# ID: svediakorp-gov144
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1769--1770
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 140,354
# sentences: 5,884
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Skuldsedlar.
295
han ej går ifrån at tilstyrcka af slag uppå denne projecterade
förklaringen öfver 1756 års förordning om skuldsedlar
utan votering.
Hr Schönberg, Anders, trodde, at om allmänna
lagen i detta fallet bibehålles, så giorde den projecterade förklaringen
öfver 1756 års förordning ingen skada på crediten;
och biföll altså densamma.
Hr Gr. och Landtm, hade ej trodt, at saken skulle
giöra så mycken svårighet, derföre hade han föredragit densamma;
men då meningarne äro delte, föreslog han, om icke
saken kunde hvila, at man nogare kunde täncka therpå och
emedlertid afgiöra andra mål at vinna tiden.
Men härtill svarades af flere, at sedan ventilation är börjad
om en sak, så får man ej lägga densamma på bordet.
Frih. Pechlin, Carl Fredric: Den förtydning af
1756 års förordning, at en förskrifven pant i fastighet, när
den af långifvaren en gång är antagen för tillräckelig, ej
skall förslå till hans förnöjande är obillig, ty panten är då
det första, som häftar för gälden och ej min person. Denne
condition har äfven långifvaren antagit. Det blifver för
mycket och kan missbrukas till förstöring af all loflig rörelse,
om en afvog borgenär, nog hårdsint at nyttja detta,
vill giöra sig mästare af gäldenären och hans handtering. Naturligt
är, at man förskrifver sin egendom för at frälsa sin
person och icke upoffrar begge delarne. Frih. Pechlin biföll
derföre betänckandet och geck ej derifrån utan votering.
Hr [von] N a c k r e j i, Olof, fant sig nog hågad at
conformera sig med Frih. Pechlin; men skuldebref äro ej
detsamma som contract. Lagstiftarens mening är, at en långifvare
må äga fullkommelig säkerhet för sine utlånte penningar
och vid förfallotiden promt kunna få dem. Derigenom
souteneras crediten. Innan betalning kan erhållas för
en pant, går det ofta långt ut, ända till 4 å 5 år. Huru skall
en creditor, som på förfallodagen behöfver penningarne, stå
ut med et sådant upskof utan at lida. Tillstyrckte derföre att
ej bifalla någon ändring i den redan giorde lagen, annars
begärte han votering.
Hr de Frese, Otto Henrik1: Detta vöre ej annat
än at förklara en giord lag och roullerade endast uppå om
creditoren har mera säkerhet i person än i hans egendom,
1 Rättat från förlagans: Friedr.
296 1769, dec. 22. Skuldsedlar.
Efter 1756 års öfverläggning är åberopad, kunde protocollen
uphämtas at deraf må finnas, det aldrig personen kunnat
vara ansedd för säkrare betalning än hans egendom. Den,
som är nögd med pant, lärer altså aldrig hålla sig till personen,
och det tror jag de fläste creditorer vara. Den projecterade
förklaringen gior dem då ingen orätt, ty volenti
non fit injuria. Samma förklaring är endast projecterad för
att få likhet hos domare om rätta förståndet af lagen, så at
uti ett och samma slags skuldsfordringsmål Svea Hofrätt ej
måtte döma olika med Giötha Hofrätt, hvilket hos invånare
i allmenhet skulle giöra oreda och osäkerhet uti den allmänna
crediten.
Frih. Kagg, Lars, instämde med Hr de Frese. Man
bör ej allena uti lagen söka säkerhet för creditoren, hvarigenom
den obillige åkraren äfven kan draga förmån, utan ock
täncka uppå den stackars gäldenären, som ofta nöden tvingar
at sätta sig i gäld, och hvilken, om hans egendom ej skall
blifva giltig pant, kan genom dryge procenter för at frälsa
sin person blifva upäten.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Förklaringen gior en
total förändring uti 1756 års förordning. All sedel innebär
en hypotheque till gälldenärens egendom, derföre at befästa
crediten har lagstiftaren i förordningen tillagt äfven hypotheque
uppå person. Uppå en sådan säkerhet hvilar crediten.
Annars skulle icke växlar, der ingen pant är förskrifven,
förlora sin credit. At vända sig till en pantsatt egendom
medförer mycken svårighet; man skall söka genom protocoller
och domar, vid domstolen söka inteckning, uthärda
värderingar, dragas genom instantierne med processuele frågor
och söka hvar daler, man kan återfå, med förlust af
halfva penningarne i kostnad. Han begaf sig altså ej ifrån
1756 års förordning utan votering. Att Svea och Giötha Hofrätter
kunna applicera denne förordning olika, förordsakar
ingen villervalla; sådant händer i flere casus, ända till at
tvenne divisioner uti en och samma hofrätt kunna på särskilt
sätt afgiöra saker olika, som synas till sine omständigheter
vara ganska lika hvaran.
Hr Uggla, Leonh. Magnus: Här talas mycket om
credit, den menar jag består uti at den ene anförtror den
andre sine penningar eller egendom utan annan säkerhet än
hans ärliga namn. Så snart någon har i underpant fult vär
-
Skuldsedlar.
297
de för sine lånte penningar, så är det icke mera credit; skall
ännu dertill personen äfven häfta, så finnes ej mera öfrigt
för en menniskia än själen, kanske den äfven skall sättas i
sticket för at fästa den så kallade crediten.
Hr Jerlström: Justitiedeputations betänckande til
styrcker
endast en förklaring öfver 1756 års förordning.
Och denne förklaring är så mycket billigare, som man bör
vara öfvertygad, at hvar förnuftig långifvare lämnar sitt lån
mera i afseende på den säkerhet, han kan hafva uppå låntagarens
egendom än uppå hans person. Hr Jerlström visste
ej, om det kan befordra håg för rörelse, at man jämte egendomen
skall risquera sin person, då man behöfver låna penningar;
begärte sluteligen proposition till bifall uppå betänckandet;
densamma giordes ock häruppå af Hr Grefven
och Landtm, men blef med Ja och Nej besvarad.
Hvarföre Hr Gr. och Landtm, författade voteringsproposition,
som följer:
Den, som bifaller Justitiedeputationens betänckande ef den
30 November 1769 angående förklaring öfver 1756 års förordning
om bysättning för utgifne löpande sedlar, skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Neij.
Vinner Neij, afslås Justitiedeputations betänckande.
Denne gillades och anslogs.
Bordsherrarne voro:
Grefve Cronhielm, Salomon,
Frih. Rehbinder, Bernt Otto,
Hr Boije, Bengt,
Hr Klingenstierna, Eric,
Hr Möller, Carl Adolf,
Hr Kåse, Anders,
Hr Gyldenstolpe, [C. E.]1,
hvilke intogo sine ställen. R. o. A. ingåfvo voteringssedlarne
efter uprop, de frånvarande upropades andra gången. Sedlarne
öpnades, uplästes och räknades, då sig befunno
Ja trehundradeåttatioen,
Neij etthundradesextioen,
hvaröfver bilagde voteringsinstrument2 författades, sorn af
bordsherrarne underskrefs och genast uplästes.
R. o. A. åtskildes klockan emot fyra eftermiddagen.
1 Voteringsinstrumentet.
2 Uteslutet här.
298 1770, jan. 3. Riksrådspensioner. Statskontoret.
År 1770 den 3 Januarij.
Klockan 9 förmiddagen.
Sammanträdde Höglåflige R. o. A. in pleno.
Närvarande Hr Grefven och Landtm. Axel Fersen.
Och justerades pleniprotocollet för den 13 sistledne October
samt sedermera uplästes voteringspropositionen jämte
protocollet öfver samma votering för den 22 December sistledit
år.
Sedan detta var till slut läst, anmälte Frih. F r i e d r i c
Ridderstolpe ett af honom författadt memorial om
pensioner för de vid innevarande riksdag licentierade Hrr
Riksens Råd, anhollandes att dermed få vända sig till de öfrige
respective stånden.
Som bifölls.
1. Uplästes Secrete Utskottets extraxtum protocolli af den
19 sistledne December ang:de ärsättning för Håfjägmästaren
Raron Fried ric Gripenstierna,
som bifölls.
2:do. Dito Secrete Utskottets extractum protocolli af den
2 December sistledne ang:de tillökning af en statscommissarius
i Kongl. Statscontoiret och en bokhollare i Kongl. Räntecammaren.
Frih. Ridderstolpe: Eftersom detta mål redan af
frenne de respective medstånden blifvit bifallit, ville han väl
ej hindra detsamma, men eljest vore efter hans tancka åtskilligt
att invända emot en sådan tillökning af ämbeten.
Uppå giord proposition af Hr Grefven och Landtm,
blef Secrete Utskottets extractum protocolli bifallit.
3:o. Uplästes Justitisedeputationens betänkande af den 14
December sistledne ang:de Nyköpings stads östra och Västra
församlingars ledamöters besvär öfver Kongl. Maij :ts nådiga
utslag af den 14 Januarij 1767, hvarigenom Strängnäs
Consistorii resolution af den 26 Martij 1766 i nåder blifvit
faststäld och förordnat, att capellanerne uti förenämde stads
församlingar borde tädanefter året igenom, undantagandes
de fyra stora bönedagar samt de stora högtidsdagarne och
Långfredagen, tå ingen förändring blifver, skiftevis förätta
otte- och aftonsångsgudstiensterne på det sätt, att enär ottesångspredikan
holles i den östra, blifver aftonsångspredikan
samma dag i den Västra kyrckan och tvärtom, hvaremot
Nyköpings församling. Apostladagar.
299
capellanerne ålågo att hvar tredie eller fierde sön- eller heligdag
predika högmässa, då pastores skulle besörja aftonsångarne.
Deputationen finner, att Consistorium efter 14 § af 1687
års reglemente ang:de rättegången vid domcapitlen varit
obehörigt detta mål att afgiöra, hvilket hos Kongl. Maij :tt
bordt anmälas, och pröfvar derföre rättvist ogilla Kongl.
Maij :ts derå gifne nådiga stadsfästelse och förklara Nyköpings
stads församling berättigade att utan inskränkning
så hädanefter som hittils niuta, hvad kyrckoordningens 2
capit., 3 §, om otte- och aftonsångs- jämte hög [mässo] predikan
inneholler och om vanlige veckopredikningar samt aftonoch
morgonböner förordnat är.
För öfrigit som Strängnäs Consistorii utslag i anseende
till rättegångssättet och äfven uti sielfva hufvudsaken är
befunnit vara stridande emot stadgade lagar, utan afseende
hvarå Consistorium icke hollit betänkeligit den nu ogillade
författning vidtaga; så hade väl deputationen anledning tillstyrcka,
att Consistorium för detta sitt förfarande, hvarmedelst
Consistorium trädt Kongl. Maij :tts höghet för nära,
under Justitiaecantzlerens åtal komma måtte; men håller före
att Consistorium för denne gången derifrån må förskonas
och att Kongl. M:t täckes föreholla Biskoppen och consistoriales
deras dristiga och olaglige upförande i denne sak
med nådig varning att hädanefter ställa sig kyrkoordningen
och andre kongl, förordningar till noga och underdånig efterrättelse,
så framt Consistorium vill undvika alfvarsammare
tilltal och den derpå följande laga näpst.
Betänckandet bifölls.
4:o. Uplästes Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 1 December sistledne i anledning af 28 § af Borgerskapets
allmänna besvär och hvaruti deputationen tillstyrcker
i anseende till flere betydande skäl, att alla så kallade
apostle- eller smärre helgedagar, hvilka enligt 1686 års
kyrkolag ingen helgd med sig föra, måtte äfvensom fierdedagarne
i de tre stora helgder om året aldeles afskaffas, så
att på desse sednare hädanefter och ingen predikan hollas
må utan i det stället komma på tredjedagarne att förrättas.
Hvad de 4 store bönedagarne angår föreslår deputationen,
att regleras må om deras firande på det sätt, att Kongl.
Maij :tt efter sitt egit nådiga välbehag och efter den anled
20—620616
-
300 1770, jan. 3. Apostladagar. Barkning.
ning, som till deras första insticktelse varit, sielf må låta
påbiuda desse böne- och tacksejelsedagar, uti hvilckas firande
till ett viss antal eller på en och samma dag i veckan eller
fredagen, som hittils vanligit varit, deputationen ej finner
någon nödvändighet, äfvensom deputationen förmodar, att
Kongl. Maij :tt till sådane bönedagars firande lärer täckas
utse en sådan årstid, då ej allenast rikets invånare äfven i
de aflägsnare orter kunna sig församla, som säkrast tyckes
låta sig giöra vintertiden, utan äfven för den jordbrukande
delen af undersåtarne blefvo minst angelägen.
Härvid uplästes ledamöternes af Bondeståndet i deputation
särskildte mening, som finna, att ingen ändring uti alt
detta borde ske i anseende till de skäl, som derutinnan närmare
utföras.
Men betänckandet bifölls.
5:o. Föredrogs Kammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 6 December sistledne ang:de slcadelig barckning
på de omkring städerne belägne skogar, hvaruti tillstyrckes
i anseende till den skogsöda, som detta förordsakar,
att den, som med större eller mindre quantum barck kommer
till städerne, bör i tullen hafva att uptee samt där ifrån
sig lemna ojäfacktigt bevis derpå, att barcken på dess egen
skog är tagen, eller och jordägarnes intygande, att densamma
icke olåfligen blifvit hämtad; börandes den, som i bevis
brister eller med underslef beträdes, utom förlust af varan
ansees lika med den, som öfvat olofligit hygge, hvarjämte
alt barckande på allmänningarne eller frälseskog på
lika sätt kunde ansees som annan åvärckan och böter utgå
lika som för träds fällande.
Dito uplästes Riksdagsmannens för Stockholm Ambiörn
Ambiörnssons memorial, hvaruti han påminner, att denne
sak icke bordt i deputation uptagas på en enda ledamots
proposition utan att densamma lagligen till Riksens Ständer
inkommit och derföre såsom outredd hänvisas till lagskipande
magten och sitt laga forum. Vidare föreställer han,
1 :o att härigenom upkommande brist på barck skulle ödelägga
garfverierne, 2:do att jordägare derigenom skulle sättas
i tvång emot 1734 och 1739 års skogsordning, 3: tio att dermed
drogos Bondeståndet under en svår redogiörelse för en
deras saluvara, 4 :o de kommo att uppehollas i tullen och sättas
under tullbetjeningens dom, 5:o att det icke synes, det
Clodt. Gravar i kyrkor.
301
barck och skog mera af Riksens Ständer böra vårdas än all
annan en ärlig mans egendom, 6 :to att åkerbruket icke hindras,
efter barkningen sker den tid, då intet åkerbruk är med
mera. Och tillstyrcktes altså afslag uppå deputationens betänckande.
Men proposition begärtes uppå betänckandet, blef giord
och med
Ja besvarad.
6:0. Föredrogs och uplästes Cammaroeconomiedeputationens
betänckande af den 23 November ang:de Öfverhåfintendenten
Baron Clodts ansökning att efter kongl, förordningen
om stenhusbyggnad niuta för sig och underliggande hemmansåboer
samt torpare befrielse för personelle utskylder.
Frih. Ridderstolpe: Den målning, deputationen i
detta sitt betänckande giort om Frih. Clodts berömmeliga
flit med byggnader och upodlingar skulle visserligen icke
förlora något af sitt innehöll, om vi nu vore istånd att densamma
på stället med egna ögon undersöka; ty han kunde
intyga, att Frih. Clodt giordt, hvad föga en annan med 10
gångor mera folck och penningar på hela sin lifstid sees uträtta.
Genom stenbackars upodling och kiärr samt mossars
updikande och rödning har han ökt Svea land, och drager
således icke på något sätt i betänckande att bifalla, hvad deputationen
för honom yttradt. Men som han äfven önskade
att genom något varacktigt vedermäle för Frih. Clodt kunna
upmuntra flere af R. o. A. att på lika sätt lägga sig vinning
om sine ägendomars upodling och byggande, hemstälte
han, om icke Riddarehusdeputationen der jämte måtte anmodas
inkomma med project, huru och på hvad sätt R. o.
A:s agtning för en så värdig medborgare lämpeligast må kunna
ådagaläggas.
Betänckandet bifölls samt remitterades till Riddarehusdeputationen
att projectera, huru Frih. Clodt för sine giöromål
måtte på det tienligaste sätt varda hedrad och ihogkommen.
7 :o. Uti betänckande af den 23 sistledne November tillstyrcker
Kammar-, oeconomie- och commerciedeputationen,
då icke i allmenhet liks begrafvande i kyrckor och på kyrckogårdar
kan förbiudas, efter grafvarne ofta äro private personers
och familliers egendom, att grafvar i kyrckor, som ej
äro med hvalf försedde, måtte enligt 1686 års kyrkoordning
302 1770, jan. 3. Tull på te. Domares vittnesmål.
emellan hvarje liks begrafning med jord fyllas och tätt tillmuras
men att för framtiden inga sådane i kyrckor anläggas
måtte; och på kyrckogårdarne den ordning med grafvare
öpnande iaclcttagas, att grafvarne altid anläggas och
öpnas efter visse hvarf och rader och icke de äldre grafvar
öpnas, innan alla hvarfven i ordning blifvit upfylte; sådane
ställen undantagne, hvarest vissa slägter eller hemman kunna
hafva särskildt lägerställe, samt de utsedde rum för sådane
lik, som böra läggas afsides, hvilcket Kongl. Maij :tt i
nåder anbefaller consistoriales att å predikstohlarne låta
publicera, utan och att hafva noga upsigt på Presterskapet,
att en sådan författning må vidtagas med liks begrafvande
och hädanefter vid ansvar icke ur agt låtas.
Betänckandet bifölls.
8:vo. Föredrogs Handels- och manufactur- samt Tulldeputationens
under den 29 sistledne December afgifne gemensamma
betänckande ang:de tulls ärläggande för det thé,
som Ostindiska Compagniet årligen till riket ifrån Canton
införa låta.
Betänckandet, som hemställer, om icke Riksens Ständer i
anseende till anförde skäl skulle finna för godt och för riket
nyttigt att med förtullandet af det thé, som härefter till inrikes
behof nyttjas, måtte ifrån och med nästkommande år
1770 till och med 1774 förhollas sålunda, att emot det directionen
vid Ostindiska Compagniet årligen utbetalar femtusende
daler silfvermynt men inkommande afgifterne för
hvarje tt thé icke högre fastställes än till ett öre samma
mynt; blef uppå giord proposition af R. o. A. bifallit.
9:o. Uplästes Justitisedeputationens betänckande af den 13
November sistledit år angående Kongl. Maij :tts förklaringar
öfver lagens stadgande om domares åberopande till vittne,
i synnerhet det af den 23 November 1766. Deputationen jämförer
13 capitl., 1 §, om jäf emot domaren med 1 capitlet,
7 §, om domares skyldighet och den i fråga varande 17 capitl.
, 12 §, alt Rättegångsbalcken, samt tillstyrcker i stöd af
desse lagens rum en sådan förklaring öfver lagen 17 cap.,
12 §, Rättegångsbalcken, att då parten åberopar sig domarens
vittnesmål, bör samme domare pröfva partens trångmål
och enligit domareed och lag deröfver gifva sitt utslag;
och bör domaren, enär parten dertill visar något skäl eller
han vet jäf emot sig, då holla sig ifrån saken.
Domares vittnesmål. E. Gyldenstolpe.
303
Men när parten ej gitter företee någon anledning och nöd,
domaren ej eller af eed och lag finner sig förbunden att afträda,
bör han partens begäran icke bevilja, i hvilken sednare
händelse domaren, endå att någondera parten sitt missnöje
förlorar, icke dess mindre genast med hufvudsaken bör
fortfara.
I anledning af det, som uti Justitiaccantzlerens riksdagsrelation
finnes infördt, att deputationen finner ock för en domare
eller ledamot uti en rätt, som består af flere ledamöter,
vara både otillständigt och lagstridigt rättegångssätt, att
domaren sielf genom besvär må söka ändring uti det rättens
utslag, som honom jäfvig ansedt, utan att det är enkannerligen
partens rättighet, då han skäl dertill finner.
Sluteligen lästes äfven Frih. Posses i denne sak afgifne
votum.
Betänckandet bifölls.
10:o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 29 sistledne December ang:de understöd för medicinalvärcket.
Begärtes på bordet.
II :o. Uplästes Capitainens i kongl, fransk tienst samt
Lieutenantens i kongl, svensk tienst och Riddaren af Kongl.
Sverdsorden Edvard Gyldenstolpes vid förre riksdagen anhängige
och nu förnyade ansökning om confirmation å dess
i utrikes krigstienst förvärfvade capitaines fullmagt.
Secrete Deputationen, som häröfver redan den 27 December
afgifvit sitt betänkande, hvilcket nu uplästes, åberopar
sig först i detta mål ett sitt redan upgifne betänckande, huru
utrikes krigstienster måge enom beräknas och till godo komma.
Men som derjämte de särskildte omständigheter sig
företee för Capitainen Gyldenstolpe, att han i Franckriket
redan blifvit capitaine år 1760 samt i den grad giordt värckelig
tienst i krig, sedan han förut bivistadt som subalternofficerare
5 års campagner samt derunder åtskilliga battailler
och belägringar, hvarvid han altid med mandom och
tapperhet sig berömligen förhollit. Ty finner deputation sig
äga anledning att lillstyrcka, det må Capitainen Gyldenstolpe
som en förtienl krigsärfaren officerare, hvilkom ännu efter
en längre tienstetid i en mogen ålder saknar värdig befordran,
varda hos Kongl. Maij :tt i underdånighet anmäld
att så tidigt, som ske kan, låta honom nådigst få niuta frug
-
304 1770, jan. 3. P. v. Christiersson. Artilleriet.
ten af sin utrikes krigstienst efter de i förenämde måtto lagde
allmänna grunder till godo.
Betänckandet bifölls.
12.-o. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den
30 Augusti sistledit år ang:de för detta Riddarehusfiscalen
Pehr von Christiersson
samt ett af Frih. Kagg författadt memorial i samma ämne.
Detta mål begärtes af Hr von Böhnen att vila.
13 :o. Uplästes det den 19 sistledne December på bordet
lagde Secrete Deputationens betänckande af den 18 December
1769 öfver den i Kongl. Maij :ts särskildte nådige proposition
giorde fråga, huruvida någon officerare, som redan
niutit befordran utur ett regemente, må sedermera uti en
högre grad få uti samma regemente komma tillbaka, och detta
i synnerhet i afseende på Artillerieregementet i jämförelse
med de öfrige infanterieregementer; hvaruti deputationen
tillstyrcker, det en major af de värfvade eller indelte regementer
icke nu eller framdeles må niuta befordran till öfverstelieutenant
vid Artilleriet, utan så vore att han är äldre
officerare, räknad ifrån första graden, än den äldste majoren
vid Artilleriet, samt tvärtom icke eller någon major af
Artilleriet befordras till major eller öfverstelieutenant vid
något af de öfrige infanterieregementerne, utan så voro att
han likaledes är äldre officerare än den äldste sökande majoren
uti infanteriet.
Äfvenledes uplästes ett af Hr Johan Gabriel von Schantz
ingifvit memorial i samma ämne.
Under läsningen af detta sednare anmältes en ifrån Hedervärda
Bondeståndet ankommen deputation, som begärte
företräde.
Deputationen, som på vederbörligit sätt blef emottagen och
införd, var anförd af Riksdagsmanen Sven Håkansson
och anmälte jämte af läggande af den vanlige hälsningen, hurusom
Bondeståndet funnit nödigt att hos R. o. A. vördsammeligen
påminna ang:de ett snart slut i följande angelägne
mål, nemligen:
1 :o. Att vid nuvarande Landshöfdingens afgång Vesternorrlands
lähn må förenas med Gefleborgs låhn, som det
förr varit, uti hvilcket ämne han nu aflemnade Bondeståndets
protocollsutdrag af den 5 sistledne December.
2:o. Att saken rörande de Smedstorps gård i Skåne un
-
Artilleriofficerare.
305
derlagde dagsvärckshemman, hvaröfver ståndet sitt protocollsutdrag
redan aflemnadt, måtte i Kammaroeconomiedeputationen
med det snaraste afgiöras och ledamöterne så
begå, att denne sak med första åter kunde förekomma till
plenorum afgiörande.
3:tio. Recommenderade han äfven till Höglåflige R. o. A:s
snara afgiörande Protocollsdeputationens betänckande af
den 11 December ang:de Kongl. Svea Håfrätts förfarande
uti en emot Kronofogden Biörck angifven sak.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och Landtm,
och afträdde, beledsagad på lika sätt som vid ankomsten.
Hvarefter det förevarande Secrete Deputationens betänckande
ang:de regementzofficerarne vid Artilleriet återtogs
under ventilation.
Hr Linderstedt ansåg denne sak ej så mycket röra
Artillerieregementet som icke mera hela den öfrige armeens
herrar officerare och kunde icke finna, af hvad anledning
Kongl. Maij :ts nådiga förfrågan härutinnan skedt eller hvad
nytta en så beskaffad författning numera skulle kunda tillskynda
Artilleriet eller armeen, enär det ej skedt altsedan
år 1756, då de fleste författningar rörande tienster och avancementer
blefvo stadgade. Han för sin deel ville helt och hollit
förblifva vid det, som gamla lagar i en dylik casus inneholla,
och som han icke annat kunde finna, än att detta Secrete
Deputationens betänckande påsyftar en lag in casu,
önskade han, att R. o. A. måtte förena sig i det beslut att
icke rubba de gamla författningar, som angå sådane tiensters
förgifvande, samt att Hr Grefven och Landtm, genom
meddelande af dess proposition till afslag å betänckandet
täcktes conservera och skydda oss vid förrige lagar.
Hr Carpelan conformerade sig till alla delar med Hr
Linderstedt och ansåg den nu projecterade författningen vara
så mycket mera onödig, som ingen gierna går ur armeen
in i Artilleriet men väl tillbakars; anholt derföre om proposition
till afslag på betänckandet eller och i annat fall att
genom ärhollande af proposition till votering närmare få utröna
pluralitetens tanckar.
Hr Modée invände, att Secrete Deputationen så mycket
mindre kunde påsyfta någon i detta ämne förefallande casus
och vilja skaffa lag derutinnan, som betänkandet fullkomligen
utvisar, att Rådkammarens förfrågan för längre tid till
-
306 1770, jan. 3. Artilleriofficerare.
baka gifvit anledning till den nu projecterade författningen.
Han kunde icke eller se, hvad fara derutinnan skulle vara,
om man bifölle betänkandet, hälst enär det påsyftade intet
annat än reciprocité armeens och Artilleriets officerare emellan
vid skeende byten eller flyttningar; sådane som befordringslagarne
nu voro, är denne reciprocité aldeles ingen, och
man kunde nästan aldrig förmoda, att någon öfverstelieutenant
ifrån Artilleriet skulle vilja gå in i armeen, enär dess
avancement innom Artilleriet vanligtvis plägar gå dubbelt
så långsamt som vid de andre regementerne och enär han
altid är stäld i den belägenhet att sakna befordran, hvart
som hälst han än ville vända sig.
Hr Schönström ärindrade, att Secrete Deputationen
aldrig tagit detta såsom en ny lag utan såsom en oeconomisk
författning eller en förklaring öfver hvad befordringslagarne
i sådane ämnen förut inneholler. Deputationen hade
dervid påsyftadt att kunna etablera den nogaste reciprocité
emellan armeens och Artilleriets herrar officerare, och
den trodde han meddelst detta upgifne project i det närmaste
vara iackttagen. Det vore dessutom R. o. A:s samt Riksens
Ständers skyldighet att bibeholla Artilleriet vid alla
billiga förmåner i befordringsvägen i anseende till deras
långsamma avancement innom regementet, deras vidsträckta
metié, hvad theorien angår, såväl som deras angelägne och
besvärlige tienstgiöring i fält; pommerske kriget vore, hvad
detta sednare angår, ett ojäfacktigt bevis, ty Artilleriet hade
där ensamt mist ungefärligen lika officerare som hela den öfrige
arméen. Han anholt derföre, att R. o. A. medelst bifall å
betänckandet ville skydda Artilleriets officerare vid den projecterade
förmånen, som vore så billig och så rättmätig.
Hr Durietz hade aldrig väntadt, att en dylik förfrågan
som denne om klar lag skulle komma i ventilation, så
framt icke den casus nu vore inne, att man vill hindra någon
öfverstelieutenant, som gådt ur Artilleriet, att kunna
gå dit tillbaka. Han för sin del vore af den tanckan, att ingen
den minsta ändring i lagen nu borde tillåtas utan att R. o. A.
böra gå med föreställning till de andre respective stånden
emot denne projecterade ändring i lagen såsom både skadelig
och öfverflödig, ty man borde aldrig så favorisera Artilleriet,
att hela den öfrige arméen derigenom blefve lidande.
Hrr Schönström och Uggla sökte häremot hvar
Artilleriofficerare.
307
för sig bevisa, att detta betänckande egenteligen påsyftar
fullkomlig reciprocité emellan samtelige officerare, att alla
regementer deraf draga nytta och att en dylik författnings
vidtagande omöjligen kunde få namn af en lag in casu.
Frih. Bunge, Sven, yttrade äfvenledes, att ehuru han
ej vore militaire och således torde hända mindre kännare
af deras befordringslagar, kunde han dock ej efter omdöme
se någon svårighet vid att bifalla betänckandet. Vore där
frågan om att ändra lag, som en gång vore vidtagen, eller vore
det bevisligt, att dermed påsyftades någon speciel nu snart
infallande casus, så skulle han visserligen det afstyrcka.
Men då intet annat genom betänckandet sökes än en förklaring
öfver hvad befordringslagarne icke inneholla, nemligen
att en officer ej må komma tillbaka till det regemente, han
förr tient uti, förrän han är äldre officerare än den älste
efter honom i regementet blifvande officeraren, och då detta
iackttager en så noga och billig reciprocité samt är generelt
icke allenast för Artilleriet utan jämväl för den öfrige
arméen, så kunde han icke annat än tillstyrcka R. o. A. att
med rättvisa och ädelmod bifalla, hvad deputationen i den
delen tillstyrkt.
Detta understöddes af Hr Modée, hvaremot åter Hr
Carpelan protesterade, att ingen proposition i så beskaffad
sak måtte få giöras utan föreställning ske hos de öfrige
respective stånden emot en sådan nyhet.
Hr Grefven och Landtm, ärindrade, att någon föreställning
emot denne sakens uptagande så mycket mindre
nu lärer kunna giöras hos de öfrige respective stånden, som
Secrete Deputation haft anledning till sitt betänckande af
Rådcammarens förfrågan, hvilcken i 3 stånd ordenteligen
blifvit anmäld och således ordinaria via kommit till Riksens
Ständers pröfning. Alt hvad som R. o. A. således nu ägde att
säga vore att antingen bifalla eller afslå betänkandet.
Hr Lilliehorn fandt väl icke böra följa, att R. o. A.
skulle bifalla på det skäl, att 3 stånd ansedt saken böra uptagas;
men hade sitt förnämsta afseende derpå, att hela
dagen frugtlöst spilles genom votering. Tillstyrckte derföre
bifall å betänckandet, efter det innehöllo en generell författning,
till hvilckens ofelbara nytta han med störstsi skäl kunde
gratulera samtelige herrar officerare.
Häremot hördes många utrop af Nej.
308 1770, jan. 3. Falkenberg. O. Engellau.
Hr Grefven och Landtm, giorde proposition till afslag
å betänckandet,
hvartill svarades Ja.
Frih. Ridderstolpe ville väl för denne gång låta så
ske men utbad sig för framdeles R. o. A:s granlagenhet att
ej tillåta, det proposition i någon lagsak måtte få giöras.
14 :o. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commerciedeputationens
betänekande af den 12 December sistledne
ang:de det af Falkenbergs stad arrenderade kronolaxfisket.
Denne sak begärtes af Hr Gyllenhammar på bordet.
Härvid anmältes och på vanligt sätt infördes en deputation
af 12 personer. Ordföranden, Hr Rådmannen Georgii,
aflade den brukelige hälsningen och berättade, att Borgareståndet
förehaft och afgiordt Secrete Utskottets extractum
protocolli af den 18 December ang:de Beursebyggnaden,
hvilcken sak han, jämte Hr Carl Gottfried Kusells memorial,
som nu öfverlemnades, angående coupvardiesiömäns befrielse
ifrån kronoutskylder och Borgareståndets extractum protocolli
angående den så kallade Rådsmansengen vid Strängnäs
och tvisten emellan Kammarrevisionsrådet Bilbergs
sterbhus och staden om samma eng, som nu äfven öfverlemnades,
han(!) å ståndets vägnar anholt, att R. o. A, med det
första täcktes taga sitt beslut.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och Landtm,
samt afträdde, beledsagad på lika sätt som vid ankomsten.
15 :o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 7 December sistledne, hvaruti Secrete Utskottet uppå
Borgmästarens och Riksdagsmannens för Norrtelge stad Otto
Engellaus ansökning att få värckställighet af kongl, resolution
den 29 Januarij 1736 om lön [af] 9 tunnor sådan spannemål,
som kan vara förlänt clericiet och sedan kronan
hemfallen, eller och af någon annan fond för skolemästaren i
bemälte stad, förklaradt, att som ingen sådan spannemål
fins och den öfrige är antingen disponerad eller för statsvärcket
oumbärlig, så kunde Secrete Utskottet ej annat finna,
än att bemälte skolemästare ännu får afbida något framdeles
sig yppande tillfälle att komma till åtniutande af berörde
honom uti lönen tillagde förbättring.
Detta bifölls.
Hr Wachschlager anmärckte, at om vederlagssaken
kunde bringas till expedition, skulle Riksens Ständer få ut
-
Koppar- och kniphammare. Yckenberg. 309
vägar nog såväl till denne som flere dylike nyttige ändamål.
16 :o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 2 October ang:de Häradshöfdingen von Otters ansökning
om 12 å 15 000 plåtars förskott af publique medel till
inrättande af ett valtzvärck eller kopparhammare i Kronobergs
låhn. Secrete Utskottet yttrar sig, att vid statsvärcket
hvarken för detta varit vanligit eller nu möjeligit är att meddela
något sådant förskott af dess medel. Att Bergscollegium,
som häröfver blifvit hördt, förklarat sig icke finna, att till
sådane värcks inrättande någre publique medel nu mera än
förr kunna anordnas och att för öfrigt Baron von Otter borde
med denne ansökning vända sig till Kongl. Bergscollegium
att komma till de förmåner, som blifvit sådane inrättningar
förundte.
Detta bifölls.
17 :o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 19 Augusti sistledne ang:de Vice Auditeuren Pehr Yckenbergs
besvär deröfver, att Kongl. Maij:tt den 14 Junij 1768
afslagit hans ansökning om arfvode och ärsättning 1427 d:r
1/3 öre s:mt för det han i 13 månader förrättadt under vacancen
auditeurssysslan vid östgötha Cavallerie. Och uti
hvilcken nådiga resolution Secrete Utskottet förklarar sig
icke kunna emot kongl, brefven af den 9 Martij 1732 och 11
Januarij 1750 tillstyrka någon ändring.
Bifölls.
18 :o. Föredrogs Bergsdeputationens betänckande af den
25 October sistledne öfver 5 § af Nora bergslags enskildte
besvär rörande en vid Skrikarhyttan utdömd kniphammares
nyttjande till husbehof. Och som deputationen finner, att
denne utdömde kniphammares återuprättande strider emot
2, 3 och 4 §§ uti kongl, förordningen af den 3 Julij 1753, kan
deputationen derföre ej annat för sin del än tillstyrcka afslag
på denne Nora bergslags och Dalkarlsbergs grufvodelägares
ansökning
Hvilcket bifölls.
19 :o. Föredrogs Hr Carl Friedric Lostiernas memorial,
hvaruti han anmäler, huruledes hans broder, för detta Underlieutenanten
vid Artilleriet Johan Leonhard Lostierna,
under siste pomerske kriget, för det han låtit uptaga på
landsvägen tvenne uptröttnade ammunitionshästar, värdera
-
310 1770, jan. 3—4. Lostierna.
de till 30 pommerska riksd:r, utan att dem uplysa, blifvit
af Generalkrigsrätten dömd att mista tiensten, hvilken dom
Kongl. Maij :tt stadfästadt. Så att bemälte hans Broder nödgats
vända sig suplicando till Riksens Höglåfl. Ständer om
någon mildring uti detta honom åkomne svåra olycksfall.
Att han på denne sin ansökning väl fådt trenne de respective
ståndens remisse till Justitisedeputation, men som R.
o. A. ännu icke behagadt sig utlåta, så hade hans sak icke
kunnat komma till bemälte deputations utarbetande; emedlertid
vore den till riksdagens slut utsatte termin så nära
för handen, att om och saken nu blefve remitterad, så kunde
Justitimdeputationens betänckande svårligen hinna till
Riksens Ständers plena inkomma, och än omöjeligare synes,
att Riksens Ständer skulle hinna sig deröfver utlåta; emedlertid
gingo denne hans olycklige Broder ännu med samma
uselhet och tiggarestafvan, som hittils i 7 år nödgats tillbringa
sin tid. De mildrande omständigheter, som kunde
giöra hans Broder mindre brottslig i det, hvarföre han blifvit
straffad, anförer Hr Carl Friedric Lostierna och anropar
R. o. A:s ädelmod om hielp, hvilcken han föreslår på det
sätt kunna hans Broder till godo komma, att honom må förunnas
underlieutenants accord och pension. Hvarigenom
han förmodar, att hans Broder blifver ingen officerare i vägen,
samt hoppas att R. o. A:s bifall härtill lätteligen lärer
beveka de öfrige respective stånden att ingå uti samma ädelmodige
beslut.
Utaf de ifrån Urskillningsdeputationen till Riksens Ständers
plena remitterade handlingar i denne sak fandts, att de
3 respective stånden genom påskrifter remitteradt målet till
Justitiaedeputationen, men som en sådan remisse numera icke
lärer kunna vid denne riksdag komma de sökande till godo,
blefvo R. o. A. häraf föranlåtne, på det bemälte Johan
Leonhard Lostierna måtte niuta någon frugt af den välvilja,
Riksens Ständer velat honom bevisa, att uppå skedd proposition
bifalla Hr Carl Friedric Lostiernas åfvanberörde memorial.
R. o. A. åtskildes kl. 1/4 öfver 1.
Detta tillika med alla följande pleniprotocoller för denne
månad äro af undertecknad enligt framledne Riddarehussecreterarens
Psilanderhielms memorialprotocoller författade
Allmogens besvär.
311
och i ordning stälde samt med acta och riksdagsdiario noga
jämförde, som intygas
C. v. Schönfeldt.
Är 1770 den 4 Januarij.
Torsdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen, Grefven och Landtm. Axel v.
Fersen.
R. o. A. intogo sine ställen. Protocollet för den 18 October
sistledne justerades till slut och börjades något att justeras
af det för den 24 October.
l:o. Föredrogs första delen af resolutioner, projecterade
uppå åtskillige §§ af Allmogens allmänna besvär, inkomne
från Allmänna Besvärsdeputation i följande ordning, nemligen
uppå
32 §, som bifaller, att Bergsallmogen, då den med behörig
utförszedel bevisar sig i staden hafva kiöpt en vara och derföre
betalt tull samt 1/4-partsförhögning, må sedermera i
bergstullen förskonas för någon sådan 1/4-parts tullafgift
på samma vara. Härunder icke de varor begrepne, som äro på
landet upköpte och passera in åt Bergslagen genom bergstullarne.
Denne resolution bifölls.
41 §, som bifaller, att justerade och med lod försedde hästemål
af jern eller messing utan leder måga till hvarje compagnie
vid cavallerieregementerne på rust- och dragonehållares
egen bekostnad anskaffas.
Detta bifölls.
5 §, som bifaller, att lagmanstingen uti Upsala och Stockholms
läner måge hollas emellan medium Maij och Junij månads
slut årligen.
Bifölls.
7 §, som afslår rotehållarne vid Calmare Regimente, hvilcka
bo innom Jönköpings lähn, deras ansökning att slippa afsända
sine soldater till regimentsmötet.
Afslaget gillades.
312 1770, jan. 4. Allmogens besvär.
15 §, som förklarar betänckeligit, att i den utfärdade masmästareordning
och deruti utsatte aflöningar för masmästare
och hyttearbetare giöra någon ändring eller inskränckning
tillåta.
Bifölls.
21 §, som förklarar, att uppå de ifrån domstolarne utfärdade
documenter och fastebref m. m., hvilcka på pergament
skrifvas, domhafvanden bör skrifva och anteckna, hvad pergamentet
kostar, då Allmogen icke sielf det kan eller vill anskaffa,
äfven att på alle domar, utslag och protocoll må antecknas
kostnaden såväl till stämplat papper som lösen af
vederbörande på främsta arcket.
Bifölls.
121 §, som befaller(!), att vid alle cronospannemålslefverantser
landtränte- eller proviantmästaren eller den, som
spannemålen emottager, skall vid ansvar åligga att dervid
stadens edssvurne mätare till hands hafva, som spannemålen
upmäter emot betalning af Allmogen efter faststäldte
taxor.
Bifölls.
113 § tillåter Allmogen i Fryxdals härad i Wermeland att
utan vidare omgång eller åtal på egne ägor få bygga och
nyttja husbehofsqvarnar och på dem förmala sin egen
säd. För öfrigit att hvad qvarnars anläggande i allmenhet
eller andre provincier angår, lagens stadgande och de förut
härom utgångne förordningar måge lända till efterrättelse.
Härvid uplästes en anmärckning, innehollande att uti Fryxdals
härad enligit jordeboken vore icke mindre än 74 skattlagde
qvarnar, likväl till störste delen sqvaltor, som kunde
praejudiceras, om en hvar fingo fritt bygga sig qvarn till husbehof.
Till förekommande hvaraf på 1690-talet en Qvarncommission
blifvit förordnad.
Frih. Ridderstolpe, Carl, fandt denne anmärkning
icke höra till det, som nu är i fråga; ty det voro ingen
betagit att bygga sin egen qvarn och derpå mala till husbehof
för sig sielf.
Efter någon ytterligare kort ventilation bifölls § med den
tilläggning: Dock att härvidlag iackttages, hvad lagen 20 capitlet
Byggningsbalcken stadgar.
57 § bifaller, att landshöfdingarne af de under händer haf
-
Bevillningen. Hagby och Ramsta församlingar. 313
vande medel besörja utgifter till de dagböckers hollande,
som vid gästgifvaregårdarne äro inrättade.
Detta bifölls.
108 § bifaller skånska Allmogens ansökning, att de domkyrkobönder,
hvilcka sine hemman till skatte inlösa fädt, äfven
uti dess mån böra aflöna den riksdagsman, Allmogen utväljer
och befullmägtigar.
§ bifölls.
2. Föredrogs det af Bevillningsdeputation utarbetade project
till en allmän bevillning för innevarande och följande
åren till och med slutet af nästkommande riksdag. Och uplästes
1
deputationens betänckande,
2 projectet till bevillningen,
3 särskildt votum af en deputationens ledamot, Hr Bergsrådet
Söderhielm, som i synnerhet har till föremål någon närmare
granskning uti bevillningen för bruksidkare.
Sedan alt detta blifvit upläst, lades hela acten på bordet till
närmare öfverseende och öfvervägande.
3:o. Härunder anmältes, emottogs och infördes en deputation
ifrån Bondeståndet, 12 personer, anförd af Sven Håkansson,
hvilken öfverlemnade och recommenderade
ståndets extractum protocolli angående att de indelte infanterieregimenterne
måtte förskonas för commenderingar till
fästningsbyggnad och i det ställe värfvade regimenter nyttjas,
så långt det kan låta sig giöra.
Deputationen afträdde, ledsagad efter vanligheten.
4. Uplästes Hr Meldercreutz memorial ang:de ett ifrån Secrete
Utskottet upkommit betänckande, som tillstyrcker, att
Hagby och Ramsta församlingar måtte blifva prebende för
den theologiske kalsenianske professionen i Upsala. Men Hr
Meldercreutz påminner, att församlingen, hvars rätt härunder
beror, måtte varda i detta mål förut hörd. Med detta geck
han till de andre respective stånden.
5:o. Föredrogs Frih. Anders Cederströms memorial, hvaruti
han korteligen såsom bancofullmägtig förklarar sig uppå
det af Secrete Utskottet den 29 November sistledne till
Ricksens Ständer upgifne betänckande ang:de herrar bancofullmägtiges
förhollande, då de tillstyrckt Kongl. Maij :ts nådige
förordning om vexelcoursens fixerande till 42 m. per
riksd:r hamburger banco, med tacksamhet omrörer det biträ
-
314 1770, jan. 4. Bankofullmäktige.
de, Hr Generalmajoren och Commendeuren Rudbeck samt Hr
Håfrättsrådet och Borgmästaren Sebaldt behagadt enligit Secrete
Utskottets författning sistledne riksdag giöra herrar
bancofullmägtige under deras förvaltningstid; betygar sin
oskrymtade vördnad och ärkänsla för R. o. A:s honom ärtedde
förtroende, öfverlemnar den honom updragne förvaltning
och anholler om R. o. A:s decharge.
Hr R u d b e c k, Thure Gust., ärindrade, att som R. o.
A. förmodeligen numera icke lära hafva något att påminna
vid Secrete Utskottets extractum protocolli rörande bancovärkets
förvaltning, så hemstälte han, om icke detsamma
måtte vinna bifall samt blifva befordradt till trycket, dock
att sådant likväl derifrån undantages, som hemligt vara bör
och icke till allmänhetens kundskap kan upgifvas.
Uppå giord proposition af Hr Grefven och Landtm,
blef förberörde Secrete Utskottets extractum protocolli af den
29 Nov. rörande bancoförvaltningen bifallit och beslöts jämväl,
att det skulle lill trycket befordras.
Frih. von Essen påminte, att R. o. A. äfven nu böra
sig yttra angrde den af Frih. Cederström sökte dechargen.
Frih. Horn, Christer, anholt om en dylik decharge,
eftersom han jämte Frih. Cederström hittils haft R. o. A:s
förtroende vid styrelsen af bancovärcket, och önskade af alt
hierta, att Banquen under de nya fullmägtiges förvaltningstid
måtte vinna all möjelig tillväxt och förkofran.
Frih. Sparre, Carl, ärindrade, att det väl vöre contradictoirt
bifalla Secrete Utskottets berättelse om Banquens
förvaltning och tillika bevilja decharge för bancofullmägtige.
Men ville dock begifva sig dertill, emedan han vore öfvertygad,
att herrar fullmägtige efter bästa vett och samvete sökt
upfylla sine pligter och giöra R. o. A. samt Riksens Ständer
till viljes.
Hr Grefven och Landtm.: Bifaller R. o. A., att dess
bancofullmägtige, Cantzlierådet Frih. Christer Horn och Capitainen
Frih. Anders Cederström, undfå R. o. A:s decharge för
sin förvaltningstid genom utdrag af protocollet?
Denne proposition besvarades med Ja.
Och blef i anledning häraf följande utdrag af protocollet
upsatt och utfärdade
S. d. Sedan R. o. A. beslutit att endtlediga sine hitintils va
-
Bankofullmäktige. Krook. Trollhättan.
315
rande herrar fullmägtige uti Riksens Ständers Banco, Cantzlierådet
Frih. Christer Horn och Capitainen Frih. Anders Cederström,
ifrån berörde fullmägtigskap, så beslöts der jämte,
det skulle bemälte herrar undfå vederbörlig decharge för den
tid, som denne granlaga och angelägne förvaltningen dem varit
anförtrodd, och att sådant genom utdrag af R. o. A:s protocoll
Cantzlierådet Frih. Christer Horn och Capitainen Frih.
Anders Cederström meddelas skulle.
6:0. Uplästes Riksens Ständers Justitisedeputations betänckande
af den 8 December sistledne uti then af Kongl. Maij :t
den 21 September 1768 i nåder af dömde och hos Riksens
Ständer af Handelsmannen i Carlscrona Jonas Krook genom
anförde besvär fullfölgde siörättssak emellan bemälte Krook
å ena och Kongl. Maij :tt samt Riksens Amiralitetscollegium
å Kongl. Maij :ts och cronans vägnar å andra sidan angående
åtskillige emellan collegium såsom redare och Krook såsom
befragtare af värnbare lastdragaren Freden upkomne tvistigheter
såväl den ränta angående, hvilcken Krook i Kongl. M:ts
dom blifvit dömd at betala för det lastdragaren åsatte värde,
som och beträffande den ärsättning af hyror och underhöll
för besättningen, som Krook ådömd blifvit men nu söker att
få ändrat; uti hvilcket mål deputationen uppå andragne skäl
tillstyrcker, att Riksens Höglåflige Ständer hos Kongl. Maij :t
i underdånighet måge anholla, det Krook i afseende på dess
myckna lidande måtte få eftergift af den honom ådömde
fragten för det förolyckade fartyget, hvars värde han bör ärsätta,
samt äfven undfå ärsättning för folckets hyror och underhöll
sig till godo beräknad från den 7 Martij 1764, då
Krook ärböd sig att betala värdiesumman men kongl, collegium
det vägrade; samt att rättegångskostnaden i så beskaffad
sak måtte å ömse sidor försvinna.
Detta betänckande blef uppå gifven proposition af R. o. A.
till alla delar gilladt.
7 :o. Uplästes Cristinsehamns stads riksdagsfullmägtigs Hr
Conrad Widmarcks ingifne memorial af den 13 December
sistledne om en interimsdurchfarts öpnande genom Trollhättan
till hielp för vermländske städerne och Bergslagen, förmodandes
han, att private personer skulle vara hogade emot
afgifts upbärande för de denne vägen transporterade varor
att sätta samma durchfart medelst träslussar i gång, intill
21—620016
316 1770, jan. 4. Falkenberg. Varberg.
dess det stora Trollhätte arbetet kan en gång hinna att blifva
fulländadt.
Memorialet remitterades till Riksens Höglåfl. Ständers Secrete
Utskott.
8:vo. Föredrogs det sistledne gårdag å borde lagde Cammaroeconomiedeputationens
betänckande af den 12 December
sistledne ang:de det af Falkenbergs stad arrenderade kronolaxfisket
och anmältes efter dess upläsande, att Hr Gyllenhammar,
hvilcken begärt samma mål att vila, nu hade begifvit
sig derifrån samt ej ville vara emot att betänckandet
må bifallas.
Betänckandet bifölls.
9:o. Uplästes Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 29 sistledne December angående skiutzlegans förhöjande
här i Stockholm.
Detta betänckande blef äfven bifallit.
10 :o. Föredrogs Riksens Ständers Secrete Utskotts extractum
protocolli af den 12 sistledne December ang:de det
för Varbergs afbrände stad sökte understöd,
åtfölgdt af Hr Borgmästaren Ungers i samma ämne afgifne
särskildte votum jämte Borgareståndets protocollsutdrag
af den 16 December sistledne.
Frih. Ridderstolpe, Carl, kunde för sin deel icke
bifalla den projecterade afgiften af matlagen på landet men
ville för öfrigt gierna accordera de öfrige förmånerne.
Hr Hasenkampf ärindrade, att om R. o. A. ensamt
skulle bevilja frihetsåren, voro staden Varberg likafult utan
all hielp till de brände husens återuppbyggande. Begärte altså
proposition till bifall på Secrete Utskottets extractum protocolli.
Hr von Nackreij conformerade sig till alla delar
med Frih. Ridderstolpe och fandt sig dertill äga så mycket
mera skäl, som R. o. A. redan tagit ett generelt beslut att aldrig
från landet gifva något till städernes förmån. Han påstod
således, att matlagsafgiften, som Secrete Utskottet föreslagit,
måtte afslås, och ville icke begifva sig ifrån denne tancka
utan genom votering.
Hr Silfverschiöld, Arved, anmärckte, att Varberg
vore en liten god stad och kunde komma i sitt förra,
kanske äfven bättre tillstånd, så framt Riksens Ständer skulle
nu täckas bifalla den af Secrete Utskottet föreslagne afgif
-
Varberg.
317
ten af matlagen, hvilcken i det högsta räknadt kunde gå till
50 000 d:r silfvermynt. Men staden vore eljest i den svåra
belägenhet, att den omöjeligen kunde hielpa sig sielf; torde
hända 2 å 3 invånare skulle äga förmåga att bygga upp sina
hus, men de öfrige vore säkerligen oförmögne och nödgas
följackteligen söka sig andre hemvister och flytta derifrån. I
anseende till desse bevekande skäl anholt han om proposition
till bifall eller och votering.
Hr de Frese instämde med Hr Silfverschöld, fandt så
många talade omständigheter för Varberg och Secrete
Utskottets tillstyrkande så moderat tilltagit, att han icke
tviflade, det ju icke R. o. A. skulle villa bifalla, hvad föreslagit
vore, ty många kunna hielpa en utan särdeles känning.
Frih. Cederström, Claes, instämde till alla delar
med Frih. Ridderstolpes och Hr von Nackreij s yttrande.
Hr Wadenstierna, Thomas, androg, det han
ganska gierna skulle för sin deel bifalla Secrete Utskottets
extractum protocolli, om allenast den projecterade utvägen
till Varbergs hielp icke vore så ganska tryckande för landet
och dess inbyggare. Vi tycka väl i allmenhet, att 6 öre åt en,
4 öre åt en annan och så vidare icke kan giöra stor summa.
Men vara huru liten summan vill, betyder han dock mycket
för den fattige; särdeles när många sådane utgifter bringas
å bane; han vore således aldeles emot att någon afgift skulle
beviljas af matlagen, och trodde, att stadsboen och köpmannen
hade utvägar nog endå att taga sig resource at landtmannen.
Hr Grefven och Landtm, berättade, att just för denne
af giften skull hade R. o. Ars ledamöter i Secrete Utskottet
haft nog svårighet att gå in uti den projecterade hielpen för
Varberg, ty då sådant beviljas för den ena, entrainerar det
sedermera till en lika bevillning för de öfrige brände städerne.
Han trodde således vara bäst, om R. o. A. skulle täckas
bifalla Secrete Utskottets extractum protocolli med undantag
i den delen, som angår afgiften af matlagen i riket, hvilcket
al tid faller de fattigaste och mäst behöfvande statens invånare
till last och tunga.
Hr Jennings jämte flere R. o. Ars herrar ledamöter
biföllo denne Hr Landtm :s proposition.
Hr Silfverschöld, Arvid, sökte väl förmå R. o.
318 1770, jan. 4—5. Mildahn. Torne älv.
A. att åtminstone bevilja collect och stambok, ifall afgiften af
matlagen skall gå ut.
Men efter någon vidare öfverläggning blef Hr Grefven och
Landtm:s redan gifne proposition bifallen och Secrete Utskottets
extractum protocolli gilladt, undantagandes afgiften
af matlagen, som R. o. A. fandt böra gå ut.
R. o. A. åtskildes kl. öfver 2.
In fidem protoc.
C. v. Schönfeldt
År 1770 den 5 Januari j.
Fredag.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Närvarande Generalen och Landtm. Hr Grefve Axel Fersen.
Sedan R. o. A. hunnit att samlas och intagit sine vanlige
ställen,
l:o uplästes Handels- och manufacturdeputations betänckande
af den 30 December sistledne angående Handelsmannens
och Fabriqueurens i Landscrona Johan Jurgen Mildahns
skuld till manufacturfonden.
Detta mål begärtes af Frih. C. Ridderstolpe att ligga
på bordet.
2:do. Föredrogs Cammaroeconomiedeputations betänckande
af den 20 December sistledne öfver Riksdagsfullmägtigens
för en del af Öfre och Nedre Torneå socknar å interessenternes
i Torneå elfs laxfiske vägnar anförde besvär öfver den
af Kongl. Maij :tt Nedre Raumo byamän förundte frihet att
idka och deltaga i laxfisket i Torneå eif; såsom ock öfver
åtskilliga byamäns ansökningar att i detta fisket äfvenledes
få deltaga, uti hvilcket mål deputationen finner, att Nedre
Raumo byamän från delacktigheten uti Torneå elfs laxfiske
böra uteslutas och delägarna uti Torneå elfs gamla och af
Riksens Ständer flere gångor gillade laxtaxa, på sätt Kongl.
Maij :ts resolutioner af den 12 Januar. 1733 och 12 Nov. 1766
inneholla, blifva dervid oförryckt bibehållne samt inga nya
byamän tillåtas att i samma laxfiske deltaga, enär de deruti
förut icke ägt någon den minsta rättighet.
Varberg. Börsen i Stockholm.
319
Betänckandet bifölls.
3:o. Frih. Ridderstolpe, Carl, anmälte, hurusom
han förledne plenidag jämte flere R. o. A:s ledamöter hade
varit af den tanckan, att det af Secrete Utskottet för Varbergs
stad projecterade understöd af matlagen i riket icke
borde bifallas såsom onereust för de fattigare invånare i
landet och ett praejudicat för alla afbrände städer att söka
vinna en lika förmån, hvilket äfven för den gången syntes af
R. o. A. blifva gilladt. Men som han sedermera af flere både
kände och okände blifvit öfverhopad med så mycket böner
för denne afbrände stadens skull, ville han nu gierna begifva
sig dertill, att afgiften af matlagen må bifallas, likasom
det öfrige af Secrete Utskottets extractum protocolli redan
vunnit R. o. A:s bifall.
Frih. von Essen instämde härmed till alla delar, beskref
stadens lidande och de tryckande omständigheter,
hvilcka träffadt invånarena, samt sökte recommendera dem
att hos R. o. A. med en sådan billig ömhet varda omfattade;
men
Hr Boije jämte flere R. o. A:s herrar ledamöter protesterade,
att ingen ändring nu måtte ske i R. o. A:s redan
vidtagne beslut; så att discourserne härom genast derefter
afstadnade.
4:o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 18 December sistledne angående Beursebyggnaden i
Stockholm och den afgift, som vid förrige riksdagar blifvit
beviljad till viss procent af varor, som med skepp bringas
till och ifrån Stockholm; berättandes Secrete Utskottet, hurusom
Riksens Ständer redan år 1756 beviljadt 1/8 procent
af varor med svenska skepp och 1/4 procent af de utländska
att räkna på 20 år, för hvilcken afgift äfven Borgerskapets
bemedlingscommission vid hvarje riksdag för Riksens Ständer
visat redo samt att Kongl. Maij :tt genom resolution af
den 20 Januarij 1767 förhögt samma afgift till 1/4 procent
af svenska och 1/2 procent af utländske skepps laddningar,
hemställandes Secrete Utskottet, om icke denne Kongl.
Maij:tt[s] resolution må vinna bifall och tiden till denne afgiftens
upbärande i så måtto förlängas, att till de siu åren,
som ännu återstå, lägges tio hela år.
Frih. Ridderstolpe, Carl, anmärckte, att då de
återstående sju åren läggas till de nya tio, blifver deraf siut
-
320 1770, jan. 5. Börsen i Stockholm. Ädelfors.
ton hela år, som beurseafgiften ännu kommer att continuera;
denne långvarige afgift kommer altid på varan tillbaka
och gior densamma i lika mån dyrare för köparen men betungar
icke säljaren eller köpmannen, som likväl af en beurseinrättning
drager den förnämsta nyttan.
Hr Grefven och Landtm, förestälte, att om Secrete Utskottets
project ej skulle bifallas, stadnar byggnaden, kan
omöjeligen blifva färdigt utan står halfgiordt som ett
spectacle för hvar mans ögon, ty hvil eken skulle vilja entreprenera
arbetet, om ingen fond är att tillgå för betalningen.
Han tillstyrkte således R. o. A. att bifalla Secrete
Utskottets hemställande såsom det enda och bästa expedient,
man möjeligen kunde påfinna till vinnande af ändamålet.
Secrete Utskottets prot.utdrag bifölls.
5:o. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commerciedeputationens
samt Fiskeriedeputationens gemensamma betänckande
af den 29 sistledne December angående de upmuntringar,
deputationerne tror kunna och böra beviljas för dem,
hvilcka anlägga finbladige sågvärck.
Detta mål begärtes af Hr von Böhnen att vila.
6:o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 7 sistledne December ang:de Ädelfors guldvärck, hvarutinnan
Secrete Utskottet hemställer, om icke till samma
värcks uphielpande, som hittils årligen gifvit circa 28 m:k.
biikkguld, kunde bestås 8 000 d:r s:rmt årligen jämte hela
värckets afkastning och dessutom af Statscontoiret så mycket,
som utgiör de personelle utskylderne; hvarjemte Secrete
Utskottet äfvenledes föreslår, att 4 000 d:r samt dessutom
måtte bestås, ifall Kongl. Bergscollegium skulle framdeles
finna någon betydande ny anvisning yppas, dock med
det uttryckeliga förbehöll att samma medel måga användas
på Kongl. Bergscollegii ansvar men aldeles icke till byggnader
eller reparationer vid värcket.
Detta bifölls.
7 :o. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commerciedeputationens
betänckande af den 23 sistledne December angående
en af Lagmannen Välborne Hr Johan Olivecreutz giord
inrättning af ett spannemålsmagazin till fattige barns understöd
i Sagu sockn och Åbo lähn, som bemälte Lagman
nu till Riksens Ständers vidare stadgande och till Kongl.
Sagu sockens barnhus.
321
Maij :ts stadfästelse för framtiden velat öfverlemna. Deputationen
berättar härutinnan, att afkastningen af det år 1761
inrättade socknemagazinet, som på 500 giordt 70 tunnor,
hade blifvit första fonden till denne inrättning. Trenne fattige
barn niuta nu 3 tunnor årligen i underhöll hvardera,
och vore detta ett prof af en sällsynt menniskokärlek, som
icke mindre hedrade honom såsom ledamot i medborgerlige
samhellet än den vore upmuntrande för andre att följa samma
goda exempel. Deputationen berättar derjämte, att socknen
på 1767 års socknestämma önskadt, att denne inrättning
måtte uptagas ibland barnhusen i riket under tittel af Sagu
sockns barnhus och att följande reglor vid dess styrelse måtte
stadgas:
1. Att 5 föreståndare väljas af sockenmännerne.
2. Att när någon afgår, kundgiöres och väljes en annan vid
allmän sockenstämma.
3. Utlåning af magazinsspanmålen såväl som återbetalning
sker alt i strukit mål.
4. Lånas till de i socknen bofaste män emot 2 bofaste mäns
borgen som för proprise skuld.
5. Utlåningarne ske en gång hvart år i Martii månad men
i missväxtår äfven i Junij eller Julij månad.
6. Fem kappar på tunnan tages i interresse.
7 :o. Incasseringen skeer om hösten innan September månads
slut.
8:vo. Sexmän äga rätt utmäta hos den tredskande både
lån och ränta utan att afbida landshöfdingens ordres.
9. Räkenskaperne upläsas i Januarij i socknestämman för
hvarje år att då underskrifvas.
10. Barnen ifrån 4 till 12 års ålder inclusive insokne först
men utsokne sedan hållas hos någon bofast socknemän
och böra tiena hos den, som dem upfostrar, tills de fylt
20 år. Böra blifva innom socknen och upfödas till hemmansbruk,
så framt de icke skulle finnas bättre fallne
till något annat näringsfång. Flickor likaledes, och få
giftas ut.
11. Lånen äga prioritet som barnaarf. Se 17 cap., 8 §, Handelsbanken.
12. Byggnaden vidmagtholles af socknen.
Och sluteligen står inrättningen under landshöfdingens
samt biskoppens och consistorii upsigt, hvadan och berät
-
322 1770, jan. 5.
J. Olivecreutz.
telse derom uti landshöfdingens riksdagsrelation till hvarje
riksdag aflemnas.
Om stadfästelse på alt detta tillstyrker deputationen, att
Kongl. Maij:tt i underdånighet måtte anlitas. Och som endast
ädelmod och en prisvärd ömhet om menniskjoslägtet
föranlåtit Lagmannen Olivecreutz till en för honom så kostsam
men för allmenheten nu så gagnande inrättning, utan
att han derföre begärt någon den minsta belöning. Likväl
och aldenstund han varit den förste i Finland, som i detta
ämne giordt sig förtient af allmänhetens ärkänsla, altså hemställer
deputationen, om icke Riksens Högl. Ständer skulle
finna sig tillständigt och värdigt att hos Kongl. Maij :tt anmäla
Lagman Olivecreutz till åtniutande af Dess höga åtancka
och kongl, nåd till ett bevis, att så sällsynte medborgerlige
dygder ej allenast af ett helt samhälle ärkännas utan
och af en stor konung påtänckas och värderas.
Härvid uplästes äfvenledes ett af Lagmannen Olivecreutz
ingifvit memorial ang:de samma sak.
Frih. von Essen tillstyrckte väl bifall till hvad deputationens
betänckande inneholler och ansåg väl Lagmannen
Olivecreutz värdig alt det beröm och all den upmuntran,
som deputationen för honom yttradt, ehuru flere än han
kunde finnas, som på lika sätt giordt sig värdige det allmännas
högacktning. Men förundrade sig egenteligen deröfver,
att detta mål kommit så directe til Ständers afgörande
och intet blifvit skildt från de allmänne riksdagsmålen
eller förvist till det ställe, dit det enligt sin beskaffenhet
egenteligen borde höra.
Hr Wadenstierna, Carl, förklarade, det han altid
vore ensee med att tilldela beröm åt hederlige medborgare,
som giordt sig förtiente det allmännas bevågenhet; ännu
mycket mera i denne saken, hvilcken ordenteligen genom
Urskillningsdeputationen kommit under Riksens Ständers
pröfning och afgiörande. Han funno äfven, att det vore Riksens
Ständer värdigt att lägga hand vid en så patriotisk inrättning,
och när Riksens Ständer i underdånighet tillskrifva
Kongl. Maij :t härom, vinner sielfva inrättningen icke allenast
mera bestånd och mera anseende utan sådant kan äfven
bidraga till en upmuntran för inrättande af flere sådane
nyttige saker. Anholt således om bifall till deputationens betänckande
samt att till hugnad för Lagman Olivecreutz måt
-
J. Olivercreutz.
323
te inflyta, att Riksens Ständer gierna önska, det Kongl.
Maij :tt i nåder seer honom till godo för den omsorg,
han så berömmeligen ådagalagt om Svea jord och Svea
barn.
Frih. Ridderstolpe, Carl, ärindrade, att Lagman
Olivecreutz heder, den han sig förvärft genom denne nyttige
inrättning, icke kan ökas genom låford, ännu mindre genom
recommendationer; ty saken talade nogsamt för sig sielf.
Han vore ochså öfvertygad, att denne värdige medborgaren
vore nögd med allmenhetens fullkommeliga acktning utan
att begära någon personelle grace, befordran eller belöning,
och styrcktes så mycket mera i denne tanckan, sedan han
förmärckt, att deputationen icke för honom projecteradt någon
sådan i sitt betänckande.
Men hvad han egenteligen i denne sak hade att påminna
vore att beklaga, det Riksens Ständer nu såväl som ofta tillförene
skola bekajas med saker, som på intet sätt hörer dem
till. Det är väl onekeligit, att ändamålet med denne saken
är ganska godt, men sådant förändrar icke sakens natur
och bör icke blifva en orsak att draga densamma under
Ständers afgiörande. Man söker ju att ärholla confirmation
på inrättningen till dess bestånd för framtiden. Sådant rörer
ju socknen och dess samtelige invånare, och hvem af
oss kan veta, om alle private äro hörde häröfver eller icke.
Det är ju Kongl. Maij :ts rättighet att confirmera eller icke
confirmera efter omständigheterne. Men eftersom detta alt
oagtadt saken endå nu kommit till Riksens Ständer, böra
Riksens Ständer äfven nöija sig med att hos Kongl. Maij :t
anmäla och berömma denne inrättning utan att på något
sätt vidröra, huruvida uphofsmannen bör hugnas och belönas,
hvilcket aldeles ankommer på Kongl. Maij :ts pröfning
men ingalunda tillhörer Riksens Ständer.
Härvid anmältes, emottogs och infördes en deputation
ifrån det Hedervärda Bondeståndet af 16 personer.
Riksdagsmannen Sven Håkansson, som förde ordet,
anmälte Bondeståndets vördsamma hälsning och meddelte
ett ståndets extractum protocolli ang:de riksdagsmansvalet
i Södermanland, hvilcket han recommenderade till R.
o. Ars benägna afgiörande. Berättandes sluteligen, att Bondeståndet
förehaft Cammar-, oeconomie- och corn.dep. betänckande
att [o: äng.] rättigheten till lösen af visse Bör
-
324 1770, jan. 5. Sagu sockens barnhus.
ringe kloster underlagde hemman och att ståndet i denne
sak bifallit de betänckandet åtföljande särskildte vota.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och Landtm,
samt afträdde, sedan den blifvit i samma ordning ledsagad
som vid ankomsten.
Genast härefter anmältes, emottogs och infördes åter en
deputation från det Vallöf lige Borgareståndet af 18 personer.
Borgmästaren Hr Pehr Wallentein, som förde ordet,
androg jämte förmälande af Borgareståndets vördsamma
hälsning, hurusom ståndet förehaft Justitiaedeputations
extractum protocolli med project till instruction för justitiaecantzleren,
hvarvid ståndet för sin del icke nödigt pröfvat
att till någon remiss bifalla utan funnit skäligt att med det
första denne sak definitive afgiöra, utbedj andes sig derföre
å ståndets vägnar, det måtte R. o. A. benägit upskiuta att målet
företaga och afgiöra, intill dess Borgareståndet hunnit
att deröfver meddela sina tanckar.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och Landtm,
och afträdde samt ledsagades på lika sätt som vid ankomsten.
Härefter continuerades med ventilationen öfver saken om
Sagu sockns barnhus.
Hr von Post, Friedric, ärindrade korteligen, att
detta mål visserligen vore på ordenteligt sätt inkommit till
Riksens Ständer, när samma begäran förut blifvit giord hos
Kongl. Maij :t men där ej afhulpen och sedermera passerad
Urschillingen samt nu inkommen till plena från den deputation,
dit den varit remitterad; saken vore ej eller på något
sätt betänckelig att bifalla, ty alt, hvad som nu sökes, består
deruti, att socknen hädanefter må åläggas att underholla
denne inrättning och att förvaltningen deraf måtte
blifva stadgade för framtiden; hvad åter recommendation
för Lagmannen Olivecreutz angeck, gifver det säkerligen icke
någon anledning till befordran, till bestyrckande hvaraf
han nu äfven upläste samma strophe i betänckandet. Tillläggandes,
att Kongl. Maij :tt väl kunde genom andre distinctioner
och äreteckn hugna en förtient medborgare än just
genom befordran, och han trodde dessutom icke, att Lagman
Olivecreutz begärte eller åstundade en sådan upmuntran.
Sagu sockens barnhus. Olivercreutz.
325
Hr de Frese anmärckte, att enär intet något utslag
hos konungen blifvit lemnadt öfver denne sak, vore det intet
underligt, om sökanden vändt sig med målet till Riksens
Ständer, dit detsamma egenteligen synes böra höra, eftersom
det angår en ny inrättning. Han conformerade sig
för öfrigit med Hr von Post och anholt om bifall på betänckandet,
hvilcket efter dess tancka icke hade sitt afseende
på någon befordran.
Frih. Sparre instämde gierna i den tancka, att Riksens
Ständer icke böra besväras med sådane mål, som på
andre ställen kunna och böra uptagas. Men när man vid en
inrättning sådan som denne så märckeligen afviker från de
allmänne och vanlige grunder till ett socknemagazins inrättande,
tyckes det ej vara obilligt, att man äfven till bestånd
för en sådan inrättning söker högsta magtens authorisation.
Hvad elogen för Lagman Olivecreutz beträffar, kunde han
ej finna, med hvad skäl den borde af oss påtalas, när vi
mästa delen alla äro ensee derom, att han densamma förtient
och att densamma mera står anförd honom till en välförtient
heder än att tillskynda honom någon befordran, den
han sielf aldrig påtänckt och ännu mindre någonsin begärt.
Frih. von Essen, Friedric, medgaf väl att Urschillningsdeputation
bordt remittera detta mål, men derföre
hade Kammaroeconomiedeputationen kunnat pröfva målet,
dess beskaffenhet, och tillsee, huruvida det icke vore
både lagligt och ordenteligt att lemna och uppdraga åt häradshöfdingen
och nämnden att utfärda den begärta confirmationen.
Derigenom hade Riksens Ständer äfven sluppit
att befatta sig med en sådan sak, som dem aldeles icke tillkommit.
Hr Grefven och Landtm, hemstälte för att betaga all
frugtan, som skulle vårt bifall medföra någon olaglig och
oordentelig befordran, att R. o. A. förbeholla sig i propositionen,
det befordringslagarne på intet sätt måtte komma
att kränckas igenom den af R. o. A. för Lagman Olivecreutz
tillstyrckte recommendation hos Kongl. Maij :tt.
Hr Wachschlager, Gustaf, conformerade sig till
alla delar med hvad Frihrr von Essen och Ridderstolpe förut
yttradt och begärte dessutom, att någon ändring måtte ske
vid barnhusreglorne i den delen, som utsätter, att barnen
böra tiena tills 20 års ålder hos den, som dem uppfostradt,
326 1770, jan. 5.
Olivercreutz.
hvilcket han trodde vara stridande emot 1739 års tienstehionsstadga.
Hr Grefven och Landtm, ärindrade, att detta tvert om
vore aldeles conformt med 1739 års tienstehjonsförordning.
Hr von Nackreij, Olof, trodde, att R. o. A. utan
vidare utdrägt lärer bifalla betänckandet, så snart det förbehöll
vid propositionen fogas, att Kongl. Maij:ts nådigaste
åtancka för Lagmannen Olivecreutz ej måtte medföra någon
befordran.
I anledning häraf giorde Hr Grefven och Landtm, följande
proposition:
Bifaller R. o. A. Cammaroeconomiedeputationens betänckande
med förbehöll, att Lagman Olivecreutz igenom den
för honom tillstyrckte recommendation ej måtte vinna någon
annan eller större befordringsrätt, än hvartill han efter
rikets lagar är berättigad.
Härtill svarades Ja.
Och blef i anledning häraf följande utdrag af protocollet
utfärdadt:
S. d. Föredrogs Kammar-, oeconoinie- och commerciedeputationens
betänckande af den 23 sistledne December angående
en af Lagmannen Välborne Hr Johan Olivecreutz giord
inrättning af ett spanmålsmagazin till fattige barns understöd
i Sagu sockn; hvilcket blef till alla delar bifallit endast
med then förändringen, att uti Riksens Ständers till Kongl.
Maij:stt afgående underdåniga skrifvelse, hvarigenom Lagmannen
Olivecreutz anmäles till åtniutande af Kongl.
Maij :sts nådiga åtancka, den tilläggning sker, att Lagman
Olivecreutz därigenom likväl icke vinner någon annan eller
större befordringsrättighet, än hvartill han efter rikets lagar
är berättigad. Ut supra.
Till följe af R. o. A:s förledne gårdag lemnade bifall till
Secrete Utskottets tillstyrckande ang:de bancofullmäktige af
den 29 November sistledne expedierades äfven följande protocollsutdrag
till Riddarehusdeputation:
Utdrag af protocollet, hållit hos R. o. A. den 4
Januarij 1770.
S. d. Som R. o. A. bifallit Secrete Utskottets tillstyrkande
af den 29 November sistledit år, att ombyte med bancofull
-
Bankofullmäktige. C. H. von Echstedt.
327
mägtige må ske samt att hädanefter som förr och till 1760
års riksdag trenne af hvart stånd måtte till bancofullmäktige
utsees, altså skulle genom utdrag af protocollet Riddarehusdeputationen
updragas att hos R. o. A. föreslå de tre
herrar och män, åt hvilcka å R. o. A:s vägnar detta fullmägtigskap
må varda anförtrodt. Ut supra.
8:vo. Föredrogs Kammar-, oeconomie- och commerciedeputationens
betänckande af den [20] Januarij 1770 ang:de
lcungsgårdarne i riket och deras förarrenderande.
Hvarvid äfven åtfölgde Hr Paul de Freses votum ang:de
det af Öfver jägmästaren Gyllensvärd innehafvande arrende
af kungsgården Ollestad.
Hela denne saken begärtes på bordet.
Härvid anmälte Hr öfversten och Riddaren Durietz
ett af honom författadt memorial uti saken emellan Frih.
Carl de Geer och Westberg [o: Westbeck]1 samt
Hr Ehrenmalm ett dess memorial ang:de Secrete
Deputationens betänckande om Ignatius och von Törne, med
hvilcka åfvannämde herrar anhöllo att få vända sig till de
öfrige respective stånden.
9:o. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 15
sistledne December öfver Capitainens i armeens Carl Ulric
von Echstedt förnyade ansökning, att han, som alt sedan
1742 endast innehaft underofficers lön, måtte hugnas med
underdånig föreskrift till Kongl. Maij:stt om något ledigt
compagnie samt emedlertid ärholla capitaines lön på extra
stat ifrån dess svenska capitainesfullmagts datum, uti hvilcket
betänckande deputationen på anförde grunder tillstyrcker,
det må Capitainen Echstedt genast varda placerad på
något infanterieregemente med tour från dess capitainesfullmagts
dalum, till dess ett compagnie med eller utan
accord i samma regemente blifver ledigt, då han i förra händelsen
må äga rättighet att uti första rena vacance innom
regementet få sin utlagde accordssumma ärsatt. Hemställandes
deputationen derjämte, huruvida Riksens Höglåfl.
Ständer på lika sätt, som för Capitainen Tallberg redan
skedt, skulle täckas förhielpa Capitainen Echstedt till capitains
lön på extra stat, hälst samma utgift genom Capitaine
Tallbergs dödsfall nu hade helt och hollit förfallit.
1 Memorialet.
328 1770, jan. 5. Riksrådspensioner.
Jämväl uplästes Capitainen Carl Ulric von Echstedts memorial
i samma ämne.
Hr Durietz, Anders Rudolph, anholt om bifall
på Secrete Deputations betänckande med tilläggning, att
Capitainen Echstedt måtte få lön på värfvad stat och placeras
i det regimente, där han redan står.
Uppå giord proposition af Hr Grefven och Landtm,
blef betänckandet till alla delar bifallit utan ändring eller
tilläggning.
10 :o. Föredrogs och uplästes Secrete Utskottets extractum
protocolli af den 19 September sistledne angående pensioner
för Hrr Riksens Råd Grefvar Tessin, von Höpken, Stromberg,
Gyllenborg och Scheffer.
Äfvenledes Secrete Utskottets protocollsutdrag af den 16
Augusti om Hans Excellence Riksrådet Grefve Rudenschöld,
hvilcka begge mål den 7 sistledne October förevarit men då
blifvit lagde på bordet.
Härvid uplästes:
1. Hr Nethervoods memorial, som tillstyrker, att eftersees
måtte, huruvida statens tillgångar kunna vara tillräckelige
till sådane extraordinarie utgifter, innan man ingår uti att
bevilja sådane pensioner.
2. Frih. Friedric Ridderstolpes memorial, som bifaller Secrete
Utskottets tillstyrkande men derjämte föreslår för de
nu utur Rådet afgångne Hrr Riksens Råd vanlig rådspension,
hvilcket han tror kunna befoi‘dra enighet innom oss
och tillika kunna soulagera de afgångne Hrr Riksens Råd,
hvilcka i anseende till den consideration att hafva oförviteligen
tient i sine förre ämbeten och nu senast i ett lysande
rike varit de närmaste tronens stöder, icke böra lemnäs i
den bedröfvelige ställning att kunna lida nöd på sine gamla
dagar; samt sluteligen
3:o Hr Anders Schönbergs memorial, som äfven tillstyrcker
en lika pension för Hans Excellence Riksrådet Baron
Friesendorff.
Grefve Lewenhaupt, Charles Emil, upläste ett
ifrån Kongl. Maijistt på Riksens Ständers tillstyrckande till
Hans Excellence Riksrådet Scheffer afgånget nådigt bref in
extenso och fandt i anseende till det nådiga vittzord och det
ömma tillstyrckande, de honom derutinnan gifvit, att billigheten
nu fordrade bifall på hvad Secrete Utskottet tillstyrckt;
Riksrådspensioner.
329
de Kongl. Printzarne bära ett ojäfacktigt vittnesbörd, att alla
gouverneurerne fullkomligen giordt sig förtiente af sine medborgares
tacksamhet; de hafva bögdt deras späda hiertan
och sinnen till en osk[r]ymtad kärlek för fäderneslandet och
till nåd och mildhet emot hvar man och ingenting vore mera
att beklaga, än att rikets tillgångar skola vara så knappa i
jämförelse emot den åhåga och böjelse, Riksens Ständer
kunna hafva att hielpa sådane högt förtiente män. Han tviflade
dock icke, att ju desse i Secrete Utskottets protocollsutdrag
nämde Hrr Riksens Råd utan statens särdeles känning
må kunna röna den föreslagne frugten af Riksens Ständers
välvilja och Secrete Utskottets protocollsutdrag bifallas.
Hr von Böhnen, Ludvig1, trodde, att Secrete Utskottet
nogsamt hade betänckt rikets tillstånd och knappa
penningetillgångar, då de indrogo alla af förrige Riksens
Råd innehafde pensioner; trodde äfven, att de nu sedt möjeligheten
alt återgifva, hvad de förut indrogo, eftersom de
lemnadt oss ett så beskaffadt tillstyrckande som det nu upläste.
Han för sin deel hade aldrig varit någon menniskiohatare;
tvertom han ansågo visserligen denne dagen för en
glad dag, på hvilcken han ägde tillfälle utöfva välgiärningar
och följa sitt medborgerlige hiertas drift, hälst han visste
och trodde, att de behöfva en sådan välvilja och att staten
kan tåla en sådan årlig utgift utan särdeles och märkelig
känning. Ville således af sitt innersta hierta gärna bifalla
Secrete Utskottets nu afgifne tillstyrkande. Men å den andre
sidan kunde han ej eller undgå att på lika sätt ömma för
de senast afsatte Hrr Riksens Råd, hvilcka både i anseende
till sine trängande behof och till deras i flere innehafde betydelige
rikets tienster ådagalagde goda förhollande synes
äfven så väl som de af Secrete Utskottet upräknade Hrr Riksens
Råd hafva giort sig förtiente [af] allmän acktning och
medborgerlig kärlek. Det vore aldeles icke i någon enskyldt
afsigt, som han vågade väcka R. o. Ars ädelmod i detta ämne,
det vore endast en frugt af hans medfödde böjelse att
giöra godt, som nu förmådde honom hemställa, om icke Riksens
R. o. A. skulle täckas innesluta de senast afsatte Riksens
Råd uti åtniutande af lika gunst, så att de antingen kunde
ärholla fulla rådspensioner eller återfå de löner, hvilcka
de innan sitt inträde i Rådcammaren innehaft. Och han vågade
påstå, att sådant vore både rättvist och billigt, hälst de
1 Tilas Dagbok har här: Capitaine von Böhnen.
330 1770, jan. 5. Riksrådspensioner.
fleste af dem blefvo om icke tvungne, likväl lockade och
öfvertalde att löpa en så slipprig och vanskelig bane; till bevis
hvaraf han endast nu ville nämna Hans Excellence Hermelin
och påminna R. o. A., huru litet han genom sin ständige
af säj else och ifrige böner var i stånd att undslippa det
honom då tillfallne smickrande förtroendet, hvarigenom dess
nuvarande öde hufvudsakeligen bereddes.
Hr Wachschlager, Gustaf, hade trodt, att Secrete
Utskottet giort bäst, om de i en så örn sak som denne
hade kommit ihog samtelige de afgångne Riksråden med ett
lika tillstyrkande, emedan deras tienster hade varit lika deras
nu varande omständigheter ungefärligen lika och medborgare
lika pligtige att hugna den ena som den andre. Men
sorn detta goda medel att förena allas söndrade sinnen icke
ännu blifvit påtänckt och billigheten fordrade, att enär ett
folck öfver alt draga en lika och proportionerad tyngd af sådane
gracers beviljande, den ena delen äfven så väl måtte
blifva ihogkommen som den andra. Så vågade han nu föreslå,
om icke R. o. A. skulle täckas bifalla Secrete Utskottets
extracta protocolli jämte tilläggning, att lika pensioner äfven
böra tilldelas Hrr Riksråden Grefvar Seth och Flemming
samt de senast afgångne Riksens Råd. Skulle R. o. A. härutinnan
täckas ingå samt genom sin föreställning medelst
extractum protocolli vilja understödja detta hos sine respective
medstånd, vore han nögd att bifalla Secrete Utskottets
hemställande, men eljest kunde han icke på minsta sätt derutinnan
ingå.
Hr Jerlström conformerade sig till alla delar med det
tillstyrkande, Hr Wachschlager och Hr von Böhnen redan
afgifvit, och recommenderade Riksrådet Lagerbielcke att äfven
som de andre med pension varda ihogkommen, hälst
han tient så ganska väl och aldrig kunnat blifva afsatt, om
han ej låtit förmå sig att emottaga en rådssyssla, uti hvilcken
han ej var nog lyckelig att kunna vinna allas approbation.
Hans vilckor vore nu så ganska knappa, att han säkerligen innan
kort skulle blifva aldeles ruinerad, om icke Riksens Ständers
välvilja och ädelmod beredde honom en snar hielp.
Hr Hasenkampf ärindrade, att det visserligen vore
ömande för något hvar att veta, det sådane herrar och män
äro i behof och i nöd. Han behöfde således ej lägga något
till hvad Secrete Utskottet redan för de namngifne Hrr Rik
-
Riksrådspensioner.
331
sens Råd yttradt, ej eller ville han vara emot om R. o. A.
vill på lika sätt hugna alla de afgångne Hrr Riksens Råd,
ty han visste, alt hehofven vore ganska tryckande för somlige
och alt Riksråden Grefve Horns samt Frihrr Reuterholms
och Friesendorffs villckor vore ganska knappa. Han hemstälte
således helt och hollit till R. o. Ars egit välbehag, antingen
de skulle villja remittera denne påtänckte tilläggning
för de öfrige Riksråden till Secrete Utskottets vidare skärskådande
eller genom formelig proposition densamma nu
genast afgiöra; med begge af desse utvägar vore han fullkommeligen
nögd.
Hr Lagersvärd: Då rådsstolarne nu uti trettio år
varit slipprige, då andre ämbeten icke annorlunda än genom
ransakning och dom kunna mistas men desse endast i anseende
till bristande förtroende ändas och uphöra, vore det
glädjesamt att finna, hurusom R. o. A. nu äro i begrepp att
lemna sådane förtiente men olycklige medborgare nya vedermälen
af sin välvilja. Han instämde gier na i den tanckan
att låta desse gracer blifva generelle för samtelige de afgångne
Riksråden och vågade sig i synnerhet nämna Riksråderne
Seth och Fleming med begäran, det måtte de specielt
blifva anförde i R. o. Ars extractum protocolli till de
öfrige stånden, och hoppads, att ingen af Ridderskapet skulle
dervid hafva att invända, enär de besinna, att vi tala för
väre egne ledamöter.
Frih. Kagg, Lars, fandt det vara en betydelig skillnad
uti att återgifva pensioner, som af Ständer en gång
blifvit gifne men sedan återtagne, och att gifva pensioner åt
sådane, som ej niutit en sådan förmån. Det förra borde efter
hans tancka ske om ej för annat dock blott för det att
bevara och återställa fides publica, det sednare kunde ske,
om statens tillgångar sådant tillåta. Men enär paritas rationis
i desse begge ämnen vore så ganska olika för dem, som
redan fädt men mistat, och för dem, som vänta sig att få,
hemstälte han, om icke det blifver svårt att kunna tillägga
de senast afsatte och ännu såsom brottzslige ansedde Riksråden
enahanda gracer som de andre, dem Secrete Utskottet
i sine protocollsutdrag namngifvit.
Härtill svarades både Nej och Ja.
Frih. Ridderstolpe: Egen böjelse att bevisa godt,
medfödd hog att kunna bereda enighet och förtroende med
22—620610
-
332 1770, jan. 5. Riksrådspensioner.
borgare emellan vore de förnämste skälen, som förmådde
honom att samtycka till den hos R. o. A. väckte proposition
om pensioner för samtelige utom Rådet nu lefvande Hrr
Riksens Råd. Han sågo också för sin del ej annat, än att en
sådan proposition icke allenast vore ståndet värdig utan äfven
billig i det afseende, att då alla i en lika måhn draga
tyngden af den utgift, sådant staten årligen tillskyndar, borde
äfven alla desse utan undantag ärholla desse förmåner.
Hr Wadenstierna, Carl: Det hos R. o. A. nu förevarande
ämnet delar sig naturligen i tvenne särskildte delar.
Den första ang:de de borttagne pensioners återgifvande.
Vid densamma hoppades han, att R. o. A. så mycket mindre
lärer hafva något att påminna, som Secrete Utskottets tillstyrckande
stemmer öfverens med R. o. A:s generelle önskan
att på något sätt kunna soulagera de Riksens Råd i sine
behof, hvilcka genom förloradt förtroende i detta sitt ämbete
äfven förloradt hopp om nödtorftig bergning på sine
gamla dagar.
Den andre angår åter nya pensioner för de senast afsatte
Hrr Riksens Råd och andre, hvilcka med desse delat ett lika
öde.
Så billigt det i och för sig sielft är att på ömse sidor täncka
ädelt samt att veta straffa men äfven i rättan tid veta att
förlåta, så gierna ville han för sin del tillstyrcka bifall till
denne proposition, hvilcken oförnekeligen länder till söndrade
sinnens förening. Ordhollighet kan ej annat än stadga
regeringssättet och fides publica böre äfven i detta ämne
som i alla andra noga handhafvas; han begärte altså, att
denne sednare delen måtte till Secrete Utskottet [s] vidare
skärskådande remitteras och giorde sig nästan säker, att
Secrete Utskottet enl. Frih. Ridderstolpes och de öfrige ledamöternes
här upläste memorialer lärer snart nog med nöje
tillstyrcka bifall på en proposition, som så märckeligen
bidrager till enighet, lugn och stillhet innom oss.
Hr Grefven och Landtm, giorde i anledning af föregående
discourser följande propositioner:
Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets nu upläste tvenne protocollsutdrag
af den 19 Sept. och 16 Augusti ang:de pensioner
för Riksens Råd Grefvar Tessin, von Höpken, Stromberg,
Gyllenborg, Scheffer och Rudenschöld?
Härtill svarades Ja.
Riksrådspensioner. Lovisa. Barchman.
333
Bifaller R. o. A., att Frih. Friedric Ridderstolpes samt Hr
Schönbergs memorialer remitteras till Secrete Utskottet jämte
tilläggning, att Hrr Riksens Råd Grefve von Seth och Frih.
Fleming äfven böra vid detta tillfälle ihogkommas.
Härtill svarades äfven Ja.
Hr Jennings hemstälte, om icke saken kunde anmälas
att varda utarbetad i Secrete Utskottet, innan remissen
hinner ankomma, och om icke till den ändan en deputation
nu genast kunde afgå till de öfrige respective stånden.
Detta bifölls.
I anseende hvartill en deputation genast upropades och
framträdde samt sedan efter någon stund afgeck till de öfrige
stånden med berättelse härom.
ll:o. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commerciedeputationens
betänckande af den 25 sistledne October ang:de
Borgmästarens och Riksdagsmannens för Lovisa stad Alexander
Keppleri ansökning, att de staden underlagde hemman
måga slippa betala lagmans- och häradshöfdingeräntan,
hvilcket betänckande den 2 sistledne December blifvit
lagdt på bordet.
Sedan betänckandet ånyo blifvit upläst, blef detsamma
uppå skedde proposition till alla delar bifallit.
Frih. von Essen, Friedric, begärte endast till protocollet
för sin räkning, att han protesterade emot bifall häruppå.
12. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
28 October sistledne ang:de öfverkrigscommissarien i Pommern
Olof Barchmans deröfver anförde besvär, att honom
blifvit afslagit att i sin tour åter träda till den tienst, han i
Riksens Ständer[s] Banque innehaft, innan han som extra
contorsskrifvare därstädes sökte och ärhölt permission att
gå i öfverkrigscommissariatets tienst i Pommern. Uti hvilcket
mål Secrete Utskottet anförer, att emedan Bachmans ansökning
om permission endast varit på någre månader att
för egne angelägenheter få resa till Småland; men som Backman
på tredje året uteblifvit utan att hafva gifvit tillkänna,
hvarest han vistades, så att han derföre den 24 October 1764
enl. 1761 års bancoreglemente blifvit utesluten ur Banquens
extraordinariers antal, så kan Secrete Utskottet ej ansee
Backman berättigad till någon uprättelse för en olägenhet,
som han sig sielf ådragit.
334 1770, jan. 5—9. Wikman. Koopvardiesjömanskap.
Hvilcket bifölls.
13. Uppå Kammarskrifvarens vid revisionen uti Krigscollegii
Artilleriecontoir Mårten G. Wikmans besvär deröfver,
att Kongl. Maij :stt på välbemälte kongl, collegii underdånige
hemställande, om icke Wikman kunde hugnas med ett emot
hans sysslas i staten åtföljande lön svarande årligit arfvode,
sedan hans företrädare fädt taga lönen med sig, genom nådig
skrifvelse af den 2 Augusti 1768 förklaradt sig icke kunna
härtill nådigt bifall lemna, yttrar sig Secrete Utskottet i
protocollsutdrag af den 9 October sistledne sig icke kunna
på Wikmans besvär giöra något afseende.
Som äfvenledes bifölls.
14. Föredrogs Tulldeputationens betänckande af den 27
October 1769, hvarutinnan på Kongl. Commerciecollegii och
Generaltulldirectionens yttrande tillstyrkes den ändring med
kongl, reglementet af den 30 Mars 1748 ang:de fri förning
för coupvardiesiömanskapet, att i stället för skepparen hittils
ålegadt att angifva det gods, som han och besättningen
ägt rättighet att tullfritt införa, bör hädanefter till förekommande
af all oreda, missbruk, omgång och uppehöll vederbörande
siötullscamrnare efter föregången afmönstring på
fragtkammaren lefverera till skepparen emot quittence beloppet
af förningen uti contante penningar, på sätt reglementet
föreskrifver och enligt hvad hvar och en deruti bestås.
Betänckandet bifölls.
15 :o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum prot. af den
9 sistledne October ang:de den till hälften indragne pension
för afledne Lagmannen Ollonbergs Enckefru, Friherrinnan
Maria Christina Silfverschöld.
Detta mål begärtes af Hr Gustaf Wachschlager
på bordet.
16. Uplästes Landt- och siömilitiaeoeconomiedeputationens
betänckande af den 7 December rörande förvaltningen af
reservemedlen samt förklaringen öfver 1752 års boställsordning.
Betänckandet bifölls.
R. o. A. åtskildes klockan 3/4 till 2.
In fidem protocolli
C. v. Schönfeldt.
Allmogens besvär.
335
År 1770 den 9 Januarij.
Tisdag.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen, Grefven och Landtm. Axel Fersen.
R. o. A. intogo sine ställen och föredrogos af Allmogens
allmänna besvär följande §§ och de ifrån Allmänna Besvärsdeputationen
insände projecterade resolutioner. Andra delen,
nemi.
16 §.
Hvaruti bifalles, att hädanefter uti Bohus låhn inga rusthåll
måge klyfvas uti mindre än l/4:dedelar af ett helt,
dock att uti de redan värkstälte och laga kraft vundne klyfningar
ej någon rubbning gjöres.
§ bifölls.
3 §•
Att de vid regementernes sammandragningar brukelige
så kallade marches forcés måga under varande fredstider inställas
och ej nyttjas vid andre än sådane tillfällen, då högsta
nödvändigheten det fordrar.
Bifölls.
92 §.
Att befrielse för grentzetullsafgiften i speciemynt för Allmogen
i Jemteland och Herjeådalen samt de öfrige till Norrige
angräntzande orter ej kan beviljas.
Detta bifölls.
56 §.
Att icke någon vidare minskning på tullafgiften för de
ifrån Norrige inkommande hästar kan beviljas än den, som
redan vid 1762 års riksdag i 3 § af resolutionerne på Allmogens
besvär blifvit samtyckt till 1 d:r s:mt
Bifölls.
154 §.
Hvaruti begäres, att de utsyningar, som böra föregå, enär
nya laxnotvarp uti Indals och Tuna älfvar och äfven nybyggen
på kronans och andre allmänningar skola anläggas, icke
336 1770, jan. 9. Allmogens besvär.
efter 1765 års resolution måge förrättas af någon kronobetjent
och tvenne nämdemän utan af domaren i orten med
behörig nämd.
Hr örnschöld, Pehr Abraham, påminte, att i
desse vidsträckte orter, där domaren omöjeligen medhinner
att infinna sig och förrätta syner på alla ställen, som kunde
ärfordras, sådant mera skulle hindra än befordra nybyggens
anläggande. Att desse syner mindre voro domarens än de
oeconomiske embetsmännens giöromål, som stå under landshöfdingens
styrsel, hvarföre han afstyrckte bifall på § och
i det stället tillstyrckte, att R. o. A. ville låta förblifva vid
1765 års författning; i synnerhet som vid sådane utsyningar
sällan någon tvist kunde upkomma emellan private, utan
vore det på kronans marck, som står under landshöfdingens
inseende, och att § derföre måtte annorledes projecteras.
Hr von Nackreij, Olof, ville väl bifalla, att domaren
måtte giöra utsyningen med nämd men med förbehöll,
att någon kronobetient dervid borde vara närvarande,
efter det angeck kronans ägendom.
Efter någon ytterligare ventilation bifölls omsider Hr örnschölds
tancka, som uti följande project till § förändring
innefattades och genom extractum protocolli med de öfrige
respective stånden communicerades.
S. d. Föredrogs ifrån Allmänna Besvärsdeputationen project
till resolution på 154 § af Allmogens allmänna besvär
vid innevarande riksdag angående undersökningar till anläggande
af nya laxnotevarp uti Indals och Tuna elfvar samt
nybyggen i orten. Och som desse undersökningar mindre
kunna sägas tillhöra domareembetet, hvilcket dessutom med
nog månge giöromål är öfverhopat, än landshöfdingen och
de cronans embetsmän, som under hennes inseende böra bestyra
om oeconomien i landet, altså fandt R. o. A. för godt
att bifalla följande ändring i berörde
§ 154.
Den ändring, Allmogen i Medelpad i underdånighet begär
uti 1765 års kongl, resolution, att utsyningar till nya laxnotevarp
i Indals och Tuna elfvar och nybyggen på kronans
odisponerade allmänningar icke af en kronobetient och tvenne
nämndemän, som hittils skedt, utan af domaren i orten
Allmogens besvär.
337
med behörig nämd måge förrättas, finner Kongl. Maij :t i nåder
så mycket mindre skäl att bifalla, som en betydande kostnad
skulle såmedelst förordsakas deni, hvilcka nya fisken
vilja uptaga eller nybyggen inrätta, då kronan likväl att befrämja
så nyttiga giöromål nödgas bestå dem frihetsår och
annat understöd; och detta desutom rörer allmänna hushollningen
i riket och den vård om kronans enskildte egendom,
hvilcken landshöfdingarne under Cammarcollegii öfverinseende
tillkommer och hvarmed domstolarne icke hafva att
skaffa. Skulle någon gång tvistighet sig dervid yppa med angränsande
skatteägare, som dock sällan händer, så förvisar
landshövdingen det till domstolen i orten, då först dess åtgiärd
dervid enligt lag existerar. Hvarefter landshöfdingen,
enär sådan stridighet blifvit afgiord, tillkommer att öfver
fiske och nybygges ansökning sig utlåta. Hvilcket genom utdrag
af protocollet med de öfrige respective stånden skulle
communiceras. Ut supra.
65 §.
Att grafvarne i kyrckiorne i Medelpad och Tavastehus län
böra vara murade och hvälfde, om annars någre döde uti
dem skola få begrafvas.
R. o. A. påminte sig härvid, att den 3 sistledne Januarij
ett Kammar-, oeconomie- och commerciedeputationens betänckande
om liks begrafvande i kyrckior och på kyrckogårdar
blifvit föredragit och bifallit, hvarföre och enligt R. o.
A:s då tagne resolution detta äfven bifölls.
159 §.
Hvaruti förklaras, att som kongl, förordningen af den 14
December 1766 ang:de hafs-, skjär-, ström- och insiöfisket
och dess 3 och 4 §§ äro tillräckelige uti det, som angår fiskekiärillens
mätande och krönande, så finnes något ytterligare
stadgande icke vara af nöden häruti.
Bifölls.
178 §.
Som förklarar, att ingen ändring kan tillåtas uti den öfverenskommelse
emellan officerarne vid regimentet och Allmogen
i Vesterbottn, som blifvit slutad och uti 20 § af resolution
på Krigsbefälets besvär samt tredje momentet vid
1765 års riksdag stadfästad om biträde af Allmogen vid hus
-
338 1770, jan. 9. Allmogens besvär.
byggnad på regimentsofficerareboställen emot skälig betalning
efter öfverenskommelse.
Bifölls.
182 §.
Att ingen ändring kan tillåtas uti förr utgifne stadgar om
utgiörande af den Vastena krigsmanshus till understöd anslagne
40 spanmålen.
Bifölls.
77 §.
Hvaruti afslås Allmogens begäran att hos kronofogden
utan ordres ifrån landshöfdingen kunna få biträde till utmätning
på laga kraft vundne domar.
Bifölls.
127 §.
Hvaruti samtyckes för Allmogen och invånarne i Vesterbottn
och Lappmarcken att få innom 90 dagen uti lagvadde
och hälften af samma tid uti besvärsmål inkomma till Kongl.
Svea Håfrätt.
Hr Durietz, Anders Rudolf, fandt mycket skäl
häruti, efter vägen för desse provincier till Stockholm vöre
ganska lång; äfven vidlöf tigt i sielfva orten för de rättsökande
att skaffa sig alle de handlingar och den hielp, som till
vadets eller besvärens fullföljande i Håfrätten ärfordras.
Hr Wachschlager, Gustaf, deremot ansåg detta
som en ändring i stadgad lag, hvilcket Riksens Ständer beslutit
att denne riksdag icke tillåta och att derföre § borde
afslås.
Hr von Nackreij ville gierna i alla saker tillstyrcka
att blifva må vid lag. Men när ögonskenlig och dagelig förfarenhet
visade, huru månge fattige rättsökande genom desse
provinciers aflägsenhet och vidsträckte beskaffenhet förlorade
sine fatalier, så kunde han ej annat än finna skäl uti
hvad som blifvit projecteradt och derpå tillstyrcka bifall.
Uppå skedd proposition bifölls denne paragraphen.
133 §.
Hvaruti utlåfvas, att vid bevillningens reglerande iackttagas
skall, det kalckbruken på Gottland ej måge få orsak att
klaga öfver för dryg afgift till cronan.
Bifölls.
Allmogens besvär.
339
147 §.
Som tillåter, att kongl, förbudet af den 18 November må
uphäfvas och Skärgårdsallmogen tillåtas vid alla Stockholms
stads hamnar och bryggor lägga till med sine sumpar och
sin fisk försälja samt att denne Allmoge må få föryttra densamma
till 5 marcker eller 1/4 lispund.
Hr Wachschlager, Gustaf, begärte, att denne frihet
måtte sträcka sig till alle invånare i skärgården och vid
Mälaren samt äfven de, som föra in fisk på torget, få sälja
i minut till och med 5 marcker.
Hr de Frese, Otto, anmärckte, att försälgningen på
torgen vore icke uti § införd.
Frih. Ridderstolpe, Carl, deremot begärte, att alla
landtboer måtte niuta lika rätt, såväl de som sälja fisk vid
hamnarne som de på torgen, hvilcket han derföre styrckte,
att det måtte tilläggas.
Hr Grefven och Landtm.: Bifaller R. o. A. den upläste
§ med tilläggning, att alla invånare i skärgården och vid Mälaren
samt de, som försälja fisk på stadens torg, måge niuta
enahanda frihet?
Detta besvarades med Ja.
6 §
af Allmogens allmänna besvär, hvaruti anholles, att för
kronoskiutz måtte betalas 12 öre sunt milen likasom för
all annan skiutz, men hvilcket Allmänna Besvärsdeputationen
håller betänckeligt att bifalla, uplästes
tillika med Bondeståndets extractum protocolli af den 9
December 1769, som på flere anförde skäl tillstyrcker bifall
uti denne Allmogens ansökning.
Hr Wachschlager, Gust., fandt för sin del väl
vara, om R. o. A. skulle täckas giöra ett med Bondeståndet
och bifalla Allmogen i hvad de begärt. Ty de behöfde nog
denne lilla soulagement för de många besvärligheter, de eljest
få vidkännas.
Frih. von Essen medgaf väl, att man ej borde försumma
att lisa Allmogen, enär sådant utan särdeles svårighet
kunde ske; men hvad denne saken angående kronoskiutzen
angingo, vore det efter hans tancka icke möjeligt att
giöra någon ändring, eftersom det ifrån långlige och äldre
tider varit ett onus, som tillhördt Allmogen att svara före.
340 1770, jan. 9. Pensions- och lönefrågor.
Uppå gifven proposition af Hr Grefven och Landtm,
blef den af Allmänna Besvärsdeputationen projecterade resolution
bifallen.
2. Uplästes det förledne plenidag på bordet lagde Secrete
Utskottets extractum protocolli af den 9 October ang:de den
af Trollhättemedlen beviljade pensionen 600 d:r silfverin:t
för afledne Lagmannen Ollonberg[s] Enckefru, Friherrinnan
Maria Christina Silfverschöld, af hvilcken pension hälften
sistledne riksdag blef indragen men sedermera ingen ärsättning
blifvit beviljad.
Detta Secrete Utskottets protocollsutdrag blef bifallit.
3:o. Föredrogs Hr Johan von Echstedts memorial af den 4
Januarij sistledne ang:de tillökning i lönerne för Kongl.
Maij :ts Lifdrabanter.
Detta remitterades till Riksens Ständers Secrete Utskott.
4:o. Äfvenledes uplästes Hr Jean Blomstedts memorial af
den 9 Januarij ang:de förhögning i sold och lön för penningelöntagare
af militairen.
Detta begärtes på bordet.
5:o. Föredrogs Bergsdeputationens betänckande af den 4
sistledne December ang:de kiöpetackjärn för Meldersteins
bruk.
Betänckandet bifölls.
6: o. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den
15 sistledne December ang:de Capitains Daniel Georgs Silfversparres
besvär öfver förnekad tour framför Lieutenanterne
von Carl och Gisler.
Bifölls.
7 :o. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens betänckande
af den 15 December sistledne angående 12 000
daler silfvermynts inrättningshielp för Krigsrådet Otto Boije
till en linnefabrique i Tavastehus samt om decharge för dem.
Detta betänckande begärtes att vila.
Härvid anmälte Hr Arendt v. Post ett af honom
författadt memorial ang:de det ifrån Secrete Utskottet inkomne
extractum protocolli af den 4 sistledne Januarij om
lönerne för Riksens Ständers Contoirs betiening, med hvilcket
han utbad sig att få gå till de öfrige respective stånden.
Frih. Ridderstolpe, Carl, retraherade och påminte
R. o. A. det för en stund sedan upläste Hr Blomstedts memorial
och önskade, att detsamma kunde blifva remitteradt
Palmstruch. Boije. Ignatius och von Törne. 341
samt att de ledamöter, som begärte memorialet att vila, ville
desistera derifrån.
Men flere herrar och deribland Hr Tersmeden påstod,
att det skulle vila.
8:vo. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den
15 sistledne December ang:de Secondmajoren C. M. Palmstruchs
uprättelse framför åtskillige yngre officerare, som
blifvit befordrade.
Jämte Hr Reinholdt Johan Jägerhorns ingifne memorial i
samma sak.
Betänckandet bifölls.
9:o. Äfvenledes föredrogs Handels- och manufacturdeputationens
afgifne betänckande af den [29]1 Januarij [o: December]1
sistledne ang:de de af Hr Landshöfdingen Boije i
Finland anlagde spinnerieinrättningar och scholor.
Men detta betänckandet begärtes af Hr Gustaf Wachschlager
på bordet.
10. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den
26 sistledne September angående Håfrättsrådernes i Kongl.
Åbo Håfrätt Johan Ignatii och Petter von Törnes ansökning
om förklaring öfver Riksens Ständers dem meddelte uprättelse
för Håfrättsrådet Ehrenmalm.
Under läsningen häraf anmälte Hr Leijonmarck ett
dess memorial rörande Bergsdeputationens betänckande af
den 5 sistledne Januarij om utvägar till Garphytte alunvärcks
uphielpande, med hvilcket han anholt att få vända
sig till de andre respective stånden, hvartill samtycktes.
Sedan förenämde Secrete Deputations betänckande blifvit
till slut läst, yttrade sig
Frih. Ridderstolpe, att han ansågo denne sak för
ganska örn och delicat, på hvilckendera sidan man henne
considererade; det vore icke allenast angelägit att söka rätta
det misstag, som genom Riksens Ständers vid förledne
riksdagar lemnade föreskrifter åstadkommits, utan det vore
äfven billigt att giöra de klagande rätt på ett sätt, sorn icke
altför mycket länder den tappande till förfång och afsaknad.
I detta afseende funno han för sin del säkrast och bäst vara
att följa de grunder, som i betänckandet finnas utstakade,
och bifalla det där gifne tillstyrckandet, undantagandes i
den delen som angår lönens återbärande till Håfrättsråder
1
Betänkandet.
342 1770, jan. 9. Ignatius och von Törne.
ne Lilius [o: Ignatius] och von Törne, hvilcket han trodde
skulle vara altför känbart för Håfrättsrådet Ehrenmalm.
Hr de Frese förklarade sig vara nögd med hvad Frih.
Ridderstolpe nu hemstält och begärte deröfver proposition.
Men härvid hördes flere ropa, att saken blifvit begärt på
bordet.
Hr Ehrenmalm utbad sig R. o. A:s gunstiga tillstädjelse
att i detta ämne, som så nära rörde honom, få säja sine
tankar; han ville icke falla R. o. A. besvärlig med uprepande
af de skäl, han ansedt mäst gällande till dess rätts försvar.
Desamma vöre förmodeligen en och hvar af R. o. A.
till fullo bekante, särdeles vid åhörandet af det nu upläste
betänckandet, som tydeligen utvisar, huru han dem oacktadt
tappadt battaillen och förmodeligen mäste lemna fältet åt
sine motståndare; alt hvad han nu ville hos R. o. A. utbedja
sig vore i synnerhet att slippa återbetalning af lönen till
Håfrättsråderne Ingnatius och von Törne, som betänkandet
honom ålägger; och därnäst eftersom det ställe, han nu i
Kongl. Åbo Håfrätt innehafver, är hans motståndare till så
stor tunga och besvär, att honom må tillåtas ärholla afskjed
med bibehollandet af lönen i sin öfrige lifstid. Han recommenderade
detta alt till R. o. A:s ömma behjertande och
ville nu taga afträde till ett bevis, med hvad trygghet han
öfverlemnade sin välfärd i R. o. A:s händer.
Frih. von Essen ärindrade, att aldenstund denne
långvarige strid emellan Hrr Håfrättsråder Ignatius, von
Törne och Ehrenmalm blifvit hos R. o. A. ventilerad på militärisk
facon, kunde han icke eller uragtlåta att nyttja en
och annan militärisk term för att tydeligen förklara sin
tanka; han kunde icke se något hinder för R. o. A. att bifalla
betänckandet, sedan den ena krigande parten begifvit
sig ifrån all vidare strid; han funno äfven billigt, att Håfrättsrådet
Ehrenmalm må slippa betala krigsomkostningar
såsom för mycket känbart, och trodde dess vederparter blifva
nogsamt tillfredsstäldte, enär han undfår afsked med
behollande af lön.
Hr von Post instämde härmed till alla delar och ville
för sin del gierna bifalla betänckandet med undantag af
den Håfrättsråderne Ignatius och von Törne tilldömde återbetalning
af lönen. Men hvad dett af Håfrättsrådet Ehrenmalm
sökte afsked med lönens bibehollande angingo, holt
Ignatius, von Törne, Ehrenmalm.
343
han före, att det ej tillhörde Riksens Ständer att uptaga
eller bifalla, utan vore detta en sak, som berodde på Kongl.
Maij :ts nådigste skärskådande och afgiörande.
Hr Grefven och Landtm.: Bifaller R. o. A. Secrete Deputationens
betänckande med den förändring, att Håfrättsrådet
Ehrenmalm befrias från lönens återbäring?
Härtill svarades både Ja och Nej.
Frih. Ridderstolpe påminte, att Håfrättsrådet Ehrenmalms
begäran om afsked äfven måtte i propositionen
intagas med bibehollande af halfva lönen, hvilcket vore enligt
med författningarne.
Hr von Nackreij förmente, att frågan om afsked så
mycket mera hörde Riksens Ständer till att decidera, som
den ägde gemenskap med den förre, och det vore en betydande
skillnad deruti, då Ständer befatta sig med tiensters
besättjande och då de gifva afsked efter förordningarne.
Hr de Frese hemstälte, om icke frågan om afsked
med bibehollande af lönen kunde vila nu så länge på bordet
och betänckande [t] bifallas på sätt, som blifvit proponerat.
Men flere herrar ledamöter, och deribland Hrr Linderstedt,
Durietz och von Törne, funno Hr Ehrenmalms
begäran billig och ingalunda stridande mot lag.
Hr Grefven och Landtm, giorde altså följande proposition
:
Bifaller R. o. A. det förevarande Secrete Deputationens betänkande
med den förändring, att Håfrättsrådet Ehrenmalm
befrias från återbäring af lönen samt att honom förunnas
afsked med bibehållande af halfva lönen.
Detta besvarades med Ja.
Och skulle extractum protocolli härom upsättas och genom
deputation med de öfrige respective stånden communiceras,
hvilcket sedermera expedierades i följande form.
S. d. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande uti tvisten
emellan Håfrättsråderne Ignatius och von Törne samt
Håfrättsrådet Ehrenmalm om theras rum och befordringsrätt
i Kongl. Åbo Håfrätt. Och fandt R. o. A. för godt att bifalla
betänckandet med den förändring, det Håfrättsrådet Ehrenmalm
befrias ifrån then af deputationen tillstyrckte lönens
återbärande till Håfrättsråderne Ignatius och von Törne, äfvensom
R. o. A. i så måtto biföll thet af Håfrättsrådet Ehren
-
344 1770, jan. 9. Sågverk. Storskifte.
malm ingifne särskildte memorial, att honom må tillåtas ärholla
afsked med bibehollande af halfva lönen; hvilcket R.
o. A:s beslut med de öfrige respective stånden skulle communiceras
och till theras benägna bifall recommenderas. Ut
supra.
ll:o. Uplästes Kammar-, oeconomie- och commercie- samt
Fiskeriedeputationernes gemensamma betänckande af den 29
December sistledne ang:de hvarjehanda upmuntringars vidtagande
för sådane, hvilcka anlägga finbladiga sågvärck, som
sistledne plenidag lades på bordet.
Detta betänckande blef nu bifallit.
12 :o. Föredrogs Kammar-, oeconomie- och commerciedeputationens
betänckande af den 23 December ang:de förklaring
uti 8 § af instruction för Urschillningsdeputation om besvärs
anförande hos Riksens Ständer uti politie- och oeconomiemål,
som af Kongl. Maij :stt blifvit afgiorde.
Efter upläsandet häraf ärindrade
Hr Wachschlager, Gustaf, hurusom R. o. A. genom
votering faststäldt att icke tillåta någon ändring i lag, i
anseende hvartill han påstod, att denne sak, som dit åt ledande,
måtte vila på bordet.
13 :o. Uplästes Cammar-, oeconomie- och commerciedeputationens
betänckande af den 20 December sistledne år ang:de
examinerade landtmätarelärlingars förordnande till storskiftsdelningars
och jordrefningars förrättande,
tillika med Johan Olofssons [o: Ottossons]1 i detta ämne
ingifne memorial. Betänckandet bifölls.
14 :o. Uplästes Cammar-, oeconomie- och commerciedeputationens
betänckande af den 23 Nov:br sistledne år ang:de
revisionen öfver räkenskaperne för Pommern, Landt Rygen
och Wissmar.
Som äfven bifölls.
Härvid anmältes, emottogs och infördes en deputation
ifrån det Hedervärda Bondeståndet af 8 personer.
Ordföranden2 anmälte jämte framförande af den
vanliga hälsningen, att Bondeståndet förehaft och afslagit
Cammaroeconomiedeput. betänckande ang:de examinerade
landtmätarelärlingars nyttjande samt äfven stadgadt sitt be
1
Bondeståndets protokoll 9 januari 1770.
2 Enligt bondeståndets protokoll riksdagsmannen Jan Andersson ifrån Uppland.
O. W. von Rosen. Lovisa. Schäferier.
3-15
slut ang:de den projecterade resolution på 24 § af allmänna
besvären ang:de besigtnings- och cassationsinönstringar, öfver
hvilcket sednare han låfvade ett ståndets extractum protocolli
med det första.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och Landtm,
och afträdde, beledsagad på lika sätt som vid ankomsten.
Genast härpå anmältes, emottogs och infördes en deputation
ifrån det Vällofl. Borgareståndet af lika antal.
Hr Rådmannen Georgii, som förde ordet, berättade
jämte den vanlige hälsningens framförande, att Borgareståndet
förehaft och afslagit Kammaroeconomiedeputations betänckande
ang:de vissa föreslagna upmuntringar för dem,
som inrätta finbladige sågvärck.
Blef derefter på vanligt sätt af Hr Grefven och Landtm,
besvarad och afträdde, ledsagad af samma ledamöter som vid
ankomsten.
15:o. Uplästes Secrele Deputationens betänckande af den 7
December sistledne ang:de Öfverstelieutenanten och Riddaren
af Kongl. S[värdsjorden Otto Wilhelm von Rosens lidande
genom yngre officerares befordran till öfverstar.
Betänckandet bifölls.
16 :o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 24 sistledne November ang:de åtskillige utur Lovisa stads
cassa utlånte medels infriande och disposition.
Detta Secrete Utskottets protocollsutdrag blef bifallit.
17 :o. Uplästes ett af Hr Otto Henrik1 de Frese ingifvit
memorial rörande Handels- och manufacturdeputations under
den 1 December afgifne och 21 December sistledne hos
R. o. A. föredragne men då på bordet lagde betänckande angående
schäfferierne.
Jämväl föredrogs och uplästes förenämde deputations betänckande.
Hr Wachschlager, Gustaf, tillstyrckte bifall på
memorialet.
Hr Alströmer, Patrick, gaf vid handen, att provincialschäffernes
och hallrättens relationer hade gifvit deputationen
anledning till detta deras tillstyrckande. Men som
det vöre betänckeligit att betaga Allmogen all upmuntran,
ville han för sin deel föreslå, om icke de hittils vanlige ullpraemierne
kunde minskas blott till hälften.
1 Enligt memorialet rättat från förlagans: Friedrich.
346 1770, jan. 9—10. O. P. Carlberg.
Flere af R. o. A:s ledamöter anhöllo om proposition till bifall
å Hr de Freses memorial, som sluteligen bifölls.
18 :o. Uplästes Handels- och manufacturdeputations betänckande
af den 15 December ang:de någon väggfast meubles
förfärdigande af svenskt silcke för Deras Kongl. Maijest:-  ters behof på Drottningholms slott.
Betänckandet bifölls.
19 :o. Uplästes Handels- och manufacturdeputations betänckande
af den 8 December sistledne ang:de Fabriqueurens
i Carlscrona Olof Petter Carlborgs af manufacturfonden
ännu innestående understöd, hvaraf deputationen tillstyrcker,
att han nu må varda delacktig, hälst bemälte Carlborg
berömmeligen fortfarit i sin ylletröje- samt strumpfabriques
behörige drift och förökande samt dymedelst giordt sig förtient
de 4 000 d:r s:mt, som af den honom tillagde ärsättning
och understöd ännu återstår.
Hr Wachschlager, Gustaf, jämte Hr Carl
Rappe ärindrade vid detta betänckande, att derutinnan
saknades, hvad 1765 års Ständer om hans fabrique och innestående
ärsättningsfordran yttradt.
Hr Liljehorn refererade, med hvad nöje deputationen
af hallrättens ärlige berättelser fädt ärfara denne fabriquens
tillväxt, och huru billigt det vore att hugna en man
med upfyllande af ett Ständers honom gifne löfte, enär han
aldrig ärhollit något publiqt understöd till sin fabriques
iståndsättande men detta oagtadt så värdigt upfyldt, hvad
man af en flitig och driftig man kunnat vänta. Han kunde
för sin del ej finna annat, än att Carlborg vore värdig
publici ädelmod, och han vore glad i hoppet, att ej många
här lära finnas, som missunna honom en så billig upmuntran.
Frih. Ridderstolpe förklarade, att han icke vore
emot Carlborg, hvilcken sielf inrättadt och med sine många
barn drifvit en nyttig fabrique och i sin mån tient riket och
det allmänna. Tvertom han funno, att han förtient den upmuntran,
som blifvit föreslagen; men då Carlborg icke genast
utbekommit mera än hälften och således något förbehöll måste
blifvit giordt, om hvars upfyllande man nu borde vara underrättad,
innan resten utbekommes, vore väl all anledning
att derom infordra närmare kundskap, äfvensom man äfven
borde veta, huru manufacturfonden sig nu befinner.
Lovisa.
347
Efter någon stunds vidare deliberation i detta ämne blef
sluteligen proposition giord och betänckande[t] bifallit.
20 :o. Föredrogs och uplästes Secrete Utskottets extractum
protocolli af den 16 November sistledne ang:de åtskillige för
Lovisa stad sökte förmåner.
Hr Wachschlager, Gustaf, ärindrade, att han
funno desse förmåner af den egenskap, det de falla andre rikets
inbyggare till last, och utbad sig derföre, att detta mål
finge vila på bordet.
R. o. A. åtskildes klockan vid pass 1/2 2.
In fidem protocolli antecess
C. v. Schönfeldt.
Utdrag ur Daniel Tilas Dagbok under riksdagen 1769—1770.
Den 10 Januari i.
Odensdag.
Plenum i alle stånden kl:n 9.
På Riddarehuset. Cammaroecon.comm.deputation ang:de
skattelösen af någre hemman under säteriet Böringe kloster,
R. R. Beckfries tilhörigt. Betänkandet bifölls.2
Protocollsdeputationen ang:de Controlleuren Sundblads
tryckte memorial, hvaruti deputationen beskylles hafva valdt
en ovärdig secreterare i Rådmannen Bacherus. R. o. A. kan sig
härmed icke befatta.
Borgareståndets extr. prot. om afslag på betänckandet
ang:de finbladige sågar. R. o. A. förblifver vid sitt redan tagne
beslut.
Lieutenant Blomstedt» memorial, sorn i går lades på bordet,
om embetsmännens löners förbättrande remitterades til
Secreta Utskottet.
Secreta Utskottets extr. prot. om tilökning af 200 d:r s:mt
på pensionen för Capitaine Utters Enoka och dotter. Bifölls.
Camm.oecon.comm.deputation ang:de någre hemman i Södermanland,
dem Flemingske famillen bortmist derigenom, at
de för en Ribbingsk cronogravation seqvestrerade blifvit. Betänkandet
bifölls.
1 Se förordet.
* Extraktprotokoll tryckt som Bil. 23.
23—620616
348
1770, jan. 10
Secreta Utskottets extractum protocolli ang:de Amiralitetscapit.
lieut. von Schantzes lön. Bifölls.
Handels- och manufacturdeputation om understöd och förskott
för Spetsväfvaren Sernes. Bifölls.
Utdrag af rådsprotokollet tillika med et för Jerncontoiret
af Brukssocieteten projecteradt reglemente. Bifölls.
Justitisedeput. med project til en förordning om straff för
timmerbåtsmän för tröghet och försummelse. Bifölls.
Just.deput. ang:de tvisten emellan Hofmarschalcken De
Geer och Probsten Westbecks arfvingar samt sterbhusinteressenter
rörande Ellinge frelsehemman. Härvid uplästes et memorial
af Durietz, som naturligtvis var i faveur för svärfadren
De Geer och begiärte bifall på betänckandet. Bättre om
han hade tegat. Assessor Freses memorial var stäldt emot betänckandet,
och efter någon ventilation bifölls Freses memorial.
Memorial, tryckt, af Gen.major Rudbeck angående bevillningen,
statsvercket, riksgiälden m. m. tilstyrcker, at ej utrikes
lån må giöras. På proposition af Landtm, bifölls, at
detta memorial remitterades til Secreta Utskottet at ifrån
Statsdeputation inhämta uplysningar härom. Och straxt afsändes
en deputation til de andre stånden at kundgiöra dem
detsamma.
Äfven afgick en deputation til de öfriga stånden med extr.
prof. angående Ehrenmalm. Densamma skulle ock notificera,
at R. o. A. ej uptagit Protocollsdeputationens betänckande
ang:de Sundblads memorial.
Memorial af Johan Fredrich von Matern om återstående
vinterdouceurer och differencelöner för officerarne i armeen.
Landtm, proponerade, at detta remitteras til Secreta Utskottet.
öfverste Pecklin bifaller utan remiss och i annat
fall begiär votering. Oldenschöld lika så, likaledes Capitain
Carpelan och Linderstedt. Schönström
föreslog, at officerarne få Statsoontoirets obligationer på 2 år.
Ridderstolpe likaleds. Efter en lång och oredig ventilation
bifölls memorialet och at Secr. Utskottet har at genast
utse och anslå medel til officerarnes förnöjande.
Handels- och manufacturdeputation om understöd för Manufacturisten
Wegener medelst inventionsprsemium för väfde
stubbar för fruentimren. De jag sedt äro väfde på en gång
med både foder och öfvertyg, stoppade och igenomstickade
med mönster, så at man knapt skulle kunna tro, at de på en
gång sålunda voro väfde. Inventionen är rätt vacker och förtiente
sitt bifall.
Memorial af Sabelhjerta emot Bryggaren Vogel, som sökt
inskräncka friheten at bränna brennevin för boställsinnehafvare
på Diurgården. Lades på bordet.
Secreta Utskottets extr. prot. om lön för en camererare i
Statskontoret. Bifölls personelt för Camereraren Ruther.
1770, jan. 10—11.
349
Memorial af Axel Joh. Kurck at de, sorn hafva jus patronatus,
äfven måge få tilsättia capelianer. Remitterades til
Riddarehusdeputationen.
Borgareståndets deputerade med extr. prot. om de giorde
anmärkningar öfver justitiaecancellers instruction. Kundgiorde
äfven, at de remitterat Rudbecks memorial til Secr. Utskottet.
Bondeståndets deputerade angående et Secr. Utskottets extr.
protooolli om Tuna s:ns dagsverken til Hushagen. Om Camm.-  oecon.comm.deputationens betänckande om capellanemes
rättighet. Begära, att begge må hvila, tils ståndet sig utlåtit.
De hafva bifallit bevillningen, så vida de öfrige stånden sig
derom förena.
R. o. A. åtskildes kl:n 1/2 2.
Den 11 Januari i.
Torsdag.
Plenum i alle stånden kl:n 9.
På Riddarehuset. Secreta Utskottets extr. prot. angående en
projecterad författning med köpeskillings erläggande för de
på bancoauctioner inropade egendomar. Bifölls.
D:o om Löwingska bancolånet. Bifölls.
D:o ang:de Ryttmästaren Goyetts prsejudice med tilstyrkande,
at han må få undfå majors fullmagt af samma dato
som Ridderstam. Bifölls.
Urskillingsdeputation ang:de et cronoliqvidationsmål med
Krusiske arfvingarne.1 På bordet.
Secr. Utsk. extr. protocolli ang:de belöning för de medici,
som ympat kopporne på den Kongl. Famillen, at Rosén von
Rosenstein får 100/m. dal. k:pmt samt de öfrige til delnings
12/m. dal. s:mt, Dahlberg 1 000 dal. smts lön och 1 000 dal.
sunts resep:gr. På bordet.
Handels- och manuf.deputation ang :de Fabriqveuren Mörks
fordringar af manufacturfonden, såsom resepgr. för arbetare,
ersättning för Sehultziska fabriqven m. m.
Frih. von Essen: Manufacturfonden lider altför mycket
igenom deputationens frikostighet.
Efter någon ventilation biföllos resep :grne men det öfrige
af slogs.
Bondeståndets extr. prot. om afslag på Camm.oecon.-  comm.deputationens betänkande om landtmätarelärlingar.
R. o. A. förblifver vid dess beslut.
Secr. Utskottets extr. prot. ang:de någre förbättringar vid
fortificationsstaten i anseende til informationsvercket. Bifölls.
Justitiaedeputation ang:de rättegången i armeen samt en
generalkrigsrätts inrättande i Finland. På bordet.
1 Detta ärende har icke påträffats i deputationens handlingar.
350
1770, jan. 11.
D:o angående Sven Svenssons sökte lösningsrätt til hemmanet
Konungsund, hvilket af Landträntemästaren Fabritius
varit nyttiadt til boställe, afstyrcker Bondens ansökning. Memorial
af Capitain Per Pfeiff emot betänckandet. Memorial af
Presidenten Baron Strömfelt, som bifaller betänckandet. Bondeståndets
extr. prot. af slår betänkandet. Härom äro tryckte
skrifter utkomne. På bordet.
Frih. Grönhagens memorial angående Bibelversionen emot
Prästeståndets project. Baron Christer Horns memorial, at
versionen må upskiutas, tils man får se den i Engeland under
arbete varande versionen. Talare voro: Jerlström emot
versionen. Ceremoniemästarén W achslaguer äfven
emot; men om version skal skie, må ej arfvode bestås. Evangelisterne
och apostlarne fingo intet för det de predikade. Ja,
så går det, när man kastar perlor för svin och det, som heligt
är, för hundar. Christer Horn yttrade sig: En version
är nödig; man kunde begynna med Nya Testamentet och dröja
med Gamla Testamentet, til dess den i Engeland påbörjade
versionen blir färdig, von Essen och Reuterholm
voro begge emot. På propositionen resolverades, at härvid förblifver
vid hvad förra författningar innehålla. Ömkeligt, at
partleandan skal inmänga sig i det, som angår christendom
och salighetsläran och at inge andre härutinnan kunnat röra
sig än sådane, som visserligen icke äro kände för religions
älskare.
Handels- och manufacturdeputationens betänckande om
manufacturfondens rätta användande samt huru lån och förskotter
böra utdelas. Bifölls och afgick deputation derom til'
de öfrige stånden.
Cammaroecon.comm.deputation om förmåner för de handtverckare,
som gådt ur riket, ifall de vilja återkomma. Dervid
fölgde Ambiörnssons serskilta votum emot betänckandet. Betänckandet
bifölls.
Secr. Utskottets extractum protocolli, at sorn statsverckets
tilgång är mycket knapp, måge plena ej anordna någre p:gr
utom Secreta Utskottets vetskap. Bifölls.
Bergsdeputation om en af von Torcken upfunnen förbättring
i bergssprängning samt om inrättande af en direction
deröfver. Bifölls.
Dito om Västanå manufacturvercks uphielpande genom tilgång
til bättre tackjernsfång. På bordet.
Secreta Deputation angående Lieutenant Bar. Strömfelts
ansökning at få niuta til godo dess under kriget erhåldne
constitutorial m. m. På bordet.
Borgareståndets deputerade: l:o. Med extr. prot. innehållande
anmärckningar vid instructionen för Tulldirectionen.
2:o. At ståndet afslagit Handels- och manufacturdeputations
samt Cammar-, oecon.- och comm.deputations betänckande
ang:de Bergmästar Burmans sökte tilstånd at föra bräder til
1770, jan. 11—12.
351
Norrige. 3:o. At ståndet afslagit Camm.-, oecon.- och commercedeputations
betänckande om frihet för svenske utomlands
vistande handtverckare at inkomma och sättia sig ned på
Ivongsholmen samt i städerne. Likaledes betänckandet om frihet
för Norrköpings stads brandvackter at idka handtverck.
R. o. A. åtskildes kl:n 2.
Den 12 Januari i.
Fredag.
Plenum i alle stånden klin 9.
På Riddarehuset. En eller annan punct af allmänna besvären
afgiordes.
Handels- och manufacturdeputationens betänckande ang:de
Lifinedici Hallmans plantage af mullbärsträd, at den af mali
ufacturf onden må inlösas. På bordet.
Secrete Deputation om tour för Öfversten Gref Creutz til et
militairiskt låhn. Bifölls.
Bergsdeputation om rättighet för Kihlafors jernbruk til
tackjerns upbandli.ng. Bifölls.
Secr. Deputation om rättighet för auditeuren vid Lifguardet
at som justitiarius föredraga i Generalkrigsrätten. Bifölls.
Secr. Ut sk. om medicorum belöning för koppympningen hos
K. Famillen. Frih. von Essen bifaller, allenast ej någon
rättighet til introduction tillägges de af dem, sorn blifvit adlade.
Gyllen svan: Landets nöd och trångmål tillåter ej at
bevilja något. Lenart M. Uggla bifaller. Ridderstolpe
bifaller, emedan nationens heder det fordrar. Betänkandet
bifölls med Baron von Essens förbehåld.
Borgareståndets extr. protocolli ang:de anmärkningar vid
Tulldirections instruction. Bifölls samt at 4 af Tulldirectionens
ledamöter skola vara frelse och 3 of reise.
Sereta Utskottets extr. prot. om distribution af de til
bancolån an slagne 40 tunnor guld. Talare. Sparr schöld:
Terminen är för kort til den 2 Maij. Gyllensvan af samma
mening. Ridderstolpe: At termin blir den 2 Julij.
Nackreij äfvenså. Frih. Carl Sparre och von
Post bifaller betänkandet. Capit. Bilberg begiär längre
anteckningstermin. Capitaine Rothkirck: AtlO tunnor
guld deponeras til lån för Finland. Baron Duwall äfvenså
men ändrade sig sedan, at det vore nog, om bancofullmächtige
anbefallas så hushålla, at de i Finland icke blifva i mistning.
Efter lång och grälig ventilation bifölls betänckandet
med tilläggning, at ingen anmälning til bancolån gäller förr
än efter publicationen och til den 2 Maij; men för de, som bo
i Finland, blifver termin til d. 2 Julii, då hvar och en efter sin
numer efter repartition får lån. Terminen til documenters an
-
352
1770, jan. 12—13.
skaffande blir den sidsta Januarii nästkommande år för Finland.
Justitisedeputation ang:de Stadssecreteraren Lindskogs i
Christianstad besvär öfver tilfogadt lidande genom en process,
som vållat des afsättande från sysslan. På bordet.
Handels- och manufacturdeputation om hvad som bör
iackttagas vid privilegiers utdelande til nya manufacturer,
nemi. at dervid någon inskränkning bör äga rum. Särskilt
votum af öfverste Rappe, at privilegiering ej bör inskränckas.
Betänckandet af slogs och Rappes votum bifölls.
Dito deputations berättelse om manufacturernes tilstånd
sedan sidsta riksdag. Uplästes icke utan befalltes allena at
tryckas.
Justitisedeputation om Amiralitetscapitainelieutenanten von
Schantz besvär öfver hård medfart af Amiral.rätten i Carlscrona
derigenom at han blifvit hemkallad, ej fädt niuta resepenningarne
m. m. Tilstyrckes, at öfverrätten får skarp föreställning
från Hans K. Maj :t och gälldar 2 000 dal. s:mt til
v. Schantz. Bifölls.
Secr. Utskottet om understöd af 20 000 dal. s:mt årligen i
4 år til Norrköpings kyrckiobyggnad. Bifölls.
Dito om 2 000 dal. s :mt til hvardera af Borgmästarne derstädes.
På bordet.
Deputation afgick til de andre stånden om Böringe closter
och Tulldirections instruction.
Borgarestånds dep., at Hand.- och manuf.dep. betänkande
om tiärutunnors krönande förevarit samt resolv., at dermed
ej giöres början förrän nästa år.
Den 13 Januari i.
Lögerdag
Plenum i alle stånden kl:n 9.
Sundblads memorial om expeditionssättet vid sidsta riksdag
angående vederlagssaken. Lades på bordet.
Handels- och manuf.deputation om decharge för Landshöfdingen
Boijes upburne medel af manufacturfonden til en spinnescholas
inrättande. Bifölls.
Actuarien Holmströms ansökning genom memorial angående
dess lön och befordran, emedan han ännu står qvar på Manufacturcontoirets
stat. Kunde ej uptagas, emedan ej från någon
deputation inkommit betänkande härom.
Hand.- och manuf acturdeputat. om lån och förskott af 4 000
dal. s:mt för Sidenmanufacturisten Bartolon. Afslogs.
Secr. Deputation om lön och uprättelse för Extra Fiscalen
Träne. Bifölls.
Hand.- och manuf.deputation om tiärutunnors crönande.
Bifölls.
1770, jan. 13.
353
Gamm.-, oecon.- och comm.deput. om prästeenckornes i
Strengnäs stift bibehållande vid den delen af cronospannemålen,
som ifrån Drottning Christinae tid varit dem anslagen
men sedermera blifvit använd til scholsestatens aflönande. Bifölls.
D:o om oxars nyttiande vid åkerbruket. Bifölls.
D:o om upmuntringar i allmänhet för landtbruket genom
storskiften, nybyggen, giftermål m. m. Bifölls.
Memorialet af Gr. Carl R. v. Fersen, at boställsinnehafvare
på Kongl. Diurgården, såsom jägeribetieningen til exempel,
må bibehållas vid dess frihet at bränna brenvin och ej derifrån
enligt Ålderman Vogels memorial utestängas. Bifölls
och afgår extractum protocolli til de andre stånden.
Handels- och manuf.deput. om Manufacturisten Lauders
ansökning at här i Stockholm få anlägga en fabriqve til förtent
jernbleck samt 4 000 dal. s:mts understöd för honom. Bifölls.
Bergsdeputation om en konststigarelöns återställande vid
Nya Kopparberget. Bifölls.
Cammaroecon.comm. deputation om ändring i sid sta riksdagsförfattningarne
ang:de de förarrenderade eller til skatte
försålde kongsgårdar och cronolägenheter. Härjämte fölgde et
serskilt votum af Paul Joachim de Frese ang:de Ollestad, som
Öfver jägmästaren Gyllensverd innehafver. Såsom äfven härmed
gemenskap ägande uplästes Cammaroecon.commercesamt
Handels- och manufacturdeputationernes betänckande
om Höij entorps kongsgård. Talare emot saken voro: Gyllensvan,
Grönhagen, Nackreij och Ceremoniem.
Wachslaguer, Til bifall åter: Gref Creutz, Ridd erstolpe,
Ha sen kampf, Lilliehorn och Qvartermästaren
Lagerber g, som egenteligen gaf sitt bifall om Ollestad,
at Gyllensvärd dervid orubbad må bibehållas. Omsider
bléfvo desse betänckanden och serskilte votum bifaldne. Vid
Ollestad är en anecdote, hvarom sanningen lärer snart visa
sig, neml:n at mössepartiet capitulerat med Gyllensverd at
bibehålla honom dervid, hvarpå de äfven igenom sin bittra
medhängare Lagerberg vist prof, med det vilkor, at Gyllensverd
skal ånyo väcka vederlagssaken emot Prästeståndet,
som åstadkommit vid sidsta riksdag så mycket ondt. Mössepartiet
vil sedermera giöra saken behagelig med at anslå den
inkomsten til penningelöntagarens hielp.
Justitiaedeputation om en arfstvist emellan Hofjägmästaren
Tigerhielm och Rosenschiöldske arfvingarne i anledning af et
testamente. På bordet.
Secret. Deputation om confirmation för Lieutenant Bilang
på des i fransk tienst erhåldne lieutenantsfullmagt. Bifölls.
Någre och 20 st. fingo plikta för det de i dag varit innom
skrancket.
Prästeståndets deputerade anmälte, at det bifallit Cron
-
354
1770, jan. 13—15
printzens och de öfrige Kongl. Printzarnes resor, serdeles
Printz Carls til varma baden.
Bondeståndets deputerade, at äfven dess stånd bifallit til
samma resor. Begge deputationerne voro ganska stareke och
Bondeståndet 24 personer.
Den 15 Januari i.
Måndag
Plenum i alle stånden kl:n 9.
På Riddarehuset. Memorial af Commerceråd Finlaij ang:de
Männais masugn i Finland och en upkommen tvist om en undersökning
derstädes emellan bruket och staden Nystad, hvarom
et tryckt papper äfven utkommit. Frih. von Essen
detaillerade saken, at helia oredan upkommit af et renskrifningsfel
i expeditionen härom vid sidsta riksdag, i det at i
stället för bergmästare blifvit satt borgmästare, som skulle
förrätta undersökningen. Finlaij förklarade sig äfven
nögd, om denna rättelsen observeras, hvilket altså bifölls.
Handels- och manuf.deputation om understöd för Orgelbygg.
Wåhlström. Afslogs.
D:o om understöd för Christer Berch til en öfversättning af
Description des arts et des métiers. Bifölls.
D:o om understöd för Orgelbyggaren Söderström. Afslogs.
Hand- och manuf.- samt Tulldeputationerne med project til
en förnyad siötullstaxa. Bifölls.
Secreta Utsk. extr. prot. om lön för Medailleuren Liungberger.
Cerem.m. W achslaguer lade på bordet.
Cammaroec.depui, om hushåldningen på Gottland samt en
jägmästares tilsättiande derstädes. Bifölls men utan den projecterade
förhögningen på lönen.
Landtm, anmälte, at öfverste Pecklin treffat förlikning
med Cronofogden Craelius och at processen således försvinner.
Anhöll allenast om confirmation derå. Bifölls.
Secreta Utskott, extr. om Cronprinsen och de öfrige Prinsarnes
resa. Gyllensvan var aldeles deremot. Riket är i
sådant trångmål, at det ej kan tåla sådane utgifter, och om
Cronprintzen kommer til de hofven, der souverainiteten utgiör
regeringssättet, så kan han få smak för detsamma. Med
honom conformerade sig Frietzsky. Major von Böhnen
biföll betänckandet. Propositionen om bifall blef dock
straxt bejakad.
Secr. Utsk. extr. prot. om de Kongl. Arfprintsarnes stat. Bifölls.
Secreta Utskottets svar och uplysningar ang:de Generalmajor
Rudbecks tryckta memorial om bevillningen med calcula
-
1770, jan. 15—16.
355
lioner. Rudbecks avertissement ad protocolluin1 om en missräkning,
som han giordt vid caffeconsumtionen. Lewenhaupts
memorial ang:de Rudbecks tryckte memorial. Befalltes, at altsammans
skulle tryckas.
Justitiaedeputationens betänckande at Doctor Ruthström
får fatalierne öpne til nästa riksdag at försvara sig och in til
des förklaras renlärig. Lades på bordet.
Handels- och manufacturdeputation om 1 000 dal. s:mts
återlemnande til Frimurarebarnhuset af spinnhusmedlen. Bifölls.
Deputation afgick til de andre stånden om bifall til Printsarnes
resa.
Borgareståndets deputerade anmälte, at ståndet bifallit
Printsarnes resor och stat.
Den 16 Januari i.
Tisdag.
Plenum i alle stånden kl:n 9.
På Riddarehuset. Memorial af Grefve Baltzar Horn (af
Rantzin) rörande dess tour vid Amiralitetet. Men som det immediate
inkommit och ej någorstädes blifvit examinerat, så
kunde R. o. A. sig dermed icke befatta.
Handels- och manufacturdeputation om upmuntran för segelduksfabriqven
här i Stockholm genom 25 procrts exportationspraemier.
Bifölls.
Cammar-, oecon.- och comm.deput. om pomerske fälträkningarnes
reviderande. Bifölls.
Landtm, anmälte, at sedan R. o. A. förehaft och afgiordt
Secreta Utskottets extr. protocolli om et statslotteries inrättande
på genuesiska sättet, har Borgareståndet genom extr.
prot. gifvit dess utlåtande häröfver, at sedan planen blifvit
utgifven, skal detta lotterie genom auction den mästbiudande
uplåtas. Resol., at R. o. A. förblifver vid sitt redan tagne beslut.
Secr. Utsk. extr. protocolli om förbättring på Cancellierådet
Baron Christer Horns lön. Memorial i samma ämne af Johan
Gustav von Carlsson. Bifölls.
Camm.oecon.comm.deputation ang:de Krigsbefälets besvär,
at officerarne vid Vesterbotn Regemente må få låta lösa sin
löningsspannemål efter markegången. Bifölls.
Dito angående fatalier vid besvärs anförande hos Riksens
Ständer öfver K. M:ts resolutioner i oeconomiemål. Bifölls.
Secreta Deputation om Capitaine Mannerhiertas praejudicemål.
På bordet.
Secreta Utskottets extr. protocolli ang:de bytesgravation på
Jockis gods. Bifölls.
1 Tryckt som Bil. 24.
356
1770, jan. 16.
D:o ang:de Presid. Gronhiorts ansökning om Vedevågs manufacturvercks
förvaltning efter 1747 års arrendecontract. Bifölls.
Justitisedeputation ang:de Stadscamereraren Peterssons besvär
öfver förnekad vahlrättighet vid et rådmansvahl i Götheborg.
På bordet.
Secr. Deputation ang:de Vice Landssecreteraren von Christierssons
tour. Baron Kaggs memorial i samma ämne. Betänckandet
bifölls och var ej i den gunstige Herrens behag.
Så komma gode gierningar efter. Han var vid 1756 års riksdag
i Riddarehusets betiening såsom riddarehusfiscal, giorde
en hop vinglerier, försatte en stor del Riddarehusets medel
och rymde så bort med altsammans. Nu kryper han fram och
tror ingen komma ihug gamle bedrifter.
Handels- och manufactur- samt Bergs- och Tulldeputationerne
om tullfrihet för jern-, stål- och messingsmanufacturer.
Bifölls.
Cammaroecon.comm.deputation angående Borgmästar Lagervalls
ansökning om källarefrihet för östhammars stad. På
bordet.
Secreta Utskottets extr. prot. om Deras Kongl. Högheters
inrikes resor. Bifölls.
Secreta Deputation om utrikes krigstiensters beräknande.
På bordet.
Krigsrådet W adenstierna anmälte den olycka, Majoren
vid Lifregementet Axel Diedrich von Rosen i desse dagar
öfvergådt igenom eldsvåda, och proponerade frivilligt
sammanskott. Bifölls.
Camm.oecon.comm.dep. angående Handelsmannen Kocks
cronofordran.1 Bifölls.
D:o om Öfverstelieutenant Langeletts löningsfordran. Bifölls.
D:o angående Capitaine Teutschers löningsfordran. Bifölls.
D:o angående Ryttm:e Baron Rhebinders ansökning om
återfående af bortmiste hemmansräntor. På bordet.
D:o om understöd genom stambok för Gefle hospital. Bifölls.
D:o om Liusdahls sokns befrielse från hållskiuts utgörande
til Ferilla gästgifvaregård. Bifölls.
D:o om Major Silfversparres frihet at från sitt säterie utskeppa
ved til utrikes orter, sorn tilstyrckes enligit 19 § Ad.
Privilegierne. Borgareståndet har igenom extractum protocolli
afslagit saken. Talare emot saken: Frih. von Essen.
Til bifall: Major de Frese, Generalmajor Ramsaij,
Linderstedt och Capitain Lagercrantz. Landtm,
förestälte, at detta är en res privilegii, som ej får kränckas,
samt at han låtit härom upsättia extr. protocolli, som uplästes,
at förmå stånden til at bifalla betänckandet.2
1 Kock rättsinnehavare för Langelot och Teutscher. Ej särskilt betänkande
för Kock.
* Extraktprotokoll tryckt som Bil. 25.
1770, jan. 16—17.
357
Lista på de, som fädt böta, och de, sorn treskas, skola återlemna
polletterne, till de betalt böterne.
Medicinalvercket föredrogs och afgiordes med bifall.
Borgareståndets deputerade anhöllo, at R. o. A. ej ville företaga
betänckandet om tulltaxan samt Secreta Utskottets utlåtande
om dykerierne, förrän ståndet sig yttrat. Svarades, at
det förra är redan afgiordt.
Den 17 Januari i.
Odensdag.
Plenum i alle stånden kl:n 9.
På Riddarehuset. Secreta Utsk. extr. prot. om disposition
af någre cronans tomter i Kongelfs stad. Bifölls.
D:o om understöd för Borgo stad medelst eftergift af cronoutskylderne.
Bifölls.
Landtm, anmälte, at han tillika med Talemännen i går
varit uppe hos Hans Maj :tt, sorn förklarat, at han för opasslighets
skuld ej kan emottaga Ständerne på Rikssahlen den
19 nästkommande utan utsatt den 26 til utblåsningen och dagen
derpå til predikan. Förestälte altså, at deputationerne
måtte uphöra med slutet af denna vecka, som bifölls, och afgick
en deputation med de buden til de andre stånden.
Secreta Utskottet extr. prot. om 1 öre s:mt matlagsafgift til
S:t Olofs k:a i Stockholm. Afslogs.
D:o om afslag på Calmare stads sökte bancolåhn. Bifölls.
Ceremoniellet til riksdagens slut uplästes och af sändes til
de öfrige stånden.
Bergsdeputation om upsigten öfver de ädlare vercken. Baron
Hermelin föreslogs til denna syssla. Bifölls.
Secreta Utskottet om lön för Secreteraren vid Lagcommissionen.
Bifölls.
Handels- och manufacturdeputation angående det år 1756
beviljade understöd för öfverdirecteuren Anders Schenbom.
På bordet.
Justitiaedeputation angående kyrckioherdelägenheten vid
Danvikshospitalet i anledning af tvistigheten angående den
sidst af K. M:t derå utfärdade fullmagt samt klagomål öfver
olagligheter dervid. I deputation har det stadnat stånd mot
stånd. Deras mening blef nu bifallen, sorn påstådt, at den, som
fädt fullmagten, bör den behålla.
Protocollsdeputation om processen emellan Rådman Bacherus
och Controlleuren Sundblad från Gottland. På bordet.
Secreta Utskottets extr. prot. om utrikes krigsförtiensters
beräknande vid Amiralitetet. Dervid fölgde Frih. Pecklins serskilte
votum. Memorial af Capitainelieutenanten von Schantz.
Dito af Capitaine Bilberg. Lades på bordet.
358
1770, jan. 17.
Nu väcktes ånyo den förtreteliga frågan, som åstadkommit
så mycken oreda, mycken skiljaktighet och mycken skriftvexling
alt sedan sidsta riksdag, neml:n vederlagssaken. öfverjägm
astar en Gyllensverd väckte den då aldraförst och den
nyttiades då af hattepartiet bland Adeln såsom en buse emot
Prästeståndet, der mössepartiet då regerade, och contradicerades
då af mössepartiet i allmänhet med mycken häftighet.
Nu har bladet vändt sig, så att mössepartiet vil nu på samma
sätt nyttia saken emot nuvarande Prästestånd såsom en buse,
efter hattepartiet på 10 å 12 röster nära nu dominerar derstädes.
De, som förra riksdagen så häftigt drefvo på saken,
vilja nu gierna förqväfva den och måste bruka ali sin styrcka
dertil. De andre, sorn då ville släcka elden, binda nu til at med
tusende slags stickbloss tända elden i alla knutar. Jag spådde
härom något den 13 hujus i n:o 71, pag. 2 m,1 at Gyllensverd
capitulerat om sakens väckande för det han skulle få behålla
Ollestad, men så hade jag dock hemligt hopp, at han ej skulle
hålla ord, ty det är ej första gången at han med löften och
tusende eder bedragit dem, han lofvat något. Tvärtom han har
giordt sin flit at bedraga dem och förebär, at han ej fädt Ollestad
med den agremens, han begiärdt. Borgmästar Sundblad
blef nu hufvudman för denna commission medelst et ingifvit
memorial i alle stånden, sorn gick derpå ut at undersöka, huru
saken, som vid sidste riksdag blifvit afgiord, kunnat i Expeditiansdeputationen
nederläggas. Deremot gaf Major Haij in et
memorial af innehåld, at saken och frågan bör läggas neder.
Häröfver blef en lång och ganska vidlyftig ventilation och
3:ne meningar upkommo i denna frågan. De, som biföllo
Sundblads memorial, voro: Qvartermästar Lagerberg,
Linderstedt, Rothkirck, Frih. von Essen, Lagersvärd,
Gyllensvan, Frietsky, Cap. von
Böhnen, Frih. Grönhagen, Olof Malmerfelt.
De åter, som biföllo Haijs memorial, voro: Assessor de Frese,
Lenart Magnus Uggla, Schönström, Frih.
Bunge, Hofrättsråd von Post, Hasenkampf,
W adenstierna, Grefve von Rosen, Frih. Carl
Sparre, Frih. Rhebinder, Frih. Hamilthon, Jennings
och Grefve Creutz. Tredje meningen var den at
på någre dagar upskiuta saken, men til hvad ända kan man ej
veta, om icke at förvärfva mera styrcka, efter de ändå alle voro
af mössepartiet, neniLn Durietz, som biföll Sundblads memorial
eller ock at saken måtte upskiutas par dagar, Ceremonie
[m] Wachslaguer, Reuterholm, Frih. R i dderis
tolpe och öfverste P e c k 1 i n. Man kan väl föreställa
sig, hvad lång tidsutdrägt det fordrades til så månge
välliudande stämmors af hörande. Änteligen kl:n 1/2 4 skred
det til votering öfver denna proposition:
* Se s. 353.
1770, jan. 17—18.
359
Den, som bifaller Hr Sundblads memorial, i anledning hvaraf
vederlagssaken förblifver vid det beslut, sorn R. o. A. vid
sidsta riksdag fattat, skrifver Ja. Den, det ej vil, skrifver Neij.
Vinner Neij, bifalles Hr Haijs memorial.
Resultatet blef, at Differens och
T „,r .. , pluralitet för
Jf. yoro 345 roster vederlagssakens
1 t r?s*er nerläggande 57
Summa votanter 747 roster. röster
Man har undrat, hvad mössorne haft i sinnet, efter oförmodeligen
så månge af partiet hitkommit, så at hattarne ej
haft råderum at skrifva efter sitt folck annars än någre få
igenom expresser. Men nu kan man finna, at denna saken
varit deras stora cheval de bataille, sam de velat rida til rings
med, fast kampen stupade i första dusten.
Man får nu se, hvad de andre stånden giöra. På Borgareståndet
tviflar mycket. Imedlertid märckes grant, huru Prästeståndet
alliarmerat sig deröfver.
Bondeståndets deputerade anmälte, at ståndet bifallit riksdagsterminens
förlängande. Äfven at deputationerne, undantagande
Allmänna Besvärs- samt Cammar-, oeconomie- och
commercedeputationerne, uphöra med veckans slut.
R. o. A. åtskildes kl. V2 9.
Den 18 Januari i.
Torsdag.
Plenum i alle stånden kl:n 9.
På Riddarehuset. Deputation afgick til de andre stånden
om gårdagsvoteringen.
Handels- och manufacturdeputation om pension för Secreteraren
Johan Cederfelt. Bifölls.
Bergsdeputalion om lönernes fördelning emellan ledamöterne
i K. Bergscollegio. Bifölls.
Camm.oecon.comm.deput. om Elmeshults giästgifveri i
Småland flyttande til Loshults by i Skåne. Bifölls.
Samma deputation om taxorne för bryggare, bagare och
slacktare. Bifölls.
D:o om fond för et lazarett i Jönköping. Bifölls.
Dito om tullfrihet vid Stockholms stora siötull för apotekaren
i Piteå. Bifölls.
Riddarehusdeputation upgaf förslag til nya bancofullmäcktige,
neml:<n Presidenten Grefve Carl Johan Cronstedt, Hofintendenten
Frih. Fredric Sparre och Hofrättsrådet von Post.
Lades på bordet.
Cammaroecon.comm.deputation om fattighions underhåld
360
1770, jan. 18.
i Jönsköpings(!) låhn samt straff för dem, som stryka kring
landet och tigga. Bifölls.
Dito om en ny vägs anläggande emellan Mustasari och Nerpis
soknar i Österbotn. Bifölls.
Landtm, anmälte, at Bancocommiss. Ehrenström rymt
och skulle i dag eftertrumlas samt at Camereraren Berg blifvit
arresterad.
Cammaroecon.commercedeputationen ang:de barnhusbarnens
upfostran. Bifölls.
Justitiaedeputation ang:de ständig gudstienst uti ökna capell.
Bifölls.
Dito angående öfverste Rammels innehafvande jus patronatus
vid Hvitsköfle. Bifölls.
Protocollsdeputation angående processen emellan Controll.
Sundblad och Rådman Bacherus samt Magistraten i Visby,
hvarom en tryckt skrift utkommit. Afslogs och ansågs Protocollsdeputationen
härutinnan hafva uraktlåtit sin instruction
samt blandat sig i domstolens giöromål; hvarom deputation
til de öfrige stånden afgick.
Tulldeputation at handelsballancernes uprättande hädanefter
må updragas Commerceråderne Plomgren och Westerman.
Bifölls.
Justitiaedeputation om en generalkrigsrätts förordnande i
Finland. Memorialer af Leijonmarck och Hastfehr biföllo men
af Major von Essen nekades. Betänckandet blef dock bifallit.1
Cammar-, oecon.- och comm.- samt Justitiaedeputation
ang:de 17 § af Krigs [be] fälets besvär til ändrings vinnande i
den förmån, sorn Härjedals Allmoge vid sidsta riksdag fädt at
få lösa Jemtelands officerares löningsspannemål med 9 d:r
kp:mt tunnan, hvilken författning deputationerne tilstyrckt
nu må uphäfvas. Bifölls.
Camm.oec.commercedeputationen ang:de jägeriebetieningens
bibehållande i riket. På bordet.
Secr. Utskottets extr. pr. om lätta trouppers, såsom fotjägares,
inrättande i Finland. På bordet.
Dito om dagsverckens utgiörande til cronolägenheten Hushagen,
sorn på lön är anslagen til landshöfdingen i Fahlun.
Bondeståndet har afslagit det. Men betänckandet bifölls.
Justitisedeput. om uphäfvande af förordningen emot tadel
på allmänna författningar. Bifölls.
Prästeståndets deputerade aflade ståndets tacksäjelse för
slutet i vederlagssaken.
Borgareståndets deputerade, at ståndet bifallit Justitiaedeputations
betänckande om Alingsås stads frihet at välja borgmästare
och rådmän. Likaledes samma deputations betänckande
om Stadssecreter. Lindskougs anförde besvär öfver et
rådsmansvahl i Christianstad.
1 Exträktprotokoll tryckt som Bil. 26.
1770, jan. 18—19. 361
Bondeståndets deputerade om afslag på Gammaroecon.-  com.deputat:s betänckande om capelianers sökte förbättring
på deras inkomster.
Den 19 Jann ari i.
Fredag.
Plenum i alle stånden kl:n 9.
På Riddarehuset. Secret. Utskottets extr. protocolli angående
en förlikning emellan Torssebo krutbruksägare och Feltmarschalkinnan
Stael von Holstein.
D:o om landshöfdingarnes relationers tryckande, som Boktryckaren
Lange sig åtagit emot 2 öre s:mt arket fint tryck.
Hvaremot han förbehållit sig få trycka alt, hvad som ifrån
Riksens Ständer emanerar utan lösen.
Protocollsdeputation ang:de Götha Hofrätts förfarande i
tvisten emellan Capitain mechanices Knutberg och Directeuren
Bremer rörande en af den förre upsatt krutqvarn. Detta
är tryckt. Afslogs.
Handels- och manufacturdeputat. ang:de Lifmedici Hallmans
plantages inlösande af manufacturfonden. Afslogs.
Secr. Deput. ang:de Lieutenanten von Schantzes tour. På
bordet.
Camm.oec.comm.deput. ang:de grunderne til storskiftsdelning
i Gefleborgs län. Bifölls.
Krigsråd W adenstierna anmälte, at en fattig skånsk
bondegumma, hvars man ej längesedan dog af et fall här vid
Slottet, icke kan få sin ansökning om restitutione fatalium
uptagen, och hemställer, om icke Kongl. Maj :t kunde tilstyrckas
at ge henne 100 dal. s:mts nådegofva af statsmedlen.
Ridderstolpe: Det lönar ej mödan at skrifva til H. Maj :t
om så liten summa. Hofintend. Tham offererade sig at gifva
hälften, om någon annan vil gifva det öfrige. På proposition
af L a n d t m. bifölls detta förslaget.
Camm.oecon.comm.deputation om understöd för Drottningehushospitalet.
Bifölls.
Hand.- och manuf.deput. om tilstånd för Mariaebergs porcell.
fabriqve at få deltaga i disconteringsfonden samt at både
denna och Rörstrandsfabriqven må beviljas 20 proc:ts exportatsiprsemier.
Bifölls.
Cammar-, oecon.- och comm.deput. samt Bergsdeputation
ang:de förmånsrätt til et hemman, kalladt Prästtomta.
Landtm., som sielf härutinnan var part, tog afträde och Gref
Charl. Emil Lewenhaupt emottog klubban under
dess frånvaro, som hemstälte, at aldenstund detta hemman är
augment til et rusthåld och ej, som påstås, bergsmanshemman
och Gref Fersen är rusthållare, borde han niuta förmånsrätt
362
1770, jan. 19—22.
till augmentshemmanets lösande. Tilstyrcker derföre bifall på
Bondeståndets härvid afgifne sersldlte votum. Bifölls.
Hand.- och manuf.deput. om belöning för statscontoirscamere
rarens besvär med manufacturfonden. Bifölls.
D:o angående någre förmåner för Capitaine Muncktells i
Dalarne anlagde bomullsspinnerie. Bifölls.
Justitiaedeputation äng:de Hofmarscbalcken De Geers process
rörande kohlhandel. Bifölls.
Secreta Deputation om placerade officerare. Bifölls.
Memorial af General Stierneld om utbetalande af accordsummor.
Bifölls.
Urskillingsdeputatrs afslag på tvisten emellan Eschilstuna
stad och Carl Gustafs manufacturverck. Bifölls.
Secreta Utskottets extr. prot. om förmåner för Löfås silfververck.
Bifölls.
Riddarehusdeputationens förslag til bancofullmächtige,
neml:n Gref Cronstedt, Baron Sparre och von Post. Ehrenm
a 1 m utlät sig, at som landet är delat i partier, borde en af
contrapartiet blifva bancofullmächtig. Sparre borde derföre
gå af och Capitain Linderstedt sättias dit. Capit. Pfeiff bifaller
detsamma. Leijonanckar bifaller Ehrenmalms
project på den grund, at som der äro 2 af civilestaten, bör der
ock vara en militair. Wadenstierna bifaller förslaget
utan ändring. Efter en lång och häftig ventilation, sorn liknade
sig till votering, föll saken plötsligen i backen och Adelen
förenade sig at låta bero vid deputationens förslag. Rätt så
godt det, när de ej hade större genie at presentera.
Bondeståndets deputerade beklagade sig, at inga präster infunno
sig i Allmänna Besvärsdeputation, hvaraf uppehåld
existerade, och begiärte föreställning härom från Adelen.
R. o. A. skildes kl:n 2.
Den 22 Januari i.
Måndag.
Plenum i alle stånden kl :n 9.
På Riddarehuset. Några §§ af Allmogens allmänna besvär
afgiordes, hvaribland § om uphäfvande af yppighetsförordningen
i den delen, som rörer Bondeståndet. Afslogs.
Handels- och manuf.deputation om en jern-, stål- och manufacturstads
inrättande vid Eschilstuna, hvartil föreslås, at
Carl Gustafs stads manufacturverk inlöses af Jerncontoirets
licentfond med tilläggning, at sådant vidare lemniades Kongl.
Maj :tt at pröfva och verckställa låta. Bifölls.
Landt- och siömilitiseoecon.dep. om militiseboställens skattläggande
i Skåne. Bifölls.
1770, jan. 22.
363
Cammar-, oecon.- och comm.deputation om jägeriestatens
bibehållande. Bifölls.
Secr. Utskott, extr. prot. om dykeriecompagniernes privilegiers
prolongation. På bordet.
Hand.inanuf.deput:s samt Tulldeputations bet. om inkommande
siötullstaxan bifölls.
D:o deputat:s bet. om exportpraemier för von Cahmans i
reverbererugnar tilverckade giutegods. På bordet.
D:o med Tulldeputationens tilstyrckande at gräntzetulltaxan
må förblifwa in til nästa riksdag sådan, som den sedan
sidstledne riksdag varit. Bifölls.
Camm.-, oecon.- och comm.deput. om lagar uti Cammarvercket,
at Ingenieuren Modéer sig en sådan cammarlags författande
åtager mot det arfvode, hvarom han med Lagcommissionen
kan öfverenskomma. Bifölls, men at personen just
icke utsattes.
Secret. Utsk. extractum protocolli om en landsgevaldigerssysslas
indragande på Åland och lönens anslående til en provincialmedicus.
Bifölls.
Secr. Utskottets extr. prot. om Stora Kopparbergslagets Bistånd,
nödvändigheten i des utsltylders lindrande med tulloch
slagskatt samt 4:de skeppundets förmedlande til hälften
eller 8:de skeppundet. Bifölls.
Bevillningen kom nu före til afgiörande, och var då ej underligit,
at månge talte, när det giälde hvars och ens skinn.
Memorialer voro: af Frietzsky,1 sorn försvarade Rudbecks memorial.
La ger sverd upläste et honom af Gen.m. Rudbeck
linder des opasslighet tilställdt dictamen ad protocollum.2
Ehrenmalms dictamen ad protocollum3 bifaller bevillningen
med de vilkor, at embetsmäns löner undantagas samt äfvenså
rustningsmarkerne. Klagade dock öfver at svafvelbruket blifvit
för högt taxeradt. Talare voro, och de hade något hvar
sine egne meningar: Ceremoniem. W achslaguer, at
R. o. A. bör ej åtaga sig annan bevillning än cafféafgiften, och
begiär få veta 1756 års stats behof, hvarefter han vil lämpa
bevillningen. Capit. Carpelan upläste sitt memorial om
vinterdouceurernes samt differencelönemes utbekommande
med tilläggning, at innan de blifvit utbetalte eller åtminstone
med visshet bifallne, kunde han ej ingå i någon slags bevillning.
De, sorn simplement biföllo bevillningsprojectet voro
Lenart Magnus Uggla, öfversten Grefve Creutz,
Friherre Sven Bunge, Wadenstierna, von Post,
von Nackreij. De öfrige vilkorlige bifallen voro: Capitain
Linderstedt bifaller, allenast penningelöntagarne
få lön efter cours. Lindelöf conformerade sig med Eh renmalm,
äfvenså Frih. von Essen. Ridderstolpe bi
-
1 Tryckt som Bil. 27.
* Tryckt som Bil. 28.
3 Tryckt som Bil. 29.
24—620616
364
1770, jan. 22—23.
faller bevillningen men begiärte upskof angående rustningsmarkerne.
Gyllensvan bifaller bevillningen endast för
at få slut på saken men beklagade sig öfver de öfverflödige
penningeutgifterne. Gethe, Sten Ulric, kan ej begifva
sig, förrän Ivan får försäkring om vinterdouceurerne.
Landtm, svarade, at det redan är bifallit af alla 4 stånden
och at i eftermiddag kommer saken til Secr. Utskottet samt i
morgon til plena. Wachslaguer kan ej begifva sig, förr
än riksrådernes pensioner blifvit bif aline. L a n d t m. svarade,
at Secr. Utskottet förehaft saken och skulle med första
derom afgifva et förmodeligen nöijaktigt svar. Wachslaguer:
At betänckandet påskrifves, at det hvilar til des Riksens
Råds pensioner blifvit afgiorde. Landtm, förstälte, at
det ej går an at med sådan påskrift expediera saken til de öfrige
stånden, utan proponerade, at om bevillningen bif alles,
skal den ej expedieras, förrän såväl vinterdouceurerne som
pensionerne blifvit bifallne. Härmed förenade sig änteligen
R. o. A.
Prästeståndets deputerade anmälte, at ståndet bifallit bevillningen.
Borgareståndets deput. berättade om sitt bifall på et serskilt
votum vid Bergsdeputationens betänkande om bergsstädernes
rättigheter.
Bondeståndets deputerade anmälte, at vid tullrådernes tilsättiande
hafva de deribland för sin del utsedt Lagmannen
Palén såsom ståndets secreterare. Äfven at ståndet beslutit,
det Hamrén och Cygnell, som varit i ståndets betiening, få
disoetion af manufacturfonden.
R. o. A. skildes kl:n 1/23.
Den 23 Januari i.
Tisdag.
Plenum i alle stånden kl:n 9.
På Riddarehuset. Handels- och manufacturdeputation ang:-  de Directeur Schenboms understöd af manufacturfonden. Bifölls.
Memorial af Lagman Bar. Reuterholm at få behålla bancocommiss
ariel ön. På bordet.
Secreta Utskottets extr. prot. om eftergift på cronans fordringar
hos åtskilliga officerare, sorn i sidsta kriget varit fångne
och til sine skulders betalande i fångenskap fådt förskotter.
Bifölls.
Upkom ventilation ang:de gårdagsbeslutet om Modéers
cammarlag och resolverades, at den då giorde tilläggningen
går ut, samt betänckandet bifallit.
Ang:de Westerbotns Regementes officerares ansökning at
1770, jan. 23.
365
få betala skiutsen i cronans ärender med 8 öre s:mt milen.
Bifölls.
D:o angående släpekläder för regementerne. Bifölls.
Memorial af von Törne om Åbo Hofrätts ledamöters löners
förbättrande genom lika proc:t af boupteckningar som i de
andre hofrätterne. Bifölls.
Memorial af Munsterhielm ang:de Secreta Utskottets betänckande
om lätta troupper i Finland förbehåller, att indelningsvercket
icke rubbas. Betänckandet bifölls med denna tilläggning
och förbehåld.
Betänkande om säteriefriheters återvinnande, sedan de genom
liqvidation med cronan blifvit förlorade, afgifvit i anledning
af en Praesidenten Lilljenberg» ansökning i detta ämne.
Memorial af Presidenten Baron von Höpken tilstyrcker, at säteriefriheten
går tilbaka til Adeln utan lösen. Betänckandet
bifölls.
Handels- och manufacturdeputation om discontfondens förvaltning.
Bifölls.
Allmänna Besvärsdeputation angående öfversten Fredrich
Sparres förfarande vid mönstringen med Smålands Cavallerieregemente,
at ban tagit pengar til nya monderingar, innan de
gamla blifvit casserade. Tilstyrcker undersökning och fiscaliskt
tiltal. Bifölls.
Secr. Utskottet om oafslutne liqvidationer med Riksgiäldscontoiret.
1 Cammaroecon.comm.deput. om samma. Efter någon
ventilation bifölls med den tilläggning, Secreta Utskottet
giordt, at Ständerne ej befatta sig med liqvidationerne.
Handels- och manuf.deputation om en manuf.divisions inrättande
i Gomm.collegio. Memorial härutinnan af Baron
Grönhagen2 emot betänkandet och et annat memorial af Capitain
Beckfries, som biföll detsamma.3 Altsammans på bordet.
Capitaine Linderstedt beklagade sig öfver en utlåtelse
af Cammarh. Jennings, då ventilation om bancofullmäcktige
var före, neml:n at i fall en bancofullmäcktig tilsattes, sorn
icke bifallit principierne, vöre det detsamma som om man
giorde bocken til trädgårdsmästare. Hvarmed han trodde sig
vara chicanerad och begiärte, at det måtte gå ut ur protocollet.
Jennings förklarade sig icke hafva ment detta relative
til någon viss och förklarade sig nögd, at det borttages.
Secreta Utskottet om Riksrådens pensioner. Serskilt votum
från Statsdeputationen, at statsbristen ej tillåter desse pensioner.
På bordet.
Tulldeputationens förslag til tullråder, neml:n Landshöfdingen
Gref Renstierna, Cammarråd Stierngranat, Lagman Jo
-
1 Ett memorial härom av J. C. Hasenkampff i Borgareståndets arkiv 1769—
1770, vol. 17, fol. 529.
2 Tryckt som Bil. 30.
• Tryckt som Bil. 31.
366
1770, jan. 23—24.
han Benzelstierna, Assessoren Baron Kurck från Götha Hofrätt,
Advocatfiscal Printzell och Borgmästarne Schultén och
Sundbladh. Baron Kaggs memorial härvid anmältes men uplästes
ej utan lades tillika med acten på bordet.
Secreta Utskottets extr. protocolli om utrikes krigsförtiensters
beräknande vid Amiralitetet. Detta satte hela amiralitetsstaten
i gäsnimg och allarm. Memorial af Leijonanckar, at frågan
upskiutes til nästa riksdag. Memorialer af von Gerdten
och Gr. Baltzar Horn emot betänckandet. Memorial af Lilljehorn,
som åter bifaller detsamma. Häröfver upkom en både
lång och häftig ventilation, hvaraf förnämste talare voro:
1 :o. Emot saken Jerlström, Billberg, Pecklin,
Leijonanckar, som än vidare yrcfcade målets upskiutande
til nästa riksdag, Durietz, Ridderstolpe och
Gyllensvan. 2 :o. I faveur för saken Frih. von Bunge,
W adenstierna2 gångor, Schönström och Strömfelt.
Sedan nu af dem, som talat emot betänckandet, egenteligen
2:ne ämnen blifvit påyrckade, 1 :o at saken upskiutes til
nästa riksdag och 2:o at det icke varit Secreta Utskottets utan
Secreta Deputation^ affair at yttra sig, giordes proposition til
bifall på betänckandet; men efter ny ventilation giordes vid
propositionen den förändring, at inrikes krigsförtienster äfven
skulle derunder begripas, och voterades häröfver på följande
proposition.
Den, sorn bifaller Secreta Utskottets betänckande angående
amiralitetsofficerarnes utrikes krigsförtienster med den tilläggning,
at inrikes krigsförtienster derunder äfven begripas,
skrifver Ja,
den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, hvilar detta mål til nästa riksdag.
Och voro Ja 286 röster
Nej 370 röster
Summa 656 röster
Difference och pluralitet för Nej 84 röster.
Bondeståndets deputerade beklagade sig deröfver, at Allmänna
Besvärsdeputation i går ej haft session, med anhållan
om rättelse härutinnan.
R. o. A. åtskildes kl:n 1/2 8.
Den 24 Januari i.
Odensdag.
Plenum i alle stånden kl:n 8 å 9.
På Riddarehuset. Secreta Utskottets extr. prot. om cancelliebetieningens
förbättring på sine löner. På bordet.
Camm.oecon.comm.deputat. om Ryttm :e Printzenschölds
rätt til skattelösen af Ånga hemman. Bifölls.
1770, jan. 24.
367
Handels- och manufacturdeputations betänckande om upmuntran
för Fabriqveuren Norbergs appreteringskonst. Bifölls.
Hand.manufactur- och Tulldeputationerne om förmåner för
Handelsman Cahmans exportation af des effecter från des inrättning
och giuterie med reverbererugn. Bifölls.
Hand.manuf.dep. om en rit- och teckningsscholas inrättande
på Stora Barnhuset. Bifölls.
I):o om Flodings gravureschola bifölls.
Hand.manufactur-, Bergs- och Tulldeputationerne om befrielse
för personelle utgifter för manuf.verck. På bordet.
Handels- och manuf.dep. om en nederlagsplatz inrättande
vid Hällo gräntzetull. Bifölls.
D:o angående Gottlands trädhandel och vedutskieppning.
Bifölls.
Justitisedeputation angående förbättring af förordningen
om concurser och cessiones bonorum. Bifölls.
Secr. Utsk. extr. protoc. om Notarien Cronlands besvär öfver
Palms förordnande til andra controlleurssysslan vid Controllverket,
med tilstyrokian at Cronland, sorn blifvit upammad af
v. Svab, måtte få fullmackt, tour och befordran framför Palm,
sorn igenom R. R. Reuterholms bedrifvande, utan erfarenhet
och kundskap fädt sysslan och sorn ej allenast åtskillige gångor
redan måst gifva ersättningar för oricktige profver utan
ock ligger i process med guldsmeder om oricktige controlleringar.
På bordet.
Bilangs memorial, at han uppå dess ansökning om uprättelse
och understöd icke fädt i anseende til riksdagens slut niuta
lil godo remissen til Secreta Deputation och derföre anhåller
om medlidande i des torftighet. Remitteras til Secreta Utskottet.
Hand.- och manufacturdeputation om pension för afledne
Fabriqveuren Dalmanssons Enka. Bifölls.
Secr. Utsk. extr. prot. ang:de någre felacktigheters rättande
vid marckegångstaxorne i allmänhet. Bifölls.
Memorial af Grefve Piper om skatterättighet til et hemman
vid Andrarums alunebruk. Bifölls.1
Handels- och manuf.deput. berättelse om manufakturfondens
tilstånd och förvaltning. På bordet.
D:o deputations bet. angående Stockholms stads spinhusförvaltning.
Bifölls.
Secr. Utsk. ang:de Öfverdirecteur Ehrenpreus besvär rörande
en äng, sorn tilhörer Husqvarna gevärsfactorie. Bifölls.
Secret. Deput. angående Cammarh. Bergenstråles besvär rörande
dess tour. Bifölls.
D:o om Hofsecr. Qvidings besvär mot Stadsfiscalcrnc Ziervogel
och Ström. På bordet.
1 Extraktprotokoll tryckt som Bil. 32.
368
1770, jan. 24—25.
D:o angående et leetorsförslag i Hernösand, hvarå D:r Eberhard
varit upförd, men tilstyrckes nu, at han går af och Consistorium
uprättar et nytt förslag. Bifölls.
Secr. Utskottets berättelse om Helledaij, Ehrenströms och
Bergs otroheter, hvaröfver discourerades, och sorn Baron
Grönhagen anmälte, at i en utländsk gazette någre förklenlige
utlåtelser skola finnas införde emot sidsta riksdags
Bancodeputation, som skulle deras förtroende för Helledaij
gifvit anledning til desse oredor, ty beslöts, at genom Landtm,
föreställning skier hos R. R. Gr. Ekeblad, at någon dementie
häremot införes i gazetterne. Hela saken remitteras til vederbörlig
domstol, sorn är Svea Hofrätt, och alla handlingar
blifva tryckte.
Riksdagsbeslutet uplästes och lades på bordet.
Secreta Utskottets extr. protocolli angående pensioner för
de afsatte Riksens Råd. Memorialer af Baron Kagg1 och Capitain
von Gerdtten voro emot pensioner och begge ganska
skarpt skrefne. Ibland talare voro Lenart M. Uggla
emot men Ceremon.m:e Wachslaguer för betänckandet.
Sedan häröfver något blifvit ven ti lerad t och Landtm,
plaiderat för saken, förenade R. o. A. sig til at bifalla betänckandet.
Borgareståndets deputerade: At ståndet bifallit S. Utsk.
extr. pr. om prolongation för dykerierne. Recommenderade
äfven til bifall på åtskillige städers och i synnerhet Luleå
stads ansökning om understöd i anseende til öfvergångne
eldsvådor.
R. o. A. skildes åt kl:n 2.
Den 25 Januari i.
Påhlsmässodagen. Torsdag.
Plenum i alle stånden kl:n 8.
På Riddarehuset. Justitiaedeputation ang:de Ryttm :e Cronackers
sökte jus patronatus til Hörs pastorat, hvilcket afstyrckes
samt at församlingen bibehålies vid sin rätt. Det är i denna
saken, som R. R. Reuterholm tagit något mycket för sig
och angripit K. Cammarcollegium, hvarom tryckte handlingar
utkommit innan riksdagen. Lades på bordet.
Secr. Utsk. om boställen för Vesterbotns Regemente. Bifölls.
Secr. Utskottets extr. prot. för Medailleuren Liungberger
at få lön. Bifölls, Men sorn 2 stånd afslagit det, så recommenderade
Landt m., at de andre stånden måtte igenom en deputation
förmås til ändring. Samma deputation afgick.
1 Tryckt som Bil. 33.
1770, jan. 25.
369
Secr. Utsk. extr. prot. om belöning för dem, sorn varit syss1
osa t te med Printzarnes education. Lades på bordet.
D:o om discretion för Cancellierådet Ferner. På bordet.
D:o om guarnizonskyrckas upbyggande för K. Lifguardiet.
Bifölls.
Secr. Deput. om Slottscasseuren Stiernhofs ledna praejudice
samt at han må förordnas til assessor i Cammarrevisionen.
Häremot inkom et memorial af den lilla kutryggige Commissarien
Hederhielm. Lades på bordet.
Handels- och manufact.deputation om manufacturfondens
disponerande. Bifölls.
Secr. Utsk. om et förnyat reglemente för Armeens Pensionscassa.
På bordet.
Fiskeriedeputation om fiskeriernas tilstånd och uphielpande
samt project til en förordning derom. Memorial härjemte
af Lenart Magn. Uggla. På bordet.
Secreta Deputation om Ryttmästarne Svedenheims och örnschölds
tour. Memorial af Major Tranefelt. På bordet.
Riksdagsbeslutet uplästes, och sedan någre expressioner
deruti blifvit jämkade samt ventilation derom häftigt påstådt,
1 serdeles om oonstitutionssakens afslag vid denna riksdag
borde införas, hvilcket afslogs, så bifölls detsamma, dock
med uteslutande af den del i § om nästa riksdags sammankallande,
sorn angår utländskt angripande. Således såg man
tydeligen, hvad hopp mössorne lita uppå. Men de se ändå
intet et annat hål, man täncker krypa igenom. Härom afgick
deputation til de andre stånden.
Handels- och manuf.deput. om en ny division i K. Comm.-  collegio under namn af Manufacturdivision. Bifölls efter någon
ventilation, at den må inrättas men at Ständerne må derom
vid nästa riksdag yttra sig.
Justitkedeput. om justitisecanoellerns instruction, hvarvid
uplästes Borgareståndets jämkningar. Bifölls med någon förändring.
Secr. Utsk. extr. protocolli om Bancocommiss. Söderling®
belöning med titul af commerceråd.
Landtm, erindrade vid riksdagsbeslutet2, at bland de af
K. Famillen, som blifvit koppympade, är af förseende Cronprincessan
uteglömd, hvilket altså skulle rättas och derom de
andre stånden igenom deputationen averteras. Densamma
återkom och berättade, at Bondeståndet redan observerat och
rättat detsamma.
Borgarestånds deputerade anmälte, at sidsta meningen i
riksdagsbeslutet, sorn angår utländskt angripande, bör gå ut.
R. o. A. åtskildes kl:n 2.
1 Ett diktamen av F. U. von Essen tryckt som Bil. 34.
2 Adliga underskrifter vid riksdagsbeslutet tryckt som Bil. 35.
370
1770, jan. 26.
Den 26 Januarii.
Fredag.
Plenum i alle stånden kl :n 8.
På Riddarehuset. Secr. Utsk. extr. prot. om presidentssecreterarens
lön, heder och tour. Bifölls. Så plockar något hvar åt
sig. Hade Presidentssecreteraren von Engeström icke kommit
at föra protocollet i Secr. Utskottet, så hade hans successorer
ej fädt detta at hugna sig utaf.
Handels- och manufactur- samt Tulldeputationerne om
4 000 dal. s :mts arvode för Camereraren Stålborg i anseende
til extraarbete, serdeles tulltaxan. Men bifölls allenast 2 000
dal. s:mt.
Justitiaedeputation ang:de landshöfdingerelationerne. På
bordet.
Secr. Utskottets extr. prot. om cancelliesportlars utbekommande
af innestående postmedel. Bifölls.
Justitiaedeputation om et pastorat, sorn til praebende blifvit
anslagit och hvaröfver församlingen klagat. På bordet.
Handels- och manuf.deputation om Jerncontoirets betienings
arfvode för besvär med licentfonden. Bifölls.
Prästeståndets extr. prot. om Vaxholms kyrkobyggnad.
Bifölls.
Justitiaedeputations betänckande om capellanernes rättigheter.
På bordet.
Allmogens allmänna besvärs 5 § angående bergsmanshemman.
På bordet.
Secr. Utsk. extr. prot. om Adler-Salviske cronofordran. På
bordet.
Justitiaedeputation om alla de förordningar, som sedan 1766
blifvit utfärdade. Bifölls.
D:o om Brukspatron Uhrs ansökning rörande besittningsrätt
af någre bergsmanshemman. På bordet.
Handels- och manuf.deputations ytterligare betänkande
m afskrivningar för skulder til manufacturfonden. Bifölls,
*t Commercecollegium undersöker dessa skulder och at afskrifningen
derefter regleras, så at hvarest ingen tilgång finnes,
der må afskrifning äga rum, men ej igenom praemier.
Secr. Dep. bet. om gamle Rådcammarens förhållande i anseende
til en Amanuensis vid Antiqvitetsarchivum vid namn
Hellman. På bordet. Dermed hängde så tilsammans, at Cancellieråd
Berch föreslagit i Cancelliecollegio l:o en Mag:r
Hellman, stadig karl, som länge studerat utomlands, och 2:o
en unger Stechau, extraordinarie, broder til Assessoren i
Antiqv.archivo Broocman och af mycken skickelighet i diplomatiqveväsendet.
Berch berömde dem begge men begiärte
dock heldre Hellman såsom tienligare til denna sysslan. Gan
-
1770, jan. 26—27.
371
celliecollegium attenderade Berchs skiäl och enhälligt utom
R. R. Friesendorff och Hofcancelleren Gr. Duben confererade
syslan åt Hellman och han fick fullmackt. Brooman var ej
nögd dermed men tisslade så länge med R. R. Reuterholm, at
Rådcammaren någre månader efteråt befallte Cancelliecollegium
at återfordra fullmakten af Hellman och gifva sysslan
åt Stechau. Den annars fromme Hellman svarade sig hafva
lagligen fädt sysslan, och han borde först dömas, om han förverckat
sin syssla igenom något brott. De ursinnige Rådsherrarne
hade väl ändå verckstält sitt beslut, men riksdagen kom
emellan.
Handels- och manuf.deputation om förbud på införsel af folierade
spegelglas bifölls.
Secr. Utsk. extr. protoc. om belöning för dem, sorn varit hos
Printzarne vid educationen. Bifölls med tilläggning, at R. R.
Ribbing flyttas in på riksrådspensionsstaten. Det ropades på
Relins och Wachslaguers meriter, men det remitterades til
Secreta Utskottet. Den senare bör åtminstone få det, som kattan
lade i maltet.
Secr. Utskottet om Doctor Schröders pensions återställande.
Bifölls.
General Stiernelds memorial om Armeens Pensionscassa.
På bordet.1
Secr. Utsk. extractum protocolli om Deras Kongl. Maj :ters
giäld. På bordet.
Cammarherrarne Baron Oxenstierna och Grefve Piper annoncerade
ifrån Konungen, at riksdagsutblåsningen upskiutes
til måndagen och Ständernes sammanträde på Rikssahlen
tils om tisdag i anseende dertil, at Printzarnes furstelige drägt
ej blifver förr färdig.
Borgerståndets deputerade, at de bifallit riksdagsbeslutet.
R. o. A. åtskildes kl:n 2.
Den 27 Januari).
Lögerdag.
Plenum i alle stånden kl:n 8.
På Riddarehuset. Justitiaedeputationen om tienstefrihet för
Hofrättsrådet Bergenschöld. Bifölls.
Secr. Deputation om Gapitain Sprengtportems placering. Bifölls.
D:o om tourtvisten emellan Capitain Pfeiff och Pontelius.
På bordet.
Secr. Utskottet om Gancellierådet Ferners belöning. Bifölls.
1 I marginalen med blyerts: N. b. Stjernelds memorial var för det nya reglementet.
372
1770, jan. 27.
Justitiaedeputation om förfarandet med Mildalins skuld til
manufacturfonden, Hvilar.
Secr. Utskottet om en pensionscassas inrättande vid civilstaten.
Bifalles.
D:o angående timmerhandelen ifrån Vermland på Norrige.
Betänckandet bifölls.
Frih. von Essen begiärte, at K. M:ts remiss om de utnämde
nye adelsmän skulle företagas, det Landtm, lofvade
skola skie, så snart tilfälle medgifver.
Handels- och manuf.deput. om understöd för Modelleuren
Årre. Bifölls.
Tulldeputations berättelse om cronans inkomster af Tullverket
de sidst förflutne åren samt om decharge för Tulldirectionen.
Bifölls.
Secr. Utisk. extr. prot. om finska armeens complettering och
i stånd sättiande. På bordet.
Landtm, anmälte, at Borgareståndet från bevillningen
af caffeéafgift undantagit fattige borgare. Bifölls.
Kongl. Maj :ts remiss om de nya adelsmän, som tilsammans
giorde 51 stycken. Sedan alt var upläst, tog Frih. von Essen
först til orda, och man väntade dunder och blixt, men
han talte mycket posée i början, hvarmed den uprörde mängden
klarligen sågs sagta sig, dock kunde han ej berga sin bittra
galla til slut. Det gick derpå ut, at Landtm, skulle lemna
hela acten tilbaka och Landtm, skulle derjemte bedia
Konungen, at han ville förskona R. o. A. ifrån sådane
medlemmar, sorn vanhedrade Konungen, riket och Adeln.
Landtm, tog straxt uti, utan at låta det komma til någon
vidlyftig ventilation, och proponerade, at sorn redan för detta
det vöre begiärdt, at inge remisser vidare nedsändas skulle
och för riksdagens nu annalkande slut ingen tid vore öfrig at
communicera detta ärende med de öfrige stånden, så skulle
han i convenable termer återställa acten och förklara, at för
sådane ordsaker man ej kunnat utlåta sig deröfver, samt tillika
i underdånighet anhålla, det Konungen ville considerera
Adelens redan starka antal i riket. Bifölls.
Secr. Utskottets extr. prot. om det nya reglementet för Armeens
Pemsionscassa. Gyllensvan förklarade sig emot
detsamma och ville, at det punctvis skulle företagas. På
L a n d t m: s föreställning beslöts, at skriftelige påminnelser
skulle til måndagen deröfver författas och då upläsas.
Secreta Utskottets expedition om Söderling uplästes och
justerades.
Tulldeputations förslag til Tulldirectionens besättiande med
nye tullråder. Borgareståndets extr. prot. recommenderar ståndets
Secreterare, Assessor Hagtorn. Memorialer af Cancellierådet
H. Appelbom (tryckt) och Assessoren Lars Svedenstierna,
som begge pra: tenderade rättighet at dervid blifvit ihogkomne.
Dervid ingafs och uplästes memorial af Baron Kagg,
1770, jan. 27—29.
373
som förkastade förslaget. Likaså af Hofjunckaren Ekenstierna.
Talare och stödiande på Kaggs memorial voro Sparrschiöld,
Cammarherren W a c h s 1 a g u e r, Fred.
Horn, Ulfsax och Generalmajor Ramsaij, sorn sluteligen
begiärte votering. Desse alle hade alle Lagmannen Hasenkampf,
som de ville insättia. Talare, som biföllo förslaget i
hela sin vidd, voro Hofintendenten Tham, Lenart
Magnus Uggla, Ceremoniemäst. Wachslager,
Lager svärd, von Essen och von Ro s e n. De åter,
som varierade, voro Grefve Hamilthon, som påstod, at Baron
Kurck ej kunde saknas ifrån Götha Hofrätt; Modée
recommenderade Lagman Paleen och Generalauditeuren Arnell.
Sedan en lång och häftig discours påstådt om votering
och Landtm, genom flere föreställningar sökt afböja densamma
och alla så när som Generalmajor Ramsaij hegifvit
sig, bifölls förslaget.
Camm.oecon.comm.deput. angående 18 § af Allmogens allm.
besvär om en tvist emellan Åhmåls stad och Allmogen deromkring
om någre öar. Bifölls.
Generalmajor Ramsaij väckte åter frågan om votering
i tullrådssaken och var så häftig, at L a n d t m. ej hade annan
utväg än proponera, det R. o. A. måtte skiljas åt, då klockan
var redan 3. Men Ramsaij fölgde med Landtm, utföre och hela
vägen talte om huru undersåtare lida våld och varda förtryckte.
Prästeståndets deputerade, at de bifalla Deras Maj iters
giälds betalande. Äfven at de bifallit tullrådsförslaget.
Bondeståndets deputerade med iteratum om Hamrén och
Cygnell.
Den 29 Jann ari i.
Måndag.
Plenum i alle stånden kl:n 8.
På Riddarehuset. Prästeståndets extr. prot. ang:de kongl,
förordningar, sorn årligen upläsas på predikstolarne, at de tidigt
kringsändas m. m. Bifölls.
Secr. Utskottets extr. prot. om landsstatens löners förbättrande
på Gottland. Bifölls.
D:o om Åthvidabergs kopparvercks uphielpande. På bordet.
Gammar.oec.comm.deputat. angående räntan af Kongsmölla
qvarn i Christianstads lähn. Bifölls.
Secr. Utskott, extr. prot. angående Capitaine Löfvings arfvingars
ersättning för et hemman i Finland, hvarest schäfferie
varit anlagdt. Bifölls.
Hand.- och manuf.dep. ang:de Mönsterritaren Rehns lön
och underhåld. Bifölls.
374
1770, jan. 29.
Samma deput. samt Bergs- oell Tulldeputationerne ang:de
Garphytte alunevercks uphielpande. Bifölls.
Camm.-, oecon.- och comm.dep. om de återstående Gripenstierniske
arfvingarnes cronofordran. Lades på bordet.
Anmältes af Landt m., at förlikning blifvit ingången
emellan öfverste Duwall och Vice Häradshöfdingen Annerstedt
ang:de hemmanet Håkantorp i Nerike, i anledning hvaraf
Justitiaedeputations betänckande i denna sak förfaller.
Hofrättsrådet Linderstedt, som lagdt Brukspatron
Uhrs sak på bordet, desisterade nu med sin talan och begiärte
bifall derå, sorn beviljades.
Secreta Deputation ang:de Cammarherren von Christierssons
besvär öfver liden praejudice igenom Lagman Gyllenadlers
befordran. På bordet.
Secr. Utskottet extr. prot. at skillnaden emellan amiralitetsofficerare
och officerare vid armeens flotta vid tilfällen af befordringar
må uphöra. Bifölls.
Dito at Major Lövings Enka må utbekomma accordssumman
efter hennes man. Bifölls.
Borgareståndets extr. prot. om Borgmästaren Renhorns Enkas
ansökning at återfå den summa, sorn henne vid sidsta
riksdag blifvit ålagdt at betala. Afslogs.
Tulldeputation ang:de landttull- och acoisordningens öfverseende
samt 1 000 dal. smits belöning för öfverdirecteuren
Kellman. Bifölls.
Hand.- och manuf.deput. angående ylleappreteringen samt
Hovings och Norbergs upmuntrande. Bifölls.
Gamm.-, oeoon.- och comm.deput. ang:de 5 § af Krigsbefälets
besvär rörande utbrytning af et lieutenantsboställe i Österbotn.
På bordet.
Landtm, anmälte, at han bos Hans Maj :t förestält R. o.
A:s beslut om de nya adelsmännen samt at Hans Maj :t dervid
äfven vil låta bero.
Företogs Secreta Utskottets extr. prot. angrde Deras Maj:-  ters giäld. Härvid bör jag förut mäla, at i förra pleno hade
redan Prästeståndet och i dag, innan saken företogs på Riddarehuset,
hade Borgare- och Bondestånden gifvit sitt samtycke
til samma giälds betalande af riksgiäldsfonden. Memorialer
uplästes af Secreteraren Lejonmarck och Lenardt Magnus
Uggla, sorn begge biföllo saken. Denna qvestion undergick
en lång' och envis ventilation i flere timar, och man förestälte
sig ej annat än en oundvikelig votering, hälst mössepartiet i
desse dagar starckt hotat dermed. Talare i faveur för saken
voro: Frih. Bung e, Capitaine Lilljehorn, öfverdir.
Ehrenpreus, Cammarh. Bergenstråle, Assess.
Frese, Feltmarsch. Gref Hamilton, Carl Lenart
Stålhammar, Capitainelieutenant Lej onanckar, Capitain
vid Lifguardet Baron Fleming, LieuUt Bi lan g,
Comm.capitain Carl Tersmeden, Lenart Magnus
1770, jan. 29.
375
Uggla, än ytterligare, Häradshöfdingen von Engeström,
öfversten Baron Fred. Horn, Gener. Frih.
Stierneld, Generalmajoren Frih. Carl Sparre och
Cammarh. Jennings. Talare, och sorn både med ifver och
ovett bestridde saken, voro: Directeuren F r i e t z k y1, Grefve
D ii k e r, fendrik eller cornett samt son til Öfverstelieutrt
Gref Carl Duker vid Skåningarne, hade skrifvit för sig sitt
dictamen2, eländigt sammanhängiande och än sämre renskrifvit
så at han med moda kunde läsa det sielf. Capitaine Billberg,
Capitaine von Böhnen, Öfverstelieutenant Gyllensvan
anförde exempel af en hustru, sorn i hungersnöd
skurit halsen af sitt barn, hvarföre och som landets elende är
allmänt kunnigt, kunde han ej bifalla, at landet pålägges flere
contributioner. Vice Häradshöfdingen Lindelöf ifrån Finland.
Hof junckaren Frih. Grönhagen var både bitter och
häftig. Capitaine Lager isvärd började med en helig försäkran
om sin nit för vår Konung och at för hans -skuld gierna
upoffra både -sitt och sina barns lif och blod, men just dervid
upsteg öfver hela Riddarehuset et starkt gny och murmel, sorn
åter stillade sig. Han stöt dock ej så fagert, sorn han började.
Generalauditeuren Nackreij. Öfverste Pe eklin med
grofve inisimulationer och talte i -synnerhet om hofsmickrare
samt dem, som med smicker omgår omkring öfverheten. Frih.
von Essen. Frih. Carl Ridderstolpe. Sedan nu
något hvar, men ingen så groft och plumpt som Pecklin, brukat
ordet hofsmickrare, syntes grant, at Land t m. blef både
sticken och rörder. Han giorde då en lång och vacker föreställning
samt i synnerhet vände talet på smickrare; men
giorde dervid distinction emellan hof- och landt-smickrare
samt beskref deni begge två; definierade landtsmickrare och
huru de med falske principier smickra landet, samt så mycket
farligare, som de i sig sielft ej annat äro än hofsmickrare hos
utländske hof. Med et ord, han blottade så öfverste Pecklin-s
caractere, at ingen var, sorn ju kiände honom igen. Någon liten
ventilation föreföll, men modet slaknade hos gen-sägarne,
så at Secreta Utskottets betänckande blef bifallit.3
Sedan detta svettbadet var förbi, upläste Major Gripenberg
sine påminnelser mot betänckandet om armeens pensionsreglemente,
hvarefter det punctevis afgiordes.4
Cammarherrarne Grefve Piper och Baron Oxenstiern
a ankommo ifrån Hans Maj:t och inviterade R. o. A:s deputerade
at i morgon spisa på Slottet efter slutadt sammanträde
på Rikssahlen.
Ifrån Bondeståndet deputerade med bifall på betänckandet
om Hofvets giäld samt tilläggning, at ibland de poster, som
1 Ett diktamen av de Frietzcky tryckt som Bil. 36.
3 Detta diktamen har icke påträffats.
3 Här uteslutes Tilas synpunkter på de kungligas handpenningar, tryckt
i HSkH, d. 16, s. 416 ff.
4 Extraktprotokoll tryckt som Bil. 37.
376
1770, jan. 29—30.
komma at af Riksgiäldseontoiret betalas, skal detta först och
främst utgå.
Borgareståndets deputerade med lika bifall och enahanda
tilläggning. Borgareståndets deputerade reoommenderade och
sin Secreterare Hagtorn til 6000 dal. s:mts belöning, men
Prästeståndet recommenderade sin Secreterare allenast til
3 000 dal. smit.
R. o. A. skildes åt kim half 4.
Middagstiden i dag blef riksdagen igenom en k. härold på
vanligit sätt afblåst.
Den 30 Januari i.
Tisdag.
Plenum i alle stånden kl :n 8 om morgonen.
På Riddarehuset. Justitisedeputation angående resningsmål
i allmänhet, med tilstyrckande at i utslaget ingenting, som
rörer hufvudsaken, får införas. Bifölls.
Secr. Utskottets extr. protocolli om Archiatern Schiitzers
belöning för Printzarnes koppympning, som afstyrcktes. Men
Krigsrådet Wadenstiernas serskilte votum fölgde med, som
tilstyrckte lika belöning sorn de andre medici fädt, hvilket bifölls.
Man kan ju icke tycka illa derom, efter Schutzer haft en
cousine til Wadenstiernas Fru, och för öfrigit kan det vara
lika mycket, om Schutzer haft del i koppympningen eller ej.
Gref Charles Emil Lewenhaupt anmälte, huruledes
då ventilation i Secr. Utskottet förevarit om Olthoffs
och Gieses fordran hos cronan för pomerska räkningarne, har
Adelens ledamöters enhälliga tanka varit at afslå den hegiärta
ersättningen (det var osant, at Adelen voro enhällige i den
delen), emedan Ottho f och Giese altsammams redan qvitterat.
Detta gafs äfven genom extr. prot. tilkiänna och bifölls detta
beslut.
Secr. Dep. angående siöartillerieofficerarnes tienstgiörning.
Bifölls.
D:o om Qvidings tour bifölls.
Justitisedeputation om Ruthström-s tilstånd at få komma in
i riket och at fatalierne må til nästa riksdag stå honom öpne.
Talare: P e c k 1 i n påstod, at både konungens och Hofrättens
domar emot Ruthström må aldeles uphäfvas såsom olaglige.
Häremot talades af åtskillige, sorn endast biföllo betänckandet.
Ventilationen i detta ämne blef ganska häftig, påstod
1 1/2 tima och liknade sig til votering. Jennings: Baron
Pechlin plaiderade i Norrköping at få in Ruthström i riket,
nu arbetar han at få honom til präst, och dröjer det längre,
vil lian säkert hafva honom til erkebiskop. Sluteligen bifölls
betänckandet.
1770, jan. 30—febr. 1.
377
Under det denna sak förebades, afgick deputation til de
andre stånden om Olthoffs sak. Och resolverades sedan öfver
ståndens recommendationer för sin betjening, hvilke dels afslogos,
dels biföllos, och .skulle deputerade äfven härom lemna
stånden underrättelse.
Fiskeriedeputations betänckande om fiskeriernes upmuntran.
Hemställes til Kongl. Maij :tt.
Handels- och manufactur- samt Tulldeputationerme med
project til förordning mot lurendrägerierne hemställes til
Kongl. Maij :tt.
Secr. Utskott, om Bergsdeputationens påyrckan til någon
hielp för Åthvddabergs kopparverck bifölls.
Justitiaedeputations betänkande om Auditeuren Klinths lidande
vid Pechlins process. På bordet. Det vil så mycket säga
på detta stället, at den icke skulle afgiöras.
Camm.oecon.comm.deput. om Gripenstierniske arfvingarnes
cronofordran. Bifölls.
D:o om Adler-Salviske cronofordran anmältes och bifölls.
Secr. Ut sk. extr. protocolli om belöning för Gammarrådet
Botin. Bifölls.
Nu var tiden inne til at träda up i kyrckan. De andre stånden
voro redan upgångne och B. o. A. trädde äfven up i Storkyrckan.
1
Sedan Konungen var upgången i sine rum, affärdades
ståndens serskilte deputationer under Landtm :s och Talemännens
anförande at hos Deras Kongl. Maj :ter och Kongl.
Famillen taga underdånigt afskied, hvarefter och när de återkommit,
marcherade stånden tilbalca til sine ställen, Grefve
Fersen lefvererade ifrån sig landtmarschalksstafven men
blef ombuden at i de återstående oeconomiske plena föra klubban.
Dessa ceremonier blefvo ej slutne förrän emellan 4 och
5, hvarefter spisades på K. Slottet, Landtm, och Biskop Filenius
vid kongl, taffeln, de andre med ståndens deputerade vid
andre tafflar.
År 1770 den 1 Februari i.
Torsdag.
Sammanträdde Höglofl. B. o. A. in pleno kl. 10 förmiddagen
för att afgiöra åtskillige oeconomiske ärender, sedan förut
derom vederbörligit anslag skiedt.
Hr Grefven, Fältmarskalken, Biddaren och Commendeurn
af Kongl. Maij :ts Orden Axel Fersen intog ordförandes ställe
efter B. o. A:s begäran uti sidste pleno.
1 Här uteslutes skildringen av ceremonierna i Storkyrkan och på Rikssalen,
tryckti HSkH, d. 16, s. 425 f.
378 1770, febr. 1. Adliga diplom.
Ang: de
utgångne
adelige ätters
dipplomers
infordrande
till Riddarhuset.
Ang:de förteckningar
ifrån Prester
-
1. Uplästes Riddarehusdeputationens memorial af den 23
November sidstl. år, som föreställer, huruledes ofta händer,
at ofrälse personer genom arf eller på annat sätt kunna komma
att blifva ägare af adelige men utgågne ätters diplomer
och, då de hafva lika namn, derigenom i framtiden förvärfva
sig en pretention til säte och stämma på Riddarehuset såsom
förmente ätteläggar af den annars utgångne adelige famillen.
Riddarehusdeputationen föreslår altså til förekommande
af detta och flere missbruk, som med sådane adelige diplomer
sig tildraga kunna, att efter hvarje på Riddarehuset introducerad
ätt, så snart den å sverdssidan är utslocknad, de
efterlefvande närmaste arftagare böra vara förbundne att til
Riddarehuset inlemna famillens originalskiöldebref att för
framtiden uti Riddarehusarchivo förvaras. Hvarom hos
Kongl. Maij :tt i underdånighet måtte anhollas att sådant genom
en allmän förordning i nåder befalla.
Hr Linderstedt, Johan, tilstyrckte bifall häruppå
samt at skiöldebrefven för de redan utgågne slägter äfven
måtte af Riddarehusdirection infordras, så mycket som af
dem ännu kunde igenfinnas.
Frih. Tilas, Daniel, deremot påminte, att sådant svårligen
låto sig giöra, dels efter de fläste äldre utgågne famillers
skiöldebref torde länge sedan vara förkomne, dels efter
de, som kunde ännu existera, torde vara uti bibliothequer eller
andre private mäns curieuse samlingar förvarade, som
dem kanske med redbare penningar inlöst och ej kunde påläggas
att lemna dem ifrån sig utan att få sine utbetalte penningar
igen. För öfrigit borde ingen förordning hafva någon
retroactive värckan.
Hr Wachschlager, Gustaf, förenade sig med Frih.
Tilas och begärte derföre, at det ordet hädanefter skulle uti
expeditionen införas.
Men då af flere häremot invändes, att hvad R. o. A. nu af
Kongl. Maij :tt i underdånighet begärte, icke kunde hafva sitt
afseende på framfarne tider, då det ej med uttryckelige ord
stodo utmärckt,
så giordes af Hr Grefven och Fältmarskalken proposition
til bifall på Riddarehusdeputations tilstyrckande.
Hvilket med Ja besvarades.
2. Föredrogs Riddarehusdeputations memorial af den 18
December 1769, hvaruti, sedan deputationen förestält ange
-
Förteckningar på adel. Bötesindrivning. 379
lägenheten deraf, att de completterade genealogier måtte vi-skåpet i alle
dare och alt framdeles kunna fortsättias men de årlige för- öfver^delifT
teckningar, hvilke enligit kongl, förordningen af den 31 todde, gifte
Augusti 1762 ifrån hrr landshöfdingar och chefs insändas, på personer*!*
alle födde och döde af adel oftast äro otilräckelige så i anse- ligen,
ende til felande dag och åratal, som att de allenast innehålla
förändringarne på sverdssidan; så hemställer deputation, om
icke til att häruti vinna fulkomlighet hos Kongl. Maij :t å
R. o. A:s vägnar måtte i underdånighet anhollas, det ville
Kongl. Maij :t låta afgå nådig befallning til samtelige kyrckoherderne
och pastores så i städerne som på landet, att hvar
ock en af dem til de consistorier, hvarunder de lyda, årligen
ingifva förteckningar uppå de uti deras församlingar gifte,
födde eller döde adelige personer, så på mans- sorn qvinnosidan,
jemte dag och åratal, som lätteligen utur kyrkoböckren
kan extraheras, och att sedan consistorierne desse förteckningar
til Riddarehusdirectionen insända; hvilke förteckningar
borde vara författade enligit ett af deputationen bifogat
formulair, som äfvenledes nu för R. o. A. uplästes. Häröfver
giorde
Hr Gref. och Fältmars k. proposition til bifall, som
med Ja besvarades.
3:o. Som Riddarehusdeputationen funnit, att böter, hvilke Ang:de
blifvit pål agde R. o. A:s herrar ledamöter för det de under de- ^^oter*beliberationeme
städt på gången eller under voteringar uti talte, hvartill
skrancket, sällan och nästan aldrig kunna erhållas, om de på sig0nfö®fa[ie^
sättt sorn 5 articlen, 5 och 6 §§, Riddarehusordningen utsät- som brutit
ter skola utsökas; så föreslår deputationen, att den af R. o. A., |mgt^
som uppå listan för någon dylik förbrytelse står upförd men, darhusordsedan
samma lista hos R. o. A. blifvit upläst och gillad, icke nin8enböterne
betalar, skal, inan sådant sker, icke få votera. Hvaröfver
vid voteringarne Riddarehusfiscalen äger att hålla hand
med tilhielp af någon af riddarehusbetieningen. Och på det
han må vara så mycket mera härvid upmärcksam, hafva att
niuta tertialen af de således utfallande bötespenningar.
Hr Wachschlager, Gustaf, fant detta tilstyrckande
billigt, allenast hvad den Riddarhusfiscalen tillslagne tertialen
angår, ty som desse penningar böra hemfalla fattige
adelige änckor och barn, så trodde han det ej vara billigt, att
deras ändå nog ringa lott på något sätt förminskas. Dessutom
påminte han, att desse böter nog ofta blifva så oförmodeligen
25—620616
380 1770, febr. 1. Riddarhusdirektör.
Riddarhusdirecteur
efter Hr
Ricksrådet
von Stockenström.
en pålagde, att han ej får tilfälle förklara sig, innan han på
listan upföres, hvilken lista sedan utan nogare examen efter
slutad votering af bordsherrarne underskrifves. Hvaruti Hr
Waschschlager önskade att få någon förbättring.
Frih. von Essen understödde Hr Wachschlager deruti,
att tertialen af böterne icke måtte tilfalla Riddarehusfiscalen;
ty som mången torde vara nog sensibel deröfver, att han ser
sig antecknad ibland dem, som för förseelse skola pligta; så
kunde i sådant lynne ofta obehagelige tanokar emot Riddarehusfiscalen
vinna insteg mera än de borde, om han skulle
kunna af bötespenningarne draga någon, ehuru ringa båtnad.
Hr Gref. och Fälmarsk. berättade, att Riddarehusfiscalen
undanbad sig den honom tilämnade tertialen1 och önskade,
att alle desse böter nu som förr måtte hemfalla de fattige.
Och giorde häruppå proposition:
Bifaller R. o. A. Riddarehusdeputations betänckande undantagande
i den delen, som angår Riddarehusfiscalens andel
uti böterne, utan hemfalla desse böter nu som tilförene
helt och hållit de fattige.
Hvilket med Ja besvarades.
4:o Föredrogz Riddarehusdeputationens memorial af d. 31
Janua. sidstl., hvaruti tilkiennagifves, att Hr Riksrådet Riddaren
och Commendeuren af Kongl. Maij :ts Orden Eric von
Stockenström anmält, det han i anseende till de mångfaldige
vicktige giöromål, som rådsembetet åtfölje, icke sågo sig i
stånd att af Riddarehusdirectionen numera kunna vara ledamot.
Och föreslår deputationen uti bemälte Hr Riksråds ställe
Öfverhofintendenten samt Commendeuren af Kongl. Nordstierneorden
Hr Baron Carl Friedrich Adlercrantz til ridderhusdirecteur.
Hvarvid uplästes jämväl Hr Riksrådets afsägelseskrift, som
in originali var bilagd.
Hr Linderstedt, Eric, förklarade sig icke hafva något
att påminna vid den utnämde riddarhusdirecteuren; men
väl vid ingressen af Riddarehusdeputationens memorial, som
talar om att Hr Riksrådet af sagt sig directeurskapet; ty den
författning lärer redan ifrån längre tid tilbakars vara tagen
och synes analoque med sielfva grundlagen, att en Riksens
Råd icke kan vara riddarehusdirecteur. Således när Hr Riksrådet
von Stockenström trädde in uti Kongl. Maij :ts Rådcam
*
Rättat trän förlagans: tritialen.
Riddarhusdirektör. Ätten Gripenstierna. 381
mare, så trädde han med detsamma utur Riddarehusdirection.
Frih. Bunge, Sven, erkiende väl icke den principen, att
en Riksens Råd ej skulle kunna med Högl. R. o. A:s förtroende
vara riddarehusdirecteur, så vida han uti framledne Hr
Riksrådet Grefve Arvid Horn* Riksrådet Grefve Ehrenpreus
med flere herrar hade exempel deremot, men fant likväl bäst
vara i sin ordning, att Hr Riksrådet von Stockenström lemnade
sitt ställe uti Riddarehusdirectionen; ty naturligtvis bör
derstädes en grefve föra ordet, men sådant kunde ej gierna
låta sig giöra, så länge en riksråd, som ej är grefve, skulle såsom
ledamot vara uti direction, efter den höga riksrådsvärdigheten
går öfver alle andre värdigheter i Sverige. Och derföre
biföll Frih. Bunge deputationens förslag.
Frih. Grönhagen begärte detta ärende på bordet.
Hr Wachschlager, Gust., instämde med Hr Linderstedt
men vöre för öfrigit ganska nöijd med deputationens
vahl, ty han erkiende och högtskattade alle de förtienster och
egenskaper, sorn han hos Baron Adlercrants altid funnit; det
enda ville han utbedia sig, att som Baron Adlercrants vore af
en superieur merite uti alt, hvad sorn til byggnadskonsten
hörde, men riddarehuscassan fattig, att inge entreprenader
om byggnad för Riddarehusets räkning måtte slutas utan hela
directionens öfvervaro.
Som Frih. Grönhagen med flere itererade, att detta
måtte få hvila, så afstadnade härmed ventilation för denne
gången.
5. Riddarehusdeputationens memorial af den 25 sidstl. Ja- Gripenstier
niska.
ättens
nuarii, hvaruti deputationen yttrar sine tanckar angående den introduction
af Hofjägmästaren Frih. Gripenstierna å egne och dess äldre ibland fri
herrarne
Broders
Sons vägnar giorde ansökning, att famillen ifrån sin
nu ägande adelige nummer måtte få nummer och blifva flyttad
ibland friherrarne och det gratis i anseende til förfädernes
förtienster, deras till riket giorde ansenlige penningeförskotter
samt hufvudmannens omyndige år och medellösa Bistånd
med flere bevekande omständigheter. Hvilken ansökning
Riddarehusdeputation jemte tilstyrckande af bifall til
R. o. A. öfverlemna!- såväl i anseende dertil, att famillernes
antal på Riddarehuset genom en sådan flyttning icke ökas
utan den adelige nummern Gripenstierna då aldeles går ut,
som flere bevekande skäl.
382 1770, febr. 1. Ätten Gripenstierna.
Åtskillige af R. o. A:s herrar ledamöter yttrade sig icke
vara emot den begärte introductionen, men att det skulle ske
gratis kunde de icke samtycka; ty det skulle gifva anledning
til flere dylike för riddarehuscassan ganska skaddige ansökningar,
som, enär et prsejudicat vore gifvit, svårligen sedan
kunde afslås.
Dessutom påmintes, att famillen ej vore så torftig, efter
Riksens Ständer vid nu slutne riksdag tillagt densamme
betalning uti Riksgäldscontoiret för familjens kronofordringar.
Men af andre påmintes häremot, att det endast vore Frih.
Gripenstiernas syster, som desse penningar til godo komme
för hennes systerdel uti Gripenstiernske kronofordran, och
att begge bröderne för längre tid sedan til Kongl. Maij :t och
kronan cederat sine andelar i samma fordringar.
Hr Wachschlager, Gustaf; Frih. Gripenstierna må
gierna blifva introducerad ibland friherrarne på Riddarehuset,
allenast han
l:o löser ut och praesenterar sitt friherrediplome, på det
kronan ej må lida i sine inkomster, ty dem äga vi nu ej magt
att skäncka bort;
2:o betalar för friherrelige introductionen. Famillen har redan
ibland oss ett så värdigt ställe inne, att väl må betalas
något, om den vill flytta längre fram, och i annat fall väl
kunde utan vanheder behålla sitt förre. Hvaremot det icke
giorde R. o. A. någon båtnad att få fattige baroner introducerade.
Att famillens hufvudman nu för tiden voro omyndig
och fattig, giorde ingenting; hans närvarande Farbroder och
förmyndare kunde betala för famillen, efter han nu drogo
deraf första nyttan och utom dess vid denne riksdag fådt af
kronan ettuseende dahl. srrmts årlig lön. Att bevilja introductionen
utan afgift, dertil kunde Hr Wachschlager altså ej
samtycka utan votering.
Frih. Gripenstierna, Friedr.: Det är icke utan bekymmer,
som iag förmärcker hos Högl. R. o. A. olika tanckar
om min insinuerade ödmiuka ansökning. Jag har icke begärt
denne introduction för min skuld, den fördel, jag deraf kan
draga, blifver ingen, utan för min afledne äldre Broders
omyndige Son, hvars rätt mig åligger att bevaka men hvars
vilkor icke äro sådane, att han förmår betala någon introductionssumma;
hinner han öfverlefva ännu tvenne riksda
-
Ätten Gripensticrna.
383
gar, så intager han sedan famillens ställe såsom caput på
Riddarehuset.
Väre förfäders förtienster och deras anseenlige fordringar
hos Kongl. Maij :t och kronan, hvilke min afledne Broder och
iag eftergifvit för våre andelar, hafva förvärfvadt oss att af
Kongl. Maij :t uppå Riksens Ständers underdåniga tillstyrckande
blifva uphögde til friherrevärdighet. Jag vågar tro, att
mången kanske för mindre vunnit denne hedern. Hvad nu
säges att Gripenstiernske huset denne riksdag fädt af kronan,
är vår Systers del, den hvarcken iag eller min afledne
Broder kunnat bortgifva och hvaraf hvarcken jag eller min
Broderson få något. Alt hvad iag vunnit är ettusende dahl.
s:rmts lön, som blifver svarande emot vid pass en ottondede!
af min andel uti den eftergifne kronofordringen, hvilken allena
besteg sig til mer än femtiotusende plåtar. Min Broderson
deremot har fädt platt intet, om den förmån, iag nu för
honom söker, att blifva gratis introducerad afslås; men hielper
icke denne öma consideration, så måste väl iag betala för
honom, ty han äger platt intet. Och då har iag nog giordt skäl
för den förmån att i tvenne riksdagar, om iag lefver, få sitta
på Riddarehuset som baron.
Någon egen förtienst vågar inför Högl. R. o. A. jag likväl
härvid åberopa mig, som synes kunna förvärfva mig den förmån
att utan afgift få på famillens vägnar intaga säte ibland
friherrarne, nemligen at hafva varit kanske den enda, som
1765 års riksdag uti Kammaroeconomiedeputationen bevakade
R. o. A:s Privilegier och med mine memorialer värckade,
att R. o. A. ännu har kanske två tredjedelar af sitt frälse fritt,
hvilket annars gådt förlorat, om den tilämnade reduction fädt
hafva framgång. Detta kostade mig då, att min egen angelägenhet
den riksdagen blef nedlagd och oafhulpen. Skall iag
nu ytterligare sätta til af mitt egna lilla förråd, derföre att
iag sökt giöra kronan först genom eftergift af min fordran
och sedan Högl. R. o. A. uti Privilegiernes bevarande en så
essentielle tienst? Det kan ej öfverensstämma med den rättvisa,
billighet och det ädelmod, som altid prydt Högl. R. o. A:s
beslut. Jag fördristar altså att på det ömaste recommendera
denne ansökning så mycket mera, som min Broderson, hvilken
är caput familiae, deraf drager nyttan och iag icke kan gå
in uti att han med någon afgift derföre må graveras.
Hr Billberg yttrade, att han icke haft sig bekant, att
384 1770, febr. 1. Ätten Gripenstierna.
Frih. Gripenstierna varit en förmur för R. o. A:s Privilegier;
om han varit den enda, ansågo han värckeligen en sådan
tienst för stor och Frih. Gripenstierna förtient af all R. o. A:s
erkientsla. Men då blir det för liten belöning att få introduction
gratis. Derföre ville han ej eller, att R. o. A. på det sättet
skulle i sådant fall visa sin erkientsla utan skilja introductionsfrågan
ifrån hvad Frih. Gripenstierna kan hos R. o.
A. annars hafva gjordt sig förtient af, och påstod derföre, att
om Gripenstiernske famillen utan afgift skall ibland friherrerne
introduceras, så bör alla hädanefter vederfaras samma
rätt.
Frih. von Essen unnade gierna famillen och Frih. Gripenstierna
ett rum ibland friherrarne men bekende uprigtigt,
att han icke korn ihåg hans förtienster i Kammaroeconomiedeputation.
sidstl. riksdag, hvarföre han derom önskade sig
närmare uplysning, innan han deröfver kunde yttra sig. Han
vore för öfrigit så mycket mindre emot at famillen utan afgift
måtte blifva introducerad, som, då de herrarne kunnat för att
erholla friherrenamn gifva bort store och reele fordringar hos
kronan, det ägnade R. o. A. att vara genereuse och eftergifva
den lilla fordran, som för introduction skulle riddarehuscassan
tilfalla.
Hr Gref. och Fältmars k. giorde väl häruppå proposition
til bifall uppå Riddarehusdeputationens memorial. Men
den besvarades med Ja och Neij.
Hr Billberg påminte, att det vore afgiordt hos R. o. A.,
när famillen blef baroniserad, att den likväl skulle behålla
på Riddarehuset sin förre nummer och sitt rum. Och yrckade
än vidare sitt förre påstående, att om denne famillen utan afgift
introduceras, så borde sådant hädanefter ske med alle.
Frih. Bunge, Sven: Uti Riddarehusordningen finnes
väl en sådan författning, att introduction må icke beviljas,
när någon adelsman blifvit försatt uti friherreligt eller friherre
uti grefveligt stånd, men den har endast sitt afseende
uppå när utur en famille någon gren blifvit uphögd men de
öfrige grenar skulle förblifva vid den förr innehafde nummern,
ty derigenom kunde hända, att famillernes antal ökades
inom sielfva Riddarehuset. Deremot när famillens flyttning
icke gifver anledning til någon sådan förökelse, så hade
introduction merendels altid varit tillåten, hvaruppå exempel
finnes uti grefvelige ätten Lövenhielm, som flyttades ifrån fri
-
Ätterna Gripenstierna och Lagerfelt.
385
herrenummern, friherrelige ätterne Ridderstolpe, Lantingshaussen,
Gerdeschiöld med flere, och samma beskaffenhet är
med denne ätten, om den flyttas ibland friherrarne, efter ingen
Gripenstierna mer existerar, som kan bibehålla den förre
Hummern ibland Adeln.
Hr von Nackreij tilstyrckte, att Riddarehusdeputationens
memorial måtte bifallas, ty sorn denne famille cederat
til Kongl. Maij :t och kronan så anseenlige fordringar och derföre
utan någon afgift blifvit af Kongl. Maij :tt uphögd til friherrestånd,
den omyndige, som är caput familise, ej eller bör
betungas med någon sådan utgift i sitt nuvarande oförmögne
tilstånd, så vore billigt, att R. o. A. genereusement eftergåfvo,
hvad som för introduction kunde ridderhuscassan tilflyta.
Hr Gref. och Fältmarsk. giorde häruppå än en gång
proposition til bifall, hvilken med Ja besvarades, undantagandes
af Hr B i 11 b e r g, som förklarade, att han ville, det alle
hädanefter på samma sätt måtte gratis få blifva introducerade,
hvaröfver han begärte proposition eller votering, hvilket
han ej cederade, så framt han ej blefvo ensam.
Hvärvid upkom nu någon rörelse, som likväl genast afstadnade,
utan att någon mera förklarade sig vara af samma
tancka som Hr Billberg.
Hr Linderstedt, Eric: Som nu casus är inne, att Hr
Billberg synes vara den enda, så lärer han foga sig til det beslut,
alle öfrige af R. o. A. samtyckt.
Häremot giordes ingen påminelse.
Blef altså Riddarehusdeputationens betänkande ang:de friherreintroduction
för ätten Gripenstierna utan någon afgift
til riddarehuscassan antecknadt uti protocollet såsom bifallit.
6. Riddarehusdeputation anmälte uti memorial af den 31 Lagerfeltske
Januarii sidstl., att Kammarherren Carl Gustaf Lagerfeldt up- ^auction™
vist ifrån Kongl. Cancellicollegio bevis deröfver, att Hans ibland fri
Ti
prrsm p
Kongl. Maij :t nådigst förunt hans framlidne fader, Prsesidenten,
Landshöfdingen och Riddaren af Kongl. Nordstjerneorden
Hr Gustaf Adolph Lagerfeldt friherrediplome, daterat den
7 November 1766, i följe hvaraf Kammarherren anhollit, såväl
å egne som dess äldre Broderssons vägnar att undfå introduction
såsom friherre och til den ändan uti riddarehuscassan
insatt den vanlige introductionssumman sexhundrade daler
s:rmtt jemte tvåhundrade dahl. s:rmts äreskänck.
Och som af adelige ätten Lagerfeldt n:o 344 ej flere finnas
386 1770, febr. 1.
Ätten Uggla.
Capitistvisten
uti adelige
ätten
Uggla.
än framledne Hr Prsesidentens barn, sonesonen Frih. Israel
Lagerfeldt, ännu omyndig, och redan bemälte Kammarherre
Frih. Carl Gustaf Lagerfeldt, så att genom denne flyttning
famillernes antal på Riddarehuset icke ökas, så tilstyrcker deputationen
bifall upå denne ansökning.
Proposition begärtes, blef giord och med Ja besvarad.
Hr Wachschlager, Gust., begärte väl, att i anseende
till Hr Praesidentens långlige och trogne tienster hans barn
måtte utan afgift erholla denne introduction, i synnerhet sedan
sådant för Friherrar Gripenstierna blifvit beviljadt.
Men härtil svarades Neij.
7. Uplästes Riddarehusdeputationens memorial af den 19
Julii sidstl. år, hvaruti deputationen 1 :o utreder den tvist om
capitisrättigheten, som ifrån längre tider varit emellan grenarne
af adelige ätten Uggla n:o 100 på Riddarehuset, och i
anseende til flere anförde skäl antager, att ordningen emellan
de tvistande hufvudgrenarne bör vara 1 :mo Jöran Ugglas
gren såsom ägare til slägtens stamgods Påarp, 2:o Jacobs
gren, 3:o Claes gren 4:o Johan Claessons gren och 5:o Hilldebrand
Claessons Uggla eller den värmeländske grenen, följackteligen
att Jöran Ugglas gren tilhörer capitisrättigheten uti
famillen.
2:o. Yttrar sig deputation öfver Hof jägmästaren Hr Knut
Ugglas hos R. o. A. anförde och till deputationens förklaring
remitterade besvär deröfver, l:o att han blifvit dömd ifrån
capitisrättigheten utan at få tilfälle förut upte alle sine skäl,
och 2:o att oacktadt han efter föregången lottning vid 1765
års riksdag fädt intaga på Riddarehuset säte för famillen och
äfven denne riksdag af Riddarehusdirectionen dertil blifvit
antecknad, så hade likväl Riddarehusdeputationen i anseende
till sitt tagne beslut uti capitistvisten, oansedt första månaden
efter riksdagens början var förfluten, som til anteckningar
är öppen lämnad, uteslutit Hof jägmästaren Uggla och
beviljat Lieutenanten Hr Georg Uggla såsom härstammande
af den förste eller Jöran Ugglas gren anteckning, fastän icke
bemälte Lieutenant utan Capitainen Hr Isaac Uggla vore den
äldste af grenen och altså som caput att anse.
Deputationen förklarar öfver det första, att Hof jägmästaren
Uggla haft tre år och sedermera under nu sidst påstående
riksdag flere veckor öppne lemnade att inkomma med sine
bevis, innan deputationen tagit detta sitt beslut, utan att
Ätterna Uggla och Pistolkors.
387
hvarcken han eller de öfrige tvistande grenar kunnat upgifva
flere skäl och documenter än de redan ingifne.
Och öfver det andra åberopar sig deputationen ett R. o. A:s
beslut af den 4 Maii 1765 uti enahanda casus som denne, då
R. o. A. resolverat angående Stålhanskeätten, att enligit 3 §
uti Riddarehusordningen Commendeurcapitain Carl Stålhanske
för sin gren skulle få intaga famillens säte på Riddarehuset,
ehuru han ej vore den äldste af grenen, och underställer
deputationen alt detta R. o. A:s ompröfvande.
Frih. Grönhagen förklarade sig så mycket mera ense
med deputationens yttrande uti detta mål, som det värckeligen
varit hans tancka, då han vid 1765 års riksdag var ledamot
uti Riddarehusdeputationen.
Men Hr Gyllensvahn, Hr Boije och Lieutenanten
Hr Carl Gustaf Uggla begärte detta på bordet.
8. Föredrogs Riddarehusdeputationens memorial af d. 29 CapitisrätJulii
1769 ang:de capitisrättigheten för adelige ätten Pistol-adeHge^tten
kors n:o 321. Pistolkors n.
OOI
Deputationen förmäler, att tvisten i synnerhet hvälfver
emellan Johan Pistolkors gren, af hvilken Lieutenanten vid
Artilleriet Hr Adam Pistolkors härstammar, och Jörans gren,
ifrån hvilken Fändricken Hr Adam Johan med sin broder Hr
Otto Vilhelm Pistolkors leda sitt ursprung; att uppå de af
Jörans gren framtedde bevis Riddarhusdeputationen sidstl.
riksdag tilerkiendt samma gren capitisrättigheten, men sedan
Hr Adam Pistolkors såsom ättelägg af Johans gren sig
deröfver hos R. o. A. besvärat med begäran att få upte de
skäl, som hans grens rättighet bestyrcka, och R. o. A. i slutet
af riksdagen öfverlemnat til Riddarehusdirectionen att
denne jemte flere dylike tvister afgiöra; så har bemälte direction
uppå flere skäl förklarat Johans descendenter berättigade
till primogenituren i famillen. Desse skäl voro i synnerhet,
att af Riksarchivi handlingar befinnes, det Joban Pistolkors
allaredan år 1651 den 29 Augusti varit capitain och
gift man, då Abraham Pistolkors, hvilken efter den å andre
sidan åberopade Regementshofslagaren Malebergs vittnesmål
jemte Jöran skulle hafva varit de äldste bröderne, fädt recommendation
1651 den 13 och 14 Augusti till arméen såsom
Drottning Christinas page, att af arohivi handlingarne äfven
en märckelig skillnad befunnits vara emellan de omtvistade
bröderne Johan och Jörans avancementsår; att Johan allare
-
388 1770, febr. 1. Ätten Pistolkors.
Bergquist
vill trycka
voteringssedlame.
dan 1669 blifvit commendant i Halmstad, hvilke sysslor den
tiden icke gierna gåfvos utan till gamle och fönfarne officerare;
att han år 1671 redan såsom gammal och åldrig man
trädt utur tiensten samt att han således år 1697, vid hvilken
tid Måleberg varit uti Abraham Pistolkors tienst, redan efter
all liknelse kunnat hafva varit död, så att Malebergs vittnesmål,
sorn endast kiendt Jöran och Abraham Pistolkors, hvilke
bodt i Finland, på intet sätt minskar vissheten af de skäl,
som bestyrcka, att en honom obekant och äldre broder Pistolkors
kunnat gifvits, hälst Johan med sin gren synes altid
hafva uppehållit sig på svenske sidan.
Deputationen öfverlämnar detta til R. o. A:s decision med
den förklaring derjemte, att deputationen för sin del antager
Riddarehusdirectionens yttrade tancka såsom den, der med
sanningen och följackteligen rättvisan närmast synes öfverensstämma.
Uppå skedd proposition bifölls, hvad Riddarehusdeputation
i så måtto tilstyrckt.
Hvaröfver följande extractum protocolli upsattes och utfärdades.
S. d. Sedan noga blifvit öfvervägade alle å ömse sidor anförde
skäl uti tvisten om capitisrättigheten i adelige famillen
Pistolkors n:o 321, huruvida densamme borde tilhöra Hr Johan
eller Hr Jöran Pistolkors desendenter, beslöt R. o. A. att
tilerkienna Hr Johan Pistolkors ätteläggar primogenituren
framför Hr Jörans gren, så att Lieutenanten vid Artilleriet Hr
Adam Pistolkors bibehålles vid säte och stämma för famillen,
til dess hans afledne Broders ännu omyndige Son hinner til
den ålder, att han såsom caput familise sielf kan detsamma
intaga.
9. Hr Billberg; Mig har blifvit berättat, att Graveuren
Bergquist, som stuckit kopparplåtarne til de tryckta Ja- och
Neij sedlar, som hos R. o. A. vid voteringar brukas, ehuru
han erbjudit sig, likväl i början af denne riksdagen icke fädt
trycka desse sedlar. Denne lilla rättigheten tyckes honom likväl
tilkomma framför en kortmakare, sorn dertil skall blifvit
denne gången brukad, att när han stuckit plåtarne, så bör
han ock få giöra aftrycket; anholler derföre, att Bergquist
hädanefter praeferablement framför andre må bibehållas vid
att få trycka voteringssedlarne.
Ätten von Vicken.
389
Häröfver förklarades väl, att när Bergquist en gång fädt
sin betalning för de graverade plåtarne, så hade han ingen
mera pretention utan direction borde äga rättighet att med
desse Riddarehusets plåtar låta trycka voteringssedlarne, der
man kunde få det giordt för bästa kiöp, hvilket vore ett oeconomicum,
som R. o. A. icke borde blanda sig uti.
Men Hr Billberg insisterade och utbad sig att derom
få ingifva ett memorial.
10. Riddarehusdeputationens memorial af den 2 Augusti Ang:de ätten
1769 angående den adelige ätten von Vicken n:o 830 uplästes v°^ät7ochnS
häruppå. stämma på
Deputationen förmäler sig hafva funnit, att för detta Rhuset.e
Landshöfdingen uti Elfsborgs län Hinric von Vicken af Konung
Carl XI blifvit ansedd som svensk adelsman och ensam
efter högstbemälte Konungs bref af d. 1 September 1675 til
introduction på Riddarehuset anmäld, utan att något i samma
bref eller uti räkenskaperne för den tiden, då Hr Hinric
von Vicken betalt introductionspenningarne, om hans broder
Otto Wolfgang von Vicken, ifrån hvilken de nu varande
Herrar von Vicken härstamma, nämnes; att bevisligit vore,
det bemälte Landshöfdinge Hinric von Vicken icke lemnat
vid sin dödstima någon manlig posteritet, hvarföre ville slutas,
at de nu existerande Herrar von Vicken voro af en ännu
ointroducerad gren och följackteligen icke kunde äga säte
och stämma ibland R. o. A. Deputationen går väl in uti de
considerationer, som Hr öfverstelieutenanten Johan Evert
von Vicken på famillens vägnar andragit och i anseende til
hvilke han begärer att med introductionssummans erläggande
få stadfästa den rättighet til säte och stämma på Riddarehuset,
som han och hans förfäder alt ifrån Landshöfdingen
von Vickens död uti mer än någre och sextio år oqvalt innehaft
och redan för längre sedan kunnat erhålla, om det varit
dem kounnogt, att denne omständighet felats, hvarvid såsom
praejudicat åberopas det, som beviljades uti samma casu
framledne Landshöfdingen Abraham Piper vid 1746 års riksdag;
men deputationen vågar icke, sedan förordningen af d.
21 December 1762 emot ytterligare introduction numera utkommit,
att häruti något tilstyrcka.
Härvid uplästes äfven ett af Hr öfverstelieutenant von Vicken
ingifvit memorial, hvaruti han med flere skäl söker bevisa
sin anhållan, att adelige ätten von Vicken måtte oqvalt
390 1770, febr. 1—3. Carlskölds vapenbok.
bibehållas vid den nummer och säte på Riddarehuset, sorn ätten
uti mer än 70 år innehaft.
Hr de Frese, Otto Henrik1, begärte detta på bordet.
Afledne 11. Föredrogs Riddarehusdeputationens memorial af den
rådets6P*ehr ^9 sidstl. Januarii, hvaruti anmäles afledne Cancellierådets
Carlschiöids Pehr Carlschiölds arfvingars ansökning, att det värck, innepenbok
och hållande samtelige famillernes vapn i koppar stuckne, som
dess inlösan-bemälte Cancellieråd i lifstiden skal efter R. [o.] A:s åstun(tohuset^an-
^an hafva utgifvit och för hvilket han ej allenast tilsatt störsgående.
te delen af sin egendom utan ock nödga [t] s i riddarhuscassan
låna trettiotuseende dahl. kopp:rmt, så att alt det arf,
han lemnadt sine ännu små och omyndige barn, bestodo uti
denne bokens förlag, måtte af Riddarehuset inlösas, hvarigenom
Riddarhuset äfven kunde komma til sin betalning af sin
ofvan berörde fordran och de omyndige barnen erholla någon
hielp till nödig upfostran med mera.
Riddarhusdeputationen yttrar sig häröfver och hemställer,
om icke det i riddarehuscassan giorde trettiotusende dahl.
kopp:rmts lån måtte blifva derigenom betalt, att de graverade
kopparplåtarne emottages af Riddarehuset för samma
summa i betalning, hvilke utom kopparens värde efter ett
medelmåttigt pris synas svara i värde deremot, hälst de skola
vara så väl conserverade, att de för framtiden utan att behöfva
retoucheras kunna tiena til ny uplaga.
Men hvad inlösen af de af detta värck i sterbhuset ännu
befintelige exemplar til et antal af 900 stycken angår och
hvilket skulle fordra en summa af 108 000 dahl. k:rmtt, om
hvart exemplar skulle efter det derå af sterbhuset hittils satte
värde räknas til etthundradetiugu dahl. kopp:rmt, så kunde
deputationens vid riddarehuscassans nu varande svaga tilstånd
dertil icke styrcka, så framt R. o. A. ej skulle vilja åtaga
sig att ännu i fyra år continuera med den årlige afgift af
frälseegendomar af capita och extra capita, sorn annars med
innevarande 1770 års slut kommer att uphöra, hvarigenom
då ändamålet kunde vinnas och derjämte, att hvar f amilie
kunde sedermera få inlösa ett exemplar af detta värck för
trettiosex daler kopp:rmtt samt den fond til en adelig oadettskolas
inrättning, som länge varit tilämnad och til hvars
början Hr Generalmajoren och Commendeuren Rudbeck
1 Rättat från förlagans: Friedr.
Carlskölds vapenbok.
391
skänckt sextusende daler kopp:rmt, med öfverskottet af desse
inflytande medel ökas, så att denne inrättning innom få
år kunde komma att taga sin början. Hvilket likväl deputationen
til R. o. A:s godtfinnande öfverlemnar.
Jemte detta uplästes ett af Hr Otto Ernst Boje ingifvit memorial,
hvaruti han tilstyrcker, att kopparplåtarne til detta
värck, hvilke icke böra vara uti private händer, af riddarhuscassan
måtte emottagas såsom full betalning för det lån, som
til värckets understöd utur samma cassa skedt; att exemplaren
af Vapenboken nu genast bland Riddarhusets ledamöter
utdelas och Carlschiöldske arfvingarne genom extractum protocolli
försäkras om betalning å 120 d:r kopp:rmtt exemplaret
af de medel, som genom riddarhusafgiften af frälsehemmanen
inflyta, hvilken afgift til den ändan ännu må continuera.
Äfvenväl uplästes memorial af Hr von Christiersson, Eric
Vilhelm, sorn tilstyrckte bifall uppå åfvanberörde Hr Bojes
memorial.
Men Hr von Frese, Otto Henrik1, begärte detta
altsammans på bordet.
12. Sluteligen börjades väl med att upläsa Riddarehusdeputationens
utlåtande angående den af Riddarehusdirectionen
ingifne riksdagsrelationen och de omständigheter, deputationen
funnit nödige vid hushållningen med det mera innom
Riddarehuset böra iackttagas. Men som redan förmiddagen
merendels var förleden och klockan emot ett, så upskiöts
härmed til nästa plenum, så att R. o. A. åtskildes för denne
gången, innan detta hant til slut läsas.
År 1770 den 3 Februari i.
Lördag.
Efter skedt anslag til oeconomiskt plenum sammanträdde
R. o. A. kl. 9 förmiddagen.
Enligit R. o. A:s önskan intog Hr Grefven, Fältmarskalken,
Riddaren och Commendeuren af Kongl. Maij :ts Orden Axel
Fersen ordförandestället.
1. Företogs nu och uplästes Riddarehusdeputationens memorial
af d. 31 Januarii innevarande år angående såväl den
1 Rättat från förlagans: Friedrich.
Betänckande
om riddarhusärender.
392 1770, febr. 3. Genealogierna.
Om genealogiemes
renskrifning.
til deputationen remitterade Riddarhusdireotionens riksdagsberättelse
isom de flere mål och ärender rörande ordningen
och hushållningen vid Riddarehuset, med hvad sorn til dess
förbättrande lända kunde, samt deputationens tanckar deröfver,
hvilket alt var uti särskilte §§ författat, som följer.
1 §•
Angående Riddarehusdirectionens använde möda och omsorg
att enligit R. o. A:s vid sidstl. 1765 och 1766 års riksdag
tagne beslut besörja, att alle geneologier, sorn för hvar f.amille
til Riddarehuset inkommit, måtte blifva uti vist och
lika format renskrifne och inbundne, hvilket deputationen
funnit til största delen vara värckstält. Deputationen anmärcker
dervid den möda och nit, som en Riddarehusdirectionens
ledamot, Hr Landshöfdingen och Commendeuren af Kongl.
Maij :ts Nordstjerneorden Frih. Daniel Tilas, härvid behagat
hafva ospard, samt huru mycket han med sin outtröttelig®
arbetsamhet och sine mångfalldige insigter lättat directionens
och äfven under nu påstående riksdag deputationens
möda att utreda åtskillige uti ätterne upkomne genealogiske
tvister, sorn han och genom sin omsorg bidragit, at Riddarhusets
genealogiske samlingar blifvit ökade med en samling
efter afledne Secreteraren uti Riksarchivo Åkerstein och det
för långt lindrigare penningar, än Riddarhusdeputation vid
sidstl. 1766 års riksdag utsatt til denne genealogiske samlingens
inlösande och således ej kunnat förmoda, nemligen för
900 dahl. kopp:rmtt. öfver de beslut, Riddarhusdirectionen
tagit vid utredandet af åtskillige tvister emellan grenarne uti
famillerne om rättigheten til säte och stämma för famillen,
yttrar sig deputationen för sin del vara beredd att dem bifalla,
men sorn deras fastställande uppå R. o. A. sielf ankommer,
så har deputationen dem alle uti ett särskilt betänckande
sammanfattat, hvilket deputationen altså sig åberopar. Äfvenväl
de betänckanden, som deputationen redan ingifvit, öfver
sådane ifrån R. o. A. remitterade eller af förre riddarehusdirectioner
outredde lämnade tvister. Och tilstyrcker deputation,
att Riddarehusdirectionen måtte anmodas fullfölja
med detta arbete til nästa riksdag, så at alt sådant i det närmaste
då kan hinna vara til slut bragt. Att lätta directionens
möda uti detta arbete har väl R. o. A. tillåtit directionen att
vid förelagt vite kunna ifrån famillerne infordra de nödige
Carl von Schönfelt.
393
uplysningar, som saknas; men när de begärte underrättelser
ändå icke inkommit och vitet varit nog svårt, om icke omöijeligt,
att kunna få ut, så föreslår deputation, att Riddarhusfiscalen
må hålla ricktig annotation öfver de förelagde vitén
och, ifall någon skulle försummat att förklara sig, så mycket
hos honom städt, och ej eller skulle kunna förmås att erlägga
det vite, hvartil han sig förfallen giordt, så bör pligten
af honom infordras näst instundande riksdag och famillen
dessförinnan icke njuta anteckning ibland R. o. A. Af hvilke
böter då hemfalla riddarhuscassan tvåtredjedelar samt entredjedel
Riddarhusfiscalen.
Vidare omförmäler deputationen, huruledes Hofjunckaren Ammanuenoch
Ammanuensis vid Riddarhuset Hr Carl von Schönfeldt schönfelt
att giöra til nöijes den åstundan, R. o. A. låtit förmärcka re- ang:de hans
dan 1760 års riksdag, vid ledige stunder utarbetat och på Dito^lUvér
trycket utgifvit en ny handmatrikel, efter ingen sådan altse- andre riddardan
1731 utkommit, innehållande denne matrikel såväl alle huscantzlist>
uppå Riddarhuset introducerade ätters namn och korteligen
deras ursprung som ock de förändringar alt in til närvarande
tid, sorn sig med dem tildragit; finnandes deputationen,
att bemälte Hofjunckare fulleligen giordt sig förtient af det
beröm och det lilla understöd til tryckningen af 600 dahl.
kopp:rmt, som Ridderhusdirectionen honom lämnat, och tilstyrcker,
att som det hans syssla hittils åtföljande namn af
ammanuensis voro aldeles ovanligt, om ej vid bibliothequen,
der giöromålen likväl voro helt andre än de, sorn denne Rensten
vid Riddarhuset åtfölja, at Riddarhusdirectionen altså
må för honom utfärda riddarhuscantzlistfullimagt.
Vid detta tilfälle upviste Hr Grefven och Fältmarskalken
ett exemplar af Hr von Schönfelts utgifne handmatrikel,
hvaraf han giordt en skånek til Riddarhuset, tilläggandes
att den skicklighet, Hr von Schönfeldt vid ännu unge
år visat uti alle honom anförtrodde giöromål förtiente att
hos R. o. A. förvärfva honom ynnest och att varda recommenderad.
Häruppå giorde väl Hr Jerlström påminnelse, att R.
o. A. ville bevilja Hr von Schönfelt försäkran att komma til
den oancellistsysslan, som Hofsecreteraren Otto Friedrich
Engelcrantz vid Riddarhuset nu innehafver, när den blifver
ledig.
Men Hr Grefven och Fältmarskalken förklarade,
394 1770, febr. 3. Riddarhuset.
huru det ej gierna låto sig giöra at bevilja survivancer; dock
voro han försäkrad, att om Hr von Schönfeldt fortforo på det
sätt, sorn han hittils giordt uti flit och skickelighet, så kunde
ej annat hända, än att han derigenom förvärfvade sig den
oryggeligaste visshet att af Höglofl. R. o. A. til befordran varda
ihågkommen.
Häruppå giorde Hr Grefven och Fältmarskalken proposition
til bifall uppå den nu upläste 1 §, som med Ja besvarades.
2 §.
Riddarhus- Gillar de af Riddarhusdirectionen fogade anstalter til byggbyggnaden.
na(jens fullföljande och fullbordande vid Riddarhuset och föreslår,
att den norre porten på huset uti en emot den öfrige
byggnaden svarande architecture äfven må giöras färdig,
hvartil Kongl. Maij :ts Byggningsembete lärer behaga att gifva
dessein; at til förekommande af eldsvåda, sorn genom det
skorstenarne på västra sidan öfver Riddarhussalen ligga up
i vinden emellan och uppå trävärcke, lätteligen kan existera,
föreslår deputation uti Secrete Utskåttsförmaket en kakelugn
med fyra rör, i förmodan att ingen eldgnista då kan tränga
sig så upp i högden, att den skulle hinna til vinden.
K[onung] Angående giutningen af Konung Gustafs den l:stes statue
^statut;611 pedestre, som första gången den 1 Maii 1768 misslyckades,
berättar deputationen sådan anstalt vara giord, at den nästinstundande
Martii ofelbart kommer at giutas ånyo och sedan
uppå sin redan färdige marmorpiedestal i sommar varda
upsatt samt derefter af Konstnären Hr Archveque blifva sisslerad,
så att vid nästa riksdag förmodeligen denne statue med
alle sine prydnader kan vara färdig.
Hr Pehr Vid detta tilfället påminner deputation om ett R. o. A:s
^^Gyilero* f°r flere riksdagar tilbakars tagit beslut att låta giuta bröstcreutz
bröst- bilderne af framledne Landshöfdingen och Landtmarskalcbiider.
ken garon pebr Ribbing samt afl:e Lagmannen Gyllencreutz
at på tienlige piedestaller uppå Riddarhussalen å ömse sidor
om landtmarskalcksbordet upsättas. Och hemställer deputation,
om icke den förre, som redan i modell af Konstnären Hr
Archeveque skall vara färdig, må genast varda giuten utan att
afbida den senare, som i brist af något tillförlåteligit originalportra-it
ännu icke kunnat modelleras.
Öfver denne § giorde Hr Grefven och F ältmarskalken
proposition till bifall, som med Ja besvarades.
Lantmarskalksporträtt. Kadettskolan. 395
3 §•
Angående värckställigheten af R. o. A:s beslut att få på Landtmar.-  Riddarhuset alle Herrar Landtmarskalkernes portraits hem- sktraits°r"
ställer deputationen, sedan de ännu lefvande herrar, sorn varit
landtmarskalikar, samt flere af de aflednes descendenter
låfvat at vilja skiäncka sine egne och förfäders portraits til
Riddarhuset, om icke de återstående, sorn föga kunna blifva
flere än högst 10 til 12 stycken, måtte genom Riddarhusdirectionens
försorg och på Riddarhusets kostnad varda efter
gode originaler afcopierade.
Hvilket uppå skedd proposition bifölls.
4 §•
Den tilämnade inrättning af en adelig cadetteschole förmå- Adel. cadetler
siig deputationen i brist af fond icke hafva kunnat värck- tescholanställa
hittills; utom de af Hr Generalmajoren och Commendeuren
af Kongl. Svärdsorden Hr Thure Gustaf Rudbeck 1766
såsom då varande landtmarskalck skänckte 6 000 dahl. k:rmt
finner väl deputationen, att framledne Riksrådet Baron Carl
Carlsson Gyllenhielm dertil donerat hemman, belägne i Småland
och Calmare låhn, men sorn de år 1756 blifvit försålde
til Hr öfversten och Riddaren Carl Rappe och detta kiöp af
R. o. A. vid 1766 års riksdag ytterligare blifvit faststält, så
hemställer deputation, om icke denne köpeskilling eller åtminstone
en del deraf, hvilken deputationen oimförmäler stiga
til 30 000 dahl. kopp:rmt men R. o. A. påminte sig utgiöra
36 000 dahl. k:rmt, som befaltes skulle uti protocollet antecknas
och i documentet ändras, kunde ifrån riddarhusmedlen
af skilj as och på särskilt räkning emot interesse uti Banquen
insättas och sammanslagne med de af Hr Generalmajoren
Rudbeck skänckte användas til en frucktbar fond för
denne skola.
Uppå skedd proposition bifölls detta.
5 §•
Til följe af kongl. Tryckfrihetsförordningen tilstyrcker äf-R. o. A:s proven
deputation, att det förbehåll, R. o. A. vid sidst]. 1766 års ^yckas^
riksdag giordt emot tryckning af R. o. A:s protocoll och handlingar,
måtte undanrödjas, så att desse pleniprotocoller och
handlingar, hvilke icke kunna innehålla något, sorn hemligit
26—620616
396 1770, febr. 3. Riddarhusdirektörerna.
Riddarhusdirecteurernes
honorarium.
Riddarhusmedlen
ang: de.
Riddarhusdirectionens
och Riddarhuscammererarens
möda med
riddarhusalgiften.
vara bör, måge, då derom ansökning giöres, få extraderas til
tryckning.
Proposition giordes och § bifölls.
6 §•
Berättar deputation, at enligit 1693 års beslut, hvilket
aldrig blifvit af R. o. A. förändrat eller uphäfvit, herrar riddarhusdirecteurernes
honorarium tilförene varit långt mera
tilräckeligit än uti desse senare åren, ehuru directionens möda
och omsorg på mångfaldigt sätt sig ökat. Och hemställer
derföre, at 1693 års resolution angående herrar directeurernes
årlige honorarium må dem til hela sin vidd til godo komma.
Hvilket uppå giord proposition bifölls. Och utfärdades häröfver
til Riddarhuscontoiret följande extractum protocolli:
I anseende til de månge och tilökte ärender, som i desse senare
åren förökat Riddarehusdirectionens möda och omsorg,
hvarunder herrar riddarhusdirecteurerne likväl icke fädt til
godo njuta mer än en del af det årlige honorarium, sorn R. o.
A. vid 1693 års riksdag dem tillagt, bifölls, att 1693 års R.
o. A:s resolution ang:de herrar riddarhusdirecteurernes honorarium
borde bemälte herrar i hela sin vidd til godo komma.
Ut supra.
Om riddarhusmedlen och deras förvaltning intygar deputationen,
at dermed ordenteligit tilgådt, ehuru det varit nästan
omöijeligit at hitintil kunna få interesserne och än mindre
capitalen indrefne af de penningar, sorn til private blifvit
utlånte.
8 §•
Vid upbörden af den bevillning, sorn R. o. A. sig åtagit at
af säterier och frälsehemman samt för hvar adelig mans person,
som fyldt 20 år, betala årligen i 4 år, finner deputationen,
att Riddarhusdirectionen öfver vanligheten blifvit sysslosatt
med att reglera methoden til räkenskaperne i alle låhn, vid
alle stater och regementer, sorn det ock anseenligen ökat riddarhusbetieningens
arbete. Men i synnerhet Riddarhuskammarerarens
vid de vidlyftige räkenskapers reviderande ifrån
Riddarhusavgifter.
397
22 län, utom någre och 50 särskilte ifrån alle kongl, collegier,
stater och regementer årligen, hälst denne revision ej aflupit
utan mångfaldige anmärckningar vid snart hvarje räkning,
hvaröfver correspondance upkommit och förklaringar uppå
förklaringar ofta måst infordras, utom det att riddarhushufvudboken
derigenom blifvit mångdubbelt ökat. Deputation
tilstyrcker, att som detta arbete, utom hvad Riddarhuscammereraren
annars åligger uti sin vanlige syssla att bestrida,
är mer än en man kan medhinna, det måtte derföre Riddarhuskammereraren,
Kammarrevisionsrådet Kirstein, bestås
för de fyra åren, beräknade ifrån och med 1768, då upbörden
och redogiörelsen tog sin början, til och med 1771, då
med denne afgifts incassering lärer afstadna, i skrifvarehielp
årligen 900 dahl. k:rmt samt för honom sielf i discretion
900 dahl. k:rmt på det sätt, att skrifvarehielpen quartaliter
för Kammarrevisionsrådet Kirstein utassigneras men discretion
honom årligen tildelas vid den tid, då han med riddarhushufvudbokens
afslutande för samma år til ända hunnit.
Hr Gref. och Fältmarskalken giorde proposition
til bifall, som med Ja besvarades.
Och utfärdades häröfver följande extractum protocolli till
Riddarehuscontoiret:
I anseende til den möda och det arbete, som för Riddarhuskammereraren,
Kammarrevisionsrådet Kirstein, så anseenligen
blifvit förökadt genom den afgift, som R. o. A. sig åtagit
att årligen i 4 år til Riddarhuset betala och om hvilken, så
hvad incasseringen som redogiörelsen vidkommer, honom i
synnerhet åligger att draga försorg, beslöt R. o. A. att bestå
bemälte Kammarrevisionsråd 900 dahl:r k:rmt årligen i skrifvarehielp
för desse 4 åren, beräknade ifrån och med 1768, då
denne upbörd tog sin början, til ock med 1771 års slut, då
förmodeligen med incasseringen af denne afgift lärer afstadna,
samt dessutom i discretion för honom sielf 900 dahhr
k:rmt årligen. Kommandes skrifvarehielpen at quartaliter för
bemälte Kammarrevisionsråd utassigneras men discretion at
årligen honom tildelas vid den tid, då han med riddarhushufvudbokens
afslutande för hvarje år kan hinna vara färdig.
Ut supra.
398 1770, febr. 3. Riddarhusmedlen. Säterier.
9 §•
Riddarhus- Med förvaltningen af Riddarhusets medel finner deputatiomya\tningÖr
nen> det förhållits enligit 1731 års förordning, så att alle
influtne penningar blifvit för Riddarhusets räkning i Banquen
insatte och derifrån genom assignationer underskrefne
af en directeur, Riddarhussecreteraren och Kammereraren
uttagne; att den beviljade riddarhusutgiften, sedan densamma
för alla fyra åren fädt inflyta, skall giöra en vacker fond,
förmodar deputation, och ehuru ganska mycket til kostnaden
uppå Riddarhusets nybyggnad derifrån afgådt, likväl
kunna giöra en behållning af 300 000 dahl. kopp:rmt, inberäknade
de äldre capitaler, >som hos private ännu innestå.
Men deputationen finner tillika, att denne fond bör giöras
fruktbar genom utlåningar, dock på det sätt att R. o. A. för
nu och framdeles må stadga, det inga lån i Riddarhusets cassa
hädanefter måge erhållas utan på underpant, sorn är säker,
samt ograverad fastighet i städer eller på landet.
Uppå skedd proposition bifölls äfven denne §, hvaröfver
följande extractum protocolli utfärdades.
Riddarhus- På det riddarhuscassan framdeles må kunna bibehållas uti
eljTutlånas s'n fu^a styrcka och ej genom gäldenärers oförmögenhet elutan
emot ler vidlyftige tvister och rättegångar förtäras, beslöt R. o. A.
af™ graverad nu oc^ framtiden, det inge lån utur riddarhuscassan häfastighet.
danefter måge kunna erhollas utan emot säker underpant
samt ograverad fastighet i städer eller på landet; hvilket hrr
riddarhusdirecteurerne til efterrättelse vid alle sådane ansökningars
bevilgande, som nu och framdeles kunna giöras
om låns erhollande, genom utdrag af protocollet lämnas skulle.
Ut supra.
10 §.
Säterier, som Ehuru Kongl. Maij :t i nåder försäkrat R. o. A. uppå den
afä°£sälse underdånige anhållan, som vid riksdagen 1766 blifvit giord,
att vilja hålla hand öfver R. o. Ars Privilegier, så att den delen,
sorn angår säteriers och frälseägendommars besittning
af ofrälse män, icke måtte förbytas eller vidare sträckas, än
densamme i bokstafven lyder, så har likväl deputationen icke
funnit, det någon kongl, förordning derom utkommit. Deputationen
tilstyrcker derföre, att hos Kongl. Maij :t i under
-
Sköldebrev och vapenplåtar.
399
dånighet må anhollas om en förordnings utfärdande häröfver.
Proposition giordes och besvarades med Ja.
11 §•
Som deputationen funnit, at åtskillige så äldre som nyare
familier underlåtit at til Riddarhuset ingifva afskrefter af sine
skjöldebref, äfven för åtskillige familier saknas deras vapneplåtar,
hvilke uti Riddarhussalen böra vara upsatte, så har
deputationen låtit giöra en förteckning öfver sådane felande
skjöldebref och vapneplåtar, hvilken til hvars och ens underrättelse
är uti Riddarhuscancelliet framlagd, och hemställer,
om icke hvar på Riddarhuset introducerad ätt, som ännu icke
ingifvit sin vapneplåt eller afskrift af sitt skiöldebref, bör
detsamma innan nästinstundande riksdag til Riddarhuset inleverera
samt vid anteckningen bevis deröfver upte, om säte
och stämma för famillen skall kunna beviljas.
Hr Leijonanckar påminte, att månge familier gåfvos,
sorn icke ägde mer sine skjöldebref och altså icke vore
i stånd at upfylla denne skyldighet; voro likväl nog hårdt,
0111 de derföre skulle blifva excluderade ifrån säte och stämma
på Riddarhuset.
Frih. Kagg anförde jämväl, at skiöldebrefven genom
krig, eldsvådor och flere sådane oförmodade händelser kunnat
förekomma.
Hr Gref. och F äl t mar sk.: Til de, sorn således före
kommit,
torde uti Riksarchivo finnas tilgång att utur registraturet
få afskrifter, men kunna de där ej erhollas, så är
alt nog, om hufvudman inlemnar skrifteligen, det skiöldebref
vet är förlorat, och derjemte bevis, att icke något uti
Riksarchivo kan erhollas; men hvad vapneplåten vidkommer,
bör en hvar kunna skaffa densamma, såvida han äger
signete med sitt vapen uti.
Frih. Tilas: § är otvifvelagtigt af högsta nytta för re
dighets
skull i en framtid och bör derföre bifallas. Afseendet
kan härmed icke så mycket vara på de äldre liderne, ty för
deni finnas både sköldebrefven och vapneplåtarne i det närmaste,
utan syftar detta mäst på de nyare familier, sorn sedan
detta regeringssättets början 1719 blifvit introducerade
men ännu icke ingifvit til Riddarhuset hvarcken det ena el
-
Afskrifter af
skiöldebrefven,
dito
vapneplåtar
ingifvas till
Riddarhuset.
400 1770, febr. 3. Sköldebrev. Vapenplåtar.
ler det andra, och för dem kan ej felas utvägar att skaffa sig
diplomen och äfven vapnet, målat på plåten.
Frih. Rehbinder: Så mycket nyttigare är denne författning
och lättare att värckställa, som det altid tilhör ättens
hufvudman att hafva skjöldebrefvet i sin vård och åtskillige
dermed, at de äro deraf innehafvare, velat bevisa deras
hufvudmannarätt i famillen.
Hr Modée kunde icke gå in uti at den, som innan nästa
riksdag ej till Riddarhusarchivum inlemnade afskrift af
sitt skiöldebref eller sin vapneplåt, skulle vara ifrån säte och
stämma på Riddarhuset excluderad. Straffet voro ej proportionerat
emot förseelsen, ty mången hade uti krig, andre på
resor utomlands, där de ofta pläga föra med sig skiöldebrefven
för att legitimera sig, andre genom eldsvåda förlorat det,
och Riksarchivum torde jämväl genom flyttningar och andra
händelser vara derangerat för visse år, så att originalet ej
mer kan där igenfinnas.
Hr Gref. och Fältmars k.: När sådant bevisas, så kan
väl icke straffet äga rum. Men om exclusion ifrån säte och
stämma skulle synas för hårdt, så kan ju någon annan slags
pligt sättas i stället, hvarigenom famillerne förbindas att uttaga
hos Kongl. Maij :t sine diplomer. Det har i senare tiden
i synnerhet så blifvit negligerat, att månge [n] sedan 1719 nobiliterad
och introducerad ätt icke äger mer än konungens
resolution. När famille sedan går ut, hvem skaffar då dipplomen?
Detta har handt med famillen Frih. Gerdeschiöld; den
är nu utdöd. Emedlertid har kronan förlorat derigenom chartse
sigillataeafgiften, Vadstena krigsmanshus och äfven Adelige
Jungfrustiftet sin inkomst.
Frih. Sparre, Carl, gillade betänckandet, det medför
icke att ju den, sorn kan upte laglige förfall, hvarföre
han ej kan skaffa sin diplome, må befrias för pligt, emedlertid
är det et godt klemm för alla andra, sorn kunna men
hittils hafva negligerat att uttaga sine skiöldebref, så att de
härigenom giöra sig mera måne derom. Hade intet R. o. A.
satt ett sådant klemm för den, som ej inskaffar innom viss
tid sin genealogie, så hade väl aldrig med det arbetet hunnits
så långt, sorn det nu är. Det gifves visserligen familier, för
hvilke skiöldebrefven genom händelser, sorn ej kunnat undvikas,
äro förkomne; men när de sådant uti directionen anmäla,
så blifva de ju härifrån efter ali rättvisa undantagne
Sköldebrev och vapenplåtar.
401
och Riddarhusdirectionen lärer ej undandraga sig att häruti
giöra justiee.
Hr Gref. och F ä 11 mars k.: Afseendet är väl i synnerhet
på de yngre slägter, sorn ännu ej kunnat vara utsatte för
så månge tidernes skiften och händelser men ibland hvilke
månge aldrig tagit ut diplomet. Jag kunde nämna utom Gederschiöld(!)
famillen Söderhielm, Cronhielm med många flere,
som torde vara af sådan beskaffenhet men för hvilke det
icke blifver svårt att skaffa sig sine skiöldebref och hvilke
genom detta kunde härtill förmås.
Hr S i 1 f v e r h i e 1 m ville väl medgifva, att vapneplåtarne
kunde inskaffas, men aldrig äro nu alle familier i
stånd at anskaffa sine skiöldebref, utan voro detta ett medel
at stänga alle de gamle famillerne ifrån Riddarhuset; hvarken
visste han, om Silfverhielmske famillens adelsbref mera
existerade, eller påtogo han sig at anskaffa det; protesterade
altså emot denne § och begåfvo sig icke från samma protest
utan votering.
Hr Gref. och F ältmarsk.: Kanske R. o. A. skulle behaga
giöra det undantag, at när famillen visar skiöldebrefvet
vara uti krig, genom eldsvåda eller dylik oundvikelig händelse
förkommit, så unda[n]tages den ifrån hvad § tilstyrcker?
Hr Silfverhielm: Uti min famille är det förkommit,
uti archivi handlingar fins det så mycket mindre, sorn på
den tiden för snart 200 år sedan uti Cancelliet förmodeligen
icke varit samma ordning at förvara handlingar som nu för
tiden, huru skall iag då skaffa det eller bevis deröfver, att
det är bortkommit.
Hr Schildt förklarade äfven, att hans famille förlorat
sitt, och trodde icke, at direction borde få den magten att
derföre utesluta honom ifrån Riddarhuset, att lian eij kunde
anskaffa sitt skiöldebref.
Hr Linderstedt, Eric: Att häruti förekomma hos
Riddarhusdirectionen all arbitrage kunde icke directionen påläggas
at utur Riksarchivo utlösa afskrifter af alle de skiöldebref,
som saknades, samt begära bevis öfver dem, som icke
funnos; kostnaden för hvar copia bör sedan famillen ersätta
riddarhuscassan, innan den till säte och stämma får blifva
antecknad. De diplomer, som Archivum intygade hälst af de
äldre ej finnas där, kunde då famillen ej påläggas at anskaffa,
utan vöre et sådant betyg tilräckeligit att befria famillen
402 1770, febr. 3. Sköldebrev. Vapenplåtar.
ifrån alt vite. Men de yngre och efter 1719 introducerade familier,
som ej utlöst sine diplomer, borde ifrån Riddarhuset
excluderas, til dess de sådant fullgiordt, ty kronans inkomst
deraf skulle annars gå förlorad. Vapneplåtarne, sorn felas,
kan Riddarhnsdirection låta giöra färdige och famillerne
sedan betala kostnaden, innan de få anteckning nästa riksdag.
Hr Lagersvärd instämde deruti, att det ej borde
lämnas til Riddarhusdirectionens ompröfning, huruvida en
famille kunde anskaffa sitt förlorade skiöldebref eller ej utan
att et skrifteligit intygande ifrån Riksarchivum, att deplomen
ej finnes, är det enda, sorn bör antagas såsom lagligt
bevis til förfall. Vapneplåtarne voro billigt att hvar famille
borde anskaffa, ty det kan låta sig giöra, såvida ingen famille
finnes utan at äga sitt vapn i sigille, men vitet borde
icke vara exclusion utan penningeböter.
Hr Tersmeden, Carl: Om R. o. A. förena sig dermed,
att alle sedan 1719 introducerade familier böra i Kongl.
Maij :ts Cancellie utlösa sine skiöldebref, så tror iag, det är
både billigt och kan låta värckställa sig. De äldre famillerne,
när de ifrån Riksarohivo inskaffa til Riddarhusdirectionen
bevis, att deras diplomer ej finnas i handlingarne, så böra de
vara frie ifrån vidare tiltal. Men plåtarne kan hvar famille
praestera, och altså synes Riddarhusdeputations tilstyrkande
derom vara billigt.
Hr Gref. och Fältmars k.: Hvad vapneplåtarne angår
synes, som ingen dissensus voro; kanske R. o. A. derföre bifaller
Riddarhusdeputationens tilstyrkande i den delen?
Hr Lagersvärd: Allenast med den förändring, att i
stället för uteslutande ifrån säte och stämma blifver satt
penningeböter, trettio daler silfvermynt eller mera, och att
ändå vapneplåten bör lefvereras.
Hr Jerlström förenade sig härmed, han kunde ej gifva
bort famillernes lagligen förvärfvade rättighet til säte och
stämma, dertill trodde han sig icke äga magt.
Hr Haeger flycht, N., deremot biföll betänckandet
såsom nyttigt och nödvändigt att erholla ordning. Han sågo
icke, att ju det vite af säte och stämmas förlust äfvensåväl nu
kunde påläggas, som då R. o. A. beslöte, at genealogierne
skulle vid samma vite innom en viss föreskrefven tid ifrån
hvarje famille införskaffas, hvilket genom en kongl, förord
-
Sköldebrev och vapenplåtar.
403
ning utfärdades och hvaröfver noga blifvit hand hållit, ehuru
det ofelbart kostat mera möda och besvär att skaffa desse
genealogier, än det kan kosta att skaffa vapneplåtarne och
skiöldebrefven.
Frih. Grönhagen kunde eij gå in uti att bifalla betänckandet,
ty det medförde flere inconveniencer. De äldste
familier, sorn 1625 formerade Riddarhuset och låttade om sine
säten, lära näppeligen vara försedde med någre skiöldebref,
och knapt finnes i Riksarchivo tilgång til dem, som för
den tiden varit utfärdade men sedermera förkommit.
Uti flere familier, der tvist om capitisrättigheten existerat,
har ofta händt, att skioldebrefvet blifvit undangiömt eller
kanskie förstört af den, emot hvilken det hade kanskie tienat
til bevis, om det framkommit; i sådan händelse är det förlorat
och ovisst blifver, om uti Riksarchivo något original
dertil finnes. Det skulle vara hårdt, om familTen och den aldeles
oskyldige hufvudmannen derföre skulle mista säte och
stämma; § bör altså häruti ändras, sådane omständigheter
giella såsom laga förfall, att famillens skiöldebref ej kan inkomma,
men den, som utan ett sådant förfall icke innom
nästa riksdag ingifver afskrift af sitt skiöldebref, pligta tiugu
daler silfvermynt för försummelsen och ändå vara skyldig
vid dubbelt vite att innom förelagd viss tid detsamma
ingifva.
Hr Hasenkampff fant äfven, att uteslutande ifrån
Riddarhuset voro för stort vite. Ty säte och stämma ibland
R. o. A. på riksdagar voro en svänsk riddersmans yppersta
rättighet, hvilken aldrig borde kunna honom ifråntagas, då
han en gång blifvit introducerad, utan med sielfve adelskapet
och således endast genom ransakning och dom enligit
Adelige Privilegierne. Men då han togo detta undan, ville han
derföre icke, att ett för litet vite skulle påläggas dem, som
försummade att ingifva sine skiöldebref och vapneplåtar, ty
då slumrades det bort. Projecterade derföre trettio daler silfvermynts
vite för den, sorn dermed inan nästa riksdag icke
inkommer, och derjemte att han ej blifver til säte och stämma
antecknad, innan han detta fullgiordt.
Hr von Böhn [en], Ludvig, bad, at man icke
skulle blanda bort frågorne; här vore nu endast proposition
giord om vapneplåtarnes inskaffande, och det kunde altid
vid förlust af säte och stämma föreläggas. En hvar har sitt
404 1770, febr. 3. Sköldebrev. Vapenplåtar.
vapen, och vil han eij låta måla det, så må han väl vara ifrån
Riddarhuset utstängd.
Hr Leijon» [n] ekar ville icke bifalla exclusion, ty
vapenplåten kan af riddarhuscassan inlösas och sedan kostnaden
jemte vitet, så stort i penningar som R. o. A. behagar
utsätta, af den försumlige utsökas.
Hr Linderstedt, Eric, biföll detta, Ridderhusdirection
kan kundgiöra en tilräckelig tid, innom hvilken de
böra vara inlämnade, sedan låta måla de öfrige och ingen anteckning
beviljas, förrän Riddarhuset fådt sine utlagde penningar
igen.
Hr Lagersverd antog äfven denna tanckan; tiden,
innom hvilken de böra ingifvas, kunde vara till nästa riksdag
vid 30 dahl. s:rmts vite; försummas det, uttages pligten
och förelägges vid 100 dahl. srrmts vite den försumlige att
inom en månad inskaffa vapneplåten, och så kan pligten
ökas efter omständigheterne men ingen exclusion. Att ingen
måtte skylla på okunnoghet, kunde Riddarhusdirection nu
genast låta sätta uti Inrikestidningen kundgiörelse derom
med förteckning öfver alle de vapneplåtar, sorn felas.
Hr Gref. och Fältmars k. giorde häruppå proposition:
Bifaller R. o. A., at hvar på Riddarhuset introducerad och
ännu lefvande famille, som icke ännu ingifvit sitt vapen med
färger målat uppå en kopparplåt uti den storlek och format
som de, hvilke redan finnas på Riddarhussalen upsatte, bör
sådant hafva fullgiordt inom nästkommande riksdag vid trettio
dahl:r s:rmts vite samt vara förbunden att vid etthundrade
dahl. s:rmts vite inom en månad derefter hafva sin vapneplåt
til Riddarhuset inlefvererat.
Proposition besvarades med Ja.
Häruppå frågade Hr Gref. och Fältmars k.: Bifaller
R. o. A. att härom kundgiöres uti allmänne tidningarne och
att förteckning derjemte införes uppå alle de introducerade
familier, för hvilke vapneplåtarne uti Riddarhuset saknas.
Detta besvarades äfven med Ja.
Hr Gref. och Fältmars k. fortfor häruppå: Nu lärer
R. o. A. behaga utlåta sig öfver den andra omständigheten
angående skiöldebrefvens inlämnande til Riddarhuset. Frågan
torde lättast uplösas, om R. o. A. lämnar alle de äldre
familier och endast utlåter sig, om icke de familier, som sedan
1719 blifvit nobiliterade och introducerade, böra vara
Sköldebrev och vapenplåtar.
405
förbundne at ingifva authoriserade af skrif ter af sine skaldebref;
ifrån den tiden synes väl icke vara den minsta svårighet
att få copian uti Riksarchivo, om originalet skulle vara
förkommit; skulle deremot de gifvas, som ej löst ut sine
skiöldebref, så är det en deras skyldighet at sådant giöra.
Och må man väl säga, att den, som eij vill utlösa sitt skiöldebref,
synes sätta så litet värde på Kongl. Maij :ts nåd och
den förmån att vara ledamot af Svea Rikes Ridderskap och
Adel, så att man utan samvete kan gifva honom exclusion
ifrån Riddarhuset.
Hr Linderstedt, Eric: Enär frågan endast är om
de sedan 1719 nobiliterade och introducerade famillers skiöldebref,
så kunna de, som ännu ej blifvit utlöste, utan svårighet
erhållas uti Kongl. Maij :ts Cancellie; altså må en förteckning
giöras öfver alle de, som ifrån den tiden saknas,
samt efter denne förteckning Riddarhusdirectionen lösa ut
copierne i Cancelliet samt sedan få sin betalning vid nästa
anteckning, hvarefter ingen af dem, sorn icke uttagit sin diplome,
må blifva till säte och stämma antecknad, innan han
skaffar sig det.
Hr Lagerbielke fant detta ganska billigt, då det ej
sträckte sig til äldre introducerade familier än sedan 1719.
För alle introducerade, som hade skiöldebref, voro ingen svårighet
att ifrån 1719 få uti Riksarohivum sådane copier;
och de, som aldrig uttagit skiöldebref, kunde derigenom förbindas
att med sådane sig förse.
Frih. Sparre, Carl, fant väl billigt, att för alle sedan
1719 nobiliterade och introducerade familier borde af skrifter
af deras skiöldebref finnas uti Riddarhusarchivo; men
att belasta riddarhuscassan med förskott dertill och direction
med omsorgen at lösa ut desse copier uti Riksarchivo,
deruti kunde han ej finna sig. En särskilt betient skulle behof
vas att besörja detta och en större penningesumma torde
af riddarhuscassan få förskiutas at utlösa desse skiöldebref,
som sedan efter hand först kunde blifva indrifven men på
hvilken emedlertid Riddarhuset förlorade sin ränta. Voro
altså ordenteligast och lättast, om hvar famille drogo försorg
att anskaffa denne afskrift af sitt skiöldebref.
Hr Hasenkampff påminte, att hans förfäder, innan
de satte sig ned uti Sverige, varit nobiliterade och ej fädt något
skiöldebref i Sverige utan endast Kongl. Maij :ts resolu
-
406 1770, febr. 3. Sköldebrev. Vapenplåtar.
tion att blifva naturalisérade. Således kunde han ej eller utur
Riksarchivo anskaffa någon svensk konungs skiöldebref.
Hr Gref. och F ä 11 m a r s k. trodde ej, att denne författning
kunde hafva sitt afseende på äldre utländske adelige
familier, som af Svea konungar endast blifvit naturaliserade,
utan uppå dem, sorn sedan 1719 af konungen i Sverige blifvit
nobiliterade och sedan här fädt introduction på Riddarhuset.
Hr Lagersverd frågade, huru det skulle förhållas,
om någon sådan svensk famille bevisar sig hafva begärdt sin
diplome men icke kunnat uti Cancelliet få ut densamme.
Hr Gref. och Fältmars k.: En sådan har ju sökt at
fullgiöra alt, som uti dess förmåga varit, och lärer altså ej
kunna ansees efter denne författning.
Frih. Grönhagen begärte at få veta, om härunder
äfven förstods friherrebref. Han trodde ej, at hans förfäder
uttagit något friherrediplome.
Härtill svarades Ja och att författningen skulle sträcka sig
til alla sedan 1719 af svenske konungar, vare sig til grefligt,
friherreligit eller adeligt stånd uphögde familier, hvilke såsom
sådane på Riddarhuset blifvit introducerade.
Ytterligare frågade Frih. Grönhagen, om någon af
famillen, då vapneplåt och skiöldebref ej voro til Riddarhuset
ingifvit utan famillen i anseende härlil ifrån Riddarhuset
utestängd, skulle få låf att sitta för en annan famille såsom
fullmägtig?
Hr Gref. och F ältmarsk. ansåg icke det vara möijeligt
att, när famillen ej får sitta, någon af samma famille
skulle få sitta för fullmagt och således äga mera rättighet,
än famillen ägde.
Frih. Pe ehlin fant betänckeligt att bifalla, hvad Riddarhusdeputation
föreslagit, och att ifrån säte och stämma
utestänga en hel slägt, för det att ättemannen antingen voro
utur stånd eller ock försummat utlösa och ingifva sitt skiöldebref.
För en fattig och kanske omyndig voro det en dryg
och kienbar kostnad att nu utlösa ett sådant skiöldebref i
Kongl. Maij :ts Cancellie; en förmyndare torde kanskie hvarcken
hafva hug eller råd dertil; mången kan hafva gifvit sig
sitt diplome vid något tillfälle, en annan hafva tagit det med
sig utrikes för att legitimera sig, hvarigenom det sedermera
förkommit, utan flere omständigheter, som härvid concur
-
Sköldebrev och vapenplåtar.
407
rera; var altså af den tanckan, att dermed varliga borde förfaras
och saken nogare påtänckas, innan något beslutas, på
dett en hvar måtte hafva tid och rådrum att taga sine meseurer.
Hr Hasenkampff yrckade, att sorn han[s] familie
blifvit i Sverige naturaliserad och derföre ej hade undfådt
annat än Kongl. Maij :ts resolution deröfver, så ansågo han
sin familie såväl i rådsprotocollen sorn uti R. o. A:s handlingar,
då famillen introducerades, vara tilräckeligen legitimerad
och ville ej blifva besvärad med att nu utlösa något
adelsbref.
Frih. Tilas: Den förevarande fråga kan icke angå sådane
familier, sorn blifvit naturaliserade; deras diplomer
måste nödvändigt vara äldre än sedan 1719, och då de i Sverige
blifvit naturaliserade, har ej den methoden varit, att de
fädt nya adelsbref. Derföre är här endast afseendet uppå de
familier, som böra vara försedde med kongl, svenske diplomer,
efter de af svenske konungar blifvit nobiliterade.
Härmed instämde de öfrige herrarne enhälligt.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Den oreda, at flere, i
synnerhet de yngre famillers diplomer saknas, lärer deraf
härröra, at mången, sedan han fädt Kongl. Maij :ts nådige
resolution på adeligt stånd, låtit sig dermed åtnöija, aldrig
uttagit något diplome och på den upviste Kongl. Maij :ts nådige
resolution erhållit sin introduction här; för en sådan
eller hans efterkommande lärer vara svårt at nu prsestera
något diplome, hälst om resolution är utfallen uti Högsalig
Drottning Ulricas eller Konung Fredrichs regementstid. Innan
desse diplomer utur Kongl. Maij :ts Cancellie utlämnas,
bör utom cancelliegebuhr och chartse sigillatse äfven andra
afgifter, såsom til Krigsmanshuset, Adelige Jungfrustiftet,
chartse sigillatserecognitionen vara betald; alt detta hafva de
undvikit, som icke utlöst sine diplomer; men sorn hvarcken
kronan eller andre värck böra på sådant sätt förlora uti sine
inkomster, så må den författning tagas, at ingen hädanefter
kan beviljas introduction, innan han utlöst sitt diplome och
med behörige quittencer bevisar sig hafva betalt alle afgifter;
hvaröfver Riddarhusfiscalen bör åligga att vid tienstens
förlust hålla noga hand.
Att utesluta ifrån Riddarhuset den famille, som innan nästa
riksdag ej skaffar in sitt skiöldebref, är väl nog hårdare,
408 1770, febr. 3. Sköldebrev. Vapenplåtar.
än at straffet kan sägas svara emot förbrytelsen. Penningeböter
för en sådan försummelse synes giöra tilfyllest, och
kunna desse böter giöras dryga, til exempel 200 daler s:rmt
för den famille af de sedan 1719 nobiliterade och introducerade,
hvars skiöldebref innan nästkommande riksdag icke
finnes vara til Riddarhusarchivum inlämnade.
Frih. von Essen: Att skaffa ordning på Riddarhuset
samt hos R. o. A. deruppå tyckes det, som Riddarhusdeputationen
nu föreslagit, syfta; att sådant är både nödigt och
nyttigt, derom synes icke vara någon dissensus hos R. o. A.
utan endast om sättet att vinna ändamålet. När nu alle äldre
och för 1719 nobiliterade familier undantagas, äfvenväl
de utländske ätter, sorn i Sverige blifvit naturaliserade, så
tyckes ingen fara existera, att ju det öfrige kan bifallas; men
likväl i stället för exclusion at i stället hvar famille ålägges
vid et drygt penningevite at inskaffa sitt diplome til Riddarhusarchivum;
vårdslöshet hos förfäder eller den, sorn blifvit
nobiliterad, at ej taga ut diplomet bör och kan ej kasta tvifvelsmål
på famillens rättighet at sitta på Riddarhuset. Derföre
utsätt pligten til 300 dahlrr s:rmt eller mera, mine Herrar,
för den, som ej ingifver sitt skiöldebref innan nästa riksdag,
öka den til dubbelt, om han längre dröijer, och lägg til,
att han ej må få antecknas til säte och stämma, om han tredskas,
inan han skaffat skiöldebrefvet el:r erlagdt pligten, men
excludera icke någon famille ifrån sin laglige och yppersta
rättighet, för det han försummat en omständighet, sorn ej
kanske städt uti hans magt at fullgiöra. Ty beviser han sedermera
sine förfall, så bör han få böterna igen men kan
aldrig återfå den tid, sorn han af sitt säte och stämma på
Riddarhuset varit i mistning.
Hr Gref. och Fältm ars k. giorde häruppå proposition:
Bifaller R. o. A., att de sedan 1719 af Svea konungar nobiliterade
samt på Riddarhuset introducerade familier, hvilkas
skiöldebref innan nästinstundande riksdag icke äro i copia
til Ridderhusarchivum ingifne, böra pligta trehundrade
daler s:rmt och, ifall de eij betalas, eij få låf at komma på
Riddarhuset, inan de pligten erlagdt.
Detta besvarades väl med Ja, men Frih. Grönhagen,
sedan han yttrat sig nögd med den föreslagne penningepligten
i stället för exclusion, utbad sig närmare förklaring, om
icke de familier, hvilke endast fädt sine resolutioner af Drott
-
Sköldebrev och vapenplåtar.
409
ning Ulrica eller Konung Fredrich underskrefne, vare sig til
adeligt stånd och värdighet, friherre eller grefve och på sådane
resolutioner blifvit introducerade utan at någonsin behöfva
uttaga diplomerne, nu voro tilräckeligen legitimerade
och hade fullgiordt detta R. o. A:s beslut, enär de gåfvo in
afskrifter af desse resolutioner.
Men härtil svarades Neij.
Frih. Grönhagen insisterade vidare: Min stamfader
blef baroniserad af Kongl. Maij :t, då han var i fält och intet
cantzlie fants, sorn kunde utfärda något diplome, altså har
famillen icke annat ån resolution och den bör gälla.
Hr Lagersvärd: Den bär så mycket mindre gälla,
som en hvar sedan 1719 nobiliterad, til friherre- eller grefvestånd
befordrad famille har haft tilfälle att få ut sin diplome,
och om han det ej begärt, bör få hos Kongl. Maij :t renovation
derpå, enär han sig derom i underdånighet anmäler.
Kronan bör jemte flere publique inrättningar av sådane diplomer
hafva sin inkomst, altså är det en skyldighet at lösa ut
skiöldebrefvet och står ej i R. o. A:s magt at dispensera ifrån
denne skyldighet eller nu gifva bort någon kronans inkomst.
Hr Gref. och Fältmars k. understödde detta. At gifva
bort någon kronans inkomst lärer icke ett stånd ensamt kunna
giöra, R. o. A. aldra minst nu, sedan riksdagen är slutad.
Altså lärer ingen af de sedan 1719 nobiliterade kunna här få
dispence ifrån att taga ut sine skiöldebref, när efter lag och
författningar det är ifrån äldste tider ålagt såsom en skyldighet;
när kronans och flere inrättningars inkomster derpå
äro funderade, när ingen utaf de öfrige familier, sorn på Riddarhuset
äga säte och stämma, derifrån blifvit frikallade, så
bör en sådan famille bära et lika onus med dem för att njuta
en lika iförmån.
Frih. Sparre, Carl, styrckte detta äfven med sitt bifall
och ansåg diplomen såsom det enda och reelaste document,
hvarigenom famillen blifvit stadfästad uti den förmån,
som Kongl. Maij :t genom resolution behagat en sådan famille
tillägga; hvarföre ock et sådant document bör utur
Cancelliet utlösas och de afgifter derföre betalas, som uti
förordningarne pålagde äro. De månge familier, som redan
giordt en sådan kostnad och varit laglydige, skulle annars
genom sin laglydnad icke hafva förvärfvat sig mera förmån
än den, som åsidosatt sin skyldighet.
410 1770, febr. 3. Sköldebrev. Vapenplåtar.
Adelige
famillers
namn få ei;
Hr Bilberg förklarade sig nögd med hvad Riddarliusdeputation
tilstj^rckt, då det sker med den förändring, att
skyldigheten ej sträcker sig längre tilbakars än til de sedan
1719 nobiliterade och introducerade familier samt att i stället
för exclusion penningevite förelägges. Den enda svårighet,
han dervid fant, voro, huru de familier, sorn på 1720-  och 1730-talet fädt resolutioner men nu först komma at taga
ut sine skiöldebref, skulle blifva i stånd at anskaffa stamfädernes
meritelistor, som likväl uti sMöldebrefven böra stå
införde.
Hr Gref. och F ältmarsk. giorde nu ånyo proposition:
Bifaller R. o. A., att alle familier, hvilke sedan 1719 blifvit
benådade med svenskt adelskap, friherre- eller grefvevärdighet
samt i anseende dertil vunnit på Riddarhuset introduction
men ännu icke til Riddarhusarchivum inlämnat bevittnade
afskrdfter af sine skiöldebref, böra innom nästkommande
riksdags början dem til Riddarhuset ingifva vid trehundrade
daler silfvermynts vite för den, sorn sådant försummar;
och sedan ny tid vid fördubblat vite blifvit förelagd, den,
som ytterligare dermed fördröijer eller undandrager sig at
erlägga de böter, til hvilke han redan giordt sig förfallen, ej
må tillåtas säte och stämma på Riddarhuset, innan skiöldbrefvet
inkommit och böterne blifvit betalte.
Detta besvarades med Ja.
Frih. Grönhagen begärde at få veta, om af den ätt,
som således ej kan blifva antecknad, någon kunde få såsom
fullmägtig sitta för en annan famille.
Hr Gref. och Fältmars k. ansåg som en naturlig fölgd,
att så länge hela ätten icke för egen nummer kan blifva antecknad
til säte och stämma, så ägde väl ingen ättelägg mera
rättighet för en annan famille, än han kunde hafva för sin
egen.
Ytterligare proponerade Hr Gref. och F ältmarsk.:
Bifaller R. o. A., att hädanefter ingen på Riddarhuset kan
blifva introducerad, förrän uti Kongl. Maij :ts Cantzlie skiöldebrefvet
är utlöst och deraf til Riddarhusarchivum en bevittnad
afskrift ingifven med bevis, att alle erforderlige afgifter
äro betalte?
Detta besvarades med Ja.
Häruppå fortfors med upläsandet af den återstående 12 §
uti Riddarhusdeputationens betänckande, hvaruti deputatio
-
Adliga namn. Riddarhusdirektör.
411
nen tilstyrcker, at til undvikande af flere oredor i framtiden uptagas af
den författning, som redan är giord, må blifva förnyad, att an bafvl0™
de hädanefter adlade icke utan Kongl. Maij :ts specielle til- adlade,
stånd måge få behålla sine förre namn, vare sig med eller
utan den brukelige tillsatsen af von, utan vare förbundne at
välja sådane, som äro skiljacktige ifrån andre adelige famillers,
ej eller hädanefter tillåtas någon at i anseende til nära
slägtskap med andre utgångne adelige släckter uptaga eller
adoptera någon sådan ätts namn och bruka detsamma för
eller efter sitt egit famillenamn.
Detta bifölls.
2. Företogs ånyo det i sidste pleno upläste Riddarhusde- Frih. Adelputationens
memorial med förslag til riddarhusdirecteur i darhusdhecstället
för Hr Riksrådet, Riddaren och Commendeuren af teur i stället
Kongl. Maij :ts Orden von Stockenström och hvartill depu- törr^[e1^lyks'
tationen föreslår öfverintendenten samt Commendeuren af stocken
ctpnrn
Kongl.
Maij :ts Nordstierneorden Baron Adelcrantz.
Hr Linderstedt, Eric, förklarade sig icke hafva
något at påminna vid deputationens förslag; men ingressen
til memorialet, hvaruti förmäles, att Hr Riksrådet Stockenström
föranlåtit deputation till detta förslag genom det bemälte
Herre förklarat sig i anseende til de mångfaldige vigtige
giöromål, hvilke honom såsom rådsherre åligga, icke
kunna uti directionen längre qvarblifva, ville Hr Linderstedt
icke gilla, ty en Riksens Råd trodde han aldrig kunna vara
med detsamma riddarhusdirecteur.
Hr Gref. och Fältmars k.: Utan at behöfva gå in uti
en fråga, som kan leda til vidlyftigare ventilation, tordde
R. o. A. genast kunna komma ifrån detta, om iag får giöra
proposition öfver det, som nu egenteligen är ämnet, nemligen,
bifaller R. o. A. Riddarhusdeputations memorial i anseende
til den utnämde riddarhusdirecteuren.
Denne proposition blef giord och med Ja besvarad. Och
utfärdades häröfver följande utdrag af protocollet.
Sedan Riksrådet, Riddaren och Commendeuren af Kongl.
Maij :ts Orden Högvälborne Hr Eric von Stockenström i anseende
til det höga och vicktige rådsembete, han bekläder,
numera icke kunde äga tilfälle at såsom ledamot uti Högloft.
Ridderhusdirectionen längre biträda, så beslöt R. o. A.
att updraga det efter välbemälte Herre ledige rum ibland si
27—620616
-
412 1770, febr. 3. Carlskölds vapenbok.
Carlschiöldske
vapneboken
ang: de.
ne herrar riddarhusdirecteurer åt Öfverhåfintendenten och
Commendeuren af Kongl. Maij :ts Nordstierneorden Hr Baron
Carl Friedrich Adelcrantz, hvarvid han kommer at åtnjuta
det honorarium, sorn för en ridderhusdirecteur af ridderhusmedlen
anslagit är. Ut supra.
Ex protocollo.
3. Det uti sidste pleno upläste Riddarhusdeputationens
memorial företogs nu ånyo angående
1 :mo ett af Cancellierådet Pehr Carlschiöld i lifstiden utgifvit
värck, innehållande samtelige svenske på Riddarhuset
introducerade famillers vapen i koppar stuckne;
2:o ett lån stort 30 000 dahl. k:rmt, som han dertil af riddarhuscassan
erhållit, och
3:tio et förslag, om R. o. A. til en hielp för bemälte Cancellieråds
uti nog knappa vilkår efterlämnade Enka och barn
ville inlösa exemlaren af detta vapnevärck, som ännu skola
finnas til et antal af 900 stycken uti sterbhuset, at då den
beviljade riddarhusafgiften ännu i 4 år kunde continuera,
hvarigenom tillika då et annat nyttigt ändamål skulle vinnas,
nemligen at den tilämnade adelige cadettskolan fingo af
öfverskottet begynnelsen til en så stor fond, at den således
kunde komma at taga sin början.
R. o. A. åhörde detta memorial jemte de af Hr Otto Boije
och Hr Eric Vilhelm von Christiersson ingifne, hvaröfver sig
yttrade
Hr Lagercrantz, att et så beskaffat bet älick ande sorn
det nu upläste föreföllo honom obegripeligit; det begynte
med project, at Riddarhuset ägde en fordran af 30 000 dahl:r
k:rmt uti Cantzlierådet Carlschiölds sterbhus, och slutade
med att R. o. A. ännu i 4 år skulle betala en dryg afgift til
Riddarhuset för at sätta i stånd inrättningen af en adelig
cadettskola. Hvilketdera skall man nu yttra sig öfver, antingen
afl. Cantzlierådet Carlschiölds skuld eller förslaget at
hielpa och understödja en fattig adelig ätt eller inrättningen
af en cadettskola.
Han voro beredd för sin del att villigt bidraga til alt, hvad
R. o. A. ädelmodigt ville giöra godt, men att lägga ytterligare
tunga på frälset, som redan är nog graverat, deruti kunde
han ej finna sig. Om de til vapnevärcket hörande kopparplåtar
äro värde 30 000 dahl:r k:rmt, måge de gierna tagas af
Carlskölds vapenbok.
413
Riddarhuset i afbetalning på Carlschiöldske skulden; men
icke trodde han, at et sådant värde lågo uti graveuren, hvilken
voro mindre accurate och oredig. I öfrigit voro han icke
emot att R. o. A. måtte hielpa afl. Cantzlierådet Carlschiölds
omyndige och fattige barn, om det ock vore med et sammanskott
af 50 plåtar för hvar pollet vid inskrifningen nästa
riksdag, hvaraf då cadettscholan äfven kunde få en fond;
men han påtogo sig icke 2 styfvers bevillning af frälsehemmanet,
mindre någon så stor, sorn nu utgiöres, hvilken han
ansåg disproportionerad, ty en adelsman med en liten frälseegendom
på landet betalar men den, som sitter med stora
stenhus i staden, hvaraf han drager mångfaldig revenue årligen,
går fri.
Hr Hasenkampf f: Ehuru iag ej haft tillfälle at höra
handlingarne i denne sak, ty herrarne hafva under deras
läsning varit nog muntre, är iag dock fullkommeligen praeparerad
om deras innehåll, så att iag deröfver kan mig yttra.
Det lärer i synnerhet gå ut uppå att R. o. A. må soulagera
framledne Cantzlierådet Carlschiölds Enkefru och barn såsom
et vedermäle af R. o. A:s välbehag öfver den tienst, bemälte
Cancellieråd giordt R. o. A., då han utgaf vapneboken.
Jag finner mycken billighet deruti; Cantzlierådet Carlschiöld
i lifstiden, som fant, at den af Riddarhusfiscalen sedermera
Assessoren Cedercrona utgifne vapneboken endast var i trä
stucken och derjemte at åtskillige familiers, i synnerhet de
senare tilkomnas vapen saknades, så att R. o. A:s åstundan
at få et fullständigt vapnevärck ej var derigenom vunnen,
åtog sig at fullkomna och förbättra, hvad som felades. Han
feck och dertil ett lån af riddarhuscassan 30 000 dahl. k:rmt,
men kostnaden besteg sig långt öfver och inemot 45 000
dahl:r, när värcket handt blifva färdigt, så at exemplaren ej
kunde säljas för lindrigare pris än 120 dahl. k:rmt stycket.
Denna dyrhet hindrade afsättningen och värcket blef liggande,
utgifvaren til last, hvilken emedlertid hade dervid tilsatt
en del af sin egendom och der jämte fördiupat sig i giäld.
Uti sådane omständigheter blef Cancellierådet Carlschiöld
död, lämnandes åt sin Enka och små omyndige barn intet
annat arf än plåtarne och exemplaren af detta värcket samt
derhos den för vapnevärcket åsamkade gälden.
R. o. A:s ädelmod lärer icke tillåta, at de förblifva uti ett
sådant tilstånd, hvaruti de endast råkat genom den åhåga,
414 1770, febr. 3. Carlskölds vapenbok.
deras afledne man och fader i lifstiden haft att giöra R. o.
A:s åstundan ett nöije. Jag föreslår derföre, at Carlschiölds
kostnad betalas fult ut med 45 000 dahl. kopp:rmt. Jag anser
dem berättigade dertil, efter Carlschiöld giordt kostnaden
i lifstiden icke för egen vinning eller af egit bevåg.
Derjemte förtienar en sådan hans möda R. o. A:s erkientsla,
men sedan Cantzelierådet Carlschiöld nu är död, bör samma
erkientsla tilhöra hans arfvingar och barn. De 30 000
dahl. k:rmt, sorn Carlschiöld lånt, kunde sterbhuset eftergifvas
under den titul samt hela summan, som med de förr
nämde penningar utgiör tilsammans 75 000 dahl:r k:rmt,
blifva at anse som deras förvärfvade egendom. Plåtarne böra
hemfalla Riddarhuset at i framtiden nyttias til en ytterligare
uplaga, men de redan uplagde exemplaren må sterbhuset
behålla och försälja efter behag.
Penningarne, som R. o. A. på detta sätt skulle behaga anslå
för Enkefruen och barnen, böra genast utbetalas, annars
få de deraf ej den nyttan, som R. o. A. dem unnar, och kunna
sedan genom riddarhusafgiften åter inflyta. Hvad således
kommer än vidare att betalas til Riddarhuset, kan eij
blifva så kienbart, när det hitintils utan mycken tunga utgåd
t och penningerörelsen hädanefter blifver lättare.
Jag önskar derföre och anhåller, det ville Högl. R. o. A. af
ädelmod och ömhet för de omyndige och nödlidande små
barnen, för R. o. A:s egen heder och äfven nytta så i anseende
til vapnevärcket, hvilket bör tilhöra Riddarhuset, som til
understöd för R. o. A:s egen cassa, bifalla, hvad iag vågat i
ödmiukhet föreslå.
Frih. Hamilton, Joh. Abrah.: Om det står fast,
att Cancellierådet Carlschiöld efter R. o. A:s åstundan utgifvit
vapneboken, så kan det ej vägras hans barn at få ersättning
för den kostnad, han derpå giordt. R. o. A:s ädelmod
lärer ej tillåta, att desse oskyldige skola lida och vara försatte
uti torftighet, för det deras Fader varit villig att tiena
och giöra R. o. A. nöije.
Den contribution, som härtill skulle beviljas, är så omärckelig
för hvar ock en, at R. o. A. utan kienning kunna gå in
deruti. Den rike contribuerar dertil utan afsaknad och den,
som inte äger någon frälsejord, betalar så litet, att han derigenom
icke kan säga sig förlora något.
Hr Leijonanckar förklarade sig beredvillig att bi
-
Carlskölds vapenbok.
415
falla betänckandet på det sätt, att Riddarhuset får plåtarne
til värcket emot det at afl. Cancellierådet Carlschiölds skuld
til riddarhuscassan eftergifves men Enkefruen och barnen
behålla exemplaren at giöra sig deraf all möijelig profit; då
har R. o. A. utan för mycken kienning för sin cassa visat
ädelmod; arfvingarne behålla en egendom, som, då den vändes
i penningar, kan för de omyndige blifva et hederligit capital,
och Riddarhuset får en samling af alle adelige vapen,
som kan och bör endast ifrån R. o. Ars archivum i en framtid
til efterverldens nytta och uplysning utgifvas.
Hr Linderstedt, Eric: Att Cantzlierådet Carl
schiöld
i lifstiden efter R. o. Ars åstundan och att förbättra
det af Assessoren Cedercrona i lifstiden utgifne men i trä
skurne vapnevärck låtit i koppar sticka och trycka det nu i
fråga varande; att han dertil af riddarhuscassan fädt et lån
af 30 000 dahl. krrmt men at det varit otillräckeligit utan at
kostnaden stigit långt öfver och till 44 700 dahlrr, som de i
sterbhuset ännu befintelige räkningar utvisa, dem jag haft
tillfälle att se, det är aldeles visst. En sådan kostnad har bemälte
Cantzlieråd giordt sig för att pryda et värk, som var
til R. o. Ars heder och nytta; derigenom har han tilsatt mycket
af sin egendom och lämnat den öfriga delen deraf med
gäld graverad til sine arfvingar. Skola nu desse omyndige för
sin Faders beredvillighet stadna uti mistning af arf och alt,
hvad de til education och uppehälle behöfva? Det lärer icke
vara R. o. A. värdigt att tillåta, det en adelig ätt för R. o. Ars
skull skall vara ruinerad. Derföre är i min tancka Riddarhusdeputationens
project både billigt och rättvist.
För de 30 000 dahl., som afskrifvas, får Riddarhuset alle
plåtarne, så at i en framtid Riddarhusarchivum altid kan
vara i stånd at hafva exemplar i beredskap, när de behöfvas.
De nu redan färdige exemplaren, om riddarhuscassan går i
förskått för att inlösa dem och sedan hvar famille åtager sig
att kiöpa sitt exemplar för det pris, hvartil sterbhuset dem
hittils försåldt, nemligen 120 dahl. krrmt stycket, så blifver
snart cassan åter rembourserad utan den minsta gravation
för fainillerne och de oskyldige barnen hulpne; de hafva ej
annat arf än detta vapnevärcket. Det kan äfven undgås at
belasta frälseegendommarne med någon afgift härtill, efter
den tycks vara R. o. A. mindre behagelig, utan i det ställe
vid anteckningen nästa riksdag hvar famille vara obligerad
416 1770, febr. 3. Carlskölds vapenbok.
at inlösa sitt exemplar, eller ock någon annan utväg tagas
til remboiirsement, sorn faller lättast, så at ridderhusfonden
ej graveras, ty det blifver altid rättvist och ostridigt, at Enkefruen
och de omyndige barnen böra soulageras.
Hr Gripenberg: Voro det til något nyttigt och för
R. o. A. godt ändamål, som den föreslagne contribution af
hemanen skulle ännu i fyra år continuera, skulle jag visseligen
icke vara deremot. Men at använda desse penningar
til så onyttigt, sorn detta är, då kan jag aldrig åtaga mig någon
enda fyrcks afgift.
Jag säger med flit onyttigt, på alt sätt, ty först var aldrig
afledne Cantzlierådet Carlschiöld committerad af R. o. A. att
uplägga någon vapnebok, utan Ridderhusfiscalen Cedercrona
begärte och erhölt R. o. A:s samtycke dertil för sig; han utgaf
den, sorn sagt är, i trä stucken och R. o. A. betygade emot
honom deröfver sitt välbehag, beviljade honom äfven et lån
utur riddarhuscassan til detta värck samt biföll uppå bemälte
Cedercronas anhållan, at Cantzlierådet Carlschiöld,
som förut kallades Schyllberg men nyligen af Kongl. Maij :t
blifvit nobiliterad, måtte på Carlschiöldske nummern blifva
intagen, hvilket Cedercrona förklarade sig vilja emottaga såsom
den enda belöning, han begärte, för sin med vapnevärckets
upläggande hafde möda. Att Cantzlierådet Carlschiöld
sedermera företog sig at villja utgifva denne vapnebok uti
kopparstick samt åtog sig den gäld, för hvilken Cedercrona
uti riddarhuscassan häftade emot det, at alle trädformarne
blefvo honom lämnade, det var en afhandling emellan Cedercrona
och bemälte Carlschiöld, sorn på intet sätt angick
R. o. A. Men om jag ook ville antaga, att Carlschiöld efter
R. o. A:s åstundan uplagdt detta värck, så måste mig medgifvas,
att han blifvit derföre belönt genom sin erhollne introduction
och att i den delen R. o. A. fullkomligen visat sin
benägenhet emot honom.
För det andra hvad vill väl R. o. A. hafva för nytta af et
värck, sorn med så dryg kostnad kiöpes. Plåtarne kunna ej
annat än vara förnötte, sedan inemot 2 000 exemplar blifvit
med dem aftryckte, så at antingen måste de med ny depense
renoveras eller ock blifva som ett gammalt odugeligit inventarium
liggande och af erg förtäras. Sj elfve af trycket uti
exemplaren duger ej stort, vapnen äro orediga stuckne, små
och otydelige; med et ord uplagan är så slät, at ingen vill
Carlskölds vapenbok.
417
kiöpa deraf; hvad vill man då giöra med densamme; plåtarne,
som icke duga, ergas bort och exemplaren blifva som andre
onyttige pappersbuntar liggande osålda och murckna bort,
så at R. o. A. förlora sine penningar. Til en sådan utgift skall
man likväl contribuera och betala en dryg bevillning af hvart
säterie och frälsehemman i fyra år. Det är för mycket begärt
och hvarcken bifaller jag detta project för egen person eller
skulle jag kunna försvara det för hemmavarande medbroder,
om iag gingo in i detta project.
Grefve Hammilton: Det voro icke öfverensstämmande
hvarcken med christendom eller mensklighet, om R. o.
A. skulle vilja förneka en adelig famille hielp och understöd,
när den för R. o. A:s skull blifvit utblottad; jag tilstyrcker
derföre, att Hr Linderstedts project må vinna bifall på det
sätt, at plåtarne til värcket genast af Ridderhuset emottages
i betalning för de 30 000 dahl. k:rmt, som Cantzlierådet
Caiischiöld var skyldig. Exemplaren af ridderhuscassan äfven
nu inlösas och att nästa riksdag hvar famille vid anteckningen
betalar 6 eller 8 plåtar och undfår derföre et exemplar.
Derigenom vinnes, at en hederlig famille hielpes, ett för
R. o. A. vackert och nyttigt värck stadnar, där det bör vara,
nemligen uti famillernes vård, och det alt utan någon kienning
för R. o. A. eller någon betydande mistning för dess
cassa.
Frih. Bunge, Sven: Flere skäl äro redan anförde,
som bevisa, at vi böra dedomagera afl. Cantzlierådet Carlschiölds
Enkefru och barn för den stora och dem så kienbara
kostnad, som han giordt uppå detta värck. R. o. A:s
ädelmod lärer ej kunna tillåta, at de derföre skola lefva i
torftighet och sucka efter nödig utkomst. Det är ett värck,
som är utgifvit at hedra Svea rikes R. o. A., det bör altså
finnas et exemplar deraf i hvar famille och plåtarne tilhöra
Riddarhuset at deraf, när så behöfves, kunna anskaffa flere.
Om R. o. A. altså bifaller Riddarhusdeputations betänckande
och at riddarhusafgiften ännu i fyra år får continuera, så
vinnas flere både hedrande och nyttige ändamål. För afl.
Cantzlierådet Carlschiölds omyndige barn lämnas medel at
få en anständig education och derigenom blifva nyttige medlemmar
i riket; Riddarhusets cassa ökas och får den styrcka,
at sedan något ytterligare sammanskott ej lärer behöfvas til
de utgifter, som deraf skola bestridas, och grunden kan blif
-
418 1770, febr. 3. Carlskölds vapenbok.
va lagd til den cadettschola, som R. o. A. beslutit at inrätta
men hvartil ännu ingen fond gifves.
Hr Wadenstierna, Carl: Höglofl. R. o. A. synes
merendels vara bögde att vilja bevisa afl. Cantzlierådet Carlschiölds
omyndige barn benägenhet och hielpa dem, så at
skilj ack tigheten i meningarne angå endast sättet, huru sådant
skall skie. När en del af herrarne då icke vilja antaga,
at den beviljade riddarhusafgiften må continuera ännu i fyra
år, så blifver det lättast, att Riddarhuset tager plåtarne och
exemplaren såsom sin egendom, hvaremot Riddarhusets hos
sterbhuset ägande fordran afskrifves samt de omyndige barnen
få såsom en gåfva af riddarhuscassan så mycket, sorn
svarar emot exemplarens värde, hvilket nästa riksdag på det
sättet kan blifva cassan ersatt, at hvar famille får vid anteckningen
et exemplar af denne vapnebok och betalar derföre
8 eller 10 plåtar.
Hr Pe ehlin: Har Cantzlierådet Carlschiöld i lifstiden
efter R. o. A:s åstundan uplagt denne vapneboken och i förmodan
om ersättning af R. o. A. derföre satt sig i skuld, så
fordrar ädelmod och rättvisa, at hans sterbhus derföre bör
hållas skadeslöst. Än mera är det billigt, att hans Enkefru
och omyndige barn icke skola blifva lidande och lämnas uti
et torftigt tilstånd; ingen lärer derföre vara emot at hielpa
dem til den utkomst, de förmodeligen haft, om icke hela deras
arf åtgådt til denne uplagan; frågan är altså endast om
sättet, huru det lämpeligast kan skie.
Det tyckes vara nog hårdt at pålägga contribution uppå
frälsehemmanen, ehuru deruti kunde vara något skähl, såvida
öfverskåttet af hvad derigenom kunde inflyta skulle
användas at bringa den adelige cadettskolan i gång; men
som R. o. A. icke synes hågade för en sådan contribution,
så blifver väl lättaste utvägen härtil, at vid nästa riksdag
en hvar, som låter anteckna sig, betalar 8 eller 10 plåtar, hvilke
penningar hemfalla Enkefruen och de omyndige barnen,
därjämte at Riddarhusets fordran qvittas; då tilhöra vapneplåtarne
och exemplaren Riddarhuset och hvar famille får
sitt exemplar af boken.
Frih. Sparre: Om det kan vara R. o. A. nyttigt och värdigt
att äga uti sitt archivo plåtar och exemplaren af ett sådant
värck, som detta är, behöfver eij bevisas; R. o. A:s förklarade
åstundan, då Cedercrona och sedermera Carlschiöld
Carlskölds vapenbok.
419
åtogo sig at sörja för dess upläggande, tillåter numera uti
den delen ingen contradiction. Det behöfver i en framtid att
continueras och kan aldrig skie mera authentiqut än under
R. o. A:s egen samt Riddarhusdirectionens tilsyn af dess betiening.
Värcket tilhör altså R. o. A. och den fordran af
30 000 dahl. k:rmt, som Riddarhuset hos afl. Cantzlierådet
Carlschiöld äger, bör såsom et til dess upläggande gifvit förskott
försvinna; hans Enkefru och barn äro derjemte berättigade
til vedergällning för hans härvid hafde kostnad och
möda. R. o. A:s ädelmod och deras tillstånd fordrar det.
Värst blifver att dertil få penningar, när riddarhuscassan ej
tål någon utgift. Lättaste utvägen hade väl varit att continuera
ridderhusafgiften ännu i fyra år, så hade deraf en
viss summa kunnat anordnas til den adelige cadettscholans
iståndsättiande och öfverskåttet anslås såsom en hedersgåfva
för Enkefruen och de omyndige barnen; men som det ej
lärer vinna R. o. A:s bifall at continuera denne afgift, så är
väl det bästa, om R. o. A. utsätta denne gåfva til så mycket
den bör blifwa, hvilken genast af riddarhuscassan utbetalas,
dock at cassan sedan får sin ersättning vid anteckningen
nästa riksdag, då en hvar betalar så mycket, som efter reparation
uppå hvar famille sig belöpa kan. Härigenom blifver
Enkefruen och barnen hulpne utan at riddarhuscassan
dervid något förlorar.
Hr von Böhnen, Joh. Lu d.1, förklarade sig ense
med Hr Linderstedt och Hr Hasenkampff deruti, att afl.
Cantzlierådet Carlschiölds Enkefru och barn förtiente R. o.
A:s ihugkomst och hielp; at hennes och barnens hela egendom
lågo i detta vapnevärck. Hvarföre, sorn det tilhörde
R. o. A., de borde ihugkommas med en hedersgåfva, sine
gifvare värdig och så tillräckelig, at den svarade emot deras
behof och det arf, de annars ofelbart kunnat vänta sig. Han
biföll derföre Riddarhusdeputationens betänckande så mycket
häldre, som derjämte vunnos ännu den förmån, att R. o.
A:s beslut om en adelig cadettskolas inrättande kunde komma
til värokställighet.
Hr Uggla, L e o n h. Mag., yttrade sig benägen och
villig att bifalla alt, hvad som kunde proponeras til soulagement
för afl. Cancellierådet Carlschiölds Enkefru och barn,
endast utvägen dertil ej blefvo at continuera riddarhusafgiften;
ty som fullmägtig för en adelig ätt tiltrodde han sig icke
1 Härmed åsyftas troligen Casper Ludvig eller Carl Ludvig.
420 1770, febr. 3. Carlskölds vapenbok.
äga rättighet att efter riksdagens slut beskatta hemmavarande
medbröders personer och egendomar.
Hr Wachschlager, H i n r., åberopade sig, hvad Hr
Wadenstierna och Frih. Sparre redan anfördt, hvarmed han
instämde. Det gifne förslag at nästa riksdag vid anteckningen
betala för riddarhuspolletten biföll han så mycket häldre,
som det icke voro något nytt, utan hade R. o. A. redan tilförene
på sådant sätt contribuerat til ersättning åt personer
för lidande. Han holle det vara bättre at gifva sådane gåfvor
åt dem, sorn tilhörde R. o. A., än til personer utom oss.
Skulle det updragas directionen att jämka värdet uppå exemplaren
samt försälja dem sedan, så torde polletteafgiften
denne gången blifva lindrig nog.
Hr Lagerberg förklarade sig nögd at på hederligt
sätt ihugkomma Cantzlierådet Carlschiölds Enkefru och barn
för den möda, bemälte Cantzlieråd med vapnevärcket haft,
och fant, att de eij borde förlora genom den kostnad, som
han dervid nedlagt, hvarföre han gierna biföllo att dertil betala
för polletten vid nästa anteckning; men at taga någon
bevillning af frälsehemanen, dertil begåfvo han sig aldrig
utan votering.
Hr von Post, Fredrich: Ädelmod och rättvisa
fordrar så mycket mer, att R. o. A. bör hålla Cantzlierådet
Carlschiölds Enkefru och barn skadelöse, som vapnevärket
aldeles tilhör R. o. A. men ej någon privat, efter det på R. o.
A:s åstundan blifvit uplagt och aldrig utan hos R. o. A. kan
debiteras; som likväl sådant oagtadt interesse i flere år blifvit
betalte för det i riddarhuscassan länte capital, hvarigenom
Carlschiöld och hans arfvingar värckeligen varit lidande,
utom den mistning de haft af de uti denne bok instuckne
penningar, som nu ligga i plåtar och exemplar f ruck Höse.
Enär utväg til ersättning för dem ej kan erhållas genom det
at riddarhusafgiften continuerar, så blifver väl den bästa
utvägen därtil, att R. o. A. vid nästa anteckning betala för
hvar pollette så mycket, det derigenom kan samlas til en
gåfva för Enkefruen och de omyndige barnen, så mycket,
som svarar emot deras behof och kan vara R. o. A. värdigt,
hvilken summa nu kunde utsättas och af riddarhuscassan
förskiutas.
Frih. Reuterholm instämde äfven deruti, att det voro
R. o. A. värdigt hielpa nödlidande, i synnerhet af egit
Carlskölds vapenbok.
421
stånd; genom tillskott af månge kan sådant lätt skie; altså
voro han väl nögd, at dertil beviljes någon afgift, dock at
den ej må läggas på landtegendomarne, ty den, sorn har penningar
eller hus i städerne och ofta kan vara rikare än en
på landet besutten adelsman, slipper lindrigt; bör derföre
denne gåfva för afledne Cantzlierådet Carlschiölds Enkefru
och barn samlas genom capitation eller ock, som föreslagit
är, genom afgift uppå polletterne vid nästa anteckning.
Hr L i n d e 1 ö f: Af ventilationen synes, att R. o. A. villja
vara gracieuse emot afl. Cantzlierådet Carlschiölds Enkefru
och barn. Jag har ingenting deremot; men at derföre lägga
tunga på vår jord och egendom, dertil samtycker jag aldrig;
vi hafva nog pålagor at dragas med; blifva de flere, så stå vij
ej ut längre. Altså skall något härtil gifvas, hör det skie frivilligt,
och at hvar ock en, som vill gifva, tecknar sitt namn,
hvilket kan ske här på Riddarhuset uti en bok, som ligger
öppen til den ändan alla dagar, innan vi skilljas åt.
Frih. Flemming, Magnus, fant sig icke uti at vid
anteckningen nästa riksdag betala något; han trodde sig icke
behöfva kiöpa en pollett, den han voro berättigad at utan betalning
få såsom caput familise.
Frih. Horn, Friedrich: Med mycken fägnad deröfver,
att R. o. A., rörde öfver en enkas och faderlöse omyndige
barns tårar, ville visa emot dem ädelmod och låta dem til
godo njuta fadrens förtienster, antog han likväl det vara betänckeligit
at belasta frälsejorden med någon afgift härtill.
Ehuru han för egen del voro beredd at til så gådt ändamål
betala för 50 heman, fast han sielf ej ägde något, torde det
icke vara å propos att nu bevilja för de frånvarande.
Ett frivilligt sammanskått kommo lindrigare och billigare,
månge kunna hielpa en, om de gifva litet hvar. Det kunde
altså låta sig giöra på det sättet, att lånet eftergifves och vid
anteckningen nästa riksdag en hvar betalar 5 å 6 plåtar. Den
välgierning och rättvisa, R. o. A. häruti gior, lönas ofelbart
med mångdubbel välsignelse.
Hr Billberg: Jag har omsider genom mycken rättvisa
mist all den fasta egendom, som iag haft, äger altså ingen
jord at contribuera före, altså skulle den afgift, som betalas
af frälseheman, ej kunna gravera mig; men iag tror mig ej
berättigad at pålägga andre denne contribution. Sterbhusets
skuld til Riddarhuset må väl genom kopparplåtarne blifva
422 1770, febr. 3. Carlskölds vapenbok.
betalad, ehuru de äro till ingenting nyttiga. Längre kan jag
för min del ej gå; aldraminst kan jag samtycka att gravera
efterkommande R. o. A:s ledamöter med en afgift af 8 til 10
plåtar för polletten, den de äro berättigade at utan betalning
undfå. Vill R. o. A. giöra grace åt desse omyndige barn, så
lätt derföre vid nästa riksdag hvar famille kiöpa sitt exemplar,
så blifva exemplaren sålde och de omyndige komma til
penningar.
Frih. Cederström, Claes: Efter de 30 000 dahl.
k:rmt äro lånte Cantzlierådet Carlschiöld til vapnebokens
uppläggande, så låter jag gierna hans barn och Enkefru få
afskrifning på samma summa, äfven är iag nögd, at till deras
hielp hvar famille vid nästa riksdag tager et exemplar
af boken och betalar derföre 10 plåtar, men uti någon ytterligare
bevillning af heman, personer eller polletter kan iag
icke ingå.
Hr Tandef eldt begärte den fråga först afgiord, inan
han begåfvo sig längre i saken, om de, som på Riddarhuset
sitta för fullmagter, kunna äga rättighet at nu gå in uti någon
sådan slags bevillning, sorn denne voro.
Han trodde deras skyldighet vara att bevaka den famillens
bästa, hvars stämma de förde, men icke at gifva bort
något af samma familles egendom, ehuru litet det ock kunde
vara utan principalns samtycke.
Hr Gyllensverd: Om vi icke gå in uti att contribuera
af egendomarne til detta och til våre öfrige tilämnade inrättningar,
så får de på riksdagarne närvarande R. o. A:s ledamöter
ensamme bestå kostnaden til alt det, sorn likväl länder
til samfält nytta och heder för hela ståndet, och deruti
är ingen billighet.
På det sättet contribuera icke Preste- och Bondestånden,
de gifva til sådane saker, sorn skola giöras för ståndets enskilte
gagn, af hvart prestegäld och hvart hemman i proportion
men betalar icke någon polletteafgift vid anteckningen.
Är derföre bäst at härtill continuera den nu varande riddarhusafgiften,
hvilken likväl bör modereras til trefierdedelar
eller hälften emot förr, efter den varit nog dryg och våre
öfrige ständige contributioner temmeligen utmattat oss.
Hr Gref. och Fält mar sk.: Efter discourseme tyckes
ingen contradiction vara, att ju R. o. A. äro benägne visa afl.
Cantzlierådet Carlschiölds Enkefru och barn grace och hiel
-
Carlskölds vapenbok.
423
pa dem; ehuru olika tanckar visat som om sättet, huru någon
fond dertil må samlas. Det skulle och synas billigt [o: obilligt],
om denne Enkefru och hennes omyndige barn skulle
med sin egendom betala et värck, som til R. o. A:s nytta och
heder är utgifvit. Att continuera riddarhusafgiften ännu i 4
år, sedan densamme med innevarande års slut kommer at upliöra,
dertil tyckes mig R. o. A. vara minst hugade utan mera
bögde för at betala nästa riksdag vid anteckningen för polletten.
Jag torde altså nu få låf att giöra proposition och inrätta
den derefter:
Bifaller R. o. A., att Carlschiöldske sterbhuset får afskrifning
på dess 30 000 daler kopparmynts gäld uti riddarhuscassan
emot vapnevärkets med tilhörige plåtars aflämnande
til Riddarhuset och at vid nästa riksdag[s] inskrifning hvarje
nummer erlägger 10 plåtar, hvaremot et exemplar af vapneboken
tilställes, samt at riddarhuscassan nu går i förskått?
Denne proposition besvarades med Ja och Neij.
Hr Uggla, L e o n h. Mag., ansåg sig icke berättigad
att taxera sin principal til någon afgift af riddarhuspolletten
nästkommande riksdag, ehuru han i öfrigit fant billigt och
rättvist at begåfva och hålle Carlschiöldske sterbhuset skadelöse,
och derföre hade han icke kunnat besvara proposition
med Ja.
Frih. Ridderstolpe, Fred., förklarade sig likaledes
sorn Hr Uggla. Väl samtyckte han til soulagement för Fru
Carlschiöld ock hennes omyndiga barn, äfven at Riddarhusets
fordran måtte af skrif vas och dem eftergifvas; men at
utan sin principals samtycke gifva bort 10 plåtar vid nästa
anteckning, dertil trodde han sig icke äga magt. Vilja de närvarande
nu betala, om det än voro mera, så gåfvo han villigt
med.
Hr Pe ehlin: Svårigheten synes endast ligga deruti, at
herrarne nu icke vilja bevilja någon afgift på de tilkommande
R. o. A:s ledamöters depense; kan derföre icke en hvar af
de närvarande nu betala 15 å 20 plåtar och få genast sitt
exemplar, sedan uträkning är giord, huru mycket som kommer
pär tete för at få summan full, som detta värck kostat
afl. Cantzlierådet Carlschiöld, då är sterbhuset skadelöst och
ingen taxerad för framtiden. Annar är i sig sielf icke utur
vägen, att R. o. A. gemensamt betalar det, sorn länder til ge
-
424 1770, febr. 3. Carlskölds vapenbok.
inensam nytta, och huru skal sådan betalning kunna beviljas
utan genom oss, som raepresentera hela Ridderskapet och
Adeln.
Mera kunde icke höras till protocollet för sorl.
Sedan Hr Gref. och Fälditraairsk. omsider erhållit
liud, yttrade sig
Hr Wachschlager, Gustaf, at han aldeles gillade,
hvad sorn voro proponerat för at giöra gådt för afl. Cantzlierådet
Carlschiölds Fru och barn, äfven at han bifölle den
projecterade af giften dertil af polletterne vid anteckningen
nästa riksdag, men någon slags bevillning at pålägga frånvarande
medbroder af R. o. A., dertil kunde han ej samtycka.
Han torde ej mistaga sig, om han avancerade, at mer än
200 af de närvarande voro emot at bifalla den projecterade
bevilningen, mäst alle nögde at giöra Fruen och barnen någon
agrement. Om derföre någon utväg til förening om sättet
kunde föreslås och något mindre än 10 plåtar af hvar
famille komnio at betalas, så förmodade han, att saken nog
skulle blifva lätteligen bifallen. Alla synas vara ense att bifalla
de lånte 30 000 dahl :r k:rmts eftergift, så at öfver proposition
derom icke lärer blifva någon votering. Men at R. o.
A. för sig och hemmavarande skulle härtil åtaga sig någon
bevillning, derom tyckes, sorn icke alle äro ense; at votera
öfver proposition uti den delen trodde Hr Wachschlager ej
vara tillåteligit, ty ingen kunde emot sin vilja af pluraliteten
påtvingas någon bevillning.
Hr Linderstedt, Eric: Huru skole vi då komma
ifrån denne saken. Votering är det enda i vår grundlag vedertagne
sätt at utröna pluraliteten, och alle beslut äro bygde
uppå pluralité. Uti detta sorn alt annat, hvad genom pluralité
afgiöres, böra väre hemmavarande lyda. Uti bevillningsfrågor
äro väl sant, at tre stånds pluralité ej kan påtvinga
det fierde ståndet någon bevillning, men innom hvart
stånd måste altid pluraliteten utgiöra ståndets beslut och
den genom votering utrönas.
Hr J e r 1 s t r ö m påminte härvid, at uti bevillningsfrågor
aldrig något stånds mening blifvit genom votering stadgad
utan altid enhällit afgiorde, hvaremot han icke visste, at något
exempel kunde anföras. Och utbad sig, att aldrig någon
bevillning måtte sättas under votering; pluraliteten voro altid
den, som ägde minst at contribuera af; men kunde der
-
Carlskölds vapenbok.
425
löre snarast ledas på den tanckan at bifalla, hvad som
lände til drygaste utgift för de få mera förmögne medborgare.
Hr Gref. och F ältmarsk. bad, att R. o. A. ej ville vid
detta tdlfälle uppehålla sig vid en så delicat fråga, om uti bevillning
votering kan äga rum; hvarcken hörde den til förevarande
ämne eller kunde den nu afgiöras. Hela vår regering
är bygd på pluralite emellan Ständer, innom hvart stånd,
uti Kongl. Maij :ts Rådcammare, i alle collegier och värck,
som bestå af flere ledamöter, deciderar pluraliteten. Det är
väl sant, att intet stånd kan af sine medstånd påtrugas någon
bevillning, roen innom hvart stånd utgiör likväl pluraliteten
ståndets beslut, ty annars skulle en eller två Neij kunna
hindra de för riket angelägnaste och nyttigaste saker och
sätta regeringen uti inactivitet; hvad värckan det giorde, derpå
se vi et bedröfveligit exempel uti Polen, hvarest med alt
skäl kan sägas, att numera icke är någon regering. Til undvikande
af en sådan olägenhet är visligen af rikesfäderne
vårt regeringssätt grundat uppå pluraliteten, den gäller uti
alle mål, icke religionsmål undantagne. Ej eller kan något
tvifvelsmål upkomma, huruvida R. o. A. må äga rätt att bevilja
för sine hemmavarande medbroder, riksdagsfullmagten
är i den delen tydelig, och fullmägtige representera i alle delar
sine principaler.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Alle synas förena sig
deruti, at afl. Cantzlierådet Carlschiölds Enkefru och barn
böra af R. o. A. soiulageras och med en hederlig gåfva ihugkommas
för den kostnad och möda, han i lifstiden haft med
detta värckets upläggande til R. o. A:s nytta och heder, men
den frågan, örn pluraliteten skall gälla i bevilkiingar, har
giordt skilj acktige tanckar vid öfverläggaingen om sättet at
anskaffa denne gratification.
Frågan är i sig sielf så delicat som en jungfrudom; en
gång rörd, förloras värket; vij hafva alfid hittintils med mycken
granlagenhet bevaradt ofvanberörde fråga aldeles orörd,
den behöfver nu ej eller at upväckas. Det är onekeligit, at
vår grundlag explicite icke omrörer pluralitetet vid bevillningar.
Åtminstone bör en fri man efter all esprit uti fria
regeringar få beskatta sig sielf och sin egendom; uti sådane
ämnen, hvarom nu fråga är, och det lärer svårligen låta giöra
sig at genom någon pluralitet pålägga at ej få träda på det
426 1770, febr. 3—5. Carlskölds vapenbok.
stället, der han sine lagstiftande rättigheter utöfva skall, innan
han betalar någon afgift; sådan skulle utom andra följder
nu giöra missnöije, och vi böra söka att med så nögda
sinnen, som giörligit är, få åtskiljas; dertil kan ej annat än
mycket bidraga, om vi lindra uti våre pålagor och ej öka
dem med nya, det blifver omsider för drygt på en gång att
betala för något hvar.
Höglofl. R. o. A. kunde derföre att komma ifrån saken förena
sig derom at bevilja, det Riddarhusets fordran stor 30 000
dahl:r k:rmt eftergifves emot det att vapneplåtarne lämnas
til Riddarhuset; att hvar familie får et af de t[r]yckte exemplaren
emot 10 plåtar, som betales hälften eller 5 plåtar
vid anteckningen nästa riksdag och den andre helften näst
derpå följande riksdag; men att riddarhuscassan emedlertid
går i förskott för halfva summan emot det at exemplaren hit
lefvereras.
Hr Gref. och F ältmarsk. giorde häruppå i anledning
af discourserne följande proposition:
Bifaller R. o. A., at emot det R. o. A. eftergifver Carlschiöldske
sterbhuset dess skuld til riddarhuscassan, det af
Cantzlierådet Carlschiöld i lifstiden utgifne vapnevärcket så
til sielfve plåtarne sorn de enligit Riddarhusdeputationens
upgift i behåll varande exemplaren, hvilke skola stiga til
900 :de, hemfalla Riddarhuset såsom dess egendom. Och at
i behiertande af de trånga omständigheter, hvaruti hans efterlämnade
Fru och barn sig befinna, R. o. A. ihugkomma
dem med en nådegåfva, sextio dahl. k:rmt af hvar famille,
som på det sätt betalas, at vid de tvenne nu näst efter hvarannan
infallande riksdagar hvar och en vid anteckningen til
säte och stämma på Riddarhuset betalar trettio daler koppermynt,
hvaremot famillen undfår et exemplar af berörde
vapnevärck, vid början af näst instundande riksdag, samt at
ongefärlige beloppet af denne afgift af riddarhuscassan förskiutes
och til hälften nu genast till Cantzlierådet Carlschiölds
efterlämnade Fru och barn utbetalas samt den andra
hälften nästkommande riksdag.
Denne proposition besvarades med Ja.
Hr Carp [ e ] lan, Carl Ephraim, och Hr Ladau
begärte få antecknadt uti protocollet, att de för sine egne
personer bifallit propositionen, så att de voro benägne sielfve
betala den beviljade afgiften, men trodde sig icke äga rättig
-
Upphörande av plena.
427
het att bifalla denne pålaga för någon af de tilkommande
R. o. A:s ledamöter.
R. o. A. åtskildes kl. 2 eftermiddagen.
År 1 7 7 0 den 5 Februari!.
Måndag.
Kl. 9 förmiddagen sammanträdde åter Högl. R. o. A. uti
oeconomiskt plenum.
Hr Grefven, Fältmarskalken m. m. Axel Fersen förde ordet
efter R. o. A:s den 30 sidstl. Januarii förklarade åstundan.
Hr Lagersverd anförde, huruledes han nu funno Ang:de
ganska få vara af R. o. A:s ledamöter närvarande; en del upphöjde
torde kanske redan hafva begifvit sig på hemvägen och de
öfrige lära snart vilja giöra detsamma; hvad de ännu närvarande
kunna besluta, när de fläste således nu efter slutad
riksdag äro bortreste, blifver ovisst, om de frånvarande antaga;
han hade redan förmärckt utom Riddarhuset hos
månge missnöije öfver den afgift til vapnevärckets inlösande,
som uti R. o. A:s sidsta oeconomiske pleno blifvit beviljad.
Frågade altså, huru länge R. o. A. ville hålla plena efter
riksdagen? De andre stånden voro redan åtskilde, och
hemstälte, om icke R. o. A. äfven nu borde åtskiljas?
Hr Gref. och F ältmarsk.: Detta voro af Hr Lagersverd
väl påmint; två stånd hade redan slutat och det tredje
slutar i dag sine sammankomster. Några få oeconomiske
mål, sorn ännu återstodo och hvilke R. o. A. förmodeligen ej
ville lämna oafgiorde, hade föranlåtit R. o. A:s sammankallande
til i dag, hvaribland i synnerhet Hr Grefven och Fältmarskalken
trodde vara det, som angingo Adel-ige Jungfrustiftet.
Hr Wachschlager, Gustaf, antog, at R. o. A. väl
måtte låta sig föredragas de oeconomiske mål, sorn blifvit
upskutne, och äfven afgiöra dem, om hvilke R. o. A. i beslutet
kunde sig förena, men aldeles icke skrida til någon votering;
ty så månge af R. o. A:s herrar ledamöter voro nu redan
bortreste, at de närvarandes pluralitet icke borde kunna
decidera något.
Hr Billberg instämde med Hr Wachschlager så mycket
heldre, som han i sidste pleno, då frågan var om 10 plå
28—620616
-
428 1770, febr. 5. Upphörande av plena.
tar« afgift til Carlschiöldske sterbhuset af hvar famille och
det påstådt blef, at R. o. A. deröfver kunde votera, redan var
beredd at yttra sin mening emot votering, om tilfälle blifvit
honom dertil lämnadt och discourserne til undvikande af
mera vidlyftighet ej blifvit af brutne; under varande riksdag
må väl R. o. A:s in pleno närvarande ledamöter utan afseende
på större eller mindre antal yttra sig öfver mål, sorn
angå riket i allmänhet, och de tagne beslut gälla, ty de, sorn
då voro frånvarande, hade at skylla sig sielfve; äfven kunde
uti oeconomiske plena R. o. A. afgiöra Ridderhusets angelägenheter
med mera dylikt, men icke böra vid et sådant tilfälle
uti oeconomiskt pleno efter riksdagens slut någre få
närvarande kunna bevilja af gifter för de frånvarande eller
fullmägtig pålägga sin principal någon contribution, deruti
äger ingen votering eller pluralitet rum. I sådane mål ville
åtminstone han aldrig emot 10 § i Adelige Privilegierne imponera
med sin röst.
Han hade för[n]ummit, at Riddarhusdeputation i dag förmiddagen
varit tilsammans, han visste ej, hvad de kunde
hafva at giöra efter riksdagens slut, utan begärte, at alt måtte
nu vara slutat och R. o. A. genast få åtskiljas.
Hr Jerlström påstod äfvenledes, at votering eij kunde
äga rum, sedan så månge af R. o. A. numera voro bortreste
på god tro, at ej något vidare skulle företagas.
Hr Gref. och Fältmars k.: Detta voro af de plena, sorn
R. o. A. vanligen haft för iat sluta och afgiöra angående hushållningen
inom R. o. A. samt vid Riddarhuset, hvilke mål
R. o. A. upskutit under varande riksdag för at ej afbryta
riksdagsärenderne. Här kunde föredragas Riddarhusets angelägenheter,
at tilsätta directeurer och betiening vid Riddarhuset
samt ut förordna om de R. o. A. enskilt tilhörige inrättningar;
men icke voro det nu tilfälle at afgiöra upkastade
frågor, om voteringar kunde äga rum med mera dylikt;
han anhöll derföre, at sådane ventilationer måtte uphöra och
honom tilfälle lämnas at låta föredraga det angelägnaste,
som ännu återstodo af R. o. A:s oeconomica, så skulle äfven
blifva anmält, hvad Riddarhusdeputation i dag i morgonstunden
förehaft, sedan Adelige Jungfrustiftsdirectionens
riksdagsberättelse och Riddarhusdeputationens betänkande
deröfver blifvit upläst, hvilket han utbad sig at nu få föredraga
utan interruption.
Adliga jungfrustiftet.
429
Frih. Ridderstolpe, Carl: Det vore angelägit at
hielpa väre fruentimmer och derföre begåfvo han sig at afhöra
om Adelige Jungfrustiftet med förbehåll at sedan få yttra
sine tanckar, om något vidare skulle förekomma.
Hr Pheiff begärte, at det i sidste pleno hällne protocoll
måtte blifva justerat, efter det utom annat innehöllo
angående en beviljad afgift, sorn af tilkommande R. o. A:s
ledamöter skulle betalas.
Hr Gref. och Fältmarsk,, sedan han derom giordt
sig underrättad, anmälte hvad protocollet angingo, at det i
anseende til sin vidlyftighet väl ännu icke hunnit blifva munderat,
hvad alle discoursserne innehöllo, men om R. o. A.
befalte, skulle det uphämtas och R. o. A:® beslut blifva derutur
justerat, men anholt at emedlertid få låta giöra en början
med at föredraga andre mål, sorn fordrade, at R. o. A.
sig deröfver yttrade.
N:o 2. Häruppå företogs och uplästes Adelige Jungfrustiftsdirectionens
berättelse, ingifven til R. o. A. vid sidst
slutade riksdag och daterad den 22 December 1769.
Stiftsdirectionen förmäler deruti 1 :o angående stiftscassans
tilstånd, som nu består uti flere poster, nemligen
Frivillige gåfvor
43 831 8
Inskrifningspengar
20 560 —
Utlånte capi täler ...
196 488 22
Giödings ballance  76 810 28
Ofruktbare fordringar  8 164 6
Obetalte interessen för frivillige gåfvor .... 33618 2
Interessen för obetalte inskrifningspengar .. 4 862 19
Dito på utlånte capitaler  32 770 5
tilsammans 417 105 dhl. 26 öre
alt kopparmynt, hvaröfver närmare räkningar och ballanceextracter
voro bilagde, men at af stiftscassans utestående
fordringar mycket litet kunnat indrifvas, ehuru Kongl.
Maij :t uppå R. o. A:s underdåniga anhållan behagat förordna
den 30 Junii 1767, att herrar landshöfdingarne genom
vederbörande kronobetjening skulle i landet låta infordra
sådane utestående medel och i synnerhet de obetalte interessen
för frivillige gåfvor, hvartil orsaken torde vara dels den
snarare infallne sidste riksdag, så at til lagsökningar mindre
tilräckelig tid gifvits, dels en i senare tider hos något hvar
yppad knappare tilgång på penningar; at Stiftsdirectionen
Adelige
Jungfrustiftet
angående.
430 1770, febr. 5. Adliga jungfrustiftet.
väl sökt ersätta denne saknad genom tilökning af stiftsfröknarnes
antal, så at sedan 1767 detsamma blifvit med 15
formerade, hvaribland dock en Fröken Stiernsparre gratis
blifvit antagen i anseende til en af hennes moderbroder, Generalmajoren1
Baron Faltsburg, i lifstiden giord testamentarisk
disposition; men at sådant oacktadt tilgången ej varit
så tilräkelig, at pensionairernes antal kunnat ökas nied mera
än en sedan år 1767, så at deras antal bestego sig nu til 14,
och at dessutom årlig lön 600 daler för secreteraren enligit
R. o. A:s förordnande vid 1766 års riksdag ibland oassans
utgifter tilkommit samt at vacktmästarens ringa lön fädt
en årlig tilökning av 60 dahl. k:rmt, hvarjämte 2:ne afskrifningar
år 1768 sig yppat, den ena uppå 1216 dahl. 19 öre
k:rmt, en frivillig gåfva af öfversten för Kongl. Smålands
Cavallerieregemente och Riddarn Hr Friedrich Ulric Sparre,
den han år 1747 förbundit sig att til stiftscassan betala men
nu förklarat sig återtaga, emot det han afsäger sig ali rättighet
för sine efterkommande samt den pension för sin dotter,
som framdeles i ordningen kunde henne tilfalla. Den andre
afskrifningen härrörer af en förlust, som cassan lidit uppå
et lån til sedermera afledne Fabriqueuren Selgström, hvars
pantförskrefne stenhus blifvit uppå bancoauctionen försåldt
til 1470 dahl. k:rmt mindre, än stiftscassans fordran var,
men hvaruppå likväl cassan genom et med kiöparen träffat
accord ej förlorat mer än 800 dhl. k:rmt.
2:o. Föreslår Stiftsdireetionen uti denne sin riksdagsberättelsee
til upmuntran för flere at gå in uti Jungfrustiftet
samt til någon besparing för cassan, om icke de stiftsfröknar,
som träda utur stiftet i äcktenskap och böra vid et sådant
tilfälle återställa korset, emot det de af cassan återfå,
hvad det kostat, kunde få behålla och bära detta tecknet
till åminnelse uti et svart band på bröstet.
Sluteligen 3:o anmäler Stiftsdireetionen, at Hrr Riksens
Råd Frih. Flemming, Frih. Frisendorff och Frih. Funck,
hvilke hitintils varit stiftsdirecteurer, genom deras vistande
på landet synas vara hindrade ifrån at deltaga uti omsorgen
för stiftets angelägenheter och at directionen en lång tid nödgats
sakna desse herrars biträde; hvarföre directionen hemställer,
om icke R. o. A. skulle anse för nödigt at i deras ställe
kalla tvenne andre af Hrr Riksens Råd.
1 Skall enligt stiftsdirektionens memorial vara: Generaladjutanten.
Adliga jungfrustiftet.
431
Jemte denne Adelige Jungfrustiftsdirectionens berättelse
lätt R. o. A. sig äfven föredragas Riddarhusdeputationens
yttrande öfver denne relation och hvaruti deputationen förklarar
sig ingenting finna at tillägga vid det, sorn angår förvaltningen
af stiftscassan, utan allenast at R. o. A. ville försäkra
Stiftsdirectionen om herrar landshöfdingarnes handräkning
och biträde til at indrifva cassans fordringar, så at
gäldenärerne årligen måge afbörda sig alt det, hvartil de sig
förbundit, enligit R. o. A:s vid 1766 års riksdag vidtagne författning.
Hvad angår den föreslagne tillåtelse för de fröknar, som
utur stiftet träda i gifte, at få sedermera bära stiftskorset i
svart band på bröstet, så förklarar sig deputation icke kunna
styrcka dertil och det i anseende til anförde skähl.
Af de vid relationen bifogade extracter utur räkenskaperne
förmäler deputationen sig hafva funnit, at den til stiftscassan
beviljade afgift för grefve-, friherre- och adelsbref
desse senare åren anseenligen voro minskad. Detta torde väl
deraf härröra, at sådane diplomer mera sparsamt än tillförene
blifvit utgifne; likväl och på det cassans inkomst i denna
delen må blifva vederbörligen bevakad, hvilket för stiftscammereraren
svårligen låter sig giöra, såvida han icke kan
förr än senare få kundskap om då Kongl. Maij :tt täckes benåda
någon med et sådant diplome. Derföre tilstyrcker deputation
R. o. A. at hos Hans Kongl. Maij :tt i underdånighet
anhålla om nådig befallning til Dess och Riksens Cantzliecollegium,
at då någre sådane diplomer hädanefter utfärdas
vid cantzelieexpeditionerne, denne afgift på samma sätt som
flere andre må varda iackttagen, at den är betald, innan expeditionen
utfärdas.
Uti de Hrr Riksens Råds ställe, som enligit Stiftsdirectionens
berättelse afgå, föreslår deputationen Hr Riksrådet och
Commendeuren af Kongl. Nordstjerneorden Johan von Wallwik
samt Hr Riksrådet och Commendeuren af Kongl. Svärdsorden
Baron Friedrich Carl Sincklair.
Hr Gref. och F ältmarsk. yttrade sig finna de upläste
handlingar innehålla hufvudsakeligen tvenne omständigheter,
öfver hvilke R. o. A. behagade sig yttra; uti alt det
öfrige torde R. o. A. bifalla Riddarhusdeputationens betänckande,
nemligen
1 :o om stiftsfröknar, som träda i gifte, måge sedermera
432 1770, febr. 5. Adliga jungfrustiftet.
få bära stiftskorset på sätt sorn Stiftsdirectionen föreslagit,
hvarom deputationen och directionen stadnad uti olika tanckar;
2:o
om R. o. A. behagar bifalla de af Riddarhusdeputationen
föreslagne herrar stiftsdirecteurer.
Hr Gref. och Fältmarsk. trodde sig altså böra öfver hvarje
af desse omständigheter giöra särskilt proposition.
Hr Hasenkam [p ] ff gillade Riddarhusdeputationens
tanckar, at gifte fruentimmer ej borde få bära stiftkorset,
efter inrättningen endast voro giord för de ogifte; det
dessutom endast skulle bidraga til at underhålla och öka
den hos kiönet nog rådande boij else at vilja lysa och synas
samt hos dem sätta en slags ordensideé. Likväl och på det
ändamålet med besparing för stiftscassan likafult måtte vinnas,
kunde i det stället de stiftsfröknar, som gifta sig, förbindas
at återlämna korset utan betalning; derigenom skulle
väl ändå intet giftermål hindras. Med de af deputationen
föreslagne herrar directeurer voro han aldeles nögd. Vid räkenskaperne
anmärckte han, at de utestående interesserne
uplupit till et nog betydande capital; at derföre Stiftsdirectionen
framför alt borde låta sig vara angelägit at flitigt med
herrar landshöfdingarne correspondera om deras indrifvande;
äfven om capitalerne när de stodo på osäker hand. I öfrigit
kunde han icke nu yttra sig öfver stiftscassans tillstånd,
inan han närmare fädt granska de bilagde extracträkningar,
och dertil voro nu icke tiden nog tilräckelig.
Hr Lagersverd förklarade sig äfven nögd med de föreslagne
herrar stifftsdirecteurer, men innan de kunde träda
til, förmente han, at de förre Hrr Riksens Råd borde afsäga
sig, och det hade han icke funnit af de nu upläste handlingar
vara skedt.
Sam stiftskorset bör beteckna, at de, sorn bära det, äro
jungfruer, så passade det icke, at någon, sorn trädt uti ecktenskap,
borde få bära det. Derföre tilstyrckte han bifall
uppå deputationens tancka i den delen, sorn han ock angående
stifte[t]s räkenskaper tryggade sig vid deputationens yttrande,
efter han, under det extracterne nu en gång blifvit upläste,
icke kunnat i sådan hast fatta sammanhanget af dem
med den fullkomlighet, sorn behöfdes för at deröfver kunna
giöra anmärckningar.
Hr von Nackreij instämde äfven med Riddarhusdepu
-
Adliga jungfrustiftet.
433
tationen deruti, at de fruenlimmer, sorn blifvit gifte, icke borde
få bära stiftskorset.
Om det är et hede [r]steckcn för ogifte, så kan det ej bäras
i samma bemärckelse aif den, som gift sig, utan måste
den då antingen för det ena eller andra af desse stånd försvinna
eller i bägge förlora värdet af sin bemärckelse.
At utnämna andre directeurer, innan de förre afsagt sig,
holt han för betänckeligit och icke öfverensstämmande med
den varsamhet och delicatesse, sorn R. o. A. gierna altid observerat.
Riksrådet Flemming hade nu i 4 å 5 år varit ständigt
boende på landet, utan at hans ställe uti directionen
blifvit ansedt för ledigt; hvarföre skall det nu efter de andre
begge Hrr Riksråden, som varit frånvarande allenast någre
månader, på det sättet ansees. R. o. A:s delicatesse fordrar, at
stiftsdirection bör först skrifva desse herrar til och inhämta
deras tanckar, om de då afsäga sig, så kunna andre dertil
kallas, annars synes det vara nog stötande och ömt.
Hr Bergenstråle förenade sig uti samma tanka,
hvad stiftskorsets bärande angeek; det bör lämnas för stiftsfröknarne
til et hederstecken; mången flicka, som af sin
friare blifvit desappointerad, har i sin framtid detta enda
til någon ersättning för det hopp, hon förlorat at blifva gift.
Men at Stiftsdirection skall sakna directeurer endast för
den formaliteten, at de, sorn blifvit föreslagne, icke skulle
kunna kallas, innan de förre sig afsagt, deruti kunde han ej
finna sig; han trodde tvärt om, at de herrar, som flyttat från
staden, voro mera tiente med at få blifva i det lugn, de sig
på landsbygden valdt, än om R. o. A. par un exces de delicatesse
ville obligera dem at med den lilla pension, de af kronan
njuta, för Stiftsdirectionens skull utan någon belöning
flytta hit eller giöra täta resor til staden hvarje gång, deras
närvaro fordrades.
Hr Rudbeck, Joh. Olof: Om R. o. A. icke skulle
behaga bifalla, hvad direction föreslagit, angående stiftskorset
för gifte fruentimmer, så ville han gierna gå ifrån den
idéen, hvilken Stiftsdirection endast antagit uti förmodan at
animera fruentimren til at mera söka at komma in uti Adeiige
Jungfrustiftet.
Att directionen ansedt efter Hrr Riksråden Frihrr Flemming,
Friesendorff och Funck deras ställen uti Stiftsdirectionen
ledige, dertil hade directionen haft så mycket mera
434 1770, febr. 5. Adliga jungfrustiftet.
skahl, som desse herrar flere gånger blifvit kallade, då de
varit här i staden, men icke behagat biträda directionen utan
ansedt sig icke behöfva vidare deltaga uti directionens giöromål,
sedan de -fäckt nedlägga sine öfrige vicktigare embeten.
Jungfrustiftet behöfde uti Kongl. Maij :tts Rådcammare stöd
och hielp, sorn det säkrast kunde få af sådane herrar directeurer,
hvilke sielfve voro der tilstädes vid påkommande tilfällen.
I öfrigit försäkrade Hr Rudbeck å Stiftsdirectionens
vägnar, att directionen skulle använda all möijelig omsorg
och möda för at indrifva stiftscassans utestående fordringar,
så at i den delen på directionens sida intet skulle fela.
Hr Gref. och Fältm ars k.: Uppå Stiftsdirectionens anmälan
har Riddarhusdeputationen giordt förslag til directeurer,
at Stiftsdirection haft full anledning at anmäla desse
ställen såsom ledige lärer icke böra sättas i tvifvelsmål, sedan
R. o. A. hördt, hvad en af direeteurerne Hr Rudbeck nu
sagt, och det vore mindre benägit emot direction att tvifla
i den delen. Ombyte med direoteurer voro icke eller ovanligit;
utan vidare formalitet af förfrågningar och afsägelser
hade R. o. A. kallat dertil efter Hr Riksrådet Grefve Tessin
Hr Riksrådet Frih. Palmstierna.
Hr Gref. och Fältmarskalcken hemstälte altså, om icke
honom nu måtte tillåtas giöra proposition och det efter de
omständigheter, sorn discourserne gifvit anledning til, och
giorde häruppå följande propositioner:
1. Bifaller R. o. A. Riddarhusdeputationens betänckande,
dock at de stift sfröknar, som träda i gifte, icke sedermera
måge äga tilstånd att bära stiftskorset?
Hvilken med Ja besvarades.
2. Bifaller R. o. A., att de stiftsfröknar, sorn gå utur stiftet
och i ecktenskap, böra återställa stiftskorset utan at, sorn
förr vanligit varit, af stiftscassan få derföre någon ersättning?
Detta
besvarades äfven med Ja.
3. Bifaller R. o. A. Riddarhusdeputationens förslag til ledamöter
uti Adelige Jungfrustiftsdirectionen?
Denne proposition besvarades likaledes med Ja.
Frih. Grönhagen påminte väl, at bref först måtte afgå
til Hrr Riksens Råd Flemming, Friesendorff och Funck
med förfrågan, om de än vidare ville behålla den mödan at
med directionen deltaga uti omsorgen för Jungfrustiftet.
Riddarhusdirektör.
435
Hr W achschlager, Gust. önskade äfven, at et sådant
bref måtte afgå, innan de nu utnämde herrar träda in
i directionen, samt der järn te at honom måtte lämnas tilfälle
närmare genomse stiftets räkningar, innan han gillade
den dervid hittintil förde förvaltningen; men då
Hr Gref. och Fältmars k. förestälte, at Riddarhusdeputationen
redan granskat räkningarne och at man vid bemälte
deputation® yttrande väl kunde trygga sig, när svårligen
sådane handlingar in pleno sidsta dagen, då R. o. A.
för denne gången är tilsammans, kunde nagelfaras; och hvad
brefvet til de afgående herrar directeurer vidkommo, sådant
förr ej varit vanligit och att derföre R. o. A. genom et sådant
steg nu skulle gifva anledning at inskräncka i framtiden
den rättigheten, sorn R. o. A. altid varit förbehållen at
efter omständigheterne ombyta directeurer för Jungfrustiftet
och hvilken R. o. A. utan formalitet utöfvat, såväl då Hr
Riksrådet Grefve Tessin och Riksrådet Frih. Palmstierna
trädde utur Stiftsdirectionen som vid flere dylike tilfällen,
hälst Jungfrustiftsdirectionen denne gången anmält, at de
afgående herrar sielfve trodde sig vid nu varande omständigheter
icke kunna giöra stiftet någon nytta; så afstadnade
all vidare ventilation häröfver.
3. Föredrogs Riddarhusdeputationens memorial, daterat
som i dag, hvaruti deputationen förmäler, huruledes Fältmarskalken,
Riddaren och Commendeuren af Kongl. Maij :ts
Orden Grefve Axel Fersen anmält, det han hädanefter ej hade
tillfälle at såsom ledamot uti Riddarhusdirectionen fortfara
uti den omsorg, välbemälte Herre såsom riddarhusdirecteur
på et så utmärckt sätt behagat nu i 10 år hafva för
R. o. A:s och Riddarhusets angelägenheter, utan åstundade
at ifrån directionen blifva endUedigad.
Så ömande det varit för deputationen at genom denne afsägelse
sakna vid riddarhusärendernes förvaltning det stöd,
den mogne insigt och den drift, sorn välbemälte Herre så
fullkommeligen äger och hvaraf Riddarhuset i de framflutne
10 åren rönt så märckelig nytta; så angelägit har deputationen
och låtit sig vara at förmå Hr Fältmarskalken vid
Riddarhusdeputationen at qvarblifva och derigenom förebygga
den förlust, Riddarhuset genom Hr Grefvens och Fältmarskalkens
bortgång utur directionen skulle lida; men sorn
välbemälte Herre icke kunnat dertil öfvertala®, så föreslår
Riddarhusdirecteur
i
stället för
Fältmarsk.
Gr. Fersen.
436 1770, febr. 5. Riddarhusdirektör.
deputation i hans ställe til riddarhusdirecteur öfverståthållare
n och Commendeuren af Kongl. Maij :ts Svärdsorden
Grefve Axel Wrede Sparre, hvars mogne biträde, ömhet och
nit deputationen förmodar skola upfylla, hvad R. o. A. genom
Hr Grefven® och Fältmarskalkens bortgång annars skulle
för mycket sakna.
Hr Lagersverd anholt på det enständigaste, åt Hr
Grefven och Fältmarskalken ville låta förmå sig at blifva
qvar vid directionen, annars begärte han saken på bordet.
Hr Gref. och F ältmarsk.: Det är redan af Högl. R. o.
A. en lag stiftad, at med ledamöter uti Riddarhusdirectionen
bör ombyte ske; Hr Grefven och Fältmarskalken voro nu den
äldste af Herrar Riddarhusdirecteurerne, altså hade han ansedt
för en skyldighet at lämna sitt rum, då för öfrigit hans
flere mångfaldige giöromål ej lämnade honom tid at så upfylla
det, sorn han gierna önskade och sorn han borde, för at
svara emot R. o. A:s oskattbara förtroende. För öfrigit anholt
Hr Grefven och Fältmarskalken, det ville R. o. A. altid
bibehålla hos sig den principe at följa lagen stricte efter bokstafven
utan at tillåta någon förtydning deruti och derföre
nu ej lägga denne saken på bordet, då R. o. A. är i begrepp
at sluta sine plena.
Hr v. Böhnen, Joli. Ludvig1, önskade at få vid
Riddarhusdirectionen behålla Hr Grefven och Fältmarskalken
och, om det ej kunde på annat sätt ske, at R. o. A. ville
yttra sig öfver om icke saken måtte läggas på bordet, hvilket
han trodde ej kunna förvägras, om en eller flere ledamöter
det begära.
Hr Hasenkam [p] f f, Hr Lagersverd med flere
instämde uti at anhålla hos Hr Grefven och Fältmarskalken,
det han ville vid directionen qvarblifva.
Hr Linderstedt, Eric, förenade sig äfven med de
öfrige herrarne uti at söka öfvertala Hr Grefven och Fältmarskalken;
men om det ej låto sig giöra, förklarade han
sig nögd med Riddarhusdeputationens förslag.
Hr Tersme d e n, C a r 1, önskade, at R. o. A. uti sin
direction måtte än vidare få fägna isig af Hr Grefven® och
Fältmarskalkens så mycket gagnande biträde, men kunde
ej medgifva at tvinga välbemälte Herre emot sin vilja utan
tilstyrckte bifall uppå Riddarhusdeputationens förslag.
Hr Billberg såg aldra hälst, at Hr Grefven och Fält
1
Härmed åsyftas troligen Casper Ludvig eller Carl Ludvig.
Riddarhusdirektör.
437
marskalken icke ville tröttna utan efter R. o. A:s enhälligt
förklarade åstundan förblifva vid Riddarhusdirectionen; men
om han icke låto beveka sig dertil, ville Hr Billberg yttra
sine tanckar om förslaget.
Hr Lagersverd: öfvertygad at det är R. o. A:s enhällige
önskan at få behålla Hr Grefven och Fältmarskalken,
kan iag icke gå ifrån at lägga saken på bordet, häldst om iag
än skulle desistera, flere herrar ledamöter äro, som med mig
begärt detsamma.
Hr Gref. och F ältmarsk.: Det kan för mig icke vara
behageligt, mindre öfverensstämmande med den uprigtighet,
iag altid giordt mig en heder och skyldighet af at inför Högh
R. o. A. visa, at emottaga så månge mig hedrande föreställningar
och icke genast åtlyda Högl. R. o. A:s åstundan. Det
voro för mycket, om iag begärt at lämna det rum, mig uti
Riddarhusdirectionen varit anförtrodt, för at blifva ombuden
at detsamma åter intaga.
Men Högh R. o. A. lärer vara öfvertygade om att detta icke
kan vara mitt tänkesätt likmätigt. Jag har noga öfvervägat,
innan iag tagit mitt beslut, och sedan det är tagit, förblifver
iag dervid utan at kunna rygga det.
R. o. A:s egen giorde lag, som bör lydas, mine egne omständigheter
och flere skäl, dem iag må förbigå at nu uprepa,
förbinda mig at ej ändra min föresats. Det förtroende,
Höglofl. R. o. A. nu i 10 år behagat hedra mig med och hvaraf
iag i denne stunden röna fädt et dyrbart vedermäle, förbinder
mig til den fullkomligaste erkientsla, hvilken och
aldrig, så länge iag lefver, skal uphöra.
Hr Gref. och Fältmars k. giorde häruppå proposition:
Bifaller R. o. A. Riddarhusdeputationens betänckande?
Den besvarades med Ja.
Hvaröfver extractum protocolli til Hr Grefven och Öfverståthållaren
Wrede Sparre utfärdades i följande form:
Sorn Fältmarskalken, Riddaren och Commendeuren af
Kongl. Maij:ts Orden Högvälborne Grefve Hr Axel Fersen
begärt at få öfverlämna det rum, sorn han med R. o. A:s fullkomligaste
förtroende och så värdigt nu snart i tio år innehaft
uti Högl. Riddarhusdirectionen, och ehuru enständigt
R. o. A. sökt förmå bemälte Hr Grefve och Fältmarskalk at
dervid längre förblifva, R. o. A. likväl deruti icke kunnat er
-
Gåfva för
fattige adelige
enkor
och barn.
438 1770, febr. 5. Adliga änkor och barn.
nå sin önskan; så blef til riddarhusdirecteur uti välbcmälte
Hr Grefve och Fältmarskalks ställe utvald och förordnad
Öfverståtihållaren och Gommendeuren af Kongl. Maij :ts
Svärdsorden Högvälborne Grefve Hr Axel Wrede Sparre och
bemälte Hr Grefve och öfverståthållare tillagt det årlige honorarium
med de öfrige rättigheter, sorn samma rum åtfölja.
Hvaröfver detta till bevis utur protocollet meddelas skulle.
Ut supra.
4. Hr Gref. och F ältmarsk.: Innan R. o. A. åtskiljas,
har altid varit vanligit at med någon nådegåfva ihugkomma
adelige enckor och barn, som äro fattige. I förhoppning at
det äfven denne gången lärer ske, hafva åtsldllige sådane ingifvit
böneskrifter om nådegåfvor. Jag har låtit giöra en förteckning
öfver dem, om R. o. A. skulle behaga åhöra densamma.
Denne förteckning uplästes häruppå, innehållande 42 stycken
sökande.
Hr Lagersverd anmälte sin Stiufmoder Fru de la
Vall.1
Hr Liliehorn anmälte Fru örnflycht.
Hr Landshöfdingen Baron Tilas Fröken Carlstein.
Och på samma sätt anmältes af flere
Fru Skog, född Knorring,
Cornetten Hökeflychts Enka,
Fru von Bercker,
Fru Grundell,
Fru Travenfeldt,
Fröken Langman,
Fru Adler stolpe,
Fru Klellberg, född von Segerberg,
Fru Gerta,
Fröken Gyllenflyckt.
Och inkom äfven en skriftelig ansökning af en Fru Anna
Christina Rosentvist, enka efter afl. Ryttmästaren Rosentvist.
Hvilke alle på listan upfördes.
Häruppå examinerades den upläste listan närmare och beslöts,
at derifrån kommo at gå ut afledne Ryttmästaren
Brandtbergs Enka, efter hon icke voro frälsemans enka eller
barn.
1 Härmed torde åsyftas hans svärmoder Charlotta Sofia Widemeijer.
Adliga änkor och barn.
439
Äfven af samma skäl Enkan Brita Biörkman.
Äfven afledne Majoren Brandkulas dotter.
Vid afledne Capitain Nordenheims Enka påminte Frih.
Grönhagen, at hon voro af nog tvetydig frägd och varit
uti arrest en tid såsom misstänckt för delagtighet uti någon
stöld.
Hon blef altså utstruken.
Vid Fröknarne Juliana Sophia och Ulrica C. Leijonanckar
påminte Hr Tersmeden, at de vid Ammiralitetet nj uta
hederlig pension ända till 1000 dahl. årligen och altså ej borde
stå uppå denne förteckning, hvarföre de ook derifrån uttogos.
Vid afledne Lieutenanten Dahlbergs Enka påmintes, at
hvarken hon eller hennes man voro af adel utan at hon voro
dotter af afledne Häradshöfdingen Schaij, ofrälse.
Men Frih. Grönhagen påstod, at hon voro född Gyllengahm.
Emedlertid ströks öfver hennes namn och lämnades til at
närmare derom undersökas, innan hon på listan fingo blifva
stående.
Vid afledne Gontoirsskrifvarens Silents Enka förbehölts
äfven at undersökas skulle, om hennes man varit af den adelige
ätten de Silentz, innan någon nådegåfva kunde henne
tildelas.
Vid Capitain Buttlers Enka, född Pahl, påmintes, at hon
icke voro af adel och altså borde gå ut.
Frih. Grönhagen påstod väl, att hon voro född af
adelige famillen Pahl, men flere deremot försäkrade, att hon
icke voro af denne f amilie.
Hon blef altså utstruken.
Hr Wachsch lager, Gustaf, biföll väl, at de influtne
bötespenningar samt någre medel af riddarhusoassan
måtte anslås efter vanligheten till nådegåfvor för desse sökande,
men förbehölt sig, at icke andre än välfrägdade måtte
blifva häraf delacktige. Härmed instämde de öfrige herrar af
R. o. A.
Hr Hasenkam [p] ff tilläde, att Riddarhusdirectionen
måtte underrätta sig om de sökandes vilkår och icke gifva
något åt sådane, sorn hafva pensioner eller förmögen slägt,
som kan understödja; på det derigenom ej måtte minskas de
värckeligen torftigas del.
440 1770, febr. 5. Riddarhusbetjäningen.
Riddarhus
betieningens
discretion.
Detta blef ej eller contradicerat.
Hr Gref. och F ä 11 m a r s k. gaf vid handen, at R. o. A.
sidstl. riksdag anslagit härtil 1 200 dahl. s:rmt, och hemstälte,
om icke Riddarhusdirectionen kunde updragas, ifall
R. o. A. nu skulle vilja anslå lika så stor summa, at giöra utdelningen
på sätt, sorn nu blifvit discourerat.
Frih. Grönhagen intygade, at R. o. A. sidstl. riksdag
anslagit härtil 1 200 dahl. s:rmt, de influtne bötespenningar
dock inberäknade häruti. At R. o. A. utsedt någre af sine ledamöter,
sorn sedan giordt denne utdelning, och att hvar ock
en af de sökande fädt lika stor del, sedan genom anslag på
taflan en viss dag för dem blifvit utsatt at komma och emottaga
sine penningar.
Hr W a c h s c h 1 a g e r, Gustaf, önskade härvid, att
riddarhuscassan måtte tåla en så stor utgift som 1 200 dahl.
s:rmt, ty af bötespengarne förmodade han icke, att mycket
uti denne summan skulle kunna fyllas.
Ordförande Hr Grefven och F ältmars kalken giorde
häruppå proposition:
Bifaller R. o. A., at lika som sidstl. riksdag en summa af
ettusendetuhundrade daler silfvermynt, de influtne bötespenningarne
deruti inbegrepne, anslås til utdelningen åt desse
nu på förteckningen upförde sökande, om hvilke penningars
utdelning Riddarhusdirectionen, enligit hvad nu blifvit discurerat,
har at besörja.
Hvilken med Ja besvarades.
Riddarhussecreteraren lämnade häruppå och Hr Generalauditeuren
von Nackreij trädde till protocollet för följande.
5. Hr von Böhnen, Carl Ludvig: Innan R. o. A.
åtskiljas, har al tid varit vanligit at ihugkomma riddarhusbetieningen
med någon hedersgåfva til hugnad för deras vid
riksdagen hafde mera möda och trägnare upvacktning; begärte
altså, at R. o. A. denna riksdag ville låta dem vederfaras
en lika ynnest och at de måtte få lika så mycket som
sidstl. riksdag.
Hr Gref. och Fältmars k.: Jag hade nu ämnat at anmäla
detta ärende, kanske Högh R. o. A. skulle behaga ihugkomma
och hugna sin betiening?
Hr Billberg: Jag är icke emot at de måtte få belöning;
men iag tror mig böra vara sparsam och täncka på cassans
tilstånd, som ej lär tåla en så stor utgift nu som förre gång
-
Riddarhusbetjäningen. 441
en; sidstl. riksdag varade i tvenne år och denne allenast ett
år, synes altså vara nog, om de få helften emot då.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig, insisterade, at
hans proposition måtte vinna bifall; hvarmed sig äfven flere
herrar förenade.
Hr Hasen k arn [p] f f : Icke är det R. o. A. värdigt vid
en riksdag, som varit genereux, at vilja afkorta på sin betienings
arfvode; det kläder ej at spara för R. o. A:s Secreterare,
när våre medstånd ofelbart hederligen ihugkomma sine;
har riksdagen ej varit så lång som den förre, så torde plena
denna gången hafva varit så mycket tätare och protocollen
ej mindre dryge; man bör altså, då frågan är om hedersgåfva,
ej räkna månader och tid utan R. o. A. hugna sin betiening
med at få nu lika stort arfvode som förre gången, hvaröfver
iag begär proposition.
Hr Gref. och Fältmars k.: Bifaller R. o. A., at dess betiening,
nemligen Secreteraren, Kammereraren, Fischalen,
Förste och Andre Cantzlisten samt Riddarhusvacktmästaren
måge hugnas för deras vid innevarande riksdag hafde möda
med en belöning af Riddarhusets cassa för hvar och en af dem
lika så stor som den, hvilken de vid sidstl. riksdag erhöllo?
Detta besvarades med Ja.
Hvaröfver följande extractum protocolli utfärdades.
Resolverades, att R. o. A:s betiening, nemligen Secreteraren,
Kammereraren, Riddarhusfischalen, Första Cantzlisten
Hofsecreteraren Engelcrantz och Andra Cantzlisten Hofjunckaren
Schönfeldt samt Vacktmästaren måge hugnas för deras
vid innevarande riksdag hafvde möda med en belöning utaf
Riddarhusets cassa för hvar ock en af dem lika stor som den,
hvilken de vid sidstl. riksdag erhöllo. Ut supra.
Ex protocollo
Olof iron Nackreii.
Hvarefter Riddarhussecreteraren åter trädde til protocollet.
6. Häruppå företogs ånyo Riddarhusdeputationens memo-Adelige ätten
rial, daterat den 2 Augusti 1769, angående den adelige ätten vo"ng^en
von Vicken n:o 830 i matrikelen, hvilken tillika med öfverstelieutenantens
och Riddarens Hr Johan Evert von Vickens
442 1770, febr. 5.
Ätten von Vicken.
memorial, daterat d. 31 Januarii innevarande år, blifvit den
förste sidstl. Februarii upläst och på bordet lågt.
R. o. A. åhörde nu ånyo såväl berörde Riddarhusdeputationens
memorial och det af Hr Öfverstelieutenanten von Vicken
ingifne som och et i dag inkommit memorial af Hr G. A. Leijonmark,
innehållande skäl emot de nu lefvande Hrr von Vickens
introduction, samt et af Hr Öfverstelieutenanten von Vicken
ytterligare ingifvit memorial, hvaruti han anhåller om
anstånd med denne sak til nästa riksdag.
Hvilke handlingar finnes vid detta protocoll bilagde.
Hr Linderstedt, Eric: Här voro mycket at anföra,
som skulle kunna bevisa Hrr von Vickens rättighet att sitta
på vårt Riddarhus. Redan år 1650 är stadgat, at alle lifländske
adelige ätter skulle hos oss få introduction. 1720 års fredsfördrag
uphäfver på intet sätt utan snarare confirmerar, hvad
i förre pacta derom blifvit förordnat. Det är bevisligit, at den
erkiende Hr Hinric von Vickens broder vid 1693 års riksdag
suttit för famillen; men som frågan äfven är giord, om von
Vickens ätt värckeligen varit lifländsk adel och Hr öfverstelieutenanten
von Vicken utbedt sig tid til nästa riksdag at få
bevisa det, hvaruppå efter min tancka hans rättighet til introduction
hufvudsakeligen beror, så bör detta honom icke
förvägras utan med sakens afgiörande til dess anstånd lämnas.
Frih. Grönhagen, Carl Gustaf [o: Claes Wil
helm],
fant icke, at frågan nu voro, som Hr Leijonmark
den i sitt memorial upptagit, om någon ny introduction; frågan
är, om en bonse fidei possessor utan föregången pröfning
och utan at iackttages alt, hvad en laglig ordning biuder, kan
depossideras utur den rättighet, han innehafver? Om de, som
enligit 1650 års beslut äro erkiende och introducerade svenske
adelsmän, icke böra få vara det? Följakteligen om Hrr von
Vicken nu skola bibehållas uti rättigheter, som de och deras
förfäder alt sedan 1650 ägt och 1675 tilträdt? Och då voro
han af den tanckan, at famillen bör njuta desse sina rättigheter,
til dess bevist blifvit, at den inge äger.
Hr Silfverschiöld påminte, at förste frågan nu voro,
om Hr öfverstelieutenanten von Vicken skall få det begärte
anstånd at legitimera sin ätts adelskap, och at den borde först
afgiöras, innan öfverläggningen kunde gå vidare.
Hr Schönström: Då blifver det ock en fråga, om
Ätten von Vicken.
443
R. o. A. kan giöra svenske adelsmän? Ingen lifländsk adelig
ätt har kunnat komma in på vårt Riddarhus, innan den fädt
Svea konungs resolution at vara naturaliserad. R. o. A. skulle
annars kunna lämna Hrr von Vicken säte här ibland sig, utan
at de voro svenske adelsmän, ifall de ej hafva en sådan resolution
at upvisa, och, fastän de sitta här, landshöfdingen i
orten, der de bo, lika fult taga av dem mantalspenningar som
af ofrälse. Det lifländske adelskapet bevisar på deras sida altså
ingenting här efter min tancka, utan skall det gagna, bör
det bevisas hos Kongl. Maij :t. Altså är det begärte anståndet
äfven onödigt här.
Frih. von Essen: Det voro obilligt at förneka en svensk
man det beneficium at få bevisa sin rätt. Äro Hrr von Vicken
af den adelige lifländske ätten, hvaraf Hr Hinric von Vicken
härstammar, som på Riddarhuset blifvit introducerad, så lärer
emot fredsfördrag och pacta den nu lefvande grenen svårligen
kunna förvägras att njuta ättens genom desse pacta
vundne svenske adelige rättighet; om R. o. A. utan at afbida
de erbudne bevis härom nu skulle företaga saken och kanske
frånkienna Hrr von Vicken säte och stämma på Riddarhuset
men Kongl. Maij :tt, sedan bevisen blifvit producerade, uppå
desse bevis antogo dem för svenske adelsmän af den introducerade
adelige ätten von Vicken, kommo då icke R. o. A. i
den förlägenhet at åter företaga saken. Derföre är bättre att
densamma upskiuta til nästa riksdag.
Frih. Ridderstolpe, Carl, fant, at det skulle mera
utmärcka ovänlighet än rättvisa, om R. o. A. ej skulle vilja
unna sig alt det lius i saken, som erbiudes och som han för
sin del funno behöfvas. Riddarhusdeputationens betänckande
häruti uplyser ej tilräckeligen åtskillige omständigheter. Deruti
nämnes ej et ord om skiöldebrefvet, kanske det aldrig
blifvit utfärdat, utan at då på samma sätt, som ofta sedermera
händt, et kort extractum protocolli eller en kort på
suppliquen skrefven resolution giordt introduction. Hurudant
och detta document voro, bör R. o. A. se dess innehåll. Frågan
är så mycket ömare, som den angår icke en enda person
utan en hel familles rättighet, såväl de däraf nu lefvande som
de tilkommande. Det voro hårdt at neka Hr Öfverstelieutenanten
von Vicken til at få visa famillens adelskap och existance.
Frih. Ridderstolpe tillstyrckte derföre, at det begärte anstånd
måtte honom beviljas.
29—620616
444 1770, febr. 5. Ätten von Vicken.
Hr Leijonmark, Gustaf Adolf: Frågan bör icke
förvändas; aldrig kan R. o. A. gå in uti någon pröfning, om
Hr öfverstelieutenanten von Vicken är berättigad at vara eller
at blifva adelsman i Sverige, det är Kongl. Maij :tts höga
rättighet. Frågan är blott, om hans stamfader såsom svensk
adelsman fädt på Riddarhuset introduction. När Hr Öfverstelieutenanten,
emot hvad Riddarhusdeputationen förklarat,
icke har något skäl til bevis för sig i den delen att anföra
utan endast begär upskof för at bevisa, det famillen, hvaraf
han härstammar, är lifländsk adel, hvilket ingen vill honom
bestrida, så är det begärte upskofvet onödigt.
Ingen kan efter mitt begrep blifva svensk adelsman utan
genom Svea konung. Om pacta förbehålla den lifländske adelen
at blifva svenske adelsmän, så praesupponeras dock, at sådant
hos Svea konung bör af hvar lifländsk famille sökas,
som det åstundar, och få konungens resolution. Ingen lärer
utan en sådan resolution här kunna introduceras. Hr öfverstelieutenanten
von Vicken har aldrig kunnat påstå, at han
ägt någon sådan resolution för sin gren, mindre at denne gren
fädt introduction. Jag finner altså intet skäl at uppehålla saken
utan begär, att den må afgiöras. Skall den, som icke ens
påstår sig vara svensk adelsman, kunna få introduction, så
blifver R. o. A. ej utan grund hemstält, om icke de af vår
allernådigste Konung med adeligit stånd benådade böra först
vinna denne förmån. Men då ligger R. o. A:s resolution om
nye introductioner i vägen, til dess de introducerade famillernes
antal förminskat sig under åttahundrade.
Hr Sparrschiöld: Ehuru noga Riddarhusdeputationen
genomsökt alle handlingar, som kunna tiena til uplysning
i detta ämne, är dock aldrig befunnit, at någon mer än Hr
Hinric von Vicken år 1675 blifvit i Sverige nobiliterad. Att
han härstammat af famillen von Vicken, som långt förut af
Konungen i Polen Stephan Bathori blifvit adlad, medgifver
iag' gierna; hade flere af den famillen önskat at blifva svenske
adelsmän, så hade de kunnat söka och få det lika med Hr
Hinric von Vicken, men som de det ej giordt, så lärer det
åligga Hr öfverstelieutenanten von Vicken at för sig och sin
gren hos Kongl. Maij:tt nu söka det; ty vi kunna eij giöra
svenske adelsmän.
Vinner han Kongl. Maij :tts nådiga bifall deruti och kommer
dermed til oss framdeles, då kan R. o. A. hafva tilfälle
Ätten von Vicken.
445
at yttra sig, om icke i anseende dertill, at de nu lefvande Hrr
von Vicken och deras förfäder, hvilke af okunnoghet och utan
att det varit utredt angående von Vickenska famillens utgång
på Riddarhuset genom den introducerade grenens utslocknande,
alt ifrån regeringssättets början suttit på Riddarhuset,
måge emot introductionssummans erläggande få blifva introducerade
och hvad nummer de kunna erhålla ibland R. o. A.,
hvilket då kan blifva en exception ifrån hvad R. o. A. om introductioner
stadgat, och det i anseende til de besynnerliga
omständigheter, som sig i denne casu speciale förete; annars
finner iag för min del, at i detta mål handlas emot tydelig beskrefven
lag.
Hr Hillberg: Här talas om at den nu lefvande grenen
af von Vickenska famillen skall hos Kongl. Maij :tt först behöfva
söka naturalisation. Jag tror icke det ännu vara bevist,
at sådant behöfves. Riddarhusdeputationen yttrar sig allenast,
at denna gren aldrig blifvit introducerad, men Hr von Vicken,
som nu först fädt kundskap om ett sådant yttrande, begär tid
och råderum at få bevisa med documenter, at hans famille är
lifländsk adel, som sådan hel och hållen i Sverige naturaliserad
samt i följe deraf ej oberättigad at på vårt Riddarhus för
alle sine i Sverige varande grenar innehafva famillens nummer
och säte. Desse documenter vill han anskaffa och begär
dertil tid. Han behöfver den, och det voro at förneka honom
sin rätt, om han ej finge upskof med saken til nästa riksdag.
Hr Wachschlager, Gustaf, förenade sig med Frih.
von Essen och Frih. Ridderstolpe. Hr von Vickens Fader och
Faderfader hafva suttit här på Riddarhuset för famillen i mer
än et halft seculum, skola deras barn nu utstängas utan at
få bevisa sin rätt. Hr öfverstelieutenanten von Vicken begär
tid at få bevisa, det han härstammar af en värckelig svensk
adlad gren. Det bör honom beviljas, kan han nästa riksdag
ej bevisa det, så äger ju R. o. A. öppet at utesluta honom och
hans gren. Innan R. o. A. yttrat sig, kommer han ej in, altså
förändras ej sakens ställning genom det beviljade upskofvet.
Detta är mitt yttrande. De olika tanckar häruti, som iag hos
R. o. A. förmärckt, torde kanskie uppå propositionen om upskof
värcka, at den besvaras med Ja och Neij. Uti en sådan
händelse hemställer iag, om vi nu efter slutad riksdag, sedan
större delen af R. o. A. äro bortreste, kunna votera i en så
beskaffad sak som denne, hvilken angår nu lefvande och til
-
446 1770, febr. 5. Ätten von Vicken.
kommande medborgares rätt, och hvad värckan vårt voteringsbeslut
kan äga framdeles, när R. o. A. vid en riksdag
mera talrikt en corps sammankommer.
Hr von Post, Friedrich: I den nu förevarande
fråga, om Hr öfverstelieutenanten von Vicken må beviljas det
begärte upskof at bevisa sig härstamma af den lifländske
adelige ätten von Vicken, finner iag så mycket mera, at det bör
honom beviljas, som hela sakens afgiörande hufvudsakeligen
beror uppå om han kan det bevisa eller ej. Adelige ätter ifrån
de conquetterade provincier hafva ofta under denne titul och
i stöd af pacta fådt introduction; så skedde med adelige ätten
Tott ifrån Skåne och Dannemarck, n:o 26 i vår matrikel, vid
1756 års riksdag. Flere ätter, som nu värckeligen sitta på
Riddarhuset, hafva blivit uppå denne grund introducerade,
ibland hvilke iag kan nämna ätterne von Knorring, Freitagk,
Paijkull och Brakell; jag vet icke, om de förut haft naturalisationsbref,
utan tror, att det skedt i följe af pacta, som förmå,
at då lifländsk adelsman kommer in och sätter sig här
neder i riket, skall han njuta alla rättigheter som svensk
adelsman. Den omständigheten, huruvida de nu ifrågavarande
Hrr von Vicken härstamma af den adelige lifländske ätten
och huruvida deras förfäder kommit in i riket och satt sig
här neder, har Riddarhusdeputationen icke uplyst. Utan uplysning
derom tiltror iag mig ej at afgiöra saken. Hr von Vicken
har åtagit sig at bevisa så det ena som det andra, och dertil
bör honom meo voto lämnas den begärte tid till nästa
riksdag. Ehvad han då må äga eller brista i bevis, så vill iag
sluteligen yttra mig.
Hr Lagersverd instämde häruti; mera voro redan tall
i detta, än det behöfdes för at få proposition om upskof, han
begärte den altså nu; saken ansåg han lika som en rättegång
emellan Riddarhusfischalen å embetes vägnar och Hrr von
Vicken; när i början af en sådan action endera parten begär
anstånd att innom viss tid anskaffa sine bevis, bör det efter
Sveriges lag af domaren icke förvägras.
Hr Wadenstierna, Carl: Jag vil gå förbij at säga
mine tanckar uti hufvudfrågan utan allenast tala om det begärte
anstånd. Det vill iag dock vid förbij gåendet nämna, at
de anförde exempel icke uplysa i förevarande fråga; ty famillen
Tott beviste sig redan vara introducerad och de lifländske
nämde ätterne hafva icke kunnat komma in utan naturalisa
-
Ätten von Vicken.
447
tion. De åberopade pacta fordra tydeligen, at naturalisation
bör föregå, och den skall sökas hos Kongl. Maij :tt.
Det begärte upskåf vill iag icke lägga något hinder emot;
men när det beviljas, blifver angelägnast, at Hr von Vicken
erhåller Kongl. Maij :ts nådige naturalisationsbref. När detta
nästa riksdag här upvises, så skal iag med nöije och full
öfvertygelse samtycka at emottaga denne gren af famillen
von Vicken utan att begära andra bevis. Derigenom hoppas
iag at hafva förenat den ömhet och acktning, Hr öfverstelieutenanten
von Vicken värckeligen förtienar, med den laglydnad
at ej gripa in uti Kongl. Maij:ts höga rättighet och
äfven hafva haft afseende uppå R. o. A:s värdighet, som icke
lärer tåla, at andre än de, som Sveriges konung antagit för
svenske adelsmän, blifva på svenske Riddarhuset intagne.
Hr Modée: Ifall Kongl. Maij :t beviljar den begärte naturalisation,
skulle iag väl af den vänskap, iag hyser för Hr
Öfverstelieutenanten von Vicken, vara bögd at bifalla hans
introduction, likväl med förbehåll at han får sidste nummern.
Men när iag har de prsejudicater för mig, att Hrr Krabbe och
Bratt tilförene på lika grunder som nu Hr von Vicken blifvit
uteslutne ifrån Riddarhuset; när iag besinnar, at här beviset
om det lifländske adelskapet icke kan värka något til Hr von
Vickens fördel, efter R. o. A. ej kunna giöra svenske adelsmän;
at 1762 års beslut hindrar alle nye introductioner tills
vidare; att Hr von Vicken ägt nog tid ifrån riksdagens början
i April, då han uti denne sak blef hörd, til Augusti månad
och alt derifrån til nu, snart et helt år, at skaffa sine omtalte
bevis, om han någre haft, så ser iag ej, at det begärte anstånd
bör eller kan honom beviljas, utan begär iag proposition på
Riddarhusdeputationens memorial och bifaller det.
Mine gunstige Herrar! Om det gifver en rättighet til säte
på vårt Riddarhus, at man är född af lifländsk adelig stam,
så få herrarne låf at giöra sin sal mycket större, ty månge
hundrade böra då med lika rättighet som Hr von Vicken komma
hit in.
Hr Durietz: Det första, man bör utlåta sig öfver, är
ofelbart Hr Öfverstelieutenanten von Vickens begärte anstånd.
Att det är nödigt både för honom och oss, innan hufvudsaken
afgiöres, synes mig otvifvelagtigt. Man måste gå
tilbakars och framleta äldre tiders handlingar at af dem få
de saknade uplysningar, til acter i lifländske archiver; för
-
44:8 1770, febr. 5. Ätten von Vicken.
ordningar, fredsfördrag, pacta, Rådcammarens protocoller fälman
kanske recurrera; dertil fordras visserligen den begärte
tiden.
Denne sak bör icke handteras såsom rörande något personelt
utan som den där angår en ätts rättighet. Jag förbigår
altså alt, hvad som personellement kunde talas om Hr öfverstelieutenanten
von Vickens förtienster, iag vill ej eller gå i
detaille af de skäl, som kunde anföras i sielfva hufvudfrågan,
utan håller mig endast vid at det är billigt bevilja det begärte
upskåf och lämna Hr von Vicken råderum at anskaffa de bevis,
som han förmenar tiena til bestyrckande af sin rättighet;
ty uplysningar böra sökas, innan man kan döma i en sak.
Och sedan iag blifvit kiennare af alla hit hörande omständigheter,
blifver iag mera tranquilliserad, hvilket ofelbart äfven
händer flere än mig, för at sedan med godt samvete och utan
passion kunna döma.
Hr Ehrensverd, Friedr.: Det bedröfvar mig värckeligen,
at iag vid detta tilfälle ej kan giöra Hr von Vicken
någon compliment utan nödgas hålla mig vid saken, sådan
som Riddarhusdeputationens betänckande densamma upgifvit;
där säges, at Hrr von Vickens Fadersfaders Rroder blivit
ensam nobiliterad, och så förhåller det sig; der talas ej i diplomer
om at han fädt denne nåd af Sveriges konung såsom
lifländsk adelsman utan för egne meriter. De åberopade af
famillerne Tott, Freitagk, Brakel med flere sitta här på Riddarhuset
som svenske introducerade adelsmän men ej deras
slägtingar, de danske eller lifländske adelsmännen; altså uplysa
de exempel ingenting häruti.
Närvarande Hrr von Vickens förfäder hafva aldrig blifvit
nobiliterade i Sverige, aldrig introducerade, öfverstelieutenanten
von Vicken har ej eller påstådt sådant utan endast, at han
är lifländsk adelsman, hvilket han ej behöfver bevisa här.
När altså det begärte upskåf ej tienar til något, är ju rättvist
at afslå det och ej draga saken onödigtvis på långbäncken.
Detta skall ej hindra mig at en annan gång åter uptaga
saken, ifall Hr von Vicken då kan framte bättre skäl än de,
han nu har och tilbudit sig at anskaffa.
Hr Uggla, L e o n h. Magn.: Voro icke 1762 års R. o.
Ars beslut i vägen, skulle iag gierna gå in uti alle möijelige
förslag at kunna behålla hos oss en så värdig ledamot som
Hr von Vicken; men som han först af Kongl. Maij :tt bör blif
-
Ätten von Vicken.
449
va benådad med svenskt adelskap och, sedan det skedt, introductionen
likväl icke kan emot detta beslut ännu beviljas,
så lärer det begärte anstånd, om det beviljas, icke kunna
värcka något til förändring uti Riddarhusdeputations utlåtande.
Hr Möllerstierna förestälte, at famillen suttit på
Riddarhuset redan långt över 70 år, at de varit okunnoge uti
de omständigheter, som nu yppat sig, annars hade redan för
lång tid sedan desse omständigheter kunnat förekommas. Han
bad R. o. A. ömsint öfverväga denne häfd och i anseende dertil
åtminstone lämna famillen tid at bevisa sin rättighet, om
den gitter.
Hr [von] Nackreij: Hr von Vicken begär få bevisa,
at han efter pacta conventa såsom lifländsk adelsman är naturaliserad
svensk och at den gren, hvarifrån han härstammar,
ägt lika rättighet som hans Fadersfaders broder, Hr
Hinric von Vicken, til introduction.
Praxis har aldrig varit, at lifländske adelen behöft begära
naturalisation, ty fordna konungars diplomer hafva varit för
dem tilräckelige. Om Hr von Vickens famille bibehålies vid
sitt säte på Riddarhuset, leder det icke til något inbrott emot
1762 års författning, ty famillen var då redan inne på Riddarhuset.
Dessutom fordrar flere considerationer, at en sak af sådan
beskaffenhet som denne med mycken varsamhet handteras;
at börja undersöka om gamla famillers ursprung och introductioner
och vilja utesluta alle dem, som icke genast kunde
documentera sig, skulle uti en ställning af partier, som uti
fria regeringar snart kunna upkomma, förordsaka mycken
villervalla.
Jag hemställer derföre, om icke proposition måtte giöras,
at denne sak upskiutes til nästa riksdag.
Då lämnas Hr Öfverstelieutenanten von Vicken tilräckelig
tid at anskaffa sine bevis,1 och derefter kan R. o. A. med mera
insigt och visshet taga sit beslut.
Hr Gref. och Fältmars k. önskade, at discourserne nu
måtte uphöra, och giorde deruppå proposition:
Bifaller R. o. A. Riddarhusdeputationens betänckande?
1 Härefter ursprungligen: Kan han då ej bevisa sin rätt til säte och stämma,
så kommer hans famille meo voto aldrig dertil, uppå sådan grund som den hittils
ägt hos oss säte och stämma.
450 1770, febr. 5. Ätten von Vicken.
Hvilken besvarades med Ja och Neij.
Frih. Ridderstolpe, Carl, förestälte, at om proposition
giordes uppå Hr öfverstelieutenanten von Vickens anhållan
om upskåf med saken til nästa riksdag, så förmodade
han, at densamme skulle almänt bifallas.
Hr Schönström deremot trodde, at då en del af R. o.
A. i discourserne förklarat sig bifalla betänckandet, en del
deremot tilstyrckt at bevilja Hr von Vicken det begärte anstånd,
så måste väl proposition giöras uppå betänckandet,
men när den besvaras med Ja och Neij och saken följackteligen
genom votering kommer at decideras, så intages uti contrapropositionen
de dissentierandes mening, hvilken nu blifver
att bevilja Hr von Vicken det begärte upskåf.
Frih. Ridderstolpe, Carl, reclamerade de frånvarandes
rättighet och påstod, att R. o. A. ej kunde beqvämligen
votera, sedan de hos Konungen tagit afsked och han hemförlåfvat
Riksens Ständer.1
Hr Schönström deremot påminte at p[r]axis i alle
tider varit den, at sedan Ständerne på Rikssalen tagit underdånigt
afsked af Kongl. Maij :tt, så hade hvart stånd för
sig afgiordt sine oeconomiske angelägenheter och derföre en
eller flere gånger sammankommit efter anslag. Aldrig hade
någon satt i fråga deras decisionsrätt i sådane mål. Flere
oeconomiske frågor hade R. o. A. i dylike mål och uti oeconomiske
plena genom votering afgiordt; han behöfde ej nämna
mer än det ena siste vid 1766 års riksdag, då Håfjunkaren
Estenberg genom votering från Riddarhuset blef utesluten,
för att uplysa, hvad han sagt.
I dag voro R. o. A. genom ordenteligit anslag sammankallade
til oeconomiskt plenum och ingenting kunde vara mera
oeconomiskt för ståndet än at afgiöra, om en famille erhållit
introduction på Riddarhuset eller ej.
Hr Linderstedt, Eric, fant, at det voro redan nog
länge talat i denne saken, bad derföre Hr Grefven och Fältmarsk.
at skilja R. o. A. ifrån densamme och giöra proposition
öfver det af Hr von Vicken begärte anstånd, hvilket han
trodde skulle utan votering kunna bifallas, ty derigenom afgår
R. o. A. ingenting af sin decisionsrätt och Hr von Vicken
1 Härefter ursprungligen: Efter slutad riksdag ägde R. o. A. ej mer någon
decisive rätt som stånd.
Ätten von Vicken.
451
kommer ändå icke in på Riddarhuset, innan frågan blifver
deciderad.
Men vill R. o. A. ännu vidare gå uti ventilation om hufvudfrågan
och afslå det begärte anstånd, så förbehölt sig Hr Linderstedt
at omständeligare få decidera de skäl, sorn talte för
von Vickenska famillens rätt. Han hade och då et document
att producera, sorn skulle gifva denne hans mening mycken
styrcka.
Hr Liljehorn hade emot det begärte upskof så mycket
mindre at påminna, som Hr von Vicken hufvudsakeligen begärt
det i afseende på at få bevisa, det han voro adelsman
och af lifländsk adel, men decisionen deröfver ej kunde tilhöra
R. o. A. utan Kongl. Maij :tt.
Här voro endast frågan om den grenen, ifrån hvilken Hr
von Vicken härstammar, om Hr Wolfgang von Vicken lika så
väl som Hr Hinric von Vicken blifvit introducerade på svenske
Riddarhuset. Dertil säger Riddarhusdeputationen Neij, och
Hr öfverstelieutenanten von Vicken har aldrig begärt eller
kunnat bevisa en sådan introduction.
At denne fråga skall upskiutas til nästa riksdag fant Hr
Liliehorn ej enligit med Riksdagsordningen, den har hos R.
o. A. varit föredragen, har legat på bordet i fem dagar och bör
nu, då den kommer före, afgiöras.
Emedlertid och i den frågan, om Hr von Vicken är svensk
adelsman, kan hos oss icke nekas honom tid at få legitimera
sig. När han dermed gådt den laglige vägen och sedan kommer
lil R. o. A. med begäran om introduction såsom legitimerad
svensk adelsman, då förklarade Hr Liliehorn, at sådant
icke borde honom vägras utan praeferablement framför
andra ointroducerade familier admitteras i anseende til den
förmån, famillen redan innehaft at i en så lång tid äga säte
och stämma på Riddarhuset.
Hr Lagersverd: Här är ännu icke frågan hvarcken
om adelskap eller introduction utan endast om Hr von Vicken
må beviljas upskof, den bör först afgiöras; han bad derföre,
at alle discourser måtte få afstadna och at Hr Grefven och
Fältm ar sk. ville använda de stora gåfvor, han ägde och hvarmed
han så kraftigt värckade på allas hiertan, at förena R.
o. A. til bifall uppå proposition om upskåf, på det man må
undvika en ny fråga, som om votering kunde upkomma. Hr
Fältmarsk. hade i förra pleno, då frågan var om gåfva til Fru
452 1770, febr. 5. Ätten von Vicken.
Carlschiöld och hennes barn och han afbögde votering, visat,
huru mycket han hos R. o. A förmådde.
Hr Wadenstierna, Carl: Utan at röra vid ordföranderättigheten,
hvilken det tilkommer at giöra och reglera
proposition, utbad han sig, innan den giordes, at få anföra
något.
Under förbigående ville han som kortast anmärcka vid det,
som blifvit sagt angående at R. o. A. ej skulle uti sitt oeconomiske
pleno kunna afgiöra något genom votering, at om så
voro, skulle aldrig R. o. A. kunna uti sine oeconomiske plena
taga något beslut. Regeringssättet grundar sig uppå at pluraliteten
gior besluten, men uti grundlagen finnes ingen skilnad
utsatt i beslutens kraft, om de äro tagne af en större
eller mindre pluralitet; en sådan skillnad skulle och giöra
vår constitution ofullkomlig och väre beslut vacklande, när
man sällan eller nästan aldrig kunde vinna unanimitet.
Hvad det begärte upskåf angingo, trodde han, at det kunde
beviljas. Det skulle vara honom kärt i anseende til den vänskap
och estime, han hyste för Hr öfverstelieutenanten von
Vicken, om bemälte Hr Öfverstelieutenant kunde bevisa sig
vara af lifländsk adel, men det yrckade Hr Wadenstierna, at
bevisen böra inför Kongl. Maij :t andragas, som äger magt at
dem pröfva och at decidera, om Hr von Vicken äfven skal
vara svensk adelsman. Då går saken uti sin rätta ordning.
Vid den omständigheten at lifländske adelen efter pacta
voro berättigade at äfven vara svensk adel, borde ej förbigås,
det i pacta är vidhäftade villkår, nemligen at den, som ville
vinna en sådan förmån, borde efter samma pacta inom en
viss utsatt tid sig derom hos Kongl. Maij :tt i underdånighet
anmäla.
Om Hr Wolfgang von Vickens descendenter den tid, då fatalierne
voro öpne, försummat en sådan ansökning, efter de
trodt sig ej behöfva den, så borde väl sådant värcka för dem
så mycket, at fatalierne ännu måge vara öppne, efter casus
nu först yppat sig; men kan aldrig frikalla dem ifrån den
skyldighet, som alle adelige i Sverige naturaliserade familier
til följe af de åberopade pacta varit skyldige at iackttaga,
nemligen at hos Kongl. Maij :tt söka deras naturalisation.
Hr Wachschlager, Gustaf, förenade sig med Hr
Wadenstierna at bevilja det begärte upskåf och ville altså,
efter saken kommo at hvila, icke gå in uti någon slags dis
-
Ätten von Vicken.
453
curse om sielfva hufvudfrågan. Han trodde den ej eller vid
detta tilfälle behöfvas, ty han visste ej, om han kunde anse
sammankomsten i dag såsom en sammankomst af R. o. A.
en corps.
Följackteligen om de närvarande hade magt at decidera
öfver tredie mans rätt, aldra minst trodde han, at sådant genom
votering kunde ske. Om R. o. A. med sådane plena fortfara,
äger Kongl. Maij :tt all rättighet, nu sedan riksdagen är
slutad, at skicka sin Justitiecantzler och anmoda hvar och
en at resa hem til sitt. Denne påminnelse giordes redan i morgos
i början af sammankomsten och för at undvika frågan
om votering i sidste pleno uti Carlschiöldske saken, så jämkade
sig R. o. A. hvar med annan utan votering til beslutet.
H. Gref. och F ä 11 m a r s k.: Min skyldighet fordrade väl,
innan iag skrider til proposition, at nu förut uptaga och
i korthet deducera alt, hvad under en långvarig ventilation
gifvit ämne til discourser; men tror mig giöra bäst, om iag
går förbi det mästa, ibland annat den fråga, om någon votering
nu kan blifva gällande, ty den är af sådan beskaffenhet,
at efter slutad riksdag R. o. A. icke lära vilja deröfver decidera;
härvid förefaller mig likväl den reflexion, om unanimité
skall gälla men icke en genom votering utrönt pluralitet,
så önskade iag at få veta, huru den sak skulle se ut, som unanimiter
vunno bifall och eij kunde få någon slags contradiction;
äfven huru R. o. A. skulle kunna reglera sina oeconomica,
hvilke efter vanligheten och hvad R. o. A. ofta under
påstående riksdagar sielfve yttrat, icke böra företagas förr än
efter slutad riksdag, på det tiden för andre riksvårdande mål
ej måtte af dem borttagas. Jag vil ock gierna se, huru månge
interessante saker skulle hos R. o. A. blifva afgiorde.
Men detta alt går iag förbij och förfogar mig til proposition;
den kan iag så mycket mindre undgå at giöra uppå
Riddarhusdeputationens betänckande, som flere af R. o. A:s
herrar ledamöter i sine discurser concluderat til bifall uppå
samma betänckande, hvaremot contraproposition då skulle
blifva, at Hr von Vicken lämnas det begärte anstånd, ifall R. o.
A. ej förena sig om at bifalla betänckandet, efter i discurserne
äfven blifvit concluderat til at bevilja anstånd. Men inan iag
skrider til proposition, torde mig likväl tillåtas at få föreställa:
Ifall Riddarhusdeputationens betänckande bifalles, kan
det aldrig vara Hr von Vicken betagit framdeles at få framte
454 1770, febr. 5. Ätten von Vicken.
bättre skäl til sin rättighet, om han sådane kan sig anskaffa,
ej eller någon hindra R. o. A. att uppå sådane skäl uptaga
saken ånyo, och om iag ej misstager mig altför mycket, torde
herrarne väl vara i stånd at uti et så beskaffat mål som detta
giöra om igen, hvad de nu skulle besluta.
Med bifall uppå betänckandet vinnes altså ingenting til sakens
sluteliga afgiörande; hvaremot om det begärte upskåf
beviljas, ingen derigenom lider utom Hr von Vicken, som
emedlertid oviss om sitt öde måste vänta uppå R. o. A:s utslag
men uti det i dag upläste memorial sielf begifvit sig
härtil.
Den proposition tyckes mig altså bäst kunna förena begge
meningarne, som sker på det begärte anstånd, om den bifalles;
hvarföre iag och nu torde få låf at fråga,
om R. o. A. bifaller, at denne sak hvilar til nästa riksdag?
Detta besvarades enhälligt med Ja.
7. Hr de Frietzkij begärte at få veta, om det skulle
vara honom tillåtit at få uttaga någre R. o. A:s protocoller,
ifall han ville låta trycka dem.
Härtil svarades, att R. o. A:s resol. öfver Riddarhusdeputationens
betänckande i detta ämne vore tydeligt.
8. Hr Goes anholt väl, at som R. o. A. beviljat Hr von
Vicken anstånd med sin sak, efter han ville bevisa sin familie
vara af lifländsk adel, det måtte äfven lämnas famillen von
Feilitz tilstånd at få bevisa sig vara lifländsk adel och, om så
förunnos, vinna samma förmån af introduction här på Riddarhuset,
som Hr von Vicken sig förväntade.
Men häröfver blef ej någon ordentelig proposition giord
utan svarades allenast af flere:
Ja, han kan få låf at bevisa, det han är af lifländsk adelig
f amilie.
9. Hr Wadenstierna, Carl, sökte genom en rörande
föreställning at upväcka R. o. A:s medlidande til något
sammanskot för en, som förr varit deras ledamot, nemligen
Johan Adolph Olivecrona, men genom sin anstälte rättegång
emot Hr Présidenten och Landshöfdingen Raron Lagerfeldt,
hvilken han för embetes fel anklagat men, såsom den der uti
bevis brustigt, blifvit efter lag dömd och nu råkat uti den
uselhet, at han hvarcken ägde kläder, lifsuppehälle eller något
af sine nödvändigaste behof.
Härtil svarades väl af ganska månge Neij. Men uppå
Ätten von Vicken.
455
Hr Lagersverds föreställning samtycktes omsider,
at Riddarhusfiscalen skulle få insamla af de nu närvarande,
hvad de frivilligt ville sammanskiuta.
10. Ett af Hr Kruse1 ingifvit memorial uplästes, hvaruti
han anmäler Hr Reuter, som genom en olyckelig honom öfvergången
vådeld på landet, där han voro boende, förlorat all
sin egendom, til R. o. A:s medlidande.
Hr Grefven och Fältmars k. förestälte, om icke R. o.
A. tillåta, at en lista måtte framläggas, hvaruppå en hvar af
R. o. A., som ville bidraga til Hr Reuters soulagement, kunde
anteckna sine namn samt hvad de behagat gifva.
Detta bifölls och värckstältes genast samt emottogs penningarne
af Riddarhusfiscalen.
11. Hr Lagersverd frågade, om icke detta voro det
sidste plenum.
Hr Gref. och Fältmars k. hoppades, at R. o. A. härom
skulle vara enige, efter han trodde, at de hufvudsakeligaste
oeconomiske mål nu vore afgiorde. Och frågade häruppå, om
R. o. A. behagade åtskiljas?
Hvilket med Ja besvarades.
Och slöts altså detta sidste plenum kl. ett.
1 I Allegater IV finnes ett, icke föredraget, memorial av Lars Hierta,
som däri skildrar den olycka, som drabbat löjtnanten vid Västgöta kavalleriregemente
Sven Reuter. Enligt regementets rullor var emellertid dennes
förnamn Svante. En regementskamrat till honom var ryttmästaren
friherre Carl Magnus Kruuse af Verschou. Med största sannolikhet åsyftas
denne ovan.
BILAGOK
TILL
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1769—1770.
II.
1
Assessor Carl Gustaf Ehrenhoffs memorial om finansverket.
(Allegater I, fol. 759.)
Protokollet sid. 44.
ödmiukt memorial.
Jag har önskat det tilfället, som nu är inne, at för Riksens
Höglofl. Ständer i ödmiukhet få yttra min oförgripel. mening
öfver vårt al linén na finance-, banco- och myntväsende, hvilket
i flere åhr varit så vaktande, at man väl kunnat sagt, sorn
det står hos Cicero: jactatur nummus sic, ut nemo possit scire
quiid habeat.
Det är ej mitt nöije at med hiskelige målningar framlägga
andras misstag; ett sådant lynne är ock sällan oväldigt. Icke
heller är det min höfva at uptäcka alla bristfälligheter; dertil
fordras många rön och mycken erfarenhet, men skyldigheten
å min sida är endast at achta mig för afvägar och mannamohn,
då jag uprichtigast tänker råda til allmänt väl.
Man må ledsna at höra nämnas växelcours; en sådan afsky
har des värkningar orsakat nästan hos det minsta barn. Denne
underlige växelcours har i grunden oskiärat finance-, banco-
och myntväsendet, at oachtadt alle gode lagar om detta
veta vi ej i dag, hvarthän coursen vill kasta vår egendom och
välfärd.
At i hela sin vidd förklara denna tankan är för min afsigt
mindre nödigt; men långt nyttigare at med ett pennedrag visa
beskaffenheten af en ren finance, bancovärk och myntväsende,
på det hvar och en vid jemnförandet med nuvarande tilstånd
må kunna något när inse och pröfva siukdomens säte,
art och olyckelige fölgder.
En riksfinance förbättrar inkomsten öfver utgiften; den
växer til genom fri handel, populations och all idoghets upmuntran
och aftager medelst tvång i näringar, misscredit och
illa tilstäldt myntväsende.
Ett banco- eller creditvärk är en guldgrufva, som utan förlag,
skatt eller tunga bringar i hop otrolig rikedom; men det
kan ej bestå utan på stadgad credit och bancorätt, det är at
30—620616
4
en banque bör med redbart infria sine obligationer och äga
parata executio vid alle utlåningar; creditväsendet lider icke
någon undflygt, någon Machiavellus, något vädjande eller
någre hemligheter, hvilka i ett fritt samhälle uprör misstänka
och underhåller tvedrägt.
Mynt åter är alla varors lösen; detsamma bör vara i en stadigvarande
sequivalent proportion, ärligit och godt, då befrämjar
det handel och vandel; men ett obeständigt mynt fördrifver
landets rikedom och qväfver både credit och nyttig
vinningslystma.
För en allmenhet är myntväsendet dock mäst i mörker. En
Axel Oxenstierna gaf derpå vitnesbörd, då han bekiände, at
man lättast deri kan fara vilse. Hans sägen sannades icke
långt derefter; ty genom en egennyttig disposition med Banquen,
sorn i Konung Carl Gustafs tid inrättades, bragtes til
väga de så kallade creditifsedlar och dymedelst en valvation
til 8 å 10 proc:t, ehuru samma Banque blef understödd af silfver
och koppar til myntning; och när Konungen märkte, a t
folket praesumerade Banquens förmögenhet icke svarande
emot en så stor mängd sedlar, efter hvarken placater eller annat
kunde skaffa dem credit, blef han nödsakad at sielf emottaga
deni och utsätta en viss dag til deras fulla inlösen.
Ett kraftigt bevis at det ej är något nytt el. felachtigt expedient
at innom utlimat termin skaffa ur vägen sådant mynt,
som ej kan hållas i värde.
Sedermera påtogo sig Ständerne 1668 at uprätta ett nytt
bancovärck och at sielfva ställa sig derföre i garantie, hvilket
nu jemt i 100 åhr stått uprätt. Uti berörde åhrs riksdagsbeslut
försäkras, at den, sorn insatte i banco eller bekom af medel
deri någon avance, skulle utan all invändning kunna råda
deröfver efter egit behag och at den, som deremot sökte lägga
hinder, skulle afstraffas sorn den, hvilken emot det allmenna
bästa sig förgripit, hvaruppå flere kongl, confirmationer in
til våra tider kunna uptes.
Till detta bancovärk upkom väl 1709 något misstroende,
emedan Länebanquens creditorer icke finigo sina medel promt
disponera, men misscrediten blef genast minskad, då Banquens
debitorer fingo frihet at betala sine skulder med Banquens
obligationer.
Det märkeligaste vid denne epoche är, at under varande
misstroende nekade folket taga emot Banquens obligationer
5
sorn reda pengar och at Konungen sådant aldeles gillade; ty
då Slottscancelliet sig förfrågade, om folket kunde påbördas
dem emottaga, gaf Konungen det svar, at det ej låto sig giöra,
utan hvar borde söka sin man.
Af denna korta digression sier man likväl, at väre kloke förfäder
achtat nödvändigt:
1 :mo. At det mynt, som ej kunde hållas i värde, borde inom
viss tid afskaffas eller til credit redresseras.
2:do. At en banques creditorer med bibehållande af banquens
credit icke kunna förlora sin rätt.
3: bio. At banquens debitorers skyldighet skulle bindas tillsamman
med banquens credit och dess creditorers interesse
samt
4:to at förbindelsen at emottaga obligationer uphör med
förtroendet.
Vele vi nu komma tilbaka til oss och väre bancosedlar
samt den af dem orsakade valvation i räknevärdet, så är väl
icke utan, at ju någon förändring sig visar tiderne emellan
i anseende til såväl den allmenna som enskylta financen. Banquens
gräntslösa utlåningar under en vanmächtig bancorätt,
cronans förlust på växelcontoir och circulations samt pommerske
växlarne jemte kostsamma krig har försatt folk och
rike i ett utblottadt och gäldbundit tilstånd. En gäld, som ej
hufvudstupa påkommit utan härflyter just från en och samma
tid, när manufacturer och andre i sig sielf goda inrättningar
upvuxit til temmelig högd och mognad.
Jag medger äfven ock, at vi nu als intet hafva courserande
guld- och silfvermynt. I andre delar än nu nämnde lär ingen
betydelig skillnad gifvas; åtminstone vöre klagomålen i forna
dagar af lika innehåll, nämnl. öfver myntets ostadighet,
så at ingen visste, hvad han ägde, öfver valvationer och växelcours,
öfver olaglig handel med sielfva myntet, öfver placaters
vanvyrdande och ändtel. öfver en svag execution. Mån
tro vi icke kiänna igen desse siukdomar? Men hvarföre har
man ej af skadan blifvit klokare? Jo, den allmenna och den
enskylta financen äro så ihopblandade, at de mäste förslager
genom private interessen blifvit lame och kraftlöse.
På det sättet föreslår man sparsamhet och fördelachtigare
handelsställning, som, ehuru richtig grundval, dock fordrar
en hel menniskoålder.
Man vill til rörelsers uphielpande hafva mer creditmynt
6
tilskapadt, lika som en större quantitet af ond blod skulle
förbättra den redan bortskiämde.
Man yrkar ömhet och hielp för näringsidkare, då sielfva näringen
förtienar största medlidandet.
Man råder til en försichtig proportion emellan penningar
och varu- samt folkmängd, icke eftersinnande, huru svårt
det är at med creditsedlar utfinna den proportion, så länge
de icke fått ett fixt och emot mynt svarande värde.
Alle sådane förslager lämpa sig efter mitt tycke så litet til
vår chimerique växelcours, som coursens fastställande til 50
eller högre inarktal instemmer med 1668 åhrs bancoinrättning
och Riksens Ständers garantie. Här tarfvas en hielp,
som efter Höglofl. Secrete Utskottets välgrundade utlåtande
ger näringar en varachtig trefnad, rikets undersåtare fullkomlig
säkerhet om sin egendom samt riket nödig styrka
och anseende. Denne hielp säges bestå i Banquens kopparmyntssedlars
inlösen med värkeligit mynt. Alt detta är richtigt,
ty kraftigare medel fins icke at fördrifva misstroende
än redbar betalning. Men när realisation för sine skiäl är utstäld
på tid, oviss och underkastad speculation, på hvad sätt
skal då misscredit botas eller bancosedlarne komma i värde?
Förmodel. återstår ingen annan utväg än at på ett okonstladt
vis giöra realisation pålitelig och för den enfaldigaste begripelig;
derigenom blifva fölgderne lyckelige och sådane, at
en mindre penningestock blir tilräckelig utan visse penningars
fördelning för hvart hufvud i riket, näringar få lif utan
statens eller enskyltes depense och crediten kommer både
commerce och manufacturer til hielp.
En sådan reel och ächta credit stödjer sig helt och hållit på
realisations viss- och möijelighet och dödas absolut af alt
det, som ej dertil bidrager.
Kunde Banquen skaffa sig en fond til realisation med sine
sedlar, så vöre ingen nöd åfärde, men at låna en skatt okar
ingens rikedom. Banquen måste ju en annan tid betala de
sedlar, för hvilka silfver kan inkiöpas, och innan det kan
skie, torde en slik operation värka stegring på silfver och
fölgachtel. sedlarnes försämrade värde. Ville Banquen åter
för at balancera sedelmassan infria sine sedlar med rd. åt
dem, som skola clarera stora siötullen, hvad vinnes dermed
annat än osäkerhet för Banquen at nånsin kunna samla redbart
och en besvärlig controll emot handlande?
7
Hade vi guld- och silfvermynt, så voro äfven alle deliberationer
i detta ämne så godt som onyttige. Ett sådant mynt
låter ej så lätt annihilera sig som ett pappersmynt utan credit,
men förfarenheten har vist, at detta sednare förbättras
i den mohn som det indrages. Icke kunde en trassent efter
behag upjaga växlars värde, om redbart mynt circulerade;
acker med penningehandel skulle då vara sällsynt och en
juste proportion myntsorterne emellan til skrott och korn
betogo för vinglare alt tilfälle at åstadkomma en förderfvelig
valvation. Deremot kan alt detta och mera hända oss, on?
intet realisationsprincipen blir den, at coursen styres, sedelmyntet
redresseras i värde och stadighet samt crediten härstädes,
hvilka tre ting äro ett och detsamma.
Inga förslager uphielpa ett förfallit creditvärk, räkningen
gior sig sielf, men det hufvudsakeligaste, som dervid kan
vara at anmärka, är det at afpassa utvägarne efter ofvannämnde
omständigheter, nämnl. at inga redbarheter gifvas,
som kunna substitueras i stället för sedlarne, och dernäst at
ett gäldbundit tilstånd merendels på alla sidor möter til hinder
och uppehåll för en efterlängtad liquidation.
Fördenskull och i betrachtande af allt detta finner jag mig
för min ringa del föranlåten at i ödmiukhet tilstyrka följande:
1
:mo. At alle utländske öfverflödsvaror förbiudas til bruk
och mindre yppighetskram med consumtionsafgifter beläggas.
Så osäker jag är om handelsvågens beskaffenhet och så
litet jag vet af en reel växelcours, så mycket recommenderar
jag denna generelle cur, emedan alle andre anstalters varachtighet
derpå beror.
2:do. Til förebyggande af alt underslef härvid och på det
rikets producter ej måge förtäras i förbudne och öfverflödige
importer, kunna exporteurer tilbindas för en tid sådane
vilkor, som leda til syftemålet. Nöden har ingen lag. Det sågs
åhr 1717, då hvar och en måste ställa säkerhet hos Uphandlingsdeputation
för hvad han tänkte importera.
3:tio. Som en brunn torkar ut, om dess ådror tilstoppas,
så går det ock til med en banque, som destitueras på tilgånger.
Deraf bevises nödvändigheten af en promt återbetalning
vid alle utlåningar, hvarförutan Banquen icke kan giöra
i allmenhet gagn utan blir snarare skadelig.
Jag vill supponera, at vår Banque har dubbelt at fordra
8
emot sin skuld. Men debitorerne kunna ej betala. Hvarföre
icke? Jo, säger man, eftersom coursen fallit så hastigt, at
gäldskyldige förlora hälften af sin egendom för intet.
Jag för min del skal aldrig afundas deröfver, om dem tillätes
afbörda sine skulder med hälften i redbart mynt; Banquen
blefvo ej derigenom särdeles lidande och än mindre
dess creditorer, hvilka i den händelsen fingo en säker regress.
Men härmed må hända hvad som kan, så är åtminstone ingenting
billigare än på en allmenhets vägnar påstå, at ultimate
terminer utstakas, inom hvilka de nu existerande Banquens
fordringar så hos cronan som hos enskylta måge kunna
vara afbördade.
Til vinnande häraf kunna desse särskilte författningar
vidtagas, nämnl.:
1 :mo. Cronan bör först och främst forceras til afbetalning
på det sättet, at ett lån i rd. opnegotieras på 10 tunnor guld,
som genast inkommer i Banquen jemte den hittils åhrl. inflytande
stora siötullen, kopparräntan med mera, så at til
nästa riksdag eller efter 3 åhrs förlopp cronan kan hafva
afbördat på sin skuld 50 tunnor guld ongefärligen. Statsvärket
såväl som interesset för berörde 10 tunnor gulds lån
måste nödvändigt genom bevillning underhållas och ersättas,
ty at lindra contributioner, då statsbrist sig yppar eller riket
är i gäld eller då Banquen är oförmögen at giöra skiänker
och förskotter, det är blott at skiuta op med betalningen eller
ock genom nya palliativer giöra bördan omsider odrägelig
och oredan större.
2:do. Bör cronan likaledes söka få ett lån i bancosedlar
hemma i landet på 10 tunnor guld emot Ständers försäkran
och 6 proc:t interesse, hvaraf förmodas den nyttan, at undangiömda
penningar lockas fram men kunna åter komma
rörelserne til fromma genom nya lån ur Banquen. Interesset
för desse medel kan ej gravera kronan.
3 Tio. Med de private Banquens debitorer förfares ömare,
så at ultimate terminerne utsättas, eftersom lånen äro äldre
eller senare, dock så at til nästa riksdag in alles må vara
derpå influtit 30 tunnor guld. At än mer facilitera denna
operation kunna alle gamle debitorer undslippa allt interesse
ifrån nästa åhrs början.
När således inom 3:ne åhr blifvit clarerat 90 tunnor guld
9
i contanter och sedlar och den ultimate terminen af Riksens
Ständer faststäld, så är crediten ånyo uplifvad och en trygg
fond samlad til realisation, hvilket aldra kraftigast skal sätta
näringar och rörelser i skick, som vidare härefter förklaras.
4:to. Banquen må til nästa riksdag i kop:mtssedlar utlåna
så stor summa, som i contant eller sedlar influtit emot
säker underpant och 4 proc:t interesse, dock at med alle
desse nya lån förfares efter växel- och bancorätt ehvad undflygter
ock må förebäras. All utlåning måste skie ur den
principe, at manufacturer och handel i synnerhet dymedelst
befordras. Då säger det sig sielf, at intet lån får utgifvas til
egendomars inkiöp, intet til prydsamme eller stadsbyggnader
och aldraminst til befrämjande af yppighet och slöseri.
Til upmuntran för population kunde intet skada, om Riksens
Höglofl. Ständer täcktes giöra lånvilkoren något svårare
för ogifte personer och för dem, som äro barnlöse.
5:to. Genom en kongl, förordning böra sedlarne maintineras,
hvilken förordning ger allmenheten tilkiänna, huruledes
kronan först söker afbörda sin skuld samt huru alle
enskylte Banquens debitorer fått sine ultimate betalningsterminer.
6:to. Under all denna tid må ej något contant lånas ur
Banquen, ty inga redbarheter kunna stanna i circulation utan
fara för egennyttige förändringar, så länge någon valvation
existerar emellan sedlar och redbart mynt.
7 :mo. Coursen vidröres på intet sätt. Men om någon författning
skulle samtyckas, sorn förbinder exporteurer til visse
skyldigheter med importerne, kunna de, som dermed få at
beställa, noga i achttaga, hvad coursen är och at den ej får
variera, hvilket icke kan blifva svårt med den macht dem tilhör
öfver vexelhandelen.
8:vo. Bör en så alfvarsam executionsstadga utgifvas, at
credit man och man emellan må bli en säker bom emot all
yppig lefnad i det enskylta lefvernet. Härpå hvilar den allmenna
välmågan och alt arbete är fruchtlöst i den delen, om
intet lagens kraft tvingar en slösare til tro och löfte. Och
9:no kan nu af Riksens Ständer såsom en fundamentallag
fastställas och antagas, at cronan aldrig må låna af Banquen
på annat sätt än andre private personer.
Af föregående täckas Riksens Höglofl. Ständer höggunstigast
inhemta, at jag förnemligast pekat på nu varande cre
-
10
ditmyntets afskaffande eller til credit bringande på ett sätt,
at penningestocken för rörelserne icke minskas utan tiltager
i den nion, som cronan och enskylte giöra til Banquen afbetalningar.
Jag anser såsom ett osvikeligit fundament, at en promt
execution vid förfallodag är den bästa gränts, som afhåller
misstroende, äfvensom sedlarnes inlösen på Banquens sida
har enahanda värkan; men emedan vår Banque efter varande
omständigheter icke i en hast kan blifva solvendo och
nya lån icke des mindre ej kunna umbäras, ty är i stället
projecterat cronans afbetalning och ultimate terminer för
alle gamle enskylte debitorer för at derigenom minska misstroendet
och bringa de nu gängse sedlar til lika credit och
värde med dem, som härefter under strängare bancorätt utkomma
kunna.
Så noga kiänner jag intet bancovärket, at jag precice kan
säga, hvad billigheten vill dictera i anseende til terminus ad
quem, men jag vågar avancera, at den, som efter flere åhrs
lemnad dilation icke kan arbeta sig ur sin gäld, bör ej eller
jemt och samt vara som en motvigt til hinder i en så betydande
sak, som denna är. Utom des är billig reflexion värdt,
at en i ett fritt land älskad reciprocité kränkes, om ej flere
medborgare än blott de gamle låntagare få gagna sig af den
undsättning, som Banquen medelst sine utlåningar kan meddela.
Credit och sträng justiee nedsätter vanligen interesse på
pengar och i sådant fall blifva de handelens yppersta upkomst,
en desto större nytta för riket, som commercen har
företrädet framför all annor handtering.
Jag begriper derföre intet den esprit, som tildelar fastighets-
och penningeägare olika pnerogativer. Hvem kan
truga sig til perpetuelt arrende på en annans fasta egendom?
Bör icke således samma skiäl gälla vid penningecontracter,
och kan någonting vara laglikmätigare, än at en säljare niuter
i sin lösen lika rätt och säkerhet med andre undersåtare?
Jag tycks höra någon ytterligare tala för näringar, at de
stodo lättast at hielpa, om coursen får småningom stiga igen.
Den saken är så utredd, at ingen lär biuda til yrka slik utväg,
med mindre tillika kan försvaras, at prisens stigande på alla
varor är nyttigt och godt.
Den svåraste knut at uplösa torde blifva, hvar man skall
11
taga penningar? Så framt den gissningen ej slår in, at pengar
en tid bortåt blifvit giömde på kistbotn, så är den frågan
värst för Banquen och andre creditorer. Men jag menar,
at all giäld en gång på ett eller annat sätt skal afliquideras,
om ock dervid skulle sannas ordspråket, at guldet
är aldrig så rödt, det går ju ut för bröd.
När ändtel. så vida hunnits, at alle Banquens debitorer
fått lika ställning, en ebb och flod i Banquen kommit i ordning
och Banquen emedlertid samlat krafter, då är tid nog
at tänka på silfvermyntets införande i stället för kopparmynt
och på en värkelig realisation af sedlar; men i den vidriga
händelse sådant skulle ansees på längre tid borta, så
vore rådeligast at nu straxt sörja för cronan, at hon får sine
räntor och sakören efter cours och löntagaren sin lön i proportion
efter 1696 åhrs stat, hvilket jag saknar i Höglofl.
Secrete Utskottets betänkande med största fägnad och såsom
ett godt omen til gyllende tider.
Slutel. beder jag ödmiukel., at detta mitt memorial får
communiceras de öfrige respective stånden. Stockholm d.
Novemb. 1769.
Carl G. Ehrenhoff.
2.
President Niklas von Oelreichs memorial om lagarnas
verkställighet.
(Allegater I, fol. 777.)
Protokollet sid. 44.
Ödmiukt memorial.
Efter Herr Generalen och Commendeuren August Ehrensverd
uti sitt memorial i synnerhet rörer embetens och tjensters
natur och deras disponerande och behagar icke nu mera
anse befordringsrättigheten för en egendom, så är det nödigt
att först utreda och förklara, hvad ägendom i allmenhet är.
Härvid yppas 2:ne ideér; den ena angår en egendom, som
man värkel. och med rätta besitter; den andra idéen en egendom,
som man i sin ordning har ägande rättighet till, hvilket
juristerna kalla en eventuel eller tillfallande egendom.
12
Desse egendomar böra i en väl reglerad stat med lag befästas
och kringgärdas. Den, som härvid är lagstiftande man
ock tror sig äga uti lagstiftningen en så diup och vidsträckt
insickt, att han uti sine till Riksens Ständer ingifne skrifter
åtager sig att projectera eller föreskrifva en hel nation oryggelige
lagar, måste ostridigt innehafva en tillräckelig kundskap
uti den sublime, diupa och konstrika vettenskapen jurisprudentia
legislatoria kallad. Till denna vettenskap lägger
naturliga lagen rätta grunden, huru en societet eller ett samfund
bör visligen inrättas och förnuftigt styras.
Utur denna vettenskaps rena och klara källa måste man
hämta de rätta principier, hvarefter all lag och rättighet bör
stiftas och förklaras, så framt den skall äga ett varacktigt
och orygeligit bestånd. I stöd häraf ock efter mina nog svaga
krafter vill jag giöra ett utkast till detta vigtiga emnets vidare
utarbetande af en annan, som har bättre naturs gåfvor
och större insickt uti bemälte högvicktige vettenskap.
Ägendom kallas det, hvad man med rätta äger, innehafver
och besitter. Det bör ock hafva namn af ägendom, nembligen
den rättighet man har att något i sin ordning lagl. tilträda,
och får deraf namn af äganderätt, fast man nu icke har nyttj
anderätten deraf.
Bägge desse slags ägendommar böra vara med lika kraftiga
lagar befästade och kringskantsade, och det så mycket
mer som uti en väl reglerad societet alla värf, arbeten och
sysslor böra vara visligen till alla medlemmarna efter deras
snillegåfvor och naturliga förmögenheter indelte, och derefter
bör den högst nödiga upfostran för den tillväxande ungdommen
vara vederbörligen inrättadt.
Salighetsläran eller religionen, med alt hvad till siälen nödvändigt
hörer, bör framför alt af vissa medlemmar trogit
skiötas och vårdas. Andra tildelas åkerbrukets, skogars, fiskeriers,
bergvärkens, boskaps och andra diurs, handtvärkeries,
fabriqvers, slögders och handelens med mera skiötsel
och vård. All detta kan icke rätteligen värkställas utan ordning
och försvarsvärk. Ordning kan icke hållas utan styrande
och lydande, hvilken är grunden till all societets vidmackthållande.
Styrande äro hos oss konung, Råd, Riksens
församlade Ständer och under dem alla kronans embetsman,
ty konung tarfvar Råd, embetsmän och höfdingar, 11 §
Reg.form. De högst styrande eller maktägande stifta lagar
13
och inrättningar, hvilka de andra styresmännen äro plicktige
att värkställa och handhafva. Häraf upkommer skillnaden
emellan den lagstiftande och lagskipande mackten.
En gamal osed har varit att kalla desse styresmän tärande
men alla de öfrige närande lemmar. Detta öknamn har haft
för embetsmännen och deras rättigheter svåra påfölgder.
En landtman äger och besitter med rätta en ägendom, den
må vara frälse, bruk, skatte eller ock lösören. Han har derjemte
arfs- och bördsrättighet till någon ägendom; bägge äro
med lag till dess säkerhet lika befästade. Samma säkerhet
har en stadsbo till fastighet i staden och på landet, ja, äfven
till dess lösören. Ecclesiastique staten, som väl består af embetsmän,
har lika säkerhet till sine innehafvande embeten
som till all annor deras ägendom, så i staden som på landet.
Men med rättigheten att efter skickelighet, lärdom och förtienster
få i sin ordning tillträda visse embeten är det helt
annorlunda beskaffadt.
Att lagligen bestyra om ecclesiastiqve lägenheter finner
jag nog brydsamt. Det vidlyftiga Ecclesiastiqve värk, som år
1760 igenom trycket utkom, bestyrker det nogsamt. Nog finner
jag mig uti menigheters rättigheter att vällja för sig en
rättskaffens kyrkjoherde och prästman, men jag finner en
stor skillnad emellan pastorater, det ena kallas regalt, det
andra consistorielt. Uti detta sednare har församlingen fritt
vahl med en gällande värkställighet, när alt lagligen tillgår.
Uti det förra har väl församlingen lika fritt vahl, men det
beror af Kongl. Maj :ts nådige behag och godtycko att förordna
någon af them, som äro föreslagne, eller någon annan.
Här är en stor skillnad emellan den ena och andra församlingens
eller menighetens rättighet, hvilket har sin grund uti
en mycket gamal konungarättighet, som i synnerhet befästes
uti 1686 års kyrkjolags 19 capit., 10 §; 40 § i Reger.form.,
16, 18, 21 ock 26 §§ uti Prästeståndets Privilegier och 19 §
uti 1756 års Tjenstebetänkande bekräfta detsamma. Annorlunda
har det sig med ärkjebiskops, biskopars och superintendenters
utnämnande, annan rättighet tillägges professorerne
uti academiske privilegierne, åter en annan rättighet
innehafva de, som äga juris patronatus, såsom ock vissa församlingar.
Hufvudordsaken till denna ganska stora olikhet
med ecclesiastique embetens utdelande kan Högvördige Prästeståndet
säkrast utreda och uptäcka.
14
Med civil- och militairtiensterne har det sig helt annorlunda.
Militairen har en stadgad tour till befordran ifrån den förste
till den sidste, som har kongl, fullmagt, undantagande
öfverstars och militairiska landshöfdingars utnämnande, men
detta sednare synes vara emot hufvudprincipien, som stadgar
tour till befordran och bör således på intet sätt vara arbitrairt.
Civilstaten har undergått åtskillige skiften af principier
till befordran, då likväl grundlagarne äro så tydelige, att de
icke tåla någon rubbning. Man läser med fägnad och med
största förtroende till Riksens Ständers kraftiga utlåtande,
»att deras föremål vid tiensternes bortgifvande är att ej träda
en hårdsmån ifrån fundamentallagarnes innehåll och att
tiensternes bortgifvande är ett ganska angelägit ock riksvårdande
ärende, som med friheten har en nära förknippad gemenskap,
och att tiensterne i riket böra utdelas på sätt, som
leder til frihetens säkrare bibehållande». Så tala Riksens
Ständer, så läses uti 9 § i Svea Konungaförsäkran. Riksens
Ständer fortfara än vidare uti detta ämne sålunda: »När en
embetsman, i och igenom det han tient, förvärfvat sig den
egenskapen, som Reger.form. kallar ärfarenhet, så har han
ock med detsamma förvärfvat sig den rättighet, som samma
Regeringsform en sådan embetsman tillägger», n.b. är det
en förvärfvad rättighet, som lagen honom tillagt, så är det
en egande rättighet och fölljacktel. en laglig ägendom, hvilken
han i sin ordning såsom all annor ägendom tillträder.
»Att döma», säga Riksens Ständer, »öfver en sådan rättighet,
som utgör en del af tienstsökandes välfärd, är uti en
fri regering en af de alldra vigtigaste saker, och fölljaktel.
kan den ej vara n.b. arbitrair. Häruti måste gifvas klara och
n.b. oombytel. reglor, som vid alla tillfällen kunna fölljas,
och desse mål böra med samma varsamhet skötas som andra
n.b. riksvårdande ärender. Bevis och skäl böra endast gälla
och godtycko, som ej på skäl grundas, vara bannlyst; och
äfven som igen utan skäl kan dömmas saker till någon
missgierning eller förlustig någon sin n.b. rättighet, så bör
ock ingen kunna dömmas oskickelig till den befordran, han
annars äger rättighet att begära, som ej igenom försummelse,
embetsfehl och sin skyldighets eftersättande emot sig
sielf gifvit bevis i händerne. Prejudice skier icke allenast
15
då», säga Riksens Ständer, »när någon ifrån förslag blifver
orätt utesluten, utan äfven i annat fall, då någon yngre och
mindre förtient går en äldre och bättre förtient förbij och
framför honom blifver befordrad, det må då skie på hvad
sätt som hälst, ty den äldre lider, då han ej får nyttja det
framsteg, hvartill han är berättigad, och ett sådant lidande
kallas blifva prejudicerad. Dessutom sker konungens högsta
nöje, dess villja efterkommes bäst och dess höga rättigheter
utöfvas säkrast, då n.b. ordning noga iackttagas, n.b. rättvisan
jemt utdelas och lagen n.b. till pricka efterlefves. Hvad
tjenster i ett land i synnerhet beträffar, så äro de icke alla för
konungens enskilte höge person inrättade, hvarför icke utnämnande
af embetsmän är lemnat åt öfverheten blott till
dess enskilte nöjes befrämjande. Enligit grundlagarne äro
tjenster för samhällets nytta härstädes inrättade, att rättvisan
måtte oväldugt skipas, landet väl försvaras ock hushåldningen
på bästa sätt uphielpas. Samhällets väl, försvar
och uprätthållande är således ändamålet ej allenast af tiensternes
inrättande utan ock af kon ungamyndigheten vid embetsmäns
utnämnande. Detta utnämnande är i lagen ingalunda
arbitrairt, utan tvärt om är konungen bunden vid den
höga skyldigheten att nämna den skickeligaste, enligit 40 §
i Rege.form. Examinerar man grunden till lagen, intensionen
och skiälen, så ser man i hvart ord tydeligen meningen vara
den, att den mäst förtjente n.b. bör befordras, utan att yngre
må honom derifrån utestänga. Sådan är hufvudställningen
af grundlagarne, och derpå syfta de tydeligen.» Alt, hvad nu
är anfört, är Riksens Ständers egit yttrande, byggdt på rikets
oryggelige grundlagar, och tål således ingen rubbning.
Men när grundlagen utsätter så ostridiga och oryggeliga
principier till embetsmäns befordran, huru kan man då tillika
medgifva någon vahlrättighet emellan de frenne på civile
förslagen upförde personer? Riksens Ständer förklara, att utnämnandet
till tjenster är i lagen ingalunda arbitrairt. Huru
kan då vahlrättighet hafva rum? Utan tvärt om är konungen,
säga de, hunden vid den höga skyldighet at utnämna den
skickeligaste enl:t 40 § i Reg.form. Konungen har icke tillfälle
att noga känna alla sine ämbetsmän i riket till deras
skickelighet, ärfarenhet och förtjenst. Hvarifrån skall då en
för konungen så nödig kundskap hämtas? De, som upprätta
förslaget, äro plicktige att upgifva all underrättelse ock kund
-
16
skap om de föreslagnas skickelighet, ärfarenhet och förtjenst
och det med ansvar. Till controll häruppå skola alla
ansökningar med meritelistorne til Kongl. Maj :ts upskickas
att af Rådet med noga eftersyn granskas, om de trenne föreslagne
äro framför alla sökande de skickeligaste, tienligaste,
mäst ärfarne och förtiente, hvilket säkrast skier igenom en
granlaga jämförelse emellan de sökande. Finnes förslaget
vara lagligit, så ser Rådet efter, om de trenne föreslagne äro
på förslaget rätteligen rengerade, så at den skickeligaste, mäst
ärfarne och förtiente innehafver första rummet, den mindre
förtiente dernäst och så vidare. Finnes någon olaglighet
därutinnan, så rättas förslaget på sätt, som föreskrifvit
är.
Trenne personer upföras på förslaget, på det Rådet igenom
jämförelsen på sätt, som med de sökande skier, desto nogare
måtte ärfara hvars och ens bättre rätt till befordran.
När Rådet approberat förslaget, så hafva de för Kongl. Maj :tt
i underdånighet förklarat, att den, som står i första rumet,
är den skickeligaste, mäst ärfarne och förtiente, och har således
rättighet att blifva befordrad framför de andre tvenne.
Kongl. Maj :t är således bunden, såsom Riksens Ständers ord
lyda, vid den höga skyldighet att nämna den skickeligaste
enl:t 40 § i Reg.formen, emedan ämbetsmäns utnämnande är
i lagen ingalunda abitrairt.
När den, som står i första rumet, har en laglig rättighet
framför de andre tvenne föreslagne till befordran, så bör deremot
svara en skyldighet, nembl. att han blifver utnämd och
befordrad. Då utdelas rättvisan jämt och lagen till pricka
efterlefves. Denne konungens höga skyldighet bestyrkes än
vidare uti 15 § Reg.formen, så att, när Rådet efter en noga
granskning approberat förslaget och förklarat, att den, som
är upförd i första rumet, är den n.b. skickeligaste, mäst ärfarne
och förtiente, »så antager Kongl. Maj :t nådigt altid
Rådets beslut för sitt beslut»; annars vore Rådets granskning
utan värkan och således fåfäng. Man bör icke tro, att
Riksens Ständers författningar, som äro byggde på oryggelige
grundlagar, till redelige embetsmäns säkra befordran
höra vara fåfänge och utan all värckan. Den lagstiftande
mackten har vidare härutinnan förklarat grundlagens rätta
förstånd uti dess underdåniga skrifvelse af d. 26 Maij 1756,
således uti den casu, »då Kongl. Maj :t icke utnämner någon
17
annan, emot hvilken Riksens Råd icke hafva någon påminnelse
at giöra, så är ingen annan utväg öfrig, än att fullmackt
med stämpel utfärdad varder för den af de frenne,
som har den äldsta sidsta fullmagten, likaledes för den föreslagne
vid de tillfällen, då en allena är upförd.» Här förklarar
den lagstiftande magten rätta principien, hvarefter utnämnandet
af den person, som är i första rumet på förslaget
lagligen upförd, bör skie. Denne principien skulle ock Rådet
föllja och utfärda fullmagt för den, som står i första rumet,
när frenne äro föreslagne. Detta förklaras än vidare af Riksens
Ständer uti fölljande ord: »Utnämnandet är och blifver
en konungens höga rättighet, n.b. men på förenämnde sätt
och då konungen ej sielf densamma öfva vill, så är det n.b.
lagen och ej Hrr Riksens Råd, som den öfva, i det en sådan
regel dem föreskrifves att föllja, som icke är ombytelig eller
ankommer uppå ett olika omdöme och tillämpning.»
Sådane mått äro högst nödige att, då man med mycken
sorgfällighet söker at undvika enväldet eller större magt och
myndighet för konungen vid tiensternes bortgifvande, hvilken
magt, ehuru liten den i början anses, altid leder så småningom
till enväldet, man icke faller uti aristocratiske händer.
En sådan regel, som icke är ombytlig eller ankommer
på ett olika omdöme och tillämpning, hafva Riksens Ständer
år 1756 utfunnit och faststält, hvilken har till grund äldsta
sidsta fullmagten eller ancieneté; denna åter grundar sig på
skickelighet, ärfarenhet, förtienst och tour, hvilka böra vara
oskilljacktige, såsom Riksens Ständer sielfve sig derom utlåtit.
När man härmed jämförer circulairbrefvet till vederbörande,
som äga rättighet att gifva förslag till ledige tienster, af
år 1741 den 25 Aug., hvarpå 1766 åhrs Ständer grunda deras
författning om förslagers uprättande, så finner man dem i
principier aldeles lika.
Tienstebetänkandet förmår, »at ärfarenhet, förtienst och
värdighet äro synonyma och lika betydande, ja, de blifva
detsamma, som man med andra ord kallar tiensteåhr och
meriter, då när desse tiensteåhr rätteligen äro till kronans
tienst använde.»
Vidare uti Tienstebetänkandet: »När nu förtienster emellan
embetsmän efter desse principier skola mätas, som utan
fehl och oförviteligen tient, så fölljer häraf, att tiensteåhr
18
blir den säkraste måttståcken, och den, som deraf äger de
mäste, måste ock äga den mästa förtiensten.»
1741 åhrs circulairbref lyder sålunda: »Som Kongl. Maj :tt
utaf inkomne förslager ärfarit, att vederbörande icke altid
baft afseende på skickelighet samt bepröfvad ärfarenhet och
flit utan merendels bundit sig för strängt vid ålder i tienst,
så aldenstund 10 § af Kongl. Maj :ts Försäkring samt Reger.-  form 40 § jämte flere stadgar tydeligen innehålla, att vid
alla ämbetens besättningar förnämligast bör anses personernes
bepröfvade ärfarenhet och förtienst; fördenskull varda
vederbörande anbefalte att vid förslagers inrättande till
Kongl. Maj :t sådant noga och till alla delar efterlefva, så att,
när tiensteåhrens myckenhet har skickelighet och erfarenhet
till sysslan med sig i föllje, den då altid bör gälla men
annars icke, på hvilket n.b. sätt Kongl. Maj :t til dess och
rikets förmon och bästa n.b. säkrast lära kunna utdela rikets
tienster och ämbeten.» N.b. desse sidsta orden uti kongl, förordningen
äro ett starkt bevis emot vahlrättigheten.
Bägge desse Riksens Ständers författningar äro till alla
delar lika och gå aldeles ut på ett. »Den äldsta sidsta fullmagten
bör innehålla eller vara grundad på skickelighet, erfarenhet
och mästa tiensteåhren eller, efter 1741 åhrs förordnande,
när tiensteåhrens myckenhet har skickelighet och
ärfarenhet med sig i föllje, den då altid bör gälla.»
När alt ifrån första befordringens början går lagligen till,
så kan ingen oskickelig, lättiefull, oerfaren och mindre förtjent
vinna ancieneté framför den äldre, hvars tiensteåhrs
myckenhet har skickelighet och erfarenhet i föllje.
Vid slutet af Tienstebetänkandet utlåta sig Riksens Ständer
på fölljande sätt: »Thienligaste utvägen hålla Riksens
Ständer före vara den, att då en ämbetsman å ena sidan äger
den uppmuntran och n.b. säkerhet att i sin tour blifva befordrad,
bör han å andra sidan, då detta ej kan förmå honom till
sin skyldighets fullgörande, med lag och straff dertill hållas.»
Ämbetsfehl böra derföre ej med åtvarningar kunna försonas
utan efter lagens stränghet dermed förfaras. Om detta noga
iackttages, så att den ena lagen assisterar den andra, nembl.
en noga eftersyn öfver hvars och ens giöromål i rättan tid
och i synnerhet ifrån den punct, hvarifrån tiensteåhr rätteligen
böra räknas, så att en alfvarsam eftersyn af dem, som
det åligger, först begynnes med underbetieningen, emedan
19
den bör efter samma principer befordras som all annor ämbetsman.
Den har med dem som friboren man lika befordringslagar
och bör således hafva lika säker- och trygghet samt lika beskydd
och hägn, när han å sin sida fullgör, hvad honom åligger.
Om vederbörande upsyningsmän, så högre som lägre,
en hvar å sin ort, rätteligen och i tide alfvarsamt exeqvera
eftersynslagarne och efter lagarnes stränghet dermed förfara,
så kan icke en oskickelig, oerfaren och oförtient vinna tiensteåhrens
myckenhet och ancieneté och således icke lagligen
kunna hindra en bättre befordran. Om den ena lagen icke
skall med lika färdighet och stränghet exeqveras som den
andra, så är det ju fåfängt att stifta lagar, som ej kunna
ställas i värkställighet. Befordrings- och upsyningslagarne
skulle lättare och promtare exeqveras, om civilstaten hade
sin lagliga ordning och tour till befordran, som militairstaten
innehafver.
Här gifves ingen civil ämbetsman, som icke lyder under
de högste hufvudinrättningarne, såsom hofrätter, collegier
med mera, och at en hvar blefve efter sin ordning och tour
befordrad inom det värk, han står under, såsom uti Kongl.
Bergscollegium tillgår. Hvart och ett af desse publique värken
fordra en särskilt skickelighet, kundskap och erfarenhet,
så vidsträckt, att man uti hela sin lifstid behöfver derutinnan
arbeta sig up. Vandringen ifrån det ena publique
värcket till det andra gior icke en ämbetsman rätt habile uti
någotdera utan förorsakar dermed oordning, upväcker jalousie
och betager en annan ämbetsman, hvad lag och tour honom
tillagt. Om en väl utarbetadt tour uti civilstaten blefve
faststäld, så skulle en hvar välbetänkt med tålamod afbida
sin ordning och tour till befordran, när han är säker, att han
icke går miste om hvad lagen honom tillerkiändt. Det skulle
mycket understödja dess sinnes lugn, om kronans tillstånd
medgaf, att en hvar i sin sphere hade i proportion efter sysslan
nödtorftigt underhåll, hvilket dock Rege:sformen faststält.
Sedan man tydeligen bevist och med lag bestyrkt, att vahlrättighet
emellan de trenne föreslagne aldeles icke har rum,
sedan Rådet vederbörligen granskat förslaget och approberat,
att den, som står i första rumet, är den skickeligaste,
mäst erfarne och förtiente och har således rättighet framför
31—-620616
20
de andre tvenne att blifva utnämd eller befordrad. Och sedan
Riksens Ständer så uttryckeligen förklarat, att när en
yngre och mindre förtient blir den äldre och bättre förtient
föredragen och befordrad, så blir den äldre lidande och prejudicerad,
emedan den mäst förtiente n.b. bör befordras utan
a*t yngre må honom derifrån utestänga; sådan är hufvudställningen
af grundlagarne, säga Riksens Ständer, och derpå
syfta de tydeligen, med mera som ofvanföre är anfördt. Så
kan jag icke finna mig deruti, att någon rättighet kan gifvas
att trenne gånger giöra den mäst förtiente lidande. Eij eller
finner jag, hvarföre den lidande skall vara sielfskrifven, just
då han fierde gången bordt stå på förslag, hvarföre icke sjette
eller siunde gången? Ty det kunde hända, att alla de tre
gånger, han varit på förslag, äldre och bättre förtiente blifvit
lagligen befordrade och han således icke någon gång varit
lidande och bör derföre icke uprättas.
Det kan hända flere än tre gånger, at nya sökande, som
äro äldre och bättre förtiente, vid hvarje nytt förslag anmäla
sig, hvilka böra framför en yngre befordras, hvarigenom den
yngre icke blifver lidande eller prejudicerad.
Jag kan icke finna mig, säger jag, deruti, att laglig rättighet
kan gifvas någon, eho han vara må, att en enda gång
giöra en fri undersåte eller medborgare orätt eller göra honom
förlustig af en betydande del af dess välfärd eller förneka
honom den rättvisa, lagen honom tillerkiänt. Men det
finner jag, att uti 2 § Rege.form stadgas, »det Kongl. Maj:t
tillhörer lag, rätt och sanning at styrka, älska och gömma
men v[r]ångvisa och orätt förbiuda, afskaffa och nedertrycka.
»
Den lagstiftande eller högsta magten äger icke såsom lagbunden
rättighet att sielf giöra någon undersåte eller medborgare
orätt, skada dess välfärd eller utöfva olaglighet och
orättvisa. Huru kan då lagstiftande magten lagligen updraga
åt någon annan rättighet at öfva orättvisa, hvilken rättighet
den sielf icke äger? Detta bestyrker Hr Landshöfd. Christ.
Rappe grundeligen uti sitt memorial af den 10 Octobr., pag.
2, angående personliga säkerheten med denna sin utlåtelse:
»Hvilket samhälle, som derföre vill vara fritt och tänker i
längden behålla sin frihet, måste således förskantsa n.b. personliga
säkerheten, så att deruti af ingen dödelig magt kan
giöras intrång.» Jag vågar säga, att Gud sielf icke äger magt
21
och rättighet att giöra orätt, än mindre kan han lemna åt
någon annan en sådan rättighet.
Huru fördristar sig då en dödelig menniskia att tillägna
sig, begära eller utöfva större magt och rättighet, än den
högsta Guden härutinnan sielf äger?
Principen uti en fri nations constitution tillåter icke, att
någon magt eller rättighet updrages till någon, eho den vara
må, som icke är för utöfningen deraf ansvarig. I föllje häraf
har högsta lagstiftande magten uti 13 § Rege.formen faststält,
att »konungen äger styra riket sino med n.b. och således
icke utom (eller utan, som 7 § Svea Konungaförsäkran förmår),
mindre emot Riksens Råds råde. Och som Sveriges
fundamentallag icke annorledes n.b. härutinnan kan eller
n.b. bör förstås, så blifver alt, hvad häremot på et eller annat
sätt kan vara förklarat, gillat och stadgat, härmed alldeles
n.b. uphäfvit, ändrat och rättat.» Uti denne § ligger grunden
till hela Svea rikets constitution, utaf hvilken alle förekommande
qvsestioner om rikets styrelse, och hvad derunder hörer,
böra uplysas och förklaras. Utaf denne § bestyrkes alt,
hvad åfvanföre är anfördt. De, som påstå, att alla Riksens
Ständers förklaringar öfver Rege.form. böra reduceras till
deras primitiva eller deras simplicité, det är 1720 år[s]
Rege.form, lära icke hafva eftersinnat styrkan af bemälte §
och de deraf ostridigt flytande fölgder, än mindre funnit, att
åtskillige §§ uti sielfva Rege.formen och så vidare torde efter
denna 13 § behöfva något jämkande eller uttydning och förklaring,
hvilket lätteligen låter sig giöra.
Svea rikets regeringssätt tillåter icke, att det minsta af styrelserättigheten
eller lagskipningen får lämnas åt en ende person.
Constitutionen fordrar uti lagskipningen till hela sin
vidd en pluralitet, som är lagbunden och ansvar underkastad,
och således förkastas all unité, det är, at en enda person
icke kan tilläggas någon rättighet att ensam bestyra om det
aldra minsta rikets värf och ärende, som hörer till riksstyrelsen,
ock än mindre att ensam styra utan ansvar, det är att
i vissa mål styra enväldigt, efter välbehag och godtyko och
således utan lag. Rikets constitution erkiänner icke någon
dictator.
Utaf de anförde oryggelige styrelseprinciper vederlägges
de invändningar, som någre mindre erfarne uti svenska jure
publico andraga, såsom
22
1 :o om konungen icke ägde valrättighet emellan de trenne
föreslagne, så vöre det utan ändamål, att trenne upföras
på förslag. Detta är ofvanföre besvarat och att förnuftsläran
underrättar oss, det icke ett förnuftigt slut kan tagas uti
någon sak utan jämförelse emellan flere subjecta eller objecta,
hvarigenom rätta likheten eller olikheten dem emellan
uptäckes. Denna jämförelse emellan de sökande utöfva först
de, som hafva rättighet att uprätta förslag, sedermera Rådet,
som skall granska förslagets oväldughet dels i anseende till
de tre på förslaget upförde framför de öfrige sökande, dels
om de föreslagne äro i sin lagliga ordning och i sitt tillhöriga
rum upförde, så att den skickeligaste, mäst ärfarne och förtiente
ibland desse trenne innehafva det första rumet och således
efter lag till befordran sielfskrifven, och det för första
gången, och kan icke förbigås utan att blifva till sin välfärd
lidande, hvilken orättvisa ingen efter rikets constitution har
rättighet emot honom att utöfva, hvilket ofvanföre af grundlagen
är bestyrkt.
2:do. Invändes, att de trenne, som konungen föreslås, böra
vara lika skickelige, lika ärfarne och lika förtiente, på det
konungen måtte kunna utöfva sin vahlrättighet. Här kommer
man åter fram med en oricktig idée, nembl. om vahlrättigheten,
hvilken icke äger något stöd uti constitutionsprincipen.
Til bestyrkande häraf påstår man i hela den skapade
naturen en omöjelighet, nembl. att de tre föreslagne
måste äga till alla delar lika skickelighet, lika erfarenhet och
lika förtienst. Uppå ett enda träd skall icke finnas tvenne
blad, som äro till alla delar hvarandra lika, än mindre finnes
det ibland menniskior. Emot denne invändning om likhet
emellan de föreslagne hafva Riksens Ständer åhr 1756 tagit
säkra mått och steg, nembl. att en noga tour och ancienneté
bör fölljas, så att den, hvars sidsta fullmagt ibland dem, som
äro competente sökande, är äldst, framför den yngre äger
rättighet til förslag, och der det skulle hända, att flere sökande
hafva sidsta fullmagten af ett dato, så böra deras näst
förut innehafde fullmagters ålder och dato iackttagas och
till grund tjena. Ehuru 1766 åhrs tiensteförordning härmed
aldeles instämmer efter den förklaring, som förut är upgifven,
så synes mig dock, att äldsta sidsta fullmagten är en
redigare och tydeligare norme, i synnerhet när första fullmagten
bygges på den föreskrefne grund, att den skickeligas
-
23
te, mäst erfarne och förtiente uti de stycken, som den sökte
sysslan nödvändigt fordrar, bör befullmägtigas, emedan denne
norme, enär de förrut omtalte upsyningslagar hela vägen
rätteligen och i tide strängeligen exeqveras, på en gång betager
alt arbitrerande, all mannamohn hos dem, som föreslå,
och hos Rådet, som granskar förslaget och besörjer, att det
lagligen blifver inrättadt, samt tillika betager all valrättighet.
3:o. Giöres det inkast, att, enär vahlrättigheten att fritt
vällja en af de trenne föreslagne betages konungen, hvartil
tiena då konungens biträde eller åtgiärd dervid? Jo, aldeles
och på samma sätt såsom uti alt annat, som afgiöres med
Råds råde. »Konungens höghet gifver besluten drift och styrka.
Konungens höga namn gifver befallningar och expeditioner
mera eftertryck samt undersåtare den påminnelse, att
de med sin laglydnad visa konungen den rätta och uprichtigaste
trohet.»
Hvad oreda föll jer icke vidare af denne förmente valrättighet?
Jo, en yngre och mindre förtient får derigenom en
bättre fullmagt än den äldre och mera förtiente, och medelst
detta steg vinner den yngre en ny competence och tour till
högre sysslor och bättre utkomst ock åter i stöd af vahlrättigheten
kunde han befordras till en ny competence och tour
och så vidare, hvarigenom han hela vägen prejudicerar en
stor hop hederlige och välförtiente ämbetsmän och betager
dem icke allenast deras högre hedersgrad utan ock, som
värre är, deras välförtiente och nödtorftige underhåll, hvaröfver
de lidande hafva nog skäl att beklaga sig, de blifva
härigenom icke upmuntrade att med nöje sköta deras ombetrodde
sysslor utan med suckan och osäkerhet om befordran
förrätta deras ämbete. Denna olaglighet hafva Riksens
Ständer sökt at hämma, som kan intagas af deras utlåtande,
som så lyder: »Enligit grundlagarne äro tienster för samhällets
nytta härstädes inrättade, att rättvisan måtte oväldugt
skipas, landet väl försvaras och hushåldningen på bästa sätt
uphielpas. Till ernående häraf är det stadgat, att de ämbetsmän,
som hvar i sitt ämne sin skyldighet härutinnan redeligen
fullgiort, böra efter en laglig föreskrifven ordning till
bättre utkomst ock högre sysslor befordras, på det andre
derigenom måtte upmuntras att med samma egenskaper och
samma goda vill ja träda i deras ställe och en sådan täflan
24
aldrig utslockna.» Hvarföre skola medborgare, som äga lika
lag, lika fri- och säkerhet icke vederfaras lika rättvisa? När
qvestion upkommer allenast om äganderätt till ett litet torp
eller till en liten del af åker, äng, skog och fiskevatn m. m.,
så har denne qvsestion sin öppna väg alla instantierna igenom
alt in till Kongl. Maj :t. Ja, om syn fordras, så gifver
lagen rättighet att omsider begära och undfå riddaresyn. Och
enär målet skall af Kongl. Maj :t afgiöras, så afdömes det med
Rådet uti Öfre Revisionen. Denna äganderätten har en torpare;
men äganderätten för alle civile ämbetsmän ifrån det
första till det högsta ämbetet att i sin lagliga ordning och
tour tillträda ett embete, hvartill han har äganderättighet,
sedan Rådet ansedt honom för den skickeligaste, mäst erfarne
och förtiente och således lämnat honom första rumet
på förslaget, på det han framför de andre tvenne såsom
mindre förtiente måtte efter 40 § Rege.formen såsom den
skickeligaste blifva utnämd. Men denna rättighet, som så
kraftigt i lagen är befäst och sedermera af Riksens Ständer
åhr 1756 uti de anförde principer så tydeligen är förklarad,
behagar Hr Generalen med flere förneka honom och det utan
tvifvel i anledning af en upkommen idée om en allmän konungens
vahlrättighet vid civile ämbeten, til äfventyrs derutaf
att trenne uppföras på förslaget. En conclusion eller
fölgd, sorn deraf härledes, är till sin grund aldeles oricktig,
som ofvanför är bevist, och rikets grundlagar icke på något
ställe ärkiänna en så olaglig conclusion eller fölgd. En för
civile embetsmän så origtig sak hade säkert blifvit i bokstafven
tydeligen i grundlagen upptagit, om lagstiftande magten
hade varit af den tanka, att en allmän vahlrättighet vid
civile ämbeten skulle gälla, så att konungen ägde rättighet
att fritt efter eget nådigt välbehag utnämna en af de trenne
föreslagne, ehuru han var framför de andre tvenne yngre och
mindre förtient. Till hvad ända står då uti 40 § Rege.form.,
att den skickeligaste skulle utvälljas och befullmägtigas? Rådets
granskning och eftersyn, om den mäst förtiente står
efter lag i första rumet, på det konungen må veta, hvem rätteligen
den skickeligaste är, vore ju då aldeles fåfäng och
utan värckan. Hr Generalen har ägt och äger än vidare sin
lagliga tour till befordran, hvilken ingen kan disputera honom.
Hvarföre vill han icke unna sine medborgare, de civile
ämbetsmännen, samma lagliga ordning och tour till beford
-
1
25
rån utan att under vahlrättighet lägga dem hinder i vägen?
Hvarföre skola icke friborne medborgare, så i civil- som militairstaten,
hafva lika trygg- och säkerhet, lika tour och ordning
till befordran. Militairen har ifrån det första till det
sidsta avancementet en laglig ordning och tour till befordran,
undantagande befordran efter tour till öfverste och militairiske
landshöfdingeembeten. Men när desse ämbeten blifva efter
Reger.formen vederbörligen rättade, så är alt i militairen hulpit.
Härvid kommer det så besynnerligit före, att en öfverste
efter tour avancerar till generalmajor men icke så till militärisk
landshöfdinge, som äger lika rang; ehuru denne blifver
skild ifrån armeen, så får han först generalmajors caracter
och sedan efter tour befordras till generallieutenant, general
och fältmarskalck. Härvid kan det inkast giöras, att
intet alla öfverstar äro lika skickelige att förestå ett landshöfdingeembete.
Härtill svaras, att så framt en oskickelig blir
lill bemälte syssla befordrad, så kan han icke längre blifva
der qvar, om upsyningsmän alfvarsamt och strängeligen efter
lagarne fullgiöra sin skyldighet. Dock hvad de fyra förtroendestienster
vidkommer, att ordning och tour der icke hafva
rum, är en sak, som jag icke kan finna mig uti. Det vet jag,
att denna författning kan upväcka misstanka och jalousie
af orsak, att de, som äga tour till bemälte sysslor, hafva skäl
at tro, det de icke af Kongl. Maj :t och Rådet äro ansedde lika
så redelige och trogne ämbetsmän såsom de utnämde ock
att de icke med lika trohet, lika ifver och nit skulle uti dessa
ämbeten försvara rikets grundlagar, rikets fri-, trygg- och
säkerhet emot alla sig yppande attaqver, när de se sig till
desse ämbetens befordran vara förbigångne. Olika har det sig
med de så kallade tienstebref, emedan till general en chef
fordras så stora egenskaper, som icke äro fallne på många
menniskiors lott och således icke altid på ordning och tour
till avancement, men desse tienstebref äro så inskränckte, att
de icke med skäl kunna upväcka jalousie.
Men det har sig helt annorlunda med civilstaten, til dess
Riksens Ständer i stöd af grundlagarne giöra den författning,
att en hvar embetsman i civilstaten ifrån det första til det
sidsta avancementet erhåller den ordning och tour till befordran,
som lag och författningar honom tillägga.
Utaf alla medborgare i riket har ingen svårare öde än kronans
ämbetsmän, så att man har skäl att förundra sig öfver
26
det någon vil begifva sig till det ståndet. Men det beror i
första ungdomsåhren icke af dem sielfve utan af deras education,
emedan föräldrar, anhörige eller förmyndare låta uppfostra
dem till kronans ämbeten. Jag vill ej tala om deras
svaga löner, hvilka de borde hafva efter 1696 års stat och
myntefoth, hvilken först blef reducerad till 50 procents förminskning,
och resten blef under växelcoursens stegring förminskad
emot två trediedelar, ehuru Rege.form. försäkrar
dem at niuta deras löner efter 1696 åhrs stat, utom de flere
omskiften med befordringslagarne.
När man förer sig till sinnes de stora omkostningar, som
användas på ungdomens upfostran så hemma som vid lärosäten
och sidst utom riket för att genom studier och flere
vettenskaper blifva beredde till skickelige ämbetsmän. Och
när de först genom en förutgången academisk och sedermera
en hofrätts- eller collegiiexamen blifva antagne, så måste de
straxt utan arfvode afskrifva 60 sexterner. Sedan måste de
såsom auscultanter eller extraordinarier flitigt i collegio utan
all lön arbeta, till dess de förvärfvat sig ärfarenhet och förtienst
till den första fullmagtens ernående, hvars lön är så
svag, att de dervid icke hafva sitt nödtorftigaste underhåll.
Det anses dock för en lycka, att de få den sysslan anslagne
lönen straxt tillträda, hvilken elljest torde innehafvas af dess
företrädare, och sedan nödgas vänta i flera åhr, innan den
till sysslan återfaller. Sedan måste de efter ordning och tour,
dock flere gånger, avancera, innan han af lönen kan för sig
allena få sitt nödigaste underhåll. Huru många åhr måste
icke föräldrar, anhörige eller andra vänner underhålla sina
i kronans tienst stående söner eller slägtingar, innan de hinna
så vida, att lönen gifver dem nödvändigt underhåll? Med
hvad flit och arbetsamhet blir då kronans tienst i allmänhet
skött? Och om ämbetsmannen den icke vederbörligen sköter,
så blir han efter upsyningslagarne ifrån befordran utestängd.
Uti hvad bekymmersamt tillstånd är icke en ämbetsman ifrån
första början satt? Tillkommer nu den tryckande ställning,
att fast ämbetsmannen med sin skickelighet, flit, erfarenhet
och kostnad giort sig förtient till befordran, han
likväl kan genom arbitrerande och vahlrättighet flera gånger
blifva förbigången och yngre samt mindre förtiente varda
framför honom befordrade ifrån det ena steget till det
andra.
27
Men hvarifrån kommer ett så ifrigt förfäcktande för vahlrättighet
och större utrymme vid tiensters bortgifvande eller
hvarföre skola civilstatens betienter vara en så besynnerlig
ställning underkastad? Det ser ut, som här låge någon hemlig
afsickt inunder.
En enda casus uti fundamentallagen, utom ett fritt utnämnande
af vissa ecclesiastique ståndets betienter, upgifwer 12 §
i Reg.form., hvarest konungen updrages rättighet att efter dess
egit nådiga välbehag uti sittj ande Råd, dock utan omröstande,
utvällja en af de frenne af Riksens Ständer föreslagna personer.
Nog finner jag skäl af constitutionsprincipen, att omröstande
i Rådet här icke har rum, ty då skulle Rådet efter pluraliteten
sielf utvällja rådspersoner och då kunde med tiden
upkomma en sort af aristocratisk magt och myndighet; men
det finner jag mig icke uti, hvarför icke Riksens Ständer kunna
på samma grund, som de utnämna presidenten i Cancelliecollegio,
äfven sielfve utnämna sine fullmägtige i Rådet utan
hafva lemnat denna rättighet åt en annan, nembl. konungen;
men jag måste dock emedlertid erkiänna, hvad grundlagen
härutinnan förmår.
Hvad justitisecancellerens utnämnande vidkommer, så är
med det embetet en särdeles beskaffenhet.
Justitisecancelleren åligger det att på Riksens Ständers vägnar
bevaka rikets lagar, i synnerhet grundlagarne, samt folkets
rätt och det så i cabinettet, Rådet, som hos Riksens Ständer
i stöd af 23 § Rege.formen. Detta är det högsta förtroende,
som Riksens Ständer åt någon habile och uti lagfarenheten
erfaren medborgare updraga kan, och sorn det är Riksens
Ständers egit förtroende till den, som skall bevaka deras faststälte
grundlagar och folckets rätt, sorn de representera, så
hafva de ock laglig rättighet at utnämna den, de kunna hafva
ett så stort förtroende till. Och som till denne syssla fordras
så stora egenskaper, så vidsträckt kundskap uti lagfarenheten,
särdeles uti grundlagarne och deras esprit och principer
men i synnerhet uti jurisprudentia legislatoria, och tillika vara
en oväldug, nitisk ock oförskräckt man, som med all försicktighet
och moderation uträttar sine lagliga värf och ärender
och med tillbörlig autorité tillhåller sine underhafvande,
advocatfiscaler, fiscaler och öfrige upsyningsmän, att till pricka
fullgiöra sina skyldigheter. Sådane stora och nödvändiga
egenskaper falla icke på mångas lott och icke just på dem,
28
som äga competence och tour till denna syssla. Hvarför ock
detta ämbete är af Riksens Ständer satt på samma fot som
en general en chef med tienstebref. De hafva lemnat honom
vid pass 3 å 4 åhr till profvetid, då han antingen behålles qvar
eller ock återtager sin förra syssla. Riksens Ständer hafva
bästa tillfälle, i synnerhet R. o. A., att genom umgänge och
närmare ärfarenhet säkrast kiänna nog habile och till sysslan
värdige män.
Hr Generalen tillika med Hr Presidenten Baron v. Höpken
giöra sidstledne riksdags Ständer en svår tillvitelse, pag. 3 uti
Hr Generalens memorial, nembl. att Riksens Ständer då giort
en författning om justitisecancellersämbetets besättjande, som
strider emot regeringslagarne, »och att de nya vilkoren, som
äro connecterade med denna sysslans emottagande, äro så beskaffade,
at ingen n.b. värdig man kan i dem ingå. Och at således
denna nya inrättning, som ingen den minsta nytta med
sig förande, bör undanrödjas ock n.b. förkastas».
Desse expressioner om Riksens Ständer äro så hårde, att jag
icke vill dem vidare vidröra. Men det måste jag upplysa, att
1766 års Riksens Ständer icke giort en författning om justitisecancellersämbetets
besättjande af Riksens Ständer, som
strider emot regeringslagarne. Om Hr Generalen noga eftersinnar,
hvad ingressen till 1720 åhrs Regeringsform förmår,
derest hvad Kongl. Maj :t uti 8 § af sin besvurna arffurstel.
Försäkran heligt utlåfvar, men i synnerhet i 5 § Svea Konungaförsäkran,
derest Kongl. Maj :t utfäster sig »att städse
vara benägen att n.b. altid instämma med sametel. Riksens
Ständer såsom n.b. magtägande nu ock n.b. framdeles, att giöra
sådane beslut, stadgar och förordningar om sig och riket,
som n.b. pröfva tienlige till det allmänna bästa samt n.b. deras
frihet, säll- och trygghet.»
Jag vill icke förmoda, att detta lagens rum bör apliceras till
den lagskipande magten, så att den har rättighet att på något
sätt blanda sig in uti Ständers så högvigtige giöromål. Denne
5 § bestyrkes af 24 § i bemälte Försäkran, äfven af 20 § i
Riksdagsordningen; så lärer Hr Generalen häraf kunna finna,
att sidstledne riksdags Ständer, då de giorde författningen om
justitisecancellersämbetets besättjande, icke faststälte något,
som strider emot regeringslagarne, utan på samma grund som
Riksens Ständer åhr 1752 stadgade, att Riksens Ständer skulle
utnämna presidenten i Cancelliecollegio, ej eller innehöll
29
författningen sådane villkor, att ingen n.b. värdig man kan i
dem ingå.
Pag. 4 förekommer en annan hård tilvitelse, »att bemälte
författning synes vara uträknad att fästa en partiesystime och
stadga ett rådande folcks välde öfver sina medbroder och att
sådane slags uträkningar intet haft bestånd.» Man gräfver en
grop åt en annan och man faller sielf deri. Om Hr Generalen
noga öfverväger de ofvan anförde skäl til bemälte författning,
så lärer han kunna blifva öfvertygad, att den icke innehåller
någon slags orimlighet, än mindre en sådan, sorn Hr
General [en] Riksens Ständer påbördar.
Jag har ofvanföre anfördt mina tankar, byggde på grundlagarne,
ock deras oförnekliga fölgder angående ämbetsmännens
lagliga rättighet till förslag och befordran, nembl. att den skickeligaste,
mäst erfarne och förtiente äger framför alla sökande
rättighet icke allenast att blifva på förslag upförd utan
ock på samma lagliga grund varda till befordran utnämd,
det är att vara sielfskrefven till den sökte sysslan. I föllje häraf
försvinner vid utnämnandet all vahlrättighet. Detta bestyrker
Hr Generalen till alla delar, pag. 6 och 7. Dess egna ord uti
memorialet lyda så: »Sielf skrif ven supponerar tour, ty utom
det blifver man sielfskrifven utan skäl och anledning.
Denne tour hade Tienstebetänkandet lagdt till grund, så att
åhr och dagatal deciderade om de sökandes rätt och företräde
för hvarannan. Förtienst, som Rege:sform. omtalar, var lagd
i tiensteåhr.
Och som sidsta fullmagts datum deciderade om rättigheten
till förslag, så var ock af samma principe billigt, att äfven
detta datum skulle decidera om rättigheten till sielfva
tiensten, så snart denne tiensten var ansedd såsom en n.b.
ägendom, hvartill åldren giorde en sökande berättigad.
Detta hängde tillsammans och dependerade det ena af det
andra.»
Uti anförde principer, som i grundlagarne hafva sitt fäste,
äro vid bägge aldeles ense, men hvarföre har man så hastigt
afvikit ifrån desse grundlagars principer och faststält en vahlrättighet,
som icke har den minsta styrka uti grundlagarne,
hvilket Hr Generalen så visligen med grundlag och dess fölgder
öppenhiertad som en redelig riksdagsman bestyrkt och
äfven uptäkt, af hvad orsak vahlrättigheten 1756 af Riksens
Ständer icke blev borttagen. Hr Generalens ord i denna vickti
-
30
ga sak äro desse: »I stället för att taga bort alt vahl n.b. på
en gång (Hr Generalen berättar oss här Riksens Ständers afsigt
med vahlrättigheten att den väl med tiden skulle borttagas
men icke på en gång) och i stället för att säga (efter
grundlagarnes rena och tydeliga lydelse), att den äldste skulle
utan vahl få fullmagt, så var sielfskrifvenheten fierde gången
häruti en n.b. liten limitation», nembl. i grundlagen, som
till alla delar är af Riksens Ständer heligt besvuren. Hr Generalen
behagade derföre än vidare upricktigt säga oss rätta
orsaken, huru det kom till, att riksdagsmännen vågat att i
Riksens Ständers namn, som sielfve kalla sig lagbundne och
hafva bandlyst all godtycko samt försäkrat, att »då de omständeligare
utstake meningen och sammanhanget af befordringslagarne,
icke villja träda en hårsmån ifrån fundamentallagarnes
innehåll», tillägga dock konungen en slags vahlrättighet
att trenne gånger giöra en välförtient undersåte lidande
och således trenne gånger betaga honom dess i lagen
grundade rättighet til befordran.
Hr Generalen behagar kalla detta afvikande ifrån grundlagen
en liten limitation. Här antages ett mildare ord eller term,
att detta afvikande icke måtte slå för starkt i ögonen. Men
månne icke denna lilla limitation beror af godtycko, då den
strider emot grundlagen? Månne denna lilla limitation icke
giordt eller kan giöra många lidande, då dem är betagit deras
dageliga och nödtorftigaste underhåll uti desse hårde och för
ämbetsmän tryckande åhren? Månne icke ett svårt ansvar en
gång blir inför högste Domaren för dem, som med sitt tillstyrkande
kanhända till att behaga en enda hög person förordsakat
så många tusende tårar och suckningar öfver ett olagligit
lidande.
Hr Generalen behagar nu för tiden först förkasta 1756 åhrs
Tienstebetänckande på den grund, »att då detsamma ansåg
tienster som ägendom och delade dem åt de äldste barnen, så
lemnades riket såsom moder tämeligen vanskött. Genom en
sådan tour har all täflan och håg att vinna skickelighet nästan
med allone förfallit. Ungdomen trifs intet mera vid lärosäten
att uti vettenskaperne lägga grund till en sådan skickelighet.
Och det är ej eller underligit, ty deras lycka i framtiden
bygges ej derigenom, att de äro lärde och förståndige,
utan derpå att de bittida blifvit, som man talar, engagerade
uti kronans tienst m. m.»
31
Liknelsen om riket såsom moder passar sig intet till 1756
åhrs Tienstebetänkande, ty detta betänkande i och för sig
sielft lägger aldeles icke någon grund till rikets vahnskötsel,
men det behöfver en styrka af en annan lag, hvarom Riksens
Ständer vid slutet af bemälte betänkande sig så utlåtit: »Tienligaste
utvägen hålla Riksens Ständer före vara den, att då en
embetsman å ena sidan äger den upmuntran och n.b. säkerhet
att i sin tour blifva befordrad, bör han å andra sidan, då
detta ej kan förmå honom till sin skyldighets fullgiörande,
med lag och straff dertill hållas. Ämbetsfehl böra derföre ej
med åtvarningar kunna försonas utan efter lagens stränghet
dermed förfaras. Men detta är ett ämne, som fordrar sin egen
afhandling, hvarföre och Riksens Ständer skola särskilt i underdånighet
sig deröfver utlåta.» Men denna utlofvande afhandling
saknas ännu.
Det hade varit önskeligit, om detta af Riksens Höglofl. Ständer
beslutne sammanträde rörande våra lagars värkställighet
hade denna utlofvade afhandling utarbetadt och tillika styrkt
till uphäfvandet af den slags vahlrättighet, hvarom Hr Generalen
anmärkt, att den icke på en gång måtte tagas bortt.
Den har länge nog varat och bör derföre grundlagen ifrån
denne emot honom antagne, fast liten, limitation nu befrias.
Ehuru denna utlofvade afhandling än icke är utkommen, så
gifvas dock andre förordningar, som äro kraftige nog för vederbörande
att tillhålla ämbetsmännen att fullgiöra sin skyldighet,
enär obrottsligen efterlefves, hvad Riksens Ständer
derom faststäldt, nembl. att ämbetsfehl ej böra med åtvarningar
kunna försonas utan med lagens stränghet dermed förfaras.
Om detta ämne är vidlyftigt in praemissis afhandladt.
Lägger man dertill, att sedan auscultanter eller extraordinarier
undergått collegii examen, för dem sedan en viss profvetid
utsättes för att erfara, om de uti collegio kunna blifva nyttige
medarbetare, men att de i synnerhet tillhållas at förut
aflägga säkra prof uti den första syssla, de söka, och så framgent
uti alla betieningens sysslor.
Sedan förkaster Hr Generalen äfven 1766 åhrs författning
om förslager och tiensters bortgifvande, efter dem, som föreslå,
lemnäs för mycket arbitrerande, och »att ingen mathematique
är tillräkelig att mäta de sökandes skickelighet samt att,
när någon 4:de gången blir sielfskrifven, så lägges derigenom
uti en och samma hand den rättigheten att föreslå och gifva
32
bort sysslor och att genom denna sednare författning all täflan
och upmuntran försvinner».
Jag frucktar att Hr Generalen icke noga undersökt denna
författningens grunder, jag har dem uti praemissis vidlöftigt
anfördt och med 1756 års Tienstebetänkande jämfördt.
Såframt Hr Generalen, som värkel. vill rikets väl, icke har
lust i redelige embetsmäns lidande och icke för att behaga
androm betager dem deras i grundlagen befäste rättighet, gifver
sig tålamod at öfverväga, hvad här och uti praemissis om
tienstebefordringar är upgifvit, så lärer Hr Generalen säkert
finna, att alla de af honom giorde påminnelser och anmärkte
förmente fehl uti bägge Tienstebetänkanden kunna lätteligen
blifva afhulpne, i synnerhet om en viss slags tour tillägges
den vid academien studerande ungdomen, sedan den aflagdt
försvarlige academiska prof och examen, såsom då de skilljas
ifrån academien och begifva sig till något collegium eller annat
publict värck. Om desse studerande villja blifva längre
qvar vid academien och med utmärkt flit och arbetsamhet
förvärfva sig god insickt och solide kundskap uti nödige vettenskaper,
särdeles uti det publique värk, dit de ärna sig,
hvarigenom de vinna förstånd och lärdom.
Denne föreslagne tour skulle då upmuntra ungdomen till
ett stilla och hederligit upförande, till täflan i flit och arbetsamhet.
Härmed betages Hr Generalens frucktan, att man snart nog
icke hade tillgång till embetsmän, som hade förstånd och lärdom,
efter ungdomen för hastigt begifver sig ifrån academien
till att blifva uti något collegio antagne. Skulle åter den föreslagne
academiska tour bifallas, då kan man rätteligen säga,
att ungdomens lycka i framtiden bygges derpå, att de äro lärde
och förståndige. Men detta fordrar en särskild afhandling.
Ty nu kan man blifva öfvertygad, att en promotus magister,
som blifver uti collegio antagen, ofta icke finnes rätt dugelig
till någon betydande syssla uti collegio. Men upfostringen vid
academien bör då annorlunda inrättas. Jag påminner mig härvid
de härlige inrättningar vid academien Oxford och Cambridge,
hvilka contribuera dertill, att England är så rik på habile,
förståndige och lärde män. Att upgifva rätta ordsaken
till de flere författningar angående tienstebefordringar så synes
den består däruti, att man altjemt begynt på halfva befordringsvägen
och icke ifrån första början tagit nödige och
33
säkre mått till att bereda nyttige tiensteämnen och därvid
hvart och ett befordringssteg eller grad fortfarit och således
hållit hela vägen ut och ej på något sätt brutit upsynings och
befordringslagarne utan dem vid alla tillfällen vårdat, men i
synnerhet vid första början eller första fullmagten; sedan går
det nästan såsom af sig sielft, när en granlaga och alfvarsam
eftersyn strängeligen handhafves. Detta hänger rätteligen tillsammans
och dependerar det ena af det andra, enär hvad in
prsemissis och härnäst ofvanför anmärkt är noga iackttagas.
Här behöfves nödig hielp för civile betienters befordran. Denne
befordran är på flere sätt inskrängt, dels genom vahlrättigheten,
dels dermed att de förlorat avancement till flere
landshöfdingeämbeten, än förut varit, dels att militairiske
ämbetsmän avancerat till civile presidentskaper, såsom uti
hofrätter och Statscontoiret m. fl., ehuru de hafva en militairisk
president uti Krigs- och Amiralitetscollegier.
Beträffande den hufvudpuncten att uphäfva alla de förklaringar
och så kallade förbättringar öfver regeringslagarne,
som tid efter annan sedermera tillkommit, och att nu på en
gång fastställa, att riket skall styras efter 1720 åhrs Regeringsform
och Svea Konungaförsäkran, hvarunder äfven måtte
förstås Arffurstel. Försäkran, såsom väre besvurne grundlagar
jemte 1723 åhrs Riksdagsordning; så kommer det mig
besynnerligit före, att man nu ånyo skall fastställa de grundlagar,
hvilkas helgd än icke någon bestridt, men efter här talas
om en reduction af vissa förklaringar ock så kallade förbättringar,
så är jag ense dermed, att en nödig reduction till
grundlagarnes simplicité anställes men på det sättet, att 13 §
uti Rege:sform. och 4 § uti Arffurstel. Försäkran aldra först
sättas uti deras fulla kraft och vigueur, så att alt, hvad uti de
öfrige §§ åtminstone vid första påseende kunde synas icke
vara ense med denna simplicité eller elljest mörkt eller ock
genom gamal häfd aldeles afvika ifrån denna simplicité och
vara emot densamma aldeles stridande, derefter uplyses och
förklaras; då först åter kommer rikets styrelse i alla sina delar
till sin rätta och hufvudsimplicité. Grundlagarne böra icke
innehålla någon contradiction sins emellan, icke en gång en
apparentlig, och om den finnes, så måste den straxt afhielpas.
Dernäst är jag af den tanka, att alle de förklaringar och förbättringar,
som oförnekeligen directe härledes af grundlagarne
och deras hufvudprincipe, böra med grundlagarne vara li
-
34
ka oryggelige och hafva lika kraftigt bestånd; då undvikes lagarnes
förändring, hastiga ombyte eller uphäfvande. Då vinnes
det, att ju längre en välgrundadt lag blir beståndande utan
ombyte och tilläggningar, ju fullkomligare bör den anses, och
att ändamålet med alla lagar bäst igenom densamme är vunnit.
Då ökas folckets respect för densamme och dermed styrkes
den första öfvertygelse, de fattadt, att deras lycksalighet
består deri till att lefva efter en och samma gamla lag. Då
känner folcket igen de orden, sorn står i 4 § Regeringsformen,
»att ingen någon gammal lag, den med goda vill ja thera fängnan
är, förvandlas, ändras eller afskaffas».
Detta alt strider emot goda och väl grundade lagars uphäfvande
eller reduction till en förment simplicité, som de ej till
deras grundprincipe erkänna. De hafva sin rätta och lagliga
simplicité inom sig förvarat. Men deremot bör alla limitationer
af grundlagarne, ehuru ringa och små de kallas, efter de
äro emot dem stridande, ja, ehuru gamal häfd de vunnit, men
framför alt de limitationer, som äro aldeles oense med 13 §
i Rege: formen och 4 § uti Arffursteförsäkran, med allo kraft
uphäfvas och annulleras, enär man bevist, att de skada riket
och gifva styrka till att förtrycka redelige och välförtiente
undersåtare och gode medborgare.
Hvad rätta och till alla delar ostridige och i grundlagarne
och deras hufvudprincip befäste gräntsor emellan den lagstiftande
och lagskipande magten vidkommer, så är den af så
stor vigt, att den fordrar mera rådrum till ett särskildt öfverläggande,
så framt de skola blifva så grundeligen utstakade,
at de icke tåla någon rubbning.
Acten om personliga säkerheten är väl utarbetad, den grundar
sig i synnerhet på 1727 åhrs förordning af den 4 Aug. och
andre förbättringar, som hafva sitt fasta stöd i grundlagarne
och är ett vackert arbete, allenast någre små jämkningar och
något, som kan hända för skyndsamhetens skuld blifvit bortglömt,
varda iackttagne.
Men det bekymrar mig mäst, att när man i denna act om
personliga säkerheten lägger för personliga säkerheten en så
fast och oryggelig grund, så att deruti af ingen dödelig magt
kan giöras intrång, hvarföre har man då ifrån en med lag och
frihet så noga öfverensstämmande principe så hastigt afvikit
och uti den projecterade förordningen om hvad som iackttagas
bör vid förslag till tienster och deras förgifvande, ånyo
35
infördt den i så månge åhr i sig sielf tryckande vahlrättighet,
som dock efter egen bekiännelse är en liten limitation, utan
tvifvel af grundlagen. Den trycker väl krigsstaten något men
långt mera civilstaten, som förut vidlyftigt är bevist. Ecclesiastiqve
staten, när man täger alla deras embeten uti hela sin
vidd, förlorar än mera och Borgerskapet förlorar äfven, hvad
de hittills innehaft, nembl. att den 3:ne gånger föreslagne var
fierde gången sielfskrifven.
Jag vill icke tro, att man föreställer sig, att det berodt på
desse tvenne riksståndens egit begifvande, men dertill hafva
de icke rättighet att bortgifva någon slags förmon eller betaga
deras medborgares i grundlagen befäste rättigheter.
Här behöfves visst denne grundlagens limitation, som består
uti vahlrättighet, reduceras till Regeringsformens simplicité.
Här vore åtskilligt att vid Höglofl. Secrete Utskottets, Justi
[ti]se- och Secrete Deputationernes betänkande anmärka,
men en nog svag hälsa och knapp tid giöra derutinnan hinder,
derföre förbehåller jag mig i ödmiukhet att framdeles upgifva
mine oförgripelige tankar derom.
Jag förmodar, att ingen misstycker mig, det jag som riksdagsman
uti så vigtiga mål yttradt mine oförgripelige tankar
och dermed efter mina svaga krafter fullgiordt min skyldighet.
Stockholm den 31 Octobr. 1769.
Niclas v. Oelreich.
3.
Kammarherren friherre Fredrik Ulrik von Essens diktamen
om finansverket.
(Bil. till prot.)1
Protokollet sid 44.
Ad protocollum.
Utaf de infordrade 1761 och 1766 års financeplaner hade
efter min tanka alla nödiga uplysningar angående anstalterne
uti financevärket kunnat vinnas utan at Höglofl. Secrete Ut
-
1 Tryckt 1769.
32—620616
36
skottet behöft öka sine mångfaldige giöromål med författandet
af de vidlöftiga anmärkningar, hvilka samma financeplaner
åtfölja.
Då Bancodeputationernes vid begge desse riksdagar till Secrete
Utskottet ingifne betänkanden jemföras ej allenast med
hvarannan ntan ock med de nu föreslagne, så hade deras likhet
eller olikhet af sig sielf lätteligen kunnat utrönas.
Att Bancodeputationen år 1761 ansedt den då varande
öfverflödige sedelstocken för skadelig och förthenskuld tillstyrckt
thess indragning, thet ligger för hvar mans ögon så
mycket mera uppenbart, som at bemälte deputation sielf behagar
säga, det redbart mynt icke kunde löpa tillsammans
med sedlarne eller tid vore at besörja om thess inskaffande,
förrän de öfverflödige sedlarne blifvit indragne samt i synnerhet
en sparsam hushålldning inrättad, hvilken af sedlarnes
förminskning då skjäligen förmodades.
Desse principer äro så billige, naturlige och med sakens beskaffenhet
enlige, at de år 1766 icke annat kunde än följas.
De äro således uti begge financeplanerne aldeles like; och deras
utöfning blef jemväl det sistnämnde åhret så mycket oumgängeligare,
som sedelstocken sedan 1761 blifvit så ansenligen
påökt, at den efter Secrete Utskottets egen uppgift, oacktadt
4 1/2 års indragning och the flere tunnor guld, som på
hvarjehanda sätt indrogos ifrån 1765 års riksdags början,
lika fullt var 17 tunnor guld [större]1, då Bancodeputation år
1766 upgaf sitt betänkande, än den var 1761.
Emellan 1761 och 1765 var sedelstocken altså större, än den
någonsin tillförene varit, men det är likväl märkeligit samt
en bekant och ärkjänd sak, at näringarne derföre icke stodo
på den bästa foten utan voro i et värkeligit aftagande; af sedelindragningen
kunde sådant då icke härröra. Jag lemnar
derhän, om icke coursens hastiga stegring år 1762 och de följande
åhren varit dertill i betydelig del vållande.
Denna händelsen tillika med cronans och det allmännas
derutaf härrörande ansenliga förluster är af så mycken vigt
uti det af Secrete Utskottet upgifne andra tidehvarfvet, at jag
undrar, huru dess ordsaker och värkningar kunnat uti en generel
financehistoria förglömmas, då likväl Högl. Secrete Utskottet
sedermera så noga behagat fästa sig vid aeffecterne af
1 Tryckt exemplar.
37
coursens fall. Och då andra händelser, som icke hafva med
financevärket någon annan eller synnerlig gemenskap, likväl
fädt deruti rum.
Så ovedersägeligit det är, at Riksens Ständer vid deras sammankomst
år 1765 funno både myntväsendet, statsvärk och
allmän hushållning uti den oreda och förlägenhet, som föranlät
Kongl. Maj :t at dem till en urtima riksdag sammankalla,
så ostridigt är det ock, at deras skyldighet var till at efter
möijeligheten bota, rätta och hielpa alt, hvad bot och rättelse
kräfde.
Sådant kunde åter icke skje, utan at Riksens Ständer skulle
vara underrättade om thet ondas ursprung och beskaffenhet.
Det var en målning, som borde Riksens Ständer föreläggas;
då hielpen skulle [blifva]1 fullkomlig, giorde det ej tillfyllest
at upgifva olyckan till hälften. Då eländet var för dörren,
borde beskrifningen på tillståndet icke mildras. Ständers
värdighet fordrade at höra saken sådan, som hon i sig sielf
var, och visa den, som derå klandra vill, om någon enda oriktig
berättelse framfördes.
Har dervid något fallit de förra administrationer till last,
så ligger ordsaken mera uti sielfva giöromålen än uti målningen.
Deraf följer dock aldeles icke, at något misstroende skulle
dymedelst hvälfvas på sielfva bancovärket. Det kunde falla på
personer, men då de voro ombytte, ansågs altid värket för lika
godt och säkert.
Alla sysslor och embeten voro ju eljest exponerade till misstroende
för en enda embetsmans oskickelighet.
Det vida bättre värde, som bancosedeln nu äger emot förra
tider, ej mindre än Banquens ansenligen tillökte specieförråd
utvisa ock i jemnförelse med et förflutit tidehvarf, at målningar
icke varit ogrundade och at den påsyftade hielpen icke
varit förgäfves.
Förbättrad eller försämrad credit är såväl hos et rike som
hos private en fölgd af mer eller mindre ordentelig hushållning;
där denne sednare blifver förbättrad, där kan icke crediten
fela.
När en privat man på förfallodagen löser in sin sedel med
fullt gen fullo, så är hans credit bibehållen och lider icke det
1 Tryckt exemplar.
38
minsta deraf, at samma sedel innan förfallotidens utgång
blifvit af förste innehafvaren med någon afprutning utgifven.
På samma sätt förhölt det sig ock med cronans obligationer,
som år 1765 på bancoauction försåldes. De voro för erhålldne
lån i Banqven pantsatte och kunde fölgagteligen icke annorlunda
än för lösörepanter anses. Icke förlorar guld och silfver
i sitt värde derföre, at det på en auction säljes under den summa,
hvarföre det är pantsatt; icke eller förlorar cronan sin
credit, då den vid förfallotiden löst in de förskrifningar med
full summa, som då ännu utelöpande voro.
Desse förskrifningar voro ju private mäns egendom, hvilka
dem i Banqven för sin egen räkning pantsatt. Icke kan cronans
credit lida, för det at en enskildt person icke inlöst sin
pant, då den i Banqven var förfallen men den af cronan föreskrefne
förfallotiden ännu icke var inne.
De fläste ägare till sådane i Banqven pantsatte förskrifningar
hade dessutom på skjedde publicationer densamma infriat;
och de få, som derutinnan tredskades, borde billigtvis
icke njuta någon större förmån än sina medbroder, i synnerhet
som desse förskrifningar i allmänhet således1 med en åttondedels
rabatte, icke af misstroende til cronan utan för at
få penningar, innan den föreskrefne förfallotiden inföll.
Hvad förloppet med Generaltullarrendesocietetens arrendecontracts
uphäfvande beträffar, så vittnar de tryckta handlingarna
nogsamt om de oryggeliga grunder, uppå hvilka det
beslutet var bygt.
Någon misscredit har derigenom så mycket mindre upkomma
kunnat, som nyttan af den sednare tullinrättningen är
ostridig; och at de derigenom öppnade tillgångar för både stat
och Banqven lång ifrån at undergräfva den allmänna crediten
fast mera till dess befästande bidraga.
Författningen angående växelcontoiren hade jag aldraminst
trodt skulle blifva någre sådane slags anmärkningar underkastad,
som den nu ärhållit. Riksens Ständers giöromål i den
delen var så rent, som interessenternes var konstigt och invekladt.
Den som läser oväldugt handlingarne derom, ser nogsamt,
at man icke gjordt annat än återskaffat riket den rätt,
som förut icke blifvit nog sorgfälligt bevakad eller hvars bevakning
åtminstone blifvit på hvarjehanda sätt afbögd.
1 Tryckt exemplar: säldes.
39
Hade Secrete Utskottet år 1761 haft fullkomlig rättighet at
till desse contoir utgifva dechargen utom Ständernes granskning
och vettskap, så torde målet af aktning för Ständers beslut
oaktadt all rikets ledna förlust vid sista riksdag blifvit
lemnat orördt; men då ingen sådan laglig actus föregådt och
då instructionen fants öfverskriden, så fordrade rikets rätt
och sällhet, at den styrcko borde utöfvas, som slutet af Regeringsformens
2 § innehåller, nemligen at all olag bör med
lag rättas samt en allmän skada i möijeligaste måtto undvikas.
Den uti en stat nödige säkerheten vinnes bäst, då egennytta
och olaglighet altid äro osäkre. Säkerheten bör endast tillhöra
den redliga och dygdiga medborgaren. Och som all säkerhet
äger sin grund i lagen, så kan den aldrig sträcka sig till dem,
som lagen på et eller annat sätt bryta.
På den grunden äro alla lagar etablerade, och derföre heter
det jemväl i vår allmänna lag, at alt lagligt stånde och alt
olagligt återgånge.
En annorlunda beskaffad säkerhet skulle endast vara tjenlig
till at bereda en ny osäkerhet, så mycket farligare som den
icke hade annan grund än hvars och ens egen vilja.
Detta är nog sagt om de ämnen, hvilka Höglofl. Secrete Utskottet
behagat anse såsom bidragande till creditens förfall.
Vidare och hvad sielfva 1766 års plan beträffar, så dragés
thervid i tvifvelsmål, huruvida riket på det deruti föreskrefne
sättet skulle befrias ifrån sin utrikes gäld och ärhålla speciemynt
i rörelsen, som där kunde qvarblifva.
Ganska begripligit är det, at sådant skulle värkas dels genom
handelsställningen och dels genom coursens fällande.
All apparance tyckes ock medgifva, det handelsvågen nu är
för oss tämmeligen fördelagtig; och utan att vara spåman
eller hafva tillgång till de handlandes böcker kan man trygt
sluta, det den utrikes gälden i de sednare åhren ansenligen
minskats, i synnerhet genom de åren 1767 och 1768 skjedde
private operationer till coursens hastiga fall.
På lika och enahanda sätt förfaller äfven det tvifvelsmålet,
huru Banqven skulle vara i stånd at realisera återstoden af
sine sedlar, då det var stadgat, at växlar och speciemynt borde
få utväxlas till coursens styrande och sedlarnes indragning.
Såsom skild ifrån bancovärket kan jag ej uplösa den gåtan,
40
som härutaf vill dragas till fölgd, neml:n att antingen skulle
Banqven vid realisationstider vara lika rik som förr eller skulle
i annat fall rubbning skje i den faststälte indragningsprogressionen.
Att oaktadt skjedde utväxlingar Banqvens redbara fond nu
är mångdubbelt större än den var 1765, det är en ostridig sanning;
huru kan det då sägas, at specieförrådet skulle blifvit
aldeles medtagit? De sedlar åter, som nu blifvit inväxlade
emot species, äro ju i och med detsamma realiserade och komma
vid en tillstundande generelle realisation icke mera uti
räkningen; och på den grunden har man icke eller så egenteligen
kunnat förmoda, at det utväxlade speciemyntet skulle åter
råka hemvägen till Banqven, ty som sedeln dymedelst var realiserad
eller hemvist, så borde väl speciemyntet uti rörelsen
dess ställen upfylla.
Sant är väl det, at man med goda skjähl förmodade, det författningen
emot yppighet och öfverflöd skulle i sin mån bidraga
till realisationens skyndesamma värkställande; men
deraf följer dock icke, at den varit det enda medlet, som til
slikt ändamåls vinnande vidtogs.
Många flere nyttige anstalter, som i synnerhet stora sjötullens
och kopparskattens inbetalning med speciemynt och in
natura med mera, äro de anstalter, som då giordes och nu
kunna facilitera en länge önskad realisation.
I den besynnerliga ställning, som både finance- och bancovärk
år 1766 sig befant, var icke möijeligit at då annat gior a
än endast lägga grunden till hvad framdeles kunde skje. Man
kunde således icke uti 1766 års financeplan tala om någon
värkelig realisation, ty som medlen dertill då först begynte
vidtagas och samlas, så borde man icke supponera, att de
skulle fullkomligen kunna fullkoml.(!) ställas i värket förr
än efter någre års förlopp; hvarförinnan likväl en riksdag
skulle infalla, då man kunnat rätta hvad behöft rättelse
och jemväl förminska den på 1761 års plan grundade sedelindragningen,
om man förmärkt dess continuation vara
skadelig.
Någon riktig realisation kan icke värkställas, utan at sedelen
först återställes till sitt rätta värde i jemförelse emot speciemyntet.
Sådant har hos oss varit på god väg, men om man
nu mera i händelse af bifall till den nya financeplanen efter
2 å 3 års förlopp får se silfver så framkomma, som man hit
-
41
intils fått se plåtar och slantar, det är mera at önska än förmoda;
lyckeligit vore det, om icke alla 3 i det stället blifva
osynlige.
Beträffande vidare de till regementernes aflöning utur
Banqven utgifne1 och ommyntade caroliner, så är dermed för
Banqven ingenting förloradt.
Åtskillige carolincapitaler hade på flere års tid icke blifvit
från Banqven utfordrade; och caroliner äro dessutom numera
icke något gångbart mynt; desse capitaler borde fölgagteligen
icke annorlunda anses än såsom silfver, som ej får ligga
dödt, och om efter någre och 20 års fåfäng väntan det kunnat
hända, at Banqven blifvit ifrån berörde carolincapitaler
opsagt, så ägde Banqven dock altid tillgång till sådane crediters
förnöijande.
Med Banqvens fordran hos Bancocasseuren Gottsman har
man förfarit aldeles efter bancoordningarne och hvaremot
något stridande anbud icke kunnat antagas.
De handlingar, som i denna sak redan äro men i synnerhet
uti Banqvens giömmo förvaras, visa bäst, huru Hr Gottsman
handlat med Banqven och huru oumgängelige de steg varit,
som Secrete Utskottet vid sista riksdag dervid varit föranlåten
att taga.
Om vid en tillstundande realisation Banqven skulle hafva
af nöden at låta giöra någon uphandling af silfver, så är jag
för min del therom förvissad, at äfven nuvarande Secrete Utskott
icke lärer tillstyrka en sådan handelsmethode som then,
hvilken tå emellan Banqven och Gottsman dels utöfvades och
dels projecterades.
Skulle åter emot all min förmodan en dylik method blifva
gillad och antagen, så torde åtminstone dervid den billighet
böra iakttagas at låta flere Gottsmänner af en så förmonlig
silfverhandel få sig begagna för at å Banqvens sida blifva
desto vissare om et skyndesamt ändamåls vinnande och å den
andra för at dela rörelsen emellan lika sinnade och idoge medborgare.
Om Kongl. Maj :t och cronan igenom ny uplåning af utrikes
medel afbördat sig en till betalning förfallen giäld, så är ju
derutinnan intet ondt utan tvertom en oumgängelighet, så
vida cronans credit skulle kunna vidmagthållas.
Hvad af denna uplåning åtgådt till pommerska domainernes1
inlösen är så väl användt, at den summan både till capital
1 Enligt tryckt exemplar rättat från förlagans: upgifne resp. domainerers.
42
och interesse innom få år kan betala sig sielf; hvilket Secrete
Utskottet vid närmare efterseende nogsamt lärer finna,
Läget af denna cronans egendom, hvarvid Secrete Utskottet
tyckes studsa, samt de lagar och privilegier, som denna gräntsort
äger, giöra häruti icke den ringaste rubbning eller osäkerhet
i Kongl. Maj :ts och cronans ägande rättighet och fria disposition,
aldraminst om en fredlig system continuerar, hvartill
nu likväl tyckes vara all liknelse.
Om nödige anstalter till cronans inkomsters förökande skulle
eftersättas blott af den grund, at sådant icke väl kunde passa
sig til en gräntzort, så kunde ingen gräntseort äga den tillsyn
och styrelse, som en försigtig och klock regering fordrar.
Man kunde genom en sådan principe bereda den ena gräntseorten
efter de andra, till dess sielfva [hjertat]1 af riket sluteligen
råkade i samma belägenhet.
Desse mine välmente anmärkningar gå ingalunda derpå ut
at tadla eller mästra Secrete Utskottets utan allenast för at
i möijeligaste kårthet gifva de orsaker tillkjänna, uppå hvilka
siste riksdags Ständer och deras Secrete Utskott sine vidtagne
författningar och beslut grundat. Jag har med R. o. A:s
förtroende varit vald till ledamot uti Secrete Utskottet vid
sista riksdag och där handteradt de nu så illa uttydde giöromål
samt tror mig derföre både skyldig och berättigad at visa,
det de varit byggde på rikets rätt, thess och medborgares sanskyldiga
välstånd. En oväldug framtid blifver Ständers skarpaste
domare, och om än vid den nogaste granskning deraf
någre förseelser skulle kunna igenfinnas, så är jag ändå derom
säker och trygg, at de aldrig kunna föras oss till last som
härrörande af mindre godt upsåt och god vilja; för mänsklige
ofullkomligheter äro vi ingen redo skyldige.
Lyckeligit det land, der framfarne misstag, dem tid och ärfarenhet
uptäkt, bebåda lika oskyldige men visare, fullkomligare
och klokare anstalter.
Detta vare nog om 1766 års financeplan samt den berättelse,
hvarmed Secrete Utskottet den och 1761 års financeplan
beledsagad [t]; jag går nu till sielfva ämnet eller den financeplan,
som i dag egenteligen utgiör R. o. A:s öfverläggning.
Dervid åberopar jag mig till undvikande af vidlyftighet de
skjäl och omständigheter, som Hr Generalmajoren och Com
-
1 Tryckt exemplar.
43
mendeuren Rudbeck samt Hr Directeuren Fritzkij uti deras
memorialer anföra.
Jag instämmer till alla delar med de grunder, som till et
sanskyldigt financesysteme deruti upgifvas. En sådan kan
icke gifvas utan realisation på Banqvens kopp:rmtssedlar
samt en billig lisa och understöd för dem, som egenteligen af
penningeförvirringen blifvit lidande. Utom det förra kunna
hvarken näringar i längden bestå eller mynt blifva tillräckeligit
och vinna i riket trefnad; och utom det sednare förgås
många våra medbroder oskyldigt.
I följe deraf och ehuru1 Banqvens credit och säkerhet synes
fordra, det en sådan realisation af dess sedlar borde skje fullt
gen fullo, så är jag dock fullkomligen öfvertygad, at realisation
snart, och åtminstone förr än nästa riksdag infaller, bör
värkställas till hvad marktahl det ock hälst giörligast är, om
annars riket på något sätt skall kunna hielpas. Lidandet och
oredan ökes i samma mån, som härmed på tiden utdrages.
Det allmännas lindring måste gå framför alt. Af 2:ne onda
utväljer man hälst det minsta; och jag vill ej vara med mitt
stillatigande saker till alt det onda, som förestår landet genom
realisationens längre upskjutande.
4.
Kapten Erik Linderstedts diktamen om finansverket.
(Bil. till prot.)2
Protokollet sid. 45.
Ad protocollum.
Då iag i slutmeningen af mitt sednaste memorial af d. 14
Septembr. sidstl. föreslog säkre utvägar at snart sättia vårt
myntvårck uti samma skick, som det var vid 1765 års början,
emedan the då vidtagne förbättringz grunder nu så högeligen
ogillas, förestälte jag mig ingalunda, at samma förslag
så när skulle inträffa med then financeplan, hvilcket Höglofl.
Secrete Utskottet sedermera stadgat och nu upgifvit.
Det skulle derföre snart synas, som borde jag aldraminst
1 Enligt tryckt exemplar rättat från förlagans: huru.
> Tryckt 1769.
u
hafva något at påminna vid detta financesysteme, men som
mitt memorial ingenstädes theruti instämmer, at 1765 års
förbättringz grunder voro olämpelige, än mindre at rikshushållningens
skick, sådan den var vid 1765 års början,
är det man i någor måtto bör söka at återvinna, så torde det
ej räknas mig till last, om jag efter min vanliga upriktighet
uptäcker de hufvudsakelige brister, som then upgifne financeplanen
vidlåda, och de mångfaldige betänckeligheter,
som emot dess antagande sig förete.
Bunden innom ett så litet råderum, som knappa 2 dagar,
sedan betänckandet utkom i tryck, kan medgifva, smickrar
iag mig åtminstone med det hopp, at Höglofl. R. o. A. benägit
lärer öfverse med den ofullkomlighet och till äfventyrs
de misstag, mitt yttrande uti en så inveklad sak kan åtfölia.
Secrete Utskottet har både uti dess förra och sednare betänckande,
pag. 3 och 11, ansedt Banquens kopparmyntssedlars
inlösen med värckeligit mynt för en fast och oryggelig
grund til rikets penningevärcks och allmänna hushållningens
förbättring; hvarförutan hvarcken näringar kunna äga
någon varaktig trefnad, rikets undersåtare vara fullkomligen
säkre om sin ugendom, icke eller riket vid dess nödiga styrcka
och anseende bibehållas, och jemväl, pag. 10, förmält
hufvud af sig t en vara at under realisationsf ondens förökande
kunna emedlertid vinna ett bättre och närmare förhållande
emellan Banquens redbara behållning och dess utelöpande
sedlar, hvilcken bättre proportion, äfven innan realisationen
kan företagas, måste bidraga at förbättra och stadga sedlarnes
värde, samt pag. 13, at Banquen ej mera än en enskildt
man kan utan äfventyr för dess bestånd sträcka sin credit
längre än till en viss proportion; af Banquen allaredan förmedelst
de til Kongl. Maij:t och kronan samt private giorde
låhn gådt dermed i det längsta, som samma proportion kan
tillåta, och at all vidare tillökning i Banquens sedlar upskiuter
för längre tid realisationen, hvilcken likväl bör vara förnämsta
ändamålet af financeförfattningarne.
Vid tillämpningen af dessa sunda principier uppå närvarande
financeplan kunna de så mycket mindre därmed förenas,
som den förnämligast går ut på sedelstockens förökande
till inemot 100 t:r guld, utan följer theraf ostridigt, at
Banquen skulle sträcka sin credit för långt, som therigenom
äfventyrades; at Banquens redbara behållning finge et säm
-
45
re förhållande emot dess utelöpande sedlar; at thenne sämre
proportion måste bidraga till sedlarnes förvärrande och
ostadiga värde; at realisationen, rikets allmänna hushållningz
och penningevärcks förnämsta hielp, therigenom för
längre tid upskiutes och at emedlertid näringarne skulle sakna
all varaktig trefnad, undersåtarne säkerheten om sin
egendom och riket sin tillständiga styrcka och anseende.
Flere och större skiäl borde väl eij behöfvas at utan vidare
betänckande förkasta thenna plan; emedlertid til at närmare
utreda the olägenheter, som thermed äro förknippade, skall
iag särskilt uptaga och undersöka the betydeligaste puncter
i förevarande protocollsutdrag.
Secrete Utskottet håller för nödvändigt, at sedan husbehof
sbränningen blifvit tillåten, den tillärnade realisationen
för närvarande tid bör hvila, så länge med någon visshet ej
förmodas kan, at det speciemynt, som utgifves, blifver i riket
qvarstadnande, men väntar denne visshet endast af en
fördelaktigare handelsställning än den, hvaruti riket sig nu
befinner, eller af underviktens häfvande. Pag. 7. Skola vij
nu så länge upskiuta med realisationen, intill dess vij hinna
blifva öfvertygade therom, at handelsvågen en gång står till
vår fördel, så lära vij aldrig behöfva någon realisation; åtminstone
har man i hela detta seculo städse jämrat sig för
undervikt, och de torde framdeles väl gifvas, som altid söka
bibehålla oss i denna farhåga. Det är vist, at sedelmyntet har
kiört speciemyntet utur rörelsen, ty hvem ville väl påstå, at
om sedlarne aldrig tilkommit, vij vid detta laget intet skulle
äga något mynt at röra oss med, och om vij öka sedelstocken,
så öka vij underbalancen samt upmuntra en skadelig
yppighet, och då vore det fåkunnogt at utgifva speciemynt,
emedan det genom tusende vägar skulle stryka sin kos, utan
om vij vilja draga til oss och behålla mera af de ädlare metaller,
än vij äga, så bör man lämna rum åt dem medelst det
representative myntets förminskande; annan väg gifves icke.
At man tils vidare bibehåller kopparmyntssedlarne är
ganska väl, men ej längre än at man, såvidt möijeligit är,
skyndar sig till realisation och följakteligen medelst theras
förökande ej vidtager steg, som leda therifrån.
Med then sedelstock, nu utelöper, kan coursen icke hållas
till sitt pari utan lärer i allmänhet gå in emot 60 m :k, och
thet måtte ju öfvertyga oss, det den snarare är för stor än
46
för liten at realisera; hvad vill det då väl blifva af, när then
ökes med ännu 100 t:r guld? Huru är det möijeligit at realisera
en så ofantelig sedelstock, som tå i afseende uppå dess
till 30, 40 å 50 procents förbättrade värde finge et onaturligit
förhållande emot folck och varumängden? Och om thet
på en kort tid låter sig giöra, huru kan man hoppas at qvarbehålla
myntet i rörelsen? Antingen måste vahrorne då i
godt mynt blifva oändeligen dyra, som sätter utländningen
i en skadelig concurrence med oss och gior all idoghet handfallen,
eller ock måste den öfverflödiga penningestocken genom
1 000 canaler aftappas, och då stå vi åter blotta och
bäre med vårt pappersmynt, som sedan får hvad värde växelvinglaren
therpå vill sättia.
Att reglera Banquens silfverkiöp efter gångbar cours är i
min tancka ganska vådeligit. Banquen skulle therigenom
sielf tillskapa et allmännare interesse uti hög cours och
högt silfverpris, hvilcket åter uppenbarligen leder ifrån dess
rätta ändamål, som är realisationen.
På lika grund blifver det äfven orådeligit, at interessen
och capitaler af låntagare få afbördas i silfver efter et så osäkert
och odetermineradt beräckningzsätt.
Varandes det än betänckeligare at för hvarje efter detta
fundament uträknad och ärlagd 4 procents afbetalning på
capitalet i guld och silfver niuta en procents afskrifning,
som, om hela capitalet betalas, utgiör 20 procents rabatt.
Sak samma är det med de öfverblifvande stora siötullsmedlen.
Om ändteligen Banquen skall mista både hypotheque
och interesse för utlånte redbare capitaler, bör hon åtminstone
slippa at med flere procents förhögning, thet är
efter cours, lösa til sig bemälte öfverskott. Det vore at äfven
interessera sielfva kronan uti hög cours; hvilcket och gieller
om kopparräntan, hammarskatts- och tiondejernet samt
aluntionden.
Siötullens clarering med länebancoattester på speciemynt
skulle väl tillskynda handelen någon mera lättning. Men
Banquens redbara capital finge therigenom en trögare tillväxt
och hufvudändamålet, som är realisationen, komme tå
i samma mohn at stå tillbaka. Man torde invända, at thet
kommer på et ut, om Banquen upbär en viss quantitet speciemynt
eller infriar lika så mycket af sine obligationer derå,
men det är ej så, ty om en riksbanque har 350 t:r guld ute
-
47
löpande sedlar, så kan then i anseende till sin vidsträckta
circulation och credit säkert realisera med hälften capital
i redbart. Samlar man ej en sådan fond utan efter handen
thermed inlöser thess förskrifningar, behöfves längre tid eller
mera inkomster at hinna til förenembde proportion, icke
eller torde det vara försigtigt nog at utväxla något speciemynt,
ty utom anförde ordsaker är man ej viss på at det
efter afsigten blifver användt. Thet missbruk, egennyttigt
folck förledit åhr af en sådan förmåhn giordt medelst the
i mitt förra memorial omförmälte 40 000 ducaters utväxling,
kan förnyas, när tilfälle sig yppar.
öfverflödsvahrors förbud kunde möijeligen bidraga till en
fördelacktigare handelsställning, men utom den granlaga urskilning,
thervid fordras, så at thet ej för mycket stöter nationens
lynne eller et större öfverflöd ej i stället upkommer
och at tillsynen theröfver må vara giörlig, hafva vij redan i
thenna delen giordt så många misslyckade försök, at vij
rätt så gierna må afstå ifrån ytterligare förslager i detta ämne
utan häldre genom goda efterdömmen söka leda folckets
smak in uppå det, som i landet produceras eller tillvärckas.
Hvad låhn uppå exporter angår, så utom det de i en oviss
och varierande men betydelig mohn öka sedelstocken och
således åstadkomma en både hög och ostadig cours, hafva
vij af förfarenheten lärdt, at just theri ligger styrckan för
the exporteurer, som finna sitt interesse uti växelens uppsättiande,
ty när de få låna öfver 2/3-delar af vahrans värde,
äro de icke mer förlägne om penningar utan kunna då längre
upskiuta sin trassering och dymedelst tvinga remittenten
at betala växelen så högt de åstunda. Är åter afsigten at underhielpa
bruksrörelsen, så hade afseende bordt giöras uppå
i hvars händer effecterne finnas, ty eljest kan then theraf
snarare lida än vinna. Jag åberopar mig härvid Secrete Utskåttets
betänckande af d. 20 Sept. 1765, hvarest ibland annat
förmäles, at låhnen på exporter ifrån 1744 men förnämligast
1748 till 1762, då all vidare utlåning uphörde, utgiorde
66 millioner daler k:rmt, hvaraf endast 14 exporteurer
i Stockholm och Giötheborg disponeradt 40 millioner.
Om Järncontoirets fond blifvit rätteligen nyttiad till sitt
ändamåhl, så torde then nu ägt flere tunnor gulds rörligit
capital och altså icke behöft något låhn. Låhnar nu Banquen
till thetta contoir 10 t:r guld, hvad hindrar, at de blifva in
-
48
stuckne i låhn på fastigheter likasom förut med fonden
skiedt? Och om man nu för personer skuld icke näns utkräfia
capitaler, som äro destinerade till en talrik societets1
uprätthållande, så lärer man framdeles förmodeligen vara
lika ömsint emot the nya giäldenärer, som till en slik menniskiokiärlek
ej kunde vara mindre berättigade än de gamle.
Enligit 1668 åhrs reglemente kunna Ständerne endast disponera
om Banquens gevinst, men så länge hon ännu icke
mägtar inlösa sine sedlar, så lärer then till Trollhette slussvärck
föreslagne skiänck af en tunna guld ej såsom en dess
vinst kunna rubriceras. Det ser särdeles ut at skiäncka, när
man sielf ej förmår betala, och hvad har Banquen at skaffa
med bemälte slussbyggnad?
Kopparmyntslåhn uppå silfver och guld kunna väl admitteras,
men the bör ej högre beräknas än efter det marketal,
hvarefter realisationen skall skie. I annat fall skadar Banquen
sig sielf.
At styra coursen samt hålla Banquens sedlar i credit och
värde föreslår Secrete Utskottet et utrikes låhn af 500 000 til
3 millioner riksdahler, men det vore ju fast bättre at låta bli
multiplicera sedlarne än at upsöka och vidtaga onereuse och
i framtiden farlige botemedel emot et ondt, som man sielf
bereder och förutser men som står i vår magt at undvika.
Vida förmånligare och mera ledande till hufvudändamålet
mätte det vara, om man medelst utrikes låhn ainticiperade
tiden till realisation, hvilcket säkerligen med mindre än 3
millioner rd. eller 90 tunnor guld speciemynts låhn skulle
kunna värckställas, enär thet besinnas, att Banquen thessutom
måtte nu redan hafva samlat en ansenlig fond i redbarheter.
Det är icke någon hemlighet, at den private utrikes giälden
är enorm och torde öfverstiga 2 millioner rd. Vöre det försigtigt
at i en sådan ställning medelst et så stort utrikes låhn
gifva tillfälle at flytta samma giäld på kronan? Man säger
sig vill ja förebygga det, men huru är det möijeligit, så länge
man ogiörligen kan äga någon controll uppå remittenterne,
hvartil de ärna bruka de kiöpte växlarne, antingen till giälds
betalning eller til importers inkiöpande?
Huru skall det gå, när hela låhnsumman är medtagen?
1 Enligt tryckt exemplar rättat från förlagans: societeten.
49
Hvad har man då för motvigt emot coursen? Är den då icke
sig sielf lämnad? Agerar icke då den nya sedelstocken med
en obehindrad kraft? Hvar skola emedlertid de årlige interessen,
160 å 170 000 rd., tagas ifrån? Ställningen blir än äfventyrligare,
när capitalet är förfallit och måste återgiäldas.
Det säges väl, at man skall påtäncka utvägar, det låhncapitalet
vid förfallotiden må vara til hands, men jag önskade
dock giärna at förut se dager theri, ty ingen lärer skiäncka
oss något och aldraminst tror jag, at Banquen genom växelridande
skulle få lucrera på medborgare.
Om kronan vore viss uppå at inom riket få låna 40 t:r guld
och således kunde betala dem på sin giäld i Banquen, så
finge sedelstocken genom the nya bancolånen å en dylik
summa als ingen tilökning; men thet vis[s]aste blifver, at
bancolånen gå genast för sig, men kronan torde länge nog få
vänta på långifvare, som förtro sitt capital i dess händer
emot 5 procents ränta, så at kundgiörelsen therom 3 månader
förut till hvarje lika rättågande undersåtes efterrättelse
vore helt öfverflödig.
Hvad i så måtto anfördt är innefattar de skiäl, hvarföre
jag icke kan lämna min röst till en financeplan, som har så
äfventyrligit utseende och hvars första värkan helt säkert
blifver en omåttelig dyrhet, hvarigenom brödkorgen för den
fattiga än högre uphänges.
Jag skulle ock sluteligen väl yttra mig om den upgifne edifiante
berättelsen men måste nu åter bekienna, at tiden varit
mig thertil för knapp, hälst alla handlingarne i thetta ämne
ännu ej ens hunnit af trycket utgå.
Eric Linderstedt.
50
5.
Projekt till säkerhetsakt.
(Prästeståndets arkiv. F. 87. Nr 44, bilaga.)
Protokollet sid. 62.
Act om personlig säkerhet och säkerhet om
äganderätten, gjord och förafskedad af Riksens
Ständer vid riksdagen i Stockholm den
October 1769.
Då Riksens Ständer ibland de viktige saker, som vid denna
riksdagen förekommit, med sin omtancka fallit på den,
som är den viktigaste ibland alla, nämligen deras frihets och
säkerhets bevarande i eviga tider, så har vid detta stora ämnets
handterande dem ej varit en ringa hugnad att se och ärfara,
det rikets regeringslagar i des väsendtelige delar hvarken
behöft förklaring eller förbättrande.
Det är väl i sig sjelf en Riksens Ständer tilständig rätt att
sådant gjöra, men desto lyckligare är det, då denna rätten
intet behöfs utöfvas.
Då lagen får vara oförändrad, så vinner den genom sjelfva
tiden en ytterligare kraft och styrcka, och då uti sjelfva
lagens utöfning några misstag skjedt, så är det et långt lättare
företagande att utan någon förändring af des bokstafveliga
innehåll bringa den tillbakars till sin primitiva kraft och
värkan än att genom nya förklaringar och förbättringar söka
detta ändamålet.
Riksens Ständer hafva utaf förfarenheten uplyste tillräckeligen
funnit, att ehuru magtägande de äro, deras rätta frihet
och säkerhet dock ej ligger deri till att utom gräntsor öka
sin egen makt; utan at den tvertom beror och hvilar derpå,
at ingen makt innom riket gjes, som icke är bunden innom
lag och skyldig till dess efterlefnad.
Sådan är meningen af den Regeringsform, hvarefter Svea
rike styres, och sådant är äfven dess bokstafveliga innehåll.
Då den å ena sidan tillagt Riksens Ständer alla de rättigheter,
som ett fritt folk höfves, så har den å andra tillika utstakat
den makt, konung och Råd tilkommer att regera och
styra ett sådant lyckligt folk, som gjort sin egen lag.
51
Uti desse råmärken ligger grunden till en rätt och laglig
frihet; så länge de ej röras, så löper friheten ingen fara, men
så snart de rubbas, blir den vaktande och hvälfver antingen
åt den ena sidan eller åt den andra.
Ordsaken dertil ligger deri, att säkerheten förfaller i den
mon, som lagens välde af täger; där lag ej fins eller lagen ej
efterlefves, där fins ingen säkerhet; och där säkerheten förfaller,
där går ock friheten snart samma väg, ty desse bägge
äro oskiljaktige.
Som nu således både frihet och säkerhet därpå bero, att
väre besvurne regeringslagar återställas till sin fulla kraft
och värckan, så hafva ock Riksens Ständer uti särskilt förordnande
redan stadgat, att Regeringsformen af år 1720 och
Svea Konungaförsäkran äro de grundlagar, hvarefter riket
styras skall, jämte Riksdagsordningen af år 1723, hvilken
egenteligen innehåller den ordning, hvarefter riksdagarne föras
och riksdagssyslorne skiötas böra. I följe hvaraf Riksens
Ständer yttrat sig, att alla de förklaringar, som öfver de
besvurne grundlagarne utkommit, efter denna dagen ej skola
gälla såsom lag eller till efterlefnad uti riksstyrelsen tjena.
Men att desto säkrare vinna detta stora ändamålet, nemligen
fundamentallagarnes återställande i sin fulla kraft, så
hafva Riksens Ständer ansett nödigt at nogare utstaka, hvaruti
personliga säkerheten enligt dem består, så vida detta är
första ändamålet til all borgerlig regering och fölgakteligen
äfven til väre lycklige regeringslagar.
Riksens Ständer hafva fördenskull uti detta högst viktiga
ämne på samma grund, som väre lagar utstaka, velat följande
ytterligare stadga och förordna.
1 uno. Lif och ära bör hvar medborgare vara säker om,
tills den laga domstol, hvarunder hvar ock en lyder, förklarat
honom genom lagbrott, som döden förtienar, dem hafva
förvärckat.
2:do. Frihet at vistas i samhället bör vara hvars mans
rätt, tills domaren lagligen inskränkt denna friheten; och
således skal ingen ifrån denna dag kunna för angifne missgärningar
arresteras utan efter föregången laga ransakning,
så framt han ej å bar gärning eller flyende fot gripes.
3:tio. Tjenst och embete bör ingen mista, förrän han detsamma
missbrukat och så felat, at allmänna lagen dervid
häftar tjenstens förlust.
33—620616
52
Och som suspension är första graden til embetets afhändande,
så bör den ej heller skje utan efter föregången ransakning
och en ordentelig rättegång.
4:o. Uti brottmål skall domare vid strängaste ansvar åligga
at uti processen ej antaga någon bevisning, som den allmänna
lagen ej gillar.
Således böra vitnen ej höras, som äro delatoriske, och all
omsorg användas at skilja et ojäfvigt vitne och en angifvare
åt. Och i följe deraf böra aldrig de berättelser som vitnesmål
anses, hvilka tala om hvad som emellan fyra ögon händt,
eller sådane berättelser äga någon bevisande kraft.
Uti enahanda afseende böra ej eller enskylte bref kunna
uti brottmål uptes som bevis eller någonsin derföre gälla.
5:to. Papper, documenter och handelsböcker, som hvar ock
en tilhör a, böra vara så säkre som sjelfva personen, så at de
utur ingens hus eller vård genom någon publique handläggning
måge få uttagas samt actioner och tiltal sedan derefter
inrättas.
6:to. Alla torturer böra ibland et fritt folk vara okiände, ty
personliga säkerheten är fjerran ifrån det land, der ransakningar
regleras genom torturer.
Således skall i alla brottmål i gemen med ömaste granlagenhet
värckställas, hvad allmänna lagen talar om svårare
fängelse; men i alla statsbrott skola de helt och hållit vara
förbudne och afskaffade.
Och på det at detta alt ej må vara en död bokstaf i lagen,
så skola ock
7 :mo nu på en gång och för eviga tider vara afskaffade
alla extra domstolar, extra hofrätter, commissioner och deputationer
med domsrätt, under hvad namn de vara måge,
eller under hvad titul de framställas kunna. Och bör detta
förstås och gälla såväl under som emellan riksdagarne; härifrån
likväl undantagit, hvad Riksdagsordningen stadgar om
Rådets ansvar för sine brott i embetet, såvida ingen annan
domstol gies, som slike brottmål pröfva kan, än den som af
Ständerne sjelve förordnas.
Men oaktat alt, hvad i så måtto stadgat blifvit eller i sådane
fall möijeligen stadgas kan, så är ock blir det en onekelig
sanning, att säkerhet om lif och egendom i alla samhällen,
af hvad beskaffenhet de vara må, beror förnämligast derpå,
att lagstiftning och lagskipning ej blandas; samt att alle
53
stadgar och förordningar äro onödige och fruktlöse, hvarest
och enär denna blandningen ej undvikes.
Denna blandningen är just det, som utgjör despotisme och
souverainitet; uti den och ingenting annat ligger densamma
förvarad; ty eho som både kan stifta och skipa lag tillika,
den är i ock med detsamma öfver lag och genom ingen slags
lag bunden och inskränkt, såvida alla skranckor efter dess
vilja och godtycko förfalla och brytas.
Då en sådan lagstiftare skipar lag, så öfvar han begge
desse embeten på en gång.
Sjelfva lagskipningen blir lagstiftning och de kunna ej
kiännas åtskilda. Uti domen ligger lagen, hvarefter blifvit
dömt, ty lagstiftarens vilja och godtycke utgör både lagen
och lagens tillämpning.
Utaf denna blandning af lagstiftnings- och lagskipningsmakterne
härrörde alla de oredor, som Svea rikes invånare
skäligen kunna klaga öfver. Dess Regeringsform skiljer dem
ganska tydeligen åt, men utöfningen af denna lagen har åter
blandat dem tillsammans.
Derifrån leder sig den öfverklagade osäkerheten och derigenom
äro äfven sjelfva regeringslagarne blefne osäkre och
ombytelige.
Emot detta hafva Riksens Ständer nu funnit den endaste
boten vara at leda utöfningen af Regeringsformen tillbakars
til des simplicitet och bokstafveliga innehåll, så att värckställigheten
må svara emot sjelfva lagen; och Riksens Ständer
sjelfva utöfva den magten, som de uti sin besvurne lag sig
förbehållit, hvaremot konung, Råd och embetsmän böra
ostörde skiöta de syslor och riksvårdande ärender, som regeringslagen
dem ålägger.
Uppå en sådan grund bör enligt Regeringsformens 4 §
lagstiftningen läggas tillbakars uti Riksens Ständers egen
hand.
Samma § stadgar sådant tydeligen med det enda undantag,
at då rikets oumgängeliga välfärd sådant krafde, skulle konung
och Råd få göra förordningar, hvilka likväl endast såsom
en interimslag skulle gälla till Ständernes nästa sammankomst.
Genom tidens längd har utöfningen af denna hufvudpuncten
i grundlagen blifvit helt annorlunda.
Utan att fråga varit, om rikets oumgängeliga välfärd kraf
-
54
de en förordnings utfärdande, har lagstiftningen i Rådets
hand blifvit en vana och rättigheten att utöfva den aldrig
satt i tvifvelsmål.
Denna rättigheten har ock blifvit authoriserad derigenom,
att Riksens Ständer sjelfve sällan gådt in uti granskning af de
emellan riksdagayrne utkomne lagar, hvaraf händt, att de
ifrån den ena riksdagen till den andra gullit utan att af Ständerne
vara såsom lag antagne.
Och som detta är en af hufvudpuncterne, på hvilka en laglig
och ordentelig frihet hvilar, så hafva Riksens Ständer ansedt
af största vikt att nu förklara och stadga, det enär emellan
riksdagarne uti Rådkammaren någon förordnings utfärdande
proponeras eller någon förklaring öfver en redan
gjord och antagen lag gjöras vill, så böra Riksens Råd hvar
för sig i protocollet först anföra skälen til dess nödvändigheten
och visa, att rikets oumgängeliga välfärd densamma
kräfver samt att Ständernes sammankomst ej dervid afbidas
kan.
Äro de deremot ense eller blir denna meningen Rådcammarens
pluralitet, så må förordningen eller förklaringen utfärdas.
Så snart riksdagen derefter infaller, så böra vid dess första
början desse således utfärdade förordningar tillika med protocollerne
deröfver, särskilt utskrefne, till Riksens Ständer
afgifvas, på det deras öfverseende må blifva ett af Ständernes
första gjöromål och de då få tilfälle att antingen antaga
och gilla dem såsom lag eller tvertom ogilla och förkasta dem
samt då tillika yttra sig, huru Rådet bör anses, som utan
trängande nöd dem utfärdat.
När således lagstiftande makten på sätt, som Regeringsformen
bjuder, blifvit lagd tilbakars uti Riksens Ständers
hand, så ligger ej mindre vikt därå, att lagskipningen kommer
äfven i sin rätta hand, som är regeringens.
Ingen mening uti hela Regeringzformen fins, som antingen
directe stadgar, att Riksens Ständer böra äga den, eller
af hvilken man indirecte kan draga denna slutsats.
Icke desto mindre har utöfningen af Regeringsformen blifvit
sådan, att Riksens Ständer förrätta lagskipningen sjelfve
i hela sin vidd, och ingen del deraf fins, som de icke tid efter
annan gådt in uti.
Svårigheterne deraf hafva de sjelfve insedt och derföre uti
55
reglementet om riksdagars förkortande af år 1727 och riksdagsbeslutet
af år 1734 sökt sådant förekomma.
Icke desto mindre hafva oredorne sedan den tiden i stället
för att minskas dageligen tiltagit, så att numera ingen
gränts gjes emellan lagstiftning och lagskipning.
Detta gjör, att riksdagarne blifva långa til landets och invånarnes
stora tunga, och det oaktat så måste ändå rätta
riksdagsärender blifva liggande eller åtminstone ej med tillbörlig
omsorg kunna skjötas, när Ständernes tid åtgår till
enskylte måls afgörande.
Och som delta, ifall det ej förekommes, skulle omsider på
ett alt för betydande sätt värcka på frihet och säkerhet, så
hafva Riksens nu församlade Ständer en gång för alla tydeligen
velat förklara, med hvad mål och saker de vid riksdagarne
enligt grundlagarne ej vela sig befatta.
Då Riksens Ständer således efter Regeringsformen och
Riksdagsordningens 13 § vid riksdagarne böra undersöka,
huru vid Justiliferevisionen lag och rätt i gemen blifvit skipad,
hvilken eftersyn aldrig kan bli sträng och granlaga nog.
Då afsigten och ändamålet med denna eftersyn bör vara den,
att vrångvise och orättrådige dommare blifva till förtjent
straff befordrade, så böra de emot regeringssättets första inrättning
och fundamentallagarnes lika tydeliga innehåll sjelfve
ej döma uti justitisesaker.
Sådant strider emot den säkerhet, lagsökande böra äga
att intet ha öfver sig en domare, som ej är något jordiskt
ansvar underkastad.
Sådant gjör äfven Ständers tillsyn öfver domare omöjelig,
ty då deras tid användes till at sjelfve döma, så förfaller hela
tillsynen.
Men på det att denna tilsynen må uplifvas och bli sådan,
som allmänna säkerheten fordrar, så finna Riksens Ständer
nödigt, att hädanefter bör uti Justitiserevisionen till hvar
riksdag utarbetas och ingifvas en rotulus öfver alla de justitisemål,
som såväl i brott- som civile mål blifvit sedan sista
riksdag afgjorde.
Denna rotulus bör innehålla en kort rubrique öfver hvar
sak och sjelfva domslutet samt anvisa till rådsprotocollerne,
hvarest hvar sak uti dem igenfinnes.
Och jämte det Justitisecantzleren till Ständerne ingifver
sin relation om justitiens administrerande, så bör han järn
-
56
väl denna rotulus genomgå och in margine annotera, vid hvilka
mål han funnit sig föranlåten någre påminnelser gjöra
och vid hvilka ej.
2:do. Då Riksens Ständer i anledning af Regeringsformens
45 § böra sörja för rikets hushållning, handel, bergvärk, näringar
och försvarsvärk i gemen samt i allmenhet stadga och
förordna, huru landet må uphjelpas, förkofras och försvaras,
så böra de deremot sj elfve ej gå in uti värkställigheten häraf
eller utstaka och förordna, huru hvar sak för sig skall
skiötas och handteras.
De böra härutinnan efter 14 och 37 §§ Regeringsformen
efterse, huru Riksens Råd och collegier i alla desse mål sin
embetes pligt upfylt, men ej sjelfve gjöra detsamma, som
Rådet och collegier efter Regeringsform och instructioner
åligger att skiöta.
3Rio. Skola de ej sjelfve gje bort tjenster under titul af
reparationer, förtjensters belönande, ny[a] tjensters förgifvande
eller hvad skien det vara må. Icke eller decidera om
tour tjenstemän emellan, hvilket i sjelfva värket är en gren
af tjensters förgifvande och leder dertill.
Utan efter Regeringsformens 40 § inskräncka sig innom
efterfrågan och tilsyn, om någon genom Riksens Råd och
andre vederbörande i sådane saker lidit men, samt detsamma
vederbörligen beifra låta.
4:to. Sjelfve böra ej heller Riksens Ständer gifva bort pensioner,
gratificationer, belöningar eller något, som deraf kan
få namn, utan endast efter Regeringsformen anslå en viss
summa, som til sådane behof användas får, och sedan ej gå
in uti närmare detaille.
5:to. Sjelfve ej sluta contracter och afhandlingar med private
personer eller ändra dem, sedan de vederbörligen blifvit
slutade.
Icke eller meddela privilegier på någre värck och inrättningar
eller uphäfva dem, som utfärdade blifvit, utan i sådant
fall såväl som alle andre endast göra allmänne lagar,
på hvad grunder slike privilegier utfärdas böra, hvad principer
dervid böra följas och huru de til näringarnes upkomst
böra ställas och inrättas.
Cronones jord skola ej heller Riksens Ständer sjelfve skiöta
eller sluta kiöp och arrender derom.
Och ändteligen på intet sätt 6:to gå in uti någre sådane
saker, som röra enskylte personer eller deras angelägenhe
-
57
ter. Och på det att detta ej hädanefter som hittils under
pretext af allmänna besvär må hända, så antaga och förnya
nu Riksens Ständer till en oryggelig efterlefnad 3 § av reglementet
til riksdagarnes förkortande af d. 4 Augusti 1727,
hvilken så ord från ord lyder:
»De allmänna besvären böra allenast innehålla sådane
mål, som röra ett helt sitånds, landskaps eller menighets interesse
och hvaröfver fordras antingen ny lag och förordning
eller förklaring öfver de förre.
Uti ståndens allmänna besvär böra inga specielle mål indragas
eller deribland inblandas particulaire personers interessen
och deraf formeras något stånds besvär, fast mindre
däruti införas, hvad som af landshöfdingarne i orterne
kan rättas och afhjelpas. Skulle ock något vid riksdagarne
vara at söka, som rörer landshöfdingen sjelf, bör sådant
ibland enskylte besvären el. eljest hos Kgl. Maj :t i underdånighet
andragas.»
Och som det 7 :mo till allmän säkerhet i riket och hvars
mans trygghet länder, att ståndens privilegier i det nogaste
handhafvas, så skall ock ingen understå sig att uti de utfärdade
privilegier för stånden gjöra förtydningar eller inbrott,
utan böra desamma efter bokstafen på det aldra nogaste handhafvas.
Hvarföre och som Borgare- och Bondeståndens privilegier
ej blifvit uti något sammandrag ihopa fattade utan ligga förvarade
uti hvar stads för sig undfångne privilegium; såväl
som flere särskilte stadgar och förordningar, som desse ståndens
rättighet röra och innehålla, så böra ock desse hvar jorn
och enom til lika obrotslig efterlefnad tiena.
Och som Riksens Ständer sluteligen finna, att någon rikets
orden teliga styrelse blir i längden rent af omöijelig, om
detta alt ej i nogaste måtto efterlefves och handhafves, så
förklara de nu härigenom, att uti denna act ej skall kunna
gjöras den ringaste förtydning eller förklaring, så framt ej
alla 4 riksens stånd derutinnan instämma.
Riksens Ständer hafva all skälig ordsak at vänta, det uppå
säkerhet skall följa välstånd samt att denna act således såsom
till det allmänna bästa bidragande ej i framtiden må
kunna undergå någon förändring.
Och hoppas derföre Riksens Ständer, att rikets ordenteliga
styrelse såväl som allmän och enslcylt säkerhet skall genom
Guds välsignelse blifva en frukt deraf.
58
6.
Kapten Edvard Gyldenstolpes memorial om konstitutionen.
(Allegater I, fol. 816.)
Protokollet sid. 63.
ödmjukt memorial.
De sammanträdde höglofl. deputationernes till Riksens
Höglofl. Ständer afgifna betänkande rörande justitisecancellersembetets
återbesättjande och et stadgat skilljemäre emilian
lagstiftningen och lagskipningen, som i synnerhet den
projecterade säkerhetsacten innehåller, är efter mitt omdöme
så väl författadt, at jag ingenting härtill kan lägga utom
några få considerationer i den senare delen.
Höglofl. deputationernes betänkande jemte några värda
ledamöters memorialer, i synnerhet Hr Landshöfdingen Rappes,
ådagalägga såväl deras insigt som ömhet at förekomma,
det Sverige aldrig må råka under en despotisk mackt, hos
hvilken lagstiftning och lagskipning skulle hvila i en och
samma hand; i et så vådeligit fall äro alla lagar onödiga, ty
lagstiftarens godtycko är den enda lag, som gäller. Om till
öfverflöd af olycka uti ett sådant land, där lagstiftning och
lagskipning äro förenade hos en och samma mackt, partieifver
råder, så afgiöres tvister om borgerliga rättigheter efter
partiesystemer, och då lära utslagen icke ofta vara grundade
på rätt och rättvisa; här ligger roten till osäkerhet och missnöije
öfver regeringssättet, och här är det senare i våda.
Det kan aldrig med fog och sannolikhet sägas, at friheten
vanskjötes af dem, som vela stärka lagstiftningen, som intet
annat directe eller indirecte yrka, än att de fyra respective
stånden äro nations represententer, hvilka evigt och altid
tilhörer at stifta lag om sig och riket (ty detta är Sveriges
grundconstitution). Men at undanrödja de oredor och förhinder,
som enskylte interessen i lagstiftningen medfördt, är
för en svänsk man et värdigt ämne och bereder hvar och en,
som härtill bidrager, et äfven så utmärkt ställe i vår historia,
som Skrif- och Tryckfrihetsförordningen beredt dem, som
vid 1765 års riksdag härtill bidrogo. I denna förordning finner
frihet hos et uplyst folck ett evigt försvar, i synnerhet
59
när dess lagstiftning vunnit den styrka, som henne ägnar
och tilhör.
Jag vill i korthet förklara min mening öfver styrka i lagstiftningen,
som annars torde förefalla paradoxe; ty denna
styrka är icke physisk, hon består icke i många hufvuden
och armar utan är helt och hållen moralisk. Den är en fullkomlig
enighet i lagstiftarens vilja, både vid medlen och ändamålet,
at stifta lag till allmänt väl; men der många private
interessen äro mängda i lagstiftningen, där kan ofta icke
med största bemödande en sådan enighet i villjan ernås ock
där är lagstiftningen svag. Där kunna främmande mackter
lättast genom mångfaldiga privata interessens upäggande
öpna sig en väg at draga hela lagstiftningen under sin disposition;
och då slits en nation af främmande magters afsigter
på en tid, då hon endast borde bevaka sitt egit väl.
Uti lagstiftningens svaghet ligger orsaken till beslutens
mindre säkerhet, hvilket Sverige och dess inbyggare i detta
tidehvarf med deras märkeliga känning ofta rönt.
Vår högsta lagskipning hvilar med så långt mera trygghet
under vår nådiga Konungs vård, som hela Europa har
det hos regenter sällsynta steg sig bekant, han giordt för sitt
folcks trefnad; men skulle Dess och Rikets Råd emot all förmodan
ej nogsamt öma medborgares rättigheter, så kan ju
ingen dödlig mackt förtaga Riksens Ständer den rätt, då de
granska sina committenters förvaltning, at beifra sina medborgares
oförrätter.
Så angelägit det är at skillja lagskipningen ifrån lagstiftningen,
så riksvårdande blifver det derjemte at skillja lagstiftningen
ifrån lagskipningen. Uppå detta beror nations frihets
framtida bestånd, ty det har varit mer regenters och deras
råds dygdiga lynne än författningarnes försigtighet, som
i denna delen befriat nations frihet och rättigheter från vådeliga
försök.
Den uti höglofliga deputationernes betänkande projecterade
säkerhetsacten är i mitt tycke högst angelägen och så
långt mer laglig, som uti ett vid betänkandet bifogat memorial
alla de allmänna lagens ställen uprepas, som tiena denna
act til stöd; det är dessutan ingen ovanlighet at genom
en ny lag uplifva de äldre.
För öfrigit bifaller jag högloflige sammanträdde deputationernes
betänkande i all sin vidd med den hiertans önskan,
60
at den Högsta täcktes så uplysa svenska mäns förstånd och
så styra deras vilja till enighet i detta vigtiga ämne, som
flera resor förut vunnit de framledna Ständers åtanka, at
fri- och säkerhet finna ett evigt stammhåll i Svea land samt
svenska namnet et oförändradt anseende hos utlänningar och
at den ohyggeliga farhoga både in- och utom lagstiftaren
måtte i närvarande tid i allas hiertan försvinna, nemligen at
i svenska bröst den tanka kunde uprinna at uppå et heligt
besvurit regeringssätts bekostnad giöra någon författning;
igenom så afvoga tankesätt blir alt bemödande till det allmännas
bästa om icke omöijeligit dock ganska tungt.
Jag beder at med detta mitt memorial få vända mig till de
öfrige respective stånden.
Stockholm den 27 Oktober 1769.
Edvard Gyldenstolpe.
7.
Kammarherre Erik Vilhelm von Christierssons memorial
om konstitutionen.
(Allegater 1, fol. 906.)
Protokollet sid. 63.
Ödmiukt memorial.
Sedan hos Riksens Höglofl. Ständer i anledning af justitiaecancellersembetets
besättjande frågan upkommit om förordningen
af d. 12 Novemb. 1766 angående lagarnes värckställighet
ock Riksens Höglofl. Ständer samma fråga hänskutit till
Höglofl. Secrete Utskottet at i sammanträde med Höglofl.
Justitise- och Secrete Deputationerne utarbeta, så hafva desse
deputationer d. 20 sidstl:ne October sitt betänkande derom
upgifvit, som till allmänhetens nytta redan genom trycket är
för hvars mans ögon lagd.
Samma betänckande innefattar väl ingenting mindre än
ändring uti våre grundlagar, som en hop folck kanske mindre
af eftertanckar men mera drifne af arghet söka utsprida, utan
fast mera styrker det till at vi så böra befästa grundlagarne,
61
så at de hvarken nu eller efterkommande riksdagar kunna
ändras.
Den svårighet, som deputationerne funnit i lagarnes rätta
värkställighet igenom de tid efter annan deröfver utkomne
förtydningar och förklaringar, har brakt dem at projectera
alt uphäfvande af desse förklaringar ock at den lagen, som
Ständer sielfve vid regeringssättets ombyte uti 1720 års Regeringsform
stadgat, bör blifva i hela sin vidd efter dess bokstafveliga
innehåld exeqverad ock i verket stäld med tillhielp
af Svea Konungaförsäkran ock 1723 års Riksdagsordning.
Bifalles det af Riksens Höglofl. Ständer nu, så vet jag intet,
om menniskior ibland eller utom oss kunna gifvas, som ens
skulle kunna täncka så afvogt, at regeringzsättet är ändrat
eller någon vår så dyrt förvärfvade frihet skulle stå i någon
den minsta fara.
Riksens Ständer äro efter ingressen af Regeringsformen
berättigade att vid allmän riksdag uttyda ock förklara denne
lag, om så behöfves, men när det ock intet behöfves, så hafva
intet de förbundit sig at uttyda det, som de finna förut vara
klart och tydeligt stadgadt.
Och som de å ena sidan äro mästare af at tillägga ock förklara
sin egen lag, när behof göres, så tillkommer dem ock
å andra at med lika rättvisa uphäfva förklaringar, som de derå
giordt, hälst när de finna, at utöfningen af sådane tillsatser
mera skada än gagna ock hvilka till slut kunde leda dertill,
att af rätta grundlagarne icke mera blefvo qvar än allenast
toma tittulen och lagens kraft icke mera där utan i förtydningar
och förklaringar lågo förvarad; hvarföre ock Riksens
Ständer uti 4 § af 1766 års förordning faststäldt, at det år
1756 af Ständer faststäldte Tienstebetänckande borde till sin
värkan hvila ock uphöra.
Förklaringars utgifvande öfver grundlagen är således den
rätt, Ständer sig behållit, doch intet förr än det behöfves. Men
det finner jag på intet ställe stadgadt, at Ständer ega rättighet
under namn hvarken af förklaringar eller förordningar
om lagars värkställighet häfva ock förändra Regeringsformens
grunder, utan tvertom stadgar Regeringsformen, at den,
som sådant hemligen eller uppenbarligen förehafva ock
stämpla skulle, bör, som orden der lyda, achtas för den allmänne
säkerhetens fiende ock afstraffas såsom riksens förrädare.
62
At nu komma tillbakars till 1766 års förordning om lagarnes
värkställighet så finnes alla §§ igenom, huru Riksens
Ständer då afgiordt åtskillige högst betydande ärender och
derå satt sådane förklaringar, som de trodt kunna leda till
ändamålet; men uti 11 § af samma förordning hafva hos
Kongl. Maj :t Riksens Ständer anhållit, at alt, hvad de uti
föregående §§ i underdånighet anmält, må i alla delar till fullbordan
komma; doch tillika berättadt sig derom hafva förenat
såsom ett oryggeligit beslut, at alt, hvad Riksens Ständer
dädanefter uti grundlagarne kunna finna nödigt förklara,
tillägga, lämpa och förbättra, borde först vid den riksdag, sådant
kommit under öfvervägande, utarbetas i project men
icke tå genast såsom en stadgad lag till fullbordan gå utan vid
näst följande riksdag under sluteligit bepröfvande komma.
Hvarvid ock det straff bifogat blifvit, at den, som påstår, det
sådant upgifvit project då straxt skulle till afgörande företagas,
borde som den allmänne fredens förstörare varda ansedd.
Ett så hårdt straff torde väl afhålla många at derom säja
sin tanka; men emedan Riksens Höglofl. Ständer nu sielfva
företagit sig at ventilera, huruvida hela denne förordning må
i anseende till de der föreslagne botemedel mera existera eller
intet, så lärer mig, som har den äran at äfven vara en ledamot
af Riksens Ständer, icke eller förmenas at derom yttra mine
välinente tanckar.
Ständers beslut, som grunda sig på mogen öfverläggning och
enig öfverenskommelse, respecterar jag så högt som någon
dödelig menniskia; men nödgas vid detta tillfälle gifva vid
handen, at jag hvarken vid förre eller denne riksdagen kan
förena mig i alla delar med det beslut, som förordningen utstakar;
ty om öfverläggningen varit den, huru förekommas
kunde, at Riksens Ständer med ombyte af riksdagar eij äfven
böra kunna ombyta sine egne beslut utan at det, som af
Ständer göres, måtte altid ega bestånd, så hade alt, hvad förordningen
nu innehåller ock derigenom deciderat blifvit, icke
bordt på annat sätt än som ett föreslagit project upgifvas ock
vid denne riksdag under öfvervägande komma; hälst då samma
förordning uti 7 § så tydeligen uphäfvit ock ändrat, hvad
Regeringsformens 40 § om högre tiensters besättjande stadgar,
ock hvilken till alla väsäntelige delar så till förslagsrättigheten
som konungens utnämnande blifvit försvagad.
At justitia;cancellersembetet är ett ibland rikets ypperlige
63
ämbeten, derom är ingen disput, men at det derföre skall göras
till ett förtrolighetsembete mer än andre konungens ock
rikets tienster, deruti finner jag så mycket mindre skäl, som
Regeringzformen dertill ingen anledning gifver.
Alt hvad nationen vid detta regeringssättets början vid embetens
besättj ande sig ensamt förbehållit, är endast förslag
till rådsembeten, ock hvaraf de ansedt sig skyldige enligt den
lag, de sielfva giordt, at upföra 3 på hvarje förslag, deraf
Kongl. Majit en hade at utvälja.
Skälet till en sådan lag lärer så mycket mindre behöfva tillläggas,
som folckets rätt deruti består at lämna dem sitt förtroende,
hvilka de anse skickeligast at bevara sine lagar ock
med dem den frihet, sorn de sig så dyrt förvärfvadt. Andre
förtrolighetstienster gier Regeringsformen ingen anledning
till. Det voro ock obegripeligit at tillskapa flere, som till slut
kunde komma så långt, at hvart och ett rikets embete skulle
blifva en förtrolighetstienst.
Uti 10 § af 1766 års förordning stadgas ett helt annat domfördt
antal i hofrätterne än allmänna lagen utsätter, hvarigenom
den blifvit ändrad.
12 § gier tillstånd at draga justitise- ock civile mål under
Ständers skiärskodande, när besvär deröfver anföras, ock
det utan skillnad om öfver konungens dom klagas i sielfva
hufvudsaken eller i sådane delar, som riksdagsbeslutet af
år 1734, 9 §, och kongl, förordningen af d. 22 Novemb. 1738
tillåter parter at hos Riksens Ständer få söka ändring uti.
Af ingen del uti regeringslagarne finner jag något spår
dertill, men väl det, at Ständer sig förbehållit uti 1723 års
Riksdagsordning och dess 13 § at undersöka, huru vid Justiti£erevisionen
lag och rätt i gemen blifvit skipad.
Igenom sådan ock ingen annan anledning hafva parter
tagit sig den rättighet at med hela hufvudmålen gå till Riksens
Ständer ock der såsom vid en ny instance sökt at få sine
saker ånyo föredragne, hvilket bruk äfven Ständerne, fast
efter min tancka så mycket obilligare auctoriserat, som Ständer
sielfve sig all lagskipning afsagt på annat sätt än at rätta,
om någon part skulle kunna visa, at i konungens dom fel
i processen blifvit begångit eller at honom emot klara lagen
i hufvudmålet förnär skiedt eller ock at han klagar öfver
vrångvisa, i hvilka fall efter 1738 års förordnings 1 § honom
tillåtit är söka Ständers rättelse på sitt egit äfventyr.
64
Det är märkeligit, hvad Riksens Ständer sielfve härom sig
utlåtit uti riksdagzbeslutet af år 1734 och dess 9 §, hvarest
Ständerne aldeles ogilla, at parter må draga konungens domar
under Ständers skärskodande på annan grund än de
här ofvan nemde 3:ne sätt, ock säja tillika, at hvarken Regeringzform
eller Riksdagzordningen dertill anledning gifva;
hvarföre ock Ständerne sig derom förent, at ingen, som icke
så klagar, må Riksens Ständer dermed besvära, hvartill Ständerne
lagt det skälet, at deraf komma kan, at mången parts
ostridige rätt kan ty medelst råka i osäkerhet. När en part
har 4 instancier at genomgå ock ifrån den förste till den
sidste äger rättighet at visa sin rätt ock söka rättelse, om
vid den ena eller andra han tror sig vara förnär skiedt, så
tyckes, att parter derigenom hafva alle de förmoner, som
någonsin dem förunnas kan, besynnerligen sorn hvar ock en
både högre och lägre domare bör stå i ansvar för sin dom;
och det är Ständers värdighet at deröfver hålla hand, men
at sielfve stifta lag och densamme sielfve skipa emellan undersåtare,
det är utom en lagstiftande magts värdighet. Ty
dertill äro embetsmän i riket förordnade med ansvar för sine
gierningar, hvartill Ständer hos ingen jordisk magt äro förbundne,
så at väl skulle kunna hända, som det ofvan åberopade
1734 års riksdagzbeslutet tydeligen säger, at mången
parts ostridige rätt kan tymedelst råka i osäkerhet; ock för
hvilket, om sådant hända skulle, parter ingen regress hade
at på något ställe vänta.
Det blefvo derföre efter min tancka högst nödvändigt at
besättja Rikets Råd med flere uti lagfarenheten kunnige
män, än at decision vid högste instancen skulle ankomma
på en eller två rådsherrar allena, hvilka ock just icke altid
kunna vara tillstädes utan dels genom siukdom, dels ock
genom död kunna ifrån Rådet skill jas.
I 13 § föreskrifves en hel ny arbetsmethode vid justitisemålens
beredande uti Nedre Revision, så at derefter en enda
revisionssecreteirare skulle öfverse ock gifva sluteligt betänkande
uti saker, som 3 domstolar igenom af moget folck förut
granskats.
Den gamla canon står fast, at flere ögon se altid mera än
ett öga, ock det hälst uti så gransynte saker som justitisemål,
der icke mindre ageras om än folckets ära, lif och välfärd.
Uti desse betydelige hufvudomständigheter har 1766 års
65
förordning giordt ändring såväl i sielfva grund- och regeringzlagarne
som allmänna lagen.
Det är mig bekant, at flere förklaringar öfver lagarne tillfälligtvis
utkommit, ock hvad ej förklaringar tillhunnit, hafva
Riksens Höglofl. Ständers egit handläggande vid speciele
mål giordt andre uttydningar derpå, som de nu sielfva funnit
vara ock blifva hinderlige så för den lagstiftande som
lagskipande magten i utöfningen och derföre önskadt, at
den kunde återställas till all den kraft, som grundlagen bör
äga, ock vidare förtydningar deröfver såsom till oreda ländande
icke kunna mer upkomma. Hvilket alt de sammanträdde
deputationerne haft till föremål ock derföre igenom
sitt upgifne betänkande styrkt dertill, at den besvurne Regeringzformen,
Konungaförsäkran och 1723 års Riksdagzordning
skulle återställas i sin förra kraft ock värkan och det
med uphäfvande af alla de förklaringar ock uttydningar,
som derpå hittils utkommit.
Jag gior mig en heder af at vara af samma tancka som
Höglofl. Secrete Utskottet och de sammanträdde deputationerne,
med hvilkas betänckande jag i alla delar öfverensstämmer.
Men som derigenom den förste lag, som efter enväldets afskaffande
blifvit författad, kommer i all sin simplicitet at
härefter följas, så tycker jag för min del, at all annan säkerhetsact
än den, som Regeringzformen utstakar, torde pröfvas
öfverflödig. Undersåtares säkerhet ock frihet kan aldrig
säkrare och påliteligare förvaras, än just då den pressé följes,
emedan deruti alt förut är så noga iackttagit, at derom
icke mera kan säj as utan uprepande af det förra, ock hvilket
med tiden torde kunna lända till nye skiäl at förklara
densamma och derigenom råka i samma villervalla, hvari vi
nu äro stadde.
Jag skulle äfven önskat, at den sielfskrefvenhet, som 2 §
af den till tiensteförslager projecterade förordningen bibehåller,
då en trenne gånger förut på förslag till en ock samma
syssla städt, kunde aldeles varit borta, eftersom en sådan
rättighet uti Regeringsformen icke eger grund; men som en
flere gånger sökande ock 3:ne gånger föreslagen derigenom
kan vinna något hopp om befordran, så kan jag icke eller
vara emot, med mindre icke lagen i den delen må ändras,
undantagandes hvad riksrådsembeten angår, hvaruti jag
66
icke finner en sådan sielfskrifvenhet äga grund, ock det af
de skiäl som uti deputationernes mogna betänckande finnes,
dem jag här icke ytterligare bör uprepa.
Stockholm d. 14 November 1769.
Er. Wilh. von Christierson.
8.
Löjtnant Gustaf Modées memorial om konstitutionen.
(Allegater I, fot. 916.)
Protokollet sid. 63.
Ödmjukaste memorial.
At hafva säkerhet til ähra, lif och välfärd utgjör ostridigt
den förnämligaste delen af et folks sällhet. Et fritt folck
har i denna fördel et ganska stort företräde framför et, som
lyder under envälde; ty de vaka sielfva öfver skipandet af
den lag, de sig godvilligt underkastadt; de anförtro denna
lagskipning till ovälduge domstohlar, hvilka icke allenast
äro den högsta för deras domslut ansvarige utan ock äro
derföre redo skyldige för hela samhället eller den högsta
mackten.
I de stater, där denna motvigt icke är satt emot dommareembetet
eller där en enda afsäger en dom, der kan ofta hända,
at godtycko och partieanda rubricerar det minsta brott
för det grofsta och applicerar strängare rum af lagen til en
sak, sorn icke dit hörer; och där detta skjer, är säkerheten
till heder och lif borta.
Det kommer mig derföre ganska underligt före, at ett fritt
folck, som har magt at sjelfva bereda sig denne säkerhet,
understundom älskar det andra domsättet eller det, som är
utan någon slags motvigt och redo och hos oss kallas commissioner,
hvilka, ehuru de tyckas nyttja en och samma lagbok
med de ordinaire domstolar, dock likväl ifrån dessas
medförande nytta äro vida skilgde.
Ehuru hvar och en utaf oss, mine Herrar, erkänner detta
för en sanning, lika som jag är öfvertygad, at hvar och en
uti hjertat hyser en fullkomlig afsky för blotta namnet af
67
en commission, ännu mera för dess värkan; så utber jag
ödmjukel:n at få nämna de orsaker, hvarföre jag för min
del icke kan få förtroende til någon Riksens Ständers commission
och hvarföre jag i alla mina dagar vill önska mitt
fädernesland derifrån bevarat.
l:o. 1 anseende till dess förordnande och sammansättning.
Sveriges lag stadgar, det ej någor sak utan i rättan domstohl
uptagas må. Lagstiftarens afseende har dermed varit, at de
förekommande mål måge pröfvas af ovälduga domare, hvilka
ej mindre äro lagkunniga än kjände af parterne och äga
eller efter öfverdomarens pröfning af anförde jäf böra äga
deras förtroende. Men under riksdagar förordnas commissioner
utaf den innom Ständer rådande pluralité med utsedda
ledamöter af dess tankesätt öfver personer af olika
mening.
På lika sätt förordnas de emellan riksdagar genom Rådets
pluralité äfven efter förtroende och in casu af någon de rådande
obehagelig händelse och person. Som ingen animosité
är häftigare än den, som alstras af olika religions och politiska
tankesätt, så har man all anledning at befara, at dessa
dommares nit icke heller ränsas och rectifieras genom den
heliga och dyra dommareeden. Förf arenheten gjör oss mer
vissa om den menskliga svagheten och bristen änn säkra om
dess afklädande och förbättring.
Under förra riksdagen utkom en märkvärdig skrift, jag
vet ej i hvad af sickt, under namn af lika brott emot lag och
folck, lika straffade i Sverige och Frankrike. Hvar som läser
det deri införda franska Regentens constitutorial för den af
honom uprättade justitisekammaren, hvari han redan för
ransakningen påbördar dem, som skulle svara, allehanda
grofva och med styggelse ansedda så kallade landssynder
samt utsätter straffet, lärer nogsamt inse, at de svarande
med fasa men icke med förtröstan till sina dommares oväldughet
kunde träda för denna domstol och at deras defensionalier
skulle bliva förgäfves, när de dem tilvitte gj öromål
voro således förråt rubricerade och deciderade. Korrt, at den
förordnade rättegången blott skulle gifva et skjen för den
enfaldiga allmänheten af någon ordning ock rättvisa, at ej
dömas oförvunnen. Bevare Gud, at et fritt folck skulle exponeras
för et slikt våld, som med skjäl remuerar dem, hvilka
olyckligtvis äro födda under envålds ook.
34—620616
68
2:do. I anseende til rättegångssättet. Efter Sveriges laga
sladgar bör ej någon fiscalisk action börjas, innan den, som
det angår, igjenom vederbörande rätt eller embetzmän fåt
deraf del til sin förklaring och, sedan den är afgifven och
pröfvad otilräckelig, blifvit stämd och fått njuta alla beneficia
juris et processus. Men inför en commission är man citerad
antingen uppå högsta macktens befallning eller remiss,
och då är gjemenligen, som sagt är, rubriquen sådan, at i
och med detsamma är dommen redan fäld. Ännu farligare
är det sättet at på delatorers berättelser framdragas. I thy
at thessa ibland medborgare högst skadeliga kreatur för at
sjelfva ställa sig in och at vinna förtroende nödvändigt måste
hielpa sig fort antingen med uptäckande af hvad de under
förtroliga samtal fått veta eller ock medelst tilläggning af
sqvaller och osanningar i den grad, som deras capacité,
egen eller understödd, medgifver. Hans vitnesmål blir sedan
et halft skjäl, som tillika binder svaranden till onus probandi.
Efter Sveriges lag bör ej någon arresteras, med mindre
han å färsk gjerning gripes, som går å lif. Annars bör han
lagligen bindas til gjerningen, innan han i häckte inmanas.
Men vid commissioner händer, at man blir arresterad, innan
man får veta saken och njuta beneficen af den förklaring,
som bör föregå; den svarandes egna skrifter och handlingar
äro från honom tagne och emot honom til skiäl brukade
samt defensionalierne minskade och betagne medelst brist
af frij tilgång at nyttja dem.
Änteligen saknar och en svarande vid commissioner och
dylika extra domstolar den betydeliga förmon at få sin sak
tilräckeligen granskad och pröfvad.
Efter den vanliga rättegångsordningen komma brottmål
at skiärskådas vid under- och öfverdomstolen, i Rådkammaren
och hos Ständer, om den svarande tror sig at yrka sin
oskuld. Det äro således 4 ställen, hvarest hans sak kommer
under pröfning.
Men förordna konung eller Ständer commissioner el :r
extra rätter, så njuter den svarande ett för den medborgerlige
säkerheten så angeläget beneficium endast på 2:ne ställen,
nemhn hos commissionen och hos konung eller Ständer,
och med den märkeliga skilgnad i grunden til förtroende
om en oväldug dom, at konung eller Ständer, som då
69
skola gjöra sluteligit slag i saken, sielfve förråt ansedt den
svarande brotslig.
3:tio. I anseende till dess bedröfveliga och skadeliga fölgder
och värkningar. Dessa kunna uti et ögnableck beredas men
uti många mansåldrar icke remedieras. Vore kännandet af
et öfvergånget lidande och hämd skilgaktigt ifrån det menskeliga
väsendet, så vore en sak glömd, då hon vöre dömd.
Men som sällan eller aldrig sådant händer, så lät oss i tid
afmåla en commissions fölgder, sådane som de äro at supponera
ibland menniskjor, på det vi icke för sent eller, då
söndringen innom oss ropar efter hämd än på den ena än
på den andra sidan, måge då först upväckas til bevarande
af vår säkerhet til ähra och lif.
Betracktom en släckt eller flere, til deras hela eller någon
del skadade eller förolämpade igenom en commissions åtgärd,
den i anseende til dess natur och orsaker icke enligt
allmänna lagens förstånd är domgild. Lät oss också tro, at
denna commission efter lag, samvete och ed giordt alt rätt
och väl; så blir dock aldrig utan at de lidande, deras släglingar
eller efterkommande tro annorlunda och hafva ganska
lätt at vinna medhållare, då med så stort skjäl hela allmänheten
misstror en Riksens Ständers commission och folckets
röst höres emot densamma.
Fölgderna säga sig nu sielfva. Den ohyggeliga och gnistrande
hämdestjärnan går aldrig neder, förr än hon ledsagat
sina åskådare och tilbedjare ifrån den ena tiden til den andra,
till dess hon omsider stadnar öfver de släckter, som skola
blifva et föremål til de ropandes hämds utsläckande. Härmed
blir det icke alt. Man hörer då snart nya rop, nya förbannelser,
ovänner, som önska vårt inre söndrande, hvartill oenighet
är det enda värktyg, blåsa flitigt på elden och påstå, at
commissioner böra igjenom commissioner bestraffas och
hämmas. Sjelfva ledamöterne, som skola utgjöra den högsta
mackten, våga icke at med säkerhet begifva sig til sammankomsten,
och sedan på detta sätt allting förfallit i oredor
och villervalla, upkommer hos nationen ledsnad til ett regeringzsätt,
hvilket, ehuru efter rätta förståndet af dess första
insticktelse det aldra lycksaligaste ibland alla folkslags, likväl
förlorar sit värde hos nationen; besynnerligen om det
ena tankesättet ej med goda värk och riket nyttiga författningar
utan endast genom underkufvande af det andra sö
-
70
ker at befästa sitt förtroende hos landsmän och medborgare.
At fördenskull någonsin besluta en commissions sättjande
är efter min tanka at utså et oenighetsfröö, som uti det
til laster fatila menniskjohjertat snart skulle gro, växa til
samt utbreda sina grenar och fälla af dess mognade skadeliga
fruckt öfver alt innom rikets gräntzor och så mycket
deraf öfver gräntzen, som kunde tjäna ovännen at till nytt
utsående samla färska frön.
Extra hofrätter och domstolar, af samma natur med den
år 1768 var tilämnad, har hos mig lika anseende med commissioner.
Riksens Högl. Ständer hafva ganska visligen desaproberat
densamma, hvarföre jag ock ärnar i ödmjukhet
föreslå samma beslut om dessa slags domstolar som om commissioner.
Men innan jag skrider til mitt sluteliga tilstyrkande,
som är ett evigt bannlysande af alt, hvad commissioner
vara må eller dermed någon gemenskap äger, så är
jag beredd at besvara 3:ne påminnelser, hvarmed någon kunde
bjuda til at försvaga de grunder, hvarpå jag bygt desse
mina ödmjuka tankar.
l:o. At i Riksdagzordningens 13 § hafva Riksens Ständer
förbehållit sig commissioners sättande. Det är sant. Men de
äga ock såväl enligit dess 20 § som Regeringzformen at uttyda
och förbättra vissa delar af denna grundlagen. Hvilken
del kan väl vara angelägnare at förbättra än den, som rörer
och, sedan den är förbättrad, än den som befäster i eviga tider
hvars och ens svensk mans i lag grundade säkerhet til
lif och välfärd? Och utom denna såsom själen til vår frihet
är friheten en kropp utan själ.
2:do. A t sådane nya mål skulle för mycket sysselsätta de
ordinarie domstolarne. Icke är et sådant riksdagsmål vidlyftigare
at utföra vid en hofrätt el:r annan domstol, fastän
deraf mera väsende gjöres än andra civila eller criminela
mål och för hvilkas afgjörande ingen extra domstol blir förordnad.
Sveriges lag försäkrar dessutom hvar svensk undersåte
at vid behörigt forum och laglig domstol utföra sin sak.
3:tio. Kunde väl sägas, at Riksens Högl. Ständer icke måtte
lägga band på sig sielfva. Härtill svaras, at Riksens Högl.
Ständer icke mindre äro lagbundne än lagstiftande. De hafva
sjelfva gjordt och besvurit en lag. De hafva godvilligt bundit
sig vid densamma och detta band gjör lagens helighet i
hela nationen. Med den lagen, til exempel, at hvar och en
71
skal blifva orubbaad uti sin lagligen förvärfvade ägendom,
kan på samma sätt sägas, at händerna äro bundna at taga
något ifrån en förmögen och upfylla i en statsbrist eller annat
nödvändigt rikets behof, hvartill ingen annan tilgång vore.
Men som detta vore et ondt, så är det lyckligt, at et sådant
band försäkrar hvar och en om rolig besittning af sin
ägendom. En dygdig lagstiftare kallar det icke at pålägga sig
et band el:r et tvång, när han är skyldig at gifva menigheten
någon underpant, som skal svara emot laglydanden. Lyckeliga
vi, om det vore möjeligt at igenom oss sielfva ålagde
band kunna afhålla oss ifrån at gjöra det ondt är. Är en
commission et ondt, hvilken rubrique densamma i alla mina
dagar åtminstone hos mig och efter min fullaste öfvertygelse
skal behålla, bör då detta inkastet hindra, at icke Riksens
Högl. Ständer i denna omständighet äfven och utan at
förlora något af dess värdighet gierna ålade sig et riket så
nyttigt och för medborgerliga säkerheten så nödvändigt
band.
Sedan jag således haft den ähran at yttra mina tankar om
commissioner och extra domstolar samt tillika vederlagt alla
de inkast, jag kunnat förutsee, leder mig mitt ändamål (hvilket
i och för sig sielf är alla svenska medborgares säkerhet
under lagens beskydd til ähra, lif och ägendom samt enighetens
och sämjans återställande mina värda och kjära landsmän
emellan) leder mig mitt ändamål, säger jag, til det ödmjuka
tilstyrkande, det täcktes Riksens Högl. Ständer enhälligt
förklara, det hädanefter inga Riksens Ständers commissioner
hvarken under eller emellan riksdagarne skola sättjas
eller förordnas. Icke heller några extra domstolar, af hvad
namn de vara måge, hvarvid ledamöter el:r actor specifice
utsättes, utan ifall någon extra domstol uti någon landsort
vore nödvändig eller dermed sagt, at parterne til hofrätterne
icke indragas kunna, så äger Kongl. Maij :t at anbefalla den
hofrätten, under hvars jurisdiction målet hörer, at efter anstäld
undersökning af kämners- el:r rådstufvurätterne i städerne
och häradsrätterne på landet eller, om den vanliga
tingsterminen då ej voro för handen, vid et urtima häradsting
af sina ledamöter förordna en extra domstol, hvilka til
antal och uti tour ifrån den äldsta af hofrätten commenderas.
Riksens Högl. Ständer lära högt uplyst finna, hvad väl
-
72
signade förmoner vårt kjära fädernesland igjenom någon
vidtagen stadga och säkerhet uti alla saker, ej mindre uti
rättegångar tilflyta. Lyckligt det folck, som dömmes af lagliga,
lagkjännande, nitiska, opartiska, ovälduga men under
ansvar för Gud, konung och Ständer stående dommare. Ingen
rädes för orättfärdig dom; ty hvar och en kan i lagboken läsa
sin egen dom. Ingen frucktar at bli oskyldigt för rätta framdragen;
ty sådant tål icke lagen. Ingen rädes för tisslare och
delatorer; ty lagen dömmer icke utan efter fulla skjäl. Och
det, som utgiör kiärnan af vår sälla frihet, är, at svensk man
kan oförskräckt bivista sammankomsterne, derstädes yttra
sina tankar om sig och riket och vara fullkomligen försäkrad
at för sådane tankar, hvilka instämma med religion och
grundlagen, icke ställas til ansvar och tiltal.
Genom den härmed föreslagne hälsosamma författning
vinnes än vidare återställandet af enighet inom oss sielfva,
om den någonsin vinnas kan; ty då medlen at hämnas äro
menniskian betagne, så måste ju åtrån till hämd efter hand
af sig sielf förfalla. Bitterheten blifver väl til någon tid qvar,
men när utvägen at utöfva densamma fattas, så finner förnuftet,
som hittils icke fåt råda, at bitterheten numera intet
uträttar annat än en ständig oro och försvagande af både
kropps- och sinneskrafter, hvarutaf händer, at hon dämpas,
öfvervinnes och sluteligen genom glömskan försvinner.
Min oförgripeliga tanka är fördenskull, at just på denna
lyckeliga och välsignade tid, då, Gudi lof, ingen commission
eller extra rätt är å hahne, Riksens Högh Ständer måtte fatta
det beslut, at et sådant rikets onda aldrig må sättjas i
qvaestion, mindre i värkställighet.
Men som de aldra hälsosammaste författningar, änskjönt
af högsta mackten vidtagne, likafult äro vansklighet underkastade,
önskade jag högeligen, at ifall Riksens Högl. Ständer
täckes gifva til detta ödmjuka tilstyrkande et höggunstigt
och hela allmänheten glädjande bifall, samma beslut
måtte som en grundlag beseglas och helig hållas. Och på det
en annan lid denna grundpelare til allmän säkerhet och inbördes
sämja ej må omkull stötas, anhåller jag ödmjukast,
at den eller de, som i egit eller fleres namn våga proponera
eller inlåta sig i någon förändring af det beslut, jag af alt
hjerta önskar härutinnan måtte vidtagas, skola förr eller
senare, änskönt flere riksdagar deremellan opåtalt passerat,
73
anses såsom förbrytare emot grundlagarne och såsom den
allmänna säkerhetens och inbördes frids förstörare, ej allenast
vara förlustig den rättigheten at bivista Riksens Högl.
Ständers sammankomster, utan ock all deras ägendom vara
förfallen til kronan.
Likaledes anhåller jag ödmjukeligen at vid samma ansvar
måtte förekommas, det af de på landet eller i städerne förlagda
troupper af indelte el:r värfvade regementer el:r corpser
icke mätte till vackt eller patrouillering emellan eller under
riksdagarne til Stockholm eller riksdagsstället indragas.
Härigenom förekommes den billiga farhoga, som skulle
högsta macktens pluralité lägga någon slags tygel el:r band
på de öfriga utaf dess ledamöter, äfven som ock derigenom
vinnas den säkerheten, hvar och en undersåte, och ännu mera
riksdagsman, enligit lag och Kongl. Maij :ts nådiga Försäkran
tilkommer. Men skulle emot all förmodan teckn til
öfvervåld eller sammangaddningar efter nogaste undersökning
och ej på blotta ryckten och föregifvande värkeligen visa
sig, så äger Kongl. Maij :t på Riksens Ständers underdåniga
anhållan, ifall de voro församlade, at til förekommande
af detta ondas tiltagande och utbredande genast anbefalla
de i Stockholm varande chefer at igenom vackternes förstärkning
och flitigt patroullerande om nätterne fullgjöra,
hvad som til säkerhetens bibehållande synes nödigt och
oumgängeligit, hvarmed då fortfaras bör, til dess förra lugnet
finnes vara återställt. Och som vid sådane förefallande och
oförväntade händelser guarnizonens tjenstgjörning märkeligen
ökas, så borde äfven anordnas tractamente efter fältstat
utom den vanligen bestådde lönen för öfver- och underofficerare
och gemena under den tiden, en sådan fördubblad
tjenstgjörning pröfvas nödig; hvarigenom dessutom ej ringa
besparing vinnes uti den kostnad för kronan och det besvär
för landet, en durchtågsmarche med sig förer.
Detta alt har jag den ähran till Höglofl. R. o. A:s mogna
öfverläggande och beslutande vördsammast underställa och
utber mig ödmjukeligen at härutaf få lemna de öfrige respective
stånden dehl. Stockholm den 21 Septemb. 1769.
G. Modée.
74
9.
Kapten Carl John von Essens memorial
om konstitutionen.
(Allegater I, fol. 924.)
Protokollet sid. 64.
Ödmiukt memorial.
Vid genomläsandet af projectet till förordningen, hvarefter
förslag till tienster hädanefter böra uprättas, och hvad vid
deras förgifvande i akt tagas bör, har iag i synnerhet fäst min
upmärksamhet vid 3 § af berörde förordnande, uti hvilken
iag efter min tanka ännu saknar några ord, som iag hos Hr
Generalen, Grefven och Landtmarskalken samt Höglofl. R. o.
A. ödmiukeligen anhåller må uti förenämde projecterade 3:die
§ få tilläggas såsom med större delens af arméens önskan
öfverensstämmande. Med Höglofvl. R. o. A:s höggunstige tillåtelse
kunde förenämde 3:die § därföre bli sådan, som följer.
§ 3.
Hvad militair tienster angår, så kommer enligit Regeringsformen
kongl, förordningen af d. 6 Novembr. 1716 vid förslag
i anseende till tour och encienitet att iakttagas; och pröfva
Riksens Ständer till förekommande af godtykko, missnöjen
och klagomål skiäligt, att alla avancementer vid militairen
ifrån och med första officersgraden till och med premiermajor
förblifva innom hvart regemente för sig och ingalunda
främmande utom, ej heller någon yngre innom regementet,
framför den i tour varande kunna föreslås eller utnämnas.
Höglofl. R. o. A:s niit och ömhet för medbårgares i lag
grundade fri- och rättigheters bevarande gier mig det säkra
hopp, att denne min ödmiuke och med min öfvertygelse enliga
begäran gunstbenägit bifalles. Stockholm d. 15 November
1769.
Carl Johan von Essen.
Capitaine.
75
10.
Hovrättsrådet Fredrik von Posts memorial
om konstitutionen.
(Allegater I, fol. 1022.)
Protokollet sid. 65.
Ödmiukt memorial.
Ingenting kan vara en menniska mera ömt och angelägit
än säkerhet til person och äganderätt.
At sådan säkerhet i vårt kära fädernesland ytterligare stärka
och bevara har jag ansedt nödvändigt.
De af trycket nu en tid utkomne handlingar i detta ämne
innefatta egenteligen grunderne och orsakerne dertil. Min
vördnad för Höglofl. R. o. A. förbiuder mig vidare uprepande
deraf, derom öfvertygad, at ingen ibland oss lärer finnas, som
icke inom sig äger härom all uplysning.
At jag såsom ledamot i Höglofl. Secrete Utskottet med min
röst jämväl samtyckt til det betänkande, som ifrån Secrete
Utskottet, Justitiae- och Secrete Deputationerne til Riksens
Ständer d. 20 Octob. sistledne jämte den projecterade förordningen
om förslag til ledige tienster och deras förgifvande
samt acten om personliga säkerheten blifvit upgifvit, ärkänner
j ag gärna, glad öfver det hopp at åter få komma til våra grundlagars
simplicite och långsamma riksdagars förkortande.
Jag vore ock nu färdig i hela sin vidd til denne act ytterligare
mitt samtycke lämna, om jag icke såsom sielf domare önskade
den skarpaste eftersyn af Riksens Ständer, huru lag och
rätt i gemen emellan riksdagarne blifvit skipad för at derigenom
skilja den rättrådige och ömsinte ifrån vrångvis och
orättrådig domare, hvilken sednare til välförtient straff befordras
bör.
I den upgifne säkerhetsacten är väl en sådan eftersyn om
lagskipningen på intet sätt inskränkt; men då jag eftersinnat
den närmare anledning, Riksens Ständer härtil kunde få, om
Kongl. Maj :ts nådiga förordning d. 22 Novemb. 1738 angående
besvär öfver de i Kongl. Maj :ts Justitiserevision utfalne
domar och resolutioner blefve i sin kraft och wärkan bibehållne,
hvaraf ej särdeles utdrägt vid riksdagarne kunde för
-
76
ordsakas, så vida alla sådane mål, hvilka den vägen komma
under Riksens Ständers pröfning, förut äro utarbetade, det
jämväl torde kunna medföra en blidare allmänhetens tanka
om lag och rätts ovälduga skipande, enär alle vägar för eftersynen
och en klagandes rop öpnas, anser jag nödigt Högvälborne
Hr Grefven och Landtm, samt Högloft. R. o. A. underställa,
om icke hela säkerhetsacten kunde allenast med den
tillägning bifallas, at på sätt som ofvannämnde 1738 åhrs förordning,
1 och 2 §§, innehåller, äfven må tillåtas hos Riksens
Ständer inkomma med besvär öfver Kongl. Majrts Justiaerevisions
domar och utslager.
Är jag härutinnan lyckelig nog hafva upgifvit en tanka, som
vinner Höglofl. R. o. A:s bifall, kan den projecterade säkerhetsacten
derefter på sitt ställe lätteligen ändras utan at vika
ifrån de deruti utstakade grunder.
Med detta mitt memorial utbeder jag få vända mig til de
öfrige respective stånden.
Stokholm d. 15 Nov:br. 1769.
Fried, von Post.
11.
Förteckning å elektorer för justitiekanslersvalet.
(Allegater 1, fol. 1067.)
Protokollet sid. 137.
År 1769 den 22 November sammanträdde R. o. Ars bänkmän
ock utnämde följande electorer, som komma att välja
justitisecencellair, nemligen:
Grefvar.
Levenhaupt, Charles Emile, Öfverstelieutenant,
Spens, Ceremoniemästare,
Renstierna, Friedrich, Landshöfdinge,
Barck, fullm. Ekstubbe, Cancellieråd.
Friherrar.
Kagg, Lieutenant,
Coyett, fullm. Klingsporre, Hofrättsråd,
Psilander, fulm. Frih. Bunge, Kongl. Secretaire,
Strokirch, fulm. Frih. Sparre, Carl, Landshöfdinge.
77
Adel.
Lake, fullm. Schiönberg, Kongl, Secreterare,
Buhre, fullm. v. Christierson, Ryttmästare,
Reuter, fullm. Frese, Assessor,
Zelow, fullm. Frih. Posse, Secreterare,
Appelbom, Harald, Cancellieråd,
v. Essen, Alexandre Mag., Major,
Plaan, Lagman,
Winblad von Walter, fullm. Söderhielm, Assessor,
hägerflycht, Cancellieråd,
Tham, Håfimtendent,
Ehrenlund, fullm. Hauswolff, Kongl. Räntemästare,
von Bahr, fullm. v. Schantz, Lagman,
Adlerbielke, fulm. Frih. Flemming, Håfmarskalk,
Sandelhielm, fullm. Frih. Cronstedt, Håfrättsråd,
Linderstedt, Håfrättsråd,
von Stael, fullm. Gref Creutz, öfverste.
På samtelige bänckmännens vägnar
Jac. Joh. Gyllenborg. H. G. Gyllengranat. Carl Rappe.
A. J. Modée.
12.
Rikshistoriograf Anders Schönbergs diktamen om L. H.
Gyllenhaals memorial.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 161.
Jag måste bekänna, at det förefaller mig besynnerligt at
på en tid, då man mycket talat om lagar, då man under lagarnes
namn bestridt ända til det, som sjelfva lagarne innehålla,
just då framkomma förslag at de facto bryta en af de
hufvudsakeligaste delar af våra grundlagar. At in casu bryta
lagen är af svårare följder än all jämnkning af lag, ty i förra
fallet gagnar lagen til ingenting, den förfaller af sig sjelf,
medan den i bokstafven är densamma, och man kan icke
öfverväga lagens grunder, som likväl i den sednare händelsen
behörigen pröfvas och granskas.
78
Sådan är den händelse, som oss nu förekommer, då et upläst
memorial föreslår sådana omständigheter, som aldeles
äro stridande emot våra regeringslagar. Desse föreskrifva tydeligen,
at allianceverk och sådana ärender, som röra utrikes
mackter, böra hållas tyste samt företagas och afslutas i
Secreta Utskottet. Därmed instämmer också Secreta Utskottets
instruction. Alt til denna dag har aldrig något försök varit
gjordt til at bryta en sådan i sakernas natur grundad lag,
hvarföre ock altid, äfven vid sista riksdag, då Hrr Riksens
Råd varit anklagade för ministeriella mål, hafva aldrig sjelfva
ministeriella målen varit upgifne til plena.
Sjelfva ministeriella gjöromålens natur fordrar ock detta.
Huru skulle negociationer kunna föras imellan mackter, om
de icke hållas tyste. Andra mackter, som hafva stridigt interesse,
skulle ju eljest kunna fördärfva alt, som icke instämde
med deras behag. Ministeriella ärender skrifvas imellan
håfven och deras ministrer icke med bokstäfver utan
med schiffer för at kunna hållas tysta. Huru skal sådant
kunna upgifvas för en allmänhet? Det vore ju detsamma
som at upgifva det för alla utrikes ministrer och med detsamma
at sätta riket utur tillstånd at någonsin kunna gjöra
någon underhandling med andra håf, ty hvilket håf kunde
väl negociera något med ministrer ifrån det håf, som offenteligen
upgifver deras conferencer. Det är med andra ord at
lämna riket i vissa makters välbehag, sedan man förstört för
sig möjeligheten til underhandlingar med andra mackter.
Hvad säkerhet har väl riket vid alt detta och hvad säkerhet
har den patriotiska medborgaren, som ville fri från en
slafvisk undergifvenhet tala för sitt fäderneslands välfärd
och sjelfständighet, då utrikes ministrer och håf genast veta
hvart ord, som en sådan medborgare i dessa ämnen talat.
Man skulle då råka i den belägenhet som de stater i forntiden,
som fingo den bedrägeliga hedern at kallas de rommares
bundsförvanter. Hvar och en patriotisk medborgare, som
icke kunde tåla et främmandes ok, blef upoffrad til den
främmande öfverherrens fördel, och sjelfva Hannibal måste
vika ur sitt fosterland, då dess fördärfvade medborgare klagade
på honom, för det han ville fäderneslandet väl, hos statens
naturliga fiender.
Man talar om frihet, just då man förgäter, at den borgeliga
friheten innom samhället kan icke hafva bestånd utom
79
den politiska friheten i anseende til främmande mackter.
Är man icke trygg för främmande influencer, för en främmande
stats öfvermakt innom samhället, så har riket förlorat
sin sjelfständighet, riket finnes då icke mera än til namnet.
Det är i sjelfva värket en provins af en annan stat, som
styres efter dess behag men icke råder om sig sjelf och riket.
Och hvad är då den borgeliga friheten annat än en dickt
och en dröm, en frihet at förstöra sig sjelf med factioner til
den värkeliga öfverherrens så mycket större fördel.
Jag hatar all dependence af utrikes mackt, ifrån hvad sida
den ock komma må, och som svensk skal jag aldrig tänka
hvarken som fransos eller ängelsk eller hvad namn det hafva
må utan som en svensk medborgare ägnar, endast för mitt
fäderneslands egen sjelfständighet och fördel. Så tänka alla
andra stater i anseende til oss och så böra vi tänka i anseende
til dem. Det vore därvid det dåraktigaste af alt at tänka
om främmande stater med praedilection eller hat. De söka
oss endast för sitt interesse, och vi böra gjöra så emot dem
igjen. Den stat, som i dag varit ovän med en annan, kan
nästa dag blifva dess påliteligaste vän, hvilket alt beror af
conjuncturer och politiska ställningar, som alla tiders förfarenhet
visat. Det gifves ingen stat i världen, som icke gjort
andra stater både godt och ondt. At därföre decriera någon
viss stat är orimligt, och det är at stänga igen vägen för sig
at kunna handla med någon stat i världen.
Men det vådeligaste af alt för riket är at offenteligen således
decriera vissa utrikes mackter. De tåla aldrig sådant i
stillhet, hvarföre ock tryckfrihetslagen förbudit at trycka sådant
likasom ministeriella mål, och om det ej altid leder til
blodiga krig, som också däraf kan blifva en påföljd, så uträttar
sådant dock vist det, at om det sker af högsta mackten,
gjör det utropade håfvet all förtret och skada åt riket,
som står i dess mackt. Den ena medborgaren har prsedilection
eller hat för en mackt, en annan medborgare för någon
annan. Får det afhandlas offenteligen, så är den ena så berättigad
at förklara sin tanka som en annan at yttra sin.
Men hjälp Evige Gud! Hvart tar det vägen. Man skal på det
sättet i våra plena decriera alla främmande mackter, til dess
vi hafva dem alla i håret på oss. Ämnen tryta sannerligen
icke at tala illa om hvilken främmande mackt, man behagar,
efter dessa politiska principer, at de någon gång ej gjort alt,
80
hvad vi velat, och värkeligen skadat oss. Det är i consideration
för at icke blottställa fäderneslandet för så stora olägenheter,
sorn jag icke vil vidare utbreda mig til detta ämnet
ifrån den tid, som Sverige måste sluta de olyckeliga friderna
i Norden 1720 och bägge följande åren. Endast det
ämnet, at börja med, skulle eljest gifva ett ymnigt tilfälle til
sådana målningar.
Det begrep, som man gjör sig om främmande stater och
alt det onda, man kan säga om dem, beror af den synpunct,
hvaruti man anser det ämnet. Det förehåller sig likasom vid
partistridigheter innom et rike med enskilta medborgare. Föreställom
oss en egennyttig medborgare, som ändrar och ombyter
sitt tankesätt, ty den liknelsen passar här väl til stater,
som altid äro egennyttiga sinsimellan. När en sådan medborgare
varit emot ens egit tankesätt, så ser man alla dess fel,
man decrierar dem då och man ville, at den aldrig blefve
trodd af någon i verlden mera; men denne medborgaren ändrar
tankesätt och gynnar den meningen, man sjelf hyser.
Man ser då lätt öfver dess fel, man förgäter, hvad man förr
lidit af honom, och man önskar honom då alt godt. Just på
samma sätt är det med hela stater, då man utom prsedilection
och i et rätt politiskt afseende tänker 0111 dem. Man
älskar eller hatar dem, alt som man finner beqvämligast för
sin ställning. Vid en förändrad conjunctur ändras ock kärleken
eller hatet och omdömet tillika. Den, som älskade Ängeland
år 1727, älskade då Frankrike tillika, ty de voro då förbundne
och hatade Ryssland, som då utgjorde en hufvudmackt
i det andra förbundet. Den som var Preussens vän
under sista kriget, fröjdade sig icke åt Rysslands segrar, som
då var förbundit med Frankrike. Och så ombytes den europeiska
theatern otaligt ofta på et seculum. Den känner ej
ministeriella mål, som tänker härom annorlunda.
Frågan om subsidierna anser jag för öfrigit som saduceernas
frågor. Huru man gjör därvid, så har man nya inkast
til hands at efter behofvet nyttja. Söker man dessa subsidier,
så heter det, at man säljer riket för subsidier. Får man
dem icke, ropas om deras nödvändighet för at minska contributioner.
Vid alt detta kan man doch icke stämma andra
makter til Slottscanceliet. Alt måste vinnas genom negociationer
och inbördes välvilja. Eljest får man det i evighet
aldrig, och minst om man decrierar främmande makter i
81
offenteliga öfverläggningar. Har icke vår regering imellan
sistledne och denna riksdag vidlyftigt underhandlat med
andra makter om at få subsidier och ändoch inga fått? Hade
icke riket fleråriga subsidier at fordra af en annan magt,
hvilkas betalning i spannemål först för tre år sedan afhandlades,
och jag vet icke, om det är fullgjort än, och icke begär
jag heller här at få veta det, men minst grundar jag allmänna
begrepp om rikets alliancevärk därpå.
Skulle man säga, at ingen underhandling borde ske med
någon makt, förrän vissa omständigheter vore fullgjorde,
så kunde en säga, at man icke borde underhandla med Ängeland,
förrän man fått ärsättning för det öfvervåld, som skedt
på några skepp under sista kriget, en annan kunde säga, at
man icke borde träda i någon underhandling med Preussen,
förrän Schwinerfarten vore i det stånd satt, som i 1720 och
1762 års fridstractater blifvit afhandladt. Den ena kunde
kasta up en fråga och en annan något annat; men äro vi
väl mästare at befalla alt detta, och hvad blir väl slutet häraf,
om icke at ingen annan kan eller vil underhandla med
oss utan den, som tilltror sig befalla oss i stället för de slags
underhandlingar, som ägna sjelfständiga stater sinsimellan;
och vid alt står riket hjälplöst, vid alla de tillfälligheter,
som i den politiska kretsen et borgerligt samhälle tillstöta
kunna.
Jag vet således intet förslag och ingen begäran, som kan
vara mera fördärfvelig för riket och mera stridande emot
såväl naturen af ministeriella ärender som ock emot våra
lagar som det, hvilket nu är i fråga. Vilja vi aldeles gifva riket
till spillo och aldeles upoffra rikets värdighet, fördel och
sjelfständighet, så kunna vi vidtaga detta och in casu förändra
våra fundamentallagar, just då man beslutat, at de
denna riksdag icke skola vidröras, och då komma vi til den
lyckeliga och efterlängtade period, at det finnes ingen conjuncture
mera, som jag vet icke af hvad slags händelse blifvit
et ordspråk; men vilja vi förvara lag i utöfningen, då vi
tala om lagar i bokstafven, vilja vi ännu någon tid vara et
fritt och sjelfständigt folk, et i Europa hedradt och ej af alla
makter föraktadt folk, äro vi öfvertygade därom, at en föraktad
stat blifver alla makter til rof, vilje vi bibehålla det
svenska folkets urgamla heder, fri för andra makters intrång,
hot och öfvervåld, så sköta vi ministeriella ärender såsom de
82
böra skötas, såsom våra lagar stadga, i behörig tysthet, då
företages och afhandlas alt sådant i Secreta Utskottet enligt
lag, på den tysthetsed, som nästan endast för detta ämnet
är nödig. Min röst skal åtminstone aldrig understödja det
förra, så länge jag icke med samteliga mina medborgare ville
begrafvas under ruinerna af et förstördt fädernesland.
13.
Kapten Carl Gustaf Grubbes memorial om galärflottan.
(Allegater II, fol. 164.)
Protokollet sid. 240.
ödmiukaste memorial.
Riksens Höglofl. Ständers Secrete Utskotts under d. 2 December
till Riksens Ständers plena afgifne betänkande innehåller
2:ne momenta.
Det första angår finska skiärgårdens defenssion samt en
viss delning af gallereflåttan att rätteligen til detta ändamåls
vinnande kunna operera.
Uti den delen måste jag medgifva, det icke någon annan
med behörig mogenhet kan sig utlåta än den, som känner
hela ock stora detaillen af rikets försvarsvärk till siöss samt
har tillfälle at granska de dertil hörande handlingar, hvarföre
jag ock för min del nöjer mig med den öfvertygelse, at
Riksens Höglofl. Ständers Secrete Utskott nu som altid tilförene
enligit den omsorg, detsamma uti grundlagarne är
ålagdt, ej vidtager andra utvägar än sådane, som säkrast befrämja
ändamåhlet, hvilket är landets försvar ock den derigenom
hvarje inbyggare tilflytande säkerhet.
Men hvad andra momentet angår rörande Marinecorpsens
placerande på hufvudflåttan efter det uti förberörda betänkande
projecterade sätt, så förete sig dervid sådana omständigheter,
som tyckas lysa hvar ömsint medborgare i ögonen
ock hvilkas förbigående med stillatigande borde af mig sielf
räknas mig till last.
Vare långt ifrån mig at vilja förringa de förtjenster, jag
vet herrar officerare af Marinecorpsen äga, med hvilka en
83
del jag haft den ähran både innom ock utom riket giöra
tjenst ock hvilkas skickelighet Hr Generalen, Riddaren ock
Commendeuren Ehrensverds uhrvahl autoricerar.
Jag måste likväl utbedja mig Höglofl. R. o. A:s tilstånd
dels å egne vägnar, dels i afseende på den commission, mig
som statens fullmägtig vid hufvudflottan updragen är, at
följande få anföra.
Riksens Höglofl. Ständer hafva alla riksdagar med lika
rättvishet belönt krigsförtjenster, som de ömt bibehållit
hvarje undersåte vid dess i lag grundade rättighet til befordran.
De hafva nyligen noga granskat ett dylikt ämne, hvartil
Höglofl. Secreta Deputations betänkande gifvit anledning.
De hafva 3:ne riksdagar å rad tillåtit byten i lika grader
men förbudit at återbyta sig in i ett regemente, der man en
gång bytt sig ut.
De hafva sagt, at utrikes förtjenster ej skulle värka befordran
innom samma regemente eller corps, man tjenar uti.
Alla dessa stadgar syffta ju derhän at uti ock innom en
ock samma corps prejudice, så mycket möjeligit är, må undvikas.
Huru undvikes detta här, när 25 åhrs gamla öfverofficerare
skola lyda den, som för 10 åhr sedan uti samma corps
var underofficerare.
Jag vågar icke missbruka R. o. A:s tolamod med calculen,
huru många af den staten, vid hvilken jag har den förmohn
at tjena, blifva prejudicerade, andra hafva detailleradt det;
ingen af 200 officerare finnes, som icke deraf får i drygaste
mohn känning.
Mina gunstiga Herrar! Ju större ock allmännare vårt lidande
är, ju mera hoppas jag det värkar Edert mildrande
beslut.
Häfver jag icke tjent konungen ock riket trogit eller har
jag eftersatt min plikt, så bör den gracen icke ens lämnas
mig at stå qvar i tjensten.
Men häfver jag med förlust af ärfd ägendom ock fäders
förmögenhet, både gienom studier, värfsförtjenster ock utrikes
tjenster hos flere siömagter sökt giöra mig skickelig til
den capitainsbeställning, jag efter 23 åhrs öfverofficersfullmakt
innehafver.
Häfver jag uti tjensten aldrig begått fehl.
35—620616
84
Häfver jag uti 16 åhr å rad knappast tillbrakt så många
månader i Iand.
Så är jag försäkrad, at Höglofl. R. o. A. såväl som de öfrige
respective stånden, till hvilka jag utbeder mig med detta
mitt ödmiuka memorial mig få vända, hvilka hysa ädelmod
ock älska rättvisa, lärer vidtaga andra utvägar till dessa herrar
officerares retablissement än den uti Höglofl. Secrete
Utskottets betänkande projecterade placeringen.
Jag skal deremot som en trogen medborgare, så länge lif
ock krafter tillåta, söka fullgiöra mina plikter ock undviker
derigenom det hårda öde at utan tilräckelig utkomst för
hustru ock 6 barn qvittera en tjenst, som jag från barndommen
haft lust ock böjelse före men nu, då 5 a 6 officerare
på en gång blifva mig föredragne, icke ser mig i stånd nånsin
kunna giöra framsteg uti till mina vilkors förbättrande.
Stockholm d. 15 December 1769.
Carl Gust. Grubbe.
14.
Kommendörkapten Georg Vilhelm Leijonstens
memorial om galärflottan.
(Allegater II, fol. 105.)
Protokollet sid. 240.
Ödmiukaste memorial.
Af Höglofl. Secrete Utskottets extractum protocolli under
den 2 hujus har jag inhämtadt, at Höglofl. Secrete Utskottet
behagat åter uppvisa den vid sidsta riksdag så mycket ventulerade
och ändteligen afgiorde tvisten, om gallerer böra
commenderas af sjö- eller landtofficerare och deras operationer
på sjön komma under namn af sjö- eller landtkrig.
Jag hade väl önskat, at Höglofl. Secrete Utskottet i detta
ämne fölgdt sin egen nu upgifne försigtighetsregel, at det ej
är gagneligt låta gamla inrättningar undergå tideförändringar.
Och kunde väl äfven mycket vara at påminna vid visse
af Höglofl. Secrete Utskottet åberopade skiäl och data, af
hvilka ibland annat hvarken jag vidkjännes eller efterverlden
85
i historien borde igenfinna then passagen, att Amiralitetet
för 50 år sedan tilstått sig ej förstå sig på gallerekriget utan
begärdt at få sända en amiral til Levanten at lära det och att
flagmännen afsagt sig dess befähl. Men som Höglofl. Secrete
Utskottet redan låtit dess expedition derom til Kongl. Maj :t
omedelbarligen afgå, så återstår allenast för mig at önska, att
när det en gång gäller på at röna, hvilkenthera af bägge gallereflåttorne,
emellan hvilkas skilljacktige befähl man vil
åstadkomma en ädel täflan, må giöra bästa gagn, skillnaden
ej må blifva större, än at den enas företräde må kunna fylla
och reparera then andras fel och brister. Men uti det ena
ämne, som Höglofl. Secreta Utskottet tycks hafva lemnat til
Riksens Höglofl. Ständers bepröfvande, nemligen de så kallade
marineofficerares befordringsrätt till örlogsflottan, utbeder
jag mig såväl för egen del som å den amiralitetsstats vägnar,
som mig sitt fullmägtigskap uppdragit, i ödmiukhet mig
närmare yttra.
Höglofl. Secrete Utskottet har behagat giöra en besynnerlig
skillnad emellan them, som kommit til Marinecorpsen
ifrån armeen, och them som kommit från Amiralitetet. Såsom
thet nu i bokstafven tycks lyda, skola the förre med sine
innehafvande sysslor, vilkor och värdighet förblifva vid Finska
Escadren och ther efter tour avancera. Men the sednare
skola genast försättas uti en grads högre värdighet, än the nu
innehafva, och i följe theraf träda til samma högre värdighet
i flottan på thet sätt, at thet icke anses såsom något avancement,
så at the blefvo yngst i hvarje grad, som the tilträdde,
utan som en flyttning, hvarigenom the i then tilträdande högre
värdigheten skulle räkna sin tour ibland the öfrige af samma
värdighet ifrån then dag, theras fullmagt vid then nu
innehafvande lägre chargen är daterad, i så måtto att en
fändrick vid Marinecorpsen skall blifva lika så gammal lieutenant
vid flottan, som han nu är gammal fändrick, en lieutenant
vid Marinecorpsen blifva lika så gammal capitainelieutenant,
det är artilleriecapitainers vederlike, som han nu är
gammal lieutenant ock så vidare. Så at i följe theraf nuvarande
Majoren Schönström efter thess tygmästarefullmagts
datum af den 9 Martii 1762 skulle blifva commendeurcapitaine
af samma dato och således äldre öfverstelieutenants vederlike
än thess företrädare, öfverstelieutenanten Abrah.
Schönström, hvars öfverstelieutenantsfullmagt är af den 8
86
December 1763 och hvars flyttning til lika beställning uti
indelte armeen ansedts för thet högsta, han kunnat begära.
At ett så stort företräde blifvit lemnadt them, som kommit
ifrån Amiralitetet, framför them som kommit från armeen,
låter väl för Amiralitetet mycket flatteust och honorabelt. Men
som en så stor skillnad emellan lika rätt egande men en ock
samma corps svårligen synes kunna med billighet och laglig
ordning förenas, så kan man ej annat föreställa sig, än at
Secrete Utskottets afsigt äfven måtte vara at bana the öfrige
marine officerarne lika förmon och armeen lika gravation
genom en grads upphögande i theras värdighet med rättighet
at til samma upphögde grad med tour ifrån sin lägre fullmagts
datum gå in i armeen och således finska Gallerecorpsen
bli thet yppersta rangregemente, ther fändricken är lika
med amiralitets- eller artillerielieutenanter, lieutenanten lika
med amiralitetscapitainelieutenant eller artilleriecapitainer,
capitainer lika med major och major eller tygmästare lika
med öfverstelieutenant i armeen, efter åldern i tjensten.
Jag medger väl, at thet varit något ömt för för marine officerarne
at ej allenast theras befordran innom theras egen
corps uphört utan ock tilfälle til befordran vid andre corpser
varit stängd genom författningar, at en hvar skulle avancera
innom sitt regemente och följackteligen ingen från annan
corps thit ingå utom majorerne, hvilka dock i brist af tilfälle
til accord med sin efterträdare skolat afbida the nog sällsynte
rena vacancer, hvarföre jag ej missunnar them en bättre
men laglig befordringsväg. Men som merendels alla marine
officerare så nyligen avancerat til the än innehafvande charger,
at the varken innom sin egen corps än mindre vid någon
annan stat kunnat efter tour och avancemente hafva sedan
sidsta riksdag giordt något steg, och än mindre någon yngre
af theras vederlikar i armeen eller Amiralitetet imedlertid
avancerat them förbi och således uti intet afseende lidit någon
prsejudice eller kunna tala om trög lycka, så ser jag icke
ringaste anledning at gifva them någon upprättelse genom
förbättring af theras förra tour eller theras värdighets grads
upphögande, utan lärer både rättvisan och theras egen förväntan
ske til fyllest, när the vid annan stat tå giöra samma
steg och i samma tour, som ther Marinecorpsen blifvit på sin
förra fot, eller niuta lika rätt, Jägarecorpsen eller Fribatail
-
87
lons officerare vederfarits, af hvilka många ännu vänta på
befordran men aldrig begärt högre värdighet än the förut
innehaft.
Thenne marine officerarnes tour har aldrig varit sådan,
at then skulle kunnat med Amiralitetet competeras efter antalet
af graderne eller befordringsstegan, ty första officeraregraden
vid Amiralitetet, som är lieutenant, har i alla tider
äfven före rangens förbättring svarat emot 2: dra officersgraden
i armeen, som utan rangregementerne börjar med fändrick,
ock cornett af mindre tour än lieutenant.
När altså Marincorpsen upprättades, som efter Riksens
Ständers föreskrift skulle ske med then inskränkning, att officerarne
ej skulle föreslås til mer än nästa steg eller grad
öfver then charge, the innehade, samt i följe theraf lieutenanter
af amiralitets artilleriet och infanteriet utvaldes til
capitainer och amiralitetscapitainlieutenanter til major och
tygmästare; så är klart, at then, som vid första upsättningen
blifvit capitain vid Marinecorpsen, ej kan annorlunda anses
an såsom i nästa grad framför amiralitetslieutenanter och
then, som då blifvit major eller tygmästare vid Marinecorpsen,
ej annorlunda än i nästa grad framför capitainelieutenanter,
och at om någon i continuation af uppsättningen avancerat
til högre beställning innom corpsen, thess competence utom
värket ej blifvit therigenom förbättradt, emedan thet stridde
emot Riksens Ständers gifne föreskrift, at någon vid första
uppsättningen af Marinecorpsen skulle giöra mer än et steg
öfver thet, han förut innehade.
Således lärer Riksens Höglofl. Ständer finna thet både med
billighet och vilkoret med Marinecorpsens upprättande enligt,
at marine officerarne ej kunna eller böra til annan eller högre
beställning vid Amiralitetet eller armeen kunna flyttas, än
som svarar emot värdigheten af then tjenst, the vunnit, tå de
trädde eller blefvo officerare i Marinecorpsen, och at således
theras rättighet ej bör mätas efter antalet af graderne, som
vid olika verck äro olika, och än mindre at the, som utan förbehåll
af annan rang och tour, än vid armeen i gemen varit
faststält, i corpsen ingått, skola nu blott at bereda sig en fördelagtigare
flyttning tilbaka til sine förre förmäns prsejudice
få en grads förbättring af then rang och tour, hvarmed the
alt hittils åtnögdts och i tjenstgiöring städse varit iackttagne,
hvarigenom hända skulle, at then fändriclc af Marinecorpsen,
som i dag commenderas af en ainiralitetslieutenant vid Stockholms
Amiralitet, skulle i morgon kunna efter sin fändricksfullmagts
datum för samma lieutenant taga företräde och
framför honom til capitainelieutenant kunna befordras, hvilket
uppenbarligen strider emot all esprit militaire och skulle
innom få år hela Amiralitetscollegium til äfventyrs bestå af
forna marine officerare, som med yttersta flit sökt bevisa, at
gallereverket, thervid the tjent, ej med Amiralitetet någon
gemenskap egde, eller sjöväsendet, vöre theras metie. Så ostridigt
i följe häraf synes vara, at en lieutenant vid Marinecorpsen
ej kan äga rätt at flyttas til högre beställning än amiralitetslieutenant,
en capitaine til amiralitetscapitainelieutenant
och en major eller tygmästare til amiralitetscapitaine, så skäligt
är ock, att thenne flyttningsrätt til sin förra corps ej må
mätas efter datum af theras lika värdige fullmagter vid
Marinecorpsen utan efter then tour, the förut vid Amiralitetet
innehade, tå the gingo therifrån, lika som thet är faststält
för värfs- och sjöartillerieofficerarne, hvilka väl innom
sine särskilte corpser avancera utan afseende på theras tour
i flottan men til transportsökande til flottan igen få afbida
eller underkasta sig sin förra tour; ty som the efter Riksens
Ständers föreskrift vid Marinecorpsens upprättande ingått
uti then corpsen med uttryckeligit förbehåll at ej äga någon
rättighet til at gå til flottan igen, och således theras befordran
vid Marinecorpsen skulle ske utan the öfrige och mera
meriterade amiralitetsofficerares förfågn, så kunna the så
mycket mindre nu till någons praejudice, som i flottan förut
för them företräde ägt, begära eller niuta förflyttning eller
placering i flottan tilbaka, som the på intet sätt genom theras
tjenstgiöring vid Marinecorpsen kunna sägas hafva samlat
sig mera förtjenst och skickelighet til amiralitetsofficerarebeställningars
ernående, än om the i flottan qvarblifvit, utan
fast mera hafva orsak at äntå prisa sin lycka, för thet the
emedlertid vid Marinecorpsen fått niuta bättre lön och förmåner,
än theras vederlikar vid Amiralitetet haft, hälst annars
händt skulle, at ganska många gamla officerare vid
Amiralitetet, som förr commenderadt them, hvilka i Marinecorpsen
innom få år giordt 2:e steg, medan the förre städt in
statu qvo, nu skulle af sine förre subalterner blifva commenderade,
ehuru the ej mindre berömmeligen och fast mera
trägit än the senare tjent en konung och ett rike, som ej
89
annat kan än giöra missnöje och [decouregement]1 hos en
hel stat oundvikeligt.
I anseende til alla desse omständigheter och betänekligheter
kan jag ej på annat sätt och med annat vilkor bifalla marine
officerarnes flyttning eller befordran til flottan än at
thet må ske till sådane sysslor, med hvilka the nu äro af lika
rang och värdighet, samt efter then tour, the vid Amiralitetet
innehade, tå the therifrån blifva til Marinecorpsen befordrade,
tå the af theras förre vederlikar och förra förmän vid
Amiralitetet ofelbart med samma nöije, förtroende, välvilja
och acktning blifva emottagne, hvarmed the under theras
förra tjenstetid vid flottan bemötte och hedrade blifvit. Och
hvad them angår, som förut ej varit officerare vid Amiralitetet
men nu innehafva fändricks- eller lieutenantsbeställningar
vid Marinecorpsen, så håller jag före then lämpligaste medelväg
vara, at the til lieutenanter vid Amiralitetet måge befordras
framför alla them, som sednare undergått officersexamen
än vid Marinecorpsen til fendrickar föreslagne blifvit, och
således theras skickelighet ej mindre än the examinerades
ifrån then tiden bör för ostridig anses, hvilket för them är
[dispensation]1 nog.
Med detta mitt memorial anhåller jag ej allenast at få
vända mig til de andre respective stånden samt at Högl. R. o.
A., hvars rätt thetta ärende förnämligast kan röra, täcktes
thetsamma med sin benägna föreställning the öfrige respective
stånden til bifall understödja, utan förbehåller mig ock
att låta thetsamma tryckas. Skulle Secrete Utskottets extractum
protocolli i denna delen vinna bifall, blifva så mångå
amiralitetsofficerare prejudicerade, sorn närlagde förteckning2
utvisar.
Stockholm den 9 December 1769.
G. W. Leijonsteen.
1 Prästeståndets arkiv, F 94, nr 137.
2 Utesluten här.
90
15.
Översten greve Bengt Gustaf Frölichs
memorial om galärflottan.
(Prästeståndet arkiv F. 94, nr 155.)
Protokollet sid. 240.
Ödmiukt memorial.
Då Höglofl. Secreta Utskåttet funnit nödigt att i underdånighet
tillstyrcka en ny marinecorps upprättande i Finland,
hade man med säkerhet förmodat, att berörde författning
förut skulle blifvit Rijksens Höglofl. Ständers plenorum ompröfvande
understäldt.
För min dehl har iag hvarcken af Secreta Utskåttets instruction
eller Rijksdagsordningens 18 § kunnat leda ett så
vidsträckt förstånd, att detta ährende icke annorlunda än ad
notitiam skulle Rijksens Ständer meddehlas, i synnerhet som
statsvärcket häraf torde komma att kiänna någon märckelig
ny tyngd.
Och ehuru iag således under ofullkommelig kundskap om
ordsakerne ser mig nödsakat att bijfalla Secreta Utskåttets
beslut i hufvudsaken, så torde mig lijkväl tillåtas att uti frågan
om sielfva sättet giöra några ährhindringar, nembhn
1 :mo synes det med lag och ordning enligit vara, att denne
nya corps efter lagligt och ordenteligit förslag må försees med
sin egen öfverste ell:r chef men eij i fredlig tijd sortera under
någon annan, som förut har regemente eller syssla med lön.
Lagarne äro därutinnan tydelige, att ingen får bekläda
tvänne syslor, hvilckas löhn öfverstiger 100 d:r silf:rmynt;
och hvarje sysla är dessutom så betydelig och ansvarig, att
den nogsamt hehöfver sin egen mann.
2:do. På det alt skiähligit missnöije och lijdande såväl för
Kongl. Ammiralitetet som för arméen måtte förekommas,
tycker jag för min dehl bäst och lagligast vara, att alla de
marine officerare, hvilcka blifvit antagne till Stockholmska
och Finska Esquadrerne, sorn nu äro under Hr Vice Ammiralens
Falckengréens befäl, måge flyttas till den nya finska
Marinecorpsen och därstädes emploijeras till värckelig sysla
och löhn enligit deras innehafvande tour och caractaire, så
-
91
lunda att de äldsta majorerne först och sedan capitainerne
efter dem i tourén få compagnier vid berörde corps och så
vidare de andra officerare efter samma principe samt, om eij
alla officerare på det sättet nu genast komma på stat, de
yngsta då afbijda sin befordran vid samma corps och emedlertijd
åtniuta sin löhn på extra stat.
Skulle någon af dem, som ifrån öfverofficer vid Ammiralitetet
till Marinecorpsen avanceradt, detta oacktadt finna sig
vilja lemna desse förmåhner och häldre till Ammiralitetet
återgå, så bör han därtill äga rättighet, på sätt som Rijksens
Ständer vid sidsta rijksdag för dem utstakat.
B. G. Frölich.
16.
Löjtnant Carl Fromhold Gyllenbergs
memorial om galärflottan.
(Allcgater II, fol. 155.)
Protokollet sid. 241.
ödmjukt memorial.
Höglofl. Secrete Utskottet har under den 2 hujus afgifvit
ett betänkande om Marinecorpsen och en skjärgårdsflottas
uprättande, som skal vara närmare til hans vid ett påkommande
krig än nuvarande gallereflottan, hvilket betänkande,
när de fölgder eftersinnas, som däraf med rätta skjäl dragas,
sätter åtminstone de fläste af nationen i största häpenhet och
bestörtning.
Att nu, sedan riket gått i en kostnad af många tunnor
guld til at få en gallereflotta, sådan som vår åtminstone var
1756, hvartil den ännu kan med drägelig kostnad förhjelpas,
åter sättja den i lika belägenhet, som den nyligen varit, håller
jag före vara ett tilbud af myckna vådeliga fölgder.
Att sätta rikets dyrbaraste clenod, som är flottan, på ett
vågspel eller i sådane händer, som ovane vid dess skjötsel
och maneuvres i en för riket högstnödig och oumgängelig sjöexpedition,
kan aldrig förenas med Ständers ömhet och rätta
vård om riket; det strider och emot rikets grundlag i 27 § af
Regeringsformen.
92
Det kan icke falla mig eller andre, som icke äro sjömän,
undersamt, at Höglofl. Secrete Utskottet fallit på så sällsamma
tankar i des betänkande, då man eftersinnar, at denna
riksdag de väljande utgallrat alla sjömän från Riksens Ständers
angelägnaste arbetsställen, en enda undantagande, af
hvilka Riksens Ständer dock haft både at befalla och förmoda
mer uplysning i detta vigtiga ämne än af 99 st., som
denna vetenskap hvarken lärdt eller utöfvadt.
Nu synes den stunden för hand, då de bundna tungor böra
lösas, ty här gäller icke en persons utan hela rikets och alla
medborgares välfärd och säkerhet. Således upkommer den
frågan, hvarmed Secrete Utskottet vill skydda rikets vidsträckta
gräntsor emot en fiende til sjös, då det likväl ser
sig i stånd at leda Riksens Ständer på de tankar, som voro
galereflottans operationer lika med armeens operationer til
lands, änskjönt de utföras på vattnet, hvilket kan vederläggas
af barn, så snart de lärdt handtera åror och segel; och ho
kan föreställa sig, at den, som icke öfvat sjövetenskapen och
theruti blifvit upammad, skulle kunna anförtros rikets dyraste
ägendom och gräntsornes tryggaste försvar, som består
i gallereflottan och dess rätta bruk. Om denne föreställning
giordes af en främmande ministre, så voro synbart, at han
giorde sin herre ett fult nöje at sätta oss i all den vanmagt,
som han lättast kunde genombryta. Efter skapelsen feck hvart
och ett kreatur namn efter sin art. Thenne naturens ordning
står ännu fast och bör icke förbytas; således passar det sig
icke väl at taga officerare utur armeen och gifva them sådane
namn och sysslor, som med therns mities, natur och art
ej instämmer, ty hvar man vet, at olika vetenskaper lägga
grunden til olika utöfningar. Ej eller at taga officerare utur
Marinecorpsen och åter flytta dem inpå armeen; bägge delarne
äro lika skaddige.
Sedan Höglofl. Secrete Utskottet med goda skjäl och på
fast grund sagt, at bägge ombyten voro både skaddige och
äfventyrlige, efter som jag af det upläste betänkandet vill
minnas; så tilstyrker likväl Höglofl. Secrete Utskottet ännu
en ändring och rubbning i det beslut, som Riksens Höglofl.
Ständer icke länge sedan funno sig nödsakade at göra, sedan
de sedt rätta fruckten af goda lagars och författningars dragande
ifrån deras rätta ändamål, hvarmed ytterligare skulle
följa, at herrar officerare af Marinecorpsen, ifall detta be
-
93
tänkande finge bifall, kunde efter behag draga sig tilbaka
inuti Amiralitetet eller armén, skulle prsejudicera vålf ört jente
män, ja så långt, at många hundrade blefvo lidande, och derigenom
försättas i en ledsnad at tjena sitt fädernesland och
kanskje til slut mer hata än älska sin fosterbygd; ty de synbara
fölgder blefvo desse, at den generalen af armeen, som
commenderade denne skjärgårdsflotta, skulle nu, såsom förra
gången skjedde, utsöka de af honom befintelige tjenl. ämnen
utur arméen til Marinecorpsen, och då de således gjordt
ett eller två framsteg genom detta avancement, skulle de snart
kitsla sin hug at söka åter transport til armeen och vinna
tour för många hundrade officerare i armeen; hvad ledsnad
och olust i tjensten detta kunde upväcka, är nog tydelig.
Skulle ock sådane ämnen utur armeen kunna hämtas, som
ägde både superficiel och speciel kundskap, hvilket öfverträffar
naturens krafter hos dem, som ej igenom särskilte
studier giordt sig dertil skickelige, hvarom tviflas, ock aldrig
med säkerhet kan påbyggas, så lärer thet finnas endast hos
dem, som äro oförliknelige och hvaraf knapt en i hvart seculum
gifves, igenom hvilket alt rikets säkerhet, folkets lust
och behag för regeringssättet och hvar tjenande medborgares
rätta nöje försvinner.
Then så länge fåfängt önskade enigheten vinnes icke på
sådane förslag och alt, hvad af nation icke finnes ett visst
partie tilgifvit, måste förqväfvas, tils lägenhet gifves at vända
ryggen til fäderneslandet och dermed blottställa det både
på ämbetsmän och tjenare.
Jag anhåller fördenskull, att Riksens Höglofl. Ständer täktes
afslå förenämnde betänkande och åtvarna en och hvar at
icke göra sådane försök, som leda til nations missnöje, rikets
osäkerhet och hvar medborgares förderf.
Med desse oförgripelige tankar ärnar jag vända mig til de
andre respective stånden. Stockholm den Decembris 1769.
Carl Fromhold Gyllenberg.
94
17.
Kaptenlöjtnant Carl Magnus Hederstiernas
memorial om galärflottan.
(Allegater II, fol. 97.)
Protokollet sid. 241.
ödmiukt memorial.
Genom Höglåfl. Secrete Utskåttets protocollsutdrag d. 2
innevarande har iag erfarit, hurusom i anledning af däruti
anförde skäl Secrete Utskåttet funnit med rikets fulkomligaste
säkerhet öfverensstämmande och oumgängeligit att i
underdånighet tilstyrka Hans Kongl. Maij :tt separerandet af
stockholmska skärgårdsflåttarna på det sättet, att den förra
förblifver vid den inrätning, den nu har, men att den senare
sättes under armeens egit befähl.
Detta är ett ämne, hvaruppå iag nu eij fäst min upmärksamhet,
i det fulla förtroendet till Höglåfl. Secrete Utskåttet
att denna rikets försvarsgren eij mindre än alla andra till
rikets bästa nytta och säkerhet blifvit reglerat, ehuru iag för
min del aldrig kan öfvertygas derom, att rikets säkerhet kan
blifva tilräckeligen bevarat genom den Marinecorps, som nu
subsisterar, aldraminst om man ifrån dem utgalrar de officerare,
hvilka kommit ifrån Amiralitetet och där ifrån början
äro updragne i det, som den vidsträkte siömetiern tilhörer.
Men hvad iag egenteligen finner mig föranlåten emot detta
protocolsutdrag anföra och til R. o. A:s högt uplysta bepröfvande
ödmiukast underställa, är det oerhörda lidande, som
öhrlougsflåttans officerare försättes uti genom den projecterade
placeringen af de vid Marincorpsen från Amiralitetet
komna öfver- och underofficerare samt cadetter, då orden
lyda: At den delen af officerare, som kommit utur armeen,
må gå til denna finska skärgårdsflåtta och at de, hvilka kommit
ifrån öhrlogsflåttan och ej härvid blifwa emploierade,
må gå tilbakars til öhrlogsflåttan efter det datum, deras fulmagter
innehålla och hvar grad räknade i den ordning den
är, nembl. den första graden i den ena corpsen räknadt emot
den första graden i den andra. Härigenom skulle då henda,
at den, som efter dess erhålne lieutenantsfulmagts datum uti
95
öhrlogsflåttan ännu har äldre lieutenanter för sig på rullan,
icke allenast prejudicerar dem utan och alla capitainelieutenanter
och capitainer, några 90 til antalet, hvilka med in- och
utrikestienster sökt giöra sig förtienta af den charge och befordringstour,
de äga, hvilken de härigenom förlora och måste
nödvändigt förquäfva ali lust och håg för en tienst, hvars
befordringar dessutom äro nog långsamma. Detta skulle kunna
få namn af våld och oförrätt.
Riksens Höglåfl. Ständer, som altid låter sig vårda om
medborgares rätt, hvilket iag är försäkrad Höglåfl. Secrete
Utskåttet eij mindre iaktagit, om det förmodat så betydande
påfölgder af denna dess förfatning, lärer högrätvissligen i
denna delen afslå merberörde betänkande eller extractum
protocolli och utse andra utvägar til desse officerares bibehållande
utom andras förfång. Efter min oförgripeliga tanka
tyckes hela denna corps böra blifva vid magt hållen, til finska
skärgårdsflåttan till sin fulla vidd blifvit reglerad; skulle då
officerarnes antal stiga öfver behofvet, så vore billigast, at det
genom afgång minskades inom sig sielf, men skulle någon af
desse officerare hafva lust at åter komma til den corps, hvarifrån
han kommit, så är sådant billigt, dock eij med annan
tour än den, han förut i samma corps haft, på sätt som Riksens
Ständer det förut rättvissligen stadgad.
Stockholm d. 9 Decembr 1769.
C. M. Hederstierna.
Arn :tscapit.lieutenant.
18.
Fänrik Johan Pfeiffs memorial
om galärflottan.
(Allegater II, fol. Ib7.)
Protokollet sid. 241.
ödmjukaste memorial.
Til följe af det memorial, Hr Capitainelieutenanten Lejonankar
genom trycket låtit utfärda rörande Höglofl. Secrete
Utskottets under den 2:dre innevarande månad til Riksens
Höglofl :e Ständer inlämnade betänkande rörande Marine
-
96
corpsen, anhåller jag ödmjukel. at få göra följande ärindringar.
Hr Capitainelieutenanten anser i första momentet billigt, at
marine officerarne åter uprättas från det lidande, förra författningar
satt dem uti, men vill på intet sätt tilstädja, det
sådane officerare, hvilka från Amiralitetet ditkommit, må
med bibehållande af deras innehafvande fullmagter åter inflyttas.
Mina gunstige Herrar! Jag försvarar nu min och mina cammeraters
rätt.
Uti vårt stånd sågo vij förr och i synnerhet då ädelmod
framlysa, när sidstl. riksdag hela armén, hvarje regimente
försedde med 23 til 30 officerare på ordinair stat, likväl emottaga
ifrån 6 til och med 14 reducerade och på dem placerade
officerare på hvarje regimente; jag påminner mig helt väl,
at ingen discours, mindre något memorial och aldraminst personaliseringar
af någon enda person framalstrades emot dessa
deras genom reduction mindre lyckel. cammerater, då likväl
större delen af dem gick ut som underofficerare och
kommo åter in på samma regimenter som capitainer.
Den blygd, Hr Capitainelieutenanten påtrugar flaggmän vid
Amiralitetet för deras yttrande, at galereflottan borde vara
under arméns befähl, är något, som både förr och til en del
nu vunnit både Ständers och almänhetens approbation, blir
således deras ensak at åter skaffa detta tilmäle på hvars
skuldror de behaga.
Examina vid Amiralitetet, för formalitétens skull brukel:e,
dem har Hr Capitainelieutenanten som skäl emot Marinecorpsen
anfört, är något mig icke obekant, hälst jag sjelf tjent
vid samma stat, anhållit om lieutenants examen genom flere
ansökningar samt gjordt alla behörige anstalter til samma
examens undergående efter det där vedertagne sättet och sedan
engagerade mig vid Marinecorpsen samt 2:e år därefter
fick Amiralitetscollegii bifall at få undergå examen.
Skulle detta nu ligga oss fast oexaminerade förtjente officerare
i vägen at komma in til Amiralitetet el., som Hr Capitainelieutenanten
det vill sluta, göra oss odugelige, så undrar
jag, hvad slags examina de värda herrar flaggmän undergått,
hvilka där nu finnas; icke dess mindre kunna de med
utmärkt myndighet föra befälet öfver de examinerade subalterner,
ej heller lärer Hr Capitainelieutenanten vilja bevisa
97
dem vara blottade på det ärforderha och i dess memorial omrörda
hjerta och hufvud, åtminstone vet jag, at en sådan saknad
icke rönes hos någon af de marine officerare, som til
äfventyrs på Amiralitetet kunde blifva placerade.
Samma nit, som uti Hr Capitainelieutenantens memorial
omröres, at vörda Ständers beslut, fast man sjelf skulle förtryckas,
har marineofficerarne visat vid sidstl. riksdag, då
vij, jag undrar genom hvars bearbetande, om icke Amiralitetets,
blefvo satte utom alla våra rättigheter; vij ledsnade
icke vid regeringszsättet, då en corps af 52 officerare blefvo
lidande, och nu skulle Amiralitetet til en besynnerl. statens
olycka ledsna däröfver, at de få 4 å 5 placerade officerare til
sig åter, hvilkas lycka jag med skäl kan säga de underminerat,
at bruka Hr Capitainelieutenantens egna ord, fast märkel,
olika däruti, at de af honom blifvit rigtade emot Höglofl. Secrete
Utskottet. Jag bör äfven anmärka, at jag med förundran
funnit af det nämda memorial, det alla marineofficerare,
hvilka förut t jent vid Amiralitetet, äro nämda men jag utesluten,
som likväl från min bar[n]dom tjent därstädes; jag
vet icke, om sådant skedt af godhet el. förgätenhet, dock
stående vid Marinecorpsen vill jag af Hr Capitainelieuten.
vänta böij[e]lse til det sednare, hälst han sjelf kallar sit memorial
nödtvungit, men för min del försäkrar jag, att sedan
jag kom til denna corps, jag stedse följt den därstädes tagne
esprit d’honuer, följagtel. hållit den dagen för förlorad, då jag
icke fått dela lika öde med mina cammerater.
Slutel. anhåller jag ödmjukast, det täcktes R. o. A. bifalla
betänckandet til alla delar, hälst det i första afseende förskantsar
oss för mägtiga grannars i så måtto öfverraskande
och i det andra i följe af statens få tilgångar sauverar några
förtjenta officerare, hvilka hittils på det svåraste varit lidande,
och alt detta utan arméns förfång, hvilken det annars
ånyo kunde drabba at få en placering, då Amiralitetet sådant
hittils icke ärfarit och efter liknelse hädanefter aldrig kan ärfara.
Med detta mitt ödmjuka memorial anhåller jag få vända
mig til de andre respective stånden.
Stockholm den 13 December 1769.
Johan Pfeiff.
Fendrich vid Marinerna.
98
19.
Löjtnanten friherre Adam Carl Duwatls
memorial om galärflottan.
(Allegater II, fol. 103.)
Protokollet sid. 241.
ödmiukt memorial.
Uti alla fri och välinrättade regeringar bör altid alla författningar,
som vidtagas rörande medborgare, vara grundade
på rättvisa och billighet, ty regeringssättet älskas af undersåtare
i den proportion, som de finna sig blifva rättvist handterade
och till godo niuta de dem i lag förvarade rättigheter.
Huruvida Secrete Utskottets betänckande rörande de mariniere
officerares ingående till Amiralitetet, som förut avancerat
derutur, med billigheten är öfverensstämmande, rönes
bäst, då man considererar, huru många amiralitetsofficerare,
ifall betänckandet bifölles, skulle blifva praejudicerade af
hvar och en af desse marinierofficerare, hvilket uti andre
memorial rörande detta ämne torde vara detaljerat.
Att oskyldigt vara lidande är altid svårt men blifver odrägligt
och kan hafva obehageliga påfölgder, då lidandet hänleder
sig från den ort, hvarifrån medborgare ingenting mindre
borde hafva at förvänta än orättvisa.
Försäkrad derom at svenska undersåtare och medborgare
med R. o. A:s vilja aldrig kan blifva lidande, påstår jag, at
detta Secrete Utskottets betänckande i den delen må afslås,
som rörer de mariniere officerarnes insättjande vid Amiralitetet,
som förut derur avancerat, samt at desse officerare
måge placeras såsom värkelige eller expectanter på den finska
marinierstaten men aldrig tillåtas, at någon af dem till Amiralitetet
må sedan åter ingå. Stockholm den 9 December 1769.
Adam Carl Duwall.
99
20.
Kaptenlöjtnant Michael Otto Wrangels af Fall
memorial om galärflottan.
(Allegater II, fol. 82.)
Protokollet sid. 241.
Ödmiukt memorial.
Då Riksens Höglofliga Ständer så solennelt afgiort, at inga
frågor stridande emot 1766 års betänckande om lagarnes
värkställighet finge mera vid denna riksdag företagas, må
man väl falla uti förundran at se Secrete Utskottet gjenom ett
betänckande af den 2 denna månad bjuda till at kullkasta
amiralitetsofficerarnes compettence, som gjenom det nämde
betänckande blifvit stadgad, fast rangordningen upphörd.
Då Marinecorpsen uppsattes, blef en ung Capitainelieutenant,
sedermera Öfverstelieutenanten Michael Eric Ehrenbill
directe major å den grund, at amiralitetscapitainelieutenant
competerade med artillericapitaine; men nu föreslår Secreta
Utskottet, at en major skall åter träda in i Amiralitetet såsom
commendeurcapitain ifrån sin majorfullmagts datum,
hvilket är stridande emot billighet, lag och praxis. På samma
sätt behandlas och alla de andra grader vid Amiralitetet, där
ymsom underofficerare och cadetter, till och med af de yngste
classar, föredrages gamle, vittre, befarne och gjenom in- och
utländske krigstienster förtjente officerare. Sådane äro följderne
af detta förhastade Secreta Utskottets betänckande,
emot hvilket jag lagligen protesterar. Men rörd af billighet
och ömhet för Marinecorpsens lidande herrar officerare bifaller,
at de efter Secrete Utskottets betänckande måga lika
med de ur armeen kommande officerare placeras vid den nya
corpsen uti Finland, lemnades dem tillika det alternativ at
få gå in med sin nu innehafvande lön vid de corpser och regemente,
där de för t jent, men tillika intaga den tour, de derstädes
tillförrende innehaft.
Med detta mitt ödmiuka memorial utbeder mig få gå till
de öfriga respective stånden. Stockholm den 9 December 1769.
Michael Otto Wrangel.
Capitainlieutenant.
36—620616
100
21.
Löjtnant Fredrik Celsings memorial
om galärflottan.
(Allegater II, fol. 145.)
Protokollet sid. 241.
ödmiukt memorial.
Höglåfl. Secrete Utskåttet har behagat uti gifvit protocollsutdrag
den 2 uti denna månad utlåta sig öfver de förändringar,
som den inrättade Marinecorpsen vid sistledne ricksdag
undergått och nu kommer att förestå.
Den olickhet i kostnad, som samma förändring förorsakat
kronan, tror dock Secrete Utskåttet icke böra ligga i vägen
att ju med Stockholmske Eschadren bör bero vid hvad sista
ricksdag tillgiordes. Hvaremot Secrete Utskåttet tillstyrker,
att med den dehl af gallereflåttan, som kommer att i Finland
förläggas, bör förblifva efter första inrättningen.
Secrete Utskottet täckes stödia deras härutinnan tagne författning
på någon för 50 år sedan visad nöödvändighet af en
amirals sändande till Levanten att inhämpta denna slags
lcrigsvettenskap. Om någon sådan levantisk lärdom är af nu
varande marine officerare inhämptad, är vårt rijke ganska
lyckligt.
Det kan i min tancka aldrig dragas i tvifvelsmåhl, att ju
gallereflåttans operationer böra af commenderande generalen
determineras; men deraf följer icke, att ju en sjöofficerare är
lijka, om icke mera skickelig att värkställa commenderande
generalens ordres än en landtofficerare till sjöss.
Vare sig härmed huru det vill, så skall jag för min dehl
dock aldrig söka hindra Secrete Utskottets tagne författning
i anseende till inrättningen; jag är nögd att endast hemställa
Höglåfl. R. o. A. desse mine reflexioner och har vunnit min
yppersta önskan, om desse befinnes enliga med naturen af
saken, med billighet och med rättvisan. Men att sådane officerare,
som gått utur Amiralitetet och in uti Marinecorpsen
samt hvilka efter projectet nu åter böra ingå uti Amiralitetet,
skall igenom denna flyttning prejudicera äldre officerare, som
redeligen och oförviteligen t jent och hvilkas enda fehl vöre
101
att icke hafva varit nog lyclcelige att förvärfva sig dens ynnest,
som vid inrättningen ägde vahl och förslagsrättigheten;
sådant tyckes revoltera alt, hvad billighet och rättvisa bjuder.
Lagen stadgar, att ingen äger annors rätt förvärka, jag
frågar, igenom hvilket brått de äldre amiralitetsofficerare,
som igenom sådane marine officerares replacering kommer
att lida, hafva sin tour förvärkat. Jag frågar å andra sidan,
igenom hvad för slag af krigsförtjenster desse förvärfvat sig
rättighet att förbigå officerare, som både äga flere år och
tjensteår.
En blått förändring af stat bör ju eij förändra någon svensk
mans lagliga rätt, konungens Försäkran brytes, då någons
lagliga rätt utom dess förvållande kränckes.
Om nu de herrar marine officerare, som en gång gått ur
Amiralitetet, åter skulle med Amiraltetet incorporeras och få
den tour, som hade de ständigt qvarblifvit, tror jag, att dhe
eij med skjähl kunde klaga. Mitt ödmiuka tillstyrkande blir
altså, att hela denna corps flyttas till Finland och vederfares
lijka rätt, då, ifall deras samfälte antahl skulle öfverstiga den
styrka, Höglåfl. Secreta Utskottet i underdånighet tillstyrkt
Kongl. Maij :t att där förordna, den yngste af hvarje classe
kunde som exspectantsofficerare där placeras; och ifall någon
af dem, som varit vid Amiralitetet som värlcelig officerare,
eij skulle finna sig dervid nögd utan hällre önska att
komma in i Amiralitetet igen, då lembnas den rättigheten att
åter dit gå, dock med samma och utan större befordrans rättighet
än den, de där tillförene öfvergifvit och Ricksens Höglåfl.
Ständer dem vid sista ricksdag tillagdt.
Med detta memorial förbehåller jag mig få vända mig till
de öfrige respective stånden.
Stockholm den 9:de December 1769.
Fredrich Celsing.
102
22.
Löjtnant Gustaf Reinhold Sneckenbergs
memorial om galärflottan.
(Allegater II, fol. 143.)
Protokollet sid. 241.
ödmiukast memorial.
Bibehållande af vars mans frihet samt säkerhet för det
man så lagligen som hederligen sig förvärfvat är den ädlaste
förmån, trogna undersåtare kan skatta sig lyckelige att innehafva.
Om nu dylik tancka sig infunnit uti Höglåfl. Secrete Utskåttets
herrar ledamöter, för än betänckande till expedition
värkstältes, månne då ammiralitetzofficersstaten blifvit föranlåtne
öfver prejudice sig hos Ricksens Ständer besvära eller
skulle någon medborgare finnas, som under regierningssättet
hafvit ordsak att sucka.
Då jag nu med missnöije anse måste Höglåffhe Secreta Utskåttets
betänckande, så tyckes det väl leda till bevis en medborgares
mindre säkerhet, då mackten ligger hoss Ständer;
men gånge huru det vill, jag vördar Ricksens Ständer, änskiönt
iag redan såg min olycka medelst betänckandes bifall.
Att de herrar officerare vid Marinecorpsen, vilka medelst
förra författningar blifvit lidande, böra upprättas, bestrider
iag eij; det är rättvist, men orätt anser jag det att öka någons
förmån genom den andras oskyldiga lidande. Genom theoritiska
vettenskaper, genom oundvikeliga fatiguer medelst inoch
utrikes siöfart att inhämta fullkomblig practiqve samt
sedermera vederbörlig examen ärnår en till ammiralitetsstaten
sökande första officersgraden! Den ansees sedan af de
fläste som des största ägendom, ehuru svaga des vilkor är,
man syftar efter målet, som skier, då lagarnas hälgd med
tiden befordrar honom både till mera värdighet som ock tillräckeligare
utkomst. Men vad säkerhet har man då, när en
utan lagarnas misbruk kommit i tour till vidare befordring,
en annan med långt mindre tienståhr och meriter befordringsrättigheten
borttager, vilket alt närmare Hr Capitainlieutenanten
Leijonanckar uti des ingifna memorial af samma
103
ämne och i stöd af Höglåfflre Secreta Utskåttets betänckande
utförligen bevisat, at am[iralitet]sofficersstaten genom herrar
marine officerare uti den händelsen måst vidkiännas ett
bland de hårdaste öden.
I anledning af vad jag ödmiukast anfört har, blifver mitt
påstående detta, att bemälte herrar marine officerare, n. b.
de, som ifrån ammiralitetsofficersstaten afgått, mågo efter
deras för ägande tour och ancienite dit åter placeras; då skier
ammiralitetsofficersstaten ingen prejudice och dem eij ringaste
orätt.
Sluteligen är det enliget med Ricksens Höglåfl. Ständers
högst upplysta vitterhet och rättvisa, att redeliga och förtiänta
embetsmän böra rättvisligen belönas; då händer eij, att
någon olagligt söker sin lycka genom den andras depance,
då förökas harmonie inom en stat och lagarna uti sin fullkombliga
hälgd.
Med detta mitt ödmiukaste memorial anhåller jag vördsammeligen
få vända mig till de öfriga respective stånden.
Stockholm d. 13 December 1769.
G. R. Sneckenberg.
23.
Ridderskapet och adelns extraktprotokoll om
Börringe kloster.
(Prästeståndets arkiv. F. 89. Adelns extraktprotokoll
nr 15.)
Protokollet sid. 347.
Utdrag af protocollet, hållit hos Ridderskapet
och Adelen den 10 Januarii 1770.
S. d. Föredrogz Riksens Ständers Kammar-, oeconomie- och
commercedeputations betänkande angående förmånsrätt till
skattelösen på visse under skattesäterierusthållet Böringe
kloster lagde arbetshemman och gatehus.
De besynnerliga omständigheter, sorn uti detta mål sig förete
och hvilka deputations betänkande närmare omförmäler,
hafva icke kunnat undfalla R. o. A:s upmärksamhet.
R. o. A. har eij utan bekymmer funnit, at en tvist emellan
104
ägaren af Börringe kloster och åboerne på någre derunder
lagde arbetshemman om företräde at få lösa desse hemman
till skatte och således en tvist enskildte personer emellan,
sedan densamme vid 1756 års riks [dag] blifvit af Riksens
Ständer så afgiord, at enl:t 15 § uti 1747 års riksdagzbeslut
borde vid Kongl. Maj :ts höga resolution förblifva, sedan fyra
riksens stånd vid 1761 års riksdag samfält antagit och stadfästat
såsom sitt beslut, hvad vid föregående riksdag blifvit afgiordt,
så at saken icke vidare hos Ständer borde uptagas; sedan
Urskillningzdeputation vid 1765 års riksdag förklarat icke
kunna detta såsom riksdagzmål vidare antaga, efter det redan
hos Ständer vore afgiordt; sedan denna resolution äfven till
öfverflöd vunnit laga kraft, så har icke dess mindre saken
omedelbart uti respective ståndens plenis blifvit företagen oell
utan föregången beredning, utan at Kongl. Maj:ts Rådkammare,
vederbörande collegier och ämbestmän, som förut dervid
lagt handen, mindre at ägaren af Börringe kloster, hvars
rättighet det likväl rörde, fått sig förklara, på det sätt blifvit
afgiord, at Riksens Ständers vid 2:e föregående riksdagar tagne
beslut blifvit uphäfne och bemälte ägare satt utur sin genom
samma beslut lagh vundne och redan i värkställighet
gångne förmånsrätt till omberörde skattelösen, så at han måst
de erhållne skattebrefven återlämna.
Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen har uti
ofvannämde sitt betänkande så tillräckel. ådaga lagt alla de
omständigheter, som behöfvas till uplysning för at dömma,
huruvida det kan vara enl:t med 17 § Riksdagzordningen, at
ett så beskaffat mål som detta, på sätt som skedt, kunnat
sisth riksdag komma under vidare pröfning hos Ständer, så
at dervid ingenting kan tilläggas.
Det kan eij annat än förefalla R. o. A. högst ömmande at
finna, huruledes en svensk man och medborgare blifvit satt
utur den rättighet, som han förut genom ordentelige och laglige
vägar med mycken möda och eij utan kostnad omsidor
hunnit at hos högsta magten vinna; huruledes han knapt
hunnit vinna denna rättighet, förrän densamma vid hvarje
riksdag sedermera giort honom osäker, till dess han omsidor
utan det ringaste sitt förvållande den åter förlorat, så at han
efter 13 års förlopp nu är i samma belägenhet, som hade
konung, Ständer och lagen honom en sådan rättighet aldrig
tillerkjänt.
105
Huru angelägit för den allmänna säkerheten det är, at hvar
enskildt ledamot i riket under lagen kan lefva trygg och säker
om lif och ägendom och sina rättigheter samt äga den
tillförsigt till Riksens Ständer at af dem såsom högsta magten
dervid blifva skyddad, derom har R. o. A. genom utdrag
af protocollet under den 19 December sistl. år redan meddelt
sine respective medstånd sitt yttrande uti ett mål, som hade
kunnat blifva af lika beskaffenhet som det nu i fråga varande,
om eij Ständers försigtighet och rättvisa sådant eij(!)
förekommit, hvarjämte R. o. A. anmärkt, hvad farliga påfölgder
det skulle medföra, om dylike och flere tilltagzne försök
at illudera lagen och oroa Riksens Ständer med redan
afgiorde måls återuptagande skulle lämnas ett obehindradt
lopp.
Utan oro lärer ingen kunna föreställa sig den ohyggeliga
framtid, som derigenom kunde beredas, och at lättel. det genom
sådane försök torde komma till den bedröfveliga ställning
inom oss, at man börjar tro sig få öfvertygelse, det hvarken
lagen, konungens el. Ständers ord blifva tillräckelige at
försäkre den lydelige medborgaren om en ostörd och säker
besittning af det, som honom efter lag tillhörer.
Att dämpa sådane tillbud uti deras första början och at
sätta högsta magtens beslut uti den kraft och oryggeliga stadga,
som de äga böra, hvarigenom den säkerhet stadgas, som
för alla samhällens bestånd är så oumgängelig, har derföre
R. o. A. icke allenast velat gifva sitt bifall till Kammar-, oeconomie-
och commercedeputations ofvanberörde betänkande
till alla delar, så at ägaren af berörde kloster må återställas
uti den rättighet, som efter Kongl. Maj :ts nådiga resolution
och Riksens Ständers beslut vid 1756 och 1761 års riksdagar
honom tillkommer, utan ock härmedelst hafva anmodat sine
respective medstånd at med R. o. A. sig förena uti det beslut,
at eho, som fördristar sig Riksens Ständer hädanefter med
detta mål besvära, under hvad namn och förevändning det
vara må, skall böta tu tusende d:r s:rmt eller i brist af böter
efter allmänna lagen med kroppspligt afstraffas. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Gust. Psilanderhielm.
106
24.
Generalmajoren Ture Gustaf Rudbecks diktamen
om bevillningen.
(Prästeståndets arkiv. F. 9å, vid nr 177.)
Protokollet sid. 355.
Avertissement ad protocollum.
Uti mitt om Riksens Ständers bevillning tryckte memorial
af den 5 uti denne månaden är af förseende uti årlige summan
på caffeafgiften, pag. 7, et noll för mycket upptagit, som
gör samma summa för stor, hvilket härmedelst på det sättet
rättas, at i stället för 800 000, som memorialet innehåller,
blifver allena 80 000, hvilket förändrar totalsumman från
238 til ungefärlren 209 t:or guld.
Äfven rättas denne caffeafgift, pag. 8, från 400 000 til 80 000
å 100 000 d. s:rmt.
Pag. 9 hvarest jag påstår, at all bevillning utom bränvinsoch
caffeafgifterne må upphöra, behöfver ej annan förändring
än at caffeinkomsten förminskas från 4 t:or guld til
80 000 å 100 000 d. s:rmt; men den härigenom uppkommande
brist i calculen kan fullkomlrn ersättas med 3 t:or guld från
riksgäldsfonden, som ej blifver upptagen til mera än 4 men
gör fulla 7 tror guld årligen, och äfven med öfverskottet af
bränvinsinkomsterne, hvilka ej äro upptagne til mera än 12
men sällan stiger under 13 tror guld.
Alt detta bevisar, at denne omständighet ingalunda förändrar
hufvudprineipen; ty det står ändå fast, att om statsverkets
utgifter blifva vid lika som de hittills varit och utgifterne
icke förökas med nya anslag, så kan detsamma med
en tilskått på 4 år af 99 å 100 tror guld reda sig från alla
sina utgifter; ja, äfven betala de 11 tror guld återstående låttsedlar,
som i min calcul bland krmtsskulden äro upptagne;
ty utom dem är rättelige rikets gäld, som förfaller på 4 år
att betala, icke mer än 13 tror guld.
Stockholm d. 13 Januarii 1770.
T. G. Rudbeck.
107
25.
Ridderskapet och adelns extraktprotokoll
om vedexport.
(Prästeståndets arkiv. F. 89. Adelns extraktprotokoll
nr 16.)
Protokollet sid. 356.
Utdrag af protocollet, hållit hos Ridderskapet
och Adelen d. 16 Januarii 1770.
S. d. Låt R. o. A. sig föreläsas Cammar-, oeconomie- och
commercedeputations betänckande af den 24 Aug. förledit år
tillika med Vällofl. Borgareståndets extractum protocolli af
den 14 derpå följande September rörande Majoren och Riddaren
Silfversparres ansökning att emot tull och umgälders
ärläggande få utskeppa ved till utrikes orter från dess säterie
Ryedahl, hvilcken ansökning deputationen för sin del bifallit
men Vällofl. Borgareståndet tillika med de öfrige tvänne
stånden, under åberopande af flere kongl, stadgar och i anseende
till en befarad vedbrist der i orten afslagit.
R. o. A. har vid detta måls afgjörande granskat de stadgar
och förordningar, som det Vällofl. Borgareståndet sig åberopat,
och dervid funnit dem för ingen del innehålla någon
ändring uti de R. o. A. förunte Privilegier, hvarest 19 § med
klara och tydel. ord tillägger R. o. A. en slik exportationsrättighet,
till följe hvaraf och då R. o. A. hit intill hvarcken
frångått denna förmån eller förr än nu hördt denna rättighet
hos Riksens Ständer ställas i fråga, så kunna de i allmänhet
och orten till efterrättelse vidtagne författningar så mycket
mindre tjena till skjäl emot Major Silfversparre, som hans
rätt i detta fall är grundad i Privilegier och följagteligen uti
en exeption från allmänna lagen.
R. o. A. kan altså emot egne och hemmavarande medbröders
rätt icke vidare ingå uti en så beskaffad öfverläggning
som denne, där fråga är om inskränkning af dess Privilegier,
än att genom denne vänlige föreställning upmuntra sine Medständer
till det hägn och beskydd, som Ständers inbördes garantie
af privilegier till deras bestånd å ömse sidor oundgängeligen
kräfver.
I öfrigit och ehuru R. o. A. i allmänhet är benägen att lika
108
med de öfrige stånden vidtaga sådane författningar, hvarigenom
invånarena där nedre i orten eij måtte lida brist på nödig
vedbrand, kan dock en slik omsorg eij sträcka sig så
långt, att R. o. A. förty skulle afstå sine Privilegier eller, där
så skedde, pålägga en frälseman att af sin säterieskog låta
hugga och sälja ved till dess skoglöse grannar.
Om Major Silfversparre af sine landsmän njuter nöijagtig
betalning för sin ved, lärer hans uträkning med vedens exporterande
af sig sjelf förfalla, enär vinsten är lika stor men
äfventyret mycket mindre.
R. o. A., som altid är beredd att till pricka bevara sine Medständers
privilegier, bör eij tvifla att i så klar sak som denne
hos sine Medständer igenfinna enahanda tanckesätt uti det
benägna svar, R. o. A. sig häruppå förväntar. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Gust. Psilanderhielm.
26.
Ridderskapet och adelns extraktprotokoll
om generalkrigsrätt i armén.
(Prästeståndets arkiv. F. 89. Adelns extraktprotokoll
nr 17.)
Protokollet sid. 360.
Utdrag af protocollet, hållit hos Ridderskapet
och Adelen vid riksdagen i Stockholm
den 18 Januarii 1770.
S. d. Lät R. o. A. sig föredraga Justitisedeputationens betänkande
angående Generalkrigzrätten i armeen m. m., hvilket
af R. o. A. bifölls med den förändring:
1 :o. At ingen generalkrigzrätt i Finland förordnas.
2: o. At Generalkrigzrätten i Stockholm, som förut haft
3:ne sessioner om året, hvartdera af 3:ne månader, hädanefter
allena kommer at hållas uti 2:ne sessioner, den första
uti Februarii, Martii och April, den andra uti October, November
och December månader.
3:o. Kommer secreteraresysslan i Generalkrigzrätten ånyo
109
ordenteligen at besättas med lika stor lön som secreteraren
innehade förut, innan ändringen vid sista riksdag med Generalkrigszrätten
skjedde, hvilket R. o. A. anser så mycket
mera oumgängeligt, som förmedelst öfverrätternes uphäfvande
Generalkrigzrättens gj öromål blifva så mycket tilökte, at
de omöjeligen af justitiarien, notarien och cancellisten medhinna
bestridas.
4:o. Finner R. o. A. billigt at tillägga notarien och cancellisten
uti Generalkrigzrätten 200 d:r s:rmt hvarthera årligen
i tilökning på deras ringa löner, hälst de tjäna inom ett värk,
hvarest inga sportler gifvas och hvarest de sakna all annan
upmuntran, som betjeningen innom rikets collegier äga.
Och som de nu tilstyrkte förändringar och förbättringar
i löner och vilkor å ena sidan bidraga dertil, at armeens justitisemål
och ärender med mera skyndsamhet och redighet
kunna förrättas, och å andra sidan icke gravera staten, hälst
medel dertil komma at tagas af hvad som årligen besparas
med den ena sessionens indragning, hvaraf äntå någon årlig
besparing Kongl. Maj :t och cronan tilskyndas, så skulle alt
sådant til benägit bifall hos de öfrige respective stånden anmälas.
Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Gust. Psilanderhielm.
27.
Brukspatron Claes de Frietzckys diktamen om bevillning en.1
Protokollet sid. 363.
Ad protocollum.
Vid jemförelsen af Hr Generalmajoren och Commendeuren
Rudbecks memorial af d. 5 Januarii och Högloft. Secrete
Utskottets deröfver gifne betänkande under d. 12 Jan. befinnes
väl vid åtskillige upgifter någon difference, förmodeligen
härrörande af misskrifningar, olika beräkningssätt i
anseende til cours med mera, som igenom tilgång til acterne
1 Originalet saknas. Återgivet efter år 1770 tryckt exemplar.
no
närmare torde kunna förklaras; men som denna difference
ej ändrar den grundade principe, hvarpå Hr General Rudbeck
byggt sit påstående, at rikets utgifter til nästa riksdag
kunna besörjas utom flere extrabevilningar, än de han
föreslagit, emedan efter dess tanka utgifterne borde inrättas
efter inkomsterne, så är det uti samma esprit, som jag
nu inför Högl. R. o. A. tänker ha den äran yttra mina tankar
utan at uppehålla mig vid den omnämnde difference i
upgifterne, vidare än sorn kan behöfvas, at oaktadt densamma
bevisa möjeligheten at bringa denna principe i värkställighet.
Och som det i anledning häraf är tilgångarne, som skal
lägga grunden, så får jag til en början fästa vid dem Högloft.
R. o. A:s upmärksamhet; Hr General Rudbeck har p.
8 upgifvit dem för 4 år til 172 t:r guld, 22 664 daler sunt,
hvarifrån nu i anseende til misskrifning på cafféafgiften
kommer för alla 4 åren at afdragas 12 t:r guld, återstår således
160 t:r guld, 22 664 dir s:mt. Deremot har Högl. Secrete
Utskottet uptagit tilgångarne endast til 136 t:r 88 098 daler
sunt utom extra bevillningarne, som nu är fråga om och
som torde utgöra 10 t:r guld om året.
Denne difference i tilgångarne af ungefär 23 t:r guld torde
dock minskas alt som de af Hr General Rudbeck gjorde
upgifter troligen kunna upfyllas, som af jämförelsen närmare
lärer kunna ärfaras.
l:o. Upförer Hr General Rudbeck inkommande stora sjötullen
til 162 000 riksdaler specie, hvartil den förmodeligen
stigit något af de förflutne åren och hvartil den hädanefter
med säkerhet lärer upgå, sedan penningebristens häfvande
och en förbättrad financesysteme gifver nytt lif åt handel
och rörelser. Men Högl. Secrete Utskottet upförer endast
139 000 r:daler, som torde vara den minsta summan, som
förr utgådt.
2:o. På samma sätt förhåller det sig med utgående sjötullen,
som Hr Generalen uptager til 178 000 riksdaler men
Secrete Utskottet til 173 450 riksdaler, hvilken summa ansenligen
nu måste ökas, sedan den exportable rörelsen, som
skal förut legat aldeles i vanmagt, ärhållit så tilräckelige
understöd.
3: o. Har Hr Generalen utfört hela kopparräntan 1 000
skepp:d til 900 000 daler s:mt; men Höglofl. Secrete Ut
-
m
skottet, som tyckes anse för afgjordt, at Kopparbergslagen
för dess iråkade trångmål bör få afskrifning för hälften, uptar
allenast 450 000 daler. En sådan omständighet kunde ej
annat än vara Hr General Rudbeck och flere obekant, och
mig vetterligen har denne sak ej passerat Riksens Ständers
plena. Jag är öfvertygad, at så denna som alla andra
bergslager tarfva alla de understöd, rikets närvarande tilstånd
kan tillåta, utan at den ena medborgaren betungas
öfver höfva för at lisa den andra. Och som jag ej vet, på
hvad vilkor denna afskrifning af halfva kopparräntan skal
beviljas, antingen på behagelig tid eller för altid, så suspenderar
jag mit omdöme. Det finner jag dock anmärkning
värdt, at när en odal eller ordinarie ränta någon gång på
behagelig tid afskaffas, så möta sen 100 :de svårigheter at åter
kunna påföra densamma.
4:o. Hammarskatt, 10 :detackjärn och alun-10:den har Hr
General Rudbeck utfördt til 1 200 000 daler s:mt, förmodeligen
okunnog om de anledningar, som statsverkets handlingar
gifva at med Högl. Secrete Utskottet minska denna
inkomst til 1 024 000 daler sant. Om man af det pris, sorn
22 000 skeppund järn torde stiga til på auctionerne och som
redan gådt til 34 a 36 dir per skeppundet, och af det stångjernspris,
som en efterlängtad upstegen cours til 54 å 56
dir tyckes beboda bruksägare, hvilket ock sätter pris på
3 000 skeppund och däröfver hammarskattsjärn, får sluta
til riktigheten af calculen, så synes, som kronans inkomst,
10:dealun inberäknade säkert i denna delen går til 1 200 000
daler s:mt.
5:o. Har Hr General Rudbeck uptagit bränvinsafgiften med
krögerieaccisen inberäknadt til 12 tunnor guld, hvaröfver
den gådt de förra åren, men sorn Secrete Utskottet påstår,
at den ej årligen stiger til mera än 10 tunnor guld, sedan
åboafgiften afdrages, så vore önskeligit få veta, om denna
afgiften afdrages på bränvinsaccisen, så at ståndspersoner
hädanefter i stället för 10 daler s:mt per hemmantal slippa
med 8 daler och Allmogen i stället för 8 daler slippa med
sex, ty om man nu skal betala lika mycket som förr, så
torde denna inkomst i det närmaste upnå til Hr Generalens
upgift.
6:o. Uptager Hr Generalen ifrån riksgjäldsfonden 16 tunnor
guld, hvaraf Höglofl. Secrete Utskottet allenast vil är
-
112
känna något öfver 5 tunnor guld. Anledning til denna difference
igenfinnes i det olika begrepp, man lärer göra sig om
promtare utbetalning af de liquiderade fordringar, som hos
Ständer dock först lära böra anmälas. Det är icke utan, at
ju det är ömt, när gamla creditorer skola länge vänta på
sina fordringars clarerande, men så lärer man ock nödgas
vid sådane tilfällen något se på statens tilstånd och hvad
den utan undersåtares känning och lidande kan förmå, eller
ock bör man i samma mån inskränka statens öfrige utgifter.
Jag finner nog, at det upväcker mera tilgifvenhet af
personer, när man hastigare förnöjer deras fordran, äfven
som en större statens utgift medförer samma verkan, ehuru
tilgångarne skola sökas med någon svårighet hos allmänheten.
7:o. Saknar jag uti de upgifne tilgångar såväl af Högh
Secrete Utskottet som Hr General Rudbeck den nya posttaxseförhögningen
och de tilökte 50 procent i charta sigillatseafgiften.
Desse summor förmodar jag årligen lära utgöra
emot 2 tunnor guld, och som det är en extraordinarie afgift
från sista riksdag, som nu är åter bifallen, så lärer den ej
kunna vara inbegripen på ordinarie och extra staterne.
8:o. Finnes ej uti tilgångscalculen uptagen någon inkomst
af vexelassocierade.
Jag vet, at en del af dem fädt icke allenast afskrifning
utan ock ärsättning, sorn blir en ny afgift för staten. Men
frågan blir om Königs & Witfoths Vexelcontoir. Jag har
intet hördt, at desse associerade blifvit frikallade, åtminstone
har det mig vetterligen ej skedt igenom Ständers åtgärd. Om
så händer, bör kronan hafva sin ärsättning af Banquen för
denna brist, som lärer utgöra circa 10 tunnor guld. Sammanhanget
torde utaf acterna, så vida jag kan påminna mig,
finnas vara sådant. År 1761, när kronan åtog sig igenom
förskrifningar at betala til desse associerade flere t:r guld,
blef til dess ärsättning anslagne visse summor utur Banquen
hvart år. Vid sista riksdag, när desse associerade blefvo pålagde
at återbära denna summa, så blef denna ärsättning instäld
och ej af Banquen vidare utgifven. Om nu associerade
blifva frikallade ifrån all återbetalning, så blir en naturlig
påfölgd, at Banquen enligt 1761 års förening bör i deras
ställe godtgöra bristen, ty kronan bör få igen sin en gång
faststälte ärsättning antingen af Banquen eller associerade,
133
hvilket ökar statens inkomst med 10 tunnor guld, som ännu
ej blifvit upgifne.
9:o. Klagar Höglofl. Secrete Utskottet, at kronans inkomster
blifvit minskade igenom laga markegångar, så at 90 000
daler silfvermynt brustit på öfverskottet af ordinarie räntan
i Finland, som bordt komma detta års stat til hjälp. Men
detta lärer nu, då en högre cours och större rörelsecapital
synes bebåda högre varupriser, blifva mångdubbelt ärsatt
igenom en högre markegång såsom en påfölgd af höga priser.
10. Sidst anmärkes, at ehuru det ej är ovanligit, at en
stor del af så ordinarie som extraordinarie ingjålder innestå
vid halfva årets slut, emedan större delen ej före årets slut
plägar indrifvas, så kan dock deraf ej bevisas någon fara
för statsverket. Det kan ej annat än ju ansenlige summor
af kronans räntor måste innestå i Juli månad, hvaröfver
ingen, som känner förhållandet med kronans upbörd, bör
oroa sig.
Hvad således innestår från det ena året til det andra, sedan
föregående årets stater blifvit förnögde, kan anses för et
godt tecken och för en behåldning eller tilgång til nästa års
stat, och om af desse 80 tunnor guld sedan Julii månad intet
influtit til närvarande tid men statens behof til årets slut
är så besörgd, at man endast då hade 9 och en half tunna
gulds statsbrist, så blifver en gång, när desse 80 tunnor guld
inflyta, en behållning af 70 och en half tunna guld, som kan
afbörda större delen af den befarade statsbristen.
At desse i landet stående ingj ålder värkeligen kunna utgöras,
bör jag så mycket mindre tvifla på, som det ej vore mig
tilständigt at tvifla på upfyllandet af Höglofl. Secrete Utskottets
egit löfte, pag. 28, at igenom vidtagne författningar
hafva för det närvarande räddat större delen af sine medborgare
för en öfverhängande undergång och beredt vägen
til deras fullkomliga hjälp för framtiden.
Hvad som sedan ännu brister i statsbehofvet, torde ock
kunna hjelpas, om utgifterne bli lämpade efter tilgången,
hvarföre jag ock nu vidare tar mig den friheten at yttra mig
deröfver.
Hr General Rudbeck har ej kunnat förutse alla de extraordinarie
utgifter, som Höglofl. Secrete Utskottet föreslagit,
och derföre trodt, at då skuldfordringsstaten, som han endast
utfördt til 34 tunnor guld, 72 031 dal. silf:mt, som gör
114
en difference mot Secrete Utskottets upgift af 40 tunnor,
77 047 daler silfv:mt, af circa 6 tunnor guld, som härrörer
af olika uptagne poster, blir jämte räntan, som utgör 13
tunnor guld, afdragen, så skulle dock efter dess räkning
blifva 113 tunnor guld, sedan missräkningen på caffeafgiften
är beräknad, öfrigt til försvarsvärket och andra utgifter.
När jag nu tillika calculerar Höglofl. Secrete Utskottets
upgifter och behållning, sedan skuldstaten är afdragen, samt
lägger dertil den tilökning i tilgången, som frammanföre är
vist möjeligen kan vinnas, så blifver denna behållning mäst
lika stor och öfver 100 tunnor guld; om nu utgifterne lämpas
derefter, så borde man kunna undvika de i fråga varande
bevillningar, som efter Höglofl. Secrete Utskottets tanka
utgöra 10 tunnor guld om året.
Vid de föreslagne utgifter torde mig tillåtas göra följande
ödmjuka anmärkningar.
1 :o. Påfördes statsvärket, pag. 15, 25 tunnor guld, 37 500
daler silf:mt, såsom interesse för det utrikes lånet, ehuru
statsvärket enligit Riksens Ständers beslut ej har at förvänta
någon resource af detta lån. Jag finner detta så mycket
obilligare, som det bifallne Höglofl. Secrete Utskottets
betänkande om financevärket tydeligen förmår, pag. 12, at
kronan för detta interesse skall blifva skadelös hållen, äfven
ock at detta lån skulle upnegotieras ifrån 500 000 riksdal, til
3 millioner, alt som det behöfdes, hvilket bevisar, at ej alt
behöfves straxt och at man ej bör beräkna 3 och et halft års
ränta på hela summan. Detta interesse tyckes derföre ej
böra räknas bland statsvärkets utgifter, hvartil hela rikets
menighet får contribuera, utan som lånet skal nyttjas til
handel- och växelstyrelsen, så må dess idkare betala interesset,
eljest blir saken just densamma som för detta är förkastad,
nemligen et växelcontoir under annan rubrique, där
de handlande få taga växlar, betala sine utrikes växelkostnader
och föra dem in på kronan och omsider flytta sin privata
utrikes gäld in på hela samhället. Hvaremot samhället
ej synes finna annan värkan af desse 25 tunnor gulds utgift,
än at den efterlängtade realisationen blifver för längre
tid upskuten.
2:do. Vid de 6 utgiftsposter, som följa dernäst och utgöra
circa 18 tunnor guld, får jag göra den anmärkning, at
115
jag ej känner den rättighet, som vederbörande Riksens Ständers
deputationer äga, at upge och requirera tilökningar i de
personele staterne, hvaraf en del ej ännu torde vara hos Riksens
Ständer anmälte, åtminstone tyckes mig, at den förste
af 100 000 daler silfv:mt årligen til nödvändige byggnader
och meubler vid kungsgårdarne hade i rikets hittils varande
vanmagt kunnat något minskas. Om Deras Kongl. Högheters
reseomkostningar har jag redan haft den äran at yttra mina
tankar til protocollet och om deras staters tilökning är mig
ej vidare tillåtit at tala, sedan de blifvit beviljade.
3:tio. De til fästningsbyggnad och försvarsvärket anmälte
60 tunnor guld på fyra år synes vida öfverskrida landets
förmögenhet och ej bidragande til ändamålet af denna urtima
riksdag, som var bevillningarnes förminskande så mycket,
at landet och näringarne deraf kunde hafva någon lisa.
Ingen lärer vara emot at rikets fästningar sättes i försvarsstånd,
men at under fredslugnet göra större krigstilrustningar,
än landet tål, större kostnader under vanmagtstiden,
än då riket stod i flor, så förlora landets inbyggare
frugten af freden, de digna därunder och gjes öfver och fästningarne
försvaras illa af et utmärgladt folk, hvars sista
förmögenhet igenom bevillningar och pålagor utprässas. Ehuru
angelägne fästningar äro, så blifva de onyttige, när brödet
skal tagas utur munnen på barnen och kastas i vallar, desse
kunna ramla och falla omkull, och om intet den kiära, den
dyra freden igenom den Högstas nåd och välsignelse bibehålies,
så lärer det ej ske igenom en forcerad fästningsbyggnad,
som betungar medborgare öfver förmågan.
När oxen spännes ifrån plogen och bondens egne kläder
gå i mät för kronoutlagor, så tyckes ej rätta tiden vara at
bygga fästningar. De 80 tunnor guld, som sistledit år återstodo
af kronans ingälder, vittna om denna sanning. Det
vore önskeligt, at den lyckeliga tid snart inträffade, som
igenom en förändrad financesysteme beredas skall, ehuru
en och annan af Höglofl. Secrete Utskottets ledamöter ansedt
densamma endast som palliativ, så at de återstående
bevillningar för tilkommande åren måtte med mera lätthet
kunna utgöras än den 12 December 1768.
4:o. Vid de ärsättningar, som så ansenligen medtaga statsvärkets
tilgånger men som nu varande Riksens Ständers rättvisa
ej kunnat vägra åt medborgare, hvilka Riksens Ständer
37—620616
116
funnit af misstag och orätta upgifter mistat deras ägendomar
med mera, se pag. 26, upväckes hos mig den idée, at
återbärnings- och ärsättningsprinciper äro som ebb och flod
uti et statsvärk, lika som deras utöfning vid riksdagar ymsom
får namn af rättvisa. På lika sätt förhåller det sig ock
med indragningar i personele staten, och om vederbörande
dervid alfid skola höras, så lärer man altid få det intygande,
at rikets syslor ej kunna skötas utan tilökning af tjenster
och löner, ehuru bevillningar och pålagor derigenom ökes.
Det blir således utgifternes reglerande, som förekommer
eller förorsakar statsbrist, alt som de rättas efter inkomsterne.
Inrättas de efter den tilgång, Höglofl. Secrete Utskottet
upgifvit, nemligen 137 tunnor guld, och de i landet innestående
ingälder, så torde statens behof kunna besörjas utom
ytterligare bevillningar. I anseende härtil håller jag i ödmjukhet
före at vid statsvärkets reglerande det gamla ordspråket
äger rum, man bör rätta munnen efter matsäcken
och statens utgifter efter dess mö j eliga tilgånger men ej påstå
tilgångernes ökande igenom contributioner til sådane utgifter,
som möjeligen kunna undvikas eller modereras.
Detta är likformigt med 7 § i 1756 års riksdagsbeslut, som
nu är stadgad lag, där orden så lyda: »At landet måtte möjeligast
lisas uti för detta beviljade extraordinarie utskylder
såsom en naturlig påfölgd af den grundsats, som Riksens
Ständer tagit til ögnamärke, at n. b. utgiften altid bör efter
tilgången lämpas men denne sednare med rikets minsta känning
åstadkommas.»
Så tänkte 1756 års Ständer, och ehuru en stor del af deras
principer sedan den tiden varit någon förvandling underkastad,
så förmodar jag dock, at denna, som så nära med
det allmännas förmån är förknippad, står fast.
En sådan förbättring vid rikets statsvärk blir det rätta
kännemärke af de vackra principer, Höglofl. Secrete Utskottet
i dess betänkande etablerat vid rikshushållningen, och
af deras efterfölgd få hemmavarande medbroder tilfälle at
beprisa Höglofl. Secrete Utskottets omsorg och vård, då deras
hopp upfylles at vid denna urtima riksdag få se sina extra bevillningar
til Hans Kongl. Maj :ts nådigste nöje större delen
förminskade.
En sådan förrättning lärer ock Hr General Rudbeck lia
förväntat, då han trott, at statens behof utom de upnämde
117
bevillningar skulle upfyllas, grundadt på en för det allmänna
nyttig fast för enskildte personer ej altid behagelig sparsamhets
principe.
Angående kronans skulder så har Höglofl. Secrete Utskottet,
pag. 6, 7, 8, 9, upfört alla de poster, som blifvit afbetalte,
afskrefne eller omsatte til en summa af 144 tunnor
guld, 17 630 daler silfv:mt, som dels af skulden aldeles försvunnit,
dels ej öka statsafgifterne före nästa riksdag; och
är at förmoda, det allmänheten af sättet til gäldens afbördande
ej lärer taga sig anledning til missnöje, då det skedt
med landets minsta känning.
Om circa 15 tunnor guld ännu på skulden återstå af den
i sista riksdagsberättelsen utlofvade afbetalning af 159 tunnor,
57 011 daler silfvermynt, så lärer det härröra deraf, at
en stor del af kronans ingälder för de förflutne åren i landet
återstå, dels af det beräkningssätt, som vid liqviden i Banquen
blifvit nyttjadt, och denna difference, som blifvit inflyttad
på Banquen, graverar ej staten, sedan Riksens Ständer
tagit det beslut at innom nästa riksdag ej göra någon
afbetalning på deras skuld i Banquen.
I öfrigit finner jag, at Höglofl. Secrete Utskottet, som visat
så mycken ömhet för visse medborgare, hvars ärsättning
jag ej missunnar dem, så vidt det med rikets rätt kan förenas,
ej behagat visa samma benägenhet för Riksens Ständers
göromål sistledne riksdag.
Jag önskar som god medborgare, at de författningar, som
nu äro vidtagne, måtte igenom den Aldrahögstas välsignelse
vinna en lyckelig utgång och svara emot det hopp, Riksens
Ständer göra sig derom.
Det försäkrar Höglofl. Secrete Utskottets ledamöter om
deras medbröders vördsamma ärkänsla, och den lilla del,
som jag för min individu haft i de förra författningar, som,
ehuru öfverklagade, likväl torde lagt en god grund til nu förestående
förbättring, skal intet hindra mig, då et lyckeligare
tilstånd ger mig den öfvertygelsen at utan skrymtan
upriktigt til stå, det jag felat i brist af kundskap, ehuru jag
ej brustit i välmening och ej grundat mina tankar, efter
sorn det passade sig för mine egne omständigheter.
Det är mänsklighetens lott at misstaga sig. Men det är ock
mänsklighetens lott at kalla det för misstag, som på en annan
sida anses för rättvisa. Under detta namn kan ofta fri
-
118
kostighet utöfvas och sådane misstag kan hända senare
Ständer såväl som förra.
Rikets credit stärkes och regeringssättet bevaras bäst, då
Ständer hafva aktning för Ständer. Då rättvisan följer dem i
deras omdöme om hvarandra, då kan man vänta sig den
tilbaka af tilkommande Ständer.
Stockholm den 22 Januarii 1770.
Clas Frietzcky.
28.
Generalmajoren Ture Gustaf Rudbecks diktamen om
bevillningen.1
Protokollet sid. 363.
Ad protocollum.2
Sedan Riksens Höglofl. Ständers Secrete Utskott uti betänkande
af den 12 Januarii behagat göra anmärkningar vid
mitt til Riksens Höglofl. Ständer ingifne memorial angående
bevillningen, täcktes Höglofl. R. o. A. tillåta mig deremot
följande anföra, nämligen:
1 :mo. At ehuru Höglofl. Secrete Utskottet uti berörde dess
extractum protocolli uptager kronans bancogäld, har jag
den uti mitt memorial icke kunnat uptaga, emedan Riksens
Ständers bifallne financebetänkande stadgar, at til nästa
riksdag därpå ingenting skall betalas, hvarken capital eller
interesse.
2:do. Af samma extractum protocolli finner jag, at Höglofl.
Secrete Utskottet calculerat tullmedlen per medium af de 3
förflutne åren, och i så måtto blifver deras calcul ganska rigtig.
Men min calcul på samma medel är icke inrättad på de
förflutne utan på tilkommande åren och det för följande
2:ne i min tanka oomkulstötelige grunder:
l:mo. Inkommande sjötullen i specie hav jag uptagit til
162 000 riksdaler om året och således några tusende mindre,
än 1768 års inkomst utvisar, men at samma inkomst måste
1 Originalet saknas. Återgivet efter år 1770 tryckt exemplar.
1 Med påteckning: Upläst hos Ridd. och Adeln d. 22 Januarii 1770.
119
blifva så stor, om icke större på de tilkommande åren, bevisar
jag därmed, at när inkomsten steg 1768 til en sådan
summa, då ingen afgift på caffe til tullen inflöt, så måste
denna inkomst åtminstone utgöra den summan, jag derföre
utsatt och uptagit, när man kan med visshet calculera, at
caffetullafgiften stiger til några och 30 000 riksdaler årligen.
2:do. Hvad utgående sjötullen angår har jag äfven uptagit
litet mindre, än 1768 års inkomst belöper, i den fullkomliga
öfvertygelse, at på de tilkommande åren utskjeppningen
af rikets effecter måste blifva lika stor med 1768,
om icke större, enär jag lägger til grund de författningar,
denna riksdag Riksens Höglofl. Ständer tagit til handelens
lätthet och utvidgande, nämligen
1 :mo förmedelst de 10 tunnor guld, Jerncontoiret fått i
sina händer at befordra exporten, ock
2:do den tilgång, alla exporteurer fått at nyttja Banqven
såsom sitt cassacontoir; och således hoppas jag, at Höglofl.
Secreta Utskottet lärer anse min calcul fast och på goda
grunder fotad, emedan om annorlunda hände, skulle Riksens
Ständers tagne författning blifva ansedd såsom et grufveligit
misstag, hvilket jag icke tror.
Desse tullmedel kunna eljest stiga til långt större inkomst
för statsverket, än jag upfördt; ty om den casus inträffar,
at specieriksdalern icke går under 18 daler kopparmynt och
statsverket fordrar af Banquen at densamma betala efter
gängse cours enligit financebetänkandet, så måste statsverket
få för inkommande speciemyntstullen ungefärligen 10
tunnor guld om året och således i stället för de 31 tunnor
guld på 4 år, min calcul innehåller, kan det på samma tid
blifva mot 40 dito.
Secreta Utskottet behagar upgifva, at den riksgäld, som
förfaller at betala på de tilkommande 4 åren, är 3 tunnor
guld i daler silfvermynt och 20 813 riksdaler hamburger
banco större, än hvad min calcul innehåller; sådant bör jag
icke motsäga. Men efter hvad vid sista riksdag upgafs af
statsverket och sednare Statscommissioner reglerat, har jag
stält min calcul utan at känna, hvad förändringar sedermera
inträffat, och jag dessutom måst lita på minnet och egne få
annotationer, som lätteligen, då jag ej haft tilgång til documenter
och handlingar, kunnat slagit felt. Men med alt detta
finner jag dock, at Höglofl. Secreta Utskottet icke får högre
120
gäldcapital och interesse at betala på 4 år än ungefärligen
54 tunnor guld och således circa 6 tunnor mera, än mitt
memorial innehåller.
Höglofl. Secreta Utskottet synes icke bestrida, hvad jag
sagt uti mitt memorial, at Banqven har fått ifrån 1766 års
början til 1769 års slut ungefärligen 45 tunnor guld af tullmedlen;
är det sant, sorn jag tror, så kommer det an på liqviden,
om uti interesse och capital 64 tunnor guld får anses
som af kronan til Banqven betalte eller ej. Efter sista Ständers
författning mins jag ej annat, än at dessa reela tullmedlen
skulle efter cours afliqvideras på kronans skuld. Äfven
tycker jag villa minnas af 1761 års Ständers Secreta Utskotts
förordnande, at statsverket utom stora sjötullen skulle betala
11 tunnor guld årligen til Banqven i afräkning på dess
skuld, men at ingenting blef betalt til 1766 torde jag med
visshet kunna försäkra. Är det nu sant, at Banqven sedan
sista riksdag fått 45 tunnor guld realiter, och det är lika
sant, at emellan 1762 och 1766 Banquen fått intet af statsverket,
så kan en oveldig efterverld bäst dömma, hvilka författningar
varit mäst tjenlige at föra en rätt statshushållning.
3:tio. At riket emellan 1762 och til medio 1765 gjorde dageligen
gäld och gaf ut obligationer, sorn utom bancogälden
och lotteriesedlarne utgjorde med Banquens accept 116 tunnor
guld i daler silf:mt, det vet jag, och hvad af desse obligationer
ännu äro obetalte, kan lätt upgifvas, då man torde
få se, huru mycket jag räknat felt; ty jag menar, at hvad
af desse obligationer är inlöst, måste icke mera blifva statsverket
til någon gravation.
Jag har med flit förbigått 208 000 daler silf:mt, som Witfoht
& Compagnie betalt för bränvinspannekopparen, emedan
jag har vetat, at samma sedlar til i år i Statscontoiret
legat oannullerade i den tanlcan, at kanskje grunderne til
samma liquidation, som sista riksdag gjordes, icke funnes
nu vara de rätta, utan at de borde återställas; men om Höglofl.
Secrete Utskottet har granskat denna liquidation och
funnit lika som sidsta Ständer, at det var den minsta summan,
detta compagnie bort återbetala, sedan de uti 6 år haft
capitalet uti sina händer utan ränta, då kronan under samma
tid likväl betalte 6 procents ränta för et större capital,
hvarmed bränvinspannekopparen inlöstes och dem i händer
121
lemnades, så recommenderar jag nu, at desse obligationer
må blifva annullerade, på det ingen liksinnad Helledaij må
få tilfälle dem at nyttja. Deremot har jag äfven utslutit uti
min calcul litet större summa, som kronan betalt på desse 4
åren til den förra Tullsocieten.
Til något interesses betalande å det tillgörande nya länet
har jag med någon visshet så mycket mindre kunnat calculera,
som mit memorial utvisar min önskan, at et sådant lån
icke må uptagas, utan at realisation dermed anställes. Och
dessutom hafva Riksens Ständer uti deras financebetänkande
faststält, at statsverket med interessen för de nu til upnegotierande
utrikes lånen icke skulle belastas.
At sista Ständer anslog til statsverket 4 tunnor guld af
riksgäldsfonden, det vet jag; men at samma fonde gifver
årligen 7 tunnor gulds inkomst, det vet jag också, samt at
sista Riksens Ständer gjorde den författningen, at af de 3
tunnor guld, som årligen blefvo öfver, skulle alla sig praesenterade
lagligen liquiderade fordringar blifva betalte, och efter
4 år måste således 12 tunnor guld vara nu at tilgå, hvarmed
de lagligen liquiderade fordringar kunna betalas. Bestiga
de sig nu til större summa, så bevisar det i min tanka
mera benägenhet för gamla fordringars uplifvande, än med
statsverkets nu varande trångmål och undersåtares däraf
iråkade nöd lärer kunna förenas.
4:o. At 200 000 riksdaler danska parafanalmedel icke utgjort
mer än 4 tunnor guld, fast de ej indrogos, förrän courssen
var 42 mark, är hvad jag nu måste tro, sedan Högloflige
Secreta Utskottet sådant upgifvit, men förut har det icke
varit bekant, at en dansk riksdaler efter 42 marks cours
allenast utgjort 6 daler kopparmynt.
5:o. Som jag intet har några documenter at rätta mig efter
och således icke pertinent kunnat säga, til huru stort
quantum rysk spannemål på 3 år inkommit, så har jag utaf
minnet trodt mig böra taga 50 000 tunnor, och då jag
räknat hvar tunna till 5 plåtar, så har facit blifvit 5 tunnor
guld.
6:o. Jag har svårt at föreställa mig, det kopparräntan ej
kan tagas högre än til 500 skeppund om året, medan Kopparbergslagen
blifvit af statsverket de förra åren både med
pengar och spannmål rikeligen understödd och de författningar,
Riksens Ständer nu tagit, måste så väl tjena denna
122
bergslag sorn Jernbergslagerne til förökning och export och
således nu gifva kronan en så stor årlig inkomst, som den
i lång tid förut haft, nemligen 1 000 skeppund per medium,
och lärer tiden utvisa, om jag i denna delen sagt sant.
7:o. Hvad hammarskatten, tiondejernet och aluntionden
angår, som efter min calcul utgör 16 000 daler silfvermynt
mer, än hvad Högloflige Secreta Utskottet behagar anföra,
så lär tiden bäst utvisa, om jag räknat felt, sedan statsverket
fått et eller annat åhr upbära denna afgift efter cours,
8:o. Bränvinsafgiften calculerar jag til 13 tunnor guld på
grund af Riksens Ständers faststälte financebetänkande, som
med tydelige ord utsätter, at samma afgift skall hädanefter
utgå såsom tillförene, utan at veta, hvad för förändring bevillningsbetänkandet
innehöll.
9:o. Jag ser, at på 4 år 60 tunnor guld til fästningarne äro
anslagne och 18 tunnor guld på samma tid tilökt för Kongl.
Hofvet; under min lifstid har aldrig 15 tunnor guld årligen
varit anslagne til fästningsbyggnad; ja, icke en gång de år,
när riket hade 10 tunnor guld subsidier; det är i min tanka
icke stor konst at med dryga förslag föröka statsverkets behofver,
men största konsten lärer bestå deruti at afpassa
alt, det ena med det andra, at landet i längden kan utan sorg
och bekymmer bära, hvad dem ålägges.
Jag har haft den tanckan, at Riksens Ständer skulle villa
både för rikets undersåtares väl och för at komma en gång
til realitet i penningeverket, så ställa statsvärket, at dess utgifter
borde svara emot de inkomster, som detsamma hade
1756. Men i Högloflige Secreta Utskottets extractum protocolli
tycker jag mig kunna inhämta en hel annan principe
vara lagd, och som densamma icke är öfverenskommande
med mitt begrep, så kan jag den icke bifalla.
Mina principer äro följande:
Jag vil tilbaka med statsbehofven sådana som de voro
1756, och det för 2:ne orsaker, för allmänhetens väl och för
realisations skul. Ty utom myckenheten af bancosedlars creerande
kan statsvärket icke årligen få så stora behofver, och
med deras förökning kan ingen realisation äga rum.
Riksens Ständers plena böra således få veta, huru stor
den årliga statssumman var 1756, och det bör hädanefter
blifva principen, at plena utsätter den totalsumman, hvarmed
de villa och kunna densamma nu föröka, hvarefter de
-
123
ras deputerade uti Statsdeputationen har at jämka samma
summa til sina rätta behofver, så långt de förslå.
Det kan eljest lätt hända i tiden, at sådanne förslagsmakare
kan upstiga, som med sitt förtroende kunna leda en
godtrogen nation uti odrägeliga utgifter och under namn af
högsta nödvändigheter så tilskapa statssumman, at den blifver
icke allenast svår at ihopsamla utan äfven otilräckelig,
hvaraf statsbrist ständigt upkommer och således nation ständigt
i den förlägenhet at samma statsbrist upfylla.
T. G. Rudbeck.
29.
Hovrättsrådet Samuel Ehrenmalms diktamen om
bevillningen.1
Protokollet sid. 363.
Ad protocollum.
Dä klagorösten om allmän nöd trängt sig in til thronen
och förmått Konungen at af nåd och mildhet för sina nödlidande
undersåtare sammankalla Riksens Ständer såsom den
enda utväg at rädda landets innevånare, tryckte af svåraste
penningebrist och utskylder, ifrån totalt fördärf och undergång,
så kan väl ingenting emot en sådan nådig afsigt och
det hopp, en hvar gjordt sig, vara mera stridande än at nu
af det upgifne Bevillningsdeputations betänkande och Högloft.
Secreta Utskottets yttrande finna rikets behof större
än de förflutne åren och rikets innebyggare dels genom lån
i Banquen, dels genom egne tilskotter kastade i flere utgifter,
än de någonsin förut innehaft.
När jag endast fäster mig vid Höglofl. Secreta Utskottets
egen calcul, så finner jag, at då 19 och en half tunna guld i
Banquen årligen fås, 10 tunnor gulds bränvinsafgift, 11 tunnor
guld uti bevillning och 80 000 daler silfvermynts consumtionsafgift
för caffé, som tilsammans utgör 41 tunnor
guld och 90 000 daler silfvermynt, hvilket efter Secreta Utskottets
utsago ändå ej skal vara tilräckeligt at bestrida alla
1 Originalet saknas. Återgivet efter år 1770 tryckt exemplar.
124
utgifter, så erhåller staten nu af riket innemot 11 tunnor
guld årligen mera än sidsta riksdag.
Jag kan ej annat än anse hvad af Banquen fås för en rikets
skuld, sorn skal betalas, om Banquen eljes skal hafva
bestånd och rikets heder och credit bevaras; och när den
puncten infaller, at en sådan gäld, som til nästa riksdag
blifvit med 104 tunnor guld ökt, skal af bördas, huru är då
den nu öfverklagade nöden hulpen och hvar finnes den fattigas
hjelp och räddning, hälst dyrheten på alla lifsmedel
omåtteligen tiltagit och rikets financeställning ej synes båda
näringars lycka och välgång.
At uti en stat, hvars innebyggares vanmagt och svåra beskattningar
kraft en tidig riksdag, ändå utan trängande nöd
öka statens utgifter, hvaribland jag i synnerhet nämner de
af Secreta Utskottet requirerade 60 tunnor guld på 4 år til
försvarsverket, vida mer än de förflutne åren bestått blifvit,
kan ej annat än båda för hela allmänheten, som slikt gälda
bör, en allmän nöd och fattigdom, hvari jag för min del på
intet sätt vil deltaga. Och som jag med flere, hvarom protocollerne
äro ojäfaktige vittnen, hvarken t il styrk t statsutgifternes
förökande eller med min röst i någor måtto bidragit
til den tyngd, som efter min tanka drabbar folket, och jag
ej heller får eller kan hindra betalning af hvad som bifallit
blifvit, så är för mig och mitt tilfredsställande ingenting annat
öfrigt än härmed förklara, det jag finner den nu projecterade
beskattning, som genom lån och contant utgift
utgår, för staten och innebyggarne odrägelig; och ehuru jag
med fog ägde rätt at påstå, det bevillningssumman ej borde
blifva större än sidsta riksdag och därifrån afdragas lånet
i Banquen, likväl och som slikt, sedan statsverket uppå de
många redan bifallne utgifter är reglerat, torde leda til stora
och betydeliga oredor samt riksdagens förlängande, hvars
slut jag för min enskilta del af hjertat önskar, så måste jag
låta bero vid den nu projecterade bevillning, sedan jag likväl
därifrån undantagit afgiften af alla löner och rustningsmarksbevillningen,
til hvilka afgifter jag så mycket mindre
samtycker, som löntagarnes vilkor kräfva en slik lindring
och R. o. A., som med hvar landtman i alla bevillningsutskylder
deltager, genom cafféafgiften ändå fått drygaste
låtten.
Hvarjemte jag anhåller och påstår, at Högloft. Secreta Ut
-
125
skottet må förbjudas tilstyrka några nya penningeutgifter,
af hvad namn och egenskap de hälst vara må, som ej redan
hos Riksens Ständer äro anmälte, eller i minsta måtto öka
statsverkets utgifter öfver den summa, som nu blifvit requirerad.
Stockholm d. 22 Jan. 1770.
Sam. Ehrenmalm.
30.
Hovjunkaren friherre Claes Vilhelm Grönhagens memorial
om kommerskollegium.
(Borgarståndets arkiv 1769—1770, vol. 17, fol. 787.)
Protokollet sid. 365.
ödmiukt memorial.
Jag har med all möjelig upmerksamhet genomläst Höglofl.
Handels- och manufacturdeputationens betänkande af d.
30 nästl. Decemb. angående inrättning af en särskilt manufacturdivision
uti Kongl. Commercecollegio och förbättring
uti den för välbemite collegio utfärdade instructionen jemte
project dertill och finner mig icke kunna undgå at dervid
giöra mina vördsamma erindringar.
Simpliciteten af detta vidlöftiga och med flere granlaga
ämnen upfylde betänkande är väl svår at fatta i kort begrep;
men den består dock egenteligen deruti, at Commercecollegium
i och för confiscationsgiöromålen skull begjärt förstärkning
af ledamöter och betjening och at höglofl. deputationen
deremot jemte en sådan tillökning äfven tillstyrker
en särskilt manufacturdivision med dess särskilte betjening,
stat och instruction, föreslår personerne dertill och af skil jer
i öfrigit denna division så aldeles ifrån sielfva collegio, at ej
mer än blotta namnet deraf är bibehållit.
En så beskaffad divisions inrättning kan jag icke bifalla,
emedan derigenom
1 :o indirecte tillskapas ett särskilt rikscollegium utöfver
det antal, Regeringzformen utsätter.
126
2:o. De giöromål dragas undan collegio, som detsamma
uti dess faststälte instruction af år 1723 äro anförtrodde.
3:o. En skadelig collision collegio och divisionen emellan
upväckes till det allmännas lidande och förderf.
4:o. En vidlöftig och dryg stat inrättas, som onyttigt drager
medlen från rätta ändamålet, och
5:o genom personers utnämnande annorlunda än efter
Regeringsformen och författningarne både Hans Kongl.
Maj :ts höga rättigheter betages och medborgare skiljas vid
de dem i lagarne försäkrade förmoner at få åtniuta befordran
efter förtjenst och värdighet.
Hvar finnes väl i lagar och instructioner ex. gr. för håfrätterne,
som arbeta på divisioner, stadgat, at ehuru de böra
dela sig i divisioner, Kongl. Maj :t el:r Riksens Ständer borde
utnämna ledamöterna till hvar division? Har icke sådant
varit ett håfrättens oeconomicum? Vid 1756 års riksdag vidtogs
jämväl den författning, att Commercecollegium borde
arbeta på 2:ne divisioner, men rättigheten at dela ledamöterne
förblef vid collegium en corps, likaså vid sidsta riksdag,
då manufacturärenderne blefvo collegio ostyckadt tillagde.
Grundlagarne erkänna collegier men inga divisioner af
dem, och annorlunda än i collegiernes namn kunna inga expeditioner
ifrån dem emanera. Om saker väl eller illa skiötas
och afgjöras, så skrifves dock sådant såväl af regering som
allmänheten på hela collegii räkning; det har ock höglofl.
deputationen uti detta betänkande gjordt, ty ingen skilnad
är anmäld emellan collegii divisioner, ehuru jag är viss derpå,
at det varit manufacturdivision, som för 6 månader sedan
aflemnat riksdagsrelationen om fabriquerne, och at det är
handelsdivisionen, som ännu återstår med berättelsen om
handelen.
Hvad billigare då än at samtel. collegii ledamöter, hvilkas
säkerhet och goda namn tillika med hela collegii anseende
och credit deruppå beror, at alla giöromål väl och tillbörligen
skiötas, äfwen bibehållas vid den dem tillständiga rätt at sins
emellan utse ledamöter till hvarje division efter hvars och
ens böjelse och skickelighet.
Jag kan således hvarken samtycka till personers utnämnande
annorlunda än efter lagh bepröfvade och faststälte förslag
eller bifalla minsta rubbning i den rättighet, som Corn
-
127
mercecollegium i stöd af dess ledamöters gemensamma ansvar
inför konung och Ständer åligger at inom sig sielfva
föranstalta om ledamötemes delning på divisioner.
Hvad dernäst collegii sökte förstärkning af ledamöter angår,
så finner jag intet skiäl, at de böra blifva sju på hvar
division, men väl at collegium på 3 divisioner må arbeta, till
dess de åsamkade confiscationsgjöromålen blifva afgjorde.
Commercecollegium har hittills ej bestådt af det antalet
och jag har ej hört någon klagan deröfver vara anförd, at
någon sak för brist på domfört antal ledamöter hvilat. Lagen
förklarar dessutom både 3 och 5 ledamöter för domföre i
mindre och allmänne mål. Och at sluta af hvad hittils passerat
lära så beskaffade mål, hvaröfver sju nödvändigt böra
sitta, icke oftare förekomma, än at då en eller annan ledamot
ifrån den andra divisionen kunde biträda. Som nu collegium
är, i stöd af hvad ofvan anfördt är, redan fullsutit på
2:ne divisioner och confiscationsmålen icke blifva af betydelighet,
sedan de nu åsamkade kunna afgjöras, så följer ock
deraf, at det vore högst skadeligt gravera staten med ständig
tillökning af löner för ett giöromål, som snart måste uphöra
och emedlertid till större del gagnar Tullarrendesocieteten
än kronan. Och derföre bör jag för min del styrka, at
confiscationsdivisionen må bestå utaf adjungerade ledamöter
af collegii egen betjening samt fyllnaden tagas utaf de
expectanter, hvilka niuta lön och derföre äro till tjenstgöring
förbundne, tills de blifva befordrade. Äfvensom den nödige
betjeningen kan tagas af samma expectanter. Derigenom
vinnes ändamålet och kronan undslipper en gravation, som
eljest skulle continuera, sedan orsaken uphört, varandes
äfven detta project enligit med hvad collegium om behofvet
af ledamöter i och för confiscationsmålen anfördt sami
Kongl. Maj :t år 1768 i nåder bifallit.
Men hvad giöromålens fördelande divisionerne emellan
angå kan, derom synes collegium härefter som hittills inom
sig böra öfverenskomma såsom Kongl. Maj :t och Riksens
Ständer derföre ansvarigt.
Med detta mitt memorial anhåller jag vördsamligen at få
vända mig till de öfrige respective stånden.
Stockholm d. 13 Januarii 1770
Claes Wilhelm Grönhagen
128
81.
Kapten Johan Beck-Friis memorial om kommerskollegium.
(Borgarståndets arkiv 1769—1770, vol. 17, fol. 789.)
Protokollet sid. 363.
ödmiukt memorial.
Oacktat all den upmärksamhet, som Hr Hofjunckaren
Baron Grönhagen säger sig hafva användt på Höglofl. Handels-
och manufacturdeputationens betänckande af d. 30 sistledne
December angående inrättningen af en särskilt manu1'acturdivision
i Kongl. Commercecollegio, har jag dock emot
all förmodan funnit, att hans dervid giorde erhindringar blifvit
fotade på mindre pålitelige upgifter och grundlösa gisningar.
Hr Baronen påstår, at välbemelte deputation genom sitt
förslag
1 :o indirecte tilskapat ett särskilt rikscollegium utöfver
det antal, som Regeringsformen utsätter. Men detta är så
mycket mera ogrundat, som uti hela betänckandet icke nämnes
ett enda ord om något nytt collegium utan allenast en
Kongl. Commercecollegii fördelning i tre divisioner; och
skulle någonting därutinnan kallas nytt, så voro det ingalunda
manufacturdivision, hvilken redan uti 1723 års instruction
fädt sitt namn och afskifta giöromål, utan den
division, som hädanefter kommer at skiöta confiscationsmålen,
hvilkas myckenhet egenteligen förmåt vederbörande att
begära förstärkning af flera ledamöter och betienter. Rikets
hofrätter hafva ifrån början icke bestådt af så stort antal
ledamöter, ej heller arbetat på så många divisioner som nu
för tiden, då mängden af sysslor föranlåtit Riksens Högloflige
Ständer at öka både ledamöternes och divisionemes antal;
men derföre kan man icke med skiäl påstå, at de directe
el. indirecte tillskapat flere hofrätter än de, som ifrån regeringens
början voro inrättade.
2:o. Beskyller Hr Hofjunckaren deputation för att hafva
dragit de giöromål undan collegio, som detsamma uti dess
faststälta instruction af år 1723 äro anförtrodde. När ett collegium
består af flere divisioner, hvilka tillsammanlagde bestrida
alla de giöromål, som blifvit collegio genom instruc
-
129
tion anförtrodde eller ålagde, ser jag icke något enda giöromål
öfrigit, som kan sägas vara dragit undan samma collegio;
icke heller finner jag i denna upgiften någon tancka,
så framt icke Hr Barons mening må vara den, at många mål,
som nu i flera år legat oafgiorde i Kongl. Commercecollegio,
blifva hädanefter mera skyndesamt expedierade och således
småningom dragne utur Commercecollegii giömmor, hvilket
är alt, hvad man åstundat och påsyftat.
3:o. Att deputation skall upväckt en skadelig collision
collegio och division emellan till det allmännas lidande och
fördärf. Denna påfölgden är för mig äfven så obegripelig som
den förra, ty när hvar division i Kongl. Commercecollegio
arbetar i sitt ämne efter ed och instruction, i sammanträde
el. pleno afgiöra det, som fordrar hela collegii handläggning,
och för öfrigit expedierar alla förekommande ärender uti
kongl, collegii namn, ser jag ej den minsta collision kunna
hafva rum eller någonsin existera. Kongl. Commercecollegium
har redan länge arbetat på 2 divisioner utan någon split
eller osämja, och jag vet ej, hvarföre den 3:die med collegio
på lika sätt incorporerade divisionen skulle blifva något trätofrö;
tvärtom föreställer jag mig, at den nu projecterade
tilökningen af förfarne och arbetsamme embetsmän lärer
gifva anledning till emulation i flit och idoghet divisionerne
emellan, och den vore rätt nyttig för allmenheten. Men Hr
Baron måste hafva föresatt sig att tvärt emot betänckandet
anse den projecterade manufacturdivisionen såsom ett nytt
och särskilt collegium, och då är ej underligit, att han af
sådane aspecter drager obehageliga spådomar.
4:o. Inrättat en vidlöftigare och dryg stat, som onyttigt
drager medlen ifrån rätta ändamålet. Detta strider aldeles
emot facta och sakens rätta sammanhang, ty de personer,
som blifvit föreslagne till ledamöter och betienter vid manufacturdivisionen,
innehafva redan förut sina löner af manufacturfonden,
och således blifver staten hvarken vidlöftigare
eller drygare, än han tillförene varit; icke heller kan man
skiäligen säja, at manufacturfondsmedlen, som egenteligen
äro anslagne till fabriquernes uphielpande, dragas ifrån det
rätta ändamålet, då någon liten del deraf användes till deras
belöning, som skola skiöta och vårda dem.
Änteligen skall ock
5:o genom personernes utnämnande annorlunda än efter
130
Regeringsform och författningarne både Hans Kongl. Maj :tts
höga rättighet betagas och medborgare skiljas vid de dem i
lagarne försäkrade förmåner at få ålniuta befordran efter
förtienst och värdighet. Det kan icke vara Hr Baron obekant,
at Riksens Ständer vid nya sysslors inrättande äfven sielva
utnämna de personer, sorn dem först skola bekläda; sådant
hafva de sig förbehållit och så har det vid slike tillfällen altid
skiedt utan att det blifvit ansedt såsom något inbrått i
Hans Kongl. Maij :tts höga rättighet, som efter Regeringsformen
utan all ex[c]eption sträcker sig till alla vanliga och
redan inrättade ämbetens besättiande; men vid förefallande
ledigheter el. vacancer och sådane hafva vid den projecterade
division ännu icke existerat. Hr Barons delicatesse i denna
omständigheten förekommer mig derföre ganska sällsam;
hälst som jag i mitt sinne derom är öfvertygad, at han utan
minsta scrupel funnit Riksens Höglofl. Ständers författning
om justitisecancellersämbetet vara aldeles compatible med
Hans Kongl. Maj :tts höga rättighet, ehuru likväl den sysslan
ifrån vår fria regerings början altid blifvit af konungen bortgifven
efter ordenteligit förslag, intil närvarande riksdag.
Hvad de sökandes rätt vidkommer, så emedan Höglofl. Handels-
och manufacturdeputation vid sitt project till manufacturdivision
i Kongl. Commercecollegio borde jemte personernes
skickelighet jämväl hafva afseende på någon hushållning
med cassan, kunde deputationen naturligtvis icke undgå
at föreslå de personer, som förut niöto löner af manufacturfonden
och tillika voro allmänt kiände för habile män uti
det ämnet, som division kommer att skiöta; och således kan
jag icke heller förena den critiquen med Hr Baronens vanliga
besparingsprincipe.
At Riksens Ständer vid 1756 års riksdag faststälte, det
Commercecollegium skulle arbeta på 2 divisioner, men ändå
lämnade collegium den friheten at sielf giöra el. reglera fördelningen,
kan icke tiena till efterrättelse vid detta tillfället,
ty kongl, collegium hade då ett tillräckeligit antal af ledamöter
till 2:ne divisioner; men nu fordras en hel ny upsättning
till den tredie, som för ärendernas myckenhet pröfvas
nödig, och at reglera densamma tyckes stiga något långt
öfver kongl, collegii höfva.
Utan att gå inn med Hr Baron uti någon discussion om
det så kallade domföra antalet af ledamöter vid ärender af
131
större el. mindre vigt och angelägenhet täger jag det för en
gifven sanning, att många hundrade mål ligga oafgiorde uti
Kongl. Commercecollegio och att man deröfver allmänt klagar;
deraf gior jag den simpla slutsats, att kongl, collegium
antingen måste hafva ett otilräckeligit antal af ledamöter och
betienter, som icke hinna skiöta och expediera så många saker,
eller at de äro försummelige i sina sysslor; och som jag
icke ens vill misstäncka dem om det sednare, så måste jag
vidgå det förra och följackteligen bifalla förslaget till kongl,
collegii förstärkning. Häri styrkes jag märkeligen deraf, att
Kongl. Commercecollegium under nu påstående riksdag icke
varit i tillstånd att fullgiöra sitt förnämsta åliggande vid
Riksens Ständers Handels- och manufacturdeputation, ty berättelsen
om manufacturerne blef icke ingifven förän d. 25
Julii; redogiörelsen för manufacturfondsmedlen vart ej upvist
förän i October månad och relation om handelsärenderne
har ännu icke inkommit, hvilket alt likväl bordt vara färdigt
till riksdagens början och så mycket mer behöfts till deputations
nödiga underrättelser, som Commercecollegii protocoller
sedan sista riksdag hvarken blifvit renskrifne, registrerade
el. folierade.
En sådan stor bristfällighet kan omöjeligen blifva afhulpen
genom en sådan adjunction af collegii betiening, såsom
Hr Baron sig förestält, ty Kongl. Commercecollegium har
flere resor klagat både öfver felande ledamöter och betienter,
och man må ingalunda tvifla derpå, at collegium länge sedan
begärt få dela sig på tre divisioner, om arbetarnes antal innom
collegio varit tillräckeligit.
Ehvad möda jag mig giordt att draga någon nytta utaf Hr
Hofjunckarens Baron Grönhagens erhindringar, har jag dock
likväl icke deri funnit någon enda strophe, som efter mitt
begrep kan tiena till förbättring uti Höglofl. Handels- och
manufacturdeputations mogna och välgrundade betänckande,
hvilket jag fördenskull till alla delar bifaller och ödmiukeligen
derom anhåller att med detta mitt memorial få vända
mig till de öfrige respective stånden.
Stockholm d. 22 Januarii 1770.
Johan Beck Friis.
38—620616
132
32.
Ridderskapet och adelns extraktprotokoll om Andrarums
alunbruk.
(Prästeståndets arkiv. F. 89. Adelns extraktprotokoll nr 19.)
Protokollet sid. 367.
Utdrag af protocollet, hållit hos Ridderskapet
och Adelen den 24 Januarii 1770.
S. d. Föredrogs Cammarherrens Grefve Carl Pipers memorial
rörande den af åboerne Anders Jönsson, Per Ohlsson och
Mårten Jonsson på n:o 1 3/8 och n:o 2 1/8 uti hemmanet Repetuaröd,
i Skåne belägit, gjorde ansökning hos Riksens Ständer
at vinna förmånsrätt till skattelösen af desse hemmansdelar
framför Herr Presidenten Riddaren och Commendeuren
af Kongl. Maij :ts Orden Grefve Carl Friedric Piper såsom
ägare af Andrarums alunbruk och uti hvilket memorial
bemälte Cammarherre anhåller, att ifall Riksens Ständer
skulle finna för godt tillärkjänna desse åboer den omtvistade
skattelösningsrätten, at derigenom icke någon inskränkning
eller den minsta rubbning måtte skje uti den genom
flere och äldre resolutioner alunbruket tillagde rättigheten
at till värkets uprätthållande få disponera och nyttja såväl
desse som flere omkring berörde bruk belägne hemmans
skogar och at et sådant förbehåll må med uttryckelige ord
inflyta uti det beslut, som Riksens Ständer behaga uti denne
sak vidtaga.
Ehuru R. o. A. ännu icke haft och i anseende till riksdagens
nära förestående slut svårligen lärer få tillfälle at sig
företaga hufvudfrågan angående rättigheten till skattelösen,
utan torde densamma komma at blifva afgjord genom det beslut,
hvaruti de tre stånden deröfver kunna stadna. Så har
likväl R. o. A. icke trodt sig böra förvägra Cammarherren
Grefve Piper bifall uppå detta af honom ingifne memorial,
så at frågan om förmånsrätten till skattekjöpet, ifall
den ock til ofvannemde åboers fördel skulle blifva afgjord
såsom en särskilt sak, på intet sätt må minska eller
rubba den rättighet, Andrarums alunbruks ägare redan ärhållit.
133
Hvilket nied de öfrige respective stånden hörsamt tjänstoch
vänligen communiceras skulle. Ut supra.
Ex protocollo
Joh. Gust. Psilanderhielm.
33.
Löjtnanten friherre Lars Kaggs diktamen om pensioner för
de licentierade riksråden.1
Protokollet sid. 368.
Diotamen ad protocollum.2
Då jag förer mig til minnes de förflutna månader och
hvad under deras framskridande händt, skulle jag stadna i
häpenhet öfver ombytelighet i tankesätt hos enahanda corpser
och samma ledamöter innom så kort tidehvarf, om jag
intet kjände värkningarne af stridiga grundsatser och af thy
följande, som utgjöra stridiga beslut i mon af större eller
svagare antal af deltagare i besluten.
Totaliteten af inbyggare dependerar af fullmägtiges rådplägningar
och fastställande, men ehuru helig denna lagen
är och bör vara, blir och detta en oemotsäjelig sanning, at i
den mon som allting jämkas och skrufvas alt jämt, kan aldrig
påsyftad sällhet och lugn ärnäs varaktig.
Riksens Högloft. Ständer blefvo til en urtima riksdag sammankallade
i April förledit år; en nådig Konung ömmade
sina undersåtares nöd i den högsta grad, som någon sedt eller
hördt af huldhet och omvårdnad, oombytelig emot djärfvaste
motsträfvoghet af sitt och Rikets Råd, som i stället för
at gå Öfverhet med råd tilhanda (då det lände til rikets väl
och undersåtarnes lisande) lade alla hinder i vägen och hade
på ganska litet nära uphögt sig sielfve til aristocrater och, i
fall sakerna fått framgång, brukat extra domstolar mot hela
samfälta collegier, sorn enligit grundlagarne ärkjänna utom
Ständerna sielfva slätt ingen.
Detta är styrkt och bifallit af Riksens Höglofl. Ständer i
1 Originalet saknas. Återgivet efter år 1770 tryckt exemplar.
1 Med påteckning: Upläst hos R. o. A. d. 24 Jan. 1770.
134
alla fyra stånden, som tillika funno desse herrar oell män,
Baron Friesendorff, Grefve Horn, Baron Lagerbielke, Baron
Kalling, Baron Hermelin, Grefve Gyllenstierna, Baron Reuterholm,
Baron Funck, Baron Ribbing och Baron Dyben, sitt
förtroende förlustige och at de i följe deraf sina embeten
mista skulle.
Nu begjäres pension åt desse herrar uti remiss til Höglofl.
Secreta Utskottet, som i anledning deraf inkommer med project
af 2 000 plåtar årligen.
Vore detta en naturlig fölgd på förlusten af ett slikt embete,
som i mina tankar är vida skildt ifrån ett för ministeriella
hemligheter lämnat liciencerande, så måtte jag tilstå,
at de herrar, som finna sig i detta sednare praedicament, vederfares
nog knapphet emot frikostigheten til de förra.
Skulle och desse 2 000 :de plåtar vara en nådegåfva at intet
för elände blottställa medborgare, de där som trotjenare och
män gjordt riket och fäderneslandet väsentelig både heder
och tjänst, fast de intet haft den lyckan at bekläda purpuren
i samma mån, ville jag det allenast skjedde mot värkeligen
torftiga, men at de en tout sens förmögna om icke stenrika
undantogos åtminstone.
Kronan, som torde hända finner medborgare, de där för
gjorda förskotter och förlager så til flottans som arméens
behof, hafva ännu flera poster at fordra, torde med dessas
förnöjande visa långt större rättvisa. Och om sådane ej skulle
finnas, torde bemälte summor til nya näringar och slögders
uphjelpande i riket alstra af sig ännu betydeligare välmåga
i framtiden.
Men som jag ser tio betydeliga män i anseende til vänskap,
skyldskap etc. hafva torde hända större influence på
vårt lystra samfund såväl som i de öfriga respective stånden
än som kan behöfvas, då en bevillning skall stadgas och en
riksdag slutas uti gjörligaste sämja, undrar jag intet, at jag
med dessa mina ödmjuka ärhindringar ingenting förmår uträtta.
De skola dock för en oväldug eftervärld lämnas til
protocollet förvarade, då sedan påfölgden af vidtagandet i
det ena blir det, som naturligast justifierar det andre.
Stockholm den 23 Januarii 1770.
L. Kagg.
135
34.
Kammarherren friherre Fredrik Ulrik von Essens diktamen
om riksdagsbeslutet.
Protokollet sid. 369.
Ad protocollum.1
Med mycken upmärksamhet har jag åhördt det af Höglofl.
Secrete Utskottet upgifne project til riksdagsbeslutet, som i
Riksens Ständers namn skal til allmänhetens kundskap och
efterlefnad utgifvas.
Som riksdagsbesluten äro at anse för grundlagar, så kan
ingenting vara angelägnare än at de noga granskas, innan
de antagas, ity deras innehåld bör vara öfverensstämmande
med Regeringsformen såsom den äldsta grundlag, af hvilken
alla Riksens Ständers beslut taga sin styrcka.
Riksens Ständer hafva vid denna riksdag med yttersta omsorg
och nit vårdat sina grundlagar och efter de mognaste
öfverläggningar tagit det fasta beslut at bibehålla dem uti
sin renhet utan at på minsta sätt vika ifrån deras bokstafveliga
innehåld och i synnerhet ansedt Regeringsformens helgd
såsom den yppersta stöd för friheten och regeringssättet.
Då et så heligt beslut är tagit, så lära Riksens Höglofl.
Ständer nogsamt finna, huru nödigt är at tilse, det ej vid
samma riksdag i beslutet något må inflyta, som strider häremot
eller kan leda til minsta förtydning eller förkränkning
af sjelfva den besvurne Regeringsformen.
Innehållet af sista § i det projecterade riksdagsbeslutet
har gifvit mig anledning til denna efter min tanka grundade
anmärkning; denna § innehåller, at Riksens Ständer icke
måtte före den nämnde utsatte tiden blifva sammankallade,
som de ock til Kongl. Maj :t öfverlämnat at vid oförmodadt
anfall af utländsk fiende vidtaga alla de mått, som til rikets
värn nödige finnas, och ju vid sådan olyckshändelse aldraminst
före den utsatte tiden någon riksdag utlysa låta.
Höglofl. R. o. A. lärer vid jämförelsen af 6 § i Regerings
-
1 Originalet saknas. Återgivet efter år 1770 tryckt exemplar med titeln: Cammarherren
friherre von Essens dictamen ad protocollum vid justeringen af riksdagsbeslutet
den 25 Januarii 1770.
136
formen uplyst finna, huru litet detta beslut med åberopade §
öfverensstämmer.
Denne § innehåller, at om riket blir oroadt af någon ostyrig
och vrångvis inländsk eller hätskefull utrikes fiende, så
må Hans Kongl. Maj :t sådant genast n. b. med Riksens Råds
råde utan at först afvänta Ständernas sammankomst bemöta,
så at riket försvaras, fredas och frälsas, dock så länge til
des Riksens Ständer n. b. kunna sammankomma eller, som
orden lyda i 17 § Svea Konungaförsäkran, til dess Riksens
Ständer n. b. hinna sammankomma, samt emedlertid nödvändig
och oumgängelig gärd dertil utskrifva.
Af de orden til des Riksens Ständer kunna eller hinna
sammankomma ses ju tydeligen, at den vård, som til Kongl.
Maj :t med Råds råde i slika fall är updragen, ej får sträcka
sig til längre tid, än til des Riksens Ständer hinna sammankomma,
och at de derföre straxt böra sammankallas, emedan
intet annat kan hindra dem at sammankomma än tiden,
som fordras dertil.
Nödvändigheten, at Riksens Ständers sammankomst vid
sådane tillfällen bör vara skyndesam, bevises ytterligare derigenom,
at endast des förinnan nödvändig och oumgengelig
gjärd får utskrifvas men ej någre krigshjelper, gjårder, utskrifningar
och andre afgifter påläggas utan Ständers vetskap,
fria vilja och samtycke; och som et krig, ehuru defensivt,
ej länge kan underhållas endast med någon oumgängelig
gjärd, utan andra krigshjelper och utskrifningar,
så följer deraf oemotsägeligen, at vid sådan förut anförd
olykshändelse Riksens Ständer ju straxt böra sammankallas,
så framt 5 och 6 §§ i Regeringsformen skola tjena til rättesnöre,
ty passar det sig aldraminst at vid et sådant tilfälle
det utur akt låta.
Man lärer ej behöfva vidlöftigt bevisa, hvad våda skulle
förestå riket och regeringssättet, om denne föreslagne § i
riksdagsbeslutet, som är så snörrätt stridande emot åberopade
§§ i Regeringsformen och 17 § Svea Konungaförsäkran,
skulle blifva antagen.
Fria män känna alt för väl, huru farligit det är at lämna
beskattningsrätten ifrån sig; detta blir dock en nödvändig
påfölgd, så snart et krig skal utföras, utan at Riksens Ständer
genast sammankallas. Den statsbrist, som Höglofl. Secrete
Utskottet, ehuru under et fredligt lugn, förespådt, vittnar
137
nogsamt, at nya penningetilgångar til kriget skola sökas
igenom pålagor, som Ständer ej sjelfve få bevilja.
Hvad missbruk detta bebådar i en framtid kan ej döljas
för et fritt folk, som ej lärer tillåta, at dess frihet sättes i
fara medelst de krigshjelper, som utom des egit beviljande
utprässas, ej heller at de författningar, som det så nyligen
tagit til befästande af sin säkerhet, så hastigt skola ändras.
Som Kongl. Maj :t med Råds råde enligt 7 § Regeringsformen
äger frihet at emellan riksdagarne sluta afhandlingar
med främmande magter, så kan det lätt hända, at et sådant
förbud, fast i bästa välmening träffadt, kunde på en annan
sida ådraga riket et defensivt krig. Inträffar en sådan händelse
första året efter riksdagens slut och ej Riksens Ständer
emedlertid sammankallas, så blir beskattningsrätten til at
pålägga krigshjelper, gjärder, utskrifningar och andre af gifter
liggande 2 å 3 år i regeringens händer, hvarigenom den
vinner tilräckeligit rådrum och styrka at inför redofordrande
Ständer förminska sitt ansvar.
Vi hafva nyligen sedt, huru betänckeligheter emot Riksens
Ständers sammankallande kanskje under mindre farliga
tider än et uppenbart krig gifvit anledning at misstäncka
Rådkammaren för aristocratiske principier. Detsamma kunde
ock på lika grunder hända, om den nu projecterade författning
til riksdagars underlåtande vid krigstillfällen blir
vidtagen, hälst den dermed följande beskattningsrätt gifver
mera styrka til deras utförande.
Jag är försäkrad, at om et påskyndadt riksdagens slut tillåtit
Höglofl. Secrete Utskottet närmare granska det projecterade
riksdagsbeslutet, så hade det uplyst insedt, hvad farlige
påfölgder denne § kan hafva och huru litet den är med
våra grundlagar och det vid denna riksdag tagne beslut
öfverensstämmande; men då tiden varit så knapp och då
detta project tillika skulle underkastas Riksens Ständers
eget skarpsynta ompröfvande, så kunde Höglofl. Secrete Utskottet
med trygghet framlägga detsamma, väl vetande, at
ingenting derutinnan skulle undfalla Riksens Ständers upmärksamhet.
Som jag af de här anförde skäl tror mig tilräckeligen hafva
bevist, at denna sista § i riksdagsbeslutet ej är enlig med
vår constitution, så tager jag mig den friheten i ödmjukhet
tilstyrcka, at denna § måtte ogillas och at i det ställe med
138
anticipation af en urtima riksdag i anseende til uppenbart
krig eller andre oförmodelige olyckshändelser må så förhållas,
som grundlagen i 6 § Regeringsformen och 17 § Konungaförsäkran
utstakar samt med Hrr Riksens Råds ansvar
och redoskyldighet öfverensstämmer.
von Essen.
35.
Adliga underskrifter vid 1770 års riksdagsbeslut.
Protokollet sid. 369.
Carl Otto Hamilton.
Gustaf Adolph Hiärne.
E. von Stockenström.
Ulr. Scheffer.
Jochim Beck Friis
Mauritz Posse.
Fred. Carl Sinklair.
Axel Fersen,
h. t. Landtmarschalk.
2.
C. E. Lewenhaupt.
10.
Fried. Ehrenpreus
fullm. för Grefve Oxen-  stierna af Cronoberg
46.
C. G. Piper.
54.
C. G. Spens.
58.
Tessin fullm.
Frih. Fr. Sparre.
63.
A. W. Sparre.
70.
Gust. Linroth fulm.
73.
C. W. Leijonstedt.
83.
Carl Cronstedt.
86.
Gust. D. Hamilton.
26.
A. G. Leijonhufvud
Carlsson.
59.
H. G. Rålamb.
105.
C. H. Strömfelt.
133.
von Schwerin fullmächtig
Cart Reinh, von
Strokirck.
137.
Bildstein fullm.
Joh. Fred. Flach.
146.
von Psilander fullmägtig
Carl Bunge.
166.
Stjerncrona fullm.
F. Silfverstolpe.
220.
Palmstierna fullm.
F. Ul. Cronstedt.
56. Ulf af Horsnäs fullm.
Lars Svedenstierna.
105.
M. Falkenberg.
107. And. Mågs. Ulfsax.
160.
H. J. Spåre.
Clas Ekeblad.
C. Rudenschöld.
Jean von Wallwijk.
Nils Bielke.
M. v. Hermansson.
J. F. v. Schwerin.
Ulr. Bark.
139
186. J. H. Sabelhierta.
273. Fullmäcktig
G. Modée.
478. E. Ad. Printzensköld.
498. Hufwudschiöld fullm.
Carl Ephr, Carpelan.
522. Bordon fullmächtig
von Schantz, Joh.
Gabriel.
563. Wolfrath full.
Fredric Lagercrantz.
645. Carl Adolph Möller.
778. F. W. Leionancker.
839. Reenberg fullm.
J. W. Lode.
945. Carl Pfeiff.
1149. Carl Hiärne.
1181. Kirstein fullm.
Anders Bäck.
1227. G. Fried. Tigerstedt.
1404. Cederstedt fullmächtig
Joli. Diedr. Duvall.
1412. M. G. Danckwardt.
1502. von Utfall fullmäktig
Carl Joh. Gyllenborg.
1632. Adlerheim fullm.
Sparrschiöld.
1644. P. A. örnsköld.
1683. Carl Fr. Lostierna.
1720. And. Gyllenswerd.
1796. A. G. Munsterhielm.
1802. J. C. Hasenkampff.
1901. Joh. Olivecreutz.
1907. B. Ad. Mannerhierta.
1924. L. M. Uggla.
1952. And. von Plomgren.
1968. R. Finlay.
203 Adam M. Langman.
408. Ollonberg fullm.
Georg W. Fock.
496. Carl L. Stålhammar.
504. Edward Gyldenstolpe.
548. G. A. Torwigge.
584. Joh. Cas. de la
Chapelle.
718. A. J. Modée.
787. Carl von Schönfeldt.
943. Carl Fried. Franc.
1092. G. A. Leijonmarck.
1169. J. J. von Bilang.
1210. lteutersverd fulmägtig
Fredrik Horn.
1330. Rosentwist fullm.
J. J. Bergenstråhle.
1411. C. Lagerflycht.
1474. Schenfeldt fullm.
H. E. Benzelstierna.
1593. Pet. Abr. Voltemat.
1638. von Strömborg fulmägtig
Johan von Engeström.
1648. von Bahr fullmächtig
Jacob Ludvig von
Schantz.
1709. Sandelhielm fullm.
Fred. Cronstedt.
1736. C. A. Hallenborg.
1800. Ad. Fredenstierna.
1883. Joh. Linderstedt.
1906. O. F. Engelcrantz.
1920. Carl Joli. v. Fieandt.
1940. Carl Tersmeden.
1954. Joh. Frid. de Bruce.
140
36.
Brukspatronen Claes de Frietzckys diktamen om konungens
gäld.
Protokollet sid. 375.
Ad protocollum.1
För en svensk man, som vördar och älskar sin öfverhet,
kan ej gifvas något mera bekymmersamt tilfälle at yttra sina
tankar än vid det öfverläggningsämne, som Höglofl. Secreta
Utskottet i anledning af den underrättelse, det om Hans
Kongl. Maj :ts privata gäld ärhållit, til Riksens Höglofl. Ständer
upgifvit.
Å ena sidan styres mina tankar af undersåtelig nit och
vördnad för Hans Kongl. Maj :t, vår allernådigste Konung,
at uti alt enligit våra lagar söka at upfylla Dess nådiga
åstundan och bidraga til Dess höga nöje.
Å andra sidan nödgas jag hafva afseende på rikets iråkade
vanmagt, hvars beklageliga tilstånd ock allmänna nöd Hans
Kongl. Majit sjelf i Dess nådiga dictamen af d. 12 Dec. 1768
på et så rörande sätt tecknadt.
Intet hjärta kan vara så hårdt, som ej på det innersta
blifvit rördt af denna målning; men hvartil skulle den ömma
käntsla tjena, som i början af denne riksdag upväktes
hos Riksens Höglofl. Ständer, om de ej tillika behjärtade landets
tilstånd och i möjeligaste måtto bidrogo til medborgares
lisa och understöd.
Det är i synnerhet uti bevillningar och pålagors förminskande,
sorn en sådan lisa skal sökas, och detta ändamål var
den egenteliga anledning, som Hans Kongl. Majit i nåder behagat
upgifva til denna urtima riksdag.
Visserligen är det olyckligt, at rikets tilstånd skal vara
sådant, at trogne undersåtare nödgas neka til det nu åstundade
bevis af deras vördnadsfull tilgifvenhet; men öfvertygade
om Hans Kongl. Maj :ts landsfaderliga hjärta och upmuntrade
af den nådiga förklaring, Hans Kongl. Maj :t behagat
gifva, at ej vilja regera öfver et olyckligt folk, hvars
förmögenhet igenom executionstvång för dryga pålagor blifvit
medtagen, kunna de göra sig i underdånighet därom för
-
i Originalet saknas. Återgivet efter år 1770 tryckt exemplar.
141
vissade, at Hans Kongl. Maj :t med nåd och ömhet lärer anse
den nöd, sorn hindrar Riksens Ständer at vid detta tilfälle
kunna upfylla deras underdåniga önskan.
Höglofl. Secreta Utskottet har i dess betänkande om statsverket
så ömt beskrifvit dess svaga tilstånd och det bekymmer,
Secreta Utskottet är stadd uti, at kunna utse tilgånger
at afhjelpa 104 tunnor gulds statsbrist inom nästa riksdag,
så at ock indragningar uppå requisitioner til rikets försvarsverck
och andre grenar af rikets hushåldning måste göras i
anseende til rikets inbyggares iråkade oförmögenheter at
contribuera, at detta bör upväcka Riksens Ständers yttersta
omtanka at ej gravera staten med ytterligare utgifter.
Höglofl. Secreta Utskottet har vidare anfördt statsverkets
värkeliga beskaffenhet sådant, at detsamma utan den föreslagne
bevillningens fulla utgörande omöjeligen kan bestrida
dess aldraoundgängeligaste behof. Hvad tilgåhg skal då finnas
til desse sedermera föreslagne utgifter, så framt ej igenom
flera bevillningar, om ej nu dock i en framtid, när en
förökad statsbrist gör det til en oemotsägelig nödvändighet.
Ehuru Höglofl. Secreta Utskottet föreslagit at transportera
denna skuld in på riksgäldsfonden, hvarigenom dock privatorum
fordringar blifva i samma mån tilbaka satte, och at
ej årligen afbetala mera än 1 och en half tunna guld, så blir
dock känningen för landet lika svår, och sluteligen utgör 20
tunnor guld, sorn blir en tredubbel större utgift än den lindring
i bevillningarne, Höglofl. Secreta Utskottet vid denna
urtima riksdag kunnat til landets och näringarnes lisa föreslå.
När landets nöd är så stor. När statsverckets tilstånd är
så svagt. När Riksens Ständer redan år 1756 uti 7 § af deras
riksdagsbeslut faststält, at riket med andre än oumgängelige
utgifter ej må belastas, i hvilket afseende de jämväl gjordt
den författning, at riket icke må, som i et ock annat tilfälle
skedt, framdeles med någon enskilt konungagälds betalning
besväras.
När denna författning, såsom i riksdagsbeslutet intagen,
är helgad lika med grundlagen til obrottslig efterlefnad, så
vågar jag i underdånig förtröstan på Hans Kongl. Maj :ts nådiga
och ömma tankesätt, af ömhet för et kärt fosterland
och dess inbyggares oförmögna tilstånd, af omtanka at ej
öka regeringens bekymmer vid et bristande statsverk och af
142
egen samvetspligt at i all sin vidd upfylla min riksdagsmanna-
och medborgerliga skyldighet at neka mitt bifall til detta
betänkande, hvars antagande ej torde svara emot den upgifne
anledning til denna urtima riksdag och landets därpå
grundade hopp.
Stockholm d. 29 Jan. 1770.
Clas Frietzcky.
37.
Ridderskapet och adelns extrakt protokoll om arméns
pensionskassa.
(Prästeståndets arkiv. F. 89. Adelns extraktprotokoll nr 21.)
Protokoll sid. 375.
Ridderskapet och Adelens yttrande öfver
projectet til en förnyad förordning och
reglemente angående armeens pensionscassa,
gifvit d. 29 Januarii 1770.
§ 12. Förändras orden mögeligaste säkerhet til full säkerhet.
§ 26. Förändras således: Slutligen som Krigsbefälet efter
sitt underdåniga yttrande vid denne riksdag öfversedt så
noga pensionscassan, at den nu giorde förbättring uti 1757
åhrs pensionsreglemente synes vara det säkresta och at följagteligen
den ingen annan ändring behöfver, än at, ehuru
de indelte corpserne blifvit til högre pension upflyttade, dock
möijeligen hända kunnat, det de dervid intet niutit den fulla
förhöjning, som den efter deras til cassan giorde af gifter med
rätta tilkomma bordt, äfven som bäst och nyttigast är, at
alla pensioner i hvarje dass varda lika, så tillåtes Krigsbefälet
at i desse omständigheter vid nästa riksdag vidare
undersökning anställa och sådant då rätta; hvar jämte vij
härmed försäkre, at vij emellan riksdagarne uti detta reglemente
icke vela någon rubbning giöra.
Äfven som Vij etc. til y> men vid voteringar utgiör pluralitetens
röster altid Krigsbefälets beslut.
Utom all föregående öfverensstemmelse etc.
143
Uti den projecterade särskilte förordning hvad som tils
vidare kommer at iagttagas vid Kongl. Maj :ts förnyade pensionsreglemente
för dess armee:
1 §. Bifalles.
2 §. Bif alles.
3 §. Bifalles.
4 §. Går ut och kommer i stället följande:
Som för en del beställningar pensionssummorne vid framdeles
afskedstagande blifva större, än de hittils varit, så
komma de, hvilka inom åhr 1774 taga afskied, at til pensionscassan
på en gång ärlägga 6 procent af tilökningen emot
förra pensionssumman för den tid, som af ofvannämde åhratal
återstår, hvilka tillika med 10 procentsafgiften böra cassan
genast tilställas.
De öfrige paragrapherne bifallas. Ut supra.
Ex protocollo.
Joh. Gust. Psilanderhielm
144
Bihang
Förteckning å hos ridderskapet och adeln föredragna eller anmälda,
här ej avtryckta memorial.
Appelbom, Harald, kansliråd, med anhållan att bliva tullråd.
(Sid. 372. Prästest. arkiv, F. 94, nr 238. Tryckt.)
Bilang, Jakob Johan von, löjtnant:
om ackorder i armén vid rena vakanser. (Sid. 43, 92. Prästest.
arkiv, F. 94, nr 110 a.)
om befordran. (Sid. 367. Prästest. arkiv, F. 94, nr 231.)
Bilberg, Fredrik Otto, kapten:
om galärflottan. (Sid. 212, 241. Allegater II, fol. 88. Tryckt.)
om utrikes krigsförtjänster. (Sid. 357. Prästest. arkiv, F.
94, nr 210.)
Blomstedt, Johan Magnus, löjtnant, om löneförhöjning för
militära penninglöntagare. (Sid. 340, 347, Prästest. arkiv,
F. 94, nr 175.)
Boije af Gennäs, Otto Ernst, krigsråd, om Carlskölds vapenbok.
(Sid. 391, 412. Protokoll, vol. 2, fol. 786.)
Böhnen, Johan von, major, om konstitutionen. (Sid. 64. Allegater
I, fol. 1003.)
Caméen, Carl, kaptenlöjtnant, om galärflottan. (Sid. 224, 241.
Allegater II, fol. 133.)
Carlsson, Johan Gustaf von, kanslist, om kanslirådet C.
Horns lön. (Sid. 355.)x
Carpelan, Carl Efraim, kapten, om officerarnas vinterdusörer.
(Sid. 363. Allegater III.)
Cederström, Anders, friherre, kapten:
om bankofullmäktige. (Sid. 44. Allegater I, fol. 740.
Tryckt.)
om bankofullmäktige. (Sid. 313. Allegater II, fol. 185.
Tryckt.)
Christiersson, Erik Vilhelm von, kammarherre, om Carlskölds
vapenbok. (Sid. 391, 412. Protokoll, vol. 2, fol. 788.)
Coyet, Johan Gustaf, ryttmästare, om befordringsföreskrifter.
(Sid. 202. Allegater II, fol. 39.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
145
de Carnall, Carl Constantin, överste, om generallöjtnant Carpelan.
(Sid. 264. Allegater II, fol. 167.)
de Frese, Otto Henrik, assessor:
om schäferier. (Sid. 345. Prästest. arkiv, F. 94, nr 187.)
om Ellinge frälsehemman. (Sid. 348. Prästest. arkiv, F. 94,
nr 184.)
de Frietzcky, Claes, direktör:
om bankofullmäktige. (Sid. 44. Allegater I, fol. 749.
Tryckt.)
om konstitutionen. (Sid. 63. Allegater I, fol. 865. Tryckt.)
om tullverket. (Sid. 218. Utskottshandlingar 1769—1770,
vol. 84, nr 271—272.)
Ducker, Gustaf Vilhelm, greve, fänrik, om överste Johan
Sparre. (Sid. 219. Prästest. arkiv, F. 94, nr 144.)
Durietz, Anders Rudolf, överste:
om finansverket. (Sid. 2. Allegater I, fol. 607. Tryckt.)
om Ellinge frälsehemman. (Sid. 327, 348. Prästest. arkiv,
F. 94, nr 169.)
Duse, Samuel Johan, löjtnant, om konstitutionen. (Sid. 63.
Allegater I, fol. 837. Tryckt.)
Duvall, Johan Didrik, friherre, överste, om växelassocierades
skuld. (Sid. 239, 275. Allegater II, fol. 159.)
Döbeln, Adolf Fredrik von, fänrik, om mångslöjd i fabrikshanteringen.
(Sid. 43. Prästest. arkiv, F. 94, nr 105.)
Eckstedt, Carl Ulrik von, kapten, om sin placering. (Sid. 328.
Allegater II, fol. 240.)
Eckstedt, Johan von, korpral, om livdrabanterna. (Sid. 340.
Prästest. arkiv, F. 94, nr 173.)
Ehrenbill, Ulrik Gottlieb, kapten, om galärflottan. (Sid. 224,
241. Allegater II, fol. 135. Tryckt.)
Ehrenmalm, Samuel Magnus, hovrättsråd:
om konstitutionen. (Sid. 64. Allegater I, fol. 932. Tryckt.)
om sin tur. (Sid. 327. Prästest. arkiv, F. 94, nr 178.
Tryckt.)
Ehrenpreus, Johan, kapten, om galärflottan. (Sid. 212, 241.
Allegater II, fol. 53.)
Ehrensvärd, Augustin, general, om galärflottan. (Sid. 224,
240. Allegater II, fol. 119. Tryckt.)
Eneskjöld, Carl Fredrik, kaptenlöjtnant, om sjöartilleriofficerares
tur. (Sid. 269. Prästest. arkiv, F. 94, nr 160.)
146
Essen, Carl Johan von, kapten, om tvisten mellan Strängnäs
stad och familjen Bilberg. (Sid. 252, 270.)x
Essen af Zellie, Alexander Magnus von, major, om generalkrigsrätt
i Finland. (Sid. 360. Utskottshandlingar 1769—
1770, vol. 84, nr 266.)
Falkengréen, Christoffer, vice amiral, om galärflottan. (Sid.
212, 240. Allegater II, fol. lil. Tryckt.)
Fersen, Carl Reinhold von, greve, överhovjägmästare, om boställsinnehavare
på Djurgården. (Sid. 353. Prästest. arkiv,
F. 94, nr 189.)
Finlaij, Robert, kommerseråd:
om Mennais bruk. (Sid. 220. Prästest. arkiv, F. 94, nr 151.)
om Mennais bruk. (Sid. 354. Prästest. arkiv, F. 94, nr 200.)
Franckenheim, Carl Natanael, löjtnant, om riksdagstidningarna.
(Sid. 122. Prästest. arkiv, F. 94, nr 88.)
Gardemein, Arvid Reinhold von, ryttmästare, om konstitutionen.
(Sid. 64. Allegater I, fol. 946.)
Gertten, Carl Mauritz von, kapten:
om lindring i bevillningen. (Sid. 96. Allegater I, fol. 1031.)
förklaring över ovannämnda memorial. (Sid. 96. Allegater
I, fol. 1037.)
Gertten, Johan Vilhelm von, kommendörkapten:
om galärflottan. (Sid. 212, 240. Allegater II, fol. 99. Tryckt.)
om utrikes krigsförtjänster. (Sid. 366. Prästest. arkiv, F.
94, nr 211.)
Gertten,2 von, kapten, om riksrådens pensioner. (Sid.
368 )A
Gripenberg, Jakob Carl, major, om arméns pensionskassa.
(Sid. 375.)1
Gripenstierna, Fredrik, hovjägmästare, om flemingska kronofordran.
(Sid. 195. Allegater II, fol. 32.)
Grönhagen, Claes Vilhelm, friherre, tullråd:
om ny bibelversion. (Sid. 219, 350. Utskottshandlingar
1769—1770, vol. 88. Tryckt.)
om adlig prästs rätt till säte på Riddarhuset. (Sid. 221.
Riddarhusdeputationens protokoll och handlingar, fol.
492.)
Gyllenhaal, Hans Reinhold, kornett, om konstitutionen. (Sid.
63. Allegater I, fol. 814. Tryckt.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
* Bernt Johan eller Carl Mauritz.
147
Gyllenhaal, Lorentz Herman, kammarherre, om franska subsidiemedlen.
(Sid. 149. Allegater I, fol. 1076.)
Gyllenpalm, Johan Ulrik, vice häradshövding, om lantbrukets
upphjälpande. (Sid. 265. Prästest. arkiv, F. 94, nr 158.
Tryckt.)
Haij, Vollrat Vilhelm, major, om vederlagssaken. (Sid. 358.
Prästest. arkiv, F. 94, nr 203.)
Hastfer, Bernt Johan, friherre, major:
om arrendet av Kastelholms kungsgård. (Sid. 200, 261.
Prästest. arkiv, F. 94, nr 117.)
om generalkrigsrätt i Finland. (Sid. 360. Utskottshandlingar
1769—1770, vol. 84, nr 266.)
Hederhielm, Gustaf Otto, kommissarie, om kassör G. Sternhoff,
(Sid. 369. Prästest. arkiv, F. 94, nr 179.)
Heldenhielm, Johan Adam, kommendör:
om skatteköp av kronojord. (Sid. 35. Prästest. arkiv, F. 94,
nr 89.)
om konstitutionen. (Sid. 64. Allegater I, fol. 958. Tryckt.)
Hierta, Carl, överste:
om finansverket. (Sid. 2. Allegater I, fol. 605.)
om konstitutionen. (Sid. 64. Allegater I, fol. 1010. Tryckt.)
Hirscheidt, Otto von, vice korpral, om konstitutionen. (Sid.
64. Allegater I, fol. 938.)
Horn af Rantzien, Baltzar Filip, greve, kaptenlöjtnant, om utrikes
krigsförtjänster. (Sid. 366.)*
Horn af Åminne, Christer, friherre, kansliråd, om en svensk
bibelversion. (Sid. 259, 350. Utskottshandlingar 1769—
1770, vol. 88.)
Hummerhielm, Per, friherre, överstelöjtnant, om konstitutionen.
(Sid. 64. Allegater I, fol. 965. Tryckt.)
Hägerflycht, Nils Henrik, ryttmästare, om överste Johan
Sparre. (Sid. 190. Prästest. arkiv, F. 94, nr 127.)
Höpken, Carl Fredrik von, president, om säterifriheten. (Sid.
365.)i
Jerlström, Carl Fredrik, kaptenlöjtnant, om amiralitetet. (Sid.
141. Prästest. arkiv, F. 94, nr 119.)
Jägerhorn af Spurila, Reinhold Johan, major, om upprättelse
för major Palmstruch. (Sid. 341. Prästest. arkiv, F. 94, nr
197.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
39—620616
148
Kagg, Lars, friherre, löjtnant:
om P. von Christiersson. (Sid. 304, 356. Prästest. arkiv, F.
94, nr 164.)
om tullrådsförslaget. (Sid. 366, 372. Prästest. arkiv, F. 94,
nr 232.)
Kruse af Elghammar, Johan Gideon, kommendant, om konstitutionen.
(Sid. 64. Allegater I, fol. 1006. Tryckt.)
Kruuse af Verschou, Carl Magnus, friherre, ryttmästare, om
herr Reuter. (Sid. 455. )*
Kurck, Axel Johan, friherre, kammarherre, om jus patronatus.
(Sid. 349. Riddarhusdeputationens protokoll och handlingar,
fol. 625.)
Köhler, Fredrik von, friherre, major, om konstitutionen. (Sid.
64. Allegater I, fol. 980. Tryckt.)
König, Jakob Leonard, kapten, om konstitutionen. (Sid. 64.
Allegater I, fol. 925. Tryckt.)
Lagerberg, Lars Herman, kvartermästare, om konstitutionen.
(Sid. 63. Allegater I, fol. 901, Tryckt.)
Lagerbielke, Frans, kaptenlöjtnant, om galärflottan. (Sid.
224, 241. Allegater II, fol. 141. Tryckt.)
Leijonancker, Fredrik Vilhelm, kaptenlöjtnant:
om konstitutionen. (Sid. 64. Allegater I, fol. 930. Tryckt.)
om galärflottan. (Sid. 212, 241. Allegater II, fol. 94.Tryckt.)
om utrikes krigsförtjänster. (Sid. 366. Tryckt.)
Leijonmark, Gustaf Adolf, sekreterare:
om Garphytte alunverk. (Sid. 341.)a
om Deras Maj:ters gäld. (Sid. 374.)1
om ätten von Vicken. (Sid. 442. Protokoll, vol. 2, fol. 799.
Tryckt.)
Leijonmarck, Per, ryttmästare, om generalkrigsrätt i Finland.
(Sid. 360. Prästest. arkiv, F. 94, nr 176.)
Lewenhaupt, Charles Emil, greve, överstelöjtnant, om T. G.
Rudbecks memorial om bevillningen. (Sid. 355. Prästest.
arkiv, F. 94, nr 201. Tryckt.)
Lilliehorn, Per, kaptenlöjtnant:
om provinsialläkare på öland. (Sid. 95. Allegater I, fol.
1026.)
om pensionskassa vid amiralitetet. (Sid. 238. Prästest. arkiv,
F. 94, nr 154.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
* Då memorialet icke återfunnits, är identifieringen icke säker.
149
om utrikes krigsförtjänster. (Sid. 366. Prästest. arkiv, F.
94, nr 219.)
Lindelöf, Carl Adolf, vice häradshövding, om konstitutionen.
(Sid. 64. Allegater I, fol. 976. Tryckt.)
Linderstedt, Erik, kapten, om konstitutionen. (Sid. 64. Allegater
I, fol. 995. Tryckt.)
Linnerhielm, Jonas, hovrättsråd, om konstitutionen. (Sid. 63.
Allegater I, fol. 893. Tryckt.)
Linroth, Claes Gustaf, kammarherre:
om konstitutionen. (Sid. 63. Tryckt.)
om bevillningen. (Sid. 96. Allegater I, fol. 1034.)
Ljungfelt, Abraham, kapten, om konstitutionen. (Sid. 63. Allegater
I, fol. 912. Tryckt.)
Lode från Livland, Göran Vilhelm, vice landssekreterare, om
konstitutionen. (Sid. 63. Allegater I, fol. 854. Tryckt.)
Lostierna, Carl Fredrik, landskamrerare, om J. L. Lostierna.
(Sid. 309. Prästest. arkiv, F. 94, nr 168.)
Malmerfelt, Carl Fredrik, löjtnant, om lindring i bevillningen.
(Sid. 96. Allegater I, fol. 1027.)
Mannerhierta, Bengt Adolf, kapten, om konstitutionen. (Sid.
63, Allegater I, fol. 873. Tryckt.)
Mannerstedt, Erik, kaptenlöjtnant:
om dykerikompanierna. (Sid. 190. Allegater II, fol. 35.)
om galärflottan. (Sid. 212, 241. Allegater II, fol. 50.)
Matérn, Carl Gustaf von, löjtnant, om val av justitiekansler.
(Sid. 91. Allegater I, fol. 1025.)
Matérn, Johan Fredrik von, löjtnant, om officerarnas vinterdusörer.
(Sid. 348. Prästest. arkiv, F. 94, nr 180.)
Meldercreutz, Jonas, professor, om Hagby och Ramsta församlingar.
(Sid. 313. Allegater II, fol. 184.)
Montgomery, Robert, kapten, om befordran av officerare, som
ej kunna betala ackord. (Sid. 92. Prästest. arkiv, F. 94, nr
110 b.)
Mnnsterhielm, Anders Gustaf, fänrik, om lätta trupper i Finland.
(Sid. 365. Prästest. arkiv, F. 94, nr 222.)
Möllerstierna, Johan Daniel, major, om konstitutionen. (Sid.
63. Allegater I, fol. 832. Tryckt.)
Netherwood, Anders, kontorsskrivare, om riksrådens pensioner.
(Sid. 328. Utskottshandlingar 1769-1770, vol. 84, nr
182—183.)
t—620616
150
Odelstierna, Erik, bergmästare, om konstitutionen. (Sid. 64.
Allegater I, fol. 973. Tryckt.)
Olivecreutz, Johan, lagman, om ett spannmålsmagasin för
fattiga barn. (Sid. 322. Borgarst. arkiv 1769—1770, vol. 17,
fol. 185.)
Pereswetoff-Morath, Alexander, advokatfiskal, om dagsverken
vid Smedstorp. (Sid. 255. Prästest. arkiv, F. 94, nr
157.)
Pfeiff, Fredrik, kapten:
om växelkursförordningen och bevillningen. (Sid. 110. Allegater
I, fol. 1049. Tryckt.)
om tullverket. (Sid. 218. Utskottshandlingar 1769—1770,
vol. 84, nr 271—272.)
om associerade i växelkontoren. (Sid. 275. Allegater II, fol.
174. Tryckt.)
Pfeiff, Per Gustaf, kapten:
om konstitutionen. (Sid. 63. Allegater I, fol. 826. Tryckt.)
om hemmanet Konungssund. (Sid. 350.)1
Piper, Carl Gustaf, greve, kammarherre, om Andrarums alunbruk.
(Sid. 367. Prästest. arkiv, F. 94, nr 234.)
Post, Johan Arnt von, kommissarie, om lönerna för riksens
ständers kontors betjäning. (Sid. 340. Prästest. arkiv, F.
94, nr 174.)
Psilanderhielm, Gustaf, kaptenlöjtnant, om galärflottan. (Sid.
212, 241. Allegater II, fol. 43.)
Ramsay, Anders Henrik, friherre, landshövding, om modellör
C. F. Inlander. (Sid. 194, 269. Prästest. arkiv, F. 94, nr
125.)
Reeth, Alexander Magnus, kornett, om konstitutionen. (Sid.
64. Allegater I, fol. 949.)
Rehbinder, Bernt Otto, friherre, kapten, om konstitutionen.
(Sid. 63. Tryckt.)
Reuterholm, Gustaf Gottfrid, friherre, lagman, om bankokommissarielön.
(Sid. 364. Prästest. arkiv, F. 94, nr 221.
Tryckt.)
Ridderstolpe, Fredrik Vilhelm, friherre, överkammarherre,
om riksrådens pensioner. (Sid. 298, 328. Prästest. arkiv,
F. 94, nr 166.)
Rotkirch, Wenzel Fredrik, kapten, om konstitutionen. (Sid.
63. Allegater I, fol. 849. Tryckt.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
151
Rudbeck, Ture Gustaf, generalmajor:
om finansverket. (Sid. 44. Allegater I, fol. 767. Tryckt.)
om bevillningen. (Sid. 348. Prästest. arkiv, F. 94, nr 177.
Tryckt.)
Ruuth, Simon Gustaf, kapten, om galärflottan. (Sid. 212, 241.
Allegater II, fol. 47.)
Sabelhierta, Johan Henrik, kapten, om brännvinsbränningen.
(Sid. 348. Prästest. arkiv, F. 94, nr 185.)
Schantz, Christian Georg von, kaptenlöjtnant, om utrikes
krigsförtjänster. (Sid. 357. Prästest. arkiv, F. 94, nr 215.)
Schantz, Johan Gabriel von, kapten, om artilleriofficerarnas
tur (Sid. 271, 304. Bondest. arkiv 1769—1770, vol. 18, nr
219 1/2.)
Schildt, Per Göran, kornett, om betänkandet ang. föreskrifter
till befordringar. (Sid. 202. Prästest. arkiv, F. 94, nr
124. Tryckt.)
Schönberg, Anders, rikshistoriograf:
om bokbindareämbetet. (Sid. 141. Prästest. arkiv, F. 94,
nr 118.)
om pension för riksrådet v. Friesendorff. (Sid. 328.)*
Segebaden, Carl Otto von, landshövding, om konstitutionen.
(Sid. 63. Allegater I, fol. 851. Tryckt.)
Silfverskiöld, Fredrik, ryttmästare, om betänkandet ang. föreskrifter
till befordringar. (Sid. 202. Allegater II, fol. 37.)
Sparrsköld, Carl Magnus, kapten, om galärflottan. (Sid. 224,
241. Allegater II, fol. 128. Tryckt.)
Starck, Carl Magnus, kapten, om konstitutionen. (Sid. 64.
Allegater I, fol. 921. Tryckt.)
Stauden, Abraham von, kapten, om galärflottan. (Sid. 212,
241. Allegater II, fol. 83. Tryckt.)
Stenfelt, Carl Rikard, fänrik, om konstitutionen. (Sid. 64.
Allegater I, fol. 956. Tryckt.)
Stierneld, Samuel Gustaf, friherre, generallöjtnant:
om de militära riksrådens avsked med ackord och pension.
(Sid. 362. Prästest. arkiv, F. 94, nr 224.)
om arméns pensionskassa. (Sid. 371.)*
Strömfelt, Carl Harald, friherre, president, om hemmanet Konungssund.
(Sid. 350.)x
Stålhammar, Carl Leonard, löjtnant:
om konstitutionen. (Sid. 63. Allegater I, fol. 839. Tryckt.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
152
\
i
/
om kammarherre L. H. Gyllenhaal. (Sid. 184. Allegater II,
fol. 5.)
Svedenstierna, Lars, assessor, med anhållan att bliva tullråd.
(Sid. 372. Prästest. arkiv, F. 94, nr 223.)
Tranefelt, Johan Verner, major, om ryttmästarna C. D. Svedenheims
och C. D. Löth-örnskölds tur. (Sid. 369. Tryckt.)
Törne, Peter von, hovrättsråd:
om konstitutionen. (Sid. 64. Allegater I, fol. 951.)
om lönerna för Åbo hovrätts ledamöter. (Sid. 365. Prästest.
arkiv, F. 94, nr 227.)
Uggla, Leonard Magnus, brukspatron:
om konstitutionen. (Sid. 63. Allegater I, fol. 808. Tryckt.)
om associerade i växelkontoren. (Sid. 275. Allegater II, fol.
172.)
om fiskerierna. (Sid. 369.)1
om Deras Maj Ters gäld. (Sid. 374.j1
Ulfsparre af Broxvik, Anders, friherre, löjtnant, om vinterdusörer
och vakanslöner. (Sid. 93. Prästest. arkiv, F. 94,
nr 100.)
Unge, Gustaf Vilhelm von, fänrik, om galärflottan. (Sid. 224,
241. Prästest. arkiv, F. 94, nr 141. Tryckt.)
Wagenfelt, Fredrik, kommendörkapten, om kommandosaker.
(Sid. 193. Prästest. arkiv, F. 94, nr 122.)
Vicken, Johan Edvard von, överstelöjtnant:
om ättens säte och stämma. (Sid. 389, 442. Protokoll, vol.
2, fol. 795. Tryckt.)
om ätten von Vicken. (Sid. 442. Protokoll, vol. 2, fol. 802.)
Wrangel af Adinal, Henning Reinhold, friherre, major, om
Torsebro krutbruk. (Sid. 272. Prästest. arkiv, F. 94, nr
161.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
153
PERSONREGISTER
till ridderskapet och adelns protokoll vid 1769—1770 års riksdag.
Vid upprättandet av detta register ha samma principer tillämpats som i registret
till adelns protokoll vid 1760—1762 års riksdag (del 23, bilagor
sid. 129).
Identifieringen har av samma skäl som vid de tidigare delarna av protokollsserien
ofta mött stora svårigheter, varför tidskrävande undersökningar i
riksdagsarkivens olika serier måst verkställas. Vid identifieringen av talarna
har Daniel Tilas Dagbok vid riksdagen 1769—1770 (om denna se Förord)
utnyttjats. För fastställande av vederbörandes slutliga titel ha olika samlingar
i riksarkivet använts. Uppgifter ha också måst sökas i krigsarkivet,
landsarkiven i Lund och Visby samt Stockholms stadsarkiv.
I förordet nämnda personer ha icke medtagits i registret.
Adelcrantz (Adler-), Carl Fredrik,
överintendent, slutl. friherre, 27:
17; bil.: 9; 28: 380—381, 411—412.
Adelcrantz, Emanuel, hovrättsråd,
slutl. friherre, vice president, 27:
bil.: 13.
Adelheim, Erik Adolf, hovjunkare,
slutl. gränskommissarie, 27: 256.
Adelswärd, Johan, krigsråd, slutl.
friherre, landshövding, 27: 7, 19;
bil.: 9.
Adlerberg, Göran, statskommissarie,
27: 255.
Adlerberg, Virginia Sofia, se Carlsköld,
P.
Adlercreutz, Henrik Tomas, assessor,
27: bil.: 8.
Adlerfelt, Carl, friherre, landshövding,
27: 403, 455—457; 28: 222.
Adlerklo, Johan, häradshövding, 27:
177, 446.
Adler Salvius, Johan, (friherre),
riksråd, 27: 407; 28: 370, 377.
Adlerstolpe, fru, 28: 438.
Adolf Fredrik, konung av Sverige,
27: 4—6, 8—10, 21—22, 31—34,
36—37, 42, 66, 80—86, 88—95,
97—99, 103, 105, 108—109, Hillö,
117—118, 121, 124—126,
129—130,133,141—142,145,148—
156, 158, 162—163, 167, 169—170,
175—176, 184—185, 187, 211, 245,
266—269, 289—290, 293—294,
321, 392, 425, 428, 432, 504; bil.:
4, 6—7, 15, 17—21, 25—32, 34,
36, 140, 142; 28: 82—83, 91, 346,
357, 371—375, 377, 444; bil.: 59,
140—141.
Agorell, Johan Ottosson, bergsman,
Saxhyttan, Grythyttan, Ör., riksdagsman
i bondeståndet, 27: 69,
133; 28: 344.
Ahlander, Mårten, rådman i Köping,
riksdagsman i borgarståndet, 27:
191, 202.
Ahlberg, Rudolf Hodder, överstelöjtnant,
slutl. adlad Stiernswärd,
överste, 28: 205.
Alströmer, Claes, schäferikommissarie,
slutl. friherre, kansliråd, 27:
13, 44, 46, 181; bil.: 14; 28: 37—40,
127, 268.
Alströmer, Johan, direktör, 28: 121.
Alströmer, Patrik, överdirektör, slutl.
friherre, kommerseråd, 27: 5, 20,
171, 189, 224—225; 28: 345.
Ambjörnsson, Ambjörn, karduansmakareålderman
i Stockholm, riksdagsman
i borgarståndet, 28: 300,
350.
Aminoff, Carl Fredrik, major, 27: 76.
154
Aminoff, Carl Mauritz, kapten, slutl.
generallöjtnant, 27: 309.
Aminoff, Fredrik, livdrabant, ryttmästare,
27: 13.
Aminoff 27: 187, 360.
Amnaeus, Anders, auditör vid livgardet,
slutl. lagman, 27: 449—
450.
Anander, Abraham, tullinspektor i
Arboga, 28: 96—97.
Andersson, Jakob, rusthållare, Kieronpärä,
Perno, Åbo och Björneborgs
län, 28: 95.
Andersson, Johan, nämndeman, Åskarby,
Tierp, Upps., riksdagsman
i bondeståndet, 27: 4?2; 28: 44,
274, 344.
Andersson, Torbjörn, krigsråd, 27:
492.
Annerstedt, Magnus, vice häradshövding,
28: 374.
Anrep, Johan Gabriel, hovrättsråd,
28: 180.
Anrep, Reinhold, major, slutl. generalmajor,
27: 15, 177.
Antonsson, Bengt, lektor i Karlstad,
prost, riksdagsman i prästeståndet,
27: 475.
Apiarie, Hans Reinhold, fabrikör i
Stockholm, riksdagsman i borgarståndet,
27: 163, 197.
Appelbom, Harald, kansliråd, 27:
537; 28: 372; bil.: 77.
Arnell, Jonas, generalauditör, 28:
373.
Arnell, Lars, kyrkoherde i Stockholm,
27: 89.
Bach rus (sedermera Bachér), Johan,
rådman i Visby, slutl. vice borgmästare,
28: 347, 357, 360.
Båke (Back), Justus, köpman i
Amsterdam, 28: 107.
Baltzar, Augustin Wolfgang, överste,
slutl. generalmajor, 28: 121.
Banér, Claes, friherre, landshövding,
riksjägmästare, 27: bil.: 55.
Banér, Johan, friherre, riksråd, fältma
skalk, 28: 59
Barchman, Olof, överkrigskommissarie,
28: 333.
Barck, Ulrik, greve, överste, slutl.
riksråd, 27: 6, 53, 186, 189; bil.:
8; 28: bil.: 138.
Beck-Friis, Joakim, landshövding,
slutl. greve, riksråd, 27: 15, 53,
145, 152; bil.: 9; 28: 347; bil.: 138.
Beck-Friis, Johan, kapten, slutl. friherre,
generalmajor, landshövding,
27: 189; 28: 365; bil.: 128—131.
Bengtsson, Lars, bonde, Laggartorp,
Stenkvista, Söd., 146—147.
Benzelstierna, Carl, advokatfiskal,
28: 181, 290.
Benzelstierna, Hans Emanuel, notarie,
slutl. sekreterare, 27: 7; 28:
bil.: 139.
Benzelstierna, Johan Jakob, lagman,
kammarråd, 27: 19, 189; 28: 366.
Benzelstierna, Lars, biskop i Västerås,
riksdagsman i prästeståndet,
27: 130, 174, 418; 28: 185, 214.
Benzelstierna, Lars, landshövding,
27: 166.
Benzelstierna, Mattias, statssekreterare,
27: 56; bil.: 9.
Benzelstierna, ätten, 27: 166.
Berch, Carl Reinhold, kansliråd, 28:
370—371.
Berch, Christer, vice aktuarie i kommerskollegium,
slutl. professor i
Uppsala, 28: 354.
Bercker (Berchner?), fru, 28: 438.
Berg, Anders Petter, kamrerare i
riksens ständers bank, 28: 360,
368.
Bergenskjöld, Carl Henrik, hovrättsråd,
slutl. vice president, 28: 371.
Bergenstråhle, Johan Jakob, landssekreterare,
27: 7, 201, 458; 28:
290; bil.: 139.
Bergenstråhle, Rudman, kammarherre,
assessor, slutl. hovrättsråd,
27: 169, 252, 278, 297—298, 446,
462, 477—478; bil.: 13; 28: 42,
181, 294, 367, 374.
Bergenstråhle 27: 187, 357, 488: 28:
433.
155
Bergquist, Carl Erik, kopparstickare
i Stockholm, 28: 388—389.
Bergström, Johan Erik, borgmästare
i örebro, riksdagsman i borgarståndet,
27: 65, 197, 526; 28: 217.
Beronius, Magnus, ärkebiskop, 28:
141.
Bertolon (Bär-), Jean, sidenfabrikör i
Stockholm, 28: 352.
Bielke, Nils Adam, greve, landshövding,
slutl. riksråd, president, 27:
6, 8, 28, 53, 55, 66; bil.: 8; 28:
146—147; bil.: 138.
Bilang, Jakob Johan von, löjtnant,
slutl. kapten, 27: 356, 537; 28:
43, 92—93, 353, 367, 374; bil.: 139.
Bilberg, Carl Gustaf, kammarrevisionsråd.
— Hans arvingar 28:
252—253, 270—271, 308.
Bilberg, Fredrik Otto, kapten, slutl.
major, 27: 120, 130, 134, 143—144,
184, 190—191, 212—213, 240, 243,
294, 308, 344—345, 379, 395—396,
406, 423, 455, 461—462, 499—500;
bil.: 36—37; 28:59—60,87—88,212,
235, 241, 244—245, 351, 357, 366,
375, 383—385, 388—389, 410,
421—422, 427—428, 436—437,
440—441, 445.
Bildensköld, Johan Gabriel, hovrättsråd,
27: 117—118, 137, 160—161,
222—223, 255, 262, 336; bil.: 98—
108.
Billmarck, Johan, professor vid Åbo
akademi, 27: 477—478; 28: 214.
Björck, Carl Elias, kronofogde, Sunnanå,
Skellefteå, Vb., 28: 305.
Björkman, Anders Jonasson, gästgivare,
Marbäck, Älvsb., riksdagsman
i bondeståndet, 27: 77.
Björkman, Brita, änka, Stockholm,
28: 439.
Björkman, Sven, politiborgmästare i
Norrköping, 27: 22; 28: 352.
Björling, Gustaf, justitiarie i generalkrigsrätten,
28: 279.
Björnsson, Jonas, nämndeman,
Romsås, Södra Ving, Älvsb., riksdagsman
i bondeståndet, 27: 76,
129.
Blix, Magnus, auditör, slutl. häradshövding,
27: 177; 28: 237—238.
Blomcreutz, Didrik, major, slutl.
överste, 27: 19, 180.
Blomstedt, Gustaf Carl, auditör,
slutl. justitiarie, 27: 179.
Blomstedt, Johan Magnus, löjtnant,
slutl. kapten, 28: 340, 347.
Boije af Gennäs, Adam Ludvig, vice
korpral, slutl. överste, 27: 179,
202, 400, 469—470; bil.: 37—39.
Boije af Gennäs, Anders, kapten, 27:
7.
Boije af Gennäs, Bengt Axel, fänrik,
slutl. friherre, kapten, 28: 297.
Boije af Gennäs, Casper Johan, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 27: 538.
Boije af Gennäs, Hans Henrik, landshövding,
slutl. friherre, 27: 13,
505—506, 537; bil.: 3, 9; 28: 36,
126, 341, 352.
Boije af Gennäs, Otto Ernst, krigsråd,
slutl. landshövding, 27: 14, 256;
bil.: 14; 28: 340, 391.
Boije af Gennäs 28: 319, 387.
Boisman, Reinhold Gabriel, löjtnant,
27: 203; bil.: 42—46.
Boman, Göran, riddarhusvaktmästare,
28: 441.
Bonde af Björnö, Tord Bernhard,
greve, kammarherre, slutl. hovmarskalk,
27: 181.
Borgstedt, Jonas, kornett, 28: 230,
234. — Hans änka Anna Maria
Borgstedt 28: 188—189, 230—232,
234—237.
Botin, Anders af, kammarråd, 27:
bil.: 108; 28: 377.
Brahe, Per, greve, löjtnant, slutl.
kapten, 27: 197—198.
Brakel, ätten, 28: 446, 448.
Brandkula, Amund, major vid artilleriet
på Gotland. — Hans dotter
28: 439.
Brandt, Samuel Tornesson, häradshövding,
27: 534—535.
Brandtberg, Arvid, ryttmästare vid
livregementet till häst. — Hans
änka Anna Catharina Isopedia 28:
438.
156
Bratt, Carl Gustal, kornett, 28: 447.
Bremer, Per, direktör vid Huskvarna
krutbruk, 28: 361.
Brocman, Nils Reinhold, assessor i
antikvitetsarkivet, bibliotekarie,
28: 370—371.
Bromell, Lars von, kapten, 27: 19,
22, 30, 39—40, 43, 46—47, 53—54,
56, 58, 63, 71—72, 123, 126, 130,
133, 137, 153, 163, 335, 448; bil.:
93—97.
Brummer, Carl Magnus, major, slutl.
överstelöjtnant, 27: 470, 474.
Brunow, Magnus, underlöjtnant,
slutl. överste, 28: 121.
Brömssen, Magnus Johan von, kapten,
slutl. major, 27: 7.
Bunge, Carl, friherre, kungl, sekreterare,
slutl. landshövding, 27: 178;
28: bil.: 76, 138.
Bunge, Sven, friherre, kansliråd,
slutl. greve, riksråd, 27: 12, 61,
125,139,166, 205—207,224,292—
293, 299, 432—433, 487, 522; bil.:
9; 28: 14—15, 30—31, 43, 45,
159, 162, 177, 186, 236, 283—284,
307, 363, 381, 384—385, 417.
Bunge, Carl eller Sven, 27: 195, 258,
264, 319; 28: 358, 366, 374.
Burman, Abraham Vilhelm, bergmästare,
28: 189, 350.
Buttlar (-ler), Otto Reinhold von,
kapten vid Björneborgs regemente.
— Hans änka Eleonora Charlotta
Pahl 28: 439.
Bång, Jonas, hessisk assessor, genealog,
27: 49, 166.
Bäck i Finland, Anders Johan, advokatfiskal
27: 181; 28: bil.: 139.
B severt, Jakob Fredrik, löjtnant i
fransk tjänst, 28: 96.
Böhnen, Carl Gustaf von, kapten,
slutl. major, 28: 91.
Böhnen, Carl Ludvig von, kapten,
27: 454 (ej Casper Ludvig), 455,
472, 531—532; 28: 90, 199, 265,
329—330, 358, 375.
Böhnen, Casper Ludvig von, assessor,
slutl. ledamot av högsta domsto
-
len, 27: 178, 240, 264—265, 333,
467; 28: 181.
Böhnen, Carl Ludvig eller Casper
Ludvig, 27: 71, 128, 364—365,
479(7), 492(7), 495(7), 524; 28:
260(7), 291, 403, 419(7), 436(7).
Böhnen, Johan von, major, slutl.
överstelöjtnant, 27: 90—93, 179,
265, 423—424, 474; bil.: 14; 28: 64,
354.
Böhnen, von, 27: 167, 193, 248, 260,
318; 28: 64, 263, 304, 320.
Cahman, Johan, handelsman och
brukspatron i Göteborg, slutl.
polsk friherre, 28: 363, 367.
Cajander, Zacharias, kyrkoherde i
Borgå stift, slutl. kontraktsprost,
riksdagsman i prästeståndet, 27:
193, 202.
Cameen, Carl, kaptenlöjtnant, 28:
224, 241.
Carl, Fredrik Vilhelm, löjtnant vid
gula husarregementet, slutl. ryttmästare
vid Mörners husarregemente,
28: 340.
Carlborg, Jacob Henrik, hovpredikant,
slutl. kyrkoherde i Åbo stift,
28: 227—228.
Carlborg, Olof Petter, fabrikör i
Karlskrona, 28: 346.
Carlheim-Gyllensköld, Håkan Gustaf,
ryttmästare, 27: 18.
Carlsköld, Per, kansliråd, 28: 390,
412—420, 422—423, 426, 453. —
Hans änka Virginia Sofia Adlerberg
och barn (arvingar) 28: 390—
391, 412—426, 428, 452.
Carlsson, Johan Gustaf von, kanslist,
slutl. hovrättspresident, 27: 182;
28: 355.
Carlstein se Karlsten.
Carpelan, Carl Efraim, kapten, regementskvartermästare,
slutl. friherre,
vice landshövding, 27: 124,
311, 365—366, 470—471, 506;
28: 190, 210, 264, 305, 307, 348,
363, 426; bil.: 139.
157
Carpelan, Carl Efraim eller Carl
Niklas, kapten, 28: 123, 228.
Carpelan, Vilhelm, generallöjtnant,
slutl. friherre, 28: 264—265.
Cedercrona, Daniel Gustaf, assessor,
28: 413, 415—416, 418.
Cedercrona, Johan Anton, kornett,
slutl. ryttmästare, 27: 449.
Cederfelt, Johan, kammarskrivare,
28: 359.
Cederhielm, Josias Carl, friherre,
kammarherre, slutl. kommersråd,
28: 151.
Cedersparre, Per Johan, löjtnant,
slutl. kronobrännmästare, 27: 490.
Cederström, Anders, friherre, kapten,
28: 29, 44, 313—315.
Cederström, Carl, friherre, landshövding,
27: 6.
Cederström, Claes, friherre, överstelöjtnant,
slutl. överste, 27: 28, 41,
203—205, 268, 298, 334, 351—352,
364 (troi.), 390, 443; 28: 6, 92, 120,
212—213, 290, 317, 422.
Cederström, Jakob, friherre, major,
slutl. vice amiral, 27: 516.
Cederström, friherre, 27: 267; 28: 123.
Cederström, Tomas, kammarherre,
slutl. hovmarskalk, 27: 7, 201; bil.:
14.
Celsing, Fredrik, löjtnant, slutl.
överstelöjtnant, 28: 224, 241; bil.:
100—101.
Celsius, Olof, kyrkoherde i Stockholm,
slutl. biskop i Lund, riksdagsman
i prästeståndet, 27: 396,
495; 28: 62, 188.
Cervin, Nils, borgmästare i Hälsingborg,
riksdagsman i borgarståndet,
27: 288, 403, 455—458.
Charpentier, Claes Robert, överste,
slutl. (friherre), generallöjtnant,
28: 121.
Christiersson, Erik Vilhelm von,
kammarherre, 27: 256; 28: 23, 63,
374, 391; bil.: 60—66.
Christiersson, Per von, justitieombudsman,
slutl. krigsfiskal, kommendantsekreterare,
28: 304, 356.
Christiersson, Robert von, ryttmästare,
slutl. överstelöjtnant, 27: 13,
456, 458; 28: bil.: 77.
Christiersson, Erik Vilhelm eller
Robert von, 28: 10.
Clason, Isak, grosshandlare i Stockholm,
27: 55, 69, 138—140, 454,
467—469; 28: 277.
Clerck, Jakob, löjtnant, slutl. livdrabant,
27: 470.
Clodt, Rernt Johan, friherre, kapten,
27: 181.
Clodt, Gustaf Nils, friherre, överintendent,
28: 301.
Cneiff se Kneiff.
Corin, Samuel, borgmästare i Laholm,
riksdagsman i borgarståndet,
28: 188, 231.
Coyet, Johan Gustaf, ryttmästare,
slutl. generallöjtnant, 28: 202, 349.
Coyet, Vilhelm Julius, major, slutl.
överstelöjtnant, 27: 14.
Creutz, Ernst, greve, kapten, 27: 179.
Creutz, Jakob Ernst, greve, kapten,
slutl. överste, 27: 179.
Creutz, Lorens Vilhelm, greve, överste,
27: 20, 38, 82—85, 119, 145—
146, 153, 166—167, 215—216, 223;
bil.: 8; 28: 102, 155 (troi.), 279—
280, 351, 353 (troi.), 358 (troi.),
363; bil.: 77.
Creutz, greve, 27: 260, 349—350; 28:
18, 31—32, 132.
Cromwell, Oliver, lordprotektor av
England, 27: 87, 306.
Cronacker, Carl Niklas, ryttmästare,
27: 67, 75, 87, 105; 28: 368.
Cronhielm, Carl Gustaf, friherre,
kornett, slutl. ryttmästare, 27: 2.
Cronhielm, ätten, 28: 401.
Cronhielm af Flosta, Johan, greve,
generalmajor, landshövding, slutl.
generallöjtnant, 27: 14, 163, 256.
Cronhielm af Flosta, Salomon, greve,
e. o. kanslist, slutl. kansliråd, 28:
297.
Cronhielm af Hakunge, Axel Fredrik,
greve, major, slutl. överste, 27:
bil.: 13.
158
Cronhjort, Carl Gustaf, friherre, president,
28: 356.
Cronlandh, Carl Gustaf, notarie vid
kontrollverket, slutl. föreståndare
för riksgäldskontorets sedeltryckeri,
28: 367.
Cronstedt, Carl Johan, greve, president,
27: 11, 66, 145; 28: 359, 362;
bil.: 138.
Cronstedt, Fredrik, friherre, hovrättsråd,
27: 19; bil.: 8; 28: 180; bil.: 77,
139.
Cronstedt, Fredrik Adolf Ulrik, greve,
hovintendent, slutl. landshövding,
28: bil.: 138.
Cruus. Arvingarna 28: 349.
Cruus af Gudhem, Anna, se Fleming
af Liebelitz, C. H.
Cruus af Gudhem, Lars, friherre,
överste. — Hans arvingar 27:
532—533.
Craelius, Magnus Gabriel, kronofogde,
Lockebo, Målilla, Kalm., 28:
354.
Cumenius, Erik Johan, bokhållare,
Aimontappo, Perno, Åbo och
Björneborgs län, 28: 95.
Cygnell, Josef, notarie, slutl. notarie i
kommerskollegium, 27: 159; 28:
364, 373.
Cöster, Fredrik Vilhelm, handlande i
Hälsingborg, riksdagsman i borgarståndet,
27: 288.
Dahlberg, Jakob Johan, löjtnant vid
artilleriet, 28: 439. — Hans änka
Beata Johanna Schaeij 28: 439.
Dahlcrona, Nils Gabriel, fänrik,
slutl. kapten, 27: 339—340.
Dahlmansson, Anders, sidenfabrikör
i Stockholm. — Hans änka Katarina
Dubois 28: 367.
Dalberg, Nils, med. dr, livmedikus,
slutl. bergsråd, 28: 349.
Dalman, Fredrik, häradshövding,
slutl. kammarherre, 27: 52.
Danckwardt, Anna Catharina, se
Rosentwist, J.
Danckwardt, Bengt Gabriel von, friherre,
överstelöjtnant, 27: 12, 177.
Danckwardt, Magnus Gustaf, auditör,
slutl. lagman, 28: bil.: 139.
Danckwardt-Lillieström, Carl Johan,
löjtnant, slutl. major, 27: 516; 28:
120.
Darelius, Per Emanuel, aktuarie i
kammarrevisionen, slutl. kamrerare,
27: 459—460.
Dassau, Christofer Conrad, grosshandlare
i Stockholm, riksdagsman
i borgarståndet, 27: 327.
Davert, Johan Gottfrid, överskärare,
27: 447.
de Besche, Johan Jakob, bankokommissarie,
27: 15.
de Besche, Vilhelm, f. d. kassör i
riksens ständers bank, 28: 266.
de Bruce, Anders, kapten, slutl.
landshövding, 27: 255.
de Bruce, Johan Fredrik, hovrättsråd,
slutl. vice president, 27: 256,
403, 456, bil.: 13; 28: 181; bil.: 139.
de Carnall, Carl Constantin, överste,
slutl. (friherre), generalmajor, 27:
20, 190, 247—248, 393; bil.: 4;
28: 122, 264.
de Frese, Otto Henrik, häradshövding,
assessor, slutl. regementsauditör,
27: 13, 57, 88—90,152,
188, 213—214, 255, 279—280,
340, 353—354, 362 (troi.), 466, 517,
520—522; bil.: 13; 28: 36, 79—87,
115, 126—127, 178, 222—223, 234,
277—278, 283, 295—296, 339,
345—346, 348, 358, 374, 390—391;
bil.: 77.
de Frese, Paul Joakim, major, slutl.
överstelöjtnant, 27: 20, 56, 180,
313, 399, 451—452, 469, 472; 28:
203, 327, 353, 356.
de Frese 28: 17, 317, 325, 342—343.
de Frietzcky, Claes, direktör, 27: 11,
76, 78, 97, 103, 114, 119, 126, 141,
147, 149, 153, 334, 455, 467, 483—
488; bil.: 138—141, 144, 146; 28:
40, 44, 57, 63, 120, 169—170, 218,
159
354, 358, 363, 375, 454; bil.: 43,
109—118, 140—142.
De Geer, Charles, hovmarskalk,
slutl. friherre De Geer af Leufsta,
28: 327, 348, 362.
de la Chapelle, Johan Casimir, häradshövding,
slutl. hovrättsråd, 27:
177; 28: bil.: 139.
De la Gardie, Carl Julius, greve, kammarherre,
slutl. överkammarherre,
27: 21.
De la Gardie, Pontus Fredrik, greve,
överste, slutl. generallöjtnant och
en av rikets herrar, 27: 186, 256;
bil.: 3, 8, 10, 13—14.
De la Gardie, Ulrik Gustaf, greve,
hovmarskalk, slutl. landshövding
och en av rikets herrar, 27:13, 201,
293—294.
de la Grange, Erik Johan, löjtnant,
slutl. landshövding, 27: 179.
de Laval, Jean, överstelöjtnant. —
Hans änka Charlotta Sofia Widemeijer
28: 438.
de Laval, Patrik Jakob, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 27: 182.
Denham, Sir James Steuart, engelsk
politisk-ekonomisk skriftställare,
27: 287, 407.
Didron, Carl Johan, fänrik, slutl.
major, 27: 316—317, 330, 332—
333.
Dolma, Fredrik Carl, greve, överstelöjtnant,
slutl. generallöjtnant, 27:
181, 255.
Douglas, Johan Vilhelm, greve,
överstelöjtnant, 27: 178, 446.
Drakenhielm, Johan Jakob, löjtnant,
slutl. major, 27: 182.
Drufva, Carl Johan, kammarherre,
28: 290.
Dubois, Katarina, se Dahlmansson,
A.
Du Rietz, Anders Rudolf, överste,
slutl. friherre Du Rietz af Hedensberg,
landshövding, generallöjtnant,
27: 41, 56, 59—60,118—119,
258,263—264, 275,291, 354, 431—
432, 472, 481—483, 510—511, 537;
28: 2, 16—17, 58, 98—99, 105,
170—171, 245, 287—290, 306, 327
—328, 338, 343, 348, 358, 366, 447
—448.
Duse, Samuel Johan, löjtnant, 28:
63.
Duwall, Adam Carl, friherre, löjtnant,
slutl. kapten, 27: 335, 339;
bil.: 97—98; 28: 212, 241; bil.: 98.
Duwall, Johan Didrik, friherre,
överste, slutl. generallöjtnant,
förste stallmästare, 27: 186, 339,
468; bil.: 3, 9; 28: 62, 239, 275,
278—282, 284—290, 374; bil.: 139.
Duwall, friherre, 28: 351.
Duben, Carl Vilhelm von, greve, hovkansler,
slutl. riksråd, ledamot av
högsta domstolen, 27:181; 28: 371.
Duben, Joakim von, greve, hovjunkare,
27: 531—532.
Duben, Joakim von, friherre, riksråd,
slutl. kanslipresident, 27: 67—69,
75, 138; 28: bil.: 134.
Ducker, Carl Fredrik, greve, överstelöjtnant,
28: 375.
Ducker, Gustaf Vilhelm, greve, fänrik,
slutl. rysk generalmajor, 27:
446, 516; 28: 122, 219, 375.
Ducker, Teodora Beata, se Rosen,
G. F. von.
Döbeln, Adolf Fredrik von, fänrik,
slutl. kapten, 27: 182; 28: 43.
Eberhard, Johan Hartman, vice
notarie i Stockholms konsistorium,
slutl. lektor i Härnösand, sekreterare
i bibelkommissionen, 28:
368.
Eckstedt, Carl Ulrik von, kapten,
slutl. major, 28: 327—328.
Eckstedt, Johan von, korpral, slutl.
överstelöjtnant, 27: 334; bil.: 71—
72; 28: 340.
Ehrenberg, Lorentz Anders, jur.
doktor, vice häradshövding, 28:
215.
Ehrenbill, Erik Mikael, överstelöjtnant,
28: bil.: 99.
160
Ehrenbill, Ulrik Gottlieb, kapten,
slutl. landshövding, generalmajor,
27: 16; 28: 224, 241.
Ehrenhielm, Erik, häradshövding,
27: 317, 332.
Ehrenhielm, Jonas, kapten, 27: 316—
317, 330—332.
Ehrenhielm 27: 520.
Ehrenhoff, Carl Gustaf, assessor,
slutl. vice president, 27: 17, 76,
141, 147, 269, 289, 309, 335, 392;
bil.: 57—58, 76—80; 28: 44; bil.:
3—11.
Ehrenmalm, Georg, major, slutl. hovrättsråd,
27: 76.
Ehrenmalm, Josias, kapten, slutl.
överstelöjtnant, 28: 219.
Ehrenmalm, Samuel Magnus, hovrättsråd,
27: 95—97, 377—379,
397, 400, 409—410, 470, 485—486,
496—497; 28: 41—42, 64, 105,
186, 200, 261—263, 278—279, 327,
341—343, 348, 362 (troi.), 363;
bil.: 123—125.
Ehrenmalm 27: 41, 350—351, 491,
493; 28: 18.
Ehrenpohl, Adolf Jakob, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 27: 7.
Ehrenpreus, Carl Didrik, (greve),
riksråd, 28: 381.
Ehrenpreus, Fredrik, överdirektör,
27: 11, 124, 177, 251—252, 366,
453—454, 477, 521; bil.: 12; 28:
107—108, 117, 180, 231—234, 367,
374; bil.: 138.
Ehrenpreus, Johan, kapten, slutl.
överstelöjtnant, 28: 212, 241.
Ehrenstolpe, Gustaf Fredrik, major,
28: 125—126.
Ehrenström, Anders, överjägmästare,
27: 13.
Ehrenström, Johan, e. o. bankokommissarie,
27: 16; 28: 360, 368.
Ehrensvärd, Augustin, general, slutl.
greve, fältmarskalk, 27: 18, 155—
156, 234—238; bil.: 3, 9; 28: 14,
121, 224, 240, 246—248; bil.: 11,
24, 28—32, 83.
Ehrensvärd, Fredrik, överste, slutl.
friherre, generalmajor, 27: 18; 28:
223, 448.
Ekeblad, Claes, greve, riksråd, kanslipresident,
27: 128, 130, 133, 184,
286; 28: 91, 368; bil.: 138.
Ekeblad, Claes Fredrik, greve, fänrik,
slutl. överstelöjtnant, 27: 181.
Ekenstierna, Arvid Johan Fredrik,
hovjunkare, 28: 373.
Ekerman, Olof, politiborgmästare i
Norrköping, assessor, 28: 119.
Ekestubbe, Johan Leonard, kansliråd,
27: 446, 537; 28: bil.: 76.
Enberg, Markus, kammarråd, 28:
194.
Eneskjöld, Bernt Johan, kapten,
slutl. major, 27: 255.
Eneskjöld, Carl Fredrik, kaptenlöjtnant,
slutl. konteramiral, 27: 309;
28: 269.
Eneskjöld, Bernt Johan eller Carl
Fredrik, 28: 223, 252.
Engelcrantz, Claes, hovjunkare, assessor,
slutl. lagman, 27: 446; 28:
181.
Engelcrantz, Otto Fredrik, hovsekreterare,
riddarhuskanslist, slutl.
assessor, 27: 158; 28: 393, 441;
bil.: 139.
Engellau, Johan, borgmästare i Norrtälje,
riksdagsman i borgarståndet,
28: 308.
Engeström, Jakob von, presidentsekreterare,
slutl. kansliråd, vice
landshövding, 28: 370.
Engeström, Johan von, kanslist,
slutl. protonotarie, 27: 181, 275—
276, 289, 309, 508—509; bil.: 59—
61; 28: 204—205; bil.: 139.
Engeström, Jonas von, häradshövding,
slutl. lagman, 27: 180, 523—
524; bil.: 3; 28: 36, 42, 99, 103,
130—131, 165, 375.
Engeström, von, 28: 127.
Eriksson, Henrik, nämndeman, Rasåsen,
Selånger, Vrnl., riksdagsman
i bondeståndet, 27: 249; 28: 218.
161
Essen, Carl Johan von, kapten, 27:
180, 451; 28: 64, 77, 87, 90, 252—
253, 270; bil.: 74.
Essen, Fredrik Ulrik von, friherre,
kammarherre, 27: 22—23, 26—27,
31—32, 39—42, 50—51, 57, 70, 72,
78, 126—129, 133—134,139—141,
152—153, 155, 160—161, 333—
334, 342—343, 358, 360, 364, 376—
377, 379, 389, 397, 412—413, 419—
420, 452, 464, 486—488, 494, 506—
507, 516, 525; 28: 7—8, 13—14,
30—31, 44, 50—51,57, 156—157,
176, 192, 210—213, 251—252, 260,
262—263, 267, 275—276, 287,
289, 314, 319, 322, 325, 333, 339,
342, 349, 350 (troi.), 351, 354, 356,
358, 363, 369, 372, 373 (troi.), 375,
380, 384, 408, 443, 445; bil.: 35—
43, 135—138.
Essen af Zellie, Alexander Magnus
von, major, slutl. överste, 27: 15;
28: 120, 272, 360; bil.: 77.
Estenberg, Carl, hovjunkare, slutl.
hovrättsråd, 28: 450.
Fabritius, Alexander Rudolf, f. d.
inspektor vid Avesta kopparbruk,
28: 109.
Fabritius, Nils, lanträntmästare i
Östergötland, 28: 350.
Fahlgren, Erik Ad., handlande och
faktor i Vänersborg, 27: 312.
Fahnehielm, Per Georg, landskamrerare,
27: 182.
Falkenberg af Bålby, Melker, lagman,
slutl. greve, riksråd, 27: 13; bil.:
9; 28: bil.: 138.
Falkenberg af Trystorp, Gabriel, friherre,
landshövding, 27: 12.
Falkengréen, Christoffer, vice amiral,
slutl. friherre, riksråd, 27: 1—3,
197, 446, 496, 498, 503, 510, 512—
513; 28: 23, 212, 240; bil.: 90.
Falkengréen, Germund Abraham,
vice president, slutl. friherre, landshövding,
27: 14; bil.: 9; 28: 304.
Falker, Carl, hovmarskalk, 27: 18,
178; 28: 121.
Faltzburg, Carl Gustaf von, friherre,
generaladjutant, landshövding, 28:
430.
Feif, Carl Fredrik, kommendörkapten,
slutl. vice amiral, 27: 17.
Feilitzen, von, familjen, 28: 454.
Feltstierna, Jonas, kapten, slutl.
överste, 27: 16, 181.
Ferner, Bengt, kansliråd, 28: 369,
371.
Fersen, Carl Reinhold von, greve,
överhovjägmästare, slutl. riksråd,
28: 353.
Fersen, Fredrik Axel von, greve,
general, lantmarskalk, slutl. riksråd,
fältmarskalk, 27: 2—3; 28:
361, 377, 435—438; bil.: 138.
Fieandt, Carl Johan von, major, 28:
bil.: 139.
Filenius, Petrus, biskop i Linköping,
riksdagsman och talman i prästeståndet,
28: 377.
Finlaij, Robert, kommerseråd, 27:
20; 28: 220—221, 354; bil.: 139.
Fitinghoff, Carl Otto, löjtnant, slutl.
kaptenlöjtnant, 27: 180.
Fitinghoff, Carl Otto eller Gustaf
Fredrik, fältväbel, 28: 61, 224.
Flach, Hans Filip, major, slutl.
överstelöjtnant, 27: 18, 177, 536;
bil.: 4.
Flach, Johan Fredrik, auditör, slutl.
lagman, 27: bil.: 8; 28: bil.: 138.
Fleming, Jakob, landshövding, 28:
195—197. — Hans arvingar 28:
195—198, 347.
Fleming af Lais, Fredrik Magnus,
friherre, major, 28: 421.
Fleming af Liebelitz, Claes Hermansson,
friherre, kungl, råd, president,
28: 147. — Hans hustru Anna
Cruus af Gudhem, grevinna, 28:
147. — Arvingarna 28: 147—148.
Fleming af Liebelitz, Fredrik, friherre,
kapten, slutl. överste, 27:
162
6, 182, 255, 265, 458; bil.: 13; 28:
374.
Fleming af Liebelitz, Herman, friherre,
riksråd, generalguvernör,
28: 147.
Fleming af Liebelitz, Johan Casimir,
friherre, hovmarskalk, 27: 19; 28:
bil.: 77.
Fleming af Liebelitz, Otto, friherre,
riksråd, 27: 128, 131, 175; 28: 330
—•331, 333, 430, 433—434.
Floding, Per Gustaf, hovgravör,
slutt, professor vid målar- och
bildhuggarakademien, 28: 367.
Fock, Georg Vilhelm, major, slutl.
generallöjtnant 27: 7, 14, 64; 28:
bil.: 139.
Fock, Reinhold Vilhelm, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 27: 19; 28:
121.
Forsberg, Olof, rådman i Stockholm,
riksdagsman i borgarståndet, 27:
25, 55, 459.
Fougel (Vogel), Börje, bryggareålderman
i Stockholm, riksdagsman i
borgarståndet, 27: 402, 451—452;
28: 348, 353.
Franc, Carl Fredrik, krigsråd, 28:
bil.: 139.
Franc, Gustaf Gabriel, häradshövding,
slutl. lagman, 27: 255, 446,
475, 529.
Franc, Per Christian, riddarhussekreterare,
kansliråd, 27: 54; 28: 200.
Franckenheim, Carl Natanael, löjtnant,
slutl. kapten, 27: 275, 289—
290, 309, 321—322; bil.: 61—63;
28: 121—122.
Fredenstiema, Adam, hovrättsråd,
slutl. vice president, 27: 19; 28:
bil.: 139.
Fredrik I, konung av Sverige, 27: 32,
432; 28: 407, 409.
Freidenfelt, Carl Gustaf, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 27: 178.
Freidenfelt (-eud-), Georg Johan,
löjtnant, 27: 16; bil.: 13; 28: 191.
Freijtag, ätten, 28: 446, 448.
Fries, Carl Gustaf, bokhållare i för
-
myndarekammaren i Stockholm,
28: 273.
Fries, Elias, rådman i Jönköping,
28: 108.
Friesendorff, Fredrik von, friherre,
riksråd, 27: 67—69, 75, 407, 506;
28: 328, 331, 371, 430, 433—434;
bil.: 134.
Frietz (Fritz), Isak, advokatfiskal i
kommerskollegium. — Hans änka
Elisabet Lindström 28: 118.
Frölich, Bengt Gustaf, greve, överste,
slutl. landshövding, 28: 240, 242,
244—247, 249, 251; bil.: 90—91.
Funck, Carl, friherre, riksråd, 27:
67—69; 28: 430, 433—434; bil.: 134.
Funck, Fredrik Ulrik, löjtnant, slutl.
adjutant (överste), 27: 7.
Funck, Gustaf, friherre, hovjunkare,
27: 178.
Furtenbach, Johan Fredrik, sekreterare
i Svea hovrätt, 28: 184.
Furumarck, Carl Henrik, kapten,
slutl. överste, 27: 179.
Gaezan, Nicola, italiensk musikant,
28: 110.
Gardemein, Arvid Reinhold von,
ryttmästare, slutl. major, 28: 64.
Geete, Sten Ulrik, löjtnant, slutl.
major, 28: 364.
Georgii, Johan Hubert, rådman i
Stockholm, riksdagsman i borgarståndet,
27: 9, 403, 456—457; 28:
308, 345.
Gerdessköld, ätten, 28: 385, 400—
401.
Gerdtson, Jost, amiralitetskapten,
27: 312, 453.
Gerner, Jakob, överstelöjtnant, slutl.
överste, 27: 7, 15, 29; bil.: 9.
Gertten, Bernt Johan von, kapten,
slutl. major, eller Carl Mauritz von,
28: 368.
Gertten, Carl Mauritz von, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 27: 7, 15,
163, 336, 412, 489; bil.: 13, 119—
120, 141—143, 146—148; 28: 23,
96, 110—111.
163
Gertten, Johan Vilhelm von, kommendörkapten,
slutl. konteramiral,
28: 212, 240, 366.
Gertten, von, 27: 459, 479—481.
Giertta (Gerta), fru, (troligen Christina
Charlotta, gift Silfverskiöld),
28: 438.
Giese, Joakim Ulrik von, kammarråd
i Pommern, 28: 376.
Gisler, Per Henrik von, löjtnant,
slutl. ryttmästare, 28: 340.
Gjörwell, Karl Kristofer, vice bibliotekarie,
publicist, 27: 270.
Godenhielm, Bernt Johan, rustmästare.
— Hans hustru Elisabet
Lagman 28: 219.
Goes, Adam Reinhold, löjtnant, slutl.
major, 28: 454.
Gother, Engelbert, handelsborgmästare
i Stockholm, talman i borgarståndet,
27: 56.
Gottsman, Bernhard Henrik, kassör i
riksens ständers bank, 28: 216;
bil.: 41.
Graaner, Petter, auditör vid livgardet,
generalauditör, 27: 449.
Granfelt, Gabriel Gustaf, löjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 27: 7.
Grill, Claes, grosshandlare i Stockholm,
direktör, brukspatron, 28:
282.
Grill, Johan Abraham, grosshandlare
i Stockholm, brukspatron, 28: 239.
Gripenberg, Jakob Carl, major, slutl.
generalmajor, 28: 375.
Gripenberg, Magnus Vilhelm, hovrättsråd,
slutl. lagman, 27: 325;
28: 121.
Gripenberg, Jakob Carl eller Magnus
Vilhelm, 28: 416—417.
Gripenstedt, Jakob, hovjunkare, 27:
182.
Gripenstiema, Carl, slutl. friherre,
protokollssekreterare, 28: 381—
383.
Gripenstiema, Fredrik, hovjägmästare,
slutl. friherre, 27: 44, 76, 180,
282, 395, 529—532; 28: 36, 195—
196, 200, 229, 298, 381—384.
Gripenstiema, Joel, kammarråd. —
Hans arvingar 28: 374, 377, 382.
Gripenstiema, Joel, kommissionssekreterare,
slutl. (friherre), 28: 383.
Gripenstiema, ätten, 28: 381, 383—
386.
Grissbach, Carl Gustaf, överste. —
Hans hustru Beata Rosensköld. —
Hennes arvingar 28: 353.
Groth, Kristofer, kapten vid brandvakten
i Stockholm, 28: 114—115.
Grubbe, Carl Gustaf, kapten, slutl.
konteramiral, 28: 240; bil.: 82—84.
Grundel, fru, 28: 438.
Grunnerus, Johan, överhovpredikant,
prost i Åbo stift, riksdagsman i
prästeståndet, 28: 227—228.
Grönhagen, Claes Vilhelm, friherre,
hovjunkare, tullråd, slutl. kammarherre,
27: 60, 63, 65, 69—70, 74,
77—78, 128, 134—135, 140, 157
—158, 172, 194, 209—210, 251—
252, 258—260, 282—284, 286, 292,
308, 313, 318, 337, 340—341, 359,
380—381, 400, 403, 405, 424—425,
451, 455, 457, 461, 471, 498—499,
527; bil.: 22—35; 28: 6, 17—18,
24, 32, 78—79, 91, 97—98, 106,
108—109, 123, 167—168, 177, 219,
221, 230, 263—265, 289, 350, 353
(troi.), 358, 365, 368, 375, 381, 387,
403, 406, 408—410, 434, 439—440,
442; bil.: 125—131.
Grönhagen, Johan Vilhelm, överstelöjtnant,
slutl. generalmajor, 27:
15.
Gustaf I, konung av Sverige, 27:
529—530, 532; 28: 129, 394.
Gustaf, kronprins av Sverige, sedermera
konung Gustaf III, 27: 94—
95, 125, 129, 267—268, 478; bil.:
19, 26; 28: 91, 129, 353—354.
Gustaf II Adolf, konung av Sverige,
27: 97, 216, 530, 532; bil.: 93.
Gyldenstolpe, Carl Edvard, underlöjtnant,
slutl. major, 28: 121, 297.
Gyldenstolpe, Gabriel Evert (Edvard),
greve, kapten, slutl. överste, 27:
469; 28: 63, 303; bil.: 58—60, 139.
164
Gyldenstolpe, Nils Filip, greve, hovmarskalk,
slutl. en av rikets
herrar, 27: 176, 182.
Gyllenadler, Claes Jakob, lagman, 28:
374.
Gyllenberg, Carl Fromhold, löjtnant,
slutl. major, 28: 241; bil.: 91—93.
Gyllenborg, Carl David, greve, kammarherre,
slutl. kommerseråd, 27:
141.
Gyllenborg, Carl Johan, greve, kammarherre,
slutl. president, 27: 184,
256; 28: bil.: 139.
Gyllenborg, Gustat Adolf, greve, e. o.
notarie, slutl. assessor, 27: 35—38,
142—143, 231—232.
Gyllenborg, Gustaf Fredrik, greve,
kammarråd, slutl. kansliråd, 27:
189; bil.: 3, 13.
Gyllenborg, Henning Adolf, greve,
riksråd, 27: 194, 478; 28: 328, 332.
Gyllenborg, Jakob Johan, greve,
landshövding, 27: 5, 11, 180—181;
bil.: 4, 8; 28: bil.: 77.
Gyllenhaal, Carl Casper, lagman, 27:
18, 177, 446.
Gyllencreutz, Carl Gustaf, lagman,
landshövding, 28: 394.
Gyllenflyckt, Christina Maria, fröken,
28: 438.
Gyllengranat, Hans Gustaf, friherre,
överste, slutl. generalmajor, 27:
12; bil.: 9; 28: bil.: 77.
Gyllenhaal, Hans Reinhold, kornett,
28: 63.
Gyllenhaal, Lorentz (Lars) Herman,
kammarherre, 28: 148—155, 157—
158, 160—163, 165—177, 179, 184;
bil.: 77.
Gyllenhammar, Johan Gustaf, kommendörkapten,
27: 274, 364; 28:
121, 250, 308, 316.
Gyllenhielm, Carl Carlsson, friherre,
riksråd, riksamiral, 28: 395.
Gyllenpalm, Johan Ulrik, vice häradshövding,
slutl. lagman, 28: 265—
266.
Gyllenram, Daniel Bernhard, ryttmästare,
slutl. major, 27: 14.
Gyllenram, Henrik, löjtnant, 28: 121.
Gyllenspetz, Bengt Gustaf, sergeant,
eller Ture, kapten, 28: 13.
Gyllenstierna af Björksund och Helgö,
Göran, greve, riksråd, slutl. riksmarskalk,
27: 67—69, 75; 28: bil.:
134.
Gyllensvaan, Fredrik, överstelöjtnant
slutl. överste, 27: 25, 38—41, 64,
119, 132, 136, 146—147, 232—234,
240, 243—244, 246, 248, 253, 261,
302—304, 312, 319, 328, 333, 347,
359—360, 402—403, 521—522,
527—528; 28: 6, 19, 32—33, 36—
37, 42, 49, 92—93, 103—104, 127,
143, 160, 177, 186, 192—193, 205,
209, 226, 235—236, 239, 241, 351,
353—354, 358, 364, 366, 372, 375,
387.
Gyllensvärd, Johan Anders, överjägmästare,
27: 182, 247 (troi.); 28:
60 (troi.), 63 (troi.), 259, 327, 353,
358, 422 (troi.); bil.: 139.
Göhle, Israel, garnisonsfältskär i
Lovisa, 28: 125.
Göthenstierna, Carl Ulrik, 27: 516.
Haartman, Jakob, professor vid Åbo
akademi, slutl. biskop i Åbo, 27:
477—478; 28: 214.
Hagendorn, Alexander Mauritz von,
löjtnant, slutl. ryttmästare, 27: 15.
Hagtorn, Lars Jakobsson, sekreterare
i borgarståndet, assessor, slutl.
kanslidirektör, 28: 372, 376.
Haij, Henrik Herman, kapten, slutl.
major, 27: 16.
Haij, Vollrat Vilhelm, major, slutl.
överste, 27: 13, 177, 446; bil.: 14;
28: 358—359.
Hallenborg, Carl Arvid, auditör,
slutl. hovrättspresident, 27: 7,
490; bil.: 13; 28: bil.: 139.
Hallman, Johan Gustaf, andre livmedicus,
slutl. assessor i collegium
medicum, 28: 351, 361.
Hallonquist, Jakob Magnus, ryttmästare,
27: 516.
165
Hamilton, Gustal David, greve, fältmarskalk,
27: 6, 8, 11, 22, 43—45,
53, 271, 366, 473—474; bil.: 8; 28:
33, 115—116, 168—169, 187, 205,
283, 292, 373—374, 417; bil.: 138.
Hamilton af Hageby, Carl Otto, friherre,
riksråd, 27: 128, 131, 184;
28: bil.: 138.
Hamilton af Hageby, Fredrik Ulrik,
friherre, hovmarskalk, slutl. landshövding,
27: 14, 180.
Hamilton af Hageby, Johan Abraham,
friherre, landshövding, slutl.
generalmajor, 27: 5, 11, 131—132,
137, 182—183, 345, 537; bil.: 3, 8;
28: 22, 152, 414.
Hamilton af Hageby, Fredrik Ulrik
eller Johan Abraham, 27: 488;
28: 358.
Hamrén, Lars, sekreterare i kommerskollegium,
slutl. assessor, notarie
i bondeståndet, 27: 159, 188;
28: 364, 373.
Hanek, Carl Gottfrid, kronofogde,
Södra Gersbo, Västerfärnebo,
Västm., 27: 317.
Hanquist, Johan, rådman i Västervik,
slutl. borgmästare, riksdagsman
i borgarståndet, 27: 77, 439.
Haring, Henrik, Torstilla, Jorois, S:t
Michels län, 28: 219.
Hasenkampff, Johan Christoffer, lagman,
27: 23, 27, 154—155, 170—
172, 242, 305—306, 312, 420—421,
491—492; 28: 163, 316, 330—331,
353, 358, 365, 373, 403, 405—407,
413—414, 419, 432, 436, 439; bil.:
139.
Hassel, Henrik, professor vid Åbo
akademi, 28: 215.
Hasselquist, Olof, guldsmed i Jönköping,
27: 477.
Hastfer, Arvid Adam, friherre, major,
28: 199—200, 260—263.
Hastfer, Bernt Johan, friherre, major,
slutl. rysk brigadgeneral, 27: 179,
489; 28: 200, 261, 263, 360.
Hastfer, Gustaf Bernt, friherre, kammarherre,
28: 200.
Hauswolff, Carl Johan von, räntmästare,
27: 18; 28: bil.: 77.
Hauswolff, Hans Reinhold von, kapten,
slutl. major, 27: 538.
Hecht, Johann Julius von, geheimerat,
preussisk minister vid förhandlingarna
i Hamburg, 28: 164.
Hedenström, Peter, häradsfogde,
Kumla, Stenkvista, Söd., 28:
146—147.
Hederhielm, Gustaf Otto, kommissarie,
slutl. kammarrevisionsråd,
28: 369.
Hederstierna, Carl Magnus, kaptenlöjtnant,
slutl. major, 28: 212,
241; bil.: 94—95.
Hederstierna, Salomon, major, slutl.
landshövding, generalmajor, 27:
18, 180.
Hegardt, Peter Fredrik von, statssekreterare,
slutl. friherre, 27: 5,
53, 145, 538; bil.: 3.
Heland, Johan von, kansliråd, slutl.
statssekreterare, 28: 121.
Heldenhielm, Johan Adam, kommendör,
27: 335, 494, 520; bil.: 82—92;
28: 35—36, 64, 98, 106.
Hellberg, Samuel, rådman i Västerås,
riksdagsman i borgarståndet, 27:
366.
Helleday, Johan Henrik, kommissarie
i riksens ständers bank, 28: 368.
Hellman, Per, vice amanuens vid
antikvitetsarkivet, slutl. förste
amanuens, 28: 370—371.
Herkepaus, Christian, advokatfiskal
i kommerskollegium. — Hans
sterbhus, 28: 118.
Hermansson, Johan von, överste,
slutl. generalkvartermästare, 27:
13.
Hermansson, Mattias von, (friherre),
president, slutl. greve, riksråd, 27:
29, 43, 55—56, 145, 152; bil.: 9;
28: bil.: 138,
Hermelin, Carl, friherre, riksråd, 27:
67—69, 97; 28: 330; bil.: 134.
Hermelin, Samuel Gustaf, friherre,
166
vice notarie, slutl. bergsråd, 28:
357.
Herweghr, Daniel, domprost i Västerås,
slutl. biskop i Karlstad, riksdagsman
i prästeståndet, 27: 526.
Hesselberg, Peter, boktryckare och
bokhandlare i Stockholm, 27: 320.
Hierta, Carl, överste, slutl. friherre,
general, 27: 11, 186, 189, 199, 254,
270—271, 302, 396—398, 408—
409, 454, 478, 486, 495, 537; bil.:
12,148—152; 28: 2, 21, 24, 64—65.
Hierta, Lars, överste, slutl. friherre,
generalmajor, 27: 20, 179, 194—
195; 28: 455.
Hildebrand, David Henrik, ryttmästare,
28: 116, 236.
Hildebrand, Gotthard, Henrik. —
Hans änka Magdalena Sofia de
Walle 28: 116, 236.
Hintze, Johan Peter, skogsförvaltare
i Albo härad, Krist., sederm. hejderidare,
28: 222, 292.
Hirscheidt, Otto von, vice korpra],
28: 64.
Hjärne, Carl, kungl, sekreterare,
slutl. assessor, 27: 16; bil.: 8; 28:
bil.: 139.
Hjärne, Erland Fredrik, e. o. bergsråd,
27: 450.
Hjärne, Gustaf Adolf, (friherre), riksråd,
slutl. (greve), 27: 98, 100,
125—127, 133, 142, 156; 28: bil.:
138.
Hoffmeister, Anton, häradshövding,
27: 518.
Hofman, Sven Svensson, rusthållare,
Butorp, Torpa, Älvsb., 27: 313;
28: 185.
Hofving, Carl Gustaf, färgare i
Stockholm, 28: 374.
Holmbeck, Truls, f. d. gästgivare,
Anderslöv, Malm., 27: 534.
Holmström, Anders Fredrik, f. d.
aktuarie i manufakturkontoret,
slutl. kanslist i kommerskollegium,
28: 352.
Horn af Björneborg, Gustaf, greve,
riksråd, fältmarskalk, 27: 532.
Horn af Ekebyholm, Adam, greve,
riksråd, överstemarskalk, 27: 67—
69; 28: 331; bil.: 134.
Horn af Ekebyholm, Arvid Bernhard,
greve, riksråd, kanslipresident, 28:
381.
Horn af Rantzien, Baltzar Filip,
greve, kaptenlöjtnant, slutl. överstelöjtnant,
28: 355, 366.
Horn af Åminne, Christer, friherre,
kansliråd, 27: 6, 201; 28: 35—36,
151—152, 155, 165, 189—190, 259,
314—315, 350, 355.
Horn af Åminne, Fredrik, friherre,
överste, slutl. greve, general, 27:
16, 35, 198, 271, 295—297, 401,
421—423; bil.: 9; 28: 59, 171—173,
373, 375, 421; bil.: 139.
Horn af Åminne, Gustaf Adolf, friherre,
överste, slutl. greve, president,
27: 13, 177.
Horm, Laurentius, gymnasieboktryckare
i Västerås, 28: 141.
Hummerhielm, Per, friherre, överstelöjtnant,
27: 15, 124, 180, 446;
28: 64, 120, 188—189, 230—238.
Hulphers, Nils, rådman i Hedemora,
riksdagsman i borgarståndet, 28:
273.
Hyphoff, Joakim, överkrigskommissarie,
lanträntmästare i Kristianstads
län, 27: 518—519.
Håkansson, Olof, nämndeman, Lösens
by, Lösen, Blek., bondeståndets
talman, 27: 188; 28: 110,
114.
Håkansson, Sven, bonde, Smedjebo,
Byarum, Jönk., riksdagsman i
bondeståndet, 27: 176, 220, 311,
365, 524; 28: 113, 136, 162, 240,
259, 304, 313, 323.
Hård af Segerstad, Alexander Magnus,
kapten, 27: 516.
Hägerflycht, Johan Axel, löjtnant,
slutl. överste, 27: 7, 182.
Hägerflycht, Nils Henrik, ryttmästare,
slutl. överstelöjtnant, 27:
404—406, 470—471, 518; 28: 190,
402—403.
167
Hägerflycht 27: 131, 239, 403.
Hägg, Torsten Torstensson, rusthållare,
Torstilla, Jorois, S:tMichels
län, 28: 219—220. — Hans hustru
Maria Elisabet Mählman 28: 219,
259.
Hökeflycht, kornett(l). — Hans änka
28: 438.
Höpken, Anders Johan von, greve,
riksråd, 27: 194, 478; 28: 328, 332.
Höpken, Carl Fredrik von, friherre,
president, 27: 12, 409—413, 415,
418, 421—426, 428, 433, 435—436,
439—441, 443—444, 446; bil.: 9;
28: 62, 365; bil.: 28.
Höpken, Carl Otto von, statssekreterare,
slutl. friherre, president,
27: 145, 186; bil.: 9.
Ignatius, Johan, hovrättsråd, slutl.
vice president i Åbo hovrätt, 28:
219, 327, 341—343.
Inlander, Carl Fredrik, modellörgesäll
vid Rörstrands porslinsfabrik,
Stockholm, 28: 145—146,
195, 269.
Insenstierna, Maria Elisabet, se
Jernfeltz, G. C.
Iserliielm, Carl Vilhelm, hovjunkare,
27: 7, 255; 28: 266.
Iskanius, Anders, Torstilla, Jorois,
S:t Michels län, 28: 219.
Isopedia, Anna Catharina, se Brandtberg,
A.
Israelsdotter, Anna, se Olsson, Å.
Jansson, Erik, häradsdomare, Eneby,
Skå, Sthlm, riksdagsman i bondeståndet,
27: 137.
Jennings, John, kammarherre, bruksägare,
slutl. hovmarskalk, 27: 20,
26—27, 39, 61, 64, 70—71, 119—
120, 157, 254, 263, 304—305,
343—344, 384—385, 435—436,
465—466, 488; bil.: 4, 9; 28: 29—
30, 33—34, 46—49, 166—168, 178,
237, 286—287, 317, 333, 358, 365,
375—376.
Jerlström, Carl Fredrik, kaptenlöjtnant,
slutl. major, 27: 18, 177,
473, 491, 536, 28: 115, 141, 206,
209, 241—242, 251—252, 297, 330,
350, 366, 393, 402, 424, 428.
Jernfeltz, Gustaf Crispin, överste, 28:
223—224. — Hans hustru Maria
Elisabet Insenstierna 28: 223—
224.
Jernsköld, Vilhelm, ryttmästare, 27:
490.
Johansson, Anders, Södra Gersbo,
Västerfärnebo, Västm., 27: 317.
Jonsson, Håkan, bonde, Överby,
Svanhals, Österg., riksdagsman i
bondeståndet, 27: 536.
Jonsson, Mårten, bonde, Repetuaröd,
Hörröd, Krist., 28: bil.: 132.
Jungmarker, Daniel, murmästare i
Göteborg, riksdagsman i borgarståndet,
27: 536; 28: 22, 79.
Jägerhorn af Spurila, Carl Fredrik,
kapten, 27: 179.
Jägerhorn af Spurila, Reinhold Johan,
major, slutl. överstelöjtnant,
27: 6(?); 28: 341.
Jägerhorn af Storby, Gustaf Henrik,
löjtnant, slutl. major, 27: 6(?).
Jägerskiöld, Carl Johan, underlöjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 27: 7,
16; 28: 219.
Jönsson, Anders, bonde, Repetuaröd,
Hörröd, Krist., 28: bil.: 132.
Jöransson, Anders, bergsman, Åsen,
Ovansjö, Gävl., riksdagsman i
bondeståndet, 27: 450.
Kagg, Lars, friherre, löjtnant, 27: 22,
24—26, 30—32, 34—35, 38—39,
41—42, 141, 179, 183—184, 191,
209, 212, 219, 264, 299, 352—353,
411—412,465, 489; bil.: 4—5,10—
12, 35—36, 38; 28:19—20, 53—54,
93, 120, 157, 177—178, 216, 296,
304, 331, 356, 366, 368, 372—373,
399; bil.: 76, 133—134.
Kahl, Gustaf Adolf, sekreterare,
slutl. i kommerskollegium, 27:
527—528; 28: 37—40.
40—620616
168
Kalling, Per, friherre, riksråd, slutl.
greve, 27: 67—69, 120; 28: bil.:
134.
Kanterberg, Nils Carl, kammarherre,
27: 182.
Karl I, konung av England, 27: 306.
Karl XI, konung av Sverige, 27: 529,
531—532; bil.: 95; 28: 148, 197,
389.
Karl XII, konung av Sverige, 27:
373, 402; bil.: 123; 28: bil.: 5.
Karl, prins av Sverige, sedermera
konung Karl XIII, 27: 22, 30, 43,
48; 28: 354.
Karl X Gustaf, konung av Sverige,
28: bil.: 4.
Karlsten (Carlstein), Charlotta Justina,
fröken, 28: 438.
Kellman, Axel, överdirektör vid
generallanttullverket, 28: 374.
Kempensköld, Daniel, löjtnant, slutl.
major, 27: 179.
Kepplerus, Alexander, borgmästare i
Lovisa, riksdagsman i borgarståndet,
28: 333.
Klerman, Gustaf, politiborgmästare
i Stockholm, 28: 275, 278.
Kijk, Johan Jakob, brukspatron,
bergsråd, Kuhmis, Perno, Åbo och
Björneborgs län, 28: 95.
Kirstein, Valdemar Anton, riddarhuskamrerare,
kammarrevisionsråd,
27: 158; 28: 396—397, 441.
Kiörning, Mattias, borgmästare i
Härnösand, slutl. lagman, riksdagsman
i borgarståndet, 27: 144,
273, 318, 384, 521; 28: 135, 187,
217.
Kjellberg, Adam Ludvig Andersson,
kvartermästare. — Hans änka
Charlotta von Segerberg 28: 438.
Klinckowström, Ture Leonard, kammarherre,
slutl. friherre, president,
överstemarskalk, 27: 180.
Klingenstierna, Erik Gustaf, löjtnant,
slutl. generalfälttygmästare,
28: 121, 297.
Klingfelt, Claes Göran, major, slutl.
överste, 27: 182.
Klingfelt, Nils, kapten, slutl. överstelöjtnant,
27: 19.
Klingspor, Christian Fredrik, hovrättsråd,
slutl. friherre, vice president,
27: 172, 179, 318; 28: bil.: 76.
Klingspor 27: 73, 134, 140.
Klint, Georg Fredrik, auditör vid
Kronobergs regemente, 28: 377.
Kneiff (Cneiff), Johan David, ekonomidirektör,
Kaskö by, Nerpes,
Vasa län, 28: 227—228.
Knorring, Anna Sofia von, se Skogh,
V.
Knorring, von, ätten, 28: 446.
Knutberg, Carl, kapten mechanices,
28: 361.
Kock, Johan, handelsman i Stockholm,
28: 356.
Kolthoff, Herman Henriksson, assessor
i kommerskollegium, 28: 119.
Korff, Johan Albrecht von, baron,
rysk minister i Stockholm, sederm.
ambassadör, 28: 175.
Kothen, Fredrik Gustaf von, major,
27: 15, 176.
Krabbe, Patrik, f. d. t. f. landskamrerare
på Gotland, 28: 447.
Kristian II, konung av Danmark, 27:
bil.: 135.
Kristina, drottning av Sverige, 28:
353, 387.
Krok, landsfiskal, 27: 455.
Krook, Jonas, handelsman i Karlskrona,
riksdagsman i borgarståndet,
slutl. kommerseråd, 28: 315.
Kruse af Elghammar, Johan Gideon,
kommendant, 27: 181; 28: 64.
Krusenstierna, Mauritz, Adolf von,
vice amiral, slutl. amiral, 27: 402.
Kruskopf, Anders, borgmästare i
Karlstad, riksdagsman i borgarståndet,
28: 115, 188, 231.
Kruuse af Verchou, Carl Magnus, friherre,
ryttmästare, slutl. generalmajor,
28: 455.
Kurck, Arvid Fredrik, friherre, assessor,
slutl. (greve), president, 28:
180, 366, 373.
169
Kurck, Axel Johan, friherre, kammarherre,
27: 76, 78, 103, 114, 119;
28: 349.
Kuylenstierna, Carl Vilhelm, kaptenlöjtnant,
slutl. överste, 27: 189;
bil.: 3.
Kusel, Carl Gottfrid, grosshandlare i
Stockholm, direktör, riksdagsman
i borgarståndet, 28: 242, 308.
Kåse, Anders, löjtnant, slutl. ryttmästare,
28: 297.
Köhler, Fredrik von, friherre, major,
slutl. generalmajor, 27: 163—164,
179; 28: 64.
Köhler, Samuel, handelsman i Stockholm,
27: 517.
Köhnnigstedt, Edvard Gregorius von,
överstelöjtnant, 27: 17, 181.
König, Henrik, superkargör, 27: 468.
König, Jakob Leonard, kapten, slutl.
överste, 27: 16, 179; 28: 64.
Ladau, Fredrik Vilhelm, kapten,
slutl. major, 28: 426.
Lagerberg, Adam Otto, greve, landshövding,
27: 5, 177, 181, 201.
Lagerberg, Lars Herman, kvartermästare,
28: 63, 353, 358.
Lagerberg, Lars Herman eller Per,
ryttmästare, 28: 12, 420.
Lagerbielke, Axel, friherre, riksråd,
27: 67—69; 28: 191, 330; bil.: 134.
Lagerbielke, Frans, kaptenlöjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 27: 179,
260; 28: 224, 240—241, 249—250,
405.
Lagercrantz, Bengt, ryttmästare,
slutl. major, 28: 92.
Lagercrantz, Fredrik, kapten, slutl.
hovjägmästare, 27: 180, 309; 28:
23, 356; bil.: 139.
Lagercrantz, Fredrik eller Jakob,
kaptenlöjtnant, 28: 151, 412.
Lagerfelt, Carl Gustaf, friherre, kammarherre,
28: 385—386.
Lagerfelt, Gustaf Adolf, (friherre),
landshövding, president, 28: 385—
386, 454.
Lagerfelt, Israel, friherre, kvartermästare,
slutl. överstelöjtnant, 28:
385—386.
Lagerfelt, ätten, 28: 385.
Lagérflycht, Carl Bartold, kansliråd,
slutl. (friherre), 28: bil.: 77, 139.
Lagerhjelm, Axel Alexander, kammarherre,
häradshövding, slutl.
kanslist, 27: 345—346, 385—386.
Lagersvärd, Fredrik, kapten, 27: 6,
52, 78—82, 267, 299, 308, 318,
356, 399, 444—445, 474, 487—488,
494, 507—508; 28: 11, 14, 20, 22,
122, 125, 163, 238, 331, 358, 363,
373, 375, 402, 404, 406, 409, 427,
432, 436—438, 446, 451, 455.
Lagervall, Magnus, vice borgmästare
i Östhammar, riksdagsman i borgarståndet,
28: 356.
Lagman, Elisabet, se Godenhielm,
B. J.
Landgren, Per Gustaf, borgmästare i
Simrishamn, riksdagsman i borgarståndet,
27: 318; 28: 193.
Lange, Johan Georg, boktryckare i
Stockholm, 28: 361.
Langelot, Elias, överstelöjtnant vid
holsteinska livregementet till fot,
28: 356.
Langman, Adam Magnus, kapten,
slutl. vice landshövding, 27: 13,
180; 28: bil.: 139.
Langman, Hedvig Vilhelmina, fröken,
28: 438.
Lannerstierna, Magnus Vilhelm, major,
27: 179, 254, 258—259, 413.
Lantingshausen, Jakob Albrekt von,
friherre, överståthållare, 27: 12,
126, 133, 141, 156; bil.: 3, 9; 28:
183, 215.
Lantingshausen, friherrliga ätten, 28:
385.
Lantmarskalken se Fersen, I7. A. von.
L"Archeveque, Pierre Hubert, fransksvensk
bildhuggare, 28: 394.
Larsson, Anders, nämndeman, Torseröd,
Hjärtum, Göteb., riksdagsman
i bondeståndet, 27: 77, 141.
170
Larsson, Erik, bonde, Laggartorp,
Stenkvista, Söd., 28: 146—147.
Larsson, Nils, sockenskräddare, Torsberga,
Stenkvista, Söd., 28: 146—
147.
Larsson, Olof, bonde, Kumla, Stenkvista,
Söd., 28: 146.
Larsson, Per, nämndeman, Almhult,
Seglora, Älvsb., riksdagsman i
bondeståndet, 28: 94.
Lauriers, Jean Raymond, manufakturist
i Stockholm, 28: 353.
Le Febure, Jean Henry, brukspatron,
direktör, 28: 239.
Leijonancker, Fredrik Vilhelm, kaptenlöjtnant,
slutl. konteramiral,
27: 28, 71, 119, 160, 164, 208—209,
497; 28: 64, 121, 212, 241, 245—
246, 362, 366, 374, 399, 404, 414—
> 415; bil.: 95—97, 102, 139.
Leijonancker, Johanna (Juliana)
Sofia, fröken, sedermera gift Lefrén,
28: 439.
Leijonancker, Lovisa Ulrika (Ulrika
C.), fröken, 28: 439.
Leijonhielm, Carl Fredrik, friherre,
kapten, slutl. överstelöjtnant, 27:
14, 182.
Leijonhielm, David Henrik, friherre,
major, 27: 176; bil.: 14.
Leijonhielm, Vilhelm, friherre, korpral,
slutl. överste, 27: 178.
Leijonhufvud, Axel Gabriel, friherre,
hovmarskalk, slutl. hovrättspresident,
27: 537; bil.: 8; 28: 120; bil.:
138.
Leijonhufvud, Knut Henrik, friherre,
kammarherre, 27: 180.
Leijonhufvud, Sebastian, friherre,
löjtnant, slutl. överste, 27: 358,
360, 362.
Leijonmarck, Gustaf Adolf, sekreterare,
slutl. vice president, 27:
178, 191, 202, 413—418, 483—484;
28: 236—237, 290, 341(7), 374,
442, 444; bil.: 139.
Leijonmarck, Per, ryttmästare, 27:
76, 265; 28: 360.
Leijonstedt, Carl Vilhelm, greve,
hovmarskalk, slutl. landshövding,
27: 6, 44, 179; bil.: 7; 28: bil.: 138.
Leijonsten, Georg Vilhelm, kommendörkapten,
slutl. överstelöjtnant,
27: 243, 266, 274—275, 352, 360,
492; 28: 126, 128, 191, 212, 240,
251—252; bil.: 84—89.
Lemvik, Hans Karl, kammarförvant
i amiralitetskollegium, slutl. kamrerare,
28: 93, 182—183.
Lerström, Mattias, korpral, 27: 317.
Lewenhaupt, Charles Emil, gfeve,
överstelöjtnant, slutl. generalmajor
och en av rikets herrar, 27: 2,
6, 11, 178; bil.: 8; 28: 65—66, 137,
149—151, 328, 355, 361, 376; bil.:
76, 138.
Lewenhaupt, Mauritz Casimir, greve,
överste, slutl. generallöjtnant, 27:
178.
Lilius, Anders Henrik, prost i Åbo
stift, slutl. kontraktsprost, 28:
227—228.
Lilliecreutz, Anna Margareta, se
Seth, G. von.
Lilliecreutz, Carl Axel Christoffer,
friherre, ryttmästare, 27: 256.
Lilliehorn, Per, kaptenlöjtnant, slutl.
konteramiral, 27: 23, 28, 48, 50—
51 (troi.), 187—188 (troi.), 199—200,
207—209, 214, 240, 255, 412; 28:
23, 95, 100—101, 105, 134 (troi.),
136 (troi.), 138 (troi.), 173, 202—
203, 205—207, 238—240, 246—
247, 251 (troi.), 289, 294, 366, 374.
Lilliehorn, Per eller Gert Julius,
kapten, 27: 7—8, 43, 45, 61—62,
65, 73—74, 172, 193—194, 198,
360, 536; 28: 116, 129, 193, 217,
224, 238, 307, 346, 353, 438, 451.
Lilliehöök af Fårdala, Bleckert, överstelöjtnant,
27: 182.
Lillienberg, Erik Gustaf, generalmajor,
slutl. (friherre), generallöjtnant,
27: 16.
Lillienberg, Johan Georg, president,
slutl. greve, 27: 17, 53; bil.: 9; 28:
365.
171
Lilliesvärd, Carl Julius, vice korpral
(ryttmästare), 27: 76.
Lilliesvärd, Johan Magnus, friherre,
löjtnant, slutl. överste, 28: 40.
Lindelöf, Carl Adolf, vice häradshövding,
28: 64, 363, 375, 421.
Lindencrona, Erik Gustaf, häradshövding,
slutl. landshövding, 27:
bil.: 8.
Linderstedt, Erik, kapten, 27: 33, 61,
63, 73, 136, 139—140, 149—151,
156, 163—165, 167, 185, 193, 195,
220—221, 248, 253, 254 (troi.),
258, 262, 264, 278—279, 311—312,
317—318, 334, 348, 357, 372—376,
:; 406, 436—437, 457—458, 461, 463,
467—468, 471—472, 474, 481—
482, 495, 503—506, 528; bil.: 10—
12, 46—52; 28: 8, 13, 16, 45, 64,
102, 123, 157—159, 203—204, 208,
290, 305,348, 362—363, 365,380—
381, 385, 401—402, 404—405, 411,
415—416,419,424, 436, 442,450—
451; bil.: 43—49.
Linderstedt, Johan, hovrättsråd, 27:
20, 177; 28: 232, 259, 374, 378;
bil.: 77, 139.
Linderstedt, Erik eller Johan, 28:
177, 343, 356, 358.
Lindskoug, Isak, stadssekreterare i
Kristianstad, slutl. rådman, 28:
352, 360.
Lindström, Elisabet, se Fritz, I.
Lindt (Lind), Henrik von, assessor,
28: 107.
Lingen, Reinhold Johan von, friherre,
landshövding, 28: 107.
Linnerhielm, Jonas, hovrättsråd, 27:
18, 335—336,399,407—408,418—
420, 429, 431, 436, 444; bil.: 8; 28:
62—63, 124.
Linroth, Claes Gustaf, kammarherre,
28: 63, 96; bil.: 138.
Ljungberger, Gustaf, medaljgravör,
professor vid målare- och bildhuggarakademien,
28: 354, 368.
Ljungfelt, Abraham, kapten, 28: 63.
Ljungfelt, Magnus, löjtnant, slutl.
överstelöjtnant, 28: 92.
Lode från Livland, Göran Vilhelm,
vice landssekreterare, slutl. hovrättspresident,
27: 76, 269, 289—
290, 309; 28: 63; bil.: 139.
Lode från Livland, Johan Herman,
fänrik, slutl. landshövding, 27:
182, 490.
Lode från Livland, Reinhold Johan,
major, slutl. överstelöjtnant, 27:
14, 189.
Lode från Finland, 27: 439.
Loffman, Hektor Johan, löjtnant,
slutl. fabrikör, 28: 114—115.
Lostiema, Carl Fredrik, landskamrerare,
27: 182; 28: 309—310; bil.:
139.
Lostierna, Johan Lennart, f. d. underlöjtnant,
28: 309—310.
Lovisa Ulrika, drottning av Sverige,
27: 162, 167, 266—267, 293—294;
28: 91, 346, 371, 373—374, 377.
Lovisin, Gustaf Adolf, friherre, löjtnant,
27: 189; bil.: 3.
Lundborg, Anders, häradshövding i
Södertörns domsaga. — Hans barn
27: 402, 451.
Lundroth, Anders, justitieborgmästare
i Norrköping, 28: 352.
Lubecker, Georg Reinhold, friherre,
kornett, slutl. kapten, 28: 122.
Liitkeman, Gabriel Timoteus, superintendent
i Visby, slutl. biskop,
27: 24, 69, 77; 28: 181, 254.
Löfling, Johan Gustaf, kapten, 27:
13.
Löfving, Henrik, kapten vid Tavastehus
regemente, 27: 522—523;
28: 349. — Hans änka Gertrud
Eleonora Löfving 28: 374. — Hans
arvingar 28: 373.
Löth-Örnsköld, Carl Daniel, ryttmästare,
slutl. friherre Örnsköld,
överstelöjtnant, 27: 17; bil.: 8; 28:
369.
Löth-Örnsköld, Mårten Ludvig, överstelöjtnant,
slutl. friherre Örnsköld,
27: 19, 93—95, 178, 219—
220, 336; bil.: 109—118; 28: 54—
55, 162.
172
Löth-Örnsköld, Per Abraham, landshövding,
slutl. friherre Örnsköld,
27: 18, 250; bil.: 9; 28: 51—52,
99—100, 170, 336; bil.: 139.
Löth-Örnsköld 27: 5, 125.
Löwen, Fabian, generalmajor, slutl.
friherre, 27: bil.: 9; 28: 169.
Löwenhielm, Carl Gustaf, kapten,
slutl. överste, 27: 19.
Löwenhielm, Carl Gustaf, greve,
riksråd, kanslipresident, 27: 128.
Löwenhielm, Fredrik Adolf, greve,
kammarherre, legationssekreterare,
slutl. hovkansler, 27: 124.
Löwenhielm, grevliga ätten, 28: 384.
Mählman, Maria Elisabet, se Hägg,
T. T:son.
Måleberg, Stefan, regementshovslagare,
28: 387—388.
Maléen, Irsael Jakob, fänrik vid
Västgöta-Dals regemente, hejderidare
på Åland 28: 41—42.
Malmerfelt, Carl Fredrik, löjtnant,
slutl. ryttmästare, 27: 463, 489;
bil.: 148; 28: 96.
Malmerfelt, Erik, överstelöjtnant,
slutl. överste, 27: 11; 28: 120.
Malmerfelt, O of, landshövding, 28:
358.
Mannerheim, Johan August, överste,
slutl. friheire, 27: 17.
Mannerhierta, Bengt Adolf, kapten,
slutl. major, 27: 256; 28: 63, 355;
bil.: 139.
Mannerhierta, Esaias Immanuel, vice
häradshövding, notarie, slutl. häradshövding,
assessor, 27: 518.
Mannerstedt, Erik, kaptenlöjtnant,
27: 181; 28: 190, 212, 241.
Matérn, Carl Gustaf von, löjtnant,
slutl. major, 27: 76; bil.: 14—17;
28: 91.
Matérn, Johan Fredrik von, löjtnant,
slutl. generalkvartermästarelöjtnant,
28: 348.
Meck, Nils Vilhelm, kapten, slutl.
major, 27: 17, 163.
Meijerfeldt, Johan August, greve,
överste, slutl. fältmarskalk, en av
rikets herrar, 27: 6.
Meldercreutz, Jonas, professor, 28:
313.
Mellin, Gustaf Adolf, friherre, löjtnant,
slutl. major, 27: 181.
Menander, Carl Fredrik, biskop i Åbo,
riksdagsman i prästeståndet, 27:
9.
Mildahn, Johan Georg, yllefabrikör i
Landskrona, 28: 318, 372.
Modée, Axel Julius, kapten, 27: 265;
28: 120—121; bil.: 77, 139.
Modée, Gustaf, löjtnant, slutl. överste,
27: 13, 214—215, 393, 490; 28i
63, 305—307; bil.: 66—73, 139.
Modée, Axel Julius eller Gustaf, 27:
396; 28: 15, 135, 373, 400, 447.
Modéer, Adolf, kommissionslantmätare,
28: 363—364.
Momma, Peter, direktör vid kungl,
boktryckeriet, 27: 320.
Montesquieu, Charles de Secondat de,
baron, fransk filosof, 27: bil.: 68.
Montgomery, Robert, kapten slutl.
överste, 27: 251, 253, 255; 28: 92.
Morman, Johan Holger, kapten 27:
7.
Munktell, Anders, kapten, fabrikör i
Leksand, 28: 362.
Munsterhielm, Anders Gustaf, fänrik,
slutl. kapten, 28: 122, 365; bil.:
139.
Månsson, Johan, bonde, Torsfall,
Gladhammar, Kalm., riksdagsman
i bondeståndet, 27: 57—58.
Möller, Carl Adolf, fänrik, slutl.
landshövding, 28: 297; bil.: 139.
Möllerstiema, Johan Daniel, major,
27: 136, 155, 356, 366; 28: 63, 143,
449.
Mörck, Isak Persson, handlande och
brukspatron i Jönköping, riksdagsman
i borgarståndet, 27:
520—521; 28: 94, 107.
Mörck, Carl Gustaf, klädesfabrikör i
Stockholm, 28: 349.
173
Mörner af Morlanda, Adolf, greve,
landshövding, 27: 89.
Mörner af Morlanda, Carl Gustaf,
greve, löjtnant, slutl. överstelöjtnant,
27: 6, 138, 179.
Mörner af Morlanda, Hampus Stellan,
friherre, överste, slutl. general, 27:
11, 66.
Mörner af Morlanda, Hans Didrik,
friherre, kapten, slutl. major, 27:
5.
Nackreij, Olof von, generalauditör,
slutl. landshövding, 27: 114—117,
125, 129—130, 161, 305, 354—355,
361, 509—510, 528; 28: 102, 107,
109, 134—135, 139—140, 165—
166, 280—281, 295, 316—317, 326,
336, 338, 343, 351, 353, 363, 375,
385, 432—433, 440—441, 449.
Neander, Håkan, borgmästare i
Ystad, riksdagsman i borgarståndet,
27: 320—321.
Netherwood, Anders, kontorsskrivare,
slutl. bankokommissarie, 28:
328.
Nilsson, Jöns, arbetsbonde, Smedstorp,
Krist., 28: 255, 257.
Nolcken, Johan Fredrik von, friherre,
kammarherre, slutl. envoyé, 27:
184.
Norberg, Carl Axel, fabrikör i Stockholm,
28: 367, 374.
Norberg, Jon Olofsson, häradsdomare,
Risnäs, Stigsjö, Vrnl., riksdagsman
i bondeståndet, 27: 285.
Nordencrantz, Anders, kommerseråd,
27: 109, 298, 303; 28: lil.
Nordencreutz, Fredrik Jakob, överste,
27: 246.
Nordenheim, Samuel, kapten. —
Hans hustru Ulrika Emerentia
Prytz 28: 439.
Nordenhielm, Vilhelm, assessor, 27:
56; 28: 184.
Noreen, Erik, borgmästare i Vimmerby,
riksdagsman i borgarståndet,
27: 191, 202.
Numera, Fredrik Magnus von, major,
slutl. överste, 27: 6, 14.
Nyman, Hans, direktör vid styckeoch
järnbruken, 28: 128—129.
Nääf, Vilhelm Robert, professor vid
Åbo akademi, 27: 477; 28: 214.
Odel, Anders, direktör vid hall- och
manufakturrätten i Stockholm,
vitter författare, 27: 313—314.
Odelstierna, Erik, bergmästare, 27:
7, 17; 28: 64.
Oelreich, Niklas von, president, 27:
76, 329—330, 448; 28: 44, 64; bil.:
11—35.
Oldenskiöld, Erik, kapten, slutl.
major, 27: 182; 28: 122, 207, 348.
Olivecreutz, Johan, lagman, 27: 180;
28: 320, 322—326; bil.: 139.
Olivecrona, Johan Adolf Hansson,
hovjunkare, 28: 454.
Ollonberg, Ture, friherre, lagman. —
Hans hustru Christina Maria Silfverskiöld
28: 334, 340.
Olofsdotter, Kerstin, se Olsson, Anders.
Olofsson, Olof, nämndeman, Huseryd,
Kimstad, östg., riksdagsman
i bondeståndet, 28: 94, 184.
Olsson, Anders, åbo, Horstboda,
Lövestad, Malm., 28: 221—222,
292. — Hans hustru Kerstin Olofsdotter
28: 221—222, 274, 292.
Olsson, Per, bonde, Repetuaröd,
Hörröd, Krist., 28: bil.: 132.
Olsson, Åke, bonde, Greggemåla by,
Rödby, Blek., 27: 517. — Hans
hustru Anna Israelsdotter 27: 517.
Olthoff, Adolf Fredrik von, regeringsråd
i Pommern, 28: 164, 376—377.
Otter, Salomon von, friherre, häradshövding,
slutl. landshövding, 27:
177, 255, 537; bil.: 13; 28: 309.
Ottosson, Johan, se Agorell, J. 0:son.
Oxehufvud, Christer Anders, löjtnant,
27: 473.
Oxenstierna af Croneborg, ätten, 27:
251.
174
Oxenstierna af Eka och Lindö, Axel,
friherre, kammarherre, slutl. en av
rikets herrar, 27: 138.
Oxenstierna af Eka och Lindö, Carl,
friherre, kammarherre, slutl. överhovstallmästare,
27: 2, 6, 179; bil.:
13.
Oxenstierna af Eka och Lindö, Axel
eller Carl, 28: 371, 375.
Oxenstierna af Södermöre, Axel,
greve, rikskansler, 28: bil.: 2.
Pahl, Eleonora Charlotta, se Buttlar,
O. R. von.
Palbitzki, Alexander Israel, friherre,
kammarherre, slutl. hovmarskalk,
27: 11; bil.: 13.
Paléen, Erik Johan, lagman, sekreterare
i bondeståndet, slutt, adlad
af Palén, 28: 364, 373.
Palm, Salomon, kontrollör vid kontrollverket,
slutl. packhusinspektor
i Stockholm, 28: 367.
Palmfelt, Gustaf Helmer, kapten, 27:
490.
Palmstierna, Magnus, lagman, --rHans
arvingar 28: 216.
Palmstierna, Nils, friherre, riksråd,
28: 434—435.
Palmstruch, Carl Magnus, major,
slutl. överstelöjtnant, 27: 180, 195,
479; 28: 341.
Pape, Ludvig Ferdinand, assessor,
sekreterare i generaltullarrendesocieteten,
27: 512—513.
Pauli, Johan Ulrik, doktor, förläggare
i Hamburg, 27: 286—287,
407; 28: 91.
Pauli, Vilhelm, Maurits, kapten,
slutl. general, 27: 2, 5—6,182, 249,
251, 285.
Paykull, ätten, 28: 446.
Pechlin, Carl Fredrik, (tysk riksfriherre
von Löwenbach), överste,
slutl. generalmajor, 27: 20, 26—27,
74, 155, 157, 183, 193, 197, 202,
250, 259, 268—269, 280, 289—290,
295, 304, 309, 326, 356, 362, 389—
390, 433—435, 485, 536; bil.: 4,10;
28: 18, 62, 78, 173—175, 295, 348,
354, 357—358, 366, 375—376, 406
—407, 418, 423.
Peres, Severino, italiensk musikant,
28: 110.
Pereswetoff-Morath, Alexander, advokatfiskal,
slutl. hovrättsråd, 27:
bil.: 13; 28: 255—256.
Pereswetoff-Morath, Carl Gustaf,
överstelöjtnant, 27: 76.
Perman, Magnus, rådman i Vänersborg,
slutl. borgmästare, riksdagsman
i borgarståndet, 27: 312.
Persson, Erik, nämndeman, Vik,
Idenor, Gävl., riksdagsman i bondeståndet,
27: 249, 285.
Persson, Isak, Södra Gersbo, Västerfärnebo,
Västm., 27: 317.
Persson, Lars, bonde, Truggesta,
Räpplinge, Kalm., riksdagsman i
bondeståndet, 27: 198.
Pettersson, Jakob, stadskamrerare i
Göteborg, slutl. rådman, 28: 356.
Pfeiff, Carl, kapten, slutl. friherre,
överste, 27: 7, 15; bil.: 14; 28: bil.:
139.
Pfeiff, Fredrik, kapten, slutl. friherre,
överstelöjtnant, 28:110—lil, 151,
218, 275—277, 279, 288—289, 371.
Pfeiff, Johan, fänrik, slutl. friherre,
överstelöjtnant, 28: 224, 241; bil.:
95—97.
Pfeiff, Per Gustaf, kapten, slutl.
major, 27: 15, 334; 28: 63, 121,
350.
Pfeiff, Carl, Fredrik eller Per Gustaf,
28: 362.
Pfeiff 27: 195; 28: 429.
Piper, Carl Fredrik, greve, president,
28: bil.: 132.
Piper, Carl Gustaf, greve, kammarherre,
slutl. överkammarherre, 27:
178; 28: 367, 371, 375; bil.: 132,
138.
Piper, Fredrik, kapten, slutl. direktör,
27: 20, 181.
Piper, Gustaf Abraham, generalmajor,
landshövding, 28: 119, 389.
175
Pistolekors, Abraham, överstelöjtnant,
kommendant, 28: 387—388.
Pistolekors, Adam, löjtnant, slutl.
kapten, 28: 387—388.
Pistolekors, Adam Johan, fänrik, 28:
387.
Pistolekors, Gustaf Adolf, sergeant,
slutl. styckjunkare, 28: 388.
Pistolekors, Göran, överste, 28: 387—
388.
Pistolekors, Göran Gustaf, fältväbel,
28: 388.
Pistolekors, Johan, kapten, 28: 387—
388.
Pistolekors, Otto Vilhelm, fänrik,
slutl. major, 28: 387.
Pistolekors, ätten, 28: 387—388.
Plaan, Edvard, major, slutl. överste,
27: 182.
Plaan, Gustaf, lagman, 27: 15; 28:
bil.: 77.
Planman, Anders, professor vid Åbo
akademi, 28: 214.
Platen, Baltzar Achates von, överste,
28: 122.
Plomgren, Anders von, kommerseråd,
27: 20, 190; 28: 360; bil.: 139.
Pontelius, Julius, kapten, slutl. adlad
Sköldarm, major, 28: 371.
Posse, Knut Carlsson, greve, överstelöjtnant,
27: 177.
Posse, Knut Knutsson, greve, major,
27: 180.
Posse af Säby, Gustaf Mauritz, friherre,
sekreterare, slutl. ledamot
av högsta domstolen, 27: 124, 177;
28: 303; bil.: 77.
Posse af Säby, Mauritz, friherre,
landshövding, generalmajor, slutl.
(greve), riksråd, 27: 5, 15, 53, 186,
189, 312—313; bil.: 9; 28: bil.: 138.
Posse af Säby, Mauritz, friherre,
major, 27: 14, 176, 201; bil.: 3.
Post, Fredrik von, hovrättsråd, slutl.
hovrättspresident, 27: 20, 28, 243,
274—275 (troi.), 299—300, 355—
356 (troi.), 461—462, 497, 507;
bil.: 9; 28: 65, 77, 87, 89, 181, 324—
325, 342—343 (troi.), 358—359,
41—620616
362, 363 (troi.), 420, 446; bil.: 75—
76.
Post, Johan Arnt von, kommissarie,
slutl. statskommissarie, 27: 180;
28: 340.
Post, von, 27: 25, 281; 28: 143, 351.
Preis, Fredrik, kungl, sekreterare,
27: 256.
Printzell, Gustaf, advokatfiskal, slutl.
adlad von Stockenström, kammarråd,
28: 366.
Printzensköld, Erik Adolf, ryttmästare,
27: 14, 124, 189; 28: 366; bil.:
139.
Prytz, Carl Gustaf, löjtnant, 28: 121.
Prytz, Ulrika Emerentia, se Nordenheim,
S.
Psilanderhielm, Gustaf, kaptenlöjtnant,
slutl. konteramiral, 28: 212,
241.
Psilanderhielm, Jakobina Sofia, se
Wadenstierna, C. E.
Psilanderhielm, Johan Gustaf, riddarhussekreterare,
slutl. kansliråd,
27: 54, 158, 461; 28: 310, 441.
Psilanderhielm, Peter, kammarråd,
28: 118.
Psilanderskjöld, Nils, amiral, slutl.
(friherre), 27: bil.: 9.
Queckfeldt, Samuel Gustaf, assessor,
27: 197, 276, 481; bil.: 64—66; 28:
181.
Quiding, Per, hovsekreterare, extra
stadsfiskal i Stockholm, 27: 56—
57, 62—64; 28: 367, 376.
Rabenius, Olof, professor vid Uppsala
universitet, 28: 129.
Rajalin, Johan von, vice amiral,
slutl. friherre, landshövding, 27:
186, 402.
Ramdin, Anna, piga, Norrköping, 27:
517.
Ramdin, Peter, hattmakare, Lidköping,
27: 517.
Ramel, Hans, överste, slutl. friherre,
27: 6, 12; bil.: 3, 8—10,13—14; 28:
360.
176
Ramsay, Anders Henrik, (friherre),
landshövding, slutl. generallöjtnant,
27: 11, 179; 28: 194—195,
269, 356, 373.
Ramsay, Fredrik Adolf, major, 27:
13.
Ramsay, Otto Vilhelm, fänrik, slutl.
landshövding, 27: 7, 265, 490.
Ramsay 28: 135.
Rappe, Christoffer Johan, hovrättsråd,
slutl. friherre, landshövding,
27: 17, 24, 41, 253; bil.: 9; 28: 13—
14, 186; bil.: 20, 58.
Rappe, Johan Gustaf, ryttmästare,
slutl. major, 27: 19, 180; 28: 121.
Rappe, Tomas Cari, överstelöjtnant,
slutl. friherre, landshövding, generallöjtnant,
27: 12, 189, 395, 495;
bil.: 3—4, 8, 10, 13—14; 28: 346,
352, 395; bil.: 77.
Rappe 28: 6.
Reenstierna, Fredrik Ulrik, greve,
landshövding, 27: 11, 27, 59, 125,
168—169, 174—176, 180, 265,
309, 484, 488—490, 537; 28: 365;
bil.: 76.
Reeth, Alexander Magnus, kornett,
28: 64.
Rehbinder, Bernt Otto, friherre, kapten,
27: 177, 187 (troi.), 309, 472—
473, 481—482; bil.: 3, 8, 10, 13—
14; 28: 63, 297.
Rehbinder, Reinhold Johan, friherre,
kornett, slutl. major, 27: 182, 265.
Rehbinder, Bernt Otto eller Reinhold
Johan, 28: 358, 400.
Rehbinder, Rutger Reinhold, friherre,
ryttmästare, 28: 356.
Rehn, Jean Erik, hovintendent, professor
vid målar- och bildhuggarakademien,
28: 371.
Rehn, Olof, mönsterritare vid sidenoch
gobelängmanufakturerna i
Stockholm, 28: 373.
Rehnberg, Carl Göran, major, slutl.
överste, 27: 19, 179.
Renhorn, Olof Bidenius, bankokommissarie.
— Hans hustru Maria
Kristina Welamson 28: 374.
Reuter, Svante Gustaf, löjtnant vid
Västgöta kavalleriregemente, 28:
455.
Reutercrona, Carl Gustaf, lagman,
27: 19.
Reuterholm, Esbjörn Christian, friherre,
riksråd, 27: 67—69, 138;
bil.: 15; 28: 331, 367—368, 371;
bil.: 134.
Reuterholm, Gustaf Gottfrid, friherre,
lagman, slutl. landshövding,
27: 24—25, 46, 76, 153—154, 170,
225—226, 249, 253, 257, 271, 277,
316, 334, 346—347, 354, 358, 437—
439, 446, 488; 28: 1—18, 20—21,
52—53, 139, 350, 358, 364, 420—
421.
Reuterskiöld, Axel Didrik, ryttmästare,
28: 266.
Ribbing, Lennart, guvernör, lagman,
28: 347.
Ribbing af Koburg, Fredrik, friherre,
riksråd, slutl. greve, överstemarskalk,
27: 67—69; 28: 371; bil.:
134.
Ribbing af Zernava, Per, friherre,
landshövding, 28: 394.
Ridderschantz, Sofia Elisabet, se
Stael von Holstein, G. B.
Ridderstam, August Peter, major,
slutl. överste, 27: 251; 28: 349.
Ridderstedt, Fredrik Atanasius, löjtnant,
28: 290.
Ridderstolpe, Carl Johan, friherre,
landshövding, slutl. riksråd, 27:
26, 34—35, 39—40, 100—106,
132—133, 135—136, 172, 238—
239, 272, 277—278, 282, 300—301,
312, 332, 348—349, 360—361, 364,
366, 383—384, 426—429, 452, 462,
494, 500—501, 503, 506, 523, 531,
536; 28: 12, 20—21, 33, 55, 60,
66—74,131—132, 135—136, 142—
143, 152—154, 180, 246, 256—257,
267, 285—286, 294—296, 312, 316
—320, 323, 325, 339—340, 363
(troi.), 375, 407—408, 425—426,
429, 443, 445, 450.
177
Ridderstolpe, Fredrik Vilhelm, friherre,
överkammarherre, slutl. greve,
riksråd, president, 27: 17; 28:
37, 269, 298, 328, 331—333, 423.
Ridderstolpe, Cari Johan eller Fredrik
Vilhelm, 27: 45—46, 71—72; 28:
298, 301, 308, 341—343, 346, 348,
351, 353, 358, 361, 366.
Ridderstolpe, friherrliga ätten, 28:
385.
Rinman, Gustaf, justitieborgmästare
i Uppsala, riksdagsman i borgarståndet,
27: 476.
Roos af Hjelmsäter, Herman Julius,
major, slutl. överste, 27: 2, 179,
463—464.
Rosen, Axel Didrik von, major, 28:
356.
Rosen, Fredrik Ulrik von, greve,
hovmarskalk, slutl. riksråd, 27:
11, 256, 388, 406; bil.: 3, 13; 28:
358.
Rosen, Gustaf Fredrik von, greve,
riksråd, 27: 128, 131, 168—169,
174—175. — Hans hustru Teodora
Beata Däcker 27: 169, 174—176.
Rosen, Otto Vilhelm von, överstelöjtnant,
slutl. friherre, generalmajor,
27: 20, 180; 28: 345.
Rosen, von, 28: 373.
Rosén, Gabriel, kyrkoherde i Uppsala
ärkestift, överhovpredikant, 27:
bil.: 18.
Rosén von Rosenstein, Nils, professor,
arkiater, bibliotekarie, 28: 349.
Rosencrantz, Holger Anders, major,
slutl. överste, 27: 179.
Rosenhane, Fredrlk Bengt, friherre,
kammarherre, 27: 11; bil.: 4.
Rosenquist af Akershult, Leonard,
kapten, slutl. major, 27: 76; bil.:
17—22.
Rosensköld, Beata, se Grissbach,
C. G.
Rosenstråle, Erik, assessor, brukspatron,
27: 446.
Rosentwist, Johan, ryttmästare. —
Hans änka Anna Catharina Danckwardt
28: 438.
Rosir, Johan, statssekreterare, justitiekansler,
slutl. friherre, hovrättspresident,
27: 20, 186, 201, 269—
270, 295; 28: 140, 453.
Rossicnol, Giuseppe, italiensk musikant,
28: 110.
Rothman, Jakob Gabriel, politisk
skriftställare, 27: 224.
Rothof, Anders Leonard, brukspatron,
Eskilstuna, 27: 519, 537; 28:
127.
Rothof, Isak, brukspatron, 27: 519,
537; 28: 127.
Rotkirch, Göran, löjtnant, eller Wenzel
Fredrik, 28: 133, 358.
Rotkirch, Wenzel Fredrik, kapten,
slutl. major, 27: 15; 28: 63, 121,
351.
Rotlieb, Filip Fredrik, kammarråd,
slutl. vice president, 27: 14; 28:
120.
Rudbeck, Adolf, kammarherre, slutl.
friherre, hovmarskalk, 27: 538.
Rudbeck, Johan Olof, bergsråd, slutl.
vice president, 27: 6, 12, 177; 28:
433—434.
Rudbeck, Ture Gustaf, generalmajor,
slutl. friherre, landshövding, 27:
3, 27, 42, 60—61, 65—66, 72, 74,
121—123, 157, 273, 275, 308, 355,
365—372, 398, 406, 439—440,
497—498, 508, 512—513, 526—
527; 28: 8, 21—22, 28—30, 34—36,
44, 50, 52, 56—57, 60, 96, 102—
103, 176—177 (troi.), 218—219,
226,229 (troi.), 247,268,284—285,
288, 314, 348—349, 354—355, 363,
390, 395; bil.: 43, 106, 109—113,
116, 118—123.
Rudbeck 28: 230.
Rudenschöld, Carl, friherre, riksråd,
slutl. (greve), 27: 110, 128—129,
131, 184, 194—196, 479, 495; 28:
328, 332; bil.: 138.
Ruth, Abraham, bonde, Jorois, S:t
Michels län, 28: 219.
Ruther, Johan, kamrerare i statskontoret,
slutl. statskommissarie, 28:
348.
178
Rutström, Anders Karl, kyrkoherde i
Stockholm, 27: 77, 141; 28: 355,
376.
Ruuth, Bartold, kammarråd. — Hans
arvingar 27: 466.
Ruuth, Simon Gustaf, kapten, slutl.
överste, 28: 121, 212, 241.
Rålamb, Hans Gustaf, friherre, hovmarskalk,
27: 182, 293—294; 28:
bil.: 138.
Sabelhjerta, Johan Henrik, kapten,
28: 348; bil.: 139.
Sadelin, Per, borgmästare i Enköping,
riksdagsman i borgarståndet,
27: 318.
Saltza, Hugo Herman von, major,
slutl. greve, generalmajor, 27: 20,
201; bil.: 14.
Salvius, Lars, boktryckeridirektör i
Stockholm, 27: 320; bil.: 108.
Sandberg, Adolf, kungl, sekreterare,
27: 516.
Schaeij, Beata Johanna, se Dahlberg,
J. J.
Schaeij, Johan Petersson, häradshövding,
28: 439.
Schantz, Anton Vilhelm von, löjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 27:
13; 28: 361.
Schantz, Christian Georg von, kaptenlöjtnant,
slutl. kapten i fransk
tjänst, 28: 348, 352, 357.
Schantz, Fredrik Adam von, ryttmästare,
28: 202.
Schantz, Jakob Ludvig von, lagman,
slutl. landshövding, 27: 18, 178;
28: bil.: 77, 139.
Schantz, Johan Gabriel von, kapten,
28: 271, 304; bil.: 139.
Schauw, Arvid, borgmästare i Landskrona,
slutl. kommerseråd, riksdagsman
i borgarståndet, 27: 129;
28: 22.
Schedvin, Daniel von, löjtnant, 28:
128.
Scheffer, Carl Fredrik, (greve), riksråd,
27: 128, 131, 175, 194, 478;
28: 328, 332.
Scheffer, Per, friherre, generalmajor,
slutl. fältmarskalk, 27: 11, 179.
Scheffer, Ulrik, friherre, överste,
slutl. (greve), riksråd, 27: 12, 41,
53, 55, 66; bil.: 9; 28: bil.: 138.
Scheiding, Volmar von, friherre,
major, 27: 178.
Schenbeck, A. M., kompaniskrivare
vid galärflottan, 27: 394.
Schenbom, Anders, rådman i Norrköping,
överdirektör, 28: 357, 364.
Schening, Bengt von, riddarhusfiskal,
27: 54, 158, 248, 461—463; 28:
441.
Scheven, Ernst Fredrik von, stallmästare,
28: 212.
Schildt, Johan Jakob, bokhandlare i
Stockholm, 27: 270.
Schildt, Per Göran, kornett, slutl.
löjtnant, 28: 202, 205, 208, 210—
212, 401.
Schmiedefelt, Carl Johan, överstelöjtnant,
slutl. friherre, generalmajor,
28: 121.
Schmiterlöw, Gustaf Adolf, major,
slutl. överstelöjtnant, 27: 19, 399,
469.
Schoting, Adam Jakob von, kapten,
27: 180.
Schoting, Carl Fredrik von, kapten,
27: 255.
Schröder, Carl Gustaf, biskop i Kalmar,
riksdagsman i prästeståndet,
28: 227.
Schröder, Göran Claes, kyrkoherde i
Stockholm, slutl. biskop i Karlstad,
28: 371.
Schultén, Carl, borgmästare i Kristianstad,
slutl. kommerseråd, 28:
107, 366.
Schultz, Johan Christian, fabrikör i
Stockholm, 28: 349.
Schultz-Lorentzson, Henrik, apotekare
i Stockholm, 27: 451.
Schwartzer, Adam Gustaf von, kapten,
slutl. överste, 28: 91.
Schwartzer, Johan Christoffer von,
major, slutl. överste, 27: 399—400,
469—473.
179
Schwerin, Jakob Filip von, Iriherre,
president, slutl. greve, riksråd,
överstemarskalk, 27: 19, 186, 189;
bil.: 9; 28: bil.: 138.
Schwerin af Spantekow, Otto Julius
von, hovjunkare, slutl. friherre
von Schwerin, hovjägmästare, 27:
256.
Schutzer, Herman, arkiater, överdirektör,
slutl. adlad Schiitzercrantz,
28: 376.
Schutzer, Salomon, assessor i kammarrevisionen,
27: 392.
Schönfelt, Carl von, hovjunkare,
riddarhuskanslist, slutl. riddarhussekreterare,
27: 158; 28: 311, 393
—394, 441; bil.: 139.
Schönberg, Anders, rikshistoriograf,
slutl. kansliråd, 27: 7, 12, 32, 52,
106—110, 134, 139, 147—149, 189.
216—219, 258, 272, 291—292, 314,
339—340, 360, 366—367, 387—
388, 392, 398, 404—405, 409—412,
421, 429—431, 433, 440, 475, 483—
484, 487, 501—503, 529; bil.: 4,
66—71, 121—132, 143—146; 28:
16, 49—50, 74—78, 116, 131, 141,
161—162, 168, 220, 235, 239, 263,
281—283, 295, 328, 333; bil.: 77—
82.
Schönström, Abraham Daniel, överstelöjtnant,
slutl. generalmajor,
27: 177; 28: 89, 306; bil.: 85.
Schönström, Johan Albrekt, major,
slutl. konteramiral, 27: 16, 151—
152, 221—222, 306; 28: 16 (troi.);
bil.: 85.
Schönström 27: 359, 474, 485; 28:
9, 203, 208, 251, 348, 358, 366, 442
—443, 450.
Sebaldt, Carl Fredrik, byggningsborgmästare,
slutl. adlad Sebaldt,
justitieborgmästare, 28: 314.
Segebaden, Carl Otto von, landshövding,
slutl. friherre, generallöjtnant,
27: 20; bil.: 9; 28: 63.
Segerberg, Charlotta von, se Kjellberg,
A. L.
Selgström, Anders, fabrikör i Stockholm,
28: 430.
Serenius, Jakob, biskop i Strängnäs,
riksdagsman i prästeståndet, 28:
299.
Seme, Mattias, spetsvävare i Vadstena,
28: 348.
Seth, Gabriel von, greve, riksråd, 27:
128, 131, 175; 28: 330—331, 333.—
Hans hustru Anna Margareta
Lilliecreutz 28: 108.
Seth, Tomas von, greve, tygmästare,
slutl. överste, 27: 178, 446.
Siegroth, Gustaf Adolf von, överste,
slutl. general, 27: 5, 14; bil.: 9.
Silent, kontorsskrivare. — Hans änka
28: 439.
Silfverhielm, Adam Fredrik, fänrik,
slutl. överjägmästare, 27: 15, 180,
516.
Silfverhielm, Adam Fredrik eller Carl
Johan, löjtnant, 28: 401.
Silfverhielm, Claes Erik, friherre,
landshövding, slutl. generallöjtnant,
27: 12, 186, 255.
Silfverhielm, ätten, 28: 401.
Silfverskiöld, Arvid, landshövding,
slutl. friherre, president, 27: 16,
145, 177, 452, 468—469; 28: 237,
316—317.
Silfverskiöld, Christina Maria, se
Ollonberg, T.
Silfverskiöld, FTedrik, ryttmästare,
slutl. major, 28: 202.
Silfverskiöld, Arvid eller Fredrik, 28:
442.
Silfverskiöld, Jakob Tage, major, 27:
251.
Silfverskiöld, Julius, kommerseråd,
slutl. vice president, 28: 118.
Silfversparre, Aron Gustaf, kammarherre,
slutl. friherre, hovmarskalk,
27: 174; 28: 124.
Silfversparre, Daniel Georg, kapten,
slutl. överste, 28: 340.
Silfversparre, Erik Gustaf, major,
slutl. överste, 27: 174, 196; 28:
205.
180
Silfversparre, Nils Harald, kapten,
slutl. major, 27: 174, 196.
Silfversparre, Volmar Johan, major,
slutl. överstelöjtnant, 27: 339;
28: 356; bil.: 107—108.
Silfversparre, ätten, 27: 196.
Silfverstolpe, Fredrik, bankokommissarie,
28: 290; bil.; 138.
Silfverström, Per Ludvig, löjtnant,
27: 7.
Sinclair, Fredrik Carl, friherre, överste,
slutl. greve, riksråd, 27: 5,
186—187, 189; bil.: 3, 9; 28: 431;
bil.: 138.
Siöblad, Per, friherre, löjtnant, slutl.
överstelöjtnant, 27: 6, 189.
Siöstiema, Göran Adlersten, kommendörkapten,
27: 256.
Skogh, Vilhelm, kapten. — Hans
hustru Anna Sofia von Knorring
28: 438.
Skytte af Sätra, Bengt Johan, kapten,
slutl. överste, 27: 181.
Sneckenberg, Gustaf Mauritz, fänrik,
slutl. kapten, 27: 317, 331.
Sneckenberg, Gustaf Reinhold, löjtnant,
slutl. kaptenlöjtnant, 27:
182; 28: 224, 241; bil.: 102—103.
Snoilsky, Johan von, schoutbynacht,
slutl. (greve), riksråd, 27: 6, 14,
145, 186, 402, 404; 28: 191.
Sofia Magdalena, kronprinsessa,
slutl. drottning av Sverige, 28:
369.
Soop, Carl, regementskvartermästare,
slutl. krigsråd, 27: 6, 76, 182.
Sparfvenfeldt, Henrik Vilhelm, kapten,
slutl. överste, 27: 176.
Sparre, Bleckert Casimir, friherre,
major, 27: 180, 328.
Sparre, Carl, friherre, landshövding,
slutl. riksråd, universitetskansler,
27: 12, 240, 249—251, 283, 285,
291, 341—342, 361—362, 366, 388
—389, 400, 444; bil.: 9, 53—57;
28: 4, 8—10, 57—58, 95,101—105,
133—134, 163—165, 177, 226, 245,
265, 284—285, 288—289, 291, 314,
325 (troi.), 351, 358, 375, 400, 405,
409; bil.: 76.
Sparre, Fredrik, friherre, hovintendent,
slutl. greve, rikskansler, 27:
179, 446, 489; bil.: 7; 28: 359, 362;
bil.: 138.
Sparre, friherre, 27: 28, 164—165;
28: 207, 418—420.
Sparre af Rossvik, Fredrik Ulrik,
överste, slutl. riksråd, 27: 73; 28:
365, 430.
Sparre af Sundby, A., se WredeSparre,
A.
Sparre af Söfdeborg, Carl Hans, greve,
president, 27: 145, 175.
Sparre af Söfdeborg, Erik Arvid,
greve, amiral, slutl. president, 27:
145, 152, 186, 189, 392.
Sparre af Söfdeborg, Johan, greve,
överste, slutl. generallöjtnant, 27:
17, 286; 28: 190, 218.
Sparrsköld, Carl Magnus, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 27: 33—34,
41—42 (troi.), 110—114,182—183,
202, 382, 410—411, 446, 518; bil.:
133—137; 28: 224, 241, 289, 444—
445; bil.: 139.
Sparrsköld, Erik Daniel, överjägmästare,
slutl. hovjägmästare, 27:
22, 270, 272, 290, 309; bil.: 5—7.
Sparrsköld, Carl Magnus eller Erik
Daniel, 28: 19, 22, 206—207, 351,
373.
Sparrsköld, Margareta Elisabet, se
Utter, A. F,
Spens, Carl Gustaf, greve, ceremonimästare,
slutl. lagman, 28: 290;
bil.: 76, 138.
Sprengtport, Georg Magnus, kapten,
slutl. greve Sprengtporten, rysk
generalguvernör, 28: 371.
Sprengtport, Jakob Magnus, överstelöjtnant,
slutl. friherre Sprengtporten,
generallöjtnant, 27: bil.: 9.
Sprengtport, Johan Vilhelm, överste,
envoyé, slutl. friherre Sprengtporten,
ambassadör, general, 27: 186
—187.
Spåre, Henrik Johan, bataljonsadjutant,
slutl. löjtnant, 28: bil.: 138.
181
Stackelberg, Bernt Fredrik Johan,
friherre, kapten, slutl. generallöjtnant,
27: 12, 180.
Stackelberg, Volter (Volmar) Reinhold,
friherre, generallöjtnant,
slutl. greve, general, 28: 121.
Stael von Holstein, Carl Jakob, friherre,
överstelöjtnant, slutl. överste,
27: 178.
Stael von Holstein, Georg Bogislaus,
friherre, landshövding, fältmarskalk.
— Hans hustru Sofia
Elisabet Ridderschantz 28: 272,
361.
Stael von Holstein, Georg Gustaf,
major, 27: 15.
Starchell, Lars, adjutant, slutl. överstelöjtnant
vid artilleriet, 28: 40.
Starck, Carl Magnus, kapten, 28: 64.
Stare, Georg Albrekt, aktuarie i
kammarrevisionen 27: 460.
Stauden, Abraham von, kapten, slutl.
kommendör, 28: 212, 241.
Stechau, Johan Adolf, fil. mag., slutl.
vice amanuens i antikvitetsarkivet,
28: 370—371.
Stedt, Clas Henrik, kammarherre, 27:
17, 176, 178; bil.: 14.
Stefan Batori, konung av Polen, 28:
444.
Stenbeck, Johan, kyrkoherde i Stockholm,
riksdagsman i prästeståndet,
27: 62, 290.
Stenbock, Arvid Nils, greve, kammarherre,
kapten, slutl. överste,
27: 402; bil.: 3, 13.
Stenfelt, Carl Rikard, fänrik, slutl.
kapten, 27: 335; bil.: 73—76; 28:
64.
Steuart (Stevart), James, se Denham.
Stierneld, Lars, lagman, slutl. vice
president, 27: bil.: 13.
Stierneld, Samuel Gustaf, friherre,
generallöjtnant, slutl. fältmarskalk,
27: 12, 331; bil.: 9; 28: 362,
371, 375.
Stierngranat, Carl Johan, kammar
-
råd, slutl. vice president, 27: 55;
28: 365.
Stierngranat, Mauritz Botvid, kaptenlöjtnant,
slutl. överstelöjtnant,
lotsdirektör, 27: 18.
Stiernhoff, Georg (Jöran), kassör,
slutl. kammarrevisionsråd, 27: 16,
181; 28: 369.
Stiernsparre, Erik Peter, kapten,
slutl. överste, 27: 182, 316.
Stiernsparre, Margareta Ulrika, stiftsfröken,
28: 430.
Stockenström, Erik von, justitiekansler,
slutl. (greve), riksråd, 27:
20, 53, 55, 66, 126, 133, 141, 148,
156, 247, 335, 393, 408, 413; bil.:
4, 10, 33—34; 28: 42,185, 303, 380,
411; bil.: 138.
Stolpe, Carl, boktryckare i Stockholm,
27: 320.
Stricker, Johan Kristoffer, e. o. hovpredikant,
kyrkoherde i Lunds
stift, slutl. häradsprost, 27: 87.
Strokirch, Carl Reinhold von, hovrättsråd,
28: bil.: 138.
Stromberg, Claes, greve, riksråd, 27:
194, 478—479; 28: 328, 332.
Strussenfelt, Alexander Mikael von,
överste, slutl. generalmajor, 27:
10.
Ström, Erik Eriksson, stadsfiskal i
Stockholm, slutl. rådman, 28: 367.
Strömfelt, Carl Harald, friherre,
landshövding, slutl. president, 27:
6, 11, 53; bil.: 8; 28: 350; bil.: 138.
Strömfelt, Fredrik Georg, friherre,
löjtnant, slutl. konteramiral,
landshövding, 27: 17; bil.: 14; 28:
350, 366 (troi.).
Strömfelt, friherre, 27: 490.
Strömsköld, Carl Gustaf, överstelöjtnant,
slutl. överste, 27:14,179.
Sture, ätten, 27: 532.
Stålborg, Erik, kamrerare vid generalsjötullkontoret,
28: 370.
Stålhammar, Adam, löjtnant, slutl.
kapten, bankofullmäktig, 27: 18,
178; bil.: 14; 28: 121.
182
Stålhammar, Carl Leonard, löjtnant,
27: 309, 425—426; 28: 55—56, 63,
184, 374; bil.: 139.
Stålhammar, Jon Ottosson, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 27: 16, 490.
Stålhammar 28: 18.
Stålhandske, Carl, kommendörkapten,
slutl. överstelöjtnant, 28: 387.
Stålhandske, Erik Gustaf, notarie,
slutl. lagman 27: 182, 309.
Stålhandske, ätten, 28: 387.
Sundblad, Andreas Abraham, kontrollör,
Räkarve, Dalhem, Gotl.,
28: 347—348, 357, 360.
Sundblad, Johan, borgmästare i Sigtuna,
riksdagsman i borgarståndet,
27: 536; 28: 62, 155, 358—359, 366.
Sundblad, Per, handelsman i Eskilstuna,
slutl. rådman, riksdagsman i
borgarståndet, 27: 519; 28: 352.
Svab, Anton von, överdirektör, e. o.
bergsråd, 28: 367.
Svahn, Johan Fredrik, rusthållare,
Lemarp, Bringetofta, Jönk., riksdagsman
i bondeståndet, 28: 24.
Svedenheim, Carl Didrik, ryttmästare,
slutl. överstelöjtnant, 27: 18,
178; bil.: 14; 28: 369.
Svedenhjelm, Hans Leonard, kapten,
slutl. överste, 28: 92.
Svedenstiema, Johan Niklas, kapten,
27: 181.
Svedenstjerna, Lars, assessor, slutl.
lagman, 27:13,248, 446, 461—463;
bil.: 8; 28: 181, 372; bil.: 138.
Svedenstiema 28: 146.
Svensson, Sven, bonde, Konungssund,
Östg., 28: 350.
Svinhufvud i Västergötland, Fredrik
Adolf, fänrik, 27: 335; bil.: 80—81.
Söderhielm, Erik, assessor, 27: 16;
28: bil.: 77.
Söderhielm, Lorentz Peter, bergsråd,
27: 17, 176, 538; bil.: 14.
Söderhielm, ätten, 28: 401.
Söderling, Samuel, bankokommissarie,
slutl. adlad af Söderling,
kommerseråd, 28: 29, 44, 369, 372.
Söderström, Nils, orgelbyggare i Nora,
28: 354.
Tallberg, Carl Fromhold, kapten, 27:
315, 403—406; 28: 200, 327.
Tallberg, Georg Fromhold, livdrabant,
slutl. löjtnant, 27: 202, 516;
bil.: 39—42.
Talman, bondeståndets, se Håkansson,
O,, och Torbjörnsson, L.,
Talman, borgarståndets, se Gother,
E.
Talman, prästeståndets, se Filenius, P.
Tandefelt, Adam Otto, styckjunkare,
slutl. löjtnant, eller Johan, löjtnant,
slutl. major, 28: 422.
Taube af Odenkat, Fredrik Elias, friherre,
major, slutl. överstelöjtnant,
27: 481; 28: 202, 204, 206.
Tellerstedt, Didrik, möbelhandlare i
Stockholm, 28: 216, 268.
Tersmeden, Carl, kommendörkapten,
slutl. vice amiral, 27: 97—100,
181, 228—231, 284, 400, 422—423,
486 (troi.); 28: 288, 374, 402, 436,
439; bil.: 139.
Tersmeden, Herman, hovråd, 27: 19,
189.
Tersmeden, Carl eller Herman, 27:
44, 260; 28: 341.
Tessin, Carl Gustaf, greve, riksråd,
27: 194, 478; 28: 174, 328, 332, 434
—435.
Teutscher, Johan Bernhard, kapten
vid holsteinska dragonregementet,
28: 356.
Tham, Per, hovintendent, slutl.
överintendent, 27: 256; 28: 361,
373; bil.: 77.
Thornton, Maccabeus, rådman i Vänersborg,
27: 312.
Tigerhielm, Seved Gustaf, hovjägmästare,
28: 353.
Tigerklou, Albrekt, major, slutl.
överstelöjtnant, 27: 15.
Tigerstedt, Georg Fredrik, löjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 28: 219—
220, 259; bil.: 139.
183
Tilas, Daniel, landshövding, riksheraldiker,
slutl. friherre, 27: 18;
bil.: 9; 28: 375, 378, 392, 399, 407,
438.
Tilas, Samuel Olof, kanslist, slutl.
friherre, kommissionssekreterare,
27: 7.
Tollstorp, Georg, borgmästare i Borås,
slutl. assessor, riksdagsman i
borgarståndet, 27: 303, 495, 536.
Torbjörnsson, Lars, nämndeman,
Ingetorp, Solberga, Göteb., riksdagsman
i bondeståndet, sedermera
talman, 27: 9; 28: 110, 114.
Torcken, Johan Bernt von, löjtnant,
slutl. kapten vid artilleriet, 28:
350.
Tornérhielm, Abraham, major, slutl.
överstelöjtnant, 28: 205.
Torwigge, Gustaf Adolf, major, slutl.
överste, 27: 14; bil.: 14; 28: 120;
bil.: 139.
Tott, ätten, 28: 446, 448.
Trafvenfelt, fru, (troligen Anna Helena,
gift Sollenberg), 28: 438.
Tranefelt, Johan Verner, major, slutl.
överste, 27: 177, 286; 28: 190, 369.
Troilius, Jakob, protokollssekreterare,
27: 89.
Trane, Nils Arvid, extra fiskal, slutl.
vice stadsfiskal i Stockholm, 28:
352.
Turenne, Henri de La Tour d’Auvergne,
vicomte, fransk generalmarskalk,
28: 59.
Törne, Mikael von, korpral, slutl.
landshövding, 27: 20.
Törne, Peter von, hovrättsråd, 27:
177; 28: 64, 327, 341—343, 365.
Törnsten, Jon Ersson, bonde, Bredånger,
Nätra, Vrnl., riksdagsman i
bondeståndet, 27: 249.
Ubbman, Nils, assessor i kammarrevisionen,
slutl. kammarrevisionsråd,
27: 392.
Uggla, Carl Fredrik Hildebrandsson,
kammarherre, 27: 16.
Uggla, Carl Gustaf, löjtnant, slutl.
ryttmästare, 28: 387.
Uggla, Carl Ulrik, brukspatron, 27:
178.
Uggla, Claes Claesson, underamiral,
28: 386.
Uggla, Georg, löjtnant, 27: 196; 28:
386.
Uggla, Göran Claesson, kammarråd,
28: 386.
Uggla, Hildebrand Claesson, kommendant,
28: 386.
Uggla, Isak Johan, kapten, 28: 386.
Uggla, Jakob Claesson, landshövding,
28: 386.
Uggla, Johan Claesson, överste, 28:
386.
Uggla, Johan Gustaf, friherre, kammarherre,
slutl. landshövding, 27:
6.
Uggla, Knut, vice lantj ägare (ej hovjägmästare),
27: 196; 28: 386.
Uggla, Leonard Magnus, brukspatron,
27: 49, 51, 85—88, 126—127,
143, 181, 196, 210—212, 268, 279,
284—285, 308, 329, 335, 337—338,
381, 396, 410, 499; 28: 63, 122, 130,
213, 234, 275,296—297, 351,358,
363, 368—369, 373—375, 419, 423,
448—449; bil.; 139.
Uggla 28: 103, 140, 144, 306.
Uggla, ätten, 27: 196; 28: 386.
Uhr, David, brukspatron, Uhrfors,
Ovansjö, Gävl., 28: 370, 374.
Uhr, Gudmund, överskäraregesäll,
27: 447.
Ulfsax, Anders Magnus, löjtnant,
slutl. kapten, 27: 182, 405; 28: 6,
373; bil.: 138.
Ulfsparre, Erik Månsson d. y., assessor,
27: 49.
Ulfsparre, Johan Månsson, ståthållare,
27: 49.
Ulfsparre, Peder Månsson, ståthållare,
27: 49.
Ulfsparre af Broxvik, Anders, friherre,
löjtnant, 28: 93.
184
Ulfsparre af Broxvik, Gustaf Johansson,
löjtnant, slutl. ryttmästare,
27: 49, 166—167.
Ulfsparre af Broxvik, Göran (Georg)
Carl Johansson, kapten, slutl.
överstelöjtnant, 27: 49, 166—167.
Ulfsparre af Broxvik, friherrliga
ätten, 27: 49.
Ulrika Eleonora, drottning av Sverige,
27: 32; 28: 407, 409.
Unge, Gustaf Vilhelm von, fänrik,
slutl. överstelöjtnant, 28: 224, 241.
Unger, Hans, borgmästare i Halmstad,
slutl. häradshövding, riksdagsman
i borgarståndet, 27: 55,
139, 175, 339, 408; 28: 316.
Utter, Aron Fromhold, kapten. —
Hans hustru Margareta Elisabet
Sparrsköld 28: 347.
Wachenfelt, Carl Fredrik, löjtnant,
27: 516.
Wachschlager, Garl Henrik, kammarherre,
27: 180, 199, 223, 340, 396,
531—532; 28: 130, 199, 233—234,
364 (troi.), 373, 420.
Wachschlager, Gustaf, ceremonimästare,
slutl. hovmarskalk, 27: 332,
351, 364—365, 493, 503, 524—525,
536—537; 28: 95, 134, 200, 210—
211, 225—226, 229, 234—235, 253,
265, 276—277, 325—326, 330, 334,
338—339, 341, 344—347, 350, 353
—354, 358, 363, 368, 373, 378—
382, 386, 424, 427, 435, 439—440,
445—446, 452—453.
Wachschlager, Carl Henrik eller
Gustaf, 27: 64, 136, 328; 28: 308,
371.
Wachtmeister af Björkö, Carl Adam,
friherre, löjtnant, slutl. (greve),
överstemarskalk, en av rikets
herrar, 27: 178; 28: 120.
Wadenstiema, Carl Erik, krigsråd,
slutl. statssekreterare, 27: 14,
25—27, 46, 52, 127—130, 135
(troi.), 161—162, 165, 200, 226—
228, 239, 261—262, 276—277,
280—281, 286, 301—302, 304,
347—348, 366, 379—380, 397—
398, 440—443, 462, 464—465, 481
(troi.), 492, 511—512, 528; bil.:
9; 28: 12—13, 58, 60—62, 109,
175—176, 186, 205—206, 208, 213,
242—243, 322, 332, 356, 358 (troi.),
361, 362 (troi.), 363 (troi.), 366
(troi.), 376, 418, 420, 446—447,
452, 454. — Hans hustru Jakobina
Sofia Psilanderhielm 28: 376.
Wadenstiema, Tomas Adolf, major,
slutl. överstelöjtnant, 27: 7, 58,
64, 180, 282, 405—406; 28: 42—43,
134, 317.
Wagenfelt, Fredrik, kommendörkapten,
slutl. konteramiral, 27: 181;
28: 193—194.
Wahlberg, Olof, krigsråd, 27: 402,
451—452.
Waldau, Georg Fredrik, underskeppsbyggmästare
vid amiralitetet, 27:
394.
Walle, Magdalena Sofia de, se Hildebrand,
G. H.
Wallén, Jeremias, landshövding, 28:
41—43.
Wallenstierna, Bernt, generalmajor,
slutl. friherre, 27:16; bil.: 9.
Wallenstierna, Carl Bernhard, livdrabant,
slutl. friherre, major, 27:
138.
Wallenstein, Per, borgmästare i Sala,
riksdagsman i borgarståndet, 27:
401; 28: 324.
Wallman, Anders, lanträntmästare i
Gävleborgs län, 28: 182—183.
Wallvijk, Johan von, riksråd, slutl.
(greve), 27: 68—69, 87, 138; 28:
431; bil.: 138.
Warg, Jonas, expeditionskassör i
amiralitetskollegium, 27: 402, 450
—451. — Hans arvingar 27: 402—
403.
Vasa, ätten, 27: 530, 532.
Wattrang, Carl Gustaf, kammarherre,
27: 538.
Wegener, Johan Fredrik, yllestoffvävare
i Stockholm, 28: 348.
185
Weidenhielm, Lars Ernst, löjtnant,
slutl. överste, 27: 17, 181.
Welamson, Maria Kristina, se Renhorn,
O. B.
Weltzin, Kristian Petter, kanslist i
justitierevisionen, slutl. i inrikes
civilexpeditionen, 28: 195.
Westbeck, Sakarias, kontraktsprost i
Uppsala ärkestift, 28: 327. —
Hans arvingar 28: 348.
Westerman, Johan, kommerseråd,
slutl. greve Liljencrantz, president,
28: 360.
Wettergren, Magnus Gabriel, tullinspektor
i Vänersborg, 27: 312—
313.
Wiberg, Per, grosshandlare i Norrköping,
riksdagsman i borgarståndet,
27: 131, 133—134; 28: 28, 94.
Vicken, Hans Isak von, överste, 28:
445.
Vicken, Henrik von, landshövding,
28: 389, 442—444, 448—449, 451.
Vicken, Johan Edvard von, överstelöjtnant,
slutl. överste, 28: 389,
441—454.
Vicken, Johan Otto von, generalmajor,
28: 445.
Vicken, Wolfgang Otto von, överste,
28: 389, 451—452.
Vicken, von, ätten, 28: 389, 441—
448, 451.
Wickman, Botvid, kontrollör vid
generaltullarrendesocieteten, 27:
451.
Wickman, Mårten Gustaf, kammarskrivare
i krigskollegii artillerikontor,
28: 334.
Widemeijer, Charlotta Sofia, se dc
Laval, J.
Widmark, Konrad, borgmästare i
Kristinehamn, riksdagsman i borgarståndet,
28: 315.
Wikman, Erik, borgmästare i Strängnäs,
riksdagsman i borgarståndet,
28: 253, 270—271.
Virgin, Arvid Bernhard, assessor,
slutl. överinspektör, 27: 181, 202,
297—298, 304, 335.
Wittfoth, Hans, grosshandlare i
Stockholm, 27: 55, 69, 138—140,
454, 467—469.
Woltcmat, Johan Albrekt, krigsråd,
slutl. friherre, landshövding, 27:
17, 66, 492.
Woltemat, Peter Abraham, major,
27: 2, 5, 18, 124; bil.: 3, 14; 28:
bil.: 139.
Wrangel 28: 121.
Wrangel af Adinal, Henning Reinhold,
friherre, major, 27: 12, 537;
bil.: 13; 28: 272.
Wrangel af Fall, Mikael Otto, kaptenlöjtnant,
slutl. kapten, 28: 212,
241; bil.: 99.
Wrangel af Ludenhof, Carl Gustaf,
friherre, kammarherre, slutl. ceremonimästare,
27: 182.
Wrangel af Sauss, Anders Reinhold,
generalfälttygmästare, slutl. greve
Wrangel, riksråd, 27: 255.
Wrede af Elimä, Fabian Casimir, friherre,
generalmajor, slutl. general,
27: 186—187.
Wrede-Sparre, Axel, greve, generalmajor,
president, slutl. överståthållare,
27: 6, 11; bil.: 8; 28: 436—
438; bil.: 138.
Vult von Steijern, Otto Reinhod,
korpral, slutl. major, 27: 180.
Wåhlström, Carl, orgelbyggarei
Stockholm, 28: 354.
Yckenberg, Peter Lorens, vice auditör,
slutl. överauditör, 28: 309.
Yhlen, Justin von, major, 27: 189;
28: 179.
Zellén, Nils, advokatfiskal, slutl.
adlad af Zellén, vice president, 27:
269—270, 295.
Zidén, Jakob, bataljonspredikant vid
Björneborgs infanteriregemente,
slutl. kyrkoherde i Åbo stift, 28:
227—228.
Ziervogel, Henrik, vice stadsfiskal,
slutl. primariekämnär i Stockholm,
28: 367.
186
Åkerstein, Johan Otto, assessor, 28:
392.
Årre, Olof, f. d. förste lantmätare,
modellör hos vetenskapsakademien,
28: 372.
Ögnelood, Johan Anders, löjtnant,
slutl. krigsråd, 27: 6.
Örnfelt, Adolf, friherre, kammarherre,
kornett, slutl. ryttmästare, 27:
402.
Örnfelt, Fredrik Bengt, friherre, fänrik,
slutl. överste, vice landshövding,
27: 179; 28: 23.
örnflycht, fru, 28: 438.
FÖRKORTNINGAR
I noterna till texten.
HSkH = Handlingar rörande Skandinaviens historia.
RAP = Ridderskapet och adelns riksdagsprotokoll.
I registren.
Blek. = Blekinge län.
Gotl. = Gotlands län.
Gävl. = Gävleborgs län.
Göteb. = Göteborgs och Bohus län.
Jönk. = Jönköpings län.
Kalm. — Kalmar län.
Krist. = Kristianstads län.
Malm. = Malmöhus län.
Sthlm. = Stockholms län.
Söd. = Södermanlands län.
Upps. = Uppsala län.
Vb. = Västerbottens län.
Vrnl. = Västernorrlands län.
Västm. = Västmanlands län.
Älvsb. = Älvsborgs län.
Ör. = örebro län.
Östg. = Östergötlands län.
