarehuscancelliet; men hvad tiden angingo, på hvilken
denne sak skulle hvila, kunde han eij så gjenast finna sig deruti.
De ändringar, som blifvit gjorde uti 1751 års Konungaförsäkran,
voro betydelige. At i dag upläsa och i öfvermorgon
afgjöra den lag, hvarefter Svea Konung skall styra land
och rike, vore nog hastvärk. Det minsta praejudicemål, som
i jämförelse mot detta är ingenting, får ligga ofta 8 dagar
och mer. Detta är en vigtig sak. Frih. Grönhagen kunde
altså icke samtycka till plenum om måndagen, ehuru han
eij ville, at saken skulle ligga för länge, utan plenum om
torsdag.
Hr Wachschlager, Hinr., förenade sig med allas önskan
at snart få se vår nådige Konung krönt. Men när det
kommer an uppå at stadga egen och andras rätt uti lagen, så
behöfves tid at tänka deruppå. Kongl. Maij :t kan eij uptaga
det onådigt. Hr Wachschlager begjärte tryckning af detta project,
på det alle med mera betänkande måtte kunna det genomläsa.
Sådane och ännu vidlyftigare saker hade blifvit
tryckte, hvarföre då icke detta? Ändringarne, som äro gjorde
uti 1751 års Konungaförsäkran, skola vara betydelige, som
rycktet säger. Hr Wachschlager ville gjerna derom få full
öfvertygelse, innan han något deciderade. At det kan gå fortare
i de andre stånden, vore eij underligit; 100 perssoner taga
snarare connoisance af en sak än 1000, altså ligger longsamheten
uti sjelfva antalet af R. o. A. i förhållande emot de
andre respective stånden. I synnerhet fordras mogenhet och
eftertanka, då det angår at determinera sig öfver ändringar
uti en lag, som röra Konungens och hvar svensk mans rätt.
Frih. Horn, Fredrich, instämde med hvad Hr von
Post och Frih. Grönhagen sagt och begjärte derpå proposition.
Hr Wadenstierna, Carl, fant likaledes uti en så vig
-
Konungaförsäkran.
393
tig sak betänketid behöfvas. Förre riksdagars Beredningsdeputations
protocoller och arbeten hafva, innan Ständers plena
öfver dem deciderat, blifvit tryckte, derföre sågo han nu eij
eller något hinder, at ju desse sammanträdets protocoller och
handlingar kunna tryckas. Det vore nyttigt, på det enhvar må
kunna läsa dem. Men som det torde draga ut på tiden, vore
den utvägen till tidens vinnande gjenare, at i Cancelliet flere
exemplar af projectet till Konungaförsäkran skrifvas i dag
och i morgon, så blifver lätt och snarare tillfälle för flere
at läsa det.
Hr L e i j o n m a r k, Gust. Ad., förklarade sig nöjd med
at afskrifter tagas på de [t] föreslagne sätt, men förbehölt
sig, at eij någon viss tid till plenum måtte utsättas.
Hr Baron och Landtm, gjorde nu proposition: Bifaller
R. o. A., at uti Riddarhuscancelliet utdragas alla de förändringar,
som finnas uti upläste projectet till Svea Konungaförsäkran
emot 1751 års Konungaförsäkran, och at deraf skrifvas
så monga exemplar, som möjeligit är, till de herrars tjenst,
som behaga läsa dessa ändringar; der jämte at, hvad plenum
angår, Landtm, i samråd med de andre ståndens Talemän determinerar
dagen dertill ?
Detta besvarades med Ja.
Ock R. o. A. åtskilljdes häruppå kl. 1/2 till tu eftermiddagen.
År 1771 den 17 October.1
Torsdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabr. Leijonhufvud.
1 :o. Anmältes et af Hr Billberg, Fredr. Otto, ingifvit me-Äng. cadettemorial
ang. Secrete Utskottets project till någon förbättring
vid den i Carlscrona inrättade Amiralitets Cadettescholan,
hvarmed han begärte at få gå till de andre respective stånden,
som bifölls.
»Anteckning i marginalen: Den 22 Januarii 1773 justerat, en del d. 29
Januar.
394 1771, okt. 17. Handels- och manufakturdeput.
2:do. Hr Leij onankar påminte sig, at uti sista pleno
Hr Helldenhielm fått upläsa et memorial uti det redan hos
R. o. A. afgjorde mål angående hans ansökning om tour uti
Kongl. Amiralitetet för honom. Vid detta memorial förmälte
Hr Leijonankar sig hafva åtskilligt at påminna, såväl till dess
innehåll som hvad dervid blifvit tillgjordt; han hade sådant
uti et memorial velat sammanfatta och begjärte, då saken hos
R. o. A. redan var afgjord, så at det här eij behof de at upläsas,
dermed få gå till de andre stånden, som han ock ville
låta trycka det.
Detta beviljades.
Äng. betjä- 3 ;o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
Handds-^ch^ October sisth ang. det månadtel. arfvode, som kommer at
manufactur-bestås betjäningen uti Handels- och manufacturdeputationen.
tioram" Secrete Utskottet förmäler deruti, at deputationen angifvit sig
nödvändigt behöfva uti deputationens plenum en secreterare
och en cancellist, uti Handelsutskottet en notarius och tvänne
cancellister samt i Manufacturutskottet likaledes en notarius
och 2:ne cantzellister. Der jämte en revisor at öfverse
discontfondzräkenskaperne samt 3 vacktmästare, ock tillstyrker
Secrete Utskottet bifall till detta antal af betjäning, at
notarien undfår 80 d. s:rmt i månaden och hvar cancellist
30 d. s:rmt, at desse penningar utbetalas af manufacturfonden
men at deputation så jämkar beloppet af detta arfvode,
så at hela summan eij får öfverstiga månadteligen, hvad som
sista riksdag utgafs månadteligen i arfvode till betjäningen
af denne deputationen.
Detta biföls.
Deputation 4;o. Ankom och emottogs på vanligit vis en deputation från
ståndet. Bondeståndet, 16 perssoner. Johan Andersson från Tierp,
som förde ordet, anmälte, at Bondeståndet förehaft och
bifallit den projecterade Konungaförsäkran, hvarefter deputationen,
sedan densamma af Landtm, blifvit vederbörligen
besvarad, afträdde beledsagad efter vanligheten,
von stauden. 5 :o. Hr von Stauden: Då han nu för första gången hade
den äran at tala inför et så uplyst samfund som R. o. A.
och det han nödgades tala om så nära rörde honom. Hr Helldenhielm
hade ingifvit och hos R. o. A. i sista pleno upläst
et memorial, hvaruti han eij allenast sökt andraga åtskilligt
Adelns privilegier.
395
som skjäl emot det beslut, R. o. A. tagit öfver hans ansökning
om tour innom Amiralitetet, utan ock förfallit uti åtskilliga
invectiver emot amiralitétsstaten samt åtskilliga osanfärdige
insimulationer emot Hr von Stauden. Han trodde sig icke
vara värdig ledamot af R. o. A., eij värdig fullmägtig vid riksdagen
för amiralitétsstaten, eij värdig officerare, om han eij
ömade detta. Förmodade derföre, at R. o. A. ädelmodigt ville
tillåta honom at få Hr Helldenhielms memorial remitterat till
Riddarehusdeputationen, der han icke ville undandraga sig at
bevisa, hur mycket Hr Helldenhielm uti detta memorial försedt
sig.
Under mycken rörelse af herrarne på bänkarne blef omsider
detta Hr von Staudens anförande begjärdt och lagt på
bordet.
6:0. Sedan R. o. A. beslutit at genom Riddarehusdeputatio-l
nen låta samla alla handlingar, protocoller och det mera, som
1719, 1720 och 1723 angå R. o. A. Privilegier och uti Riddarehusarchivo
ligga förvarade, så uplästes nu Riddarehusdeputationens
betänkande, innehållande berättelse om förloppet
med Adelige Privilegiernes utfärdande. Der jämte voro handlingarne
och protocollerne in extenso i afskrift härvid bilagde,
hvilka äfven R. o. A. lät sig föreläsas.
Hr Linderstett, Erich, begjärte nu, at detta måtte
tryckas, enligit hvad R. o A. redan derom beslutit. At allmänheten
deraf må finna, at R. o. A. värdigt äga och med samtelige
ståndens samtycke erhållit stadfästälse på sina Privilegier.
Hr Fittinghoff yrkade äfven, at det gjenast måtte blifva
tryckt.
Härvid proponerades af flere, om icke någon granskning
förut måtte skje, så at åtskillige handlingar och protocoller,
hvilka eij höra till allmänhetens kundskap, måtte ifrån tryckning
undantagas och sådant ske af vissa herrar, som dertill
af R. o. A. utnämnas, hvartil föreslogos Hr Lilljehorn, Hr Linderstett,
Erich, och Hr Uggla.
Hr Lilljehorn fant billigt, at handlingarne måtte tryckas;
men om något skulle undantagas, at Riddarehusdeputationen,
som bäst känna desse handlingar, måtte besörja derom.
.. o. A:s Privilegier.
26—670435
396 1771, okt. 17. Adelns privilegier.
Hr Gyllensvahn: Det vore honom en fägnad at se de
handlingar samlade och äfven tryckte, som bevisa lagligheten
af R. o. A:s åtkomst till sine Privilegier. Han declarerade
sig och kjenna den erkäntsla, man vore förfädren skylldig,
som förfägtadt och bibehållit desse Privilegier. Men om de
derom samlade handlingar skola med urval tryckas, så ville
han gjerna veta, hvad som skal undantagas, om det är hvad
förfädren uti protocollen lämnat oss eller något af de nu här
upläste documenter; skulle något ifrån tryckning uteslutas,
önskade han, at R. o. A. en corps men eij visse deputerade
måtte det determinera.
Hr Baron och Landtm, förklarade sig hafva fattadt meningen
eij annorlunda än at, som uti protocollen torde finnas
åtskillige yttranden, hvilka väl innom R. o. A:s yttrande kunde
vara ganska lämpelige men mindre conforme med nuvarande
deliberationssätt, at på trycket utgifvas, äfven väl en och
annan mening torde behöfva någon annan tournure, om den
uti nu varande tid skall kunna gjöra värkan, så skulle sådant
förut granskas.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus, trodde alt behöfva
tryckas, såväl Riddarehusdeputationens berättelse som protocoller
och de cardinalé docoumenterne. De leda till at bevisa,
hvad R. o. A. vill hafva bevist, i synnerhet at samtelige Ständers
beslut borde få utgifvas, efter det innehöllo kjernan af
hela saken.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om R. o. A. ville, at hela
acten, sådan som den nu blifvit upgifven, skulle tryckas.
Men detta besvarades med Ja och Neij.
Frih. von Essen: Det är sant, at Tryckfrihetsförordningen
lämnar enhvar rättighet at till tryckning utbegjära sådane
acter och protocoller. Men ehuru jag respecterar den nit,
som föranlåter så monga värda ledamöter at villja hafva hela
acten med behörige protocoller och docoumenter tryckt, nödgas
jag dock förklara mig icke kunna samtycka till at altsammans
blir tryckt; icke ser jag, at dessa handlingar behöfva
tryckas till försvar för Privilegierne, ty R. o. A. behöfva
icke fly till sådane defensionalia. De skäl, jag har till min
tanka, kunna bättre kännas innom enhvar, som hördt desse
protocoller och memorialer i dag upläsas, än säj as. Kanske at
Adelns privilegier.
397
jag uti denne min tanka är felaktig, derföre underkastar jag
densamma R. o. A. behag. Det vågar jag försäkra, at jag i mit
samvete är adelsman och intill sista stunden vill blifva beståndande
vid at försvara R. o. A:s lagliga rättigheter. Mine Herrar,
ingen kan hindra Eder at få denne acten hel och hållen
trykt, men mig lärer eij eller nekas at få till protocollet förklara,
det jag ingen del täger uti denne tryckning.
Hr Uggla, Leonhard Magnus, betygade sin tacksamhet
emot Riddarehusdeputations ledamöter, som med så
mycken möda sammansökt och i ordning sat desse handlingar.
Han önskade deras tryckning men ville gjerna gå in uti,
at det måtte skje med något urvahl, hvilket allrabäst af Riddarehusdeputationen
kunde gjöras, som alrabäst känna handlingarne
och R. o. Ars tanka i den delen, så at intet cardinaldocoument
uteslutes.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus, yrkade R. o. A :s beslut
vara, at det må tryckas och at det vore bifallit i anledning
af Hr Lagmannen Reutercronas memorial, icke såsom
något defensionale för R. o. A. utan såsom handlingar, hvarigenom
allmänheten kan få uplysning uti flere omständigheter,
som dageligen genom utkommande tryckte skrifter man
söker at förmörka. För öfrigit läge icke R. o. Ars Privilegiers
försvar uti papperslappar, dertil trodde han, at enhvar borde
kjenna andre vägar vara öp ne.
Frih. Horn, Fred.: För at spara mitt bröst vil jag vara
kort. Om R. o. Ars beslut 1723, Krigsbefählets declaration,
Borgareståndets cesionsskrift och Ständernes enhällige expedition
till Kongl. Maij :t blifva tryckte, så behöfvas icke protocollerna
at utgifvas. Det är icke i den mening, Frih. Horn
fattadt denne actens tryckning, at derigenom försvara Privilegierne.
Den defension voro innom ståndet en corps och uti
hvar redlig adelsmans hjerta tillräckelig.
Hr Sparrschöld, Erich, förenade sig med Hr Gyllensvahn
deruti, at ingen granskning på ord eller meningar uti
protocollen vöre tillåtelig, de redelige mäns ord, som talat,
böra, sedan de nu äro döde, stå der oförryckte. Äfvenså lämnas
orördt, hvad de uti memorialen skrifvit. Han hade altså
fattadt R. o. A:s mening vara at endast låta trycka besluten
sådane, som de blifvit tagne. Icke at försvara R. o. A:s rättig
-
398 1771, okt. 17. Adelns privilegier.
Deputation
från Borgareståndet.
heter, de äro med äran och hederliga gjärningar förvärfvade.
De lära eij lämnas.
Hr Billberg, Otto Fred., frugtade ingen fara för
Privilegierne. En liten hök kan väl spänna en stor fogel, men
han flyger eij longt dermed. Han för sin del vore så nitisk
om sit stånds rättigheter, som han nu vore tranquile; de
löpa ingen fara. Ock försäkrade han at för sin del dem alltid
försvara.
Hr von Post, Fredr.: Efter protocollen af år 1723 utvisa,
at R. o. A. då vid desse sine öfverlägningar förbehållit
sig at få vara ensamma och at alt, hvad som i detta ämne
då kunde blifva talat och sagt, måtte tyst hållas, så är det
väl bäst, at endast Riddarehusdeputationens betänkande och
R. o. A:s extractum protocolli med dertill hörande Frih. Creutz
memorial,1 Borgareståndets cesionsskrift med öfrige cardinalé
docoumenter men eij protocollen om öfverläggningarne tryckas.
Hr Gyllensvahn förklarade sig nöjd, at sädane handlingar,
som eij decidera, måtte från tryckningen uteslutas.
Hr Linderstett, Erich: Protocollen innehålla, hvad
förfädren på detta stället talat. Vij äro dem tack skylldige, de
hafva försvarat vår rät, för kan det altid vara tillfälle at läsa
uti våra protocoller, huru de sins emellan öfverlagt om utvägarne
dertil, men allmänheten behöfver det icke. Derföre må
en sådan granskning väl ske uppå hvad som skall tryckas,
hvilket Riddare [hus] deputationen lättast kan gjöra och indela
handlingarne samt utmärka dem med numror i den ordning,
de böra läsas såsom bilagor till Riddarehusdeputationens
betänkande.
Hr Baron och Landtm.: Bifaller R. o. A., at Riddarehusdeputationens
betänkande med tillhörige handlingar, som Riddarehusdeputationen
äger at utsöka ibland de nu upläste
handlingar, enligit den nu uti discourserne faststälte principe
må blifva tryckt? Hvilket med Ja besvarades.
Desse handlingar finnas alla ibland bilagorne til protocollet
för denne dagen.
7 :o. Härunder ankom och emottogs på vanligit sät en deputation
från Borgareståndet, anförd af Riksdagsfullmägtigen
i Tryckt RAP 1723, del 2, s. 450 ff.
Konungaförsäkran.
399
för Stockholm stad Hr Rådmannen Hochschild t, som gaf
tillkänna, at Borgareståndet förehaft och bifallit den af Secrete
Utskottet i sammanträde med Secrete Deputationen samt
25 af det Hedervärda Bondeståndet projecterade Konungaförsäkran
ock samma project till alla delar bifallit, samt förklarade
Borgareståndets önskan, at R. o. A. äfven ville sig densamma
til afgjörande företaga, på det Kongl. Maij :ts af alle
högst efterlängtade kröningsact snart måtte kunna för sig gå.
Deputationen, som genom Hr Baron och La n d t m. undfick
försäkran om R. o. A:s enhälliga instämmande uti den åstundan,
at snart Kongl. Maij :ts höga kröning måtte skje, afträdde
ledsagad efter vanligheten.
8 :o. Hr Baron och Landtm.: Sedan de trij respective Konungastånden
nu tillkännagifvit, at de bifallit projectet till Svea försäkranKonungaförsäkran,
så lärer R. o. A. icke längre vilja uppehålla
med sitt yttrande öfver en så angelägen och betydelig act.
Men då Högl. R. o. A. nu kommer at öfverse det utgifne projectet
till Kongl. Maij :ts nådiga Försäkran, lärer Högl. R. o.
A:s uplysning eij kunna undfalla, at vårt öfverläggningsämne
är af den vigt och betydelighet, som värkar på närvarande tidehvarfs
och tillkommande ålldrars sällhet i Sverige.
Vårt gj öromål blifver at med vår röst styrka och ånyo gifva
stadga åt en grundlag, på hvilken Konungens förbindelser
mot riket samt hvars mans väl förvärfvade fri- och rättigheter
til allmän trygghet hvila.
Uti det sammanträde, som på Riksens Ständers förordnande
Högl. Secrete Utskottet haft med Secrete Deputationen och
utsedde ledamöter af det Hedervärda Bondeståndet, har Svea
Konungaförsäkran blifvit granskad och igjenom pluraliteten i
de öfrige respective stånden vunnit det skick, i hvilket hon
till Riksens Ständer upkommit, sedan den alldraförst uti en
beredning af Secrete Utskottets ledamöter med 4 af Bondeståndet
blifvit igjenomgången.
Ibland R. o. A:s ledamöter, som dessa värf blifvit updragne,
är väl ingen, som icke hjerteligen önskat, at Konungaförsäkrans
innehåll kunnat mutatis mutandis i hela sin vidd blifva
bibehållit.
Derom vitna de i sammanträdet hällne på trycket snart utkommande
protocoller, hvilka förvara evärdeliga minnesmär
-
400 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
ken af den noga gransynthet, den mannavullna styrka och
det renaste nit för R. o. A:s dyrt förvärfvade Privilegier och
värdighet, hvarmed våra ädelmodige medbroder vårdat vår
och rikets rätt samt grundlagars orubbade bestånd och heljd.
Ifrån vissa ändringar har dock vår Konungaförsäkran oaktadt
alt uptänkeligit bemödande å vår sida icke kunnat alldeles
fredas.
Deras mer eller mindre betydelighet på sina ställen har icke
kunnat undfalla R. o. A:s upmärksamhet vid första upläsandet.
Nu komma de at undergå R. o. A:s uplyste och sluteliga
granskning.
Huru innerligen önskar jag icke, at Höglofl. R. o. A. måtte
begynna och fortsätt ja denne vigtige öfverläggning med det
sinneslugn och den förtroliga foglighet för hvars annars tankar,
som bereda et lyckeligt beslut, så at någon hetta och inbördes
skj ilj aktighet oss emellan icke må hindra oss at hafva
öpne ögon på vårt stora ändamål, det allmänna bästa.
När vij hafva vårt ögnamärke riktat deruppå, mine Herrar,
så stödja vij oss vid en osvikelig pelare och lagen bibehåller
sig själf genom sin egen styrka.
Nu väntar allmänheten och et ällskat fädernesland af Riksens
Ständer den eniga åtgjärd vid Svea Konungaförsäkran,
at vårt dyra önskemål, Hans Kongl. Maij :ts höga kröningsoch
hyllningsact, numera eij må synas i det longa afstånd
som tillförene. Måtte et längre upskof dermed allrig kunna
läggas någon redlig undersåte till last!
Enig och samhällig blifve fördenskull Högl. R. o. A:s röst
och vitne om dess ädelmod i senaste efterverldens öron!
Oordningar i rådplägning åstadkomma alltid oroliga öfverlägningar
och vacklande samt oftast omöjeliga beslut.
Som flere af R. o. A. begjärte, at detta project ånyo måtte
R. o. A. föreläsit varda för at jämföra det med Svea Konungaförsäkran
af år 1751, så uplästes det nu ånyo. Och anmärktes
vid hvarje §, om någon skillnad voro. Då befants, at uti
sjelfva ingressen, som först uplästes, de nödvändige förändringar,
som tid och flere omständigheter i anseende till Kongl.
Maij :ts arfsrätt till kronan med det mera fordrat, voro iakttagne
såsom ock at i slutet af sjelfva ingressen en tillägning
Konungaförsäkran.
401
vore gjord, at Kongl. Maij :t ville oafbrutet regeringen föra
och embetsmännen icke vara tillåtit at sig sine embetens förvaltande
undandraga.
Likaledes befunnos vid 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9, 10, 11, 14,
16, 17, 19, 20, 21 och 22 §§ flere förändringar vara gjorde,
dels at hela meningar blifvit tillagde, dels ord och meningar
uteslutne, som alt gjorde detta project till mer eller mindre
betydelig mån skiljaktigt ifrån 1751 års Konungaförsäkran,
hvilka alla förändringar kunna närmare intagas af et ibland
bilagorne till denne dagens protocoll förvarat tryckt exemplar
af 1751 års Konungaförsäkran, hvaruti på löse blad vid
hvarje § desse förändringar finnas antecknade.
Hr Uggla, Leonhard Magnus, upläste et af honom
uti detta ämne författadt memorial, som uptager de hufvudsakeliga
ändringar uti 1751 års Konungaförsäkran, hvilka såsom
medförande ändring uti grundlagen Hr Uggla förklarar
sig icke kunna antaga samt påstår, at öfver dem ingen proposition
kan gjöras emot hvad 11 § af 1766 års förordning om
lagarnes värkställighet stadgar.
Och finnes detta memorial ibland bilagorne till denne dagens
protocoll (Bil. 25).
Frih. Strömfelt, Carl Harald: Uti denne betydelige
sak vill jag eij dölja min tanka utan säga densamma upriktigt,
icke med prydelige ord utan sådane, som nit och kärlek
för fädernesland, konung, medborgare och mit stånd af
upriktigt hjerta lägga mig dem i munnen.
Jag har af de från Riddarehusdeputationen inkomne och nu
upläste handlingar funnit, huruledes ifrån ållsta tider förfädren
genom dygd och ära uti tjenster för fäderneslandet förvärfvat
sig de Privilegier, som de oss lämnat; at desse Privilegier
äro en belöning för det de uti konungens och fäderneslandets
tjenst ofradt lif och blod ock at förfäder redan dem
med lif och blod försvarat. Et så värdigt exempel bör i denna
stunden determinera mig, då frågan är om desse Privilegiers
ännu närmare inskränkning. Låtom oss träda i våre värde
förfäders fotspår. Vij hafva dertill fullkommelig rättighet, så
mycket mera som rycktet sagt mig, at R. o. A:s ledamöter uti
sammanträdet, der projectet til den nu upläste Konungaförsäkran
blifvit upsatt, förvarat oss densamma.
402 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
När jag ser, huru i detta project hela meningar af Regeringsformen
blifvit ändrade, R. o. A:s Privilegier äfven förminskade
uti en och annan betydelig del, hvilka likväl bägge
äro tvänne af oss dyrt besvurne grundlagar, ock jag vet, at
1766 års förordning om lagar nes värkställighet, som äfven af
Riksens Ständer är förklarad för en grundlag, stadgar, at
alla förändringar uti grundlagen, som vid en riksdag föreslås,
icke få antagas för än de vid den derpå följande riksdagen
blifvit granskade; men den nu projecterade Konungaförsäkran
medför många förändringar uti de ofvanberörde grundlagar,
så vågar jag nu icke inlåta mig uti någon granskning
denne gången af samma upgifne project, mindre detsamma
antaga; utan tillstyrker, at R. o. A. må förblifva vid den af
oss alla som grundlag erkände 1751 års Konungaförsäkran,
allenast med den förändring som Kongl. Maij :ts höga arfsrätt
till kronan och flere sedan 1751 för grundlag godkände författningar
med flere omständigheter nödvändigt fordra. Ock
conformerar jag mig altså häruti med hvad Hr Ugla, Leonhard
Magnus, uti sit upläste memorial redan anfört, på det
intet hinder må af R. o. A. läggas i vägen för den af oss
alla så högeligen efterlängtade Kongl. Maij :ts höga kröningsact.
Hr Liljehorn: Så mycket det skulle upväcka hos mig
bekymmer at se denne sak uti en så beskaffad ställning, som
den nu äger, komma til R. o. A:s afgjörande, så litet finner
jag nu deruti någon vidlöftig öfverlägning behöfvas; den kan
lätteligen vara afgjord med få ord, ty den är tydelig. Svea
Konungaförsäkran är en grundlag, alt hvad som är grundlag
får icke vidröras eller förändras utan bör som et project ligga
till nästa riksdag. Så stadgar 1766 års förordning om lagarnes
värkställighet och des 11 §. Mig torde vara tillåtit at till
närmaste uplysning häruti upläsa hela § af samma förordning.
Hr Lilljehorn upläste häruppå samma § in extenso och
fortfor deruppå. I frugtan at ådraga mig et så groft namn på
mina gjöromål nödgas jag renoncera til at gå in i någon slags
ventilation öfver det nu föredragne project till Svea Konungaförsäkran,
när jag finner deruti så månge och så betydelige
ändringar gjorde uti vår besvurne grundlag.
Konungaförsäkran.
403
Flere hemmavarande medborgares rättigheter äro uti detta
upgifne project förändrade; men i synnerhet finner jag det
gå ut uppå at ecrasera R. o. A:s Privilegier och rättigheter.
Desse hafva kostat förfädren både deras egendom, krafter, lif
och blod at förvärfva, de böra och kosta, innan de kunna
återtagas ifrån oss. Om ock den åberopade 11 § af förordningen
om1 lagarnes värkställighet icke voro, så kunde dock
ingen del af R. o. A:s rättigheter rubbas, så länge R. o. A. håller
sig innom sine Privilegier, hvilka eij utan ståndets enhällige
samtycke kunna röras. Innom försvar af grundlagen,
Privilegier, Regeringsform och Riksdagsordningen, då jag eij
kan tvifla, at ju hvar redlig svensk adelsman förenar sig deruti
at eij vilja bortgifva sin och hemmavarande medbröders
rätt, hoppas jag, at R. o. A. stå nog bevarade för alt, hvad som
kan tilämnas.
Kongl. Maij :ts af oss alle så högst efterlängtade kröning
kan härigenom eij uppehållas. Kongl. Maij :t bekräftar nådigt
sine trogne undersåtare den Konungaförsäkran, Hans glorvyrdige
företrädare Högstsahl. Konung Adolph Fredrich oss gifvit;
den innehåller för hvar svensk man nog säkerhet at få
lefva under lagens beskyd i stilhet och ro. Hvad R. o. A. enskillt
angår, så hafva de sine värdige förfäders sät at följa
och 11 § af förordningen om grundlagarnes värkställighet at
trygga sig vid, ock enär Högh R. o. A. uti et extractum protocolli
til sine medstånd tillkännagifver desse skjäl jämte de
flere, som föranlåta R. o. A. at förblifva vid 1751 års Konungaförsäkran
samt at eij kunna ingå uti den nu projecterade, så
förmodar jag, at de foga sig till R. o. A:s tanka.
Frih. Kagg: Så oemotsäjeligit det är, at intet samfund
kan äga bestånd lag förutan, lika så onekeligit är, at lagarnes
obrotsliga bibehållande blifver endaste medlet at ernå samfundets
påsyftade ändamål.
Monarchier, aristocrathier och democrathier, så skiljaktiga
i deras väsändtelighet, fota sig tillika hvar för sig på lagar,
eij mindre i jämförelse sins emellan olika än regjeringssättens
uttryck uti talesätt.
Bedröfvelig erfarenhet af olägenheter uti hvarje dessa simp
-
1 Enligt konceptprotokollet ändrat från förlagans: och.
404 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
la sammansättningars tillämpning bland olika folkslag har
innom Svea medborgare framalstrat den, som af alla bibehåller
det fullkommeliga, banlyser olägenheterna ock således i
stöd af dess minst medförande olägenheter är befunnit vara
lycksaligast.
Konung, Råd och Ständer äro oskiljakteligen förenade, men
ippå det sätt, som Arfföreningen, Konungaförsäkran, Regeingsform
och Riksdagsordningen utstakar.
Arfföreningen af d. 23 Juni 1743 förklarar Hans Durchleutighet
Hertig Adolph Fredrich till tronföljare, regjeringen tilträda
och riket styra efter Sveriges lag, Regeringsform och den
försäkring, som Hans Kongl. Höghet såväl nu förut som sedan
uttryckeligen vid sin kröning gifvandes varder, likaledes
efter honom Dess manliga bröstarfvingar till arftagare af Sveriges
krono, på sätt som Sveriges Successionsordningar innehålla
och förmå.
Försäkran af d. 25 Nov. 1751 är Svea Konungaförsäkran.
Utstakar således arfsföringen den, som är berättigad at vara
konung, beskrifver Försäkran, hvad Svea Konung tillkomer
eij mindre än Regeringsform och Riksdagsordning regeringssättet.
Är det nu omöjeligit, at någonting kan blifva i värkställighet
ett1 ock samma utan at i alla delar bibehålla alla sina
drif.fjädrar, huru kan ringaste ändring uti fundamentallag
annat än tillika ofelbarligen med sig föra ändring uti regeringssättet?
Kan Konungaförsäkran ändras ock ändå förblifva
densamma till värkan?
Kan ändrad försäkran passa sig med samma regeringssätt,
som hon förut i första skapnaden varit utsed till?
Kunna Ständer ändra och skrifva grundlagen ock ändå påstå
för hemmavarande principaler, at de försvarat dess heljd?
Alla emot regeringssättet stridande slut förbjudes strängeligen
hvarje fullmägtig, 9 § Riksdagsordningen, alla dylika
propositioner emot talmanseden § 10 samt bondesecreterareeden
§ 11, hvars och ens undersåtes tro- och huldhetsed samt
hvarje embetsmans embetsmannaed.
Riksens Ständer hafva ock vidare i sednare tidehvarf med
1 Enligt original, bilagt konceptprotokollet, rättat från förlagans: at.
Konungaförsäkran.
405
ömhet öfvervägat, tvifvels icke utan genom bedröfvelig erfarenhet,
huru våra grundlagar och väre förfatningar, som derföre
antagne blifvit, måge til sjelfva utöfningen alt framgent
i sin obrutna jämnhet bibehållas och ernå et så stadgat fäste,
at de icke vid förändrade tideskiften kunna lätteligen vara
något förhastadt ombyte undergifne. Detta har i en lycksalig
stund framalstradt kongl, förordningen af den 12 Nov. 1766
om lagarnes värkställighet, derest i § 11 hafva Ständerne tillika
såsom et orygeligit beslut sig derom förenat, at alt hvad
Riksens Ständer hädanefter uti grundlagarne och det, som
n. b. deras utöfning rörer, kunna förbättra, det bör först vid
den riksdagen, sådant kommer uti öfvervägande, väl och grundeligen
utarbetas och i n. b. project stellas1 men icke då
gjenast såsom en stadgad lag till fulbordan gå utan vid den
näst följande riksdagen under sluteligit bepröfvande komma,
och de förbättringar, som då med Riksens Ständers fyra stämmor
genom enhälligt bifal varda antagne och gillade, de böra
sedan i framtiden orubbade stånda och efterlefvas. Men den
som påstår, at et sådant project, som rör er fundamentallagarne,
bör straxt vid den riksdagen, det upkommit och anmält
blifvit, til sluteligit afgjörande företagas, densamma skall såsom
den allmänna fredens och rolighetens förstörare varda
ansedd.
Jag känner mine skylldigheter som laglydig svensk riddersman.
At den i ventilation varande Konungaförsäkran icke är
enahanda med den af år 1751 utan i oändel. många delar ändrad,
kan intet nekas; at detta är nytt, kan eij eller .frångås,
och at det dymedelst eij annorlunda än et project bör anses,
följer af Riksens Ständers uprepade lag.
Jag vore för min del ovärdig at vara svensk, ännu ovärdigare
som adelsman, ja, ännu mera som riksdagsman, talande
från denne bänk i et så respectabelt samfund som R. o. A.,
hvilken sig här församlader finnes ock den der til hela verldens
snart sagt förundran från så longliga tider tillbakars
fäcktadt för frihet, konung och fosterland. Uti mandom och
laglydnad fotar sig, mine Herrar, vårt adelskap, utaf detta
hänleder sig svenskt anseende.
1 Enligt original, bilagt konceptprotokollet, rättat från förlagans: fattas.
406 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
Allmänna fredens och rolighetens förstörare är det namn,
som hvar redelig menniska allrig tål, än mindre vill förvärfva
sig. Låtom oss då, mina Herrar, som laglydige platt afstadna
med en vid denne riksdag så snörret emot lagarne stridande
ventilation ock i det stället i en talrik beskickning anlita våra
Medständer om faran härvid ock at vij aldrig kunna förmås
et steg afvika från lagen som endaste bandet för et fritt folk,
som gjör deras frihet varaktig.
Detta är och förblifver åtminstone min tanka i detta fall;
kärlek för fosterlandet förbinder mig dertill och en oskyldig
framtid skall vittna, om jag haft rätt, hvarföre jag utbeder
mig få den som et dictamen vid protocollet förvarad.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus: R. o. A :s öfverlägning
har i detta ögnablick fått et af de vigtigaste och med
fläste följder beledsagat föremål, som nånsin hos et frit folk
kan upkomma.
Ju större mogenhet och eftertanka stadgar R. o. A:s beslut,
ju lyckeligare utsigter kunna de med säkerhet förvänta
under en stor Konungs sälla regjering, men ju mindre upmärksamma
vij äro i denna stunden, desto obehageligare
framtid torde vij bereda för riket och aldramäst för oss sjelfva
och väre efterkommande.
Jag hade för min del gjärna önskat mig längre tid at granska
et så betydeligit värk som den projecterade Konungaförsäkran,
et rättesnöre för en ung Konungs hela regementstid,
som i anseende til dess grundläggning och uråldriga bruk bör
innefatta Svea konungs gamla rätt och myndighet jämte det
den förvarar et frit folks rättigheter men som denne gången til
et ytterligare öfverflöd är prydd med nya tilläggningar, hvilka
fordra en riksdagsmans hela attention för at kunna utröna
deras nytta för samhället, ifall han dem skal stadfästa.
I min tanka mindre öfvertygad om denne deras lyckliga
värkan får jag utbedja mig R. o. Ars ynnest at få tolka den
vilrådighet och de skjäl, som hos mig uprunnit till deras förkastande.
Misstager jag mig i mit omdöme, så skall R. o. Ars
större uplysning och muntel. domslut rätta min mindre urskilning
och jag vidkänner gjerna derutinnan mensklighetens
lott, men det skulle röra mig, om jag i detta ögnablicket saknade
den lifligaste käntsla af ridderlig ära och medborgerlig
Konungaförsäkran.
407
skylldighet samt den upriktigaste välmening för mit fädernesland.
Då jag nu fogar mig til ämnet eller projecterade Konungaföräkran,
så möter mig gjenast vid ingressens slut en mening
af mycken betydelighet. Ock skola Vij icke allenast oafbrutit
reg[e]ringen föra utan ock med högsta onåde anse och som
et högmålsbrott beifra och beifra låta, derest någon af Riksens
Råd eller andra embetsmän på längre eller kortare tid, under
hvad skjen och invändning det vara må, skulle sig sit embete
undandraga. Allraförst finner jag i denne tillökning et
tvång lagt på Kongl. Maij :ts höga persson, som Riksens Ständer
vid tvänne utländska printsars antagande till svenska kronan
icke funnit sig befogade dem påbörda ock som fråntager
en infödd svensk konung den minsta undersåtes medborgarerätt
at frit disponera om sin persson, sin lefnad och sina
beqvämligheter; men ännu underligare har förefallit mig, at
Kongl. Maij :t i sin höga Försäkran, som endast bör vara en
stadfästelse af de lagar, hvarefter samhället styres, skal anse
de saker för högmålsbrott, på hvilka til denne dag ingen lag
gifves. Embetsmäns inactivite lärer nog1 medgifvas onekeligen
kunna infalla mer än under2 2:ne tidepuncter, antingen
då konungen nedlägger spiran eller under dess regerings förande.
I förra fallet är af värdige Ständer för detta esprit
af lagarne förklarat, hvarföre jag endast vil granska embetsmännens
gj öromål under senare perioden, som endast kunnat
ådraga sig våra deputerades reflexion. En embetsman, kännare
af sina skyldigheter, ansvar och lagarnas kraft, kan omöjeligen
misstänkas för det vågsamme steg at sätta sig emot
en stor konungs höga och lagh betalningar, minst at gjöra
sig straffbar genom sit embetes nedläggande, då han som fri
man äger oklandrad rättighet at hvad stund han behagar återlämna
det i sin konungs hand. Det vöre ju både orimligit
och dåraktigt företagande. Detta ger3 mig skjäl at tro, at näppel.
inactivité hos embetsmän kan sig tilldraga, om icke i den
stunden de funno rikets interesse opponerat mot konungain
1
Enligt originalet, bilagt konceptprotokollet, rättat från förlagans:
mig.
2 Enligt originalet är ordföljden rättad från förlagans: under mer.
3 Enligt originalet rättat från förlagans: gjör.
408 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
teresset.
Men, mina Herrar, alla händelser äro möjelige och lagar
äro gjorde at förekomma alla möjelige skadel. händelser.
En supposition är tillåtelig, då lagen gjer mig anledning till
densamma, och en lagstiftares omtanka vöre mindre värdig,
om den icke sträckte sig äfven til de casus, som hans öfvertygelse
och hjertås vitnesbörd låfvar honom näppeligen kunna
infalla. Låtom oss då supponera, at en konung med sit
råd så oafbrutit förde regjeringen, at de och öfverskredo den
tid till Ständers sammankallande, som högsta magten utsat.
Hvad dicterar lagen i denne casa? At ämbetsmän skola kalla
Ständerne och at alla Kongl. Maij :ts befalningar skola vara
ogillde, följakteligen embetsmän förhålla sig till dem i inactivité;
vid detta förhållande kan mig eij disputeras, at ju desse
embetsmän känna sina skylldigheter emot riket, bevara folkets
rätt och frihet, styrka Ständers magt och äga sjelfve det
kraftigaste beskydd af Riksdagsordningen men kunna likafult
enligit denna projecteradfe] ingres i Konungaförsäkran
dömas för högmålsbrott och äfven exequeras innan Ständers
sammankomst. Huru illa passa då icke efter mit begrep desse
fundamentallagar tilhopa? Huru litet öfverensstämmande
en Konungaförsäkran at likna1 en missgjärningsbalk och huru
svara lagar då emot deras dyra ändamål, hvarföre de först
blifvit påtänkte och författade, nemi. at befordra medborgares
säkerhet och välstånd, då de blifva i stället villo st jernor,
som sätta dem i villrådighet om deras plickter och vid de
mäst messurerade steg dem ovisse om utgången; när lagar äro
contradictoira, måste jag vanta godkännandet eller förkastandet
af mit upförande ifrån den sammansättningens lynne,
som blifva mina domare, ock hvad obehagel. följder kan icke
detta framalstra uti et frit samhälle, kanske vid noga påseende
torde Riksens Ständer uti flere tvetydiga lagar och i deras
motsäijelse ofta igenfinna en stor, om icke hufvudorsaken
til flere lagbrott, som nu lägges ensamt embetsmän til last.
I afseende på desse nu anförde högstvigtige skjäl kan jag icke
ingå uti godtkännande af denne ingress.
Vid 9 § finner jag en märkelig ändring, som efter min tan
-
1 Enligt originalet rättat från förlagans: teckna.
Konungaförsäkran.
409
ka värkar rubbning uti Adelige Privilegierne och som, då jag
jämförer denne nyhet med grundlagen, allrig lärer vara ämnad
at vinna approbation, minst i detta uplysta samfund, som
är uplifvat af ära och dygd och som icke utan ömaste käntslor
lärer kunna se sin urgamla, genom förtjenster och skickelighet
af förfäder förvärfvade och på lika sätt af efterkommande
intil denne dag conserverade rätt störd eller genom afvundsjuka
och tilltagsenhet inskränkt. Orden i § äro desse:
Ingens förvärfvade gunst, caractere, stånd och afseende må
lända honom till befordran, samt ofvanföre är det ordet förnämligast
förvandlat till endast.1 Alt en utmärkt benägenhet
emot R. o. A.
Vare det fjerran ifrån mig at vilja bruka börd och härkomst
som en skärm, hvarmed man skulle villa försvara adelige
rättigheter. Det voro at förnedra R. o. A., som igjenom store
bedrifter upstigit til det företräde, de innehaft. Våra förfäder
hafva förvärfvat sig adelskap genom de yppersta tjenster
emot riket och deras fräjd är af efterkommande intill
denne dag genom skickelighet och kundskap vid makt hållen.
Denne conduite, desse förtjenster innebära den lagligaste
åtkomst och det kraftigaste försvar. Hela historien talar til
Svea ridderskaps beröm. Det är från denne stam, som vårt
dyrbara Konungahus leder sin uprinnelse. Det är R. o. A., som
från uråldriga tider bidragit till tronens lustre och till Svea
rikes lysande rum bland europeiske stater. De hafva såsom
följeslagare vid väre store konungars sida ådalagt de utmärktaste
prof af heder, mandom, snille och tapperhet och med sit
understödjande gjort desse dråplige regenters vädjoban så
äroful. Deras adelskap och de dermed förknippade förmåner
äro en belöning för dygd, nit och arbete. Än vidare har R. o. A.
kämpat uti den sista andedrägt, då friheten kråssades under
envåldets tyngd. De hafva återstält denne ovärderliga skatt
til samhället, och jag vågar säga, at det genom sin laglydnad
förvarat denne helgedom til denne stund innom våra landamären.
Sådane äro R. o. Ars tjenster, deras rättigheter äro en
erkäntsla deremot af framfarne store konungar och riket. Desse
rättigheter äro derföre så grundade som helgade och be
-
1 Kursiveringarna enligt originalet.
410 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
svurne. De äro innefattade uti et ouplössligt band med lagen
och friheten och tåla icke at vidröras utan et gemensamt störande.
Skall jag efter detta anförda behöfva upmuntra et värdigt
R. o. A. at likmätigt hedrande förfäders stora efterdöme förkasta
alt, vad i ord eller värk leder til kränkning af dess
rätt.
Aldrig har hos mig och aldrig skal felas åhåga och villja
at helga mine öfrige Medständers i lagarna förvarade fri- och
rättigheter, men då är ock den egenkärleken billig at eij tillskapa
deras förökande med min egen och efterkommandes
förlust eller at ofra rökvärk på obehöriga altare. Det är icke
eller mit syftemål at qväfva frihetsandan i dess nyttiga utbrott,
men om den icke innom ordning inskränkes, kunde den
snart nog råka uti svärmerie, hvarigenom vi risquerade at
återföras antingen til menniskans första naturliga tillstånd
eller till de tider i hedenhös, då näfrätten utgjorde samhälslagarne.
Det är desse olyckelige följder, jag genom ordnings
bibehållande och helgande ville gjerna förhindra.
Vana och inbilning regerar ock, mine Herrar, större delen
af verlden. Det är derföre icke lika lätt at reformera andra
nationers tankesätt som at med et ord eller pennedrag villa
reducera Adeliga Privilegierne. Ingen kan ju neka mig, at et
rikes magt och anseende beror mycket på andra magters omdöme
[därom].1 At utan afseende på caractere och stånd befordra
någon til högsta embetet i riket, det vore at sätta för
mycket skugga vid tronens glans och at förminska rikets anseende
och värdighet i utländska mäns ögon, hvars praejuge
näppeligen härom hafves af den hos oss yppade inländska
borgerliga ambition.
Jag nitälskar således på denna stunden äfven så mycket för
tronens höghet och rikets heder som R. o. A:s rätt, då jag afslår
detta, och at jag icke misstager mig i min uträkning
om Medständers pretention till alt lika med R. o. A., det vitnar
til öfverflöd deras redan i förtid utkläckte foster til odalståndens
privilegier. Ser jag tillika på 5 §, der i stället för
samtel. Rfiksens] St [änder] det ordet samtel. nu utelämnat,
1 Originalet.
Konungaförsäkran.
411
då enligit grundlagen alla 4 ståndens stämmor fordras i alt,
hvad rörer friheten, grundlagens förbättrande och privilegiers
förändrande. Jämföres detta med projecterade instruction för
Expeditionsdeputation och med dageliga försöken mot vårt
stånd, så lärer R. o. A. uplyst finna, at detta sammanlagt eij
allenast är ämnat till vårt stånds försvagande utan till fulkommligt
annulerande af vår röst och vår existence. Det är
då bäst at nu vakna up ur dvalan och at eij genom slummeraktighet,
hala ord, kiusande löften om mindre eller kanske
ingen farlighet eller ock hvad re [s] sorter, som brukas må,
förspilla sin egen heder och anseende samt sine och posteriteters
rätt. Skulle vij för detta varit mindre omtänkte at vaka
öfver helj den af våra Privilegier, at förekomma de mindre inbrott,
som gifvit anledning till större pretentioner, med et ord
ha vij intagne af egen ära och godtrogenhet låtit villa oss at
eij gifva akt på den nu yppade tidepunct eller till hvad brant,
vij genom ärelystnad och afsigter kunde föras, så låtom oss
på et R. o. A. värdigt sätt möta denne infallande händelse
med fermeté, mod och stådaktighet. Vij skola då stå som klippan
orörlig mot stormande vågors svall, när vij hvila och
stödja oss på lagen. Vid detta grundfäste måste alla tilltagsna
försök krossas, alla målade busar försvinna och alt gyckelvärk
uphöra, när tillika uplysning, dygd och ära får blifva
våra enda ledare.
I 21 § ser jag, mine Herrar, städernas rättigheter på et märkeligit
sätt förbättrade och helgade uti et värk, der näppeligen
R. o. A:s namn står at igenfinnas samt der dess rättigheter
undergått den betydeligaste reduction. Fogar jag ock hit
den 22 § med de fördelar, der äro utstakade för rikets Allmoge
äfven på kronans och R. o. A:s depence, så tviflar jag
på om den införde 28 § af R. o. A:s Privilegier existerar mer
än i bokstafven och at den vunnit benägit tillstånd at behålla
sit gamla rum bland §§, ty i utöfningen efter mit begrep har
den förlorat al sin kraft.
Till desse mine nu gjorde reflexioners ytterligare styrka
åberopar jag mig efterföljande grundlagarnes rum. Reg.form
8 § dicterar: Riksens Ständer skola med trogen ömhet lämna
allan konungsligan rätt och välde, som Sveriges lag och denne
Regeringsform beskrifver, uti dess fulla magt och myn
-
27—670435
412 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
dighet aldeles oförkränkt, och hvad på det sättet den kongl,
högheten och myndigheten tillhörer med nit, försorg och
omvårdnad handhafva, försvara och styrka. Vid slutet af
denne Regeringsformen ökas denne förbindelse i desse orden:
Deremot skola vij efter vår underdånige trohets och
eds plikt Hans Kongl. Maij :t rätta lydno hålla, bud Dess fulkomna
i allo thy försvarl. är för Gudi och mannom, Honom
at bjuda och oss at gjöra allan rätt hålnan Hans och vår om,
som trogne män och undersåtare ägnar och bör.
I 49 § låfvas ock at bibehålla samtel. Riksens Ständer vid
deras välfågne gamle privilegier, förmåner, rätt och friheter,
hvilket i 11 § Konungaförsäkran af 1751 är belcräftadt ock än
vidare styrkes af 17 § Riksdagsordningen, der det, som rörer
rikets frihet och et stånds välförvärfvade privilegier, af fyra
stånds stämmor beror. Desse anförde ställen tyckes nog försäkra
oss om väre rättigheters bestånd ifall vij eij sj elfve dem
vekligt eftergifve.
Då lagar nu tjäna mig en obrottslig efterlefnad, då de skylldigheter,
de mig pålägga, anses i mina ögon och skattas i mit
hjerta för dyra och bindande, så kan jag desse nyheter icke
ingå såväl i anseende till 1766 års förordning om lagarnes
värkställighet, hvilken yttrar sig i 11 § tydeligen, at alla projecter
till förbättringar, jämkningar eller tillägningar i förra
lagar skola hvila i antagandet och utöfningen till nästa riksdag
och sedermera gälla, om de n. b. med fyra stånds stämmor
bifallas. Ännu mer at den skall betragtas som en allmän
ro och freds förstörare, hvilken föreslår godkännandet af et
sådant project samma riksdag det upgifves, ock då jag derjämte
följer min riksdagsmannafullmagt, hvilken eij gjer mig
tillstånd at skänka bort min principals och dess efterkommandes
rätt och som förklarat ogilt och kraftlöst, i hvad beslut
jag mot grundlag och privilegier skulle deltaga. Jag tror mig
således eij annat kunna än med lydnad för lagen aldeles förkasta
detta nya project och i stället med min röst förklara
Svea Konungaförsäkran af 1751 såsom orubbelig, i hvars förändrande
jag, utom det konungens namn och arfsrät rörer,
på intet sätt ingår.
Kunde denna Konungaförsäkran til den 12 Februarii i år
oföränderlig stå qvar, har den utan skada för riket och med
-
Konungaförsäkran.
413
borgare til denna stund efterlefvats, hvad fara är då at hädanefter
förblifva vid densamma. Uti denna försäkran och
dess 17 § finner jag såväl Riksens Ständers magt och rätt i
akt tagen som alla dess beslut kraftige erkände. Vid denne
1751 års Svea Konungaförsäkran, vid Konungens ed deruppå
och ännu mer vid Dess konungsliga hjerta, Dess höga och
ädelmodiga tankesätt hvilar jag med undersåtelig och tryggaste
förtröstan utan farhåga för min eller någon medborgares
rätt ock kan så mycket mindre finna mig vid nya inskränkningar,
tillägningar eller eftergifvande, som jag skulle derigenom
efter mit omdöme gjöra mig skyldig till lagbrott, besynnerligast
mot 1766 års vid tvänne riksdagar förklarade fundamentalförfatning.
Stannar derföre R. o. A. uti något annat beslut än med min
förmodan och öfvertygelse instämmer, så underkastar jag mig
med vördnad deras större uplysning men vil dock hafva desse
mine tankar både för sam- och eftertidens kundskap vid protocollet
förvarade, och blifver det alternativet sedan för min
räkning, at jag antingen genom mindre begrep och urskillning
felat eller ock at jag upeldad af de driftigaste käntslor af ära
och dygd för konungs, för Ständers och Adelns rätt och för laga
[r] nes heljd tänkt som en värdig riddersman.
Hr Ulfsax: Jag conformerar mig häruti med Hr Uggla,
Hr Lilljehorn och Hr Sparr schöld ock går aldrig derifrån,
så länge jag lefver.
Hr Leij onmark, Gust. Ad.: Jag instämmer til alla
delar med de värde herrar, som för mig yttrat sina tankar.
Konungaförsäkran är ovedersäjeligen en grundlag och bör innefatta
ord ifrån ord alt, hvad af grundlagen dit hörer, utan
någon förändring, minskning eller tilläggning af minsta ord
eller mening. Den, som Riksens Ständer år 1751 antagit och
Högsahl. Hans Kongl. Maij :t Adolph Fredrich i nåder behagat
bekräfta, är altså den, som bör tjena till et formulair,
hvarefter hädanefter alle sådane acter böra författas. Derföre
kallas den eij eller uti våre acta publica Konung Adolph
Fredrichs Försäkran utan Svea Konungaförsäkran. At Riksens
Ständer updragit sine ledamöter uti Secrete Utskottet,
Secrete Deputationen jämte 25 af det Hedervärde Bondeståndet
at författa et project til vår nuvarande allernådigste Ko
-
414 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
nungs försäkran var icke i afseende uppå annat än at dervid
iakttaga och på sina ställen införa de oundvikeliga förändringar,
som fordrades i anseende til tiden, Kongl. Maij :ts höga
arfsrät och de sedan 1751 antagne grundlagar. Det är likväl
uti nuvarande project eij i akt tagit.
Så snart sammanträdet af Secrete Utskottet och Secrete
Deputationen med 25 af Hedervärda Bondeståndet var formerat,
har Borgareståndet meddelt sine dertill utsedde ledamöter
en särskillt instruction. R. o. A., aldeles i okunnighet derom,
ansåg all vidare instruction än den allmänna, at lämpa
den till projecterande1 Konungaförsäkran efter nu varande tid,
lagar och omständigheter för mindre nödig, då ingen förändring
kunde supponeras äga rum. At R. o. A:s ledamöter i sammanträdet
redeligen gjordt alt sit till för at afböja införandet
af alla de märkeliga förändringar i grundlagen, som nu
der finnas, derom är jag helt öfvertygad och hembär derföre
desse värde herrar på egne och alle medborgares vägnar, som
icke förväntat sig någon ändring i grundlagen, den fullkommeligaste
erkäntsla. De hafva värdigt försvarat, at det eij
tilhörde dem i sammanträdet gjöra nya lagar. Men för at
icke uppehålla en så angelägen act som den af oss alle så
högst efterlängtade Kongl. Maij :ts kröning, hafva de sedt sig
nödsakade at låta detta project efter ledamöternes af de andre
stånden åstundan komma til Riksens Ständers plena.
At grundlagar kunna projecteras af dem, som Riksens Ständer
behaga dertill förordna, det vil jag medgifva, men at de
samma riksdag kunna antagas och bekräftas, det vågar jag bestrida
i kraft af den åberopade 11 § uti 1766 års förordning
om lagarnes värkställighet.
Flere betydeliga förändringar uti grundlagen visa sig uti
detta nya project til Svea Konungaförsäkran, en del äro redan
af de värde ledamöter, som för mig talat, anmärkte. Härtil
får jag lägga, at uti 5 § det ordet samtelige är uteslutit,
när frågan är om Kongl. Maij :ts nådiga löfte at befordra till
värkställighet, hvad samtel. Riksens Ständer bifalla angående
nya privilegiers förläning eller at inskränka de redan gifne.
Nu står allenast hvad Riksens Ständer beslutit. Deraf följer
den skillnad uti förra grundlagen, at alt, hvad Ständers plu
1
Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: projecterade.
Konungaförsäkran.
415
ralitet bifallit, det må angå ändring uti regeringssättet, uti
privilegier eller grundlag, skall af Kongl. Maij :t i nåder till
värkställighet befordras, ehvad påminnelser ock det fjerde
ståndet hitintils varit berättigat at deremot gjöra. Således
är den förnämsta grundpelaren borta, hvaruppå et stånd kunnat
sig stödja såsom största säkerhet, då det angåt at försvara
egne och medborgares uti Regeringsform, Riksdagsordning och
privilegier grundade rättigheter. Jag vill eij gå närmare uti
at jämföra, hvad i tryckta skrifter en long tid bort åt blifvit
avancerat, men hvad som visar sig uti flere steg, som denne
riksdag gjöras, för at deraf ledas til någon soupcon om hvad
som kunde hända, ifall det ordet samtelige blefvo uteslutit.
Uti 9 § äro orden af Regeringsformen angående tjensters
besättjande, som uti 1751 års Konungaförsäkran stå införde,
in extenso alldeles afbrutne och förkortade, men derjämte
1766 års förordning om lagarnes värkställighet åberopad. Utan
jämförelse med Regeringsformen och Adelige Privilegierne
får denne projecterade § en helt annan mening, än den han
efter lagens esprit borde äga, och blifva bägge de sistnämnde
grundlagar aldeles til sin kraft försvagade; hvilket är detsamma
som at gjöra en ny grundlag om tjensters besättjande.
Uti samma § af 1751 års Konungaförsäkran nämnes R.
o. A. expressis verbis, då Kongl. Maij :t nådigst försäkrar at
bibehålla enhvar vid sine välfångne fri- och rättigheter. Uti
detta nya project deremot är R. o. A. aldeles uteslutit, lika
som R. o. A. icke borde i anseende till sine Privilegier äga något
rum uti Konungaförsäkran. Deremot när jag kommer
längre fram och till den 21 §, finner jag eij allenast om städernes
fri- och rättigheter § helt och aldeles bibehållen utan
ock derjämte märkeligen tillökt och utvidgad. Det är nu eij
tillfälle at närmare yttra sig häröfver, men jämförelsen, hvilketdera
ståndet blifvit med största ömhet liandterat, bör icke
undfalla hvar omtänksam adelsman.
Uti 22 §, der Allmogen, som sitter på krono- eller kronoskattejord
och som i detta nya project fått et nytt namn til
skilnad ifrån all den öfrige Allmogen, nemi. Kongl. Maij :ts
och Kronans Allmoge, förbehålles, at kronan eij måtte försälja
eller föryttra sina räntor, ser man väl vara tillagt, at efter
416 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
28 § uti R. o. A:s Privilegier frälseman må få byta hemmans
räntor med kronan; men utom det at R. o. A. icke deraf kan
draga synnerlig förmån i anseende til ganska få sådane casus,
som kunna existera och hvilka eij utan mycket besvär
och monga omgångar kunna vinnas, så är et märkeligit intrång
gjordt derigenom uti kronans rättighet at såsom dominus
fundi få disponera sin egendom, äfven uti hvar medborgares
rättighet, som kan hafva hemmansräntor af kronan at
fordra, at kunna komma till sin betalning. Härigenom betages
Riksens Ständer den förmågan at framdeles kunna understödja
bergvärk, manufactur och flere sådane nyttige inrättningar.
Desse och flere betydelige considerationer kunna eij annat
än värka hos Höglåfl. R. o. A. Om vij äro måne om Kongl.
Maij :ts höga rättigheter, om medborgares fri- och rättigheter
och säkerhet under lag, så böra vij eij vid hvarje ombyte på
trohnen gjöra ny lag för konungen och omskapa rättigheterne
för hemmavarande medborgare. Nationen bör kjänna,
hvad som föreslås till förändringar uti fundamentallagar, hafva
tid at tänka deruppå och gifva sina deputerade instruction
derom, innan de antagas; då blifva de stadige och med enhälligt
bifall stadfästade. Derföre är visligen 11 § uti förordningen
om lagarnes värkställighet antagen såsom en grundlag,
och derifrån äger icke R. o. A. magt at vika.
Hvad betarfvas ny lag för en infödd svensk Konung, som
är upfödd uti den lag, vij äga, och som kj enner densamma,
som icke kan misstaga sig uti medlen at med denne lag
gjöra oss lyckeliga, om vij annars sjelfve eij arbete deremot.
Jag är öfvertygad, at när 1751 års Konungaförsäkran varit
tillräckelig till detta ändmål under en Konung, som utifrån
till oss inkommen upstigit på svenska trohnen, så gjör den
vår sällhet under en infödd, uplyst och en sit rike öm Herres
spira, som vil och kan befordra vårt väl. Jag antager altså
ingen annan än 1751 års Konungaförsäkran med den nödvändiga
förändring, som Kongl. Maij :ts höga arfsrät och redan
stadgade samt erkände grundlagar fordra, ock at genom
et extr. prot. R. o. A. uppå sådana skjäl, som nu anförde blifvit,
söka at förmå de öfrige respective stånden at häruti med
sig ingå; hvaröfver jag således begiär proposition.
Konungaförsäkran.
417
Frih. Cederhielm, Josias: Det är för mig svårt at
tala uti en sak, hvaruti flere, sorn för mig yttrat sig, redan
sagt det mästa. Jag vil derföre endast gjöra til det, som redan
är anfördt, någre tillägningar anmärkningsvis.
Riksens Ständers mening med det förordnade sammanträdet
har aldrig kunnat sträcka sig vidare, än at 1751 års Konungaförsäkran
skulle der jämkas efter nu varande omständigheter
til chronologien, Kongl. Maij :ts arfsrätt til kronan
med det mera, som var oundvickeligit, men icke at ändra de
der anförde orden af grundlagen eller deruti inflicka helt nya
och hitils okjända lagar. Det är mig en fägnad at finna, huru
R. o. A:s värde ledamöter i sammanträdet kjändt denna sanning
ock derföre protesterat emot alla nyheter. Jag kan eij
utföra alt, hvad som härom kan tänkas, det är bäst at tala
varsamt, ty protocollet torde begjäras ut til tryckning; likväl
kan jag eij lämna oanmärkt, at jag finner ordet samtelige,
som i det nya projectet är uteslutit, af en ganska stor betydelighet
och för hvart stånd högst angelägit at åter införas.
Vij hafva sedt de trij ståndens Talemän inhibera en sak, som
hörde såsom et vanligt regeringsmål til Kongl. Maij :ts afgjörande
i Rådkammaren. Endast utaf vördnad för medstånd
bör jag med al gissning härom inför R. o. A. innehålla. Den
förbiuder mig ock at, som jag önskade, detaillera det begrep,
jag har om förhållandet efter grundlagen emellan konung och
Ständer samt stånd och stånd emellan.
Jag påminner mig en gång hafva läst en engelsk author,
som sökt försvara den satsen, at Adeln voro onyttig för riket.
Jag önskar, at i våra mongfaldiga tryckta skrifter, som nu utkomma,
det icke måtte blifva en sats för denne tidens scribenter
at vilja försvara, ty det skulle snart nog kunna leda
för longt.
Ännu får jag fråga, hvarföre desse nyheter skola införas uti
Konungaförsäkran? Skal den innehålla recensioner af all vår
lag, så är den för kort och otillräckelig. Skola de gjorde tillägningar
föras dit såsom något hufvudsakeligit för en framtid
och komma deri at evärdeligen bibehållas såsom en tillökt
del af grundlagen, så lärer mig 1766 års förordning om lagarnes
värkställighet, huru dermed skal förfaras. I sådan händelse
böra icke nya tillägningar uppehålla Kongl. Maij :ts
418 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
högst efterlängtade kröning såsom det hufvudsakeligaste oss
nu förestår at gjöra.
Det är til exempel en ny lag, at kronan icke skal få bortbyta,
förpanta eller försälja sina hemmansräntor eftersom
för hänne kan fördelaktigast vara. Genom denne lag sättes
hon utur stånd at betala sin gäld och måste omsider spela
banqueroute, men deremot blifver den en lyckelig epoque för
alle, som kjöpt skatterättigheter, så mycket mera oförväntad
som de alldrig väntat sig at för sine utlagde penningar få
mera än besittningsrätten på sine kjöpte hemman men alldrig
disposition af räntorne.
Jag finner i denne nya tillägning deras rätt, som besitta
kronoskattejord, ansenligen förökad, Borgerskapet och städerne
i riket ganska betydeligen benificerade, Prästerskapet
något litet ihågkomna men R. o. A:s rättigheter i alt, hvad någonsin
möjeligit kunnat, inskränkte, ja, ståndet ända til sjelfva
namnet på flere ställen uteslutit och förglömt, quo titulo är
mig obekant, då vij likväl deltaga uti alla bevilningar till
rikets understöd, och hvad vij betala endast af våra rusttjenstmarker
utgjör mer, än alt Borgerskap i Sverige uti bevilning
erlägger; så ser jag icke, vårföre R. o. A. skall vara utesluten
ifrån at nämnas uti den försäkran, Kongl. Maij :t sine
trogne undersåtare samt och synnerligen gifver.
Desse och ännu flere anmärkningar, som af Hrr Sparrschöld
och Uggla med flere blifvit anförde, åberopar jag mig
och förklarar på samma skjäl sorn de, at jag icke kan samtycka
till bifall uppå förevarande nya project.
Gr. Creutz, Lorentz Wilhelm: Jag instämmer äfven
med Hrr Uggla och Sparrschöld at finna de hufvudsakeliga
förändringar, som detta upläste project till en ny Svea
Konungaförsäkran medförer uti sjelfva Regeringsformen. Då
jag der jämte känner 1766 års förordning om lagarnes värkställighet
och deraf vet, huru grundlagar icke få vidröras, så
pålägger det ock min riksdagsmansfullmagt mig tystnad öfver
alle sådane projecter. Om det skulle nekas, at Konungaförsäkran
icke är en grundlag, för än Kongl. Maij :t den underskrifvit,
så måste likväl medgifvas, at sedan Konungens höga
namn kommit under denne försäkran, så är den en grundlag,
följakteligen at när de §§ af Regeringsformen, som i Ko
-
Konungaförsäkran.
419
nungaförsäkran blifvit införde, äro förändrade, tillökte eller
til meningar inskränkte, så gjör det en skiljaktighet emellan
den förra och den sednare grundlagen.
Jag vill anföra till exempel: 1751 års Konungaförsäkran innehåller
ord från ord 51 § uti 1720 års Regeringsform, men
huru finnes icke denne uti den 21 § af det nya projectet nu
märkeligen tillökt?
Hvilken skillnad är icke emellan 9 § af 1751 års Konungaförsäkran,
som följer 40 § Regeringsformen samt 2 § uti 1723
års Adelige Privilegier, och denne nu projecterade Konungaförsäkrans
9 §, hvilken genom uteslutande af visse ord och
tillägning af andre gifva desse uti Regeringsformen och Adelige
Privilegierne en helt annan bemärkelse, så at omsider emot
Adelige Privilegiernes klaraste lydelse ända til rådsembetets
beklädande skulle kunna tagas ämnen utur andra stånd än
R. o. A. perssoner at hos Kongl. Maij :t i underdånighet föreslås.
Uti 5 § af 1751 års Konungaförsäkran förklarar Kongl.
Maij :t sig altid villja instämma med samtelige Riksens Ständer,
men i det nya projectet är det ordet samtelige uteslutit,
hvaraf följer, at uti alla saker äfven de, som 17 § Riksdagsordningen
undantager, endera af de respective stånden kan
förlora sin röst.
Då jag rätteligen beser desse och flere ändringar aldeles
icke öfverensstämmande med Regeringsformen och Riksdagsordningen,
så förkastar jag meo voto aldeles den projecterade
Konungaförsäkran och påstår at vid den af 1751 varda bibehållen.
Ock at hvad de gjorde förändringar angår, de efter
1766 års förordning om lagarnes värkställighet måge hvila
till nästa riksdag, och deröfver anhåller jag om proposition.
Frih. Bunge, Sven: Såsom ledamot af Secrete Utskottet
har jag varit med uti beredningen af det nu i fråga varande
project. Anser altså för min skylldighet at inför Höglåfl.
R. o. A. gjöra redo för mit yttrande och förhållande der. Jag
har altid påstått at få förblifva vid 1751 års Konungaförsäkran,
den jag ansedt som en grundlag, hvilken icke annorlunda,
än som 1766 års förordning om lagarnes värkställighet
förmår, kan ändras. Denne min tanka har jag uti sammanträdet
förklarat ock eij kunnat för min röst tillåta andra
420 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
förändringar än dem, som nödvändigt fordras i anseende til
vår allernådigste Kongungs arfsrätt til kronan, 1756 års beslut
om förtroendesembeten, 1766 års författning om lagarnes
värkställighet, Tryckfrihetsförordningen med flere sedan
1751 af Riksens Ständer erkände grundlagar fordrade. Uti
denna min der yttrande tanka styrkes jag ännu mera genom
det, som flera värda ledamöter af R. o. A. behagat anföra.
Skulle de öfrige ändringar kunna bifallas, som projectet
till den nya Konungaförsäkran innehåller och märkeligen på
■flere ställen skiljer1 ifrån Svea Konungaförsäkran af år 1751,
så voro uti en betydelig mån derigenom R. o. Ars Privilegier
minskade, flere stånds, perssoners och medborgares rättigheter
kringskurne. Jag går förbi at omröra, huru det skulle
skie på mongahanda sätt. För at allena nämna följden af
den enda nya tillägningen uti 22 § af projectet, nemligen
at om någon, vare sig eho han vill, hade hemmansräntor at
af kronan fordra, så kan han aldrig få sin betalning, om
Kongl. Maij :t efter samma tillägning skal sig förbinda at aling
kronoskatteräntor til någon annan än Kongl. Maij :ts och
Kronans Almoge, som den nu kallas, under hvad namn det
vara må aflämna eller bortbyta. När det gäller at försvara såväl
R. o. A:s som flere medborgares rättigheter, så har jag så
mycket mera skjäl at förblifva vid min i sammanträdet yttrade
mening och at förena mig med Hrr Uggla, Sparrschöld
och Lilljehorn. Jag har hört, huru vördade förfäder på detta
stället försvarat sine Privilegier, jag bör träda i deras fotspår
och eij eftergifva, hvad de oss lämnat, och jag går eij derifrån,
så länge jag lefver.
Grefve [von] Fersen, Axel: Som ledamot uti Secrete
Utskottet har jag vid sammanträdet med Secrete Deputationen
och 25 af det Hedervärda Bondeståndet deltagit uti beredningen
af den nu projecterade Konungaförsäkran; jag bekänner
upriktigt, at det varit et af de svåraste och brydsammaste
mål mig kunnat åläggas.
Samtel. R. o. A:s ledamöter hafva der enständigt gjordt det
påstående at förblifva vid 1751 års Konungaförsäkran, endast
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: skilja.
Konungaförsäkran.
421
med den förändring, som Kongl. Maij :ts arfsrätt ock de sedermera
tillkomne och af Riksens Ständer erkjände grundlagar
fordrade; men at uti et sammanträde af 4 stånds ledamöter
vara ensamme emot de trij stånden är svårare än at uti
et samfund, der en esprit synes förena de fläste, yttra sig.
R. o. A:s ledamöter hade eij eller någon särskilt instruction
ifrån sitt stånd, som Borgareståndet, at sig åberopa. Derföre
togo de den utvägen, som för dem var den säkraste, at hålla
sig vid 1751 års Konungaförsäkran ock protestera emot alla
tillägningar, som voro nya ock uti redan erkände grundlagar
icke funnos antagne. Sammanträdets protocoller, som nu
snart af trycket lära utkomma, skola visa, at R. o. A. en hel
dag sökte at få bort de uti projectets 9, 11 och 22 §§ gjorde
tilläggningar, men1 vid 9 § påstods emot oss at få 1756 års
Tjenstbetänkande åter uptagit, ehuru Riksens Ständers författningar
af 1761 och 1766 deruti gjordt ändring. Jag behöfver
eij detaillera, hvad dermed intenderades. Vid det, som
angeck rikets Borgerskap, ville Borgareståndet hafva införde
alle resolutioner på städernas besvär för at derigenom, ehuru
oeconnomiska de kunde vara och altså behöfva efter hvarje
tids omständigheter at jämkas, få dem till privilegier, som
alrig fingo förändras. Vid 22 §, der siste hand skulle läggas
til at få kronans jord uti Allmogens våld med utestängande
af alle andre medborgare i riket, voro R. o. A. eij i stånd at
komma längre än at få 28 § Adelige Privilegierne införde och
conserverade uti sin fulla kraft. När det är antagit, at vij
eij kunna disponera ledamöternes af de a[n]dre stånden meningar,
at Kongl. Maij :ts kröning är en act, som hela landet
längtar efter, när dertil kommer, at vi se, huru man söker,
at alle stånd, ja, intil meninge man i riket, må upretas emot
R. o. A., så var det för R. o. A:s ledamöter i sammanträdet eij
annan utväg än at åtnöjas med det, som man hos de andre
trij respective ståndens ledamöter kunnat bringa det til och
at låta projectet upkomma til Riksens Ständers plena. Detta
är sakens värkeliga sammanhang. Jag hade ingenting högre
önskat än at få förblifva vid 1751 års Konungaförsäkran, läm
-
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: med.
422 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
pad, som sagt är, til nuvarande omständigheter; men när det
eij var möjeligit, så ålåg det R. o. A:s ledamöter at vara omtänkte
uppå regjeringssättets bestånd och icke at genom dissentierande
vota gifva anledning til skiljaktighet stånd och
stånd emellan. Saken är nu under Höglåfl. R. o. A:s pröfning,
anmärkningarne äro gjorde; ehvad slut. R. o. A. taga må, så
gifve Gud, at det måtte lända til allmänt väl, det önskar jag
ock, som jag är öfvertygad, med mig hvar redlig man i Sverige.
Frih. von Essen: Sedan Hr Grefven och Fältmarskalken
Ferssen behagat beskrifva .förloppet uti sammanträdet, så
återstår för mig, som äfven haft den äran at vara ledamot
deraf, eij något i den delen at tillägga. Höglåfl. R. o. A. kunna
vara öfvertygade, at deras ledamöter varit enige. De uthöllo
en hel dag utan at begifva sig till hvad som finnes utom 1751
Konungaförsäkran tillagt, i synnerhet vid 9, 11 och 22 §§.
Det gjör mig ondt at finna, det projectet oaktadt alt bemödande
icke kunna blifva sådant, at R. o. A. dermed kunna vara
nöjde. Missnöjet smärtar mig icke för min skulld utan för
de 70 värde ledamöter, som med mig varit. Jag känner och
vet, hvad arbete det kostadt at bringa detta project så longt,
at det kommit i den form det nu är. Sammanträdets protocoller
skola något vitna derom, ehuru det är omöjeligit, at
de skulle kunna innehålla alt. Höglåfl. R. o. A. behagar nu anse
detta project som de det bäst finna, jag skall gjerna foga
mig dertill. Något får jag likväl utbedja mig at för min räkning
få lägga till protocollet. Här är sagt, at Konungaförsäkran
voro en grundlag, som efter 11 § uti 1766 års förordning
om lagarnes värkställighet eij får vidröras; men deruti kan
jag för min del icke vara af lika mening. Konungaförsäkran
är efter mit begrep den försäkran, Kongl. Maj :t vid sin
höga kröning gifver sine undersåtare at vilja hålla grundlagen,
och blifver, sedan den af konungen [är]1 underskrifven,
grundlag, som för konungen och .folket gäller, så länge den konungen
lefver. Den blifver altså icke förr grundlag, än konungen
densamma underskrifvet, och icke längre, än till dess
en ny regent kommer. Sammanträdet, som uti det upgifne
1 Konceptprotokollet.
Konungaförsäkran.
423
projectet låtit inflyta någre omständigheter, som närmare skola
förklara grundlagen, har derföre eij felat emot sistnämnde
1766 års förordnings 11 §. Icke derföre är min mening, at
jag ju hälre önskat, det 1751 års Konungaförsäkran til bokstafliga
innehållet eij måtte hafva undergått så mycken förändring,
som nu skedt; men då det eij kunnat undvikas, så
blifver det altid bättre, at den är sådan, som den är, än at
ännu mera skulle hafva tilkommit. Jag betygar at hafva häruti
bemödat mig at gjöra alt möjeligit til at få 1751 års Konungaförsäkran
så oförändrad, som densamma efter mit begrep
borde vara, ock at deruti mit samvete mig ingenting förebrår.
Hr Uggla, Leonhard Magnus: Jag kan eij lämna
mit bifall till de förändringar, som uti det nya projectet är o
införde, på annat vilkor än at alt, hvad som medför en
värkelig förändring uti våra besvurne grundlagar, uteslutes,
och hvarje § af grundlagen återställes till sit bokstafveliga innehåll,
lika som den lyder uti 1751 års Konungaförsäkran;
altså at eij det ordet samtelige i 5 §, der det talas om Ständers
beslut, som Kongl. Maij :t försäkrar at förena sig med,
åter insättas, på det, när frågan blifver om privilegier och
grundlag, det fjerde ståndet emot Riksdagsordningen och Regjeringsformen
eij måste mista sin röst.
At det i Regeringsformen brukade ordet consistorier åter
antages i stället för domcapitel, der det talas om ärkebiskopsvahl,
på det de stift och consistorier, som eij hafva domkyrkor,
icke måtte förlora deras röster; at det ordet uti 1751
års Konungaförsäkran Menige Allmoge åter antages i stället
för vår och kronans Allmoge, på det alle de, som på landet
vistas men eij bo på krono- eller kronoskattejord, icke måtte
uteslutas ifrån den frid, rät och säkerhet, som Konungen
sit folk låfvar, ock et nyt stånd under namn af Kongl. Maij :ts
och Kronans Allmoge formeras med mera sådant. Men få vij
den proposition, at nu förevarande Konungaförsäkran blifver
aldeles enlig med redan erkände och antagne grundlagar,
då är jag redo at densamma genast bifalla.
Alrig skal jag missunna mina medborgare at kunna erhålla
förmåner och rättigheter, allenast det sker på et ordenteligit
sät och utan andre medborgares förlust. Skulle afsig
-
424 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
ten vara at betaga R. o. A., hvad de uti den delen äga, så är
min och alles vår skyldighet at söka bevara dessa rättigheter
sådane, som förfädren dem förvärfvat och oss lämnat. Icke
kan jag antaga förvisso någon intention till R. o. A:s nachdel
vara å bane, men när jag ser, huru de trij stånden uti alt
skilja sig ifrån R. o. A., huru de monga på trycket utkommande
skrifter söka at bibringa nationen et hat emot R. o. A., huru
sammankomster hållas och ledamöterne af det Hedervärde
Bondeståndet samlas, så må ingen undra, om sådant hos mig
upväcker farhåga. Bevare oss Gud at alt det skulle utbrista,
som detta gifver anledning till, vårt arma rike hade deraf
största kiänningen; om och R. o A. gingo förlorade, skedde
det icke utan flere hederlige medborgares märkeligaste lidande,
ock ingen vunno dervid om eij de utländske magter, som
ingenting högre önska, än at vij måtte slita sönder oss inbördes.
Frih. Horn, Fred.: Jag har kjändt min förbindelse både
såsom ledamot af R. o. A. efter fullmagt och som ledamot af
Secrete Utskottet at uti sammanträdet öfver Konungaförsäkran
söka bevara Regeringsform, Riksdagsordning och hvart
stånds privilegier, med et ord Sveriges grundlag oförändrad.
När jag der nödgats tala med mycken varsamhet, så har jag
likväl aldrig underlåtit uti mine tillstyrkanden at följa denne
principe. Förloppet af hvad som uti detta sammanträdet händt
är aldeles sådant, som Hr Grefven och Fältmarskalken Ferssen
behagadt det berätta. Höglåfl. R. o. A. lärer deraf finna, huruledes
deras ledamöter varit uti trängsel. De förvänta sig altså
den benägenhet af sit stånd at icke dem blifver tilräknadt,
om projectet til Kungaförsäkran icke skulle vara efter R. o. A:s
intention.
Jag räknar mig för en angelägen skylldighet at på detta
ställe inför Höglåfl. R. o. A. få säga med hvad1 upriktighet
min tanka. Jag har altid trodt oss gjöra bäst, då vij följa
simplement Svea Konungaförsäkran af år 1751. Derigenom
hade vij undvikit alla tillbud af nya och i grundlagen hittils
okjände tilläggningar. Derföre har jag ock altid förbehållit
mig, at ingenting skulle inflyta uti det til författande project,
1 Detta ord icke i konceptprotokollet.
Konungaförsäkran.
425
som kunde gjöra Adelige Privilegierne dubieuse. At jag omsider
begaf mig dertil, så at den Konungaförsäkran, som sammanträdet
utarbetat, måtte komma til plena, var endast efter
den blott såsom et project kunde antagas eller förkastas in
plenis och mig voro tillåtit at uti mit stånd yttra min mening;
väre protocoller uti sammanträdet skola intyga, huru
ingenting blifvit försummat, som skulle kunna förmå de andre
ståndens ledamöter at förblifva vid 1751 års Konungaförsäkran.
Det kan väl hända, at jag blifvit kjusad af ord och
löften om enighet och lugnets återställande, hvilket högeligen
varit mig om hjertat, men då vij gingo in uti öfverläggningarne,
fingo vij se .från Borgare- och Bondeståndens ledamöter
det, som tämmeligen updagade afsigterne. De påstodo
der bifal uppå sine petita och yrkade, at rikets, men eij
deras enskilte väl fordrade detta bifal. Vår värde Hr Baron
och Landtm, förestälte mer än en gong, at han svårligen kunde
gjöra proposition, som tycktes leda til minskning uti Adelige
Privilegierne, men alle förestälningar voro förgäfves. När
altså alt bemödande var fåfängt uti sammanträdet, så blef sista
resoursen för oss uti vår egen enighet innom desse väggar,
at vij stå faste vid lagen och behålla åt våra efterkommande,
hvad vij af förfädren undfått. Uti en längd af 40 år är redan
ganska mycket oss fråntagit: votum decisivum, rättigheten
at besitta frälseegendomar med mera. Skulle nu det lilla, som
kan vara öfrigit, af oss cederas, så är ståndet aldeles förkråssat.
Det är icke af något olika begrep efter partie, som i denne
sak bör dömas, utan efter den käntsla, vij hafva af vårt
stånd och dess rättigheter i riket. Utur en sådan källa böra
vij hämta det beslut, vij tage at förkasta det upgifna projectet
ock at förblifva vid 1751 års Konungaförsäkran. När riket
lyckeligen och väl alt sedan 1751 blifvit efter densamma
styrdt, så ser jag eij, hvarföre vij 1771 skola för oss sammansätta
en annan, i synnerhet som 1766 års förordning det aldeles
icke tillåter med annat vilkor, än at det som project skal
hvila til nästa riksdag.
Häröfver begjärtes af ganska monga at få proposition.
Frih. Sparre, Carl: At sluta af hvad flere af R. o. A:s
hrr ledamöter nu yttrat, synes det, som skulle R. o. A. nu böjas
til det beslut at vilja förblifva vid 1751 års Konungaför
-
426 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
säkran. Jag hade derföre gjerna undvikit at i denne sak tala,
om eij jag varit brukad vid beredningen af detta nu i fråga
varande project til Svea Konungaförsäkran. Det har varit för
mig en af de svåraste commissioner, och jag önskar, at det
måtte vara för sista gången, som jag behöfver användas til
et sådant arbete. Alle, som med mig deruti deltagit, lära intyga,
hvad bekymmer och möda det kostadt at få den så
longt, som den är kommen, ock uti et sådant skick, som den
nu har. Redan vid tillägningen uti ingressen ang. at Kongl.
Maij :t skulle förbinda sig at oafbrutit regera och den embetsman,
som undandrager sig sit embete, anses, som hade han
begåt högmålsbrott, har R. o. A. uti sammanträdet användt all
möda, at den måtte uteslutas, men blefvo omsider genom de
trij ståndens pluralitet uti sammanträdet, då de skred til votering,
öfverröstade. Hela acten är nu til R. o. A:s fastställande
och står uti Höglåfl. R. o. A:s magt at densamma förkasta.
Den medförer likväl mindre betänkelighet vid närmare eftersinnande,
än det i början vil synas, ty den casus, som 4 §
Riksdagsordningen omtalar, är eij genom den nyssnämnde
tillägningen uti ingressen hindrad. Än mindre är den sådan
som de, hvilka påståt tillägningen, haft afseende uppå, ty den
casus är icke dit åt.
Det ordet samtelige uti 5 § är visserligen ländande til tydelighet,
om det fåt stå qvar, men medförer ingen olägenhet efter
mit begrep, om det uteslutes. Ty riksdagssamlingen täger eij
form af Riksens Ständer, förän der äro fyra stånd, och konungen
tager eij för[r] emot Ständers expeditioner, än de
af fyra stånd äro underskrefne; trij stånds pluralité går eij
til expedition, för än det fjerde äfven yttrat sig, och fordras
bifal uti alla mål, som angå privilegier. Det vore deremot
mera skadeligit kanske och emot den i flere år antagne principe,
om uti alla andra mål trij stånds beslut eij skulle gå
till värkställighet.
Den förändring, som uti 9 § finnes, har jag eij kunnat anse
röra Adelige Privilegierne. Uti densamma är en lika ordning
iakttagen som uti Regeringsformen och 1751 års Konungaförsäkran;
igenom någre der uteslutne ord medföres
ingenting, som förändrar den kraft, 40 § Regeringsformen
och 2 § Adelige Privilegierna äga böra; på bägge ställen talas
Konungaförsäkran.
427
om rådsvärdigheten och de högre embeten, äfvenså uti 1766
års förordning om lagarnes värkställighet; med tillägning af
hvad Riksens Ständer, sedan Regjeringsformen gjordes, om
förtrolighetsembeten förordnat, är ingenting af desse citerade
grundlagar förändrat eller anledning gifven at sätta dem i
fråga.
Hvad 11 § nämner om privilegier, som framdeles kunna
meddelas de andre stånden, är eij farligt, ty grundlagen säger
ju tydeligen, at privilegier eij kunna meddelas utan alla fyra
ståndens samtycke. Erhålles et sådant enhälligt bifal, så
blifver det privilegier af, altid lika kraftiga, Konungaförsäkran
må tala derom eller eij.
22 § synes väl i den tillägningen, at Kongl. Maij :t låfvar
sig eij vilja bortbyta eller abalienera kronoskatteräntor med
mera, vara nog ledande til minskning uti R. o. A:s Privilegier,
men om R. o. A. deruti äga några privilegier at sig åberopa,
så är 28 § af Adelige Privilegierne införde uti denne § uti projectet
til Konungaförsäkran, och Kongl. Kammarcollegii bref
af år 1723 uti det ämnet är eij eller ändrat. Nog hade det
varit bättre, om denne tillägning eij skedt, men när R. o. A:s
ledamöter uti sammanträdet trängdes på alla sidor och vij
sågo, at tillägningen kunde gjöras utan R. o. A:s skada, så
ansågs för mera vänligt at bifalla än at med opposition utan
nytta ådraga sig missnöje.
En reflexion utbeder jag mig ännu at få gjöra. Om denne
projecterade Konungaförsäkran såsom grundlag skal ligga til
nästa riksdag efter 1766 års förordning om lagarnes värkställighet
och kröningen derföre upskjutas, så kunde sådant
vid hvart konungaskifte blifva praejudicat, ifall något stånd
ville lägga til eller taga ifrån den då til gjörande Konungaförsäkran.
Här inföls af et märkeligit antal R. o. A:s hrr ledamöter
med Neij, vij vilja förblifva vid 1751 års Konungaförsäkran.
Frih. Sparre fortfor med anhållan at få närmare förklara
sin mening, nemi. at om de andre respective stånden eij
skulle vilja vidtaga 1751 års Konungaförsäkran, så skulle
derigenom kunna hända, at Kongl. Maij :ts kröning blefve upskuten,
landets invånare til föga hugnad, som alla längta derefter,
och til mycken förundran för främmande nationer.
28—670435
428 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
Skulle åter fastställas, at 1751 års Konungaförsäkran aldrig
får förändras, så kunde sådant en annan gong blifva et hinder,
at något, som vij förut nu eij kunna se men då torde
vara nödvändigt at införa, måste uteslutas. Nog kan Kongl.
Maij :t regera, fast hans kröning icke går för sig denna gången,
om de andre respective stånden icke skulle vilja foga sig
til at behålla 1751 års Konungaförsäkran och R. o. A. skulle
insistera uppå at eij gå derifrån; men dermed vunnes ingenting
annat, än at den impatience, som är så billig och så naturlig
hos alle trogne undersåtare at snart få se vår allernådigste
Konung krönt, gjorde, at Riksens Ständer ville snart
komma igen til en ny riksdag. Deremot när man noga examinerar
det upgifne projectet, så bestå de anmärkte skillnader
ifrån 1751 års Konungaförsäkran mera uti ord än värkeliga
ändringar. Jag har altderföre ansedt bättre at vidtaga
detta project än at skiljas åt och lämna en så angelägen act
ogjord, ock vågar i anseende til alt detta begjära proposition
til bifal på detsamma.
Hr von Post, Fredr.: Efter jag såsom ledamot uti Secreta
DepUtationen haft den äran vara med uti beredningen
af förevarande project, så bör jag inför R. o. A. explicera mina
tankar derom.
Hr Grefven och Fältmarskalken Ferssen har redan berättat,
huru i detta sammanträdet tilgåt, och närmare lärer enhvar
få se det, när protocollen nu snart af trycket utkomma. Man
trötnar, när man i flere dagar städt och uthärdat contradictioner
utan at kunna något uträtta. Tillägningarne, som finnas
uti ingressen, uti 10, 11, 19 och 22 §§, hafva i mer än
hela dagar uppehållit R. o. A. uti sammanträdet. Jag har der
varit och är ännu af den tankan, at 1766 års förordning om
lagarnes värkställighet hindrar mig at uti Konungaförsäkran,
som nu skal af Kongl. Maij :t bekräftas, antaga något, som leder
til ändring uti de i samma Försäkran införde ord af Regeringsformen
eller till förminskande af R. o. A:s Privilegier,
hvilka bägge ingen kan neka, at de ju äro grundlagar. Höglåfl.
R. o. A. synes mig til största delen vara af samma tanka. Jag
vågar altså hemställa, om icke angelägit vara vil, at R. o. A.
genom et extractum protocolli uti anständiga och värdiga ordasät
men på det kraftigaste föreställer sin mening hos de
Konungaförsäkran.
429
andre respective stånden och åberopar sig dervid 1766 [års]
förordning, sorn förbjuder, at det nu upgifne projectet icke
kan denna riksdag blifva antagit. Sedan detta är gjordt, får
man väl vara omtänkt på andra utvägar, men detta synes i
min tanka böra vara det första. Jag fruktar nog, at det eif
går så lät utan at vij får gjöra flere steg.
Frih. Reuterholm, Gustaf: I denna betydeliga sak
bör jag eij underlåta at yttra mina tankar, glad at eij behöfva
vara vidlöf tig, efter Hr Generalmajoren Baron Sparre redan
mera utförligen visat skjälen til min mening. Med honom
förenar jag mig altså ord från ord, ty hvad han sagt
har varit så öfvertygande, så bindande, så ledande til den afsigt
enhvar riksdagman bör hafva, at ingenting af mig kan
tilläggas.
Vårt regjeringssät kan alrig äga bestånd, om vij eij beflita
oss om enighet innom oss sjelfva ock godt förtroende med
de andre stånden. Det är bedröfveligit, at altting bereder sig
til at upväcka misstroende emellan dem och oss. Det tillhör
enhvar af oss at eftersinna och arbeta uppå at söka förekomma
sådant. Jag lägger det uppå allas våra samveten. För
några ord, som tilläggas eller tagas bort, skola stånd retas
emot stånd ock Kongl. Maij :ts kröning upskjutas; historien
visar och jag lämnar enhvar at betänka, hvad det kan leda
til. Vårt första bemödande bör vara at med vänlighet söka
vinna de andre respective ståndens förtroende, der äro nog
många, som önska och bjuda til at blåsa up en eld för oss
alla i riket och för regeringssättet högst skadelig. Vij behöfva
sjelfva eij gå längre med at öka densamme, jag anser för
bättre at gifva efter, när det ankommer på någre ord, men at
stå fast vid hufvudsaken.
Under detta förspörjdes innom R. o. A. mycken oro, hvilken
ökade sig i den mån, at svårligen hördes af Frih. Reuterholms
tal något til protocollet, utan nödgades dermed något
afstadna, til dess densamma åter saktadt sig, då han fortfor:
Efter jag ser, at mit tal misshagar ... Härvid inf öllo åter
ganska monga och ropade Ja. Frih. Reuterholm fullföljde, så
vill jag sluta; men hoppas, at när Högh R. o. A. närmare eftersinnar,
så vidtages mit vördsamma tilstyrkande såsom det
aldra bästa.
430 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
Hr Baron Hierta, Carl: At yttra sig uti et så vigtigt
ämne som detta, dertil fordras mera insikt och vältalighet,
än af mig som soldat kan fordras; men under skygd af
22 § Riksdagsordningen samt i förtröstan om R. o. A:s ädelmod
vågar jag at efter mit samvetes öfvertygelse yttra min
mening.
Uti den förevarande öfverlägning hoppas jag, at quaestio
an är snart deciderad. Regeringsformen, vår grundlag, stadgar,
at konungens höghet, Rådets myndighet och Ständernes
fri- och rättighet äro de grundpelare, hvaruppå regeringssättet
hvilar; de få eij rubbas eller på något sätt vidröras
hvarken til sit hela eller till någon enda del. Ingen ny lag
kan påtvingas eller gammal förändras utan Ständers enhälliga
samtycke. Jag hemställer, om eij de uti projectet til Konungaförsäkran
införde tillägningar och flere ord, som på
sine ställen blifvit borttagne utur de §§, som af Regeringsformen
der blifvit införde, förändra grundlagen och huruvida
dessa förändringar kunna til öfverlägning och fastställande
företagas förrän nästa riksdag.
Jag anser 1751 års Försäkran för en grundlag, som altid
bör blifva för alla Svea konungar lika uti alt, undantagandes
uti det chronologien med det mera, som tider och omständigheter
fordra som nödvändigt, ock det så länge konungar efter
arfsrätt bestiga den kongl, svenska trohnen, derföre kallas
ock densamma Svea Konunga men icke Konung Adolph
Fredrichs Försäkran. Jag kan eij begripa, huru någon, som
detta eftertänka vil, kan gå in uti at ändra en gammal antagen
grundlag. En lag den vij alla besvurit, en lag den Kongl.
Maij :t själf som arffurste besvurit och vid sit upträdande på
trohnen ytterligare bekräftadt. Mit samvete och min öfvertygelse
tillåta mig icke at gå ifrån, hvad jag så dyrt besvurit;
jag protesterar altså uti det innersta af min själ, inför
hvar man och inför protocollet, emot al förändring uti 1751
års Konungaförsäkran, annan än den konungens arfsrätt,
chronologien och de sedan tillkomne grundlagar nödvändigt
fordra. I följe häraf kan jag eij eller ingå uti någon öfverlägning
om quaestio quomodo. Vij äro icke här, då det kommer
an på at försvara lagen och hvars mans rättigheter för
at börja uppå överlägga om jämckningar, det leder til ingen
Konungaförsäkran.
431
nytta, utan är lika som at lägga plåsterlappar på en sjuk
kropp; skadan finnes dock hel och hållen under dem. Jag vil
på intet sätt tillräkna våra ledamöter uti sammanträdet, at de
eftergifvit. De hafva gjordt alt, hvad de kunnat, men eij
kommit längre. Hos R. o. A. såsom et riksstånd, då vij förena
oss, der blifver styrkan at kunna motstå alla tilbud, som leda
til rubbning i grundlag och privilegier.
Hr de Frietskij: Som ledamot uti beredningen bör inför
Höglåfl. R. o. A. jag förklara orsakerna til mina gjöromål
där, och 22 § Riksdagsordningen gifver mig låf at blifva hörd.
Så snart Riksens Ständer behagade öfverlämna til Secrete
Utskottet at i sammanträde med Secrete Deputationen och
25 af det Hedervärde Bondeståndet projectera Konungaförsäkran,
så var detta sammanträde authoriserat at uti samma
project införa, hvad som nödigt finnas kunde at tilläggas.
Ty at jämka de ord och meningar uti 1751 års Konungaförsäkran
ifrån då varande omständigheter och det, som endast
kunde lämpas in på Konung Adolph Fredrich til vår nu regjerande
allernådigste Konung, dertil behöfdes icke et sammanträde
så besskaffadt som detta, utan hade sådant genom Hrr
Talemän och Secreterarne lätteligen kunnat gjöras och i stånden
blifva justerat. Men som Konungaförsäkran vanligen af
Riksens Ständer författad blifvit vid hvarje kröning och aldrig
blifvit ansedd för grundlag, innan de af konungen underskrifne
blifvit, och vid hvarje konunga ombyte undergåt någon
förändring, så bevisas deraf fulkommeligen, at det upgifne
projectet kan komma under öfverlägning och hos Riksens
Ständer nu bifallas.
Den anmärkning, som är gjord vid 5 § uti projectet, at
det ordet samtelige stånden är uteslutit och i stället är infört
Riksens Ständer, vil jag gjerna medgifva, ordet samtelige hade
väl kunnat stå; likväl skulle Riksens Ständer finna för godt
at bifalla förändringen, så skadar den icke; 17 § Riksdagsordningen
förklarar altid tydeligen, huru det ordet Riksens
Ständer bör förstås, och at trij stånds röst icke kan rubba
det fjerde ståndets privilegier.
Hvad uti 9 § finnes förändrat, der det handlas om tjenster
och embetens bortgifvande, synes väl medföra någon skillnad
ifrån Konungaförsäkran 1751, men som grundlag och
432 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
privilegier aldrig böra rubbas, så kan R. o. A. altid härvid reclamera
2 § Adelige Privilegierne och 40 § Regjeringsformen.
Likväl och med samma rätt som de reclameras, med lika rätt
kan ock R. o. A. uti ordalagen gifva efter til vinnande af enighet.
Jag tror icke, at R. o. A. genom födslen lärer vilja behålla
någon praerogative framför sine medborgare til rikets embeten,
när R. o. A. äger uti sit våld det, som är kraftigare och
osvikeligit, nemligen at genom dygd, ära och skickelighet
förvärfva sig rättighet til dem. Utan någon minskning uti
R. o. A:s rättigheter blifver det altså altid fogeligare at eij
mycket bestrida denna ändring, ock jag väntar af R. o. A:s
ädelmod, at den utvägen vidtages både såsom nyttigast och
der jämte hederligast.
Förändringen uti 11 §, der det handlas om de andre ståndens
privilegier, betyder ingenting. Skulle project till privilegier
för Borgare- och Bondestånden framkomma, äger ju
R. o. A. då at förkasta, hvad som deruti kan strida emot medborgares
rättigheter. Och då blifver R. o. A:s röst värkande
enligit hvad grundlagen derom stadgar. Om städernes enskilte
privilegier kan här aldrig vara frågan, de äro oeconnomiska
och kunna, alt som det almänna bästa kräfver, hvarje riksdag
förändras och förbättras efter Regeringsformens klara
lydelse.
Hvad om kronoräntor uti 22 § finnes infördt, bör icke oroa
R. o. A., när 28 § Adelige Privilegierne tydeligen der finnes
åberopad och förbehållen, och mera rättighet, än den utstakar,
lär R. o. A. icke vilja tillägna sig.
För öfrigit at jag gått in uti detta project är til bibehållande
af enighet och förtroende medborgare emellan af alla
stånd. Jag underkastar dessa mina tankar och mig själf
R. o. Ars mognaste och ädelmodiga ompröfvande och tilstyrker,
antingen at projectet må bifallas eller ock, om R. o. A.
skulle finna dervid ännu ytterligare jämnkning nödig, at derom
måtte afgå en förestälning til de andre stånden men uti
så varsamme, så förtrolige, så örne termer författad, at deraf
stånden emellan eij något missförstånd sig yppar.
Detta project blef uti sammanträdet efter monga öfverlägningar
och longsamma debatter med enighet och enhälligt bifal
afgjordt, jag gjör mig en heder af at hafva deruti deltagit.
Konungaförsäkran.
433
Härtil ropades af ganska monga Neij.
Gref. Creutz, J o h. Philip1: Jag antager såsom onekeligit,
at Konungaförsäkran kan ändras efter omständigheterne,
ty så har det skedt vid alla lconungaskiften, så länge
Sverige varit et frit konungarike. Derföre kan den eij kallas
grundlag, ty grundlagens egenskap är at vara oföränderlig.
Regeringsformen stadgar, at hvar Svea konung skal gifva sin
försäkran; derföre skal ock densamma vid hvarje kröning
gjöras och författas. Vore Konungaförsäkran en grundlag, så
kunde densamma aldrig på en och samma riksdag blifva författad
och antagen; utan försäkran konung aldrig krönt, hvaraf
hända skulle, at Svea konung icke blefve krönt, en olägenhet
för riket, som ingen lärer vilja, at den oss skal öfvergå.
Derföre är jag uti den öfvertygelse, at Konungaförsäkran
aldrig är en grundlag, och derifrån går jag icke utan votering.
Den myckna oro, som under hela denne och föregående
discours hos R. o. A. förspordts, hvarunder mycket hördes de
orden, Neij, vij vilja och kunna icke votera öfver lag, hindrade,
at eij alt hvad som sades blef till protocollet hördt, utan
endast då Greve Creutz slöt sitt tal, conformerade sig och biföll
Frih. Carl Sparre.
Hr Wachschlager, Hinr., erkände med tacksamhet
all den möda, R. o. A:s deputerade uti sammanträdet haft under
de brydsamme öfverlägningar, som förefallit vid sammansätningen
af detta project. De hafva gjordt alt, hvad hos
dem städt, men förmodeligen til slut blifvit öfverröstade. Det
bör eij tilräknas dem, at det så beskaffat kommit til plena,
ty det kan och bör eij annorlunda anses än som et project,
hvilcket eij för än nästa riksdag kan blifva lag, enligit hvad
1766 års förordning stadgar.
Anmärkningen vid 5 § om det ordet samtelige, som är uteslutit,
torde vara mera betydelig, än man sig föreställer. Nog
förklarar 17 § Riksdagsordningen, hvad med det ordet stånden
bör förstås, nemligen 4 stånd, men et sådant uteslutande
af det ordet samtelige gjör det åter otydeligt. Man ser nogsamt
redan uti värkställigheten, huru denne lagen uttydes,
som 17 § Riksdagsordningen innehåller, när trij stånds Ta
1
Skall vara: Johan Gabriel.
434 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
lemån nyligen, som bekant är, inhiberat uti Kongl. Maij :ts
Cancellie ledige sysslors besättjande utan at det fjerde ståndet
deruti deltagit, hvilket, utom hvad den åberopade § uti
Riksdagsordningen förmår, är snörret emot hvad Riksens
Ständers underdåniga bref af år 1762 om sådane inhibitioner
förmår. Man finner äfven uti projectet R. o. Ars namn på alla
ställen, der någonsin möjeligit varit, så uteslutit, at ingen
uti hela Konungaförsäkran mera än uti 22 §, der fråga är
om kronoskatteräntor;1 men huru vil man komma åt at reclamera
sådane rättigheter, när trij stånds beslut altid lära blifva
R. o. A. emot och, sedan det ordet samtelige blifvit uteslutit,
desse beslut skola gå i värkställighet.
Hr Wachschlager gjorde sluteligen den reflexion, at ingen
riksdag gått förbi sedan regjeringssättets början, der icke
R. o. A. gifvit efter af sine Privilegier och rättigheter. Denne
nya tillstälning syftar ofelbart deruppå at borttaga det öfrige,
så at R. o. A. omsider eij skulle hafva mera qvar än endast
papperet. At förekomma sådane förluster tilstyrkte Hr Wachschlager,
at R. o A. måtte förblifva vid 1751 års Konungaförsäkran.
Frih. Horn, Christer: Jag erkänner, at närvarande
öfverlägning är mycket granlaga. Höglåfl. R. o. Ars influence
hos de andre stånden nu och 1723 är mycket olika; det
skulle intet passa sig at här anföra orsakerna dertil. Riksens
Höglåfl. Ständers makt är ostridigt så stor, at näppeligen någre
andras i andre stater, der et blandat regimente är infördt,
dermed kan sättas uti jämförelse; men just derföre at Svea
Rikes Ständers rättigheter äro af så stor omkrets och nästan
känna inga gräntsor, är högsta väldets förande med moderation
och lämpa ganska svårt; ty alt motstånd, som icke gitter
temperera et sådant stort välde, ökar det endast.
Höglåfl. R. o. A. har i början efter souverainitetens afskaffande
varit nästan primum mobile vid rådslagens förande. Konungamagten
har tid efter annan undergåt hvarjehanda inskränkning
sedan 1719 och [17]20 års Regeringsformer, som
likväl utgjöra grundvahlen til vår constitution. Nu synes högsta
magten hvälfva liksom til de andre trij stånden, ock då löpa
1 Meningen synes vara ofullständig.
Konungaförsäkran.
435
vij fara at stadna uti en complett democratie, så populaire at
dess like uti andre republiquer i hela verlden icke finnes. Om
det är grundat, hvad om privilegier för de två sista stånden
påsy.ftas, lärer Borgareståndet en generation efter denne finna
själf olägenheten af hvad som intenderas, emedan i våra ansenligaste
stapelstäder liksom i andra fria riksstäder en naturlig
åtskilnad måste förblifva emellan patricier och magistratspersoner,
det förmögnare och mindre förmögna Borgerskapet.
Som nu hvad å bane är indirecte minskar Adelns förmåner
och rättigheter, hvarigenom constitution småningom mer
och mer förvandlas och kränkes, så concluderar jag det Höglåfl.
R. o. A. i det yttersta hålla hand öfver sina förmåner.
En complette jämnlikhet undersåtare emellan är i alla borgerliga
samhällen omöjelig. Den kan endast i ödemarken bland
vilda folkslag äga rum. Vij tjena således icke oss allena utan
ock våra Medständer, fast de icke tro det, med det vij hindra
alla slags nyheter, de måge vara på närmare eller fjermare
håll.
Hr Wadenstierna, Carl: Flere af de värda ledamöter,
som för mig talat, hafva redan förklarat, hvarföre de tro,
at det upgifne projectet til Svea Konungaförsäkran icke medförer
de menliga följder, som synas vil. At R. o. A:s samtelige
ledamöter uti sammanträdet hafva redeliga arbetat uppå
at hindra, det de anmärkte nya tilläggningar icke måtte deruti
inflyta, det är redan inför R. o. A. anmält, och protocollen,
när de af trycket hinna utkomma, skola intyga derom.
Jag för egen del har altid trodt at ofta gjöra nya lagar är
at betaga lagen sin rätta kraft. Våra lagar, som til sin grund
äro nyttiga, kunna väl efter tidernas skiften behöfva förklaring,
men jag anser dock altid nyttigast at icke röra vid dem.
Om desse mine tankar äro värdige Höglåfl. R. o. A:s uplysta
bifall, lämnar jag vördsammast til Höglåfl. R. o. A. at decidera;
jag talar i detta för mig, och mit samvete skal vitna, at
det är min upriktiga och hjertats mening.
Men jag har kastadt svaga ögon på rikets nuvarande stålning.
Et folk, som är til tänkesätt söndrat innom sig sjelf,
utmattadt och fattigt, räcker oss armarna och lika som ropar
at eij gjuta mera olja på elden och öka de olyckor, hvaraf
det nog tryckes. Jag har derföre önskat och ansett för min
436 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
skyldighet at efter min lilla förmåga bidraga til enighets
vinnande i förmodan at derigenom bereda en bättre framtid.
Har jag bedragit mig, så har jag deruti .följdt störste efterdömen.
En stor och lysande Konung har sjelf velat öma sit
folks tilstånd och arbetat uppå at qväfva det agg, som olykligtvis
stånd och stånd emellan samt innom stånd icke är
longt ifrån at uptändas. Jag har på detta ställe hört redelige
män föreställa den skada och det äfventyr, riket skulle råka
uti, om sådant finge sig utbreda. Sådant har förmått mig och
flere R. o. A:s ledamöter uti sammanträdet at, då vij blifvit
öfverröstade, hällre eftergifva och derigenom behålla förtroendet
än at med fåfängt motstånd vidare reta uprörde sinnen.
Jag har derigenom trodt, at det lugn innom oss, som vår allernådigste
Konung påsyftadt, snarast skulle kunna beredas.
Det ligger nu uti Högl. R. o. A:s magt at häruti gjöra som
bäst synes. Jag önskar den Högstes välsignelse til det beslut,
som tages, ock ehurudant det ock må blifva, endast beder at,
innan det tages, Höglåfl. R. o. A. måtte ihugkomma regeringssätt,
fädernesland, medborgare och efterkommande.
Hr Jägerschöld hade författadt sin tanka skriftelig,
den han upläste, så lydande som bilagde ad protocollum utvisar
(Bil. 26).
Hr Fittinghof förklarade sig altid hafva trodt, at hvar
undersåtare skulle vara bäst skyddad vid den lag, som vij redan
äga och kjenna, at derföre 1751 års Konungaförsäkran,
som af monga män blifvit utarbetad och af Riksens Ständer
samt hvar svensk man i 20 år kjänd, voro den bästa. Han
hade altså med mycken oro och bekymmer genomläst det project,
som sammanträdet upgifvit, efter han funnit detsamma
uti flera delar träda Kongl. Maij :ts höghet och R. o. A:s samt
medborgares erkjände rättigheter nog nära. Han kunde altså
för sin del icke gå ifrån 1751 års Konungaförsäkran utan
yrkade, at dervid måtte förblifva.
Hr von Nackreij, Olof: Flere värda ledamöter hafva
redan omständeligen utfört de skjäl, hvaruppå det nu upgifne
project är bygt. Jag behöfver altså eij uprepa dem utan förklarar
allenast, at jag antager desse skjäl som ganska gällande,
at jag anser för riket och oss nyttigast, om vij kunna
vinna enighet innom oss och återställa förtroende med våra
Konungaförsäkran.
437
medstånd, hvarföre jag ock conformerar mig med Hr Fältmarskalken
Grefve Ferssen.
Den oro, som redan börjat visa sig hos R. o. A:s hrr ledamöter,
ökades nu, så at al discours uppå någon stund måtte
uphöra, men när det åter hunnit blifva tyst, erhölt omsider
Hr Gyllensvahn, som sig anmält, ljud, och yttrade
sig: Efter jag med skyldig aktning i flere timar afhördt,
hvad andre värde ledamöter i denna vigtiga fråga behagat anföra,
så hoppas jag få njuta den mig tillständiga rättighet
at uti min tour blifva hörd. Jag undrar icke uppå at hos
Högl. R. o. A:s flere ledamöter finna ömtålighet vid första påseendet
af förevarande project til Konungaförsäkran. Jag har
hördt betänkeligheter deremot anförde men har ock hördt
dem å andra sidan undanröjde, ock at projectet icke innehöllo
något skadeligit. Här är föreslagit at med en deputation
besöka våra respective medstånd och således söka förmå
dem at förena sig med R. o. A. om 1751 års Konungaförsäkrans
bibehållande. Men jag kan eij undgå al dervid gjöra
mina reflexioner. 16 och 17 §§ uti Riksdagsordningen gifva
mig dertil rättighet ock uppå den grundar jag min principe, at
högsta magten uti vårt rike ligger uti pluraliteten på sät, som
desse §§ det utstakar. Onekeligit är, at alla riksstånden äro
med samtelige rikets inbyggare deruti ense, at vij alla önska
Kongl. Maij :ts kröning. När jag jämför denne allmänna önskan
med R. o. A:s hrr deputerades gjöromål uti sammanträdet,
så har jag eij begripit annat, än at hos dem funnits både vilja
och kundskap; men när de eij fått de andre ståndens ledamöter
med sig, ock det hade varit oförsvarligit at genom opposition
gjöra något hinder uti en så högeligen efterlängtad act.
Denne opposition hade ock i sammanträdet varit fåfäng, der
pluralitetens beslut skulle gjöra expedition. At menniskors begrep
äro olika om saker, det lärer oss dageliga förfarenheten,
ock det tilhör mig eij at döma, om en annans är mindre
riktig än mit, men det vågar jag tro, at lika som det begrep,
hvilket R. o. A:s ledamöter uti sammanträdet haft om detta
project til Konungaförsäkran, synes influera uppå pluralitetens
begrep hos Höglåfl. R. o. A., så lärer ofelbart de andre
respective ståndens ledamöters begrep gjöra samma värkan i
deras stånd. R. o. A. vinner altså ingen ändring uti hvad som
438 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
redan blifvit af deras ledamöter antagit, utan stadnar altsammans
uti at förorsaka upskof uti Kongl. Maij :ts kröning. När
nu redan af flere värda ledamöter är bevist, at detta project
icke medförer något meenligit, hvarken för riket, medborgare
eller R. o. A., och jag icke vil hafva at förebrå mig, det
jag med min röst bidragit til upskof uti Kongl. Maij :ts kröning,
så bifaller jag med godt samvete förevarande project och
begjär deruppå proposition.
Hr Sparrschöld, Erich: När man talar för egne, för
sit stånds och flere medborgares rättigheter, så behöfves
icke vältalighet. Jag förklarar altså hel kort, at jag icke kan
antaga det nu upgifne project til Svea Konungaförsäkran, ty
deruti finnas åtskilliga förändringar uti Regjeringsformen, åtskilligt
som minskar R. o. A:s Privilegier, annat som utvidgar
vissa medborgares förmåner på de andras bekostnad med
mera, som redan af flera omständeligare är visat. At eij vilja
antaga det upgifne project kan efter min tanka icke hindra
Kongl. Maij :ts höga och efterlängtade kröning. Jag hyser för
min allernådigste Konung all uptänkelig underdånig tro och
kärlek och lika så mycken håg at se honom krönt som någon
annan, men jag är öfvertygad, at han icke kräfver sin kröning
med förlust af mina rättigheter. Skulle de andra respective
stånden icke vilja hafva något afseende uppå det, som så högeligen
ömar R. o. A., så tilstyrker jag, at Höglåfl. R. o. A. förblifva
vid 1751 års Konungaförsäkran. Med den löpa vij ingen
fara och med den gå vij och kröna vår nådigste Konung
samt bjuda de andre respective stånden at följa med. Jag är
öfvertygad, at ingen skal sätta sig emot den höga acten.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Den dyraste plickt för en
fri svensk at upfylla är, då han a.f sin nådigste konung skall
äska lag för honom och oss. Sådant har det gjöromål varit,
som blifvit ombetrodt ledamöterne uti det förordnade sammanträdet.
Skulle vid denne lagens utarbetning något ofullkommeligit
finnas, som altid vidlåder menniskogjerningar, så
fordrar menskligheten, at sådant dem bör mindre tillräknas.
Men at R. o. A:s ledamöter gjordt alt, hvad i deras förmåga
stått, för at få detta project sådant, som kunde blifva Höglåfl.
R. o. A. til nöjes, derom kan jag med godt samvete försäkra.
Om i sammanträdets protocoller, hvilka nu på trycket lära ut
-
Konungaförsäkran.
439
komma, icke alt skulle kunna hinna at vara så assequerat,
som det der blifvit sagt, så skola bj elkar na i taket af vårt
församlingsrum, om de kunde tala, nogsamt intyga, at alt,
hvad menskligt vara kan, är tilbudit, och mit samvete vitnar
med mig, at jag aldrig eftergifvit mit stånds rätt.
Men den ypperligaste lag är salus populi.
Jag vördar förfädren, som stadgat för oss de fri- och rättigheter
vij nu äga, deras mandom at dervid bibehålla sig och
fast mera deras vishet såväl i det ena som andra. Men tiderne
äro nu förändrade. Jag går som en blixt förbi det, som påfört
oss denna ofärd, vi kunna nu likna et skep, som för at undvika
klippan, hvarpå det skulle krossas, måste vika utur sin
led. Om Höglåfl. R. o. A. med mera svalnade sinnen behaga se
på orden och deras lydelse, så lärer Högl. R. o. A. finna ingenting
annorlunda vara gjordt, än at en vis regjering kan det
hjelpa.
Hvad tillägningen uti ingressen angår, är det eij något nyt,
ty uti 11 § af 1751 års Försäkran utlåfvar konungen at ständigt
bibehålla hvar man vid lag och privilegier, hvilket är detsamma
som at oafbrutit regj era.
Det är sant, at 5 §, sedan det ordet samtelige är uteslutit,
kunde af en annan än en vis konung missbrukas, men med
den Herren, som oss nu af försynen blifvit beskärd, löpa vij
ingen fara. Utomdess förklarar den påföljande 11 § uti projectet,
16 och 17 §§ Riksdagsordningen samt flere lagens rum,
huru denna § skal förstås.
Hvad 9 § yttrar om tjensters besättj ande är eij eller annat,
än hvad 1756 års Tjenstebetänkande redan stadgat. 1739 års
bref var det, som först tog bort täckelset ifrån ögonen uppå
dem i embeten stadde utom R. o. A. Der nämnes förtjenster
såsom förnämligaste medlet, hvarigenom befordran skal vinnas,
alt ifrån den tiden har sådant varit en lag. Men hvad
fara löpa R. o. A. härvid. Kunna eller böra ypperligare förtjenster
gifvas än här innom oss, och skulle någon enda finnas
utom oss, som genom utmärkte förtjenster banat sig vägen
fram, så har aldrig och kan aldrig R. o. A:s ädelmod tillåta,
at en sådan belöning skulle honom vägras.
Lät gjerna hvem som vil komma ut på det fältet, R. o. A.
lär aldrig vilja förvärfva sig rikets tjenster utan genom dygd
440 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
och ära.
Så onödige som de uti 5 och 6 §§ gjorde förändringar äro,
så litet betydande blifva de, när i samma § står infört, at hvar
mans rättigheter skola försvaras. Äro de sådane, sorn efter tidernes
skiften måste förvandlas, så medföra dessa §§ ingenting,
som sådant hindrar.
Mine gunstige Herrar, när alt detta, med hvad mera redan
sagt är, tages i öfvervägande, hvad kan R. o. A. vinna genom
motstånd? Deremot hvad vil det blifva för en utsigt, om trij
stånd enständigt förblifva vid at gilla projectet til Konungaförsäkran
och det fjerde lika enständigt sätter sig deremot?
Vårt regjeringssätt är bygt på enighetens grundvalar, jag anhåller
derföre vördsammast, på det desse grundvalar eij måtte
förstöras, Höglåfl. R. o. A. täcktes förena sig at bifalla det
upgifna projectet.
Hr T ahrn, Per, f örente sig med Hr Lilljehorn och Cancellierådet
Baron Christer Horn. Sådane jämnkningar och
tillägningar uti grundlagen leda omsider til democratie. Han
hade med upmärksamhet hört förfäders förhållande uti nästan
dylik fråga. Deras efterdöme borde eij af R. o. A. utur akt
låtas. Vid et sådant tillfälle behöfs icke at vara feg utan R.
o. A., som de gjordt, enhvar declarera sig, om han älskar
försvara förvärfvade rättigheter, gå fram och skrifva sit namn,
ty at votera öfver grundlag och privilegier, det kan för praejudikats
skull aldrig tillåtas.
Hr Hierta, Lars, se bilagde (Bil. 27).
Baron Pechlin, Carl Fredrich: Det skulle behöfvas
mera tid, än nu är öfrig, om man skulle vilja uptaga och närmare
undersöka beskaffenheten af alla skjäl, som Hr Sparschöld
med de flere herrar uti sine här upläste memorialer
anfördt; at döma af dem så låter det, som R. o. A:s Privilegier
voro trängde, men då jag hördt, hvad flere R.o. A:s ledamöter
af sammanträdet sig yttrat, så är jag fullkommeligen
uplyst och instämmer med dem. R. o. A:s Privilegier komma
aldrig löpa fara, ty så snart R. o. A. allena säger Neij til någon
proposition, som är emot Privilegierne, så kan den aldrig
gå i värkställighet.
Gjerna erkänner jag, at det varit bättre, om 1751 års Konungaförsäkran
fått blifva oförändrad, men när collision uti
Konungaförsäkran.
441
meningarne R. o. A. och de öfrige trij stånden emellan härom
upkommit, så anser jag den säkraste utvägen för R. o. A vara,
at R. o. A. låter projectet gå och endast förbehåller sig Privilegierne
til alla delar orubbade; då kan enligit grundlagen ingen
förtydning äga rum. Vid alt detta behöfves ingen hetta, den
leder mera til öfverilning, som gjör skada. Kalsinnighet och
stadga äro de bäst värkande medel, som kunna användas, ty
i detta hafva vij grundlagen på vår sida. Hvad frågan om
privilegier för det tredje och fjerde stånden angår, som förmenas
vara bifallen genom det at projectet til Svea Konungaförsäkran
gillas, så tror jag mig icke behöfva gå in deruti
nu. Denne gången fordras endast at få Kongl. Maij :ts nådige
Försäkran färdig, på det den högt önskade Kongl. Maij :ts kröning
eij må uppehållas. Skulle framdeles något sådant föreslås,
äger Höglåfl. R. o. A. rättighet då at sig derom yttra.
Hvad som blifvit sagt med åberopande af 1766 års förordning
om lagar nes värkställighet, tror jag vara det svagaste
skjälet, som skulle kunna nyttjas, ty dertil kunde svaras, at
uppå det skjäl kan ingen annan vara emot at bifalla projectet
til Konungaförsäkran än den, som icke åstundar Kongl.
Maij :ts kröning. Dessutom i den omständigheten, huruvida
samma förordning är aplicable til Konungaförsäkran, måste
nödvändigt de trij ståndens pluralitet gälla.
Jag vågar altså föreslå, at R. o. A. icke genom någre förestälningar
eller andre steg gjöra uppehåll uti denne sak utan
bifalla det upgifne projectet men derjämte förklara, at R. o. A.
ville hafva sina Privilegier uti all sin helgd försvarade, at
R. o. A. högeligen önskar vår allernådigste Konungs kröning,
hvarföre ock R. o. A. förblifva vid 1751 års Konungaförsäkran
ock uti de nya tillägningar, som det upgifne projectet innehåller,
reclamera 1766 års förordning om lagarnes värkställighet.
När en expedition med detta förbehåll öfverlämnäs til
Kongl. Maij :t, så ankommer det sedan uppå konung och Råd
at i värkställigheten följa, hvad i Regjeringsformen och Riksdagsordningen
stadgas, ock då är R. o. A:s rätt förvarad.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, sedan tiden nu så
longt vore liden och R. o. A:s mening tillräckeligen utrönt af
discourserne, om icke honom måtte tillåtas at gjöra proposi
-
442 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
tion til bifal uppå 1751 års Konungaförsäkran, hvilket syntes
öfverensstämma med pluralitetens mening hos Högl. R. o. A.
Men härvid hördes under nog sorl mycket Neij svaras ock
förmärktes, såvida man til protocollet under detsamma kunde
höra, at om en sådan proposition skulle besvaras med Ja
och Neij, så kunde derefter påstås votering, men at det eij
vore tillåtit at votera öfver grundlagen, ock för grundlag borde
1751 års Försäkran anses, utan begjärtes at än vidare få
öfverlägga härom.
Hr Baron och Landtm, gaf tilkänna alla dem, som sig
ännu anmält at få tala, och följde i ordningen
Frih. Cederström, Clas, hvilken efter omsider erhållit
ljud yttrade sig.
Det är vijsserligen et angelägit ämne at öfverlägga om, när
man skal författa en act, som skal blifva et contract emellan
konungen och folket. På det sättet anser jag med alt skjäl
Konungaförsäkran, efter densamma vid hvarje ombyte på konungastohlen
skal förnyas och efter tidernes omständigheter
förändras.
Är den som et contract at considerera, så måste nödvändigt
Riksens Ständer såsom contrahenter få yttra sig deröfver och
pluraliteten decidera, hurudant detta yttrande skal blifva. Jag
behöfver eij gå vidare, application till förevarande casus är
tydelig. Det enda, som skulle kunna fordra ännu närmare förklaring
uti det upgifne projectet för at tilfredsställa R. o. Ars
bekymmer och hvaruti man skulle kunna anse R. o. Ars röst
vara värkande, är väl det, som angår rikets tjenster och embeten,
til hvilka man kunde tro, at R. o. A. skulle hafva mästa
rätten. Låtom oss likväl eftersinna, huru härmed förevetter.
Mandom, förstånd, skickelighet, erfarenhet, försiktighet fordras
hos embetsmän, om et rike skal väl styras; tjensterne äro
för riket men icke för perssonerne, som med dem beklädas.
När derföre et ledigt embete skal besättas, böra hufvudsakeligen
desse egenskaper sökas. Alla de värda ledamöter, som uti
sammanträdet beredt oss en Konungaförsäkran, hvaruti desse
grunder äro bibehålne såsom högst hälsosamme för riket, utan
at R. o. A:s rättighet dervid kommit at lida, förtjena derföre
al vår tacksamhet.
När jag härjämte kastar ögonen omkring mig, så finner
Konungaförsäkran.
443
jag största delen af sysslorne uti collegierne och annorstädes
besatta ined ofrälse män; huru litet desse någonsin kunna
komma i competence til någon befordran med någon frälseman,
som icke tjent, kjenna vij något hvar af förfatningarna;
då de hvarken böra eller R. o. A. begjär, at de måge blifva ändrade,
så finner enhvar, huru litet det är, som uti det nya projectet
oroar Höglåfl. R. o. A. Men huru mycken skada riket
skulle få vidkännas, om Höglåfl. R. o. A;s oro ledde til söndring
riksstånden emellan, kan icke undfalla Höglåfl. R. o. A.
uplyste insikt. Desse reflexioner tillika med hvad flere redan
mogit och omständeligen anfördt stadga mig uti den öfvertygelsen
at bifalla det upgifna projectet, men med förbehåll
af R. o. A:s Privilegier, så at de på intet sätt måtte minskas
eller inskränkas.
Frih. Harn milton, Joh. Abr.: Om jag eij haft den
äran vara ledamot uti sammanträdet öfver Konungaförsäkran,
så skulle jag icke begjärt yttra min mening inför Höglåfl.
R. o. A. i detta ämne, sedan så monga värdige och betydelige
män redan yttrat sig. Jag inskränker mig likväl endast innom
det at gjöra redo för min mening. Den dölj de jag icke under
beredningen uti sammanträdet, men när jag sträfvade
emot til det yttersta de tillägningar och förändringar, som af
de andre ståndens ledamöter begjärtes uti nya Konungaförsäkran,
men när det icke vidare värkade, så reserverade jag
mig at uti mit stånds pleno få f ulf öija samma min mening.
Nu är mig tillfället dertil öppet, hvilket jag derföre vil nyttja,
ock förklarar, at om R. o. A. skulle finna för godt at förblifva
vid 1751 års Konungaförsäkran, så fogar jag mig aldeles
til den meningen, så mycket mera som jag anser densamma
för en grundlag, sat emellan Svea konung och dess
undersåtare för evärdeliga tider, följakteligen är öfvertygad,
at om proposition gjöres at förblifva vid densamma, en sådan
proposition eij annat kan än med Ja besvaras enhälligt,
ty hvarken jag eller någon R. o. A:s ledamot lärer vilja gå in
at votera öfver någon af grundlagarne.
Hr Sparrschöld, Carl Magn.: Jag hade icke väntadt
någon skiljaktighet i den mening, som jag uti mit redan
upläste dictamen ad protocollum inför Höglåfl. R. o. A. vågat
förfägta, men sedan märkt så olika tankar finnas innom oss,
29—670435
444 1771. okt. 17. Konungaförsäkran.
utbeder jag mig at få lägga något til hvad jag redan anfördt.
Förändringen, som skedt med ordet samtelige uteslutande
uti 5 §, vil man utom annat dermed försvara, at 17 § Riksdagsordningen
lika väl uti sin kraft bibehålles, om det än
skulle uteslutas, då frågan är om ståndens beslut uti mål,
som röra stånds privilegier och rättigheter. Om så skulle vara,
kunde det då icke få stå qvar och hvarföre är man så
angelägen om dess uteslutande, när man är så mon om at få
skynda med Kongl. Maij :ts kröning? Jag fruktar, det betyder
mera, än man vill tillstå. Alla boklådor upfylde med tryckta
skrifter, som icke gå ut på annat än at förklena R. o. A. hos
nationen. Det steg, trij stånds Talemän nyligen gjordt, at uti
Kongl. Maij :ts Cancellieexpedition inhibera tjensters bortgifvande
med mycket mera bör öpna ögonen, at vij en gång måtte
se, hvad oss är tilämnat. Är det då eij tid at vij stämma
i bäcken, innan det kommer i åen; är det eij rådeligt, at vij
åtminstone förskantsa oss innom lagens beskyd, der den är
tydelig och klar, och med en sådan förmur bevarade, åtminstone
afbida den oss tilämnade attaquen.
Vij hafva redan länge hördt, huru embetsmän i allmänhet
blifva försmädade. Nu börjar afsigten yppa sig, när det skrider
til förföljelse emot dem och de flästa, som det drabbar
uppå, äro R. o. A:s afkomma. Vij behöfva eij längre tvifla,
utan låtom oss ju för dess hälre taga vårt partie at försvara
grundlagen och våra rättigheter med detsamma. Uti en sådan
omständighet äger ingen votering rum, utan om det vore
möjeligit, at icke mer än en enda röst blefve för grundlagens
bestånd, så bör densamma äga decision, och jag anhåller
derföre, at vij nu måtte få Hr Raron och Landtm :s proposition.
Hr L i 11 j e h o r n, Per: Är eij Svea Konungaförsäkran
en grundlag, som omgjerdar konungens och folkets rätt, så vet
jag icke, uti hvilken lag vår säkerhet ligger. Det gjör intet
til saken, at den vid en konungs bortgång tåler at jämkas
efter de omständigheter, som äro lämpelige til den efterträdande
konungen, men aldrig bör någon förändring tillåtas
uti de delar af grundlagen, som densamma innehålla, mindre
tillägningar kunna skje, som medföra förändring uti stånds
privilegier, ty kunde sådant en gång skje, så skulle det sedan
Konungaförsäkran.
445
ofelbart hända vid hvarje förändring på konungatrohnen. I
denne principe står jag så fast, at ingen dödelig kan öfvertyga
mig, det ju grundlag och stånds privilegier böra vara
oryggelige. Derföre anhåller jag än en gong vördsammast, det
behagade Höglåfl. R. o. A. med enhällig stämma förkasta detta
nya project til en Svea Konungaförsäkran.
Mina gunstiga Herrar, lät inga irrbloss förleda oss från den
rätta vägen, som skal leda oss til det ändamål at för nu och
framtiden befästa vårt och rikets väl. Inga busar, som man
målar, böra skräma oss, utan låtom oss följa deras fotspår,
som nu i stoftet hvila men uti longt ohyggeligare tider trampat
för oss den hedersbana, vij nu vandra skola.
Jag medgi.fver gjerna, at i början vij härvid måge bruka all
varsamhet och mogenhet, men vil det eij hjelpa, så är det
yttersta, at vij med värjan i handen försvara våra och frånvarande
medborgares rättigheter. Vij äro eij bättre än förfädren,
som låtit sin blod rinna för fäderneslandets väl, för
lag och rättigheter, men vij hafva deras glants, som skal öka
vår styrka at dermed slå våra förföljare til fota.
Hos Högvälborne Hr Baron och Landtmarskalken anhåller
jag vördsammast, at han icke tillåter någon proposition, som
strider emot grundlag och välfägna Privilegier. Då upfyller
han sin dyra landtmarskalksed värdigt. Om han arbetar på
lagens försvar, så slår hans klubba säkra slag, ock då fruktar
jag icke, at R. o A:s Privilegier löpa någon fara.
Frih. Kagg, Lars, insisterade ännu vidare, hvad han redan
anfördt, och förklarade sig icke utan mycken bestörtning
höra, at man icke vil anse Svea Konungaförsäkran för
grundlag; om eij den act, som innehöllo konungens rätt och
folkets rätt, voro grundlag, så viste han icke, hvad som skulle
kunna så kallas.
Frih. Si g er o t h, Gust. Ad. [von]: I förevarande vigtiga
ämne finner jag min skyldighet vara at äfven förvara min
tanka til protocollet.
Hvilken jag körtel, innefattar i förevarande omständigheter
therutinnan, at säkrast vara månde enligit förordningen
om lagarnes värkställande af 1766 alla nya projecter eij den
riksdagen, då de förekomma, skola cognoscieras utan riksdagen
derpå, hvadan följer, at Konungaförsäkringen af 1751 uti
446 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
ingressen ställes sådan, at Hans Kongl. Maij :t then kan underskrifva
ock eljest förblifver,1 som then är.
Denna omrörde grundlagen bör äfven så obrotsligen efterlefvas
som de öfrige fundamentallagarne, och härigenom är
intet project betagit den rät at nästkommande riksdag öfverses
och fastställas, som vederbör. Emedlertid komma vij ifrån
et oenighetsfrö denne(!), om äfven de öfrige stånden dertil ville
beqväma sig, som igjenoin en deputation dem grundeligen
kunde föreställas.
Besluten uppå Riddarehuset hafva i alla tider utmärkt R.
o. A:s klokhet; jag önskar ock, at närvarande vigtiga ämne
måtte värka det påsyftade ändamålet til rikets sanskyldiga
väl.
Kunde någon lämpa åstadkommas, hvarigenom enighet
stånden emellan kunde ernås och hvars mans rät enligit lagarne
bibehållen, det tror jag för min del vore det säkraste
och försigtigaste.
Hr Rudbeck, Thure Gust.: För at eij vara vidlöftig
åberopar jag mig, hvad Hr de Fritzskij redan anför dt, med
hvilket til alla delar jag mig conformerar. Såsom ledamot
uti det förordnade sammanträdet kan jag intyga, at aldrig
någons tanka varit at röra vid privilegier, utan hafva de andre
ståndens ledamöter uti sammanträdet enhälligt förklarat
sig vilja med största ömhet vårda hvar mans privilegier, frioch
rättigheter, när något sådant varit i fråga. Det är väl
sant, at någon slutsats af den i projectet och dess 9 § införde
ändring, der det angår tjensterne, kunde dragas, som vore en
mindre favorable explication på andra § uti Adelige Privilegierne
än den, som R. o. A. skulle vilja deraf draga, men
uti denne omständigheten har jag varit af den tankan, at
då det angår rikets väl och gäller at befordra enighet, det
vore min skyldighet häldre eftergifva frivilligt än at genom
opposition öka oenighet och misstroende. Sjelfva förändringen
består och mera uti ord än värklighet, då man påminner
sig, huru med tjensters och embetens besättj ande de förflutne
åren tillgått. Åtminstone lärer enhvar med mig kunna intyga,
1 Enligt original bilagt konceptprotokollet rättat från förlagans: förblifva.
Konungaförsäkran.
447
at uti militairen aldrig blifvit gjordt afseende på födsel och
stånd, och vij hafva uti innevarande tider sedt ofrälse officerare,
som upstigit til generallieutenants embete och heder.
R. o. A. hafva altid tänkt nog ädelmodigt för at vägra eller
missunna en väl förtjent medborgare sin befordran. I sådant
tankesätt bör den införde förändringen icke förorsaka R. o. A.
någon oro.
Hvad här är talat om tilämnade privilegier för de tvänne
siste stånden betyder uti mit sinne ingenting. Jag står här på
mit ställe, när en sådan fråga förekommer, med lagen i handen
och utan at oroas svarar kalsinnigt Neij, så kommer den
saken icke vidare. Som nu redan är longt lidit på dagen och
alt, hvad i detta ämne kan sägas, redan lärer vara sagt, för
at komma ifrån saken, så anhåller jag om proposition till
bifal uppå det förevarande project. Afslås den, så förblifver
R. o. A. vid 1751 års Konungaförsäkran.
Hr Has enkamf: Jag hade gjerna som ledamot af sammanträdet
tegat, hälst då jag hör den stora respectabla rösten,
som tyckes redan tillkänna gifva R. o. A:s decision. Men det
blifver och min skylldighet at gjöra redo för mig såsom ledamot
der, när samma röst icke tyckes vilja gilla sammanträdets
gjöromål. Jag beklagar, at de i sammanträdet hällne protocoller
icke hunnit blifva tryckte, på det enhvar finge se, huruvida
R. o. A:s ledamöter i sammanträdet deltagit uti det upgifne
projectet. Jag hoppas, at misstroendet emot desse värde ledamöter
icke skulle hafva varit så stort. För min del har jag
uti sammanträ [det] declarerat, at jag icke tilltrodde mig tilständigt
vara at gå in uti någon förändring af 1751 års Konungaförsäkran
vidare än hvad regentens persson, chronologien
och de sedan 1751 erkjände grundlagar fordra. Jag tror
eij eller, at någon har dertil magt.
Svea Konungaförsäkran är en grundlag, om eij af annat
dock af det skälet, at den innehåller ord från ord flere §§
af Regeringsformen. Den utstakar undersåtarenas rättigheter
och innehåller Kongl. Maij :ts nådiga löfte at vilja antaga de
lagar, som Ständer finna godt för sig och riket gjöra.
Det är sagt, at Svea Konungaförsäkran är et contract, et
förbund emellan konung och folket. Antages det, så blifver
ännu angelägnare at eij tillåta någon förändring, ty contract
448 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
skal slutas med samtycke å ömse sidor, men den väg har aldrig
blifvit påtänkt at öfver samma Försäkran inhämta Kongl.
Maij :ts nådiga yttrande. Detta öfvertygar mig, at Riksens
Ständer aldrig ansedt Konungaförsäkran för annat än en
grundlag, som bör vara orubbad. När härtil kommer, at uti
det nya projectet anledning gifves til at sätta privilegier i
fråga, så lärer ingen tvekan kunna upkomma, hvad man bör
gjöra.
Höglåfl. R. o. A. hafva i dag låtit för sig upläsa protocollen,
hålne på detta stället i våra förfäders sammankomst, då
privilegier sattes i fråga. Det tilhör oss, som äro i samma
belägenhet, at lystra til så vördade exempel. Jag tycker mig
redan se Höglåfl. R. o. A. beredda att taga det beslut, at Privilegierne
böra bestå bredevid grundlagen. Jag känner annars
eij någon frukt af regeringssättet, ty det kan komma på et
ut, hvad som tager af mig mine fri- och rättigheter, när jag
mister dem. Jag gjör mig en heder af at vördsamt biträda
uti alt, hvad som R. o. A. kan gjöra til försvar af grundlagen,
Privilegier och hvar medborgares i lagen grundade rätt. När
alle de värda ledamöter, som anmält sig, fåt tala, så väntar
jag et beslut, som blifver et vördat Ridderskap och Adel värdigt.
Hr Leijonankar: Svea Konungaförsäkran är en konungens
förbindelse at hålla våra grundlagar. Konungen är
lagens man, och hans Försäkran (om jag får låf at säja) hans
höga embetesed.
Försäkran genom någon olikhet i ordasätten förändrar derföre
icke grundlagen, den blifver altid bestående och vinner
gjenom Försäkran en ny bekräftelse. Frih. Sparre har redan
fullkommeligen bevisat, at det upgifne projectet hvarken förändrar
grundlagen eller inskränker Privilegierne, hvarföre jag
mig ock med honom conformerar.
Genom 11 § uti projectet äro ju Privilegierne aldeles bevarade,
när der står, at icke något stånds privilegier utan alla
fyra Riksens Ständers enhälliga samtycke skola vidröras
eller förändras. Denne § är nog bindande och förklarar, huru
litet betydande vara vil, at uti 5 § det ordet samtelige Riksens
Ständer är uteslutit och i det stället endast behållit ordet
Ständer. Mera tydeligt hade det kunnat vara, om der stått
Konungaförsäkran.
449
samtelige stånden, öfvertygad af detta med det mera, Frih.
Sparre anfördt, at det nya project til Svea Konungaförsäkran
på intet sätt rubbar grundlag och Privilegier, protesterar
jag emot al aplication af 1766 års förordning, den jag
finner ledande ifrån vårt högst önskade ändamål, Kongl.
Maij :ts höga kröning, och begjärte proposition till bifal uppå
projectet.
Härtil svarades med nog sorl Neij.
Hr Baron och Landtm.: Sedan Höglåfl. R. o. A. nu i flere
timar haft tilfälle at höra hvarannan öfver förevarande vigtiga
ämne, så at föga mera deruti lärer kunna anföras, åligger
det mig at nyttja mit embetes skyldighet och at afbryta
discourserne för at gjöra proposition. Den bör jag hämta af
hvad pluraliteten tyckes vilja tilstyrka, och det är, at R. o. A.
vil förblifva vid 1751 års Svea Konungaförsäkran. Mig åligger
äfven at i akt taga, det flere påmint sig icke kunna tillåta
någon votering öfver mål, som enligit 1766 års förordning
om grundlagarnes värkställighet icke få afgjöras samma riksdag,
som de proponeras. Jag har altså trodt mig vinna en utväg,
som närmast leder till at förena de olika meningar uti
följande proposition:
Bifaller R. o. A., at et extractum protocolli projecteras, som
til de andre respective stånden kommer at afgå och i de alfvarsammaste
samt anständige ordasätt föreställer de skäl,
som skola förmå dem at förblifva vid 1751 års Konungaförsäkran
i conformité med 1766 års förordning om lagarnes
värkställighet.
Men när denne proposition var upläst, ropades dertil Ja
och Neij med mycket sorl.
Efter en long stund, sedan det hunnit sagta sig, anförde
Hr Durietz, And. R u d.: Jag nödsakas förklara, det jag
eij kan antaga denne proposition, ty jag har deruti eij funnit
statum questionis så uptagen, som jag förestält mig densamma.
Här är begjärt bifal på projectet till Konungaförsäkran,
der jämte af andra at en förestälning uti extractum protocolli
må projecteras til de andre respective stånden med påminnelser
vid någre förändringar ifrån 1751 års Konungaförsäkran,
som finnas uti det nu upgifne projectet; desse bägge meningar
skulle kunna jämkas tilsammans uti en proposition och
450 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
med Ja besvaras.
At vilja förblifva vid 1751 års Konungaförsäkran och sätta
til principe, at en Konungaförsäkran emot 1766 års förordning
icke kan tåla jämnkningar, strider emot R. o. A:s beslut,
som sjelfva bifallit det sammanträde af alla fyra ståndens ledamöter,
som Secrete Utskottet föreslagit til Konungaförsäkrans
uppsättande, emot sjelfva naturen af saken, ty vij äro
här samlade för at få vår alle[r]nådigste Konung krönt. Ingen
kröning kan skje utan at Försäkran, som Konungen sit
folk gifva skal, förut är färdig; när vij nu emot en sådan
Försäkrans antagande åberopa 1766 års förordning om lagarnes
värkställighet, blifver det en contradiction at vilja kröning
men at förklara, det vij eij kunna emot lagen fastställa
någon Försäkran, som Konungen oss vid sin kröning gifva
skal. En hårdhet emot väre medbroder uti sammanträdet,
hvilka, efter de samtyckt, at det författade project till Konungaförsäkran
måtte komma til ståndens plena, skulle kunna
dömas brotslige efter 11 § i den åberopade 1766 års förordning.
Derjämte vågar jag tro, at 1751 års Konungaförsäkran
icke til nu varande tid och omständigheter är applicable
i några af de delar, som mäst synas öma R. o. A. Til exempel
om det skulle mig tillåtas at tala om hvad tjensterne angår,
hvilka så mycket öma R. o. Ars flere ledamöter och om hvilka
påstås, at 2 § Adelige Privilegierne och 40 § Regeringsformen
uti det upgifna projectet äro rubbade, ifall 9 § skulle
förblifva sådan, som den nu är föreslagen; så frågar jag, huruvida
40 § Regeringsformen och 2 § Adelige Privilegierne
nu kunna åberopas, sedan de redan uti 1756 års Tjenstebetänkande,
som R. o. A. sjelfva gått in uti, fått en sådan förklaring,
som aldeles öfverensstämmer med nu förevarande
project till 9 § Konungaförsäkran. Jag tillstår, at då Tjenstebetänkandet
1756 var under bepröfning och fastställande, föreföll
det mig svårt at detsamma bifalla, men nu, sedan det
blifvit lag, anser jag för min skyldighet at detsamma erkänna.
Jag kan eij veta, hvad sedan den tiden så mycket förändrat
allas sinnen, at hvad som då utan svårighet bifölls nu anses
för så ganska skadeligt; jag känner icke, hvaruti orsaken
till en sådan förändring kan ligga.
Uti 22 § af projectet, som angår äganderätten till krono
-
Konungaförsäkran.
451
räntor, äro R. o. A:s Privilegier derjämte nämnde, så at
R. o. A:s rät, sådan som densamma uti bokstafven lyder, är
bevarad.
När R. o. A. med mannamod och kall blod afvärja alt, hvad
som directe syftar på grundlagars och Privilegiers förändring,
så vinnes ändamålet säkert, men icke derigenom at man
föreställer sig i förtid farligheter, der inga äro. Altså tillstyrker
jag Höglåfl. R. o. A. at eij uppehålla med sitt beslut utan
tillåta at nu emottaga proposition uppå .förevarande project
til Konungaförsäkran och detsamma bifalla.
Frih. Horn, Fred.: At ytterligare styrka, hvad som redan
blifvit sagt till bevis, at Konungaförsäkran eij kan ändra
grundlagen, får jag äfven åberopa mig 23 § uti 1751 års Konungaförsäkran;
när så är, hvarföre skola då hittils okjända
tillägningar gjöras uti 1771 års Konungaförsäkran. Uti det,
som 9 § angående rikets embetens besättjande innehåller, är
ju en tydelig förändring gjord uti Regjeringsform och Adelige
Privilegierne. Desse grundlagar classificera tjensterne, en
del til hvilka förslag i Rådet upsättas, en del som föreslås af
collegier och chefer, och utsätta med klara ord, at de embeten,
til hvilka i Rådet förslag gjöras och som kallas de högre
embeten, skola af infödde svenska af Adel besättas. Jag ser
ingen möjelighet, så länge vij ännu få äga vårt nu varande
sälla regeringssätt, at kasta öfver ända dessa grundlagar.
Hvad de mindre tjenster vidkommer, så har det i alla tider
blifvit i akt tagit, at dertil af collegier blifvit föreslagne promiscue
af alla stånd efter förtjenst och skickelighet.
Icke är det min mening, eller lärer någon af R. o. A:s värda
ledamöter, som äro af samma mening med mig, vilja afslå
förtjenster sin belöning. Jag instämmer häldre med Hr Generalen
Rudbeck uti det intygande, at aldrig har och aldrig
kan det upväcka missundsamhet, när en redelig medborgare
med heder och värjan i handen banat sig vägen til befordringar
uti militairen. Våra förfäder hafva genom den vägen förvärfvat
sig ära, det må för andre hädanefter gjerna stå öppet
på samma sätt, genom concession af R. o. A., men aldrig at
lagen skal ändras, som en gång är vedertagen, eller R. o. A.
samtycka til sina der utstakade rättigheters förminskande.
Jag styrkes så mycket mera i den tankan, som de andre re
-
452 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
spective ståndens ihärdighet at påstå denne ändringen tyckes
utvisa, at de intendera något annat; hvaremot om deras upsåt
icke är at betaga R. o. A:s Privilegier sin kraft, så lärer
det snart kunna finnas af det svar, de lämna uppå R. o. A:s
protocoll, om genom et sådant Höglåfl. R. o. A. behaga meddela
dem sina tankar öfver Konungaförsäkran.
Jag tillstyrker, at et sådant extractum protocolli må från
R. o. A. derföre expedieras. Ehuru innom oss kunna yppas olika
meningar i andra saker, så böra vij likväl i detta vara
enige.
Jag accuserar ingen för mindre välvilja, som eij funnit sig
uti at bifalla detta förslag at med extractum protocolli gå til
de andre stånden. Jag är sjelf ofta i den belägenheten at vara
intagen af min sak, men detta rörer hela ståndet gemensamt;
deruti bör ingen skiljaktighet kunna vara. Vij se, huru
hela dagen blifvit använd utan at komma til slut, ty vij
kunna icke bifalla en Konungaförsäkran så beskaffad som
den projecterade; mine gunstige Herrar, jag besvär Eder alla
vid våra förfäders minne, vid Edert egit bästa och vid Edra
efterkommandes välfärd at häruti vara enige. Vinna vij eij
enighet innom oss i detta, så är det fåfängt at tänka på vårt
försvar, men förena vij oss, så vare jag utskuten utur Edert
gemenskap, om jag eij med yttersta krafter med lif och blod
skall, hvad hos mig står, bidraga til vårt försvar. Vår enighet
den skal värka och återskaffa oss de andre ståndens förtroende
och högaktning. Mine Medbroder, vij hafva hittills värdigt
följ dt hvarannan, förfäders exempel har upmuntrat oss;
låtom oss samhälligt fortfara at stå vid lagen, icke tillåta votering
öfver det, som är lag. Vij gifva hvarannan handen derpå,
det skall blifva et järtecken, at vij snart få se vår nådige,
vår ällskade Konung krönt och slut på desse våra brydsamma
öfverlägningar.
Frih. Cederhielm, Josias: Jag har aldrig tviflat, at
Svea Konungaförsäkran ju är en grundlag, när Riksens Ständer
vid hvarje kröning densamma besvärja. Nu hör jag försvaras,
at Konungaförsäkran icke är någon grundlag; uti dessa
olika meningar skiljer sig nu R. o. A.; huru skola vij komma
derifrån? De, som tro Konungaförsäkran vara en grundlag,
dö förr på stället, än at de tillåta någon votering öfver
Konungaförsäkran.
453
grundlagen. De andre åter önska at genom en proposition och
votering få slut på denne eij mindre långe än brydsamme öfverläggning.
I vårt regeringssätt är endast pluraliteten, som
deciderar, och icke hvar individe med sin mening. Vij få derföre
låf at utröna pluralitetens decision först, om Svea Konungaförsäkran
är en grundlag eller eij.
Hr Linderstett, Johan: Innan jag kan komma til
at besvara den proposition, om det upläste projectet til Konungaförsäkran
skal bifallas, så bör jag först veta, huruvida
1766 års åberopade förordning ligger mig i vägen eller eij.
Sedan det är afgjordt, blifver frågan om sjelfva projectet,
hvilket jag anhåller, at det sedan punctevis måtte genomgås,
ty en del af de införde ändringar kunde jag väl sedan vara
hågad at bifalla, hvaremot andre åter äro af den beskaffenhet,
at jag dem med min röst förkastar.
Hr Liljehorn, Per: Jag anser såsom bevist och det på
osvikeliga grunder, at Svea Konungaförsäkran är en grundlag.
Den innefattar ord från ord flere de betydeligaste §§ af Regeringsformen
och förr erkände grundlagar, den innefattar
alla undersåtarnes rättigheter, sådane som vij dem uti privilegier
och auctoriserade acter undfått. Jag kan aldrig samtycka
at sätta sådant under votering.
Ingen är, som icke måste medgifva, at uti det nu upläste
projectet til den nya Konungaförsäkran en del af väre rättigheter
äro borta, ja, ända til namnet af R. o. A. Så är det på alla
ställen, undantagande et enda, uttagit. Jag behof ver eij, mine
gunstiga Herrar, ytterligare bedja Eder at stå faste vid at
försvara desse rättigheter; men jag anser för en skyldighet
at för min egen del förklara, det jag häldre dör än tillåter
någon votering öfver privilegier och rättigheter. Låtom oss
följa våra förfäders exempel och det samhäldigt, concordia
res parvae crescunt, discordia maximae dilabuntur. Der kunna
väl gifvas svårigheter innom oss uti olika meningar, som
vij hafva om saker; men aldrig kan annat [än]1 meningen
vara en och densamma, då det gäller oss själfve; då skola vij
sammanbindas uti den närmaste vänskap. Det är bedröfligt,
at detta skal skje vid et sådant tillfälle som detta, men sjelf
-
1 Konceptprotokollet.
454 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
va föreningen skall gifva oss glädje, med inbördes sämja och
kärlek skola vij sedan utföra de vigtigaste ärender at gjöra fäderneslandet
sålt och hos främmande magter stort. Förfare vij
på samma vis som 1723, så gå vij fram ock vij skola bestå.
Ingen votering kan tillåtas i detta, utan är någon af annan
tanka, så stige han fram och teckna sit namn vid landtmarskalksbordet.
Alla vij andra vele ock underteckna den förbindelse
at til vårt försvar stå alla för en och en för alla.
Mycken hetta och oro visade sig under alt detta hos R. o. A.,
som länge varade med ömsom yrkande af Ja och Neij. När
det efter en long stund hunnit sakta sig och tyst blef, yttrade
sig
Frih. von Essen: Höglåfl. R. o. A. lärer uplyst finna, at
detta ingenting deciderar, likväl måste et beslut tagas. Jag anhåller
derföre ock önskar, at R. o. A. med kalsinnighet och
mera lugn behagade öfverlägga, huru vij skola komma dertil.
Vanligt är väl, at när et stånd eij annorledes kan hinna til et
beslut uti en sak, så skal det skje genom votering. När det
nu af en del påstås, at 1766 års förordning icke tillåter votering
i denne sak, men af en annan del, at denne förordning
icke ligger i vägen at pröfva projectet och afgjöra saken, så
skal väl pluraliteten af bägge dessa meningar utrönas genom
votering. Det är den naturliga vägen at komma til slut. Här
ropades åter af ganska monga Neij, Neij, icke votering uti det,
som angår grundlag och Privilegier. Jag är icke för min mening
så intagen, at jag ju högre önskade enighet och at vij
med samhällig röst taga et beslut; ville derföre gjerna, at våra
medbroder kunde få öfvertygelse om det, som är R. o. A:s
tanka, och i den meningen begär hos Högvälborne Hr Baron
och Landtm, jag at få den proposition besvarad, om 1766 års
förordning ligger Höglåfl. R. o. A. i vägen at nu pröfva det
nya projectet.til Svea Konungaförsäkran.
Hr von Post, Fredr.: Jag kan eij annat än bedröfvas
deröfver, at frågan om R. o. A:s Privilegiers förvarande skal
innom R. o. A. sjelfva kunna dragas så långt ut. Jag anser Svea
Konungaförsäkran för en grundlag, men om den ock icke förr
skulle blifva det, som ingen lärer neka, än Kongl. Maij :t densamma
underskrifvit, huru kunna vij emot 1766 års förordning
öfver densamma votera. Dertil lärer ingen, som är af
Konungaförsäkran.
455
min mening, sig kunna begifva. Derföre vågar jag föreslå, at
vij nu komma öfverens ock til nästa plenum projecteras et
extractum protocolli at afgå til de andre respective stånden,
som innehåller de skäl, hvarföre R. o. A. på intet sät kunna
ingå uti någon pröfning af den föreslagne Konungaförsäkran
utan vilja förblifva vid den redan 1751 antagne. De, som
ibland oss äro af den tankan at vilja pröfva det utgifne projectet
til Konungaförsäkran, förlora eij härigenom sin röst,
ty detta kan bifallas med det förbehåll, at när extractum protocolli
skall justeras, det blifver öppet lämnat at detsamma
förkasta, i hvilken händelse projectet til Konungaförsäkran
kan punctevis genomgås. Derigenom vinnes åtminstone tiden
och at någonting efter en så long öfverlägning i dag blifvit
gjordt. Annars om detta förslag eij antages, få vij väl lof
at afgjöra, om 1766 års förordning tillåter oss at granska det
förevarande projectet; men jag skulle eij anse för nyttigt at
sätta under votering om värkan af en grundlag. Dertil tror
jag oss icke äga rättighet.
Hr Sprengporten, G. M., Major: Kunna vij votera
om 1766 års förordning, så kunna vij ock votera om Regjeringsf
ormen; bägge äro erkände grundlagar. Lika så kraftig
är äfven i mit sinne 1751 års Konungaförsäkran, ty den innehåller
det, som är ock skal blifva grundlag.
Jag anser derföre all ny och hittils okänd tillägning för
högst skadelig ock som leder oss til at jämka på grundlagar,
hvarigenom regeringssättet skal snart nog blifva vacklande.
Det är altså otäckt och oförsvarligt för hvar riksdagsman at
gå in uti någon ventilation om de i det nya projectet gjorde
tillägningar och förändringar; det är lika så farligt som ovärdigt.
Efter denne principe erkänner jag den af Hr Baron och
Lantm. oss gifne proposition för riktig ock, då vij eij kunna
votera, påstår, at enhvar af oss går fram och densamma
med våra underskrifter bekräftar.
Hr Stålhammar, CarlLeonhard: Jag vil tala oförskräckt
för konung och för mit stånd. Det skulle gjöra mig
ondt, om den beskylningen lades på oss, at vij ville hindra
Kongl. Maij :ts kröning, för det at vij icke kunna gå in uti
det upgifne projectet til en förändrad Konungaförsäkran. Vij
äga en, redan antagen och stadfäst 1751. At blifva vid den
-
456 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
samma är at utan omgång vilja påskynda kröningen, men at
deruti vilja gjöra ändringar, det är at lägga hinder i vägen
för densamma, och det må inför det almännas och efterkommandes
ögon få blifva för deras räkning, som upkommit med
desse nyheter, om kröningen derföre blifver upskuten, ock
som kastat detta trätofröet in ibland stånden. Det är så mycket
mera ömande at se en håg tändas och underblåsas at
förfölja R. o. A., som jag icke vet, at R. o. A. någonsin begjärdt
eller velat taga något ifrån sina respective medstånd af
deras rättigheter. Det är förunderligit, at Konungaförsäkran eij
skal vara grundlag utan et contract; på samma grund blifver
äfven Regeringsformen et contract emellan konung och folk,
hvarefter riket skal regjeras; Riksdagsordningen et contract
hvarefter riksstånden skola sig rätta. Lika så litet som desse
contracter med regjeringssättets bestånd kunna förändras, lika
så litet Konungaförsäkran. Jag conformerar mig med Hr
Lilljehorn ock förklarar, at jag aldrig kan samtycka til at sätta
grundlag under votering, ty jag anser det ovärdigt för et
uplyst R. o. A., farligt för regjeringssättets bestånd och reserverar
mig denne tanka til protocollet för framtiden. Jag tilstyrker
deremot, at vij följa förfädernes exempel och med
enighet försvare regjeringssättet eller ock med detsamma uppoffra
oss.
Hr de Fritskii: Jag förklarar härmedelst, at Konungaförsäkran
är en grundlag, men icke förrän Kongl. Maij :t densamma
underskrifvit. At vij nu icke äga någon Konungaförsäkran
lärer alla vidgå, ty ingen är ännu af Kongl. Maij :t
under skrif ven, men utan grundlag skulle icke regjeringssättet
kunna bestå. Derföre har ock Kongl. Maij :t gjenast i Paris
vid sit tilträde til regj eringen gifvit sin höga förplicktelse
at hålla och regj era efter grundlagen och den Försäkran,
som han framdeles vid sin kröning skulle sina undersåtare
gifva. Derföre hafva Riksens Ständer updragit sina ledamöter
uti sammanträdet at utarbeta en Konungaförsäkran, hvilket
eij behöfts, om 1751 års Konungaförsäkran varit en grundlag.
Efter denna förklaring får jag äfven tillägga, det jag icke
finner något uti det upgifne projectet, som leder til at inskränka
R. o. Ars rättigheter. Men skulle et eller annat finnas,
Konungaförsäkran.
457
som kastar otydelighet uppå dem, så vill jag gjerna å de ställen,
der sådant kan förefalla, taga uplysning och öfvertygelse,
allenast at R. o. A. i ordning behagade öfver sådane ställen
sinsemellan öfverlägga. Men på det eij någon proposition må
gjöras öfver en sak, som flere påstå, at det är emot lag at
gå in uti någon öfverlägning om, så vil jag medgifva, at den
första proposition må blifva, om R. o. A. finner, at det åberopade
lagens rum uti 1766 års förordning är lämpeligit til förevarande
casus. Jag skal eij eller vara emot at, som Hr von
Post föreslagit, et extractum protocolli måtte afgå til de andre
respective stånden, som upgifver R. o. A:s tvifvelsmål vid
förändringarne, men at med en talrik deputation öfverlämna
detsamma, at deruti åberopa sig 1766 års förordning eller at
uti starkare uttryk och alfvarsammare förestälningar emot
det upgifne projectet vilja författa samma extractum protocolli,
det anser jag för vådeligt och mindre bidragande til
enighet och förtroende. Jag kan med så mycket mera trygghet
yttra dessa mina tankar, som jag nöjd med min lott hvarken
drifves af ärelystnad eller egennytta utan endast har för
afseende at råda til det, som för fäderneslandet är nyttigast.
Det extractum protocolli, som således skulle komma at projecteras,
kan jag så mycket hälre bifalla, som det skjer med
vilkor, at detta bifal icke må ligga någon i vägen vid justeringen
i nästa pleno, som vil anföra alla sina påminnelser
såväl vid detsamma som uti hufvudfrågan.
Frih. Ridderstolpe, Carl, som likväl måste afbida en
lång stund, innan den ständigt påstående oro, som hos R. o. A.
förmärktes, åter hunnit sakta sig, anförde:
Då vij tvista om rättigheter utom oss, så nödgas jag beklaga,
at vij bryta emot de rättigheter, som oss efter Riddarehusordningen
tilkomma innom desse murar, nemligen at med
tålamod höra hvarannan. Jag anhåller derföre vördsammast,
at vij börja med at bibehålla den först.
Hvad det i .fråga varande project angår, vil jag kanske medgifva,
at under en svagare regent R. o. A:s rättigheter kunde
lida. Men i de vördade händer, som nu föra riksstyret, löpa
de ingen fara. Jag beklagar högeligen, at samtelige R. o. A:s
hrr ledamöter eij sett vårt bemödande uti sammanträdet med
de andre ståndens ledamöter, hurudant detta project i början
458 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
var tilskapat, ock huru det sedan blifvit jämkat; jag är försäkrad,
at det misstroende, som en eller annan kunde tro sig
hafva anledning till at hysa för oss, skulle snart försvinna.
Konungaförsäkran antager jag för at vara en grundlag, och
det så länge den konung lefver, som densamma gifvit. Om
Riksens Ständer så för godt finna, kan den ock blifva en
grundlag under dess höga efterträdare. Gifve Gud vij kunna
komma på godt sätt ifrån de tilläggningar, som äro gjorde uti
det nya projectet. Lät oss, som föreslagit är, genom et extractum
protocolli gjöra et försök hos våra respective medstånd
och förmå dem accedera med oss til 1751 års Konungaförsäkran.
Kanske vij vinna derigenom någon närmare jämnkning
uti förändringarne. Jag går gjerna med uti alt, hvad som
leder til enighets och förtroendets bibehållande, och i grund
af de lagar, som sammansätta vår regjering, tilstyrker jag detta
försök. Derföre kunde plenum beramas til nästa lördag och
vij i dag åtskiljas ock emedlertid et sådant extractum protocolli
upsättas at nästa gång justeras. Äro skjälen gode, som
deruti äro införde, böra de gälla hos hvar man. Då har R. o. A.
producerat på et värdigt sätt ock ordenteligen beredt sig vägen,
innan man kommer til proposition uti hufvudsaken.
Hr Linderstett, Johan: Höglåfl. R. o. A. hafva visat
bekymmer öfver hvad sorn1 i1 det förevarande projectet til
Svea Konungaförsäkran skal innehålla, ländande til inskränkning
uti Privilegierne; at komma ifrån saken utan at sätta
dem i fråga kunde man icke föreslå at tillägga en § af innehåll,
at Kongl. Maij :t vil, ehvad förändringar til ordalag, som
uti Konungaförsäkran finnas, hålla R.o.A. sine Privilegier
oförkränkte, sådane sorn de i bokstafven lyda, eller ock at
R. o. A. förena sig om, som af monga begjäres, at projectera et
extractum protocolli til nästa plenum; det blifve at följa förfädernes
exempel, allenast at vij i dag komma til något slut
med en deliberation, som redan varat för länge.
Hr Baron och Landtm, hemstälte, om honom kunde tillåtas
at gjöra proposition til et sådant extractum protocolli, med
reservation at all talan i sjelfva saken är enhvar öppen både
11 konceptprotokollet äro dessa ord tillagda ovan raden utan ändring
i meningen.
Konungaförsäkran.
459
mot och med. Men under jämt sorl, så at eij alla kunde fatta,
hvad således blifvit proponerat, ropades af ganska monga
häremot Neij.
Frih. von Essen: Fredr.: Huru viljen I, mine gunstige
Herrar, komma ifrån detta ämnet med anständighet? Ehuru
min mening icke varit sådan ifrån början, vil jag dock nu
med de fläste bifalla, at et extractum protocolli upsättes. Men
at begynna med en beskickning til de andre stånden af en talrik
deputation ... Här afbröts åter talet med Nej och Ja...
Frih. von Essen afbidade, at det saktat sig, ock fortfor sedan
: Om R. o. A. behagar slut, så sku vij antingen samtycka
til någon slags utväg eller ock votera deröfver. Kan eij samtycke
enhälligt vinnas, måste väl på de skjäl, som sagde äro,
åtminstone utrönas, om R. o. A. kunna votera.
Hr von Engeström, Joh.: Konungaförsäkran är en
grundlag, ty den innehåller grundlagen, ock min riksdagsfullmagt
säjer det. När jag svurit min Konung trohetseden, så
har jag besvurit Konungaförsäkran af 1751. Huru kan det nu
vara mig tillåtit at gå ifrån densamma; det står eij mera uti
min magt. Uti samma principe skulle jag tilstyrka, at Höglåfl.
R. o. A. sig förenar. Jag hemställer til Höglåfl. R. o. A:s ädelmod,
om icke vår erkända grundlag och våre Privilegier aldrabäst
conserveras derigenom, at R. o. A. utan at decidera sig
öfver det nya projectet gå med extractum protocolli ang. 1751
års Konungaförsäkran och angelägenheten af dess bibehållande
til sine respective medstånd. Skulle R. o. A. i förtid taga
något beslut öfver projectet, så händer lätteligen, at de trij
ståndens röst utgjöra beslutet; derföre önskade jag, at vij
måtte här undvika votering öfver sjelfva projectet.
Gref Lövenhielm, Carl Gust., påminte, at icke måtte
mera talas uti hufvudfrågan, sedan proposition redan är
gjord, utan endast angående regleringen af sjelfva proposition,
och förklarade sig önska, at den måtte blifva eftersom
Frih. von Essen demsamma begjärdt, då han hoppades, at
man skulle kunna komma ifrån saken utan votering, efter nu
voro nog långt lidit inpå aftonen.
Gref Lewenhaupt, Charle [s] Em., instämde med
Grefve Lövenhielm deruti, at nu endast borde discoureras om
proposition. Den som Hr Baron och Landtm, behagat gjöra,
30—670435
460 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
vöre Hr Grefven nöjd med och hade derföre densamma med
Ja besvarat. Men då äfven några Neij hördts, så hemstälte Hr
Grefven, om icke öfver samma proposition borde voteras.
Här afbröts åter talet med ganska monga Neij, vij kunna
icke votera öfver grundlagen.
Grefve Levenhaupt förklarade häruppå, at han icke
begjärte någon votering öfver lagen, icke om 1751 års Konungaförsäkran,
icke om 1766 års förordning, utan om et extractum
protocolli til de andre stånden skal afgå enl.
Landtm :s proposition.
Hr von Gerdten, Carl Mauritz: Som detta ventilationsämnet
nu uppehållit R. o. A. öfver tijo timars tid ock
vij icke på något sät kunna ingå uti et så lagstridigt beslut,
som det vöre at votera öfver en grundlag, så ser jag för min
del intet annat medel at komma ifrån denne kinkuga öfverläggning
än det, at Hr Baron och Landtm, täckes anbefalla
Riddarehussecreteraren på bordet framlägga en bok rent papper,
på det hvar ock en der kan .framträda sin mening at
teckna och sit namn undersättja, hvarigenom bäst utrönas
kan, om någon så vanbördig medlem innom dessa murar finnas
skulle, som så åsidosatt sin riddersmannaähra, at han
skolat såldt sig til en ofrälsemanna träl. Jag gjör mig fulleligen
öfvertygad, at om detta af mig upgifne medel vidtages,
så lärer, sedan underskrifterne uphördt, ingen af dette lystra
samhället finnas, som icke där sin protest med sit namns undersättjande
antecknadt emot en så lagstridig votering, ock
då hafva vij värdigt uppfylt våra skyldigheter, trädt uti våra
förfäders fotspår och vist, at våra ådror hysa samma blod som
förfädren 1723, om hvars utmärkta och hedrande upförande
uti en dylik sak vij genom de i dag upläste handlingar blifvit
underrättade. Detta påstår jag måtte för min räkning til
protocollet tagas.
Alt detta sades, under det mycken oro förspordes ibland
R.o. A.
Frih. Rehbinder, Berndt: Jag vördar den nit för
lagen, som hos R. o. A. framlyser, ock tror aldrig, at det förevarande
project til Konungaförsäkran kan af R. o. A. antagas.
Jag har hördt flere förslag, huru R. o. A. skulle förfara i
detta. Jag tilstyrker, at vij taga sådane steg emot våre respec
-
Konungaförsäkran.
461
tive medstånd, som icke uprörer hat och misshällighet. Det
vore oförsiktigt at gifva fram en soupcon emot dem, som skulle
de uti bifall på projectet til den nya Konungaförsäkran
hafva brutit grundlagen. At nu skrifva under en declaration
för 1751 års Konungaförsäkran och åberopa 1766 års förordning,
det värkar eij annat, än at vij få deras af slag på hvad
R. o. A. häri kunde föreställa. Men at med extractum protocolli
uti varsamme ordasätt föreställa de respective medstånden
R. o. A:s skjäl, hvarföre R. o. A. eij kan antaga förändringarna
uti det upkomne projectet, äfven at med en hederlig
deputation besöka dem och munteligen föreställa saken, det
är i sin ordning. Der följa vij med hvar man. Vilja de respective
stånden då eij gifva något efter af deras ledamöters påståenden
om de gjorde förändringarne, då förklarar jag, at
jag står med til sista man och försvarar lag och rättigheter.
Hr Baron och Landtm, i anledning af hvad som ytterligare
blifvit sagt hemstälte, om icke R. o. A. ville förena sig derom,
at et extractum protocolli må projecteras til nästa plenum,
som uti värdige och kraftige uttryck öfverlämnar til de
andre stånden de skjäl, hvarigenom R. o. A. kunde förmå dem
at förblifva vid 1751 års Konungaförsäkran. Härigenom förmodade
han, at öfverlägningen för i dag kunde uphöra, hälst
om det förbehåll vid denne proposition gjordes, at för enhvar
skulle vara öppet lämnat at i nästa pleno fulfölja öfverlägningen.
Men detta besvarades med Ja och Neij.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus, sökte väl at tillstyrka
detsamma, at R. o. A. måtte följa förfädernas exempel
ock förena sig om et sådant extractum protocolli, på samma
sätt som Frih. v. Essen det redan tillstyrkt; voro dervid
ingenting bortgifvit, ty at vidare öfverlägga om saken vore
derföre ingen betagit.
Hr Baron och Landtm, gjorde äfven ånyo samma proposition,
men den besvarades med Ja och Neij, hvarunder et
jämt sorl hindrade, at R. o. A:s ledamöter föga kunde höra,
hvarken hvad Hr Baron och Landtm, proponerade eller hvarannan.
Hr Soop förklarade sig nöjd med proposition om extractum
protocolli, ifal det ansågos med samma för afgjordt, at
462 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
R. o. A. icke vilja gå ifrån 1751 års Konungaförsäkran.
Hr Schönström: När R. o. A :s extr. prot. är färdigt ock
en deputation dermed får afgå til de andre respective stånden,
är icke 1751 års Försäkran med detsamma bifallen.
Hr Soop: Jag önskade beslutet häröfver så tydeligt, så
at det upgifne project til en ny Konungaförsäkran aldrig hos
R. o. A. mera måtte kunna komma under ventilation.
Hr Baron och Landtm, föreslog, at uti extractum protocolli
kunde införas, at R. o. A. bibehålla 1751 års Konungaförsäkran
oförändrad ock anmoda de andre stånden at dertil
accedera; men detta besvarades med Ja och Neij.
Gref Löwenhielm, Carl Gust.: Frih. von Essen och
Hr de Fritski hafva bifallit, at extractum protocolli måtte afgå
till de andre respective stånden, som föreställer, huruvida icke
bäst vore at förblifva vid 1751 års Konungaförsäkran, efter
månge torde betänkeligit falla at deruti tillåta någon ändring,
sedan 1766 års förordning torde för alla ändringar deruti ligga
i vägen. Kan sådant skje utan at vara R. o. A:s beslut at
förblifva vid 1751 års Försäkran, så går jag gjerna in deruti
at bifalla proposition men icke på annat villkor.
Frih. Horn, Christer: R. o. A. hafva nu användt hela
dagen at höra hvarannan i detta ämne. Omsider har Hr
Baron och Landtm, gifvit oss proposition; om densamma kunna
vij eij förenas. Frih. von Essen, Hr de Fritskii, Frih. Rehbinder
hafva alla föreslagit jämnkningar för at komma öfverens
om någon slags proposition. Ingendera har blifvit antagen.
En sådan ventilation gjör upmärksamhet, ock svårigheten,
som finnes innom oss, kan eij annat än öka svårigheten
för oss at kunna beveka de andre respective stånden at
med oss gå in; något böra vij likväl besluta, ock om vij bifalla
det projecterade extractum protocolli at få upsättas i varsamma
och vänliga termer, så visa vij vår håg och önskan om
enighet och förtroende, jämte det vij för i dag komma till
slut. Kanskje jag kunde få föreslå, at i stället för extractum
protocolli R. o. A. skulle begjära at än ytterligare få med de
andre ståndens ledamöter sammanträda för at öfverenskomma
om de gjorde tilläggningar i Konungaförsäkran. Kanske
det faller lättare at motivera munteligen om alla tvifvelsmål
härvid. Häremot kunde väl invändas, at de andre respective
Konungaförsäkran.
463
stånden eij gå inn uti detta; men et försök at förmå dem dertill
kan eij skada. Vilja de förtroende och enighet, så är all
liknelse at de komma; afslå de R. o. A:s offert, då är snarare
liknelse, at de intagne til ovilja emot R. o. A. icke syfta på at
med oss hålla enighet och förtroende.
Hr Lilljehorn, Per: Efter nya omständigheter sig yppat,
utbeder jag mig at helt kort få öfver dem yttra mig.
R. o. A:s beslut blifver ju at anse 1751 års Försäkran såsom
antagen; så fattar jag meningen.
Härtil ropades Ja och Neij.
Hr Lilljehorn fortfor: I följe deraf samtycker jag till
Hr Baron och Landtm :s proposition, at et extractum protocolli
afgår til de andre respective stånden, som i de kraftigaste
termer föreställer, huru R. o. A. omöjeligen kunna gå inn uti
at bifalla projectet til den nya Konungaförsäkran, hvarest
tilläggningarne synligen gå ut på R. o. A:s förtrampande; at
derföre R. o. A. begjär, til bibehållande af sämja och enighet
emellan stånd, för den värdighet, stånden böra söka at inbördes
bibehålla sig uti, för regjeringssättets bestånd, at de andre
respective stånden ville foga sig häruti til jämnkning med R.
o. A. I annat fall at R. o. A. är nödgat at för regeringssättets
bestånd, Konungens, egne och medborgares rättigheter dö med
värjan i handen än at se grundlagen genom förändringar blifva
rubbad och inkräktningar skje på de rättigheter, som
R. o. A. samt flere medborgare, hvilka eij få deltaga i ståndens
gj öromål, emedan sådant ändå i längden aldrig kan bära sig.1
Hr Uggla, Leonhard Magnus, conformerade sig
härmed och ansåg för afgjordt, at R. o. A. förblifva vid 1751
års Konungaförsäkran.
Men under nog sorl hördes, at härtil ropades Neij af flere.
Hr Leijonmark, Gust. Ad.: Jag kan eij dölja, huru
underligit mig förefaller, at A. o. A. så länge kunna öfverlägga
om en så beskaffad fråga som denne. Det är i min
tanka eij lofligit at tvifla på grundlagen; börjar man dermed,
så hafva vij på slutet ingen constitution; huru skal det
se ut för en allmänhet, at vij på et svenskt Riddarehus eij
1 Meningen tyckes vara ofullständig.
464 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
komma ifrån hvarannan uti den frågan, om Konungaförsäkran
är en grundlag. Den var grundlag uti Konung Adolph
Fredrichs regimentstid men skulle nu icke subsistera? Jo, vij
kunna aldrig vara förutan Konungaförsäkran, om regjeringssättet
skal äga bestånd, derföre har ock Kongl. Maij :t vid
sit första tilträde til regjeringen gifvit oss sin Försäkran ock
deruti bekräftat den af 1751. Det är fria svenska män icke
värdigt at med destill[e]rade ex[c]eptioner blanda bort en
så ren sanning. När 1766 års förordning stadgar, at ingen förändring
i grundlagen må fastställas samma riksdag, som den
blifvit projecterad, gifves då väl någon magt, som kan pålägga
mig at afstå ifrån en besvuren grundlag ock min deruti grundade
rättighet.
Sedan jag lagt detta til grund, kan jag nu komma til det,
som jag tänker angående sättet at hos R. o. A. afgjöra denna
sak.
När en så stor del af R. o. A. vilja blifva vid grundlagen,
så äger den öfrige delen, som vil gå i öfverlägning och bifalla
det nya projectet til Konungaförsäkran, at foga sig. Vij
äga ingen rättighet at ställa under votering det, som redan af
Riksens Ständer är för lag gillat och antagit. I följe häraf
bör et extractum protocolli, som innehåller R. o. A:s tanka om
det nya projectet, afgå til de andre respective stånden. Jag
begifver mig gjerna dertil, at det i början må skje uti de fogeligaste
termer, men värkar eij det, at R. o. A. då under åberopande
af 1766 års förordning förklarar sig icke kunna gå
ifrån sit beslut. Jag anhåller altså om proposition til et sådant
extractum protocolli, hvaruti lägges til grund, at R. o. A.
icke gå ifrån 1751 års Konungaförsäkran.
Hr von Nackreij, Olof: Den proposition, som Hr Karon
och Landtm, oss gifvit, innehåller alt hvad de önska, som
vilja bibehålla 1751 års Konungaförsäkran. Lät oss anse Konungaförsäkran
som en grundlag, men vij måste der jämte
anse det för en Ständers rättighet at stadga om sig och riket;
et sådant stadgande skal ju gjöras uti Konungaförsäkran. Uppå
denne lika så osvikeliga sanning, som all annan den vij
efter vå[r] constitution erkänna, bygges deras mening, som
vilja bifalla det upgifne projectet. Huru skola vij nu åtskiljas
uti dessa olika meningar utan genom votering. Dervid våga
Konungaförsäkran.
465
vij ingenting, ty det, som skulle vara oss mäst om hjertat,
Adelige Privilegiernes bibehållande, är icke i fråga, ingen del
deraf kan utan vårt egit samtycke tagas oss ifrån. Det öfriga,
som är sjelfva det väsendtelige af grundlagen, kan eij eller
svigta, när vij hålla oss fasta dervid. Hela vår oro angår några
förändrade ord, som till sin värkan aldrig kunna influera
uppå det, som i grundlagen är tydeligt och hufvudsakeligit.
Deremot låtom oss se på följderne af de svårigheter,
R. o. A. i denne fråga skulle gjöra, Kongl. Maij :ts väntan uppå
at alt måtte komma i den ordning, så at han kan utsätta termin
til sin kröning; allmänheten väntar med oro uppå en så
vigtig act, alla veta, at R. o. A:s svårigheter hindra densamma.
Vore icke det, at uppehållet kan gjöra R. o. A. mindre actade
och älskade uti allmänhetens ögon. Visserligen är Hans Kongl.
Maij :t nog nådig at eij derföre med mindre gunst anse R. o. A.,
ty han häfver allernådigst förklarat sig villig at underskrifva,
hvad Försäkran som Riksens Ständer gilla ock till underskrift
honom i underdånighet öfverlämna.
Jag tilstyrker derföre, at vij icke längre uppehålla med det
beslut, som R. o. A. i denne sak taga vil. Ock som, då olika meningar
äro, lagen och pluraliteten skal oss åtskilja, så anhåller
jag, at R. o. A. måtte decidera först öfver den frågan, om
Konungaförsäkran, sådan som den 1751 utgafs, skal anses
för permanent, eller ock at vij votera öfver den af Hr Baron
och Landtm, oss gifne proposition. Skulle ingendera kunna
antagas, efter R. o. A:s ledamöter synas mig icke äga nog tranquilitet
för at höra hvarandra med redighet och ordning, så
anhåller jag, at vij i dag måtte åtskiljas, då det redan är
longt lidit in på aftonen.
Hr Soop: Sedan vij uti 9 timar ventilerat öfver en sak, så
tyckes det vara tid at taga något beslut.
Jag hörde en proposition, at et extractum protocolli skulle
upsättas och med en deputation afgå, som hos de andre respective
stånden anmäler, at R. o. A. icke kunna gå ifrån 1751
års Konungaförsäkran samt skjälen dertil på det kraftigaste
utförde, hvarvid 1766 års förordning eij bör utelämnas; den
vil jag förblifva vid. Det går eij an uti den ställning, R. o. A.
nu äro, at längre upskjuta med at taga et beslut.
At gjöra en förestälning uti allmänna ordalag, hvartil gag
-
466 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
nar det, när tydeligen synes, at de andre ståndens ledamöter
uti sammanträdet varit preparerade, så at alt, hvad R. o. A.s
ledamöter kunnat der föreställa, intet värkat.
Hr Gyllensvahn: Jag trodde enligit hvad 6 § Riksdagsordningen
stadgar, at sedan proposition var gjord, vij
skulle få votering. Nog har jag hördt mycket Neij och Ja under
de monga discourser, som förefallit, sedan proposition blef
gjord, men ingen lärer vilja efter ljudet decidera plurali teten,
och förr än Ja och Neij uti voteringssedlarne deciderat,
lärer ingen vilja framför den andra praevalera sig af sin mening
eller påstå sit begrep vara rättast. Vij hafva fått project
til flere propositioner, ibland dem äfven den at i extractum
protocolli förklara, det R. o. A. förblifver vid 1751 års Konungaförsäkran
enligit 1766 års förordning om lagarnes värkställighet.
Men när 1751 års Försäkran med R. o. A:s bifal är
remitterad til deputerade af alla 4 stånden at i sammanträdet
öfverses, så är det ju authoriserat, at den tålte förändringar
och tillägningar. Förändringarne äro gjorde med alla 4
ståndens ledamöters samtycke, annars hade väl R. o. A:s ledamöter,
om de dissentierat, kommit med särskilt votum.
Rlifver icke det en contradiction at nu utan någon gifven anledning
eij kunna gå ifrån hvad vij förut beslutit, at nu vilja
blifva vid 1751 års Konungaförsäkran, den R. o. A. förut afgjordt
behöfva ändring.
Vid det förslag, at i stället för votering enhvar går fram
och skrifver sit namn, påminner jag, at det är snörret stridande
emot Riksdags- och Riddarhusordningen. Jag vil som
redlig riddersman försvara grundlag och Privilegier, när det
gäller, men anser onödigt at visa mig i förtid, då det intet
behöfs. Jag fogar mig derföre hälst til den proposition at
med extractum protocolli i vänlighet söka förmå de andre
respective stånden til jämnkning uti tillägningarne, om den
skulle antagas. Vinner den eij bifall, så begjär jag proposition
til bifal uppå det upgifne projectet, hvaröfver pluraliteten sedan
genom votering deciderar, på det vij måtte komma ifrån
saken.
Mycken oro continuerade under alt detta, så at innan någon
kom at tala, en long stund måste väntas för at få ljud,
jämte det at talet oftast afbröts, så at ganska svårt vara ville
Konungaförsäkran.
467
at til protocollet höra hela sammanhanget af hvad enhvar
talade.
Hr Lagersvärd, Fredr., efter en long stunds väntan
utbad sig at få förklara, det han förenade sig med Frih. von
Essen uti project till proposition. Konungaförsäkran ansåg
han som en grundlag, sedan densamma af Kongl. Maij :t vore
underskrefven, altså kunde 1751 års Konungaförsäkran eij nu
vara sådan, innan Hans Kongl. Maij :t den underskrifvit. At
bifalla Frih. von Essens förslag, dertil styrktes han så mycket
mera, som R. o. A. då följde förfädrens exempel, hvarom
R. o. A. nyligen hördt berättelsen. Men skulle en sådan proposition
med almänt bifall eij få gjöras, så reclamerade Hr Lagersvärd
16 § Riksdagsordningen och begjärte på det upgifne
projectet proposition.
Hr von Post, Fred.: Af hvad som händer i denne longsamma
öfverläggning kan Höglofl. R. o. A. sluta, huru det gått
deras ledamöter i sammanträdet, der vij haft trij stånds ledamöter
förenade emot oss, när innom R. o. A. så mycket motstånd
skjer. At R. o. A:s ledamöter icke kommit med särskilt
votum til plena ägde så mycket mera skjäl, som genom jämnkning
och begifvande i vänlighet med mycken möda man omsider
fått projectet i den form det nu är, hvaremot särskilt
votum betagit al utväg til at få detsamma jämkat i sammanträdet,
detta votum icke värkat mera de andre ståndens bifall
än nu R. o. A:s förestälning kan gjöra.
Sjelfva projectet, sådant som detsamma nu är, anser jag icke
kunna af R. o. A. antagas, det innehåller värkeligen nya lagar.
Men jag måste bekänna, at det eij annat kan än falla
tungt til at försvara 1751 års Konungaförsäkran emot de
trij respective stånden samt R. o. A:s Privilegier, när vij uti
vår mening finna här motstånd af väre egne. Hvad kraft skal
uti en sådan ställning R. o. A:s röst äga. Mina gunstiga Herrar,
låtom oss med förenade krafter försvara lagen, Kongl.
Maij :ts rättigheter och våra Privilegier och enhälligt bifalla,
at et extractum protocolli uti alfvarsamma och anständiga termer
blifver upsat til nästa plenum, som, sedan det är justerat,
kan til våra respective medstånd afgå. Detta angår oss alla,
derföre böra vij med förenade hjertan understödja det. Om
enhvar för sig arbetar häruti, så måste det värka. Denna pro
-
468 1771, okt. 17. Konungaförsäkran.
position förenar ock allas våra meningar, ty de, som vilja blifva
vid 1751 års Försäkran, vinna hvad de åstunda, ock för
dem, som vilja antaga projectet, är altid framdeles öppet lämnat
at få denne deras mening under vidare öfverlägning.
Ännu fortfor den myckna oro, som hos R. o. A:s ledamöter
upkommit, så at föga de kunde höra hvarannan, men sedan
Hr Baron och Landtm, omsider med mycket möda erhållit
ljud, hemstälte han, om icke bästa utvägen til at sluta
denna longsamma öfverlägning voro den, som nu blifvit föreslagen,
efter de fläste syntes sig derom vilja förena, och gjorde
följande proposition:
Bifaller R. o. A., at et extractum protocolli projecteras, som
anmäler R. o. A:s beslut samt i de alfvarsammaste och anständigaste
ordasät föreställer de andre respective stånden de
skjäl, som skola förmå dem at förblifva vid 1751 års Konungaförsäkran
i conformité med 1766 års förordning om lagarnes
värkställighet?
Men densamma besvarades med Ja och Neij.
Mycket sorl hindrade åter en long stund, at eij något kunde
redigt til protocollet höras.
Hr Linderstett, Erich: Föga lärer Höglåfl. R. o. A:s
ledamöter kunna mera fatta någon mening af hvad som säges.
Hade jag hop, at alla ville instämma uti den nu gjorde proposition,
skulle jag gjerna begifva mig, men som det svårligen
i afton lärer kunna komma dertil, så hemställer jag, om
icke vij få åtskiljas ock i morgon åter sammankomma at jämka
våra tankar närmare?
Frih. Sigeroth, Gust. Ad. [von], påminte, at under
denna longsamma ventilation åtskillige perssoner torde vara
tilstädes, som eij tillhörde Riddarehuset.
Hr Baron och Landtm, bad derföre R. o. A:s hrr ledamöter
intaga sina ställen i den ordning de ägde, och at enhvar
sedan examinerade sin bänk, hvarunder Riddarehusfiscalen
skulle besigtiga och draga försorg om gångarne.
Detta skedde.
Hr Lager svärd, instämde uti Hr Linder stets begjäran
at upskjuta öfverlägningen ock at man bättre kunde komma
derifrån, om i öfvermorgon blefve plenum. Detta vore eij
ovanligt utan hade redan skedt 1760 års riksdag.
Konungaförsäkran.
469
Hr von Post, Fredr.: Vij hafva nu talat så mycket at
eij mera återstår at säja. Mine gunstige Herrar, låt oss nu
komma öfverens at taga et beslut; hvad kunna väl våra medstånd
säja om en sådan longvarig deliberation. Vår samdräktighet
skal gjöra beslutet kraftigt. Jag anhåller derföre än
en gong, at vij nu bifalla den proposition, Hr Baron och
Landtm, behagat oss gjöra.
Hr Baron och Landtm, förestälte äfven detsamma.
Men då härtil svarades Ja och Neij, hemstälte han, om icke
R. o. A. då ville åtskiljas för denne gången ock åter nästa lördag
sammankomma för at vidare öfverlägga.
Men detta besvarades äfven med Ja och Neij.
Frih. Hamilton, Joh. Abr.: Frågorna, som skola afgjöras,
äro tvänne:
1 :o. Om icke R. o. A. förblifva vid 1751 års Konungaförsäkran
endast med den förändring, som chronologien, Konungens
arfsrät, förtroendesembeterne med de flere sedan erkjände
grundlagar fordra.
Kan den proposition eij antagas utan votering, så skola vij
2:o votera öfver denna proposition, ock det kan skje nästa
lördag.
Hr Lagersvärd, Fredr.: Som R. o. A. besvarat alla
propositioner med Neij och Ja, så måste väl proposition först
genom votering decideras, ock det kunde om lördag skje.
Hr Baron och Landtm, upläste ånyo sin gjorde proposition.
Men densamma besvarades med Neij och Ja.
Ock yrkades af somliga at få proposition på projectet til
Konungaförsäkran, af andre deremot, at eij kunde voteras
öfver om man skulle gå ifrån 1751 års Konungaförsäkran,
efter den voro en grundlag.
Baron Pechlin: När propositionen är besvarad med Ja
och Neij, så måste väl Höglåfl. R. o. A. determinera, hvad proposition
som skal gjöras, ock komma vij eij på annat sätt
derifrån, så måste vij derom votera. Jag anhåller än en gong
at få höra den, som Hr Baron och Landtm, oss gifvit. Förena
vij oss derom eij, skal väl votering decidera, om vij få
förblifva vid densamma eller skola öfverlägga om en annan.
Detsamma begjärte äfven Frih. Bunge och Hr Hasen
-
470 1771, okt. 17—19. Konungaförsäkran.
kamf med flere.
Hr Baron och Landtm, upläste ännu en gång denne proposition,
men som den åter med Ja och Neij besvarades,
så upsatte Hr Baron och Landtm, följande proposition
til votering:
Bifaller R.o.A., at et extractum protocolli projecteras, som
til de andre respective stånden kommer at afgå och i de alfvarsammaste
samt anständige ordasät föreställer de andre
stånden de skjäl, som skola förmå dem at förblifva gid 1751
års Konungaförsäkran i conformité med 1766 års förordning
om lagarnes värkställighet.
Den, som bifaller, at ofvanstående proposition må g joras,
skrifver Ja.
Den, det eij vil, skrifver Neij; vinner Neij, öfverlägges i
nästa pleno om en annan proposition.
Efter någon kort ventilation gillades denne proposition och
anslogs.
Bordsherrarna utnämndes och voro:
Grefve Löwenhielm,
Hr Soop,
Hr Silfversparre,
Hr Enschöld,
Hr Bilang,
Hr Funk,
Hr de Carnal.
Voteringen börjades kl. 3/4 til 10 om aftonen.
R. o. A. inlade sina voteringssedlar efter uprop.
De frånvarande upropades andra gången, voteringssedlarne
upbröts, lästes och räknades; då befunnos
Ja 383,
Neij 276.
Hvaröfver bilagde voteringsinstrument1 författades, som af
bordsherrarne underskrefs och genast för R. o. A. uplästes.
Hvarefter plenum åtskiljdes kl. emot 3 om morgonen.
1 Uteslutet här.
Värvade soldaters lön.
471
År 1771 den 19 October.1
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabr. Leijonhufvud.
R. o. A. intogo sina ställen.
För R. o. A. justerades project til extractum protocolli angående
den värfvade soldatens lön och inquartering samt dess
förbättrande.
Hr A m i n o f f, Fred., gjorde härvid den anmärkning, at
han icke fant något talat om förbättring af officerarens gage;
trodde likväl, at densamma icke borde förbigås af samma
grund som 1765, då officeraren lika såväl som soldaten erhöllo
sit gage efter cours.
Hr Göös, Lorentz: Om extractum protocolli afgår, sådant
som det nu är upsatt, torde officerarne förlora den förmån
at kunna få något sedan. Der jämte gjorde han ock den
reflexion, at om cours och dyrhet faller, så vore obilligt, at
solldaten samma förhöjning på gaget, nemi. 14 öre k:rmt om
dagen, skulle ständigt njuta, men kanskje farligt at då vilja
minska det igen. Derföre hemstälte han, om icke tilläggas
kunde, at denne förhöjning varar, så länge cours och dyrhet
äro så höga.
Hr von Essen, Fred., anförde, at om uti slutet af extractum
protocolli, hvarest står, at förbättring uti inquarteringsvilkåren
äfven sträcker sig til officerarne i de garnizoner,
hvarest kronan betalar servicen, de understrukne orden,
hvarest kronan betalar servicen, gå ut, så hade han härvid
ingenting at påminna. Derjämte som stats- och financevärket
äro noga förknippade, så at när courssen blifver lägre, alla
löner och gager kunna betalas uti contant eller speciemynt,
så kommer denne förhöjning då at uphöra, hvilket äfven uti
et extr. prot. kunde tilläggas.
Hr Fittinghoff begjärte, at förhöjningen måtte beräknas
solldaten ifrån den dag, då Riksens Ständer taga sit beslut.
Hr Linderstett, Erich, trodde, at det snarare skulle
befordra saken hos de andre respective stånden, om ingen
1 Anteckning i marginalen: Just. den 12 Febr. 1772.
Värfvade
soldaters
gage.
472 1771, okt. 19. Värvade soldaters lön.
anticipation skjer. Äfven fruktade han, at det skulle möta
svårigheter, om angående förhöjningen på officerarnes gage
infördes. Hvad inquarteringen angingo, så voro för Stockholms
garnizonsregimenter en särskild förfatning, men efter
hvad i de öfrige garnizoner brukades, ansågo han för nyttigt,
at det, som uti projectet vore infördt angående servicen, måtte
få stå qvar. Påminnelsen, som blifvit gjord, at det skulle
vara svårt til at sedermera minska solden för värfvade kneckten,
sedan den en gong på detta sätt blifvit ökad, beviste
angelägenheten deraf, at solden til något vist borde utsättas,
ty efter 1766 års förfatning beräknades gaget i början efter
66 m:s cours, sedermera, då växelcoursen föll, efter 42 m:s
course och 1769 efter 48 markers course, hvilken förändring
såsom för kneckten ganska ovanlig värkade hos honom misstroende
för officerare.
Uppå Hr Baron och L a n d t m:s proposition biföls, at Frih.
von Essens gjorde tillägning uti 2 momentet infördes med följande
ord, efter de orden 74 öre k:rmt om dagen: så länge
och intil dess aflöningen kan skje med specie eller courant
mynt; äfven biföls, at de orden i slutet, hvarest kronan betalar
servicen, gå ut.
Hvarefter detta extractum protocolli uplästes och gillades,
så lydande:
S. d. Företogs Borgareståndets extractum protocolli af d.
28 sisth September, hvaruti ståndet ömar den nöd och förlägenhet,
hvaruti rikets invånare och gemene man, men i synnerhet
underofficerare och solldater vid de värfvade regimenterne
råkat genom alla varors omåtteligen stegrade priser, och
finner dem böra erhålla någon förbättring uti deras lön och
vilkor samt, på det nödige medel och utvägar dertil måge kunna
utses, pröfvat godt at sådant til Secrete Utskottet öfverlämna,
som äfven ägde at tillse, huru och på hvad sätt underofficerare
och gemene man vid de värfvade regimenter
måge uti deras inquarteringsvilkor tillika kunna i någor måtto
hugnas utan ny tunga för städernes invånare, hvarom Secrete
Utskottet med berättelse och betänkande til Riksens Ständers
plena hade at inkomma.
R. o. A., som med särdeles fägnad inhämtadt sine respective
Värvade soldaters lön.
473
medstånds beredvillige biträde uti en sak, som i längre tid
varit R. o. A. om hjertat ock hvarom R. o. A. vid flere riksdagar
påminnelse gjordt, har icke velat upskjuta med detta angelägna
och menskligheten hedrande ärendets afgjörande
utan
den förändring och tillägning:
1 :o. At underofficerare och corporaler vid de värfvade garnizonsregimenter
i Sverige undfå lika med hvad deras vederlikar
i Finland åtnjuta.
2:do. At den värfvade solldatens lön med tillökningen utsättes
til en viss penning, som eij är växelcoursens stigande
eller fall underkastad, nemi. 14 öre k:rmt om dagen, så länge
och intil dess aflöningen kan skje med specie eller courant
mynt, hvarvid dock iakttages, at hvad en del värfvade troupper
i vissa garnizoner utöfver detta beräkningssätt njuta, dem
äfven hädanefter til godo kommer.
3.'tio. At denne tilökning bestås allenast för 80 man af
hundrade på sät, som kongl, brefvet af d. 29 Maij 1770 rörande
gratification .för då varande Hans Kongl. Höghets Prints
Fredrich Adolphs Regimente förmäler och proportionaliter
för de svagare compagnier, hvaremot regimenterne bibehållas
vid de vilkor, kongl, brefven af d. 22 Octob. 1766 samt 20
Febr. 1770 med passevolancens åtagande dem til erkänna,
hvarutinnan de ifrån månadsmunstringar äro frikallade; men
under exercitiemånaderne betalas förhöjningen för fulla styrkan,
emedan då ingen permittering tillåtes.
4:to. At samma förhöjning eij emot kongl, brefvet af d. 13
September 1727 får beräknas för någon framfluten tid.
5:to. At förbättringen uti inquarteringsvilkoren äfven sträcker
sig til officerare uti garnizonerne, hvarest kronan hetalar
servisen.
Ock skulle detta genom utdrag af protocollet de öfrige respective
stånden hörsamt, tjenst- och vänligen communiceras.
Ut supra.
Hr Linderstett, Erich, anholt, at en deputation måtte
afgå med detta extr. prot., hvartil samtycktes, och utnämndes:
Gr.
Duker,
474 1771, okt. 19. Konungaförsäkran.
Extr. protocolli
angående
Regeringsformen(!)
til
de andre
stånden.
Hr v. Schantz,
Hr Brummer,
Hr Stråhle,
Hr Jernschöld,
Hr Hökeflyckt, fullm. Hr Stålhammar,
Hr Rolandt, fullm. Hr Linderstett,
Hr Lilljehorn,
Hr Gripenberg.
Hvilka, så snart det var renskrifvit, dermed afgingo.
2. Uplästes det öfver sista votering författade voteringsinstrumentet.
Äfvenledes förteckning på de herrar, som under sidsta votering
ståt i skanket, åtta til antalet, hvilka enligit Riddarehusordningen
gjordt sig förf alne til 30 d. k:rmts plickt hvardera,
tilsammans 240 d. samma mynt, ock remitterades til
Riddarehusdeputationen at om böternes infordrande efter
som stadgat är besörja.
3 :tio. Hr Baron och Landtm.: Sedan Högl. R. o. A. faststäldt
den i sista pleno gjorde proposition, så vore nu et extr.
prot. projecterat, hvilket kunde få upläsas.
Härtil svarades med stark röst Ja, dock hördes äfven någre
Neij, ock upkom nog rörelse, i det en del ville anse proposition
gjord och bifallen, andre deremot at ännu skulle afgjöras,
huruvida något extr. protocolli måtte projecteras eller
eij.
Frih. von Essen: Det vore väl sant, at han icke hördt
annat än at frågan, som Hr Baron och Landtm, nu gjordt,
vore besvarad med Ja och Neij.
Härvid inföllo ganska monga och påstodo, at frågan voro
enhälligt med Ja besvarad.
Frih. von Essen fortfor: Jag önskade det, ty enighet
är det, som skal befordra saken. Min tanka är icke at
bringa til votering, om något extractum protocolli skal upsättas.
Jag vil gjerna samtycka dertil, allenast det skjer på
sådant sät, så at enighet och förtroende bibehålies.
Jag fant uti sista pleno, at R. o. A. nästan allmänt ville samtycka
dertil, at et extractum protocolli projecteras, men den
longsamma ventilationen gjorde, at vij icke begrep hvarannan.
Nu kunna vij höra hvarannan med mera lugn, derföre
Konungaförsäkran.
475
må projectet upläsas, ock sedan kunna vij med hvarannan
öfverlägga, huru det skal blifva.
Rösten hördes almän, at projectet til extractum protocolli
måtte upläsas, men der jämte at den genom sista votering .faststälte
proposition borde anses som bifallen ock altså ingen
vidare ventilation vara tillåten, om et extractum protocolli
skal afgå, som förklarar, at R. o. A. förblifva vid 1751 års
Konungaförsäkran i conformité med 1766 års förordning.
Efter några discourser förenade sig likväl R. o. A. at höra
de [t] upsatte projectet til extractum protocolli och sedan
öfverlägga om dess innehåll.
Hr von Post, Fred., anmälte, at han projecterat et sådant
extractum protocolli och efter erhållit ljud upläste detsamma
(Bil. 28). Sedan det var upläst, begjärte Hr de
Fritskii, Hr Gyllensvahn med flere detsamma på
bordet.
Frih. Horn. Fred., betygade sin fägnad deröfver at finna
en mera önskad och behagelig disposition til enighet hos
R. o. A. än uti sista pleno. Han erkände de herrars fogelighet,
som tillåtit, at projectet til extractum protocolli blifvit upläst
ock icke yrkat at få ventilera förut om upsättande af et
sådant extractum protocolli. Det vore billigt och deras rättighet
at få läsa detta project, innan man begjärte, at de skulle
detsamma bifalla, han älskade det ock för sin egen del. Han
trodde alle vara enige deruti at försvara lagen, derföre ville
han med nöje gå til mötes för at befästa alt inbördes förtroende.
Han vore äfven nögd at gå de fogeligaste vägar men
gjorde dervid det förbehåll, at om de eij gälla, det då måtte
vara R. o. A. öppet lämnat at taga de steg, som fordras til lagens,
frihetens och rättigheters försvar.
Hr U g [g] 1 a, L e o n h. Magnus, erkände, at han hördt
Hr Baron och Landtm:s fråga besvaras med Ja och Neij. Derföre
begåfvo han sig, at öfver det upläste projectet til extractum
protocolli måtte kunna ventileras, när det åter förekommer.
Men frågan om et extractum protocolli skal afgå, den
ansågo han för afgjord ock kunde aldrig begifva sig, at den
måtte ligga på bordet.
Frih. Cederhielm, Josias, önskade, at någre deputerade
måtte utses, som taga detta projecterade extractum pro
-
31—670435
476 1771, okt. 19. Konungaförsäkran.
tocolli til sig at genomse och det ju för dess hälre, på det
Kongl. Maij :ts kröning eij måtte genom något dröjsmål hos
R. o. A. uppehållas. Den enighet, som R. o. A. visa innom sig,
skal befordra värket utom oss. Der jämte skulle icke skada,
om R. o. A. visade sig benägne at vilja ingå uti någon jämnkning
öfver Konungaförsäkran samt låta förmärka böjelse at,
när framdeles fråga händer om de andre ståndens rättigheter,
vilja bifalla alt, hvad som kan vara lag likmätigt och enligit
med vår constitution.
Frih. Horn, Christer, conformerade sig härmed. Om
vissa deputerade fingo öfverse det nu upläste projectet til
extractum protocolli, så torde kanske R. o. A. lättare komma
derifrån, när det härnäst skal granskas och afgj öras.
Hr von Nackreij: Uti en så granlaga sak behöfver man
at öfverväga hvart ord. Han instämde altså med Frih. Cederhielm
och Horn uti at vissa deputerade nämnas, som öfverse
det upsatte extractum protocolli ock, om de dermed [eij]1
äro nöjde, kunna själfva upsätta och inkomma med et annat
project.
Hr Baron och Landtm :s fråga kunde han icke anse at vara
bifallen. Derföre när projectet til extractum protocolli
hvilar på bordet, så hvilade i hans tanka hela frågan, om et
extractum protocolli skal afgå eller eij, hvarom bör först afgjöras,
om någon sådant skulle påstå. Han för sin del förenade
sig med Frih. Horn deruti, at fogelighet vore den önskeligaste
utvägen, ock at man går dermed säkrast. Derföre vore
han icke emot at et extractum protocolli afgår, allenast det
kommer i sådane vänlige termer, som kunde förmå de andre
respective stånden at fatta förtroende för R. o. A:s föreställning.
Et sådant trodde Hr von Nackreij hafva bästa värkan.
Hr Leijonankar förklarade, det han ansågo såväl projectet
til extractum protocolli som frågan, om et sådant skall
afgå, ligga på bordet.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus, deremot påstod i
det högsta, at Hr Baron och Landtm :s fråga vore bifallen ock
med detsamma frågan, om et extractum protocolli skal afgå.
Sådan vore den proposition, som i sista pleno genom votering
blifvit faststäld, ock om den eij vore bifallen, påstod
1 Konceptprotokollet.
Konungaförsäkran.
477
han, at deröfver måtte voteras.
Mycken rörelse upkom ock ganska monga anmälte sig at
tala.
Efter en long väntan erhölt ändteligen Hr Baron och
Landtm, ljud: Om R. o. A. ännu sätta i fråga, huruvida et
extractum protocolli af innehåll, som den genom sista votering
faststälte proposition förmäler, skal afgå, så måste väl
pluraliteten decidera det. Derföre utbeder jag mig at få gjöra
den proposition.
Hr Baron och Landtm, upläste och densamma utur voteringsinstrumentet,
sådant som det vid protocollet för d. 17
sistl. October finnes bilagt.
Men proposition besvarades med Ja och Neij. Hvarpå
Hr Baron och Landtm, fortfor: Så är då meningen, at
R. o. A. åter vilja votera, hvarföre jag skal upsätta contraproposition,
ock satte han sig härpå neder at skrifva.
Hr Rudbeck, Thure Gust., trodde icke, at någon vore
emot det et extractum protocolli skulle afgå, utan bestodo
skiljaktigheten endast uti at reglera dess innehåll. Om nu
det upsatte projectet blefvo hvilande på bordet, eftersom redan
är begjärdt, så kunde, när det härnäst förekommer, derom
öfverläggas.
Hr Gyllensvahn hörde med glädje enighet emellan de
värda ledamöter, som i sista pleno vöre af så skiljaktige tankar.
Han trodde, at hela frågan, som nu skulle voteras om,
vore endast, om icke R. o. A. skulle behaga närmare öfverlägga
om innehållet af det extractum protocolli, som kommer
at afgå, hvilket af flere begjäres. Det vore så vänligt och billigt
at villfara hvarannan uti en sådan begjäran, at han icke
kunde se någon votering derom kunna existera. Det vore väl
sant, at han ansågo hela frågan, som den i sista pleno faststälte
proposition innehåller, såsom ännu liggande på bordet,
men när man är på vägen at genom samtycke til quaestio an,
om et extractum protocolli må afgå, komma ifrån votering,
hvarföre skal man då blanda bort den med quaestio quomodo.
Skulle votering blifva, så vore det efter lag, at proposition
blefve den, som Hr Baron och Landtm, behagat gifva. Men det
voro at komma ifrån ändamålet, som är at i godo förenas
om et så beskaffat extractum protocolli, som alla kunna vara
478 1771, okt. 19. Konungaförsäkran.
nöjde med. Hvad vil det gifva för anseende hos allmänheten,
hos främmande håfs härvarande ministrar, at R. o. A. tilbringar
flere dagar om Konungaförsäkran utan at komma til
slut, då de trij stånden redan afgjordt densamma. Månne det
af alla uttydes på den milda sidan.
Är det eij möjeligit at undvika en votering, så önskade han
at förut få säja sin mening. Icke om själfva proposition, ty
den är redan faststäld, utan om contraproposition, som skulle
kanskje blifva uppå sjelfva projectet til detta extractum
protocolli, hvaruti han önskade at få företaga och granska
hvart ord, innan det fastställes. Ty at tala med sina medstånd
uti häftiga termer, det gjör eij godt. Hvar ock en bör bibehållas
i den rätt honom tillkommer; derföre borde ordalagen
så jämkas, at man kunde hoppas derigenom vinna deras villighet
at gå in med R. o. A. uti en närmare jämnkning af de
ord uti Konungaförsäkran, som oroa R. o. A. Annars uträtta
vij ingenting med detta extractum protocolli, men ut R. o. A:s
beslut böra vilja och kunna vara förenade. Hr Gyllensvahn
förklarade altså sit till proposition gifne Neij icke utmärka,
det han vägrade, at et extractum protocolli måtte afgå, utan
endast at han ville närmare j ämka ordasätten deruti.
Hr Baron och Landtm.: Det förekom mig eij annorledes
än at proposition, som jag gjorde Högl. R. o. A., blef besvarad
med Ja, ock at alla voro nöjde med projectet til extractum
protocolli, så at endast frågan vore om at närmare få justera
detsamma. Om denne sak skulle gå til votering, så vore
det kanskje at vända fram den svagare sidan; derföre ville jag
hälst önska, at R. o. A. förena sig, och at de, som svarat Neij,
desistera från votering men i stället, om de så behaga, låta
anteckna sina namn i protocollet.
Hr Wachschlager, Gustaf, utbad sig at få tala
i sin tour, innan med denne sak afstadnar.
R. o. A. synas nu vara nära at förena sig. Han hade väl svarat
Neij men icke i den mening at vara emot en förestälning.
Förestälningar äro brukelige och anständige ända til uti
Rådkammaren, då de på rätta sättet anbringas. Derföre är endast
meningen med Neij at få så jämka ordasätten uti det
extractum protocolli, som skal afgå, at alla äro nöjde och
ändamålet dermed hos de respective medstånden må vinnas.
Konungaförsäkran.
479
En ock samma sak kan på monga sätt säj as; det behageligaste
och vänligaste är dock merendels det bästa. Derföre
önskade Hr Wachschlager, at projectet til extractum protocolli
måtte få ligga på bordet, så kunde enhvar hafva tillfälle
at närmare tänka derpå.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Så mycket mera böra vij
alla önska at få jämka detta nu upläste project, som vår enighet
skal gjöra styrkan innom oss at gifva våra beslut den rätta
vigten utom oss. Vij veta af andras exempel, hvad det kan
gagna, om vij inbördes räcka hvarandra handen at gjöra et
i våra beslut. Så gjorde förfädren. Frih. Horn har så grundeligen
och väl bevisat detta, så at föga behöfver tilläggas. Kanskje
om det projecterade extractum protocolli får hvila till
nästa plenum, at vij snart förena oss då örn at antaga det.
Hr Lilljehorn, Per, förklarade sig väl icke vara
emot at projectet får hvila, men begjärte då plenum nästa
måndag.
Efter någon ytterligare ventilation förenade sig omsider
R. o. A., at det upläste projectet til extractum protocolli måtte
hvila til nästa plenum ock derjämte at, om möjeligit vöre,
begjära af de andra ståndens Talemän plenum till nästa måndag.
Hr Baron och Landtm, anmälte, at Frih. Carl Gust.
Wrangel, hvilken af sjukdom vore hindrad at bivista R. o. A:s
rådplägningar, insändt et memorial, hvaruti han yttrat sin mening
angående projectet til Konungaförsäkran ock förklarat
sig icke vilja gå ifrån den af år 1751, begjärandes at det för
hans räkning måtte läggas til protocollet.
Detta uplästes nu och finnes uti bilagorne till protocollet
för denne dagen (Bil. 29).
3. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 15 Ans- Hans
Excellence
uti innevarande månad angående Hr Riksrådet, Riddaren och Riksrådet
Commendeuren af Kongl. Maij :ts Orden Grefve von Schverin, Schverin at
följa med
hvaruti anmäles, at Hännes Maij :t Enkedrotningen kallat be- Hannes
mälte Hr Riksråd till sin öfverstemarskalk ock derjämte atMaiJ:t Knke_
vara Hännes Maij :t följaktig på resan til Berliin. til Berlin.
Secrete Utskottet finner väl ingenting emot at bemälte Hr
Grefve och Riksråd må åtaga sig öfverinseendet såsom öfverstemarskalk
öfver Hännes Kongl. Maij :ts håfstat, eij eller at
480 1771, okt. 19. Änkedrottningens stat.
han måtte på resan vara Hännes Kongl. Maij :t följaktig, hälst
när sådant skedde utan at betunga staten med någon utgift,
men at uti Berlin vara ansedd för Hännes Maij :ts öfver stemarskalk
kunde Secrete Utskottet icke tillstyrka, emedan öfverstemarskalksembetet
vid håf icke kunde sättas i jämförelse
med värdigheten, som bör åtfölja en Svea Rikes Råd.
Proposition begjärtes och besvarades med Ja, undantagandes
af Hr Wachschlager, Gustaf, som begjärte detta
på bordet; hvarmed Hr P f e i f f, F r e d., äfven instämde, utan
at de ville sig derifrån begifva, hvarföre och saken efter någon
ventilation blef hvilande.
4. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 2
Äng. stat föri denne månad angående stat för Hännes Kongl. Maij :t EnEnke_kedrotningen.
Secrete Utskottet föreslår bärtil, at för håfhåldrottningen.
ningen, håfförtäringen, husgeråd och linne må bestås årligen
30 000 r :d. specie.
Til handpenningar för Hännes Kongl. Maij :t 50 000 d.
s :rmt.
Til håfbetjäningens löner, beklädning med det mera 100 000
d. s:rmt årligen, samt i öfrigit lämnas Hännes Maij :t full
rättighet at angående sin mindre håfbetjänings antal, löner,
förmåner ock äfven tjenstetid frit disponera efter egit nådigt
välbehag.
Frih. Horn, Fredr.: I förhoppning at enhvar känner
innom sig, huru mycket riket är denna sin stora Drotning
skyldig, vågade han föreslå at, jämte bifal uppå hvad Secrete
Utskottet tillstyrkt, Höglåfl. R. o. A. ville tillägga ved,
kål och utfordring in natura, såvida riket för alla stater, som
för kongl, perssoner blifvit reglerade tillförene i Sverige, sådant
varit bestådt, eller ock om R. o. A. i stället ville bifalla
en tillökning af 50 000 d:r s:rmt.
Grefve [von] Ferssen, Axel, understödde detta och
förestälte, at i anseende til dyrheten på alt ting samt de monga
utgifter, som så höga kongl, perssoner åtfölja, Hännes
Kongl. Maij :t Enkedrotningen icke skulle härigenom få njuta
mera, än förra Sveriges Enkedrotningar haft; samt at ved,
kål och utfordring in natura eij kunde förorsaka någon så
betydelig gravation för staten.
Frih. Cederhielm, Josias: Hvad tillgång riket kan
Änkedrottningens stat.
481
hafva til penningar, det veta vij icke in plenis. Det är väl
sant, at R. o. A. al tid varit böjde för generosité: men man
bör en gong börja at se på riket. När Secrete Utskottet, som
känner tilgångarne, eij vågar at tilstyrka någon större summa,
så kan jag mindre gå in deruti. At bifalla ved, kol och
utfordring in natura vågar jag än mindre, ty jag kan eij nu
calculera, hvad det årligen skulle stiga til, ock ehuru brinnande
min åhåga kan vara at bidraga til alt det, som kunde
gjöra Hännes Maij :t nöje, bör jag dock såsom riksdagsman
icke bifalla något, som jag ännu eij vet, huru mycket det
kan utgjöra.
Frih. Bunge, Sven, hemstälte, om icke Secrete Utskottets
extractum protocolli kunde bifallas ock, hvad tillägningen
angingo, remittera [s] til Secrete Utskottet at sig deröfver
yttra.
Frih. von Essen, Fred., önskade, at riket tålte denna
tilökning. Men innan man gifver, borde man veta, hvad man
har at gifva af.
Secrete Utskottet hade gått med sit förslag i det närmaste,
som möjeligit vore; han vore öfvertygad, at Hännes Kongl.
Maij :t ägde så kongl., så stort, så godt och nådigt hjerta för
Sveriges fattiga invånare, at då Hännes Maij :t blefvo underrättad
om rikets fattiga tilstånd, hon skulle i nåder förklara
sig nöjd med hvad Riksens Ständer gjordt och blifva mera
onöjd, om de med denne tillägning grepo sig an öfver förmågan,
då riket eij tål det.
Hr Spar [r] schöld, Carl Magn.: R. o. A. har en gång
faststält at eij bevilja några utgifter utan at af Secrete Utskottet
få veta, om tilgångar finnas. Hade sådane gifvits, tviflade
han icke at ju R. o. A:s ledamöter uti Secrete Utskottet
insisterat på den nu omtalte tillökningen. Innan han nu kunde
bifalla densamma, ville han veta, om riket äger några magaziner
på desse persedlar at gifva af in natura. Finnes de
eij, så kommer det an uppå penningar, ock då höllö han sig
vid hvad Secrete Utskottet tillstyrkt.
Hr Billberg, Fred. Otto: Det felades ord för honom
at betyga sin underdåniga vördnad för Hännes Maij :t Enkedrottningen,
men som han trodde, at Secrete Utskottet uti sit
förslag tagit til efter rikets förmåga, så kunde han eij gå
482 1771, okt. 19. Änkedrottningens stat.
derifrån utan biföllo det.
Grefve [von] Fersen, Axel: Om Högl. R. o. A. behagade
besinna, at i alla stater, som för kongl, perssoner blifvit
reglerade, altid utfordring, ved och kål blifvit beräknadt
utom den penningesumma, som i staten blifvit anslagen, så
lärer det finnas, at Hr Grefven icke utan grund anhöllo om
detsamma för Hännes Kongl. Maij :t Enkedrotningen. Så förhölts
med Högstsahl. Hans Kongl. Maij :t såsom arffurste, likaså
med vår nu regjerande allernådigste Konung såsom
kronprints. Hvarföre skulle Hännes Maij :t, rikets Enkedrotning
icke njuta äfvenså; det kunde af mongen tyckas såsom
besynnerligit, at i anseende til hänne gjordes någon indragning
uti hvad för varit vanligit.
Hr Wachschlager, Gust., förklarade, 1 :o at orsaken,
hvarföre han begärt Secrete Utskottets extractum protocolli
angående Hr Riksrådet Grefve von Schverin på bordet, vore
at han trodde, det en rådsherres närvaro uti Kongl. Maij :ts
Rådkammare altid vore nödig, ock at han icke uti det upläste
extractum protocolli funnit någon tid determinerad, då
Hr Grefven och Riksrådet skulle återkomma ifrån resan. Men
sedan han blifvit underrättad, at han eij blifver frånvarande
längre än til nästa sommar, så begåfvo han sig och biföll Secrete
Utskottets extractum protocolli.
Uti det som angick Hännes Maij :t Enkedrotningens stat
utlät han sig, at han skulle skatta sig lyckelig, om rikets tillstånd
svarade emot hans underdåniga vördnad och nijt för
Hännes Kongl. Maij :ts höga persson, at kunna bifalla den föreslagne
tillökningen och än mera til. Men då ännu ingen bevil
jningsdeputation kommit uti arbete ock man hvarken vet
rikets nödige behof eller hvad som kan beviljas dertil, så
frucktade han billigt för at gå in uti någon utgift mer än
Secrete Utskottet föreslagit; när sådana utgifter komma en
då, en annan en annan gång, synes väl hvar för sig eij betyda
stort, men til slut blifver det en stor summa tilsammans.
At gifva de begjärte persedlar in natura kunde han än mindre
bifalla, efter deras värde då föllo olika ock determinerade
sig efter hvarje års pris. Alt hvad han kunde gjöra för denne
gången voro at bifalla Secrete Utskottets extractum protocolli
och remittera om tilökningen til Secrete Utskottet, för
-
Änkedrottningens stat.
483
behållandes sig likväl at få veta bevilningen, innan han ånyo
utlåter sig, om det ifrån Secrete Utskottet skulle återkomma
til plena.
Frih. Grönhagen, Clas Wilh., conformerade sig med
Frih. Cederhielm och Sparrschöld. R. o. A. borde förelysa andra
med hushålning af rikets medel. Hvad Secrete Utskottet
redan föreslagit, vore så rundeligen, at Frih. Grönhagen appellerade
til Hännes Maij :ts egit hjerta, om hon kan bringa
öfver sig at emottaga mera af et fattigt folk.
Frih. Horn, Christer: Om de Kongl. Printsarne hafva
jämte staten fri ved, kål och utfordring in natura, hvarföre
skal det vägras Hännes Maij :t. Hvarken på Svartsjö eller
Drotningholm äger hon någon skog till desse behof. Den stat,
som blifvit för Hännes Maij :t anslagen, är eij så rundelig, at
ju hännes höga persson måste kanskje sakna många behof,
dem hon för utan bekymmer kunnat befalla. Frih. Horn tilstyrkte,
at Secrete Utskottet måtte höras öfver tillägningen.
Hr von Nackreij, Olof: Hela riket står visserligen uti
en oändelig skuld hos Hännes Maij :t Enkedrotningen och en
framtid skal kanskje uplysa sanningen deraf.
Ifrån en regj erande drottning, utur sin höga och älskade
Herres armar, ifrån at äga alt hvad man önskar, at kastas på
et ögnablick i enslighet och saknad af alt detta är et ombyte
så stort, som någonsin menskligheten kan uthärda; skall
dertil komma bekymmer öfver brist uti en hännes höga person
anständig utkomst, blifver tilståndet än svårare. Detta
bör röra enhvar. Jag lägger härtil den reflexion, Hr Fältmarskalcken
Grefve Fersen gordt, huru det kan öma Hennes
Maij :t at se sig i mistning af ved, kol och utfordring, som
likväl på de andre kongl, staterne bestås; så kan jag icke undgå
at bifalla äfven detsamma för henne. Mindre nödig anser
jag den omvägen at remittera denne frågan til Secrete Utskottet,
sedan Frih. von Essen förklarat, at där icke finnes
tilgång til desse persedlar, utan förenar jag mig med Hr Fältmarskalcken
Grefve Fersen och Frih. Horn, at dertil må utsättas
en determinerad summa af 50 000 d:r s:rmt årl.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf: Om jag finge efter
hjertat bevillja, så viste jag eij, huru mycket jag skulle gifva,
men som riksdagsman och ledamot af Secrete Utskottet mås
-
484 1771, okt. 19. Änkedrottningens stat.
te jag bekänna mig icke se någon utväg at kunna gifva mera
i rikets nu varande ställning. Rikets ordinarie och extra
ordinarie stat bestiger sig til 116 tunnor guld årligen, utan
inemot 30 tunnor guld interessepenningar, och tilgången är 89
tunnor guld. Säg nu först, huru vi skola upfylla den bristen,
sedan är jag af hjertat med och bevilljar för vår nådigsta
Enckedrottning så mycket I villjen.
Hr Göös, Lorentz: Hr Generalmajoren Baron Rudbecks
tal har rördt mig. Jag ville eij gjerna, at rikets inkomst
och utgift skulle stå på den foten; men då jag besinnar, hvad
man bör göra för en nådig och vördad öfverhet, så instämmer
jag i så måtto med Hr Fältmar skal eken Grefve Fersen, at denne
upkomne fråga om tilökning i utfordring, ved och kol in
natura må remitteras til Secrete Utskottet. Svaras där, at intet
fins, så kunna vi eij göra mera.
Hr Baron och Landtm, proponerade, om R. o. A. bifaller
Secrete Utskottets extr. protocolli angående stat för Hennes
Kongl. Maij :t Enckedrottningen? Hvilket med Ja besvarades.
Vidare frågade han, om R. o. A. bifaller at til Secrete Utskottet
remittera angående ved, kol och utfordring för Hennes
Maij :t.
Men härtil ropades så allmänneligen Neij, at denne fråga
förföll, utan at någon votering kunde begäras.
Hr Baron och Landtm.: Sedan Hr Öfverceremoniemästaren
Wachschlager begifvit sig ifrån at Secrete Utskottets extractum
protocolli om Hr Riksrådet Grefve Schverin må ligga
på bordet och Hr Pfeiff äfven förklaradt sig nögd, får jag
nu lof at göra proposition, om R. o. A. behagar bifalla samma
extractum protocolli?
Proposition besvarades med Ja.
Äng. en cor- 5. Företogs Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 15
Landt October sistUne, hvaruti förestältes nödvändigheten deraf at
Rugen, af troupper en cordon må dragas omkring Landt Rugen til
förekommande deraf, at den smittosamma boskapssjukan eij
må få sig utbreda.
Detta bifölls.
Äng. Capi- 6. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af d. 3 Oct.
nanten La- sistl:ne, hvaruti tilstyrckes uppå anförde skjäl, at Capitain
gercrants
at lieutenanten vid Ammiralitetet Lagercrantz måtte vid afvid
afskedstagande
få
behålla hela
lönen.
Lagercrantz.
485
skedstagandet få behålla hela lönen på det sätt, at hälften
njutes af statscassan och den andra hälften af Ammiralitetskrigsmanscassan.
Hr Lilljehorn, Per, kände, at Hr Lagercrantz vilkor
vore ganska knappe. Med hustru och 11 barn hade han svårighet
at soutenera sig, sedan han t jent 31 år eij hunnit längre
än at hafva 17 capitainlieutenanter framför sig, och uti
tjensten tilsatt sin egen förmögenhet, om han eij finge sätta
sig i stillhet på landet och med en pension skjöta sig och sin
f amilie, det jämte hans i tj ensten försvagade hälsa obligerade
honom til denne ansökning. At han t jent med distinction,
visste alla at intyga; at sådant förr blifvit käcka officerare
beviljat, som väl t jent, derpå hade man bevis uti Capitainlieutenanten
Winblad och Lieutenant Bauman. En sådan
benägenhet, som Secrete Deputation tilstyrcker emot dem,
skulle och obligera hvar officerare til mera hug och nit i sin
sysla.
Frih. Cederhielm, Josias, ville väl bifalla detta, dock
utan praejudicat, ty Urskillningsdeputation hade icke bordt
uptaga och remittera en sådan ansökning.
Hr Billberg, Fred. Otto, var eij eller emot bifall,
men efter han sjelf t jent lika så länge som Capitainlieutnant
Lagercrantz, så anholt han at en gång vid afskedstagandet få
njuta lika rätt.
Hr Enschöld tilstyrckte äfven bifall uppå Secrete Deputationens
betänckande; Hr Lagercrantz förtjenster vore af alla
hans kamerater erkände; svag hälsa och knappa vilkor nödgade
honom at söka en förmån nu, hvilken, om Hr Lagercrantz
ännu endast t jente i någre få år til, ingen kunde vägra
honom at få utur Ammiralitetskrigsmanscassan. Praejudicat
kunde det aldrig blifva, ty den, som eij har flere år igen
af tjenstetiden för at få taga afsked med full lön än Hr Lagercrantz,
väntar häldre, om hälsa och förmögenhet det tillåta.
Deremot är han i samma omständigheter, må han väl med
lika förtjenster få lika förmon.
Hr Göös, Lorentz: Vore detta at betala pension af
statsmedlen, kunde dervid påminnas; men som det sker af
Ammiralitetskrigsmanscassan, så må det bifallas dock utan
praejudicat.
486 1771, okt. 19—23. Lagercrantz.
Frih. Rehbinder, Berendt: Krigsmanscassan vid
Ammiralitetet är så inrättad, at den ammiralitetsofficerare,
som t jent vissa år, njuter vid af skedstagandet hela lönen;
den som eij t jent så länge, får allenast halfva lön. För Hr
Lagercrantz felades ännu någre få år; han sökte altså hos
Kongl. Maij :t at utan afseende på desse år få vid afskedstagandet
full lön; men som Kongl. Maij :t eij kunde härtil samtycka,
vände han sig til Riksens Ständer; Urskillningsdeputation
har altså rätteligen uptagit och remitteradt denne ansökning.
De talande omständigheter, som Secrete Deputation
tillika med flere herrar ledamöter af R. o. A. anfördt i faveur
af Hr Lagercrantz ansökning, föranlåta mig at tilstyrka bifall
uppå Secrete Deputationens betänckande.
Hr Durietz, And. Rudolf, fant väl någon svårighet
härvid, om lönen skulle tagas af statsmedlen, ty det kunde
gifva anledning för flere at begära och erhålla detsamma,
staten til märckelig gravation; men då han blefve underrättad,
at desse medel tages af en cassa, som endast tilhörde
Ammiralitetet och til den ändan blifvit inrättad, så begaf han
sig.
Proposition blef görd och Secrete Deputations betänckande
bifallit.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. half til tu eftermiddagen.
År 1771 den 23 October.1
Onsdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
R. o. A. intogo sine ställen och protocollet för d. 4 sistl :ne
September justerades.
Hr Baron och Landtm, anmälte, at han efter hvad i anseende
til de andre respective ståndens Talemän yttradt och
flere emellankomne angelägne ärender uti Secrete Utskottet
icke kunnat låta anslå til plenum sistl :ne måndag enligit
1 Anteckning i marginalen: Justerat d. 19 Febr. 1772.
Konungaförsäkran.
487
R. o. A:s åstundan, hvilket han anholt, at R. o. A. benägit behagade
ursäckta. Sade sig nu villja företaga det i sista plenum
på bordet lagde project til et extractum protocolli angående
Svea Konungaförsäkran, hvarvid han förestälte, huru
angelägit det vore, at R. o. A. ville handtera denne betydelige
sak med enighet och til den ändan höra hvarannan med tålamod
samt tillåta, at enhvar fingo tala i sin tour.
Häruppå uplästes ånyo project til extractum protocolli at Projectet til
cxtrHcturri
ifrån R. o. A. afgå angående Svea Konungaförsäkran, sådant prot0colii
som det till bilagorne til detta protocoll finnes (Bil. 28). äng. Ko
Frih.
von Essen, Fred.: Sedan genom votering är fast-sgjjjian^ude
stäldt, at ifrån R. o. A. et extractum protocolli må afgå, som audre ståninnehåller
R. o. A. betänckeligheter vid at gå ifrån den 1751
faststälte och antaga den nu projecterade Konungaförsäkran,
så är et project dertil nu upläst; det innehåller R. o. A. önskan
at bibehålla förtrolighet och enighet uti nationen och emellan
riksstånden. Jag önskar detsamma och derföre de genaste
utvägar, som kunna leda dertil. Sådane, som i det närmaste
nalckas pluralitetens mening, bidraga väl mäst til förening.
Det upläste projectet til extractum protocolli är til större delen
så lämpeligit i sit innehåll, som man kan det begära, endast
på et eller annat ställe kunde det behöfva någon jämnkning.
Jag säger det icke behöfva ändring derföre, at jag som
ledamot uti Secrete Utskottets sammanträde förklaradt mig
nögd med det upgifne project til Svea Konungaförsäkran. Ty
sedan R. o. A. beslutit, at dervid borde göras anmärckningar,
så är jag af samma tanka. Jag tror, at ju varsammare och
vänligare R. o. A. yttrar sig til sine medstånd, ju snarare kunna
de förmås at med R. o. A. ingå uti den begärte jämnkning,
derföre har jag upsatt et project til et extractum protocolli,
som jag förmodar skola leda til ändamålet.
Frih. von Essen upläste nu detta project ord ifrån ord lydande,
som följer:
R.o. A. har låtit sig föredraga det project til Kongl. Maij :ts
Försäkran, som i Secrete Utskottet under sammanträde med
Secrete Deputation och 25 ledamöter af det Hedervärda Bondeståndet
blifvit vid denne riksdag författadt och til Riksens
Ständers plena upgifvit.
R. o. A. finner icke något vara at påminna vid den delen
488 1771, okt. 23. Konungaförsäkran.
af den .föreslagne ingressen, som utmärcker, det vår nu regerande
allernådigste Konung upstigit på den kongl, svenska
thronen i förmåga af sin igenom Successionsordningen faststäldte
höga arfsrättighet, icke eller har R. o. A. at erinra vid
det, som uti samma ämne enligit den projecterade 16 § vidare
finnes infördt om arfsrätten til Sveriges krona för Högstsal.
Konung Adolph Fredrichs manliga bröstarfvingar, arfvinge
efter arfvinge. Jämnväl instämmer R. o. A., at hvad 4 §
i 1751 års Svea Konungaförsäkran förmår i anseende til rikets
arffurstar, må nu nominatim lämpas til Deras Kongl.
Högheter Prints Carl och Prints Fredric Adolph. Och at vid
början af 9 § om Hrr Riksens Råds val och kallelse blifvit
på sätt, som projectet innehåller, åberopadt kongl, förordningen
om lagarnes värckställighet af d. 12 November 1766
samt at vidare uti samma § i anseende såväl til prsesidentsämbetet
uti Cancelliet som angående förtroendesämbeten åberopas,
hvad derom särskilt förordnat är.
Detta alt finner R. o. A. vara både oum [gän] geligen hörande
til sjelfva Försäkringsacten och i alla måtto enligt med rikets
stadgar.
Men hvad åter angår the flere förändringar, hvarigenom ofvannämnde
project skiljer sig ifrån innehållet af 1751 års
Svea Konungaförsäkran, så har det eij kunnat undfalla
R. o. A., huruledes vid en del sådane föreslagne ändringar i
sistnämnde act vissa betydelige ord blifvit antingen alldeles
uteslutne eller ock uti andre af olika bemärkelse ombytte,
jämväl på någre ställen hela perioder tilökte och sådant uti
ämnen af största vigt, hvilka synes röra såväl rikets regeringslagar
som R. o. A:s Privilegier samt de öfrige respective ståndens
förmåner och rättigheter, hvarföre och R. o. A. beslutit
at förblifva vid 1751 års Konungaförsäkran, sådan som den
i bokstafven lyder, allena med de förändringar, som ofvan förmälte
äro.
R. o. A. sparar med flit at utföra alla sina tanckar härom.
Ämnet är för vidlöftigt och tillika för ömtåligt at til alla
sina egenskaper och fölgder utföra.
At göra tilläggningar i en K [onunga] försäkran är en sak
af yttersta vigt. Om och den förra för det närvarande skulle
kunna synas mindre tilräckelig, är den då altid säkrare och
Konungaförsäkran.
489
bättre än en tilökt och förnyad, vid hvars antagande man är
skiljacktig och vid hvars utöfning man kunde löpa fara at förlora
det påsyftade goda ändamålet, rikets väl.
At stifta rättigheter och förmoner för särskildte stånd är
en act, som uti en Konungaförsäkran icke bör eller kan få
rum, innan stånden gemensamt dertil bifallit; när R. o. A. dervid
tillika beropar sig på de samtal och grundade skjäl, som
dess ledamöter i de sammanträdde deputationerne vid hvarje
omständighet utfördt, gör R. o. A. sig förvissade, at deras respective
Medständer, hvilka det icke kan undfalla at inse fölgderne
häraf, med R. o. A. uti et lika beslut förtroligt instämma.
At den af samteliga Svea inbyggare högt efterlängtade kröningsact
måtte nu snart nå sin fullbordan, är R. o. A. i högsta
måtto om hjertat. R. o. A. har för sin del genast samtyckt
den termin, som af Kongl. Maij :t blifvit härtil i nåder utsatt
men som numera gått förbi. Således kan R. o. A. eij annat än
högeligen önska, at frågor om nya tilläggningar i Kongl.
Maij :ts Försäkran icke måtte värcka någon vidare tids uppehåll.
Hvarefter han tilläde: R. o. A. lära uplyst finna, at detta i
det närmaste öfverensstämmer med det förre upläste. Jag har
allenast uteslutit åberopandet af 1766 års förordning om lagarnes
värckställighet, hvilket synes innebära en tyst tilvitelse
för dem, som gått in uti den nya Konungaförsäkran; derjemte
det skjälet at Konungaförsäkran af år 1751 är en grundlag,
innan Kongl. Maij :t densamma underskrifvit, hvilket de
öfrige respective stånden icke synes vill ja ärkänna.
Grefve Creutz, Johan Gabriel: Jag respecterar
R. o. A. beslut och antager villigt, at uti det nya projectet til
Konungaförsäkran såväl tilläggningen uti ingressen som förändringen
uti 9 § kunna tåla anmärckning. Men såsom ännu
hos R. o. A. odeciderat tillätes mig förklara, det jag icke kan
ärkänna, at Konungaförsäkran är en grundlag, innan Kongl.
Maij :t densamma underskrifvit. I denne min tanke styrckes
jag af 3 § Regeringsformen. Ehuru 1723 års riksdagsbeslut
upräknar Konungaförsäkran ibland de lagar, hvarefter riket
skall regeras, blifver dock imellan det och nämnde 3 § ingen
collision; ty Konungaförsäkran blifver en grundlag ifrån
490 1771, okt. 23. Konungaförsäkran.
En deputation
från
Bondeståndet
ang. Enkedrotningens
stat.
det Kongl. Maij :t densamma underskrifvit och intil konungens
dödsfall. En sådan principe se vi, at riksfädren fölgt, då
Konung Fredric och sedan då Konung Adolph Fredric trädde
uppå svenske thronen; Konungaförsäkran ändrades hvarje
gång til flere betydelige omständigheter. Uppå sådan grund
finner jag, at 1766 års förordning om lagarnes värckställighet
icke är lämpelig at åberopas vid detta tilfälle, och bifaller
derföre det af Frih. von Essen upgifne project til extractum
protocolli.
Här anmältes, emottogs och infördes på vanligit sätt en deputation
ifrån det Ärbara Bondeståndet, 12 personer.
Sven Håkansson, som förde ordet, gaf tilkänna, at
ståndet bifallit Secrete Utskottets extractum protocolli angående
Hennes Maij :ts Enkedrottningens stat.
Deputation besvarades af Hr Baron och Landtm, samt
afträdde ledsagad efter vanligheten.
Hvaruppå den förre öfverläggningen återtogs.
Frih. Horn, Fred.: Jag känner fullkommeligen, hvad
kraft enigheten kan gifva oss, och skulle derföre högeligen
önska, at densamma eij måtte slitas; jag ville icke göra svårighet
vid at antaga det af Frih. von Essen oss gifne project,
om det vore bygdt på sådane grunder, som R. o. A. uti
sitt beslut antagit. Men om 1766 års förordning uteslutes,
skulle grunden, hvarpå R. o. A. stödjer sitt beslut, enerveras.
Jag kan eij annat än antaga 1751 års Konungaförsäkran för
en grundlag. Derföre nämnes densamma eij eller för Konung
Adolph Fredrics utan för Svea Konungaförsäkran. Då densamma
blef antagen, tålte den eij andre förändringar, än tidernes
skick, den då stadgade Successionsordningen och mera
dylikt nödvändigt fordrade. I öfrigt är den aldeles i alle de
§§, som utur Regeringsformen finnas införde, lika med Konung
Fredrics Försäkran; sådan bör ock denne blifva; då onekeligen
Konungaförsäkran innehåller rikets grundlag, så tål
den eij mera eller på annat sätt förändring än sjelfva grundlagen.
Kongl. Maij :t har redan gifvit oss sin konungsliga ed
och försäkran, då han emottog sit konungsliga regimente och
ännu var utrikes vistande. Han har besvurit at hålla Sveriges
grundlag; om eij den grundlagen voro tilräckelig, huru hade
regeringen kunnat så länge redan af honom på denne ed och
Konungaförsäkran.
491
försäkran blifva fördt. Hans Kongl. Maij :t har altså icke regerat
utan konungslig förbindelse, och i mitt sinne vore en
förnyad bekräftelse av densamma alt nog til kröningen. Hr
von Post[s] oss gifne project är både varsamt och med värdighet
skrifvit, det åberopar den grund, hvaruppå R. o. A. sig stödjer,
näml. 1766 års förordning, hvilken deremot uti det af Frih.
von Essen upläste saknas, så at, ehuru jag uti alt öfrigit
skulle med nöije antaga det, föranlåtes jag dock at derföre
gilla det förstnämnde af Hr Hofrättsrådet von Post oss gifne.
Grefve Creutz, Lorentz Willh.: Svea Konungaförsäkran
är en grundlag, derom får ingen tvifla, ty den innehåller
grundlagen; den är för alla Svea konungar, och den
höga underskriften bevisar allena, at konungen densamma antagit.
Men för oss Sveriges inbyggare blifver den altid en
grundlag. Konungaförsäkran innehåller lagens utöfning, derföre
är den directe förenad med 1766 års förordning om lagarnes
värckställighet och begripes under de i samma förordnings
11 § nämnde lagar. Utaf alt detta slutar jag, at det
project, som Hr Hofrättsrådet von Post oss gifvit och hvilket
lägger samma principe til grund, är antageligast. R. o. A.
genom votering faststälte beslut kräfver det ock, ty det innehåller,
at R. o. A. förblifver vid 1751 års Konungaförsäkran
i conformité med 1766 års förordning om lagarnes värckställighet.
Mine Herrar, at tala för lagen, det gifver styrcka åt
R. o. A. tancka, derföre låtom oss nyttja denne kraft, när vi
så aldeles hafva den på vår sida; skulle det eij värka, så blifver
resö ur sen at stödja sig vid Privilegierne, men största kraften
bör lagen gifva oss. Jag bifaller altså det extractum protocolli,
hvaruti den i conformité med R. o. A. beslut omrörde
1766 års förordning finnes åberopad, och det så mycket hällre,
som det, lika i öfrigit med det som Frih. von Essen projecterat,
är med all varsamhet och förtrolighet, som vederbör,
författadt. Värckar detta eij, så förbehåller jag mig at få yttra
mig, hvad steg som vidare kunna tagas. Ännu et skjäl föranlåter
mig härtil. Uti Frih. von Essens project jemte det,
at 1766 års .förordning eij är åberopad, så finnes R. o. A. mening
deruti vara de andre respective stånden kundgord som
et beslut. Sådant har den fölgden, at om välbemälte stånd en
-
32—670435
492 1771, okt. 23. Konungaförsäkran.
dast påskrifva, at de förblifva vid deras redan gifne bifall til
projectet til Konungaförsäkran, så kommer det til Expeditionsdeputation
och kan utan något hinder blifva expedierat.
Men uti det af Hr von Post författade extractum protocolli
undvikes at anmäla något R. o. A. beslut. Jag vågar inför
Höglofl. R. o. A. at bekänna upricktigt min innerliga önskan,
at vi måtte förena oss om det, som Hr von Post upgifvit, ty
enighet häruti skall gifva oss styrcka, och vända vi saken,
ehuru den låter vända sig, är jag dock uti mit innersta öfvertygad,
at ingen är ibland oss någorlunda kännare af hvad
regeringssätt, frihet och lag betyder hos et fritt men lagbundit
folck, som icke i sit hjerta hälst önskar, at det måtte förblifva
vid 1751 års Konungaförsäkran. Jag för min del önskar
det och önskar af hjertat at snart få se vår allernådigste Konung
krönt. At vidare öfverlägga uti frågan om de begge upgifne
extracta protocolli lärer eij behöfvas, ty alt, som deruti
kan sägas, lärer enhvar redan känna. Derföre önskar jag likaledes
at snart få proposition, på det R. o. A. öfverläggning
eij måtte dragas ut in på aftonen.
Frih. Bunge, Sven, con.formerade sig med Grefve Creutz
önska, at saken hos R. o. A. med enighet måtte afgöras, och
begärte proposition til bifall uppå det af Hr Hofrättsrådet von
Post upgifne project til extractum protocolli.
Deputation 2. Här anmältes en deputation ifrån Borgareståndet, som
från Rnrptt—
reståndet em°ttogs och infördes efter vanligheten, 12 personer,
ang. Enke- Borgmästaren och Riksdagsfullmägtigen för Åmål stad E kdrots”‘a"gens
man, som förde ordet, anmälte, at Borgareståndet bifallit
Secrete Utskottets extractum protocolli om Enckedrottningens
stat och derjemte Borgareståndets begäran, at ståndets
extractum protocolli om inquarteringen måtte hos R. o. A. företagas
och til Secrete Utskottet remitteras.
Deputation afträdde ledsagad efter vanligheten.
Hr Lilljehorn, Per: Det, som han hade at anföra, vore
redan sagt af Grefve Creutz, Frih. Horn och Bunge, hvarföre
han sig dem åberopade. Det af Frih. von Essen författade
extractum protocolli ville han eij neka, at det ju leder
til sämja, men lagen, värdigheten af et riksstånd och säkerheten
fordrar, at R. o. A. förblifva vid sit beslut; det stödjer
sig på lagen, deruti ligger säkerheten. Samma beslut säger
Konungaförsäkran.
493
med tydelige ord, at R. o. A. förblifva vid 1751 års Konungaförsäkran
i conformité af 1766 års förordning om lagarnes
värckställighet. Det vore för dyrt, om R. o. A. skulle kjöpa
enighet med förlust af egne och flere medborgares i lag grundade
rättigheter. Det vore R. o. A. aldeles ovärdigt. Han såge
ingen ordsak, hvarföre utur extractum protocolli skulle uteslutas
at åberopa 1766 års .förordning och hvarföre R. o. A.
eij skulle nyttja den styrcka, som lagen gifver deras beslut.
Rikets värckeliga väl lågo äfven deruti, at 1751 års Konungaförsäkran
bibehålies. Hr Lilljehorn påminte sig af romerska
folckets historia, huru de flickade så länge uppå sine
lagar, til dess de förlorade all rättighet at mera göra sig lagar,
aristocrater uphofvo sig, lystnaden at regera bragte dem
för at få bryta lagar at altid göra nya, til dess de äntel. togo
regentens mantel uppå sina axlar, och deras vilja bl ef
folckets lag. Nya konungaförsäkringar vid hvarje konungaombyte
i Polen hafva satt detta rike i den belägenhet, som vi
det nu se; de regeringssjuka hafva eij sällan upoffrat stora delar,
ja, hela nationer för at vinna sina ändamål. Hos grekerna
upkommo areopager, de arbetade så länge med nya lagars författande
under sken af at försvara .friheten, til dess lagen försvan
och med densamma Grekelands frihet. Hr Lilljehorn,
oroad af sådant, anholt och tilstyrckte, at R. o. A. ville förblifva
vid sit tagne beslut, så mycket mera som 1751 års Konungaförsäkran
redan tillika med 1766 års förordning om lagarnes
värckställighet är af Kongl. Maij :t besvuren. Där man
vil öfvertyga om rättvisan af sin mening, får man eij känna
det, som gifver största styrckan til bevisen. Det vore lika som
at gå til strids men lämna vapnen hemma. Den, som skakar
grundpelaren, hvarpå våra Privilegier äro bygde, han vil kullstörta
hela byggnaden, likasom Simson då han undanryckte
stöderne, hvarpå de philistéers byggnad hvilade. Hr Lilljehorn
förklarade för sin del, at han förblefvo vid det af Hr
von Post upgifne project.
Hr Gyllensvahn: Sedan han nu hördt begge projecten
til extractum protocolli, så fant han, at de i det mästa
gingo ut på et ock detsamma, allenast at det af Hr von Post
upgifne project vore något mera positivt och åberopade sig
Adelige Privilegierne, hvilket Frih. von Essen med mycket
494 1771, okt. 23. Konungaförsäkran.
skjäl undvikit för at eij sätta våra medstånd i cas at döma
öfver våra Privilegier. När de förklaradt at på intet sätt villja
komma åt desamma, när skilnaden endast består i ord och eij
i något essentiale, så vinnes mycket mera, om R. o. A. foga
sig och i alt, hvad det tagne beslutet tillåter, söka at visa
benägenhet at göra sine respective medstånd til villjes. Frih.
von Essens project synes i en sådan esprit vara upsatt, det
är mera förtroligt, mera vänligt. Han säger allenast, at det
synes, som vore Adelige Privilegierne rörde. Härvid är eij den
reflexion utur vägen, at det tyckes bäst, då man talar med
sine medstånd, at tala dubitative; det låter förtroligast och
torde göra den värckan, at deras svar snarare skall tranquillisera
R. o. A.
Hr von Post har uti sitt project infördt 1766 [års]1 förordning
om lagarnes värckställighet, Frih. von Essen går denne
omständigheten försigtigt förbi, nu til en början, och det
för at undvika den beskyllning, som tyckes dragas uppå de
andre stånden, som bifallit projectet til Konungaförsäkran,
at hafva velat bryta emot 1766 års förordning.
At 1723 års Konungaförsäkran var en grundlag, det medgifver
jag gärna, ty den var af Konung Fredric underskrefven.
Icke desto mindre blef densamma vid Konung Adolph
Fredrics upstigande på den kongl, tronen förändrad, och sedan
den tiden har den af Riksens Ständer icke blifvit kallad
grundlag, då likväl andre sedermera ifrån Riksens Ständer
emanerade acta fädt det namnet uti allmänna handlingar.
1756 gordes många förändringar uti grundlagen och äfven
i Svea Konungaförsäkran, som antogos för lag, ehuru en del
deraf sedan blefvo upbrände. Om 1751 års Konungaförsäkran
skulle blifva oföränderlig, så blefve väre efterkommande derigenom
bundne kanske uti det, som tid och omständigheter
fordrade, at det borde ändras. Samtelige fyra stånden hafva
nu remitterat denna 1751 års Konungaförsäkran til et stort
sammanträde, och det aldeles enligit hvad 17 § Riksdagsordningen
föreskrifver. En sådan remisse medförer en absolute
rättighet för detta sammanträde at projectera tilläggningar
eller uteslutande af ord och meningar, som til närvarande
1 Konceptprotokollet.
Konungaförsäkran.
495
rikets tilstånd sig lämpa. I anseende til alla desse skäl, hvilke
Hr Gyllensvahn velat såsom sin tancka lägga til protocollet,
efter han den 17 sistl:ne October icke hade tillfälle at vid öfverläggningen,
då R. o. A. togo sit beslut, vara tilstädes. Enligit
desamme voro han ock öfvertygad, at Frih. von Essens project
til et extractum protocolli vore tjenligare. Derigenom
kunde R. o. A. ärhålla af sine medstånd den försäkran, at deras
mening aldrig är at villja rubba Adeliga Privilegierne, då
blifva R. o. A. tranquilliserade och med en sådan declaration
kunna samtycka til den projecterade Konungaförsäkran,
hvarigenom Kongl. Maij :ts höga kröning kan vinnas och Riksens
Ständer i lugn få anstalta1 om bröd samt täncka uppå
huru staten må hjelpas. Åtminstone vore han för egen del med
en sådan försäkran af de andre stånden färdig at antaga det
af sammanträdet föreslagne project, om det af honom dependerade;
men som olika begrepp gifvas i menskligheten om saker,
så antogo han villigt alt, hvad som närmast kunde
jämncka dem tilsammans, och begärte derföre proposition til
bifall uppå Frih. von Essens memorial.
Här inföllo åter många med Neij och Ja, så at Hr Baron
och Landtm, nödgades påminna, det Riddarhusordningen
förbödo alle acclamationer.
Hr L e i j o fn] marck, Gust. Adolph, ansåg icke mera
vara i ämne at ventilera om projectet til Konungaförsäkran
och den deröfver gorde proposition, som genom pluraliteten
och votering blifvit med Ja besvarad, utan om projectet til
extractum protocolli skulle enligt R. o. A. beslut afgå til de
andre respective stånden. Derföre förklarade han sig antaga
det, som med beslutet närmast instämmer.
Här talas om at befordra enighet. Det ansåg han för enighet
at instämma med et tagit beslut. Efter mycken ventilation,
innan detta beslut blef tagit, huruvida Konungaförsäkran
vore en grundlag, huruvida 1766 års förordning kunde
åberopas, blefvo begge delar i beslutet med Ja besvarade; derefter
skall projectet til extractum protocolli vara inrättadt.
Om konungen skall styra riket med och eij emot grundlagen,
så måste ju hans höga Försäkran vara och innehålla grund
-
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: anställa.
496 1771, okt. 23. Konungaförsäkran.
lagen, annars skulle Kongl. Maij :t låfva at styra sit rike utan
grundlag. I conformité af denne principe är proposition görd
och beslutet tagit. Om det af Hr Hofrättsrådet von Post upsatte
extractum protocolli är mera positive grundadt på principen,
så bör uti ämnen af den vigt ingenting förbigås, som
styrcker saken. Proposition, som uti sista pleno bifölls, determinerar
innehållet af extractum protocolli, och uti discourserne
under ventilationen gjordes ingen påminnelse emot at
det ju skulle blifva lika med proposition. Det vore besvärligt,
om ånyo skulle voteras öfver en redan af görd sak; derföre
påstod Hr Leijonmarck, at ingen öfverläggning måtte tillåtas,
som strider emot beslutet, utan vore det enda at uti det, som
rörer justeringen, något kunde vara at ärindra.
I öfrigit conformerade sig Hr Leijonmarck med Grefve
Creutz och Frih. Bunge.
Hr de Fritzkij: När det af Hr Hofrättsrådet von Post
gifne project til extractum protocolli i sista plenum lades
på bordet, så var det i afsigt at närmare få justera detsamma.
Icke kan meningen vara at på något sätt röra R. o. A. tagne
beslut utan at, i följe af hvad som begärtes, då detta beslut
blef tagit, få jämncka ordasätten uti det extractum protocolli,
som til de andre respective stånden skulle afgå, så at de måtte
blifva i det vänligaste och varsammaste utan at förlora något
af det, som behöfdes til at göra R. o. A:s beslut värckande.
I sådant afseende trodde Hr de Fritzkij icke vara lämpeligit
at åberopa 1766 års förordning, hvilken eij utan skjäl af
månge påstås icke höra til Konungaförsäkran, som vid hvarje
ombyte på konungathronen skall förnyas. Konung Adolph
Fredric, då han upträdde på den kongl, svenska thronen, gaf
sin interimsförsäkran men vid sin kongl, kröning underskref
icke desto mindre en förnyad Konungaförsäkran. Äfvenledes
har vår nu regerande allernådigste Konung vid sit anträde til
regimentet redan i Paris afgifvit sin konungsliga försäkran,
som dock eij hindra bör, det Hans Kong. Maij:t ju vid sin
kröning må gifva sit folck en förnyad. 1766 års förordning
kan altså på intet sätt hindra Riksens Ständer at en sådan,
som de gillat, Kongl. Maij :t til underskrift i underdånighet
presentera. Hrr Riksens Råd hafva eij eller, då de öfver detta
project til Konungaförsäkran blifvit hörde, haft något at på
-
Konungaförsäkran.
497
minna i anledning af 1766 års förordning, hvilken, i händelse
den varit lämpelig, icke bordt dem undfalla. Det lågo för
R. o. A. altså ingen styrcka uti at sig densamma åberopa, utan
rätta styrckan ligger uti Privilegierne, hvilka icke utan alle
fyra de respective ståndens samtycke kunna rubbas. Hr de
Fritzkij biföll i anseende til desse skäl det af Frih. von Essen
upgifne project til extractum protocolli.
Hr Sparrschöld, Carl Magnus: Så mycket det
skulle fägna honom at se R. o. A. förenade angående det extractum
protocolli, som til de andre respective stånden kommer
at afgå, så visst vöre det, at R. o. A. beslut närmast instämde
med det af Hr Hofrättsrådet von Post projecterade
extractum protocolli. Det skulle icke vara R. o. A. värdigt at
försvaga beslutet, då det skall värckställas, och förbigå de
grunder, hvarpå det är bygdt. Konungaförsäkran och Regeringsformen
äro begge grundlagar, begge oskiljacktiga, begge
inbegrepne med flere grundlagar uti 1766 års förordning, ty
Konungaförsäkran innehåller intet annat än Regeringsformen
och Sveriges grundlagar, och de af R. o. A. anmärckte
ändringar äro ändringar icke allena uti 1751 års Konungaförsäkran
utan i de där införde grundlagar. Derföre är 1766
års förordning rätteligen applicerad i R. o. A. beslut, och det
af Hr von Post upgifne project til extractum protocolli, som
skall kundgöra detta beslut, i conformité med detsamma upsatt.
Han önskade, at R. o. A. ville förena sig om at detsamma
bifalla, men kunde det eij ske, så begofvo han sig icke derifrån
utan votering.
Hr Uggla, L e o n h. Magnus: Det af Hr von Post
upsatte extractum protocolli är i anständige, dock alfvarsamme
ordasätt författat; det åberopar sig 1766 års förordning
och dess 11 § helgar vår grundlag. At de tre respective stånden
villja visa R. o. A. den benägenhet och guarantera Privilegierne,
vore mer än hugneligt at höra och lindrade märckeligen
hans bekymmer. De kunna genom detta extractum protocolli
få anledning at i sine svar gifva R. o. A. skrifteliga
försäkringar derom.
Emedlertid borde R. o. A. icke gå ifrån sit tagne beslut, som
anser 1751 års Konungaförsäkran för en grundlag. Och det
498 1771, okt. 23. Konungaförsäkran.
äfven at förtiga alle andre1 för det skjäl, at om 1751 års
Konungaförsäkran eij är grundlag, så har Hans Kongl. Maij :t,
hvilken hittils eij besvurit någon annan, varit Sveriges konung
utan at hafva någon lag, hvarefter han sit rike styrer.
Frih. Kagg, Lars: Frågan är helt kortt, hvilketdera projectet
finnes vara enligt med R. o. A. beslut. At det af Frih.
von Essen upgifne märckeligen detsamma förändrar, lärer
enhvar finna. Altså kunde han eij annat än bifalla det, som
Hr Hofrättsrådet von Post upsatt, och ifall R. o. A. eij skulle
sig derom förena, nödgades han beklageligen begära votering
öfver en fråga, som aldrig borde komma under votering.
Hr Th arn, Per: Visserligen är i detta mål den enighet,
som alla tala om, högst af nöden. Han funne för sin del
ganska lätt at vara enig, när alla ville som han. Men deruti
funne han sig förtjena namn af at söka och befordra enighet,
när han ville det, som pluraliteten förklarat sig villja.
Han vore för sin del nögd med det af Hr Hofrättsrådet von
Post upsatte extractum protocolli, ty det vore enligt med den
bifallne propositionen. Annars skulle man åter rifva upp et
redan tagit beslut. Dessutom är 1766 års förordning på et så
höfligt sätt alleguerad, at de andre respective stånden eij
kunna detsamma misstycka. Han hemstälte, huru ordenteligit
det vara kunde at nu åter sätta under votering det, som
R. o. A. redan genom votering afgordt, och begärte proposition
i conformité af beslutet men icke någon votering, efter
det stridde mot 16 § Riksdagsordningen, om de herrar, som
besvarade proposition med Neij, begärte densamma, ty han
förväntade sig af deras nit för lag och ordning, at de
skulle desistera.
Hr Lejonanckar önskade af alt hjerta, at R. o. A. ville
med enighet taga sit beslut i förevarande fråga. För egen
del vore han nögd med det af Frih. von Essen upsatte project,
efter han funne det så inrättadt, at R. o. A. deraf kunde
hos sine respective medstånd snarast vänta den önskade värckan.
Hr Billberg, Otto Fred., påminte sig eij annat, då
proposition blef görd angående et extractum protocolli, som
til de andre stånden skulle afgå om Konungaförsäkran och
11 konceptprotokollet härefter ursprungligen: skäl.
Konungaförsäkran.
499
med Ja och Neij blef besvarad, än at R. o. A. förenade sig
derom at, vid det samma extractum protocolli justerades, få
vidare öfverlägga om huru det skulle blifva til sitt innehåll.
Derföre egde R. o. A. nu rättighet at detsamma så inrätta, som
bäst och nyttigast vara kan; värckar eij det första, så får
man uti et ytterligare närmare åberopa sig grundlag och Privilegier.
Hr Billberg anholt, at enhvar derföre måtte få
otvungit yttra sig och icke det af Hr Hofrättsrådet von Post
upsatte påtrugas dem, som vore mera nögde med Frih. von
Essens project, utan om eij annorlunda kunde ske, R. o. A.
mening genom votering utrönas.
Härunder upkom en deputation ifrån det Högvördige Präs- Deputation
teståndet, anförd af Biskoppen i Calmar Doctor Schröder, st4n(jet ansom
anmälte, at ståndet bifallit Secrete Utskottets extractum gående Enkeprotocolli
angående Hennes Maij :ts Enckedrottningens stat, drot“^“Sens
endast uti de delar, som angå den mindre hofbetjeningen,
med någon förändring, hvarom utlofvades extractum protocolli.
Deputation afträdde ledsagad på vanligit vis.
Och återtogs den afbrutne öfverläggningen.
Hr Linderstedt, Eric: Efter R. o. A. synes hafva olika
begrepp om meningen af den bifallne proposition, så begärte
han at få höra samma proposition.
Den uplästes altså, hvarefter Hr Linderstedt fortfor:
Enligit samma proposition skall genom extractum protocolli
R. o. A. söka förmå sine respective medstånd at förblifva vid
1751 års Konungaförsäkran i conformité med 1766 års förordning
om lagarnes värckställighet; men icke är stadgat, at 1751
års Konungaförsäkran såsom grundlag och 1766 års förordning
skola åberopas såsom skjäl. Konungaförsäkran är en
grundlag för den regerande konungen, det medgifves, men
påstås, at när en ny konung träder på thronen, så skall en
ny Konungaförsäkran författas enligit Regeringsformens 3 §.
Om R. o. A. sagt, at 1751 års Konungaförsäkran är en grundlag,
som icke tål andre förändringar vid et konungaskifte än
de, som tid och omständigheter nödvändigt fordra, så kunna
tre stånds pluralitet altid decidera i stöd af 3 § Regeringsformen,
at den tål ändring. Altså äger R. o. A. ingen styrcka
af det skälet, eij eller af 1766 års förordning, men af sine Pri
-
500 1771, okt. 23. Konungaförsäkran.
vilegiers bibehållande kan det säkraste och oryggeligaste
skäl hämtas. Desse äro uti primitiva grundlagen garanterade
och sedan altid bibehållne, det gifver rätta styrckan.
Det är väl sandt, at uti den tryckte samling af acta publica
står Svea Konungaförsäkran och eij Konung Adolph Fredrics
Försäkran, men frågan är, om Riksens Ständer eller boktryckaren
gordt den rubriquen. Hr Linderstedt vore för sin del
nögdast, om Konungaförsäkran endast bestodo uti en §,
nämnl. at Kongl. Maij :t lofvade at styra sit rike efter Sveriges
lag, med och icke utan Råds råde, samt bibehålla hvar undersåtare
vid sine välfångne privilegier och rättigheter. Men sedan
det är antagit, at en mera detaillerad Konungaförsäkran
skall antagas, så kunde han eij annat än af håg för enighet
och förtroende tilstyrcka bifall på Frih. von Essens project til
extractum protocolli. Han önskade, at R. o. A. altid med enighet
och styrcka ville försvara sine Privilegier, när det gälde
dem, deruti låfvade han at aldrig undandraga sig. Men han
hade haft tillfälle at se under den tid, han som ledamot af
R. o. A. bivistat riksdagar, huru sådant blifvit å sido satt. 9 §
uti projectet til Konungaförsäkran, som handlar om tjensters
förgivande, oroade nu R. o. A. Men då uti förordningen om
lagarnes värckställighet det bifölls på Riddarehuset den 13
Oct. 1766, at de orden: utan afseende på stånd skulle få inflyta,
så har ju R. o. A. redan bifallit, hvad 9 § nu innehåller.
Skulle detta med hvad mera, som R. o. A. förlorat, kunna
revindiceras, så vore han beredd at dertil efter yttersta
krafter bidraga. Men nu1 in casu ledde honom hans öfvertygelse
at sig med Frih. von Essen conformera.
Hr Linderstedt, Johan, hade gärna önskat sig en annan
ordning at få tala än immediate efter sin närmaste anhörig,
när han icke kunde vara af lika mening utan nödgades
efter öfvertygelse conformera sig med Frih. Bunge, Hr von
Post och de flere. Han ville til hvad de sagt lägga allenast
en eller annan reflexion.
Konungaförsäkran kan eij annat än altid vara en grundlag;
ty om den efter konungens död skulle uphöra, så skulle den
tilträdande konungen icke hafva någon grundlag at rätta sig
1 Enligt konceptprotokollet ändrat från förlagans: om.
Konungaförsäkran.
501
efter, in til dess Riksens Ständer hinna sammankomma. Dessutom
finnes uti Konungaförsäkran en stor del af grundlagen
til sit bokstafveliga innehåll infördt i Konungaförsäkran, och
desse ställen få eij, utan på sätt som 1766 års förordning
föreskrifver, ändras. Medgifver man, at Konungaförsäkran
blifver en grundlag, sedan Kongl. Maij :t densamma underskrifvit,
så följer äfven, at en sådan til görande grundlag eij
annorledes än efter 1766 års författning kan antagas och kröningen
derföre til nästa riksdag upskjutas, hvilket hvarken
R. o. A. eller de andre respective stånden lärer villja bifalla.
Deremot kan en redan antagen och ärkänd grundlag sådan
som 1751 års Konungaförsäkran genast af Kongl. Maij :t i nåder
underskrifvas. Uti en fri regering kunde snarligen hända,
om Konungaförsäkran vid hvart konungaskifte finge ombytas,
at partier, som altid i fria samhälden upkomma, så länge ändrade
Konungaförsäkran, enhvar efter sine afsigter, så at Sverige
på slutet hvarken egde regeringssättet eller säkerheten
för sin frihet i behåll. At åberopa sig grundlagen och 1766 års
förordning uti det afgående extractum protocolli vore altså
R. o. A. största och vigtigaste skäl, antagit genom R. o. A. beslut
med åberopande af grundlag och den oftanämnde förordning.
Och detta hade Hr Hofrättsrådet von Post uti sit extractum
protocolli fölgt, hvaremot Frih. von Essen förbigått de
hufvudsakeligaste grunder til R. o. A. beslut. Sätta R. o. A.
fram sine Privilegier, så torde de andre respective stånden taga
sig deraf anledning at vilja förklara dem, och et nytt bekymmer
komma öfver R. o. A. Hr Linderstedt hade hälldre önskat,
om det af Hr von Post projecterade extractum protocolli
kunnat vara ännu kraftigare, men som det nu vore conformt
med beslutet, så begärte han deröfver proposition eller votering.
Hr Wadenstjerna, Carl, hade hälst önskat utvägar
at få förenas uti förevarande fråga och komma derifrån. Men
då olika meningar sig yppat, kunde han eij undvika at bifalla,
det R. o. A:s beslut måtte värckställas, och trodde ingen
anledning vara at optera emellan det af Hr von Post och
det a.f Frih. von Essen upläste project. När man vill bevisa
en sak, måste man dertil bruka skjäl, och sådant funnos uti
det af Hr von Post gifne project. Konungaförsäkran och Re
-
502 1771, okt. 23. Konungaförsäkran.
geringsformen äro begge ostridigt grundlagar, ty de innehålla
intet annat än grundlagar. Begge hafva Riksens Ständer förbehållit
sig at få förbättra men derjemte uti 11 § af 1766 års
förordning utstakat, huru sådant må ske. Är eij Konungaförsäkran
en grundlag, så nekas eij, at den ju skall blifva, och
då är lagen, huru det skall ske, densamme. Riksens Ständer
hafva dessutom vidtagit 1766 års förordning, på det väre lagar
icke måtte vara täte ombyten underkastade. Hade Riksens
Ständer icke ansedt Konungaförsäkran för en grundlag, visserligen
hade de uti den 1766 utgifne förordningen om lagarnes
värckställighet undantagit densamme. Skall något nyttigt
uträttas genom R. o. A. extractum protocolli, så måste
denne förordning åberopas. Ty at endast villja befästa sig
med at reclamera Privilegierne kan eij värcka någon öfvertygelse
hos medborgare, som i desse Privilegier eij hafva någon
del; men lagen är det, hvaruppå R. o. A. skall stödja sin
tancka.
Begärtes nu allmänt at få proposition och discourserne måtte
uphöra.
Sedan Hr Baron och Landtm, gordt sig underrättad, at
de herrar, hvilka ännu anmält sig at tala, desisterade för at få
proposition, så gorde han följande:
Bifaller R. o. A. Hr Hofrättsrådet von Post[s] gifne project
til extractum protocolli, som til de öfrige respective stånden
kommer at afgå rörande Svea Konungaförsäkran? Hvilken
besvarades med Neij och Ja. Hr Baron och Landtm, fortfor:
Utan votering lärer altså R. o A. eij komma ifrån denne saken,
och då blifver contraproposition: Vinner Neij, antages
Frih. von Essens project. Detta gillades.
Frih. Cederhielm, Josias, fant väl svårt at votera
öfver värckställigheten af et redan tagit beslut, men i förlitande
på en rättfärdig sak begaf han sig dertil.
Frih. von Essen: När ingen annan utväg är at komma
från saken, måste det väl ske genom votering. Proposition
vöre enlig med discourserne; det enda kunde påminnas, at til
undvikande af namnen kunde begge projecten numereras och
proposition så inrättas, at i stället för von Post och von Essen
kunde sättas projectet nr 1 och nr 2.
Frih. Horn, Fred.: Det kunde väl med alt skjäl sägas, at
Konungaförsäkran.
503
man icke bör sätta under votering sjelfva kraften af et tagit
beslut; men efter vi eij annorledes kunna komma derifrån, så
måste det väl ske genom votering.
Hr Uggla, Leonh. Magn., som fant 1766 års förordning
vara citerad uti R. o. A. beslut, begär för sin räkning til
protocollet, at han in totum et tantum protesterade emot alt,
hvad eij vöre i conformité med R. o. A. beslut, sådant som det
i bokstafven lydde, följackteligen emot något extractum protocolli
ifrån R. o. A., deruti 1766 års förordning eij vore åberopad.
Hr von Post, Fred., hade väl trodt, at någon jämnckning
kunde träffas, då begge de projecterade extracta protocolli
vore så olika men annars syftade til et ändamål. Han
vöre icke kiär uti sin mening eller uti det project, som han
upsatt, derföre ville han gärna antaga Frih. von Essens. Likväl
förbehölt han sig, at tvänne deruti brukade skjäl, som
hvarken under discourserne, innan beslutet togs, blifvit brukade,
eller beviste saken, måtte gå ut, det ena at efter stånden
eij kunna förenas om Konungaförsäkran, det vore bäst
förblifva vid den af 1751 och det andra at åberopa Adelige
Privilegierne, hvilka ingendera värcka. Dock som eij annorledes
kunde ske, än at det skulle skrida til votering, ville han
eij vara deremot, dock med uttryclceligaste förbehåll, at ehuru
voteringen i dag slutas, R. o. A. derigenom icke måtte hindras
at framdeles i denne sak åberopa sig 1766 års förordning.
Detta förbehåll gordes äfven af Hr Uggla, Hr Lejonmarck,
Hr Sparrschöld, Frih. Horn, Baron Hjerta,
Hr Soop, Hr Fittinghof, Hr Ulfsax, Frih.
Bunge och många flere, hvilka begärte, at detta måtte för
deras räkning i protocollet antecknas.
Voteringsproposition anslogs nu, bordsherrarne intogo sine
ställen. R. o. A. upropades efter matriklen och framgofvo sine
voteringssedlar, de frånvarande upropades andre gången. Sedlarne
öpnades, uplästes och räknades, då befunnos
Ja 412,
Neij 310.
Häröfver författades bilagde voteringsinstrument,1 som af
1 Uteslutet här.
504 1771, okt. 23—26. Hållskjuts. Kadettskolan.
Ang. Cadettescholan
i
Carlscrona.
bordsherrarne underskrefs och genast för R. o. A. uplästes.
Hvarefter plenum åtskildes kl. öfver 7 om aftonen.
År 1771 den 26 October.1
Lördag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Lejonhufvud.
Voteringsinstrumentet för sista plenum uplästes.
Dito en af bordsherrarne underskrefven förteckning uppå
de herrar, som stått i skrancket under voteringen och komma
at enligt Riddarhusordningen plickta 30 d. k:rmt, bestigande
summan af böterne til 330 d. k:rmt, och remitterades
til Riddarhusdeputation at om böternes utsökande draga försorg.
1. Föredrogs Justitisedeputations extractum protocolli af
d. 14 i denne månad, som anmäler, at en sak blifvit ifrån Urskillningsdeputation
til Justitisedeputation remitterad angående
Ljusdals sockneboers besvär deröfver, at dem blifvit pålagd
hållskjuts til Färila socken i Helsingland, och hemställer
deputation, om icke denne sak såsom et oeconomiemål
kunde til Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen
remitteras och handlingarne altså dit öfverlämnäs.
Detta bifölls.
2. Anmältes et af (!) Commendeurcapitainen Öfverstelieutenanten
Hr Wagenfeldts memorial rörande Secrete Utskåttets
extractum protocolli angående Cadettescholan vid Kongl. Arnmiralitetet
i Carlscrona, hvarmed han begärte at få gå til de
andre stånden.
Äfvenledes anmältes et memorial af Lieutenanten Hr Abraham
Renstjerna ingifvit angående Secrete Utskottets extractum
protocolli om räntorne af Rossarögodset, hvarmed han
begärte at få gå til de andre respective stånden.
Hr Wachschlager, Gustaf, ansåg för nödigt at upläsa
alla memorialer, som inkomma uti saker, hvilka icke blifvit
R. o. A. föredragne. Åtminstone at Landtm, borde dem ge
1
Anteckning i marginalen: Justerat d. 22 Febr. 1772.
Kadettskolan i Karlskrona.
505
nomläsa. Desse anmälte ville han väl icke vägra at få gå til
de andre stånden, men förbehölt sig at icke påskriften måtte
innehålla, det de vore upläste.
Detsamma förbehöllo sig äfven Frih. Grönhagen och Hr
Lejonmarck.
Hr Baron och Landtm, gaf tilkj änna, at på sådane oupläste
memorialer endast tecknades, at de hos R. o. A. vore anmälte.
Med sådant vilkår blef begäran samtyckt och memorialerne
påskrefne.
3. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af d. 12
innevarande månad, sorn bifaller, at Kongl. Maij :ts nådige
utslag af d. 22 sistl:ne Fehr., som pålägger Söderkjöpings
stad at betala vacanceafgift för tvenne båtsmän ifrån och med
1745 til närvarande tid, måtte til sin värckställighet hvila, til
dess Riksens Ständer, hvilkas pröfning detta mål blifvit understält,
hunnit detsamma afgöra.
Detta begärtes på bordet.
4. Sedan R. o. A. i sista pleno beslutit at antaga det project
til extractum protocolli, som Hr Hofrättsrådet von Post upsatt,
innehållande R. o. A. mening om det i sammanträdet författade
project til Svea Konungaförsäkran, så afgick nu en
deputation med detta extractum protocolli til de andre respective
stånden, bestående af följande ledamöter:
Grefve Creutz, Lorentz Willhelm,
Frih. Strömfeldt,
Frih. Rålamb,
Frih. Ridderstolpe,
Hr Soop,
Hr von Gerdten,
Hr Lilljehorn,
Hr Friedenreith(!), fullm. Frih. Grönhagen,
Hr Uggla, Leonhard Magnus,
Hr Insenstjemna, fullm. Gr. Posse, Fred. [o: Knut],1
Hr de Frese,
Hr Skunck, fullm. Benzelstierna,
Hr Lagersvärd.
Denne deputation återkom efter någon stund och berättade
Ordföranden, at samtelige de respective stånden med
1 Upprops- och elektorslistorna.
506 1771, okt. 26. Landshövdingelönen i Västerås.
Ang. landshöfdingelönen
i Vesterås
lahn.
vänlighet emottagit R. o. A. extractum protocolli samt låfvat
at med det första villja deras utlåtande R. o. A. meddela. Äfven
at de til afgörande hos R. o. A. recommenderat:
1. Instruction för Expeditionsdeputation.
2. Electorsvalet til Justitiaecantzler.
3. Bondeståndets extractum protocolli angående visse embetsmäns
förhållande vid riksdagsmansvalen.
4. Borgareståndets extractum protocolli angående förgifvande
af det ledige landshöfdingeembetet i Vesterås och advocatsyslornes
besättande i Hofrätterne.
5. Instruction för Secrete Utskottet.
5. Uplästes det Vällofl. Borgareståndets protocollsutdrag af
. d. 12 Octobr. sistl:ne, som föreställer, at landshöfdingelönen
i Vesterås län vore flere gångor större, än hvad de öfrige
landshöfdingar njuta, och som det nu vöre genom Landshöfdingen
Malmerfeldts dödsfall ledigt men statsvärcket betarfvar
besparing, så besluter ståndet at hos Kongl. Maij :t Riksens
Ständer i underdånighet anhålla, at med det ledige embetets
borttgifvande må anstå, til dess Riksens Ständer hunnit
reglera, til huru stor del någon indragning af lönen kunde
ske.
Äfvenledes som advocatfiscalssyslorne i alla tre rikets Hofrätter
nu äro ledige och ståndet derigenom haft anledning at
påtäncka, huruvida någon annan författning med desse angelägne
syslors inrättning för den följande tiden må kunna vara
nyttig; så ansåg ståndet nödigt at äfven med desse syslors
besättjande låta anstå, til dess Riksens Ständer kunna i underdånighet
vid handen gifva, hvad de i denne del för sig och
riket nyttigt pröfva.
Detta begärtes af flere på bordet.
Frih. Horn, Fred.: Vid detta tilfälle kunde han eij underlåta
at betyga sin förundran öfver modus procedendi i detta
mål, at tre stånds Talemän, som honom blifvit sagdt, skola
gått up uti Kongl. Maij :ts Cantzliexpedition och inhiberat
desse embetens bortgifvande hos Kongl. Maij :t. Nog kände
han et Riksens Ständers bref, at 4:ra stånds Talemän på sine
stånds befallning kunna hos Kongl. Maij :t anhålla om upskof
med et embetes förgifvande; men at tre Talemän skulle kunna
förbjuda den lagskipande magten at utöfva sin rättighet
Quiding.
507
och uppehålla regeringsärendernes drift utan det fjerde ståndets
kunskap, det trodde Frih. Horn förtjena upmärksamhet.
Tre män skulle en gång kunna sätta riksstyrelsen uti inactivitet,
hvar blefve då säkerheten. Han begärte altså denne omständigheten
äfven på bordet.
6. Uplästes et från det Högvördige Prästeståndet inkommit
extractum protocolli, dat. d. 9 September sistl., hvaruti ståndet
yttrar sig öfver pastorum i Skara stift besvär, at Kongl.
Maij :t d. 27 Januarii 1770 utan at höra pastores tillagdt capellanerne
invisning uti pastorernes vederlagsspannemål för
den lön, de med pastores öfverenskommit; och begär ståndet,
at värckställigheten af detta Kongl. Maij :ts utslag måtte hvila,
til dess Riksens Ständer hunnit sig öfver sjelfva besvären
utlåta.
Detta begärtes äfven på bordet.
7. Föredrogs et af Riksdagsfullmägtigen för StockholmLidbergs meJouveleraren
Anders Lijdberg ingifvit memorial, hvaruti han ”^naders6
anmäler, at Rådmannen, Hofsecreteraren och Stadsfiscalen årl. tjenst
fi*ih6f
för
Quiding, som siste riksdag hade Riksens Ständers förtroende stadsfiscalen
at utgifva Riksdagstidningarne, derpå haft en känbar förlust, Quiding,
sedan numera Tryckfrihetsförordningen gorde, at allmänheten
genom flerehanda tryckte skrifter kunde få del af hvad
hos Riksens Ständer afgöres. At förskaffa Quiding någon emot
Riksens Ständers välvilja svarande förmon föreslås derföre,
at honom måtte til sine enskilte angelägenheters skjötande
förunnas sex månaders tjenstfrihet i stadsfiscalssyslan årligen,
när han sig derom anmäler.
Frih. von Essen: Uppå Quidings egen ansökning bevilljades
honom sista riksdag at få trycka och utgifva Riksdagstidningarne;
han åtog sig det på vinst och förlust; publicum
har eij förbundit sig at ärsätta, om han derpå skulle lida.
Han har dessutom fått af Kongl. Maij :t rådmans fullmagt til
en upmuntran för sin möda med Riksdagstidningarne; at göra
honom dertil tjenstfri, då han njuter sin lön såsom stadfiscal,
voro för mycket, utom all ordning och et prsejudicat,
som lände til skadeliga fölgder. Frih. von Essen kunde altså
icke ingå uti hvad detta memorial tilstyrckte.
Proposition begärtes, blef görd och Lij dbergs memorial afslagit.
33—670435
508 1771, okt. 26. Veimarehemmanet. Änkedrottningen.
Ang. Vei- 8. Uplästes Kammaroeconomiedeputationens betänckande
"manet"1 9 innevarande månad angående Bonden Gabriel Johans
sons
besvär deröfver, at Kongl. Maij :t uti nådig resolution d.
22 Martii 1769 stadfäst Krigs- och Kammarcollegiernes tilstyrckande,
som förklarat hans åboende hemman Veimare
uti Ringö socken, Nedre Hollola härad och Tavastehus län,
för cappellansboställe i samma socken genom utbyte emot det
förra cappellansbostället Notilia. Deputation tilstyrcker, at
Gabriel Johansson må bibehållas vid Veimarehemmanet och
honom skattekjöpebref derå meddelas, sedan ägorne enligit
den redan författade chartan äro methodice skattlagde och
skattekjöpeskillingen enligit den nya skattläggningen efter tre
års ränta jämnkad, så at i händelse räntan blifver förhögd,
skattekjöpet derefter rättas. Likväl kan deputation eij ingå i
någre expenser för Gabriel Johansson, som derå eij gifvit någon
räkning och Kappellanen Kempe eij kan anses som part
emot Gabriel Johansson, ity han förenat sit boställes ansökning
med yrckande af kronans vinst i anseende till hemmanens
olika räntor.
Detta betänckande bifölls.
Äng. Hannes 9. Uplästes extractum protocolli af d. [23] Oct. sistl:ne,
Maij *ts En
kedrötning-
innehållande Prästeståndets yttrande öfver Secrete Utskottets
enis disposi- extractum protocolli af d. 2 i denne månad angående stat för
tion öfver
Dess liverie- Hennes Kongl. Maij :t Enckedrottningen, hvaruti Prästestånbetjäning.
det väl til det mästa bifaller Secrete Utskottets tilstyrckande
men gör någon ändring uti Hennes Maij :ts rättighet at kunna
disponera öfver den mindre betjäningen vid sit hof och dem
som bära livrée.
Hr Wadenstjerna, Carl: R. o. A. hafva redan d. 19
i denne månad afgordt detta ärendet och bifallit Secrete Utskottets
extractum protocolli.
Dessutom vöre obehageligt at vill ja binda händerne för
Hennes Kongl. Maij :t at eij få disponera om sin mindre betjening,
deras antal, löner och vilkor; en kammarbetjent felar
uti sin uppassning, en kock tilreder en osmakelig mat,
skulle Hennes Maij :t icke hafva samma rätt som enhvar i
Sverige at afskeda en sådan oskickelig person och antaga en
skickelig. Det vore ock et mindre lämpeligt steg at, sedan
Hennes Maij :t är stadd uti sin afresa, ändra det beslut, man
Änkedrottningen.
509
tagit under hennes närvaro. Hr Wadenstjerna tilstyrckte derföre,
at R. o. A. icke ville ingå uti någon förändring af sit
redan tagne beslut.
Proposition gordes uppå detta tilstyrckande och besvarades
med Ja.
Härom afgick en deputation til de andre respective stånden,
bestående af följande herrar:
Grefve Cronhjelm, fullm. Hr Wadenstjerna, Carl,
Frih. Bjelcke, Sten [o: Ture Johan],
Hr Ulfsparre,
Hr Rotkirck,
Hr Königstedt,
Hr von Schantz,
Hr Wadenstjerna, Thomas,
Hr Armfelt,
Hr Bejer [o: Reiher], fullm. Hr Ehrenroht,
Hr Lagerberg,
Hr Stjernhoff,
Hr von Matern,
Hr Pinello.
Efter någon stund återkom denne deputation och förmälte
respective ståndens svar, näml:n at ehuru Prästeståndet icke
kunde ändra sin uti extractum protocolli förklarade tancka,
så ville dock ståndet icke lägga något hinder i vägen för expeditionen.
Rorgareståndet hade väl redan bifallit Prästeståndets extractum
protocolli men lofvade at åter företaga saken. Bondeståndet
tviflade icke at, då detta ärende där förekommo, kunna
förena sig med R. o. A. mening.
Något härefter och under det efterföljande ärender förehades
ankom, emottogs och infördes på vanligt sätt en deputation
ifrån Borgareståndet, 12 personer. Borgmästaren och
Riksdagsfullmägtigen för Åmål stad Hr Ekman, som förde
ordet, gaf til kjänna, at ståndet förehaft angående Hennes
Maij :ts Enckedrottningens stat och bifallit på samma sätt som
R. o. A. Secrete Utskottets extractum protocolli.
Derjemte öfverlämnades et af ståndet författadt project til
en förordning, huru hädanefter med riksdagsmansval i städerne
skall förhållas.
510 1771, okt. 26. Riksdagsmannavalen i Bondeståndet.
Sluteligen recommenderades hos R. o. A. Secrete Deputations
betänckande om val af officerare vid Borgerskapets cavallerie-
och infanteriecorpser.
Deputation besvarades af Landtm, och afträdde ledsagad
efter vanligheten.
Och Frih. Cederhjelm önskade, at R. o. A. för at visa
sin beredvillighet ville företaga sig denne valförordning.
Äng. förelup- 10. Föredrogs nu Bondeståndets extractum protocolli af d.
Tr”d^riks- ^ Sept. sistl :ne angående inbrott, som af åtskilliga embetsmän
dagsmansva-skola blifvit föröfvade uti Allmogens valfrihet vid de hällne
beståndet*" riksdagsmänsvalen til innevarande riksdag, hvaruti Bondeståndet
til alla delar gillar sine deputerades öfver desse mål
afgifne utlåtande, dat. d. 17 nästföregående Aug., med tilläggning,
at eij allenast de af deputerade nämnde embetsmän
och kronobetjente utan ock andre, som med lika förseende i
de öfrige respective ståndens val kunna beträdas, måge uti
detta beslut innefattas och at såväl domare som actores, hvilka
genom görande eller låtande lägga hinder i vägen för dessa
rättegångsmålens lagliga och skyndsamma afgörande inom
den tid, som utsatt är, måge i stället för ansvar och penningeplickt
straffas med tjenstens förlust eller förlora rättighet til
vidare befordran.
Deputerades betänckande, som uptager, at sådane olagligheter
finnas skola vara begångne i synnerhet
1 uti Kinds härad, Elfsborgs län, af Häradshöfdingen Per
Hultgrén,
2 uti Konga och Upviddinge härader i Kronobergs län af
Vice Häradshöfdingen Johan Flygare,
3 uti Luggude, Rönnebergs och Onsjö1 härader i Malmöhus
län af Häradshöfdingen Gustav Zimmerberg,
4 uti Jemteland af Häradshöfdingen Jonas von Engeström,
5 uti Östra härad, Jönkjöpings län, genom Kronolänsman
Svante Öhman,
6 Tveta, Västra och Moo1 härader, Jönkjöpings län, genom
Kronolänsmännen Almstedt och Thunberg med flere,
7 af Häradshöfdingen Johan Pfeiff vid den riksdagsfullmagt,
som för Nämdemannen Johan Andersson i Äskarby
[o: Åskarby] blifvit utfärdad.
i Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: Omsjö resp. Mos.
Riksdagsmannavalen i Bondeståndet. 511
Deputerade tilstyrckte, at desse mål enligt 8 cap., 2 §, Rättegångsbalcken
böra uti vederbörande Hofrätter anhängige göras
och afdömas, således at genom lottning et vist domfördt
antal ojäfvige ledamöter af alla divisioner utses, som utgöra
en särskild division, inför hvilken advocatfiscalen i Hofrätten
eller den, som samma sysla förestår, emot desse .förseelser
äger at anställa embetstalan, hvaröfver enhvar anklagad
vid förlust af at i målet vidare höras genast innom förelagd
tid bör med sin förklaring inkomma, utan at riksdagsmansrätt
eller andre invänningar måge såsom förfall anses. Och
skall Hofrätten åligga at inom två månader ifrån den dag,
saken blifver anhängig, hvart mål afgöra vid 1000 d. s:rmts
plickt för b varj e ledamot samt sedan protocollen med domar
så tidigt til Kongl. Maij :t insända, at de underdånige besvär,
som kunna anföras, af Kongl. Maij :t hinna blifva afgorde
och altsammans til Riksens Ständer under deras sammanvaro
sedermera må kunna inkomma, hvaröfver det skall åligga
Justitiecantzlern at hålla alfvarsam hand.
Härvid fans äfven bilagdt Bondeståndets yttrande genom
protocollsutdrag af d. 9 Julii, hvaruti det i Kinds härad hålna
riksdagsmansvalet granskas och valet för ståndets nuvarande
Taleman, Nämndemannen Joseph Hansson, såsom lagligit anses.
Likaledes särskilte utlåtanden af deputerade öfver hvarje
af de opräknade häraders riksdagsmansval.
Sedan detta var til slut läst, begärtes väl af flere proposition
til bifall på samma sätt, som öfver åtskillige städers riksdagsmansval
blifvit resolverat, men
Hr Le [i] jonmarck, Gust. Adolph, frugtade, at
om Bondeståndets extractum protocolli skulle bifallas, målet
blefve redan af högsta magten så rubricerat, at actores och
domare eij vidare hafva fria händer at med saken förfara efter
Sveriges lag och befundne omständigheter. Om så skulle
vara, borde R. o. A. påminna sina ledamöter i Expeditionsdeputation
at noga tilse, det expeditionen icke kommo at innefatta
något, som rubricerade de angifne mål; med et sådant
vilkår ville han bifalla Bondeståndets extractum protocolli.
Frih. Grönhagen, Clas Willh., förde R. o. A. til
minnes, at ifrån Borgareståndet en lika sak blifvit hos R. o. A.
512 1771, okt. 26. Riksdagsmannavalen i Bondeståndet.
Deputation
från Bondeståndet,
12
perssoner.
afgord; han förmodade, at som beslutet då var enhälligt,
R. o. A. ville vara sig lika, ty det ginge eij an at nu scrupulera
utan på samma sätt, som Borgareståndets extractum protocolli
blifvit bifallit om de embetsman, som blandadt sig uti
städernes riksdagsmansval, så borde äfven detta Bondeståndets
bifallas. Sedan desse mål blifvit1 ordenteligen undersökte
och dömde til Riksens Ständer inkommit, då förbehölt han sig
at säga, huruvida de angifne personer varit brottslige eller
eij, och ville han då döma efter ed och samvete men eij efter
partieafsigter.
Hr von Eng [e] ström, Johan, förklarade sig icke vara
emot at desse angifvelser, på sätt som Bondeståndet upgifvit,
måtte blifva vid vederbörlig domstol uptagne, ransakade
och dömde; men som han icke så noga kunnat vid afhörandet
inhämta, om icke en eller annan mening uti Bondeståndets
extractum protocolli funnos, som kunde göra desse
angifne personer mera sakfälde, och det vore hårdt af högsta
magten at döma någon ohörd, så förenade han sig med Hr
Lejonmarck.
Frih. Cederhjelm, Josias: Meningen lärer icke vara
annan än at R. o. A. utlåta sig öfver detta på samma sätt som
öfver Borgareståndets extractum protocolli. Han hade dessutom
funnit uti det nu förevarande, at Bondeståndet undvikit
alt, hvad som kunde rubricera målet de angifne til last eller
betaga dem deras beneficia juris. Derföre kunde det med all
säkerhet bifallas. Han upläste ock utur detta extractum protocolli
åtskilliga meningar, som beviste, hvad han nu sagdt.
Hr Baron och Landtm, gorde altså proposition till bifall
på Bondeståndets betänckande, hvilken med Ja besvarades,
undantagandes af Hr Stjernhoff, hvilken likväl icke yrckade
votering utan begärte endast at få bifoga sin särskildte
mening, den han och skrifteligen ingaf och vid detta protocoll
af honom egenhändigt underskrefven finnes bilagd
(Bil. 30).
11. Ankom och infördes på vanligit sätt en deputation ifrån
det Hedervärda Bondeståndet, 12 personer. Johan Andersson
från Tierp, som förde ordet, anmälte, at ståndet
bifallit Secrete Utskottets extractum protocolli om Encke
1
Detta ord finnes icke i konceptprotokollet.
Riksdagsmannaval i städerna.
513
drottningens stat på samma sätt som R. o. A.
Deputation besvarades af Hr Baron och Landtm, samt
afträdde ledsagad efter vanligheten.
12. Företogs och uplästes Borgareståndets extractum protocolli
af d. 19 i denne månad med project til en förordning
om riksdagsmäns väljande i städerne.
Detta begärtes af flere på bordet.
Hr Wadenstjerna, Carl: Om R. o. A. hrr ledamöter,
som begära detta på bordet, icke skulle villja begifva sig, så
voro det deras ostridiga rätt. Han utbad sig likväl få föreställa,
at denne valförordning vore en oeconomisk förordning,
som endast rörde Borgerskapet och städerne, hvilken hos
R. o. A. icke gärna vöre sujet til contradiction, när Borgareståndet
densamma antagit och gillat; det vore at visa
samma vällofl. stånd välvillja och förtrolighet, när man utan
svårighet densamma biföll. Så litet Borgareståndet lärer begära
at blanda sig uti våra oeconomiske författningar om
R. o. A. ledamöters riksdagsmannarätt, äfven så litet lärer
R. o. A. vilja blanda sig i deras.
Hr Göös, Laurentz, instämde med Hr Wadenstjerna,
och det så mycket häldre, som han såge af denne valförordning,
at embetsmän och landshöfdingarne hädanefter icke behöfde
befatta sig med städernes riksdagsmansval, hvilket han
såsom landshöfdinge med nöije antoge.
Frih. Grönhagen, Clas Wilh., förenade sig äfven
härmed och anholt, at saken måtte blifva afgord.
Men Hr Leijonmarck förklarade sig icke kunna gå
ifrån at begära saken på bordet. Han och flere behöfde rådrum
at eftersinna, huruvida en sådan valförordning kunde
vara instämmande med hvad grundlagen om riksdagsmansval
stadgar och, om den blifver endast oeconomisk, hvad influence
Riksens Ständers såsom högsta magten åtgärd dervid borde
och kunde hafva.
Saken blef altså liggande på bordet.
13. Anmältes, at nästkommande måndag något manskap af
Kongl. Lifgardiet til en execution komme at sammandragas.
14. Hr Lagersvärd, Fred., erhindrade om den af Borgareståndet
upgifne instruction för Expeditionsdeputationen,
hvarom ifrån de öfrige respective stånden ofta blifvit påmint,
514 1771, okt. 26—30. Kristianstads stadssekreterare.
at den måtte företagas.
Hr Baron och Landtm, förklarade sig villig dertill; men
som det nu redan vore långt lidit öfver middagen, så at han
frugtade eij tillräckelig tid för denne gången vara öfrig til
en öfverläggning, som efter alt utseende kunde blifva brydsam
och långvarig, så nödgades han dermed upskjuta til en
annan dag.
15. Uplästes Magistratens i Christianstad ifrån Urskilningsdeputation
remitterade besvär öfver Kongl. Maij :ts nådige
utslag af d. 31 Januarii 1770 angående stadssecreterarelönen
i samma stad. Frågan angeck i synnerhet, huruvida enligit
1759 års förordning om fatalier i oeconomie- och politiemål
dom bordt fullgöras, innan deruti kunde hos Riksens
Ständer ändring sökas; och befants af påskrifterne, at de tre
respective stånden remitterat saken til Justitiedeputationen.
Detta mål begärtes af flere på bordet.
Och R. o. A. åtskildes kl. 1/4 efter ett.
År 1771 den 30 October.1
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Baron och Landtm. Axel Gabriel Leijonhufvud.
R. o. A. intogo sina ställen och protocollet för den 21 September
justerades til en del.
Äng. tryck- 2 :do. Hr Leij o n marck anmälte, at han fått se af trycR1™T”
ex- ^et vara utgifvit R. o. A:s extractum protocolli angående Svea
tractum pro-Konungaförsäkran; deruti hade han funnit åtskilliga belt
onungafifr-ty^Htte tryckfel och äfven blifvit mycket förundrad öfver
säkran. det nyss upkomne ordet odalstånd, sorn på titulbladet tillägges
de trij respective stånden. Han ville icke ingå uti någon
explication deröfver men allenast hemställa, om R. o. A. icke
skulle finna nödigt, at detta extractum protocolli måtte
renskrifvas och på R. o. A:s befalning utan sådane tryckfel
och utan främmande titulaturer utgifvas.
Detta biföls med tillägning, at Riddarehussecreteraren in
1
Anmärkning i marginalen: Justerat d. 7 Martiz 1772.
Konungaförsäkran. Marknader.
515
tygar riktigheten af samma document, ock infördes der jämte
uti tidningarne til allmänhetens underrättelse följ ande, nemi.:
Som af trycket befinnes vara utgifvit R. o. A:s extractum
protocolli angående projectet til den nya Svea Konungaförsäkran,
men detsamma är felaktigt så i anseende til flere
uti sj älfva contexten införde misskrifningar som äfver titulbladet,
hvilket på intet sät kan antagas såsom hörande till
Höglåfl. R. o. A:s ofvanberörde protocolsutdrag, så gifves
härmedels tilkänna, at en mera correct och verificerad uplaga
af detta extractum protocolli är under aftryckning, sorn
med det aldra första lärer utkomma.
3 :o. Uplästes Commercedeputationens betänkande af den Äng. marck
naders
hål”
15 innevarande månad, hvaruti tilstyrkes bifal uppå städernes iaIKje vid
Strengnäs, Eskilstuna och Torshälla ansökning at få deltaga önnerstad
... ... och Ving
uti
de trenne landtmarknader, som Nyköpings stad hitintils åker
påstått sig ensam berättigad at få hålla vid önnerstad och
Vingåker med Allmogen i Sörmanland. Härvid var äfven bilagt
en ledamots uti deputationen särskilta votum.
Frih. Cederhielm, Josias, hemstälte, om icke det vore
at visa et utmärkt förtroende för Borgareståndet, efter denne
sak1 egenteligen angår städernes rättigheter, at låta densamma
hvila, til dess Borgareståndet sig utlåtit.
Detta samtycktes. Saken blef altså lagd på bordet.
4:o. Uplästes et af Kongl. Håfpredikanten Kyrkjoherden Äng. en kooch
Riksdagsfulmägtigen ifrån Åland Hr Magister Daniel P1gandepå§
Backman ingifvit memorial, hvaruti han föreställer angelä- Åland,
genheten deraf, at på Åland måtte anläggas en köping, hvarest
handtvärksidkare, en apothecare och andra handlande
kunde få tilstånd at sig nedsätta, ock föreslår dertill såsom
beqvämligaste orten Åmnäs eller Godby i Finströms sockn.
Hr Has enkam f fant de i memorialet anförde skjäl af
mycken vigt ock tilstyrkte, at det måtte til Kammar-, oeconnomie-
och commercedeputationen remitteras.
Hr Uggla, L e o n h. Magn., instämde häruti ock föreslog,
at remissen måtte skje med bifal, så at deputation endast
hade at upgifva om utvägarne til värkställigheten.
Hr Wachschlager, Gustaf, Hr fvon] Nackreij
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: stad.
Ang. en provincialmedicus
på
Öland.
516 1771, okt. 30. Köping på Åland. Läkare på Öland.
med flere biföllo väl, at memorialet måtte remitteras, men innan
alla skjäl både emot och med blifvit kände och öfvervägade,
kunde de icke ingå uti något bifal.
Hr Håfpredikanten Ba[c]kmans memorial blef altså utan
någon tillägning remitterat til Kammar-, oeconnomie- och
commercedeputation.
5:o. Föredrogs et af Hr Lilljehorn, Per, ingifvit memorial,
sorn föreställer angelägenheten af at invånarne på öland måtte
förses med en skickelig medicus, som ägde nödvändigt förråd
af medicamenter ock ständigt borde derstädes vara boende;
invånarne på denne öen vore beredvillige at dertil betala
et öre s:rmt af matlaget, ock det öfriga, som behöfdes til
hans aflönande, kunde tagas af medicinalfonden; honom
kunde äfven updragas at jämte provincialmedicus i Calmare
låhn hafva inseende öfver apothequen i lähnet.
Hr Lilljehorn, Per, tilläde munteligen, sedan detta
memorial blifvit upläst, at denne ö innehöllo 20 000 invånare,
hvilka vissa tider om året, då öfverfarten ifrån det fasta
landet vore inpracticable, lämnades handlösa utan al hjälp
och skjötsel vid påkommande sjukdomar. Emedlertid skattade
de efter Riksens Ständers beviljning til medicinalfonden
utan at deraf njuta någon nytta. Ifall hans memorial skulle
til Secrete Utskottet remitteras, så utbad han sig, at det måtte
ske med bifal, på det saken, hvilken redan vid förra riksdagen
blef anmäld, icke måtte ännu längre komma at uppehållas.
Hr Wachschlager, Gust., erkände, at hvad Hr Lilljehorn
anmält vore högst nyttigt ock en sanning; biföll altså,
at memorialet måtte remitteras til Secrete Utskottet; men med
bifal til någon inrätning, som medförde en afgift eller belastade
publicum, dertill kunde han nu förut, innan Secrete Utskottet
blifvit hördt, icke samtycka. Medicinalfonden lärer
eij tåla någon vidare utgift. Han påminte sig väl, at sista riksdag
varit i fråga om någon afgift dertil, men han trodde eij,
at det uti stånden vunnit bifal. För egen del ville han nu
icke gå in uti någon drygare afgift, för än han fått se den
till gjörande allmänna bevilj ningen. Af de monge medici, som
redan njuta lön, voro väl någon, som kunde dit förordnas at
gjöra tjenst.
Provinsialläkare på öland.
517
Hr Wadenstierna, Carl: Det lärer eij behöfvas
bifal til någon ny utgift, om lönen skal njutas af frivillige
sammanskotter; hvad det, som skal tagas af medicinalfonden,
angår, så bör väl Secrete Utskottet först få del deraf, efter
Riksens Ständers egen förfatning, innan något sådant bifalles.
Medicinalvärket hörde dessutom til Secrete Utskottet och
Mindre Secrete Deputationen, som kan närmast pröfva, hvad
tilgång medicinalfonden äger, äfven höra ölands invånare, om
de vilja något frivilligt sammanskjuta. Derföre må saken afgå
til Secrete Utskottet utan bifal.
Hr Wachschlager, Gust., föreslog påskriften kunna
blifva: Remitteras til Secrete Utskottet, som med betänkande
häröfver til Riksens Ständers plena inkommer.
Frih. von Essen: At förelägga Secrete Utskottet at med
betänkande inkomma, det vore at misstro Secrete Utskottet,
som skulle det häruti taga någon författning utom plenorum
kundskap, och låter obehageligit; aldraminst kunde det
hända nu, sedan ledamöterne uti Secrete Utskottet kjände
R. o. A:s tanka. Han undanbad sig altså å egne och medbröders
vägnar en sådan misstanka.
Hr Wachschlager, Gust., förklarade sin mening icke
vara at misstro någon utan endast, då han hade sig bekant,
at en dryg bevilning förestodo, i den afsigt at få veta i tid,
om något behöfdes at till denne inrättning särskilt contribueras
eller eij. Han trodde, at superflua non nocent.
Frih. Grönhagen, Clas Wilh.: Tillägningen hade eij
blifvit projecterad af misstroende utan af önskan at snart få
Secrete Utskottets svar; voro den obehagelig, kunde den gå
ut.
Hr Hasenkamf: Secrete Utskottet lärer aldrig utan plenorum
vettenskap gå in uti någon bevillning, altså är deruti
ingen osäkerhet. Remissen må likväl afgå utom något bifall
eller tilläggning; men då Secrete Utskottet företager sig den
Riksens Ständer värdige omsorg angående hälsans och lifvets
bevarande för innevånarne på Öland, så önskar jag, at våre
vidlyftige finska provincer, som äro stadde utan hjelp, i den
delen måtte äfven påtänckas.
Proposition blef nu görd och Hr Liljehorns memorial remitterades
til Secrete Utskottet.
518 1771, okt. 30. Instruktionen för Expeditionsdeput.
Ang. Majo- 6. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af d. 19
ren von .
Schwartzerssistl;ne Sept. angående rättighet til befordran för Majoren von
befordran. Swartzer samt ärsättning för de flere accordsummor, som han
nödgats utbetala.
Detta begärtes på bordet, och som det anmältes, at flere
memorialer angående denne sak inkommit, så beslöts, at de
jemte betänckandet skulle läggas på bordet.
Expeditions- 7. Föredrogos de flere handlingar, hörande til saken angåfnftructkm!
en(^e en instruction för Riksens Ständers Expeditionsdeputation,
och uplästes:
1. Expeditionsdeputationens sedan sistl:ne riksdag härom
afgifne betänckande af d. 7 April 1770 med bifogat project
til instruction.
2:o. Borgareståndets extractum protocolli af d. 20 Julii,
hvarvid äfven fants et af Borgareståndet projecterat utkast til
instruction för bemälte deputation.
3. Prästeståndets extractum protocolli af d. 8 Aug. öfver
denne af Borgareståndet projecterade instruction.
4. Bondeståndets extractum protocolli af d. 15 Aug., innehållande
närmare förklaring öfver 13 § i samma Borgareståndets
project.
5. Borgareståndets extractum protocolli af d. 28 Augusti
med et ytterligare och efter Prästeståndets beslut lämpat project
til instruction för Expeditionsdeputationen.
Sedan alt detta var upläst, företogs i synnerhet det sistnämnde
projectet.
Hr Wadenst jerna, Carl: Sedan denne sak flere resor
såväl hos R. o. A. som de öfrige respective stånden blifvit
föredragen och öfverlagd, är väl detta sista Borgareståndets
project nu författadt med någon jämnkning i det förre, men
det innehåller ännu en och annan omständighet, som blifver
af största betydelighet, om den skulle bifallas.
Uti 15 § stadgas, at om et stånd vid någon expedition skulle
reclamera sine privilegier och i anseende dertil vill ja hindra
expedition, så bör den lika väl gå i värckställighet, sedan
de tre öfrige stånden förklarat, at saken icke rörer de reclamerade
privilegier.
Det vore mer än betänckeligit för de tvänne privilegierade
stånden, om något af deras privilegier skulle genom de tre öf
-
Instruktionen för Expeditionsdeputationen. 519
rige ståndens beslut kunna förklaras. Riksfädren hafva uti 11
§ Riksdagsordningen noga förebygdt sådant, och det eij utan
skjäl, at befästa den medborgerliga säkerhetén såsom lifvat af
vårt regeringssätt. Vid alla riksdagar hafva altid frågor, hvaruti
et eller annat stånd reclamerat sine privilegier, blifvit liggande
oexpedierade. Således påminte han sig 1762 uti frågan
om de större församlingars delande, at Prästerskapets Privilegier
af Prästeståndet reclamerades och saken lemnades
oexpedierad. 1766, då tre stånd beslutit en undersökning om
det vederlag, som kronan lämnadt Prästerskapet, men Prästeståndet
reclamerade Privilegierne, likaså.
Uti en tid, då så klarligen visar sig, at här syftas på R. o. A.
undergång, och man på alt sätt söker at såväl hos medstånd
som hos medborgare i allmänhet inplanta hat emot R. o. A.,
bör man gå varsamt til väga med sine beslut. Ifrån den
stund, Adelige Privilegierne blefvo meddelte och ratificerade,
hafva de undergått anseenlige jämckningar; competencen til
embeten är försvunnen genom 1756 års Tjenstebetänckande;
frälse egendomars åtkomst för ofrälse män är icke mera
inskränckt inom det ringa antal af hemman, som Privilegierne
föreskrifva; utvägar för R. o. A. at komma in uti näringar äro
på alla sidor tilstängde, ehuru privilegierne dem öpnat. Kommer
nu dertil, at tre stånd skola förklara det fjerde ståndets
privilegier, så lärer innan kort föga mer blifva öfrigit.
Man kunde kanske invända, at många nyttige sakers expedition
skulle hindras genom det at privilegier reclameras; det
är sandt, at efter ingenting gifves i menskligheten, som icke
skulle kunna missbrukas, så kunde äfven sådant hända, men
det onda, som deraf timade, vore altid mindre, än om den säkerhet,
hvar medborgare uti grundlag och privilegier tror sig
äga och som gör, at han älskar regeringssättet, råkade i ovisshet
och man ständigt utan at hafva något, hvarvid man kan
sig trygga, kastas under conjuncturers vålf ning. Desse och flere
considerationer leda til det tilstyrkande, at Höglofl. R. o. A.
behagade utse vissa af sine ledamöter, som sammanträda och
utarbeta et extractum protocolli til de andre respective stånden,
hvaruti alle desse och flere betänckeligheter på et vänligt
och anständigt sätt anföras, hvaraf man kunde förvänta
den nyttan, at de lära foga sig til R. o. A. tancka.
520 1771, okt. 30. Instruktionen för Expeditionsdeput.
Hr Linderstedt, Eric: Hvad Hr Krigsrådet Wadenst
jerna anför dt, vore icke något mera at tillägga. Han instämde
altså med honom och kunde emot 17 § Riksdagsordningen
icke bifalla tre stånds pluralité uti privilegiisaker; om kraften
icke skulle ligga i lagen för det ena ståndet, hvarmed skulle
det skydda sig emot de tre. Detta har ock lagstiftaren supponerat,
då 17 § Riksdagsordningen stadgades, nämnligen at
om tre stånd skulle någon gång villja empietera på det fjerdes
rätt, detsamma skulle med sjelfva lagen kunna sig värja.
Om det eij ensamt kunde försvara sig med lagen, så skulle
snart hela sammansättningen af regeringssättet falla, då en
grundpelare rubbades.
En olyckelig distiction imellan frälse och ofrälse söker man
utbreda i allmänheten, ofelbart i den öfvertygelse at genom
et större antal kunna förstöra det mindre. Vore eij 17 § Riksdagsordningen,
skulle alla mål, som lända til et stånds privilegiers
förderf, genom votering drifvas til expedition. Deremot
blifver altid denne § et motvärn. Det är sandt, at härigenom
händer, det många mål och ärender hos Riksens Ständer gå
långsamt, men dermed förekommes värckeligen et större
ondt, och i hvar sådan sak gifves genom tidens utdrägt tilfälle
at mogna densamma och få på vänligt sätt hulpit, hvad
som skulle betarfva hjelp. Han holt före, at lagstiftningen
borde vara tung, ty en oförändrad lag influerar genom sin
beständighet och ålder, men värckställigheten af lagen borde
vara kraftig och skyndesam i möijeligaste måtto. I conformité
med hvad Hr Krigsrådet Wadenstjerna föreslagit, begärte
altså Hr Linderstedt, at et extractum protocolli måtte upsättas
af vissa dertil utsedde ledamöter, hvartil han föreslog
Frih. von Essen och Hr Wadenstjerna.
Frih. von- Essen: Lagstiftaren har redan skyddat ifrån
det, at de tre stånden icke måtte döma öfver det fjerde ståndets
privilegier uti 17 § Riksdagsordning; den satsen är så
klar och den § så nyttig, at ingen annan kan än instämma
med [hvad]1 Hr Wadenstjerna och Hr Linderstedt derom anfördt.
Den uti instruction projecterade 15 § jämnförd med 17 §
1 Konceptprotokollet.
Instruktionen för Expeditionsdeputationen. 521
Riksdagsordningen hade likväl två sidor, på hvilka den kunde
anses. Så stäld, som den nu är, kunde den visserligen icke
gillas. Den skulle betaga det fjerde ståndet sin röst uti mål,
som kanske mäst rörde det ståndets väsentelighet; men den
kan och annorlunda stäld medföra en ganska stor nytta. När
man skall göra lag, bör man icke allena se uppå det, som
är närvarande, utan och på en framtid. Han önskade altså,
at R. o. A. ville bifalla, det deputerade måge sammanträda och
utarbeta et project til ändring uti denne 15 §, men en sådan
ändring at R. o. A:s med tvänne sine medstånd en annan gång
tagne beslut eij må blifva kraftlöst. För egen del undanbad
han sig at dertil blifva nämnd. Efter naturelle vore han, lika
som uti sit tal, kortt uti sin skrifart och altså mindre fallen
at omständeligen deducera, som sig borde, denne sak. Han
tiltrodde sig i stället at föreslå Landshöfdingen Frih. Ridderstolpe,
Kongl. Secreteraren Hr Schönberg och Häradshöfdingen
Grefve Creutz.
Frih. Bunge, Sven, förenade sig äfven härmed, tilläde
dock det vilkor, at samma extractum protocolli icke måtte
innehålla något R. o. A. beslut, utan at de utsedde herrar deputerade
endast måtte projectera det som en prsealable föreställning,
och honom vara öppet lemnadt, såväl då det justeras
som vid sakens afgörande, at säga sin mening.
Hr Gyllensvahn: Uti alt, hvad som rörde något stånds
privilegier, instämde [han]1, at den uti instruction projecterade
15 § icke borde förändra 17 § Riksdagsordningen, men
uti alt öfrigit hade han, såväl af 1727 års förordning om riksdagarnes
förkortande som af den redan 1756 så allmänt antagne
och älskade boken Ärlig Svensk och hvad R. o. A. protocoller
för 1762 innehålla, så fullkomlig öfvertygelse derom,
at hvad tre stånd äro enige uti, det hlifve et beslut, emot
hvilket det fjerde på intet sätt sig sätta må. Derföre borde
detta med granlagenhet handteras. I synnerhet fant han den
uti projectet föreslagne 17 § nyttig, som tillåter Expeditionsdeputationen
at expediera et mål utan vidare uppehåll, då tre
stånd afgordt en sak och det fjerde icke inom en månad derefter
företager densamma, sedan Talemännen efter den måna
-
1 Konceptprotokollet.
522 1771, okt. 30. Instruktionen för Expeditionsdeput.
dens förlopp blifver derom påminte men likväl låter 2:ne
plenidagar gå förbi utan at saken föredraga. Det endaste, han
dervid ville önska, vore, at termin ifrån en månad måtte blifva
förlängd til sex veckor. För öfrigit vore han nögd med hvad
Hr Wadenstjerna, Frih. von Essen med de flere föreslagit angående
vissa ledamöters utnämnande at projectera et extractum
protocolli och nämnde dertil Häradshöfdingarne Grefve
Creutz, Joh. Gabriel, och Hr Gyllenpalm.
Hr Leijonmarck, Gust. Ad., yrckade såsom ganska
försigtigt, hvad Hofcantzelere[n] Frih. Bunge, Sven, påmint,
näml:n at detta extractum protocolli eij måtte innehålla
något R. o. A. ultimata beslut. Han behöfde för egen del
at närmare eftersinna saken, då han hördt, at någre af R. o. A.
funnit de uti projectet införde och nu omtalte 15 och 17 §§
eij så skadeliga. Begge desse §§ stridde likväl efter hans begrepp
directe emot grundlagen och 17 § Riksdagsordningen,
som tydeligen stadgar, at alla beslut bero på 4 ståndens stämmor.
När desse §§ gofvo anledning at rubba denne grundlag,
så bad han enhvar betäncka, at R. o. A. genom votering faststält
1765 års beslut om grundlagarnes värckställighet, så at
alla förändringar, som föreslås i grundlagen, skola hvila til
nästa riksdag. Och trodde i anledning deraf, at det af Borgareståndet
upgifne project eij kunde denne riksdag blifva afgordt,
hvilket han begärte, at det måtte uti et extractum protocolli,
som med R. o. A. påminnelse skulle afgå, blifva inför
dt.
Frih. Grönhagen, Clas Willh., hade trodt, åt R. o. A.
velat genomgå projectet § för §. Men han ville eij insistera
derpå utan trygga sig vid at de herrar, som R. o. A. utse til
anmärckningarnes utarbetande, noga öfvervägade alt.
Han kunde eij annat finna, än at R. o. A. vore ense deruti,
at den i projectet införde 15 § vore stridande emot 17 §
Riksdagsordningen. Men hvad den sedan omförmälte 17 § i
samma project vidkommo, funno han densamma icke ledande
til någon ändring uti grundlagen. Han hade varit ledamot
uti Expeditionsdeputation, han visste altså, huru angelägen
en instruction blifver för denne deputation efter slutad riksdag.
Han visste och det, at sedan riksdagen blifvit slutad, aldrig
deputation vägrat at expediera de saker, hvaruti tre
Instruktionen för Expeditionsdeputationen. 523
stånd varit ense, ehuru det fjerde sig icke utlåtit. En instruction
för Expeditionsdeputation ansågo han icke mer at vara
grundlag än alle andre instructioner för deputationerne, som
hvarje riksdag förnyas. Derföre påstod han, at 1766 års förordning
icke kunde ligga i vägen, at ju den förevarande måtte
kunna denne riksdag afgöras, sedan R. o. A. tagit sit beslut.
At den i projectets 17 § förelagde tid af en månad måtte
förlängas til 6 veckor, instämde han uti, ty R. o. A, såsom
det talrikaste ståndet behöfde längre öfverläggningstid än de
andre respective stånden. Likväl skulle hos R. o. A. sakerne
gå fortare, om man kommo öfverens, at ingen talade mer än
en gång i hvarje sak, och om den tid, som til långa protocollers
justering om mårnarne användes, blefvo förkorttad. Derjemte
om beskickningar med deputationer stånden imellan
undvekos. Genom desse utvägar hunno R. o. A. vid 1765 at
afgöra lika många, om eij flere saker än de andre stånden.
Frih. Grönhagen slöt med at bifalla, det vissa deputerade måtte
projectera et extractum protocolli med R. o. A. anmärckningar,
och föreslog dertil Häradshöfdingen Malmerfeldt.
Hr Wadenstjerna, Carl, förklarade, at 17 § Riksdagsordningen,
som stadgar, at hvad tre stånd äro enige om,
det fjerde eij måtte sätta sig emot, vore icke lämpeligit til
hvad den i instruction föreslagne 17 § syftar på; grundlagens
17 § pr se supponerar et redan tagit beslut hos det fjerde
ståndet, som altså cognoscerat och kjendt saken. Den projecterade
instructions §, som förelägger viss tid, efter hvilken
Expeditionsdeputation skulle få expediera efter tre stånds beslut,
tager bortt det fjerde ståndets röst, och det är aldrig enligt
med grundlagen. Alle kjänna, at riket ömsom styres af olika
tänckande medborgare; i en sådan ställning skadar aldrig,
at lagar och högsta magtens beslut få mogna. Aldrig har
et sådant drögsmål medfört någon fara för regeringssättet
eller riket, ty det är aldrig til at supponera, at en sak, som
allmänt ärkännes leder til rikets välfärd, skulle undangömas
eller uppehållas deremot. Enhvar lärer kunna påminna sig
1762, då de tre respective stånden viste så mycket håg at
borttgifva tjenster, huru långt det hade kunnat gå, om R. o. A.
då icke nyttjat sin röst och med föreställningar uppehållit farten
af desse göromål. Det vore väl sandt, at 50 ginge igenom,
34—670435
524 1771, okt. 30. Instruktionen för Expeditionsdeput.
men utan desse föreställningar hade visserligen 150 kommit
til. Han anholt derföre, R. o. A. ville förena sig derom, at
visse ledamöter uppå de nu omrörde principer upsätta et extractum
protocolli, som til de andre respective stånden kunde
afgå med R. o. A. representation, och utnämde för sin del dertil,
sedan Frih. von Essen sig undanbedt, Frih. Ridderstolpe,
Grefve Creutz, Hr Schönberg och Hr Malmerfeldt.
Hr Baron och Landtm, gjorde nu proposition:
Bifaller R. o. A., at Grefve Creutz, Frih. Ridderstolpe, Hr
Schönberg och Hr Malmerfeldt sammanträda at författa project
til et extractum protocolli, som til de öfrige respective
stånden kommer at afgå, innehållande R. o. A. betänckligheter
vid 15 och 17 §§ uti den för Expeditionsdeputation projecterade
instruction?
Hvilken med Ja besvarades.
Äng. collert 8. Föredrogs ifrån Urskillningsdeputation remitterat Riksför
Måssebc^dagsmannens från Elfsborgs låhn och Bondeståndets Talekyrka.
man Joseph Hanssons memorial angående collect och stambok
til understöd för den gamla och förfallne kyrckan i Måssebo
församling och dess upbyggande i anseende til församlingens
oförmögenhet,1 som icke består af mera än 12 1/2
mantal.
Hr Linderstedt, Eric, påminte om et af R. o. A. tagit
beslut, at alle desse ansökningar om collecter och stamböcker
skulle samlas och på en gång föredragas.
Frih. Ridderstolpe, Carl, lämnade til öfvervägande
de omständigheter, som skilde denne casu från många andre,
näml. at församlingen vore ganska liten, invånarne mäst
fattiga, at det vore et gudacktighetsvärck befordra en sådan
församling ifrån at nödgas hålla sin gudstjenst under bar
himmel; dessutom vore det at visa benägenhet emot Talemannen
uti et af sine respective medstånd. Om R. o. A. samla för
mycket af sådane ansökningar, så händer, at de andre stånden
afgöra och bevillja en stor del, kanske icke altid för dem,
som R. o. A. mäst torde finna böra hjelpas.
Frih. Cederhjelm, Josias, instämde med Hr Linderstedt,
at ansökningen skulle hvila.
1 Enligt konceptprotokollet ändrat från förlagans: upbyggande.
Kyrkobyggen.
525
Hr Silfverschöld, Arvid, sökte väl lika som Frih.
Ridderstolpe at föreställa sådane skjäl, som skulle utvärcka
bifall på denne ansökning, men saken begärtes af flere på bordet,
blef altså hvilande.
9. Uplästes Victualiehandlarens och Riksdagsfullmägtigens Äng. underför
Stockholm Carl Anthon Bseves memorial om understöd för Soi0fs nyå*
den redan påbegynte byggnad af S:t Olofs capell här i Stock- kyrkobygholm;
som föreslår dertil et öre silf:rmt af hvart til Stock- nad‘
holm inkommande skålpund caffe i 4 år at vid tullclaringen
betalas.
Frih. Cederhjelm, Josias: Åter en generosité; han
fant nödigt, at R. o. A. något besinnade saken, innan de samtyckte
at lägga skatt och tunga på sig och medborgare. De
hade nog fått tilvitelser för deras vid förre riksdagar viste benägenhet
at bevillja och borttgifva; det vore tid at hädanefter
undvika sådant. Om saken angingo at befordra något för
det allmänna, kunde det hafva något sken af billighet, men
för en kyrcka, belägen uti sjelfva residencestaden, där flere
församlingens ledamöter voro rike och drefvo en nu för tiden
mäst lönande näring, kunde han eij finna sig uti at åtaga
sig någon bevillning. Han önskade hällre få en utväg at
fria R. o. A. samt Allmogen för sådane reitererade taxationer.
Allmogen hade ofta fädt utgöra, hvad de andre stånden bevilljadt
i flere delar och frälseböndren blifvit pålagde at betala,
hvad R. o. A. sig undandragit, hvilket vore aldeles emot
naturen af bevillningar. En annan gång hade R. o. A. måst med
sine frälsebönder contribuera, när de andre stånden sig undandragit;
lasten merendels altid fallit på frälseman och frälsejord.
Så skedde äfven nu; denne bevillning blifver en last i
synnerhet för R. o. A. samt ståndspersoner, om den skulle bevill
jas; ty bönder och präster äro ganska få i Stockholm och
consumera litet af denna varan. Bevilljades detta, torde snart
något annat under en annan titul komma efter.
Desse considerationer ville Frih. Cederhjelm hafva öfverlämnade
R. o. A. med hemställan, om icke visse deputerade
kunde utses, som samlade desse och flere betänckligheter tilsammans
uti et extractum protocolli at, sedan det blifvit justerat,
ifrån R. o. A. til de öfrige respective stånden afgå.
Hr Th arn, Per, instämde häruti och tilläde, at äfven
526 1771, okt. 30. Kyrkobyggen.
R. o. A. tanckar om de många collecter och stamböcker, som
för städer, kyrckor, scholar med mera sökas, måtte i extractum
protocoll införas, ty skulle alle desse bevilljas, voro sönoch
högtidsdagarne eij tilräckelige, utan man lingö lof at återkalla
de helgedagarne, som R. o. A. likväl bifallit, at de borde
afskaffas.
Hr Wäch schlager, Gustaf, förklarade sig af samma
tancka som Frih. Cederhjelm. Denne afgift faller allena på
R. o. A. och ståndspersoner, ty bonden dricker eij caffe. Han
fant för öfrigt något helt olämpeligt uti at pålägga consumtionsaccis
för at samla medel til en kyrckobyggnad. Vöre
det något til rikets fördel, ville han ingenting derom nämna,
men til en enskildt församling, som redan eger sin kyrcka,
föreföll honom aldeles olämpeligt. Hafva församlingens ledamöter
eij råd at sjelfva bestå kostnaden, kunna de väl låta
blifva byggnaden; Guds ord prädikas lika kraftigt i en träsom
uti en stenkyrcka.
Hr Uggla, Leonh. Magnus: Allmänna lagen stadgar,
at hvar sockn skall kyrcka bygga. Den sedvanan at igenom
collecter och stamböcker dertil samla understöd går redan
deremot och försvagar de andre församlingar at kunna denne
sin skyldighet fullgöra; men om contributioner skola påläggas
dertil, vore det ännu mera olagligit. Dessutom när Riksens
Ständer funnit skäl at minska tull och afgifter på caffe,
blifver det mot principen at nu öka dem. Hemstälte derföre,
om icke vissa ledamöter måtte utses at författa et extractum
protocolli, som innehåller alle desse considerationer. Han
begärte derföre, at en deputation måtte genast afgå til de
andre respective stånden, som recommenderar denne saken,
på det R. o. A. eij måtte exponeras at af de andre respective
stånden indirecte blifva beskattade.
Hr Gyllensvahn föreslog, om icke Frih. Cederhjelm
och Hr Wachschlager ville åtaga sig at upsätta detta extractum
protocolli, så at medborgare eij betungas med afgifter,
collecter, stamböcker med mera til enskiltes behof; aldraminst
när man ännu eij viste, hvad de allmänna behofven
fordrade.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Det vore så liten combination
emilian consumtionsafgift på en sådan vara som caffe
Kyrkobyggen.
527
och en kyrckas byggande i residencet, at han desse saker eij
kunde förena; då de tre stånden i sådane slags bevillningar gå
fort, blifver det angelägit för R. o. A. at förekomma, at flere
eij bifallas.
Extractum protocolli må altså ju förr dess häldre afgå och
innehålla en kraftig föreställning at eij betunga landet med
sammanskott til kyrckobyggnader och dylika private saker;
denne tunga, som lägges på caffe, faller i synnerhet uppå
R. o. A. och embetsmän. Det vore altså R. o. A. närmast at
deremot göra påminnelser. Han biföll altså, at deputerade
måtte utses til at författa et sådant och samla tilhopa alla
skjäl, som kunna finnas. Dervid kunde ock anföras, at en sådan
föreslagen afgift på caffe borttager en annan consumtionsafgift,
som kanske til allmänna statsbristens stoppande
torde behöfva påläggas. Likväl ville han påminna, at detta
skrifves med varsamhet; åtminstone at eij insisteras uppå at
en consumtionsaccis eij kan påläggas andre stånd än dem,
som densamma bevilljat, ty en sådan principe torde redundera
tilbakars, när frågan blefve en gång om de til rikets understöd
görande bevillningar.
Hr Wadenstierna, Carl: Casus fant han nog delicat
och väl anlagd af dem, som önskat förskaffa S:t Olofs kyrcka
denne benefice. Hade til denne kyrckobyggnad blifvit begärt
sammanskott af hvart matlag, så hade R. o. A. kunnat undandraga
sig; men då af giften tages som tull eller accise,
lärer vara svårt at urskilja, hvilken köpare bör betala eller
blifva fri för betalningen. At förhöijde1 af gifter1 på sådane
varor, hvilka så kommit i nationens smak, at de eij kunna
umbäras, göra staten förlust utan at minska consumtion och
endast befordra lurendrägeriehandeln, bevisas af hvad som
med caffe händt, tydeligen. Då afgiften på hvart skålpund
var 28 öre k:rmt, förtullades eij mer än 30 000 skålpund
årligen; men sedan afgiften blef nedslagen til 14 öre k:rmt,
har kronan upburit tull för 100 000 skålpund årligen. Detta
kunde ock uti extractum protocolli såsom et skäl inflyta och
anholt Hr Wadenstjerna, at Frih. Cederhjelm och Hr Wachschlager
ville åtaga sig den mödan at detsamma projectera.
i Enligt konceptprotokollet ändrat från förlagans: förhöija afgiften.
528 1771, okt. 30.
Kyrkobyggen.
Hr L inderstedt, Eric, conformerade sig härmed och
begärte proposition.
Hvilken häruppå blef görd. Och bifölls, at et extractum protocolli,
som innehåller alle uti discourserne anförde considerationer,
skulle til de öfrige respective stånden afgå til at afhölja
denne och flere dylika taxationer, äfven de mångfalldiga
bevillningar til collecter, stamböcker, matlagsafgifter
med mera dylikt, hvarom ansökningar hos Riksens Ständer
inkommit. Och blefvo Frih. Cederhjelm samt Hr Wachschlager,
Gustaf, anmodade at et sådant projectera.
Samma extractum protocolli, sedan det af bemälte Herrar
blifvit upsatt och för R. o. A. justerat, lydde ord ifrån ord som
följ er:
Ibland de ämnen, som af Riksens Ständer skjötas böra, räknar
R. o. A. beskattningsvärcket för et af de betydeligaste så
i anseende til sin invärtes egenskap som ock de tilstötande
omständigheter, hvilka vid utöfningen förekomma.
Rättigheten at uti bevillningsfrågor föra både en affirmative
och negative röst utgör själen af et fritt regeringssätt.
Et folck, som utan egit samtycke tvingas at utgöra contributioner
eller andre afgifter, eger ingen sjelfständighet och
njuter ingen annan säkerhet än den, som ligger i en öfvermagts
välbehag.
Svenska nationen har i alla tider varit upmärcksam och
oförtruten at bevara en sådan den ömaste del af en rättskaffens
frihet. Samtelige Riksens Ständer hafva städse bevisat
uti den delen en lika nitfull omtancka, så at intil denne stund
hafva igenom gemensamt och inbördes iackttagande af hvart
och et stånds tilständiga rätt de allmänna sammanskotterne
blifvit ordenteligen bevilljade och beredvilligt utgorde.
R. o. A., som utaf sine förfäders exempel icke hyser annan
tancka än at för konung, land och folck hafva lif och egendom
ospard, tror sig så mycket mindre behöfva försäkra sine
respective medstånd om sin åhåga at också nu, så vidt möjeligheten
tillåter, gripa statsväcket under armarne, som
R. o. A. utaf alla tiders ärfarenhet äger anledning at hos de
respective stånden hoppas igenkänna en lika ädel kärlek för
fosterlandet.
Kyrkobyggen.
529
Men då en oundvikelig företancka ihopalagd med den
ömaste omsorg för hemmavarande medbröders och underhafvande
frälselandboars bestånd och uppehälle egenteligen påminner
R. o. A. om nödvändigheten af den yttersta varsamhet
vid alt, som kan leda til utgifts och omkostnad för landets inbyggare,
har R. o. A. sedt sig föranlåtit at med företagandet
af de mångfalldige ifrån riksdagens början inkomne ansökningar
om collecter och stamböcker upskjuta, på det en således
admitterad anticipation på de enskiltes förråder icke
måtte afskjära möijeligheten och borttaga tilgången för det
allmännas behof.
Collecter, som upbäras i kyrckorne til utsockne och främmande
behof, borttaga på hvart och et ställe det, som til egne
reparationer och byggnader utaf församlingarnes inbyggare
pläga samlas uti håfvorne.
På samma sätt leder den igenom stamböcker auctoriserade
allmoseuphämtningen til en ögonskenlig förlust för socknar -  nes egne fattige eller och blir det ena med det andra en svår
påökning af den rättskyldigas börda, då en igenom allmänna
lagar honom åliggande plickt at besörja för egen kyrcka och
egne socknefattige särskildt upfyllas måste.
Då R. o. A. dernäst kastar ögonen på de flere usus och behofver,
som igenom nu föreslagne collecter och stamböcker
bestridas skola, så företer sig den omständigheten, at hvart
och et ämne eger tilförene uti stadgade lagar sin tilständiga
fond och föreskrefne tilgång; så är det ock til märckande,
at de många kyrckor och publique byggningar, dem andre
sockne- och häradsboer uppehålla skola, de der utaf acktning
för regeringslagarne icke vågadt besvära Riksens Ständer, likväl
finnas så i den ena som andre landsorten lika så behöfvande
som någon af de nu recommenderade.
Det blefve således en obillighet at endast hjelpa desse lika
som det blefve en orättvisa at af sådane landets inbyggare,
hvilka genom stor bekostnad och utan andras medhjelp uprättadt
sine publique byggnader, fordra eller begära något,
som lagarne dem icke pålägger.
R. o. A. måste såsom en lagbunden magt finna sig ännu ytterligare
de största hinder i vägen ligga at med de nu föreslagne
specielle och på närlagde förteckning beskrefne mål
530 1771, okt. 30. Kyrkobyggen.
såsom et riksstånd sig befatta, då förordningen af d. 4. Aug.
1727 til minnes föres, hvilken utstakar den lagstiftande magtens
gränsor vid enskilte angelägenheters uptagande och åtgörande.
Och i lika måtto gör sig R. o. A. det hopp, at dess
respective medstånd icke lärer såsom riksdagsärender anse
desse med nyssnämnde grundlags lydelse oinstämmande saker
och således icke vidare yrcka en expedition, som til enskiltes
förmån lägger last och tunga på rikets inbyggare af alla
stånd utan åtskillnad.
Sedan nu R. o. A. i möijeligaste kortthet sökt för resp. medstånden
ådagalägga sit uppå lag och menighetens väl grundade
tanckesätt, fordrar ock ordningen at ibland så beskaffade
mål anmärka det oförmodade project, som nyligen förekommit
at, utan anmälan hos konungen eller i Urskillningen,
göra hos Riksens Ständer immediate ansökan om inrättningen
af en contributionsaccis på caffe til et capells byggande
på Norrmalm.
At igenom afgifternes minskning på caffe lurendrägeriet
sedan sista riksdag storligen för den varan aftagit och at kronans
inkomst fått derigenom en ganska betydelig tilväxt, finnes
utaf tullspecialen och bevisar, huru äfventyrligt det är at
öka tullomgälderne. Statens behof och brist på andre medel
blifva uti R. o. A. tancka den enda möijeliga orsak til nya
tullafgifters påläggande, hvilka nödvändigt drabba consumenterne.
Men at på sådant sätt beskatta rikets inbyggare för at
fullborda S:t Olofs kyrckobyggnad, hvars företagande och
värckställighet varit Riksens Ständer lika så litet communiserad,
som tilgångarne förut och ännu äro bekante, är hvad
R. o. A. finner sig med sin röst ingalunda kunna auctorisera.
Församlingen är efter lag skyldig at kyrcka sin bygga. Dess
ledamöter hafva ifrån begynnelsen kunnat känna sin cassa
och rådfråga sin egen förmögenhet. Deras bör och omsorgen
blifva at bringa sit på egit beråd begynte arbete til slut.
Oskyldigt skulle andre betungas för missräkningar i deras
förslag, om projectet finge framgång, och hvad nu händer S:t
Olofs församling, kan framdeles blifva praejudicat för flere
med enahanda rättvisa och på lika grund. Til sådant kan
R. o. A. för sin del icke lämna dess bifall, hoppas ock at uti
sine respective medstånds rättvisa tanckesätt finna den frugt
Trossbodar. Nordenadler.
531
af fundamentallagarne, det beskydd för en obevilljad beskattning
och det hjelpsamma medarbetande, at alla möijeliga tilgångar
måge samlas åt statscassan, som för hela Europas
ögon kunna bära de ojäfacktigaste vittnesbörd om förträffeligheten
af vårt sälla regeringssätt, om svenska nationens
fri- och säkerhet, om Riksens Ständers enighet och om et
allmänneligen lämnadt företräde åt det allmännas behof framför
enskilte considerationer.
10. Sedan R. o. A. d. 5 uti innevarande månad genom ut- Äng. trossdrag
a.f protocollet til Secrete Utskåttet remitterat Bondestån-rättandeWd
dets extractum protocolli angående trossbodar, som rotehål- de indelte
re elment cr~
larne skola blifvit pålagde at vid hvarje compagnie af de indel- ne
te regimenter upbygga, så anmältes nu, at denne sak til Expeditionsdeputation
inkommit med tre stånds bifall uppå
Bondeståndets begäran men i anseende til R. o. A. ännu saknade
slutel. yttrande icke kunde expedieras. R. o. A. afhörde
altså ånyo de til detta ärende hörande handlingar och stadnade
i det beslut, at R. o. A. i anseende til de uti sit extractum
protocolli af d. 5 innevarande månad anförde skjäl härtil icke
kunde samtycka.
11. Föredrogs et af Hr Nordenadler, Theodor, ingifvit me-Äng. Hr Nor
denadlers
morial,
hvaruti han besvärar sig öfver1 Urskillningsdeputa- tour
tion, som afslagit hans ansökning at få närmare förklaring,
huruledes den af Riksens Ständer vid 1765 års riksdag för honom
utstakade tour borde förstås.
Hr v on Engeström, Johan, förmente, at memorialer,
sorn angå enskilte personers tour och befordringar, icke
kunde hos Riksens Ständer immediate uptagas; at derföre detta
borde oupläst honom återlämnas.
Andre begärte memorialet på bordet.
Hr von Engeström, Johan, utan at betaga de herrar,
som begärt memorialet på bordet, deras rättighet, yrckade
likväl sit förre och åtminstone, at det eij borde få gå
til de andre respective stånden, innan R. o. A. sig deröfver
utlåtit, men
Hr von Post, Fred., erhindrade, at detta vore besvär
1 Enligt konceptprotokollet ändrat från förlagans: uti.
532 1771, okt. 30—nov. 2. Deputation till änkedrottningen.
öfver Urskillningsdeputationens afslagsresolution, hvilka efter
bemälte deputations instruction finge inlemnas til Riksens
Ständers plena innom en viss föreskrefven tid af en månad,
sedan resolution utfallit, och altså at Hr Nordenadler
eij behof de R. o. A:s tilstånd at komma til de andre respective
stånden med detta sit memorial.
Hvarmed denne discourse afstadnade och R. o. A. åtskildes
kl. efter ett.
År 1771 den 2 Nov.
Lördag.
Plenum klockan 12 förmiddagen.
Närvarande, i stället för Hr Baron och Landtm., som ännu
af en gicktsiukdom var plågad, ordförande
Grefve Lewenhaupt, Charles Emil.
R. o. A. intogo sine ställen.
Gref Lewenhaupt berättade, at då Hennes Kongl.
Maij :t Enckedrottningen tillika med den Kongl. Printsessan
nästkommande måndag ämnade anträda resan till Berlin, så
hade Hr Baron och Landtm, sökt inhämta Hennes Kongl.
Maij :ts nådige vilja, när Riksens Ständer skulle få tillfälle at
till afskiedstagande i underdånighet upvakta, at Hennes
Maij :t förklarat sig i nåder tillåta afskiedstagandet i morgon,
som är söndag; men at Hennes Maij :t skulle önska, at det
måtte skie allenast genom Talemännen, efter hon med beredelsen
till sin förestående resa voro nog sysslosatt och altså
ej hade läglighet at emottaga någon talrikare deputation.
R o. A. beslöto i följe häraf, at Riksens Ständer genom sine
Talemän komma at hos Hennes Kongl. Maij :t Enckedrottningen
aflägga deras underdåniga upvaktning till afskiedstagande.
Och afgeck härom en deputation till de andre respective
stånden, anförd af Grefve Bonde, Hofmarskalk och öfverkammarherre,
samt bestående af följande herrar:
Frih. Gyllenstierna,
Hr Sandberg, fullm. Hr Hiulhammar,
Hr Eneschöld,
Änkedrottningens stat.
533
Hr Henck, fullm. Hr Morath,
Hr Armfelt,
Hr Burghaussen,
Hr Möller,
Hr Scheffer,
Hr Tandefelt.
Hr Billberg anförde, at flere memorialer voro till R. o. A.
inkomne uti mål af både angelägenhet och nytta för riket.
Han begärte, at de måtte blifva upläste, på det de sedan kunde
remitteras till de ställen, där målen borde beredas och utarbetas.
Gref Lewenhaupt utlåfvade, at de skulle föredragas,
fast tiden i dag ej tilläto det.
Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 31
Octob. af innehåll, huruledes genom utdrag af rådsprotocollet,
daterat d. 30 Octob., Hans Kongl. Maij :t Secrete Utskottet
tillkiännagifvit, at då Riksens Ständers underdånige författning
angående Hennes Kongl. Maij :ts Enckedrottningens
stat blifvit föredragen, hade Hans Kongl. Maij :t dervid giordt
de nådige anmärkningar:
1 :o. Hvad kammarherrarne vidkommo, som till Hennes
Kongel. Maij :ts Enckedrottningens upvagtning skulle utses af
dem, som på någondera, den kongl, eller furstelige staten, redan
niuta lön, så hade Kongl. Maij :t icke flere uti sådan qualité
uppå staterne upförde än Grefve Nils Gyllenstolpe, Grefve
Douglas och Grefve Bonde, hvilke alle tre voro hofmarskalkar
och öfverkammarherrar samt således innehade värdigare fullmagter,
än at de nu kunde giöra upvagtning såsom kammarherrar,
Grefve Piper, som hos Hans Kongl. Maij :t voro tjenstgörande,
och Frih. Leuhusen, en man redan öfver 70 års ålder
och således hitintills i anseende till sin ålder tjenstfri.
Men at alle de öfrige voro tjenstgörande antingen hos Hans
Kongel. Maij :ts egen höga person eller hos Hennes Kongel.
Maij :t regerande Drottningen ifrån längre tid tillbakars och
hvilkas underdånige tjenst Kongel. Maij :t ogiärna skulle umbära,
det måtte altså lön för tre kammarherrar hos Hennes
Kongl. Maij :t Enkedrottningen på staten tillökas.
2:o. At som utfordring in natura altid blifvit bestådd såväl
i förre tider som äfven Hans Kongel. Maij :t såsom arffurste
534 1771, nov. 2. Änkedrottningens stat.
och kronprintz utom den anslagne penningestaten; det altså
måtte i anseende till Hennes Kongl. Maij :t Enkedrottningen
ingen förändring skie uti hvad förr vanligit varit.
3:o. At som ved och kohl äfven tillförene blifvit på samma
sätt utom stat bestådd in natura, det måtte på samma sätt
i anseende till Hennes Kongl. Maij :t Enkedrottningen förhållas.
4:o. At som uti staten en viss summa blifvit anslagen för
den mindre hofbetjeningen, det måtte Hennes Kongl. Maij :t
lämnas at fritt disponera såväl om antalet af denne betjening
som den lön, enhvar af dem skall bestås.
5:o. At som Oeconomiehofmästaren Åberg, hvilken blifvit
utsedd at emot den lön af 600 d. s:rmt, som han på den äldre
furstelige staten niuter, gior a tjenst, redan för 10 år sedan
i anseende till sine innehafvande år och svagare hälsa erhållit
tjenstfrihet och ej är at förmoda, det vid tilltagande
ålder sådant sig förbättrat, en yngre, som äger hälsa och krafter
at med den vaksamhet och drift, som erfordras, skiöta
samma syssla, måtte härtill förordnas emot den utsatte lönen
600 d. s :rmt.
Detta alt hade Secrete Utskottet ej kunnat undgå at hos Riksens
Ständers plena anmäla och derjemte förklara sig icke
dervid något hafva at påminna, med mindre samma Hans
Kongl. Maij :t yttrade åstundan måtte bifallas.
Åtskillige herrar begiärte detta på bordet, men andre deremot
förmente det mindre vara öfverensstämmande med allas
samfälte underdånige vördnad för vår allernådigste Konung
at upskiuta med denne saks afgiörande, hälst Hennes Kongl.
Maij :ts Enkedrottningens afresa härifrån, som voro utsatt till
d. 4 Novemb., snarligen fordrade Riksens Ständers underdånige
utlåtande häröfver.
Hr Gyllensvahn: Om saken icke kommo at ligga på
bordet, så voro han beredd at säga sin tancka så mycket hällre,
som han funno, at det eij passade sig at dermed upskiuta.
Han påminte sig, at då Secrete Utskottets förre extractum
protocolli om Hennes Kongl. Maij :ts Enkedrottningens stat
hos R. o. A. förehades, väktes redan den frågan om utfordring
samt ved och kohl in natura utom staten, men R. o. A.
fant då den anslagne summan tillräckelig och at rikets villkår
Änkedrottningens stat.
535
ej kunde tåla någon tillökning. På samma sätt utlåto sig de
öfrige respective stånden. Uppå detta Riksens Ständers beslut
trodde Hr Gyllensvahn sig böra stadga sine tanckar. Han hade
i den delen lagen på sin sida, at Ständers beslut skola bestå;
och med den vågade han tala upriktigt. Han visste af äldre
tiders handlingar, huru Sverige besörgt sine enkedrottningars
behof och förnödenheter, han kunde med godt samvete antaga,
at riket, i jämförelse emot förr skedt, nu ingenting hade
at sig förebrå. Han visste af Engelands och andre rikens exempel,
hvad de i sådane mål i anseende till deras förmögenhet
åstadkommit, och trodde Sverige nu snarare giordt mer
än mindre. Den för Hennes Kongl. Maij :t Enkedrottningen
reglerade stat vore i anseende till förmögenheten så rundeligen
tilltagen, at innan de öfrige rikets behof till Kongl. Maij :ts
hofhållning, ministrestaten, militairen, defension, civile betjeningens
aflöning voro reglerad, bevillningen derefter uträknad
och Ständer samt landet sagt sig1, vij kunna gifva mera,
så vågade han sig icke at gå in uti någon tillökning.
Det kunde ej undfalla hans upmärksamhet, at Secrete Utskottet
kunnat uptaga och föreslå ändring uti hvad Riksens
Ständers plena redan afgiordt. Det hade ej bordt komma in
och lika som vilja mästra, hvad plena som principaler beslutit,
utan at förut fråga, om det voro tillåtit at ånyo öfverlägga
örn ändringen deruti. Hr Gyllensvahn ägde all underdånig
nijt at bidraga till Hennes Kongl. Maij :ts Enkedrottningens
höga satisfaction; men när han skulle svara för hemmavarande
medbroder, tilltrodde han sig icke at gå längre,
innan alt, hvad som erfordras til rikets behof, blifvit reglerat.
Är då något öfver, ville han med gladt hierta gå in uti
tillökningen. Den voro eij af ringa betydelighet, utfordring in
natura samt ved och kohl skulle utgiöra en ganska stor summa
uti den dyrhet, hvartill säd, höö och ved i desse tider
stigit.
Hvad kammarherrarne och nya löner för dem angingo, ansåg
Hr Gyllensvahn det mindre behöfvas, när honom voro
med säkerhet kunnigt, at inom en kort tid 16 kammarherrelöner
blifvit tillökte. At han under discourser med ledamöter
1 Detta ord icke i konceptprotokollet.
536 1771, nov. 2.
Änkedrottningens stat.
uti de andre stånden förmärkt mindre nöije deröfver, at staterne
med så månge nya löner blifvit graverade, och slöt med
den mening, at han icke ingingo uti någon bevillning, förrän
han voro försäkrad, at riket hade dertill råd. Hvarifrån han
icke begåfvo sig, förrän en genom votering utrönt pluralitet
honom sådant pålade.
Hr Billberg: Då staten för Hennes Kongl. Maij :t bifölls,
förklarade han sin underdånige vördnad och beredvillighet
men därjämte de skiäl, hvarföre han icke kunde bifalla denne
då redan omtalte tillökning. Af samma tancka voro han ännu
uti det, som då var in quaestione, nemi. om utfordringen samt
ved och kohl in natura. Men hvad angingo kammarherrarne,
fant han sig giärna uti att bifalla, det Kongl. Maij :t måtte
behålla uti sin tjenst dem, som han antagit, äfven at Hennes
Maij :t Enkedrottningen efter egit behag måtte disponera
om den summan, som blifvit anslagen för hennes mindre hofbetjening,
så at hon måtte antaga så månge, hon sielf i nåder
behagar, och utstaka lönerne, eftersom hon det för godt finner
och så långt den anslagne summan kan det medgifva.
Han vore af alt hierta villig at gifva till sin nådige öfverhets
och rikets behof ända till och med råcken; men
sedan utbad han sig likväl at få behålla västen. Nog sågo
han för riket månge anledningar till utgifter men inge till
inkomster. Ifall, som ryktet säger, brännevinet skulle förbiudas
til bränning och afsalu, förlorade kronan derpå äfven
en ansenlig inkomst af accisen till 10 a 12 tunnor guld årligen.
Hr Uggla, Leonhard Magnus: Voro frågan, at Secrete
Utskottet, sedan Riksens Ständer fattadt deras beslut,
uptagit saken ånyo och inkommit med förslag till ändringar
deruti, så ville han giärna medgifva, at det kunde upväcka
betänckeligheter. Men då en stor, nådig och älskad Konung
väcker sielf frågan uti sin Rådkammare och begär at däröfver
höra Riksens Ständer, lärer det icke hafva varit Secrete
Utskottet tillständigt at nedlägga densamma. Summan,
som här i tillökning begäres, är för et helt rike af mindre
betydelighet, när det angingo at gior a sin Konung nöije och
visa en underdånig ärkäntsla emot en stor Drottning, hvilken
riket hade, näst Gud, at tacka för det at konungathronen
Änkedrottningens stat.
537
nu är befästad och konungahuset prydt med dyrbara telningar
af den i vårt land och öfver hela Europa vördade Vasastammen.
Vår Enkedrottning reser nu ifrån oss; skulle någon
svensk hafva hierta at se henne mindre nögd lämna oss. Huru
kan man tro, at utländske magter skulle döma öfver at Sverige
vill neka sin Drottning en altid vanlig och litet betydelig förmån
at få utfordring, ved och kohl in natura. Hr Uggla anholt
derföre, at R. o. A. ville bifalla Secrete Utskottets extractum
protocolli.
Grefve Lewenhaupt giorde väl häruppå proposition till
bifall, men den besvarades med Ja och Neij, och flere af herrarne
begiärte voteringsproposition.
Frih. Horn, Friederic, förklarade [sig]1 äga all egard
för [Hr]1 Gyllensvahns tal, at hans nijtälskan för lag och
medborgares omständigheter voro estimable och at han ägde
en i lagen grundad rättighet at säga sin mening.
Frih. Horn medgaf ock, at Hr Gyllensvahn kunde efter lag
hafva anledning till sin uppå Secrete Utskottet giorde remarque,
men till förklaring deruppå för sin egen person såsom
ledamot af Secrete Utskottet betygade han, at omständigheterne
varit sådane, at om Hr Gyllensvahn sielf varit närvarande
uti Secrete Utskottet vid öfverläggningen om denne sak, hade
han ej kunnat afslå at med et så beskaffat yttrande, som
det Secrete Utskottet nu afgifvit, gå till plena.
Svenske mäns oförändeliga vördnad för en i lifstiden nådig
och älskad Konungs minne, en underdånig håg at upfylla vår
store och allernådigste Konungz betygade önskan, en tillbörlig
hugkomst af alt, hvad riket voro Hennes Kongl. Maij :t
Enkedrottningen skyldig, kunde ej hafva annan värkan i
svenske mäns hiertan. Hvem kunde glömma den glädje, hvar
inbyggare kiände, när Hennes Maij :t år 1744 första gången
steg in på svenska jorden, sedan hon för at giöra oss lyckelige
öfvergifvit sin hembygd, fäderneslandet, alle närmaste
höge anförvanter; om hon i det ögnablick begärdt vår sidsta
blodsdroppe, vi hade för henne upoffrat densamme med glädje;
nu sedan hon vågat sitt dyra lif flere gångor för at giöra riket
välsignat och bereda dess sällhet i framtiden, sedan hon
1 Konceptprotokollet.
538 1771, nov. 2. Änkedrottningens stat.
både som stor drottning och öm moder [värkat]1 genom sin
vård vid den förträffeligaste upfostran, hvarigenom vår nu
varande allernådigste Konung och väre Kongl. Arfförstar blifvit
svenske folckets lycksalighet och Europas förundran, så
skulle vi hafva nog hårde hiertan, om vi vägra utgiften af denne
tillökning, som, när den utdelas på hvar person i riket, blifver
aldeles icke kiänbar? Det vore väl sant, at riket är utblottat,
men när det, som nu blifvit anfört, i öfvervägande togos
och dertill kommo flere omständigheter, som sig uti Secrete
Utskottet företedt och dem han försäkrade uti hans sinne vara
ganska vigtige, hvaruti han såsom redlig man begärte at blifva
trodd på sin parole, så hade Secrete Utskottet ej bordt underlåta
at med et så beskaffat tillstyrkande som det nu förevarande
till Riksens Ständer upkomma, hvilket han för sin
del önskade, at R. o. A. ville bifalla.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Såsom ledamot i Secrete
Utskottet ansåg han sig skyldig at giöra redo för denne sak
och vore villig dertill ej allenast för sitt stånd utan för enhvar
af dess värda ledamöter, som det äska. Det voro icke utan, at
det stodo illa till och funnos en allmän brist uti rikets cassör,
men när considerationer så i afseende på Kongl. Maij :t, Konungahuset,
rikets värdighet och utrikes magter sammanläggas,
så kiänner enhvar bättre inom sig, än det kan sägas, at
Secrete Utskottet ej bordt gifva annat tillstyrkande än det,
som nu skedt. Fria regeringars bestånd beror hufvudsakeligen
uppå förtroende. Om någonting är angelägit, blifver visserligen
det, at Secrete Utskottet bibehålies deruti hos plena; derföre
anholt Frih. Ridderstolpe, at alt, hvad misstroende kunde
åstadkomma, måtte qväfvas. Ty annars blifver arbetet för Secrete
Utskottets ledamöter uti deras brydsamme öfverläggningar
tungt och omsider odrägeligit. Secrete Utskottet har trodt
sig häruti finna anledning at visa, huru hugnande det altid
är för et svenskt folck, at när det gäller at giöra en mild,
nådig och älskad öfverhet til behag,2 altid äro villige at öppna
sin pung utan afseende på mer eller mindre tillgångar.
Frih. Ridderstolpe försäkrade, at han aldrig ville eller kunde
1 Ursprungligen i konceptprotokollet.
2 Härefter ursprungligen i konceptprotokollet: svenska folket altid
voro .
Änkedrottningens stat.
539
såsom riksdagsman hvarken uti sitt stånd eller Secrete Utskottet
bifalla något, som han kiände vara för riket skadeligit.
Derföre betygade han inför Gud, Konungen, samtid och
efterkommande, at han funnit fullkomlige skiäl at bifalla
Secrete Utskottets tillstyrkande och ville för sin räkning hafva
uti protocollet infördt, at han önskade R. o. A:s bifall uppå
detta Secrete Utskottets vördsamma tillstyrkande och det uppå
skiäl, som både nu och i framtiden skola äga bestånd.
Grefve [von] Fersen, Axel, ville och säga de skiäl,
han såsom ledamot uti Secrete Utskottet haft. Hvar ledamot
derstädes kände alt för väl, at det eij tillkommo Secrete Utskottet
ingå uti någon slags raisonnement öfver de beslut, Riksens
Ständers plena tagit. Det hade ej eller af egit bevåg
kunnat till plena inkomma med et så beskaffat hemställande
sorn det nu förevarande. Men när en stor och älskad
Konung talar till sitt folck, när han derjemte talar som son
för sin Fru Moder, så följas naturens lagar, folcket bör svara
och samhällets lag för et ögnablick tystna. Detta är hufvudordsaken,
som föranlåtit Secrete Utskottet at afgifva et så
beskaffat extractum protocolli som det nu förevarande.
I öfrigit hvad sielfva hufvudfrågan vidkommo, så såge Hr
Grefve Ferssen icke så mycken tillökning skie uti kronans
utgifter derigenom, at utfordring samt ved och kohl in natura
bestås Hennes Kongl. Maij :t Enkedrottningen; ty när det nu
indrages, som tillförene varit Hans Kongl. Maij :t såsom kronprintz
till furstelige staten anslagit, blifver skildnaden ganska
ringa och omärkelig. Hennes Maij :ts utfordring voro icke högre
tagen än för trettjo hästar, och så stor hade en generallieutenant
densamme i fält.
Desse och flere considerationer, som sakens natur medföra,
har Secrete Utskottet haft afseende uppå och deruti fölgt såväl
omständigheter som lagen. När en mild, rättvis, älskad
och med de störste kongl, egenskaper begåfvad Konung begär
detta af sine trogne undersåtare, icke för sig utan för en Moder,
som tillika är rikets Drottning, så förmodade Gref Fersen,
at R. o. A. skulle bifalla Secrete Utskottets tillstyrkande
och derigenom Secrete Utskottets förfarande blifva gillat,
hvarföre han ock denne sak hos R. o. A. vördsammast till bifall
recommenderade.
35—670435
540 1771, nov. 2.
Änkedrottningens stat.
Hr Gyllensvahn betygade sig glad deröfver, at de värde
herrar och män, som sitt ja uti Secrete Utskottet, erkiändt
hans giorde anmärkning hafva varit laglig och således låtit
honom vederfaras justiee. Han vördade sin store och nådige
Konung som trogen undersåtare af innersta hierta, han erkände
naturens röst och at vår unga Herre och Konung efter
all lag än såsom en son talade för sin Fru Moder,1 fölgakteligen
ville han efter erhållen uplysning och förklaring giärna
lämna orördt, at saken, på sätt som nu skedt, kommit till
Riksens Ständer, och repossera med sitt förtroende på de åberopade
fastän okiände skiäl. Men till at ytterligare bestyrka
sin yttrade mening angående den föreslagne tillökningen utbad
han sig at få tillägga, at då hvar trogen undersåtare
högst älskar sin Konung, så bör väl den förste omsorgen
vara at reglera hans stat, at den blifver sådan, som vår underdånige
nijt och kiärlek för honom samt rikets värdighet
det äska, innan Riksens Ständer gå in uti någre andre
betydelige utgifter. Hans Kongl. Maij :t äger för kongl :t hierta
at taga onådigt up, om hans undersåtare, då det kommer
an på utgifter, tala om sin usselhet; ung till åren, nyligen
upstigen på thronen, kan han ännu ej kiänna alle sine undersåtares
belägenhet och den brist, som dem trycker; uti det tillstånd,
hvaruti rikets inbyggare voro nu stadde, såg Hr Gyllensvahn
omöjeligheten uti at de kunna till så store utgifter contribuera.
Kan Secrete Utskottet utfinna någon fond dertill
utan medborgares gravation, voro han genast villig at bifalla.
Men när det skall tagas af contributioner, när staterne ännu
icke äro reglerade, när bevillningen, hvarpå de skola sig grunda,
ännu icke kan vara färdig, så at enhvar vet, hvad han skall
contribuera, så kunde Hr Gyllensvahn icke ingå uti at bifalla
någon tillökning uti kronans utgifter. Han ville icke, at utländsk
magt skulle reglera hans sielfständighet som svensk
riksdagsman och utländske considerationer tvinga honom at
betunga sig och medborgare.
När staten och bevillningen blifvit färdig, blifver då något
i Ursprungligen i konceptprotokollet:... röst och at ingenting vore
mera billigt och ordentligit efter all lag än at han som en son ... Jfr
sid. 545.
Änkedrottningens stat.
541
öfverskott, biföllo han giärna Secrete Utskottets extractum
protocolli; derföre må det hvila till emot slutet af riksdagen,
men nu voterade han, om proposition giöres till bifall uppå
samma extractum protocolli.
Härunder återkom den deputation, som under Gr. Bondes
anförande afgått till de andre respective stånden, och
berättade, at de samtyckt, det Riksens Ständer genom Hr Baron
och Landtm, tillika med de öfrige Talemännen taga utaf
Hennes Kongl. Maij :t Enkedrottningen och Hennes Kongl.
Höghet, den Kongl. Printzessan, underdånigst afskied i morgon.
Något derefter ankom ifrån Borgareståndet en deputation,
sex personer, anförd af Borgmästaren R a m é e n, sorn gaf
tillkänna Borgareståndets ofvanberörde samtycke.
Sedan samma deputation blifvit af Hr Grefven och Ordföranden
besvarad, afträdt och ledsagad efter vanligheten,
återtogs den förre öfverläggningen, och som nu allmänneligen
begiärtes proposition, så giorde Hr Grefven och Ordföranden
följande:
Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets extractum protocolli af
d. 31 sistledne Octob. angående Hennes Kongl. Maij :ts Enkedrottningens
stat?
Denne besvarades med Ja och Neij.
Hr Grefven och Ordföranden författade altså och upläste
contraproposition.
Den, det ej vill, skrifver Neij. Vinner Neij, hvilar saken,
till dess statsvärket blifvit reglerat. Hvilken gillades.
Bordsherrarne framträdde till bordet och voro:
Gref Dohna, Carl,
Frih. Kagg, Lars,
Hr Giöthenstierna, C. U.,
Hr Wästfelt, Carl Ad.,
Hr Segercrona, Joh. Fried.,
Hr Cedercrona, J. A.,
Hr Benzelstierna, H. E.
Proposition anslogs. R. o. A. upropades och ingåfvo sine voteringssedlar,
de frånvarande antecknades och upropades andre
gången. Sedlarne öppnades sedan och räknades, då befun
-
542 1771, nov. 2—6. Västerbottens regemente. Halland.
nos
Ja trij hundradefemton,
Neij tuhundradeåttationio,
som bifogade voteringsinstrument1 utvisar, hvilket af bordsherrarne
underskrefs och genast för R. o. A. uplästes, hvarefter
R. o. A. åtskildes klockan 3/4 till siu.
År 1771 den 6 Novem b.
Onsdag.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
I stället för Hr Baron och Landtm., som ännu var siuk, Gref
Leuenhaupt, Charles Emil, Ordförande.
Protocollet för d. 14 sidstledne September justerades til
slut.
Anmältes et af Majoren och Riddaren Hr von Essen ingifvit
memorial emot det memorial, som Hr Majoren och Riddaren
Nordenadler ingifvit och hvilket i sidsta pleno blifvit upläst.
D:o et af Hr Carpelan, Carl Ephraim, ingifvit, med anmärkningar
vid Bondeståndets extractum protocolli af d. 12 sidstl.
Octob. angående boställsbyggnaden vid Vesterbottns Regemente.
Dito et af Hr Sparrschiöld, Eric, angående Bondeståndets
extractum protocolli om en jägmästare i Halland och jägeriebetj
eningen.
Och begiärtes at med desse memorialer få gå till de andre
stånden, hvilket beviljades.
Häruppå uplästes det sidste voteringsinstrumentet.
Frih. Kagg, Lars: Uti sidsta pleno, då denne sak angående
tillökning uti Hennes Kongl. Maij :ts Enkedrottningens
stat förehades, hördes under öfverläggningen af en ledamot
utlåtelser, hvilke för ingen del böra lämnas utan anmärkning
efter min tan eka. Jag kiänner alles vår skyldighet emot
konung och fosterland; jag kiänner de rättigheter, enhvar här
1 Uteslutet här.
Gyllensvaan.
543
på detta ställe såsom fri man äger at yttra sig med Ja eller
Neij öfver alt, hvad som här förekomma bör, at bevilja eller
afstå hvad som angår utgifter .för kronan, at åtaga sig bevillningar
eller eij; men jag kiänner icke det vara tillåtit at under
discourser komma med insimulationer om sin Konung, det
han voro ung, at han så litet regerat, at han eij kan kiänna sitt
land och sine undersåtares belägenhet. Maijestätet ligger uti
konungens höga persson, det kan aldrig vara ungt, aldrig
okunnogt om landets och undersåtarnes tillstånd; sådane expressioner
böra icke ostraffade gå bort, och jag hemställer
om de, som dem fäldt, kan inom R. o. A:s uplyste samhälde
niuta borgarerätt.
Hr Gyllensvahn: En ledamot behagar anmäla, at någon
uti sidste pleno uti sitt tal haft insimulationer emot Hans
Kongl. Maij :ts höga person; han har ej behagat namngifva
perssonen. Nog talte såväl jag som flere R. o. A:s hrr ledamöter
uti den saken, men jag kan eij veta, hvem af oss
dermed påsyftas; jag kan ej svara för dem, men för mine
ord är jag beredd at giöra redo. Jag har ännu eij sedt protocollet,
eller huru mine discourser blifvit där intagne; när det
kommer fram, förbehåller jag mig at få se derpå och sedan
svara för mitt tal.
Hr [von] Bromell, Lars: Det är beklageligt, at åter et
ämne til oenighet skall väckas, när så väl enighet inom oss behöfves.
Närvarande vid öfverläggningen uti sidsta pleno hörde
jag flere ledamöter tala, men alla ganska beskiedligt och försvarligt.
Hr Gyllensvahn talte som patriot för sine fattige
medborgare, hvilke till största delen eij kunna betungas med
drygare contributioner; fattigdomen är allmän, dyrheten stiger
dageligen på lifsmedel och alle förnödenheter. Uti sådant
tillstånd voro nyttigare at styrka till samdrägt än till votering
öfver personer. Hällre måge vi votera, om Frih. Kagg, som
väkt denne oro, skall få blifva qvar på Riddarhuset, än om
Hr Gyllensvahn, ty han har meo voto eij talat annat än det,
som är rätt.
Frih. Kagg, Lars: Efter det begiäres, at jag skall nämna
den ledamot, hvars utlåtelser förefallit mig betänckelige,
så var det Hr öfverstelieutenanten Gyllensvahn. Jag vet hans
rättighet at tala om bevillningar, tillökningar i utgifter, at
544 1771, nov. 6. Gyllensvaan.
tillstyrka eller afstyrka dem, men jag kiänner ingen rättighet,
som tillägger honom frihet at uti sådane sine discourser, på
sätt som skedt, inblanda Herrans smorda, at säga han är ung,
han kiänner eij sin stat med mera. Maijestätet bör menageras.
Flere herrar begiärte, at protocollet måtte inhämtas, hvarföre
undertecknad Riddarhussecreterare genast geck ut och
återkom dermed.
Hr Gyllensvahn förbehölt sig at sielf få justera sine
ord i detta protocoll, efter han altid haft det förtroende för
Riddarhussecreteraren, at han sällan vid justeringarne varit
tillstädes; hade ock svårt at ifrån sin bänck på läktaren höra,
hvad som lästes; men när anmärkningarne rörde hans utlåtelser,
voro det hans rätt at få erkiänna, hvad som blifvit
infördt.
Frih. Kagg påstod, at protocollet borde äga vitsord. Han
påminte sig 1762, då frågan var om Frih. Pechlin och äfven
om Hr Hammarhielm, at de eij fingo ändra sine i protocollet
införde ord.
Hr Stenfelt påstod, at han uti sidste pleno varit tillstädes
och icke hördt något ord af Hr Gyllensvahn fällas,
hvaröfver anmärkning kunde giöras; hvilket han så mycket
mera kunde intyga, som han hade stått bredevid Hr Gyllensvahn,
då han talade. At en ledamot på det sättet attaqueras
med beskyllningar, ansåg Hr Stenfelt för så brottsligt, at han
i sinom tid ville det relevera, och begärte altså, at det måtte
ligga på bordet, huru Frih. Kagg bör anses.
Härvid upkom ibland herrarne nog sorl, så at eij mera kunde
till protocollet höras.
Sedan detta något sagtat sig, erhölt Hr Gyllensvahn
liud.
Han bad R. o. A. med mera lugn låta sig denne sak föredragas,
då kan ordning bibehållas, och med ordning kommer
man snarast till det rätta ändamålet. Så snart Frih. Kagg anmält
för R. o. A., at jag på detta stället skall hafva talat med
insimulationer, så är det hans rättighet at få sin yttrade tancka
till protocollet och at densamma där justera; så mycket
mer som tvänne ledamöter begärt på bordet, huru han för
en sådan sin beskyllning bör anses, och påstådt, at genom
Gyllensvaan.
545
pluralitet utrönas måtte angående hans säte och stämma på
Riddarhuset framdeles. Detta är ganska lagligt producerat,
och Hr Gyllensvahn begiärte, at honom måtte vederfaras samma
rättvisa och at han till en början måtte få justera det
öfver hans tal i sidsta pleno hällne protocoll. Han kunde
altför väl påminna sig ännu, hvad han i saken sagt; han
talte tvänne gångor. Uti den förste discoursen anmärktes emot
Secrete Utskottet, huru en sak, som redan af alle fyra respective
stånden var afgiord, blifvit åter af Secrete Utskottet uptagen,
och at ordningen synes hafva fordrat, innan Secrete
Utskottet kunde upgifva något förslag till ändring i Ständers
beslut, at Secrete Utskottet dertill begiärt plenorum lof. När
Generalen Frih. Horn och Fältmarskalken Grefve Fersen antogo
hans remarque såsom laglig men åberopade sig naturens
lag, som förbunde Hans Kongl. Maij :t at tala för sin Fru
Moder och Secrete Utskottet at eij nedlägga vår allernådigste
Konungs yttrande, så hade Hr Gyllensvahn för andre gången
talat om rikets statsbrist, undersåtarnes oförmögenhet och
de dryga utgifter, hvartill de nu lära få lof at contribuera
och i afseende uppå alt detta afstyrkt bifall uppå den af Secrete
Utskottet föreslagne tillökning. Han hade erkiändt, at
Secrete Utskottets hrr ledamöter antagit hans remarque såsom
laglig och giärna medgifvit, at det voro efter naturens röst,
som Hans Kongl. Maij :t talat för sin Fru Moder, och derjemte
at Hans Kongl. Maij :t ännu ej så länge burit regementsbördan,
at han kunde hinna kiänna alle undersåtarnes behof;
han hade sagt, at Hans Kongl. Maij :t voro ung, ty den, som
är under 30 år, kan altid kallas ung i jämförelse emot den,
som har hunnit öfver 60 och 70 år, som med rätta kallas gammal.
Som ung är af förfarenheten bevisligt, at kiärleken till
föräldrar är starkare, än då man kommit till 50 eller 60 år.
Detta voro ungefärlige innehållet af hans tal, hvilket han
ville vidkiännas och begiärte derföre at nu protocollet måtte
upläsas.
Detta begiärtes äfven af flere, och sedan någon tystnad vunnits,
upläste Secreteraren utur protocollet det första af
Hr Gyllensvahns hällne tal, hvilket, sedan det af honom på et
enda ställe, der frågan var om de tillökte kammarherrar, blifvit
ändrat, där det stod, at han af ledamöter i de andre stån
-
546 1771, nov. 6.
Gyllensvaan.
den förmärkt missnöije öfver den väg, som derigenom till
befordringar skulle öppnas, så borde i stället införas: missnöije
öfver de månge tillökte kammarherrelöner, som graverade
staten, aldeles erkiändes.
Vid det andre gior de i början Hr Gyllensvahn den förändring,
at i stället för de orden och at ingenting voro mera billigt
och ordenteligit efter all lag, än at en son talade för
sin moder, infördes: och at vår unge och älskade Herre och
Konung såsom son talade för sin Fru Moder.
Samt längre fram däräst stod, ung till åren, nyligen upstigen
på thronen kan han ännu eif kiänna alle sine undersåtares
belägenhet etc. etc., begiärte Hr Gyllensvahn, at de
orden ung till åren skulle gå ut; i det öfrige vidkiändes han
äfven, hvad där blifvit infördt. Och som hans tal rapporterat
sig uppå hvad Frih. Horn, Grefve Fersen och Frih. Ridderstolpe
sagt, så begärte han, at desse herrar äfven måtte justera
sine införde discourser.
Hela saken begiärtes nu af flere på bordet, och ehuru åtskillige
ville at, som uti den redan voro discourerat, beslut äfven
skulle tagas, förenade sig omsider likväl R. o. A. ock deruti,
at den blef liggande.
Upkom en deputation af det Högvördige Prästeståndet, 8
personer, anförd af Superimtendenten i Carlstad Doctor
Schröder, som aflämnade Prästeståndets svar uppå
R. o. A:s afgångne extractum protocolli angående projectet till
Konungaförsäkran samt derjemte förklarade det Högvördige
Ståndets önskan at få detta mål i vänlighet afgiordt, så at
den af hela riket efterlängtade Kongl. Maij :ts kröning ej
måtte längre uppehållas.
Hvilket på tjenligit sätt af Hr Grefven och Ordföranden
besvarades; hvarpå deputationen afträdde.
Detta extractum protocolli uplästes häruppå och lades på
bordet.
Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 29
Octob. sidstledne, hvaruti tillstyrkes, at i anseende till den
brist på spannemål, som inrikes förspörjes, och svårigheten
at utifrån någon inbekomma, då äfven därstädes missväxt
och dyrhet sig förete, brännevinsbränningen måtte öfver vintermånaderne
förbiudas.
Spannmålsbristen.
547
Detta begärtes på bordet.
Hr Wachschlager, Gust., begiärte, då saken åter förekommer,
at det förre Secrete Utskottets extractum protocolli
angående spannemålsbristen och brännevinsbränningen
måtte vara till hands.
Frih. Ridderstolpe, Carl, förestälte, at om R. o. A.
eij kunde finna sig till alla delar uti hvad Secrete Utskottet
tillstyrkt, så voro bättre at genast af slå det; ty ryktet,
at et brännevinsförbud voro å färde, kunde föranlåta en ifrigare
brännevinsbränning, och det giorde mera skada och
spannemålsspillning, än alle förbud sedan kunde reparera.
Hr Gyllensvahn understödde detta; spannemålen stegrades,
och den fattige, hvars bärgning och räddning i synnerhet
härigenom påsyftades, blefvo aldeles fördärfvad genom
den brist och dyrhet på brödfödan, som genom en obetänksam
och omåttelig brännevinsbränning skulle förordsakas,
innan saken blifver afgiord.
Hr von Post, Fried., instämde äfven deruti eller at
R. o. A. i mårgon in pleno åter ville sammankomma för at
afgiöra saken.
Hr Billberg, Otto Fied., förklarade sig hafva varit
ibland dem, som begärdt saken på bordet. Icke at han voro
emot brännevinsbränningens förbiudande; men dervid voro
en och annan omständighet af Secrete Utskottet införd, uti
hvilken han ej kunde ingå, och begiärte altså, at saken måtte
hvila.
Anmältes, emottogs och infördes en deputation från Borgareståndet,
12 personer. Borgmästaren och Riksdagsfullmägtigen
för Landscrona Schau, som förde ordet, öfverlämnade
Borgareståndets svar angående R. o. A:s extractum protocolli
om Svea Konungaförsäkran.
Deputation besvarades af Hr Grefven och Ordföranden
på tjenligit sätt och afträdde ledsagad efter vanligheten.
Häruppå uplästes detta svar och lades på bordet.
Uplästes de respective ståndens bifall uppå Bondeståndets
extractum protocolli af d. 21 Augusti angående Smålands Cavallerieregemente,
at det icke enligt Secrete Utskottets tagne
beslut måtte blifva förvandlat till dragoneregimente, hvilket
ärende R. o. A. d. 28 Septemb. sidstledne genom extractum
548 1771, nov. 6. Val till deputationer.
protocolli remitterat till Secrete Utskottet; härvid anmältes,
at i anseende till R. o. A:s remisse Expeditionsdeputationen
ej kunnat expediera detta mål, förrän R. o. A. sig äfven sluteligen
utlåtit.
Efter öfvervägande altså häraf och som R. o. A. saknat
ifrån Secrete Utskottet den uplysning, som var nödig, hvad
som gifvit förre riksdagars Secrete Utskott skiäl till en sådan
författning med Smålands Cavallerieregemente, så beslöts, at
R. o. A. icke kunde härtill sitt bifall lämna.
Ankom, emottogs och infördes en deputation ifrån Bondeståndet,
12 personer, anförd af Sven Håkansson, som
gaf tillkiänna, at Bondeståndet förblifvit angående Konungaförsäkran
vid sitt redan tagne beslut och öfverlämnade deröfver
till R. o. A. ståndets extractum protocolli.
Deputation besvarades af Hr Grefven och Ordföranden
och afträdde, ledsagad på vanligit sätt.
Upbröts och uplästes hrr electorernes val till ledamöter uti
Urskillningsdeputationen:
I stället för Frih. Rehbinder, Capitainen och Riddaren och
[o: af] Kongl. Maij :ts Svärdsorden, som sig afsagt,
Frih. von Duben, Friederic Gustaf, Fändrik.
I stället för Majoren och Riddaren Gethe
Hr Bergenstierna, Johan Otto, Hofjunkare.
Äfvenledes upbröts och uplästes hrr electorernes vahl till
ledamöter uti Kammaroeconomiedeputationen:
I stället för Frih. Gyllenkrook, Hofmarskalk, som bortrest,
Hr Piper, Sten Abraham, Protonotarius i Kongl. Cancelliecollegio,
.fullm. för Frih. Rudenschiöld.
I stället för Frih. von Nolcken
Hr Silfversparre, Nils Harald, Capitaine vid Kongl. Artillerieregementet.
Hvilket genom utdrag af protocollet skulle välbemälte deputationer
tillkiänna gifvas.
Föredrogs ånyo Secrete Deputations betänkande af d. 19
sidstledne Septemb. angående Majoren och Riddaren af Kongl.
Svärdsorden Johan von Schwartzer och hans ifrån Kongl.
Maij :t till Riksens Ständer remitterade ansökning rörande
förklaring i det, som angingo hans befordringsrättighet och
ersättning för den accordsumma, sorn han utbetalt vid sine
Johan von Schwartzer.
549
erhållne avancements.
Deputationen befinner Majoren von Schwartzer hafva blifvit
officerare 1746, och sedan han i utrikes tjenst giordt flere
campagner, hvarvid han altid förvärfvat sig loford om skickelighet,
kundskap och bravoure, 1758 ryttmästare för en uprättad
Jägerecorps vid svenske armeen under senaste pommerske
kriget, hvarvid han erhållit försäkran at få niuta samma
fullmagt, ifall corpsen blefvo indragen, och behålla sin
beställning, till dess han efter samma fullmagt kunde blifva
placerad, 1759 då denne corps förstärktes, erhållit majorsfullmagt
och commando och med densamma giordt campagne,
till dess freden slöts 1762, och det med den distinction,
at han efter fredsslutet af Riksens Ständer uti underdånigt
bref af d. 19 Junii jemte corpsen hos Kongl. Maij :t recommenderades
på det bästa. Då samma Jägarecorps sedermera
reducerades, blef han placerad såsom major på Norra Skånska
Cavallerieregementet med 3024 d. k:rmts lön, men 1765
förklarade Riksens Ständer, at placerade officerare af den
indragne Jägarecorpsen endast skulle få räkna tour efter de
fullmagter, som de innehade, innan de vid Jägarecorpsen blefvo
befordrade. Hvilket gifvit von Schwartzer anledning at om
sin tour söka närmare förklaring och äfvenväl, huru och på
hvad sätt han, som genom accord kommit till sin först innehafde
officersbeställning vid Kongl. Lifdrabantecorpsen men
sedermera utan accord lämnat samma beställning, då han
emottog upsättjandet och commando af Jägarecorpsen, alt uppå
den försäkran, at samma corps skulle blifva bibehållen
och han få niuta sine dervid erhållne fullmagter till godo,
om han nu genom ytterligare accord skulle nödgas söka en
majorssyssla vid et ständigt cavallerieregemente, måtte då
komma till ersättning för sine till samma accord utlagde penningar
i proportion, som reglementet för andre accorder i arméen
det utstakar; hvilket alt Kongl. Maij :t till Riksens Ständer
remitterat.
Deputationen tillstyrker, at som Majoren von Schwartzer
erhållit ej allenast såsom chef för Jägarecorpsen majors fullmagt
och det, enligit hans med kronan ingångne capitulation,
med den försäkran at densamma i tour och befordringsrätt
tili godo niuta, utan ock för värkelige krigsförtjenster, det
550 1771, nov. 6. Johan von Schwartzer.
måtte han altså i följe af Riksens Ständers underdånige skrifvelse
af d. 6 Decemb. 1769 och Kongl. Maij :ts deröfver utfärdade
nådige skrifvelse af d. 8 Decemb. 1769, då han på
8 år såsom placerad major icke kunnat vinna någon befordran,
få räkna tour efter sin erhållne majorsfullmagt ifrån d.
27 Februarii 1759.
Och som von Sch[w]artzer utan någon ersättning genom
accord lämnat sin innehafde lifdrabantesyssla, dessutom enligit
capitulation till Jägarecorpsens upsättande användt egne
penningar och äfven altid vid sine innehafde tjenster och
erhållne befordringar deltagit uti Arméens Pensionscassa,
hvaremot andre uti accordssummorne niutit af sine efterträdare
ersättning eller ock af rena vacancer, det måtte honom
altså beviljas i händelse af befordran med accord eller vid
afskiedstagande at erhålla förmån af accord såsom major vid
cavalleriet.
Härvid uplästes följande memorialer, som anförde åtskillige
considerationer at än ytterligare bevisa lagligheten och billigheten
af Secrete Deputationens tillstyrkande, nemi.:
1. Af Hr von Schwartzer,
2. Af Hr Pinello, Nils Emil.
Äfvenledes följande memorialer, af dem ingifne, som genom
den för Hr von Schwartzer tillstyrkte tour ansågo sig vara
prsejudicerade, nemligen:
1. Hr Rosencrantz, Holger A.,
2. Hr Vult von Steijern, Otto Reinh.,
3. Hr Cruse, C. M.,
4. Hr von Christiernsson, Robert,
5. Hr Ulf[ven]clou, Abr. Hind.,
6. Hr Schmitterlöw, Gust. Ad.,
7. Hr Franck, Carl Friederic.
Hvilke alle uti bilagorne till detta protocoll igenfinnas.
Hr Leijonmarck, Gust. Adolph: Första grunden
till Hr von Schwartzers rättighet ligger uti den capitulation,
han med kronan ingått om Jägarecorpsens upsättande; deruti
lofvas honom at, ehvad förändringar med denne corps
kunde skie, skulle likväl han niuta sin tour och fullmagt till
godo. Detta är en förbindelse på kronans sida, som bör hållas
oryggelig. Det voro väl sagt, at uti arméen hade bordt till
-
Johan von Schwartzer.
551
kiännagifvas, det om en sådan corps uprättande voro i project,
på det äldre och förtjente officerare måtte kunnat hafva
tillfälle at sig till capitulation derom anmäla; men först
är ännu oafgiordt, om icke sådant skedt, och för det andra
synes obilligt, at von Schwartzer skall lida för en sak, som
icke ankom uppå honom. Dessutom hade genast öfver en sådan
försummelse af Generalitetet bordt besvär anföras å hög
ort. Hvilket aldrig någon giordt.
Deremot har Majoren von Schwartzer 2:ne grunder, uppå
hvilka han stödjer sin ansökning: l:o det solenne löfte at efter
slutat krig bibehållas i sin tour, och 2 :do at han .för krigsförtjenster
såväl som för den corps, han såsom major commenderat
en chef, erhållit majors fullmagt. Hvartill kommer,
at han tillsatt sine penningar jemte sin tid och möda
vid denne corps upsättande. Hvilket åtminstone bör honom
återbetalas, om han eij skall njuta derföre befordran. At tala
om hans värkelige meriter behöfves eij, såvida de af alle på
et utmärkt sätt erkiändes; det voro altså ömmande för en
medborgare, at han till belöning för alle sine hederlige gierningar
skulle mista sin rättighet och alt sitt hopp till befordran;
betänkandet voro billigt och rättvist och borde som sådant
bifallas, hvaröfver begiärtes proposition.
Hr Roos, Herman Julius, erhindrade, at Major
Schwartzer icke erhållit sin majorsfullmagt såsom belöning
för krigsförtjenster, ty förordningen utkom angående krigsförtjensters
belöning eij förr än 1762, men hans majorsfullmagt
var redan 1759.
Hr U 1 f [ve n] c 1 o u tillstyrkte R. o. A. at förblifva vid de
befordringslagar, som voro gior de 1762, förklarade 1765 och
omsider stadgade 1769, då han trodde, at Majoren Schwartzer
vederfors rättvisa utan at andre äldre och välförtjente officerare
derigenom prsejudicerades.
Hr Grefven och Ordföranden giorde nu proposition
till bifall på Secrete Deputationens betänkande, hvilken med
Ja och Neij besvarades.
Till votering upsattes altså följande voteringspropposition:
Den, som bifaller Secrete Deputationens betänkande af d.
19 Septemb. innevarande år rörande Hr Majoren och Riddaren
von Schwartzer, skrifver Ja.
552 1771, nov. 6—9. Johan von Schwartzer.
Ang. boställens
byggande
för Västerbo
ttns
Regimente.
Den, det ej vill, skrifver Neij. Vinner Neij, afslås betänkandet.
Denne proposition uplästes och gillades.
Bordsherrarne intogo sine ställen och voro:
Gref Barck, Carl Gustaf,
Grefve Duker, C. F.,
Hr Rosenquist, L.,
Hr Hiulhammar, A. L.,
Hr Soop,
Hr Breitholtz, E. L. [o: C. E]1,
Hr Carpelan, Jo. F.
Voteringen började kl. ett. R. o. A. ingåfvo sine voteringssedlar
efter uprop. De frånvarande upropades andre gången.
Sedlarne öppnades, uplästes och räknades.
Ja befunnos 374,
Neij 220.
Hvaröfver bilagde voteringsinstrument2 författades, af
bordsherrarne underskrefs och för R. o. A. genast uplästes.
Hvarefter plenum slöts klockan 3/4 :ar til siu.
Är 1771 den 9 Nov.3
Lördag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Under Hr Baron och Landtm:s opasslighet Ordförande Gr.
Lewenhaupt, Charles Emil.
Protocollet för d. 18 sidstledne September justerades till
en del.
Äfven uplästes instrumentet öfver voteringen uti sidste pleno.
Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af d. 12 sidstledne
October, hvaruti föreställes, huruledes Allmogen uti
Vesterbottn, sedan, enligt den vid 1766 års riksdag giorde
förening och hvad 20 § af resolutionerne på Krigsbefälets
1 Enligt voteringsinstrumentet.
2 Uteslutet här.
3 Anmärkning i marginalen: Just. d. 6 Julii.
Västerbottens regemente.
553
besvär vid samma riksdag innehålla, fullgiordt sine förbindelser
och kiöpt hemman till boställen för compagnieofficerarne
vid Vesterbottns Regemente och dem bebygt, så hade
Allmogen förmodat sig efter åberopade öfverenskommelse vara
frije för all vidare tunga i den delen; men at man sedermera
velat pålägga densamma at bygga hus för subalternofficerare,
lieutenanter och fändrickar, som Secrete Utskottet
och skall hafva vid sidstledne riksdag således förklarat föreningen,
at de upköpte boställen, som voro svagare, skulle utbytas
till svars gode, nemligen sådane, som ägde sex tunnors
årligit utsäde och höö samt skog och utmark i proportion
derefter. Detta förklarar Bondeståndet böra uphäfvas och Allmogen
befrijas ifrån vidare byggnad, än den redan giordt, eller
förbindelsen sträckas längre, än den efter sielfve ordalydelsen
af 1766 års förening borde förstås.
Härvid uplästes öfverstens för regementet Gr. Johan August
Meijerfelts memorial, hvaruti han söker at försvara föreningens
bestånd och regementets derunder beroende rätt.
Äfvenledes et af Regementsfullmägtigen Capitainen Hr
Carplan, Carl Ephraim, ingifvit memorial, hvaruti bevises, at
Allmogen icke blifvit belastad öfver hvad 1766 års förening innehåller,
utan tvärt om at de inkiöpte boställen, undantagandes
i Piteå sockn, som fullkomligen fullgiordt föreningen
och altså äro frie för alle gravationer med byggnad och det
mera, voro långt klenare till åcker och äng, än de efter föreningen
borde vara, utan skog, utmark och fiskevattn eller
något, som deremot svara borde. At hvad byggnaden vidkommo,
ingen besvärat sig öfver de husesyner, som blifvit
hällne. At 17 § i resolutionen på Allmogens besvär, daterad
d. 22 Martii 1770, tydeligen förklarar Allmogen efter lag och
ofvannämde förening skyldig at för subalternofficerare bygga
hus, i anseende hvartill med det mera, memorialet innehåller
och ibland bilagorne till detta protocoll kan läsas, Hr
Carplan anhåller, at Bondeståndets extractum protocolli måtte
afslås.
Detta Hr Carplans memorial fant R. o. A. skiäligt at bifalla.
Hr Carplan utbad sig, at då han med sitt memorial vänder
sig till de andre respective stånden, honom måtte tillåtas
at med flere bilagor få bevisa, hvad han i memorialet anfördt.
554 1771, nov. 9. Frimurarebarnhuset. Urskilln. besvär.
Ang. 50 billetters
erläggande
till
Frimurarebarnhuset
för hvar concert
på Riddarehuset.
Ang. deputerade
öfver
urskillnings
besvären.
Hand:s- och
manufacturdep
:s bet.
ang. boken
Descriptiion
des arts et
des metiers.
Detta bifölls.
Anmältes et af Hr Lagercrantz ingifvit memorial angående
Bondeståndets extractum protocolli af d. 18 Sept. sidstledne
rörande en i Halland förordnad öfverjägmästare och öfrige
jägeriebetj eningen i riket, hvarmed han begärte at få gå till
de andre respective stånden, som beviljades, och lades memorialet
till acten.
Uplästes Hr Königstedts memorial, hvaruti tillstyrkes, at
de, som hädanefter få upföra concerter på Riddarhussalen,
böra till Frimurarebarnhuset förut, och innan de dertill
få tillstånd, betala 50 billetter.
Detta begiärtes på bordet.
Herr Grefven och Ordföranden hemstälte, sedan R. o. A.
anmodat visse af sine hrr ledamöter at genomse Urskillningsdeputationens
förteckningar på antagne och afslagne mål, om
icke R. o. A. skulle behaga tillåta, at desse hrr deputerade till
sig taga the besvär, som öfver Urskillningsdeputationens resolutioner
kunna inkomma, och sine betänkanden öfver desamma
till R. o. A. ingifva.
Detta samtyktes.
Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänkande
af d. 30 nästledne September, hvaruti tillstyrkes, at för
medel af manufacturfonden må tillåtas upkiöpa et i Frankrilcet
utkommit värck Description des arts et des metiers kallat,
med tillhörige kopparstick 45 tomér, för en summa af
1200 dahl. k:rmt, hvilken bok till Kongl. Bibliothequet här
i Stockholm bör aflämnas, där enhvar artist och handtvärksman
må, sedan han förskaffat sig Kongl. Commercecollegii
attest, äga tillgång at af detta nyttiga värck uti sin profession
sig betjena, samt at Kongl. Commercecollegium får befallning
at införskrifva de ännu återstående torner, så fort de utkomma.
Detta bifölls.
Frih. Cederström, Claes, önskade, at Handels- och
manufacturdeputationen ville vara betänkt på utvägar at få
detta värck på svenska öfversatt till än mera nytta för vårt
svenska allmänna.
Hr Hierta, Carl, försäkrade, at så snart detta vunnit
Riksens Ständers bifall, voro deputation äfven sinnad at fö
-
Kristianstad. Gagges arvstvist.
555
reslå utvägar, huru man måtte få värcket öfversatt.
Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 25 Äng. insidstledne
October, hvaruti föreslås, at till någon lindring utiq’^[t^I"i^n
inquarteringsutgiften för Christianstads Borgerskap commen- Ganstad,
danten i Christianstad, hvars tjenst äfven är gagnelig för landet,
måtte lika med andre commendanter niuta till hushyra
med det mera 300 d:r s:rmt årligen, och at desse penningar
tagas af de Christianstad anslagne fästningsbyggnadsmedel.
Detta bifölls.
Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af d. 4 Septemb.
, hvaruti föreställes åtskilligt angående inquarteringen
i städerne och huru den last, Borgerskapet deraf tror sig vidkiännas,
måtte lindras.
Detta remitterades till Secrete Utskottet.
Uplästes en ifrån Urskillningsdeputation till Riksens Stän- Äng. Gagges
arfstvist
ders plena remitterad ansökning af Capitainen Carl Gustaf
Gagge å egne och medinteressenters vägnar, hvaruti han anhåller
om slut uti den vid sidstledne riksdag hos Riksens
Ständer anhängige sak emellan honom och hans medarfvingar
å den ena samt Assessorens i Rigiske Hofrätten i Lifland
Henric Axel von Beckers dotter Jungfru Ebba Christina von
Becker å den andra angående arf, som Jungfru von Becker
fordrar af Gaggiske arfvingarne efter sin afledne modersfadermoder
Ebba Leusner och som Gaggiske arfvingarne skola
hafva upburit.
R. o. A. afhörde härvid Justitiaedeputationens sidstledne
riksdag d. 19 Januarii 1770 i detta mål afgifne betänkande,
som tillstyrcker, at Jungfru von Becker måtte, enligt hvad
Kongl. Maij :ts dom innehåller, få af Gaggiske arfvingarne upbära
det sökte arfvet, bestående i fastigheter, och sedan vara
Gaggiske arfvingarne obetagit at uppå nye skiäl, som de
tro sig hafva funnit, söka å vederbörlig ort återvinning.
Hr Gyllensvahn ville väl gå in uti at bifalla Justitiaedeputationens
betänckande, ehuru Gaggiske arfvingarne
med den frågan om återvinning icke hade bordt få komma
till Riksens Ständer, innan de fullgiordt konungens dom; ty
han hade sig bekant, at desse arfvingar nu funnit sådane
skiäl, hvarmed de kunde visa, at Jungfru Beckers Moder i
lifstiden redan upburit arfvet efter sin Moderfader. Altså
36—670435
556 1771, nov. 9.
Gagges arvstvist.
var han äfven af den tanckan, at till säkerhet för Gaggiske
arfvingarne borde Jungfru Becker ställa borgen .för det arfvet,
hon fingo lyfta.
Hr von Post, Friederic: Denne sak är lång och invecklad.
40 år sedan Hustru Leusner blifvit död, kommer
ifrån Lifland Jungfru Beckers Moder och söker arf efter
denne sin fadermoder af Gaggiske arfvingarne, hvars förfäder
ärft denne Hustru Leusner. Saken börjas först i Kongl.
Åbo Hofrätt men devolverar sedan till Svea Hofrätt. Inventarium
efter Hustru Leusner utvisar, at fastigheter och hemmansräntor
borde falla uppå Hustru Beckers andel; äfven
nämnes uti et arfdelningsinstrument de hemman, som henne
skulle tillhöra. Hon reser åter till Lifland och 20 år derefter
kommer hennes dotter, sedan Modren blifvit död, och med
desse documenter försedd fordrar betalning efter dem af Gaggiske
arfvingarne. Processen börjas ånyo, och Gaggiske arfvingarne,
som genom flyckten under sidsta kriget med Ryssland,
äfven genom deras förfäders dödsfall, förlorat alle handlingar
och all kundskap af denne sak, så at de icke ens hafva
sig bekant, hvaräst de hemman finnes, som efter det af Jungfru
Becker upviste arfdelningsinstrument borde henne tillfalla,
påläggas såväl af Hofrätten som hos konungen at i jemngod
fastighet betala henne denne arfsandel. Sedan konungens
dom fallit, erhålla Gaggiske arfvingarne af en händelse den
underrättelse, at de uti arfsdelningen nämnde hemman voro
belägne uti östergiötland; de finna ock uti Grefvelige Fersiske
sterbhuset, at Hustru Becker försåldt desse hemman till framledne
Hr Grefven och Presidenten Fersen; och är derstädes
ännu förvarat såväl hennes salubref som hennes mans fullmagt
och samtycke för henne at få föryttra sin undfångne
arfsandel.
Med desse documenter, som utvisa, at Hustru Becker upburit
sin arfsandel, vända sig Gaggiske arfvingarne till Kongl.
Maij :t och anhålla i underdånighet at få uppå sådane nye
skiäl söka återvinning; detta beviljar Hans Kongl. Maij :t i
nåder, men då de i följe häraf instämma återvinningsmålet
till Kongl. Hofrätten, förklarar Kongl. Hofrätten sig icke kunna
uptaga saken, förrän Kongl. Maij :ts dom voro fullgiord.
Hvad Hofrätten således yttrat, har Kongel. Maij :t sedermera
Gagges arvstvist.
557
i nåder behagat gilla, och med denne fråga hafva Gaggiske
arfvingarne vändt sig till Riksens Ständer.
Det blifver altid onekeligt, at Kongl. Maij :ts dom bör fullgiöras;
men som de i Fersiske sterbhuset befintelige documenter
nogsamt synas bevisa, at då Hustru Becker genom ordenteligit
salubref såldt det hemman i östergiötland, som efter arfsdelningsinstrumentet
borde henne i arf efter afledna Hustru
Leusner tillfalla, så är all anledning at förmoda, det Gaggiske
arfvingarne torde kunna bevisa, at en stor del af det arf, som
Hustru Becker och nu hennes Dotter efter henne fordrar,
redan blifvit betalt, I sådan händelse skulle hon till Gaggiske
arfvingarne återgifva, hvad de nu utbetala, men om hon imedlertid
försäljer ägendomen och med penningarne reser till
sin hemort Lifland, huru svårt blifver icke för desse arfvingar
at återse deras ägendom? Jag tillstyrker altså R. o. A.,
at Gaggiske arfvingarne böra fullgiöra konungens dom men
icke Jungfru Becker annorledes få den tillträda än emot borgen
af tvänne fullgode och i riket bofaste män, uti hvilket beslut
R. o. A. genom extractum protocolli må hos sine respective
medstånd anhålla, at de sig med R. o. A. förena.
Proposition begiärtes och blef giord samt hvad Hr Hofrättsrådet
von Post tillstyrkt bifallit.
I följe häraf upsattes extractum protocolli, som till de andre
respective stånden afgeck i följande form:
S. d. Jemte en af Capitainen Carl Gustaf Gagge å egne och
sine medinteressenters vägnar ingifven och af Urskillningsdeputationen
till Riksens Ständers plena remitterad ansökning
om slut uti den till Riksens Ständer redan sidstledne
riksdag inkomne rättegångssak emellan bemälte Capitaine
och hans medinteressenter å ena sidan och Assessorens i ryske
Keijserlige Hofrätten i Riga Hendric Axel von Beckers
dotter Jungfru Ebba Christina von Becker å den andre angående
arf, som Jungfru von Becker fordrar af de förstnämde
efter sin afledna modersfadermoder Ebba Leusner, har äfven
R. o. A. låtit sig föredragas Justitisedeputationens sidstledne
riksdag d. 19 Januarii 1770 uti detta måhl afgifne betänkande,
hvaruti tillstyrkes, at Capitainen Gagge och hans medinteressenter,
hvilka anses at genom afträdande af Germundö säterie
558 1771, nov. 9.
Gagges arvstvist.
med det mera hafva fullgiordt Kongl. Maij :ts dom af d. 18
Decemb. 1766, som pålagt dem till Jungfru Becker utbetala
hennes fordrade arfsandel, måtte förklaras berättigade at med
denne sak få komma lill Riksens Ständer; samt äfven at uppå
de nya och, sedan samma höga dom utfallit, af dem erhållne
skiäl få saken i Kongl. Svea Hofrätt till återvinning på nytt
emot Jungfru Becker instämma.
R. o. A. pröfvade för sin dehl rättvist at till alla delar bifalla
Justitiaedeputationens ofvanberörde betänckande af d.
19 Januarii 1770, såsom på lag och goda skiäl grundat.
Men enär således Capitainen Gagge och hans medarfvingar
komma at till fullgiörande af Kongl. Maij :ts nådige dom afträda
till Jungfru Becker såväl fastigheter som hemmansräntor
och penningar, så at hon i den delen vunnit alt, hvad
efter Kongl. Maij :ts högstberörde nådige dom henne tillerkändt
blifvit, så har R. o. A. uti öfvervägande tagit, huruledes
Capitainen Gagge och hans medinteressenter, sedan
Kongl. Maij :ts höga dom utfallit, företedt sådane nye skiäl,
som .föranlåtit Kongl. Maij :t i nåder bifalla, at saken ånyo
måtte uti Kongl. Svea Hofrätt till deras pröfvande varda uptagen,
uti hvilken nådige tillåtelse R. o. A., på sätt som Justitiaedeputationens
betänkande det innehåller, äfven i underdånighet
instämt.
Om desse skiäl skulle medföra den värkan, at Gaggiske arfvingarne
blefvo förklarade berättigade at återfå någon del
af hvad dem nu blifvit ålagt at utbetala, så synes det visserligen
öfverensstämmande vara med den ömhet, högste
dommaren hysa bör för hvar rättsökandes välfärd, om sådane
utvägar tagas, at Gaggiske arfvingarne måge vara i stånd
at komma till åtniutande af hvad de således kunna återvinna.
R. o. A. tror sig närmast ernå detta, utan at på något
sätt hindra Jungfru Beckers åtkomst till sin genom Kongl.
Maij :ts höga dom erhållne arfsandel, derigenom, at Jungfru
Becker ålägges at för samma arfsandel ställa god och vederhäftig
borgen af infödde och i riket bofaste män, innan
hon detta arf tillträder, hvilke blifva Gaggiske arfvingarne
ansvarige för så stor del af detta arf, som de genom laga
pröfning och dom kunna förklaras berättigade at återfå.
Och skulle detta genom utdrag af protocollet de öfrige re
-
Karlshamn. Instruktionen för Expeditionsdeput. 559
spective stånden till bifall hörsamt tjenst- och vänligen recommenderas.
Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänckan- Carlshamns
de af d. 24 sidstledne Octob., hvaruti hemställes, at Carls- yU^^de!Ve
hamns yllefabrique, som 1734 blifvit inrättad och, sedan en
olyckelig vådeld densamma 1756 öfvergeck, erhölt af manufacturfonden
en brandstodshielp till 8 000 d:r och et lån till
16 000 d. s:rmt, måtte till detta låns återbetalning erhålla
en tid af tolf år samt niuta afskrifning på samma lån 10 procent
på alla de varor, som fabriquen inom desse tolv år hinner
tillvärcka, till och med så långt som lånet kan blifva
betalt och eij vidare; som ock ifall genom tillvärkningspraemier
lånet på desse 12 år eij hunno afbetalas, så bör sedan
ingen beräkning af slike praemier mera tillåtas, under hvilket
alt likväl Commercecollegium åligger tillse, att fonden för detta
lån altid äger säkerhet.
Detta bifölls.
Sedan R. o. A. förehaft Borgareståndets extracta protocolli Exp.deput:s
af d. 20 Julii och 28 Augusti innevarande år angående in- ”^g.^e011
struction för Expeditionsdeputationen med project dertill;
och R. o. A. i synnerhet fäst sin upmärksamhet vid 2 :ne i
samma project befintelige §§, den ena, hvaruti stadgas, at
om et stånd reclamerade sine privilegier uti något mål men
de öfrige tre stånden det oacktat förblefvo vid sitt redan tagne
beslut, så skulle saken expedieras, den andre, at om
en sak blefvo uti något stånd liggande oafgiord en månad,
sedan den uti de öfrige kommit till slut, så skulle det ståndets
Taleman påminnas om dess föredragande och, ifall sedan
tvänne plenidagar förbigingo, utan at saken företages,
Expeditionsdeputationen då hafva magt at densamme efter
tre stånds beslut expediera, öfver hvilke §§ R. o. A. funnit
angelägit at hos sine respective medstånd giöra föreställning;
så var nu samma föreställning i form af extractum protocolli
upsatt och uplästes samt gillades.
Hr L inderstedt, Eric, begiärte allenast at tilläggas
måtte, det Landtm, och Talemännen hafva uti deras ed at
eij hindra eller nedlägga saker, som äro rätte riksdagsärender,
samt at afböja det, som kan gifva anledning till miss
-
560 1771, nov. 9. Instruktionen för Expeditionsdeput.
hällighet stånden emellan.
Detta samtycktes och infördes, hvarefter extractum protocolli
renskrefs at afgå till de andre respective stånden, så
lydande, som följer:
S. d. R. o. A. har hos sig låtit föredraga det Välloflige Borgareståndets
extractum protocolli af d. 20 Julii och d. 28 Augusti
med bifogade projecter till en instruction för Expeditionsdeputationen.
Dervid hafva tvänne §§ i synnerhet fästat
R. o. A:s upmärksamhet samt förhindrat denna instructions
företagande till afgiörande. R. o. A. har derföre om desse bägge
§§ genom en vänlig föreställning velat meddela de öfrige
respective stånden sine tanckar, förrän R. o. A. kan skrida till
af slutande af denna instruction, hvarvid i det öfriga sedermera
mindre betänckeligheter, om desse undanrödjas, torde
förekomma. R. o. A. gior sig försäkradt, at de öfrige respective
stånden, sorgfällige om lagarnes helgd och om en beständig
samdrägtighets bibehållande emellan samtelige stånden,
lära inse vigten af de på rikets grundförfattningar fotade
skiäl, dem R. o. A. härvid nu får öfverlämna till deras benägna
öfvervägande.
Det är i synnerhet de 16:de och 18:de §§ af denne föreslagne
instructionen för Expeditionsdeputation eller efter det
rum, som de fått i det senare projectet, de 15:de och 17:de,
hvilka fästat R. o. A:s upmärksamhet. Där föreslås i den förra
af desse §§, at då något stånd sökte hindra någon expedition
af den grund, at det rörde ståndets privilegier, skulle väl
målet hvila så länge, till dess de öfrige stånden sig häröfver
yttrat, men om de vid sitt förra beslut icke giorde någon
ändring, skulle målet efter ståndens pluralitet expedieras; och
i den senare af desse §§ föreslås, att enär 3:ne stånd öfver et
mål sig utlåtit och blifvit om slutet ense men det fierde ståndet
ej yttradt sig högst en månad efter sidsta påskriften,
skulle sådant anmälas af de andra Talemän, hvaräst saken
hvilar, hvilken då ålåge at sidst 2:ne plenidagar derefter i
sitt stånd föredraga och till slut befordra samma sak. Och
om det icke skedt, skulle målet lika fullt expedieras efter de
3:ne stånds beslut utan afseende på det fierde ståndets felande
utlåtande.
Instruktionen för Expeditionsdeputationen. 561
Ibland de ämnen, som visserligen utgiöra en väsentelig del af
et fritt samhälles grundförfattning, är utan tvifvel sättet at
expediera den lagstiftande magtens beslut. Detta har således
med alt fog fått rum uti våra grundlagar och finnes stadgat
uti 17 § af Riksdagsordningen. Där föreskrifves, at uti de
saker, som till samtelige Riksens Ständers afgiörande höra,
äger hvart stånd för sig sitt särskilta votum, och slutet kommer
således i hvarje sak at bero på ståndens fyra stämmor.
Vidare utstakas där, at hvad de antingen enhälligt komma
öfverens om eller de fläste stånden, uti det Riksens Ständers
frihet samt hvart och et stånds vålförvärfvade privilegier icke
rörer, således falla uppå, skall ständigt vara och gälla för
Ständernes beslut.
Det kan icke undgå de öfrige respective ståndens upmärkmärksamhet,
at grundlagen således är ganska tydelig, då den
ifrån lagens allmänna stadgande om 3: ne stånds pluralitet,
fastän ock det fierde vore af skilgaktig tancka, uttryckeligen
undantager alt, hvad som rörer et stånds vålförvärfvade privilegier.
Skulle något annat stadgande antagas, så skulle ock
grundlagens föreskrift i denna delen blifva onyttig och frucktlös,
lika som denna lagens ändamål at omgiärda oryggeligheten
af stånds vålförvärfvade privilegier. Den pluralitet, som
sålunda skulle få rätt at uttyda stånds privilegier och at stadga
om de ärender, hvari något stånd sina vålförvärfvade privilegiers
kraft och styrka åberopat, skulle ock med detsamma
få en rättighet at kunna giöra sådane privilegier kraftlösa i
utöfningen, om de ock skulle förblifva orubbade i bokstafven;
det är tydligt, huru nära detta rörer lagens helgd, hela stånds
rättigheter och privilegiers oryggeliga beskaffenhet, hvilka införlifvade
med sielfva grundförfattningen af samhället utgiöra
deraf ganska väsenteliga delar.
Icke mindre tydeligt är grundlagens stadgande i denna 17
§ af Riksdagsordningen, at slutet i hvarje sak beror på ståndens
fyra stämmor, och at hvarje stånd äger sitt särskilte votum,
hvarvid, då ytterligare i samma § föreskrifves, at utom de
undantagne ärender, det ståndet, som i skilgagtig mening varit,
på intet sätt må sätta sig emot hvad de fläste stånden
fallit uppå, ostridigt bygges på den ojäfagtiga grundsatts, det
hvarje stånd äger rättighet at stadga samt yttra sin mening
562 1771, nov. 9. Instruktionen för Expeditionsdeput.
om de vid en riksdag förekommande ärender. Alt inskränkande
härvid, som skulle betaga et stånd möjeligheten at kunna
få yttra sitt beslut, så länge en riksdag påstår, skulle ock
med detsamma skilja det ifrån sin röst och således ifrån dess
varelse och värkelighet såsom stånd; det skulle förlora en rättighet,
den dyrbaraste af alla, at uti besluten vid en riksdag
få deltaga, som lagen thy uttryckeligen tillagt.
Ett sådant öde, altid obehageligit för det stånd, som det
skulle träffa, kunde ofta blifva än det ena än det andra ståndets
lott genom et sådant slags stadgande, som i detta project
till Expeditionsdeputationens instruction blifvit föreslagit.
Ärendernas mängd vid alla riksdagar skulle giöra det
oundvikeligt, och det är genom sakens natur omöjeligt, at
alla ärender så jämt och lika skulle hinna i stånden föredragas
och afgiöras. Då flere extracta protocolli och memorialer
ifrån stånden samt hopetals betänckanden ifrån deputationerne
hunnit inkomma i hvarje stånd, föredragas och afgiöras
också desse ärender, så fort stånden medhinna, men
altid är et stort antahl deraf afgiorda i några stånd, än i
det ena och än i det andra, medan de icke hunnit föredragas
i de öfrige stånden. Om då, så snart tre stånd hunnit yttra
sig, man skulle fordra, at det fierde på en gång skulle afgiöra
alla de mål, som det ännu icke hunnit företaga, så kunde
ofta et ganska långt register af oafgiorde ärender på en gång
upgifvas med en sådan mindre billig fordran, at ståndet antingen
skulle afgiöra altsammans på en gång och inom 2:ne
plenidagar eller ock vara sin öfverläggningsrätt och sin rättighet
at deltaga i beslutet förlustigt; då detta skulle emot hvarje
stånds lika och i lagen grundade rätt vara stridande, har et
sådant föreslagit nytt och ovanligt expeditionssätt hos R. o. A
upväkt billig bekymmersamhet. Men om detta synes böra vara
et ämne af ömmaste beskaffenhet för hvart och et af stånden
i riket, så är det visserligen så för R. o. A. Ett flerdubbelt större
antal af ledamöter emot de öfrige respective stånden gior
där öfverläggningarne vidlyftigare och långsammare; och voteringarne
fordra där längre tid. R. o. A. har förut deraf den
olägenhet, at vid alla riksdagar hinna flere ärender där icke
förekomma, som afgiöras i de andre stånden. Och det kan icke
påtaga sig et nytt band till at emot sin ostridiga och af grund
-
Instruktionen för Expeditionsdeputationen. 563
lagen befästade rätt icke få yttra sitt beslut, så länge en riksdag
påstår, uti de riksdagsärender, som det kan medhinna och
finner angelägna för rikets välfärd.
Då en riksdag är slutad, så uphörer också all öfverläggningsrätt
den gången för alla stånd. Då är det ganska billigt,
enär tre stånd af slutat et ärende, som icke hörer till de i 17
§ af Riksdagsordningen ifrån ståndens pluralitet undantagne
mål, men det fierde icke hunnit det afgiöra, at det då expedieras
enligt 3 :ne stånds beslut, emedan det icke kan vara
annorlunda, för at bringa riksdagsärenderne till slut. Men så
länge en riksdag påstår, äger ock hvarje stånd efter lag sin
rätt at i öfverläggningar och beslut vid riksdagsärenderne deltaga,
en rätt, som icke kan vara vilkorlig, emedan den är
grundad på naturen och sammansättningen af et fritt samhälle,
hvars lagstiftande magt består av fyra lika magt- och
röstägande stånd. En författning, som inskränkte tiden för
desse röstande, kunde leda till fölgder, menlige .för vår constitution,
hvaruti riksfädren ej utan skiäl, som mycket väga,
lämnat stånden deras röstande rätt för hela den tid öppen,
som deras öfverläggning vid riksdagen varar; och hvem kan
betaga en så sammansatt rikskropp det, hvarpå hela dess sammansättning
sig grundar?
Huru ömtåligt skulle ock icke det vara at, så länge öfverläggningstiden
vid en riksdag påstår, föreskrifva lika som
fatalier för någondera delen af den lagstiftande magten, till
at vid förlust af sin rättighet at deltaga i besluten innom
viss föreskrifven tid afgiöra de förekommande rikets ärender,
som fordra mogen öfverläggning och betänckande. De
svårigheter, som härui förete sig, förökas ännu mera, enär
ärendernas mängd och olika antal af ledamöter i särskilte
stånd ögonskienligt skulle på för bemält sätt giöra värkställigheten
häraf omöjelig och tillika skadelig, då detta ofelbart
skulle förordsaka missnöijen emellan stånden, hvilkas förtroliga
samråd bör grunda rikets välfärd och frihetens styrcka
samt dess bestånd såsom det dyrbaraste arf, det vi, utan intrång
af obehageliga samt för frihet och fädernesland förderfveliga
tvister emellan stånden, böra lämna till våra efterkommande.
Frija samhällen, hvaräst lagstiftningen och besluten bero på
564 1771, nov. 9. Instruktionen för Expeditionsdeput.
flere personers öfverläggning och åtgiärd, hafva en egen olägenhet,
at ärendernes beredande fordrar stundom en längre
tid och mindre skyndsamma beslut; men då man niuter frihetens
fördelar, har man ock icke ordsak till missnöije vid
mindre olägenheter. Man kan imedlertid icke nämna någon
under vårt regeringssätt deraf timad olägenhet, at en sådan
lag icke varit, som nu här föreslås, utan tvärtom har et längre
drögsmål med visse ärenders afslutande icke sällan beredt
deras fullkomligare mognad eller afbögt mindre nyttiga händelser.
Det är ock icke at förmoda, det något stånd någonsin
med flit skulle uppehålla riksvårdande ärenders afslutande.
Lagen har redan förut derom stadgat, då uti den ed, som
10 § af Riksdagsordningen föreskrifvit för Landtmarskalken
och ståndens Talemän, det blifvit dem ålagt at rätta riksdagsärender
icke i stånden hindra eller nederlägga såväl som at
alt ämne till osämja och misshällighet samtelige stånden
emellan försigteligen afstyra, så at i denne delen ingenting
är at befara, samt ny lag icke fordras, då den förut stadgad
finnes. Vänliga påminnelser emellan stånden tjena långt mera
till ändamålet af ärendernas påskyndande än de obehagelige
band, som de skulle lägga på hvarandra.
R. o. A. förbijgår för at undvika vidlyftighet at uprepa åtskilligt,
som härvid ännu ytterligare skulle kunna anföras.
Det vill endast ännu anmärka, huruledes detta skulle föranleda
till mindre .förtrolighet emellan stånden äfven derutinnan,
at om en sådan lag vore, som här blifvit föreslagen, så
skulle de af 3:ne stånd afgiorda ärender på förelagd tid expedieras,
men om det fierde ståndet vid sakens föredragande
på det yttersta af den föreskrifne tiden i stället för et formeligt
beslut funne nödigt at dervid giöra en föreställning till
sina Medständer, så skulle detta ståndet i stället för svar på
sin föreställning hafva at vänta målets expedierande på förelagd
dag; men sådant tillika med de förr nämda härvid anförda
olägenheter skulle visserligen icke tjena at bibehålla
förtroliga samråd emellan stånden och at stadga regeringssättet.
Olägenheterna af alt detta vore så stora, at de af ingen
fördel å annan sida kunde upvägas. Med en instruction för
en deputation kan man förändra grundlagen och sättet till
dess utöfning; och då det rörer väsenteliga delar af grund
-
Sekreta utskottets instruktion.
565
lagarne och deras uttryckeliga innehåll, så fordras dervid all
varsamhet och just långsamt betänckande.
Sådane äro de skiäl, som vid detta förslag hos R. o. A. updagat
så många betänkligheter. R. o. A. gior sig förvissadt, at
då dessa nu företes, sådana som de R. o. A. förekommit, lära
de icke vara mindre öfvertygande för de öfrige respective
medstånden än de för R. o. A. det varit. Och R. o. A. förväntar
med fullkomlig tillförsigt af de öfrige respective ståndens
åhåga för lag och ömhet för at stadga et inbördes förtroende
imellan samtelige stånden nu ock i tillkommande tider,
at dessa hinder lära undanrödjas för R. o. A. för at med
sina Medständer få instämma at företaga sig en med Riksdagsordningen
enlig instructions utfärdande för Expeditionsdeputationen;
lärandes R. o. A., som uti desse af dem så högt
ansedde omständigheter fullkomlig samdrägt förhoppas, icke
underlåta at till ordenteligt slut befordra the .förekommande
riksdagsärender, hvilket R. o. A. af de öfrige respective stånden
altid äfven förväntar.
Gr. Creutz, Lorentz Wilh., anmälte, at sedan
R. o. A. yttrat sine tanckar genom extractum protocolli af d.
18 Augusti angående den af Borgareståndet d. 11 Julii projecterade
ändring af 2 § uti Secrete Utskottets instruction,
så hade de andre respective stånden förblifvit vid deras till
Borgareståndets project gifne bifall.
At saken i sådant tillstånd inkommit till Expeditionsdeputationen,
hvilket föranlåtit R. o. A. :s ledamöter uti deputationen
at begära densamma till hvila, till dess sådant hos R. o. A.
kunde blifva anmält.
Hr U g g 1 a, L e o n h. Magn., betygade sin ärkäntsla emot
de herrar af R. o. A., som voro ledamöter af Expeditionsdeputationen,
at de förvarat R. o. Ars röst. R. o. Ars uti extractum
protocolli yttrade beslut ansåg han vara så öfverensstämmande
med 18 § i 1723 års Riksdagsordning, så at han eij
kunde gå derifrån. Han tillstyrkte altså R. o. A. at förblifva
vid sitt beslut och i förmågo af 1766 års förordning om lagarnes
värckställighet at protestera emot all expedition af
denne § på annat sätt, än Riksdagsordningen och R. o. Ars extractum
protocolli innehåller.
Secrete Utskottets
instruction
angrde.
665 1771, nov. 9. Sekreta utskottets instruktion.
Hr Wadenstierna, Carl: At Välloflige Borgareståndets
project till 2 § uti Secrete Utskottets instruction medför
en värkelig förändring af grundlagen 18 § Riksdagsordningen,
har R. o. A. redan uti sitt extractum protocolli af d.
8 Augusti sidstledne visat. Här är endast nu frågan, huru med
detta uti Expeditionsdeputationen skall förfaras, sedan de tre
respective stånden icke velat antaga R. o. Ars skiäl. Hr Wadenstierna
såge väl, at uti Expeditionsdeputationen de tre
stånden lära yrka uppå expedition efter deras beslut, men
som med alt skiäl 1766 års förordning om lagarnes värkställighet
är åberopad och densamma eij tillåter, at förändringar
uti grundlagen kunna expedieras samma riksdag, som
de proponeras, så hyste han det förtroende för R. o. Ars ledamöter
uti Expeditionsdeputation, at de icke tillåta någon
expedition; och at de andre ståndens ledamöter behaga foga
sig efter en lag, som är för grundlag antagen och ärkiänd.
Frih. Grönhagen, Claes Willh., instämde med Hr
Wadenstierna och tillstyrkte uppå desse skiäl, at R. o. A. förblifva
vid sitt redan tagne beslut.
Hr Schönberg fant äfven, at R. o. A. förblifva vid sitt
beslut. Då 1766 års förordning åberopas, kan enligit densamma
ingen expedition följa på de tre respective ståndens resolution,
hvarföre ock R. o. A. kan förbiuda sine ledamöter
i Expeditionsdeputation at icke samtycka till någon expedition.
Frih. Ridderstolpe, Carl: 1766 års förordning är af
R. o. A. uti dess extractum protocolli värdigt åberopad, ty den
af Borgareståndet projecterade 2 § uti Secrete Utskottets instruction
medförer värkeligen ändring uti grundlagen och
fölgakteligen regeringssättet. At nu vara omtänckt uppå en
ytterligare deduction af R. o. Ars skiäl skulle blifva vidlyftigt
och medföra nya svårigheter. En totalitets ideer kunna icke
med lätthet concentreras uti et document, derföre ansåg Frih.
Ridderstolpe aldra bäst vara, at R. o. A. reposerade uppå sitt
uti det gifne extractum protocolli tagne beslut. Lagen, hvaruppå
detsamma stödjer sig, är redan åberopad, den äger och bör
uti sig sielf äga en nog lifgifvande kraft för at sätta R. o. Ars
beslut uti värckställighet.
Proposition giordes altså nu i följe af föregående discour
-
Västgöta kavalleri. Brännvinsförbud.
567
ser.
Behagar R. o. A. bifalla, at påskriften giöres i de ordasätt,
at R. o. A. förblifver vid sitt d. 8 Aug. sidstledne uti extractum
protocolli yttrade beslut?
Därjemte at anmoda sine ledamöter i Expeditionsdeputationen
at icke samtycka, det den i fråga varande 2 § af Secrete
Utskottets instruction, emot hvad kongl, förordningen af
år 1766 om lagarnes värkställighet förmår, varder efter det
Välloflige Borgareståndets upgifne project expedierad.
Hvilket alt med Ja besvarades. Västgiötha
Oävällcric
Uplästes extractum protocolli ifrån det Hedervärde Bonde- ang:,ie
ståndet af d. 26 October innevarande år, hvaruti anmärkes,
huruledes vid sidstledne riksdag Secrete Utskottet uptagit en
författning, som redan vid 1747 års riksdag af Secrete Utskottet
skall vaTa giord, och i anledning af densamma tillstyrkt
hos Kongl. Maij :t den förändring med Vestgiötha Ca
vallerieregemente,
at detsamma lika som Smålands Cavallerie
måtte förvandlas till dragoner.
Detta finner Bondeståndet stridande emot rusthållarnes
med kronan ingångne contracter och besluter derföre at uphäfva
denna författning, så at Vestgiötha Cavallerie nu som
tillförene må förblifva et cuirassierregemente.
R. o. A. fant skiäligt at remittera detta till Secrete Utskottet.
Möller
Uplästes
et af Majoren Hr Johan Daniel Möllerstierna in- Dan”ansök*-
gifvit memorial, hvaruti han anhåller at få läsa Riddarhus- ning.
deputationens ingifne förklaring uppå de besvär, som han anfördt
deröfver, at honom blifvit vägrat anteckning innevarande
riksdag till säte och stämma för sin famille.
Detta bevilj ades. Bränvinsför
Uti
extractum protocolli af d. 29 Octob., som nu uplästes, bnd ang-de'
anmäler Secrete Utskottet, huruledes Kongl. Maij :t genom
utdrag af rådsprotocollet under d. 23 i samma månad gifvit
Secrete Utskottet vid handen, at Kongl. Bergs- och Commercecollegierne
såväl som Landshöfdingeembetet i Gefle hos
Kongl. Maij :t anmält den alt mer och mer i landsorterne tilltagande
spannemålsbristen; at redan liten tillgång funnes på
gammal säd; at växten för i år voro otillräckelig och visserligen
icke hunno at föda inbyggarne, till dess segelfarten åter
568 1771, nov. 9.
Brännvinsförbud.
öppnas; at en allmän foderbrist medtogo mycket af sädesförrådet;
at tillgången till utländsk spannemål voro dyr och
svår på en så sen årstid. Hvilket alt sammanlagt föranläto
Secrete Utskottet tillstyrcka, at brännevinstillvärkningen måtte
förbiudas till nästinstundande Martii månads slut. At sådane
mesurer måtte tagas, at det i Österbottn och Finland varande
spannemålsförråd måtte framlåckas. Derjemte at en
betydande summa må afsättas, hvarföre spannemål kunde inkiöpas
till hielp för den fattige; äfven at spannemålen i kronomagazinerne
förmalas till miöl och säljes åt den fattige för
sex dahl. lisspundet.
Härjemte uplästes extractum protocolli ifrån det Hedervärda
Bondeståndet af d. 6 November, hvaruti ståndet förklarar
sig på intet sätt kunna ingå uti något förbud emot brännevinstillvärkningen
eller inskränkning deraf, utan at dermed må
förblifva, som Riksens Ständer redan i Augusti månad faststält
och beslutat. Men för öfrigit biföllo ståndet de af Secrete
Utskottet fogade anstalter med förbehåll, at någon utväg
måtte tagas, så at den fattige på landsbyggden äfven i
sin nöd hugnas med någon lisa.
Äfvenledes uplästes et af Hr Uggla, Leonhard Magnus, ingifvit
memorial, som på det ömaste tillstyrker förbud emot brännevinsbränning
och anhåller, at et extractum protocolli må
derom till de andre stånden afgå (Bil. 31).
Detta memorial finnes ibland bilagorne till protocollet.
R. o. A. påminte sig härvid, at Secrete Utskottet uti sitt
extractum protocolli af d. 22 Julii angående en befarad spannemålsbrist
yttradt sig icke finna något skiäl, at brännevinsbränningen
måtte förbiudas; detta blef altså framtagit och
för R. o. A. ånyo upläst. Hvaruppå denne sak togs under öfverläggning.
Hr Linderstedt, Eric, yttrade sig, huru det föreföllo
honom ganska oförväntat, at en sak, som redan hos Riksens
Ständer voro afgiord, nu åter kunnat komma under öfverläggning.
Secrete Utskottet kan ej hafva glömt, at Riksens
Ständer bifallit, då Secrete Utskottet sidstledne Julii eller Augusti
månad hemstälte, at icke något förbud behöfdes emot
brännevinsbränningen. Det kunde väl som ursägt förebäras,
at Kongl. Maij :ts Rådkammare genom en senare remisse gif
-
Brännvinsförbud.
569
vit anledning till det nu upläste Secrete Utskottets extractum
protocolli; men detta steg är lika sällsamt af Rådkammaren,
som vet Riksens Ständers beslut.
Då frågan sidsta riksdag här förekom at till minskning af
utrikes spannemålsimporten förbiuda brännevinstillvärkningen,
hade Hr Linderstedt varit deremot. Han ägde ännu samma
öfvertygelse, och at et sådant förbud voro skadeligit, staten
förlorade uti sin inkomst derigenom 12 tunnor guld årligen
i det minsta; han visste ej, om det kunde concilieras
med rikets bästa at cedera en sådan inkomst. Landtmän, som
böra få nobilitera sine producter, finna sin räkning vid at
bränna brännevin af deras slösäd, och nyttan för landtmannen
af husbehof sbränningen är större, än at han tål förlora detta
till understöd i födan för eij allenast tjenstefolck, utan i synnerhet
kreatur, hälst då foderbrist infaller. Dessutom voro
numera brännevin en nödvändighetsvahra; genom förbud
blefve den allenast dyrare, men consumerades lika mycket
på samma sätt som med caffe, då det förböds; et sådant förbud,
hvaröfver eij kan hållas noga hand, blifver illuderat och
vänjer nationen ifrån laglydnad, hvilket är mera skadeligit än
all annan oreda. Ändamålet med sädens besparing skulle och
föga vinnas; ty menniskior vilja hafva deras vällust, när de
kunna, och i stället för brännevin consumera de öhl, och
kreaturen äta mera up uti ren säd än annars i draf och
dranck; han biföll altså Secrete Utskottets extractum protocolli,
med undantag likväl af förbud emot brännevinsbränning,
hvilket han ansåg för mera skadeligt än nyttigt.
Frih. Grönhagen, Claes Willh., instämde häruti
och med Bondeståndets extractum protocolli, begärandes
häröfver den proposition, at R. o. A. förblifva, hvad
förbud emot brännevinsbränningen angår, vid sitt förr tagne
beslut men i öfrigit bifaller Secrete Utskottets och Bondeståndets
extracta protocolli.
Gr. Creutz, Joh. Gabriel: Oeconomiske författningar
kunna aldrig sättas uti den egenskap, at de ju tåla at ändras.
Ombyte och förändringar af tid och omständigheter fordra
det. Sådan är nu casus, när Secrete Utskottet blifver förvissat,
at spannemål aldeles tryter i landet, at utifrån eij kan
så tillräckeligen erhållas, som .fordras till alle behof, at den,
570 1771, nov. 9. Brännvinsförbud.
som ärhålles, blifver omåtteligen dyr, så at den fattige eij förmår
lösa densamma; at fölgakteligen hungersnöd är för dörren,
månne det eij är förnuftigt at täncka på besparing af
det lilla, vi kunne äga. Grefve Creutz ansåg, at Secrete Utskottet
giordt visliga, som inkommit med et sådant tillstyrkande.
Icke voro brännevinsbränningen skadelig i och för sig
sielf, men den omåtteliga, som här idkas, förtärde all landets
välsignelse, isynnerhet den som städerne idka; och som
Bor ger skåpet eij lärer vilja gå in i något förbud, om det eij
blifver generellt för hela landet, så fingo man väl gripa till
den utvägen at förbiuda all brännevinstillvärkning. Grefve
Creutz tillstyrkte bifall uppå Secrete Utskottets extractum
protocolli de simplici et piano. Det vore beklageligt, at man
sågo förut med visshet, det två stånd eij lära gå in uti detta
förbud, så at häraf likväl blifver ingenting; men om instundande
våhr hungersnöd skulle infalla, kan åtminstone R. o. A.
säga sig deruti icke hafva någon skuld.
Hr Billberg, Fried. Otto: När detta extractum protocolli
i sidstledne pleno d. 6 Nov. uplästes, lades saken på
bordet, i mycken tancka. Han ämnade at uti et memorial yttra
sina tanckar öfver någre omständigheter, som vid brännevinsbränningen
i riket äro af högste betydelighet, men sedan
han nu blifvit underrättad, at tvänne stånd redan afslagit
förbud emot brännevinsbränningen, ansågo han fåfängt at
skrifva, utan ville han allena säga sin mening helt kort till
protocollet.
Han kunde eij jämföra det förre Secrete Utskottets extractum
protocolli, som förklarar, at ingen anledning voro till något
förbud emot brännevinsbränning, och detta senare, som så
högeligen nu yrkar et sådant förbud i anseende till nöden
i Bergslagen.
När han i Junii månad reste genom landet till riksdagen,
såg han redan, at årsväxten skulle lida af torckan; han borde
eij tivfla, at ju Secrete Utskottet genast vid sin sammankomst
kunna [t] se detta bättre än han och, om så behöfts,
i tid foga anstalter till spannemåls införskaffande.
Hvad införskrifningen angingo, så hade den nog kunnat
skie under sommarmånaderne och då priset regleras på spannemålen
för höst och vinter; han hade sielf varit contingents
-
Brännvinsförbud.
571
borgare, doch utan at cedera bonis, altså kunde han väl veta,
at de handlande voro hulpne med en måttelig profit
och behöfde eij suga must och märg af den fattige. Det
vore icke altid bristen på en vahra, som giorde dyrheten; utan
ofta antingen at kiöpmannen utomlands kiöper densamme på
dyraste orten eller ock inrikes skinnerie. At nu hos Riksens
Ständer kunna vinna något uti denne olyckelige fråga om förbud
emot brännevinsbränning, hade varit väl, om Secrete
Utskottet föreslagit förbud emot all bränning till afsalu men
tillåtit husbehofsbränningen. Då hade kanskie R. o. A. fått
Präste- och Bondeståndet med sig, men sedan frågan blifvit
om et generelt förbud, var det fåfängt. Hr Billberg tillstyrkte
R. o. A. at förblifva vid denne tancka och derom med et extractum
protocolli gå till de andre stånden. För landthushållaren
voro brännevinsbränningen oumgängelig i anseende
till foderbristen. Den consumtion voro ock mindre betydelig,
men salubränningen i städerne giorde det mästa, utan at ens
kronan får deraf hvad henne tillhör. Kanskie at i Stockholm
voro ordning; men i småstäderne brändes i hvart hörn, utan
någon accis. Carlscrona allena brände väl upp 5 000 tunnor
spannemål, men knapt trodde han, at der accisades för 50
tunnor till kronan.
Hr Ö r n s c h i ö 1 d, Mårt. Ludvig, fant, at emot Kongl.
Maij :t man eij nog kunde betyga sin undersåtelige ärkäntsla,
som så högeligen låter sig vårda om sitt folck; Secrete Utskottet
hade ock efter hans tancka berömligen påmint om
hushållning med spannemål; det voro bäst i stånd at kiänna
behofven i hvar provints, och då denne tiden först varit möjeligt
at veta, hvad spannemål landet af sig kastat och huru
mycket utifrån kunnat erhållas, då äfven där brist blifvit
förspord, så voro nu tiden at taga författningar om det lilla
förråd vi äga, huru det måtte utspisas.
R. o. A. kunde eij undgå at öma sine medborgares förestående
öde, om spannemålen skulle upödas till brännevin. Till
Fahlu stad kommo redan Allmogen utur Dalarne at eij hemma
svälta ihjäl. Förbud emot brännevinsbränningen voro altså
högst angelägit både för nu och sommaren, till dess den
nya årsväxten voro bärgad och man fingo se, hvad välsignelse
den Högste då ville gifva. För egen del voro han beredd
37—670435
572 1771, nov. 9. Brännvinsförbud.
at efter förmåga hällre gifva, så långt det räkte, för at ersätta
kronans mistning i brännevinsaccisen, än han ville se
sine medborgare sakna bröd, Som landthushållare kunde han
icke säga, at brännevinsbränningen giorde honom någon besparing;
men det visste han, at till brännevin gingo åt för honom
80 tunnor säd. Om den, som tror brännevinsbränningen
fördelaktig för landthushållningen, fingo se den orten, där
han bor, skulle han få andre tanckar; den mästa spannemålen
skall föras dit ifrån Stockholm, när nu bekant är, at de
handlande här hafva liten tillgång på spannemål, månne sedan
Stockholm fått sitt behof, mycket kan komma härifrån.
Hr örnschiöld tillstyrkte eij allenast bifall på Secrete Utskottets
extractum protocolli, utan ock at frihet måtte lämnas till
införssel af spannemål äfven för utrikes fartyg tullfritt.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Det voro icke underligit,
at andre omständigheter giöra, at man talar annorlunda; Secrete
Utskottet borde eij tala för plena annat än det, som voro
visst och sanning, men huru kunde Secrete Utskottet säkert
veta vårt spannemålsförråd, innan grödan blifvit bärgad och
man af de handlande, sedan införskrifningarne skedt, fingo
kundskap om hvad de handlande kunnat utifrån införskaffa.
Det fägnade honom, at så noga och skarp tillsyn hålles öfver
Secrete Utskottets giöromål; som ledamot där ansåg han
sig tryggast under densamme, och han öfverlämnade åt billighet
och sanning at sidst döma.
Icke hade han funnit någon lycka uti at tillstyrka et förbud
emot brännevinsbränningen, men han kunde aldrig underlåta
at beklaga, det brännevinsförtäringen så hos oss inkommit,
at man snart måste anse det för en nödvändighetsvahra;
de åtskillige slags hetsige drycker, hvilke ifrån andre
verldsdelar kommit till Europa och här blifvit naturaliserade,
hafva beklageligen mera förderfvat än gagnat menniskjorne;
uti sådane saker som detta kan väl en eller annan individue
finna värkelig förmån för sig och alle dem, som med honom
äro uti lika omständigheter, at brännevinsbränningen
för landthushåldningen bibehålies. Frih. Ridderstolpe medgaf
och, at de kunde hafva rätt, men detta räcker eij till et helt
rike at sluta efter. Konung och Råd kiänna tillståndet på
alle ställen, när de på flere ställen se nöd vara för handen,
Brännvinsförbud.
573
och at svenske folcket kan komma at dö af hunger, bör det
eij värcka mer än enskilt förmån i hushållningen på andre
ställen. Sådan är saken ifrån Kongl. Maij :t upgifven till Secrete
Utskottet; kunde väl Secrete Utskottet, som kiände sanningen
deraf, giöra annorledes än som skedt. Om R. o. A. finna
saken annorlunda, äga de magt at vända om densamme.
Det stodo i deras magt. Alt hvad han kunde, voro at anhålla,
det man måtte hushålla med spannemålen, ty skedde det eij,
råkade landet i vanmagt, och man voro utur stånd at hielpa
riket.
Brännevinsaccisen, som nu betalas, uphörde med denne
riksdag, altså kunde man eij säga, at kronan genom brännevinsbränningens
förbud förlorade, innan Ständerne ånyo sig
densamma åtogo; men kanskie at i stället för denne accis någon
annan afgift kunde beviljas; om städerne i brist af spannemål
upsäga brännevinsaccisen och landtmannen för husbehofsbränningen
skall fylla den afgången, blifver det nog
drygt at behålla husbehofsbränningen. Frih. Ridderstolpe
kiände inom sig och i siälen angelägenheten af at förbiuda
brännevinsbränningen, om brödet eij skall tryta för många tusende
medborgare; han kunde eij säga mer än hvar lärer följa
egen öfvertygelse, han hade fölgt sin.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, yttrade sig icke kunna
vara af samma tancka som Secrete Utskottet, ty det voro eij
nyttigt för landtman at förbiuda honom husbehofsbränningen.
Hvad bränningen i städerne angingo, kunde man afskaffa
den, ville han eij vara deremot, dessutom anmärkte han och
vid den af Secrete Utskottet utsatte tiden, på hvilken förbudet
skulle räcka, neml:n till Martii månad, at landtman derefter
icke lärer kunna bränna men de, som hafva styrka dertill,
lägga up spannemålsförråder nu för at af dem kunna vid
den tiden börja bränningen. Och derigenom minskas tillgång
på spannemål för andre. Landtman åter, som under vintermånaderne
måste föda sine kreatur med spannemål, consumerade
dertill mera. Skulle åter förbudet continuera på längre
tid än till Martii månad, måste väl all slags afgift för bränvinstillvärkningen
uphöra. Och då ville han giärna blifva underrättad,
hvar kronan skall få 12 tunnor guld, som hon nu
tager af brännevinsaccisen. At jämka i de särskilte meningar
574 1771, nov. 9.
Brännvinsförbud.
ville väl Hr Rudbeck gå in uti det försök at förbiuda salubränningen,
allenast husbehofsbränningen bibehålles, at
R. o. A. med et extractum protocolli föreslå detta medium hos
sine respective medstånd, få se huru långt man kunde komma
dermed.
Hr Schönberg, Anders, instämde med Frih. Ridderstolpe.
Man behöfde eij förklara, at Secrete Utskottet tillstyrkt
detta förbud nu; brännevinsbränning är et oeconomicum,
hvarom författningar kunna giöras efter tider och omständigheter.
Enhvar lärer erkiänna, at nöden har ingen lag,
och det är alt nog till at justifiera Secrete Utskottet. När
dertill kommer, at det var för Secrete Utskottet en skyldighet
at eij dölja för sine principaler, huru det stodo till i landet,
och än mindre at om hielp deremot säga sine tanckar. Sedan
årsväxten blifvit bärgad, visste man nu ifrån landsorterne,
at genom den infallne svåre väderleken vid bärgningen och
nyss förut årsväxten kommit mindre i hus, än man af grödan
kunnat sig förvänta. Man vet och, at utom pest och smittosamma
siukdomar, som grassera i de orter, där man skal få
spannemål ifrån, är äfven tillgången mindre och säden mycket
dyr; väre handlandes skiepp, som gått dit efter spannemål,
hafva kommit tome tillbakars. Hur skall det gå, när i landet
ingen säd finnes? Det gifves redan städer, där ingen tunna
säd kan få kiöpas; på andre ställen lida redan invånarne
hunger; föreställer man sig medborgares nöd och de usslas
tårar, så förgår väl hågen at tillvärka bränvin för at föda
fram kreaturen; siukdom och hungersnöd nalkas oss redan i
granskapet; komma desse gäster in, kunna de snart hafva förtviflan
i följe med sig, och då vet man eij hur det går. Frågan
är eij om längre förbud än till Martii månad, kommer
då ingen undsättning, så förbiuder det sig väl sielf sedan.
Han såge för sin del ingen lycka deruti, at vi skulle äga brännevin
men intet bröd, det voro ej nog med den brännevinsbränningen,
för hvilken accis betalas, at den tager bort säd,
den consumtion kunde man åtminstone uträkna; men det
hemlige krögandet och brännevinstillvärkandet, som man aldrig
kunde få reda uppå, consumerade väl äfven så mycket.
Efter all liknelse lärer väl icke Borgareståndet gå in uti något
förbud, följakteligen torde väl bränvin blifva tillvärkat
Brännvinsförbud.
575
hädanefter som tillförene; han önskade likväl, at R. o. A.
ville med sin röst bifalla, hvad Secrete Utskottet tillstyrkt, så
at åtminstone, ifall någon nöd skulle påkomma, R. o. A. med
sitt Ja visat, at de velat frälsa riket.
Hr Leijonmarck, Gust. Adolf: Hvad Secrete Utskottet
upgifvit voro allenast et förslag på utvägar till all
möijelig hushåldning med vårt lilla spannemålsförråd, at det
eij i otid blifver förödt. Secrete Utskottet kunde eij sägas hafva
felat, då det upgifvit et sådant förslag, det kommo an på
Riksens Ständer sielfve at pröfva, antaga eller förkasta, alt
som de godt funno.
Hufvudfrågan voro i hans tancka icke nu, om brännevinsbränning
gagnade eller skadade i landthushåldningen, utan
om en öfverflödsvahra, som ingen kunde neka at ju brännevin
är, borde vika för en nödvändighet at spara eller tvärt
om. Han undrade eij, at då spannmål finnes i landet, mången
ansågo brännevinsbränningen både nyttig och nödig; då man
är frisk, går man ogiärna på medicamenter, men i siukdom
tager man giärna emot dem. Likaså är det nu med tillståndet
i landet, man sågo en förestående siukdom, hvem ville
väl neka till botemedlen. I Julii månad var visserligen icke
updagat, hvad vi af egen jord kunde få bärga, eller hvad
tillgångar vi kunde hoppas utifrån; Secrete Utskottet kunde
altså icke den tiden se, om et förbud emot brännevinsbränning
voro nödigt, det förklarade altså sig eij giärna vilja tillstyrka
detsamma; då sades ännu olika om sädesväxten uti olika
provincer; nu är det tydeligit, när ännu i denne sena årstiden
omogen säd står ute obärgad och altså går förlorad;
nu är redan värkelig brist till och med i de seminante landsorter,
folcket börjar redan at äta barck; må man då eij fråga,
om icke salus populi bör gå för alt, och om R. o. A:s ömhet
för oskyldige medborgares lifs räddning annat kan än tala för
saken. Han voro derom alldeles öfvertygad och tillstyrkte, at
R. o. A. genom et extractum protocolli skulle söka at beveka
sine respective medstånd till detsamma.
Frih. Horn, Friederic: Af hvad anfördt blifvit förmodade
han, at Secrete Utskottet voro justifierat i hvar redlig
mans tanckar; om i förledne sommar man kunnat förutse
en så ohielpelig höst och då varit omtänkt at införskrifva en
576 1771, nov. 9.
Brännvinsförbud.
större quantitet spannemål, kanskie hade då bristen eij redan
varit kiänbar; nu låter det sig svårligen giöra at få mera;
vår närmaste granne, där vi hämta vårt förråd till en stor
del, släpper eij sin spannemål; uti hans land grasserar äfven
en smittosam dödande siukdom, om icke pesten; kanskie det
eij blifver rådeligt at mycket handla med honom, så länge
den påstår. Desse och flere redan af andre anförde skiäl hafva
föranlåtit Secrete Utskottet at upkomma med det ifrågavarande
extractum protocolli. Det hade varit skiäl snarare at
misstycka, om Secrete Utskottet för sine principaler icke omtalt
en sådan nöd. För egen del togo han såsom secrete utskottsledamot
giärna rättelse af principalerne men kunde icke
undgå at tycka det denne gången vara nog hårdt, när nöden
drifvit Secrete Utskottet dertill. Saken talade i öfrigit för sig
sjelf, han hade altså ingenting at tillägga, hvad som redan
voro sagt; önskade allenast, at R. o. A. ville bifalla Secrete
Utskottets extractum protocolli och, så långt R. o. A:s röst
kunde gälla, söka förmå sine respective medstånd till detsamma.
Frih. Bunge, Sven, hade eij at tillägga hvad Hr Uggla,
Grefve Creutz, Hr Schönberg, Frih. Ridderstolpe och Hr Leijonmarck
redan anfördt; med dem förenade han sig och ville
hafva denne sin tancka uti protocollet förvarad, begärandes
nu proposition.
Frih. von Essen, Friederic: Då nöden kräfver, är
Secrete Utskottet urskuldat; då en allmän dyrhet tilltager och
författningen är oeconomisk, blifver det då tid at fråga, om
beslut tagne vid andre omständigheter in oeconomico kunna
ändras. Han ansågo uti en hotande nöd både för klokt och
rådligt at förbiuda brännevinstillvärkningen. Skulle någon limitation
äga rum, må husbehofsbränningen generellement
tillåtas, ty städerne samtycka aldrig, at den skall vara tillåten
endast på landet, och anholt Frih. von Essen, at, om eij
annorlunda skie kunde, proposition måtte giöras på det sättet,
at all husbehofsbränning tillåtes men salubränningen förbiudes.
Hr Grefven och Ordföranden giorde nu proposition:
Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets extractum protocolli?
Den besvarades med Ja och Neij.
Brännvinsförbud.
577
Följande proposition till votering upsattes altså:
Den, som bifaller Secrete Utskottets extractum protocolli
af d. 29 Octob. 1771, skrifver Ja.
Den, det eij vill, skrifver Neij. Vinner Neij, förbiudes salubränning
i städer och på landet.
Hr Gyllensvahn, Friederic, ville vid contraproposition
hafva tillagt, men husbehofsbränning på landet bibehålles.
Härmed instämde månge, hvarföre ock tilläggningen i contraproposition
infördes.
Hr Tham, Pehr, begärdte för sin räkning den reflexion
till protocollet, at det icke voro hederligt behålla husbehofsbränningen,
när det skulle skie på Borgerskapets depense.
Voteringsproposition renskrefs och anslogs.
Bordsherrarne voro:
Grefve Cronhielm till Flosta, Salomon,
Frih. Armfelt, A. [o: M.]1,
Hr Gyllenskiepp, Ulr.,
Hr von Burghausen, Z. [o: H.] B.,
Hr Västfeldt, Carl Ad.,
Hr Gerner,
Hr von Engeström, Johan.
De intogo sine ställen, voteringen börjades klockan 1/2 2.
R. o. A. ingåfvo sine voteringssedlar efter uprop; de frånvarande
antecknades och upropades andra gången. Sedlarne uplästes
och räknades, då det befants
Ja 299,
Neij 367.
Häröfver uprättades bifogade voteringsinstrument,2 som af
bordsherrarne underskrefs och genast uplästes, hvarefter
R. o. A. åtskildes klockan siu om aftonen.
1 Voteringsinstrumentet.
2 Uteslutet här.
578 1771, nov. 16.
Johan Almqvist.
År 1771 den 16 Novem b.
Lördag.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Närvarande, under Hr Baron och Landtm :s siuklighet, Ordförande
Gref. Lewenhaupt, Charles Emil.
Justerades det extractum protocolli enligt R. o. A:s i sidsta
pleno tagne resolution, som skulle afgå uti saken emellan
Gaggiske arfvingarne och Jungfru Becker. Hvilket gillades.
D :o uplästes instrumentet öfver sidste voteringen.
Äfven en af bordsherrarne underskrifven förteckning på
de R. o. A:s hrr ledamöter, hvilke under sidste votering stått
i skranket och enligt Riddarhusordningen giordt sig derföre
förfallne till 10 d:r s:rmts böter hvarthera, tillsammans 60
d. s:rmt.
Thenne förteckning remitterades till Riddarhusdeputation
at om desse böters infordrande foga behörig anstalt.
Johan Alm- Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 25
qvist äng.de.sj(jstledne October angående Cornetten i polsk tjenst Johan
Almquist, hvilken såsom corporal tjent vid den af Major
Schwartzer under sidste pommerske kriget uprättade Jägarecorps
men, då samma corps blef reducerad, gått i utrikes
krigstjenst, hvaräst han sig väl förhållit, utan at hafva sig
bekant, det han, då de andre reducerade underofficerare fått
placering, äfven blifvit placerad på Vestgiöta Cavallerie.
Secrete Utskottet finner för honom så talande omständigheter,
at Secrete Utskottet till bifall hos Riksens Ständer anmäler
Almquists ansökning at komma till åtniutande af sin corporalson
ifrån d. 25 Aug. 1762, då han blef reducerad, och
intill dess han kan vinna indelning vid det regemente, där
han är placerad, eller ock till officersbeställning blifva befordrad,
samt till lindring i staten hugnas med den vid regementet
först ledig blifvande underofficersindelning.
Detta bifölls.
Boställen för Anmältes et a.f Majoren vid Vesterbottns Regemente Dani
officerare
ej Lagerbom ingifvit memorial rörande Bondeståndets extracvid
Väster- °
bottns Regi-tum protocolli af d. 12 sidstledne October angående bostälmente.
jen fgr officerarne vid Vesterbottns Regemente, hvarmed han
begärte at få gå till de andre respective stånden, som bevil
-
Kollekter och stamböcker. Kronohemman. 579
jades, och lades emedlertid det upläste memorialet till acten.
Justerades det extractum protocolli, som ifrån R. o. A. skul- Collecter
le afgå, angående de flere till Riksens Ständer inkomne ansökningar
om collecter, stamböcker m. m. Hvilket gillades. ang:de.
Hr Uggla, Leonhard Magn., utbad sig, at detta måtte
få tryckas. Landet besvärades öfver höfvan med sådane
extraordinarie afgifter, här voro nästan ingenting, som icke
blifvit belagt med contributioner; nu måste man på vahror
betala till Stockholms beursebyggnad, en tyngd den aldrig landet
borde vidkiännas. Han utbad sig at om den saken få inkomma
med memorial.
Sedan R. o. A. öfverlämnat till visse sine deputerade ledamöter
at genomse de ifrån Urskillningsdeputationen inkomne
förteckningar uppå antagne och afslagne mål samt med sine
tanckar inkomma öfver de mål, vid hvilka något tvifvelsmål
kunde upkomma; så hade bemälte herrar genomgått de hos
R. o. A. upläste urskillningslistor och i mindre tydelige mål
yttrat sine tanckar, huruvida de enligt deputationens instruction
kunde såsom riksdagsärender anses eller eij, hvilke de,
jemte memorial, uti form af extractum protocolli sammanfattat
samt R. o. A:s ompröfvande understält. Det förste memorial
med dervid fogat extractum protocolli var redan hos
R. o. A. d. 14 Septemb. sidstledne upläst. Det senare, daterat d.
14 Novemb. derpå följande, inlämnades i dag med sitt bifogade
extractum protocolli. Bägge företogos nu och uplästes
och blefvo herrar deputerades tanckar gillade, så at desse extracta
protocolli till de andre respective stånden skulle afgå.
De lydde ord ifrån ord som följer.
Utdrag af protocollet, hållit hos
Ridderskapet och Adeln d. 16 Novemb.
1771.
S. d. Då R. o. A. låtit för sig upläsa förteckningen uppå de Masa kronotill
Riksens Ständers Urskillningzdeputation ingifne memorialer,
hafva åtskillige af bemälte deputation antagne och remitterade
mål förekommit, hvilka R. o. A. af den egenskap
funnit, dels at de icke bordt uptagas, dels ock at åtminstone
tvifvelsmål om dem kan upkomma. R. o. A. har derföre om
580 1771, nov. 16. Kronohemman. Gröninger.
desse måls beskaffenhet sig närmare underrättad giordt och
för godt funnit at yttra sig, huruvida följande måls uptagande
kan med de utkomne stadgar förenas eller mer eller mindre
theremot stridande vara. Till en början undföll eij R. o. A:s
upmärksamhet åboens på Masa kronohemman i Masa by och
Kyrckslätts sockn samt Nylands län Michael Jacobssons under
nr 112 till Riksens Ständers plena remitterade besvär öfver
riddaresynerättens dom angående rågång och bohlstada
skjäl emellan Sundsbergs eller Gafvelsbacka skatterusthåll
och Masa byamäns utom deras byamål innehafvande och till
Sundsberg stötande utjord. Å ena sidan biuder allmänna lagen,
at uti riddaresynerätts dom eij får hos konungen ändring
sökas, och å den andra finnes eij något påbud, som tillåter,
at sådane saker måge dragas till Riksens Ständer, hvarföre
besvär öfver riddaresynerätts dom vid förre riksdagar och
sidst år 1765 blifvit af slagne och den klagande till böter fäld;
det synes ock, som Riksens Ständer icke utan största svårighet
kunna befatta sig med dylike tvister, där dommarens egen
åsyn och närvaro vid tvisteplatsen varit så nödvändig, at
saken sluteligen ankommit på riddaresyn, hvilket Riksens
Ständer nogsamt lära insedt, som deraf kan slutas, at icke
föreskrifvit är, hvad parten borde iakttaga, innan saken komme
till Riksens Ständers skiärskådande. Men som R. o. A.
blifvit tillkiännagifvit, at Högvördige Prästeståndet redan förvist
de ifrågavarande besvär till Justitiaedeputation och densamma
updragit at för framtiden upgifva project till lag, huru
med besvär öfver riddaresyner må förfaras; en af R. o. A:s
ledamöter jemväl ingifvit särskilt memorial i denne sak, hvartill
kommer, at Riksens Ständers Urskillningsdeputation redan
vid sidstledne 1769 års riksdag af nog betydeliga skiäl
afgifvit dess betänckande om nödvändigheten af en närmare
och tydelig lag härutinnan; så anser R. o. A., at särskilt öfverläggning
härom kommer at försiggå.
Jägmästaren Under nr 117 har Urskillningsdeputation förvist öfverjägGang:deCr
mästaren Johan Leonhard von Gröningers ansökning, at som
Kongl. Maij:t genom utslag d. 11 sidstledne Junii i nåder
förklarat sig icke kunna bifalla bemälte Öfver jägmästarens
underdåniga ansökning om förklaring rörande hans tour till
vidare befordran, det ville Riksens Ständer utstaka, hvad be
-
Torb. Andersson. A. C. von Essen.
581
fordringsrättighet han må äga. Men som Öfverj ägmästaren
Gröninger icke kunnat upgifva något tillfälle, då hans förmente
befordringzrätt blifvit åsidosatt, och hvarvid vederbörande
ämbetsmän i den händelsen först bordt höras, så finner
R. o. A. detta ärende icke otydeligen borde inbegripas under
de tjenstsaker, hvaruti besvär hos Riksens Ständer enligt 1766
års kongl, förordning om lagarnes värkställighet icke få andragas,
och at således remiss honom härutinnan icke meddelas
bordt.
Sedan Urskillningsdeputation icke allenast vid sidstledne
riksdag afslagit Krigsrådet Torbiörn Anderssons andragne besvär
öfver Krigsrådet och Riddaren Voltemats framför honom
tillagde säte och stämma uti Kongl. Maij :ts och Riksens Krigscollegio
utan ock vid denne riksdag förklarat sig icke kunna
uptaga bemälte Krigsråds under nr 27 nu ingifne ansökning i
samma ämne, så har doch deputationen förvist Krigsrådet
Torbjörn Anderssons besvär nr 127 rörande det han icke
framför Krigsrådet Voltemat erhållit den efter Landshöfdingen
och Riddaren af Kongl. Nordstierneorden von Kothen år
1769 ledig blefne krigsrådslön. Som nu de sidstnämde besvär
icke omröra någon Krigsrådet Torbjörn Andersson uti
hans fullmagt särskilt förbehållen rättighet till lön framför
andre Kongl. Krigscollegii ledamöter utan blott stödja sig på
det förut giorde påstående om säte och tour för Krigsrådet
Voltemat; det jemväl vid första påseende finnes, at frågan
om lönen med den om tourén således äger et oskilgaktig sammanhang,
så synes äfven de senare besvären emot 1766 års
förordning om lagarnes värkställighet icke kunna få dragas
under Riksens Ständers bepröfvande.
Lieutenanten Anthon Casper von Essens besvär, som under
nr 198 till Secrete Deputation blifvit remitterade, angå, det
Kongl. Maij :t uppå hans underdåniga ansökning om confirmation
å hans utrikes fullmagt och at vid något regemente
i Sverige blifva placerad genom utslag af d. 11 Decemb. 1770
förklarat sig icke kunna dertill lämna sitt nådiga bifall. Och
ehuru detta tyckes röra en tjenstsak, hvarutinnan efter mer
högstberörde förordning det vid Kongl. Maij :ts höga åtgiärd
härutinnan borde förblifva och Riksens Ständer med klagomål
i sådan sak eij besväras; doch som 24 § uti Adeliga Pri
-
582 1771, nov. 16.
Hans Bergman.
vilegierne, såväl som hvad Riksens Ständer vid förra riksdagar
uti lika ämnen tillåtit, tyckes till remissens meddelande
härutinnan gifva någon ringa1 anledning, så fant R. o. A. betänkeligit
at therutinnan någon ändring giöra.
Chartsesigillatsecommissarien Hans Bergman har uti ingifne
klagomåhl nr 217, som till Högloflige Secrete Utskottet
blifvit förviste, deröfver sig besvärat, at sedan han vid chartaesigillatsevärckets
bortarrenderande till enskilte personer,
år 1758, kom at gå från sin då innehafvande commissariesyssla
men likväl fick behålla lönen, till dess han genom transport
eller befordran kunde få annan syssla, så har han väl sedermera
flere gångor varit föreslagen till kammererare och andre
sysslor och sidst till uphandlingscommissariebeställningen vid
slotts- och förrådsmagazinerne här i staden men någon af desse
sysslor icke erhållit och icke häller, då char t yesigillatse varhet
år 1767 åter kom till kronan, fått tilträda sin förr innehafde
syssla; äfven som Bergman förmenar sig derigenom vara
lidande, at han på de senare förslagen icke blifvit ensam
upförd; utom det nu berörde besvär således blott angå en af
Bergman förment liden praejudice, kunde de, om än slike
ärender finge dragas till Riksens Ständer, likväl icke med
skiäl uptagas, ty Urskillningsdeputationens instructions 4 §
biuder klarligen, at klagomål i tjenstsaker eij få anföras, då
den tjenstsökande varit på förslag, fast han icke vunnit Kongl.
Maij :ts nådiga utnämnande; och Bergman i den omständigheten,
at han af vederbörande kongl, collegier sluteligen blifvit
ensam föreslagen, hade bordt vända sig med underdånige
besvär till Kongl. Maij :t, hvilket den nu ingifne klagoskriften
icke visar vara skedt; så kan hans klagan i den delen
hos Riksens Ständer icke omedelbart komma at pröfvas.
Hvad det åter angår, at han år 1767 eij fått tillträda sin förra
syssla, så emedan en riksdag sedermera förelupit, utan
at han dervid någre besvär häröfver anmält, och det dessutom
finnes, at den af förre Chartsesigillatsearrendesocieteten antagne
commissariens bibehållande vid sysslan uppå Secrete
Utskottets åtgiärd vid sidstledne riksdag blifvit faststält; ty
kan bemälte Bergmans besvär hos R. o. A. icke uptagas.
Majoren och Riddaren af Kongl. Svärdsorden Friederic von
1 Detta ord i konceptprotokollet infört ovan raden.
F. von Wallwijk. Segerdahl.
583
Wallvijks ansökning nr 218 om förklaring, huru och ifrån
hvad tid hans tour i armeen rätteligen skall räknas, har Urskillningsdeputation
uptagit och till Secrete Deputationen remitteradt.
Den härom ingifne skrift innefattar egenteligen
klagomål deröfver, at bemälte Major och Riddare, som vid
näst alle de öfverstelieutenantsvacancer, hvilke på någre år uti
infanteriet sig yppadt, skall varit sökande, af andre blifvit
förbigången, framför hvilke han doch tror sig böra ägt en
ostridig tour. At denna ansökning såsom i och för sig sielf
syftande på uprättelse för förment liden prsejudice altså emot
1766 års kongl, förordning hos Riksens Ständer icke kan antagas,
derom kan hos R. o. A. lika så litet tvifvelsmål upstå,
som det är klart, at en mängd af prsejudicemål annars under
namn af begärdte slike förklaringar, som denna, skulle få till
Riksens Ständer sig framtränga och högstberörde förordnings
stadgande emot sådane måls uptagande hos Riksens Ständer
aldeles blifva utan värkan.
Samma kongl, förordning och Urskillningsdeputations instruction
synes ock bordt hindra, at Vice Auditeuren Anders
Segerdahls besvär nr 220 icke blifvit, som likväl skiedt, till
Secrete Deputationen remitterade. Denne Segerdahl, som grundar
sine besvär på dess vid 1762 års riksdag erhållne survivance
till den af Häradshöfdingen David Lilljenberg då innehafvande
auditeursbeställning vid Vestgiöta Cavallerieregemente,
och hvilken, efter det han flere år förrättad! sysslan,
blifvit på förslag dertill upförd, enär sysslan förledit år vardt
förklarad ledig, men icke vunnit Kongl. Maij :ts nådiga utnämnande,
har omsider stäldt sin ansökning derom, at Riksens
Ständer måtte pröfva, huru den tiden för honom anses
borde, då han varit tjenstgiörande, samt om icke han bör äga
tour och befordringsrätt för dem, som under den tiden avanceradt
honom förbij.
Då nu i öfvervägande kommer, at Riksens Ständer vid bägge
de sidstförlutne riksdagar förklaradt, at de vid 1762 års riksdag
beviljade survivancer eij borde gälla; at Segerdahl haft
så mycket mindre fog till klagan, om än tjenstsaker fingo
dragas till Riksens Ständer, som han till förenämde auditeurssyssla
värkeligen varit på förslag upförd; at Segerdahl icke
ens hos konungen anmält sig om belöning för den tid, han
584 1771, nov.16. Skövde. Jonas Engeström.
giordt sysslan, utan directe dermed vändt sig till Riksens
Ständer, och sluteligen at den nu ingifne ansökning liusligen
innehåller klagomål öfver praejudice, så kan R. o. A. icke antaga
Urskillningsdeputationens i denne ansökning meddelte
remiss.
Under nr 241 har Riksdagsfullmägtigen från Skiöfde stad
Borgmästaren Ullquist anhållit, at kiällarefriheten för samma
stad måtte blifva förhögd ifrån 46 d. 17 öre till 70 d:r s:rmt.
Med denna ansökning hade staden först bordt vända sig till
vederbörande collegier och afvakta deras utlåtande, efter den
anledning Riksens Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl.
Maij :t af d. 15 Octob. 1766 gifver; hvarföre och staden eij
bordt tillåtas emot 11 § i Urskillningsdeputationens instruction
at dermed directe vända sig till Riksens Ständer.
I anseende till hvad således om de här ofvannämde mål
vordet erhindradt och då R. o. A. anser angelägenheten deraf,
at Riksens Ständer såsom väcktare öfver lagarnes fullkomliga
efterlefnad, och at de hos dem sielfve noga iakttagas,
gifva lagarne den helgd, som med dem bör vara förknippad;
så fann R. o. A. sig icke kunna instämma med Riksens
Ständers Urskillningsdeputations giöromål med desse ärenders
uptagan- och remitterande, utom hvad ofvannämde Lieutenant
v. Essens och Michael Jacobssons besvär angår, hvaröfver
R. o. A. sig framdeles vidare vill utlåta.
Och beslöts altså, at desse R. o. A:s beslut skulle genom utdrag
af protocollet communiceras med de andre respective
stånden jemte hemställande, om icke de finna skiäligt at detsamma
bifalla. Ut supra.
Utdrag af protocollet, hållit hos
Ridderskapet och Adeln d. 16 Novemb.
1771.
S. d. Vid det R. o. A. lät för sig upläsa fortsättningen af den
förteckning, Riksens Ständers Urskillningsdeputation aflämnadt
uppå de där företagne mål, syntes åter någre vara af den
egenskap, at de icke, som likväl skedt, bordt uptagas; deribland
förekommo först de af Vice Häradshöfdingen Jonas
Theodor Engeström till denna riksdag ingifne och till Riksens
Ständers Justitisedeputation förviste besvär nr 133 an
-
Jonas Engeström. Jonas Olofsson Norberg. 585
gående et kiämnärspresidisvahl i Götheborg, hvarvid han skall
erhållit de mäste röster, om de på et af Engeström förment
ofullkomligt sätt honom derigenom icke hade frångått, at den
jernafgift, en dehl stadsens handlande erlägga, blifvit såväl
af Magistraten i Götheborg som Kongl. Maij :t enligt nådigt
utslag d. 22 sidstledne Februarii ansedd för rätt borgerlig
utskyld, varandes af Engeström påstått, at, då Riksens Ständer
vid sidsta riksdag förklarat, at alla vahl i hemälte stad
efter hvar och ens rätta borgerliga utskylder till staden böra
skie, skall jernafgiften derunder icke vara inbegripen. Frågan
beror således derpå, huruvida jernafgiften må räknas
ibland borgerliga utskylder eller icke; den rörer egenteligen
stadens Borgerskap och vöre af den beskaffenhet, at, om den
af mer eller mindre del af sielfva Borgerskapet vore dragen
till Riksens Ständer, borde den, sedan Kongl. Maij :t redan
derutinnan sig utlåtit, komma till skiärskådande. Men då ingen
af Borgerskapet vändt sig till Riksens Ständer med besvär
öfver Kongl. Maij :ts högstberörde nådiga utslag och Engeströms
besvär, ehuru han äfven tagit sig talan för Borgerskapet,
likväl icke kunna antagas för annat än endast rörande
honom sielf, sedan han till det förra varit aldeles obehörig,
såsom den der icke kunnat visa sig af Borgerskapet till
klagomål härutinnan vara befullmägtigad, så försvinner all
pröfning af hvad i detta mål kan sägas höra till stadens rätt;
hvarföre och som, hvad Engeström perssonligen vidkommer,
hans klagan, stäld utan någon talan för staden, icke kan annorlunda
anses än såsom rörande en honom afslagen befordran
och han i så beskaffad sak efter Kongel. Maij :ts nådiga
förordning om lagarnes värkställighet af år 1766 bordt med
Kongl. Maij :ts nådiga utslag låta sig åtnöija, så fann R. o. A.,
at Engeström icke bör få med slike besvär till Riksens Ständer
sig framtränga.
Vidare har Urskillningsdeputationen till Riksens Ständers
Kammar-, oeconomie- och commercedeputation förvist Riksdagsmannen
från Ångermanland Jonas Olofsson Norbergs ansökning,
at sedan Kongl. Maij :t icke allenast genom nådigt
utslag d. 29 Maii förledit år förklaradt, at uppå Norbergs på
Ås och Nylands kronohemmans åboers vägnar anförde underdåniga
besvär öfver Kongl. Kammarcollegii tagne författning
586 1771, nov. 16. Jonas Olofsson Norberg. Erik Hultin.
med berörde hemmans uplåtande till Kongl. Secreteraren Baron
Bunge, i afräkning på ägande skatterättighets fordran,
icke kunde i samma författning, såsom laga kraftvunnen, sedan
bemälte hemmansåboer deröfver i rättan tid förordningarne
likmätigt sig icke besvärat, någon ändring giöras; utan
ock genom nådigt utslag d. 8 Februarii innevarande år .förklarat
sig icke kunna lämna bifall till åboernes underdåniga
ansökning om den tids återställande, som förstberörde utslag
anser vara försutten; det måtte Riksens Ständer förklara åboernes
fatalier vara nogsamt förvarade på den grund, at vid
sidsta riksdag detta mål i 2 § af Ångermanlands Allmoges
underdåniga besvär blifvit uptagit, fast Bondeståndet då pröfvadt,
at det icke kunde såsom et allmänt antagas utan såsom
enskilt anses borde och derföre detsamma till Kongl. Maij :ts
nådiga bepröfvande i underdånighet upgifvit; härvid vardt
R. o. A. underrättad, at Norberg vid denna ansökning icke
bilagt någon fullmagt af de nämde Ås och Nylands hemmansåboer
at för dem en slik talan föra. Så ostridigt det nu är,
at denna sak icke kan få namn af allmän, utan är en tvist
enskilte personer emellan om bättre rätt till ofvannämde hemman,
så uppenbart blifver det ock, at Norbergs ansökning
emot Urskillningsdeputations instructions 5 §:s klara innehåll
icke bordt antagas; kunnandes det med en ifrån någon
landsort vald riksdagsfullmägtigs hvarken rättighet eller skyldighet
förenas at hos Riksens Ständer utan särskilt fullmagt
anhängige giöra tvister, af hvad natur de och vara måge, så
framt icke en riksdagsmans rätt- och skyldigheter skall tagas
vidsträktare, än riksdagsmannafullmagten förmår, hvilket
icke annars kan än i högsta måtton blifva betänkeligt. Den
åberopade § af instructionen giorde altså tillfyllest at i grund
deraf afslå ansökningens uptagande, men som densamma
egenteligen syftar på försutten tids återställande, hvaruti
Kongl. Maij :ts nådiga bifall ej kunnat vinnas, så kommer
härtill, at samma ansökning äfven emot 9 §:s af instructionens
tydeliga föreskrift icke för någon del bordt remitteras.
R. o. A. kunde jemväl eij lämna utan upmärksamhet, at
Slaktaren i Strängnäs Eric Hultins besvärs- och böneskrift
nr 333 blifvit uptagen och till Justitisedeputation förvist. Den
går ut på at få ändring i Kongl. Maij :ts nådiga utslag, som
Erik Hultin. Sandseryd.
587
gillar Kongl. Svea Hofrätts öfver Hultin fäldte utslag, hvarigenom
han blifvit ansedd hafva brutit edsöre, i det han öfverfallit
2:ne kronobetjenter, då de varit stadde i embetes
ärender at hos Hultin värkställa en dem anbefald utmätning.
At brottmål eij böra få dragas till Riksens Ständer vill vid
första påseende blifva ögonskienligit, så framt ändamålet af
straff icke skall försvinna och i det stället flere olägenheter
upstå. Det är eij nog, at den skräck och varning, den brottsligas
straffande bör gifva androm, genom tidens utdrägt snart
blifver till intet; en sådan utdrägt af tiden kan eij undvikas,
hälst om konungens utslag faller hela 2 a 3 åren innan
Riksens Ständers sammankomst, och får den ene brottslige
vända sig med besvär till Riksens Ständer, kan sådant eij
skiäligen vägras en annan. Härtill kommer, at fängelserummen
hälst inemot riksdagarne eij kunna blifva tillräckelige,
och at fångeförtäringen skulle blifva betydande, utom mångfaldige
flere ledsamheter af fångars flygt med mera, som häraf
ofelbart skulle sig tilldraga. Lagstiftande magten lärer ock
insedt alt detta, då ingorstädes finnes tillåtit vara at i brottmål
hos Riksens Ständer klagomål anföra; snarare synes 9 §
af Urskillningsdeputations instruction vilja sådant förekomma.
Men skulle nu kongl, förordningen af 1738 äfven sträckas
till slika mål, har Hultins ofvannämde besvär åtminstone
på den grund icke bordt uptagas, at han, på sätt högstberörde
förordning biuder, icke hos Kongl. Maij :t anmält, at
han ville draga saken till Riksens Ständer, mindre dertill erhållit
nådigt bifall.
Desse R. o. A:s tanckar och beslut komma at meddelas de
öfrige respective stånden i den förmodan, at de behagade i
samma beslut deltaga, och skall utdrag af protocollet härom
till dem afgå. Ut supra.
Riksdagsmannen
Mathias
Jonssons
memorial
ang :de.
Uplästes et af Riksdagsmannen ifrån Tabergs bergzlag Matthias
Jonsson ingifvit memorial, hvaruti han anmäler, at genom
Consistorii i Vexiö åtgiärd samt Kongl, öfverdirectionens
öfver hospitals- och barnhusvärken i riket föranstaltande
Samseryds pastorat blifvit skilgt ifrån sysslomansembetet
vid Jönkiöpings hospital, ehuru desse sysslor ifrån ålder varit
förenade, Kyrkoherden i Samseryd Magister Abraham
38—670435
588 1771, nov. 16. Sandseryd. Spannmålsinförsel.
Falck till stort lidande; och ehuru Matthias Jonsson voro
öfvertygad, at Kammaroeconomieförordningzdeputationen
samt Protocollsdeputationen lära i sammanträde öfverlägga
och till plena upgifva medel och utväg till Kyrkoherden
Falcks ersättning för sin förlust, då Samseryd allenast består
af 18 och 1/8: dels hemman, som omöijeligen förmå föda
präst, voro han doch föranlåten at anhålla, det bemälte
deputationer måtte få i befallning af Riksens Ständer at föreslå,
huru den nuvarande hospitalspredikanten i Jönkiöping
må kunna antingen till annor lägenhet befordras eller niuta
någon lön på extra stat, till dess han blifver emploijerad, på
det Kyrkoherden Falck äfven nu straxt må få tillträda Jönköpings
hospitalssysslomanstj ensten.
Detta begärtes på bordet.
Capitain Anmältes et af Capitainen vid Kongl. Lifgardiet Baron TaBeckfrisme-
ge’ Beckfries ingifvit memorial, hvaruti han anförer åtskillige
morial anmärkningar vid det ifrån Urskillningsdeputationen inkom
gjjtf
• dg
ne memorial angående befordran och tour för Majoren vid
Helsinge Regementet Theodor Nordenadler; med detta begiärte
Baron Beckfries at få gå till de andre stånden, som beviljades,
och lades imedlertid till acten.
Vackthåll- Föredrogs Secrete Utskotts extractum protocolli af d. 4 i
ning hos denne månad, som gifver vid handen, at under Hennes Maij :ts
Enkedrott- Enke drottningens och den Kongl. Printsessans resa genom
ningen underlandet nödigt manskap till vakthållning på alle ställen, där de
dangI'de0r höga kongl, personerne komma at taga stationer, voro af regementerne
upbådat.
Härvid hade R. o. A. eij något at påminna.
Äng. fri Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 12
S*införsselS * denne månad, som tillstyrker, at till förekommande af hungersnöd
i de södre provincier vid Götheborg och omkringliggande
bergslagen spannemål måtte fritt få införas till Marstrand
och Götheborg på utländske fartyg hela vintern, efter sion där
kan vara ren, till Martii månads slut.
Gref. Creutz, Johan Gabriel, biföll ej allenast detta
utan trodde äfven nyttigt vara at förlänga termin till Julii
månads slut.
Hr Uggla, LeonhardMagnus, conformerade sig här
-
Skall enligt memorialet vara: Johan.
Spannmålsinf örsel.
589
med och tilläde, at alle svenske hamnar vid Nordsjön belägne
måtte öppnas på samma sätt som Götheborg och Marstrand.
Hr Linderstedt, Eric, hade varit glad, om denne anstalt
förr kunnat giöras; det hade och visserligen skedt, om
man kiändt våre kiöpmäns sätt at handla, och at de eij införskrifva
någre nödvändighetsvahror, om de ej se sig derpå
äga en hastig och stor vinst. Han giorde härvid den reflexionen,
at om spannemål eij voro någon kiöpmannavahra,
utan at enhvar dermed fingo handla i gross och minut, så
skulle ofelbart priserne hålla sig bättre och jämnare.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Det voro en Riksens Ständer
värdig omsorg at täncka uppå bröd för folcket i landet.
Alla hamnar borde öppnas. Der gåfvos victualievahror,
som kunde vara lika goda som spannemål, åtminstone at utspäda
med vårt mindre förråd; risgryn till exempel, som nu
kommer ifrån Ost- och Västindien, kan erhållas för bättre
kiöp nu än krongryn och är en ganska god föda. Det kunde
updragas Secrete Utskottet at utfinna medel, huru desse och
mera dylikt måtte erhållas. Om risgryn hittils fallit sig dyre,
lärer komma deraf, at vi endast fått våre ifrån Medelhafvet.
Frih. von Essen, Friederic: Om friheten at införa
spannemål för utländske fartyg endast extenderar sig till Uddevalla,
Strömstad och flere vid Nordsiön belägne städer, där
man har hopp, at segelfarten är öppen, så torde det vara
nog; för de öfrige gior det ingen nytta, då hamnen tillfryser;
men at lämna tullfrihet till Julii månad ansåg han ännu icke
behöfvas; innan den tiden infaller, kunde man altid prolongera
tullfriheten, om det skulle behöfvas. Voro altså nog at
denne gången bifalla Secrete Utskottets extractum protocolli
med tilläggning för Uddevalla och Strömstad.
Frih. Grönhagen, Claes Wilhelm, instämde ock,
at alle vid Nordsiön belägne hamnar måtte öppnas.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Uti detta tillstånd, då man
ser brödkorgen högt upsatt, kan mycket reflecteras och föreslås
till hielp; men som Secrete Utskottet anhållit hos Kongl.
Maij :t at icke tröttas vid den nådiga omsorgen, huru folket
måtte få bröd, så ansågo han bäst at icke gå in uti någon specielle
detaille för till at undvika di.fforme beslut. Det voro
590 1771, nov.16. Spannmålsutförsel. Konungaförsäkran.
Svea Konungaförsäkran
ang:de.
ej utur vägen, at införsseln tillätes uti alle vid Nordsiön belägne
hamnar, men de öfrige specialiter, som af regeringen
kunna besörjas, behof de icke Riksens Ständer befatta sig
med. Anledningen till Secrete Utskottets hemställande om fri
införssel ifrån Nordsiön hade man fått deraf, at det förliudes,
som skulle Parlamentet i Engeland vilja tillåta spannemålsutförsslen
derifrån, hvaraf man i närvarande behof bordt profitera.
Hvad åter vidkommo at nu förlänga termin till Julii
månad, trodde Frih. Ridderstolpe icke behöfvas, efter altid
framdeles kunde vara tillfälle dertill, ifall omständigheterne
sådant fordrade.
Hr Billberg, Fried. Otto, biföll hvad Secrete Utskottet
tillstyrkt och at fri införssel af spannemål på främmande
fartyg måtte förunnas äfven de vid össtersiön belägne
svenske hamnar, och i synnerhet Carlscrona.
Hr Grefven och Ordföranden giorde nu proposition:
Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets extractum protocolli, med
tilläggning at samme frie spannemålsinförssel sträcker sig
till alle vid Nordsiön belägne svenske hamnar?
Hvilken besvarades med Ja.
Hr Billberg yrkade väl detsamma för de vid östersiön
belägne städer och i synnerhet Carlscrona, hvaräst sällan
spannmål finnes; men af flere svarades härtill Neij, efter
denne frihet eij kunde nyttjas, såvida östersiön ofelbart vid
landet blifver med is belagd.
Frih. Horn, Friederic, anmälte, huruledes han angående
Svea Konungaförsäkran författat sine tanckar skrifteligen
uti et dictamen ad protocollum, hvilket han begiärte at
få lägga till protocollet (Bil. 32).
Hr Leijonmarck, Gust. Adolph, yttrade sig äfven,
at han läst de tre respective ståndens svar uppå R. o. A:s extractum
protocolli angående Svea Konungaförsäkran; at han
deröfver upsatt sine tanckar skrifteligen, och då han trodde,
at det skulle lätta mödan, ifall hans tanckar blefvo af R. o. A.
gillade, så hade han reducerat dem i form af extractum protocolli
och anholt at få desamma nu upläsa. Gillades de eij,
så begärte han, at det såsom hans mening måtte få ligga till
protocollet.
Häruppå upläste han detsamma, så lydande, som det vid
Konungaförsäkran.
591
detta protocoll finnes bilagt (Bil. 33).
Frih. von Essen, Friederic, begiärte det på bordet.
Frih. Kagg, Lars, hemstälte, om icke det imedlertid
kunde tryckas såsom et project. Han hade sedt, at de andre
respective stånden låtit trycka sine extracta protocolli, och
derjemte voro äfven nu tryckt, han viste ej efter hvilkens
anstalt, R. o. A:s förste föreställning angående Konungaförsäkran,
men med så månge tryckfehl och en så besynnerlig
titul, hvilken ville liksom authorisera den obehagelige skildnad,
man nu söker at få antagen emellan frällse och odalstånden,
som de kalla det, at han ansåg nödigt, det R. o. A.
genom en kundgiörelse uti tidningarne, som utkomma, förklarade
sig icke vidkiännas detta papper, hvarken till titul eller
den på flere ställen med tryckfehl upfylte context.
Hr Wachschlager, Gustaf, begiärte frågan om
tryckningen på bordet.
Frih. von Essen, Friederic, trodde, at R. o. A. giorde
sig ingen otjenst med at låta det af Hr Leijonmarck upgifne
project hvila. Kanske något hopp voro at vinna uti de andre
stånden en eller annan del.
Hr Linderstedt, Eric, önskade, at hvad Hr Leijonmarck
nu upsatt måtte tryckas som et project, på det enhvar
kunde få läsa det. Sådant vore eij ovanligt; den projecterade
säkerhetsacten trycktes sidste riksdag i project, ehuru den
aldrig blef af plena gillad.
Härvid påmintes af flere, at saken ligger på bordet.
Frih. Horn, Friederic, var nögd med at saken hvilar.
Han ville eij eller vara emot at hans egit dictamen ad protocollum
hvilade och icke på trycket genast utkommo, ty med
upriktigaste hierta och välmening för fädernesland och medborgare
voro han icke öfvad uti at föra pennan.
Hr Linderstedt, Eric: Om det eij fingo tryckas, under
det at det hvilade, anholt han, at flere exemplar måtte
skrifvas, på det man kunde hafva tillfälle något hvar at läsa
desse skrifter.
Detta skulle giöras anstalt om.
Frih. von Essen, Fried.: Hvad Hr Generalmajorens
Frih. Horns dictamen angingo, så kunde det visserligen icke
undergå någon förändring, vidare än han med R. o. A:s sam
-
592 1771, nov. 16. Rådslöner. Änkedrottningens stat.
tycke sielf ville den tillåta. Det ankomnio ock på honom sielf
at för egen räkning låta trycka det.
R. o. A. stadnade uti at bifalla, det desse upläste skrifter
hvila, och hvad angingo det R. o. A:s extractum protocolli om
Konungaförsäkran, som på trycket utkommit vicieust tryckt
och med en besynnerlig titul, så skulle en correct uplaga af
samma extractum protocolli utgifvas samt uti de utkommande
tidningar allmenheten tillkiännagifvas, at R. o. A. icke
vidkiändes den redan tryckte uplagan, aldra minst tituln.
Denne kundgiörelse upsattes och justerades, lydande, som
följer.
Som af trycket befinnes vara utgifvit R. o. A:s extractum
protocolli angående projectet till den nya Konungaförsäkran
men detsamma är felaktigt så i anseende till flere uti sielfve
contexten införde misskrifningar som titulbladet, hvilket på
intet sätt kan antagas såsom hörande till Höglofl. R. o. A:s
ofvanberörde protocollsutdrag; så gifves härmedelst tillkiänna,
at en mera correct och verificerad uplaga af detta extractum
protocolli är under aftryckning, som med det aldra första
lärer utkomma.
Äng. rådslö- Uplästes Secrete Utskott [et] s extractum protocolli af d. 25
nen för Hrr
Riksens Råd October sidstledne, hvaruti föreslås, at Hrr Riksens Råd Gref
Grefve
Horn ye Horn och Frih. Kalling, hvilke nu åter trädt in i Rådet,
och Frih 0 .
Kalling, matte ifrån dagen af deras inträde niuta fulla rådslönen, och
at de öfrige Hrr Riksens Råd, som hädanefter vid yppande
ledighet uti Kongl. Maij :ts Rådkammare komma at åter intaga
sine säten, måtte äfven niuta rådslönen ifrån den månad,
som de i Rådet ingå.
Detta bifölls.
Tillökning i Hr Gyllensvahn, Friederic, anholt, at den frågan,
S Heimes>r som blifvit i sidsta pleno väkt af Frih. Kagg, måtte företagas,
Maij :t Enc- angående hans yttrande under öfverläggningen om tillökning
^nTngidef"i staten för Hennes Kongl. Maij :t Enkedrottningen och hvaruti
Frih. Kagg förmenar något vara sagt, som skulle marquera
mindre underdånig vördnad för Kongl. Maij :ts höga person,
och at protocollet för d. 6 November måtte till den ändan
nu upläsas.
Frih. Grönhagen instämde uti detsamma.
