# ID: svediakorp-gov141
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1769--1770
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 116,753
# sentences: 4,083
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


En patriots tankar.
295
Hr Pechlin: Som iag ansedt desse En patriots tanckar
röra vår fundamentallag, så har iag trodt mig efter samma
lag och min riksdagsmannaskyldighet böra skriften hos Riksens
Ständer anmäla. Min tancka har dervid icke varit, at
den skulle här af Ständer skärskådas eller at Tryckfrihetsförordningen
skulle på något sätt rubbas, utan som skriften
föreslagit et nytt regeringssätt, nämligen at konungen skulle
få decidera utan Riksens Råds deltagande öfver hvad Riksens
Ständer finna nödigt uti förr giorde författningar at
ändra och förbättra, så fordrade min öfvertygelse at icke
lämna den opåtalt och har iag tagit för otvifvelacktigt, at
hvar riksdagsman lika med mig giöra deruti ett at förkasta
et sådant project. Sedan nu frågan vändt sig ifrån undersökning
om denne skriften därhän, hvarest denne undersökning
bör anställas, så förklarar iag, at det bör ske på et ordenteligit
sätt uti vederbörlig domstol, men kan derjämte
icke neka, at ju är Ständer värdigt begära at få veta, huru
denne sak vid domstolen blifvit handterad och afdömd.
Hr R o s i r berättade, at i måndags hade ifrån Justitisecancellersembetet
remiss afgådt til advocatfiscalen i Svea
Hofrätt at anställa embetes talan emot denne skriftens författare;
och i går har Hofrätten af kunnat uti saken sin dom.
Hvad de andre omnämde skrifter Uplysningen för svenske
folcket och Pralsiuke fritalaren angår, så utkommo de, innan
mig blef anförtrodt at förvalta Justitisecancellersembetet.
De blefvo väl genast, efter det de utkommo, i synnerhet
den sidstnämde, af Justitisecancelleren anmälte, men i anseende
til något dubium, som uti Kongl. Maij :ts Rådcammare
upkom, blef ej vidare tilgiordt. Nu äro de äfven lämnade til
Advocatfiscalens i Hofrätten åtgierd, och tviflar iag icke, at
han vid dem lägger den hand, som hans embete fordrar, och
att domstolen dermed efter lag förfar.
Frih. Horn, Friedrich: Vij böra erkienna den allvisa
och förbarmande försynen, som så ofta frälsat vårt arma
fosterland, då vi, trängde dels af utländsk magt, dels af inhämsk
oro och misshällighet, sedt föga hopp öfrigt til vår
räddning, som förunnat oss at i frid och enighet få börja
vår riksdag.
Jag är altså af hiertat rörd, at den nu skal förstöras, at
se oenighetsandan vilja utså sitt skaddige ogräs nu på en
tid, då vi som bäst behöfde lugn för at sätta vår invärtes förfallne
hushållning i skick, at rädda våra näringar ifrån to
-
296 1769, aug. 18. En patriots tankar.
tale undergång och at, om möijeligit är, uplifva vår aldeles
aftynade rörelse.
Bevis at Riksens nu församlade Ständer icke önskat högre
än enighet och icke genom anstälte actioner emot personer
velat upröra misshällighet och osämja behöfves ej större än
det, at sådane skrifter, som Uplysningen, Fritalaren och Svaret
i svänske jure publico äro, icke blifvit beifrade. Jag har
aldrig varit för at giöra comparaison men nödgas denne
gången säga, at iag ingen liknelse finner emellan Uplysningen
och Patrioten, då iag vil anse dem som straffbare. Den förre
talar ej mindre om än konungamord och at upbåda menigheten
för at tilskapa sådane Ständer, som honom behaga. Den
andre önskar säkerhet för vårt regeringssätt, at Ständers beslut
icke efter godtycko måge kunna rubbas, men misstager
sig uti mojens dertil. Jag tror, at en sådan skrift icke för Riksens
magtägande Ständers säkerhet kan blifva så farlig, då
de äro församlade, at den skulle förstöra et ögnablick deras
tranquillité, hälst när domaren dervid redan giordt sin skyldighet,
som icke den förre, hvilken, innan Riksens Ständer
äro samlade, söker at uti landet och ibland menigheten utsprida
och utgiuta oenighetsfröen, ju är värre. Rådfråge en
hvar sitt innersta hierta, om det icke intygar med mig, at det
mindre är farhåga för den värckan, Patriotens tanckar kunna
giöra för at rubba regeringssättet, som förordsakar denne
oro, än det är oenighetsandan; där ligger siukdomen. Jag kan
ej teckna authoren til Patriotens tanckar som förrädare; har
han felat, så lätt honom genom lagen på lagligit vis blifva
rättad. Han har icke velat kräncka grundlagen utan tvärtom
sökt at upfinna medel, huru Riksens Ständers giorde lagar
aldrig måtte kunna blifva kränckte; han har, långt ifrån at
minska den säkerhet, vi uti dem böra äga, velat sätta en bom
derföre, att aldrig osäkerhet må sig kunna intränga. Jag dömer
icke hans intention och än mindre hans giöromål, innan
han som svänsk medborgare niutit den rättigheten at få
sig förklara. Jag tager altså hans person i försvar; hos honom
har iag icke funnit visklekar; han häfver uprigtigt yttrat sin
hiertans tancka, hvad han tror bäst vara; han söker hvarken
genom trug eller låck at bibringa någon annan denne sin
tancka; han är altså ärlig, fast oförsigtig, men aldeles icke
farlig. Låtom oss snarare fruckta och taga oss til vara för
den fienden, hvilken hemligen arbetar att ibland oss upväc
-
En patriots tankar.
297
ka missämja, som går omkring såsom et rytande leijon och
söker h[v]em han upsluka må.
Aldrig betaga sig svänske män, uti alle tider berömde för
den dygden, at de älska sin konung och sitt fädernesland, den
rättigheten, sorn dem uti grundlagen är förvarad, at framför
alt få försvara sin frihet; de hafva uti månge tidehvarf och
under flere skiften altid fägtat för densamme. Tryckfriheten
som en antagen grundlag hörer nu dertil, den böra vi altså
äfven försvara; giöre vi det, så kan authoren til en Patriots
tanckar icke efter någon annan än den grundlagen dömas;
mine Herrar, lätt icke någon otidig nyfikenhet, någon öfverilning
förleda oss at deruti giöra inbrott. Annars blifver ingen
säkerhet mera öfrig hvarken för honom, Eder eller mig. Skall
han dragas ifrån ordinarie domstolen til ansvar, blifver det
ju inför en commission, för hvilken både iag och I sielfve
förklarat så mycken af sky och den iag uprigtigt bekienner,
at iag hatar.
Hr Bergenstråhle: Med obesmittade händer och ärligt
hierta har iag trädt in på detta ställe utan annan afsigt
än at efter min lilla förmåga bidraga til medborgares väl och
befästande af vårt sälla regeringssätt; lika beskaffad vill iag
ock en gång träda härifrån. Så lyckeligt det folck är, som
frugtar Gud, älskar sin konung, sitt fosterland och regeringslagen
och genom bibehållande af alt detta söker at få lefva
uti lugn, så osält deremot är det land, där misstroende, hat
och omsider förföljelses andan får taga öfverhand och skingra
medborgares sinnen. Vi äro tilsammans komne at bota de
refvor, som flere års mindre sämja och förtroende giordt
uppå vårt arma fosterland. Om det någonsin förr varit, så
är det visserligen nu angelägit, at vi fördöme alt, hvad som
kan förstöra enigheten innom oss.
Då denne förevarande fråga uti sidste pleno blef hvilande,
tänckte iag, at den aldeles voro afstadnad, sedan R. o. A. då
erhölt underrättelse, at Patriotens tanckar voro uti den laglige
domarens hand til skärskådande, men måste nu med oro
se, at den åter kommit under öfverläggning. I första påseendet
föreföll skriften mig anstötelig emot grundlagen; af
frucktan at öfverila mig önskade iag slippa at uti Kongl. Hofrätten,
där iag har den äran at vara ledamot, döma öfver densamme;
men iag var såsom auscultant närvarande vid undersökningen
och måste tilstå, at author, Hr Assessor Virgin,
298 1769, aug. 18. En patriots tankar.
icke var utan skäl til sitt försvar uti de puncter, för hvilke
han af actor blef tiltalad. Han förklarade, at af hans skrift
aldrig kunde ledas den tanckan, at han velat någon förändring
uti grundlagen utan sökt et project til dess befästande
och at den hädanefter ännu svårare må kunna blifva rubbad.
Al det, som händt Hr Commercerådet Nordencrantz vid 1761
års riksdag, då han af välmening framgifvit et förslag til förbättring
uti vår grundlag, hade gifvit honom den försäkran,
at hvad han af nit för allmänna säkerheten, ehuru det ej
voro det bästa, likväl icke skulle blifva omildt ansedt och
utom hans mening uttydt. Actor giorde det påstående i det
strängaste; domen blef i stöd af Tryckfrihetsförordningen
och dess 3 §, at Hr Virgin fäldes til 300 s:rmts pligt och
skriften skulle indragas. Således är saken vid förste domstolen
nu afgiord. Den part, som med domen icke är nögd, har
öppen väg at besvära sig hos Kongl. Maij :t. Draga vi nu målet
til Riksens Ständer, så betaga vij Kongl. Maij :t sin höga
konungslige rättighet at öfverse Dess och Riksens Hofrätts
dom, och det voro at bryta lagen, hvartil iag aldrig kan samtycka.
Frih. Cederström, Claes: Uti sidste pleno väckte
iag frågan om denne skrift af nit för beståndet af vår frihet;
jag talte då om skriftens innehåll, at det var stridande emot
grundlagen och derföre af Ständer borde förkastas; men ej
om någon ransakning eller domstol; samma innehölt de då
upläste memorialer; tror derföre angelägit vara, at vi giöra
skillnad emelan projectet och personen, som gifvit detsamme.
Det förre begärte iag måtte förklaras lagstridigt, authorn var
aldrig meningen at Riksens Ständer skulle befatta sig med.
Jag anser projectet gå ut på at minska Riksens Ständers i
lagen grundade frihet. Emot sådane projecter är det angelägit,
at Riksens Ständer giöra en sådan författning, at aldrig
mera dylike principer, som denne vågat framgifva, under
skygd af Tryckfrihetsförordningen, måge utkomma och oroa
Riksens Ständer under deras långt angelägnare giöromål.
Hr Gref. och Landtm.: Som det åligger mig at uti ordning
föredraga sakerne och leda discourserne til det ämne,
som blifvit satt i fråga, så får iag låf at påminna, at discourserne
i sidste pleno gingo derpå ut, om Riksens Ständer hos
Kongl. Maij :t skulle i underdånighet anhålla at blifva underrättade,
huru domstolen med denne sak förfarit. Och det väl
En patriots tankar.
299
vara ämnet til R. o. A:s deliberation i dag, som skal decideras,
utan at något nytt deruti blandas.
Frih. Kagg: Det är underligt för mig at förena, huru vij
med så mycken nit vela skydda vår grundlag och medborgares
deruti förvarade frihet men i detsamma vela rubba den
oss i lagen gifne säkerhet för friheten, at ingen medborgare
utan i sin rätta domstol må blifva anklagad och dömd. När
lag och rättvisa skipas undersåtare emellan uti de ordinarie
domstolar, då bibehålles derigenom hvar mans frihet. Vi giöra
lagar i hvad domstol hvar sak skall dömas; på det sätt förklarar
och Tryckfrihetsförordningen, hvarest de brott, som
emot denne förordning begås, skola blifva dömde, och lika väl
vilje vi nu emot denne lagen nu döma öfver en tryckt skrift.
Då Riksens Ständer sammankommit at hielpa riket, är det
väl tid at uppehålla sig med mål, som höra til lagskipande
magtens afgiörande. Jag önskar, at samma misstroendes och
oenighets ande, som störtat oss uti vår nu varande nöd, icke
måtte ännu vara framme och vilja draga ut tiden med nya
upkastade ämnen til ventilationer för at hindra, det intet
godt måtte kunna uträttas i det, som mäst tarfvar hielp. Jag
tilstyrcker, lätt saken gå sine laglige vägar, utan at vi med
densamme oss befatta och at R. o. A. må företaga sig angelägnare
mål, hvilke icke annorstädes än hos Ständer kunna
afgiöras, och icke för at beifra en skrift, som numera aldrig
kan skada oss, försumma at hielpa många tusende redelige
medborgare, som längta och behöfva vår hielp.
Hr Lagersvärd förklarade meningen med det bref,
som skulle afgå, icke vara at draga saken ifrån sitt laglige
forum utan endast at Riksens Ständer måtte blifva underrättade,
huru en sak af så mycken betydelighet uti domstolen
blifvit handterad.
Hr von Post förenade sig til alla delar med Frih.
Bunge. Afstyrckte aldeles, at något bref härom til Kongl.
Maij :t skulle afgå. Et sådant bref lägger band uppå den lagskipande
magten och rycker rättegången aldeles utur sin laglige
ordning. Då Tryckfrihetsförordningen är en grundlag,
så bryta Riksens Ständer grundlagen sjelfve, om de döma
öfver en sak, som efter densamme icke hörer dem til. Då
kanske 600 skrifter hvarje vecka komma ut af tryckerierne i
riket, så skulle Riksens Ständer taga bort all sin tid, om de
vilja läsa, censurera och gifva in memorialer öfver alle de,
20—61079&
300 1769, aug. 18. En patriots tankar.
sorn kanske icke torde uti alt vara så i det nogaste afpassade
efter allmänt antagne principer, och då kunna visst icke
3 månader förslå til riksdag. Holt altså rådeligast och bäst,
at R. o. A. låta denne saken falla utan at sig vidare dermed
befatta.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Om mine tanckar kommit
til protocollet, så lärer finnas, at iag vid den sidste riksdag
projecterade Tryckfrihetsförordningen gior de åtskillige
påminnelser. Men den gnista af lagstiftande magten, som
kunde falla på min lott, borde iag lägga ned för pluralitetens
fotter. Jag erkienner altså, at tryckfriheten är nyttig. Men
bekienner mig der jämte tro, att missbruket deraf är ganska
skadeligit och landsförderfveligit. En hvar rådfråge sin öfvertygelse
och sitt hierta, om han kan säga, at denne nu i fråga
varande skriften är upfyld med den vördnad för framfarne
Ständer, som vederbör och som jag altid ansedt för en skyldighet,
at en hvar bör hysa.
Äro vi måne om at altid bibehålla inom oss et förnuftigt,
dygdigt och sedigt lefverne och tänckesätt, så blifver det den
största guarant för vår i lagen grundade säkerhet, och då behöfva
Riksens Ständer ej gifva bort sin magt för at bibehålla
sine lagar i helgd och sine beslut orubbade. När ingen missbrukar
en författning, så behöfver författningen aldrig at ändras.
Mig förefaller underligt, at author, som är ledamot af R. o.
A., icke här ingifvit sitt project häldre än at genom trycket
gifva det åt allmänheten. Inom desse murar hade friheten derigenom
lupit mindre fara. Den är oss alle lika kier, jag har för
friheten upoffrat flere timmelige förmåner, öfvertygad at hvar
svänsk man giordt äfvenså, är iag beredd at altid giöra hädanefter
likaså. At draga denne redan vid domstolen anhängige
sak ifrån sitt naturlige lopp genom instantierne kan icke
vara någons mening. Uti friheten bör vara ordning, och det såväl
hos den befallande som hos den lydande. Men icke har iag
funnit ordningen iackttagen uti denne skrift. Om et sådant
bref, som nu projeeteras, skulle til Hans Kongl. Maij :t i underdånighet
afgå, ser iag icke, at derigenom ordning är bruten,
än mindre at det skulle kunna leda till någon commission,
utan blifver allenast petitum: At som skriften rörer större
delen af vår constitution, så begäres i underdånighet, at
Riksens Ständer måge blifva underrättade, huru domaren ansedt
en sådan skrift.
En patriots tankar.
301
Riksens Ständer äro de förnämste väcktare öfver vår frihet;
alle grener af den lagskipande magten äro uti den delen deras
utposter, hvillte, utspridde hvar på sin ort, böra bidraga til bevakningen
och insända rapporter om tillståndet och sine giöromål.
På sådant sätt skall och detta tilgå. Riksens Ständer
röra ej vid saken utan låta allenast underrätta sig om dess beskaffenhet
och huru den blifvit afgiord.
Hr Wadenstierna, Carl: Här är mycket redan talat
uti denne saken; af vördnad och frugtan at för länge uppehålla
Höglofl. R. o. A. vil iag vara kort och allenast fästa mig vid
någre omständigheter. Med mycket skäl är af en värd ledamot
påmint, at med vördnad bör talas och skrifvas om Ständers
giöromål; jag är så mycket mera dermed nögd, som den
tid, då anmärckningar giordes, at 1738 och flere påföljande
riksdagar Riksens Ständer skola bygt på slipprige grunder,
iag anholt, at icke beredas måtte någon anledning för tilkommande
Ständer at äfven tala om de då varande, men dette vare
sagt in parenthesi.
Tvänne meningar yrckas uti förevarande sak; den ena at
låta med undersökningen om skriften En patriots tanckar gå
sine laglige vägar; den andre at utan at vilja döma öfver skriften
begära underrättelse, huru öfver densamme blifvit dömt.
Hvad ändamålet kan vara med denne senare meningen visar
sig ganska tydeligen. Vilja Riksens Ständer icke lägga någon
hand utan låta bero vid hvad ordinarie domaren dömt om
denne skrift, så är den begärte underrättelsen onödig och en
fåfäng nyfikenhet, som hos Riksens Ständer aldrig kan äga
rum. Det måste derföre vara, at Ständer genast måtte få granska
ransakningen och domen samt sielfve afgiöra saken, eftersom
de befinna densamme. En sådan granskning kan icke
ske in plenis utan bör väl giöras uti någon deputation, som
då äfven projecterar domen; och en sådan processe kan aldrig
få namn af annat, än det värckeligen är, nemi. at afgiöra
saken uti en commission. Mine gunstige Herrar! Är det nyttigt,
försiktigt och klockt uti nu varande ställning at tilskapa
en commission, det lämnar iag en hvar at betäncka. Jag betygar
min afsky för alt, hvad commission heter, och stödier mig
deruti uppå hvad Höglofl. R. o. A. sielfve i den delen förklarat
och Riksens Ständer vid 1761 års riksdag beslutit. Jag är
öfvertygad, at alle med mig täncka deruti lika. När nu ändamålet
af den begärte underrättelsen är uplyst, så anholler och
tilstyrcker iag, at R. o. A. behagade låta denne öfverläggning
302 1769, aug. 18. En patriots tankar.
falla och' försvinna. Är det endast för at få veta, huru uti domstolen
blifvit öfver detta mål ransakat och dömt, så kan ju
hvem som vill begära ut och låta trycka handlingar, protocoller,
voteringar och domen såväl uti Kongl. Hofrätten som hos
Kongl. Maij :t, ifall målet kommer dit. Då får allmänheten och
hvar man underrättelse tilräckeligen, alt annat steg är oordenteligit
och leder til det farlige ändamål, sorn jag nämdt.
Men skulle denne min vördsamme föreställning icke värcka
utan saken drages til en commission eller deputation, så påstår
iag, at äfven vid densamme må komma under granskning
den så kallade Uplysningen, hvilken på et förr ohördt
sätt gripit på konungens, Rådets och Ständernas depense utur
grundlagarne och velat lägga högste magten uti pöbelns händer,
och ifrån detta påstående begifver iag mig icke utan votering.
Hr Hierta, Carl: Icke är iag author til Patrioten, icke
slägt med author en, icke eller kiend; men jag vill, at han skal
niuta samma säkerhet, som iag och hvar svänsk man bör
niuta och som i lagen är oss förvarad, nemligen at hvad högste
magten beslutit, skall blifva bestående. Tages det bort, så
blifver vår säkerhet lika sorn polackarnes och en olyckelig
näfverätt den sidste och enda säkerhet, vi behålle. Jag tackar
vår värde Grefve och Landtmarskalk, som hållit oss uti vår öfverläggning
vid ämnet, och då iag altså får yttra mig öfver
det, sorn nu värckeligen är uti fråga, tilstyrker iag, at lagen
emot author til Patrioten måtte oafbrutit uti domstolen få hafva
sin gång. Med Hr Wadenstierna instämmer iag uti hvad
som kan vara afsigten med den underrättelse, Riksens Ständer
skulle begära, och at det ej kan vara nyfikenhet. Jag vill
ej hafva någon commission utan hatar en sådan domstol af innersta
hierta: men skall det endteligen dertil, så påstår iag,
at de uti sidste plenum angifne skrifter Lycktgubben, Fritalaren,
Svaret uti svenske jure publico och kanske äfven någre
af trycket utkomne protocoller böra dit at pröfvas och dömas,
och derifrån begifver iag mig icke utan votering.
Hr Gyllensvahn: Jag skall hålla mig inom quaestion,
som är, antingen R. o. A. vill låta talan om förevarande skriften
En patriots tanckar falla eller om R. o. A. önskar, at
Kongl. Maij :t infordrar Dess Svea Hofrätts utlåtande öfver
denne skrift och detsamma jämte sitt egit utlåtande, om så
skulle behöfvas, til Riksens Ständers öfverlämnar. För mindre
En patriots tankar.
303
farlige tilbud at rubba grundlagen har iag funnit R. o. A. vara
upmärcksamme. Jag har sedt det ankomma på fyra röster at
frälsa en R. o. A:s ledamot, Hr Commercerådet Nordencrantz,
för hans projecterade plenum plenorum. Jag har sedt en ledamot
så godt som på knä afbedia sin dristighet med et litet
memorial om grundlagarnes förbättring, ehuru han deruti
ännu icke nämdt et ord om hvad i den delen skulle rubbas.
Detta tryckte papper går blint uppå sielfve regeringslagen, föreslår
emot 15 § Regeringsformen, at Kongl. Maij :ts tancka
skall imponera uppå Rådets tilstyrckande; emot 17 § Riksdagsordningen,
at tre stånds beslut ej skola gälla, och tager
altså directe bort Riksens Ständers magt och nationens frihet,
som deruti och uti 11 § Konungaförsäkran ligger förvarade.
Denne projectmannen lärer förmodeligen vara ond uppå
at vid sidstl. riksdag Riksens Ständer litet rättadt, och det en-;
ligit 1727 års förordning, de irringar, som vid förre riksdagar
emot samme förordning kunna hafva sig insmygt, och låtit
det uti någon projecterad expedition inkomne ordet stå, att
beslut varit bygde på svigtande grunder. Jag väntar mig at få
höra samma ord om sidste Ständers systeme uti financevärcket
nu kanske, när den under utarbetning varande financeplanen
uplcommer. Då iag icke vil deröfver förtrytas utan, befinnes
det godt, giärna säga med mannen sidste riksdag: Jag
häfver tyvärr syndat och illa giordt för tig. At en sådan skrift
hos domaren är angifven och dömd, håller iag för ganska godt.
Men min riksdagsmannarätt tillåter mig at få se protocollerne
och domen äfven hos konungen och uti Rådcammaren, dit
saken bör komma, icke at pluraliteten här utstakar och nämner
hvarcken hvad för skrifter, som skola anklagas el:r huru
de skola dömas, ty då vil iag och nämna skrifter; utan iag vil
veta, om den redan anklagade och dömde Patrioten blifvit
dömd efter 2 eller 3 § uti Tryckfrihetsförordningen. Och då
saken på et ordenteligit sätt ifrån Kongl. Maij :t inkommer til
Riksens Ständer, Justitiaedeputation må ransaka och döma
deröfver samt derjämte utstaka medel, som kunna hindra, att
riksens inbyggare af denne och flere dylike projectmän ej måge
blifva hädanefter oroade. Och derifrån går iag icke utan
votering.
Härunder anmältes, emottogs och infördes en deputation Borg.stånifrån
Borgareståndet, anförd af Borgmästaren Tollstorp, det- Deput.
8 personer, hvilken jämte ståndets ödmiuke hälsning gaf til
-
304 1769, aug. 18. En patriots tankar.
kienna, at Borgareståndet förehaft Hr öfverstens Baron Pechlins
med de fleres memorial angående den under titul En
patriots tanckar om fides publica utkomne skriften och at
ståndet resolverat, at saken väl går sin ordinarie gång men
at skriften blifver reclamerad och offentligen förstörd.
Deputation afträdde, ledsagad efter vanligheten, hvaruppå
den förehafde öfverläggning återtogs.
Hr Jennings: Det är fägnesamt at höra ånger och ruelse,
när man felat; önskade allenast, at ångern voro uprigtig.
Author til Patrioten är af samma mening med mig, at
oordning och osäkerhet inritat sig, och har varit omtänckt,
huru det måtte botas. Dristigare än iag har han vågat utgifva
et project dertil; iag gillar hans välmening men derföre icke
hans project utan förkastar det. Han har för detsamma blifvit
anklagad och dömd, skriften är och indragen och förbuden;
dervid må det förblifva. Vi hafva sedt folck för denne
och för mig, som funnit och tält om en sådan osäkerhet;
Ständer vid sidstledne riksdag hafva sielfve sedt och sagt
det samt sökt at förebygga denne osäkerhet. Authoren har
icke sagt, sorn en värd ledamot här beskyller honom före, at
Ständers beslut böra af Kongl. Maij :t kunna ändras, han har
ej velat gifva annat förslag än det, Riksens Ständer sielfve önskade
sig kunna finna, nemligen huru man skall förekomma,
att Ständers beslut ej måge blifva ändrade. Han har misstagit
sig, kanske at de sielfve äfven giordt det, då de sökt en
motvigt emot deras egen magt för at hålla densamme uti ständig
jämnlikhet. Säkerhet bör nationen få, at hvad Ständer en
gång beslutit, må blifva bestående. Vår nu varande ventilation
bevisar det aldra bäst. Knapt har jag sedt uti en välsignad
stund Tryckfrihetsförordningen såsom en grundlag antagas,
förrän iag måste fråga, om vi redan äro ledsne vid densamme.
Låt oss icke straxt i början gifva denne frihet dödsstignet,
sorn värckeligen sker, om en, sorn låckad af denne
frihet råkat gifva ut et förslag, ehuru odugligt till sitt innehåll,
så at det bör förkastas, icke får efter förordningen niuta
sitt forum. Det låter väl oskyldigt, att Ständer endast vilja veta,
huru detta brott vid domstolen blifvit afgiordt, men Hr
Wadenstierna har uptäckt ändamålet och Hr Gyllensvahn har
vidgådt det. Det olyckelige misstroende, som blifvit väckt medborgare
emellan, upväcker sådane ventilationer, som denne
är, och den, sorn underhåller dette misstroende, har dermed
En patriots tankar.
305
ingen god afsigt. Hvart och et träd kiennes af sin frugt, jag
kienner det rytande leijonet, den förkiusarens röst, som förvillar
vår välmening, kastar oreda uti alle väre giöromål och
vil fiska uti grumligt vatten; hoppas, at vi alle skola få uplyste
ögon och at han hvarken skal förföra mig eller andra.
Mitt ödmiuka tilstyrckande blifver, at saken måtte handteras
uti sitt laglige forum och at R. o. A. med densamme sig icke
befatta, hvarifrån iag icke begifver mig utan votering.
Hr [von] Nackreij: Ostridigt är, at tryckfriheten gior
nytta och betager de missbruk, som såväl uti regeringen som
allmänna lefvernet kunna uti frie stater sig insmyga; vi böra
derföre vårda vår Tryckfrihetsförordning som en rikets clenod
och en grundpelare för vår frihet. En sanning är det ock,
at skrifter ofta dömas efter partie. Högsta magten bör derföre
gå varsamt uti at befatta sig med dem. Men emellan friheten
och sielfsvåld är en ganska liten skilnad, lätteligen inritar sig
det senare uti en fri regering, och olyckeligt är et land, där
sielfsvåldet ej kan styras, efter det får ikläda sig namn af frihet.
Vij äro, efter som iag fattat meningen, alle ense, at saken
angående den omtalte tryckte skriften må handteras vid ordinarie
domstolarne, och ändamålet med det projecterade brefvet,
at begära underrättelse om sakens förlopp, strider icke
deremot utan är endast at få botemedel emot en sielfsvåldig
skriffrihet. Begge desse meningar kunna altså förenas. Om vi
besluta at aldrig draga til Ständers granskning dylike skrifter
och gå in med Borgareståndet, att skriften bör förkastas och
förstöras, och blifver proposition i conformité med hvad iag
nu i ödmiukhet föreslagit, så underställer iag, om vi icke kunde
komma ifrån saken och utan votering bifalla propositionen.
Hr Hasenkamff: Skriften är uti nog hårda ordalag
emot Ständers giöromål, så föreföll den åtminstone mig genast,
då iag läste densamme; men jag har altsedan senaste
riksdag varit så vahn at se sådane skrifter, som opåtalt utkommit,
at iag tänckte den skrifarten vara nya modet; flere
nog starckare än denne torde hafva blifvit beskyddade. Onyttigt
finner iag at vidare ventilera öfver denne Patriots tanckar,
sedan de redan uti Hofrätten äro dömde och förkastade,
efter det ej var authors giöromål at föreslå något i det ämnet,
han sig företagit, ej eller stället, hvarest han sitt förslag
306 1769, aug. 18. En patriots tankar.
borde praesentera. At yttra mig här öfver projectet lärer hvarcken
vara tid eller stället, altså inskräncker iag mitt omdöme.
Jag är nöijd att vi söka säkerhet för Ständers beslut, säkerhet
för vår frihet, nögd at skrifter, som utkomma, dömas efter
förordningen uti lagligt foro; jag är ock nögd, at vi vilja
veta, huru denne blifvit dömd, och erbiuder mig derföre
gierna til den omsorgen at uttaga domen, protocollet och alle
handlingar för att låta trycka dem. Jag skulle ock vara nögd,
at Riksens Ständer fingo en berättelse om hela sammanhanget,
men sedan en ledamot nämt Justitiaedeputation at granska
skriften och domen, så tager iag farhåga. Försäkringar
kunde väl gifvas, at dermed icke intenderas någon commission;
men jag kan ej trygga mig vid den. Sådane och ganska
solenne hafva blifvit förr gifne i detta rum men icke hällne.
Jag instämmer derföre til alle deler med Högvördige Presteståndets
oss notificerade beslut och går ej derifrån utan votering.
Hr Schönström: Jag vil ej mera tala om skriften och
authoren, den är redan dömd och skriften förkastad, utan
endast giöra den uprigtige declaration: Jag är ej rädd för busar,
som målar oss tragta efter vår frihet; de, som så upricktigt
visa sig som denne skriften, äro ej farlige. Man har sedt
en Cromwell med friheten i munnen taga friheten af sine
landsmän, regera souveraint och slå hufvudet af sin Konung.
Vij behöfva ej frugta, at friheten löper fara med den värde
Landtmarskalken, vi nu äro så lyckelige at äga; alle hafva
vi valt honom såsom frihetens försvarare, och alle äro vi
beredde at deruti bistå honom.
Hr Gref. och Landtm.: Det är bedröfveligt at så ofta
finna R o. A. oroade och så mycket hafva hördt talas om at
försvara friheten, utan at den lupit någon fara. Kanske derigenom
snarare för friheten torde blifva mindre säkerhet,
när man så mycket talar om dess försvar. Jag går ej in uti
något yttrande om det ämne, som nu varit före, men hemställer,
om icke det må förefalla Höglofl. R. o. A. samt hvar
man underligit, at sedan vi fädt Tryckfrihetsförordningen och
samma förordning utstakar, huru missbruk af tryckfriheten
skola anklagas och dömas, en sådan öfverläggning, som
denna varit, hos Riksens Ständer kan äga rum, och om det
är i sin ordning, at Riksens Ständer uti plenis befatta sig
med ventilation öfver en oförsigtig mans genom trycket ut
-
En patriots tankar.
307
gifne oförsigtige skrift, då han efter beskrefven lag af laga
och ordentelig domstol kan dömas. At så mycket inför högste
magten vid alle tilfällen tala om friheten är mera en förevitelse
än at gifva den rätta friheten en laglig styrcka. Friheten
brukas kanske ofta sorn en täckmantel at skyla förräderiet.
Ordet frihet gior icke friheten uti en regering, hvarpå
uti Polen nu ses et ynckeligit exempel; hvar hopas mer på
frihet och hvarest är mindre säkerhet nu än uti det olyckelige
landet. Säkerhet i lagarne gifver friheten sin rätta styrcka,
utan en sådan säkerhet gifves ingen frihet. Äro lagarne
ej faste, så är friheten förlorad. Hvarföre begäres saken til
Riksens Ständer, icke kan det vara ad notitiam, ty nog kan
hvar man ändå få veta, huru den uti domstolen blifvit afgiord,
månne derunder icke ligger förborgat et hemligt misstroende
til domstolen, til den lagskipande. Huru skal en regering
kunna bära sig, när et sådant får inrota sig hos den
högste, den lagstiftande magten. Jag vågar mig tilstyrcka
Höglofl. R. o. A. at aldrig afvika ifrån lagarnes jämna gång,
om de vilja hafva säkerhet för sin frihet.
Detta säger iag icke för att freda skriften, jag har aldrig
läst den och kienner den icke, utan för at styrcka den uti vår
regeringslag grundade friheten. Ingen ibland oss är, som ej
älskar friheten och som icke vågar för densamme det yttersta
ända intil lifvet; derom är iag så öfvertygad, at iag trygt
säger, at den, som hyser misstanckar och tror, at friheten
hos Riksens Ständer och under deras ögon löper fara, han
bygger på svigtande grunder och derigenom sätter friheten i
våda.
R. o. A. hafva nu tilräckeligen discourerat i förevarande
ämne. Jag är derföre beredd och häfver författat följande
proposition för at komma derifrån: Bifaller R. o. A., at den
omtalte tryckte skriften, under namn af Patriotiske tanckar,
med flere såsom hörande til den lagskipande magten blifva
enligit lag handterade uti deras laglige foro, utan att R. o. A.
sig dermed befattar.
Denne proposition besvarades med Ja och Neij.
Hr Gref. och Landtm.: Efter Höglofl. R. o. A. icke kunna
komma ifrån detta utan votering, så får jag nu upläsa
contraproposition
Vinner Neij, afgår underdånigt bref til Hans Kongl. Maij:t
med begäran at blifva underrättad om den åtgärd, som af
308 1769, aug. 18. En patriots tankar.
vederbörande lagd blifvit vid skriften, kallad Patriotiske
tanckar.
Men vid denne contraproposition begärte åtskillige at få
giöra sine påminnelser.
Hr Billberg: Med proposition äro vi alla nögde; och at
undersökningen må gå sine laglige vägar, men min mening
är, at skriften må förstöras, och den vil jag hafva in uti contraproposition.
Hr Gref. och Landtm.: Skriftens förstörande har ej varit
materia substrata, hvaruppå discourserne roullerat, altså
tilkommer det mig icke at uptaga sådant uti proposition. Huru
kan R. o. A. döma en skrift at förstöras, som ännu icke
blifvit här upläst och hvars innehåll R. o. A. ej kienner.
Hr Uggla, Leon h. Magnus, gaf tilkienna, at skriften
redan voro dömd af Hofrätten til att förstöras.
Hr Gref. och Landtm, påminte, at sedan proposition är
giord, kunde en fråga i saken, som voro ny, icke antagas til
ytterligare ventilation.
Hr Lagersvärd förklarade, at alle voro enige, det saken
måtte handteras uti ordinarie domstolen, och begärte, at
den meningen måtte komma in med uti contrapropositionen.
Detta understöddes af månge, hvaremot af andre begärtes,
at den upgifne propositionen måtte stå eller eljest votering
deröfver.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, projecterade proposition,
at saken går sin laglige väg och at R. o. A. låta den falla.
Contraproposition at saken går sin laglige väg och af
Kongl. Maij :t begäres underrättelse, huru med den gådt.
Frih. Grönhagen: När vi, som icke bifalla propositionen,
lämna den orörd, så böra vi få justera contrapropositionen.
Härunder hade Hr Grefven och Landtm, projecterat den
begärte tilläggningen uti contrapropositionen och upläste den,
så lydande:
Vinner Neij, afgår underdånigt bref til Kongl. Maij:t med
begäran, at sedan saken blifvit lagligen vid domstolen utförd,
blifva underrättad om den åtgärd, som af vederbörande från
början till slut lagd blifvit vid skriften, kallad Patriotiske
tanckar.
Härmed voro alle nögde. Skreds altså til votering. Bords
-
En patriots tankar.
309
herrarne voro Grefve Reenstierna, Frih. Rehbinder, Hr Aminoff,
Hr Stålhanske, Hr Stålhammar, Hr Lagercrantz, Hr
Eneschiöld. R. o. A. upropades och voteringssedlarne insamlades,
öpnades samt räknades och voro
Ja 437
Neij 309,
som bifogade voteringsinstrument1 utvisar, hvilket af bordsherrarne
underskrefs och genast för R. o. A. uplästes. Hvaröfver
extractum protocolli utfärdad blef til de öfrige respective
stånden i följande form:
Företog sig R. o. A. de af Öfversten och Riddaren Hr Baron
Carl Friedrich Pechlin, Assessoren Hr C. Ehrenhof och
Secreteraren Hr J. W. Lode ingifne memorialer, hvaruti hemställes,
om icke en nyligen genom trycket utkommen skrift
under titul af En patriots tanckar om grundlagens nödvändige
förbättring i det, som rörer fides publica och dess befästande,
kunde förtiena Riksens Ständers upmärcksamhet i anseende
til dess innehåll, som skal gifva anledning til någon
ändring uti regeringssättet och väre fundamentallagar; hvarvid
äfven uplästes Hr Johan von Engeströms, Hr Carl Nathanael
Franclcenheims och Hr Eric Sparrschiölds hvar för sig
ingifne memorialer, hvilke tilstyrcka, at enligit Kongl.
Maij :ts nådige förordning om tryckfriheten vid vederbörlig
domstol ang:de denne skrift må undersökas; men ifall Riksens
Ständer skulle finna för godt at häruti giöra något ytterligare
steg, då uppå lika sätt må förfaras med en för någon
tid sedan under namn af Uplgsning til svänske folcket
utkommen skrift samt en annan, kallad Philolalus parrhesiastes
eller den pratsiuke fritalaren, och en den tredie, benämd
Svar på en betgdelig fråga uti svänske jure publico.
Och beslöts, at den omtalte skriften under namn af Patriotiske
tanckar med flere såsom hörande til den lagskipande
magten blifva enligit lag handterade uti deras laglige foro
utan att R. o. A. sig dermed befattar. Hvilket med de öfrige
respective stånden till bifall, tjenst- och vänligen skulle communiceras.
R. o. A. åtskildes kl. 7 eftermiddagen.
1 Uteslutet här.
310 1769, aug. 26. Tobaksspinnerier.
År 1769 den 26 Augusti.1
Tisdag.
Kl. 9 förmiddagen sammanträdde Höglofl. R. o. A. in pleno.
Närvarande Hr Generalen Grefven och Landtm. Axel Fersen.
Justering. Protocollet för d. 13 Julii sidstl. justerades.
Uplästes det författade och af bordsherrarne underskrefne
instrument öfver sidste voteringen d. 18 sidstl. Augusti.
Justerades extractum protocolli, som i conformité af det
genom samma votering tagne beslut afgå skulle til de andre
respective stånden.
Sländernes j Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af d. 18
spinnerier, sidstl. Julii, sorn i anledning af de klagomål, städernes tobaksspinnerier
anfördt såväl öfver flere ordsaker til desse
spinneriers aftagande som at tobaksplanteringen vid städerne
börjat minskas och afstadna, förklarar, huruledes Borgareståndet
för nödigt funnit, att detta ärende må remitteras
til Handels- och manufacturdeputation i hela sin vidd at noga
undersökas och pröfvas, så at deputationens betänckande
fodersammast deröfver hos Riksens Ständer kan til afgörande
förekomma.
Och blef dette efter skedd proposition remitterat [till]2
Handels- och manufacturdeputationen.
f flustra 6få Föredrogs Riksens Ständers Justitiaedeputationens bedricka
caffe, tänckande af d. 11 Julii angående bruk och nyttiandet af caffe
emot förordningen af d. 26 Junii 1766 och d. 24 Martii
1768 och hvaruti deputationen tilstyrcker, at desse förordningar
så mycket mera til sin värckan måtte til vidare hvila
i anseende til åtal af fiscaler och åtgärd af domare, som i
synnerhet sidstnämde förordning stadgar, at om någon embetsman
eller betient, hvilken handhafvandet af kongl, förordningar
åligger, med caffedrickandet beträdes, sådant bör
utom de åsatte böter anses för embetsfel, utan at derjemte i
förordningen utsättes, huru et sådant embetsfel straffas bör;
hvarigenom altså deras vilkår blifva sämre än andre under
1
Konceptprotokollet har påteckningen: Justerat d. i Oct. 1769.
2 Konceptprotokollet.
Kaffeförbudet.
311
såtares, som råka at förbryta sig, och äfven hända kan, at
brottet af domstolarne blifver olika ansedt, hvilket uti en
välbestält regering strider emot god ordning och rättvisa, såvida
enahanda brott med enahanda straff bör umgällas.
Om Riksens Ständer detta bifalla, tilstyrcker deputation,
at hos Kongl. Maij :t i underdånighet Riksens Ständer anholla,
at detta må blifva kundgiort på det sätt, at hof- och öfverrätter
anbefalles detta de under dem lydande domare at kundgiöra
och at Justitisecancelleren äfven sådant samtelige landsoch
stadsfiscaler antyder.
Under detta
3 ankom och infördes en deputation ifrån Bondeståndet, Deputation
12 personer. Sven Håkanson, sorn förde ordet, afläm-lfrg"ål^°"de'
nade det af ståndet utlåfvade extractum protocolli angående
vexelcoursförordningens uphäfvande och förbud emot brenvinsbrenningen;
han recommenderade och anholt på det ömaste,
at R. o. A. ville taga uti öfvervägande Bondeståndets
flere skäl och förena sig med ståndet at tillåta husbehofsbrenningen,
en för landthushållningen så oumbärlig sak; utlåfvandes
på sitt stånds vägnar, at Bondeståndet altid skulle
finnas villige at uti alle mål förena sig med de öfrige respective
stånden, om detta villfares.
Deputation afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Häruppå fortfors med upläsandet av Justitisedeputationens
åfvan berörde betänckande om caffeförbudet. Äfven uplästes
den af deputation projecterade expedition i detta mål
til Kongl. Maij :t, ifall betänckandet skulle vinna bifall.
Hr Linderstedt, Eric, ansåg för oskyldigt och billigt,
hvad deputationen projecterat. Ty detta förbud kan ej handhafvas,
caffe drickes öfveralt utan controll, lurendreijaren
vinner uppå handelen med caffebönerne och kronan förlorar
i sin inkomst på tullen. Men olikheten i straffet för den, som
förbryter sig mot förordningen, ville han icke antaga såsom
något skäl til dess uphäfvande; ty den, som bör handhafva
en förordning, är dubbelt straff värd, om han sig förbryter.
Uppå skedd proposition bifölls betänckandet, allenast
Hr Carp [e] lan, Carl E p h r a i m, förklarade, at han
icke kunde samtycka til förbudets uphäfvande, efter ganska
mycket penningar derigenom komma at för caffe och såcker
gå utur riket.
312 1769, aug. 26. Löningsfordran. Vänersborg.
Jost Gerd- 4. Uplästes Justitisedeputationens betänckande af d. 22
fordran* till- sidstl. Julii angående föreståndarenas vid den här i Stockhörig
Hol- holm varande Holländske Reformerte Kyrckan ansökning om
läformertee" återfående af försutten tid at af kronan utsöka en afl. AmKyrckan
här miralitetscapitainen Jost Gerdtsons år 1683 redan afliquidei
Stockholm. ra(j löningsfordran, stor 1140 d:r 28 öre 16 p:gr silf:rmtt,
hvilken bemälte Capitain i lifstiden til kyrckan skänckt och
hvaruti deputationen på anförde skäl til bifall styrcker.
Hr Gyllensvahn begärte detta på bordet, ty sorn det
angingo en utgift för kronan, så önskade han at få veta, på
hvad grund en sådan utgif[t] voro tilstyrckt.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Efter författningen så
bör Secrete Utskottet höras, inan Riksens Ständer resolvera
til någon utgift af statsmedlen. Om fatalierne återställes i
denne sak, så torde det hända, at flere mera betydande fordringar
derigenom fingo anledning at komma efter. Sådane
gifvas til månge hundrade tunnor guld, men 1752 års förordning
satte en bom derföre, at de icke hittills kunnat komma
fram, och verjde kronans cassör, at de icke aldeles äro uttömde.
Hr Linderstedt, Eric, påminte äfven, at detta måtte
remitteras til Secrete Utskottet, efter inge utbetalningar få
beviljas utan at höra Secrete Utskottet.
Hr Gyllensvahn: Secrete Utskottet kan väl yttra sig
om penningeutgiften men icke om restitutio fatalium, hvarom
här förnämligast nu är frågan; itererade derföre sin begäran,
at saken måtte ligga på bordet.
Härmed instämde Hr Has enkam f f. Blef altså denne
sak hvilande.
Angående 5. Uplästes Justitisedeputationens betänckande af d. 4 Au
"V
enner sb ores
stads rät- gusti sidstl. uppå Borgarens och Factorens i Vennersborg
tighet at Eric Fahlgrens å egne och flere af stadsens Borgerskaps väg
factorer.
nar samt Tullinspectoren Magnus Gabriel Wettergrens be
svär
öfver Kongl. Maij :ts bref af den 18 Januarii innevarande
år til Landshöfdingen uti Vennersborg, hvarigenom et d.
3:die Augusti 1768 uti Vennersborg stad hållit borgmästareval
blifvit uphäfvit och ogillat. Deputationen tilstyrcker, at
åfvanhögstberörde Kongl. Maij :ts resolution aldeles må förändras
och at Kongl. Maij :t må i nåder förklara, at valet bör
äga bestånd, så at de til den ledige borgmästaresysslan på
förslaget upförde personer, Rådmännen Perman och Thorn
-
Paul de Frese. Odel.
313
ton samt Tullinspectoren Wettergren, dervid blifva bibehållne,
hvarigenom det sedermera hällne valet och i följe deraf
uprättade senare förslaget til sin kraft och värckan aldeles
kommer at förfalla.
Betänckandet bifölls.
6. Uplästes et af Hr de Frese, Paul, Major, ingifvit memorial,
hvaruti han anförer, huruledes vid sidstl:e riksdag han
ej allenast uti allmänne Riksdagstidningen blifvit nämd såsom
delagtig uti det af Hoffman i Västergiöthland anstälte
upror, utan och uppå förmodeligen Riksens Ständers Commissions
föranstaltande undersökning vid Öfverrätten i Boråhs
blifvit anstäld derom; äfven uti Giötha Hofrätt en Hoffmans
slägtinge af advocatfiscalen inkallad och deröfver hörd,
utan at Majoren de Frese derom fädt någon kunskap förrän
efteråt. Såsom oskyldig och til sin heder på det ömaste likväl
angripen påstår Hr de Frese at för sådant få reparation
och at hans oskuld på et authentiqut sätt må blifva declarerad.
Härvid var bilagt och uplästes Kongl. Giötha Hofrätts protocoll
öfver förhöret med Hoffmans slägtinge.
Äfvenledes en uti länet utfärdad publication, uppå Öfverrätten
i Boråhs begäran utgifven af Landshöfdingen.
Detta begärtes af flere på bordet.
7. Föredrogs Handels- och manufacturdeputations betänckande
af d. 9 Augusti sidstledne angående Directeuren vid
Sidenappreteringsvärcket Anders Odells lön och prsemier för
tvenne lärlingar af manufacturfonden, hvilke sidstledne riksdag
blifvit honom fråntagne; men deputationen uppå den
grund, at expeditionen derom sidste riksdag icke blifvit författad,
efter respective ståndens pluralité tilstyrcker, at han
nu bör återfå och njuta såväl [för]1 de förflutne åren, då han
varit i mistning deraf, som alt framgent, så länge han fullgiör
de honom uti hans instruction ålagde skyldigheter.
Frih. Grönhagen förmente, at Expeditionsdeputation
icke misstagit sig uti ståndens pluralité; ty Odell hade sin
lön på manufacturfonden; när nu tvenne stånd sagt, at han
skulle lönas af hallrättsfonden, och tvenne, at han ingen lön
skulle njuta, så var ju hans lön indragen genom fyra stånds
pluralitet på manufacturfonden men allenast tvenne stånd
hade tillagt honom ny lön af hallrättsmedlen.
1 Konceptprotokollet.
Hr de Frese,
Paul, om sitt
lidande
genom 1765
års commission.
Ang: de
Directeuren
Odells lön.
314 1769, aug. 26. Falu hospital. Ackord.
Hr Schönberg deremot förklarade, at när Odell ifrån
längre tid tilbakars var uti besittning af en lön efter Ständers
egen författning, så kunde två stånds röst icke taga den
bortt; utan borde han behålla sin lön efter de andre tvenne
ståndens beslut, och det af manufacturfonden, efter två
stånds röst icke kunde flytta honom ifrån en fond, der lönen
förut genom fyra stånd var för Odell anslagen.
Uppå fleres begäran giordes proposition och betänckandet
bifölls.
Hospitalets 8. Uplästes Kammar-, oeconomie- och commercedeputatiflyttnfng
ons betänckande af d. 19 i denne månad angående hospitalet
i Fahlun, hvilket Kongl, öfverdirectionen öfver hospitalerne
och barnhusen i riket sagt, at det borde flyttas ifrån den
plats, der det hittills legat, efter platsen voro sumpig, och til
et annat tort ställe i staden. Men deputationen uppå anförde
skäl tilstyrcker, at det på samma ställe, där det hittills städt,
må åter uppbyggas.
Betänckandet bifölls.
Äng:de 9. Föredrogs och uplästes Secrete Deputations betänckan
tighetenM
^ Augusti angående accordsrättigheten i arméen
armeen med med pension för en öfverste eller öfverstelieutenant, när den
pension för narmast i tour varande reaementsofficeraren icke vill eller kan
ofverstar och °
öfverste- uti accordet ingå, samt huru vidt kongl, brefvet af d. 7 Julii
lieutnanter. jygy tjj en sådan casus må vara lämpeligt. Och är deputationen
af den tanckan, at enär den äldste ej vill eller kan uti accordet
ingå, den då närmast derefter i tour varande regementsofficerare
samt så gradatim och successive, hvilken
ordning nogast följas bör, måtte träda uti den äldres både
skylldighet och rättighet at genom erläggande af fulla accordsumman
varda i hans ställe föreslagen och niuta befordran
och hvaremot något klander utan penningar ej gälla
får.
Deputationen tror sig äfven äga anledning at uppå samme
grunder styrcka dertil, at accordsrättigheten, sådan som
den til öfverste- och öfverstelieutenantsbeställningen nu föreslagen
är, måtte på lika sätt sträcka sig til de beställningar,
vare sig uti eller under majorsgraden, hvartil tour roullerar
allenast inom hvarje regemente för sig, samt författningen
således blifva allmän. Och at följackteligen 1767 års kongl,
bref såsom en icke nog tydelig eller lämpelig stadga, och
hvilken dessutom i de väsenteligaste delar afviker från pensionsreglementet,
sorn nödvändigt bör äga bestånd och uti sli
-
Tallberg. Justitierevisionen.
315
ke mål til framgen efterrättelse lända må, til sin kraft och
värckan numera upphöra.
Betänckandet bifölls.
10. Föredrogs Secrete Utskottets betänkande d. 8 Augusti
sidstl. angående Capitainen Carl Fromhold Tallbergs ansökning
at varda förhulpen til något i arméen nu varande eller
först ledigt blifvande compagnie och at emedlertid honom
uppå extra stat måtte bestås årlig lön.
Deputationen finner väl, at honom vederfarits rättvisa såväl
uti placering vid et infanterieregimente sorn den tour, han
fädt; men som han af torftighet lider med hustru och barn
nöd, så hemställer deputationen, om icke Capitainen Tallberg
med sin ägande capitainstour, såsom placerad vid Kronobergs
Regimente, måtte med något ledigt varande commendantskap
af capitains eller lägre grade, då ingen för honom
dertil äger äldre och bättre rätt, varda ihugkommen.
Detta begärtes på bordet.
11. Föredrogs Justitisedeputationens betänckande af d. 4
sidstl. Augusti ang:de 10 § uti Kongl. Maij:ts särskilte nådige
berättelse öfver justitieärendernes förvaltning, som omförmäler,
at Kongl. Maij :t, sedan Riksens Ständer giordt vid
sidstl. riksdag den författning, at tvenne revisionssecreterare
vid Justitierevision skulle indragas, väl funnit sig föranlåten
at genom utdrag af rådsprotocollet den 13 October 1766 til
Riksens Ständer öfverlämna, at 4 revisionssecreterare måtte
bibehållas; men at för riksdagens slut stånden hvarcken deröfver
eller öfver Justitiedeputationens i samma ämne afgifne
betänckande då hunnit sig utlåta, hvarföre Kongl. Maij :t
sådant ånyo nu begärt.
Deputationen yttrar sig för flere anförde betydelige skäl
finna bäst vara, om arbetet uti Nedre Justitierevisionen enligit
Riksens Ständers den 14 Augusti 1741 afgifne underdånige
betänckande bestyres af Justitiecancelleren och 4 revisionssecreterare,
utan afseende på den vid sidste riksdag giorde
författning, allenast med den lilla förändring, at revisionssecreterarens
berättelser måge vara kortare uti uptagande af
de ingifne skrifters innehåll; och at uti berättelsen med det
ordet läsas de skrifter blifva utmärckte, som i Rådet revisionssecreteraren
tror böra läsas, häldst de rättsökande vid relationens
underskrift icke förmenas skall at sielfve påminna,
om flere än de utmärck[t]e handlingar behöfva i Rådet upläsas.
21—610768
Capitam
Tallberg,
Carl
Fromholt.
Ang:de
Justitie
revisions
arbets
methode.
316 1769, aug. 26. Stiernsparre.
R. o. A. afhörde äfven det vid betänckandet bilagde utdrag
af rådsprotocollet d. 13 October 1766. Hvarefter Frih. R e u
terholm
begärte detta på bordet.
Capitam 12. Föredrogs Secrete Deputations betänkande af d. 14
Eric stiern* •
sparre an- Augusti innevarande år angående Capitainens Eric Stiernspar
gående.
res deröfver anförde besvär, at Kongl. Maij :t genom resolution
af d. 2 October 1765 förklarat sig icke kunna lämna nådigt
bifall til hans ansökning at få af någon ersatt den accordsumma,
som han kanskie blifver föranlåten at utbetala, för
at erhålla något ledigt blifvande compagnie vid Generallieutenantens
Baron Biörnberg [s] Regimente, hvarest han såsom
capitain är placerad, eller ock at erholla befordran till den ledige
placemajorssysslan på Sveaborg.
Hvad det senare alternativet eller befordringen angår, yttrar
deputation at emot 12 § uti 1766 års förordning sig icke
kunna dermed befatta. Men vidkommande ersättning för någon
accordsumma, den Stiernsparre kunde komma at utbetala,
så på det oreda i framtiden må förekommas och icke
olika resolutioner uti like casus fällas uti Kongl. Maij :ts Rådcammare,
enär allenast olika personer äro i fråga, utan alle
vederfaras lika rätt, tilstyrcker deputation uppå flere anförde
skäl, at när framdeles en placerad officerare varder genom
accord flyttad på ordinarie stat, då den förste näst derefter
inom regementet sig yppande ledighet utan accord må
för hans räkning under vilkår af accord besättas och honom
full ersättning deraf tildelas för den accordsumma, han sielf
tillförene förskutit; dock med det uttryckeliga förbehåll, a t
en sådan rättighet till ersättning blott hålles öppen inom
sielfva regimentet, hvarest officeraren är placerad, samt at
den aldeles icke blifver löpande uti arméen, på det den vid
allmänna placeringen regementerne emellan påsyftade jämlikhet
icke må rubbas.
Och at derhos berörde förordnande icke må sträcka sig til
de officerare, hvilke äga blott en sökande rättighet i arméen,
utan til sådane, sorn med fullkomlig förslags rättighet uppå
något visst regimente blifvit placerade.
Betänckandet bifölls.
Hr Didron, 13. Uplästes et af Hr Didron, Carl Johan, d. 21 Julii ingifCemot0lHr’
memorial angående ryokten, som sig alt mer och mer utEhrenhielm,
sprit, rörande Capitain vid Kongl. Västmanlands Regemente
p^Riddar- J°nas Ehrenhielm, at han skall begådt fel i tiensten, såhuset.
som l:o under pommerske fälttåget förhållit manskapet 1762
sin sold i flere dagar, 2:o 1759 och 1760 hema i landet upbu
-
Jonas Ehrenhielm.
317
rit en i kriget tienstgiörande corpoxals lön men den icke i
rättan tid betalt, 3:o tillåtit en til krigstienst i Pommern commenderad
soldat få hema i landet qvarblifva under föregifven
siukdom, 4:o utan bevist laga förfall uteblifvit år 1768 in
Aprilis ifrån det officerarne anbefalte excercitiaemöte, öfver
hvilket alt krigsrätt skall vara förordnad. Men Hr Capitainen
Ehrenhielm sökt loppet deraf hindra genom invändning, at
han hos konungen sökt restitutio fatalium uti rättegången.
Dessutom tilvitas Capitain Ehrenhielm en yppad oenighet
och händel med Fändriken Sneckenberg, Gustaf Mauritz, år
1765. Och lämnar Hr Didron därhän, huruvida Hr Ehrenhielm,
som rycktet går, skall hafva lagt [.händ]1 på sin tienstegosse,
hvilken förleden höst blifvit saknad men dess döda
kropp i början af sommarn blifvit igenfunnen i strömmen
nedanföre Ehrenhielms boställe Islingeby med märcken af
slag och åkommor.
I anseende til hvilket alt Hr Didron hemställer, om Capitain
Hr Ehrenhielm såsom stående sub reatu kan vara medlem
af R. o. A.
Härvid voro bilagde 4 stycken attester, utgifne af Kronofogden
Hanek, af Isaac Person och Anders Andersson [o: Johansson]2,
af Gorporal Lerström angående upgifne förbrytelser.
Hr Ehrenhielm, Eric: Jag är en broder af den Capitain
Jonas Ehrenhielm, som nu blifvit antastad; mig lärer altså
tillåtas at försvara honom, efter han ej sielf är närvarande.
Det skall iag och giöra, om detta får ligga på bordet til
nästa plenum, och bevisa, at alt är ogrundat, som Hr Didron
vågat om honom förebära. Men ifall det och voro sådane anledningar
til beskyllningar, kunde det ändå icke betaga min
Broder sin riksdagsmannarätt, så länge han ej är dömd.
Hr Linderstedt, Eric: Detta äro saker, som höra til
vanlig domstol och derföre bör resolution blifva, at R. o. A.
sig med detta icke kunna befatta. Om någon ifrån Riddarehuset
skall uteslutas, bör han efter Riksdagsordningen vara
til brottet lagligen förvunnen; men det erkienner Hr Didron
sjelf, at Hr Capitain Ehrenhielm icke är.
Hr Gref. och Landtm.: Efter Hr Eric Ehrenhielm begärt
detta på bordet, så lärer väl i dag ingenting deröfver
kunna resolveras utan saken till vidare böra hvila.
1 Konceptprotokollet.
2 Bilaga till Didrons memorial.
318 1769. aug. 26. Härnösand. Simrishamn.
Om collect
för
Hernösands
kyrcka.
Collect för
Cimbritzhamn.
Collect för
Enkiöping.
14. Borgmästaren och Riksdagsfullmägtigen för Hernösand
Magnusd) Kiörnings ifrån Urskillningsdeputationen remitterade
memorial om slut uti stadens vid förre riksdagen
giorde ansökning om collect til kyrckians utvidgande i Hernösand
föredrogs och uplästes jämte den i afskrift bilagde
ansökning sedan sidsta riksdag.
Hr von Böhnen påminte, at vid sidstledne riksdag R.
o. A. beslutit aldrig befatta sig med collecter til kyrckior eller
publique hus. Borgerskapet i städerne hafva så mångfalldige
utvägar til at förtiena penningar af oss, at de väl förmå
bygga åt sig sielfve, de hielpa utom dess aldrig oss til vår
byggnad på landsbyggden.
Frih. Grönhagen hemstälte åter, om icke R. o. A. ville
förblifva vid sitt redan sidstl. riksdag gifne bifall till en collect.
Uppå skedd proposition resolverades, at R. o. A. förblifva
vid sitt den 6 October 1766 til denne ansökning gifne bifall.
15. Likaledes uplästes Borgmästarens och Riksdagsmannens
för Cimbritshamns stad Per Gustaf Landtgrens från
Urskillningsdeputationen remitterade ansökning om slut på
stadens sidstl. riksdag giorde anhollan at til stadens uphielpande
få tvenne collecter.
Hr Lagersvärd: Genom sådane collecter förlora väre
egne kyrckor i sine inkomster. Jag kan altså ej samtycka dertill
men väl, at Cimbritshamns stad måtte få en stambok.
Hr Gref. och Landtm.: Om jag rätt minnes, lärer R. o.
A. hafva kommit öfverens någon gång at icke samtycka til
stamböcker; men denne ansökning om collect är redan sidstl.
riksdag bifallen.
Proposition begärtes. Och bifölls, at R. o. A. förblifva vid
sitt den 6 October 1766 til denne ansökning gifne bifall.
16. Borgmästaren och Riksdagsmannens ifrån Enkiöping
Pehr Sadelins af Urskillningsdeputation til plena remitterade
memorial om en stambok för Enkiöpings stad at samla
sammanskott til at upränsa de igengrundade farvattn, som
leda til staden.
Hr Linderstedt, Eric: Efter stamböcker ej få beviljas,
som nyss sagt är, så bör detta afslås.
Hr Klingsporre, Christ. Fried., instämde härmed,
Enköping. Deputationerna.
319
ty städerne hafva nog inkomster af bro- och hamnpenga;
med mera.
Frih. Bunge: Hvad Enkiöping begär är för hvar indivi
due en liten object och gåfvan frivillig. Farvattnens upränsande
gagnar hela riket, och det är berömligt, at staden vill
hielpa sig til rörelse. Vid detta är ännu den omständighet, at
Enkiöping til denne byggnad fädt anvisning genom resolution
på 800 :de ståckar af en kronoallmänning men gådt af
dem i mistning, efter de icke funnits. Om stambok ej kan beviljas,
så gifver dock denne omständigheten och det nyttiga
ändamålet så mycken vigt åt denne ansökning, at man bör
vara omtänclct på någon utväg til hielp för staden Enkiöping
häruti.
Hr Gyllensvahn: Efter stamböcker äro förbudne, kan
iag icke samtycka til detta; det hade bort genom en deputation
komma in til plena och ej som skedt; bör derföre afslås.
Hr Gref. och Landtm.: Det är ordenteligen remitterat
från Urskillningsdeputationen. Kanske R. o. A. behagar remittera
detta til Kammaroeconomiedeputationen at tilse, genom
hvad andre utvägar än de föreslagne staden kan komma
at härtil få något understöd.
Detta bifölls.
17. Hr Gref. och Landtm, berättade, huruledes han i
sammanträdet med de öfrige Talemän öfverlagt, huru deputationerne
måtte hädanefter äfven om eftermiddagarne sammanträda,
på det med riksdagsarbetet något mera kunde
skyndas än hittils; och hemstälte, om icke R. o. A. ville därtil
samtycka, samt at extractum protocolli derom til de öfrige
respective stånden kunde afgå.
Detta bifölls.
Och upsattes extractum protocolli i följande form.
Hos R. o. A. kom under öfvervägande, huruledes riksdagsärendernes
skyndesamme utarbetande och afgiörande på alt
möijeligit sätt måtte befordras och derigenom förekommas,
at landet med en långvarig riksdag icke varder betungat.
Till vinnande af et sådant ändamål ansåg R. o. A. förnämligast
kunna bidraga, om deputationerne flitigt sammankomma
och uti de mål, som til deras afgiörande höra, oafbrutit
arbeta. R. o. A. beslöt derföre, at Riksens Ständers deputatio
-
320 1769, aug. 26—sept. 4. Boktryckerisocieteten.
Boktryckeriesocietetens
besvär emot
Bokbindareembetet.
ner alle söcknedagar, då respective stånden ej äro in plenis
församlade, skulle hädanefter såväl för- som eftermiddagarne
sammanträda.
Hvilket genom utdrag af protocollet med de öfrige respective
stånden til bifall hörsamt, tjenst- och vänligen communiceras
skulle.
R. o. A. åtskildes kl. 1/4 öfver ett eftermiddagen.
År 1769 den 4 September.1
Måndag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Grefven Generalen och Landtm. Axel Fersen.
Protocollet för d. 17 Julii sidstl. justerades något mer än
til hälften.
Dito justerades extractum protocolli, som til de öfrige respective
stånden skulle afgå, angående deputationnernes sammanträden
om eftermiddagarne.
1. Uti ingifvit memorial hafva å Boktryckeriesocietetens
vägnar Bancocommissarien och Directeuren vid Kongl. Tryckeriet
P. Momma, Directeuren Lars Salvius samt Boktryckarne
Petter Hesselberg och Garl Stolpe sig hos Riksens Höglofl.
Ständers plena deröfver besvärat, att Urskillningsdeputationen
den 4 sidstl. Julii afslagit Societetens denne riksdag
giorde ansökning om ändring uti 23 § af resolutionen uppå
städernes allmänne besvär af den 9 December 1766, hvarigenom
Boktryckeriesocieteten blifvit förhudit at handla med
nye inbundne böcker. Uti detta mål föredrogs nu och uplästes
Borgmästarens och Riksdagsmannens Hr H. Neanders memorial,
hvaruti han uppå anförde flere skäl tilstyrcker, at
boktryckarnes åfvanberörde ansökning måtte afslås och de
sökande til följe af Urskillningsdeputations instruction
plickta 200 dahl:r srrmtt samt vid dubbel plikt förbiudas at
någonsin med denne fråga vända sig til Riksens Ständer, på
det lagen, som annars hvar riksdag skulle ställas i fråga, icke
må blifva en död bokstaf, i stället för at den borde tiena
til lius och obrottslig efterlefnad.
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Justerat d. 7 Octob. 1769.
Riksdagstidningarna.
321
Detta memorial var uti Vällofl:e Borgareståndet upläst d.
18 sidstl. Augusti, som ståndets påskrifne resolution utvisade,
hvilken äfven uplästes, så lydande: Resol., at Boktryckeriesocietetens
ansökning af slås och at den bör til följe af instructionen
för Urskillningsdeputationen plickta 200 :de dahl.
s:rmt samt likaledes 100:de dahl. s:rmt, för det at densamme
dermed besvärat Riksens Ständers plena.
Äfven utvisade påskriften, att Bondeståndet d. 26 sidstl.
Augusti resolverat i alle delar på samma sätt som Vällofl.
Borgareståndet.
Sedan alt detta var upläst, begärtes proposition och bifölls
Borgmästaren Neanders memorial.
Hr Gref. och Landtm, frågade väl, om icke R. o. A. ville
äfven afhöra Boktryckeriesocietetens besvärsskrift, men dertil
svarades: Saken är afgiord och innehållet af deras besvärsskrift
bekant, ty den har blifvit tryckt utdelt.
2. Uplästes Hr Carl Nathanael Franckenheims memorial,
hvaruti han föreställer, huru åtskillige oricktige begrepp och
förtydningar öfver lagarne hos allmänheten i landsorterne
genom förföriske skrifter sig insmygt, huru falske och osanfärdige
berättelser om Konungen och Dess omvårdnad för sine
trogne undersåtare samt collegiers och embetsmäns nit
för det allmänna bästa genom tryckte och i landsorterne
kringsände skrifter blifvit såsom brott och missgierningar afmålade.
Hr Franckenheim anser angelägit, at de intryck, sådant
kan förordsaka, må förekommas; hvilket hän tror bäst
ske, om i alle landsorter tilgång blifver at läsa Riksdagstidningarne
såsom den sanfärdigaste uplysning om rikets tillstånd
under de förflutne åren och de författningar, Riksens
Ständer komma at vidtaga til rikets och näringarnes uphielpande
och uprätthållande. Han tilstyrcker alt derföre, at
Riksdagstidningarne vid hvarje socknestuga och hvart härad
öfver hela riket böra finnas och allmänheten til dem äga en
obehindrad tilgång; at hvarje kyrcka och härad i riket bör å
et exemplar af dem prenumerera, de förre af kyrckans medel
och de senare för häradets andel af saköresmedel; dessutom
få af hvar och en fritt utan postporto afsändas til alla
landsorter, hälst postporto för allmänna tidningarne hitintils
icke kommit kronan til godo; at derföre utgifvaren af Riksdagstidningen
må åläggas utan vedergällning mer än den
vanlige prenumeration at besörja om deras riktige afsän
-
Angtde
Ricksdags
tidningarne.
322 1769, sept. 4. Finansverket.
Secrete
Utskottet
om financevärket.
dande til landshöfdingarne, hvilke sedan på sätt som med
andre förordningars kringsändande i länet hafva at förfara
samt at bemälte utgifvare äfven må förplicktas att efter riksdagens
slut besörja om desse tidningars afsändande til hvar
ock en riksdagsfullmägtig, som honom derom anliter. Hr
Franckenheim utbad sig at med detta memorial få gå til de
andre respective stånden.
Detta begärtes på bordet.
3. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
1 uti innevarande månad, sorn innehölt betänkande rörande
financevärcket. Uti detta vidsträckte och angelägne betänckande,
i anseende til det förfall, som myntet, näringar och
credit råkat uti desse sidstförflutne åren, urskilljer Secrete
Utskottet genast i början, hvad som egenteligen utgiör fundamentet
til myntets värde och dess beräkningssätt ifrån de
medel, som böra bidraga at återställa enskilt credit, at afhielpa
en med skäl öfverklagad penningebrist samt at uprätta
näringarne utur deras förfall eller at uti det, sorn angår myntet,
inblanda de särskilte considerationer, tagne af hvad visse
näringsgrenars nuvarande förlägenhet skulle behöfva til
uprättelse för öfvergångit lidande.
Secrete Utskottet vidgår, att rikets innevånare möijellgen
icke kommit uti det lidande, om Banquens transportsedlar på
kopparmynt kunna blifva gifne och tagne i alle tider för enahanda
värde med myntet, de föreställa. Och antager, det en
större redbar penningestock derföre behöfves at realisera sedlarne,
men at en mera förmånlig utrikeshandel är den enda
och säkraste utvägen för riket til redbart mynts erhållande
och icke den sidsta riksdag antagne realisationsplan, som
egenteligen ej annat var än en sedelmyntets indragning utan
at sätta redbart mynt i stället, som altså på näringar, credit
och rörelse skulle altid giöra samma värkan, på hvad tid det
och skedt.
Efter en digression om värckan af de vid sidste riksdag
antagna financeprinciper visar Secrete Uskottet, at Banquens
sedlar böra realiseras, men icke med koppar, på hvilket de äro
stälde, efter den metallen icke är tienlig til mynt, utan med
silfver och guld. Att derföre all kopparmyntsräkning bör afskaffas,
hvarmed och tillika all växelcourseräkning uti kopparmynts
marcketal förfaller.
Värdet, som Banquens transportsedlar på kopparmynt
Finansverket.
323
böra få uti realisationen emot silfvermynt vid förvandlingen,
utsätter Secrete Utskottet efter den principen, at et medium
tages af hvad kopparen såsom en handelsvara gäldt på utrikes
orter, hvarest den vanligen til största partier i flere år
blifvit debiterad, äfven af silfrets högsta och lägsta värde uti
Amsterdams och hamburger bancomynt under flere års tid,
då 52 riksdahl. hamburger banco i det närmaste torde blifva
svarande emot et skeppund myntade kopparplåtar samt
29 marck hamburger banco eller 9 och 2/3 riksd:r dito mynt
emot 1 marck fint silfver cölnisk vigt. I grund af hvilket förhållande
74 12/26-dels ass fint silfver blifver värdet för en
marck koppar i plåtar och således 397 17/75-dels ass fint
silfver värdet för en nio dahl:rs plåt. Och som efter 1664
års kongl, myntordning 534 8/9 ass utgiöra en svensk specieriksdahl:r
halt uti fint silfver, kan uppå detta fundament
och utan äfventyr i det närmaste en specieriksdahl. antagas
för fult värde emot 12 d:r kopp:rmt uti plåtar eller sedlar.
Riksdahl.myntet finner Secrete Utskottet böra blifva rikets
enda och rätta hufvudmynt och anser betänkeligt at uti
svenske riksdalerns halt giöra någon förändring. Äfven at
vid riksdalerns fördelning uti smärre delar hvarje del behåller
så mycket silfver, sorn svarar emot silfret i hela riksdalern,
så at den, som innehafver 100 :de riksdahl. uti de
minste riksdalerns delar, innehafver lika så mycket silfver,
som hade han 100:de riksdahl. specie. Men som de mindre
mynt genom mera nyttiande i rörelsen äro underkastade en
större förslitning, så blifver nödigt, at de få en starckare alliage
eller tilsats af koppar, dock at deras innehåll af silfver
blifver uti sin behörige proportion emot asstalet på riksdalern.
Att således utmyntas
en specieriksdaler efter 1664 års myntordning til 608 8/9
ass i skrot el. bruttovigt och 534 8/9 ass i fint silfver i proportion
af 14 lod 1 grän per marck;
en 2/3-dels riksdahl. til 14 lod et grän, uti bruttovigt 405
25/27 ass och i fint 356 16/27 ass;
en 1/3 riksdaler till 14 lod et grän, brutto 202 26/27 ass
och i fint silfver 178 8/27 ass.
En 1/6 riksdaler eller 16 öre stycke till 11 lod et grän, då
en marck brutto kommer at innehålla 34 st. eller 5 2/3 riksdaler
och hvarje stycke väga 128 16/17 ass, och fina marcker
324 1769, sept. 4.
Finansverket.
utmyntas på 49 41/199 stycken siettedels riksdaler eller 8
40/199 stycken hela riksdaler.
En 1/12 riksdaler eller et 8 öre stycke til 8 lod 2 grän, en
marck brutto til 50 stycken eller 4 1/6 riksdaler 87 17/25
ass i vigt samt en fin marck til 8 16/73 hela riksdaler.
En 1/24 riksdaler eller fyra öre stycke å 6 lod 2 grän, 76
st. eller 3 och en siettedels riksdaler på en marck brutto, vägande
stycket 57 13/19 ass och utmyntas en marck fint silfver
til 198 54/55 stycken eller 8 16/55 hela riksdaler.
Hvarvid det remedium kunde tillåtas på två trediedels och
en trediedels riksdaler, likasom för hela riksdalern är förordnat
på en siettedels riksdaler lika med carolinerne och
på en tolftedels och 1/24 riksdaler lika med sex öres stycken.
Förbehållandes sig Secrete Utskottet at framdeles få inkomma
med huru det courante silfvermyntet med flere sorter,
såsom och koppar skiljemyntet, bör anses och beräknas
emot riksdalersmyntet.
Tiden, då denne realisation skall taga sin början, tror
Secrete Utskottet, sedan nu brenvinsbrenningen blifvit förbuden,
medel af Manufactur- och Tulldeputationerne föreslås
til lurendreijeriernes hemmande, väre näringar uphieipte
varda och den utrikes handeln derigenom blifver fördelagtigare,
snart kunna utsättas.
At vinna detta ändamål och uplifva näringar samt rörelserne
finner Secrete Utskottet, at den nuvarande sedelstocken
icke behöfver minskas genom indragning till Banquen;
at derföre bancolånen på fastigheter förblifwa til capital, som
de nu äro, ehvad fastigheterne gå i kiöp och säljas på auction
eller annars; allenast ägaren fullgiör, hvad bancoförordningarne
stadga med 4 procent interessets betalning; uphör
altså til nästa riksdag afbetalningsprocenten på privatorum
lån i Banquen 4 procent.
För Jernbergslagernes hielp anslår Secrete Utskottet en
årlig fond af Banquen til utlåning, 16 tunnor guld, nemligen
8 tunnor guld til lån på det jern, som står på bergs- och upstadsvåg
i sex månader, och 8 tunnor guld til lån på det jern,
som står på stapelstads våg, äfven på 6 månader, men med
den inskränckning, at lånen icke få giöras utan ifrån den 1
December til den följande sidste Maii, emot ränta om året 4
procent och de säkerheter, förre förordningar om lån på
jern upgifva.
Finansverket. 325
Men som penningerörelsen ändå torde visa sig trög, så upsäges
alle i Länebanquen för ränta stående kopparmyntscapitaler,
de dock undantagne som blifvit ifrån speciemynt
förvandlade til kopparmynt, samt at Militisestatens, Presteståndets
och Civilstatens encke- och pupillecassor få i Länebanquen
hafva innestående et sådant capital hvardera af etthundradetuseende
daler kopparmynt eller deremot svarande
summa i riksdaler emot den ränta, som de af Banquen hittills
niutit för sådane capitaler.
Till understöd för kopparvärken finner Secrete Utskottet,
at Banquen kan för dess del bidraga på det sätt, at Banquen
består årligen och til nästa riksdag tiugutusende daler
silfvermynt til exportationspraemier för finare kopparsmide
efter den utstakning, Kongl. Bergscollegium deröfver författar
och som summan emot redogiörelse disponerar.
De öfrige fabriquer och manufacturer äga redan understöd
af discontfonden, dock låfvar Secrete Utskottet at framdeles
giöra det afseende, som erfordras kan, uppå de anledningar,
som sig kunna förete til hielp för desse rikets angelägne
näringar.
Lån på förarbetat silfver och guld kan Secrete Utskottet
icke föreställa sig, at det behöfver af Banquen beviljas, innan
afgiordt blifvit angående de nu föreslagne anstalter, huruvida
de blifva antagne och faststälte.
Till landsbrukets hielp anser Secrete Utskottet bidraga,
om inrikes spannemålen råg och korn hålles uti stapelstäderne
genom tull- och exportprsemier at aldrig falla under
2 1/2 riksdaler öfver hufvudet räknat, på sätt som 1752 års
magasinsförordning innehåller; om magasinerne inrättas för
de provincier, som i anseende til läget ej kunna hafva nytta
af föregående författning; om kongl, förordningen af d. 6
Aprill och 1 Junii 1756 förnyas angående införsel af utländsk
hvettemiöl, malt, hafre och andre grynsorter och til Kongl.
Maij:t öfverlämnäs at låta till införsel förbiuda efter sig företeende
skäl de uti kongl, förordningen den 1 Junii 1756
nämde sädesslag jemte utlänskt hvete, ifrån hvilke författningar
de pommerske undersåtares hitkommande spannemål
ej bör undantagas. De omständigheter, som härvid böra
iagttagas, tilstyrcker Secrete Utskottet, at de uti behörige
deputationer blifva närmare utarbetade och utredde, såsom
l:o om proportion på priset emellan sädesslagen,1 2:o om
1 Efter konceptprotokollet rättat från förlagans: sädesslaget.
326 1769, sept. 4.
Finansverket.
Hr Pechlins
särskilte
votum.
jämkningen af sädespriset efter provinciernes olika läge och
sädesrikhet, 3:o om exportationsprsemiernes proportion med
mera.
Likaledes anslår Secrete Utskottet til landtbrulcets uphielpande
af Banquen 30 tunnor guld och utlåfvar framdeles at
til Riksens Ständers plena inkomma med sitt yttrande, på
hvad sätt denne summa til ändamålets vinnande bäst må
kunna användas.
Af alt detta förmodar Secrete Utskottet mera stadga och
säkerhet för rikshushållningen uti dess gång, om de upgifne
grunder oåtskilt vinna Riksens Ständers bifall.
Hr öfverstens Baron Pechlins särskilte votum var härvid
bifogat. Uti detsamme lägger han til grund, at penningestocken
blifvit under sin proportion minskad emot folckoch
varumängden, hvaraf stagnation uti penningerörelsen
härflutit och deraf näringarnes öfverkla[ga]de förfall; at
derföre penningebristen först bör häfvas, så följer deraf lif
i näringarne, af näringarne en förmånlig utrikeshandel, af
denne tillgång på reelt mynt och omsider derigenom den tilämnade
realisation på et naturligt sätt.
Frih. Pechlin tilstyrcker derföre at öka nuvarande penningestock
genom lån uti redbart eller lika gällande mynt
på effecter och säkre gamle jordeboksräntor samt assecurerade
hus och tienlig tid emot capitalets och en billig räntas
återbärande i samma mynteslag, som lånet skedt.
Genom det at bancolåntagare få afbörda interesset på deras
lån med 4 procent, hvaraf et procent blifver afbetalning
på capitalet; at landtbruket uphielpes genom förhögning i
tullafgifterne på hvete, hvetemiöl, malt, bafra, gryn och
spannemål, då ej missväxt inom riket timar och' spannemålspriset
icke öfverstiger et visst riksdalertal, hvilken afgift
användes til exportpraemier.
Hvad realisationsplan vidkommer, tror Hr öfversten Pechlin,
at då riket icke har underballance i handel, hvilket han
med skäl, tagne af förarbetat gulds och silfvers quantum efter
controllförteckningarne, af den sig hos alle ökade bequämlighet
både i hus, meubler, kläder och annat, söker at
bevisa, och ingen bör eller kan tvifla uppå Banquens säkerhet,
då rikets tre stånd såsom dess guarants innehafva och
Banquen sielf innehafver så mycket redbarheter, så värckställes
den, när Banquen inlöser sin sexdahl :rssedel med så
Finansverket.
327
månge marck koppar, som en sexdalersplåt wäger, eller kopparn
annars evalueras til silfver efter den evalvation, sedélhafvaren
frivilligt antager.
Likaledes tilstyrcker han, at den summa kopparmyntssedlar,
som Banquen årligen indrager, må åter utlånas emot
säkerhet i effecter, guld, silfver, gamla oföränderlige jordehoksräntor
och assecurerade hus.
Men skulle rikets handelsvåg vara uti underballance, blifver
väl nödigt, at så mycket reelt mynt utgår, som stoppar
en sådan undervigt; dock risquerar man mera, om alt på en
gång realiseras, än om det småningom sker.
Och gior han af alt den slutsats, at häfvandet af näringar -  nes stagnation bör gå förut samt at man omöijeligen kan formera
någon pålitelig och säker finance, än mindre realisationsplan,
utan at med säkerhet kienna och stadga både
handels och alle näringars tilstånd så i allmänhet som i synnerhet,
och vågar dessförinnan eij at tilstyrcka realisationen.
Jämväl uplästes et Grosshandlarens och Riksdagsmannens
för Stockholm Hr Christiand) Conrad Dassaus votum, som
vid Secrete Utskottets betänckande var bifogat; hvilket i synnerhet
fäster sig vid sättet at hålla inrikes spannemålen vid et
jämt och faststält pris utan landtmannens eller kiöpmans
skada.
Han föreslår derföre, 1 at, intill dess riksdalersräkningen
• kommer uti behörigt skick, värdet af 2 1/4 riksd:r blifver
utsatt och faststält til 27 d:r k:rmt. 2:do. Att råg- och kornprisen
icke blandas utan hvart och et får sitt särskilte pris,
på det tullkamrarne icke måge taxera de handlande efter
godtycko; samt at tydelige författningar måge giöras, huru
med hvete, malt och hafra vid tullens beräknande förhållas
skall utan afseende på de förre ordinantierne, som i detta
ämne synas vara otilräkelige och mindre tydelige. 3:tio. Att
på all utrikes spannemål nederlagsfrihet må beviljas på det
sättet, at ägaren utan någon annan afgift än 1/8 procents
recognition får under tullkammarens förvar upplägga sin
spannemål och, när rikets behof tarfvar, densamme efter behag
af tulla och försälja eller ock fritt utskeppa, när han dervid
sin räkning finner.
Sedan alt detta var til slut läst, yttrade Hr Grefven och
Landtm, sig förmoda, at Höglofl. R. o. A. ville något närmare
betäncka sig uppå en sak af så mycken betydelighet
Hr Dassaus
votum.
328 1769, sept. 4.
Finansverket.
och som innefattar så månge särskilte granlaga omständigheter,
hvarföre den i dag kanske lägges på bordet.
Hr Gyllensvahn instämde deruti, at saken måtte ligga
på bordet, och begärte 10 till 12 dagars tid dertil; samt at
Secrete Utskottets extractum protocolli genast måtte tryckas,
ty annars få vi ej alle R. o. A:s ledamöter tilfälle at läsa
det.
Andre deremot påstodo, at Riksdagsordningen ej tillåter1
en sak mer än tre, högst fyra dagar ligga på bordet.
Hr Gref. och Landtm.: Anstalt är redan fogad om
tryckningen, så at det om et par dagar kan vara färdigt; i
öfrigt, om R. o. A. skulle behaga, kan saken ligga på bordet
til nästa måndag.
Hr Gyllensvahn: Knapt hinner det blifva tryckt för
än om torsdag; voro derföre väl, om denne sak kunde få ligga
til torsdagen uti vekan derefter eller d. 14 September.
Hr(!) Sparre, Blechert, önskade at få underrättelse,
huru de 30 tunnor guld skulle användas, som Secrete Utskottet
anslagit till landtbrukets hielp, och at Secrete Utskottet
måtte upkomma med förslaget derom, innan detta afgiöres.
Hr Gref. och Landtm.: Svårligen lärer Secrete Utskottet
eller någon kunna gå in uti quaestio quomodo, inan quaestio
an blifver först afgiord. Om tiden, då saken åter kan
komma före in pleno, och den dertil föreslagne torsdagen
den 14 September, derom ville Hr Gref. och Landtm, öfverlägga
med de andre respective ståndens Talemän.
Hr(!) Sparre, Blechert, förklarade sig omöijeligen
kunna gå in uti at afgiöra, hvad som nu blifvit upläst, inan
derjämte voro utstakat, huru den hielp skulle blifva, som
landtman af de 30 tunnor guld är låfvad, och påstod ytterligare,
at Secrete Utskottet borde dermed inkomma först.
Hr Gref. och Landtm, försäkrade, at han skulle anmäla
det uti Secrete Utskottet, och voro öfvertygad, at Secrete
Utskottet så skyndesamt, som möijeligt är, lärer upgifva
sine tanckar derom.
Hr Wachschlager: Det är väl meningen, at sådant
sker, innan financesaken kommer åter at föredragas.
Hr Gref. och Landtm.: Ja, så är väl meningen; och
fortfor: Till detta ämne höra ännu någre flere skrifter, hvillce
R. [o.] A. ville låta sig föreläsas.
1 Efter konceptprotokollet rättat från förlagans: tillåta.
Finansverket.
329
Afhördes altså Bondeståndets extractum protocolli af d. Bondest:ts
17 Julii sidstl. angående hvad Secrete Utskottet uti sidstl. ^gående
Julii månad föreslagit om vexelcourseförordningens uphäf- förordvande
och förbud emot brennevinsbrenningen, hvaruti stån-^vamieom
det yttrar sig, at vexelcourseförordningen må blifva bestå- vexeicours.
ende, til dess financesystemen hunno blifva utarbetad, och
brennevinsbrenningen til afsalu förbiudas; men recommenderade,
at husbehofsbrenningen på landet til någon del måtte
tillåtas.
2:o. Borgareståndets extractum protocolli af d. 13 Julii Borg.st:ts
angående at stora sjötullen jämte de öfrige skeppsumgälder0m storasiömå
betalas med bancosedlar, til dess Riksens Ständer hun- tullens clarenit
taga det ena med det andra i detta ämne til hela sin vidd bancosedlar.
uti nogare skärskådande och bepröfvande.
3:o. Hr Leonhard Magnus Ugglas memorial angående ri- Hr Ugglas
kets myntförfattning och hvaruti han genom flere andragne myntförfatu
skäl och calculer bevisar, at en 12 daler kopparmynts plåt ningen i
bör äga lika värde med en riksdaler specie och altså 48 men riketej
36 marck kopparmynt för en vexelriksdaler vara al pari
course. Och var detta memorial daterat d. 1 Augusti samt
stätt til Secrete Utskottet.
4:o. Hr Niclas von Oelreichs memorial, innehållande at Hr von
ostadighet i coursen härrörer af en skadelig sammansättning Memorial
emellan utländsk och inhämsk kiöpman, hvilke för det värde,
de sätta på vårt sedelmynt, och med den credit, utlänningen
lämnar svänske kiöpman, äga magt at betala för väre
exportvaror nästan hvad de behaga och finna sin vinst vid.
Huru sådant kan ske, utföres med flere sine omständigheter.
At förekomma det och förbinda exporteurer och trassenter
at ingå uti sådane handelsspekulationer, som för riket äro
mera nyttige, föreslår Hr von Oelreich ett bancofinancecontoirs
inrättande, där alle exporteurer skola vara förbundne
at för ett proportionerat åsatt värde försälja alle sine för utskickade
varor erhollne vexlar och remittenterne få dem
kiöpa.
Till detta contoir skulle och inflyta alle* subsidiemedel;
det borde och förenas med Jerncontoiret. De förmåner, som
af et sådant contoir skulle riket tilflyta, upräknar Hr von
Oelreich uti 12 särskilte punckter. Hvad vexelriksdalerns
värde vidkommer, utsättes den til 36 marck såsom al pari;
330 1769, sept. 4—14. Finansverket. Jonas Ehrenhielm.
Hr von
Didrons
angifvelser
emot Hr
Ehrenhielm
ang: de.
och bevises, at den til rikets fördel bör så vara och är både
möijelig och nödvändig at vara sådan.
Att värckställa inrättningen med et sådant contoir föreslås,
at Banquen förskiuter fonden; tullen på utgående varor
blifver controll på exporteurens vexlar och remittenterne
vara förbundne upgifva, hvartil de behöfva växlar och,
om det är til utländsk gälds betalande, sådant med sine handelsböcker
bevisa. Vid sättet, som contoiret föreskrifves at
uphandla väre exportvaror, kunde Jerncontoirets reglemente
följas och et annat til ändamålet lämpeligit reglemente ytterligare
inrättas, som ock framdeles närmare utsättas kan,
hvad til inrättningens värckställande kan finnas nödigt. Med
detta begärte Hr von Oelreich sluteligen at få vända sig til
de andre respective stånden.
Alle desse upläste skrifter lades nu äfvensom de förr omrörde
angående financevärcket på bordet.
Hr Gref. och Landtm, anmälte, at Hr von Oelreich begärte
låf at få låta trycka detta sitt memorial och lägga derth
någre flere sine anmärcltningar,
hvilket beviljades.
R. o. A. åtskildes kl. 1/2 til 2 eftermiddagen.
År 1769 den 14 September.1
Torsdag.
Plenum kl. 8 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen Grefven och Landtm. Axel Fersen.
En del af protocollet för d. 17 Julii sidstl. justerades.
1. Sedan Hr Carl Johan von Didron til R. o. A. ingifvit et
memorial rörande åtskillige förbrytelser, för hvilke Capitainen
Hr Jonas Ehrenhielm skal vid krigsrätt vara anklagad
och i anseende hvartil Hr Didron hemstält, huruvida bemälte
Hr Capitain Ehrenhielm kunde ibland R. o. A. få såsom ledamot
på denne riksdag vara antecknad, innan han voro lagligen
frikiend, hvilket memorial i pleno d. 26 Augusti blef
upläst och lagt på bordet, så uplästes nu Hr Capitainen Jonas
Ehrenhielms memorial til svar uppå förenämde.
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Justerat d. 12 Octob.
Jonas Ehrenhielm.
331
Hr Capitain Ehrenhielm anförer deruti, at ehuru han nogsamt
kiende R. o. A:s oryggelige föresats at icke blanda den
lagstiftande och lagskipande magtens gior omål, följackteligen
voro öfvertygad, det Höglofl. R. o. A. lärer finna, at icke
detta hörde til R. o. A. utan til vederbörlig domstol at utreda,
så i förtröstan på R. o. A:s ädelmod ville han nyttia, hvad
möijelige tillfällen, som gåfvos, at afplana de svarta färgor,
med hvilke Hr Didron honom så obehörigen afmålat.
1. Den förste beskylningen, att Hr Ehrenhielm under pommerske
fälttåget skal förhollit solden för det under han[s]
befäl stående manskap, kunde på intet sätt uti bevis ledas;
om så varit, hade Hr Ehrenhielm aldrig undvikit klagomål,
under det regementet ännu vistades uti campagnen.
2: o. At Hr Ehrenhielm upburit en corporalslön hemma i
landet innebär i sig sielf intet brott, enär corporalen fädt
densamme betalt och dess son inför krigzrätten yttrat sig
icke veta, at hans fader i lifstiden haft något at fordra hos
Hr Ehrenhielm af lönen.
3:o. At han tillåtit en soldat för siukdom år 1760 blifva
hemma i landet ansåg Hr Ehrenhielm icke för något brott,
när fäldtskärsattest deröfver genast blef til majoren insänd
och ej annat än manbart manskap borde til arméen utskickas.
4. At han år 1768 icke kunde infinna sig vid det för officerarne
anbefalte exercitiemöte härrörde af en honom under
ditresan åkommen siukdom, hvilket kan med vittnen, om så
nödigt blifver, bevisas.
Desse fyra mindre betydelige mål ville han icke undandraga
krigsrätten utan voro, då han med en prseliminaire
fråga vändt sig til högre ort, endast hans afsigt at bibehålla
sig vid en ren rättegångsordning, hvilken så för hvar svensk
man bör fri förvaras. Ry när hans chef, Generallieutenanten
Frih. Stierneld, lätt öfver desse angifvelser anställa krigsrätt
och ingen angifvare upgafs, af hvilken Hr Ehrenhielm kunde
en gång få söka reconvention, men krigsrätten likafult pålade
Hr Ehrenhielm at svara, så besvärade han sig deröfver
å högre ort, hvarest det ännu ligger oafgiordt.
At ingen ovänskap mindre någon deraf följande händel
varit emellan honom och Hr Fändriken Sneckenberg, derom
åberopar han sig bemälte Fändriks intygande såsom i staden
nu varande och ledamot af Höglofl. R. o. A.
22—610798
332 1769, sept. 14. Jonas Ehrenhielm.
Uti det sidste, at Hr Ehrenhielm torde hafva varit vållande
til en sin tienstegåsses död, behöfves intet mer at visa
hans oskuld än Kongl. Svea hofrätts utslag, som numera blifvit
utfärdat, hvilket så tydeligen frikallar honom, at icke ens
den ringaste misstancka bör äga rum.
Sådant vara sammanhanget i korthet anfördt af den sak,
som Hr Ehrenhielm förmenar oförsynt emot honom vara anfördt,
intygar han ock derjämte, at i al sin oskuld det blefvo
honom en svidande grämelse, om han icke lefde uti en säker
förtröstan, at R. o. A. skulle taga honom i den protection,
som Riksdagsordningen dicterar samt R. o. A:s heder och
värdighet ostridigt fordra.
Detta begärtes af flere på bordet; men andre deremot påminte,
at Hr Didrons memorial redan legat på bordet och at
detta vöre et svar deruppå, så at nu saken kunde afgiöras.
Frih. Ridderstolpe, Carl, tillstyrckte R. o. A. at
icke befatta sig med detta och dylike saker; at draga angifvelser,
grundade uppå blotta ryckten, inför R. o. A. och kasta
fram til ventilation sådant, som emot Riksdags- och Riddarehusordningen
aldrig bör komma fram på detta stället,
det vöre så obehagligt och så litet at förena med den agtning,
ledamöter inbördes emot hvarannan och i synnerhet emot
R. o. A. en corps borde hysa, at det aldrig kunde tillåtas; sådane
mål höra til domstolen och icke till Ständer at afgiöra.
Hr Gref. och Landtm.: Saken torde kanske få ligga på
bordet denne gången, efter i dag det angelägne financevärket
är at föredragas.
Hr Wachschlager, Gustaf: Den har redan legat
på bordet, det vore et prejudicat, mindre gagneligit, om svar
och memorialer, som inkomma uti redan upläste och på bordet
lagde saker, skulle gifva anledning at åter lägga dem dit.
Hr Ehrenhielm, Eric: Det kunde ej annat än på
det ömaste röra honom, at sådane tilvitelser emot hans broder,
Capitainen Jonas Ehrenhielm, kunnat för R. o. A. framdragas,
hvilke endast grundade sig på misstanckar, veckte
genom löse och förklenlige ryckten, som ovännen utspridt.
Han förklarade, at hans Broder uti nu upläste memorial af
acktning för Höglofl. R. o. A. icke velat på detta ställe besvara
Hr Didrons tilmälen såsom de förtiente; hvilke på intet
sätt hörde til Höglofl. R. o. A. utan til domstolen. At som
R. o. A. genom Riddarehusordningen uplifvat, hvad Riks
-
Johan Ehrenhielm. Plenidagar.
333
dagsordningen stadgar angående riksdagsmäns förhållande
inbördes in plenis och uti deputationerne, och altid hållit der
noga hand öfver, hvarföre mången, som mindre förgådt sig
emot desse ordningar än Hr Didron, fädt sådant med alt skäl
umgälla. Altså hemstälte han, huru Hr Didron skulle anses?
Flere yttrade sig, at R. o. A. icke kunde befatta sig härmed.
Andre åter ville, at det til Riddarehusdeputation skulle remitteras.
Hr Gyllensvahn förklarade sig icke kunna anse detta
såsom något ventilationsämne för R. o. A. Han vore ock
öfvertygad, at om Hr Gref. och Landtm, fädt tid och råderum
at genomse Hr Didrons memorial, hade det aldrig uppå
Riddarehuset blifvit upläst; huru sådant hädanefter måtte
förekommas, derom ville han uti R. o. A:s oeconomiske plena
sig yttra, önskade allenast nu, at R. o. A. snart måtte
komma från en sak, som icke hörer til dess uptagande.
Hr Gref. och Landtm, förbehölt sig äfven at uti oeconomiske
pleno få gifva sin berättelse härom och tilläde, huru
det för en landtmarskalk vore svårt at vägra ledamöter, då de
enständigt begära, at få sine memorialer upläste, hvilke de
ofta ingifva, under det plenum hålles. Men på det R. o. A.
måtte nu komma ifrån detta, projecterade Hr Grefven och
Landtm., at R. o. A. sig härmed icke befatta.
Detta besvarades med Ja.
Hr von Böhnen, Casp. Ludv., ville derjämte, at
R. o. A. skulle taga et beslut, at så beskaffade memorialer,
som detta Hr Didrons voro, aldrig borde få emottagas.
Men dertil svarades af flere, at sådant kunde komma under
öfverläggning en gång uti de oeconomiske plena.
2. Frih. von Essen: Sedan nu flere mål ifrån deputa-Ang:de flere
tionerne hunnit inkomma til plena, förestälte han angelägen- ^veckaiT 1
heten deraf, at något vist om plenidagars hållande, til exempel
tvenne i hvarje vecka, måtte fastställas. Han hade det
fullkomlige förtroende til Hr Gref. och Landtm., at han Lil
al befordra riksdagsärendernes skyndesamme drift gierna
gingo in uti at understödia et sådant fastställande.
Hr Gref. och Landtm.: Uti det ämne om financevärket,
som nu är at föredragas, hafva respective ståndens Talemän
öfverenskommit at hålla hvarje dag plenum, til dess Riksens
Ständer hinna dermed til något slut. Ifrån deputationerne
334 1769, sept. 14—15. Plenidagar. Finansverket.
Ang: de
financevärcket.
voro nu utarbetade saker inkomne. Hr Gref. och Landtm,
försäkrade altså, at aldrig med plena skulle uppehållas, så
snart något voro inne att föredragas. Han bad, at icke detta
nu måtte sättas i fråga, som kunde draga bort tiden genom
en kanske vidlyftig ventilation och omsider votering, då en
så angelägen sak som financevärcket voro at föredragas. R.
o. A. hade altid förklarat sin åstundan at vilja bibehålla
Riksdagsordningen uti sin fulla kraft; Hr Gref. och Landtm,
förmodade altså, at Högloft. R. o. A. ej eller nu ville gå derifrån.
Frih. von Essen tviflade icke at få plenum, som sagt
voro, så länge financesaken räcker, men önskade at för den
följande tiden få nu något stadgat, hvarefter man hade at sig
rätta så länge, til dess man kunde få något bättre.
Flere yttrade sin åstundan, att med ventilation häröfver
tiden icke måtte utdragas. Och
Frih. Reuterholm begärte detta på bordet, hvarmed
vidare discourse härom afstadnade.
3. Företogs nu åter det uti sidste pleno den 4 September
upläste och då på bordet lagde Secrete Utskottets extractum
protocolli af den 1 uti innevarande månad angående financevärcket
och botemedel emot den genom en allmän penningebrist
upkomne stagnation i rörelsen och näringarne.
Härvid föredrogs nu til en början åtskillige memorialer,
som innehölio en del anmärckningar uppå mer eller mindre
delar af Secrete Utskottets ingifne betänckande och hvaribland
åtskillige förbehöllo sig at ifrån Secrete Utskottet få
underrättelse om 1761 och 1765 årens financeplaner i alt det,
som ej hemligit vara borde, inan de öfver detta Secrete Utskottets
betänckande ville sig utlåta, andre deremot understödde
Secrete Utskottets betänkande. Och vordo desse memorialer
upläste i följande ordning:
1. Frih. Cederström, Claes, hvilken dermed geck til de
andre stånden.1
2. Hr de Frietzskii, Claes, som äfven geck til de andre
stånden.1
3. Hr Pheiff, Per Gustaf, som likaledes geck til de andre
stånden.1
4. Hr von Ekstedt, Johan, geck likaledes (Bil. 24).
5. Hr Linderstedt, Eric.1
1 Tryckt 1769.
Finansverket. Justitiekanslersämbetet.
335
6. Hr Uggla, Leonh. Mag., geck til de andre stånden.1
7. Hr Stenfeldt, Carl Richardt (Bil. 25).
8. Hr Ehrenhoff, Carl Gustaf, geck til de andre stånden
(Bil. 26).
9. Hr Svinhufvud, Friedrich, likaledes (Bil. 27).
10. Hr Gripenberg, Mag. Vilh., likaledes.1
11. Hr Heldenhielm, Joh. A. (Bil. 28).
12. Hr Virgin, Arvid, sorn geck til de andre stånden.1
13. Hr von Bromell, Lars, likaledes (Bil. 29).
14. Frih. Duval, Carl Adam, likaledes (Bil. 30).
Sedan alle desse til en stor del vidlyftige memorialer blifvit
til slut läste, tiden redan var nog liden och ännu likväl
åtskillige återstodo, hemstälte Hr Gref. och Landt m., om
icke R. o. A. skulle behaga upskiuta med det öfrige til i mårgon,
efter det återstående af dagen icke torde vara tilräckeligt,
sedan det öfrige äfven blifvit upläst, att afgiöra, hvad
som uti detta vidsträckta och granlaga ämne kunde förekomma.
Detta bifölls.
R. o. A. åtskildes altså kl. half tu eftermiddagen och giordes
anstalt om anslag til plenum kl. 9 i morgon.
År 1769 den 15 September.2
Fredag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Grefven Generalen och Landtm. Axel Fersen.
Justerades til slut protocollet för d. 17 Julii.
Dito protocollet för d. 18 Julii sidstl.
Hr Linnerhielm anförde, huru han funno angelägit,
at justitisecancellersembetet snart måtte blifva af Riksens
Ständer åter besatt, hvilket genom förr varande Justitiaecancellerens
och Commendeuren af Kongl. Nordstierneorden Hr
von Stockenströms kallelse til riksråd voro ledigt; uti den
tanckan styrcktes han af hvad 3 § af kongl, förordningen af
den 27 Februarii 1739 stadgar angående ledige rådsembeten,
1 Tryckt 1769.
2 Konceptprotokollet har påteckningen: Justerat d. 12 Octob. 1769.
Justitie
cantzlers
embetets
åter
besättiande.
Finance
saken
angående.
339 1769, sept. 15. Finansverket.
efter vid sidstl. riksdag Riksens Ständer förklarat detta til
et förtroendesembete, hvilket af dem sielfve skulle besättas.
Hr lunnerstedt [o: Linnerhielm]1 hade uti detta ämne
författat et memorial, med hvilket han utbad sig få gå til de
andre respective stånden.
Hr Gref. och Landtm.: Som R. o. A. i dag lära komma
at fortfara med den redan påbegynte financesaken, efter enligit
Riksdagsordningen alle påbegynte mål böra utan interruption
afhandlas, så måste väl med detta memorials upläsande
anstå til en annan gång, då det skal komma före.
Hr Linnerhielm framgaf emedlertid sit memorial
och feck den påskrift, at det hos R. o. A. voro anmält, hvarmed
han geck til de andre stånden.
2. Återtogs den i sidste pleno påbegynte financesaken och
uplästes
Hr Rildenschiölds memorial (Bil. 31).
Hr örnschiölds, Mårten Ludvig, dito, som dermed geck lil
de andre stånden (Bil. 32).
Hr von Gerdtens dito geck äfven til de andre stånden (Bil.
33).
I anseende til sitt sammanhang med nu förevarande ärende
åhörde R. o. A. äfven et utdrag af protocollet, hållit i
Fiskeriedeputation den 12 Septemb. sidstl., hvaruti deputationen
hos Riksens Ständer anmäler, huruledes genom den
allmänne penningebristen fiskerierne, men i synnerhet
no[r]dsjöfisket, anseenligen af tagit och icke utan kraftige
medel stå at återställas uti deras obehindrade lopp, hvarom
deputationen äfven yttrat sine tanckar til Secrete Utskottet
och at deputationen icke kunde lägga hand vid något förslag
til deras uphielpande, innan mynt- och vexelrörelse kommit
uppå en stadgad fot i riket och af Secrete Utskottet d. 29
sidstl. Julii erhållit den försäkran, at Secrete Utskottet ville
visa al den ömhet för denne näringsgren, som närvarande
omständigheter kunde medgifva; men som deputationen icke
kommit at hos Secrete Utskottet upgifva förslag, huru nordsjöfiskerierne
måtte med något penningeförskott understödde
blifva, så hade förmodeligen detta uti Secrete Utskottets
extractum protocolli af d. 1 September blifvit förbigångit. Deputationen
föreslår altså, at til fiskeriernes oumbärlige hielp
och upmuntran en discontfond måtte blifva inrättad på sam
1
Konceptprotokollet.
Finansverket. Fiskerierna.
337
ma sätt, som den är, af hvilken väre manufacturer haft så
god nytta. Att visa huruledes den anslagne fiskeriefonden
blifvit otilräckelig, så förmäler deputation, at två tunnor
guld, som fiskerierne årligen til praemier haft af manufacturfonden,
blifvit desse sidste åren indragne af det skäl, at de
borde til Banquen inbetalas uppå manufacturfondens skuld.
Äfvenledes at Kongl. Generaltulldirectionen tvärt emot Riksens
Ständers författning undanhållit fiskeriefonden de denne
fond tilslagne tullafgifter af femtiotusende tunnor portugisiskt
salt och dem i stället til Banquen inbetalt, hvarigenom
altså fiskeriefondens största inkomst försvunnit och prsemieinnehafvarne
et oskäligt uppehåll i deras laga rätt undergådt.
Deputationen slutar med at til Riksens Ständer hemställa,
om icke, innan Riksens Ständer sig utlåta öfver hvad Secrete
Utskottet angående financevärket upgifvit, det må deputationen
obetagit lämnas, ehvad beslut Riksens Ständer deruti
skulle täckas vidtaga, at framdeles och med giörligaste
skyndsamhet få inkomma med förslag, på hvad sätt och säkre
vilkår en discontfond kan för fiskerierne inrättas och tilllika
fiskeriefonden få af manufacturfondsmedlen de omrörde
tvenne tunnor guld jemte indragne tullmedel för 50 000:de
tunnor portugisiskt salt af Banquen ersatte och återbetalte, efter
deputationen ej finner tienligit at vid detta tilfälle med
et särskilt betänckande och alle härvid förefallande omständigheters
uprepande Riksens Ständer besvärlig falla.
Frih. Grönhagen anmärckte här: Vid det, som förmäles
om de af Generaltulldirectionen indragne tullafgifter
för 50 000:de tunnor portugisiskt salt och at de tvärt emot
Riksens Ständers författning skola blifvit undanhållne för
fiskeriefonden, att Riksens Ständer vid sidste riksdag tilstyrckt,
d. 21 December 1765, at fiskerieprsemierne skulle
indragas, och d. 8 Julii 1766, at i stället för hvar 3:die tunna
fisk, som exporterades, tullumgälderne för en tunna inkommande
salt skulle restitueras, hvilket Tulldirectionen noga
efterlefvat, så at detta vore tvärt emot sanningen, hvilket
Frih. Grönhagen förbehölt sig at få närmare bevisa.
Hr Uggla, Leonh. Mag.: Det lärer ej vara Fiskeriedeputation
tilständigt at här inlåta sig uti någon vidare debatte
derom, utan lärer deputationen i sinnom tid och då Generaltulldireotionens
infordrade förklaring såväl öfver detta
338 1769, sept. 15. Finansverket.
som det mera til deputationen inkommit, sig deröfver utlåta.
Vidare uplästes äfven Bergsdeputationens betänckande af
d. 11 September sidstl. angående denne af Secrete Utskottet
upgifne financeplanens värckan på bergshandteringen. Deputationen
önskar, 1 :mo at den föreslagne realisationsplanen
måtte gå för sig, men söker med skäl visa, at 54 marck per
riksdahl. voro nyttigare och närmare proportionerat emot
kopparens, alle varors och arbetslöners pris, än de af Secrete
Utskottet föreslagne 48 marck för riksdahl. Och nämner härvid,
at ifrån den stund, realisationsplan fastställes, billigheten
synes fordra, at penningelöntagare njuta frugten af Riksens
Ständers alt sedan år 1756 dem gifne försäkringar och
undfå deras löner i riksdalerssedlar til et oafkortadt riksdalertal
efter 3 daler silfvermynt riksdalern och lönernes rätta
belopp i daler silfvermynts räkning efter staten.
2:o. Förmenar deputation, at de af Secrete Utskottet til
Bergslagens hielp anslagne medel icke böra inskränckas
inom en viss determinerad summa af 16 tunnor guld; men
om sådant nödvändigt skal ske, at de då måtte ökas åtminstone
til 30 tunnor guld och at inge visse återbetalningsterrniner
utsättas för de lån, som på de uti vågarne stående metaller
skulle få giöras, uprepandes deputationen de inconveniencer,
som af en inskränckt låningzsumma och låningstermin
kunna följa; att desse understöd måge sträcka sig til
de öfrige metaller, nemligen 4 tunnor guld til kopparvärckshandteringen
jämte de flere exportable mineraltillvärckningar,
8 tunnor guld til lån på jern i stapelstadsvågarne
men de öfrige 18 dels til lån på upstadsvågar, dels til förlagslån,
alt eftersom Brukssocieteten vid sine sammankomster i
Järncontoiret kan finna för sig nyttigt.
3. Efter alle inbetalningar, som til Banquen ske, böra hädanefter
åter i rörelsen utsläppas, på det rikets rörelsecapital
i bancosedlar må bibehållas til nästa riksdag vid sin nu
ägande storlek, hemställer deputation, om icke räntan på
förre lån må upgifvas såsom nye lån til de näringsidkare,
som förut ej nyttiat bancolån.
4:o. Föreslår deputation, at de, som i Banquen vilja med
silfver betala sine gamla lån, skola få silfvret beräknat i
Banquen til 12 dahl. k:rmtt lodet; dock ej på längre tid än
en viss dertil utsatt månad, hvilket deputationen tror, at det
skulle kunna öka Banquens silfverförråd, befordra realisa
-
Finansverket.
339
tionsplan och lisa den i Banquen skyldige medborgaren utan
någon synnerlig Banquens förlust.
Sedan alt detta var upläst och Frih. Duvall, Johan
Didrich, hos Höglofl. R. o. A. fädt anmäla, at det voro en
hans anförvandt Frih. Carl Adam Duvall, som ingifvit det
i går upläste memorial, på det samma memorial, med hvars
innehåll hän på intet sätt sig conformerade, icke måtte gå
för hans räkning, så förmälte
Hr Gref. och Landtm.: Huruledes det torde blifva nödigt,
at R. o. A. yttrar sig til en början öfver Bondeståndets
extractum protocolli af d. 17 sidstl. Julii, hvaruti Bondeståndet
yttrat sig öfver den då förevarande fråga angående växelcourseförordningens
uphäfvande och brennevinsbrenningens
förbud, at förordningen måtte til vidare förblifva orubbad
och al brennevinsbrenning til afsalu förbiudas; men förbehållit
sig tillåtelse, at på landet hemmansbrukare måtte få
brenna til husbehof, om ej mer dock någon viss tid om året;
om R. o. A. uppå detta extractum protocolli ville lämna sit
svar, så vunnos derigenom, at expeditionen icke blefvo uppehållen.
Uplästes häruppå detta extractum protocolli och der jämte
et af Hr Dalcrona ingifvit memorial, hvaruti han tilstyrcker,
att R. o. A. måtte förblifva vid sitt redan tagne beslut, med
hvilket hän äfven förbehölt sig att få gå til de andre stånden.
Ankom härunder en deputation ifrån Borgareståndet, 12
personer, och emottogs på vanligit sätt. Borgmästare Unger,
som förde ordet, anmälte Borgareståndets vördsamme hälsning
och recommenderade hos Höglofl. R. o. A. til afgiörande
1 :o Borgareståndets extractum protocolli angående det intrång,
som städernes handtverckerier lida genom de månge
handtvärckare, sorn under fler slags beskydd sätta sig ned
uti landsorterne.
2:o. Angående den af Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen
tilstyrckte frihet för Majoren Hr Silfversparre
at ifrån sin i Blekingen belägne sätesgård til utrikes orter
utföra ved, hvilket ståndet förmenar lända de blekingske
städer til förfång.
Deputationen afträdde, ledsagad på vanligit sätt.
Häruppå återtogs det redan påbegynte ämne angående
Bondeståndets begäran att få husbehofsbrenningen fri.
Hr Schönberg: Aldra hälst instämmer iag med det af
Deput.
Borg.st:t.
340 1769, sept. 15. Husbehovsbränningen.
Hr Dalcrona ingifne memorial och att R. o. A. må förblifva
vid sitt en gång tagne beslut; men då iag ser et helt medstånds
innerliga åstundan, det tycke, som hos svenske allmänheten
vändt sig uppå denne liqueur, att dess totale förbud
skulle värka hos menigheten på alle ställen i landet
missnöije, så nödgar sådant mig att, ifall Högh R. o. A. skulle
vilja sig derom förena, äfven lämna mitt bifall dertill, att
husbehofsbrenningen på landet må tillåtas någon viss determinerad
tid om året. För att afböija ett större ondt nödgas
man ofta välja et mindre; den åstundade realisationsplan,
som är så nära förbunden med brenvinets afskaffande, skulle
kanske svårligen kunna värckställas, om icke den omåttelige
brenvinsbrenningen åtminstone til någon del med nationens
egen hug kan afskaffas, hvarigenom då torde lättast
kunna conserveras den myckenhet spannemål, sorn til salubrenningen
åtgår, och bättre än genom den nogaste uppsigt
all oloflig brenvinsbrenning förhindras.
Hr Wachschlager, Henric: Rondeståndet har så
yttryckeligen yttrat sin åtrå för husbehofsbrenningen, att
man tydeligen kan finna, huru det omöijeligen lärer kunna
förmås att derifrån afstå. Förmodeligen utvärcka de sig häruti
Presteståndets bifall och för att få detta fram, kunde det
hända, att de förena sig uti att tillåta all brenvinsbrenning;
då förloras alt, hvad man giordt sig hopp om att uti financeplanen
vinna genom brenvinsbrenningens förbud. Att hindra
sådant vore bätre eftergifva något och tillåta husbehofsbrenningen
på landet 14 dagar om året, så har man endå conserverat
det öfrige.
Hr de Frese, Otto Henrik1, instämde häruti, att
brenvinsbrenningen til husbehof måtte för landtman tillåtas
14 dagar om året, ifall R. o. A. ville förena sig om den limitation
uti sitt redan tagne beslut.
Frih. Grönhagen: Då frågan om brennevinsbrenningens
förbiudande sednaste hos Höglofl. R. o. A. förehades, var
iag olyckelig nog att under öfverläggningen derom icke yttra
samma mening, som pluraliteten sedan gillade. Icke desto
mindre vil iag som laglydig på intet sätt gifva någon anledning,
ledande til annat än att ju Högl. R. o. A:s tagne beslut
må äga bestånd. Men så är jag ock på andra sidan beredd att
foga mig til det, som kan giöra ett af väre medstånd nöije
och kan förekomma kanske allmänt missnöije, om Höglofl.
1 Rättat från förlagans: Friedr. Otto.
Husbehovsbränningen.
341
R. o. A. skulle vilja sig derom förena. Men om sådant skal
ske och ett beslut ändras, bör det ske unanimiter, annars lärer
det vara svårt.
Brennevinsförbudet är af Secrete Utskottet lagt til grund
uti realisation. Denne realisation är nu för Riksens Ständer
et ibland de angelägnaste saker, som de hafva att arbeta
uppå. Jag anser altså för min skyldighet att icke deruti lägga
något hinder i vägen, möijeligt kunde sådant likväl hända,
om husbehofsbrenningen tillätes; hemställer altså, om
icke R. o. A. först måtte yttra sig öfver Secrete Utskottets
extractum protocolli af den 1 September angående financesystemen,
hvarefter sedermera lättare torde blifva att utlåta
sig, huruvida den begärte husbehofsbrenningen må kunna
tillåtas eller ej.
Frih. Sparre, Carl: Uti discourserne äro tvenne omständigheter
anmärckte, hvarvid iag vil stadna med mine
reflexioner. Den förste att om husbehofsbrenningen tillåtes,
skulle det bidraga att förtaga mycket missnöije.
Den andre att Secrete Utskottet yttrat sig, att brenvinsbrenningens
förbud vore det förnämsta, som skulle befordra
realisation.
Det tredie at det vore betänckeligit häfva ett redan tagit
beslut.
Vid det tredie att börja, så finner iag för min del ingen
betänckelighet vid att gå in uti den frågan, om brennevinsbrenningen
til husbehof må tillåtas. Där kan altid gifvas rum
til jämckningar uti en genom votering afgiord sak; sådant är
icke att häfva beslutet utan allenast at limitera och, då förbudet
skal värclcställas, at så reglera den derom utkommande
förordningen, att den blifver möijeligare i värckställigheten
och menigheten villigare uti att lyda densamme, hvarigenom
äfven vinnes, at missbruket lättare kan förekommas.
Vid det andra anmärcker jag, att efter all liknelse lärer
Secrete Utskottets önskan att få all brenvinsbrenning afskaffad
svårligen stå att vinna. Derföre om missbruket kan hämmas
derigenom, at någon husbehofsbrenning på en kort tid
om året tillåtes, så blifver en sådan tillåtelse nyttig; alle de,
som få nyttia husbehofsbrenningen på det sättet, torde åtminstone
afhålla sig ifrån all oloflig brenning, och då kunna
embetsmän och executorer hinna til att hålla hand öfver förordningen
i det öfrige. Secrete Utskottet har nog sedt förut,
342 1769, sept. 15. Husbehovsbränningen.
att all oloflig brenning icke kunna hindras, men Secrete Utskottets
afsigt har varit att hämma ett öfverflödigt slösande
med säden. Om nu genom det husbehofsbrenningen tillätes
en myckenhet understucken brenning förhindras, så vinnes
samma ändamål och kan ej mer hindra den af Secrete Utskottet
tilämnade realisation, än om brenvinsbrenningen aldeles
voro förbuden men genom oloflig brenning i alla orter,
i skog och marck, en myckenhet säd förspildes.
Den förste omständigheten att med förordningen förena
nationens lynne stärcker mig uti denne min tancka.
En inrotad prsejugé läder vid oss i allmänhet här i Sverige,
hvad fader giordt, det vil jag ock giöra, och anser iag
som det bästa. En sådan prsejugé tages svårligen bort på en
gång.
Ett af väre respective medstånd har genom en elak och
inrotad opinion fädt en sådan öfvertygelse, att hela deras
landshushållning skulle gå öfverända, om de ej fingo låf att
brenna. Att bröstgänges förstöra en sak, som de anse för så
angelägen, låter svårligen giöra sig utan missnöije; man bör
derföre til att vinna ändamålet småningom leda tycket och
prsejugeen ifrån brennevinet för att få den öfvertygelsen, att
man med mindre brenvinsbrening kan bärga en landthushållning,
så visar sig sedan lättare, att den aldeles dessförutan
kan bestå. Jag föreslår derföre, om icke Höglofl. R. o.
A. skulle vilja bifalla på sätt, som 1741 års brenvinsförbud
utstakar, en måttelig husbehofsbrenning på landet, allenast
14 dagar om våren, med hårdt straff för den, som sig deremot
förbryter och på andre tider om året än den, som blifvit
utsatt, dermed beträdes. Och på det en sådan tillåtelse ei
måtte i missväxtår förordsaka spannemålsbrist, kunde til
Hans Kongl. Maij :tt i underdånighet öfverlemnas at i en sådan
händelse efter omständigheterne aldeles inskräncka
brenvinsbrenningen, som ock på andra sidan, ifall en god
årsväxt så ökade välsignelsen med spannemål, att den landtmannen
til skada föllo i vanpris, då extendera på någon längre
tid tillåtelsen att få brenna til husbehof.
Frih. von Essen: Då Höglofl. R. o. A. togo det beslut
att förbiuda all brenvinsbrenning, var jag icke närvarande,
har altså icke haft någon del i detta beslut; jag vil ej eller
taga någon del uti den limitation, som nu föreslås; men efter
detta ämnet kommit uti ventilation, utbeder iag mig att
få giöra någre anmärckningar.
Husbehovsbränningen.
343
Tillåtelsen att få fri husbehofsbrenning på landet någon
viss tid om året föreslås såsom ett medel at giöra medborgare
nöijde. Jag medgifver det, men hvad giöra vij med detsamme?
Jo, landtman brenner på den tillåtne tiden ifrigare
och skämmer bort långt mera säd genom sin dåliga tilställning
med brenningen, än han annars hade giordt, om han
fådt brenna hela året. Jag kienner landet och är upfödd där;
på den tid, som brenningen skulle blifva tillåten, försummades
alle andre sysslor för att brenna, och då fingo landtman
mera til sine kreatur, än de kunde sedermera consumera, innan
det skäms bort, så att han förlorade både uti spannemålen
och uti drancken, hvaremot den landtman, som ej ägde
styrcka och hielp nog att nyttia den frigifne tiden til brenning,
hade ingen nytta af tillåtelsen. Jag vill icke afstyrcka
et allmänt förbud emot brenvinsbrenningen, iag kan ei eller
tilstyrcka limitation uti förbudet på en viss tid utan finner,
at endera bör ske, antingen at all brenning förbiudes eller att
husbehofsbrenningen på landet för hela året tillåtes, och det
emot någon bevillning; då får både kronan och landtman
deraf nytta.
Men som Secrete Utskottet yttrat, att sedelmynts realisation
hufvudsakeligen beror uppå förbudet emot brenvinsbrenningen
och sådant är infördt uti et publiquet, ifrån Riksens
Ständer emanerat document, altså och ifall det ei är
tryckfel, vågar ingenting att häruti tilstyrcka utan vill gå
varsamt och begär derföre först at få veta af Secrete Utskottet,
om den grund till realisation är så oumgängelig, att vij
annars icke kunna giöra oss hopp om någon realisation.
Hr Jennings: Hvad Secrete Utskottet sagt om brenvinsbrenningens
afskaffande och at det skulle befordra realisation,
är intet tryckfel. Secrete Utskottet har redan avancerat
det uti sitt extractum protocolli af d. 11 Julii sidstl.
och nu vidare stödt sig derpå uti sitt senare extractum protocolli
af den 1 September. Jag är ock i den öfvertygelse, att
brenvinsbrenningens förbud är hufvudsakeligen bidragande
til realisation och at svårigheten at realisera öker sig, alt som
friheten at brenna brenvin extenderas. Jag ser icke någon så
betydande nytta för landtmannen i sin hushållning att få
brenna brenvin til husbehof; men kanske det är af okunnoghet,
ty iag föder inge svinkreatur, jag har ei eller någre små
krogar; men det vet iag med visshet, at ingen finance kan
regleras utan reelt mynt och at det hos oss numera är en
344 1769, sept. 15. Husbehovsbränningen.
omöijelighet at bygga en financeplan på imaginairt mynt.
Jag har derföre uti mine yttrade meningar altid tilstyrckt förbud
emot brenvinsbrenningen såsom et betydande medel at
minska en så anseenlig import af utländsk spannemål; det
vore en dårskap att släppa ut silfver i rörelsen för att förtära
det i brenvin. Det vore än större at skaffa med stor kostnad
in silfver i riket för att gifva det åter ut med förlust, endast
för brennevin.
Secrete Utskottet har aldrig trodt, att brenvinsbrenningen
skulle aldeles kunna hämmas. Det tilvärckas i skogar och
på fördålde ställen lika fult, okynne och egennytta behålla
altid sitt välde öfver det förderfvade menniskjohiertadt, men
en slösande tilvärckning hade åtminstone blifvit hämmad
och en högst skadelig brenvinsconsumtion hindrad. Kanske
at om husbehofbrenningen tillätes med nödig inskränckning,
så torde det väl hindra den oloflige brenningen hos många.
Det vet jag ock, att femhundradetusende tunnor spannemål,
som til brennevin i riket åtgår, det är en million riksdaler
årligen, kunde för riket besparas, om förbudet finge äga bestånd;
men måste likväl tilstå, att iag gierna går in uti de
utvägar, som kunna blifva de drägeligaste och för riket minst
onereuse att tillåta någon slags husbehofsbränning, om derigenom
missnöije kan föreko mmas och en oloflig brenvinsbrenning
hindras.
Hr Billberg: Innan iag kan yttra mig uti detta, ville
jag gierna först utbedia mig at af Hr Gref. och Landtm, blifva
underrättad, om det kan vara mig tilständigt att yttra
mine tanckar uti en sak, som Höglofl. R. o. A. redan genom
votering afgiordt? Förr vet jag, att det var farligt och att ett
voterat beslut blifvit ansedt som en lag, hvilken icke får
klandras eller rubbas.
Hr Gref. och Landtm.: När Högl. R. o. A. bör lemna sitt
svar och utlåtande uppå et af dess medstånd gifvit extractum
protocolli, hvars innehåll så högeligen interesserar välbemälte
stånd, så lärer det vara svårt undgå att icke deröfver
discourera, innan svaret författas. Aldrig kan den tanckan
här upkomma hos någon att vilja röra et genom votering
faststält Högl. R. o. A:s beslut. Och jag kienner deruti
min embetes skyldighet; men om discourserne skulle leda
Högl. R. o. A. att förena sig uti någon modification, så lerer
det icke kunna anses för att vilja ändra et beslut, om af nå
-
Husbehovsbränningen.
345
gon ledamot utvägar dertil på ett eller annat sätt skulle föreslås.
Hr Billberg: Kanske Hr Grefven och Landtm, då täcktes
giöra den proposition.
Hr Gref. och Landtm.: Det är nu Hr Billbergs tour att
tala och han är upropad.
Hr Billberg: Så vill jag då continuera. Att genom
brenvinsbrenningens förbud hindra all brenvinsbrenning, det
anser iag för omöijeligit; altså blifver al tid i min tancka
bäst att låta landthushållaren brenna, men att han ej skulle
få frihet att brenna mera än 14 dagar om året, det tror iag
medföra en skadelig värckan, ty då brenner han under frihetstiden
natt och dag, försummar med sitt folck alle öfrige
sine angelägnaste hushålssysslor, skämmer ofta bort sin säd
under bränningen af bråska och öfverilning för att nyttia
frihetstiden och förlorar större delen födan, som han derutaf
skulle få åt sine kreatur, efter den bortskämmes, innan
den hinner blifva consumerad. Jag har ock ägt fastighet på
landet och varit landthushållare, fast mindre rättvisa nu
skiedt mig derifrån. Jag vet af förf arenheten, att mycken
brenvinsbrenning på en gång för en landtman, som äger
mindre hushållning, mera skadar än gagnar och at han häfver
bästa nyttan af att få brenna litet och ofta. Min oförgripeliga
tancka blifver derföre, om R. o. A. vill gå in uti någon
modification och tillåta husbehofsbrenningen, at sådant först
afgiöres och sedan utstakas sättet, huru den skall tillåtas.
Frih. Hammilton, Joh. Abrah.: Det blifver altid
en värckelig sanning, att om vij skola få vårt sedelmynt realiserat,
så skall det ske derigenom, att eij så mycken utländsk
säd consumeras genom brennevin. På sådan grund har Secrete
Utskottet med alt skäl bygt sitt tilstyrckande och Höglofl.
R. o. A. detsamma gillat. Vore derföre väl bäst, om dervid
kunde förblifva. Men som et helt stånd ansedt för sig af
högsta angelägenhet att få brenna til husbehof och genom en
sådan tillåtelse underslef med brenvinsbrenningen kunde förekommas;
så kan iag ej vara emot den limitation, att husbehofsbrenningen
må tillåtas för landtman 14 dagar eller
högst tre veckor om våren.
Hr Lagerhielm: Det är sant, at R. o. A. genom votering
tagit det beslut att förbiuda all brenvinsbrenning. Men
som de andre respective stånden ännu ej dertill accederat, så
346 1769, sept. 15. Husbehovsbränningen.
att det kan anses för et Ständers beslut, det dessutom icke
kan vara emot förordningen at uti oeconomiske mål, sådant
som detta är, jämka, eftersom omständigheterne det fordra;
så tror jag mig vara tillåtit att uppå den af ett medstånd gifne
anledning discoursive föreslå, hvad mig synes bäst vara.
Som landtdomare har iag tilfälle at kienna Almogens lynne.
I allmänhet hafva de mycken list, i deras natur är en
drift til glädie, då de kunna illudera förordningar. Skulle
husbehofsbrenningen tillåtas dem på en viss tid, så hafva de
endå ingen sådan nytta deraf, att de kunna vara nögde; dels
hindras bonden ifrån att betiena sig af den frigifne tiden genom
de mångfaldige andre honom åliggande skyldigheter
med dagsvärcken, skiutsar, stämmor med mera, dels hindrar
honom då brennevinsbrenningen ifrån sine andre ofta
högst angelägne hushållssysslor, så at han föga gagn kan
hafva af tillåtelsen. Skall derföre husbehofsbrenningen på
landet tillåtas, så må det ske för hela året.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Då R. o. A. sidste gången
hade detta ämnet under öfverläggning, var iag väl icke
ense med den mening, hvaruti sedermera pluraliteten stadnade;
men nu, sedan det är et beslut, tror iag, att det är tagit
uppå gode grunder och derföre bör äga bestånd. Utan at
derföre vilja röra vid det tagne beslut, förklarar iag, at om
bättre finnes, skall iag ej lägga hinder i vägen, om Höglofl.
R. o. A. skulle vilja vidtaga någon jämckning.
Det är icke utan at ju en inrotad vana är svår att förtaga;
brenvinet har blifvit för vår menige man en kär nödvändighet,
som tror, att det bidrager til dess hälsa, dess vältrefnad
och utgiör dess förnämste vällust; med en sådan praejugée,
huru vil man vänta, att allmänheten skulle utan brenvin
kunna vara nögde eller afhålla sig ifrån at på alt sätt, om det
än vöre aldrig så olofligt, skaffa sig detsamme. I den delen
äro vi, som likväl vilja vara uplystare, dem like. Caffe är förbudit,
ingen nekar nyttan af detta förbud, likväl är ingen,
som derföre afhåller sig ifrån att dricka caffe. Förbudet att
tilvärcka brenvin är altså icke nog; dess nyttiande bör ock
strängeligen förbiudas; då kan öfver förbudet hand hållas.
Uti våre brenvinsförbuder har altid legat den ofullkomlighet,
att det varit tillåtit nyttia denne liqueur, och då hafva aldrig
felats tilvärckare; suparen bör derföre straffas lika såväl
som tilvärckaren, om det skal bort.
Husbehovsbränningen.
347
Altså, är det angelägit att tillåta brenvinsbrenningen til
husbehof för att tilfredsställa nation och att visa benägenhet
emot et af väre medstånd, så låtom oss giöra det fulkomligt
och tillåta densamme hela året igenom. Är brenvinsbrenningen
åter skadelig, tilskyndar riket förlust och förderfvar seder
och hälsa hos folket, så förbiud alt brenvinsbrennande totalement
och straffa derjemte på det alfvarsammaste hvar supare.
Jag kan väl ej öfver detta alternative begära votering men
jag förklarar, att jag icke går ifrån detsamme.
Hr Gyllensvahn: Om jag hade varit närvarande, då
Högl. R. o. A. förehade denne sak, nekar jag icke, at jag tilstyrckt,
det husbehofsbrenningen måtte tillåtas. Om förbudets
värckställighet förefaller mig det svar, en souverain feck
af sin ministre, som vågade giöra någon föreställning emot
en sak, han ville hafva fram, och hvilken ministre, då herren
yttrade sig: Än om jag befaller det, svarade: Än om de
eij lyda befallningen.
Det är betänckeligit för en lagstiftare at giöra en lag, som
hän ej kan låta hålla hand öfver; det är icke mindre betänckelighet
vid at ändra en giord lag för det at man ser, huruledes
den icke blifver efterlefvad. Om det kan vara mig tilllåtit
at antaga någon jämckning uti et redan genom votering
faststält beslut, skall iag icke vara emot at husbehofsbrenningen
må tillåtas, men den tillåtelsen bör efter min tancka
gifvas med unanimité. Altså blifver naturligt den förste proposition:
Om R. o. A. vill tillåta någon husbehofsbrenning
på landet. Höres, då den besvaras, intet Neij, så kan R. o. A.
gå in uti att deliberera, huru och på hvad sätt en sådan husbehofsbrenning
må tillåtas. Annars bör R. o. A:s redan tagne
beslut stå och, som Frih. Reuterholm sagt, sträng hand öfver
förbudet hållas samt svårt straff utsättas både för brennare
och supare.
Hr Wadenstierna, Carl: När man vil et godt ändamål,
så bör man ock vilja medlen; vill man tilfredsställa
en menighet, giöra et af sine medstånd nöije uti en sak, som
så högeligen ligger det på hiertat, så bör man ock få öfverlägga
om huru det skal ske. Dessutom så länge förbudet
emot brenvinsbrenningen icke är såsom et Ständers beslut
expedierat, så kan man ej säga, att det är afgiordt; det står
ännu derhän, om icke något af de andre respective stånden
23—610798
348 1769, sept. 15. Husbehovsbränningen.
fogar sig til Bondeståndet, och de begge stånden, om vij enständigt
blifva vid vårt beslut, ännu torde gå längre och tilllåta
all slags brenvinsbrenning; då förlora vi hela förbudet
och i detsamme den deraf förväntade essentielle nyttan. Hr
Wadenstierna tilstyrclcte altså, att R. o. A. i så måtto ville
jämcka sitt förr tagne beslut, at husbehofsbrenningen på landet
måtte tillåtas 14 dagar om året, vårtiden. Derigenom bespares
åtminstone all consumtion af säd til brennevin den öfrige
tiden om året och något conserveras af rikets reele mynt
til hielp uti den tilämnade sedelmyntsrealisation. Annars löper
man fara, som redan sagt är, att förlora hela saken, hvilket
ej kan giöra god värckan uti financesystemen. Den förlust
på utrikes spannemål, som riket skulle lida genom en sådan
inskränckt husbehofsbrenning, torde kunna ersättas på det
sättet, at något annat utländsk öfverflöd afskaffas och derjemte
något medel upfinnas att förekomma nogare den skadelige
lurendreijerie handeln.
Hr Linderstedt, Eric, förklarade, att han nu fädt
öfvertygelsen fullkomlig uti det, som han sagt, när frågan
om förbud emot brennevinsbrenning sidst förehades hos Högloft.
R. o. A., at öfver et generellt förbud emot all brenvinsbrenning
aldrig kan hållas hand. Jag giorde innom mig sjelf
då den reflexion, at Secrete Utskottet sedt på rikets bästa,
hvilket icke kunde tåla en fri brenvinsbrenning, för hvilket
et stånds och alt enskilte personers interesse bör vika. Uti
den öfvertygelsen antog jag R. o. Ars bifall til förbud emot
ali brenvinsbrenning för godt och för det bästa, som i rikets
nu varande tilstånd kunde vidtagas til vår hielp. Men jag
hörer nu likväl erkiennas, att förbudet kan illuderas och att
en sådan illusion kan giöra mer skada uti det påsyftade ändamålet
än en måttelig husbehofsbrenning.
Ännu en reflexion. Kan ett generellt förbud illuderas, så
kan et, som är inskränckt på visste tider, likaså brytas. En
tillåtelse att brenna till husbehof må derföre så gierna gifvas
för hela året, ty det kommer på ett ut.
Icke vågar iag att tilstyrcka Höglofl. R. o. A. att giöra någon
ändring uti sitt beslut men önskar, att det måtte kunna
ske unanimite, ty uti min tancka har iag altid ansedt husbehofsbrenningen
för landtmannen nyttig och angelägen.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Jag ser nog det fältet,
som kan öpnas; om ej denne öfverläggning med varsamhet
Husbehovsbränningen.
349
ledes, så fastna vij för et farligit prrejudicat. Jag erkienner
den försigtighet, Hr Grefven och Landtm, behagat använda
til at ställa vår öfverläggning uti det skick, den bör vara, för
at ej medföra någon anledning at åter kunna ändra et genom
votering tagit beslut. Och kan derföre icke bifalla en värd
ledamots yttrade tancka, att tagne beslut kunna vidare sättas
i fråga til ändring. Hvad för öfrigit af flere ledamöter
blifvit sagt, då jag hördt alle ense deruti, att husbehofsbrenningen
på landet må kunna tillåtas, skulle väl i denne reflexion
gifva mig någon farhåga. Men jag väntar af vårt enhällige
nit för regeringzsätt, frihet och medborgare det bästa
och vill derföre äfven yttra mine tanckar. Jag är glad att nu
endteligen sanningen updagat, af alle de considerationer, som
blifvit anförde til att visa, huru et generellt förbud emot all
brenvinsbrenning är uti sin värckställighet omöijeligt. Jag
har altid gådt in med landthushållare deruti, att husbehofsbrenningen
är för honom oumbärlig, och jag reclamerar alle
landthushållares egit intygande, om så icke är. Blifver altså
frågan, hvilken tid om året han deraf kan hafva bästa nyttan,
och då tror jag, att det är om hösten bäst för honom att
få bränna. Då har han slösäd, som han kan brenna af, då
nyttiar han til sine kreaturs föda hvad som af brenningen
öfrigt blifver, hvilken til vintren skaffar honom smakligt
kiött i visthuset. Skulle vi limitera uti förbudet, så lätt oss
derföre tillåta husbehofsbrenningen, när landtman har sine
kreatur inne i hus och drager mästa nyttan af brenningen,
annars blifver det en okynnesbrenning.
Att updraga Kongl. Maij :ts med Råds råde att inskräncka
eller utvidga denne tillåtelsen efter omständigheterne, deruti
går jag för min del icke in; jag vil ej gifva ifrån [mig]1 den
lilla del af lagstiftande magten, sorn jag på detta ställe äger,
utan lemna den orörd åt mine efterkommande, som iag den
af riksfädren undfådt. Förbehåller mig derföre, att Riksens
Ständer måge giöra lagen och äfven föreskrifva sättet, huru
den skal värckställas.
Grefve Creutz: Tvenne considerationer förekomma uti
denna öfverläggning. Först om et beslut, som genom votering
är tagit, kan ändras, sedan om nyttan af husbehofsbrenningens
tillåtande öfverväger nyttan af et allmänt förbud.
Uti den första consideration finner jag, att et voterat be
1
Konceptprotokollet.
350 1769, sept. 15. Husbehovsbränningen.
slut icke kan ändras utan med unanimité; men som det kunde
anses emellan de fyra respective stånden lika, som då flere
sammanrådas om en sak, at en gifver fram sådane betänckeligheter,
som värcka hos de andre någon jämckning i deras
mening, och det skulle vara mindre behageligit, om R.
o. A., då en sak ännu icke uti alle fyra respective stånden är
sluteligen afgiord och då ett stånd med så mycken anständighet
begärer någon limitation, skulle så oryggeligen blifva
vid sin mening, at ej någon öfverläggning derom skulle få
äga rum; så förväntar iag af R. o. A:s ädelmod, at de icke
med sitt Neij lägga hinder i vägen, att ju Bondeståndets extractum
protocolli må kunna tagas i öfvervägande, och förenar
deruti min röst med flere herrars, som för mig tält.
Hvad det andra vidkommer om nyttan, som husbehofsbrenningen
skulle med sig föra, ifall den blifver tillåten, så fäster
jag i synnerhet min uppmärcksamhet dervid, att Bondeståndet
giordt sig om denne tillåtelse så angelägit; iag tror deras
röst är menighetens. När deraf kan slutas, huru hågen i allmänhet
ligger åt brenvinet, så torde et allmänt förbud väcka
håg att bryta förbudet, åtminstone upmuntras den sielfsvåldige
och laglöse dertil så mycket af egen nytta som af okynne.
På det nu den laglydige ej ensam må komma att förlora
alt, så tillåt en måttelig och inskränckt husbehofsbrenning
för jordbrukaren på landet; då torde han afhålla sig ifrån
oloflig brenvinsbrenning. Men sättes bommar med stränghet
för all brenvinsbrenning, så kan det hända, att mången vågar
alt för att brenna. Husbehofsbrenningen spiller efter min
tancka mindre säd än den oloflige brenningen, hvartil man
stiäl sig utan att hafva så i beredskap det, som erfordras af
den til brenvinsbrennandet nödige tilrustning.
Jag vil ock medgifva, att hösten är den tiden, på hvilken
landtman kan hafva största nyttan af sin husbehofsbrenning.
Om Högh R. o. A. altså täcktes antaga Bondeståndets extractum
protocolli och i anseende dertil gå in uti någon tillåtelse
af husbehofsbrenvin för landtman på ett eller annat sätt, dock
utan at häfva sitt förr tagne beslut, så förenar jag mig dermed.
Hr Ehrenmalm: Om det är för att förena sig med sine
medstånd, så är jag beredd at bifalla någon modification uti
det tagne beslutet och sådant i afseende uppå Bondeståndets
föreställning; men icke af frugtan [at förbudet]1 emot bren
1
Konceptprotokollet.
Husbehovsbränningen.
351
vinsbrennandet ej skulle kunna blifva värckstält. När en lag
är befunnen nödig och nyttig, så bör icke en sådan frugtan
afhålla lagstiftaren ifrån att utfärda densamme. Uti oeconomiske
författningar eller lagar finner iag, att ändring kan
ibland vara nödig och bör efter omständigheterne tillåtas.
Det värckar och på min öfvertygelse, att genom et allmänt
förbud emot brenvinsbrenning lagbrytaren kan retas att bhida
til, huru han måtte draga en omåttelig vinst af förbrytelsen,
som den laglydige saknar. Förenar mig derföre gierna
dermed, att husbehofsbrenningen på landet för jordbrukare
må tillåtas; men att friheten ej skal blifva mera än på fiorton
dagar om året, det finner iag tiena til ingen nytta. Det
blifver oftast omöijeligt för landtman at profitera af den tiden.
Eller ock, får han brenna fiorton dagar, så brenner han
väl mera och sådant blifver omöijeligt att föekomma. Må
derföre husbehofsbrenningen för jordbrukare på landet tilllåtas
hela året, när det honom lägligt faller. Men all salubrenning
samt alt brenvins försäljande förbiudes strängeligen.
Hr W a c h s c h 1 a g e r, Gust., förmodade, att Secrete Utskottet
icke upgifvit något til plenorum bifall, som skulle
kunna väcka missnöije och oro uti nation, och ansåg derföre
ganska svårt at gå ifrån det beslut, som R. o. A. uppå Secrete
Utskottets tilstyrckande angående brenvinsbrenningen
vidtagit. Men om R. o. A. enhälligt skulle vilja bifalla, at uppå
Bondeståndets föreställning någon limitation i detta förbud
må ske och husbehofsbränning tillåtas, ville han icke vara
deremot, dock på det sätt i anseende til de flere anförde skäl,
att husbehofsbrenningen på landet må tillåtas jordbrukare
hela året.
Frih. Cederström, Clas: Att brenvinsbrenningens förbud
skulle giöra för riket en besparing på femhundradetusende
tunnor spannemål om året är en calcul, sorn blifver ganska
betydelig, om den håller prof; men om den icke slår in,
som iag uti mitt memorial, då frågan angående brenvinsbrenningens
förbud hos Höglofl. R. o. A. var sidste gången uti ventilation,
sökte bevisa, hvarföre skal då brenningen förbiudas.
Jag håller före att de förre förbud med deras värckan må
kunna lära oss, hvad vi nu böra giöra; kronan och den laglydige
vöre de enda, som förlorade vid dem, men bränvinssupare
saknade ingenting och lagbrytaren ricktade sig omåtteligen.
Hans vinst förtienar visserligen consideration och derfö
-
352 1769, sept. 15. Husbehovsbränningen.
re må jag gierna bifalla husbehofsbrenningen på landet, om
en sådan olaglig vinst derigenom kan förekommas och kronan
deraf förskaffas någon inkomst. Men som infödd svensk
man, det är såsom innebyggare uti ett fritt rike, kan iag ej
samtycka att emottaga förmyndare uti mitt hus, som skal hafva
upseende på mine hemsysslor och visiterar, om jag brenner
på en för mig lägligare tid än den, som han vill tillåta.
Detta ook kan förekommas, om brenningen på den för landthushållaren
nyttigaste årstiden frigifves, det är den tiden, när
vattnen äro frusne, sedan lärer ingen utan brenvinssäljare vara
mån om att få brenna. Och att förekomma hans hug dertill
kunde en författning giöras, att hvem som ville skulle få
sälja brenvin men icke få taga mer än två daler, högst 10 m.
kopp:rmt för kannan vid svår pligt i penningar, angifvarens
ensak, och promt execution uppå pligten, då tror iag, att den
oloflige brenningen snart skulle af sig sielf afstadna.
Hr Leijonsten betygade sin erkientsla emot Hr Grefven
och Landtm., sorn behagat understödja och gifva styrcka
åt den lagen, att en votering aldrig kan häfvas utan unanimité.
Blifver det en sanning, så kunde han med trygghet förklara,
att om alle säga Ja til den föreslagne limitation, så sade
han Neij. Orsaken vore de månge considerationer, han inhämtadt
såväl af Secrete Utskottets extractum protocolli som
flere värde ledamöters yttrande, då beslutet togs att förbiuda
brenvinsbrenningen och hvaruppå detta beslut sig grundar;
innan han finge desse considerationer förklarade, kunde han
icke för sin del gå in uti någon rubbning af det, som genom
votering beslutat är.
Frih. Kagg yttrade sig vara aldeles öfvertygad om den
nytta, som förbud emot brenvinsbrenningen hade med sig.
Men för at icke giöra lagbrytare och skämma bort en hederlig
och för laglydnad berömd nation, trodde han bäst att uti
lagstiftningen icke vara för sträng utan at gifva litet efter.
Ifall de tre öfrige respective stånden delte sine meningar
angående detta, kunde lätteligen hända, at i stället för något
vi fingo aldeles intet eller kanske et sådant förbud emot brenvinsbrenningen,
som tiente til ingen nytta; derföre vore rådeligast,
om R. o. A. behagade gå in uti en sådan jämckning med
de öfrige respective stånden, att R. o. A. kan få värckställighet
uppå sitt beslut. Det trodde han kunna ske, om brenvinsbrenningen
för jordbrukaren på landet til husbehof lemnades
Husbehovsbränningen.
353
öppen någon liten och viss utsatt tid om våren. Han ansågo
våren som bäst dertil, efter då ännu vanckade1 is. Landtmans
utsysslor voro de då minste, när det, som man säger, hvarcken
brister eller bär. Och den, som ville brenna af sin slösäd,
kunde dertil lätteligen glömma honom ifrån hösten, ehuru
han såsom landthushållare hade af egen förfarenhet, at
det ej dugde stort brenna af slösäd, ty den gåfvo ei så mycket,
att det lönte mödan.
Hr von Fre se, Otto Henrik2: När frågan om brenvinsbrenningen
hos Högl. R. o. A. sidst förehades, deltes meningarne
under discourserne på det sättet, at en del togo förbudet
generellt, en del åter ville undantaga husbehofsbrenningen;
brenvinsförbudet i allmänhet var då förknippad med
frågan om växelcourseförordningens uphäfvande, altså kunde
limitation om husbehofsbrenningen såsom det tredie icke
gierna komma in uti propositionen den gången. Nu har det
Hedervärde Bondeståndet genom sitt extractum protocolli
väckt densamme ånyo, så att det nu är ensamt ämnet; uti discourserne
häröfver tyckes icke finnas mycken skilj acktighet
i meningarne, at ju husbehofsbrenningen på landet må för
jordbrukare tillåtas; svårigheten torde endast bestå deruti,
om en sådan brenning skall tillåtas hela året eller en viss tid
allenast om året.
Jag fogar mig hälst til det alternativet att inskräncka tiden
och det uppå skäl, som redan blifvit anförde; och på det R. o.
Ars beslut ei må blifva vacillerande utan i sin fulla kraft ansedt
men allenast någon modification deruti giord, hvilket så
mycket mindre kan dragas till consequence, sorn uti oeconomiske
författningar sådant ofta förr händt, och R. o. A. nu så
mycket tryggare kunna gå dertil, som R. o. Ars generelle förbud
var sammanbundit med vexelcourseförordningens uphäfvande,
hvaröfver aldrig någon expedition ifrån Riksens Ständer
emanerat; men detta är sammanbundit med ett helt nytt
ämne, af Secrete Utskottet upgifvit, angående en financesysteme,
hvilket ännu ligger under respective ståndens granskning.
Att jämcka tillsammans de olika meningar, som i detta
ämne sig företedt, torde mig tillåtas att föreslå ett medium,
nemligen att husbehofsbrenningen må vara frigifven för jordbrukaren
på landet fiorton dagar om hösten och fiorton dagar
om våren.
1 Konceptprotokollet: vankas.
2 Rättat från förlagans: Friedr.
354 1769, sept. 15. Husbehovsbränningen.
Det är väl sagt, att förordningen illuderas, om viss tid til
husbehofsbrenning utsättes; men jag tror det icke. Landthushållaren
kan på de veckorne brenna tilräckeligen til sitt behof
och mera lärer ej vara intention att lemna honom. Deremot
är högst angelägit att hindra den öfverflödige. Om husbehofsbrenningen
blifver aldeles fri, så brennes här obeskrifveligit
öfver hela landet; jag anhåller derföre på det aldra
högsta, att Högh R. o. A. ville gå in uti en inskränckt limitation
och icke genom en för vidsträckt tillåtelse aldeles förstöra
den grund, som Secrete Utskottet lagt til den för oss så
nödige och så mycket efterlängtade sedelmyntets realisation.
Hr Durietz: Efter den af Hr Grefven och Landtm, gifne
förklaring och med det förbehåll, Frih. Reuterholm giordt, vill
iag yttra mine tanckar. Här är redan alt sagt, hvad som uti
denne sak kan sägas, och behöfver derföre ej mer än yttra
min tancka, nemligen att om limitation skall äga rum, så bör
det frigifvas att brenna för landtman, när han deraf kan hafva
nytta, det är under den tid, hans kreatur stå uti hus, altså
ifrån hösten til våren. För öfrigit önskar iag, att detta
snart må blifva af giordt och expedierat, ty så länge denna fråga
ligger hos Riksens Ständer oafgiord, frugtar iag, att en
otrolig myckenhet säd brännes upp i den farhåga, att al bränvinsbränning
torde blifva förbuden.
Hr von Nackreij: På den förhoppning, att R. o. A. enhälligt
samtycka att gå in uti någon limitation, vil jag också
yttra mine tankar. Det är icke ovanligt uti de souverainaste
stater, att författningar, som föda missnöije hos folcket, blifva
jämkade mera til nationens lynne, och altså bör det ej giöra
svårighet hos ett fritt folck. Nyttan af brenvinsbrenningens
förbud erkienner jag; men vågar dock försäkra, att det är
ogiörligt hindra den myck[n]a oloflige brenvinsbrenning,
som vid et sådant förbud skulle tiltaga. Jag går derföre gierna
in uti limitation. De olika tanckar om tiden, då husbehofsbrenningen
må tillåtas, bör icke hindra R. o. A. att vidtaga
jämckningen, utan kan tiden sedan lätteligen utsättas. Endast
14 dagar om året är för otilräckeligit, ty då gingo brenvinspannan
väl natt och dag på alla ställen men ingen fingo
ändå så mycket, han behöfde, i synnerhet när man betäncker,
att genom öfverilning och okunnoghet mycken säd ofelbart
blifver förspild. Det är derföre rådeligast att tillåta en måttelig
husbehofsbränning hela året, dock att uti brefvet til Hans
Husbehovsbränningen.
355
Kongl. Maij :tt i underdånighet begäres, att sådane anstalter
måtte fogas, at alt missbruk förekommes och, om svåre missväxtår
skulle infalla, någon liten inskränckning måtte kunna
ske.
Hr Rudbeck, Thure Gust.: Efter ingen nekat att taga
upp detta ämnet, så vil jag ock med få ord säga mine tankar.
Huru beredd menigheten är att illudera förbud emot brenvinsbrennande,
det har jag af egen erfarenhet, som funnit,
huru på aflägsne ställen uti min skog bränvinsbrenning blifvit
inrättad och att det varit omöijeligit för kronobetieningen
söka upp dem på alla ställen; derföre är det rätt så godt gifva
en frihet, som de ändå annars taga sig. Denne frihet bör ej
eller vara för inskränckt i anseende til tiden. Fiorton dagar
om året är för litet och de blifva ändå nog prolongerade genom
missbruk samt kanske kronobetieningen sielfve, som
deraf giöra sig en vinst. Lämpeligast både för hushållaren och
för värckställigheten af förordningen blifver altså, om husbehofsbrenningen
tillätes under den tiden, kreaturen stå inne.
Får bonden endast bränna om våren, så tager han så girugt
til, frugtar jag, att han brenner upp både sitt lilla sädesförråd
til bröd som ock utsädet och omsider råcken af kroppen.
För öfrigit vill iag giöra en anmärckning vid den meningen,
att 500/m tunnor spannemål årligen skall gå åt til brenvin.
År 1767 inkommo 300/m, 1768 400/m och et år 590 000 tunnor
säd; lätt så vara, at en million riksdaler årligen derföre
gådt ut, men det är icke för brenvin utan en stor del til bagaren,
til våre stall och hästar, til dricka och [o: i]1 våre bryggerier,
puder och stärckelse med mera sådant.
Svenske exporterne värderas årligen til 130 tunnor guld.
Om vi taga trettio derifrån til spannemålen, så se sedan efter,
huru de 100:de återstående emploijeras; då torde vi få rätt
uppå hvad som är ordsaken til vår penningebrist, den iag aldrig
kan medgifva ligga uti brennevinsbrenningen.
Hr von Post: När respective stånden afgiöra et mål men
deras beslut blifva olika, så är det omöijeligt att giöra någon
expedition. Om något beslut ifrån Riksens Ständer angående
brenvinsbrenningen skal kunna emanera, blifver det altså
nödvändigt, att respective stånden jämcka sine meningar för
att determinera någon pluralité; sker detta ej i förevarande
1 Konceptprotokollet.
356 1769, sept. 15. Husbehovsbränningen.
mål, så händer säkert, etdera att ingen expedition blifver eller
också en sådan, som gior R. o. A:s beslut til intet. Uti sådant
afseende och derjemte efter Bondeståndet begärt husbehof
sbrenningen, vågar jag gå in uti ventilation uti detta ämnet
och tilstyrclcer, att en måttelig husbehofsbrenning för
jordbrukaren på landet må tillåtas någon tid om året. Det är
at giöra i det närmaste menigheten nöijd; det är att hielpa
hushållaren, ty brenvin besparar värckeligen hans såfvel och
än mer hans säd; ty en tunna råg gifver mig sexton til aderton
kannor brenvin, en jungfru deraf räknas bättre än en
kanna öhl; med tre tunnor råg besparar iag altså sex tunnor
malt. Jag finner icke någon svårighet uti discourserne, att ju
R. o. A. synes vilja tillåta jämckning, men nu är derjemte frågan
väckt at utvidga mera denne jämckning, än Bondeståndet
sielfve begärt; dertil vill jag icke styrcka, ty då kan så
gierna all brenning frigifvas. At brenvinsbrenningen någon tid
om våren må tillåtas til husbehof för jordbrukare, dertil styrcker
jag såsom nyttigast, och den som vill brenna af slösäd,
kan altid utan skada giöma den ifrån hösten intil den låflige
tiden.
Hr Möllerstierna önskade att först få bifallit tillåtelse
til husbehofsbrenningen, så kunde sedan remitteras til
Kammaroeconomiedeputationen att projectera tiden.
Hr Lagersvärd med det förbehåll, som redan af flere
herrar ledamöter var giordt, yttrade sig bästa tiden att tillåta
husbehofsbrenningen för landthushållare vara, då kreaturen
på landet stå uti hus. Han bodde uti en skogsbygd, där kreaturen
den tiden ofta måste födas med knopp och granqvistar,
och kiende altså ganska väl, hvad det vore angelägit at
hafva något til deras styrcka och uppehälle. På sådant vilkår
begåfvo han sig till jämckning, annars att dett måtte förblifva
vid den redan afslutade voteringen.
Hr B i 1 a n g ville icke, att R. o. A. skulle bryta sitt redan
tagne beslut, men ifall alle förena sig om jämckning deruti,
at då brenvinsbrenningen den kortaste tid, som möijeligt är,
måtte tillåtas.
Hr Pechlin såg hälst, att beslut ej måtte röras. Kunde
icke de andre respective stånden, som intet voterat i saken,
snarare jämcka. Likväl om det vore att befordra enighet, ville
han väl förena sig til en sådan jämckning, som kunde bidraga,
att lagen måtte lydas. Och då vöre fiorton dagar för juhl
Husbehovsbränningen.
357
och fiorton dagar efter juhl den tienligaste och för Allmogen
begärligaste tiden dertil.
Hr Bergenstråhle förklarade sig nögd att jämcka
uti det förr tagne beslut och föreslog, om icke för att komma
ifrån denne långsamme ventilation R. o. A. nu kunde förena
sig uti quaestio an och sedan Kammaroeconomiedeputationen
projectera tiden, som kunde vara tienligast.
Hr Gref. och Landtm.: När hos Högl. R. o. A. denne frågan
blifvit föredragen, så är det i anledning af et extractum
protocolli, som ankommit ifrån det Ärebare Bondeståndet; en
skyldig agtning för et medstånd fordrar, att R. o. A. böra
lemna ståndet svar; saken är icke mer af den beskaffenhet,
att derom kan voteras eller att det kan vara mig tilständigt
giöra någon proposition, ty om ett genom votering tagit beslut
skall kunna ändras, bör det ske enhälligt, utan har iag
trodt, att sedan R. o. A. genom discourserne fådt uplysa hvarannan,
jag då kunde få inhämta Höglofl. R. o. A:s tancka;
efter nu alla discourserne synts utmärka benägenhet att limitera
och endast varit skiljacktighet uti tiden, då husbehofsbrenningen
kan frigifvas, så torde mig nu tillåtas att genom
frågor enligt discourserne utröna, huruvida R. o. A. om någondera
af de föreslagne terminer vilja sig förena.
Förste frågan blifver altså: Förenar sig R. o. A. derom, att
husbehofsbrenningen på landet tillåtes fiorton dagar om våren?
Detta
besvarades med Ja och Neij.
Hr Gref. och Landtm.: Blifver altså andra frågan: Förenar
sig R. o. A. derom, att husbehofsbrenningen på landet
må tillåtas fiorton dagar om hösten och fiorton dagar om våren?
Detta
besvarades äfven med Ja och Neij.
Hr Gref. och Landtm.: Förenar sig då R. o. A. derom,
att husbehofsbrenningen på landet må tillåtas öfver vintern?
Men detta besvarades äfven med Ja och Neij.
Hr Gref. och Landtm.: Enär nu Högl. R. o. A. icke kunna
förena sig uti någondera af de framstälte frågor, så är det afgiordt,
att R. o. A. förblifva vid sitt redan tagne beslut.
Men tiärtil ropades jämväl Ja och Neij.
Hr Linderstedt, Eric, förmente, att som uti discourserne
icke förmärckes någon obenägenhet att vilja limitera
til husbehofsbrenning för landtman, så borde proposition
358 1769, sept. 15. Husbehovsbränningen.
vara, om R. o. A. ville jämcka sig uti sitt redan tagne beslut.
Frih. von Essen: Sedan R. o. A. användt så mycken tid
att ventilera öfver denne sak, så vore det en förspild dag och.
R. o. A. icke värdigt at uphöra utan att hafva giordt något dertill.
Af discourserne förmärckes, att alle äro villige att limitera;
altså ligger nu ej mera det genom voteringen tagne beslut
i vägen utan efter min tancka kunna vi nu öfver alla tre sätten
til limitation lagligen votera.
Frih. Leijonhufvud, Sebastian, förklarade sig icke
gå ifrån det beslut, som genom votering redan är afgiordt.
Hr Gref. och Landtm.: Så snart R. o. A. sätter i fråga och
vill votera, huru husbehofsbrenningen skall tillåtas, om det
skal ske på hela året eller på viss tid, så är det ju detsamma
som at votera öfver frågan, om brenvinsbrenningen skal tillåtas
eller ej, en fråga, som redan genom votering är afgiord,
och blifver att votera, om vi skola bryta ett af pluraliteten afgiordt
beslut. Min skyldighet fordrar at föra Högl. R. o. A. til
minnes, att sådant är emot Riksdagsordningen, och den förbindelse,
mig vid detta ämbete är ålagt, tillåter mig ej att' giöra
en proposition, som leder til att genom ny votering bryta
pluralitetens beslut, ifall R. o. A. ej skulle kunna sig förena.
Ett sådan prsejudicat hade den följd, at ingen votering sedermera
gåfvos, som icke på ett eller annat sätt kunde rubbas och
uphäfvas.
Frih. Reuterholm: Så mycket jag fattadt, hafva alla
velat gå in uti at limitera och således ansedt möijeligt at giöra
någon inskränckning uti det redan tagne beslut. Ehuru
skadelig iag anser brenvinsbrenningen, vil jag dock icke hindra
limitation, så mycket mera som det är at tilfredsställa ett
stånd och hela menigheten, och instämmer med den tancka,
iag haft, då brenvinsförbudet var uti fråga. Möijeligt är altså
nu att komma ifrån frågan om tiden och vore mindre värdigt
R. o. A., om vij nu så länge delibererat och ej tagit något beslut.
Hr Gref. och Landtm, erindrade härvid, att det vöre en
stor skillnad emellan att R. o. A. förenar sig om en sak och
att R. o. A. voterar öfver en sak, de begge skilnaderne kunna
aldrig mötas. Här är redan genom votering brenvinet förbudit
och nu skall R. o. A. votera öfver att ingå uti en förening, genom
hvilken den förre voteringen må uphäfvas. Huru skall
det kunna fogas tilsammans?
Husbehovsbränningen.
359
Frih. Grönhagen instämde deruti, att öfver en sak, som
genom votering blifvit afgiord, icke mera borde eller kunde
voteras. Förklarade likväl sig finna i denne casu, att votering
kunde äga rum, efter alle äro enige uti att vilfara Bondeståndets
begäran och tillåta jämckning uti det förre beslutet; men
endast af olika tanckar om sättet til jämckningen. Hvarföre
om först proposition giordes, om R. o. A. ville jämka sig til
Bondeståndets begäran, och den förmodeligen vunno bifall,
så kunde sedan om sättet, huru husbehofsbrenningen kan tillåtas,
lättare blifva propositioner och öfver dem voteras utan
att bryta lagen.
Hr Schönström: Hvad som blifvit föreslagit angående
att husbehofsbrenningen må tillåtas fiorton dagar om hösten
och fiorton dagar om våren, det går iag för min del in uti, om
R. o. A. vilja sig derom förena, annars går iag icke ifrån R. o.
A:s redan tagne beslut och kan icke tillåta att öfver en genom
votering afgiord sak skall ånyo voteras.
Hr Gref. och Landtm, förestälte ytterligare, att den frågan,
om R. o. A. ville förena sig uti att tillåta jämckning uti
sitt redan tagne beslut, icke medförde någon fölgd, som ledde
til annat slut än att ändra det, som redan voro tagit; dertil
erfordrades unanimitet och om en enda förklarade sig deremot,
så skulle det förblifva vid hvad R. o. A. redan afgiordt,
och förklarade, at han icke kunde giöra någon annan proposition.
Hr Gyllensvahn: Den förste frågan är här rätteligen,
om i anledning af Bondeståndets extractum protocolli R. o. A.
kunna ventilera öfver att tillåta husbehofsbrenningen. Deremot
har ingen opponerat sig; är altså öfverläggningsämnet
antagit. Så snart på ett ordenteligit sätt ordföranden föredragit
och ståndet antagit att deliberera öfver en sak, så utstakar
Riksdagsordningens 14 §, at om ej annorlunda man förenas
kan, pluraliteten genom votering bör utrönas. På det sättet
afgiöres alle saker och gifves ej mer än en casus uti 11 §,
der det handlas om sättet at uprätta rådsförslag, hvaruti alle
electorerne skola sig förena, ehuru vi torde veta, huru där
tilgår, att pluraliteten ofta måste decidera; hela vårt regeringssätt
är altså byggt på pluralitetens beslut.
Här skall nu pluraliteten decidera, icke om husbehofsbrenningen
skall tillåtas, ty det måste bifallas utan votering, utan
antingen den skall tillåtas fiorton dagar om våren eller fior
-
360 1769, sept. 15. Husbehovsbränningen.
ton dagar om hösten eller om den skall tillåtas i vintermånaderne.
Häröfver begära vi proposition och kunna vi ej få den,
så blifver en ordförandes rättighet alt för stor. Så mycket lärer
ingen vilja gifva bort af sin riksdagsmannarätt. Den förste
frågan, om R. o. A. vill tillåta jämckning uti sitt en gång
tagne beslut, är redan afgjord och bifallen, då R. o. A. begynte
att tala uti saken; nu är allenast frågan, huru vi
skole jämcka oss, och derom kunna vi votera utan att bryta
lagen.
Åtskillige af R. o. A. biföllo och andre deremot afslogo detta,
hvarunder Hr Aminoff, Frih. Leij onhufvud och
Hr Lejonsten förklarade, att de aldrig kunde samtycka
dertil, at saken skulle komma under ny votering.
Hr S c h ö n b er g: R. o. A. kunna efter lagen väl förena sig
om någon jämckning uti ett genom votering faststält beslut,
men hvarcken kan eller bör det någonsin mera komma under
votering; huru går det an att votera om det, som redan är
voterat öfver? Fastän R. o. A. skulle förena sig om en jämckning,
är det dock ej tillåtit att genom en votering om sättet til
jämckningen sätta en afgjord votering på nytt i fråga. Derföre
om R. o. A. ej kunna enhälligt förena sig om någondera
af de föreslagne sätten til jämkning, så kunna de aldrig sättas
under votering, utan reclamerar iag då den votering, hvarigenom
saken redan hos R. o. A. är afgiord.
Frih. von Essen yttrade sig länge hafva hsesiterat, om
det vore möijeligit, att R. o. A. ville gå in uti någon jämckning
af sitt förr tagne beslut; han hade omsider trodt efter discourserne,
at det skulle kunna låta sig giöra; men när R. o. A.
icke ville antaga någondera af de föreslagne jämckningssätten,
så måste väl den redan skedde voteringen blifva orubbad
och giöra beslutet.
Hr Liljehorn: Att förenas om någon jämckning har varit
ämnet till vår ventilation; när den förening ej kan vinnas,
blifver det väl vid hvad sorn redan giordt är, och kan ej någon
annan proposition nu ske, än att vi få skiljas åt, efter tiden
redan är förliden.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Huru af en liten sak, som
brennevinet är, så store frågor kunna upkomma, hvilka gå in
uti ända till att förklara grundlagen, har iag med nog upmärcksamhet
sedt. Vij hafva uti denne saken ej fölgt henne i
ordning ifrån sin första början. Om vi fädt proposition angå
-
Husbehovsbränningen.
361
ende modification och bifallit densamme enhälligt, så hade vi
nu kunnat votera öfver sättet att modificera; men nu är det
oss omöijeligt att votera öfver en redan genom pluraliteten afgiord
sak; kunna vi nu icke förenas, så böra vi aldrig votera.
Men, mine gunstige Herrar, hvarföre sku vi icke förena oss
uti en så liten omständighet, som detta är, angående sättet att
modificera; menighetens håg tragtar efter någon frihet att få
brenna. Vi se ett stånd, det äldsta af alla, som drager sitt ursprung
lika med oss ifrån Adam, som utgiör den störste hopen
och styrckan af nation, som skiöter den angelägnaste och
förste af alle näringar, det ståndet önskar och begär vårt samtycke
att få brenna litet til husbehof. Hvarföre sku vi så aldeles
neka dem en sak, som de anse för sig så nyttig och så fägnesam,
att de föga kienna något bättre. Lätt oss bevilja frihet
til husbehofsbrenning på landet för juhl fiorton dagar och efter
juhl fiorton dagar, så äro de nöijde. Ifrån barndomen har
vanan giordt, att til juhl man vill hafva något gladt, lätt oss
icke taga bort, hvad som en så inrotad praejugé giort oss kärt.
Det går icke an att lägga så tvärt af band genom en förordning
på en nation, hvars förfäder varit vane att gifva andre nationer
lagar; vi skole ackta oss att tvinga dem emot deras lynne,
på det vi måge behålla den rättigheten att vinna deras laglydnad
uti andre nödige och billige mål.
Hr von Nackreij instämde med Frih. Ridderstolpe, att
R. o. A. etdera måste förena sig om en af de föreslagne modificationer
eller ock förblifva vid pluralitetens en gång tagne
beslut. Nationen är dyggdig och sedig men icke at låckås med;
om aldeles ifrån henne tages brenvinet, hvarpå hon sätter så
mycket värde, så torde hon blifva retad och styf. Tilstyrckte
derföre, att frihet til husbehofsbrenning måtte lemnäs fiorton
dagar för juhl och fiorton dagar efter juhl. Uti en fri regering
är det försigtigt at icke taga hårde beslut uti sådane saker,
som gifva missnöije. Engelland visar oss exempel, hvad beslut,
dem menigheten ansedt hårda, värckat på deras colonier,
på deras silkesväfverier med mera; tvungen lydnad emot öfvertygelse
är det första, som öppnar dörren för sielfsvåld och
laglöshet.
Frih. Sparre, Carl, bestyrkte med flere skäl att aldrig
kunde eller borde voteras öfver redan tagne beslut. De föreställningar,
tvenne ledamöter giordt att tillåta husbehofsbrenningen
fiorton dagar före juhl och fiorton dagar efter juhl,
362 1769, sept. 15—16. Husbehovsbränningen.
understödde han och anhöllt, at R. o. A. ville sig derom i venlighet
förena.
Hr von Frese: Hr Gref. och Landtm, har så tydeligen
utstakat den skillnad, som är emellan unanimité och pluralité,
at dervid ingenting kan tilläggas. Jag förenar mig med hvad
en värd ledamot sagt, at styrckan uti vårt regeringssätt ligger
uti pluraliteten, emot hvilken sig ingen må sätta. Men iag
drager deraf en emot hans mening stridande slutsats, nemligen
att en ordförande icke får giöra någon proposition emot
det, som genom pluraliteten är beslutit; och altså att det icke
kan vara Hr Gref. och Landtm, tilständigt at i förevarande
ämne giöra någon proposition, som leder til votering. Vil R.
o. A. förena sig om att tillåta husbehofsbrenningen på landet
på sidst föreslagne sätt, så förenar iag mig äfven dermed,
men annars reclamerar iag R. o. A:s redan genom votering
tagne beslut.
Frih. Leijonhufvud yrckade ånyo, att han ej ginge
ifrån R. o. A:s redan tagne beslut.
Frih. Pe ehlin: Jag var ej närvarande, då denne öfverläggning
börjades; jag väntade af discourserne, at frågan
skulle blifva, om R. o. A. ville gå in uti någon jämckning af
sitt förr tagne beslut, och annan fråga kunde vi, som jag begriper
det, icke få, men nu är den förvänd och allenast om R.
o. A. villa gå in uti at tillåta husbehofsbrenning på landet
fiorton dagar för och fiorton dagar efter jul; blifver derföre
angelägit at veta, på hvad sätt denne fråga skall tagas, och om
R. o. A. bifallit att ingå uti någon jämckning uti sitt redan
tagne beslut.
Hr Gref. och Landtm.: Huru detta öfverläggningsämne
hos Högh R. o. A. skulle skiötas, derom har iag redan uti svar
på Hr Billbergs fråga yttrat min tancka til protocollet. Jag
tilstår upricktigt, att iag ansåg den frågan för farlig, och derföre
besvarade iag densamme med varsamhet.
Bondeståndets begäran uti sitt extractum protocolli at få
någon tid om året brenna til husbehof fordrade et svar och
derföre borde densamma föredragas. R. o. A. ägde att lemna
samma svar och under öfverläggningen derom har den
åhåga, som hos Höglofl. R. o. A. almänt låtit förmärcka sig
til benägenhet och jämckning uppå Bondeståndets begäran,
värckat den följd, at genom discourser blifvit försökt, om R. o.
A. kunde förena sig att ingå uti någon slags modification.
Husbehovsbränningen.
363
Modificationerne äro i discurserne upgifne och efter dem har
iag giordt tre frågor, som alle blifvit besvarade med Ja och
Neij.
En af de hufvudsakeligaste grundvalar, hvarpå vårt regeringssätt
är bygdt och som hittills städt oförryckt, är, att pluralitetens
beslut, som genom votering blifvit utrönte, icke
kunna ändras utan med enhälligt bifall. Väre beslut kunna
på så mångahanda sätt giöras vanskelige och förändras ändå,
att det blefve högst farligit, om icke voteringar höllos helige.
Skulle en gång det praejudicatet gifvas, så kunde alla beslut
uprifvas och vår i besluten bygde säkerhet aldeles gå förlorad.
Det är mig icke tillåtit och vöre äfven högst farligt at
giöra någon proposition.
Men som hos R. o. A. har förmärckts nog benägenhet att
giöra Bondeståndet til viljes och derföre ännu et förslag är
upgifvit til limitation, så vill iag deröfver fråga Högl. R. o. A.,
dock med det uttryckelige förbehåll at om frågan icke enhälligt
besvaras med Ja, så är följden, att R. o. A. icke kunna gå
ifrån sitt genom votering redan tagne beslut.
Jag frågar altså nu till slut, om R. o. A. vil förena sig i den
tanckan, att brenvinsbrenningen til husbehof på landet för
hemmansbrukare må tillåtas årligen fiorton dagar för jul och
fiorton dagar efter jul?
Detta besvarades med Ja.
Dock tycktes, sorn ett eller annat Neij hördes, hvilket dock
ej kunde urskilljas, utan då
Hr Gref. och Landtm, frågade, om R. o. A. behagade åtskilljas,
besvarades sådant med Ja, och R. o. A. åtskildes kl.
half tre eftermiddagen.
År 1769 den 16 September.1
Lördag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen Grefven och Landtmarskalken
Axel Fersen.
Protocollet för d. 21 Julii sidstl. justerades til en del.
Hr Gref. och Landtm.: Sedan Högl. R. o. A. i går besva
-
1 Med påteckningen: Justerat d. 2 och i November.
24—610798
Ang:de
husbehofsbrenning
på
landet.
364 1769, sept. 16. Husbehovsbränningen.
rat den giorde fråga om tillåtelse för husbehofsbrenningen
och under det R. o. A. var i begrepp at åtskiljas, så berättades
mig af R. o. A:s hrr ledamöter, Frih. von Essen, Frih. Cederström
med flere, at frågan icke blifvit enhälligt med Ja besvarad,
hvarföre iag genast tilsade Riddarehussecreteraren at icke
giöra någon påskrift för att i dag inhämta Höglofl. R. o.
A:s närmare utlåtande härom.
Hr von Böhnen, Ludvig, förklarade, at han besvarat
frågan med Neij jemte flere, dem han hördt.
Hr Gyllenhammar yttrade sig äfven att hafva svarat
Neij.
Frih. Ridderstolpe, C a r 1: Det är väl möijeligit, att
desse Neij icke kunnat uti den hastighet distingueras. Jag
tror ock, att de ej vöre gifne för att afslå modification utan i
anseende til någon omständighet, som de önskat att få närmare
utredd; men efter R. o. A. genast åtskildes, så var ej tilfälle
at få sådant då anmäla. De, som ej samtyckte, ville kanske
hafva husbehofsbrenningen fri för hela året och deruti
bestod deras Neij. Emedlertid om det skal blifva vid R. o. A:s
i går gifne svar, så blifver all brenning förbuden.
Utom de flere skäl, som redan bevisat husbehofsbrenningens
nytta, när den drifves måtteligen, får jag lägga dertill, att
brenvin är oumbärligt hos oss i nu varande vår ställning; fiskerierne
behöfva det för sitt arbetsfolck, kiöpmannen för sitt
sjöfolck. R. o. A., som deltager uti desse näringsgrenar, kan
ej vara emot sitt egit interesse häruti och aldeles förbiuda
det, när nu tilfälle gifves at modificera. Dessutom, rycktet om
et förväntadt bränvinsförbud kan värcka i början et omåtteligt
brennande, då en hvar vil providera sig, innan förbudet
kommer ut, hvarigenom säden nu blifver omåtteligen dyr men
sedan faller uti vanpris. Lätt oss derföre behålla det vi sedermera
ej kunna få igen, och jämcka väre meningar om tiden,
hvarom nu endast tyckes vare frågan, på det sättet tilsammans,
att vi något hvar i det närmaste kunna blifva hulpne
och nögde. I sådan afsigt vågar iag föreslå, om icke husbehofsbrenningen
på landet för jordbrukare må tillåtas ifrån
den 1 November til d. 1 April derpå följande, och förmodar,
att om Högl. R. o. A. behagar yttra sig öfver den frågan, finna
enhälligt Ja uti svaret.
Hr Wachschlager, Gust., trodde, at saken i går var
afgiord, och då R. o. A. ej kunna förena sig, det skulle förblifva
vid voteringen. Han kunde icke föreställa sig annat, än at
Husbehovsbränningen.
365
ju Neij bort höras tydeligen; likväl ville han icke vara emot
om någon förening kunde träffas på den nu föreslagne tiden
ifrån d. 1 November til d. 1 April.
Hr Carp [e] lan, Carl Ephraim, förestälte, huru vida
man kunde nu mera ventilera, när saken i går blifvit afslutad.
Hr von Böhnen, Ludvig, säde sig i går, då frågan var
under ventilation, hafva velat giöra sine påminnelser, men
den blef då framstäld och besvarad så, att R. o. A. åtskildes,
innan han feck tillfälle dertil. Hans mening vore, att om Secrete
Utskottet tilstyrckt brenvinsbrenningens afskaffande såsom
för rikshushållningen högst angelägit, hvilket R. o. A. uppå
de anförde skäl bifallit, och Secrete Utskottet äfven väl sedermera
uti sin upgifne financeplan- grundat sig på detta förbud;
så viste han icke, huru han kunde samtycka til en sak,
som Secrete Utskottet så liusligen förklarat stridande emot rikets
bästa, hvarom han nu vore aldeles öfvertygad, at Secrete
Utskottet, som handterar rikets angelägnaste värf, bäst bör
kienna. Han förenade sig altså hälst med Secrete Utskottet och
kunde ej föreställa sig, at Secrete Utskottet deruti nu tänckte
annorlunda än tilförene. Då saken hos R. o. A. i sommars blef
föredragen, hade han funnit månge, som plaiderat för brenvinsbrenningens
förbud, nu funno han dem deremot ganska
få; hvarifrån det kommit uppå en månad, kunde han ej begripa.
I dag hade denne fråga icke vidare bordt upkomma, sedan
et så uttryckeligit förbehåll om unanimité var giordt i
går och han då vid dess besvarande säkert hört 8 til 10 Neij,
utan må förbudet såsom en rikets hielp blifva bestående til
nästa riksdag.
Härunder upkom en deputation ifrån Bondeståndet, 12 personer,
anförd af Sven Håkansson, sorn på det ömaste
recommenderade Bondeståndets begäran, att husbehofsbrenningen
på någon tid om året måtte för landtman tillåtas, och
förklarade, att ståndet skulle antaga såsom en utmärckt benägenhet
af R. o. A., om denne begäran vunno bifall, ehvad inskränckning
til tid och öfrige omständigheter R. o. A. ville
dertil lägga, samt att ståndet altid skulle finnas beredvilligt
at foga sig till det, som Höglofl. R. o. A. af detsamma uti alle
mål kunde åstunda.
Deputation besvarades af Hr Gref. och Landtm, samt afträdde,
ledsagat på vanligit sätt.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, förklarade sig instäm
-
366 1769, sept. 16. Husbehovsbränningen.
Finance
värcket
angående.
ma uti Frih. Ridderstolpes förslag och bad, at R. o. A. ville
enhälligt dermed sig förena, på det R. o. A. måtte komma derifrån.
Grefve Hammilton, Hr Schönberg, Hr Wadenstierna,
Carl, Frih. Sparre, Carl, med flere förklarade
sig äfven nögde dermed.
HrMöllerstierna anmälte sig väl at tala och började
äfven at upläsa et dictamen ad protocollum, men som R. o. A.
merendels enhälligt begärte att komma ifrån saken, så uphörde
han dermed, och
Hr Gref. och Landtm, frågade: Förenar sig Högh R. o.
A. deruti, att husbehofsbrenningen för hemmansbrukare på
landet må tillåtas ifrån den 1 November til den 1 April.
Denna fråga besvarades med Ja, undantagande
Hr C a r p [e] 1 a n, Carl Ephraim, hvilken, sedan han
erhollit liud, förklarade, att han med sitt Neij icke voro emot
tillåtelsen utan allenast trodde, at de norrländske orter, som
hade lä[n]gre vintrar, borde hafva en månad mera frihet.
Hr Gref. och Landtm, förestälte, om icke det kunde beviljas
för de norrländske orter en månad längre.
Detta besvarades enhälligt med Ja.
Med detta R. o. A:s beslut afgeck genast en deputation til
de öfrige respective stånden, och i synnerhet til Bondeståndet,
at dem sådant notificera, 12 personer, anförd av Hr Ehrenpreus,
Friedrich, fullmägtig för grefvelige ätten Oxenstierna
af Kronoborg.
2. Härpå företogs den uti förre plena redan började öfverläggning
öfver Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 1
September angående rikets financevärck.
R. o. A. lätt sig härvid föreläsas et af Riksdagsmannen för
Vesteråhs stad Samuel Hellberg uti Borgareståndet ingifvit
memorial, hvarmed han fädt vända sig til de andre stånden.
Hr Hellberg föreställer deruti Bergslagens nöd och huru angelägit
det är, at den snarligen derutur må räddas. Förmenar at
de til Bergslagens hielp af Secrete Utskottet anslagne 16 tunnor
guld äro otilräckelige, att vilkoren, hvaremot de skola
undfås, för stränge, och tillstyrcker bifall på Bergsdeputationens
afgifne betänckande med tilläggning, at på tackjärn,
som står i upstadsvågarne, måtte lån beviljas på lika sätt som
på stångjärn, åtmistone uppå det tackjärn, sorn öfver vintern
kan komma att på upstadsvågen blifva qvarstående såsom
inventarium til det påföljande året.
Finansverket.
367
Hr Schönberg upläste äfvenledes et dictamen ad protocollum,
sorn här bilagt finnes (Bil. 34).
Detta grundeligen och väl skrefne dictamen begärte flere,
att det måtte tryckas.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf: Vid det betänckande,
som Högl. Secrete Utskottet upgifvit ang:de financevärcket,
får iag med Högl. R. o. A:s tilstånd anföra några anmärckningar
och öfverlämna dem til R. o. A:s ömaste och mognaste
granskning. Ämnet är af vigt; derpå beror rikets väl för närvarande
och tilkommande tidehvarf; förtrolig öfverläggning
och al möijelig uplysning är derföre af nöden, om man vil
undvika misstag vid beslutet samt giöra sig hopp om en sådan
värckan af den vidtagande financeplanen, sorn rikets omständigheter
tarfvar. Jag går med flit förbi, hvad detta betänkande
uti ingressen innehåller, och önskar af alt mitt hierta,
at den financeplan, som vid denne riksdag vidtages, måtte efter
gifvit löfte vinna allas välbehag.
Det nu upgifne betänckande innehåller pag. 3, att til realisation
en mera förmånlig utrikes handel och näringars tilväxt
är den enda utvägen, hvarförinnan sedlarnes jämna värde icke
möijeligen står at förmoda.
Om efter 48 m. en riksdalers sedel inlöses med mynt, då
den praesenteras, så blifver saken på sätt och vis hulpen; men
sker det ej, så hielper evalvation eller 12 m. åsatt agio ingenting,
den blifver snarare för medborgare än mera svår, när
samma operationer kunna ske på Beursen som förut och coursen
stegras. Derigenom måste handel och näringar tvina
och hvar medborgare utmärglas. Uti trettio år hafva Riksens
Ständer tält om handelens förbättring medelst exporters förökande
och importers förminskande; det förra är redan skedt
så långt, at jag tviflar, det svenske skogarne mera lära tillåta
förökningen, och det senare har åter icke skedt, utan är importen
tid efter annan så förökad, at alla rikets subsidier i
fredlig tid äfven förvandlat sig uti importer och vexelvinglerie.
Är det då at förmoda, at en evalvation eller åsatt agio på
sedeln emot riksdaler nu, då den ändå icke med valuta inlöses,
kan blifva den minsta motvigt för en elak handel, och1 som
hittintils drifvits med penningen til hela rikets skada och
medborgares yttersta förlägenhet? Det är icke namnet af penningen
utan värckeliga gagnet eller valuta, som gifver rätta
1 Detta ord saknas i Rudbecks egenhändiga yttrande, bilagt konceptprotokollet.
368 1769, sept. 16. Finansverket.
motvigten. Och skal nationen vänta så länge på realisation,
til dess utrikeshandelen blifver efter Högl. Secrete Utskottets
sägen förmånlig, så vet iag intet, när den tiden infaller, åtminstone
har den på trettio år icke infallit, ehuru rikets exporter,
sorn anseenligen stigit på fiorton fredsår, i förökning
blifvit både utförde och sålde; man har lika fult under samma
tid hördt talas om at riket handlade med underballance.
Detta förtienar efter min tancka visserligen Riksens Ständers
upmärcksamhet för att med visshet utröna, hvarföre handelsställningen
i riket så är, att hvarcken exporters förökning
eller förbud emot importer i så många år icke kunnat
värcka någon förmånlig penningehandel på Beursen, ja, icke
en gång de år, då brenvinsbrenningen varit förbuden.
§ 3 och 4 säges, att rikets och näringars lidande, creditens
förfall och penningerörelsens afstannande är icke en nödvändig
åtföljande olägenhet med sedlarnes realisation utan ordsaken
härrörer ifrån det sätt och de grunder, hvarefter man
i sednare tid velat återställa Banquens sedlar på kopparmynt
til et bättre värde. Secrete Utskottet nödgas fördenskull aumärcka,
att sidsta Ständers författning til sedelmyntets förbättring
ej gierna kan få namn af någon realisation, emedan
den ej föga annat var än en Banquens sedelstocks annihilation
så långt, at ej mera öfrigit blifva skulle än emot ett enda
års kronoupbörd af landet som knappast svarande quantum.
Härvid nödgas iag med all agttning för Höglofl. Secrete Utskottet
följande anmärcka:
1 :o. Har den realisationsgrunden af Banquens sedlars indragning
varit oricktig, så måste dess oricktighet hänledas
ifrån 1761 års Ständers författning. Jag vil säga, hvad iag
mins deraf, men på det R. o. A. ej uti en så angelägen sak,
som denne är, må sakna någon uplysning, så tilstyrcker iag
och äfven påstår, att först Secrete Utskottets betänckande,
som ingafs samma riksdag om bancolånens inhibition, mätte
här ånyo upläsas och derpå infordras af Högl. Secrete Utskottet
öfverläggningen, som hållits i Bancodeputationen såväl
deröfver som äfven öfver det förslag, som den riksdagen
ingafs angående 42 marck per riksdahl., så torde Riksens
Ständer deraf finna, hvarifrån grunden til sedlarnes indragning
kommer. Då sades med tydelige ord, att riket i anseende
til penningevärcket och den öfverflödige sedelstocken råkat i
en vådelig belägenhet; att dess indragning skulle giöra en god
Finansverket.
369
värckan, den skulle framlåcka speciemyntet och lemna rum
för dess gångbarhet; at näringar icke kunde bestå på et så
postdageligen varierande mynt; at samma näringar skulle af
sielfva indragningen få mycken kienning men sedan på et
stadgat värck få en så mycket bättre trefnad och at genom de
myckna tilkomne sedlarne hade plåtsedlar redan mist sitt
halfva värde och, om ej snar bot emellan kom, kunde den mista
en trediedels värde til med mera.
Då alt sådant blifvit vid 1761 års riksdag anfördt och desse
grunder då för riclttige antagne, som de i min tancka voro, så
mäste samma grunder vara än mera pålitelige år 1765 att af
dåvarande Ständer kunna sägas och antagas, hälst det skal
befinnas med sanningen enligit, at sedelstocken år 1765 var
ansenligt större än 1761, då 1761 års Ständer kunde på goda
skäl tala om sedelstockens elaka värckan och tilstyrcka indragningen
såsom grunden til realisation och det på et mindre
nummertal, än den ägde 1765. Hvem bör då undra, att 1765
års Ständer behöllo både samma principe och talesätt och tilstyrckte
värckställigheten af en sådan principe, som medelst
den stora förökningen, som skedde 1762, hade drifvit sin
värckande kraft alt intil år 1766. Det lärer ej kunna nekas, at
då jag infriar mine utgifne obligationer, det icke är en min
förmögenhets förbättring, och ju närmare jag kommer till
min reele behållning, ju begripligare har jag realiserat.
2:o. Högh Secrete Utskottet måtte förlåta mig, om iag motsäger
den tanckan, som Secrete Utskottet fattadt, att 1765 års
Ständers realisationsprincipe endast gådt derpå ut at annihilera
sedelstocken så långt, at dess storlek skulle endast svara
emot et års kronoupbörd af landet. Om R. o. A. täckes bifalla
at se och lcienna sidsta Ständers Bancodeputations betänckande
derom, så lerer deraf finnas, at rörelsecapitalet är utstakat
uti speciemynt vida större än et års kronoupbörd, och Gud
läte intet någon af oss få erfara i vår lifstid en så svår ställning
i fäderneslandet, at kronan skulle behöfva upbära ett så
stort capital, då det blifver reelt, sorn rörelsecapitalet der finnes
utstakat; ty det kan intet ske utan de starckaste bevillningar.
Jag vil intet eller tro, at någon fri svensk man vil behålla
en sådan fordringsstat i vårt statsvärck, som den var
1765. Då var den summan upstigen ifrån nittio tunnor guld
til tuhundradenitton tunnor guld, dervid dock til märckandes
at den inkom och blef utgifven efter några åttatio marcks
370 1769, sept. 16. Finansverket.
cours. Huruvida Högl. Secrete Utskottet tagit den upbördssumman
til grund af en sådan tancka, har iag svårt at säga;
men det vet och minnes iag, att utom slantstocken, hvilken i
rörelsecapitalet icke är uptagen, blifver 1765 års Ständers rörelsecapital
år 1775 i anseende til speciemyntets värckan i
gagnet vida större än 1765 års kronoupbörd.
Ytterligare säges pag. 4: Härvid finnes icke eller något afseende
vara giordt uppå den penningestocks storlek, som för
allmänna rörelsen var oumgängelig.
Denna Secrete Utskottets utlåtelse gifver mig nu mera anledning
at yrcka upgifvandet af 1765 års Ständers financeplan,
emedan iag erindrar mig, at en sådan essentiel omständighet
icke blifvit utur agt låten, och iag kan påminna mig rätt väl,
at rörelsecapitalet är utstakat för hvart år til år 1775; det är
eljest för hela riket bekant, at 1761 års Ständers realisationsprincipe
var bancolånens inhibition och årlige inbetalningar
af visse procent på capital och ränta ifrån året 1762 til 1766,
då den ordinaire riksdagen borde infalla; det är ej eller naturligt
att tro, det då varande Bancodeputation och Secrete
Utskottet proponerat detta på annan grund än på en ganska
stor och til näringarne skadelig penningestock, åtminstone
talte Secrete Utskottet så den tiden til Riksens Ständers plena;
at säga dess storlek vid den tid, inhibitionen proponerades,
vet iag är mig icke tillåteligit, men at fråga nu varande
Högl. Secrete Utskottets ledamöter, om sedelstocken var 1766
mindre eller större än 1761, dertil tror iag mig hafva rättighet.
Jag tror mig med visshet kunna säga, at han var til sin
storlek merendels enahanda desse åren, icke dess mindre klagades
öfver penningebrist och höga interessen; iag vågar ock
tillika säga, at om en oförmodad tilökning ifrån 1762 til 1764
icke skedt af många tunnor guld utan at indragningen blifvit
efter 1761 års Ständers plan värckstält i 4 år af den sedelstock,
sorn ansågs för stor och skadelig 1761, så hade penningestocken
varit år 1766 til en betydelig del mindre, än den
befants 1769 eller vid denne riksdagens början. Hvem skulle
väl då fädt skulden för penningebristen och hvem skal få
skulden, at sedelstocken blef 1762 förökad, sedan inhibitionen
var anbefald, samt för den påföljande 108 m:s cours? Då
iag finner af Högl. Secrete Utskottets utsago, pag. 14, att den
nuvarande sedelstocken är mer än tilräckelig emot 1756 års
rörelsecapital och nu innefattar det quantum, som kommer
^ Finansverket. 371
■ at realiseras samt derföre bör til nästa riksdag bibehållas, så
begriper iag intet, huru det kan sägas, at densamma hitintils,
då han vida vägnar varit större, kunnat värcka alt det onda,
som blifvit omtalt; nu åter, då den är mindre och under tre
eller fyra år så förblifver, skall alt sådant försvinna, icke eller
öfverensstämmer det med hvad som passerat, att 1765
års Ständer kan tilläggas den hedren at hafva lagt grunden
t til indragningsprincipen, då de icke annat giordt än låtit 1761
års grunder hos sig så mycket mera gälla, som sedelstocken
I vid deras ankomst til riksdagen befants vara större i rörelsen,
än den var, då öfverläggningen om dess indragning 1761 bör!
jades. Men med alt detta, som iag nu haft den äran at säga,
nekar iag icke de angelägenheters värckan, som nationen fädt
kienna och ännu i en långlig tid af år torde få vidkiennas;
j dock af helt andra ordsaker än dem Högh Secrete Utskottet
; upgifvit. Jag har haft den äran at tilförene säga samma ordsaker
och iag säger ännu, at det är det gäldbundna tilståndet,
som i synnerhet tillkommit emellan 1762 och 1765 på nittio
och 100 m:s cours man och man emellan, hvilket upsväljes
och drager penningestocken ifrån sitt rätta bruk, nemligen
r varurörelsen, til gäldrörelsen och hvaruti den genom ständige
omsättningar och interessen hela året circulerar. Och som
begge desse rörelser täfla om penningestocken men densamma
är för liten at skiöta begge, så händer, at i den mån som
creditorer pressera debitorer, måste näringarne befinna sig
uti penningebrist äfven som de gäldbundne, och då ser det ut,
som penningestocken voro utur rörelsen; om detta ej vore
rätta ordsaken til penningebrist, misscredit och så kallad stagnation,
så borde det blifvit ansedt för en orimlighet, att Kongl.
Bergscollegium redan år 1764, då sedelstocken var den största,
riket nästan haft, yttrade sig til konungen med följande
ord: »Att sedan det gådt så långt, som ske kunnat, med bancolån,
har likväl i de förflutne åren vist sig en stor penningebrist
i alla rörelser mer ån tilförene.»
Jag vet väl, at då iag talar om det gäldbundna tilstånd och
dess värckningar, giöres deraf åtlöje af mången. Men tiden
och en tilkommande erfarenhet torde til äfventyrs uptäcka,
att så länge detta öfver al höfva tilkomna gäldbundna tillståndet
räcker, blifver penningebristen likadan, om än man
ginge så långt med penningens förökande, så at penningestocken
blefve lika med hvad den var år 1763.
372 1769, sept. 16. Finansverket.
En bidragande ordsak til penningebristen är äfven den, at
för vexelhandlare ingen bom är projecterad at hindra dem
giöra utrikespenningen, den de genom exporter erhålla, til en
handelsvara, hvilke penningar likväl äro för svenske mäns tilverckningar
influtne, och så länge det intet sker, så skal rörelse
eller tilvärckningscapitalet för alla näringar fordra att
årligen eller månateligen blifva förökt, och ehuru Secrete Utskottet
faststält rörelsecapitalet til et tämmelig stort qvantum,
blifver det dock innom kort tid af denne omständigheten
otillräckeligit; fäster man således icke sin upmercksamhet
på gäldrörelsen utan vidtager sådane mått, som mera bibehålla
än maka undan densamma, så får man länge nog tala
om penningebrist i varurörelsen.
Jag är aldeles öfvertygad, at om 1765 års Ständer hade kunnat
inse denne gäldrörelsens värckan på näringarne, så hade
de visserligen sökt någon utväg mera än coursens successiva
fal[1 ] til hielp; nu föreställer iag mig, at närvarande Ständer
af erfarenhet känna det bättre och för denskull utsöka sådane
utvägar, som kraftigare bidraga til de gäldbundnas räddning,
på det banque[r] outter ej måge blifva medborgares lått,
som på god tro handlat och vandlat med hvarannan på en så
variable penningesysteme, som detta rike en tid bårtåt haft.
Desse äro in genere mina tanckar öfver sielfva principen af
den financeplan, Högl. Secrete Utskottet projecterat; och som
iag förmodar, at Högl. R. o. A. lärer uti denne vigtige saken
ingå med mig at til uplysning vilja känna och se, hvad de
tvenne förra Riksens Ständers planer innehålla, innan denna
planen tages til sluteligit öfvervägande; så ifall det bifalles,
förbehåller iag mig at sedan säga mine tanckar i hvarje särskilt
omständighet, som denne planen innefattar, hvarvid iag
försäkrar, at som mitt enda ögnamärcke är at i alt bidraga
til näringarnes uphielpande samt medborgares lisa och räddning
utur det lidande, de oskyldigt råkat uti genom besynnerliga
ställningar uti penningevercket, så skal ock mine tilstyrckanden
blifva utan minsta afsigt på egen fördel, och iag säger
ännu, hvad jag tilförene yttrat, att den dagen skal blifva
mig kär, då iag får se sådane utvägar vidtagas, som kunna föra
medborgare utur de band, som et gäldbundit tilstånd medförer.
Hr Linderstedt, Eric: Uti sitt redan upläste memorial
hade han väl sagt det mästa, som han funnit at påminna
Finansverket.
373
■vid den af Secrete Utskottet upgifne financeplanen; men i anledning
af hvad nu vidare blifvit upläst i denne sak och sagt,
ville han tillägga någre anmärckningar.
Frågan lärer ej vara här, hvem som vållat den oreda, hvaruti
vårt penningevärk och vår rörelse råkat, utan huru denne
oredan må hielpas. Han vore för sin del nögd, at man endast
höllö sig vid detta senare; men när Secrete Utskottet omrörer,
huruvida sidste riksdagz författningar dertil hafva kunnat
bidraga, så torde det kunna visas, at Secrete Utskottet icke
råkat uppå rätta stället, hvarifrån oredan har sitt ursprung.
Det vore honom aldrig behageligt at criticera andras meningar
och han önskade så mycken moralitet, att sådant aldrig
måtte ske, efter det mera befordrar missnöije personer
emellan än inbördes uplysning. Han trodde, at Secrete Utskottet
hade icke nog menagerat förre författningar. Doch ville
han gå förbi att omröra, hvad som föranlåtit de sidst vidtagne
författningar, uppå hvilke nu skulden vill läggas.
Hans memorial voro criticerat i det, at han sagt sedelstocken
hafva varit för stor, då indragningar ne börjades; men
han drogo icke deraf den följden, som man honom ville tilllägga,
at redbart mynt icke funnos i landet. Han viste, at föga
af den sedelstocken voro minskad, som utkommit desse
senare åren, och at likasom man icke kunde taga penningar
utur luften, så hade icke riket kunnat berga sig med en ständig
förlust af contante penningar, alt ifrån Konung Carl den
XII des tid, då redan riket var på vägen at spela banqueroute,
och vi likväl hos oss se mera metaller och redbarheter nu än
för fyratio år sedan, om vår handel ständigt hade varit i underballance.
Man kunde väl svara, at Konung Friedrich förde
kanske årligen in uti riket ottatiotusende ducater; men så
togo tvenne olyckelige krig desse summor och långt flere åter
ut igen.
Han viste ganska noga skillnaden emellan tvåhundrade
tunnor gulds rörelsecapital och två hundrade tunnor gulds
skuld, så att hän ej mera behöfde svara uppå den anmärckningen.
Det är sagt, at inge författningar blifvit tagne at hindra
coursens häftigare fall. Han förestälte dervid, huru det kunde
vara möijeligit att giöra tvenne så olika och emot hvarannan
stridande operationer på en gång, som det var at höija
och fälla coursen.
374 1769, sept. 16. Finansverket.
Emot coursen[s] fall kunde väl ingen annan operation giöras
än den, som genom hielp af kronan och Banquen kunde
åstadkommas; men ingen af desse utvägar voro tillåtne at söka.
Det hade ej eller varit nyttigt. Banquen hade då snart blifvit
pumpad länss, sorn man säger, på redbarheter, när bancosedeln
först kommit at gå ut och sedermera skulle realiseras;
den som då realiserat, hade vunnit sexton tunnor guld på
fyratioåtta och Banquen blifvit öfverhopad med vexlar, kanske
til en stor del nog osäkre, så hade deraf följt för Banquen
en banqueroute, när hon nödgats svara för protesterne.
Hvad som blifvit anfördt om att näringarne afstadnat och
exemplet tagit af det store engelske lädergarfveriet, dervid
påminte Hr Linderstedt, at helt andre ordsaker dertil torde
finnas, när man närmare vil efterse hvar ock en närings början,
drift och beskaffenhet; och det omtalte garfveriet blef
redan 1761 och altså förr nedlagt, än den nu så kallade olyckelige
epoquen med indragningarne började.
Han erkiende, att verckeligen uti allmänhet spordes penningebrist,
hvilket, om man så behagade, han väl ville kalla
et betryck för flere redelige medborgare, som oskyldigt råkade
före at deraf [hafva]1 en svidande kienning; men sådant
härrörde icke af en för liten penningestock emot folck- och
varumängden utan deraf, at alle näringar i de förre åren blifvit
vände vid en penningeståck, som varit för stor.
Vij håfve icke på en dag kommit uti detta betryck. Sedan
Banquen blef öppnad, länte något hvar på fastigheter, redbarheter
och effecter, extenderade sedan med lånte penningar alt
mer och mera sin rörelse och prmtenderade at i priset på varan
få capitalet, interesset, nytt förlag samt dertil penningar
til sin vällefnad igen. När lånen afstadnade, delte sig pengarne
ibland flere i mindre delar, dyrheten på varorne hindrade
afsättningen och den gäldbundne i brist af penningar blef
utur stånd at betala sin skuld. Hade lånfriheten continuerat,
kanske icke denne stagnation infallit så hastigt, men dyrheten
hade ökat sig och omsider försatt oss i samme förlägenhet
och värre än nu; en stor del medborgare hade då gådt under
och oredan blifvit svårare, om ej omöijelig att bota. Äro
altså ej de i tid påtänckte indragningar, som satt oss i betryck,
utan den föregående tiden, då man fritt feck utsträcka
1 Konceptprotokollet.
Finansverket.
375
sin rörelse öfver förmågan. Denne tiden utgiorde öfver tiugu
år och oredan, som derunder efter hand ökat sig, stå ej på et
eller tu år at hielpa. En värd ledamot hade altså misstagit sig
på hans mening i sitt ingifne memorial, han hade aldrig sagt,
att det vore lätt att realisera och gifva rörelse åt näringarne
utan at det vore lätt stämpla sedlar och släppa ut ibland folcket
för at bringa penningar uti rörelse men att det skulle så
mycket värre svida efteråt, när desse sedlar en gång borde realiseras.
Det är sagt, at Secrete Utskottet ej haft mera än tvenne månader
til at utarbeta denne financeplan; men han trodde ej,
at stort mera tid dertil har behöft användas, ty när Secrete
Utskottet under denne tiden hunnit utröna, at brenvinsbrenningen
är det hufvudsakeligaste, som förde redbare penningar
utur landet och hindrade realisation, så har det ej behöfts
mycken tid til at utfinna det öfrige, som behöfdes för at efter
behofven til de angelägnaste näringar fördela den reele penningestocken,
som genom brenvinsförbudet skulle conserveras
och sedan årligen öka sig.
Vid det, som angingo kopparen, påminte han, at det ej vore
Banquen utan kiöpmannen, som exporterade kopparen,
och at vinsten, som derföre inkommo, icke blefve Banquens
utan exporteurens, så at det icke kunde öka Banquens förråd
på speciemynt.
Då han sagt, at 52 riksdahl. för et skeppund koppar voro i
jämförelse lika med 41 och 1/2 m. kopparmynt per riksdahl.
och att 55 riksdahl. voro i proportion af 48 marck per riksdahl.
, hade han icke missräknadt sig utan funno, at igenom
et olika förhållande emellan kopparens värde och 48 marck
Banquen skulle komma at gifva ut penningar och et nytt rörelsecapital
formeras.
Uti det upläste dictamen ad protocollum voro väl påstådt,
at Secrete Utskottet icke antagit brenvinsbrenningens förbud
såsom det, hvaruppå realisation i synnerhet berodde; men uti
det af Secrete Utskottet nu upgifne extractum protocolli hade
Hr Linderstedt icke annat kunna finna, än at Secrete Utskottet
med tydelige ord lagt det som grund til realisation och
funnit det hufvudsakeligit. Om det så är i sielfva vercket,
lemnade han derhän, men emedlertid sedan denne grund nu
til en del voro rubbad genom den tillåtne husbehofsbrenning
-
376 1769, sept. 16.
Finansverket.
en, så torde angelägit vara, att Secrete Utskottet återfår detta
betänckande för at yttra sig, huruvida sådant kan mer eller
mindre värcka på det öfrige af financesysteme[n].
Hvartil kommer, at Secrete Utskottet bör til plena upgifva
1761 och 1765 årens i Bancodeputationen utarbetade financeplaner,
och instämde såväl uti den begäran som det öfrige
med Hr Rudbecks afgifne yttrande.
Frih. von Essen: Ämnet, som i dag förehafves, är så betydeligt
för hvar svensk man i närvarande och tilkommande
tider, at ingen lärer gierna vilja deruti taga något beslut, innan
han kienner saken til hela sitt sammanhang.
Den plan, Secrete Utskottet behagat upgifva, kan iag derföre
nu genast icke utlåta mig öfver, ty der felas åtskilligt, hvaruti
iag ännu ej har fulkomlig öfvertygelse.
Jag tror, at om en sådan plan skall gå uti värckställighet
och bibehålla sig, så bör deruti ingenting vara, sorn strider
emot enskilt nytta. Denne innehåller til exempel, at iag skall
få 12 dal. för en riksdal, specie; huru kan det bära sig, när
iag får kiöpa mera silfver för 12 dahl. kopp:rmtt än en riksdahl.
innehåller; jag får då ej fult gen fullo uti min riksdahl.
Detta är likväl ej det enda, som kunde anmärckas, jag behöfver
at gå styckevis för att stadga mine tanckar öfver altsammans.
Dessutom at skaffa andra och mig i1 fullkomlig uplysning
dertil, så behöfver iag 1761 års Secrete Utskotts betänckande
om bancovärcket, sidste riksdags financeplan samt
hvad uti Financeutskottet derom är passerat och är af den beskaffenheten,
at det ej hemligit hållas bör. Derigenom förmodar
iag Högh R. o. A. lära få den uplysning, som blifver
fulkomlig och som skal bevisa, at icke coursens så hastige och
skadelige fall kommit ifrån samma plan.
Til detta påstående har iag så mycket mera ordsak, som iag
är nögd med R. o. A:s tagne beslut angående husbehöfsbrenningen;
men finner, at derigenom vi slagit undan den efter
Secrete Utskottets egen utsago förnämsta grunden till Secrete
Utskottets upgifne realisationsplan. Vij böra derföre höra
Secrete Utskottet först, innan vi taga något beslut häruti, huruvida
Secrete Utskottet tror, at den upgifne plan utan en sådan
grund kan äga bestånd. Härvid borde och alle handlingar,
som höra til detta ämne för 1761 och 1765, upgifvas, såvida
de ej under tysthetseden begripas. Om Hr Gref. och
1 Detta ord icke i konceptprotokollet.
Finansverket.
377
Landtm, häröfver behagade gifva R. o. A. proposition, så
hoppas iag, den vinner allmänt bifall och vi kunna komma
ifrån denne saken snart och företaga oss något annat mål.
Hr Ehrenmalm: Jag vill ej uppehålla mig vid ingressen
af Högh Secrete Utskottets betänckande, som innehåller
yttrad tancka om sidste riksdags financeplan, hvilken efter
det begrepp, iag om densamme äger, var grundad på realité,
öfvervigt i handel, Banquens penningestocks förökande med
redbart samt sedelmynt [et] s1 återbringande til sitt förra och
rätta värde, hvarom 1761 och 1765 års financeplaner nogsamt
vittnar och hvilkas värckelighet så til varors pris och coursens
fall som sedelstockens återvundne credit ej kan vara tvifvelsmål
underkastade, ehvad färg man ock derå sätter.
Jag önskar af uprigtigaste kärlek för mitt fädernesland at
med en ny financesystems inrättande riket ej må så i anseende
til mynt som alla dess rörelser råka i större oreda, än det
nonsin förut varit, den fattiga lida nöd och den förmögne förlora
alt.
Så ostridigt det är, at penningestockens styrcka och beskaffenhet
determinerar rikers och staters välmåga eller vanmagt,
så ostridigt är det ock, at med detsammas reglerande och proportionerande
til et redbart värde och rätt förhållande emot
folck- och varumängder fordras den aldra nogaste och försigtigaste
öfverläggning och pröfning.
Utaf öfver- eller undervigt i handel, utrikes skuld eller
fordringar kan man säkrast döma om ett rikes tilstånd och
hvad hielp dess finance och hushållning tarfvar.
Högl. Secrete Utskottet har väl uti dess upgifne betänckande
haft afseende på en sådan grund, då Högl. Secrete Utskottet
berättar, at utrikeshandelen nu för tiden är i det tilstånd,
at den mera behöfver hielp, än den kan någon hielp åstadkomma,
i synnerhet som den skall vara behäftad med en betydande
utrikes giäld, hvilket af växelbristen, som skal upkommit,
sedan 42 marcks cours blef stadgad, vil slutas.
Men som til coursens stegrande åtskillige andre ordsaker
kunna vara och i synnerhet ovisshet, hvad värde sedelmyntet,
som för växel gifves, häfver eller kan få eller ock en monopolisk
handel med vexelen, som lemnar innehafvaren öppen rätt
at stegra densamma til hvad pris han behagar, så kan efter
1 Enligt konceptprotokollet bilagt original med påteckning: Hofrättsrådet:
Ehrenmalms dictamen.
378 1769, sept. 16. Finansverket
min tancka en så beskaffad sak, som äfven torde leda sig
ifrån visse handelscontoirs banqueroutter utomlands, ej vara
den rätta måttstock, hvaraf man kan döma om rikets undervigt
och hvaruppå en financesysteme med visshet kan byggas.
Är det en fast och afgiord sanning, at redbart mynt ej kan
trifvas uti rörelsen innom riket, så länge den exportable effecten
ej til fullo kan gälda importen och så länge riket häftar
för utrikes skuld, så blifver det ju högt angelägit för Högl.
R. o. A. at i denne omständighet äga fullständig kundskap,
innan något beslut til en ny financesysteme tages.
Jag tviflar ej, at ju Höglofl. Secrete Utskottet äger alla nödiga
uplysningar härutinnan, så af Kongl. Maij :ts nådiga proposition
som ankomne riksdagsberättelser och andra handlingar,
så att en grundelig underrättelse om rikets tilstånd i
denna delen ej kan vara svår at upfinna; hvilket iag för min
del äskar, innan iag vidare kan utlåta mig.
Uti Secrete Utskottets betänkande saknar iag 2:o underrättelse,
när och hvad tid den nu projecterade realisation skal
taga sin början och om utväg til redbart mynt genast gifves
eller om det blott skal blifva et ombyte från kopparmynts til
riksdalerssedlarmed 33 1/3 procents mellangift, hvilken kundskap
iag anser så mycket nödvändigare, som ovissheten härom
gior öfverläggningen tvifvelagtig och beslutet osäkert.
Äfvenså saknar iag 3:o uti Secrete Utskottets betänckande
underrättelse, på hvad sätt daler silfvermynt hädanefter emot
riksdaler skall förhålla sig och om samma proportion emellan
daler silfvermynt och kopparmynt skal vidtagas som
emellan riksdalern eller om riksdalern skal gälla tolf daler
kopparmynt men silfvret behålla sitt fordna räknevärde emot
koppar och således fyra daler silfvermynt hädanefter utgiöra
en riksdaler, utan at skrot och korn i minsta måtto blifvit
förbättrade, hvilket, såvida jordebok och stat är grundad på
daler silfvermynt, skulle medföra en betydelig och evärdelig
förlust för kronan och alla indelningshafvare i deras penningeräntor
men i synnerhet contante penningelöntagare så
i militaire som civil blifva lidande och den förlust, som desse
löntagare genom 1715 års myntfot redan undergådt, än vidare
genom denne författning ökt, hvarigenom de ej komma at
undfå mer än half lön emot 1696.
Det synes således efter min tancka angelägit att om Höglofl.
Secrete Utskottets mening härutinnan vara förvissad, in
-
Finansverket.
379
nan hufvudsaken afgiöres och et beslut i förtid ej tages, som
sedermera ej torde stå att rubbas; och på det al uptänkelig
varsamhet och försigtighet uti et så vigtigt ämne, som detta
är, ej må åsidosättas och grundelig kundskap vid målets bepröfvande
ej brista, så är iag äfven af den tancka, att 1781
och 1765 årens financeplaner må på det sätt, som anfördt
blifvit, dock utan at Banquens tilstånd yppas, til Riksens
Ständer upgifvas, så at Högh R. o. A. vid jämförande af samma
planer och den nu projecterade må säkrast kunna pröfva,
hvad som för riket nyttigast och bäst kan vara.
I det säkra hopp at Höglofl. R. o. A. benäget gilla, hvad af
mig anfört blifvit, går iag äfven nu förbi alt vidare yttrande
öfver Högl. Secrete Utskottets betänckande, hvilket äfven til
en stor del af sin grund synes förfalla, sedan husbehofsbrenningen
blifvit tillåten, och förbehåller mig vid målets sluteliga.
afgiörande få anföra, hvad iag vid den nu upgifne realisationsplan
kan finna mig befogad til at påminna.
Sluteligen förenade sig Hr Ehrenmalm med Frih. von Essen
och trodde, at Secrete Utskottet derigenom får tilfälle utse
någre andre medel til förbättring uti vårt financevärck,
sedan förbud emot all brenvinsbrenning icke blifvit antagit.
Hr Billberg erkiende det vara en sanning, at rikets penningevärck
behöfde hielp och at Riksens Ständer sammankommit
för at hielpa det. Månge voro de ordsaker, som bidraga
til den oredan, hvaruti vi kommit; han ville ej vidlyftigt tala
derom; men efter man gierna bör veta ordsaken, innan man
kan förekomma dess värckan och upgifva sådane botemedel
deremot, som skola äga bestånd, Secrete Utskottet jämväl, då
det i sitt betänckande omrörer desse ordsaker, utlåter sig mycket
dubieust och säger denne oreda torde härflyta; det äfven
förr händt, at man misstagit sig på hielpen, kanskie för det
man ej kiendt ordsakerne; altså och på det R. o. A. denne
gången icke måtte misstaga sig, så tilstyrckte han, at de begärte
handlingar för 1761 och 1765 måtte upgifvas och jämföras
med detta nu upgifne, så voro han beredd at öfver hvarje
punct uti betänckandet yttra sig.
HrW adenstierna: För at icke uppehålla R. o. A. ville
han denne gången förbigå at omständeligen uptaga alla de
svårigheter, som i memorialer och discourser blifvit emot Secrete
Utskottet anförde, och allenast hålla mig vid det, som
angingo, at saken måtte til Secrete Utskottet åter förvisas.
25—610798
380 1769, sept. 16. Finansverket.
Han påminte sig sidstl. riksdag, huruledes uti flere betänckanden
förmältes, at orederne i Banquens och rikets financevärck
härledt sig alt ifrån 1738 och den då började
systemen. Han hade väl då med samma skäl kunnat begära,
som det nu begäres, at alle de sedan 1738 utarbetade financeplaner
måtte til uplysning öfver sådane de fr amf arne Ständers
Secrete Utskott tillagde beskylningar upgifvas, men
ville eij då giöra det, efter ändamålet hufvudsakeligen var att
hielpa riket, och det så snart som ske kunde. Nu lärer riket
ej så hastigt behöfva hielp, som det synes i flere[s] tanckar,
efter man har tid at examinera 1761 och 1765 års financeplaner
med alle dit hörande handlingar, ty sådant drar tid.
Han ville derföre ej eller lägga något hinder deremot. Och
som ändamålet lärer vara at få uplysning och derjämte
justification för 1765 års financeplan, så begärte han, at i
sådan händelse 1738 och de följande riksdagars financeplaner
äfven måtte upgifvas. Ty om tiden skal utdragas med at
justifiera förre Ständers giöromål, så borde alla ske lika rätt
och ej lämnas för de förres räkning, hvad som kan vara dem
påbördat, mer än 1765 års Ständer. Med alt detta trodde han
likväl icke at afsigten kunde vara nu at sätta Ständer til domare
öfver förre Ständers giöromål, utan vore väl ändamålet
att hielpa riket utur den värckelige nöd, hvaruti det är
stadt, och då blifver frågan här, om R. o. A. vela skynda
med hielpen och bifalla de grunder, som Secrete Utskottet
dertill föreslagit. Til den ändan borde R. o. A. nu företaga
sig Secrete Utskottets upläste extractum protocolli, genomgå
detsamma punctevis och yttra sig öfver hvarje punct, då han
förmodade, at den rättvisa skulle förunnas de ledamöter,
som genom R. o. A:s förtroende denne gången blifvit förordnade
uti Secrete Utskottet, at de få förklara sig öfver hvarje
del, som betänckandet innehåller, och han var försäkrad, att
de skulle upvisa sådane grunder til deras upgifne botemedel,
sorn inför Högl. R. o. A. liusligen skal ådaga lägga, at de uti
nit och rena afsigter endast för at hielpa riket och redelige
medborgare desse sine förslag upgifvit, tilläggandes at om
hielpen ej kommer snart, så frugtade han, at den kommo för
sent.
Frih. Grönhagen yttrade sig hafva åtskillige anmärckningar
vid den af Secrete Utskottet nu upgifne financeplan
at giöra. Han hade som ledamot af Högl. R. o. A. bifallit
Finansverket.
381
sidstl. riksdag, hvad Secrete Utskottet då upgifvit til förbättrande
af rikets financevärck och Banquens credit. Han kunde
icke gå derifrån, förr än Secrete Utskottet upgifvit de
grunder, hvaruppå det nu bygt sin föreslagne financeplan.
Dessutom borde Secrete Utskottet få underrättelse om den
förändring, som uti Riksens Ständers plena nu blifvit giord
med brennevinsbrenningens förbud, för at få upkomma med
sitt yttrande, hvad värkan sådant kan giöra på realisationsplanen,
ty uti den ställning, saken nu är, hafva vi ingen
grund til densamme. Agtning för Secrete Utskottet fordrade
äfven, att det må få yttra sig, om realisation blifver lika väl
möijelig eller ock om dertil behöfves en ny financeplan. Med
detsamma Secrete Utskottet häröfver kommer att upgifva sin
tancka, kunde äfvänväl den begärte underrättelsen om 1761
och 1765 års riksdagars financeplaner medfölja.
Han instämde deruti, att genom stagnation uti penningerörelsen
nöd i landet upkommit för ganska månge; men om
sådant bör hielpas, så blifver det angelägit at se uppå alle
näringar och söka at tildela dem den hielp, de behöfva; deröfver
borde ock Secrete Utskottet mera omständeligen utlåta
sig; när alt detta inkommit, då voro detta angelägne och vigtige
ämne fullkomligen utredt och då ville han säga sin mening
efter öfvertygelse och de uplysningar, han fått.
Hr Uggla, L e o n h. Mag.: Mycket blandas här tilsammans
under ventilation, som han ej förmodat, at det skulle
komma i fråga; han ville förklara sin tancka öfver det, som
han funno hufvudsakeligast. Påminnelser voro giorde emot
ingressen uti Secrete Utskottets betänckande, som skulle tilllägga
sidstl. riksdags vidtagne steg till förbättring uti rikets
och Banquens financevärck någon ofulkomlighet och at det
varit en indragningsplan.
Vid alla mensklige gierningar låder ofulkomlighet, altså
hör ingen menniska neka, at hvad han giordt ju kan tåla förbättring;
och kan ej eller påstås, at sidstl. riksdags arbete
uti financevärcket giordt för rikets undersåtare någon önskad
välmåga.
Vid det, som blifvit anmärckt, at den tillåtne husbehofsbrenningen
skulle försvaga den grund, Secrete Utskottet tagit
af förbudet emot all brenvinsbrenning, at deruppå bygga
en snar och säker sedelmyntets realisation, ville han allenast
anföra til det, som redan af andre blifvit sagt, at när all
382 1769, sept. 16. Finansverket.
brenning til afsalu kunde hämmas, så voro redan tillräckeligen
vunnit för at ernå det af Secrete Utskottet påsyftade
ändamål, och derföre trodde han icke, at Secrete Utskottet
behöfde vara omtänckt att bereda en annan realisationsplan.
At, som det blifvit påstådt, alle handlingar, hvilke angå
financen, utur Bancodeputationens handlingar vid 1761 och
1765 årens riksdagar skull [e] til plena nu upgifvas, såvida
de ej innehöllo något, som hemligit vara bör, det tiente mindre
til uplysning uti en sak, hvaröfver redan så mycket nu och
tilförene blifvit tält, skrifvit och tryckt, än kanske at tilfredsställa
en åstundan at få läsa och se desse handlingar.
Likväl fordrades tid härtil för Secrete Utskottet och utdrogo
afgiörandet för Riksens Ständer äfven tid; denne sak angar
likväl at hielpa riket och väre medbroder, hvilke utan denne
hielp, om den ej kommer snart, löpa fara at förgås och derföre
med oro och otålighet hvar tima vänta uppå densamme.
At snarligen draga dem utur den fara, hvaruti de sväfva,
månne det ej är angelägnare än at låta samla och för sig upläsa
förre riksdagars öfverläggningar uti detta ämne, dem
vi ändå kienne til sine beslut och deras fölgder? Med samma
skäl, sorn 1761 och 1765 års riksdagars handlingar begärtes,
kunde han för at giöra detta arbete än mera fullkomligit begära
alla financeplaner upp altifrån detta regeringssättets
början 1719.
Han slöt häraf, at desse månge nu upgifne ideer icke ledde
til Riksens Ständers nu påsyftade ändamål, som voro at
hielpa landet så snart som möjeligit är; och önskade derföre,
at deliberationsämnet måtte blifva redigt utstakat och R. o.
A. företaga sig at punctevis genomgå och yttra sig öfver Secrete
Utskottets nu upgifne betänclcande.
Hr Sparrschiöld, Carl Mag., upläste sitt skrefteligen
författade dictamen ad protocollum, som här bilagt
finnes (Bil. 35).
Och tilläde munteligen angående den begäran at få upp
för de tvenne föregående riksdagar handlingarne angående
financeplanerne, at han snarare til underrättelse behöfde få
läsa alle handlingar om bancofinancevärcket ifrån Banquens
första fundation 1665 och dess återställande 1668, ty alla
veta ännu och minnas, hvad 1761 års Ständer sagt om Banquen,
och för 1765 års riksdag lärer ingen så snart glömma
Finansverket.
383
financeoperationerne med växelcontoiren, med kronans lotterieobligationer
och så vidare.
I anseende til den nu låfgifne husbehofsbrenningen borde
det icke hindra R. o. A. at befordra hos sig förevarande af
alle efterlängtade sak til slut, ty det vore Secrete Utskottet
icke betagit at framdeles föreslå någon annan motvigt emot
coursens stegrande i stället för den nu tillåtne husbehofsbrenningen,
om så skulle behöfvas.
Frih. Ridderstolpe, Carl, påminte i allmänhet, at
anmärckningar öfver framfarne Ständers giöromål icke tiena
til at bibehålla enighet uti riksdagsöfverläggningarne, ej eller
at befordra sakerne til slut. Det voro hugnande och ärofult,
då man genom medbröders förtroende fingo deltaga uti
de angelägnaste Riksens Ständers öfverläggningar; men det
blifver vådeligit at lägga handen vid sådane giöromål, om
redelige män, då de efter yttersta begrepp och förmåga sökt
at råda til det bästa, skulle vara utstälte för tilvitelser at
hafva misstagit sig hvar gång, tidens ombytlighet gifvit anledning
til olika begrepp om sakerne. När man täncker väl
och noga, innan man talar eller skrifver, så undvikes gierna
sådant, sorn leder til ingens nytta. Ingen knut gifves, som
icke kan uplösas; sker det ej på et, så sker det på et annat
sätt. Ingen sak gifves, uppå hvilken man icke kan sätta en
mindre behagelig färg. Är derföre angelägit at väl kienna
saken, innan man domer1 öfver densamme. Han åstundade
äfven som flere R. o. A:e ledamöter at få de begärte financeplaner
upgifne, icke af curiosité utan at få uplysningar; någre
af nationen kunne hafva haft tillfälle at kienna dem men
största delen icke; det är derföre å egne och sidstnämdes
vägnar, som han begärte sådane uplysningar för att jämföra
de förre Ständers tanckar med dem, som Secrete Utskottet
nu upgifvit. Han ansågo sig icke vara ledamot af et riksstånd
för at uti sitt pleno gifva et stumt bifall til det, som
proponerades, utan som det är ståndets rättighet at öfverse
och granska, antaga eller förkasta, hvad som ifrån Secrete
Utskott och deputationer blifver anmält, så ville han ock med
fulkomlig kundskap om saken dertil gifva sin röst. Han biföllo
altså de herrars mening, som begärt uplysning; icke at
det voro hans eller desse ledamöters mening, at saken til
Secrete Utskottet skulle åter remitteras och tiden derigenom
1 Enligt konceptprotokollet rättat trän förlagans: döder.
384 1769, sept. 16.
Finansverket.
Deput.
Borgare
ståndets.
utdragas, utan endast at Secrete Utskottet måtte uplysningsvis
inkomma med 1761 och 1765 års financeplaner samt alle
dertil hörande handlingar, det likväl undantagit, som hemligit
vara bör. Sedan det inkommit, ville han öfver hvar punct
af Secrete Utskottets nu upgifne betänckande yttra sig.
Härunder upkom en deputation ifrån det Vällofl. Borgareståndet,
12 personer; Borgmästaren Kiörning, sorn förde
ordet, anmälte jemte ståndets vördsamme hälsning en
vördsam och vänlig begäran, det R. o. A. ville til afgiörande
företaga Borgareståndets extractum protocolli angående den
utrikes tullens erläggande i speciemynt, efter det handlande
Borgerskapet, som borde få nyttia sin seglation, innan den
svårare årstiden inföllo, icke kunde få låssa sine skepsladdningar,
som inkommit, i brist af tilgång på växlar eller speciemynt
til tullens clarerande.
Deputationen afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Hr Jennings nekade icke, det han ju vore uti villrådighet,
huruvida den föreslagne realisation skulle kunna
värckställas, sedan husbehofsbrenningen nu vore tillåten och
en betydande del af den besparing på speciemynt för riket
försvunnit, som Secrete Utskottet förmodat kunna vinnas,
om införsslen af utrikes spannemål blifvit förminskad, men
som denne tillåtelse nu voro bifallen, så fingo han ej låf at
yttra sig vidare deröfver utan ville hålla sig vid det, som
voro i fråga; och altså först säga sin tanoka öfver hvad en
ledamot uti sitt dictamen ad protocollum anfördt, sorn skulle
det icke hafva varit 1765 utan 1761 års Ständer, som antogo
först den principen att indraga sedelmyntet och att derföre
Secrete Utskottet uti sitt nu upgifne betänckande om
financevärcket häruti skal hafva sig misstagit, efter indragningen
börjades 1761 och allenast fullfölgdes 1765.
Är det et misstag, så gingo han lika fult in uti principen
nu med Secrete Utskottet och erkiende, att 1761 års Secrete
Utskott misstagit sig, om det trodt indragningen vara nyttig.
Men han förestälte sig, och det med alt skäl, at sedelmyntets
indragning år 1761 varit bygd uppå helt andre grunder
än 1765 års indragning; at den förre kunnat vara nyttig uti
det afseende, som den då blef beslutad, om den til exempel
varit giord för at kunna fixera rilcsdalern til 12 d:r kopp:rmt
och at hafva reelt mynt i beredskap til at dermed efter denne
valeur inlösa bancosedlen, men en sådan principe är
Finansverket.
385
märckeligen skild ifrån den att indraga bancosedlen utan
att gifva något annat mynt i stället ut i rörelsen, som i sig
sielf är en annihilation; vore altså en stor skillnad emellan
at sätta sedeln til ett visst fixerad värde emot reelt mynt och
at endast draga in och förminska sedelmyntet.
Secrete Utskottet har derföre uti sitt nu förevarande betänckande
icke kunnat tala om 1761 års riksdags författning
utan endast om de senare tiders. För öfrigit kommo det an
uppå Högh R. o. A. att förkasta indragningsprincipen och att
decidera, om icke något kunde vara 1761 nyttigt, som sedermera
och år 1769 kan vara onyttigt.
Hvad angingo at af Secrete Utskottet ytterligare infordra
uplysningar, så ville han ej vara deremot. Sedan brenvinsbrenningen
til husbehof voro frigifven, vågade han icke tilstyrcka
bifall uppå den nu upgifne financeplan i den afsigt
at förvänta deraf sedelmyntets realisation. Ty att vilja realisera
utan reelt mynt ansågo han för en chimerique operation,
och Secrete Utskottet har i sitt betänckande med uttryckelige
ord sagt, at bancosedlen skulle kunna lösas med
värckeligit mynt, om införslen af utrikes spannemålen förminskades.
Secrete Utskottet trodde, och han voro af samma
tancka, at alle andre palliativer voro i värckställigheten omöijelige,
ja, högst skaddige.
Att vi til realisering kunnat få reelt mynt i landet, derpå
tviflade han icke. Svenske kiöpmannens utrikes gäld kunde
vid pass vara två millioner riksdaler, en förmånlig handel hade
snart redt honom utur densamma; men sedan den förändring
skiedt med brenningen, borde Secrete Utskottet få låf at
säga, huruvida det ännu tiltror sig kunna i afseende på bancosedlens
realisation tilstyrcka, at den upgifne plan må antagas;
biföllos det, så kunde ju de begärte uplysningar få
följa med ifrån Secrete Utskottet; men i annat fall utbad sig
Hr Jennings at i sielfva saken få yttra sin tancka.
Hr Lagerhielm: Att 1761 års Ständer nödgades vidtaga
åtskillige botemedel emot det obestånd, hvaruti kriget
försatt oss och desse botemedels värckan, derom har R. o. A.
redan fulkomlig kundskap. Man väntade af de författningar,
Riksens Ständers Secrete Utskottet då vidtagit, en önskad
värckan, ehuru allmänheten ej kiende författningarne. Men
1765 års Secrete Utskott vardt jämväl nödsakadt at utarbeta
en plan til financens förbättrande, sielfve författningen då
386 1769, sept. 16. Finansverket.
kienner almänheten ej mer än den förre men följderne äro
mera kienbara för nästan hvar och en. Nu har man varit uti
väntan at få alt det onda afhulpit, som den inritade oredan
förordsakat. Men iag frugtar nöden redan vara så stor, at
den svårligen lärer stå at hielpa. Kunde vi giöra oss hopp om
at för bancosedlarne samt annars få ut i rörelsen kopparoch
silfvermynt, så skulle det kunna värcka på näringarne
til deras upkomst at få penningestocken ökad. Men at byta
daler koppermynts bancosedlar uti riksdalers sedlar, det
hielper icke crediten utan trasslar endast mera bort saken.
Skulle derföre oförgripeligen at säga icke bäst vara at uppehålla
med realisationsplanen, til dess bancosedlarnes antal
så minskas, at de med koppar, silfver eller guld kunna inlösas.
Hade utrikes spanmålsinförsslen blifvit minskad genom
förbudet emot brenvinsbrenningen, torde kanske den
besparing, Sverige årligen fädt giöra, på så många specieriksdaler,
som nu för spannemål til brenvin måste hos utlänningen
betalas, hafva ökat hos oss speciemyntet och snart
nog bragt oss til at kunna realisera; men nu är husbehofsbrenningen
tillåten och den förbudne salubrenningen gior ej
tilfyllest at minska consumtion, när ofelbart mången, som
får brenna til husbehof, säljer i miugg sitt husbehofsbrenvin
och sedan tilvärckar nytt. Är derföre angelägit, att Secrete
Utskottet får yttra sig, huruvida den utlåfvade bancosedlens
realisation kan värckställas i den ställning, saken nu är, innan
R. o. A. utlåta sig öfver Secrete Utskottets nu förevarande
betänckande. Jag conformerar mig altså i den delen med
hvad Hr Jennings tilstyrckt och derjemte, att Secrete Utskottet
inkommer med de begärte uplysningar.
För öfrigit anser jag den summa, som af Secrete Utskottet
blifvit anslagen til Bergslagens hielp, för otilräckelig och giörande
der jämte, som den nu är stäld, en contrair värckan.
Ty kiöpmannen lärer hädanefter ej villja gifva brukspatronen
något förlag utan svarar, då han derom anmodas: Om iag
nu lånar penningar, så betalar man mig uti November månad
med de penningar, som då erhollas uti Banquen, hvarigenom
mitt capital blifver stående onyttigt i flere månader, sedan
utskeppningen öfver vintren afstadnat, och min förlust altså
större än vinsten, då jag ej får disponera järnet. Bör derföre
Secrete Utskottet äfven gifva et nyt förslag till bruksnäringens
hielp.
Finansverket.
387
Hr Schönberg: Ehuru iag uti mitt redan upläste memorial
yttrat alt, hvad jag angående sielfva betänekandet
kunde hafva att anföra, så nödgas jag dock utbedia
[mig]1 R. o. A:s tålamod at få gifva mine tanckar tilkienna
angående de frågor, som nu under discourserne blifvit
väckte.
Att nu ifrån Secrete Utskottet fordra in 1761 och 1765
årens financeplaner med dertil hörande handlingar är efter
min tancka at leda denne saken uti nye vidlyftigheter. Lång
tid fordras för Secrete Utskottet at samla alle desse handlingar
och sätta dem uti det skick, som de böra vara för at
uti Riksens Ständers plena kunna föredragas. Lång tid behöfva
Riksens Ständers plena för at läsa dem och deröfver
sedan decidera; protocollerne, sorn lära vara vidlyftige öfver
desse saker uti Secrete Utskottet och Bancodeputation, måste
antingen undergå den granskning, at alt, hvad hemligit
hållas bör, utgallras, och således komma stympade upp til
plena, eller ock lärer Secrete Utskottet ej kunna gifva upp
dem. Alt detta förordsakar et dröjsmål, som icke öfverensstämmer
med vår nuvarande belägenhet, almänhetens längtan
at komma derutur samt en hvars af oss önskan at snart
kunna bidraga dertil. Oagtadt alle desse considerationer, om
R. o. A. finna det nödigt, så vill iag ej vara deremot, dock
med det förbehåll att Secrete Utskottet icke måtte blifva inskränckt
innom 1761 och 1765 års riksdagar utan får då låf
at gifva upp äfven af förre riksdagars handlingar i detta
ämne så mycket, som det finner nödigt.
Dervid får då Secrete Utskottet tilfälle att äfven yttra sig,
hvad värckan husbehofsbrenningens tillåtelse kan giöra
uppå förslaget att realisera sedelmyntet och hvad svårigheter
derigenom kunna emot realisationsplanens värckställande
vara upkomne.
Sluteligen vågar iag att förklara min uprigtige önskan, at
detta vigtige och för oss alla högst angelägne ärende måtte
så väl som alle andre med sagtmodighet utan förevitelser,
utan tycke för egen tancka, utan för mycken afsigt blott
uppå egen fördel under väre öfverläggningar blifva afhandlat;
uti detsamma äro enskilt väl och allmänt bästa så nära
med hvarannan förbundne, att om vi icke söka allmän hielp,
så blifver den, sorn gifves någon enskilt närings del, blott
1 Konceptprotokollet.
388 1769, sept. 16. Finansverket.
palliative, får aldrig bestånd och gior åt den, man förmenar
sig hielpa, mer skada än nytta.
Grefve [von] Rosen ville gierna samtycka, at Secrete
Utskottet må upgifva underrättelse om förre riksdagars financeplaner,
dett lärer väl hafva sitt afseende uppå at få
veta ordsakerne til coursens stegring; men ingen hade begärt
at få veta ordsakerne til coursens fall 1764. Fallet har likväl
det besynnerliga med sig, at coursen steg efter handen 2—3,
högst 4 marck hvar gång, alt efter sorn omständigheter kommo
at dertill bidraga; men fallet skedde ända til 24 marck
på en gång utan at man dertil ännu kunnat få veta någon
ordsak. Den begär iag, att Secrete Utskottet nu derjemte må
undersöka om och til plena upgifva.
Frih. Sparre, Carl, instämde med Grefve Rosen och
flere, at Secrete Utskottet måtte upgifva de begärte underrättelser.
Et sådant upgifvande skal gifva lius; när 1761 och
1765 årens financeplaner blifva jämförde med den, Secrete
Utskottet nu lagt för Riksens Ständer, så skola då tanckarne
sedermera här in plenis stadgas och en ny financeplan
utstakas. Häremot ville han ingenting invända, men han kunde
härvid icke för R. o. A. dölga en reflexion, sorn fallit honom
in, då hän eftersinnat de framfarne tider. Han hade
tyckt sig finna, huru Riksens Ständers plena efter handen
sökt att draga til sig den närmare kundskapen och detaillen
af alla riksdagsärender, men att i män som de sielfve åtagit
sig ärendernes utarbetande, har det försämrat sig med allting.
Alla de steg, som leda derhän at draga sakerne til plena,
härflyta merendels af misstroende til Secrete Utskott
och deputationer; och detta misstroende, som icke mera för
trovärdigt antager, hvad betänckanden innehålla samt våra
medbroder uti deputationer och Secrete Utskott bestyrcka,
har ledt oss, at vi hunnit så långt, som vi nu äro. Frih. Sparre
ville icke nu vidare eftersöka, hvar detta omsider kunde
stadna, men hade allenast velat anföra sin reflexion, på det
at när följderne häraf en gång blifva kienbare, han kunde
åberopa sig att häfva redan nu gior dt sin behörige reflexion.
För öfrigit vöre han öfvertygad, at Secrete Utskottet villigt
lärer upgifva de begärte underrättelser och ingenting dölja
af alt det, sorn icke hemligit vara bör; han funno ock, at Secrete
Utskottet behöfde få yttra sig, om den projecterade financeplanen
med husbehofsbrenningen kan förenas och haf
-
Finansverket.
389
va bestånd. Han tackade Frih. von Essen, som dertil i synnerhet
gifvit anledning, och voro försäkrad, at hvad uti ingifne
memorialer blifvit sagt om sedelstocken samt hvad Hr
Fritski uti sitt memorial anfördt skulle Secrete Utskottet då
få tilfälle visa, at det ej håller strek; som Secrete Utskottet
ej eller lärer dröija med sine tanckar om coursens hastiga
fall.
Hr Pechlin: Af erfarenheten hitintils lärer finnas, at
alt, hvad som blifvit giordt til vår handels bringande i öfverhallance,
icke haft den önskade värckan. Efter han såsom
dissentiens inkommit til Riksens Ständers plena med sitt särskilte
votum, så kunde han icke gå ifrån den tanckan, som
han deruti yttradt, och de skäl, hvarupå han bygt detta sitt
votum.
En hushållssysteme har hos oss blifvit följd, hvarigenom
vi giordt andra mera lyckelige än oss sielfve.
Ingen hushållning kan i längden hafva bestånd, som ej
jemte öfrige nyttige anstalter först och främst tänker uppå
at lefva af egit bröd; men som man icke kan komma dertil,
utan at jordbrukaren upmuntras derigenom, at han för sin
product får promt och tilräckeligit mynt, så bör det genom
andra näringars uphielpande skaffas i rörelsen. Han sågo
väl, at man äfven tänckt uppå at skaffa det men at man dervid
misstagit sig, och det har giordt vår oreda.
Den förste ordsaken dertil funno han bestå deruti, att
man tagit kopparen til hufvudmynt; det är icke penningen,
som gior et lands lycka, utan den credit, som samma penning
äger, och den credit, som en nation uppå en sådan penning
kan förskaffa sig.
Kopparen är en metall, som anses för en vara, hvilken
stiger och faller i sitt värde men aldrig kan blifva til mynt,
hvars värde bör vara oombyteligit och en måttståck för alle
andre varors värde. Derföre var det en olycka, då vi begynte
att realisera väre sedlar med slantar; derigenom försvunno
50 procent inemot af bancosedlens koppar eller reele värde.
Uti den nu upgifne financeplanen gå åter 25 procent bort
af sedlens kopparvärde emot silfver; det blifver en ny olycka,
men så händer det, när man vill realisera och icke kan.
Vij hafva sedt, huru många medborgare förlorat och nödgats
cedera bonis, när sedeln skulle inlösas för koppar, rabbatterad
til 50 procent. Icke är något bättre at förmoda, då
390 1769, sept. 16—18. Finansverket.
åter 25 procent försvinna. Om credit skall styrckas, bör för
bancosedlen gifvas fult gen fullo; af den realisation, då man
höijer eller säncker bancosedlens värde emot det reele myntet,
blifva medborgare lidande och den skadar handelsrörelse
och credit. Så hafva Riksens Ständer sielfve sagt sidstl.
riksdag. At på det sättet nu genast realisera, att man gifver
fult gen fullo, det lärer vara omöijeligit, derföre bör Secrete
Utskottet med nöije emottaga det tilfälle, som nu lemnäs at
få gifva R. o. A. uplysningarne, sedan det, som Secrete Utskottet
redan upgifvit, ej mera kan blifva tillräckelig grund
at bygga en varagtig financeplan uppå.
Har man grunderne till financen gifne och är med dem
nöijd, så går det andra af sig sielf. Derföre äro uplysningar
nödige at kunna med kundskap stadga grunderne.
Frih. Cederström, Claes, åberopade sig sitt redan
upläste memorial; uplysningar at begära ytterligare ifrån
Secrete Utskottet ville han icke vara emot, men ju större väre
kundskaper blefvo, ju vissare vore det ock, att alle financeplaner
utan reelt mynt, hvarmed bancosedlen inlöses, icke
kunde mera giöra oss någon nytta.
Hr Gref. och Landtm.: Af discourserne har iag tyckt
mig finna R. o. A. deruti öfverenskomma, att Secrete Utskottet
må upgifva 1761 och 1765 års riksdagars financeplaner
och at det redan inkomne betänckandet med alt det öfrige,
som dit hörer, emedlertid hvilar.
Öfvertygad, at Secrete Utskottet icke vill dölja något af
alt, hvad som upgifvas kan, uti en sak af yttersta angelägenhet
och hvaruti allas och hvarje enskilts trefnad och välgång
består til en stor del både för nu och framtiden, vil iag
i anledning af discourserne giöra proposition.
Rifaller R. o. A., att Secrete Utskottet, så snart som möijeligen
ske kan, til Riksens Ständer upgifver af Bancodeputationens
och Secrete Utskottets financeplaner vid riksdagarne
1761 och 1765 alt, hvad icke hemligit hållas bör, samt derjemte
alle öfrige uplysningar uti detta ämne, som härvid
kunna finnas nödige.
Denne proposition besvarades med Ja.
Hvaröfver extractum protocolli til de öfrige stånden afgå
skulle och upsattes i följande form.
Finansverket.
391
S. d. R. o. A. har låtit sig föredragas, hvad Riksens Ständers
Secrete Utskott genom extractum protocolli af den 1 uti
innevarande månad upgifvit angående de förbättringar, som
Secrete Utskottet funnit nödige uti financevärcket, på det
alle näringar ånyo måtte kunna uplifvas och understödjas
samt penningerörelsen försättas uti mera jämnhet och stadga,
än den hittils varit
Detta vigtige och angelägne ämne, om det i anseende til
rikets nu varande tilstånd och den penningebrist, som almänt
förspörges, fordrar at hos Riksens Ständer med det
snaraste blifva afgiordt; så finner ock R. o. A. derjemte, at
det med al varsamhet bör handteras och at alle möijelige
underrättelser icke böra tryta Riksens Ständer, innan de uti
en så granlaga sak, hvilken rörer allmän och hvar medborgares
enskilte välfärd nu och i framtiden, taga sitt beslut, hvilket
blifver så mycket mera angelägit, sedan en del af den
grund, hvaruppå Secrete Utskottet torde hafva bygt sin plan
til en snarare sedelmyntets realisation genom den af tvenne
stånd redan tillåtne husbehofsbrenningen, til en del kan hända
blifvit försvagad.
R. o. A. hafva derföre beslutit, at Secrete Utskottet, så
snart som möijeligen ske kan, til Riksens Ständer upgifver
af Bancodeputationens och Secrete Utskottets financeplaner
vid riksdagarne 1761 och 1765 alt, hvad icke hemligit hållas
bör, samt der jämte alle öfrige uplysningar uti detta ämne,
som härvid kunna finnas nödige.
Hvilket hos det Högvördige Preste- och Vällofl. Borgareståndet
genom utdrag af protocollet skulle til bifall hörsamt
och tiensteligen recommenderas samt äfven hos det Ärebara
Bondeståndet vänligen til underrättelse anmälas.
R. o. A. åtskildes kl. 1/4 öfver ett eftermiddagen.
År 1769 den 18 September.1
Måndag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Grefven och Landtm. Axel Fersen.
Protocollet för d. 21 sidstl. Julii justerades til slut.
1 Med påteckning: Justerat deri 6 och 18:de Nov. 1769.
392 1769, sept. 18. Ubbmans besvär.
Äfven justerades extractum protocolli, som til de öfrige
stånden afgå skulle, med R. o. A:s den 16 September tagne
beslut ang:de 1761 och 1765 års financeplaner och flere up
lysningar
ifrån Secrete Utskottet.
Ang:de Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli den 3
rådsval efter Augusti sidstl., innehållande underrättelse, at Ammiralen och
Ammiralen ° ’ .
Grefve Commendeuren af Kongl. Maij :ts Svärdsorden Grefve Eric
Safsagt s^g1 Sparre, hvilken Hans Kongl. Maij :tt af det sednast upgifne
rådsembete!;, rådsförslaget behagat kalla til Dess och Svea Rikets Råd, undanbedt
sig detta höga embete och at Hans Kongl. Maij :tt genom
utdrag af protocollet behagat til Secrete Utskottet öfverlemna
detta jemte Hr Ammiralen Sparres afsägelseskrift.
Hr Gref. och Landtm.: I anseende til Ammiralens Grefve
Sparres afsägelse lärer altså angelägit vara, at hrr rådselectorerne
sammanträda och upprätta rådsförslag ånyo til
det ledig varande rådsembetet. Om R. o. A. behaga samtycka
härtil, kunde anslag för rådselectorerne giöras at sammanträda
kl. half til ellofva i förmiddag.
Detta besvarades med Ja.
Och fedt Riddarehusfiscalen von Schenning altså Hr Gref.
och Landtm:s ordres at härom underrätta de andre respective
ståndens Talemän.
Hr Ehren- 2. Uplästes et af Asessoren uti Kongl. Kammarrevisionen
riå\ angående Ehrenhoff ingifvit memorial af det innehåll, at ehuru
Assessoren de af Assessoren uti Kongl. Kammarrevision Ubbman ingif
Ubbmans
ne och ifrån Urskillningsdeputation til Riksens Ständers
besvär
plena remitterade besvär öfver leden prsejudice icke angingo
honom utan i synnerhet voro stälde emot Assessoren i samma
collegio Schytzer, så trodde Assessoren Ehrenhoff sig
likväl icke böra försumma at hos Riksens Högh Ständer begära,
det måtte han vid den förmån och rättighet blifva bibehållen,
som Kongl. Maij :ts nådige bref af den 12 November
1761 honom tillagt, och begärte Hr Ehrenhoff, att detta memorial
måtte hvila, til dess saken förekommer och han emedlertid
få dermed vända sig til de andre stånden.
Hr Schön- 3. Föredrogs et af Hr Schönberg, Anders, ingifvit memonforial"om
ria^> hvaruti han föreställer, huru angelägit det är, at pro
processen
cessen uti cessions- och concurstvister blifver förkortad och
uti cessions
ochconcours-a*
han i anledning af hvad uti Veckoskreften Nytt och gamtvister.
malt kan läsas för år 1768 uti n:o 118 författat desse sine
tanckar uti et memorial och låtit detsamma trycka.
Cessio bonorum.
393
Detta remitterades til Justitisedeputation.
4. Uplästes et af Hr Gustaf Modée ingifvit memorial, som Hr Modée,
föreställer det myckna lidande, hvaruti flere medborgare „^morial
blifvit försatte derigenom, at desse tiders svåra penninge- ang-.de cessio
brist nödgat dem sätta sig i giäld och sedan til sine borge- med mer£U
närers förnöijande hos domaren söka at få afstå all sin egendom.
Hr Modée åberopar sig härvid hvad uti Justitisecancellersembetets
riksdagsrelation af nu varande Hr Riksrådet
von Stockenström och uti Hr öfverstens de Carnals hos R. o.
A. upläste memorial finnes derom infördt. Han hemställer
til R. o. A., om icke de olyckelige medborgare, som råkat uti
en sådan belägenhet och icke kunnat öfvertygas om något
bedrägerie eller slösacktigt förhållande uti deras hushållning,
måge uttryckeligen förklaras berättigade at niuta det
ömkelige beneficium cessionis bonorum til godo och frikiennas
ifrån vidare kraf, om ock deras vilkor sedan af en eller
annan lyckelig händelse skulle förbättras. Hr Modée åberopade
sig 16 cap. Handelsb. til styrcka af sitt förslag; svårigheten
för en utblottad man att kunna anskaffa den kostnad,
sorn en långvarig process fordrar, såsom et bevekande skäl;
och at en creditor, som tagit alle prsecautioner til sin säkerhet,
bör vidkiennas den skada, som oförmodade händelser
på panten kunna åstadkomma, lika såväl sorn gäldenären,
anser han med billighet mäst öfverensstämmande och andrager
alt detta både at bevisa och gifva vigt åt hvad han föreslagit
och tror derjämte, at hvad gäldbunden man desse
åren förlorat genom coursens hastige fall, bör kallas en olycka,
tilkommen utan hans förvållande. Sluteligen utbad sig
Hr Modée at med detta memorial få vända sig til de andre
respective stånden och understödjas med R. o. Ars bifall.
Hr Modée: Detta mitt ödmiuke memorial äger nära
sammanhang med Hr Öfversten de Carnals memorial, och
som detsamma blifvit til Justitisedeputationen remitterat, så
anholler iag, R. o. A. behagade bifalla, at detta äfven må dit
remitteras; men derjemte recommenderas til skyndesamt afgörande,
ty ganska många oskyldigt olyckelige vänta ifrån
Riksens Högl. Ständer hielp.
Hr Gref. och Landtm.: Kanske R. o. A. bifaller, att
detta memorial remitteras til Justitisedeputationen at skyndesammeligen
med sitt betänckande häröfver til Riksens
Ständer inkomma.
394 1769, sept. 18. Waldau. Schenbeck.
Under
skeppsbygg
mästaren
Waldaus
ansökning.
Compagnie
skrifvaren
Schenbecks
ansökning.
Ang:de
införsel af
utländskt
fönsterglas.
Detta besvarades med Ja.
5. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
d. 16 sidstl. Augusti angående Underskeppsbyggmästarens
Georg Friedrich Waldaus ansökning at få uti ersättning 3 000
dahl. s:rmt för åtskilligt lidande, som honom uti och för
kronans tienst skal åkommit, såsom då han i tienstgiöring
måste flytta 1752 ifrån Carlscrona til Giötheborg och 1759
derifrån tilbakars; at hans fasta egendom i Carlscrona, såsom
för nära til hvarfvet belägen, måste nedrifvas. Secrete
Utskottet yttrar sig häröfver, at af Hans Kongl. Maij :ts rescript
til Kongl. Ammiralitetscollegium af den 11 April sidstl.
år finnes, at han enligit Kongl. Maij :ts bref den 26 October
1756 fädt större lön för sin vid flyttningen hafde kostnad och
för sin i Carlscrona til varfvets nytta nedrifne egendom, 810
dahl. s:rmt, hvarmed han hittils låtit sig åtnöijas. I anseende
härtil afser Secrete Utskottet sig icke äga något skäl at tilstyrcka
vilfarighet uppå Underbyggmästaren Waldaus ofvan
berörde ansökning.
Secrete Utskottets yttrande bifölls.
6. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d.
16 sidstl. Aug. angående Compagnieskrifvaren vid Gallereflottan
A. M. Schenbeck och hans ansökning om ändring uti
kongl, resolutionen den 23 Julii 1765, hvarigenom Schenbeck
blifvit af slagit at jämte sin compagnieskrifvarelön få
niuta en på förre ammiralitetsstaten här i Stockholm innehafd
handtlangarelön vid Värfsringarekammaren.
Secrete Utskottet berättar, att då Schenbecks compagnieskrifvarelön,
90 dahl. s:rmt, och handtlangarelön vid Varfsringarecammaren,
96, tilsammans 186 dahl. s:rmt, indrogs,
blef honom tilbudit tygskrifvaresyssla och lön 200 dahl:r
s:rmt i stället. Men som han under förevändning af siukdom
icke ville detta anbud af en annan mera lönande syssla än
de begge varit, som han förut innehaft, emottaga, så funno
Secrete Utskottet Schenbeck obefogad til någre besvärs anförande
vidare utan at lian nu med den på staten bestådde
compagnieskrifvarelön borde åtnöijas.
Detta bifölls.
7. Handels- och manufacturdeputations betänckande af d.
19 Aug. sidstl. ang:de införsel af utländskt fönsterglas. Deputationen
anförer, huruledes numera tio glasbruk finnes uti
riket och att et uti Finland voro inrättadt, hvarest tilvärckas
Utländskt fönsterglas.
395
bättre fönsterglas än det, som ifrån Tyskland inkommer,
men att likväl årligen per medium 141 korgar af franskt och
engelskt fönsterglas samt 738 kistor sämre glas utifrån införas,
hvilket minskar inrikes tilvärckningen i mån af 73 kistor
och 14 korgar på hvart glasbruk; at rudimaterien til
fönsterglas merendels finnes i riket; at de glasbruk, som endast
för felande afsättning nödgas nedlägga fönsterglastilvärclcningen,
derföre böra upmuntras. Dock på det at ej
brist af denne vara måtte i början yppa sig, hvilket kunde
ske, om införslen genast förbiudes af fönsterglas och utländskt
täckvangsglas, så tilstyrcker deputationen, att engelskt
och franskt fönsterglas må införas emot en tilökad afgift
til manufacturfonden, 12 dahl. s:rmt hvar korg eller kista
utan de tull- och andre afgifter, hvarmed en sådan kista
är förut belagd, äfven att det bömiske täckvagnsglaset med
en sådan afgift beläggas; men hvad tyske fönsterglas angår,
at de til införsel aldeles förbiudas, fastän de skulle komma
ifrån Wismar eller andre pommerske orter, men att utländske
skurne glasrutor aldeles förbiudes och blifva confiscation
underkastade.
Härvid uplästes äfven ett särskilt votum af Hr öfversten
Carl Rappe, som derjemte af flere deputationens ledamöter
var bifallit och hvilket tilstyrcker, at alt utländskt fönsterglas
måtte til införsel förbiudas.
Hr Gripenstierna: Öfvertygad af de skäl, som uti
det särskilte voto blifvit anförde, voro han nöijd, om proposition
til bifall giordes uppå detsamma. Ty at förbiuda införsel
af sådant, som i riket kan tilvärckas och hvartill vi
innom oss äga rudimaterien, det går in uti en sund besparings-
och realisationsplan och befriar oss ifrån en onödig
utgift til utlänningen.
Hr Billberg: Det är billigt, at utländsk vara, enär den
inkommer, bör betala tull och umgälder, så kan inländske
tilvärckaren med honom hålla pris. Jag skulle väl bifalla
dissentientium mening, men iag frugtar, at då är egennyttan
framme och gior fönsterglaset omåtteligen dyrt. Nog vet iag,
att varan fins och at i Småland giöras ganska goda fönsterglas
men at i brist af debite der icke kunnat tilvärckas mycket;
derföre bör på det utländske dryg tull läggas, så kan
den inländske tilvärckningen upmuntras men utländske glaset
ändå hindra glasbruken at skinna oss öfver höfvan.
26—610798
396 1769, sept. 18. Utländskt fönsterglas.
Hr Modée tilstyrckte bifall på dissentientium mening;
förhögningen i tullaf giften gior ingenting; utländske glasen
undersälja ändå de svenske glasen och glasbruksidkaren kan
aldrig komma sig upp at hålla pris med utlänningen.
Hr Wachschlager, Hinric, instämde med Hr Billberg
at bifalla betänckandet; men stegras det svenska öfver
höfvan, at då må undersökas, hvilketdera är bäst, det utländske
eller inländslce fönsterglaset, samt för hvad pris det
kunde säljas och derefter afgiften då inrättas för det utländske,
på det vi ej måtte på slutet få endast grönt fönsterglas
och ändå betala det dyrt. Hvarföre han ansåg bäst at remittera
detta tilbaka[r]s til deputationen, som hade att yttra
sig öfver glasets godhet och pris, innan något bifalles.
Deput Härunder ankom en deputation ifrån Presteståndet, 12
Prestestån- personer. Kyrkoherden Doctor Celsius, som förde ordet,
husbehofs- anmähe det Högvördige Presteståndets hörsamme hälsning
brenningen samt derjämte, at Presteståndet i afseende uppå Bondestån
samt
om be«äran bifallit på samma sätt som R. o. A. tillåtelse för
uplysning 0 *
ifrån Secrete husbehofsbrenningen samt derjemte at städerne i riket ifrån
Utskottet en sådan frihet icke eller borde vara uteslutne,
rörande forre
financepla- Derjemte at ståndet i anseende til en sådan förändring uti
ner- det, som Secrete Utskottet föreslagit om förbud emot ali
brenvinsbrenning, funnit godt at remittera tilbakars til Secrete
Utskottet angående financevärcket, sorn hade at til plena
upgifva de förre riksdagars financeplaner med alle dertil
hörande handlingar, som uplysning tiena kunde.
Deputationen afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Hvarefter fortfors med öfverläggning om Handels- och
manufacturdeputationens förevarande betänclcande.
Hr Uggla, Leonh. Magnus: Fremmande fönsterglas
införsel bör inskränckas, om man någonsin skal komma
så långt att kunna tilvärcka det, som är godt, i Sverige. Det
gior värkelig besparing för riket, om det aldeles kunde til
införsel förbiudas, eftersom det särskilte votum tilstyrcker;
lian vore altså nog hågad att bifalla detsamma, så framt icke
glasbruken skulle taga sig anledning at stegra sitt fönsterglas,
derföre att det utländske blifver dyrare.
Hr Hierta, Carl: Handels- och manufacturdeputationen
hade gierna gådt in uti at förbiuda all införsel af utländskt
fönsterglas och derigenom vinna en besparing för
riket; men då deputationen sedt af förteckningarne öfver det
Utländskt fönsterglas.
397
fönsterglas, som vid glasbruken årligen blifvit tilvärckat, och
äfven har af glasbruksägarnes egit vidgående, at de äro så
afsigkomna, at de icke tiltro sig kunna desse förste åren fournera
landet tilräckeligen med fönsterglas; så har deputationen
funnit betänckeligit at förbiuda ali införsel af utländskt
fönsterglas tils vidare utan trodt bäst at endast förbiuda det
tyska, hvilket ej är bättre än det, som kan giöras här, men
tillåta emot någon förhögd afgift det franske och engelske så
länge, i den förhoppning at inhemske glasbruken framdeles
kunna genom en afsättning, som bör upmuntra dem, bringa
sin tilvärckning til den godhet, at införseln af de franske och
engelske fönsterglasen af sig sielf försvinner.
Uppå desse skäl hade han i deputationen varit af samma
tancka sorn betänckandet, ehuru en hans egen släcktinge
ägde glasbruk och hans interesse skulle synas kunna vara, at
alt utländskt fönsterglas blefvo förbudit.
Frih. von Essen: Hälst bör en hvar söka at få svenske
producter befordrade, så at vi med svensk tilvärckning kunna
kläda, föda och bygga åt oss. Men vi böra ock på andre
sidan tilse, at icke ldåperier få hielp och understöd; derföre
böra vi ej aldeles utestänga ifrån oss de nödige utländske
varor, som äro goda, och låta inhemske fuskare skinna oss
intil merg och ben på dåliga varor. Frih. von Essen biföll
altså betänckandet, men uti den omständigheten önskade han
ändring, at utländskt til rutor skurit fönsterglas måtte emot
den stadgade afgiften blifva tillåtit att införas. Ty det kan
under forslén bättre conserveras och all den spilling, som afgår,
när rutorne här skäras, blifver icke til utlänningen betalt.
Hr Hierta, Carl, förklarade, at deputationen äfven
tänckt deruppå, men de skurne rutor lurendrägas lättare; arbetslön
för skärningen blifver utlänningens vinst, hvaremot
spillningen, om de här i riket skäras, är ingen förlust, ty den
kan åter vid glasbruken upsmältas til nye glas. Derföre har
deputationen funnit nyttigast tilstyrcka, at utländske skurne
glasrutors införsel må förbiudas.
Hr Ehrenmalm, Samuel, förente sig med betänckandet
och tilstyrckte bifall på detsamma, efter det tilskyndar
kronan inkomst och glasbruksägare sielfve äro nögde
dermed.
Hr Wadenstierna, Carl: Emot betänckandet är in
-
398 1769, sept. 18. Tackjärnsavgift. Hammarskatt.
vändt, at fönsterglas, fastän priset stegras, ändå torde blifva
sämre giorde; och kunde väl ett sådant missbruk hända, men
at förena denna tankan med deras, som torde vara hugade
at bifalla betänckandet, föreslog han, om icke den föreslagne
afgiften kunde nu bifallas, men derjemte at, när glasbruken
härigenom fådt komma sig före och de följackteligen
böra kunna sälja gode fönsterglas för godt kiöp, då all införsel
af franskt och engelskt fönsterglas må förbiudas.
Hr Rudbeck, Thure Gust.: I den förmodan at deputationen
giordt rigtig calcul, hvad procent hvar korg utifrån
inkommande fönsterglas kan tåla, så at de inhemske
glasbruken kunna hålla pris med utlänningen och denne senare
ej draga för mycken avance, så tilstyrcker jag bifall
uppå betänckandet; ty det är bästa mojen at upmuntra våre
inrikes näringar at lägga dryga afgifter uppå det utländske,
som införes men uti riket kan tilvärckas.
Hr Hierta, Carl, försäkrade, at deputationen gådt
igenom priserne alt ifrån 1739 och deraf tagit et medium i
den afgift, som blifvit projecterad.
Hr Gref. och Landtm.: Kanske iag nu får låf att giöra
proposition.
Bifaller R. o. A. Handels- och manufacturdeputations betänckande?
Proposition
besvarades med Ja.
Åfvansiö och 8. Föredrogs Bergsdeputations betänckande af d. 19 sidstl.
Torsåkers Augusti angående bergsmännens i Åfvansiö och Torsåkers
bergsman 7 , ...
om lindring socknars bergslag ansökning om ytterligare lindring uti tion
^afgUten15'
detackjärnsafgiften, som de för sine hyttor böra betala, och
hvilket deputationen förklarar sig ej kunna tilstyrcka, efter
desse bergsmän redan fådt tvenne gånger lindring uti deras
tiondeafgift.
Hr Schönberg begärte detta på bordet.
Ang:de 9- Uplästes Bergsdeputationens betänckande af d. 17 Au
förbud
emot gusti nästförledne angående Kongl. Maij :ts d. 11 December
flyttning af .... , , „ ... , . ,
smide och 1/66 utfärdade nadige forordning och förbud emot smides
ha™™ar‘
flyttningar och flyttning af hammarskatt ifrån det ena til det
vi andra värcket, uti hvilken kongl, förordning deputationen
föreslår åtskillige jämckningar och det i anledning såväl af
det, som Kongl. Bergscollegium uti sin riksdagsrelation förmält,
som ock de flere händelser, hvilke på olika sätt kunna
influera uti nödvändigheten at ifrån det ena til et annat ställe
flytta smidet och hammarskatten.
Justitiekanslersämbetet. Schwartzer.
399
Härvid uplästes äfven project til en förnyad förordning uti
detta mål;
hvilket alt uppå skedd proposition bifölls.
10. Hr Lagersvärd påminte, at ett memorial vore af
Hr Linnerhielm ingifvit angående det ledige justitiaecancel- cantzlerslersembetets
återbesättande. Och som detta angelägne embe- embetette
nu länge städt vacant, så trodde han ingenting mera kunna
vara nödvändigt, än at R. o. A. ju förr ju häldre ville sig
detsamma företaga.
Hr Gref. och Landtm.: Det vore väl sant, at Hr Linnerhielm
ingifvit et sådant memorial, äfven at han anmält sig
vilja dermed gå til de andre stånden; men sorn det ännu icke
blifvit här upläst och Hr Gref. och Landtm, ej eller gierna
ville detsamma låta föredraga, så länge hrr rådselectorerne
ännu voro frånvarande, så hemstälte han, om icke dermed til
nästa plenum kunde dröija.
Hvilket bifölls.
11. Uplästes Secrete Deputations betänckande af d. 6 Sep-,, Ang:de
Mai oren von
tember ang:de Majorens och Riddarens af Kongl. Svärds- Schwartzers
orden Johan von Schvartzers ansökning om förklaring, huru tourhans
tour i arméen såsom major bör anses enligit de flere af
Riksens Ständer vid 1761 och 1765 års riksdagar gifne reparationer
samt om den ersättning, hvartil han vid yppande
ledighet förmenar sig vara berättigad, då han såsom varande
placerad vid Kongl. Skånske Cavallerieregementet kommer
at söka sig befordran genom accord til värckelig majorsbeställning,
och huruvida han kan få söka denne befordran vid
cavallerieregementerne, der någon ledighet sig yppar. Deputationen
tilstyrcker1, at Majoren von Schvartzer, som nu i
tio år innehaft majorsfullmagt, måtte få förslagsrättighet til
först utan accord ledig blifvande majorsbeställning vid cavalleriet,
då han sig derom anmäler, hvarigenom honom ersättning
tildelas för sine redan utbetalte accordsummor och staten
lindras uti den lön, som Majoren von Schvartzer nu på
extra stat niuter.
Härjemte uplästes et af Majoren vid Västgiötha Cavallerie
och Riddaren de Frese, Paul, samt äfven ett af Majoren och
Riddaren Smitterlow ingifvit memorial, hvaruti de hvar för
sig söka at visa, huruledes de uti sine befordringsrättigheter
skulle blifva lidande, om detta Secrete Deputationens betänckande
vunno bifall, samt förbehålla sig at med desse sine
memorialer få gå til de andre stånden.
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans:. . . tilstyrker deputationen ..
400 1769, sept. 18. Fiskerifonden. Skattläggning.
Hr Boije, Adam, begärte betänckandet på bordet.
Frih. Grön- 12. Uplästes Frih. Grönhagens memorial, hvaruti han när
rnorial
om mare söker at bevisa, hvad han d. 15 sidstledne September
den ifrån til protocollet sig yttrat angående at efter Riksens Ständers
fiskerie- • • •
fonden in- v*ö sidstl. riksdag tagne författning och icke, som Fiskerie
dragne
pen- dcputationen det avancerat, uppå Kongl. Generaltulldirectioningesumma.
nens föranstaltande den fiskeriefonden tillagde afgift af
50 000 :de tunnor inkommande portugisiskt salt blifvit indragen;
och lades detta memorial til Fiskeriedeputationens betänckande
uppå bordet, efter Hr Tersmedens begäran,
på det Fiskeriedeputationen måtte få tilfälle at sig deröfver
yttra.
Major Hr Ehrenmalm, Samuel, begärte, at en deputation
SCangadeZer måtte afgå til de andre respective stånden at söka förmå dem
at ej företaga sig Secrete Deputationens betänckande ang:de
Majoren Svartzer, innan R. o. A. detsamma afgiordt.
Frih. Sparre, Carl, invände häremot, at saken nu
voro lagd på bordet, så at denne gången ej mera kunde om
densamme talas; at det torde vara mindre behägeligit, om R.
o. A. uti en så beskaffad sak som denne ville hos de andre
stånden använda sin influence at giöra uppehåll och at beskickningar
genom deputationer altid togo bort tid men icke
altid uträttade, hvad man derigenom önskade sig vinna.
Flere instämde med Frih. Sparre at icke samtycka til någon
deputations afsändande.
Ang:de 13. Uplästes Kammar-, oeconomie- och commercedeputatl^katUägg^6
tions betänckande af d. 24 Augusti angående en viss tid, då
ningar böra den vid nye skattläggningar förhögde räntan på hemman bör
8ställighet" *aga s*n färjan at til kronan utgiöras, och den tid, efter hvilkens
förlopp sådane skattläggningar böra vara uti Kongl.
Ivammarcollegio faststälte eller såsom laga kraft vundne anses.
Deputationen yttrar sig, att som innehafvaren af et hemman
får njuta sin erhållne förmedling til godo sex månader
efter dagen, då förmedlingen vid skattläggningen blifvit beviljad,
så bör ock kronan äga samma förmån, enär vid en ny
skattläggning räntan på något hemman blifvit förhögd. Ifall
inom den tiden skattläggningen icke hunnit blifva uti Kongl.
Kammarcollegio pröfvad och faststäld, hvilket ofta kan komma
utan collegii förvållande genom chartornes öfverseende i
Landtmäteriecontoiret, genom nye undersökningars anstäl
-
Generalkrigsrätten. Prästval i Sala.
401
lande, genom skriftvexlingar emellan vederbörande embetsmän
och innehafvaren af hemmanet samt flere ordsaker, at
på tiden utdragas, så bör lika fult en sådan förhögning i
kronans räkenskaper genast antecknas; hvarom herrar landshöfdingarne
hvar i sitt län böra draga försorg. Och åligger
det Kongl. Kammarcollegium tilse, om sådant vederbörligen
blifvit iackttagit samt för öfrigit så laga, att skattläggningarne
med giörligaste skyndsamhet blifva til fastställande förhulpne,
hvarföre deputationen ock för nödvändigt anser både
til säkerhet för kronan och för hemmansägare, att skattläggningsmål
hädanefter i almenhet böra, sedan handlingarne inkommit,
inom tre år vara afgiorde och faststälte samt för
laga lcraftvundne anses, såvida ej besvär deremot blifvit anförde,
hvilket alt med det mera, deputationen tilstyrcker,
måtte af Kongl. Maij :t genom allmänt förordnande vederbörande
til underdånig efterlefnad förständigas.
Detta bifölls.
14. Föredrogs ett af Öfversten och Riddaren Friedrich öfversten
Horn ingifvit memorial, innehållande åtskilligt, som han Horr^d^e.
trodde behöfva förbättring uti de författningar, som hittils mor. om
varit giorde, med Generalkrigs- och leuterationsrätten i ar- ^g^atten
meen och i synnerhet vid tiden til denne domstols sammankomst
på det sätt, at i stället för en termin om året Frih.
Horn föreslår tvenne sessioner om hösten ifrån början af
October månad til årets slut och om våren ifrån Februarii
månads början til in uti Maij månad. Äfvenledes at en särskilt
generalkrigs- och leuterationsrätt må uti Finland förordnas
tre månader om året at hållas uti Helsingforss stad.
Detta blef uppå Frih. Horns egen begäran remitterat til
Justitisedeputationen, hvarest mera, som med detta ämne gemenskap
äger, skal vara under öfverläggning.
15. Borgmästaren och Riksdagsmannens för Sahla stad Per Wallenteins
Wallenteins memorial af den 16 sidstl. Maii, som ifrån Ur-™er^1s°”®*1°{n
skillningsdeputationen under n:o 615 blifvit til Riksens Stän- Sala stad.
ders plena remitterat, uplästes nu, innehållande ansökning,
at Sala stad måtte til godo niuta sine d. 15 April 1624 erhollne
privilegier och deras 42 moment, hvarigenom staden är
frihet lemnad at välja sin kyrckoherde, hvilket vid sidstl.
riksdag blifvit satt i fråga och til Justitiaedeputationen remitterat
men sedermera icke hunnit at in plenis afgiöras,
hvarföre bemälte Borgmästare anhåller at häruti få slut och
402 1769, sept. 18. Rådsförslag. Kronofordran.
altså at denne hans ansökning åter til Justitisedeputationen
må varda förvist.
Detta bifölls och blef altså memorialet til Justitiaedeputationen
remitterat.
Rådsförslag. jjrr rådselectorerne upkommo och öfverlemnade det af
dem uprättade underdåniga förslag til et ledigt varande rådsembete,
hvilket uplästes, som hår bifogat finnes, varandes
derpå upförde:
1. Vice Ammiralen och Riddaren af Kongl. M:s Svärdsorden
Hr Mauritz Adolph von Krusenstierna,
2. Vice Ammiralen och Riddare[n] Hr Johan von Rajahn,
3. Schoutbynachten och Riddaren Hr Johan von Snoilskij.
Kammarherrarne Grefve Stenbock och Frih. Örnfeldt af
gingo
uppå Hr Gref. och Landtm : s anmodan genast til
Kongl. Maij :t at i underdånighet förnimma, hvad tima Kongl.
Maij :t i nåder skulle täckas emottaga rådsförslaget, och
återkommo med den berättelse efter någon stund, at Kongl.
Maij :tt dertil utsatt klock, ett i dag.
Wargiske ^’ Föredrogs Kammar-, oeconomie- och commercedeputa
kronoford-
tionens betänckande af d. 27 Julii angående afl. Expeditionsran-
casseuren Wargs kronofordran för giord öfverlefverering til
Ammiralitetet och flottan under kriget i högstsalig Konung
Carl den XII tid och hvilken fordran deputationen tilstyrcker,
at den til betalnings erhållande uti Riksgäldscontoiret
må classificeras under n:o 5.
Härvid uplästes äfven ett af Riksdagsmannen för Stockholms
stad Rryggareåldermannen Birger Fougel ingifvit memorial,
hvaruti han anhåller, at Krigsrådet Wallberg såsom
Wargiske arfvingarnes commissionair icke måtte få lyfta de
för denne fordran utfallande penningar, efter hans pupiller,
afl. Häradshöfdingen Lundborgs barn, dertil ägde bättre rätt.
Hr Gyllensvan förklarade sig icke kienna, uppå hvad
grund deputationen kunnat classificera denne fordran til betalning
uppå n:o 5, som voro en fördelacktig numer, påminte
sig, hvad som sidsta riksdag blifvit beslutit och hvad han då
yrckat, at officerarne, som för sine i Pommern under kriget
giorde campagner icke ännu utfådt de dem beviljade douceurer,
skulle få dem af Riksgäldscontoiret betalte och at flere
yngre fordringar hos kronan skulle til betalning äga lika så
god rätt som de äldre, enär omständigheterne voro sådane,
at de ej kunde stå obetalte; han trodde altså rådeligit at re
-
Hälsingborg. Tallberg.
403
mittera detta til Secrete Utskottet, på det man måtte få se,
om alle desse kunna få sin betalning och Wargarne äfvenledes,
och att R. o. A. med en deputation ville härom prsevenera
de andre respective stånden.
Hr Hägerflycht begärte saken på bordet, hvarigenom
vidare ventilation för i dag afstadnade.
18. Uplästes Kammar-, oeconomie- och commercedeputa- Cervins
tions betänkande af d. 28 Augusti ang:de Helsingborgs Magistrats
genom Borgmästaren och Riksdagsfullmägtigen för singborgs
samma stad Nils Cervin besvär deröfver, at Kongl. Maij :tt ^y^en8"
faststält Landshöfdingens i Malmöhus län Generalmajoren
och öfvercommendanten Baron Adlerfeldts tagne författning,
hvarigenom landsfiscalen å landshöfdingeembetets vägnar
blifvit förordnad at jemte deputerade af Magistraten förrätta
syn uppå de vägar, som åligga Helsingborgs stad at underhålla;
hvarvid uplästes äfven tvenne deputations ledamöters,
Hr Hofrättsrådet de Bruce och Hr Rådmannen Georgiis, särskilte
meningar.
Frih. Grönhagen begärte detta på bordet.
19. Företogs ånyo och uplästes Secrete Deputationens be- Capitam
tänckande af d. 10 Aug., som d. 26 i samma månad blifvit ^åiiberg^
lagt på bordet, ang:de Capitainen Carl Fromholt Tallbergs uprättelse
ansökning at efter den af Kongl. Maij :tt uppå Riksens Stän- angåendeders
underdåniga tillstyrckande honom tildelte capitains full
magt
och tour erholla värckelig befordran til något utan accord
ledigt blifvande compagnie vid infanteriet. Deputationen
förmäler, at Capitain Tallberg sidstl. riksdag erhållit
Riksens Ständers föreskrift til någon befordran och capitainsfullmagt
ifrån d. 17 December 1762 samt at han till sine
så in- som utrikes giorde tienster kunde med campagner, belägringar
och mindre affairer, dem han bivistat och vid hvilke
han fädt flere svåre blesseurer, räkna efter 1756 års Tienstebetänckande
ongefärligen 90 tiensteår. Deputationen kan
väl icke för sin del förklara, at Tallberg på något sätt kommit
i mistning af det, hvartil enligit befordringslagarne han
vore berättigad; men som den bevekande omständighet här
förekommo, att Tallberg delar med hustru och flere små
barn det svåra öde at lida nöd i brist af nödtorftigt uppehälle,
derjemte at han i krig och de dermed förknippade farligheter
fådt många och betydande blesseurer, altså öfverlemnar
til Riksens Ständers ompröfvande deputationen, om
404 1769. sept. 18—25.
Tallberg.
Ricksråd
utnämnes,
Capit.
Tallberg
ang:de.
icke Capitain Tallberg, som, under det han nu såsom placerad
capitain vid Kronobergs Infanterieregemente väntar uppå
at någon lön och indelning vid regementet kan blifva ledig,
torde upgifvas af nöd, innan sådant kan existera, måtte
emedlertid jemte bibehållande af sin capitainstour vid förste
ledige commendantskap af capitains eller lägre grad, til hvilket
genom äldre och lika ovilkorlige föreskrifter ej någon
annan finnes äga bättre rätt, varda hos Hans Kongl. Maij :tt
til nådig ihugkomst recommenderad, när han sig dertil anmäler.
Härvid uplästes et af Hr V. [o: N.] H. Hägerflycht ingifvit
memorial, hvaruti han förbehåller sig at uti sin af Riksens
Ständer den 9 Augusti 1765 er hällne föreskrift til et dylikt
commendantskap icke blifva praejudicerad, hvilket lätteligen
kunde ske, om expeditionen blefve enligit betänckandet, som
för Tallberg tilstyrcker det först ledigt blifvande, då hans
föreskrift, ehuru äldre, innehåller indeterminerat allenast de
orden något ledigt blifvande commendantskap.
Hr Tallbergs ingifne memorial uplästes äfvenledes, hvaruti
han anförer, huruledes det kunde hända honom, ifall han
ock vunno Riksens Ständers benägne bifall uppå Secrete Deputationens
tilstyrckande, att han längre, än dess utblottade
til stånd medgifver, fingo vänta på at något sådant commendantskap,
sorn deputation föreslår, blifver ledigt, hvarföre
han anholler at blifva hugnad med capitainslön på extra stat,
räknat ifrån datum af sin capitainsfullmagt, samt ifall R. o.
A. skulle honom sådant bevilja, att recommendation til de
öfrige respective stånden genom extractum protocolli måtte
derom få afgå.
Härunder afträdde til Kongl. Maj :tt hrr rådselectorerne
med det uprättade underdånige rådsförslaget och återkommo
efter någon stund med berättelse, att Kongl. Maij :t til
Dess och Riksens Råd i nåder utnämt
Schoutbynachten och Riddaren af Kongl. Svärdsorden Hr
Johan von Snoilskij.
Sedan handlingarne i Capitain Tallbergs sak voro til slut
läste, yttrade sig
Hr Schönberg: Sorn han ej vore militaire, så ville han
ej tala om Capitain Tallbergs militaire förtienster utan endast
hålla sig vid den reflexion, at det vore mer än ömman
-
Tallberg.
405
de, om en medborgare, som upoffrat sin tid, hälsa och lifskrafter
för at skaffa sig kundskaper, hvarmed han ville gagna
sitt fädernesland, skulle, innan han kan blifva emploijerad,
förgås af hunger och nöd, efter han sielf ej äger något
at lefva af, under det han väntar på emploje. Secrete Deputationen
var det ej tilständigt at föreslå något penningeunderstöd
emot en sådan nöd; men Riksens Ständer är det värdigt
at öma en förtient medborgares lidande och förekomma
det. Föreslog altså, om icke til Secrete Utskottet kunde remitteras
at sig utlåta, huruvida Capitain Tallberg måtte få
lön på extra stat, til dess han kan komma til indelning eller
lön på ordinarie stat.
Frih. Grönhagen kiende Capitain Tallbergs vilkor
vara så knappa och honom äga så månge lcrigsförtienster, at
han både behöfde hielp och voro uti cas at begära densamme.
Hr Ryttmästaren Hsegerflychts förtienster voro ej mindre
och medförde det förmånlige, at han fädt sine svåre blesseurer
i svenske krigstiensten men Hr Tallberg sine uti preusiske;
Hr Hsegerflychts af Riksens Ständer erhållne föreskrift
til et commendantskap vore ock äldre än det, Capitain
Tallberg nu kunde få, och borde altså icke förlora uti sin
värckan; den hielp, Riksens Ständer ville förunna Capitain
Tallberg, kommo altså långsammare, än hans omständigheter
tillåto det, hvarföre han torde vara mera hulpen med at
nu genast få lön på extra stat; en sådan hielp föreslår väl
icke betänkandet men Frih. Grönhagen instämde derföre
med Hr Schönberg.
Hr Ulfsax: Capitain Tallberg vore hans kammerat vid
et och samma regemente; han kiende altså icke allenast,
huru väl bemälte Capitain i sitt medellösa tilstånd behöfde
hielp utan ock hans lcrigsförtienster. Han trodde, at blesseurer,
dem han fädt uti preussisk krigstienst, voro lika så plågsamme
och svidande som de, man finge uti den svenske, så
at emellan 2:ne kiecke och skickelige officerare det ej borde
giöra skillnad på förtienster. Men att Hr Tallberg[s] omständig,
heter fordra en skyndesam hielp, det föranläto honom
tillstyrcka R. o. A. at bevilja Tallberg lön på extra stat, til
dess han til något ledigt blifvande commendantskap kan förhielpas.
Hr Wadenstierna, Thomas, instämde så mycket
406 1769, sept. 18—25. Tallberg.
häldre deruti, at Capitain Tallberg måtte få lön på extra stat,
som han derigenom voro hulpen och Ryttmästaren Hsegerflychts
rättighet til commendantskap på intet sätt compromitterad.
Hr Billberg: Sådane commendantskaper som det, Hr
Tallberg efter betänckandet kan komma til, äro så få och endast
tvenne nu för tiden i Sverige, så at han kan svälta ihiäl,
innan någotdera af dem blifver ledigt; dermed är han altså
icke hulpen men väl, om han på sätt, som sagt är, får lön på
extra stat.
Hr Linderstedt, Eric: Ryttmästaren Hsegerflycht
bör ofelbart niuta sin af Riksens Ständer erhollne föreskrift
til godo, som sker, ifall det ordet först vid ledigt blifvande
commendantskap går ut, ty ehuru Capitain Tallberg hade
äldre capitainsfullmagt, så har deremot Ryttmästaren Hägerflycht
äldre föreskrift. Om derföre Capitain Tallberg beviljas
lön på extra stat, hvarom remiss kunde afgå til Secrete
Utskottet, och recommenderas til erhollande af et commendantskap,
likväl utan förfång af Ryttmästaren Hsegerflychts
äldre föreskrift, så har begge slcedt justiee.
Grefve [von] Rosen: At undvika collision emellan
tvenne förtiente officerare, som Capitain Tallberg och Ryttmästaren
Hsegerflycht voro, tilstyrckte lön för Capitain Tallberg
efter hans begäran i sitt memorial.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, förenade sig härmed
och at Secrete Utskottet må få yttra sig, huruvida den [ne]1
lön kan Capitain Tallberg beräknas ifrån datum af hans erhållne
capitainsfullmagt.
Hr Gref. och Landtm.: Bifaller R. o. A., at Capitainen
Tallberg, intil dess han til capitainslön på ordinarie stat eller
indelning kan varda förhulpen, undfår capitainslön på extra
stat; och at det remitterades til Secrete Utskottet at sig yttra,
huruvida samma lön må honom beräknas ifrån den dag, han
sin nu innehafvande capitainsfullmagt erhollit.
Denne proposition besvarades med Ja.
R. o. A. åtskildes klockan 3/4 til tu.
1 Konceptprotokollet.
Friesendorffs kronofordran.
407
Åhr 1769 den 25 September.1
Måndag.
Kl. 8 förmiddagen sammanträdde Höglåfl. R. o. A. in
pleno.
Närvarande Hr Generalen Grefven och Landtm. Axel Fersen.
R. o. A. intogo sina ställen och protocollet för den 15 Augusti
justerades.
Äfvenväl extractum protocolli till de öfrige respective stån- Pauli
den angående något vedermäle af ärkientzla för Doctor Pauli en^aktfll
i Hamburg, som decideradt till Riksens Ständer öfversätt- R:s St:r.
ningen på tyska af John Stewardts Baronetts Untersuchung
der Grundsättze der Statswirtschaft.
1 :o. Föredrogs ifrån Urskillningsdeputationen till Riksens Hr R[iks]r.
Ständers plena remitteradt Hr Riksrådets med mera Frih. dorff^krono
Friesendorffs memorial, hvaruti bemälte Hr Riksråd an- fordran
holler om slut uti den ifrån flere riksdagar tillbakars hos ang-deRiksens
Ständer ingifne ansökning om betalning för flere
penningesummor, sorn framledne Riksrådet Baron AdlerSalvius
i lifstiden försträckt Kongl. M:t och kronan.
Härvid påmintes, att någon annan delägare i denne fordran
fädt vid denne riksdag Urskillningsdeputationens remisse
till Secrete Utskottet uppå sin derom giorde ansökning, att
denne sednare vid sin supplique om slut haft Secrete Utskottets
förre riksdagen gifne yttrande i saken bilagdt; men att
vid den nu upläste Hr Riksrådets Baron Friesendorffs voro
Cammar-, oeconomie- och commerciedeputationens betänckande
angående sielfve liquidationen bilagdt.
Hr Grefven och Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. behagade
remittera denne Hr Riksrådet Baron Friesendorffs
ansökning äfven till Secrete Utskottet att altsammans utarbeta.
Detta bifölls.
2 :do. Hr Grefven och Landtm.: Uti sista pleno påmintes,
att Hr Linnerhielms memorial måtte blifva föredragit;
att fullgiöra denne åstundan skall det nu för Höglåflige R.
o. A. upläsas.
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Justerat till en del den 22 Nov.
1769, den 25 Nov., den 28 Nov.
408 1769, sept. 25. Justitiekanslersämbetet.
Just. cancellersemb.
ang:de.
R. o. A. afhörde häruppå detta memorial,1 hvaruti Hr Linnerhielm
föreställer, huruledes det hos honom väckt upmärksamhet
att see det vigtige justitiaecantzlersembetet så
länge och nästan sedan riksdagens början stå ledigt, och visar
af förordningen om lagarnes värkställighet, huru angeläget
det vill vara, att detta embete åter må besättas; hvilket
och vore enligit med 3 § uti 1739 års förordning, hvarest
stadgas, att de ledige rådsembeten genast böra vid Riksens
Ständers sammankomst besättjas, som till denne casus nu
kan lämpas och till alle sysslor, hvilke bero uppå Riksens
Ständers egit val; hvarföre Hr Linnerhielm begär, att till
justitiaecantzlersembetet måtte efter den af Riksens Ständer
år 1766 antagne författning en mogen, nitisk och oväldig man
nu varda utsedd.
Härvid uplästes Borgmästarens och Riksdagsfullmägtigens
för Halmstad Hans Ungers memorial, som äfven tillstyrker
embetets återbesättjande och derjämte, att förre Justitiaecantzleren,
numera Hr Riksrådet von Stockenström, hvilken
under den tid, han så värdigt detta embete förvaltadt, icke
fädt niuta den lön af 6 000 dahlér silfvermynt, som ämbetet
vid sistledne riksdag blifvit tillagd, måtte densamma ärholla
för de sedan sista riksdag förflutne åren och att en sådan lön
för dess efterträdare i embetet må continuera.
Hr Hierta, Carl: Då Hr Linnerhielm anmälte detta
memorial hös R. o. A., begärte jag saken genast på hordet;
min afsigt var att först få veta, huru embetet borde besättias;
ty ingen lärer vilja neka, att det ju skall besättias.
Häruti är jag för min del ännu oviss; jag känner Regeringsformen,
som stadgar, huru till ledige embeten förslag
skola uprättas samt huru Hans Kongl. Maij :tt af de föreslagne
i nåder utnämner en; äfven att ingen embetsman utan
ransakning och dom kan afsättas. Jag har sedt en annan
förordning utkomma 1766, som gior den författning, att justitiaecantzlersembetet
skall af Riksens Ständer besättjas och
att den tillsatte ej mer än viss tid får blifva vid embetet; desse
begge författningar har jag svårt att förena, men hvilkendera
af dem bör jag lyda? Regeringsformen har jag och hvar
svensk undersåte besvurit; Kongl. Maij:tt har i sin dyra ed
låfvadt att vilja efter densamma styra sitt folck och land.
Den nya 1766 års förordning har jag icke besvurit; jag böjes
altså nog till att hålla mig vid Regeringsformen och att tilltryckt
1769.
Justitiekanslersämbetet.
403
styrka R. o. A., att j ustitisecantzlersembetet likmätigt densamma
af Kongl. Maij:t på sätt, som Regeringsformen utstakar
och som altid vanligit varit, må bortgifvas; men skulle
R. o. A. sig derom icke förena, så tillstyrker jag, at hela det
år 1766 utgifne Opus om lagarnes värkställighet ända till och
med Custos mörum, hvilket torde behöfva mycken förbättring,
måtte till Secrete Utskottets, Justitise- och Secrete Deputationernes
samfälte öfverseende remitteras, så att de med
sitt yttrande deröfver inkomma.
Frih. von Höpken, Carl Friedric, ingaf ett memorial,
1 som uplästes i detta ämne af innehöll, att bemälte
Frih. tror nödigt vara, det Riksens Ständer sig närmare betäncka
öfver den 1766 den 12 November giorde författning
med justitisecantzlersembetet, innan den går i värkställighet.
Han visar åtskillige olägenheter vid denne 1766 års förordning
och hemställer, om icke med justitisecantzlersembetets
besättjande måtte hafvas anstånd samt såväl frågan derom
som hela denne saken remitteras till Secrete Utskottet, som i
sammanträde med Secrete och Justitisedeputationerne hafva
att inkomma med sitt yttrande, huru i desse riksvårdande
ärender framdeles förhollas skall och huru det må kunna
undvikas, att väre regeringslagar den ene riksdagen efter
den andre så ombytas och ändras.
Hr Schönberg upläste ett memorial,1 som han i detta
ämne författadt, hvaruti han äfven som Frih. von Höpken
tillstyrker uppå flere anförde grunder, att 1766 års betänckande
om lagarnes värkställighet måtte till Secrete Utskottet
i sammanträde med Secrete och Justitisedeputationerne remitteras.
Detta memorial funno åtskillige herrar af R. o. A. vara så
väl författadt, att de begärte detsamma till trycket.
Hr Ehrenmalm, Samuel, fandt frågan, som de nu
upläste memorialer väckt, om 1766 års författning angående
grundlagarnes värkställighet vara mera vidlöftig och betydande
än att nu kunna genast afgiöras; derföre begierte han,
att den måtte hvila. Att giöra lag eller att ändra de redan
giorde voro af högsta betydlighet och vigt, ty på lagen beror
hela folclcets välfärd. Aldra minst kunde en sådan välfärd
bestå dermed, att en redan giord lag, innan den ännu hunnit
komma i värckställighet, ånyo sättes i fråga. Fölgderne der
1
Tryckt 1769.
4X0 1769, sept. 25. Justitiekanslersämbetet.
af ligga så tydelige för en hvar, att de ej behöfva vidlöftigt
uprepas; den enda vore tillräckelig: Att en lag utan värkställighet
är en död bokstaf och att en sådan ifrån högsta
magten aldrig bör kunna emanera.
Att förekomma det lagar eij måtte framdeles så ofta, som
hitintills skedt, jämkas, förbättras, stiftas och förändras,
hade Riksens Ständer visligen vid 1766 års riksdag vidtagit
den nu uti fråga satte författningen om lagarnes värckställighet.
Det är ostridigt Riksens Ständers rättighet att stifta lag.
Efter en sådan rättighet hafva 1766 års Ständer stiftadt den
lag, som handlar om huru med justitisecantzlersembetets besätt
j ande förhollas skall, hvaruti de icke vikit ifrån hvad Regeringsformen
och Riksdagsordningen föreskrifva. De häfva
och stadgadt, huru af Riksens Ständer ny lag skall giöras.
De hafva funnit lika så skadeligt att hastigt giöra som hastigt
häfva en lag och derföre sökt att förekomma begge delarne.
Om Riksens Ständer giöra för sig sielfva lagar eller
uphäfva de redan giorde hvar gång, Riksens Ständer sielfve
skola värkställa dem, så få vi som Ständer på slutet ingen lag
att lefva efter och stadna in statu naturali. Tillstyrkte altså
att nu, då casus är inne, värkställa den redan giorde lag om
justitisecantzlersämbetet. Om framdeles frågan förekommo
att deruti vidtaga någon annan författning, så ville han då
deröfver yttra sig.
Hr Ug[g]la, Leonhard Magnus, trodde nu icke
vara i fråga om att ändra någon giord lag utan endast att till
de sammanträdde deputationernes utlåtande remittera Frih.
von Höpkens och Hr Schönbergs memorialer; han vore af öfvertygelse
och' skyldighet öm derom, att riket blefve styrdt
efter den antagne och besvurne fundamentallagen, ifrån
hvilken han för sin deel ej eller hvarken ville eller kunde
vika; uti de begge upläste memorial hade han ej funnit något,
som vore stridande deremot, och derföre kunde han ej
annat än tillstyrka, att desse memorialer på sätt, som deruti
förmäles, varda remitterade.
Hr Spar [r] schiöld, Carl Magnus: Mån och örn
om egne och hvar medborgares uti lag grundade rättigheter
vore han färdig att dem till yttersta blodsdroppan försvara.
Men han vore ock lika beredd och trodde sig lika skyldig att
försvara Kongl. Maij :tts i samma lag förvarade rättigheter.
Justitiekanslersämbetet.
411
Huruvida i det sista riksdag utfärdade förordnande om lagarnes
värckställighet någondera af desse blifvit rörde, lemnade
han därhän, men det visste han med säkerhet, att då
Store Deputationens betänckande derom hos Höglåfl. R. o. A.
blef föredragit, var det ej han allena utan många flere af R.
o. A., som förklarade, att de ingen del togo uti detta betänckande,
gingo sin väg och ville icke yttra sig deröfver. Han
vöre ej mera nu benägen att bifalla detsamma än då.
1720 års Regeringsform, den hade han som en grundlag
besvurit, den kiende han och trodde ej, att någon vågade sig
föreslå rubbning deruti. All sin förmåga, lif och blod ville
han för densamme och dess bestånd uppoffra, men han kunde
icke eller tåla, att den deruti för svenske män bevarade
friheten skulle missbrukas och tiena till en täckmantel för
dolde afsigter, för att mätta en omättelig ärelystnad, att någon
med det söta frihetsordet på tungan skall kasta skärm
för våre ögon, på det vi ej måtte se vår rätta och lagbundne
frihet och våre värkelige rättigheter och giöra oss till slafvar
af sielfsvåld och laglöshet. Han begärte derföre proposition
till remiss på Frih. von Höpkens och Hr Schönbergs memorialer,
samt att frågan om justitisecantzlersembetets besättjande
emedlertid måtte hvila, till dess de sammaträdde deputationerne
hunnit med sitt betänckande öfver altsammans
till Riksens Ständers plena inkomma.
Hr de Frietzkij, Claes, upläste bilagde (Bil. 36).
Häruppå tilläde Hr de Frietzkij mundteligen:
Till slut önskar jag, att frågan om denne 1766 års grundlags
förbättrande måtte hvila såsom i dag förste gången
väckt, men om något betänckande deröfver finnes nödigt, att
det såsom ett project må till nästa riksdag blifva liggande.
Frih. Kagg, Lars: 1720 års Regeringsform uti 40 §
talar om huru såväl justitisecantzlers- sorn de andre rikets
höge embeten böra af Kongl. Maij :tt med Råds råde bortgifvas.
Detta är en grundlag, af Svea konungar, oss och förfäder
besvuren. 1766 års förordning om lagarnes värkställighet
gior uti denne § en ändring med justitisecantzlersembetet,
som är märlcelig; det skall besättas, icke af Kongl. M:t, icke
efter förslag utan af Riksens Ständer sielfve; det skall förändras
ifrån sin uti alla tider hafde egenskap att förblifva i
dens hand, som funnits värdig till dess beklädande, och hvart
tredie år såsom ett extra embete flyttas ifrån den ene till den
27—610798
412 1769, sept. 25. Justitiekanslersämbetet.
andre. Huruvida sådant må äga bestånd eller ej, gillas eller
ogillas, det håller jag före att Ricksens Ständer nu böra yttra
sig öfver, stödjande denne min tancka uppå Riksens Ständers
egit förordnande sista riksdag, huru förhållas skall, när
ny lag stiftas.
Efter det begrep, jag giordt mig om fundamentallagen,
finnes på intet ställe, att den lagstiftande magten må sig med
den lagskipande magtens giöromål befatta, att desse magter
skulle få blandas, Kongl. Maij :tts med Hrr Riksens Råd och
redoskyldige embetsmän giöra lagar och pålägga contributioner
och Riksens Ständer deremot gifva bort embeten eller uptaga
och afgiöra domare-, executions- och cammarsaker.
Jag finner altså denne 1766 års författning om lagarnes
värkställighet behöfva närmare att granskas och tillstyrker
derföre bifall uppå Frih. von Höpkens och Hr Schönbergs
memorialer samt att frågan om justitisecantzlersembete[t]s
besättjande emedlertid må hvila.
Hr von Gerrten upläste sitt dictamen ad protocollum,
som härjämte finnes bilagdt (Bil. 37).
Hr Lilliehorn: Lag är giord för folcket och icke folcket
för lagen; när en ny lag hos oss stiftas, så väntar derföre
folcket med fullt skäl att af lagen hafva nytta. En gammal
kiend och efterlefvad regeringslag, ehuru mindre fullkomlig,
danar likväl en någorlunda jämnhet i regeringsloppet, som
en ny, ehuru kanske fullkomligare merendels åtminstone i
början rubbar. Derföre är nödigt till förekommande af en sådan
rubbning, att om ny lag af Riksens Ständer skall stiftas,
så bör den vara öfverensstämmande med vår förste besvurne
fundamentallag. Dertill äro och Riksens Ständer genom ed
förbundne. Men begge desse hufvudomständigheter saknar
jag i 1766 års beslut om lagarnes värkställighet och tillstyrker
derföre, att Secrete Utskottet i sammanträde med Justitia-
och Secrete Deputationerne måtte detsamma öfversee och
till plena inkomma med förslag, huru det så kan jämkas, att
det blifver enligt med vår besvurne Regeringsform och för
folket nyttigt.
Hr von Essen: Angående den vid sista riksdag med justitisecantzlersembetets
besättjande giorde författning derom
hafva flere värde R. o. A:s herrar ledamöter uti memorialer
och tal sig yttradt, med hvilke jag instämmer. I synnerhet
tillstyrker jag bifall på Frih. von Höpkens memorial.
Justitiekanslersämbetet.
413
Den 4 och de följande, till och med den 10 §, uti Regeringsformen
utstaka tydeligen, hvad som är Riksens Ständers rätt
och giöromål; huruvida Riksens Ständers sedermera giorde
förfatningar altid blifvit inskränckte innom de uti Regeringsformen
utstakade gräntzor, lemnar jag en hvar att döma, åtminstone
kienner jag invärtes en röst, som vill öfvertyga mig
annorledes.
Den med justitisecantzlersembetet skedde förändring sistledne
riksdag vet jag icke, huruvida Regeringsformen däruti
instämmer, ej eller hvad nytta riket och medborgare därutaf
kunna hafva; efter Regeringsformen har altid Kongl. Maij:tt
utaf ett ordenteligen uprättadt förslag utnämdt till detta
embete en, och jag har mig icke bekandt, att riket lidit något
eller medborgare förlorat deras rätt genom någon således tillförordnad
justitisecantzeler; tvertom vi hafva ännu att vörda
den Herrens, som sidst beklädde detta ämbete, ståndacktighet
i alla skiften och mogna insigt; jag hoppas, att om Kongl.
Maij :t hädanefter öfverlämnäs att enligit Regeringsformen
utnämna till detta ämbete, att han nådigt gifver oss den, som
kan uppfylla värdigast ett så vigtigt embete. Kongl. Maij :tt
med Råds råde äger bästa tillfället att kienna embetsmän till
skickelighet och förtienster och värdiga ämnen till detta ämbete
kunna ibland dem då ej tryta; men föga lärer någon välförtient
man vilja påtaga sig en commission, så ansvarig och
så omväxling underkastad, som denne justitisecantzlerssysslan
skulle blifva efter 1766 års författning. Jag bifaller derföre
Frih. von Höpkens memorial och den deruti tillstyrckte remisse,
hvarifrån jag icke begifver mig utan votering.
Hr Lannerstierna conformerade sig till alle delar härmed
och tilläde, att han funne en stor skillnad emellan det,
som uti ett riksdagsbeslut kan stå infördt, och grundlagen;
den sednare hade han besvurit men icke alle utkomne riksdagsbesluter,
af hvilke en deel redan undergådt förändring.
Hr Leijonmarck, Gustaf Adolph: Hvar ock en
vet, att Svea rike har en Regeringsform, den vi alle besvurit;
intet tvifvelsmål kan således äga rum, att ju den är vår fundamentallag.
Men då frågan nu är om den nya tillökning af
fundamentalstadgar, som i 1766 års författning till antagande
förordnas, så får jag dervid först i allmänhet anmärka,
att icke blotta namnet gior en författning att vara fundamentallag;
den måste nödvändigt innefatta en principe, hvar
-
414 1769, sept. 25. Justitiekanslersämbetet.
på riksconstitutionen hvilar. En rätt fundamentallag åter är
aldrig bygd på flere sig emellan skilj acktige eller contraire
principer; och ingenting kan vara nödigare än att i sådant
ämne bibeholla en unité, hvarmed alla de medel måste öfverensstämma,
som uti en fundamentallag antagas till vinnande
af det därmed påsyftade ändamål.
Ändamålet af 1720 års Regeringsform finner jag vara Svea
inbyggares frihet under styrsel af en Sveakonung, hvars höghet
och rättigheter till regementsadministrationen äro lika så
heligt besvurne som Ständernes fri- och rättigheter; och det
anseer jag för tydeligt, att vår riksconstitution och således
den dermed oskiljacktigt förknippade friheten icke är uti sin
fullkomliga integrité, när konungens höghet och dess rättigheter
på ett eller annat sätt skulle stympas, rubbas eller förfr]
ingas.
De medel, som i 1720 års Regeringsform äro vidtagne att
vinna omrörde dess ändamål, bero oförneldigen på den hufvudprincipe,
att Riksens Ständer tillhörer den lagstiftande rättigheten
men konungen åter den lagskipande magten.
Justitisecantzlersembetets besättande är ju ett giöromäl,
som tydeligen hörer till lagskipningen.
Då man rådfrågar 1720 års Regeringsform derom, hvilken
bör utnämna och förordna justitiaecantzler, så blifver svaret,
att det tillhörer konungen. Men ser man åter på 1766 års förordning
om lagarnes värkställighet, så stadgas där, att Riksens
Ständer skola utse och förordna justitiaecantzler.
Det är väl ganska möjeligit, att brist af uplysning hos mig
vore en orsak, hvarföre jag ej annat kan fatta eller förstå, än
att desse begge så skilj acktige svar ingalunda kunna förenas
med en och samma grundprincipe till riksconstitutionen. Jag
skulle således önska, att detta så naturligen förefallande tvifvelsmål
i ett högst angelägit emne blefvo uplöst. Men kan det
icke skie, så ser jag för min ringa del icke eller, huru man
skulle kunna bestrida det, att vi nu äga under namn af fundamentale
lagar tvenne särskildte författningar, hvilka till deras
principe icke stå med hvarannan att förena.
Huru betänckeligit det åter är i anseende till ett framgent
bestånd af vårt antagne sälla regeringssätt, att fundamentallagarne,
som skola vara dess stöd och hvilopunct, sig emellan
icke öfverensstämde uti sielfva grundsattzerne, det faller förmodeligen
en hvar lätt i ögonen.
Justitiekanslersämbetet.
415
Då man vill i någon viss del uphäfva eller förändra en förut
adopterad grundlag och tillika substituera en annan, tyckes
ingenting vara angelägnare än att först visa och tydeligen
utreda, att något fel ligger uti den förra lagen samt hvaruti
det månde bestå, ty utan att supponera ett sådant fel tyckes
ingen ordsak till uphäfvande eller ändring vara förhanden.
Jag har redan haft den äran i vördsamhet tillkännagifva de
skäl, hvarföre jag vid förevarande ämne för min del icke seer
mig kunna förena 1766 års stadga och 1720 års Regeringsform
uti en och samma hufvudprincipe; och får nu vidare
tillägga den omständigheten, att jag uti den förra icke finner
ådagalagde någre skäl, som visa, att 1720 års Regeringsform
i denne delen har något fel, följ ackteligen icke eller någon öfvertygande
ordsak till den sednare under namn af fundamentallag
utlärdade stadga, utan säges allenast, att detta skiedt
i anseende till justitiaecantzlersembetets vigt och angelägenheten
deraf, att samma embete måtte altid varda beklädt af
en dertill värdig och till alla delar skickelig man. Men af en
R. o. A:s värda ledamot, Hr Praesidenten Frih. von Höpken,
är uti det nu upläste memorial omständeligen anfördt, hvad
många inconveniencer, som också i detta afseende kunna möta,
om detta embetets besättiande skulle ankomma på Riksens
Ständer, hvilket altsammans är deduceradt med den styrka
och uplysning, att något motskiäl svårligen lärer finna rum.
Då frågan är om ett godt val, så kan icke i alla fall det antagas
för en pålitelig regel, att ju flere de väljande äro, ju
säkrare vöre att förmoda ett väl träffadt val. Det beror derpå,
huruvida alla i valet deltagande kunna hafva tillfälle att
så noga, som vederbör, känna de embetsmäns insigt, skickelighet,
personliga egenskaper och förtienster, som vid ett sådant
tillfälle kunna komma i consideration. Ju flere ibland
de väljande skulle finnas, som icke i den momenten hade alla
desse specielle underrättelser, ju mindre blifver och probabiliteten,
att et sådant val skulle upfylla ändamålet; deremot
när valet skier af ett färre antal väljande män, sorn alla väl
kände dem, hvilka kunde komma i fråga vid det lediga embetets
bortgifvande, så måste det valet kunna ske på mycket
säkrare och påliteligare grunder.
Det är ingalunda någon förbindelse, icke eller möjeligit för
en hvar ledamot af de respective stånden att så specielt känna
alla de herrars och mäns egenskaper och förtienster, som
416 1769, sept. 25. Justitiekanslersämbetet.
till ett ledigt justitiaecantzlersembete skulle kunna komma i
åtancka. Men sådane uplysningar kunna icke fela på det stället,
hvarest desse ämbetsmäns giöromål dageligen granskas,
nämligen i Kongl. Maij :ts Rådkammare, och när förslaget till
justitiaecantzlersembetet där uprättas och utnämnandet sedermera
ankommer på Kongl. Maij :t, då synes alt gå i den
ordning, sorn vår besvurne Regeringsform kräfver och med
sielfva angelägenheten af ett så vigtigt embetes värdiga besättande
närmast öfverensstämmer.
Går man nu vidare till de öfrige i 1766 års förordning uptagne
mål, så inneholler och densamme åtskillige ämnen, som
dels röra upfostringsvärket, dels huru förhållas bör med dem,
hvilka såsom auscultanter måge antagas uti rikets collegier,
dels ett och annat stadgande uti jure forensi, dels angående
ledamöters domföra antal uti håf- och öfverrätter med mera
ämnen, sorn torde bäst kunna afhandlas igenom särskildte
förordningar, emedan man har svårt före att finna, hvad gemenskap
de äga med jure publico eller fundamental lagarne,
som egenteligen skola utstaka sielfve regeringssättet och
dess constitution.
Uti en ventilation, sorn hos R. o. A. nu upkommit, tyckes
blifva svårt att immediate afhandla flere så skilj acktiga ämnen;
jag torde likväl i korthet få nämna en och annan reflexion
i anseende till den delen, som rörer inskränckningen
uti antalet af ledamöter i en domför öfverrätt; det är bekant,
att vid härads- och lagmans- samt andre underrätter på landet
ankommer det mästa på en enda person, nemligen ordförande,
sorn altid utgiör decision utom i den ganska sällan förekommande
händelsen, att nämden enhälligt skulle vara
af annan mening. Att sålunda är stadgadt vid besagde underrätter,
tyckes passa sig väl. Ty som desse rätter icke äro ständige
utan sitta allenast en eller annan vecka, en eller 2 a 3
gångor om året, på hvarje ställe, då alle förekommande tvister
i häradet eller tingslaget på så kort tid måste företagas,
granskas och expedieras, så kunde detta icke för[r] ättas så
skyndesamt, som Allmogens och menige mans beqvämlighet i
hvarje ort fordrade, om decisionen uti sakerne ankom på
många lika gällande röster, hvilket ofta gifver anledning att
med sakerne icke går så fort, sorn eljest skiedde, utan kunde
hända, att de rättsökande, fastän en ganska stor del bland
tingsärenderne icke vore af särdeles hufvudsakeligit bety
-
Justitiekanslersämbetet.
417
dande, blefvo längre uppehollne och derigenom hindrade ifrån
deras enskildte angelägenheter, såsom åkerbruks- och hemmansskiötzseln,
hvaruti en part, särdeles ibland menige Allmogen
kunde vid långsam bortovaro hemifrån och uti sin
hushollning mera förlora, än till äfventyrs hans rättegångssak
vore värd, utom det lagsökningskostnaden tillika blefve
ganska dryg, hvilket så mycket möjeligit är bör undvikas, på
det en hvar och särdeles Allmogen måtte hafva tillfälle att vid
första instantien söka sin rätt äfven såväl i de mindre som
mer betydelige mål.
Uti öfverrätterne åter förekomma icke andre vädjade mål
än sådane, som kunna till sin egenskap vara mera disputable
samt till värde öfverstiga en viss af lagstiftaren utsatt penningesumma.
Där fordra altså sakerne en nogare granskning
och till den ändan ett helt annat rättegångssätt. En ärkänd
regel är i allmänhet, att flere ögon se mera än ett och att följackteligen
de, som skola pröfva underdomares giöromål, böra
vara flere till antalet.
För sådan orsak har vår lag stadgadt, att siu röster böra
vara uti öfverrätter vid de betydeligare ärenders afgiörande
men att i de mindre besvärsmål eller andre sådane saker, som
äro af mindre vigt, kunna och så fem giöra tillfyllest.
När altså 1766 års förordning häruti giort den inskränkning,
nemligen till fem i stället för siu och till tre i stället för
fem, så tyckes vid en sådan ändring icke vara med nog säkerhet
bibehollen den esprit af lagstiftandet, sorn förut var
påsyftad, nemligen angelägenheten af en noga granskning på
de ställen, där förnämligast sådane saker förefalla, hvilka till
deras beskaffenhet äro mera invecklade än andre rättegångsmål
i allmänhet.
Det tvifvelsmål kan således upkomma, huruvida igenom
detta sednare förordnandet nog tillräckeligen är bibehollen
den säkerhet, som medborgare böra äga om sine rättigheter
uti ärender de meo et tuo, hvilka ofta icke angå mindre än
enthera eller och begge parternes hela välfärd.
För vidlöftigt skulle blifva att både härutinnan samt uti
de flere sig emellan skiljacktelige emnen, hvilka 1766 års förordning
innefattar, vid detta tillfället ingå uti en omständelig
detail. Men hvad jag nu haft den äran korteligen anföra,
har skiedt till den ändan att i vördsamhet tillkännagifva någre
af de skiäl, hvarföre jag för min ringa del skulle önska
418 1769, sept. 25. Justitiekanslersämbetet.
Höglåfl. R. o. A:s bifall på Hr Praesidentens Friherre ron
Höpkens grundeligen författade memorial och att Höglåfl.
Secrete Utskottet således kunde anmodas att uti sammanträde
med Höglåfl. Secrete och Justitiaedeputationerne uptaga
hela detta ärendet, dervid granska och öfversee de åtskilliga
författningar, som i vårt jure publico tid efter annan emanerad,
sedan 1720 års Regeringsform, rikets besvurne fundamentallag,
blef uprättad, behörigen utskilja, hvad i sådane
sednare stadgar kunde vara influtit men hörande till andre
ämnen än dem, en fundamentallag bör innefatta; att i den
förra delen jämföra berörde författningar med Regeringsformen,
huruvida de i allan måtto måge finnas öfverensstämma
och bidraga till befästande af de principer, hvarpå regeringssättet
och vår frihet efter riksconstitutioner äro grundade:
att i de öfrige ämnen tillse, huruvida det, som redan kan vara
förordnadt angående lagarnes värkställighet såväl i politiske
som juridiske och oeconomiske mål, må finnas i alla delar så
lämpeligt, som beskaffenheten och ändamålets vinnande kan
fordra, samt att Höglåfl. Secrete Utskottet och de nämde deputationer
måtte med sine tankar häröfver inkomma jämte
hemställande till Riksens Höglåflige Ständers plena i hvad
de kunde pröfva någon åtgiärd och författning härvid nödig.
Härunder upkom en deputation ifrån Presteståndet af tolf
personer.
Biskoppen Doctor Rentzelstierna, som förde ordet,
anmälte p[raemissis] p[raemittendis], att ståndet förehaft Hr
Linnerhielms memorial angående justitiaecantzlersembetets
besättiande samt därjämte Frih. von Höpkens memorial och
att Prästeståndet instämt uti det, som Frih. von Höpken föreslagit,
att remittera såväl denne frågan som de öfrige, hvilka
kunna angå grundlagarnes stadfästande och 1766 års författning
derom, till Secrete Utskottet att i sammanträde med
Secrete och Justitiaedeputationerne sitt yttrande häröfver författa
och till Riksens Ständers plena upgifva.
Äfven recommenderade hos R. o. A. Presteståndet sitt extractum
protocolli angående en pedagogie i Åmål.
Sedan deputationen afträdt, ledsagad efter vanligheten,
och Hr Grefven och Landtm, underrättadt R. o. A. om hvad
densamme haft att anmäla, återtogs öfverläggningen uti förevarande
ämne.
Justitiekanslersämbetet.
419
Frih. von Essen: Uti memorialer och discurser har nu
blifvit så mycket annat inblandadt, som icke hörer till det förevarande
ämnet. Jag skall, så mycket möjeligt är, söka att
simplifiera det.
Hr Linnerhielms memorial om det lediga justitisecantzlersembetets
återbesättjande är nu rätta ämnet till öfverläggningen;
då blifver frågan, om det skall ske efter den lag, vi nu
hafva, eller om här skall giöras en ny lag in casu.
Den giorde lagen, som vi skulle följa, är införd uti riksdagsbeslutet
för en grundlag, som bör efterlefvas; Riksens
Ständer hafva sielfve sagt, att en grundlag icke får ändras eller
rubbas utan, om någon ändring skulle vid en riksdag projecteras,
kan den icke förr än vid näst påföljande riksdag
gillas och antagas. Detta hafva Riksens Ständer visligen förordnad
t såsom ett värn för friheten och regeringssättet; rubba
vi intet denne värn, så håfve vi uti sielfva lagen det, som
skall bibeholla oss vid den laglige, den nyttige friheten och
gifva bestånd åt regeringssättet, att det bärgar sig. Annars
ser jag svårligen, huru det en gång i framtiden lärer bära sig.
Att tala om friheten är ej det, som stärker och bibeholler
henne; ända till den, som pligtar för försök emot friheten, talar
om att försvara henne; vi skole derföre icke derigenom låta
förleda oss; utan att misstäncka en enda svensk medborgare
och aldraminst någon på detta ställe att häfva något i upsåt
emot friheten kan jag icke underlåta att säga, det vi böra
vackta oss.
Min farhåga är ej utan ordsak; jag har hördt talas om att
ändra en giord lag; jag har vid det tillfället hördt nämnas
contractsbrytare; det äro likväl Riksens Ständer, den högste
lagstiftande magten i riket, som giordt denne lag, hvart vill
sådant omsider leda?
Jag önskar, mine Herrar, att vi alla med oväldiga ögon som
gode, redelige och förtrogne medborgare ville med hvarannan
rådgiöra, när det angår våra lagar, och icke med sådane rubriquer
försvaga oss sielfve blott för afsigter eller intagne af
fördomar, som genom olika tänckesätt kunna lätteligen födas
och rota sig.
Detta är ej sagt i afsigt att förfölja någon utan endast af
den uprigtige önskan, mitt innersta hierta hyser, att lag må
varda bibehollen uti sin fulla kraft och ej vid hvarje omskif
-
420 1769, sept. 25. Justitiekanslersämbetet.
te förbytas, altså önskar jag, att justitisecantzler nu tillsättes
efter grundlagen, den grundlag, vi sielfve häfva stadgadt derom
år 1766.
Härvid upkom något sorl, men sedan det sagtadt sig och
Frih. von Essen åter fädt liud, fortfor han:
R. o. A. täcktes benägit skydda mig vid den rättigheten att
få tala till slut, straffa mig, om jag bryter emot den ordning,
som R. o. A. sig sielfve föreskrifvit; annars, om ordning hos
oss är borta, stadna vi uti olycka och magtlöshet.
Magtägande Ständer hafva ingen annan motvigt än i lagen;
derföre är denne grundlagen sistledne riksdag giord af magtägande
Ständer för sig och efterkommande såsom en motvigt
att hålla deras lagstiftande magt innom laglige gräntzor; häfva
vi upp denne grundlag så hafva vi intet band, ingen ordning.
Jag tillstyrker derföre, att vi börja med att lyda en redan
giord lag, innan vi förkaste den; om sedermera projecter
inkomma till dess ändrande eller förbättrande, så lätt oss taga
emot och remittera så många I behagen, mine Herrar, och
hvart I viljen, jag skall ej vara deremot. Efterkommande Ständer
få sedan pröfva, gilla eller förkasta dem, som de bäst finna;
då är grundlagen fölgd och satt i värkställighet, innan
det kommit i fråga att åter ändra densamma.
Hr Hasen kampf: Ämnet till vår ventilation här Hr
Linnerhielms memorial gifvit, nemligen om justitisecantzlersämbetet
efter 1766 års författning skall af Riksens Ständer
besätt jas eller och om frågan derom först må remitteras till
Secrete Utskottet att i sammanträde med Secrete och Justitisedeputationerne
afgifva sitt betänckande till Riksens Ständers
plena såväl häröfver sorn det mera, 1766 års författning om
lagarnes värkställighet inneholler.
Jag är icke för nyheter och var det ej heller sista riksdag,
då denne lagarnes värckställighet här kom i fråga.
Jag tror, att de lagar, Riksens Ständer giöra, böra hafva respect
med sig och hållas i nogaste efterlefnad; men jag bekienner
uprigtigt, att jag är villrådig, huru jag skall lyda, när
jag betragtar deras mängd och deras olikhet. Vi började med
att göra en grundlag 1720 och altsedan till och med 1766 hafva
vi fortsatt detta arbete än efter den ena, än efter en annan
principe; den siste eller 1766 års så kallade grundlag, som jag
och två tredjedelar af R. o. A. protesterade emot, då han här
föredrogs, kan jag icke ärkänna för grundlag i det, som stri
-
Justitiekanslersämbetet.
421
der emot Regeringsformen, ty med den har jag börjadt och
den vill och bör jag hålla mig vid.
Om R. o. A. skulle på sätt, som Frih. von Höpken uti sitt
memorial det föreslagit, behaga låta examinera 1766 års författning,
så seer jag intet, hvad dervid kan risqueras; när de
sammanträdde deputationerne inkomma med deras betänckande,
är det ju R. o. A. öppet lemnadt att förkasta, hvad de
finna deraf oantageligit.
Att dröja med justitiaecantzlersembetets besättjande, till
dess de inkommit, är ingen fara vid; embetet är ganska väl i
dens hand, som det nu förestår så länge. Här är denne gången
icke frågan om någon nyhet utan att hädanefter kunna undvika
nyheter. Jag är af den tanckan att i möjeligaste måtto
undvika alla nyheter i lagstiftningen, att abolera alla förbättringar,
som kasta mörker på lagens rätta förstånd, och att vi
derföre gå tillbakars och hålle oss vid den gamle gode Regeringsformen,
den är god och tillräkelig nog, friheten löper med
densamma ingen fara.
Sedan de sammanträdde deputationerne med sitt betänkande
inkommit om den 1766 nygiorde lagen och det af Riksens
Ständer blifvit pröfvadt, då är efter sielfva den lagens föreskrift
tiden inne, att vi skola börja lyda densamma. Emedlertid
anseer jag den såsom ett project och tillstyrker derföre
bifall uppå Frih. von Höpkens och Hr Schönbergs memorialer,
hvarifrån jag icke begifver mig utan votering.
Frih. Horn, Friedric: Alla samhällen behöfva lagar, de
simplaste äro altid de bäste. Nationers bestånd och lycka beror
af deras lagar, derföre böra de vara till nationens värckelige
bästa lämpade, korte, tydelige, med ett ord sådane, att
en hvar af de lydande kan finna sitt väl uti dem samt lätt fatta
och begripa dem. Lagarnes ålder och lagstiftarens egenskap
sätta ochså en betydande vigt uppå lagen. Greker och romares
upkomst hade sin orsak i deras lagar och desse folkslags
fall sedan i lagarnes ombytelighet. En vis lagstiftare såg, hvad
skada det giorde att ofta förändra lagar, tog derföre ett löfte
af sine landsmän, att de skulle lyda hans lagar, till dess han
återkomme till dem; han skilde sig derpå för al tid ifrån sitt
fädernesland endast för att giöra sine landsmän lyckelige genom
en beständig lag.
Siste riksdag, då hos R. o. A. betänkandet om lagarnes värkställighet
föredrogs, yttrade jag mig öfver den skada, som la
-
422 1769, sept. 25. Justitiekanslersämbetet.
garnes ombytelighet förordsakade uti frie samhällen. Jag
kunde ej eller dölja min förundran deröfver, att Riksens
Ständer då skulle förbeholla sig den exclusive rättigheten att
genast giöra lag, men alle efterkommande Ständers lagar skulle
ej få gå uti värkställighet, förrän de af än sednare Ständer
blifvit pröfvade, gillade och antagne. Hvar tog då Riksens församlade
Ständers lagstiftande magt vägen.
Jag har sagt, att ju simplare lag, ju bättre, ju beständigare
den bibeholles lika utan jämkning, tilläggning och förklaring,
ju mera nytta gior han folket; förändras lagar hvart tredie år,
så förändras med detsamma den säkerhet, jag i lagen bör äga
för min person och det som mig tillhör, och då begifver jag
mig häldre utur det landet än bor där qvar i osäkerhet.
Desse reflexioner leda mig till den nu förevarande casus
om justitiaecantzlersembetets besättjande, som aldeles passar
sig till dem. Ett ämbete, som efter Regeringsformen är lika
med alle andre rikets embeten permanent och ifrån alle tider
blifvit tillsatt af Kongl. Maij :tt efter förslag, undergår nu den
förändring, och med detsamma Regeringsformen, att det skall
omväxlas hvart tredje år och gifvas bort af Ständer. Den lag,
Ständer sig sielfve giordt att aldrig vilja gifva bort tienster
och hvilken stödjer sig på Regeringsformen, undergår äfven
härigenom förändring.
Jag vill ej vidlyftigt omröra de öfrige förändringar uti Regeringsformen,
som dette 1766 års betänckande vill införa och
hvarföre jag till detsamma aldrig kunnat gifva mitt bifall,
utan tillstyrker, att den lagen må up.häfvas och sedan efter
grundlagen justitiaecantzlersembetet bortgifvas.
Jag kan ej nog betyga min högacktning för vår värde ledamot,
Hr Praesidenten Raron von Höpken, sorn uti sitt memorial
visat oss så tydeligen inconveniencerne utaf denne nya
grundlagen. Och tillstyrker derpå remisse på sätt, som han
sielf föreslagit. Här är icke frågan att obtrudera oss en ny lag
utan att till Riksens Ständers pröfning utarbeta ett project
till en grundlag, enlig med vår Regeringsform; då kunna lagar,
nyttige för konung, Ständer och folck, af fyra riksstånd
bifallas och sedan blifva beständige. Ifrån hvilket tillstyrkande
jag icke begifver mig utan votering.
Hr Tersmeden, Carl: Hvad uti ingressen till Regeringsformen
talas om grundlagarnes förbättring, kan icke
dragas därhän, att vi skulle få kullkasta en gammal och
Justitiekanslersämbetet.
423
giord grundlag. Derföre kunde jag ej eller siste riksdag gå
in uti detta nu omtalte betänckande om grundlagarnes värkställighet.
Annat är kullkasta och förändra lagen, annat är
att förbättra densamme. Jag anseer 1766 års författning om
grundlagarnes värkställighet för mera contradictoire och att
den liksom vill obtrudera på andre Ständer, hvad då varande
Ständer sielfve icke funne godt att sig åtaga. Jag går derföre
aldeles in med hvad Hr Prsesidenten Baron von Höpken uti
sitt memorial tillstyrcker, och önskar, när det utarbetadt
kommer tillbakars, att det måtte vara så fullkomligt giordt,
att grundlagen hädanefter må slippa vidare lappning.
Hr Billberg: Ämnet, hvarom vi i dag böra öfverlägga,
är att tillsättja justitisecantzler. Det öfrige har sedan kommit
till genom Hr Prsesidenten Baron von Höpkens memorial; det
förste bör nu vara vårt deliberationsämne. Det andre är först
i dag väckt och bör ej vidröras, efter det är begärt att hvila.
Jag har altid trodt, att lagar skola hållas helige, altså äfven
vår grundlag. Men när Ständer förbehollit sig att förbättra
densamma, och de giordt det 1766, så får det ej kallas att
ändra lagen.
Jag var väl icke närvarande, när den nu omtalte 1766 års
författning till grundlagens förbättring af Riksens Ständer
blef antagen; men som jag altid vill och skall vårda de höga
rättigheter, som Kongl. Maij :t uti fundamentallagen äro tilllagde,
så vill och bör jag äfven vårda lika ömt den rättighet,
som i grundlagen är Riksens Ständer förvarad att förbättra
grundlagen. Här är omtalt uti ett upläst memorial att bryta
contract, men jag finner en sådan utlåtelse olämpelig uti denne
sak. Riksens Ständer hafva tillförene på samma sätt som
nu förbättradt, när det behofdts. 1756 tillsattes tre förtroeridesembeten;
jag minnes nogsamt, att jag då sträfvade deremot,
men finner likväl nu, att det haft sina goda värckan. Efter
nu Ständer funnit skäl att förordna justitisecantzlersembetet
äfven till en förtroendesyssla, så bör det blifva dervid,
åtminstone för denne gången, och icke giöras någon lag in
casu; Riksens Ständers electorer välja rådscandidater, på
samma sätt kunna de ock välja till justitisecantzler, efter den
finnes vara af så mycken vigt. Lagen bör stå, till dess Riksens
Ständer kunna för godt pröfva att i framtiden annorlunda
förordna.
Hr von Böhnen, Johan: Jag har ingenting hördt af
424 1769, sept. 25. Justitiekanslersämbetet.
discourser och memorialer, som kan öfvertyga mig om nyttan
af 1766 års betänckande angående lagarnes värkställighet.
Men alla säga, att friheten löper fara, om detta betänkandet
skulle underkastas granskning. Med 1720 års Regeringsform»
utan något sådant betänckande, har likväl friheten bärgadt
sig i någre och 40 år oförkränckt, hvarföre skulle den nu löpa
fara derigenom, att detta document endast blifver närmare
öfversedt. Våre förfäder hafva fägtadt för friheten och
samtida medbroder, som äro mera uplyste, lära nog förena
sig till dess försvar, om någon fara vore å färde.
Då tror jag den rätta friheten vara mäst i fara, när mindre
välsinnade medborgare utropa farligheter, hvar gång något
kan komma i fråga till att stadga frihetslagen och uti dess bestånd
vår säkerhet; då de vilja gynna alle slags förklaringar
och tillökningar på grundlagen, på det de måge få fiska i
grumligt vatten och gifva fundamentallagen så många refvor,
att de altid måge hafva tillfälle derigenom smyga sig in och
röra up allting, när de så behöfva det. Uti Frih. von Höpkens
memorial har jag ej funnit något emot fundamentallagen,
utan tvertom begär han dess bestånd och ordning efter denne
lag. Gå vi ifrån den ordning, fäderne uti grundlagen sig
och efterkommande Ständer föreskrifvit, och giöra i grundlagen
förändringar eller tilläggningar, hvar gång särskildte afsigter
sådant fordra, så förlorar friheten sitt rätta skick, vi
förfalla omsider i sielfsvåld och blifva polackar, då vi kanske
få dem, sorn tuckta oss, lika sorn de nu tucktas af ryssar och
turckar.
Frih. Grönhagen: Den fråga, huru justitisecantzlersämbetet
skall besättas, är uplöst genom lagen, som år 1766 blef
antagen och gillad, äfven hvad Frih. von Höpkens memorial
vidrörer; en sak, hvaruti vi hafva beskrefven lag, behöfver ej
remisse. Öfvertygad att de, som giorde denne lagen, ägde nog
lius och att ej mera finnes hos nu varande Ständer, böra de
lika ansees.
Den invändning, här är giord, att då denne lag sista riksdag
hos R. o. A. föredrogs, flere emot densamma protesteradt
och gådt bort, gäller icke. Ty Riksdagsordningen säger, att
uti det, som ståndets ledamöter ej kunna sig förena, skall pluraliteten
genom votering utrönas, och hvad de fläste röster bifallit,
blifve ståndets beslut.
Här är sagt, att konungens rättighet är genom 1766 års för
-
Justitiekanslersämbetet.
425
fattning minskad och att det är visa misstroende för sin nådige
Konung. En sådan slutsats bör icke dragas af 1766 års
grundlag. Lagen är giord för Ständer och nationen, uti densamma
förvaras deras rätt. Kongl. Maij :tt har genom sin konungsliga
eed förbundit sig att bibehölla den, och när vårt
underdåniga förtroende är bygdt på lagen, så begärar Kongl.
Maij :tt ej mera af oss.
Denne 1766 års grundlag är giord att befästa vår frihet; vi
böra derföre blifva vid densamma, ty friheten är god och vi få
derigenom säkerhet för vår frihet.
Sielfva 1766 års grundlag uti slutet biuder, huru förhollas
skall, när hos Riksens Ständer fråga hädanefter kan upkomma
om ändring eller förbättring uti väre grundlagar. Jag går
förbi det straff, som deruti finnes stadgadt på den, som deremot
bryter, men påstår, att vi böre förblifva vid den antagne
lagen, justitiaecantzlersembetet derefter besättjas och Frih.
von Höpkens memorial läggas ad acta.
Hr Stålhammar, Carl Leonh: Frih. von Höpkens
memorial inneholler aldeles min tancka uti denne sak. Likväl
och som jag seer, att tanckarne äro delte emellan Höglåfl.
R. o. A:s ledamöter, så får jag låf att påminna det nu icke
vara i fråga att ändra 1766 års författning utan endast att höra
de sammanträdde deputationer, huruvida denne författning
kan tåla någon förbättring.
Riksens Ständer äro magtägande, deras skyldighet blifver
altså att stifta lag för sig och riket, men de äro och lagbundna
Ständer, hvarigenom deras skyldighet blifver att icke befatta
sig med andre ärender än sådane, som efter grundlagen
Ständer tillhöra. Aldraminst att taga beslut uti mål, som röra
tredje mans rätt, utan att först däröfver höra honom.
Således tillhöra Ständers reglerande allmänne oeconomiske
ärender att börja krig, att sluta fredsfördrag och alliancer, att
bevilja contributioner och framför alt att försvara grundlagen,
att den utan jämkning och tillsatzer må hållas uti sin
hälgd; det öfrige tillhörer konungen och lagskipande delen af
regeringen efter grundlagen och flere skyldigheter, än der
utstakas, bör icke den lagskipande magten påbördas; annars
brytes det band, som håller regeringssättet tillsammans,
grundlagen öfverträdes och den förbindelse, hvarutinnan den
lagstiftande och den lagskipande magten begge stå att rätta
sig efter och lyda Regeringsformen, uphäfves.
426 1769, sept. 25. Justitiekanslersämbetet.
Författningen om lagarnes värkställighet af år 1766 anseer
jag hafva gådt för långt och infördt det, som icke öfverensstämmer
med vårt i Regeringsformen utstakade regeringssätt.
Regeringsformen säger, att Riksens Ständer äga föreslå tre
till ett ledigt rådsembete och Kongl. Maij :tt att af de föreslagne
utnämna en. 1766 års författning deremot, att Ständer
äga föreslå en, när han tre gångor städt på förslag, och att konungen
skall utnämna honom. Förr var konungen bunden vid
3 på förslaget att välja, nu vid en enda föreslagen utan att få
välj a.
Regeringsformen säger, att till rikets vanlige embeten skola
tre de värdigaste föreslås och konungen äga rättighet att
utnämna till embetet en af de föreslagne eller någon annan
lika förtient; att en sålunda förordnad embetsman icke utan
ransakning och dom kan afsättas. 1766 års författning deremot,
att Riksens Ständer till justitisecantzler, ett af rikets höga
och ordinaire embeten, äga ensamme rättighet att utnämna
och att embetsmannen ej får blifva vid sysslan mera än
tre år med mera dylikt, som jag förbigår.
Jag förklarade sistledne riksdag denne författning stridande
emot vår grundlag; jag gior det ännu och tillstyrker derföre
bifall på Frih. von Höpkens memorial och går ej ifrån
den tanclcan utan votering.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Så see vi nu den stunden
nalkas, som vi hördt med orolige sinnen omtalas; det är bedröfveligit,
att då Riksens Ständer äro sammankomne för att
sätta financevärck, näringar och rörelse i ordning, så skola
de med sådane betydande frågor, som detta är, uppehollas i
sitt arbete och bekymras.
Det är väl sagdt, att denne fråga om grundlagens förbätring
och att granskningen af 1766 års betänckande om lagarnes
värckställighet icke är beskyldad med friheten. Men friheten
ligger i lagen, och hvad som rörer lagen, det rörer och
friheten. Jag önskar aldrig att se den dag, då fölgderna blifva
mera kienbara deraf, att Ständer så ofta giöra och ändra lagar.
Icke rubbas friheten genom uppenbara anfall utan genom
hemlige och oförmärkte anläggningar. Store hieltar och
frihetens försvarare hafva mindre fallit för svärdsägg och kula
än genom försåt. Vi hafva sedt andre frie nationer mägtigare
än vij, huru de skakats genom ombyten och täta föränd
-
Justitiekanslersämbetet.
427
ringar i sine lagar, så att de ofta varit nära sin undergång;
huru de måst fägta för friheten och huru de omsider lärdt af
egen förfarenhet, att säkerheten för deras frihet till sin väsenteligaste
del ligger uti att icke vidröra, mindre ändra sine
antagne grundlagar.
Mig förefaller underligt att höra på detta ställe den fråga
väckas, hvad sorn är fundamentallag? Icke afgiöres den frågan
nu här under sorl utan i sielfva lagen finnes den redan tydeligen
afgiord. Ständer hafva sagdt det vara ej allenast 172C
års Regeringsform utan ock 1751 års Konungaförsäkran samt
1766 års Act om lagarnes värkställighet, utom flere riksacter,
som de vid särskildte riksdagar hafva uti sine beslut såsom
grundlag authoriseradt.
Här är gifvit den rubrique uppå Regeringsformen och Konungaförsäkran,
att det är ett contract emellan konung och
Ständer, som af ingendera utan den andre contrahentens samtycke
kan brytas; men det är ej någon contract, det som är
lag. Jag feck en respectable kienning 1756 deraf, att jag trodde
grundlagen inneholla ett sådant contract. Men om ock det
vore ett contract, hvilket jag likväl ej medgifver, står icke i
sielfva ingressen till Regeringsformen, att Ständer förbeholla
sig, om framdeles någon uttydning eller förbättring vid densamma
behöfdes, sådant på allmän riksdag att giöra. Med detta
vilkår såväl som aldt det öfriga har Kongl. Maij :t i nåder
instämt, då han gifvit sin konungslige Försäkran, altså äro
alle uttydningar och förbättringar öfver grundlagen giorde
med Kongl. Maij :ts nådige samtycke.
Tvenne ting äro nu i synnerhet i fråga, l:o angående justitisecantzlersembetet,
huruvida det enligit 1766 års grundlag
om lagarnes värkställighet bör bortgifvas.
Är det säkerhet i lagen för en fri nation, att då casus existerar
och lagen skall sättas i värkställighet för första gången,
vilja giöra en ny lag? Jag menar nej! Uti sielfva det frie Grekeland
och Rom vågade sig icke folket att ändra lagen, när de
ville gå derifrån, utan nyttiade den utväg att säga, det lagen
för den gången skulle hvila; likväl blefvo påfölgderne för regeringssätt
och folck högst menlige; hurudane blefvo de icke
för oss, om lagen vid hvarje casus skulle lämpas och ändras
efter vårt behag. Hvad gagnar oss att förbättra vår grundlag,
om förbättringar hvarje gång, den kommer att värkställas,
först skall undergå granskning och förändring. Nej, mine
28—S1079S
428 1769, sept. 25. Justitiekanslersämbetet.
gunstige Herrar, lät oss hålla lagen och vilja vi hafva laglydige
medborgare, så böra vi börja uppå oss sielfva.
Är icke ändamålet med den giorde författning om justitisecantzlersembetet
det dråpeligaste, att Riksens Ständer sielfve
få välje till detta embete en man, som utan dependence af
Kongl. Maij :t och Rådkammaren i anseende till befordran,
utan tvång af mägtige beskyddare, då han kienner sin framtid
och att han innom en viss utsatt tid blifver entledigad ifrån
sitt mödosamma och ansvarige embete samt ej nödsakas att
söka befrielse derifrån, kan inför konungen med Rådet, inför
Riksens Ständer framföra folckets röst och oförskräckt utan
afsigt med redligt hierta tala lag och sanning. Jag önskar
den Högstes välsignelse öfver den, som Riksens Ständer behaga
anförtro detta vigtige embete, öfvertygad derom att för
hans insigt och nit att bevaka lag, frihet och hvars mans säkerhet
icke kan brista uti understöd och all den laglige myndighet,
som dertill behöfves.
Jag frugtar ej att misshaga min nådiga Konung, då jag
här talar som fri svensk man för lagen och Ständers rätt båda
att giöra lag och att befästa den lag, de giordt. Hafva Svea
konungar med nådigt välbehag ansedt, då Ständer förbehöllo
sig att utnämna till det vigtige cantzlieprsesidentsämbetet,
så kan det än mindre onådigt ansees, att Riksens Ständer
sielfve tillsätta den man, som skall vaka för lagen, säkerheten
och folckets rätt. Jag tillstyrker derföre och påstår, att justitisecantzlersembetet
må bortgifvas af Riksens Ständer på sätt,
sorn 1766 års beslut om lagarnes värkställighet stadgar.
Den andra frågan är att ställa 1766 års författning om lagarnes
värkställighet under ny granskning, på sätt som Prsesidentens
Frih. von Höpkens memorial föreslår. Denne fråga
är begärd att hvila och dervid må det meo voto blifva. Men
den föreställning kan jag icke undgå att giöra; 1765 nödgades
Riksens Ständer för att få tydelighet uti alle utkomne förklaringar
öfver grundlagen sammandraga uti detta betänckande
alt, hvad som dertill hörde, och nödgades vidtaga likasom 1720
de mått, som kunde bidraga till dess befästande. Det är altså
en grundlag, lika så oryggelig som 1720 års Regeringsformen.
Att granska och ändra densamma dertill hafva vi ingen mera
rättighet hvarcken uti vår medfödde riksdagsmannarätt eller
uti väre riksdagsfullmagter, än vij hafva att ändra 1720 års
Regeringsform. Det är en sak, som alla andre medborgare för
-
Justitiekanslersämbetet.
429
ut böra få höra och se. Nij må remittera denne fråga till hvad
ort Eder behagar, mine Herrar, och giöra hvad project Ni vill
till en ny grundlag, så påstår jag i kraft af grundlagen, att
aldrig någon sådan lag kan pröfvas och antagas förr än nästa
riksdag. Jag kan häruti blifva öfverröstad men med all den
rättighet, grundlagen mig såsom riksdagsman tillägger, protesterar
jag deremot och förvarar härmedelst denne min protest
uti Edert protocoll.
Än ett må jag påminna. Jag tyckes mig hafva hördt uti memorial
eller tal i dag de orden Ständer blifva sielfsvåldige . . .
Jag ryser vid en sådan utlåtelse och önskar, att aldrig sådant
uti någons tancka må kunna uprinna, mindre af någon nämnas.
Ständer, högsta magten, kiärnan af nationen, det utvaldaste
folket, kan aldrig sådant hända, då de tagas tillsammans,
men väl kunna menskelige feel och altså äfven detta
falla uppå personer. Souveraine herrar och mägtige furstar
med deras ministrar kunna surpreneras och deras beslut underkastas
med tiden förändringar, som influera på staten;
men aldrig nationer, de ombytas ej med personerne, utan bör
en nations esprit och lag blifva lika länge bestående som hon
sielf, om nationen skall få beholla sin frihet och sielfständighet.
Hr Schönberg: Ehuru jag redan fädt Höglåfl. R. o. A:s
tillstånd att yttra mine tankar i detta ämne på sätt, som mitt
upläste memorial det utvisar, utbeder jag mig dock att få besvara
någre inkast, som i detta mål sedermera jag haft tillfälle
att höra. Jag skall vara i det möjeligaste kort.
Här är sagt på ena sidan, att justitisecantzlersembetet efter
den nye 1766 års lag nu genast bör besättas och sedan frågan
om denne lagens öfverseende företagas. Andre deremot hafva
påstådt, att den gamle lagen och Regeringsformen nu bör följas
och den nye först öfversees, innan den till efterlefnad antages,
och åberopa sig till bevis sielfve 1766 års författning,
som sådant biuder.
Efter Hr Linnerhielm genom sitt ingifne memorial väckt
frågan om justitiaecantzlersembetets besättande, så lär det ej
kunna undgås, att ju R. o. A. måste yttra sig om sättet, huru
det skall skee, då meningarne äro derom olike.
Den nye författningen är kallad en grundlag, efter den såsom
sådan i riksdagsbeslutet står införd. Flere författningar
af de förre, hvilke uti riksdagsbesluterne blifvit införde, haf
-
430 1769, sept. 25. Justitiekanslersämbetet.
va fädt samma egenskap; det har likväl ej varit Riksens magtägande
Ständer betagit 1766 att förändra dem. Hvarföre skola
efterföljande Ständer ej vara lika inagtägande som de af
1766? Det beskylles för en mindre acktning emot grundlagen,
då man föreslår att öfversee och förbättra den i 1766 års
riksdagsbeslut antagne författning till lagarnes värkställighet.
Jag ville supponera, att vid sistledne riksdag Riksens Ständer
funnit, att någre genom förre riksdagsbesluten för grundlag
antagne förordningar hade innehollit något, som behöft hielpas
och förbätras och att de ändradt det. Månne de derföre
kunna sägas haft mindre acktning för grundlagen?
Här är påstådt, att friheten löper fara, om grundlagen rubbas.
Jag medgifver det gierna, likväl alt efter beskaffenheten;
men jag holler före att utan våda för friheten åtskilligt deruti
kan vidröras och förbättras. Sistledne riksdag skedde flere
ändringar i gamle Regeringsformen, vår älste grundlag. Månne
friheten derigenom något förloradt? Men om så vore, böra
vi icke söka att återställa lagen i sitt förra skick och med detsamma
friheten.
Det yrkas, att enligit 1766 års betänckande alle förbättringar
i grundlagen skola föreslås den ena riksdagen och den
derpå följande först få gillas och af Ständer antagas. Lät så
vara, efter den lagen bör 1766 års författning om lagarnes
värckställighet nu granskas och af Riksens Ständer gillas.
Man har velat visa, att år 1766 Riksens Ständer icke kunnat
undgå utan varit nödsakade att då företaga sig grundlagarnes
förbättring till att förekomma alla de oredor, som sig
uti regeringssättet, så hos lagskipande som lagstiftande magten
insmygt. Jag kan för min ödmiuka del icke finna uti 1766
års betänckande något ställe, hvarest desse oredor stå upräknade,
ej eller hvaruti väre förre grundlagar blifvit förbättrade.
Men nog tyckes mig deruti se en lag in casu vara giord
för att få den, man ville, till riksråd, hvilket är vida skildt
ifrån det, sorn nu åstundas angående justithecantzlersembetet,
då vi begära ej att giöra lag in casu utan att få förblifva
vid väre gamle besvurne lagar.
Mycket är talat om konungens rättigheter och man har sökt
utsprida den farhågan hos folcket, att ändamålet vore att utvidga
desse rättigheter. Jag är icke smickrare utan tror, att
det är folckets rätt man härigenom vill befästa. Dess rättighet
är att äga säkerhet i sine kiende och besvurne lagar och
Justitiekanslersämbetet.
431
veta, att dess välfärd icke pericliterar, då lagstiftande magten
är församlad, derigenom att de gamle och kiende lagar förändras
men deremot nye och okiende lagar giöras.
Justitisecantzlersembetet är visserligen vigtigt, men huru
kan det förenas med väre omständigheter, att den man, sorn
inför konungen och uti rådsprotocollen bör dictera folckets
rätt och vaka för dess säkerhet, skall vara sielf osäker om det
embete, han bekläder, och på thet han måtte kunna niuta till
goda, då han afträder, de förtienster, han i sine förre embeten
sig förvärfvadt, vara nödsakad att söka bibeholla sig uti
rådsherrarnes gunst.
Embetet skall, säges det, af Riksens Ständer besättjas men
villkoren äro ännu ej utstakade, på hvilke han kommer att
emottaga denne commission, ej eller någon instruction gifven
om det, hvaruti hans embete efter nya inrättningen hufvudsakeligen
bör bestå och hvad mera honom hädanefter åligger
att giöra, än den förre instruction ålagdt honom, då embetet
var beständigt och Kongl. Maij :t tillhörde att i nåder detsamma
vid yppad ledighet besättja. Man har påstådt, att det vore
vådeligit remittera till närmare öfverseende 1766 års förordning
om lagarnes värkställighet; deruti finner jag ingen våda,
ty det hade då varit långt vådeligare för gamle grundlagen
att giöra denne förordning.
Här är äfven den invändning giord, att 1766 års förordning
icke förbiuder, att ju den, som blifvit vald till justitiaecantzler,
kan en påföljande riksdag dervid varda bibehollen. Jag
tror det, men sådant kan icke ske utan genom ett nytt val.
Den, som vill vid embetet söka att bibeholla sig, frugtar jag,
att han i sådant fall mera får se på conjucturshimmelen än på
sin instruction i embetsgiöromålen. Detta med hvad jag uti
memorialet anfördt hinder mig att af full öfvertygelse vördsammeligen
tillstyrka Höglåfl. R. o. A. att icke befatta sig med
justitiaecantzlersembetets förgifvande, innan Secrete Utskottet
i sammanträde med Secrete och Justitiaedeputationerne
fädt öfverlägga och angående 1766 års författning sine tanckar
Riksens Höglåfl. Ständers ompröfvande underställa.
Hr Durietz yttrade sig icke hafva förmodat, att Hr Linnerhielms
ingifne memorial om justitiaecantzlersembetets besättande
skulle hafva gifvit anledning till att i dag ventilera
en sådan lagquestion, som denne är. Att sätta lagen i fråga,
då den första gången skall värkställas, viste han icke, om
432 1769, sept. 25. Justitiekanslersämbetet.
det vore öfverensstämmande med den säkerhet, vi söke att
få i lagens bestånd.
Att 1766 års författning voro en grundlag borde så mycket
mindre dragas i tvifvelsmål, som Riksens Ständer sielfve antagit
densamma derföre, Kongl. Maij :tt bekräftadt den med
sin höga underskrift och den äfven såsom grundlag uti riksdagsbeslutet
står införd.
At Riksens Ständer äro berättigade giöra lag blifver ock
utom all fråga; Regeringsformen stadgar det och såväl högst[sal.
] Konung Friedrich sorn vår nu regerande allernådigste
Konung hafva det uti sine nådige Försäkringar behagat erkienna.
I förmågo af en sådan rättighet hafva Riksens Ständer
tid efter annan giordt förbättringar i grundlagen och stadgat
om cancelliepresidentsembetet, om förtroendes sysslor,
om förslag til ledige tiensters besättiande, 1756 års Tienstebetänckande
med mera, alt efter den tiden sedan Regeringsformen
utkommit. Som laglydige har ingen nekat at antaga
och lefva efter desse grundlagens förbättringar. Hvarföre böra
vi icke på samma sätt efterlefva 1766 års grundlag?
Frågan, om denne grundlag betarfvar någon förbättring,
bör aldeles skiljas ifrån den, huru justitiecantzlersämbetet nu
må besättas; så mycket mer sorn ifall densamme til de nämde
deputationernes utlåtande skulle remitteras, så kan likväl
hvad som från dem upkommer derom icke denne riksdag annorlunda
anses än som et project, hvilket bör hvila til nästa
riksdag efter 1766 års grundlag.
Hr Durietz tilstyrckte derföre, at nu electorer måtte utnämnas,
hvilke välja til detta ämbetet, och förväntade af deras
ömhet för lag och medborgare, at de dertil utse en redlig, uplyst
och nitisk man, hvartil han önskade dem lycka och välsignelse.
Frih. Bunge, Sven: Uti frie stater har altid regeringen
varit delad emellan folcket och dem, som styrseln blifvit anförtrodd.
Friheten beror egenteligen deruti, at folket ägt sig
förbehållen den lagstiftande magten, det är rättigheten at giöra
sine lagar, och de styrande den lagskipande eller rättigheten
at värckställa den stiftade lagen. Ju redigare och tydeligare
gräntsen varit utstakad emellan den lagstiftande och lagskipande
magten, ju beständigare och säkrare har regeringssättet
altid bibehållit sig uti sin förste renhet. Desse grundsanningar
äro ej nye utan ifrån äldre tider erkiende och med
Justitiekanslersämbetet.
433
exempel hos flere frie nationer bestyrckt; vid misstag deruti
och då den lagstiftande magtens rättigheter blifvit blandade
med den lagskipande magtens eller tvertom har det altid förordsakat
oro.
Sådane oroligheter hafva Riksens Ständer varit omtänckte
at hos oss förekomma och derföre ofta arbetat uppå at få desse
gräntzor utstakade.
I sådant berömligt ändamål är iag öfvertygad, at den nu i
fråga varande 1766 års författning om lagarnes värckställigbet
jämväl af Riksens Ständer blifvit utarbetat och utgifven;
men iag måste derjämte erkienna, at Riksens Ständer icke altid
varit lyckelige, då de arbetat häruppå; ibland flere tid efter
annan utkomne deras förklaringar öfver grundlagen alt
ifrån 1720, då regeringssättet återstältes uti sin förre primitiva
natur, torde någre författningar till grundlagens förbättring
hafva mer eller mindre afvikit ifrån den principe, som
iag nu omrördt och hvilken likväl ganska visligen blifvit noga
iackttagen uti 1720 års Regeringsform. Det torde derföre vara
nödigt och angelägit, på det vi omsider icke alt för mycket
måtte komma med regeringssättet ifrån sin primitiva inrättning,
at pröfvat varder, om de sedermera utkomne grundlagar
öfverensstämma med Regeringsformen. Jag förenar mig
altså med hvad Hr Schönberg uti sitt i dag upläste memorial
anfördt och tilstyrker bifall uppå Frih. von Höpkens memorial,
på det alle måtte blifva öfvertygade derom, att Riksens
nu församlade Ständer utan afsigter med yttersta ömhet vilja
vårda lag, regeringssätt och frihet och ingenting högre önska
än dess befästande nu och för evärdelige tider.
Hr P e c h 1 i n: Den fråga, Högl. R. o. A. nu har under ventilation,
är redan uti 1766 års grundlag afgiord, hvarest tydeligen
stadgas, huru med justitiecantzlersembetets besättande
förhållas skall, och behöfver derföre ej nu borttaga R. o. A:s
tid. Hvad Frih. Höpkens memorial angår, kan iag ej neka, at
det hos mig giordt upmärcksamhet, då man vill remittera det
til Secrete Utskottet i sammanträde med tvenne deputationer.
Mine Herrar, icke kunna Ständers beslut gå den vägen.
Giltigheten af 1766 års beslut om lagarnes värckställighet
är så mycket mera otvifvelagtig, som Kongl. Maij :t efter Regeringsformen
och sin nådige Försäkran altid antager den lag,
som Riksens Ständer finna nödig at giöra.
Sättet at värckställa denne lagen är redan i Riksdagsord
-
434 1769, sept. 25. Justitiekanslersämbetet.
ningen föreskrifvit och altså lätt. Riksens Ständer välja genom
sine electorer herrar och män til riksråder, som äro lagfarne
och med sine underdånige rådslag skola gå Kongl. Maij :t
i justitieärender tilhanda. På samma sätt hafva de nu stadgat,
at justitiecantzler skall väljas, hvilken är folckets man
och bekläder en den yppersta förtroendessyssla, enligit hvad
Riksens Ständer sielfve sagt uti 23 § Regeringsformen. Således
är hvarcken sielfve valsättet eller det förtroende, 1766 års
Ständer yttrat för detta embetet, något nytt utan grundat i
fudamentallagen och Riksdagsordningen.
At säga genom denne författning grundlagen vara bruten
lärer derföre vara en mindre lämpelig och aldeles icke tillåtelig
utlåtelse; en enskilt person kan uti sine beslut misstaga sig
men aldrig Riksens Ständer. Så är det ej eller möijeligt at förmoda,
det Riksens Ständer skulle kunna in casu vilja häfva en
lag, den de sielfve giordt för at stadga en ny. Om iag uti det,
som mig tilhörer, ville taga en resolution men, då resolution
skall värckställas, ändra densamme, skulle iag anse mig för
sjelfsvåldig, vacklande och opålitelig.
Jag har med största högagtning emottagit den nu i fråga
varande 1766 års författning om lagarnes värckställighet. Jag
har funnit densamme ypperlig för et fritt folck; med densamma
behöfver iag ej fruckta, at favoriten vid Hofvet eller chefven
vid den corps, iag tiener, skall lägga hinder i vägen för
någon välförtients befordran.
Jag har äfven deruti funnit den aldra starkaste motvigt
emot alle nyheter, som hos lagstiftande magten til grundlagens
förändring hädanefter kunde tillämnas, då iag finner,
att alt sådant vid den ene riksdagen väl kan föreslås och projecteras
men ej förrän den påföljande gillas och antagas, på
det hela nation förut må lära kienna och hafva tilfälle at
granska den projecterade lagen, inan den går i värckställighet
och skal lydas.
Vij vaggas riksdag från riksdag hit ock dit genom flere afsigter
och utländske magters influence, så att vi sällan få i ro
och lugn täncka uppå eller taga författningar til vårt allmännas
värckelige väl, men detta hoppas iag skall gifva mera
stadga för väre nyttige beslut och på lämpeligaste sättet hindra,
at inge skaddige förslag kunna få tränga sig igenom så
långt, at de skulle komma uti fråga til fastställande.
Uppå desse och flere grunder, som i redan upläste merno
-
Justitiekanslersämbetet.
435
rialer och discourser blifvit anförde til befästande af 1766 års
författning, tilstyrcker iag, at justitiecantzlersembetet efter
denne lag må nu besättias, och begär derföre proposition.
Skulle Högh R. o. A. för godt finna at sedan til Secrete Utskottet
i sammanträde med Secrete och Justitiedeputationerne remittera
1766 års författning, om någon vidare förbättring deruti
kan projecteras til nästa riksdag, skal det icke vara mig
emot.
Hr Jennings: Jag vaggas ej, hvarcken genom afsigier
eller utländske magter, när det angår mitt fäderneslands och
mine medborgares bästa, utan då söker iag frihet och säkerhet
för hvar man samt at få den i lagen beständig, när andre
kanske allenast söka tunnor guld. Derföre sades ock vid Riksens
Ständers sammankomst i Norrkiöping i början af denne
riksdag, at det voro et Riksens Ständer värdigt giöromål och
hufvudsakeligit at arbeta deruppå, huru vår constitution en
gång måtte få sin rätta stadga, samt dervid taga sådane utvägar,
som kunna förebygga, at ej lagar resas och kullslås som
käglor.
Om R. o. A. gå in uti att remittera Frih. von Höpkens memorial,
ser iag icke, hvad fara deruti kan ligga, ty om de med
Secrete Utskottet sammanträdande deputationerne tilstyrcka
at ogilla 1766 års författning om lagarnes värokställighet och
upkomma med et til regeringssättet mindre lämpeligit förslag,
så kan det ju afslås. Gilla de 1766 års författning, så blifver
det ju dervid, och voro då mycket ogent at vilja neka deputationerne
at få gilla en god lag.
Justitiecantzleren föreställer, som rätteligen sagt är, en tribunus
plebis, det är folckets man, som skall tala för detsamma.
Mig förefaller härvid en reflexion; är det ej fördelagtigt
uti en fri stat, där partier upkommit, at ett partie, som har
öfvervigten, icke vill nyttia en för sig så fördelagtig lag at bisätta
den man af sitt tanckesätt, sorn får så mycken influance
på den lagskipande magten? Väljes han åter af et rådande
partie efter afsigter, kan lätteligen hända, at han uti sådant
tanckesätt blifver deras förföljare, som ej täncka lika med
honom och hans partie. Denne reflexion förefaller mig så betydelig,
at iag icke kan dölja den för uplyste herrar och män,
samt leder mig naturligen på en annan, som är, at ingen, som
nogare detta vill eftersinna, lärer kunna ingå uti at förhasta
sig med justitiecantzlersembetets berättiande, inan 1766 års
436 1769, sept. 25. Justitiekanslersämbetet.
författning blifvit närmare skärskådad och utredd, så framt
han ej älskar at fiska uti grumligt vattn och at rigta sig, det
må ske huru det vill, om det och voro med rikets och medborgares
förlust och lidande. Jag tilstyrcker derföre bifall på
Frih. von Höpkens memorial och at frågan på sätt, som han
föreslagit, må remitteras.
Hr Linderstedt, Eric: Det nu förevarande ämnet är
Hr Linnerhielms memorial och justitiecantzlersembetets återbesättiande.
Hvad Frih. von Höpkens memorial angår, är det
nytt, i dag upläst och begärt på bordet, hvarföre deröfver nu
efter min tancka icke kan delibereras.
Uti det förre, nemligen justitiecantzlers tillsättiande1, håller
iag orådeligt at giöra lag in casu. Den lag, vi derom äga,
är af fyra riksstånd antagen och gillad och skall nu för förste
gången värckställas, huru kan då fråga väckas om dess bestånd?
Sättet, huru den skall värckställas, behöfva vi ej eller
deliberera om, ty det finnes i lagen utsatt; likväl at få det til
närmare likhet med de ifrån längre tider tilbakars af Riksens
Ständer stadfäste förtroendesembeten kunna electorerne
sätta tre på förslag och Ständerne sielfve utnämna en af
de föreslagne. Detta faller så mycket lämpeligare, sorn det
blifver allenast en commission, hvilken efter tre år uphörer,
hvartil icke behöfves eller kan fordras någon fullmagt utan
allenast et af Riksens Ständer underskrifvit constitutorial,
följackteligen är justitiecantzlerssysslan uti den delen vida
skild ifrån alle andre rikets embeten.
Justitiecantzleren blifver, som sagt är, tribunus plebis; och
som han endast inför Riksens Ständer har at giöra redo för
sine gior omål, så är han utom Rådcammarens j urisdi ction och
altså äfven i den delen skild ifrån all annans embetsmans
skyldighet och egenskap i Sverige.
De lagar, Kongl. Maij :tt med Råds råde giordt emellan riksdagarne,
kunna efter Regeringsformen remitteras til vederbörande
deputationer at öfverses, men at sådant låter sig giöra
med den lag, som Ständer sielfve stadgadt om sig och riket,
dertil finner iag uti grundlagen intet spår. Tvärtom säger
1766 års grundlag uti dess 7 §, huru den bör anses, som biuder
til at vilja underställa grundlagen någon rubbning, och vågar
iag mig icke at, emot hvad i slutet af 1766 års beslut om lagarnes
värckställighet stadgas, tilstyrcka någon remisse i detta
1 Enligt konceptprotokollet ändrat från förlagans: besättiande.
Justitiekanslersämbetet.
437
mål eller uppehåll uti justitiaecantzlersembetets besättande.
Häröfver förmärcktes någon betta hos en del herrar upkomma,
men sedan den sagtat sig något, tilläde
Hr Linderstedt sluteligen, så mycket man kunde höra,
at hvarcken partieanda, afsigter eller tunnor guld ledde
hans tal utan ömhet för lagens bestånd och folckets derpå beroende
säkerhet, samt påstod, at, ifall detta utan votering icke
skulle kunna afgiöras, proposition endast måtte blifva om
justitiecantzlersembetets tillsättande.
Frih. Reuterholm, Gust.: R. o. A. hafva nog länge
blifvit med denne sak uppehållne, så at de kunna ledsna vid
flere discourser. Jag utbeder mig altså tålamod at på et kort
ögnableck säga mine tanckar. Här är så mycket inblandat under
ventilationen, som nog förtiente at närmare utredas, men
iag vill lämna det til en annan gång.
Hvad som af en värd ledamot blifvit rördt, at grundlagen
voro ett contract emellan regenten och folcket, önskade iag, at
det ej vidare måtte komma i fråga. Jag kunde af flere riksdagars
händelser visa, hvad derom blifvit handlat, men vill tiga
dermed och allenast påminna, huru denne fråga vid 1756 års
riksdag blef lösligen vidrörd och huru den då kostade R. o. A.
nog missnöije. Vöre grundlagen en contract, så vore begge
contrahenterne lika magtägande; men sielfve Konungaförsäkran
bevisar tydeligen, hvad skilnad det är emellan en lag oell
ett contract.
Här är mycket yrckat, att 1720 års Regeringsform med
de flere då utfärdade til grundlagen hörande acta publica
äro de fästen för vårt regeringssätt, til hvilke såsom de tydeligaste,
de redigaste, de billigaste alle väre författningar om
regeringen böra sig reducera och at hvad man behagar kalla
förändringar deruti kunde ändra järn vigten, som bör vara
emellan regenten och folcket. Men iag kan ej medgifva, at
de senare lagar i detta mål äro sämre än de af 1720. Och anser
såsom riksdagsman min ypperligaste skyldighet vara at
försvara den Riksens Ständer tilhörande magten at förordna
om sig och riket, som de det nyttigast finna. Mine gunstige
Herrar, iag beder Eder, gifven aldrig bort denne magten.
Hvad har det skadat grundlagen, at för 1752 altid tre af Hrr
Riksens råd föreslogos til cancellieprésidentssysslan, af hvilke
Riksens Ständer genom votering utnämde en, men at sådant
sedermera blifvit ändrat. Jag har aldrig hördt, at nå
-
438 1769, sept. 25. Justitiekanslersämbetet.
gondera varit emot grundlagen. Jag har aldrig hördt, at konungen
funnit sig derigenom något afgå af sine höga rättigheter.
Utan har Kongl. Maij :t nådigt underskrifvit och uti
sin gifne höge Försäkran utlåfvadt at aldrig underlåta at
teckna sitt konungslige namn under den lag, som Riksens
Ständer finna nödigt och nyttigt at stadga.
Det är föregifvit, att det ville synas, som skulle Ständers
lagstiftande magt minskas derigenom, at den lag, de giöra,
icke må efterlefvas, förrän den af påföljande Ständer blifvit
gillad och antagen, men at det ingen nöd varit, som kunde
föranlåta en sådan författning. Jag äger den öfvertygelse, at
den var högst nödig och nyttig. De månge förklaringar, som
blifvit fordrade öfver nästan alle lagar, hvilke utkommit, bevisa
det nogsamt, huru angelägit det är, at en lag blifver noga
granskad, inan densamma utgifves til efterlefnad. Frih. Cederhielms
i början af 1765 års riksdag ingifne memorial bär
vittne derom, at nation genom de öfver lagen utkomne oändelige
förklaringar snart kunde råka uti et mörcker om sin
egen lag och misstaga sig, huru lagen stadgar, at lag må giöras;
så at Riksens Ständer nödgades sätta bomar för sådane
ingrepp, at de hädanefter ej måtte ske och en hvar uphäfva
sig vid en riksdag med projecter til at blifva lagstiftare och
giöra lagar, eftersom afsigterne kunna fordra det. Hvad kan
vara härligare för en fri nation än at få förut läsa den lagen,
sorn sedan skall antagas, at uti samqväm få sins emellan öfverlägga
om huru den skall blifva tydeligast, nyttigast och til
efterlefnad lämpeligast; at de Ständer, som komma att antaga
lagen, hördt derom förut folckets röst. Hvad kan vara
mera salutaire lag än denne, hvad angelägnare til bibehållande
af folckets kärlek för regeringssättet, än at den förblifver,
som den ock redan är förklarad at vara, en grundlag, til
hvars rubbande iag altså aldrig samtycker.
Jag påminner mig då frågan här var om skriften En
patriots tanckar etc. etc., at mycket anfördes til at bevisa
nödvändigheten af en motvigt så för den lagstiftande sorn
lagskipande magten. Här ligger den bästa motvigt förvarad,
då hela nation och hvar ledamot i riket kan få tilfälle at kienna
och säga sine tanckar om en lag, innan den blifver antagen,
att så til sågandes sielf skapa densamma efter sitt lynne
och att derigenom giöra den lika beständig med sielfve
nationen. Sådan är den författning, Riksens Ständer sistled
-
Justitiekanslersämbetet.
439
ne riksdag giordt, som nu får anmärckningar, ehuru de antagit
den för en grundlag. Det bedröfvar mig, at uti en sådan
sak och då frågan ej är mindre än om grundlagen, meningarne
kunna vara så skiljacktige, att vij knapt lära komma derifrån
utan votering.
Härunder anmältes, emottogs och infördes en deputation
ifrån Borgareståndet, 12 personer.
Borgmästaren Hanquist, som förde ordet, gaf tilkienna,
at Borgareståndet bifallit Hr Présidenten Baron von Höpkens
memorial.
Deputation besvarades af Landt m., afträdde, ledsagad
efter vanligheten.
Hvarefter fullföljdes med öfverläggningen uti förevarande
ämne.
Hr Lode reclamerade Ständers rättighet at få förbättra
grundlagen och at icke i den rättigheten blifva af föregående
Ständer bundne. Han biföll Frih. von Höpkens memorial och
förklarade sig icke gå därifrån utan votering.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf: När man noga vill
eftersinna, hvad som nu är i fråga, så delar det sig af sig
sielf i tvenne, den ena om efter en antagen lag justitiecantzlersembetet
nu må besättas,
den andre om Riksens Ständers vid siste riksdag giorde
och för grundlag tagne stadga om lagarnes värckställighet nu
må komma under pröfning ånyo.
Då en giord lag förste gången skal värckställas, innan man
ännu rönt nytta eller skada af densamme, al då sätta i fråga,
om icke värekställigheten må hvila, til dess lagen ånyo blifvit
pröfvad, är efter min tancka så litet öfverensstämmande
med det begrepp, man bör giöra sig om lagstiftande magtens
insikt, stadga och deraf följande värdighet i sine beslut, at
iag knapt kan föreställa mig, det någon proposition derom
kan vinna understöd.
At nu granska denne lagen, det hafva Riksens Ständer i
sielfve lagen förbudit, det är ej eller öfverensstämmande
med den principe, Riksens Ständer altid förklarat sig vilja
följa, med en fri regerings rätta art, det voro at giöra lex in
casu och skulle medföra den incongruité, at vid hvarje riksdag
lagar pröfvades, granskades och förändrades, hvaraf följde
osäkerhet för såväl de lydande som för dem, det åligger
at handhafva lagen.
Deputation
från Borgareståndet.
Ang:de
justitiae
cantzellers
embetet.
440 1769, sept. 25. Justitiekanslersämbetet.
Jag ville ej tilstyrcka et prsejudicat, som skulle leda til så
många olägenheter. Jag är laglydig, ty iag älskar regeringssättet.
Jag kan derföre aldrig gå in uti någon pröfning af
grundlagen utan påstår, at den lag, vi äga, skall värckställas,
hälst då den af uplyste Ständer så nyligen är giord och ingen
kan visa, at af densamme någon skada skedt.
Hr Wadenstierna, Carl: Ehuru gierna iag önskat,
at denne öfverläggning måtte komma til slut och vi få proposition,
ehuru fullkomligen Hr Schönberg uptagit och utredt
de flere inkast, som blifvit giorde emot Frih. von Höpkens
memorial och hvad i anledning deraf uti discourserne
kunnat anföras, nödgas jag dock at för Högl. R. o. A. andraga
någre anmärckningar vid det, som blifvit sagt, sedan Hr
Schönberg talat.
Man har påstådt, att 1766 års förordning voro ibland annat
hälsosam at förekomma den skada, som af favoritskap
och chefernes myndighet at efter 1716 års förordning att uprätta
förslager kan upkomma.
Jag vill gierna medgifva det; men det finnas i verlden flere
slags favoriter, där gifves hoffavoriter, där gifves och partiefavoriter.
Ehuru det hederligaste folck uti en nation äro eniga om
ändamålet at befordra fäderneslandets och medborgares bästa,
kunna de dock vara af olika tanckar om medlen, sådant
veta desse favoriter at nyttia hos en fri nation; de smy [g] a
sig in hos den ene eller andre delen och ehuru hederligt folck
där ofelbart gifvas i partier, förleda dem genom utspridde
ryckten och det söta frihetsordet i munnen til alla de afsteg,
som endast i afsigt på egen vinning och båtnad af dem blifvit
upspundne.
1766 års riksdag sades, att Riksens Ständer ville hafva säkerhet
för lagens bestånd. Jag frågar en hvar på sitt samvete
at intyga, om 1769 års Ständer vilja annat än detsamma; behöfde
de förre lagar at förbättras genom 1766 års act, så
kan denne act äfven behöfva at af Ständer öfverses; ofullkomlighet
låder vid alle menskelige gierningar.
Mine gunstige Herrar, lät oss vara mindre förbehållne emot
hvarannan, månne ej uti det motstånd, som nu giöres emot
Hr Presidentens Raron von Höpkens memorial, ligger mera
misstroende än öfvertygelse. Det är ingen hemlighet, at olika
begrep om bästa utvägarne til att befordra fäderneslan
-
Justitiekanslersämbetet.
441
dets bästa har delt oss i tvenne partier, sedan bisaker och
flere omständigheter värckat söndring i tanckesätten. Desse
partier hafva väl hvar på sitt sätt sökt at befordra landets
väl men efter min öfvertygelse har det händt dem dervid,
som det oftast händer uti mensklige författningar, de hafva
på begge sidor ibland misstagit sig.
Jag beder om förlåtelse, att iag talar med den upricktighet,
som iag är Högh R. o. A. samt mitt fädernesland skyldig,
och vågar något närmare visa, huru iag funnit det.
Det partie, som börjat sin epoque ifrån 1738, har sökt at
hos nationen inplanta de bästa tanckar och at taga alla möijelige
utvägar til vår upkomst genom åckerbruk, handel, fabriquer,
vettenskaper, konster och vår defensions iståndsättiande;
men under alt detta hafva ändå svåre misstag
medfölgt; tvenne olyckelige krig, som mattade oss; commissioner,
som giorde missnöije; för mycken frikostighet och at
man gådt för långt, då slögder, konster och vettenskaper
skulle upmuntras, äro alt fel, som böra erkiennas; man kan
se och måste söka att bota; men utom felen bekienner iag
mig vara nog bögd at berömma, hvad häruti är börjat och
fullfölgt.
De värde medborgare, hvilke kiendes 1765, vidtogo andre
utvägar, nemligen at med besparingar och indragningar vinna
samma ändamål. De äro berömlige och giorde godt genom
en nödig hushållning, som infördes, genom Tryckfrihetsförordningen,
som utkom och mera dylikt. Men de giorde
ondt, när kronojord ej feck mera kiöpas på auctioner
utan til en anseenlig mistning i kronans cassa åter skulle
säljas efter 1723 års skattekiöpsförordning; när medborgare
blefvo inför deputationer upkallade och deras egendom samt
personer utan ransakning och dom sequestrerade; när troupper
under riksdagen hit til staden inkallades för at befordra
säkerhet, endast derföre at en borgersman tappade hatten
på Ladugårdslandsbroen, såg det snarare ut, som ville man
lägga tvång på innevånare.
När kronans obligationer togos ifrån medborgare för 1/8
mindre, än cronan fädt låna och obligation gälla borde. När
vid någre bönders giorde uplopp i Vestergiötland och Secrete
Utskottet tilstyrckt en domstols förordnande i orten öfver
desse rebeller, hvartil R. o. A. samtyckt, tre stånds beslut,
som förvandlat domstolen til en Ständers commission i Stock
-
442 1769, sept. 25. Justitiekanslersämbetet.
holm, forcerades genom Expeditionsdeputationen utan at R.
o. A. förut feck del af denne förändring; när den nu i fråga
varande förordning om lagarnas värckställighet utan någon
lämnad närmare betäncketid skulle utfärdas, ehuru R. o. A.
vid hvarje punct giorde de vick tigaste anmärckningar och de
fläste ledamöter gingo bort, då saken til sluteligit afgiörande
föredrogs, förklarandes sig protestera emot förordningen och
at de deruti ej ville deltaga, så at allena 30 til 40 stadnade
qvar, när proposition blef giord.
Det är ibland annat yrckat, at sedan en lag är giord, bör
densamme värckställas, innan man kan finna, huruvida den
är fullkomlig eller otilräckelig; enär iag medgifver detta, så
får iag deraf et bevis, som talar för Frih. von Höpkens memorial.
Uti 1766 års lag torde något finnas, som fordrar at
närmare påtänckas. Til exempel den af oss alle högt skattade
Tryckfrihetsförordningen lämnar väl frihet i tryck men
ej i tal. När genom en allmän förordning hänglås sattes för
våra munnar, torde det hafva varit lika så nödigt och nyttigt
att sätta hänglås för propparne i bläckhornen, ty autorerne
til dristige skrifter, som innehöllo de aldra grofvaste försmädelser
emot förre Ständer och regering, attaquerades väl men
blefvo skyddade under Tryckfrihetsförordningen; hvaremot,
när någon dristade sig at tala om hvad som han trodde behöfva
hielpas i närvarande författningar, så fants en lag,
som skyd[d]ade delatorer, så at en sådan var utsatt för de
svåraste förföljelser. Huru rättvisan härvid blifvit utdelt
ibland undersåtarena, derom lärer Justitiedeputationen yttra
sig. Af tryckte skrifter finnes, att en domstol skulle sättas
öfver Kammarcollegium, då bemälte collegium ej ville befatta
sig med at tilstyrcka, det cronans indelte jord och konungens
rättighet at förordna lärare uti ett regalt pastorat måtte
bortgifvas, ehuru mången torde tro, at Gammarcollegium icke
hade orätt. Det blifver visserligen för R. o. A. värdigt at
jämka en lag, som så kan nyttias, at medborgare deraf kunna
hafva ondt. Derföre och i anseende til de flere af andre
värde ledamöter anförde considerationer tilstyrker iag bifall
uppå Frih. von Höpkens memorial.
Jag har länge burit inom mig, hvad inför Högl. R. o. A.
iag nu haft den äran att säga. Jag har i upricktigaste välmening
sagt detta, icke rörd af missnöije utan endast af kärlek
til mitt fädernesland, den innerliga åtrå, iag drifves af, at
Justitiekanslersämbetet.
443
vi inbördes måtte uplysa hvarannan och derigenom komma
uti det, som är oss alle nyttigt, omsider att förena oss, har
styrckt mitt tal; i anseende dertil samt den oskrymtade nit,
iag hyser för religion, medborgare och regeringssätt, lefver
iag uti den vördsamme tilförsigt, at Högl. R. o. A. icke må
obenägit anse min upricktighet.
Frih. Cederström, Claes: Det bör icke blifva frågan
denne gången at afgiöra Frih. Höpkens memorial eller
angående någon remisse af förordningen om lagarnes värckställighet,
ty det är begärt på bordet, utan om en redan antagen
lag skall värckställas, om, enligit hvad den stadgar, nu
justitiecantzlerssysslan bör bortgifvas. Vij hafva svurit at
vilja Kongl. Maij:tt rättan lydno hålla; det är efter grundlagen
hålla rättan lydno, då vi lyda Ständers beslut, ty konungens
nåd, då han med konungslig ed försäkrat oss at vilja
handhafva desse beslut och låta sitt folcks röst hos sig
gälla, biuder det och bör öfvertyga en hvar, at då vi lyda
Ständers beslut, lyda vi konung och lag.
Justitiecancellersembetet är af högsta vigt och bör icke stå
ledigt öfver rätta tiden, det säger lagen.
Det inkast, som häremot är tagit deraf, at embetet efter
Riksens Ständers senaste författning icke förblifver längre
uti dens hand, som undfår det, än tre år, bör ej hindra någon
at emottaga en sådan förtroendes syssla, åtminstone äger
ingen i lag öfvad embetsman rättighet at undandraga sig et
sådant förtroende. Det är en commission och hans andre
embeten hålles för honom öpne at åter tilträdas, när commission
uphör.
Den frågan om Presidenten Baron von Höpkens memorial
är hvilande på bordet; iag hemställer derföre, huruvida uti
discourserne något mera kan i dag angående dess innehåll
omröras. Denne påminnelse hade iag länge sedan önskat få
giöra, då iag hört så mycket och vidlyftigt talas i det ämnet,
som memorialet angår, men iag har ej bordt bryta ordningen
at tala utom min tour.
Väre olike meningar lära väl ej kunna annat än leda oss
sluteligen til votering; men iag frågar, om någon votering
kan obt[r]udera oss att ändra en redan af Ständer gillad
och antagen lag. Dessutom, skall en grundlag ändras, bör
först projectet derom vid denne riksdag utarbetas, men den
nya lagen kan ej förrän vid nästa riksdag blifva antagen, f
29—610798
444 1769, sept. 25. Justitiekanslersämbetet.
följe deraf lärer altså denne gången ingen ändring med justitiecantzlersembetets
förgifvande kunna eller böra ske.
Frih. Sparre, Carl: I min ordning är iag visst den
30:de, sorn skall tala uti denne sak. Mera än redan är sagt
lärer svårligen kunna derom sägas, altså torde vara fåfängt
att förnöta tiden med discourser vidare utan anhåller iag
om proposition til remiss uppå Frih. von Höpkens memorial
och, som oppositioner deremot giöras, at vi måtte få komma
til votering.
Om det i fråga varande memorial remitteras, ser iag ingen
fara för friheten. Det project, som deputationerne i sammanträde
enligit remissen skola utarbeta, måste ju upläsas
här och gillas; duger det ej, så blifver lätt at förkasta det.
Mindre nu än förr löper friheten fara, om ock en lex in casu
skulle giöras. Det var en betydande lex in casu, då stadgat
blef, at den, som tre gånger städt på rådsförslag upförd,
skulle fierde gången presenteras ensam til Kongl. Maij :t.
Likväl äga vi vår frihet orubbad nu såväl som förut; hvarken
i detta eller andre mål är meningen at giöra lex in casu utan
at närmare enligit 1766 års författning pröfva en redan giord
lag, inan den går i värckställighet. At efter samma principe
få en så säker lag, at, då vi beklageligen hafva partier,
den ena partie andan ej måtte obtrudera någon lag på den
andre.
Uppå desse och flere af andre redan anförde skäl begär iag
proposition til bifall på Frih. Höpkens memorial.
Hr Lagersvärd: Annat är Hr Linnerhielms memorial
om justitiecantzlersembetets besättiande, annat är Hr Presidenten
Baron von Höpkens memorial om 1766 års förordnings
öfverseende. Det förre hår legat på bordet och kan nu
afgiöras, det senare är i dag första gången upläst och begärt
att hvila, bör altså enligit Riksdagsordningen ej nu komma i
fråga. Om med justitiecantzlers tilsättande någon ändring
skulle tilämnas vid detta tilfälle, voro det at giöra lag in
casu.
Ehvad och sker med Frih. von Höpkens memorial, kan det
ej hindra, at ju enligit den redan stadgade lagen justitiecantzlersembetet
må besättas, ty ehvad project och må giöras til
lagens förbättring, blifver det likväl ej förr än nästa riksdag
faststält, men justitiecantzlersembetet kan och bör ej så
länge stå obesatt.
Justitiekanslersämbetet.
445
Jag har ej så store talens, at iag skulle kunna giöra någon
jämförelse emellan senare och förre Ständers giöromål, men
ämne skulle ej tryta mig, tryckte handlingar vare de, som
skola tala derom för allmänheten.
Af åtskillige är tvifvelsmål upkastat, om något annat än
1720 års Regeringsform med det mera, som i regeringssättets
början stadgades om konung, Ständer och riksstyrsel,
bör ansees för grundlag. Jag menar Jo. Hvart skulle vi annars
hänföra 1743 års Konungaförsäkran, de flere sedan
1720 utkomne förordningar om religion, friheten och regeringen
så hös konung som Ständer. År 1756 blefvo alle desse
såsom grundlag besvurne. År 1756 uti en fråga om Ständers
rättighet at förbättra 1720 års grundlag var iag väl af den
tanckan, at den voro tilräckelig och ej behof de jämckning;
man voterade, och pluralitetens beslut öfvertygade mig, at
iag farit vilse och at det är et fritt folcks yppersta rättighet
at stifta sin lag sielfve. Vid den öfvertygelse har iag altsedan
förblifvit. Utan afseende uppå Regeringsformen förvandlades
då tre embeten i riket til förtroendes sysslor. Vid 1765
års riksdag allenast ett. Månne 1765 års Ständer icke ägde
lika rättighet dertil som 1756 års Ständer. Månne de ej ägde
magt at lika som de föregående uti riksdagsbeslutet antaga
en författning, som de sielfve giordt, för en grundlag? Månne
uti Kongl. Maij :ts nådige stadfästelse uppå vår almänne lag
förgäfves står, at riksdagsbesluten skola ansees såsom fundamentallag?
Hvad
saknas då til authenticiteten af 1765 års grundlag,
at den ju må efterlefvas?
Jag vågar ej annat än tilstyrcka, det justitiecantzlersembetet
enligit samma lag genast må besättas och begär deröfver
proposition.
Hr Gr. och Landtm, giorde häruppå följande proposition:
Bifaller
R. o. A., at justitiecantzlersembetet nu åter besättes
enligit 1766 års författning om lagarnes värckställighet?
Den besvarades med Ja och Neij.
Skulle altså pluralitetens mening genom votering utrönas,
hvarföre
Hr Gr. och Landtm, upläste följande contraproposition.
Vinner Neij, remitteras detta mål til Secrete Utskottets,
446 1769, sept. 25—28. Deputationsval.
Justitie och Secrete Deputationernes utlåtande enligit Presidenten
Frih. von Höpkens memorial.
Begge propositionerne gillades.
Bordsherrarne upropades och voro:
Gr. Tessin, fullm. Frih. Sparre, Friedr.,
Frih. Reuterholm, Gustaf,
Gr. Duker, Gustaf Wilhelm,
Hr Haij, Wolrath,
Frih. Hummelhielm, Pehr,
Hr Engelcrants, Claes,
Hr Swedenstierna, Lars
hvilke framträdde til bordet.
Innan voteringen börjades, upbröts och uplästes hrr electorernes
val til ledamöter uti Justitiedeputationen:
I stället för Hr Häradshöfdingen Adlerklo,
Hr Franc, [Gabriel], Häradshöfdinge.
I stället för Hr Lagman Gyllenbååt,
Hr Nordenstam, fullmägtig Hr Bergenstråle, [Rudman],
Cammarherre.
Uti Landt- och sjömilitieoeconomiedeputationen:
I stället för Hr Grefven och öfverstelieutenanten Duglas,
Grefve Brahe, full. Hr Falkengren, Cristopher, Vice Ammiral.
Uti Riddarhusdeputationen:
Uti Tygmestaren Gref. Seths ställe,
Gref. Barck, fullmägtig Hr Ekestubbe, Leonhard, Cantzlieråd.
Uti Hr Assessor Rosenstråles ställe
Hr Adlerheim, full. Hr Sparrschiöld, Carl Magnus, Capitaine.
Häruppå skreds til votering.
R. o. A. upropades efter nummer och ingåfvo sine sedlar,
de frånvarande upropades andre gången.
Voteringssedlarne öpnades, uplästes, räknades och befunnos
Ja
354,
Neij 414,
som bifogade voteringsinstrument1 intygar, hvilket genast af
bordsherrarne underskrefs och för R. o. A. uplästes.
Hvarefter plenum slöts klåckan half til åtta om aftonen.
1 Uteslutet här.
Överskär aresaxslipning.
447
År 1769 den 28 September.1
Torsdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen Grefven och Landtm. Axel Fersen.
Protocollet för den 18 sistledne Augusti justerades.
Dito voteringsinstrumentet för den 25 sistledne September.
1. Uplästes Handels- och manufacturdeputations betänckande
af den 12 sistl. September angående läroprsemier i
öfverskäraresaxslipningen.
Deputationen tilstyrcker, at alldenstund icke mera än en
utifrån inkommen, benämd Johan Gotfried Davert, finnes,
som förstår den för klädesfabriquerne så nödiga konsten at
slipa öfverskäraresaxar, så at, om han afgingo, en annan
med mycken kostnad mäste åter införskaffas, det måtte altså
läroprsemier af manufacturfonden bestås för tvenne lärlingar,
som af Davert i öfverskäraresaxslipningen varda inöfvade
och få njuta fullkomlig undervisning och att Öfverskäraregesellen
Gudmund Uhr, om hvars stadighet och beskedelighet
Kongl. Commercecollegium gifvit et fördelagtigt
vittnesbörd och som sig dertill erbudit, måtte blifva en af
dem, som deruti varda tillärde. At prsemierne uti tvenne terminer
böra utbetalas på det sätt, at Davert undfår första
hälften, när lärlingen med hallrättens intygande bevises hafva
vunnit någorlunda handalag i slipningen, och återstoden,
när lärlingen genom ådagalagde prof deruti ernått fullkommelig
kundskap och skickelighet; hvarefter desse således
med publice kostnad inöfvade och i konsten underviste personer
böra vara förbundne at hvardera tillära en svensk
yngling uti denne saxslipning; och som för Daverts bortovarelse
någon viss summa til detta behof med honom icke
kunnat öfverenskommas men a [n] gelägenheten fordrar, at
icke någon tid varder försummad, så kunde Kongl. Commercecollegium
updragas at efter nogaste betingande med Davert
berörde prémiers belopp utsätta och betala; ankommande
det sedermera på välbemelte kongl, collegii försorg, at
denne konst vidare varder utspridd, så at brist på erfarne
och skickelige arbetare derutinnan icke vidare må upkomma.
Detta bifölls.
Öfverskä
raresaxars
slipande.
1 Med påteckning: Justerat d. 2 Decemb. 1769.
448 1769, sept. 28. Finansverket.
Hr von
Bromells
memorial om
finance och
speciemynt.
Hr von
Oelreichs
memorial i
financevärcket.
2. Uplästes et af Hr von Bromell, Lars, ingifvit memorial,
hvaruti han föreslår til creditens uphielpande, at Banquen
kunde utgifva riksdaler bancosedlar at inlösas dels på 16
månaders tid til discontering för rikets bergs- och brukshandteringar
af et års tilvärkning emot tre procent redbart
mynt, dels på trenne år uppå faste egendomar, hvarest idkas
näringar, hvarvid rikets producter tilvärkas, såsom järn,
koppar, messing, alun med mera, för hvilke utrikes erhöllas
vexlar eller redbart mynt, hvarmed bancosedlarne den utsatte
tiden kunde inlösas.
Enär Banquen kommit uti rätt situation med credit och
contant, då först kunna lån på hus och jordeboksräntor beviljas.
Producterne af rikets bergsbrukshantering böra skaffa
riket contant mynt; landtbruk och fabriquerne sätta riket i
stånd at få behålla contante myntet, rikets handel så utvidgas,
att producterne säljas, där de bäst betalas, och importer
kiöpas, där de minst gälla, samt rikets handelsinteresse
giöra sig andre länders producter til egne, förtienst af fragter,
transitohandel, hvarigenom rikets penningestock sig
öker.
Rikets kammarfinance, det är skattläggningsprincipierne
af kronas drätsels förökande, kan svårligen vinna säkerhet,
förrän rikets mynts och bancoprinciper vunnit stadga, hvarigenom
näringarne ökas, på hvilke kammarfinancen bör vara
bygd.
Hr von Bromell utbad sig at härmed få gå til de andre
respective stånden, hvilket bifölls.
Och blef memorialet remitterat til Secrete Utskottet.
3. Hr Présidenten von Oelreichs memorial, hvaruti han söker
med flere skäl bevisa, at hans den 4 September sidstledne
til Riksens Ständer uti financevärcket ingifne memorial
med förslag at utestänga ifrån väre näringar alt utländskt
förlag genom et til inrättande handels- och financebancocontoir
icke medförde något tvång i handel och rörelsen,
utan tvärtom anförer han åtskillig nytta, som deraf
skulle dem tilflyta, stödjandes i synnerhet uppå den principen
at riksdahl:s al pari bör vara 36 marck.
Och utbad sig Hr Présidenten von Oelreich at med detta
memorial få gå til de andre stånden.
Memorialet remitterades för öfrigit til Secrete Utskottet.
Cedercrona. Livgardet.
449
4. Föredrogs Secrete Utskottets extractum prototcolli af Cornetten
den 19 sidstl. September angående Cornetten vid Smålands cedercrona
Cavallerieregemente Johan Anton Cedercronas ansökning at ang:de.
erholla någon årlig pension til belöning för sitt välförhållande
i sidste pommerske kriget, hvilket Kongl. Maij :tt förklarat
sig icke kunna bevilja.
Secrete Utskottet anförer, huruledes bemälte Cornett år
1758 vid affairen i Fehrbellin undfådt trenne blesseurer, en
i halsen och 2:ne i hufvudet, så svåre, at han under en 11
månaders cour 2:ne gånger nödga[t]s låta trippanera sig
och ändå icke kan giöra sig hopp om en stadig hälsa eller att
slippa de smärtande kienningar, desse blesseurer honom
esomoftast förordsaka, hvar jämte honom hände at blifva
fången och derigenom förlora den befordran til officerare,
hvartill han blifvit anmäld, och at, ehuru han sedermera
fem särskilte gånger varit föreslagen, likväl ej förrän år
1768 den 20 Junii kunnat vinna Kongl. Maij :ts nådiga utnämnande
til cornett vid Smålands Cavallerie.
Som billigt är, at hedrande förtienster aldrig måge lämnas
utan värckelig belöning, hvilken grundsats Riksens Ständer
vid alle tilfällen antagit, och Secrete Utskottet tror, at densamme
uppå Cornett Cedercrona med alt fog bör lämpas, så
tilstyrcker Secrete Utskottet, at honom må beviljas et välförtient
underhåll af 200 dahl. srrmtt årligen såsom enahanda
med hvad dess vederlikar i samma belägenhet förut undfått.
Detta bifölls.
5. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den Skr?f'.
iriätGriäliGi*
19 September sidstledne angående Auditeurens vid Lifgardet för Audiansökning
om lika arfvode för honom af 100 dahhr och teuren vid
skrifmaterialier 41 dahl., tilhopa 141 daler silf:rmt, som Gaidiethans
företrädare niutit för protocollet och expeditionen vid
Commissorialvärfningsrätten.
Secrete Utskottet förmäler härvid, huruledes detta icke
egenteligen voro förbundit med auditeurssysslan, hvarföre
Riksens Ständer år 1743 upfört denne summa på lifgardiesstaten
men vid 1746 års riksdag ansedt denne utgift för personelle,
anslagen dåvarande Auditeuren, och derföre densamma
til indragning anmärckt, enär han afgingo, och at vid
sidstledne riksdag den fädt et lika anseende och altså vid
yppad auditeursvacance blifvit utur staten utesluten.
450 1769, sept. 28. Tackjärnstiondeavgiften.
Åfvansiö och
Torsåkers
bergsmäns
ansökning
om lindring
i tackjärnstiondeaf
giften.
Wargiske
krono
fordran.
Uppå flere skäl tilstyrcker Secrete Utskottet, at samme 141
dahl. s:rmtt än vidare hädanefter måge varda bestådde på
det sätt, at de få tagas af den besparing, som existerar af de
til Lifgardiesregementets aflöning anslagne statsmedel och f
at, då på sådan besparing icke finnes tilgång, må Auditeuren
låta åtnöija sig med sin lön, til dess at besparingsmedel åter
blifva kunna.
Detta bifölls.
6. Föredrogs och uplästes ånyo det den 18 September förehafde
betänckande af den 19 sidstledne Augusti ifrån
Bergsdeputationen angående Åfvansiö och Torsåkers bergsmäns
genom Riksdagsfullmägtigen Anders Giöranson giorde
ansökning om lindring uti den tackjärnstiondeafgift, som
dem genom kongl, resolution den 7 December 1768 blifvit
pålagd för blåsningen vid deras hyttor. Samt derjämte at de
bergsmän, hvilke vid den af Kongl. Bergscollegio år 1748 påbudne
och året derpå af Bergmestaren anstälte undersökning
där i orten om tilökning i smidet af tackjärn sig icke dertil
anmält, måge efter föregången undersökning i orten om skogarnes
tilstånd få tilökning i smidet lika med dem, som sig
då anmälte och det erhöllo.
Detta senare anser sig deputationen icke kunna tilstyrka
emot de om smidestilökningar utkomne förordningar och deputationens
redan afgifne betänckande i den delen af den 5
sidstledne Julii.
Och det förre, om lindring uti tiondetackjärnsafgiften, finner
deputationen af anförde skäl, at ingen annan lindring
kan desse bergsmän beviljas än den, som de redan genom
högstbemälte kongl, resolution af den 7 December 1768 vunnit.
Betänckandet bifölls.
7. Föredrogs ånyo Cammar-, occonomie- och commercedeputations
betänckande af d. 27 Julii sidstl., som redan den
18 September blifvit upläst, angående afledne Expeditionscasseuren
vid Ammiralitetet i Carlscrona Jonas Wargs för
skedd öfverlefverering hos kronan ägande fordran, sig slutande
efter en uti Kongl. Cammarcollegio författad liquidation
den 4 Junii 1767 med saldo af 12 771 dahl:r silf:rmt för
arfvingarne at fordra.
Deputationen tilstyrcker, at denne liquidation såsom til
alla delar pröfvad och rigtig befunnen må såsom faststäld gå
Wargska kronofordran.
451
til classificerande under n:o 5 efter Riksens Ständers reglemente
för Riksgäldscontoiret och derefter vederbörligen samt
utan uppehåll betalas.
Härvid uplästes et af Riksdagsmannen för Stockholm Bryggarn
Birger Fougel ingifvet memorial, hvaruti han anförer,
at afl. Controlleuren Botvid Wickman genom laglige contracf
ter blifvit innehafvare af denne Wargiske fordran; och som
hans puppillers fader, afl. Häradshöfdingen Lundborg, jäm!
te Apothequaren Hinric Schoultz Lorentson såsom löftesmän
I för bemälte Wikman nödgats betala 33 000 dahl:r k:rmtt
! capital utom ränta, så anhåller han, det måtte denne fordran
icke til Krigsrådet Olof Wahlberg, hvilken sig nu derom hos
Riksens Ständer anmält, blifva utbetalt utan honom på sine
puppillers vägnar tillåtas at vid vederbörlig domstol få visa
deras närmare rätt dertil.
Äfvenledes uplästes protocollsutdrag, hållit uti Cammar-,
oeconomie- och commercedeputationen den 10 sidstl. Augusti,
hvaruti deputationen yttrar sig icke kunna befatta med
denne af Fougel äfven därstädes giorde ansökning.
Ett til denne sak hörande memorial, ingifvit af Hr Carl
Johan von Essen, Capitaine, uplästes jämväl, som söker be|
visa lagligheten af Krigsrådet Wahlbergs rätt til denne ford.
rån och at Fougel icke på vederbörlig ort denne sine puppilI
lers förmente rätt anmält, hvarföre R. o. A. icke borde med
hans ansökning sig befatta utan endast bifalla Cammar-,
oeconomie- och commercedeputations betänckande.
Frih. Grönhagen: Tvenne omständigheter föreläggas
nu Högl. R. o. A. at utlåta sig öfver, nemligen
l:o angående afl. Ammiralitetscasseuren Wargs kronofordran,
huruvida den giorde liquidation bör fastställas och
till betalning uti Statscontoiret classificeras under n:o 5.
2:o. Hvem som nu är närmast berättigad, etdera Krigsrådet
Wahlberg eller Bryggarn Fougell å sine puppillers vägnar,
at för denne fordran upbära penningarne.
I den förre omständigheten förenar iag mig med betänckandet
at fastställa liquidation och att kronan bör densamme
betala. I den senare är det icke Riksens Ständers giöromål
at sig utlåta för denne gången utan må det ske vid domstolen,
ifall Herrar Wahlberg och Fougell sig ej annorledes
derom vilja förena.
Hr de Frese, Paul, som ledamot af Kammaroecono
-
452 1769, sept. 28. Wargska kronofordran.
miedeputation försäkrade, at deputationen icke vidrört den
frågan, hvem som borde vara Wargiske arfvingarnes rättsinnehafvare
at lyfta penningarne. Under hela den tiden, liquidation
ännu städt att söka, hade endast Krigsrådet Wahlberg
varit kiend såsom sökande och haft besväret at på alle
ställen vigilera saken; nu när steken är färdig, komma de
andre och vilja niuta med deraf.
Hr Silfverskiöld, Arvid, hemstälte, om icke i anseende
dertill Krigsrådet Wahlberg, som haft hela mödan
med denne liquidations och cronofordrans utsökande, kunde
få lyfta penningarne emot borgen och sedan domstolen
skilja emellan honom och Föugell angående bättre rätt til desamma.
Frih. von Essen ville icke, at R. o. A. skulle genom något
utlåtande öfver den frågan, hvem som voro berättigad at
lyfta penningarne, gå in uti domarens giöromål; derigenom
kunde lätteligen det misstag hända, at öfver tredie mans rätt
blefvo honom ohördan dömd af högsta magten.
Frih. von Essen litade på deputations betänckande och biföllo,
at kronan borde betala, efter han ej kiende något skäl
deremot. Men den, som skulle få ut betalningen, borde legitimera
sig, och det kan ej nu ske iniför Riksens Ständer
utan å vederbörlig ort och den utbetalningsmethoden blefve
laglig.
Legitimation sker genom de dertil nödige documenter;
den, som af dem voro ägare, kunde ock komma til sin rätt,
utan at Riksens Ständer nu behöfde sig dermed befatta.
Frih. Ridderstolpe, Carl, önskade, at R. o. A. ej
ville härmed sig uppehålla utan bifalla betänckandet, som
endast går derpå ut at fastställa fordringen. R. o. A. kunde
vara öfvertygade at på stället, der kronofordringen skall betalas,
ingen får ut någre penningar, inan hän vederbörligen
legitimerat sig.
Hr Gr. och Landtm.: Som iag funnit, at ingen betänckelighet
uti discourserne yppat sig emot betänckandet utan
allenast, hvem sorn skall få upbära penningarne, och deputations
betänckande på intet sätt vidrörer någon annan fråga
än endast den, som angår fordrans fastställande; så torde
Högl. R. o. A. nu afgiöra, hvad betänckandet innehåller, utan
at befatta sig med den andre frågan och altså proposition få
giöras.
Löningsfordran.
453
Bifaller R. o. A. Caramar-, oeconomie- och commercedeputationens
betänckande?
Hvilket med Ja besvarades.
8. Justitisedeputationens betänckande af den 22 Julii sidstledne,
som den 26 Augusti hos R. o. A. blifvit föredragit och
lagt på bordet, uplästes ånyo angående den här i staden varande
Holländske och Högtyske Reformerte Kyrkans föreståndares
giorde ansökning angående återställandet af försutten
tid til betalnings erhållande af Kongl. Maij :tt och kronan
för en af Ammiralitetscapitainen Jost Gerdtson i lifstiden
til berörde kyrcka skänckt och redan år 1683 afslutad löningsfordran,
stor 1 140 daler 26 öre 16 pg. silfvermynt.
Deputationen anförer deruti, huruledes kyrkans nu varande
föreståndare funnit denne liquidation ibland kyrkans
handlingar och densamma 1767 til inlösen anmält; men at
Kongl. Cammarcollegium den 8 September samma år sig yttrat,
at densamme emot Kongl. Maij :tts förordnande af d. 21
Julii 1752 angående tiden, inom hvilken liquidationer öfver
cronofordringar böra uti Ständernes Contoir til classification
upvisas, och Kongl. Maij:ts bref af den 26 Maii 1766, som
ytterligare stadfäster samma förordning, icke kunde nu
mera och sedan fatalierne blifvit försummade antagas. Hvilket
yttrande Kongl. Maij :tt den 25 November 1768 gillat.
Hvaruti lcyrkoföreståndarena hos Riksens Ständer om ändring
anhållit.
Deputationen finner väl, att fordringsinnehafvaren värkeligen
försuttit den uti 1752 års förordning föreskrefne tiden,
men i anseende til flere bevekande skäl öfverlämnar deputation,
huruvida hos Hans Kongl. Maij :tt Riksens Ständer i
underdånighet behaga tilstyrcka at af kongl, gunst och nåde
gifva kyrkan den försuttne tiden åter och tilstädia hennes
föreståndare at hos Kongl. Maij :tt och kronan utsöka åfvannämde
af Ammiralitetscapitainen Jost Gerdtson til samma
kyrcka skänckte löningsfordran, dock med det uttryckelige
förbehåll, at sådant framdeles såsom prsejudicat til dylike
mål ej nyttias kan.
Hr Ehrenpreutz, Fredr.: Då i förre plenum Justitisedeputationens
betänckande angående holländska och tyska
församlingens föreståndares fordran hos kronan i stöd af
testamente blef upläst och lagd på bordet, tycktes en del af
Högl. R. o. A. inclinera för ny remiss af detta mål til Högh
Holländske
reformerte
kyrckans
krono
fordran.
454 1769, sept. 28. Löningsfordran. Isak Clason.
Isaac Clason,
deltagande i
Königske
Vexelcontoiret,
ang:de.
Secrete Utskottet. Men mine Herrar! Frågan om föreståndarnes
mer eller mindre rätt til denne fordran förändrar icke
sitt skick, hvarest den ock kommer vidare att besvaras; klart
är och blir det, at fordran är ostridig, men lika ovedersägeligt
är det ock, at den icke inom den tid, 1752 års kongl, förordning
föreskrifver, blifvit lagligen bevakad, hvarföre Justitiedeputationen
äfven funnit, at föreståndarne icke kunna
hafva någon talan öppen til denne fordrans utbekommande.
Deputationen har allenast hemstält Ständernes egit bepröfvande,
om locus gratise här skal kunna äga rum i anseende
dertil, at detta fordringsbevis såsom förlagt ibland kyrckans
handlingar, hvilka, innan desse föreståndare tilkommit, varit
uti mycken oreda, kan nu såsom efter år 1752 igenfunnit uptes
til utbekommande af dess innehåll til kyrkans understöd
i anseende til de uti betänckandet omrörde ömande omständigheter.
För min del håller iag vördsammast före at kortaste utvägen
vid detta måls afgiörande blir at antingen afslå eller
bifalla föreståndarnes ansökning; til det förra är tydlig lag
i 1752 års förordning och til det senare Ständers grace, hvilken,
om den skall utöfvas på Secrete Utskottets eller Justitiedeputationens
tilstyrkande, kommer på et ut, men at vid
detta tilfälle vilja både öma kyrkans och den allmänna cassans
belägenhet tycker iag icke gierna passa sig, hvarföre
jag, då ingen grace för kyrkans föreståndare tyckes lära finna
rum, häldre afslår helt och hållit deras nu förde talan
och ansökning såsom å rättan tid försummad; och dermed
är denna sak strictissime juris afsluten utan vidare omgångar.
Uppå skedd proposition i anledning häraf afslogs betänckandet.
9. Föredrogs Justitiedeputationens betänckande af den 25
Aug. sistl. uppå för detta Grosshandlarens här i staden Isac
Claessons ansökning at njuta befrielse för alt vidare åtal och
ansvar uti deltagande af det så kallade Königske Vexelcontoiret
samt den af Wittfoth med kronan slutade kopparhandel.
Hr von Böhnen, Carl [o: Casper] Ludv., begärte
detta på bordet.
Hr Hierta, Carl, förestälte, om icke R. o. A. nu genast
kunde komma derifrån, efter tre stånd redan afgiordt
Jernkontoret. Hälsingborg. 455
detta mål, så kunde tiden til flere angelägne måls företagande
vinnas, om R. o. A. nu ville detsamma etdera bifalla eller
afslå.
Frih. Grönhagen, Hr Billberg förklarade, at de
tillika med Hr von Böhnen och flere begärt detta på bordet
och icke ville sig derifrån begifva.
Saken afstadnade altså dermed.
10. Handels- och manufacturdeputations betänckande af d. Jerncon23
September angående Järncontoirets förvaltning och det för a^g^e.
samma contoir vid sisth riksdag författade reglemente.
Hr de Frietsskij begärte detta på bordet.
11. Cammar-, oeconomie- och commercedeputations be- ^e^si"g
tänckande af den 28 Augusti innevarande år angående Borg- borgs stads
mestarens ifrån Helsingborg och Riksdagsmannens Niclas vägstycken.
Cervins besvär deröfver, at Kongl. Maij :t den 20 Februa
rii
1767 gillat Generalmajorens, Öfvercommendantens och
Landshöfdingens samt Riddarens af Kongl. Svärdsorden Frih.
Carl Adlerfeldts tagne författning med besigtning uppå de
Helsingborgs stad at underhålla tildelte vägstycken. Detta
betänckande, som den 18 sistledne blifvit upläst, föredrogs
ånyo och uplästes sielfve betänkandet, som innehölt, huruledes
Hr Generalmajorens(!) och Landshöfdingen Baron
Adlerfeldt förordnadt Landsfiscalen Krok at jämte deputerade
af Magistraten i Helsingborg anställa besigtning uppå
stadens vägar, men då Magistraten under förevändning at
sielf hafva granskat desse vägar nekat at utse någon af sine
ledamöter til denne anbefalte besigtning, förelagt Magistraten
den 14 Junii 1766 vid 20 dahl. s:rmts vite at utse sine deputerade
härtil och, då Magistraten ytterligare vägrat samt
med skriftelig föreställning emot desse ordres inkommit, uti
ytterligare bref af den 8 Julii 1766 förehållit Magistraten
sin olydno, anbefalt densamme at til syneförrättningen nämna
deputerade och' genom kronofogden samt tvenne nämdemän
låtit af Magistratens samfälte cassa uttaga de förfallne
20 dahl. s:rmts vitesböter; at Magistraten häröfver vändt sig
med besvär i underdånighet til Kongl. Maij :tt och deruti tilllagdt
Landshöfdingen åtskillige hårde beskyllningar men
Kongl. Maij:tt den 20 Februarii 1767 gillat Landshöfdingens
förfarande och för obefogade besvär samt oanständig skrifart
belagt Borgmestaren Cervin med 50 daler silf:rmts vite. Deputation
finner Landshöfdingens öfverklagade författning på
456 1769, sept. 28.
Hälsingborg.
gode skäl grundad och sig altså ej kunna tilstyrcka någon
ändring uti åfvan högstberörde Kongl. Maij :tts nådige resolution,
äfvenledes at Borgmestaren Cervin blifvit belagd med
50 daler silfvermynt för oanständig skrifart, dock at Cervin,
som uti sin til Riksens Ständer ingifne ansökning brukat
mera fogelighet, varder för den pligt förskont, hvartil han
kunde hafva giordt sig förtient derigenom, at han inför högsta
magten vågat sig ohemult klandra Kongl. Maij :ts egit höga
beslut.
Vid detta betänckande fants bilagt Rådmannens och Riksdagsmannens
för Stockholms stad Johan Hubert Georgii
särskilte votum, hvilket Borgareståndets ledamöter uti deputationen
äfven bifallit, som antager, at landsbetieningen icke
bör få intränga sig uti administration af städernes politieoch
oeconomiemål utan at Magistraten ensamme bordt värckställa
Landshöfdingens befallning eller med förelagt vite derth
hållas och at derföre de af stadens cassa uttagne böter
böra återställas samma cassa, men gilla den Borgmestaren
Cervin för oanständig brukad skrifart emot Landshöfdingen
ål agde pligt af 50 daler silfvermynt.
Hr Hofrättsrådet de Bruces såsom ledamot af deputationen
särskilte votum afhördes1 äfvenväl, som förklarar, at besvär
öfver landshöfdingarnes resolutioner i dylike mål som
detta höra til hofrätternes afgiörande men ej immediate till
Kongl. Maij :tt, och anser altså målet i samma stånd det var
den 26 Junii 1766 och at acten genomdragen bör skikas ifrån
Kongl. Maij :tt till Giötha Hofrätt med nådig befallning att
skyndesammeligen Borgmestarens Cervins besvär afgiöra,
utan at Kongl. Maij :tts höga utslag af den 20 Februarii 1767
dervid må i vägen ligga.
Ett memorial i detta ämne, ingifvit af Hr Robert von Christierson,
uplästes likaledes, innehållande ej allenast bifall
uppå betänckandet utan ock der jämte, att som Borgmestaren
Cervin ej allenast åsidosatt Landshöfdingens befallning
utan ock klandrat dess utskikade och förordnade ombud
samt vägrat det anbefalte biträde, hvilket honom Cervin icke
varit tilständit, det måtte en emot et sådant brott lämpad
pligt Borgmestaren Cervin påläggas, då efter Landshöfdingens
dödelige afgång någon afbön numera icke är lämpelig.
Tilläggandes Hr von Christierson, at när domare icke få väg
1
Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: afhörandes.
Hälsingborg.
457
ra at vid husesyner emottaga länsmän, som landshöfdingarne
ofta förordna at på cronans vägnar dervid vara tilstädes,.
så bör en borgmestare och stads magistrat ej eller vägra at
såsom kronans ombud emottaga en landsfiscal.
Frih. Grönhagen: At besvära Giötha Hofrätt med
denne sak trodde han hvarken vara enligt med processen eller
behöfvas. Oeconomieförfattningar i länen giöras af herrar
landshöfdingar efter deras instruction och besvär deröfver
gå til Kongl. Maij :tt directe i sådane mål som detta.
Hvad sielfve saken vidkommo, höllö han före at Rådmannens
och Riksdagsmannen Georgii uti sitt votum rätteligen
deciderat. Mindre värdigt voro, at en magistrat skulle giöra
redo för en landsfiscal, huru staden underhållit sine vägstycken,
eij eller kunde ett embete af sådan vigt som landshöfdingeembetet
rsepresenteras med tilbörlig anständighet af
en landsfiscal.
Sådant ansågo han för ett missbruk, som minskade det eftertryck,
sielfve anseende bör gifva åt embetets giöromål;
han önskade, at sådant måtte blifva rättat och Kammaroeconomiedeputation
med betänckande derom inkomma, ty det
hade händt honom sielf, då han varit uti Markestad, at landshöfdingen,
landssecreteraren, landscammereraren varit borta
och at hela Landscancelliet blifvit förvaltat af en contorist,
som kanske dertil var extra ordinarius.
Hr Linderstedt, Eric: En landshöfdinge kan bruka
landsfisoalen lika så väl som landssecreteraren och landscammereraren
uti flere sine embetes förrättningar, ty landsfiscalssysslan
bör icke ansees för annat än en hederlig kronans
tienst. Magistraten har derföre varit obefogade att opponera
sig emot Landshöfdingens ordres och ända til att
med en sådan motsträfvighet drifva sig fram til Kongl.
Maij :tt och Riksens Ständer. Uppå en del våre magistrater
har fallit en nog aristocratisk anda och en håg at, så mycket
möijeligit är, undandraga sig at lyda lag och följa ordning;
som militaire hade han jemte sine cammerater, hvilke ligga
uti guarnisoner, flere prof derpå och huru svårt det är för
generalkrigsrätter at af dem få något det minsta biträde. De
vägstycken, Landshöfdingen befalt at syna, tilhörde icke staden
at disponera utan voro konungsvägar och tilhörde landet.
Magistraten och Borgmestaren Cervin borde altså vid synen
inställa sig såsom redoskyldige och ej som disponenter
458 1769, sept. 28. Hälsingborg. Prejudicemål.
efter befallning. Cammar-, oeconomie- och commercedeputationen
har altså rätteligen tillstyrckt fastställandet på Kongl.
Maij :ts nådiga resolution och instämde Hr Linderstedt med
Hr von Christierson gärna deruti, at Borgmestaren Cervin
borde icke undgå at blifva behörigen ansedd, för det han med
detta besvärat Riksens Ständer, om det ej voro at sätta saken
i vidlyftighet; derföre stadnade han vid at bifalla betänckandet.
Frih. Flemming, Fredr.: Uti Kammar-, oeconomieoch
commercedeputation hade han varit af samma tancka,
som Hr von Christiersson och Hr Linderstedt nu yttrat; men
pluraliteten i deputation hade då antagit den, som betänckandet
utvisar. Efter han nu hos Höglofl. R. o. A. funnit under
öfverläggningen, at hans tancka af flere yrckades, hade han
bordt declarera densamma och tillstyrckte derföre, at Borgmestaren
Cervin för sitt oanständige förhållande i detta mål
borde varda lagligen ansedd med något straff eller åtminstone
detsamma remitteras til Justitiecantzleren at låta honom
derföre tiltalas och dömas.
Hr Bergenstråle: Städerne i Skåne skydda sig mycket
under fordne tiders privilegier. Men sedan 1734 års instruction
för herrar landshöfdingar utkommit, så är det en
lag, som de böra lyda, och efter den lagen äger landshöfdingen
magt biuda och befalla magistraterne i städerne at värckställa,
hvad dem är ålagdt at fullgiöra, äfven at förelägga
dem vite och, om de tredskas, samma vite uttaga. Hr Bergenstråle
biföll altså deputationens betänckande i detta mål och
förenade sig med Hr Linderstedts yttrande i öfrigit.
Hr Gr. och Landtm.: Bifaller R. o. A. Kammar-, oeconomie-
och commercedeputationens betänckande?
Detta besvarades med Ja.
Oafgiorde 12. Uplästes Secrete Deputationens extractum protocolli af
män Secrete ^en ® * denne månad, hvaruti deputationen hemställer, om
Deputa- icke de sedan sidste riksdag ännu oafgiorde praejudicemål,
tionen. som sökande intra fatalia vid denne riksdag påmint om at
få slut uti och hvilke Urskillningsdeputationen til Riksens
Ständers plena remitterat, enär betänckande redan sidstledne
riksdag uti saken til plena inkommit, måtte til Secrete Deputation
varda remitterade at gemensamt blifva hos deputation
afgiorde med de praejudicemål af lika beskaffenhet,
Stockholms besvär. Darelius.
459
som Urskillningsdeputationen til Secrete Deputationen denne
riksdag remitterat, på det uti uprättelser enahanda principe
må kunna hos Riksens Ständer blifva föreslagen.
Dervid uplästes äfven et af Hr Gerthen ingifvit memorial,
hvaruti han tilstyrcker, at alle sådane mål, sorn sedan sidste
riksdag ligga oafgiorde och Urskillningsdeputation uppå sökandes
anhållan om slut til Riksens Ständers plena remitterat,
enligit instructionens föreskrift måtte utan afseende på
de betänckanden, som vid förre riksdagar kunna vara afgifne,
återremitteras till de deputationer, dit de höra, at dem
utarbeta.
Detta begärtes af flere på bordet.
13. Föredrogs Rådmannens och Riksdagsmannens för Stockholms
Stockholms stad Olof Forssbergs ifrån Urskillningsdeputa- SyäfsSpunctionen
til Riksens Ständers plena remitterad[e] memorial, ter.
hvaruti han på Magistratens vägnar i Stockholm anhåller om
slut uti tre mål, som vid förre riksdag hos Riksens Ständer
blifvit anmälte ifrån vederbörande deputationer men oafgiorde
lämnade, nemligen
1 :o besvär öfver Kongl. Maij :ts nådiga bref af den 12 September
1764 angående räkenskaperne för stadsens enskilte
medel och deras inlefvererande till Kongl. Cammarcollegium
och Cammarrevision samt den af Advocatfiscalen emot Magistraten
anstälte action för uteblefne räkenskaper.
2:o. öfver Kongl. Maij :ts nådige resolution af den 24 October
1764 angåepde någre i stadsens järnvåg fundne gamle
järnposter, som blifvit förklarade böra tilhöra kronan.
3:o. Öfver den förnyade byggningsordningen af år 1763,
art. 3 och § § 7 och 8, som handlar om frie och ofrie tomter.
R. o. A. afhörde härvid Borgareståndets påskrift uppå
detta memorial, hvaraf befants, at ståndet remitterat det
förste och tredie af desse besvär til Kammar-, oeconomie- och
commerce- samt det andra til Justitiedeputationen. Och biföll
R. o. A. Borgareståndets påskrift.
14. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af Actuarien
den 19 sidstledne Augusti angående Actuarien i Kongl. Cam- ardnus
marrevisionen Pehr Emanuel Darelius och hans ansökning ang:de.
om den actuarielön, som Riksens Ständer vid sidstledne
riksdag honom tilerkiendt.
Secrete Utskottet förmäler, at sedan Darelius varit nödsa
30—6X0798
-
460 1769, sept. 28. Darelius.
kad begifva sig utur riket för giäld och på erhållen leid hemkommit,
hade Kongl. Kammarrevision år 1764 gifvit honom
den ledige actuariesysslan, men at Kongl. Maij :tt uppå de besvär,
Notarien Stare deröfver anfördt, ändrat Kammarrevisionens
giöromål och förklarat Stare berättigad til actuariesysslan,
hvilken densamma altså tilträdt och niutit lönen
ifrån och med två quartal 1765 til 1766 års slut, då Riksens
Ständer i underdånighet tilstyrckte Kongl. Maij :tt, at Darelius
vid actuariesysslan måtte varda bibehållen, så at Stare
den åter måtte til Darelius afträda. I anseende til detta Riksens
Ständers tilstyrckande begär nu Darelius at få upbära
den actuariesysslan åtföljande lön ifrån datum af sin första
fullmagt och altså för den tid äfvenledes, som Stare sysslan
innehaft, räknad ifrån den 2 April 1764 400 dahl. s:rmt årligen
såsom differencen emellan sin innehafde cantzlistlön
och actuarielönen, samt derjämte ersättning för den halfva
cantzlistlön, hvilken han måst utbetala til en, som under
hans leidetid blifvit förordnad at giöra hans cantzlistsyssla.
Secrete Utskottet förmäler derjämte, at Kongl. Maij :tt remitterat
denne ansökning til Riksens Ständer, efter i staten
ingen tilgång voro til den actuarielön, som Darelius begär
och Riksens Ständer vid hans uprättelse 1766 skal hafva honom
tillagdt, efter de ej sig utlåtit, af hvad medel den skulle
tagas.
Secrete Utskottet yttrar sig icke kunna emot förordningen
af den 30 September 1759 tilstyrcka någon ersättning för den
halfva cantzlistlönen, som Darelius under leidetiden måst
utbetala.
Hvad actuarielönen angår, sorn Darelius efter nådårsförordningarne
få[r] för 7 quartaler mer än 175 dahl. silf:rmt
mera, än han redan åtniöt som cantzlist, och hän dessutom
var hemma på leid, så at halfva lönen åtgådt til den, som
giorde sysslan, och den andre hälften til hans creditorer, om
han ock fådt samma lön genast, til hvilken oreda med de
flere, som vid denne sysslas besättiande [sig tilldragit],1 Darelius
sielf varit vållande; så kunde Secrete Utskottet ej tilstyrcka
någon vidare förmån för Darelius än den, han redan
erhållit efter Riksens Ständers föreskrift sistledne riksdag
genom actuariesysslans tilträde och lönens åtniutande ifrån
1767 års början.
Secrete Utskottets extractum protocolli bifölls.
Svedenstierna och von Schening.
461
15. Företogs ånyo Riddarhusdeputationens memorial, som
den 21 sistledne Julii blifvit upläst, angående utväg at förhielpa
Riddarhusfiscalen von Schenning til den lön, som
sysslan åtföljer, sorn deputation föreslår på det sätt kunna
ske, at R. o. A. genom sitt gällande förord utvärckar de öfrige
respective ståndens bifall, at Assessoren i Svea Hofrätt
Lars Swedenstierna, som ännu innehafver riddarhusfiscalslönen,
hos Kongl. Maij :tt i underdånighet af Riksens Ständer
recommenderas til full assessorslön af de i Hofrätten anslagne
adjunctionsmedel, på sätt som nuvarande Hofrättsrådet
von Post och Riddarhussecreteraren Psilanderhjelm en sådan
lön förut innehaft, då von Schenning derigenom får tilträda
riddarhusfiscalslönen.
Frih. Grönhagen anmärckte, at ingressen uti betänckandet
angeck von Schennings lidande, som måste tiena utan
lön, och slutet voro att skaffa Assessoren Swedenstierna assessorslön.
Efter det gamla ordspråket volenti non fit inj uria
borde ingendera af dem klaga, ty Assessoren Swedenstierna
hade sistledne riksdag på det sättet erhållit assessorsembetet,
at han varit nögd tiena med sin förre lön, och von Schenning
var eij okunnig derom, att riddarhusfiscalssysslan var utan
lön, då han sistledne riksdag sökte densamme.
Denne reflexion kan ej undfalla de andre respective stånden,
at de sistledne riksdag bifallit föreskrift för Svedenstierna
til ett assessorat, at det skulle vara utan lön, och' det
efter R. o. A:s egen recommendation samt med Swedenstiernas
goda minne. Skulle nu R. o. A. komma och recommendera
Assessoren Swedenstierna til lön, sedan han blifvit som
Ständers betient en gång befordrad och ej vidare derföre bör
ansees, så kunde de med alt skiäl afslå det såsom en tienstsak,
och ville Frih. Grönhagen eij gierna, at R. o. A. skulle
exponera sin recommendation för en refus.
Hr Linderstedt, Eric, trodde, at Riksens Ständer
icke borde anordna någon lön på adjunctionsmedlen, efter
de en gång blifvit lämnade til hofrätternes egen disposition.
Men om Hofrättens ledamöter vilja samtycka, att Assessoren
Svedenstierna af desse medel måtte få full assessorslön, skulle
han med nöije gifva sitt bifall dertil, at sådant hos dem
måtte blifva anmält.
Hr Billberg påminte sig äfvenledes, att von Schenning
1 Betänkandet.
Riddarhusfiscalslön
angående
för von
Schening
och assessorslön
för
Svedenstierna.
462 1769, sept. 28—okt. 4. Svedenstierna, von Schening.
fådt riddarhusfiscalssysslan med den condition att tiena
utan lön. Han ville på intet sätt gå in uti at disponera medel,
som tilhörde hofrättsledamöterne, och derföre tilstyrckte
han, att R. o. A. ville låta förblifva vid det, som sistledne
riksdag var giordt, annars begärte han votering.
Hr Bergenstråle och flere af herrar ledamöter, som
voro ifrån Kongl. Svea och Giötha Hofrätt närvarande, utläto
sig icke vilja vara emot at Assessor Svedenstierna måtte
få sin assessorslön af adjunctionsmedlen.
Hr Wadenstierna, Garl: Det är aldeles rätt, att
adjunctionsmedlen tilhöra Hofrättens ledamöter, som derigenom
få en liten tilökning uppå sine löner, fölgackteligen at
det torde blifva en minskning til ongefärligen 20 plåtar årligen
för en hvar af dem. Men sedan nu flere här närvarande
herrar ledamöter förklarat sig beredvillige, ökar det min
värckelige högacktning för det ädelmod, de häruti visa. Assessoren
Swedenstierna vinner icke härvid så mycket, ty han
niuter värckeligen fiscalslönen och den tilökning af 200 plåtar,
som han derigenom vunno, kan ej giöra honom så stor
förmån, som icke von Schenning, hvilken nu tienar utan lön,
är reelare hulpen, om han får 400 plåtars årlig lön. Hans
omständigheter äro så mycket mera ömande och förtiena af
Högh R. o. A. at soulageras, sorn han utom sitt förvållande
genom olyckor af sine gäldenärers fallissementer förlorat alt
det lilla arf, han efter sine föräldrar kunnat få.
Frih. Ridderstolpe såsom ledamot uti Kongl. Svea
Hofrätt förklarade, at han gierna för sin del ville bifalla detta,
men trodde icke, at de här varande hofrättsledamöter kunde
gifva bortt de andres rätt; begärte derföre, at detta måtte
hvila, så ville han gierna tala med dem derom och söka at befordra
saken til det bästa.
Hr von Post var äfven härmed nögd och tilläde til uplysning,
att den tid, han uppå Riksens Ständers recommendation
feck lön i Hofrätten af adjunctionsmedlen, så hörde
desse medel under Statscontoiret och gingo in uti cronans
cassa, men nu sedermera äro de höfrätterne öfverlämnade.
Han begåfvo sig gierna dertil, at Swedenstierna fingo af desse
medel sin lön, hvartil han med nöije funno, att de här
närvarande herrar ledamöter visat sig beredvillige, men utbad
sig, at de öfrige äfven måtte få yttra sig derom, då han
trodde, at det utan svårighet skulle beviljas och sedan utan
Malmerfeldts memorial.
463
at komma til de andre stånden kunna så hos R. o. A. regleras,
att både Svedenstierna och von Schenning blifva hulpne.
Hr Linderstedt, Eric, tilläde, at om Hofrättens
herrar ledamöter härtill samtycka, behöfves då ej mer, än at
Riddarhusdirectionen derom får underrättelse och tilsägelse
att anordna för Riddarehusfiscalen von Schenning sin lön.
Hr Gr. och Landtm.: Bifaller R. o. A., at Kongl. Svea
och Giöta Hofrätts ledamöters mening härom inhämtas och,
ifall de bifalla lön för Assessoren Swedenstierna af adjunctionsmedlen,
Riddarhusfiscalen von Schenning då tilträder
ridderhusfiscalslönen.
Detta besvarades med Ja.
Hvaruppå R. o. A. åtskildes kl. 1/4 efter tu.
År 1769 den 4 October.1
Onsdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Grefven Generalen och Landtm. Axel Fersen.
R. o. A. intogo sine ställen och protocollet för d. 26 Augusti
sidstledne justerades.
Hr Malmerfeldt påminte, at et af honom ingifvit
memorial angående lindring i bevillningen måtte blifva upläst.
Hr Gr. och Landtm.: Effter detta memorial angår contributionerne,
hade iag tänckt att dermed dröija, til dess financevärcket,
sorn nu är i Secrete Utskottet under arbete,
kan hinna blifva färdigt och Revillningsdeputationen sedermera
blifvit satt, at det kan blifva til denne deputation remitterat.
Hr Malmerfeldt trodde, at det kunde få remisse nu
förut til Secrete Utskottet, på det Secrete Utskottet deraf
fingo anledning at vid financeplanens utarbetande täncka
uppå en sådan lindring.
Memorialet blef häruppå upläst.
Hr Roos af Hielmsäter, Herm. Julius: Ettdera
skal detta memorial, som begärt är, remitteras til Secre
1
Med påteckning: Justerat den 5 Decemb. 1769.
464 1769, okt. 4. Malmerfeldts memorial.
te Utskottet eller också begär iag, at det mätte hvila för at
närmare täncka deruppå, ty mig förekommer, at det icke genast
kan in plenis afgiöras.
Frih. von Essen fant äfven, at frågan om lindring uti
contributionerne icke kunde in plenis afgiöras utan borde enligit
hvad Hr Gr. och Landtmarskalken sagt uti någon deputation
utarbetas. Det är icke utan at ju landet har nog kienning
af de dryge contributionerne, men bevillningen bör likväl
först uti Bevillningsdeputationen järnekas, inan något
kan minskas. At befordra lisa för landet önskade han altså,
at Bevillningsdeputation snart måtte blifva satt. Han viste,
at Statsdeputationen först borde säga behofven, men trodde,
at det kunde lätteligen nu ske under den tiden, Bancodeputationen
utarbetade financeplanen, at Statsdeputationen företogo
sig detta ärende til afgiörande. Det voro icke utan at
Stockholmslefnaden hade åtskilige behagligheter men han
och månge flere önskade likväl med mycket skäl jämte hela
landet at snart få sluta riksdagen och komma härifrån hvar
hem til sitt.
Hr Gr. och Landtm, berättade, at han med Hrr Talemän
öfverlagt angående Bevillningsdeputationens sättiande
och at de öfverenskommit at härom hvar uti sitt stånd anmäla,
på det, så snart Secrete Utskottet hunnit utarbeta, huru
mycket som til staten behöfves och huru mycket som af contributionerne
kan minskas, Bevillningsdeputation måtte kunna
sammanträda och giöra fördelningen.
Frih. von Essen yrkade, att Bevillningsdeputationen
behöfde genast sammanträda. Ehuru ännu Secrete Utskottet
icke hunno vara färdigt med at upgifva rikets behof, voro
likväl nödigt, at det lämnades Bevillningsdeputation råderum
at dessförinan utarbeta proportionerne, som vid taxeringen
böra iackttagas. De förre proportionerne trodde han så mycket
mindre kunna nu tiena til någon rättelse, som genom näringarnes
aftagande och förändring månge näringar torde
vara komne uti annat skick, än at de nu kunde bära taxering
i samma proportion som tilförene. Detta arbete skall
nog sysslosätta deputationen, men sedan det är giordt, blifver
ingen svårighet at fördela den requirerade summan på
hvar classe efter den faststälte proportionen.
Hr W adenstierna, Carl: I anseende dertil at detta
memorial hörer til Bevillningsdeputationen, som ännu ej är
Bankolån.
465
börjat, samt at ingenting vid förminskningen af contributionerne
lärer kunna giöras, inan en financeplan af Riksens
Ständer blifvit reglerad och derefter kronans penningebehof
af Secrete Utskottet afmätte, så ehuru högeligen han med alle
andre önskade en snar lindring uti de dryge contributioner,
nödgades han dock begära, at detta memorial måtte få hvila.
Sedan Secrete Utskottet sagt, hvad som erfordras, är lätt att
giöra fördelningen på contributionerne.
Hr Gr. och Landtm.: Efter det är begärt, alt memorialet
skall hvila, kanske R. o. A. behagade uphöra med vidare öfverläggning
härom i dag.
Detta besvarades med Ja.
2. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af den
2 October sistl., hvaruti Secrete Utskottet hemställer, om icke
til hielp uti den svårighet, som sig uti penningerörelssn
yppat och på det Banquens gäldenärer, hvilkas egendomar äro
för felande interessen utlyste til auction i denne månad, ej
måtte aldeles ruineras, hvilke annars, så snart den förväntade
financeplanen hinner1 utkomma, kanske inom någre månader
härefter kunde finna utvägar at blifva bärgade, Riksens
Ständer ville samtycka, at den procent af capitalet, sorn
för de på bancoauction inropade pantsatte fastigheter bör efter
författningarne afbetalas, måtte lämnas obetald och kiöparen
icke förbiudas [o: förbindas]2 til flere skyldigheters
fullgiörande än de, sorn efter bancoförordningarne ålegat
Banquens gäldenärer, för att befria sin pantsatte egendom
ifrån auction.
Frih. Kagg: Genom detta hemställande märckte han, at
Secrete Utskottet icke gådt in uti det föreslagne expedient at
låta anstå med bancoauctionerne, til dess financeplanen hunnit
blifva reglerad. De gäldbundne hade likväl haft mera nytta
deraf, ty som det interesse, hvilket för lån på pantsatte
egendomar til Banquen betalas, blifver nedslagit til 4 procent,
så vunno derigenom den gäldbundne då mera lätthet at frälsa
sin pant.
Hr Jennings: Banquens säkerhet fordrar, at interesset
ej bör stiga högre än pantens värde, och derföre har Secrete
Utskottet sedt sig nödsakat at låta de utlyste auctionerne gå
för sig. Ändamålet vinnes lika väl at lisa gäldenären, ty som
Secrete
Utskottets
extr. prot.
ang: de intressen
på
bancolån.
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: hinna.
2 Konceptprotokollet.
466 1769, okt. 4. Ruthska kronofordran.
Ang:de
Ruthiske
krono
fordran.
detta endast har sitt afseende på de redan ifrån October månads
början utlyste auctioner och financeplanen inan December
månad hinner till Riksens Ständer upkomma, så börjar
genast denne förminskning, så snart financeplanen af Riksens
Ständer hinner blifva faststäld; och blifver altså differencen
att för högst två månader betala det interesse, som
Banquen nu åtnjuter, hvilket för hvar debitor icke kan giöra
så stor object.
Uppå skedd proposition bifölls Secrete Utskottets extractum
protocolli.
3. Föredrogs ifrån Riksens Ständers Urskillningsdeputation
til Riksens Ständers plena remitterat en ansökning om slut
uti det vid sistl. riksdag ifrån Cammar-, oeconomie- och commercedeputation
inkomne betänckande angående Rutiske
kronofordran, härrörande af ett med kronan slutit hemmanskiöp.
Och uplästes Urskillningsdeputations extractum protocolli
samt ofvanberörde betänckande och R. o. A:s d. 16 December
1765 til detta betänckande gifne bifall.
Hr de Frese, Otto Henrik1: Redan vid 1761 års
riksdag hafva Riksens Ständer bytet bifallit, så at det allenast
ankommit uppå liquidation angående å ömse sidor hemmansräntorne.
Kongl. Cammarcollegium, som hade att författa denne
liquidation, har uptagit hemmansräntorne til olika värde
alt efter provincerne, hvarest hemmanen voro belägne. Genom
en sådan liquidation blefvo de Rutiske arfvingarne anseenligen
lidande och nödgades derföre underställa Riksens
Ständer denne liquidation vid 1765 års riksdag, då saken blef
i stånden afgiord, men på det sätt att två af de respective
stånden biföllo Kammarcollegii liquidation men de andre
stånden den af Rutiske arfvingarne upgifne liquidation, altså
kunde ingen expedition deröfver giöras. Emedlertid ligger
bytet oafslutit och kan icke komma til slut, om icke Riksens
Ständer behaga tillåta, att saken på ett eller annat sätt må
expedieras.
Hr Gr. och Landtm.: Efter saken en gång har blifvit hos
R. o. A. afgiord, kanske för att komma derifrån: At R. o A.
förblifva vid sitt sistl:e riksdag den 16 December 1765 i detta
mål fattade beslut och lämnar för öfrigit til nuvarande Expeditionsdeputation
at deruti meddela behörig expedition.
Detta besvarades med Ja.
1 Rättat från förlagans: Friedr. Otto.
Tullbetjäningen. Isak Clason.
167
4. Föredrogs Tulldeputations betänckande af den 11
sistl :e Augusti angående jämckning uti slaten vid tullvärcket
och at emedlertid de ledige sysslor måtte genom dertil constituerade
betienter bestridas. Hvilket senare deputationen hos
Kongl. Generaltulldirectionen begärt men icke kunnat erhålla
i anseende dertil, at bemälte kongl, direction förväntade
endast ifrån Kongl. Maij:t de bud och befallningar, som directionen
efter sin instruction borde lyda.
Hr von Böhnen, Casper Ludv., begärte detta på
bordet.
5. Anmältes et af Hr de Frietskii ingifvit memorial rörande
Järncontoiret, hvarmed han ville gå til de andre respective
stånden.
6. Föredrogs ånyo det bos R. o. A. redan den 28 September
sistl. upläste Justitiedeputationens betänckande af den 25 förledne
Augusti angående Grosshandlarens Isaac Classons ifrån
Urskillningsdeputation antagne och till Justitiedeputationen
remitterade ansökning om befrielse ifrån alt vidare åtal och
ansvar för förvaltning och redogiörelse uti deltagande af hvad
som rörer det fierde eller så kallade Königske Vexelcontoiret.
Sedan deputationen anfördt alle omständigheter uti dette mål,
med hvad siste riksdag deruti förelupit hos Riksens Högl.
Ständer, och att tvenne stånd gillat och faststält den decharge,
som detta contoir 1761 uppå Secrete Utskottets underdånige
tilstyrkande hos Kongl. Maij :t erhållit; så anförer deputationen
åtskillige omständigheter och skäl, ledande til befrielse
för Handelsmannen Classon ifrån det, som vid sistl. riksdag
blifvit emot honom såsom associerad med Witthfot för brottsligt
angifvit, och hemställer, om icke Riksens Ständers redan
vid tvenne riksdagar förut stadgade beslut och Kongl. Maij :ts
i grund deraf nådigt utfärdade decharge tyckes til Classons
befrielse ifrån vidare tiltal och ansvar böra förblifva vid sin
fulla kraft och värckan.
Hr Linderstedt, Eric: Vid detta betänckande får iag
til närmare uplysning giöra någre anmärckningar.
Deruti säges, att Claesson icke underskrifva eller deltagit
uti underhandlingen om creditivets pantsättande. Likväl finnes
uti lacterne af Classons egit bref, där han säger, at Fendrick
König icke skulle komma hem, förrän creditivet voro
emplojerat, at denne negociation skedt med Classons samtycke
och deltagande, hälst han tillägger i samma bref, at rege
-
Ang:de
tullbetjä
ning.
Ang: de
Grosshandlarn
Isac
Classon.
468 1769, okt. 4.
Isak Clason.
ringen derigenom skulle tvingas til at godtgiöra Vexelcontoiret
sin förmente fordran och at, om associerade blifvit lämnade
ohulpne, så skulle de, sorn strandsatt associerade och lämnat
dem uti sådant bekymmer, få genom detta steg i sin tour svettas.
Vidare anföres i betänckandet, at när Stora Deputation
sistl. riksdag förklarat sig icke kunna döma honom såsom
brotslig uti sielfve hufvudmålet rörande frågan, om och huruvida
Classon för dess del med Wittfoth' sig förbrutit uti det
med König om vexeloperation ingångne contract, efter han
såsom frånvarande deröfver förut ej kunde blifva hörd, så hade
uti den deraf följande ersättningsfrågan Stora Deputation
icke eller bort sitt utlåtande afgifva.
Men det förhåller sig icke så. Under hela liquidationstiden
emellan kronan och vexelassocierade i 4:de Vexelcontoiret,
som Stora Deputationen anstälte, var Claesson närvarande och
förklarade sig. Han reste ej bort, förrän brefven ankommo
ifrån König, som sedermera blefvo öfvertygande bevis emot
Wittfoth uti det, som giorde honom brotslig och Claeson misstänckt
för delagtighet deruti. Detta brottmål yppades altså ej,
förrän sedan Stora Deputation afgifvit sitt betänckande i ersättningzmålet,
och lärer en hvar finna högsta rättvisa och
ädelmod deruti, at Classon såsom frånvarande icke blifvit
ohörd dömd.
För öfrigit voro Hr Linderstedt ej emot at på betänkandet
proposition måtte giöras til bifall, efter tre stånd det redan
bifallit, så att expedition genom R. o. A:s afslag icke kunde
hindras, men önskade, at detta icke måtte tiena til prejudicat.
Frih. Duvall, Joh. D i d r., önskade deremot, at aldrig
medborgare måtte betagas at hos Riksens Ständers ädelmod
och rättvisa finna beskydd för oskuld och ersättning för det
lidande, som dem öfvergådt, då han hoppades at som arfvinge
af en olycklig äfven få njuta deraf frukt och hafva tilfälle
att stärckas i den medfödda nit och kärlek, han buro för fäderneslandet
och vårt sälla regeringssätt.
Hr Silfverskiöld, Arvid, som ledamot uti Justitiedeputation
betygade, det han vid aldra nogaste upmärcksamhet
genomgådt alle handlingar, de omtalte brefven emellan
König, Wittfoth och Claesson med hvad mera, som til denna
sak hörde; men hade icke deraf kunnat finna något bevis, at
Isak Clason, von Schwartzer.
469
Claesson deltagit uti creditivets pantsättande men väl at han
sökt negociera penningar hos utländningar uppå obligationer,
hvilket aldrig kan anses som något brott.
Dessutom när Secrete Utskottet siste riksdag tilstyrckt,
at med dette Vexelcontoir måtte liquideras, så blef sådant af
tvenne stånd bifallit. At Classon aldrig haft någon del i Wittfoths
kopparhandel med kronan lär tydeligen vara öfverbevisat,
hvarföre det ock sistl. riksdag blifvit handterat som et
ifrån vexelsaken särskilt mål. Store Deputationens utskott,
der denne sak om Wittfoth och Königske Vexelcontoiret först
blifvit utarbetat, har ej eller ansedt sig kunna döma Classon.
Detta alt sammanlagt med det mera hade hos honom värckat,
det han med full öfvertygelse uppå sin aflagde domareed
utan afseende på någre särskilte considerationer bifallit betänckandet
uti Justitiedeputationen och nu tilstyrckte Högh
R. o. A. at detsamma bifalla.
Härefter uplästes et af Hr Gyllenstolpe, Edvard, ingifvit
memorial, hvaruti han äfvenledes uppå flere anförde skäl och
considerationer tilstyrcker bifall uppå Justitiedeputationens
betänckande.
Uppå giord proposition blef altså Justitiedeputationens betänckande
bifallit.
7. Uplästes ånyo det d. 18 sidstl. September föredragne Secrete
Deputationens betänckande af den 6 i sistnämde månad
angående Majoren och Riddaren af Kongl. Sverdsorden
Johan von Schvartzers tour i arméen samt hvad ersättning
han kan erhålla för sin redan utlagde accordssumma och den
han vid framdeles befordran kan komma at utbetala och
hvaruti deputation tilstyrcker, at Majoren von Schvartzer
måtte få förslagsrättighet til den förste utan accord ledig blifvande
maj or sbeställning vid cavalleriet, enär han sig derom
anmäler.
Utom de tvenne redan föredragne memorialer af Hr de Frese
och Hr Smitterlo uplästes nu jämväl et af Hr Boije, Adam,
Ryttmestare, som erkienner, at Majoren von Schvartzer är berättigad
likasom andre reducerade och på regementerne placerade
officerare få sin utlagde accordssumma ersatt; men
som efter de 1766 faststälte befordringslagar alle officerare
til och med premiermajor böra avancera inom deras regementer
och Majoren von Schvartzer emot desse lagar icke kan
tilläggas rättighet at få avancera til et annat regemente ifrån
Äng: de
Major
Schvartzers
tour i
armeen.
470 1769, okt. 4. von Schwartzer.
det, hvarest han är placerad, så hemställer Hr Boije, om icke
Secrete Utskottet i sammanträde med Secrete Deputationen
kunde få öfverlägga om någon författning häruti, mera
bidragande til en lika befordring för alle officerare i armeen
och följackteligen til upmuntran uti tiensten, och emedlertid
hos Kongl. Maij :tt i underdånighet anhållas, att de ledige tienster
icke måtte bortgifvas, inan Riksens Ständer hunnit utlåta
sig öfver detta. Utbediandes sig Hr Boije at härmed få gå
til de andre standen.
Hr C. M. Brummer» memorial, som styrcker til afslag uppå
Secrete Deputationens betänckande.
Hr Jacob Clercks, Lieutenant, memorial, som likaledes tilstyrker
afslag på detta betänckande.
Hr S. W. [o: N. H.]1 Haegerflycht[s], som på flere anförde
skäl tilstyrcker, at betänckandet måtte bifallas, och förbehöllo
sig desse herrar at med sine memorialer få gå til de andre
respective stånden.
Hr Ehrenmalm, Samuel, anmärckte, at Secrete Deputationens
betänckande voro aldeles gifvit uppå Majoren
Svartzers fråga om uprättelse för leden praej udice, hvilken
fråga hvarcken Urskillningsdeputation hade bordt remittera
eller Secrete Deputation sig deröfver yttra emot 1766 års betänckande
om lagarnes värckställighet. En lag voro redan
giord, huru med placerade officerare förhållas skall och
huru en hvar officerare borde efter tour avancera inom sitt
regemente till och med premiermajor. Emot desse så tydelige
och ännu bestånd ägande författningar kunde Hr Ehrenmalm
icke tilstyrcka bifall uppå det nu upläste betänckandet.
Hr Carpelan, Carl Ephraim: Majoren Schvartzers
värckelige lidande, derigenom at han förlorat tvenne utbetalte
accordssummor, kronans stat, som besväras med den lön,
Major Schvartzer nu njuter, voro väl mycket ömande omständigheter,
då han kiende Major von. Schvartzer för en käck och
välförtient officerare. Men när han besinnade, at befordringslagarne
stridde emot det, som Secrete Deputationen nu föreslagit,
och att så månge lika förtiente officerare derigenom
skulle lida, så kunde han ej bifalla deputations betänckande.
Major Schvartzer voro placerad på ett cavallerieregemente, där
bör han avancera. Hr Carpelan hemstälte altså, att betänckandet
måtte afslås och den giorde lagen förblifva i sin kraft
men eij giöras ny lag in casu. Skulle detta betänckande bifal
-
von Schwartzer.
471
las, så fingo Majoren von Schvartzer den nu ledigvarande majorsbeställningen
i Adelsfahnan, hvarigenom alle i det regementet
tienande officerare blefvo jämte flere andre lidande;
det voro väl sant, at cronan lindrades uti den majorslönens utbetalande,
som von Schvartzer nu innehafver, men kronan bör
ej lindras uppå så månge redelige medborgares depence.
Frih. Grönhagen: När grannens vägg brinner, så står
din i fara, säger gamle ordspråket. Bäst at blifva vid lagar,
som ännu ej blifvit rubbade, ehuru de äro satte i fråga. Annars
kan genom en refva snarligen flere komma efter.
De officerare, som genom Riksens Ständer fädt tour framför
Majoren Schvartzer, hafva ju med detsamma fådt tour til
befordran och indelning, altså är Major von Schvartzer ännu
icke i rättighet til någon competence med dem; de skulle likväl
alle härigenom praejudiceras. Frih. Grönhagen har villigt
bifallit Secrete Deputationens betänckande angående accordsumman
för placerade officerare. Om det efterlefvas, så får
ju Major Schvartzer ersättning för sin utbetalte accordsumma,
om han inom regementet, där han står, accorderar.
Frih. Grönhagen tilstyrckte altså af slag på betänckandet
och begärte Hr Boijes memorial på bordet.
Hr Hägerflycht åberopade sitt memorial. Majoren
Schvartzer hade, då han upprättadt Jägarecorpsen, ingådt
den capitulation, at ifall denne corps skulle indragas, borde
han få majors indelning vid et ständigt regemente. Sådana
contracter med kronan måste hållas och icke brytas, annars
lider tiensten, kiecke officerare ledsna vid att giöra sin skyldighet,
omsider vid hela tiensten, så at svårligen kronan får
skickeligit folck, när de behöfvas.
Hr Linderstedt, Eric, yttrade sig äfven finna, huru
Majoren Schvartzer genom placeringen voro lidande och mer
än någon annan officerare, ty flere capitains och subalternofficerarevacancer
kunde gifvas vid ett regemente men major voro
en enda, och inföllo altså mera sparsamt någon sådan ledighet.
Han kiende Majoren Schvartzer som en officer, hvilken
ägde både käckhet och skickelighet, hvarom han äfven
hördt, at preusiske officerare lämnadt ett fördelagtigt intygande.
Men som lagen voro öfver det, som nu är i fråga, tydelig
och klar, så kunde Hr Linderstedt icke tilstyrcka, at den
skulle uphäfvas, men önskade, att betänckandet måtte til
Secrete Deputation åter remitteras för at projectera et med
472 1769, okt. 4. von Schwartzer.
lag mera öfverensstämmande soulagement för Majoren
Schvartzer.
Hr de Frese, Paul, önskade af upricktigt hierta, at Majoren
Schvartzer måtte kunna få en emot sine värckelige förtienster
svarande lycka och belöning, ty alle borde erkienna
hans meriter; men som cavalleriet skal avancera inom sig
och där äro få öpningar för majorer men likväl månge både
til tiensteår och tour deribland framför Majoren von Schvartzer
berättigade at få indelning utan at emot den redan stadgade
lagen kunna komma dertil, så hade han sedt sig nödsakad
at til bevarande, mindre af sin egen välfärd i framtiden än de
flere sine hederlige kammeraters, genom sitt ingifne memorial
tilstyrcka af slag på Secrete Deputationens betänckande.
Hr Durietz: Här kan ej vara fråga om personen, den iag
lämnar med nöije alt välförtient loford, utan endast at efterlefva
lagen, och då kan icke betänckandet bifallas.
För en person ser iag icke, at R. o. A. kan ändra lagen. Jag
ser ej eller, at Major von Schvartzer lidit någon praejudice.
han har snarligen avancerat til major, han har ibland majorer
sin tour, han är placerad vid ett regemente, där han likasom
alle andre placerade majorer får afbida sin befordran;
han niuter sin lön; detta är alt, hvad han efter lag kan få, och
tillstyrcker iag derföre, att betänckandet må afslås.
Hr von Böhnen1 förente sig med Hr Durietz. Han ville
gierna bestå Majoren Schvartzer 1800 dahl. s:rmt til i lön, om
kronans cassa det tålte, efter han värckeligen voro en förtient
officerare, allenast Riksens Ständer, som både vid 1761 och
1765 varit mycket sysslosatte för hans skuld, sedan blefvo
frie. Efter lagen tilstyrckte han afslag på betänckandet nu
och gingo ej derifrån utan votering.
Frih. Rehbinder såsom ledamot af Secrete Deputationen
förklarade, at deputation på intet sätt velat ändra, hvad
lagen och Riksens Ständers beslut om Major Schvartzers tour
utstaka. Om Högl. R. o. A. täckes anse, hvad Secrete Deputation
uti betänckandet sig derom yttradt, så lärer det tydeligen
visa sig. Deputation yttrar sig allenast över hans klagan,
at han förlorat sine utlagde penningar såväl i accord som i
capitulationen, och föreslår, huru han derföre må erhålla någon
ersättning.
Sorn placerad major skulle von Schvartzer hafva en enda
vacance at vänta uppå, med den kan länge dröija och emed
1
Tilas riksdagsjournal har här: Capitaine von Böhnen.
von Schwartzer.
473
lertid uti andre regementer långt yngre officerare än han
komma til majors indelningar; det kan aldrig vara meningen,
att Majoren von Schvartzer skall blifva placerad major i all
sin lifstid, hvilket lätteligen hända, om en yngre major än han
med indelning sedan söker transport til maj or sindelningen
vid det regementet, han nu står. När Riksens Ständer utstakat
Major Schvartzers tour til befordran eller avancemente ifrån
major, följer deraf icke, at de betagit honom at få komma til
indelning. När en placerad capitain eller lieutnant har 3 a 4
vacancer inom regementet at giöra sig hopp om, så har en placerad
major en enda, hvarvid han då skall vara bunden.
Alla kiäcka officerares merite i sitt värde lämnadt måste
man ändå tilstå, at en braf officerare, som kan föra en trouppe,
derföre icke är skikelig att anföra en lätt trouppe; dertil
fordras et egit genie och så mycken mera vana och insigt, som
ofta uppå de lätta trouppernas activité och huru de anföras
beror hela armeens välfärd.
Frih. Rehbinder begärte proposition til bifall uppå betänckandet,
hvarifrån han icke begåfvo sig utan votering.
Hr Gr. och Landtm, anmälte, at von Schvartzer förklarat
sig nögd, at den för honom tilstyrckte transporträttigheten ej
må sträcka sig til något annat regemente, än där secondmajoren
voro yngre än han, och giorde således följande proposition:
Bifaller
R. o. A. Secrete Deputationens betänckande med
den tilläggning, at den tilstyrckte transporträttigheten ej må
sträcka sig til något annat regemente än där, hvarest secondmajoren
än yngre än Major Schvartzer.
Men detta besvarades med Ja och Neij.
Hr Jerlström erkiende sorn ledamot i Secrete Deputationen,
at han uti deputationen bifallit betänckandet, ty von
Schvartzer geck ifrån Lifdrabanterne utan accord; han har
uti tiensten förvärfvat sig mycket beröm, uti sin capitulation
har han förbehållit sig värckelig majorstienst, hans lön är en
gravation för kronan; men alle desse märckelige considerationer
måste nu i hans sinne försvinna, sedan han blifvit öfvertygad,
at hvad Secrete Deputation tilstyrckt är emot lag,
och begåfvo han sig derföre gierna dertil, at betänckandet må
afslås.
Hr Oxehufvud conformerade sig med Hr Jerlström.
Gref Hamilton trodde en förordning vara utkommen,.
474 1769, okt. 4—7. von Schwartzer.
sorn stadgade, att reducerade och placerade officerare få söka
sig til indelning uti andre regementer, då det sker utan
äldres praejudice.
Häremot ropades Neij och Ja.
Hr Gr. och Landtm, frågade, om R. o. A. ville bifalla betänckandet
utan tilläggning?
Men härtil svarades Ja och Neij.
Hr von Böhnen begärte votering, efter propositionen
voro besvarad med Ja och Neij.
Hr G. och Landtm, frågade, om R. o. A. ville votera?
Härtil svarades äfven Ja och Neij.
Hr Linderstedt, Eric, tyckte, at rösten var emot
och at derföre afslag på betänckandet torde vinna bifall utan
votering.
Hr Schönström declarerade sig gå ifrån den mening,
han haft at bifalla betänckandet, för at icke med detta mål
uppehålla R. o. A.
Hr Gr. och Landtm, giorde altså proposition: Behagar R.
o. A. afslå Secrete Deputationens betänckande.
Hvilken med Ja besvarades.
Hr Lagersverd föreslog, om icke en deputation härom
kunde notificera de andre stånden med begäran, at inge prsejudicemål
hos dem måtte företagas, inan R. o. A. sig uti saken
yttrat.
Hr Linderstedt, Eric, trodde det icke väl vara lämpeligt,
at R. o. A. uti et särskilt mål med deputation besökte
sine medstånd. Och mindre kunde det låta sig giöra at begära
af de andre stånden, at de uti sine beslut skulle afbida R. o.
A:s decision, utan kunde härom et extractum protocolli ifrån
R. o. A. afgå.
Hr Gr. och Landtm.: Som det i synnerhet lärer komma
an uppå at vinna tiden, inan de andre respective stånden afgiöra
saken, och med et extractum protocolli går långsammare,
inan det hinner blifva upsatt, justerat och renskrifvit, så
sker det lättast, om betänckandet med R. o. A:s afslag praesenteras
i de andre stånden.
Detta bifölls.
R. o. A:s af slagsresolution skref s altså uppå betänckandet,
och Hr Brummer jämte tvenne andre R. o. A;s herrar ledamöter
afgingo genast dermed til de andre respective stånden.
Deputationerna. Åmål.
475
8. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli angående
antalet af deputationernes betiening och deras arfvoden,
hvarvid var bilagdt en förteckning på betieningen sistl. riksdag
och en hvars arfvode samt äfven en dylik för denne riksdag.
Härjämte föredrogs Justitiaedeputationens föreställning om
sin betienings antal och arfvode.
Likaledes Cammar-, oeconomie- och commercedeputationens
betänckande angående dess betiening och arfvode.
Efter någon ventilation deröfver förenade sig R. o. A. derom
at remittera alt detta til Secrete Utskottet, som har at reglera
arfvodet, så att deputationerne blifva tilräckeligen betiente
och der järn te all möijelig besparing för kronan iackttages.
9. Sluteligen uplästes hrr electorernes val til ledamot uti
Justitiedeputationen.
I stället för Hr Franc, Gabriel, Häradshöfdinge, som sig afsagt,
nemligen
Hr Lake, fullmägtig Hr Schönberg, Anders, Historiographus
Regni.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. half tu eftermiddagen.
År 1769 den 7 October.1
Lördag.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Grefven Generalen och Landtm. Axel Fersen.
Protocollet för den 4 September sidstl. justerades.
1. Uplästes Presteståndets extractum protocolli af den 14 Skolemestersistl.
September angående Consistoriifullmägtigens för Carl- ^målang-de
stads stift Probsten och Lectorn Bengt Antonsons ansökning
om ändring uti Kongl. Maij:ts d. 12 Februarii 1766 gifne resolution,
som tillåtit, sedan skolemestaresysslan uti Åmåls
stad åter blifvit skild ifrån cappellansbeställningen, såsom
den af ålder varit, at den gård, som skolemestaren til boställe
altid haft anslagen, måtte sysslan åter ifrångå. Presteståndet
har antagit detta mål och recommenderat detsamma til Cammar-,
oeconomie- och commercedeputation samt recommen
1
Med påteckning: Justerat d. 9 December 1769.
31—610798
Ang:de
deputatio
nernes
betjening.
476 1769, okt. 7. Vattholma bruk.
An:gde brovägare-
och
grundtpgrs
erläggande
för
det stångjärn,
som
förs genom
Upsala fr.
Vattholma
bruk.
Ang: de
Gulldsmedsembetet
i
Jönköping.
derade sin remisse genom nu upläste extractum protocolli hos
sine respective medstånd til bifall.
Hr Gr. och Landtm, hemstälte, om icke detta kunde til
Secrete Utskottet remitteras, efter något i samma ämne förut
dit inkommit.
Hvilket bifölls.
2. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af den
18 sistl. September angående den ansökning, Justitiaeborgmestaren
och Riksdagsfullmägtigen ifrån Upsala Gustaf Rinman
på stadens vägnar giordt, at hans besvär öfver Kongl. Maij :ts
nådige utslag, gifvit den 16 sistl. Februarii, som til nytt uptagande
och af dömande i Kongl. Commercecollegio förvis!
den af Riksens Ständer sistl. riksdag afgiorde sak angående
brovägare- och grundtpenningars erläggande för det stångjärn,
som genom Wattholma bruk föres genom staden.
Borgareståndet förklarar, at emedan Upsala stad af högstnämde
Kongl. Maij :ts utslag icke enligit kongl., förordningen
af den 10 Januarii 1759 fädt del eller någon kundskap
inom den tid, som til besvärs ingifvande til Utskillningsdeputationen
föreskrifven är, så att Riksdagsfullmägtigen icke
kunnat stadens rätt bevaka, så funno ståndet godt att remittera
detta mål til Riksens Ständers Justitisedeputation samt
sådant hos de öfrige respective stånden til bifall recommendera.
Härvid var bilagdt et af bemälte Justitieborgmestare och
Riksdagsfullmägtig i sitt stånd ingifvit memorial.
Hr Gr. och Landtm.: Riksdagsfullmägtige hafva icke allenast
haft at tilgodo niuta den vanlige urskillningsterminen
utan ock en tilökning ifrån den 19 Maii till den 3 Julii, altså
kan icke förebäras, at ju Upsala stad haft nog tid och råderum
til besvärs ingifvande uti en sak, som icke kunnat vara
staden okunnig, när den blifvit öfver samma sak hörd, inan
Kongl. Maij :ts utslag föll. Det skulle öfverhopa Riksens Ständer
med ansökningar uti enskilte mål, om de fingo efter den
utsatte tiden på det sättet inkomma och antagas. Höglofl. R.
o. A. torde altså resolvera, att detta afslås.
Härtil svarades Ja.
3. Föredrogs Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens
betänckande af den 5 September sistl. angående Guldsmedsembetets
i Jönkiöping sökte ändring uti Kongl. Maij:tts
nådige resolution af den 19 Augusti 1767, hvarigenom Guld
-
Guldsmeden Hasselquist. Nääfs besvär.
477
smedsgesellen Olof Hasselquist tillätes att uppå guldsmedsarbetet
i berörde stad burskap vinna. Sedan deputationen förmält,
huruledes Hasselquist såväl hos Magistraten och Kongl.
Commercecollegium som hos Kongl. Maij :tt vunnit bifall, så
tilstyrcker deputation, att Hasselquist må vid den förmån,
som honom genom alle förut fallne resolutioner tillagt blifvit,
i alla måtto okrängt(!) bibehållas.
Betänckandet bifölls.
5. Uplästes Professorens vid Kongl. Accademien i Åbo Jo- Professor
han Billmarks ifrån Urskillningsdeputationen til Riksens ans™ifning
Ständers plena den 6 sistl. Julii remitterade ansökning at få ang:de och
Prof Nääfs
förklarat Riksens Högl. Ständers vid sisth riksdag emellan ho- besv^. å sam
nom och Professorerne Hartman och Nääf gifne beslut, hvil- ämne.
ket Billmark förmenar icke vara uti Expeditionsdeputationen
rätteligen expedierat.
Härvid uplästes äfven Professorens vid Åbo Academie Wilhelm
Robert Nääfs besvär deröfver, att Urskillningsdeputationen
til remisse antagit besvär öfver en af Riksens Högh
Ständer redan afgiord sak, åtminstone uti den delen, sorn rörde
honom, hvilken ostridigt af alle fyra respective stånden voro
bifallen, och anhåller, at vid den honom af Riksens Ständer
tillagdde uprättelse framför Professoren Billmark blifva
bibehållen.
Hr Ehrenpreutz anförde, at ehuru Riksens Ständer
uti den vid sisth riksdag utfärdade expedition öfver Professorerne
Hartman och Nääfs sökte uprättelse framför Professoren
Billmark afgiordt detta mål, så kunde dock Urskillningsdeputationen
ej undgå at antaga Professoren Billmarks
klagomål, efter de voro stälde emot expeditionens rigtighet
och Expeditionsdeputationen, hvarföre och denne ansökning
genom remissen blifvit Riksens Högh Ständers plena directe
understäld.
Hr Carp [e] lan, Carl Ephraim, förmente deremot,
at det vore Professoren Billmarks blotta ord utan någre bevis
alt, hvad han i denne sin skrift anfördt, och at den altså borde
afslås.
Hr Bergenstråle försäkrade såsom ledamot i Urskillningsdeputation,
att denne ansökning aldrig hade blifvit remitterad,
om icke af den uti Riddarhuscantzliet förvarade löparen
det befunnits, at respective ståndens påskrifter varit så
beskaffade, at det fordrade närmare förklaring, huruvida
478 1769, okt. 7. Riksrådspensionerna.
ståndens pluralité voro rigtigt fölgd uti expedition i anseende
til Professorerne Hartman och Billmark.
Proposition begärtes och biföls, att detta remitteras til Secrete
Deputationen.
6. Secrete Utskottets extractum protocolli af den 19 sisth
September angående pensioner, som blifvit Hrr Riksens Råd
Grefve Tessin, Grefve Höpken, Grefve Stromberg, Grefve Gyllenborg,
Grefve Carl Fredric Scheffer af sisth riksdags Secrete
Utskott ifråntagne; hvilket Secrete Utskottet i anledning af
Riksens Ständers befallning af den 13 Julii innevarande år
genom remiss uppå ett af Öfversten och Riddaren Hr Carl
Hierta härom ingifvit memorial uptagit; sedan Secrete Utskottet
anfördt, huru desse herrar uppå Riksens Ständers underdånige
tilstyrkande undfådt vid deras afskeds tagande Hr
Riksrådet Grefve Tessin hela lönen såsom gouverneur för
Hans Kongl. Höghet Kronprintsen och sedan, då han nedlade
rådsembetet, pension 12 000 daler silf:rmtt årligen.
Hr Riksrådet Grefve Scheffer likaledes gouverneurslönen
6 000 dahl. s:rmtt, Hr Riksrådet Grefve Höpken 10 000 dahl.
och Hrr Riksens Råd Grefvarne Stromberg och Gyllenborg
hvardera 6 000 dahl, alt silfvermynt, svarande til hälften emot
de löner, en hvar af dem förut innehaft och hvilke de alt intil
sisth riksdags slut upburit, då desse förmåner blifvit dem
ifråntagne på det sätt, att Hr Riksrådet Grefve Tessin ifrån
1767 års början til 1771 skulle allenast niuta 2 000 dahl.
s:rmt årligen och sedan framgent 4 000 dahl. s:rmt, Hrr Riksens
Råd Grefvar Höpken, Scheffer och Stromberg förlorat
desamme aldeles och Hr Riksrådet Grefve Gyllenborg af sin
pension 2 000 dahl. s:rmt årligen. Secrete Utskottet hemställer,
att Hr Riksrådet Grefve Tessin jämte den honom lämnade
pensionen måtte jämte Hr Riksrådet Grefve Scheffer ifrån
den tid, indragningen skedde, bibehållas vid de dem förut lilslagne
gouverneurslöner, Hr Riksrådet Grefve Gyllenborg åtniuta1
den honom ifrån början tilagde halfva rådslönen 6 000
dahl. s:rmtt äfven för de förflutne åren samt att lika ömhet
må vederfaras Hrr Riksens Råd Grefvar von Höpken och
Stromberg, af hvilke den förre, ehuru märckelige hans förtienster
varit vid det vigtige råds- och cantzliepresidentsembetets
bestridande och de honom af Riksens Ständer derföre
tillagde förmåner deremot någorlunda svarande efter rikets
vilkår, likväl förklarat sig nögd med lika pension som de öf
1
Rättat enligt konceptprotokollet från förlagans: åtniuter.
Riksrådet Rudenschöld.
479
rige Hrr Riksens Råd, nemi. 6 000 dahl. s:rmt årligen, samt
afsagt sig någon ersättning för de förflutne åren, som han
varit i mistning af hvad Riksens Ständer honom tillagdt.
Hvilket Secrete Utskottet förklarar sig hafva anledning at tro,
det Hr Riksrådet Grefve Stromberg äfven lärer giöra, hvad tiden
af pensionens undfående beträffar, hvarföre Secrete Utskottet
ej eller för desse begge herrar tilstyrcker mer än den
vanlige rådspensionen 6 000 dahl. silf:rmtt.
Hr von Böhnen, Johan Ludv.1, begärte detta på
bordet.
7. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli, date- Ang:de
rat d. 16 sistl. Aug., i anledning af Majoren och Riddaren lence Riks"
Palmstruch^ ifrån Riksens Ständers plena dit remitterade me- rådetRudenmorial
angående Hr Riksrådet Riddaren och Commendeuren
af Kongl. Maij :ts Orden Frih. Rudenskiöld, hvaruti Secrete
Utskottet, sedan det anfördt förlopet af den saken, hvarföre
välbem:te Hr Riksråd ifrån rådsembetet sisth riksdag blifvit
endtledigat, hvartil icke finnes, at Secrete Utskottet då styrckt
utan at det uti de respective ståndens plenis blifvit afgiordt,
hvarest Cantzliecollegii protocoller i utrikes ärender icke förekomma,
så at lätteligen olika begrepp om deras innehåll
kunnat där upkomma, men at desse protocoller af Secrete Utskottet
vid 1761 års riksdag blifvit granskade och Hr Riksrådet
Frih. Rudenskiöld långt ifrån anmärckning erhållit då
det förklarade yppersta förtroende af Riksens Ständer, att
han til rådsembetet blifvit föreslagen och af Kongl. Maij :tt utnämd.
När således irring förelupit uti tillämpningen af de
grunder, [som föranlåtit]2 bemälte Hr Riksråds förafskedande,
så öfverlämnar til Riksens Ständer Secrete Utskottet, om
icke Hr Riksrådet må vara at anse, som hade han uti rådsembetet
värckeligen qvarblifvit och att han fördenskull bör den
med samma embete förknippade lönen för den framflutne tiden
oafbrutit åtniuta, sedan något derpå upburit förskott jämte
hvad han i pension åtniutit afräknat blifvit.
Detta begärtes äfven af Hr von Böhnen på bordet.
Hr von Gerten begärte att få trycka begge desse extracta
protocolli.
8. Föredrogs ånyo Secrete Deputationens den 28 Septem- Ang:de
ber upläste extractum protocolli, hvaruti deputationen berät- p^fudke
tar,
huruledes åtskillige prsej udicemål, oafgiorde ifrån sisth mål från
o • • 1765 års
riksdag, uti hvilke de sökande nu om slut anhållit, af Urskill- rikSdag.
1 Konceptprotokollet ursprungligen: Caspar Ludvig. Möjligen avses: Carl
Ludvig.
2 Betänkandet.
480 1769, okt. 7. Oavgjorda prejudicemål.
ningsdeputationen blifvit til et antal af 43 stycken till Secrete
Deputationen remitterade, uti hvilke deputationen väl vid
sistl. riksdag sine betänkanden afgifvit men hvilke icke hunnit
uti något stånd blifva föredragne. Hvaremot andre dylike
mål, som uti någondera af de respective stånden voro afgiorde,
blifvit ifrån Urskillningsdeputationen til Riksens Ständers
plena remitterade. Och som Secrete Deputationen icke
voro underrättad, huruvida någon pröfningsrätt kunde vara
deputationen tilständig öfver de vid förre riksdagen redan utarbetade
betänckanden; det och kunde blifva efter olika principe,
som deputationen nu uti sådane mål kommo at sig utlåta,
enär det torde hafva händt, at et betänckande sistl. riksdag
ifrån deputationen afgådt långt förr, än Riksens Ständer vidtogo
sin författning uti prejudicemål, fast det ej hunnit föredragas,
som Riksens Ständer ock uti en för Majoren Baron
Taube gifven föreskrift om uprättelse sig yttrat, at alle de vid
den riksdagen hos Riksens Ständer skedde befordringar icke
borde medföra någon bättre förtients lidande utan en hvar vid
sin förut ägande tour til befordran och tienstgiöring bibehållas;
så kunde deraf hända, at om Riksens Ständer i anledning
af et förut inkommit betänckande ville för någon bifalla
särskilt uprättelse, sådant kunde medföra irring och oreda
samt deras skälige missnöije, som med dem, om hvilke deputation
nu kommo at sig utlåta, ägde en lika och bättre rätt,
altså och i anseende härtil samt flere förekommande omständigheter
hemställer deputation, om icke Riksens Ständer
skulle tillåta, at alle de vid denne riksdag til de respective
stånden förviste äldre prejudicemål, deruti slut ännu sökes,
måtte til Secrete Deputationen remitteras med tillåtelse, att
deputationen utan afseende på de förre betänckanden eller
någon annan åtgärd måtte såväl de til respective stånden remitterade
sorn de hvilke(!) til deputationen ifrån Urskillningsdeputationen
öfversände och af lika beskaffenhet varande
mål få uptaga och pröfva samt med betänckande deröfver
til Riksens Ständer inkomma.
Uti detta ämne blef äfven et memorial af Hr von Gerthen
föredragit, hvilken jämte det han tilstyrcker äfven detsamme,
som Secrete Deputationen hemstält, tillika föreslår, att alle
sedan siste riksdag hvilande och af Urskillningsdeputationen
uppå de sökandes anhållan uptagne samt enligit instructionen
til Riksens Ständers plena remitterade mål måtte til sine
Oavgjorda prejudicemål.
481
behörige deputationer, där de förre riksdagen blifvit handterade,
åter förvisas.
Hr Linderstedt, Eric, samtyckte väl gierna til hvad
Secrete Deputationen föreslagit, på det de sökande en gång
måtte få sine ansökningar afgiorde. Men at deputationen, som
han tyckte orden lydde, skulle utan afseende uppå 1766 års
giöromål lägga hand vid desse besvärsmål, deruti kunde han
icke finna sig. Påstod derföre, att jämte bifall uppå det öfrige
deputationen måtte föreläggas at ställa sig til efterrettelse,
hvad Riksens Ständer vid sisth riksdag stadgadt och i
synnerhet hvad deras afgifne underdånige föreskrift för Majoren
Baron Taube innehåller.
Hr Waden stierna trodde, at om R. o. A. biföllo, hvad
deputation föreslagit, voro dervid ingen fara. Deputation hade
sin instruction att rätta sig efter och derifrån hvarken
kunde eller borde deputationen på något sätt afvika.
Hr von Gerdten påminte, att utom det R. o. A. vid förre
riksdagar fölgdt den principe, at dylike mål, som ifrån Urskillningsdeputationen
till plena ankommit, blifvit remitterade,
så hade R. o. A. denne riksdag äfven giordt det med Hr
Qveckfeldts ansökning om slut uti sitt oafgiorde prsejudicemål.
Hr Durietz deremot ansåg, at en lag aldrig kunde vara
nog tydelig och at derföre hvad Hr Linderstedt begärt borde
bifallet tilläggas.
Frih. Rehbinder: Hela denne tilläggning står redan införd
uti den instruction, deputationen denne riksdag fädt, at
inge uprättelser må föreslås, äldre och bättre förtiente til förfång.
At Secrete Deputation sisth riksdag torde hafva gådt
längre med sine föreslagne uprättelser, kunde man hafva anledning
att tro, efter Riksens Ständer funno sig befogade vid
riksdagens slut afgifva et så beskaffat underdånigt bref til
Kongl. Maij :tt, som det Majoren Baron Taube erhölt. Deputationen,
som efter lag och sin instruction vill förfara, önskar
derföre at få til sig alle desse prejudicemål, ifall något af förre
riksdags betänckande i sådane saker skulle vara öfver hvad
Ständer förordnat, på det Riksens Ständers beslut måge blifva
efter lag och enahanda principe uti enahanda och lika mål.
Hr Durietz föreslog, att efter deputationen redan hade
sig föreskrifvit uti sin instruction, hvad Hr Linderstedt påmint,
så voro tilläggningen icke ny utan kunde för at ej giöra
482 1769, okt. 7. Prejudicemål. Jernkontoret.
Ang:de
Järncon
toiret.
ventilation här vidlyftig härom man mötas på halfva vägen
och låta den uti påskriften inflyta.
Frih. Rehbinder: Secrete Deputations mening har aldrig
varit at begära ändring uti sin instruction eller redan giord
lag utan frågan, hvarpå svar begäres, är den, att som en deputations
betänckande ifrån förflutne riksdagar är et respectabelt
document, hvilket nuvarande deputation icke af sig sielf
äger magt at ändra, om Riksens Ständer vilja tillåta, att Secrete
Deputation obehindrat må efter nuvarande lagar och
sin instruction få yttra sig öfver förre riksdagars ifrån deputationen
upkomme betänckanden, ifall de skulle innehålla
något, sorn ej öfverensstämde med de af Riksens Ständer
senare giorde lagar. Deputation vill utan afseende på något
förr upgifvit betänckande endast efter lagen yttra sig öfver
hvart mål.
Hr L inderstedt, Eric, begärte underrättelse, om Secrete
Deputationens instruction voro sådan, sorn den hos R.
o. A. blifvit bifallen? Och sedan han derom fädt försäkran,
giorde
Hr Gr. och Landtm, proposition och Secrete Deputations
extractum protocolli bifölls.
9. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänckande
af d. 23 sistl. September angående Järncontoiret och
dess förvaltning, hvilket d. 28 sistl. September blifvit hos R.
o. A. redan föredragit.
Deputationen omrörer til en början uti detta betänckande
Brukssocietetens lidande genom den desse förflutne åren yppade
stagnation och penningebrist och ordsakerne dertil, at
bemälte societet af Järncontoiret icke kunnat hafva någon
hielp samt at de nuvarande Järncontoirets directeurers förvaltning,
hvilken med låford omröres, deruti icke kan hafva
någon skuld.
Hvarefter uti det, som angår Järncontoirets vid sisth riksdag
d. 21 October 1766 erhållne reglemente, åtskillige omständigheter
anmärkes, hvilke deputation anser såsom emot hvarannan
och emot inrättningens ändamål stridande. Och tilstyrcker
derföre, at samma reglemente må til sin kraft och
värckan uphöra och hädanefter förblifva vid förre Kongl.
Maij :ts om Järncontoiret utfärdade nådige reglementer af d.
29 December 1747 och den 22 September 1752, undantagandes
i den omständigheten, som angår lån i Banquen på järn,
Jernkontoret.
483
efter Riksens Ständer sedermera annorlunda derom förordnadt.
Äfvenledes at framdeles icke någre kronans fullmägtige
vidare måge väljas, när de nu varande med detta år komma
at afgå. Vidare at af giften en dahl. k:rmt af hvart skeppund
järn, som tilvärckas til Järncontoiret, hvilket är contoirets
hufvudsakeligaste inkomst, bör ovägerligen af kiöparen
betalas och järnet ej, förrän den är betalt, anses för fritt
at få afvägas och utskeppas. Och sluteligen at medlen böra
förvaltas och redo för dem giöras på samma sätt hädanefter,
som hittils brukeligit varit.
Vid detta uplästes sedermera ett af Hr de Fritskij ingifvit
memorial, hvaruti han vid detta betänckande gior åtskillige
anmärckningar samt derjämte upgifver project til ett reglemente
framdeles för Järncontoiret med begäran, at ifall detta
project ej genast in pleno skulle kunna bifallas, då tillika med
betänckandet måtte varda remitteradt til Handels- och manufacturdeputationen
at i sammanträde med Bergsdeputationen
detsamma genomse och deras betänckande deröfver til Riksens
Ständers plena upgifva.
Hr Schönberg upläste härvid sitt skriftelige dictamen
ad protocollum, som här bilagt finnes (Bil. 38).
Hr Durietz antog, at en instruction för Järncontoiret
kunde vara nödig, och på det denna instruction måtte blifva
så mycket fullkomligare utarbetad, tilstyrckte han, att hela
denne saken, på sätt som Hr de Fritzkij det begärt, måtte
blifva remitterad och det ju förr dess häldre, efter Brukssocieteten
genom sine fullmägtige nu är tilstädes och endast
afbidar Riksens Ständers beslut häruti för at kunna åtskiljas,
hvarföre Hr Douritz trodde icke vara utur vägen, om R. o. A.
genom en deputation anmodade sine respective medstånd at
förena sig med R. o. A. om detta ärendets skyndesamma afgiörande.
Hr Leij onmark berättade såsom ledamot uti Bergsdeputationen,
at hvad Handels- och manufacturdeputationen nu
uti sitt betänckande tilstyrckt, hade icke varit Bergsdeputation
obekant. Kongl. Bergscollegium har där äfven blifvit
hördt men välbemälte deputation hade icke kunnat finna något
mera at dertil lägga och derföre ansedt sig icke behöfva
begära ytterligare öfverläggning derom med Handels- och
manufacturdeputationen, så att om och detta skulle dit remitteras,
torde svårligen mera kunna af deputationeme dervid
484 1769, okt. 7. Jernkontoret.
giöras. Järncontoiret är i sig sielf en privat inrättning och
dess cassa private penningar, för hvilke publicum och kronan
icke äro berättigade at fordra någon redo, utan tilhör den
rättigheten allena Brukssocieteten at sorn de bäst finna reglera,
huru med denne inrättning hushållas bör. Det enda, som
kunde vara frågan om, torde kanske blifva, huruvida Brukssocieteten
häröfver behof de höras; men som uti hela betänckandet
icke funnos något, som rubbade 1747 och 1752 års reglemente,
hvilke med Brukssocietetens goda Ja och minne voro
författade, och det icke voro betagit bemälte societet at om
Järncontoiret och sin cassa gior a framdeles de förbättringar,
som societeten prof vade nyttigast, så tilstyrckte Hr Leijonmark
bifall uppå Handels- och manufacturdeputationens betänckande.
Gr. Reenstierna trodde, at nästan icke mera för detta
värck behöfdes til reglemente än hvad 1747 och 1752 redan
blifvit stadgat. Men på det genom vidare öfverläggning tiden
icke måtte onödigt borttagas, då alle synas vara ense deruti,
at oassan är privat och altså tilhör Brukssocieteten, hvilket
deputationen uti nu upläste betänckande icke eller på något
sätt bestrider, så föreslog han, om icke betänckandet kunde
bifallas och til Brukssocieteten öfverlemnas at om den invärtes
hushållningen i Järncontoiret och redogiörelsen för medlen
så föranstalta, som de för sig och värcket nödigt och nyttigast
finna.
HrdeFrietskij utbad sig få närmare förklara meningen
af sitt memorial i anseende til Hr Schönbergs i sitt dictamen
giorde anmärckningar.
l:o. At han icke trodt det ordet smickrande låford, som
han brukat, då han tält om det beröm, Järncontoirets directeurer
fädt hugna sig af uti betänckandet, böra tagas uti en
ond mening, enär det vid de fläste tillfällen tages uti en god.
Et beröm är altid smickrande, när det kommer ifrån en god
hand, och annan tancka hade han ej haft dermed.
Vidare yttrade sig Hr Fritzkij, at den förste specielle stadfästelse,
som Järncontoiret fädt uppå sitt järncontoir och reglemente,
voro den af 1766, ty den af 1747 voro allenast en enskilt
öfverenskommelse, som Brukssocieteten fädt öfverhetens
tilstånd at uprätta sins emellan om ett järncontoir, och
det af 1752 måste projecteras för societeten, efter den icke
sielf kunde förena sig om något reglemente. Det var altså
Jernkontoret.
485
högst angelägit, att ett ordenteligit och af högste magten authoriserat
reglemente 1766 utkom. Detta reglemente betager
icke societeten at sielf vårda sin hushållning och cassa och
synes väl med billigheten enligast, at redogiörelsen bör ske
inför bruksägare, efter de oförnekeligen böra vara de bästa
kiennare af värcket och närmast berättigade at se, huru deras
medel blifva förvaltade.
At han gifvit et project til reglemente voro uti den goda afsigt
att lätta mödan, ty skall af deputationens betänkande et
reglemente formeras, så nödgas man plåcka ut det, som dit
hörer, på flere ställen. Efter hans project ansågs behöfva
granskning, så yrckade han som uti memorialet, at altsammans
måtte til Handels- och manufacturdeputations och
Bergsdeputationens närmare beredning remitteras.
Hr P e c [h] lin ville sorn brukspatron och altså deltagare
uti Järncontoirets cassa tala för societetens bästa. När det
erkiennes, att cassan icke tillhör cronan och publicum utan
är Brukssocietetens enskilte egendom, när det reglemente, societeten
haft til 1766, då geck bort och det, som Riksens Ständer
då behagade giöra, nu äfven skal undergå förändring, så
fordrar billigheten, at Brukssocieteten deröfver först bör höras.
Han tilstyrckte derföre remiss uti denne sak och försäkrade,
at societeten med nöije och tacksamhet skulle erkienna,
om den förmån dem förunnas att få yttra sig, inan någon ny
lag giöres.
Hr Schönström: Ostridigt tilhör Järncontoirets cassa
Brukssocieteten och är altså privat, hvarföre Riksens Ständer
ej eller vilja befatta sig med dess förvaltning. Frågan blifver
derföre endast nu, om Brukssocieteten vilja vara nögde med
1747 års reglemente och det de fädt 1752. Finner societeten
desse reglementer tillräckelige, så kunna de blifva beståndande,
finner societeten, at de behöfva förbättras, är sådant
icke dem betagit; om betänckandet bifalles, hvaröfver skal
då societeten höras.
Hr Ehrenmalm, Sam.: För at en gång få för Järncontoiret
et reglemente, som Brukssocieteten sielf antager och
blifver altså fullkomligt, lagligen stadfäst och af högsta magten
såsom en lag authoriserat, är nyttigt, at Handels- och manufacturdeputation
i sammanträde med Bergsdeputation utarbetar
et project til reglemente för Järncontoiret, sådant som
Brukssocieteten är nögd med, hvilket sedan af Riksens Stän
-
486 1769, okt. 7. Jernkontoret.
der kan authoriseras, och derföre tilstyrckte han remisse på
samma sätt som Hr de Frietzkij.
Hr Hierta, Carl: Deputationen erkienner, att Brukssocieteten
är et enskilt bolag, som sielf contribuerar til sin cassa
och fond. Hr Hierta hade altså varit af den tanckan i deputation,
at denne societet som andre bolag, til exempel enkeoch
pupillecassorne med flere, få sielfve besörja hushållningen
och dispositionen. Detta är äfven deputionens tancka, nemligen
att 1747 och 1752 års reglementen icke af Riksens Ständer
vidröras, efter Brukssocieteten dem sielf erkient, men at
1766 års reglemente, hvaröfver societeten icke är hörd, inan
det giordes, må til sin värckan uphöra och societeten öppet
lämnas att giöra sitt reglemente, om det så nödigt finnes; mera
har deputationen icke tilstyrckt.
Betänckandet består för öfrigt af 2:ne delar, det första är
en berättelse om Järncontoirets förvaltning sedan siste riksdag,
och deröfver lär ingen ventilation behöfvas. Den andra
innehåller, som sagt är, angående reglementet af år 1766 och
den hindrar icke, at ju reglementet kan, om så behöfvas skulle,
giöras af Brukssocieteten, hvilken nu är samlad; tilstyrckte
altså bifall uppå betänckandet.
Hr Tersmeden påstod, att 1766 års reglemente måtte
uphäfvas, efter det voro giordt utan att höra Brukssocieteten.
Som nu Brukssocieteten voro samlad, så kunde den derigenom
få tilfälle giöra sig hvad reglemente den nyttigast funno,
så snart 1766 års reglemente voro uphäfvit. Och sådant
voro innehållet af deputationens betänckande, hvarföre han
tilstyrckte, at detsamma måtte bifallas.
Frih. vonEssen förklarade sig nog vara hågad at bifalla
betänckandet, men han kunde icke fullkomligen samla ideerne
af detsamma; det skulle allenast tilstyrcka, säger man, att
1766 års reglemente skall uphäfvas men det af 1747 och 1752
blifva beståndande; mycket är likväl uti Järncontoiret förändrat
sedan 1752. Då öfversågs cassan allena af utsedde revisorer,
nu har hvar ledamot rättighet at genomgå räkenskaperne
med mera dylikt.
Huru skal detta alt regleras efter 1752 års reglemente, här
in plenis kan det icke ske; ej eller af societetens samtl. ledamöter,
det blifver för stort sällskap för at kunna giöra det.
Derföre funno han nödvändigheten af att remittera sådant alt
til utarbetande; icke voro så stor fara, om dermed något drög
-
Jernkontoret.
487
des. Brukssocieteten häfver sine directeurer i Järncontoiret,
som kunna instrueras att bevaka societetens rätt härvid.
Hvarföre kan man icke skicka betänckandet tilbakars til deputationernes
närmare granskning på sätt, som Hr de Frietzkij
föreslagit, el:r månne reglementet nödvändigt skall häfvas,
derföre at det är giordt 1766?
Frih. Bunge anholt på Brukssocietetens vägnar, at den
måtte få disponera sin cassa, efter cassan var societetens egendom.
Sådant hindrade 1766 års reglemente, derföre önskade
societeten, att det måtte häfvas, hälst det vore contradictoirt
emot Järncontoirets första fundation uti 1747 års reglemente.
Hr Schönberg försäkrade, at aldrig deputation föreslagit
at häfva 1766 års reglemente efter det då blifvit giordt,
utan på de uti betänckandet anförde grunder. Han vore väl
nögd at remittera detta, ty Hr de Frietzkij [s] project stämde
nästan aldeles öfverens med deputationens tancka, nemligen,
att det tilhörer societeten sielf giöra project til sitt
reglemente, men remissen voro ifrån Riksens Ständer onödig,
ty hr Frietzkij som ledamot af Brukssocieteten kunde
utan svårighet där upgifva sitt project och få det gillat.
Så att allenast betänckandet bifalles, så vinner man samma
ändamål.
Hr Lagersverd: Sedan han nu gådt utur tiensten och
valt det vitse generis at idka brukshandteringen, hvarigenom
han i denne societet blifvit en ledamot och äfven denna gången
är vald til revisor, hvaraf han altså hade tilfälle at närmare
kienna inrättningen, så förklarade han sig icke hafva
något at påminna vid den af deputationen upgifne berättelsen,
icke något vidare vid reglementet1 än allenast, at det,
som Hr de Fritzkij projecterat, voro mäst fullkomligt, utan
bad allenast på Brukssocietetens vägnar, at de mätte blifva
hörde och få saken remitterad. Det voro bättre at använda tre
a fyra dagar på en sak för at få den beständig än at på en tima
afgiöra, hvad man sedan snart åter måste giöra om. Och
denne begäran kunde han aldrig begifva sig ifrån.
Frih. von Essen: Ingen contradiction är, at det ju tilhörer
Brukssocieteten sielfve reglera, huru deras värck och inrättning
skall förvaltas. Men deruti ligger contradiction emot
denne principe, at societeten skall befrias ifrån 1766 års reg
1
Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: reglementen.
488 1769, okt. 7—12. Jernkontoret.
lemente men bindas til det, som Handels- och manufacturdeputationen
föreslagit, utan at förut blifva hörd.
Vilja vi häfva upp det ena, så lätt oss häfva upp det andra
med, då är societeten fri och då går iag villigt in med i samma
idée.
Hr Bergenstråle var öfvertygad, att aldrig Handelsoch
manufacturdeputation derföre projecterat ändring uti nu
varande reglemente, efter det blifvit giordt 1766 utan at befria
Brukssocieteten ifrån det band, samma reglemente pålagdt;
detta voro idéen af betänckandet och derföre tilstyrclcte
han derpå bifall.
Gr. Réenstierna trodde, att R. o. A. skulle komma ifrån
denne saken, om bifallet skedde med den tilläggning, at
Brukssocieteten äger att reglera om denne cassa såsom sin
egendom utan at 1766 års reglemente må i vägen ligga. Och
hvad den behöfver uti et annat reglemente derom stadga societeten
öppet lämnas at derpå begära hos Riksens Ständer
stadfästelse.
Frih. Reuterholm tilläde, att 1747 och' 1752 års reglementer
äfven måtte häfvas, så att societeten voro helt fri. Om
det ej gouterades, så biföll han Hr Frietzkij at begära remiss,
hvarifrån han då icke begåfvo sig utan votering.
Frih. Hamilton begärte proposition enlig med hvad
Grefve Réenstierna föreslagit.
Hr Jennings förklarade, at det giorde ingenting uti hufvudsaken,
om betänkandet, Hr de Frietzkii project til reglementet
och hvad Grefve Réenstierna föreslagit togos in uti en
proposition, så kunde altsammans bifallas, och begjärte nu
slut på denne ventilation.
Hr Gr. och Landt m., som emedlertid skrifteligen upsatt
propositionen, giorde densamma på sätt som följer:
Bifaller R. o. A., att som Järncontoirets cassa tilhörer
Brukssocieteten, så äger den att uprätta dess instruction och
sedan hos Riksens Ständer anmäla, utan afseende på förre
reglementer.
Hvilket med Ja besvarades.
Hr de Frietzkij och Hr Lagersvärd begärte, att
detta beslut genast måtte de andre respective stånden genom
en deputation notificeras.
Hvilket bifölls, och afgeck deputationen, 12 personer, anförd
af Grefve Réenstierna.
Tulldirektionen. Kontributioner.
489
10. Häruppå uplästes Tulldeputationens betänckande af d. Ang:de
2 October 1769 angående någre vid tullvärcket ledige sysslor, le^||e
hvilke Tulldeputationen af Kongl. Generaltulldirectionen be- direction.
gärt, at de måtte hållas ledige til vidare, men välbemälte
Kongl. Generaltulldirection icke ansedt sig kunna efterkomma.
Detta begärtes på bordet.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan emot tu eftermiddagen.
År 1769 den 12 October.1
Torsdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen Grefven och Landtm. Axel Fersen.
Protocollet för den 14 September sistl. justerades.
Dito någon del af protocollet för den 15 September.
1. Uplästes ett af Hr von Gerdten ingifvit memorial (Bil. Ang:de
39), innehållande åtskillige considerationer vid det af Hr ^”eSra?
Malmerfeldt, Carl Fredric, ingifne och den 4 i denne månad ordinarie
hos R. o. A. upläste memorial angående en nu genast till giö- cont”1J>utlo~
rande minskning uti extraordinarie contributionerne och bevillningen.
Memorialet lades på bordet och Hr von Gerdten geck dermed
til de andre respective stånden.
Grefve Réenstierna anmälte, at han efter Högh R. o.
A:s befallning d. 7 October med den afsände deputationen besökt
de andre respective stånden at notificera dem R. o. A:s
beslut uppå Handels- och manufacturdeputationens betänckande
om Järncontoiret och ett reglemente för detsamma men
icke träffat det Vällofl. Borgareståndet, som redan varit åtskilt;
hemstälte altså, om icke deputationen nu kunde äfven
dit få afgå.
Detta bifölls, utnämdes altså til denne deputation
Grefve Réenstierna,
Gr. Tessin, full. Frih. Sparre,
Frih. Hastfer,
Frih. Kagg,
1 Med påteckning: Justerat d. 13 December 1169.
490 1769, okt. 12. Réenstierna. Skattläggningar.
Hr Lode,
Hr Kraebs, full. Hr Stålhammar,
Hr Kuhlman, full. Hr Ramsaij,
Hr Jernskiöld,
Hr Palmfeldt,
Hr Cedersparre,
Hr Lilliebielcke, full. Hr Modée,
Hr Hallenborg.
Hvilken afgeck, sedan Grefve Réenstierna utbedt sig, att
Högl. R. o. A. ville under hans frånvaro afhöra et memorial,
som han uti någon honom rörande angelägenhet ingifvit.
Reenstiernas Häruppå uplästes Grefve Réenstierna berörde memorial, innehållande
at som den befordran, Riksens Ständer vid 1762
ang:de dess
befordran, års riksdag för honom såsom deras betient hos Kongl. Maij :tt
i underdånighet tilstyrckt, genom den vid sistl. riksdag tagne
författning kommit att hvila och Kongl. Maij :tt begärt
Riksens Ständers utlåtande, huru Riksens Ständers underdånige
föreskrift vid de nu varande flere ledige embetens besättiande
skola ansees men tiden, inom hvilke desse embeten
skola bortgifvas, torde gå förbi, inan Riksens Ständer hinna
at sig deröfver utlåta; så understälte han, om icke Riksens
Ständer ville hos Kongl. Maij :t i underdånighet anhålla, at
med återbesättiandet af de nu ledige civile embeten allernådigst
må hafva[s] anstånd, intil dess Riksens Ständer med
deras underdånige utlåtande öfver den i detta ämne upkomne
fråga i gemen hunnit inkomma.
Detta steg förmodade Gr. Réenstierna Högl. R. o. A. lärer
finna i ock för sig sielf vara ganska oskyldigt och på intet sätt
betaga Högl. R. o. A. dess oinskränckte rättighet vid sielfve
hufvudsakens afgiörande.
Memorialet begärtes af Frih'. Strömfeldt på bordet.
Sedan Grefve Reenstierna återkommit, geck han med sitt
memorial til de andre stånden.
Ang:de 2. Hr Gr. och Landtm, anmälte, at sedan R. o. A. den 18
räntans September sistl. bifallit Kammar-, oeconomie- och commerceutgjorande
1
vid skatt- deputationens betänckande af d. 2 Aug. sisth angående viss
läggningar, tid, inom hvilken den vid skattläggningar förhögde räntans
utgiörande til Kongl. Maij :tt och kronan kommer at taga sin
början, samt om fatalier til de besvär uti sådane skattläggningsmål;
så hade det Högvördige Presteståndet giordt den
tilläggning, nemi. at detta äfven må sträcka sig til alla de kro
-
Lots- och fyrbåksavgiften.
491
nolägenheter, som enligit lag och kongl, förordningar kunna
undergå ny skattläggning, hvilket Borgareståndet äfven bifallit
men Bondeståndet afslagit. Hr Gr. och Landtm, hemstälte
altså, huruvida Högh R. o. A. ville gå in i samma tilläggning.
Proposition begärtes, blef giord och med Ja besvarad.
3. Hr Gr. och Landtm.: Sedan R. o. A. den 21 sistl. genom
utdrag af protocollet tillstyrckt sine respective medstånd
att til Secrete Utskottet remittera Borgareståndets extractum
protocolli af den 27 Maii sisth angående lotts- och fyrbåksafgiften,
som blifvit de öster- och västerbottniske samt västernorrländske
städer och Gefle stads fartyg, hvilke segla til
Stockholm, pålagd af Kongl. Maj :tt efter sisth riksdag och
hvilken Borgareståndet funnit böra genast [uphöra]1, så hafva
nu de öfrige stånden yttrat sig, at de förblifva vid deras
til Borgareståndets extractum protocolli gifne bifall. Det återstodo
allenast, at Högh R. o. A. behagade sig definitive utlåta,
hvad härvid nu mera kunde vara at giöra, då de öfrige respective
stånden icke behagat antaga den af R. o. A. projecterade
remisse.
De respective ståndens påskrift uplästes härvid och Bondeståndets
tilläggning, at Allmogen, som äga seglationsfrihet,
äfven måtte för denne afgift frikallas.
Hr Ehrenmalm fant, at om desse Ständer tilförene varit
för en sådan afgift befriade, så länge deras handel var inskränckt,
så kunde, enär de nu fädt stapelfrihet och följackteligen
en mera utvidgad handel, denne befrielse icke mera äga
rum.
Hr Jerlström conformerade sig härmed och trodde, at
om R. o. A. fogade sig til Bondeståndet, skulle kanske det.
blifva en utväg at få de öfrige respective stånden til någon
jämckning.
Hr Hasenkamff hade gierna önskat hos de andre respective
stånden et mera til någon inkomst för kronan ländande
beslut, hälst det syntes vara billigt, at de med all handelsfrihet
försedde stapelstäder icke borde niuta den lindring,
som fattige och uti en inskränckt handel stadde upstäder
blifvit förlänt, eller desse mer än alle andre rikets stapelstäder
slippa denne lotts- och fyrbåksafgiften. Men sedan tre
stånd tagit sitt beslut at bifalla befrielsen, så värckade Bon
1
Konceptprotokollet.
32—610798
Ang:de
remiss på
Borgareståndets
extr. prot.
ang: de lotsoch
fyrbåksafgiften.
492 1769, okt. 12. Torh. Andersson. Tensta.
deståndets tilläggning intet hinder uti pluralitetens beslut,
samma tilläggning må blifva i de andre stånden bifallen eller
afslagen, dessutom bade denne med seglationsfrihet försedde
Allmoge redan detta privilegium at ej behöfva betala lottsoch
fyrbåksafgiften.
Hr Gr. och Landtm.: Efter R. o. A:s föreställning och
Hr Leijonstens dervid fogade memorial, som likväl tydeligen
bevist hela sammanhanget, ingenting värckat på de andre
respective stånden, så lärer vara fåfängt att giöra vidare något
härtil, altså så1 att komma derifrån kanske R. o. A. behagar
afslå Borgareståndets extractum protocolli.
Detta besvarades med Ja.
Krigsrådet 4. Uplästes de besvär, Krigsrådet Torbiörn Andersson anderssons"
fördt deröfver, att Urskillningsdeputationen afslagit den 1
besvär, sisth Julii hans ansökning om säte och stämma i Kongl.
Krigscollegio framför Krigsråden Wadenstierna och Voltemath,
efter målet redan den 15 October 1766 hos Riksens
Sländer blifvit afgiordt.
Hr von Böhnen, Johan Ludv.2, begärte detta på
bordet.
Allmogens 5. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den 16
Tensufsock September innevarande år angående Riksdagsmannens JoNorunda
han Anderssons uppå Allmogen i Thensta socken, Norunda
Upsala län härad och Upsala län, besvär öfver Kongl. Maij:ts resolution
af den 21 Novemb. 1764, som afslagit denne och fyra andre
socknars Allmoge att få blifva vid den emellan dem och
ärchebiskopsembetet år 1739 redan ingångne förening om en
viss tiondesättning därstädes och hvaruti ståndet förklarar
sig förblifva vid sitt den 27 September 1766 gifne bifall til
Kammar-, oeconomie- och comrnercedeputationens den 17
September sistnämde år afgifne betänckande i detta mål
samt detsamma hos de öfrige respective stånden til bifall
anmäler.
R. o. A. lätt sig äfven föreläsas samma betänckande, hvilket
tilstyrcker, att som denne tiondesättning uppå vederbörandes
egen begäran redan för längre tid tilbakars gådt i
värckställighet samt lagligen och likmätigt förordningarne
blifvit faststält och uti 25 års tid efterlefvad, det altså Kongl.
Maij:ts öfverklagade författning af den 21 November 1764
må til sin värkan uphöra och den år 1739 emellan ärchebiskopsembetet
och Allmogen uti förenämde härad och socken
1 Detta ord icke i konceptprotokollet.
2 Konceptprotokollet ursprungligen: Caspar Ludvig, Möjligen avses: Carl
Ludvig.
Översmidet. Kaffetull.
493
träffade, afslutne samt lagligen faststälte tiondesättning
orubbad förblifva i sin fulla kraft.
Bondeståndets extractum protocolli bifölls.
6. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d.
19 September sistl., hvaruti Secrete Utskottet tilstyrcker, at
det understöd, som af Riksens Ständer blifvit beviljat till et
laboratorium chemicum i Åbo, [180]1 dahlrr, måtte än vidare
få continuera.
Hr Ehren malm, Hr Wachschlager, Gustaf,
begärte detta på bordet.
7. Uplästes Bergsdeputationens betänckande af den 16
nästförled. September angående viss föreskrefven tid att
giöra åtal på öfversmide och hvaruti deputation tilstyrcker,
att andra § uti kongl, förordningen af den 10 September
1747 angående öfversmidens hämmande således må förklaras:
At fiscaliske actioner om öfversmiden såväl som ock angifningar
på ämnesjärn för manufacturvärcken icke kunna
äga rum i de fall, sådane åtal skulle giöras sednare än inom
fyra år, sedan öfversmidet voro idkat.
Betänckandet bifölls.
8. Föredrogs Tulldeputations betänckande af den 11 Septemb.
1769 angående tulls och öfrige af gifters erläggande för
caffé.
Deputation täger sig tilfälle at af hvad redan i de fläste
respective stånden lärer vara afgiordt angående tillåtelse at
få nyttia och dricka caffé at föreslå, det denne vara måtte
då äfven til införsel fri lämnas och efter en föregående afhandling
om åtskilligt, som lagstiftaren vid en i synnerhet
oeconomisk lags utfärdande kunde hafva nödigt at iackttaga,
tilstyrker, att caffé må fritt få införas och vid rikets
tullar beläggas med den tull och afgifter, som förre förordnanden
derföre utsätta; at de confiscerade och uti tullmagazinerne
liggande quantiteter deraf måtte få förauctioneras
till inrikes consumtion samt afgifterne derföre erläggas af
auctionssumman, at cafféböner, som anmälas til utförande
ifrån sjö- til upstäderne, måtte på första stället blifva förtullade
och förpassade, samt om någre partier deraf, som
icke uti sjöstad fädt förpassning, skulle inom en månad, efter
det kundgiörelsen härom kan varda å predikostolarne allmänneligen
upläst, i upstäder anmälas til införssel och da
1 Betänkandet.
Secrete
Utskottets
extr. prot.
ang: de laboratorium
chemicum
i Åbo.
Bergsdeputations
bet.
ang: de åtal
på öfversmidet.
Tulldeputation
angående
tull på
caffé.
494 1769, okt. 12. Kaffetull. Skatteköp.
Kammaroeconomie
ang: de
skattekiöp
på löningshemman.
Hand.- och
man.deput.
ang:de privilegiers
utdelande.
derstädes må beläggas med behörige afgifter men at de cafféböner,
som efter samma månads förlopp kunna komma at
utan förpassning förås inne i landet, måtte blifva ansedde
efter accisordningen.
Hvarigenom deputationen förmodar, att kronan i sine cassör
återfår den saknade inkomsten för caffe, som per medium
årligen utgiordt 12 045 riksdahl. 26 schillingar och
62 462 daler 21 öre silf:rmt utom bevillningen för cafféets
nyttiande, som deputation icke tror höra till sitt ämne, utan
hemställer, om det til Secrete Utskottet må öfverlämnäs at
föreslå.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Efter otvifvelagtigt är,
at en stor myckenhet caffe föres in på oss och lurendreijas
tullen förbij, äfven nu lika mycket deraf consumeras, som
den tiden caffe til nyttiande var frigifvit, ulan at sådant kan
förekommas, så må man väl häfva upp förbudet och skaffa
kronan någon inkomst af vår förderfvade läckre smak.
Frih. von Essen var ej eller emot bifall uppå betänckandet,
han begärte allenast att uti deputationerne et mera
varsamt skrifsätt måtte brukas, då här talas om förre Ständers
författningar, än deputation uti pram is seme af detta
betänckande brukat, hvarom han anholt, at Hr Gr. och
Landtm, ville i vederbörande deputationer föreställning giöra.
Hr La ger sverd: Han hade altid varit förföljare af
caffé, han smakade det aldrig sielf, men då missbruk ej kan
hämmas och här gifves ett förslag at af missbruket skaffa
kronan penningar, så ville han bifalla det och der jämte at
för nyttiandet någon contribution til kronan må erläggas.
Men Frih. Ridderstolpe afstyrckte detta och att ej
R. o. A. i förtid och tapptals måtte åtaga sig bevilningar.
Efter någon discourse härom begaf sig Hr Lagersverd
ifrån den projecterade bevillningen, så at omsider proposition
giordes och betänckandet bifölls.
9. Föredrogs Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens
betänckande af den 19 September sistl. angåend skattekiöp
uppå sådane hemman, som efter fullmagter uppå
sysslor eller landtbocontracter nu innehafvas.
Men Hr Heldenhielm begärte detta på bordet.
10. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänckande
af den 21 Sept. sisth angående ordning uti privilegiers
meddelande til att anlägga fabriquer, hvarom depu
-
Fabriksprivilegier.
495
tationen vidlyftigare utstakar, huru den må vinnas och erhållas.
Derjämte en ledamots i deputation, Hr Carl Rappes, särskilte
votum, som bevisar med flere skäl, at tvång för arbetaren
och tilvärckaren qväfver all håg och lust hos det idogare
folcket och endast bidrager at giöra tilvärckningen både
trög och mindre dugelig och derföre tilstyrcker mera utvidgad
frihet för en hvar at få anlägga sådane fabriquer.
Uppå detta särskilte votum begärtes af flere proposition,
andre åter uppå betänckandet.
Hr Hierta, Carl, såsom ledamot uti Handels- och manufacturdeputation
försäkrade, at betänckandet och det särskilte
votum uti ganska litet voro skiljacklige, han hade derom
upsatt sine tanckar skrifteligen, dem han nu upläste och
bilagt finnes (Bil. 40).
Hr Linderstedt, Eric, yrkade bifall på det särskilte
votum, men då andre deremot begärte saken på bordet, så
hemstälte han, om icke emedlertid detta votum såsom ganska
grundeligen författadt måtte få tryckas.
Hr Hierta, Carl, begärte, at betänckandet och hans
nu upläste dictamen ad protocollum äfven måtte tryckas.
Hr von Böhnen, Johan Ludv.1, anholt, at Gr. och
Landtm, gunstigt ville förmå de andre respective stånden at
ej afgiöra detta mål, innan det upläste votum hunnit af trycket
utkomma, hvilket Hr Gr. och Landtm, låfvade.
Härunder upkom en deputation ifrån det Högvördige Prés- Deputation
teståndet, 10 personer, anförd af Kyrkoherden Doctor C el- ståndet,
sius, som anmälte, att ståndet bifallit Secrete Utskottets
tilstyrckande för Hr Riksrådet Frih. Rudenskiöld och det så
mycket villigare, som det voro en otilräckclig reparation för
det lidande, som välbemälte Hr Riksråd öfvergådt oagtadt
alle sine förtienster emot Kongl. Maij :t och riket, äfven icke
svarande emot hvad han kanske kunna [t] niuta, om han upoffrat
sitt fäderneslands bästa och antagit de fördelagtige och
för honom hedrande tilbud, en stor konung honom giordt.
Presteståndet afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Något derefter ankom en deputation från Borgareståndet, Deputation
äfven 10 personer, anförd af Borgmestaren Tollstorp, Borgarehvilken
berättade, at Borgareståndet bifallit om Hr Riksrå- ståndet,
det Rudenskiöld, hvad Secrete Utskottet tilstyrckt. Äfvenledes
R. o. A:s beslut, tagit öfver Handels- och manufacturde
1
Konceptprotokollet ursprungligen: Casp. Ludvig. Möjligen avses: Carl
Ludvig.
496 1769, okt. 12. Generaltulldirektionen.
Tulldeputation
angående
j ämckning
uti
staten vid
tullvärcket.
putationens betänckande angående Järncontoiret. Och sluteligen
recommenderade til R. o. A:s afgiörande Eskilstuna
stads tvist emellan [o: med]1 Brukspatron Rothoff om någon
jord, som Brukspatron Rothoff efter en med staden slutad
förening nu besitter men staden vill återvinna och derföre söker
at få föreningen uphäfven, hvilket mål hos R. o. A. blifvit
upläst och lagdt på bordet.
Deputation besvarades af Hr Gr. och Landtm, och afträdde,
ledsagad efter vanligheten.
11. Företogs ånyo och uplästes Tulldeputations betänckande
af den 11 sistl. Augusti angående jämkning uti staten
vid tullvärcket och anmärckningar öfver Generaltulldirection,
som bortgifvit någre vid samma värck ledige blefne
sysslor utan at hafva afseende uppå Tulldeputationens begäran,
at dermed måtte anstå, til dess deputationen hunnit
med förslag om statens reglerande framdeles til Riksens
Ständer inkomma.
Der jämte uplästes ett af Hr Falkengren, Christopher, ingifvit
memorial, hvaruti han söker bevisa, at Kongl. Generaltulldirection
häruti fölgdt sin instruction och icke kunde
af en Riksens Ständers deputation emottaga befallningar.
Hr E h r e n m a 1 m, S a m.: Så ostridigt det är, att Riksens
Ständer giöra sådane författningar om tullvärcket, som
dem nyttigast synas, draga in och förminska eller ock föröka
betieningen dervid; så säkert är det ock, att Kongl. Generaltulldirectionen
lika som alle andre Kongl. Maij :tts och
rikets collegier omedelbarligen lyda under Kongl. Maij :tt och
at en Ständers deputation icke kan inhibera, hvad kongl,
collegier och Kongl. Generaltulldirectionen åligger at giöra.
Hvad det extractum protocolli ifrån senaste riksdags Tulldeputation
angår, som vid betänckandet finnes bilagdt såsom
bevis, at en sådan inhibition ifrån en Ständers deputation
icke voro något ovanligit, så kunde det ej tiena vid detta tilfälle,
ty det var stäldt til Tullarrendesocieteten, som var et
privat värck, hvilket nu skulle snart uphöra och med hvilken
societet deputationen hade immediate at afhandla.
Uti principen, sorn deputationen etablerat, kunde Hr Ehrenmalm
altså icke finna sig; men ville icke vara emot, om
R. o. A. så för gådt funno, at de ännu ledig varande sysslor
måtte stå obesatte til vidare och hos Kongl. Maij :tt på ett
ordenteligit sätt anhållas om nådig befallning derom til
1 Konceptprotokollet.
Generaltulldirektionen.
497
Kongl. Generaltulldirectionen, dock at de fullmagter, som
bemälte kongl, direction redan låtit utfärda, måtte förblifva
uti sin fulla kraft. En Ständers deputation bör ej befatta sig
med lagskipningen, det kan blifva et farlig praejudicat och
leda til ganska månge skadelige irringar och rubbning uti
vår constitution.
Hr von Post, Fredric, påminte om innehållet af
14 § Riksdagsordningen, at de, som saken angår, måge under
öfverläggningen taga afträde.
Hr Leijonanckar visste aldrig något rum uti grundlagen
eller exempel, att det varit deputationerne tillåtit at
commendera och immediate gifva ordres åt embetsmän. Ett
sådant steg af deputation voro emot Ständers värdighet,
hvilke altid genom Kongl. Maij :tt få sine författningar til
vederbörandes åtlydnad bragte, så at deputationen med detta
velat gå både Kongl. Maij :t och Riksens Ständer[s] plena förbi,
hvilket Hr Leijona[n]ckar på intet sätt gillade.
Hvad för öfrigt vidkommo at de ännu ledige sysslor icke
måtte besättas utan allenast någre förordnas at dem til vidare
förvalta, så ville han icke vara deremot, ifall R. o. A. skulle
behaga därtil samtycka.
Hr Rudbeck, Thure Gust., anmärkte: Uti 5 §
Riksdagsordningen stadgas, at deputationerne böra til plena
upgifva alla de handlingar, som tiena til uplysning uti saken;
men han saknade vid deputationens betänckande et
hufvuddocument, Generaltulldirectionens bref til svar uppå
Tulldeputationens extractum protocolli om inhibition.
Det gafs härvid tilkienna af Hr Gr. och Landtm., at
samma bref varit vid betänckandet men icke kommit at upläsas
utan emellan bladen blifvit af förseende bortblandat,
då detta betänckande föredrogs.
Det uplästes altså nu. Hvarefter Hr Rudbeck fullfölgde,
att han aldrig hade väntat en sådan fråga som denne kunna
hos Riksens Ständer förekomma. Det åberopade exempel
om Tulldeputations extractum protocolli sistl. riksdag til
Generaltullarrendesocieteten passade sig icke hit. Det var til
privat societet, arrendet var societeten redan upsagt af Riksens
Ständer och nödvändigheten fordrade, at societeten icke
måtte belasta staten med et antal betiening, kanske mindre
nödig, som sedan kunde komma kronan til tunga. Ingen deputation,
intet stånd, icke Secrete Utskåttet meddelar de för
-
498 1769, okt. 12. Generaltulldirektionen.
fattningar, som nödige pröfvas, annorlunda til rikets embetsman
än genom Kongl. Maij:ts nådige befallningar, aldra
minst kan en deputation befalla någonting immediate uti regerings
och collegiers giöromål, när et stånd ensamt icke
kan giöra det. Skedde annorlunda, blefvo här status in statu
och lagskipningen kommo i sådane händer, som icke äga
utan plenorum vettenskap och bifall någon magt hvarcken
uti lagstiftningen eller lagskipningen. De oredor, som af et
sådant prejudicat kunde upkomma, voro mångfalldige. På
samma skäl kunde Borgareståndets begäran at blifva befriade
ifrån att betala utrikestullen i speciemynt gå i värckställighet
genom befallning ifrån Tulldeputation til Generaltulldirection
utan at Kongl. Maij :tt eller Riksens Ständer fingo
derom kundskap. Uti alt, hvad sorn kan lända deputation til
uplysning, kienner Generaltulldirection sin skyldighet at gå
deputationen tilhanda, men at värckställa inhibitioner, som
ifrån deputationer emanera, det förbiuder grundlagen och
directionens instruction.
Skulle R. o. A. samtycka at til de nu ledige sysslor vid
tullvärckets förvaltning måtte någre constitueras til vidare,
ville väl Hr Rudbeck icke vara emot, ehuru det kunde kosta
kronan resepenningar och underhåll för desse constituerade.
Men at taga tilbakars de en gång gifne fullmagter, det ledde
til rubbning uti regeringssättet och förstörde den säkerhet,
hvar medborgare förväntar sig äga uti sådane authoriserade
documenter. Och tilstyrckte derföre, att lagfrågan om deputationernes
rättighet at giöra inhibitioner uti Kongl. Maij :ts
och rikets collegiers samt embetsmäns efter deras instruction
dem åliggande skyldigheter må nedläggas och lämnas
obesvarad såsom redan tilräckeligen i grundlagen förklarad,
men at det, som ang:de de ännu ledig varande tullsysslor af
deputationen föreslås, må bifallas och expedieras.
Frih. Grönhagen förklarade sig kienna sin skyldighet
efter 14 § i Riksdagsordningen at såsom ledamot af Kongl.
Generaltulldirectionen taga afträde, innan R. o. A. skrida til
sitt beslut, som han förmodade, at den ledamoten, sorn har
en broder uti tulldirectionen, äfven lärer taga afträde. För
öfrigt åberopade sig Frih. Grönhagen, hvad Hr Falkengrens
upläste memorial innehöllo och hvad Hr Rudbeck anfördt.
Tulldirectionen har likasom de öfrige Kongl. Maij:ts och rikets
collegier med nöije altid varit färdig at giöra Riksens
Generaltulldirektionen.
499
Ständers såväl Tull- som öfrige deputationer til viljes; directionen
antager ock gierna, at dess giöromål kunna granskas,
efter med mensklige gierningar låda menskligheter, som af
andre menniskjor kunna rättas och förbättras; men directionen
har icke trodt sig håfva låf at lyda emot beskrefven
lag och sin instruction. En deputation kan aldrig immediate
inhibera ett kongl, collegii giöromål utan med plenorum bifall
genom Kongl. Maij:tt; en sådan prsetenderad skyldighet
hos collegier at emottaga befallningar ifrån Kongl. Maij :tt,
ifrån Ständer och ifrån deputationer skulle annars sätta embetsmän
uti största villrådighet, hvem de borde lyda. Til exempel
om Tulldeputation hade gifvit til directionen i stället
för at gå til plena den i dag bifallne författning om caffe och
Handels- och manufacturdeputation utan at hafva sig sådant
bekant om caffe gifvit en annan, hvilkendera skulle väl
Kongl. Tulldirection hafva åtlydt. Det tilhörer deputationerne
at tilstyrcka, Riksens Ständers plena att besluta och
Kongl. Maij :tt at genom nådige befallningar låta värckställa
besluten, sådan är ordningen efter grundlagen och på det
sättet bibehålies densamme uti sin fullkomligaste helgd.
Hr Uggla, Leonh. Magn.: Denne deliberation torde
giöra mindre til saken, efter betänkandet redan i tre stånd
skall vara bifallit. Dessutom finnas ej af de upläste handlingar,
att deputationen tillvällat sig den så mycket omtalte
rättigheten att befalla. Deputationen har uti sitt extractum
protocolli vänligen anmodat och en vänlig anmodan kan altid
en Riksens Ständers deputation förvänta af ett rikets collegium
at den med vänlighet blifver bemött och fullgiord,
när det angår som detta allenast en prseliminaire anstalt
utan att på något sätt rubba förre författningar. På det sättet
bemötte sisth riksdag Kongl. Commercecollegium Fiskeriedeputationen,
som begärte at med en kammereraresysslas
bortgifvande skulle til vidare upskiutas. Det är väl sant, at
directionen, som ej velat giöra Tulldeputationen til viljes,
derföre icke kan ställas til ansvar, men benägenhet uti en
så beskaffad sak som denne kunde deputation med alt skäl
förvänta sig af directionen och det efter förre tiders bruk,
utan at derföre den lagstiftande och lagskipande magten
skulle blandas. I anseende hvartil Hr Uggla tilstyrckte bifall
uppå det nu upläste betänckande.
Hr Dillberg kunde icke förena deputationens brukade
500 1769, okt. 12. Generaltulldirektionen.
ord af vänlig anmodan med deputationens begäran at af
Kongl. Generaltulldirection blifva åtlydd, om ej vänlig anmodan
skall betyda detsamma som befallning. Står det fast,
sorn han trodde vara bevist, at direction icke borde eller kunde
lyda en deputation, så borde eller kunde en deputation
icke eller venligen anmoda eller befalla. Dernäst voro han
äfven öfvertygad, at de, som skulle constitueras til at interimsvis
förestå de ledige tullsysslor, icke borde giöra det för
intet, resepenningar hade de rättighet at fordra, underhåll
likaledes och discretioner efter välförrättadt giöromål; detta
kostade cronans cassa och derföre kunde han ej samtycka
til sådane interimsconstitutorialer. Men i synnerhet kunde
han aldrig samtycka, at de, som redan innehade directionens
rigtige och laglige fullmagter på sysslor, skulle nu gifva fullmagterne
tilbakars utan at genom något embetsfel hafva
dem förvärckat. Fullmagterne blefvo i samma stund icke
annorlunda at anse än som constitutorialer och säkerheten,
som trogne, redelige embetsmän borde hafva uti sine fullmagter,
aldeles försvagad.
Om de tre respective stånden redan bifallit betänckandet,
det borde icke hindra Hr Billberg at uti sitt stånd, då saken
där voro under öfverläggning, säga sin tancka, hvilken han
och nu redeligen til protocollet förklarat och voro hans öfvertygelse
likmätig, til dess R. o. A. äfven tagit sitt beslut.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Hade Tulldeputationen
med denne sin begäran vändt sig til plena, så hade han icke
dragit betänckande at bifalla densamme, och ifrån expeditionens
datum håde då constitutorialer til de ledige varande
tullsysslor kunnat utfärdas. Men frågan har nu vändt sig
derhän, huruvida den lagstiftande magten må befatta sig
med lagskipningen, och då kunde han icke bifalla en sådan
magternes blandning, sorn uti vår fundamentallag med så
mycken varsamhet voro grundeligen åtskilde och gräntzorne
dem emellan utstakade. Om ingen säkerhet för redelige män
skall gifvas uti deras fullmagter, så betages dem den rättighet,
Regeringsformen i tydelige ord likväl dem tillagdt, det
voro altså at icke låta dem niuta svenskmannarätt.
Kongl. Maij :t äger at binda och befalla, alla collegier och
embetsmän böra honom lyda; hvad Riksens Ständer stadga,
derom utfärdas befallningar i Kongl. Maij :tts höga namn,
altså kan en deputation icke fordra lydnad af ett värck, som
Generaltulldirektionen.
501
står under Kongl. Maij :ts befallning. Här är väl den invändning
giord, at deputationen icke velat befalla utan endast
vänligen anmodat, men var det blott en anmodan, hvarföre
begär då deputation, at de fullmagter, som blifvit af Generaltulldirctionen
utgifne, sedan denne venlige anmodan ankom,
skola återkallas. Man hade uti annalerne, att fullmagter
blifvit återtagne på Riksens Ständers begäran; men han
ville ej gierna, att sådant för närvarande tid äfven skulle
blifva där införd; tilstyrckte derföre, att detta måtte af slås
såväl som första delen af betänckandet angående deputationens
rättighet at af Kongl. Generaltulldirectionen få värckstält,
hvad som kunde begäras, men den senare angående de
nu ledige tiensters förvaltande til vidare af constituerade bifallas.
Hr Schönberg: I detta mål förekomma tvenne frågor,
den första är om Generaltulldirectionen kunde äga rättighet
at gifva bort någre ledige blefne tienster vid tullvärcket, sedan
deputation begärt, at dermed måtte til vidare anstå?
Deröfver vill iag först yttra mig.
Icke är det något ovanligt utan har vid alle riksdagar
händt, at då deputationer funnit nödigt för en framdeles til
tagande författning begära det, at kongl, collegierne upskiutit
med ett eller annat måls afgiörande; det är ock esom oftast
nödvändigt, ty annars skulle Riksens Ständers beslut
komma post festum; det kan ej vara oss utur minnet fallit,
huru Secrete Utskottet uti Kongl. Kammarcollegio genom et
extractum protocolli inhiberade (om iag mins rätt) någre
liäradskrifvaresysslors bortgifvande, ehuru collegier genom
extracta protocolli ifrån Ständers deputationer fädt på visst
sätt ordres att afgiöra eller lämna saker; huru Secrete Utskottet
genom extracta protocolli låtit arrestera folck, huru
Handels- och manufacturdeputation befalt Kongl. Commercecollegium
afstå ifrån att fullfölja en lagsökning, som uppå
collegii befallning blifvit anstäld emot en manufacturfondens
gäldenär, huru collegierne fädt flere befallningar ifrån Statsdeputation,
huru från Kammar-, oeconomie- och commercedeputation
bref directe afgådt til hrr landshöfdingarne, hvilke
alle blifvit åtlydde och värckstälte. Desse communicationer
med embetsmän och collegier immediate hafva altså lilförene
varit brukelige, äro uti vissa förekommande mål oumgängelige,
och kan icke högste magten utöfva sin magt utan
502 1769, okt. 12. Generaltulldirektionen.
dem. I förevarande händelse är altså ej något ovanligit, än
mindre lagstridigt förelupit på deputationens sida. Icke eller
är det lagstridigt, hvad deputationen begärt; icke har deputationen
velat draga derigenom til sig den rättighet at gifva
bort eller öka tienster, utan var afseendet tvärtom att til
statens lisa kunna minska dem. Icke har deputationen befalt
utan vänligen begärt, icke fordrar deputationen någon lydnad
såsom befallande, utan när Generaltulldirectionen icke
velat visa deputationen den åstundade benägenhet, så har
deputationen jämte berättelse om förloppet vändt sig til rätta
stället, det är til plena, och begärt, det tiensterne, som vid
tullvärcket blifvit ledige, måtte stå obesatte, til dess staten
hinner blifva reglerad. Ingen har iag hört tala emot denne begäran,
altså är densamma ju billig, följackteligen har deputationen,
som hos directionen begärt detsamme, icke begärt
något obilligt, följagteligen fordrade Riksens Ständers värdighet
och den agtning, en Riksens Ständers deputation altid
ägt och hör äga hos collegier och embetsmän, at directionen
uti en så beskaffad sak som denne icke var berättigad att
undandraga sig deputationens åstundan. Tulldeputationen
befalte siste riksdag Generalarrendesocieteten at icke besätta
någre ledige tienster och blef åtlydd. Det invändes väl
deremot, at det var en privat societet, men det förhåller sig
icke så; denne societet utöfvade under Kongl. Maij:tts beskydd
samma rättigheter, som Generaltulldirection nu utöfvar,
denne societet emottog af Kongl. Maij :t befallningar lika
som directionen och hade det framför directionen, at så länge
kronan erhölt sin arrendesumma och contractet ej öfverskreds,
så var denne societet utan alt ansvar i det öfrige.
Denne societet var altså mindre skyldig att efterkomma deputationens
åstundan än en redoskyldig direction. Det blifver
för mig altså besynnerligit at höra grundlagen vid detta
tilfälle åberopas emot deputationens betänckande, när uti de
ofvan omrörde lika och kanske ibland mer betydande tilfållén
grundlagen på et helt olika sätt förklarades.
Den andre frågan blifver, om fullmagter hädanefter böra
af directionen gifvas på de ledige tienster vid tullvärcket.
Jag har anfördt de skäl, som öfvertyga mig, at Kongl. Generaltulldirection
icke bordt vägra deputationen sin begäran;
står det fast samt at begäran här inkommen finnes billig,
så följer deraf, at directionen icke hädanefter bör med
Generaltulldirektionen.
503
fullmagter återbesätta de ledige embeten. Jag kienner ej så
noga författningarne om tvister vid tullvärcket, än mindre
kan jag kienna de, som deputation utlofvar at vilja och [o:
hos]1 Riksens Ständer föreslå för framtiden, men iag förmodar,
at uti deputationen såväl som i de tre respective
stånden, hvilke redan bifallit betänckandet, finnas herrar
och män, som dömt med fullkomlig kundskap deröfver, och
derföre bifaller iag äfven betänckandet til alla delar och går
ej derifrån utan votering.
Hr Wäch schlager, Gustaf, conformerade sig med
Frih. Ridderstolpe. Han ansåg detta såsom en lagfråga, hvilken,
om den blefvo afgiord med bifall uppå Tulldeputations
betänckande, skulle leda til flere och mera betydande försök
att rubba den gräntz, som i grundlagen är satt emellan lagstiftande
och lagskipande magten. Icke tilhör det Riksens
Ständers deputationer at föreskrifva collegier och embetsmän,
hvad de skola giöra eller låta. Hos Ständers plena, där
ligger högsta magten förvarad och de äro principaler. Skulle
deputationerne häfva sig upp at utgifva befallningar, så förlorade
plena derigenom uti deras magt och värdighet. Riksens
Ständers plena gå til Kongl. Maij :tt, när de vilja, att
collegierne om något skola få befallning, och ej directe till
collegierne. Hvem har gifvit en deputation större rättighet,
än plena sielfve vilja äga? De anförde exempel höra icke til
förevarande casus, et Secrete Utskott äger en mera utvidgad
authoritet och rättighet att få sine beslut värckstälte än
en deputation och kan directe gå til konungen, så skedde det
ock med den omtalte arresten.
Hr Wachschlager påminte sig ännu, huru skilnaden emellan
lagstiftande och lagskipande magten blifvit utredd och
åberopad hos R. o. A., då frågan var angående pröfningen
af tryckte skriften En patriots tankar etc. etc., han reclamerade
de då anförde skäl och R. o. A:s tagne beslut. Riföll altså
Hr Falkengrens memorial, men skulle R. o. A. villja bifalla,
at med de vid tullvärcket ledige tiensters besättiande
hädanefter må anstå, til dess Tulldeputationen hunnit med
et reglemente om tullbetieningen til plena inkomma, så voro
han ej emot at derom underdånigt bref på vanligit sätt til
Kongl. Maij :tt ifrån Riksens Ständer afgår.
Hr Linderstedt, Eric, ville aldrig neka deputation
1 Konceptprotokollet.
504 1769, okt. 12. Generaltulldirektionen.
den rättigheten at ifrån sine vederbörande ställen fordra in
nödige uplysningar, äfven at förelägga vite, om de ej inkomma,
men at en deputation skall äga magt at föreskrifva et
collegium, hvad det bör giöra, at inhibera giöromål, som efter
instruction ty åligger, det erkiende han aldrig. Deputation
tilhör at bereda och utarbeta de dit remitterade mål och
dem beredde med sine tanckar deröfver til plena insända,
men plena tilhörer högsta magten att besluta och afgiöra,
Expeditionsdeputation at expediera Riksens Ständers beslut
til Kongl. Maij :tt och Kongl. Maij :tt at i nåder befalla deras
värckställighet.
Af betänckandet vill synas, som skulle deputation stött
sig på at directionen uti sitt svar förklarat sig vill ja giöra
deputationen nöije. Men Hr Linderstedt ansåg direction icke
så illa hafva derigenom velat tilkienna gifva sin skyldige beredvillighet
at vara till nöijes, icke för deputationen särskildt
utan för Riksens Ständer.
Ingen liknelse eller paritet fant han emellan en Kongl.
Generaltulldirection och en privat societet, sorn efter contract
får arrendera tullarne; utom den tro och lydno, alle
rikets undersåtare äro vår allernådigste Konung skyldig, var
uti contractet ingenting denne societet föreskrifvit angående
någon1 specielle och immediate skyldighet at begära eller afvackta
befallningar ifrån Kongl. Maij :tt. Denne societet
[voro]2 altså i den ställning, at Tulldeputation, som på Riksens
Ständers vägnar hade at specielt af densamma fordra
redo, huruvida vilkåren af contractet voro upfylte, äfven
kunde immediate lämna del af de författningar, deputationen
fant nödige, då societetens contract snart lopp til ända
och Riksens Ständer voro i begrepp at om tullvärkets förvaltning
dädanefter förordna annorledes.
Societeten hade frihet at tilsätta så stor betiening den
behagade, efter contractet skulle betieningen ej få lämnas
lönlös, när arrendet uphörde, det var altså angelägit hindra,
att societeten icke med en tilökad betiening betunga [de]2
kronan efter arrendetiden.
Att Tulldirectionen ifrån Kongl. Maij :tt bör emottaga instruction
och föreskrifter uti sine giöromål behöfver ej vidare,
än redan skedt, bevisas, att Riksens Ständers vilja är,
1 Efter konceptprotokollet ändrat från förlagans: någre.
2 Konceptprotokollet.
Generaltulldirektionen.
505
att intet värck utom Banquen skall i riket gifvas, som icke
står under Kongl. Maij :tts och Dess Rådcammares lydno, bör
sluta sig deraf, at Riksens Ständer indragit och uphäfvit alle
sine så kallade egne värck.
Deputationens ändamål att minska tullbetieningen och
skaffa besparing för kronan är berömvärdt, men denne besparing
hade ändå kunnat vinnas, utan at deputationen derigenom
behöft söka förskaffa sig en omedelbar authorité
öfver et af Kongl. Maij :t och regeringen allena dependerande
värck.
Hvad deputationen begärdt ansåg altså Hr Linderstedt för
et svårt prsejudicat, om det skulle bifallas; hvad de ledige
tiensters besättiande hädanefter vidkommo, lämnade han
därhän och ville ej vara emot deputationen, men icke på något
sätt kunde han samtycka, at Riksens Ständers beslut deruti
skulle hafva en retroactive värckan och fullmagterne återtagas
af dem, som redan fädt dem. Och emedan tre stånd redan
afgiordt denne sak, som det säges, så att R. o. A:s utlåtande
emot pluraliteten intet värckade, så hemstälte Hr Linderstedt,
om icke til att vinna tiden proposition kunde giöras
til af slag uppå betänckandet.
Hr Boije, Hans Hinr., förundrade sig, at R. o. A.
så länge och med nog hetta kunde ventilera öfver denne sak,
som i sig sielf voro ganska simpell. En Tulldeputation förordnas,
som får uti sin instruction at efterse, huru kronans
tullinkomster måge ökas. Deputationen tror, at utom annat
dertil kunde bidraga, om betieningen skulle utom tullvärkets
skada kunna minskas, skrifver derföre til direction och begär,
at de ledig varande sysslor måtte lämnas sådane, til dess
Riksens Ständer hunnit yttra sig öfver indragningen; directionen
refuserar, och deputationen vänder sig derföre med
sin begäran til plena och berättar förloppet häraf samt hemställer
til plenorum bifall denne sin begäran, deruti består
nu hela saken. Icke har deputationen härigenom begärt mer,
än förr vid riksdagar händt. Icke är deputationens åstundan
at gifva bordt någre tienster utan at tvärtom at minska, om
möijeligit är; när directionen nekade att fullgiöra deputationens
önskan, så är det ju hos plena, som deputationen bör
densamma anmäla. Deputationen har i detta sitt förfarande,
som nu likväl så hårdt rubriceras, haft för[r]e riksdagars
prsejudicater, hvilke torde hafva sträckt sig längre. Förord
-
506 1769, okt. 12. Generaltulldirektionen.
ningsutskottet, sorn allenast är en del af en Riksens Ständers
deputation, befalte sistl. riksdag, at Kongl. Sundhetscommission,
hvarest Hr Riksrådet Frih. Frisendorff den tiden presiderade,
skulle utbetala en summa penningar och blef genast
åtlydd, utom flere redan anförde exempel. Styrcktes Hr Boije
altså af anförde skäl och hvad vid alle riksdagar vanligit varit
uti den tanckan at bifalla Tulldeputationens betänckande
och det så mycket mer, som han icke hördt någon mening
deremot, at de nu ledige varande tullsysslor måge stå til vidare
ledige.
Hr Carpelan, Carl Ephr., conformerade sig med
Frih. Ridderstolpe och Hr Linderstedt.
Tulldirection står lika som andre kongl, collegier immediate
under Kongl. Maij :tt och emottager af ingen annan befallningar.
Det är derföre ifrån detta höga ställe, som den
nu ifrågavarande inhibition bör ankomma och direction skall
lyda. Än mindre medgifver vårt regeringssätt at [o: och]1
den säkerhet, en fullmagt bör äga, at de fullmagter, som redan
blifvit utgifne och af hvillte redelige medborgare och
kronans betienter på god tro äro innehafvare, skulle kunna
återtagas. Riksens Ständer voro det mindre värdigt at samtycka
til et sådant steg, då samtel. rikets undersåtare lagt
uti deras vård at bevaka, det hvar medborgare må blifva uti
ostörd besittning af hvad han erhållit ifrån det ställe, som
är lagligen berättigad at gifva och förläna något.
Frih. von Essen: Så säger samvetslagen och äfven
Sveriges lag, at man skal gifva Gud det Gudi tilhörer och
konungen det konungen tilhörer, lagen sin rätt och hvar embetsman,
då han gior sin skyldighet, hvad honom tilkommer.
Directionen har fölgt sin instruction och giordt sin skyldighet,
bör derföre niuta det beskydd, som densamma efter lag
tilkommer. Han behöfde icke uti en sådan sin tancka åberopa
sig exempel och vill [e]1 ej fälla något omdöme öfver de,
som blifvit åberopade, alt nog han trodde det vara tid at en
gång vara omtänckte, huru beskrefven och erkiend lag altid
måtte bibehållas ren och utan förtydning i värckställigheten.
Uti en tid, då så mycket talas om publica fides och allmänna
säkerheten, skulle det icke giöra förtroende til högsta magten,
om fullmagter, som enligit lag och instruction på ordenteligit
sätt blifvit utgifne, skulle efter Ständers förordnande
1 Konceptprotokollet.
Generaltulldirektionen.
507
återtagas ifrån trogne och redelige män, utan at man kunnat
tilvita dem något förseende i tiensten. Frih. von Essen
förklarade sig väl nögd, att de ännu ledig varande sysslor vid
tullvärcket måtte genom constituerade til vidare bestridas,
men at återtaga de redan utgifna fullmagter dertil kunde han
för sin del aldrig lämna sitt samtycke.
Hr von Post bad, det måtte honom af Kongl. Generaltulldirectionens
ledamöter icke obenägit tagas, at han påmint,
hvad 14 § Riksdagsordningen stadgar; så snart Kongl.
Generaltulldirectionen anses i parité med Kongl. Maij :ts och
rikets collegier, så följer deraf, at hvad almänne lagen innehåller
om ledamöters afträdande, när någon sak, som dem
angår, förehafves, gifver hans påminnelse styrcka.
Han ville spara at tillägga Tulldeputationen något beröm
för sitt förhållande i detta mål eller jämföra det med hvad
förre riksdagar uti lika casus kunnat hända och hoppades, at
det då ej tilräknades honom, om han äfven förbigingo at berömma
Kongl. Generaltulldirectionen.
Det enda trodde han sig böra anföra, at Tulldeputationen
til sin anmälte begäran om uppehåll uti de ledige tiensters
bortgifvande haft full anledning af det, som 1766 händt, och
att den tilämnade författningen med tullsysslorne hädanefter
skulle blifva onyttig, om de ledige varande tienster utan
deputationens kundskap af Tulldirectionen bortgofvos genast.
Det låter väl höra sig, att deputationen hade kunnat taga
en lämpeligare utväg att få sin begäran värckstäld; men så
måste ock på andre sidan medgifvas, at directionen kunnat
hafva mera agtning för en Riksens Ständers deputation och
hade kunnat låta bestå med de ledige tiensters bortgifvande;
och om directionens nit för tullvärckets bästa icke tillåtit,
at längre tid sysslorne på det sättet skulle förblifva, hade directionen
kunnat anmäla sådant hos Kongl. Maij :tt och derom
afvackta Dess nådiga befallning.
Hr von Post tilstyrckte altså bifall uppå betänckandet och
att sysslorne vid tullvärcket, sorn blifvit ledige, måtte genom
constituerade til vidare förvaltas.
Hr Lagersverd förklarade sig finna en stor skillnad
emellan Kongl. Generaltulldirectionen och den förre Generaltullarrendesocieteten
och att derföre hvad sidste riksdag
med denne senare händt icke til denne casus voro lämpeligit.
33—610798
508 1769, okt. 12. Generaltulldirektionen.
Den inhibition giordes för en privat societet, hvilken snart
skulle blifva obehörig att kunna bortgifva ledige tullsysslor,
denne til ett rikets värck, sorn blifver permanent och hvarom
man ännu ej fädt något deputationens betänkande, som
tilstyrcker, at det skulle sättas uppå en annan fot.
At taga igen de af directionen redan utgifne fullmagter ansåg
Hr Lagersverd stridande emot Sveriges lag och den säkerhet,
redelige kronans betiente deruti böra äga, hvarföre
han sådant aldrig kunde bifalla men ville ej vara emot at til
de ännu ledige varande sysslors förvaltande visse personer
genom constitutorialer måtte til vidare förordnas.
Hr von Engeström, Johan, utbad sig Hr Generalmajoren
Rudbecks intygande, om lian icke som landtmarskalk
sisth riksdag varit närvarande uti Tulldeputationen d.
19 October 1765, då til Generaltullarrendesocieteten utfärdades
inhibition emot de då ledige tullsysslors besättande och
om ej deputationen då haft samma skähl som nu, nemligen
at tullstaten ej måtte belastas med en öfverflödig tullbetienings
aflönande. Han kunde såsom nu varande ledamot uti
Tulldeputationen icke taga emot at deputationen häruti begådt
något olagligit.
Emellan et Kongl. Maij :tts och rikets collegium och Kongl.
Generaltulldirectionen fant Hr von Engeström ock en märkelig
skilnad; collegiers ledamöter tilsättas af Kongl. Maij :t
efter förslag och med iackttagande af alt, hvad befordringslagarne
stadga. Kongl. Generaltulldirectionen föreslår och
utnämner sielf sin ledamot och Kongl. Maij :tt utan vidare
pröfning meddelar den utnämde nådigt constitutorial. Vid
riksdagen tilsätta Riksens Ständer sielfve ledamöterne uti
Tulldirectionen. Uti konungens och rikets collegier behåller
en embetsman sin syssla, til dess han efter ransakning och
dom derifrån sättes. I Generaltulldirectionen stadgar ingen
lag, at sysslorna skola vara permanente. Denne kongl, directionen
kan altså i det närmaste anses för at [vara]1 ett Riksens
Ständers värck, som icke oftare är hos Kongl. Maij :tt ansvarigt
för sine giöromål, än då något besvär deröfver til
Kongl. Maij :tt inkommer.
Uti den omständigheten, som påstås, at Tulldeputationen
bordt hos Riksens Ständers plena begära den ifrågavarande
inhibition och icke affärda densamma til Generaltulldirectio
-
1 Konceptprotokollet.
Generaltulldirektionen.
509
nen, anförde Hr von Engeström, at frågan om inhibition bifölls
uti deputationen den 24 sistl. Julii, at vid samma tid inföll
det beviljade anstånd med plena i tre veckor, at således
deputation ej kunde gå til plena med en sak, som fordrade
skyndsamhet; och at lika stor skyldighet synes vara på directionens
sida at afbida plenorum yttrande, inan den satte
sig emot deputationens begäran, som det var för deputationen,
hvilken senare ej eller ämnade underlåta at hos plena
anmäla sin inhibition, så snart plena sammankomma skulle.
Deputationens mening har aldrig varit at hindra directionen
uti sin embets utöfning, at tilsätta någre tullbetienter,
som var directionens giöromål. Deputationen ville snarare
lämna directionen tilfället öppet at kunna emplojera de bäst
förtiente, sedan staten var reglerad. Om välbehag mera visar
sig häruti hos deputationen eller hos Generaltulldirectionen,
då den haft så föga acktning för en Riksens Ständers
deputation, som på intet sätt begärte af directionen något,
som densamme tilhörde, ty dess rättighet at förordna tullbetiening
har aldrig blifvit satt ifråga utan endast om den skulle
utöfvas någre veckor förr eller sednare, det lämnade han
til R. o. A:s uplysta ompröfvande. Deputationen har med al
sorgfällighet velat undvika at befatta sig med de ledige tullsysslors
besättande utan öfverlämnat äfven til directionen
at dertil emedlertid constituera, efter direction bäst bör kienna
tullbetieningen och dertil välja de skickelige och närmast
til hands varande.
För öfrigit fant han väl enligit med directionens instruction,
at den borde til deputationen upgifva alle de förklaringar
öfver sine giöromål, som deputationen kunde finna
nödige at åstunda, men icke at deputationen borde til Tulldirectionen
afgifva förklaring öfver sine beslut och tilstyrckanden.
Begärte altså uppå desse grunder och hvad förut
blifvit anfördt bifall uppå det förevarande betänckande eller
ock votering.
Hr [von] Nackreij medgaf gierna, at deputationens
intention med detta varit god men at sättet voro mindre lämpeligit
til våre lagar. Här är frågan, om direction fölgdt sin
instruction och passat sine giöromål efter den underdånige
vördnad och lydno, som direction bör hafva för Kongl.
Maij:lis höga befallningar, eller derjemte hade bordt lyda,
hvad ifrån en deputation kunnat directionen anbefallas, och:
510 1769, okt. 12. Generaltulldirektionen.
då funno han icke, at directionen försedt sig. Han hemstäite
til R. o. A. at decidera, om det är enligit med väre lagar, at
Kongl. Maij :ts och rikets collegier och värck skola vara förbundne
at taga emot befallningar af Kongl. Maij :tt och derjämte
af Ständers deputationer. Om den embetsman, sorn på
et ordenteligit sätt och utur rätta handen fädt sin fullmagt, |
skal vara skyldig at gifva densamma tilbakars utan at hafva
försedt sig på något sätt, och det efter en deputations begäran,
som hvarken äger magt at gifva eller taga fullmagter.
Directionen synes väl hafva kunnat upskiuta med at bortgifva
de ledige tullsysslorne och anmäla hos Kongl. Maij:tt j
den ankomne inhibitionen; men när sysslan borde giöras
och Kongl. Maij :t icke kunde utlåta sig öfver deputationens
inhibition utan förmodeligen remitterat densamma til Riksens
Ständers pröfning, hvilken väg för Tulldeputationen äfven
var öppen, och Tulldirectionen såsom konungens man
hade sin instruction tydelig til efterlefnad för sig i den delen,
så var det dess skyldighet at efterlefva instructionen och
giöra sitt embete.
Det voro icke svårt at upräkna förre riksdagars missbruk,
hvilke undfallit plena och gådt opåtalte, men han undveko
hälst skaddige praejudicater och trodde bäst vara, at då nu
frågan kommit til Riksens Ständer, R. o. A. taga sitt beslut
endast efter hvad lagen säger men ej efter exempel. Skulle
R. o. A. bifalla, at de nu ledige varande tullsysslor måge stå
obesatte, til dess Tulldeputation hunnit inkomma med betänkande
om statens reglerande, så ville han ej vara deremot.
Men at de redan utgifne fullmagter skulle återtagas,
dertil kunde han icke samtycka utan instämde til alla delar
med Hr Falkengrens memorial.
Hr Durietz ville väl antaga, at kronan kunde tilskyndas
vinst, om en förbättrad inrättning vidtogos med betieningen
vid tulilvärcket; men kunde icke finna sig deruti, at
en deputation skulle hos ett Kongl. Maij :tts och kronans collegium
immediate bringa sine beslut til värckställighet. Det
tilhörde deputationerne at granska och utreda sakerne samt
med betänckande deröfver til plena inkomma men icke at
finalement decidera, ty det är plenorum rättighet och deputationerne
få hålla til godo, om deras tillstyrckande icke altid
behaga plena. En embetsman sitter uti sitt embete, til dess
Kongl. Maij :tt annorlunda derom kan förordna. Konungens
Generaltulldirektionen.
511
bud sätter lagen i värckställighet och icke kan en Ständers
deputation taga embete eller fullmagt af någon. Den jämförelse,
som är giord med Secrete Utskottet sistl. riksdag och
en Ständers deputation nuvarande riksdag, hörer ej hit. Ty
Secrete Utskottet äger uti de mål, som hemligen vara böra
och som Riksens Ständer särskildt dem updragit, samma
magt som Riksens Ständer sielfve, men icke så en deputation.
At de nu ledige varande sysslor vid tullvärcket måge
genom constituerade til vidare förvaltas ville han icke vara
emot men bestridde på det kraftigaste, at någon deputations
beslut utan plenorum bifall någonsin må kunna gå i värckställighet
eller de redan utfärdade fullmagter återtagas, derföre
at en deputation annorledes förordnat.
Hr Wadenstierna, Carl: Frågan lärer nu endast
vara, om en Riksens Ständers deputation, när omständigheterne
sådant fordra, må kunna giöra inhibition, hvaraf den
äfven upkommit, huruvida Kongl. Generaltulldirectionen kan
vara at anse som et Kongl. Maij :ts och rikets collegium.
Det är väl sant, at directionen ifrån Kongl. Maij :tt fädt sin
instruction och at ledamöterne få Kongl. Maij :ts constitutorial
eller fullmagter, om man så vill kalla det, men i öfrigit
dem emellan en stor skilnad. Ledamöter tilsättas icke som i
konungens collegier genom konungens utnämnande af ordentelige
förslag, pröfvade och' upsatte enligit befordringslagarne,
utan väljer och utnämner Generaltulldirectionen sielf
den ledamot, som skall upfylla det ledige stället. De kunna
ombytas vid riksdagarne, men icke så collegiernes ledamöter.
Generaltulldirection kan gifva bort tiensterne vid tullvärcket
utan at binda sig vid någon föreskrift, directionens förtroende
qualificerar den sökande fullkommeligen; men icke
kongl, collegierne, de böra mäta förtiensterne hos en hvar sökande
efter visse dem föreskrefne lagar och äro för sine val
ansvarige, Generaltulldirection afsätter, flyttar tullbetieningen
ifrån et til et annat ställe efter behag, som omständigheterne
pröfvas fordra det. Kongl, collegierne få icke rubba en under
dem lydande embetsman, inan han för begången felagtighet
blifvit anklagad och dömd. Här är talat om säkerhet för
medborgare. Jag önskar den så mycket som någon annan och
har vid alle tilfällen sökt at tilstyrcka alt, hvad som kan
lända til at befästa densamme. Men hurudan säkerhet äga
embetsmän i tullvärcket uti det, som redan förmält är, och
512 1769, okt. 12. Generaltulldirektionen.
hvaruti har deputation begärt at rubba denne säkerhet, sådan
som den är? Icke har deputation sagt, att de ledige
tiensterne skulle bortgifvas, den öfrige tullbetieningen til
förfång. Icke har deputation, då inhibition skedde, begärt, at
tiensten skulle tagas af någon, som förut den innehade. Men
at deputation ägde fulkomlig rättighet begära af Tulldirectionen
at icke besättia de sysslor, sorn blifvit ledige, derom
är jag så mycket mera öfvertygad, som skillnaden märckeligen
visar sig emellan et rikets collegium, hvilket ostridigt
immediate lyder under Kongl. Maij :tt, och Generaltulldirectionen,
som hufvudsakeligen lyder immediate under Riksens
Ständer och hvars ledamöter Riksens Ständer sielfve redan
tilsatt och framdeles lära förbehålla sig at tilsätta, enär de
så för gådt finna. Är directionen et Ständers värck, så kunna
Riksens Ständer dermed förfara på samma sätt nu, som vid
sistl. riksdag förfors med de flere Ständers värck, at de reducerades,
deras betienings löner indrogos och sysslorne uphäfdes.
Dessutom låter det väl något, at1 då man talar om at
taga fullmagten af en embetsman. Men enär Generaltulldirectionen
kan sätta till och af betieningen utan ansvar, ransakning
och dom, så kan iag ej säga, at denne betiening gior eller
innehafver sin syssla efter fullmagt, utan är han endast
constituerad och sysslan en blott commission. Generaltulldirection
bevisar det tydeligast sielf, hvad iag nu anfördt, genom
det sorn hände Secreteraren vid tullvärket Assessoren
Pape, hvilken, ehuru contractet med kronan var, at hela Generaltullsocietetens
betiening skulle conserveras, ehuru mannen
med skickelighet, redlighet och flit altid förrättadt sitt
embete, likväl blef afsatt, så snart directionen tilträdde förvaltningen
af tullvärcket. Att sätta til de ledige sysslor constituerade
betienter är altså detsamma som hvad förr skedt
och ingen nyhet. Visa desse constituerade skickelighet i sysslan,
kunna de ju blifva conserverade, äro de oskickelige, så
måge de nu som förr utan orättvisa gå derifrån. Ingenting
finner iag altså uti betänckandet stridande emot lag och
hvad sorn ofta förr skedt utan tilstyrcker, at det må bifallas,
eller ock begär votering.
Hr Rudbeck med åberopande af hvad han förr sagt
och Hr Falckengrens memorial tilläde allenast såsom förklaring
angående Assessoren och Secreteraren Pape, at då Ge
1
Detta ord icke i konceptprotokollet.
Generaltulldirektionen.
513
neraltulldirectionen emottog tullvärcket, behöfde ännu Generaltullarrendesocieteten
ofta at sammanträda och til slut
utrede sine saker, at societeten då icke kunde umbära sin
secreterare; emedlertid kunde Generaltulldirection icke arbeta
utan secreterare, och som det var Pape omöijeligt at
giöra tienst på begge ställen, så nödgades direction antaga
för sig en annan, men Pape behölt altid sin lön til dödsstunden.
Begärtes nu almänt at få proposition, hvilken väl giordes
af Hr Gr. och Landtm, til bifall uppå betänckandet; men
besvarades med Ja och Neij. Hvarföre
Hr Gr. och Landtm, upläste följande voteringsproposition,
som han redan författadt:
Den, som bifaller Tulldeputationens betänckande, skrifver
Ja, den det ej vil, skrifver Neij.
Vinner Neij, bifalles Vice Ammiralen Falckengrens memorial.
Denne proposition gillades, bordsherrarne intogo sine ställen,
voteringen börjades, R. o. A. inlade sine voteringssedlar
efter uprop, de frånvarande upropades andre gången, hvarefter
rösterne upbrötos och räknades, då
Ja befunnos 347,
Neij 377,
som bifogade voteringsinstrument1 bevisar, hvilket af bordsherrarne
underskrefs och genast för R. o. A. uplästes. Hvarefter
R. o. A. åtskildes kl. 3/4 til åtta om aftonen.
Och blef i följe af detta beslut et extractum protocolli upsatt
af följande innehåll:
Föredrogs hos R. o. A. Tulldeputationens betänckande af
d. 11 Augusti sistl. angående jämkning uti staten vid tullvärcket
och de ledige sysslors bestridande emedlertid efter
constitutorial.
Detta betänckande innehåller hufvudsakeligen:
1 :o. Deputationens anmälan och anmärckning deröfver, at
Kongl. Generaltulldirectionen icke funnit sig vid at uppå deputationens
anmodan genom extractum protocolli upskiuta
med de vid tullstaten ledige varande tiensters besättiande, til
dess Riksens Ständer hunnit sig utlåta öfver den jämkning
uti tullstaten, som deputationen hade under arbete at til Riksens
Ständers bepröfvande upgifva, hvartil Kongl. General
1
Uteslutet här.
514 1769, okt. 12. Generaltulldirektionen.
tulldirectionen gifvit det skäl, at directionen enligit sin instruction
endast ifrån Kongl. Maij :tt undfår befallningar.
2:o. Deputationens begäran att Kongl. Generaltulldirectionen
häruti må anses hafva felat. Och 3:o att följackteligen
de fullmagter, som af directionen blifvit utfärdade, sedan berörde
extractum protocolli ifrån deputationen ankom, måtte
ej annorlunda än såsom constitutorialer anses.
R. o. A. har härvid den betänklighet genast förekommit, at
det skulle medföra för kronan en nog betydande kostnad,
om de vid tullvärcket ledige sysslor genom constitutorialer
komma at besättas til vidare; emedan de tullbetiente, som
således kunde blifva constituerade, sällan finnas uti den orten,
där ledigheten sig yppat, utan måste med rese- och underhållspenningar
förses af kronans medel, det de ofördröijeligen
måtte kunna begifva sig ifrån sine hemvister til det
stället, där tiensten skall giöras, så att kronans tullinkomst
därstädes icke länge lämnas obesörgd.
Denne kostnad blifver för kronan en säker utgift men deremot
ännu ganska osäkert, hvad besparing hon genom indragne
tullsysslor framdeles vinna må; ty antingen kommer
tullvärcket hädanefter så sorn hittils at förblifva under
Kongl. Maij:ts och kronans egen disposition, och då lärer uti
betieningens antal och löner föga någon minskning kunna
ske eller ock skall tullvärcket uplåtas under arrende, som
det tilförene redan varit, och då blifver betieningen och lönerne
kronan til ingen last.
Men det, som i synnerhet ådragit sig R. o. A:s upmärcksamhet
och hvartil Tulldeputationens åfvanberörde betänckande
gifver anledning, är den frågan, huruvida Riksens
Ständers deputationer kunna omedelbarligen gifva befallningar
til Kongl. Maij :tts och rikets collegier och embetsmän.
Riksens Ständer äro magtägande och' lagstiftande men deras
lagar befordras genom Kongl. Maij :ts nådige befallningar
til värckställighet. Så ovedersägeligit det är, at emot rikets
besvurne fundamentallag den lagskipande och den lagstiftande
magten icke böra blandas, så vist är det ock, at Riksens
Ständers beslut icke på annat sätt än genom Kongl.
Maij :tt och uti hans höga namn kunna vederbörande til efterlefnad
förständigas.
Generaltulldirektionen.
515
Det skulle förordsaka oreda och oordning, om Riksens
Ständers deputationer fingo en mera vidsträckt rättighet än
den, Riksens Ständer sig sielfve förbehållit, at kunna til collegier
och embetsmän immediate utfärda befallningar. Lätteligen
kunde då hända, at de instructioner, Kongl. Maij :t
behagat meddela, blefvo inhiberade, ja, ock ändrade utan
hans vettenskap; at collegier och embetsmän fingo flere emot
hvarannan stridande befallningar, hvarigenom de försattes
uti villrådighet, hvilkendera de borde lyda. Ja, möijeligit
voro, at något sådant blefvo dem anbefalt ifrån deputationerne,
som Riksens Ständer sedan sielfve ogillade.
R. o. A. finna således, at Kongl. Generaltulldirectionen på
intet sätt felat, då densamme med all agtning, som en Riksens
Ständers deputation tilhörer, förestält de hinder, som
ligga directionen i vägen at kunna efterkomma Tulldeputationens
begäran, inan densamme ifrån Kongl. Maij :tt blifvit
directionen i nåder förständigad.
Än mindre kan med denne principe, med regeringssättets
art och hvar medborgares deruti befästade säkerhet förenas,
at på det sätt, som Tulldeputationen föreslagit, de af Kongl.
Generaltulldirectionen, sedan directionens extractum protocolli
ankom, utgifne fullmagter skola förlora sin värckan. Är
det Riksens Ständer värdigt at på alt sätt befästa medborgares
i lagen grundade säkerhet, så kan denne deputationens
begäran så mycket mindre vinna bifall, som säkerheten derigenom
på et utmärckt sätt blefve rubbad och praejudicat gifvit,
hvaraf osäkerhet framdeles alt mer och mer stodo at förmoda.
R. o. A. hafva i anseende til alt detta funnit sig föranlåtne
ej allenast at afslå Tulldeputationens ofvanberörde betänckande
utan ock at af ömhet för ordning och säkerhet uti regeringssättet
genom utdrag af protocollet til sine respective
medstånds närmare eftersinnande öfverlämna, huru efventyrligit
det voro, om den principe, Tulldeputationen uti detta
sitt betänckande fölgt, skulle vinna Riksens Ständers bifall.
Ut supra.
516 1769, okt. 18. Hallonquist.
Hallonquist
om ändring
uti Urskillingsdeputations
afslagsresolution.
År 1769 den 18 October.1
Onsdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen Grefven och Landtm. Axel Fersen.
R. o. A. intogo sine ställen och en del af protocollet för
den 15 sistl. Augusti justerades.
Dito uplästes voteringsinstrumentet för den 12 sisth October.
Justerades det extractum protocolli, som i följe häraf skulle
afgå til de andre respective stånden med R. o. A:s beslut
öfver Tulldeputationens betänckande angående at Kongl. Generaltulldirectionen
förklarat sig icke kunna uppå deputationens
begäran upskiuta med de vid tullvärcket ledig varande
tiensters besättiande.
Hvilket gillades.
Uppå fleres begäran kom en deputation at med detta extr.
prot. afgå, hvartil utnämdes
Frih. von Essen,
Hr von Linde, fullm. Gref Duker,
Hr Rennerfeldt, full. Frih. Cederström, Jacob,
Hr Lilieström,
Hr Sandberg,
Hr Nordenhielm, full. Hr Hård,
Hr Douglietz, full. Hr Silfverhielm,
Hr Giöthenstierna,
Hr von Wachenfeldt,
Hr Tallberg.
Hvarföre anstalt giordes, att detta extractum protocolli genast
blef renskrifvit.
2. Uplästes Ryttmästarens Johan Hallonquist ansökning,
at Riksens Ständer måtte ändra Urskillningsdeputationens d.
28 sisth Julii gifne afslagsresolution uppå hans deröfver anförde
besvär, at vid flere af honom hos Kongl. Maij :tt gior de
ansökningar om befordran han icke fädt til godo niuta Riksens
Ständers underdånige föreskrift.
Och blef Urskillningsdeputations resolution gillad.
1 Med påteckningen: Justerat d. 3 Januarii 1770. Til slut d. i Januari
1770.
Restitutio fatalium.
517
3. Uplästes Hustru Anna Israelsdotter ifrån Bleckingen, Anna Israels
Yttre [o: östra] härad, Rödeby sochn och Greggemåla by, d°nämndeSS
besvär deröfver, at Urskillningsdeputationen den 24 sistl. ämne.
Julii förklarat sig icke kunna antaga bennes å sin mans Åke
Olsons vägnar giorde ansökning, det ville Riksens Ständer
tilstyrcka ändring uti Kongl. Maij :tts d. 16 Februarii 1769
gifne nådige utslag, hvarigenom restitutio fatalium blifvit
henne förnekad uti en rättegångssak angående ett af Åke
Olofson slutit kiöp om en del i Greggemåla by, hvilket hon
påstådt vara olagligit.
Urskillningsdeputations resolution gillades.
4. Föredrogs ogifta Pigan Anna Ramdins besvär öfver Ur- Anna
•skillningsdeputationens den 7 Aug. sisth gifne resolution at Raa“.j“s
ej kunna til remiss antaga hennes ansökning om ändring uti samma.
Kongl. Maij:tts den 3 Aug. 1763 i nåder gifne afslag uppå
bennes underdånige anhållan om återvinnande af försutten
tid uti en af henne börjad rättegång med sin broder, syskon
och moder angående arf efter hennes fader.
Hr von Frese, Otto Henrik1: Utom det at 9 § uti
Urskillningsdeputationens instruction förbiuder densamma at
antaga sådane ansökningar om restitutio fatalium, så kommer
härtil, at ehuru Kongl. Maij :tts afslagsresolution redan
år 1763 blef utfärdad, Anna Ramdin likväl ej förr än vid
denne riksdag sökt deruti ändring.
Urskillningsdeputationens resolution blef altså gillad.
5. Lätt R. o. A. sig föreläsas Handelsmannens här i staden
Samuel Köhler å egne och medredares vägnar uti skeppet samma.
Pehr örnskiöld anförde besvär öfver Urskillningsdeputationens
d. 2 sisth September gifne afslagsresolution, hvarigenom
det blifvit honom förment at hos Riksens Ständer få ändring
uti Kongl. Maij :tts nådige bref til Kongl. Commercecollegium
af d. 23 Martii 1769, som förklarat, at innan nytt algieriskt
sjöpass redderiet för berörde skepp meddeltes, borde så säkre
och eftertryckelige anstalter och författningar vidtagas, at
skeppet icke företogo någon ny resa på utrikes orter utan
skyndesammeligen kommo hem til Sverige; och Kongl.
Maij :tts nådige utslag af den 23 Augusti derpå följande, hvarigenom
Köhler och hans medredare blifvit förvägrat att få
vända sig til Riksens Ständer och söka ändring uti detta
Kongl. Maij :tts nådige förordnande, efter de icke om värckslälligheten
deraf dragit försorg.
1 Rättat från förlagans: Otto Fred.
518 1769, okt. 18. Simrishamn. Hyphoff.
Cimbritshams
stad
om befrielse
från båtsmäns
utrustning
i
6 år.
Ang:de
Hyphoffs
arfvingars
ansökning
Härvid uplästes et af Hr I. H. Hägerflycht samt äfven et af
Hr Esaias Immanuel Mannerhierta ingifvit memorial, hvilke
hvar för sig uppå anförde skäl tilstyrcka, at det må förblifva
vid Urskillningsdeputationens resolution, som stödjer sig
uppå andra § uti 1738 års kongl, förordning.
Hr Sparrschiöld, Carl Mag., begärte detta på
bordet, men efter någon kort ventillation förklarade han sig
nögd at afstå ifrån denne begäran, om Urskillningsdeputationens
resolution blefvo gillad.
Hr Gr. och Landtm, giorde altså proposition om bifall
uppå Urskillningsdeputationens afslagsresolution, hvilken
med Ja besvarades.
6. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af den
9 sistl. September angående Cimbritshams stads ansökning
om befrielse för båtsmäns utrustning på sex års tid i anseende
til de flere staden tätt efter hvarannan öfvergångne
svåra olyckor.
I anseende til flere bevekande skäl tilstyrcker Secrete Utskottet,
at Cimbrishamns stad, som håller fyra båtsmän, väl
må förunnas befrielse ifrån desse båtsmäns utrustande til
Kongl. Ammiralitetet i Carlscrona uti sex fulla år, räknad
ifrån den dag Kongl. Maij :t behagar derom utfärda sitt nådige
utslag; men på händelse af oförmodat krig staden då til
rikets trängande försvar åligger at anskaffa sine båtsmän
med hvad dertil hörer utan afseende på den nu föreslagne
befrielsen, som blott har til föremål rikets fredsamma tilstånd
och invärtes lugn. Hvarföre såväl manskapet som munderingen
under desse tienstfrihetsåren bör hållas uti tienstfärdigt
tilstånd, så at altsammans kan vara at tilgå, enär rikets
försvar sådant oumgängeligen kräfver.
Hvad Secrete Utskottet häruti tilstyrckt blef uppå skedd
proposition bifallit.
7. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commercedeputationens
betänckande af den 19 sistl. September angående afl.
Öfverkrigscommissariens och Landträntemestarens Hypphoff
arfvingars genom Häradshöfdingen Anton Hoffmeisters giorde
ansökning at af Kongl. Maij :tt och kronan få ersatt differencen
i priset för den Stockholm[s] Barnhus tilhörige tiondespannemål
uti skånske lagsagun, som blifvit tagen till
Malmö och Christianstads fästningars behof under de åren,
Hypphoff och hans interessenter genom slutat arrendecon
-
Bergsjordebok. Eskilstuna.
519
tract med Barnhusdireetionen om samma spannemål varit
innehafvare af Barnhusets rätt.
Deputation förmäler, att redan vid sisth riksdag detta mål
uti deputationen blifvit afgiordt och betänckande afgifvit,
ehuru Biksens Ständer ej hunnit sig deröfver utlåta; och som
deputationen vid samma betänckande icke haft något at påminna,
så var det bilagt, och afhörde R. o. A., detsamma.
Samma betänckande tilstyrcker uppå flere anförde skäl,
at Hypphoffske arfvingarne, hvilke deputationen anser berättigade
at af Kongl. Maij :tt och kronan niuta ersättning för
den barnhustiondespannemål i Skåne, hvilken de icke enligit
contract fådt disponera, och det för alle år sådant skedt,
och hvilken ersättning, sedan Hypphoff begifvit sig ifrån at
få til godo niuta efter det i orten gångbare pris, hvilket han
ock haft fog at påstå, deputationen fant billigt böra honom
tilläggas efter föregången liquidation til den summa, som utgiör
differencen emellan tre daler 12 öre s:rmt tunnan och
Christianstads årlige marckegångstaxor för den spannemål,
som hvarje år arrendatorerne frångådt i berörde län.
Betänckandet bifölls.
8. Uplästes Bergsdeputationens betänckande af den 22 Sep- Bergsdeput:s
tember sisth angående inrättande af en jordebok öfver alic e^6jö^i^t>oks
sådane hemman och lägenheter, hvilke för bergsbruket skull inrättning,
niuta särskilte fri- och rättigheter. Hvilket deputationen tilstyrcker,
emedan uti Kongl. Bergscollegio ej skall finnas någon
yngre än ifrån år 1661, sedan den första uppå kongl., befallning
år 1659 blef uprättad. Hvilket deputationen tilstyrcker
och at Kongl. Maij :tt i nåder må befalla herrar landshöfdingarne
derom at så tidigt til värckställighet befordra, at en
pålitelig bergsjordebok åtminstone til nästa riksdag må kunna
uprättas.
Betänckandet bifölls.
9. Uplästes de besvär, Handelsmannen och Riksdagsman- Peter
nen för Eskilstuna stad Peter Sundblad anfördt öfver Urskill-, S™dblads
besvär ofver
ningsdeputationens resolution, daterad d. 5 September sisth, Urskiilings
hvarisenom
förklaras, at sorn tvisten emellan Eskilstuna dfput:s af°
slagsresol.
stad och Carl Gustaf stads manufacturievärcks innehafvare,
Brukspatronerne Rothoff, angående tomter, marck och ägor
vid 1756 års riksdag genom en af Riksens Ständer faststäld
förening staden och Carl Gustaf stads manufacturie emellan
blifvit afgiord och jämväl vid siste eller 1765 års riksdag
520 1769, okt. 18. Eskilstuna. Taberg.
Issrael(!)
Mörrcks besvär
öfver
Urskillingsdeputts
afslagsresolution.
uppå inkommen ansökning förklarat, at ingen rubbning uti
föreningen kan äga rum; så kunde deputation sig dermed
icke befatta utan blefvo den nu åter vid denne riksdag förnyade
ansökning om ändring uti 1756 års förening härmed
afslagen.
Hvaruti Sundblad om ändring anhåller och at saken måtte
til Justitie- och Kammaroeconomiedeputationens gemensamme
öfverseende remitteras, såvida föreningen 1756 skal af
stadens fullmägtige vid riksdagen [blifvit] ingången med
Brukspatronerne Rothoff, utan at staden förut blifvit hörd,
och staden genom en sådan förening anseenligen uti sitt utrymme
förlorat.
Hr Ehrenhielm begärte detta på bordet.
10. Hr Heldenhielm anmälte et sitt memorial angående
det i siste pleno upläste Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens
betänckande om skattekiöp på kronojord,
som är under arrende uplåten til någon eller och efter
fullmagt af någon nyttjas men icke hörer under indelningsvärcket,
hvilket betänckande Hr Heldenhielm då lagt på bordet
och begärte nu at med sitt memorial få gå til de andre
respective stånden, hvilket beviljades, och lades emedlertid
memorialet til acten.
11. Föredrogs Riksdagsmannens för Jönkiöpings stad Isaac
Mörck Persons besvär deröfver, at Urskillningsdeputationen
förklarat sig icke kunna som riksdagsärende antaga Jönkiöpings
stads ansökning at ensam få idka tackj ärnshändelen
vid Taberget.
Hr de Frese som ledamot uti Urskillningsdeputation
berättade, at Jönkiöpings stad med denne ansökning inkommit
til Urskillningsdeputationen och grundat den uppå et
åberopat gammalt privilegium, hvilket staden likväl icke kan
visa sig hafva nyttiat på 150 år och lärer icke annat innebära,
än att Jönkiöpings borgare äga tilstånd at som commissionerer
för aflägsnare järnbruks idkare upkiöpa Tabergs tackjärn
i orten, at staden derigenom vill utestänga alle kringliggande
järnbruk, som äro privilegierade på tackjärn och malm
ifrån Taberget, och tvinga masugnarne der omkring at lefverera
al sin blåsning til borgarena i Jönkiöping efter det
pris, staden behagar sätta; at et sådant monopolium voro
oerhördt i den näringsgrenen och på intet sätt öfverensstämmande
med lagar och förordningar, som sedermera utkom
-
Taberg.
521
mit, och at af det åberopade privilegium aldrig torde dragas
annan mening, än att Borgerskapet i Jönkiöping lika som
andre skulle få handla tackjärn vid Taberget, hvilken handel
de likväl, så mycket honom vetterligit voro, i mansåldrar
icke nyttiat; at derföre et sådant orimmeligit och alle kringliggande
järnvärck och masugnar til förfång ländande postulat
ej kunnat annat än af Urskillningsdeputationen afslås.
Härunder upkom, anmältes, emottogos och infördes en deputation
ifrån Borgareståndet, 12 personer, anförd af Borgmestaren
Körning som pr[remissis] pr[semittendis] anmälte,
at Borgareståndet förehäft Tulldeputationens betänckande
angående thet af Generaltulldirectionen inrättade Handelsballancecontoiret
och de personer, som dervid nyttiade
blifvit, och at Borgareståndet, af hvad det innehöllo, funnit
sig föranlåtit förklara, at ståndet för nuvarande ledamöter
uti Kongl. Generaltulldirectionen icke kunde vidare bibehålla
sitt förtroende.
Deputationen besvarades af Hr Gref. och Landtm, och
afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Hvarefter återtogs den förevarande ventilation angående
Jönkiöpings stads påstådde rättighet at ensam få handla
tackjärn vid Taberget.
Hr Ehrenpreus anmälte äfven som ledamot uti Urskillningsdeputationen,
att sedan ansökningen blifvit upläst,
hade deputationen förelagdt Mörk at upgifva de grunder och
bevisa, det staden ägde och nyttiat et sådant exclusivt privilegium,
som den sig åberopade. Men när flere månader gådt
förbi utan at Mörk kunnat sådane bevis anskaffa, hade deputationen
afslagit ansökningen.
Hr Gyllensvahn trodde sig hafva hördt, at ifrån den
orten skall vara ibland Almogen postulater vid innevarande
riksdag at icke blifva betungade uti sin tackjärnshandel vid
Taberget hvarcken af Jönkiöpings stad eller kringliggande
bruk. De på tackjärn ifrån Taberget priviligierade bruksägare
torde ock hafva något i denne sak at anföra, stöta altså trenne
särskilte interessen här tilsammans. Han ansåg altså bäst,
at saken måtte så länge hvila på bordet, til dess man får underrättelse,
huru med alt detta kan vara beskaffat.
Hr de Frese, Otto Henrik1, försäkrade, at han som
ledamot uti Almänna Besvärsdeputationen icke funnit något
sådant ibland Almogens almänne besvär vid innevarande riks
1
Rättat från förlagans: Otto Fredr.
Deputation
från Borg.-  ståndet.
522 1769, okt. 18. Taberg. Löfving.
Secr. Utsk.
extr. prot.
ang:de
Banquens
säkerhet för
et af Capit.
Löfving uptagit
lån.
dag, och tilstyrckte derföre genast bifall uppå Ursldllningsdeputationens
resolution.
Frih. Bunge, Sven, medgaf, at det vore en ledamots hos
R. o. A. såväl som i de andre stånden ostridige rättighet at få
en sak på bordet, om han det begärte. Men om han skulle vilja
derifrån begifva, voro saken så otvifvelagtig, at Mörcks besvär
öfver Urskillningsdeputationens resolution icke kunde
annat än afslås. Skulle Almogen eller bruksägare hafva något
incaminerat vid denna riksdag angående tackj ärnshandelen
vid Taberget, är det likafult R. o. A. icke betagit at, när något
sådant inkommer, deröfver yttra sig efter omständigheterne.
Men som Hr Gyllensvahn icke ville begifva sig ifrån
den begäran at få saken på bordet, hvaruti sedan flere herrar
med honom instämde, så afstadnade härmed för denne gången
discourserne.
12. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d.
19 sistl. Septemb. angående Banquens säkerhet för ett Capitain
Löving i lifstiden beviljat lån uppå åtskillige i Nyland
och Tavastehus län belägne hemman, dem han efter Kongl.
Maij :tts nådige resolution af d. 14 Julii 1752 fädt til skatte
kiöpa, den 31 derpå följande Augusti deröfver erhållit Kongl.
Cammarcollegii skattebref och sedermera för samma lån i
Banquen pantsatt men hvarå Riksens Ständer den 13 Aug.
1766 för gådt funnit at uphäfva de för Capitain Löving utfärdade
skattebref samt tillerkienna åboerne rättigheten til skattelösen
med förordnande derhos, at de skattekiöpeskillingar,
som til Capitain Löving kommo at återbetalas jämte den ersättning,
som för upodlingarne å hemmanen honom tilerkiennas
kunde, skulle til bevakande af Banquens säkerhet för det
å hemmanen meddelte lån insättas til Banquens förnöjelse
och, derest sådant til full betalning ej förslog, Capitain Löving
då af annan sin egendom bristen fylla.
Och som öfver denne författning, som rörde tredie mans,
nemligen Banquens, rätt, Banquen hvarcken hos Riksens
Ständer blifvit hörd eller fädt tilfälle at uti sitt foro privilegiato
sin rätt bevaka, dess säkerhet för lånet likväl blifvit
ifrån réel uti fastigheter til et blott skuldfordringsmål hos enskilte
personer; altså finner Secrete Utskottet sig föranlåtit
tilstyrcka Riksens Ständer, det må Banquen, utan afseende på
hvad vid sistl. riksdag den ohördan stadgat blifvit, bibehållas
Ölandshästar. Jämtland och Härjedalen. 523
vid dess efter bancoprivilegierne tilständige rätt och utaf de
af Capitaine Löving pantsatte men honom sedermera til skattelösen
fråndömde hemman få giöra sig betald för hvad som
i capital och ränta på derå utgångit lån kan vara återstående.
Frih. Ridderstolpe, [Carl]1, ansåg den af Secrete
Utskottet etablerade principe, at långifvaren bör få hålla sig
til den pantsatte egendomen, i hvars hand den finnas må, för
äfventyrlig, R. o. A. skulle härigenom äfven blifva lidande uti
sine privilegier at ifrån ofrälse man få til sig lösa frälse egendom,
om en frälseman, som således löst til sig en fastighet,
skulle vara förbunden at betala all den skuld, förre ägaren
behagat på samma egendom giöra, och begärte derföre saken
på bordet at närmare få derpå betäncka sig.
13. Föredrogs Kammar-, oeconomie- och commercedeputations
betänkande af den 7 sisth September, hvaruti deputationen
tilstyrcker, at det smäre öländske hästeslaget icke må uti
riket fortplantas utom Öland och at derföre all utförsel derifrån
til Sverige af hingstar, som icke äro åtminstone 9 qvarter
höge, må vid 10 daler silf:rmts vite förbindas; samt at alle
de hingstar af denne smärre art inom et år efter kundgiörelsen
böra utskäras, ehvarest de i riket utom Öland finnas,
hvarom ägaren vid samma vite bör draga försorg.
Detta bifölls.
14. Uplästes Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens
betänkande af den 19 September sisth, hvaruti deputationen
förmäler sig af riksdagsrelation ifrån Västernorrlands
län hafva inhämtat, huruledes en häradshöfdingejurisdiction,
innefattande 540 quadratmil, nemligen 2: ne rikets provincer
Jemteland och Herjedalen och fiorton särskilte tingställen, så
at häradshöfdingen hade i hvarje ordinarie tingstour öfver 80
mil at resa, utom det at sedan 1762 och 1763 folcknummern
ökat sig til 1098 nye matlag och et antal af 3 340 personer och
än mera lärer förmodeligen tilväxa, hvarigenom tvister och
rättegångar, storskiftesdelningar, husesyner med flere domarens
giöromål äfven i den mån tiltagit, at en domare omöijeligen
lärer framdeles alt kunna ensam skiöta, i synnerhet när
härtil kommer, at resan til och ifrån en förrättning ofta för
honom borttager mera tid än sielfva förrättningen.
Deputationen, som häraf fådt anledning at höra domaren i
orten, Häradshöfdingen von Engeström, huruvida han voro
1 Konceptprotokollet.
34—610798
Ang:de de
smäre
öländske
hästslagets
utödande.
Ang:de
klyfning af
Jämtelands
och Herje-|
dals härads-]
höfdingejurisdiction.
524 1769, okt. 18. Jämtland och Härjedalen.
Deput. från
Bond.stånd.
nögd med jurisdictionens delning och deröfver fädt det begifvande,
at han i sådan händelse, den han ej ville hindra,
endast förbehöllo sig 1 :o hälften af den lön, sorn häradshöfdingesysslan
åtföljer; 2:do at norre delen av jurisdictionen,
där häradshöfdingebostället är belägit, blifver hädanefter hans
domsaga och 3:tio at få ersättning och vederlag för den af honom
afstådde halfva lönen och åtföljande inkomster, hvilken
ersättning lättast kunde honom betalas af den, som blifver
häradshöfdinge, tilstyrcker i anseende til alt detta och at
Kongl. Svea Hofrätt redan d. 21 December 1767 ansedt nödigt,
det en vicarius Häradshöfdingen von Engeström til hielp måtte
förordnas, hvilket Kongl. Maij :tt bifallit, jurisdictionens
klyfning må beviljas på det sätt, at norre delen, bestående af
Underåkers, Offerdahls, Rödöns, Brunflos, Lits, Hammardahls
och Ragunda tingslager, med bibehållande af halfva häradshöfdingelönen
och hela häradshöfdingebostället må förblifva
Häradshöfdingen von Engeström förbehållit, hvaremot åter
den södra jurisdictionen kommer at innefatta Hallens, Sunne,
Ovikens, Bergs och Räfsunds tingslager i Jemteland samt
hela Herjedalen med dess tvenne tingslager Hede och Sveg
och til dess besättiande vederbörlige förslag på tre välförtiente
personer til Kongl. Maij :ts nådige utnämnande uprättas.
Dock at den, som erhåller fullmagten, förklaras skyldig at ersätta
Häradshöfdingen von Engeström den mistning i lön och
öfrige inkomster, som honom härigenom förordsakas, eftersom
han med von Engeström derom öfverenskomma kan.
Detta begärtes af Hr von Böhnen, Ludvig, på bordet.
15. Härunder anmältes och infördes en deputation ifrån
det Hedervärde Bondeståndet, 12 personer, anförd af Sven
Håkansson, hvilken öfverlemnade och recommenderade
till R. o. A:s bifall å Bondeståndets extractum protocolli ang.
en trediedels minskning uti bevillningen och de extraordinarie
utlagorne.
2:o. Extractum protocolli angående en durchfarts öpnande
ifrån Vettern til östersiön.
Deputation besvarades af Hr Gr. och Landtm, och afträdde,
ledsagat på vanligit sätt.
HrWachschlager, Gust., begärte, at Bondeståndets
extractum protocolli om lindring i contributionerne måtte nu
genast upläsas och bifallas, på det den deputation, som skal
afgå med R. o. A:s extractum protocolli angående de ledige
Kontributionslindring. Stenhusbyggnader. 525
tiensters besättiande vid tullvärcket, måtte kunna med detsamma
berätta sådant til de andre respective stånden och på
det upbörden i landet af contributionerne, som nu snart tager
sin början för i år, må kunna derefter rättas. Han påminte, at
deputation snart måtte få afgå.
Frih. vonEssen, som, utsedd at anföra deputationen, berättade
extractum protocolli, sedan det blifvit justerat, nu vara
till renskrifning fyra exemplar under arbete i Riddarhuscantzliet
och snart färdigt. Hvad minskningen uti contributionerne
vidkommo, voro det ofelbart hugnesamt at ju förr dess
häldre kunna giöra godt och lätta landet ifrån dryge utlagor,
men det borde ske ordenteligen, så at intet kronan förlorar til
sine angelägne behof. Han anisåg derföre nödigt för at vinna
snart et så godt ändamål, at Bevillningsdeputationen med det
snaraste måtte varda satt och komma i arbete.
Hr Gr. och Landtm, berättade, at uti talemanssammanträde
blifvit öfverenskommit at til respective stånden hemställa,
om icke Bevillningsdeputationen kunde blifva vald och
komma uti arbete. Secrete Utskottet voro nu snart färdigt a t
upgifva, hvad staten kunde behöfva, hvilket Hr Grefven och
Landtm, derföre nu ville hos R. o. A., proponera.
Proposition bifölls.
Frih. von Essen, som nu var i beredskap at med deputationen
til de andre respective stånden afgå, hemstälte om
han med detsamma kunde notificera detta R. o. A:s beslut.
Hvilcket samtycktes,
16. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 5 sistl. September, hvaruti Secrete Utskottet i anseende
til tvifvelsmål, som sig yppat angående rätta förståndet af
kongl, förordningen om befrielse i tiugu år för visse personlige
utskylders erläggande för dem, som bygga stenhus, och
sedan Secrete Utskottet derom öfverlagt med Kammar-, oeconomie-
och commercedeputationen, föreslår den förklaring,
at förordningen må förblifva orubbad i sin fulla kraft och
värckan; at icke någon skillnad uti befrielsen för de personlige
afgifter bör giöras emellan den rikare, som bygger större,
och den fattigare, som bygger mera [o: mindre]1 stenhus; at
för alle ladugårdshus, som byggas af sten, äfven må beviljas
enahanda och lika mångårig frihet, sedan de på sätt, som förordningen
utstakar, blifvit besigtigade och godkiende, som för
mangårdsbyggnaderne förunte äro; och at en hvar må blifva
1 Konceptprotokollet.
Bevillningz
deput:n
angående.
Ang: de
befrielse uti
contributioner
för dem,
som bygga
stenhus.
526 1769, okt. 18. Stenhusbyggnader. Generaltulldirektionen.
Deput:n
från Präst.-  ståndet.
Ang: de förvaltningen
af
tullvärket.
pålagd at bygga badstugan eller pörtet af sten. De personelle
utskylder, för hvilke en sådan stenhusbyggnad skaffar befrielse,
föreslår Secret[e] Utskottet skola bestå uti mantalspenningarne,
lön- och betalningsafgiften samt slottshielpen
utom den tullfrihet i städerne för byggningsmaterialier, som
kongl, förordningen omnämner.
Och tilstyrcker Secrete Utskottet, ifall detta vinner Riksens
Ständers bifall, at Kongl. Maij :tts nådige kundgiörelse
härom må til almän efterrättelse genom trycket utfärdas och
vederbörande anbefallas, at såväl den redan utfärdade kongl,
förordningen som denne kundgiörelse allmänneligen må af
predikstolarne upläsas.
Hvad Secrete Utskottet i samråd med Kammar-, oeconomieoch
commercedeputationen häruti tilstyrckt blef uppå giord
proposition bifallit.
17. Härunder ankom en deputation, 10 personer, ifrån det
Högvördige Presteståndet, anförd af Domprobsten Herveg
e r, sorn emottogs och infördes på vanligit sätt. Deputationen
pr[semissis] pr[semittendis] anmälte, at ståndet förehaft
Tulldeputationens betänckande af den 2 October angående ett
inrättadt Handelsballancecontoir och funnit Tulldirectionens
ledamöters förhållande sådant, at ståndet til nuvarande ledamöter
icke mera kunde hafva något förtroende.
Deputation besvarades af Hr Gr. och Landtm, och afträdde,
ledsagad efter vanligheten.
18. Uplästes Tulldeputationens betänckande af den 16 uti
innevarande månad angående förvaltningen af tullvärcket i
riket och de förbättringar, som deputationen funnit nödigt at
dervid föreslå i anledning af Riksdagsmannen Bergströms til
bemälte deputation remitterade memorial och hvaruti deputationen
utom annat hemställer, om icke ledamöterne uti Kongl.
Generaltulldirection kunde ombytas.
Detta begärtes af flere på bordet.
Hr Rudbeck, Thure Gust., utbad sig, at de ifrån
Tulldeputation redan inkomne betänckanden, som rörde Generaltulldirection,
måtte gå förut, innan detta afgiöres, på det
directionens ledamöter, innan de afgå, måtte hafva tilfälle at
förklara sig efter acter och protocoller uppå de anmärckningar,
som kunna öfver deras förvaltning blifva giorde. Han förklarade
sig erkienna det vara Riksens Ständers rättighet at
nu ombyta ledamöter, han önskade ock et sådant ombyte, på
Manufakturkontorets betjäning.
527
det en hvar, om möijeligt voro, kunde hafva tilfälle at lära
kienna detta vidlyftige värck och det bekymmersamma ansvar,
som med förvaltningen är förknippat, då man vill redelige
och med nit fullgiöra sin skyldighet, då han hoppades, at
den jalousie skulle qväfvas, sorn gierna föllo på dem, hvilke
vunno Riksens Ständers förtroende at blifva til ledamöter i
direetionen förordnade.
Frih. Grönhagen conformerade sig härmed och anholt,
att desse mål snart måtte förekomma, ty sedan det blifvit bekant,
at Riksens Ständer torde vilja ombyta ledamöter i Kongl.
Generaltulldirectionen, har nuvarande direction mycken svårighet
at få den lydnad af betieningen, som vederbör, hvarigenom
kronan och tullvärcket kommo i lidande och kanske derjämte
nog förlust.
19. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänckande
af den 12 September nästförledne angående de indragnc
löner för manufacturcontoirsbetieningen och hvaruti
deputationen visar, at enligit Riksens Ständers vid senaste
riksdag tagne beslut desse betienter värckeligen borde njuta
mera i årlig lön, än de i desse förflutne åren undfådt.
Hr Gyllensvahn: Det hade varit önskeligt, om denne
betiening, som nu för intet niutit sine löner, hade blifvit til
tienstgiöring uti andre rikets värck nyttiade, hvilket varit
hans tilstyrckande sistl. riksdag, då ofelbart kronan redan hade
sluppit at med en del af dem vara betungade. Men sådant
har ej skedt, hvarcken med desse eller andre betienter i de öfrige
Ständers värck, som ännu draga sine löner utan at giöra
tienst. Han kiende likväl flere skickelige af dem. Secreterarcn
i Ständernes Contoir Kahl hade ofta sökt at komma uti tienst,
men likväl hade yngre blifvit honom föredragne, ehuru Riksens
Ständers bref tydeligen förmäler, at desse indragne Riksens
Ständers betiente skulle framför alt emploj eras i verckelige
sysslor. At nu öka manufacturcontoirsbetieningens löner
funno han så mycket mindre passa sig, som de lefva aldeles
tienstfrie och hädanefter kunna, då contributionerne minskas,
hafva bättre sin utkomst än hitintill. Kongl. Maij :tts bref till
Statscommission at i anseende til kronans knappa inkomst i
det närmaste efterse och jämeka lönerne, så at staten kan det
tåla, styrckte honom i denne sin tancka, at det voro angelägit
börja uppå at hushålla. Åtminstone ville han icke utlåta sig
häröfver, förrän staten blifvit reglerad, bevillningen voro stad
-
Ang:de manufacturcontoirsbetjäningens
indragne
löner.
528 1769, okt. 18—24. Manufakturkontorets betjäning.
gad och Statsdeputationen giordt sin skyldighet, så at Secrete
Utskottet kan säga, om tilgång gifves til en sådan föreslagen
fyllnad i Manufacturcontoirets betienings löner, och begärte
derföre betänckandet på bordet.
HrWadenstierna, Carl: Det är en ledamots rättighet,
at saken skal hvila, när han det begär; men om man vil
besinna desse trogne betienters lidande, hvaruti de utom sitt
förvållande kommit genom det, at Riksens Ständers beslut om
deras löner icke blifvit rätteligen explicerat, så är det ganska
ömande och torde kunna förmå den värdige ledamoten at
lindra uti sin begäran åtminstone, om saken skal hvila på
bordet, och Landtm, må sedermera kunna enligit Riksdagsordningen
föredraga den i sin ordning igen. Det voro ganska
väl, at utgifterne i staten järnekas efter inkomsterne, men oss
åligger som riksdagsmän icke allena at se på kronans bästa,
vi böra och vara lika så örne om medborgares rätt. Voro det
i fråga at nu tala om de indragne betienters lidande uti deras
befordringsrätt, kunde ofelbart mycket sägas. Det voro en
sanning, hvad som blifvit sagt om Secreteraren Kahl, hans
skikelighet och huru han vid sökte befordringar af yngre
blifvit förbigången. I Kongl. Kammarcollegio stod han på förslag
til secreterare och Kongl. Maij :tt nämde en annan, i
Kongl. Commercecollegio har han ej blifvit ansed värdig at
komma på secreterareförslag, hvaröfver hans besvär ännu
ligga hos Kongl. Maij :tt oafgiorde, men det är ej nu ämnet
utan endast om manufacturcontoirsbetieningems löner, hvilken
sak hos Högl. R. o. A. iag til benägit bifall vördsammast
recommenderar.
Hr Linderstedt, Eric: Som detta angår penningeutgift,
så trodde han, at Secrete Utskottet deröfver borde höras.
Hr [von] Nackreij instämde äfven deruti, att Secrete
Utskottet borde först säga, om någon tilgång gifves til penningar.
Hr Gr. och Landtm, berättade, at desse löner icke togos
ur Statscontoiret utan af manufacturfonden, som icke hörer
til Secrete Utskottets disposition; men hemstälte derjämte, om
icke discourserne måtte afstadna, efter saken var begärd på
bordet, hvilket bifölls.
20. Uplästes hrr electorernes val til ledamot i Handels- och
Gustaf I:s arve- och jordegods.
529
manufacturdeputation i stället för Hr Schönberg, Historiographus
Regni, som sig afsagt,
Hr Franc, Gabriel, Häradshöfdinge.
Hvarefter R. o. A., åtskildes klockan half til tu.
År 1769 d. 24 October.1
Tisdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen Grefven och Landtm. Axel Fersen.
Protocollet för den 15 September sistl. justerades til slut.
1. Uplästes et af Baron Fredric Gripenstierna ingifvit me- Ang:de utmorial,
hvaruti han anmäler hos R. o. A., huruledes sisth Kong^Gustaf
riksdag uti Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen, den l:stes
där han varit ledamot, den principe efter pluralitetens beslut j^egods
blifvit antagen, at de frälsegods, hvilke tilhördt såsom arf
och egne högstsalig Konung Gustaf den förstes (!) och genom
kiöp eller byte af hans arfvingar til någon enskilt sedan blifvit
abalienerade men uti souverainetetstiden på 1680-talet åter
til kronan reducerade, om de skulle ifrån kronan utbytas, så
kunde det ej ske på annat sätt än emot dubbelt vederlag eller
två jämgoda hemman för et på sätt, som Konung Carl
XI des bref af den 14 Junii 1682 och den 30 Januarii 1688 om
byten med konungsgårdar förmå och innehålla.
I följe af denne principe hade och deputationen ånyo til bepröfvande
uptagit åtskillige gamle afgiorde och redan för
längre tid tilbakars faststälte byten och betänckande deröfver
til plena ingifvit med tilstyrckande, att ehuru kronan redan
fädt fult vederlag för sådane gods, så borde ännu en gång
et lika jämgodt vederlag utom det, som redan var gifvit, til
kronan betalas, ifal ägaren af desse gods skulle få förblifva i
ostörd besittning af dem. Desse gods voro i synnerhet Säckestad,
Hseringe och Hammarstad samt Vernanes och Vernamo
gårdar.
R. o. A., som genast fant detta röra Privilegierna och lända
til förminskande af frälsejorden i riket, anbefalte väl sine deputerade
uti Kammaroeconomiedeputations Räkenskapsut
1
Med påteckning: Justerat d. 4 Januarii 1770 til en del.
530 1769, okt. 24. Gustaf I:s arve- och jordegods.
skott at i sammanträde med Riddarhusdeputationen sitt betänckande
häröfver afgifva, hvilke ock uti skrifteligit yttrande,
som af R. o. A. den 14 October 1766 blef bifallit, beviste
l:o at Högstsahl. Konungs Gustaf l:stes arf och egne gods
voro frälse men ej kungsgårdar.
2:o. At Riksens Ständer derföre uti Norrkiöpings beslut infördt,
at sådane gods kunde af de uti den Kongl. Vasafamillen
varande arfvingar opåtalt doneras och abalieneras.
3:tio. At enligit Konung Gustaf den förstes testamente desse
gods icke borde med kronogodsen bortblandas utan i jordeböckerne
upföras under arf och egne gods titul, så länge
någon manlig arfvinge voro til efter högbemälte Konung.
4:to. At Riksens Ständer derföre i Vesteråhs recess förklarat,
det ingen reduction å sådane gods fingo sträcka sig längre
tilbakars än til Konung Gustaf Adolphs(!) död. Och
5:to at inge andre gods efter bytesstadgan borde med dubbelt
vederlag infrias än de rätte kungsgårdar, som med kronans
kostnad blifvit bygde och meliorerade.
Hvarom R. o. A. med underdånig anhållan vände sig til
Kongl. Maij :tt at vid sine välfångne Privilegier blifva skyddade
och begärte af då varande Landtm, och sine ledamöter uti
Expeditionsdeputationen at icke tillåta någon expedition i
desse mål. I synnerhet förmäler Baron Gripenstierna, at ett
vidlyftigt betänckande om Häringe- och Hammarstadsgodsens
reduction ifrån Kammar-, oeconomie- och commercedeputation
inkommit, hvilket, ehuru det uti respective stånden
sistl. riksdag icke blef afgiordt, likväl kunde uti en framtid
gifva anledning til rubbning uti R. o. A:s Privilegier och
mycken oreda samt missförstånd vid riksdagarne; han tilstyrckte
derföre R. o. A. at uptaga ofvanberörde Riddarehusdeputationens
betänckande och detsamma til de öfrige respective
ståndens bifall recommendera samt uti ett bifogadt extractum
protocolli vänligen anmoda dem at i stöd af de skäl,
Riddarehusdeputationen anfördt, uphäfva och förkasta de af
Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen antagne
men på oskäl grundade reductions- och bytesprinciper samt
följackteligen af slå alle de betänckanden, som öfver de ofvannämde
bytesgodsen ifrån förledne riksdag uti respective stånden
ligga oafgiorde, på det en hvar må hädanefter niuta en
fullkomlig säkerhet och rolig besittning af den ägendom, han
ärft eller annars sig lagligen förvärfvat.
Gustaf I:s arve- och jordegods.
531
Härvid uplästes nu äfven det af Baron Gripenstierna åberopade
Riddarhusdeputationens betänkande, hvilket af påskriften
fants vara hos R. o. A. upläst och bifallit den 14 October
1766.
Äfven berörde Cammar-, oeconomie- och commercedeputations
betänckande af den 22 Julii 1766 och de dervid fogade
särskilte vota, underskrifne af Grefve Joachim Duben, Hr
Wachschlager, Hr von Böhnen med flere då varande deputationens
ledamöter.
Frih. Ridderstolpe, Carl, förestälte, at det torde bäst
vara icke vidröra denne fråga utan låta densamme ligga oafgjord,
så kunde den med tiden komma i glömska och af sig
sielf försvinna.
Hr Gr. och Landtm.: Om saken blifver liggande, kan den
lätteligen en annan riksdag åter väckas och vid et så critiskt
tilfälle nyttias, at deraf såväl för R. o. A, som de öfrige respective
stånden mycken oro och bekymmer kan förordsakas.
Hemstälte derföre, om icke nu bästa tilfället voro för R. o. A.
at få sine Privilegier befästade, enär respective stånden nu uti
ro och med lugna sinnen få se på saken; altså om icke ett extractum
protocolli kunde upsättas och ifrån R. o. A. afgå, som
innehölt sakens sammanhang i korthet samt hvad Baron Gripenstierna
i sitt memorial tilstyrckh, Hvarvid äfven kunde bifogas
Riddarhusdeputationens betänckande af sisth riksdag,
men Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens vidlyftige
betänckande behof de ej medfölja, efter hvart stånd
förmodeligen hade sitt exemplar deraf eller så kallade liggare
i behåll at tilgå, om det skulle påfordras.
Detta bifölls.
Och blef til följe häraf extractum protocolli upsatt, så lydande.
I anledning af ett denne riksdag ingifvit memorial har R.
o. A. fädt tilfälle at sig påminna, huruledes sisth riksdag uti
Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen, då frågan
varit om reductions- och bytesmål, den principe af deputationens
pluralitet blifvit antagen, at de gods, som tilhördt framfarne
Svea konungar såsom deras arf och egen frälsejord och
uti kronans äldre jordeböcker för sådan städt antecknade,
enär de genom Högstsahl. Konung Carl XIdes reduction blifvit
til kronan indragne och af Reductionscommissionen för
532 1769, okt. 24. Gustaf I:s arve-och jordegods.
kongsgårdar eller kungsladugårdar uti jordeboken införde,
icke annorledes kunde ifrån kronan återbytas än med dubbelt
vederlag eller två penningar för en, på sätt som högstbemälte
Konungs bref af den 14 Junii 1682 och den 30 Januarii 1688
om byten med kongsgårdar förmå och innehålla.
Deputationen har i följe af en sådan principe uti betänckande
af d. 22 Julii 1766 Riksens Ständer tilstyrckt, at det
med Kongl. Maij :tt och kronan ingångne byte om Hseringeoch
Hammarstadgodsen, ehuru samma byte af Kongl. Maij :t
i nåder blifvit stadfästat och kronan för desse gods fädt fult
vederlag, borde åter uphäfvas, ifall de icke med dubbelt vederlag
af hemmansräntor in natura blefvo ånyo inlöste.
Af sielfve betänckandet i denne sak såväl som af de dervid
fogade särskilte vota finnes, at Häringe och Hammarstad
ifrån äldre tider varit frälsegods uti Stureättens hand och derifrån
genom arf kommit uti Vasafamillen samt tilhördt Högstsalig
Konung Gustaf den 1, innan han trädde uppå den kongl,
svenske trohnen; at således Konung Gustaf Adolph, glorvördigst
i åminnelse, ärft dem af sine höge förfäder såsom famillens
egne frälsegods och under sådan titul afträdt dem 1623
uti kiöp och byte til framledne Hr Riksrådet Grefve Gustaf
Horn, efter hvilken de uti arf tilfallit den Krusiske slägten,
och altså at desse gods altid såsom frälsegods gådt uti kiöp
eller arf innom R. o. A., til dess de under Högstsahl. Konung
Carl den XI regering blefvo genom reduction Kongl. Maij :tt
och kronan underlagde, hvarigenom de Krusiske arfvingarne
blefvo nödsakade at dem sedermera med dubbelt vederlag
hemmansräntor in natura åter ifrån kronan infria och utbyta
men, sedan alt lagligen var granskat och pröfvat, erhållit
Kongl. Maij :tts nådige bref och stadfästelse på bytet emot enkelt
vederlag, dock fult gen fullo och så mycket tilbakars, som
öfver godsens rätta värde var deraf utbetalt.
At den grund, hvaruppå deputationen bygt ofvanberörde
sitt tilstyrckande om detta byte, icke är öfverensstämmande
hvarcken med Konung Gustaf den 1 :stes om sine egne arf- och
frälsegods år 1560 giorde testamente, sorn deputationen förmenar,
och än mindre med Vesterås recess, Norrkiöpings och
flere påföljande riksdagars beslut, Adelige Privilegierne och
Svea konungars gifne dyre och nådige Försäkringar, det finnes
omständeligare bevist uti de af Grefve Duben, Hr Wachschlager,
Hr von Böhnen med flere deputationens ledamöter
Gustaf I:s arve- och jordegods.
533
underskrifne särskilte vota, som betänckandet åtfölja, samt i
synnerhet af Riddarhusdeputationens vid sisth riksdag afgifne
yttrande, hvilket sistnämde R. o. A. derföre den 14 October
1766 bifallit.
Men det är icke allenast i afseende uppå bytet med kronan
om Häringe och Hammarstad, sorn R. o. A. funnit angelägit,
at detta ärende hos sine respective medstånd anmäla.
Skulle den principe, som Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen
uti ofta berörde sitt betänckande antagit,
blifva af Riksens Ständer gillad, så kunde lätteligen i en framtid
ej allenast R. o. A. utan och de öfrige respective ståndens
välfågne Privilegier samt hvar svensk mans väl förvärfvade
och genom alle laga actus stadfästade possessioner sättas uti
osäkerhet.
De til pios usus, til kyrckor, academier och lärohus af framfarne
Svea konungar och af förfäderne donerade gods och
hemman; den jord, som i förre tider blifvit städerne tilerkiend;
de hemman, rikets Almoge fådt til skatte kiöpa, kunde
ånyo blifva för räfst och efterräkning utstälte under den förevändning,
at efterses borde, huruvida de någonsin varit kungsgårdar
eller kungsladugårdar och, ifall de såsom sådane gådt
utur kronans hand genom kiöp eller byte, om för dem efter
1682 års bref dubbelt vederlag eller två penningar för en voro
betalte.
Utom detta skulle genom en sådan principe rikets undersåtare
emellan mångfalldige ämnen upväckas til rättegångar,
tvister om hemull med flere oredor, hvaruppå genast bevis sig
förete uti Häringe- och Hammarstadbytet, ifall deputationens
betänckande skulle bifallas. Ty om Krusiske arfvingarne icke
förmå at nu mera anskaffa ånyo fult vederlag öfver det, som
de redan utbetalt, och bytet altså kommo at återgå, så blefvo
kronans skyldighet att återställa vederlaget, sig bestigande til
något mer än 731 dahl. samt hemmansräntor in natura, och
skulle då de hemman, som bära desse räntor, återfå frälsehemmans
natur och följackteligen alle de skattekiöp, hvilka
om desse hemman kunna vara slutade, under det de tilhördt
kronan, åter uphäfvas.
R. o. A. kan så mycket mindre tvifla at hos sine respective
medstånd häruti finna med R. o. A. enahanda öfvertygelse,
som det befinnes, at de respective stånden förmodeligen i anseende
til desse och flere skäl sistl. riksdag lämnat detta Cam
-
534 1769, okt. 24. Gustaf I:s arve- och jordegods.
Ang: de
Häradshöfdingen
Brandt Tornesons
befordringsrätt.
raar-, oeconomie- och commercedeputationens betänckande
oafgiordt.
Men som angående denne principe ej allenast frågan blifvit
väckt uti en Riksens Ständers deputation utan och sielfva
principen genom pluralitet i deputation är gillad, ehuru stridande
den ock kan vara, då den tages i hela sin vidd, emot naturen
af vår sälla regering samt all billighet, och ett sådant beslut
likväl uti deputationens protocoller och handlingar till efterverldens
kundskap ligger förvarat, hvaraf framdeles anledning
kan tagas, at Riksens Ständer med mål af enahanda
beskaffenhet som detta om Häringe och Hammarstad blifva
besvärade; altså och til förekommande häraf samt til befästande
af den säkerhet, hvar och en bör äga at efter lag och privilegier
nu och framdeles blifva i orubbad besittning af sin
välfågne egendom; så har R. o. A. pröfvat skäligt ej allenast
at ogilla ofvannämde Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens
betänckande af d. 22 Julii 1766 angående Häringe
och Hammarstads byte och at bifalla ofvanberörde dervid
fogade särskilte vota samt Riddarehusdeputations yttrande,
så att det med Kongl., Maij :tt och kronan slutne och af
Hans Kongl. Maij :tt år 1764 genom nådigt utfärdat bytesbref
stadfästade byte må blifva fast och orubbat utan ock att vänligen
anmoda sine respective medstånd til at med R. o. A. sig
deruti förena, at den af Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen
antagne men på oskäl grundade reductions- och
bytesprincipe må varda förkastad, samt följackteligen at afslå
alle uppå sådane principer sig stödjande betänckande uti
bytesmål, hvike hos Riksens Ständer ännu ligga oafgiorde.
Och skulle detta genom utdrag af protocollet med de öfrige
respective stånden vänligen communiceras samt til benägit
bifall hörsamt tienst- och vänligen recommenderas. Ut supra.
2. Sedan Riksens Ständer vid sidstl. riksdag afgiordt och
befriat Häradshöfdingen Brandt Tomeson för de beskyllningar,
som Gästgifvaren Holmbeck honom tillagt och inför domstolen
emot Brandt Tomeson sökt i bevis leda och derjämte
förklarat bemälte Häradshöfdinge berättigad til någon ersättning
för hvad han i tour och befordring kommit at förlora under
den långvarige rättegången i jämförelse emot andre
embetsmän, yngre til tiensteår än han, men icke hunnit för
Brandt. Justitiekanslersämbetet.
535
riksdagens slut at öfver beskaffenheten af denne uprättelse
sig yttra, så hade nu Häradshöfdingen Brandt Tomeson genom
ingifvit memorial anhållit, at Riksens Ständer ville sig
häröfver sluteligen yttra, hvilken hans ansökning Urskillningsdeputationen
til Riksens Ständers plena remitterat. Denne
ansökning uplästes nu hos R. o. A. och som hufvudmålet
vid sistl. blifvit uti Justitiedeputationen utarbetat, så hemstälte
Hr Grefven och Landt m.,
om icke detta äfven kunde til bemälte deputation remitteras.
Hvilket bifölls.
3. Uplästes Secrete Utskottets i sammanträde med Secrete
och Justitisedeputationerne betänckande af den [20]1 October
angående justitiecantzlersembetets besättiande samt 1766
års förordning om lagarnes värckställighet.
De sammanträdde deputationerne yttrar sig först öfver den
ifrån Riksens Ständer til dem remitterade fråga angående justitiecancellersembetets
besättiande och tilstyrcka uppå flere
anförde skäl, at dermed må förhållas hädanefter enligit Regeringsformen
och på sätt, som vanligit varit, innan 1766 års
förordning om lagarnes värckställighet utkom.
Sedan skrida de sammanträdde deputationerne i detta betänckande
til omständeligare utredande af det, sorn utgiör naturen
af vårt regeringssätt, huru lagen närmast må blifva dertil
lämpelig och följackteligen fullkommeligen bidraga til dess
bestånd; de antager såsom en oryggelig grund, hvaruppå fundamentallagen
bör byggas, 1723 års Regeringsform, af hvilkens
tillämpning deputationerne uti flere omständigheter utstaka
den skillnad, som enligit Regeringsformen bör ständigt
iackttagas emellan det, som hörer til den lagstiftande magten,
och det som tillkommer den lagskipande magten, uti hvilke
regeringssättet efter den primitive inrättning icke tillåter någon
blandning, hvaraf den slutsats giöres, at Sveriges konung
aldrig må befatta sig med att giöra lag och Riksens Ständer
befatta sig med lagskipningen, hvarefter omständeligare utföres,
hvilke delar af regeringen tilhöra Riksens Ständer och
hvad deraf bör ankomma uppå Kongl, Maj :tts höga åtgärd
med Råds råde efter Regeringsformens lydelse.
Detta alt var innefattadt uti en detta betänckande åtföljande
så kallad Säkerhetsact, hvilken äfven uplästes och var af
1 Betänkandet.
536 1769, okt. 24. Justitiekanslersämbetet.
deputationerne projecterad at af Riksens Ständer gillas och
antagas såsom en oryggelig lag för nu och framtiden.
Hvad befordringslagarne angeck, så uplästes ett särskilt
project til et tienstebetänckande, af deputationerne författadt,
och hvilket Riksens Ständers bepröfvande understältes med
det förbehåll, at om Riksens Ständer skulle finna något deruti
behöfva jämckning, at det då til Secrete Deputationen måtte
remitteras.
Med desse handlingar voro äfven til Riksens Ständers bepröfvande
Hr Öfverstens Baron Pechlins, Hr Jerlströms, Hr
Flachs, Borgmestarne Tollstorp och Sundblads särskilte vota
bifogade, hvilke uplästes och uti mer eller mindre skilde
sig ifrån hvad deputationernes åfvanberörde betänckande innehölt.
Likaledes uplästes en Riksdagsmans af Bondeståndet Håkan
Jonsons ifrån Dalsland [o: Dals] och Lysings härad memorial,
sorn aldeles bestrider, at någon ändring må kunna ske
eller någon förklaring tillåtas uti de hitintils utkomne förordningar
och [i]1 synnerhet den af 1766 om lagarnes värckställighet.
Riksdagsmannen från Giötheborg Jungmarkers memorial,
hvilken äfven yrckar at vid 1766 års författning så i anseende
til justitiecantzlersembetets besättiande som det öfrige må
förblifva.
Sedan alle desse vidlyftige handlingar voro til slut läste,
hemstälte
Hr Gr och Landtm.: Som förmodeligen uti et så vigtigt
ämne R. o. A. behaga taga sig någon betäncketid, om icke
utan vidare discourse häröfver i dag saken må läggas på bordet,
hälst förmiddagen nu merendels är förfluten.
Detta bifölls.
Frih. Ridderstolpe, Carl, förfrågade sig, om de, som
kunde vara sinnade at uti denne sak ingifva någre memorialer,
ägde tilstånd at låta trycka dem, inan de hos R. o. A. blifvit
upläste.
Hr Gr. och Landtm, trodde, at Tryckfrihetsförordningen
uti den delen voro tydelig att rätta sig efter.
Hr Liljehorn begärte, at utsättas måtte, huru länge saken
skulle ligga på bordet, och föreslog dertil åtta dagar.
Hr Wachschlager, Gustaf, deremot förmente det
1 Konceptprotokollet.
Eskilstuna. Finansverket. Bevillningsdep. 537
vara för lång tid och ansåg sakens beskaffenhet sådan, at den
genast kunde afslås.
Hr Gr. och Landtm, bad, at sedan saken nu voro lagd på
bordet, R. o. A. icke ville förlora sin tid med någon öfverläggning
om huru länge den skall blifva liggande; han skulle
söka at häruti foga sig efter ärendernes angelägenhet och i
det närmaste så afpassa tiden, at dermed måtte ske Höglofl.
R. o. A:s åstundan til nöijes.
4. Anmältes Hr Bilangs memorial uti saken emellan Es- Bilangs
kilstuna stad och Brukspatronerne Rothoff angående en för- memoriallikning,
som år 1739 blifvit ingången och faststäld om någre
tomter och jordägor, hvilken sak i siste pleno blifvit lagd på
bordet, hvilken lades til acten och geck til de andre stånden.
Likaledes anmältes Hr Carl Hiertas memorial, hvaruti han Hiertas
yrckar, at Secrete Utskottet snarligen måtte til plena inkom- memorial
ma
med förslag och förbättrande af financevärcket til lisa för
samtelige rikets innebyggare, hvarefter de med åtrå längta.
Detta geck til de andre stånden.
Hr Durietz memorial i samma ämne uplästes äfven och Durietz
geck til de andre stånden samt begärtes såväl som det föregå- mem
ende
til de andre stånden; begge memorialer begärtes emedlertid
på bordet.
5. Uplästes ifrån hrr electorerne, at i stället för Frih. Otter,
som bortrest, til ledamot uti Justitiedeputationen blifvit utvald
Frih.
Lejonhufvud, Axel, Hof mar skal ck och Öfverkammarherre,
Riddare af Kongl. Maij :tts Svärdsorden.
Äfven uplästes förteckning uppå de af hrr electorerne valde Ledamöter
ledamöter af R. o. A. uti Bevillningsdeputationen. Bevillningz
deputat:n.
Grefvar.
Gr. Reenstierna, Friedrich, Landshöfdinge,
Gr. Barck, fullm. Hr Ekestubbe, Leonhard, Cantzlieråd.
Friherrar
Frih. Hammilton, Johan Albrecht [o: Abraham], Landshöfdinge,
Frih. Wrangel af Adinal, Hemming, Major.
Adel.
Hr Lodh, fullmägtig Hr Boije, Hans Hinric, Landshöfding,
Hr Appelbom, Harald, Cantzlieråd,
538 1769, okt. 24. Bevillningsdeputationen.
Hr Wattrang, Carl, Kammarherre,
Hr Ehrenstolpe, fullmägtig Hr Boije, Casper, Capitaine,
Hr Söderhielm, Lorentz, Bergsråd,
Hr Brauner, fullmägtig Hr Budbeck, Adolph, Kammarherre,
Hr von Heggardt, Peter Fredrich, Statssecreterare,
Hr von Hauswolf, Hans Reinhold, Kongl. Räntemestare [o:
Kapten].
Hr Boije, Casper, erkiende med tacksamhet det honom
tilämnade förtroende, men ehuru han ansåge sig skyldig al
deremot svara, så nödgades han dock i anseende til flere förhinder
afsäga sig detta förtroendet.
Och komma altså hrr electorerne i stället för Hr Boije at
välja en annan ledamot.
Häruppå åtskildes R. o. A. klockan half til tu.
BILAGOR
TILL
RIDD ERSK AP F.TS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I NORRKÖPING
1769—1770.
I.
35—610798
1.
Förteckning på elektorer.
(Allegater 1, fol. 38.)
Protokollet sid. 21.
År 1769 den 27 Aprill sammanträdde R. o. A:s bänkemän
och valde följande electorer, nemi.
Grefvar.
Gref De la Gardie, Pontus, öfverste.
Gref Oxenstierna, fullm. Gr. Gyllenborg, Gustaf Fred., Kammarråd.
Gref Stenbock, Arfvid Nils, Kammarherre.
Gref [von] Rosen, Fred., Hofmarskalk.
Friherrar.
Frih. Ribbinder, Berndt Otto, Capitain.
Frih. Lovesin, Gustaf Adolph, Lieutenant.
Frih. Hammilton, Joh. Abraham, Landzhöfdinge.
Frih. Lantinghausen, Jacob Albrecht, Öfverståthållare.
Adel.
Hr Rammel, Hans, öfverste.
Hr Rosenbielke, full. Rappe, Carl, Öfverstelieutnant.
Hr Loode, full. Boije, Hans Hind., Landzhöfdinge.
Hr Schulman, full. Engeström, Jonas, Häradzhöfdinge.
Hr Sabelfelt, full. Posse, Maurits, Major.
Hr Sinclair, Carl, Öfverste.,
Hr Heggart, Petter, Statssecretair.
Hr Kylenstierna, Carl Vilhelm, Cap.lieutenant.
Hr Cederstedt, full. Duval, Jaen Did., Öfverste.
Hr Ehrensverd, August, General.
Hr Woltemat, Per Abram, Major.
Hr Jennings, Jon, Kammarherre.
Hr Flack, Hans Philiph, Major.
Hr Pecklin, Carl Fred., Öfverste.
Hr [de] Carnal, Carl Constantin, Öfverste.
Hr [von] Stockenström, Erick, Justitiecancelair.
På samtelige bänkmännens vägnar:
Jac. Joh. Gyllenborg. Friedr. Bengt Rosenhane. Carl Rappe.
A. Schönberg.
2.
Löjtnanten friherre Lars Kaggs memorial om rådkammaren
i Stockholm.
(Bil. till prot.)
Avskrift.
Protokollet sid. 22.
Urtima Ständers sammankomst har en mera än beklagansvärd
idoga och närande rikslemmars nöd och suckningar
åstadkommit; en icke allenast oförväntad motsträfvighet vid
Ständers sammankallande utan tillika betänckandet genom
kostnad af ett onödigt anno 1769 flyttande till Norrkiöping
kan Riksens Höglofl. Ständers mognaste ompröfvande framdeles
icke undgå.
Väre besvurne fundamentallagar medgifva en lagstiftande
och lagskipande magt; konung med Råds råde styre riket sitt,
men vid riksmöten blifva Hrr Riksens Råd Ständerna redoskylldige,
icke frånvarande genom fullmägtige utan närvarande
möta på Rikssahlen Riksens Ständer, som uti underdånighet
infinna sig enligt kallelse inför sin nådiga konungs höga
thron.
Att en del Hrr Riksens Råd af egen drift utan ringaste bokstaf
i lag, mindre bruk eller öfverensstämmande med constitution
af vårt sälla och oskattbara regeringssätt, satt sig qvar
i Stockholm är redan alt för väl bekant; men at redofodrande
Ständer af laglig rättighet kunna sine redoskylldige committenter
hitkalla, det är en oemotsäijelig rättighet. 12 § Riksdag
[s] ordningen förbinder intet några utan samtelige Riksens
Råd att vara Kongl. Maij rit på Rikssahlen följacktige;
5
men de fläste saknades, intet döde eller siuka utan af egen
tilltagseenhet; formera i det stället en ny, äfven så oformelig
som hittils obekant regeringskropp.
Saken är i linda nog farlig, mera om hon finge rotas; högst
angelägit således hvarcken tima eller minut försummas at försvara
vårt besvurne och sälla regeringssätt med den värdighet
och eftertryck, som lagbundne Ständer i alla delar ägnar.
En express afsändes, så fort som någonsin skie kan, ifrån
Kongl. Maij:tt uppå samtel:e Riksens Ständers underdåniga
tillstyrkande med orders, at de i Stockholm qvarblefne Excellencer
24 timmar efter inhändigandet förfoga sig derifrån och
ofördröjeligen infinna sig i Norrlciöping hos sine principaler
samt uphöra med all utöfning och befattning vid riksstyrelsen,
intil dess de sig inför Kongl. Maij :t i Rådcammaren infunnit.
Detta är den säkraste utväg, jag i ödmiukhet trott mig för
min del bort föreslå; men underställer altsammans i lika ödmiukhet
R. o. A. såväl som samtehe de öfrige respective ståndens
mognare ompröfvande.
Lars Kagg.
3.
Överjägmästaren Erik David Sparrskölds diktamen
om rådkammaren i Stockholm.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 22.
Dictamen ad protocollum
den 29:e Aprill 1769.
Då iag vänder min upmärksamhet på det förflutne sidsta
tidevarfvet och den förvandling, mitt k. fädernesland under
samma undergått, så liar iag funnit och sett, huru alla bergvärk,
alla manufactorier, alla fabriquer, som förut dels voro
i sitt fulla flor, dels i sin början, nu äro antingen nedlagde
eller ock uti sitt fullkomlige aftynande; iag har sett, huru
all industrie, alla näringsfång och alla handelsgrenar äro nästan
helt och hållit förqvafde, in summa iag ser ett mäst ruineradt
fädernesland och öfveralt olyckelige medborgare. lag
6
har sett de steg, en mild och nådig Konung tagit at rädda sina
undersåtare, och de hinder, som blifvit honom i vägen lagde;
ändteligen är oss allom kunnogt, at vår allernådigste Konung
giordt ett det största och ärefullaste steg, sorn någon regent
af nåd och ynnest för sine olyckelige undersåtare kunnat
giöra, då han, understödd af en värdig son, vår nådigste
Kronprints, samt biträdd af rikets redelige och trogne ämbetsmän,
omsider handt genomtränga de hinder, dem regeringssiukan,
upfyld med mindre aktning för Konung och
mindre ömhet för medborgare, lade honom i vägen. Det är
således vår nådigste Konung vi hafva at tacka, at vi som ett
fritt och sielfständigt folk nu få tilfälle at rådslå om vårt
rikes bästa och at vi ei, sedan vi blifvit bragte til en neslig
fattigdom, måst sedermera som kiöpte eller sålde trälar krypa
under oket. Den är ei värd at vara svänsk och ei at bära
det svänska namnet, som ei uti sitt och sine efterkommandes
minnen och hiertan upbygger vår nådigste Konung en
everldelig ärostod.
Desse äro de reflectioner, iag i korthet kunnat giöra om vår
nuvarande ställning; iag vill nu vända mig til det i dag förevarande
rätta ventilationsämne.
Jag kan ei beskrifva för Högl., R. o. A. min häpenhet och
förundran, då iag förl. onsdags infant mig på Rikssalen och
såg min allernådigste Konung omgifven med fem sine och Rikets
Råd, prydde i sine thalarer. lag sade häpenhet och förundran,
ithy iag trodde, at antingen en hastig bråd död eller
någon oss androm okänd siulcdom hade öfverraskat desse herrar
och män; men en om sakernes ställning bättre kunnig
medborgare underrättade mig om Rådets delning och en ny
Kongl. Maj :ts formerande i Stockholm.
Ingen enda §, ingen enda rad och ej den minsta bokstaf uti
fundamentallag och Regeringsform gifver minsta anledning
til en sådan regeringens eller Rådets delning, den omnämner
endast en lagstiftande och en lagskipande magt; den förre har
vi näst Gud at taka vår nådigste Konung, at den ännu ligger i
våra händer, och den sednare tilhörer endast konungen at efter
de af honom och undersåtare besvurne lagar regera. Rådet
är således folkets fullmägtige och väktare öfver folkets
frihet; om en illasinnad regent vill giöra inbrått uti folkets
rätt och frihet eller stadga de beslut, som äro skaddige för
landets allmänna eller någon medborgares enskyldta väl, så
7
äger Rådet fullkomlig magt sådant at hindra, men för alt öfrigit
med underdånige råd gå konungen tilhanda; men på intet
ställe står omnämt, at de skola regera, mindre at de äga
rättighet hindra en mild och nådig Konung giöra sitt folk
lyckligt och med tilslutne oron afhöra medborgares klagorop
och allmänna undergång. De äro således en redogiörande
magt, som äro Ständer såsom principaler redoskyldige för
sine rådslag.
Således kan iag ei annat än med största förundran anse, huru
de vågat at uteblifva ifrån at möta Riksens Ständer och
satt sig på annan ort i riket at utan konung regera. Jag borde
väl despensera mitt omdöme i denne saken, tils de för Ständer
blefvo ålagde at visa, hvars instruction de i dette mål fölgt;
men mine gunstige Herrar, iag förklarar emedlertid til protocollet,
at iag anser dette för ett det farligaste steg emot lag
och frihet och den dierfvaste tiltagsenhet emot konung och
Ständer. Detta förtienar hela Eder upmärksamhet, mine gunstige
Herrar, och tager iag mig den friheten tilstyrka R. o.
A. at genast besluta, thet Hr Grefven och Landtm, må å R. o.
A:s vägnar hos Hans Kongl. Maj :t i underdånighet anhålla,
thet Hans Maj :t täcktes befalla de i Stock [holm] qvarblefne
rådsherrar at tiugufyra timar efter inhändigandet af desse ordres
genast begifva sig på resan för at inom kort vara här sine
principaler til mötes och redo för sine rådslag och giöromål
visa.
Eric Sparrschöld.
4.
Förteckning på adelns ledamöter i expeditionsdeputationen.
(Allegater I, fol. W.)
Protokollet sid. 23.
Åhr 1769 d. 28 Ap. sammanträdde R, o. A:s electorer till att
välja ledamöter till Riksens Högl. Stenders Expeditionsdeputation,
nemi.
Grefvar.
G. Tessin, fullm. Frih. Sparre, Fredr., Hofintendent.
G. Lejonstedt, Carl W., Hofmarchalk.
8
Friherrar.
F[ri]h. Lejonhufvud, Axel Gab., Hofmarchalk.
[Frih.] Billstein, full. Hr Flack, Johan Fred., Auditeur.
Adel.
Hr Ulf af Hårsenäs, full. Hr Svedenstierna, Lars, Assessor.
Hr Hiaerne, Carl, Kongl. Secret.,
Hr Hielmborg, full. Hr örnschiöld, Carl, Ryttm.
Hr Adlercreutz, Hind., Assessor.
Hr Linnerhielm, Jonas, Hofrättsråd.
Hr Lindencrona, Eric Gust., Häradshöfdinge.
Hr Sandelhielm, full. Frih. Cronstedt, Fred., Hofrättsråd.
Hr v. Stahl, full. Gr. Creutz, Lorents Vilh., öfverste.
Uppå samtelige electorernes vägnar:
P. De la Gardie. Berend Otto Rehbinder. Ramel. Carl Rappe.
5.
Förteckning på adelns ledamöter i sekreta utskottet.
(Allegater I, fol. 39.)
Protokollet sid. 29.
Är 1769 den 28 Aprill sammanträdde R. o. A:s electorer och
valde följande ledamöter till Secrete Utskottet, nembligen.
Grefvar.
Grefve Levenhaupt, Carl Emil, öfverstelieutenant.
Gr. De la Gardie, Pontus, öfverste.
Gr. Bielke, Nils, Landzhöfdinge.
Gr. Gyllenborg, Jacob, Landzhöfdinge.
Gr. Renstierna, Fredrick, Landzhöfdinge.
Gref Vrede-Sparre, Axel, President.
Gref Barck, Ulrick, Öfverste.
Gref Hammilton, Gustaf, Fältmarskalk.
Friherrar.
Frih. Hammilton, Joh. Abrah., Landzhöfdinge.
Frih. Strömfelt, Carl Harald, Landzhöfdinge.
9
Frih. Scheffer, Ulric, Öfverste.
Frih. von Höpken, Carl, President.
Frih. Bunge, Sven, Cancelieråd.
Frih. Gyllengranat, Hans Gustaf, öfverste.
Frih. Stierneld, Samuel, Generallieutenant.
Frih. Strokirch, full. Frih. Sparre, Carl, Landzhöfdinge.
Frih. Lantingshausen, Jacob Alb., Öfverståthållare.
Adel.
Hr Rammel, Hans, öfverste.
Hr Falkenberg, Melkior, Lagman.
Hr Loode i Småland, fullm. Boije, Hans Hind., Landzhöfdinge.
Hr Falkengrén, Germund, Vice President.
Hr von Schrove, full. Hr Wadenstierna, Carl, Krigzråd.
Hr [von] Sigeroth, Gustaf Ad., öfverste.
Hr Cremer, full. Frih. Posse, Mauritz, Generalmajor och
Landzhöfdinge.
Hr Beckfris, Joachim, Landzhöfdinge.
Hr Gerner, Jacob, öfverstelieutenant.
Hr Sinclair, Fred. Carl, öfverste.
Hr Vallenstierna, Berndt, Generalmajor.
Hr Reutersverd, full. Frih. Horn, Fred., öfverste.
Hr Rappe, Christopher, Hofrättsråd.
Hr Gripenheim, full. Hr Bentzelstierna, Matthias, Statssecretair.
Hr Cederstedt, full. Frih. Duvald, Johan Didrick, Öfverste.
Hr von Höpken, Carl Otto, Statssecretair.
Hr Lillienberg, Jean George, President.
Hr Adelcrants, Carl Fred., öfverhåfintendent.
Hr Ehrensverd, August, General.
Hr Tilas, Daniel, Landzhöfdinge.
Hr Löt-örnschiöld, Per Ab., Landzhöfdinge.
Hr Adelsverd, Johan, Krigsråd.
Hr Löven, Fabian, Generalmajor.
Hr Sprengtporten, Jacob Magnus, Öfverstelieutenant.
Hr Sverin, full. Gref Sverin, Jacob, President.
Hr Segebaden, Carl Otto, Landzhöfdinge.
Hr Jennings, Jon, Kammarherre.
Hr von Hermanson, Matthias, President.
Hr Psilanderschiöld, Nils, Ammiral.
Hr von der Lith, full. Hr von Post, Fredrick, Hofrättsråd.
10
Hr von Stockenström, Erik, Justitiecancelair.
Hr Peckelin, Carl Fred., öfverste.
Hr Strussenfelt, Alexander, Öfverste.
På samtelige electorernes vegnar:
P. De la Gardie. Hans Ramel. Carl Rappe.
Berndt Otto Rehbinder.
6.
Kapten Erik Linderstedts diktamen om rådkammaren
i Stockholm.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 33.
Ad protocollum.
Jag är med Frih. Kagg öfvertygad ther om, at den närande
hopens belägenhet icke är den bästa, men så mycket har jag
dock af de tryckte handlingar inhämtat, at det förnämligast
varit collegiernes förklarade inactivitet, som föranlåtit thenna
urtima riksdag, et ämne af så sällsam beskaffenhet, at
det förtienar sin särskildte öfverläggning. Den betydande
undsättning, Bergslagen förledit åhr åtniutit, förer mig på
den tanckan, at det icke för Kongl. Maij :t hade varit omöijeligit
at äntå utfinna hjelp för de mäst betryckte näringar.
Rådets förhållande i sina deliberationer om riksdagens
anticiperande, som Frih. Kagg kallar motsträfvoghet, var aldeles
icke oförväntad utan instämmande med Riksens Ständer[s]
vid sidstl. riksdag gifne befallning..
Huruvida riksdagens hållande uti Norköping varit onödig
är en sak, hvarom jag bör suspendera mitt omdöme, sedan
sidsta Ständer ansedt den för nödig. Rådcammaren åligger
följa Ständers föreskrifter och riksdagens flyttning kunde
icke vara mera kostsam anno 1769 än 1770.
At Hrr Riksens Råd äro Ständerne redo skyldige, thet förmå
grundlagarne, men theras redogiörelse är icke mindre
möijelig för them än för andra rikets embetsmän, sorn äfven
böra vara Ständerne ansvarige, fast de icke äro på stället och
thet kan skie utan fullmägtige medelst förklaring öfver de
u
anmärckningar, sorn Secrete Deputationen öfver rådsprotocollerne
formerar.
Riksens Råd böra väl enligit Riksdagzordningen vara
Kongl. Majit på Rikssalen följacktige, hvilket ock de närvarande
värckstäldt, men när en del genom riksdagens flyttning
äro satte utur stånd at upfylla en sådan etiquette, emedan
de af Ständers egen anledning måste formera en rådsdivision
i Stockholm, så förfaller deras förmente felacktighet
i denne dehlén.
Huru kan Frih. Kagg påstå, at Riksens Råd af egen drift,
utan ringaste bokstaf i lag, mindre bruk eller öfverensstämmande
med constitution af regeringzsättet satt sig qvar i
Stockholm, när likväl Ständerne vid 1734 års riksdag sielfve
ibland annat projecterat en sådan Rådets delning, som nu
skiedt, ifall then påföljande riksdagen komme at hållas i
Norrköping, hvilket då till Kongl. Maij :ts egit nådige determinerande
öfverlämnades. Kunna Ständer föreslå något, som
strider emot constitution, och om det vore möijeligit, mån
det vara Rådets sak at gå in uti någon pröfning deraf; om
Ständers föreskrifter icke äro lag för Rådet, då först blifva
de aristocrater, då står nationens frihet på svaga fötter. Hvad
sorn 1738 hade bordt skie, om riksdagen hållits i Norrköping,
kan vid lika omständigheter icke vara orätt 1769, då Ständerne
där församlas.
Riksens Råd hade i min tancka ådragit sig största ansvar
inför Riksens Ständer, om de lämnat riket så till sägande
utan regering ifrån den dag, Kongl. Maij :t reste ifrån Stockholm,
till den dag, då Kongl. Maj :t öpnat sin Rådcammare i
Norköping. En souverain konung, som regerar ensam utan
Råds råde, lämnar aldrig sitt residence utan regering, då
lian är frånvarande, huru mycket angelägnare är det i en fri
stat, at rikets styrsel, som af Kongl. Maj :t icke annorlunda
än genom underdånigt biträde af Råds råde kan föras, uti
sitt jämna och oafbrutna lopp blifver bibehållen.
När Kongl. Maj :t är på resor, såsom till en generalmunstring
eller då konungen reser sin Ericsgata, är Rådet honom
eij följacktig utan riksstyrelsen föres likafult af Dess Rådcammare
under Dess höga namn. Konungen är likväl då äfven
som nu vid riksdagens öpnande i rikets värf frånvarande
från sitt residence.
Jag hvarken vill eller kan bestrida, det Riksens Ständer
12
äro berättigade hitkalla de i Stockholm varande Riksens Råd,
de hafva icke eller vågat taga saken på annan fot, än at de
derutinnan afbidade Ständers ytterligare godtfinnande och
åtgiärd; sedan Kongl. Maj:t satt sin Rådcammare härstädes
i activité, låter det sig ock utan särdeles svårighet giöra, men
då, som jag förut anmärckt, de endast fölgt en föreskrift,
den Ständer vid et lika tillfälle under enahanda regeringzsätt
till uplysning afgifvit, förtiena de icke den harda tillvitelse,
Frih. Kaggs memorial innehåller, som skulle de af
egen tilltagsenhet formeradt en ny oformelig och obekant
regementskropp.
Till Höglofl. R. o. A:s ädelmodiga och uplyste ompröfvande
hemställer jag derföre i ödmiukhet, om icke det skulle
instämma mera med den acktning, rådsembet[et] tillkommer,
hvilket enligit grundlagarne näst Kongl. Maj :t bör hållas
i största vördnad, om den föreslagne terminen af 24 timmar
uphäfdes och en indeterminerad tid, såsom ofördröijellgen
eller med det första för dem utsättes, at sig här i Norrköping
infinna, det pericliteras ju thermed ingenting. Ständerne
vinna lika fult sitt ändamål och ingen kan vara mer
måhn om embetets anseende än R. o. A., af hvars ledamöter
de tillsättas. Den fogelighet kan man skiäligen vänta af de
öfrige respective stånden, at de uti en så ringa omständighet
skulle jämka sitt beslut efter R. o. A:s önskan.
Eric Linderstedt.
7.
Förteckning på adelns ledamöter i
urskillningsdeputationen.
(Allegater I, fol. 53.)
Protokollet sid. 42.
År 1769 den 29 Aprill sammanträdde R. o. A:s electorer
och valde följande ledamöter till Urskilj ningzdeputationen.
Grefvar.
Gref Oxenstierna, full. Hr Ehrenpreuts, Fredrick, Öfverdirecteur.
Gref Lieven, full. Hierta, Carl, öfverste.
13
Friherrar.
Frih. Palpitskij, Alexander, Kammarherre.
Frih. Löven, full. Hr Adelcrants, Emanuel, Hofrätsråd.
Adel.
Hr Kafle, full. Morath, Alexander, Advocatfiscal.
Hr Reuter, full. de Frese, Otto Hind., Assessor.
Hr Gegerfeldt, full. von Gerdthen, Carl, Capitain.
Hr Freidenfelt, Georg, Lieutenant.
Hr Stierneld, Lars, Lagman.
Hr Hallenborg, Carl, Auditeur.
Hr Nordenstam, full. Bergenstråle, [Rudman], Assessor.
Hr De Bruce, Johan, Hofrättsråd.
På samtelige electorernas vägnar:
P. De la Gardie. B. O. Rehbinder. Ramel. Carl Rappe.
8.
Förteckning på adelns rådselektorer.
(Allegater I, fol. 55.)
Protokollet sid., 48.
År 1769 den 2 Maij sammanträdde R. o. A:s electorer och
valde följande rådselectorer.
[Grefvar.]
Gref Oxenstierna, full. Gref Gyllenborg, Gustaf Fredrick,
Kammarråd.
Gref Stenbock, Arved, Kammarherre.
Gref Cronhielm af Hakunge, Axel Fred., Major.
Gref [von] Rosen, Fred., Håfmarskalk.
Friherrar.
Frih. Oxenstierna, Carl, Kammarherre.
Frih. Flemming af Liblitz, Fredrick, Capitain af Gardiet.
Frih. von Otter, Salomon, Häradzhöfdinge.
Frih. Wrangel af Adinal, Henning, Major.
14
Adel.
Hr Rosenbielke, full. Rappe, Carl, Öfverstelieutenant.
Hr Bagge, full. Haij, Volradt, Major.
Hr Silfverlod, full. Ahlströmmer, Claes, Commisarius i
Commercec [oll.].
Hr Sass, full. Boije, Otto, Krigsråd.
Hr Torvigge, Gustaf Adolph, Major.
Hr Sinclair, full. Frih. Leijonhielm, David, Major.
Hr Pfeiff, Carl, Capitain vid Gardiet.
Hr Cederström, Thomas, Kammarherre.
Hr Engelbrekten, full. von Böhnen, Johan, Major.
Hr von Brandten, full. Frih. Strömfelt, Fred., Lieutenant.
Hr Stedt, Claes, Kammarherre.
Hr von Tholin, full. Stålhammar, Adam, Lieutenant.
Hr Woltemat, Per Ab., Major.
Hr Svedenheim, Carl, Ryttmästare.
Hr [von] Saltza, Hugo Hind., Major.
Hr Söderhielm, Lorentz, Bergzråd.
På samtelige electorernes vägnar:
P. De la Gardie. B. O. Rehbinder. Ramel. Carl Rappe.
9.
Löjtnant Carl Gastaf von Matérns diktamen
om riksrådet.1
Protokollet sid. 76.
Dictamen ad protocollum.2
Et mål af den vigt och granlagenhet, som Secrete Utskottet
förleden plenidag til R. o. A. upgifvit rörande Hrr Riksens
Råds ämbetes förvaltning sedan sednaste riksdag, fordrar
visserligen ali ömhet och opartisk granskning, hälst uti
en tid, då partier och oenighet så aldeles tagit öfverhand, at
de hos oss liksom synas vunnit burskap.
I anseende til den korta tid, som blifvit lämnad til at öfverse
detta vidlöftiga betänckande, som så nära rörer rikets och
1 Originalet saknas. Återgivet efter år 1769 tryckt exemplar.
2 Med påteckning: Upläst hos Ridd. och Ad. d. 23 Maji 1769.
15
dess högsta mäns rätt, då likafult Riksdagsordningen lämnar
dertil en eller flere dagar alt efter ärendernes vigt, och
den tid nödvändigt fordras til deras ovälduga granskning,
hade jag billigt trodt, at denna sak såsom af högsta värde
kunde behöfva flere dagars mogna skärskådande. En mindre
ömsint medborgare kunde nu häraf taga anledning til flere
oblida omdömens fällande.
Om Hrr Riksens Råd gjordt väl eller illa derutinnan, at de
ej genast på vår nådigste Konungs begjäran redan år 1768
eller kort efter sednaste riksdagen sammankallat Riksens
Ständer til at upgifva säkraste botemedel för en i all handel
och rörelser förmärkt stagnation, för en til undergång lutande
bergslag och för en allmän misscredit, derom kan en
framtid säkrast döma; emedlertid kan man af flere tryckte
protocoller och handlingar jemte Hans Excellences Hr Riksrådet
Friherre Reuterholms värdiga dictamen rörande Norbergs
och Grangärdes bergslagers öfverklagade tilstånd lika
oväldugt finna, det deras iråkade nöd och förlägenheter ej
härröra af sednaste Ständers tagne författningar, ej eller af
den så allmänt åklagade växelcoursens fixerande til 42 mark
per riksdalern men väl af en förut mindre tjenlig förd disposition
vid et så betydande ämne.
En patient, som blifvit sjuk och kallat til sig läkare, han
nyttjar den i den förhoppning at genom deras betjening och
förordnade läkemedel kunna återvinna den kjära hälsan;
han knotar hos sig sjelf öfver tidens utdrägt och at ej botemedlen
åstadkomma god och snar värkan, han tror det onda
genom dem genast bör kunna häfvas utan at eftersinna sin
egen kropps constitution samt kanske länge förut förda
mindre reglerade lefnad. Han ömsar ofta doctorer i den apparence
at hos de sednare kunna finna tjenligare och hastigare
hjelp; lycklig om han den finner. Emedlertid sedan han
flere resor ändrat regimen utan at bry sig om, hvilken som
varit mäst convenabel med dess sjukdom och kropps constitution,
och hans krafter i stället för at tiltaga dageligen äro
i aftagande, då först torde valet med mera sorgfällighet böra
granskas, om det påsyftade ändamålet, hälsan, eljest skal
kunna eller vilja vinnas.
At rikets ädlaste rörelser, handel och credit, en lång lid
bortåt arbetat under sig kan ej nekas, om man eljest ej vil
hysa misstroende för den upgift, som rådsprotocollet af den
16
2 November 1756 innehåller. Riket sades då redan vara i vådelig
belägenhet, yttersta nöd samt på branten at gjöra en
total banqueroute.
At rikets hushållning vid 1761 års riksdag ej kunnat blifva
fullkomligen hulpen och reglerad synes nog klart, då rikets
skuld och den deraf följande misscrediten i så hög grad
tiltagit genom et mindre nödigt krig, som af vederbörande
blifvit för oss oundgängeligit ansedt. Kongl. Bergscollegii
underdånige riksdagsrelation til 1765 års riksdag visar lika
tydeligen, i hvad förlägenhet Bergslagen råkat uti just under
den öfverflödande penningerörelsen och dess lätta åtkomst;
at egendomar då blifvit upköpte långt öfver värde och dess
afkastning, at under samma penningeöfverflöd bristen deraf
i de fläste rörelser blifvit större än förr.
Häraf kan slutas, det Hrr Riksens Råds förde disposition
ej på minsta sätt bidragit til den så allmänt åklagade nöden.
At anständigt, oväldugt och med lag och Regeringsform
öfverensstämmande fritt säga sine tankar inför Kongl. Maj :t
och Dess Ständer, det ägnar en fri svänsk man. Jag anser den
ämbetsman mindre värdig, som med frugtan och precautioner
yttra dess tanckar och skjäl, de kunna då ej annat för
dess säkerhet än rättas efter den conjuncture och ställning,
man tror upkomma. Ovist blir dock, om det, sorn vid så fatte
omständigheter rådes, kan och bör anses för säkrast til räddning
och hjelp.
Den aktning och värde, rådsämbetet i alla tider varit uti
och som ännu ej genom föreskrefne lagar på minsta sätt
blifvit inskränkt, tyckes fordra, at Hrr Riksens Råds rådslag
med mogit öfvervägande och granskning öfverses samt
at de åtminstone måtte få njuta samma rätt som hvar fri
medborgare at af lagen få äga skydd. Finnes Hrr Riksens
Råd brottslige emot lag och författningar, vare då fjerran
från mig at påyrka deras befriande. De böra då efter samma
lag och stadgar straffas. För min del kan jag ej finna, det de
begått något crimen mot riket och dess grundlagar men väl,
det de med all outtröttelig nit och ospard möda sökt contribuera
til rikets uprätthållande, fattige nödstältes understöd
samt at all laglig rätt måtte ske hvar jorn och enom. I consideration
häraf kan jag för min del ej annat tilstyrka, än
at Hrr Riksens Råd, som efter min fulla öfvertygelse vid dess
rådslag haft rikets fundamentallagar til ögnamärke, måtte
17
äfven af samma lagar blifva skyddade och de bibehållne vid
Riksens Ständers förtroende.
Norrköping den 22 Maji 1769.
C. Gustav v. Matérn.
10.
Kapten Leonard Rosenquists af Åkershult
diktamen om riksrådet.1
Protokollet sid. 76.
Ad protocollum.
I. At Rådet ej ömmat rikets och invånarnes usla tilstånd
utan slutit öronen til för nödlidandes rop, oagtadt Kongl.
Maj :t sjelf af faderlig ömhet til landets hjelp 2:ne gångor
yrkat Riksens Ständers sammankallande til botemedels vidtagande.
Af tryckte handlingar ses:
1. At då Bergscollegium 1767 beskref Bergslagens undergång
inevitable, satte Rådet en beredning af fem Deras Excellencer,
som genom deras föreslagne hjelpemedel förekom
ej allenast Fahlu bergslags och de flere bergslagers undergång,
som dock med visshet befarades, utan blef såväl tacksom
stångjärn det följande året 1768 både gutit och smidt
och til större antal utskeppadt än visse år tilförene, då likvist
Bergscollegium förespått omöjeligheten deraf.
Med lika ömhet äro bergslagsorterne för 1769 i tid påtänkte
och dess värkan ses med framgång.
2:o. Då efter Riksens Höglofl. Ständers förordnande utlagorne
öktes genom bröllopsgjärden och desse årens missväxt
ökte tyngden för landet, utgafs af Kongl. Maj :t den befallning,
at ingen för kronoutskylderne så nära skulle pantas,
at dess til hemmanens skötsel nödige behof, såsom boskap
och redskap m. m., skulle medtagas.
3:o. At nöden ej varit så allmän, som ropet varit, ses af
de orters och landshöfdingars berättelser, hvarest utskylderne
utgått utan executionstvång och inga rester finnas. Huru
1 Originalet saknas. Återgivet efter år 1769 tryckt exemplar.
36—610798
18
i de öfrige ämnen vid upbördens indrifvande tilgått torde vid
närmare tilsyn updagas.
4:o. Då landet och visse provincier varit med olaglige markegångstaxor
belastade, har Rådet sjelfkraft enligit Regeringsformen
tilstyrkt ändring och låtit sätta de felaktige ämbetsmän
under tiltal, fast detta sednare utan full värkan, så
mycket man än försport.
5:o. Af handlingarne ses den oförtrutenhet, Riksens Råd
haft så för det allmännas som hvars mans rätt och sakernes
fortgång, då de ej allenast sjelfve hemma genomsedt acterne,
dem utarbetat och sine tankar aflemnat skrifteliga utan äfven
användt til Rådkammarens sammanvaro de tider och
stunder, som til deras egen frihet och disposition altid varit
lämnade, och således åsidosatt sin egen lagliga beqvämlighet.
Månne det med skjäl då kan sägas, at Rådet på detta sätt
varit utan ömhet för riket och inbyggares klagan.
II. Rådet tillägges hafva gått Kongl. Maj :ts höghet och rättigheter
för nära.
1 :o. Då en präst, Öfverhofpredikanten Rosén, utan ransakning
och dom skildes ifrån utöfvande af sit ämbete.
2:o. Då Kongl. Maj:t förklarade, at Riksens Ständer gått
honom för nära uti Dess kongl, rättigheter ifrån början af
sin regering och at hän vore den förste i riket m. m.
3:o. Då underskrift af Riksens Ständers beslut nekades af
Kongl. Maj :t.
4:o. Då en expedition, som til underskrift presenterades
Kongl. Maj :t, sönderrifven återställes Rådkammaren.
5:o. Då Rådets underdåniga föreställningar i flere mål ej
annan värkan ägt, än at Kongl. Maj :t med mindre nådigt behag
ansedt Rådkammarens tilstyrkan.
Är då frågan, om Riksens Råd, såsom i Ständers frånvaro
väktare för lagen och Ständers rätt, bordt tiga stilla eller om
de gjordt orätt, då de såsom Ständers fullmägtige, ja, fullmägtige
af magtägande Ständer, följt lagar, Ständers föreskrift,
ja, Riksens Ständers egna ord uti deras tilstyrkande
och underdåniga föreställningar.
III. At Rådet velat uprätta en aristocratisk magt och tilvälla
sig mera myndighet, i det Rådet ej straxt tilstyrkt riksdag,
då Kongl. Maj :t spiran nedlade, utan i det stället ärindrat
collegierne om upfyllandet af deras skyldigheter, tagit
militariska författningar med mera, hvaraf den slutsats gjö
-
19
res, at Rådet tänkt regera utan konung til den tid, utsatt var
af Ständer, til nästa riksdag eller uti 21 månader.
1. Då ingen fiendtlighet var at befara och ingen oförmodad
olycka eller händelse var för handen, månne då någre
dagars betänketid til Ständers sammankallande var för mycken,
hälst som Riksens Ständer i deras beslut förbudit Rådet
sammankalla Ständer utan efter föreskrefven måttståck,
och då de föreskrefne omständigheter ej inträffade, hvad var
annat at gjöra än lyda principaler.
2 :o. Då nu Kongl. Maj :t sedan behagade nederlägga spiran
med yttrande, til dess Riksens Ständer komma tilsammans,
och Kronprinsen afsändes med Hans Maj :ts nådigste kungjörelse
til samtelige collegier, magistrat och consistorier,
hvad beslut Hans Maj :t tagit samt at Hans Maj :t förbudit
nyttjandet af Dess namn eller namns stämpel.
3: o.. Då menigheten i Stockholm hopetals straxt samlades
för Slottet och skockades på flere ställen.
4:o. Då en sådan händelse kunde blifvit för riket vådelig.
Kan med skäl då sägas, at Rådet velat uprätta en aristocratisk
magt i 21 månader, för det man påmint collegierne
och ämbetsmän om deras skyldighet för riket och vidtagit
säkerhetsmått med flitigare patroulleringar emot oro och uplopp
i huvudstaden under så critiska få dagar.
5:to. Har Rådet ej bordt gjöra, som de gjorde, underdåniga
föreställningar och anhålla hos Kongl. Maj :t at ändra sit beslut
och lämna Rådet tid och rådrum at närmare öfverlägga
om målet, häldst det då något förut tilstyrkt en beredning,
som, sedan den öfversedt ställningen i riket, antingen kunnat
projectera hjelpmedel, som förra gången lyckeligen skedde,
eller i full dager utreda omständigheterne.
6. Enär alt detta ej lyckades och collegier och ämbetsmän
förklarade dels hvar för sig collegialiter, dels flere collegier
tilsammans, at de i den ställning, sakerne då stodo, stadnade
uti inactivité, då existerade för Rådet, hvad 3 § i Riksdagsordningen
föreskrifver.
Blir det då et fel, at Rådet ej straxt tilstyrkt riksdag, tvärt
emot Ständers förordnande; fel at i det granlagaste mål behöfva
och begära öfverläggningstid; fel at hafva gjort underdåniga
föreställningar; fel at det brukat all försigtighet til
olyckas förekommande, då de dock utan någon olycka för
riket men utan at fulleligen hafva bepröfvat nödvändigheten
20
af de til Ständers sammankallande upgifne skjäl nödgats gå
in uti Kongl. Maj :ts vilja och se nu Riksens Ständer församlade
i fred.
IV. At Rådkammaren är delad, såsom för constitution farligast,
samt Kongl. Maj :t skild ifrån de mäst betydande rikets
angelägenheter med mera.
l:o. 1734 års Riksens Ständers och bifogade betänkande
utstaka denna fördelning och borde det falla Riksens Ständer
til last, om de tilstyrkt eller lemnat anledningar til olagligheter;
men Rådet, sorn tagit sig deraf grund, sådant ej förebrås,
ty emot fundamentallagen fela ej Ständer.
2:o. Rådkammarens fördelning existerar ju altid i Stockholm,
så at den ene ej vet af den andres tilstyrkande eller
hvad deraf blifver beslutit.
Månne rikets angelägenheter ej bestridas, fast Konungen
är frånvarande, sorn skjedt under Dess gjorde resor ikring
landet i Skåne och i Finland, då tvenne Råder allenast voro
med; eller månne Rådet då varit uti inactivité och regeringen
legat neder, hvarken har det varit med regeringssättet öfverensstämmande
eller saken varit möjelig.
3:o. De sysslor, som blifvit lemnade til den i Stockholm
qvarblefne rådsdivisionen uti revisionsmål, plägar aldrig
Kongl. Maj :t öfvervara men expeditionen väl ändå underskrifva,
undantagandes dödsdomar.
4:o. Hvarken underskrifter, eller ock om Hans Maj :t skulle
vilja i nåder sjelf någon sak pröfva, är härigenom betagit,
utan alt går i sitt förra lopp.
5:to. Under riksdagsflyttningen til Norrköping hade det
väl varit oförsvarligen gjordt af Rådet, at ingen styrsel eller
Rådkammare existerat, då under en sådan resa och Rådets
inactivité mycket kunnat hända, sorn fordrat snar hjelp och
tidig bevakning.
6:to. Har denne nödige fördelning och författning i anledning
af 1734 års Ständers bref ej kunnat längre räcka än i
få dagar, då Riksens Ständer sjelfve kunnat ändring gjöra,
ifall de ej funno sig i förenämnde Ständers författning och
hvarpå Rådets tilstyrkande sig äfven grundar, nemligen at ej
lång tid fordrats til Rådets hitkomst.
V. Riksdags flyttning till Norrköping.
1 :o. Enär riksdagsbeslutet dicterar, at ej allenast riksdag
skal i Norrköping 1770 hållas, utan äfven med desse orden
21
nästa riksdag, är frågan, hvilken magt i riket skulle våga at
sätt ja sig deremot eller det ändra. Skulle då Rådet våga det
at gjöra, enär ingen limitation gafs, ej eller Kongl. Maj:t
fann skjäl at sjelf någon gifva. Riksens Ständer förbjuda ock
tydeligen Rådet at gå ifrån bokstafveliga innehållet af Ständernes
beslut.1 Hvad grund är då at illa förtyda denna Rådets
gjärning; eller kan någon förmån existera för Riksens
Råd uti riksdagens hållande i Norrköping; men väl olägenhet,
besvär och kostnad derstädes.
VI. At hafva emot förordnande satt en commission och
den i anledning af Kongl. Kammarcollegii förhållande.
1 :o. Om collegier ej äro ansvarige för Kongl. Maj :t under
Ständers frånvaro, så existerar en dubbel styrande magt i
riket, nemligen l:o hos konung och 2:o hos collegierne; men
som detta ej gifves utan är väl enligt svensk lag och regeringssätt
hos Kongl. Maj :t, så äro väl collegierne skyldige at
svara på något ställe, ifall deras förseelser sådant fordra.
2:o. Skal det då skje, bör väl domstol gifvas.
Commission är en domstol, sammansatt af personer, hvilke
ej höra til et värk utan ifrån flere stater componerat.
Detta kan ej sägas om en hofrätt.
4:de division i Svea Hofrätt är, utan namn af commission,
til sakernes fortgång förordnad.,
Denne femte, som detta mål skulle sköta, af Hofrättens
ledamöter bestående; hvarföre får den det försåteliga namnet
af commission mer än den 4:de.
Hofrätten är ock det ställe, hvarest sådane saker enligt
Justitisecancellairens instruction dömas och afgöras.
Enär nu stämpelens nyttjande är conformt med Riksens
Ständers beslut och författning.
Då af alla handlingar, som utkommit, ses Rådkammarens
ömhet om medborgares rätt och lydnad för lag och Ständers
föreskrift.
Då tiderne ansenligen sig desse år förbättrat uti lindrigare
priser af nödvändighetsvaror, hvilket bidrager til näringar -  nes och fabriquernes bestånd och upkomst.
Då penningen börjat nalkas til sit påstämplade värde, så
at den fattige såväl som den förmögnare fått hopp at kunna
lefva och skiljemynt börjat visa sig til nödigt behof, hvilket
dock förr trutit.
1 Se förordningen om lagarnes värkställighet.
22
Då stånds privilegier i anfäktningstiden blifvit heligt bevarade,
såsom Prästeståndet i synnerhet ärfarit.
Då rikets gäld säges ansenligen vara betalt.
Då flottan är förbättrader och regementerne beklädde.
Då riket genom Guds nåd är i fredslugn, fast nu i några
år tryckt af missväxt.
Hvad grund kan då vara at på et så omildt sätt skilja sig
vid et Råd, som efter min tanka så redeligen och oförtrutit
arbetat til rikets väl, och sätta detsamma ifrån alla sina rättigheter,
uti fattigdom med mera, eller bör man vänta af dem
mer spådoms anda än af andre at kunna veta, at hvad 1756
och sednare riksdagar varit gjordt och antagit för lag, ej i
alla delar af Rådet bordt vid förefallne lika omständigheter,
så ock vid mera betydande, nu ej lika tillämpas.
L. Rosenquist.
11.
Hovjunkaren friherre Claes Vilhelm Grönhagens
diktamen om riksrådet.1
Protokollet sid. 78.
Ad protocollum.
Ehuru Secrete Utskottet anser den tid af tre dygn, som
Secrete Utskottet gifvit de i fråga varande Hrr Riksens Råd
at. förklara sig öfver Secrete Utskottets anmärkningar, för
nog tilräckelig, så kan jag dock af de i Secrete Utskottet anförde
skäl mig derom icke öfvertyga, af orsak at för de här
i Norrköping varande Hrr Riksens Råd, som tillika för middagarne
skulle i Rådet förvalta deras embeten, var ej mer
än nätterne och trenne eftermiddagar til förklaring öfver
anmärkningar, som fordrade en hel dag til afskrifning och
skulle communiceras med en sjuk Riksråd, så at föga mer
än två eftermiddagar voro öfrige til berörde förklarings upsättande
och renskrifning, hvaraf jag efter min tanka ser
svårigheten för dem hafva varit i vägen at utförligen sig förklara,
utan at de nödgats updraga sanningen sjelf at utreda
deras rena nit och goda upsåt för lagens helgd.
1 Originalet saknas. Återgivet efter år 1769 tryckt exemplar.
23
Hvem skulle af oss vara beredd at i en mindre sak svara
på så kort tid, än mer uti en fråga om embetet? Man jemföre
saken, personen och tiden. Sakerne ibland de betydeligaste
för riket och rådspersonerne, embetet näst konungen i
vördning, och tiden som sagt är, sedan gjör slutsatsen sig
sjelf.
Månne jag då har orsak at skilja mig ifrån Secrete Utskottets
tanka och tro, at så när på pingsthelgen, som genast derpå
inföll, Riksens Råd kunnat fått et tilräckeligare utrymme,
utan at några dagar synes kunnat verka et oskjäligt uppehåll?
Imedlertid så vil jag på hvad för handen är skjärskåda,
hvad Höglofl. Secrete Utskottet upgifvit. Jag vil med den frihet,
som egnar en medborgare, hvilken för Gud och samvetet
skal svara för sin röst, densamma gifva uti förevarande
ämne.
Redan år 1766 hördes en nog gjäll röst om brist på penningar
och stockning i rörelserne. Icke dess mindre och efter
den målning, Kongl. Maj :ts först och Riksens Ständer
sedan gåfvo öfver et i riket då öfverklagat bedröfveligit lilstånd,
funno Riksens Ständer samma tilstånd i financesakerne
härröra af en omåtteligen upstigen vexelcours och den
villervalla, som rikets penningerörelse var råkad uti. De förklarade
deras största omsorg och utsikt gå derpå ut at, som
orden lyda, sätta så mynt- som financeverket på den fot, at
näringar och rörelser kunde få et varaktigare lif än det, som
en hög cours dem gaf, som beredde deras oundvikeliga undergång,
ehuru en lätt penningetilgång och en på myntets
försämrande grundad personlig credit til någon tid upblåste
och underhöll deras lif och rörelse men så knapt, at en del
redan fallit och de öfrige skulle gjöra et så mycket hiskeligare
fall.
Riksens Ständer fortforo med det vid 1762 års riksdag
faststälte förbud på lån i Banquen och indragningarne derstädes,
ehuru år 1762 redan förklarades, hvad tryckande känning
näringar och rörelser deraf hafva skulle, så at Riksens
Ständer, då de 1766 åtskildes, uti deras berättelse om rikets
den tiden varande belägenhet förmäla sig pröfvat nödvändigheten
fordra at minska en öfverflödig sedelstock til härställande
af Banquens vaklande credit men säga derhos med
egna ord, at den känning, en del medborgare och näringar
deraf erfara skulle, väl ömade Riksens Ständer men at de
24
förvänta en sådan olägenhet öfvervinnas, då den almänna
penningerörelsen kommo i tilbörligit och bättre skick.
Den våndan, Bergslagen skulle åkomma af den ställning,
som år 1765 var i penninge- och handelsrörelsen, har Bergscollegium
sjelf erkänt, då collegium uti relationen til samme
riksdag tydeligen sagt en del hammarverk utan hjelp komma
at gå under och at, om nya lån i Banquen i den belägenhet,
myntväsendet varit, blefvo tilstadde, skulle visse til undergång
lutande verk någon kort tid kunna uprätthållas för
at dermedelst gjöra så mycket större och almännare fall.
Märkeliga ord! Bemälte collegium har då äfven sagt, at sedelindragningen
jemväl måste verka på Bergslagen samt at
i den beskrefne ställningen vore at befara, det de ädlare verken
få en sådan anstöt, at der dervid tillika med en del hammarverk
gingo under, hvarjemte förmäles ingen annan bot
emot det onda vara än at med god och försiktig hushålning i
tid bereda sig derpå, så at känningen deraf må blifva drägeligare.
Saken låg då och ligger nu i öppen dager för hvar tänkande
människja, ty inkomsterne fingo för alla ett mindre
dalertal men utgifterne i vanlig gång föllo ej lika fort. När
fast och lös egendoms värde föll men den skyldigas gjäldsumma,
tilkommen på det värde, som förr til dubbelt och tredubbelt
var på gjäldenärens egendom, qvarstod i lika dalertal
som vid egendomens högsta värde, så visar sakens natur,
at lidande och nöd för at vinna almän säkerhet och stadga
åtminstone skulle för de gjäldskyldige drabba åtskillige; när
tillika Bergscollegium och flere verk, som näringar skjöta,
inför Riksens Ständer upgifvit, at vid botandet af den förra
penningesystemens verkningar, som et almänt fall hade beredt,
skulle äfven nöd och tryckande under sj elfve läkemedlen
rönas, ända dertil, at en del verk skulle gå under; Riksens
Ständer, som deras egna ord lyda, derhos förklara, at,
ehuru det i början kunde lända bergsbruken til något mehn,
läkemedlet ej borde förkastas, efter det, fast i början svidande,
måste blifva helande, så njöto desse Hrr Riksens Råd
sine medborgares förtroende i en nöds och jemmers tid, der
gammal nöd var, och efter beskaffenheten af sådan nöd, den
skulle til en tid föda ny och blifva än känbarare.
Det var för Riksens Råd så mycket olyckligare, som den
smärta, nationen skulle straxt efter 1762 uti sine rörelser
känna, blef upskuten til de tider, som beredde desse tider, i
25
det verkan af de då anbefalte indragningar och förbudne lån
i Banquen uppehölts genom de ansenliga och stora låner,
som för kronans räkning i Banquen gjordes och hvilka uti
rörelserne utbrakte mera penningar, än då hunnit indragas.
Men då Riksens Ständer under insikten af alt detta likafult
uti riksdagsbeslutet alfvarligen befalt, at om icke sådane
bedröfvelige händelser, som 3 § i Riksdagsordningen omförmäla,
infölle, skulle de ej sammankallas, samt vid samma
riksdag bundit Riksens Råd vid den nogaste efterlefnad af
deras befallningars bokstafveliga innehåll, en missväxt jemväl
inföll, som gjorde känslan af det onda ännu emfinteligare
och drabbade menigheten, som den förra i lika mån annars
icke känt hade, hvilken slags nöd riket ofta fått ända til
hungersnöd uthärda, utan at Riksens Råd vågat derföre ihopkalla
Riksens Ständer och förorsaka dem en ny utgift, så
hafva Riksens Råd haft fulla skäl at icke, då Hans Kongl.
Maj:t i nåder den 9 Februarii 1768 proponerade riksdag, tilstyrka
Riksens Ständers sammankallande.
Almänheten har insedt, huru Riksens Råd emot vanligheten
för och efter middagarne varit i Rådet. Protocollerne
måste utvisa, huru de varit sorgfällige at lindra de sig företeende
svårigheter, det är almänt kunnigt, at en beredning
om utvägar dertil sutit, och man har äfven sedt fölgderne
deraf. Den svagaste delen af Bergslagen blifvit understödd
med spannemål och penningar samt annan lisa, så mycket
åstadkommas kunnat. Man har sedt, at genom Riksens Råds
undedånige råd är förekommit, at lifsmedlen icke blifvit
stegrade utan spannemålen midt under de två svåraste missväxter
behållit et skäligit pris och at derå varit mera tilgång
nu än förr vid slike tilfällen. Huru hafva icke derigenom enligit
Riksens Ständers fattade principe fabriquerne blifvit
lättade och genom beklädande af rikets armee all möj elig afsättning
banad; man jemföre allenast qvantiteten af de nu
och de emellan 1762 och 1765 års riksdag beklädde regementer.
Til lättande af crediten hafva Riksens Råd ombeflitat sig
at snabba rättegångssakernes lopp och de flere författningar.
Riksens Råd har man hört hafva gjort underdånige tilstyrkanden
at förmå Banquen at använda alla understöd, som
troddes lätta jernafsättningen.
När i loppet af år 1768 äfven ännu för spordes mycken brist
26
på penningar och deraf flytande vanmakt i näringar, oaktat
de skjedde anstalter, hafva Hrr Riksens Råd, som de tryckte
handlingar utvisa, uti deras underdånige rådslag fölgt sådant
med bekymmersam tilsyn; och sedan Kongl. Kammarcollegii
berättelse, som är daterad den 25 October 1768 men
man ej vet, när den inkommit, mindre när den blifvit föredragen,
i underdånighet tilstyrkt en beredning, som uppehölts
med väntan på de utevarande underrättelser å de under
Hans Kongl. Höghets resa inkomne klagoskrifter men
hvilken skulle, som likt synes, hafva den förestående julhelgen
at i lugn tänka och arbeta i så viktiga saker. Huru skild
jag är nu ifrån kunskapen om alt det mera, Riksens Råd
mäst tilstyrkt, visar detta, at de efter min tanka hvarken varit
sorglöse eller indifferente om et kärt fosterland, samt
ännu tydeligare, at jag för min del ej heller med skäl, då
hela deras rådplägning om medlen at sjelfve hjelpa riket
blifvit afbruten och til Riksens Ständer devolverad, kan begära
af dem sådant veta, ty derom skulle de vidare rådgjöra.
För et kändt ondt är icke medlen straxt tilreds, bevis hafva
\i i handen, som med bästa hjerta för fäderneslandet i fem
veckor varit tilsammans men ännu ej hunnit rädda någon
undan den öfverklagade nöden. Det kan ej nekas, at näringar
och bergshandteringen vid slutet af år 1768 begynte bättra
sig, som Riksens Höglofl. Ständer varda erfarande af tackjernstilverkningen
i år, af förtekningarne på exporterne och
deras jemförande samt prisernes nalkande til hvarannan i
et jemnare förhållande, ända til den tiden inföll, då Hans
Kongl. Maj :t i nåder eskade riksdag och alla de utvägar,
Riksens Råd kunnat försöka at använda til rikets hjelpande,
förfalla, sedan de råkat uti en vida uplystare makts, nemligen
Riksens Ständers, händer.,
Hafva nu Riksens Råd deruti felat, at, då en sådan födslosmärta
til stadgande af den vedertagne financesystemen var
förutsagd och nöden af en så oumbärlig fölgd, Riksens Råd
icke tiltrodt sig at mot Riksens Ständers förbud sammankalla
dem ånyo, så länge de ej ännu fått fullkomlig öfvertygelse,
at i sakernes sättning och hos Kongl. Maj :t ej någon
hjelp var at förvänta, hvilken öfvertygelse de så mycket
mindre kunde hämta af rop och klagan och af vissa facta,
som alt detta til en del var oundvikeligit, så hafva de mistelige
omständigheter, hvaruti Riksens Ständer lära finna sa
-
27
kerne utan Riksens Råds förvållande vara, til slik väntan
bragt Riksens Råd, och kan jag derföre icke för min del ifrån
Hrr Riksens Råd återtaga det förtroende, Riksens Ständer
dem en gång gifvit.
Vidare går Secrete Utskottets anmärkning derhän, som
hade Riksens Råd velat utsträcka Rådets myndighet längre
än vederbordt.
Riksens Råd skulle vara skyldige til hårdaste straff, om de
haft et sådant upsåt och om deras rådslag dit ledt.
Deras underdånige plikt likmätigt synes de altid hafva haft
den underdånigste vördnad för Hans Kongl. Maj :ts person
och hans rättigheter i djupaste vördning samt den konungslige
högheten efter det välde, sorn Sveriges lag beskrifver, i
underdånighet styrkt. Men som Riksens Råd ålåg tillika icke
för sine personer utan för det folkets höghet, hvars fulmäktigskap
dem var ombetrodt, at bibehålla den myndigheten,
som i folkets rätt sig grundar; så borde omtankan, at af denne
dyra klenod intet skulle förloras, ligga Hrr Riksens Råd
om hjertat och det finner jag hafva afpassat deras steg.
När Hans Kongl. Maj :t genom sit den 12 December sidstl.
år ingifne nådige dictamen äskade riksdag och föreläde Rådet,
at, om det ej bifölls, nedlade Konungen regeringen, så
kunde Riksens Råd deraf ej annat sluta, än at Kongl. Maj :t
ej antoge det råd, som Riksens Råd deruti gåfvo och ej instämde
med Hans Kongl. Maj :ts nådige föresats om riksdag.
Riksens Råd syntes då ej hafva utrymme, mindre frihet at
annorlunda råda, än Konungen förklarat Dess nådiga vilja
vara; deremot 15 § i Regeringsformen försäkrade Riksens
Råd, at Kongl. Maj :t, som der märkvärdigt står, altid antoge
det rådet, som de fläste af Riksens Råd anset vara nyttigast.
Blefvo Riksens Råds vid det tilfället afgifvande underdånige
råd ej verkande annorlunda än vilkorligen, så kunde
deraf ledas, at ock Kongl. Maj :ts dyra Försäkran gjordes vilkorlig,
som likväl utan vilkor sätter til en hörnesten i riksstyrelsen,
at pluralitetens i Rådet beslut skola blifva Kongl.
Maj :ts egna. Hade Riksens Ständer sjelfve ej sagt, at när pluralitetens
i Rådet beslut icke gälla, så uphörer lagen. Vore
det ej et så nära band emellan lagen och friheten, så hade för
Riksens Råd varit ganska lätt at på den af Hans Kongl. Maj :t
förestälte grund utan at Riksens Råd fått personlig öfvertygelse
i underdånighet tilstyrka en sak, om hvars nödvändig
-
28
het de ändå hade tvifvelsmål, där likväl ingen redelig rådsperson
på annat än lagens och sakens öfvertygande kraft bör
stödja sine underdåniga rådslag. Men med alt hvad åfvan
sagt är, och då Riksens Ständer sjelfve förklarat det blifva
af största fölgd, om principen af grundlagen blefve rubbad
och at det skjedde, så snart pluralitetens beslut stadnade
utan verkställighet eller, som är detsamma, då när all gällande
kraft så förloras, at Kongl. Maj :t ingen konungslig
makt mer utöfva ville, derest den med Konungens tankar ej
instämde, så kunde Riksens Råd icke blått hålla sig vid frågan
om riksdag utan dem ålåg först söka at få drift åt lagarne
och sedan fullfölja rådplägningen om riksdag
Af enahanda orsak borde det öma Riksens Råd, at då pluralitetens
i Rådet underdånigst begärta anstånd med deras
underdåniga yttrande om riksdagens nödvändighet och en
sådan pluralitetens underdånige bön syntes efter förenämde
lagar blifva Hans Maj :ts egit beslut til upskof, så blef det
beslutet utan verkan.
Riksens Råd måtte ju pröfva fölgderne af alt, hvad vid en
regering förekommer. De borde då inse, at den, som utan
upskof ej kan säga sine tankar men ej får härtil slikt upskof,
han förlorar tillika icke allenast den rådgjörande utan ock
den gällande rösten.
Hvad verkan sådant i en rådkammare kunde förordsaka,
sågo de tydeligen et fritt folk ej vorde utur akt lämnande.
Rörde af sådant och underrättade af de klaraste föreskrifter,
hvars rätta förstånd Riksens Råd icke af särskilte händelser
böra hämta utan af hvad som både i fundamentallagen
och 1756 års handlingar förklaras för principen af regeringssättet,
hvilken måste vara lämpelig til alla händelser, som ock
af den i samma författning med tydelige ord utstakade regla,
at hvad som kan skje uti et mindre mål, det kan med samma
anledning skje i et större, sorn ock af den grundsats, at den
noggrannhet, som fordras i et mindre, den kräfves åtminstone
i et större mål, hafva efter min tanka Riksens Råd ej annat
kunnat än i underdånighet framlägga för tronen deras underdånige
förestälningar och framhärda i deras begäran at få
anstånd med öfverläggningen om riksdag. Men som Kongl.
Maj :t icke täcktes derpå hafva nådigt afseende utan genast
nedlade riksstyrelsen til en tid och gick utur Rådkammaren
och således skilde sig ifrån Riksens Råd, så håde, om vid det
29
Konungen förklarat sig hafva Dess höga kall nedlagt, Riksens
Råd ej kunnat något i riksstyrelsen verkande råd gifva,
Sveriges rike i det ögnableck varit utan all styrsel och förefaller
mig något mörkt, huru Riksens Råd skulle kunnat efter
slik principe yttra sig om riksdagen; ty hvem skulle de
råda, då Konungen icke syntes som konung, och huru skulle
de mer en så betydande del af riksstyrelsen, som Ständers
sammankallande är, kunna besörja än de öfrige riksärenderne!
Blåtta
åtankan häraf är hiskelig och lät oss se efter, om
det icke vore en brist i et regeringssätt, det folket någon tid
kunde försättjas i det tilstånd, som vore at komma utur et
sält regeringssätt til det naturliga tilståndet at hafva ingen
regering. En sådan brist vidkänner aldrig vårt, som är mer
lyckligt och mer säkert.
Utan at Riksens Råd derigenom utvidgadt deras myndighet,
aldraminst tilredt åt sig någon styrsel utom Konungen
annan än den, som nöden och sakens natur dem pålade,
trodde de så mycket mer vara deras skyldighet, då hela residensestaden,
som bekant är, var uprörd öfver denna ovanliga
händelse och vist nödigt at bibehålla riksstyrelsen vid sitt
lif.
De hade derutinnan til ledare grundlagens författning om
Rådets skyldighet, då konung är frånvarande, förrest, sjuk
eller minderårig; äfven ock 1723 års bref, som förmår, at
Riksens Råd böra vid konungens infallande upskof besörja
om riksstyrelsen, som syntes hafva likhet med denna händelse
och hvaraf uplystes, at den slutsats icke dermed står
efter min tanka at förena, det äfven så litet som Konungen
kunde regera utan Råd, så litet kunde Riksens Råd besörja
om riksstyrelsen utan konung, hälst berörde lagar visa, det
Rådet åligger i sagde tilfällen besörja om riksstyrelsen, utan
at konungen personligen är närvarande, utan at derföre sägas
regera, men konung äger altid styra riket sino med Råds
råde.
Riksens Råd hade det, som än närmare förbandt dem til
denna åtgjärd, nemligen Riksens Ständers bref af den 15
Junii 1756, som förmår, at til uppehåll i regeringen väl flere
orsaker kunna vara än konungens sjukdom eller frånvaro,
at äfven ärenderne kunna vara skilgaktige men at, ehvad
skilnad dem emellan vara må, skulle Riksens Råd n. b. alla
30
dem til fullbordan bringa, at riksstyrelsen eljest uti sitt jämna
lopp rubbades, som altid voro vådeligt för konung och
riket.
Detta Rådets åliggande hafva Riksens Ständer sagt icke
medföra något Rådets regerande utan, som orden lyda uti
brefvet af den 28 Nov. 1755, sagt vara lagens regering, at då
konungen sine rättigheter ej ville öfva, blefvo det lagen och
ej Riksens Råd, som dem utöfvade. Konungen täcktes den 15
December 1768 til en tid vägra et sådant dess utöfvande, derföre
och uti en sådan mening hafva Riksens Råd endast varit
lagens värkställare och kunde derföre efter min tanka ej sägas
hafva velat regera utan värkstält lagen, hvilken uti förstnämde
bref updrages at bortgifva ända til och med tjenster,
då konungen dem ej bortgifva vill.
Jag kan så mycket mindre deraf, at Riksens Råd varit föranlåtne
at på ofvannämde grunder afböja den dvala i riksstyrelsen,
skadelig til dess fölgder, och i följe deraf genom
extractum protocolli utfärdat befallning til vederbörande collegier
at, som det vidare innehåller, ställa sig Regeringsformen
til obrotslig efterlefnad, föreställa mig, at Riksens Råd
derföre ämnadt i tjuguen månader slik styrelse fortsättja
och låta en så märkvärdig händelse på längre tid vara Riksens
Ständer obekant.
Som jag intet kan tro, at de Riksens Råd, hvilka efter sin
pligt liksom kastat sig ned för Konungen med underdånig
bön at ej skilja sig ifrån regeringen och, när de märkte, at
ingen bönhörelse fick rum, efter få dagars förlopp vidtogo
3:dje § i Riksdagsordningen til Riksens Ständers sammankallande,
skulle hafva velat tilskapa sig någon myndighet öfver
lagen men väl med lagen. Hade Riksens Råd värkeligen
underlåtit denna kallelse, så hade saken fått ett annat utseende,
men man må ej i så vigtiga mål döma om hvad ej händt.
Hafva Riksens Råd deruti felat, at de i underdånighet afstyrkt
Kongl. Maj :t at vilkorligen afsäga sig en regering, så
har det begrep, ofvannämde lagar synes medföra, bragt dem
dertil. De hade ju klar anledning at föreställa sig, at då Ständer
med så lifliga ord ömat en söndring ifrån Rådet i ett eller
annat eller flere mål, skulle den vara mer betydande, om
Konungen i alla söndrade sig icke aldeles utan för en tid
ifrån rådplägningar uti Rådet; at Sveriges Konung voro i
riket sino utan at han styrde och Rådet utan konung, derföre
31
också Riksens Råd så anständigt med utförande af hvad lagen
efter Rådets tankar innehöllt, sökte i underdånighet förmå
Kongl. Maj :t at i den delen ändra dess föresats. Kongl.
Maj :ts dyra Försäkran, hvaruti Kongl. Maj :t utlofvat Dess
högsta upsåt städse och framgent förblifva at vårda sig om
Sveriges rike och dess välgång, brakte Riksens Råd at tro,
det så snart en sådan tanka var hos Kongl. Maj :t uprunnen,
det Kongl. Maj :t kunde någon tid hvila ifrån Dess regementsstyrelse,
borde de underdånigst bedja Kongl. Maj:t efter sin
Försäkran denna dyra konungsliga omsorg jämt utöfva. At
en sådan casus med fulla ord ej stå i grundlagarne lärer icke
kunna förändra styrkan af hvad lagens förklarade principe
utstakat. Det blefve annars för et land och rike, hvarest Ständer
ej så snart kunna sammankomma, vådeligit, om vid de
oändeliga händelser, som kunna förekomma och menniskjovett
ej kan inse, Riksens Råd ej skulle leda sine rådslag efter
grundlagens principe, då casus deruti finnes uplöst, fastän
ej specielt utförd. Jag kan altså ej eller öfverkomma något
fel uti deras underdåniga tilstyrkande, at Konungen ville
återtaga regementsbördan, utan fast mer bevis, at Riksens
Råd aldrig kunnat hyst den lagstridiga sats, at en konung
vore mindre i Rådet nödig. Icke eller kan jag finna, at arbetsfördelningen
emellan Rådkammaren i Stockholm och Norrkiöpimg
sådant medförer. Så snart Riksens Råd sågo för sig
ovillkorlig befallning uti 1766 års riksdagsbeslut, at den derpå
följande riksdagen skulle flyttas til Norrkiöping och inga
svårigheter, de der icke då för Riksens Ständer legat uppe
och i sjelfva flyttningens natur voro inbegrepne, förebringas
kunde, som gjorde riksdagens hållande i Norrkiöping omöjelig;
men Riksens Råd hade Riksens Ständers varning at ej
ingå i pröfning af högsta magtens vilja och derföre borde se,
at dem var lemnad den hedren at lyda, hvilket man ock funnit
Hrr Riksens Råd på sista Ständers alfvarsamma utstakningar
hafva i synnerhet tagit för et hufvudföremål i alla
deras gärningar, så häfver ju hos dem måst upkomma et bekymmer,
huruvida, medan resan och flyttningen skedde til
Norrkiöping under dessa i viss mån vidt utseende tider, all
öfverstyrelsen i riket ej skulle uti en sådan årstid lemnäs på
flere dagar utan tilsyn. Uti en enväldig konungs rike sker det
ej, än mindre tyckes omständigheterna af et fritt rike medgifva,
at Riksens Råd skulle kunnat sådant tilstyrka; när vår
32
nådigste Konung gjorde sin Erichsgata, så skedde det icke
heller.
At residencestaden, deruti utom annat Banquen är oell
hvarest til Hofrätt och collegier inlöpa saker, som ofta Kongl.
Maj:t genast inberättas böra, skulle så lemnäs, hade jag ej
trodt dem hafva kunnat försvara. Deras omsorg var altså
skyldig, och när de hade ifrån Riksens Ständer et document,
man må kalla det hvad man vill, som skulle gifva uplysning
och det innehölt, at Rådets arbete, som nu skjedt, kunde fördelas,
så kan jag icke lägga dem sådant til last.
Riksens Råd kunde aldrig uti et slikt document tro sig
finna något, som stridde emot konungens höghet och grundlagen.
Riksens Ständer äro sj elfve för uplyste at lämna uplysningar
af den art. Så fast som jag medgifver det vara, at
uplysning och lag ej äro synonyma, så fast hoppas jag det är,
at det, som lagstiftaren upgifver til den lagskipande, är altid
likstämmigt med lagen och uplysningen bättre än sjelfva lagen,
efter den utstakar lagens mening.
At Riksens Råd uti de mindre delar, såsom vackthållning,
hvaruti nu i anseende dertil, at den Kongl. Famillen någon
vidsträktare fordrade, skridit derifrån, det medgaf sjelfva
brefvet och derigenom brytes ej lofligheten at följa det hufvudsakeligaste
deraf. Dessutom torde vara nödigt tilse, om
fördelningen af Rådkammaren imellan Stockholm och Norrkiöping
til det mäst betydande skiljer ifrån fördelningen af
divisionerne uti Stockholm. Kongl. Maj :ts höghet tilhörer at,
ehuru han ej är närvarande uti mer än en af samma divisioner,
likväl med sin höga underskrift gifva styrka åt det
beslut, Hans Kongl. Maj :t ej öfvervarit eller vidare känner.
Detsamma skulle ske med arbetet i Stockholm, ja, alt hvad
deraf gjordes skulle komma Kongl. Maj :t til handa, dervid
Kongl. Maj :t, innan värkställigheten åtföljde, kunde i nåder
utöfva sin kongl, höga tilsyn om alla Dess kongl, rättigheter
på lika sätt, som med de månge saker skjer, som en konung
omöjeligen kan hinna öfvervara. Äfvensom ock intet hinder
blifvit lagdt, at de flere betydeliga ärender kunnat, om Hans
Maj :t något äskat, draga til Norrkiöping, dit de utrikes ärenderne,
som altid räknas för vigtige, blifvit anslagne och hvilka
vanligen handterats på den divisionen i Rådet, der Kongl.
Maj :t nästan altid plägar öfverläggningarne bevista. Hvilket
alt styrker mig, at desse Hrr Riksens Råd aldrig härigenom
33
tänkt träda Kongl. Maj :ts höghet för nära, ej eller at utvidga
deras myndighet, synnerligen som Riksens Ständer väntades,
som straxt efter deras ankomst kunde vidtaga det,
som bättre vore, när detta ogillades.,
At genom Riksens Råds tilstyrkande det Kongl. Kammarcollegium
skulle för något embetes fel i Svea Hofrätt tiltalas,
en commission blifvit satt, derom kan jag ej eller af de skäl,
Secrete Utskottet utfördt, öfvertygas. Jag beropar mig först
på hvad 1762 år[s] Ständer sagt utgöra en commission. Jag
ber sedan at i öfvervägande tages, hvad en commission efter
våra författningar är, nemligen en sådan rätt, som med ledamöter,
hvilka annars i den domstol ej voro domare, efter
särskilt förordnande uptager mål, som enligt lagarne til annan
domstol höra och som Justitisecancellerens instruction
af år 1739, hvilken i den delen icke är ändrad, uti 2 § förmår,
at när någon hufvudman eller collegium, som icke har någon
annan öfver sig uti dess ämbetes förvaltning än högsta Öfverheten,
sig förbryter, at den skal tiltalas, böra sådane actioner
af Justitisecancelleren utföras, och åter 11 § at, då hån förer
talan, bör forum vara i Hofrätten, så synes mig ostridigt, at
saken i följe af lag bordt til Hofrätten förvisas. Om den ena
eller andra af ledamöterne, som äro inom samma värk, skulle
komma at vara öfver den saken, då alla sitta med lika
ansvar, lika lag, lika betalning, det kunde jämfördt med Riksens
Ständers bref ej förvandla hofrättsledamöter till commissionsledamöter.
Slika fördelningar af arbetet har både för och sedan sidsta
riksdag skjedt utan at det kan uttydas vara en commission.
Kongl. Maj :t har altid ägt ock förr äfven til arbetets befordran
innom Hofrätten utsedt visse ledamöter til visse arbeten.
Rådsprotocollerne utvisar, at detta skedt i den afsigt
at så skicka, at detta arbetet ej skulle syslosätta hela Hofrätten,
til hinder i undersåtarenas rättegångsärender. Det synes
fast mer utmärka Riksens Råds oväldughet, at de, ehuru det
beslut, som på deras underdåniga tilstyrkande blifvit vidtagit,
ansågs vara klandrat, ville de ej immediate råda Kongl.
Maj :t, huru det skulle anses, innan någon domstol samma
förhållande först pröfvat.
Til actor uti förberörde mål kunde dåvarande Justitisecancelleren,
som för nära skyld med en af de ämbetsmän, emot
hvilka han talan föra skulle och hvilket Riksens Råd ej förr
37—610798
34
sig ärindrat, icke utses, hvarföre ock som då den tiden varande
Justitiaecancellerens embetsförvaltning uphörde, Riksens
Ständer vid sista riksdag förordnat, detta embete skulle
efter förtroende besättas, så tyckes, när det nu uphörde i
denne sak, Riksens Ständers skyldighet varit at sådant i akt
taga; man hade dessutan skäl at til afböjande af det uppehåll,
som skulle i sakernas lopp förordsakas, utse den innom
Justitiaeexpeditionen, som minst hade at gjöra.
At Spiner ska saken, fast den legadt sedan 1764, äfven förvistes
til Hofrätten, ingenfinner man grunden i likheten af
desse saker, som bägge skola innehålla något anstöteligit
emot Kongl. Maj :ts bref. Den åldren på en sak syntes väl ej
fordra, at saken förty borde försvinna.
För sådane skäl kan jag ej finna, at Hrr Riksens Råd i
hvad som i desse puncter blifvit anmärckt, sig förgått och
gjordt sig skyldige at mista det ypperligaste, en rådsperson
kan önska sig, nemligen Riksens Ständers förtroende.
Ändteligen har Secrete Utskottet redan uti anmärkningar -  ne tagit Riksens Råds underdåniga föreställning af d. .22
Martii uti annan mening och anmärckt, huru sådant blifvit
allmänheten bekant, som endast varit ämnet at til Riksens
Ständer af gifvas. Jag vet ock, at Riksens Råd hafva bragt
fram de saker för allmänheten, sorn til Riksens Ständers
sammankomst kunnat innom Rådkammaren bergås, ty sedan
så mycket kom för allmänhetens ögon, ser jag ej, med
hvad rätt Riksens Råd kunde hålla innom Kongl. Maj :ts
Rådkammare något, som t jente at uplysa, i hvad skick desse
vicktige mål voro och hvarpå Riksens Råd grundat deras underdånige
tilstyrkanden. Uti Kongl. Maj :ts nådiga dictamen
om Rådets fördelning lågo Riksens Råd sådane ämnen inför
hela landet til last, som man ännu icke sedt.
Riksens Råd voro då skyldige både at hos Kongl. Maj :t
söka i underdånighet justifiera sig och utaf alla de grunder,
som voro at tilgå, visa hvad sorn bragt dem til de underdåniga
föreställningar, som skedt, och hvad som vicktigast dem
dertil rördt, så att jag ej heller i den delen kan ställa Riksens
Råd til det ansvar, som Secrete Utskottet derföre föreslagit.
Sluteligen och som Secrete Utskottet allenast upgifvit det
ena exemplet angående riksdagsmansvalet i Åbo, hvarvid
Riksens Råd förmenas hafva felat emot förordningarne men
deras förhållande dermed icke lärer kunna anses så stridigt,
35
at de Riksens Råd, som deröfver suttit, derföre böra mista
deras ämbeten, hälst omständigheterna härvid i mitt sinne
befästa deras utslag, så kan ej eller det efter min mening betaga
dem Ständernes förtroende.
Norrkiöping d. 23 Maji 1769.
Claes Wilh. Grönhagen.
12.
Löjtnanten friherre Lars Kaggs memorial
om växelkursförordningen.
(Prästeståndets arkiv. F. 94. N. 15.)
Protokollet sid. 183.
ödmjukt memorial.
Sedan Riksens Höglofl. Ständer flera riksdagar arbetat
uppå att igenom många utvägar fästa den så kallade courssen
eller agio emellan specieriksdalrar, växelbref på riksdalrar
och våra svenska bancosedlar, så behagade Riksens Ständer
under sistledne riksdag till förekommande af en ännu
högre courss stadga någodt visst, hvarefter våra bancosedlar
skulle räknas och emottagas emot det utlänska myntet eller
riksdalern.
Riksens Ständer behagade då med ogemen ömhet och laggranhet
granska, hvad svåra påfölgder för alla näringar en
hastigt fallande courss skulle medföra, och fann derföre
skjäligit, at den, enligit Riksdagstidningen, skulle med få
marck om året graderas, så at han till deras nästa sammankomst
1770 skulle vara 54 m:r, hvarefter Riksens Höglofl.
Ständer då ville sjelfve pröfva, hvad värckan det skolat medfört
uti våra rörelser och näringar.
Förordningen uti September månad 1767, som stadgade
växelcourssen till 42 m:r, giorde vid dess kundgiörelse hela
nationen upmärcksam, sorn, efter det jag på flere orter hört,,
förundrade sig öfver ett oförmodat steg emot Ständers författning
och allmän säkerhet.
Erfarenhet och denna för riket olyckeliga förordnings
36
värckan har visat sig olyckel. i alla näringar och rörelser med
förestående undergång, om den skulle ännu längre continuera
och hafva bestånd.
Hans Kongl. Maij :t har allernådigst utaf landsfaderlig ömhet
och nåd redan enligit sine genom trycket utgifne dictamina
uti December månad äskadt och fordrat Riksens Ständers
allmänna sammankomst, emedan han lika allernådigst
för sine nödlidande undersåtare sett vara omöijeligit at längre
kunna uthärda med så odrägeliga utlagor, som denna ofvannemde
förordning på 42 m:rs courss medförde.
Riksens Höglofl. Ständer, som förbehållit sig enligit Regeringsformen
granska och genomse alla författningar, som
emellan riksdagarna utkomma, hafva redan funnet, hvad för
en svår värckan denna förordning medfört.
Hvad kan då vara mera öfverensstämmande med Riksens
Höglofl. Ständers redan allment kjända ömhet för sig och
hemmavarande medbroder än at genast uphäfva denna ofta
nemde förordning, på det at både Riksens Höglofl. Ständer
som Secrete Utskott och Rancodeputation må med så mycket
säkrare öfvertygelse och visshet kunna stadga sina författningar
om en säker financesysteme, enär de härigenom fädt
tillfälle at utröna ali proportion och förhållning emellan speciemynt,
courss, bancosedlar och alla rörelser så in- som utrikes.
Desse äro de välmente tanckar, jag uti ödmjukhet tilltrodt
mig till Riksens Höglofl. Ständers ömaste bepröfvande underställa.
Lars Kagg.
13.
Kapten Fredrik Otto Bilbergs memorial
om växelkur sförordningen.
(Prästeståndets arkiv. F. 94. Nr 16.)
Protokollet sid. 184.
Ödmiukt memorial.
Det har väl icke varit min tanka at tilkännagifva den ringa
insikt, jag uti växelsaker samt coursens stegrande ock fällande
äger; men sedan en värd ledamot, Frih. Kagg, uti in
-
37
gifvit memorial omtalar den skada ock svårigheter, hvilka
härflutit af coursens hastiga fällande till 42 mark tvärt emot
förra Ständers tagne beslut samt tillika anhåller, at den af
Kongl. Maij :tt i följe deraf utfärdade förordning nu gienast
måtte uphäfvas, utan at framte sådana skiäl ock orsaker,
som kunna värka en så skyndesam åtgiärd, icke heller upgifvit
ordsaken till coursens så hastiga fällande som fastställande;
så föranlåtes jag hos Riksens Höglofl. Ständer ödmiukeligen
hemställa, om icke med denna förordning på lika
sätt bör förhållas som med alla andre, hvilka emellan riksdagarne
ifrån Rådcammaren emanera, at af vederbörande
deputation granskas ock qvestio an icke vidröras, för än
Riksens Höglofl. Ständers dertill förordnade ledamöter, hvilka
financeärenderna tilkommer skiöta, sitt utlåtande til Riksens
Ständers plena afgifvit.
Detta synes vara så mycket mera angelägit, som ingen
bör vara obekant, at alla rörelser ock hanteringar, hvilka
uppå en vaklande cours äro fotade, aldrig kunna ärnå vältrefnad
ock upkomst; härtill kommer äfven, at derest förbemälte
förordning nu skulle uphäfvas ock coursens stegrande
tillåtas, sedan svedan af dess hastiga fällande börjat aftaga,
så skulle deraf nödvändigt följa, at medborgare blefvo försatte
uti ett nytt ock dubbelt lidande så i anseende til den
senare som förra skadeliga värkan.
Jag styrkes fördenskull i det säkra hopp, at Riksens Höglofl.
Ständer uti thetta öma ämne har afseende på hela rikets
väl ock icke uppå några få personer, hvars interesse derunder
kunde bero at stegra coursen.
Stockholm d. 4 Julii 1769.
F. Otto Billberg.
14.
Ryttmästaren Adam Ludvig Boijes af Gennäs memorial
om växelkursförordningen.
(Allegater I, fol. 179.)
Protokollet sid. 202.
Ad protocollum.
Sedan Höglofl :e R. o. A. vid senaste plenum behagade låta
det af Höglofl:e Secreta Utskottet till Riksens Ständer up
-
38
gifvne och i stöd af Frih. Kaggs memorial rörande coursförordningens
skyndsamma upphäfvande författade betänckande
på bordet hvila och nu detsamma till afgiörande företagit,
utbeder jag mig vördsammeligen, at mina välmenta tanckar
i korthet dervid till protocollet få anföra.
Uppfyld af fulkomligaste förtroende om Höglofl:e Secreta
Utskottets ovärderliga nit och vaksamhet så öfver det allmännas
sorn hvar och en medborgares väl och bestånd måste
jag beklageligen doch tillstå at eij ännu vara fulleligen öfvertygad
om nödvändigheten af ett så oryggeligit förknippande
emellan coursförordningens upphäfvande el:r stadgande och
ett generelt förbuds utfärdande emot bränvinstillvärkning,
som Höglofhe Secreta Utskottet föreslår; det är väl en ovedersägelig
sanning, at igenom et nu öfverflödigt bränvinsbrännande
i riket oändelig mycken spanmåhl onödigt åtgår
och at i dess ställe ifrån utrikes orter måste införas, hvarigenom
underbalancen uti rikets handel i anseende till olikheten
dess importer och exporter emellan betydeligen ökas.
Åtanckan af de beklageliga fölgder, ett fritt nyttiande af sådant
öfverflöd nödvändigt måste medföra, kan eij heller annat
än gå hvar redlig och för ett kärt fädernesland väl tänckande
medborgare på det ömmaste till sinnes. Men till ett
billigt förekommande härutinnan tyckes vara nödvändigt och
skäligt at eftersee, hvarest både den bästa och mästa spanmåhlen
till sådane behof uti riket förödes. Vid utrönandet
härutaf lärer ögonskenligen finnas, at de uti städerne befintelige
stora brännerier samt alla krogar så i städer som på
landet äro de, som man i synnerhet uti detta ämne med upmärksamme
ögon bör ansee, hälst till den tillåtne husbehofsbränningen
på landet bevisligen eij kan sägas åtgå hälften
spanmåhl emot hvad i städerna consumeras. Således är jag
af den tankan, at alla sådane brännerier och krogar böra afskaf
fas samt alt försäljande af bränvin, under hvad nambn
det ock vara må, vid hårdaste straff öfver hela riket förbiudes,
hvarigenom större delen af det påsyftade ändamålet kunde
vinnas och den skada, ett omåtteligit bränvinsnyttiande
värckar, märkeligen aftaga.
Hvad åter ett allmänt förbud emot bränvins tillvärkning
vidkommer, så kan jag för min del dertill på intet sätt samtycka.
At förbigå det tvång, hvar och en frij undersåtare och
i synnerhet lantmannen derigenom skulle påläggas, at eij
39
skiäligen till dess hushålds bestånd få fritt nyttia den vara,
man näst Guds välsignelse med flit och idoghet sig förvärfvar,
förordsakas allmänheten äfven ett känbart lidande, i
synnerhet på de orter, hvarest största revenuen af spanmåhlen
utgiöres, om den, som nödvändigt måste följa, till vanpris
förfaller. Händer det, så öfvergår det mitt begrep, nu i
synnerhet sedan chefferier i anseende till ullens låga pris eij
heller löna sig, hvarest det skall tagas, som till nog dryga
contributioners samt ett oförnögt tienstefolks omåtteliga löners
utbetalande åtgår. Åckerbruket skulle äfven jämte nya
upodlingar märckeligen aftaga samt hvarje hushållare finna
en obeskrifvelig åtskillnad vid dess utfordring, om ett sådant
allmänt förbud skulle stadfästas, i synnerhet då en sådan
odräglig foderbrist trycker som förledit åhr.
I anledning af hvad jag här ofvanföre haft äran anföra,
påstår jag för min dehl, at Högloft:e Secreta Utskåttets betänckande
tillbaka remitteras hvad den delen beträffar, som
rörer coursens höijande el:r stadgande, tills Bancodeputation
med sitt arbete hinner blifva färdig, samt at hvad bränvinsförbudet
beträffar må till Kammaroeconomiedeputation
såsom dess rätta forum hänvisas jämte befallning at uptäncka
och med giörligaste första till Riksens Ständer upgifva
alla möij eliga och kraftiga utvägar till förekommande af den
öfverflödiga spanmåhlsförbränning, som riket till största
skada nu så almänt brukas.
A. Boije.
Ryttmästare.
15.
Livdrabanten Georg Fromhold Tallbergs memorial
om växelkursförordningen.
(Allegater I, fol. 187.)
Protokollet sid. 202.
Ödmjukaste memorial.
Då Riksens Högloflige nu församlade Ständer eij utan bekymmer
äro sysselsatte at hela de tröckande svårigheter,
hvari vårt kära fädernessland beklageligen finness, har jag
40
trott skylldigheten, förknippad med min riksdagsmannarätt,
fordra mitt utlåtande, hälst det i sista plenum upläste Höglofl.
Secrete Utskottets extractum protocolli gifvit mig dertill
anledning.
Det är en ovedersäijelig sanning, at 1767 års kongl, förordning
om coursens fällande från 66 till 42 marck medfört de
svåraste verckningar, som någonsin svenske undersåtare i
allmänhet och alla näringar kunnat öfvergå. Det är ock härutinnan
våre hemmavarande landssmän billigt förvänta Riksens
Höglofl. Ständers verckande åtgierd till undanrödjande
af detta onda och försätta dem uti ett lyclceligare tillstånd,
än de beklageligen sig nu befinna.
Höglofl. Secrete Utskottet har ock tagit denna sak i öfvervägande
och uti dess extractum protocolli just icke ansedt
denna skadeliga förordnings uphäfvande som nödvändig, innan
medel till förekommande af coursens åter stigande kan
medhinnas från deputationerne upgifvas, men till förekommande
af införskrifning af en myckenhet spannemål, som
verckeligen bidragande till rikets undervikt i handelen, tillstyrcker
förbud af alt bränvinsbrännande.
Jag för min del skulle så mycket mer vara ferdig bifalla
detta sistnemde project, som jag al tid varit af den tanckan,
at bränvinsbränande är och blir i flere hänseenden en landsför
derfvelig hushåldning; men till dess hämmande hadde jag
gierna önskat något annat medel kunnat upgifvas än en förordningss
utferdande! Vij hafva sedt, huru lite verckande
förbud varit emot nyttjande af sådane varor, sorn allmänheten
trott sig antingen hafva rättighet at bruka eller inbillat
sig hafva någon vinning af.
1756 årss kongl, förordning emot bränvinsbrännande verckade
föga mer än missnöije och gjorde många lagbrytare
samt minskade en ansenlig inkomst i kronans medel. De då
infallande missväxtår fordrade lika fullt införskrifning af
utländsk spannemål, den som lättast kunde åstadkomma i
tysthet tillvercka bränvin, fournerade andre dermed och tog
derföre hvad hän behagade. Bränvinsbrännandet blef sluteligen
nästan allmänt, innan det åter 1762 blef uppå Allmogens
besvär tillåtit. Allmänheten, som då förut såldt sine
bränvinspannor, skulle åter giöra inkiöp af nya, med mycket
tillägg af hvad de för sine förre pannor bekommit.
Således är min oförgripeliga tancka, at så länge nation
41
icke är fulleligen öfvertygad om förderfvet af en sådan hushållning,
icke känner det allmänna interresset förknippat
med hvart och ett enskillt, uträttar förbud ingenting, om eij
någon interressantare hushållning kan föreslås i stället.
Då jag öfverväger desse begge ganska betydelige i question
varande ämnen tillsammans, courceförordningenss uphäfvande
och bränvinsförbudets utferdande, tycker jag efter min
lilla insigt finna dem icke böra tagas under en och samma
deliberation till afgiörande, ty ehuruväl rikets importer hafva
influence på växelcoursen, enär de öfverstiga exporterne,
så blifver dock frågan om bränvinsförbud icke detsamma i
anseende till hushållningen med den inhemska spannemålen,
emedan största delen af jordägare bränna bränvin af
den spannemål, de sielfve prodocera, och icke nyttja dertill
af den utländska.
Jag får derföre i ödmjukhet tilstyrcka, at Höglofl. Secrete
Utskottets betänckande, som rörer oftanemde courceförordning,
må på det sätt verckställas, at samma förordning genast
uphäfves på den grund, at brukspatronerne må få dess
jern betalt efter den verckeliga coursen, som är långt högre,
än det förordningen innehåller, hvaraf följer, at landtmannen
i samma mohn får ett rätt verde på sin vahra, antingen
brukspatron eller kjöpmannen blifver dess afnähmare, och
detta alt kan ju icke medföra någon stegrande cource, för det
at hvar och en, som har något till afsättning, får nyttja den
verckeliga cource, som nu är bunden innom en viss gränts,
hvarigenom någre personer eller de, som himligen handla med
växlar, draga vinst till största delen af nationens förtryck.
Icke eller kan ett nyttjande i allmänhet af den verckeliga
courcen hindra finenceoperation och sedelmyntetss realicerande,
ly så länge den löpande sedelstocken dageligen förminskas
igenom inbetalningar af interessen och på capitaler
i Banquen, så blifver det ju bätre at realicera sedelstocken,
evad cource det och är.
Hvad åter högbemälte Secrete Utskotts betänckande innehåller
om bränvinsförbudet, håller jag för min del vara betänckeligit
verckställa af de ordsaker, jag förut ödmjukeligen
anfört; men till vinnande af ett så verckeligit godt hushållningssmål
torde mig tillåtass föreslå ett annat medel, som
om icke genast dock innom kortt tid torde medföra en verckelig
nytta.
42
Att största consumsion på införskrifven spannemål verckeligen
skier i städerne genom previligerade bränvinsbrännerier
är så mycket tydeligare sanning, som då missväxtår
infallit och landtmannen varit nödsakad kjöpa spannemål
till sin föda, har bränvinsbrännarne ofta stegrat priset så
högt, at landtmannen eij förmått densamma inlösa, eller ock
uphandlat, så den senare icke kunnat få någon spannemål,
bränvinsstillverckaren har icke dess mindre haft god afsättning
utan äfven fått sin vahra öfvermåtton väl betalt.
Således om desse förenämde bränvinsbrännerier blefvo förbudne
men allenast hvar och en husägare i städerne samt
jordbrukare på landet tillåtit att visse tider på året få bränna
bränvin till hussbehof, skulle en ansenlig minskning i
spannemålenss förslösande blifva synlig och följagteligen
importen af utrikes behofver i den delen afkortas.
Stockholm d. 17 Julij 1769.
Georg Fromh. Tallberg.
16.
Löjtnant Reinhold Gabriel von Boismans memorial
om växelkursförordningen.
(Allegater I, fol. 196.)
Protokollet sid. 203.
Ödmjukaste memorial.
Bland alla ämnen, som kunna komma under nu församlade
Riksens Höglofl. Ständers öma ompröfvande, är väl intet
något, hvarmed varligare måste umgås än det, huruvida
den til et oförmodel. lågt marketal år 1767 nedfaline och
vid detta sitt läge genom en kongl, förordning faststäldte
växelcoursen må medelst samma förordnings uphäfvande
lika som lösgifvas at återtaga sit fria obehindrade lopp. Jag
säger med flit varligare, så vida jag tror, at undvikandet af
ytterligare skakning i samhället hufvudsakel. beror på det
beslut, som Riksens Höglofl. Ständer, gifve Gud i en lyckel.
stund, härutinnan varda fattandes. Det kommer här an på at
taga sådane steg, som icke allenast med en sund finance
-
43
systeme äro de enligaste, utan jämväl politiske mått el. sådane,
som kunna återställa sinnenas lugn och icke bereda i
stället en sådan misshällighet, som med en til förmodad
lyckel. och välsignad utgång ogörl:n står at förena. Vanskeligt
och oklokt voro det väl at vilja utställa en riksvårdande
författning på en slumplycka, hårdt och obekymbersamt
skulle det ock synas at utan afseende på ren ärfarenhet vilja
afgöra de ömtåligaste ämnen med yttersta precision.
Det är inför Höglofl. R. o. A., en för sin ömhet om riket
öfver hela Europa vördad corps, som jag har äran at ytra
mina tankar. Höglofl. R. o. A. täcktes då gunstigt tillåta, at
jag efter genomläsande af Höglofl. Secrete Utskottets extractum
protocolli om växelcoursen med det mera gör om hela
vår finance några almänna reflexioner för at därigenom bana
mig väg til denna frågan enskildt.
Bristen på ädlare metaller jemte en skäl. ledsnad vid det
större kopparmyntets ovighet hafva samfält bidragit til det
förnuftiga expedient at emot nämde svåra mynts inlämnande
låta Banquens insättningsbevis med försäkring at vid zedlens
upvisande få det insatte tilbaka, gälla såsom gångbart
mynt. En inrättning, i sig sjelf så oskyldig som gagnel. för
hela riket. Oskyldig så vida aldrig någon vid zedlens upvisande
i Banquen gick miste om valuta och gagnelig, så vida
det märkel, lättade rörelsen öfver hela riket utan at varupriserna
kunde däraf desto mera varda stegrade. Men då den
epoquen inföll, at Banquen öpnades för lån på fastigheter
och annan lös egendomb, och det i den mohn at en motsvarande
varumängd icke brådt kunde hinna blifva producerad,
så följde varuprisens stegring omedelbari:n. Enär nu härtil
kommer de årl. ansenlige summor til bancobetjeningens aflönande
såväl som hvad til finska och pommerska krigens
utförande af Banquen utgick, så må man då icke mera undra
på coursens (el. det förhållandet, som svenskt mynt troddes
ega med utländskt) stegring tillika med alla varuprisers utan
heldre förundra sig däröfver, at en Banque, som då ännu
icke sett något helt seculum, utan fara för undergång kunda
våga förskrifningar på dr kopp :t til flere hundrade millioner.
Om rättaste arten af den influence, som coursens och varuprisernas
oftantel. stegring egt på hela rikskroppen, om
den är det, som de skilj agtigaste meningar blifvit försvarade.
Å ena sidan såg man cronan i förlägenhet, löntagaren be
-
44
kymbrad om utkomst och manufactorister nödsakade at nedlägga
sina värk. Å andra sidan skådade man städer och land
prydeligen bebygde, nya näringsfång med alfvar påtänkte
och i synnerhet det al tid försmådde jordbruket genom en lönande
afsättning upmundtradt samt oländig mark förvandlad
i bördig åker och äng til flera hundrade tunneland. At
hela vinsten bestod i en blott inbildning, såvida varupriserna
egde alla et lika förhållande, voro förgäfves at invända. Nog
af, at sedelmyntet i anseende til sin höga prägel icke aldeles
vräktes utan gjorde ansenl. tjenst för värkel:t mynt; en löijelig
afvundsamhet voro ock det at icke unna et land stiga
til välmagt, fast det ock voro genom blotta inbillade medel.
Cronans och penninglöntagarens stora förlägenhet upväckte
dock en fördubblad omtancka at återställa penningevärdet i
sitt förra skick. Man blef hvarken til råda at höija cronans
inkomster i proportion af priset på stads- och landsproducter,
mindre at försöka någon slags jemkning af alla slagz
löningar embetsmän imellan och alraminst at förmynta tilräckel:t
quantum koppar til löspenningar. Sedelmyntet skulle
indragas, coursen nedsättas och all oreda därmed uphöra.
Efter Ständers förordnande skulle, i synnerhet hvad coursen
angår, dess nedsättande ske småningom; men lika så oförsedt
som den nedföll, så berådt blef den ock vid sit låga faststäld,
oansedt de solennaste förutsagor af all den vedermöda,
som i slikt fall skulle träffa och' värkel. thädanefter träffat
landet. Jag säger träffat och gifver därmed til förstå, at näpligen
torde nu ytterligare yppas någon olyckelig värkning,
härrörande af coursens hastiga fall, som icke redan visat sig.
Och då detta tages för afgjordt, så kommer jag först til hufvudfrågan,
huruvida k. förordningen om 42 marks cours genast
må uphäfvas och, om så pröfvas böra ske, om icke bränvinsbränning,
den största orsak til utländsk spannemåls införskrifning
samt däraf följande växlars dyrhet, bör aldeles
förbjudas. För min del tror jag den böra besvaras med neij.
Förordningen om 42 m:ks cours, ehuru ogiltig i sit uphof
och ehuru chimerique til sin värkan såsom lag, åtföljer dock
til minstone den omständigheten, at varuprisen i det mästa
äro jämkade därefter. Om nu altså den oss icke förgäfves
meddelte egenskapen imagination förut värkat den förmohn
i samhället, at idogheten medelst et högtljudande d:rtal blifvit
väckt ur sin dvala, hvi må man ock icke betjena sig af
45
samma lofl. medel samt bibehålla tankan om coursens fixerande
genom taxa för at icke rubba de därefter nedsatte varuprisen.
Uphäfvandet af förordningen om 42 marks cours
tyckes heller icke varit bland de motiver, som påskyndat denne
riksdag. Uti sine itererade nådige dictamina förer vår hulda
Konung den högstbefogade klagan, at en betydande tilökning
i utlagor åkommit Dess trogne undersåtare medelst
coursens hastiga fall, at sådant tilkommo Ständer at rätta
och at de därföre måtte sammankallas. Men då nu så när 2
års tid förflutit, sedan den fatala coursens störtning timade,
och ingen, som dymedelst gått under, numera står at räddas,
så tviflar man billigt, om någre sådane skäl kunna upgifvas,
som disponera de flästa af Högh R. o. A. at til den i fråga
varande förordningens uphäfvande ginast lämna sitt samtycke.
Tilminstone lärer det vara et vågspel så mycket större
och obehörigare at nu strax gå in uti, som det på de til financeärendernes
utredande committerade herra[r]s tilstyrkande
skäligen tyckes böra i sinom tid ankomma.
Nu leder mig ordningen til bränvinsförbudet. Det är i min
öfvertygelse sådant, at om ock oftabemälte förordnings uphäfvande
i stället för olägenheter medförde åtskillige fördelar,
så skulle jag dock skatta det för orådeligt, så snart det
förknippas med et förbud af bränvin, hvilket förbud jag altid
ansett för skadeligt. Men at det så värkel. är, därtil fordras
mer än blotta ord, det fordras bevis. Til uplysning i denna
sak, som iteratis vicibus varit under Riksens Höglofl.
Ständers mogna skärskådande, behöfver man icke åberopa
sig något annat förbud, til exempel caffeförbudet. Förbudet
af bränvin har sin egen tidebok och uplyser sig bäst sjelf,
som alt en detaille kan intagas af en sidstl. riksdag utgifven
afhandling, kallad Rränvinets öde i Sverige. Mine gunstige
Herrar! Vår egen samtida ärfarenhet är ju den, som ojäfagtigt
intygar, at bränvinsförbud hos oss är i allmänhet äfven
så obehageligt, som det i värkställigheten är omöijeligt.
Hvarför då icke så gärna förbjuda tobaksplantering, som uptager
den yppersta åkerjorden i riket? Hvarför icke förbjuda
all införsel af utländska viner och i stället upmuntra
vinberedningen af svenska bärsorter? Och ändtel :n, hvarför
icke unna den ringare såväl som den förnämare något til
vederqvickelse och välplägning? Med et ord, man må vända
detta ämnet, huru man vill, så finner man tydel., at det är
46
et ibland dem, som icke tåla at handteras med den precision,
som nitälskan för förnuftets reglor, understödd äfven med
största nijt om almänt väl, gerna skulle vilja utöfva. At ju
bränningen är en sädens förädling och det med ännu större
båtnad, när det så mycket berömde nyare bränningssättet
blifver almänt kunnogt, är oförnekeligt. Läkare, til hälsan
ofta de svagaste, måge fritt predika mot nyttan af brännevin.
En outskämd svensk mages intygan är i alla fall mera
bevisande. Hvar landthushållare lärer tilminstone instämma
däruti, at bränvinet är en oundgängelig både förfriskning och
sofvelvara. Om ock någonsin vårt sädesförråd skulle öfverstiga
egna behofvet, månne vij då icke borde förvandla det
til bränvin, såsom vigare at transportera och lättare at
oskämdt förvara. Med alt detta är dock oförnekeligt, at bränvinsconsumtion
i sin mohn influerar på moraliteten, ökar
stundom brottmålslängderne och vållar mångom et liderligt
tidens och penningens förslumrande. Det ofantel. antal krogar
i städer och på landet, i all synnerhet uti och omkring
hufvudstaden, torde altså väl tåla at jemte alla större brännerier
blifva ansenligt inskränkte. Äfven borde fylleri med
högre pligt beläggas. Men den dag vare fjerran, då bruket för
missbruket skull nu mera skulle afskaffas och et almänt
missnöije, andre olyckel. följder at förtiga, därigenom ånyo
beredas.
Detta mitt ödmjuka memorial anhåller jag at med de öfrige
respective stånden få communicera.
Stockholm d. 16 Julii 1769.
Reinholi G. von Boisman.
17.
Kapten Erik Linderstedts diktamen om
växelkurs förordningen.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 220.
Dictamen ad protocollum.1
Det ämne, sorn Höglofl. Secrete Utskottet nu upgifvit, är
af den vigt och i anseende till dess oskilj acktiga gemenskap
1 Med påteckning: Upl. hos R. o. A. d. 17 Julii 1769.
47
och influence uppå rikets rörelser och näringar af den vidsträckta
egenskap, at Riksens Ständers åtgiärd derutinnan
deciderar om samhällets tillkommande öde.
Vid detta tillfälle kan jag således icke undgå at betyga
min fägnad deröfver, at innan saken upkom till plenorum
skiärskådande, redan behörig anstalt om handlingarnes tryckande
var fogad, så at hvar och en för sig äger tillfälle stadga
sina tanckar utan frucktan af förhastande, en förmån,
hvilken vij, då det giälde de numera licentierade Hrr Riksens
Råd och det, som mera var grundlagens rätta förstånd i tilllämpningen,
ej fick hugna oss af.
Ehvad öfvertygelse jag innom mig sielf tillförene ägt om
de sanskyldiga grunder, hvarpå et financevärk bör byggas,
skulle den snart sagt blifvit nog vacklande genom det fast
allmänna rop, som hördts emot the therutinnan vidtagne
författningar, om icke samma nödrop nu redan till större delen
uphördt, utan at ännu någon ny financeförfattning af
Riksens Ständer blifvit vidtagen, samt om icke Höglofl.. Secrete
Utskottets för mig och många flere oförväntade tillstyrckande
uphäfde mina tvifvelsmål och befästade mitt omdöme.
Om det kunde vara en riksdagzman värdigt at efter then i
vårt land nog allmänt vedertagne osed för politiska afsigter
åsidosätta kärleken för fäderneslandet, vore till äfventyrs
det ögnableck inne, på hvilket the kunde äga rum; men vare
det långt ifrån mig; fast de medborgare, för hvilka jag hyst
och hyser ali vördnad och högacktning, undergådt et i flere
afseenden hårdt öde, fast jag och mina vänner icke blifva
brukade vid de allmänna ärenders utarbetande och beredande,
fast man i allmänhet synes förkasta, hvad förut varit
tillgiordt, skall aldrig något ägg kunna förleda mig at yrcka
något, som viker ifrån den ömhet, jag mina landsmän skyldig
är.
Höglofl. Secrete Utskottet här aldeles rätt deruti, at et i
värde obeständigt mynt medförer misscredit, then åter penningebrist
samt en derigenom i flere delar afstadnad rörelse
i gagneliga näringar, hvaraf både allmän och enskildt nöd
upkommer; vij behöfva då icke upleta några aflägse och
främmande ordsaker, när vij veta, huru en, at jag må ej
säga mera oförsigtig hushåldning, som intill sidstledne riksdag
varit förd vid bancovärcket, årligen upjagat coursen,
hvaruti myntets ostadighet bestådt, hvilket åter vid den af
48
sidsta Ständer anstälte reduction måst tillskynda oss en ny
förändring och ostadighet i myntväsendet; men af samma
principe följer ju oförnekeligen, at ju förr man hinner till
och kan stadga det värde, penningen bör äga, ju snarare komme
vij utur vår vånda, ju närmare är vår hjelp och therpå
följande välgång för händen.
Om det för rikets och Banquens bestånd och credit varit
och är en nödvändighet at föra vårt representativa mynt tilbaka
till dess förra och påtryckta valeur, så måste vij ju så
länge vidkiännas förenämde betydande olägenheter, som en
dylik operation varar, hvilken åter i mohn af dess varacktighet
blifver mer och mer förstörande. Således ehuru coursens
hastiga fall år 1767 (säkert egennyttans värck) tillskyndat
ganska många et kiänbart, ja kanskie odrägeligit lidande,
synes det dock i anledning af förenämde considerationer
för näringarne och deras idkare i gemen hafva varit af mindre
äfventyrlige fölgder än et långsamt fall, när man icke ägde
option emellan flere alternativer, emedan förbemälte skadeliga
värckningar i then sednare händelsen hade några år längre
continueradt.
Secrete Utskottet anser dock straxt deruppå bemälte hastiga
fall af de svåraste fölgder för riket. Står det fast, så borde
man ju profitera af coursens närvarande ställning och enligit
Bergzdeputationens förslag fixera coursen till 54 m:k,
hälst växelen, efter hvad allmänt påstås, therunder ej skall
stå at ärhållas och therigenom således ej behöfver höij as,
hvartill kommer, at minsta delen vahror ännu ej hunnit falla
under et emot samma marcketal svarande värde. Thetta vore
ju tå en utväg at af höij a de olägenheter, som af meranämde
coursens brådfall än ytterligare kunna förestå, om thet vidare
med lag skulle authorizeras.
Häremot kunde väl invändas, at man icke är säker, det ju
et slikt brådfall ännu en gång till ny skada för de redan så
märkeligen försvagade näringar kunde existera; men som
Secrete Utskottet på flere ställen endast frucktar coursens
upresning till en oförväntad högd, ifall förordningen skulle
uphäfvas, och dessutom är så måhn om at betaga oss den
tanckan, som skulle det för nödvändigt till en realisation
anse, hvad efter coursens hastiga nedsättning år 1767 med
dess fixerande vid 42 m:k sig tilldragit, så ser ut, som Secrete
Utskottet ej skulle vara villrådigt om utan med visshet
49
kiänna de utvägar, som uti en dylik händelse till coursens
motande böra vidtagas, i anledning hvaraf all farhåga tyckes
böra försvinna, ehvad svårigheter för de mindre kunnige
sig än kunde förete,
I sammanhang med detta förslag om cour. stipulerande till
54 m:k förekommer jämväl den considerationen, at förordningen
ej lärer vara det enda medel, hvarmed coursen styres,
utan jämväl de operationer, som Banquen medelst växlars
och speciemynts försäljande i sådan afsigt värckställer,
hvilka operationer måste vara lättare vid en högre än vid en
lägre cours, emedan man i förra fallet med lika växel och
specietillgång kan giöra face emot en större mängd af sedlar
än i det sednare.
Vid fastställande af detta marketal torde till äfventyrs det
inkast ännu möta, at det värfvade manskapet, som i brist af
speciemynt niuter lön efter cours, skulle derigenom lända
staten till gravation, men det vore för svag grund at reglera
financerne uppå et soldaten öfvergångit lidande, hvarmed
man ville fortfara, och en sådan tancka har hos Secrete Utskottet
aldrig kunnat uprinna.
Men ehuru jag ej äger styrcka nog at conciliera Secrete
Utskottets särskildte reflexioner öfver coursen och altså icke
heller kan antaga dem alla med de fölgder, som tyckas leda
sig derifrån, äger jag dock en så fast öfvertygelse om den
bedröfveliga värckan, et i sitt värde ostadigt mynt hittils
medfördt och än vidare skulle medföra, at förtiga den tvekan
hos mig upkommit, huru det med bestånd af Banquens credit
och säkerhet väl ville låta sig giöra at hålla coursen lika
som i ledband, om han än en gång skulle brådstupa, sedan
han med en ny förordning blifvit upsatt, at jag för min del
ej allena bifaller Secrete Utskottets betänckande om coursförordningens
bibehållande utan ock styrcker dertill, at alla
medel böra användas, som giöra det på papperet stipulerade
marcketalet mindre idealt och mera värckeligit, så at den
hemliga coursen aldeles må försvinna.
I sådan afsigt och då Secrete Utskottet sielf anser coursens
stadgande genom lag för föga möijelig, Banquens reela tillgånger
icke eller lära medgifva at med växlar och speciemynt
emotstå den stora sedelmassa, som vid 42 marcks cours
påtränger, synes just den utväg vara både nyttig och angelägen,
som Secrete Utskottet i händelse af förordningens up
38—610798
-
50
häfvande tillstyrckt böra vidtagas, nemligen at minska importen
af de vahror, sorn årligen draga utur riket någon ansenlig
penningesumma.
Men vid reglerande af en slik författning bör man vid valet
af de vahror, som skola komma under förbud, bruka den
yttersta omtancka och försigtighet, at å den ena sidan nationen
ej blifver missnögd och å andra lagen genom en bristande
förhatelig, ja, till äfventyrs mindre möijelig controll uppå
förbrytelserne förlorar sitt anseende utan ricktar lurendrägaren,
under det kronan förlorar sina inkomster af vahrans
införsel och förbrukning, hvaruppå jag exempelvis får anföra
det ännu subsisterande caffeförbudet.
Det är altså i stöd af den förra considerationen, som jag i
alla fall håller det villkorligen föreslagne förbudet emot
bränvinstillvärckningen, oansedt en betydande besparing derigenom
stodo at vinnas, för högst betänckeligit. Nationen är
redan så allmänt van dervid, at det icke utan dess yttersta
missnöije kan folcket betagas, och förbudet blefve likaså obeständig
nu som förra gången samt skulle tillskynda dem ny
kostnad på nya bränvinspannor, hälst af de gamla väl emedlertid
lika som tillförene skulle finnas afnämare. Frågan är
utom dess, om icke man i stället för bränvinet skulle förtära
andra vahror, som dels hämtades utifrån, dels på annat sätt
medtogo spannemålsförrådet, i hvilket jämte flere afseenden
somliga hushållare påstå, at de på mer än et sätt finna sig
skadeslöse för sädesåtgången till bränvinet, utan skulle jag
deremot hålla för långt rådeligare och nyttigare, om de tienligaste
anstalter vidtogos at med sorgfällighet underrätta
Allmogen om det numera upfundne och af vederbörande godkiände
nya sätt at bränna bränvin, hvarigenom snart sagt
hälften af den säd kunde besparas, som eljest till detta behof
årligen plägar åtgå.
Härjämte bör man eftersinna, hurusom en god del af Riksens
Ständers bevillning är grundad på rättigheten at bränna
brännevin. Stockholms stad betalar derföre ensam två tunnor
guld och för hvart af de i riket befintelige 90 a 100 000
hemman contribueras äfven, om jag rätt minnes, 10 d:r
samt. Lägges nu härtill de öfrige städernes afgifter, så kan
man med visshet fixera hela summan åtminstone till tolf
tunnor guld, hvilcka medelst bränvinsförbudet i kronans inkomster
skulle saknas. Hvarmed vill man väl ärsättia en så
-
51
dan statsbrist? Med ny bevillning! En hvar lärer finna, at det
ej kunde aflöpa utan et allmänt missnöije, så mycket mera
grundadt, som all förmån och förtienst af bränvinstillvärckningen,
hvarigenom folcket hittils förmått utgiöra denna
contribution, blefve det hädanefter betagit.
Hvad åter de utrikes bränviner vidkommer, så instämmer
jag altför giärna med Secrete Utskottet, at de måge förbiudas
ej blott till införsel utan ock till förbrukning, ej villkorligen
utan i alla fall, ehvad öde coursen kan förestå. Detta lärer
finnas vara så mycket mera af nöden, som Frankriket, hvilket
mäst fört på oss denna varan, nu skall förlorat en god
del af sin afsättning uppå colonierne och derföre torde vända
sig med et ännu ömnogare förråd till våra hamnar.
I öfrigit faller det mig ganska främmande och sällsamt
före, at Secrete Utskottets betänckande är i många mål så
dubitativt och mindre tydeligit, såsom at växelcoursens stadgande
genom lag vore föga möijelig, icke giärna instämmande
med sakens natur och icke i alla afseenden billig; at det
i närvarande omständigheter vore betänckeligit uphäfva förordningen
annorlunda än i sammanhang med de författningar
angående rikets penningerörelses förbättring, som äro
under arbete; at coursförordningen till sin kraft och värckan
såsom lag väl må uphöra, men när och på hvad sätt bör ankomma
på et föregående fastställande af sådane anstalter,
som kunna bibehålla en jämn och på beständiga grunder reglerad
växelcours; at realisation i fall af coursens stigande
genom förordningens uphäfvande antingen måste skie efter
et upstegrat marketal, hvilket ej giärna med Ständernes ömhet
för Banquens credit stöde at förena, eller ock måste
coursen nedsättas; at man icke kan uphäfva förordningen,
derest man icke med detsamma företer allmänheten sundare
och mera pålitelige författningar till coursens styrelse; at
förordningens uphäfvande vore orådeligit, innan sådane författningar
blifvit tagne, som i giörligaste måtto kunna giöra
Ständerne försäkrade om beständigheten af en på naturliga
grunder reglerad växelcours.
Jag, som sitter så långt ifrån financebordet, önskade giärna
af våra uplyste medbroder i Secrete Utskottet få positivt
veta, om coursens stadgande genom lag är möijelig, billig,
instämmande med sakens natur eller ej, om realisation efter
et upstegrat marcketal kan förenas med Ständernes ömhet
52
för Banquens credit eller ej och om samma realisation skall
skie efter hög eller låg cours. Nog finner jag afsigten vara at
realisera, men af hela betänckandet kan jag icke blifva klok
uppå, hvarthän man sluteligen täncker styra och reglera sin
cours, en sak, hvarom likväl allmänheten ej bör lämnas i
ovisshet, om eljest den ömtåliga crediten skall bibehållas.
Än styres coursen icke genom förordning, än är den oumgiängelig,
intill dess sundare anstalter och författningar företes
och fastställas till coursens styrelse; än skola de snart
upgifvas, då förordningen fritt må afskaffas; än är bränvinsförbudet
det enda medel, som kan giöra fölgderne af förordningens
uphäfvande nu genast mindre vådeliga för riket.
Om förordningen nu gior till saken, hvad bör den då icke
kunna värcka, understödd af sundare anstalter, och hvad
hindrar, at han ej må få subsistera alt framgent? En på Secrete
Utskottets egit avertissement grundad farhåga för dess
uphäfvande framdeles kan medföra samma elaka effect, som
Secrete Utskottet föreställer sig skola hända, om den nu genast
aboleras, och det så mycket mera som betänckandet förmäler
om en säker financeplan och et sådant financesysterne,
hvilket för närvarande och tillkommande tider vore riket
gagneligit, som uti et generelt betänckande framdeles skall
afgifvas, hvaraf altså någon märckelig förändring med skiäl
förespås, emedan sådant påtageligen innebär et afvikande
ifrån det financesysteme, som sednast varit etablerat.
Sluteligen och som Höglofl. Ridderskapet och Adelen efter
alt utseende icke utan omröstning lära komma ifrån denna
sak, så anhåller jag, at vij särskildt må få decidera om coursförordningen
och särskildt om bränvinsförbudet. Ehuru man
behagat sammanfoga desse ämnen, äro de dock ganska skiljacktiga
och kunna icke vid en fri och otvungen öfverläggning
i en proposition förenas. Den, som vill bibehålla coursförordningen,
inclinerar kanskie likafult till bränvinsförbudet.
En annan vill till äfventyrs uphäfva den förra men ändå förkasta
det sednare, och andre torde åter falla uppå endera af
Secrete Utskottets upgifne alternativer.
Stockholm d. 17 Julij 1769.
Eric Linderstedt,
53
18.
Landshövdingen friherre Carl Sparres promemoria
om dagsverksräntan i Ångermanland.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 249.
På Höglofl. Kongl. Cammarcollegii den 22 Januarii 1765
gjorde underdåniga hemställande, hvilcket stödt sig vid
kongl, förklaringen och påbudet af den 15 Decembr. 1756 om
öke- och hjelpedagzsvärckens beräknande och utgjörande
tills vidare efter den årl. marckegången, har Kongl. Maij :tt
medelst nådigt svar till välbem:te k. collegium d. 4 Junii
1765 bifallit, att mantalsdagsvärcksräntan i Gefleborgs och
Västernorrlands läner borde enl. 7 § i 1652 års riksdagsbeslut
årl. beräknas till 6 öke- och 12 drängedagzvärcken af
hvarje helt hemman, Kongl. Maij:t och cronan till godo, lika
som i större delen af de öfrige rikets provincier. När Allmogens
från berörde höfdingedömen fullmägtige under sidsta
riksdag blefvo kunnoge om denna bemälte orters hemmansåboer
ålagde nya dryga afgift, hafva de hos Rfiksenjs Höglofl.
Ständer sig deröfver besvärat och sökt ändring; men
som samtel. respective stånden icke hunno sig deröfver slutel.
yttra, så förekommer nu denna sak efter Urskillningzdeputationens
remiss ånyo.
Enär anledningen till 1652 års riksdagzbeslut såväl som
sednare författningar behörigen granskas, finner man ljusligen,
at denna afgift icke är hemmansåboerne uti Norrlanden
tillförene ålagd.
Af riksdagzshandlingarne är bekant, huru skattebönderne
från år 1627 sig besvärat öfver de flere utlagor, som blifvit
dem af deras medel ålagde, hvilcka genom kjöp eller förläning
voro från cronan till frälset öfverlåtne, hvaröfver Kongl.
Maij :t på 1627 års riksdag d. 24 Dec., § 4, nådigst förklarat,
at bemälte skattebönder eij borde med andra nya ålagor besväras
än de, der ordenteligen på riksdagen beviljade äro eiler
påbjudas och beviljas kunna; likaledes den 19 Maij 1649
att eij nogon skulle hafva magt skatteböndernes utlagor förhöija
eller med någon osedvanlig tunga, bestående i dagzvärcken
och skjutsningar, besvära utan låta sig aldeles nöija
54
med det, som de till cronan, så ock till konungens slott och
gårdar i hvarje province för detta varit vane i vist och ovist
at utgjöra, och andre skattebönder, som under cronan äro
behållne, gjorde och vordo gjörande. När tvisten emellan frälset
och de under dem uplåtne skattebönder vidare yrckades,
såväl om utskylder som dagzvärcken och kjörsslor, meddelades
i riksdagzbeslutet den 6 Novembr. 1650 det utslag, att
skattebönderne skulle godvilleligen till sine husbönder utgifva
sine årl. utskylder efter cronones jordeböcker, så ock de
vank visse utlagor, som de härtill, medan de under cronan
voro, utgjordt hafva, i sådane persedlar, sorn vanligit är och
ännu till cronan af dess behållne skattebönder utgifvas; sedan
eftersom skattebönderne, för än de under frälset koinmo,
äro vane till cronans ladugårdar och bruk, så ock till
djurgårdar och annat slikt, at förutan sine årl. dagzvärcken
utgjöra någre hjelpedagzvärcken, såsom ock med kjörssell
och annat dess likt, n. b. efter tarfvan varit besvärade, så har
Kongl. Maij :tt stält det till husböndernes och skatteböndernes
välvilliga förlikning, om de derom med god vilja kunde
sig förena, i anor händelse borde landshöfdingarne öfverse
registren och räkningarne vid slotten och ladugårdarne och
lägga sådane hjelpedagsvärcken och kjörsslor emellan husbonden
och skattebönderne, som de tillförene till cronan
gjordt håde, så at ingen parten skjer för när och detta alt
n. b. efter ländernes och länens egenskap, rätt och sedvanor.
Men som sådant icke blifvit efterkommit, har Kongl. Maj :tt
den 26 Aug. 1651 låtit affatta en ordning och för de ovisse
kjörsslor, dagzvärcken, legodrängzhåll och annat slikt arbete
och omkostnad, som bönderne vid bruken, slott och ladugårdar
vande äro att extraordinarie gjöra till cronan, skulle
de gjöra 18 dr änge- och 9 ökedagzvärcken om året.
På skatteböndernes deröfver andragne besvär är i 7 § af
riksdagzbeslutet den 24 December 1652 faststält med Adelens
och skatteböndernes goda vilja och förlikning, at skattebönderne
skola gjöra 6 öke- och 12 drängedagzvärcken om
året af ett helt hemman och af mindre advenant som det beräknas
och det när husbonden bäst behöfver och bonden icke
faller olideligit; och skulle desse dagzvärcken gjöras af dem,
som ligga innom 2 mihl när sätesgården eller den ort, de gjöras
skola, men bor skattebonden längre från sätesgården,
stöde honom fritt att gifva sin husbonde penningar derföre,
55
8 öre för ett öke- och 4 öre silf :rmt för ett drängedagzvärcke,
om han eij vill gjöra dagsvärcket.
Oagtadt nu alla desse resolutioner endast voro gifne emellan
R. o. A. samt de den tiden dem uplåtne skattebönder;
oagtadt att desse kjörsslor och dagsvärcken voro extraordinarie
och endast n. b. efter tarfven blifvit af Allmogen utgorde
till cronan, n. b. efter ländernes och länens egenskap, rätt
och sedvana; och oagtadt de således mycket sällan och föga
uti de norrländska orterne kommit at vidkjännas detta besvär,
emedan cronan der å orten icke hade många ägendomar,
blef likväl blott i anledning af 1652 års beslut genom
kongl, resolution den 31 Martii 1653 skattehemmanen i Västernorrland
ålagt at utgjöra förenämde dagsvärcken, hvilcka
i räkenskaperne för åren 1653, [16]54 och [16]55 finnes
cronan beräknade efter det utsatte värdet i proportion af 3
d:r silf:rmt för hvarje hel gårds hemman uti desse landskaper.
Men enl. Kongl. Cammarcollegii skrifvelse af d. 28:de Julii
och 23 Octobr. 1655, grundade på Kongl. Maij :tts samma
år gifne resolution till då varande Gouverneuren i Norrlanden,
har Allmogen från desse dagzvärckspenningars ärläggande
blifvit frikjänd emot det Allmogen skulle vara skyldig
att underhålla cronans fiskerier med behörig byggnad. Sedermera
hafva eij eller någre dagsvärckspenningar blifvit uti
cronans räkenskaper uptagne, intill dess Allmogen lofvadt de
till Västernorrland förordnade Hrr Riksens Råd och Commissarier
vilja i stället för dagsvärcken, dem de härtills
gjordt, ärlägga årl. af helt hemman 6 m:r silf:rmt till cronan,
hvaremot kongl, commissarierne i 3:die § af deras den
8 Februarii 1670 gifne resolution försäkrat Allmogen att vara
aldeles befriad för alla dagsvärcken, det vare sig till kongl,
husen, fiskerien eller hvad namn det hafva kan.
Allmogen, hvil eken vid jemnförande af denna ständiga årliga
utgift med det ringa besvär, de af den åtagne cronofiskeriebyggnaden
tillförene haft, sökte fördenskull ändring af
deras fullmägtiges bevillning på 1670 års commission; men
ärhölt vid riksdagen år 1672 den 12 Decembr. Kongl. Maij:ts
resolution, som förklarar dem dertill hafva så mycket mindre
fog, som de njutit den lindring at i stället för 3 § endast
betala 6 m:r silf:rmt, och ehuru Cammarcollegium berättadt,
at inge förpantingar der å orten voro, så att ingen med 3 d:r
56
s:rmt i dagsvärckspenning. kunde graveras, så ville likväl
Kongl. Maij :tt, om något sådant voro bevisligit, hafva Des
Cammarcollegium hemstält at sådant behörigen remediera
och ändra.
Sedan Kongl. Maij :tt således på 1672 års riksdag confirmerat
1670 års afhandling, äro ock vid skatteläggningar och
i cronans räkenskaper dagzvärckspenningar ständigt uptagne
och beräknade endast till 6 m:r silf:rmt af hvart helt
hemman, som vid acten med utdrag af äldre och yngre landsböcker
från den tiden är bevist och 1672 års kongl, confirmation
åberopad.
I stöd af denna afhandling är och den nya jordeboken för
desse höfdingedömen, äfven i hvad som rörer dagzvärckspenningarne,
uprättad, den ock Kongl. Maij :tt genom Dess
nådiga bref till Cammarcollegium den 12 Februarii 1696 uti
alt bifallit och gillat och derom till l[ands]h[ö]fdingen i orten
jämväl låtit afgå nådig befallning.
När det således ligger för ögonen, att Allmogen efter desse
lähns särskilte egenskap, rätt och fordna sedvana endast varit
förbundne efter cronans tarf gjöra denna extraordinarie pålaga;
sedermera frivilligt åtagit sig att ständigt årl. betala
derföre i ett för alt af hvart helt jordemantal 6 m:r silf:rmt,
Kongl. Maij :tt på allmän riksdag denne afhandling i nåder
stadfästat; denna Allmogens framför andra lähn drygare
knekte- och båtsmansrotering på lindrigare utskylder är inrättad;
jordeboksundervisning och skattläggningzmethode
derefter författad och gillad; 1685 års kongl, förklaring samt
kongl, brefvet den 8 Januarii 1748 uti 4 § förmår, det indelte
och oindelte hemman icke böra med flere och andre dagzvärcken
betungas än deras jordeboks- och andre dagsvärken,
hvartill de äro skattlagde och stå i cronans jordebok; hvarmed
43 § i kongl, resolution den 29 Novembr. 1756 instämmer;
i anseende hvartill kongl, förklaringen af den 15 Decembr.
samma år om indelte räntors framdeles betalning efter
marckegång i stället för 1735 års taxa icke är till de norrländske
länens dagzvärkspenningar lämpelig, hvilcka efter
länens fordna sedvana och en af Kongl. Maij :tt gillad afhandling,
54 år äldre än 1735 års taxa, utgjöras; på hvilcka grunder
äfven Kongl. Maij :tt efter Riksens H[ög]l. Ständers tillstyrckande
genom nådig skrifvelse den 13 Aug. 1766 befriat
Allmogen i Norra och Södra Möre härader ifrån hjelpedagz
-
