# ID: svediakorp-gov143
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1769--1770
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 116,515
# sentences: 4,275
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGSPROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
TJUGOÅTTONDE DELEN
1TT69—1770
II
SJ november 1769 — 5 februari 1770
jämte personregister till <lelarna SJ7 — S8
PÅ RIKS GÄLD SFULLMÄKTIGES UPPDRAG
UTGIVNA AV
STEN LANDAHL
STOCKHOLM 1964
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
620616
% , . ~ \ , 1 - - i m Mint*-
lil
FÖRORD
Beslut om utgivning av föreliggande del av ridderskapet
och adelns riksdagsprotokoll fattades av riksdagen den 27
och 28 maj 1960.
De protokoll, som ingå här, äro till sin karaktär renskrifter.
De finnas bevarade för tiden 2 november 1769—9 januari
1770 och 1—5 februari 1770. Konceptprotokoll förekomma
för tiden 2 november—22 december 1769 och memorialprotokoll
för den 3—9 januari 1770. Härav framgår, att varje
slag av protokoll saknas för sammanträdena den 10—30 januari
1770.
Som protokollförare vid ståndets sammankomster fungerade
riddarhussekreteraren och vid förfall för honom riddarhuskanslisten.
I föreliggande volym äro emellertid protokollen
för den 3—9 januari 1770 utarbetade av riddarhuskanslisten
Carl von Schönfelt, som i en anmärkning efter protokollet
för den 3 januari (s. 310) meddelar följande: »Detta tilllika
med alle följande pleniprotocoller för denne månad äro
af undertecknad enligt framledne Riddarhussecreterarens
Psilanderhielms memorialprotocoller författade och i ordning
stälde samt med acta och riksdagsdiario noga jämförde.»
Då Psilanderhielm avled den 17 maj 1782 och Schönfelt, sorn
efterträdde honom i ämbetet, dog den 1 september 1784,
torde protokollen för den 3—9 januari sålunda ha utarbetats
mellan nyssnämnda dödsdata eller 12 å 14 år efter riksdagens
slut. Om Schönfelts ovan citerade ord få tolkas så, att
han utskrivit protokoll för hela januari månad, finnes skäl
att fråga, vart de för tiden 10—30 januari tagit vägen.
Denna ofullständighet har givetvis bidragit till att inbindningen
av tome 2 av ståndets protokoll för denna riksdag icke
kommit till stånd samtidigt med inhindningen av tome 1 —
utgörande del 27 i denna publikationsserie — vilken tome enligt
1771 års räkenskapsverifikationer (fol. 1647) var inbunden
den 9 augusti — ungefär samtidigt (fol. 1652) utfördes
inbindningen av 1765—1766 års pleniprotokoll. När inbindningen
av tome 2 i nu föreliggande skick verkställts, har icke
kunnat fastställas.
Att riddarhusdirektionen icke påtalat, att dessa plenipro
-
IV
tokoll icke fullständigats, är så mycket mera förvånansvärt,
som direktionen under åren 1771 och 1772 vid upprepade
tillfällen med skärpa fordrade, att förutvarande riddarhussekreteraren
Ekestubbe skulle fullborda ståndets protokoll
för 1751—1752 och 1755—1756 års riksdagar. Man kunde ha
väntat sig samma krav på Psilanderhielm.
Vid 1769—1770 års riksdag förde landshövdingen och riksheraldikern
friherre Daniel Tilas en »Dagbok» över förhandlingarna
dels hos ridderskapet och adeln, dels i sekreta utskottet.
Den har sedan länge varit känd av forskningen. Redan
år 1831 publicerade friherre A. L. Stierneld utdrag ur
den i Handlingar rörande Skandinaviens historia, del 6. Handskriften
äges av friherre Carl-Magnus Hermelin på Stjärnarp.
Det har ansetts befogat att för den protokollslösa tiden,
10—30 januari 1770, in extenso publicera Tilas anteckningar
från plenisammanträdena — endast tvenne betydelselösa uteslutningar
ha gjorts. För att markera det främmande inslaget
i ståndets protokoll ha särskilda typografiska ainordningar
vidtagits. Dagboken finnes i fotostatisk kopia i riksarkivet.
Vid valet av bilagor lia samma principer följts som i delarna
24—27 av denna serie, dock med två undantag. Vid
överläggningarna om konstitutionen den 15 november 1769
och om galärflottan den 16 december 1769 anmäldes ett flertal
memorial, som aldrig föredrogos men fingo gå till de
andra stånden. En del av dessa föreligga jämväl i samtida
tryck, en del åter endast i handskrift. De senare, sorn således
bort tryckas som bilagor, ha emellertid uteslutits såsom icke
föredragna. För den protokollslösa tiden ha de ståndets extraktprotokoll,
sorn påträffats, medtagits bland bilagorna.
Även till denna del har fogats ett bihang, utgörande en av
undertecknad upprättad förteckning å hos ridderskapet och
adeln föredragna eller anmälda, här icke avtryckta memorial
av ståndets ledamöter jämte arkivaliska hänvisningar.
Till friherre Carl-Magnus Hermelin uttalar jag ett vördsamt
tack för den beredvillighet, varmed han tillåtit mig att till
riksarkivet låna Tilas »Dagbok» under hela den tid, arbetet
med utgivningen av ridderskapet och adelns protokoll från
1769—1770 års riksdag pågått.
Stockholm i januari 1964.
Sten Landahl.
V
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
Förord  III
I. Protokoll
för 2 november 1769—9 januari 1770
1—347
Utdrag ur Daniel Tilas Dagbok för 10—30 januari 1770 .... 347—377
för 1—5 februari 1770
377—455
II. Bilagor
Till protokollet den 11 november 1769:
1. C. G. Ehrenhoffs memorial om finansverket  3
2. N. von Oelreichs memorial om lagarnas verkställighet .... 11
3. F. U. von Essens diktamen om finansverket  35
4. E. Lindersledts diktamen om d:o  43
Till protokollet den 15 november 1769:
5. Projekt till säkerhetsakt  50
6. E. Gyldenstolpes memorial om konstitutionen .
58
7. E. V. von Cristierssons memorial om d:o  60
8. G. Modées memorial om d:o  66
9. C. J. von Essens memorial om d:o  74
10. F. von Posts memorial om d:o  75
Till protokollet den 25 november 1769:
11. Förteckning å elektorer för justitiekanslersvalet  76
Till protokollet den 28 november 1769:
12. A. Schönbergs diktamen om L. H. Gyllenhaals memorial ... 77
Till protokollet den 16 december 1769:
13. C. G. Grubbes memorial om galärflottan  82
14. G. V Leijonstens memorial om d:o  84
15. B. G. Frölichs memorial om d:o
90
16. C. F. Gyllenbergs memorial om d:o
91
17 C. M. Hederstiernas memorial om d:o
94
18. J. Pfeiffs memorial om d:o  95
19. A. C. Duwalls memorial om d:o
98
20. M. O. Wrangels af Fall memorial om d:o  99
21. F. Celsings memorial om d:o 100
22. G. B. Sneckenbergs memorial om d:o 102
Till protokollet den 10 januari 1770:
23. Ridderskapet och adelns extraktprotokoll om Börringe kloster 103
VI
Sid.
Till protokollet den 15 januari 1770:
24. T. G. Rudbecks diktamen om bevillningen 106
Till protokollet den 16 januari 1770:
25. Ridderskapet och adelns extraktprotokoll om vedexport .... 107
Till protokollet den 18 januari 1770:
26. Ridderskapet och adelns extraktprotokoll om generalkrigsrätt
i armén  108
Till protokollet den 22 januari 1770:
27. C. de Frietzckys diktamen om bevillningen 109
28. T. G. Rudbecks diktamen om d:o 118
29. S. Ehrenmalms diktamen om d:o 123
Till protokollet den 23 januari 1770:
30. C. V. Grönhagens memorial om kommerskollegium 125
31 J. Beck-Friis memorial om d:o  128
Till protokollet den 24 januari 1770:
32. Ridderskapet och adelns extraktprotokoll om Andrarums alunbruk 132
33. L. Kaggs diktamen om pensioner för de licentierade riksråden. 133
Till protokollet den 25 januari 1770:
34. F. U. von Essens diktamen om riksdagsbeslutet  135
35. Adliga underskrifter vid 1770 års riksdagsbeslut
138
Till protokollet den 29 januari 1770:
36. C. de. Frietzckys diktamen om konungens gäld 140
37. Ridderskapet och adelns extraktprotokoll om arméns pensionskassa
142
Bihang
Förteckning å hos ridderskapet och adeln föredragna eller anmälda,
här ej avtryckta memorial .
144
Personregister till ridderskapet och adelns protokoll vid 1769—1770
års riksdag
• 153
Förkortningar 186
1
År 1769 den 2 November
Torsdag.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen, Grefven och Landtm. Axel Fersen.
Protocollet för d. 16 September sistl. justerades.
Så snart det var slutat, började
Frih. Gustaf Reuterholm: Det är mig en glädieAng:deSecreat
se Riksens Höglofl. R. o. A. så talrikt vara församlade och ^chde sam-S
at iag inför så många uplyste herrar och män får yttra mina manträdde
tanckar uti ett af de vigtigaste ärender, som kunna Riksens nernwbeStänder
föreläggas, jag menar det i siste pleno upläste Secre- tänkande om
te Utskottets och de sammanträdde deputationernes betänc-vänJagaIj.un<i’
kande om väre grundlagar.
Härvid afbröts Frih. Reuterholms tal genom det att ifrån
flere ställen på bänckarne af herrarne påmintes, at det tilhörde
Landtm, föredraga de ärender, som skulle komma under
R. o. A:s öfverläggning, hvaremot andre ville, at Frih.
Reuterholm skulle få tala til slut.
Häraf upkom mycket sorl. Sedan det efter någon stund
sagtadt sig och Hr Grefven och Landtm, erhållit liud,
förmälte han sig hafva tyckts finna af det, som af Frih.
Reuterholms tal kunnat höras, att han velat yttra sine tanckar
angående Secrete Utskottets och de sammanträdde deputationernes
betänckande om justitiecantzlersembetets besättiande
och våre grundlagars befästande, som i siste pleno blef
upläst och lagt på bordet. Men att Hr Gr. och Landtm, i dag
ämnat hos R. o. A. föredraga Secrete Utskottets nu afgifne
betänckande angående financevärcket.
Den längtan, som hos allmänheten i hela landet förspörjes
at blifva hulpne utur en tryckande penningebrist, flere memorialer,
som uti stånden med påminnelser om denne hielp
af ledamöter blifvit ingifne, hvaribland tvenne Hr öfversten
2 1769, nov. 2. Grundlagarna.
Hiertas och Hr öfversten Durietz i siste pleno blifvit upläste
och tvenne ifrån det Hedervärde Bondeståndet inkomne och
af tvenne ledamöter, Abraham Biörckegren ifrån östergöthland
och Hinric Ericson från Medelpad, ingifne, dem Gr Grefven
och Landtm, nu upviste, men framför alt Riksens Ständers
egen förklarade åstundan at häruti kunna komma landet
och hemmavarande medbroder til hielp voro de skäl,
hvarföre Hr Grefven och Landtm, icke trodt sig böra dröija
med at föredraga detta ärende och ville härmed hos R. o. A.
såsom ämne i dag hafva anmält til upläsande Secrete Utskottets
ankomne betänckande om financevärcket. Kanske nu R.
o. A. behagar höra Baron Reuterholm til slut.
Men härtil ropades Neij, Landtm, bör föredraga ärenderne,
och upkom åter mycket sorl.
Efter en lång stund erhölt Hr Grefven och Landtm,
liud och förestälte, at han väl anmält det ärende, som i dag
skulle komma före; men som hos R. o. A. funnos olika mening
om hvad sorn skall föredragas, så blefvo väl ingen annan
utväg, än at R. o. A. höra hvarannan derom först och
altså at Frih. Reuterholm, som börjat, får tala til slut.
Frih. Reuterholm begynte ock ånyo at förklara sin
glädie deröfver, at R. o. A. voro talrikt församlade, då han
fingo yttra sine tanckar uti et af de vigtigaste ämnen, som
kunde komma under R. o. A:s öfverläggning; han ville aldrig
påtruga någon sin tancka men trodde deremot ock, att hans
rättighet voro at få säga den oafbrutit på detta ställe; han
ville för sin del denna gången förvara lika så heligt sin och
hvar riksdagsmans rätt, som han tilförene giordt det i siu
riksdagar, at när han med beskedlighet, som Riksdagsordningen
stadgade, föredrager sin mening få giöra det ohindrad.
Hvad han ville tala uti voro det betydeligaste ämne för
hvar fri svensk man, det lågo honom altså på hiertat och
han önskade uti protocollet få det vittnesbörd förvarat, at
han efter sin ed och sin riksdagsmannaskyldighet icke försummat
ett ögnablick att yttra sine tanckar uti den upkomne
betydelige frågan om constitution och vår fundamentallag.
Här upkom åter oro ibland herrarne på bänckarne, hvarunder,
så mycket man kunde höra, af ganska månge påstods,
at det voro Landtm :s rättighet at anmäla de mål, som hos
R. o. A. skola komma före, och icke en hvar ledamots; at an
-
Grundlagarna.
3
nars flere hade saker, som de önskade få föredragne, och
trodde sig dertil äga lika så mycken rättighet som Frih. Reuterholm.
(Detta varade en stund, under det af andre påstods, at efter
Riksdagsordningen Frih. Reuterholm borde få tala till
slut utan at någon föllo honom i talet, och varade en lång
stund, innan Hr Grefven och Landtm, feck tilfälle at föreställa:
Huruledes
det tycktes, som R. o A:s tanckar voro delte,
om i dag skulle föredragas de sammanträdde deputationernes
betänckande angående grundlagen eller ock hvad ifrån
Secrete Utskottet upkommit angående financevärcket, och
hemstälte, om icke R. o. A:s herrar ledamöter skulle behaga
höra hvarannan öfver denne fråga, på det man kunde på något
sätt komma derifrån.
Men häremot ropades af flere: Den ene saken ligger på bordet,
den andra vill Landtm, nu föredraga, och det är hans
rättighet, hvarunder med någon hetta af andre frågades: Hafva
vi mer än en Landtmarskalck, och yrckade enständigt, at
det måtte läsas på financesaken, at de ej emottogo någon
proposition öfver det, som i Riksdagsordningen är stadgat
om föredragningsrätten.
Hr Grefven och Landt m., sedan han afbidat någon tid
för at få liud, förestälte väl åter, at om å ena sidan han ansedt
financesaken fordra snarast at blifva afgiord och efter
sin ägande rättighet som taleman velat föredraga, så hade Baron
Reuterholm å den andra börjat tala och ägde i lag den
rättighet att blifva hörd til slut. Uti detta voro R. o. A. af
olika tankar, och frågade han derföre, huruvida det, som
han ämnar föredraga eller hvad Frih. Reuterholm begärt,
skulle i dag hos R. o. A. företagas.
Härtil svarades Ja [och] Neij; af andre: Frih. Reuterholms
begäran lägges på bordet såsom ny, och blef en långvarig ventilation
herrarne emellan på bänckarne härom, i det en del
påstodo, at Frih. Reuterholm borde höras, til dess han slutat,
sedan han börjat tala, andre at Hr Landtm, borde få föredraga.
Enär omsider detta sacktat sig och Hr Grefven och
Landtm, fädt liud, hemstälte han än en gång,
om icke R. o. A. skulle behaga förena sig derom att först
höra Frih. Reuterholm. Men härtil svarades Ja och Neij.
4 1769, nov. 2. Grundlagarna.
Och hördes, under det at af ganska månge på en gäng talades,
icke något, som redigt kunde fattas til protocollet, utan
endast afbrutne ord, såsom af somlige, vi äga ju alle lika
rätt at föredraga som Baron Reuterholm, af andre at han
såsom fri svensk och riksdagsman borde få njuta Riksdagsordningen
til godo och ostörd säga sin mening, af andre at
efter Riksdagsordningen Landtm, ägde förste rättigheten at
föredraga ärenderne och blifva hörd. At de ej ville höra
annat än om financevärcket, som Landtmarskalken ämnat
föredraga i dag.
Hr Gr. och Landtm, förestälte än ytterligare, det hade
han väl ämnat i dag låta hos R. o. A. företaga financevärcket;
men som tvifvelsmål upkommit, hvad som borde föredragas,
så skulle väl pluralitetens mening utrönas härom; att derföre
R. o. A:s herrar ledamöter i ordning först genom discourser
behaga uplysa hvarannan och sedan votera, hvilketdera
först skall företagas.
Härtil svarades af flere Ja men af andre Neij; det är farligt
at votera öfver lag och lagen är tydelig om Landtmarskalkens
rättighet. Hvarjemte begärtes, at med financevärckets
upläsande måtte början giöras.
Hr Gr. och Landtm, anholt, at R. o. A. ville eftersinna
Riksdagsordningen, som äfven innehöllo, at hvar ledamot
borde ostörd få säga sin tancka; at svårligen derföre det kunde
förnekas Frih. Reuterholm at få tala til slut, då man ännu
ej med säkerhet hördt, til hvad hans tal concluderade, om
R. o. A. derföre täckftjes1 höra.
Men härvid infölls af månge. Så snart Grefven och Landtm,
fädt föredraga efter sin rättighet och Frih. Reuterholm sedan
vill tala uti det föredragne ämnet, skola vi gierna höra
honom.
Hr Gr. och Landtm.: Behaga då Herrarne vidtaga den
utvägen at nu til en början afhöra Secrete Utskottets betänkande
om financevärcket och sedan öfverlägga, hvilken sak
först skal företagas.
Men härtil svarades äfven Ja och Neij.
Frih. Sparre, Carl, ville ej tillåta någon ventilation
utan at man simpliciter borde följa Riksdagsordningen och
företaga det, som Landtmarskalken ämnat föredraga.
1 Konceptprotokollet.
Grundlagarna.
5
Men hans tal afbröts med Neij och Ja. Vi höre ingen annan
än Landtmarskalken, andre begärte, at Frih. Reuterholm
bör först få tala til slut.
Frih. Reuterholm började åter at vilja tala men afbröts
genom det at flere då äfven ropade, vi höra ingen annan
än Landtmarskalken.
Hr Gr. och Landtm.: Om R. o. A. icke behaga höra
hvarannan, huru skola de då komma ifrån detta? Det voro
ock en rättighet för en hvar ledamot af Höglofl. R. o. A. at få
tala.
Men härtil svarades, att R. o. A. borde först hafva något
ämne at tala om, hvilket Landtmarskalken tilhör att upgifva.
Hr Gr. och Landtm, frågade: Vill herrarne hafva upläst
Secrete Utskottets betänkande om financevärcket?
Härtil svarades Ja och Neij.
Hr Gr. och Landtm.: Behaga då herrarne, at Frih.
Reuterholm först talar och sedan at betänckandet om finaneevärcket
upläses?
Men detta besvarades ock med Ja och Neij.
Frih. Reuterholm anmälte sig at tala, flere andre
herrar likaledes. Men alt förgäfves. Sorlet continuerades med
nog hetta.
Hr Gr. och Landtm, giorde, då han feck liud, flere föreställningar
om utvägar til någon jämckning, på det R. o.
A. i ordning måtte få höra hvarannan och taga sitt beslut,
men alt förgäfves.
En del förklarade sig icke vilja höra någon annan än
Landtmarskalken och den sak, som han låto föredraga.
En del at Frih. Reuterholm borde njuta sin riksdagsmannarätt
och blifva hörd.
En del bådo Frih. Reuterholm desistera för at återställa
lugnet ibland R. o. A., andre deremot at han icke borde gifva
bort sin riksdagsmannarätt.
Hr Gref. och Landtm, förestälte jämväl Frih. Reuterholm,
hvilken under hela denne tiden blifvit stående uppå
sin bänck, i beredskap att fullfölja sitt tal, så snart han fingo
liud, at efter tiden redan voro långt liden, klockan snart
tolf, och gingo fruck[t]löst bort, om han icke ville visa R. o.
A. den fogelighet och begifva sig, på det R. o. A. måtte kunna
komma at afgiöra något.
6 1769, nov. 2.
Grundlagarna.
Frih. Reuterholm yttrade sig gierna vilja det giöra,
om han icke derigenom bortgofvo sin och andras riksdagsmannarätt.
Frih. Grönhagen, Hr Linderstedt med flere
påstodo, att Frih. Reuterholm måtte få tala först. Men härtil
ropades Ja och Neij.
Hr Gr. och Landtm.: Jag ser då ingen annan utväg, än
att R. o. A. behaga yttra sig genom votering.
Hr Rappe, [Carl]1, och Ulfsax med flere invände
häremot, att de icke kunde votera om lagen och Landtmarskalkens
deruti grundade rättighet at föredraga det, som skal
talas och discoureras om.
Häremot ropades Ja och Neij.
Hr Gr. och Landtm.: R. o. A. lärer nu kunna finna,
huru det tilgår, när ordning ej hålles; min tancka var at föredraga
betänckandet om financevärcket, när Frih. Reuterholm
sielf började at tala uti ett annat ämne. Nog vore det
ordenteligast, om Högl. R. o. A. ville förena sig at följa Riksdagsordningen,
ty annars ligga här flere saker på bordet och
en hvar kunde begära at få sin sak föredragen. Jag har sökt
alle utvägar at återställa ordningen. Jag har ock anmält Frih.
Reuterholm sedermera at få tala, men när det förvägras och
åberopas deremot en ordförandes i lag grundade rättighet at
föredraga ärenderne, så får jag låf at reclamera denne rättighet
och begär, at Secrete Utskottets betänckande om financevärket
nu må blifva upläst.
Härtil ropades Ja och Neij.
Frih. Cederström, Claes, begärte efter Riksdagsordningen,
at en hvar måtte få tala i sin tour.
Frih. Grönhagen begärte votering, om Frih. Reuterholm
skulle få tala.
Men deremot infölls med Neij. Lagen voro klar, hvar ledamot
må tala i sin ordning, sedan betänckandet är upläst.
Då skall Frih. Reuterholm få vara den förste, som talar. Om
ordning, som lagen föreskrifver, uti föredragningen ej följas,
skulle R. o. A. votera hvar morgon om hvad som skal
komma före.
Hr Gyllensvahn ville åberopa sig praejudicat sedan
1761 års riksdag.
Frih. Cederström, Claes, anholt, at R. o. A. endast
1 Konceptprotokollet.
Grundlagarna.
7
täcktes höra hvarannan i ordning, på det man må komma ifrån
det, som nu voro i fråga, genom en ordentelig deliberation.
Men häremot ropades under jämt och nog sorl af andre
Neij. Ingen fråga at ventilera öfver beskrefven lag. Lät oss
höra Secrete Utskottets betänckande om financevärcket.
Emellan alt detta hände sig flera resor, at en almän tystnad
upkom och varade en lång stund, men så snart någon
ledamot ville tala, afbröts det med Ja och Neij. Vi höra ingen
annan än Landtm. Eller ock: Frih. Reuterholm bör först
få sluta sitt tal.
Det försöktes ock at börja med upläsandet af Secrete Utskottets
betänckande om financevärcket, men ingenting kunde,
af hvad som blef upläst, höras för buller, hvilket, i mån
läsningen continuerade, ökades, i det en del begjärte at få
höra Frih. Reuterholm, en del stampade i gålfvet med sine
kieppar och föttren.
Sedan detta omsider afstadnat med det, at läsningen uphörde,
så at
iHr Gr. och Landtm, fädt liud, förestälte han, huru
förmiddagen nu voro förleden och klockan redan ett, utan at
R. o. A. kunnat någonting afgiöra. R. o. A. tyckes ej eller vara
i lynne at låta sig något föredragas; om icke derföre bäst
voro at nu åtskilias och en annan gång med mera svalnade
sinnen sammankomma; emedlertid blefvo Secrete Utskottets
betäncaknde om financevärcket liggande på bordet och kunde
för hvar ock ens beqvämlighet at få läsa det blifva tryckt.
Härtil svarades väl Ja, men af åtskillige Neij.
Hr Gr. och Landtm, lämnade häruppå sitt ställe och
var hunnen neder åt gången för at gå bort, men som alle
herrarne blefvo qvarstående på sine bänckar och flere förklarade,
at de ej ville åtskiljas, så återkom han och efter erhållit
liud anmälte än ytterligare, om icke bäst voro, at R.
o. A. åtskiljas, då de ej kunna förena sig om hvarcken at
höra, det han ämnade låta föredraga, ej eller hvad deras ledamot
Frih. Reuterholm hade at andraga och icke ens ville på
ordenteligit sätt decidera, hvilketdera som skulle ske. Att Hr
Gr. och Landtm, voro sinnad i öfvermorgon åter låta anslå til
plenum, då kanske öfverläggningen torde blifva lugnare.
Frih. von Essen yttrade sig äfven, at sedan förmiddagen
nu gådt förbij och ingenting annat kunnat giöras, än
8 1769, nov. 2. Grundlagarna.
att R. o. A. med nog hetta försvarat ymse rättigheter utan
at något afgiöra, så ansågo han bäst, om R. o. A. nu åtskildes.
Det voro aldeles icke i hans tancka at giöra någon förevitelse,
men han hemstälde til en hvars öfvertygelse inom sig at
döma, om ett sådant deliberationssätt som detta kunde vara
R. o. A. värdigt, och anholt, at R. o. A. ville med mera ädelmod
och kallsinnighet afhöra hvarannan, för denne gången
skiljas åt för at med calmerade sinnen en annan gång sammankomma
och altså emottaga denne af Hr Gr. och Landtm,
giorda proposition.
Hr Gr. och Landtm.: Behaga då herrarne åtskiljas?
Hr Rudbeck, Thure Gustaf: Om R. o. A. läsa
Riksdagsordningen, lärer det blifva utom all fråga, at en
riksdagsman äger den rättighet at oafbrutit i ståndet få säga
sin tancka; men huru en fri man kan mista denne sin rättighet,
sedan han anmält sig at tala, derpå hafva vi i dag
sedt et bedröfveligit prof. Jag önskade likväl för framtiden,
at hvad som i dag är tilbudit ej måtte vinna fullbordan.
Frih. Reuterholm har icke börjat med något nytt ämne, då
han velat tala om vår grundlag, som för oss alla bör vara
den mäst bekante, den angelägnaste sak. Mine gunstige Herrar,
huru viljen I, at vi här skola med tranquilleté kunna
deliberera om väre financer, vår hushållning, så länge ännu
är oafgiordt, hurudan vår grundlag hädanefter skal blifva?
Om R. o. A. i dag skiljas åt, det iag ej vill vara emot, gior
jag derföre dervid det förbehåll, att Frih. Reuterholm nästa
gång måtte få tala til slut.
Härtil ropades Ja och Neij.
Frih. Sparre, Carl: Om R. o. A. ej vilja skiljas åt,
sedan Landtm, och flere ledamöter begärt det, så anhåller
iag at få proposition och at vi derom votera.
Hr Linderstedt, Eric: Är det icke bäst at i dag
sluta plenum, så kunna vi med mera calmerade sinnen en
annan gång sammankomma, ty detta leder ej til något slut.
Åter upkom mycket sorl med Ja och Neij, och som flere
gådt ifrån sine bänckar, ropades derjemte skrancket rent
[o: runt?], få vi höra.
Hr Gr. och Landtm.: När dagen fruktlöst gådt bort
endast med frågan, om R. o. A. skola höra betänckandet om
financevärcket eller Baron Reuterholm, och ingenting derom
kan af slutas, månne då ej är bättre at åtskiljas?
Grundlagarna.
9
Behaga R. o. A. åtskiljas?
Svaret blef Ja och Neij, och herrarne stodo qvar på sine
bänckar.
Nu var klockan öfver ett eftermiddagen.
Hr Gr. och Landtm.: Behaga då herrarne votera, om
de skola skiljas åt?
Med sorl svarades äfven härtil Ja och Neij.
Hr Gr. och Landtm.: I så beskaffade omständigheter
måste likväl någondera ske. Det är sant, at 16 § i Riksdagsordningen
utstakar en talemans rättighet, men längre ned i
samma § föreskrifves äfven, at en ledamot bör få säga sin
mening ostörd, när det sker med beskedelighet. Då collision
sker uti ståndet emellan begge desse rättigheter, skal väl pluraliteten
decidera derom vid hvarje sådan casus. Det är ståndets
absoluta rättighet och lika så ypperlig som en ledamots
at få tala. R. o. A:s altså at decidera denne gången, hvilken
de först vilja höra, Baron Reuterholm eller financesaken.
Jag beder derföre, att herrarne behagade talas vid härom och
i ordning höra hvars annars meningar. Jag beder än en gång
R. o. A. på det enständigaste ödmiukeligen att med lugn och
värdighet öfverlägga. Fast vi äro skilj acktige i meningarne,
äga vi dock alle lika rätt at säga våre tanckar, pluraliteten
är det enda efter vårt regeringssätt, som deciderar, där ligger
maijestäten, som vi på detta ställe böra respectera. Lätt
derföre de, som anmält sig, få tala och sedan genom votering
pluraliteten utrönas eller ock, efter tiden nu är förliden,
om herrarne behaga skiljas åt.
Sedan Hr Gr. och Landtm, härvid stadnadt, börjades åter
sorl, som ej afstadnade, förrän han ånyo äskat liud, då han
fortfor:
R. o. A. veta ämnet, jag hemställer då, om betänckandet
angående financevärcket skal upläsas, efter R. o. A. ej vilja
åtskiljas?
Hr Schönström: Månge af oss vilja åtskiljas, skola
vi stadna här qvar, så skole vi först votera derom, innan någonting
nu företages, ty proposition är giord at skiljas åt.
Frih. Sparre, Carl: Ordning är ofelbart hufvudsakelig
för at hålla samhälden tilhopa; i dag är den ganska underlig
hos oss. Är det en riddersmans rättighet på detta stället
at tala, så är det Landtm :s at anmäla honom dertil och
äfven målet, hvaröfver han skall tala; så stadgar 16 § Riks
-
10 1769, nov. 2. Grundlagarna.
dagsordningen. Annars brytes ordningen, som där föreskrifves,
och så månge nye ämnen till öfverläggning förekomma,
som vi äro personer, hvilket gåfvo anledning til ständige debatter
om hvad som skulle först afgiöras, aldeles som det i
dag skedt, då vi ännu stå utan at hafva kommit til slut med
något. Lätt oss derföre bibehålla ordningen, i dag åtskiljas
för at kunna calmera oss. Hade lagen blifvit fölgt och
Landtm, fädt föredraga, hvilket nu ej skedt, utan en ledamot
har kastat sig fram at börja med det, han ville, at det skulle
företagas, hade betänckandet om financevärcket blifvit upläst
och vi sedan fädt i lugn höra den ledamot, som så enständigt
påstår at få tala, så hade vi kanske nu varit ifrån
alt detta.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Det rör mig, at hvad
jag blifvit nödsakad påstå vill gifvas den uttydning, som
skulle jag söka att inblanda mig uti det, som landtmarskalksembetet
tilhörer. Min acktning för lag och Högl. R. o. A. är
så stor, at iag är beredd derföre sacrificera allting. Det är
ej förste gången, som en ledamot begärt och fädt låf at in
pleno anmäla någon sak, för ingen är det tillåtit at falla den
andra i talet, och det är ovedersägeligen Höglofl. R. o. A:s
rättighet at decidera, hvad de vilja hafva föredragit. Desse
begge rättigheter äro de, som iag icke kan begifva mig ifrån,
ty de tilhöra en hvar af oss och ståndet en corps. Derföre vill
jag nu fortfara.
Mine gunstige Herrar, lätt oss icke skiljas åt, förrän vi
företagit och afgiordt de handlingar och memorialer, som
til oss inkommit om vår grundlag.
Genom sorl och fleres Neij afbröts här Frih. Reuterholms
tal.
Han fortfor väl sålunda: Genom desse Neij finnes beklageligen,
huru olika tanckesätt värcka uppå begreppen hos
oss om vår egen lag och huru mycket denne sak är interessant;
huru kunna andre ärender om vår hushållning med
mera företagas, innan vi först blifvit tranquilliserade och
fädt säkerhet för väre lagar. Men sorlet underhölts och påstods
derunder, at frågan nu ej voro annan än den, om R. o.
A. ville skiljas åt.
Hr von Christierson begärte alt, hvad Frih. Reuterholm
sagt, på bordet såsom en ny sak.
Andre, at de ville hafva om financevärcket.
Grundlagarna.
11
Åtskillige sökte med böner förmå Frih. Reuterholm:
Gior oss til viljes, sluta at tala.
Men då åter tyst blef, fortfor han:
Den märckeliga skilnad, som bör vara emellan lagstiftande
och lagskipande magten, hvarvid et nytt rop med Neij,
vi gå ej in i den saken, vi vilje endast höra om financevärcket,
åter afbröts hans tal, hvilket han likväl sökte at fullfölja
men kunde til protocollet ej höras deraf annat än afbrutne
meningar, nemligen: Jag finner uti de af trycket redan
utkomne memorialer, . . . mig förekommer härvid, at
Riksens Högl. Ständer såsom högste magten . . . at en märckelig
inskränckning . . . och så vidare.
Sedan detta varat en lång stund, äskade Hr Gr. och
Landtm, åter liud, erhölt det och förestälte:
Huruledes detta deliberationssätt icke öfverensstämde
hvarcken med lag, ordning eller den värdighet, som publiquen
hos et uplyst och det förste ståndet i riket väntade,
och hemstälte, om icke R. o. A. i afseende häruppå ville hålla
sig vid den proposition at votera om hvad sak som skulle
först företagas, hvilken proposition han nu nödgades iterera,
då han såg alle andre utvägar omöijelige at få ordning och
redighet under öfverläggningen.
Härtil svarades Ja och Neij. Först bör afgiöras, om vi få
skiljas åt.
Hr Gr. och Landtm.: Lät oss då vidtaga någon annan
utväg at komma ifrån hvarannan. Om vi handla upriktigt,
så är det icke Landtm :s rättighet at föredraga eller Frih.
Reuterholms at få tala, som interesserar herrarne, utan ligger
ju skiljacktigheten deruti, at en del vilja hafva fram financesaken,
en del åter lagfrågan ifrån de sammanträdde deputationerne.
Flere Ja och Neij hördes härvid, hvarunder åtskillige yttrade
sig, vij vilja votera om Landtm:s rättighet at föredraga,
ty det kunde gifva anledning till skadelige prsejudicater.
Hr Lagersverd: Ehvad ock kan blifva i fråga at votera
om, måste vi ju förut få tala och höra hvarannan deröfver.
Hr Gr. och Landtm.: När en hel dag blifvit disputerat,
antingen den ena eller den andra af de ofvannämde saker
skal komma före, lärer man väl hafva hunnit kienna, hvad
som skal voteras öfver utan vidlyftige discourser.
2—620616
12 1769, nov. 2. Grundlagarna.
Hr Lagerberg: Frih. Reuterholm har ännu icke fädt
tala til slut, vi veta ej, hvad han ämnar säga.
Nu upkom åter mycket sorl.
Frih. Reuterholm yttrade sig: Om R. o. A. nu gemensamt
utan at vidare tala behaga antaga, at Hr Grefven
och Landtm, gior proposition til votering, så begifver iag
mig, annars om någon förut skal tala, så påstår iag min rätt
at vara den förste.
Hr Gr. och Landtm, giorde nu proposition.
Bifaller R. o. A., at Secrete Utskottets betänckande angående
financevärcket först skal afgiöras?
Hvilken besvarades med Ja och Neij,
hvarföre han genast upläste contraproposition, den han
skrifteligen författat.
Vinner Neij, afgiöres först de sammanträdde deputationernes
betänckande om lagarnes värckställighet.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Vi måste ju först få tala,
åtminstone uti det ämnet, hvaröfver skall voteras; ännu
har ingens mening derom med redighet blifvit hörd. Jag häpnar,
då iag täncker uppå, hvad detta, som nu händt, kan förebåda
oss. Vi hafva disputerat bort en hel dag, endast om
en ledamot skal få tala eller ej; han har anmält sig, han har
begynt, men ingen har fädt höra slutet af hans tal. Jag frågar,
om Riksens Ständers sammankomster kunna på sådant
sätt blifva för medborgare behagelige eller för riket nyttige.
Skole vi endteligen votera, lätt oss då först med sagtmodighet
höra hvarandre öfver ämnet; af discourser kan mycken
uplysning och öfvertygelse hämtas, och iag anmäler mig at
få säga min mening, innan vi skrida til votering.
Hr Wadenstierna, Carl: Vij hafva tilbrackt hela
förmiddagen med at öfverlägga om . . . Härvid inföll åtskilige
och påstodo, at innan någon talte, Frih. Reuterholm först
skulle få sluta ...såatHr Wadenstierna afstadnade,
men sedan det åter blifvit tyst, fortfor han: Här kunde vara
någre ledamöter, som kanske ej vilja höra mig. Jag skall
altså ej länge uppehålla R. o. A. utan säga helt kort: Nog
tyckes mig, at all uplysning hos en hvar lärer finnas uti det,
som vi denne gången skole votera öfver. Det har nog kunnat
märkas, huru olika meningarne varit om Landtm :s rättighet
at föredraga ärenderne och om en ledamots rättighet at få
anmäla det, som han anser för riket angelägit. Huru en del
Grundlagarna.
13
trodt, at rikets väl beror uppå lagfrågans snarare afgiörande,
en del deremot at landet, som tryckes af penningebrist och
stagnation i all rörelse, äskar såsom det nödigaste, at financevärcket
snarligen hielpes. Mine gunstige Herrar, det1 är1
jämförelse emellan begge desse sakers angelägenhet at
skyndsammeligen afgiöras? Kunna vi icke nu bärga oss i
någre dagar med den lag, vi hittils ägt, hvilken, om den ock
i visse delar skulle behöfva at förbättras, dock altid blifver
en och densamme, hvaremot hvart ögnablick, som vi försumme
at genom financens förbättring ställa lif och rörelse uti
väre näringar, flere tusende idoge och skickelige medborgare
försmäckta i brist af förtienst och uppehälle, så at de
hafva alt skäl at fördöma oss, som så vårdslöst förspilla vår
tid utan at täncka på deras hielp. Nu är dagen redan leden
til halfve eftermiddagen, lätt oss ej längre uppehålla oss
utan skrida til votering, annars falla vi ånyo uti väre förre
inconveniencer; hvad behof vas flere discourser, då vi, upricktigt
at tala, väl veta, hvad vi vela å ömse sidor.
Hr Gyllenspetz påstod, at man först borde höra
Frih. Reuterholm til slut.
Hr Linderstedt, Eric, tilläde, at när å ena sidan
flere blifvit hörde, som yrckat Landtm :s rättighet at föredraga
och angelägenheten at financevärcket måtte afgiöras,
så hade å den andra ingen ännu fådt tala i ordning; Frih.
Reuterholm hade blifvit afbruten uti det, han velat säga,
han borde derföre få tala til slut.
Hr Rappe, Christopher: Det är rigtigt, at man
icke kunde votera om en sak, innan man förut fådt höra
hvars annars tankar mot och med. Men här är frågan endast
om hvilken sak först skall företagas, och uti den frågan har
redan en stor del af dagen gådt bort, så at R. o. A. nogsamt
derom gifvit hvarannan sine meningar tilkienna.
Hr Gr. och Landtm, påminte äfven, at herrarne behagade
uti sine discourser nu hålla sig vid den frågan, hvaröfver
proposition blifvit giord.
Frih. von Essen: Vid proposition har jag ingenting
at påminna, allenast den blifver så tydelig, at man, sedan
pluraliteten deciderat, kan veta, hvad som skall först företagas
och afgiöras.
1 Konceptprotokollet: ... år det jämförelse . . .
14 1769, nov. 2. Grundlagarna.
Ingen bör förmenas at säga sin mening och andraga de
skäl, hvarföre han vill, at den ene saken skal företagas framför
den andre, och det är hvad som nu begäres, inan vi votera.
Om financesaken kommer först fram, blifver den visserligen
lagd på bordet, den angår penningevärck och calculer,
den fordrar visserligen lid och granlagenhet, innan den kan
afgiöras.
Den andre går ut på at jämcka, svarfva och afpruta på
väre gode lagar; den är visserligen lättare afgiord, ty ju
simplare en lag kan vara, ju bättre är densamme. Derföre
om financevärcket skulle först företagas och läggas på bordet,
så kan lika väl lagfrågan afgiöras, utan at financesaken
må derföre ligga i vägen.
Frih. Bunge, Sven: Jag vågar ej at emot Riksdagsordningen
gå in uti någre ytterligare discourser, sedan proposition
är giord, utan förenar mig med Hr Landshöfdingen
Rappe, at vi ju förr dess häldre måtte komma til votering.
At giöra förbehåll vid propositioner medförer endast osäkerhet
uti det beslut, pluraliteten sedan vidtager, och at genom
äskade förklaringar giöra dem kraftlöse. Förbehåller
mig altså, at vi förblifve vid proposition, sådan som den är
giord, och genast börja voteringen.
Hr Lagersverd ville först höra Frih. Reuterholm til
slut, och ehuru han sielf anmält sig at tala, cederade han
dock gierna til honom sin tour.
Hr Gr. och Landtm, berättade, at Frih. Reuterholm
begifvit sig; likväl om han åstundade at säga något om proposition,
stodo det honom öppet.
Frih. Reuterholm, Gust.: Jag har väl begifvit mig,
ifall det genast kommit til votering, men om herrarne behaga
först höra hvarannan, så förbehåller iag mig min rätt.
Jag åberopar mig, hvad Frih. von Essen redan anfördt, och
tror det vara angelägit, innan man skrider til votering, at
R. o. A. förut genom discourser ordenteligen få anföra sine
skäl uti frågan, hvaröfver voteras skall.
Aldrig kan financevärcket vara så örn sak at företaga som
den, hvilken angår Riksens Ständers magt för framtiden.
Jag finner af Hr Generalen Ehrensvärds och de flere til sammanträdde
deputationerne ingifne och redan tryckte memorialer
at . . .
Grundlagarna.
15
Härvid nödgades Frih. Reuterholm afstadna, genom det at
flere påminte, det man icke fingo gå in uti at ventilera om
sielfve saken utan allenast öfver den frågan, om saken nu
skal företagas.
Frih. Reuterholm svarade: Det är omöjeligt at bevisa,
huru nödvändigt det blifver at företaga genast en sak,
om man ej af sielfve sakens beskaffenhet få taga sine skäl.
Å den ena sidan påstås, huru penningebristen i riket och
medborgares derigenom iråkade nöd fordrar, at financesaken
genast afgiöres; på den andra sidan visar sig en sak,
som icke synes angå mindre än at Riksens Ständer skola
gifva ifrån sig en del af den magt, som de efter grundlagarne
äga.
Här föllo åter flere Frih. Reuterholm i talet och påstodo,
at han ej skulle gå in uti merita af saken, andre ropade, at
man ingen rätt hade at bortgifva.
Hr Gr. och Landtm, bad at på alt sätt måtte undvikas
at tala in meritio(!), sedan proposition var giord. Begge sakerna
voro af den beskaffenhet, at om i discourserne något
blefvo vidrördt, som angingo merita, så kunde flere idéer
upkomma och förordsaka en långsam men nu i förtid onyttig
ventilation.
Frih. Bunge, Sven, utbad sig, at Secrete Utskottet
och de sammanträdde deputationerne icke måtte vara utsatte
för insimulationer, som hade de projecterat at vilja minska
Riksens Ständers magt. De hade på ed och samvete
öfverlagt och föreslagit det, som de trodde vara bäst Benande
til at befästa vårt nu varande sälla regeringssätt och
mäst öfverensstämmande med vår constitution efter grundlagen.
Frih. Reuterholm anholt, at hvad han sagt icke måtte
tagas som insimulationer; han fingo på detta stället som
fri svänsk man redeligen säga sin mening. Hvad han sagt,
trodde han ej vara för mycket, när man i tryckte handlingar,
som nu utkommit, finner opåtalt vara avancerat, at Ständer
varit lagstridige.
Härvid blef mycket sorl, så att på en lång stund icke något
kunde höras redigt til protocollet.
Hvarunder Hr Modée hördes reclamera Riksdagsordningen
och at ej något annat måtte få talas än om proposition,
som redan är giord. t
16 1769, nov. 2. Grundlagarna.
Sedan detta omsider hunnit sagta sig, fortfor Frih. Reuterholm:
Högl.
R. o. A. äro i dag ej hågade för vidlyftigare discourser.
Jag skal derföre säga min mening med få ord. I anseende
til de betydande ämnen, som i memorialer, utkomne ifrån
de sammanträde deputationerne, blifvit rörde, och den oro,
som frågan om vår constitution hos publiquen vägt [o:
väckt]1, önskar iag uprigtigt, efter den öfvertygelse iag äger,
at de irrige meningar om grundlagen, som i desse memorialer
innehållas, måtte ju förr dess häldre blifva til granskning
företagne och förkastade.
Hr Sch önström: Ifrån förste början af vår långsamme
och nog bullersamme öfverläggning har aldrig frågan varit
annan än den, om Hr Gr. och Landtm, likmätigt 16 § uti
Riksdagsordningen ägde rättighet at föredraga, eller om det
tilhörde Frih. Reuterholm.
Ehuru denne fråga under discourser hvälft sig ifrån personer
til de saker, som skulle föredragas, blifver frågan likafult
en och densamme, proposition häröfver hafva vi endteligen
hunnit at få; då den är besvarad med Ja och Neij, återstår
ej annat än at votera. At nu förut säga, hvad iag af betänckandet
om constitution vill förkasta, är i otid frambragt,
vi böre vänta dermed, til dess saken ordenteligen kan komma
före; och då åtager iag mig at med sielfva grundlagen
och lagboken försvara alt, hvad i detta betänckande står infördt.
Hr Schönberg instämde häruti. Han erkiende til alle
delar Landtm :s rättighet at föredraga. Dessutom påminte
han sig ganska väl, at Hr Durietz jemte flere uti memorialer
yrckat på slut uti Secrete Utskottets arbete til hielp för financevärcket,
och blefvo han dervid, att detta sås[o]m äldst
och angelägnast först måtte företagas.
Hr Linderstedt, Eric: Det kan ej vara R. o. A.
emot at dess ledamöter här förtroligt för hvarannan uptäcka
det ämne, som så mycket misshagar; altså ser iag ej, at
Frih. Reuterholm felat, då han anmält sin och fleres bekymmer
öfver constitutionssaken; men om R. o. A. ej vilja tillåta,
att man går uti saken, så kan den upkomne oroen snart dämpas,
om det bifalles, at de omtalte tryckte memorialer uti
1 Konceptprotokollet.
Grundlagarna.
17
det, som de ej öfverensstämma med sielfve betänckandet,
kort om gådt nu förkastas.
Härtil ropades Ja och Neij.
Hr Durietz, Rudolf And., erkiende väl, at han
uti ett sitt ingifne memorial yrckat slut på financesaken,
men han hade äfven tält om lagfrågan; sedan han nu sedt
et allmänt bekymmer öfver de af trycket utgifne memorialer
i denne fråga, så voro hans tancka äfven, at de aldeles måtte
qväfvas och förstöras.
Hr de Frese: Nu hafva vi sedt, huru nödig ordning
och skick är uti alt, hvad vi oss företaga, om något skal kunna
blifva til slut bragt. R. o. A. hafva tilbrackt hela dagen
med at giöra intet. Det som har varit ventilationsämnet, nemligen
Landtm :s rättighet at föredraga, är likväl så tydeligen
föreskrifvit i Riksdagsordningen, så at iag förundrar mig,
huru R. o. A. kunnat misstaga sig; så lyder 16 § (denne upläste
nu Hr de Frese ord ifrån ord och continuerade sedan).
Det bevis, som vill af samma §, något längre ned i §, dragas
för en ledamot at få tala, innan öfver en sak voteras, minskar
på intet sätt, hvad som stadgas om ordförandens rättighet
att föredraga, den är vida skild ifrån den hvarje ledamot
där tillagde rättighet at tala i en redan föredragen sak.
Häruti är allmänna lagen lika. En president, en ordförande
har altid denne föredragningsrätten, hvarföre skulle en
landtmarskalck icke äga den? Sielfve deliberationssättets natur
fordrar det, ty annars skulle hvar ock en af oss hafva
lika rättighet at föredraga. Detta vare sagt til bevis af mitt
vördsamme tilstyrckande, at financesaken, som Hr Grefven
och Landtm, ämnat föredraga, må först afgiöras. Jag lägger
härtil, hvad den upläste § äfven stadgar, at sedan proposition
är giord, ingen må tala mera uti det, som hörer till hufvudsaken.
Frih. Grönhagen: Det är svårt at tala uti praeliminairen
utan at röra vid saken; men jag skal biuda til att lyda;
och som 16 § är citerad til bevis emot Frih. Reuterholms mening
at få fram lagfrågan, så citerar jag samma § til bevis
för hans mening, ty där står, at sakerne efter den ordning,
de inkommit, skola företagas; nu är betänckandet om lagfrågan
äldre inkommit, altså bör det först afgiöras. Financevärcket,
om det skal hielpas, bör det påtänckas med tranquille
sinnen och altså förut undanrödjas alt, hvad som kan
18 1769, nov. 2. Grundlagarna.
oroa oss. Under Hr Grefven och Landtm :s klubba, som visat
så mycken värdighet och nit at bibehålla ordning hos oss
denne critiske dag och hvilket fördubblar vår vördsamme
erkientsla för honom, om han behagar på samma sätt continuera,
hvarom iag ock anhåller, torde såväl den ena som
andra saken snart blifva afgiord, om vi först få vår lag
stadgad.
Hr Stålhammar: För vårt financevärck och att hielpa
oss utur et allmänt älende äro vi af Kongl. Maij :tt kallade
hit, det är altså angelägnast. Hvilar constitutionsfrågan
emedlertid, så rubbar det ingenting uti det jämna lopp, regeringen
nu är satt.
Hr P e c h 1 i n: Jag vill ej länge uppehålla Högl. R. o. A.,
säker at en hvar lärer vara mån om at bevara och försvara
friheten och altså lätt lärer finna, hvilkendera saken är angelägnast.
Frih. Grönhagen har rätt i det, han åberopat sig
utur Riksdagsordningen. Jag lägger ännu härtil, til Regeringsformen,
och det som på begge ställen stadgas, nemligen
at memorialer, som giöra oro och söka förstöra grundlagen,
böra förkastas.
Gr. Creutz: Uti det, som nu är fråga, nemligen om rättigheten
att föredraga tilhörer Landtm, eller Baron Reuterholm,
vet iag nogsamt, hvad lagen stadgar; men jag vet ock,
att R. o. A. förr voterat öfver den frågan vid en eller annan
särskilt casus, utan at derföre lagen blifvit uphäfven, det lärer
väl för denne gången ej eller kunna afgiöras utan votering.
Den saken, som angår financevärcket, är så mycket
angelägnare, som hela landet uti penningenöd suckar efter
hielp; den tiden är inne, då contributionerne skola betalas
men icke kunna utgå, efter almän brist på penningar förspordts.
Det är väl sant, at farhåga blifvit upväckt för constitution,
och en sådan farhåga, som är naturelle och loflig
uti frie stater, torde giöra, at mången önskade först få fram
lagfrågan; men då vi ännu få lefva efter den hittils erkiende
lagen och denna lagfråga genom tiden kan vinna mognad, så
är väl frågan om financevärket angelägnare at först afgiöras,
då det ej skadar, om den andre något litet emedlertid får
hvila.
Hr Ehrenmalm deremot påstod, at säkerhet i lagarne
voro det angelägnaste för et fritt folck; altså bäst at först
afgiöra om constitution. De på trycket utkomne memorialer
Grundlagarna.
19
hafva upväckt en billig farhåga och 13 § Riksdagsordningen
visar nog tydeligen, huru angelägit det är at angående sådane
memorialer genast må företagas.
Hr Gyllensvahn: Sedan jag haft tilfälle at läsa de
sammanträdde deputationernes betänckande, så bekienner
iag uprigtigt mig hafva förlorat mitt sinnes lugn. Jag vill
allenast säga uti den enda omständigheten, som angår tiensters
förgifvande, hvad den omständigheten vid 1761 års riksdag
oroade R. o. A., och lärde iag då af vår värda Landtm.,
at frågor, som röra Ständers rättighet, voro farlige at väcka.
Huru med den saken då tilgeck, visar säkrast sielfve R. o. A:s
protocoll, hvarföre jag tagit detsamma med mig tilstäds. Hr
Gyllensvahn1 upläste häruppå sielfve passagen utur 1761 års
R. o. A:s protocoll, hvilken igenfinnes pag. 51382 och följande
blad.
Han slöt deraf, at alle frågor, som angå ändring uti vår
grundlag, böra skyndesammeligen afgiöras.
Ganska månge med honom voro uti mycken oro öfver de
af trycket utkomne memorialer, hvilke ledamöter uti de sammanträdde
deputationer ingifvit, ehuru deputationerne ej
kunnat dem antaga. Regeringsformens och grundlagens bestånd
innehöllo hela kraften af hans och medborgares laglige
frihet; det voro hans dyrbaraste och käraste egendom,
den han icke trodde sig nog kunna vårda, hvarföre han ock
anholt, at uti contraproposition måtte införas at vinner Neij,
så skulle frågan om constitution först afgiöras efter grundlagen.
Hr Sparrskiöld förmente, at proposition och contraproposition
redan voro giorde och gillade och det efter
discourserne; at ingen förut påstådt någon sådan tilläggning;
at nu ej voro mera tillåtit tala mot eller för någondera
meningarne, hvarföre han begärte, at voteringen måtte börjas;
sedan den deciderat, hvilkendera saken först skulle komma
före, så voro han färdig at säga sin mening uti hvarje
sak.
Frih. Kagg förklarade äfven, at man numera icke borde
gå in uti merita utan allenast decidera, hvilkendera saken
först borde företagas. Han sågo ingen fara vid att upskiuta
med lagfrågan, om ej den at busarne, som man sökt måla
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: Ehrerunalm.
* Motsvarar i RAP, d. 23, s. 244 ff.
20 1769, nov. 2. Grundlagarna.
för nation, emedlertid torde försvinna; hvaremot ju mera
man dröijer med financevärket, ju mera lider landet och
ruineras oskyldige medborgare genom penningebrist.
Hr Lagersverd: Om vår grundlag och constitution
har iag vinlagt mig at få all kundskap, som möijelig är, jag
har ock mycket tänckt deruti; men vårt financevärck kienner
jag aldeles icke. Den förre tror iag blifver lättare at
reda sig ifrån och 13 § Riksdagsordningen stadgar, at det
första, som bör företagas på en riksdag, skall vara angående
Ständernes fri- och rättigheter, ifall något deremot skulle
intenderas. Ännu ser jag väl icke, at vår laglige frihet löper
någon fara, men om det ej hämmas, innan det kommer i
åen, hvad som är begynt i bäcken, så kunde det blifva fara.
Financevärcket kan ej afgiöras på en dag, det fordrar tid,
hafva medborgare uthärdat med dess tilstånd uti mer än år
och månader, så ruineras de icke genom någre få dagars upskof,
väre contributioner gå väl ut nu som förr, de aflöpa
aldrig utan kienning för dem, som skola betala. Jag anser
grundlagen fordra, at constitutionsfrågan såsom den angelägnaste
först måtte afgiöras, och anhåller, at i proposition
måtte införas, at den saken enligit 13 § Riksdagsordningen
först må företagas.
Frih. Ridderstolpe, Carj: Ofelbart är det Landtm :s
rättighet at föredraga, men när R. o. A. sielfve sätta uti fråga,
hvad som först skal föredragas, så uphör denne rättighet
för en större, det tilhör ovedersägeligen ståndet at då derom
decidera. Hvad som redan vid 1761 års riksdag häruti sig
tildragit, bevisar min sats.
Det är dessutom den vigtigaste sak, som Frih. Reuterholm
vägt, jag fäster altså icke min mening, at den först må komma
före, uppå person och hans rättighet utan på sielfva sakens
beskaffenhet.
Då iag declarerar denne min mening, bör iag säga skälen
dertil, annars talte iag icke värdigt inför en respectable
corps. De af trycket utkomne memorialer, hvilke til de sammanträdde
deputationerne blifvit ingifne, innehålla sådane
förslag, som leda til att rubba grundlagens förmurar, at rifva
undan de nya värck, med hvilke Riksens Ständer funnit nödige
at omgifva densamme, enär de sedt, at de gamle voro
otilräckelige. Öfver sådane tilbud förnimme vij, at menigheten
qvider, lätt oss derföre taga bort ordsaken til ett så
-
Grundlagarna.
21
dant qvidande, lätt oss förkasta desse memorialer, det är
vårt angelägnaste; sedan vi kommit i lugn, enighet och tranquillité,
kan ej tryta utvägar för ett stort och stadgat rike att
få utvägar till financens iståndsättiande, när vi gemensamt
och med förenade krafter arbeta deruppå, ehuru något dermed
skulle dröija; men anse vi med kallsinnighet frågan om
att bortgifva väre rättigheter och de en gång gå oss utur
händerne, så tviflar jag, att vi någonsin få dem tilbakars.
Jag tilstyrcker derföre, at den angelägne constitutionsfrågan
först måtte företagas.
Uti de af trycket utkomne memorialer har iag med största
bekymmer sedt . . . (Härvid inföllo åtskillige och påminte,
at sedan proposition voro giord, ingen mera måtte gå in uti
något af hufvudsaken. Hvaraf upkom nog sorl, som icke förr
än efter en lång stund sagtade sig, då Frih. Ridderstolp
e fortfor til slut.)
Jag vill ej uppehålla herrarne med någon vidlyftig detaille
i hufvudsaken utan allenast helt kort säga, at memorialerne
innehålla propositioner af högsta vigt och betydelighet
til inskränckning af Ständers i grundlagen befästade rättighet,
de falla hvar man lätt i ögonen och behöfva ej utmärckas,
lätt oss förkasta dem först, så är iag försäkrad, at financesaken
sedan afgiöres med långt mera lugn och tranquillite.
Hr Hierta, Carl: Ämnet är nu ej om sakens vigt utan
om Landtm. enl:t Riksdagsordningen skal äga rättighet at
föredraga. Jag önskar at få financesaken af giord; at den är
angelägen, har Kongl. Maij :tt uti sin nådiga riksdagskallelse
förklarat, så har iag hördt ganska månge säga här på Riddarehuset
de förre plena, fast de nu tro annorlunda. Men
iag begär icke att nu, sedan proposition är giord, få anföra
vidlyftige skäl til min mening utan ellenast at vi få komma
till votering, då emot den giorde proposition ingenting är att
påminna.
Hr Rudbeck, Thure Gust.: I fråga om begge desse
angelägne saker synes mig, at det ena kan giöras och det
andra ej underlåtas.
Hade Frih. Reuterholm fädt tala til slut, så kanske vi sedan
snart nog kommit til financesaken och hunnit läsa deruppå
ett stycke. Jag önskar, at enligit 13 § Riksdagsordningen
lagfrågan såsom lättast afgiord först måtte företagas, vid
22 1769, nov. 2—4. Grundlagarna.
Borgarståndets
deputation.
financesaken fordras tid och den nogaste granskning, den
jag åtminstone mig förbehåller, innan iag til något deruti
gifver mitt bifall.
Frih. Harn mil ton, J o h. Abr.: Proposition är giord,
vi stå här med full öfvertygelse å ömse sidor, ingen öfvertalas
mera genom discourser; lätt oss derföre votera; kan det
ej genast ske öfver den proposition vi fådt, så lätt oss votera,
om vij sku votera.
Hr Gr. och Landtm, giorde nu åter proposition, sådan
som den redan finnes här ofvanföre i protocollet intagen.
Hvilken besvarades med Ja och Neij.
Han upläste derföre propositionen jämte contraproposition
til votering, aldeles densamme som förut af honom var
skrifteligen författad och för R. o. A. upläst,
då af åtskillige begärtes at uti contraproposition få in de
orden enligit 13 § Riksdagsordningen.
Detta yrckade äfven Hr L a g e r s v e r d.
Hr Sparr skiöld påstod, at i händelse det skulle
blifva uti contraproposition tillagt, äfven måtte i propositionen
införas enligit 16 § Riksdagsordningen.
Hr Gr. och Landtm, förestälte väl, huru det lämpeligen
skulle kunna låta sig giöra, då proposition varit redan
giord och antagen, innan någon fråga blifvit väckt om desse
§§. Enär frågan endast angingo, hvilkendera saken först
borde företagas, så skulle en sådan tilläggning se ut, som
ville R. o. A. votera öfver något lagens rum.
Då detta af R. o. A. skulle besvaras, blef åter mycket sorl.
Härunder upkom och efter erhållit liud anmältes, emottogs
och infördes på vanligit sätt en deputation ifrån Borgareståndet,
12 personer.
Klockan var nu 3/4 til 4 eftermiddagen.
Borgmestaren Schau, som förde ordet, berättade, at
ståndet förehaft saken angående förordningen om lagarnes
värckställighet och at Borgareståndet bifallit en sin ledamots,
Riksdagsmannens ifrån Giötheborg Hr Jungmarckers,
memorial, så at ingen fråga om väre gamle lagars öfverseende
denne riksdag mera får vidröras.
Deputation afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Hr Gr. och Landtm, återtog häruppå den förevarande
saken och förestälte, om icke för att komma til slut R. o. A.
ville samtycka, att begge de utur Riksdagsordningen citerade
Grundlagarna.
23
§§ måtte införas, ty annars, ifall endast i contraproposition
13 § åberopas, skulle det se ut, som voterade R. o. A. öfver
lagen. Han upläste och nu voteringsproposition, jämkad efter
hvad han föreslagit, så lydande:
Den, som vill, att Secrete Utskottets betänckande angående
financevärcket först skall afgiöras, enligit 16 § Riksdagsordningen,
skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Neij.
Vinner Neij, afgiöres först sammanträdde deputationernes
betänckande angående lagarnes värckställighet enligit 13
§ Riksdagsordningen.
Detta gillades.
Bordsherrarne framträdde altså och voro:
Gr. Brahe, full. Hr Falckengren, Christopher,
Frih. örnfeldt, Fredrich,
Hr von Christierson, Erich Wilhelm,
Hr Blanckenfeld, full. Hr Lilliehorn, Pehr,
Hr Jägerfelt, full. Hr von Gerdten, C. M.,
Hr Wolfrath, full. Hr Lagercrantz, Friedrich.
Voteringen börjades, R. o. A. framgåfvo sine sedlar i ordning
efter upropslistan, de frånvarande upropades andra
gången, sedlarne öpnades, uplästes, räknades och voro:
Ja fyrahundradefemtiosex 456,
Neij fyrahundradeåtta 408,
aldeles som bilagde voteringsinstrument1 utvisar, hvilket genast
af bordsherrarne underskrefs och af Riddarehussecreteraren
uplästes.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan långt efter 9 om aftonen.
År 1769 den 4 November.
Lördag.
Plenum klock. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Grefven och Landtmarskalken Axel Fersen.
Protocollet för den 25 sisth September justerades.
Uplästes och gillades det extractum protocolli, som ifrån
1 Uteslutet här.
24 1769, nov. 4. Grundlagarna.
R. o. A. til de andre respective stånden skulle afgå angående
Häringe och Hammarstads godsens indragende till
kronan.
Häruppå uplästes voteringsinstrumentet för d. 2 sistl. November.
Äng: de at Hr Hierta, Carl, begärte, at detta R. o. A:s beslut
"tionlcund- genom en deputation måtte de andre respective stånden nogjöra
de öl- tificeras.
”gårdagens” Härtil svarades med Ja och Neij.
beslut. Hr Gr. och Landtm.: At afsända en deputation med
notification om något R. o. A:s beslut är väl i sig sielf af
så liten consequence, at om någon begärt det, så har sådant
aldrig blifvit satt i fråga.
Frih. Grönhagen: Aldrig har deputation blifvit begärd
i mindre ämne. Att notificera det den eller den saken
skall först företagas hos R. o. A. kan mycket litet interessera
de andre respective stånden, hvad skal väl Biskoppen svara
på en sådan notification annat, än det är ganska väl, och
lika så de andre Talemännen.
Hr Gr. och Landtm.: Det kan ock vara lika mycket, om
en deputation afgår med detta eller ej, R. o. A:s beslut är
nogsamt redan kunnogt öfver hela staden. Men tiden går
bort med ventilation härom, som behöfver bättre användas.
Kanske Hr Hierta desisterar ifrån sin begäran.
Hr Hierta, Carl: Par egard för Hr Gr. och Landtm,
begifver iag mig gierna men med det uttryckeliga förbehåll,
at häraf icke måtte för en annan gång dragas något prsejudicat.
Deputation 2. Anmältes, emottogs och infördes en deputation ifrån
^ståndet*16" ®ondeståndet, 24 personer, anförd af Riksdagsmannen
Svahn, hvilken j ämte ståndets vördsamme hälsning berättade,
att Bondeståndet uti frågan om constitution icke
kunde gå in uti de sammanträdde deputationernes betänckande
utan beslutit at förblifva vid de lagar, som alt sedan
1720 voro af Riksens Ständer antagne och gillade.
Deputationen besvarades af Hr Gr. och Landt m., at
R. o. A. nu voro sysslosatte med betänckandet om financevärcket,
hvilket de föresatt sig att förut afgiöra, innan de
sammanträdde deputationernes betänckande om lagarnes
värckställighet företagas.
Hvaruppå den afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Finansverket.
25
3. Enligit R. o. A:s uti senaste pleno tagne beslut före- Ang:de bekom
nu Secrete Utskottets ytterligare afgifne betänckande ^"financeangående
financevärcket, daterat den 30 nästföregående Oc- värket.
tober.
Detta betänckande, som var ganska vidlyftigt, anförer åtskilige
utvägar til förbättring uti vårt financevärck, sedan
Riksens Ständer behagat til Secrete Utskottet remittera den
af Secrete Utskottet under den 1 September sistledne upgifne
financeplanen at sig utlåta, huruvida den af Riksens
Ständer tillåtne husbehofsbränningen uppå samme plan något
kunde influera. Då Secrete Utskottet tilstyrckt ett almänt
förbud emot all slags brenvinsbrenning utan något
undantag, så förklarar Secrete Utskottet sig icke våga at anse
den förr upgifne finance- och realisationsplanen för tillräckelig;
hvaraf nödvändigt föijer, at den tillärnade Banquens sedlars
realisation äfven måste för närvarande tid hvila.
Secrete Utskottet antager dock för principe, at uppå den
ne realisations ernående framdeles bör1 arbetas, at derföre
rörelsecapitalets quantum i bancosedlar til något visst bör
fastställas och oförminskat åtminstone til nästa riksdag bibehållas,
så framt ej för sedeln speciemynt eller silfver til
förmyntning inkiöpes.
Att realisation en gång bör ske i silfvermynt och alt kopparmynt
samt all kopparmyntsräkning afskaffas, så att
svenske specieriksdahl. blifver det enda och rätta rikets hufvudmynt.
Dock utställes determinerande af kopparens värde
emot silfver til den tid, då realisation kan företagas.
Att svenske riksdalerns halt förblifver oförändrad och
skiljemyntet af silfver efter det skrot och korn, som uti Secrete
Utskottets betänckande af den 1 September finnes utsatt.
At Banquens behållning af årligen inflytande interessen
användes til silfvers inkiöp, som Banquen bör låta förmynta.
At låntagare få betala sine interessen i arbetat guld och
silfver samt derföre niuta en procents afskrifning på capitalet.
Äfven den, som således betalar 4 procent på lånsumman,
få sig godtgiordt 5 procent.
At utom stora sjötullen, som betales i växlar och redbart
mynt, äfven kopparräntan, hammarskattsjärnet och aluntionden
in natura böra utgiöras och förblifva under Banquens
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: böra.
26 1769, nov. 4.
Finansverket.
disposition och på auction försäljas emot växlar eller speciemynt,
sedan kronan deraf fädt sine behof.
Handelns bättre ställning befordrar och realisation, då exporterne
ökas, utomlands komma i mera värde och fördelacktiggare
betalas, då oumbärlige utrikes varor med sparsamhet
förbrukas; de umbärlige, då de svårligen kunna lurendreijas
in, förbjudas, men de, som lätt lurendrejas, med en
lindrig tull men en dryg consumtionsafgift beläggas, hvilket
ankommer uppå Handels- och manufactur- samt vederbörande
deputationer at föreslå.
At utländskt hvetemiöl, malt och allehanda grynsorter enligit
1756 års förordning med högre tull belägges och framdeles
aldeles til införsel förbiudas.
Till at understödia crediten och bibehålla penningerörelsen
föreslår Secrete Utskottet:
1 :o at vid försälgning af Banquens panter i fast egendom
lciöparen ej förbindes til flere skyldigheter, än förre ägaren
ålegat,
2:o at til nästa riksdag afbetalningen 4 procent på capitalet
årligen uphörer på alle privatorum bancolån,
3:o at bancolånen på fastigheter får delas och transporteras
på andre fastigheter, dock dervid iackttagit hvad författningarne
til Banquens säkerhet förmå,
4:o at lån på järn få giöras emot 4 procent årligen men ej
på längre tid än högst nio månader, utan afseende uppå i
hvad hand järnet vara må, då det likväl står på upstads eller
stapelstads våg,
5:o at 10 tunnor guld lånas Järncontoiret emot 4 procent
årlig ränta til järnprisens bibehållande och förlager för Bergslagen
på 2 å 3 år at betalas af Järncontoirets fond,
6:o at äfven giöras lån på messingstråd, lattun och koppar
under enahanda vilkår som på järn och Fahlu bergslag dessutom
årligen til nästa riksdag understödies af Banquen med
20/m dahl. s:rmt under Bergscollegii disposition til exportationspraemier
för finare kopparsmide,
7:o at manufacturfonden til nästa riksdag ej gior annan
afbetalning uppå sine lån i Banquen och för discontfonden
än räntan de vanlige 4 procent,
8:o smärre bancolån beviljes på pant af guld och silfver,
dock ej längre än på ett år, emot 4 procent,
9 at til lindring i contributionerne all afbetalning på kro
-
Finansverket.
27
nans skuld i Banquen så til capital som ränta uphör til nästa
riksdag.
Hvad afgiften för brännevinsbränningen angår, så tillstyrcker
Secrete Utskottet, at den må oförändrad förblifva
vid hvad redan förordnat är.
Utom desse författningar tilstyrcker äfven Secrete- Utskottet,
at det tilbud, sorn Handelsmännen i Amsterdam Horneca,
Hoguer & Compagnie giordt at låna kronan Sverige
successive ifrån 500/m til 3 millioner holländske riksdahl:r
emot 5 5/9 procent, må antagas med de vilkår, Secrete Utskottet
nu upgifver til säkerhet för kronan och Banquen
samt näringarne.
At förordningen om 42 marcks vexelcourse med detta års
slut uphörer och hamburger riksdahl. sedan beräknas til 48
marck i anseende til contributionerne, som efter cours böra
utgå.
At kronan af private inrikes uptager et lån, stort 40 tunnor
guld i kopparmynt emot obligationer, ingen större än
6 000 och ingen mindre än 300 dahl:r koppermynt, emot 5
procents ränta, med den clausul, at i(!) de i betalning på
nästföljande års contributioner och kronoupbörd emottages
lika med bancosedlar, at de således inbrackte medel ingå uti
Banquen i afräkning på kronans kopparmynts skuld och att
Banquen åter utlånar desse 40 tunnor guld på ograverade
fastigheter, hvarigenom bibehålles rörelsecapitalet utan at
öka penningestocken, att derföre alle i Länebanquen stående
kopparmyntscapitaler böra upsägas och utbetalas, undantagande
capitaler ad pios usus, äfven de som ifrån specie blifvit
til kopparmynt förvandlade. Dessutom 100 000 dahl.
kopp:rmt för hvardera af Militie-, Presteståndets och Civilstatens
Encke- och pupillecassor, 300 000 för Brandassecurancecassan
och 150 000 för Arméens Pensionscassa.
Och underställer sluteligen Secrete Utskottet desse utvägar
Riksens Ständers ompröfvande samt, ehuru flere omständigheter
endast angå bancovärcket, likväl velat låta altsammans
komma til Bondeståndets kundskap.
Härvid var bifogadt Borgareståndets ledamöters i Secrete
Utskottet särskilte mening, hvilken uti alt det öfrige conformerade
sig med sielfve betänckandet, undantagande,1 men
anser det projecterade utrikeslånet för oundvikeligit, om än
1
Meningen synes vara ofullständig.
3—620616
28 1769, nov. 4—6. Finansverket.
damålet med realisation skall vinnas, samt förbehåller städerne
at vara utan tiltal, om annars course och utländske
vahrors pris omåtteligen skulle stiga. Äfven som det förklaras,
at Borgareståndet icke kan samtycka hvarcken til det
projecterade kronans lån inrikes af 40 tunnor guld eller lånet
af 10 tunnor guld til Järncontoiret at dermed förlägga
Bergzlagen.
Ett memorial af Riksdagsmannen för Norrltiöping, Handelsmannen
Hr Pehr Wiberg, hvaruti han anhåller, at den
tunna guld, som årligen bestås Trollhätte slussvärcksbyggnad,
måtte til hälften användas at förskaffa durchfart ifrån
Venern genom Vettern och östergiöthland til östersiön, efter
desseinen voro at med denne slussbyggnad förena Nordsiön
och östersiön.
Sedan börjades med at upläsas Secrete Utskottets betänckande
af den 24 October sistl. angående 1761 och 1765 års
riksdagars financeplaner, hvar jämte voro bilagde Secrete
Utskottens för begge desse riksdagar til plena upgifne betänckanden
om financevärcket med dertil hörande flere bilagor
ifrån n:o 1 til n:o 6, men hants dermed i dag ej til slut.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, påminte, det han
ännu saknade Secrete Utskottets til Riksens Ständers plena
upgifne betänckande vid 1761 års riksdag angående [årlige
afbetalningar til visse procent af capitalet på bancolånen]1
och begärte, at det til nästa plenum måtte vara til hands och
at alle desse acter kunde ju förr dess häldre blifva tryckte.
Hvarefter R. o. A. för denne gången åtskildes klockan 2
eftermiddagen.
År 1769 den 6 November.
Måndag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Grefven och Landtmarskalken Axel Fersen.
Sedan Hr Grefven och Landtm, äskat liud och R. o. A.
intagit sine ställen,
justerades en del af protocollet för den 18 September sistledne.
1 Jfr sid. 29.
Finansverket.
29
1. Företogs åter til upläsande Secrete Utskottets berättelse Ang:de 1761
angående de vid 1761 och 1765 årens riksdagar upgifne financeplaner
med sine allegater, hvilke uti siste pleno blifvit planer,
påbegynte men ej hunnit til slut, och uplästes nu det återstående,
nemligen
allegatet n:o 2, extract af Bancodeputationens protocoll
den 27 Januarii 1762.
N:o 3 af Bancodeputationens berättelse til Secrete Utskottet
d. 25 Maii 1762, transsumt.
N:o 4. Extract af Bancodeputationens protocoll den 13 Januarii
1766.
N:o 5. Utdrag af Bancodeputationens protocoll den 4 October
1766.
N:o 6. Bancocommissarien Söderlings memorial til herrar
bancofullmägtige den 5 Aug. 1767 ang:de växelcoursens hastiga
fall.
Handlingar, som angingo financevärcket, Banquens förvaltning,
sedelmyntet med det mera och ibland allegaterne
vid detta protocoll finnas nu förvarade.
Sedan alt var til slut läst, påminte
Frih. Cederström, Anders, atdå Bancocommissarien
Söderlings memorial voro upgifvit, så borde äfven de
skäl upgifvas, som föranlåtit bancofullmägtige at ej giöra
några steg till hinder i coursens hastiga fall.
Hr Jennings: Desse skäl stå uti siälfva berättelsen
införde och då de discoursevis influtit uti protocollet hos
herrar fullmägtige, så kunde de icke såsom ett document vid
denne berättelsen allegeras.
Hr Gr. och Landtm, erkiende, at det, som nu blifvit
upläst, voro en blott berättelse, fattad til följe af Riksens
Ständers befallning, och at icke frågan voro om någon redogiörelse.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, saknade härvid et
[o: de]1 ifrån Secrete Utskottet 1761 års riksdag upgifvit(!)
extracta protocolli angående årlige afbetalningar til visse procent
af capitalet på bancolånen.
I anledning häraf uphämtades och uplästes Secrete Utskottets
extractum protocolli af den 23 September 1761.
Dito extractum protocolli af den 9 Februarii 1762.
1 Konceptprotokollet.
30 1769, nov. 6. Finansverket.
Hr Rudbeck tyckte sig likväl i desse begge icke igenkienna
det han äskade; deruti skulle vara omnämt större afbetalningars
nödvändighet på bancolånen för att minska sedelstocken,
som genom sin storlek giordt, at en sex dahl.
kopp:rmtssedel ej varit mera värd än 16 styfver. 1765 års
Secrete Utskott beskylles för att vilja hafva annihilerat bancosedlen,
han trodde at af detta document skulle finnas, at
de deruti ej velat mer, än 1761 års Secrete Utskott redan erkiendt
vara nödigt.
Hr Jennings: Kanske det lärer vara ett extractum
protocollum, som vid samma riksdag ifrån Secrete Utskottet
upkom, angående ett utrikes lån.
Hr Gr. och Landtm.: Om denne saken kommer at hvila
på bordet til nästa lördag, innan den afgiöres, så kan
emedlertid blifva tilfälle at anskaffa det begärte extractum
protocolli.
Frih. von Essen: Det voro visserligen en tillräckelig
tid, om man då genast kunde afgiöra densamma. Men som
betänckandet med alle handlingar skall tryckas och detta
fordrar flere dagar, så behöfves väl et visst antal dagar, sedan
det blifvit tryckt, at läsa altsammans och täncka derpå,
hvilke dagar derföre nu måge utsättas til 2, 3 eller flere efter
tryckningen.
Hr Gr. och Landtm.: Om R. o. A. vill taga sig så lång
tid, frucktar iag, att saken endast drages i vidlyftighet. Det
betänckande, som sist ifrån Secrete Utskottet upkom om financevärcket,
låg, om iag mins rätt, ej mer än en dag.
Frih. Bunge, Sven: Vår värde Landtm:s omsorg och
drift at befordra sakerne til slut stämmer aldeles öfverens
med den hans embete åtföljande skyldighet. Enär åtta dagars
tid är gifven at läsa och täncka på en sak, hvilken redan
i flere månader varit allestädes omtalt, så at den ej är främmande,
tyckes det vara nog.
Riket väntar slut på detta och den hielp, det kan åstadkomma;
skal nu detta dependera af en boktryckare, om den
kan mer eller mindre skynda sig, kanske af en hans gesäll,
som siuknar.
Uti 16 § Riksdagsordningen står, at en sak får ligga på
bordet en eller flere dagar, dermed kan aldrig förstås öfver
åtta dagar, annars hade nog lagstiftaren satt det ut. Vi hafva
nu tvenne gånger genom votering stadfästat Landtm:s i 16
Finansverket.
31
§ Riksdagsordningen stadfästade rättighet, iag begifver mig
icke mera ifrån at vilja bibehålla densamme, om ej R. o. A:s
pluralitet deciderar mig dertil.
Frih. von Essen: Jag skulle vara nögd med fyra dagar
och än mindre tid för att komma riket til hielp; men iag
kan ej komma åt at hielpa, förr än iag fädt gå igenom handlingarne
och se, hvad hielp Secrete Utskottet föreslagit. Att
boktryckare kan giöra uppehåll, hans gesäll siukna, blifver
i mitt sinne intet skäl emot min begäran; boktryckerierne
äro månge, vi se dem sysslosatte med slagdängor och annat
lapperie, som dageligen utkommer; dermed får så länge afstadna,
til dess detta blifver färdigt; lätt oss sätta ut dagen,
då det bör vara tryckt, och at vi tre dagar derefter företaga
saken til afgiörande.
Grefve Creutz: Frågorne äro redan flere hopblandade,
den första blifver om Landtm:s rättighet at utsätta dag, då
saken åter kan komma före. Den äger han meo voto tydeligen
sig gifven uti 16 § Riksdagzordningen.
Den andra är om tryckningen. När vi betäncke, at här äro
tvänne särskilte saker föredragne, at den ena innehåller endast
en berättelse om 1761 och 1765 års riksdagars financeplaner,
upgifven efter Riksens Ständers befallning med sine
allegater, öfver hvilken hos Högl. R. o. A. hvarcken bör blifva
någon ventilation eller decision, så är det ej så högst nödigt,
at den blifver färdigtryckt, innan financesaken til afgiörande
företages. Den andre är Secrete Utskottets nu upgifne
financeplan. Den är ej lång utan kan på någre dagar
blifva tryckt.
Här är väl begärt tid at få bevisa, det 1765 års plan icke
varit att annihilera bancosedeln, och kanske man äfven torde
vilja upgifva flere bevis til försvar för 1765 års plan, men
det kan alt ske, fastän det nu föredragne Secrete Utskottets
betänckande om financens förbättring skulle förut blifva afgiordt.
Det är endast detta sidstnämde, som nu bör vara ämnet
til vår öfverläggning, och frågan kan icke blifva om 1761 eller
1765 års financeplaner; de äro redan förbi och iag vil
gierna medgifva, at de voro otilräckelige, efter ingendera al
dem giordt den önskade värckan. Lätt oss, som Hr Gr. och
Landtm, proponerat, taga nästa lördag at afgiöra saken och
icke dermed upskiuta längre; hvarföre skole vi tillåta, att
32 1769, nov. 6. Finansverket.
här lägges hinder i vägen, när det gäller at befordra egen,
landets och medborgares hielp. Jag vill ej taga på mitt ansvar
at hafva bidragit til något upskof och begifver mig ej
ifrån den af Hr Grefven och Landtm, utsatte dagen, utan at
R. o. A:s pluralité annorlunda deciderar.
Hr Gr. och Landtm.: Om herrarne få det färdigt tryckt
torsdags morgon nästkommande, så hoppas iag, at de om
lördag kunna vara färdige at afgiöra saken.
Frih. Grönhagen: Jag tror ingen ibland oss så förgäten
emot fädernesland och medborgare, at han skulle vilja
lägga hinder i vägen för sakens afgiörande; men om någon
begär at få täncka närmare uppå en så vidsträckt och
granlaga sak, som et helt rikes financevärck är, så bör det
ej honom förvägras eller han derföre beskyllas at vilja lägga
hinder i vägen, ty uti detta ämnet är eij underligt, om månge
olika tanckar sig yppa, och torde hända, att den nu upgifne
planen ej möter hos R. o. A. allas bifall. Flere riksdagars
Secrete Utskott hafva hittils fåfängt arbetat uppå at få den
bästa, det är altså ej underligt, at man vill läsa, innan man
deciderar. Likväl och sedan Hr Grefven och Landtm, låfvat
oss at få den tryckt til torsdagsmårgonen, så är jag nögd,
at saken nästkommande lördag företages.
Gr. Creutz förklarade, at han icke kunde hysa den
tanckan, at någon voro innom Riddarhuset, som skulle vilja
lägga hinder i vägen för detta; men om det drager ut på tiden,
så felar ej, at ju utländsk man, då han härom får kundskap
och tid på sig, lärer antingen sielf eller genom commissionair
söka giöra alt sitt til at mota, hvad som kan bidraga
til ordning och skick uti vårt financevärck, i synnerhet om
han vid oordningen ser sin profit.
Hr Gyllensvahn: Jag önskar af uprigtigaste hierta,
at alle svänske män innom rikets gräntzor kunde må väl;
hvad olike tanckar vi annars äga angående rikets öfrige politiske
ställning, så bör sådant uti detta ej influera. Jag vill
gierna gå in uti alle utvägar att snart få saken afgiord; lätt
oss befalla boktryckaren vid ansvar at skynda med tryckningen;
lätt oss förelägga honom dag dertil; men värcket bör
icke styckas.
Jag åstundar at få säga mine tanckar såväl öfver den af
Secrete Utskottet nu projecterade financeplanen som öfver
berättelsen om 1761 och 1765 årens planer. Jag finner i syn
-
Finansverket.
33
nerhet, at åtskillige commentarier äro giorde öfver 1765 års
plan, hvilke iag utbeder mig at få skrifteligen förklara; dertil
fordras tid, och skulle det hända, att berättelsen så fort
som det öfrige ej hinner blifva tryckt, så anhåller iag at få
taga til mig det skrefne exemplaret, som nu ligger på bordet.
Gr. Hamilton, Gustaf [Dav.]1: Jag mins ännu
rätt väl, huru månge förebråelser vi haft, att den förväntade
financeplanen ej hunnit blifva färdig; nu håfve vi den,
mine Herrar, och då sökes anstånd och upskof, huru rimmar
det sig tilsammans? Dröijer man nu längre med denne sakens
afgiörande, säkert får utländsk man2 i det; och som
hans interesse icke lärer tåla, at vi äge något reglerat financevärck,
så försummar han sig viserligen icke at anskaffa
alt, hvad som kan hindra sakens fortgång.
Frih. Ridderstolpe, Carl: I denne sak är iag öfvertygad
vi alle certera med hvarannan uti nit at skynda til
afgiörande; det är R. o. A:s gemensamme interesse, som
dessutom fordrar skyndsamhet, när större delen af vår frälsejord
häftar för skuld i Banquen och på väre lån årligen
af capitalet måste utbetalas. Men vilje vi komma til ändamålet,
så måste vi laga, at det sker så väl, at vi icke ångre
oss sedan genom det vi förhastat oss. Ingen tvist är oss emellan
at skynda så fort möijeligit är; blifver det så anstaltat,
at vi få altsammans tryckt med onsdagen, så lärer alle vara
ense at begära saken före om lördagen. För at skynda arbetet
kan det ju delas på flere tryckerier.
Hr Jennings: Om iag uprigtigt skall säga min tancka,
hade iag trodt, at Secrete Utskottet gådt för långt, då det upgifvit
1761 och 1765 årens financeplaner; men när Riksens
Ständers plena så befalt uti deras extractum protocolli, så var
för Secrete Utskottet ingen annan utväg än at lyda och upgifva
alt, hvad enligit Secrete Utskottets ed ej borde tyst hållas.
Dessutom sedan brenvinsbrenningen ej stod at afskaffa,
hvaruppå likväl Secrete Utskottet med alt skäl kunde bygga
sitt hopp til en snar infallande bancosedlarnes realisation,
och detta hopp derigenom försvunnit, så borde Secrete Utskottet
uprigtigt framlägga ordsakerne, hvarföre Secrete Utskottet
ej kunnat hinna med financevärckets förbättring så
långt, som det gierna åstundade.
1 Konceptprotokollet.
a Härefter synes ett ord vara uteglömt.
34 1769, nov. 6. Finansverket.
Men med alt det har likväl Secrete Utskottet af acktning
för förre Ständer ej kunnat upgifva alt, hvad Secrete Utskottet
har sig bekant, at det på närmaste sätt i förflutne
tiders financeställning influerat. Berättelsen är nu simpel
men sanfärdig och derföre med documenter bestyrckt. Jag
önskar, at den hade fädt vara mera fullständig, hälst då iag
hörer, at man misstycker, det berättelsen anser 1765 års
plan hafva gådt ut på at annihilera bancosedlen, hvilket, om
det voro tillåtit, med flere data kunde bestyrckas.
Nu vill iag säga min mening om tiden at afgiöra detta
ärende härstädes. Det ena Secrete Utskottets betänckande är
en systeme til at hielpa våre financer, så godt ske kan i den
ställning de nu äro; öfver densamme fordras visserligen, at
herrarne måge täncka och med mogenhet taga sine beslut.
Det är ej vidlyftigt utan kan på ett dygn vara ifrån trycket.
Den andre är en blott berättelse om förre tider med sine
tilhörige verificationer, upgifven til uplyssning efter befallning;
vid densamme kan numera hvarcken giöras något til
eller ifrån, altså är det lika mycket, om den ej så snart blifver
tryckt som det andre, och bör ej hindra, at ju sielfve saken
må företagas om lördag och afgiöras, om än berättelsen
dessförinnan icke skulle blifva tryckt. Det voro visserligen
prof af vår store vanmackt, om icke Riksens Ständer skulle
kunna förmå boktryckerierne at i tid lefverera detta färdigt,
och behöfdes ej månge flere bevis til vår underballance
och brist på allting än en sådan senfärdighet i alle slögder
och konster. I andre länder, som äro policerade, de måge
och vara aldrig så frie til regeringssättet, skulle ett sådant
arbete vara tryckt inom 24 timar.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf: Icke vill iag uppehålla
med den frågan om tiden, då denne sak åter skall företagas;
men som det kunde hända, at inom den utsatte lördagen
berättelsen icke hinner blifva tryckt, så utbeder iag
mig at få låna det skrefne och här upläste exemplaret af berättelsen,
ifall iag vid sakens afgiörande skulle nödsakas at
förklara en eller annan omständighet.
Hr Gr. och Landtm.: Bifaller R. o. A., at denne sak
nästkommande lördag må til afgiörande företagas?
Detta besvarades med Ja.
Ytterligare frågade Hr Gr. och Landtm.: Samtycker
R. o. A., att Hr Generalmajoren Rudbeck måtte få til sig
Åbo akademi. Skatteköp.
35
taga Secrete Utskottets nu upläste berättelse om 1761 och
1765 års financeplaner jämte dertil hörande bilagor?
Hvilket äfven med Ja besvarades.
Dessa handlingar aflämnades altså genast til Hr Generalen.
3. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den Understöd til
19 sistl. September, hvaruti tilstyrckes, att Academien i Äbo, ^hendcum"!!
som, likmätigt hvad Riksens Ständer vid sistledne riksdag Åbo ang:de.
bifallit, fådt i anseende til sin medellöshet af kronan årligen
åtnjuta 180 dahl:r srrmtt til understöd för ett laboratorium
chemicum, ännu och intil nästa riksdag måtte på samma
sätt understödias och detta understöd på den ordinarie staten
upföras. Men derjämte vederbörande anbefallas att så
inrätta och afpassa sine utgifter, at Academien sedermera
af egne medel må kunna besörja desse sine behof.
Detta bifölls uppå skedd proposition.
4. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commercedeputa- Cammar-,
tionens betänckande af den 19 September sisth angående Com.deput:s
skattegiöp på sådane hemman, hvilke genom fullmagter eller betänck.ang:-
i i, i . t • to dc skättckiop
landtbocontracter innehafvas. på hem
Och
tilstyrcker deputationen, at ytterligare skattekiöp bö- man>som gera
förbiudas å alle de kronohemman, som varit eller ännu "er^ei^iandtäro
boställen, såväl som alle andre kronohemman, på hvilke bocontracter
stubberättigheter eller laglig åborätt ej gifves och å hvilke innehaIvesåboernes
åtkomst ej varit annan än landtbocontracter och
fullmakter å sysslor, som med Allmogens rättigheter å krono-
eller andre hemman, hvilka för detta ej varit disponerade,
icke kunna medföra enahanda förmåner.
Härvid uplästes äfven ett memorial af Hr J. A. Heldenhielm,
sorn på anförde skäl tilstyrcker, at 1723 års skattekiöpsförordning
och kongl, brefvet af den 1 Junii 1713 icke
måga ändras utan til deras kraft och värckan stadfästas.
Frih. Horn, Christer: Deputationens betänckande
stödjer sig aldeles uppå 1723 års skattekiöpsförordning; och
deremot går hvad memorialet tilstyrcker derifrån. Betänckandet
må altså efter min tancka bifallas.
I anledning häraf får iag tillfälle giöra en reflexion. När
vi nu reglera vårt financevärck, voro det icke angelägit at
täncka uppå huru kronan säljer bort sin jord för sex års
ränta, som betalas i bancosedlar, hvilket denne tiden visserligen
icke svarar emot jordens värde; kunde icke Kammar
-
36 1769, nov. 6. Skatteköp. Manufakturkont.
oeconomiedeputation updragas at inkomma med project, huru
denne kronans märkelige förlust må förekommas? Om
ej annorledes på det sätt, att skattekiöpen ske uti speciemynt.
Hr Gyllensvahn förbehölt, att boställen aldrig måtte
få kiöpas till skatte eller skattekiöpsförordningen med flere
edicter, som dermed gemenskap äga, ligga Krigsbefälet i vägen.
Hr de Frese, Otto Henrik,1 beviste genom det han
uprepade innehållet af betänckandet, att hvad Hr Gyllensvahn
förbehållit aldeles instämde dermed.
Hr Rudbeck, Thure Gust., tilläde, att hemman,
som äro boställen underlagde, aldrig får säljas ifrån bostället,
hvarom redan författning är giord.
Hr Boije, Hans Hinr.: Hr Heldenhielm uti sitt memorial
concluderar på samma sätt som betänckandet, nemligen
at boställen och derunder lydande hemman ej måtte få
säljas, som någon skall vara skedt, och tilstyrcker, at det
hädanefter ej må hända. Vi äro ju alle ense i samma principe.
Hr von Engeström, Jonas: Sedan schefferie- och
j ägeriestaterne blifvit indragne, har deputationen icke utan
skäl befarat, at de samme stater tillagde boställen skulle efter
1723 års skattekiöpsförordning kronan till märckelig förlust
bortsäljas och, at förekomma sådant, upgifvit detta betänckande.
Hr Gripenstierna intygade såsom ledamot i Kammar-,
oeconomie- och commercedeputation detta.
Betänckandet bifölls uppå skedd proposition.
Handels- och 5. Företogs åter det den 18 October upläste och på bordet
*put-^fbe- lagde Handels- och manufacturdeputationens betänckande
tänck. ang:de af d. 12 sistl. September angående betieningens löner uti det
wXhetsbe- indragne Manufacturcontoiret.
tienings Deputationen omförmäler, at genom den tilökning, som
löner. ^ ef^er annan skedt med betieningen vid Manufacturcon
toiret,
lönerne olika kommit at anslås hvarje syssla, alt efter
tidens beskaffenhet då den inrättades, så at de äldre sysslor
haft mindre löner än de senare tilkomne, til dess vid 1756
års riksdag Manufacturcontoirets stat närmare reglerades;
men när vid 1765 års riksdag contoiret blef indragit och Rik
1
Rättat från förlagans: Fredr.
Manufakturkontorets betjänte.
37
sens Ständer förordnade, at betieningen skulle niuta sine
expectancelöner efter primitive staten, så ehuru Manufacturcontoiret
upgaf ett förslag til desse löner, så giordes likväl
uppå samma beslut en sådan uttydning, at den äldre betieningen
åter förlorade mer än en trediedel af sine vanlige löner.
Uppå deras ansökning om ändring häruti tilstyrcker deputationen,
att Manufacturcontoirets betiening måge af Manufacturcontoiret
återfå det, som efter Manufacturcontoirets
förslag, hvilket grundar sig uppå 1756 års stat, blifvit af
lönerne innehållit, samt alt framgent niuta de uti samma
förslag dem tillagde löner, intil dess de blifva befordrade,
genom döden afgå eller annorlunda om dem varder förordnat.
Hr Gyllensvahn: Jag begärte väl sist detta betänckande
på bordet, ty fond til löner bör regleras först, innan
lönerne utsättes, men har numera intet at påminnna emot at
det må bifallas.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Efter staten böra de
hafva sine löner, den af 1756 är den äldste reglerade, som
bör följas, och frågan är nu ingen annan än at på det sättet
förklara Riksens Ständers beslut vid siste riksdag.
Hr Alströmmer, Clas: Då detta Handels- och manufacturdeputationens
betänckande den 18 October sistledne
uplästes, omnämdes under discourserne, huruledes reducerade
embetsmän enligit Ständernes beslut vid senaste riksdag
bordt til besparing af lönerne befordras, hvilket likväl
ej skall skedt och hvarpå förra Secreteraren i Ständernes
Contoir Kahl såsom exempel framstäldes.
En värd ledamot yttrade sig äfven, icke annorlunda iag
kan påminna mig, at Kongl. Commercecollegium giordt Secreteraren
Kahl uppenbar orätt, i det han ej blifvit upförd
på förslaget til besätjande af den i Kongl. Commercecollegio
ännu ledigvarande secreterarebeställningen.
Då iag som ledamot i Kongl. Commercecollegio deltagit i
uprättandet af detta med enhällig öfverensstämmelse giorde
förslag och således äfven i Secreteraren Kahls uteslutande
derifrån, nödgas jag, oacktad min agtning för den värde ledamoten,
som fält det nämde omdömet, at försvara mitt och
mina medledamöters giöromål samt hos Högl. R. o. A. söka
förekomma ett origtigt begrep om denne sak, under säker
förmodan, at om dess rätta sammanhang och de af Corn
-
38 1769, nov. 6. Manufakturkontorets betjänte.
mercecollegio vid det nämde föslagets uprättande nyttiade
grunder varit den värde ledamoten bekante, hade hans omdöme
blifvit blidare.
Kongl. Maij :tts nådige förordning om lagarnes värckställighet
af d. 12 November 1766, som ännu är i sin fulla kraft
och således hos embetsmän fordra ofelbar åtlydnad och
värckställighet, utsätter de grunder, som vid tiensteförslagers
uprättande böra följas, och uphäfver til större delen
1756 års befordringslagar. De utstakade grunder äro 1720
års Regeringsforms 40 § och Kongl. Maij :ts nådige circulaire
af d. 25 Aug. 1741. I berörde § i Regeringsformen stadgas
uttryckeligen, at til sådane tienster, som der förstås, tre
de förståndigaste, värdigaste och til den ledige beställningen
tienligaste personer böra föreslås. At härmed hafves afseende
på tienstgiörande vid det värck, der ledigheten existerar,
visar den näst följande meningen, at en eller annan meriterad
man utom collegium kan ihugkommas; och långt ifrån
at den frihet, som således i anseende til främmande sökande
blifvit de föreslående lämnad, på något sätt försvagar den
preference, tienstgiörande innom värcket äga til förslags
vinnande, anser iag för afgiort, at hvad som nämnes om
främmande sökande endast tillåtelsevis blifvit medgifvit och
allenast då rätteligen äger rum, enär de pröfvas skickeligare
än de inom värcket sökande. För öfrigt innehåller samma §,
at inga til aldeles ovane och med deras ämnen ej öfverensstämmande
sysslor måge antagas.
Kongl. Maij :tts nådige circulair af d. 25 Aug. 1741 stadgar
uttryckeligen, at tiensteårens myckenhet icke annorlunda
bör gälla, än så vida den med skickelighet och n. b. erfarenhet
i sysslan finnes förknippad, hvarföre desse sistnämde
omständigheter utgiöra den hufvudgrund, hvarefter förslager
böra inrättas.
Desse äro de påbudne förslagsgrunder, som Commercecollegium
enligit sin skyldighet fölgt; men at Secreteraren Kahl
enligit desamma ej kunnat erhålla det sökte förslaget, är
lätt visat.
De föreslagnes skickelighet var af collegio i flere år pröfvad
och ingen annan kan på säkrare grunder en sådan pröfning
giöra, hvarföre ock enligit hvad förut nämt är collegium
icke kunde annat än bibehålla dess betiening vid dess
i grundlagen förvarade befordringzrättighet. Secreteraren
Manufakturkontorets betjänte.
39
Kahls skickelighet är deremot collegio obekant men til vederspelets
befrucktande största anledning. Dess giöromål och
embeten hafva aldrig varit i Commercecollegio utan i hofrätt,
Kammarrevision, notariegiöromål vid fästningsbyggnaden
i Landscrona, secreteraresysslan i Ständernes Contoir
samt vid Carlscrona dockebyggnad och auditeurssyssla, hvilka
alla hafva ganska ringa, om icke aldeles ingen gemenskap
med de ämnen, som i Commercecollegio förekomma och
som röra de flästa delar af rikets allmänna hushållning samt
äro af så skiljacktig beskaffenhet, at den utan öfning och
erfarenhet innom sielfva värcket svårligen, om icke omöijeligen,
kan inhämtas, ehvad skickelighet en sökande annars
utom värcket til secreteraregiöromål i allmänhet kunna äga
och hvilken iag är öfvertygad, at Secreteraren Kahl besitter.
Då nu Secreteraren Kahls skickelighet framför de innom
värcket föreslagne icke är at förmoda och ännu mindre kan
bevisas, tienstår enligit 1741 års circulair icke böra gälla,
såvida de ej med skickelighet och erfarenhet äro förknippade,
så följer deraf, at han framför de sökande innom värcket
icke borde få runi på förslaget.
All hug och drift hos Commercecollegii betiening skulle
jämväl aldeles förqväfvas, om den blefvo utestängd från dess
få tilfällen til befordran, hvilka äro färre än vid något annat
collegium. Hvarförutan secreteraresysslorne i collegierne äro
af den beskaffenhet, at de fordra speciel insigt i hushållningen
inom värcket och deras inrättning, så framt giöromålen
med redighet, skyndsamhet och pålitelighet skola blifva
skötte och hvarföre collegierne merendels til sådan syssla
föreslå någon af deras egne betiente, hvilket med flere exempel
skulle kunna bestyrckas.
De skäl, som för Secreteraren Kahl för öfrigt blifvit anfördt
af Kongl. Maij :ts bref af d. 23 September 1766 rörande
betieningens befordran vid det indragne Ständernes Contoir,
förfaller äfven vid närmare påseende, emedan vid denne befordringsrättigheten
den skyldighet å betieningens sida blifvit
häftad, at de emedlertid, och intil dess de kunde blifva
befordrade, borde för den lön, de fädt behålla, giöra tienst i
riksens collegier uti sådane sysslor, som närmast öfverensstämde
med dem, de innehaft. Men som Secreteraren Kahl i
denne skyldighet mig vitterligen icke fullgiordt vid något sådant
publict värck, som med Commercecollegii giöromål äger
40 1769, nov. 6. Kristianstad. Starckell.
Manufacturdeputations
betänkande
ang:de inrättningshjälp.
Secrete Deputations
betänkande
ang:de Starkels
prsejudice.
gemenskap, så kan han icke eller tillgodo njuta den i förberörde
kongl, bref utsatte befordringsrätt. Hvarförutan Ständernes
mening vid sistl. riksdag hvarcken borde eller kunde
vara at för någon obetydelig besparing i kronans cassa betaga
collegiernes betiente en nödig och billig upmuntran genom
til godo njutande af deras i Regeringsformen grundade
rättighet til befordran.
Af alt det anförda bör iag förmoda, at Högl. R. o. A. finner,
det Commercecollegium icke orättvisligen utestängt Secreteraren
Kahl från det sökte förslaget utan rättvisligen
derpå upfört de sökande inom collegium samt dervid på det
nogaste efterlefvat både Regeringsform och nu gällande befordringslagar.
Åtminstone förblifver iag sielf vid en sådan
tancka om Commercecollegii giöromål, intil dess det på et
med lag öfverensstämmande sätt först blifvit pröfvat och sedan
dömt.
Hvad för öfrigit angår det förevarande betänckandet, så
bifaller jag det til alla delar.
Häruppå giordes proposition och betänckandet bifölls.
6. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänckande
af den 10 sistl. October angående inrättningzhielp,
som år 1756 blifvit beviljad interessenterne uti den uti Christianstad
inrättade klädesfabriquen 10 000 d:r s:rmt men
Kongl. Maij :tt pålagdt desse interessenter, sedan fabriquen
kommit til en annan ägare, at återbetala. Hvaruti deputationen
tilstyrcker den ändring, at interessenterne, hvilke fullgiordt
sine emot denne hielpens erhållande ingångne förbindelse,
innan de försålde fabriquen, måge densamme behålla
och ifrån återbäring befrias.
Hr de Fritskij begärte detta på bordet.
7. Föredrogs Secrete Deputations betänckande af den 1
September 1769 angående Adjutanten vid Artilleriecadetteskolan
i Stockholm Lars Starckell och hans klagomål öfver
prsejudice. Deputationen tilstyrcker, at bemälte Adjutant,
sorn genom en yngre underlieutenants, Baron Georg [o: Johan]
Magnus Liliesvärds, befordran til öfverlieutenant vid
Kongl. Artilleriet voro lidande, måtte vid förste sig yppande
ledighet återställas uti sin framför honom ägande tour och då
undfå fullmagt af samma dato, sorn Baron Liliesvärds öfverlieutenantsfullmagt
är, hvar jämte deputationen antager såsom
en principe, at informationsadjutanten vid Artillerieca
-
Hejderidare på Åland.
41
detteskolan är militaire person och för sådan framgent anses
bör samt altså värckeligen ägt och bör framdeles äga ostridig
befordringsrätt i militaire staten och inom Artilleriet.
Hvar jämte deputation anmäler sig hafva gior dt anmärckningar
vid Rådcammarens besynnerliga förfarande i denne
sak och, då de infordrade uplysningar inkommit, ämnar deröfver
afgifva sitt särskilta betänckande.
Proposition giordes och betänckandet bifölls. Ang:de hej
8.
Föredrogs Kammar-, oeconomie- och commercedeputa- derianrpåySS"
tions betänckande af den 19 sistl. September angående heide- Åland,
ridaresysslan på Åland.
Deputationen berättar, att Landshöfdingen i Åbo län Hr
Jerimias Wallen utfärdat fullmagt den 16 Februarii 1768
för Fändricken J. Mallén at vara heideridare men den 18
derpå följande förfrågat sig hos Kongl. Maij :tt, huruvida
sysslan borde vidare existera och Mallén dervid bibehållas,
sedan Riksens Ständer vid riksdagen 1766 tilstyrckt flere
sådane sysslors indragande, hvaruppå Kongl. Maij :tt resolverat,
at sysslan borde uphöra, i följe hvaraf fullmagten blifvit
från Mallén återtagen.
Deputationen yttrar sig först och anser heideridaresysslan
på Åland nödig at varda bibehållen, såvida på Åland äro
kongsgårdar, vid kongsgårdarne skog och denne skog fordrar
eftersyn, om den ej skal blifva förstörd.
Häraf går deputation til det tilstyrckande, at Mallén, som
utan sitt förvållande nödgats gå ifrån samma syssla, åter må
deruti insättas samt niuta lön ifrån den dag, han efter sin
redan erhållne fullmagt dertil varit berättigad.
Och som Landshöfdingen Wallen, hvilken först gifvit ut
fullmagt på sysslan och sedan förfrågat sig hos Kongl.
Maij :tt, huruvida en sådan syssla efter Riksens Ständers
författning borde indragas, derigenom visat en ganska liten
omtancka uti sitt embetes rätta utöfning, så bör sådant ej
utan ansvar aflöpa, utan tilstyrcker deputationen, at hans
felagtige förhållande häruti må honom alfvarligen föreställas.
Hr Eh renmalm, Samuel, förklarade sig nögd med
at heideridaresysslan på Åland må bibehållas, hvilket ej eller
strider emot hvad Riksens Ständer 1765 tilstyrckt, ty
cronoskogarne behöfva derstädes at vårdas; men han kunde
ej finna, att Landshöfdingen Wallen felat. Bemälte Lands
-
4:2 1769, nov. 6—11. Hejderidare på Åland.
hofdinge gaf bort sysslan såsom nödig men tilläde icke någon
lön, utan derom förfrågade han sig hos Kongl. Maij:tt;
detta var i sin ordning; när nu Kongl. Maij :tt afslog lönen,
så blef deraf en naturlig fölgd, at Mallén, som ej lärer hafva
varit nögd med at tiena utan, lärer hafva återgifvit den erhållne
fullmakten, uti hvilken ej eller stod införd någon
lön. Hr Ehrenmalm var derföre af den tanckan, at hvad uti
betänckandet tilstyrckes om en föreställning til Landshöfdingen
Wallen borde gå ut.
Hr von Engeström, Jonas: Fullmagten, som
Landshöfdingen Wallen utgifvit, säger uti vanlige ordasätt,
at Mallén förordnas vara heideridare på Åland; enär deruti
icke står infört at tiena utan lön, som annars vanligen observeras,
så förstås ofelbart, at Mallén skulle undfå sysslan
aldeles sådan, som hans företrädare den lämnat, det vil säga
med lön. Hade Landshöfdingen sielf tviflat om sin rättighet
at kunna tildela en sådan lön, så var ofelbart för en
gammal öfvad embetsman den ordenteliga vägen at först
förfråga sig derom, innan han utgaf fullmagten.
Hr Bergenstråhle, Rudman, conformerade sig
med at bifalla betänckandet; men en varning til Landshöfdingen
Wallen ansåg han icke sufficient, utan borde den
omständigheten remitteras til Justitiecantzlerens åtgärd.
Hr Wadenstierna, Thomas: Betänckandet är
godt; men det ersätter icke Malléns lidande, som nu i flere
år varit utan tienst och lön. Jag bifaller altså Hr Bergenstråles
mening och tilstyrker derjemte, at Landshöfdingen
Wallen bör ersätta den lönen, som Mallén varit i mistning
af.
Hr Gyllensvahn: Så gierna iag går in uti at Riksens
Ständer på det nogaste efterser, huru ämbetsmän giöra sine
sysslor och ej släppa deras fel oanmärckte; så angelägit tror
iag det äfven vara för högste magten at icke tillägga fel, der
inge äro. Om lön bestås, finnes altid i fullmakten de orden:
hvarvid han kommer at åtniuta den lön etc. etc.; bestås ingen
lön, så finnes ej de orden; sådan är den vanlige stylus curiae.
När Landshöfdingen Wallen i sin gifne fullmagt förbigåt
dem och dessutom giort förfrågan om lönen, så är ganska
begripeligt, at han ej utlåfvat någon lön vid heideridaresysslan.
Hr Wadenstierna, Thomas: Stylus curiae är äf
-
Hejderidare på Åland. Bilang.
43
ven, at när vid en syssla ingen lön bestås, sådant med tydelige
ord i fullmagten finnes infördt. Detta har icke kunnat
undfalla Landshöfdingen Wallen, som är en gammal och
öfvad embetsman. Jag föreställer mig altså ej utan skäl, at
han med vilja och i något afseende utfärdat en så beskaffad
fullmagt.
Frih. Bunge, Sven: För at komma ifrån denne sak
är väl bäst at bifalla betänckandet. Det kan ej vara ventilationsämne
för R. o. A. nu at skärpa eller lindra; innan sådant
kan ske, måste förut öfver målet lagligen ransakas på
vederbörligt ställe. Betänckandet föreslår en medelväg, som
genast hielper oss ifrån saken, och vi undvika alle vidlyftigheter,
om vi hålla oss dervid.
Proposition giordes nu af Hr Grefven och Landtm, och
betänckandet bifölls.
9. Anmältes Hr von Döbelns memorial angående Handelsoch
manufacturdeputations betänckande om mångslögd uti
fabriqueshandteringen, med hvilket han sedan geck til de
andre respective stånden.
10. Uplästes Hr Bilangs memorial, hvaruti han anmäler,
huruledes han oagtadt flere giorde militaire tienster, så utrikes
som vid svenske arméen, ännu icke kunnat komma til
någon officeraresyssla eller lön i sitt fädernesland, efter han
icke ägde penningar til accord, hvarföre han anhåller, det
ville Riksens Ständer förordna om de officerares befordran,
som icke äga förmögenhet at betala de vid avancementer i
militairen nu erforderlige accordssummor.
Detta begärtes på bordet.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan öfver 1/2 2 eftermiddagen.
År 1769 den 11 November.
Lördag.
Plenum klock. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Grefven och Landtmarskalken Axel Fersen.
Enligit R. o. A:s beslut i siste pleno företogs nu til sluteligit
afgiörande Secrete Utskottets betänckande af d. 30 October
sistl:e angående financevärcket.
Secrete Utskottets
bet.
ang:de financevärket.
4—620616
Deputation
trän Bondeståndet.
44 1769, nov. 11. Finansverket.
Härvid uplästes ånyo samma betänckande med dertil hörande
allegater.
Derjemte l:o memorial af Frih. Anders Cederström, hvaruti
han förklarar åtskilligt, som i anledning af det uti allegaterne
bilagde Bancocommissarien Söderlings memorial
kunde gifva tilfälle til anmärckningar uppå herrar bancofullmägtiges
förhållande vid coursens hastiga fall och förordningen
om 42 marcks course. Frih. Cederström geck härmed
sedan til de andre stånden.1
2. Memorial af Hr de Frietzki uti detta ämne, hvarmed han
äfven geck til de andre stånden.1
3. Hr Ehrenhoffs memorial om financevärcket, hvilket upgifver
åtskillige förslag til financevärkets förbättring och
bancosedelns realisation (Bil. 1), och finnas desse memorialer
ibland allegaterne til detta protocoll.
Härunder anmältes, emottogs och infördes en deputation
ifrån Bondeståndet, 12 personer, anförd af Johan Andersson,
som anmälte Bondeståndets önskan at vid denne
riksdag få någon lindring uti de nog dryge contributionerne.
Deputation afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Anmältes Hr von Oelreichs memorial ang:de de sammanträdde
deputationernes betänckande om lagarnes värckställighet,
hvarmed han sedan geck til de andre respective stånden
(Bil. 2).
Sedan detta var förbi, återtogs öfverläggningen om Secrete
Utskottets betänckande angående financevärcket.
Frih. von Essen upläste sin mening, den han skrifteligen
författat och här bilagd finnes (Bil. 3).
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, upläste äfven et memorial,
hvaruti han först försvarar 1765 års financeplan och
såsom på enahanda principe bygd som den af 1761, och
2:o gior flere anmärckningar vid den nu af Secrete Utskottet
upgifne samt föreslår, at någre af de herrar, hvilke vid
sistl. riksdag arbetat i detta ämne, måtte uppå sin aflagde
ed sammanträda med dem, som nu deruti arbetat, och utarbeta
en plan, hvilken Riksens Ständer må föreläggas, och
finnes detta memorial ibland allegaterne til R. o. A:s protocoll.
1
1 Tryckt 1769.
Finansverket.
45
Hr Linderstedt, Eric, upläste äfven bilagde sitt
dictamen ad protocollum (Bil. 4).
Frih. Bunge, Sven: Det är naturligt, at emot Secrete
Utskottets nu upgifne plan invändningar giöras och at
den af 1765 justifieras af alle, som bidragit til dess utarbetande.
Jag vill ock giöra desse herrar och män den justiee, at de
ägt håg och välvilja at hielpa sakerne. Men det ligger för
allas ögon, at effecten icke svarat emot viljan. En disput
emellan läkarena, om den siuka är frisk eller ej, af botemedlet,
som de användt, gior honom icke frisk. Jag önskar
derföre, at vi måtte gå ifrån sådane disputer, när förfarenheten
bevisar siukdomens existence, och begifva oss til sielfva
botemedlen.
Att realisation är nyttig lärer ingen neka; men det blifver
ock en sanning, at vi icke få börja med realisation förr, än
vi äga tilgång til reelt mynt och kunna vara säkre at få behålla
i riket och i rörelsen, hvad som deraf utkommer. Det
fösta project til financernes förbättring, som ifrån Secrete
Utskottet upkom, hade realisation til föremål, men då den
utrikes spanmål ödande brenvinsbrenningen ej kunde afskaffas,
förföll alt hopp til realisation.
Detta nu upgifne project är med all den granskning och
noggranhet utarbetat, som någonsin varit möijelig, penningeägares,
landtmäns, fabriquers, handtvärkeriers och bruksrörelsens
interessen, som här sammanstöta, på det nogaste
vårdade att, så långt man kunnat gå, en hvar fädt hielp; om
detta ej antages, så är Secrete Utskottet utur stånd at kunna
gifva upp något nytt. Denne systeme grundar sig det ena på
det andra och hänger ihop som en kiedia, brytes en länck,
så är hela planen förderfvad.
At nu åter ställa til med en beredning af någre förre och
nu varande riksdagsledamöter i Bancodeputation gior nytt
arbete, nye svårigheter, drager ut på tiden, medborgare få
längre vänta den önskade hielpen. Jag hemställer dessutom,
om det är enligt med Riksdagsordningen at tilskapa en sådan
beredningsdeputation, at lämna andre än dem, som det
efter Riksdagsordningen nu tilhör, tilgång til Banquens hemligheter.
Jag tilstyrcker det icke för min del utan at vi bifalla
Secrete Utskottets betänckande såsom det möijeligen
bästa, vi nu kunna få.
46 1769, nov. 11. Finansverket.
Hr Jennings: Den berättelse, Secrete Utskottet upgifvit
om 1761 och 1765 årens financeplaner, är icke af kitzlighet
sådan upkommen, ej eller en fölgd af förre riksdagars
exempel, utan har det varit en skyldighet at efter Riksens
Ständers befallning upgifva den; sanningen är deruti bevarad
och med documenter styrckt; hvad ej kunnat upgifvas,
förvaras til hvar rättsinnigs omdöme, som en gång blifver
berättigad att läsa och se det på sitt ställe.
Likväl äro här åtskillige påminnelser giorde emot denne
berättelse; det voro för vidsträckt at nu följa dem alla, men
någre måste iag besvara.
Hvad berättelsen innehåller om de 1766 indragne kronoobligationer,
om växelcontoiren, om tullvärcket, tages mycket
illa. Det är aldrig Secrete Utskottets mening at lägga sådant
någon til last, det voro Riksens Ständer sielfve, som sådant
förordnade, utan har Secrete Utskottet nödgats anföra
det för at visa, det effecten ej svarade emot förmodan och,
som iag vill gierna medgifva, det bästa upsåt at gagna krona
och Banque.
Här vill försvaras, at 1761 och 1765 års financeplaner voro
lika, derföre at de instämde uti den principe at önska
bancosedlens realisation. Deruti voro de lika, at 1761 års
Secrete Utskott hemstälte til plena om bancosedlars indragning,
men det blef då hos R. o. A. af slagit. 1765 börjades
samma indragning genom Secrete Utskottets föranstaltande,
utan at plena deruti deltogo, och tilstyrcktes kanske af samma
ledamöter, som 1761 voro emot indragningen; hvarest
får man igen likheten emellan begge desse tiders principe
hos dem.
Vid 1761 års riksdag vidtogs endast det beslut, at bancolån
skulle uphöra och penningeståcken, som var ute, bibehölts
för circulations skull; vid 1765 uphörde ej allenast
bancolånen utan sedelståcken indrogs genom forcerade afbetalningar
uppå de lånte capitaler, hvarigenom den nödvändige
penningen skulle omsider dragas utur rörelsen, utan
at ännu så mycket réelt mynt kunde i stället substitueras,
som dertil behöfdes.
Detta vare nu sagt om berättelsen och til bevis at 1761
och 1765 års financeplaner varit olika.
At den af Secrete Utskottet erkiende nyttan af realisation
antages, fägnar mig. Att ju förr den kan ske, ju bättre det
Finansverket.
47
är, visar med flere skäl Secrete Utskottets förre til plena upgifne
olyckelige betänckande, som förkastades. Vij hade ofelbart
kommit til realisation, om det fädt bifall snart nog; jag
ansåg då och anser nu än såsom den enda utväg at uti våre
nu varande omständigheter snart vinna denne realisation,
hvad Secrete Utskottet då föreslog, men då det ej blef antagit,
sades mig: Realisera nu, om du kan, och jag nödgas
bekienna, at man hade rätt. Sedan det är förbi, erkienner
iag uprigtigt, at det är fåfängt tala om realisation, ty utan
besparing af det speciemynt, som för utrikes spannemål till
brennevin årligen går utur våre händer och då de öfrige
främmande utländske behof ej eller kunna minskas, så blifver
det en omöijelighet, ty af intet giöres intet.
Jag talar icke för den nu upgifne planen såsom den bästa,
den torde kanske vara defect, åtminstone är iag icke till alla
delar nögd med den; derföre undrar iag ej eller, at densamme
ej allmänt gouteras, men något skulle giöras och landet
ej lämnas utan hielp, fastän den plan, som redan var giord
och i mitt sinne var den bästa, blef förkastad.
Det är väl möijeligt, att Secrete Utskottet kunnat upfinna
något, som hade bidragit til en snarare realisation, om man
kunnat förvänta sig, at vi med enighet och förtrolighet gemensamt
velat gå in uti det, men tilstår upricktigt, att hvad
som hände med bränvinet, skrämde mig och andra derifrån.
Hvad utrikes lånet vidkommer, som iag märcker at det ej
behagar, så har Secrete Utskottet icke positive tilstyrclct, att
det måtte giöras, utan allenast som ett förslag upgifvit det.
Genom vår handel kunna vi icke, om den ock blefvo drefven
med öfverballance, så hastigt komma til realisation; våre
exporter tilvärckas långsamt och förslitas icke fort, en del
af hvad vi sielfve kunna annars tilvärcka, förslår knapt til
egne behof; mycket måste vi taga af utlänningen, det consumeras
fort; altså ökas snart utomlands store uplag af hvad
vi kunna utskeppa och faller derigenom i vanpris, men hvad
vi få in går genast åt, så att nytt får införskaffas; detta gior
handeln svår och fordrar mycken varsamhet hos en välsinnad
handlande men leder til mycken skada hos den, som ej
vill betäncka nationella vinsten, då han söker sin egen.
Skall derföre realisation företagas snart, så låter den sig
ej annorlunda giöras i desse omständigheter nu än genom
ett utrikes lån. Det aflöper väl ej utan förlust, men om det
48 1769, nov. 11. Finansverket.
skal ske, så måste vi gripa oss an med kraft och enighet och
ej räkna uppå at sacrifiera en och en half million för att
tilfredsställa folcket.
Jag tilstår, at iag med darrande hand tagit til pennan, då
iag jämte de flere herrar och män, hvilkom det blifvit ombetrodt,
skolat arbeta i detta ämne; de flere interessen, som
här sammanstöta, när det skal talas om hielp, hafva giordt
svårigheterne vid utarbetningen, och de möta äfven här vid
afgiörandet.
De värde herrar, som tror sig äga förslager, hvarigenom
man bättre skulle hafva kommit till ändamålet, hvarföre
hafva de icke i tid anmält sig dermed hos Landtm. Jag för
min del hade då gierna öfverlagt med dem. Uti så sammanbundne
och invecklade saker händer lätteligen, att råd af
den visaste kan blifva en dårskap, men at först skynda på
arbetet och, sedan det är färdigt, komma och säga, iag vet
något bättre, det iag nu vill upgifva, torde endast giöra tidsutdrägt,
icke bättra saken men väl uttrötta både när- och
frånvarande medborgare.
Secrete Utskottet beskylles at genom denne plan til näringarnes
hielp hafva med 90 tunnor guld ökat sedelstocken;
det förhåller sig icke så, ty de 40 tunnor guld, som Statscontoiret
uplånar och hvilke utgå til hielp för landtbrukare,
äro ej andre penningar än sådane, som förut varit uti roullance.
Den tunna guld, som bestås Trållhätte slussvärcksbyggnad,
är också tagen af den existerande penningeståcken. Jag
nekar ej, at följderne kunna af den tilökte sedelstocken blifva
märckelig men aldrig så hiskelig, som den var förut, utan
blifver sedelstocken mera proportionerad emot folck och näringar.
Denne tilökning har Secrete Utskottet ej kunnat undvika,
när alting så til sägandes kräfde penningehielp.
Om betalningar af lånte capitaler i Banquen och interessens
inkräfvande skal hielpa till realisation, så går det ock
ut på tiden dermed; en hvar har lätt at calculera, huru snart
den derigenom skulle vinnas, i synnerhet när med desse afbetalningar
så varsamt borde förfaras, at ej två trediedelar
af Banquens gäldenärer stupade dervid.
Utrikeslånet är derföre projecterat at befordra en snar
realisation, om det blifver för fast antagit, at vi dermed ej
kunna längre dröija.
Finansverket.
49
Jag itererar ännu en gång, hvad iag redan förklarat, icke
är planen den bästa men uti vår nuvarande belägenhet den
endaste, som vi kunna vidtaga med vår minste skada, och
kommer härtil det utrikeslånet, skall ingenting genom densamma
hindra, at vi ju efter et år kunna börja med realisation,
och derföre vågar jag tilstyrcka, at samma financeplan
må nu antagas.
Hr Gyllensvahn: Är det möijeligt at realisera med
en och en half millions förlust, så vill iag af alt hierta gifva
mitt samtycke dertil. När det gäller almänt väl och at tilfredsställa
alla, så skall aldrig partie värcka på mitt tanckesätt.
Lätt oss förena oss och gemensamt arbeta til gemensam
nytta. De olika interessen, som uti denne sak influera, fordra
det. Landtmans interesse, penningeägares interesse med
det mera stöta här tilsammans, hvilketdera som ej uti systemen
ihugkommes, gior det missnöije; derföre om iag med
en och en half million kan skaffa vår sällhet, gierna är iag
färdig dertil. Sedan et förslag är omnämt, lätt oss träda tilsammans
at öfverse det och rådslå derom; vi kunna taga
tre dagar til at talas vid och nästa torsdag komma hit up
igen at afgiöra saken. En sådan öfverläggning är ofelbart
det bästa expedient at förena oss i en så allmän sak. Vi se,
hur det går til i byalag; gifves något förslag upp, så höres
grannarne deröfver, och sedan blifver saken lätt afgiord. Uti
denne enskilte öfverläggning, som proponeras, kan ej blifva
mycken dissensus, när vi alle äro ense om principen,
och den är ej annan, än hvad Riksens Ständer redan sade
vid 1723 års riksdag, då frågan var om myntetecken, och
funno det vid 1738 års riksdag. Tagen tre herrar af Bancodeputationens
ledamöter at sammanträda med tre, som
uti denne sak har ingifvit dissentierande memorialer, lätt
dem få öfverlägga och till torsdagen inkomma med det,
som de förenat sig om, så skole vi snart med enighet kunna
afgiöra detta annars nog besvärlige och vidlyftige ärendet.
Hr Schönberg, Anders: Financevärcket är icke
mitt ämne, jag har likväl hela tiden sökt at täncka uti förevarande
sak.
Oagtadt all den vidlyftighet, som en financeplans reglerande
fordrar, har dock Secrete Utskottet så skyndat sig, at
det på en tid af mindre än två månader var färdigt med en,
50 1769, nov. 11. Finansverket.
som syntes vara den renaste, den tydeligaste, den ostridigaste.
Men planen förföll, när grunden togs bort. Secrete Utskottet
måste altså vara omtänckt på andre utvägar, och ehuru
det varit bundit under flere de betydeligaste considerationer,
är det likväl nu färdigt med en ny plan. Den giöres åter svårigheter
vid, nya hinder, nya upskof, som likväl uti våre omständigheter
icke förbättra saken, aldrig blifver något i
menskligheten fullkomligt, när man ständigt vill förbättra.
Jag vet visst, at om vi skole kunna hielpa vårt förfallne
penningeväsende, så fordras hielpen snart. Jag har läst med
betänckande genom den upgifne financeplanen; jag finner
deruti en kiedia, som förenar i det närmaste hielp för alle
våre behof; brytes en af desse länckar, så frucktar iag, att
hela värcket är återigen skämt.
Icke är iag emot att herrar och män, som förstå denne saken,
måga talas vid. Gifve Gud, at de, som nu begära det,
hade i tid erbudit sig dertil. Men numera, sedan principen
är stadgad och systemen utarbetad, torde min farhåga ej vara
ogrundad och samtalen leda til ingenting. Jag tror mig
kienna, huru det går med slike conferencer; de råkas, talas
vid, disputeras och åtskillias sedan så, at en hvar förblifver
vid sin mening. Detta sammanträde lärer altså giöra föga
annat än draga ut tiden. Det gior oss ingendera godt! Derföre
uppå de herrars ansvar, som i denne sak haft all berömlig
möda ospard och så oförtrutit arbetat, tilstyrker jag
bifall uppå Secrete Utskottets betänckande i detta ärende.
Frih. von Essen: Frågan kan ej blifva annan här än
at generallement bifalla betänckandet nu sådant, som det är,
eller ock det alternative at förut tillåta det begärte sammanträde.
Financevärcket är af den natur, at det ej tål at styckevis
in plenis handteras. När så är, må man icke gierna begifva
sig til at bereda det, så mycket möijeligit är, til allas
nöije, innan det bifalles. Man bör uti en sådan sak ej allena
gå in uti det, som en del vilja, utan, såvida det någonsin kan
låta sig giöra, uti det hela riket vill. Lätt oss til en beredning
härtil använda tre dagar, dermed förloras ingenting, men saken
torde blifva både bättre och begripelig och med mera
enighet hos alle afgiord.
Jag tilstyrcker derföre bifall uppå Hr Generalmajoren Rudbecks
memorial. Jag försäkrar Eder, mine Herrar, at det
Finansverket.
51
sker af nit för allmänt väl; utan at tiltro mig något mer än
andre, vill iag gierna, om något godt kan uträttas, lämna
hedren åt dem, som förtiena den, och undanbeder mig alt
deltagande i desse conferenser, efter jag märckt, att anledning
blifvit gifven uppå mig at vara en ibland dem, som
skulle sammanträda.
Hr örnskiöld, Pehr Abrah.: Som ledamot uti
Secrete Utskottet har iag efter nogaste granskning med bästa
vett och samvete bifallit detta Secrete Utskottets betänckande.
Ty det kunde ej blifva annorlunda, om penningebrist
skulle hielpas och väre näringar, som af macktlösa förtvinade,
understödias.
Vid denne plans författande har väl Secrete Utskottet haft
afseende på tvenne hufvudsaker, nemligen realisation och
näringarnes vidmagthållande. Men när begge ej kunna vinnas,
blifvit nödsakat att hålla sig vid det ena af dem i synnerhet.
Ofelbart är realisation för oss nyttig men näringarnes
vidmagthållande och förkofran högst angelägen, annars
går alt, hvad vi förmå realisera, utur landet för våra behof
och sedlarne deremot in i Banquen, så att vi på slutet blifva
utan både sedlar och réelt mynt.
Sedelstockens storlek gior väl icke altid den ojämnhet uti
myntväsendet, som vi desse åren utstådt. 1761 och 1767 var
skillnaden icke så stor emellan rörelsecapitalet, som icke
skillnaden uppå tilståndet i rörelsen var större. I den förre
epoquen var ännu credit medborgare emellan, som understödde
rörelse och handel, i den senare epoquen var crediten
borta och penningen otilräckelig at drifva all rörelse med
contant.
Min mening är derföre icke, att sedelstocken bör ökas,
utan allenast att vi arbete uppå att återbringa och befästa
inom oss then förfallne crediten. Genom näringarnes uphielpande
blifver åter credit i landet, och där credit är, kan
man bärga sig med en nog mindre penningestock, och then
man äger conserveras hemma i landet.
Väre näringar äro oss derföre the angelägnaste att först
vårda; så snart the komma i full gång, uplifvas crediten,
penningen stadnar i landet, en del af väre sedlar kunna då
indragas och reelt mynt för rasten substitueras1 utan mär
-
1 Enligt konceptprotokollet ändrat från förlagans: substituerades.
52 1769, nov. 11. Finansverket.
kelig kienning för allmänheten eller förlust för riket. Den
olikhet, som altid är emellan landtägares och näringsidkares
interesse å ena samt penningeägares å den andra, skulle,
om ej rörelserne genom tilgång på understöd bibehöllos, värcka
bedröfvelige fölgder; ty då bancosedlarne indrogos för
att realisera en mindre penningestock, kommo den at omsider
upläggas uti penningeägares händer utan att roullera,
och en allmän penningebrist skulle snart yppa sig med ett
vanpris på alle vahror, äfven så dödande för folck och näringar,
då thet går til exces, som någonsin dyrheten. För år
1757 voro här i riket inge capitalister, som kunde giöra en
sådan operation, derföre bärgade sig och näringarne med
en mindre penningestock; slå vi nu genom sedlarnes alt för
myckna indragning ned varuprisen, så vinner säkert capitalisten
endast genom det han lägger sine pengar på kistbottn
och näringarne gå under; derföre bör meo voto sedlarne
ej indragas mera i proportion, än näringarne hunnit
tiltaga och komma i gång.
Detta har Secrete Utskottet i sitt upgifne betänckande
trodt sig böra framför alt iackttaga och altså nödgats lämna
realisation til en tid, då rörelse och näringar åter kommit i
gång. Jag kan ej annat än anse denne principe för den bästa
och tilstyrcker derföre, at betänckandet må bifallas.
Frih. Reuterholm, Gust.: Nödvändigheten af att
realisera vårt sedelmynt erkienner iag såsom en af alle antagen
principe. När nu Secrete Utskottet uti sitt upgifne förslag
til financevärkets uphielpande går ifrån realisation uti
sine föreslagne medel, så fordrar det närmare eftersinnande,
innan man med öfvertygelse kan bifalla alt, hvad som här
upgifves. Jag tilstyrcker derföre det af Hr Generalmajoren
Rudbeck i sitt memorial föreslagne sammanträde. Uti en så
vidsträckt och betydelig sak som denne är aldrig alt sagt,
som kan sägas. Detta vill iag uti protocollet hafva förvarat
til mitt försvar i framtiden, om annorledes nu sker och effecten
sedan ej svarar emot vår väntan.
Jag vill väl gå in med dem, som önskat en mindre indragning
af sedelmyntet siste riksdag; men kanske om det sved
för månge, så giorde det dock sin stora nytta i thet öfrige.
Hvad iag i hast kan säga om then nu upgifne planen, så
ser det väl ut, at iag som landthushållare deraf skulle hafva
nytta. Men är iag gäldbunden, hvilket beklageligen faller på
Finansverket.
53
de mäste, så blifver min möda lika stor att värja mig uti
min skuld, hälst nye förskott och lån måste medföra nye variationer
i växelcoursen och ostadighet i varuprisen. De förre
lånen och deras hastigare indragning hafva begge värckat
på coursen. Desse giöra ofelbart detsamma; jag afråder derföre
alt, hvad kan föra oss i äfventyr af en ny coursens valvation.
Det skulle väl synas, at landtmannen, thå egendommarne
genom lånen åter komma at stiga uti sitt penningevärde,
skulle vinna något; men iag vill med månge flere
jordägare gerna upoffra ett sådant egit interesse för thet allmänna
och allas väl. Jag tror ock, at folcket nu äro klokare,
än at de i speculation på en liten hastig vinst kiöpa en egendom,
på hvilken de likväl sedermera nödvändigt måste förlora
så uti årlige inkomster deraf som uppå kiöpesumman.
Bruksägare vinna och föga uppå en hielp, som här för
dem projecteras; genom förre lånen hafva de ej vunnit annat
än stegring i förer, arbetslöner och kohlprisen. Falla de
nu på nytt uti samma olägenhet, så frucktar iag de komma
utur askan i elden och hafva svårare at komma från det senare
än det första fallet.
Flere considerationer lika så betydelige går iag förbi, desse
torde vara tillräckelige att visa, det mitt vördsamma tilstyrckande
ej är utan skäl.
Frih. Kagg, Lars: Nog kunde man förvänta sig, att
Secrete Utskottets berättelse om financeplanen ej skulle vara
til nöijes. Men det insisterades så högeligen derpå, att
den måtte upgifvas; nu är den här och therföre är thet icke
ändå til nöijes. Jag frågar, om Secrete Utskottet bort skrifva
i densamma annat än sanning och om ej med documenter
är styrckt, hvad Secrete Utskottet upgifvit. Men så går det
gemenligen, när plena vilja skielfve taga connoissance af
saker, som efter 18 § Riksdagsordningen tilhör Secrete Utskottet,
Banco- och Statsdeputationerne. Jag ser intet medel
öfrigt att genom vidare jämckningar på en eller annan
sida komma ifrån denne saken utan för at vinna tiden, som
nu är oss alla angelägnast, tilstyrcker, att vi bifalla betänckandet
sådant som thet är; då kunna i thet närmaste, som
möijeligit är, för denne gången alle sammanstötande interessen
hielpas.
Att nu uti sammanträde någre få personer skola företaga
sig at öfverse och förbättra Secrete Utskottets arbete, thet
54 1769, nov. 11. Finansverket.
strider emot vår constitution, alle sådane censurer anser jag
för farlige och tror mig äga nog säkerhet, tå iag bifaller, hvad
Secrete Utskottet redan utarbetat, hvarföre iag eij eller begifver
mig derifrån utan votering.
Hr örnskiöld, Mårten Ludv., conformerade sig
med Frih. Kagg och protesterade aldeles emot det föreslagne
sammanträde, såvida det kunde gifva anledning til et
farligt praejudicat. Then som så noga kienner financevärcket,
at han nu tiltror sig vara i stånd at upgifva något bättre
botemedel, än det Secrete Utskottet föreslagit, hade ju kunnat
möta med thetta förslag förr; i sex månader, som Secrete
Utskottet nu arbetat häruppå, hade nog varit tilfälle
thertill; Hr örnskiöld voro förvissad, at Secrete Utskottet
ej refuserat at taga emot thet, om det under then tiden hade
inkommit; han anholt på thet högsta, at man nu måtte
täncka på hemmavarande medbroder, hvilka vänta och längta
efter hielpen, så att man ej längre uppehåller dem, ty tiden
voro nu inne, thå landtman och bruksidkare skall accordera
sig til hela sin vinterprovision och kiöpa in the mäste
sine varor.
Han fant icke sedelstocken för mycket ökad genom denne
financeplan, ty då lånen utgifvas på järn uti November och
December månader men åter inkomma i Julii, sist Augusti
månader, så roullerar altid samma capital som uti en cirkel
och kan ej öka vexelcoursen.
Om 90 tunnor gingo utur Banquen i sedlar, så påstås det,
att realisation hindras och växeln derigenom skulle stiga.
Ifall han ock medgåfvo en sådan stegring, ehuru den ej
kan blifva känbar, så måste man theremot medgifva honom,
att realisation beror på järnhandlen och at, när genom penningebrist
järnpriset nödvändigt måste falla, kanske til en
riksdaler på hvart skeppund, riket endast på den posten förlorade
250 000 riksdaler årligen. Frågan blefvo då, hvilken
skada voro större, en liten tilökning i dyrheten på någon tid
inom riket eller en sådan nationelle förlust årligen på utlåningen,
och hvilket mera hindrade realisation?
Att de fyratio tunnor guld, anslagne til landtbrukets hielp,
icke ökade sedelstocken, voro redan sagt.
När derföre genom den upgifne financeplanen växelcoursen
ej til någon betydelig mån stegras, när varuprisen jämte
coursen derigenom kunna komma til en viss stadga, när fond
Finansverket.
55
samlas uti Banquen att dermed en gång kunna börja realisation
och alle näringar få utan [o: någon]1 hielp, så sågo
lian sig med godt samvete kunna tillstyrcka bifall uppå den
upgifne financeplanen, oafbruten sådan som den nu är, och
begärte, att ju förr dess heldre få deröfver proposition.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Efter nation beklageligen
är delt i tvenne partier men aldrig bör vara delad i det,
som angår så allmänt allas väl som ett financevärck, så kan
ju aldrig billigare begäras, än att vi sammanträda och vänligt
öfverlägga om medlen, när vi å ömse sidor sträfva til
ett och samma ändamål uti ett sådant ämne som detta.
Att förslager upgifvas til Secrete Utskottet kan iag icke
finna vara stridande emot constitutionen, när pröfningsrätten
altid behålles hos Secrete Utskottet och plena och ingenting
begäres mera, än att någre redelige män, som förstå saken
och tilförne densamme handterat, måge til uplysning först
blifva hörde.
Att det omtalte förslaget eij förr än nu inkommit, vet iag
ej, hvems skuld det är. Jag betygar, att iag ej förr än i går
vetat af det, kanske författaren hållit onödigt att framgifva
det, förr än han sedt, att Secrete Utskottet uti dess financeplan
ej råkat uppå hans idéer. Det voro ju ännu tid att öpna
det här, efter saken icke är afgiord, om thet ej innehöllo sådane
saker, som icke utan i Secrete Utskottet och för dem,
som aflagt tysthetsed uti Bancodeputationen, få uppenbaras.
Hvarföre må det icke på samma skäl där ännu kunna öpnas.
Förslaget skal dessutom innehålla hielp för fattige gäldbundne,
i synnerhet kronans penningelöntagare. Jag anhåller
derföre, att det må tillåtas, at thet af någre väre ledamöter,
som förr suttit öfver desse saker, måtte till Bancodeputationen
få uppgifvas. Är förslaget ej godt, kan det ju
förkastas, men för allting, för egen öfvertygelse och tranquillite
neka ej Bancodeputationens ledamöter att åtminstone
höra thet.
Hr Stålhammar, Carl Leonh.,2 fägnade sig öfver
att finna en financeplan af Secrete Utskottet vara upgifven
med sådant sammanhang och så vidsträckt, att alle få deruti
hielp, om de någonsin stå at hielpas och icke pour toujour
i sine financer äro förlorade.
1 Konceptprotokollet.
2 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: Ludv.
56 1769, nov. 11. Finansverket.
Riksens Ständer äro denne gången sammankallade för att
hielpa rikets och den allmänna penningebristen, i denne afsigt
är nu detta betänckande upgifvit; sedan det förr geck
öfver ända, hade han för sin del tviflat att någonsin få se
ett så fullständigt, som detta är. Nog hade han hördt åtskillige
herrar anföra mycket deremot men ännu ej funnit, att
de grundat sine motsägelser på annat än then olyckelige
1766 års financesysteme, hvars värckan vi beklageligen
kiendt, och thet gåfvo honom anledning, att thet ingenting
uti thet i dag omtalte hemlige förslaget kunde innehållas,
som tiente til förbättring uti Secrete Utskottets nu förevarande
betänckande, hvarföre han begärte proposition til bifall.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, påminte, innan proposition
giordes, at han icke funno någon incongruité eller
stridande emot constitutionen theruti, att de, som förre riksdagar
varit ledamöter i Bancodeputationen, träda tilsammans
med de nuvarande at med them öfverlägga i en så beskaffad
sak, som denne voro, och yrckade att få proposition
til ett sådant sammanträde.
Hr Gr. och Landtm.: Jag nödgas upriktigt bekienna
för Högh R. o. A., at iag icke förstår financevärcket, hvarföre
såväl iag som flere tryggat oss vid thet, som the herrar,
hvilke uti desse saker äga insigt, utarbetat. Icke desto
mindre har iag flitigt bevistat Bancodeputationens sammankomster,
efter en allmän röst begärt för landet i desse delar
en skyndesam hielp. Jag kan ej nog beskrifva, hvad möda
det kostat, innan thetta betänckande om financevärcket,
som nu ligger för R. o. A:s ögon, kunnat blifva färdigt. Jag
vill ej tala om de olika interessen, som dervid sammanstöta
och hvilke alle at tilfredsställa fordrats insigt, arbete och
otroligt besvär; den svåraste puncten har dock varit att komma
ifrån saken, då man sedt omöijeligheten uti att nu genast
kunna börja med någon realisation, som så mycket likväl
ligger alle på hiertat. Sedan den förste financeplanen ej
blef antagen och en så betydande del af importerne, som utrikes
spannemålen är, feck minskas, så åberopar iag de herrars
vittnesbörd, som kienna sakerne och tilförene suttit öfver
dem, om thet är möijeligt att nu börja med någon realisation
och att i längden soutenera thensamma, som sig bör.
Att realisera med lånte pengar blefvo vådeligt, ty utom
Finansverket.
57
räntan skulle ock en del af capitalet gå utur riket årligen,
så att vij omsider kunde stadna i skuld för en betydelig
summa utan att äga en enda riksdaler qvar i riket af hela
lånet.
Thesse och flere considerationer hafva föranlåtit Secrete
Utskottet och Bancodeputationen att gå långsamt med thet,
som rörer realisation, hvaremot penningebristen uti näringar
och rörelsen icke lämnat något upskof utan fordrat en skyndesam
hielp.
Sedan iag korteligen andragit ordsakerne til beskaffenheten
af Secrete Utskottets förevarande betänckande och herrarne
tillräckeligen hördt hvarannan uti denne sak, så torde
mig nu tillåtas att få giöra proposition.
Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets nu upläste betänckande
angående financevärcket?
Proposition besvarades med Ja och Neij.
Hvarunder flere yttrade sig åstunda proposition öfver det
begärte sammanträde.
Hr Gr. och Landtm, frågade: Vilja då herrarne votera?
Men härtil ropades Neij och Ja.
Hr. Gr. och Landtm, författade emedlertid voteringsproposition
skrifteligen tillika med contraproposition och
upläste den, så lydande:
Den, som bifaller Secrete Utskottets betänckande af den
30 October angående financevärcket, skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Neij.
Vinner Neij, sammanträder Hr Generalmajoren Rudbeck,
Frih. von Essen och Hr de Frietzki med någre R. o. A:s ledamöter
af Bancodeputation til öfverläggning uti detta ämne
och med förslag derom inkomma til R. o. A. nästkommande
torsdag.
Frih. Sparre, Carl: Jag kan ej samtycka til contraproposition;
icke derföre at iag frucktar för thetta sammanträde
och att Bancodeputationen ej skulle kunna gifva öfvertygande
skäl til alle sine giöromål; men i den bedröfvelige
belägenhet, vi äro, då vi stå lika som tvenne nationer
emot hvarannan, frugtar iag, att om vi taga thenne vägen
att afgiöra våre saker, att then perpetuerar sig, hvilket skulle
sätta ännu mera ovisshet uti alle deputationers och Secrete
Utskotts giöromål. Utlänning och infödd, som häraf sågo
vår svaghet och att, när vi en gång enligit Riksdagsord
-
58 1769, nov. 11. Finansverket.
ningen tilsatte ett Secrete Utskott, en mellancorps kunde existera
emellan Secrete Utskottet och plena, skulle snart profitera
deraf att sätta allting i oordning, vid hvarje sak af angelägenhet,
som Secrete Utskottet afgiordt, skulle sammanträden
af lika beskaffenhet kunna äskas. Om fästningar,
om defension, om invärtes hushållningen, om utrikes magters
propositioner med mera dylikt, alt skulle granskas och
förbättras i sammanträden, då blefvo först regeringssättet
svagt och Ständers förtroende för sitt Secrete Utskott en obetydelighet;
skulle någon välsinnad svensk man vilja finna
sig i sådant?
Här ropades af ganske månge Neij, Neij.
Hr Wadenstierna, Carl: Utom hvad Frih. Sparre
anfördt om contraproposition får iag ännu tillägga, huru
R. o. A. genom votering beslutit och sedan med bifall i siste
pleno uppå en ordenteligen giord proposition faststält, att
betänckandet om financevärcket i dag skall afgiöras. Jag
anhåller derföre, att Högl. R. o. A. af kärlek för vårt sälla
regeringssätt och vårt egit bestånd ville antaga en proposition,
som är ren, efter hvilken man kan antingen bifalla eller
afslå betänckandet. Saken har legat åtta dagar på bordet,
sedan den kom upp; om någon velat gifva ett förslag til förbättring,
har han ju haft nog tid och råderum at anmäla
sig dermed hos Hr Grefven och Landtm, eller hos Secrete
Utskottet utan at låta det komma an på sista stunden.
Hr Durietz understälte, om icke proposition och contraproposition
borde innehålla, hvad å ömse sidor blifvit begärt.
När 14 § Riksdagsordningen tillåter ett stånd att vidtaga
hvad sätt, som bäst fants til utväljande af ledamöter uti
Secrete Utskottet och i deputationerne, så sågo han icke, att
det begärte sammanträde stridde deremot.
Af ömhet för medborgares väl, hvilket uppå denne angelägne
sak så mycket berodde, voro han mån om att få all
möijelig uplysning; när den gifves inbördes på anständigt
vis, voro han altid beredd at höra alla förslag, allas tanckar.
Sådane sammanträden att öfverlägga om financesaker hade
förr skedt, i sådane ärender behöfdes de i synnerhet, ty ingen
kunde ännu påstå sig hafva i så vidsträckte ärender hittat
uppå de bäste medlen; han yrckade i anseende til alt detta,
att contraproposition måtte blifva stående sådan, som den
var, och af R. o. A. bifallas.
Finansverket.
59
Frih. Horn, Fredr.: Jag är nögd att få proposition til
bifall eller afslag uppå betänckandet, och iag bifaller det af
upricktigt hierta. Icke är jag financier, men iag välsignar
dem, som arbetat i detta ämne, at vi nu fådt thet sådant, som
thet är; theras besvär har varit otroligt. Jag vill derföre ej
tala i sielfve ämnet men kan ej dölja, huru det grämer mig
at se, med hvad ifver hela tiden blifvit ropat på financeplanen.
Ehuru de borde kienna, at när en, som til sin utarbetning
kostat mycken möda, ej feck til sin grund äga bestånd,
det fordrade tid och dubbel omsorg at utarbeta en annan på
nya grunder, hafva likväl gifvits orolige sinnen, sådane allmänne
roens förstörare, som giordt sig ett nöije af at utsprida,
det vi med flit drögt med at upgifva financevärcket.
Har man i militairen kunnat criticera Turenner och Baner,
så undrar iag ej, att detta criticeras. Här uphäfves slcräckelige
contrad ictioner, som ej går ut på mindre än att åter
draga hela saken på långbäncken, sedan man långa tider förut
så ifrigt yrckat att få den fram och afgiord.
Kommer det af välvilja för det allmänna, så må iag ingenting
säga derom, men hvarföre har man då icke förr gifvit
fram sitt nu omtalte förslag.
Att nu adjungera ledamöter öfver financevärcket skulle
giöra nuvarande Secrete Utskott vanheder i provincerne. Sedan
ett Secrete Utskott ordenteligen är tilsatt och förordnat,
är bokstafven uti 18 § Riksdagsordningen tydelig, at financevärckets
reglerande är dess giöromål.
Rubba vi denne vår lag, vår grundval, så faller hela ordningen
i väre riksdagsgiöromål, som er bygd derpå; likaså
rubbe vi den kiedie, uti hvilken förenämde betänckande nu
är stäld; så rubba vi hela arbetet; iag kan aldrig begifva mig
dertill.
Liknelsen, som en värd ledamot tagit af byalag, uplyser
här icke; tvärtom de giöra en byordning i samråd och Bisätta
dem, som skola handhafva densamme. Hvad voro för en
efterlefnad af byordningen, om de tilsatte finna opposition
uti hvad de til byens bästa sedan giöra.
Jag skall med lif och blod försvara vår laglige frihet och
vår rättighet at hvar för sig på ort, som vederbör, säga sin
mening men kan aldrig samtycka till oordning.
Hr Billberg: Om icke proposition får giöras enlig med
hvad memorialer och discourser innehålla, då först frucktar
5—620616
60 1769, nov. 11—15. Finansverket.
iag, att vi gå ifrån ordningen. Jag begifver mig icke ifrån den,
som är giord, utan om ej annars ske kan, påstår, att vi måge
votera öfver sielfve proposition.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Den siste R. o. A:s votering
hindrar icke det begärte sammanträde, ty beslutet
stadnade endast deruti, att financesaken skulle afgiöras, innan
betänckandet om constitution företogs.
Fast här är begärt sammanträde af någre ledamöter med
Bancodeputation, är derföre aldrig meningen, at de skola
hafva röst- och decisionsrätt uti deputationen i någon sak
utan allenast att de uplysningsvis få blifva hörde, efter förslaget
är af den beskaffenhet, att det in pleno ej kan upgifvas.
Samma förslag går ut uppå att frälsa månge hundrade
medborgare; de enfaldigaste kunna ofta gifva i större saker
de bästa råd; jag tilstyrcker derföre, refusera icke att höra
det, bevilja allenast ett sammanträde dertil, om så behagas
nästa måndag.
Hr Gyllensverd: Denne dagen utsattes i siste pleno,
att financesaken skulle afgiöras; om någon ömhet är hos oss
qvar för medborgare, land och näringar, om någon redlig
svensk blodsdroppa än fins qvar, som kienner deras behof, så
frågar iag, om vi med godt samvete längre kunna draga ut
med saken.
Om sielfve Gud Fader och Son ville sätta upp en financeplan,
så tror iag, at den minsta mångelska skulle kunna criticera
den. Derföre när ingenting blifver i menskligheten alla
til lag, så lätt oss i Herrans namn bifalla denne, som kostat
så mycken möda och arbete, sorn så varit efterfrågad och
påyrckad, som i det närmaste söker att hielpa alla, ty det är
nu hög tid, at hielpen kommer eller ock sku vi votera.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf: Man har förundrat
sig, att det förslag, som nu erbiudes lil hielp för financevärcket,
icke förr blifvit upgifvit. Men det kunde ej proponeras,
förrän man fädt se Secrete Utskottet [s] arbete. Det kan i
plena ej uptes, ty det rörer bancovärcket; jag har det förseglat,
jag vill gifva det åt tre ledamöter af Bancodeputation at
genomläsa, jag begär ej något sammanträde, utan endast att
det tages emot och genomses; är det ej godt, så förkasta det
sedan, om Eder behagar.
Hr Wadenstierna, Carl: Om det ej begäres att ad
-
Finansverket.
61
j ungera någre flere ledamöter til den redan förordnade Bancodeputation,
så finner iag ingen svårighet att taga emot det
tilbudne projectet. Min mening var endast att bibehålla R.
o. A:s beslut i siste pleno, hvilket ej bör bortblandas med
den föregående voteringens beslut, i sin kraft, så at saken i
dag afgiöres. Förr än iag vill vara orsak til någon dags upskof
i at afgiöra et sådant angelägit ärende som thetta, sedan
vi hunnit dermed så långt, begifver iag mig gierna til at
antaga den giorde proposition, ehuru contraproposition icke
faller mig så aldeles enlig med Riksdagsordningen.
Hr Gr. och Landtm.: På ena sidan hafva herrarne tilstyrckt
att bifalla Secrete Utskottets nu förevarande financebetänckande,
på den andre att emottaga det föreslagne sammanträde.
Jag beklagar, att tiden uti detta mål så mycket utdrages
och at vi ej komma derifrån utan votering; kanske att R. o.
A. för att ej förlora ännu mera behagade begifva sig til att
gilla proposition, sådan som den nu är giord.
Detta besvarades med Ja. Hvarvid Hr Fittinghoff
dock giorde det förbehåll, att den projecterade contraproposition
aldrig måtte leda til prsejudicat.
Voteringsproposition uplästes häruppå än en gång, sådan
som densamme här åfvanföre uti protocollet finnes införd;
de herrar, som skulle sitta vid bordet, upropades och intogo
sine ställen, voteringen börjades klockan 1/2 til 4. R. o. A.
ingåfvo sine sedlar efter upropslistan, de frånvarande antecknades
och utropades andre gången, voteringssedlarne öpnades
deruppå, uplästes och räknades, då befunnos
Ja fyrahundradetrettioen,
Neij fyrahundradetiuguen,
aldeles som bilagde voteringsinstrument1 utvisar, hvilket af
bordsherrarne underskrefs och genast uplästes.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan half nio om aftonen.
År 1769 d. 15 November.
Onsdag.
Närvarande Hr Generalen, Grefven och Landtm. Axel Fersen.
1 Uteslutet här.
62 1769, nov. 15. Grundlagarna.
Voteringsin- R. o. A. intogo sine ställen, Hr Grefven och Landtm.
äskade liud och voteringsinstrumentet för d. 11 sistl. November
uplästes.
Hr Wadenstierna, Carl, begärte, att en deputation
måtte afgå til de andre respective stånden att härom notificera,
hvilket bifölls.
Deputation utnämdes, upropades och afgeck.
Ang:de justi- Företogs Secrete Utskottets, Justitie- och Secrete Deputi
gg c ancell ers
besättjande. tationernes i sammanträde författade och til följe af Riksens
Ständers remisse uppå Hr Presidentens Frih. von Höpkens
och Hr Hofrättsrådet Linnerhielms memorialer til plena öfverlämnade
betänckande angående den hos Riksens Ständer
yppade fråga om justitiecantzlersembetets besättiande samt
yttrande i anledning af samma remisse öfver förordningen af
den 12 November 1766, och huru det må kunna förekommas,
att den ene riksdagen efter den andre grundlagarne ej måtte
vara förändring och ombyte underkastade.
Detta betänckande med hvad dertil hörde bestod af flere
handlingar, hvilke nu hvar efter annan uplästes, nemligen:
1. Betänckandet, författat af Secrete Utskottet och de sammanträdde
deputationerne.
2:o. En act, projecterad om personlig säkerhet samt säkerhet
om äganderätten. (Bil. 5).
3:o. Project til en förordning, hvarefter förslag til tienster
hädanefter bör uprättas och hvad vid deras förgifvande iackttagas
bör.
4:o. Särskilt votum af Hr öfversten Baron Carl Fredric
Pechlin.
5:o. Dito af Hr Borgmestaren Johan Sundblad.
6:o. Dictamen ad protocollum af Hr öfversten Frih. Johan
Didric Duvall.
Hvilke alle handlingar, som de redan genom trycket blifvit
bekante och finnes uti allmenhetens händer, så förbigås
att deras innehåll i protocollet här införa.
Deputation Under det R. o. A. afhörde detta, anmältes, emottogs och
frås"ål^r^ste' infördes en deputation ifrån det Högvördige Presteståndet,
12 personer.
Kyrckoherden Hr Doctor Olof Celsius, som förde ordet,
gaf på ståndets vägnar jämte vördsammaste hälsning tilkienna,
at Presteståndet på lika sätt som R. o. A. bifallit
Secrete Utskottets betänckande om financevärcket, med up
-
Grundlagarna.
63
rigtigaste önskan, att den Högste ville välsigna thetta arbete,
så att thet måtte bidraga til återställandet af lugn inom oss
och återbringa lif och rörelse uti väre slögder och näringar.
Deputationen afträdde, sedan then af Grefven och
Landtm, blifvit besvarad, ledsagad efter vanligheten.
Den deputation, som ifrån R. o. A. afgådt, återkom ej långt
härefter och berättade, att Presteståndet redan afgiordt om
financevärcket och sådant genom en deputation hos the andre
respective stånden låtit anmäla och att the andre begge
stånden förklarat sig med det första skola saken företaga.
Häruppå återtogs och uplästes handlingarne uti frågan om
vår constitution efter grundlagen, hvarmed, som redan förmält
är, början var giord.
Och som uti thetta ämne en myckenhet memorialer voro
inkomne, så fölgde de nu och uplästes i följande ordning.
1. Hr Uggla, Leonhard Magnus.1
2. Hr Gyllenhahl, Hans Reinhold.1
3. Hr Gyllenstolpe, Edvard. (Bil. 6).
4. Hr Linroth, Clas Gustaf.1
5. Hr Pfeiff, Pehr Gust., geck til de andre stånden.1
6. Frih. Rehbinder, Berndt Otto, som geck til de andre.1
7. Hr Möllerstierna, J. D.1
8. Hr Duse, Samuel.1
9. Hr Ståhlhammar, Carl Leonh., geck til the andre
stånden.1
10. Hr Rothkirck, Wentzel Fredric.1
11. Hr von Segebaden, Carl Otto, geck til de andre stånden.
1
12. Hr Lode, J. W.1
13. Hr de Frietzkij, Claes.1
14. Hr Mannerhierta, B. Ad.,1
15. Hr Linnerhielm, Jonas.1
16. Hr Lagerberg, Lars Herman, Qvartermästare.1
17. Hr von Christiersson, Eric Wilhelm, (Bil. 7).
18. Hr Liungfeldt, Abraham.1
19. Hr Modée, Gustaf, (Bil. 8).
Hr Gyllensverd påminte, at sedan man läst upp så
månge memorialer i en och samma sak, så kunde ej stort
mera vara uti saken osagt, hvarcken för eller emot densam
-
1 Tryckt 1769.
64 1769, nov. 15. Grundlagarna.
ma; hemstälte derföre, om man icke kunde nu uphöra att
läsa flere.
Hr Gr. och Landtm.: Jag hade väl tänckt att rätt nu
proponera det, men det ser ut, som de fläste af herrarne nu
lära vara borta att äta middag, och derföre bör iag dröija
med proposition derom.
Hr von Böhnen bad, att ingen måtte falla Hr Grefven
och Landtm, i embetet.
Läsningen fullföljdes häruppå och afhördes det
20 af Hr Starck, Carl Magnus,1
21 Hr von Essen, Carl Johan (Bil. 9).
Sedan härunder R. o. A:s herrar ledamöter åter något talrikare
hunnit samla sig, förestälte
Hr Gr. och Landt m., att nu 21 stycken memorialer voro
upläste men att 17 stycken ännu återstodo, hvilke, om de
alle skulle läsas, medtogo en stor del af hvad af dagen återstodo,
om icke R, o. A. ville samtycka, att med denne läsningen
måtte afstadna och de öfrige memorialer läggas til
protocollet äfven ock at såsom hos R. o. A. anmälte få gå til
de andre stånden samt, om så behagades, blifva tryckte.
Härmed förklarade sig alle nögde och voro de återstående
memorialer ingifne af följande herrar.
Hr König, Capitain,1
Hr von Oelereich, Niclas (Bil. 2),
Hr Leijonanckar, F. W.,1
Hr Ehrenmalm, Samuel,1
Hr von Hirschheidt,1
Hr von Gardemin, Arvid,
Hr Réet, Alexander, Cornett,
Hr von Törne, Petter,
Hr Stenfeldt, Richard, Fändrick,1
Hr Heldenhielm, J. A., underskrifvit Commendeur,1
Frih. Hummerhielm, Pehr,1
Hr Odelstierna, Eric,1
Hr Lindelöf, Carl Adolf,1
Frih. von Köhler, Fredr.,1
Hr Linderstedt, Eric,1
Hr [von] Böhnen, Jean,
Hr Kruuse, Joh. Gideon.1
Hr Hierta, Carl, anmälte, at han äfven hade ett me
-
1 Tryckt 1769.
Grundlagarna.
65
moria], det han väl ämnat upläsa, men om han fingo lägga
det til protocollet och låta trycka det, så voro han nögd med
att afstå från läsningen. Hvilket bifölls.
Hr von Post, Friedr.: R. o. A. lära uti förevarande
ämne hafva nog uplysning, derföre vill han anföra helt kort
sin tancka. Upläste häruppå et memorial, hvaruti han bifaller
de sammanträdde deputationernes tilstyrckande, undantagande
hvad angår besvär öfver Kongl. Justitierevisionens
domar, hvaruti han var af den tanckan, att det måtte förblifva
vid 1738 års förordning och hvad 1 och 2 § deruti stadgar
(Bil. 10).
Detta memorial tillika med de förenämde igenfinnes ibland
allegaterne til R. o. A:s protocoll.
Gr. Levenhaupt, Charles Emil: Så fägnesamt
det är och bör vara för hvar ock en om frihetens och vår[e]
besvurne fundamentallagars bestånd nitälskande opartisk
man at höra ett rådande partie vilja afsäga sig den lagskipande
magt, som genom menskelige lynnets til väld bögde
egenskap lätteligen mot lagens syftemål kan missbrukas til
ett svagares förtryck, hvilket äfven erfarenheten i de fläste
stater visat händt vara; så beklageligit vore det åter, om
rättsinte patrioter skulle blott af ogrundade misstanckar låta
förleda sig at vara emot detta enda medlet til lugns och husfreds
vinnande här innom Riddarhuset, ja, inom hela riket.
De kunde ju hos allmänheten ådraga sig det vidriga omdöme,
det deras afsigt dermed vore at vid yppande lägligit tilfälle
nyttia en sådan sielftagen magt emot dem, som de i detsamma
tacite erkienna för så dygdige, at de ej skulle kunna abusera
af samma magt, innan detta af et sådant partie efterlängtade
tidehvarf inträffade; hvilken odygdiga tancka jag
dock aldrig hos någon svänsk man bör eller vill soupponera.
Den tanckan är inrotad hos mig, at Ständer såsom sielfve
lagstiftare böra vid riksdagar strictissime hålla sig innom de
råmärcken, följa de reglor och noga iackttaga de skyldigheter,
som riksfäderne för dem uti Regeringsformen utstakadt;
icke allenast för det de sielfve enligit samma lags principe äro
lagbundne utan äfven för at genom exempel förelysa både
regering och embetsmän i laglydnad att dymedelst hos dem
såväl som hos oss hvarje innebyggare i riket bibehålla den
vördnad och acktning för lag, som religion, moral och en
sund politique uti en välbestäld regering kräfja; ty iag kan
66 1769, nov. 15. Grundlagarna.
aldrig föreställa mig, att smaken för snille och vitterhet skulle
hos oss redan vara stigen til den högd och i den grad, att
man ville nyttia rättigheten att hvarje riksdag ändra gamle
och skrifva nye lagar endast i afsigt att brillera med behagelig
lagstyhl.
Uppå sådane grunder har iag vid nästförflutne 1765 års
riksdag genom memorial, som då uti Stora Deputationens
Lagutskott uplästes, vågat yrcka en sådan Riksens Högl.
Ständers kraftiga åtgiärd, som Secrete Utskottet med Secrete
och Justitiedeputationerne samfält nu til Riksens Högl. Ständers
vidtagande och fastställande upgifvit; hvarföre iag äfven
så mycket nögdare bifallit och underskrifvit det nu i
fråga varande betänckande.
Frih. Ridder st olpe, Carl: Med den innerliga håg,
iag altid haft at se mitt kära fosterlands constitution, som i
sin bottn är den aldra förträffligaste, satt i säkerhet1 för de
refvor, som menniskiors oömma lynne ofta derå kunde giöra,
voro ingen gladare lif stima än denne, om det arbete, som
ifrån frenne betydelige arbetsställen nu upkommit, framburo
den önskade säkerheten; hvaremot? Jo, emot det vrånga
slägtet, som kunde blifva oförsynt nog att bringa i osäkerhet
borgares välfärd samt, bara the kunde therå sätta en lysande
färg, ansågo skiöfling af rikets cassör för en fruckt af deras
lyckeliga förmåga at bedraga ofta hela nationer; snillen som
den Högste afvände ifrån vårt samhälle.
I ämnen af sådan vigt, som rörer folcks och länders välfärd,
förklarar sig ofta ett starckt snille, än mer en så inskränckt
utsigt som min.
Det kan väl hafva händt mig, som iag nu hör snackas, at
iag sistl. riksdag länt öronen åt något, som med det upgifne
projectet i någon del vill paras; men utom det at iag aldrig
kunnat afvika ifrån samma principer, som iag ständigt dyrckar,
at framför alt soutenera nationens högsta magt, konungens
höghet och Rådets myndighet, så kan i sättet att
rålägga desse frenne råstmurar, hvaruti den förste är en
hiersten, något skifte vara mänskligit, alt som man vid hvarje
tid hördt kände och okände1 inkast och alt som man öfverkommer
händelser, som updaga det, man förr hvarken trodt
eller kunnat sig föreställa.
Jag skall aldrig blygas att appellera til en bättre undervis
1
Enligt egenhändigt original, bilagt konceptprotokollet, rättat från för
lagans:
osäkerhet resp. obände.
Grundlagarna.
67
ning, mindre kymrad derom, huruvida omdömen derom fällas,
när iag består för min egen skarpa domstohl och kan
visa, att öfvertygelse och lius ledt mine steg.
De minst dygdige, som snabbast gnaga på sine medbröders1
mänskligheter att dermed snålt bortblanda sin odygd,
kunna hvarcken betaga en the redeligas benägna omdöme,
som endast sökes, än mindre det samvet [e]s lugn, som den
Högste giordt för ett oöfvervinnerligit, fast emot menniskiomagt,
hvilkens våld där måste studsa.
Jag går nu närmare til saken, mine Herrar; det betänckande,
som ifrån Secrete Utskottet med de sammanträdde deputationer
om förordningen af den 12 November 1766 inkommit,
är af yttersta vigt och öfverläggningen derom, som just
inträffat i denna för Sverige så märckvärdiga November månad,
tecknar denna dagen för en ibland de store i Sveriges rikes
tideböcker. Åtskillige våre medbroder hafva, som de der
ingifne memorialer visa, gådt så långt uti förment förbättring
af våra grundlagar, at deputationerne dem ej kunnat
vidtaga. Upsåtet tror iag varit godt; men riket och medbroder
hafva likafult kunnat lida. Vi kunna i våre rådplägningar
aldrig börja dem lika, men det äro vi lagen skyldige at sluta
dem efter dess rättesnöre.
De sammanträdde deputationer hafva af Riksens Ständer
fädt i befallning at tilse, huru det kunde undvikas att den ene
riksdagen efter den andra ändra och ombyta våre regeringslagar,
och det hafva de sammanträdde förmenat kunna ske
genom en föreslagen ändring af hvad vid sista riksdag belefvades
och hvad flere riksdagar blifvit stadgat och faststält;
ett råd, som genast innebär ett ytterligare förfall til hvad som
skulle förebyggas, och på sådan grund hafva deputationerne
vid detta tilfälle företagit sig först att granska och rubba
1766 års ofvannämde förordning, men det som mera är och
då våre grundlagar redan fädt all solennitet och icke synes
böra utan men tåla någon novation, hafva deputationerne tillstyrckt
en ny ytterligare act, hvilket blotta ord i en stadgad
och satt regering innebär något, som fordrar en nations yttersta
omhugsan och kan blifva af farligaste fölgder, eller
det medföra en svaghet.2
1 Enligt originalet, bilagt konceptprotokollet, rättat från förlagans: medbrödernes.
2 Originalet, bilagt konceptprotokollet: . . . ef [ter] det medförer en svaghet.
68 1769, nov. 15. Grundlagarna.
Hvad 1766 års förordning stadgat om justitiecantzlerens
utväljande af Riksens Ständer, med mera berörde förordning
innehåller, tilstyrcker deputation böra ändras.
Detta är byggdt på den grund, att 1720 års Regeringsform,
Konungaförsäkran och 1723 års Riksdagsordning allena borde
som grundlag anses och följas, och förty justitiecantzlers
embete ej annorledes bortgifvas än de andre högre embeten,
men som intet för ett folck kan blifva äfventyrligare, än om
de förklaringar, som de i kraft af Regeringsformens ingress
och Konungaförsäkrans 5 § giordt och dem Kongl. Maij :tt
erkiendt för grunder i dess regering och styrsel, skulle af
focket förklaras icke böra anses för fundamentallagar; och
desse förklaringar jemte fundamentallagen tydeligen utvisa
hela esprit af regeringsättet gå derpå ut, att Ständer äga at
giöra sådane beslut om sig och riket, som de för thet allmänna
nyttigast pröfva, så ligger icke så mycket i frågan om sättet
att besättia justitiecantzlersembetet som fölgderne af
åfvanberörde beslut något farligit, ty om sådane principer admitteras,
som medföra något vara stridigt i Ständers förordnande
om justitiecantzlerens tilsättiande på sätt som 1766
års förordning förmäler, så kommer man snart nog när på
grunden, som är Ständers magt, den iag likväl ej vill tro någon
våga1 directe bestrida, hafva varit tilräckelig at, såsom
skedt är, förordna om detta ämbete, i synnerhet då embetet
blifvit beledsagat med de nye omständigheter, som 1766 års
förordnings innehåll omrörer. Jag säger, ingen kan säga, at
ju icke R[iksen]s Ständer ägt magt at giöra en slik förordning,
ty hvad blefve deras myndighet om sig och riket, om
de icke ägde tillsätta och löna en embetsman, som de någon
enskildt vård ville updraga.
De skjäl, som deputationerne bruka, att efter justitiecantzlersämbetet
voro vigtigt, borde detsamma af konungen i Rådet
bortgifvas, efter candidaterne [borde]2 der vara bäst bekante,
kan ock förfalla i en principe, som ej med Ständers
egenskaper kan förenas; det skedde, om man togo det så, at
Ständer voro mindre capable til detta val, hvaraf med tiden
kunde argumenteras på deras öfrige val; men, mine Herrar,
kunna Riksens Ständer välja gouverneurer och informatorer
åt konungabarn, premieministrar och Riksens Råds candida
1
Enligt originalet, bilagt konceptprotokollet, rättat från förlagans: vågar.
s Originalet, bilagt konceptprotokollet.
Grundlagarna.
69
ter, hvaruti til en del finare insigter fordras, altid svårare af
menigheter att fattas, så kunna de visst välja en justitiecantzler.
Till hans embete synas de närmast berättigade at
utse personen, då han folckets röst och behof skall framdraga
och deraf skiönjas, at altid ett så ypperligit deras förtroende
der fordras som åtminstone vid de förstnämde, hvilkas
utkårande iag må icke tro ankomma äfven på någon reduction
i framtiden, hvartil detta kan blifva ett vådeligit förebud;
och mine Herrar, när det är utur vägen, at den endast
skal hafva att tacka folcket för sin lycka och vara skild ifrån
band, som i Rådcammaren skall hafva de skarpa ögon, detta
ämbetet bör åtfölja, at följa alla steg, som mot och med nations
frihet kunna ske.
Att ändamålet ej skal kunna vinnas, då syslan blefvo periodique,
är icke bevist, så framt man icke vill inskräncka
sitt val innom dem, hvars utkommo man i framtiden vill besörja.
Det bör väl intet vara Ständer om hiertat at taga sådane
män til detta ämbetet, som deraf afskräckas, at han
kunde komma at gå tilbakars; man skall nog få se, at flere
vilja dit, än som kunna ämbetet intaga, derom hafva vi bevis
uti embeten så slipprige som detta. Men det står fast, at uti
den nu om justitiecantzleren giorde författning ligger en
starck påminnelse at oväldigt embetet förrätta. I successionens
besörjande efter justitiecantzler är så liten svårighet, at
det ej förtienar at derföre häfva en lag, af hvilka alla skäl
liusligen ses, att 1766 års förordning om justitiecantzleren
är grundad på gode skäl, att rikets angelägenhet och nationens
väl kan derigenom på ett sundt sätt vårdas, om man det
så behagar nyttia. Sådant kan aldrig annat än behaga Sveriges
konung; då man happlar derom eller drager det i tvifvelsmål,
som likväl inför Gud är bedyradt, måste sådant honom
misshaga; mindre böra vi fatta til något, som medför
liksom Sveriges konung hade en opponerad rätt emot nation,
hvars magt är hörnstenen til hela vår constitution.
Dernest förklarar de sammanträdde deputationerne sig,
hvad tienstevärcket angår, instämma med 1766 års förordning
men projectera icke dess mindre en ny förordning och
deruti förbigå de tiensterne vid lif- och dragoneregementerne;
men hvad som värst är, hemställes i ett alternative, om
icke hela tienstevärcket kunde til Secrete Deputation hänvisas,
hvilket iag så mycket mer bestrider, som våra lagar minst
70 1769, nov. 15. Grundlagarna.
behöfva någon jämckning men mäst värckställighet och en
trygg befordran, som på mannamån ej beror, är en kraftig
länck i frihetsbandet; men då säkerhetsacten simpliserar
alt och utesluter denne, så synes dermed säkerheten
snarare minskad än stärckt. Godtages väl i betänckandet
Tryckfrihetsförordningen men, som märckvärdigt är, står
den ej i säkerhetsacten, som förtienar vår upmärcksamhet.
11 § af 1766 års förordning, som ther är inryckt at mota
hastiga förordningar och konstige insinuationer, hvaraf såväl
magtägande Ständer som despoter ofta öfverilas, ogillar
de sammanträdde deputationerne; men mine Herrar, så sällsamt
det vore att i alla tider behålla visse i sin natur ombytlige
lagar, oagtadt tid och lynne ej hade dem utan andre af
nöden, så sällsamt är att för snart dem skifta, derföre är
denne § så mycket mer grundad, som den möter personelle
Msigter, som icke kunna så länge vara, gifver hvar man utymme
at å förslaget nogare täncka och lärer näppeligen någon
lag vara så hastig af nöden, at man den ej kan til nästa
riksdag umbära. Uti 14 §, som talar om huru den, som tre
gånger varit på rådsförslag, bör, när han ej blifvit utnämd,
fierde gången ensam upföras, tilstyrcka deputationerne en
total ändring af det skälet, at det ej med Regeringsformen
skulle efter deputationernes tancka instämma.
Om iag funno mig derom öfvertygad, så hulpo iag gierna
dertil att spränga en sådan författning; men af den term,
som i Regeringsformens 12 § brukas, att tre de värdigaste til
slike embeten skola Kongl. Maij:tt föreslås, följer ej mer, att
1766 års berörde författning stridde emot Regeringsformen,
när man skulle vilja påstå, at det och voro deremot, at en
ämbetsman, som tre gånger städt på förslag, fierde gången
ensamt på förslag upfördes, ty 40 § af Regeringsformen brukar
om dem samma term, at tre de värdigaste skola Kongl.
Maij :t föreslås.
Som man fädt i detta senare recourrera til principen af
Regeringsformen, så uplyser den äfven, att den förra med
Regeringsformen öfverensstämmer, och en annan principe
kunde snarare förfalla til skyldskap med den, som 1602
drefs, då konungen föreskref, hvilka riksråd han uttaga ville.
Enär som sådane vigtige sanningar undersökas sorn desse,
lära de sammanträdde deputationerne intet misshaga, att
Grundlagarna.
71
man efter sitt begrepp yttrar sig om the skäl, hvarmed de
velat en hvar öfvertyga. Ibland dem hafva de i detta ämne
hufvudsakeligen stödt sig derpå, at genom trennes föreslående
stiftades mer förtroende emellan konung, Råd och Ständer,
och ett sådant föreslående lämpade sig bättre efter deras
rättigheter, konungens och folcket[s], som Riksens Ständer
bevaka skulle.
Men månne icke detta gifver öfvervigten åt en principe,
som skulle konungens rättigheter kunna ställas i en appart
kraft emot folckets, för hvilka konungen regerar; och kan
man supponera en regent vilja annat än folcket, hvars vilja
han värckställer. Denne casus, som förordningen omtalar,
måste sällan hända och utöfningen af Ständer blifva än sällsyntare.
De tre, som föreslås, soupponeras lika gode men
tienligare än alle andre, som då ej föreslås, at då Ständer utsedt
en person, skickelig att bevaka konungens höghet och
lagarnes kraft, ingen lag och intet förespråk skall kunna beveka
konungen at instämma med folcket, det beredde konungen
at täncka som enskylte personer och kunde lättare
makas emot nationen än detta, som äfven sällan händande
kan försvaga konungens sanna höghet, som aldrig framlyser
uti stridighet med nationen, hvarföre iag ock i denne delen
af 14 § ej någon ändring tilstyrcka kan och för de talande
skäl, som samme § än vidare medförer, hoppas, at det öfrige,
som den innehåller, ej må förvisas til ny pröfning å särskilte
arbetsställen.
Men det mäst betydande af alt, desse sammanträdde deputationer
föreslagit, är det, som märckvärdigt kallas första steget,
nämlig. at uphäfva alla förklaringar och så kallade förbättringar,
som sedan 1720 års Regeringsform och Konungaförsäkran
tilkommit, samt fastställa, att riket skall styras
derefter såsom väre besvurne grundlagar jämte 1723 års
Riksdagsordning. Hade de sammanträdde deputationerne
giordt sig den mödan och dem uptagit, så tror iag en del med
skäl böra läggas åsido, som ock redan skedt, om någre kunnat
emanera af convulsive rörelser i staten; men at med ett
pennedrag abdera alt, deruti ligger följande mig i vägen:
All lag til och med Guds har för menniskjobegrepp mörker
och menniskiolagar, sammansatte af de visaste, kunna vid
utöfningen hafva svårigheter. Sådant har händt vid 1720 års
Regeringsform. Vid dess utöfning hafva Riksens Råd ofta
72 1769, nov. 15. Grundlagarna.
fattadt tanckar, som nationen dermed ej kunnat förena, Riksens
Råd hafva äfven sielfve varit deruti så ovisse, att de begärt
Riksens Ständers uttydning. Alt sådant har ej skedt
utan rörelser innom oss, vi äro dess lefvande vittnen, hvarföre
skulle än en fri nation ytterligare exponera sig, at casu
existente antingen skedde till förklaring eller låta grundlagens
utöfning ankomma på den mer eller mindre uttolckningsförmåga,
som Riksens Råd ägde och som med personerne
blefvo ombytelig, månne de varande och tilkommande
deruti kunna mer afskudda sig mensklighetens välde än de,
som suttit i Rådet i den förbifarne tiden. Jag kunde uprepa
mer, men iag vil nämna allenast följande.
1720 års Regeringsform talar ej om huru primieministren
utväljes, icke om sättet at utöfva Ständers magt vid gouverneurs
utväljande med det mera för de kongl, barnen, icke om
militair pensionerne, icke huru sysslan bör ske under konungens
minderårighet; hvarföre skall man åter försättas
under skilj acktig uttydning om rättesnöre i sådane delar. Vi
påminna oss väl, och om vi glömma det, synes nog ärren
ännu, huru det 1762 oss öfverkomne krig sig tildrog af olika
tanckar om 1720 års Regeringsform. Skola de hiul, som i urvärcket
til dess drift fordrats, borttagas och hålen stå öpne,
innan man sedt, om värcket utom dem går; man kan dermed
skåda sig och iag för min del samtycker ej at utställas på
de olycksfäldt, som nya uttolckningar kunna bereda, och
kan altså ej bifalla den första delen at oprövadt krossa alla
förklaringar men ligger fast deråt, at riket skall styras efter
1720 års Regeringzform och Konungaförsäkran i dess faststälte
sens och rätta mening jemte Riksdagsordningen.
Då behöfver ej riket den nu projecterade säkerhetsacten,
som är den ytterligare vigtige del, man fördt under vårt bepröfvande.
Alt detta, som denne act medför säkerhet uti, hafva
vi redan säkerhet på uti 1720 års Regeringsform och Konungaförsäkran,
och voro menligit, om det hedrade svenska
folcket nu först skulle deruti få trygghet; är deruti någon
brist, hvarpå intet svar är tilräckeligit, så voro det vår oskuld,
som intet utöfva lagarne; dertil hielper ej nya papper och
intet nytt skrifverie. Lätt oss bättra sederne, de bättras i allmenhet
om1 utan afseende på enskylt bergning, utan åtrå att
1 Ursprungligen i originalet, bilagt konceptprotokollet: om utan afseende ...
tanckar, vi med lagen hålla hvarannan i den klämma ...
Grundlagarna.
73
ensamt styra och under tåligt åhörande af hvad som ofta
strider emot väre förut fattade tanckar, då kan med lagen en
fri nation hålla sig inbördes i den klämma, att vinning, vänskap,
partie- och familleförmåner ej råda, det onda förgår,
om väre barn upfostras til samma lynne och skiljas ifrån
vällust och lättia.
Mine Herrar, böra vi beklaga oss eller intet, at den äckta
kärleken för allmänt väl, fast ens enskilta skulle lida, icke
är så brinnande och at et folck ouphörligen täncker på sitt
enskilte fädernesland? Så är det deruti vi skole rätta och
tåla, hvad sanningar deruti oss förmäles, på det öfver oss ej
må komma det usla tilstånd, att ingen bättring mer är möijelig.
De, som största magten hafva, kunna häruti giöra det
starckaste steget och det bör blifva det första; lätt oss just
ifrån denne stunden bemanna oss at på det nogaste, utan
blandning af lagstiftning och lagskipning, utöfva vår så klara
Regeringsform; då är ett stort vunnit; lätt oss manneligen
afvärja, at ej något deremot stridande sig insmyger; det är
den rätta säkerhetsacten, som pluraliteten har i sina händer,
rena gierningar utan fagra ord, värdige en nation, som i sin
dygd har den yppersta trygghet.
Månne, då denna så kallade säkerhetsact skall gifva nationen
någon tilökning i sin säkerhet, den ej snarare minskar
säkerheten, då den borttager den vanliga appell til Ständerne
utan att gifva någon bot; det kan med skäl sägas, at alla
ståndens ledamöter icke äga all den diupa kundskap, som
fordras att hålla den yppersta granskningen; at den utöfningen
är ovig i corpser men att derföre efter vårt regeringssätt
lagskipningen hörer konungen med Råds råde til och
lagstiftningen Riksens Ständer til, desse senare ej skola gå in
i den lagskipning, som fordras til rättande af de fel, som vid
lagskipningen förelupit; det kan så bädda under aristocratien,
att den kan giöra den hedren och den nyttan att stifta
lag fruktlöst, onyttig och vanhederlig. Hvad oss på den vägen
händt vid 1761 års riksdag med kriget och frågan om
capita, som vid 1758 års commission, är för nytt at vara
glömd; all jämnkning af lagen, som ej utser något utrymme
för Riksens Ständer at om ej mer genom af dem sielfve valde
ypperlige män utöfva slik magt, gior dem lätt nog utstälte
för en aristocratisk magt.
Skådom icke för det närvarande utan på det möijeliga i en
74 1769, nov. 15. Grundlagarna.
fri stat, l:mo huru lätt de väljande ståndens val skulle kunna
grumlas och på det sättet utan appel tilsättias1 en flåck
gunstlingar, hos hvilka man aldrig kunde vänta anmärckning
öfver förfarande, som dem sielfve tilskapat; och hvad
skulle väl Adelens ena röst emot dem värcka. 2:o. Då Riksens
Råds tilstyrckande om ära och gods gingo i fullbordan utan
appell, huru tungt blefvo det at få sin ersättning af dem. Vi
känna folckets svårighet och fromhet at beifra slike fel. När
hela rikets rätt blifvit kränckt, har fromhet ledt nationens
sinne, och huru skall man få tilgång hos Riksens Råd för
månge undersåtare, som af ett tiltagset Råd kunde lida, när
den, som saken vunnit, klanderlöst får gå bordt med sitt rof,
det måtte vara en fattig nation och ett rikt råd, slike möijelige
fel kunde ersättia. 3:o. Blefve en tilsyn, som ej kunde
återställa sakerne i det skick, hvarutur orättvisa dem
drifvit, magtlös och bunde undersåtarnes öde vid lagskiparens
begrep och behag, tvärt emot hvad Regeringsformen
talar.
Häraf med mycket mera, som icke kan undfalla Er, mine
Herrar, men min högagtning för Ert redan hafde tålamod vid
mitt tal förbinder mig att höra, lären I nogsamt finna, att
denne projecterade förbättring af vår säkerhet icke svarar
emot den prägel, man derå satt.
Väre sinnen är för mycket söndrade, händelserne, som förelupit,
för besynnerlige och märckvärdige, rikets öfrige angelägenheter
äro för åtliggande och deras bot hindras af de
rörelser, som genom någre förslager hos hela nation äro upväckte,
at kunna nu vidröra ett så stort värck, som regeringslagarnes
förbättring är. Låtom oss häldre lemna våre rege*
ringslagar sådane som de äro, och i sådan afsigt påstår iag
vördsammast, at den så kallade säkerhetsacten måtte afslås
samt regeringslagarne vid deras utöfning förblifva i det
skick, de nu äro, utan at Riksens Ständer med deras förbättring
denne riksdag måge sig befatta.
Hr Schönberg: Det vigtigaste ämne af alla är visserligen
det, som i dag sysslosätter Höglofl. R. o. A. Det är frågan
om de bästa medel at för eviga tider stadga Svea rikes
oskattbara frihet, att vinna den påliteligaste beständighet för
våre lagar och för desse lagars värckställighet, att förtaga
1 Efter originalet, bilagt konceptprotokollet, rättat från förlagans: tilstättias.
Grundlagarna.
75
alle tilfällen til förtryck emellan medborgare, at återställa
frid, kärlek och förtroende i medborgares hiertan derigenom,
at ingen må kunna skada och förolämpa en annan emot lag.
Om iag icke är nog lyckelig at tilräckeligen kunna bestyrcka
nödvändigheten, billigheten och nyttan af desse store föremål,
så är det icke ämnets skuld, det är då endast en brist
af min mindre insigt och talegåfva. Emedlertid utbeder iag
mig i ödmiukhet Högl. R. o. A:s höggunstiga tålamod til at
få yttra någre tanckar härvid.
Då detta ämnet först förehades hos Högl. R. o. A. den 25
sistl. September, hade iag tilfälle at i ett memorial yttra derom
mina tanckar. Jag sökte då att visa, det kärlek för frihet
och fädernesland beror i alla tider af at hvarje medborgare,
ifrån den ringaste til den förnämste, må känna frihetens fördelar
uti allmän säkerhet, välfärd och trefnad. Höglofl. R. o.
A. värdigades då med ynnest höra mine enfaldige tanckar;
och detta ämnet remitterades då til ett sammanträde emellan
Högl. Secrete Utskottet och Secrete samt Justitiedeputationerne.
Deras utarbetning deraf är nu upkommen, som tillika
innehåller skälen och grunderna til de beslut, som där fattade
blifvit. Det är det, som nu underställes Höglofl. R. o. A:s höggunstiga
ompröfvande.
Hvad där underställes högl. plenorum godtfinnande om
justitiecantzlersämbetet är fotade på de i betänckandet utförde
grunder och tilförene, då remissen skedde til desse deputationer,
här nogsamt debatteradt, så at iag derom icke behöfver
vara mångordig. Jag skyndar mig til det mera hufvudsakeliga,
nemligen tilstyrckandet, som finnes i det förevarande
deputationernes betänckande att uphäfva sednare
förklaringar och tilläggningar vid grundlagarne, som tid efter
annan tilkommit, och förklara, at riket bör styras efter
1720 års Regeringsform och Svea Konungaförsäkran såsom
våre besvurne grundlagar jämte 1723 års Riksdagsordning.
Grunderna härtil äro också utförde i det upläste betänckandet.
Det kan väl ingenting vara mera öfverensstämmande
med åhåga för ett sålt regeringsätts evärdeliga bestånd än att
på det nogaste följa de besvurne grundlagarne. Alla tiders
förfarenhet vittnar, at det är genom små förändringar, som
tid efter annat tilkommit, som fria samhällens regeringssätt
ofta blifva så förändrade, at frihet och regeringssätt
sluteligen gådt förlorade. Man har på ena sidan icke bestritt
6—620616
76 1769, nov. 15. Grundlagarna.
Riksens Ständers magt och rättighet til at förbättra sina
grundlagar i det, som icke utgiör de oföränderliga hufvudgrunder
af regeringssättet; men å andra sidan lära Riksens
Ständer altid äga samma rätt til at borttaga sådane sedermera
tilkomne sednare förklaringar, som de haft at dem
stadga. Således är häruti icke något olagligit; icke heller är
den propositionen ny, då man finner, at den redan vid den
sistledne riksdagen varit grundlagd och godkiänd uti 10 § af
betänckandet om lagarnes värckställighet, där detta ämnet
utställes til en framdeles tilgiörande och fullbordad Riksens
Ständers handläggning därvid. De i den Stora Deputationen
hällne protocoller vid 1765 års riksdag vittna, att herrar ledamöter
uti denne Stora Deputation då tänckt och talat på
samma sätt, som nu skedt, så at man snart skulle tro, at det
varit samme personer, som talat vid det ena och andra tilfället.
Den värde ledamoten, som sist talte, bevisade då med
sin vanliga vältalighet desamma principer, som man nu faststält,
hvarom protocollerne, som snart af trycket skola utkomma,
lära vittna. Den värde ledamoten sade nyss, at arméens
pensionsreglemente härigenom skulle rubbas. Hvad
har det giöra med förklaringar öfver grundlagarne? Icke
står alla oeconomiske författningar och allmänna lagen i
grundlagarne, ändå ifrån 1 cap. Giftermålsbalcken, huru
man skal mö af giftoman begära. Nog får folket gifta sig,
fast det ej står i grundlagen, och hör alt sådant aldeles icke
hit.
Den projecterade säkerhetsacten innehåller först en del
sådane puncter för medborgares personliga säkerhet, som
äro förut grundade i våra både regerings- och allmänne lagar.
Man ämnade endast genom en solenn act ännu mera omgärda
den personliga säkerheten, såsom den der utgiör sielfva
det väsänteliga af borgerliga friheten, och det ändamål hvarföre
menniskior sig i borgerliga samhällen förenat. En och
annan punct är för mera tydelighet skull och til at ännu mera
befästa denna personliga säkerheten nu tillagd, såsom at
ingen skall någonsin dömas utan vid laga domstol, att inge
papper måga borttagas ur en medborgares hus i brottmål
med mera. Nödvändigheten och billigheten deraf är så ögonskenlig,
at iag behöfver ingenting säga derom. Vi hafva å
alla sidor så länge klagat öfver commissioner och extra domstolar,
så att iag föreställer mig, det hvarje medborgare lär
Grundlagarna. 77
fägna sig åt deras aflysande, då hela partier hvarcken behöfva
fruckta för hvarandra, eij heller medborgare, delade af
olika tanckesätt, behöfva vidare anse hvarandra med oro, agg
och farhåga, utan alla kunna sammanstämma til et gemensamt
ändamål i hela samhälle [t] s välfärd.
Den senare delen af den projecterade säkerhetsacten rörer
skilnaden emellan lagstiftande och lagskipande magterne.
Denne skillnad är ju ostridig [t] grundlag såsom en hufvudprincipe
i våra grundlagar. Detta är så tydeligen ådagalagt i
10 § af Stora Deputationens betänckande vid sistledne riksdag,
så at ingenting mera dervid behöfver sägas än at endast
läsa denne af Riksens Högl. Ständer bifallne act. Af den
grunden skildes ock då genast praejudicemålen ifrån våra
riksdagar såsom icke dit hörande mål. Det mästa deraf är
uttryckeligen stadgat genom lagar förut, fast praxis på nytt
stundom kommit at förändra det. Den ömaste puncten finner
iag vara om justitiemål. Hvad man nu derom sagt, är aldeles
grundat i 1734 års riksdagsbeslut, som förklarat, at hvarcken
Regeringsformen eller Riksdagsordningen gifver någon
anledning dertil, at Riksens Ständer vilja befatta sig såsom
en instance med enskilte tvisters uptagande, men åter släptes
desse mål til riksdagar genom 1738 års förordning; desse
justitiemål lemnades tils vidare i sin vanliga gång vid sistledne
riksdag och under denne tittel hafva åter en ganska
stor hop enskilte mål inkommit til denne riksdagen. Nu är
iag aldeles öfvertygad, at det är regeringssättets beskaffenhet,
som det säges i 1734 års riksdagsbeslut, at icke Riksens
Ständer kunna anses för en ordentelig instance, som tager
bort oändeligt mycken tid och hindrar eftersynen vid Riksens
Ständers redofordrande rätt emot embetsmän, som, om
den tilbörligen utöfvades, skulle nogsamt hålla embetsmän
til fullgiörande af sin pligt; dock som iag förmärcker, at en
stor del medborgare hysa ännu någon oro i detta ämnet, är
det billigt, at den ena medborgaren låter sina tanckar möta
andra om nyttan deraf tvekande landsmäns tanckar på halfva
vägen, och detta är det, som Hr Hofrättsrådet von Post
föreslagit i sitt memorial, at tils vidare likasom sista riksdag
bibehålla 1738 års förordning.
Om tiensterna är ingen förändring föreslagen emot nu varande
författningar och praxis, och således återstår i den delen
ingenting att påminna. Hr Capitaine von Essens memo
-
78 1769, nov. 15. Grundlagarna.
rial instämmer med detsamma, hvaremot således ingenting
är at erindra.
Således har iag korteligen sökt giöra redo inför Högh R. o.
A. för mine tanckar uti öfverläggningen om desse ämnen,
hvaruti iag af Höglofl. R. o. A:s ynnest fått deltaga. Jag vågar
åberopa den Högstes vittnesbörd, att iag dervid ingenting
annat tänckt och sagt, än som efter mitt bästa begrepp och
samvete synts mig tiena til våra lagars rätta värckställighet
samt en everdelig beständighet för våra lagar, för vår oskattbara
frihet och vårt välsignade regeringssätt. Några missbruk
inrita sig med tiden i alla samhällen och de blifva i synnerhet
farlige i fria stater. Så enfalldig kan man väl icke vara,
att man ju icke skulle känna dem, och om man ville gagna
sig deraf, kunde den ene vara så när derom som en annan,
men Gud bevare hvarje svänsk medborgare at vilja söka sin
enskilta fördel med sitt fäderneslands och sine landsmäns
skada, med oredors förökande och bibehållande, med partiehats
upeldande och försvarande af sådant, som kunde tiena
at giöra den ene medborgaren til den andras tyran och förfölj
are.
Som menniskjor kunna vi alla fela, derföre böra menniskjor
altid vare bundne af lag och icke utan ansvar kunna
syssla med sine landsmäns lif, ära och egendom. Sådana hafva
varit mine principer härvid, sådane som iag trodt mig dem
kunna försvara inför den altseende Dommaren, inför fädernesland
och medborgare, inför samtid och efterkommande.
Frih. Grönhagen: Då de värde ledamöter, som för
mig talat, flere resor blifvit interrumperade, så finner iag, at
en del af herrarne icke lära vilja gifva sig tålamod at höra
flere discourser. Jag vill derföre vara kort uti att säga min
mening; dervid drifves iag icke af någre considerationer,
hvarcken til höger eller vänster, utan begär endast min mening
förvarad uti protocollet, att hvad angår
1 justitiecantzlersembetets besättiande, så conformerar iag,
mig til alla delar med det, som Hr öfversten Baron Pechlin
uti sitt särskilte voto anfördt.
2. Hvad projectet til förklaring öfver förordningarne om
förslag til ledige tienster och embeten vidkommer, så conformerar
iag mig med det, som uti flere här upläste memorialer
blifvit påstådt, att det enligit 1766 års författning blifver ett
project, hvaröfver ej förr än nästa riksdag kan decideras.
Grundlagarna.
79
3. Vidkommande den upgifne säkerhetsacten så måste iag
mycket beklaga, om vi för vårt regeringssätts bibehållande
icke skulle kunna få någon säkerhet utan uppå Riksens Ständers
depance och med förlust af deras rättigheter. Uti den
förste delen, som denne säkerhetsact innehåller, conformerar
iag mig altså med det memorial, Riksdagsmannen från
Giötheborg Hr Jungmarker författadt och som Borgare [ståndet]
bifallit. Uti det öfrige eller senare delen, om justitieärender,
befordringar, befattning med inrättningar til allmänt
bästa, kan iag ej finna mig, at Ständer icke skola få
lägga hand dervid.
Om det skall leda til förbättring af vår constitution, at vi
ombyta lagar och gifva ifrån Riksens Ständer sådane rättigheter,
som aldrig någon intil denne dag kunnat dem disputera;
at giöra deras lagstiftande magt kraftlös genom det at
det får ankomma uppå den lagskipandes välbehag att värckställa
lagen, på hvad sätt lägligast faller, utan at lagstiftaren
sedan deruti må giöra någon ändring, det voro och aldrig så
origtigt; då bekienner iag, at iag aldrig kan gå med och at iag
tror mig icke äga dertill efter min riksdagsfullmagt någon
rättighet.
Hr de Frese, Otto Henrik1: Då ingen kan neka, at
ju det förevarande ämne rörer [o: rörande]2 lagarnes värckställighet
är ett ibland de yppersta och ett fritt folck värdigaste
föremål såsom stadgande den rätta och äckta fri- och
säkerheten och utom hvilken det borgerliga samhället måste
förfalla från frihet i sielfsvåld och ifrån sielfsvåld i träldom,
så räknar iag för en af mina ansvarligaste skyldigheter, för
hvilken min riksdagsmannapligt kräfver den yttersta räfst
och reda inför Gud, samhället och hvarje svänsk man och
undersåte, at ock upgifva mine välmente tanckar til närmare
pröfning och granskning.
En bedröflig erfarenhet har gifvit oss prof i händerne af de
betydeligaste olycksfölgder, som af lagarnes ostadighet utsprungit,
och då orsaken härtil icke ligger i lagen utan i lagens
tillämpning och värckställighet jemte de särskilte begrepp,
som om lagens förstånd och mening giöres, så och efter
den anledning, här gifven blifvit, tyckes den tiden just nu
vara inne at uti ett så vigtigt ämne ej allenast uplysa hvar
1
Rättat från förlagans: Fredr.
a Enligt egenhändigt original, bilagt konceptprotokollet.
80 1769, nov. 15. Grundlagarna.
andra utan ock, skilgde från alla fördommar, med all nit och
välmening understödja dess lyckeliga utgång.
Utaf de tid efter annan utkomne och dageligen utkommande
memorialer har man tilfälle att närmare öfvertygas om
sanningen af denne reflexion, i det en del om väre lagars rätta
förstånd hafva en, andra åter en annan mening, då likvisst
sanningen ej kan vara mer än enahanda.
Efter all min öfvertygelse ligger den uppenbarligaste sanning
vid frågan om lagarnes värckställighet och den deraf
flytande fri- och säkerhet deruti, at regementsconstitutionen
hålles helig och orubbad, det är att Regeringzformen såsom
efter en lyckeligen återvunnen frihet, den rätta och egenteliga
grundlagen, vid sin hälgd och dyrd oförkränckt bibehålles.
Lacedemoniske republiquens exempel gifver oss härutinnan
de öfvertygeligaste bevis, i det under den fasta föresats
at älska lagen detta folckslag under en och samma Lycurgi
lag emot 800 års tid uppehållit sig i ett florerande tilstånd;
och vår egen snart 50-åra ärfarenhet vittnar, at ju närmare
vi fölgdt berörde vår grundlag och ju friare den hållits från
förtydningar eller så kallade förbättringar, desto jämnare
lopp har riksstyrslen haft och desto närmare har denne värckat
på sitt ändamål, som varit och är nationens eller folckets
sällhet.
I en sådan idée är det nu förevarande de sammanträdde deputationernes
betänckande inrättadt och på en sådan grund
hvilar ballancen emellan regeringen å ena och Ständer å andra
sidan eller, som detsamma är, emellan den lagskipande och
lagstiftande magten.
Att desse begge makter såsom til natur och egenskap skiljacktige
och så likmätigt constitutionen böra i utöfningen
skiljas, det är så ovedersägeligt, som det står fast, at hvar annorlunda
sker, där är regeringssättet från ett fritt och sielfständigt
til et despotiskt förvandlat.
Flere resor är det i väre utkomne vackra memorialer yrckat,
att Regeringsformen icke gifver til någon desse magters
blandning minsta anledning, och sådant är äfven af Ständer
sielfve erkiendt, ej mindre i 9 § af 1734 års riksdagsbeslut
än 10 § af betänckandet til det ifrågavarande 1766 års förordnande
om lagarnes värckställighet, och när man närmare
undersöker grunden härtil, så kan den från intet annat skäl
hämtas, än at lagskiparen är och blifver för sine giöromål an
-
Grundlagarna.
81
svarig men lagstiftaren intet, hvilket ock tyckes blifva kraftigt
nog och hvarföre iag gierna går förbi de flere reflexioner,
som i detta ämne dels giorde äro och dels ytterligare skulle
kunna giöras til styrcka för den uppenbara motsägelse, som
uti desse magters förenande ligger.
Då iag nu härifrån adresserar mig til frågan om rättighet
til de så kallade förtroendetiensters förgifvande, som, jemte
hvad mera 1766 års författning innehåller, utgiöra ämnet för
denne ventilation, så erkiennes allmänneligen, at tiensters
förgifvande i gemen tilhörer lagskipande magten, och bestyrckes
denne sanning til alt öfverflöd med 9 § af 1751 års
Konungaförsäkran och 20 samt 40 §§ af 1720 års Regeringsform,
så att rådsämbeten äro allenast de, som för sin särskilte
beskaffenhet ifrån alla embeten den lagstiftande magten
til föreslående sig förbehollit, och torde från detta enda skälet
blifva tilräckeligt att sluta, det ifall Regeringsformen medgifvit
någon annan ordning, hvad tjensters besättiande i allmänhet
beträffar, den då lika uttryckeligen determinerat densamma
til vissa embeten i synnerhet.
At efter några särskiltas tanckar med regeringslagens esprit
förena, att ehuru Riksens Ständer icke ansedt sig tilständigt
ändra och rubba grundförfattningen om religion och regeringssättet,
så voro dem dock efter lagarne tillåtit att uttyda,
förbättra och jämcka grundlagen, eftersom de nödigt funno,
utan att en slik rättighet emot Konungaförsäkrans lydelse
inskräncker konungens höghet, den der endast skall bestå
deri att föreställa ett sjelfständigt, mägtigt och välmående
folck, hvadan och lagstiftande magtens rättighet skall medgifva
att vid tiensters besättiande, ehuru til lagskipande magten
hörande, föreskrifva sätt och grunderna dertil, oagtadt
från Regeringsformen skilj acktige med mera, deruti kan iag
för ingen del finna mig.
Jag kienner nogsamt den rättighet, Ständerna uti ingressen
til Regeringsformen sig förvarat, at nemligen, om framdeles
någon uttydning eller förbättring dervid behöfdes, sådant
på allmän riksdag giöra.
Jag vet ock med vår Konungaförsäkrans 23 §, att konungen
medgifvit Ständer til att ytterligare i kraft af Regeringsformen
fastställa, hvad de för nödigt pröfva til religionens, frihetens
och deras välfärds samt säkerhets bibehållande.
Men härvid frågas först, om någon nödvändighet eller be
-
82 1769, nov. 15. Grundlagarna.
hof är nu å färde? Och dernest om uttydning och förbättring
är detsamma som jämckning, ändring eller häfvande?
För min del finner iag häruti samma skilnad som emellan
att förbättra ett hus och att ändra eller rifva dess grund, äfven
som annat är att uttyda och förklara lag och annat att
häfva eller aldeles abollera.
Utom at denne skillnad i det nogaste iackttages, så blifver
ingen gränts för ändringar i constitutionen utan densamma
steg från steg försvagad och sluteligen för yttersta vanmagt
och obestånd blottstäld.
Uttydning och förbättring bör alt derföre ske utan rubbning
i hufvudgrunderne, som å ena sidan utgiöra constitutionen
och å den andra reciprociteten emellan regering och Ständer,
och härpå grundar sig 8 § Regeringsformen, som så lyder:
Riksens Ständer skola med trogen ömhet lämna allan
konungsligan rätt och välde, som Sveriges lag och denne Regeringsform
beskrifver, uti dess fulla magt och myndighet
aldeles oförkränckt, och hvad på det sättet den kongeliga högheten
och myndigheten tilhörer med nit, försorg och omvårdnad
handhafva, försvara och styr eka. Härmed instämmer ock
Successionsförordningen af den 23 Junii 1743, som förmår,
att konungen är vald rike sino styra efter Sveriges lag, Regeringsform
och Dess Försäkring och härtil har ock Hans
Kongl. Maij :tt genom dyr ed under den 26 Martii 1751 sig
sålunda förbundit:
Jag försäkrar medelst denne min edbundne öpna Försäkran
uppå konungslig helig tro och låfven, det iag fulleligen
sinnad är til alla delar rike mino styra, som Sveriges beskrefna
lag och den redan besvurne Regeringsformen af år 1720
jemte min til Riksens Ständer år 1743 utgifne edelige Försäkring
förmå, hvilken uti 4 § sålunda lyder: Vi skole ock, när
Vi framdeles komma at tilträda regeringen, med Riksens Råds
råde och efter Sveriges rikes beskrefna lag, stadgar, beslut
och Regeringsform styra och regera riket. Och detta har Hans
Kongl. Maij :tt efter regeringens tilträde i 23 § af sin ytterligare
gifne dyra Försäkran den 25 Nov. 1751 med denne märckelige
clausel antagit: Vi giöre Oss försäkrade, det Riksens
Ständer enligit deras eds pligt Oss rätta lydno hålla och bud
Väre fullkomna i alt, ty försvarligt är för Gudi och mannom,
Oss at biuda och dem att giöra, allan rätt hållnan, n. b. Vår
och deras, som trogne män och undersåtare ägnar och bör.
Grundlagarna.
83
Desse äro de lagar, som iag mer än en gång dyrt och heligt
besvurit och hvilka, jemte den förbindelse denne ed medförer,
hvar ock en riksdagsman särskilt och ytterligare efter
13 och 9 §i§ Riksdagsordningen sig tilförbundit, då det på
förre stället heter: Att hvad emot Regeringsformen, af hvem
det vara må, antingen emellan eller under riksdagarne directe
eller indirecte försökes, skall utan uppehåll til straff och
bot befordras; och på det sednare: A t hvarje riksdagsman
skall ställa sig Sveriges rikes fundamentallag och besvurne
Regeringsform samt Riksdagsordningen til skyldig efterlefnad
och rättelse, särdeles hvad regeringssättet, Försäkring
och Regeringsform beträffar, utan att uti n. b. något deremot
stridande beslut sig inlåta, eftersom alt sådant ändå ogildt
och kraftlöst nu och i framtiden vara skall.
Dömme nu hvar rättsindt och vältänckande man, om efter
desse lagar det vill blifva Ständer tilständigt at efter behag
ändra och uphäfva grundlagen. Och med dem blifver at förena,
det konungen i alt relativt til Ständer skall agera passivt,
samt ändteligen om icke emellan konung och Ständer är
och blifver en naturell reciprocieté eller, som det i deputationernes
betänckande, pag. 11, heter, en jämvigt emellan regementskroppens
hufvuddelar, konung, Råd och Ständer, och
ytterligare, pag. 10, om någon lag bör vara stadig, så måste
visserligen en regeringslag vara det. Är den ostadig, så
blifver nödvändigt hela riksstyrelsen äfven så och af en sådan
slags ostadighet kan intet annat än rikets obestånd följa.
Frågan om ordningen vid så höge tiensters förgifvande uplyser
närmare den af mig här ofvan giorde tillämpning af
grundlagens esprit; ty sedan efter all sund slutkonst man
äger argumentera från det större til det mindre, så skulle under
tittul af uttydning eller förbättring det omsider blifva
Ständers rätt at ifrån de högste til de mindre tienster förordna.
Tiensternes mer eller mindre betydlighet värckar här intet,
ty denne skillnad kenner ej grundlagen, som en gång för alla
determinerat befordringsgrunderna til rättelse för lagskipande
magten och hvilka vår nådiga öfverhet uti sin Försäkrings
9 § lofvat i alt fullfölja, n. b. til frihetens så mycket
säkrare bibehållande. Denne rättighet kan derföre vår nådiga
Konung aldrig frånkiennas utan att tillika beröfva honom
en af de ädlaste jouveler i konungathronen; ty han har lof
-
84 1769, nov. 15. Grundlagarna.
vat och med sin dyra ed försäkrat at just igenom denne Dess
höga rättighet förvara folckets frihet.
Det predicat, som med rätta tilkommer Ständer, att vara
magtägande kan dem aldrig betagas; men då de förgäta, at de
ock tillika äro lagbundne och att folkets fri- och säkerhet
just innom denne titul är förvarad; ty hvar ingen säkerhet i
och under lagen är, der är ej eller någon frihet; så blifver
fölgden denna, att under all förklarad nit för frihet nationen
blifver et rof för sielfsvåld och friheten dess täckmantel.
Riksens Ständer svara fördenskull värdigast emot deras höga
ändamål, då de såsom lagbundne i alt följa lagens föreskrift
utan ändring eller så kallad jämnkning, såvida den
skiljer från grunden af regeringsstyrslen eller i mer eller
mindre mån å alla sidor inskräncker konungens rätt och höghet,
förenad med Riksens Råds myndighet, och å den andre
Ständernes fri- och säkerhet, på det bud och lydno ordenteligen
måge svara emot hvart annat och hufvudet med ledamöterne
til en oskilj acktig kropp förenas, att med ingressen til
Regeringsformen tala.
Sedan iag i föregående sökt visa nödvändigheten af lagstiftande
och lagskipande magtens åtskiljande, och sådant ej
mindre af grundlagens esprit än ock af tillämpningen vid frågan
om tiensters förgifvande, fores iag ifrån detta sammanhang
närmare in på det ämne, som med det föregående är gemensamt
och rörer Ständers mer eller mindre rättighet eller
befattning med justitieärender, som til lagskipningen hörde.
Det utgifne betänckande grundar sitt afstyrckande i denna
delen på personlige säkerheten såsom från en sanskyldig frihet
oskiljacktig och bevisar med ojäfaktigaste och af alla både
moralister och publicister eller politice ärkiennande grundsanningar,
at uti en despotisk regering eller, som detsamma
är, hvarest lagstiftande och lagskipande magten på ett ställe
utom ansvar förenas, denne säkerhet aldrig vinnes, jemte det
den tillika medförer den ostadighet vid besluten, som värckar
inbrott både på den så kallade publica och privata fides. Och
hvad kraftigare vitsord kan väl i denne delen gifvas än detta,
att ingen fri stat i hela verlden vidkiennes denne blandning.
Jag har med yttersta noggrannhet gienomgådt vår Regeringsform
såsom vår egenteliga grundlag och af densamma
trodt mig böra hämta stöd för denne mening af följande §§,
hvarest orden i ordning efter hvarandra så lyda:
Grundlagarna.
85
§ 14. Riksens Råd äro förbundne att vara Riksens Ständer
ansvarige och giöra hvar för sig redo för sine rådslag, votering
och förhållande, när Ständerne sådant af dem fordra.
§ 15. Då efter i Rådet skedd omröstning i justitiemål någon
skadelig efterfölgd deraf hända skulle, komma de af Riksens
Råd, som igenom förderfveliga rådslag dertill varit vållande,
at stå Ständerne derföre til ansvar.
§ 23. Justitiecantzleren bör hafva ett vaksamt öga och inseende,
huru lag och förordningar efterlefvas och derom vid
Ständernes sammankomst med dess utförliga berättelse inkomma
samt då föra talan, om något befinnes emot Regeringsformen
vara förelupit och ej vederbörligen blifvit rättat.
§ 37. Collegierne äro pligtige at gifva Ständerne vid riksdagarne
en fullkomlig efterrättelse om deras förrättningars beskaffenhet
och frukt och blifva ansvarige, om de i någor
motto handla emot fundamentallagen, Regeringsformen, instructioner
och förordningar.
§ 45. Vid riksdag uptäckes, hvad sedan den siste riksdag är
förelupit och huru fäderneslandets tilstånd kan vara beskaffat.
Jämväl åligger det Ständerne att efterfråga, huru Riksens
Råd stäldt sine rådslag til Kongl. Maij :ts goda nöije, rikets
upkomst, vältrefnad och förkofring och sig sielfve til
välförtient heder och beröm. Hvad til rikets understöd, trygghet,
gagn och säkerhet kan ärfordras, öfverlägges och beslutes
med inbördes samråd.
Uti desse och inge andre eller flere §§ innefattas alt det,
som på ett eller annat sätt Ständernes deltagande i justitieoch
oeconomiemål rörer, och må hvar man döma, om enligt
en sund interpretationslag härifrån blifver att sluta, det Ständer
velat hafva med tvistemål eller enskilte parters stridigheter
att skaffa.
Öfverinseendet öfver ämbetsmännen och att igenom lag
och stadgar förvara hvars mans säkerhet jemte det allmänna
härunder beroende bästa äro de gräntsor, hvarigenom
Ständerne velat hafva sin myndighet och folckets rätt bevarade.
Annat begrepp kan iag härifrån icke fatta, och något annat
blir ej eller med constitutionen at förena, vände sig härmed,
huru man vill; ty att vara despot, det är at både stifta
och skipa lag utan ansvar och tillika se sin skygd och säker
-
86 1769, nov. 15. Grundlagarna.
het under lagen, det är at vara rättskaffens fri, kan lika så litet
stå tilsammans och förenas som lius och mörcker.
Det stöd som utur Riksdagsordningens 15 § vill hämtas, der
det talas om sådane mål, som ej uti något foro eller collegio
kunna afhielpas, blifver till lagskipningsrättigheten hos Ständer
aldeles otillämpeligt. Åtskilliga sådane mål gifvas, som til
den almänna detailen höra och med förklaringar öfver förre
författningar böra afhielpas. Men hvilket är väl det tvifvelsmål,
som icke har sitt laga forum? Och huru rimmar sig då
att under en slik titul hänföra dem til Ständer? En uppenbar
contradiction ligger häri, så at och med långt större skäl skall
kunna argumenteras, at just i och under denne strophe alla
enskilte tviste- eller justitiemål äro från Ständers deltagande
eximerade; ty om det mål, som ej har något forum, hörer under
Ständers omedelbara pröfning, så följer af motsatsen, at
det, som värckeligen har sit forum, hörer icke dit, och hvilken
argumentation möijeligen ej kan bestridas.
Jag har under förflutne tiden förmärckt folckets röst och
upmärcksamhet besynnerligast fästat derpå, at för mycken
magt lägges i regeringens och ämbetsmanna hand, som efter
denne författning skall blifva svårare at controllera; at den
befundne lidande medelst detta förslag skulle lämnas handlös
och utom all uprättelse; at ingen billighet medgåfvo, det en
så kallad male fidei possessor skulle ostörd innehafva en annars
egendom, oagtadt den välduga embetsmannen blifvit
straffad och oagtadt hos embetsmannen ingen tilgång voro,
samt ändteligen at menige man och Allmogen i synnerhet
skulle härmedelst sakna det endaste tilfälle för sine så kallade
allmänne besvärsmål; men til den förste instancen svaras,
at ämbetsmannens skyldighet är just den, som i detta
betänckande framför alt kringskansas, och genom hvad medel
skola väl missbruk förekommas hos Ständer, ifall man
fingo supponera dem välduge, eller månne i slikt fall det ena
tideskifte skulle medföra mer oväldughet än ett annat? I öfrigt
då den säkerhetsacten jämföres emot 1 cap. 12 § R:b.,
som påbiuder full skadeslös hållande af ämbetsmannen, och
jag tillika skulle medgifva, at i händelse af oförmögenhet hos
honom at fylla skadan den lidande borde genom någon actor
publicus i sin förlorade rättighet åter inställas, om sättet och
medlet hvartil Justitiedeputationen torde få med förslag inkomma,
så vet jag ej, hvad vid de begge första betäncklighe
-
Grundlagarna.
87
ter ytterligare skulle vara att invända. Och hvad den tredie
beträffar, så determinerar säkerhetsacten tydeligen, at 3 § af
reglementet til riksdagars förkortande under den 4 Augusti
1727 ord ifrån ord skall följas, och hvarigenom uti den i denne
delen redan stadgade lag ingen ändring blifver.
Emedlertid och med alt detta står det uti sielfva thesi fast,
at då Ständer ej mindre än Rådkammare componeras af menniskjor,
man med större säkerhet kastar sin välfärd i ämbetsmanna
hand såsom vid ansvar bunden äro [o: än]1 under
den magt, som ingen öfvermagt kiänner.
Värdaste landsmän, besinnom, at den yppersta fruckten af
vår sälla och lagbundna frihet ligger deruti, at vi stifta vår
egen lag, efter hvilken vi dömas.
Värckställigheten eller skipningen häraf är lagd uti regeringens
och vederbörande ämbetsmanna vård, förknippad
med ansvar och ersättning. Utom ansvar vinnes aldrig någon
säkerhet.
Riksens Ständer kiänna icke någon öfvermagt, följackteligen
ej eller något ansvar; och ho ser då icke, at i och med detsamma
desse så stridige magters förenande yrckas, hufvudändamålet,
som är folckets säkerhet, störes, och det går oss
som det i ordspråket heter: Incidit in Schyllam cupiens evitare
Carybdin.
Desse äro de tanckar, dem jag icke kan skilja ifrån min
fullaste öfvertygelse, såsom närmast med grundlagen ense
och hvilken jag fördenskidl af hierta och siäl reclamerar. Vinner
iag ej mer, så upfylles dock den satisfaction innom mig
sielf, at iag ej sökt annat än min och medbröders säkerhet i
och under en lagbunden frihet, uti hvilkens första linda iag
är född, den iag besvurit och, så långt hos mig står, bör åt
barn och efterkommande heligt förvara, och blifve Gud allena
mitt osvikeliga vittne öfver desse mine både tanckar och
upsåt.
Sedan iag fädt höra det af Hr von Post nu upläste memorial
angående justitiemåls antagande hos Riksens Ständer
samt hvad Hr von Essen anfördt angående befordringar i militairen,
så ehuru en sådan Ständers befattning med justitiemål
giöra riksdagarne långe, fogar iag mig dock dertil och
bifaller det.
Hr Billberg: Snart hade iag kunnat blifva öfvertalt at
1 Egenhändigt original, bilagt konceptprotokollet.
88 1769, nov. 15. Grundlagarna.
tro, det den länge omtalte och nu framgifne säkerhetsacten
skulle vara att förbättra vår constitution, men sedan den nu
är framkommen, så ser iag, at den endast söker vår säkerhet
uti at afstympa den magt, Riksens Ständer hittills ägt. Jag
säger min mening uprigtigt.
Det ordasätt at bringa grundlagen til sin simplicité begriper
iag icke. Väre lagar äro tydelige, sku vi nu gå dem alle
förbij och allena behålla 1720 års Regeringsform, så förändras
regeringssättet i den mån tilbaka til samme saknad af
lag vid flere tilfällen, som Riksens Ständer sielfve kiendt,
hvar gång de alt ifrån 1720 sedt sig föranlåtne at stifta en ny
lag til förbättring i 1720 års grundlag. Huru månge hufvudsakelige
delar af den grundlag, vi nu äge, skulle icke då gå
bort. Hvar blefve 1751 års Konungaförsäkran, den pelare för
vår nu ägande laglige frihet, som vi hittills tryggat oss vid.
Hvar blifver den 1766 så visligen fattade stadga om väre gode
lagars värckställighet, hvilken likväl enligit Riksens Ständers
egit beslut icke får rubbas.
Tager man bort kiölen under ett skepp, som lagas, så går
det til bottn; tager man bort lagen, hvarmed regeringssättet
är befästat, så siuncker hela regeringssättet. Jag minnes den
tid, då boken kallad Ärlig Svänsk berömdes. Ständer gåfvo
author belöning; den befaltes at läsas för ungdomen vid academierne;
nu är en annan tid, nu projecteras lag utur en helt
annan principe än den, som Ärlig Svänsk försvarade. Jag anser
det, som nu projecteras, icke som någon förbättring uti de
lagar, vi äge, utan som en stympning af dem, och iag åberopar
mig 4 § Regeringsformen emot at ej någon ny lag må oss påtrugas
eller de gamle förändras emot vår enhällige vilja.
Med högste oro har iag genom [läst] memorialer, ingifne
til Secrete Utskottet och de sammanträdde deputationer, hvilke
blifvit tryckte; jag lemner derhän, huruvida sådane skrifter
måge blifva opåtalte, men det påstår iag, at om Riksens
Ständer äro örne at för sig och efterkommande bibehålla sine
friheter och laglige rättigheter, så böra de genom et formligit
tagit beslut nu förkastas, äfven ock denne af sammanträdde
deputationerne upgifne och i dag upläste säkerhetsact.
En act, hvilken som sagt är leder at stympa Ständers rättigheter,
hvaremot 1766 års författning tienar til at befästa dem
och regeringssättet. Den håller iag mig vid och afslår detta
nya in totum et tantum.
Grundlagarna.
89
Hr Schönström: Deruti består värckeliga lifvet af en
sielfständig fri regering, at den lagskipande magten är redogiörande,
annars ligger medborgares välfärd uti embetsmäns
godtycko. Vi behöfva ej hos annat folck söka, hvad som behöfves
til vårt regeringssätts stadgande, vår Regeringsform
är fullkommeligare grundlag, än någon annan nation kan upvisa;
den utstakar tydeligen, at konungen äger styra riket
med Råds råde och Riksens Ständer äger at fordra redo. När
nu genom tidernas skiften det händt, at Ständer råkat styra,
hvar blifver då den magten, för hvilken de skola giöra redo.
Härigenom har den oordning upkommit hos oss, som i senare
tider ofta haft och än vidare kan få så obehagelige fölgder,
när nämligen den redofordrande och den redoskyldige magten
blandas tilsammans.
Jag har svurit at hålla Regeringsformen såsom vår grundlag,
den utstakar tydeligen skilnaden emellan lagstiftaren
och lagskiparen och deras olika giöromål. I kraft af densamma
är nu Riksens Ständer församlade, med full rättighet at
fordra redo och at giöra lag; iag bifaller altså med full rättighet
på detta ställe det upläste betänckandet och den föreslagne
försäkringsacten tillika med den ändring, som Hr von Post
föreslagit, och tror icke, at det går att skylla någon för lagbrytare,
som vill följa Regeringsformen och yrckar derpå, at
den må komma uti sin fullkomlige och rätta activitet. Jag
älskar friheten och önskar, at utur väre minnen måtte vara
utplånat alle de tilbud, som emot densamme på ett eller annat
sätt blifvit giorde. At sådane framdeles ej måge kunna
ske, antager iag med nöije säkerhetsacten, hvad kan vara förträffeligare
hos ett fritt folck än säkerhet till lif, til egendom,
til välfärd. Jag beder för alt hvad heligt är, mine gunstige
Herrar, se nogare uppå huru mycket af vårt värckeliga bästa
ligger förvarat i denne säkerhetsact, innan I förkasten densamme,
och låten ej intaga Eder af förut fattade inbillningar
om det, som aldrig finnes deruti. Varén öfvertygade, at
det är emot naturen hos hvar menniskia och än mer hos
et helt samhälle af uplyste menniskior at vilja gifva bordt
något af deras egne och Eder gemensamme rätt, är afsigten
at för sielfsvåldige och olaglige tiltagsenheter i framtiden
befästa sin och Eder säkerhet, hvilket ändamål genom
denne säkerhetsact jag finner, at det fullkomligen
vinnes.
90 1769, nov. 15—18. Grundlagarna.
Begärtes nu at få proposition. Genom memorialer och discourser
är redan alt sagt, som kan sägas.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig: Ehuru min tour
följer, vill dock afstå, om alle de andre, som sig anmält, begifva
sig til proposition.
Härtil ropades Ja.
Hr Gr. och Landtm, giorde altså proposition.
Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets, Justitie- och Secrete
Deputationernes betänckande och sälcerhetsact af den 20 October
angående 1766 års förordning om lagarnes värckställighet
med de tilläggningar, at med justitieärendernes appellation
till Riksens Ständer förhålles enligit 1738 års förordning
och at alle avancementer vid militairen ifrån förste officersgraden
til och med prsemiermajor förblifva inom hvart regemente
enligit Capitain von Essens memorial.
Proposition besvarades med Ja och Neij. Hvarföre
Hr Gr. och Landtm, til votering författade contraproposition
och upläste den.
Vinner Nej, af slås betänckandet med den derhos fogade säkerhetsacten,
så at nu varande lagar förblifva uti deras fulla
utöfning och icke mera denne riksdag få sättas i fråga.
Detta gillades.
Voteringen började altså kl. 5 eftermiddagen.
Bordsherrarne intogo sine ställen, R. o. A. framgåfvo sine
sedlar efter uprop, de frånvarande antecknades och upropades
andre gången; sedlarne öpnades, uplästes och räknades
häruppå, då de befants
Ja fyrahundradetrettioen,
Neij fyrahudradefemtiosju,
som bilagde voteringsinstrument1 utvisar, hvilket genast af
bordsherrarne underskrefs och för R. o. A. uplästes.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. efter 9 om aftonen.
År 176 9 den 18 November.
Lördag.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Grefven, Generalen och Landtm. Axel Fersen.
R. o. A. intogo sine ställen och protocollet för den 18 Sep
1
Uteslutet här.
J. U. Pauli. Ackordsersättning.
91
tember sistl. justerades til slut.
Uplästes det författade och af bordsherrarne underskrefne
instrumentet öfver siste voteringen.
Hr Gr. och Landtm, hemstälte, om icke en deputation
kunde afgå til de andre respective stånden att notificera detta
R. o. A:s beslut.
Hvilket bifölls.
Deputationen utnämdes altså, 12 personer, och afgeck, anförd
af Grefve Bonde, fullmägtig Frih. Grönhagen, Clas Vilhelm.
Hr Gr. och Landtm.: I följe af Riksens Ständers tagne
beslut kommer nu justitiecancellersembetet genom Riksens
Ständer att besättas och enligit 1766 års betänckande om lagarnes
värckställighet electorer till detta val at utses; blifver
altså nödigt, att hrr bänckemännen completteras och få sammanträda
för att välja electorer.
Detta bifölls.
Härvid uplästes ett af Hr Matern ingifvit memorial angående
at electorer måtte utnämnas, som komma at förrätta valet.
til justitiecantzlersembetets besättiande.
Detta memorial begärtes af flere på bordet.
2. Genom utdrag af protocollet den 26 Oclober sistl. före- Hedersgåfva
slår Secrete Uiskottet til hedersgåfva för Doctor Johan Ulric p^uij^H^mPauli
och det Typographiske Sällskapet i Hamburg, som burg.
till Svea Rikes Ständer dedicerat en tysk öfversättning ifrån
engelskan under titul Untersuchung der Grundsätze der Statswirtschcifft
etc. etc. och som vedermäle af det välbehag, hvarmed
Riksens Ständer antagit deras visade högacktning, tvenne
guldmedailler att dem tildelas jemte ett efter ämnet passat
bref ifrån Hr Riksrådet och Cancelliepresidenten.
Till medaillerne tror Secrete Utskottet kunna väljas preglarne
af den, som å ena sidan har Hans Kongl. Maij :tts bröstbild
och å den andra Riksens Ständer, som vid kröningen
hylla deras Konung, med öfverskrift Fides mutua, och af den
som har Hennes Kongl. Maij :ts bröstbild och på reversen
Hans Kongl. Höghets Kronprintsens buste, hvardera af trettio
ducaters vigt.
Detta extractum protocolli uplästes och bifölls.
3. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af den Ersättning
5 Sept. angående Capitainernes Carl Gustaf von Bolmens och accordsumAdam
Gustaf von Schvartzers samt Lieutenantens Magnus mor.
7—620616
92 1769, nov. 18. Ackordsersättning.
Liungfeldts ansökningar om ersättning för andre gången erlaggde
accordssummor. Secrete Utskottet finner, at desse officerare
giordt sig til den begärte ersättningen berättigade.
Och som Riksens Ständer sistl. riksdag tillagt Capitainen Svedenhielm
och Ryttmästaren Lagercrantz en dylik ersättning
genom accordsummans undfående af succession i de först
yppade rena vacancer och med ofvannämde officerares avancements
med accord varit af enahanda beskaffenhet, så har
Secrete Utskottet til bibehållande af lika rätt emellan lika sökande
trodt sig böra tillstyrcka, det såväl bemälte tre officerare
som de flere, hvilke genom indragning af de corpser,
hvarvid de tient, med dem undergådt lika öde, varda af
samma förmån vid yppande tilfällen af rena vacancer delagtige
som den, hvaraf Capitain Svedenhielm redan fädt sig
hugna.
Frih. Cederström, Claes: Hvad Secrete Utskottet
tilstyrckt är i och för sig sielf ganska billigt; men huru och
på hvad sätt skola alla de officerare, som nu få ersättning för
utlagda accordssummor genom rena vacancer, komma dertill.
Hr Gyllensvahn påminte vid detta tilfälle, at Hr Bilang
uti sitt den 6 November sistl. upläste memorial, som blifvit
lagt på bordet, anmält, huruledes Krigsbefälet förenat sig
derom, at alle rena vacancer hädanefter skola med accorder
betalas för att ersätta Pensionscassan den skada, hon lidit,
medelst de pensioners eller accorders utbetalande, som sistl.
riksdag blifvit tilerkiende Hrr Riksens Råd af militairen.
Att Hr Bilang i anseende härtil hemstält, huruledes flere
förtiente men fattige officerare, såväl som han sielf, hvilke
icke ägde någre penningar at dermed accordera, skulle någonsin
komma til någon syssla, hvaruti Hr Montgommerie äfven
ett memorial ingifvit och Hr Bilangs hemställande understödt
samt honom sielf på det bästa hos R. o. A. recommenderat.
Detta voro ett ämne, som förtiente i synnerhet Högl. R. o.
A:s ömmaste omtancka, efter det i synnerhet gälde R. o. A:s
fattige ledamöter och barn, som till störste delen tiena sig
upp vid militairen.
Så billigt det är, at de, som utbetalt dubbla accordsummor,
få sin ersättning; lika så billigt och för kronans tienst angelägit
ansåg Hr Gyllensvahn äfven vara, at skickelige och för
-
Vinterdosörer och vakanslöner.
93
tiente officerare måge kunna blifva emploj erade i arméen,
fast de ej hafva penningar at accordera med; och hemstälte
altså, om icke Secrete Deputationen kunde updragas att utstaka,
i hvad ordning och huru officerare, som tvenne gånger
måst betala accordssummor, måge få sin ersättning af de sig
yppande rena vacancer och derjemte de officerare, som ej
hafva penningar at accordera med, kunna efter förtienst vinna
befordran.
Hr Gr. och Landtm.: Kanske Högl. R. o. A. behagar bifalla
Secrete Utskottets extractum protocolli och til Secrete
Deputationen remittera at til Riksens Ständer upgifva förslag,
huruledes och i hvad ordning desse med de flere officerare,
som äro i samma belägenhet, måge komma til åtniutande
af denne ersättning.
Detta besvarades med Ja.
Hr Gyllensvahn anholt, att Lieutenanten Hr Rilangs
memorial äfven måtte blifva til Secrete Deputationen remitterat.
Hvilket uppå skedd proposition äfven bifölls.
4. Uplästes förteckning uppå de herrar af R. o. A., som under
siste votering städt i skrancket och således efter Riddarhusordningen
komma at pligta hvardera 10 dahl:r silf:rmt,
hvilken lista af bordsherrarne var underskrefven.
Och remitterades til Riddarhusdeputationen at dermed enligit
Riddarhusordningen förfara.
5. Uplästes ett af Hr(!) A. Ulfsparre ingifvit memorial,Ang:de vin
hvaruti
han förmäler sig hafva funnit af Kammarförvanten terdouceurer
° och vacance
Lemwigs
liquidationer öfver vinterdouc[e]urerne och diffe- löner.
rencelönerne för de i pommerske kriget med underofficers
löner tienstgiörande officerare, att adjutanterne voro uteslutne
och det i stöd af 18 § uti 1761 års resolutioner på Krigsbefälets
besvär. Men Frih. Ulfsparre tilstyrcker, att adjutanterne,
som tient med underofficers lön under kriget, måtte
niuta samma förmån som de andre officerarne.,
Frih. Kagg berättade, att Kammarförvanten Lemwigs
räkenskaper nu voro til öfverseende i Kammar-, oeconomieoch
commercedeputations Räkenskapsutskott och hemstälte,
om detta icke kunde dit remitteras.
Flere påminte, at det hörde til Secrete Utskottet och Defensionsdeputationen
at sig häröfver yttra, efter det angeck
penningeutgift til militairen.
94 1769, nov. 18. Kungsådra. Durchfart.
Hr Gr. och Landtm.: Kanske R. o. A. remittera detta
til Secrete Utskottet?
Detta besvarades med Ja.
Collert och 6. Uplästes ett utdrag af Borgareståndets extractum protoSSöderköpin°gr
co^h daterat den 10 Junii 1765, hvaruti Söderkiöpings stad
stad. recommenderas til hielp genom collect och stamböcker at
kunna bygga et orgelvärck uti sin kyrcka. Genom påskrifterne
fants, at R. o. A. den 6 October 1766 bifallit en collect
och stambok härtil samt at Borgareståndet denne riksdag förehaft
ånyo detta ärende och förblifvit vid sit uti berörde
extractum protocolli tagne beslut. Häröfver resolverades,
att R. o. A. förblef vid sitt den 6 October 1766 härtill gifne
bifall.
At kongsåd- 7., Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af den 16
kie åifi Hal- slstl- September angående Allmogens i Marcks härad, Elfsland
må hål-borgs län, genom deras Riksdagsfullmägtig Pehr Larsson anias
oppen. s5iinjng> kongsådren uti Viskie åen i Halland må hållas
öppen och icke genom arrendatoren af Åhsbro kronolaxfiske
tillstängas, hvaröfver Kamar-, oeconomie- och commercedeputationen
sistl. riksdag den 30 October 1766 redan sig yttradt
uti betänckande angående Åhsclosters kongsladugårds
och berörde kronolaxfiskes arrenderande sig (!) yttradt (!),
hvilket Bondeståndet då bifallit.
Detta remitterades til Cammar-, oeconomie- och commercedeputation.
Durchfarts 8. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af d. 12
emeharTsalt- October 1769 angående en durchfarts öppnande och en sesjön
och sjön gelled ifrån sjön Råxen til Saltsiön i anledning af RiksdagsRåxen.
niannens Olof Olofsons memorial härom och att undersökning
om möijeligheten til denne segelleds ernående ju förr ju
häldre må anställas at utröna, om den visar sig lättare kunna
ske åt Söderkiöping eller åt Norrkiöping, hvilket Bondeståndet
bifallit.
Härvid föredrogs äfven Riksdagsmannen för Jönkiöping
Isac Mörks memorial, som understödjer detta och föreslår, at
[af]1 de 300 000 dahl:r kpp:rmt, hvilke blifvit förunte årligen
til Trollhätte slussvärcks byggnad, en trediedel kunde användas
til durchfartens öppnande ifrån Vettern åt Saltsiön.
Äfven Riksdagsmannen för Norrkiöping Handelsmannen
Wibergs memorial, som anhåller, at alt detta måtte til Secre
1
Konceptprotokollet.
Provinsialläkare på öland.
95
tc Utskottet remitteras, hvarest saken redan är anhängig
giord.
Och remitterades alt detta till Secrete Utskottet.
fl. Föredrogs et af Hr Pehr Liljehorn ingifvit memorial angående
nödvändigheten at på öland få en särskilt provincialmedicus
med lön.
Frih. Sparre, Carl, understödde detta och begärte, at
det måtte til Secrete Utskottet remitteras. Folcket kan ej nog
vårdas med ömhet, och när årstiden gior sjön inpracticable,
kunna siukdomar, som sig på denne ö inrita, medtaga mycket
folck i brist af tienlige botemedel, som i tid böra brukas.
Och at rädda dem, 150 dahl:r s:rmt, som kronan skulle uti
lön bestå en provincialmedicus på Öland, kunde ej vara något
object at betala. För en sådan medicus blifver väl och
möijeligt at hafva sin utkomst, om öens innebyggere af egit
vilja årligen gifva något til hans underhåll.
Hr Wachschlager, Gustaf, ville först veta, hvad
tillgång der kunde gifvas i kronans cassa för en sådan lön.
Men flere begärte proposition, och remitterades uppå skedd
proposition detta memoi'ial med bifall till Secrete Utskottet.
10. Uplästes Urskillingsdeputationens extractum protocolli
af den 22 sisthe Augusti, hvaruti deputationen i anseende
til en synnerlig sak emellan Bergsrådet Johan Jacob Kijk
samt Rusthållaren Jacob Andersson från Kiäröupära i Finland
och Bokhållaren Eric Cumenius angående rå och botstada
skäl, hvaruti riddaresynerätt dömt d. 25 Junii 1767, hemställer,
huruvida någon ägde frihet att emot riddaresynerätts
dom vända sig til Riksens Ständer i anledning af 13 § uti
1723 års Riksdagsordning och 3 § uti 1738 års förordning om
riksdagars förkortande, efter domvilla och fel i rättegången,
vid sådane riddaresyner förelupne, ej annorstädes kunna rättas.
Detta lades på bordet.
11. Uplästes Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens
betänckande af d. 10 October sisth om någon lindring
uti bevillningen, hvilket deputationen tilstyrcker.
Härvid uplästes äfven ett Bondeståndets extractum protocolli
i samma ämne af den 4 October.
Äfvenledes Bondeståndets extractum protocolli af d. 18 October
sisth, hvaruti ståndet begär 1/3-dels minskning uti bevillningen.
Provincialmedicus
på
Öland.
96 1769, nov. 18. Baevert. Anander.
Härjemte föredrogs Hr Malmerfeldts den 4 October redan
upläste memorial om en sådan lindring, Hr von Gerdtens svar
deruppå af d. 12 October, Hr von Gerdtens ytterligare förklaring
öfver sitt berörde memorial samt Hr Claes Gustaf Linroths
memorial emot Hr von Gerdten.
Och remitterades betänckandet samt Bondeståndets extracta
protocolli til Bevillningsdeputationen.
Baeverts om 12. Föredrogs Secrete Deputations betänckande af den
^Kongl.Uti sistl. Augusti angående Lieutenanten i kongl, fransk tienst
Maij:tsutslag Jacob Fredric Baeverts ansökning att få ändring uti Kongl,
sfstifjiartfi M:ts den 14 sistl. Martii meddelte utslag, hvarigenom icke
kunnat honom lämnas nådigt bifall til den sökte confirmation
på sin i kongl, fransk tienst erhållne lieutenantsfullmagt,
anhållandes Baevert att genom Riksens Ständers författning
varda försäkrad om hvad tour, som han til sin befordran niuta
må.
Och tilstyrcker deputation uppå flere anförde skäl, at hos
Hans Kongl. Maij :t Lieutenanten Baeverts ansökning ånyo må
varda företagen och honom tilldelas en sådan förmån, som
han pröfvas skäligen hafva förtient och kan bana honom vägen
at med första varda hugnad med någon värckelig befordran.
Hr Rudbeck trodde, at betänckandet, ehuru i sig sielf
til principen billigt, voro något vidsträckt, at derföre R. o. A.
ej kunde gå längre än bifalla, att Lieutnanten Baevert måtte
blifva placerad på något regemente och sedan befordras i sin
ordning utan at praejudicera någon äldre.
Hr Gr. och Landtm, giorde i anledning häraf proposition.
Bifaller R. o. A. betänckandet på det sätt, att Lieutenanten
Baevert må blifva placerad på något regemente och sedan
befordras utan någon äldres praejudice.
Detta besvarades med Ja.
Ang:de Råd- 13. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den
mdersAråtf-n" September sisth angående Tullinspectorens Abraham
mansfull- Ananders besvär deröfver, at Kongl. Maij :tt ogillat och upm
g? stadb°" häfvit tvenne uti Arboga stad särskilt hällne rådmansval,
hvarvid han, Anander, erhållit de fläste rösterne samt i följe
deraf redan blifvit med vederbörlig fullmagt uppå den ledige
tiensten försedd.
Deputationen tilstyrcker uppå flere anförde skäl, at det den
22 December 1767 hällne men af Kongl. Maij :tt uphäfne råd
-
Anander. Befrielse från utskylder.
97
mansval måtte til sin värckan äga ett lagligit bestånd samt
Tullinspectoren Anander, som jämväl vid den senare valförrättningen
erhållit Borgerskapets snart allmänna kallelse, bibehållas
vid den rådmansbeställning, hvilken han med fullmagt
redan i tvenne samfälte år innehaft och oförviteligen
förvaltat.
Hvarvid deputationen sluteligen anser sig finna eftertänckeligit
och äfventyrligit, at på sätt, som häruti sig visade,
ett lagligit och ordenteligit val kunnat sättas i tvist och uppå
obestånd blott för det, at trenne borgersmän deråt ej vela nöijas
utan de genom underdånige besvär dristat fullfölja sitt
missnöije ända in för konungatronen, där det blifvit antagit,
änskiönt at hela det öfrige Borgerskapet varit enhälleligen af
en annan mening och änskiönt de missnögde och klagande
borgares öretal förhålla sig såsom 1 3/4-delar emot 260 hela
röster.
En pluralité, hvilken bort gälla och gifva det menige Borgerskapet
oklanderlig rättighet at få den til rådman, hvilken
de med så allmänt förtroende dertil kallat men som nu i
tvenne år derifrån varit stängd.
Frih. Grönhagen ville ej vara emot at bifalla betänckandet
men kunde ej förbigå at giöra den anmärckning vid
det, som voro deruti anfördt, huru Anander i tvenne år oförviteligen
förvaltat rådmanssysslan, at om han ej giordt det
bättre, än han förestådt tullinspectorssysslan, så voro det föga
oförviteligen.
Uppå skedd proposition bifölls betänckandet.
14. Uplästes Kammar-, oeconomie- och commercedeputa- Ang:de be
friels©
från
tionens betänckande af den 25 October innevarande år angå- personeua
ende befrielse ifrån personelle kronoutskylder för dem af All-utskyllderför
mogen med flere, som äga fyra mantalsskrefne barn. mogen! som
För att bidraga til folckhopens förökande och derigenom äga 4 man
•
talsskrifne
tilskynda nationelle vinst och uppmuntra menigheten til eck- baril
tenskaps byggande så finner deputation skäligt tilstyrcka,
1 at alle hemmansbrukare eller skattlagda torpare i de orter,
der de finnas, måge utan afseende på deras då varande
ålder för alle personlige utskylder befrias, så snart de äga fyra
mantalsskrefne barn och derutöfver, ehvad de uti bröd
med barnen förblifva och vilja det så kallade värdskapet behålla
eller ock upbygga sig särskilte stugor och torp, samt
2:o at alle andre torpare, som äga jordbruk eller äro gier
-
98 1769, nov. 18. Uppodlingar. Hemmansklyvning.
Angrde upodling
af
landtbruket.
Hemmans
klyfningar.
ningsmän, fattigt folck tillika med arbetskarlar, fiskare med
mera i städerne, som icke äro inskrefne borgare, ryttare, dragoner,
båtsmän och deras vederlikar, för samma utgifter förskonas,
så länge de äga fyra lefvande barn eller deröfver och
til dess det yngste nådt åtta års ålder.
Deputationen utlåfvar att framdeles til Riksens Ständer
inkomma med sine tanckar om näringarnes utvidgande i jämförelse
med folckhopens tillväxt.
Betänckandet bifölls.
15. Uplästes Kammar-, oeconomie- och eommercedeputations
betänckande af den 10 October angående upodlingar vid
landtbruket i allmänhet; och tilstyrcker deputationen, at på
hvart helt hemman årligen i tre år upodlas et halft tunneland
och, hvarest tilfälle ej dertil gifves, att deremot svarande
arbete nedlägges på gamle moderåkren med dikning och
dylikt.
Detta begärtes på bordet av Hr H e 1 d e n h i e 1 m.
16. Kammar-, oeconomie- och commercedeputations betänckande
af den 25 October sisth om förmåner til upmuntrande
af hemmansklyfningar.
Deputationen hemställer, om icke vid alle de hemman, som
klyfvas, utan afseende på större och mindre skattetal åboerne
måge, då de ifrån gamle byar och tomter afflytta, uti åtta
til tio å femton år, alt eftersom de til skogs och på obeqväma
orter flytta och bygga, befrias från större utlagor, än hela
hemmanet, innan det klyfvit blef, värckeligen åtfölgt, det vare
sig till prest eller kyrcko eller andre tyngder och besvär, af
hvad namn de vara må, hvarigenom 1681 års förordning om
presterättigheterne samt de särskilte härom til visse orter
giorde conventioner icke eller rubbas.
Hr Durietz: Betänkandet är gagneligit och nyttigt.
Men härvid påminner iag mig, huru den vidlyftige byggnaden
uppå landet förtärer väre dyrbare skogar och huru angelägit
det är at i tid täncka uppå skogarnes conservation, innan de
aldeles utödas. Önskade derföre, at sådant måtte blifva et
ämne för Kammaroeconomiedeputationens öfverläggningar
att utarbeta ett project til byggningsordning för Allmogen,
lämpad efter hvar landsorts beskaffenhet.
Flere herrar ledamöter uti deputationen försäkrade, at
detta voro redan uti deputationen påtänckt och skulle inkomma,
så snart det hunno blifva utarbetat.
Nybyggen å kronojord.
99
Uppå giord proposition bifölls betänckandet.
17. Uplästes Kammar-, oeconomie- och commercedeputa- Ang:de nylionens
betänckande af den 25 October sistl. angående förmå- cronojord.
ner för dem, som på kronojord uptaga nybyggen.
Deputationen föreslår, att hvar och en, som åstundar å kronans
jord uptaga nybygge, skall utom frihetsår de tvenne
första åren af Kongl. Maij :t och kronan undfå tvenne tunnor
god och strid råg, njuta befrielse för alle slags reelle och
personelle utskylder, af hvad namn de vara måge, uti sex års
tid, och där någon äger mera än fyra barn, alle under 15 års
ålder, för hvardera öfver det antalet undfå en half tunna
strid säd, til dess det yngste hunnit upfylla sex års ålder.
Frih. Grönhagen: Betänckandet är väl utarbetat och
på gode skäl bygdt, men det tilskyndar kronan en årlig utgift;
blifver derföre ej utur vägen at öfver en sådan utgift
först höra Secrete Utskottet.
Hr von Engeström, Jonas: Det fägnar mig som
ledamot i Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen,
at betänckandet blifver ansedt för godt och följackteligen nyttigt.
Staten kan genom det understöd, som nybyggaren skulle
få, icke förlora, ty emellan kronan och undersåtare finnes en
sådan reciprocité, att hvad hon bidrager til deras upkomst,
det ersätta de henne sedermera med mångdubbel procent, det
blifver en liten betydelig gravation i början för kronan, men
när frihetsåren äro til ända, kan hon inom någre år hafva
igen, hvad hon förskutit endast uti tiondesäd af desse nybyggare.
Hr Durietz: Afsigten med detta betänckande är vis
serligen
nyttig; men någre considerationer förfalla mig dervid.
Månne det kan vara rådeligit at så generellement tillåta
och upmuntra nybyggen på allmänningar? Vi hafva af förfarenheten,
at de, som blifvit tillåtne, ofta giordt skada, de
gamle hemman mista ofelbart genom dem uti bete för sine
kreatur och uti skog. Jag önskar, att innan nybyggen upmuntras,
det förut må vara i det närmaste utstakat, huru och
med hvad vilkår nybyggen kunna uprättas, och at dertil visse
grunder och principer antagas at följa, lämpade efter hvarje
landsorts beskaffenhet; annars frugtar iag, at de mera
skada än gagna landet och likafult med tiden gå ut, sedan
frihetsåren lupit til ända.
Hr örnschiöld, Pehr Abr,: Den förste considera
-
100 1769, nov. 18. Nybyggen å kronojord.
tion emot detta betänckande har varit, at denne utgift af
spannemål skulle besvära kronan.
Men upgiften blifver, som redan sagt är, ej betydelig och
sker ei på en gång utan efter hand, alt som folcket ökar sig,
så at när den ene nybyggaren börjar och får njuta understöd,
så äro frihetsåren til ända för en annan, så at han contribuerar
til den förres understöd.
Den andra consideration är, at kronoskogarne utödas och
grannarne på de gamle hemman trängas.
Om den til värcke och byggnad tienlige skogen ej fälles, så
ser iag ingen skada deruti, at otienlig skog borttages och att
brukbar jord ränsas och upodlas til frucktbärande marck;
detta kan dessutom hållas hand öfver; innan nybygget beviljas,
skall ju syn hållas, grannar och kringliggande jordägare
höras deröfver, utom flere formaliteter; fins nybygget på det
stället ej godt, kan ju landshöfdingen af slå det; emedlertid
blifver det altid godt at hafva förordningen publicerad til allmän
upmuntran och kundskap att rätta sig efter.
Uti norre provincerne, i synerhet i Jemtland, äro store ödemarcker
med skog, til stor del med oduglig skog, bevuxne;
provincen utgiör ungefärligen 400 quadratmilar men hemmansbrukares
antal går ej öfver 3 000. Desse förmå ej fälla
en skog och rodia en marck, som ifrån dem är vida aflägsen,
kostnaden blifver för stor och betalar sig icke, hälst då de ej
nödgas söka sine skogs behof så långt ifrån deras hemvister,
som desse ödemarcker ligga. Derföre kunna aldrig Jemtelands
ödemarcker blifva upodlade och bebyggde, om ej flitige
men fattige menniskior dertil genom understöd af publicum
upmuntras; det understöd, deputationen här föreslagit, är det
billigaste, det naturligaste, det til ändamålet lämpeligaste,
altså tilstyrcker iag bifall på betänckandet.
Hr Lilliehorn: Principen, som i deputationens be
tänckande
antages, är ganska god. Men åtskillige omständigheter
yppa sig vid värckställigheten, som torde giöra skada,
om de ej uti sielfve författningen förut utredes. Det torde till
exempel vara angelägit att beskrifva, hvad det är, som uti betänckandet
och förordningen förstås med kronojord, at ej allmänningar,
kongsparker, kronoskogar, kronohemmans kronoboställs
ägor med hvarandra bortblandas.
Vidare at författningen inrättas efter hvarje provinc[e]s
egenskaper; mycket är nyttigt i Norrland, som ej skulle gag
-
Nybyggen å kronojord.
101
na i skånske och västgiöta slätbygd eller uti Vermeland och
Dalarne. Jag bor på Öland, en kringfluten ö, som til större
delen är kronoparck; nog skulle folck flytta dit och rödja
snart bort det lilla af skog, som är öfrigt; men sedan skogen
voro all, lika så snart flytta bort igen och lämna den öpnade
jorden til rof för hafsvindarne, som snart skulle betacka öen
med flygsand och giöra henne öde. Genom syner påstås väl,
at man kunde förvara skogen; men man vet väl, huru med
sådane syner tillgår, ölands skogar hafva nu så länge blifvit
synade, så at der icke mera fins någon skog, derföre blifwer
nödigt, att författningen ställes efter hvarje landskaps art,
och med detta villkår bifaller jag betänckandet.
Frih. Sparre, Carl: Icke är den i betänckandet föreslagne
hielp för nybyggare af så mångfaldige svåre fölgder,
som man vill föreställa sig, ifal och författningen skulle blifva
så generelle, som den här föreslås. Lätt oss komma ihåg,
huru oändeligen månge impedimenta den måste arbeta sig
igenom, som vil uprätta et nybygge, så skall man få se, at
minsta delen hinner tränga sig fram. Han måste med ansökning
derom gå alla laga vägar, som man säger; han slipper ej
til andre än aflägsne obrukade kronoallmänningar, de öfrige
jordadelar hafva redan sine ägare och äro med lagar så uti
deras hand förvarade, at nybyggaren icke emot ägarens vilja
kommer dit. Detta betänckandet ifrån Kammaroeconomiedeputationen
talar ej om andre nybyggen än sådane, som hunnit
genom alle desse laga vägar så långt, att anläggningen kan
börj as.
Sedan en, som vill bygga i ödemarck, väl må tråttna upp
redan i början genom det han så mycket skall vigilera och
söka på alle ställen, innan han får låf dertil, så händer merendels,
at han är fattig och så fattig, at han ej äger sädeskorn,
mindre brödfödan första året, då han skal vänta på
sin gröda, hvilken gemenligen är svag den förste skiörden.
Får han under den tiden intet understöd, så blifver det ofelbart,
at han af torftighet förgås eller måste öfvergifva sitt
nybygge igen. Derföre om riket vill draga nytta i framtiden
af en sådan mans arbete, så måste han i början understödjas.
I förre tider bestods en sådan nybegynnare 100 dahl:r
silf:rmt ett för alt, såsom praemium; men det blef sedermera
indragit. Nu föreslår deputationen inge penningar utan allenast
nödtorftig spannemål och det ej mer än två tunnor. En
102 1769, nov. 18. Nybyggen å kronojord.
ganska måttelig belöning; om han ock giorde intet gagn,
fingo ändå publicum släppa til årligen två tunnor säd i det
minsta til hans lifs uppehälle hvart år, hvad mera bör det
ske nu, då af hans arbete och möda man förmodar at med tiden
förvärfva årligen flere tunnor säd och det för evärdelige
tider. Häldre önskade iag, at upmuntran kunde blifva större;
men det anser iag derjemte såsom angelägit, at platsen, då
den synas och afmäten, noga til sin beskaffenhet utrönas, och
derefter förelägges nybyggaren, huru mycket af jorden han
årligen bör til åker och äng uptaga.
Hr von Nackreij: Jag conformerar mig med Frih.
Sparre; täncka vi ej i samma principe som vid 1738 års riksdag
at upmuntra landsculturen, aldrig få vi spannemål i landet.
Den säd, som härtil gifves, är så litet betydelig, att nyttan
i framtiden rikeligen ersätter denne förlust. Jag erkienner
gierna, at härvid kan ske missbruk, men det ligger ej i
författningen utan i sielfva värckställigheten. Uti det län,
som är lyckligt nog at hafva en käck landshöfdinge, kan det
aldrig hända. Frih. Sparres tilläggning bifaller iag äfven såsom
ganska god och föreslår der jämte, at om belägenheten
är sådan, landshöfdingen må äga magt att combinera flere
nybyggen uti byalag, ty inbördes hielp lättar desse fattige
begynnares möda.
Hr Linderstedt, Eric, trodde, att missbruket genom
författningar kunde förekommas. Men derjemte ville
han hafva controll på nybyggaren, at när han får taga ut
spannemål, han äfven gior gagn derföre och icke, så snart
understödstiden är förbij, går ifrån altsammans och lämnar
mareken lika så obrukad kanske, som när han kom dit.
Grefve Creutz, Lor. Wilh.: Betänckandet är ganska
väl grundat. Här talas om att förekomma missbruk, men sådant
är omöijeligt at hindra, om embetsmannen ej vill giöra
sin skyldighet; likväl skadar icke at förekomma det, så mycket
möijeligt är. Jag bifaller derföre betänckandet på det sätt,
som Hr Landshöfdingen Baron Sparre föreslagit, at nybyggaren
får spannemålsunderstödet, sedan han upsatt sin stuga,
och ej förr; at landshöfdingen förelägger honom, huru mycken
jord han om året skall uptaga til åker och äng, gior han
mer, är det dess bättre, och at han sätter borgen för sig, at
han skall fullgiöra, hvad som honom blifvit förelagt.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf: Det är visst önske
-
Nybyggen å kronojord.
103
ligit, att åkerbruket uti vårt land upmuntras; Finland har
ännu månge ödemarcker, som kunde blifva fruktbärande;
men det lär ligga först i vägen, at kronan är i disput med
socknar och härader om sådane allmänningar och ödemarcker
så väl där som på flere ställen i riket. Det voro altså et
värdigt ämne för deputationen at täncka uppå någon utväg,
huru detta måtte blifva afgiordt, gräntsorne utstakade och
kronan få veta, hvad hon af sådan jord äger. Sedan kan hon
inrätta nybyggen; sker ej en sådan utstakning, så utmattas
nybyggaren af trätor med grannarne i förtid, at hvarcken hon
eller hans arbete får någon trefnad.
Hr Uggla påminte sig, att vid 1743 folck blefvo flyttade
till Norrland för att uptaga nybyggen, men de gingo åter bort,
ty dem bestods intet understöd at börja med. En privat, om
han på sine ägor vill upsätta nybygge, måste han lämna frihetsår,
dertil gifva understöd i början och ofta dessutom kosta
på förste byggnaden. Detta betänckande ansåg han altså
såsom nyttigt och biföll detsamma tillika med Frih. Sparres
tilläggning.
Hr von Engeström, Jonas: Spannemålsunderstöd
är väl det bästa för en fattig nybegynnare och nyttigare än
penningar. At han ej må gå bort blifver nog förekommit så
väl derigenom, at sedan platsen blifvit honom tilsynt, han
upsatt sin byggnad, spannemålen ej förr honom tildelas, än
han satt caution för sig, då hoppas iag desse tvifvelsmål försvinna.
Om kronoallmänningars och ödemarckers afmätning, hvarom
blifvit påmint, är redan vid 1751 års riksdag anstalt giord
och til den ändan afvittringslandtmätare förordnade. Kammaroeconomiedeputation
är nu i begrepp at öfverse deras instruction,
altså lärer, så mycket möijeligit är, i denne omständighet
svårigheterne försvinna.
Hvad Jemteland angår, som äger så mycken ödesjord, behöfver
den provincen upodling och kan värckeligen upodlas;
Allmogen därstädes betalar en del af sin kronoskatt uti spannemål,
och deraf kan tagas detta understöd, som är föreslagit
för nybyggaren och betalar sig sedan mångfaldigt.
Hr Gyllensvahn: Förfarenlieten har visat mig, huru
härmed kan tilgå, om ej mått och steg tagas emot missbruk.
Ödeshemman hafva i Savolax blifvit uptagne men folcket
har åter gådt derifrån och lämnat dem sådane, som de förr
104 1769, nov. 18. Nybyggen å kronojord.
varit, dels för lättia, dels för okunnighet, dels för det at de af
kringliggande blifvit trängde och förfölgde. Jag är icke emot
at landsculturen upmuntras, den mägtigaste stat kan ej dess
förutan bestå, men landet ruineras mer än det upodlas, om
upmuntringen ej utdelas med försigtighet.
1 Norrland är mycken marck men där är ondt efter folck,
de hemman, som redan där äro, hafva ondt efter tilräckelige
arbetare. Nog kan man få en hop lättingar, som gingo dit,
skaffade sig andre lättingar til cautionister, hugga sedan och
bränna bort skogen, taga emot den spannemål, som de af
kronan skulle få, och sedan alt voro förtärt, gå sedan ifrån
altsammans; men hvad vunno riket dervid annat än et öppigt
och förstört land.
Derföre bör landshöfdingen icke antaga andre til cautionister
än de, som äro säkre och i socknen bofaste män, och
att det annars ankommer på hans ansvar, om nybyggaren går
bort. Dessutom til Norrland, där folckbrist är, bör folck anskaffas
ifrån andre orter och derföre dubbelt praemium samt
flere förmåner förunnas dem, som ifrån folckrike orter vilja
sätta sig ned i Norrland, än att1 den infödde norrlänningen,
om han begär at inrätta et sådant nybygge. De månge onyttige
inhyseshion, som ofreda ägorne för landtman, tära bort
skogen och icke vilja giöra något för födan, böra af skaf fas,
de bräcklige och utgamle födas i hospitalerne men de färdige
lättingar hållas til arbete hos private eller för kronan, på det
lättingen ej må äta upp landet.
Tre ting äro altså nödige, utom hvad betänckandet föreslår,
at vid detta betänckande tillägga:
l:o. Att all kronojord, hvarpå kan nybyggen sättas, förut
blifver refvad.
2 :o. Att ämbetsmän och cautionister, bofaste i socknen, äro
ansvarige för nybyggarens arbete och qvarblifvande.
3:o. Att de, som gå til Norrland ifrån folckrike orter, Dalarne
och Småland, få dubbelt i spannemål och frihetsår.
Med desse tilläggningar bifaller iag saken.
Frih. Spar re, Carl: En landshöfding bör ej vara rädd
för den controll, som begäres; men mitte sapientem, så behöfs
den icke. Hvaremot, om landshöfdingen är slö, så gior
all uptänckelig controll ingenting.
1 Konceptprotokollet: at, vilket tydligen bör vara ät.
Nybyggen å kronojord.
105
Icke vill iag vara emot att extendera upmuntringar för nybegynnare;
fattigdom, ovana och mindre kundskap om landets
art med hundrade andre saker skall han arbeta emot,
som en öfvad landtman, sedan han fått inrätta sig, ej kienner.
Gif derföre gierna dubbla frihetsår, löfte att spannemålsunderstödet
flere år skall continuera, om en nybyggare fortfar
i flit och arbete och årligen upbrukar åtta kappeland efter
jordens beskaffenhet.
Hvad som är sagt om att afvittra cronans jord och marck
ifrån privatorum samtycker iag gierna till. Commissionslandtmätare
äro ock til den ändan blefne antagne, men vid
siste riksdag uphäfdes detta deras giöromål och befaltes, att
de endast skulle sysslosätta sig med storskiftesdelningar. Jag
mins det så mycket bättre, som då jag i mitt län, hvarest
mycken ödemarck finnes, ville bruka landtmätarne at afmäta
och med gräntsor utstaka dese ödemarcker för kronan, redan
af tvenne stånd var dömd at derföre ställas under tiltal af
Justitiecantzleren.
Hr Ehrenmalm, Samuel: Tvänne ting äro här i
fråga: först om upmuntran til nybyggen uti spannemål och
frihetsår, sedan om kronans säkerhet för det hon kommer at
således utgifva.
Jag tror säkerheten kan vinnas genom sielfve sättet att upmuntra.
Förelägg en nybyggare att innom visse år upodla til
åker och äng två tuneland til exempel, alt efter marekens
beskaffenhet, gif honom emot säker caution något af understöd
årligen, försäkra honom, at då de förelagde åren äro til
ända, om den upodlade jorden är väl häfdad och uti fullkomligt
stånd, skall jorden blifva hans under skattemannarätt, är
då någon art hos honom, så blifver han nog stilla på nybygget
och använder all flit.
Hr Lilliehorn: Det enda förbehåller iag mig, at hvad
som kallas kronans gehäger ifrån sådane nybyggen undantages.
Hvad förslaget til dubbel upmuntran angår, för dem
som vilja flytta ifrån folckrike orter till Norrland, må det
gierna vara för folck ifrån Dalarne, jag vill medgifva, at den
orten kan umbära; men Småland äger visserligen icke mera
innevånare, än det behöfver. Ackta oss, at vi icke draga så
folcket ifrån det gamla jordbruket til nybyggen, at den upodlade
mareken blifver öde i brist af arbetare.
Hr Durietz frågade, om desse upmuntringar äfven
106 1769, nov. 18. Nybyggen. Kristianstad.
Inrättningshielp
för
klädesfabriquesinteressenterne
i
Christianstad.
sträcka sig til dem, som uptaga nybyggen på frälsejord?
Men
härtil svarades Neij.
Och proponerades, att betänckandet kunde bifallas för till
att få quaestio an afgiord men saken sedan remitteras tilbakars
til deputationen at författa projectet til en förordning
härom, hvaruti alle de considerationer kunde iackttagas, som
nu under discourserne blifvit omtalte med flere, hvilke höra
til värckställigheten.
Hr Gr. och Landtm., hemstälte, om icke nu discouserne
kunde uphöra, och giorde häruppå proposition, den han skrifteligen
författadt:
Bifaller R. o. A. Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens
nu upläste betänckande af den 25 October sidstl.
om upmuntring för dem, som på kronojord uptaga ngbgggen,
med den tilläggning att nybyggaren förelägges att innom vissa
år uptaga och i fullkomligt bruk lägga en viss utsatt del af
åker och äng efter jordmånens beskaffenhet?
Hvilken med Ja besvarades.
Hr Heldenhielm gaf häruppå tilkienna, at han begåfvo
sig ifrån sin begäran, at Cammar-, oeconomie- och commercedeputationens
betänckande af d. 25 October sistl., som
i dag blifvit upläst, ang. upodlingar vid landtbruket i allmänhet
måtte ligga på bordet. Men som
Frih. Grönhagen förklarade, at han med flere begärt
detsamme och icke begåfvo sig, så kunde det icke til afgiörande
i dag företagas.
18. Företogs ånyo och uplästes det redan den 6 sidstl. November
förehafde Handels- och manufacturdeputationens
betänckande af den 10 October innevarande år angående den
åt interessenterne af klädesfabriquen i Christianstad år 1756
beviljade inrättningshielp, 10 000 dahl:r silfvermynt af manufacturf
onden.
Deputationen förmäler, att sedan interessenterne 1756 erhållit
berörde hielp och dermed i full drift hållit såväl sielfve
fabriquen som ett sedermera anlagt färgerievärck alt intil år
1765, då fabriquen kommit i andre ägares händer, så hafva
desse sednare trodt sig berättigade att jemte fabriquen äfven
böra undfå af de förre interessenterne åfvanberörde allmänne
understöd; och derföre hos Kongl. Maij :tt giordt underdånig
ansökning derom, hvaruppå Kongl. Maij :tts nådige be
-
Kristianstad. Tabergs bergslag.
107
fällning til Commercecollegium afgådt den 1 Martii 1768 att
besörja, det oftanämde medel ifrån fabriquens förre ägare til
manufacturfonden blifva indrifne; då Commercecollegium
anmodat Konungens Befallningshafvande i orten at dertil
lämna sin handräckning, hvilken ock ab executione handterat
saken, så at berörde interessenter, ibland hvilke deputationen
i synnerhet nämner Borgmästaren i Chrestianstad Carl
Schultéen, nödgats uti Kongl. Giöta Hofrätt sig deröfver besvära,
hvarest saken ännu ligger oafgiord.
Deputationen häremot finner uppå flere anförde skäl, att
desse interessenter uti Christianstads klädesfabrique samt
med dem Borgmästaren Schultéen för all efterräkning och
återkraf för berörde medel böra nu och framdeles vara frie
och förklaras hafva fullgiordt, hvad med summans beviljande
af manufacturfonden varit påsyftat, så att Kongl. Maij :tts
högstberörde nådige författning af den 1 Martii 1768 til sin
kraft och värckan aldeles uphörer.
Hr v. Nackreij: Deputationen synes uti betänckandet
vilja tillägga Landshöfdingen den beskyllning at hafva sträckt
sin embetes myndighet för långt; men det är til märckandes,
at han hade konungens bref och Kongl. Commercecollegii
skrifvelse för sig, som han borde värckställa; denne omständigheten
undantagen finner iag vid betänckandet ingenting at
påminna.
Proposition blef giord til bifall uppå detta betänckande och
med Ja besvaradt.
19. Uplästes Riksdagsfullmägtigens för Jönkiöping stad
Isaac Mörk Pehrsons besvär deröfver, att Urskillningsdeputation
den 2 sistl. September afslagit hans uppå stadens vägnar
giorde ansökning at varda bibehållen vid den rättighet til exclusive
handel med tackjärn ifrån Tabergs bergslag, som 35 §
uti stadens privilegier skall förmå och innehålla.
Hr Ehrenpreus, Friedr.: Jag utbeder mig att om
denne sakens sammanhang få i korthet giöra en berättelse.,
Hörle och Norre stångjernshamrar äro på Norre och Södre
Måsarpa och Sandseryds hyttelag priviligerade och således
berättigade till det tackjern, desse hyttelag blåsa.
För 140 år sedan hafva Hörle och Norre hammarvärck först
varit uti kronans hand men sedan uti fremmande entrepreneurers;
derpå i hålländarens Justus Backs och sist uti en
hålländares von Linds hand, som öfverlemnade all sin egen
-
Hr Isaac
Mörck ang.
exclusive
tackjärnshandel
från
Tabergs
bergslag.
8—620616
108 1769, nov. 18. Tabergs bergslag.
dom til sin efterlefvande äncka, numera Riksrådinnan Fru
Grefvinnan von Seth.
Ifrån den tid, desse egendommar således varit uti private
händer, hvarunder de tvenne gånger blifvit ifrån kronan inlöste,
hafva de men icke Jönkiöpings stad nyttiat tackjärnshandelen
ifrån berörde hyttelag enligit värckens tydelige privilegier,
icke eller har staden någonsin för dess räkning vågat
slikt påstående giöra; men väl har Bergsallmogen begärt
låf at få til staden försälja tackjärnet, hvilket dock genom
konungens utslag den 20 Augusti 1747 samt 77 § uti
1748 års resolution på Allmogens allmänna besvär blifvit
afslagit.
Sedermera har väl berörde Allmoge de facto inlåtit sig på
1750 åratalet uti handel med Jönkiöpings borgare; men de
kommo icke bättre därifrån, än at de efter undersökning derom
voro glada att återkomma til sine rätta patroner, och har
äfven Kongl. Maij :tts nådiga utslag af den 28 October 1762
denne olaga handel ogillat.
Sådant är nu sammanhanget af denne sak. Och ehuruväl
Jönkiöpings stad vid sidste riksdag giordt ansökning i detta
ämne och klagat öfver konungens sistnämde höga utslag, häfver
dock stadens Fullmägtig icke vågat emot Urskillningsdeputationens
afslag, som af samma riksdags urskillningslista
finnes, klagomålet fullfölja utan detsamma öfvergifvit.
Denne riksdag har åter staden inkommit med samma sak
til Urskillningsdeputationen och fått afslag. Deputationen
grundar sin resolution uppå de skäl, at ansökningen, som begär
ändring uti Kongl. Maij :ts höga dom af den 28 October
1762, icke i den ordning, som 12 § uti deputationens instruction
föreskrifver, inkommit, icke vid 1765 års riksdag emot
Urskillningsdeputationens afslag blifvit fullfölgd; dessutom
är stridande emot redan faststälte författningar såväl som resolution
på Allmogens besvär af år 1748 och dess 77 §, följ -  ackteligen ländande til rubbning af den säkerhet, som bruksegendomar
uti lag och sine välfångne gamle privilegier höra
niuta. På desse skäl förmodar iag, at R. o. A. äfven behaga
gilla Urskillningsdeputationens nu öfverklagade afslag.
Frih. Grönhagen: Så vida saken redan vid siste riksdag
inkommit, bör den meo voto nu antagas, efter densamme
då icke blef, så vida mig bekant är, hos Riksens Ständer afgiord.
Jag lämnar de emot Jönkiöpings stad anförde skäl uti
Tabergs bergslag. Fabritius.
109
deras värde, men de höra icke hit utan kunna gälla uti den
deputation, dit saken remitteras, som äger både tilfälle och
rättighet at pröfva dem; här är allenast frågan om remisse
och den kan icke förvägras en, som söker ändring uti Kongl.
Maij :tts dom eller resolution.
Hr Wadenstierna, Carl: Om vid 1765 års riksdag,
då besvären ingåfvos til Urskillningsdeputation, konungens
dom af 1762 varit bilagd, så hade det bordt gälla, at sådane
ansökningar skola antagas. Men då blef densamme icke framgifven
utan i det stället begärtes frihet för staden at handla
med tackjärn ifrån Taberget och åberopades stadens privilegier
såsom skäl dertill; staden har altså at skylla sig sielf
för af slaget vid 1765 års riksdag och nu har detta af slag vunnit
laga kraft, då inom en månad Riksdagsfullmägtigen ej
sökte deruti ändring hos plena. Efter min tancka har altså
nu varande Urskillningsdeputation giordt rätt och bör dess
resolution gillas.
Hr von Nackreij: Resolution på Allmogens besvär af
år 1748 styrcker ännu mera detta. Ifrån den tiden är ingen
ändring sökt förr än nu. Fatalier böra vara strictissimi juris,
om vi under våre lagar skola äga säkerhet. Jag kan altså icke
bifalla någon ändring uti Urskillningsdeputationens afslagsresolution.
Häruppå giordes proposition och gillades Urskillningsdeputations
afslagsresolution.
20. Föredrogs Kammar-, oeconomie- och commercedeputa- Anmärcktionens
betänckande af den 11 September nästledne angåen- "inspector!^
de de öfver förre Inspectoren vid Avestad kopparbruk Alexan- Fabritii räder
Rudolph Fabritius giorde anmärckningar, dels öfver kenskaPer10:de,
dels ock 20:de kopparn vid kopparvärcken därstädes,
dels uppå hans räkenskaper; men som deputationen funnit,
at Fabritius, hvilken redan år 1748 ifrån denne syssla fädt
afsked, ej allenast giordt redo och räkning för sig utan och
räkenskaperne ifrån sig lefvererat, altså tilstyrckes af flere
anförde skäl, at Fabritius framdeles må lämnas otiltalt såväl
för de utan hans förvållande saknade 1746 och 1747 årens
räkenskaper som ock befrias ifrån de hos honom på origtige
grunder giorde anmärckningar samt at han återställes i fri
disposition af sin härföre sequestrerade egendom utan at härmed
i framtiden vidare blifva besvärad.
Detta betänckande blef uppå skedd proposition bifallit.
110 1769, nov. 18—22. Olof Håkanssons död.
2:ne italie- 21. Uplästes en böneskrift, underskrefven af frenne italienaresbegäran
nare Nicola Gaezan, Severino Peres och Giuseppe Rossicnol,
hvilke skola äga konsten, den ene at spela på en violine utan
strängar, accompagnera med sin naturliga röst alle möijelige
toner och uti en siinfonie föreställa alla siungfoglars läten
och de andre begge at spela på tvenne hittils okiende instrumenter,
mandalino och mandola, hvaruti de anhålla om tilstånd
at på Ridderhussalen låta höra sig för publiquen.
R. o. A. ville väl härtill lämna sitt samtycke men med ut
tryckeligit
förbehåll, att det allenast får [ske]1 för en enda
gång.
Häruppå åtskildes R. o. A. för i dag klockan öfver ett eftermiddagen.
Är 1769 d. 22 November.
Onsdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Grefven, Generalen och Landtm. Axel Fersen.
Sedan R. o. A. intagit sine ställen, justerades protocollet
Taleman Olof för den 25 sistl. September til en del.
Håkansons jjr Qr Landtm, anmälte, at Bondeståndets Tale
man
Olof Håkanson genom döden aflidit, och hade Hr Gr.
och Landtm, uti öfverläggning med de andre respective ståndens
Talemän öfverenskommit at til stånden hemställa, hvad
som vid et sådant tilfälle kunde nödigt vara att iackttagas för
och vid hans begrafningsceremonien och altså projecterat:
1. At en deputation ifrån Bondeståndet i dag notificerar
detta dödsfall samt derjemte ståndets giorde val sistl. måndags
den 20, som fallit uppå Lars Torbiörnson, riksdagsman
ifrån Bohus län, hvaruppå ifrån de andre stånden deputationer
afgå til Bondeståndet, som uppå ståndens vägnar beklaga
denne förlust och lyckönska til den nyvalde Talemannen.
3 [o: 2], At begrafningen sker nästkommande fredag, hvilken
ståndens Talemän och visse utsedde deputerade af hvart
stånd bivista, 24 af R. o. A. och 12 af de öfrige stånden.
Hr Pfeiffs Detta bifölls.
memorial 2. Uplästes ett af Hr Pfeiff, Friedrich, Capitain vid HelGerdten
singe regementet, ingifvit memorial, hvaruti han anförer åt
ang:de
Hrr
Riksens Råd. 1 Konceptprotokollet.
at få spela
på Riddarhussalen.
Riksrådet. Borgerliga sterbhus.
lil
skillige påminnelser emot det af Hr von Gerdten inkomne och
hos R. o. A. upläste memorial och den beskylning, Hrr Riksens
Råd deruti gifves at hafva varit vållande til den stagnation
uti näringar och all rörelse, som blifvit så kienbar genom
den år 1767 utgifne förordning angående coursens fixerande
til 42 d:r per riksdaler, hvarifrån Hr Pfeiff med flere
skäl desse herrar befriar och tilstyrcker, at en deputation
må förordnas, som företaga sig såväl Hr Nordencrantz til
Bancodeputationen vid 1765 års riksdag ingifne tankar om
ordsakerne til coursens upstigande samt Stora Deputations
vid samma riksdag deröfver afgifne betänckande och i anledning
såväl deraf som hvad deputationen kan erhålla kundskap
om uptäcker de personer, hvilke varit ordsaken til sådant
ondt, hvaraf landet nu i flere år varit plågat, på det de
sedermera inför ordentelige domstolen måtte derföre blifva
anklagade och dömde. Och begär Hr Pfeiff, at Hr von Gerdten
för sine Hrr Riksens Råd tillagde beskylningar måtte hos
R. o. A. giöra dem en anständig reparation.
Detta begärtes på bordet.
3. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den 17
Julii sisth, hvaruti Borgareståndet afsäger sig den år 1752 Se af 14 proc.
beviljade af giften til justitiestatens aflöning 1/4 procent af erläggande af
. .. . , t massa mven
massa
mventarii uti borgerlige sterbhusen; hvilken afgifttarii til jus
ståndet
anser såsom vilkårligen och ej längre än til nästpå- tig|Ie^Jjgns
följande riksdag beviljad och derföre beslutit, at den med innevarande
år borde uphöra.
Flere af R. o. A:s herrar ledamöter yttrade sig, at om detta
vunno bifall, så skulle fonden til justitiestatens aflöning lida
en märckelig afsaknad och omsider domare komma at mista
sine löner, begärte derföre saken på bordet, hvilcket beviljades;
och beslöts, att en föreställning härom uti extr. protoc.
skulle til de öfrige respective stånden afgå uti följande form:
Uplästes Vällofl. Borgareståndets utdrag af protocollet för
den 17 Julii innevarande år, hvaruti förmäles, det ståndet väl
vid 1752 års riksdag åtagit sig at af boupteckningarne i sterbhusen
ärlägga 1/4 procent til kongl, hofrätterne intil den påföljande
riksdagen; men som denne afgift nog besvärade städerne,
hvilka ensamme utan tilhielp af kronan måste aflöna
magistraterne med alle til städerne dessutom hörande ämbetsmän
och betiente, altså afsäger sig Borgareståndet den
-
112 1769, nov. 22. Borgerliga sterbhus.
samma såsom en vilkårlig och för detta tiländalupen bevillning,
som borde vid innevarande års slut uphöra.
Härvid erindrade R. o. A. sig hafva vid åfvanberörde tilfälle
lika som alle de öfrige respective stånden ingodt uti bevillning
til en fond, hvarmed kongl, hofrätternes ledamöters
och betientes antal måtte förstärckas, så att Svea Hofrätt
kunde fördelas til trenne och de öfrige begge hofrätterne i
tvenne divisioner hvarthera.
Och ehuru R. o. A. hade sig bekant, at then afgift, som til
följe häraf ifrån år 1752 utaf adelige sterbhus til kongl, hofrätterne
influtit, bestigit sig årligen högre än alt, hvad de tre
öfrige respective stånden samfäldt til detta behof erlagt, derföre
R. o. A. äfven för sin del gierna skulle se, at sådan afgift
uphöra måtte; dock som R. o. A. häldre ville ytterligare ingå
i den tyngre [o: tynga]1, R. o. A:s år 1752 giorde bevillning
dem förordsakar, än at löpa fara, det de embetsmän, hvilka
lag och rätt i landet skipa, skulle sakna deras rättmätiga lönbergning,
hvaraf mångfaldige oredor upkomma kunde och
åtminstone en stor del af rikets innevånare betagas den
skyndesammare utväg til slut och ändskap på deras i kongl,
hofrätterne fortsatte rättegångsmål, som likväl med denne
beviljade afgift påsyftad varit, hälst uti en tid, då rättegångsärendernes
antal så märclceligen är ökat, att Kongl. Maij :tt
nästl. år blifvit föranlåten i nåder förordna, det Svea Hofrätt
borde fortsättia arbetet på fyra och Giötha Hofrätt på trenne
divisioner, utan at någon tillökning til löner för ledamöter
eller betieningen är vorden beviljad; altså fant R., o. A. så
mycket mera anledning at til Vällofl. Borgareståndets närmare
benägna öfverläggning detta ärende föreställa, som förrberörde
1/4-dels procent sterbhusmedel jemte de 6 öre s:rmt,
hvilka Stockholms och Giötheborgs städer af hvarje hushåll
utgiöra, är det endaste, hvarmed välbemälte stånd uti kongl,
hofrätternes aflöning bidrager; deremot städernes invånare i
gemen äga efter allmän lag lika förmån med alle rikets inbyggare
hofrätternes laga åtgiärder och domsrätt att tillita,
hvartil förvisso en betydande del af hofrätternes arbetstid upgår,
emedan antalet af de til hofrätterne ifrån städerne årligen
inkommande mål vid beräknandet är drygare än the, som
de öfrige ståndens ledamöter hvar för sig angå kunna. I an
-
1 Konceptprotokollet.
Båtsmanshåll. Avradsspannmål.
113
seende hvartil R. o. A. förmodade, det Vällofl. Borgareståndet
ej lärer sig undandraga at med denne til justitiens befordran
i riket oumgängeliga och på Borgareståndets andel så
ringa och lindrig belöpande afgift desto häldre än vidare fortfara,
som vissa städers borgmestare under Kongl. Giötha Hofrätts
domsaga utaf lagmans- och häradshöfdingsräntan löner
åtniuta. Ut supra.
4. Secrete Utskottets extractum protocolli af den 28 Octob.
sistl. angående Hedemora stads ansökning at ännu på några
år eller til nästkommande riksdag få niuta den staden til
1767 års slut förunte frihet för båtsmanshållet eller ock ifrån
helften deraf, til dess den vid flere riksdagar påtänckte
jämckning i båtsmanshållet städerne emellan godt uti fullbordan.
Och det i anseende til flere staden öfvergångne olyckor
med total brandskada och alle näringars förfall desse senare
åren. Secrete Utskottet tilstyrcker, at friheten för båtsmanshållit
i Hedemora, bestående af 11 stycken ordinarie båtsmän
med sine fördubblingar, jemte vacanceafgiftens erläggande
må för staden än vidare förlängas på trenne år, räknat
ifrån nästkommande års början til 1772 års slut, de tvenne
snart förflutne åren derunder jämväl begrepne, hvarefter antingen
den vanlige afgiften bör betalas eller ock båtsmännen
in natura anskaffas til så stort antal, som Hedemora stad i
grund af den då förmodeligen värckstälte jämckningen rikets
städer emellan kan komma at i sin proportion vidkienna.
Detta bifölls.
5. Secrete Utskottets extractum protocolli af den 30 October
nästl. angående staden Falkiöpings sökte befrielse för
afrads- och kronotiondespannemålens utgiörande, hvaruti
Secrete Utskottet förklarar, at så vida staden icke vill afsäga
sig bruket och nyttiandet af den staden uplåtne åkerjord, så
bör ock staden icke kunna undandraga sig att betala den ränta,
som deraf utgå bör, hälst samma spannemål så väl som all
annan kronans spannemåls behållning i Skaraborgs län är
anslagen til guarnisonens underhåll i Giötheborg och kan til
detta behof för ingen del umbäras.
Bifölls.
6. Anmältes, emottogs och infördes en deputation ifrån
det Hedervärda Bondeståndet, 16 personer.
Sven Håkanson, som förde ordet, gaf tilkienna, at
Hedemora
stads ansökan
om frihet
för båtsmanshållet.
Falkiöpings
befrielse för
tionde- och
afradsspannemålens
utgiörande.
Bondeståndets
deputation.
114 1769, nov. 22. Olof Håkansson.
ståndets Taleman Olof Håkanson natten emellan den 18 och
19 hujus genom döden af lidit, at ståndet så mycket mera
ömade sin förlust, som bemälte Taleman af samtelige ståndets
ledamöter varit älskad och högagtad för sine personlige egenskaper,
den förtrolighet och vänskap, hvarmed han dem såsom
en fader och vän tilhanda gådt, och den insigt, han ägt
uti alla vid riksdagar förefallande giöromål, förvärfvad genom
en långlig förfarenhet och understödd af utmärckte natursgåfvor,
så at han alt ifrån 1727 erhållit sine hemmavarande
medbröders kallelse til riksdagsman vid hvarje riksdag
och vid nio riksdagar ståndets förtroende at vara taleman.
Äfven anmälte deputationen, at Bondeståndet uti den afledne
Olof Håkansons ställe utvalt til sin taleman Riksdagsmannen
ifrån Bohus län Lars Torbiörnson.
Och begärte sluteligen, at R. o. A. genom visse deputerade
ville med sin närvaro hedra den afledne Talemannen Olof
Håkansons begrafning nästkommande fredag efter middagen.
Deputation besvarades af Hr Gr. och Landtm, och afträdde,
ledsagad efter vanligheten.
I anledning häraf utnämdes en deputation, som ifrån R. o.
A. afgeck at condolera Bondeståndet och at lyckönska til dess
nu giorde val.
Äfven utsågos 24 ledamöter af R. o. A. at vid begrafningen
assistera och blefvo dertil nämde 24 herrar, hvilke komma at
gå uti processionen, tre i hvar led, som bifogade förteckning1
utvisar.
7. Uplästes Justitiedeputationens betänckande af den 11
sistl. Octobris uti en af Kongl. Maij :tt den 21 September 1768
dömd sak emellan Capitainen vid Brandvagten här i staden
Christopher Grooth och Lieutenanten Johan Hector Loffman
angående en med Grooths namn undertecknad och den 18
Martii 1739 utgifven förskrifning, stor 5000 dahhr k:rmt, som
Grooth påstådt, at Loffman borde bevisa sig hafva af Groth
undfådt, uti hvilken sak frågan nu egenteligen var, huruvida
Groth kunde få densamma nu hos Riksens Ständer antagen,
då han väl uti Kongl. Maij :ts Justitierevision anmält sig om
tilstånd at få söka ändring hos Riksens Ständer men försummat
at inom den uti Urskillningsdeputationens instruction
och dess 1 § utsatte tid med besvären inkomma.
1 Utesluten här.
Grooth mot Loffman.
115
Justitiedeputation anser Groth hafva fullgiordt alle praestanda,
som 1738 års förordning fordrar, och tilstyrcker, at
detta mål må hos Riksens Ständer få uptagas och afgiöras.
Men härvid var bifogat en ledamots, Borgmästaren Kruskopps,
särskilte votum, som deremot finner, att Groth försuttit
fatalierne och altså at saken icke mera hos Riksens
Ständer kan uptagas.
Hr J e r 1 st r ö m understödde den särskilte mening och
fant underligt, at deputation kunde tilstyrcka sakens uptagande
emot sin egen fattade esprit uti constitutionssaken, at
aldrig justitiemål må komma under Riksens Ständers dejudication.
Härvid anmältes och upvistes et af Hr Loffman ingifvit
memorial; men som R. o. A. redan för lag antagit ifrån längre
tid tilbakars, at privatorum ansökningar ej få immediate i
stånden ingifvas, så blef det ej upläst.
Hr de F rese: Tvifvelsmålet består deruti, om Groth får
söka hos Riksens Ständer ändring uti konungens dom, när
han försummat gifva in sitt memorial til Urskillningsdeputation
inom förrsta månaden, ty hos Kongl. Maij :tt har han
fullgiordt alle prestanda; detta tvifvelsmål upkom redan i
Urskillningsdeputationen, då acten ifrån Kongl. Maij :tt blef
nedsänd; såsom ledamot därstädes var iag väl emot remissen;
men så kan ock å andra sidan förklaras, att när 1738 års förordning
är fullgiordt och Kongl. Justitierevision, för hvilken
fatalier ej äro föreskrefne, öfversänder acten complett, med
besvären öfver Kongl. Maij :tts dom, med Hrr Riksens Råds
anmärckningar öfver besvären, så synes det, som skulle inge
fatalier mera äga rum för en sökande part.
Gr. Harn milton, Gust. David: Detta senare, som
Hr de Frese sagt, conformerar jag mig med. Huru månge besvärsskrifter
skal väl en sökande ingifva? När en fullkomlig
besvärsskrift, stäld til Riksens Ständer, öfver konungens dom
inom rätta tiden til Justitierevision inkommit, så har ju den
sökande observerat fatalierne; icke äger han magt att förmå
Justitierevision att inom första månaden af riksdagen öfversända
saken til Urskillningsdeputationen.
Jag har en sak af lika beskaffenhet, jag har fådt Kongl.
Maij :ts låf at gå til Riksens Ständer, iag har i rättan tid ingifvit
mine besvär till Justitierevisionen, skall iag nu förlora
mine fatalier, för det at Justitierevision ej inom förrste måna
-
116 1769, nov. 22. Fru de Walle.
den af riksdagen öfversändt detta med hela acten till Riksens
Ständer? Justitiedeputations betänckande är billigt och iag
begär bifall derpå eller votering.
Hr Schönberg deremot ansåg nödvändigt, at alla private,
som hos Riksens Ständer ville inkomma med ansökningar,
borde gifva dem til Urskillningsdeputation inom förste
månaden; sådant voro enligt med Riksdagsordningen och 1 §
uti Urskillningsdeputationens instruction, hvarest intet undantag
giöres. Den, som det försummar, må skylla sig sielf,
om han förlorat fatalierne.
Flere begärte häröfver proposition, hvilken blef giord, och
det särskilte votum bifallit.
8. Hr Gr. och Landtm, anmälte: Sedan R. o. A. nu afgiordt
föregående, finnes en besvärsskrift öfver Urskillningsdeputationens
resolution uti en lika beskaffad casu, ingifven
af Fru de Valle, encka efter afledne Hr Gotthard Hildebrand,
hvilken iag torde få föredraga.
Uplästes häruppå denne skrift, hvaruti anmältes, at Urskillningsdeputation
antagit och til Justitiedeputationen remitterat
den ifrån Kongl. M:ts Justitierevision öfversände acten
ut saken emellan henne, Fru de Valle, och Ryttmästaren
David Hildebrand samt de öfrige Hr Gotthard Hildebrands
arfvingar, innehållande besvär af Ryttmästaren Hildebrand,
anförd öfver Kongl. Maij :ts dom, som lika med Kongl. Svea
Hofrätt förklarar henne för afledne Gotthard Hildebrands
hustru och tillagt henne i följe deraf hustrurätt uti hans qvarlåtenskap;
anhållandes Fru de Valle, att Urskillningsdeputations
remisse må varda ogillad och hennes vederparter förklarade
förlustige af all vidare talan emot Kongl. Maij :ts
högstberörde dom, efter de icke inom den uti Urskillningsdeputationens
instruction föreskrefne tid sine besvär hos Riksens
Ständer anmält.
R. o. A. funno detta af lika beskaffenhet med föregående
och beslöto altså, at Justitiedeputation icke borde desse Hildebrandske
arfvingarnes besvär emot Kongl. Maij :ts dom til
pröfning uptaga.
Hr Lilliehorn: Detta är väl en lika casus som med
förre saken, altså bör iag ej påminna emot hvad R. o. A. beslutit.
Men til min uplysning får iag likväl fråga, huruvida en
rättsökande, sedan han inom rätta tiden begärt och erhållit
Kongl. Maij :ts tilstånd at med Dess höga dom vända sig til
Befordringar. Löningslikvidationer.
117
Riksens Ständer, äfvenväl intra fatalia uti Justitierevisionen
ingifvit sin deduction emot samma dom, icke fullgiordt, hvad
1738 års förordning stadgar, och om det är partens eller Justitierevisions
skyldighet at til Riksens Ständer ingifva saken.
Hr Ehrenpreus, Fred.: Sedan parten fullgiordt,
hvad 1738 års förordning biuder, är det väl Justitierevisions
skyldighet at til Riksens Ständer insända hela acten jemte
den sökandes deduction, Hrr Riksens Råds påminnelser och
vederpartens förklaring, men derföre åligger det enligit den
principe, R. o. A. nu faststält, likafult den sökande at inom
urskillningsterminen genom memorial anmäla sine besvär.
Uti Justitiedeputation äro fem saker af lika beskaffenhet
som desse, hvilke deputationen altså får lämna ouptagne. Äng. stabs
9.
Häruppå föredrogs Secrete Utskottets extractum proto- offlcerarecolli
af den 16 uti innevarande månad, hvaruti tilstyrckes
uppå anförde skäl, att vid secondmajorernes compagnier
stabsofficerare måtte blifva antagne och förordnade.
Detta bifölls. Äng. beford
10.
Uplästes Secrete Deputations betänckande af d. 26 sistl. Riksens
October i anledning af Kongl. Maij :ts nådiga proposition an- Ständer,
gående de hos Riksens Ständer skedde befordringar eller gif
ne
personlige föreskrifter, huru desse måge anses och förstås
samt i hvad måtto äga bestånd och blifva gällande eller ej.
Hvilket af flere begärtes på bordet. Äng. lönings
11.
Uplästes Handels- och Manufacturdeputations betänc- 'thoner!
kande af den 27 October sisth, hvaruti förmäles, huruledes
ifrån år 1731 til år 1738 fabriqueurerne uti Landshielpsdeputationen
fädt emot pantsatte löningsliquidationer fädt (!) låna
hela liquidationssumman; men at sedan Riksens Ständer
vid 1739 års riksdag förordnat, at Ständernes Contoir borde
inlösa alle löningsliquidationer med 15 procents rabatter, så
hade Kongl. Commercecollegium, hvarest desse pantsatte
liquidationer varit i förvar, kommit att uti Manufacturcontoirets
räkenskaper blifva balancerat för en summa af 20 277
dahl:r 19 1/2 öre silf:rmt, som netto utgiorde beloppet af de
afdragne 15 procent, hvilken summa manufacturfonden nu i
30 år varit i mistning af. Deputationen tilstyrcker derföre,
det måtte Kongl. Statscontoiret undfå nödige ordres at af riksgäldsmedlen
genast ersätta manufacturfonden, som nu är
satt under Kongl. Commercecollegii disposition, denne summa.
118 1769, nov. 22. Manufakturfonden.
Äng. manuf.-  fonclens fordringar.
Betänckandet bifölls uppå skedd proposition.
12. Uplästes Handels- och manufacturdeputations betänckande
af den 27 October angående åtskillige i manufacturfondsräkenskaperne
ballancerade fordringar.
Deputationen förmäler sig i desse räkenskaper hafva funnit
åtskillige manufacturfondens fordringar, til större delen
härrörande ifrån landshielps- och generaltullarrendemedlens
förvaltning under den ifrån 1730 til 1750 förflutne tiden, och
att desse fordringar voro af sådan beskaffenhet, at deputation
ansedt sig böra dem til Riksens Ständers kundskap och
förordnande särskilt öfverlemna. Och omrörer sedan tilkomsten
af hvarje fordran och dess särskilte sammanhang,
nemligen:
1 :o. En ballance af 105 dahl:r 16 2/3 öre silf :rmt ifrån åren
1738 och 1745, för hvilke dåvarande Kammereraren i Kongl.
Commercecollegio, sedermera Kammarrådet Pehr Psilanderhielm
står debiterad men öfver hvilken han på 20 a 30 år vetterligen
icke blifvit krafd.
2:o. En post af 600 dahl:r silfirmt, för hvilken afledne Advocatfiscalens
Herkepaii sterbhus är ballancerat, uti hvilken
Commercecollegium redan 1741 tilstyrckt afskrifning, och 30
år äro förflutne, sedan skulden giordes.
3:o. En post af 1357 dhl:r 20 2/3 öre silfver:mt, påförd afledne
Advocatfiscalen Fritz sterbhus alt ifrån åren 1737 och
1738 såsom understöd til dess då anlagde sidenfabrique; men
hvars Encka redan långt för detta upgifvit och afstådt all sin
egendom til creditorer, utan att tilgång funnits at betala denne
gäld.
4:o. En post af 29 dahl:r 9 2/3 öre silf:rmt, påförd Coim
mercerådet Silfverskiöld genom en af Kammereraren i Commercecollegio
uppgifven räkning öfver 41 dahl:r 18 1/3 öre
s:rmt, hvaremot uti en annan räkning bemälte Commerceråd
godtgiöres 29 daler silf :rmtt, utan at man så långt efteråt kan
om sammanhanget af en sådan olikhet få någon kundskap.
5:o. Dessutom 2919 daler 10 1/3 öre silfvermynt under titul
af expence och reparationsmedel, hvilke blifvit uti Manufacturcontoirets
hufvudbok påförde Commercecollegium för
de åren, collegium haft at skaffa med landshielpsmedlen men
bemälte collegium nu så långt efteråt icke kan närmare utreda.
6:o. Kongl. Hofcassan påförde 102 dahl:r 21 1/3 öre
Manufakturfonden.
119
silf:rmt såsom år 1741 förskutne til utländske trädgårdsfröens
upkiöp.
7 :o. Af hvad som åtgådt ifrån förste början til anskaffande
af stämpel, blanquetter, prässar med mera för hallrätterne
6544 daler 4 2/3 öre s:rmtt.
8:o. Efter Handels- och manufacturdeputationens extractum
protocolli af den 18 October 1756 3000 dahl:r silf:rmt,
lånte til Afl:e Assessoren Kolthoff; ändamålet synes hufvudsakeligen
hafva varit at ifrån nöd och elände på ålderdomen
rädda en välförtient embetsman, men betalning kan icke erhållas,
sedan Kolthoff i ett utblottat tilstånd aflidit.
9:o. Til afledne Generalmaj orden och Landshöfdingen Piper
utbetalte 160 daler samt att derföre anskaffa spanska afvelsfår
til ett schefferie i Vasa, hvilke penningar, sedan han
och de personer, som fåren emottagit, blifvit döde, icke numera
kunna infordras af någon.
10 :o. Kongl. Commercecollegium påförde 1800 dahl:r s:rmt
under titul conto för löningsliquidationer hvilke en benämd
Olof Eckerman, i lifstiden ägare af den så kallade Stenhusfabriquen
i Norrkiöping, år 1739 fädt återstälde såsom contant
disposition och som nu uti räkenskaperne ballanceras,
til dess utrönt blifver, om samma skuldpost rätteligen bör beräknas
under den afskrifning, som år 1756 blef beviljad genom
skuldens afskrifning medelst 10 procents tilvärckningspiiiemier,
varandes Eckerman nu död och 30 år framledne,
utan at denne skuld blifvit återfordrad.
Deputationen tilstyrcker, att utom hvad af desse fordringar
genom Commercecollegii försorg af hallrätterne skulle
kunna indrifvas, desse ballanceposter utur manufacturfondens
hufvudböcker och räkenskaper måge afskrifvas och
aldeles uteslutas.
Hvilket uppå skedd proposition bifölls.
13. Uplästes Kammar-, oeconomie- och commercedeputa- Ang:de svintionens
betänckande af den 13 sisth October angående borst
Borstbindareämbetets
här i Stockholm giorde ansökning om
tienlige utvägar til beständig erforderlig tilgång på inländsk
svinborst.
Deputation förmäler, att Borstbindareembetet erbudit sig
vilja genom commissionairen upkiöpa och med 1 d:r k:rmt
betala hvarje marck inländsk svinborst, som dem til salu
biudes. Deputationen tilstyrcker häruti bifall och at derföre
120 1769, nov. 22. Bänkmansval.
Complettering
af
bänckmännen.
en allmän publication härom må utfärdas samt om borstens
beskaffenhet, så att en hvar må upmuntras att af svinkreaturen
samla en sådan borst.
Derjemte at denne rudimateria må tullfritt inom riket
ifrån landet få til städerne föras. Men uti Borstbindareembetets
begäran om tullfrihet på utländsk borst, och at embetet
ensamt måtte få drifva borsthandel, kunde deputationen icke
tilstyrcka bifall.
Betänckandet bifölls.
14. Hr Gr. och Landtm.: Till besättiande af det ledige
justitiecantzlersembetet behagade R. o. A. kanske at nu utnämna
sine electorer; de skola väl, som förr varit vanligit,
väljas af bänckemännen; men som åtskillige af de bänckemän,
hvilka vid riksdagens början tilsattes, nu äro borta, så
blifver nödigt at först complettera bänckmännerne; de afdelningar,
för hvilka bänckemän saknas, behagade altså i ordning,
som de blifva upropade, framträda i skranclcet att välja.
Häruppå framträdde först 4:de afdelningen, och ingåfvo
herrarne sine sedlar, hvilke öpnades, der det befants rösterne
hafva utfallit för
Frih. Cederström, Claes 4,
Hr de Frietzkij, Claes 4,
Hr Malmerfeldt, Olof [o: Eric] 4,
Frih. Leijonhufvud, Axel Gabr. 2,
Frih. Kagg, Lars 2,
Frih. Wachtmeister, Carl Adam 2.
De tre herrarne, som fädt mäste rösterne, lottade och blef
bänckemän Hr Malmerfeldt, Eric1.
21 afdelningen framträdde.
Röster fingo:
Hr Danckvardt Lillieström, Joh. 7,
Hr Rotlieb, Philip Fred. 7,
Hr Torvigge, Gustaf 7.
Bänckemän blef Hr Thorvigge.
23 afdelningen fölgde häruppå.
Röster fingo:
Frih. Hummerhielm, Pehr 9,
Hr von Essen, Alexander 9,
Hr Modée, Axel Julius 9,
1 I konceptprotokollet ursprungligen; Olof.
Bänkmansval.
121
Hr Ruuth, Simeon 2,
Hr Prytz, Carl Gustaf 2,
Hr Bruno [w], Magnus 2.
Bänckeman Hr Modée.
25 afdelningen framträdde.
Rösterne utföllo för:
Frih. Stackelberg, Volmar Reinh. 2,
Hr Rotkirck, Ventz. Fred. 10,
Hr Klingenstierna, Eric 1,
Hr Cherpantier, Cl. Robert 4,
Hr Gyllenhammar, [Johan Gustaf] 9,
Hr Schmiedefelt, Carl Joh. 4,
Hr Pfeiff, Pehr Gust. 6,
Hr Leijonanckar, Fred. Vilh. 1.
Bänckeman Hr Rotkirch.
43 afdelningen kom nu i ordningen.
Röster fingo:
Hr Falcker, Carl 7,
Hr Ehrensverd, Augustin 7,
Hr Gripenberg, [Magnus Vilhelm] 7,
Hr Wrangel1 1,
Hr Gyllenram, Hindr. 1,
Hr Stålhammar, Adam 1.
Bänckeman Hr Ehrensverd.
50 afdelningen upropades derefter.
Rösterne utföllo för:
Hr Rappe, Gustaf 9,
Hr Gyllenstolpe, Carl Edvard 9,
Hr Alströmmer, Johan 9,
Hr von Scheven, Ernst Fred. 1.
Bänckeman Hr Alströmmer, Joh.
52 afdelningen kom häruppå.
Röster erhöllo:
Hr von Helandt, [Johan] 7,
Hr Fock, [Reinhold Vilhelm] 7,
Hr Franckenheim, [Carl Natanael] 7,
Hr von Baltzar, [Augustin Wolfgang] 1,
1 Varken i uppropslistan eller i den 1 Allegater I befintliga »atdelningslistan»
finnes någon Wrangel för de ätter, som tillhörde 43 avdelningen.
122 1769, nov. 22. Bänkmansval. Riksdagstidningarna.
Hr(!) Lybecker, [Göran Reinhold] 1,
Hr Munsterhielm, [Anders Gustaf] 1.
Bänckeman Hr Fock.
56 afdelningen fölgde sedan.
Röster fingo:
Hr von Platen, [Baltzar Achates] 7,
Hr Lagersverd, [Fredrik] 7,
Gref. Duker, [Gustaf Vilhelm] 7,
Hr de Carnal, [Carl Constantin] 4,
Hr Uggla, [Leonard Magnus] 4,
Hr Oldenskiöld, [Erik] 4.
Bänckeman Grefve Duker.1
Sedan således hrr bänckemäns antal blifvit completterade,
hemstälte
Hr Gr. och Landtm., om icke bänckemännen kunde efter
anslag träda tilsammans att välja electorer, 24, då de
andre respective stånden valde 12 hvart stånd.
Detta bifölls.
Ang:de Riks- 15. Företogs ånyo det af Hr Nathanael Franckenheim inamesUkring-
gifne ocb den 4 sistl. September upläste memorial, af innesändande
till håll, att då falska ryckten ofta kunna hos allmänheten giöra
alla k>rckor-yidj-jge intryck, så torde sådane bäst kunna förekommas
derigenom, att Riksdagstidningarne vid hvarje socknestugu
och uti hvart härad finnas öfver hela riket, så at menigheten
til dem äger en snar och obehindrad tillgång. Att derföre
hvar kyrclca och hvart härad i riket borde prenumerera
uppå desse tidningar och prenumeration dertil tagas af kyrckans
medel samt af häradets andel i sakören. Till lindring
uti kostnaden borde tidningarne utan postporto af hvar ock
en få inom riket med posten afsändas och derföre åläggas
utgifvaren at utan annan vedergällning än den vanlige prenumeration
besörja om deras rigtige afsändande til landshöfdingarne,
hvilke sedan på sätt, som det sker med förordningarne,
besörjer deras kringsändande. Äfven som Riksdagstidningarnes
utgifvare bör vara förbunden at efter riksdagens
slut förskaffa en hvar af de hemreste riksdagsfullmägtige,
som honom derom anlitar, fortsättningen och slu
-
1 Suppleringen av förnamnen i ovanstående namnlista är gjord efter avdelningslistan.
Riksdagstidningarna.
123
tet af Riksdagstidningen utan vidare betalning än praenumeration.
Hr Linderstedt, Eric: Detta blifver en contribution
på kyrckor, häradskistor och riksdagsmän, så mycket
mera utur sin ordning, som ingen kan emot sin vilja påläggas
at kiöpa Riksdagstidningarne.
Hr Gr. och Landtm, giorde proposition: Bifaller R. o.
A. det upläste memorialet?
Men den besvarades med Ja och Neij.
Hr Gr. och Landtm.: Vilja herrarne votera i denne saken?
Frih.
Grönhagen: När proposition är besvarad med
Ja och Neij, lär votering ej kunna undvikas.
Hr Linderstedt, Eric, itererade, at han icke kunde
samtycka til denne sak, efter han ansågo densamma för en
contribution; ville likväl icke påstå votering utan allenast
hafva sin tancka til protocollet reserverad.
Frih. Grönhagen hade icke förmodat, at sedan denne
sak en gång blifvit lagd på bordet, densamme åter skulle
komma före.
Af vördnad för den pluralité, som han förmärckte hos R.
o. A. vara bögde at bifalla memorialet och at ei borttaga R.
o. A:s angelägnare stund, begaf han sig väl ifrån att begära
votering, men förbehölt sig at uti et memorial1 få närmare
deducera sin tancka och skälen dertil.
Frih. Cederström ansåg detta som en contribution,
den han ej kunde samtycka till, hvilket han ville hafva i protocollet
för sin räkning infördt utan at yrcka votering.
Hr C a r p [e] 1 a n förklarade, at han aldrig gifver sitt
samtycke til en sådan contribution; han funno dessutom, att
praenumeration på Riksdagstidningen voro nog dyr, och önskade
bättre pris. Men då han detta til protocollet förklarat,
begärte han likväl ej votering.
Sedan bemälte herrar således begifvit sig ifrån votering
och ingen mera densamme yrckade, ansågs memorialet vara Äng. Manuf.-
contoirets rä
Duallu-
kenskaper.
16. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens be
tänckande
af den 27 sidstledne October angående tilståndet
och beskaffenheten af Manufacturcontoirets räkenskaper.
Deputation gior en berättelse, huru med räkenskapernes
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: memorialet.
9—620616
124 17G9, nov. 22—25. Manufakturkontoret.
hållande öfver manufacturfonden tillgådt ifrån dess förste
början, och indelar den uti fyra särskilte tidehvarf.
Det förste ifrån år 1727, då landshielpen först beviljades
och stod under Landshielsdeputationens förvaltning.
Det andre ifrån år 1739 i Maii månad, då Manufacturcontoiret
först inrättades.
Det tredie ifrån år 1743, då betieningen uti Manufacturcontoiret
ökades och tullkamrarne giorde redo för den i tullar
upburne manufacturhielpen.
Det fierde ifrån 1766, då manufacturfonden sattes under
Kongl. Cominercecollegii disposition och tullräkenskaperne
gingo till öfverseende uti Kongl. Kammarrevision men medlen
sattes in uti Kongl. Statscontoiret.
Den vidlyftige omgång, som nu erfordras vid manufacturfondens
förvaltning, i det flere betiente såväl uti Commercecollegio
som i Statscontoiret och vid Tullvärcket med
räkenskapernes hållande sysslosättas, hade föranlåtit deputationen,
sedan alle fyre tidehvarfven blifvit omständeligen
genomgångne och beskrefne, att tilstyrcka, det måtte räkenskapsvärcket
öfver manufacturfonden åter sammanfogas uti
ett bokslut och jämte sielfve fonden lämnas under Kongl.
Commercecollegii vård att förvaltas på lika sätt, som Manufacturcontoiret
det i sin tid giordt, och att fölgackteligen tullkamrarne
ifrån nästa års början måge giöra särskilt redo til
bemälte collegium för hvad af manufacturfonden der inflyter,
och denne fond hädanefter aldrig inblandas uti de öfrige
kronans räkenskaper eller höra under någon annan revision
än den specielle vid Kongl. Commercecollegium och den generelle
inför Riksens Ständers Handels- och manufacturdeputation
vid riksdagar, hälst den altid varit, är och bör förblifva
en fond, som med kronans statsvärck alts ingen gemenskap
äger.
Detta blef uppå giord proposition bifallit.
17.. Sluteligen uplästes hrr electorernes val til ledamot uti
Expeditionsdeputationen:
I stället för Hr Linnerhielm, Jonas, Hofrättsråd, hvilkens
rum enligit bemälte deputations extractum protocolli af d.
17 sistl. November är vordet för ledigt ansedt,
Hr Silfversparre, Aron Gustaf, Kammarherre.
Detta igenfinnes ibland bilagorne til protocollet.
Häruppå åtskildes R. o. A. kl. 2 eftermiddagen.
G. F. Ehrenstolpe.
125
År 1769 den 25 November.
Lördag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen, Grefven och Landtm. Axel Fersen.
R. o. A. intogo sine ställen och af protocollet för d. 25 Justering.
September continuerades med at justeras til någon del men
hant ej til slut. Hvaruppå föredrogs
1 :o Secrete Utskottets extractum protocolli af den 9 Oc- Pension för
tober sistledne angående pension för Majoren och Riddaren Ma^^gren"
af Kongl. Svärdsorden Gustaf Fredrich Ehrenstolpe. Secrete
Utskottet förmäler, at denne välförtiente officeraren 1758 vid
Fehrbellin blifvit af ett musquetteskott svårligen bleusserad
i vänstra låret och en del af lårpipan splittrad, så att han
måst taga afsked och sedermera under smärtefulla plågor tid
efter annan låta utskära benskerfvor af lårpipan, utom det
att blessuren fordrar dagelig tilsyn och den kostnad på fältskär,
skjötsel och medicamenter, att allenast de tvenne sist
förflutne åren dertil åtgådt enligit bevis af Fältskärarn Israel
Göhle 2000 dahl. samt och 19 större och mindre benskerfvor
blifvit uttagne, hvilket, jämfört med hvad bemälte Major förut
måst påkosta, nogsamt beviser, at hans förmögenhet derigenom
så blifvit medtagen, at han för en framtid måste
vara försatt i ett svårt bekymmer om sin bergning och utkomst.
Sådane örne considerationer jemte det at Majoren Ehrenstolpe,
som uti ofvanberörde affaire vid Fehrbellin blifvit
fången, icke fädt til godo njuta Kongl. Maij:tts förordnande
af den 8 September 1761 angående frie medicamenter för de
i pommerske kriget blesserade officerare, föranlåter Secrete
Utskottet tilstyrcka, at den pension af 300 dahl:r s:rmt, som
bemälte Major åtnjuter årligen, måtte med 100 dahl. samma
mynt tillökas, så at han hädanefter årligen må bekomma 400
dahl:r samma mynt.
Hr Lagersverd hade ingenting att påminna vid Secrete
Utskottets tilstyrckande för Majoren Ehrenstolpe; men
önskade, at ej ledamöter i Secrete Utskottet måtte anmäla sådane
mål immediate, som han tyckt sig hafva fattat vara
skedt med detta, utan att Secrete Utskottet icke uptager andre
saker än de, som ordinaria via inkomma.
126 1769, nov. 25.
Lovisa.
Ang. Lovisa
stads ansökning
om 300
d:r s:rmts afskrifning
på
inkommande
viner.
Hr d e Frese, Otto Henrik1, upläste utur extractum
protocoilli, at Hr Landshöfdingen och Riddaren Boije til
Kongl. Maij :tt ingifvit underdånig böneskrift härom och att
Kongl. Maij :tt i anseende til de i detta mål fundne bevekande
skäl genom utdrag af rådsprotocollet remitterat saken til
Riksens Ständer.
Hr Lejonstén var ej eller emot hvad Secrete Utskottet
nu tilstyrckt men önskade, at flere officerare, som voro i lika
belägenhet med Majoren Ehrenstolpe, måtte förunnas lika
bevågenhet, hvarom han utbad sig att med memorial få inkomma.
Uppå skedd proposition bifölls Secrete Utskottets extractum
protocolli.
2. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
9 October sisth angående Lovisa stads ansökning at få
på den inkommande stora sjötullen årligen decourtera eller
ock at få transportera på någon handlande i en annan
stad den källarefrihet, som bemälte stad lika med andra rikets
städer blifvit förunnad at få afskrifva uti tullen på de
til staden utifrån inkommande viner, 300 dahl:r s:rmt,
til Magistratens aflöning, efter staden för egen räkning ej
kan utrikes ifrån införskrifva viner; hvilket staden begär
såväl för framtiden som de åtta år, som framfarit, sedan de
vid stadens första anläggning beviljade frihetsår til ända
lupit.
Ehuru Secrete Utskottet icke kan tilstyrcka, att Lovisa
stad af de der inflytande sjötullsmedel oafkortat må niuta sin
källarefrihet utan afseende derpå, om staden directe utrikes
ifrån införskaffar sine viner eller ej, emedan i den senare
händelsen decourtation skulle ske i tullen för andre varor än
viner och främmande drycker, hvilket voro stridande emot
hvad förordningarne stadga, ej eller att staden emot samma
förordningar kan anses berättigad til någon ersättning för
de framflutne tider; så kan Secrete Utskottet likväl ej undgå
at tilstyrcka det begärte tilstånd at få transportera stadens
källarefrihet på någon annan stad, hvarifrån de kan hämta
sine vinbehofver, såvida Lovisa stad, då den nu ej äger tilfälle
at sielf med egne skepp utrikes ifrån införskaffa sine
viner, annars skulle gå miste om det understöd för staden til
sin Magistrats aflöning, som Kongl. Maj :tt genom förberörde
1 Rättat från förlagans: Fredr.
Lovisa.
127
staden förundte frihet påsyftat, och transporter af slike friheter
ifrån en stad på en annan jämväl för detta varit brukelige.
Hr G y 11 e n s [v] a h n ville först veta, om denne ansökning
voro giord med Borgerskapets samtycke, på det sedermera
ej måtte protest deremot ske, hvilket han påminte sig
vara händt med Eskilstuna, som nu begär at få rifva en förening,
ingången för länge sedan och ratificerad af Ständer,
emellan staden och någre brukspatroner Rothoffar angående
en ägoskillnad. Dessutom mindes han, at Lovisa stad alle
riksdagar skaffat sig förmåner, så at detta väl må sägas neij
til. Borgerskapet kunde nog skaffa sig sine viner sielfve, som
i andre stapelstäder sker, ty de voro förmögne och lefde i
allmenhet ganska väl, del han af egen erfarenhet kunde intyga.
Dessutom visste han, at Secrete Utskottet sidstl. riksdag
afslagit en sådan ansökning, och detta må hvila till nästa
riksdag.
Hr de Frese berättade, at han uti Urskillningsdeputation
sedt detta vare et ibland stadens postulater redan vid
siste riksdag och vid denne förnyad, altså måste det vara
med stadens Borgerskaps samtycke; dessutom när staden
kommer til den förmögenhet, at han [a: hon]1 kan skaffa sig
sielf sine viner, så lär han [d: hon]1 nog bevaka sin förmån
och återtaga det contract, som han [o: hon]1 nu och intil
dess begär låf at få sluta om sin källarefrihet med någon
handlande af en annan stad.
Hr von Engeström påminte, at hvad staden nu begärt,
icke giorde för kronan någon ny kostnad öfver den,
som redan är til Magistratens aflöning bestådd. Och att helt
olika förhöllo sig med den begäran, Eskilstuna stad giordt
att få uphäfva en ingången förening, hvilken å andra sidan
påstås böra blifva orubbad för alle tider, och en källarefrihet,
som Lovisa redan äger och bör äga men endast begär låf at
få accordera bort, til dess staden blifver i stånd at sielf nyttia
densamma.
Hr Alströmmer, Claes, intygade det ej vara ovanligt,
som commissarius uti Commercecollegio hade han sig
bekant, at flere men i synnerhet upstäder på detta sätt accorderat
bort sin källarefrihet til handlande i stapelstäder
och, om så ej voro, kunde desse städer ej hafva deraf gagn.
1 Konceptprotokollet.
128 1769, nov. 25. D. v. Schedvin. Nyman.
Ang. Lieutenant
von
Schedvins
lön.
Ang. stämplat
papper
till ansökningar
hos
öfverdirecteurerne
vid
Tullvärcket.
Ang. Directeuren
Nymans
lön.
Uppå skedd proposition bifölls, hvad Secrete Utskottet tilstyrckt.
3. Secrete Utskottets extractum protocolli af den 9 October
sistl. angående den lieutenantslön, 246 dahl:r silf:rmt,
sorn vid 1756 års riksdag blifvit Lieutenanten i arméen Daniel
von Schedvin af Riksens Ständer tillagd men enligt
Kongl. Maij :ts bref af den 2 October 1766 uppå Riksens Ständers
då giorde underdånige anhållan åter indragen. Till at
förena desse tvenne Riksens Ständers olika beslut föreslår
Secrete Utskottet til förklaring öfver det senare beslutet, at
med lönens indragning må anstå til den tid, som uti det förre
beslutet utmärckt blifvit, nemligen då Lieutenanten von
Schedvin erhåller befordran til värckelig lieutenantstienst,
hvilket om det af Riksens Ständer bifalles, så kommer berörde
lön ånyo att i staten upföras och hädanefter til nästnämde
tid bestås.
Detta bifölls uppå skedd proposition. Allenast
Hr Leijonstén påminte, at von Schedvin jemte denne
lön äfven erhölt et fideicommisse om 100 000 dahl. k:rmt såsom
betalning för den tilämnade anläggning, han uptäckt,
och ville gierna veta, hvart det tagit vägen, efter han derigenom
kunde vara tilräckeligen belönt. Dock voro han ej emot
det, som nu blifvit tilstyrckt, allenast att de, som 1743 giort
sig lika så förtiente, äfven måtte varda ihugkomne och hugnade.
4. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 9 Octobr. sisth, hvaruti tilstyrckes, at de enskilte ansökningar
och handlingar, som til öfverdirecteurerne vid sjöoch
landttullarne ingifvas, måtte beläggas med lika hög
stämplat pappersafgift som i de städer, der kämnersrätt är,
förordningen af den 14 Januarii 1748 för magistraterne utsätter
at böra brukas.
Detta bifölls.
5. Secrete Utskottets extractum protocolli af den 26 October
1769 angående den lön, 1000 dahl:r silf:rmt, som Directeuren
vid stycke- och jernbruken Hans Nyman 1761 års riksdag
blifvit tilerkiend för sin vettenskap med järncanongiutningens
förbättrande med [o: men]1 vid 1765 års riksdag
blifvit indragen, hvaruti Secrete Utskottet i anseende till
1 Konceptprotokollet.
Rabenius.
129
flere anförde skäl håller före at Directeuren Nyman i kraft
af det med honom ingågne contract, hvilket han på sin sida
upfylt, är berättigad at få njuta den i fråga varande lönen
til godo.
Detta bifölls.
Hr Liljehorn hade väl icke emot hvad som nu blifvit
bifallit; allenast ville han påminna den omständigheten, at
då canonerne, som efter Nymans förbättrade method blifvit
giutne, komma at pröfvas, ibland annat iackttagas må, at
med dem skiutas 40 å 50 skått en svite; hålla de det profvet,
så förtienar hans påfinning at belönas.
6. Föredrogs Justitiedeputationens betänckande af den 25 DoctorRabeOctober
sisth angående det sammandrag af rikets lagar och "drag3™™^"
förordningar, som Kongl. Maij :tt på Riksens Ständers un- gar och förderdånige
tilstyrckande i nåder updragit Juris Professoren ^anjde^
och Ombudsmannen vid Kongl. Accademien i Upsala Doctor
Olof Rabenius att författa.
Deputationen förmäler sig af Professoren Rabenii ingifne
berättelse hafva inhämtat, huru han redan långt hunnit med
att samla desse stadgar, alt sedan Konung Gustaf den l:stes
tid utkomne, hvilke utom Stockholm och archiverne på flere
ställen måste upletas; men at han derjemte anmält de månge
hinder, som hans trägne embetssysslor såsom Academiens
ombudsman giöra honom häruti och i anseende dertill han
om ledighet derifrån anhållit.
Deputationen finner, att så länge Professoren Rabenius
med bevakningen af Academiens granlaga och vidlyftige rättegångsmål
är sysslosatt, han föga kan lägga hand vid ofvanberörde
honom updragne och för det allmänna angelägne arbete,
och hemställer derföre, om icke bemälte Professor må
i så måtto lämnas tienstefrihet, at han ifrån bevakningen af
Academiens processer eller den i synnerhet så kallade ombudsmanssysslan
endtledigas, på det han derigenom må vinna
et nödigt tilfälle att merberörde arbete med behörig drift
f ulf öija och fullborda. Men huru sysslan emedlertid bör förvaltas
och om eller i hvad mån Professoren Rabenius dertill af de
honom bestådde rese- och tractamentspenningar bör bidraga,
det tror deputationen bäst vara att til Hans Kongl. Höghet
Kronprintsen såsom Academiens höga cantzler öfverlämna at
efter omständigheterne derom förordna, efter som tilståndet
af Upsala Academies räntecammare synes kunna tåla.
130 1769, nov. 25. Uppodlingar.
Ang. upodlingar
i ali
menhet.
Detta bifölls.
7. Uplästes ånyo det d. 18 November sistl. redan förehafde
betänckande ifrån Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen
af d. 10 October förledne angående upodlingar vid
landtbruket i allmänhet och hvilke deputationen på det sättet
tilstyrcker, att å hvarje hemman årligen i tre år upodlas
1/2 tunneland eller ock at, hvarest tilfälle ej dertil gåfvos, et
deremot svarande arbete af dikning och dylikt å gamla moderåkern
nedlägges och å de smärre hemmansdelar at arbetet
lämpas i proportion efter det, som angående ett helt hemman
sagt är.
Hr Uggla, Leonard Mag.: Långt ifrån att vara emot
hvad deputationen i detta betänckande tillstyrcker, önskade
jag allenast, att derjemte måtte af deputationen upgifvas, huru
detta skall kunna värckställas och huru det låter sig giöra
att häröfver hålla hand.
Hr Wachschlager, Hinric: Det är betänckeligit at
pålägga en lag, som kan i flere delar möta hinder, då den
skall värckställas; den landtman, som har lämpeligit utrymme,
upodlar nog utan förordning, om han är idog; den lata
eller okunnige hålles ej dertil genom en sådan förordning.
Dessutom åker utan äng i proportion bär sig icke i längden,
altså är i början ängens upodlande angelägnast, hvarföre
vid hvart hemman undersökning först bör anställas, huruvida
ängen tål mera åkerjord eller den gamle åkerjorden
fordrar mera äng. I allmänna termer at bifalla upodlingar
kan iag derföre ej vara ense med; men väl antager jag principen
såsom ganska god. Det fordras mycket penningar för
en landtman, som vill upodla, och dem har han sällan. På
arbetares och tienstefolcks kläder, föda och höga löner förlorar
han mycket i penningar men långsamt får han dem
igen utaf sine producter. Det är dessutom i hela landet en
klagan öfver brist på tienstefolck och arbetare, blifver derföre
bäst at remittera detta betänckande tilbakars til deputationen
at närmare utse medlen til väckställigheten men i
synnerhet at förut gifva oss project til en förbättrad tienstehionsordning.
Hr von Engeström, Jonas: En sådan förordning
har ock deputationen tänckt uppå. Men begge desse ämnen
kunna ej blandas utan lärer deputationen upkomma särskilt
med tienstehjonsförordningen.
Uppodlingar.
131
At handhafva hvad som är projecterat om upodlingen, derth
behöfves ej mer, än att landshöfdingen får magt att enligit
sin instruction dermed förfara. Genom kronobetieningen och
tilsatte oeconomieupsyningsmän hålles lätteligen en hvar til
sin skyldighet.
Vid deputationens tilstyrckande at upodla jord till åker
utan at något är talat örn äng får iag allenast nämna som et
skäl, at deputation ansåg för godt at först täncka på födan
för menniskiorne och sedan för creaturen.
Hr Schönberg: At pålägga landtman en viss tid, inom
hvilken han skal uptaga ny åker eller förbättra så och så mycken
gammal, låter väl säga men icke practicera sig. Ofta hinner
han ej mer med det folck, han äger, än at vidmagthålla
den jord, som redan är uptagen; knapt är det giordt och torde
hända svagt nog, förr än årstiden hindrar honom att något
mera röra vid jorden; på de ställen, där all brukbar
marck är uti sin häfd, hvar skal hemmansbrukare börja upodla?
Är derföre denne författning, om den giöres generelle,
olämpelig på månge ställen; och altså för til at vinna det
goda ändamålet, som deputationen påsyftar, nödigt, at författningen
lämpas efter hvarje landsorts beskaffenhet.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Den ökar Svea land och
odlar Svea jord; arbete och kundskap fordras1 härtill. Icke
gior häruti penningebrist hos landtman något hinder, tvärt
om ser man, at de socknar, der minsta penningarne finnas,
äro oftast mäst upodlade. Derföre bör efter min tancka härtil
användas lagom penningar, åtminstone förebyggas at ej
för mycket deraf kommer uti menighetens händer, ty derigenom
blifver han endast lat och arbetar icke. Är altså principen,
som deputationen fölgdt, oemotsägeligen den bästa, at
icke genom store förskotter och lån vilja befrämja landsculturen.
Men när vi vilja giöra en lag, böre vi ej försumma
at efterse, hvad som kan värckställas, innan vi antaga densamme,
blott för sin nytta. Denne projecterade blifver omöijelig
uti värckställigheten; få hemman äga nog utrymme til
nya upodlingar utan at skada någon annan del af sin hemmans
nödige jord, och de, som hafva utrymme, finna ingen
tilgång på hielp i arbetet, alt nog om de hinna rätt upodla
den gamla moderjorden. Gräs är nödigt för den, som vill
1 Efter konceptprotokollet rättat från förlagans: för deras.
132 1769, nov. 25. Uppodlingar.
underhålla kreatur, och utan kreatur kan man aldrig få åkren
i stånd; hvartill gagnar då den vidlyftige åkermarcken, som
alle år skall ökas, då man sedan icke äger tilräckeligit at dermed
underhålla den. Betänckandet säger väl, at i stället för
nye upodlingar där kan dikas omkring gammal åker, men
det är för generelt sagt, månge hemman hafva åkrar, som
ej tåla dikning. Om en lag skall giöras, bör den innehålla något,
som binder; men här frågas med skähl, hvad skall den
hafva, som ej lyder denne lagen? Desse med flere considerationer
leda mig til den mening, at betänckandet må återremitteras
at närmare utarbetas.
Med alle de förskotter och premier, sorn Sverige utgifvit
för at sätta fabriquer och näringar i stånd, håfve vi aldrig
kostat på jordbruket, som likväl är modren til alle andre
näringar. Ehuru man i Sverige har samma ämne til jord som
annorstädes, gifver hon oss likväl ännu icke egen föda. Det
är altså uti ganska nyttigt och angelägit ämne, som Ivammaroeconomiedeputationen
utarbetat detta betänckande, och
med all tacksamhet emot de värde ledamöter i deputationen,
som behagat täncka häruppå, böra vi upmuntra deputation
at fortfara och at komma med närmare förslag, huru vår
jord må hielpas utur sin vanmagt.
Grefve Greutz: Alle äro vi ense derom, att jordens upodling
blifver den säkraste väg att öka rikets styrcka, men
vi hafva ännu ej förenat oss om medlen. Någre vil iag föreslå.
Med tvång finner iag såväl som flere ledamöter, hvilke för
mig talat, att det icke bör ske, ej eller kan författningen giöras
generelle, ty orterne äro olika; voro altså bäst, om hvad
som häruti stadgas, blefvo lämpat efter hvarje orts utrymme,
folckrikhet och förmögenhet.
Dernäst om genom upmuntringar landtmannen kan förmås
at arbeta och upodla sin jord; en snäll afsättning, som
derjemte i möijeligaste måtton lättas, är väl den förnämsta
upmuntran; sedan böra dertil komma små belöningar; jag
säger med flit små, ty den rike upodlar nog utan belöning,
när han ser sin vinst dervid, men den fattige måste genom
prsemier, lämpade efter hans vilkår och flere omständigheter
låckås och förmås dertill.
Storskiftesdelningen är äfvenväl en angelägen sak, som bidrager
til upodlingar; ty när man har sitt af delta stycke til
-
Uppodlingar.
133
sammans på ett ställe visserligen, lägger man mera arbete
derpå, mera håg och mera omvårdnad, än då man öfver et
vidt fält skall emellan grannars j or delar söka upp sine åkerlappar
eller bruka ängbete och skog samfält med andre; derföre
är nödigt, at den med all försigtighet allestädes påyrckas.
Genom storskiftesdelningen vinnes ock en hufvudsakelig
omständighet, som till landets upodling hörer, iag m^nar
folckhopens, den i jorden arbetande folckhopens tillökning,
då hjonalag byggas och nye hushåll sättas på de genom storskiftet
utstakade delar. Härvid får iag sedan tillägga, att om
oeconomieupsyningsmän tilsattes uti häraderne eller socknarne,
som fingo magt at under landshöfdingens inseende undervisa
den okunnige och tilhålla den late at uparbeta sin
jord, så torde härigenom mycket vinnas till vårt ändamål.
Jag vill gierna förena mig deruti, at detta betänckande återremitteras
med bifall til Kammaroeconomiedeputationen, som
gifver project, huru detsamma bäst må kunna värckställas
och lämpas efter hvarje orts beskaffenhet.
Hr Rotkirch: Om värckställigheten skall bero på
kronobetieningens handhafvande, så blifver den lahm; sällan
syna de kronohemman, som likväl borde ske esomoftast,
lika så kan det gå med upsyningsmännen; altså må deputationen
äfven upgifva säkerhet för värckställigheten, så at
landshöfdingarne kunna tilhålla kronobetieningen eller desse
oeconomiske upsyningsmän at fullgiöra sin skyldighet.
Frih. Sparre, Carl: Jag högacktar intention att skaffa
och befordra upodlingar; men tror icke, att vi komma dit
genom den vägen, som deputation föreslagit.
Jag har den äran at styra et län, som innehåller stora ödemarcker
och där visserligen all lägenhet är til upodlingar,
men iag ser dageligen, huru svårt det är at hålla gamla moderjorden
häfdad, som sig bör; hvad ville det icke gifva mera
svårighet at få nya upodlingar. Så månge hinder hafva ock i
senare åren upkommit emot landtculturen, at den ej annat
kan än gå långsamt; lätta penningar, missväxter, folckbrist,
disproportion emellan värdet af landt- och stadsmannavaror
hafva tryckt jordbrukaren, utan att få hielp emot desse svårigheter
kan man icke begära, at landtmannen kommer långt.
Fåfängt blifver altså at säga, det skall giöras, när man ej
tillika säger, huru det kan blifva värckstält, det stadnar af
sig sielf och vi falla snart tilbaka uti samma tilstånd, som
134 1769, nov. 25.
Uppodlingar.
vi voro förut. Önskeligt voro, om deputatiouen ville upgifva
de medel, som kunna lända til upodlingars befrämjande och
huru långt en nitisk landshöfdinge får gå för att tilhålla den
late, den slurvige arbetare at skiöta moder jorden och efter
omständigheterne uptaga ny.
Får landshöfdingen ej mera styrcka at utöfva sitt ämbete
in oeconomicis, än han hittills haft, så hielper det icke at
öka väre hushållslagar, vi äga dem redan månge nog och
rätt gode. Kongl, brefvet af år 1740 är icke tillräckeligit at befästa
landshöfdingens myndighet i detta.
Hr Gr. och Landtm.: Kanske R. o. A. behaga remittera
detta betänckande tilbakars til deputationen at närmare efterse
och uti en specielle detaille författa medel och utvägar,
huru et så nyttigt ändamål, som detta är, må vinnas.
Hr Wachschlager, Gustaf: Tjenstehionsordningens
förbättrande är högst angelägen, derföre må uti proposition
införas, at deputationen med project derom inkommer.
Härtil svarades af flere Kammaroeconomie[deputationens]1
hrr ledamöter, att den voro under arbete.
Hr Liljehorn bad deputationens hrr ledamöter att vid
detta nyttia, hvad som nu under discourserne blifvit omnämt,
isynnerhet at landshöfdingarne få mera magt in oeconomicis;
at de måge få tilsätta och authorisera landthushållare,
de idogaste och mäst förfarne, som kunna hafva tilsyn
öfver detta.
Frih. Sparre påminte at äfven måtte utstakas, huru
långt landshöfdingarne få gå härmed.
Om vi tro, at landthushållare skulle giöra tilfyllest at upmuntra
Allmogen, så missräkne vi oss. De missbruka ofta
sin myndighet, utan at landshöfdingen kan det förekomma,
ty de äro utan ansvar och giöra dermed mera hinder samt afskräma
folcket ifrån landtbruket, som dessutom är nog betungat
med pålagor, eftersyner och flere tvång.
Hr Wadenstierna, Thomas: Allmogen och Borgare
gå ej in uti at antaga någre upsyningsmän i landthushållningen,
det har man redan nog funnit uti deputationen, där
detta ärende varit före.
Hr von Nackreij: Kanske såsom hinder emot landets
upodling icke utan skäl bör räknas de författningar, som hos
1 Konceptprotokollet.
Uppodlingar.
135
oss äro emot folckökningen; utan folck odlas icke jorden.
Friheten för folcket at få sätta sig ned på smärre hemmansdelar
är i min tancka en hufvudsakelig omständighet, som
härvid bör ihugkommas. Ett hionelag med en liten del odlar
sin del värckeligen bättre än en annan, som har mycken jord
at öfverfara och skall giöra det med legohion. Uti Vermeland
och uti Dalarne hafva vi tydelige exempel derpå.
Hr Gr. och Landtm.: Alle desse omständigheter torde
uti deputationen väl blifva påtänckte, om R. o. A. skulle behaga
utan någon tilläggning remittera betänckandet tilbakars
til Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen.
Hr Modée påminte, at jordpäron voro en födande växt
både för folck och kreatur, mindre granlaga om jord och at
skiötas, och hemstälte, om icke någon utväg kunde vidtagas
til at få den mera allmänt in uti riket.
Härvid anmältes, emottogs och infördes på vanligit sätt en Borgarståndeputation
ifrån Borgareståndet, 12 personer. dets^deputa
Borgmästaren
Kiörning, som förde ordet, anmälte
jemte ståndets vördsamste och hörsamste hälsning, huruledes
ståndet ville til R. o. A. hafva recommenderat
1 :o Handels- och manufacturdeputationens betänckande
om handtvärckerierne,
2:o Bondeståndets extractum protocolli om Trelleborgs ansökning
at få igen sine stadsprivilegier,
3:o saken emellan Eskilstuna stad och de bredevid belägne
järnmanufacturvärck, så at R. o. A. behagade uti beslutet
förena sig med Borgareståndet.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och Landtm,
samt afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Hr Gr. och Landtm, återtog häruppå sin redan giordeAng:deupodfråga,
om icke det förevarande betänckande kunde remitte-lm®^nhieta11"
ras til Kammar-, oeconomie- och commercedeputation utan
någon tilläggning.
Hr R a m s a i j begärte, at deputation måtte vara påtänckt
på medel, huru spannemålsprisen för framtiden måtte blifva
mera visse och stadgade, som hittils varit så ostadige, ehuru
årsväxten icke slagit felt.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Om vi vilja giöra en författning
til vår landshushållnings uphielpande, går det icke
an at komma styckevis, utan bör alt regleras uti en systeme
och procederas i en naturlig ordning dermed, så at alle hus
-
136 1769, nov. 25. Uppodlingar. Frihetsår.
Deputation
ifrån Bondeståndet.
Ang. frihetsår
för bruksochmanufacturvärck.
hållningens grenar sammandragas och consolideras til ett
ändamål; besuttne landshushållare förstå det aldra bäst, kunde
icke uti hvar landsort formeras societeter af sådane, hvilke
sedan med sine tanckar deröfver och hvad de utarbetat
inkomma?
Hr Liljehorn tilstyrckte inrättning af landthushållare,
hvilke kunde få instruction och vara under ansvar hos
landshöfdingen för deras giöromål, ty om ej denne myndighet
tildelas honom, blifver det omöijligt, at han härvid kan
giöra något, som af embetet med skäl bör förväntas.
Hr Gr. och Landtm, hemstälte ännu en gång, om icke,
då alle äro ense at återremittera betänckandet, han kunde nu
få giöra proposition till remisse, efter alt, hvad vidare discoureras,
icke denne gången befordrade sakens slutelige afgiörande;
och frågade:
Bifaller R. o. A., at detta betänckande återremitteras till
Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen at närmare
efterse och med en specielle detaille, lämpad efter hvarje
orts beskaffenhet, inkomma, huru och på hvad sätt et så nyttigt
ändamål, som detta är, må kunna til värckställighet befordras.
Detta besvarades med Ja.
8. En deputation ifrån Bondeståndet, 12 personer, anförd
af Sven Håkanson, anmältes, emottogs och infördes,
hvilken hos R. o. A. recommenderade tvenne saker, den ene
om jägeriebetieningen i landsorterne, den andre om skattekiöp
på Prestetomtahemmanet.
Hvilken Hr Gr. och Landtm, besvarade och gaf löfte at
ej upskiuta med desse måls föredragande, hvarefter deputation
afträdde, ledsagad på vanligit sätt.
9. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens i sammanträde
med Bergsdeputationen den 14 sistl. October afgifne
betänckande angående frihetsår för bruks- och manufacturvärck.
Deputationerne förmäla, huruledes Secrete Utskottet vid
sistförledne riksdag den 1 October 1766 tilstyrckt Kongl.
Maij :tt, at inge andre bruks- och manufacturvärck måge
blifva delagtige af frihetsår hädanefter än sådane, sorn annars
icke kunna komma sig före men gifva säkert hopp at
vid frihetsårens förlopp blifva i stånd at utgiöra den rättighet,
som kronan af dem fordra kan, äfven at alle tilökningar
Manufakturverk. Spinnerier.
137
och förläningar på en gång til något visst determinerade friheter
och frihetsår hädanefter måtte aldeles innehållas, såvida
ej någon olycka, som förut ej kunnat förekommas, satt
et värck uti obestånd.
Men de sammanträdde deputationerne finna numera för
godt och nyttigt, och det i anseende til flere andragne betydande
skäl, hvaribland äfven det blifver anfördt, at kronans
inkomster af sådane med frihetsår understödde värck anseenligen
under frihetsåren finnas hafva ökat sig att tilstyrcka
Riksens Ständer, det måtte hvad Secrete Utskottet sidstl. riksdag
härvid giordt numera til sin kraft och värckan uphöra,
samt att de förre författningar hädanefter på samma sätt
som för år 1766 lända vederbörande til efterrättelse, utan at
kongl, brefvet, utfärdat d. 31 October 1766, i anledning af
ofvanberörde Secrete Utskottets författning må dervid i vägen
ligga.
Uppå giord propositon bifölls detta.
10. Hr Gr. och Landtm, anmälte, at hrr bänckemän nu Bänkmen
haft
sammanträde och utvalt electorer, hvilke komma at i nens val til
electorer
sammanträde med de andra ståndens electorer välja justitiecantzler.
Förteckningen upbröts och uplästes sådan som den ibland
bilagorne til detta protocoll igenfinnes (Bil. 11).
Hvarefter Hr Grefven och Landtm, hemstälte, om icke
Grefve Levenhaupt såsom ordförande kunde få giöra anslag
för electorerne at efter slutat plenum sammanträda til att
förrätta valet, hvilket bifölls.
11. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens be-Ang spjnne_
tänckande af den 27 October nästledne angående nödige an- riernes utstalter
til spinneriernes utvidgande och förkåfran. Vförkåfran?h
Desse anstalter föreslår deputionen uti 19 särskilte puncter,
som angå dels understöd af manufacturfonden til nödige
värcktygs anskaffande för dem, som vilja anlägga ordentelige
spinnerier; dels frihet för en hvar, sorn i sitt hus
eller hos andre vill låta spinna; dels prsemier för hvar sträng
spunnit lin och ullgarn med mera, alt efter dess ort och frihet;
dels beskydd för det folck, som spinna, och deras upmuntran
samt huru detta alt må med ordning och under
Commercecollegii samt landshöfdingarnes upsigt befordras
til värckställighet.
Härvid var bilagt formulaire til berättelse om spinnerier
-
138 1769, nov. 25. Timmerhandel.
Ang. timmerhandelen
i
Vermeland.
ne, som ifrån hvarje ort borde årligen til Commercecollegium
ingifvas.
Hr Liljehorn: Betänckandet är ganska godt, allenast
det ej gifver anledning til att taga bort folcket ifrån åkerbruket
til spinnerier.
Härtil svarades, at detta är redan förebygdt uti betänckandet
och den 6:te puncten.
Hvarefter proposition giordes och betänckandet bifölls.
12. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens betänckande
af d. 23 November sisth angående det förfall,
hvaruti timmerhandelen i Vermeland råkat, och genom hvad
medel den åter må uphielpas.
Anledningen härtil förmäler deputationen sig hafva fådt
genom Jösse och Nordmarks häraders i Vermeland och Dahl
anhållan vid denne riksdag, etdera at få sitt timmer i Åmål
och Giötheborg bättre betalt af de handlande eller ock at få
sielfve föra det öfver gräntsen till Norrige at försäljas.
Öfver den begärte friheten at föra timret til Norrige väntar
deputationen, at Secrete Utskottet bäst lärer yttra sig at
utse och föreslå medel, huru timmerhandelen inrikes öfver
Åmål stad må kunna faciliteras.
Såsom ordsaker, hvarföre brädhandelen i Sverige aftagit,
anser deputationen 1 :o dryga pålagor, [2]1 de författningar,
som blifvit giorde med brädevräkningarne och förbud för
andre än svänske skepp at utföra bräder, mera än som kan
til stufning emellan den öfriga lasten behöfvas, hvaraf händer,
at staplarne i Giötheborg och Uddevalla stå fulla med
osålde bräder, ty de svenskes handel är så inrättad, at deras
skepp icke aldeles äro bygde allena på brädförssel.
Deputationen tilstyrcker derföre, at främmande nationer
måge med egne skepp få föra ifrån Giötheborg, Uddevalla
och Kongelf alt slags genom såg förädlat trävircke, som kommer
utur skogarne ifrån Värmeland och Dahl, utan inskränkning
til någon viss quantitet eller qualitet; derjemte
att afgiften för tio tolfter halfbottn bräder, som i desse städer
försäljas, må nedsättas til 2 d:r s:rmt, när de utföras
med egne skepp, men 3 dahl:r samma mynt, då de inlastas
i främmande fartyg, och så proportionaliter för de öfrige
bråd- och trädsorter.
1 Konceptprotokollet.
139
Deputationen berättar härvid, at ofvannämde härader förklaradt
sig nögde at icke begära någon fri trähandel på
Norrige, om de angrätsande svänske stapelstäder komma i
stånd att befordra dem til afsättning och til rörelse med sine
varor inrikes.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Denne saken är af
mycken vigt, den angår en vidlyftig och fattig gräntseort,
men som tillika äger innom sig rikets dyrbaraste klenod,
väre bäste skogar. Ifrån den tiden 1729 års taxa, som var
satt på hvar 10:de tolft, fants för lindrig, har denne handel
tagit af och provincen blifvit fattig.
Den är så vidsträckt, at man har ifrån närmaste svenske
stad ofta 20 til 30 mil at föra timret; det kommer ej annorlunda
fram än genom flottning på strömmarne, men de äro
ej alle årstider flottbare; när det ändteligen hinner fram til
den [o: en]1 stad, äro der bommar slagne öfver strömmen,
hvarvid det stadnar; då komma de, som skola emottaga det,
och välja, hvad de tycka dugeligast, men äro dervid så nogräknade
och rata en sådan myckenhet, som sedan ligger och
vräker strömmarne utföre, at Allmogen för det öfrige icke
får sin möda, mindre trädets värde betalt; detta modfäller
dem, men de norrske profitera deraf och taga emot alt, hvad
som kommer til dem, hvarvid bonden derjemte har den förmån,
at han får sine retourvaror för lindrigare kiöp och närmare,
hvilket alt retar til otillåtelig brädhandel öfver Norrige.
Emot en sådan handel är likväl angelägnast at taga sådane
utvägar, som kunna värcka på Allmogens håg emot en
sådan oloflig och skadelig handel för riket. Jag är ej emot
betänckandet, at det ju må bifallas; men tror hufvudsakeligast
bör det så lagas, at Allmogen får skäl på svänska sidan
för sitt timmer och at de varor, som den behöfver igen,
ej blifva aldeles för dyra.
Hr [von] Nackreij: Om desse angelägne delar, hvilke
nu blifvit omtalte, ej iackttagas vid timmerhandelen i
Vermeland och Allmogen får frihet eller tager sig frihet i
hemlighet at sälja sitt timmer öfver gräntsen, så sker derigenom
Sverige stor skada, altså är betänckandet godt, allenast
derjemte förebygges, at icke uti priserne Allmogen alt
för mycket prässas af de svenske handlande.
1 Konceptprotokollet.
10—620616
140 1769, nov. 25—28. Val av justitiekansler.
Justering.
Electorernes
val til justitiecancellair.
Hr Uggla: De förhögde taxorne, hvaröfver iag hördt en
värd ledamot klaga, äro redan uphäfne, så at i den delen
ingenting trycker denne handelen, men hvad vraktimret angår,
på hvilket såväl ägaren lider som publicum, då så
månge träd gå förlorade, är det angelägit at deruti vidtaga
någre bättre författningar.
Hr Gr. och Landtm.: Kanske R. o. A. finner nödigt at \
Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen inkommer
med något project härom.
Hr von Nackreij: Det torde icke så egenteligen kunna
giöras uti Kammar-, oeconomie- och commercedeputation,
ty mycket afseende bör dervid hafvas uppå granskapet
med Norrige, och att författningen ej leder Allmogen til den
håg, de nog ändå kunna få, at skicka sitt timmer genom
strömfallen öfver gräntsen; derföre som betänckandet förmäler,
at Secrete Utskottet lärer yttra sig om den handelen,
som hemligen kan drifvas åt Norrige, så är det väl bäst at
låta bero dervid.
Hr Gr. och Landtm, frågade, om R. o. A. ville bifalla
betänckandet utan tilläggning?
Detta besvarades med Ja.
R. o. A. åtskildes häruppå klockan half til 2 eftermiddagen.
År 1769 den 28 November.
Tisdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen, Grefven och Landtm. Axel Fersen.
R. o. A. intogo sine ställen och af protocollet för den 25
September justerades en del.
Uplästes de til justitiecantzlersembetets besättiande särskildt
utsedde electorers valinstrument, hvaraf befants, at
de enhälligt til samma ämbete utnämt
Statssecreteraren och Riddaren af Kongl. Maij :tts Nordslierneorden
Hr Johan Rosir.
Hr Gr. och Landtm, proponerade, om icke påskriften
kunde blifva:
Upläst hos R. o. A. och resolverat, at detta af Expeditions
-
Flaggman. Tiondesättning.
141
deputationen genom underdånigt bref til Kongl. Maij :tt expedieras.
Detta bifölls.
2. Uplästes Hr C. T. [o: F.]1 Jerlströms memorial, hvaruti Angideflagghan
angående Ammiralitetet föreslår: Amiralitetet.
1 :o. Om icke hvar flaggman bör vid sin fördelning giöra
samma tienst som cheferne vid regementerne i arméen och
icke annorledes stå under Ammiralitetscollegium än cheferne
under Krigscollegium.
2. At2 hvar chef hafva under sin fördelning ett compagnie.
3. Ammiralitetscollegium uti commenderingar endast hålla
sig till styrckan men commendanten commendera personerne.
4:o. At cheferne uprätta officersförslagen, hvar vid sin afdelning,
samt tilsätta underofficerare lika som öfverstarne
och ej Ammiralitetscollegium.
5:o. Hvarfvet disponeras af sin egen chef, som föreslår til
hvarfsofficerare samt tilsätter sine underofficerare.
6:o. At alle besvär emot desse embetsmän gå directe til
Kongl. Maij :tt.
Utbediandes sig Hr Jerlström sluteligen at få detta til
Secrete Utskottet remitterat.
Uppå skedd proposition bifölls den begärte remissen.
Anmältes Hr Anders Schönbergs memorial uti den ifrån
Justitiedeputationen inkomne sak angående tvisten emellan
Bokbindareembetet och Bokhandlaren Horn om rättigheten
at handla med nye inbundne böcker och geck til de andre
resp. stånden.
3. Sedan B. o. A. den 12 sistl. October bifallit Bondestån- Ang:de tiondets
extractum protocolli af den 16 föregående September, desättning.
som tillstyrcker bifall uppå Cammar-, oeconomie- och commercedeputationens
vid sistl. riksdag den 17 September 1766
afgifne betänckande öfver 1 § af Allmogens i Thenstads sockn,
Norunda härad, Upsala län, enskilte besvär rörande visse
tiondesättningen derstädes, så föredrogs nu det Högvördige
Presteståndets extractum protocolli af den 15 November
sidst!., hvaruti förmäles, at nuvarande Ärchebiskopen Beronius
med desse socknar ingådt förening om en viss tiondesättning
för sin tid; hvarföre ståndet på flere anförde skäl
1 Memorialet.
2 Detta ord finnes icke i konceptprotokollet.
Stämplade
pappersafgif
ten.
142 1769, nov. 28. Stämpelpappersavgiften.
tilstyrcker, at detta mål jemte ofvanberörde betänckande
måtte til Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens
närmare granskning remitteras, som, sedan Domcapitlet i
Upsala deröfver hördt blifvit, hade med sitt betänckande till
Riksens Ständers plena deröfver at inkomma samt dervid
noga tilse, at Presterskapets Privilegier til en [o: ingen]1 del
måtte rubbade blifva.
Uppå skedd proposition bifölls, at detta mål til Cammar-,
oeconomie- och commercedeputation remitteras.
4. Genom utdrag af protocollet under den 7 i denne månad
förmäler Secrete Utskottet sig hafva eftersedt anledningen
til den år 1766 under den 11 Augusti utfärdade kongl,
förordningen om 50 procents förhögning uti stämplade pappersafgiften
för åren 1768, 1769 och 1770 och väl funnit, at
det skedt allenast på Secrete Utskottets tillstyrckande, men
som det i kronans nuvarande knappa penningetilgångar gior
en betydande inkomst, som allenast för sidstledne år stigit
til 70 000 dahl. silf:rmt och det med minsta kienning för
landet; så tilstyrcker Secrete Utskottet, att denne förhögning
til nästa riksdag må continuera. Hvarvid Secrete Utskottet
likväl förmäler sig icke hafva funnit ifrån Riksens Ständers
plena vid sidstl. riksdag vara Secrete Utskottet updragit at
om någon sådan tilökning besörja, om icke det att plena genom
utdrag af protocollet den 4 April 1766 förständiga! Secrete
Utskottet at efterse och vara betänckt uppå förslag til
financevärckets förbättrande och kronans inkomsters förökande;
men som icke kunde härvid nyttias, efter Riksens
Ständers plena sig deruti uttryckeligen förbehållit, at desse
förslag skulle först til Riksens Ständers granskning öfverlemnas.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Emot det, som Secrete
Utskottet tilstyrckte, at förhögningen på chartse sigillataeafgiften
måtte til nästa riksdag continuera, hade han icke något
at påminna, efter det tillskyndande cronan en märckelig
inkomst med minsta gravation. Ville allenast såsom ledamot
af sidste riksdags Secrete Utskott gifva vid handen, at det
icke voro plenorum beslut af den 4 April, hvarigenom då varande
Secrete Utskott blifvit authoriserad at tilstyrcka en
sådan förhögning, utan att senare, någre dagar för riksda
-
1 Konceptprotokollet.
Stämpelpappersavgiften.
143
gens slut, nemligen då Riksens Ständer funno för godt, at
Kongl. Maij :tt borde hafva ersättning för de 200 000 dahl:r
s:rmt, som åtgådt til håfförtäringen öfver den i staten anslagne
summan och dertil icke fants någon tilgång; så updrog
plena Secrete Utskottet at söka genom någon inkomst
fylla, hvad som kunde brista, och då måste Secrete Utskottet
taga denne utväg såsom minst kienbar dertil, hvilket ej hants
för riksdagens slut at hos plena anmälas, som annars ofelbart
skedt.
Hr Gyllensvahn intygade som ledamot af förre riksdagens
Secrete Utskott, att det sig så förhöllo, och kunde
ej vidkennas, at Secrete Utskottet öfverskridit häruti
sin instruction, eller emottaga någon sådan beskyllning.
Hr von Post ville väl medgifva det, att plena sidste
riksdag sagt, att Secrete Utskottet skulle vara omtänckt,
huru den brist måtte fyllas, sorn genom ersättning til hofförtäringen
sig yppat uti statscassan, men påstod, at icke något
document derom ifrån plena ankommit til Secrete Utskottet,
ej eller funnos någon anledning dertil uti Secrete
Utskottets handlingar, hvarföre ej eller Secrete Utskottet nu
kunnat hafva sig sådant bekant, mindre uti sitt afgifne extractum
protocolli det omtala.
Frih. Ridderstolpe: För riksdagens nära instundande
slut lärer icke medhunnits at ifrån Expeditionsdeputation
afgifva någon expedition, men ledamöterne af de tre stånden
uti Secrete Utskottet visste alle at intyga hvar sitt stånds
beslut.
Hr Gr. och Landtm.: Ämnet lärer icke vara at ställa i
fråga, huruvida 1766 års Secrete Utskott giordt rätt, utan
allenast om Riksens Ständer behaga fastställa, at denne förhögning
på charta? sigillataeäfgiften må continuera til nästa
riksdag.
Hr Möllerstierna: Det voro honom lika mycket, om
saken gådt laga vägar eller ej, alt nog at denne förhögning
voro dryg, och anholt derföre, at den til någon lindring för
fattige rättsökande måtte afskaffas.
Med härtil svarades af flere R. o. A:s herrar ledamöter
Neij och begärtes proposition
Hvilken giordes af Hr Grefven och Landt m., då Secrete
Utskottets extractum protocolli bifölls.
144 1769, nov. 28. Vänersborg. Uddevalla.
Staden Ven- 5. Uplästes Kammar-, oeconomie- och commercedeputatioprivilegier.
nens betänckande af den 27 sistledne September angående
staden Vennersborg[s] bibehållande i alla delar vid 1724 års
kongl, resolution, som innehåller ett särskilt privilegium för
bemälte stad at få antaga factorer.
Deputationen uptager i detta betänckande Borgerskapets i
Vennersborg anförde besvär vid denne riksdag öfver Kongl.
Maij :tts nådige bref af den 18 Januarii innevarande år, som
afslagit ibland stadens Borgerskap och innevånare de så kallade
factorer at få deltaga uti magistratpersoners val, hvar
och en efter den contingent, de til staden betala, och tilstyrcker
i anseende til 1724 års privilegium, som är et undantag
ifrån hvad i allmenhet om contingentshandlande i städerne
stadgat är, at berörde stads Borgerskap vid samme privilegium
helt och hållit må varda bibehållne och förvarade; då
uti rösternes beräknande vid skeende val bör följas, hvad
Riksens Ständer under den 8 förledne September Kongl.
Maij :t i underdånighet tilstyrckt.
Hr Uggla: Detta bifaller iag gierna, allenast med det
förbehåll att R. o. A:s Privilegier härvid måge varda oförkränckte.
Uppå skedd proposition bifölls betänckandet med den af
Hr Uggla begärte tilläggning.
Canalens 6. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commercedeputaruddevallatl
tionens betänckande af den 22 Septemb. sidstledne angående
den vid Uddevalla stad påbegynte men ej fullbordade upränsning
uti carnalen(!) emellan staden och Skeppsholmen.
Deputationen anmäler stadens ansökning om understöd
dertil af publique medel och finner, at som staden icke förmår
af sig sielf dertill åstadkomma mer [än] 1200 dahl.
s:rmtt årligen, han likväl kan räknas ibland de större rikets
städer, hvilke i anseende til sin handel och rörelse måst contribuera
till kronan, men rörelse samt handel märckeligen
der skulle aftaga och aldeles omsider ruineras, om det påbegynte
ränsningsarbetet afstadnade och farleden til och
ifrån staden fingo igenfalla, det måtte altså Uddevalla stad
i fyra års tid undfå af publique medeln ett årligit understöd
til 3000 dahl. s:rmt, tilsammans 12 000 dahl. samma mynt,
såsom någon hielp uti den erforderlige kostnaden, hvilken
med murning och grundläggning emot vallens nedfallande
efter giordt förslag skall bestiga til inemot 30 000 dahl.
Skogsrevning. Inlander.
145
s:rmtt. Dock med det uttryckelige förbehåll at efter de fyra
årens förlopp arbetet bör vara fullbordat samt sedan staden
framgent sörja för värckets vidmagthållande och för penningarne
giöras redo eller ock desamme återbäras, ifall arbetet
ej är efter 4 års förlopp färdigt. Om hvilket i händelse
af bifall Secrete Utskottet bäst kan närmare föranstalta och
gifva vid handen, af hvad fond penningar härtil måge tagas.
Uppå skedd proposition remitterades detta til Secrete Utskottet
med bifall.
7. Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens be- Ang:de
tänckande af den 30 sidstledne October angående Pudasjerf- skogsrefning,
.. , f „ . J , arutiPudas
vi
soknemans ansökning om upskof med skogsrefnmgar och jerfvi sockn.
rågångars upgående derstädes.
Deputationen yttrar sig, at som de uti lag och särskilte
stadgar påbudne ref- och skattläggningar endast hafva til
föremål landets upodling, hvilket senare genom de förre inrättningars
handhafvande hufvudsakeligast vinnes, samt sålunda
de i fråga varande skogsmätningars och rågångars upgående,
i anledning af hvad sökande anfördt, så mycket mer
äro nödvändige och oumgängelige, som denne ort nyligen
ifrån en lappmarck til en skattlagd soken blifvit förvandlad;
hvartil kommer, at sökanden på intet sätt bestyrckt, det soknens
innevånare äro mer än andre landets inbyggare så af sig
komne, at de ej med den til desse mätningar upgående kostnad
kunna uthärda; fördenskull och emedan desse mätningar
til upodlingars vinnande samt den dermed förknippade allmänne
landets förmån och förkofran bidraga, ty kunde deputation
icke tilstyrcka bifall uppå Pudasjerfvi socknemäns
giorde ansökning utan tvärtom, at skogsrefningarne med all
möijelig skyndsamhet måge för sig gå, på det en hvar jordbrukare
må veta, hvad honom rätteligen tilkommer och derefter
så mycket bättre vara i stånd och odla och sig nyttig
giöra den jord, som dess åboende hemmandel tilhör.
Detta betänckande bifölls.
8. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens be-Ang:de Mo
tänckande
af den 23 September sistledne angående Model- delleurgesäl
x
len Inlander.
leurgesällen vid Rörstrands porcellainsfabrique Carl Fredrich
Inlanders skyldighet at blifva vid Rörstrands fabrique
och arbeta såsom gesäll, hvilket påstås vara enligit med det
för fabriquen utfärdade reglementet af den 16 Junii 1753 och
Kongl. Maij :t den 10 December 1767 bifallit men deputationen
146 1769, nov. 28. Kronohemmanet Kumla.
Åbo- och
skattlösningsrätt
till
kronohemmanet
Kumla.
i anseende til anförde skiäl afstyrcker, så at Inlander, som genom
åtskillige prof visat sig äga utmärckt snille och synnerlig
skickelighet i pousserings- och modelleringskonsten, hädanefter
med sin slögd och insigt må försörga sig på det sätt,
han bäst kan och gitter och för sig mäst fördelaktigt finner.
Häröfver giordes proposition til bifall, som med Ja besvarades;
dock som derjemte hördes af en och annan saken begäras
på bordet och Hr Svedenstierna anmälte sig
vara en ibland dem, som sådant begärt, så blef hon hvilande.
9. Föredrogs Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens
betänckande af den 30 October sistledne angående
Bönderne Eric Larssons och Nils Larssons hos Riksens Ständer
deröfver förde klagan, att Kongl. Maij :tt den 14 Februarii
innevarande år genom nådigt utslag resolverat, att åbo- och
skattelösningsrätten til kronohemmanet Kumbla 5/8 n:o 2 i
Södermanland, Östrarekarne härad och Stenquista socken,
som är indelt häradsskrifvaren på lön, borde dem frånkiennas
men deremot tilläggas Häradsfogden Petter Hedenström.
Sedan deputationen vidlyftigt berättat sammanhanget af
denne sak och huruledes detta kronohemman i Kumbla by i
40 år varit bebot af en åbo, Olof Larsson benämd, då han år
1725 afträdt åboerätten til sine mågar Eric Larsson och Lars
Bengtson, hvilken sidstnämde öfverlämnat sin rätt til Nils
Larsson, nu tillika med Eric Larsson klagande; at desse
sidstnämde åboer blifvit af kronofogden ifrån åborätten upsagde,
utan at någon förseelse kunnat dem tilvitas, samt i
olaga tid ifrån hemmanet bordtflyttade, hvaremot dåvarande
Häradsskrifvaren, nu Häradsfogden Hedenström såsom
åbo hemmanet tilträdt och några år derefter sökt at få det til
skatte lösa samt efter föregången värdering lösningssumman,
181 dahl:r 5 öre s:rmt, uti landtränteriet insatt. Att Bönderne
Eric Larsson och Nils Larsson, då de omsider fädt kundskap
härom, uti Kongl. Kammarcollegio bevisat sin rätt til
skattelösen såsom åboer framför Hedenström och deröfver
erhållit såväl Landshöfdingens som Kongl. Kammarcollegii
utslag, hvilket dock Kongl. Maij :t, som förmält är, i nåder
behagat uphäfva, med hvad mera som i detta mål förelupit;
så förklarar sig deputationen, sedan åtskillige af Hedenström
giorde invänningar blifvit undanrögde, sig anse rättvist
at tilstyrcka, det Kongl. Maij :ts gifne nådige utslag må
Kumla. Flemingska kronofordran.
147
ändras och Landshöfdingens utslag af den 20 [o: 30]1 Junii
1766 samt Kongl. Cammarcollegii derå gifne stadfästelse af
den 15 April 1767 deremot blifva gillade, i följe hvaraf klaganderne
Eric Larssons och Lars Bengtsons rättsinnehafvare
Nils Larsson anses berättigade at emot den i Riksens Ständers
Contoirs cassa af dem redan deponerade skattekiöpeskilling
genast af Kongl. Cammarcollegio undfå behörigt skattebref
och Hedenström få återtaga sin i Nykiöpings landtränterie
insatte 181 d:r 5 öre silfrmts skattekiöpssumma.
Men emedan Hedenström, som på en svikelig grund först
tillbragt sig klagandernes laglige åborätt til hemmanet samt
vållat deras i olaga tid skedde upsägning och afflyttande
samt sedermera på alt sätt genom samma origtige förevändningar
och falske slutsatser sökt afhålla dem ifrån återvinnandet
af deras tillhörande laglige rätt, bragt dem uti mycken
olägenhet och omkostnad; så anser deputationen äfven
billigt och rättvist at tilstyrcka, det Hedenström må åläggas
at uti skadeståndsersättning til dem genast utbetala tuhundrade
dahl:r silf:rmt samt at han, Hedenström, för vanvördigt
skrifvande i sin här ingifne förklaring såväl emot
Kongl. Cammarcollegium som Konungens Befallningshafvande
bör enligit XIV cap., 7 §, Rätteg:b. plickta femtio dahl:r
silf:rmt til det uti länet varande hospital.
Uppå skedd proposition bifölls betänckandet.
10. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commercedepu-Ang:deFiem
taionens betänckande af den 27 September innevarande
angående de af framledne Grefvinnan Anna Kruus, Kongl.
Rådet och Presidenten Grefve(!) Clas Flemming samt Kongl.
Rådet(!) Frih. Herman Flemming med Kongl. Maij :t och cronan
ingångne särskilte byten om Boo och Jooholms [o: Iboholms]1
samt flere säterier och tillydande frälsehemman, tilllika
med Biörnhagen 1 1/2, Hetorp 1/2 hemman frälse uti
Örebro län, Skyllersta och Kumla härader samt Svinevads
och Lerbecks socknar, såsom ock Holmsångers säterie uti
Upsala län, Öhrbyhus härad och Västlands socken belägne.
Deputationen förmäler att för åfvannämde räntor samt en
ännu oliquiderad post med Flemmingske arfvingarne till 50
dahhr 20 öre samt Kongl. Maij:t och cronan har at fordra
507 dahhr 15 öre 10 17/240 penningr:r silf:rmt, hvaremot
Flemmingske arfvingarne för det borttmiste Sarisgodset uti
Ingermanland böra enligit 1721 års Nystedtske fredsfördrag
1 Konceptprotokollet.
148 1769, nov. 28. Flemingska kronofordran.
Gyllenhals
memorial.
och Riksens Ständers bref i synnerhet af år 1747 hafva hos
Kongl. Maj :t och cronan ersättning, hvilkets värde, efter hvad
Högsts [a] 1. Konung Carl den XI sielf behagat den 22 Junii
1686 fastställa, deputationen uptager til 540 dahl. silf:rmt
svänske räntor in natura.
I anseende härtill finner deputationen, att [af]1 desse 540
daler silf:rmt Flemmingske bytesbristen kan til Kongl. Maij :t
och cronan fullkommeligen ersättas, äfven om deruti skulle
inbegripas den uti en särskilt så kallad hufvudliquidation af
d. 24 November 1763 Flemingske huset påförde kronogravation
50 dahl:r 20 öre s:rmt, hvilken, om ej Flemmingske arfvingarne
gitta visa, at de samma gravation med skäl undslippa
böra, äfven å denne stadgade 540 dahl:r silf:rmts räntesumma
bör kortas och dermed all annan liquidation om sielfve
byterne uphöra, så at desamma måge stadfästas och bytesbref
derå utfärdas.
Hvarigenom altså äfven förfaller den om sequestren på
desse egendomar upkomne fråga samt de räntors utbetalande
af egendommarne, som cronan i afseende på de formerade
bytesbristerne årligen upburit, så mycket mera som, ifall
än den sidste liquidationsposten af 50 dahl:r silfvermynt
skulle blifva fastståndande, Flemmingske arfvingarne likafult
få af cronan att fordra öfverränta; men då så mycket
mera, om denne siste post genom Kongl. Cammarcollegii förslag
skulle försvinna och derföre all sequester och vidare
ränteutbetalning med detta året uphöra och egendomarne för
en sådan last befrias.
Detta bifölls uppå skedd proposition.
Häruppå anmälte sig Hr Gyllenhaal, Lars Herman.
Hr Gr. och Landtm.: Jag får låf at först berätta Höglo
fl. R. o., A., huruledes Hr Gyllenhaal för 2: ne plenidagar
sedan tilstälte mig ett memorial med begäran at få det hos
Höglofl. R. o. A. upläst och sedan at dermed vända sig til de
andre stånden.
Jag tog det til genomläsande och fant deruti saker, som
föreföllo mig betänckelige at föredraga, dess innehåll synes
röra 18 § Riksdagsordningen och vårt regeringssätt, det angår
rikets förbindelser och negociationer med fremmande
magter; efter väre lagar til [hörer]1 Secrete Utskottet sådant
1 Konceptprotokollet.
Gyllenhaal memorial.
149
at afgiöra, och desse lagar, som Riksens Ständer så nyligen
stadfästat, har iag icke tiltrodt mig att gå ifrån och föredraga
en sak, som icke får uti plenis afhandlas; så mycket mer
som Hr Gyllenhaal begärt at med sitt memorial få gå til de
andra respective stånden men enligit de åberopade lagar
Bondeståndet icke befattafr] sig med ministerielle- och utrikesärender.
I anseende härtil tiltror jag mig icke att låta
föredraga detta memorial, om icke R. o. A. pålägga mig det.
Hr Gyllenhaal, Lars Herman: Jag skall då utbedia
mig at få låta upläsa detta memorial genom någon,
som iag derom anmodat, efter iag har svag röst, så at iag ej
kan giöra det sielf.
Memorialet uplästes häruppå af det innehåll: At sedan ett
olyckeligit krig med flere omständigheter giordt den värckan,
så at undersåtarne desse förflutne åren måst vidkiennas
en så dryg contribution, at de omöijeligen kunna dermed
längre uthärda, så blifver angelägit til någon ersättning för
kronan, då contributionerne nödvändigt måste minskas, at
den fordran, som för pommerske kriget hos kronan Franckrike
til flere millioner ännu skall innestå, måtte enligit ingångne
tractater och förbindelser i vår Räntecammare inflyta,
ehuru sådane återstående subsidier ej lära på långt när
förslå at ersätta de egne vida anseenligare tilskotter samt
derpå fölgde svåre lidande, som man genom berörde krigsrörelser
måst vidkiennas. Hr Gyllenhaal tilstyrcker fördenskull,
att Secrete Utskottet anmodas ofördröijeligen upgifva,
huru mycket ännu är obetalt af de til pommerske kriget efter
den år 1768 tiländalupne alliencen utfäste subsidier, samt
Secrete Utskottet förständigas at omedelbarligen, och til dess
plena en sådan kundskap erhållit, icke ingå uti någre nye
förbindelser. Med hvilket memorial Hr Gyllenhaal förmälte,
at han ärnade vända sig til de öfrige respective stånden.
Sedan detta memorial var upläst, förspordes deröfver
ibland herrarne på bänckarne någon oro, och begärtes af en
del memorialet på bordet, hvaremot andre med någon hetta
ropade, at det skulle under bordet.
Grefve Levenhaupt: Om herrarne behaga lägga detta
memorial på bordet eller ej, så skall det vara mig lika; men
som iag deruti finner meningar, ledande til insimulationer
emot Secrete Utskottet, hvilke iag, som har den äran at efter
R. o. A:s förtroende vara secrete utskottsledamot, icke bör
150 1769, nov. 28. Gyllenhaals memorial.
eller kan lämna, så utbeder iag mig R. o. A:s benägenhet at
nu genast få yttra mig deröfver. Hvarefter Grefve Levenhaupt
upläste följande, som han skrifteligen författat:
Hr Gyllenhaal yrckar tvenne momenta uti sitt memorial,
1 :o det Riksens Högloft. Ständer borde anbefalla Secrete Utskottet
at inlemna en fullständig liquidation med cronan
Franckrike om resterande subsidiemedel i anledning af den
med bemälte crona ingångne alliance samt upgifva ordsakerne,
hvarföre sådane fordringar icke influtit; af detta påstående
vill klarligen synas, [at]1 Hr Gyllenhaal icke med eftertancka
läst 18 § i Riksdagsordningen, ty annars hade han såväl
som hvar förnuftig menniska funnit, det Secrete Utskottet
egenteligen till den ändan blifvit förordnat, at sådane ärender,
som i anseende til utrikes magter eller för rikets besynnerliga
interesse skull borde hållas tyste, der skola utarbetas
och af slutas. Riksens Ständer kunna således icke gifva Secrete
Utskottet en emot lag, ja, emot religion och samvete, emot
ära och redlighet stridande befallning; emot lag i anseende
til åberopade 18 § i Riksdagsordningen; emot religion och
samvete i anseende til den dyra ed, vi inför den lefvande Guden
hvar och en uti sitt stånds närvaro gångit; emot ära och
redlighet i anseende dertill, at hvad som blir enom under
tysthet anförtrodt, aldrig utom tilstånd af den, hvilken det
rörer, af någon ärlig man uptäckas utan bör dö med honom.
Jag kan fördenskull för min del icke underlåta at fordra all
billig satisfaction af Hr Gyllenhaal, för det han håller mig
för så gudlös, laglös, äreförgäten och nedrig sinnad, som
skulle iag kunna emot de här frammanföre upräknade en
ärlig mans plickt och skyldigheter upgifva el:r allmänt konnogt
giöra någon enda ärlig mans, långt mindre en främmande
magts mig af medbroder anförtrodde hemligheter uppå
någons eller fleres befallning, vare af eho det ock vill. 2 :o.
Det bör Secrete Utskottet förbiudas at vidare ingå med kronan
Franckerike uti alliance, innan de utlåfvade subsidier til
fullo blifvit utbetalte, och brukar til skäl sådane ohemula
insimulationer, som tydeligen utmärcka, at han tror, det uti
Secrete Utskottet förehafves sådane underhandlingar, som
kunna föra Svea Rike uti krig och olyckor, samt at sådant der
kunde afslutas, utan att någon enda af oss femtio adelsmän,
1 Egenhändigt original, bilagt konceptprotokollet.
Gyllenhaals memorial.
151
som dit efter en dyr gången ed satte äro, skulle hafva hierta
och courage nog till at enligit secrete utskottsinstructionen
upgifva här i ståndets pleno, om något, som stridde emot
rikets sanskyldiga bästa, der proponeras skulle.
I följe häraf förklarar iag den för ovärdig at kallas adelsman
eller någon tid föra adeligt skyldemärcke, som vågar att
soutenera så grofva insimulationer emot 50 friborne män.
Och påstår iag, det må Hr Gyllenhaal åläggas at här inför
R. o. A. giöra afbön samt sönderrifva sitt memorial, på sätt
som Frih. Cederhielm förledne riksdag giorde, hälst han
medelst detta sitt obetäncksamma tilbud handlar emot det
af Riksens Ständer så nyligen fattade beslut, at ingenting,
som länder till våre fundamentallagars förändring, denne
riksdag får afslutas, så kärt det är honom at undvike det
straff, som allmänna lagen mot den, som söker at undergräfva
den allmänna säkerheten, utstakar.
Hr Lagercrantz frågade, om detta memorial voro begärt
på bordet.
Hr Pfeiff, Fredrich, förklarade, at han begärt det.
Men häremot ropades, att det icke får läggas på bordet, efter
ännu ej afgiordt voro, om det kunde antagas.
Hr Lagercrantz: Så vill iag då yttra mig och förklara,
at iag finner detta memorial stridande emot grundlag och
Riksdagsordningen, ledande til att sätta riket uti misscredit
och utur alt afseende af sielfständighet hos utländske magter,
hvarföre det ej eller hvarcken bör emottagas eller läggas
på bordet utan genast förkastas. Och Hr Gyllenhaal, som vågat
dermed framkomma, ställas inför Riddarhusdeputationen
til ansvar.
Frih. Horn, Christer: Uti alle giöromål bör vara någon
afsigt, men hvad härigenom kan uträttas, begriper iag
icke. Allmänt bästa vinnes ej dermed innom oss, ty hvad
som i desse mål blifvit giort kan numera icke ändras; än
mindre vinnes dermed mera anseende och stadga utom oss.
Det är väl sant, att vi denne riksdag sökt at förbättra vår
grundlag; men fast det ej gådt an at få densamma fullkommelig,
som vi gierna hade önskadt, hoppas iag dock, at vi
hafva lag, hvarefter vi böra rätta oss. Denne lag stadgar tydeligen,
at hvad Hr Gyllenhaal uti detta sitt memorial begärt
fram in plenis tilhörer endast Secrete Utskottet; visligen hafva
riksfädren så förordnadt, på det svänska kronans förtro
-
152 1769, nov. 28. Gyllenhaals memorial.
ende och anseende hos utrikes magter ej måtte compromitteras.
Det skulle ofelbart förordsaka en kolnad hos hvad
magt det ock voro, om alle desse negociationer med oss lades
för allmänhetens ögon, så at de blefvo ett ämne till discourser,
kanske ofta med mindre menagement hos en fluctuerande
menighet. Hvad värcltan skulle ett sådant steg giöra hos
andre magter och uppå deras förtroende emot oss för en
framtid?
Efter Hr Gyllenhaals förslag skulle nu Sveriges ministerielle
afhandlingar komma til plenorum åtgiärd; Bondeståndet
befatta sig med cabinetteärender och menigheten döma
öfver främmande hofs propositioner, det voro i min tancka at
sätta oss för en framtid uti fullkomlig inactivité vis å vis af
den europeiske statssystemen, att på aldra farligaste sätt på
en gång öfverända kasta Regeringsformen och giöra vårt regeringssätt
til en democratie, att omsider läcka väre grannar
på alle sidor til uppenbart deltagande uti styrelsen af alle de
relationer, vi kunna komma uti med andre riken, och så ofta
de ville att förstöra de förbund, vi ännu kunna stå uti och
som äro oss nyttige men emot deras interessen.
Neij, lätt oss icke med sådane tilbud börja att förstöra
våre lagar, vår tranquillité innom oss och vårt anseende utrikes.
Lätt Landtmarskalcken obehindrad få giöra, hvad
hans embete efter grundlagen tilhör, at granska och förhindra
så beskaffade memorialer at hos oss upläsas eller och,
efter det nu blifvit upläst, utnämnen nu 10 el:r 12 ibland oss,
som genomse och sedan förkasta det.
Frih. Hammilton, Joh. Abr., önskade, at Hr Gyllenhaal
ville återtaga detta sitt memorial; han åberopade sig
hvad Frih. Horn sagt angående den rubbning i regeringssättet,
som detta kunde leda til. När R. o. A. redan genom votering
beslutat, at ingen ändring uti våre grundlagar denne riksdag
får påtänckas, så bör aldraminst ett memorial, som leder
til en så betydande och hitintill aldrig påtänckt rubbning uti
dem, få komma under ventilation.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Om Hr Gyllenhaals memorial
innehöllo något afsteg ifrån lagen, skulle iag icke
hysa innom mig någon höij else, mindre kunna på detta ställe
tala til dess försvar; men han begär ej annat än at plena
måtte få veta, huru mycket Sverige ännu har at fordra hos
Franckerike, så at det blifver utrett, innan någon fråga före
-
Gyllenhaals memorial.
153
kommer at med den kronan ingå uti någon ny alliance. Detta
är icke i afsigt uppå hvad som kan vara ministerielt utan
endast at få veta, huru vårt financevärck står och hvad vi til
vår invärtes hushållning kunna af denne kundskap om Sveriges
ifrån Franckrike erhållne penningeunderstöd nyttia.
Här begäres icke denne kundskapen af någon främmande
utan vi begära den såsom pricipaler af våre egne befullmägtigade.
En sådan begäran betyder ingenting i vår ställning med
utrikes magter, den innebär ej något, som kan stöta dem eller
leda til att uptäcka, hvad hemliget hållas bör, den är icke
ny och ovanlig, Secrete Utskottet har ofta gifvit plena tilkienna
om de med främmande magter slutne tractater och
alliancer, ingen tvifvel är, at ju plena, när sådant händt, genom
sin röst, ehuru tacite, corroborerat sådane tractater.
Det är i denne fråga en medelväg at hålla. Menligit voro
at taga ifrån Secrete Utskottet den rättighet, thy tilkommer
at sluta och afhandla alla ministerielle giöromål med fremmande
magter, men lika så menligit voro det ock at taga
ifrån plena den betydande röst, de såsom principaler och representants
af nationen böra äga öfver sielfve Secrete Utskottet.
När frågor om uplysning uti saker, som höra Secrete Utskottets
åtgärd til, hos plena förekommit, hafva de altid blifvit
remitterade till Secrete Utskottet, som då inkommit med
alt, hvad det efter sin ed kunnat upgifva; hvarföre må icke
detta äfven remitteras till Secrete Utskottet, som då aldrabäst
urskillger, hvad som må upgifvas och hvad som hemligit hållas
bör af det, Hr Gyllenhaal begärt. Uti denne urskillning
lärer mig vara tillåtit att snarare reposera mig uppå hvad ett
Secrete Utskott en corps säger, än hvad någre ledamöter
kunna här föredraga.
At få veta rikets fordringar hos en främmande magt är en
mycket naturlig åstundan, när vi veta rikets gäld och då oss
åkommer bevillningar til denne gälds betalning.
Vi böra lämna Secrete Utskottet sin rätt men derföre ej
betaga Riksens Ständers plena den, som dem tilkommer.
Huru långt en sådan sig sträckt kunde af flere riksdagars
handlingar uplysas, men det behöfs ej mera än at taga fram
handlingarne för 1761, då vi få se, huruledes blifvit hos oss
derom ofverl agdt och deciderat. Sådane och flere considera
-
154 1769, nov. 28. Gyllenhaal memorial.
tioner föranläto mig begära, at Hr Gyllenhaals memorial må
til Secrete Utskottet varda remitterat att sig deröfver utlåta,
innan vi hos oss afgiöra, om de af honom begärte underrättelser
måge til plena upgifvas eller ej.
Hr Gr. och Landtm.: Herrarne hafva nu hördt memorialets
innehåll, då Hr Gyllenhaal deruti begärt at få veta,
såväl hvad subsidier Sverige af Franckrike niutit och hvad
Sverige deraf ännu skulle, som han tror, hafva at fordra, och
lägger dertil, att ingen ny alliance med Franckrike må slutas,
förrän Sverige fädt sin fordran betalt; så har iag efter
mitt begrep ej kunnat finna annat, än at Hr Gyllenhaal uti
sin begäran gådt längre, än 18 § uti Riksdagsordningen tilllåter.
Jag har derföre ej tiltrodt mig at föredraga det, innan
den frågan blifvit upplöst, om en sådan upgift, som Hr Gyllenhaal
äskar, kan vara enlig med vår grundlag.
Alle väre ministerielle afhandlingar med cronan Franckrike
hafva skedt för den sidste riksdagen; hvad uti dem förelupit,
har altså vid samma 1765 års riksdag blifvit lagt för då
varande Secrete Utskottets ögon, som deröfver aflämnat till
Kongl. Maij:tt sitt slutelige yttrande; Riksens Ständers plena
fordrade då icke någon underrättelse derom af Secrete Utskottet,
då tyckes likväl, som rätta tiden varit dertil, om plena
funnit en sådan begäran vara enlig med lag; att nu efteråt
komma dermed synes vara utur sin rätta ordning och leda
til farlige prsejudicater; man kunde på samma grund infordra
underrättelse om flere med andra magter slutne alliancer
och tractater alt sedan 1720. I följe deraf skulle alle non
adimpleta af sådane tractater komma före in plenis, äfven
hos Bondeståndet, som annars icke befattar sig med ministerielle
ärender, och så vidare til allmenheten i hvars mans
mund. Huru det kunde fästa Sveriges förtroende vid de utrikes
hofven och befordra de negociationer, som riket nu eller
framdeles blefvo föranlåtit at på ett eller annat ställe börja,
det lämnar iag til en hvar at eftersinna, huru en fremmande
magt skulle anse, at i Sverige för plena uppenbaras det,
som under förbund och vänskap blifver vår ministere af dess
hemlige afsigter anförtrodt.
Skulle nu R. o. A. kunna gå in uti Hf Gyllenhaals idée, så
skedde derigenom först en ändring uti den grundlag, vi äge,
och vi förfalla ofelbart uti en anarckie.
Hvad iag nu anfört är icke i afseende på förevarande casus
Gyllenhaals memorial.
155
allena utan är relativt til alle magter, med hvilke Sverige
städt eller framdeles kan komma at stå uti något förbund.
När hvarcken lagen tillåter eller esprit af vårt regeringssätt,
mindre det förtroende, den influence, som Sverige såsom ett
sielfständigt rike bör bibehålla sig uti hos andra puissancer,
kan förenas med at sådane saker, som Hr Gyllenhaal begärt
uplysning om, blifva in plenis handterade, så blifver efter
min öfvertygelse ingen annan proposition at giöra än den,
om R. o. A. finna, at öfver Hr Gyllenhaals memorial kan någon
ventilation anställas, deröfver begär jag til min säkerhet
R. o. A:s categoriske svar. Jag kan icke föredraga något,
som efter min öfvertygelse är emot lag, och då iag förmodeligen
för sidsta gången har den äran at hos Högl. R. o. A. bekläda
landtmarskalcksembetet, begå et fel, som iag hitintills
undvikit, utan at denne föredragning blifver mig pålagd.
Grefve Creutz conformerade sig med hvad Frih. Horn
redan anfördt, tilläggandes at Hr Gref. och Landtm, redan så
fullkommeligen utredt omständigheterne af denne sak, at
ingen lärer misstaga sig, huru Hr Gyllenhaals memorial bör
anses. Om plena på sätt, som det synes vilja ske, börja at
småningom draga til sig, hvad efter lag tilhör konung, regering
och Secrete Utskottet, så förvandlas omsider regeringssättet
til democratie. Bancovärcket har redan i det närmaste
kommit til plena, vårt statsvärck äfvenså ända til summorne,
nu blifver frågan om de ministerielle ärender, sedan lärer väl
defensionsvärclcet komma och så vidare. Han frågade, om sådant
voro enligt med lag, 18 § i Riksdagsordningen, och var
af den tanclcan, at Hr Gyllenhaals memorial icke kunde antagas,
mindre få läggas på bordet. Men om R. o. A. vill ventilera
öfver huru Hr Gyllenhaal för ett sådant memorial bör
anses och någon begär den frågan på bordet, så ville han väl
begifva sig dertil men icke at memorialet fingo läggas dit,
hvilket såsom skadeligit och lagstridigt snarare borde sönderrifvas,
om Hr Gyllenhaal det ej återtager.
Härvid upltom, anmältes och infördes en Borgareståndets Deputation
deputation, 12 personer, för hvilken Borgmästaren Sund-frä"^tare'
blad förde ordet, och anmälte ståndets önskan, at R. o. A.
ville företaga sig til afgiörande och bifall Borgareståndets extractum
protocolli om utvoteringar.
Sedan deputationen blifvit af Hr Gref. och Landtm, besvarad
och afträdt, fullfölgdes förre öfverläggningen.
11—620616
156 1769, nov. 28. Gyllenhaals memorial.
Frih. [von] Essen: Jag beder om låf at få yttra min
mening angående förevarande memorial i anledning af det,
som under discourserne derom blifvit sagt.
Det tilvites att innehålla insimulationer emot förre Secrete
Utskott och at hvad deruti begäres strider emot lag, 18 §
Riksdagsordningen.
Jag finner ej något sådant. Om någon begär, at plena skall
pålägga Secrete Utskottet at sluta tractat med den el:r den
puissancen, det vore emot lag och den åberopade §, men här
begäres endast kundskap om hvad som enligit gamla tractater,
redan slutne, blifvit fullgiordt eller ej, hvad efter samme
tractater ej [d: vij ]1 kunna och böra få til hielp för vårt
förfallne statsvärck. Äro vi ej berättigade at veta dess inkomster,
då vi med så mycken kienning nu i flere år måst
svara för utgifterne, så behöfvas inge riksdagar utan kunde
en gång för alla blifva dervid, at vi afskrifva, hvad som brister,
och fortfara at contribuera til ersättningen.
Hvad som blifvit nämt om at rifva sönder memorialet och
at ställa dess author til ansvar visar nog hetta. Jag önskar,
at den altid ifrån väre ventillationer måtte vara utesluten och
at vi uppå ett riddersmän anständigt sätt deliberera. Jag angriper
ingen och vill ej eller, at sådant skall hända mig eller
någon annan.
När angående bancovärcket upgafs til Riksens Ständer
sidstl. riksdag, var deruti ingenting, som skadade, ej eller
uptäcktes något af Banquens hemlighet utan endast lades för
allmenheten det, som var nödigt till att uptäcka odygden,
och hoppas iag, at den nu ej eller lärer förtigas, ifall den finnes.
Det är ostridigt plenorum rättighet at få de underrättelser
om sådane och dylike saker, som de äska, och att sielfve
decidera, huru dermed förfaras må; de äro principaler. Icke
påstår iag detta såsom denne ledamot af R. o. Ars plenum
utan af redligt hierta, at förekomma det misstroende, som
lätteligen med tiden kan upväckas hos plena emot Secrete
Utskottet deraf, att man vill giöra hemligheter af framfarne
och redan almänt bekante saker, hvarigenom visserligen icke
den enighet befordras, som iag så högeligen önskar at uti alle
sakers afgiörande måtte ständigt vara inom svänske män,
1 Konceptprotokollet.
Gyllenhaals memorial.
157
då vij alle böra söka det [o: et]1 ändamål, vårt samfälte bästa
och förkofran.
Jag finner ej eller annat ändamål uti Hr Gyllenhaals memorial
än en oskyldig åstundan at få uplysning til att derigenom
utvärcka tranquillité för sig och andra, påstår derföre,
att memorialet må till Secrete Utskottet remitteras, som
har at inkomma till plena med sitt utlåtande, hvarefter det
kan förkastas eller approberas efter behag.
Hr Gr. och Landtm.: Innan R. o. A. går vidare, utbeder
iag mig att få gifva närmare förklaring på hvad iag redan
sagt. Mitt upsåt har dermed icke varit at fälla omdöme öfver
någon person; Hr Gyllenhaals upsåt vill iag tvertom anse
för ganska oskyldig [t]; men när 18 § uti Riksdagsordningen
citeras, som utsätter, hvad egenteligen til Secrete Utskottets
giöromål hörer, hvaribland äfven står alliancer och afhandlingar
med fremmande magter, och Hr Gyllenhaal begär, at
ingen tractat må med Franckrike slutas, förr än de förr ingångne
blifvit upfylde, hvaraf vill följa, att i plena skall
kunna afgiöras om tractaters ingående med främmande magter,
at plena vilja antaga eller förkasta de tillbud af vänskap,
som ifrån andre puissancer kunna Sverige giöras, och inför
publiquen granska de ressorts, som kunna föranlåta sådane
offerter, så hemställer iag, huruvida det med den åberopade
lagen kan förenas och huruvida det såsom landtmarskalck
varit mig tilständigt at föredraga et memorial af sådant innehåll,
utan at R. o. A. expresse vill mig det pålägga.
Frih. Kagg, Lars: Jag anhåller, at Hr Grefven och
Landtm, icke måtte något blifva pålagt, som strider emot
den ed, han såsom landtmarskalck giordt, och at vi ej gå
ifrån den skyldighet oss såsom riksdagsmän åligger, det är at
i alle väre giöromål följa grundlagen och Riksdagsordningen.
När utom denne grundlagens nogaste efterlefnad vårt sälla
regeringssätt icke kan äga bestånd, så anser iag för min skyldighet
att med lif och blod söka förfäckta denne skyldighet
och hoppas, at hvar riksdagsman deruti med mig täncker
lika.
Hr Linderstedt, Eric: Hvarcken vill iag eller lärer
någon annan vilja tilstyrcka det, som är emot lag. Nog har
iag eftersökt i grundlagen, huruvida Hr Gyllenhaals memorial
kunde vara stridande emot densamme; men iag har icke
1 Konceptprotokollet.
158 1769, nov. 28. Gyllenhaals memorial.
funnit något i samma memorial, som deremot strida kan.
Tvärtom när iag läser 7 § i 1720 års Regeringsform, så finnes
tydeligen utsatt, at Riksens Ständer böra få kundskap
om de alliancer m. m., som slutas emellan riksdagarne, och
at under riksdag Riksens Ständer förbehållit sig, at sådane
mål icke af slutas utan Riksens Ständers vettskap och bejakande.
Här nämnas icke Secrete Utskottet eller någon annan
Ständers deputation utan Riksens Ständer. Deraf slutar iag,
att när Riksens Ständer vilja, så äro de efter lag berättigade
at få kundskap om alle sådane alliancer med mera, som kunna
med främmande magter vara ingångne el:r tilämnade at
ingås. Hr Gyllenhaal begär likväl [icke]1 att få til plena angående
tractater och alliancer, som nu kunna vara proponerade,
utan talar endast om de redan ingågne och huruvida
de kunna vara fullgiorde, som redan äro expirerade, så mycket
mera gifver lagen honom dertil rättighet, som de värckeligen
äro redan i allmenhet bekante. Riksens Ständer in plenis
hafva beslutit krig och hafva giordt fred, hvarföre skulle
de icke få in plenis kunna fordra underrättelse om sådant,
som redan är förbij. Secrete Utskottets giöromål blifver likväl
i sin ordning, ty när krig, fred, alliancer eller något dylikt
skall beslutas, kan det ske in plenis men tilhörer altid Secrete
Utskottet at dertill utarbeta planen dertill (!) inom sig och
behålla densamme i tysthet under den edsförbindelse, secrete
utskottsledamöterne giordt at sådane planer tyst hålla.
Uti den åberopade 13 § Regeringsformen talas ej om Secrete
Utskottet utan om Riksens Ständer, äfven på samma sätt
uti Riksdagsordningen. Om secrete utskottssaker, hvilke utan
hemlighet kunna expedieras ifrån plena, finne vij af förre
riksdagars förfarenhet, at plena tagit författningar och beslut.
Således äro här månge saker om Banquen passerade in
plenis förr och äfven under denne riksdag; vi hafva in plenis
afgiordt och bifallit financeplaner, lika så mycken hemlighet
lära i sådane saker fordras, om ej mera, än uti mera
expirerade tractater och alliancer.
Frågan om Hr Gyllenhaals memorial kan här antagas eller
icke, bör ej länge sysslosätta R. o. A. Sedan det af honom
blifvit anmält här, äger han rättighet att dermed gå til de
andre stånden. Jag slutar detta af hvad vid siste riksdag en
R. o. A:s ledamot giorde med sitt memorial.
1 Konceptprotokollet.
Gyllenhaals memorial.
159
Detta såsom anmält och upläst kan altså ej undgås att blifva
ventilationsämne och att deröfver må tagas ett beslut,
hvarvid min tancka är, at memorialet bör til Secrete Utskottet
remitteras. Då Secrete Utskottet kan upgifva så mycket,
som det finner nyttigt och ej angelägit att efter sin gifne
tysthetsed dölja.
På sådan sätt förvaras plenorum rättighet utan att derföre
dörren öpnas för någon democratie, hvilken jag ej kan finna
äga rum uti ett regeringssätt, där högsta magten ligger hos
fyra stånd förvarad och där regeringssakerne innom desse
stånd skiötas och afgiöras.
Frih. Bunge: Riksens Ständer äro såsom nationens representanter
magtägande men deras magt är derföre icke öfver
de lagar, som vid regeringssättets insticktelse dem blifvit
föreskrifne, sådant innehåller sielfve riksdagsfullmagten.
Desse lagar innehålla en ordning, efter hvilken sakerne vid
riksdag böra handteras. Visse ärender tillhöra således enligit
desse lagar Secrete Utskottet, dem riksfädren funnit, at de
efter deras naturliga beskaffenhet icke uti plenis kunde föredragas
och skiötas. Desse äro defensionsvärcket, Banquen,
statsvärcket och hvad Sverige med utrikes magter kan hafva
att afhandla. De citerade 6 och 7 §§ af Regeringsformen
nämna derföre icke Riksens Ständer i annan mening, än som
Riksdagsordningens 18 § det medgifver; ty då en sak uti
Secrete Utskåttet afgiöres, som efter lag hörer dit, lärer ingen
vilja neka, att den ju hos Riksens Ständer blifvit afgiord.
Skulle tractater och afhandlingar med främmande magter
passera plena, jag frugtar, ingen potentat skulle vilja tractera
med oss. Den, som skall handtera sådane saker, bör ej
allenast kienna sitt egit lands interesse utan äfven det folkets,
med hvilket man tracterar, och dess styrcka, kunna
söka at utleta de hemlige afsigter, som under en tilbuden
tractat kunnat ligga fördolde, under conferencerne varsamt1
yttra sig i propositioner och svar; den minsta oförsigtighet
kan ofta blifva en causa belli eller lägga grunden til ett misstroende,
som i månge år varar och gior på ömse sidor mycken
skada. Detta med mycket mera behagade Högh R. o. A.
giöra reflexion uppå och icke tillåta någon proposition emot
18 § Riksdagsordningen, jag för min del vågar åtminstone
icke at gå ifrån lagen.
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: ovarsamt.
160 1769, nov. 28. Gyllenhaals memorial.
Hr Gyllensvahn: Uti lagen, 7 § Regeringsformen, talas
om Riksens Ständer och 13 § Riksdagsordningen förklarar
närmare, at dermed ej förstås annat än Riksens Ständer
in plenis, då der stadgas, att under riksdag fred, förbund och
afhandlingar med främmande magter böra icke ske utan
Ständers vettskap och bejakande. Jämförer jag detta med
18 § Riksdagsordningen, hvarest Secrete Utskottets giöromål
upräknas, visar sig tydeligen, at Secrete Utskottet äger utarbetningen
och afslutandet men plena rättighet til kundskap
och at bejaka i alle sådane ärender, när de sielfve det äska.
Om sådant får namn af democratie, så ligger efter lag democratien
hos Riksens Ständer in plenis, och iag blifver med
min tancka altid bunden under en i vår lag grundad, så beskaffad
democratie.
Vid 1761 års riksdag, då arméen skulle hem från Pommern,
var frågan om penningar dertill; iag påminner mig
ännu den mannen, som uti ett memorial då yrckade angående
obetalte franske subsidierne, och att memorialet blef til
Secrete Utskottet remitterat; då subsisterade ännu tractaten
med Franckrike. Nu är tractaten expirerad och frågan är
blott, om den blifvit fullgiord. Jag ville gierna veta, om en
redan förbigången sak, som dessutom är almänt bekant, icke
må til plena snarare upgifvas än då den ännu står under negociation.
Jag tror, at såsom ledamot uti Högl. R. o. A:s plenum
mig är tillständigt att begära underrättelse om alt, hvad
riket och mitt fädernesland angår, och att säga min mening,
huru Secrete Utskottet bör det upgifva. Mera har ej eller Hr
Gyllenhaal giordt uti sitt memorial. Han föreskrifver icke
något uti det, som 18 § Riksdagsordningen säger tilhöra
Secrete Utskottet, han föreslår icke om någon tractat, huru
den skall ställas, hvad den bör innehålla, utan äskar berättelse
om det framfarne, det tilhör honom och hvar medborgare
at veta. Som bofast och besutten man önskar han at få
veta, om hans egendom kan för honom och barn blifva bevarad
utan att förtäras i bevillningar för tilkommande conjuncturer,
hvilke tilskapas och af svänske mäns egendomar
sedan skola betalas, eller om Sverige ännu har något att fordra.
En utländsk magt kan ej misstycka, att innom oss sådant
blifver omtalt, och kan i denne lustre corps icke annat än
med värdig anständighet omröras alt, hvad som angår riken
och krönte hufvuden. Jag betyger på samvete, själ och salig
-
Gyllenhaal memorial.
161
het, at iag således i detta memorial ej finner något ondt utan
tilstyrcker, att det må til Secrete Utskottet remitteras och att
Secrete Utskottet kan upgifva deraf alt, hvad som ej hemligit
vara bör. Jag kan på detta ställe icke tillåta något tvång
utom lagen eller samtycka, at någon magt skapas öfver mig.
Hr Sch önberg upläste sin mening skrifteligen, som
här bilagd finnes (Bil. 12). Och tilläde, at då man påstod det
eij vara stort, som af Hr Gyllenhaal begärtes, så ansåg han
det deremot för ganska betydeligit. Sverige är uti den ställning
denne stund torde hända med Franckriket att pretendera
en viss summa uti subsidier, som ännu skall vara obetalt,
och att Franckriket bestrider densamme; skall derföre
hela underhandlingen om den saken, som ännu torde vara
oslutad, upgifvas till plena, uti plena deröfver decideras och
andre fremmande magter, som icke torde finna sin räkning
vid att vi bibehålie vänskap med Franckriket, få tilfälle att
igenom den vägen arbeta på missförstånd och lägga hinder
emot at vi aldrig få väre penningar. Än mer, om alle underhandlingar
skulle komma til plena, huru skall, som förr ofta
skedt, desamme kunna börjas och slutas vid utrikes hof.
Riksens Ständer hafva efter grundlagen updragit Secrete
Utskottet kundskapen, omsorgen och afgiörandet af alt ministeriellt,
som hos Ständer förekommer; Secrete Utskottet
består af Ständers ledamöter, af dem sielfve valde och raepresenterar1
Riksens Ständer i sådane mål. Hr Schönberg voro
så örn at ej bortgifva af Ständers magt som någon annan
riksdagsman; men han ville ej eller äga någon annan, än
den lagen gifvit. Den afhandling med Franckrike, som Hr
Gyllenhaal begär underrättelse om, anses af somlige för att
redan vara afgiord, men det är icke det afgiorde i tractaten,
som han vill hafva til plena, utan det som Sverige värckeligen
ännu står i underhandling om med Franckriket; den
fordran, Sverige praetenderar sig äga och den Franckrike ej
vill vidkiennas. Äge vi in plenis alle nog skickelighet att
kienna och drifva en sådan negociation?
Hr Schönberg ansåg altså förevarande memorial såsom
stridande emot lag och emot den agtning, Sverige är fremmande
magter skyldigt, sådant at det aldrig borde antagas,
mindre få gå til de andre stånden, hvilket senare han så
mycket mera påstod, som R. o. A:s lustre, bestående deruti
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: rcepresenteras.
162 1769, nov. 28. Gyllenhaals memorial.
Deputation
från Bondeståndet.
at hitintills altid inom R. o. Ars corps de personer blifvit tagne,
som negocierat med utrikes magter, skulle derigenom förlora
så in- som utrikes, ty ifall de andre stånden fingo tilfälle
att dervid lägga handen, gingo efter hand denne härlighet
äfven ifrån R. o. A., som månge flere redan godt hort.
Han ville altså för sin del, at det både såsom skadeligit och
omöijeligit att befrämja något för riket nyttigt ändamål
måtte förkastas.
Hr örnskiöld, Mårten Ludvig: Riksdagsord
ningens
18 § utstakar så tydeligen, hvilke ärender Riksens
Ständer uti Secrete Utskottet böra afgiöra, at ingen kan derpå
misstaga sig. Jag åberopar mig, hvad Frih. Bunge, Hr
Schönberg och flere värde ledamöter, äfven Hr Gr. och
Landtm., behagat yttra i detta ämnet; om sakerne på det
sättet, som Hr Gyllenhaal vill, kunde hos Riksens Ständer afgiöras,
så behöfde vi hvarcken Secrete Utskott eller deputationer,
störste delen af Riksdagsordningen kunde äfven tagas
bort. Ministerielle saker, som fordra varsamhet jemte skyndsamhet
och drift, mycken förfarenhet och derjemte kundskap
uti sättet at proponera och refusera, kunna icke in plenis
af flere handteras; när Secrete Utskottet tilförene lämnat
plena del af sådane underhandlingar, har det skedt, sedan
conditionerne varit afgiorde och med den varsamhet, at hvad
hemligit vara borde altid blifvit undantagit. Flere tractater
puissancer emellan äro af den beskaffenhet, at så snart de
röij as, är ock tractaten försvunnen til sin värckan, följackteligen
onyttig. Jag kan derföre hvarcken efter lag eller det anseende,
iag bör hafva på Sveriges independance, och den acktning,
som fordras emellan independente riken, draga ifrån
Secrete Utskottet denne saken.
Härunder anmältes och emottogs en deputation ifrån
Bondeståndet, åtta personer, anförd af Sven Håkanson,
som berättade, att ståndet önskade riksdagens slut till juhl
och derföre beslutit, det alle allmänne ärender först måtte
blifva företagne och afgiorde, hvarom ståndet begärte, att
R. o. A. ville med Bondeståndet sig förena.
Äfven att R. o. A. uti de frågor, som angingo skattekiöp,
behagade bibehålla Bondeståndet vid 1723 års skattekiöpsförordningen.
Hr Gr. och Landtm, försäkrade om R. o. Ars beredvillighet
at uti alt, hvad möijeligt och lagligt voro, förena sig
Gyllenhaal memorial.
163
med det Hedervärde Bondeståndet, äfven i desse mål, när de
blifva företagne..
Deputationen afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Häruppå återtogs den förevarande öfverläggning om Hr
Gyllenhaals memorial.
Hr Lagersverd förklarade sig surprenerad deröfver,
att Hr Gyllenhaals memorial af flere blifvit ansedt såsom lagstridigt;
han påminte sig likväl vid 1761 års riksdag, at Hr
Hasenkampf ingaf ett memorial icke långt ifrån af samma
innehåll, som remitterades til Secrete Utskottet, och då det
betänckande, Secrete Utskottet deröfver aflämnade, icke var
nöijacktigt, så blef detsamma åter förvist til närmare förklaring.
Den alliance, hvars omständigheter Hr Gyllenhaal
begär at veta, är redan framfaren och har 1768 gådt til ända,
altså voro den ingalunda at anse såsom en nu påstående negociation.
Tryckfrihetsförordningen, en erkiend grundlag,
stadgade, att sådane saker få genom trycket allmänne giöras,
hvad mera äga Ständers plena rättighet at fordra underrättelse
om dem.
Att vilja hindra Hr Gyllenhaal med detta sitt memorial gå
til de andre stånden, det trodde Hr Lagersvärd sig icke
[hafva] rättighet till, ty sedan han i sitt stånd anmält det,
så får han dermed gå til de andre stånden; påstod altså, att
memorialet, så i anseende härtill sorn [at det]1 eij innehöllo
något emot lag och förre praxis grundat, måtte af R. o. A.
til Secrete Utskottet remitteras.
Frih. Sparre, Carl: At in plenis handla och afgiöra
om alliancer, det medför mera äfventyr, än man nu i hast
kan hinna upräkna, så nogräknade som ministererne och cabinetterne
nu äro på hvarje expression. Vid en underhandling
skulle man icke komma långt, om plena befattade sig
med att instruera ministren, som skall negociera. Detta memorial
kan redan vara nog för at giöra en främmande magt
missnögd och lämna en afvundsiuk granne tilfälle at spela
under, så at vi skulle komma i uppenbar ovänskap med den
ene puissancen efter den andra, hvars vänskap med Sverige
icke voro efter hans interesse. Memorialet beskyller ju
Franckrike för efterlåtenhet i tractaternes upfyllande, desse
beskyllningar komma i allmenhet ut och få en slags authoritet,
om memorialet till remiss antages, som värckeligen kan
1 Konceptprotokollet.
164 1769, nov. 28. Gyllenhaals memorial.
tagas offencant för Franckrike, hälst om mindre betänckte
utlåtelser under discourser i allmenhet komma dertill; månne
Franckrike sedan skulle vilja negociera med oss vidare.
Detsamma som i dag händer Franckriket kan i morgon hända
en annan puissance, den som önskar att sätta allting i
oordning, kan snart få et memorial ingifvit till plena om någon
annan tractat och Sverige derigenom efter hand förlora
alle utvägar till vänskap och understöd hos andre magter.
Ministerielle sakers handterande in plenis värckar derjemte
en oförmögenhet för dem, som på Sveriges vägnar skall
negociera att af conjuncturen, om den liknar sig favorable,
kunna draga någon fördel för riket under negociationen. Jag
kienner icke omständigheterne af de ifrån 1761 års riksdag
åberopade exemplen, men det vet iag, att när sidste freden
skulle slutas under 1761 års riksdag, så kunde vår Plenipolentiaire
icke utvärcka den minste fördel för Sverige, ty
preusiske Ministren, med hvilken han skulle handla, ägde
redan i sin hand och upviste i afskrift den ultimata instruction,
som var gifven härifrån, och ville ej ingå uti något
bättre vilkår för Sverige än det yttersta, som samma instruction
lämnade frihet till.
Memorialet innehåller, att regeringen skall förbiudas att
icke sluta någon alliance eller tractat med Franckriket, inan
de förre tractater blifvit upfylde. Jag frågar hvar man, som
kienner sättet at handtera ministerielle saker, om det är nyttigt
uti den belägenhet, Sverige nu är, då det behöfver vänner
och hielp på alle sidor, at sådane ord komma ut i allmenheten,
och om någon proposition öfver ett sådant förslag
härstädes emot 18 § Riksdagsordningen kan giöras. Det skulle
draga til deliberation öfver non ad impleta at uptaga et
sådant memorial, och huru kan man guarantera, at under en
sådan deliberation ordasätten altid menageras. Ett praejudicat
medförde snart det andre, tractater med utrikes magter
såväl i öster som väster kunna framdragas på lika sätt, och
som såväl i den ene som den andre finnas ofullgiorde löften,
den ene puissancen ej mera skonas än den andre.
Memorialet nämner efterlåtenhet. Mine gunstige Herrar, är
det et ord, som passar sig, då man uti et öppet stånd talar om
en främmande magt, som ännu är vår vän, huru månge flere
dylike och kanske hårdare torde under ferveur af tal echappera
oss, om det kommo til ventilation; hvart vill det taga
Gyllenhaal memorial.
165
vägen; vår inbördes oenighet förblindar oss, så att vi af misstroende
inom oss icke gifva ackt på det onda, som utifrån
beredes.
Jag åberopar mig, hvad Frih. Horn redan sagt, det drager
vårt rike uti det älende, at vi omsider af alle blifva föracktade;
under stridigheter inom oss om detta och flere mål
upkastas sådane saker til vårt förderf, at vi sedan få sticka
fingren i ögonen, då vi komma i nöd och stå hielplöse. Jag
ser ingen så stor nytta deraf, at in plenis upgifves, om
Franckriket betalt subsidierne eller ej, ty derigenom förmås
det icke till någon betalning, som icke skadan blifver större
genom de fölgder, sådant skulle medföra. Påstår derföre, at
ingen proposition öfver detta memorial må giöras.
Hr von Engeström: Memorialet må så mycket mindre
antagas, som det vändt sig uppå sielfve Riksdagsordningen,
gior ett försök att uphäfva, hvad då1 der uti 18 § stadgas,
och föreställer, at Secrete Utskottet ej må äga rättighet at
sluta någon tractat med en främmande magt. Jag frågar, om
det är enligt med grundlagen, at plena föreskrifva tid och
vilkår vid alliancers slutande?
Det påstås, att Hr Gyllenhaal icke kan vägras at gå till de
andre stånden med sitt memorial, och åberopas 11 § Riksdagsordningen.
Men när samma § stadgar, att ingen får gifva
sitt memorial til ett annat stånd, innan han först ingifvit detsamma
uti sitt egit, så synes deraf, at lagstiftaren praesupponerat
en pröfning hos ståndet, där det först skall ingifvas,
huruvida det kan tillåtas at komma längre, annars hade praecaution
varit utan ändamål. Ifrån 1761 års riksdag åberopas
exempel, jag kienner dem icke; det kienner iag deremot, at
iag besvurit vår grundlag men icke 1761 års riksdags handlingar.
Herrar, som för mig talat, hafva tilräckeligen bevist
memorialets ofog; iag conformerar mig med dem och påstår,
at det må förkastas.
Hr von Nackreij: Skillnaden uti väre lagar emellan
det, som i synnerhet är Secrete Utskottets giöromål och hvad
som tillhör plena, är rätt tydelig, så att derom stridige tanckar
icke böra hos oss upkomma. Hr Gyllenhaal har aldrig
begärt annat än det, som tilhör plena; han vill veta, om Sverige
i följe af en redan expirerad alliance har något att fordra,
han önskar at få denne fordran betalt och föreslår, hvad
1 Detta ord saknas i konceptprotokollet.
166 1769, nov. 28. Gyllenhaals memorial.
han tror vara en utväg dertill; han väntar ej utan skäl, at en
sådan betalning skall något fylla uti vårt statsvärck och lindra
väre contributioner. Har han misstagit sig om utvägen, så
blifver för Secrete Utskottet händerne icke bundne at vidtaga
sådane medel, som kunna finnas bättre. Att han som riksdagsman
äger rättighet härtill, hoppas iag vara utom all fråga.
Exemplen, som ifrån 1761 års riksdag äro åberopade, uplysa,
att tilförene så beskaffade memorialer icke blifvit förkastade,
och iag vågar ej tro annat, än att R. o. A. altid hållit
lag.
Hos plena ligger onekeligen högste magten, de böra ju få
veta, huru det står till med riket, dess inkomster och utgifter,
dess skuld och fordringar, åtminstone en gros. Det är
sant, at när det angår utrikes magter, bör sådant varsamt
handteras. Men ingen magt kan misstycka, at efterfrågan
sker, om vi hafva något att fordra. Secrete Utskottet kan lätteligen
gifva oss sådant tillkienna utan at behöfva compromittera
någon puissance.
Här är icke frågan om at nu bifalla memorialet till sitt innehåll
utan endast om remisse och att Secrete Utskottet må
svara oss, huruvida det, som Hr Gyllenhaal begär, kan upgifvas
eller ej. Pröfningsrätten är oss altid öppen, men förkastas
memorialet, innan Secrete Utskottet inkommit med
sitt svar, så bekienner iag, at det icke blifver stort öfrigit af
plenorum myndighet och at det ej är stort bevändt med riksdagsmannarätten,
den vi likväl ibland så häftigt fäckta före.
Hr J ennings: Memorialet innehåller tvenne ting, först
underrättelse angående subsidierne ifrån Franckriket; och
för det andra förbud at med Franckrike sluta någon ny tractat,
innan de förre blifvit upfylde.
Hvad man om den senare delen bör täncka, har såväl Hr
Gr. och Landtm, som flere värde ledamöter redan behagat
så tilräckeligen utföra, at iag ej behöfver vidare än mig dermed
förena.
Det anföres ibland annat till försvar för Hr Gyllenhaal, at
han endast begärt underrättelse om en förr slutad afhandling,
som redan är expirerad och hvars conditioner länge sedan
blifvit afgiorde. Men iag vet ej annat, än att vänskapen
med Franckrike subsisterar och at ännu är under negociation
om subsidierne; i en sådan ställning sitta icke grannar
till höger och vänster, för hvilkas interesse torde mindre
Gyllenhaals memorial.
167
rara tienligt, at vi stå i vänskap med Franckriket; at denne
magt ej står i vänskap med Engelland, är ingen hemlighet;
månne desse puissancer icke gierna torde nyttia tilfället at
stifta ovänskap emellan oss och Frankrike; vi lefva väl i ro
nu, men ordspråket säger, man har ej längre fred, än grannen
vill. Om någon hade lust at angripa oss, borde icke hans
förste giöromål vara at förut beröfva oss alle vänner, ifrån
hvilcke vi vid påkommande händelse kunde vänta oss hielp
och, sedan det skedt, upväcka hos oss frågan om non ad impleta
uti någon grannes alliance, som, då derom uti plenis
skulle afgiöras, snart lämnade honom tilfälle och anledning
till uppenbar ruptur.
Jag påminner mig, at här blifvit nämdt, huru vi vaggas af
och an genom influencen, som fremmenade interessen äga
på oss. Jag tror, at vi aldrig skulle mera vaggas, än om vi
blefvo stälte utom alt förbund med andre magter och i synnerhet
med sådane, hvilkas egne interesse fordrar at oss väl
går. I den ställning, vi nu äro, lätt oss kasta ögonen på väre
grannar, så kunna vi lätteligen se, hvad som kunde för oss
beredas. När jag härtill lägger, att memorialet leder till at
uphäfva och ändra 18 § i Riksdagsordningen, att Secrete Utskottets
giorde ed icke tillåter, det något sådant uti afhandlingar
med fremmande magter, som hemligit hållas bör, må
uptäckas och att Hr Gr. och Landtm, icke kan utan at bryta
sin ed föredraga något, som är stridande emot grundlagen, så
vill iag väl icke misstäncka någon utan tro, at Hr Gyllenhaal,
drefven af nit och välmening utan at likväl hafva nogare eftersinnat
fölgderna, inkommit med sitt memorial; men kan
dock ej undgå at förena mig med Hr Schönberg och påstå, at
memorialet såsom lagstridigt och farligit må förkastas och
at ingen proposition öfver dess innehåll må giöras.
Frih. Grönhagen: Om vi ej nyss haft exempel, huru
olika begrep om rätta förståndet af väre grundlagar här varit
authoriserade, så skulle iag ej våga mig at i förevarande
ämne täncka olika med de herrar, som åberopat 18 § Riksdagsordningen.
Det är ingen hemlighet, at vi efter redan ingångne tractater
hafva anseenligt at fordra af Franckriket, altså bör det ej
vara underligit, om plena vilja veta, huru dermed är beskaffat,
och pålägga Secrete Utskottet at täncka uppå utvägar,
huru desse fordringar måge blifva betalte. En som icke kan
168 1769, nov. 28. Gyllenhaals memorial.
återfå af en trög betalare, hvad han utlånt, lämnar honom
ej gierna mera; at ej förbinda sig på nya löften med den, som
ej upfylt sine gamle, är så naturligt, så at vi ej måge förundra
oss, om Hr Gyllenhaal och flere med honom äro af den
tanckan, at vi böra ackta oss för alliancer, som giöras med
obestånd uti vilkårens upfyllande. Tractaten, som nu begäres
kundskap om, skall ej vara annat än en förnyelse af den inbördes
guarantie, som Franckrike och Sverige sig åtagit af
Westpfalske freden. Denne fred och guarantie är ingen hemlighet,
hvad tractaten åstadkommit är äfven bekant och förbi,
altså kan sielfve tractaten numera ej vara någon hemlighet,
som begripes under Secrete Utskottets tysthetsed. Lagen
tillägger plena den rättighet att begära och få underrättelse
om de saker, som angå riket och ej hemlige hållas böra. Jag
frucktar för brott emot lagen men ej för fremmande magter,
de kunna ej skada oss, [när vi förena oss]1 at följa lag utan
förtydning. Ty vår sielf ständighet skall bestå uti at inom oss
skaffa styrcka men icke at igenom utrikes alliancer och inbördes
oenighet matta riket.
Hr Gyllenhaals memorial går icke ut på annat, det är af
honom skrifvit til sitt stånd och har här blifvit upläst, altså
är han berättigad, om han det begär, at få påskrift för at dermed
gå til de andre stånden.
Enär vid 1761 års riksdag proposition kunde giöras öfver
ett memorial, som angeck samma ämne, så bör den nu ej
vägras. Detta yrckar iag och påstår annars votering, om Hr
Gyllenhaals memorial såsom ej stridande emot Riksdagsordningen
må til remisse antagas.
Gr. Hammilton, Gust. David: Jag conformerar
mig med Hr Schönberg och Hr Jennings, de hafva sagt alt,
hvad iag ämnade anföra, då iag anmälte mig.
En värd ledamot som(!) sagt, at detta memorial betyder
ingenting vis å vis af utrikes magter och att Secrete Utskottet
kan upgifva non ad impleta af tractaten med Franckrike.
Jo, det må så vara, om 1765 års Secrete Utskott efter samme
principe hade upgifvit ordsakerne, hvarföre det ej kunde
lämna sitt förtroende til de Hrr Riksens Råd, som då blefvo
licentierade.
Här är sagt, at plena skola kunna taga connoissance om
afhandlingar, som angå subsidier, som de taga den, när det
1 Konceptprotokollet.
Gyllenhaals memorial.
169
angår krig. Men det är en stor skillnad; krig kan efter grundlagen
ej börjas utan Ständers samtycke, men afhandlingar
om subsidier hafva ännu aldrig blifvit slutne utan i cabinettet
inom ministeren. Jag ville önska, att Hr Gyllenhaal låto
öfvertala sig at igentaga sitt memorial på godt vis. Det oroar
oss, värckar aldrig något godt, månne vi derföre få en styfver
mer af Franckrike, men han lider ingenting at taga det tilbakars.
Jag har giordt det och hoppas at ändå vara lika så
braf karl nu som förr.
Hr de Frietzkij: Jag vill vara kort och allenast förklara,
det iag icke kan förena mig med Hr Grefven och
Landtm :s tancka, som anser Hr Gyllenhaals memorial stridande
emot 18 § Riksdagsordningen, ty 7 § Regeringsformen
i slutet, jämförelse [o: jämförd] med 18 § Riksdagsordningen,
där det stadgas, att hvad stånden til Secrete Utskottet remittera,
bör af Secrete Utskottet uptagas, gifver mig den öfvertygelse,
att innehållet af Hr Gyllenhaals memorial tilhör plena
at remittera til Secrete Utskottet; derifrån väntar iag sedan
svar om hvad i memorialet begäres kan upgifvas eller ej. Innan
detta svar inkommit, är för tidigt at yttra sig, om memorialet
är lagstridigt eller ej.
Hr Gyllenhaals mening om förbund med Franckrike fattar
jag ej på det sättet, at han skulle begära, det de måtte förbiudas;
utan är hans mening, at så snart vi fått vår fordran betalt,
kan Secrete Utskottet giöra uti den saken, som det på ed
och samvete efter conjunctur för riket nyttigast finner.
Vid 1761 års riksdag påminner iag mig ganska väl det memorial,
som Hr Generalmajoren Baron Löven ingaf på Riddarhuset,
hvaruti han begärte, at Sverige skulle sluta fred.
Det var visserligen et ministeriellt ärende, som tilhörde Secrete
Utskottet efter den åberopade 18 §; memorialet blef likväl
ansedt som lagligt, remitterades til Secrete Utskottet och vi
fingo freden. Var det lagligt då, hvarföre kan ej detta få vara
lagligt, som endast angår en redan framfaren negociation,
visserligen af mindre granlagenhet och consequance än en
fredstractat, som med en emot oss i krig varande magt skall
slutas.
Det tages af flere ganska illa, at Hr Gyllenhaal i memorialet
sagt, huru Franckrikes efterlåtenhet at betala de stipulerade
subsidier på utsatt tid ådragit Sverige stor kostnad.
Men iag finner icke, at detta är något elakt ord. Har Franck
-
170 1769, nov. 28. Gyllenhaals memorial.
riket försummat att på sagde tider betala, så är det en efterlåtenhet
på dess sida. Ord och afsked skola hållas, förnämligast
riken emellan; sker det ej, så utan att politicera begär
iag såsom fri man vara bibehållen vid min rättighet at på
detta ställe säga min mening derom. När detta memorial altså
icke innehåller hvarcken något skadeligit eller olageligit,
så tillstyrcker iag i kraft af 7 § Regeringsformen, jämförd
med 18 § Riksdagsordningen, at det må til Secrete Utskottet
såsom nyttigt och lagligit remitteras.
Hr örnschöld, Pehr Abrah.: Den enda omständigheten,
som begäres uti memorialet, at Secrete Utskottet
skall upgifva, om subsidier ännu innestå, medförer, at med
detsamme hela ställningen, uti hvilken vi nu stå med Franckriket,
skall uppenbaras; voro den ej jämn, hvad kunde icke
de, som önska oss ovänner, deraf betiena sig; det medförer än
vidare, at sedan det blifvit [o: blifver]1 omöijeligit såväl för
Franckrike som all annan ministere at med oss negociera.
När Hr Gyllenhaal vidare begär et förbud emot all underhandling
om alliance med Franckriket och alle sådane underhandlingar
efter den citerade 18 § Riksdagsordningen tilhöra
Secrete Utskottet, så voro det at bryta sin ed, om Hr Grefven
och Landtm, skulle giöra proposition, än mer edsbrott för
hvar ledamot i Secrete Utskottet, om derifrån skulle til plena
upgifvas propositioner, giorde till Sverige af Franckrike eller
andre magter om alliance. 1761 års åberopade exempel hörer
ej hit, frågan var då endast om huru franske subsidierne blifvit
använde, nu är den om huru angående desse subsidier
blifvit negocierat, och att upgifva sådant är att bryta grundlagen
och secrete utskottseden. Skulle Secrete Utskottet blifva
pålagt att detta upgifva, så ser iag förut, at utländske
magter genom pluraliteten in plenis vilja styra våre förbindelser
med andre stater, och Sveriges sielfständighet emot utrikes
magter blifver ifrån den stunden all.
Hr Durietz: Det är plenorum rättighet at, när de så
nödigt finna, efterfråga, huru vår hushållning står, vårt financevärck
och hvad riket tilflutit genom subsidier; detta
innehåller och memorialet. Negociationer med främmande
magter är här icke frågan om. Skulle R. o. A. vilja låta föreläsas
sig de vid 1761 års riksdag remitterade memorialer, lärer
bäst kunna finnas, huru lika de äro med förevarande ca
-
1 Konceptprotokollet.
Gyllenhaals memorial.
171
sus. Här nämnes icke om någre nu sig yppande eller påbegynte
underhandlingar, skulle en sådan mening låta draga
sig af orden i memorialet, kan den väl förklaras annorlunda.
Secrete Utskottet kan lätteligen upgifva, huru mycket vi
ännu tro oss äga af subsidier hos Franckrike innestående;
om sättet at få dem betalte och det mera, som negociation
fordrar, äger ju Secrete Utskottet rättighet at anföra sine
betänckligheter emot dess upgifvande til plena, deröfver kunna
plena taga sitt beslut. Hvilket iag aldrig tviflar, at det ju
blifver conformt med grundlagen. Utan fara må altså memorialet
remitteras til Secrete Utskottet, ty en remisse bör ej
tagas för något bifall.
Frih. Horn, Fredr.: Jag nekar aldrig, at iag ju blef
högeligen rörd, då iag hörde Hr Gyllenhaals memorial upläsas.
Sedan iag fått höra discourser mot och med af åtskillige
värde ledamöter, så har min oro något hunnit sagta sig
genom de uplysningar, jag fädt; men i en så betydelig sak
som denne anser iag för en skyldighet på detta ställe att säga
min mening, den må stå i protocollet sådan, som iag i framtiden
får skämmas eller hafva heder före.
Här talas om 7 § Regeringsformen och 18 § Riksdagsordningen,
de åberopas å ömse sidor med application både med
och emot Hr Gyllenhaals memorial.
Jag är icke lagfaren, det hörer ej til min metié som militaire,
men det vet iag, at Regeringsformen är den lag, som
tienar til grundval, huru i styrelsen förhållas skall emellan
konung och Ständer, den lagskipande och den lagstiftande
magten, och huru den lagskipande magten skall vara inrättad;
derföre vidröres deruti icke annat, då den lagstiftande
magten omtalas, än hvad som är generelt och utmärckes med
det ordet Ständer. Riksdagsordningen afhandlar åter methoden
och sättet för Riksens Ständer at arbeta och afgiöra salcerne;
där nämnes ej speciatim den lagskipande magten til
sine grenar utan brukas allenast det ordet konung med Råd.
Uti förevarande fråga, hvart det ämne hörer, som Hr Gyllenhaal
moverat, är altså Riksdagsordningen och Regeringsformen,
som föreskrifver, hvad vi skola rätta oss efter. 18 § är
där tydelig och förbehåller Secrete Utskottet allena at sluta
alliancer och tractater med utrikes magter. Riksfädren, som
stadgade detta, insågo nogsamt, huru ömtåligt det vara ville
och aldeles omöijeligt at handtera sådane saker in plenis.
12—620616
172 1769, nov. 28. Gyllenhaals memorial.
Om iag analiserar den paradoxe, at lagen skall hållas, så
at ej plena föreskrifva Secrete Utskottet, huru med fremmande
magter skall negocieras, men likväl plena kunna befalla
Secrete Utskottet at ej sluta den eller den alliance samt fordra
redo för de, som blifvit slutne, så går det i en progression
efter samma principe ifrån plena til nationen, som då befaller
plena, och hvart det omsider skal taga vägen, lämnar iag
hvar redlig man at eftersinna.
Mig är skedd den äran at vara kallad til ledamot i Secrete
Utskottet; jag bekienner, at iag sitter där i månge hänseenden
för at lära, ty hvarken förstår iag financen eller är iag
hemma i ministeriele ärender, altså kan iag icke vara jaloux
om at andre ju måge handtera sådane saker. Men iag är örn
om lagens helgd, den minsta refva uti densamma är farlig,
lika som i et skepp, hvilket deraf lätteligen kan siuncka.
Jag vill giöra en reflexion; låtom oss supponera, at Franckrike
är skyldigt subsidier och ej vill betala dem. Det tages af
oss icke som et vänligt steg och releveras i väre plena; tro
Ni, mine gustige Herrar, at Franckriket derigenom och genom
Hr Gyllenhaals vilkår bringas til mera benägenhet at
betala. Af historien har iag lärt, huru kinkogt det är magter
emellan, när det ankommer uppå tractaters fullgiörande. En
af väre grannar, som iag respecterar, har uti tractater förbundit
sig med oss at til vår hielp, då vi råka i krig, undsätta
oss med 5 till 6 000 man; casus har varit inne men hielpen
blef ute. Skole vi derföre aldrig sluta alliance med den grannen,
förr än vi fådt ersättning för detta uteblifvande? Så
olaglige som desse deliberationer äro in plenis, så obehagelige
äro de. Om härvarande fremmande ministrar fingo del af
dem, det giorde ofelbart den värckan, at fremmande magter
frugtade sig at hädanefter negociera med oss. Hannibals exempel
utur gamle historien bör undervisa oss. Vi hafva dem
ännu nyare; vi hafva sedt biskoppar bortförde i fångenskap,
efter de uti sitt lands riksmöte tält som patrioter och trodt
sig äga frihet dertill; så går det med en nation, som ej vill
hålla lag inom sig och derföre ej kan äga bundtsförvandter
utom sig.
Jag prisar Allmagten, som ännu uppehållit oss utan förmyndare.
Utom troupper och flottor, hvilke under praetext
af beskydd upfylla vårt land och väre stränder. Derföre kan
iag ännu tala fritt. Jag afstyrcker memorialet, jag önskar, at
Gyllenhaals memorial.
173
Hr Gyllenhaal ville det återtaga, men låter han ej beveka sig
dertill, så protesterar iag quarn solemnissime emot dess innehåll.
Ingen dödelig kan på detta stället imponera mig; med
lagen vill iag lefva, med lagen vill iag dö; skall den kränckas,
förr eller senare gior mig lika mycket. Jag declarerar derföre
nu genast min tancka, at iag anser detta för et ovärdigt memorial,
som aldrig af svensk man hade bort vara skrifvit,
mindre på et svenskt Ridderhus ingifvit.
Hr Liliehorn: Om memorialet ej innehöllo mer än begäran
at få veta, huruvida subsidierne blifvit til fullo betalte,
eftersom vi fordra dem, så skulle iag kanske foga mig dertill,
att Secrete Utskottet må upgifva sammanhanget af denne
negociation, så mycket som uppenbaras kan. Men at begära
et formeligt beslut at icke börja någon underhandling med
kronan Franckrike, innan vi fädt betalt, hvad vi förmene oss
ännu hafva innestående hos samma krona, det är vida längre
gångit, än någonsin lagen lämnat oss rättighet at gå. Det är
at bryta all vänskap med den kronan och dess allierade, det
skall förordsaka en stagnation uti alle våre afhandlingar
med utrikes magter, det blifver at draga till snaran, som redan
torde vara lagd om halsen, och at strypa till på en gång.
Memorialet må derföre vara remitterat til Secrete Utskottet
men uti det afseendet, at Secrete Utskottet lägger dervid den
hand, som är enlig med lag. Finner Secrete Utskottet, at det
ej kan uptagas, så lärer det ofelbart gifva oss sådant tilkienna,
och då förbehåller iag mig at säga min mening, som altid
skall blifva enlig med lagen.
Baron Pe ehlin; Uppå detta memorial sättes en stämpel,
som skulle det vara et lagbrott begångit dermed; det tages
för afgiordt, at man genom det steget at fordra underrättelse
af Secrete Utskottet i sådane mål skulle kunna förfalla
ifrån vårt regeringssätt til democratie. Men mine gustige
Herrar, det bör ej förvilla oss, man skapar regeringssätt ofta
i förslager, alt efter conjuncturen, än aristocratie, än democratie,
likväl består det sanskyldige; icke är här democratie;
så länge uplyste Ständer vårda regeringssättet, så blifver
här aldrig någon democratie. En enda dag kan iag påminna
mig, at vi voro i fara för democratie, och det var den, då principalatsfrågan
ventilerades; deremot visa oss tideböckren, at
riket ofta varit under monarchiskt och aristocratiskt välde;
monarchie, när konungarne ensamme styrt; aristocratie, då
174 1769, nov. 28. Gyllenhaals memorial.
väldet varit hos Rådet eller magnaterne. Aristocratie kan äfven
existera, om magten stadnar hos ett Secrete Utskott, äfven
om visse factioner giöra sig mästare af tyglarne. Om vårt
regeringssätt är componerat och aristocrati[c]o1 democratisk[t],
så böra ytterligheterne på alla sidor undvikas. Hvarken
för mycken magt hos Rådet, Secrete Utskottet, magnater,
ej eller hos folcket den friheten att vara laglöse.
Hr Gyllenhaals memorial jämfördt med desse principer
finner iag icke innehålla någon oloflig begäran, när han endast
åstundar, att plena måtte få uplysningar, som tiena dem
at skydda vår egendom och väre lif.
Här begäres ej mer, än att detta memorial må til Secrete
Utskottet remitteras, som har at upgifva, hvad upgifvas kan.
Det är i afseende uppå folckets bästa skrifvit, om något deruti
skulle vara infördt af en annan, som redligt täncker men
hvarcken är statsman eller bevandrad i jure publico, som
med lindrigare termer kan utföras, så har Secrete Utskottet
öppet fält för sig at förbättra det. Om utrikes magter taga
sig ombrage deraf, at Riksens Ständers plena begära kundskap
om rikets hushållning och hvad inkomst vi kunna räkna
uppå emot vår utgift, så skulle samma ombrage gifvas
dem på flere ställen, där regeringssättet lämnar nationen frihet
att efterse förvaltningen.
Ingen fölgd blifver det, att alle negociationer med fremmande
hof skulle dragas till plena, för det at man nu åstundar
kundskap om en redan expirerad subsidietractat, hvar
sak har sin egen beskaffenhet, i synnerhet in politicis. Om
non adimpleta uti tractater med andre magter hör altså ej
til förevarande casus. At Sverige i krigstid ej fädt de 6 000 :de
man hielptroupper, som efter tractat en granne förbundit sig
at prsestera, voro bedröfveligit, om vi skulle efteråt vara
tvungne at påminna derom, icke för det att de manquerat
oss utan derföre, at vi som et sielfständigt folck böra vara
uti den belägenhet at ej hafva saknat dem.
Hvad som händt i det rike, der biskoppen blifvit tagen och
fängslig bortförd af en fremmande magt, för det han talat
som patriot, gifver mig ingen farhåga; det skedde uti et land,
som hvarken har lag eller regeringssätt. Men under vår lag
håfve vi fredat en svänsk man, Riksrådet Grefve Tessin, då
1 Konceptprotokollet.
Gyllenhaals memorial.
175
han af en utrikes Ministre anklagades. Sådant är vårt regeringssätt,
at högste magten aldrabäst är förvarad i Riksens
Ständers, det är plenorum vård. När det angår vår rikets penningar,
så hafva vi där vår säkerhet; äger Secrete Utskottet
rättighet att disponera om en enda medborgares lif eller egendom
utan plenorum vettskap, hvarföre skall det äga mera
oinskränckt magt öfver rikets medel. Jag tilstyrcker, att Hr
Gyllenhaals memorial må remitteras til Secrete Utskottet,
som inkommer med berättelse om alt, hvad som utan at bryta
tysthetseden upgifvas bör och kan, och begifver mig icke
ifrån denne min mening utan votering.
Hr Wadenstierna: Hedrad med det företroende at
vara kallad till ledamot uti Secrete Utskottet har iag altid
sökt ställa mine rådslag därhän att bibehålla lugn inom oss
och fred utom oss. Jag betygar inför Gud, att sådant varit
alles vårt upsåt, som hafva den hedren att sitta där.
Jag supponerar ej annat, än at memorialet uti välmening
är ingifvit och syfta[r] uppå den bästa värckan; at det kan
förenas med våre lagar, at det här föredrages och att Secrete
Utskottet upgifver så mycket, som upgifvas kan af vår subsidietractat
med Franckrike eller och hela tractaten in extenso;
om iag supponerade, at den ej innehåller annat än inbördes
vänskap och hielp, at Franckrike för at sätta oss i
stånd at hielpa oss sielfve vid åkommande händelse låfvat at
betala oss årligen subsidier dertill utan at begära någon annan
reciprocité af oss tilbakars, än at vi använda desse subsidier
till vår armées, flottans och fästningarnes iståndsättiande,
på det Franckriket i Norden måtte äga en betydande
bundtsförvandt; ehuru fördelagtig en sådan tractat för oss
kan vara, månne det vore nyttigt, at den giöres allmänt bekant.
Kunna det icke gifvas magter, som icke hafva fördel af
vår upkomst; deras ministrar här kienna vårt regeringssätt,
deras åtkomst till plena är ganska lätt, minsta fråga om en
sådan tractat skulle sätta dem i rörelse. Innan den blefve in
plenis bifallen, voro redan 100 :de svårigheter beredde för att
afbryta densamme, och hvilket hof ville negociera med oss, då
vår ministre icke kunde gu[a]rantera säkerheten af negocialionspuncterne,
som blifvit antagne, förrän plena dem gillat.
Supponerar iag åter den casus, at vi värckeligen stå uti
underhandling med kronan Franckrike om de subsidier, som
ännu vi tro oss berättigade till, så skall ju Secrete Utskottet
176 1769, nov. 28. Gyllenhaals memorial.
upgifva vår fordran sådan som vi påstå den, utan at ännu
liquidation skedt. Hvad värckan skulle det giöra uti negociation,
att Riksens Ständers plena nu förut declarera, det
inge nye förbindelser med Franckriket böra ingås, innan hela
denne påstådde summan blifvit betalt?
Det är ej utan skäl, som 18 § Riksdagsordningen blifvit
författad och i grundlagen införd. Vår nyaste grundlag,
Tryckfrihetsförordningen, lämnar denne § aldeles helig och
oinskränckt. Hvad 7 § Regeringsformen vidkommer, som här
til et försvar för Hr Gyllenhaals memorial blifvit åberopat,
så talas der om Riksens Ständer i allmänhet och den förändrar
ingenting af 18 § Riksdagsordningen; ty Secrete Utskottet
är en del af Riksens Ständer; när högsta magten är hos
plena och de antagit 1720 och 1723 års grundlagar, så blifver
efter samma lagar Secrete Utskottet en af högsta magten utsedd
magt at sluteligen afgiöra saker, med hvilke högste magten
icke ansedt för nyttigt at sig sielf befatta.
Aldrig har iag mig bekant, at uti Europa något rike existerar,
som för allmänheten upgifver sine negociationer med
fremmande magter. När Hr Gyllenhaal uti sitt memorial begär
såväl underrättelse om subsidierne som ock att ingen ny
tractat med Franckrike må slutas, förrän vi fådt dem, så går
han i sin begäran emot tydelige innehållet af lagen 18 § Riksdagsordningen
och iag kan ej samtycka til någon annan proposition,
än at memorialet i stöd af samma § må förkastas.
Flere af herrarne begärte nu at få proposition.
Hr Gr. och Landtm, förestälte altså, om icke discourserne
måtte uphöra, och giorde häruppå proposition.
Bifaller R. o. A., at öfver Hr Gyllenhaals memorial angående
subsidiemedlen och förbunds slutande får proposition
giöras.
Den besvarades med Neij och Ja.
Hr Gr. och Landtm.: Som R. o. A. nu skall votera, blifver
contraproposition: Vinner Neij, får ingen proposition giöras
öfver Hr Gyllenhaals memorial såsom felande emot 18 §
Riksdagsordningen.
Frih. von Essen: Denne proposition innehåller icke
discurserne; alla, som talat för memorialet, hafva concluderat
uppå att det til Secrete Utskottet må remitteras; denne
remisse bör altså uti proposition intagas til bifall eller afslag.
Hr Rudbeck: Jag har väl icke ifrån början af denne
Gyllenhaals memorial.
177
öfverläggning varit tilstädes men har likväl hördt en del af
discourserne, som på ena sidan enhälligt tillstyrckt, att memorialet
må remitteras såsom icke stridande emot Riksdagsordningen,
derföre om Hr Gr. och Landtm, behagade upläsa
för oss projectet, efter vi icke lära komma ifrån denne sak
utan votering, ändrat så at remissen der införes såsom icke
stridande emot lag.
Frih. Bunge, Sven: När Hr Gr. och Landtm, i början
af denne ventilation förklarat sig icke finna, at det voro honom
tilständigt giöra någon proposition öfver Hr Gyllenhaals
memorial, med mindre R. o. A. ville pålägga honom det, så
skall han väl hafva svar deruppå, innan vi kunna gå längre.
Detta svar är nu ämnet til vår votering, derföre påstår iag,
at det och icke mera må uti proposition införas.
Hr Gyllensvahn: 16 § Riksdagsordningen stadgar, at
proposition skall giöras efter discourserne; uti discourserne
är påstådt plenorum rätt att fordra underrättelse ifrån Secrete
Utskottet samt at Hr Gyllenhaals memorial derföre må remitteras,
och derefter bör proposition giöras.
Härtil svarades af ganska månge Neij, vi hafva ännu ej
samtyckt at gå in i saken på minsta sätt; Hr Grefven och
Landtm :s fråga är den, som skall besvaras, och derföre blifva
proposition.
Frih. Sparre: Den giorde proposition är enlig med sielfve
ventilation. När en stor del af Riddarhuset påstår, at memorialet
emot lag ej bör antagas, huru kan då proposition
innehålla remisse? Vi hafva icke afgiordt den första frågan
ännu. At votera om remissen, det är at sätta som redan gifvit,
at memorialet voro antagit, och dertil kan iag utan votering
aldrig begifva mig.
Frih. Grönhagen: Här giöres nu så mycken svårighet
vid at tillåta det få komma in uti proposition, som likväl uti
discourserne blifvit yrckat. Då R. o. A. voterade uti financesaken,
giordes ingen svårighet, begge meningarne, som blifvit
försvarade, intogos uti propositionen och hvar del feck justera
sin mening.
Hr Linderstedt: Jag tror icke, at vi äga den rättighet
at utesluta utur en voteringsproposition det, som under
ventilationen blifvit concluderat till af alle dem, som varit af
enahanda mening.
Frih. Kagg, Lars: Då vi voterade uti financesaken, var
178 1769, nov. 28—29. Gyllenhaals memorial.
ingen fråga om sakens laglighet, som det nu är, altså passai
sig det exemplet icke hit; jag kan ej tillåta, at i proposition
får intagas något angående remisse, ty då afgiöres på ena sidan
saken genom voteringen, när på andre sidan ännu bestrides,
at densamme in plenis kan företagas, utan påstår iag då,
at vi skola votera, om icke den proposition, Hr Gref. och
Landtm, gifvit oss, må blifva beståndande.
Hr Gr. och Landtm.: Högl. R. o. A. behagade påminna
sig, at iag i början, då denne sak förekom, icke tiltrodde mig
emot 18 § Riksdagsordningen at densamme föredraga utan
hemstälte det til R. o. A:s decision; deröfver skall väl R. o. A.
först utlåta sig, innan man går längre; R. o. A:s olika tanckar
om decision är det, som gifvit anledning til voteringen;
men förr än iag fådt densamma, vågar iag icke emot min
öfvertygelse at låta inflyta i proposition något, som leder til
hufvudsakens afgiörande. Om uti discourserne något influtit,
som rörer densamme, så ser iag icke, at det förbinder til
någon proposition; efter redighet och ordning är nödig uti
alle ärender, så bör väl praeleminairen först afgiöras, innan
man kan komma til hufvudfrågan, annars går man baklänges
och afgiör det, som ännu ej är erkiendt, at det efter lag kan
til afgiörande företagas.
Hr de Frese, Otto Henrik1: Nyss voterade R. o.
A. om Landtm :s föredragningsrätt och pluraliteten tilläde honom
densamme efter lag; nu är oagtadt detta beslut åter
samma fråga väckt, ty detta memorial är föredragit icke af
Hr Gr. och Landtm, utan ifrån bänckarne, och det oagtadt
vill man ändå gå längre och föreskrifva honom, huru proposition
skall författas; skall ett i lag grundat och genom votering
ytterligare stadfästat beslut så litet gälla.
Hr Jennings: Om uti proposition införes angående remissen,
så ställes til afgiörande en fråga, öfver hvilken jag
och ganska månge med mig ännu icke fådt yttra oss.
Ifall öfver memorialet får här proposition giöras, så förbehåller
iag mig at få säga mine tanckar, om det skall remitteras
och på hvad sätt. Jag vill til exempel remittera til Secrete
Utskottet förste delen deraf, som angår subsidierne, men
icke den andra, som angår förbunds slutande med fremmande
magter, flere med mig torde vara af samma tancka, huru
skall denne vår mening kunna nu komma in uti proposition?
1 Rättat från förlagans: Fredr.
Gyllenhaals memorial.
179
Vår rättighet är likväl at få R. o. A. densamma til bepröfvande
underställa, innan frågan blifver om remissen.
Hr Gr. och Landtm.: Den enda utväg blifver, att R. o.
A. votera öfver proposition, som är giord, huruvida den må
blifva beståndande eller ej; jag har derföre upsatt proposition
til denne votering, så lydande:
Den, som bifaller den giorde proposition, skrifver Ja, den
det ej vill, skrifver Neij.
Vinner Neij, införes uti första delen af propositionen, att
Hr Gyllenhaals memorial remitteras til Secrete Utskottet såsom
icke stridande emot Riksdagsordningen.
Denne proposition antogs, bordsherrarne intogo sine ställen,
voteringen börjades, R. o. A. ingåfvo voteringssedlarne
efter uprop, de frånvarande upropades andre gången, sedlarne
uplästes, räknades och befunnos
Ja 483,
Neij 335,
som bilagde voteringsinstrument1 utvisar, hvilket af bordsherrarne
underskrefs och genast uplästes, hvarefter R. o. A.
åtskildes kl. 9 om aftonen.
År 1769 d. 29 Novemb.
Onsdag.
Plenum kl. 10 förmiddagen.
Närvarande Hr Grefven och Landtm. Axel Fersen.
R. o. A. intogo sine ställen.
Voteringsinstrumentet uplästes öfver den i går slutade voteringen.
Dito en af Riddarhusfischalen uprättad och af bordsherrarne
underskrefven förteckning öfver de herrar af R. o. A.,
som stadnadt uti skrancket under voteringen i går och derföre
giordt sig förfallne til böter efter Riddarhusordningen,
hvilken remitterades til Riddarhusdeputationen.
Anmältes en af R. o. A:s ledamöters, Hr Majoren och Riddaren
von Yhlens, dödsfall.
Häruppå anslogs den i går genom votering gillade proposition
angående Hr Gyllenhaals memorial.
Bordsherrarne intogo sine ställen, och sedan R. o. A. genom
tvenne uprop efter vanligheten blifvit framkallade at af
1
Uteslutet här.
180 1769, nov. 29—dec. 2. Borgerliga sterbhus.
Ang:de »/*
procents
afgift af
massa inventarii.
lämna sine voteringssedlar, uplästes deras innehåll och upräknades
rösterne, då det befunnos att
Ja voro 349,
Neij 472.
Öfver proposition och rösternes antal författades det voteringsinstrument,
som vid protocollet här finnes bilagdt,1
hvilket af bordsherrarne underskrefs och genast uplästes,
hvaruppå R. o. A. åtskildes kl. 3/4 til 4 eftermiddagen.
År 1769 d. 2 December.
Lördag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen, Grefven och Landtm. Axel Fersen.
Protocollet för den 28 September justerades.
Uplästes voteringsinstrumentet öfver voteringen den 29
sidstl. November.
Dito förteckning uppå de herrar, som under sidste votering
städt i skrancket, emot hvad Riddarhusordningen stadgar,
och derföre komma att böta hvardera 10 dahl. silf:mt,
hvilken remitterades till Riddarhusdeputation at värckställas.
Äfven justerades det extractum protocolli, som efter R. o.
Ars beslut den 22 November sidstl. afgå skulle med föreställning
uppå Borgareståndets extractum protocolli af den 17
Julii angående 1/4 procents afgift af behållne massa inventarii
i borgerlige sterbhus till justitiestatens aflöning.
Hr Gr. och Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. skulle
finna för godt at med detta extractum protocolli låta till de
andre respective stånden afgå en deputation, som kunde gifva
R. o. Ars föreställning i detta mål tilbörlig vigt.
Detta bifölls.
Utsågos altså följande tolf herrar ledamöter:
Grefve Oxenstierna, fullm. Hr Ehrenpreus, [Fredrik],
Frih. Ridderstolpe, Carl,
Hr Dahlstierna, fullm. Frih. Kurck, [Arvid Fredrik],
Hr Sandelhielm, fullm. Frih. Cronstedt, [Fredrik],
Hr Rutensparre, fullm. Hr Anrepp, [Gabriel],
1 Uteslutet här.
Superintendenten på Gotland.
181
Hr von Post, Fredric,
Hr Qveckfeldt, [Samuel Gustaf],
Hr de Bruce, [Johan Fredrik],
Hr Klingenberg, fullm. Hr Engelcrants, [Clas],
Hr Svendenstierna, Lars,
Hr Bergenstråle, Rudman,
Hr Benzelstierna, [Carl].
Hvilke, så snart extractum protocolli hunnit blifva renskrifvit,
afgingo och efter någon stund med berättelse återkommo,
at såväl det Högvördige Präste- som Ärbara Bondeståndet
låfvat alt godt och at det Vällofl. Borgareståndet äfven
utfäst sig at vilja taga R. o. A:s extractum protocolli til
öfverläggning.
2. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den Ang:de
26 nästl. October angående indelt lön, som [vid]1 1761 års tenden[ten]s
riksdag superintendenten på Gottland blifvit tillagd men vid på Gottland
1765 års riksdag åter indragen, om hvars återfående nuvarande
Superintendenten på Gottland Doctor Lutkeman anhåller
samt om ersättning för hvad honom genom samma indragning
sedan 1766 ifrångådt.
Secrete Utskottet tilstyrcker, att Superintendenten Doctor
Lutkeman må återställas uti de rättigheter, som honom vid
1761 års riksdag af Riksens Ständer blifvit tillagde, men som
vid 1766 års riksdag han förlorat genom osanfärdige berättelser,
hvilke blifvit det Hedervärde Bondeståndet förebragte
och föranlåtit ståndet at jemte tvenne af de andre respective
stånden dem åter indraga.
Vidkommande åter ersättningen för hvad han de sedan
1766 förflutne åren förlorat anser väl Secrete Utskottet sådant
vara mycket billigt, men som statsvärcket derigenom
samt genom det praejudicat, som det gåfvo anledning till för
flere dylike hos Riksens Ständer denne riksdag anmälte mål,
skulle blifva mera betungat än Secrete Utskottet finner, at
det kan tåla, så afser sig Secrete Utskottet icke kunna styrcka
till denne ersättnings beviljande.
Detta begärtes af Hr von Böhnen, Casper Ludvig,
på bordet.
3. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af den Ang:de 82
24 November, hvaruti tilkienna gifves, det Hans Kongl, amiraU-"
Maij :tt i nåder bifallit, at 82 båtsmän komma til ombyte vid tetshvarvet.
1 Konceptprotokollet.
182 1769, dec. 2. Kopparmyntskapital. Wallman.
Kongl. Ammiralitetshvarfvet af de så kallade årstimmermän
at till den 20 nästkommande Februarii upbådas, äfven at 20
man, som varit nyttiade vid Kongl. Hofjagthvarfvet, i desse
dagar komma at hemförlåfvas.
Hvarvid R. o. A. ej funno något at påminna.
Förordning 4. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
om koppar- jg September sidstl. angående den af Riksens Ständer vid
mynts capi- r °
talers emot- sidstl. riksdag giorde författning och Kongl. Maij :ts den 14
Banquen at October 1766 derom utfärdade nådige förordning, att inge caförräntas.
pitaler i kopparmynt, det vare sig ad pios usus, publique
värck eller private personer tilhörige, af Lånebanquen för
ränta få emottagas, men hvilken Kongl. Maij :tt den 11 December
näst därpå följande i nåder behagat så förklara, at
de medel, som tilhöra barnhus- och hospitalsvärcken i riket
och icke med säkerhet annorstädes skulle kunna förräntas,
böra i Lånebanquen för ränta insättas, hvilken förklaring
Secrete Utskottet tilstyrcker nu måtte rättas och i det stället
såsom förklaring öfver denne Kongl. Maij :tt förordning
af den 11 December 1766 vederbörande tilkienna gifvas, at
kongl, förordningen af den 14 October 1766 om Lånebanquens
tillslutning för alle slags kopparmynts capitalers emottagande
emot ränta äfven är gällande för hospitals- och barnhusmedel.
Detta bifölls.
5. Uplästes Justitiaedeputationens betänckande af den 8
September sidstl. angående Kongl. Ammiralitetscollegii ansökning
at få ersatt af publique medel den kostnad, som
måste giöras såväl til välbemälte kongl, collegii som Kongl.
Ammiralitetsöfverrättens och Annniralitetsconsistorii protocollers
inskaffande til Riksens Ständer, hvilket deputation
uppå flere anförde skäl och til undvikande af ett för staten
kostsamt praqudicat förklarar sig icke kunna tilstyrcka.
Betänckandet bifölls.
Kammarför- 6. Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens be
vanten
Lem- tänckande af den 13 October nästförledne angående en obser
vigs
observa- . . °
tioner uppå vatton, giord af Kammarförvandten Hans Carl Lemvig vid
Krigscom- pommerske krigscommissariatsräkenskap[erne]s revideranmissarien
r ° . r
Wallman, de uppå Krigscommissarten och Landträntemästaren Anders
Wallman, för det han såsom krigscommissarius affördt 148
riksdaler 34 5/6 schilling pommersk courant till extra skrif
varehielp
vid Krigscommissariatet utan att dertill kunna visa
Stockholms räkenskaper.
183
någre skriftelige ordres och hvilken summa Kongl. Maij :tt
den 5 April sidstl. pålagt Wallman at betala.
Deputationen finner af flere anförde skäl och i synnerhet
det intygande, som Hr Baron och Öfverståthållaren skrifteligen
afgifvit, at Wallman ägt tilstånd i sin räkning berörde
extraskrifvarehielp afföra, hvilket Kongl. Maij :t icke för gällande
antagit, efter det sedan bemälte Öfverståthållare lämnade
Generalkrigscommissarieembetet voro utgifvit, men deputationen
kan icke betaga den trovärdighet det, såväl som
välbemälte Friherre och öfverståthållare samt hvar redlig
man altid bör äga uti de vittnesbörder, som med egenhändig
underskrift bekräftas, at Wallman för den af Kammarförvandten
Lemvig emot honom giorde anmärckning öfver berörde
148 riksdahhr 34 5/6 schilling återbetalande aldeles
varder befriad.
Detta bifölls.
7. Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens be- Ang:de rätänckande
af d. 23 sidstl. October angående Magistratens i 'förstadens6
Stockholm besvär deröfver, at Kongl. Maij:t i nåder den 12enskillte meSeptember
1764 faststält Kongl. Kammarcollegii tagne författning,
som ålagt Magistraten at uti Kongl. Cammarcollegio
aflefverera räkenskaperne och hufvudböckerne af stadens
enskylte medel samt förklarat sig icke kunna antaga
Magistratens anmälte hinder, hvarföre räkenskaperne flere
år uteblifvit för krögerie- och minuteringsaccisen, Stora
Barnhusets hufvudböcker, rasp- och spinhusräkningarne
samt för bevillningen och slottsbyggningshielpen, utan pröfvat
skäligt förvisa saken till laglig handläggning vid Kongl.
Kammarrevisionen.
Deputationen förklarar, att enligit stadens privilegier och
1748 års kongl, förordning räkenskaperne för städernes enskylte
medel hvarcken uti Kammarrevision eller Iandscontoiren
någon revision undergå böra, samt tillstyrcker, att Kongl.
Cammarcollegii beslut häruti af den 2 Martii 1763 och Kongl.
Maij :ts resolution af den 12 September 1764 till sin värckan
nu och framdeles må uphöra och Stockholms stad deremot
vid sine välfångne rättigheter och privilegier oförkränckt bibehållen
varda.
Och hvad vidkommer räkenskaperne för krögerie- eller
minuteringsaccisen, Stora Barnhuset, Rasp- och Spinhuset
samt för bevillningen och slottsbyggningshielpen finner de
-
184 1769, dec. 2. Furtenbach. Gyllenhaal.
putationen på anförde skäl, at Magistraten ingalunda bordt
ställas under något tilltal härutinnan och att följackteligen
Kongl. Cammarrevisionens åtgiärd dervid aldeles må uphöra.
Detta begärtes af flere på bordet.
Secreteraren 8. Secrete Deputationens betänckande af den 31 October
FUrtouraChS 1769 angående Secreteraren i Svea Hofrätt Johan Fredric
Furtenbachs tour i anseende til Riksens Ständers vid sidstl.
riksdag för dåvarande Vice Advocatfiscalen Vilhelm Nordenhielm
gifne tilstyrckande att befordras till assessor i bemälte
Hofrätt.
Och tilstyrcker deputationen, at Furtenbach, som genom
Riksens Ständers åfvanberörde vid sidstl. riksdag för Assessoren
Nordenhielm afgifne underdånige tillstyrckande med
uttryckelige ord är uti sin tour framför Nordenhielm bibehållen,
må tilläggas assessors fullmagt och tour från samma dag,
då Nordenhielms assessorsfullmagt är daterad, dock at Furtenbach
till bibehållande af förtroende ledamöterne emellan
inom Hofrätten intager sitt embetsrum såsom ledamot
näst under den assessoren, som nu sitter nederst.
Betänckandet bifölls.
Gyllenhals 9. Uplästes ett af Hr Stålhammar, Carl Leonhard, ingifvit
remitterande •
till Riddare- memorial, innehållande att som Kammarherren Gyllenhaal
husdeputa- oagtadt flere af Hr Grefven och Landtm, såväl enskilt som
tion. offenteligen i förre pleno den 28 November honom giorde föreställningar
om olagligheten af hans ingifne memorial, likväl
på egit äfventyr vågat detsamma på sin bänck upläsa;
så hemstälte Hr Ståhlhammar, om icke Hr Gyllenhaal för
detta sitt lagstridige och obetäncksamme memorial borde under
Riddarhusdeputationen till ansvar ställas och der enligt
Ridderhusordningen dömas.
Detta begärtes på bordet.
Deputation 10. Ankom en deputation ifrån Bondeståndet, åtta personer,
^ståndet^6' anförd af Olof Olofson, som på ståndets vägnar anmälte
:
l:o. Att ståndet förehaft Justitiedeputationens betänckande
af d. 9 September sidstl. angående besittningen af 1 och
1/8 hemman krono Konungssund benämdt i Biörkekinds
härad och Konungssund socken, som varit anslagit landträntemästaren
till boställe i östergiöthland, och att ståndet förblifvit
vid 1723 års skattekiöpsförordning.
Lovisa.
185
2. Äfvenledes Cammar-, oeconomie- och commercedeputationens
betänckande angående skattekiöp på sådane kronohemman,
som efter fullmagter och landtbocontracter innehafvas,
hvaruti ståndet äfven förklarat Allmogen böra bibehållas
vid 1723 års förordning, samt anmälte desse begge beslut
till R. o. A:s bifall.
3:o. Recommenderade till R. o. A:s afgiörande Bondeståndets
extractum protocolli angående befrielse för de af Allmogen
i Västergiöthland, hvilke såsom delagtige i Hoffmans
upror blifvit dömde till fästningsarbete.
Deputation afträdde, ledsagad efter vanligheten.
11. Genast härefter anmältes och infördes en deputation Deputation
ifrån det Högvördige Prästeståndet, 16 personer, anförd af ^tåndetfl^
Biskopen Doctor Benzelstierna, hvilken anmälte: personer.
1 :o. Huruledes det Högvördige Prästeståndet ansedt för en
af sine förnämsta skyldigheter, at en ren och med grundtexten
närmast öfverensstämmande uttolckning af den helige Bibelen
måtte på svänska språket erhållas, hvaröfver ståndet
skrifteligen författadt sine tanclcar uti extractum protocolli,
hvilket nu til R. o. A. öfverlämnades och på det bästa till bifall
recommenderades.
2. At Prästeståndet förehaft R. o. A:s extractum protocolli
angående de reducerade Hseringe- och Hammarstadsgodsen
samt frågan, huruvida sådane egendomar, som blifvit reducerade,
borde med dubbelt vederlag igenlösas, och till alla
delar bifallit R. o. A:s yttrande häröfver.
3:o. Äfvenväl hade Prästeståndet bifallit, hvad Secrete Utskottet
tillstyrckt angående pensioner, som vid 1761 års
riksdag blifvit åtskillige af Hrr Riksens Råd vid deras afskeds
tagande beviljade men vid 1765 års riksdag indragne.
4. Bifallit hvad Secrete Utskottet med de sammanträdde
deputationer tillstyrckt angående justitiecantzlerslönen samt
at Hr Riksrådet von Stockenström må såsom justitiecantzler
för de sedan sidste riksdag förflutne åren niuta denne lönen
efter Riksens Ständers då giorde författning til godo.
Deputation afträdde, ledsagad efter vanligheten.
12. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commercedeputa- Lovisa stads
tionens betänckande af den 25 sidstl. October angående Lo- o^^friefse
visa stads ansökning om befrielse från lagmans- och härads-frånlagmanshöfdingeräntans
erläggande af de staden underlagde hem- höfdingeränman,
och hvartill deputationen såväl enligit kongl, reglemen- tan.
186 1769, dec. 2.
Lovisa.
tet af den 10 November 1741 i 1 §, 7 momentet, som att desse
hemman nu lyda under stadens jurisdiction och äro anslagne
till Magistratens aflöning, styrcker bifall.
Hr E h r e n in a 1 m, Samuel, trodde, at om detta skulle
bifallas, giorde den minskning uti den till justitiestatens
aflöning anslagne fonden, om hvars bibehållande R. o. A:s
extractum protocolli i dag blifvit justerat, och att således R.
o. A. derigenom skulle komma at taga tvenne emot hvarannan
stridande beslut.
Hr Gyllensvahn påminte, at Lovisa stad redan fädt
af Riksens Ständer så månge förmåner, så att den bättre än
flere andre rikets städer borde kunna bärga sig. Efter den
principe, som altid enligt privilegier och grundlag blifvit
fölgd, borde hemman och jord icke kunna genom donationer
förbyta sin natur, derföre desse staden donerade hemman
också böra förblifva kronohemman och som sådane betala
lagmans- och häradshöfdingepenningar.
Hr Wadenstierna, Carl, deremot påminte, att det
uti betänckandet åberopade reglementet voro tydeligt. Att
desse hemman nu lyda icke mer under lands utan under stadens
jurisdiction och äro anslagne at löna sine domare, lika
som de, hvilke lyda under landsrätt, med häradshöfdingoch
lagmansräntan löna sine domare. Hvad procenten af massa
inventarie i sterbhus angingo, hvarom i dag R. o. A:s extractum
protocolli afgådt, voro det af annan beskaffenhet
och anslagit till hofrätternes aflöning, följackteligen borde
betalas af alle, efter alle lyda under hofrätternes jurisdiction.
Frih. Bunge, Sven, instämde med Hr Wadenstierna
och ansåg obilligt, att desse hemman, som nu lydde under
stadsrätt, skulle betala både till lands- och till stadsrättens
underhåll.
Hr Rappe, Christopher, instämde äfvenledes häruti
och fant, att desse hemman, sedan de blifvit underlagde
staden, aldeles ändrat sin natur och borde som stadsjord men
ej vidare som kronohemman anses.
Hr Gyllensvahn begärte saken på bordet; han ville
minnas en författning af 1752 angående lagmans- och häradshöfdingeräntan,
at den icke skulle få minskas; den ville
han närmare efterse, äfven nogare igenomläsa det i betänckandet
åberopade 1741 års reglemente, han önskade och, innan
detta afgiöres, at få se, huru Borgareståndet utlåter sig
Hospital och barnhus.
187
öfver R. o. A:s extractum protocolli örn justitiestatens aflöning,
som i dag afgådt.
Blef altså detta mål hvilande.
13. Upkom en deputation ifrån Borgareståndet, 12 perso- Deput.
ner, anförd af Borgmästaren Körning, som berättade, at^tåndet^hf"
ståndet förehaft Bondeståndets extractum protocolli af den personer.
28 November angående at deputationerne måge flitigt arbeta,
så at riksdagen, om möijeligt är, må kunna slutas til juhl,
hvarföre allmänna mål i synnerhet böra företagas och afgiöras,
förbehållandes sig Borgareståndet, att städernes besvär
måge afhielpas, likasom Bondeståndet med Allmogens besvär
sig detsamme utbedt.
Deputation afträdde, ledsagad efter vanligheten.
14. Uplästes Kammar-, oeconomie- och commercedeputa- Ang:de förtionens
betänckande af den 8 sisth November angående någre förordningen
nödige ändringar uti Kongl. Maij:ts nådige förordning af den om hospital
11 December 1766 om hospitals- och barnhusinrättningarne ”nrättnhigar
i riket; nemligen
1 :o den ändring vid förste paragraphen i berörde förordning,
att hospitalsbonde icke må betungas efter samma § at
i stället för forlön på sin räntespannemål betala en och en
half daler för hvarje tunna utan hafva at hädanefter rätta
sig efter de för 1766 om räntegifvare utkomne stadgar och
förordningar.
2:o. Icke enligit 16 § efter en viss tid af 20 års förlopp
sådane barnhus- och hospitalhemman till ny städia utbiudas,
utan, när åbo väl häfdat och upodlat hemmanet, at han och
hans barn då vid contractet bibehållas. Men när hemmanet
genom åboens afgång på ett eller annat sätt blifver ledigt, bör
det till ny städja på auction utbiudas.
Grefve Hamilton anmärckte, att i Skåne voro landsens
sed städja hemmanet hvart 20:de år ånyo, och bad, at detta
måtte uti påskriften iackttagas, att i hvarje landsort den ortens
sed bör följas och detta förordnande icke sträcka sig till
Skåne.
Men uppå skedd proposition bifölls betänckandet.
15. Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens betänckande
af den 27 September sidstl. angående Schenninge
stads ansökning att lika som Allmogen få betala sin till militiestaten
anslagne landsgilles- eller afradsspannemål efter
länets marckegång eller ock endast till indelningshafvarens
13—620616
Accorder vid
afskedstagande.
Deputation
från Prästeståndet,
12
personer.
Hummerhielms
skuldsedel
till Cornetten
Borgstett.
188 1769, dec. 2. Ackord. Hummerhielm.
rätta boställe föra spanmålen, om han det begär, hvaruti deputationen
tilstyrcker, att Schenninge Borgerskap lika med
andre räntegifvare måge få hugna sig af 56 § ibland Kongl.
Maij :tts resolution på Allmogens allmänna besvär vid 1727
års riksdag.
Detta bifölls.
16. Uplästes utdrag af protocollet, hållit uti Secrete Deputationen
den 10 November sidstl., hvaruti deputationen anmäler
och tillstyrcker bifall uppå Krigsbefälets begäran, at
vid accorder och pensioner i arméen en hvar, som vill taga
afsked, [han]1 må hafva tient längre eller kortare tid, måtte
få accord efter reglementet, ej eller accord derigenom hindras,
at en äldre ej vill accordsumman utbetala; men at ingen,
som icke tient i 25 år, räknade ifrån 20 års ålder, får deltaga
uti pension efter pensionsreglementet eller efter sådane 30
tiensteårs förlopp, om han tager afsked, då krig är förkunnat,
ej eller den niuta detta till godo, som vid yppat krig går
i tienst uti någon annan stat och sedan emot förmodan åter
kommer i tienst i militairen.
Detta bifölls.
17. Härvid upkom en deputation ifrån det Högvördige Prästeståndet,
12 personer, anförd af Kyrckoherden Doctor Celsius,
som anmälte, at ståndet bifallit Bondeståndets extractum
protocolli af den 28 November om riksdagens slut til
juhl, ifall sådant möijeligen sig giöra låter.
18. Uplästes Justitiedeputationens betänckande af den 25
October uti saken emellan Öfverstelieutenanten och Riddaren
Frih. Pehr Hummerhielm och Cornetten Jonas Borgstedts
Encka Anna Maria Borgstedt angående en Frih. Hummerhielm
[s] den 18 September 1739 utgifne skuldsedel på
14 000 dahl:r kopp:rmt, hvilken Kongl. Maij:t den [27]1 November
1767 utan afseende på prsescriptionstiden tillåtit
Hustru Borgstedt at af Frih. Hummerhielm få utsöka men
hvartill deputationen enligit 9 cap., 12 §, Handelsbal. icke
finner henne efter 20 års förlopp vara berättigad.
Härvid uplästes äfven tvenne Justitiedeputationens ledamöter
[s], Borgmästaren Corins och Handelsmannen (!) Kruskoffs,
särskilte meningar, hvilke i anseende dertill, att Frih.
Hummerhielm icke innom den i 1738 års förordning utstakade
tid hos Kongl. Maij :tt anmält sig vilja söka ändring
1 Konceptprotokollet.
Brädutförsel. Bibelöversättning.
189
uti den för Hustru Borgstedt gifne nådige resolution och
restitution af fatalier, förklara, at Frih. Hummerhielms besvär
icke kunna af Riksens Ständer uptagas.
Detta begärtes på bordet.
19. Föredrogs Kammar-, oeconomie- och commercedeputa- Burmans antionens
betänckande af den 10 October sidstl. angående brädutförsel.
Bergmästaren Abram Vilhelm Burmans sökte tillstånd att
ifrån sitt uti Ottsiöströmmen vid Aniansiön i Kall socken i
Jemteland anlagde sågvärck få till Norrige utföra de bräder,
som vid berörde såg kunna blifva tilvärckade, hvaruti deputation
tilstyrcker bifall, dock at om framdeles detta tillstånd
skulle hindra ädlare värcks anläggning, det då må ankomma
uppå Kongl. Maij :tts nådige bepröfvande, huruvida han
vid denne tillåtelse må bibehållas.
Hvaremot en ledamot af deputationen uti särskilt voto
afstyrckte bifall uppå Bergmästaren Burmans ansökning.
Jämväl föredrogs et Handels- och manufacturdeputations
betänckande af den 12 sidstl. September öfver samma Bergmästaren
Burmans ansökning, hvilket äfven tillstyrcker bifall
uppå densamme med det förbehåll, at Gustafs och Carlsbergs
kopparvärck icke deraf må hafva något intrång, ifall
kopparanvisningar skulle omkring sågvärcket blifva uptäckte,
hvartill skogen omkring sågvärcket, och som det nu nyttiar1,
skulle behöfva användas.
Uppå skedd proposition bifölls begge desse betänckanden.
20. Häruppå föredrogs och uplästes Prästeståndets ex- öfversätttractum
protocolli af den 28 Nov. sidstl. angående nödvändigheten
deraf, att vi uppå vårt språk måtte få en mera tydelig
och med grundspråket öfverensstämmande öfversättning
af Bibeln, hvarföre ståndet föreslår, at någre mogne
och uti de orientaliske språken förfarne lärde män måtte
utses att utarbeta en sådan öfversättning och den till nästa
riksdag hafva färdig at för Riksens Ständer upvisa, hvarföre
dem kunde lämnas tienstefrihet i tre år och et årligt
arfvode för deras möda under den tiden.
Frih. Horn, Christer, frugtade, at tre år voro här
till
för kort tid, Dannemarck och sedermera i Engelland har
man länge arbetat derpå, i synnerhet i Engelland, hvarest
med mycken möda och kostnad flere år gamle manuscripter
af Bibelen på de österländske språken blifvit samlade
1 Efter konceptprotokollet ändrat från förlagans: nyttias.
190 1769, dec. 2—5. Johan Sparre.
för at få variantes lectiones. -Desse förväntar man nu snart
af trycket, och när de utkommit, då blifver rätta tiden att
läncka uppå en version; hvad som förut sker, blifver altid
ofullkomligt.
Flere herrar begärte detta på bordet och Frih. Horn
förbehölt sig at skrifteligen få inkomma med sine tanckar
härom.
Saken blef altså hvilande och R. o. A. åtskildes kl. 3/4 till
2 eftermiddagen.
År 1769 d. 5 December.
Tisdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen, Grefven och Landtm. Axel
Fersen.
Protocollet för den 4 October sidstl. justerades,
öfversten Gr. Uplästes at af Hr N. H. Hsegerflycht ingifvit memorial,
sP®r™^aå1ier hvaruti han anförer åtskilligt till svar uppå et af Hr Trane
tjenst.
feldt redan inkommit memorial rörande den af öfversten
Grefve Johan Sparre ingifne ansökning, som Urskillningsdeputation
till Riksens Ständers plena remitterat såsom redan
vid sidstl. riksdag antagen, angående tillstånd för be
mälte
öfverste at åter få träda i tienst igen. Och styrcker
Hr Hsegerflycht uppå flere anförde skäl till bifall uppå denne
ansökning.
Memorialet begärtes på bordet.
Hr C a r p [e] 1 a n, Carl Ephraim, ville det skulle
afslås genast och en deputation derom afgå till de andre
stånden med begäran, at de häruti ville förena sig med R.
o. A. Grefve Sparre hade ordenteligen begärt och erhållit
afsked med accord och pension, det voro altså emot lag och
hela corpsen af officerare till förfång, om han nu åter skulle
få träda i sin förre tienst och tour.
Men af flere svarades, att memorialet voro lagt på bordet
och att R. o. A. icke kunde låta afgå någon deputation, innan
beslut voro tagit i saken.
Ang:de dy- 2. Uplästes Hr Mannerstedts memorial angående dykeriecomkell®^°™epag*pagnierne
och åtskillige förändringar, som han förmente dervid
böra giöras, då nu snart deras contract går till ända.
Dykerikompanierna. Riksrådet Snoilsky.
191
Hr Leijon sten: De privilegier, desse compagnier
fädt, äro mera vidsträckte, än de böra vara. Compagnierne
kunna missbruka dem och blifva privilegierade sjöröfvare;
derföre böra de närmare granskas och i sådant afseende memorialet
remitteras till Landt- och sjömilitieoeconomiedeputationen.
Hr Freudenfeldt berättade, att genom extractum
protocolli Kongl. Maij :t till Riksens Ständer öfverlämnat dykeriecompagniernes
ansökning om prolongation uppå deras
contract, hvilket till Urskillningsdeputation ankommit och
torde blifva till Secrete Utskottet remitterat, hvarföre detta
äfven kunde blifva dit remitterat.
Men härtill svarades af flere, at de begärte saken på bordet.
3. Uplästes Prästeståndets extractum protocolli af den 11
November sidstledne, hvaruti Prästeståndet gior den tilläggning
till sitt uppå Bergsdeputationens betänckande af den
17 sidstl. Augusti om smides flyttningar gifne bifall, att de
bruksägare, som innehafva hamrar på mindre skogrike orter
och derstädes så länge drifva sitt smide, at de i brist af
skog ej kunna vidare med sitt smide fortfara, måge sedan
ej äga rätt at med sine hammarvärck flytta till andre ställen,
hemställandes ståndet, om icke detta kunde till Bergsdeputationen
remitteras.
R. o. A. stadnade deruti att förblifva vid sitt den 18 September
sidstl. till Bergsdeputationens omförmälte betänckande
gifne bifall.
4. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af Riksr. Snoil
den 16 November sidstl. och hvaruti Secrete Utskottet i an-®1?,,31 b®
hålla schout
seende till det, som sidstl. riksdag för Hr Riksrådet samt bynachtsRiddaren
och Commendeuren af Kongl. Maij :ts orden Frih. lönen.
Lagerbielke blifvit beviljat, hemställer, om icke Hr Riksrådet
och Commendeuren af Kongl. Svärdsorden von Snoilskij
i anseende till sin flyttning ifrån Carlscrona och öfrige kostnad
vid rådsembetets tilträdande ville tillägga[s] bemälte(!)
Hr(!) Riksråd(!) full riksrådslön ifrån den dag, Kongl.
Maij :ts nådige kallelsebref till rådsembetet för honom blef
utfärdat, i så måtto at Hr Riksrådet til årets slut behåller sin
förre schoutbynachtslön med mera på ammiralitetsstaten och
undfår fyllnaden af extraordinarie statsmedlen.
Detta bifölls.
192 1769, dec. 5. Räntmästarnas remisslage.
Remisselage
för räntemästare.
5. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
20:de November sidstl. angående det remisselage, som blifvit
räntemästarne ifrån äldre tider bestådt, år 1747 genom
et reglemente faststäldt men vid sidstl. riksdag på det sättet
indragit, at alle de landträntemästare, som hafva penningelöner,
skulle som tilförene undfå 3/4 procent men de med
indelte löner 1/4 procent allenast och det utan afseende på
bättre el:r sämre indelningar. S[ecrete] Utsk. i anseende till
flere ömmande considerationer tillstyrcker, att samtelige
landträntemästare i Sverige och Finland måge för deras tillgiörande
penningeremisser få niuta lage till godo efter reglementet
af den 5 Januarii 1747 ifrån 1770 års början.
Frih. von Essen: Saken tyckes vara af ringa betydelse,
men när procenten öfver hela riket sammanlägges, så
blifver det en ansenlig summa, som riket härigenom utaf
sin inkomst måste tilsätta. Jag kan väl icke nu påminna mig
så fullkomligen alt för att gå i detaille om alle de ordsaker,
som sidstl. riksdag föranläto Secrete Utskottet at giöra denne
indragning; men i allmenhet vet iag, at det var uti et
godt ändamål, at få till staten, hvad som behöfdes, och at
i alt, hvad möijeligt voro, skaffa kronan besparing. Månge
ändringar har Secrete Utskottet föreslagit denne riksdag uti
desse indragningar och flere torde komma efter; jag önskar,
at det måtte bära sig. Jag [vill]1 väl icke hindra, at detta nu
må beviljas, efter iag ej bör uppehålla sakerne, men begär
för min räkning till protocollet, at iag ej kan bifalla något,
som länder kronan till gravation.
Hr Gyllensvahn: Secrete Utskottet sidstl. riksdag
ansåg för sin skyldighet at efterlefva 1727 års Riksdagsordning
och dess 6 §, i synnerhet at staten måtte så afpassas, at
utgift svarade emot inkomst. När iag ser nuvarande Secrete
Utskott tillstyrcka, at räntemästarne må få detta understöd,
så gior iag mig det glada hopp, at rikets tryckande gäld lärer
vara betald, så at kronan förmår bestrida denne utgift
utan afsaknad. Och som iag i sådant hopp aldrig vill hindra
giöra godt åt någon, så vill iag ej eller afslå detta, men
vid bevillningens reglerande förbehåller iag mig at få säga
mina tanckar, om det kommer an uppå at med contributioner
taga in af medborgare, hvad kronan till desse och flere utgifter
behöver, då mig icke bör misstyckas, om iag ej
1 Konceptprotokollet.
Simrishamn. Kommandosaker.
193
blifver så villig. Derjemte påstår jag, att sistl. riksdags
Secrete Utskott icke må läggas till last denne och flere
indragningar, ty en med gäld och statsbrist besvärad
krona fordrade all uptänckelig besparing och hushållning.
Hr Liljehorn frågade, om detta remisselage skulle
tagas af lönerne.
Men då häremot försäkrades, at det i Statscontoiret blefvo
afräknadt och på intet sätt kommo löntagaren till gravation,
förklarade han sig nögd med betänckandet och hvad
Secrete Utskottet tillstyrckt.
Uppå giord proposition bifölls det upläste Secrete Utskottets
extractum protocolli.
6. Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 9 sidstl. Cimbrits
hamns
stad
October, hvaruti uppå Borgmästarens och Riksdagsfullmäg- om 70 d
tigens för Cimbrishamns stad Pehr Gustaf Landtgrens å samt årl. i
samma stads vägnar giorde ansökning, samt hvad Tullde- kiällarfrlhetputationen
äfvenledes deröfver sig yttrat, Secrete Utskottet
tillstyrcker, det må Cimbritshamns stad beviljas en summa
af 70 dahl. silf:rmt årligen kiellarefrihet.
Detta bifölls.
7. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den 28 BondestånNovember
sistledne, hvaruti ståndet förklarar sig instämma protocolli
med Borgareståndets önskan, att riksdagen till lisa för hem- ang:de riksmavarande
committenter måtte snart befordras till godt och clagens slutönskeligit
slut, at derföre deputationerne flitigt arbeta för
och
eftermiddagarne samt framför alt företaga sig de allmänne
riksvårdande ärender, utan ock Bevillningsdeputationen
innom åtta dagar upgifva den lindring i bevillningarne,
hvaraf ståndet förväntar, at allmänheten får sig hugna;
äfven att de allmänne besvären jämte flere allmänne ärender,
enkannerligen de, som röra Allmogen, måge med aldra
första bringas till slut, så at riksdagen, om möijeligit är, må
kunna sluta innan juhlehälgen.
Detta bifölls.
8. Föredrogs Hr Fredric Wagenfelts, Commendeurcapitain, wagenfelts,
memorial angående at uti ammiralitetsvärcket commandosa- Fredr., melcer
måtte skiljas ifrån oeconomiemål till ordnings vinnande, commandoså
at hela hushållningen må förblifva hos Kongl. Ammirali- saker,
tetscollegium men alle commendosaker hos commendanten
och de flaggmän, som äro chefer vid fördelningarne, hvarige
-
194 1769, dec. 5. Byteskontoret. Inlander.
nom Ammiralitetscollegium blefvo i det närmaste lika med
Kongl. Krigscollegium, anhållandes Capitain Wagenfelt, at
detta måtte till Secrete Utskottet remitteras, som deröfver
sitt betänckande kunde afgifva.
Och remitterades detta memorial till Secrete Utskottet.
Secrete 9. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af den
prot. ’ angsde ^ October innevarande år angående såväl kammererarebe
kammerera-
ställningen vid det af Riksens Ständer år 1747 inrättade Byrcl)6ställ”
•
ningen vid tescontoiret under Kongl. Cammarcollegium såsom ock den
Bytescontoi- vid samma tilfälle bestådde extraordinarie cammarrådslöret
m. m. nen J200 dahl. s:rmt för öfverinseendet vid bemälte contoir
samt reductions- och liqvidationsärenderne.
Secrete Utskottet, som förmäler sig häröfver hafva inhämtat
Cammar-, oeconomie- och commercedeputationens tanckar
och bemälte deputations yttrande bilagt, hvilket äfven
nu uplästes, tillstyrcker lika med välbemälte deputation, at
både detta cammarrådsembete med den tillslagne 1200 dahl:r
s:rmts lönen och kammarerarebeställningen vid Bytescontoiret
med 800 dahl. s:rmts lön, som genom Kammarrådet
Enbergs död blifvit ledig och af Kongl. Maij :tt indragen,
måge än vidare bestås, intill dess de äldre bytesmålen, som
för år 1720 tillkommit och till Bytescontoiret öfverlämnade
äro, samt hvaraf något öfver hälften förnimmes ännu återstå,
hinna behörigen af slutade blifva, följackteligen at det i
förledit år af Cammarcollegio insände men nedlagde underdånige
förslag till kammererarebeställningens återbesättiande
efter Enberg ånyo Hans Kongl. Maij :tt må föredragas
och blifva afgiordt; samt att Kongl. Cammarcollegium, så
mycket möijeligit blifva kan, fortskyndar berörde gamle bytesmål
till endteligit slut, utan at de nyare bytesärenderne
måge blifva dervid på något sätt hindrade, hvarom framdeles
collegium har at lämna uti riksdagsresolutionerne noga
underrättelse till Riksens Ständer; lärandes Cammar-, oeconomie-
och commercedeputationen särskilt inkomma med
förslag till skyndesamhetens befrämjande vid desse gamle
bytesärendernes afgiörande.
Detta bifölls.
Ramsaijsme- Anmältes ett af Hr Baron Ramsaij ingifvit memorial öf*Modelieurene
ver Handels- och manufacturdeputationens betänckande
Carl Fred. af den 23 September, som d. 28 November blifvit upläst
Inlander. jag^ ^ bordet, angående Modelleuren vid Rörstrands
Weltzin. Flemingska kronofordran.
195
porcellainsfabrique Carl Fredric Inlander, med hvilket
memorial Baron Ramsaij sedan geck til de andre stånden.
10. Uplästes Protocollsdeputationens betänckande af den Protocolls29
:e Augusti angående Extraordinarie Gancellistens vid tänk-de
Kongl. Inrikescivilexpeditionen Christian P. Weltzins anbud ang:de c.p.
at vilja giöra samling uti ett särskilt värck af kongl, för- Weltzinordningar,
bref och resolutioner, som angå kammarvärcket
och rikets hushållning, ifall han med privilegium exclusivum
förses at detsamma af trycket utgifva samt undfår en
obehindrad tillgång till riksens archiver och sluteligen för
sin möda njuter en efter förtienst och skickelighet lämpad
befordran, hvilket deputation med föreskrift för Weltzin till
Riksens Ständer hemställer.
R. o. A. biföll det för Weltzin begärte tillstånd at få utgifva
en så beskaffad samling af cameralförordningar, till
hvilken ända honom äfven må lämnas fri tillgång till vederbörande
rikets archiver; men det begär te privilegium
exclusivum, med hvad mera deputationen för honom anmält,
kunde R. o. A. icke bevilja.
11. Uplästes ett af Baron Fredric Gripenstierna ingifvit F- Grfpen
stiernas
itig—
memorial, hvaruti han såsom ledamot af Kammar-, oeco- morialang:de
nomie- och commercedeputation anmäler en hos Riksens
Ständer ännu hvilande liquidationssak, uppå hvilken R. o. dran.
A:s rättighet för framtiden mycket bero skulle, rörande någre
afledne Landshöfdingen Baron(!) Jacob Flemming påförde
embetesgravationer, för hvilke hans sterbhusinteressenter
genom executionstvång blifvit pålagde at till ersättning för
den skada, kronan förmenes hafva lidit, uplåta Fagernesgodset,
belägit uti Finland och Åbo län, men hvaröfver liquidationen
sig så slutat, att sterbhusinteressenterne fått af cronan
att fordra.
När enligit samma liqvidation vid 1766 års riksdag uti
Cammaroeconomiedeputationen frågan skulle afgiöras om
Flemmingske arfvingarnes ersättning för Fagernaesgodset,
så stadnade väl R. o. A. med Borgareståndets ledamöter uti
det beslut, att arfvingarne efter 1723 års R. o. A:s Privilegier
skulle få den in natura af cronans behållne hemman,
men Präste- och Bondeståndets ledamöter voro af den tanckan,
att ersättningen skulle ske i penningar. Desse begge
meningar understältes väl uti ett betänckande Riksens Stän
-
196 1769, dec. 5. Flemingska kronofordran.
der men hant icke at uti respective stånden blifva afgiordt
den riksdagen.
Frih. Gripenstierna, som anser frälsejordens förminskande
såsom en värckelig inskränckning uti R. o. A:s Privilegier,
tillstyrcker, at R. o. A. genom extractum protocolli
ville bidraga dertill, at denne sak hos de öfrige respective
stånden innevarande riksdag måtte varda företagen och
Adelens samt Borgareståndets ledamöters i deputationen
mening bifallen såsom öfverensstämmande med R. o. A:s
urgamla rätt och Privilegier, hvilke blifvit befästade uti Regeringsform
och Svea konungars Försäkran ifrån urgamle
tider.
R. o. A. lätt sig häruppå föreläsas sielfve betänckandet,
dateradt den 4 October 1766, hvilket innehölt de respective
ståndens i deputationen särskilte meningar, och befants, att
R. o. A. redan vid 1766 års riksdag förehaft och bifallit sine
och Borgareståndets ledamöters mening.
Och som det var ganska ömmande, at en medborgare uti
74 år redan varit i mistning af sin frälsejord, utom en ansenlig
fordran i penningar, sig bestigande efter liquidation
till 35 953 dahl:r 6 öre 9 pg':r sm:ts capital, oberäknad uplupen
ränta 26 016 dahl:r 8 öre 3 pg:r samma mynt, Adelige
Privilegierne dessutom förmå at frälsejorden i riket icke
bör förminskas; så beslöt R. o. A. att förblifva vid sitt tagne
beslut och derjemte genom extractum protocolli recommendera
detta beslut till bifall hos de öfrige respective stånden.
Hvilket extractum protocolli, sedan det blifvit upsatt och
justerat, lydde som följer:
Hos R. o A. har blifvit föredragit ett betänckande, som
vid sidstl. riksdag till Riksens Ständer ifrån Cammar-, oeconomie-
och commercedeputation inkommit, dateradt d. 4
October 1766, rörande afledne Landshöfdingens Baron(!) Jacob
Flemmings arfvingars ansökning at återfå det ifrån bemälte
Landshöfdinge till cronan för någre honom påförde
cronogravationer indragne Fagernesgodset, belägit i Finland
och Åbo län, sedan numera berörde gravationer ej allenast
befunnits böra försvinna utan ock at arfvingarne efter en
rigtig och ordentelig liquidation hos cronan hade att fordra
35 953 dahl:r 6 öre 9 penning:r capital utom räntan, sig be
-
Flemingska kronofordran.
197
stigande till 26 016 dahl. 8 öre 3 penning:r, alt silfvermynt.
Det voro för vidlyftigt att uprepa anledningen till denne
Landshöfdingen Baron(!) Flemming påförde kronogravationen,
med hvad mera som uti detta invecklade mål ifrån äldre
tider förelupit och hvilket uti sielfve betänckandet omständeligen
finnes utfördt; det hufvudsakeligaste består deruti,
at Landshöfdingen Flemmings fasta egendom både uti
Sverige och Finland under Konung Carl den XI:tes regeringstid
1689 blifvit seqvestrerad för en upgifven men ännu
outredd gravation till Kongl. Maij :tt och cronan; att hans
arfvingar för at lösa sig ifrån denne seqvester blifvit nödsakade
till cronan öfverlämna Fagernäsgodset i Åbo län jemte
flere sine där belägne frälsehemman, tillsammans 24 mantal,
utgiörande 642 dahl. 18 öre 3/5 penning :r silfrrmt i
hemmansräntor; men at oagtadt redan 1694 befunnits, at
desse gravationer borde försvinna och att tvärt om de Flemmingske
arfvingarne värckeligen hade af cronan at fordra,
så har likväl, ehuru derom flere ansökningar blifvit giorde
såväl år 1715 sorn vid riksdagarne 1725, 1727, 1734, 1739
och 1747, desse arfvingar icke kunnat erhålla någon slutliquidation
förr än år 1764, hvilken slagit så ut, at Kongl.
Cammarcollegium erkiendt och faststält, det desse arfvingar
i stället för gravation hade hos cronan at fordra utom Fagernäsgodset
35 953 dahl. 6 öre 9 penning :r capital samt
26 016 dahl. 8 öre 3 penning :r, alt silfvermynt, interesse.
Men hvad godsets återställande eller jämgådt vederlag i
stället vidkommo, så har Kongl. Cammarcollegium förklarat
sig icke kunna det bevilja utan borde efter föregången ytterligare
penningeliquidation arfvingarne af Kongl. Maij :tt och
kronan godtgiöras kiöpeskillingen för Fagernäsgodset i godt
svänskt mynt, riksdalern räknad till 2 dahl. silf:rmt, hvarföre
Flemmingske arfvingarne hos Riksens Ständer sig besvärat
och begärt at åter komma i besittning af det indragne
Fagernäsgodset eller et deremot svarande jämgodt vederlag
i jord och ränta. Ehuru sakens beskaffenhet uti Cammar-,
oeconomie- och commercedeputationen enhälligt blifvit
erkiend vara sådan, som den nu är omförmäld, hafva
dock deputationens ledamöter stadnat uti tvenne olika meningar
vid dess afgiörande. De fläste af det Högvördige Präste-
och det Hedervärde Bondeståndets ledamöter hafva förklarat
sig icke kunna tillstyrcka någon ändring uti Kongl.
198 1769, dec. 5. Flemingska kronofordran.
Cammarcollegii ofvanberörde utslag men R. o. A. samt det
Vällofl. Borgareståndets ledamöter hafva deremot funnit, att
Fagernäs gods och hemman, hvilke blifvit ifrån Flemmingske
arfvingarne till cronan indragne för en praetenderad cronogravation,
borde, så snart samma gravation icke allenast
aldeles försvunnit utan arfvingarne derutöfver fädt ansenligen
hos Kongl. Maij:tt och cronan at fordra, dem återställas
eller ock med jämgod jord och hemmansräntor in natura
dem godtgiöras.
Detta betänckande blef vid sidstl. riksdag endast hos R.
o. A. afgjordt, som biföll sine och det Vällofl. Borgareståndets
ledamöters i deputationen yttrade mening, och beror
altså ännu uppå Riksens Ständers afgiörande.
Den värckelige förmån, som derigenom tillflyter Kongl.
Maij :tt och cronan, att alle gamle reductions- och liqvidationsmål
varda, så snart som möijeligt är, till slut bragte, så
at cronas vidlyftige cammarvärck åtminstone i den delen
må en gång komma till vederbörlig redighet och ordning,
föranlåter R. o. A. at hos sine respective medstånd vänligen
begära, at detta betänckande måtte varda afgiordt. Men derjemte
har R. o. A. icke kunnat undgå at för egen del öma
och äfven hos de andre respective stånden anmäla det kienbare
lidande, hvaruti de Flemmingske arfvingarne blifvit
försatte, då de uti snart 74 år varit i mistning både af desse
sine arfvegods och en anseenlig hos cronan innestående penningesumma.
R. o. A., som förblifver vid sitt den 14 October 1766 i detta
mål tagne beslut, åberopar sig de skäl, deputationens ledamöter
såväl af R. o. A. som det Vällofl. Borgareståndet
till styrcka för deras mening uti betänckandet omständeligare
anfördt, och finner icke, at hvad en värnlös undersåte
nödgats afstå och icke vågar återsöka under en konung,
som allena är magtägande, skulle uti vårt sälla regeringssätt
kunna förvägras honom at återvinna, då hans rättighet dertill
är lika så ostridig som hans ägande fordran är gillad och
erkiend, emedan allmänna lagen stadgar, at då giälden blifvit
betald, bör panten återställas.
Hvarförutan och som Adelige Privilegierne förmå, att frälset
på intet sätt får förminskas, R. o. A:s gemensamma rättighet
altså derpå beror, att Fagernäsgodset såsom gammalt
frälse åter må komma at ikläda sig sin rätta natur eller ock
Grelsby och Kastelholm.
199
något annat jämgodt vederlag i jord- och hemmansräntor i
dess ställe blifva frälse; så förväntar af sine respective medstånd
R. o. A. den benägenhet, at de sig häruti med R. o. A.
förena och bifalla det beslut, R. o. A. i detta mål vidtagit,
som R. o. A. å sin sida försäkrar om en lika beredvillighet
at ömt handhafva alle sine respective medstånds välfågne
och laglige rättigheter och privilegier. Ut supra.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig: Flere sådane mål
tyckes iag mig minnas, at de ligga oafgiorde sedan siste riksdag.
Voro derföre icke ulur vägen, om de alle på en gång
kunde med recommendation afgå.
Hr Gr. och Landtm.: Jag har mig ej flere bekante men
de kunna, om flere finnas, lätteligen blifva framsökte.
12. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commercedeputa- Kammar-,
tionens betänckande af den 10 sidstl. October angående det ^^"comemellan
Kongl. Maij :tt och cronan genom Kongl. Cammar- mercedeput:s
collegium och Majoren Baron Arvid Hastfer slutne men vid ang^Grälssidstl.
riksdag uphäfne arrendecontract om Castelholm och by och CasGrelsby
kongsgårdar på Äland. kungsgårdar.
Deputationen yttrar sig icke hafva funnit af handlingarne
och den 1766 hällne synen Baron Hastfer vara öfvertygad
at hafva brustigt uti contractet, hvarföre och som desse
kongsgårdar ännu äro ledige, så tillstyrcker deputation, at
Baron Hastfer under samma vilkår, som de förre contracter,
hvilke 1751 och 1756 med cronan blifvit ingångne, innehålla,
må vid nästa fardag den 28 Martii 1770 dem åter tillträda
och dervid bibehållas, till dess de 40 åren, som contracten
utsätta, till ända lupit, honom äfven til godo beräknade de
tvenne åren, som han nu varit af arrendet förlustig.
Vidkommande den af Baron Hastfer sökte ersättning för
sitt lidande genom det att contractet blifvit uphäfvit, så förbehåller
sig deputationen att framdeles, sedan författningen
om kongsgårdsarrenden i allmänhet blifvit vidtagen, at efter
föregången pröfning få sig deröfver utlåta.
Härjemte uplästes en deputationens ledamot Hr Hinrich
Wachschlagers särskilte votum, hvaruti han yttrar sine tanckar
om kongsgårdarnes förarrenderande i allmenhet samt
föreslår den ersättning, hvartill han finner Frih. Hastfehr
berättigad för det lidande, hvaruti han blifvit försatt genom
arrendescontractets rubbning.
200 1769, dec. 5. Grelsby och Kastelholm
Capitaine
Tallbergs
dödsfall anmäles.
Secrete Deput:s
betänk:
de
ang:de
Riks:s Ständers
föreskrifter
til
befordringar.
Äfvenledes et af Frih. B. J. Hastfehr ingifvit memorial,
som innehöll åtskillige omständigheter, hvilke till förmån
såväl för cronan som för arrendatoren, hans Svåger, afl.
Kammarherrens Frih. Hastfers son,1 nemligen
1 :o at hans Svåger utan afseende uppå den nye skattläggningen
måtte bibehållas vid det contract och den ränta, som
derefter blifvit för kongsgårdarne betald;
2:o at de holmar, som genom nya skattläggningen blifvit
kongsgårdarne fråntagne, måtte arrendatoren återställas;
3:tio at till ersättning för sitt lidande hans Svåger måtte
få lika så månge års contract uppå Castelholm, som det han
uppå Grelsby erhållit;
4 at Kongl. Cammarcollegium må contrahera med hans
Svåger om schefferie, stuterie eller hålländerie at hållas,
hvilke alle tre vid desse kongsgårdar kunna hafva trefnad.
Hr Wachschlager, Gustaf, påminte sig R. o. A:s
bifall för Riddarehussecreteraren Cantzlierådet Franc at få
arrendera desse kronoegendomar och frågade, om hans arfvingar
sedermera begifvit sig derifrån.
Frih. Gripenstierna gaf vid handen, at de öfrige
respective stånden icke utlåtit sig öfver detta utan hade arrendet
blifvit på auction utbudit2 men ingen infunnit sig,
som trodt sig kunna ingå de föreskrefne dryge arrendevillkåren,
ty skatteläggningen, som skedde år 1765, voro för
högt tilltagne, hvarföre han tillstyrckte bifall uppå betänckandet
samt särskilte votum och Frih. Hastfers memorial.
Hr Ehrenmalm, Samuel, intygade äfven, at skattläggningen
voro för dryg, det han så mycket bättre kunde
kienna, som han varit länge boende i orten, och biföll betänckandet
samt memorialet.
Men flere begärte denne saken på bordet, så at dermed
för i dag afstadnade.
13. Hr Gr. och Landtm, anmälte en R. o. A:s ledamots,
Hr Capitain Tallbergs, dödsfall.
14. Företogs ånyo det d. 22 sidstl. November upläste och
på bordet lagde Secrete Deputationens betänckande af den
26 nästföregående October angående de hos Riksens Ständer
skedde befordringar och gifne personlige föreskrifter, huru
1 Meningen syner vara ofullständig.
2 Efter konceptprotokollet rättat från förlagans: utbedit.
Riksens Ständers befordringar.
201
de måge förstås samt i hvad måtto äga bestånd eller ej, gifvit
i anledning af ett till Riksens Ständer ankommit utdrag
af rådsprotocollet, daterat d. 8 Aug. 1769.
Deputationen yttrar sig deröfver på följande sätt:
Att hvad vidkommer 1761 års befordringar och föreskrifter,
så emedan de med Kongl. Maij :tts höga namn uppå de
utfär[d]ade fullmagter och resolutioner blifvit bekräftade,
så böra de gälla med tour och förslagsrättighet till vidare
laglig befordran och at Kongl. Maij :ts uppå Riksens Ständers
underdånige tilstyrckande den 28 Augusti 1765 utfärdade
nådige bref i sådan mening tagas må. Men at alle
vid 1765 års riksdag gifne befordringar böra anses på sätt,
som Riksens Ständer vid slutet af samma riksdag det sielfve
förklarat och kongl, brefvet af den 12 November 1766 närmare
utvisar; hvilket at det må kunna handhafvas i synnerhet
vid militariske befordringar, så tillstyrcker deputation:
1 :o. Att alle fullmagter och resolutioner för krigsförtienster
böra så hädanefter som hittills blifva gällande och följackteligen
de uprättelser, som erhållits framför sådane, måge
hädanefter försvinna och anses som characterer. Dock att ej
mer än en gång belöning för samma krigsförtienster kan äga
rum och icke räknas annorlunda, än de erhållne fullmagter
utvisa, samt på dem ej gior as afseende, så framt de ej äro
inom 1766 års slut utfärdade.
2:o. Alle sådane uprättelser, hvilke skedt för personer af
andre corpser, såsom när en infanterist klagar öfver en cavallerist
avan[ce]ment och så tvärt om, finner deputationen
icke böra medföra tour eller rättighet hvarcken till avancement
eller tienstgiöring.
3:o. Alle uprättelser, som skedt för personer uti andre regementer,
där den uprättade efter 1756 års tienstebetänckande,
som då var lagen, icke ägde rättighet at komma på
förslag eller såsom sökande utom förslag prsesenterad, af
Kongl. Maij :t icke blifvit nämd, böra på lika sätt anses som
föregående 2 punct utvisar.
4. Alle uprättelser inom et och samma regemente, där den
fierde capitainelieutenanten eller fändricken till exempel
fådt tour för den förste, den andres och tredies rätt förbehållen,
böra icke gälla utan i händelse andre eller tredie
officeraren skulle dö eller flyttas bort, då emellan den fierde
och förste in [g] en mera gåfvos, som blefvo lidande.
202 1769, dec. 5. Riksens Ständers befordringar.
5. Att alle uprättelser emellan regementsofficerare uti dylik
händelse på samma sätt måge anses.
6:to. Att detta må sträcka sig såväl till arméen som flottan.
Sluteligen och hvad de skedde befordringar i civilstaten
angår, så emedan Riksens Ständer vid 1765 års riksdag icke
nämt något derom i sitt gifne utlåtande, så finner deputation
sig icke tilständigt vara at styrcka till annat förstånd at [o:
af]1 de vid samma riksdag skedde befordringar än bokstafveliga
innehållet af hvarje föreskrift innehåller.
Härvid uplästes ett af Hr Pehr Schildt ingifvit memorial,
hvilket efter föregågne vidlyftigare anmärckningar öfver
deputationens betänckande sluteligen tilstyrcker, at det i anledning
af Majoren Taub[e]s ansökning om upprättelse fattade
beslut af den 15 October 1766 så vida ändras och deputationens
nu upläste betänckande jämväl så järnekas måtte, att
1765 års riksdags den 22 Augusti tagne beslut äfven bör lämpas
till tvister och frågor, hvilke kunna uppkomma om de vid
1765 års riksdag meddelte befordringar och uprättelser.
Likaledes uplästes Ryttmästarens vid Husarerne Hr F.
Silfverskiölds memorial, hvaruti han begär ändring uti deputationens
tilstyrckande, at fullmagter, erhållne som belöning
för krigsförtienster, senare meddelte än 1766, icke måtte
gälla eller ock uprättelse för sig sielf framför dem, som
avancerat honom förbi men framför hvilke han efter sin ryttmästarefullmagts
datum och anciennitetslistorne tror sig böra
äga tour.
Likaledes uplästes et memorial af Ryttmästaren Johan
Gustaf Coijett, hvaruti han för sig och Ryttmästaren von
Schantz yrckar samma omständigheter sorn Ryttmästaren
von Schantz [o: Silfverskiöld].
Sedan detta var til slut läst, anmälte sig
Hr Liljehorn och begärte följande tilläggningar: At
de, som utrikes tient i krig, som af en och samma chef fådt
recommendation för välförhållande, hvars förord redan skaffat
andre befordringar inom riket, måtte alle få belöning at
bibehålla esprit d’honneur uti en militairisk corps, ty recommendationer
af en och samma general bör altid vara lika
gällande, hvarföre han påstod de, som erhållit sådane recommendationer
men ännu icke fådt belöning, måtte såväl
1 Konceptprotokollet.
Riksens Ständers befordringar.
203
som de andre, hvilke redan erhållit en sådan belöning, blifva
dermed hugnade.
Att sådane belöningar för krigsförtienster likasom vid arméen
äfven måtte meddelas och gälla för ammiralitetsofficerare.
Hvad författningarne om characterer vidkommer, så gillade
han de[m], ty förtiensten, som är värckelig, bör altid
kienna värckligheten af sin belöning.
När vid sistledne 1765 års riksdag tienstebetänckandet af
år 1756 uphäfdes, så blefvo någre välförtiente officerare derigenom
utestängde ifrån belöning, de böra nu erhålla densamme,
sedan de bevist, att de genom bravoure och skickelighet
uti metiéen samt oförskräckt upförande af lif och egendom
giordt sig dertill förtiente.
Hr de Frese, Paul: Han förstodo icke annat, än att
genom detta betänckande 1766 års författning voro uphäfven,
hvilket han fant så mycket billigare, som han genom
samma författning förlorat all förtienst af 35 års trogen och
redelig tienst så i krigs- som fredstider. Men kunde icke samtycka,
at nu och så långt efter sidste krigets slut recommendationer
för välförhållande i kriget än skulle få meddelas af
då commendera[n]de generalen och blifva för somlige en befordringsväg,
äldre och välförtiente officerare till praejudice.
Hr Schönström uprepade anledningen och innehållet
af nu förevarande betänckande och slöt med application
till Hr Majoren von Frese, at ehuru han ofelbart voro en af
de mäst förtiente officerare, så kunde han icke se, att bemälte
Hr Major genom andres belöning för krigsförtienster kunde
blifva mycket lidande. Sådane krigsförtienster, för hvilke
lagen utsätter belöning, förefalla sällan, utom bravoure och
skickelighet fordras, derjemte lycka att blifva brukad vid ett
sådant tillfälle, då man blifver sänd at sig dem förvärfva.
Derföre om de skola hafva sin rätta värckan, så bör för dem
inge bomar sättas utan Kongl. Maij :tt vara öppet lämnat at
meddela dem efter hvarje händelses beskaffenhet.
Hr Linderstedt, Eric: Det synes nog contradic
toirt,
at då 1761 års uprättelsefullmagter, immediate befordringar
och föreskrifter skola blifva beståndande, de, som
1765 meddeltes, deremot skola försvinna efter en vid sidstnämde
riksdag giord lag och densamme altså, ehuru generell
författad, icke gälla lika uti lika casus.
14— 620616
204 1769, dec. 5. Riksens Ständers befordringar.
Jag kan ej eller fatta, hvad Kongl. Maij :tts nådige remiss
vill innehålla. 1765 års riksdags författningar i befordringsmål
äro så tydelige, at man ej kan misstaga sig om application.
Aldren i tiensten lägges til grund uti all befordringsrätt
emellan competente sökande; följackteligen bör ingen befordras
framför en, som längre tient; hela betänckandet synes
mig altså tiena mera at förmörka än förklara, att inveckla
och förvilla än utreda befordringslagarne. Detta har Hr
Schildt uti sitt nu upläste memorial omständeligen utfördt
och bevist, hvarföre iag tillstyrcker, at det måtte bifallas.
Hvad befordringslagarne uti de civile sysslor angår, påminner
iag mig, at sistl. riksdag et mycket väl utarbetat memorial
derom blef ingifvit men handt ej mer än att i tvenne
stånd bifallas. Om R. o. A. skulle behaga företaga sig detsamma
och det bifalla, så förmodar [jag]1, at vi lätteligen skole
komma ifrån den saken.
Hr von Engeström: Det är Ständer värdigt att bibehålla,
hvad Ständer giordt; på sådan grund lärer Secrete
Deputation icke trodt sig böra tilstyrcka någon förändring
uti 1762 års befordringar; deputation hade ofelbart på samma
sätt ansedt de 1765 af Riksens Ständer meddelte uprättelser
och föreskrifter, om ej samma Ständer sielfve in[n]an
riksdagens slut uti deras utlåtande öfver Major Taubes ansökning
om uprättelse ändrat och återkallat dem, följackteligen
har deputation vid begge casus följt enahanda principe
at ej tilstyrcka ändring uti det, som Riksens Ständer giordt.
Den belöning, som blifvit tillerkiend krigsförtienster, har
härtills varit flere uttydningar underkastad, då lagen skolat
appliceras; deputationen har derföre haft mycket skäl at föreslå
det, som skulle giöra den tydeligare, och deruti följa
den principe, at värckelig förtienst bör njuta värckelig belöning;
dock är derjemte visligen stadgat, till förekommande af
missbruk, at inge recommendationer och befordringar, på sådane
recommendationer gifne sedan år 1766, måge härunder
förstås.
Hvad deputationen sluteligen yttrar sig om befordringslagar
uti civile embeten, så anhåller iag på det ömaste, at Riksens
Ständer behagade förunna desse embetsmän sitt beskydd.
Deras arbete är dageligt, trägit, granlaga, deras omsorg
vidsträckt och deras ansvar drygt men deremot beford
-
1 Konceptprotokollet.
Riksens Ständers befordringar.
205
ringsvägen så trång och lönerne så knappa, at en stor del föga
hafva annan prospect för sig än en fattig och usel ålderdom.
Deputations betänckande bifaller iag altså till alle delar
såsom väl grundat och begär derpå proposition.
Grefve Hammilton, Gust. David, conformerade
sig med Hr Liljehorn. Kunna ej värckelige krigsförtienster
medföra rättighet till befordran framför tiensteår, ofta tilbragte
uti inactivité, så förfaller all esprit militaire och iag
vill ej stiga upp för vår krigsmagt, ehuru den består af den
bästa trouppe i hela verlden.
Hr Gyllensvahn: Riksens Ständer hafva vid 1765
års riksdag författadt förordningen om lagarnes värckställighet,
den innehåller grunder, hvarefter förtienster till befordringar
så för civile som militaire skola mätas.
Denne förordning är än vidare faststält, så at frågan ej
kan blifva om någon ändring deruti vid nu påstående riksdag.
När dertill lägges, hvad förut uti 20 och 40 §§ Regeringsformen,
1739 och 1741 års förordningar samt kongl, brefvet
af år 1716 är stadgat, så lärer ej mera behöfvas för at efter
ed och samvete mäta förtienster. Desse lagar, när Rådcammaren
fölgt dem, så vet iag icke, om någon remarque blifvit
giord. Jag tilstyrcker derföre bifall uppå det förevarande betänckande
och att en hvar må skyddas vid den rätt, som han
efter de redan erkiende lagar äger. Jag fogar mig deremot till
Hr Schilts memorial, så att hvad 1766 och 1769 års Ständer
stadgat må blifva till rättesnöre för Kongl. Maij :tts Rådcammare,
till dess framdeles tider och omständigheter mer än nu
fordra, at Riksens Ständer häruti nödgas giöra något förordnande.
Hr Wadenstierna, Carl: Deputation har ofelbart
fådt Kongl. Maij rits remisse för den svårigheten, Rådcammaren
haft att conciliera så månge särskilte Ständers föreskrifter
för särskilte personer, då emellan dem skall decideras
om rättigheten till en syssla, som de söka. Det är lätt på
detta stället säga, at Rådcammaren skall rätta sig efter lag.
Men torde ej vara så lätt at applicera lagen vid förefallande
särskilte händelser. Jag vill gifva fram ett exempel angående
Majorerne Alberg, Silfversparre och Tornerhielm, som alle
tre fådt Riksens Ständers föreskrifter om befordran och uprättelse
för leden praejudice; den som behagar läsa desse föreskrifter
och jämnföra desse herrars förtienster, så skall
206 1769, dec. 5. Riksens Ständers befordringar.
han svårligen kunna decidera emellan dem om bästa rätten
till en ledig öfverstelieutenantssyssla, när de alla tre skulle
sig till densamme anmäla.
Uti en sådan och dylike flere casus, månne det ej är et
ämne Riksens Ständer värdigt at författa en lag, som tydeligen
för framtiden utreder sådant. Jag kan derföre ej annat
än styrcka till bifall på betänckandet. Att tala om krigsförtienster
är väl icke min sak, som tienar uti civile ståndet;
men det torde dock tillåtas mig att med et ord få nämna
derom. Secrete Deputation har icke giordt mer än tilstyrckt
bestånd af förre Riksens Ständers förordnande, men iag vågar
at tillägga, huru billigt iag finner, at de, som vågat lif
och förmögenhet vare sig ut- eller inrikes för att lära sig
krigsvettenskapen, böra med upmuntringar och befordringar
ihugkommas.
Ännu får iag dertill lägga, att hvad civile tienster angår, de
som 1762 dertil befordrades, äga nu såväl tiensten som lönen,
och voro det omildt at taga ifrån dem, hvad de i flere år redan
tient före, iag menar hoppet om en vidare befordran
framdeles. Jag tillstyrcker derföre, att betänckandet såsom
på skäl och billighet grundat må blifva bifallit.
Hr Jerlström: Efter iag har den äran at vara ledamot
uti Secrete Deputation, så kan iag ej underlåta at förklara,
det iag väl uti alla delar, som angå svaret uppå Kongl.
Maij :ts nådige remisse, varit af enahanda tancka med deputationens
betänckande. Men då betänckandet går längre och
tillstyrcker et utlåtande om 1762 års riksdags befordringar,
så kan iag ej vara af samma tancka, ty mindre billigt förekommer
det mig, att välförtiente embetsmän, som ej hade
tillfälle at vara med på 1762 års tiensteutdelning, derföre
skola nu eftersättas och blifva lidande.
Hvad Hr Liljehorn behagat påminna om utrikes krigsförtiensters
belönande hörer icke hit utan blifver uti et annat betänckande
ifrån Secrete Deputation omförmält.
Hr Sparrschiöld: Riksens Ständer hafva sielfve bifallit
de 1762 bortgifne tienster med de vilkår, som föreskrifterne
för hvar och en tienst utvisa. Vid 1765 års riksdag gåfvos
väl äfven uprältelser och befordringar skedde, men Riksens
Ständer yttrade sig vid slutet af riksdagen, då frågan
var om Majoren Taube, huru desse befordringar skulle anses.
Hvad högste magten beslutit bör vara gällande, deputa
-
Riksens Ständers befordringar.
207
tionen har altså tagit den lagligaste utvägen, då den hållit sig
vid Ständers egne beslut. Hvad belöning för krigsförtienster
vidkommer, har deputation äfven hållit sig vid Ständers egit
förordnande, som aldrig blifvit ändrat. När derföre betänckandet
uppå så laglige grunder är bygt, tilstyrcker iag med
godt samvete, at det må bifallas, och går ej derifrån utan votering.
Hr Liljehorn begärte ytterligare at tilläggas måtte,
det utrikes krigsförtienster, då de blifva lagligen constaterade,
måtte tiena til befordran äfven så väl som inrikes. Han
påstod detta icke för egen skull, ty han önskade at snart kunna
få gå utur tiensten, icke i afseende på någre nu i tienst
varande, ty han visste icke, om någon officerare, som med
distinction tient utrikes i krig, funnos i vår armée, hvilken
ej redan erhållit den befordran, han kunde prsetendera, utan
hvad han hade afseende uppå voro en framtid, at vår armée
med käcke, förfarne och öfvade officerare måtte blifva försedd,
en så mycket nödigare omständighet, som den bästa
vilja utan kundskap och öfning voro fåfäng. Han vågade säga,
at ingen annan kunde förvägra den rätta förtiensten sin
tilbörliga heder och belöning än den, som sielf ingen annan
förtienst sielf äger än tiensteår.
Hr Oldenschiöld: Billigheten voro mer än klar uti
det, som Hr Liljehorn begärt, och på det ingen förtient måtte
genom sådane belöningar lida, hemstälte han, om icke
man kunde jämcka tourén emellan dem efter fullmagternes
data, at de skulle njuta denne sin tour uti arméen men icke
inom regementet.
Hr Gr. och Landtm, giorde proposition:
Bifaller R. o. A. betänckandet med den tilläggning at de,
som fädt befordringar för krigsförtienster, måtte njuta efter
dem deras tour till godo i arméen.
Frih. Sparre påminte om utrikes krigsförtienster, för
hvilke somlige officerare redan uppå recommendation af den
generalen, under hvilkens commando de blifvit förvärfvade,
fädt befordring, men andre, som äga samma generalers lika
så hederlige vittnesbörd och recommendationer, ännu fädt
intet, efter de ej haft tilfälle at ligga åt och drifva sine ansökningar
fram.
Hr Sparrschiöld yrckade at få proposition till bifall
uppå betänckandet utan tilläggning.
208 1769, dec. 5—9. Riksens Ständers befordringar.
Hr Gr. och Landtm.: Bifaller R. o. A. Secrete Deputation
betänckande?
Denne proposition besvarades med Ja och Neij.
Hr Gr. och Landtm, frågade derföre, om tilläggningen
skulle komma med i proposition.
Men härtill svarades äfven Ja och Neij.
Hr Schönström: Jag vill gierna begifva mig till all
möijelig jämckning men frucktar, at derigenom dörren till
missbruk kan öppnas. Det torde vara möijeligt at 10 å 12 år
efteråt skaffa sig generalers attester.
Hr Wadenstierna, Carl: Meningen kan aldrig vara
annan, än at de, som under krigstiden redan uppå sådane
bevis blifvit till befordran anmälte men icke erhållit den,
måtte nu hugnas dermed.
Hr Linderstedt, Eric: At komma ifrån saken vill
iag väl bifalla betänckandet, allenast at den skillnad, som
giöres emellan 1762 och 1765 års befordringar och uprättelser,
måtte gå ut.
Hr Gr. och Landtm, giorde åter proposition, den han
emedlertid skrifteligen projecterat, som följer:
Bifaller R. o. A. Secrete Deputationens betänckande af
den 26 October 1769 angående de hos Riksens Ständer skedde
befordringar eller gifne personlige föreskrifter, huru desse
måge anses och förstås samt i hvad måtto äga bstånd och
blifva gällande eller ej.
Men den besvarades med Ja och Neij.
Skulle altså saken genom votering decideras, hvarföre Hr
Gr. och Landtm, författade följande contraproposition:
Vinner Neij, bifalles Hr Schildts memorial.
Proposition gillades å ömse sidor.
Bordsherrarne intogo sine ställen. R. o. A. ingåfvo sine voteringssedlar
efter uprop, de frånvarande upropades andra
gången, sedlarne uplästes häruppå och räknades, då befunnos
Ja 293,
Neij 316,
hvaröfver bifogade voteringsinstrument1 författades, af
bordsherrarne underskrefs och genast af Riddarhussecreteraren
uplästes.
Den af Riddarhusfiscalen uprättade förteckning uppå de
herrar, som under voteringen stadnat inom skrancket, up
1
Uteslutet här.
Riksens Ständers befordringar. 209
lästes äfven och underskrefs af de herrar, som sutto vid bordet.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. half til sju om aftonen.
År 1769 d. 9 December.
Lördag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen, Grefven och Landtm. Axel Fersen.
Protocollet för den 7 October justerades. Justeringar.
Dito extractum protocolli, som till följe af R. o. A:s i sidste
pleno tagne beslut till de öfrige respective stånden afgå skulle,
angående Fagernäsgodset.
Uplästes det öfver sidste votering författade och under- Ang:de R.
skrefne voteringsinstrument. skrifter.6
Hr Gyllensvahn föreslog, om icke en deputation
kunde afgå till de andre respective stånden att notificera
dem detta R. o. A:s beslut samt derjemte begära, att välbemälte
stånd ville sig med R. o. A. häruti förena.
Hr Jerlström anholt att med samma deputation äfven
måtte begäras, det de öfrige respective stånden icke företaga
sig till afgiörande, hvad Secrete Utskottet upgifvit angående
gallereesquadren och hvilket uti sidste pleno blifvit hos R.
o. A. lagt på bordet, innan R. o. A. sig sluteligen deröfver yttrat.
Hr Gr. och Landtm.: Som enligit R. o. A:s beslut en
deputation skall afgå med det nu justerade extractum protocolli
angående Fagernesgodset; så kan med samma deputation
äfvenväl hvad Hr Jerlström begärt hos stånden anmälas.
Likaså kan väl äfven R. o. A. notificera sitt angående Secrete
Deputations betänckande om de hos Riksens Ständer
skedde befordringar tagne beslut, men att genom et extractum
protocolli begära, det de öfrige respective stånden ville
foga sig till R. o. A:s tancka, lärer så mycket svårare nu låta
sig giöra, som denne sak redan ej allenast hos dem är afgiord
och betänckandet med deras påskrift ankommit till Expeditionsdeputationen
och, sedan R. o. A:s beslut äfven blifvit
påskrifvit, redan är till Kongl. Maij :tt expedierat.
210 1769, dec. 9. Riksens Ständers befordringar.
Hr Wachschlager, Gustaf: Som R. o. A. bifallit
Hr Schilts memorial, hvilket innehöllo åtskilligt, som icke
öfverensstämde med Secrete Deputations betänckande, så ansåg
han angelägit, att de öfrige respective stånden genom ett
extractum protocolli fingo del af R. o. A:s bifall till detta
memorial och at icke R. o. A:s beslut hade bordt skrifvas uppå
betänckandet, innan sådant föregådt och deruppå svar ankommit
ifrån de andre stånden.
Hr C a r p [e] lan, Carl Ephraim, önskade, att
ingen påskrift hade skedt, ty derigenom voro R. o. A. satt
utur stånd at giöra sitt beslut värckande, derigenom voro
nu expeditionen efter betänckandet och de tre ståndens bifall,
derigenom voro åtskillige äldre och välförtiente embetsmän
lidande uti deras befordringsrätt, hvilket honom högeligen
ömade.
Hr Gr. och Landtm.: Om R. o. A. skulle finna för godt,
så kan deputationen taga med sig Hr Schilts memorial med
R. o. A:s påskrift och detsamma hos de andre stånden recommendera.
Men att vägra påskriften af ett R. o. A:s tagne
beslut på den så kallade löparen eller betänckandet och uppehålla
expedition uti ett af alla fyra stånden afgiordt mål,
det förbiuder 17 § Riksdagsordningen och den ed, en landtmarskalck
inför R. o. A. af lägger; när altså Secrete Deputations
betänckande var med behörige påskrifter ifrån de tre
respective stånden till expedition aflemnad, R. o. A. jämväl
genom votering afgiordt saken och voteringsprotocollet,
innan plenum slutades, var underslcrifvit och för R. och A.
upläst, så var sedan ingen raisson, intet skäl, som kunde
hindra påskriften.
Frih. von Essen kunde aldrig draga sig till minnes,
att någre hos R. o. A. genom votering tagne beslut blifvit expedierade,
innan voteringsprotocollet nästa plenum derpå
varit justerat; på det att R. o. A. måtte kunna få tillfälle taga
sådane utvägar, att dess beslut icke stadnar utan värckställighet.
Den ordning voro och altid vid påskriften i agt tagen, att
R. o. A. först skrefvo på sitt beslut, hvarefter de andre ståndens
beslut, det ena efter det andra, blefvo uppå R. o. A:s
exemplar tecknade. Hvad nu i fråga varande mål angingo,
ville väl Frih. von Essen lämna därhän för denne gången;
men som det voro et farligt prsejudicat för en annan gång,
Påskrifter å ståndets beslut.
211
så önskade han, att hädanefter sådant mera ej måtte hända
och derföre R. o. A. nu fastställer, at då et beslut genom votering
är tagit, ingen påskrift må ske, innan voteringsinstrumentet
i nästa pleno är justerat.
Hr Gr. och Landtm.: Så mycket mindre lärer ett så
dant
voteringsinstrument kunna sägas att det bör justeras i
nästa pleno, som, enär R. o. A. genom votering afgiordt en
sak, hvarcken ventilation eller förändring sedan kan äga rum.
Dessutom sedan voteringsinstrumentet blifvit underskrifva
och för R. o. A. upläst, innan plenum är slutat, så behöfves
ingen ytterligare authorisation eller bekräftelse, utan är det
då secreterarens skyldighet at expediera beslutet.
Frih. von Essen frågade, hvarföre et sådant voteringsprotocoll
då i nästa pleno skulle upläsas.
Hr Gr. och Landtm.: Förmodeligen på det samtelige R.
o. A:s ledamöter, hvilke vid voteringens slut icke så enhälligt
äro tilstädes, måtte få kundskap om beslutet. Hvarföre justeras
protocollen ofta senare än R. o. A:s beslut skrifvas på
sakerne, som här afgiöras? Icke för annan ordsak, än på det
Ständernes expeditioner ej måtte uppehållas derigenom, att
protocollen ej så fort hinna blifva justerade. Emot riksdagens
slut afgiöres de mästa saker och protocollen hinna ej
altid att justeras, skulle ej flere påskrifter gifvas än de, som
efter justerade protocoll kunna erhållas, så blefvo de fläste
och ofta angelägnaste riksdagsmål oexpedierade. För öfrigit,
den författning, som projecteras, att icke något genom votering
tagit beslut må skrifvas uppå betänckandet, innan voteringsinstrumentet
i nästa pleno är upläst, kan väl lätteligen
antagas; men för att giöra en lag bör man noga förut eftersinna,
hvad olägenheter den kan med sig föra; ofta ser man
dem icke i hast förut och de kunna likväl blifva ganska betydelige,
då man gierna men för sent ville ändra, hvad som är
giordt. Jag beder och tillstyrcker derföre, at R. o. A. häruppå
nogare besinna sig, innan de taga någon resolution. Och
om R. o. A. skulle behaga för denne gången, kunde deputation
taga med sig Hr Schildts memorial och presentera det
i de öfrige stånden.
Hr W ach [sch] lager, Gustaf, ville, att ett extractum
protocolli skulle ifrån R. o. A. afgå, efter Hr Schiitz
memorial voro vidlyftigt och innehöllo flere delar.
Hr Gr. och Landtm, förestälte, att när R. o. A. bifallit
212 1769, dec. 9. Påskrifter å ståndets beslut.
Hr Schildts memorial, så voro alle de deruti innebegrepne omständigheter
bifallne och detta icke numera Hr Schildts utan
R. o. A:s tancka, hvilken genom påskriften tilräckeligen och
aldra bäst justerad tilkiennagåfvos.
Frih. Cederström, Claes, förmente, at enligit 20 §
Riksdagsordningen hade expeditionen bort justeras in plenis,
innan densamma till Kongl. Maij :tt afgådt.
Hr Gr. och Landtm, upläste § och beviste af ordalydelsen,
att denne § icke hade sitt afseende uppå påskrifterne i
stånden utan uppå Expeditionsdeputationen, som, sedan alle
4 ståndens beslut voro acten påskrefne, hade att derefter
jämcka och öfverse expeditionen; altså att Hr Grefven och
Landtm., då han låtit skrifva uppå R. o. A:s beslut, rättat sig
efter lag, och äfven allmän praxis voro fölgd, då i 40 år icke
någon expedition blifvit in plenis justerad, som till Kongl.
Maij :tt afgådt ifrån Riksens Ständer uti vanlige riksdagsmål.
Frih. von Essen hemstälte, om icke det af honom
projecterade, att få en lag för framtiden, måtte till Riddarhusdeputations
utlåtande remitteras.
Men flere af R. o. A:s herrar ledamöter begärte den frågan
på bordet samt att nu ventilation måtte uphöra härom och
något annat företagas.
Hvaruppå omsider all vidare discourse afstadnade i detta
ämne.
2. Uplästes en af bordsherrarne underskrefven förteckning
uppå de herrar af R. o. A., som under sidste votering städt
inom skrancket utan at höra till den upropade bäncken och
derföre enligit Riddarhusordningen komma att böta hvardera
30 dahl. kopp:rmt, hvilken förteckning remitterades till Riddarehusdeputation
att om värckställigheten besörja.
3. Uti det ifrån Secrete Utskottet inkomne och i sidste pleno
på bordet lagde betänckande angående gallereescadren i
Finland och Sverige anmälte Hr Grefven och Landtm,
följande herrar, som ingivit memorialer och dermed begärte
gå till de andre stånden, nemligen Hr Falkengren, Frih. Duvall,
Hr Psilanderhielm, Hr Enrenpreus, Hr von Stauden, Hr
Leijonanckar, Hr von Gerdten, Hr Mannerstedt, Hr Leijonsten,
Hr Hederstierna, Hr Wrangell, Hr Ruuth, Hr Billberg,
hvilket dem beviljades och memorialerne, så fort de upvistes,
blef påskrifvit.
Genuesiskt lotteri.
213
4. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
24 November 1769 angående det anbud, en genuesare giordt
at vilja här inrätta et lotterie aldeles på genuesiske sättet
och betala derföre 50 000 riksdahl. specie, om han i 12 år får
det för egen räkning inrätta; eller ock att vilja hålla det för
kronans räkning emot en viss procent af vinsten. Secrete Utskottet
anser nyttan af ett sådant lotterie för kronans räkning
otvifvelagtig, deruti styrckt genom exempel uti flere riken,
utser, hvarest den förste fonden, som erfordras, kan
finnas att tillgå, och tillstyrcker bifall häruppå samt att
Kongl. Maij :t behagade i nåder närmare förordna, hvad som
till värckställigheten kan nödigt fordras.
Frih. von Essen ansåg 50 000 riksdaler för kronan genast
att kunna erhålla vara säkraste vinsten af et sådant project
och tilstyrckte derföre, att det alternativet måtte vidtagas
samt att deraf, så mycket möijeligit är, må anslås till
Trållhätte slussvärcks byggnad, som, då det nu varande Trollhätte
lotterie privilegium med nästa år uphör, saknar anseenligit
uti sin årliga inkomst. En ren vinst, som är viss, voro
bättre än den förhoppning, man kunde giöra sig om en tillkommande
inkomst.
Hr Wadenstierna: Secrete Utskottet har nogsamt
öfvervägat detta; men som genuesaren aldrig hade kunnat
erbiuda en så stor summa för 12 års privilegium, om icke
han haft sin uträkning på en mångdubbel större vinst, och
det capital, han samlar, lärer han efter all liknelse efter de
förflutne 12 åren draga sig med utur riket, så har Secrete Utskottet
ansedt bäst, att det drifves för kronans räkning, som,
ifall det lyckas, hvartill är all liknelse, i alla tider deraf kan
hafva en betydande inkomst utan någon gravation för undersåtarne.
Hr Uggla, Leonh. Mag.: Kronan ruineras intet vid
et sådant lotterie, det besannas uti alla stater, där sådane lotterier
äro inrättade, och derföre har jag intet betänckande
vid att samtycka, hvad Secrete Utskottet tillstyrckt.
Frih. Cederström, Claes, trodde betänckeligit att
risquera cronans penningar uppå ett project, som likväl till
sin utgång voro oviss, hvarföre han häldre skulle önska, att
det af genuesaren giorde anbud af 50 000 riksdaler antoges
såsom säker vinst och honom lämnades risquen.
Häremot förestältes, att som båtnaden voro ofelbar, så
214 1769, dec. 9. Kungl. Maj :ts kansli.
kunde genuesaren i sådan händelse dölja sin plan och, när
tolf år voro förbi, resa bortt med vinsten utan att kronan sedermera
kunde få tilfälle att continuera.
Proposition giordes och Secrete Utskottets extractum protocolli
bifölls utan at de dissentierande herrar vidare deremot
något påminte.
5. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
24 November angående befordringar innom Kongl. Maij :ts
och Riksens Cancellie, hvarvid var bilagt project till expedition,
som till Kongl. Maij :t härom afgå skulle, hvilket uplästes
och innehölt det underdånige tillstyrckande, att såväl i
anseende till befordringsrättigheten som lönerne enahanda
grunder måge följas för samtelige cantzliebetieningen som
vid andre rikets embeten och syslor i de delar, hvarom icke
särskilt kan vara förordnat, såsom sådant skedt i anseende
till protocollssecreteraresysslorne genom kongl, rescriptet af
den 18 April 1739 och den 15 Februarii 1748, hvilke förordnanden
förblifva i sin fulla kraft men de af den 10 och 11
December 1766 och den 5 Julii 1762 uphöra.
Upkom en deputation af det Högvördige Prästeståndet, anförd
af Hr Biskopen Doctor Benzelstierna, som recommenderade
till afgiörande Prästeståndets extractum protocolli,
hvaruti ordningen om tour utstakas emellan Professorerne
vid Åbo Academie Nääf, Hartman, Billmark och Planman
såsom en förklaring uppå det, sorn Riksens Ständer vid
sidstledne riksdag sig deröfver yttrat.
Deputation afträdde, ledsagad efter vanligheten.
6. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af den
24 November angående tvenne notariesysslor, som uti Kongl.
Cammarcollegio sidstl. riksdag blifvit indragne och hvilke
Secrete Utskottet tillstyrcker måtte ändras och desse tvenne
notariesysslor, hvilke för 30 å 40 år sedan befunnits vara
oumgängelige, äfven hädanefter och än vidare framgent bestås.
Detta bifölls.
7. Uti extractum protocolli af den 26 October tillstyrcker
Secrete Utskottet uppå Allmogens i Vermelands och Elfvedahls
härad, som bo vid norske gräntsen och på Norrige få
handla borrt sitt så kallade oxejärn, ansökning, att denne
Allmoge må beviljas at clarera deras penningeutlagor till
kronan med gode norrske silfverpenninger, beräknade efter
Lindesberg. Åbo akademi.
215
det värde, som de vid upbördstiden hvarje år i jämförelse
emot svenske specieriksdaler värckeligen äga. Hvarom Kongl.
Statscontoiret tvenne gånger om året före upbördstiden bör
instruera landshöfdingen i orten.
Detta uplästes och bifölls.
8. Uplästes Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens
beänckande af d. 7 September angående understöd
för Lindesberg till den så kallade Sundsbroens upbyggande.
Deputationen förklarar sig icke kunna tilstyrcka at pålägga
någre bropenningar af resande eller Allmoge, som fara
öfver denne bro, ej eller till collect och stambok utan finner
lämpeligast vara, att staden måtte förunnas privilegium
att på någre år hålla ett lotterie och den deraf fallande vinst
under vederbörlig upsigt till berörde brobyggnad användas.
Dock att planen till detta lotterie förut blifver behörigen försedd
och rättad, så att intet intrång eller skada härigenom
de redan privilegierade eller framdeles skeende lotterieinrättningar
må tilfogas.
Detta bifölls; dock att lotteriet icke får taga sin början,
förrän den Trollhätte slussvärcks lotterie förlänte tiden till
ända lupit.
Hr Gr. och Landtm, anmälte Hr öfverståthållarens,
Riddarens och Commendeurens af Kongl. Maij :ts orden Frih.
Jacob Albrecht von Lantingshausens dödsfall, at vid begrafningen,
som sker med vanlige skått, då seraphienerriddare
begrafvas, och canonade, äfven en battaillon af Kongl. Lifguardiet
kommer att paradera och gifva salvor såsom en särskilt
militairisk honneur, efter Hr öfverståthållaren i lifstiden
commenderat en chef kongl, svenske arméen.
Härvid hade R. o. A. ej något att påminna.
9. Uplästes Protocollsdeputations betänckande af den 8
Septemb. sistledne angående den af Consistorio Academico
i Åbo sökte befrielse ifrån böter, som vid sidstledne riksdag
någre dess ledamöter ålagde blifvit till 100 dahl. silfvermynt
hvardera, uti saken emellan Juris Doctoren och Vice Häradshöfdingen
Lars Anders Ekenberg och Professoren Hindrich
Hassel såväl för i rättegången befundne felagtigheter som för
en till Riksens Ständer i målet ingifven origtig förklaring.
Och som deputationen funnit, att desse felagtigheter mera
härrördt af betieningens försummelse med protocollens ren
-
216 1769, dec. 9. Åfalla säteri. Tellerstedt.
skrifvande än af ledamöterne, så tilstyrcker deputationen, sedan
nu protocollen bestyrcka, hvad Consistorii ledamöter
uti deras sidstledne riksdag ingifne förklaring anfördt, att
desse ledamöter ifrån de dem ådömde böter måge befrias.
Detta bifölls.
10. Uplästes Secrete Utskottets berättelse angående anledningen
och förhållandet af det, som vid sistledne riksdag
uti Bancodeputationen förelupit med Bancocasseuren Gottsinan
och hans uti Banqven giorde lån.
Detta begärtes på bordet.
Frih. Kagg begärte låf at få låta trycka denne berättelse,
hvilket förklarades icke kunna honom vägras.
11. Uplästes Cammar-, oeconomie- och commercedeputationens
betänckande af d. 10 October angående sökt befrielse
för en vid Åfalla säterie med flere hemman i Jönkiöpings län
omförmält kronogravation; och om hvilken kronogravation
Riksens Ständer sidstl. riksdag godt funnit at uti Kongl. Svea
Hofrätt af kronan borde utföras med Palmstierniske arfvingarne.
Och hemställer deputationen, att nu varande ägarne af
Åfalla säterie med de flere hemman, hvilke genom laga och
laga kraft vundne fång kommit at blifva deraf ägare, icke
böra rubbas ifrån den ägande rättighet, de sig lagligen till
desse hemman förvärfvat, ej eller desse egendomar för en
sådan gravation häfta.
Derjemte om icke ägarne och innehafvarne af de vid denne
gravation nämde egendomar lag likmätigt böra dervid förblifva
uti en oqvald och orubbad besittning samt huruvida
den vid sidstl. riksdag till hofrätten förviste sak om Palmstierniske
gravationerne, uti hvilken sakägarne icke blifvit
hörde, måtte uppå nu af dem företedde skjäl på ett ordenteligit
sätt få utaf deputationen uptagas och, sedan alla vederbörande
hörde blifvit, sluteligit bepröfvande och yttrande
deruti till Riksens Ständer upgifvas.
Detta bifölls.
12. Uplästes Handels- och manufacturdeputations betänckande
af den [8] December angående Meublehandlarens här
i staden Diedrich Tellerstedts lidande derigenom, att han icke
fått till godo niuta Riksens Ständers honom förunte privilegium
att ensam idka i 4 år meublehandeln. Till ersättning
föreslår deputation, att Tellerstedt må förunnas visse
Riksgäldskontorets fond. Tullverket. 217
år att ensam få i Stockholm och i landsorterne hålla meublelotterie
på marcknaderne.
Hr Liljehorn begärte detta på bordet.
13. Anmältes och infördes en deputation ifrån Borgareståndet,
10 personer, anförd af Borgmästaren Kiörning,
hvilken p[rsemissis] p[rsemittendis] begärte, at R. o. A. icke
ville afgiöra et ifrån Handels- och manufacturdeputation inkommit
betänckande af den 23 November angående timmerhandelen
i Vermeland, innan Borgareståndet hunnit med sitt
betänckande deröfver inkomma, efter det lände svenske seglation
och productplacatet till förfång.
Hr Gr. och Landtm, berättade, att R. o. A. den 25 sidstledne
November afgiordt detta mål; men at R. o. A. icke dess
mindre skulle emottaga Borgareståndets extractum protocolli
och sig deröfver yttra, när det inkommo.
Deputation afträdde, ledsagad efter vanligheten.
14. Genom utdrag af protocollet, dat. d. 2 December, som
nu uplästes, begärte Secrete Utskottet, att alt, hvad uti plenis
eller deputationerne kan förekomma rörande någon utgift af
Rilcsgäldscontoirets fond, måtte med Secrete Utskottet communiceras,
innan något dervid faststält blifver, på det Secrete
Utskottet må äga tillfälle att sig yttra, huruvida fonden
kan medgifva sådane utgifter eller desamme förenas med det
behof, hvartill Riksens Ständer densamme anslagit.
Detta bifölls.
15. Föredrogs ånyo Tulldeputationens betänckande af den
16 October sidstl. angående förvaltningen af tullvärcket i riket,
hvilket den 18 sidstl. blifvit upläst och lagt på bordet.
I anledning af Borgmästaren och Riksdagsmannen Eric
Bergströms memorial, som af Riksens Ständers plena blifvit
till deputationen remitterat, yttrar sig deputation icke kunna
tilstyrcka, at tullvärcket i nu varande rikets belägenhet må
under arrende uplåtas till någon societet af private, ej eller
att Kongl. Cammarcollegium jemte sine flere och i senare
åren mångdubbelt förökte giöromål skulle med detta vidlyftige
värckets styrssel besväras; och anser därföre ingen annan
utväg vara öfrig, än at tullvärcket än ytterligare må förblifva
under en tulldirections styrsel. Deputationen öfverlämnar
i anseende härtill, och hvad Riksens Ständer uti underdånig
skrifvelse af den 22 April 1766 sig förbehållit, till Riksens
Ständer att ombyta personer i directionen och det så
218 1769, dec. 9. Tullverket.
mycket mer, som efter deputationens tancka directionen i anseende
till dess förhållande vid handelsballancevärckets utarbetande
icke kan sägas hafva svarat emot det utmärckte
förtroende, som dem vid sidstledne riksdag lämnades.
Dock att nu varande ledamöter äro likafult skyldige att
giöra för sig redo och förklara sig öfver de anmärckningar,
som deputationen vid ytterligare öfverseende af deras förvaltning
kan finna sig befogad at dervid giöra, och till hvilken
ända dem vid sådane tilfällen kunde lämnas all nödig
tillgång till handlingarne och all erforderlig handräckning af
betieningen, till hvilken redogiörelse likväl deputationen då
ännu icke sågo sig i stånd att utsätta någon viss tid.
Derjemte uplästes ett memorial, ingifvit af Hr de Fritzkij.
Dito ett af Hr Pfeiff, Fredrich, äfven ett af Riksdagsmannen
Hindrick Erickson ifrån Medelpad.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, tillstyrckte bifall på
förste delen af betänckandet, att en Kongl. Generaltulldirection
må blifva bibehållen, äfven att enligit 1766 års författning
ledamöterne hvarje riksdag måtte ombytas; men den
senare delen, att nuvarande ledamöter genast skulle gå derifrån,
utbad han sig måtte få hvila, till dess Tulldeputationen
inkommit med sitt utlåtande om redogörelsen och förslag
till nya ledamöter, ty värcket kan ej lämnas utan styrsel;
dessutom visste han inför Gud och på sitt samvete, att
han som en redelig man sökt förestå detta värck och kunde
icke påtaga sig att gå derifrån utan att få af Riksens Ständer
sine giöromäl gillade, begärte derföre, att denne senare delen
icke måtte påskrifvas.
Hr Gr. och Landtm, försäkrade intet tvifvelsmål vara,
att ju Hr Generalen Rudbeck redeligen förvaltat den honom
anförtrodde generaltulldirecteurscommissionen, och berättade
Hr Grefven och Landtm., att han projecterat R. o. A:s resolution
på detta betänckandet, hvilket project han utbad sig
få upläsa.
R. o. A. afhörde detsamma, så lydande:
Bifalles på det sätt att Kongl. Generaltulldirectionens ledamöter
vid hvarje riksdag ombytes, hvarmed vid innevarande
riksdag början giöres, så snart Tulldeputationen till Riksens
Ständers plena inkommer med dess utlåtande öfver directionens
förvaltning.
Förmynderskapsmål. Tigerstedt.
219
Härmed förklarade sig Hr Generalmajoren Rudbeck
nögd och efter skedd proposition bifölls denne resolution.
16. Anmältes ett memorial af Grefve Duker, ingifvit uti den
ifrån Urskillningsdeputation till plena remitterade sak angående
öfverstens Grefve Johan Sparres ansökning att åter få
träda i tienst, hvarmed han utbad sig att få gå till de andre
respective stånden.
Memorialet lades emedlertid till acten.
17. Anmältes Frih. Grönhagens memorial angående Prästeståndets
extractum protocolli om en svensk bibelversion,
hvarmed han begärte att få gå till de andre stånden.
Memorialet lades emedlertid till acten.
18. Uplästes Justitiedeputationens betänckande af den 30
September sidstl. angående Hofrättsrådets uti Kongl. Åbo
Hofrätt Johan Ignatii och Underlieutenanten vid Kongl. Artilleriet
Carl Johan Jägerschiölds besvär deröfver, att Kongl.
Maij:t den 10 Februarii innevarande år af anförde skäl i nåder
ogillat Kongl. Åbo Hofrätts den 19 November 1767 utfärdade
constitutorial för bemälte Hofrättsråd och Underlieutenant
att vara förmyndare för afl. Rustmästarens Berndt
Gustaf [o: Johan] Godenhielms omyndige barn, tre söner och
en dotter, samt förklarat, att Capitainen och Riddaren Josias
Ehrenmalm dertil borde förordnas.
Uppå anförde skäl tillstyrker deputation, att ofvan högstberörde
Kongl. Maij :ts förordnande må ogillas och ändras
men deremot förblifva vid Kongl. Hofrättens förordnande,
så länge som de omyndiges Moder och Kongl. Hofrätten ej
nödigt och skäligt finna att annorlunda derom förordna.
Detta bifölls.
19. Föredrogs Justitiedeputationens betänckande af d. 25
October angående Lieutenantens Georg Fredrich Tigerstedts
sökte ändring uti Kongl. Maij :tts nådige dom af den 24 Augusti
1768 emellan bemälte Lieutenant och afl. Rusthållaren
Torsten Torstenson Hseggs encka Maria Elisabeth Mählman,
numera gift med Bonden Abraham Ruth, samt Torsten Hseggs
i lifstiden antagne fosterbarn Anders Iskanius och Hinrich
Haring om skatterusthållet n:o 125 Torstilla i Jorois socken
och Hoiriala by af 4 1/2 marckers ränta, hvilket Kongl.
Maij :tt i anseende till Torsten Hseggs testamentariske disposition
de senare i nåder tillerkiendt jemte 64 dahl. kopp:rmt
i domslösen och charta sigillatserecognition.
15—620616
220 1769, dec. 9—13. Tigerstedt.
Jemte detta betänckande, som tilstyrcker, att skatterusthåll
Torstilla, hvilket deputationen anser för arfvejord uti
Torsten Hteggs hand, icke genom berörde testamente kan gå
ifrån hemälte Hseggs arfvingar, hvars rättsinnehafvare Lieutenanten
Tigerstedt är, uplästes äfven et bilagt särskilt votum
af 3:ne deputationens ledamöter, som bifaller Kongl.
Maij :ts nådige dom, dock att all rättegångskostnad och ersättningsfråga
i anseende lill sakens invecklade beskaffenhet
och att alle handlingar, som kunde bevisa om Torsten
Hseggs äganderätt till rusthållet voro såsom arf eller aflinge,
med mera under fiendens invation i Finland 1741 förkommit1,
må uphäfvas parterne emellan.
Detta begärtes på bordet.
Hr Schönberg sökte väl förmå R. o. A. att till undvikande
af ytterligare läsande uppå detta betänckande, såsom
i sig sielf voro vidlyftigt, nu genast afgiöra saken, hvilken
han ansåg för sin del innehålla en fråga, som voro lätt och
nog tydelig2 att decidera, och började at om sammanhanget
giöra berättelse.
Men som de herrar, hvilke begärt saken på bordet, icke
ville begifva sig derifrån, så afstadnade all vidare ventilation.
Och R. o. A. åtskildes klockan half till tu eftermiddagen.
Är 1769 d. 13 December.
Onsdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Grefven, Generalen och Landtm. Axel Fersen.
R. o. A. intogo sine ställen och protocollet för den 12 October
sidstl. justerades.
1. Uplästes ett af Hr Robert Finlaij ingifvit memorial,
hvaruti han omförmäler, huruledes uti den vid sidstledne
riksdag till Kongl. Maij :t avgågne expedition angående Nystads
stads klagomål deröfver, at det vid staden belägne Mennais
bruk och underliggande hemman genom sin rörelse och
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: förekommit.
* Orden nog tydelig upprepade efter orden att decidera.
Mennais bruk.
221
disposition af hemmanens skogar skulle vara stadens handel
med träkiärill till förfång, hvaröfver Riksens Ständer förordnadt
undersökning i orten, af missskrifning kommit att inflyta,
det samma undersökning borde ske af häradshöfdinge
och borgmästare, hvardera med half nämd, då det i stället
borde stå bergmästare, så att e blifvit förbytt i o, hvilken
misskrifning härrördt deraf, att afskriften af det Kammaroeconomiedeputations
betänckande vid 1761 års riksdag,
hvilket ifrån det Vällofl. Borgareståndet 1765 års riksdag
blifvit till de andre respective stånden afsändt jemte ståndets
uti extractum protocolli gifne recommendation och hvilken
afskrift de öfrige respective stånden bifallit, varit i detta
ordets missskrifning felagtigt. Men at af de uti Kammar-,
oeconomie- och commercedeputation samt äfven uti Cammarutskott
befintelige originaler kunde inhämtas, at uti betänckandet
städt bergmästare och icke borgmästare, som ock
voro med sakens natur rörande tvist emellan ett bergsbruk
och en stad mera enligt.
Denne misskrifning anhåller Hr Finlaij måtte rättas, så
att ej borgmästaren i Nystad, på sätt som hittils skedt, måtte
befatta sig med undersökningen såsom domare, då han
derjemte äger at som borgmästare bevaka stadens rätt och
altså bör anses för part, biläggandes såsom bevis, att Nystads
träkierillshandel mera till- än aftagit desse förflutne åren,
extract af Dalarö tulljournaler ifrån 1739 till 1768 års slut,
hvaraf må slutas, att stadens klagomål voro i den delen
ogrundade.
Äfvenledes voro bilagde verificerade afskrifter af det ifrågavarande
betänckandet.
R. o. A. biföll, alt detta remitterades till Kammar-, oeconomie-
och commercedeputationen.
2. Föredrogs Frih. Grönhagens memorial och förfrågan,
huruvida en prästman, som voro adelsman, kunde ibland R.
o. A. äga säte och stämma antingen för egen famille eller efter
fullmagt, anhållandes Frih. Grönhagen, att Riddarhusdeputation
måtte updragas häröfver afgifva sitt betänckande.
Detta remitterades till Riddarhusdeputation.
3. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den 24
sidstl. October, hvaruti ståndet uppå Hustru Kirstin Olofsdotters
å sin hufvudsvaga mans Anders Olsons vägnar giorde
anhållan om ändring uti Urskillningsdeputationens fattade
222 17G9, dec. 13. Löningshemmanet Horstboda.
slut att icke kunna såsom riksdagsärende antaga hennes ansökning
att återfå försutten tid uti en emellan bemälte hennes
man och Inspectoren Hinze upkommen tvist rörande besittningsrätten
uppå en åttondel i lönings- och arbetshemmanet
Horstboda, hvilken restitutio fatalium Kongl. Maij :t den
29 Januarii 1767 äfven sökanden afslagit.
I anseende till flere befundne ömande omständigheter i
denne sak pröfvar ståndet billigt at hos Hans Kongl. Maij :t
må i underdånighet anhållas om nådig restitution af fatalier
till besvärs anförande öfver Konungens Befallningshafvandes
1 Malmöhus län d. 13 Julii 1765 emellan Anders Olson och
dess vederpart i detta mål fäldte utslag och recommenderar
detta sitt beslut till bifall hos de öfrige respective stånden.
Derjemte syntes af påskrifterne, att det Högvördige Prästeståndet
remitterat detta till Justitiedeputationen och att det
Vallöf 1. Borgareståndet jemte remisse till samma deputation
förklarat, att deputation hade at både i anseende till merita
och processen detta mål bepröfva, uti hvilken Borgareståndets
decision Bondeståndet genom en senare påskrift af den
2 sidstl. December äfven ingådt.
Hr de Frese, Otto Henrik1, påminte sig såsom ledamot
uti Urskillningsdeputationen denne ansökning och att
densamme värckeligen blifvit afslagen. Omständigheterne
härvid, så mycket han kunde sig påminna, voro de, at Anders
Olson för det han brustit uti byggnad och hemmanets häfdande
såsom åbo på detta löningshemmanet Horstboda af
Inspectoren Hinze såsom commissionaire för indelningshafvaren
blifvit ifrån hemmanet utsagd och för husröta derjemte
måst betala inemot 200 dahl. silf:rmt, att Anders Olson
väl besvärat sig häröfver hos landshöfdingeembetet men, då
utslag där fallit honom emot, försummat at intra fatalia söka
däruti ändring, hvarefter hans Hustru icke förr än en
lång tid derefter hos Kongl. Maij:t sökt att få resning i saken
och, då sådant blifvit afslagit, vändt sig med besvär deremot
till Riksens Ständer.
Regeringsformen förklarar uttryckeligen, att dät är Kongl.
Maji:t förbehållit den höga rättighet att bryta skrock och offsockner,
det är restituera fatalier. Utom flere lagar styrckes
detta än ytterligare genom Urskillningsdeputationens år 1761
ärhållne tryckte och publicerade instruction, som förbiuder
1 Ändrat från förlagans: Fredr.
Maria Elisabet Insenstierna.
223
deputationen att befatta sig med ansökningar, som angå återvinnande
af försutten tid. Och som R. o. A. vid flere tillfällen
såväl nu som förre riksdagar i det nogaste följ dt den
principe at i sådane mål hålla sig vid lagen, så förmodade
Hr de Frese, at R. o. A. denne gången ej eller lärer vilja gå
derifrån utan att Urskillningsdeputationens afslagsresolution
blifver gillad.
Hr Ehrensvärd, Fredr., förenade sig härmed, och
på det R. o. A:s tancka icke måtte blifva utan värckan, hvilket
skulle hända, om resolution blefvo documentet påskrefven,
då Expeditions skyldighet voro at efter de tre ståndens
beslut expediera remissen, så begärte han, at saken måtte
hvila opåskrefven till riksdagens slut.
Hr Enschiöld instämde äfven deruti, att lag och instruction
borde efterlefvas, och begärte som Hr Ehrensverd,
at saken måtte derföre hvila.
Efter skedd proposition bifölls, at saken hvilar utan påskrift
till riksdagens slut såsom hos R. o. A. oafgiordt.
4. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
9:e Octoher sidstl. angående afledne Öfverstens vid Nylands
och Tavastehus läns Dragoneregemente Gustaf Crispin Jernfeldts
Enckefrues, Maria Elisabeth Insenstiernas, ansökning,
at det förste genom ren vacance ledig blifvande regemente
må komma under accord och hon få niuta accordsumman i
anseende dertill, att Hans Kongl. Maij:t den 7 October 1767
i nåder beviljat det af Öfversten i lifstiden med förmån af
accord och pension sökte afsked, hvilket likväl sedan efter
inlupen berättelse om öfverstens derförinnan timade dödsfall
blifvit henne den 3:ie November samma år afslagit at till
godo njuta och regementet förklarat ledigt utan villkår af
accord.
Secrete Utskottet, som funnit, att det uti Kongl. Maij :ts
Rådcammare gifne afslag stödjer sig uppå en år 1759 den 12
Juni tagen författning, att en dylik förmån icke kunde förunnas
den efterlefvande enckan och barnen, med mindre den
afskedssökande öfverlefvat dagen, då afskedet blifvit i Rådcammaren
beviljat, hvilken författning likväl icke sedermera
af Riksens Ständer är godkiend, utan snarare finnes, att
såväl vid 1761 som 1765 års riksdagar Riksens Ständer för
åtskillige i sådan belägenhet varande enckefruar tillstyrckt,
att de måtte få accordssummorne utbetalte; denne af Råd
-
224 1769, dec. 13. M. E. Insenstierna. Galärflottan.
cammaren 1759 antagne principe ej eller förr än halfannan
månad efter Öfversten Jernfelts död blifvit genom circulaire
cheferne vid regementen till efterlefnad kundgiord, ej eller
förut i Rådcammaren ständigt iagttagen, kan derföre ej annat
än tillstyrcka, att Fru Jernfeldt, hvars torftige tillstånd
Kongl. Maij :t, som rådsprotocollen utvisa, täcks i nåder mycket
öma, må anmälas att till egit och sine barns understöd få
enligit 14 § i pensionscassereglementet oförryckt niuta vanlig
accordsumma för det genom ren vacance först ledigt blifvande
cavallerie- eller dragoneregemente och emedlertid till
någon ersättning för sitt lidande årligen undfå åtminstone
hälften af den ränta, som accordssumman af sig kastar, till
dess han [o: hon]1 får densamme för sig och barn upbära.
Secrete Utskottets extractum protocolli bifölls.
Hr Fittinghoff utbad sig allenast, att andre fattige
officerares enckor, med hvilke voro i samma omständigheter
som med öfverstinnan Jernfeltz, äfven måtte njuta lika grace
och rättvisa.
Häruti instämde äfven Hr Liljehorn.
[5]. Uiti saken angående Galereesquadren, som ifrån Secrete
Utskottet upkommen hos R. o. A. blifvit lagd på bordet,
anmälte
Hr Ehrensvärd, Augustin,
Hr Ehrenbill,
Hr Sneckenberg,
Hr Sparrschiöld, Carl Mag.,
Hr Pfeiff,
Hr Celsing,
Hr C a m é e n,
Hr von Unge och
Hr Lagerbielke sine memorialer, med hvilke de begärte
at få gå till de andre respective stånden, som beviljades,
och lades memorialerne emedlertid till acten.
6. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 7
December sidstl., hvaruti förmäles, at sedan hos Riksens
Ständer det beslut blifvit tagit, att riksdagen, om möijeligt
voro, till instundande juhlehelg skulle slutas, så har Secrete
Utskottet ansedt sin skyldighet vara at så skynda med sitt
arbete, så at deraf icke något hinder måtte upkomma, som
kunde upskiuta riksdagens slut; och öfverlämnar altså Se
1
Konceptprotokollet.
Riksdagens slut.
225
crete Utskottet till Riksens Ständers godtfinnande att utsättia
riksdagens slut till den 19 nästkommande Januarii, hvartill,
om Riksens Ständer behaga samtycka, kunde Hr Grefven och
Landtm, samt de öfrige respective ståndens Talemän nu genast
updragas at om denne termin Kongl. Maij :tt i underdånighet
underrätta samt om dess vanlige kundgiörande och
utlysande anhålla.
Hr Wachschlager, Gustaf, hade ingenting at påminna
vid den önskan att snart få sluta riksdagen. Men hemstälte,
huru nyttigt det skulle vara, om Riksens Ständer åtskiljas,
innan alt är hulpit, för hvars hielpande [de]1 blifvit
sammankallade; fölgden deraf torde för landet blifva mera
tyngande än riksdagens continuation. Dessutom återstodo
ännu bevillningen, den deputation hade ännu icke fått för sig
utstakat principen, hvarefter bevillningsförslaget bör inrättas,
så att uti bevillningsarbetet föga ännu lärer vara hunnit,
och begärte Hr Wachschlager, att R. o. A. ville gifva denne
deputation en instruction. Vidare voro Ständer sammankomne
att hielpa landet utur penningenöd. En financesysteme
hade väl till den ändan blifvit antagen, men i stället för en
väntad god värckan deraf sågo man tvärtom allting blifva dyrare
och följackteligen nöden större; när sådant kunde ske
under Ständers sammanvaro, hvad bör då förmodas, sedan de
äro åtskilde; skulle det derföre icke vara angelägit, att Riksens
Ständer afbida värckan af sin financeplan för at genast
kunna täncka på hielp i det, som torde behöfva detsamma;
ännu äro de arme löntagarne ohulpne, hvilke såväl uti deras
usla belägenhet förtiena Riksens Ständers omtancka och öma
bistånd. Desse considerationer med flere föranläto Hr Wachschlager
begära, att frågan om riksdagens slut måtte hvila.
Hr Gr. och Landtm, berättade, att Secrete Utskottet redan
till Bevillningsdeputationen upgifvit den minskning till
1/3-del, som staten kunde tåla uti contributionerne, och att
Bevillningsdeputation icke behöfde mer än tre, högst fyra
sessioner för att vara färdig med sitt project.
Hvad angår varuprisernes stegring, så lärer af Kongl.
Maij :tt och regeringen bäst kunna tagas alla de författningar,
som häruti äro möijelige; månge omständigheter bidraga
till dyrheten, somlige af den beskaffenhet, att de ej kunna
1 Konceptprotokollet.
226 1769, dec. 13. Riksdagens slut. Boställsverket.
förekommas, till exempel växelcourse, årsväxt, mer eller
mindre tillförssel, dyrheten på utrikes orter, årstiden med
mera; skola Ständer så länge blifva tillsammans, till dess alt
sådant kan hinna sätta sig, så blifver riksdagen ej så snart
slutad.
Hr Gyllensvahn hade intet at påminna vid quaestio
an utan begärte allenast at blifva underrättad, när sidste
plenum kommo at hållas före juhlhelgen och när det förste
kunde hållas efter helgen?
Hr Gr. och Landtm.: Med Talemännen i sammanträdet
hade blifvit projecterat dagen före juhleafton till sidste
plenum i år och den 2 eller 3 Januarii at åter börja plenum
nästa år.
Hr Gyllensvahn trodde den tiden vara för kort för
dem, som vilja resa hem till de närmast Stockholm belägne
landsorter.
Hr Rudbeck hade ej något att påminna vid det projecterade
riksdagens slut men ville allenast gifva tillkienna,
det han uti ett memorial sammanfattat en calcul, hvarigenom
tydeligen bevises, att när Banquen nu gifver kronan 20 tunnor
guld, så böra desse 20 tunnor guld utom en trediedel gå
af i contributionerne, hvilket memorial han förbehölt sig att
få ingifva, när bevillningen förekommer.
Hr Gr. och Landtm.: Kanske R. o. A. bifaller Secrete
Utskottets extractum protocolli?
Detta besvarades med Ja.
Hr Wachschlager, Gustaf, förbehölt sig, att bevillningen
först må blifva reglerad, innan riksdagen slutas.
Hvartill Hr Grefven och Landtm, svarade, att det förstodo
sig.
Företogs nu äfven att reglera de omtalte plenidagarne och
efter någon discourse utsattes fredagen den 22 December till
sidste plenum för helgen och den 2 eller 3:ie Januarii 1770
till förste plenum efter juhlehelgen, och blef en deputation,
12 personer, anförd af Frih. Sparre, Carl, af färdad att härom
notificera de andre respective stånden.
7. Uplästes Landt- och sjömilitieoeconomiedeputationens
betänkande af den 7 sidstl. December angående militieboställsvärket,
hvarjemte var bilagt ett reglemente, projecterat
af deputationen i detta ämne. Sedan det var till slut läst,
hemstälte Hr Grefven och Landt m., om icke R. o. A. skul
-
Nerpes pastorat.
227
le vilja låta detta hvila någre dagar, på det en hvar måtte hafva
tillfälle att närmare emedlertid se deruppå.
Hvilket bifölls.
8. Ankom en deputation ifrån det Högvördige Prästeståndet,
12 personer, anförd af Biskopen Doctor Schröder,
som gaf tillkienna, att ståndet bifallit Secrete Utskottets extractum
protocolli om riksdagens slut.
Deputation besvarades och afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Något derefter anmältes och infördes äfven en deputation,
åtta personer, ifrån Bondeståndet, som recommenderade till
R. o. A:s bifall Bondeståndets extractum protocolli till svar
på det ifrån Borgareståndet inkomne angående det förmente
intrång, som tilfogas städernes handtvärckerier.
Deputation afträdde, ledsagad på vanligit sätt.
9. Föredrogs Justitiedeputations betänckande af den 30 November
sidsll. angående Närpäs församlings ledamöters besvär
öfver Kongl. Maij :tts nådige utslag af den 5 Februarii
1768 och att Kongl. Maij:tt icke behagat giöra nådigt afseende
på den af samma församlings ledamöter giorde underdånige
ansökning, at vid besättiande af kyrckoherdesysslan uti
berörde Närpäs pastorat enligit kongl, resolutionen uppå
Prästerskapets i Österbotten besvär den 2 October 1675 någon
af landsens barn dertill förordnas, utan sakfält Oeconomiedirecteuren
Cneiff, som författat uppå församlingens ledamöters
vägnar de i denne sak hos Kongl. Maij :tt anförde
besvär till 100 daler silfvermynts böter.
Sedan deputation omförmält, huruledes till det ledige Nerpes
pastorat i österbotten af Consistorium i Åbo blifvit uppå
förslag upförde Öfverhofpredikanten Grunnerus, Probsten
Lilius och Hofpredikanten Carlborg men Kongl. Maij :tt i afseende
uppå Bataillonspredikanten Zidens deröfver anförde
besvär pröfvat, det borde Zidén få et rum på förslaget; men
Carlborg såsom till tiensteår yngst af de föreslagne derifrån
afgå; och förslaget till underdånig åtlydnad således inrättad
till församlingen ankommit, så hafva socknemännen hos
Kongl. Maij :tt giordt underdånig anhållan at få förslaget ändrat
och i synnerhet Hofpredikanten Carlborg dervid bibehållen,
hvaröfver Kongl. Maij :tt, på sätt som ofvan förmält är, i
nåder sig utlåtit.
Församlingen stödjer i synnerhet sin ansökning uppå 1675
228 1769, dec. 13. Bevillning för kaffe och te.
års kongl, resolution af den 2 October och deputationen anser
samma resolution till sitt ordaförstånd vara så tydelig,
att deputation i grund af denne resolution tillstyrcker, det
bör Hofpredikanten Carlborg såsom den enda af de föreslagne,
som voro landets barn, vid förslaget bibehållas, men Battaillonspredikanten
Zidén såsom yngre till embetet än Grunnerus
och Lillius derifrån afgå, kommandes i så beskaffadt
utslag på saken Cneiff att för de honom ålagde 100 dahl.
silf:rmts böter förskonas.
Dervid uplästes äfven ett särskilt votum af en deputationens
ledamot uti det Högvördige Prästeståndet, hvarmed
någre andre sig förenat, som anser alle uti Åbo stift födde
vara af den egenskap, att de såsom landsens barn kunna under
ofvan högstbemälte kongl, resolution af den 2 October
1675 begripas, enär de äga den öfrige härtill erfordrige förtjenst
och skickelighet, och derföre tilstyrcker, at det må förblifva
vid Kongl. Maij :ts den 5 Februarii 1768 gifne utslag.
Sedan alt detta var till slut läst, begärtes och giordes proposition
till bifall uppå betänckandet, hvilken med Ja besvarades.
10. Uplästes Bevillningsdeputationens betänckande af den
30 November sidstl. angående någon särskilt bevillnings erläggande
för friheten att nyttia caffe, thée och chocolade.
Härvid var bifogat project till en förordning angående denne
bevillning, hvaruti lägges till grund, at alle, undantagandes
R. o. A. samt ståndspersoners söner, hvilke utan tienst
eller charactere äro uti sine föräldrars hus, de som ännu få
räknas till den studerande ungdomen, Allmogen, ryttare, soldater,
dragoner, båtsmän, ringare arbetskarlar och tienstefolck
böra denne afgift erlägga, och indelar under visse classer
de öfrige rikets innebyggare med utsatt summa, huru
mycket hvar person i hvarje classe bör betala för friheten att
nyttia desse drycker utan afseende på mer eller mindre bruk,
så att högsta afgiften blifver 20 daler silfvermynt och den
minsta 24 öre silfvermynt årligen.
Detta lades på bordet.
Hr C a r p [e] 1 a n påminte, at ehvad beslut R. o. A. skulle
kunna taga häruti, det dock icke borde skrifvas uppå betänckandet,
innan man finge se, hvad de öfrige stånden ville
giöra dertill, på det R. o. A. icke måtte komma allena att draga
denne bevillning.
Bevillning. Justitierevisionen.
229
Hr Gripenstierna: Som denne såväl sorn andre bevillningar,
hvilke läggas uppå öfverflödsvaror, hafva till förnämsta
ögnamärke att hämma öfverflödet, som snart kan
blifva skadeligt, då det tiltager öfver den invärtes förmåga,
et samhälde och rike kan äga, så förbehölt han, att alle de,
som icke nyttja caffe, thée och chocolade, måtte ifrån bevillningen
frikallas.
Hr Rudbeck: En sådan bevillning, som blifver allmän,
bringar in till statsvärcket årligen en anseenlig summa; det
torde altså vara nödigt att ifrån Statscontoiret infordras en
provisionel calcul, hvad det kan utgiöra, som lätteligen där
står at författa efter förre årens bevillningar. Derjemte at
man får se, till hvilke behof denne inkomst kan blifva anslagen,
på det man derefter må kunna finna, huruvida någon
minskning i de öfrige contributionerne må erhållas.
Hr W achschlager, Gustaf, instämde häruti med
Hr Rudbeck och begärte, att detta betänckande måtte hvila,
til dess projectet till öfrige bevillningen äfven hunnit inkomma
samt emedlertid detta betänckande och project få
tryckas.
Hr Gr. och Landtm.: Saken ligger nu på bordet, så at
deröfver ej mera för denne gången kan ventileras. Men det
uttryckeliga förbehåll utbeder jag mig, at af projecter till bevillningar
ingenting må tryckas, innan R. o. A. tagit sitt beslut.
11. Föredrogs Bevillningsdeputationens betänckande af den
29 November sidstl. ang. Krigsbefälets sökte befrielse för officerarnes
drängar eller så kallade j ungar, hvilket deputationen
förklarar sig icke kunna i fredstider tilstyrcka utan må
förblifva vid kongl, förordningen af den 9 December 1766.
Detta begärtes äfven på bordet.
12. Uplästes Justitiedeputationens betänckande af den 4
Aug. 1769 i anledning af Kongl. Maij:ts till Riksens Ständer
i nåder afgifne särskilte berättelse öfver justitieärender och
nu i synnerhet angående den uti 10 § omförmälte förändring,
som vid sidstl. riksdag giordes med inrättningen och arbetsmethoden
uti Kongl. Maij :ts Nedre Justitierevision, hvaruti
deputationen uppå anförde skäl tillstyrcker, att samma förändring
måtte återgå och inrättningen förblifva sådan, som
den förut efter Riksens Ständers författning af den 14 Januarii
1741 är faststäld, likväl med den ändring att Nedre
230 1769, dec. 13. Justitierevisionen.
Revisionens berättelser blifva mindre materielle och endast i
brätten vid de handlingar, som i Rådet böra upläsas, antecknas
det ordet: Läses. Äfven att Justitiecantzleren, så ofta
han kan, biträder uti Nedre Revisionen.
Frih. Grönhagen: Den i detta betänckande till ändring
anmälte författning med Justitierevision är giord vid
1765 års riksdag och införd uti förordningen om lagarnes
värckställighet. När R. o. A. beslutit, att frågan om denne förordning
icke får vid innevarande riksdag mera vidröras, så
hemställer jag, om icke betänckandet bör ligga oafgiordt till
nästa riksdag.
Hr Rudbeck: Detta är af en annan beskaffenhet, ty
redan sidstledne riksdag öfverlämnade Kongl. Maij :tt genom
utdrag af rådsprotocollet till Riksens Ständer, at uti Kongl.
Maij :tts Justitierevision måtte med inrättningen af revisionssecreterarnes
antal med det mera förblifva efter förre författningar;
Justitiedeputation inkom äfven till plena med sitt
tillstyrckande häruti, ehuru det ej uti stånden handt föredragas,
altså kan det nu af gior as och bifallas.
Proposition till bifall giordes häruppå och besvarades med
Ja.
13. Uplästes ånyo det den 2 December föredragnc Justitiedeputations
betänckande af den 25 October sidstl. angående
öfverstelieutenantens Frih. Pehr Hummerhielms hos Riksens
Ständer deröfver anförde besvär, at Kongl. Maij :tt den 27
November 1767 utan afseende uppå prsescription af tiugu år,
som 9 cap., 12 §, Handelsbanken utsätter till en fordrans
kräfvande och bevakande, i nåder tillåtit Cornetten Josias
Borgstedts Encka, Anna Maria Borgstedt, at vid behörig domstol
lagligen utföra sin talan om betalning för en af Frill.
Hummerhielm den 18 September 1739 till hennes afledne
man utgifven förskrifning på 14 000 dahl. k:rmt samt äfvenledes
genom nådigt utslag af den 8 Martii innevarande år
förvägrat Frih. Hummerhielm att hos Riksens Ständer uti
förstberörde höga resolution få söka ändring.
Deputation finner, att Kongl. Maij :tt med detta mål, som
på intet sätt rörer fatalier eller begärd resning uti någon vid
domstol anhängig sak, icke bordt sig befatta, och anser på de
i betänckandet upräknade flere grunder Kongl. Maij :ts resolution
af den 27 November 1767 vara stridande emot den af
Riksens Ständer antagne men emot Regeringzformens 4 § uti
Hummerhielm.
231
denne casu af Rådcammaren uphäfne Sveriges lag 9 cap.,
12 §, Handelsb. och 30 cap., 18 §, Rätteg:b., hvarföre deputation
tilstyrcker uti högstberörde utslag ändring, så att Hustru
Borgstedt, som icke inom liugu år kraft eller bevakat sin
efter förskrifning hos Frih. Hummerhielm förmente fordran
på 14 000 daler kopp:rmt, till någon vidare talan derå ej
kan vara berättigad.
Jemte detta betänckande voro bilagde tvenne särskilte vota
af Hr Samuel Corin, som finner, att Frih. Hummerhielm
brustigt uti att enligt 1738 års förordning inom tre månader
hos Kongl. Maij:t anmäla, det han uti Dess nådiga utslag ville
hos Riksens Ständer ändring söka, icke kan få sine besvär
hos Riksens Ständer uptagne. Dock att vid de i detta mål i
Kongl. Maij:ts Rådcammare hällne protocoller Justitiedeputationen
bör iagttaga det, hvartill instructionen kan föranleda
i anseende till remarque emot Hrr Riksens Råd, som detta
mål öfvervarit.
Af Hr Anders Kruskopf, som äfven tilstyrcker, at saken ej
må uptagas, efter Frih. Hummerhielm försummat, hvad 1738
års förordning föreskrifver. Men remarquen på Hrr Riksens
Råd finner han icke skiäl at tilstyrcka.
Hr Ehrenpreus, Fredr., upläste [sin]1 mening,
den han skrifteligen författat, som följer:
Den af Cornettskan Bergstedt!!) uti Kongl. Maj :ts Rådcammare
giorde ansökning at emot tydelig beskrefven lag
få efter förflutne 20 år hos Öfverstelieutenanten Baron
Hummelhielm utsöka en förment skuldfordran har
efter dertil lämnat tilstånd föranlåtit bemälte öfverstelieutenant
at deröfver hos Riksens Ständer sig besvära, på sätt
som Justitiedeputationens betänckande omrörer.
Alla deputationens ledamöter hafva enhälligt funnit öfverstelieutenanten
vara i hufvudfrågan lidande och at Rådkammaren
emot tydelig beskrefven lag, Handelsb:s 9 cap., 12 §,
gifvit anledning och tilstånd at börja en rättegång, som lagen
likväl för evig tid stadgar icke kunna, mindre böra väckas.
2:ne ledamöter hafva allenast, ehuru Urskillningsdeputationen
lämnat remisse, förklarat sig icke kunna komma åt saken,
såvida öfverstelieutenanten icke skall hafva iagttagit
den tid, som 1738 års förordning föreskrifver. Men som deremot
anmärcks, at denne sak icke är ibland de rättegångsmål,
1 Konceptprotokollet.
232 1769, dec. 13. Hummerhielm.
som enligit 1738 års förordning kommit ordinaria via ifrån
underdomstolar till Kongl. Maij :ts Justitierevision, hvartil
altså medelst [o: endast]1 1738 års förordning är lämplig.
Casus här är sådan, at en fråga immediate i Rådcammaren
uptages uppå en parts ansökning om resning i en sak, som
icke efter Rättegångsbalcken utan efter en stadgad lag i Handelsbalcken
är försvunnen till alt påtalande. Nu stadgar Urskillningsdeputations
instruction, at utom ordinarie rättegångsmål,
som efter revisions sökande kommit under Kongl.
Maij :ts skärskådande, böra och andre mål, uti hvilke Kongl.
Maij :ts utslag fallit, få anmälas till ändring hos Riksens Ständer.
Ho ser då icke, at Baron Hummerhielm varit högst nödsakad
at draga denne sak till Riksens Ständer, då han icke
fått njuta lagens helgd och beskydd till godo; och ho finner
icke tillika, att Urskillningsdeputationen i stöd af dess instruction
ju meddelat en lag likmätig remisse, hvilken Justitiedeputationen
i stöd af samma instruction tilkommit at företaga,
besvara och afgiöra. Således har denne sak efter våra
lagar i sin rätta ordning kommit till Riksens Ständers
granskning, och jag vågar säga, at om inge andre Kongl.
Maij :ts utslag skulle fådt denne och de förre riksdagar dragas
till Riksens Ständer än de, som i stöd af 1738 års förordning
bordt förut i Rådcammaren anmälas, så hade Urskillningsdeputations
instruction varit mindre nödig, och då hade
alla ansökningar och klagomål öfver Kongl. Maij :ts utslag
bordt förkastas endast på den grund, at de icke efter 1738 års
förordning varit af den beskaffenhet, at Ständer dermed kunnat
sig befatta. När nu fördenskull i en sak som denne, hvilken
immediate i Rådkammaren är anhängig giord och så besluten,
at den förklarande parten funnit sig vara emot beskrefven
lag för nära skedd, enär tillika den consideration
märckes, at den sökande parten, Hustru Bergstedt(!), fådt
niuta terminus notitia af Kongl. Maij :ts utslag med sex veckor
till godo, hvaremot en lika rätt eller reciprocitet Öfverstelieutenanten
Hummerhielm är förnekad; ehuru alla deputationens
ledamöter funnit saken vara emot lag till Baron Hummerhielms
lidande af giord, så är ju billigt och lagligt, at ett
sådant beslut bör återgå eller Frih. Hummerhielm återställas2
1 Egenhändigt original, bifogat konceptprotokollet.
2 Enligt original, bifogat konceptprotokollet, ändrat från förlagans: återst
alles.
Hummerhielm.
233
till den rätt, som lagen i 9 capitlet Handelsbanken så heligt
en hvar försäkrat. Detta emot Baron Hummerhielm skedde
förfarande är så uppenbart lagstridigt, at det utan besvärs anförande
ej kunnat undfalla deputationens anmärckning till
Baron Hummerhielms reparation; och på denna händelsen
lärer lätt kunna inses, utaf hvilka en sådan reparation bordt
upfyllas. At derföre undvika andre omvägar tilstyrcker iag
bifall uppå deputationens betänckande, på det lagens helgd
må vara och blifva medborgares rätta försvar. Skulle deremot
uppå1 till1 de särskilte vota afseende giöras, kan jag mig derutinnan
icke förena utan påstår då, at slutet må tagas eller
utrönas genom votering, hvarifrån iag mig icke begifver.
Hr Linderstedt, Johan, fant på ena sidan förtiena
all upmärcksamhet, att Hrr Riksens Råd kunnat tilstyrcka
Kongl. Maij :t at uphäfva den uti allmänne lagen 9 cap.,
12 §, Handelsb. stadgade terminus prsesciptionis; men så
fant han ock på andra sidan, at när R. o. A. äro ense derom,
at Hrr Riksens Råd häruti felat, så borde R. o. A. undvika at
begå et sådant fel och icke återställa Öfverstelieutenanten
Baron Hummerhielm de fatalier, som han värckeligen försuttit;
ty efter 1738 års förordning hade Baron Hummerhielm
bordt inom 3 månader, efter det Kongl. Maij :ts höga
resolutions utslag utföll, i underdånighet anmäla, at han hos
Riksens Ständer ville söka ändring uti högbemälte utslag,
men som han ej förr än sex månader derefter med en sådan
underdånig anmälan inkommit, så kunde Hr Linderstedt ej
anse sig berättigad at återställa Baron Hummerhielm fatalierne
utan biföll derföre det särskilte votum.
Hr Wäch sch lager, Hinric: Magtägande Ständers
rättighet och derjemte skyldighet är att efterse, huru lag och
rätt blifvit skipad i landet, inge fatalier böra deruti vara Riksens
Ständer hinderlige at gifva den, som lidit uppenbarligen
orätt, sin rätt igen. Det har skedt Öfverstelieutenanten Baron
Hummerhielm våld, då honom blifvit pålagt at svara för en
skuldsedel, som efter lagens tydeliga innehåll bör för evärdelige
tider vara betald och dödad; ett sådant misstag uti allmenne
lagen tilhörer högsta magten at rätta, och om Baron
Hummerhielm skulle hafva åsidosatt någon liten formalitet,
då han sökt at genom Riksens Ständer komma till åtniutande
1 I egenhändiga originalet ursprungligen: i anseende til. Vid rättelsen har ordet
lil förblivit ostruket.
234 1769, dec. 13. Hummerhielm.
af lagen, hvilket likväl icke ännu är bevist, så kan sådant ej
hindra högsta magten at låta honom vederfaras rättvisa, och
tilstyrcker jag derföre bifall på betänckandet.
Hr Uggla, Leonh. Mag., conformerade sig med Hr
Ehrenpreus och Hr Wachschlager. Denne sak har ej som andre
rättegångssaker, hvilke 1738 års förordning omtalar, kommit
instantierne igenom till Riksens Ständer utan frågan immediate
hos Kongl. Maij :t börjad och såsom et besvärsmål
till Riksens Ständer inkommit, hvarföre 1738 års förordning
icke eller hit kan lämpas.
Hr de Frese, Otto Henrik1: Sielfve skuldsedlen
skall vara utgifven vid tilfälle af et kiöp, som Baron Hummerhielm
år 1739 slutadt med afl. Cornetten Borgstedt, och
har Baron Hummerheim vid förfallotiden i fyra gode mäns
närvaro betalt sedlens innehåll men då genast icke kunde få
igen obligation och, då han sedermera Borgstedt ofta derom
påmint, endteligen blifvit försäkrad, at skuldsedlen förkommit
och förmodeligen uti en eldsvåda, som Borgstedt öfvergådt,
lärer blifvit upbränd. I sådan öfvertygelse har Baron
Hummerhielm lefvat nu öfver tiugu år, till dess efter
Borgstedts död, och sedan de åfvanbemälte vittnen äfven aflidit,
Borgstedts Enka efter 24 års förlopp börjar at söka Baron
Hummerhielm för obligationen, den hon uti sin mans efterlämnade
handlingar säger sig hafva igenfunnit. Besynnerligt
är, at Borgstedt under hela sin öfrige lifstid skall haft
en sådan kiöpeskilling hos Baron Hummerhielm innestående
för den försålde faste egendomen och likväl tillåtit denne
sednare utan åtal få lagfart och fastebref på samma egendom.
Detta sammanlagt med hvad redan af Hr Ehrenpreus, Hr
Uggla och Hr Wachschlager blifvit anfördt angående den tilllämpning,
som af 1738 års förordning blifvit giord till denne
casus, bevisar, att Baron Hummerhielm äger rättvisan på sin
sida, både uti formaliteten och uti hufvudsaken, följackteligen
at Justitiedeputationens betänckande bör bifallas.
Hr Wachschlager, Gustaf, deremot ansåg, att
Baron Hummerhielm, som försummat inom de i 1738 års förordning
föreskrefne 3 månader at i underdånighet hos Kongl.
Maij :t anhålla om nådigt tillstånd at få söka ändring hos
Riksens Ständer, numera icke kunde få denne sak hos Riksens
Ständer uptagen. Dessutom voro han ännu oviss, om
1 Rättat från förlagans: Fredr.
Hummerhielm.
235
Baron Hummerhielm fullgiordt Kongl. Maij :ts utslag, hvilket
äfven är en sökandes skyldighet, innan han kan få komma
till Ständer. Härtill kommer, at mål, som angå fataliers restitution,
böra Riksens Ständer icke befatta sig med, efter Regeringsformen,
Riksdagsordningen, 1738 års förordning och
Urskillningsdeputationens instruetion sådant förbiuda, hvarföre
han tilstyrckte bifall på det särskilte votum eller i annat
fall begärte votering.
Härmed conformerade sig Hr Billberg till alle delar.
Hr Schönberg: Alla synes komma öfverens deruti, at
Frih. Hummerhielm lidit. Det lär ock svårligen kunna nekas,
at ju förfarandet i saken är emot lag. Rådkammaren har
tagit det lagens rum, som tillåter Kongl. Maij :t at återställa
fatalier uti en laga kraft vunnen dom, och applicerat till denne
casus, som angår prsescription. Således efter sakägarens
död väckes en process, den han sielf i lifstiden aldrig velat
börja.
Att Frih. Hummerhielm, så snart han feck kundskap om
detta Rådcammarens utslag, anmälte sig om tilstånd att hos
Riksens Ständer få söka ändring, nekas icke; Kongl. Maij :t
vägrade honom det, hvad väg var då för honom öppen att bevaka
sin rätt annan än den, han tagit. Kunde fatalier i mål,
som immediate börjas hos Kongl. Maij :t, räknas lika som i
de, hvilke gå instantierne igenom? Jag menar Neij.
Hvad kan mera i lagen hindra Riksens Ständer att återgifva
Frih. Hummerhielm sine fatalier, ifall han någre försuttit,
än det, som hindrat Rådcammaren at i faveur af Cornetten
Borgstedts Encka uphäfva praescription? Antingen har Rådcammaren
deruti felat, och då bör det rättas, så att Baron
Hummerhielms praescription blifver beståndande, eller ock
bör han lika så väl hos Riksens Ständer som hans contrapart
hos Kongl. Maij :t hafva fatalierne öpne. Det tredie gifves väl,
nemligen att de Hrr Riksens Råd, som styrckt till praescriptionens
uphäfvande, måge betala Baron Hummerhielm, hvad
han härigenom kan komma att lida; men som det hittills varit
ovanligt att pålägga en sådan ersättning, så är bäst at bifalla
betänckandet, hvarifrån jag icke begifver mig utan votering.
Hr Gyllensvahn: Sedan iag nu hördt mycket å ömse
sidor anföras i denne sak, må jag ock säga min mening.
När iag betalar min skuld, så förser iag mig med vittnen,
qvittance eller annotation i en ordentelig bok, att jag betalt.
16—620616
236 1769, dec. 13. Hummerhielm.
Ingendera finnes af acten, at Baron Hummerhielm kunnat
producera, men skuldsedlen existerar ännu, och det uti en
fattig enckas hand.
Om Rådet öfverskridit sin skyldighet, då de tilstyrckte
häfvandet af prsescription för Hustru Borgstedt, så väntade
jag, att Justitiedeputationen deröfver skulle giöra remarque
och Rådsherrarne, som felat, påläggas at betala skadan, men
som denne remarque ej blifvit giord, så har väl restitution
icke varit så obefogad. När nu Riksens Ständer icke böra befatta
sig med frågor om restitutio fatalium, så kan hvarcken
pröfningen av konungens utslag här uptagas, ej eller Baron
Hummerhielm få de å hans sida försummade fatalier igen af
Riksens Ständer. Beklageligen stå vi delte i 2:ne partier, men
den delningen bör ej förblinda oss, så att vi icke se lagen.
1738 års förordning är ganska tydelig, där står tiden, inom
hvilken och sättet, huru man i justitieärender skall söka Riksens
Ständer, utstakat; gå vi derifrån i vårt beslut, så döma
vi emot lag. R. o. A:s rättvisa uti saken emellan Ryttmästaren
Hildebrand och Fru de Valle sidstl. riksdag upväckte hela
nationens vördnad. Hvarföre skall den nu sättas på försök i
en sak, som Ständer ej kunna befatta sig dermed. Lätt oss
häldre lämna saken oafgiord till längre fram och afbida, hvad
de andre stånden behaga giöra.
Frih. Bunge: I denne sak är frågan om et hos Kongl.
Maij :t immediate uptagit mål; om sådane stadgas ingenting i
1738 års förordning. Det är Riksens Ständer värdigt at granska,
huru medborgares säkerhet till lif och egendom blifvit
uti Rådcammaren vårdad, och att bibehålla en hvar vid den
rätt, han efter lag äger. Om R. o. A. ej beifra et sådant steg,
som skedt med Frih. Hummerhielm, hvem kan då vara säker,
at han icke blifver krafd för en gäld, den han månge år förut
betaldt? Man kan i hast mista sin egendom, om man ej
giömt ifrån förfäder till barn 100 års gamle quittancer. Med
full öfvertygelse bifaller jag deputationens betänckande.
Hr Leijonmark: Om en sak, som hvar man ser vara
giord tvärt emot lag, skall qväfvas för en imaginair nullitet,
så beklagar jag den medborgare, som lider orätt, och hoppas
efter esprit af vårt sälla regeringssätt at hos Ständer blifva
hulpen. Urskillningsdeputationen har remitterat Frih. Hummerhielms
ansökning, uppå denne remisse har Justitiedeputation
uptagit saken, och då inge besvär öfver remissen kom
-
Hummerhielm.
237
mit inom den i Urskillningsdeputations instruction utsatte
tiden, så hörer den nu till Ständers afgiörande, ty fatalierne
äro äfven försummade af Fru Borgstedt att hos Ständer hindra
det. Ännu har intet mål, som iag kan veta, gådt genom
Urskillningsdeputation, som Riksens Ständer ej uptagit, då
besvär öfver den beviljade remissen inom laga tid ej inkommit.
Hvarföre skola fatalier så noga hållas hand öfver emot
Frih. Hummerhielm men inge emot hans contrapart. Saken
må företagas, efter det är billigt, och betänckandet bifallas,1
efter det är rättvist.
Hr Silfverschiöld, Arvid: Jag har som ledamot
i Justitiedeputationen instämt med betänckandet och på det
ömaste efter samvete handterat denne sak. Aldrig kan jag
draga under 1738 års förordning de utslag, Kongl. Maij:t gifver
uppå ansökningar om resning.
När 9 cap., 12 §, Handelsb. i allmenne lagen så tydeligen
förklarar den fordran ej kunna kräfvas, som ej blifvit inom
20 år fordrad, så äger Frih. Hummerhielm beskydd i lagen
och har ej varit förbunden at längre giöma de bevis, han
kunnat hafva, at fordran blifvit betalt. Är det rättvist, om
han nu skall derföre betala summan andra gången till den,
som försummat i tiugu år att bevaka sin rätt. Men om R. o.
A. emot min öfvertygelse ej vill släppa saken till afgiörande,
så gif Enckan på annat sätt sin betalning men tvinga ej Frih.
Hummerhielm at betala det, han icke är skyldig.
Hr Jennings: Här ser man nu, huru svårt det är för
Ständer at afgiöra justitiesaker. Jag är öfvertygad, at det
skedt Frih. Hummerhielm orätt i Rådcammaren, men huru
skall det redresseras, när vi börja se oss före at ej emot lag
återställa för honom fatalier och giöra sielfve det, som vi nu
vilja hos Rådet straffa.
Sant är, att det skedt Frih. Hummerhielm orätt, sant är
äfven, at orättvisa bör af Ständer repareras, men om fatalier
äro försummade, så kunna vi ej komma åt saken, utan tilstyrcker
jag den utvägen, antingen at ej det Rådcammaren
bör betala eller ock, lätt oss skiuta ihop åt Enckan, att hon
får de pengar, som hon fordrar, jag gifver gierna 1 000 dhl.
kopp:rmt för min del.
Hr Blixen: Här är ingen fråga om fatalier för Frih.
Hummerhielm utan, då Rådcammaren emot lag lämnar öppet
1 Enligt konceptprotokollet ändrat från förlagans: bifalles.
238 1769, dec. 13—16. Hummerhielm.
at sätta medborgares egendom i osäkerhet, at freda den. Då
saken såsom ny uptogs uti Rådcammaren och Frih. Hummerhielm
aldrig kan föreställa sig eller vänta något utslag så beskaffat
derifrån, han dessutom är boende i en landsort, långt
ifrån Stockholm, så bör fatalier ej räknas honom förr än
ifrån kundskapsdagen, och då har han inge försummat.
Hr Gr. och Landtm, giorde proposition: Bifaller R. o.
A. Justitiedeputationens betänckande?
Hvilken besvarades med Ja och Neij.
Hr Liljehorn bad, at de herrar, som svarat Neij, ville
i anseende till den i-ättvisa, som Frih. Hummerhielm ägde,
och par egard för den myckenhet man tydeligen hördt, at de
svarat Ja, sig begifva.
Hr Gr. och Landtm, frågade häruppå än en gång, om
de ville bifalla betänckandet: som väl besvarades med Ja,
dock hördes någre Neij.
Hr Gr. och Landtm, frågade, om R. o. A. ville åtskiljas?
Men härtill hördes ock, at Nej svarades.
öfverläggningen afstadnade en liten stund och discourerades
emellan herrarne på bänckarne, utan at något taltes till
protocollet.
Hr Lagersverd anholt, at proposition än en gång
måtte giöras, då han förmodade, at R. o. A. kunna komma
härifrån utan votering.
Hr Gr. och Landtm, giorde altså densamme ånyo til
bifall på betänckandet, som besvarades med Ja.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 1/2 till 2.
År 1769 d. 16 December.
Lördag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen, Grefven och Landtm. Axel Fersen.
R. o. A. intogo sine ställen och protocollet för den 12 October
sidstl. justerades till slut.
1. Uplästes Hr Liljehorns memorial angående inrättandet
af en accords- och pensionscassa vid Ammiralitetet, hvilket
remitterades till Secrete Utskottet.
Vexeiassoci- 2. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
etUdkronanld ^ December sidstl., hvaruti i anledning av Kongl. Maij:tts
Växelassocierade. Galärflottan.
239
nådige remisse uppå Hr Öfverstens Frih. Duvalls, Brukspatronerne
Johan Abraham Grills och Johan Le Febures såsom
dels arfvingar, dels rättsinnehafvare af associerade uti 1, 2,
3 och 5 Växelcontoiren underdånige ansökning om ändring
oell rättelse uti den liquidation, som sidstledne riksdag blifvit
författad öfver bemälte associerades skuld till Kongl. Maij :t
och kronan; Secrete Utskottet yttrar sig öfver samma liquidation
och vid åtskillige ansenlige poster, hvilke blifvit dem
beräknade, tilstyrcker minskning och afskrifning efter anstäld
ny liquidation på sätt och efter de grunder, som samma Secrete
Utskottets extractum protocolli vidlyftigare utvisar.
Detta begärtes på bordet af flere.
Härvid upläste Frih. Johan D i e d r. Duvall ett af
honom författadt memorial, hvarmed han sedan geck till de
andre stånden.
Hr Gyllensvahn: Efter det på ena sidan rörer rikets
rätt till anseenlige penningesummor och på den andra medborgares,
så åstundade han, at detta extractum protocolli måtte
blifva tryckt och saken här hvila oafgiord til efter helgedagarne,
på det en hvar måtte hafva tilfälle at jämnföra de
nu upgifne beräkningsgrunder med 1765 års liquidation.
Hr Gr. och Landt m. hemstälte, om R. o. A. biföllo, att
det måtte blifva tryckt? Hvilket med Ja besvarades, och åtog
sig Hr Schönberg att besörga tryckningen.
3. Företogs ånyo det den 5 i denne månad upläste Secrete
Utskottets extractum protocolli af den 2 nästföregående December
angående den inrättning, som vid 1766 års riksdag
giordes med Gallereflottan och hvaruti Secrete Utskottet på
anförde skäl tilstyrcker den ändring, at med Gallereflottan
till skiärgårdens försvar i Finland och dess iståndsättande må
fortfaras och at Gallereesqvadren må ställas under en generals
befäl samt med officerarne, som varit vid arméens flotta,
innan den reducerades, tagas den författning, at de, som
kommit utur arméen, måge gå till Gallereesquadren men de,
som kommit ifrån Ammiralitetet och ej härvid blifva emplojerade,
gå dit tilbakars med tour efter sine fullmagters data,
räknad den första graden i ena corpsen emot första graden i
den andra och så vidare.
Häruti voro åtskillige memorialer inkomne, hvilke äfven
till upläsande företogos.
Hr Liljehorn: Då han såg desse memorialer utgiöra
Gallereflåt
tan.
240 1769, dec. 16. Galärflottan.
Deputation
om riksd:ns
slut.
en ansenlig packa, liemstälte, om icke det voro nog att upläsa
någre deraf, hälst han förmodade en del vara för och en
del emot betänckandet och at man, om någre lästes på ömse
sidor, tilräckeligen kunde få skälen med och mot.
H. Lagerbielke deremot trodde alle vara nödige at
läsas, efter det ena memorialet kunde innehålla något, som
det andra ej omrörde.
Hr Gr. och Landtm.: När herrarne et par timar hördt
memorialer läsas, torde det blifva tilfälle at fråga om de återstående,
ty antalet är ej mindre än 24 stycken.
Häruppå börjades med läsningen i följande ordning:
I. Hr Grubbe, Carl Gustaf, som begärte at dermed gå til de
andre stånden (Bil. 13).
2. Hr von Gerdten, Johan,1
3. Hr Leijonstéen, G. W. (Bil. 14).
Alla tre desse memorialer voro i synnerhet stälde at bevisa,
hvad officerarne vid Örlogsflottan skulle i deras tour förlora,
om en sådan af Secrete Utskottet föreslagen placering
fingo äga rum. I synnerhet var vid Hr Leijonsteens memorial
bifogad en förteckning uppå alle de ammiralitetsofficerare,
som härigenom skulle blifva lidande.
Hr Liljehorn, då han hörde sig vara på denne förteckning
upförd, anholt, at ingen måtte declarera honom
praejudicerad, förrän han sielf giorde det.
Häruppå fortfors med läsningen:
4. Hr Falkengren, Christopher,1
5. Grefve Frölich (Bil. 15).
Härunder anmältes, emottogs och infördes en deputation
ifrån Bondeståndet, 12 personer, anförd af Sven Håkansson,
som berättade, at Bondeståndet bifallit Secrete
Utskottets extractum protocolli om riksdagens slut, äfven
den utsatte termin, då plena komma at uphöra för och påbörjas
efter juhlehelgen.
2. Recommenderade till afgiörande på lika sätt som Bondeståndet
Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens
betänckande om Konungssunds hemmanet samt Secrete Utskottets
extractum protocolli om cassationsmönstringarne.
Deputation afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Continuerades med memorialer uti förr nämde sak och lästes
följande, ingifne af
» Tryckt 1769.
Galärflottan.
241
6. Hr Gyllenberg, Carl Fromhold, (Bil. 16).
7. Hr Hederstierna, C. M.„ (Bil. 17).
8. Hr Leijonanckar, F. W.,1
9. Hr von Unge, Gust. Fredr, [o: Vilhelm],1
10. Hr Pfeiff, Fredr, [o: Johan], (Bil. 18).
11. Frih. Duvall, Adam Carl, (Bil. 19).
12. Hr Billberg, Fred. Otto,1
13. Hr von Stauden, Abrah.,1
14. Hr Wrangel, Michael Otto, (Bil. 20),
15 Hr Celsing, Fredr., (Bil. 21),
16 Hr Sneckenberg, G. R., (Bil. 22),
17. Hr Lagerbielke, Fr.,1
18. Hr Ehrenbill, Ulric,1
19. Hr Sparrschiöld, Carl Magnus.1
Ehuru ännu återstodo sex memorialer, ingifne nemligen af
Hr Psilanderhjelm, Gustaf, Hr Ruuth, Simon, Hr Mannerstedt,
E., Hr Caméen, Carl, Hr Ehrenpreus, Johan och Hr Ehrensverd,
Johan [o: Augustin], så uphörde likväl nu med läsningen
efter skedd föreställning af flere.
Hr Jerlström beklagade, at han nu skulle tala emot
cammeraters befordran, men det måtte förlåtas honom, efter
det gälde andre och flere kammeraters välfärd.
Häruppå upläste han följande dictamen ad protocollum:2
Och tilläde munteligen sig vara så öfvertygad om rättvisan,
att han trodde, det en sådan sak som denne aldrig kunde få
bifall.
Hr Gyllensvan påminte, att då saken vid sista riksdag
föredrogs, var ibland annat föreslagit, att de officerare,
som tiente vid Marinecorpsen, skulle gå tilbakars in uti de
corpser, där de förr tient, med förbättring af en grad öfver
den, de innehade, då de gingo ut; men det vant ej bifall.
Mindre kan det nu föreslagne befordringssättet för officerarne
vid Marinecorpsen vara antageligit; Hr Leijonanckar har
uti sitt memorial visat, huru litet et sådant befordringssätt
för Marincorpsens officerare öfverensstämmer med författningarne
om tienster och hvad Riksens Ständer sielfve vid
1756 och 1761 års riksdagar stadgat.
Hvad sielfve den föreslagne continuation af en skärgårdsflotta
i Finland angår och dess iståndsättiande, så hade han
1 Tryckt 1769.
2 Saknas vid protokollen.
242 17G9, dec. 16.
Galärflottan.
Deputation.
dervid ingenting att påminna utan voro ganska väl, at Secrete
Utskottet anmälte sådant in plenis, innan det kommer till
värckställighet. Ännu bättre fant han, om Secrete Utskottet
uti vårt medellösa tillstånd hade utväg at befordra denne inrättning;
han ville gierna reposera sig i den delen uppå Secrete
Utskottet men likväl med det förbehåll, att vid andre
oumgängelige rikets behof Secrete Utskottet ej måtte tala om
penningebrist. Att en chef tilförordnas, under hvars befäl hela
denne finska armadan ställes, dervid hade han ej eller något
att påminna; giorde väl dervid det förbehåll, att denne
chefssyssla måtte bortgifvas af Kongl. Maij :t efter ordenteligen
upsatt förslag, hvarvid i afseende hafves på sökandes
rätt och skickelighet, aldeles som Grefve Frölichs memorial
det närmare utstakar, samt att de marineofficerare, som vid
denne flotta ej kunna blifva emploijerade, måtte utan annan
förmån än den, som andre placerade officerare äga, gå in
uti sine förre corpser, hvilke alle considerationer fullkommeligen
finnas införde uti Grefve Frölichs omförmälte memorial,
uppå hvilket han altså begärte proposition.
Hr Jerlström förenade sig härmed.
Under detta upkom, emottogs och infördes en deputation
ifrån det Vällofl. Borgareståndet, 12 personer. Handelsmannen
och Riksdagsmannen för Stockholm Rysell, som förde
ordet, anmälte ståndets bifall af den projecterade termin
till riksdagens slut, dagen då plena skulle för julhelgen uphöra
och att de efter helgen den 2 el:r 3 Januarii åter kunde
börjas.
Deputationen afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Hr Wadenstierna bad om förlåtelse, att han, som ej
vore militaire, vågade blanda sig uti frågor, som angingo militaire
befordringar; han trodde det vara en skyldighet att på
detta ställe icke förtiga sin mening men ansågo för en skyldighet
at icke gå diupare in uti saken, än nödvändigheten
fordrade, derföre ville han vara kort.
Secrete Utskottet har uti förelagde extractum protocolli på
intet sätt yttrat sig om rättigheten at utse chef för denne
flotta, ej eller om den tour till avancement, som officerarne
inom denne corps kunde tilhöra, utan öfverlemnade till
Kongl. Maij :tt att dermed förfara efter befordringslagarne;
altså voro deruti ingenting föreslagit, som kunde läggas Secrete
Utskottet till last. Hvad Secrete Utskottet förestält voro:
Galärflottan.
243
1 :o. Nödvändigheten at til strändernes försvar hafva i Finland
en skärgårdsflotta. Härom synes ingen skilj agtighet
vara.
2:o. At ammiralitetsofficerare, hvilke gådt till Marinecorpsen
och nu, sedan samma corps blifvit indragen, ej kunna
få emploj é vid skärgårdsflottan, måtte åter träda in i Ammiralitetet
med den tour, som deras fullmagter dem tillägger.
Häruti synes det, som herrar ammiralitetsofficerare icke
vilja sig förena. När man närmare ser uppå detta förslag, är
det likväl icke så betydeligit, som det vill tagas.
Af alle officerare vid den indragne Marinscorpsen äro icke
öfver 4 eller 5, som tient vid Ammiralitetet, och af detta lilla
antal torde icke mer än två, högst tre blifva utan emploje vid
skärgårdsflottan och gå tilbakars till Ammiralitetet. Uti en
corps af officerare, där någre varit nog lyckelige at få visa
sin genom möda och flit vundne skickclighet, äfven haft tilfälle
att i utrikes krigstienst distinguera sig, tillåtes ju efter
våra lagar belöningar och befordringar derföre utan at hos
de öfrige upväcka missnöje. Sådane gifvas i ammiralitetsstaten,
sådane gifvas uti Marinecorpsen, begge corpser äro respectable,
lika angelägne, lika nyttige för fäderneslandet; men
Marinecorpsens officerare i den belägenhet, at de aldrig kunna
tiena fäderneslandet, aldrig få befordran, om de ej erhålla
densamma uti en annan corps; när nu begge corpser, såväl
Ammiralitetet som Marinen, äro skyldige hvarannan och böra
mötas med inbördes högagtning, hvarföre två å tre personers
intagande giöra missnöije? Hr Wadenstierna ansåg som den
störste vinst för riket at kunna få tilbakars uti Ammiralitetet
sådane, som äga värckelige krigsförtienster. Secrete Utskottet
har med nog varsamhet agtat sig at icke rubba den
rättighet, en flaggman och chef på ett skepp äger at commendera
de ombord varande landttrouppcr.
Efter krig händer gierna den olägenhet, at man uti de bibehållne
corpser får emottaga officerare af dem, som blifvit
indragne. Arméen och regementerne hafva emottagit öfver
200 :de sådane utan missnöije, Ammiralitetet vill ej emottaga
tre, högst fyra, och det sådane, at de äga värkelige krigsförtienster,
då Ammiralitetet derigenom hvarcken lider till
rang eller commando. Uppå sådane considerationer förmodade
han, at R. o. A. ville grunda sitt bifall till Secrete Utskottets
extractum protocolli.
244 1769, dec. 16. Galärflottan.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig: Fast jag gådt utur
tiensten, bör jag dock bevaka medborgares rättighet. Med den
föreslagne inrättningen af en skärgårdsflotta i Finland är jag
altså nögd men icke med marineofficerarnes befordran in i
Ammiralitetet. Detta värck är inom sig stängt i befordringar
och avancements, derföre gifves där män, som tient hela deras
lifstid utan at hinna längre än til capitainer. Jag vill
aldrig betaga krigsförtienster en tilbörlig belöning, men jag
vill ej gifva den på tredie mans depense. Marinerne måge
njuta inom sin corps all befordran för krigsförtienster och all
rätt men icke gå tilbakars in uti Amiralitetet och där förkräncka
andras bättre rätt, ej eller belasta staten med flere
embeten och löner. Jag bifaller derföre Grefve Frölichs memorial
och begär derpå proposition.
Hr B i 11 b e rg : Jag ville nu tala med sanning och styrcka,
när det gäller medbroder, dem iag unnar så gått som mig
sielf. Här går ryckte, at i denne sak skall vara träffad en
composition, men jag kienner inga sådane utan säger min
tancka efter öfvertygelse.
Första delen om skärgårdsflottan i Finland går jag förbi,
ehuru mycket derom kunde sägas; Riksens Ständer jämväl
vid sista riksdag beslöto per pluralitatem votorum, at den ej
behöfde förstärckas.
Den andra delen om marineofficerares befordran i Ammiralitetet
innefattar full mannamån, i sidste orden, kanske
Secrete Utskottet ej så noga sedt derefter. Om de 2 eller 3,
som komma in i Ammiralitetet, genast stiga til commendeurcapitainsgraden,
hafva de icke prsejudicerat alla capitainlieutenanter
och lieutenanter, som voro äldre den tiden, när de
gingo ifrån Ammiralitetet; blefvo icke detta en väg at smyga
sig fram, aldeles uti väre lagar förbudne?
Här är sagt, att marineofficerarne äro lidande, efter de ej
kunna få befordran. Nej, mine Herrar, de hafva behållit sine
compagnier och löner, jag ville intet önska mig större förmåner
och derjemte at som de vara tienstefri.
Det sättet at placera på Ammiralitetet som på arméen är
för vidsträckt. Örlogsflottan har en liten omkrets emot hela
arméen, en enda, som där kommer in, gior stagnation för
hela staten, altså äger den jämförelsen ej rum.
Secrete Utskottet antager af någres utlåtelser, att örlogsflottans
officerare ej förstå maneuvrera med galerer; lätt
Galärflottan.
245
dem allenast komma dertill, det blifver för deras räkning och
tiden skall bäst visa vederspelet.
Någon har behagat säga, at competencen till sysslor voro
med rangen försvunnen; jag tror icke det utan håller före at
rättigheten till att söka en annan sysla åtföljer det embete,
man bekläder, men icke rangen. Således se vi ännu officerare
i Gardiet bibehållne vid deras competence fast ej vid
deras rang. Någon har sagt, at Marinecorpsen är för stor till
att underhålla på den fot nu sker; jag påstår tvärtom, att de
måga blifva i sin corps, den är ej mer än lagom stor. Men
Ammiralitetscorpsen är för liten att emottaga en så stor
corps, den bör souteneras; komma fremmande in och taga
bort tourén, så qväfvas officerarnes, som redan äro där, hopp
om befordran och all esprit de corps, nödig i en militaire,
förfaller. Jag bifaller derföre såsom billigt Hr öfversten
Grefve Frölichs memorial.
Frih. Sparre, Carl: Glad att frågan om en esquaders
nödvändighet i finska farvattnen ej finner contradiction,
måste frågan, huru marineofficerarne skola gå dit eller till
Ammiraltetet, blifva ganska kort. Memorialer och discourser
innehålla redan, hvad deruti kan sägas; jag vill ej gierna
föreslå composition, ty de hållas så sällan. Likväl är godt at
undanrödja stötestenar, när det låter sig giöra, derföre vågar
jag föreslå, at betänkandet bifalles och de officerare af Marinecorpsen,
som åter gå in uti Ammiralitetet, måge komma
dit utan kränckning af den competencerättighet, som ammiralitetsstaten
äger inom sig.
Hr Durietz, Rudolf: Här är ingen fråga om skärgårdsflottan,
den må blifva, utan endast om marineofficerarne.
De måge behålla sin lön, stå qvar vid Marinecorpsen, emploj
eras derifrån, äfven in uti Ammiralitetet, dock alt efter
tour och befordringslagarne, men icke som Secrete Utskottet
det föreslår utan enligit Grefve Frölichs memorial, hvilket
jag bifaller.
Hr Lejonanckar: Den stat, jag har den äran at tiena
vid, fordrar, at jag försvarar dess rätt; här påminnes emot
ammiralitetsstatens tour, men jag frågar, om på något ställe
i verlden en capitainlieutenant vid Ammiralitetet har mindre
tour i jemförelse emot den öfrige militairen än i Sverige.
Grefve Frölichs memorial är det, som föreslår den lindrigaste
utvägen till jämckning, så att herrar marineofficerarne ej
246 1769, dec. 16. Galärflottan.
lida och ammiralitetsofficerarne ej förlora i deras befordringsrätt;
derföre anhåller jag om bifall på samma memorial
eller ock votering.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Vij böra vara örne om att
ej tilskapa nya missnöijen och at genom de täta skiften, vi
giöra uti lagar om medborgares rättigheter, de ej få anledning
at anse sig som stiufbarn af fosterlandet. Vij böra derföre
tilse, at en corps af 200 män uti en respectable, för riket
lika så nödvändig som i sig sielf svår melie ej degousteras.
Detta sker om de, hvilke kanske såsom yngre lieutenanter
gådt utur Ammiralitetet, nu komma dit igen med tour kanske
ibland de äldre commendeurcapitainer til förfång för alla
dem, som förut inom staten haft framför dem tour till en
sådan syssla.
Om det kostar kronan penningar at underhålla Marinecorpsens
officerare på den fot, de nu äro, til dess de hinna
avancei'as i sin tour, så få vi ej se på någre plåtar, när det
kommer an uppå at giöra en hel stat nöje. Derföre är bäst så
laga, at begge staterne blifva hulpne och få äga bestånd, hvilket
sker, om Grefve Frölichs memorial bifalles.
Hr Liljehorn fant ingen svårighet vid att bifalla hvad
Secrete Utskottet tilstyrckt, sedan han hördt, at competencen
voro för Ammiralitetet aldeles bibehållen. Han kunde ej missunna
sine medbroder belöning för krigsförtienster derföre, at
de voro unge; det är väl sant, at lyckan kanske lämnat dem
tilfälle framför andre at få distiunguera sig, men egen skickelighet,
mod och hurtighet har förvärfvat dem dervid de
förtienster, som de äga. Skola de ej njuta frugten af hvad de
med sitt blod, sin möda så dyrt vunnit, det vore högst obilligt
och emot all esprit militairc.
Uppå desse grunder har Hr Generalen Ehrensverd bygt sin
reconnnendation för desse skickelige och välförtiente officerare
och de böra aldrig svigta. I alla policerade länder, ja,
ibland hedningarne sielfve hafva de, som i krig förvärfvat sig
förtienster, icke blifvit satte inom en tour af 100 lieutenanter
af 30 capitainlieutenanter med mera utan blifvit satte på
sitt rätta ställe. Så har det ock varit i Sverige, så hafva Riksens
Ständer sagt flere resor, at det bör blifva, om Sveriges
vapen skola respecteras.
Kastar man ögonen uppå största delen af chefs vid Ammiralitetet
nu för tiden, så finner man dem vara af tienster och
Galärflottan.
247
ålder utmattade hedersmän, hvilke numera icke förmå utstå
med de fatiguer eller kunna äga den snarfyndighet, som fordras
at i krig anföra skiepp och en flotta. Är det ej ärofult för
nationen at hielpa fram en skickelig och öfvad ungdom, som
är1 rörligare1 kan emottaga detta. Hr Liljehorn funno nog, at
ibland de officerare, som skulle komma in uti Ammiralitetet
utur Marinecorpsen, voro de, som kunde få tour framför honom,
men om han ej ägde förtienster i jemförelse emot deras,
så voro han nögd at stå vid det han hade. At föra skiepp til
örlogs fordras skickelige, unge och raske män. I Engelland
voro ej sällsynt at finna ammiraler af trettio års ålder, och
ingen nation hade vunnit större sjöbatailler, likväl voro
ingen nation friare än den och ömare om medborgares rättigheter.
Han conformerade sig altså med Secrete Utskottets
tilstyrckande, dock ammiralitetsofficerarne deras competence
til befordran efter krigsförtienster förbehållen.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, biföll Grefve Frölichs
memorial. Sedan alle, som behöfts till finska skärgårdsflottan
af officerarne vid marinerne, där blifvit emplojerade,
huru månge kunna väl återstå? Allenast någre lieutenanter
och fändrickar; när de behålla sin tour, kunna de väl stå
qvar uti Marinecorpsen utan egen skada eller stor kienning
för kronan, till dess de efter hand kunna hielpas undan.
Hr Ehrensvärd, Augustin: Angående den an
märkning,
som är giord på Secrete Utskottets calcul öfver
kostnaden till Ammiralitetets underhållande här i Stockholm
och Marinecorpsens underhåll här, så kan jag försäkra, at
när Marinecorpsen kostade kronan circa 52 000 d:r samt årligen,
så har den sedan här underhållne ammiralitetsstaten
kostat kronan 178 000 dahl. k:rmt. Kostnaden årligen på
skepp, gallerer och equipage får härunder ej räknas, ty det
blifver altid en kronans egendom, för hvilken hon äger valuta.
Om depensen ökes vid denne inrättning af en skärgårdsflotta,
så är denne tilökning icke relativ till staten eller flottans
inrättande i Finland utan endast i anseende til defension
af landet. Vid sistledne riksdag inhiberades väl af Riksens
Ständer denne flottas inrättande; men när den commission,
som blifvit af Riksens Ständer förordnad til öfverseende
af defensionsvärcket i Finland, derifrån återkom, så
1 Konceptprotokollet: . . . som rörligare år kan . . .
248 1769, dec. 16—19. Galärflottan.
tilstyrckte densamma, at med flottans inrättande där måtte
fortfaras; hvilket Riksens Ständer biföllo. Är altså denne
skärgårdsflotta nu icke något nytt, som leder till ny utgift
för kronan, utan en continuation af Riksens Ständers förra
beslut, hvartil redan förut medel blifvit anslagne.
Jag har aldrig påstådt, at Finland skulle blifva utan försvar,
om Marinecorpsens officerare ej åter förhielpas in uti
Aminiralitetet; men desse käcke officerares öde ömar mig,
om de ej blifva hulpne utan måste gå och expectera, riket til
skada och sig sielfve till ingen förkofran uti metien. Att officerare
placeras på stater och regementer är en svite af krig;
1762 slöts freden, 1765 reducerades åtskillige trouppar med
sine officerare och officerarne blefvo placerade på de bibehållne
regementerne, månge regimenter fingo 8 till 10 sådane
officerare. De, som i början af kriget gingo ut som underofficerare,
kommo åter till regementet och blefvo placerade
som officerare, de hvilke gingo ut som subalternofficerare,
blefvo som regementsofficerare placerade. Arméen tog således
utan svårighet emot dem; frågan är, om Aminiralitetet
har rättighet at undandraga sig, hvad som händt arméen. De
personer, om hvilke frågan är, måste af alla lämnas det loford,
at de för skickelighet och bravoure äro kiende. När
rangen nu är afskaffad, förmodar jag, at konungens fullmagt
deciderar competancen och är lika gällande i lika sysslor.
Likväl vill jag gerna gå in uti att competancen inom staten
må förbehållas ammiralitetsofficerarne, så att en nuvarande
commendeurcapitain till exempel må äga competence inom
Ammiralitetet framför den marineofficerare, hvilken nu går
in såsom commendeurcapitain. Hemställer altså, om icke proposition
må giöras till bifall uppå Secrete Deputationens betänckande
och att marineofficerare, som gå in i Ammiralitetet,
få hädanefter sin competance utom staten, som Ammiralitet
den förr haft.
Hr Gr och Landtm.: Sedan så månge memorial er blifvit
upläste och så mycket är talat, torde discourserne nu få
uphöra och proposition giöras:
Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets extractum protocolli angående
en skärgårdsflotta med den tilläggning, at ammiralitetsofficerarnes
competence enligit förre författningar härigenom
ej kränckas.
Men denne proposition besvarades med Ja och Neij.
Galärflottan.
249
Hr Gr. och Landt m. författade altså följande voteringsproposition
:
Deri, som bifaller Secrete Utskottets betänckande af d. 2
December angående skärgårdsflottans flyttande til Finland
med den tilläggning, at ammiralitetsofficerarnes competance
enligit förre författningar härigenom icke kränckas må,
skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Neij. Vinner Nej, bifalles Grefve
Frölichs memorial.
Denne proposition uplästes och gillades.
Bordsherrarne upropades altså och intogo sine ställen. Voteringen
börjades, R. o. A. framgåfvo sine voteringsedlar efter
uprop, de frånvarande upropades andra gången, sedlarne
uplästes och räknades, då befunnos
Ja trehundradenittiofyra, 394,
Neij trehundradefyratiofem, 345,
aldeles sorn bifogade voteringsinstrument1 utvisar, hvilket genast
af bordsherrarne underskrefs och för R. o. A. uplästes.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. öfver 7 om aftonen.
År 1769 den 19 December.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Närvarande Generalen, Riddaren och Commendeuren af
Kongl. Maij :ts Orden Hr Landtm. Grefve Axel Fersen.
R. o. A. intogo sine ställen och protocollet för den 9 December
sidstl. justerades.
Dito uplästes voteringsinstrumentet, författat öfver sidsta
voteringen den 16 hujus.
Äfvenledes förteckningen uppå de herrar, hvilka emot Riddarehusordningen
stått inom skrancket under samma votering
och således komma at böta, underskrefven af samtelige
herrar, som vid det tilfället suttit vid bordet. Denne remitterades
till Riddarhusdeputationens åtgierd.
Hr Lagerbielke: Då igenom Högh R. o. A:s sednast
igenom votering tagne beslut bilfvit afgiordt, at de två å 3
herrar officerare af Marinecorpsen, som till densamma ifrån
Kongl. Ammiralitetet kommit, skola dit tillbaka återgå, anhåller
jag ödmiukast, det påskriften måtte bli sådan, som
1 Uteslutet här.
250 17G9, dec. 19. Marinkåren.
med den i propositionen tillagde och i ock med detsamma
ånyo stadfästade competence kan öfverensstämma. Jag menar,
at sedan samma competence oförkränckt skall bibehållas,
flyttningen sålunda sker, att en öfverstelieutenant, om
någon är, som från Ammiralitetet kommit, då blir införd uti
commendeurcapitains, en major eller tygmästare på ammiralitetscapitainsrullan
efter dess fullmagters data och en capitain
blir yngste capitainlieutenanten, emedan, om annorlunda
ske skulle, bli icke vår competence oförkränckt, som
Högl. R. o. A. oss likväl i den vundne proposition försäkrat.
Skulle mot förmodan en annan mening deraf vilja dragas,
kan jag för min del dertill mig ej begifva utan votering, hälst
jag gior mig derom försäkrad, at Högl. R. o. A:s mening, ej
mindre nu än då frågan sidsta riksdag var, att desse herrar
officerare skulle med ett stegs avancement gå in i arméen,
då frågan sig så förändrat, at desse herrar utan något avancement
skall till Ammiralitetet ingå, serdeles som de dessutom
ganska månge sine käcke kammerater prsejudicerar.
Mine gustige Herrar! Jag tilförser mig Eder vanliga rättvisa,
då jag saken jemte mig och alla mina hemmavarande lidande
kammerater uti Edert beskydd och hägn innesluter.
Hr Gr. och Landtm, förklarade sig icke finna enligt
med skyldigheten af det embete, han bekläder, att tillåta, det
en genom votering deciderad sak åter må uptagas till ventilation,
under hvad förevändning det ock vara kan. Proposition,
som sist voterades öfver, blef för R. o. A. upläst och
gillad, innan voteringen börjades; han kunde altså ej taga
upp, hvad Hr Lagerbielke anfördt, utan at kränka Riksdagsordningen
och en 40 års praxis, ty denne af Hr Lagerbielke
nu väckte sak voro ordenteligen afgiord, och sedan voteringsinstrumentet
nu blifvit för R. o. A. upläst och erkiendt,
så återstodo ej mer, än att Secreteraren skrifver R. o. A:s resolution
aldeles verba formalia af den bifallne propositionen
på Secrete Utskottets extractum protocolli.
Hr Gyllenhammar frågade, om icke meningen voro
den, at aldrig competancen till vidare befordran, som ammiralitetsofficerarne
redan inom sig i staten ägde, måtte genom
de nykomne marineofficerarne kränckas.
Hr Gr. och Landtm.: Sådane sorn orden i den gifne och
bifallne propositionen lyda, sådan är meningen, och mig tilhörer
icke at derpå gifva någon explication.
Marinkåren.
251
Hr Jerlström: Jag är laglydig och vill på intet sätt
gifva anledning at kräncka R. o. A:s genom votering tagne
beslut; men kan ej undgå att bekienna, det jag finner, att
proposition är mörck. Jag drager deraf den meningen, att när
Secrete Utskottets extractum protccolli bifalles med förbehåll
af ammiralitetsofficerares competence, så kommer en
major från Marinecorpsen i jemförelse med en ammiralitetscapitaine
och så vidare; men andre förklara det kanske ej på
lika sätt, voro derföre ej utur vägen at öfverlägga, huru beslutet
måtte blifva tydeligare.
Hr Gr. och Landtm.: En sådan förklaring kan så mycket
mindre äga rum, som hvad Hr Jerlström proponerat står
uti Grefve Frölichs memorial, hvilket af R. o. A. blifvit afslagit.
Hr Schönström begärte, at Secrete Utskottets extractum
protocolli måtte påskrifvas och en deputation afgå til de
andre stånden at notificera dem R. o. A:s beslut. Han för sin
del gingo aldrig in uti at ventilera öfver en afgiord sak. Om
förklaring betarfvas öfver proposition, voro det ett nytt ämne,
hvilket han begärte på bordet.
Frih. von Essen: Om R. o. A. vill gå in uti att explicera
sitt beslut, vore han ej deremot. Men kunde de derom
icke blifva enige, så hör beslutet stå orubbat, ty det kunde
annars blifva ett ganska elakt praejudicat. Är beslutet värckeligen
mörckt, så har Kongl. Maij :t anledning at äska närmare
förklaring, och då blifver tilfälle at närmare derom discourera.
Hr Liljehorn hade ej väntat denne quaestion; första
delen af betänckandet om finska skärgårdsflottans iståndsättande
är enhälligt bifallen. Voteringen har altså endast
varit om marineofficerarnes placering i Ammiralitetet, dän
är bifallen efter discourserne och proposition men icke efter
Grefve Frölichs memorial. Detta gior saken tydelig nog. Anholt
derföre, at man ej måtte söka at rubba en deciderad votering
utan at deputation om R. o. A:s beslut måtte få afgå
til de andre stånden; finnes något mörckt, så kan Expeditionsdeputation
förfråga sig derom, inan saken afgår till
Kongl. Maij :t.
Hr Lejonsten: Expeditionsdeputationen kan lätteligen
misstaga sig och gifva explication på meningen af beslutet,
eftersom deputationen fattadt den utan at begära förklaring.
17—620616
252 1769, dec. 19. Marinkåren. Strängnäs.
Derföre begär jag häldre densamma nu genast; deruti är så
mycket mera justiee, som förklaring aldrig bör någon nekas.
Emedlertid må saken ligga på bordet.
Hr Gr. och Landtm, bad, at ej ett så oformeligt prsejudicat
måtte införas, som det är at lägga en voterad sak på
bordet, utan at lag och Riksdagsordningen måtte följas.
Hr Jerlström ville icke, at någon deputation skulle
afgå om beslutet, innan R. o. A. afgiordt om den begärte förklaringen.
Hr Gr. och Landtm, förestälte än en gång, at voteringsproposition
vore för R. o. A. upläst och justerad, innan det
skreds til votering, och at nu, sedan saken genom votering är
afgiord, begära förklaring öfver proposition, som förut antogs
såsom tydelig, voro ju contradiction.
Hr Lejonsten sade sig hafva varit nögd med proposition
och ej begära at gå derifrån. Men annat vore den
förklaring om meningen af samma proposition, som nu begärtes.
Hr E n [e] s c h i ö 1 d förestälte härvid, hvad Frih. Essen
redan anfördt, och bad, at de herrarne, som insisterade uppå
den begärte förklaringen, ville begifva sig derifrån, såvida
pluraliteten af R. o. A. icke syntes hugade at öfver sitt beslut
gifna någon närmare förklaring.
Häremot hördes väl et eller annat Neij men icke dessmindre
blef en deputation, som hos de andre stånden skulle
notificera R. o. A:s beslut, utan motsägelse upropad och afgeck
med beslutet, sedan detsamma blifvit löparen påskrifva.
Om tvisten Uplästes ett af Hr Carl Johan von Essen ingifvit memorial,
Strängnäs hvaruti han påminner, huruledes oagtat R. o. A:s hos Kongl,
stad och Bill- Maij :t vid sidstl. riksdag giorde underdånige anhållan, at uti
angnle6 *Lun- saker, sorn ifrån Riksens Ständer inkomma och rörde Adelida
Rådmans- ge Privilegierne, hvarunder saknades R. o. A:s underskrift,
icke någon värckställighet måtte följa, hvarföre ock R. o. A.
förbudit sine ledamöter uti Expeditionsdeputationen at i sådane
mål tillåta expedition, så hade han dock funnit ett sådant
mål utan Landtmarskalkens underskrift vara expedierat
och ifrån Kongl. Maij :t til värckställighet befalt, nemligen
det angående Strängnes stads tvist med afledne Kamrnarrevisionsrådet
Billbergs arfvingar om en under bemälte arfvingars
frälseegendom belägen äng, Lunda Rådmansäng kal
-
Strängnäs.
253
lad; til hvilken äng genom flere laga kraft vundne domar så
uti instantierne som i synnerhet hos Kongl. Maij :t och år
1751 hos Riksens Ständer äganderätten Billbergske arfvingarne
blifvit försäkrad och stadfästad, så at den borde deras
frälseegendom Giöksten tilhöra, ifall staden ej kunde upte
nye och andre skäl än de, som handlingarne redan innehöllo,
men Borgareståndet vid sidstl. riksdag genom utdrag af protocollet
den 5 September 1765 förklarat böra åter få vid domstolen
ställas i fråga, ehuru stadens fullmägtige, Borgmästaren
Wickman, erkiendt, at de nye skäl, som på stadens sida
voro at förete, icke kunde vara tilräckelige, om ej de förr
andragne ånyo äfven skulle under pröfning komma, hvilket
Präste- och Bondeståndet bifallit men R. o. A. såsom privilegiisak
och den der gingo ut uppå at minska frälsejorden i riket
reclamerat och derom den 5 October 1765 hos sine respective
medstånd genom extractum protocolli giordt kraftig
föreställning.
Hr von Essen anser detta privilegiimål icke böra af R. o.
A. nedläggas utan anhåller, såväl i anseende dertill som att
saken blifvit sidstl. riksdag immediate och uppå Borgmästaren
Wickmans blotta berättelse, utan att förut höra Billbergske
sterbhusdelägarne, uptagen uti Borgareståndet och
afgiord, det R. o. A. ville för egen del resolvera, at saken må
ställas i det stånd, densamma var innan sidste riksdag, samt
sådant äfven hos de öfrige respective stånden recommendera
genom extractum protocolli och en deputation, hvilken med
samma extractum protocolli kunde afgå.
Härvid uplästes äfven R. o. A:s extractum protocolli af d.
5 October 1765 samt protocollet, hållit i Expeditionsdeputationen
d. 22 November 1766, då denne sak til expedierande
där förevarit.
Hr Wachschlager, Gustaf, understödde detta
gierna, om han ej funno betänckeligit at immediate uptaga
en sak, just då man för den ordsaken ville hos de andre stånden
skaffa ändring uti hvad de giordt. Sådant fordrade åtminstone,
att han nogare ville betäncka sig derpå, innan han
gåfvo sitt samtycke dertill, begärte derföre saken på bordet
med tilläggning, at det hade varit ganska väl, om Billbergske
sterbhuset hade med ett memorial härom vändt
sig til Urskillningsdeputationen innom rätta tiden och fått
remiss.
254 1769, dec. 19. Lutkeman. Artilleriet.
Tillökning i
lönen för superintendenten
på Gottland.
Ang:de regimentsofficerares
befordran
till
och ifrån
Artilleriet.
Ang: de dagsvärcken
af
de Smedstorps
berustade
säterie
underlagde
arbetshemman.
3. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af d.
26 sidstl. October, hvaruti i anledning af Urskillningsdeputationens
gifne remiss uppå ett af Superintendenten på Gottland,
Doctor Lutkeman, ingifvit memorial om den tilökning i
lönen, som vid 1761 års riksdag blifvit superintendentssysslan
tillagd men vid 1765 års riksdag åter indragen, Secrete
Utskottet uppå anförde skäl tilstyrcker, at den tilökning i lönen,
som uppå Riksens Ständers underdåniga anhållan vid
1761 års riksdag af Kongl. Maij:t blifvit superintendentsembetet
tillagd men vid 1766 års riksdag åter indragen, måtte
varda samma embete åter tillerkiend, så mycket mer som bevisligit
voro, at superintendenten icke njöto de flere inkomster,
hvilke vid 1766 års riksdag blifvit Riksens Ständer förebragt
skola honom tillfalla af stadsförsamlingen i Visby,
af tiondesäd och bäckenpenningar vid Artilleriekyrckan.
Detta bifölls uppå skedd proposition.
4. Afhörde R. o. A. Secrete Deputationens betänckande af
d. 18 December 1769 öfver den i Kongl. Maij :ts särskilte nådige
proposition giorde fråga, huruvida någon officerare,
som redan njutit befordran utur ett regemente, må sedermera
uti en högre grad få uti samma regemente komma tilbaka
och detta i synnerhet i afseende på Artillerieregementet i
jemförelse med de öfrige infanterieregementer, hvaruti deputationen
tilstyrcker, det en major af de värfvade eller indelte
regimenter icke nu eller framdeles må njuta befordran till
öfverstelieutenant vid Artilleriet utan så vore, at han är äldre
officerare, räknad ifrån förste graden, än den äldste majoren
vid Artilleriet, samt tvärtom icke eller någon major af Artilleriet
befordras til major eller öfverstelieutenant vid något af
de öfrige infanteriregementerne utan så voro, at han likaledes
är äldre officerare än den äldste sökande majoren uti infanteriet.
Detta begärtes på bordet.
5. Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af d. 29
sidstl. November angående åboerne och innehafvarne af åtskilliga
i Skåne belägne och Smedstorps kongsgård eller berustade
kronosäterie underlagde arbetshemman i Tiustorp,
Gårdslösa, Stenberg, Sticko och Lillaröds byar, hvilka hos
Bondeståndet sökt och utvärckat sig det beslut, at de ifrån
arbete eller så kallade hofveriers och dagsvärckens prsesterande
til Smedstorp nu och framgent måge blifva befriade,
Smedstorps säteri.
255
hvaremot kronan kunde få desse dagsvärcken med penningar
efter marckegången årligen betalte.
Härvid föredrogs äfven ett memorial af Hr Alexander Peresvethoff-Morath
ingifvit, hvilken såsom ledamot uti Urskillningsdeputationen
vid innevarande riksdag gior om saken
den berättelse, at desse arbetsbönders ansökning om befrielse
för hofverie till Smedstorp vid 1762 års riksdag redan
fulleligen voro hos Riksens Ständer afslutad och Kongl.
Maij :ts nådiga resolution uppå Riksens Ständers underdånige
tilstyrckande då meddelad; at alla fyra respective stånden
vid 1766 års riksdag medelst påskrift uppå ett Bondeståndets
extractum protocolli, [sorn]1 med recommendation
för denne ansökning då inkommit, ånyo yttradt sig på det
sätt, at R. o. A. samt Borgareståndet afslagit berörde extractum
protocolli med tilläggning at icke kunna detta mål såsom
vid 1762 års riksdag hufvudsakeligen afgiordt åter uptaga; at
Urskillningsdeputationen vid innevarande riksdag, då desse
hemmans åboer åter med samma ansökning till Riksens
Ständer inkommit, som uti Urskillningsdeputations förteckning
fått n:o 744 och 549, resolveradt d. 20 Julii sidstl. och
afslagit ansökningen, til följe af hvad deputationens instruction
härom stadgar, samt ehuru deputation i det lindrigaste
velat förfara, likväl ej kunnat undgå att plicktfälla Jöns
Nilsson, som med detta mål framkommit, endast till 100
dahl. saints böter samt vid 200 dahl. dito mynt förbiuda honom
at med denne fråga vända sig till Riksens Ständers plena;
at Jöns Nilsson bevisligen häröfver icke vågat sig besvära
hvarcken inom den i 1760 års Urskillningsdeputations
instruction föreskrefne tid eller sedermera, så att deputationens
resolution vunnit laga kraft och målet således efter Hr
Moraths tancka aldeles icke mera hvarcken kunde eller borde
af Ständer vidröras, mindre uptagas, enligit hvad 1738
års förordning och dess 4 § stadgar.
Vidare berättar Hr Morath, huruledes innehafvaren af
Smedstorp i någre och 20 år varit nödsakad att med desse
arbetsbönder härom föra rättegång och i flere omskiften
måste följa dem instantierne igenom, så vid domstolar som
collegier och landshöfdingeembeten, hvarvid bönderne uti
hufvudsaken altid varit förlorande och äfven hos Kongl.
Maij :t, som i stöd af Indelningscommissionens handlingar,
1 Konceptprotokollet.
256 1769, dec. 19. Smedstorps säteri.
1695 års reglemente och flere åberopade förordningar genom
nådigt utslag d. 11 December 1760 faststält den omtvistade
arbetsskyldigheten såsom urgammal och ifrån Smedstorp
oskiljacktig. Uti hvilket höga utslag Riksens Ständer vid
samma riksdag, som åfvan förmält är, tilstyrckt, at ingen
ändring måtte giöras.
Hr Morath utförer sedermera alla de skäl såväl bönderne
sig åberopat som grunderne, hvaruppå de gifne resolutioner
äro byggde, och slutar dermed, att Bondeståndets begäran
uti sine extracta protocolli såväl vid förre som denne riksdag
bör afslås, Urskillningsdeputationens laga kraftvundne resolution
gå i värckställighet och bönderne förklaras skyldige
det dem deruti förelagde 200 dahl. s:rmts vite utbetala, til
förtigande af 1 000 dahl. s:rmts böter, hvartill den giordt
sig förfallen, som uti indelningsvärcket söker rubbning.
Derjemte tilstyrcker Hr Morath, at desse klagande bönder
måge förbiudas at, under hvad skeen och föregifvande det
ock vara må, genom eller utom sitt stånd i denne arbets fråga
vidare nalckas Riksens Ständer och det vid 2 000 :de dahl.
s:rmts vite, jemte det att den eller de, som sig häremot förbryta,
skola vara sin skatterättighet och hemmansbesittning
förlustige.
Anhållandes at med detta memorial få gå til de andre
respective stånden, så framt R. o. A. i anseende til den säkerhet,
som man af lag allmänneligen bör äga, icke skulle
för godt finna at genom någon deputation detta ärende hos
de andre respective stånden til rättvist afgiörande recommendera.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Man har ej den glädien
att i Svea land lefva säker under lag, om denne sak skulle
få än vidare besvära Riksens Ständer och gifva den farligaste
anledning til de svåraste prsejudicater. Kan det ej stå
fast, som genom embetsmän, domstolar, collegier, Kongl.
Maij :t och tvenne gånger af Riksens Ständer är faststält, så
gifves ingen säkerhet för svensk man. Han tilstyrckte derföre,
at ett extractum protocolli måtte afgå til de öfrige respective
stånden, som på det kraftigaste förestälte vanskligheten
af denne sak; han hade väl ingen lag, i anledning
hvaraf vitet kunde för desse orolige arbetsbönder ökas, efter
saken ej genom besvär till R. o. A. inkommit; men han tyckte,
at man ej nog kunde borna igen för dem alla vägar, ge
-
Smedstorps säteri.
257
noin hvilke de framdeles skulle vilja tränga sig fram til Riksens
Ständer. Att derföre R. o. A. täger det beslut, det må
aldrig denne sak, under hvad sken det ock vara kan, hos
Riksens Ständer vidare förekomma genom eller utom något
stånds åtgierd, att den innehafvare af desse arbetshemman,
vare sig en eller flere, som vågar at Riksens Ständer vidare
dermed besvära, skall böta 2 000 d:r s:rmt eller i brist af
böter vara sin skatterättighet eller hemmans besittning förlustig.
Detta bifölls uppå skedd proposition och upsattes i följe
häraf extractum protocolli, som til de andre respective stånden
härom skulle afgå i följande form:
S. d. Blef hos R. o. A. föredragit det Hedervärda Bondeståndets
extractum protocolli af d. 29 sidstl. November angående
någre Smedstorps kongsgård eller berustade kronosäteri
underlagde arbetshemman i Tillstorp, Gårdlösa, Steenberg,
Sticko och Lillaröks byar och hemman, i Skåne belägne,
och det Hedervärda Bondeståndets i anledning af berörde
hemmansåboers nu vid frenne riksdagar förnyade ansökning
om befrielse ifrån arbete eller så kallade hofveriers
och dagsvärckens prsesterande til Smedstorp tagne beslut, at
det ifrågavarande arbete eller hofverie borde ifrån Smedstorp
återkallas och de klagande nu och framgent derföre befrias,
med hvad mera samma extractum protocolli innehåller.
R. o. A. har icke utan bekymmer kunnat inhämta, huruledes,
oagtadt denne sak redan vid 1762 års riksdag blifvit
af Riksens Ständer afgiord och uppå Ständers underdåniga
tilstyrckan Kongl. M:ts nådiga resolution häröfver utfärdad;
jemväl vid 1765 års riksdag samtelige de respective stånden
sig uti saken yttradt och låtit bero vid hvad redan afgiordt
voro, Urskillningsdeputationen dessutom vid innevarande
riksdag enligit lag, Riksdagsordningen och sin instruction
afslagit ansökningen, pliktfält Jöns Nilsson, som dermed inkommit,
till 100 d:r s:rmts böter och vid 200 d:r s:rmts vite
förbiudit honom och dess meddeltagare emot samma med
besvär vända sig till Riksens Ständers plena; så hafva dock
sådane Riksens Ständers flere beslut icke kunnat värcka
hos desse sökande den lydnad, som ifrån högsta magtens
bud och decision i alla välbestälte regeringar likväl böra vara
oskiljacktige, utan finner R. o. A. med nog missnöije, at det
258 1769, dec. 19. Smedstorps säteri.
Hedervärda Bondeståndet af desse sökande blifvit med denne
deras ansökning ånyo under innevarande riksdag oroat.
R. o. A. anser sig icke behöfva uti en sak af sådan laglighet
som denne gå in uti någon pröfning vidare om dess beskaffenhet,
när 17 § Riksdagsordningen sådant med tydelige
ord förbiuder, ej eller kan R. o. A. på något sätt vidröra
Urskillningsdeputationens d. 20 Julii innevarande år fäldte
af slagsresolution, efter densamma enligit 1760 års instruction
för bemälte deputation vunnit laga kraft och altså bör
gå i värckställighet. Men R. o. A. tror sig icke böra förbigå
at fästa upmärcksamhet vid det af sökanderne giorde försök
och tillbud at med åsidosättande af all ordning, som lagen
för rättsökande utstakar, vilja omedelbarligen genom ett
rikets stånd tränga sig fram till Riksens Ständer och få en
redan af högste magten ej allenast afgiord utan ock ytterligare
stadfästad sak åter satt i fråga.
Om sådane försök skulle lämnas opåtalte, kunde de lätteligen
gifva anledning till flere, hvaraf ofelbart de farligaste
fölgder för regeringssättets bestånd, lagen och hvar medborgares
deruti grundade säkerhet skulle upkomma; ty när
hvar svensk medborgare kienner liufligheten af en lagbunden
frihet och med glädie upoffrar alt för dess bestånd, så
länge han uti lugn och ostörd får njuta, hvad han hos högsta
magten lagligen vunnit, så osäll skulle han deremot anse
sig i ett land, där enskilte personer genom sådane i väre
grundlagar så uttryckeligen förbudne bivägar skulle kunna
ohindrade få söka tilfälle at hos Ständer åter uprifva redan
af Ständer af giorde mål; det minsta inbrått uti enskilte säkerheten
kan förordsaka farligaste fölgder för den allmänna.
Till förvarande af denne säkerhet samt at bibehålla den
värckan och oryggeliga kraft, som högsta magtens beslut altid
böra äga, har R. o. A. fördenskull beslutit, at detta mål
om åfvanberörde Smedstorps kongsgård och berustade kronosäteri
underlagde dagsvärckshemman och dagsvärckens
posterande af dem till Smedstorp hvarcken nu eller framdeles
för evärdelig tid hos Riksens Ständer kan uptagas, under
hvad sken och förevändning det ock vara må, genom
eller utom något stånds åtgierd; och att den eller de innehafvare
af desse arbetshemman, hvilken som hälst, vågar
at dermed Riksens Ständer vidare på ett eller annat sätt besvära,
skall böta tutuseende dahl. s:rmt eller i brist af bö
-
Jägeristaten. Tigerstedt.
259
ter, om han af något ibland desse arbetshemman är innehafvare,
vara sin skatterätt och hemmans besittning förlustig.
Hvilket R. o. A. till benägit öfvervägande och bifall med
de öfrige respective stånden communicera velat. Ut supra.
Anmältes, emottogs och infördes en deputation ifrån Bondeståndet,
12 personer. Sven Håkanson, som förde
ordet, recommenderade:
1 :o till bifall ståndets extractum protocolli om jägeriebetieningen,
2:o anmälte, at ståndet bifallit på samma sätt som R. o.
A. Secrete Utskottets extractum protocolli angående skärgårdsflottan
i Finland.
Deputation besvarades af Hr Grefven och Landtm, och
afträdde, ledsagad efter vanligheten.
6. Frih. Christer Horn anmälte sitt memorial angående
Prästeståndets extractum protocolli om en svensk
bibelversion, hvarmed han sedermera geck til de andre stånden.
Hr Gyllensverd begärte, at Bondeståndets extractum
protocolli om jägeriestaten måtte företagas, i hopp at
R. o. A. nogsamt lärer finna statens nödvändighet på de
fläste ställen så till skogarnes fredande som at bevara, det
högdjur ej måtte utödas; då R. o. A:s beslut med samma
deputation, som kommer att afgå angående Smedstorps arbetshemman,
kunde detta beslut tillika recommendera.
Men härtill svarades, att Landtm, borde få föredraga sa
kerne i den ordning, som han nödigt pröfvade.
7. Hr Linderstedt, Johan, anmälte, huruledes
han nu haft tilfälle at närmare genomläsa Justitiedeputationens
betänckande uti rättegångssaken emellan Lieutenanten
Tigerstedt och Torsten Torstenson Haeggs Encka och fosterbarn
af den 25 sidstl. October angående Torstilla rusthåll,
som den 9 sidstl. December hos R. o. A. blifvit upläst men
då af honom begärt på bordet, och att han funno deputationens
betänckande uppå lag och goda skäl grundat, så at
han detsamma till alla delar biföllo.
Proposition begärtes, blef giord och betänckandet bifallit.
8. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d.
29 sidstl. November angående hrr bancofullmägtiges förhållande
vid bancoförvaltningen och i synnerhet vid det, sorn
Deputation
Bondest: ts.
Frih. Horns
mern. angående
en
svensk bibelversion.
Bondest: ts
extr. prot.
om jägeriestaten.
Ang:de Torstilla
rusthåll,
tvist emellan
Lieutenanten
Tigerstedt
och Torsten
Hseggs Encka.
Om vexelcoursen
och
bacofullmägtige.
260 1769, dec. 19. Växelkursen. Kastelholm.
gifvit anledning till vexelcoursens nedsättiande för år 1768
till ett fixerat pris af 42 m:r för en riksdaler hamburger
banco, hvaraf den sedan försporde penningebrist och derpå
följande stagnation uti rörelserne förmenes härröra.
Secrete Utskottet yttrar sig häröfver och visar med flere
skäl, at bancofullmägtiges förhållande häruti varit eftertänckeligit
och tilstyrcker såsom en nödvändighet ombyte
med dem samt at tre af hvart stånd dertill måge förordnas,
på det sysslorne genom någons laga förfall ej måtte komma
at studsa.
Detta begärtes på bordet.
Hr von Böhnen, J o h. Ludvig1, anholt, at detta
extractum protocolli måtte blifva tryckt; hvilket beviljades.
Frih. von Essen begärte at äfven få låta trycka sitt
memorial, som han ingifvit till R. o. A. vid det Secrete Utskottets
förre extractum protocolli angående bancovärcket
blef föredragit.
Detta beviljades äfven.
-Äng: de arrén 9. Företogs ånyo det d. öde sidstl. December upläste Kamdholm^och
mar*’ oeconomie- och commercedeputationens betänckande
Grelsby af d. 10 October angående arrendet på Grelsby och Casteloch
^10^ms kongsgårdar på Åland, hvaruti deputationen i anseFrih.
Hast- ende dertill, at den besigtning, som efter Riksens Ständers
fehr. yjjj sidstl. riksdag giorde författning blifvit hållen uppå be
rörde
kongsgårdar, i flere omständigheter icke varit fullständig,
i anledning hvaraf likväl Riksens Ständer då förklarat
Majoren Baron Arvid Hastfer förlustig af det arrendecontract
med Kongl. Maij :t och kronan, hvarigenom han var i
besittning af samma kongsgårdar, samt flere härvid förekommande
omständigheter, hvilke uti betänckandet anföras,
tilstyrcker, at bemälte Major, som efter de å kongsgårdarne
hällne besigtningars föranledande inge märckelige contractsbrott
begådt, må tilträda kongsgårdarne Grelsby och Castelholm
vid nästa fardag eller den 26 Martii 1770 med de vilkor,
som uti de förre arrrendecontracterne af 1751 och 1756 finnas
utstakade, på det sätt at som Hastfer i tre år af det ifrågavarande
arrendet varit förlustig, bör han äfven så länge
dervid blifva bibehållen, tills de utstakade 40 åren på Grelsby
och 26 på Castelholm til ända lupit.
Och hvad den af Majoren Baron Hastfer sökte ersättning
1 Härmed åsyftas troligen Casper Ludvig eller Carl Ludvig.
Grelsby och Kastelholm.
261
för dess iråkade lidande genom det uphäfne arrendecontractet
angingo, så förbehölt sig deputationen at framdeles, och
sedan författning rörande kongsgårdsarrenderne i allmenhet
blifvit vidtagen, få sig deröfver utlåta.
Härjämte var bilagdt en ledamots särskilta votum, som
väl i det mästa instämmer med deputationen men i anseende
til räntans betalande in natura eller efter årlige marckegången
med penningar tilstyrcker, at det må förblifva vid den af
Riksens Ständer i allmenhet giorde författning, hvad arrendet
af desse kongsgårdar angår, och äfven at de Baron Hastfer
af synerätten ålaggde 20 dahl. silf :rmts böter, för det han
ifrån egendomen bortfört höö, böra af honom utbetalas, efter
frågan derom icke omedelbarligen hos Riksens Ständer
kan uptagas; men at han förskonas för de 360 d:r, som honom
blifvit pålagde at ersätta för penningar, dem han i stället
för dagsvärcken af bönderne upburit, och det till något
soulagement för sitt lidande och den kostnad, som han vid afflyttningen
ifrån kongsgården måst vidkiennas.
Äfvenledes uplästes Frih. B. J. Hastfers memorial, hvaruti
han anhåller, 1 :o at hans svåger Baron Arvid Hastfer utan
afseende på den nya skattläggningen må bibehållas vid sitt
förra contract och den ränta, han för kongsgården erlagt,
2:o att de ifrån konsgården abalienerade holmar måge
med samma rätt, som de förut lydt under kongsgården, innehafvaren
af kongsgården återställas,
3:o att bemälte Major i ersättning för sitt lidande må förunnas
lika lång arrendetid på Castelholm, som han uppå
Grelsby kongsgård efter contract äger,
4:o att det må öfverlämnäs Kongl. Kammarcollegium at
med Baron Hastfer contrahera om schefferie, stuterie eller
holländerie, hvilke alle tre kunna vid desse kongsgårdar hafva
trefnad.
Hr Ehrenmalm, Samuel: Att bifalla betänckandet
lärer förmodeligen ingen contradiction finna. Frågan kan
altså ej blifva om annat än Frih. Hastfers memorial. Den
förste hans begäran, at utan afseende på nya skattläggningen
hans Svåger må bibehållas vid förre contractet, är så mycket
billigare, som ingen bör uti sin räntas betalande vara dependent
af den skattläggning, en landtmätare kan giöra, innan
den blifvit faststäld på vederbörlig ort, och ingen, förrän
det skedt, lärer på auction kunna inropa arrendet. Så at den
-
262 1769, dec. 19. Grelsby och Kastelholm.
ne begäran leder till at bespara både för kronan och arrendatoren
mycken kostnad och tidsspillan. Ty ingen kan slå
ut med räntan efter den nya skattläggningen, det vågar jag
försäkra. Om R. o. A. derföre ville souglagera Baron Hastfer,
giöra kronan nytta och arrendatorn rätt, så bifalles denna begäran.
Den andre, at de abalienerade kronoholmar åter måtte
läggas under kongsgården, är så mycket rättvisare,
som kronans jord lika så väl som all annan bör hållas ostyckad.
Den tredie begäran, at få som ersättning för lidande behålla
arrendet af begge kongsgårdarne för så lång tid, som
han äger contractet på Grelsby kongsgård, är ett flebile beneficium;
genom begge egendomarnes förening kan han deraf
draga någon nytta men skiljas de en gång, kan Baron Hastfer
äga knappaste utkomst med arrendet för Grelsby men
arrendatoren af Castelholm omöijeligen komma ut med så
drygt arrende.
Den fierde begäran om schefferie eller holländerie lärer
R. o. A. icke finna någon betäncklighet vid; altså tilstyrcker
jag med full trygghet, at memorialet til alla fyra momenterne
må bifallas.
Frih. von Essen, Friedr.: Gierna må jag unna en
riddersman någon förmån, men då frågan är om en kronolägenhet,
bör jag ock se på kronans bästa. Det kan vara möjeligt,
at räntan efter den nya skattläggningen blifver för hög.
Men bör derföre kronan åtnöjas med det arrende, en privat
vill gifva? Den methoden är ordentelig och laglig, at arrendet
utbjudes på auction, då bevakas kronans interesse, annars gå
vi in uti personaliteter at giöra faveur; det lär aldrig vara
Ständers giöromål at dela ut arrenden på kungsgårdar. Jag
tilstyrcker derföre, at som stadgat är, arrendet på desse
kongsgårdar må utbiudas på auction; finnes då räntan ej bära
sig, så kan Kammarcollegium minska densamma.
Hr Ehrenmalm, Samuel: Betänckandet har för
afseende att återställa Baron Hastfer i den rättighet, han efter
contractet bör äga; och det är visserligen Ständers giöromål.
Här är icke frågan om nytt arrende på någon kronans
jord utan at det gamla må bestå efter contract, när arrendatoren
ej brustit i contractet. Att Baron Hastfehr skedt orätt,
då han sidste riksdag depossiderades utur samma contract,
derom behöfver jag ej åberopa andre bevis än R. o. A:s ytt
-
Grelsby och Kastelholm.
263
rande i Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen sidste
riksdag.
Hr Schönberg, Anders, instämde med Hr Ehrenmalm.
Det är ingen ny benefice, som projecteras för Baron
Haslfer. Som ledamot uti Kammaroeconomiedeputationen
sidstl. riksdag kunde han intyga, at mycket tvifvelsmål yppat
sig, huruvida beskrifningen, som angående desse kongsgårdar
inkom, varit rigtig eller ej. Syningsprotocollet fants ej
eller vara justerat. R. o. A. i deputation påstodo, at aldrig
Frih. Hastfer förvärckat sitt contract, R. o. A. in pleno geck
ej eller in uti någon sådan idée emot honom. Men det måste
följas en plan, som giorde alla kronolägenheter til bondegårdar.
Nu då Baron Hastfer visat och deputationens betänkande
styrcker, at Baron Hastfer aldrig brustit uti at upfylla sitt
contract, så bör ju contractet på kronans sida ej brytas. Står
det fast, och räntan i följe deraf, så äger auction icke rum;
de små förmåner, Baron J. B. Hastfer föreslår uti memorialet
för sin svåger, Baron Arvid Hastfer, ersätta på långt när ej
den skada, han lidit genom det att han utur sitt contract blef
depossiderad. Fant altså Hr Schönberg billigt at bifalla betänckandet
tillika med det upläste memorialet.
Frih. Grönhagen trodde väl, at om man ville följa
contractet efter bokstafven, så hade Baron Hastfer förvärckat
detsamma; men när det heter summum jus summa injuria,
så ville han ej påstå, at dermed i det strängaste nagelfaras
må utan at någon soulagement lämnas Baron Hastfer;
men prolongation på contractet ansågo han icke vara Riksens
Ständers sak, utan när den tid voro til ända, som Riksens
Ständer uti sitt generelle beslut lämnat oförvitelige arrendatorer
at njuta sine arrendecontracter til godo, så borde
kongsgårdarne på auction utbiudas. Voro räntan så hög, som
nu vill föregifvas, så lärer Baron Hastfer nog vara fri för competitorer.
Hr Gr. och Landt m. giorde nu proposition till bifall
uppå Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens betänckande
om arrendet af Grelsby och Castelholms kongsgårdar
tillika med Frih. B. J. Hastfers memorial, hvilken med
Ja besvarades.
Undantagandes af Hr von Böhnen, som svarade Neij,
och
Frih. von Essen, hvilken förklarade sig icke kunna
264 1769, dec. 19.
Carpelan.
deltaga uti något, som ledde till minskning uti hvad förre
Ständer afgiordt och stadgat.
Dock begärtes ingen votering, hvarföre R. o. A:s bifall betänckandet
och memorialet påskrefs.
Ang-.de Gene- 10. Uplästes Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 29
ten* Carplans November angående Generallieutenantens och Öfver
afsked
med stens för Västerbottns Regimente samt Commendeuren af
pension. Kongl. Maij :tts Svärdsorden Hr Wilhelm Carplans ansökning
at vid afskedstagande jemte accord och pension efter
reglementet få i sin öfriga lifstid behålla generalmajorslönen
eller ock, sedan han afstådt regimentet, likafult få tiena i
arméen såsom generallieutenant med den tour och lön dermed
är förknippad.
I anseende till Hr Generallieutenantens uti 54 års tienstetid
så i krig som fred förvärfvade förtienster tilstyrcker Secrete
Utskottet, at Hr Generallieutenanten, då han lämnar regementet,
må behålla sin innehafvande generalmajorslön, så
länge riket har fred; men at i påkommande krig lönen tilfaller
den generalsperson, som dertil kan vara berättigad.
Och at andre generalspersoner, när de af ålder och fatiguer
uttröttade lämna sine regementer, måge njuta lika förmån.
Men att någon generalsperson, sedan han saknar vigeur att
förestå ett regemente, må stå qvar i arméen som tienstgiörande
general, finner Secrete Utskottet betänckeligit, hvarförutan
blotta generalslönen ej är tilräckelig till tienstgiöring i
fält.
Härvid uplästes Hr Carl Constantin de Carnalls memorial,
som efter uprepande af Hr Gendallieutenanten Carplans
många förtienster tilstyrcker, at han måtte få i hela sin lifstid
behålla generalmaj orslönen utan afseende på krigs- eller
fredlig tid.
Hr Carp [e] lan, Carl Ephraim, anholt, at R. o. A.
ville förunna sin om riket så välförtiente Faderbroder på ålderdomen
denne soulagement, som Hr de Carnal föreslagit,
den förste, som han af Riksens Ständer begärt, hvilken ock
förmodeligen torde blifva den sidste, och upläste ett Kongl.
Maij :ts bref i anledning af Riksens Ständers tilstyrckande af
d. 25 Augusti 1762, som til denne begäran giorde honom berättigad.
Frih. Grönhagen kunde ej gå in uti at han får behålla
generalslönen, om riket råkar i krig, till undvikande af
Carpelan. Lantbruket.
265
praejudicat, utan ville endast bifalla Secrete Utskottets extractum
protocolli, hvilket han hoppades vara för Hr Generallieutenanten
af ingen betydelig skillnad, såvida han förmodade,
at Sverige ej lär åstunda krig på lång tid.
Frih. Sparre, Carl, hoppades ock med Guds hielp, at
Sverige i Hr Generallieutenant Carplans tid får behålla fred,
men som ingen har den längre, än grannen vill, och i sådan
händelse summum jus kunde emot Hr Generallieutenanten
blifva summa injuria, så tillstyrckte han, at bemälte General,
som varit med och redeliga tient i alla krig, Sverige under
hans lifstid ägt, måtte genom Riksens Ständers benägenhet
på ålderdomen njuta frugten af sine trogne tienster, sine
fatiguer och sin altid visade utmärckte bravoure.
Hr Gr. och Landtm, giorde proposition: Bifaller R. o.
A. Secrete Utskottets extractum protocolli och at Hr Generallieutenanten
Carplan uti sin lifstid behåller generalmaj orslönen.
Hvilken besvarades med Ja, undantagandes af Hr Carl
Ludvig von Böhnen, hvilken likväl begaf sig, sedan
de orden tillädes: dock utan praejudicat.
11. Hr Wachschlager, Gustaf, begärte att blifva Ang:de 40
underrättad, huru de 40 tunnor, som blifvit beviljade at ut-t“nnor 8ul<i
lånas till landtbrukets uphielpande, blifva utdelte, så at en kets kielp.
hvar deraf kan få understöd.
Hr Gr. och Landtm, gaf vid handen, at öfverläggning
voro derom i Bancodeputationen, hvarifrån Secrete Utskottet
får detta ärende till sig och derefter ej lärer underlåta att
med det snaraste meddela Riksens Ständer sine tanckar derom.
Frih. Sparre, Carl: Det är i Bancodeputationen redan
merendels afgiordt och hoppades han på det sättet reglerat,
at ingen får rafsa till sig af desse medel.
I detta ämne uplästes häruppå Hr Gyllenpalms memorial,
hvaruti han hemställer, om icke Secrete Utskottet kunde updragas
at inkomma med förslag, huru den tilämnade undsättning
af 40 tunnor guld till landtbrukets uphielpande må
kunna spridas kring hela riket på ett sätt, som ej ståckar1
lånen uti för få personers händer och befordrar dem, som bo
fierran ifrån Stockholm, at äfven undfå behörig del af samma
summa, efter utan en sådan anstalt och då under vintren
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: stackar.
266 1769, dec. 19. Generaltulldirektionen.
nu ingen värdering kan giöras öfver fastigheter på landet,
hus i städerne torde absorbera största lånsumman, så at jordbruk
och näringar på landet blifva ohulpne, och remitterades
detta uppå skedd proposition till Secrete Utskottet.
Hr Gr. och Landtm, påminte Hr Gyllenpalm at ej med
detta memorial gå till Bondeståndet, som ej befattade sig med
bancovärcket.
RicksensSt-.rs 12. Uplästes Justitiedeputationens betänckande af den 27
lserhi^lmoch^'ovem^er sidstl. uti rättegångssaken emellan Banquen å ena
Reuter- sidan och Ryttmästaren Axel Didrich Reuterschiöld samt
schiöld. Hofjunckaren Carl Wilhelm Iserhielm å andra sidan angå
ende
Banquens påstående, at de sidstnämde såsom cautionister
för Bancocasseuren Wilhelm de Besche måge påläggas att
betala den för bemälte Casseur yppade brist 10 000 dahl.
s:rmt med ränta 6 för 100 :de, hvarifrån Kongl. Svea Hofrätt
samt äfven Kongl. Maij :t genom nådig dom af d. 23 sidstl.
Martii dem likväl befriat, och tillstyrcker deputation, at
Kongl. Maij :ts höga dom till alla delar må stadfästas.
Betänckandet bifölls.
Instruction 13. Uplästes Tulldeputationens betänckande af den 15 DeGeneraltull-
ceniber 1769 angående instruction för Kongl. Generaltulldidirectionen.
rectionen jemte project till sielfva instructionen.
Uti betänckandet anförer deputationen de skäl, som föranlåtit
densamma at projectera denne instruction och
1 :o at föreslå 7 i stället för fem ledamöter uti directionen,
dock på det kronan derigenom icke måtte komma i större utgift
sådant med den minskning i lönerne, at prseses hädanefter
får 12 000 och de öfrige ledamöter hvardera 8 000 dahl.
kopparmynt årlig lön, hvarigenom 3 000 dahl. kopp:rmt besparas
af de 21 000 dahl. silf:rmt, sorn hittills åtgådt till Tulldirectionens
aflöning.
2:o. Att directionen 4 dagar i veckan, då post afgår, bör
sammankomma.
3:o. At directionen vid tullsysslors bortgifvande icke må
vara endast bunden at hafva afseende på tiensteår utan äfven
uppå den särskilte drift, vack samhet och skickelighet, som
desse sysslor fordra.
4:o. Att en justitiefiscal med 1 000 :de dahl. silf:rmts lön
förordnas, som å kronans vägnar uti Commercecollegio förer
talan i alla confiscationsmål och dem fullföljer, när så nödigt
pröfvas. Hvartill Generaltulldirectionen bör utse och förord
-
Generaltulldirektionen.
267
na en uti lagfarenheten bepröfvad och skickelig samt tillika i
tullvärket kunnog person och till hans efterlefnad författa
instruction, som till Kongl. Maij :ts nådiga fastställande kommer
at inlämnas, samt derjemte i underdånighet hemställa,
hvad tour och värdighet en sådan syssla kan fordra, med mera
som projectet innehåller.
Frih. von Essen önskade att få se den förre instructionen,
innan R. o. A. går in uti at bifalla detta project till
en ny. För sin del funno han något at anmärcka vid ett eller
annat.
Där pålades i en § Tulldirectionen at befordra de så kallade
jagtlieutenanterne; han funno för sin del icke nyttigt at
binda händren på Tulldirection i sådane mål, den högst angelägna
nit och drift hos betjeningen torde genom sådane reglor
minskas, hvarföre detta kunde gå ut.
Föreskriften at Tulldirectionen fyra dagar i veckan skall
sammankomma ansåg han för onödigt; har directionen at
syssla, må den alla dagar vara samlad, annars är det onödigt;
den, som vill väl, kan giöra mycket godt på en dag. Vill man
illa, äro fyra dagar, dertill använde, för mycket; må derföre
äfven den puncten äfven gå ut.
7 § handlar om den mindre betieningens flyttning efter
gifven anledning af öfverdirecteuren. Frågas med skäl,
hvarföre skall han hafva mera rättighet at gifva anledning
till en sådan flyttning än sielfva directionen? Derföre bör efter
orden öfverdirecteuren tilläggas eller eljest.
Frih. Ridderstolpe, [Carl],1 conformerade sig
härmed; i denne projecterade instruction voro mera tvång
lagt på directionen, än beskaffenheten af dess giöromål kunde
tåla. Han ville ej lämna embetsmän ett skadeligit välde
men ej eller hafva dem så tvungne, at värcket derigenom
skall lida. Hvad de projecterade siu ledamöter i direction angår,
kunde det blifva dervid, ehuru fem voro tilräckeligit,
men nödvändigheten af en justitieombudsman fant han icke.
Det voro endast at öka embetsmän; hvad skall han giöra,
Commercecollegium äger nog fiscaler, som kunna drifva ut
desse confiscationsmål, det öfriga tillhör de många tullfiscaler,
som alle sedan vid hvarje riksdag komma och få discretioner;
men måste endteligen till sådane giöromåls skiötan
-
1 Konceptprotokollet.
18—620616
268 1769, dec. 19. Generaltulldirektionen.
Angående
Tellerstedts
lidande uti
sin priviligerade
meublehandel.
de någre förordnas, så tag dertil af de indragne värckens embetsmän,
som njuta sine löner och gå arbetslöse.
Hr Alst r ömme r, Claes: Flere hundrade confiscationsmål
ligga oafgiorde, efter tullfiscalerne icke medhinna
at dem i Commercecollegio och domstolarne bevaka, då de altid
skola vistas omkring vid tullarne och gräntseplatser at
förekomma lurendreijerier. Derföre är nödigt, at en förordnas,
som ständigt kan vara tillstädes i Commercecollegio och
desse mål skjöta. Hvad nödvändigheten af siu ledamöter i
Tulldirectionen vidltommo, förmodade han sielfva betänckandet
innehålla så gällande skäl dertill, at det vinner bifall.
Hr Rudbeck1, Thure Gustaf, påminte, at directionen
behöfde icke vara tilsammans fyra dagar i veckan, ty
sakerne kunde på nog kortare tid afgiöras. Dessutom borde
öfverdirecteurerne af sjö- och landttullarne altid vara tilstädes
uti Tulldirectionen, men det voro dem omöjeligit för sine
andre embetes giöromål at fyra dagar i veckan vid directionen
använda.
Hr Gr. och Landtm, giorde nu proposition: Bifaller R.
o. A. Tulldeputationens betänckande med den förändring vid
instructionens
4 §, at Tulldirectionen sammanträder som förr vanligit varit
och att följackteligen orden de fyra vanlige postdagar gå
ut.
Vid 6 §, at med den ringare tullbetieningens förändring förhålles
efter förre vanligheten, och tillägges efter de understrukne
orden uppå öfverdirecteurens tilstyrckande de orden
eller eljest.
Denne proposition besvarades med Ja.
14. Företogs ånyo Handels- och manufacturdeputationens
den 9 i denne månad upläste betänckande angående Meublehandlarens
Didrich Tellerstedts öfverklagade lidande och
förlust, derigenom at så månge meublehandlare blifvit emot
de honom förundte privilegier tillåtit at idka meublehandel.
Och finner deputationen Tederstedt värckeligen lidande samt
tillstyrcker för honom fri- och rättighet at intill nästa riksdag
ensam och utan något intrång på marcknaderne såväl
här i Stockholm som uti samtelige de öfrige städerne i riket
få genom lotterie sine meubler och nipper afsälja och förytt
1
Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: Rudebeck.
Tellerstedt. Sjöartilleriofficerare. Inlander. 269
ra, under hvilken tid ingen, eho han vara må, sig deruti bör
få inblanda.
Frih. Ridderstolpe, Fredric, påminte, att under
marcknadstiden på Slottet Kongl. Maij :t måtte vara obetagit
at tillåta lotterie inom borgen åt hvem han en sådan nåd ville
förunna.
Hr Gr. och Landt m.: Kanske R. o. A. behagar bifalla
betänckandet, dock utan rubbning af Kongl. Maij :ts höga
rättighet at inom sin borg häruti efter egit nådigt välbehag
förordna. Härtill svarades Ja.
15. Uplästes Hr C. F. Eneschiölds memorial angående ett Hr En
ibland
ammiralitetsstaten vid innevarande riksdag inkommit ^o^ai
postulat om sjöartillerieofficerares befordringar och ammi- siöartillerie
ralitetsofficerares
rättighet at söka sig in uti sjöartilleriet ”orn^oclT
och remitterades uppå hans egen begäran till Secrete Utskot- avancement
' inom staten.
16. Företogs ånyo det d. 5 December sidstl. upläste Han- Ang:de Models-
och manufacturdeputationens betänckande af den 23 ler^inlanöer
September angående Modelleurgesällen vid Rörstrands porcellainefabrique
Carl Fredric Inlanders anhållan om ändring
uti Kongl. Maij:ts nådiga resolution af d. 10 December 1767,
hvarigenom honom ålagdt blifvit at vid berörde fabrique uti
tio års tid arbeta som gesäll.
Deputationen tilstyrcker, det må liliander beviljas afsked
ifrån Rörstrands fabriquen och at han, som genom åtskillige
prof visat sig äga utmärckt snille och synnerlig skickelighet i
pousserings- och modelleringskonsten, hädanefter med sin
slögd och insigt får försörja sig på det sätt, han bäst kan och
gitter och för sig mäst fördelagtigt finner.
Härvid uplästes äfven et af Hr A. H. Ramssaij ingifvit memorial,
hvaruti han söker at bevisa, det enligit förordningar
och reglementet för fabriquen Inlander bör upfylla sitt contract,
som han vid sitt antagande, ehuru ung, ingådt, och förblifva
sine tio år vid Rörstrandsvärcket.
Men proposition begärtes uppå betänckandet, hvilket bifölls.
R. o. A. åtskildes häruppå kl. 3/4 till tu eftermiddagen.
270 1769, dec. 21.
Strängnäs.
Är 1769 d. 21 December.
Torsdag.
Plenum klockan 9 föremiddagen.
Närvarande Hr Grefven och Landtm. Axel Fersen.
Efter äskat ljud och sedan R. o. A. intagit sine ställen, jusJustering.
terades protocollet för d. 13 December sidstledne.
Äfven uplästes extractum protocolli, som afgå skulle angående
de Smedstorps kongsgård underlagde arbetshemman
och gillades.
Tvisten emel- Hr Gr och Landtm.: Uti sidste pleno uplästes ett af Hr
stad och1 Bia-von Essen ingifvit memorial angående det mål, som Borgarebergskehuset
ståndet vid sidstledne riksdag uptagit uppå Riksdagsfullmäg^ansen^en*
tigens för Strängnes stad Borgmästaren Wikmans ansökning
och ej skall hafva gådt ut på mindre än at häfva flere laga
kraft vundne domar, gifne så vid domstolarne som hos Kongl.
Maij :t, och at åter sätta under rättegång en afgiord tvist
emellan Strängnes stad och afledne Kammarrevisionsrådet
Billbergs arfvingar om äganderätten till en äng, Rådmansängen
kallad eller Lunda äng.
R. o. A. giorde sistledne riksdag genom extractum protocolli
kraftigaste föreställning häremot hos de andre stånden
och förbehåll, at afgiorde samt genom laga kraftvundne domar
faststälte mål ej måtte af Ständer immediate uptagas.
R. o. A. lärer icke villja gå ifrån en sådan principe och, som
ånyo frågan härom skall vara väckt, derföre bifalla, at et extractum
protocolli med ytterligare föreställning må til de
andre stånden få afgå.
Detta bifölls.
Hvarföre ett extractum protocolli, som till den ändan redan
var projecterat, uplästes och gillades, lydande som följer:
S.
d. Sedan R. o. A. å ena sidan icke utan oro påmint sig
de å sisth riksdag förehafde och deras Privilegier rörande
mål, hvaruti dess Medständer, oagtagt flere bevekelige föreställningar
till någon benägenhet då icke kunnat förmås;
men åter å andra sidan med mycken fägnad dragit sig til
minnes, huruledes genast vid början af denne riksdag det
Högvördige Prästeståndet sielf fogat sig uti ett af desse pri
-
Strängnäs. Sjöartilleriofficerare.
271
vilegiemål om adelige biskopar och de, hvilkas barn adlade
blifvit, så har R. o. A. i anledning såväl häraf sorn ett ingifvit
och upläst memorial jemte dervid bifogade handlingar beslutit
at uti den äfven å sidstl. riksdag förehafde sak rörande
den så kallade Rådmansängen dess förra föreställningar förnya
samt hos dess Medständer till benägnare öfvervägande
recommendera.
Hufvudsakeliga beskaffenheten af denne ängstvist, hvilkendera,
antingen Strängnes stad eller framledne Kammarrevisionsrådet
Billbergs sterbhus, bör blifva ägare af ängen,
har väl så egentel. hos Riksens Ständer å sidstl. riksdag icke
varit i fråga; men så har väl Strängnes stad genom dess Borgmästare
och Riksdagsman eller rättare sagt den senare i den
förras namn omedelbart i Vällofl. Borgareståndet begärt at
utan afseende på de laga kraft vundne domar, i förmågo
hvaraf Billberg och dess sterbhus af ängen äro rätta ägare,
staden måtte tilstädjas få med gamla och nya skäl sammanlagde
återsöka berörde äng.
Frågan var således om försutten tids återställande, som
trenne stånd då bifallit på den i hufvudsaken bindande grund,
at ängen såsom stadens donationsjord blef ansedd och följackteligen
emot 1677 års placat ej tillåten derifrån at skiljas.
Så sant som det nu är, at förberörde fråga icke på lagligit
sätt till Riksens Ständer devolverat och at ingendera af sakägarne
förut blifvit hörd, så ostridigt blifver ock, at et slikt
förfarande kräncker R. o. A:s Privilegier, ty at häfva och
kullkasta laga kraftvundne domar, som utstaka säteriers
ägesträckning, och att förklara de inom säteriers rågång belägne
ägor för en städer donerad jord är ju ett ock detsamma
som at afhända frälseståndet dess privilegierade jord och
thy en uppenbar kränckning af privilegier.
R. o. A. förnyar altså dess föreställning af d. 5 October
1765, som härhos medföljer, och förväntar deröfver de öfrige
respective ståndens benägna bifall.
Sedan såväl detta som det förre extractum protocolli var
renskrifvit, 4 exemplar af hvardera, utnämdes en deputation,
som med desamma afgeck til de andre stånden.
2. Uti saken angående artillerieofficerarnes tour ingaf Hr Hr von
von Schantz, Johan Gabriel, sitt memorial, som lades till be- Gabr^memotänckandet
och påskrefs at gå till de andre stånden. rial.
272 1769, dec. 21. Torsebro. M. von Essen.
Wrangels memorial
om
Torsebro
krutbruk.
Majoren Al •
exander Magnus
von Essens
ledne
prejudice.
3. Uplästes ett af Hr [o: Frih.] Henning Reinholdt Wrangel
ingifvit memorial, hvaruti han anhåller om R. o. A:s beskydd
och förord hos de andre respective stånden uti et mål, som
egenteligen angingo ägaren af Åraslöfs sätesgård, i Skåne belägit,
men derjemte rörde R. o. A:s Privilegier.
Under souverainitetstiden år 1700 ifråntogs Åraslöfs gård
1/4 insokne rå- och rörshemman, Torssebro mölla kallat,
med dertil lydande laxfiske i Helge å at läggas under det då
inrättade krutbruket Torsebro, utan at ägaren derföre erhölt
något sådant vederlag, hvarmed han kunde vara nögd. Deraf
hafva Åraslöfs possessorer hvar efter annan haft så mycket
mera kienning, som detta är på alla sidor omgifvit med godsets
insokne ägor. De hafva alt ifrån regeringssättets början
1723, 1752 och 1756 sökt återvinna denne godset afhände
egendom. När vid 1756 års riksdag blef hos Kongl. Maij :tt i
underdånighet tilstyrckt, att krutbruket skulle flyttas för befarad
skogsbrist och Kongl. Maij :t i nåder derom utfärdade
sitt utslag 1757 den 7 Februarii, förmodade väl dåvarande
ägare af Åraslöf at återfå sitt insokne hemman; men då innehafvaren
af krutbruket sig deröfver vid 1761 års riksdag
besvärade, som likväl hos Riksens Ständer då ej handt blifva
afgiordt, så blef vid 1766 års riksdag ej allenast krutbrukets
flyttning contramanderad utan ock af de tre respective
stånden beslutit, at det under souverainitetstiden giorde bytet
skulle stå fast, och af Expeditionsdeputation sådant expedierat,
ehuru stridande Frih. Wrangel förmenar en sådan
expedition vara emot 1723 års Adelige Privilegier, riksdagsbesluten
af 1719 och 1739 och kongl, förordningarne af 1728
och 1731 med flere stadgar.
I anseende härtill hade väl nuvarande ägare, Fältmarskalckens
Stael von Hollsteins Enckefru, rätt at reclamera Adelige
Privilegierne, men på det ej henne påbördas må at hafva
begärt något, som skulle lända kronan till mindre förmån,
så föreslår Frih. Wrangel utvägar, huru hon må komma till
sitt förlorade hemman, utan at kronan eller krutbruket dervid
något lider.
Detta remitterades till Secrete Utskottet.
4. Uplästes Hr Alexander Magnus von Essens, Major vid
] Kongl. Björnborgske Regementet, ansökning, som ifrån Ur
skillningsdeputationen
till plena blifvit remitterad om slut
uti sine besvär öfver leden prsejudice, uti hvilket mål Secre
-
Hedemora. Banken mot förmyndarekammaren. 273
te Deputationen såväl vid 1761 som 1765 års riksdagar betänckanden
afgifvit men hvillce eij hunnit at hos Riksens
Ständer blifva afgiorde.
Och som det befants, at R. o. A. d. 23 September 1766 sig
yttrat öfver Secrete Deputationens betänckande i detta mål,
så förblef R. o. A. vid sitt då tagne beslut.
5. Uplästes Borgmästarens och Riksdagsfullmägtigens för
Hedemora stad Nils Hiilpers ifrån Urskillningsdeputattionen bok och coltill
Riksens Ständers plena remitterade ansökning om bifall lectuppå
den vid sidstl. riksdag giorde anhållan at i anseende till
den Hedemora stad öfvergångne svåra eldsvåda jämte de flere
staden tryckande omständigheter undfå till de publique
husens återupbyggande något understöd genom ett öre silfvermynt
af hvarje matlag i riket på ett års tid eller ock en
stambok och en collect.
R. o. A. påminte sig att hafva vid sidstl. riksdag den 6 October
1766 beviljat stambok och en collect.
Hr Gr. och Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. skulle behaga
förblifva vid detta sitt beslut, hvilket med Ja besvarades.
6. Föredrogs Justitiedeputationens betänckande af d. 14 RättegångsNovember
sidstl. uti rättegångssaken emellan Banquen å ena ^F^rmyn-11
samt Förmyndarekammaren å andra sidan angående darekam
3
141 dahl. 27 öre kopparmynt, som Kongl. Maij :t uti Dess maren
nådiga
dom af d. 17 December 1767 förklarat Banquen skyldig
at till Förmyndarekammaren betala med årlig ränta, fyra
för hundradet ifrån lagsökningsdagen d. 6 Junii 1764
till dess betalningen skier, samt i domslösen med hvad dertill
hörer 10 dahl. s:rmt erlägga, härflytande af skiljacktighet
vid liquidation öfver ett af Förmyndarekammaren i Banquen
giordt lån och hvilke penningar Banquen påstådt vara
d. 21 Martii 1762 till numera afl. Bokhållaren Fris utbetalte
men Förmyndarekammaren, såsom af orätt man emottagne,
icke vill erlcienna.
Efter giord berättelse om sammanhanget af denne sak
samt de skäl, hvaruppå Kongl. Svea Hofrätt först och sedan
Kongl. Maij :t tildömt Förmyndarekammaren denne summa,
tilstyrcker deputation att vid samma domar må förblifva, så
att Banquen ålägges till Förmyndarekammaren här i staden
utbetala åfvannämde tretusendeetthundradefyratiosju daler
27 öre kopparmynt med ränta och domslösen. Banquen dock
obetagit at af Fries sterbhus sin ersättning söka.
274 1769, dec. 21. Skuldsedlar. Växelassocierade.
Detta bifölls.
Ang:de by- 7. Uplästes Justitiedeputationens betänckande af d. 30
'IjvUkorligT sidstl. November angående ovillkorlige skuldsedlar och huru
skuldsedlar, bysättning för sådan skuld må äga rum.
Derjemte uplästes ett af deputationen bilagt project till en
förordning härom.
Hvilket alt begärtes på bordet.
Deputation 8. Ankom, anmältes, emottogs och infördes på vanligt sätt
ståndet. en deputation ifrån Bondeståndet, 12 personer. Erik [o: J a n]1
Anderson, som förde ordet, recommenderade uppå ståndets
vägnar hos R. o. A.:
1 :o. Att ledamöterne af R. o. A. uti Kammar-, oeconomieoch
commercedeputationen ville till slut befordra enligit
ståndets extractum protocolli af d. 17 Julii sidstl. saken angående
en2 västernorrländske Allmogens dagsvärcken, som
uti bemälte deputation var oafgiord.
2:o. Att R. o. A. ville till afgiörande sig företaga Allmogen
[s] allmänna besvär vid denne riksdag.
3:o. Till slut förhielpa enligt ståndets extractum protocolli
af den 24 sidstl. October Hustru Kierstin Olofsdotters ifrån
Skåne ansökning at varda bibehållen vid det hemman, som
hon med sin siuka man bebor, och
4:o bifalla Bondeståndets extractum protocolli om missväxtsyner
med de ansökningar, som dertil hörde.
Hr Gr. och Landtm, försäkrade Bondeståndets deputerade
om R. o. A:s benägenhet att uti alt, hvad billigt voro, söka
giöra ståndet til nöjes. Och deputation afträdde, ledsagad
efter vanligheten.
Ang:de schef- 9. Föredrogs och afhördes Handels-och manufacturdeputa^rikef6
' tionens betänckande af den 1 uti innevarande månad angående
schefferierne i riket och utvägar till deras uphielpande.
Detta begärtes på bordet,
sättning för företogs ånyo det d. 16 sidstl. upläste Secrete Utskot
associerade
i tets betänckande af den 13 December innevarande år i anled5-te’vexe?
n*n^> Kongl. Maij :ts ankomne nådiga remisse angående nåcontoiren.
gon ersättning för associerade uti l:ste, 2:dre, 3:die och 5:te
Växelcontoiren uti deras derigenom iråckade lidande, at då
de skolat betala enligit den ingågne aversionen 40 tunnor
guld til kronan, coursens hastiga fall satt alla deras fastighe
-
1 Bondeståndets protokoll.
a Detta ord saknas i konceptprotokollet.
Vaxelassocierade.
275
ter och effecter till så lågt pris, at de till at förnöja kronan
måst sälja dem til halfva värdet, och hvilken ersättning Secrete
Utskottet tilstyrcker måtte dem beviljas efter liquidation.
Härvid uplästes et af Hr Fredric Pfeiff ingifvit memorial
af innehåll, at denne sak, som redan vid sidstl. riksdag af
Riksens Ständer afgiordes, icke bordt ånyo af Secrete Utskottet
uptagas, med tilstyrckan at den måtte på sådan och
flere af honom anförde grunder afslås.
Äfvenledes ett af Hr Uggla, Leonhard Magnus, ingifvit memorial,
hvaruti han förklarar sig öfverensstämma med Secrete
Utskottets tancka och reclamerar, hvad han förre riksdagen,
då detta förehades, yttradt.
Vidare uplästes äfven Frih. Duvalls, Johan Didrich, memorial,
hvilken ingått med kronan aversion för den andel, som
afledne Borgmästaren Kierman haft i desse Växelcontoir och
hvad han i proportion deraf skulle betala. Frih. Duvall anförer
deruti på ett rörande sätt den oro, bekymmer och möda,
han utstått för at fullgiöra sin förbindelse, huru han dervid
förlorat och at det skulle blifva omöjeligit äfven med hans
och de sinas undergång betala, hvad som ännu kan återstå.
Hvarföre han anhåller örn bifall uppå Secrete Utskottets extractum
protocolli.
Alla desse memorialer finnas ibland bilagorne till protocollet
under detta dato.
Frih. von Essen anförde, det han ej kunde neka, at
han ogierna och med tungt hierta talade uti en sak, som angingo
en slägtinge och vän; men om det voro för honom en
olycka at ej kunna tala för sin vän, så ansåge han dock för
en lycka at sidstl. riksdag hafva suttit på det ställe, der desse
saker blifvit utredde, så at han någorlunda kunde upgifva
sakens sammanhang, ehuru han i hast ej hunnit samla sina
tanckar uti alt, hvad som dit hörde, efter han ej förr än i
går aftons haft tilfälle at läsa Secrete Utskottets betänckande.
Efter mycken och den nogaste granskning af Växelcontoirets
böcker och räkenskaper 1765 års riksdag fants, at associerade
borde til kronan återbetala sextiofem tunnor guld,
som de olofligen vunnit på kronans medel; detta faststältes
ock af Riksens Ständer, men ehuru fordran således blef confirmerad
och altså ej annat borde än utbetalas, skedde likväl
276 1769, dec. 21. Växelassocierade.
desse associerade af Riksens Ständer den grace, at en aversion
slöts, fordran minskades till 40 tunnor guld och dem
lemnades tilstånd at giöra afbetalningarne på visse terminer,
så at till ock med 1768 nu allenast 9 tunnor guld af 40 återstå
obetalte.
Sedan således saken af högsta magten en gång blifvit afgiord,
hafva desse associerade åter banat sig vägen genom
Rådcammaren til Secrete Utskottet. Uti det, som Secrete Utskottet
nu härom upgifvit, finnes tvänne liquidationer omrörde,
den förste skall medföra en förlust på växelhandeln
för associerade af sex tunnor guld, och huru den andre skall
sluta sig, finnes ej utsatt; men om liquidationsgrunderne,
som Secrete Utskottet fölgt, tagas för gode, blifver förlusten,
för hvilken associerade skulle njuta ersättning på den ena
liquidation 20 och på den andra 29 tunnor guld; så att, i
händelse Secrete Utskottets tilstyrckande bifalles, kronan visserligen
förlorar på den ena desse 29 och på den andra i det
minsta 13 å 14 tunnor guld. Frih. von Essen voro väl färdig
at giöra, hvad möjeligt är för en vän, men han ansågo sig
skyldig at giöra alt för det allmänna. Han lade på Secrete Utskottets
ledamöters samvete at så hushålla med statscassan,
at de det inför Gud och hvar man kunde försvara. Nu voro
det för honom icke möjeligit att calculera beloppet af summan,
han ville allena lägga til protocollet, at han icke deltager
i sådane kronan betungande utgifter. Han talte här af
uprigtig välmening för rike och fosterland och icke såsom
anhängare af ett eller annat partie, ty då skulle han vid ett
sådant tillfälle som detta snarast hafva tegat,1 men sanningen
voro den han aldrig ville dölja, han hade derföre sagt den
och frälst sin själ.
Hr Wachschlager, Gustaf, instämde med hvad
Hr Pfeiff uti sitt memorial anfördt. Det föreföllo honom besynnerligit,
huru Secrete Utskottet kunnat uptaga ånyo en
sak, som redan af Riksens Ständer vid 1766 års riksdag var
afgiord. Han påminte sig ganska väl sidstl. riksdag, huruledes
Secrete Utskottet, innan det rörde vid den med associerade
1761 slutne liquidation, förfrågade sig derom hos plena;
men nu ej så. Funnes sådant vara intagit uti Secrete Utskottets
instruction, så hade han intet at säga. På samma sätt sågo
han, at Justitiedeputationen nu företagit sig angående
1 Enligt konceptprotokollet ändrat från förlagans: tagat.
Växelassocierade.
277
Claessonske Växelcontoiret och med betänckande inkommit,
ehuru saken redan vid 1766 års riksdag var hos Riksens Ständer
afgiord.
Voro riket i stånd at gra[ti]ficera, ville han ingenting dervid
påminna; men då Riksens Ständer äro sammankomne at
bota rikets tarfvor, som skall bestå uti en allmän stagnation
och penningebrist i alle näringar, så lärer det ej vara försigtigt
at törna skattcammaren och derigenom gifva anledningar
till nye bevillningar. Nödigare ärende är visserligen at uptäncka
medel, huru den förre bevillningen, som skall ännu
till en stor del i landet innestå, måtte gå ut och inbyggarne
i den tilgiörande njuta någon lindring.
Vid 1765 års riksdag feck kronan likväl med 40 tunnor
guld ersatt den förlust, hon på Växelcontoiren lidit; innan
någon utbetalning af kronans cassa nu sker, bör Secrete Utskottet
upgifva, huru mycket denne ersättning giordt till fyllnad
i statsbristen. Hvad nu föreslås at till desse växelassocierade
skola utbetalas, utgiör nästan 2/3-delar af hela bevillningen,
när en trediedel till går bort genom det, at den i
landet blir innestående, huru mycket kan då blifva uti cassan
i behåll? Associerade hafva under växeltiden, då coursen
steg ifrån 48 å 50 till 108 marck per riksdahl:r, vunnit mer
än alterum tantum på sitt rörelsecapital, hvaribland en ansenlig
summa af kronans penningar voro insluckne. Hvar är
den vinsten stadnad? Utan at bifalla denne af Secrete Utskottet
föreslagne återbetalning syntes Hr Wachschlager snarare
böra efterfrågas, huru Kongl. Maij :ts Rådkammare kunnat
lämna associerade tilstånd, emot hvad Riksens Ständer sielfve
utstakat, få dröja med siste betalningen öfver 1768 års
slut. Hr Wachschlager begärte alt derföre bifall uppå Hr
Pfeiffs memorial eller votering.
Hr de Frese, Otto Henrik1: Sedan associerade
vid 1761 års riksdag erhållit rigtig liquidation och decharge
för deras förvaltning med Växelcontoiren, så hafva tvenne
calculer yppat sig i denne liquidation, som giordt densamma
olika, och det vid 1765 års riksdag, då 1762 års liquidation
skulle uphäfvas; den förste, som utkom, giorde associerades
ballance flere tunnor guld större, än den blef uti den senare.
Altsammans slöts sedan genom den tredie balancen, som efter
en ingången aversion af helt andre personer än växel
1
Rättat från förlagans: Fredrik.
278 1769, dec. 21. Växelassocierade.
associerade skulle godtgiöras. Hr de Frese erkiende fullkomligen,
at man icke utan skada kunde rubba Ständers beslut.
Men om det stodo fast, så hemstälte han, enär vid 1765 års
riksdag 1762 års beslut blifvit häfvit, om icke man borde gå
till det första, at det måtte stå fast, och i sådant afseende vågade
han påstå, at Secrete Utskottets förevarande extractum
protocolli, som leder till befästande af det ifrån Ständer först
emanerade beslut, måtte bifallas. Hr de Frese förestälte såsom
bevekande skäl dertill, at hvarcken Riksens Ständer vid
1765 års riksdag eller Frih. Duvall med de flere, som ingingo
aversionshandeln, då kunde förutse, hvad som hände 1767
med coursen och dess hastiga fall. Alla äro vij väl uplyste
derom, at Frih. Duvall derigenom förlorade 15 tunnor guld,
som de redbarheter, hvarmed han skulle betala kronan, föllo
till deras värde. Hr de Frese trodde, at detta hos uplyste
Ständer, som icke ville någon oskyldig medborgares lidande,
ej kunde annat än upväcka medömckan. Det torde varit en
mera betydelig förmån för kronan än mången i första påseendet
sig föreställer, at Frih. Duvall åtog sig denne aversion
endast utaf den hederliga böjelse at vilja salivera sin svärfaders,
afledne Borgmästaren Kiermans minne. Hans bekymmer
ock omsorg, hans möda dervid har varit obeskrifvelig.
Detta sammanlagt ined den föreställning, at Frih. Duvall såsom
en värdig ledamot av R. o. A. förtjenar sitt stånds högagtning
och hielp, voro så värckande, att Hr de Frese med
full öfvertygelse trodde sig kunna tilstyrcka bifall uppå Secrete
Utskottets extractum protocolli.
Hr Ehrenmalm, Samuel, kiende saken så mycket
närmare, som han sidstl. riksdag varit ledamot uti det utskott
af Stora Deputationen, där aversion blef beredd och utarbetad.
Han påminde sig ganska väl, hvad möda det kostat
at förmå de andre stånden at gå in uti en sådan aversion. Uppå
de giorde calculer borde så mycket mindre något talas,
som de ligga tryckte för hvar mans ögon. Uti den då slutne
aversion eftergafs associerade 25 tunnor guld liquiderad kronans
fordran; skall nu kronan åter eftergifva en ny summa?
Hvad säkerhet blifver för henne, för statsvärck, för hvar
medborgare i Ständers beslut. Hvad siste riksdag afgiordes
är ju bygdt på associerades egit begifvande. Kunde det ej en
annan riksdag åter uptagas af det skäl, at som aversion voro
bruten, så borde numera alt betalas efter Ständers beslut. Ge
-
Växelassocierade.
279
nom sådane utbetalningar måste staten graveras, taga sin ersättning
uti nye conributioner och nya suckningar utprässas
af de contribuerande. Hr Ehrenmalm conformerade sig
altså med Hr Pfeiffs memorial och begärte derpå bifall eller
•guuajoA
Grefve Creutz, Lorentz Wilhelm, trodde, at
ehuru det voro en hvars skyldighet at se uppå kronans rätt, så
borde likväl hos Riksens Ständer medborgares rätt vara lika
så ypperlig. Han ville icke uti ett så beskaffat mål som detta
gå in uti någon slags raisonement öfver det, som skedt vid
riksdagen 1765, ty man kunde då snart falla uppå reflexion
deröfver, at då blifvit ändrat, hvad som vid 1761 års riksdag
giordes; han ansågo för en lag, at Ständers giöromål böra uti
hela riket vara oklandrade; han fäste derföre endast sin upmärcksamhet
dervid, at Secrete Utskottet nu visat, det de
grunder, hvaruppå liquidation 1765 skedde, icke blifvit fölgde;
när dertill kommo den omständighet, at liquidationen,
som då giordes, aldrig blifvit till plena upgifven, så voro det
både tillåtit och ädelmodigt at, genom det man rättade liquidationen
samt förklarade, huru den skall värckställas, rädda
en medborgare från total undergång.
Att den aversion, som Frih. Duvall, Hr Björling och de flere
med kronan ingådt angående betalningen af växelassocierades
skuld, bör äga bestånd, voro rigtigt men contractet var
bygdt uppå den grund, at växelcoursen skulle förhålla sig
framdeles efter Riksens Ständers författning. När den omåtteligen
och oförmodat förändrade sig, förändrades med detsamma
hela aversionen till alla sine vilkor, hvilke hvarken på
kronans eller den andre sidan mera kunde upfyllas. Efter
kronans förbindelse skulle vexelcoursen årligen förhålla sig
enligt den utstakade proportion. Efter en sådan utstakning
var det Frih. Duvalls och de öfrigas skyldighet at betala på
visse tider visse summor; när kronans förbindelse ej kunde
fullgiöras, huru skall man begära, at de andre skulle fullgiöra
sin. När bancosedlens invärtes värde förbättrades till öfver
en tredjedel, deremot priset på alla effecter föll i samma proportion,
huru kan man skäligen begära lika så stor summa
till dalertalet uti et så mycket förbättradt mynt? En souverain,
som vill sitt land väl och är rättvis, tvingar ej sin undersåte
at betala femton daler för tio, än mindre en lagbunden
fri regering. Grefve Creutz slöt häraf, at Secrete Utskot
-
280 1769, dec. 21. Växelassocierade.
tet haft skäl upkomma til plena med ett så beskaffadt betänckande
som detta, och hemställer derföre, om ej R. o. A.
skulle täckas detsamma bifalla.
Hr [von] Nackreij: Han gingo förbi de olyckeliga
ordsaker till 1765 års ställning, hvarigenom Riksens Ständer
blifvit föranlåtne till de steg, som vidtagits, och önskade kronans
tilstånd vara sådant, at han kunde tilstyrcka R. o. A. at
för Frih. Duvall visa benägenhet. Men då hennes oförmögenhet
voro allmänt bekant och hvad Riksens Ständer i sådane
mål som detta afgiordt bör äga bestånd, kunde han ej ingå
uti någon limitation eller eftergift. Han kunde väl ej påcka
uppå den fullkomligaste insigt uti räkenskaper utan hade reposerat
uppå andre bepröfvade och förfarne män uti det, som
ankommit på handläggningen vid arbetet, som uträkningarne
fordrat; men han försäkrade ock, at han icke varit någonsin
jabroder utan noga eftersedt de upgifne summor och grunderne
dertill, innan han samtyckt, och kunde altså säga, at
Riksens Ständer uppå samvete dömt i denne sak sidste riksdag.
Men för at endast hålla sig vid den sedermera ingångne
aversionen, om hvars upfyllande nu frågan voro, anförde Hr
von Nackreij, at då den efter sin natur altid medförde at vara
slutad på vinst och förlust, hvarföre ock kronan på sin lagligen
faststälte fordran rabatterade 25 tunnor guld, så ägde
nu efteråt ingen afskrifning mera rum för mellankomne händelsers
skull, som kronan på sin sida aldrig hade rättighet at
begära mera än den stipulerade summan, ifall ock omständigheternes
förändrande för henne medfört den känbaraste
förlust.
Huru denne sak åter kunnat komma till Riksens Ständer
torde behöfva närmare förklaring. At hvad Secrete Utskottet
år 1762 afgiordt blef af Riksens Ständer 1765 uptagit, dertil
finnes nog skäl i grundlagen, ty det var ej uti plenis afgiordt;
men hvad Riksens Ständer in plenis deciderat, det tilhörer
efter principen af vårt regeringssätt sedan ingen dödlig
magt at förändra. Härtill kunde ock läggas den betydande
consideration att ej lämna all omtancka för väre hemmavarande
medbroder. Denne återbetalning och eftergift, som
kronan skall giöra, stiger öfver tiugu tunnor guld. Uti en utblottad
rikscassa hvar skola desse medel tagas om ej genom
contributioner af dem. Summan torde ock kanske vara större,
ty vi bifalla här utan att få veta, huru mycket kronan
Växelassocierade.
281
skulle betala. Där talas om missräkning; men skall den efter
lag blifva ett skäl till ändring, så bör den vara i ziffran, och
det är ej bevist utan sökas nu andre grunder till räkningen
än de, uppå hvilke Riksens Ständer sidstl. riksdag dömt, och
det visste Hr Nackreij icke, om det voro tillåteligit at omkullkasta
dem, som högsta magten gillat. Han ville dock ej förneka
Frih. Duvall såsom en värd medborgare, den han altid
högst agtade, all den lindring, som voro möjelig och tillåtelig,
uti det, som han på denne aversionshandel genom tidernes
oförmodade hastige omväxling kunnat lida, och tillstyrckte
altså bifall uppå Hr Pfeiffs memorial. Derigenom
trodde Hr von Nackreij, at R. o. A. förenade ädelmod med
rättvisa. At bevilja utan at veta, hvad man beviljar, ansåg han
icke vara R. o. A. värdigt; som han ock önskade, att aldrig
någre contracter emellan kronan och private måtte blifva af
Ständer faststälte, om derigenom skulle gifvas anledning at
vid riksdagar väcka nya saker, ledande till gravation för kronans
cassör.
Hr Schönberg, Anders: Vore det i min kraft at tala
med samma styrcka som de flere värde ledamöter, hvilke
redan yttrat sine meningar, så skulle jag kunna visa, at fast
min öfvertygelse icke är aldeles öfverensstämmande med deras,
jag likväl grundat min mening på lag.
Jag går förbi, när det talas om fides publica, som skall
fordra beståndet af den med kronan slutne aversionshandeln,
at 1765 års riksdag aldrig koms ihåg, huru Secrete Utskottet
med Ständers samtycke och Kongl. Maij:t 1762 tilerkiendt
associerade ersättning för deras på Växelcontoiren
ledne skada. Skulle af hvad som då hände giöras någon slutsats,
kunde man ej utan grund påstå nuvarande Ständers rättighet
at uptaga, hvad 1765 års Ständer afgiordt. Men jag
önskar att kunna undvika ett sådant skäl till det, att saken
åter hos Riksens Ständer förekommit. Kongl. Maij :t har funnit
sig kunna densamma till Secrete Utskottet remittera, Secrete
Utskottet har ej bordt nedlägga, hvad ifrån Kongl.
Maij :t ankommer, det har pröfvat saken och understält sin
pröfning plena, således är den lagligen inkommen.
Jag påminner mig ännu, då vid 1765 års riksdag denne sak
var under öfverläggning, at uti discourserne åberopades fides
publica och at det vid decision värckade paria vota uti en votering.
282 1769, dec. 21. Växelassocierade.
Det är icke utan at ju lyckans gåfvor väcka afvund; men
hos et uplyst R. o. A. kan en sådan obehagelig svaghet aldrig
äga rum, aldraminst när det angår at ersätta förlusten för en
medbroder, hvilken, kiänd för dygd och ära, äger ett rum här
ibland oss, det han städse värdigt beklädt, som altid ägt R.
o. A:s förtroende och aldrig varit kiänd för annat än at hafva
velat R. o. A. väl. Detta kan sägas med skäl om Frih. Duvall.
Om associerade torde äfven mera til deras urskuldande kunna
anföras; men jag går det förbi. En Claes Grill, som ofta
tient riket med sin egen skada, hvem kan väl i sitt samvete
beskylla honom för at hafva velat giöra ondt.
Uti det nu upgifne Sectere Utskottets extractum protocolli
är icke frågan om grunderne till den associerade påförde ballancen
utan om sielfva calculerne; och missräkningen, som
skulle komma at dem ersättas, utgiör icke en så betydelig
summa, som mången kunde sig föreställa.
Kronan äger ingen mera rätt, än hvar creditor har hos sin
gälldenär, at taga all gäldenärens egendom; när nu egendomen,
hvaraf den betydeligaste delen bestod i fastigheter, icke
svarade emot gälden och genom coursens fall kom at än mera
falla i värde, så var ej kronans rätt större, än hvad egendomen
var värd. Den eftergift, som associerade fingo vid
1765 års riksdag på den första fordran, som Ständerne faststält,
skedde för brist uppå tilgång hos associerade och ej på
någon aversion, en hvar vet, at desse associerade voro förut
rike men at de sedan blefvo och ännu äro fattige. Frih. Duvall
samt de öfrige, som sedan ingingo aversion med kronan,
togo emot egendomen och förbundo sig at betala en viss
summa penningar; deras uträkning var stäld uppå det hopp
at få genom fastigheters och effecters förvandling i penningar
efter den cours, som Riksens Ständer sielfve utstakat,
bringa upp så mycket penningar, at cronan kunde efter hand
blifva förnögd; när nu coursen föll ovanligt, var vilkoret af
contractet rubbat på publici sida, och då bör å andra sidan
så mycket gå i afräkning på den stipulerade betalningssumman
och återbetalas, som svarar emot diffferencen uti coursen.
Om denne återbetalning skulle öka contributionerne, det
jag dock icke medgifver ske till någon känbar mån, så är det
ett malum necessarium, ty mig kan ej vara tillåtit at med
orätta taga af den medborgaren, som jag tror äga något, för
Växelassocierade.
283
at lindra de öfriges contributioner, det är emot all esprit af
den säkerhet, en hvar svensk man uti vårt regeringssätt njuta
bör. Vi få ej lik [nja Rom, som efter Taciti utsago hatade
och förfölgde de förmögne, eller at gå ifrån saken och täncka
för personen.
Jag gior mig en heder af att som medborgare tala för medborgaren,
och den tancka, sorn för min räkning i detta ämne
inflyter uti Höglofl. R. o. A:s protocoll, hoppas jag skall
icke hos en framtid, som hyser ännu menniskohjerta och
medborgerlighet, ådraga mig några tilvitelser. Åtminstone
skall mitt samvete aldrig reprochera mig at hafva giordt
emot andra, hvad jag icke velat, at de skola giöra emot
mig.
Grefve H a 111 m i 11 o n, Gust. David, tilläde, at uplysa
hvad Hr Schönberg sagt 0111 den olika principe, som
blifvit 1'ölgd uti liquidationen med de associerade, at till exempel
då de togo utur Banquen 400 skeppund koppar at utskeppa
såsom försök till hvad pris den utomlands kunde
bringas och densamma beräknades till 540 dahl. kopp:rmt
skeppundet, så lämnade bancofullmägtige dem tillstånd at
välja, om de ville inskaffa silfver at betala med efter cours;
men de svarade då, at silfret gällde för högt efter coursen
emot koppar, så att Banquen skulle förlora dervid; och betalte
sedan kopparen till Banquen efter gångbart pris. Icke
destomindre kallades associerade upp sidste riksdag i Secrete
Utskottet, och då de erkiende sig hafva fått 55 riksdaler
skeppundet, frågade dem, om de ville betala 55 specieriksd:r
eller återställa kopparen in natura eller och betala ut 4
millioner daler kopparmynt, och då de begärte låf at få betäncka
sig och at se närmare efter uti sine handelsböcker,
lämnades dem icke sådant utan de blefvo tagne i arrest och
lingö hvarcken besörja sina affairer eller råda om sine handelsböcker,
ehuru de för sin frihet erbödo borgen. Sedan alt
detta var giordt, kom extractum protocolli med underrättelse
derom till plena. Om detta var enligit med den säkerhet på
person och egendom, en hvar i Sverige skall hafva under lag,
det lämnar jag en hvar at besinna, åtminstone visar det sig,
at det är svårt liquidera med en mägtig creditor, som tillika
är domare.
Frih. Bunge, Sven, instämde med Hr de Frese och Hr
Schönberg, uppå hvilkas anförde skäl han tilstyrckte bifall
19— 620616
284 1769, dec. 21. Yäxelassocierade.
till Secrete Utskottets upläste extractum protocolli. Det vöre
väl sant, at riket behöfde penningar och medborgare lindring
uti bevillningarne, men han önskade aldrig, at kronan
måtte taga sin resource genom medborgares lidande. Han vågade
så mycket mera avancera denne tanckan, som den voro
enlig med Höglofl. R. o. A:s yttrade mening, då vid sidstl.
riksdag associerades sak afgiordes.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, förklarade, at Secrete
Utskottet icke bordt uptaga denne sak, efter densamma
sidstl. riksdag af alla fyra stånden var afgiord. Vidare anmärckte
han, at uti Secrete Utskottets förevarande extractum
protocolli icke stodo determinerat, huru mycket Frih.
Duvall och de öfrige, som ingått med honom aversion, skulle
få återbetalt. Efter en calcul, som kunde giöras, kommo de
at återfå ifrån 23 tunnor guld ända till 35 och af hela massan,
som associerade kiendts skyldige at betala, kronan ej få
behålla mera än fem tunnor guld. Efter en annan skulle kronan
återbetala ongefärligen 14 tunnor guld och behålla det
öfriga; denne skillnad föranlät Hr Rudbeck at begära få veta
netto, huru mycket Frih. Duvall med de flere skulle återfå
efter den grund, hvaruppå Secrete Utskottets nu upgifne
liquidationssätt sig stödjer, så ville han sedan yttra sig.
Frih. Sparre, Carl: Den förste liquidation med växelassocierade
slöts 1761. Genom densamma blef dem en anseenlig
summa godtgiord, som de på växelcoursens styrande
lidit. Vid 1765 års riksdag uptogs saken ånyo immediate af
Ständer, då skedde ny liquidation, och utan at de fingo förklara
sig, blefvo de kronan först 20 tunnor guld, derefter öfver
60 tunnor guld skyldige. Sedan reducerades desse uti en
närmare liquidation till 40 tunnor guld; där finnas redan tre
till fyra olika liquidationer uti en ock samma skuldfordran.
Tryckte papper vitna med mig häruti. Hvilkendera är nu
den rätta? Månne det ej är Riksens Ständers gior omål at decidera
häröfver. Dertill har Secrete Utskottet nu gifvit förslag.
De grunder, Stora Deputationen sidste riksdag upgifvit
till liquidation, äro ord ifrån ord fölgde. Secrete Utskottet
har efter de principer gått igenom calculerne post ifrån post
och funnit den skillnad, at i stället för 31, som associerade
betalt, hade de ej bordt betala mera än 23 1/2 tunna guld.
När diffecencen 11 tunnor guld tages af och dertil hvad de
förlorat på coursen genom dess fall till 42 marck per riksd:r,
Växelassocierade.
285
så lärer ongefärligen blifva 15 tunnor guld, som efter Secrete
Utskottets tancka kronan fått för mycket.
Aldrig kan talas på de grunder, som 1765 års riksdags Stora
Deputation fölgdt; de äro ganska laglige, men obegripeligit
är, huru uppå en ock samma grunder så olika summor efter
skedde lequidationer kunnat upkomma.
Hvad ersättning för deras förlust på coursens hastiga fall
vidkommer, är det så mycket billigare, at den beviljas Frih.
Duvall och dem, som gått in uti aversion med kronan om
associerades gälds betalning, som det voro för mycket begärt,
at svedan af denna hastiga och känbara förändring
skulle så märckeligen falla uppå någre få medborgare. Jag
går förbi at omnämna associerades flere förluster, hvillre
uti 1765 års liquidationer blefvo dem godtgiorde, såsom till
exempel när subsidierne långt öfver tiden blefvo ute, af hvilke
de skulle hafva sin rembourse för åtskillige store penningesummor,
som de försträckt kronan uti växelrörelsen,
för hvilke de emedlertid måste betala dryge interessen, och
önskar allenast, att aldrig den tid må komma i Sverige, att
statens brist skall fyllas uppå någre få medborgares bekostnad.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Det är tungt at tala för
kronan, när det skall ske emot en vän, den man älskar. Jag
förenar mig uprigtigt uti den önskan, att aldrig den tid måtte
komma, då man söker at rigta kronan på medborgares depense.
Jag skulle ock kunna finna mig uti at närmare måtte
öfverräknas associerades vinst på kronan genom Växelcontoiren
eller at till någon del gå in uti hvad Secrete Utskottet
nu tilstyrckt, om res voro integra, ty Frih. Sparre såväl som
Hr Generalmaj örn Rudbeck genom deras olika cal euler visa
åtminstone, at vi kunde behöfva mera ljus, om res ännu voro
integra, men det är icke allena Riksens Ständers beslut
öfver associerade i Växelcontoiren, som ligger mig i vägen,
utan och den aversionshandel, som frivilligt och utan tvång
på vinst och förlust slöts emellan kronan å ena samt Öfversten
Frih. Duvall med de flere å den andra sidan och af Ständer
faststältes. Kronan eftergaf deruti af sin aldeles gillade
och af högsta magten ratificerade fordran en ansenlig summa
samt öfverlämnade till Frih. Duvall och de med honom
uti afhandlingen delagtige all egendom i fastigheter, lösöron,
effecter, fordringar med det mera, som associerade tillkom,
286 1769, dec. 21. Växelassocierade.
emot det at de åtogo sig på vinst och förlust at betala kronan
och de öfrige associerades borgenärer deras fordringar,
och det på vinst och förlust. Skall nu kronan ersätta, hvad
desse herrar och män genom en eventuelle casus, växelcoursens
oförmodade fall, lidit, så skulle vi alle, som af detta
fall haft kienning, äfven vara berättigade till ersättning.
Detta coursens fall existerade ej förr än en tid efter sedan
aversionshandeln blef sluten; det var altså ett malum damni.
Alle desse considerationer skulle dock hos mig icke kunna
hindra, at jag ju voro villig gå in uti någon slags soulagement
för Frih. Duvall, om en viss summa dertill af Secrete
Utskottet blifvit föreslagen, men då det är ovisst, om icke
genom bifall på Secrete Utskottets nu upläste extractum protocolli
kronan skulle komma at mista ända til 27 tunnor
guld, och jag vet, hvad det kostar medborgare, om sådant
skall ersättas genom bevillning, så tilstyrcker jag, att vi något
närmare betäncka oss på denne saken och låta den hvila
till efter helgen, annars nödgas jag för min del afslå densamma,
ty jag vill gierna, at öfvertygelse skall decidera min
röst.
Hr Jennings, John: Secrete Utskottets nu upgifne
extractum protocolli utmärcker mera agtning för framfarne
Ständer, än senaste riksdags Secrete Utskott och Ständer visade,
efter min öfvertygelse; skulle jag följa den, så hade associerade
aldrig bordt i min öfvertygelse betala något. Om R.
o. A:s mening i denne sak sidstl. riksdag prsevalerat, tror iag,
at associerades sak blifvit remitterad till Justitiedeputationen,
och då saken af edsvorne domare blifvit handterat, hade den
ofelbart fått ett sådant utslag, at Riksens Ständer nu sluppit
både öfversten Frih. Duvalls memorial och all vidare ventilation.
De associerade voro ofelbart för 1765 lika så nyttige som
förmögne medborgare i riket. Deras fattigdom sedermera, deras
död inom et år derefter, som var fölgden deraf, visar nogsamt,
huru de af Ständer tagne beslut värckat på lif, samvete
och egendom. Samma rättvisa och ädelmod, som vid den
riksdagen hos R. o. A. praevalerade, väntar jag i dag af et
så uplyst stånd, då det torde blifva mera värckande. Jag får
tillägga, utan at förtörna de värda ledamöter, som calculerat,
huru mycket Frih. Duvall efter Secrete Utskottets extractum
protocolli skulle få igen, at summan af 35 och ända
tilbakars till 20 tunnor guld är för mycket. Det högsta blif
-
Växclassocierade.
287
ver, om 9 tunnor guld eftergifvas och 9 gå tilbakars för den
ovanligt fallande växelcourse; och på det intet ovisshet må
uppehålla R. o. A:s beslut i denne sak, så begär jag proposition
på at en determinerad summa 15 tunnor guld må Frih.
Duvall såsom contrahent jemte de öfrige tillåtas at få afkorta
på hela summan, som de för associerades egendom böra
lill kronan betala. Då kan icke Secrete Utskottet beskyllas
at genom en indeterminerad summa hafva hållit Riksens
Ständers plena uti okunnighet.
Hr Durietz, And. Rudolf, yrckade samma reflexion
som Frih. von Essen. Han hade velat, at innan Secrete
Utskottet uptagit denne sak, Riksens Ständers plena först
blifvit härom underrättade, ty så förfors med saken vid
1765 års riksdag. Vidlyftigt behöfver man ej tala om liquidationerne
med associerade, ty hvar man kan läsa dem tryckte.
Om Ständer skola godtgiöra någon, måste det ske i anseende
till grunderne af liquidation eller till ziffran; men så
väl det ena som andra är af Ständer sielfve faststält; sedan
skedde likasom en lindring deruti, att uppå associerades anhållan
en aversion beviljades och i densamma en minskning,
ganska anseenlig, på kronans lagliga fordran. Alle
actus äro altså förbi i denne sak.
Hvad ersättning för växelcoursens sedermera timade hastiga
fall vidkommer, kan kronan hvarcken godtgiöra dem
eller flere medborgare den skada, som alle derpå lidit, efter
hon dertill icke varit vållande. At Riksens Ständer sidsta
riksdag tilläto dem aversion om associerades egendom var
att afböja en vidlyftig concourstvist och till lisa för alle desse
associerades flere creditorer, som genom en långvarig
processe, hvilken annars var oundvikelig, hade blifvit för
mycket lidande men nu genast kunde få afgiordt, huru en
hvar skulle få ut sitt. Men aldeles ingen rättighet hade creditorerne
till den minskning på kronans fordran, som genom
aversionscontractet vants.
Icke behöfde man säga, at accocierade voro ruinerade
genom det, som dem 1765 blef pålagt at till kronan betala,
när deras bo efter så stora och dryga utbetalningar,
som sedan skedt, ännu hållas tilhopa och bärga sig;
men på kronans vägnar kan man säga, at det gäller rikets
rätt och at det åligger hvar riksdagsman densamma bevaka.
288 1769, dec. 21. Växelassocierade.
Grace kunde Hr Deurietz altså häruti ej giöra, så mycket
mindre som alle genom växelcoursens fall lidande skulle på
sådane skäl sedan kunna af Riksens Ständer begära detsamma;
de hade ej eller nytta deraf, ty går det en gång an, så
kunna väl vid en tilkommande riksdag åter uprifvas hvad
nuvarande Ständer giordt. Och som ziffran ej visar någon
missräkning, så biföll Hr Durietz det memorial, Hr Pfeiff
ingifvit, eller begärte deröfver votering.
Hr Tersmeden, Carl: Det är icke nytt, at förre
Ständers giöromål af efterkommande Ständer blifvit ändrade
och förbättrade, i synnerhet kan det äga rum, när det angår
store och vidlyftige räkningar. At calculerne öfver vexelassocierades
skuld til kronan, ehuru efter en ock samma
principe giorde, kunna slå olika ut, det visar sig af hvad
som redan blifvit anfördt.
Jag har med nogaste och all möjelig granlagenhet fölgt
räkenskaperne, sådane som de i Stora Deputationens tryckte
handlingar finnas upgifne, men har aldrig kunnat få kronans
fordran större än till 15 tunnor guld i det närmaste.
Hvarföre skola då associerade betala 40 tunnor guld? Dertill
kommer sedan 1766 förlusten genom coursens fall på associerades
egendom, som måste säljas till underpris för att betala
skulden till kronan. Nu har Secrete Utskottet på samma
grunder föreslagit en billig jämckning, och ehuru det
gått längre än mig synes böra vara, och så liquiderat, at
kronan behåller 20 tunnor guld, anser jag dock bäst at bifalla
Secrete Utskottets extractum protocolli, ehuru Frih.
Duvall och de öfrige, som jemte honom ingått aversionshandeln,
dervid lida åtminstone fem tunnor guld, hvarifrån jag
icke begifver mig utan votering.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, at närmare förklara,
hvad han redan sagt, anförde, det han icke positive determinerat
35 tunnor guld, som kronan skulle återbetala,
utan at liquidationen skulle kunna drifvas ända till den
summan, at det minsta, denne liquidation stego till, torde
blifva 22 tunnor guld, och när dertill lägges 6 tunnor gulds
ersättning för växelcoursens oförmodade fall, blefvo likväl
summan 28 tunnor guld.
Frih. Sparre, Carl: På det icke något tvifvelsmål
måtte stadna hos någon om summan, som skulle betalas,
conformerade han sig dermed, at kronan återbetalar en viss
Växelassocierade.
289
summa 15 tunnor guld i ett för alt, och begärte deröfver
proposition.
Proposition giordes häruppå af Hr Grefven och
Landtm.:
Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets extractum protocolli
på det sätt, at Öfversten Baron Duvall och associerade undfå
för deras lidande femton tunnor guld i ett för alt?
Denne besvarades med Ja och Nej.
Hvarföre contraproposition upsattes till votering:
Vinner Neij, af slås Secrete Utskottets extractum protocolli
och Hr Pfeiffs memorial bifalles.
Men de, som voro för Nej, ville icke antaga denne contraproposition.
Hr Liljehorn, Pehr, proponerade, at ifall Nej vinner,
saken skulle till Secrete Utskottet återremitteras.
Men härtill svarades Neij.
Frih. Grönhagen förklarade sig villig at ersätta Baron
Duvall och associerade deras lidande genom coursens
oförmodelige fall med sex tunnor guld och begärte det i contraproposition.
Hr Gr. och Landtm.: Sedan R. o. A. uti ventilationen
concluderat antingen uppå bifall till Secrete Utskottets extractum
protocolli eller Hr Pfeiffs memorial, så måste proposition
derefter inrättas.
Frih. Grönhagen, Claes Wilh., förklarade, at
sedan summan blifvit fixerad till 15 tunnor guld, så hade
såväl han som flere villigt fogat sig dertill, at Frih. Duvall
och associerade måtte få 6 tunnor guld för coursens fall.
Frih. von Essen instämde äfven häruti och voro det
allas mening, som svarat Neij.
Hr Sparrschiöld, Carl Mag., ville deremot, at
det skulle förblifva vid den af Landtm, giorde proposition,
efter aldrig annat blifvit å nekande sidan yrckat än bifall
uppå Hr Pfeiffs memorial, och begärte votering öfver proposition.
Frih. Sparre, Carl: Då börjas åter en ny öfverläggning,
som likväl ej leder till annat än votering; och ansåg
han till tidens vinnande, då saken är fullkomligen kiend,
bäst vara at med en votering afgiöra densamma.
Hr Durietz, And. Rudolf: I början var väl tanckan
at af slå Secrete Utskottets extractum protocolli, men se
-
290 1769, dec. 21—22. Växelassocierade.
dan en viss summa af 15 tunnor guld blifvit fixerad, som
efter samma extractum protocolli Frih. Duvall och associerade
skulle få, det äfven å andra sidan medgifves, at Frih.
Duvall och associerade förlorat på växelcoursens oförmodeliga
fall, så hade meningarne i så måtto jämkat sig tilsammans,
at när på ena sidan proposition blifver uppå 15 tunnor
guld, så blifver å den andra proposition på 6 tunnor
guld.
Hr Linderstedt, Eric, förklarade sig ock nögd,
om i contraproposition införes, at 6 tunnor guld bestås Frih.
Duvall och associerade.
Frih. Cederström, Claes, yrckade detsamma.
Efter någon vidare öfverläggning upläste Hr Grefven och
Landtm, omsider contraproposition, som han skrifteligen
författadt sålunda:
Vinner Nej, bifalles allenast den delen af betänckandet,
som angår de 6 tunnor guld för coursens fall.
Härmed förklarade sig alle nögde.
Voteringsproposition anslogs altså.
Bordsherrarne voro:
Grefve Spens, Carl Gustaf,
Hr Silfverstolpe, Fredric,
Hr Drufva, Carl,
Hr Ridderstedt, Fredric,
Hr Benzelstierna, Carl,
Hr Leijonmarck, Gust. Adolf,
Hr Bergenstråle, Joh. Gabriel.
Voteringen börjades, R. o. A. framgåfvo sine voteringssedlar
efter uprop, de frånvarande upropades andra gången, sedlarne
upbrötos, uplästes och räknades, då befunnos
Ja 413,
Neij 263,
hvaröfver bifogade voteringsinstrument1 författades, som af
bordsherrarne underskrefs och genast uplästes; hvarefter R.
o. A. åtskildes kl. 3/4 till 8 om aftonen.
1 Uteslutet här.
Växelassocierade. överflödsvaror.
291
År 1769 den 22 December.
Fredag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen m. m. Grefven och Landtm.
Axel Fersen.
Protocollet för den 13 sidstl. December justerades till slut. justering.
Uplästes voteringsinstrumentet öfver den i går hällne vo- Deputation
tering angående associerade uti 2, 3, och 5 Växelcontoiren. ^8^ ,om er",
, , . sättning for
Harvid hemstältes, om icke R. o. A:s beslut genom en depu- vexelassoci
tation
måtte de andre respective stånden notificeras. Och erade.
som detta bifölls, så afgeck en deputation härom, anförd af
Frih. Sparre, Carl, Generalmajor och Landshöfdinge.
Deputation återkom efter någon stund och berättade, at
tvenne stånd redan bifallit Secrete Utskottets extractum protocilli
i detta mål, och det tredie hade utlåfvat at i dag företaga
sig saken til afgiörande.
Härunder uplästes en af bordsherrarne underskrefven förteckning
uppå de herrar ledamöter, som under voteringen i
går städt i skrancket utan at höra till den upropade bäncken
och derföre komma enligit Riddarhusordningen at plikta
30 dahl. kopp:rint hvardera.
Hr von Böhnen, Ludvig, frågade, huru desse böter
blifva betalte, och erhöll den uplysning, at förteckningen
remitteras till Riddarhusdeputation, som utsöker dem; och
at den, som ej betalar, utestänges ifrån Riddarhuset, till dess
betalningen sker.
2. Uplästes Bevillningsdeputationens betänckande af den Bevillning på
14 December sidstl. angående vissa öfverflödsvaror, för hvil-öfver^dsva'
kas nyttiande och bruk uti 1762 och 1766 årens bevillningar
särskilte contributioner blifvit betalte, såsom för vagnar och
equipager, chaisar, puder, öfverflödig betiening, vissa viner,
såcker med mera. Och hemställer deputation, om icke alle
desse afgifter till lindring uti contributionerne kunde hädanefter
försvinna och inbegripas under den allmänna afgiften
som för caffe, thée och chocolade deputationen redan
uti ett annat betänckande projecterat samt, i fall Riksens
Ständer sådant bifalla, at deputationen må få införa
den afgift uti den allmänna bevillningen, som deputationen
nu har under arbete at projectera.
292 1769, dec. 22. Löningshemmanet Horstboda.
Ang:de Kierstin
Olofsdotters
rätt till
hemanet
Horstboda i
Skåne.
Ang:definan
cevärcket.
Hr Gr. och Landtm.: Kanske R. o. A. skulle behaga,
at detta får läggas till det redan upläste betänckande om en
allmän afgift på caffe, thée och chocolade, som är lagt på
bordet, så at begge, som höra tilsammans, på en gång måge
kunna föredragas.
Detta bifölls.
3. Grefve Hamilton, Gustaf David: Den 13 December
sidstledne lades bos Höglifl. R. o. A. på bordet Bondeståndets
extractum protocolli angående Kierstin Olsdotters
ansökning om återställande af försutten tid uti en emellan
hennes svagsinte man i lifstiden Anders Olofson och
Inspectoren Hinze upkommen tvist om besittningsrätten till
löningshemmanet Horstboda i Skåne. Denne fattige Hustru
har uti trenne af de respective stånden fått sin ansökning
bifallen men kan vid innevarande riksdag icke njuta frugten
af Riksens Ständers benägenhet, om R. o. A. upskiuta
med sitt utlåtande och således hindra, at saken ej kommer
till expedition; jag anhåller derföre, at R. o. A. behagade
afgiöra saken, på det den fattige och oskyldige Hustrun måtte
blifva förhulpen till sin rätt, öfvertygad derom, at Guds
välsignelse på mångfaldigt sätt belönar det folck, som genom
lag och rättvisa beskyddar den fattige och enfalldige
för våld och oförrätt.
Hr Gr. och Landtm.: Då saken föredrogs, funno R. o.
A., at det ej tilhörde Riksens Ständer återställa fatalier och
at derföre denne sak, som Urskillningsdeputationen enligit
sin instruction afslagit men tre stånd immediate uptagit och
til Justitiedeputationen remitterat, borde hos R. o. A. hvila
oafgiord till riksdagens slut. Jag kan derföre icke emot R.
o. A:s beslut föredraga densamma, om ej R. o. A. skulle finna
för godt at tillåta mig det.
Efter någon kort ventilation och då alle förklarade sig
nögde at få proposition uppå Urskillningsdeputations resolution,
giorde Hr Grefven och Landtm, den proposition: Samtycker
R. o. A., at Urskillningsdeputations afslagsresolution
gillas.
Hvilken med Ja besvarades.
4. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 12
December sidstledne, hvaruti förmäles, huruledes Secrete
Utskottet til följe af Riksens Ständers genom extractum pro
-
Finansverket. Skuldsedlar. 293
tocolli af den 17 sidstl. November ifrån Expeditionsdeputationen
Secrete Utskottet meddelte beslut till Kongl. Maij :tt
genom underdånig skrifvelse öfverlemnat Riksens Ständers
vidtagne författning om financevärcket, hvarvid likväl Secrete
Utskottet funnit angelägit at följande tillägga:
1 :o. På det låntagares förundte frihet at i silfver och guld
få giöra afbetalningar på dess bancolån i kopparmynt ej
måtte sträckas så långt, at Banquen ansågos skyldig antaga
desse metaller i afbetalning, ehuru högt priset derpå ock
kunde vara, så har Secrete Utskottet tillagt denne mening:
Dock med den limitation, at det icke bär få öfverstiga ett
visst värde.
2: o. Till förklaring uppå hvad stadgat är om den, som gior
afbetalning på interesset af sitt i Banquen lånte kopparmynts
capital uti silfver och guld, at han i proportion af
sin inbetalte interessesumma får 1 procents afskrifning af
capitalet; den åter, som betalar på capitalet 4 procent uti
guld eller silfver, får derföre godtgiordt 5 procent. På det
häraf icke den fölgd måtte dragas, at låntagaren, som på
capitalet i silfver och guld betalar 4 procent, skall få 25
procents afskrifning, hvaremot den låntagare, som betalar
på det sättet uppå interesset, aldrig skulle kunna få mer än
en procent af skr efven, hvilket icke kan vara Riksens Ständers
mening utan att dem lika förmån hvar i sin proportion
bör förunnas; så har Secrete Utskottet funnit nödigt at vid
denne mening giöra en jämckning och införa meningen i
följande ord: Äfvensom den, hvilken gior afbetalning på capitalet
i guld eller silfver, må derföre på samma sätt godtgiöras.
Härvid hade R. o. A. ej något at påminna.
5. Justitiedeputationens betänckande af den 30 November Ang-.de bysistl.
angående det stadgande, kongl, förordningen af den 19 sätutg"t„efor
Maji 1756 innefattar om bysättning för utgifne löpande sed- kuldsedlar.
lar, hvarvid äfven ett project till förordning härom var bilagt,
hade i går hos R. o. A. blifvit upläst och begärt på bordet.
De herrar, som sådant begärt, förklarade sig nu hafva genomläst
detta betänckande och at de dervid icke hade något
at påminna utan önskade at få saken föredragen och
proposition till bifall.
Ärendet företogs altså ånyo och uplästes projectet till för
-
294 1769, dec. 22.
Skuldsedlar.
ordningen, som deputationen tilstyrckt skulle utfärdas, innehållande
at då uti ovillkorlige eller så kallade löpande
skuldsedlar någon fast intecknad pant blifvit förskrifven, så
bör utgifvaren från bysättning vara befriad och må icke innehafvaren
af sedeln njuta annan rätt till utmätning och
betalning, än lag i thy fall stadgar; men ther så hända skulle,
at panten blefvo otillräckelig och icke svarade emot fulla skulden,
att borgenär då med gäldenärens person må låta förfara
på sätt som 1756 års förordning förmår och innehåller.
Hr Liljehorn, Pehr: Crediten beror mycket deruppå,
at skuldsedlar, växlar med mera äro strictissimi juris
och för sedelns innehafvare alla utvägar öppne, som snart
kunna skaffa honom sin betalning. Derföre måge författningar,
som äro tagne om skuldsedlar, blifva sådane, som
the äro. Det gior för en creditor mycken kostnad och omväg,
innan han genom upbud, lagfarter och utbrytning kan komma
till sin betalning för pantsatt fast egendom.
Hr Bergenstråle, Rudman: 1756 års förordning
om skuldsedlar tarfvar förklaring. Den stränghet, som lagen
tillåter med ovillkorlige skuldsedlar, synes vara mindre
billig, när frågan är om en sådan fordran, där man äger sin
fulla säkerhet och betalning i panten; månne det ej kostar
lika så mycket at bysätta och föda sin gälldenär som att
utur panten skaffa sig sin betalning? Panten är altid så god
som personen. Likväl hafva domare och executorer olika
härmed förfarit. På det en jämlikhet häruti må blifva är
altså den projecterade förklaringen nödig.
Frih. Ridderstolpe, Carl: När 1756 års förordning
blef giord, påminte han sig discourserne på Riddarhuset,
at mycket taltes, huru angelägit det voro till creditens
bibehållande, at borgenär måtte få hålla sig till hvilket honom
lättast syntes, gäldenärens person eller panten. Samma
principe, som efter mycken öfverläggning är godkiend, bör
ej kunna ändra sig; det är nu allmänhetens förvärfvade rättighet,
som inskräncker för långifvare och deremot ingenting
förbättrar långifvares villkår utan snarare skulle nödga
dem at ingå långt svårare conditioner, innan de få giöra något
lån, ifall denne projecterade förklaring skulle antagas.
Det förhåller sig ock som Hr Liljehorn sagt, at det oftast gior
möda, kostnad och många omvägar, innan man af en pant
kan få sin betalning. Frih. Ridderstolpe förklarade altså, at
