# ID: svediakorp-gov140
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1769--1770
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 115,990
# sentences: 4,403
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGSPROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
TJUGOSJUNDE DELEN
1769-1770
I
april—^!4 oktober 1769
PÅ RIKSGÄLD SFULLMÄKTIGES UPPDRAG
UTGIVNA AV
STEN LANDAHL
STOCKHOLM 1962
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
610798
III
FÖRORD
I skrivelse till bankoutskottet av den 10 mars 1960 föreslogo
riksgäldsfullmäktige, att utgivningen av bl. a. ridderskapets
och adelns riksdagsprotokoll skulle fortsättas för 1769
—1770 års riksdag. Förslaget tillstyrktes av utskottet i utlåtande
av den 10 maj 1960 (nr 25), vilket den 27 och 28 maj
bifölls av riksdagen.
Riksgäldsfullmäktige uppdrogo åt undertecknad att ombesörja
utgivningen av nämnda protokoll.
De protokoll, som ingå i denna del, äro till sin karaktär
renskrifter. Konceptprotokollen äro jämväl bevarade.
Genom den vid 1769—1770 års riksdag, till följd av 1766
års tryckfrihetsförordning, starkt ökade tryckningen av riksdagshandlingar
ha i allmänhet de mest betydelsefulla memorialen
gjorts tillgängliga redan för samtiden. En omtryckning
av dem här skulle givetvis ha varit för forskningen
önskvärd, men en undersökning om möjligheten härav har
visat, att publikationen därigenom skulle ha fått ett omfång,
sorn ur andra synpunkter måhända icke varit försvarbart. Vid
valet av bilagor ha därför samma principer som i delarna
24—26 måst följas.
Även till denna del har fogats ett Bihang, utgörande en
av undertecknad upprättad förteckning å hos ridderskapet
och adeln föredragna, här icke avtryckta memorial av ståndets
ledamöter jämte aridvaliska uppgifter. Där finnas också
upplysningar om de memorial, sorn föreligga i samtida tryck.
Stockholm i augusti 1962.
Sten Landahl.
V
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Förord
III
I. Protokoll
för 22 april—24 oktober 1769
1—538
II. Bilagor.
Till protokollet den 28 april 1769:
1. Förteckning på elektorer  3
Till protokollet den 29 april 1769:
2. L. Kaggs memorial om rådskammaren i Stockholm
4
3. E. D. Sparrskölds diktamen om d:o
5
4. Förteckning på adelns ledamöter i expeditionsdeputationen . . 7
5. Förteckning på adelns ledamöter i sekreta utskottet  8
Till protokollet den 1 maj 1769:
6. E. Linderstedts diktamen om rådkammaren i Stockholm .... 10
7. Förteckning på adelns ledamöter i urskillningsdeputationen . . 12
Till protokollet den 5 maj 1769:
8. Föteckning på adelns rådselektorer  13
Till protokollet den 23 maj 1769:
9. C. G. von Matérns diktamen om riksrådet  14
10. L. Rosenquists af Åkershult diktamen om d:o
17
11. C. V. Grönhagens diktamen om d:o  22
Till protokollet den 3 juli 1769: .
12. L. Kaggs memorial om växelkursförordningen  35
Till protokollet den 4 juli 1769:
13. F. O. Bilbergs memorial om växelkursförordningen  36
Till protokollet den 17 juli 1769:
14. A. L. Boijes af Gennäs memorial om växelkursförordningen . . 37
15. G. F. Tallbergs memorial om d:o  39
16. R. von Boismans memorial om d:o  42
17. E. Linderstedts diktamen om d:o  46
Till protokollet den 21 juli 1769:
18. C. Sparres promemoria om dagsverksräntan i Ångermanland . . 53
Till protokollet den 15 augusti 1769:
19. C. G. Ehrenhoffs memorial om skriften En patriots tankar ... 57
VI
20. J. von Engeströms memorial om sekreta deputationens instruktion
59
21. C. N. Franckenheims memorial om d:o  61
22. S. G. Qoeckfelts memorial om d:o  64
Till protokollet den 18 augusti 1769:
23. A. Schönbergs memorial om skriften En patriots tankar .... 66
Till protokollet den 14 september 1769:
24. J. von Echstedts memorial om finansverket  71
25. C. R. Stenfelts memorial om d:o 73
26. C. G. Ehrenhoffs memorial om d:o  76
27. F. A. Svinhufvuds memorial om d:o  80
28. J. A. Heldenhielms memorial om d:o  82
29. L. von Bromells memorial om d:o  93
30. A. C. Duvalls memorial om d:o  97
Till protokollet den 15 september 1769:
31. J. G. Bildenskölds memorial om finanssaken  98
32. M. L. Löth-Örnskölds memorial om d:o 109
33. C. M. von Gerttens memorial om d:o 119
Till protokollet den 16 september 1769:
34. A. Schönbergs diktamen om finansverket 121
35. C. M. Sparrskölds diktamen om d:o 133
Till protokollet den 25 september 1769:
36. C. de Frietzckys diktamen om justitiekanslersämbetet 138
37. C. M. von Gerttens diktamen om d:o 141
Till protokollet den 7 oktober 1769:
38. A. Schönbergs diktamen om järnkontoret 143
Till protokollet den 12 oktober 1769:
39. C. M. von Gerttens memorial om bevillningen 146
40. C. Hiertas diktamen om fabriksprivilegier 148
Bihang.
Förteckning å hos ridderskapet och adeln föredragna, här ej avtryckta
memorial 153
Åhr 1769 den 22 April1
uti Norrkiöping.
Sedan Hans Kongl. Maij: t genom allernådigste utfärdade Ricksdag utbref
och påbud för godt funnit at till en urtima rick [s] dag o^A?Santecksammankalla
Ricksens Ständer uti siö- och stapelstaden Norr- nar sig.
kiöping till d. 19 April 1769, så utblåstes å föresatt dag
ricksdagen på vanligit sätt. Hvarefter samma dag och den
20 och 21:ste derpå följande de af Ricksens R. o. A., herrar
och män, hvilcke etdera såsom hufvudmän för sine ätter eller
befullmägtigade för andre familier voro sinnade ibland
Höglofl. R. o. A. at taga säte och stämma på Riddarehuset,
läto sig uti Riddarehusdirectionen anteckna. Och finnas deras
namn uti en särskilt deröfver giord förteckning.
Församlades i Herrans namn för första gången Ricksens LandtmarHöglofl.
R. o. A. kl. 10 förmiddagen uti den så kallade Tyska skalckvalJeskyrckian
här i Norrkiöping, hviloken till Riddarehussal var
inredd, at till en välsignad början af ricksdagen välja sin
landtmarskalck.
Hr Vice Ammiralen och Riddaren af Kongl. Maij :ts Svärdsorden
Christoffer Fale k engren såsom fullmägtig
för greflige ätten Brahe, sedan han äskad liud och R. o. A.
intagit sine ställen, öppnade R. o. A:s sammankomst med
följande tal.
Högvälborne, Välborne Herrar och Riddarsmän,
Svea rikes Höglofl. Ridderskap och
Adel!
Då I, mine gunstige Herrar, nu åter åren till följe af
Kongl. M:ts nådigste kallelse samlade at hålla ricksdag, får
jag, som har det förtroendet at vid densamma föra den grefvelige
Brahiske famillens röst, äfven den hedern at i ödmiukhet
gratulera till väl öfverstånden resa och lyckelig hitkomst.
Då Ricksens Ständer på beramad tid komma tillsammans
at stadga om sig och riket, som de det nödigt finna, lär intet
tryta ämnen för hvar och en nitisk ricksdagsmans omtanc
1
Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 27 Apr. 1769.
2 1769, april 22. R. o. A. hälsas. Lantmarskalksval.
ka. Urtima riksdagar, hvilcke altid förebåda något sådant
tillstånd i riket, som eij kan fägna en trogen undersåte och
god medborgare, ökar ricksdagsmannens omtancka med oro.
Motiverne, som gifvit anledningen till denne urtima ricksdagskallelsen
och sättet, på hvilcket den blifvit besluten, äro
genom trycket allmänheten kundgiorde och äro sådane, at
de förmodeligen förordsakat häpenhet hos hvar och en, sorn
kunnat förutse, huru högst vigtige ämnen komma at afhandlas.
.
Höglofl. R. o. A. lära ock deraf uplyst finna ordsak at öka
sin vanliga nit och uppmärcksamhet i samma måhn, som
ärenderne blifva angelägne, på det R. o. A. må nu sorn altid
blifva frihetens och lagens tryggaste försvar samt kunna befrämja
Guds namns ära, det kira fäderneslandets, egen och
hemmavarande medbröders sanna välfärd.
Till desse förestående riksvårdande giöromål förläne den
Alsmägtige Höglof. R. o. A. sitt kraftige bistånd.
Till följe af Riksdagsordningen blifver R. o. A:s första
giöromål och ämnet af denne sammankomst at välja af sine
medlemmer en landtmarskalck till ordförande uti sitt stånd.
At R. o. A. med sitt nu förestående wahl må treffa en
man, sorn äger de egenskaper, den kundskap och nit, et så
vigtigt embete fordrar och genom dess värdige utförande
svarar emot R. o. A:s förtroende, det önskar jag af hiertat;
och underställer ödmiukeligen, om icke Höglofl. R. o. A. tillåta,
at vahlacten må begynnas.
De efter redan förr brukelig ordning utsedde bordsherrar
upropades, hvilcke jämte Hr Falckengren voro följande:
Grefve Lewenhaupt, Charles Emil,
Frih. Oxenstierna, Carl,
Frih. Cronhielm, Carl,
Hr Roos af Hielmsäter, Herman Julius,
Hr Pauli, Willhelm,
Hr Woltemat, Petter Abraham.
Desse intogo sine ställen omkring landtmarskalcksbordet.
R. o. A. framträdde efter uprop och inlämnade sine voteringssedlar,
de då frånvarande upropades andre gången, sedlarne
öpnades, uplästes och räknades, hvarefter befants, at
Generalen, Ridd. och Commendeuren af Kongl. M:ts Orden
Grefve Axel Fersen fådt sexhundradefyra röster och
Lantmarskalken hälsar R. o. A.
3
Generalmajoren samt Commendeuren af Kongl. Svärdsorden
Hr Thure Gustaf Rudbeck trehundradesiuttio,
enligit det härvid bifogade voteringsinstrument,1 hvilcket
genast af bordsherrarne underskrefs och för R. o. A. justerades.
Ellofva R. o. A:s ledamöter voro vid voteringen frånvarande,
en in blanco ingifven sedel och 4 otydelige eller marquerade
lades afsides.
Hr Generalen Grefve Fersen framträdde upp uti skrancket
och Hr Falckengren öfverlämnade honom landtmarskalcksstafven
med följande tal.
Högvälborne Herr Grefve, General, Riddare
och Commendeur af Kongl. M:ts Orden!
Sedan R. o. A. genom sitt nu giorde val utsedt Hr Grefven
och Generalen, Riddaren och Commendeuren till landtmarskalck
under den nu förestående ricksdag, får jag å R. o. A:s
vägnar och på dess befallning öfverlämna denne staf, som
åtföljer et sådant R. o. A:s förtroende. Den alsmäcktige Guden
förläne Hr Grefven och Landtmarskalcken sin nåd och
sitt bistånd at kunna föra detta vigtiga ämbete till Guds
namns ära, frihetens och lagens försvar, rikets väl, invånarenas
fromma samt R. o. A:s nöije.
R. o. A. innesluter sig jämte mig i Hr Grefvens och Landtmarskalckens
vänskap och ynnest.
Hr Grefven och Landtm, holt deruppå sitt tal, så lydande.
Högvälborne och Välborne Herrar Grefvar,
Friherrar, så ock samtel. Sveriges rikes Ridderskap
och Adel!
När R. o. A. nu åter behagat utse mig till deras ordförande,
uplifvar i mitt hjerta ett så utmärkt ärofullt förtroende
den ömaste kjänning af vördnad och tillgifvenhet. Det väcker
ock tillika den bekymmersammaste omtanka uti så vidt
utseende tider af de vigtige pligters utöfning, som dervid förbundne
äro.
Vårt första gj öromål och vår förste tanka, mine Herrar,
bör vara en innerlig ärkjänsla af Försynens hand, som sedan
vårt sidsta riksmöte uprätthållit vårt betrykta men kjära
fädernesland; vij hafva ock dernäst en utmärkt anledning
1 Uteslutet här.
4 1769, april 22—24. Lantmarskalken hälsar R. o. A.
at tilskrifva vår älskansvärda Konungz ömhet för rikets och
medborgares rätt och väl, at vij nu såsom ett fritt, sjelfständigt
folck få rådgjöra om bägges räddning, ehuru beklageligen
uti en tid, då vi finna för oss de grunder försvagade, om
icke aldeles till intet gjorde, sorn uti fr amf arne ärerika tider
blifvit lagde till rikets gloire, bestånd och förkofran, och
då allmänna brister upväcka Svea inbyggares ömaste rop
om hjelp och understöd.
R. o. A:s ädla hjertelag kan eij tillslutas för folckets röst,
och ett kjärt fosterlands vård lärer altid bli deras ömaste
föremål.
R. o. A:s vördnadsvärde förfäders ärofulla bedrifter behålla
hos R. o. A. ett oföränderligit intryck, de upvälta täflan at
dem med egna förtjenster öka, nit för frihet bör derföre innom
oss aldrig vanslägtas, hvilcket likväl då skje skulle, om
friheten förvandlades uti laglöshet, om blotta namnet vore
qvar och nyttjades, riket och enskylt säkerhet till förfång
och främmande afsigter till befordran, och om rikets rätt
blefvo en täckmantel för hämd, högfärd och nedriga begjär.
Den oskattbara förmohn at vara fri vantrifs i missbruk
och då missbrukas den, när intet samvetslagen styrcker
rikslagarnes tillämpning och när intet kjärlek och vördnad
för Gud och öfverhet och en oförfalskad patriotisk nijt. leda
rådslagen och fästa besluten.
R. o. A., som i alla tider förelyst Svea inbyggare med mandom
och ridderliga dygder, äga nu ett vidsträkt tillfälle at
utfinna de bästa och kraftigaste botemedel för ett af osämja
skakat och till undergång lutande fosterland. Den högste
Guden, som ouphörligen vakat öfver vårt öde, han lede ock
nu deras vigtiga gj öromål till frid, ordning, säkerhet och
derpå följande trefnad, så at både närvarande och tillkommande
måtte med glada hjertan kunna hämta frugten af de
författningar, som till allment väl nu komma at vidtagas,
och at denna urtima riksdag må bli tecknad bland Svea sälla
tidehvarf.
Uti R. o. A:s ynnest utbeder jag mig nu och framgent få
vara innesluten.
Hr Grefven och Landtm, aflade häruppå landtmarskalckseden,
hvilcken honom utur Ricksdagsordningen förestafvades
af undertecknad.
Uppvaktning för de kungliga.
5
Hvaruppå en deputation af R. o. A. utnämdes, tolf personer,
som hos Hans Kongl. M:tt och den höga Kongl. Famillen
skulle genast anmäla R. o. A:s nu giorde val, nemligen
Grefve Gyllenborg, Jacob,
Grefve Lagerberg, Adam,
Frih. Hammilton, Joh. Abrah.,
Frih. Mörner, Hans,
Hr Pauli, Willhelm,
Hr Woltemat, Pehr Abrah.,
Hr von Heggart, Petter Friedr.,
Hr örnschiöld,
Hr Alströmmer, Patrik,
Frih. Posse, Mauritz, Landshöfdinge,
Hr von Siegroth, [Gustaf Adolf], Öfverste,
Hr Sinclair, Friedr. Carl.
Deputationen afgeck genast, hvaruppå R. o. A. åtskildes
kl. emot fem eftermiddagen.
In fidem
Joh. Gust. Psilanderhielm.
År 1769 den 2 4 April.1
Måndag föremidd. kl. 10.
Närvarande Hr Landtmarskalken, Generalen, Riddaren
och Commendeuren af Kongl. Maij :ts Orden Grefve Axel
Fersen.
Sedan R. o. A. intagit sine ställen och Hr Grefven och
Landtm, äskat ljud, anmälte han, at R. o. A. i dag voro
sammankomne at genom utsedde deputerade tillika med de
andre ståndens deputerade i underdånighet upvagta Hans
Kongl. Maij :tt och den höga Kongl. Famillen, enligit Riksdagzordningen;
at 48 af R. o. A. dertill skulle deputeras; at
Kongl. Maij :t utsatt timen, då han ville lämna deputationen
företräde; at de tre ståndens deputerade voro samlade på
Rådstugan at med R. o. A. gjöra följe, och' sorn det torde draga
långt ut på tiden, innan Hr Landtm, med deputationen
hinner tillbaka, så hemstälte Hr Grefven och Landtm., om
icke R. o. A., sedan deputationen afgådt, ville åtskiljas.
1 Med påteckning: Justerat d. 27 Apr. 1769.
6 1769, april 24. Uppvaktning för de kungliga.
Hr Lagersvärd trodde, at till tidens vinnande stånden
kunde gjöra sine påhälsningar inbördes efter vanligheten
genom deputerade under den tiden, upvagtningen skedde
hos Kongl. Maij:t och Kongl. Famillen.
Hr Grefven och Landtm, förklarade, at efter Riksdagzordningen
Riksens Ständer först böra i underdånighet upvagta
Kongl. Maij :t, till följe hvaraf uti Talemännens sammanträde
blifvit beslutit, at stånden eij förrän i morgon skulle
besöka hvarandra; Hr Grefven och Landtm, dessutom an
sogo
för sin skyldighet at vara närvarande och besvara på
R. o. A:s vägnar de ifrån respective stånden ankommande
deputationer.
Häruppå uplästes förteckning på dem af R. o. A., hviloka
skulle vara Hr Grefven och Landtm, fölgagtige at upvagta
Kongl. Maij:Lt, och voro följande:
Grefve Lewenhaupt, Charles Emil,
Grefve Meijerfeldt, [Johan August],
Grefve Mörner, [Carl Gustaf],
Grefve Barck, [Ulrik],
Grefve Bjelke, [Nils],
Grefve Wrede Sparre, [Axel],
Grefve Hamilton, [Gustaf David],
Grefve Leijonstedt, [Garl Vilhelm].
Frih. Oxenstierna af Eka, [Carl],
» Horn, [Christer],
» Strömfelt, [Carl Harald],
» Uggla, [Johan Gustaf],
» Rudenschiöld, fullm. Rudbeck, Johan,
» Flemming af Liebelitz, [Fredrik],
» Cederström, Carl,
» Sjöblad, [Per].
Hr Rammel, [Hans],
» Pauli, [Vilhelm Maurits],
» Soop, [Carl],
» Jägerhorn1,
» Ögnelod, [Johan Anders],
» von Nummers, [Fredrik Magnus],
» Snoilskij, [Johan],
1 Härmed avses major Remhold Johan Jägerhorn af Spurila eller löjtnant
Gustaf Henrik Jägerhorn af Storby.
Riksdagsceremonielet.
7
Hr Ollonberg, ifullm. Fock, [Georg Vilhelm],
» Kuhlman, fullm. Ramsaij, [Otto Vilhelm],
» Hägerflycht, [Johan Axel],
» von Andersson, full. Tilas, [Samuel Olof],
» Odelstierna, [Erik],
» von Brömsen, [Magnus Johan],
» Lake,, fullm. Schönberg, [Anders],
» Wadenstierna, Thomas,
» Greiffenschiitz, full. Silfverström, [Per Ludvig],
» Jägerfelt1, fullm. von Gerdten, [Carl Mauritz],
» Hallenborg, [Carl Arvid],
» Wernle, fullm. Ehrenpohl, [Adolf],
» Cederström, [Tomas],
» Pfeiff, [Carl],
» Jägerschöld, [Carl Johan],
» Iserhielm, [Carl Vilhelm],
» Gerner, [Jakob]
» Adelswärd, [Johan],
» Morman, [Johan Holger],
» Rosentvist, fullm. Bergenstråle, [Johan Jakob],
» Schenfelt, fullm. Benzelstierna, [Hans Emanuel],
» Granfelt2,
» Funck, [Fredrik Ulrik],
» Ollongren, fullm. Boije, [Anders].
Uplästes ceremonialet vid riksdagens början, som ifrån
Kongl. Maij :tt blifvit till Riksens Ständer öfversändt i project,
hvilcket uppå skedd proposition bifölls.
I anledning häraf frågades, om ifrån Riddarhuset ingen
haije blefvo formerad för R. o. A.
Hr Grefven och Landtm.: Lifgardet, som skall formera
denna haije, är eij starckare än 840 man och altså eij tillräckeligit
till mer än haijes formerande ifrån Konungens hus
till kyrckan. Men så snart Hans Kongl. Maij :t kommit tillbaka
utur kyrckan i sine rum, formerar samma manskap
haije från Kungzhuset till Rikssahlen.
Hr Lilljehorn anholt, at nogon anstalt måtte fogas,
at R. o. A. eij måtte trängas utur sine rum i kyrckan, som
han påminte sig förr skedt.
1 Skall vara: Gegerfelt.
2 Härmed avses troligen löjtnant Gabriel Gustaf Granfelt.
8 1769, april 24—25. Uppvaktning för de kungliga.
Hr Grefve och Landtm, utlofvade at påminna derom,
at vagt blefvo satt vid de bänkar i kyrckan, som för R. o. A.
voro utsedde.
Grefve Hamilton: R. o. A. upfyller redan detta rummet,
hvar skola då de tre öfrige stånden, när de komma hit,
kunna få rum.
Hr Grefven och Landtm, förmodade, at de, som förr
sedt denne ceremonie vid riksdagens början, torde lämna
rum åt de andre af R. o. A., hvarom han ock anholt.
Hr Lilljehorn förklarade, at han för sin del icke
kunde begifva sig dertill, efter han eij ville förlora at höra
det vackra tal, som Hr Grefven och Landtm, på R. o. A:s vägnar
inför Kongl. Maij :tt lärer hålla. Hr Lilljehorn begjärte
äfvenväl, at det talet, Hr Grefven och Landtm, hållit vid
landtmarskalksstafvens emottagande, måtte blifva trykt.
Hr Grefven och Landtm, försäkrade, at han icke hade
det skrifvit, men utlofvade at vilja dieter a det till protocollet,
om R. o. A. åstundade, at det måtte tryckas.
R. o. A. instämde enhälligt med Hr Lilljehorn och begjärte,
at alla talen, som Hr Grefven och Landtm, nu vid riksdagens
början kommo at hålla, måtte blifva trykte.
Hr Grefven och Landtm, utlofvade det och upläste nu
för R. o. A. sitt underdåniga tal1 till Kongl. Maij :t, när han i
dag med deputationen kommo at upvagta Konungen.
Sorn nu kl. var öfver 1/2 12 förmiddagen och de tre respective
ståndens deputerade redan voro på stadsens Rådstugu
församlade, så afträdde Hr Grefven och Landtm, med
landtmarskalksstafven i handen och de utnämde 48 deputerade
af R. o. A. till Kongl. Maij :tt.
Hvarefter R. o. A. åtskildes.
År 176 9 den 25 April.2
Tisdag.
Plenum kl. 1/2 11.
Af Höglofl. R. o. Ars ledamöter utnämdes en deputation af
12 personer, som under Hr Grefven och Landshöfdingen
Bielkes ordförande afgå skulle at complimentera de öfrige
stånden.
1 Tryckt 1759.
2 Med påteckning: Justerat d. 27 April 1769.
Ståndens hälsningsdeputationer.
9
R. o. A. lätt sig föreläsas Regeringsformen til ock med
§ 37.
Ankom en deputation ifrån Rondeståndet af 16 personer,
anförd af Lars Thorbiörnsson, som anmälte ståndets
vördsamma hälsning och förklarade dess fägnad öfver
R. o. A:s talrika samling til denne ricksdag. Bondeståndet
påminte sig äfven med underdånig vördnad den huldhet och
faderliga omvårdnad, Kongl. Maij :tt ådagalagt til räddande
af riket och dess trogne undersåtare, samt önskade och hoppades,
det sådane författningar och anstalter vid denne ricksdag
mätte blifva vidtagne, som både för det allmänna samt
hvar och en enskyldt, men i synnerhet för Bondeståndet,
kunna gagnelige och nyttige blifva.
Hr Landtm, besvarade deputation, som sedermera afträdde.
Ankommo deputerade ifrån Borgareståndet, anförde af Hr
Rådman Georgii, hvilken jemte ståndets vördsamma
hälsning förklarade ståndets fägnad öfver R. o. A:s välmåga.
Deputerade anmälte tillika, hvad svår och betydande känning
Borgareståndet under den förflutne tiden haft af den
olyckliga belägenhet, hvaruti riket råkat, samt anholt om
R. o. A:s hjelp och biträde til handelens, sjiöfartens och alla
näringars återuplifvande såsom de osvikeligaste grundvalar
til rikets och medborgares välmåga. Borgareståndet inneslöt
sig uti R. o. A:s ynnest och förtroende.
Deputation besvarades af Hr Grefven och Landtm, och
af trädde.
En deputation ifrån Prästeståndet ankom, anförd af Hr
Biskop Menander, hvilken anmälte ståndets kärliga och
vördsamma hälsning samt önskade den Högstas välsignelse
til detta Ricksens Ständers allmänna möte. Prästeståndet
erindrade sig med fägnad R. o. A:s urgamla och lysande nit
för rikets väl, och sorn samtelige stånden til den ändan nu
voro församlade, väntade och hoppades Prästeståndet, at
detta riksmöte måtte blifva så lyckeligit som något tidevarf
någonsin varit för Svea rike.
Prästeståndet inneslöt sig uti R. o. A:s ynnest och afträdde,
sedan ståndet likväl förut aflämnade ett extractum protocolli
rörande conventionssaken, hvilket tills vidare skulle
hvila.
Anmältes 2:ne af Kongl. Maij:tt nedsände Kammarherrar,,
10 1769, april 25—27. Riksdagen öppnas.
hvilke emottoges och jemte Kongl. Maij :tts nådiga hälsning
inviterade at i morgon bivista gudstj ensten i kyrkan samt
at R. o. A. på Ricksahlen sig infinna.
R. o. A. åtskildes och utsattes plaenum tils i morgon kl. 9.
1769 den 26 April.1
Utsedde R. o. A. en ledamot af hvarje bänck, som enligit
Kongl. Maij :tts nådige tilsägelse i dag skulle spisa på Kongl.
Slottet, hvarefter de dertill utsedde ledamöter upropades.
R. o. A., anförde af Hr Grefven och Landtm., afgingo til
kyrkan at afhöra ricksdagspredikan.
Hvarefter de tre öfrige stånden instälte sig på Riddarehussalen,
som emedlertid til rikssal var apterad, och sedan Hans
Kongl. Maij :tt, uti dess konungslige skrud klädd, äfven ankommit
och satt sig på sin kongl, thron, öppnades denne i
Herrans namn påbegynte riksdag på sätt som det härvid fogade
tryckte ceremonielle och de bifogade äfven tryckte tal
utvisa, hvarefter Kongl. Maij :tt åter förfogade sig til sine
rum uti det inredde Kongshuset, de öfrige stånden til sine
plenirum, och R. o. A. åtskildes kl. öfver tu efftermiddagen.
År 1769 den 27 April.2
Torsdag.
Kl. 9 förmiddagen plenum.
Närvarande Hr Grefven och Landtm, m. m. Axel Fersen.
Sedan R. o. A. intagit sine ställen, hemstälte Hr Grefven
och Landt m., om icke R. o. A., enligit hvad Riksdagsordningen
stadgar, nu behagade skrida till bänckemansval.
Hvarefter hela antalet af Höglofl. R. o. A., delt uti åtta
och femtio lika delar, hvar del bestående af 17 personer, uti
de fyra sidste afdelningar 18, framträdde i skrancket, hvar
afdelning för sig successivement, och voterade med lyckte
sedlar hvar ledamot uti afdelningen på tre, och de tre, som
fädt de fläste rösterne, lottade sins emellan, då den, som
lotten föll uppå, blef bänckeman.
1 Med påteckning: Justerat d. 27 April 1769.
2 Med påteckning: Justerat samma dag.
Bänkmansvalet.
11
Uti 1 afdelningen.
lottade således Grefve Lewenhaupt, Charles Emil, 17,
Gr. Oxenstierna, fullm. Hr Ehrenpreus, Fridric, Öfverdirecteur,
9,
Gr. Gyllenborg, Jacob, Landshöfdinge, 9.
Bänckeman Gref Gyllenborg, Jacob.
2 afdelningen.
Gr Renstierna, Fridric, Landshöfdinge, 12,
Gr Wrede Sparre, Axel, President, 15,
Grefve Liewen, full. Frih. Hierta, Carl, Öfverste, 15.
Bänckeman Grefve Renstierna.
3 afdelningen.
Grefve Cronstedt, Carl, President, 9,
Grefve Hammilton, Gust. Dav., Fältmarskalck, 9,
Gr. v. Rosen, Fridr., Hofmarskalck, 9.
Bänckman Gr. Rosen.
4 afdelningen.
Frih. Rosenhane, Friedr., Cammarherre, 9,
Frih. Stake, full. Hr de Fritskij, Clas, Directeur, 9,
Frih. Lejonschiöld, full. Hr Malmerfelt, Eric, Öfverstelieutnant,
9. e
Bänckeman Frih. Rosenhane.
5 afdelningen.
Frih. Mörner, Hans [o: Hampus], Öfverste, 15,
Frih. Palbitski, Alexander, Kammarherre, 15,
Frih. Oxenstierna, full. Hr Ramsaij, Anders Hindr.,
Landshöfdinge, 15.
Bänckeman Frih. Mörner.
6 afdelningen.
Frih. Hammilton, Joh. Abr., Landshöfd., 11,
Frih. Strömfelt, Carl Harald, Landshöfding, 13,
Frih. Palmquist, full. Frih. Scheffer, Pehr, Generalmajor.
1
Bänckman Frih. Strömfelt.
1 Röstsiffra saknas.
2—610798
12 1769, april 27. Bänkmansvalet.
7 afdelningen.
Frih. Scheffer, Ulric, Öfverste, 13,
Frih. Silfverhielm, Clas, Landshöfdinge, 13,
Frih. von Höpken, Carl, President, 13.
Bänckman Frih. Silfverhielm, Clas Eric.
8 afdelningen.
Frih. von Danckwardt, Bengt Gabriel, Öfverstelieutnant,
10,
Frih. Stackelberg, Berndt Friedr., Ryttmästare, 10,
Frih. Wrangell af Adinal, Hemming Reinhold, Lieutenant(!),
10.
Bänckman Frih. v. Danckwardt, Bengt Gabriel.
9 afdelningen.
Frih. Gyllengranat, Hans Gustaf, Öfverste, 9,
Frih. Bunge, Sven, Cantzlieråd, 9,
Frih. Rudenschiöld, full. Hr Rudbeck, Johan Olof,
Bergsråd, 9.
Bänckman Frih. Gyllengranat.
10 afdelningen.
Frih. Stierneld, Samuel, Generallieutnant, 10,
Frih. v. Strokirch, full. Frih. Sparre, Carl,, Landshöfdinge,
10,
Frih. von Lantingshausen, Johan Albrecht, Öfverståthållare,
10.
Bänckeman Frih. Stierneld.
11 afdelningen.
Hr Falckenberg, Gabriel, Landshöfdinge, 13,
Hr Rammel, Hans, Öfverste, 13,
Hr Rosenbieloke, full. Hr Rappe, Carl, öfverstelieutnant.1
Bänckman Hr Rappe.
12 afdelningen.
Hr Lake, fullm. Hr Schönberg, Anders, Historiographus
Regni, 12,
1 Röstsiffra saknas.
Bänkmansvalet.
13
Hr Ulf af Horsenses, full. Hr Swedenstierna, Lars, Assessor,
12,
Hr Wernstedt, full. Gr. De la Gardie, Ulric, Hofmarskalck,
11.
Bänckman Hr Schönberg.
13 afdelningen.
Hr Falckenberg, Melcher, Lagman, 13,
Hr Bagge af Bärga, full. Hr Haij, Wolrat, Major, 13,
Hr Bure, full. Hr von Christiernson, Robert, Ryttmästare,
13.
Bänckeman Hr Falckenberg.
14 afdelningen.
Hr Bagge af Söderby, full. Hr Ehrenström, Anders,
Öfverjägmästare, 14,
Hr Lodh i Småland, full. Hr Boje, Hans Hindr., Landshöf
dinge, 14,
Hr Reuter, full. Hr de Frese, Otto Hindr., Assessor.1
Bänckman Hr Ehrenström.
15 afdelningen.
Hr Langman, Adam Magnus, Capitain, 11,
Hr Lund, full. Hr v. Schantz, Anton Willh., Lieutnant,
11,
Hr Ödla, full. Hr v. Hermanson, Johan, öfverste.1
Bänckman Hr v. Schantz.
16 afdelningen.
Hr Ramsaii, Fridr. Adolf, Major, 10,
Hr Jordan, full. Frih. Horn, Gustaf Adolf, öfverste, 10,
Hr Löfling, Jan Gustaf, Capitain, 10.
Bänckman Frih. Horn.
17 afdelningen.
Hr Silfwerlood, full. Hr Alströmmer, Clas,, Commissarius
i Commercecollegio, 10,
Hr Liljebielcke, full. Hr Modee, Gustaf, Lieutn., 10,
Hr Oggillwi, full. Hr Aminoff, Fridr., Ryttmästare, 10.
Bänckman Hr Aminoff.
1 Röstsiflra saknas.
1769, april 27. Bänkmansvalet.
18 afdelningen.
Hr Sabelfelt, full. Frih. Posse, Mauritz, Major, 11,
Hr Falckengren, Gudmund [o: Germund] Abr., Vice President,
12,
Hr Sass, full. Hr Boje, Otto Ernst, Krigsråd, 11.
Bänckman Hr Falckengren.
19 afdelningen.
Hr Reuterfelt, full. Grefve Cronhielm, Generalmajor, 15,
Hr Ollonberg, full. Hr Fock, Georg Willh., Major, 14,
Hr von Siegroth, Gustaf Adolf, öfverste, 17.
Bänckman Grefve Cronhielm.
20 afdelningen.
Hr Cojett, Willhelm Julius, Major, 12,
Hr Printzenschiöld, Eric Adolf, Ryttmästare, 12,
Hr von Schrowe, full. Hr Wadenstierna, Carl Eric,. Krigsråd,
12.
Bänckman Hr Printzenschiöld.
21 afdelningen.
Hr Rotlieb, Philipp Fridr., Kammarråd, 11,
Hr v. Snoilski, Johan, Schoutbynacht, 11,
Hr Torwigge, Gustaf Adolf, Major, 11.
Bänckman Hr v. Snoilskij.
22 afd.
Hr Strömschiöld, Carl Gustaf, öfverstelieutn., 12,
Hr von Nummers, Fridr. Magnus, Major, 12,
Hr von Schaewenbach, full. Frih. Hammilton, Fridr.
Ulric, Hofmarskalck, 12.
Bänckman Hr Strömschiöld.
23 afdelningen.
Hr Pegauberg, full. Hr Lodhe, Reinhold Johan, Major,
10,
Hr Dalepijl, full. Hr Gyllenram, Daniel Bernhard, Ryttmästare,
10,
Hr Skunck, full. Frih. Lejonhielm, Carl Fridr., Capitain,
9,
Bänckman Hr Gyllenrahm.
Bänkmansvalet.
15
24 afdelningen.
Hr Cramer [o: Cremer], full. Frih. Posse, Mauritz, Generalmajor,
10,
Hr Ekensten, full. Frih. Hummerhielm, Pehr, öfverstelieutnant,
10,
Hr von Essen, Alexander Magnus, Major, 10,
Bänckman Frih. Posse.
25 afdelningen.
Hr Pfeiff, Pehr Gust., Capitain, full. för Hr Bruce, 9,
Hr Reiher, full. Hr Rotkirch, Wentzel Fridr., Capit., 10,
Hr von Hagendorn, Alexand. Magn. [o: Mauritz],
Lieutn., 9.
Bänckman Hr v. Hagendorn.
26 afdelningen.
Hr Plaan, Gustaf, Lagman, 12,
Hr Beckfries, Joachim, Landshöfdinge, 12,
Hr Douglietz, full. Hr Silfverhielm, Adolf [o: Adam]
Fridr., Fändricik, 11.
Bänckman Hr Plaan.
27 afdelningen.
Hr Stael, Jöran Gustaf, Major, 10,
Hr Tigerclou, Albrecht, Major, 10,
Hr Jägerfelt, full. Hr von Gerdten, Carl Mauritz, Major,
10.
Bänckman Hr Stael.
28 afdelningen.
Hr Gerner, Jacob, öfverstelieutnant, 14,
Hr Appollof, full. Hr von Kothen, Fridr. Gustaf, Major,
14,
Hr Grönhagen, Joh. Fridr. [o: Vilhelm], öfverstelieutnant,
14.
Bänckman Hr Grönhagen.
29 afdelningen.
Hr de Besche, Joh. Jacob, Bancocommissarius 12,
Hr Pfeiff, Carl, Capitain vid Lifgardiet, 10,
Hr von Drommel, full. Hr Anrepp, Reinhold, Major, 12.
Bänckeman Hr de Besche.
1769, april 27. Bänkmansvalet.
30 afdelningen.
Hr Wallenstierna, Berndt, Generalmajor, 10,
Hr Bogeman, full. Hr König, Johan [o: Jacob] Leonhard,
Capitain, 10,
Hr Stiernhoff, Jöran, Slottscasseur, 10.
Bänckeman Hr Stiernhoff.
31 afdelningen.
Hr Örnhielm, full. Hr Liljenberg, Er. Gust., Generalmajor,
14,
Hr Silfverschiöld, Arvid, Landshöfdinge, 14,
Hr von Groth, full. Hr Uggla, Carl Hindrich [o: Hildebrandsson],
Kammarherre.1
Bänckeman Hr Uggla.
32 afdelningen.
Hr Jägerschiöld, Carl Joh., Lieutnant, 10,
Hr Freijdenfelt, Joh. Georg, Lieutnant, 10,
Hr Anclcarfelt, full. Hr Ehrenbill, Ulric, Capitain, 10.
Bänckman Hr Freijdenfelt.
33 afdelningen.
Hr Winblad von Walter, full. Hr Söderhielm, Eric,
Assessor, 13,
Hr Hiserne, Carl, Kongl. Secreterare, 13,
Hr Cederstierna, full. Hr Schönström, Joh. Alb.,
Öfverstelieutnant, 13.
Bänckman Hr Söderhielm.
34 afdelningen.
Hr Krebs, full. Hr Stålhammar, Johan Otto [sson], Capitain,
13,
Hr Haij, Hindric Herman, Capitain, 13,
Hr Reutersvärd, full. Frih. Horn, Fridr., Öfverste, 13.
Bänckman Frih. Horn.
35 afdelningen.
Hr Fseldstierna, Jon., Capitain, 17,
Hr Ehrenström, Joh., Bancocommissarius, 17,
Röstsiffra saknas.
Bänkmansvalet.
17
Hr Mannerheim, Joh. Aug., Öfverste, 17.
Bänckeman Hr Mannerheim.
36 afdelningen.
Hr Königstedt, öfverstelieutnand, Edvard, 15,
Hr Rappe, Christoffer, Hofrättsråd, 15,
Hr Söderhielm, Petter, Bergsråd, 14.
Bänckman Hr Söderhielm.
37 afdelningen.
Hr Weidenhielm, Lars, Lieutnant vid Garde, 11,
Hr Ehrencreutz, full. Gr. Sparre, Johan, Öfverste, 11,
Hr Odelstierna, Eric, Bergmästare, 11.
Bänckman Hr Odelstierna.
38 afdelningen.
Hr von Brandten, full. Frih. Strömfelt, Capitainlieutn.
vid Ammir., 14,
Hr Starckhufvud, full. Hr Meck, Nils Willhelm, Capitain,
14,
Hr Hielmborg, full. Hr örnschiöld, Carl, Ryttmästare, 14.
Bänckman Frih. Strömfelt.
39 afdelningen.
Hr Feiff, Carl Gustaf [o: Fredrik], Commendeurcapitain,
10,
Hr Adlermarck, full. Frih. Ridderstolpe, Fridr., öfverkammarherre,
10,
Hr Ehrenhoff, Carl Gustaf, Assessor, 10.
Bänckman Frih. Ridderstolpe.
40 afdelningen.
Hr Liljenberg, Joh. Georg, Frih., President, 15,
Hr Stedt, Clas, Cammarherre, 15,
Hr Adelcrantz, Carl Fried., Öfverhofintendent, 14.
Bänckman Hr Stedt.
41 afdelningen.
Hr von Hyltén, full. Hr Woltemat, Joh. Albr., Krigsråd,
10.
1769, april 27. Bänkmansvalet.
Hr von Seth, full. Hr Ehrensvärd, Fridr., öfverste, 10,
Hr Stierngranat, Mauritz, Capitain 10.
Bänckman Hr Woltemat.
42 afdelningen.
Hr Linnerhielm, Jonas, Hofrättsråd, 11,
Hr Jerlström, Carl Frid., Capit.lieut. vid Ammiralitetet,
11,
Hr von Tholin, full. Hr Stålhammar, Adam, Lieutnant,
11.
Bänckman Hr Stålhammar.
43 afdelningen.
Hr Falcker, Carl, Hofmarskalck, 9,
Hr Ehrensvärd, Augustin, Generalmajor (!), 9,
Hr Hederstierna, Salomon, Major, 9.
Bänckman Hr Hederstierna.
44 afdelningen.
Hr Woltemat, Pehr Abrah., Major, 9,
Hr Ehrenlund, full. Hr von Hauswolff, Carl Joh., Kongl.
Bäntemästare, 10,
Hr Gyllenbåt, Carl Caspar, Lieutnant [o: Lagman], 10.
Bänckeman Hr von Hauswolf.
45 afdelningen.
Hr Flach, Hans Philipp, Major, 10,
Hr Swedenheim, Carl Diedrich, Hyttmästare, 10,
Hr Daniel Tilas, Frih., Landshöfdinge, 10.
Bänckeman Hr Svedenheim.
46 afdelningen.
Hr örnschiöld, Pehr Abrah., Landshöf dinge, 11,
Hr von Bahr, full. Hr von Schantz, Jacob Ludvig, Lagman,
11.
Hr Carlhem-Gyllenschiöld, Gust., Hyttmästare, 11.
Bänckman Hr von Schantz.
Bänkmansvalet.
19
47 afdelningen.
Hr Ehrenclou, full. Hr örnschiöld, Mårten Ludvig,
Öfverstelieutnant, 12,
Hr Adlerbielcke, full. Frih. Flemming, Joh. Casimir,
Hofmarskalck, 12,
Hr Cederstolpe, full. Hr Klingfelt, Nils, Capitain, 12.
Bänckman Hr örnschiöld.
48 afdelningen.
Hr Blomcreutz, Diedrich, Major, 12,
Hr Adelsvärd, Johan, Krigsråd, 12,
Hr Sandelhielm, full. Frih. Cronstedt, Friedr., Hofrättsråd,
12.
Bänckman Hr Blomcreutz.
49 afdelningen.
Hr Bungencrona, full. Hr Benzelstierna, Johan, Kammarråd,
13,
Hr Wendel, full. Hr Rehnberg, Carl Jör., Major, 13,
Hr Ehrenheim, full. Hr Tersmeden, Herman, Hofråd, 13.
Bänckman Hr Tersmeden.
50 afdelningen.
Hr Hedenstierna, full. Hr Rappe, Gustaf, Ryttmästare,1
Hr Reutercrona, Carl Gustaf, Lagman, 11,
Hr Smitterlo, Gust. Ad., Major, 11.
Bänckman Hr Reutercrona.
51 afdelningen.
Hr Löwenhielm, Carl Gustaf, Capitain, 11,
Hr von Bromell, Lars, Capitain, 11,
Hr Fredenstierna, Adam, Hofrättsråd, 11.
Bänckman Hr Bromell.
52 afdelningen.
Hr Schwerin af Grellenberg, full. Grefve von Schwerin,
Jac. Phil., President, 13,
Hr Stiernvall, full. Hr Fock, Reinhold Willhelm, Capitain,
12,
1 Röstsiffra saknas.
20 1769, april 27—28. Bänkmansvalet.
Hr [von] Törne, Michael, Corporal vid Kongl. Lif dra
banterne, 13.
Bänckman Hr v. Törne.
53 afdelningen.
Hr Saltza, Hugo Herman, Major, 11,
Hr von Segebaden, Carl Otto, Landshöfdinge, 11,
Hr de Frese, Paul Joachim, Major, 11.
Bänckman Hr Saltza.
54 afdelningen.
Hr Rappolt, full. Hr Hierta, Lars, öfverste, 13,
Hr Jennings, John, Kammarherre, 13,
Hr Linderstedt, Johan, Hofrättsråd, 12.
Bänckman Hr Linderstedt.
55 afdelningen.
Hr Piper, Fridric, Capitain, 13,
Hr von Rosen, Otto Willhelm, öfverstelieutnant, 13,
Hr von der Lieth, full. Hr von Post, Friedrich, Hofrätts
råd, 13.
Bänckman Hr Piper.
56 afdelningen.
Hr Pechlin, Carl Friedr., Öfverste, 12,
Hr de Carnal, Carl Constantin, öfverste, 12,
Hr von Stockenström, Eric, Justitiecantzler, 12.
Bänckman Hr v. Stockenström.
57 afdelningen.
Hr Alströmmer, Patrick, Öfverdirecteur, 15,
Hr von Plomgren, And., Commerceråd,1
Hr von Stahlén, full. Grefve Creutz, Lorentz Willhelm
Öfverste, 14.
Bänckman Hr Alströmmer.
58 afdelningen.
Hr Finlaij, Robert, Commerceråd, 10,
Hr Rosir, Joh., Statssecreterare, 10,
1 Röstsiffra saknas.
Sekreta utskottets instruktion. Elektorsval. 21
Hr Scheffer, full. Grefve De la Gardie, Carl, Kammarherre,
10.
Bänckman Gr. De la Gardie.
Sedan våhlet nu var slutat, afträdde herrar bänckemän
till secrete utskottsrummet at välja electorer.
Hr Grefven och Landtm, gaf tillkienna, at i mårgon
blefvo plenum kl. 9 förmiddagen, hvilcket kommo at vara
till kl. mellan 11 och 12 förmiddagen, då Hans Kongl. M:t
utsatt ordenscapitel at dubba till riddare åtskillige nu närvarande
herrar, hvilcke för länge sedan blifvit till riddare
utnämde.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. öfver 3 eftermiddagen.
År 1769 den 28 April l.1
Pleenum kl. 9 förmiddagen.
Sedan R. o. A. intagit sine ställen, behagade Hr Grefven
och Landt m., emedan ganska få voro samlade, anmoda
R. o. A. at hädanefter något tidigare efter anslaget sig på
Riddarehussalen infinna.
Hr Grefven och Landtm, anmälte til öfverseende in- J?st™ctl°n
tor Secrete
structionen för Secrete Utskottet och hemstälte tillika, om utskottet,
icke R. o. A. skulle finna bäst vara at til alla delar låta den
förblifva sådan som vid senaste riksdag; hvilket bifölls.
Upläsandet af Regeringsformen continuerades, jämväl Konungaförsäkran
samt Riksdagsordningen til och med 14 §.
Hr Grefven och Landtm, öpnade den af herrar bäncke- Electorsvahl.
män inlemnade förteckning på de utsedde herrar electorer,
hvilken uplästes, hvarefter, och sedan de ånyo blifvit upropade
och i skranket framkomne, den vanliga electorseden af
dem aflades. Se bilagan (Bil. 1).
Hr Grefven och Landtm, anmodade deruppå herrar
electorerne at genast sammanträda för at välja Secrete Utskott,
Riddarehus-, Expeditions- och Urskillingsdeputationerne
såsom de angelägnaste och de förste, som komma uti
arbete.
I anseende dertill at ordenspredikan i dag hållas skulle,
1 Med påteckning: Ad protocollum von Schening.
22 1769, april 28—29. Riksråden i Stockholm.
åtskilldes R. o. A. kl. 11 och utsattes plenum tils i morgon
kl. 9.
År 1769 den 29 April l.1
Pleenum kl. 9.
Sedan Hr Grefven och Landtm, upkommit och R. o. A. intagit
sine ställen, fortsattes upläsandet af Riksdagsordningen
til och med 20 §.
Hr Grefven och Landtm, gaf R. o. A. tilkänna, det
Hans Kongl. Maij :t nästkommande måndag ville dubba de
herrar riddare, som längesedan varit utnämde men ej tilförene
haft tilfälle sig inställa.
Hr Capitaine [von] Bromell besvärade sig deröfver, at
han på sin bänck, såsom varande ibland de sidste, icke hörde
något af hvad som förehades; anholdt derföre, om icke
det kunde tillåtas honom at få flytta sig på läcktaren.
Hr Grefven och Landtm, hemstälte, om icke R. o. A.
skulle vilja låta läcktaren blifva qvarstående, då flere af R.
o. A. där kunde intaga sine ställen. Denne Hr Grefven och
Landtm:s proposition blef enhälligt samtyckt.
Hr Grefven och Landtm, anmälte, det Borgmästaren
här i staden berättat, det stadsens Borgerskap nästkommande
tisdag, då Hans Kongl. Höghet Prints Carl hitförväntas,
på samma sätt som vid Hans Kongl. Maij :ts hitkomst skedde,
ämnade honom emottaga, hvilket Hr Landtm, trodde sig
böra R. o. A. vid handen gifva.
Äng:de den i Uplästes ett af Hr Frih. Kagg ingifvit memorial, som här
qvårblefne
jällltc bif°§aS <Bil- 2>'
Rådkamma- Hr Kammarherren von Essen och Hr Capitain [v o n]
r6Itin aNorde bromell med flere af R. o. A. begärte, det ofvanberörde
kiöping. memorial skulle få hvila på bordet.
Hr Fäldtmarskalken Grefve Hammilton trodde det
omrörde memorials hvilande på bordet icke tjena til något,
emedan de öfrige stånden genom et sådant upskof allenast
fingo tilfälle at förekomma R. o. A. uti beslutet.
Hr Jägmästaren Sparrschiöld upläste äfven bifogade
dictamen til protocollet uti samma ämne (Bil. 3).
Hr Grefven och Landtm, giorde sig derom försäkrad,
at R. o. A. vid alla tilfällen ville i agt taga Riksdagsordning
1
Med påteckning: Ad protocollum von Schening.
Sekreta Deputationens instruktion.
23
en, i följe hvaraf, sedan Hr Grefven och Landtm, gior dt sig
derom underrättad, at Frih. von Essen från sin begäran icke
ville afstå, saken då til nästa plenum måste blifva liggande
på bordet.
Frih. von Essen förklarade, at hos honom icke voro
någon envishet eller tagit beslut at opponera sig emot R. o. A.,
men hvarföre han icke från sitt påstående sig begifva kunde,
anmälte han ordsaken vara denna, at han enligit sin öfvertygelse
fant det med R. o. A:s värdighet öfverensstämmande
at uti ett så betydande ämne sig icke förhasta.
Hr Grefven och Landtm, gaf R. o. A. tilkänna, det
Tyska församlingens Presterskap anhållit, det dem måtte tillåtas
at om söndagarne få hålla gudstienst på Riddarehuset,
hvilket Hr Grefven och Landtm, så mycket mindre för dess
del fant skiäligit at vägra, som de vid contractets slutande
om kyrkans afstående til R. o. A:s tjenst giordt sådant förbehåll.
R. o. A. lämnade äfven härtill dess bifall.
Hr Grefven och Landtm, öpnade den af herrar electorerne
ingifne och härhos bifogade förteckning på de utnämde
ledamöter til Expeditionsdeputation (Bil. 4).
Instruction för Secreta Deputation uplästes, hvarvid
Hr Capitain Liljehorn erindrade, at den vid sidsthe
riksdag vidtagne författningen, hvarigenom klagomål öfver
prejudice hos Riksens Ständer blifvit aldeles förbudit, synes
lägga hinder i vägen för alla dem, som söka uprättelse för
förment lidande; tilstyrcker derföre, at någon utväg skulle
vidtagas, hvarigenom de lidandes rätt kunde blifva bibehållen.
Hr Lagman Hasenkamphf förmente, det många
ibland R. o. A. skulle finnas, som hafva gilltige skiäl til klagomål
öfver lidande; holt dock för rådeligast at låta instructionen
förblifva sådan, som den blifvit upläsen, emedan hvar
ock en sökande likafult genom någon deputations ledamot
kan hafva tilfälle at få sin sak väckt, utan at förra riksdagens
författningar på något sätt derutinnan kunde lägga honom
hinder i vägen.
Hr Capitain Lilj eborn fant väl ganska billigt, at den,
som vid någons befordran blifvit lidande, borde förhielpas
till sin lagliga rätt och icke sakna den uprättelse, som enligit
lagarne honom tilkommer; men önskade, det sådant utan
Tysk gudstienst
på
Riddarehuset
om
söndagarne.
Instruction
för Secrete
Deputationen.
24 1769, april 29. Riksråden i Stockholm.
rubbning af Ständers författning måtte kunna värckställas.
Hr Håfrättsråde[t] Rappe kunde icke samtycka til den
upläste instructionen, emedan den vöre aldeles stridande emot
det beslut, som Riksens Ständer enligit Stora Deputations betänckande
vid sidsta riksdag vidtagit angående prejudicemåls
uptagande.
Hr Frih. Reuterholm ärindrade det vara högst nödigt
at härutinnan stadga någon säker författning och derefter
jämcka instructionen, emedan Secrete Deputation eljest
kunde råka i tvifvelsmål, huru och på hvad sätt den sig
i dylika mål skall förhålla.
^Frih Kagg? deputation ifrån det Högvördige Presteståndet anmäl
memorial.
tes, sorn genast emottogs och infördes.
Superintendenten Lytkeman, som anförde denne deputation,
frambar ståndets vördsamma och kärliga hälsning
och gaf tillika vid handen, det i dag til ståndet blifvit ingifvit
ett memorial af en Höglofl. R. o. A:s ledamot, näml:n
Hr Frih. Kagg, rörande angelägenheten af de i Stockholm
qvarblifne Hrr Riksens Råds snara hitkallande til Kongl.
Maij rtt.
Deputerade förklarade, det ståndet funnit denna sak af yttersta
vigt, emedan en sådan Rådets skiljande och delande
ifrån Kongl. Maij :t synes vara aldeles stridande emot rikets
lagar, hvarföre Presteståndet funnit godt at til alla delar bifalla
det af Frih. Kagg ingifne memorial, samt at Hrr Riksens
Råd måge blifva anmodade at skyndesamt sig hit begifva.
Ståndet, som tillika erindrade sig, det ingen Expeditionsdeputation
blifvit satt, så på det intet upskof derigenom
skulle kunna förorsakas, anmodade Presteståndet Hr Grefven
och Landtm, at tillika med de öfrige Talemännen hos
Kongl. Maij :t anhålla, det orders til högbemälte Herrar måtte
med snaraste afgå med tilsägelse att 24 timar efter undfåendet
sig på resan ifrån Stockholm til Norrkiöping begifva.
Likaledes gaf deputerade tilkänna, det ståndet förehaft
Secrete Deputationens instruction och densamma bifallit.
Presteståndet inneslöt sig uti R. o. Ars ynnest och afträdde.
Hr Grefven och Landtm, proponerade R. o. A., at vid
den under deliberation varande instructionen för Secrete Deputation
den ändring kunde giöras, at de orden uti 3 § måtte
uteslutas, nemlrn antingen besvär deröfver ifrån Urskil
-
Sekreta Deputationens instruktion.
25
Ungen remitterade åro eller ej samt uti 9 § denna mening
utgå: då den klagande därtill äger större rätt.
Hr Krigsrådet W adenstierna fant väl för sin del åtskilligit
vid denna instruction at påminna; men som han trodde,
det händerna på deputation icke voro bundne, at de ju
icke skulle kunna gifva tilkänna, hvilken för nära skedt och
densamma tils dess lagliga rätt förhielpa, så fant Hr Krigsrådet
bäst vara at bifalla instruction med de ändringar, som
af Hr Grefven och Landtm, blifvit giorde; tilstyrckte dock,
at närmare granskning häröfver måtte framdeles anställas.
Hr von Post förklarade sig aldeles nögd med de ändringar,
som af Hr Grefven och Landtm, blifvit projecterade
vid den upläste instruction, och biföll för öfrigit densamma
men hemstälte tillika, om icke R. o. A. vid Urskillingsdeputations
instructions genomseende skulle finna för godt at då
i ackt taga de ändringar, som vid prejudicemåls anmälande
hos Riksens Ständer kunna pröfvas nödige.
Frih. Reuterholm påminte, det Urskillingsdeputations
instruction såsom en faststält lag voro antagen och
följackteligen icke kunde komma under Riksens Ständers
granskning, hvarföre han för dess del fant enahanda olägenhet
möta i anseende til den vid senaste riksdag tagne författning.
Och gillade derföre instructionen med omnämde ändringar.
Emottogs en Borgareståndets deputation, anförd af Hr
Rådman Forsberg, som jämte ståndets vördsamma hälsning
gaf tilkiänna, det ståndet förehäft Hr Frih. Kaggs memorial
och det till alla delar lika med Högvördige Presteståndet
bifallit, äfvenväl hvad expeditionssättet beträffade.
Deputation blef af Hr Grefven och Landtm, besvarad
och afträdde.
Hr Gyllensvahn förenade sig aldeles med de ändringar,
som af Hr Grefven och Landtm, blifvit proponerade,
och tilstyrckte, det instruction måtte blifva gillad. Och för
öfrigit som den vid senaste riksdag tagne författning uti prejudicemål
ganska mycket voro bidragande til riksdagarnes
förkortande, hvilket efter dess tancka är af högsta angelägenhet,
ty kunde han ej finna någon anledning vara at nu derutinnan
giöra någon ändring, hälst alla lidandes rätt lika
fullt kan blifva förvarad.
26 1769, april 29. Sekreta Deputationens instruktion
Frih. von Essen: Ehuru han hade sig bekant, det åtskilige
af R. o. Ars ledamöter, som til största delen består
af embetsmän, kunde hafva skälige anledningar at hos Riksens
Ständer anföra besvär, trodde sig dock icke tilständigt
vara at afvika ifrån den lag, som faststält är, utan holt före
bäst vara at bifalla instructionen med undantag, som af Hr
Grefven och Landtm, blifvit föreslagit.
Hr Jennings förklarade sig nögd, om proposition fingo
giöras.
Hr Landshöfd. Ridderstolpe afstod ifrån sin talan,
om proposition giordes; tilstyrcker för öfrigit, hvad Frih.
von Essen anfördt, emedan man med lagen äger styrcka och
den förutan ingen.
Frih. P e c k 1 i n tyckte nu icke vara rätta stunden för at
decidera den hos R. o. A. upkomne question, men som en
märckelig olickhet tycktes vara emellan lagen och den för
Secrete Deputation tilämnade instruction, så hemstälte Frih.
Pecklin, om icke R. o. A. skulle täckas utnämna fyra af dess
ledamöter för at närmare granska och jämcka denne saken.
Från Bondeståndet anmältes och emottogs en deputation,
som gaf R. o. A. tilkänna, at Bondeståndet förehaft Frih.
Kaggs memorial och detsamma, såväl hufvudsaken sorn hvad
angår expeditionssättet, til alla delar lika med de öfrige 2:ne
respective stånden bifallit. Deputation afträdde.
Hr Grefven och Landtm, tyckte sig icke hafva funnit
mycken skiljacktighet hos R. o. A. uti det ämne, som förevarit,
hemstälte derföre, om icke proposition finge giöras och
om icke R. o. A. skulle vilja bifalla instruction med uteslutande
af hvad vid 3 och 9 §>§ blifvit anmärckt.
Proposition giordes och bifölls.
Hr Landtm, anmälte, det Bondeståndet sig deröfver
besvärat, at ståndet ganska illa och trångt skall vara logeradt,
hvarföre hemställes, om icke det skulle tillåtas Bondeståndet
at de dagar, då Secrete Utskottet icke är tilhopa, secrete
utskottssalen ståndet til nyttjande lämnas kunde.
R. o. A. gaf härtil bifall.
Hr Wadenstierna hemstälte, om icke R. o. A. nu,
sedan de öfrige frenne stånden genom sine deputerade tilkännagifvit,
det de bifallit det af Frih. Kagg ingifne memorial,
äfven skulle til tidens vinnande dertil vilja samtycka.
Hr Krigsrådet förklarade tillika, det sådant vid sidsta riks
-
Prästerskapets riksdagsmannaval
27
dag hos R. o. A. uti ett dylikt ämne blifvit proponerat, och
som R. o. A:s dröijsmål numera icke vore til något tjenande,
så förmodade Hr Krigsrådet, det de af R. o. A., som lagt saken
på bordet, derifrån behagade afstå.
Hr(!) von Essen förklarade, det han från dess i lagen
grundade rättighet sig icke begifva kunde, utan anholt ytterligare,
det denna sak måtte blifva liggande på bordet.
Ett af det Högvördige Presteståndet ingifvit extractum protocolli
rörande den bekanta conventionssaken uplästes, hvilket
Hr
Hasenkam [p] f f begärte skulle ligga på bordet.
Hr General Rudbeck biföll helt och hållit Presteståndets
extractum protocolli såsom aldeles öfverensstämmande
med R. o. A:s vid sednaste riksdag tagne beslut. Anmodade
derföre Hr Hasenkamff at ifrån sitt påstående sig begifva.
Hr Wadenstierna påminte, hvad mångfaldige utvägar
R. o. A. vid sidstl:e riksdag frucktlöst vidtog at förmå
den tidens Presterskap til det, hvad nuvarande Presteståndet
af egen god böijelse beslutit, och som det med R. o. A:s
egit beslut är öfverensstämmande, så begärtes proposition.
Hr Hasenkam [p] ff anholdt, det R. o. A. icke ville
tro honom för sielfva sakens skull hafva begärt upläste protocollsutdrag
på bordet, emedan han genast voro färdig dertill
samtycka, men allenast derföre för at få tid at öfverlägga
om huru och på hvad sätt R. o. A. hos Presteståndet skulle
kunna nog värdigt förklara dess ärkientzla.
Grefve Reenstierna proponerade, at som R. o. A. ville
giöra Presteståndet någon compliment, om de då ej tillika
som et prof af erkientzla skulle vilja uphäfva sitt vid sidsta
riksdag tagne beslut om tionden.
Hr Jennings hemstälte, om icke extractum protocolli
ifrån Presteståndet kunde bifallas och R. o. A. sedermera
öfverenskomma om sättet at betyga Presteståndet dess tacksamhet.
Frih. P e c k 1 i n föreslog, det en något talrik deputation
skulle Presteståndet tilskickas för at hos ståndet förklara R.
o. A:s tacksamhet för den vänskap, ståndet genom sitt extractum
protocolli visat R. o. A. såsom et säkert prof af
ståndens enighet sins emellan.
Hr Grefven och Landtm, giorde R. o. A. följande proposition.
3—610798
Om Presterskapets
ricksdagsmansval.
28 1769, april 29. Vederlagssaken.
Bifaller Höglofl. R. o. A. Presteståndets extractum protocolli
samt en deputation af 24 R. o. A:s ledamöter afgår för
at complimentera samma stånd och tillika notificera de andre
stånden R. o. A:s beslut.
Proposition besvarades med allmänt bifall.
Hr Leijonanckar påminte, at en väsentelig skillnad
voro emellan at ända en författning såsom ett stånds oeconomicum
och att ändra den såsom en privilegiisak för et annat
stånd, hvarföre han påstod, at vid expedititionen noga
måtte observeras, at frågan blifver ansedd såsom ett R. o. A:s
privilegium.
Deputation, som til Presteståndet afgå skulle, upropades
och afgeck under Hr Grefven och Landshöfdingen Bielkes
anförande.
Om veder Liljehorn påminte sig, hurusom R. o. A:s beslut
lagssaken, vid senaste riksdag rörande vederlagsquestionen icke, som
skie bordt, blifvit expedieradt, utan hinder deremot uti sielfva
Expeditionsdeputation i vägen lagde, hvarföre han anholt
at efterfrågas måtte, huru dermed tilsamman hänger.
Hr Baron Sparre holt före det denna sak vore af yttersta
vigt, och önskade, at densamma måtte blifva väl beredd
och framlagd för R. o. A.
Frih. Cederström underrättade R. o. A., at som Presteståndet
förklarade denne sak såsom rörande dess privilegier
och Bondeståndet med dem derutinnan sig förenade,
kunde ingen expedition derå erhållas.
Hr von Post önskade ingenting högre, än at den allvarsammaste
undersökning härutinnan blefvo anstäld, då
han vore derom förvissad, at R. o. A. skulle finna, det samtel:e
deras ledamöter uti Expeditionsdeputation upfyldt den
dem åliggande skylldighet och på alt sätt sökt befordra R. o.
A:s rätt.
Continuerades med upläsandet af Riksdagsordningen til
slut,, hvarefter Adelige Privilegierne afhördes.
Deputationen återkom och förklarade Presteståndets vördnad
och ärkientsla för R. o. A:s betygade vänskap samt ståndets
gifne försäkran at aldrig utur ackt låta de tilfällen, då
de kunna lemna R. o. A. något prof af des vördnad och tilgifvenhet.
Hr Grefven och Landtm, öpnade listan på de til Secrete
Utskottet utnämde ledamöter (Bil. 5).
Sekreta Utskottet.
29
Hr Baron och Praesidenten von Hermansson, som
äfven blifvit utsedd at vara secrete utskottsledamot, yttrade
sig på följande sätt:1 Jemte det iag har at betyga emot herrar
electorerne min vördsamme ärkientsla för det utmärckte
förtroende at vara nämd til ledamot af Secrete Utskottet, tager
iag mig den friheten at med Hr Grefvens och Landtm :s
samt Höglofl. R. o. A:s gunstiga tilstädjelse undanbedja mig
denne heder. Jag känner nogsamt den skylldighet at gå, där
man blir kallad, och at icke afskräckas hvarcken af tidsens
svårigheter eller arbetets myckenhet. Men jag känner ock
tillika de tilfällen, då det är tillåtet at rådfråga sine egne
omständigheter, utan at rikets tjenst dervid förlorar. Det är
bekant, at mine giöromål både såsom statssecreterare för utrikesärender
och cancellieråd blefvo vid sidsta riksdag för
flere år tilbaka upsökte och granskade men at sidste handen
dervid ei blifvit lagd. Jag har sedan riksdagen uti praesidentsembetet
icke eller varit lottlös, så at åtskilligt lärer förefalla
uti Secrete Utskottet, som mig personligen rörer. Tillåt
mig, mine Herrar, at jämte det sinneslugn, jag under månge
vedervärdigheter innom mig sielf ägt och til det sidsta ögnableck
af min lefnad hoppas äga, jag i dag får den satisfaction
at igenom min afsägelse at vara secrete utskottsledamot
här offenteligen förklara mitt oinskränckta förtroende til
dess öfrige ledamöter af R. o. A. och de tvenne andre respective
stånden, icke til deras vänskap för mig, ty ehuru högt
iag den ärar, är det likväl icke den, iag söker vid detta tilfälle,
utan til deras insickt at framleta sanningen, deras
oväldughet at låta den närvarande och frånvarande, den som
är deltagande i syslorna ock icke deltagande njuta samma
rätt at låta brott vara brott och skydda oskuld utan mannamån
och utan annan afsickt eller uträkning än at tillfredsställa
sitt samvete, at de hafva ett fädernesland, och at det
icke kan bestå utan allmän och enskilt säkerhet. Sådan är
min förtröstan til närvarande Secrete Utskottet, sådan är min
öfvertygelse. Härvid stadna ock mina begär, utom den oskattbara
förmån at vara uti Hr Grefvens och Landtm :s samt
Höglofl. R. o. A:s bevågenhet städse innesluten.
Secrete Utskottets ledamöterne upropades och framträdde
uti skrancket, hvarvid och då Hr öfverstelieutenanten Geer
-
Secrete utskottsledamöter.
1 Original vid konceptprotokollet.
Printz Carl
upvagtas af
R. St:rs
deputerade.
Ang:de
Rådkammaren
i
Stockholm.
30 1769, april 29—maj 1. Riksråden i Stockholm.
ner nämdes, af Hr [v o n] Bromell frågan giordes, om det
icke var den samme Hr Hierner [o: Gerner], som vore autor
til en icke längesedan utkommen skrift, hvarpå åtal skedde
af Hr Justitiaecancelleren; men som Hr Grefven och
Landtm, aldeles intet hade sig denne sak bekant, kunde
han ej eller på Hr Bromells begäran härom gifva honom den
minsta underrättelse utan anmodade i det stället Hr Bromell,
som varande ordningsman, det han genom sådane nya questioners
upkastande ej ville vara R. o. A. hinderlig. Secrete
utslcottsledamöterne aflade häruppå den vanlige secrete utskottseden,
hvarefter R. o. A. åtskildes.
År 1 7 69 den 1 Maji.1
Måndag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen och Landtm, m. m. Grefve Axel
Fersen.
Hr Grefven och Landtm, berättade, at Hans Kongl.
Höghet Printz Carl förväntades hit till staden i morgon och
hemstälte, om icke R. o. A. funno för godt, at Hans Kongl.
Höghet upvagtades af Riksens Ständer på samma sätt genom
deputerade, som det redan skedt hos den öfrige Kongl. Famillen,
i hvilket fall det lämpeligast skedde dagen efter
Printsens ankomst, och at 48 deputerade därtill måtte utses.
Hvilket med Ja besvarades.
Efter någon stund uplästes den af Ridderhusfiscalen författade
listan uppå dem, som blifvit til deputationen utsedde.
Anmodandes Hr Grefven och Landtm, de utnämde herrar
at dagen efter Hans Kongl. Höghets ankomst hålla sig
färdige och, ifall det ej blifver plenum, möta honom kl. 1/2 12
förmiddagen på Riddarehussalen och vara honom i deputationen
följacktige.
2. Företogs ånyo det i sista pleno upläste och af Frih. Kagg
ingifne memorial, innehållande skäl och ordsaker, hvarföre
han tilstyrker Riksens Ständer, at de i Stockholm qvarblefne
Hrr Riksens Råd, som där utgiöra Kongl. Maij :tts Råd
-
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Justeral d. 5 Maii.
Riksråden i Stockholm.
31
kammare, genast och innom 24 timar efter det de fädt Kongl.
Maij :tts befallning, förfoga sig ifrån Stockholm och skyndesammeligen
sig hit till Norrkiöping begifva samt uphöra med
all befattning af ricksstyrelsen.
Frih. von Essen, som uti sidsta plenum begärt detta
på bordet, upläste nu sitt häröfver författade yttrande uti
memorial, hvilket här bifogas, så lydande:
Dett hos Höglofl. R. o. A. förleden lördag ingifne och på
bordet lagde samt nu åter upläste memorial innehåller, att
en del af Rikets Råd i Stockholm qvarstadnat utan laglig
anledning af egen drift och tiltagsenhet; och såleds föreslår
samma memorial, at en express må af sändas, så fort som
någonsin ske kan, med orders, at de i Stockholm qvarblefne
Excellencier, 24 timmar efter inhändigandet, sig derifrån för~
foga och ofördröijeligen i Norrkiöping infinna.
Denna vår ledamots begäran och påstående stödjer sig på
något föregifvit fel i Kongl. Maij :ts Rådcammare, därutinnan
bestående, at allenast fem Hrr Riksens Råd åtfölgt Hans
Kongl. Maij :tt hit och de öfrige fädt befallning at utöfva sine
vanlige embetes förrättningar i Stockholm.
Detta må nu, efter föregifvande, vara ett uppenbart inbrott
i rikets fundamentallagar och et egenvilligt förkränkanke af
konungsliga högheten eller ock et rent och okonstladt iackttagande
af Ricksens Ständers beslut och författningar vid
1734 års ricksdag; så kan dock denne sak enligt min öfvertygelse
ej annorlunda än uti Ricksens Ständers Secrete Deputation
(dit rådsprotocollerne höra) pröfvas, då i synnerhet
bör eftersees, 1 :mo om til en sådan Rådets delning varit
laglig anledning eller ej, och 2:o om regeringssysslorna på
det nu antagne sättet bäst kunna skiötas eller om därutinnan
annorlunda förordnas bör.
Detta finner iag vara den ordning, som sakens vigt och
dess ordenteliga utredande fordrar; ty at blott på en enskildd
persons memorial uphäfva ett i Kongl. Maij :tts höga namn
tagit beslut utan at ens fråga efter ordsakerna til samma beslut,
det håller iag för ganska eftertänckeligit och så betydande,
att däremot icke är en gång anmärckningvärdt den
besynnerliga form til inställningsordres för Hrr Ricksens
Råd, som samma memorial projecterar och iag ej heller för
min del kan gilla så i anseende til den acktning, rådsembetet
åtfölja bör, såsom Ricksens Ständers fullmägtige och tagne
32 1769, maj 1. Riksråden i Stockholm.
utur vårt stånd, som den heliga rättighet, hvar jorn och enom
tilkommer, at ej ohördan blifva dömd.
Flere merkelige reflexioner kunna icke undfalla så många
här närvarande vise och uplyste män; iag går dem med mycken
flit förbi, såväl som det i samma ämne ingifne dictamen
til protocollet, och kan för min del icke bifalla bemälte Baron
Kaggs memorial utan påstår endast nu denne saks remitterande
til Secrete Deputation.
Hr Schönberg: Efter fundamentallagen utgiöra Kongl.
Maij :t och Rådet gemensamt den lagskipande magten i Sverige.
Eij kan konung styra riket utan råd, ej Rådet utan konung.
At så förhållit sig i alla tider finnes tydeligen af äldre
handlingar. När högstsal. Konung Friedrich förreste til sine
hessiske arfländer, updrogo Ricksens Ständer högstsahl. Hennes
Maij:tt Drottning Ulrica at under Konungens frånvaro
föra regimentet. Detta är med den förevarande en lika casus
och icke en kort konungens resa eller frånvarelse, som i Regeringsformens
16 § omtalas och hvarefter Hrr Ricksens Råd
den ansedt; Kongl. Maij :tt reser ifrån sitt residents för at möta
sine trogne undersåtare Ricksens Ständer uti Norrkiöping
och blifver hans vistande i denne ort så länge, som Ricksens
Ständer här äro församlade; med Konungen följa en del af
Hrr Ricksens Råd, huru kan det med regeringslagen förenas,
at den öfrige delen, utan konung, skall representera Kongl.
Maij :tt i sin Rådcammare. Ricksens Råd skola för deras rådslag
giöra sine principaler, Ricksens Ständer, redo; de skola
en gång underskrifva ricksdagsbeslutet i Norrkiöping; huru
kan det skie, när de äro frånvarande och i Stockholm. Kongl.
Maij :tt kan efter regeringssättets natur aldrig delas, därpå
kan aldrig visas något Ricksens Ständers beslut. Det åberopade
document af år 1734 är blott et project, som aldrig kan
visas, at det af Ricksens Ständer blifvit gillat. Men som felet
är begångit och af yttersta angelägenhet för regeringssättets
bestånd, at det genast rättas, så är väl än ej tid at öfverväga,
huru Rådets förhållande bör anses, utan endast nu i
fråga at sätta regeringen i sitt rätta skick, sorn sker bäst, om
de i Stockholm varande Hrr Ricksens Råd genast hit kallas,
som Frih. Kagg uti sitt memorial föreslagit, och det kan aldrig
ske snart nog; vi lefva här på en dyr ort, såväl Konungen
och Dess Höga Famille, Ricksens Ständer och hvar enskilt
Ständers ledamot, med största obeqvämlighet; vi måge där
-
Riksråden i Stockholm.
33
före skynda härmed såväl i anseende härtil som ock på det
ej hända må, at Kongl. Maij :tt i Stockholm besluter, hvad
hvarken Kongl. Maij :tt eller Ricksens Ständer här kunna sedermera
gilla.
Hr Linderstedt, Eric, upläste sin mening skrifteligen
författad, så lydande (Bil. 6).
Hr Sparrschiöld,, Carl Magnus likaledes skrefteligen,
som följer:
Då iag för första gången får den hedern at tolcka mina
tanckar för ett så uplyst samfund som Höglofl. R. o. A., anser
iag för en af mine ömaste skyldigheter, sorn är aldra närmast
förknippad med min ricksdagsmannarätt, att vaka öfver
rikets lagar och regementsconstitution, i hvilken efter
min öfvertygelse konungens höghet, nationens rättigheter,
frihetens trygghet och landets sällhet ligger förvarad.
Jag vill för denna gången åsidosätta flere förelupne nyheter;
jag vill icke inblanda någon af de bedröfveliga stridigheter,
som yppat sig emellan Konung och Råd vid Ricksens
Ständers sammankallande, hvilket någon hvar af de utkomne
tryckte handlingar haft at inhämta; de äro så många och
höra til en nogare granskning och til Ricksens Ständers Secrete
Utskotts nogaste eftertancka och utredande, innan de
kunna läggas inför Ricksens Ständers ögon; men det kan iag
ej neka, at den nu i fråga varande Rådets delning och skilsmässa
från Konung och Ständer fallit mig nog besynnerlig
och eftertänckelig före; hälst grunden til detta tagne steg ej
af mig igenfinnes i någon rickets författning och iag således
för min del anser den såsom et egenvilligt utvidgande af inbillade
eller sielftagne rättigheter, dem hvarken iag eller någon
annan fri lagbunden medborgare någonsin kan erkenna.
Ricksens Ständers afgifne yttrande af år 1734, hvilket
Ricksens Råd i sine protocoller och föreställning til Hans
Kongl. Maij :t åberopat, är efter min tancka helt olämpeligit
at härtil styrka; det kunde först ej sträcka sig längre än til
då utsedde möte i Norrkiöping, det stadnade och vid et project,
som aldrig blef bifallit och aldrig inryckt i rikets handlingar
som en författning för framtiden. Det kan således ej i
detta ögnableck ens tjena til rättesnöre för mitt tänckesätt,
mindre til et gällande skiäl och ursäckt för en så lagstridig
söndring, hälst Ricksens Ständer förflutne ricksdag, då de
beslöto och utstakade nästa sammankomst i Norrkiöping,
34 1769, maj 1. Riksråden i Stockholm.
aldrig gifvit anledning, mindre befallning till ett dylikt Rådets
fördelande. Där konung och Ständer äro församlade, där
kjänner, där ärkjänner iag rikets regering och styrssel i sin
fulla drift och ordning, och så länge Deras Excellencer villa
vara medlemmar deruti eller skola vara deltagande, böra eller
kunna de icke vara derifrån afskilde.
Jag samtycker derföre för min del Frih. Kaggs memorial
i hela dess vidd och at expedition efter de andre ståndens beslut
för skyndsamheten skull må värckställas.
Mine gunstige Herrar! Hvarken i förledne torsdag, ej eller
nu eller ock framdeles kan jag se öfverensstämma med R. o.
Ars värdighet, (som en ledamot då behagade yttra sig), at
trainera med en så betydande sak som denna, hvilken, då
den ej äger beskydd eller conformité med rikets lagar, onekeligen
är ett inbrott deremot; tvärt om skulle all utdrägt
efter min tancka väcka i allmänhetens ögon ett mindre fördelagtigt
omdöme för R. o. A., sorn i alla tider varit agtagt
och vördat för sin ömhet och laggranhet om sine lagars hälgd,
och iag för min person declarerar på min bänck, at iag skulle
räkna min heder lidande och mig sielf såsom den, där eftersatt
den största skyldighet, samhäldet har at af mig fordra,
om iag et ögnableck drögde at beifra et sådant tilbud
emot lagen, en sådan tiltagsenhet på nationens frihet och
Ständers anseende.
Frih. Ridderstolpe: Frih. Kaggs memorial innefattar
tvenne delar, den förste et omdöme öfver Hrr Ricksens
Råds förhållande i detta fall och det andra, at de innom 24
timar efter erhållen befallning skola förfoga sig ifrån Stockholm
och till Norrkiöping. Uti det första suspenderar jag
ännu min tancka, ty rikets ypperste män, hvilke efter Regeringsformen
äga näst Kongl. Maij :t största vördning, böra
ju niuta samma rätt, som den minsta torpare i sin koja efter
Sveriges lag niuter, at ej blifva dömde utan at få sig förklara.
Desse herrar representera oss, de äro satte til väcktare för
vår frihet emellan ricksdagar; förfaller deras myndighet och
anseende, så är friheten borta med dem. De böra icke odömde
så hårdt af oss handteras, vår egen värdighet lider genom
det vi minske uppå deras. Det åberopade doucument af år
1734 är likväl icke så at anse som project, när det af Ricksens
Ständer blifvit till Kongl. Maij :t insändt, och man bör
vara öfvertygad, at 1734 års Ricksens Ständer haft lika örn
-
Riksråden i Stockholm.
35
het om friheten som 1769 års Ständer; denne förste delen
bör altså remitteras til Secrete Deputationen at med sitt betänkande
däröfver inkomma, sedan Hrr Ricksens Råd fädt
tilfälle at blifva häröfver hörde. Den andra omständigheten
at Ricksens Råd icke bör vara delte och i Stockholm formera
en särskilt regering är iag redo at förena mig med. Allenast
at de på et deras höga embeten värdigt sätt hitkallas, icke
vid förelagd tid inom 24 timar at sig begifva utur Stockholm,
ty sådane prsej udicater äro farlige och böra undvikas, utan
i det stället de orden brukas, at de ofördröijeligen med det
aldra första sig här infinna.
Frih. Horn, Friedr.: Det är sant, at Frih. Kaggs memorial
innehåller tvenne delar, neml:n l:o Hrr Ricksens
Råd böra komma hit, samt 2:o huru den nu varande delningen
uti regeringen bör anses. Uti detta senare förbehölt
sig Frih. Horn at i sinom tid fälla sitt omdöme, uti det förra
förundrade han sig, at nödvändigheten af Hrr Ricksens Råds
hitkomst ett ögnableck kunde sättas uti qusestion. Här voro
nu redan församlad i Norrkiöping 1 :o den lagstiftande magten,
2:o ädlaste delen af den lagskipande; vi voro här samlade
för bedröfvelige ordsaker, uti desse äga de frånvarande
Hrr Ricksens Råd at höras. De äro våre representanter, när
vi äro åtskilde, och våre fullmägtige, men sådant hindrar
icke oss som principaler at, när vi äro tilstädes, kalla dem
hit och uphäfva på dett skyndesammaste deras på en annan
ort inrättade regering; därigenom lider icke vår värdighet,
tvärtom det är oss värdigt at rätta oordning. Sorn i enskildt
måtto vän af Deras Excellencer Hrr Ricksens Råd hade iag
önskadt, at de aldrig tänckt på en sådan delning. Utom alt
annat af mera betydelighet, hvad långsamhet förordsakar
icke det i giöromålen, då Ricksens Ständer skola efterse,
huru regeringen sedan deras sidsta sammankomst blifvit
förd, at i hvarje mål genom correspondance infordra de frånvarande
Hrr Ricksens Råds yttrande. Vi äro här at arbeta på
et i alla delar betryckt rikes hielp och dett skyndesamligen,
vi äro ej här för Hrr Ricksens Råds beqvämlighet utan för
at efterse, huru de styrt; derföre böra de ock komma hit, och
här skola de dömas.
Grefve Gyllenborg, Gust. Adolph, upläste sine
skrifteligen til protocollet författade tanckar, så lydande:
En naturlig blygsamhet i anseende til innehafvande yngre
36 1769, maj 1. Riksråden i Stockholm.
år, emot de fläste af R. o. A:s respective herrar ledamöter,
borde hos mig värcka tystnad uti alla här förefallande rådslag,
hvilken har äran för första gången på denne ricksdag
bevista, om ej en medfödd kärlek för ett fädernesland, som
nu sist förflutne år nedtryckt, aftagande til välmåga, styrcka
och sielfständighet anropar hielp och undsättning, innan
det af för mycket vanmackt aldeles dignar och mera ej räddas
kan, den aldeles förtogo; och R. o. A:s från långliga tider
tilbakars vanliga berömde och bepröfvade ömma tänckesätt
om sig, medborgare och land ej giorde mig försäkrad, at
ingen fägnesammare värckan af en medborgares goda vilja
och hiertelag kan vara, än då han liksom glömmer sin egen
förmåga men bjuder dock till.
I kraft sålunda af min ricksdagsmannarätt vågar iag i förvarande
ämne blotta hela mitt tanckesätt. Vårt kära fäderneslands
mer än beklageliga tilstånd har varit et ämne för
vår allernådigste och hulldaste Konung, ej mindre til oro än
största vinnläggande til dess uprätthållande och återuplcomst.
Hans Maij :ts därvid tagne mått och steg äro R. o. A. alla bekante;
de dem vi tilskrifva vårt nu varande möte och möijeligheten
at gå Hans Maij :ts landtfaderliga hierta till mötes
samt med råd och dåd till så gådt ändamål bispringa.
Om det onda, som förflutne tidehvarf vårdt kära fädernesbygdt
[öfwergådt]1, härrörer antingen af förhastade beslut,
felande kundskap och uplysning, hvarpå de blifvit bygde, eller
af för mycket förtroende til visse medborgare, deras utarbetningar
och allmänheten genom trycket meddelte idéer,
sorn stält senare Ricksens Ständer torde hända bakom liuset
om sakernas rätta sammanhang, blir et bland de första och
angelägnaste giöromål för nu församlade Ständer at utforska
för at däremot finna de bäste läkemedel; som och om det
omtalte onda härrörer af någon Ricksens Ständers fullmägtiges
uracktlåtne skyldighet, hvarvid man får tillfälle at blifva
underrättad om Hrr Ricksens Råds, Hans Kongl. Maij :tt
mer eller mindre hälsosamme meddelte rådslag, om Hrr
Ricksens Råd i något mål tilgripit sig mera myndighet, än
them tilkommer, och därigenom rögt någon regerings skula,
om de försummat tilfälle at rädda riket och medborgare, om
de vist kallsinnighet emot medborgares nödrop, om the haft i
lag grundade skiäl at opponera sig emot Hans Kongl. Maij:tts
nog ofta itererade proposition om Ständers sammankallan
1
Originalet i Allegater I, fol. 51.
Riksråden i Stockholm.
37
de, hvarigenom riket med dess inbyggare längre legat ohulpen
och råkat uti våda; om the hållit rikets embetsmän i
then agtning, dem enligit väre grundlagar tilkommer, och låtit
dem njuta den hvar jorn och enom undersåtare tilständiga
rätt at sig förklara utan frucktan at therföre ställas under
domstol och ther af följande inactivitet i ther as embetes förvaltande.
Om Deras Excellencer sökt hindra Kongl. Maij :ts
person och embetsmän förklenande skrifters utspridande;
om de vinlagt sig följa sednare Ständers giorde författningar
rörande vexelcoursens ej mindre fällande än 6 marck per
ricksdalern om året; om de vid inlupne raporter om en grannes
utrustande sökt med den skyndesamhet, som trogne
Rådsherrar ägnar, at sätta riket i sådant försvarstilstånd, at
ej någon surprise voro at befruckta; om desse Hrr Ricksens
Råd med den ömhet ansedt Ständernes sielfständighet och
rickets på medel utblottade undersåtare, som vederbort, då
ricksdagen blifvit stäld hit til Norrkiöping och Hans Maij :ts
nådigste flere resor giorde föreställningar om ändring i detta
beslut för them åtföljande skäl blifvit onyttige. Detta alt
med mera lärer R. o. A. med de öfrige stånden nog finna angelägenheten
med det första efterse. Till en bättre kundskaps
vinnande i desse stycken torde Secrete Utskottet blifva anbefalt
sådant alt at granska och med dess betänckande däröfver
in plenis inkomma.
Dett är en oöfvervinnerlig sanning, at Ricksens Råd äro
Ricksens Ständers fullmägtige och at dem nu tilhörer redo
giöra för sine principaler; har sålunda för min del intet
mindre kunnat förmoda, än at Deras Excellencer nu absenterat
sig och til grund därtill sielfva tagit sig ett emedlertid
mig förekommande så lagstridigt som dierft steg emot vår
allernådigste Konung och vår regerings constitution at i
Stockholm formera under Konungens och fem Deras Excellencers
frånvaro en apart regering.
Hvar något sådant rum finnes uti vår Regeringsform, som
till detta Hrr Ricksens Råds beslut gifver någon anledning
eller dem derföre urskulda kan, huru som de i anseende
därtill kunna sägas giordt inbrott i våra fundamentallagar
eller i dem giordt misstag, är alt sådant, som med deras öfrige
giöromål lärer Ricksens Höglofl. Ständers så ömsinta
som allvarsammaste upmärcksamhet vidare förekomma, sedan
de först inlemnat sine förklaringar.
Emedlertid kunna Deras Excellencer ej undra på en na
-
38 1769, maj 1. Riksråden i Stockholm.
tion, som, öm om sitt regeringssätts bibehållande och ömtolig
i alt, hvad tycks därifrån afvika, beifrar Deras Excellencers
fattade beslut at i Stockholm formera en särskilt regering,
som tycks til ej annan regeringsart kunna lämpas än
aristocratisk. Vid denna regering är ju Konungen frånvarande,
hvilken endast tilhörer enligit väre fundamentallagar styra
riket med och ej utan Ricksén s Råds råde, hvilka tilhör a
råda men ej regera.
Mine Herrar, saken tyckes tala för sig sielf och lär öfvertygelsen
nog råda hos Er om detta oordenteliga regerings beskaffenhet
i Stockholm samt om de farligaste consequencer
och influencer för hela vårt regeringssätt, sådant i längden
kunde åstadkomma. Jag kan för min del sålunda ej tvifla,
dett R. o. A., som ständigt vist sig äga nit för sin dyrt besvurne
Regeringsform, i detta mål äfven ömmar nationens säkerhet
och' så värdigt som fermt motar alt, hvad kan lända til
dess intrång. Blir sålunda beviljandet af Baron Kaggs inlämnade
memorial til alla delar enligit 3:ne stånds tagne beslut
det simplesta medel at förtaga all frucktan af någon nyupkommen
regeringsart, som til ingen del hindrar Deras Excellencers
i lag grundade rättighet al så häröfver sorn flere
deras giöromål, som Ricksens Ständers upmärcksamhet ej
torde undfalla, sig förklara.
Grefve Creutz, Lorents: Om Rådcammaren haft
skähl at på sätt, som skedt är, fördela sig, bör ej dömas, förr
än Ricksens Råd deröfver blifvit hörde; men ställningen af
en Kongl. Maij :ts Rådcammare i Stockholm, skild ifrån Konungen,
skild ifrån Ricksens Ständer, äro meo voto farlig
och kan ej nog tidigt afbrytas. Ricksens Råd äga at råda men
icke att regera, säger grundlagen; frågas nu, om de i Stockholm
varande Hrr Ricksens Råd råda eller om de regera.
Den konungslige myndigheten, som uti konungens höga person
gior jämvigten uti Kongl. Maij :ts Rådcammare, är ju
flyttad ifrån Stockholm och altså all motvigt emot Rådets tiitagsenhet
borta. Orten, där vi som Ständer nu vistas, den
acktning, vi böra hafva för lag, för konung och för oss sielfve,
alt fordrar, at de böra komma hit, och det är Ricksens Ständer
värdigt. Jag tilstyrcker altså skyndesamt til bifall på
Frih. Kaggs memorial och at vi förena oss med hvad tre respective
stånd redan beslutit.
Hr Gyllensvahn: Af discourserne finnes icke, att nå
-
Riksråden i Stockholm.
39
gon inlåtit sig uti hufvudfrågan, om en ricksstyrelse kan
vara i Stockholm nu, utan äro här tanckarne delte om tiden,
som blifvit Ricksens Råd förelagd at komma hit. Den synes
mig för kort; ett sådant förhastande kunde i framtiden leda
til ledsamme fölgder; Ricksens Råd niuta dervid icke den
agtning, de efter sine höga embeten nu äga böra. De äro i
Stockholm med sin hushållning etablerade; at innom 24
timar kalla dem därifrån är nog hårdt. Jag önskade, at R. o.
A. allenast ville ändra den utsatte tiden af 24 timar, och om
de andre respective stånden genom en R. o. A:s deputation
anmodades om detsamma, hoppas iag, de skulle väl foga sig
at i det stället säga ofördröijeligen. Då sauveras acktningen
för rådsembetet och expedition härom kommer i sin ordning
at afgå.
Hr J ennings: Frih. Kaggs memorial innehåller två
delar, det är vist; men omdömet öfver Rådets fördelning står
der allenast såsom skäl, dem han bordt anföra til det beslut,
han föreslår, om Ricksens Råd skola begifva sig ifrån Stockholm.
Det senare är altså nu hufvudfrågan. Att det bör ske
innom 24 timar, deruti är prsejudicat fölgt och altså icke något
nytt, annars kunde icke författningen med en Rådcammare
i Stockholm genast häfvas, sorn likväl är Ricksens
Ständers mening. Vi böra hålla rådsembetet i vördning, det
är sant, men när det gäller rikets bästa och vår i lag grundade
frihet och rättighet, så går det framför alt. Tilstyrcker
altså bifall på Frih. Kaggs memorial.
Hr [von] Bromell: Sedan iag ej utan mycken rörelse
förnummit, at respective stånden nu1 skyndesamt bifallit
Hr Baron Kaggs nyss upläste memorial rörande Hrr Ricksens
Råds promte hitkallande med de besynnerlige termer,
som ej rimma sig til den reciproque acktning, som fullmägtige
böra förvänta af sine principaler, instämmer iag således
til alla delar med Hrr Baronnerne von Essen, Ridderstolpe
och Hr Gyllensvan, emedan man ser, huru tempora mutantur
et nos mutamur in illis.2 Denne riksdag blir den betydeligaste
för oss och tilkommande Svea män, i ty ej allenast
Europea utan och en del af Asien se med upmärcksamhet på
1 Konceptprotokollet: nog.
2 Partiet: Denne riksdag — andre utgifvas äro i det renskrivna protokollet
skrivna på ett särskilt blad med införingstecken efter ordet illis. Placeringen
av nämnda parti överensstämmer med Bromells egenhändiga utförande
av yttrandet i konceptprotokollet.
40 1769, maj 1. Riksråden i Stockholm.
våra beslut, så böra de med nogaste öfvervägande rådas och
beslutas, hvartill mera tid tyckes mig fordras, än hos de
andre respective stånden skiedt är. Hvarföre jag ock begärade
med full öfvertygelse saken på bordet, hade och trot
denna sak ej skolat företagas den 1 Maji under gudstjensten,
det Presteståndet och observerade, som ej innom 11 sammankommo;
men som vi nu hafva saken i ventilation, påminner
jag Eder, mine gunstige Herrar, at utom det jag redan
sagt, vet iag något vara i Stockholm passerat; frucktandes
tilökning af slike oförmodelige och oanständige tiltagsenheter
å ömse sidor, det iag ej här kan omnämna utan vill
det i eftermiddag hos Hr Gref. och Landtm, berätta såsom
sat sapienti; och beder iag, at mine gunstige Herrar ihugkommen,
at vi väl äro magtägande Ständer men befullmägtigade
af principaler, som i deras fullmagter påminna oss, at
vi äro lagbundne samt för en allvetande Gud ansvarige för
alla våra Ja och Neij, som oftast med mindre mognad af mig
och andre1 utgifvas. Hvad skall en så hastig Rådets afresa
från Stockholm giöra där för et upseende, äfven för tanckar
hos främmande magter; lät dem därföre få tid på sig; det
har aldrig hördts i svenske historien, at Rådet blifvit 24 timar
förelagt. Det har sällan kunnat hända andre private
svenske och hederligare embetsmän i och för deras embeten,
hvad som nu händer Ricksens Råd. Conformerade sig altså
med Frih. von Essen, Ridderstolpe och Hr Gyllensvan, at de
måge komma hit men at dem tid förelägges af otta dagar
dertill.
Det öfrige af Hr Rromells tal kunde för sorl skull icke höras
till protocollet, utan2 läses2 här2 bihäftat2.
Frih. von Essen förklarade sig icke kunna ännu förut
instämma med dem, som giordt Rådcammarens nu varande
delning til ett brott emot grundlagen, ty det är at döma
för hastigt; men väl förenade han sig däruti, at Hrr Ricksens
Råd böra ofördröijeligen komma hit til Norrkjöping, efter
tre stånd så beslutit. Att förelägga dem 24 timar till afresan
ifrån Stockholm synes likväl vara för kort tid. De äro uti sine
höga embeten derigenom lidande til sin acktning, de äro likväl
tagne utur vårt egit stånd och satte uti desse embeten,
1 Konceptprotokollet: yngre.
a Dessa ord finnas icke i konceptprotokollet och äro i det renskrivna protokollet
tillagda med annan stil. Jfr not å sid. 39.
Riksråden i Stockholm.
41
R. o. A. kan altså genom et sådant beslut, då de vanhedra
embetet, äfven vanhedra sig sielfve. Frih. von Essen anholt
därföre, at detta måtte ändras och i det stället sättas andre
termer, som lika kraftigt exprimerade Ricksens Ständers
tancka, hvartil han äfven trodde, at de andre respective stånden
genom en deputation af R. o. A. skulle kunna förmås.
Frih. Scheffer, Ulric: Denne sak är redan så vidlyftigt
debatterad, at däruti ej mera kan sägas, hvarföre lag
endast önskar at nu få proposition.
Hr Ehrenmalm: Vi äro alle ense, at Hrr Ricksens
Råd måge från Stockholm hitkallas; frågan är allenast, om
de 24 timarne och sättet til expedition; ville R. o. A. ingå uti
den ändring, sorn därtil blifvit projecterad, så förmodade Hr
Ehrenmalm, at proposition skulle få allmänt bifall.
Frih. Kagg förklarade sig hafva sedt oreda och oordning
uti regeringen; som svensk man hade det ornat honom;
vördnaden för rådsembetet erkiende han, men dän borde icke
qväfva hos honom, hvad som angår nationens rätt, och förleda
honom at utan åtal tillåta inbrott uti 12 § Riksdagsordningen;
det rör oss sielfve. Vi äro principaler och de fullmägtige,
hvilke på en annan ort ej böra få regera, när deras
principaler här äro samlade, för hvilke de böra giöra redo.
Hr Durietz hade icke något at påminna emot Ricksens
Råds hitkallande, om Ricksens Ständer så för godt finna,
men de 24 förelagde timar fant han icke öfverensstämmande
med rådsembetets, Ricksens Ständers och R. o. A:s
egen värdighet utan biföll, hvad Frih. von Essen, Hr Gyllensvan
med flere föreslagit; äfven at tid til deras hitkomst
måtte föreläggas; dock at den måtte blifva tilräckeligare.
Frih. Cederström, Claes: Med Rådcammarens flyttning
hit äro vi alla nöijde, så snart R. o. A. tillåter, at efter
lag må dömas och undersökas öfver det steg, som är giordt
med Rådcammarens delning, och Ricksens Råd deröfver först
få sig förklara.
Hr Grefven och Landtm, giorde altså proposition: Bifaller
R. o. A. Frih. Kaggs memorial? Hvilket med Ja och
Neij besvarades.
Hr Rappe, Christopher: Om R. o. A. ej kunna förena
sig, begär iag at få tala i min tour och at saken med votering
må afgiöras.
Hr Sparr schiöld: Om voteringen slår så ut, att pro
-
42 1769, maj 1—2. Riksråden i Stockholm.
position vinner bifall, påstod han, at expedition i natt må
afgå.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf: Proposition må utan
votering bifallas för min del. Jag lägger allenast til protocollet
för en framtid, at den praecipitation och tiden, som är
förelagd af 24 timar, är R. o. A. ovärdig.
Frih. von Essen begaf sig äfven, med önskan at et
sådant praejudicat ej må giöra ondt i framtiden.
Hr Grefven och Landtm, giorde altså på nytt proposition:
Rifaller R. o. A. Frih. Kaggs memorial?
Hvilket med Ja besvarades.
Hr Grefven och Landtm, hemstälte, om R. o. A. äfven
bifölle de öfrige ståndens beslut, at detta genom Talemännen
hos Kongl. Maij :tt skulle för skyndsamheten anmälas,
efter ännu ej någon Expeditionsdeput. blifvit utnämd, som
kunde detta beslut expediera, dock at sedermera formelig expedition
härom afgår.
Hvilket med Ja besvarades.
Häruppå afsändes til de öfrige stånden en deputation af
24 personer, som detta R. o. A:s beslut dem notificera skulle.
3. Upbröts och up lästes listan på de af R. o. A:s electorer
til Urskillningsdeputation valde ledamöter (Bil. 7).
4. Anmältes, at Hans Kongl. Maij :tt ämnade til riddare i
dag dubba de herrar officerare, som redan i November 1767
blifvit till Svärdsorden utnämde men ej för än nu kunnat infinna
sig, hvarföre Hr Grefven och Landtm, trodde, at
plenum kl. 12 förmiddagen kunde i dag slutas.
Justerades protocollet för den 28 och 29 Aprill sidstl.,
hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 12.
Åhr 1769 den 2 Maij.1
Tisdag.
Kl. 11 förmiddagen plenum.
Närvarande Hr Grefven och Landtm. Axel Fersen.
Rådselec Sedan R. o. A. intagit sine ställen, påminnte Hr Grefven
torerväljas, och Landtm., at enligit grundlagen och förordningen af
den 27 Februarii 1739 de ledige ricksrådsembeten genast vid
ricksdagens början borde besättas, och hemstälte derföre, om
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Justerat d. 11 Maii.
Instruktion för Handels- och manufakturdeput. 43
icke R. o. A. ville samtycka, at electorerne måtte sammanträda
för att välja rådselectorer, hvilket med Ja besvarades.
Äfven at electorerne måtte välja ledamot til Secrete Utskottet
uti Hr Praesidenten Frih. von Hermanssons ställe,
som sig afsagt.
Hr von Bromell anholt, at man borde söka förmå
Hr Praesidenten Baron von Hermansson at qvarblifva; de
mångfalldige prof, man .haft af bemälte herres gåfvor och insigt,
öfvertygade honom, at ett ställe i Secrete Utskottet aldrig
kunde lämnas uti värdigare händer.
Hr Gr. [och] Landtm.: Hr Praesidenten Frih., von Hermanson
har inför R. o. A., då hän afsade sig detta förtroende,
anfördt så många och gällande skiäl därtill, at det lärer
vara fåfängt söka beveka honom at ändra sig; trodde altså
bäst vara låta bero vid hvad redan giordt är.
2. Antecknades de herrar af R. o. A., 48 til antalet, som
uti deputation med Grefven och Landtm, och de öfrige ståndens
deputerade skulle upvagta Hans Kongl. Höghet Prints
Carl, hvaribland Hr [von] Bromell äfven begärte at få
vara med.
3. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens in-Handels-och
struction, sådan som den vid sidstl. ricksdag blifvit af Rick- dcput. insens
Ständer gillad, och uplästes hvar § för sig. struct.
1 §. Om inseendet öfver rickets handel til exporter och importer,
balance med mera i allmänhet. Bifölls.
2 §. Om inseendet öfver rickets manufacturvärck, fabriquer,
schefferier med mera. Bifölls.
3 §. Om eftersyn huru manufacturerne blifvit vårdade, theller
aftagit. Bifölls.
4 §. Om manufacturfondens förvaltning. Bifölls.
5 §. Om förskotter af manufacturfonden. Bifölls.
6 §. Om manufacturfondens tilstånd. Bifölls.
7 §. Om de tillvärckade varors snälla afsättning, om lurendrägerier,
om privilegiers meddelande. Bifölls.,
8 §. Om tillgång i riket på rudimaterier och deras befrämjande.
Hr Lilljehorn anmälte, huru den finare ullen, som
här i Sverige cultiverades, hade svår afsättning och voro i
vanpris.
Grefve Hammilton intygade detsamma, och at landtman
voro förlägen med sin finare ull, hvilken förr med be
4—610798
-
44 1769, maj 2. Instruktion för Handels- och manuf.deput.
gärlighet blifvit kiöpt för 6 mark samt mareken men han
nu intet kunde få sälja för två marck s:rmt mareken, och
önskade, at häruti måtte skaffas bot, på det fårskiötslen i
brist af upmuntran ej må aldeles förtvina.
Hr Tersmeden trodde, at den upläste § innehåller alt,
hvad i detta ämne till deputations instruerande behöfves,
och upläste ånyo sielfve orden i §.
Hr Gripenstierna ville, at uti instruetion måtte införas,
det deputation borde tilse, at schefferier ej anläggas
på sådane ställen, där sielfve naturen är emot fårskiötsel,
hvilken han sedt vid besigtningarne, sorn sista ricksdag holts
öfver kungsgårdarne, at de blifvit pålagde hålla schefferier,
där hvarken gräset eller jordmån varit för desse kreatur tienlig,
hvarigenom allenast fårslaget blifvit bortskämt och innehafvaren
förlorat både ägendom, tid och håg.
Grefve Lej onstedt: Får kunna trifvas på alla ställen,
, undantagandes i liungmåssar, allenast de få tilbörlig
skiötsel.
Uppå Hr Grefven och Landtm : s proposition, at deputation
icke voro betagit alt dätta granska och öfverväga, bifölls
8 §.
9 §. Angående arbetare til fabriquerne och folckets fördelning
emellan näringarne.
Grefve Hammilton anmärkte härvid, at om deputationen
skall söka utvägar att inlåcka utlänske skickelige arbetare,
så blifver än nödigare at täncka på utvägar, huru vi
måge behålla de inlänske skickelige, sorn vi redan äga, at de
ej flytta ut.
Hr Grefven och Landtm.: Dertil lämnar och denne §
fullkomlig anledning för deputationen. Uppå skedd proposition
blef altså § 9 bifallen.
10 §. Om metallförädlingen och Jerncontoiret. Bifölls.
11 §. Om skogarnes produeter och trävärcket samt dess
förädlande. Bifölls.
12 §. Angående förskotter, understöd för fabriquer, allehanda
inrättningar med mera. Bifölls.
Hr Alströmmer, Claes, påminte, at Manufacturcontoiret
vid sidste ricksdag blifvit af Ricksens Ständer uphäfvit
och at altså det ej kunde nämnas uti instruetionen.
utan i det stället Commercecollegium.
Hvilket uppå skedd proposition, at på alla de ställen, där
Instruktion för Handels- och manufakturdeput. 45
Manufacturcontoiret och dess förvaltning omröres, sättes
Commercecollegium, bifölls.
Hr Grefven och Landtm, hemstälte äfven, om icke på
samma sätt sorn vid förre ricksdagen ledamöterne til denne
deputation af respective ståndens electorer måge väljas och
ej, som tilförne varit brukeligit, deputationen blifva samsatt
af Secrete Utskotts och Kammar-, oeconomie- och commercedeputationens
ledamöter; samt at den icke behöfver
sitta under tysthetsed, hvilket bifölls.
Grefve Hammilton ansåg för angeläget, til upmuntran
för industrien, at en hvar måtte få låf at väfva all slags
väfnad så i städerne som på landet.
Hr Lilj ehorn hemstälte, om icke angelägit voro inrycka
uti instructionen, det deputationen bör tilse, at ej så
mycket löst folck skyddas under fabriquerne; på samma sätt
förhåller det sig med städerne, hvarigenom folcket drages
ifrån landet och alla landtmannanäringar komma i lägervall
i brist af arbetare. Vidare hade Hr Liljehorn sig äfven
bekant, at en stor myckenhet ekevirke lågo fält uti våra skogar
och' där bortruttnade, efter det ej får utomlands säljas;
det skulle altså lända riket til merkelig vinst, om alt deraf,
som Ammiralitetet icke behöfver, fingo utskeppas. Desse
tvenne omständigheter voro altså nödige at uti instructionen.
införas.
Hr Grefven och Landtm.: Hvad som kan röra denne
deputationens giöromål i anseende til fabriquesarbete med
mera står redan uti 9 § infördt, det öfrige hörer med rätta til
Cammar-, oeconommie- och commercedeputationen, äfven
det som angår skogarne och ekvärcket; hvarföre bäst voro,
om ett memorial derom blefvo ingifvit, hvilket då kunde til
sin behörige deputation blifva remitterat.
För öfrigit hvad friheten att idka väfnad angår, så voro
redan genom förordningar tillåtit at på landet och uti städerne
en hvar ägde låf at väfva så mycket han förmådde.,
Frih. Ridderstolpe: Ett ibland de angelägnaste deputationens
föremål bör vara at täncka uppå medel, huru nationens
lynne må ledas til at få håg för spånad; så länge dätt
ej är vunnit, arbeta vi fåfängt på väfveriernes upkomst och
bestånd. Förfarenheten visar oss, hvad värckan det har, när
menigheten hugfälles för någon närings idkande; under
sielfve souverainitetstiden kunde ej andre inrättningar bibe
-
46 1769, maj 2. Instruktion för Handels- och manuf.deput.
hålla sig än de, som genom den vägen infördes, hvilke och
i denne dag alt ifrån den tiden, ehuru månge olyckor och
öden landet öfvergådt, drivas på de ställen i landet, där de
således fädt rota sig. Väre långe höst- och vinteraftnar, då
intet annat arbete kan giöras, äro de aldra lämpligaste för
Allmogen at använda til spånad.
Hr Wadenstierna, Carl, ansåg detta ganska nyttigt
och förmodade, at dett skulle blifva en ibland deputationens
förste skyldigheter at upmuntra spånaden, hvartil
och utvägar torde kunna upfinnas, så snart Ricksens Ständer
nu hunnit sätta vårt financevärck i sin rätta ordning och
rycka nationen utur den vanmagt, hvaruti hon hittills legat.
Frih'. Reuterholm, Gustaf: Fabriquer äga bästa
trefnaden på landsbyggden och uti småstäderne; det är deras
rätta hemvist, där naturen af sig sielf förut lämpat orten
dertill och där en tarflig lefnad samt billigt pris på nödvändig
föda gior utkomsten för arbetaren lätt. Riksens Ständer
hafva väl sökt at befordra fabriquernes utflyttning genom
prsemier och mera sådant; men manufacturförordningen ligger
altid i vägen. Vij hafva deraf fölgderne för ögonen, fabriquer
äro utflyttade til Giötheborg och til städerne i Finland,
men de hafva på intetdera stället hunnit til någon trefnad,
hvilken de likväl ofelbart hade vunnit, om de blifvit
förlagde til de orter på landet och i småstäderne, som naturen
sielf giort för dem lämplige.
Hr Alström mer, Claes, trodde bäst vara låta förblifva
vid instructionen, sådan som den nu blifvit gillad. Den
betogo på intet sätt Handels- och manufacturdeputationen at
uti alle de nu omrörde ämnen ingå, uptäncka och föreslå,
hvad deputationen finner bäst vara. Det enda, som behöfde
ändring, voro uti instructionen emot slutet, hvarest omtales,
at deputationen skall upgifva hela tilgången uti manufacturfonden
och alle utgifter, sorn deputationen kan finna sig befogad
at tilstyrcka, på en gång, innan Riksens Ständer til
någon ny utgift vilja samtycka, ty derigenom kunde den inrättning,
sorn angelägit och genast behöfver hielp, komma at
aldeles gå under, innan hielpen hinner anskaffas. De sidste
raderne, som endast rapportera sig på Manufacturcontoiret,
kunde ock gå ut.
Hr von Bromell: Jag instämmer aldeles med hvad
Frih. Ridderstolpe ganska väl sagt; man bör nyttia sielfva
Instruktion för Handels- och manufakturdeput. 47
naturen til näringarnas och i synnerhet spinneriernes upkomst;
när barn, ynglingar, flickor, män, qvinnor, gubbar,
gummor, alla spinna, så kan något blifva giordt, sorn förslår
til väfnad. Sedan böra på alla ställen finnas garnhandlare,
som genast kiöpa garnet; en lätt afsättning upmuntrar Allmogens
flit och af desse garnhandlare böra fabriquerne taga
sitt garn, men icke, som hittils skedt, sielfve hålla spinnerier
och, jämte det de väfva, handla med garn, kiöpa det af utlänningen
och rata vårt egit. Spinnerier äro angelägne i ett
land, där fabriquer skola vara, äfven är angelägit, at landtman
får afsättning på sin ull och någorlunda skäl för densamma.
Därföre beder iag, att desse omständigheter måtte
införas uti instructionen.
Hr Grefven och Landtm.: Såväl om fabriquernes utflyttning
som det mera, nu blifvit omtalt, angående spånad,
ull, väfnad, varors och producters snälla afsättning, står redan
uti sine §§ i instruction tillräckeligen infördt, så at deputation
derigenom får full anledning at täncka deruppå.
Hvad påminnelsen angår, at det må gå ut, som emot slutet
talas om upgift på alle af manufacturfonden beviljade förskotter,
praemier med mera, voro bäst, om det fingo stå qvar
til förekommande af missbruk; däraf följer icke, at de nödvändigaste
och sorn angelägnast behöfva hielp, skola mista;
så långt kan det aldrig vara deputation betagit at gå i detaille,
innan den generelle tableau öfver manufacturfondens
inkomst och utgift til plena hinner inkomma, hvilken tableau
likväl altid blifver för plena nyttig, innan de kunna samtycka
til alt, hvad i utgifter kunna blifva föreslagit.
Hvad de siste raderne angår, som endast hafva sitt afseende
uppå det förr varande men nu uphäfde Manufacturcontoir,
så kan hela meningen ifrån de orden för öfrigit och
ända til slutet gå ut.
Häröfver giorde Hr Grefven och Landtm, proposition,
hvilken bifölls.
4. Upbröts och uplästes förteckning, af herrar electorerne
förseglad ingifven, uppå de herrar, som blifvit valde til ledamöter
uti Riddarehusdeputation, hvilken vid detta protocoll
bifogad finnes.1
5. Uplästes listan uppå de herrar af R. o. A., 48 til antalet,
som uti deputation komma at tillika med Hr Grefven och
1 Saknas vid protokollet.
48
1769, maj 2—5. Instruktion för Fiskerideput.
Råds
electorer.
Instruction
för Fiskeriedeputatlon.
Landtm, upvagta å R. o. A:s vägnar Hans Kongl. Höghet
Prints Carl, och anmodade Hr Grefven och Landtm, dem,
efter i morgon icke blifver plenum, at då kl. 12 förmiddagen
möta honom på Riddarehussalen.
Hvaruppå R. o. A. åtskildes klockan ett.
År 1769 den 5:te Maji.1
Fredag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen, Grefven och Landtm. Axel Fersen.
Hr Grefven och Landtm, äskade liud, R. o. A. intogo
sine ställen, hvarefter justerades protocollet för den 1 Maji
sidstledne.
1. Upbröts och uplästes förteckning uppå de herrar af R.
o. A., som af electorerne blifvit valde til rådselectorer, sådan
som den vid detta protocoll bifogad finnes (Bil. 8), hvilka
härpå sammanträdde i skrancket och aflade den vanlige
eden. Herrar rådselectorerne begåfvo sig nu genast til det för
dem utsedde rum at med Preste- och Borgareståndets electorer
förrätta rådsvalet.
2. Föredrogs project til instruction för Riksens Ständers
Fiskeriedeputation och lästes til slut.
Hr Liljehorn: Skälfisket på Grönland och hvalfiskfångsten
kunna giöra en betydande inkomst för riket; i London
värderas en hvalfisk til 1 000 pund sterling, som altid
kan anses i svenskt mynt lika med 8 000 plåtar; voro derföre
angelägit, at uti instructionen infördes något om denne
näringsgrenens uphielpande. Vid sidstl. riksdag påmintes väl
derom; men iag har icke funnit något sedermera vara dertill
giordt. Belägenheten af Giötheborg och de bohuslänske hamnar
är så fördelacktig dertil, som man någonsin kan önska
sig. Äfven är nödigt, at någon författning tages, huru exportpraemierne,
som beviljas för sillutförslen, måge blifva mera
skyndesamt utbetalte; flere finnas, som hafva sådane at
fordra, för 3 å 4 år tilbakars, och ännu ej kunnat få ut en
styfver deraf. Deputationen bör derföre undersöka om ordsaken
dertill.
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Justerat d. 27 Maij 1769.
Instruktion för Fiskerideput. Ulfsparre.
49
Hr Grefven och Landtm.: Angående skähl- och hvalfiskfångsten
torde vara tillräckeligit, hvad den upläste 6 §
uti instructionen derom förmäler. Och om exportpremier ne
voro väl bäst, at något memorial til deputationen blefvo ingifvit,
så kan det gifva deputationen anledning at rätta sådant;
ty uti instructionen står redan, at deputationen bör
efterse fiskeriefonden och huru densamme blifvit förvaltad.
Hr Uggla, Leonh. Magnus, anmärckte, at redan
den uti 5:te § omtalte förordningen om strandfiskerierne i
Saltsiön voro utkommen och at § i anseende dertill borde förändras.
Hr Grefven och Landtm, proponerade altså, om icke i
stället för slutet af § ifrån de orden: Så åligger deputationen
at föreslå en särskilt författning etc. kunde sättas, så åligger
det deputationen at efterse, om den redan utfärdade förordningen
angående strandfisket i Saltsiön haft den åstundade
värckan och at föreslå de förbättringar, som däruti
kunna finnas nödige. Och hemstälte, om R. o. A. i öfrigit biföllo
den nu upläste instructionen, hvilket med Ja besvarades.
3:tio. Uplästes Hr Georg Carl Ulfsparre Johanssons, Capi- Georg Carl
taine vid Skaraborgs regimente, memorial af innehåll, at Ulfcapitis°m
ehuruväl Riddarehusdeputationen vid sidstl:e riksdag till- rättigheten,
dömt Lieutenanten vid Smålands Cavallerieregemente Hr
Gustaf Johansson Ulfsparre capitii rättigheten uti adelige
Ulfsparreätten af den grund, at hans stamfader Johan Månsson
Ulfsparre til Tisenhult skulle vara äldre1 son af den år
1625 introducerade Peder Ulfsparre än Hr Georg Carls stamfader
Eric Månsson Ulfsparre till Kiellunde, och det efter en
af Assessoren Jonas Bång i lifstiden utgifven genealogie; likväl
och som Eric Månssons gren ständigt på Riddarehuset
för famillen suttit, flere originale documenter äfven kunna
bestyrcka denne grenens rättighet och Hr Gustaf Ulfsparre
samt hans förfäder nyttia ett sigill likast med det, som den
friherreliga ätten Ulfsparre brukar, så anhåller Hr Georg
Carl Ulfsparre, at R. o. A. ville åter insättia honom uti den
rättighet at föra famillens säte och stämma, som hans förfäder
altid skola ägt, och att Hr Gustaf Johansson Ulfsparre
må förklaras skylldig at träda ifrån famillens säte på Riddarehuset
och det til honom öfverlemna.
Detta lades på bordet.
1 Memorialet: . . . äldre broder än then Eric Mänsson Ulfsparre till Kjällunda,
som varit min stamfader.
50 1769, maj 5. Instruktion för Tulldeputation.
Tulldeputations
instruction.
4:o Föredrogs och uplästes project til instruction för Tulldeputationen.
Vid 1 § om öfverseendet af tullvärcket och de dervid giorde
författningar anmärcktes, at de orden fullmägtige af Generaltullarrendesocieteten
gå ut och i det stället sättes Kongl.
Generaltulldirectionen, hvilket på alla ställen, der det förekommer,
bör iackttagas. I öfrigit bifölls §.
2 §. Om eftersyn huru vid tulltägten blifvit föranstaltat.
Härvid anmärcktes, at de orden contract och arrendatorer
gå ut och i det stället sättes instruction, Generaltulldirection,
hvilket på alle ställen, där desse orden förekomma, bör
iackttagas. För öfrigit bifölls §.
3 § om tulltaxorne bifölls med de redan giorde förändringar.
4 § om Tullarrendesocieteten och afskrifningar med mera
går ut såsom icke lämpelig til tullvärkets nu varande inrättning.
5 § om klagomål, som angå tullvärcket, och om accisrätterne
bifölls.
6 §. Om kronans förlust genom tullens betalande i sedlar.
Frih. von Essen: Sedan nu tullen enligit Riksens Ständers
författning vid senaste riksdag betalas för utrikes inkommande
vahror i speciemynt, lärer denne § vara onödig,
utan kunde i det stället införas: Sedan kronans tullinkomster
blifvit i så måtto förändrade, at stora siötullen nu betalas uti
redbart och speciemgnt, så har deputationen at undersöka,
hvad förmån kronan härigenom årligen tilflutit, och med berättelse
därom til Riksens Ständer inkomma samt tillika att
föreslå, om någre vidare utvägar i anseende härtill kunna
finnas nyttige och nödige at vidtagas1.
Hr Grefven och Landtm, giorde häröfver proposition,
hvilken bifölls.
7 §. Att ingen, som är ledamot uti Tullarrendesocieteten,
får sitta i Tulldeputationen, fant R. o. A. böra gå ut såsom
ej lämpelig til närvarande inrättning vid tullvärcket.
Hr Liljehorn: Tre omständigheter äro ännu nödige
at uti denne instruction införas.
1, At deputation må vara omtänckt och med sitt yttrande
till Riksens Ständer inkomma, huruvida det kan låta sig
giöra, som redan tilförene vid riksdagarne blifvit omtalt, att
landt- eller de så kallade småtullarne blifva afskaffade och i
Instruktion för Tulldeputation.
51
det stället til ersättning för kronan någon bevillning upbäras
öfver hela riket til förekommande af de hinder och uppehåll,
som desse landttullarne hittils förordsakat uti all slags rörelse
innom riket.
2. At den utfärdade förordningen om husvisitationer må
varda uphäfven, om hon ännu existerar, såsom stridande
emot den säkerhet, en fri nation bör under egit tack niuta på
sin ägendom.
3. Att deputationen inkommer til Riksens Ständer med berättelse,
hvad förmån kronan och det allmänna i riket deraf
haft, at Generaltullarrendesocieteten blifvit uphäfven och
i det stället en Generaltulldirection förordnad, som förvaltar
värket för kronans räkning.
Hr Grefven och Landtm.: Hvad om småtullarnas afskaffande
blifvit påmint, kunde uti instructionen väl inflyta,
då deputationen äger tilfälle at öfverväga alla de considerationer,
som kunna vara emot eller med det förslaget.
Den 2:dra omständigheten angående förordningen om husvisitationer
höra icke til Tulldeputationen utan til Handelsoch
manufacturdeputationen, efter denne förordning, om
hon ännu är i sin kraft, endast har sitt afseende på manufacturernes
och fabriquernes bestånd, hvilke genom lurendrägerierne
så märckeligen blifvit lidande. Och tullbetj eningen
har endast lånt sitt biträde til dess handhäfvande.
3. Omständigheten, hvad förmån kronan deraf haft, at i
stället för det tullvärcket blifvit bortarrenderat nu en Generaltulldirection
detsamma för kronans räkning förvaltar, kan
väl, om R. o., A. så behagar, införas uti instructionen.
Hr Uggla, Leonard Magnus: En god domare är
bättre än lag; vij böra agta oss at ej gior a lagar uti alle specielle
casus; derigenom ökas de ej allenast til större antal,
än en kan hinna at dem alla ihugkomma, utan i stället för at
vinna redighet kan derigenom vid lagens application mera
otydelighet och contradiction sig yppa. Instruction är nu så
tillräckelig, at deputation efter densamma äger fullkomlig
frihet at yttra sine tanckar öfver alt, hvad här nu blifvit omnämdt
och mycket mera, som til tullinrättningens förbättrande
tjenar.
Hr Grefven och Landtm.: Proposition: Bifaller R. o. A.,
at den första och tredie af Hr Liljehorns giorde påminnelser
måge uti instructionen införas? Besvarades med Ja.
Protocolls
deputations
instruction.
52 1769, maj 5. Instruktion för Protokollsdeput.
5. Föredrogs och uplästes project til instruction för Riksens
Ständers Protocollsdeputation.
Hr Schönberg påminte, at tysthetseden torde nu vara
mindre nödig för deputationen, sedan Tryckfrihetsförordningen
tillåter, at protocoller, öfverläggningar och voteringar
måge genom trycket blifva allmänt kundgiorde.
Äfven voro det nödigt, at deputationen icke fingo befatta
sig med at tilstyrcka någon ändring uti sielfva hufvudsaken,
sedan den vunnit laga kraft, ehuru fel kunna finnas vara begågne
vid dess handterande; ty en hvar, som tror sig vara
lidande, har ju haft vägen för sig öpen at å högre ort söka
ändring; men om afgiorde mål under sådane praetexter åter
fingo uprifvas, skulle hvar menniskia i riket sättas i osäkerhet
om sin välfärd och egendom.
Hr Lagersvärd conformerade sig med Hr Schönberg,
at eden må gå bort; men önskade, at alle möijelige utvägar
måtte påhittas at kunna näpsa orättvise och vrångsinte embetsmän.
Hr Wadenstierna, Carl: Tryckfrihetsförordningen
är tillräckeligit band uppå sådane embetsmän. De få derigenom
genast allmänheten til dommare öfver sig; ännu gifves
likväl så många rättvisse, redelige och trogne embetsmän,
hvilke efter lag och samvete, ehuru under nog tryckande omständigheter,
förvaltat deras embeten, at iag för deras och
rättvissans skull önskar af alt hierta, det icke någon sådan
klagan öfver embetsmän i allmänhet, som hittils varit hörd,
måtte underhållas, utan att hvar ock en får niuta den rätt,
han förtjent, och icke de oskylldige lida för den skylldige.
Hr Grefven och Landtm.: Hvad den ed angår, som för
deputations ledamöter är projecterad och hitintils varit ömkelig,
synes den nu, sedan Tryckfrihetsförordningen utkommit,
mindre nödig; hvad åter vidkommer, at deputationen
genom sine anmärckningar icke må gifva anledning at rifva
upp, hvad uti hufvudsaken blifvit afgiordt, trodde Hr Grefven
och Landtm, redan vara tilräckeligen förebygdt genom
4 § uti instructionen, då den efterlefves.
Uppå skedd proposition bifölls altså, at eden går ut, och
följackteligen 1 delen af 7 §.
Hr Dalman påminte, at uti Boråhs desse år varit en
öfverrätt förordnat, hvars protocoller äfven borde komma til
Riksens Ständers öfverseende.
Rådsvalet.
53
Hr Grefven och Landtm, proponerade i anledning häraf,
om icke Kongl, öfverrätten i Boråhs äfven borde nämnas
ibland de domstolar, collegier och värck, som hade at til Protocollsdeputationen
insända sine protocoller.
Hvilket med Ja besvarades.
I alt öfrigit bifölls den projecterade instructionen.
6:to. Uplästes Riddarehusdirectionens riksdagsrelation.
Härunder återkommo herrar rådselectorerne och öfverlemnade
förslag til de tre ledige rådsembetens återbesättiande.
Uppå första förslaget:
1. Frih. Mauritz Posse, Generalmajor, Landshöfdinge och
Commendeur af Kongl. Svärdsorden,
2. Frih. Ulric Scheffer, öfverste och Commendeur af Kongl.
Svärdsorden,
3. Grefve Ulric Barck, öfverste och Riddare af Kongl.
Svärdsorden.
Uppå andre förslaget:
1. Hr Eric von Stockenström, Justitiecanceller, Commendeur
af Kongl. Nordstjerneorden,
2. Hr Peter Friedr, von Heggart, Statssecreterare,
3. Hr Joachim Bäckfries, Landshöfdinge, Riddare af Kongl.
Nordstierneorden.
Uppå tredie förslaget:
1. Frih. Johan Georg Lilljenberg, President, Commendeur
af Kongl. Nordstierneorden,
2. Frih. Carl Harald Strömfeldt, Landshöfdinge, Commendeur
af Kongl. Nordstjerneorden,
3. Grefve Nils Bielke, Landshöfdinge, Commendeur af
Kongl. Nordstierneorden.
Hr von Bromell ville påminna sig, at tilförene aldrig
mer än ett förslag i sender blifvit upgifvit.
Hr Grefven och Landtm.: R. o. A. lämnade sitt bifall,
at herrar rådselectorerne skulle få uprätta förslag til de tre
ledigvarande rådsembeten, och til följe deraf äro nu alle tre
förslagen upgifne för R, o. A., men hos Hans Kongl. Maij :tt
anmäles icke mera än ett förslag i sender.
Herrar rådselectorerne afträdde häruppå at förslagen hos
Hans Kongl. Maij :t i underdånighet presentera.
Fortfors med upläsandet af Riddarehusdirectionens riksdagsberättelse,
hvilken lästes til slut.
I anledning af densamme frågade Grefve Hammilton,
Ricksdagsrelation
af
Riddarhusdirectionen.
Rådsförslag.
54 1769, maj 5—11. Riddarehussekreterare.
Riddarehussecreteraren
Psilanderhjelm
stadfästes.
om ofrälse män betala riddarehusafgiften för den frälseegendom,
de besitta.
Hr Grefven och Landtm, berättade, at i börj an blifvit
giord någon svårighet, men sedan Riddarehusdirectionen såväl
med skähl som prsejudicater ifrån äldre tider bevist, at
ofrälse män icke kunde undandraga sine frälseegendommar
denne afgift, hade Kongl. Maij :t bifallit directionens betänckande
och genom nådigt bref til samtelige herrar landshöfdingar
utfärdat derom befallning.
Riksdagfs] relation remitterades til Riddarehusdeputationen.
Hr von Bromell betygade sin tacksamhet emot Hr
Grefven och Landtm, och sandel :e Herrar Riddarehusdirecteurerne
för deras myckna omsorg och möda, med försäkran
at han sielf sedt allting vara i den ordning, som relation
innehöllo.
Sequentise Riddarehusfiscalen von Schening.
Vid upläsandet af Riddarehusdirectionens til Höglofl. R.
o. A. ingifne riksdagsrelation förmäler directionen sluteligen,
huruledes directionen, sedan för detta Cancellierådet och
Riddarehussecreteraren Franc med döden afgådt, antagit och
förordnat Hr Assessoren Johan Gustaf Psilanderhjelm til
samma syslas bestridande.
Hr Grefven och Landtm, gaf R. o. A. tilkänna, det väl
flere sökande til samma ledige beställning sig anmält, men
som Hr Assessor Psilanderhjelm var den enda, som 1 anseende
tJl aflaggd secrete utskottsed Riddarehusets angelägne
documenter och handlingar anförtros kunde och han dessutom
såsom vid Riddarehusets giöromål öfvad och brukad,
ty har directionen utom flere för honom varande considerationer
antagit och förordnadt bemälte Hr Assessor Gustaf Psilanderhjelm
til secreterare hos R. o. A. och tillika tillagt
honom alla de syslan åtföljande förmåner.
Sedan Hr Grefven och Landtm, lemnadt R. o., A. förenämde
underrättelse, begärtes deröfver proposition.
Hr Grefven och Landtm, hemstälte derföre, om icke R.
o. A. ville bifalla, det Hr Assessorn Johan Gustav Psilanderhjelm
måtte til R. o. A:s secreterare blifva antagen, hvilket
enhälligt med Ja besvarades.
Hr Assessorn och Riddarehussecreteraren Psilander
-
Rådsvalet. Clason och Wittfoth.
55
h i e 1 m aflade derpå den vanliga riddarehussecreterareeden
och åter trädde till protocollet.
7. Uplästes Riddarehusordningen.
Herrar rådselectorerne återkommo och anmälte, at Kongl.
Maij :t til Dess och Svea Rikes Råd utnämt af första förslaget
Hr Öfversten och Commendeuren Frih. Ulric Scheffer, af
andra förslaget Landshöfdingen och Commendeuren Grefve
Bielke, af tredie förslaget Hr Justitiaecancelleren och Commendeuren
von Stockenström.
8. Uplästes ifrån herrar electorerne, at de til ledamot uti
Secrete Utskottet efter Hr Praesidenten Baron von Hermansson
valdt Hr Stierngranat, Carl, Cammarråd.
R. o. A. åtskildes kl. 1/4 öfver 12.
År 1769 den 11 Maji.1
Torsdag.
Plenum kl. 11 förmiddagen.
Närvarande Hr Grefven och Landtm. Axel Fersen.
R. o. A. intogo sine ställen och protocollet för den 2 Maji
sidsthe justerades.
Anmältes en deputation från Borgareståndet, 12 personer,
som emottogs och infördes på vanligit sätt. Rådmannen ifrån
Stockholm, Hr Forsberg, som förde ordet, anmälte jämte
ståndets hälsning
1. ett dess ledamots Hr Borgmästaren Ungers memorial
angående Handelsmännen Isaac Claesson och Hans Wittfo[t]h;
af hvilke den förre nödga[t]s sig utur riket begifva
utan at sedermera kunna erhålla tilstånd at på leid få återkomma
och sig förklara öfver den fordran, kronan hos honom
skall äga och för hvilken hans egendom blifvit i qvarstad
satt; och den senare uti fängelse på Marstrands fästning
på behagelig tid dömd, för det han uti visse financeoperationer
tilfogat kronan anseenlig förlust; hvaruti Borgmästaren
Unger föreslår, at Claeson måtte få låf i riket återkomma
och Wittfoth utur fängelset befrias. Hvilket Borga
1
Konceptprotokollet har påteckningen: Justerat d. 20 Maii, till stut d.
23 Maii.
Riksråder
utnämde.
Isaac Clason
och Hans
Wittfoth
ang:de.
56 1769, maj 11.
Riksdagstidningar.
Kongl. M:ts
resolutioner
olver ricksdagsmansvahlen
i åtskillige
städer.
Ricks dagstidningar
angående.
reståndet bifallit och genom deputation hos R. o. A. äfven til
bifall recommenderade, öfverlemnandes deröfver Borgareståndets
extractum protocolli.
2. Öfverlämnade deputation äfven Borgareståndets extractum
protocolli angående de resolutioner, som Kongl. Maij :ts
Rådcammare i Stockholm utfärdat eller varit i begrepp at utfärda
öfver riksdagsmansval i städerna, sedan ståndet nu
fått sin Taleman och voro i begrepp at sielfve pröfva fullmagternes
ricktighet; hvilke ståndet beslutit, att de måtte inhiberas
och deruti begärte R. o. A:s samtycke, hvilke begge
mål deputerade hos R. o. A. till bifall recommenderade.
Deputerade, sedan de af Hr Grefven och Landtm, fädt
försäkran om R. o. A:s benägenhet at så snart som möijeligit
företaga sig desse mål,
afträdde och beledsagades på vanligit sätt.
2. Föredrogs och uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli
af den 2 sidstledne Maji, hvaruti föreställes angelägenheten
deraf, at tidigt allmänheten genom Riksdagstidningar
må få lcundskap om de hos Riksens Ständer förefallande
och afgiorde ärender. Secrete Utskottet föreslår, at
Hofsecreteraren och Stadsfiscalen Pehr Qviding härtill må
varda antagen och honom altså lemnäs fri tillgång til de vid
samma arbete nödige handlingar och expeditioner.
Hr von Frese, Paul, hade vid hvad Secrete Utskottet
föreslagit icke något at påminna men ville allenast giöra
det förbehåll, at den, som nu komme at utgifva Riksdagstidningen,
måtte blifva mera sedig och i sin skrifart om medborgare
varsam än utgifvaren af förre riksdagens tidningar.
Hr Durietz fant nyttan af Riksdagstidningar och ville
ej eller gå in uti någon discussion om Secrete Utskottets giorde
val.. Men borde ej dölja sin önskan, at Secrete Utskottet
hade anförtrodt detta åt en adelsman, såsom vid förre riksdagar
vanligit varit.
Hr von Bromell var ej eller sinnad at disputera, hvad
Secrete Utskottet projecterat; trodde likväl den af Hr Durietz
giorde reflexion förtiena R. o. A:s upmärcksamhet; tilförene
hade altid någon af R. o. A. blifvit dertill antagen, först Hr
Prsesidenten Baron Hermansson, sedan Hr Statssecreteraren
Benzelstierna, sidst Hr Assessor Nordenhielm; de andre stånden
hafva nog tagit af R. o. A., skola de ock nu få detta. De
föregående voro alle män af anseende och riksdag[s]män;
Riksdagstidningar.
57
denne hör till intet stånd, är fiscal til sitt embete, har ej att
befatta sig med riksdagsärender utan bör vara på sin ort och
där giöra sin sysla.
Hr Grefven och Landtm.: Att skrifva Riksdag[s]tidningarne
kan väl icke anses för något embete, mindre af den
[be] skaffenhet, at det af R. o. A. under Privilegier kan reclameras;
det har hittils tre gången kommit at blifva adelsmän
anförtrodt, skulle R. o, A. villja fordra detsamma fierde
gången åt sitt stånd, så kunde lätteligen ingenting annat
dermed uträttas, än at de andre stånden begärte at nu få alternera
och någon af sine medel därtill; i öfrigit kan den
praecaution tagas, at Secrete Utskottet öfverser alt, hvad derifrån
kommer at uti Riksdagstidningen inflyta, utan at Hr
Qviding får någon tillgång til secrete utskottshandlingarne.
Frih. von Essen förklarade sig intet hafva at påminna
vid det Secrete Utskottet föreslagit, trodde allenast det
förbehåll vara ganska nödigt, at Secrete Utskottets beslut,
som kunna allmänne giöras, måtte Qviding af Secrete Utskottets
Expeditionsdeputation blifva tilldelte.
Hr von Frese, Otto Hindric, biföll aldeles Secrete
Utskottets förslag och fant billighet deruti at icke förvägra
dela med de andre stånden och välja lika såväl utur
dem som utur R. o. A. den, som Rikdagstidningarnes utgifvande
må anförtros. Uti saker, där värckeligen de äga lika
så mycken rättighet sorn R. o. A., är det R. o. A. värdigt at
ej visa sig nogräknade och derigenom upväcka frågor, hvilke
likväl R. o. A. icke kan påstå, at de efter dess mening i
de andre stånden skola decideras men väl kunna förordsaka
oro och sätta kallsinnighet.
Hr Grefven och Landtm, giorde häruppå proposition:
Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets extractum protocolli med
den tilläggning, at utur Secrete Utskottet Qviding meddelas,
hvad som derifrån kan komma at uti Riksdagstidningen införas,
sedan det förut derstädes blifvit jämckat och öfversedt.
Hvilcket med Ja besvarades.
Anmältes en deputation ifrån Bondeståndet, 12 personer,
som emottogs och infördes. Jonas Månsson, hvilken
anförde deputationen, anmälte ståndets vördsamma hälsning,
samt at Bondeståndet förehaft ett ifrån Secrete Utskottet
inkommit extractum protocolli angående åskillige om
denna urtima riksdags sammankallande utspridde vidrige
Kongl. M:ts
declaration
om Sveriges
fredlige
afsigter.
58 1769, maj 11. Deputationernas betjäning.
Arfvode för
notarier i
deputationerne
m. m.
och vacktbetieningen.
ryckten samt Kongl. Maij :ts deremot giorde allmänne declaration
om Sveriges fredliga tanckesätt i närvarande conjunctur
i Europa, hvilket Bondeståndet beslutit at det borde
allmänneligen publiceras för att öfveralt i landet tilfredsställa
menigheten. Jonas Månsson öfverlemnade tillika Bondeståndets
extractum protocolli härom, hvarefter deputationen
af Hr Grefven och Landtm, besvarades med vanlig
återhällsning ifrån R. o. A. samt löfte, at R. o. A. ville låta
sig detta äfven i dag föredraga, och afträdde, ledsagat på
vanligit sätt.
3:tio. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 2 Maji sidstledne angående arfvoden för den betjening,
som under riksdagen kommer at gå Riksens Ständers Secrete
Utskott, deputationer, Riddarehuscancellie tilhanda, jämte
vacktbetieningen; och hvaruti Secrete Utskottet i anseende
til de dryge utgifter, hvarmed staten är betungad genom
riksdagsflyttningen hit, för at i ackt taga ali möijelig sparsamhet
tilstyrcker, at samma dagtractamente måtte utsättas
för en hvar vid denne riksdag efter enahanda plan, sorn vid
den sidstförledne varit antagen, nemligen för secreteraren i
Secrete Utskottet i månaden 300 dahl. s:mtt, cancellister 150,
äfven nota[r]ierne i Secrete Utskottets utskotter 150, notarierne
uti Secrete Deputation, Bergs- och Justitisedeputationerne
50 dahl:r, uti Handels- och manufactur-, Cammaroeconomie-,
Tull-, Protocolls-, Landt- och sjömilitieoeconomie 40
dahl:r, de särskilte notarier, cancellister i desse deputationer,
notarier uti Expeditions-, Allmänna Besvärs- och Fiskeriedeputationerne
30 dahl:r, vacktbetjeningen 10 dahhr, alt
s:rmtt i månaden. I Riddarehuscancelliet cantzlisterne 2
dahl:r och vacktmästarne 1 dahhr s:rmtt om dagen.
Sedan det blifvit upläst, giorde Hr Grefven och Landtm,
proposition til bifall, som med Ja besvarades, men
Hr von Bromell förestälte, at vack[t]betjeningen vid
deputationerne omöijeligen kunde hafva sin utkomst för det
projecterade arfvodet, som icke voro mera än 1 dahhr k:rmtt
om dagen, och bad R. o. A., at de måtte få någon tillökning.
Hr Wadenstierna, Thomas, ansåg saken för nu
afgiord, han voro dock nögd, om de skäl, Hr von Bromell anfördt,
kunde värcka någon tilökning, men at desse penningar
måtte betalas af dem, som haft oss at resa hit.
Hr Grefven och Landtm.: Detta är aldeles samma state,
Brukssocieteten.
59
som vid sidsthe riksdag blifvit antagen; uti en tid, då kronans
cassa är svag och månge utgifter skola bestridas, har
Secretc Utskottet icke trodt sig kunna gå längre än til det,
som Riksens Ständer sielfve en gång utsatt., Secrete Utskottet
har ej undfallit, at flere omständigheter giöra detta arfvode
nog knapt, men det vore likväl at försöka. Få Riksens
Ständer ingen betiening, så måste man väl öka uppå något,
hvarom då deputationerne kunna med föreskrift till Riksens
Ständer inkomma, ifall betjeningen med flit och skickelighet
finnes det förtiena.
Proposition begärtes, blef af Hr Grefven och Landtm,
altså giord och Secrete Utskottets upläste extractum protocolli
bifallit.
4:to. Uplästes ett af Grefve Reenstierna, Friedrich, ingifvit Ang:de upmemorial,
hvaruti han andrager, såsom fullmägtig uti Jern- y^iige tercontoiret,
at efter reglorne Brukssocieteten borde i början af min för
Junii månad i Stockholm sammankomma för at öfverse con
L6L6I1
at sam
toirets
förvaltning och der jämte sinsemellan af giöra åtskilli- mankomma,
ge för bruksrörelsen angelägne omständigheter; men som genom
den nu här i Norrkiöping varande riksdag en stor del
bruksägare torde vara så hindrade, at de omöijeligen kunna
vid den tiden i Stockholm sig infinna, och utom de flästes
närvaro föga kan blifva uträttat, altså och på det de få, som
torde tilstädes komma, icke måtte resa förgäfves denne
gången, och då en annan termin til sammankomst är oumgängelig,
nödgas andre gången giöra en sådan resa; så anholt
Grefve Reenstierna om tilstånd at få til denne sammankomst
utsätta en annan och lägligare tid, med hvilken
ansökning han utbad sig at äfven få gå til de andre respective
stånden.
Hr Durietz fant denne begäran billig, och som den i
reglorne Brukssocieteten föreskrefne tid voro nära för handen
och icke kunde ändras utan Riksens Ständers samtycke,
så tillstyrckte han, at R. o. A. ville genast bifalla Grefve
Reenstiernas memorial.
Uppå giord proposition blef altså memorialet bifallit.
5:to. Föredrogs och uplästes Secrete Utskottets extractum
protocolli af den 8 Maji sidstl:e angående den declaration,
Hans Kongl. Maij :tt i anseende til de vidrige intryck, som
kunde förordsakas af utspridde ryckten, funnit för gådt at
giöra til alla härvarande ministrer och vid alle utländske hof
5—610798
Kongl. M:ts
declaration
om Sveriges
fredlige
tanckar.
60 1769, maj 11. Fredsdeklarationen.
angående Sveriges fredlige tänckesätt, och at denne nu på^
begynte Riksens Ständers sammankomst endast hade sitt afseende
uppå rikets invärtes hushållning. Härvid uplästes
sielfve declaration, som vid detta extractum protocolli i afskrift
på svenska och franska var bilagt. Äfve[n]ledes Bondeståndets
extractum protocolli af den 11 Maji, hvilket deputationen,
som ofvan förmält är, aflämnade och hvaruti
Bondeståndet förklarar för sin del sig finna nyttigt och högst
angelägit, at denne declaration må allmänneligen kundgiöras,
på det desse ryckten måtte qväfvas, hvilke annars uti landsorterne
kunde hos de enfalldige upväcka bekymmer, oro och
frucktan.
Frih. Grönhagen betygade, huru hugneligit det voro
at genom en sådan declaration förnimma, det allting bådar
fred och lugn. Han ansåg det som en fruckt af förre Ständers
vidtagne mogne och försigtige steg samt Kongl. Maij :t
med Råds råde vishet och vaksamhet att undanrödja alt,
hvad hos andra magter kunde upväcka missnöije; han förväntade
af Riksens nu församlade Ständer, at de lemna riket
uti et äfven sådant lugn. Förklarandes altså Frih. Grönhagen
sig icke hafva något vid Secrete Utskottets nu upläste extractum
protocolli at påminna.
Hr Grefven och Landtm, understälte R. o. A., om icke
det voro tilräckeligit, at Kongl. Maij :ts nu upläste declaration
genom trycket och uti allmänne tidningarne kommo till allmenhetens
kundskap utan at behöfva, som annars med allmänne
publicationer bör ske, af predikstolarne upläsas, som
Bondeståndets mening synes vara.
Hr Durietz instämde häruti och trodde bäst vara, om
til Secrete Utskottet öfverlämnades at draga försorg, huru
denne declaration på et authoriserat sätt må komma till allmänhetens
kundskap.
Hr Grefven och Landtm, giorde altså proposition: Samtycker
R. o. A., at denne Kongl. Maij :ts declaration må tryckas
samt uti allmänna tidningarna införas.
Hvilket med Ja besvarades.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, påminte i anledning
härutaf, huru angelägit det vore, då vij nu äga tryckfriheten,
at uti tryckte skrifter ingenting får inflyta, hvarigenom utrikes
magter på något sätt kunna få anledning at blifva stötte;
och trodde det icke vara utur vägen, om Secrete Utskot
-
Fredsdeklarationen. Generalmönstringar.
61
tet blefvo updragit at emot et sådant missbruk af tryckfriheten
taga någon författning.
Hr Jennings fant denne påminnelse nyttig, men at
Secrete Utskottet skulle påläggas at genomse alt, hvad uti
politiske ämnen kunde genom trycket utgifvas, sedan förordningen
om tryckfriheten tydeligen redan utstakade, hvad
deruti kunde vara tillåtit eller ei, trodde han Secrete Utskottet
hvarken äga tid eller råderum til; han hade den äran at
vara ledamot af Secrete Utskottet men ville för ingen del åtaga
sig at vara censor.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, förklarade sig icke
hafva sitt afseende uppå annat än det, som uti ministrielle
ärender kan emanera.
Hr Linderstedt, Eric: Om Justitiaecancelleren och
de öfrige embetsmän, hvilkom1 efter förordningen tilhör, giöra
sin skylldighet, så torde det vara tillräckeligit, allenast Secrete
Utskottet ville hos Hans Kongl. Maij :t i underdånighet
påminna, att befallning derom måtte utfärdas til dem.
Frih. Bunge, Sven: Denne Kongl. Maij:ts declaration
hade redan varit af trycket utgifven, om ej Secrete Utskottet
af billig egard för Riksens Ständers plena trodt dermed böra
anstå, til dess han hos Riksens Ständer först blifvit anmäld.
Hr Grefven och Landtm, förestälte, at hvad om tryckte
skrifter, och det de kunde komma at innehålla uti ministerielle
ärender, nu blifvit discourerat, voro aldeles icke ämnet
til R. o. A:s öfverläggning i dag utan gofvo allenast anledning
til vidlyftige ventilationer, som kunde leda derifrån; at
altså bäst voro, om man häruti ej gingo vidare.
Hvarmed discoursen härom afstadnade.
6:to. Föredrogs och uplästes Secrete Utskottets extractum
protocolli af den 10 Maji angående angelägenheten deraf, at
generalmönstringar med de värfvade regimenter i sommar
måtte anställas, efter de fleste compagniechefs enligit deras
ingångne capitulationer böra i år hafva sine compagnier
completterade.
Hr Liljehorn: Hvad Secrete Utskottet nu om regimenternes
complettering anmäler, synes icke accordera med den
declaration, vij nyligen hördt om Sveriges fredlige sinnelag;
en sådan mönstring under varande riksdag torde giöra upseende
så innom riket som hos utlänske magter och väcka en
1 Rättat efter konceptprotokollet från förlagans: hvilken.
Generalmönstringar
i år med
värfvade
regimenterne.
62 1769, maj 11. Riksdagstidningar.
farhåga, hvilken genom declarationer icke lätteligen står at
qväfva. At sammandraga troupper under Riksens Ständers
sammanvaro lärer efter min tancka icke vara enligit med
grundlagen; likväl vill jag ej vara emot de föreslagne mönstringar,
om herrarne, som bättre känna sakerne och huru vida
desse considerationer böra gälla, finna det för godt och nyttigt.
Om Ricks- Anmältes en deputation af Presteståndet, 6 personer, annlngarne.
förd af Kyrkoherden Stenbeck, och emottogs på vanligit
sätt. Jemte ståndets hällsning berättade deputation, at Presteståndet
förehaft Secrete Utskottets extractum protocolli angående
Riksdagstidningarnas utgifvande och bifallit, at det
måtte updragas Hofsecreteraren och Stadsfiscalen Quiding at
derom draga försorg; äfvenväl hade Presteståndet låtit sig
föreläsas Bondeståndets extractum protocolli i detta ämne
och bifallit, at Hofsecreteraren Qviding såsom utgifvare måtte
niuta riksdagsmanna säkerhet, men hvad välbemälte stånd
beviljat angående at Qviding skulle äga fritt tilträde uti sarntelige
Riksens Ständers deputationer, dertill hade Presteståndet
icke funnit någon anledning at samtycka.
Deputationen afträdde och ledsagades på vanligit sätt.
General- Häruppå företogs åter öfverläggningen angående Secrete
stringarne Utskottets sidst upläsle extractum protocolli om generalmönstringar
i sommar med de värfvade regimenterne.
Åtskillige begärte det på bordet.
Hr Grefven och Landtm.: När frågan nu är om generalmönstringar
med de värfvade regimenterne, förstås icke at
draga arméen eller någre troupper tilsammans, utan som de
värfvade regimenter redan äro förlagde uti fästningar och
städer, så kominer det endast an uppå at trouppen i den ort,
hvarest den redan ligger, en dag träder i gevähr och mönstras.
Efter pommerske kriget slöt kronan capitulation med större
delen compagniechefs, at de innom en viss tid skulle
hafva sine compagnier completterade, til hvilken ända de äfven
hade at undfå en utsatt penningesumma, som dertill
vardt anslagen; nu infaller i år, at denne termin är til ända,
Kongl., Maij :t har altså genom Secrete Utskottet begärt veta,
huruvida Riksens Ständer ville samtycka, at desse regimenter
måge mönstras för at efterse, om capitulanterne fullgiordt
sine capitulationer, ty det blifver angelägit vid statens regie
-
Generalmönstringar. Riksdagstidningar.
63
rande at veta, om compagnierne hädanefter böra betalas såsom
complette eller ej.
Hr Linderstedt, Eric, ville icke giöra någon erhindran
emot at de projecterade mönstringar ne måtte ske,
men trodde, at tiden dertill icke nu passade sig, efter en del
compagniechefs hade icke förr än nyss för två å tre månader
sedan fädt ut sine pengar; för dem hade det icke varit
möijeligit at sedermera complettera, utan behof de de tid dertill;
sedan riksdagen börjats, voro och alle i tyske städerne
utsände värfvare indragne, efter det ej lärer vara tillåtit at
under påstående riksdag värfva. Compagniechefs behöfde altså
tid til at complettera, och borde derföre detta ligga på
bordet, at man närmare får betäncka sig, innan något resolveras.
Hr Grefven och Landtm, påminte altså, at discourserne
måtte uphöra, efter saken ligger på bordet.
Hr von Bromell: Som det kunde hända, at de andre
respective stånden emed[ler]tid af giöra saken; så torde vara
nödigt at genom en deputation begära, det den måtte hvila,
til dess R. o. A., hunnit sig utlåta, efter detta i synnerhet rörer
R. o. A:s ledamöter.
Hr Grefven och Landtm., hemstälte, om icke det vöre
nog, at Riddarehusfiscalen hos Talemännen i hvarje stånd
anmälte denne R. o. A:s begäran, så trodde han, at de gerna
skulle foga sig derefter och at det giorde mindre upseende.
Som detta bifölls, så afsändes Riddarehusfiscalen von Schening
i detta ärende til de andre stånden.
Frih. Grönhagen: Af hvad Presteståndets deputation
anmält finnes, at ståndet angående Riksdagstidningarnas utgifvande
tagit nästan samma beslut som Höglofl. R. o. A. Det
bifaller, at Hofsecreteraren Quiding får dem utgifva; at han
niuter säkerhet som riksdagsman; men af slår tilträdet för
honom i deputationerne. Ricksdagsmannasäkerheten må han
ock niuta men icke något tilträde i deputationerne, utan at
Secrete Utskottet lemnar honom det, som derifrån uti Riksdagstidningen
bör införas; det kommer nu allenast derpå an,
at påskriften jämkas hos R. o, A. til at blifva lika med Presteståndets,
på det expedition ej må blifva efter de öfrige ståndens
beslut, hvilket lätteligen kan hända, om R. o. A. samt
Presteståndet blifva ansedde at hafva gådt in partes.
Ricksdags
tidningarne
ang:de.
64 1769, maj 11. Riddarhusbetjäningen.
Hr Grefven och Landtm.: Bifaller R. o. A., at Hofsecreteraren
Qviding niuter såsom utgifvare af Riksdagstidningarna
riksdagsmanna säkerhet men at för öfrigit R. o. A., förblifver
vid sitt redan i detta mål tagne beslut.
Detta besvarades med Ja.
Dagztracta- 7. Riddarehusdeputationens memorial, at riddarehusbetjeMiMr/
^"r" nin§en> som ^ anseende til riksdagens flyttning hit måste visriddarehus-
tas här i staden, skilde ifrån sine hemvister i Stockholm och
betjeningen. den ort, derest de annars för sine embeten böra vara, måtte
niuta dagtractamente af statsmedlen efter 1685 och 1696 års
reglemente, nemligen Secreteraren, Kammareraren, Fiscalen,
Cancellisten och Ammanuensis 3 dahl:r s:rmtt om dagen
hvardera, så länge de för sine embeten här vistas.
Hr Gyllensvahn trodde, at en fråga om penningeutgifter
af statsmedlen icke borde uti plena afgiöras, innan Secrete
Utskottet fädt sig deröfver yttra, och at detta altså borde
til Secrete Utskottet remitteras.
Hr Wachschlager fant väl billighet deruti, att de borde
hafva dagtractamente efter den stat, kronan består, men
lika billighet fordrade då, at alle andre rikets embetsmän,
hvilke uti och för sine embeten skull böra vistas här vid
riksdagen i Norrkiöping, måge niuta detsamma.
Hr Wadenstierna, Thomas, instämde äfven deruti,
at riddarehusbetieningen måtte få dagtractamente i
Norrkiöping, men sorn det är en gravation för staten, at vij
då til lindring i sådane utgifter snart måtte få med riksdagen
flytta härifrån.
Hr Fock: Riddarehusdeputation har förväntat, at R. o.
A. skulle inse billigheten häruti och derföre ej allenast bifalla
och understödja hos de andre stånden för sin betiening
utan att tillåta, at dagtractamentet må af riddarehuscassan
föreskiutas, som sedan får sin betalning af statsmedlen.
Hr Wachschlager förklarade sig aldrig kunna samtycka,
at riddarehuscassan graveras med något förskott eller
någon utgift, hälst han af directionens berättelse inhämtat,
at hon vöre svag och med gäld besvärad. Men at riddarehusbetieningen
får sitt dagtractamente af statsmedlen, deruti
fant han billighet och at R. o. A. borde det understödja.
Hr Jennings: Så mycket mindre bör det bestridas riddarehusbetieningen
at få dagtractamente, så länge de uti och
för sine embeten vistas här i Norrkiöping, som Hrr Riksens
Tullverket.
65
Råd, hvilke varit Kongl. Maij :t hit följacktige, funnit skäligit
at bestå sig dagtractamente.
Hr Grefven och Landtm.: Kanskie R. o. A. bifaller, att
detta remitteras til Secrete Utskottet, på det de andre stånden
häraf ej måtte taga sig anledning at äfven bifalla dagtractamentee
för deras betjening utan at höra Secrete Utskottet
förut.
Detta besvarades med Ja.
8:vo. Uplästes ett memorial, ingifvit uti Borgareståndet af Om tulivärcen
dess ledamot, Hr Borgmästaren Bergström, som fädt sitt y^erKmn-6
stånds samtycke at dermed få gå til de andre respective stån- marcolled.
en och hvaruti han uppå andragne skäl tillstyrcker, att Ge- gmm'
neraltulldirection måtte indragas och tullvärcket sättas under
Kongl :e Kammarcollegii inseende, på sätt som det ifrån
första början varit stält.
Frih. Grönhagen: De uti memorialet anförde skäl förtiena
upmärcksamhet, men icke lärer det kunna låta sig giöra
at nu genast in plenis öfverväga alt, hvad härvid bör komma
uti consideration; blifver derföre bäst at remittera detta til
Tulldeputation. Ehuru det skulle ske med min kienning, som
derigenom kommo at förlora det mig anförtrodde tullrådsembete,
vill jag dock icke söka at hindra, ifall det upgifne
project då skulle finnas giörligit och för kronan nyttigast.
Generaltulldirectionen är beredd at giöra redo för sin förvaltning
och väntar at af Riksens Höglofl. Ständer niuta et emot
sin för det allmänna bästa viste nit svarande skydd.
Hr Liljehorn: Rikets collegier äro tilräckeligen syslosatte
med hvad de redan hafva at skiöta. Det vore obilligt at
jämte de mångfalldige syslor, Cammarcollegium har sig ålagde,
ännu belasta detsamma med hela tullvärkets styrsel;
ibland öfverhopade giöromål måste någre försummas; den
skada, kronan skulle lida, om detta värck felades en flitig
och dagelig eftersyn, kan icke ersättas genom lönernes indragande
för Tulldirection och den mindre betydande besparing
dermed vinnas. Jag tilstyrcker aliså, at memorialet genast
måtte afslås.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, önskade, at R. o. A.
såsom altid tilförene icke ville förhasta sig uti detta utan
med mogenhet efter skedd pröfning taga sitt beslut; dett är
uppå en sådan principe, som det blifver R. o. A. värdigt at
remittera detta project til Tulldeputation, på det man ej må
Ledamöter
i Secrete
Utskottet.
66 1769, maj 11—20. Sekreta Utskottet.
afgiöra saken utan at kienna densamma först. Deputation
äger bäst tillfälle at inhämta all nödig kundskap. Direction
är färdig med sin berättelse. Det voro icke såsom ordförande
uti den nu varande Generaltulldirectionen eller i afseende
uppå något egit interesse, som denne påminnelse skiedde,
ingen styfver af den lön, honom såsom generaltulldirecteur
varit anslagen, hade han niutit utan användt altsammans till
kronans och det allmännas fördel och tjenst, altså voro det
för honom ingen förlust, om desse löner indrogos.
Flere begärte häruppå, att detta memorial måtte läggas på
bordet..
9. Upbröts och uplästes herrar electorernes val till de ledige
rum uti Secrete Utskottet.
I stället för numera Hr Riksrådet Grefve Bielke Grefve
Cronstedt, Carl, Prsesident.
I stället för Hr Riksrådet Frih. Ulric Scheffer Frih. Mörner,
Hampus, öfverste.
I stället för Hr Riksrådet von Stockenström Hr Voltemath,
Johan Albrecht, Krigsråd.
Som af bilagde valinstrument kan inhämtas.
Hr Grefven och Landtm, berättade, at detta vore det
sidsta plenum för nu instundande pingstehelg. Äfven at Hans
Kongl. Maij :t gifvit i nåder tillkänna, at uppå Hans Kongl.
Maij :ts höga födelsedag, den 14 Maji, som infaller första
pingstedagen, alt blifver på Kongl. Hofvet stilla, ingen cour
eller ceremonie, efter Hans Kongl. Maij :t då ville begå sin
devotion, hvarmed för den emellankomne koppympningen
blifvit intill denne tid upskiutit.
R. o. A. åtskildes häruppå kl. öfver ett.
År 1769 den 20 Maji.1
Lördag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Grefven och Landtm. Axel Fersen.
Hr Grefven och Landtm, äskade liud, och R. o. A. intogo
sine ställen.
Justerades protocollet för den 11 Maji til helften.
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Justerat d. 29 Maii 1769.
Riksrådet.
67
1 :mo. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af Om Ricksens
den 12 Maji sidstl:e, innehållande betänckande öfver Hrr lande utj {rå'
Riksens Råds förhållande och yttrade underdånige tanckar gan ang:de
Aid de tilfällen, då frågan om Riksens Ständers sammankal- ri^s^g
lande til rikets hielp uti den brist uppå all rörelse, som såväl
i Bergslagen, uti alle näringar i städerne och omsider äfven
hos landtmannen förmärcktes dageligen tiltaga, men i synnerhet
om det, som i anledning af samma fråga förelupit uti
Kongl. Maij :ts Rådcammare med och efter den 12 sidstl. December.
Uti detta yttrar sig Secrete Utskottet öfver alle de
härmed gemenskap ägande särskilte omständigheter, och om
hvilke Secrete Utskottet såväl af de redan genom trycket allmänt
kundgiorde och bekante rådsprotocoller och handlingar
som af Hrr Riksens Råds förklaringar uppå Secrete Utskottets
till dem aflåtne remarque och de infordrade flere rådsprotocoller
haft tillfälle at all erforderlig kundskap inhämta;
at Hrr Riksens Råd Baron Frisendorff, Grefve Horn, Baron
Lagerbielke, Baron Kalling,1 Grefve Gyllenstierna, Baron
Reuterholm, Baron Funck, Baron Ribbing och Baron Duben
trädt Kongl. Maij :ts höghet för nära, missvårdat och satt en
olämpelig uttydning på Sveriges grundlag och Ständers beslut,
visat mindre hug at vilja söka botemedel til hielp emot
den nöd, som ifrån alle orter i landet samt genom collegier
och embetsmän anmältes för handen vara, ansedt möijeligit
och med Regeringsformen öfverensstämmande vara at uti en
och tiugu månader Riksens Råd kunde regera Svea rike utan
konung och at de sielfve i Rådcammaren kunde representera
Maijestätet, i följe af hvilken principe de äfven tagit den
författning, at en Rådcammare uti Stockholm, bestående af
åtta Hrr Riksens Råd, skulle regera riket under samma tid,
som Kongl. Maij :t, de öfrige fem Hrr Riksens Råd och Riksens
Ständer uti Norrkiöping äfven utgiorde en regering, af
hvilket alt, samt at Hrr Riksens Råd, emot hvad förordningarne
stadga, blandat sig i riksdagsmansvahlen och uphäfvit
alle dem, sorn icke voro utfallne efter deras behag, hvaruppå
som exempel det som i Åbo skedt anföres, såväl som ock at
den förordnade öde divisionen i Kongl. Svea Hofrätt, som
skulle döma öfver Kongl. Cammarcollegii förhållande uti den
bekante Cronackerske saken med mera, som dit hade kunnat
blifvit remitterat, och hvilken division i anseende til den
utgallring af hofrättsledamöter, som skulle utgiöra samma
1 I betänkandet följer härefter: Baron Hermelin.
68 1769, maj 20.
Riksrådet.
division, Secrete Utskottet anser som en extra domstol eller
commission och således emot Riksens Ständers beslut förordnad,
Secrete Utskottet ej otydeligen slutar, att Hrr Riksens
Råd synes hafva velat giöra en ändring uti regeringssättet,
införa aristocratie och genom denne extra domstol såsom
med et hetzel tämja dem af rikets invånare, som icke
med låck ville beqväma sig till detta nya regeringssättet; Secrete
Utskottet förklarar vidare, att man endast behöfver slå
upp lagboken och dermed jämföra de upgifne facta för at
finna, hvad rätt och lagligit i en sådan sak voro, men Secrete
Utskottet tror sig böra lystra til hvad försigtigheten, en
rättskaffens politique, rikets nyttja och det allmänna bästa
kräfja för utvägar, och sedan visat blifvit, hvaruti det består,
slutar Secrete Utskottet med at riket behöfver styresmän,
dock försicktigarc än dem, som styrel fördt, och förklarar
altså sig tilstyrcka, att Riksens Ständer icke kunna
lemna Hrr Riksens Råd Frih. Frisendorf, Grefve Adam Horn,
Frih. Lagerbielke, Frih. Kalling, Frih. Hermelin, Grefve Gyllenstierna,
Frih. Ribbing, Frih. Funck, Frih. Reuterholm och
Frih. Duben sitt förtroende, utan at de genast ifrån sine rådsembeten
måge varda endtledigade. Men hvad Hr Riksrådet
von Wallv[i]jk angår, som han ändradt sin först yttrade mening
och den äskade riksdagen tilstyrckt samt dervid sedan
beständigt förblifvit och icke deltagit uti de ofvan förmälte
Hrr Riksens Råds rådslag och yttrade principe, at riket kunde
regeras utan konung, at Rådcammaren kunde delas och
riket på en gång regeras ifrån Stockholm och Norrkiöping,
at det ena rikets collegium kunde dömma öfver det andre
med mera, så blefvo han vid förtroendet bibehållen; dock at
bemälte herre undfår en föreställning öfver det, hvaruti han
om grundlagens rätta förstånd sig misstagit.
Secrete Utskottet, sorn vid detta vigtiga måls utredande
funnit nödigt at, innan det skredo til nu anförde slutelige
yttrande öfver alla desse omständigheter, höra Hrr Riksens
Råd, har den 6 i denne månad sin remarque til dem utfärdat
och til den 11 derpå följande deras förklaringar deröfver
begärt samt äfven af de i Stockholm för siukdom qvarblefne
Hrr Riksens Råd genom en utsänd expresse sådant
infordrat, varandes nu såväl sielfve remarquen sorn Hrr Riksens
Råds förklaringar af Secrete Utskottet bilagde vid detta
extractum protocolli.
Riksrådet.
69
Uplästes altså i ordning 1 :t Secrete Utskottets remarque.
Härunder ankom och infördes en Presteståndets deputation,
6 personer. Hr Superintendenten Doctor Liitkeman,
som förde ordet, anmälte, at hos ståndet förevarit Borgareståndets
extractum protocolli af den 11 Maji ang:de Grosshandlaren
i Stockholm Isaac Claesson, som utrikets nödga[t]s
sig begifva för något emot honom vid sidsthe riksdag angifvit
brott i financeoperationerne, och Handelsmannen Hans
Wittfoth, hvilken för ett dylikt blifvit dömd til fängelse på
Marstrands fästning på behagelig tid; at den förre må i riket
få inkomma och den senare nu ställas på fri fot, at Presteståndet,
rördt af medlidande öfver olyckelige medborgare,
fölgt de fotspår, som vid förre riksdagen ståndet haft för sig
af Ständers ädelmod emot sådane olycklige, och bifallit Borgareståndets
extractum protocolli; at Presteståndet förväntade
af R. o. A:s ädelmod samma benägenhet och at R. o. A.
sig härmed förenar, hälst Presteståndet härigenom icke på
något sätt velat vika ifrån den rätt, som kronan til Claessons
och Wittfoths egendom efter lag kan äga.
Deputation afträdde.
Hvarefter fortfors med handlingarnas upläsande uti det
påbegynte mål om Riksens Råds förhållande i frågan om
riksdag med mera, och uplästes nu Hr Riksrådet Frih. Dubens
förklaring.
Vidare Hr Riksrådet Frih. Reuterholms dito.
Härunder ankom och emottogs en deputation ifrån Bondeståndet,
anförd af Otto [o: Johan] Ottoson, 8 personer
starck, som anmälte, at ståndet bifallit Borgareståndets
extractum protocolli om Handelsmännen Claesson och Wittfoth,
at de måge på fri fot vistas uti riket, dock kronans rätt
til deras egendom oförkränkt. Deputation afträdde.
Fortfors häruppå med den redan företagne saken och uplästes
Hr Riksrådets Frih. Frisendorffs förklaring.
Vidare Hrr Riksens Råds Grefve Horn, Frih. Lagerbielke,
Frih. Kalling, Frih. Hermelin, Grefve Gyllenstierna, Frih.
Funck och Frih. Ribbings samfält afgifne förklaring.
Dito Hr Riksrådet von Wallw[i] jks.
Vidare Secrete Utskottets extractum protocolli af den 12
sidsthe Maji, hvars innehåll här frammanföre korteligen står
omrördt.
Sedan alle handlingar voro upläste, begärte Frih. Grön
-
70 1769, maj 20.
Riksrådet.
hagen, denne sak såsom af yttersta vigt och betydelighet
uppå bordet.
Frih. von Essen: Innan R. o. A. kunna fatta något beslut
uti ett så granlaga mål som detta, blifver visserligen, at
hvar och en af dess ledamöter fullkommeligen lärer att kienna
saken för at stadga sin öfvertygelse; det är en loflig åtrå;
följackteligen erkienner iag mig hysa den och instämmer ej
allenast med Frih. Grönhagen at begära saken på bordet,
utan ock at de nu upläste handlingarne jämte memorialerne,
som inkomma, måge tryckas, på det en hvar kan få tilfälle at
se och läsa altsammans. 2. At således tillräckelig tid måtte
utsättas, innan saken til sluteligit afgiörande företages, hvilken
tid jag begär, at Hr Grefven och Landtm, nu må projectera,
och at R. o. A. hos de öfrige respective stånden må begära,
det de ej eller företaga målet så hastigt til afgiörande,
så at R. o. A:s beslut sedermera blifver onyttigt.
Häruppå svarades med Ja och Neij af ganska många.
Frih. von Essen fullfölgde altså: Och blifver min slutelige
anhållan hos Hr Grefven och Landtm., att han genom
sitt värkande förord hos R. o. A. må erhålla, att Riksdagsoch
Riddarehusordningen efterlefves, så at iag som fri svensk
man under lagarnes skydd får på detta ställe säga min mening,
utan at någon faller mig i talet, enär den med lag är
enlig.
Hr Jennings: Secrete Utskottet har förestäldt saken i
hela sin vidd, samlat sine upgifter af redan tryckte och altså
ej af hittils okiende och för oss fremmande utan af allmänt
kiende handlingar; det slutar af hvad således är befunnit,
at riket tarfvar andre styresmän; denne ref[l]exion kan
ej undfalla R. o. A., och det blifver derföre angelägit at icke
försumma tiden til at hielpa riket, enär det betarfvar en så
angelägen hielp, sorn detta är; Riksdagsordningen säger, at
saken må ligga på bordet en el:r flere dagar; kan en dag efter
denne lag vara nog, så böra vij ej draga af det ordet flere
den slutsats, at derigenom de angelägnaste riksdagsärenders
afgiörande längre tid kunna upskiutas.
Att anmoda de andre respective stånden om upskof i detta
mål, till dess R. o. A. sig det til afgiörande företager, voro et
mindre behageligit steg och kunde uttydas, som ville R. o. A.,
at de skulle rätta sig efter oss, hvilket vij hos lika magtägande
medstånd hvarcken vilja eller kunna begära, och torde
Riksrådet.
71
äga den värckan, at de snarare afgiöra saken; ty at hos oss
går långsammare, kan på intet sätt binda dem, utan stadnar
hela min önskan deruti, at vi lika så fort som de kunde afgiöra
alle saker. Och at hvad tiden angår, som denne sak
skall ligga på bordet, Riksdagsordningen må följas.
Hr Grefven och Landtm.: Efter saken är lagd på bordet,
lärer ej behof vas at nu vidare tala derom. Hr Leijonanckar
har i samma ämne ingifvit ett memorial, hvarmed
han begär at få gå til de andre stånden, och kommer det altså
nu äfven at upläsas och sedan jämte det öfrige läggas på
bordet.
Häruppå uplästes detta memorial af innehåll, at en stor
deputation må förordnas, som utarbetar betänckande öfver
de uti närvarande ämne förekommande betydelige frågor om
grundlagens rätta förstånd.
Hr Leijonanckar geck sedan dermed til de andre
stånden.
Uppå begäran at dag måtte utsättas, då denne sak åter
skall komma före, projecterade
Hr Grefven och Landtm, nästkommande tisdag den 23
i denne månad, hvartil svarades Ja.
Hr Grefven och Landtm, tilläde, at han trodde sig med
visshet kunna försäkra R. o., A., at uti tvenne stånd saken
ej eller förr än den dagen skulle til afgiörande företagas.
Hr von Böhnen, Ludvig, ansåg tiden nog kort och
bad, at i det minsta till onsdagen skulle utsättas. Men flere
svarade, at den frågan om upskof nu voro afgiord.
Frih. Ridderstolpe yttrade, at han begifver sig til
den utsatte dag. Han hade väl önskat, att vid detta, som innebegriper
uti sig de vigtigaste och mäst betydelige ämnen
och förklaring öfver vår fundamentallag, få längre tid och
råderum at betäncka sig, den han trodde för egen del och
för månge andre väl kunna behöfvas, men när omständigheterne
äro sådane, at det ej kan ske, och han emot hvad
R. o. A. til störste delen synes bifalla ej vill begära längre
upskof, så måste han väl vara nögd.
Hr von Bromell: Mine gunstige Herrar! Täncken
hvad betydelig sak detta är; det gäller principen af vårt regeringssätt,
det gäller medborgares och de ypperste af våre
medborgares välfärd; hodie mihi eras tibi. Riksdagsordningen
säger, at en sak får en eller flere dagar begäras på bordet;
72 1769, maj 20.
Riksrådet.
Urskill
ningstermins
förlängande.
det ordet flere betyder åtminstone tre eller fyra dagar; till
denne sak voro åtta dagar ej för mycket. Frih. von Essen
bar i detta så aldeles redan sagt, hvad min mening är, at jäg
conformerar mig med honom; huru villen I döma häröfver
utan at förut hafva haft tid at genomläsa alle de vidlyftige
af Secrete Utskottet upgifne handlingar.
Derföre är ock nödigt, att alt, hvad Secrete Utskottet nu
upgifvit, genast blifver tryckt, på det en hvar må kunna få
tillfälle at läsa det, hvilket ej låter sig giöra för R. o. A., som
är talrikt, om allenast det ena skrefne exemplaret blifver at
tillgå.
Blifver altså ej eller utur vägen, at de andre stånden genom
en deputation ifrån R. o. A. anmodas ej företaga till afgiörande
denne så betydelige sak, innan R. o. A. hinner vara
med, på det de eij, som altid plägar ske, förekomma oss uti
besluten.
Flere anmälte sig at få tala.
Hr Grefven och Landtm, påminte, at R. o. A. icke ville
uppehålla sig längre med discourser uti et mål, sorn blifvit
lagt på bordet. Ju förr discourserne uphöra, desto snarare få
herrarne komma til at läsa.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, frågade, hvad anstalt
R. o. A. behagade giöra med tryckningen och huru snart den
kunde hinna blifva färdig?
Hr Grefven och Landtm, hemstälte: Om icke R. o. A.
skulle finna bäst at låta dermed anstå, till dess Riclcsens
Ständer hunnit utlåta sig öfver Secrete Utskottets yttrande,
ty i händelse at det icke af Riksens Ständer vunno bifall,
voro det väl mindre lämpeligit, at allmänheten skulle få det
i trycket utgifvit.
Frih. Ridderstolpe: Det blifver och omöijeligit at
här i Norrkiöping få det så snart tryckt, utan endaste utvägen
at facilitera läsningen voro, om Riddarehuscancelliet
finge befallning at till i morgon hafva flere exemplar afskrefne
af Secrete Utskottets extractum protocolli.
Detta antogs och utlåfvade Hr Grefven och Landtm, at
derom befalla Riddarehuscancelliet.
2:do. Uplästes ett ifrån Bondeståndet ankommit extractum
protocolli, dat. den 11 Maji, af innehåll, at ehvad flit och
möda blifvit använd, så hade ståndet dock icke hunnit at
Urskillningstermin. Riksrådet.
73
urskilja de besvär och ansökningar, sorn Allmogen ifrån
hvarje landsort ombetrodt sine riksdagsfullmägtige at hos
Riksens Ständer anmäla; likväl voro den utsatte termin til
ansökningars ingifvande uti Urskillingsdeputationen nu snart
till ända, så at de ansökningar, hvilke icke förr än härefter
kunna hinna blifva uti ståndet ifrån allmänne besvär urskillde,
hädanefter ej lärer få antagas uti deputationen. Bondeståndet
ansågo altså nödigt, at den utsatte tiden för Urskillingen
må hvad de ansökningar, sorn Bondeståndet angå,
förlängas och tillräckelige numror öpne lämnas til ansökningarnas
insinuerande, då de framdeles hinna blifva färdige.
'■
Hr Liljehorn förklarade sig härmed nögd och at förlängandet
af urskillingstermin måtte blifva generell för alla.
Hr Sparre af Rossvik, Frie dr i c, påminte, at
Krig[s]befälet, som ännu ej kunnat hafva något sammanträde
och sine besvär reglera, äfven måtte få niuta en sådan
prolongation til godo.
Hr Klingsporre fant mycket skäl, at terminen blefvo
förlängd för så beskaffade ärender och mål, som nu blifvit
omtalte; men at aldeles voro utur sin ordning och skulle
bidraga til riksdagens förlängande, om dörren lämnades
ännu vidare öppen för private at inkomma med sine ansökningar
uti enskilte mål.
Detta lades efter fleres begäran omsider på bordet.
3:tio. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli den
11 Maji angående, at åtskillige besvär, som hos Kongl. Maij:t
inkommit öfver riksdagsmansvahlen, hade uti Rådcammaren
den 21 Aprill och 2:dra Maji sidsthe blifvit genom resolutioner
afgiorde och genom stämpelen med Kongl. Maij :ts
höga namn försedde, ehuru riksdagen redan var öppnad och
ståndet altså uti activitet at kunna pröfva fullmagterne och
vahlen, hvilket Borgareståndet ansåg för sin rättighet. I anseende
til de flere oredor, häraf kunde upkomma, hade altså
ståndet beslutit, at de kongl, resolutioner, som i desse
mål icke ännu blifvit utgifne och till orterne afsände, måtte
innehållas samt de, som emot förmodan kunde vara afsände,
Kongl. Maij :t i nåder befalla, at de til sin kraft och
värckan hvila.
Hr Linderstedt, Eric: Den frågan, om ståndet all
-
Ang:de
Rådkammarens
resol.
öfver ricksdagsmansvahlen
i
städerne.
74 1769, maj 20—23. Städernas riksdagsmannaval.
ena äger rättighet at pröfva lagligheten af Kongl. Maij :ts
gifne resolutioner öfver riksdagsmansval, är en lagfråga, och
derföre kunde detta remitteras til Justitisedeputationen.
Frih. Grönhagen begärte dett på bordet.
Hr Liljehorn trodde ståndets begäran vara billig och
enlig med hvad snart i 50 år blifvit brukat och altså laglig,
hvilken vij ej borde afslå utan dermed visa vår venlighet,
at vij bifalla.
Frih. Grönhagen förklarade sig begära detta extractum
protocolli på bordet icke i den afsigt at hindra, efter
han i förevarande casu voro benägen bifalla ståndets begäran,
men i anseende til den, som honom syntes, deruti etablerade
principe, at Kongl. Maij :tt, sedan ståndet är samlat,
icke kan afgiöra klagomål öfver riksdagsmansval. Efter lag
kan ej ett stånd häfva, hvad Kongl. Maij :t afgiordt, eller decidera
ensamt öfver det, som hos Kongl. Maij :t til afgiörande
ligger. Derföre begärte Frih. Grönhagen för sin räkning
till protocollet, at han voro emot den uti extracto protocolli
antagne principen men väl för denne gången biföllo Borgareståndets
begäran.
Frih. P e c h 1 i n förenade sig dermed, at R. o. A. för at
visa sin benägenhet till enighet och sämja uti denne casus
bifaller Borgareståndets extractum protocolli.
Hr Grefven och Landtm.: Dett tyckes icke, at Borgareståndet
velat etablera den principen, at ett stånd kunde häfva
konungens resolutioner eller decidera öfver mål, som hos
Kongl. Maij:t äro anhängige; ty då hade de ej behöft genom
detta extractum protocolli anmäla saken hos sine medstånd.
Utan saken lärer vara at få såsom stånd pröfva sine ledamöters
fullmagter, lika som ifrån förste regeringssättets början
altid R. o. A. pröfvat sine, Presteståndet sine och Bondeståndet
sine.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, fant det vara ganska
billigt, at Borgareståndet äfven deciderar öfver sine ledamöters
riksdagsfullmagter.
Men flere lade saken på bordet.
Härigenom [o: Hvarigenom]1 ventilationen afstadnade.
4:o. Secrete Utskottets extractum protocolli af den 12 Maji
sidstLe ang:de 40 man och en underofficerare, som komma
af Kronobergs regimente at i sommar upbådas för at til
1 Konceptprotokollet.
Riksrådet.
75
hamnens bevarande vid Ystad där i sion nedsänka en stenkista.
Bifölls.
5. Dito Kongl. M:ts Rådcammares extractum protocolli af
den 18 Maji angående requirerade 25 man båtsmän i sommar
wid Hans Kongl. Höghet Kronprintsens jagthvarf. Bifölls.
R. o. A. åtskildes kl. emot ett.
År 1769 den 23 Maji.1
Tisdag.
Kl. 9 förmiddagen plenum.
Närvarande Hr Grefven och Landtm. Axel Fersen.
Justerades til slut protocollet för den 11 Maji sidstLe.
Företogs åter det uti sidste pleno förehafde mål angående Ang:de Hrr
Hrr Riksens Råds förhållande uti frågan om en urtima riks- Rl^sdens
dag med hvad dertill hörer.
Härvid uplästes ett ytterligare Secrete Utskottets extractum
protocolli af den 22 Maji, innehållande närmare underrättelse
utur rådsprotocollen samt sielfve det af Hr Riksrådet
Frih. Frisendorff åberopade rådsprotocoll i afskrift,
hvarigenom bemälte Hr Riksråd vill bevisa, at han vid protocollets
justering den 14 December ändrat sin den 8 December
1768 yttrade mening och icke ingåt uti at bifalla, det en
Kongl. Svea Hofrätts femte division skulle uptaga och döma
öfver Kongl. Cammarcollegii förhållande uti den bekante
Cronackerske saken. Secrete Utskottet förklarar sig icke
finna något häruti, som kunde föranlåta ändring uti hvad
Secrete Utskottet redan i den delen om Hr Riksrådets förhållande
yttrat.
Hr Grefven och Landtm, anmälte, at genom utdrag af Ricksråden
Rådcammarens protocoll Kongl. Maij :tt behagat til Secrete G[g^JiierRJ1’
Utskottet öfverlämna Hr Riksrådets Grefve Gyllenstiernas och Baron
och Hr Riksrådets Frih. von Dubens hvar för sig giorde un- I?ube'? bt\
• no „ , o i i qsltsl aisKed.
derdånige ansökningar at fa nedlägga sine radsembeten. Men
sorn Secrete Utskottet redan fattat sitt beslut och detsamme
Riksens Ständers plena understält såväl angående desse som
de flere Hrr Riksens Råd, så hade Secrete Utskottet ansedt
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Justerat d. 27 Junii 1769.
6—610798
76 1769, maj 23. Riksrådet.
sig icke kunna vidare giöra vid desse ansökningar än at dem
hos Riksens Högloft. Ständer anmäla. Och blefvo desse ansökningar
nu upläste.
Häruppå uplästes åtskillige memorialer, ingifne angående
det nu uti fråga varande vigtige ämnen, i följande ordning.
1. Hr de Frietzkij, hvilken begärte och erhölt tillstånd
at gå dermed til de andre stånden.
2. Frih. Reuterholm, Gustaf, geck äfven til de
andre stånden.
3. Frih. Kurck, Axel, som äfven geck til de andre
stånden.
4. Hr Gripenstierna, Friedrich, som likaledes
geck til de andre stånden.
5. Hr Lode, G. W.
6. Hr Liljesvärd, Carl Julius.
7. Hr von Oelreich, Niclas.
8. Hr Ehrenhof, Carl G.
9. Hr Pereswethof f-Morat, C. G., hvilken dermed
geck til de andre stånden.
10. Hr Ehrenmalm, Georg.
11. Hr Aminoff, Carl Friedrich.
12. Hr v. Matern, C. Gustaf, i form af dictamen ad
protocollum (Bil. 9).
13. Hr Rosenquist, L., äfven dictamen ad protocollum
(Bil. 10).
14. Hr Soop, Carl.
15. Hr Leijonmark, J. [o: P.].
Af desse memorialer tilstyrcktes af Hr Gripenstierna, Hr
Soop, Hr Leijonmark bifall uppå Secrete Utskottets extrac
tum
protocolli, de öfrige instämde deruti, at Hrr Riksens Råd
borde vid Riksens Ständers förtroende bibehållas och deras
förhållande uti deputationerne, dit det hörde, närmare granskas,
innan Riksens Ständer kunde sig deröfver utlåta.
Bondest:ts Under det memorialerne uplästes, som til en del voro vid
deput.
, at de jyftige, ankom först en deputation ifrån Bondeståndet, 16
bifallit Secr. r _ • •• ,
Utsk. tancka Personer> amord at Jonas Blomson, hvilken jamte
om Hrr ståndets vördsamste hälsning anmälte, at Bondeståndet föreRfår
haft och enhälligt bifallit Secrete Utskottets yttrande angående
Hrr Riksens Råds förhållande i frågan om en urtima
riksdags utskrifvande med det mera, nemine contradicente,
som orden lydde.
Riksrådet. Rutström.
77
Något derefter ankom en deputation ifrån Borgareståndet,
12 personer, anförd af Rådmannen Hanquist, hvilken
berättade, at ståndet förehäft det nu i fråga varande Secrete
Utskottets extractum protocolli, at ståndet funnit den deruti
stadgade principe öfverensstämmande med fundamentallagen
och at Secrete Utskottet uti sitt tilstyrckande, huru
Riksens Råd borde anses, vidtagit den lindrigaste utvägen,
hvarföre och Borgareståndet detsamma til alla delar enhälligt
bifallit.
Likaledes ankom ifrån Presteståndet en deputation, 12
personer, anförd af Hr Biskopen Doctor L u t k e m a n, som
berättade, at de flere öma considerationer, som sig yppade
vid det Secrete Utskottets extractum protocolli angående Hrr
Riksens Råds förhållande uti frågan om Ständers sammankallande,
Rådkammarens delning med det mera blef föredragit,
icke hade undfallit Presteståndet, men at Presteståndet
vid nogaste öfvervägande funnit Secrete Utskottets tilstyrckande
på lag grundat, billigt och i det lindrigaste; at
ståndet altså detsamma til alla delar bifallit.
Äfvenledes ankom, under det memorialerne, som äfven
[o: åfvan]1 berördt är, uplästes, en deputation ifrån Bondeståndet,
6 personer, anförd af Nils Biörkman, hvilken
anmälte, at hos ståndet förevarit en dess ledamots, Anders
Larssons, memorial, hvaruti blifvit förestält det lidande, som
öfvergådt för detta Kyrkjoherden uti S:ta Hedvig Eleonora:
församling i Stockholm Doctor Anders Carl Rutström, genom
det at han, som för villfarelser i läran blifvit dömd, måst
begifva sig utur riket, altså blifvit satt utur stånd at denne
sin sak, som nu voro dragen under Ricksens Ständers granskning,
bevaka, hvarföre Anders Larsson hemstält, om icke
Rutström åter måtte uti riket få inkomma, hvilket ståndet
bifallit och hos de öfrige respective stånden genom desse sine
deputerade äfven til bifall recommenderade. Öfverlämnandes
Biörkman ett extractum protocolli ifrån Bondeståndet angående
denne sak. Deputation afträdde.
Frih. Grönhagen: Ehuru genom de öfrige respective
ståndens deputerade R. o. A. blifvit underrättade, at förevarande
mål voro hos dem afgiordt, tryggade han sig dock vid
den rättighet, R. o. A. äger som et fritt stånd och independement
af de andre respective ståndens beslut, få stadga sin
1 Konceptprotokollet.
Borgarest:ts
dito.
Prestest:ts
dito.
Bondest:ts
deputation
om Doctor
Rutström.
78 1769, maj 23.
Riksrådet.
mening; Frih. Grönhagen hade altså författat sine tanckar
skrifteligen, dem han uti et memorial samlat och ämnat at
dermed få gå äfven til de andre respective stånden; men sorn
det numera icke kan låta sig giöra, ville han dem såsom ett
dictamen ad protocollum hos R. o. A. nu ingifva, och upläste
häruppå detta sitt dictamen ad protocollum; hvilket
jämte alle de förenämde igenfinnes uti det band memorialer,
som vid acten är bilagt (Bil. 11).
Frih. von Essen: Större delen af dagen har nu godt
bort med memorial ers upläsande; han hade uti en del af dem
funnit detta mål så fullkommeligen utredt, såväl til principen
af vårt regeringsätt som och til fölgderne, så at föga voro
at tillägga; han hade önskat, at hvad som hörde til generelle
lagfrågorne, om rätta förståndet af vår fundamentallag, blifvit
skildt ifrån det, som til de särskilte händelser, hvaröfver R. o.
A. nu skall sig yttra, endast hörer, och at desse nu upläste
memorialer kunnat komma til de andre respective stånden,
innan saken blifvit där afgiord; men nu hafva tre stånd redan
deciderat. För honom såsom fri svensk, hvilken icke begär
något annat här i verlden än at vara redlig man, den där
på jorden ingen Gud vill hafva och hvilken skulle skämmas,
om han på detta stället ej redligen sagt sin mening, återstodo
altså ingenting mera än at til protocollet förklara, det han
ingen del tager uti Secrete Utskottets nu förevarande extractum
protocolli; at han ansågo den tid otilräckelig, som Hrr
Riksens Råd fädt at förklara sig uppå Secrete Utskottets remarque;
och at af hvad han haft tilfälle at se uti det nu
förevarande ämne, han ej funno, det Hrr Riksens Råd genom
deras förhållande giordt sig oförtiente af Riksens Ständers
förtroende utan vid detsamme och deras embeten borde bibehållas;
stödjandes Frih. von Essen desse sine tanckar uppå
de skäl, Frih. Kurck och Hr de Fritzkij uti sine memorialer
anfördt och hvilke han för at undvika vidly[f] tighet sig nu
ville åberopa.
Hr Lagersvärd: Höglofhe Secrete Utskottets förste
momentum emot Hrr Riksens Råd består af tvenne delar,
nemligen at uppgifva hielpen til rikets räddning, och den
andra hvarföre de, om ej någon hielp varit, ej samtyckt till
Riksens Ständers sammankallande.
Att ropet om nöd varit allmänt, kan aldrig nekas, men
det ordet nöd torde denne gången vara ett äfven så allmänt
Riksrådet.
79
ord, som frihet och embetsmannatvång varit tilförene; att riket
ofta varit i nöd, men at riksdag ej derpå följ dt kan äfven
bevisas; 1756 var riket i sådan nöd, som rådsprotocollet af
den 6 November utvisar; at riket var lickt en kiöpman, som
var på point at spela banqueroute, men Hrr Riksens Råd
höllö ganska betänckeligit både för in- och utrikes ordsaker
skull at så hastigt på den slutade riksdagen kalla Ständer
tilsammans; 1758 var visst nöd af krig, brist på pengar, så
at arméen ej kunde underhållas utan med kronolotteriers inrättande,
samt sådan hungersnöd i Skåne, at barck måste
blandas i brödet; men derföre vardt ej en extra ordinair
riksdag; at nöd på vist sätt nu varit och ännu är, instämmer
jag med Högloft:e Secrete Utskottet; men för min del måste
iag gå in i skillnad på nöd; en nöd är, som altid varit, för
dem, som ej ägt något och hvarcken nu eller tilförene ägt
någon credit; en annan nöd är för dem, som litet eller intet
ägt men på speculation kiöpt stora ägendommar, hvilka vid
et fallande varupris ej förmått at betala sina creditorer
hvarken interesse eller capital och således måste banquerouttera;
en annan är för dem, som ägt hälften sielfva af hvad de
kiöpt men igenom coursens hastiga fall råkat i förlägenhet;
bägge desse senare äro at beklaga; men at hielpa dem utur sin
nöd lärer hvarken Riksens Råd eller nu församlade Ständer
kunna finna utvägar före; men för dem, som hade ograverade
eller litit graverade ägendommar, har ej någon nöd varit,
med mindre han så liten ägendom hade, at inkomsten
hvarcken i denna eller andra tiden var tilräckelig. At nöd
varit hos landtmannen, kan väl ej nekas; men dertill hafva
månge ordsaker kunnat bidraga, til exempel stränga executioner
af contrebutioner hafva vållat en del; det häfver Hrr
Riksens Råd afhulpit genom det at landtmannens dragare
och redskap ej skulle utmätas. Höga markegångar har äfven
blifvit afhulpit, ja, ofta hafva de bäste inrättningar, som varit
ganska oumbärlige men just på desse åren infullit, blifvit
en ordsak til Allmogens nöd och resterande utlagor. Bergsmännens
nöd är visseligen san; derom finnes äfven i tryckta
rådsprotocoller, at Hrr Riksens Råd dem undsatt och til
en del deras önskan upfylt, men det underbaraste är, at de
rika bergslagerne äro de, som mäst lida nöd, och nästan den
fattigaste i riket, i hvilken jag bor, har ej hedt derföre, ej
kunnat få någon hielp; det är Hellestad bergslag, som får
80
1769, maj 23.
Riksrådet.
3 å 4 skepp :d om dygnet vid sina blåsningar, då deremot de
rikaste undfå några och 20 sk:dd.
Att åtskillige bruksägare fingo år 1767 en obotelig skada
samt deruppå kommo i nöd, är visserliga sant; men at denna
nöden var oförmodad, utbeder iag mig at Höglofl. Secrete
Utskottet få motsäga; ty de herrar bruksägare, som bevistade
1761 års riksdag, funno af då varande Höglofl. Secrete
Utskottet, at vårt sedelmynt då var til hälften försämrat och
stod i fara at ännu förlora 1/3, hvarföre då visligen bancolånen
indrogos och interesserne nedsattes, men 4 proc. inbetalning
stadgades för att förbättra sedelmyntet. År 1765 har
Kongl. Bergscollegium uti dess riksdagsrelation, som finnes
tryckt, gifvit tilkienna, at bergshandteringen under den flödande
sedeltiden ej blifvit utvidgad, at om bancolån skulle i
den belägenhet af myntväsendet, nemligen då pappers- men
eij speciemyntt var at tillgå, [beviljas?], voro det allenaste at
til en liten tid uprätthålla lutande värck för at derefter giöra
så mycket större fall; bemälte kongl, collegium berättar äfven,
at med sedelmyntets indragning skulle ofelbart följa
ändring i priserne på stångiernet, men at på kål, foror och
arbetslöner, tackierns- och spannemålspriser torde många år
gå förbi, innan de i mån derefter föllo; och derföre råder
kongl, collegium såsom det endaste hielpemedel emot den
fara, som Bergslagen förestod, at bereda sig dertill genom en
försigtig hushållning; således har Bergslagens nuvarande nöd
ej varit oförväntad, emedan den redan förut af bergvärkens
värda väcktare varit tilsagd och lärer troligen af de med mig
den riksdagen i Bergsdeputationen valde ledamöter blifvit
deras kammerater communicerat. När nu frågan upkom om
riksdagskallelse, var på ena sidan Riksens Ständers befallning,
at ingen riksdag skulle utskrifvas förr än 1770, icke1
utan de orsaker, som rikslagarne riksdag föreskrifva, hvilket
iag menar vara konunga död utan arfvingar, hätskefull orolig
grannes anfall och inrikes ostyrig och vrångvis resning. Riksens
Råd fingo äfven uti brefvet om grundlagarnes värkställighet
1767 den tydeligaste befallning at utan någon förtydning
rätta sig efter Ständers föreskrift. Å andra sidan var
Konungens öma hjertelag för Dess undersåtares nöd, hvilken,
som sagt är, til visse delar ej kunde hielpas, en del skolat ge
-
1 Detta ord i Lagersvärds egenhändiga yttrande vid konceptprotokollet
skrivet ovan raden och har vid radens överstrykning blivit kvar ostruket.
Riksrådet.
81
nom försigtig hushållning i tid blifvit förebygdt oc-h en del
har blifvit hulpen samt en del under beredning at hielpas; således
finner iag för min del, at Hrr Riksens Råd ej felat, i det
de utbedt sig råderum, innan de gingo ifrån en Ständers så
uttryckelige befallning; men så snart Kongl. Maij:ts afsägelse
ifrån regeringen, collegiernes declaration at ej vilja lyda
pluraliteten i Rådet, som är konungens beslut, hvilken handlingarne
om grundlagarnes värckställighet år 1756 vidlöftigt
föreskrifva; så inföll den nu af Secrete Utskottet som då af
Hrr Riksens Råd åberopade puncten af 45 § Regeringsformen
och 3 § Riksdagsordningen, at riksdag borde utskrifvas,
hvilket och skedde, och således efter min tancka är af Hrr
Riksens Råd intet fel vid denne giorde anmärckning begångit.
Vid andra remarquen underställer iag Höglofl. R. o. A.,
om något fel af Hrr Riksens Råd kan vara begångit, när Riksens
Ständer vid 1756 års riksdag uti Gazetten N:o 12 låtit
inflyta följande: Uti denne akt och mening äro Riksens Ständer
af den underdåniga tancka at hädanefter uti n. b. alle
är ender utan åtskillnad, som fordra underskrift, stempeln
med Konungens höga namn må brukas, enär Dess egenhändiga
underskrift uppå Rådets en eller 2:ne gångor förut giorde
underdåniga föreställning icke följer.
Derigenom bindas Hrr Riksens Råd vid ansvar icke allenast
för besluten utan ock för värckställigheten, om något
dröjsmål sig dervid företer, och det icke för vissa utan för
alla regeringsärender i gemen, hvilket ansvar alldeles instämmer
med principen af grundlagarne.
Secrete Utskottet behagar vidare nämna, at Riksens Ständer
ej ämnat deras fullmägtige till regenter. Men den, som
behagar läsa Riksdagsavisan n:o 80, huru förhållas skall vid
det olyckeliga tilfälle af Kongl. Maij :ts dödsfall under Kronprinsens
minderårighet, lärer deri tydeligen finna, at regeringen
skall förestås ensamt af Hrr Riksens Råd, sedan den
unge konungen blifvit utropad, och är där ej en gång nämt
om Ständers sammankallande vid ett sådant beklageligit och
oförmodeligit tilfälle; således kan iag ej med Höglofl. Secrete
Utskottet i denne remarque instämma, efter iag ej vet
någon Riksens Ständers författning det ändrat.
Vid tredie remarquen, nemligen Rådcammarens delning,
finner iag, at Riksens Ständer 1734 lämnat i Kongl. Maij;ts
82 1769, maj 23.
Riksrådet.
nådige välbehag at nästa riksdag utsätta antingen til Stockholm
eller Norrkiöping; blefvo den utsatt till Norrkiöping,
skulle detta 1734 års project tiena til rättelse; hvad Ständer
en gång underdånigt anhållit men ej i underdånighet undanbedit
skall till [följe]1 af Riksdagsordningens 20 § utfärdas,
efter dess innehåll, och efterlefvas; således anseer iag det för
en skylldighet af Hrr Riksens Råd, hvad i den delen giordt
är. Men om Hrr Riksens Råd allesammans begifvit sig til
Norrkiöping, hade icke riksstyrelsen under den tid afstadnat,
som likvisst efter 1756 års grundlagars föreskrift skall vara
uti sitt jämna och oafbrutna lopp, och när det ej skier, är
ingen säkerhet för konung eller undersåtare. Man har igenom
ryckte hört, att någon oro uti riket under den tiden varit
å färde, men lärer varit af liten betydelighet, efter Secrete
Utskottet ej derom lämnat Ständerne del; supponera om den
varit betydelig och fordrat ögnablickelig hielp och Hrr Riksens
Råd i fyra å fem dagar varit skingrade, hvad ansvar
hade de sig ej ådragit, at de låtit regeringen hvila och ej til
olyckans afhielpande varit skyndesamme med deras rådslag;
de hafva ju tydeliga sig utlåtit, som kan ses af de tryckte
protocollerna, at om de ej träffat Riksens Ständers vilja i
den delen, så vore sådant snart ändrat.
De öfrige remarquer lämnar iag til våre värda ledamöter,
som äro verserade i lagfarenheten, och får iag således sluteligen
til protocollet förklara, det iag på intet sätt instämmer
med Höglofhe Secrete Utskottet angående Hrr Riksens Råds
iicentierande; jag för min del tycker, att de redan, om svaghetsfel
äro skiedde, undergådt ett ganska hårdt öde så genom
Höglofhe Secrete Utskottets remarquer som betänckande,
samt önskar, at de måtte fortfara at gå Kongl. Maij :t i
underdånighet til handa med deras trogna råd.
Grefve Creutz, Lorentz: Det är redan så vidlyftigt
skrifvit och äfven tält i detta ämne, at iag föga mer behöfver
tillägga. Jag vill altså giöra någre påminnelser vid det, som
blifvit anfördt. Det säges, att denne sak för kort tid legat på
bordet, så at R. o. A. icke hunnit alt genomläsa och deraf inhämta
den til sitt beslut erforderliga kundskap. Dett kunde
och hafva skäl med sig i anseende til de vidlyftige och månge
rådsprotocoller, som äro bilaggde; men när man besinnar, at
desse redan varit i flere månader trykte uti hvars mans hän
1
Egenhändiga yttrandet vid konceptprotokollet.
Riksrådet.
83:
der, så lärer ingen vara ibland R. o. A., som icke kienner saker,
hvilke i alle landsorter i riket förordsakat så mycken
upmärcksamhet, och att läsa Secrete Utskottets remarque
med det upgifne extractum protocolli samt Hrr Riksens
Råds skriftelige förklaringar, därtill har tre dagars tid varit
nog tilräckelige.
Vidare är mycket anfördt angående den öfverklagade nöd,
hvaruti rikets innevånare varit stadde, och har man sökt bevisa,
att Hrr Riksens Råd dertil ej varit vållande, utan at den
ifrån förre författningar såsom en oundvikelig fölgd härrördt.
Om Hrr Riksens Råds rådslag varit ordsaker till denne
nöd, det har Secrete Utskottet icke satt uti fråga eller omrör
dt; följackteligen hörer det ej till ämnet af vår deliberation
i dag; utan när af alle vidgås, at folck och näringar lidit
nöd, så är nu frågan, hvarföre Hrr Riksens Råd ej velat gifva
acktning till folckets rop deröfver, hvilket likväl trängt
sig fram igenom dem ända til konungathronen, och hvadan
en sådan kallsinnighet för lidande medborgare kommit. Enär
Hrr Riksens Råd böra vaka för folcket och dess välfärd,
hvad är då bedröfveligare än at se, huru alt, ända till Konungen,
behöft använda det yttersta för at väcka dem. Hrr
Riksens Råd instämde väl omsider alle deruti, at nöd var å
färde, men i stället för at genast vara omtänckte på botemedel,
skulle först undersökas, om collegier, embetsmän och
menigheten hade tält sanning; en beredning blef härtill utsedd,
men iag vet ej, om den någonsin korn at begynna med
detta sitt arbete. När nöden ärkiendes allmänt och Konungen
derföre begärte Riksens Ständers sammankallande, blifver
den tredie frågan.
Hvarföre satte sig Hrr Riksens Råd deremot? Om Konungen
ville sitt folck och sitt land illa dermed, hvad kunde säkrare
och bättre upfinnas för at afvärja faran än at sammankalla
Riksens Ständer; deremot om Konungen önskade at
rädda sitt folck och sitt land utur nöden, hvar kunde han och
Hrr Riksens Råd få kraftigare och snarare hielp dertill än
hos Riksens Ständer.
Grunden til Rådcammarens motsträfvighet yppar sig altså
i förste påseendet genast och var ej annan än den påsyftade
aristocratiens införande; derföre ville Hrr Riksens Råd regera
utan konung, de ville i dess ställe bruka stämpeln, när
ingen konung existerade. Vij kunna altså ej nog vörda och
84 1769, maj 23.
Riksrådet.
tacka vår nådigste Konung, som frälst lag, regeringssättet
och sitt folck utur en sådan öfverhängande farlighet, och äfven
vara omtänckte at förse oss med sådane väcktare, hvilke
ej kallsinnigt sofva, när grundvalen til vår frihet skakas och
nationen lider nöd, samt tilstoppa öronen för folckets rop.
Rådcammarens fördelning är det fierde, som vill skyddas
under 1734 års project, hvilket skall kallas et Riksens Ständers
beslut. Derom förmäla likväl icke samma riksdags
handlingar, at det i stånden blifvit antagit och gillat. När vid
1734 års riksdag frågan väcktes om riksdagens flyttning till
Norrkiöping, åstundade Riksens Ständer, at närmare måtte
undersökas och projecteras, huru det kunde låta sig giöra.
Deputerade, sorn af Ständerne blefvo utsedde at ett sådant
project utarbeta, hunno endteligen at dermed til Riksens
Ständer inkomma, men det blef aldrig af stånden gillat eller
antagit, hvilket vises såväl deraf, at riksdagsbeslutet icke föreskrifver
någon riksdagens flyttning, ej eller finnes, att
Ständer vid senare riksdagar giordt någon remarque deröfver,
at då varande Hrr Riksens Råd tilstyrckt Kongl. Maij :t
utsätta den efter 1734 nästpåföljande riksdagen i Stockholm;
detta project har altså ej gådt genom plena med bifall, ty då
hade det varit en lag, som bordt värckställas, utan är det
allenast af Expeditionsdeputation med et vehiculum insändt
til Kongl. Maij :t med deputationens uttryckelige yttrande, at
det voro ett project, hvilket torde kunna tjena till hielpreda
vid värckställigheten, ifall Hans Kongl. Maij :t skulle anse för
nyttigt at utskrifva riksdag till någon annan ort än Stockholm.
Rådcammarens skylldighet i anseende till detta document
kan altså icke sträcka sig längre än at deraf nyttia endast
det, som finnes öfverensstämmande med redan beskrefne
lag och förre författningar, och icke at emot Ständers egne
ord giöra til en lag det, som de sielfve kalla ett project.
5:to. Säges, at Riksens Råd icke fädt tilräckelig tid at sig
förklara; de skäl, hvaruppå Hrr Riksens Råd bygdt de underdånige
rådslag, hvaröfver Secrete Utskottet nu funnit sig
nödsakat at giöra remarque, finnes redan införde uti de
tryckte och allmänt bekante rådsprotocoller; att Hrr Riksens
Råd ej haft någre flere betydande at tillägga, finnes nogsamt
deraf, at deras förklaringar merendels bestå uti protestationer,
at de inför Gud och på sine samveten menat konung och
Riksrådet.
85
fäderneslandet väl. Den, som moraliter upfyller sine skylldigheter,
behöfver inge protestationer, hans gärningar visa
då nogsamt, at han i sitt hierta bär lydnad för konung och
lag, redlighet i hiertat och ömhet för medborgare och fosterland.
Dett förste och säkraste prof af Hrr Riksens Råds välmening
och rena samveten hade varit, om de uti sine förklaringar
upgifvit de botemedel, sorn de uptänckt för rikets nöd;
at de haft dem, bör iag tro, efter de ej ville tillåta Riksens
Ständer at sammankomma och upsöka dem.
För öfrigit hafva de åsidosatt den undersåtelige vördnad,
de såsom undersåtare sin Konung skylldige äro, och deras
genom trycket utkomne underdåniga föreställning till Kongl.
Maij :tt uppå hans nådige yttrande öfver Rådcammarens
delning innehåller flere mindre försvarlige utlåtelser emot
Konungens höghet. De hafva ej ömmat medborgare utan
snarare genom en extra domstol eller commission velat sätta
skrämsell uti nation; det äro alt saker, som röra den konungsliga
högheten samt nationens i lag grundade fri- och
rättigheter. Alt sådant har likväl Secrete Utskottet icke ansedt
svårare, än at det endast sökt bevara Konungen och oss
för flere sådane tilltag genom sitt tilstyrkande, at desse Hrr
Riksens Råd måtte skilljas ifrån sine rådsembeten och Riksens
Ständers dermed förenade förtroende.
Jag fogar mig altså med godt samvete och utan at fruckta
någon invärtes förevitelse til Secrete Utskottets mening såsom
den lindrigaste och tilstyrcker bifall.
Hr Uggla, Leonh. Magnus: Dett är ett rörande
ämne att yttra sina tanckar i en eller annor måtto öfver
medundersåtare och än mer öfver de herrar, som innehaft
de högsta förtrolighetsembeten.
Dock måste egen blödighet och ömhet vika för uppenbara
inbrott i rikets grundlag af dem„ som varit satte til dess
väcktare.
Höglofl:e Secrete Utskottet har så omständeligen utredd
det nu i fråga varande olycksämne, at det skulle blott förordsaka
tidsspilla at vidare utlåta sig i hufvudsaken.
För min del och med full öfvertygelse bifaller iag altså
detta mogna och på rikets sanskylldiga nytta grundade betänckande,
så vida Hans Kongl. Maij :t i nåder täckes förlåta
86 1769, maj 23.
Riksrådet.
det, som emot Dess dyra person såsom missfirmande är anrnärckt,
hvilket iag icke anser stå uti vår magt, om lagens
stränghet skulle äskas.
Jag hoppas dock, at Höglofhe Secrete Utskottet lärer vara
derom underrättad, det Kongl. Maij :t täckes låta nåden gå
för rätten.
Det lidande, de fläste undersåtare och med dem de betydeligaste
näringar sedan sidsta riksdag beklageligen öfvergådt
genom växelcoursens mot Riksens Ständers egen afsigt
brådstörtande fall, af Rådcammaren genom lag gillad, och
sedermera af de fläste Hrr Riksens Råd så enständigt lagde
hinder emot en urtima riksdag, då alla häraf timade olycksföljder
af Hans Kongl. Maij :t i nåder ådagalagdes och af
Kongl. Rergs- och Cammarcollegierne med flere värda embetsmän
uti all underdånighet förestäldes, önskar iag våra
efterkommande kunde förgäta ock vi vara i tilstånd at efter
hand bota.
Jag bör ock vara så billig at föreställa mig, at de nu ifrågavarande
Hrr Riksens Råd alt detta af berådt mod icke
åstadkommit och förmodat deraf så olyckelige påföljder, som
dock lågo uppenbare för hvarje mans ögon, utan endast haft
ett oriktigt begrep om grundlagens rätta förstånd uti 45 §
Regeringsformen och 3 § Riksdagsordningen jämte sidsta
riksdags beslut, som desse §§ åberopar, om rikets tilstånd
urtima riksdag krafde.
Detta leder mig på den tancka, huru högst angelägit det är
at til det vigtiga rådsämbetet i underdånighet föreslå sådane
mogne herrar och män, som icke blott kienna grundlagarnas
och andra stadgars bokstafveliga innehåll, ehuru tydelige de
kunna vara, utan förmå jämnföra och lämpa dem til hvarje
förekommande händelse, och som icke blott binda sig vid
orden utan äga kundskap at utreda lagarnes sammanhang
och lagstiftarens rätta mening och afsickt.
Det under denna riksdag redan så väl aflupne rådsval och
nådigste utnämnande, med hvad man framdeles derutinnan
har all anledning at hoppas, bådar oss en lyckeligare och
säkrare framtid.
Ibland de många märckvärdige författningar, som under
sidsta riksdag vidtoges och icke så snart kunna förgätas,
räknar jag den stadgade tryck- och skriffriheten för ett fritt
Riksrådet.
87
folck ganska lyckelig, efter den leder nationen til mognare
eftertancka och redigare omdömen öfver högre och lägre ämbetsmän,
ja, sielfva ledamöternes ibland Riksens Höglofl :e
Ständer mer eller mindre begrep och nit uti dem anförtrodde
värf och ärender, då något genom trycket kommer til allmänhetens
kundskap, som gemenligen händer och lägger
bästa grund till allmänt förtroende.
Ibland hvad sedan sidsta riksdag utur Kongl. Maij :ts Rådcammare
utkommit för Deras Excellencers, de därom ense
Hrr Riksens Råds räkning, har med den vördnad, jag är lag
skylldig, den nådige varning, som emot tal och utlåtelser är
kundgiord rörande författningarne, i synnerhet vid sidsta
riksdag, förefallit mig ganska upmärcksamme såsom äfventyrlige
för et ömt förtroende medborgare emellan och minst
öfverensstämmande med den såsom grundlag ansedde Skrifoch
Tryckfrihetsförordningen, hvilken uttryckeligen tillåter
at uptäcka och föreslå hielp emot alla misstag uti hushålldsärender
med mera, hvilket alt genom förtrolige samtal säkrast
kan utrönas; och således desse äfven så nödige som sielfva
tryck- och skriffriheten.
Detta förbud har åtminstone på mig värckat den varsamhet
och farhåga, at jag aldrig dristat lämna mitt yttrande
öfver allmänne ärender, förrän iag giordt det kraftiga förbehåll,
at samma skier dictando, såsom af enahanda natur med
hvad man värkeligen skrifvit.
Att detta syntes leda til den en tid i Ängeland under Cromvels
regering allmänt predikade obedientia passiva frugtade
iag åtminstone.
Detta med hvad dictamina, som ifrån Rådcammaren blifvit
kunnoge, så nära rörande Kongl. Rergscollegium flere resor
och Kongl. Cammarcollegium i Cronackerska saken samt
det äfventyr, Strickerska brudskriften för riket medförde, lärer
icke undfalla Höglofl. Secrete Deputationens mognaste
upmärcksamhet, emedan Hrr Riksens Råd ifrån vidare redogörelse
och ansvar vid förlust af förtroende ock ämbete icke
frikallade äro.
Med fulla skäl har Höglofl :e Secrete Utskottet tilstyrckt,
at Hans Excellence von Wallvik icke kan lika anses med de
öfrige 10 Hrr Riksens Råd, efter han endast deltagit uti
vexelcoursens stadgande till 42 m:r, i ett fall från 66, samt
88 1769, maj 23.
Riksrådet.
afstyrckt urtima riksdag, men då den först beviljades sig icke
vidare ändrat eller i sine rådslag vacklat, mindre Konungen
misfirmat.
Det hörer altså ej hit at vidare anmärcka, det vexelcoursens
fixerande til 42 m:r varit til en stor del grunden til de
öfrige oredor och rikets gemensamma lidande, emedan Högloft
:e Secrete Utskottet sådant omständligen förmält, men
som desse olycksådror tarfvade en hastig fördämning at än
rädda, hvad räddas kan, til dess hufvudhielpen framdeles
kan beredas, så lärer Högloft :e Secrete Utskottet iackttaga all
skyndesamhet dermed.
Hr von Frese: Jag har ansedt hvad Höglofl:e Secrete
Utskottet upgifvit til Riksens Ständers plena uti detta vicktige
ämne så fullkommeligen utfördt och så på lag grundat,
at det ej kunde contradiceras; men när iag nu haft tillfälle
at höra flere här upläste memorialer, så får iag lof söka at
desamma vederlägga. Ämnen blifva uti desse memorialer
bortblandade, och de söka at bevisa saker, som icke blifvit
satte i fråga; där talas om riksdags flyttning hit, om vexelcoursens
hastiga fall med mera; alt detta hörer icke hit utan
är frågan:
1. Hvarföre Hrr Riksens Råd satt sig emot Riksens Ständers
sammankallande, då likväl en allmän nöd sådant fordrade
och Konungen i anseende dertill det äskade.
2. Hvarföre Hrr Riksens Råd tilstyrckt, at Rådcammaren
skulle delas och Sverige på tvenne ställen i Norrkiöping och
i Stockholm på en gång regeras.
3. Hvarföre Hrr Riksens Råd uti deras underdåniga yttrande
til Kongl. Maij :t den 28 Martii innevarande år låtit inflyta
det, som med den undersåtelige vördnad, undersåtare
sin konung skylldige äro, icke synes kunna förenas.
4. Uti hvad afseende och på hvad grund Hrr Riksens Råd
kunnat förordna det ena rikets collegium at döma öfver det
andre och sielfve utnämdt ibland ledamöterne dem, som de
ville hafva til dommare, samt äfven förordnat actor.
Öfver desse får iag låf at kortteligen yttra mine tankar.
Uti det första hade iag förväntat af Hrr Riksens Råds ömhet,
at de närmare låtit sig röra af den nöd, hvarföre Kongl.
Maij :t äskade Riksens Ständers sammankomst; de hade
bordt giöra mera afseende uppå hvad collegier, embetsmän
och hela societeter derom anmälte; at den varit för handen
Riksrådet.
89
och at något hvar haft af densamme kraftigaste kientsla, tarfvar
ej nu månge flere bevis, våre här församlade medstånd
intyga det enhälligt genom deras til Secrete Utskottets extractum
protocolli gifne bifall. När folckets röst bekräftade
collegiers och ämbetsmäns berättelser, hade Rådcammaren
ej bordt vägra den utväg, Kongl. Maij :t föreslagit til landets
räddning, då de ej sielfve kunde upgifva en genare och bättre.
Uti dett andre, om Rådcammarens fördelning, åberopar
man sig såsom skäl til denne fördelning ett Riksens Ständers
bref af år 1734 med bilagt betänckande ifrån en deputation.
Det står fast at detta åberopade document aldrig kan få
annat namn, än det har uti sielfve brefvet, sorn det åtföljt,
nämligen af en deputations betänckande och altså aldrig af
lag eller Ständers beslut; sielfve brefvet förmäler ock, at
Riksens Ständer til Kongl. Maij :ts välbehag öfverlämnat, om
nästa riksdag kunde hållas i Norrkiöping, och at betänckandet
allenast til uplysning i saken medföljde. Således har det
ock uti Kongl. Maij :ts Rådkammare blifvit den tiden ansedt;
ty hvarken värkade det riksdagens flyttning och än
mindre någon sådan Rådcammarens fördelning; förmodeligen
har Kongl. Maij :t då redan uti sin Rådcammare ansedt
en sådan fördelning stridande emot fundamentallagen, hvilken
genom et sådant bref, underskrifva af Adolph Mörner,
Laur. Arnell, Jac. Troilius, herrar och män, som jag ej vet,
örn de den tiden varit respective ståndens Talemän, icke borde
eller kunde häfvas; länder altså detta åberopade bref, när
man eftersinnar, hvad värkan det haft redan den tiden, mera
til bevis emot än för en sådan Rådcammarens fördelning.
Den tredie omständigheten, Rådets yttrande til Kongl.
Maij:t den 28 Martij 1769, går iag med stillatigande förbij;
det förefaller mig så ohyggeligit, at iag aldrig hade velat se
det och aldra minst tryckt uti allmänhetens händer.
Det fierde eller den af Rådcammaren förordnade domstolen
är på tvänne sätt beskrefven, på ena sättet af Secrete
Utskottet, på annat sätt af en ledamot här uti dess yttrade
mening. Jag finner likväl, at bägge beskrifningarna deruti
öfverensstämma, at det voro en domstol, som endast skulle
befatta sig med visse dit remitterade mål, uti hvilken ledamöterne
voro särskilt utnämde och valde utur en hel corps
af et rikets collegii ledamöter, utan at den ordning, som efter
inrättningen innom värket är ledamöterne emellan, blifvit i
90 1769, maj 23. Riksrådet.
ackt tagen, där icke den, sorn efter sin embetes skylldighet
ägde at föra action, feck vara actor, utan en annan och särskilt
därtill blef förordnad; jag vet ej, huru jag annorlunda
skall kunna beskrifva en commission eller extra domstol än
med desse kiennetecken, för att skilja den ifrån rikets vanlige
domstolar; att förordna en sådan emot Riksens Ständers
tydeliga beslut var en tiltagsenhet, som hade något vidsträcktare
ändamål, den var ej allena ämnad för Kammarcollegium
utan torde väl hafva värckat något farligare; man ledes snart
utur det ena steget i det andra och aldrig kunde vara nyttigare
at förekomma fölgderne af en sådan ställning än riksdag.
Sluteligen anmärcker iag, at åtskillige velat leda de principer,
hvaruppå Secrete Utskottet bygdt sitt tilstyrkande,
därhän, at det voro frågor om rätta förståndet af vår fundamentallag,
hvarföre en stor särskilt deputation skulle sättas
at dem uplösa och förklara. Men, mine Herrar! Det förhåller
sig icke så; alt hvad Secrete Utskottet upgifvit äro värkelige
facta, öfver hvilke grundlagen tydeligen sig yttrar; ingenting
är farligare för ett fritt folck, som vill vara lyckligt genom
det at det är lagbundit, än at sätta sine tydeligen bcskrefne
lagar under förklaring. Derigenom blifver regementsconstitutionen
vacklande och kan snart råka at falla.
Dett blifver uti vår lag altid en sanning, att där ingen
konung är, där är ej eller någon regering. Och at när riket
hetarfvar hielp och konungen til dess hielp äskar Riksens
Ständers underdåniga råd och biträde, så förfar han efter
grundlagen; men den som sätter sig deremot och vill regera
utan konung, utan Ständer, han handlar emot grundlagen.
Vår nådige Konungs faderliga hierta för sitt rike och sitt
folck och omvårdnad för bibehållandet af vårt sälla regeringssätt
böra vi altså ärkienna såväl sielfva som genom väre
senaste efterkommande; ty utom honom hade vi kanske icke
mera fådt lyda den grundlag, som riksfädren för sig och efterkommande
stiftat och hvilken alt hitintills med så mycken
möda och omsorg blifvit bibehållen.
Jag tilstyrcker altså utan tvekan bifall uppå Secrete Utskottets
extractum protocolli och begär derföre proposition.
Hr von Böhnen, Johan: Det skulle tyckas vara öfverflödigt
til at tala eller skrifva i et sådant ämne som detta,
Riksrådet.
91
hvilket är så öfvertygande i sig sielf och dessutom blifvit så
väl och så grundat detaillerat uti Höglofke Secrete Utskottets
betänkande.
Men jag håller före, at ingen af oss bör hafva af sky til at
yttra sine tanckar i en så vicktig sak och visa för hela verlden,
huru vi tänckt ock hvad som varit driffiedrarne til de
beslut, som man önskar mätte blifva tagne.
När vi reste från väre hem, sågo vi allmänheten bestört
öfver de ovanliga procedurer, som ej allenast i desse af Höglofl.
Secrete Utskottet upgifne utan äfven i många andra mål
förelupit i Kongl. Maij :ts Rådcammare. Ända til främmande,
så voro de förundrade at se Hrr Riksens Råd lika som disputera
med Kongl. Maij :t, hvem som skulle regera, de ansågo
vår regering numera som aldeles aristocratisk och knapt
var den at igenkienna, när man inhämtade af tryckte handlingar,
huru det geck till.
Skrifter autoriserades i sielfva hufvudstaden, som mera
liknade budkaflar än uplysningar och underrättelser; Rådet
ropade, at friheten var i fara och folket til nationens
största vanheder, efter det ej blef påtalt och straffat, fingo
odygdige medborgare fritt fordra en Bratus(!) och Cassius.
At friheten stod i fara, derom är iag nu öfvertygad; men
at det var för aristocratiske principer och icke för enväldet,
det utvisar Höglofhe Secrete Utskottets betänkande.
I sielfva Venedig kan man til understödjande alldrig taga
mera mått och steg; man började at angripa redelige ämbetsmän,
man sökte sak med dem, men desse, upeldade af kärlek
för regeringssättet, för konungens höghet och medborgares
frihet, viste at vid så fattade omständighet var olika til
at lyda och olika til at låta trampa et fritt folks rättigheter,
som har afsky för träldommen, af hvad beskaffenhet som
den är.
Konungen, som var rörd, ej allenast at se menighet lida
utan äfven at rena planer giordes til persecutioner, påstår
Riksens Ständers sammankallande; man var nog diärf för
at sätta sig deremot och man giorde det på et så betydande
sätt, at man lätteligen kunde förleda trogna undersåtare til
at kunna brista i den trohet och underdåniga tilgifvenhet,
hvilken de svurit deras nådiga Konung.
Utan at uprepa det, som händt, både förut och efter alt
7 — 610798
92 1769, maj 23.
Riksrådet.
detta, så underställer iag til R. o. A:s uplysta bepröfvande
ej allenast otilbörligheten af en sådan procedure, utan äfven
huru oförsigtigt som det var handlat af så mogne män, som
man bör vara sig förmodandes i Hrr Riksens Råd; declarera
at friheten var i fara hade ju lätteligen kunnat inleda oss i
et. krig med de magter, som guaranterat friheten och sluteligen
giord Sverige til det andra Pohlen.
Mine gunstige Herrar! Läggen dess omständigheter til alla
de andre, som betänckandet innehåller, så lärer Ni snart finna,
at hvar dag, ja, hvar tima blir vådelig, som desse Hrr
Riksens Råd sitta qvar i Kongl. Maij :ts Rådcammare. Ty
hvad kan vara ömmare för ett fritt folck än tiltagsenheter,
olagligheter och obevekeliga hiertan hos dem, som man utsedt
at råda konungen och til hvilka man hör kunna hafva
så mycket förtroende som til Hrr Riksens Råd. Hvad skulle
hela verlden döma om oss, derest vi härutinnan viste oss senfärdiga?
Månne man ej skulle tro, at ett svenskt råd fingo
onäpst träda in i sin konungs höga rättigheter, och at intet
öde vore så hårdt som at vara kung i Sverige. Jag borde ej
med stillatigande förbigå, hvad vi äro vår nådige Konung
skylldig, som på ett så utmärckt sätt vakat för frihet och
folk; men jag gior mig försäkrat, at Riksens Ständer ej lärer
glömma at derföre förklara honom dess underdåniga vördnad,
at taga honom under armarna och giöra hans regementsbörda
lätt och gifva ständiga prof, huru högt de skattar
en regent, som visat sig så mån om deras välfärd.
Jag bifaller för öfrigit Högloft :e Secrete Utskottets betänckande.
Det är grundat på lag, på rättvisa, på rikets säkerhet
och på Riksens Ständers värdighet. Jag kunde väl lägga till,
at det ej voro obilligt til at ställa Hrr Riksens Råd til ansvar
för så många af dem sällsynte tagne steg, som betänckandet
innehåller; men jag skal aldrig blifva för hämd, så länge
den står at undvika; äro vi endast skilde ifrån dem, så är
iag försäkrat, at vi med mera sinnesro kunna continuera vår
riksdag samt skiöta de angelägnaste, hvarför vi äro hitkallade,
hielpa riket ur betryck, bota det, som hittills kunnat
gifva anledning til oordningar, och uplifva näringar, sätta
oss i respect hos främmande magter. Det äro nu sådane ämnen,
som kräfves af Riksens Ständer, de äro så nödige, at de
tarfva en snar hielp och at iag vågar tilstyrcka R. o. A. at ju
förr ju häldre afgiöra det nu förevarande mål, hvilket skier
Riksrådet.
93
både lagligast och snarast, om Höglofl:e Secrete Utskottets
betänckande til alla sina delar och omständigheter vinner bifall.
Hr örnschiöld, Mårt. Ludv.: Jag hade icke väntadt,
att R. o. A:s öfverläggningar i dag skulle hafva sträckt
sig längre än til det, som Secrete Utskottet upgifvit, nemligen
angående hvad som uti Kongl. Maij :ts Rådcammare sig
tilldragit sidstlie December månad, då frågan väcktes om
Riksens Ständers sammankallande, och hvad sedermera i
anledning däraf där förelupit. Men som åtskilligt blifvit skrifvit
och talat om de föregående tider och hvad steg blifvit vidtagne
til hielp för näringarne uti den åkommande allmänne
penningebrist, så torde mig tillåtas at dervid något få anmärka.
I synnerhet kan iag hafva mig bekant, hvad som rörer
Bergslagen och tilståndet där, efter iag är ledamot af en
bergslag och äger bruksrörelse.
Hrr Riksens Råd berömmas för det de med spannemål
undsatt Bergslagen, det är sant; men ock om det lilla quantum,
som dit ankom, hade varit tillräckeligit at gifva brödfödan
åt så mycket folk, som där är, var dock dette ingenting,
som kunde hielpa de til undergång lutande bergsmansnäringar;
de fordrade mera, om de skola uppehållas i sin
jämna gång; förlag måste ägas vid grufvubrytningen, til
malmförsel, kolinkiöp, värckens byggnad och reparation.
Hvadan skola de komma? Bruksarbetet afstadnade altså efter
hand, så fort penningen började tryta; hammarskatt och
contributioner måste likväl betalas årligen til kronan, första
året efter 85 m:rs course, men jernet måste säljas efter 42
m:rs course. Förlager måste tagas efter riksdahU.r och den,
som ej tog riksdahlrr efter 42 m:r, miste sitt förlag; detta
värkade 1767 års förordning om courssen, ehuru efter 1748
års förlagsordning ingen får blanda sig uti förlagscontracter.
Det säges, af [o: at]1 den författning, Riksens Ständer nödsakades
vidtaga för at sätta drätzelvärket åter uti skick, varit
ordsak till penningebristen. Men förordningen om 42 m:rs
course var ej Ständers värck, de sade coursen skulle småningom
falla. Genom 1767 års omrörde och ifrån Rådcammaren
emanerade förordning förlorade brukspatronen en plåt på
hvarje riksdahhr, hvilket på en tilvärkning af 1 000 skeppund
stångjärn giorde första året redan en förlust af 5 å
6 000 plåtar, större och kienbarare än en privatman kunde
1 Konceptprotokollet.
94 1769, maj 23. Riksrådet.
den i längden tåla. När då brukspatronen ej var i stånd at understödja
bergsman, måste tackjernsblåsningen afstadna och
han altså äfven gå under. Bergscollegium inkom väl härom
med underdånig berättelse, men det troddes icke; bergmästaren
i orten intygade äfven, at folcket i Bergslagen i brist af
föda och arbete öfvergåfvos och ville söka sin bärgning i andre
orter; det ansågs som en sammansättning och blef deröfver
undersökning anstäldt, hvilken likväl så slöts, at såväl
Presterskapet som kronobetj eningen intygade, at menigheten
aldrig brustit i trohet och lydnad för öfverheten, men at fattigdomen
och den förestående uselheten kiörde dem utur
landet. Hr örnschiöld upläste härvid utdrag af undersökningsprotocollet,
daterat den 4 Maji 1768, och fortfor deruppå:
Nöden var altså tillräckeligen bevist, Hans Kongl. Höghet
Chronprintsen under sin resa genom rikets bergslager
fant det ock, men deruppå giordes ej ändå någon reflexion,
förrän Kongl. Maij :t i egen hög person ömmade sitt land och
den 12 December sidstl:e upoffrade sin spira för at rädda
sitt folck.
Dett är sagt, at inge andre bruksägare gådt under än de,
som genom vinglerier bragt sig til egendommar ifrån intet
eller ock varit slösare. Men jag påstår, at den, som ärft hela
sin egendom och varit hushållare, har äfven förlorat densamma;
ty när hän på 1766 års tilvärckning förlorade 30 000
dahl:r, så nödgas han ju för att drifva sitt värck uplåna denne
summan emot dryg ränta; på 1767 års tilvärckning förlorade
han äfven; när då creditoren ej kunde få betallning vid
förfallotiden på annat sätt, nödgades den gäldbundna brukspatron
sälja bruk och egendom at betala gälden med, hvilket
då geck bort för sådant vanpris, at föga något var öfrigit af
kiöpeskillingen, sedan creditoren blifvit förnögd.
Detta och mycket mera, som Hrr Riksens Råd med kallsinnighet
sedt på, huru det öfvergådt medborgare och hvilket
de hvarken sielfve velat bota eller samtycka, at Riksens
Ständer skulle få hielpa, gior, at iag anser Secrete Utskottets
tilstyrkande ej allenast för riket högst nyttigt utan och det i
lindrigaste författadt, hvarföre jag ock detsamma til alle delar
bifaller. För mig är väl mer än ömmande at veta, huru
smärtefult det bör vara Hrr Riksens Råd at mista Riksens
Ständers förtroende; men när de ej [velat öma]1 et helt
1 Konceptprotokollet.
Riksrådet.
95
folcks nöd, så bör jag tillsluta mitt hierta för kientslan af
deras lidande vid detta tilfälle; men deremot med alle redlige
svenske män öppna det, upfyldt med den fullkomligaste undersåtelige
vördnad och trohet för vår allernådigste Konung,
hvilken såsom en huld fader velat frälsa sine barn och
det på ett så ädelmodigt sätt, at senaste efterverlden med
vördnad och förundran lärer förvara det uti tideböckren.
Äfven vörda vår nådigste Chronprints, som understödt Konungen;
visa vår erkientsla emot rikets collegier och hvar
redelig embetsman, som vågat sig fram i faran emot en öfvermagt
för at upfylla sine dyre embetens förnämsta plickt
och skylldighet, at vårda lagen och vår frihet.
Hr Ehrenmalm, Samuel: Den berättelse, Höglofl.
Secrete Utskottet om rikets tilstånd behagade giöra, kan ej
annat än upväcka hos en och hvar bekymmer och oro. Den
skilj agtighet, som upkommit emellan Konungen och Hrr
Riksens Råd, är af yppersta vigt och betydligaste fölgder för
ett fritt folck. Den principe, som Höglofl :e Secrete Utskottet
behagade i detta ämne taga, och den grund, hvaruppå Secrete
Utskottet sökt bygga sin tancka om Hrr Riksens Råds
förhållande, fordrar nogaste granskning. Den rättvisa, hvar
och en svensk man niuta bör, kräfver äfven vid detta tilfälle
och då det angår personer, hvilka genom Riksens Höglofl.
Ständers förtroende beklädde de ypperste äreställen, at ej
dömma dem brottslige, än [o: innan]1 man är fullkomligen
öfvertygad, om de felat.
Hvad rikets tilstånd och allmänna nöd vidkommer, som
efter Secrete Utskottets tancka borde föranlåta Hrr Riksens
Råd at utan gensäijelse samtycka til Ständers sammankallande,
så är slikt efter min tancka ej af Höglofl. Secrete Utskottet
liusligen utredt; jag saknar i det upgifna betänckande
de rätta bevis och de grunder, hvaruppå en slik tancka
rätteligen bör grunda sig; det gior ej til fyllnad [o: tillfyllest]
1, at en eller annan klagar öfver penningebrist och fattigdom,
sådan klagan varar, så länge världen står, och finnes
i alla riken och stater, men derföre kan riket sammantagit
ändå må väl. Skall man grundeligen om rikets tilstånd döma,
så bör man leda den kundskapen ifrån hela rikshushållningen,
och då finner man säkrast, om saken och den förde kla
-
1 Enligt original, bilagt konceptprotokollet.
96 1769, maj 23.
Riksrådet.
gan rör hela samhäldet eller om den endast angår någon enskildt.
Skulle det finnas, at sedan sidsta riksdag ej allenast en
stor del af rikets förra skuld blifvit betalt utan äfven statsvärket
fullkomligen burit sig utan annan brist, än hvad hos
associerade ännu kan innestå.
Finnes det, at rikets försvarsvärck är vårdade, regementerne
beklädde och flottan til en betydelig del iståndsat, finnes
det, at väre exportable effecter öfvergådt förra årets exporter,
at värkelig öfverbalance i handelen är; finnes det, at
rikets i oordning bragte penningevärck åter vunnit sin förlorade
credit, så hos inhämsk som utlänsk man, och at hvarken
bruk eller andre egendommar råkade i ödesmåhl, hvad
ordsak kan man då hafva at påstå, det rikets belägenhet är
så svår.
Man kan väl intet neka, at åtskillige enskilte personer,
som med lånte penningar uppå hög cours redan kiöpt egendommar
eller börjadt annan rörelse, äro lidande, enär samma
gäld efter fordna koppardalertalet uppå låg course betalas.
Ett slikt lidande öfvergick äfven den, som hade at fordra,
enär coursen steg, och vid betalningstiden eller på högsta
course ej erhållit mer än 1/3 af sitt värkeliga lån. Alla penningelöntagande
i hela rikets armée i Pommern måste äfven
vidkiennas det öde at ej få mer efter penningens rätta värde
än en tredjedel af sin förra lön, och som Riksens Ständer ej
fant utvägen för deras hielp, så bör Riksens Ständer ej eller
utan ett nytt lidande för andra personer kunna få utväg at
hielpa de sednare, ehuru gierna jag för min del önskade det.
Att vid coursens fall åtskillige personer skulle lida var
ingen oförmodad händelse, ty det hade Riksens Ständer uttryckeligen
sagt och annat var ej at vänta, men det oagtadt
hade Riksens Ständer beslutit, at riksdag ej borde hållas
förrän 1770, såframt ingen sådan händelse tima skulle, som
Regeringsformen til Ständers sammankallande utan rätter
tid fordrar, och när det ej skiedde samt riket uti fred och ro,
huru kunde väl Hrr Riksens Råd mot Ständers absoluta förordnande
kalla dem tilsammans?
Ehuru lyckelig den rätten är för ett fritt folck at få med
hvarannan vid allmänna möten samråda om rikets gemen
-
Riksrådet.
97
samma väl, så kunde tidiga och årliga möten i samma mån
skada, som de, när ordenteliga tillgår, äro gagneliga.
De vanliga utgifter för hela riket ökas genom fullmägtiges
underhållande och sällan förminskas men ofta fördubblas rikes
behof, som gior utgiften drygare än förr.
Att Riksens Ständer sielfve ansedt tidige riksdagar för sig
och riket mindre gagnelige, det bevisar Konung Gustafs
Adolphs Försäkran och vår besvurne lag, som utstakar tiden.
Hafva Hrr Riksens Råd således ej emot Ständers förordnande
och rikets behof kunnat kalla Riksens Ständer, huru
kan det då dem til last räknas, at de fullgiordt, hvad dem
ålegadt. At Hrr Riksens Råd i slutet af sidstl:e år begärt betänketid
öfver Kongl. Maij :ts giorde nådiga proposition är
en rättighet, de i lag ägt och som ej kan blifva fel, och at
deraf draga den supposition, at de vellat tillvälla sig aristocratisk
magt, strider emot hvad i målet förelupit; man kan
ej med skäl beskylla dem hafva frucktadt för Ständers ankomst,
när de däröfver begärt betäncketid, det angeck hela
riket och borde så afgiöras, som rikets väl fordrade. Det kan
ej vara möijeligt, at Riksens Ständer med välbehag ansedt,
om de utan trängande nöd i otid blifvit kallade, och dertill
fordrades öfverläggningstid.
Hvad för öfrigit angår de af Secrete Utskottet giorde anmärckningar,
så åberopar iag mig Hr Friskis memorial och
påminner blott Höglofl :e R. o. A., huru Hans Excellence Hr
Ricksrådet Baron Hermelin, af R. o. A. öfvertalt, emot sin
vilja och afsägelse emottog rådsembetet, hvarom protocollet
vitnar. Höglofl. R. o. A. bör sielf benägit dömma, om hvad
då utfäst blifvit nu upfylles, och som iag ej i anseende til
jäfvoghet får deltaga uti omröstningen, så beder iag, at denne
min yttrade mening i R. o. A:s tänckebok må finnas. En
framtid uplyse, hvad nu doldt är, och ställe uppå lagliga
grunder utan politiske ordsaker hvars och ens afsigt och gärning
i full dager.
Hr Tersmeden, Garl, upläste sine tanckar, dem han
skrifteligen författat, som följer:
Höglofl. Secrete Utskottets betänkande rörande Deras Excellencer
Hrr Riksens Råd, som i dag är R. o. A:s ventilationsämne,
lägger oss för ögonen en tydeligaste målning af
den obegripelige motsträfvighet, hvarmed Rådcammaren
98 1769, maj 23. Riksrådet.
(tvenne Deras Excellencer undantagande) sökt hindra Riksens
Högloft :e Ständers sammankallande.
Att fullfölja pluralitetens i Rådcammaren fattade besynnerliga
föresats hafva samt:ge Deras Excellencer (Hans Excellence
Hr Riksrådet Frih. Hierne undantagande, hvars äreminne
bor uti dess samtida och efterkommande medundersåtares
hiertan) ej allenast bestridt, det någon stagnation,
mindre nöd var uti rikets handteringar, och på ett obarmhärtigt
vis igenstoppat öronen för allmänhetens klagorop;
utan ock med en hitintils ohörd bitterhet och oförlåteligaste
insimulationer sökt igenom publica skrifter för nationen befläcka
vår allernådigste Konung, sorn med den drygaste kienning
af Dess maijestätiska höghet nödgats förskaffa Dess
trogna undersåtare den enda utväg til räddning ifrån en total
undergång.
Mine Herrar! När härtill lägges, at Konungens regeringsafsägelse,
til dess Riksens Ständer blefve sammankallade, ej
värkat på Rådets hårda föresats, innan riket, mäste collegier
och höga embetsmän med oförsagd mandom och patriotisk
nit blifvit tvungne understödja Kongl. Maij :ts ömhet, då
är lätt at sluta, hvilken oförsynt regeringsplan varit af de
fläste i Rådcammaren hemligen afslutad; hvaröfver jag så
mycket häldre suspenderar mitt yttrande, sorn Höglofl. Secrete
Utskottets betänckande visar oss de tydeligaste spår
härtill.
Som domare öfver så betydelig sak, hvilket min riksdagsmannaskylldighet
mig ålägger, så häpnar iag, då iag häremot
jämför lagars stränghet; men då jag å andra sidan besinnar,
det billige och om medborgares rätt ömmande Ständer
efter deras lagliga magt häldre följer deras hiertans hederliga
böijelser, så får iag anledning at tilstyrcka den aldra
lindrigaste dom, som sådane brott kunnat önskas; och lindrigare
än de brottslige Hrr Riksens Råd kunna [t] förvänta.
Men förut skall jag utbedja mig R. o. A:s tålamod at korteligen
anföra mina tanckar, som bevisa, det iag för min individu,
som tillika med största delen af riket varit på ett
kienbaraste sätt lidande, vöre befogad tala utur en helt annan
ton.
Dett är nogsamt kunnogt, at allmänheten men i synnerhet
bergslagernes svåra lidande och hotande undergång varit orsaken
till Riksens Höglofl. Ständers sammankallande.
Riksrådet.
99
Jag har derföre däraf tagit mig anledning korteligen anföra,
huru obarmhärtigt Rådcammarens pluralitet handlat,
då de velat afböija den enda utväg til rikets räddning, som
var Riksens Ständers sammankallande.
Deras Excellencer funno redan för mer än et år sedan
uppå Kongl. Maij :ts nådigste anmälan, det bergshandteringen
igenom penningestockens minskning och en inbördes misser
edit vore råkadt uti beklageligit tilstånd; häremot vidtogo
Deras Excellencer då en liten hielp, som på en kort tid stillade
bergsmannens och hans arbetares klagorop. Men för
bruksidkare var ingen hielp, de skulle knäckas! Derföre undergingo
de det aldra hårdaste öde, at tvärt emot Ständers
kunnigt giorde slut och dermed förknippade säkerhet coursen
fäldes 24 m:r och med en förordning befästades vid 42
m.; hvarigenom bruksidkaren förlorade mera än 1/3 af deras
tilvärckning; månne det då intet var med all undersåtelig
rättighet at häröfver et bittert klagorop anfördes, medan
derigenom förlager för de mästa brusto, hvaraf bergsmannen
saknade hos brukspatron alt understöd; varorne behöllo likafult
et emot järnet så oskiäligt pris, at uti Västerbergslagen,
der iag är ägare af några hundrade skepp :d årligt smide,
måste bergsmannen betala 3 1/2 till 4 Sa Granegiärdes tackjärn
för en tunna råg; hvilken olyckelige ställning, om den
längre continuerat, kullkastat all bergshandtering och försatt
dess idkare uti uslaste belägenhet; alt detta kallas ändå
af Rådet ett obilligt knot och ledsnad vid regeringen. Kan
någonsin [o: någonting]1 hårdare utöfvas af en regering?
När nu Kongl. Bergscollegium på det aldra värdigaste sätt
i Rådcammaren anför bergslagernes önkansvärda tilstånd
och i underdånighet anhåller om deras hielp, anses det som
en sammansättning; hvarföre collegium skall ställas för en
extra domstol til ansvar; collegium, som har denne riksstyrelsegren
under vård, blir misstrodt; undersökning uti orten
anställes och bergmästaren inkommer mot bättre vett
och samvete, liksom af en öfverenskommen sammansättning,
med den osanfärdigaste berättelse, det ingen nöd då i orten
voro, hvilket framdeles ej kan undgå Riksens Höglofl. Ständers
närmare granskning och är detta, som tvungit mig at
yttra mine tanckar öfver denna delen af ofvannämde ämne,
på det R. o. A. ej må vara i osäkerhet, hvarifrån Rådcamma
1
Enligt originalet, bilagt konceptprotokollet.
100 1769, maj 23.
Riksrådet.
rens hårdhet har dess ursprung, i hvilket tydeligen synes varit
föremålet at igenom flere omgångar sätta brukspatron
ifån et förment välstånd uti den belägenhet at ej kunna klaga.
Men oagtagt alt detta bifaller jag til alla delar Högh Secrete
Utskottets betänckande, på det at Rådet måtte få det
lindrigaste straff och Hans Excellence Baron Hierne samt
de uti vår hielp deltagande collegier och ämbetsmän må hedras
för efterkommande med alt äreminne.
Hr Grefven och Landtm, påminte, at R. o. A. icke
ville uti discourserne inblanda så mycket om växelcoursen
och financevärcket, hvilket nu ej vore uti fråga, utan allenast
hålla sig vid det ämne, Secrete Utskottet upgifvit, hvarigenom
tiden bespardes, som redan nog vore liden.
Frih. Ridderstolpe, [Carl]1: Helt okärt är det mig,
att de öfrige respective stånden redan sagt deras tanckar om
Secrete Utskottets extractum protocolli rörande Hrr Riksens
Råd; men vårt lyckeliga regeringssätt lägger derföre ej band
på en fri riddersmans tunga, at trenne stånd afgiordt en sak.
Om så vore, blefvo R. o. A:s öfverläggning ofta både fåfäng
och bunden, sedan vårt stånd en tid haft det öde, at under
sakernes granskning de andre stånden R. o. A. förekomma.
Efter således iag äger tala utan annat än lagens liufliga
band, vill jag med ali den acktning, iag kan hafva för andras
tanckar och den, som iag har för Secrete Utskottet, uppå detta
åt frihet och sanning helgade ställe gifva desse sidstnämde
min yttersta undergifvenhet.
Jag kienner för väl den plickt, som mitt egit samvete, mitt
fosterland, ja, det högsta väsendet fordrar, at hvar riksdagsman
efter egen öfvertygelse bör gifva sin röst; och at ingen
tanckarnes farsot, inga afsigter och andras myndighet bör
värcka et stumt bifall. För dessa höga domstolar får man
svara sielf; derföre bör ei eller något förkjusande gjälla i
sanningens heliga sak.
Att Secrete Utskottet lämnat Hrr Riksens Råd så kort tid
til at förklara sig, dermed kan iag mig intet förena. At på
tre dygn tillika förvalta ansvarige ämbeten, åt siuka medbroder
dela anmärckningar af 8 å 10 arck och förklara sig
uti så högvigtiga mål, då jämväl nödige handlingar ej voro
uti deras händer, har iag ansedt icke hafva bordt kräfjas af
1 Konceptprotokollet.
Riksrådet.
101
menniskior, än mindre af embetsmän, hvilkas embeten för
folckets skuld böra hållas i största vördnad.
Intet kärare bör vara för en oväldug dommare än at låta
den, hvars embetes giöromål påtalas, njuta tid at visa, om
det annorlunda sig förhåller, än anmärckningen frambragt.
Gunstige Herrar! Hvad hade det lyckat Eder och mig at i
embetsmål svara innom 3 gånger 24 timar, natt och dag inberäcknadt;
vi lida det ju ej uti smärre mål.
At svaret skulle vara, som det påstås, så snålt til hands,
äfter Riksens Råd förut måst påtänckt denna vigtiga sak,
det följer ej; ty de lära ej mer än jag och månge flere förestäldt
sig den skieppnad, saken nu fädt.
Sorn Hr Gref. och Landtm, giordt oss den föreställning, det
vi borde sättja gränts för vårt tal vid detta tilfället uti hvad
som rörer det, hvarom frågan directe nu ej är, och derföre
ej ingå uti det, som angår vexelcoursens fällande til 42 m:r,
såsom icke hörande til denne öfverläggning, så vill iag undvika
vidlyftighet derom och låta den dimban, som kan giöra
vår utsigt på den saken full af mörcker, om han gitter af sig
sielf bortklarna med tiden. Jag säger tiden, den dyra punct,
som sanningen ofta behöfver at lika som slå sig fram med.
Med Hrr Riksens Råds åtjärd vid 42 m:rs course må derföre,
såsom nu ej anmärckt, vara huru den vill; men aldrig
kan iag tilskrifva Hrr Riksens Råd någon hårdhet emot medborgare
eller at de tilstoppat öronen för deras klagan, derföre
att Riksens Råd ej velat samtycka til riksdag. Kan väl
en sådan kjöld upkomma hos män, som tramppa samma moderjord,
som andas lika luft och dela hvarannars vältrefnad,
ja mer, som sielfva voro i lidande af tiden och hade uti hvad
som öfverklagades ingen bättre lott än de högst klagande
medborgare? De hafva ju af Riksens Ständer sjelfva fädt
den bedröfveliga spådom, at tider skulle, uti de nu förbifarne,
instunda, som skulle blifva fulla med vånda utaf de
skickelser och sargande hvälfningar, hvilka förut varit uti
financesakerne och hvilka utaf det förflutna hade sitt ursprung;
men icke dess mindre hafva samma Ständer sagt, at
1770 skulle afbidas, innan Riksens Ständer finge sammankallas.
Monne altså menskligheten ej har fullkomlig skyldighet
at förlåta, om Riksens Råd ej ropade efter Riksens
Ständer, som sjelfve sagt, at de under en nödvändig men
icke dess mindre bedröfvelig nöd ej ville blifva påkallade,
102 1769, maj 23. Riksrådet.
förr än våndan voro öfvergången, och hvilka förut sedt 1770
såsom den lyckliga tiden, hvartil patienten med tålamod
skulle uthärda.
Jag har aldrig haft den lotten at med assurence lysa uti
financesaker; men den har varit min med de flästas at sätta
ullen och förmågan til för väre olyckeliga ställningar; at vid
coursens resning 1762 få taga betalning den ena dagen efter
72 m:r för en vara, som få dagar derefter såldes ifrån 90 til
100 :de m:rs course, samt at äfven då inkiöpa rudimaterier
och sedan kienna tyngden af tilvärck[nin]gens fall, ja, at
med fallet til 42 m:r förlora den skillnad, som var emellan
en på 60 m:rs cours tilverckad och en på 42 m:rs cours såld
vara.
Mine Herrar! Jag tänclcer ej förebrå någon fordna händelser,
dem iag gjerna såge begrafde i vanlig förgätenhet och
tiden jämväl redan bortgjömt; utan önskar allenast at försynen
täcktes gifva kraft åt mina ord at beveka medborgares
hierta til at se sig före, det de icke harmas på desse oskylldige
Riksens Råd, mindre tillägga dem den ofärd, hvaruti
riket flere år raglat; vore vi så lyckelige, at uti fäderneslandet
blott voro skiljacktige tanckar men aldrig häftiga partier;
at icke den ena fosterbrodren lika som skydde för den
andre utan vi räckte hvarannan kärliga händer at uphielpa
detta vårt och våra fäders hemvist, sorn väl voro tilönskandes,
och ser underligt ut, huru det så kunnat tilskapas, så
skulle vi ändock få se, huru mycken möda Riksens Ständer
fingo at lägga fullkommeligen helande plåster på de djupa
sår, hvilka icke de sidsta utan förra tiders skickelser giorde
på rikskroppen; huru stod det då i Hrr Riksens Råds magt?
Kunde de föreställa sig at genom Riksens Ständers tidigare
sammankallande sådant kunna åstadkommas, när icke de
utan tiden, på hvilken deras utsedde botemedel skulle få
giöra sin värckan, af Riksens Ständer sjelfva blifvit såsom
det enda och rätta botemedlet utsedde. Vij skola röna och
finna, at vårt förra elände icke utan elände kunde botas.
Unnen mig, mine Herrar, för den godhet och ära, som finnes
i hvart okränckt bröst, bedja Eder, at vi ej, förrän vij
någorlunda tilsedt, huru vij sielfva kunna bota den öfverklagade
nöden, så hårdeligen straffa Riksråden för det de
icke sammankalladt Riksens Ständer. Än om nöden, en tanckå,
hvarvid iag ryser, utan mångas undergång ej kan af oss
Riksrådet.
103
ännu botås, och det ändå ej på rund tid och förr än 1770,
hvilken tid Riksens Råd hade klar befallning af magtägande
Ständer at afbida? I ropet om riksdag var nationen delt
emellan tvenne olika meningar. Med hvad ovisshet skulle ej
Riksens Råd der utröna pluraliteten. Det förtienar R. o. A:s
milda omdöme. Gud läte aldrig något svenskt Råd blifva så
utstäldt, som detta varit för tidens oumbärliga sveda.
Uti den andra omständigheten, at Hrr Riksens Råd ej genast
sammankallade Riksens Ständer utan at sådant skedde,
då Kongl. Maij :t förklarade sig ej längre vilja styra riket,
vill jag ej vara vidlyftig. Frih. Kurck och Hr Frietzki, hvars
memorialer iag mig åberopar, hafva visat, huru grundlagarne
af Hrr Riksens Råd blifvit följde med samma, om icke mera
mannamod, än år 1756, då de derföre hedrades med låford
för behiertade rådsherrar. Jag tilstår, at iag länge betänckte
mig, innan iag kunde fatta den mening om grundlagen, som
den riksdagen belefvades; men då änteligen dess mening
och sens så blef stadgad, som acta deruti för ögonen lägga,
och iag är öfvertygad, at den snarare stärcker än försvagar
frijheten, så bör jag såsom en frihetsälskande medborgare
nijtälska för den faststälta meningen af grundlagen och vara
mon om at lagen ej må blifva en författning, tienlig til hvad
man behagar vidtaga. Så visst som frijheten kan genom sielfsvåld
oskjäras, lika säkert ohelgas och försvagas lagen, om
den lämpas lika färdigt med och mot.
Mine Herrar! Låtom oss se in uti 1756 års författningar
och Hrr Riksens Råds nu anmärckta förhållande, så skola vij
finna, at både de förra och det senare grundar sig på den
värckan, pluraliteten i Rådet bör äga. Hrr Riksens Råd hafva
aldrig hvarcken trodt eller sagt, at riket utan konung kunde
styras, ej eller att stämpel och konung vore alt et; men de
hafva trodt, det vårt regeringssätt och vår lag äro så lyckelige,
at Sveriges rike aldrig kan och bör blifva utan styrsel,
om ock Kongl. Maij :tt eij behagade den utöfva, och at lagen
då borde den verckställa. Så hafva Ständer förr sagt, och
friheten samt folckets rätt kräfja det, om samhälldet eij
skall löpa fara at blifva uplöst, som lätt kan ske, ifall någon
tid gifves utan styrelse.
Friheten är,, mine Herrar, som en smal spång emellan träldom
och själfsvåld; det ligger magt på at gå den jämt utan at
vicka. Många fria nationer hafva minskat sin frihet genom
104 1769, maj 23.
Riksrådet.
litet nog; en stöt på lagen spränger altsammans. Mullvaden
säges hafva den olyckan at ej öpna ögonen, förän han dör.
Gud läte det aldrig hända oss i frihetens sak. Man kan deruti
aldrig vara nog ömtålig, omtäncksam och vaken.
Skola vi straffa Hrr Riksens Råd, om efter en del landsmäns
tanckar de utvidgat lagens, hvilken är detsamma som
nationens, rättigheter längre, än bemälte landsmän förmena
det hafva bordt ske? Icke synes deraf hafva tilflutit Riksens
Råd någon fromma. Den aristocratie, som hos desse Hrr Riksens
Råd skulle varit at befara, var visst intet äfventyrlig.
Hvad magt hafva de väl afpassad dertill? Månne lagens magt
tienar i sådant ändamål? Månne et förhållande utan afsigt
på egit bästa, sådant som vij lära få erkienna deras hafva
varit, då de icke finnas hafva befordrat egen vinst eller deras
anhörige? Neij, mine Herrar! Andra hjertan och andra
steg fordras dertil. De första beredningar äro ödmiukande.
Man söfvar först nationen, man smickrar deras förespråkare,
man undergräfver lagen, man sätter sig lönligen i magt
med sine anhängare och slägtingar och så vidare. Men hvad
af föregående hafva väl desse giordt?
Tredie omständigheten, som lägges Hrr Riksens Råd til
last, är, at de tagit 1734 års Ständers expedition til grund
och i anledning deraf fördelt Kongl. Maij :ts Rådcammare
emellan Stockholm och Norrkiöping samt låtit en del i
Stockholm qvarblifva at skjöta de der förefallande ärender.
Denne Ständers expedition hörer iag nu medborgare anse
såsom ej emanerad ifrån högsta magten, såsom ett project
utan auctorisation; men, mine Herrar, för den, som behagar
föra sig til sinnes, huru Ständers beslut expedieras, ligger
det för ögonen, at det ankomna brefvet är Ständers, med de
personers underskrift, som efter Riksdagsordningen dem raepresentera.
Det är altså icke utan auctorisation utan med all
den kraft, som rikslagarne medgifva, ifrån Ständer ankommit.
Det är upkommit til Kongl. Maij:t at tjena til underrättelse,
huru regeringen skulle skjötas, om riksdagen 1738
flyttades til Norrkiöping. Casus existerade ej då men väl nu.
Huru skulle man föreställa sig, at hvad då i händelse af riksdag
i Norrkiöping skie kunde, skulle i lika händelse nu ej
kunna följas utan at bryta grundlagen. Hade sådant skiedt
deremot, huru hafva Riksens Ständer kunnat det upgifva,
minst til uplysning. Tanckar, som med grundlagarne ej in
-
Riksrådet.
105
stämma, förmörcka snarare än de uplysa; och det blifver i
alla tider omöijeligt, at lag och frijhet älskande Ständer kunna
lämna ifrån sig till regeringen projecter, stridande emot
grundlagen.
Detta bör gälla nog, mine Herrar, at öfvertyga oss, det
Riksens Råd icke genom Rådcammarens fördelning så syndat,
at de böra mista Ständers förtroende. Man jämföre derhos,
hvad dageligen skiedt under Rådcammarens fördelning
i Stockholm som ock under Kongl. Maij:ts frånvaro; så är
det ostridigt, at denna fördelning ej blifver Kongl. Maij :ts
höghet menlig, efter den förra icke sådant medförer, och alla
besluten, innan värckställigheten åtföljer, komma til Kongl.
Maij :ts kundskap och skärpning af rättvisan och billigheten.
För det fierde lägges Hrr Riksens Råd til last, at de förordnadt
en domstol öfver Cammarcollegii förhållande i Cronackerska
saken, hvilken domstol gifves namn af commission,
som Ständer förbudit.
Det är sant, mine Herrar, at commissionerne, som här varit,
intet giordt sig älskade. Det vet den bäst, som varit för
dem, och om Riksens Råd emot Ständers befallning slickt
förordnat, vore det et felsteg.
Men, mine Herrar, Riksens Ständers expedition emot sådan
domstol visar nogsamt, hvad rätteligen kan kallas en
commission, och at aldrig det förtienar namn deraf, at visse
ledamöter af en ordentelig domstol uttagas at sitta öfver en
sak, då alla i den domstolen hvarcken fordras at vara deröfver
eller vanligen sittja öfver alla sakerne. Så är här skedt.
Ingen enda ny är tillkallad. Praesident, ledamöter och betjente
äro hitsatte, alle hofrättens vanlige ledamöter. Kunde ej
visse personer så väl sittja öfver denna sak utan at kallas
commission, som både i Svea och Giötha Hofrätt sådant skedt
utan upmärcksamhet. De utsedde ledamöter hade enahanda
embeten, arbetsrum, lag och ansvar samt insigt; de voro således
ej, som med commissionsledamöter skedt, tagne utur
flere stater, verck och stånd, mindre bepröfvade och ovane
domare. Hvad fara mer af denna divisions domstol, än ifall
den andra delen af Hofrätten, som nu giordes ledig til andra
saker, skulle suttit öfver denna sak.
Vid den femte anmärckningen deröfver, at Riksens Råd
låtit et Kongl. Maij :ts dictamen komma til allmänhetens
kundskap, hafva de skäl, som i memorialerne äro uprepade,
106 1769, maj 23.
Riksrådet.
hos mig urskuldat Riksens Råd. Sanningen tål allas ögon.
Kan en nation misstycka, at hvad ty rörer, blifver den bekant?
Sluteligen
och hvad angår, at Rådcammaren skall blandat
sig uti riksdagsmansvalen och uphäfvit dem, hvilka ej varit
Hrr Riksens Råd behagelige, så är uti anmärckningen i den
delen ingenting giordt öfvertygeligt. Om, då riksdagstermin
var så nära för handen, Riksens Hrr Råd varit nödsakade at
gå någon genväg til häfvande af ett val, hvaruti fel förekommo,
bör väl deraf slutas til någon påtänckt myndighet. Det
är lycke ligt, då nationen i hvarje väljande stånd, sig sielf
lämnad, efter sine egne boij elser väljer sina riksdagsmän.
Sådant instämmer med vår constitution i sin renhet; men
sker annorlunda, förvändes regeringssättet, som bör vara
Riksens Råd mycket om hiertat at förebygga; och om så tilboro
sig, at sådane ledare här och där rycka fram at inblanda
sig i valen, böra väl Riksens Råd då för någon formalitet
låta dem föra nationen i ledband. Vij måste derföre noga
skåda det inra sammanhanget af dessa valen. Finna vi dem
oskyldiga och rena och at Riksens Råd sökt betämja dem efter
deras behag, så äro Riksens Råd skyldige men annars
hedervärde.
Mine Herrar! Med all den ynnest, iag röner af Eder upmärcksamhet
vid det iag nu tecknar i Eder minnesbok mina
tanckar, vågar iag dock icke längre uppehålla Edert tålamod
at uprepa de flere ymnoga skäl, hvilka ligga i beredskap at
visa, det desse Hrr Riksens Råd icke förtjent at mista Riksens
Ständers förtroende, hvarvid iag dem efter min mening
bibehåller; men lämnar til sanningens kraft at hos Eder för
dem nu eller en annan tid göra det förespråk och intryck,
hvartil godt upsåt, oskuld och ett redligt förhållande omsider
måste bana vägen.
Hr Schönberg: Här är redan vidlyftigt talat och
skrifvit uti nu förevarande vigtige emne; jag vill altså vara
kort och allenast tillägga några reflexioner.
Den första blifver öfver de påminnelser, man yrckat, at
Hrr Riksens Råd fädt för kort tid at sig förklara. Om två
dagars tid varit tilräckelig at författa så vidlyftige memorialer
som de, hvilke til Hrr Riksens Råds försvar nu blifvit upläste,
hvad mera borde flere dagar vara nog för de herrarne
at förklara sig öfver saker, som de aldra bäst borde kienna
och så nyligen arbetat uti.
Riksrådet.
107
At principen af lagen bör först fastställas och sedan application
giöres til förevarande casus, har äfven här blifvit påstådt
men synes mig vid detta tilfälle icke äga rum. Secrete
Utskottet har icke antagit annan principe uti sitt tilstyrckande
än den, som sielfve grundlagen är byggd uppå; om i anseende
dertil, at en sådan casus, som denne är, aldrig tilförene,
sedan vårt lyckelige regeringssätt börjades, hos Ständer
förekommit, en eller annan tanka uti Secrete Utskottets yttrande
kunde förefalla någon fremmande, så är dock principen
uti grundlagen fast, erkiend och oryggelig. Ty det är
onekeligit,
1 at afsigten med all politisk regering är folckets väl i allmänhet
och icke visse personers; när nu folcket lider nöd
och deras klagan kommer til dem, som regeringen blifvit ombetrodd,
så fordrar principen af grundlagen, at desse böra
höra dertil, undersöka om ordsaken til denne klagan och
of örtrutit vidtaga de medel, som kunna tiena til räddning.
Secrete Utskottet har visat på huru mångfaldigt sätt folckets
klagan öfver nöd inkommit til dem, som folckets välfärd nu
var anförtrodd, och genom collegier, embetsmän samt anstälte
undersökningar blifvit bestyrckt; Hrr Riksens Råds skylldighet
var altså att ofördröjligen vara omtänckte at upleta
ordsakerne til denne nöd, söka botemedel deremot och, då
desse botemedel naturligen ej kunde finnas utan hos Riksens
Ständer sielfve, icke som de giordt afstyrcka Ständers sammankallande;
så mycket mera som Riksens Ständer år 1766
hvarcken kunnat förutse el:r förmodat, at en ställning uti
vårt financeväsende skulle riket och medborgare til yttersta
skada infalla 1767, sorn de eij ville hafva för än år 1770, då
den kanske blifvit nyttig, men då de likväl för at i annor
händelse sielfve kunna hielpa utsatt tiden til deras sammankomst.
De flere memorialer, som iag i dag hördt, försäkra
mig, at om vij kunnat afbida denne tiden, så hade allting
kommit uti et lyckligt skick. Jag ville af alt hierta önska oss
en sådan frugt af vårt tålamod; men när iag sedt all rörelse
afstadna, väre näringar försvinna, landtbruket afmattas och
en stor hop våre bäste arbetare gå utur landet, så frucktar
iag, at de få öfverblefne föga kiendt liufligheten af denne
oss förebådade välmåga. Nöden var redan så stor, at tålamod
och dröijsmål endast befordrat vår för handen varande undergång.
I den belägenhet började först Hrr Riksens Råd at
väckas och ville låta til en begynnelse anställa undersökning
8—610798
108 1769, maj 23.
Riksrådet.
om ordsakerne til nöden. Jag tror ej, om man vill hielpa, at
det då är tid at först fråga den, som ligger under isen och
ropar, huru han kommit dit, innan man hielper honom.
2. Principen uti vår grundlag, sorn Secrete Utskottet fölgt,
är, at rätt så litet som Svea konung kan regera utan Råd, så
litet kunna Riksens Råd regera utan konung. Derföre säger
lagen, at när thronen blifver ledig, skola Riksens Ständer innom
30:de dagen sammankomma.
Application emot Secrete Utskottet af 1756 års riksdags
handlingar är altså til nuvarande casus icke lämpelig. Där
talas om en regerande konung, här hade Konungen nedlagt
sin regering, således blifver det emot principen, at Hrr Riksens
Råd skulle regera uti 22 månader utan konung. Och äfvenledes
at pluraliteten af Rådet skulle kunna regera i Stockholm
och Konungen, skild derifrån, biträdd af någre få Rådsherrar,
i Norrkiöping endast få befatta sig med cabinettsmål
och smärre ärender, hvilke på en rådsdivision kunna afgiöras.
Det åberopade document af 1734 års riksdag kan aldrig
blifva annat, än et project utan authorisation och Riksens
Ständer hafva uti sitt bref, som projectet åtföljer, eij ansedt
det för annat; där sägés tydeligen, at det utan at vara gillat
allenast til uplysning öfversändes, det har och opåtalt blifvit
utan värckan intil närvarande tid, ehuru flere riksdagar
sedan Varit. .i - . ...
Till Hrr Riksens Råds försvar anföres som principe, at det
är lagen, sorn regerar uti Rådkammaren; men denne principe
i en sådan .mening, som den här tages, håller ej strek; menniskior,
skola gifva lagen lif, annars blifver den en död bokstaf.
Riksfädrén hafva det förut sedt och derföre sammanbundit
konung och Råd uti lagskipande magten. När konungens
höghet och maijestätet har bredevid sig Rådets myndighet,
så ballancerar det ena det andra och derigenom styrer
lagen. När endera är borta, rubbas jämvigten och lagen blifver
kraftlös och utan värckan. Uti tryckte skrifter har iag
sedt den principe försvarad hos oss, at jura majestatica tilhöra
endast Hrr Riksens Råd uti Rådcammaren, men det är
aldeles stridande emot inrättningen af vårt regeringssätt och
formerar en aristocratisk regering i sielfva theorien.
Svenske folckets frihet består uti den säkerhet, en hvar uti
lagen niuta bör, så at den ene medborgaren ej behöfver frugta
för den andre; annars leder det til tvång, partievälde och
Riksrådet.
109
förtryck, där den svagare delen af dem, som hafva magten i
händerne, förkrossas. Genom Ständers sammankallande, huru
kunde denne friheten lida eller har den någonsin lidit hos
Ständer? Neij. Det är icke at förvara nationen emot enväldet,
när man afstyrcker deras sammankallande, som äro frihetens
endaste och säkraste försvar. Uti de italienske stater ser man
exempel, huru visse personer så länge åtogo sig at försvara
sine medborgares frihet, at omsider frijheten var borta.
Begrepet om den öfver Kongl. Cammarcollegium tilförordnade
domstol blir i min tancka ej annat, än at det var en
extra domstol, det är en ovanlig, en sådan, der den styrande
sielf tilsätter personer, som skola vara domare. Huru förhatelig
och farlig en sådan är i frie regeringar, behöfver iag
icke vidlyftigare bevisa än at anföra som exempel engelske
Stiernkammaren, huru den blef afskaffad, och åberopa mig,
hvad Hr Commercerådet och Riddaren Nordencrantz redan
1760 derom skrifvit. En domstol förordnas at döma öfver en
sak, som efter lag aldrig hörer dit; visse personer nämnas,
som skola utgiöra domstolen; en actor förordnas utom all
ordning och den, til hvars embete efter instruction en sådan
action hörer, förbijgås; hvad fara blifver icke för alle de
mål, som kunna komma at dit remitteras, och huru mångfaldige
hade icke de omsider kunnat blifva. Jag önskar, at
Secrete Utskottet måtte betäncka, hvad sådant kan giöra för
värckan uppå en fri nation och at vij aldrig mera i Sverige
måtte kienna extra domstolar.
Jag kan som redelig svensk icke älska annat än enighet innom
oss och önskar derföre at aldrig behöfva frugta, det något
emot lag skall mig eller andre vederfaras. Då vinnes och
stadfästes enigheten och det genom lagen, annars blifver
enigheten och friheten et ord utan betydelse och lagen en
täckmantel för våld och de svagares förtryck.
Hrr Riksens Råds bemötande emot Kongl. Maij :ts höga
person voro mycket at säga om; men tiden tillåter eij at vidlyftigt
utföra mine tanckar, Secrete Utskottet har redan på
et kort men fullkomligt sätt afmålat detsamma; min reflexion
innesluter sig altså endast innom en jämförelse emellan
Rådcammarens förhållande emot Kongl. Maij :ts dyre person
och Kongl. Cammarcollegii så högt ansedde brott emot
Rådcammaren. Hvad öde var icke beredt för bemelte collegium;
hurudant är i jämförelse deremot det, som nu Råd
-
Ilo 1769, maj 23.
Riksrådet.
kammaren öfvergår? Detta lemnar iag nu en hvar at nogare
eftersinna.
Entetigen kommer iag til den för mig obehageligaste delen,
nemligen at yttra mig angående Hrr Riksens Råds personer,
efter den anledning Secrete Utskottet gifvit, huru deras misstag
skola ansees. Jag för egen del finner icke något, som kan
gifva mig anledning at klaga, iag försäkrar tvärtom, at iag
för deras personer hyser all högagtning, så at iag önskar mig
i anseende til riket och mina medborgare vara äfven så fri
at kunna följa min höij else, som iag i anseende til min egen
del är fri för väld och all enskilt afsigt i detta; men när det
angår medborgares och fäderneslandets välfärd och säkerhet,
bör iag ej begära, at mitt lilla förord skall gälla.
Jag stadnar altså vid at betyga min värckeliga glädie deröfver,
at denne betydande sak blifvit med så mycken varsamhet
och ömhet handterad, at icke, som tillförene det
handt, hos Riksens Ständer ad notitiam blifvit anmält, det
Hrr Riksens Råd förlorat Riksens Ständers förtroende eller
Riksens Råd afsatte, icke för förseende uti rådsembetet utan
för det man utur de förre tiders händelser, innan de kommit
på rådstolen, kunnat upsöka och räkna dem til last, som det
hände Hr Riksrådet Raron Rudenschiöld. Jag väntar en lika
varsamhet och mogenhet uti alle saker och at, när det, som
riket fordrar, blifver i ordning stält och rättat, altid en ädelmodig
ömhet må visas emot personer; förklarandes mig altså
bifalla Secrete Utskottets ifrågavarande extractum protocolli.
Hr Sparrschiöld, Carl Mag.: I denna nu förevarande
angelägna, vigtiga och ömtåliga fråga om Deras Excellencers
dimission och entledigande från sine ämbeten,
skulle jag finna mig nog brydd, om intet ådagalagde facta,
upklarnade och nu mera oemotsägelig:e sanningar om rikets
vådeliga och förfallna tilstånd å ena sidan samt å andra Deras
Excellencers stridige rådslag, mot öfvertygande bevis,
mot inlupne trovärdige berättelser, mot skylldighet och lag
undanrögde alt tvifvelsmål i det omdöme och beslut, jag bör
taga.
Där ingen vördnad för öfverhet, ingen kärlek för fäderneslandet,
ingen månhet om dess inbyggares välgång och ingen
kientzla vid medborgares nöd äger rum eller förmår en exact
förbindelse och hugkomst af skylldigheter, där värckar och
Riksrådet.
lil
sällan eller aldrig, mine gunstige Herrar, någon lag. Tvärtom
nyttias han ofta under dylika händers vård til en täckemantel
och beskydd för egna höij elser och interessen; han
kan således emot all principe och inrättning efter händhafvarens
godtycke stundom föra våldsvärckan på en fri nation,
hvars starckaste och säkraste försvar han bör vara, ty lagen
i sig sielf, mine gunstige Herrar, är ju död i bokstafven och
vinner sitt hela lif i lagskiparens tillämpningar. Det är derföre
rådeligast, när så bedröfveliga händelser förefalla, at genom
vaksamhet och försigtighet förebygga vidare följder,
häldst hvar redelig svensk och patriotisk medborgare må väl
häpna vid början af så oförmodade anbud.
Jag önskar derföre, mine gunstige Herrar, at våre grundlagar
måtte återfå sitt rätta lif, sin ovridna bemärckelse och
sin tilhöriga drift under en nådig Konungs hägn och omvårdnad,
beledsagat af et sådant Råd, som finner och sätter sin
heder uti at lyda lagens föreskrift, såväl i behjertande af allmänna
välfärden som i bevarande af nationens öfriga rättigheter,
och som på detta viset söka vinna och conservera medborgares
förtroende; et Råd, som kienner sin plickt emot
konung och fädernesland och som intet under et bemantlat
skien at försvara folckets rätt och frihet ser med kallsinnighet
hufvudgrunderne undergräfvas til hela dess bestånd, til
rikets heder, välmåga och sielfständighet samt genom förvillade
berättelser och smickrande löften ännu så länge leda
den enfaldiga hopen samt med hotelser och våldsamma medel
kufva de förnuftigare, tils både konungahögheten och nationens
frij- och rättigheter ramla under herraväldet.
Detta tror iag kunna lätt hända, när et Råd intet lystnar
hvarcken sin Konungs höga påminnelser eller nationens
jämerfulla rop utan skiljer sig från dem begge; tilskapar sig
sielfve en myndighet och regeringsrätt utan någon af dessas
biträde; och emot lagens tydeliga innehåld, det vill med et
ord säga, gior sig i stället för landets fullmägtige, som böra
vårda folckets rättigheter, til dess herrar och regenter, hör
nationen under tyngden af sitt elende upgifvas utan at öma
dess nöd, utan at täncka på dess häfvande; ja, sluteligen intet
utan de alfvarsamaste, kraftigaste och mäst ovanliga steg
i vårt regeringssätt kan förmås til det beslut, som lagen i
Riksdagsordningens 3 § dem som skyldighet ålägger, då allmänna
välfärden står i fara.
112 1769, maj 23.
Riksrådet.
Det är ock på en sådan döfhet vid rikets skriande och tryckande
omständigheter, jag fäster min besynnerliga reflexion
och upmärcksamhet; när den yppar sig hos dem, som
äro tilsatte til väcktare öfver vårt väl; när just af dem lägges
hinder i vägen för et beträngt fosterlands frälsning, hvars
undergång genom tidsutdrägt och dageliga tilstöter härigenom
beredas. När, mine gunstige Herrar, salus publica är
onekeligen den yppersta af ialla lagar och grunden til allas
inrättningar, så finner iag liär tydeligen fel emot beskrefven
lag, emot all principe af densamma, och ännu mer, emot all
den värckan och intryck, som kärlek för fäderneslandet plär
åstadkomma.
Det skulle vara mig hierteligen kärt at i detta ögnablicket,
mine gunstige Herrar, kunna tyda vissa giöromål på et
behageligare sätt och det skulle ingen häldre se än jag, om
iag med et uplyst förstånd, brukad eftertancka och granskning
samt med et oväldugt samvetes fredande härutinnan
sluppo igenkienna de spår, som flere gångor banat frihets
och riksconstitutioners förfall; men då iag sätter min största
ära och mäst bindande skylldighet uti at tala och strida för
deras försvar, ifrån hvad sida anfallet sen må komma, så
kan iag ej annat än ifra så märckel. inbrott, och iag är så
mycket mer nogräknad i denna delen, som iag skattar bibehållande
af de omnämde rättigheter för det värdaste arf, vij
kunna lemna våra efterkommande, och vår vaksamhet at afhölja
alla synliga intrång samt vår fermeté at hämma underslef
fören [o: för]1 det mäst ojäfacktiga vedermäle til eftertiden
af den partiotiska nit, som uplifvat våra rådslag, och
det okonstlade förhållande, som bör vara följacktigt och helgat
hos lagbundne Ständer.
Ifrån en vördad konungathron, öm om sine undersåtares
väl och rätt i den högd, at den för deras skuld går in i afklädandet
af all lysande pragt och välde, ha vij Gudi låf i
detta ögnabliket intet at befara; tvärtom ha vij der sedt den
enda utväg förvarad til vår räddning. Mine gunstige Herrar,
vij ha i tideböckern sedt flere konungar prisade som äröfrare,
lagstiftare och äfven för ömhet mot sine undersåtare; men
et sådant exempel, som vår nådiga Konung visat oss, lärer
de knapt kunna upte. För en huld och stor regent, för vår
1 Enligt originalet, bilagt konceptprotokollet.
Riksrådet.
113
dyra Adolph, at sielfvilligt nedstiga från sitt hedersställe, sitt
anseende, sin magt och sina rättigheter för att derigenom utvärcka
frälsning från et under olyckor suckande folck, det
är den ärerikaste gierning, det är det odödeligaste minnesmärcke,
man kan skapa åt sig sielf; få konungar hafva tänckt
deråt, några endast för sin egen beqvämlighet och nöije,
men ingen har fullföljt et så berömeligit värf i en så låfl. afsigt.
Jag smickrar intet på denne stunden, det voro ovärdigt
det höga ämne, iag talar om, och iag är innom mig öfvértygad,
at efterkommande efter seclers förlopp skall täncka
härom, som iag nu yttrar mig; men, mine gunstige Herrar,
min erkientsla har ledt mig från min föresats och iag tröttar
Ert tålamod.
Min tancka är då den, at om på en annan och mer oförväntad
sida icke yppat sig missvisningar utan klara och öfvertygande
prof af tilgrepne rättigheter utom lag, af tillämnat
välde utom grentsor, til hvilkas grundläggning armod,
uselhet och förtryck äro bästa förberedelser hos et fritt folck,
så kan iag icke annat än enligt min lagbundna skyldighet
ogilla et sådant upförande. I samma mån återkallar iag ock
mitt förtroende från de i fråga varande Rådsherrar och fotar
detta mitt beslut på så mycket säkrare grund, som Deras Excellencer
största delen i alla dem af Secrete Utskottet förelagde
anmärckningar til förklaring icke ingådt i något svarsmål,
icke upgifvit något botemedel til rikets hielp af sig
sielfva, intet uptedt ordsaker til deras öfrige förhållande
eller med något enda skäl kunnat urskulda sine giöromål
utan i stället genom omsvep lemnat ämnet och upgifvit försäkringar
om välmening samt promesser om trohet och nit
för framtiden. Detta vill iag icke bestrida, men iag kienner
tillika, at icke löften utan gierningar äro måttstocken för Riksens
Ständers beslut. Dessa finner jag åter förhålla sig enligit
Höglofl. Secrete Utskottets upgift, och således instämmer
iag alldeles med dess betänckande. Utom dess rubbning tilllägger
iag endast, at såväl detta betänckande som alt, hvad
dermed gemenskap äger, och alt hvad framdeles kan röra
Deras Excellencers administration, som icke influerar i ministeren,
må på trycket framläggas för allmänhetens ögon,
på det hvar medlem i Svea rike må sättas i stånd och äga
rätt at pröfva såväl Deras Excellencers förseelser som Riksens
nu församlade Ständers billighet i domslutet och vid
114 1769, maj 23.
Riksrådet.
jämförelse deraf igenkienna, huru mera ädelmod än sträng
rättvisa regerat vid .hela denne saks handterande.
Hr [von] Nackreij, Olof: Ämnet, hvarom R. o. A.
nu ventilerar, är af yttersta vigt. Deruti sammanstöta sådane
frågor, som på det närmaste rörer konungens höghet, Rådets
myndighet och folckets rätt. Ju ömare utredandet af desse
frågor äro, ju angelägnare är och det, at uti decisionen ej
sker misstag. Ett fritt folck, ömt om sine rättigheter och
sina lagar, afmäter visserligen alla händelser men i synnerhet
de, som röra lagen och friheten, med den varsamhet, at
beslutet aldrig kan leda til obehagelige följder eller i en framtid
hafva en annan värckan, än man för det närvarande kan
inse. Menniskjors begrepp, omdöme och tänckesätt är ofta
olika men principen i lagen blir altid oombytelig; den tål
icke en olika uttolckning i de delar, der lagen är klar och
händelsen tydeligt beskrefven. Det är just det, som gior detta
ämnet så granlaga, at vår lag icke determinerat en sådan casus,
såsom icke möijeligen af lagstiftaren supponerad. Att en
nådig Konung nedlagt Dess spira af sådane skäl och på sådant
sätt, som denne gången skedt, torde vara en händelse,,
som i tideböckerne icke förekommer. Så stor och så prisvärd
som denne gierning i anseende til sitt ändamål varit, så önskeligt
voro det ock, at anledningar dertil aldrig gifvits och at
et fritt folck aldrig någon minut, än mindre i flere dagar,
må vara utan konung och riket i och med detsamma utom
den styrsel, som med [o: vid]1 konungen enligit lagarne är
bunden.
Men at komma närmare til saken, så finner lag frågan derpå
egenteligen bero, om Hrr Riksens Råd felat emot lagarne
och sin åliggande pligt, i det de icke genast innom den af
Konungen föreskrifne tid tilstyrckt Riksens Ständers sammankallande.
För at icke missbruka R. o. A:s tålamod vil
iag i mitt omdöme så i den omständigheten, som rörer den
allmänna nöden, vara kort och allena beropa mig de skäl och
tanckar, Hr Frietzkij och Frih. Kurck uti sine memorialer
anfördt. Jag kan icke efter al min samvetes öfvertygelse finna,
at Hrr Riksens Råd genom en i underdånighet begärd
kortare betäncketid felat eller at de derigenom trädt lagen,
konungen eller Ständers rätt för nära. Sant är det, at af
samtycket ingen farlig påföljd var till förmoda, då det endast
1 Enligt originalet, bilagt konceptprotokollet.
Riksrådet.
115
värckade Riksens Ständers sammankomst, såsom de rätta
väcktare för friheten, men det står och fast uti mitt sinne,
at Riksens Ständers egen vilja, den Ständerne i deras riksdagsbeslut
så uttryckeligen förklarat, altid är och bör vara
Riksens Råds förnämsta föreskrift. Upfyllandet deraf kan
aldrig blifva vilkorligt och aldra minst underkastat någon
pröfning, stridande emot dess tydeliga innehåll, då riksdag
[s] beslutet å ena sidan stadgat, at Riksens Ständer ej ville
sammankallas förr än 1770. Då å den andra sidan en händelse
inföll genom spirans nedläggande, som i grundlagarne
ej är förmodad eller beskrefven, då Riksens Råd icke kunde
glömma, at de äro Ständers fullmägtige, stälde under ansvar
för sine rådslag; då Riksens Råd med de bevekeligaste böner
och föreställningar sökte förmå en nådig Konung at Dess
spira återtaga, på det Riksens Råd i den ordning, grundlagarne
föreskrifva, kunde få gifva sine underdånige rådslag
öfver Kongl. Maij :ts nådiga proposition, och då alt detta hos
Kongl. Maij :t ej värckade ändring uti Dess i nåder förklarade
föresats, så var det efter min tancka icke underligt, om
Hrr Riksens Råd stadnade i villrådighet, huru de i en så
brydsam händelse skulle sig förhålla, så at de igenom sitt
utlåtande hvarcken begingo felsteg emot Ständers beslut och
vilja, ej eller emot folckets väl, som altid är den yppersta
lagen. Om Hrr Riksens Råd afstyrckt riksdagen, om de tagit
något beslut at regera riket utan konung til 1770, så hade de
i mitt omdöme varit felagtige; men det hafva de icke giordt,
enligt rådsprotocollerne, och derföre kan iag icke heller finna,
at de äro brotslige, för det de velat bibehålla sin deliberationsrättighet,
och än mindre kan jag deraf sluta til något
aristocratiskt herravälde, hvilket svårligen kan stå tilsammans
med en så utmärckt agtning för Ständers beslut, som
Hrr Riksens Råd sökt i detta fall iagttaga. Hvad åter angår
Rådets fördelning, så är den äfven enlig med ett betänckande,
som Riksens Ständer vid 1734 års riksdag til uplysning
upgifvit. Det är uti de omnämde memorialer så vidlyftigt utförd
[t], huru Ständers uplysningar bör ansees och agtas,
huru det aldrig kan vara til befara, at sådane uplysningar
från magtägande Ständer kunna til Rådcammaren insändas,
som strida emot lag, och huru äfventyrligt det kunde blifva
at gifva Ständers ord, de måge frambäras såsom lag eller uplysningsvis,
ett annat omdöme, än de uti bokstafven inne
-
116 1769, maj 23.
Riksrådet.
fatta; at lag håller mindre nödigt något dertil lägga, äfven
som iag ock med flit förbigår de flere af Höglofl. Secrete Utskottet
anmärckte omständigheter, såsom förut nog omständeligen
besvarade. Den agtning, iag för R. o. A. äger, bör påminna
mig at icke vara mångordig uti et utredt ämne, hvarvid
äntå svårligen något af mig kunde tilläggas. Jag vördar
den nit och sorgfällighet, som Höglofl. Secrete Utskottet såväl
söm de herrar och män, hvilka om denne sak äro med
mig af olika tanckar, uti denne granlaga frågas utredande
visat.
Jag hvarcken kan, vill eller bör sätta mig öfver den öfvertygelse,
de om denne sak äga; iag är och säker, at desse herrar
och män icke betaga mig min.
Jag utöfvar en fri mans förnämsta rättighet, då iag nu för
min räkning får förklara, at iag intet instämmer med Secrete
Utskottet om Hrr Riksens Råds brottslighet utan aldeles befriar
dem och önskar dem så visst R. o. A:s samt Riksens
Ständers uprigtiga förtroende, som de äga mitt. R. o. A. afmäter
altid gierna sine beslut med ädelmod och rättvisa, och
den yttersta stränghet plär sällan innom detta samhälde utöfvas.
Om iag ock ville medgifva, at Riksens Råd felat, som
likvisst med min öfvertygelse intet är enligt, monne det är
tid at derföre straffa dem på det svåraste genom förlusten af
Riksens Ständers förtroende, et straff, som i min tancka är
det hårdaste, som dem någonsin kan hända. Monne ämnets
granlagenhet, och det at lagen ej är tydelig, ej förtienar en
billig och öm consideration. När iag dertil lägger, at de äro
R. o. A:s medlemmar, valde utur detta stånd at vara Riksens
Ständers fullmägtige, så lemnar iag til R. o. A. at sielfve
döma, om de ej förtiena et blidare öde. Men det, som vid detta
tilfälle bör mäst röra R. o. A:s hiertan, äro följderne af
det beslut, som R. o. A. nu taga. Gifve Gud, at Riksens Ständer
vid deras nu varande sammankomst måge utfinna de
kraftigaste och säkraste medel at förekomma, det så bedröfvelige
händelser, som vid denne riksdags utsättjande timat,
aldrig mer måge inträffa, att et fritt folck aldrig må sakna
en nådig konung i dess Rådcammare och Riksens Ständers
fullmägtige aldrig försättas i det bekymmer och vånda, som
de denne gången varit. Det är svårt att råda, när beskrefven
lag ej finnes, och än svårare, när frågan är sådan, at Riksens
Ständers befallningar måste vika för händelsen och dess följ
-
Riksrådet.
117
der. Blifve Riksens Råds myndighet aldrig så stor, aldrig så
utvidgad, at de kunna träda konungens höghet och rätt för
nära, men och aldrig så liten, aldrig så svag, at de med bäfvan
och frucktan skola skiöta deras ansvarige embeten.
Hr Bildenschiöld: Här är redan så mycket tält, at
föga nu blifver, som kan tilläggas, hvad Secrete Utskottets
extractum protocolli och discourserne innehålla. Uti förevarande
ämne vil iag derföre endast yttra mig öfver det, som
uti memorialer och äfven munteligen blifvit yrckat, nemligen
1 :mo at först borde utredas, huruvida rikets tilstånd krafde
Riksens Ständers sammankomst innan den af dem sielfve utsatte
tiden 1770 eller at Hrr Riksens Råd borde följa bokstafven
i sidste riksdagsbeslutet.
2:do. At Hrr Riksens Råd kunnat styra riket til 1770 uti
21 månader utan konung, sedan Kongl. Maij :t nedlagt spiran,
med mera, som giöres til lagfrågor och öfver hvilket alt
en stor deputation eller Justitiae- och Secrete Deputationerne
med sine betänckande skulle inkomma, innan Riksens
Ständer öfver Hrr Riksens Råds förhållande och hvad Secrete
Utskottet derom anfördt sig yttra kunde.
Secrete Utskottet har redan så tydeligen visat, huru allmän
nöd var för handen, på huru mångfaldige sätt den blifvit
hos Hrr Riksens Råd uti Kongl. Maij :ts Rådcammare anmäld,
huru Hrr Riksens Råd icke varit betänckte uppå at
densamma förekomma eller ännu hittils varit i stånd at projectera
någon hielp deremot, efter densamme ej af andre
kunde hielpas, om eij af Ständer. Äfven at en sådan nöd var
oförväntad och icke af Ständer förutsedd, såsom hä[r] rörande
ifrån deras uti financevärcket tagne författningar, utan
genom andre oförmodade händelser tilkommen, så at i den
delen iag ej finner någon ytterligare utarbetning fordras at
bevisa, det Riksens Ständer borde sammankomma.
Likaså är utredt tilräckeligen af Secrete Utskottet, om Hrr
Riksens Råd kunna regera riket utan konung i tiuguen månader,
och regeringslagen är så tydelig deruti, at icke någon
ny explication behöfves. De til Rådets försvar åberopade
1756 års handlingar tala aldrig om något annat svenskt råd
än det, der en regerande konung existerar, deremot tala 2
och 4 §§ Riksdagsordningen om huru Ständer skola sammankallas,
när thronen är ledig, och där är lagen tydelig,
efter hvilken riksdagskallelsen bordt ske fort, tiden förkor
-
118 1769, maj 23.
Riksrådet.
tas och stället til Ständernes sammankomst utsättas i Stockholm
för at bespara både en stor kostnad för riket och hvar
riksdagsman samt den möda, Allmogen genom skiutsning
och kronans tienare genom de til flyttningen erforderlige anstalter
haft och hvilken til något för riket nyttigare kunnat
användas. Icke eller är det en lagfråga och ny, huru riksärenderne
skola i Rådet skiötas. 7 och 15 §§ uti 1720 års Regeringsform
äro tydelige, at det bör ske med och icke utan
Kongl. Maij :tt. Behöfves altså icke uti någon deputation förut
utarbetas, at Riksens Råd gått deremot, at 8 af dem qvarstadnat
i Stockholm, så at Kongl. Maij :tt med de fem Hrr
Riksens Råd, som varit til Norrkiöping följagtelige, altid
kunde blifva öfverröstade, när de otta i Stockholm voro ense
om beslutet.
Ei eller är det en ny lagfråga, om Kongl. Kammarcollegium
kunde dragas til rätta inför en division af Kongl. Svea Hofrätt,
at iag må kalla denne tilförordnade domstol med samma
namn, som Hrr Riksens Råd densamme gifvit; 37 och
23 §§ Regeringsformen förklara tydeligen, huru collegierne
och hofrätterne äro at anse, icke hörande under hvarannan
utan jämgode, endast subordonnerade under Kongl. Maij :t
och Riksens Ständer. Äfven är det en sanning, at Riksens
Råd icke varit berättigade pröfva riksdagsmansvalen, sedan
riksdag redan var börjad och uti det Vällofl. Borgareståndet
redan den 19 Aprill en del af de val och riksdagsfullmagter
blifvit gillade, som Hrr Riksens Råd den 20 derpå följande
ogillat. En hvar lärer finna detta Rådets förfarande oordenteligit
och emot grundlagen, utan at något särskilt derom uti
en deputation behöfver förut utarbetas. Jag tilstyrcker altså
bifall på Secrete Utskottets extractum protocolli såsom lagligt
och derjämte ganska lindrigt i anseende til Hrr Riksens
Råds förseelser och begär deröfver proposition.
Hr Durietz: Hrr Riksens Råd hafva ej ornat rikets nöd,
säges det; men här frågas billigt, kom denne nöd ifrån Rådet?
Det har iag ännu icke hördt någon påstå; var det då
icke billigt at först undersökas borde, hvarifrån den hade
sitt ursprung, på det man måtte derigenom få medel til dess
botande utan at behöfva besvära Ständer at sammankomma.
De förutgågne hvälfningar, missväxt, som sig yppat, elak
hushållning hos flere torde mycket hafva varit ordsaken dertil;
skulle Riksens Ständer sammankallas, innan förut sådant
Riksrådet.
119
blifvit utredt och kunde läggas för deras ögon? Detta med
flere frågor, som i saken förekomma och som iag ei vill vara
vidlyftig at uprepa, är af sådan beskaffenhet, at det först bör
lagligen afgiöras. Altså sedan Hrr Riksens Råd fädt så tillräckeligit
råderum at sig förklara, som ämnets vidd fordrar,
och Riksens Ständer ifrån vederbörlige deputationer blifvit
fullkommeligen underrättade om rikets tilstånd och alle i
detta mål förekommande omständigheter, derefter vill jag
yttra mig men ej nu förut, om vij kunna taga vårt förtroende
ifrån Hrr Riksens Råd.
Hr Leijonanckar åberopade sig, hvad Grefve Creutz,
Hr Schönberg och flere redan sagt, tilläggandes, det så mycken
anledning voro at tro, at man med tilhielp af utländsk
magt velat lägga ok på oss, at han i Stockholm hördt den
frågan giöras, om Sverige skulle blifva Polen, och drogo han
för sin det [o: del]1 intet betänckande vid at bifalla Secrete
Utskottets extractum protocolli.
Hr Gyllensvahn: Uti de upläste memorialer och discourserne
är redan alt anfört, som uti detta mål iag ämnade
säga. Vill derföre endast för min del til protocollet förklara,
at uppå de af Hr de Frietskii, Frih. Kurck med flere anförde
skäl och när iag följer, hvad Riksens Ständer vid 1723, 1756,
1762 och 1766 års riksdagar om regeringssättet stadgat, så
skyddar iag meo voto Hrr Riksens Råd under 14 § Riksdagsordningen.
Hvad här blifvit föreslagit om tryckningen af alle
acter i denne sak, dermed instämmer iag och förklarar sluteligen,
det iag helldre vill se et Råd, sorn uti sine underdånige
rådslag följer i det nogaste och efter bokstafven Riksens
Ständers beslut, en det, af hvilket man skal begära att förutse
det tilkommande och derpå grunda sine beslut.
Hr Jennings: Jag vill ej eller vara vidlyftig uti det,
sorn redan är sagt, allenast några få anmärckningar vill iag
tillägga.
Här är sagt, at Secrete Utskottet misstagit sig uti den principe,
at när nöd är förhanden, som icke annorledes kan hielpas,
Ständer böra sammankallas; at den nu åkomne nöd icke
var oförväntad utan til större delen förutsedd af Ständer,
at de altså för den af dem sielfve utsedde tiden icke borde
sammankallas och medborgare, som voro långvägade, uti
en svår årstid, då det kanske föll dem olägligast at öfvergif
1
Konceptprotokollet.
120 1769, maj 23.
Riksrådet.
va sine hemvister, handteringar och egne angelägenheter, besväras
med resor och Allmogen med skiuts. Alt detta är redan
förklarat, iag lägger allenast til, att mindre sades om nöd,
när Riksens Ständer til 1765 års riksdag måste sammankallas,
likväl yttrade sig Riksens Ständer, det kallelsen var angelägen,
efter nöden då borde hielpas; de sade och i sitt beslut,
at det var hulpit, hvaraf bör följa, at de icke förmodat
den nu åkomne.
Secrete Utskottets slutsats, at Hrr Riksens Råd trodt sig
kunna regera utan konung, bestrides äfven. Jag åberopar mig
til bevis häremot allenast Hans Excellence Hr Riksrådet Baron
Kallings votum uti de tryckte rådsprotocollen, där han
etablerar för principe, at om konungen är död eller frånvarande,
så existerar ändå Maijestätet uti Rådcammaren. Men
derom har iag uti vår grundlag icke ännu kunnat finna något
sådant stadgat, som vid detta tilfälle är lämpeligit.
At den öfver Kongl. Cammarcollegium förordnade Svea
Hofrätts nya division var ej [o: en]1 extra domstol, det är
redan af flere tydeligen bevist; den var altså emot Riksens
Ständers beslut af år 1762. Ei eller var det rätta forum för
et kongl, collegium at svara inför en division af Hofrätten.
Än mindre är den actor tilsatt, som efter 1739 års instruction
för Justitiaecancelleren det tilhörde at föra talan emot
et kongl, collegium, altså alt olagligit, hvad af Hrr Riksens
Råd i den delen blifvit giordt.
Detta och alt, hvad Secrete Utskottet samt de herrar, som
för mig talat, omständeligare utredt til bevis af Hrr Riksens
Råd[s] misstag, föranlåter mig at med full öfvertygelse til
protocollet förklara, det iag til alla delar bifaller Secrete Utskottets
nu i fråga varande extractum protocolli.
Hr Bilberg: Jag beklagar, at iag ännu icke har så fullkomlig
öfvertygelse, at iag kan bifalla Secrete Utskottets tilstyrckande.
Jag önskar först at vara bättre underrättad om
Hrr Riksens Råds brott, och aldra minst kan iag nu förut gå
in uti, at deras brott är större än det straff, som Secrete Utskottet
föreslagit. Mig förefaller det äfven ännu obegripéligit,
at riksens collegier efter vår grundlag kunna hafva magt at
förklara sig sielfve inactive. Jag stadnar altså dervid, at alt
föranlåter mig tilstyrcka, det Hrr Riksens Råd måtte skonas
1 Konceptprotokollet.
Riksrådet.
121
och, ifall de misstagit sig, dem giöras deröfver en föreställning.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf: Då iag för 31 år
sedan talade i försvar för 7 Riksens Råd inför Höglofl. R. o.
A., så skedde det mera af vänskap för personer än af kundskap
om deras felsteg, som den tiden icke giordes bekant. I
dag talar iag i försvar för 10 af Deras Excellencer med full
kundskap, och derföre skall sanning och rättvisa blifva mitt
rättesnöre.
Hr Gref. och Landtm :s giorde erindran til R. o. A., at i
förevarande sak icke inblanda tal om course och deraf följande
nöd ville iag gierna följa, men efter mitt begrep finner
iag, at just det varit rätta ordsaken til riksdagsfrågan och
som förmått vår allernådigste Konungs öma och faderlige
hiertelag at densamma i Dess Rådkammare öpna; det är derföre
iag finner mig föranlåten at söka utreda, hvarifrån denne
nöden har sitt ursprung och om densamme varit oväntad.
Af Höglofl. Secrete Utskottets betänckande finner iag följande
mening på ett ställe införd: När Riksens Ständer sidsta
gången skildes åt, så väntades af en förbättrad financesysterne
de lyckeligaste följder. Speciemynt skulle komma i stället
för creditmynt och det til den mängd, som rörelserne tarfvade.
Jag måste bekienna, at, af alt hvad Riksens Ständer om
financen skrifvit, både vid 1761 års riksdag och vid 1765 års
riksdag, har iag icke funnit någon sådan mening. Vid 1761
års riksdag, då Secrete Utskottet begärte hos Riksens Ständers
plena inhibition af ytterligare bancolån, så sade de, at
genom den stora sedelståcken hade penningevärcket kommit
i en sådan villervalla, at en 6 d:r sedel icke då ägde mer än
hälften af sitt värde och kunde mista en fierdedel til, så
framt intet snar hot kom emellan. De sade tillika, at denne
boten skulle blifva tryckande för alla näringar och giöra kienning
för alla rörelser men at de hoppades at til nästa ordinarie
riksdag, som borde infalla 1766, skulle Riksens Ständer
finna en god och önskad värckan. 1765 års Riksens Ständer
sade äfven, at de intet kunde förkasta detta botemedél, som,
ehuru det nu i synnerhet skulle gifva sveda och kienning för
hela nationen, dock torde blifva helande til slut.
Detta har iag funnit vara Ständers ord, och sidsta Ständer
hade så mycket mera skäl at säga dem, som de funno,
122 1769, maj 23.
Riksrådet.
at botemedlet, som 1761 års Ständer vidtogo, hade på fyra år
mist sin värkande kraft genom det nödtvungna steget, som
samma Ständer måste för krigets skull taga, nemi. at än ytterligare
föröka sedelstocken, så at 6 d:r sedelen blef 1/4
til försämrad och det onda på nationen i samma mån förökt.
Förut stod nationen af en 30-årig inrättad gäldsysteme uti
en stor gäld, nemi. den första perioden til 1756 på en fixerad
summa, som årligen ifrån Banquen utlåntes, men så måttelig
och på et fixt värde af penningar och ägendommar, at til
den tiden näringar och rörelser hade nytta och voro i godt
skick, och den delen af nationen, sorn då lånte, kunde bärga
sig väl, ja, äfven blifva ganska förmögen. I den andra perioden
från 1756 til 1761 års slut blefvo lånen gräntselösa, penningen
försämrades postdageligen och ägendomarne fingo i
samma proportion et idealt värde och förordsakade, at den
store flåcken af medborgare, som i de sidsta åren af denne period
blefvo gäldbundne, stå nu och darra likasom på styltor.
Men den sidste perioden, som tog sin början 1762 och varade
til 1766 års slut, är den olyckeligaste. Under denne tiden var
creditmyntet til 1/4 försämrat af den åkomne tilökningen,
värckan af 1761 års Ständers botemedel för samma ordsak
dödad, nationen fådt ovettandes likasom en sömndrick at
skada sig sielf, emedan den myckna tilkomne sedelmängden
upmuntrade hvar ock en att röra sig och dageligen handla
och vandla på 100 eller ock 90 marcks cours samt sätta sig i
en ofantelig skuld.
Mine gunstige Herrar, det är denne delen af medborgare
i nationen, som i synnerhet klaga öfver nöd och penningebrist;
de hafva ock ordsak dertil, större delen icke af värckelig
brist af penningar til rörelserne utan af den naturliga
brist, som öfverhöfvan gäldbundne personer nödvändigt städse
äro uti. Gäldbundet tilstånd värckar misscredit och misscredit
penningebrist. Bevis derå visar Kongl. Bergscollegium
i sin riksdagsrelation 1765, då de säga, at åren förut, då man
gådt så långt med penningelån, som ske kunnat, har likväl
under den största penningestock rönts brist deraf i alle rörelser
mer än någonsin tilförene; och huru skulle nöd och penningebrist
eljest kunna omtalas och af tänckande menniskior
begripas, när penningestocken vid 1765 års slut var lika stor,
som den var 1761» då bancolånens inhibition började påtänckas.
Riksrådet.
123
År 1766 stiger detta Rådet i Rådcammaren med den kundskap,
som 2:ne Ständer gifvit dem om penningevärckets förbättring,
med kundskap, at deras vidtagne botemedel skulle
värcka nöd och sveda för folck och näringar, med kundskap,
at det sluteligen skulle blifva helande, och med den kundskap,
at 1761 års Ständers botemedel icke kunnat värcka til
1766 men skulle då först taga sin början.
Desse Riksens Råd och de herrar och män, som vid 1765
års riksdag handterade desse ärender, kunde och säga nog, at
botemedlet både skulle och borde värcka missnöije emot deras
personer och nöd samt rop af hela den gäldbundne delen,
och det til så mycket större grad, som det onda hade så hårdt
öfverkommit dem af föregående författningar och besynnerliga
operationer i den sidsta perioden. Men de voro för gode
medborgare, de ville häldre ådraga sig detta missnöije än at
genom anticiperad riksdag sielfve förkasta et läkemedel, som
Riksens Ständer funnit för godt at icke förkasta, ehuru svidande
det ock voro. Deras protocoller lära och vittna, hvad
outtröttelig möda de haft at upsöka alla hielpemedel til lisa
och utröna alla rätta ordsaker. Nu hafva vij denne anticiperade
riksdagen; jag önskar öfver de herrar och män, som nu
komma at skiöta desse ärender, den Högstas välsignelse at i
sine rådslag kunna påfinna sådane botemedel, som fullkommeligen
kunna hielpa den stora flocken af medborgare, som
til större delen blifvit olyckelige i den sidsta perioden oskylldigt,
så skal den dagen blifva för mig den gladaste, som iag
lefvat i detta mitt fädernesland.
Hr [von] Bromell: Här är redan väl och mycket talat,
i synnerhet har Hr Generalmajorn Rudbeck yttrat sig
fullkomligt efter min tancka; min mening voro väl at mycket
säga i samma idée, men tre stånd hafva redan bifallit
Secrete Utskottets yttrande; det blifver för mig et sic volo
sic jubeo, och derföre stadnar iag här med hvad jag kunde
vidare hafva at säga.
Begärtes nu allmänt, at discourserne måtte uphöra.
Hr Gref. och Landtm, giorde altså proposition: Bifaller
R. o. A. Secrete Utskottets extractum protocolli, hvilken med
Ja och Neij besvarades, hvarföre Hr Gref. och Landtm,
författade voteringspropositionen, så lydande:
Den, som bifaller Secrete Utskottets extractum protocolli
af den 12 sidstl. Maii angående Hrr Riksens Råds förhållan
9—610798
-
124 1769, maj 23—25. Riksrådet.
Angående
tacksägelse
till Kongl.
Maij:t för
regeringssättets
bevarande.
de uti frågan om Riksens Ständers sammankallande med
mera, skriver Ja; den det eij vill, skriver Neij.
Vinner Neij, bibehållas Hrr Riksens Råd vid deras embeten.
Voteringspropositionen uplästes, gillades och anslogs.
Bordsherrarne upropades och voro följ ande:
Gref. Oxenstierna, full. Hr Ehrenpreus, Friedrich,
Frih. Posse, Gustaf Mauritz,
Frih. Hummerhielm, Pehr,
Hr Printzenschiöld, Eric Adolph,
Hr Carplan, Carl Ephraim,
Hr [o: Gref.], Lövenhielm, Fried. Adolph,
Hr Voltemat, Per Abraham.
Efter uprop framgåfvo R. o. A. sine voteringssedlar, de
frånvarande upropades andre gången.
Voteringssedlarne uplästes och räknades, då der funnos Ja
522, Neij 332, öfver hvilket bilagde voteringsinstrument1 författades,
underskrefs af bordsherrarne och för R. o. A. genast
uplästes,
hvarefter R. o. A. åtskildes kl. öfver 10 om afton.
År 1769 den 25 Mai i.2
Torsdag.
Plenum kl. 10 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen Grefven och Landtm. Axel Fersen.
Sedan R. o. A. hunnit samlas och intagit sine ställen, uplästes
Secrete Utskottets extractum protocolli af den 24 Maii,
hvaruti Secrete Utskottet tilstyrcker, at hos Hans Kongl.
Maij :t Riksens Ständer måtte aflägga deras underdånigste
tacksägelse för den ädelmodige omvårdnad och faderlige
huldhet, Hans Kongl. Maij :t visat sit rike och folck, i det
Hans Kongl. Maij :tt ornat sine trogne undersåtares nöd och
för at frälsa oss utur den fara, vi lupit, at lida rubbning uti
vårt sälla och dyrt besvurne regeringssätt velat häldre upoffra
sin spira än regera öfver ett osällt och under träldom
lagt folck, hvarvid ej eller borde utur ackt låtas, hvad Rik
1
Uteslutet här.
2 Konceptprotokollet har påteckningen: Justerat d. 13 Julii 1769.
Tacksägelse till konungen.
125
sens Ständer äro Hans Kongl. Höghet, Sveriges dyre Kronprints,
vid detta tilfälle skylldige;1 härvid var bilagt et project
uti Secrete Utskottet upsatt til den skriftelige tacksägelse,
som til Hans Kongl. Maij :t i underdånighet skulle öfverlämnäs.
Hvilket uppå skiedd proposition bifölls samt at Hr Grefven
och Landtm, jämte de öfrige respective ståndens Talemän
med deputerade af hvarje stånd till Kongl. Maij:t upträda
och denne Riksens Ständers underdånige tacksägelse
öfverlemna.
Hvartil Hr Grefven och Landtm, åtog sig at af Hans
Kongl. Maij :t underdånigt utbedia sig dag.
Frih. Bunge, Sven, påminte, om det icke voro uti sin
ordning at genom en deputation notificera de öfrige stånden
om detta R. o. A:s beslut.
Hr von Nackreij instämde häruti och tilstyrckte,
hvad Frih. Bunge föreslagit.
Hr örnschiöld trodde, at flere saker af mycken betydelighet
voro hos R. o. A. at föredragas, och hemstälte, om
icke med deputationens afsändande kunde hafvas anstånd,
så länge til dess de äfven voro afgiorde, då alt på en gång
kunde hos de andre respective stånden notificeras.
Hr Grefven och Landtm, ansåg väl i allmänhet beskickningar
med deputationer stånden emellan mera draga
bort tid än befordra ärendernes skyndesamma afgjörande;
men vid et ämne, så högtideligit som detta, ansågo han R. o.
A. värdigt at derom besöka de andre respective stånden med
en deputation. Detta bifölls.
Blef altså en deputation af 12 personer utsedd, anförd af Deput afgår
Grefve Réenstierna, Friedric, som afgick til de andre stån- härom till de
den, och blef R. o. A:s bifall påskrifvit Secrete Utskottets stånden
extractum protocolli, som genast medföljde at til påskrift
hos de andre stånden prsesenteras.
2. Uti extractum protocolli af den 24 Maii anmäler äfven Tacksägcise
Secrete Utskottet til Riksens Ständers åtancka, huru värdigt till RicksHr
Riksrådet Riddaren och Commendeuren af Kongl. Maij :ts jna-me
Orden Frih. Hiserne uti sitt rådsembete sig förhållit under
hela den förflutne tiden, då han så tillsägandes altid varit uti
Kongl. Maij :ts Rådcammare ensam af sin tancka, då det angådt
at förvara Kongl. Maij :ts höghet, vår i grundlagen stad
1
Härefter felaktigt infört i originalprotokollet: och under träldom lagt folck.
126 1769, maj 25. Tacksägelse till Hjärne m. fl.
Tacksägelse
till collegierne,
Öfverståthållaren
och
Magistraten
med Stockholms
stads
Äldste m. fl.
gade frihet och medborgares rätt; men i synnerhet uti alla
de betydelige frågor, sorn [i]1 Secrete Utskottets extractum
protocolli af d. 12 Maii sidstl. stå anförde och upkommit i
Rådkammaren i anledning af frågan om Riksens Ständers
sammankallande, stadigt förblifvit vid dett rätta och rigtige
begrepp, som han hyser och hvar rådsherre bör äga om
grundlagen och vårt regeringssätt. Hemställandes Secrete Utskottet,
om icke Riksens Ständer skulle finna godt at emot
bemelte värdige Rådsherre deröfver betyga sitt nöije och sin
tacknämlighet.
Detta uplästes och uppå skiedt proposition bifölls.
Frih. von Essen hade intet at påminna vid det gifne
bifall til Secrete Utskottets extractum protocolli; men han
önskade at blifva underrättad, huru och på hvad sätt detta
Riksens Ständers yttrade nöije öfver Hr Riksrådets välförhållande
skulle blifva honom communicerat.
Hr Grefven och Landtm.: At det går på vanligit sätt
genom underdånigt bref til Kongl. Maij :t, hvarigenom Riksens
Ständer anholla, det Hans Kongl. Maij :t i nåder täcktes
emot Hr Riksrådet förklara detta.
Härtil svarades enhälligt Ja.
3. Föredrogs och uplästes Secrete Utskottets extractum
protocolli af den 24 Maii, hvaruti tillstyrckes, at Riksens
Ständer i underdånighet måtte anhålla, det ville Kongl.
Maij:t betyga sitt nådige nöije och välbehag til Kongl. Svea
Hofrätt och kongl, collegierne i Stockholm, öfverståthållaren
och Magistraten med Stockholms Borgerskaps Äldste
samt dåvarande Justitiaecancelleren, nu Hr Riksrådet von
Stockenström, öfver deras med grundlag och en hvars dyre
cmbetes plickt enlige förhållande, då de inför Kongl. Maij :ts
Rådkammare förklaradt nödvändigheten af riksdagskallelsens
utfärdande, sedan Kongl. Maij :t afsagt sig regementsbördan,
emedan ett sådant Kongl. Maij:t[s] nådige yttrande,
som dem gifves, altid är och blifver en ypperlig belöning för
hvar trogen och nitisk embetsman.
Frih. von Essen, Hr de Fritskii och Hr von
Bromell begärte detta på bordet.
Hr Uggla, Leonh. Magnus: Vid det Riksens Ständer
förklaradt, at Hrr Riksens Råd begådt fel, at Kongl.
Maij :t skyddat nations frihet och regeringzsättet, at Hr Riks
1
Konceptprotokollet.
Tacksägelse till ämbetsverk.
127
rådet Baron Hiaerne förtiente tacksägelse, så blifver deraf en
fölgd, at riksens collegier och de flere herrar och män, som
vågat sig fram at understödia grundlagen, gjordt väl; så at
detta, emot hvad R. o. A. redan beslutit, icke lärer nu mera
kunna sättas i fråga; utan endast på hvad sätt Riksens Ständer
bäst må förklara deras välbehag öfver desse collegiers
och embetsmäns välförhållande, hvilket efter min tancka
bäst sker, om en medaille blefvo slagen öfver denne i vår
rikshistorie helt nye händelse och til dem utdeltes at derigenom
förvara hos dem och efterkommande åminnelsen af
denne deras berömliga gierning.
Frih. von Essen instämde deruti, at ämnet voro besynnerligit,
aldrig i Sverige tilförene händt och altså at det
förtiente en medaille; men trodde bäst, at dermed något måtte
komma at anstå; medaillen bör innehålla alla de märckvärdige
händelser, som härvid sig tildragit, och altså när detta
hinner blifva afgjordt, detsamma äfven uti medaillen införas.
Hr Wadenstierna, Carl: Om medaille skall slås
och alle särskilte omständigheter, som vid denne händelse
sig tilldragit, deruti komma at stå, så utbad han sig at äfven
få proponera en medaille til åminnelse af någon vid et annat
tilfälle märckvärdig epoque, hvarest den värde ledamoten,
som för honom talat, äfven kunde få ett rum.
Frih. von Essen: Oroad och rörd häröfver begärte at
få veta, i hvad mål han gjordt väl eller illa, då han såsom
riksdagsman haft sitt stånds förtroende at få deltaga uti de
granlagare riksdagsärender skiötande. Han viste sig aldrig
hafva tilstryckt annat än det, han efter samvete och sin öfvertygelse
ansedt för fäderneslandet bäst vara; hvarken hade
han derigenom begärt eller trodde han sig derigenom hafva
förtient at framför andre blifva utmärckt; önskade derföre,
at den värde ledamoten, som velat distinguera honom, mätte
sin mening dermed närmare förklara.
Hr Wadenstierna: Meningen hade ingen annan varit
än den, at som det förefallit honom obegripeligit, huru
alla händelser vid nu förevarande ämne och derjemte collegiers
och embetsmäns eloge måtte uti en medaille kunna uttryckas;
så ifall det kunde skie, påminte han sig förre händelser
och en äfven så betydelig epoque, hvaröfver medaille
kunde blifva slagen, i synnerhet den af sidstl. riksdag, hvar
-
128 1769, maj 25. Kanslipresidentsämbetet.
Cantzlie
presidents
embetets
återbe
sättiande.
Ang:de de
öfrige Hrr
Ricksens
Råd, som
sistl. ricksdag
utur
Rådkammaren
afgådt.
est Frih. von Essen, som deltagit uti besluten, då på samma
sätt fingo et rum.
Frih. von Essen yttrade sig hafva fattadt meningen,
som syftade den uppå något honom personelt rörande; men
när han förnummo, at det hade sitt afseende endast uppå
hans deltagande uti Riksens Ständers gj öromål, så gior de han
sig en heder af at hafva kunnat uti dem deltaga och voro
nögd.
Hr Grefven och Landtm.: Vi äro alle en corps, alle ledamöter
uti et stånd, vår enda afsigt är allmänt bästa. Då
vi altså arbeta til et ändamål, böra vi arbeta med enighet
och inbördes förtrolighet, annars vinnes det aldrig. Denne
discours bad han derföre måtte afstadna såsom icke hörande
til det nu under ventilation varande ämne.
4. Föredrogs och uplästes Secrete Utskottets extractum
protocolli af den 24 i denne månad angående cancellieprsesidentsembetets
återbesättande, som genom Hr Riksrådets
Grefve Lövenhielms dödsfall blifvit ledigt; och föreslår Secrete
Utskottet dertil Hr Riksrådet m. m. Grefve Ekeblad,
hvilken redan fördt detta embete med så mycken värdighet.
Häröfver begärtes proposition, och sedan den blifvit giord,
bifölls Secrete Utskottets tilstyrckande. Men
Frih. Grönhagen begärte, uti protocollet måtte varda
antecknadt, at han icke bifölle Secrete Utskottets extractum
protocolli.
Hr Wadenstierna, Carl: Sedan R. o. A. bifallit
detta, påminner iag mig de Hrr Riksens Råd, som med Hr
Riksrådet Grefve Ekeblad delat lika öde, nemlig. Hrr Riksråden
Grefve von Rosen, Grefve Seth, Grefve Carl Scheffer,
Frih. Flemming, Frih. Hammilton och Frih. Rudenschiöld.
Högloft. R. o. A. bibehöllt desse herrar vid Riksens Ständers
förtroende, då derom var i fråga sidstl. riksdag, och kunna
nu ej vara sig olika; understödd härutaf vågar iag altså föreslå,
om icke R. o. A. skulle vilja bifalla at genom en expedition
ifrån Riksens Ständer underdånigst hos Kongl. Maij :t
må anhöllas, at de blifva pålagde återtaga sine ställen uti
Kongl. Maij :ts Rådcammare, och at häröfver af Hr Grefven
och Landtm, begära proposition.
Hr von Böhnen, Ludvig, begärte detta på bordet.
Frih. von Essen önskade, at detta anmälande måtte gå
samma väg, som det gådt med Hr Riksrådet Grefve Ekeblad,
Licentierade riksråds återkallande.
129
och at det altså måtte komma genom Secrete Utskottet, hvarföre
hvad Hr Wadenstierna nu anmält kunde til Secrete Utskottet
remitteras.
Hr von Nackreij: Det är altid gladt at visa benägenhet.
Jag instämmer altså med nöije uti hvad Hr Wadenstierna
föreslagit. Desse herrar hafva aldrig förlorat R. o. A:s förtroende,
ty de äga store och bepröfvade förtjenster, hvaruppå
detta förtroende är bygdt. Jag lägger ännu dertil, at iag
önskade, det Hr Riksrådet Baron Rudenschiöld måtte blifva
derjemte kallad til cancellieråd, och anmärcker allenast, at
dett ordet påläggas uti expedition förändras och i stället sättes
anmodas.
Anmältes och infördes en deputation ifrån Vällofl. Borgareståndet,
12 personer, anförd af Hr Borgmästaren Schau,
som berättade, at Borgareståndet bifallit den af Secrete
Utskottet projecterade underdånige tacksägelse til Kongl.
Maij :tt.
Hr Grefven och Landtm, betygade fägnad å R. o. A:s
vägnar deröfver, at Vällofl. Borgareståndet med R. o. A. sig
förente uti underdånig vördnad och erkientsla för Kongl.
Maij :ts höga person och hans emot sitt folck viste välvilja
samt för Hans Kongl. Höghet, vår dyre Kronprints.
Deputation afträdde och ledsagades på vanligit sätt.
Anmältes och infördes en deputation ifrån det Ärbara och
Hedervärda Bondeståndet, anförd af Jon Björnsson,
hvilken efter aflagd hälsning från sitt stånd berättade, at
ståndet förehaft Secrete Utskottets extractum protocolli
ang:de Riksens Ständers underdånige tacksägelse til Kongl.
Maij :t. Bondeståndet, som näst Gud icke hade någon, den de
mera vördade och älskade än sin nådigste Konung, visste
icke, huru de nogsamt skulle i underdånighet denne sin vördnad
uttrycka, och hade altså glade bifallit detta Secrete Utskottets
extractum protocolli och den projecterade tacksägelsen.
Hr Grefven och Landtm, betygade å R. o. A:s vägnar
fägnad öfver det Hedervärde Bondeståndets med R. o. A. förenade
tanckesätt och förmälte til ståndet R. o. A:s vänlige
hälsning.
Deputationen afträdde och ledsagades.
Genast härefter ankom och infördes en deputation ifrån
det Högvördige Presteståndet, 12 personer, anförd af Hr Bis
-
Deput. ifrån
Presteståndet.
130 1769, maj 25. Licentierade riksråden.
koppen Doctor Benzelstjerna, som anmälte, at Presteståndet
bifallit Secrete Utskottets extractum protocolli och
projecterade tacksägelse til Kongl. Maij :t. Derjämte at ståndet
förehaft om cancelliepraesidentsembetets återbesättiande
och bifallit at updraga samma vigtige embete åt Hr Riksrådet
Grefve Ekeblad och at ståndet derjämte påmint sig de
öfrige sex Hrr Riksens Råd, som vid sidstl. riksdag gådt
utur Rådcammaren, och i anseende till bemälte herrars förtjenster
beslutit, at de uti Kongl. Maij :ts Rådcammare åter
måtte inträda, hvilket Presteståndet hos de öfrige respective
stånden ville äfven genom sine deputerade hafva til bifall
recommenderade, och utlofvades häröfver extractum protocolli.
Deputation afträdde och ledsagades efter vanligheten.
Hr Grefven och Landtm, återtog i anledning häraf discoursen,
som Hr Wadenstierna börjat, och trodde, at hos R.
o. A. icke kunde upkomma mycken ventilation härom, såvida
R. o. A. ville förblifva vid sitt förre riksdagen fattade beslut,
hvarigenom de då blefvo uti R. o. Ars förtroende bibehållne.
Hr Landtm, ville altså endast erhindra vid det, som blifvit
sagt, at Secrete Utskottet väl tilkommer at föreslå hos
Riksens Ständer til cancellieprsesidentsembetet, men at Riksens
Ständer sielfve förbehållit sig at välja candidater til
rådsembetet.
Hr von Bromell frugtade, at, om Riksens Ständer
skulle återkalla til de nu ledige rådsembeten bemälte Hrr
Riksens Råd, konungens valrätt at af tre til hvarje rådsembete
på förslaget upförde nämna en derigenom blefvo inskränckt;
påstod derföre, at ingen annan proposition måtte
giöras, än at rådselectorerne måge få frihet upföra dem på
förslaget.
Hr Grefven och Landtm, förestälte, at när desse herrar
til riksrådsvärdigheten blefvo utnämde, hade Kongl. Maij :t
en gång redan utöfvadt sin konungslige rättighet och lemnat
dem sitt nådige förtroende. Konungens rätt är at nämna riksråd,
Riksens Ständers rätt är at bibehålla dem.
Hr Billberg conformerade sig med hvad Hr von Nackreij
tilstyrckt och hvilket Hr Grefven och Landtm, förklarat.
Begärtes allmänt proposition, hvarföre Hr Grefven och
Landtm, giorde den, sorn följer:
Bifaller R. o. A., at de vid sidstl. riksdag utur Kongl.
Riksdagens flyttning
131
Maij :ts Rådcammare utgångne Hrr Riksens Råd Grefve Rosen,
Grefve Seth, Grefve Scheffer, Frih. Flemming, Frih.
Hammilton, Frih. Rudenschiöld åter i Rådcammaren måge
inträda.
Hvilket med Ja besvarades.
Hr Hägerflycht hemstälte, om icke R. o. A. ville
med en deputation til de andre respective stånden detta avertera.
Hr Grefven och Landtm.: Presteståndet har utlofvat et
extractum protocolli derom och lärer genom sine deputerade,
som nyss voro hos R. o. A., hafva ärendet hos de andre stånden
anmält; altså torde det giöra tillfyllest, då sådane beskickningar
stånden emellan dessutom taga bort mycken tid.
5:to. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
24 Maii, hvaruti förmäles, huru åtskillige hinder möta, så
länge riksdagen hålles här i Norrkiöping, at Secrete Utskottets
och de fläste öfrige Riksens Ständers deputationer kunna
komma i arbete; att för Stats- och Bancodeputationerne
det voro aldeles omöijeligit i brist af de nödigaste och oumgängelige
handlingar och för de öfrige ganska svårt så väl
derföre, som at inge tilräckelige rum finnas, hvilke för deputationerne
kunna vara tienlige, hälst då de alle skola komma
uti activitet. At staten graveras med en anseenlig summa,
som för hushyror och hofförtäringen månateligen utgår
här i Norrkiöping, hvarföre, som ock i anseende til flere andragne
skiäl, Secrete Utskottet tilstyrcker, at riksdagen må
flyttas til Stockholm, där konung, Rådcammare, collegier,
archiver äro at tillgå och plena samt de fläste deputationer
lättare och beqvämligare kunna hafva sine rum, de fläste
utan gravation för staten; at riksdagsarbetet må slutas här i
Norrkiöping den 6 Juni och åter i Stockholm begynnas den
27 Junii nästkommande, då tre vekor til flyttning blifvit
lämnade.
Härvid föredrogs äfven Riksdagsmannens för Norrkiöpings
stad Hr Grosshandlaren Wibergs särskilte mening, den han
uti form af memorial låtit Secrete Utskottets extractum protocolli
åtfölja, och hvaruti han söker at med flere skiäl afvärja
riksdagens flyttning från Norrkiöping.
Frih. Hammilton, Joh. Abr., kunde icke undgå at
finna Secrete Utskottets skiäl så betydande, at han ansågo
riksdagens flyttning för oumgängelig, om Riksens Ständer
Om ricksdagsflyttningen
till
Stockholm.
132 1769, maj 25. Riksdagens flyttning.
annars vilja söka at utföra det ändamål, hvarföre de äro i
synnerhet nu sammankallade, och hielpa rikets drätzel och
financevärck samt de til undergång lutande näringar. Men
önskade, at icke Riksens Ständer måtte flytta sig härifrån,
förrän de ihugkommit Norrkiöping med något vedermäle af
sin tacksamhet, hvilket han trodde denne stad så mycket
mera hafva förtient, som innevånarena efter yttersta förmågo
sökt at lyda, då de innom så få veckor och uti svåraste
årstiden oförtrutit anskaffat och beredt husrum och föda åt
en sådan talrik myckenhet, som sig hit samlat. Han föreslog
i sådan afsigt, om Riksens Ständer skulle vilja ihugkomma
Norrköpings stad med understöd til sin nya kyrcka, som
nyligen blifvit bygd och ännu ej vore aldeles färdig. Och altså
Secrete Utskottet anmodas at föreslå, hvad som dertill
kunde varda skänckt.
Hr Gyllensvahn önskade, at denne sak måtte hvila,
på det man fingo se, hvad de andre respective stånden häruti
vilja giöra. Icke var det med R. o. A:s samtycke sidstl. riksdag,
sorn Riksens Ständer skulle kallas til Norrkiöping; det
är väl sant, och ansågs riksdagens hållande här för omöijelig
af många; icke desto mindre har det blifvit möijeligit alt
hit intill, och hvem vet, huru långt möijeligheten kunde gå
med enighet och god vilja. Hr Gyllensvan ömade i synnerhet
denne stadens innevånares lidande, som giordt dryga kostnader,
kanskie öfver förmågan, til at kunna emottaga Riksens
Ständer och nu måste se alt hopp om ersättning för hvad
de utgifvit gå förlorat.
Hr Grefven och Landtm.: Om R. o. A. så behaga, skall
väl denne sak ligga på bordet, efter någre det begärt. Men
förestälte angelägenheten af at den snart måtte blifva afgiord;
ty Stats- och Bancodeputationerne, som likväl nu lära
blifva de mäst angelägne, kunna icke komma i arbete dessförinnan
eller Secrete Utskottet upfylla sin skylldighet, som
Riksens Ständer af det förväntar, at utarbeta hielp uti rikets
stats- och financesysteme; emedlertid lider tiden och landet
drages med sin tunga, som ännu genom riksdagspenningar
blifver tilökt.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Nog kan saken efter
Riksdagsordningen ligga på bordet, om så begäres, dock inser
iag fullkomligt angelägenheten deraf, at den snart må
Riksdagens flyttning
133
blifva afgiord. Det kan och skie, ty vår rättighet at flytta
hädan är lika så stor som den vi ägde at flytta hit.
Härunder ankom och infördes en Bondeståndets deputation,
12 personer, anförd af Joen Ottosson, hvilken
jämte ståndets vördsamme hälsning berättade, at Bondeståndet
bifallit Secrete Utskottets extracta protocolli 1 om tacksägelsen
till Hr Riksrådet Baron Hiserne;
2 til rikets collegier, Öfverståthållaren med Magistraten
och Justitiaecancelleren;
3 om Hr Riksrådet Grefve Ekeblad til cancellieprsesident;
4 och äfven at de sex ofvannämde Hrr Riksens Råd måtte
uti Kongl. Maij :ts Rådcammare åter inträda.
Deputation besvarades af Hr Grefven och Landtm, och
afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Hr von Bromell: Jag kiende aldrig Norrkiöpings stad,
förrän iag kom hit. Då frågan sidstl. riksdag upkom at flytta
hit, var iag altså deremot; nu äro vi här, och iag är dermed
ej missnögd; önskar likväl, at vi må komma hädan,
om Riksens Ständer så för godt finna. Men iag kan ej neka,
at ju Hr Wibergs memorial mycket värckat uppå mig. Jag
begär derföre endast, at proposition må giöras, så få vi votera
och se, huru slutet blifver.
Frih. von Essen: Stället, hvarest riksdagen bör hållas,
är mig indifferent. Jag ser väl, at flyttningen blifver bifallen,
och är derföre ganska nögd, at det snart må blifva afgiordt.
Hvad Hr Wiberg projecterar uti sitt memorial, at Stats- och
Bancodeputationerne kunna för en tid af någre vekor, högst
två månader, flytta til Stockholm at der arbeta och plena
samt Secrete Utskottet emedlertid uphöra, til dess de återkomma
och giordt ifrån sig, anser iag för aldeles omöijeligit
och, som iag haft den äran at vara ledamot uti Secrete Utskottet
och Bancodeputationen, vet, at det icke låter sig giöra.
Det enda, iag vill påminna, är, at tre vekor blifver för kort
tid til flyttning för Konungen, Rådcammaren, hela hofstaten,
Secrete Utskott, deputationer, archiver och alle Ständers
ledamöter utan at den bör ökas med 2 å 3 vekor; det kunde
väl synas något enskilt interese derunder, men iag försäkrar,
at så icke är utan at min oryggeliga föresats altid varit
och skall blifva at aldrig proponera något, som iag ej är öfvertygad
om lända til allmänt väl eller som kunde lända
Deput. ifrån
Bondeståndet.
134 1769, maj 25. Riksdagens flyttning.
andre til skada. Jag tror, at en så hastig flyttning, då alt, som
samlat sig genom flere vägar hit, skall gå på en annan väg
härifrån, blifver för de provincier, som skola släppa til skiutsen,
odrägelig, för alle resande, som komma at trängas om
föda, hästar och herbergen, i högsta måtto obeqväm och för
alle i gemen mer än kostsam.
Hr Bilberg fant, at Secrete Utskottet hade rätt. Wiberg
kunde aldrig vara sielf öfvertygad om hvad han nu varit
kanske obligerad at skrifva; det var kostnad at flytta hit,
det blifver kostnad at flytta hädan, fastän mindre om det
skier nu än i en svårare årstid, men kostsammast at ligga
här qvar. Han önskade, at alle voro redan väl borta. Att bevilja
Norrkiöpingsboerne någon ersättning, deruti kunde han
icke finna sig; de hade nog giordt sig skadelöse redan genom
sine stegrade priser på mästa delen släte varor; alt hvad han
önskade dem, voro god hälsa och såsom bidragande dertill
bättre dricka, än de sålt til sine hitkomne gäster.
Hr Schönberg: Det synes, som mäst alle äro ense at
bifalla riksdagens flyttning. Om sättet dertill torde bäst vara,
at det skedde i någon ordning, så att Secrete Utskottet och
deputationerne, som behöfva tid och böra utarbeta sakerna,
resa först för at kunna genast begynna arbeta och sedan de
öfrige Ständers ledamöter. Någon ersättning äro icke Norrkiöpingsboerne
berättigade til. Med hyror hafva de fådt icke
allenast reparationskostnaden på sine uthyrde rum utan
mäst hela huset betalt, och deras lager af varor hafva icke
varit större, än at de ej allenast blifvit af med dem utan ock
med det, som de ifrån äldre tider haft liggande. De hafva
icke blifvit tvugne at emottaga Riksens Ständer utan sielfve
enständigt begärt oss hit, de äro altså sielfve skulden till
om de förlorat något. Likväl skall det icke giöra någon vidlyftig
debatte i sinom tid, om de finnas hafva förtjent någon
ersättning; men frågan om riksdagens flyttning härifrån til
Stockholm kan altid nu afgiöras och den om ersättning såsom
särskildt en annan gång företagas.
Hr Klingsporre förklarade sig nögd med Secrete Utskottets
tilstyrckande och understödde, hvad Hr Schönberg
sagt, at frågan om ersättning för Norrkiöping en annan gång
kunde företagas.
Frih. Grönhagen: Flyttningslusten lärer efter alt utseende
hafva så tagit öfverhanden redan, at fåfängt voro an
-
Riksdagens flyttning
135
föra något deremot. Jag säger altså endast för min del, at
iag icke finner Secrete Utskottets skäl värcka hos mig någon
annan öfvertygelse, än at vi ju kunna blifva här, ehuru betydelige
de synas vara. Hindren i riksdagsarbetet kunna häfvas;
men Norrkiöpingsboerne, som giordt sig den kostnad at
laga alting tilreds til Ständernes emottagande, hvilken kostnad
icke annat kunnat än vara dem dryg, efter de haft dertil
så kort tid och den de genom hyror och försäljande af
ätande och nötande varor icke kunnat på två månaders tid
allenast, som vi här varit, återvinna, förtiena visserligen,, at
man genom et längre vistande här ersätter dem deras förlust,
hvilket på det sättet skier med publique cassans minste kienning,
då nu alt är i ordning; ersättningen kommer och då innevånarne
jämnare til godo. Dessutom förordsakar en ny
flyttning för kronan och hvar man åter ny och en betydande
utgift.
Hr Wadenstierna: Det blifver en evig sanning, at
om vi vilje hielpa riket, om vi hysa ömhet för våra medbroder
och vilja skaffa dem föda och lindra deras utlagor, så
måste vi flytta hädan. Kostnaden, som dertil åtgår för kronan,
blifver lika, när den sker, men kronans kostnad för hvar
dag, vi här vistas, och hvilken är ansenlig, den minskas, om
vi flytta nu; tiden för Allmogen at skiutsa med sine dragare
är och nu lägligare än längre fram på året. Det tyngre af
bord, stolar och mera bagage, som man nödgats föra landvågen
hit, kan ock nu gå sjövägen, likaledes lära många resande
nyttia samma väg denne vackraste årstiden. Angeläget
är ock, at ferierne blifva de kortaste, som möijeligen ske
kan; ty landet betungas med riksdagsmanspenningar och vi
äro skyldige väre hemmavarande medbroder, at arbetet går
fort.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Alt hvad vi här vela
skynda med riksdagzarbetet, finner jag vara onödigt, så
länge drätsel och financesakerne ej kunna vidröras, efter
ingen tilgång gifves til Banquens och Statscontoirets handlingar.
Jag önskar altså oss lycka at snart fara härifrån och
at tiden til flyttningen häldre må blifva kortare än längre;
vi äro sammankomne til riksdag för at arbeta, och aldrig
har iag som riksdagsman trodt mig äga frihet någon dag gå
sysslolös, när syslor blifvit mig anförtrodde. Indemnisation
för Norrkiöpings stad behöfver icke afgiöras tillika med
136 1769, maj 25. Riksdagens flyttning.
riksdagens flyttning, utan må Secrete Utskottet derom med
sine tanckar til plena inkomma. Men hvad jag fäster min upmärcksamhet
uppå är denne stadens belägenhet och hvad
välsignelse Gud lagt uti denne strömmen och dess vattufall,
hvad månge fördelacktige inrättningar dermed kunde giöras,
staden til märckelig båtnad. Och at aldrig Riksens Ständer
kunde lämna värdigare åminnelse af sin härvaro, än om de
gifva utvägar at nyttia desse strömfall härtill.
Hr Möllerstierna: De stånden, som fördt oss hit,
lära förmodligen föra oss nu hädan; jag inser alt för väl,
hvad Norrkiöping derigenom lider, som giordt sig uträckning
uppå at hela riksdagen behålla Riksens Ständer här;
som länge och nästan til en månad för riksdagens början var
i ovisshet, om Riksens Ständer skulle komma hit, och derföre
måste använda mångdubbel kostnad at på så kort tid
gjöra sig beredd til deras emottagande; som nu efter 2:ne
månaders varelse måste förlora dem härifrån igen; men alt
detta lärer icke mera kunna uträtta, än att jag för egen del
finner, at vi väl kunna blifva, där vi äro.
Hr Linderstedt, Eric: Icke äro de svårigheter,
Secrete Utskottet anfördt emot at hålla riksdagen här, oöfvervinnerlige;
men fåfängt torde vara at nu andraga någodt,
som kunde sådant bevisa, och derigenom söka at bibehålla
riksdagen här. Jag är altså nögd, at den må flyttas til Stockholm
och at frågan om stadens ersättning remitteras til Secrete
Utskottet.
Det enda, jag nu vill yrcka, är, at terminen til flyttningen
må förlängas til lisa för Allmogen uti skiutsningen; ty alle
resa nu en väg och det nästan på en gång, som uppå så åtskillige
vägar och tider kommit hit.
Hr Wachschlager frågade, om Secrete Utskottet
skulle börja i Stockholm at sammankomma för d. 27 Junii.
Af ganska många begärtes härunder proposition.
Hr Gyllensvahn: Min plikt ålägger mig at ej giöra
hinder, då jag ser R. o. A:s pluralitet vara bögd för at bifalla
Secrete Utskottets tilstyrckande. Altså ehuru jag kunde hafva
kanske nog giltige considerationer at anföra, vill iag dock
begifva mig, at proposition må giöras.
Hr Grefven och Landtm.: Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets
nu upläste extractum protocolli. Detta besvarades
med Ja.
Riksdagens flyttning
137
Men Hr von Bromell svarade Nej och begärte votering.
Hr Billdenschiöld hemstälte, om icke afseende borde
giöras uppå det, som Frih. Hammilton förestält, at Norrkiöping
må få understöd til sin kyrkobygnad och om icke det
kunde blifva til Secrete Utskottet remitterat.
Hr Grefven och Landtm.: Som Secrete Utskottets extractum
protocolli ej handlar om mera än riksdagens flyttning,
så kunde väl derom icke eller något nu inkomma uti
den giorde propositionen; men som det är Riksens Ständer
anständigt at lämna Nörrkiöpings stad någon åminnelse af
sin härvaro, så blifver ej utur vägen, at Secrete Utskottet
ålägges upkomma med förslag dertill.
Hr von Bromell yrkade, at den redan giorde propositionen
ännu ej voro bifallen utan at han begärt votering,
och frågade, om ingen mer än han ville begära densamme.
Men när af flere dertill svarades Nej och i öfrigit en allmän
tystnad förspordes, giorde
Hr Grefven och Landtm, följande proposition: Bifaller
R. o. A. Secrete Utskottets extractum protocolli angående
riksdagens flyttning härifrån till Stockholm med den tilläggning,
at Nörrkiöpings stad undfår såsom ersättning för sin
vid denne riksdag giorde kostnad något understöd til sin nya
kyrkobyggnad, hvarom Secrete Utskottet har at med förslag
til Riksens Ständers plena inkomma; samt denne stad, som
med sin belägenhet och fördelacktige strömfall af naturen är
ämnad till fabriquer och manufacturinrättningar, må förhielpas
til utvägar at af denne sin belägenhet uti handel och
rörelse kunna vinna all möijelig nytta. Hvilket med Ja besvarades.
6. Ankom och emottogs på vanligit sätt en deputation Deput. ifrån
ifrån Bondeståndet, 8 personer. ståndet.
Eric Olofsson [o: Jansson]1, som förde ordet, gaf
jämte ståndets hälsning tilkienna, at Bondeståndet bifallit
Secrete Utskottets extractum protocolli angående riksdagens
flyttning til Stockholm.
Derjämte öfverlemnade han et ståndets extractum proto- Dagtractacolli,
som innehöllt bifall uppå R. o. A:s utlåtande, hvarige- "Bonde-01"
nom Riddarehusdeputationens föreskrift för riddarehusbe- ståndets
tjeningen at få dagtractamente under sitt vistande i Norr- cantzllsterkiöping
blifvit til Secrete Utskottet remitterat, hvarvid lik
1
Bondeståndets protokoll.
138 1769, maj 25. Wallenstierna.
väl Bondeståndet bundit det vilkor, at ståndets antagne cancellister
äfven måtte bestås resepenningar och tre daler s:rmtt
hvardera om dagen i tractamente. Hvilket hos R. o. A. til bifall
recommenderades.
Deputationen besvarades af Hr Grefven och Landtm,
och afträdde.
Rådselec- 7. Upbröts herrar electorernes val til ledamöter ibland
getterås1 rådselectorerne i stället för tvenne, som afgådt. Och voro
valde, som bilagde instrument utvisar:
Greve Mörner, Carl Gustaf, Lieutenant,
Frih. K[a]ulbars, full. Frih. Oxenstierna, Axel, Kammarherre.
Belöning för 8. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
drabanten ^en Maii, sorn omförmäler, at Kongl. Lifdrabanten Baron
Baron Wal- Wallenstierna, hvilken tvenne gånger rest med depecher
lenstierna. Norrkiöping til Stockholm, nemlig. l:mo med Riksens
Ständers beslut, at de åtta i Stockholm qvarblefne Hrr Riksens
Råd genast borde förfoga sig til Norrkiöping och innom
24 timar uphöra at med riksstyrseln sig i Stockholm
befatta, och 2:do med Secrete Utskottets i förre dags protocollen
omnämde remarque uppå Riksens Råds förhållande
i frågan om riksdagskallelsen m. m. at tilställa densamme de
tre i Stockholm för siukdom qvarblefne Hrr Riksens Råd,
Frih. R[e]uterholm, Riksrådet von Wallvik och Riksrådet
Frih. von Duben, hade ingifvit räkning öfver resekostnaden,
som härvid åtgådt, bestigande til 104 dahl. lcrmtt, men at
Secrete Utskottet tillagt Baron Wallenstierna såsom derjämte
en belöning för hans härvid viste activité och beredvillige
färdighet 1 200 dahl. kpp:rmtt, hvilket likväl Riksens Ständers
gillande underställes.
Af åtskillige påmintes väl, at discredition för Baron Wallenstierna
voro nog knapt tiltagen och borde i det minsta
vara 1 800 dal:r k:rmtt, men sedan
Hr Grefven och Landtm, gifvit vid handen, at Secrete
Utskottet härvid måst hafva afseende uppå staten och kronans
knappa tilgång, så blef efter skedd proposition hvad
Secrete Utskottet hemstält bifallit.
Äng:de 9. Företogs ånyo Borgareståndets extractum protocolli af
Handels- <jen jj Majii sidstl. angående Handelsmännen Wittfoth och
mannen Wit- J ° .
foth och Claesson, at den forre måtte komma pa fri fot och den se
Clseson.
nare äga frihet at åter få fri vistas i riket.
Wittfoth och Clason.
139
Härjämte uplästes Hr Borgmästaren Ungers härom til
Borgareståndet ingifne memorial.
Äfvenledes de tvenne respective ståndens påskrifter, som
bifallit Borgareståndets extractum protocolli.
Hr Linderstedt, Eric, yttrade sig icke vilja neka
Claesson och Wittfoth at frie få vistas uti riket. Men tyckte
sig hafva märckt uti Borgareståndets extractum protocolli
de orden, at deras egendom skulle stå orubbad i qvarstad
för kronans räkning, til dess utrönt blifvit, om och huru
mycket hon hade af dem at fordra. Denne fordran kunde Hr
Linderstedt ej anse för oviss utan at den vid sidstl. riksdag
blifvit faststäld, hvarföre de orden om och huru mycket
kronan hade at fordra böra gå ut.
Frih. von Essen biföll jämväl frihet för Claesons och
Wittfoths personer men icke at vidare skulle i fråga sättas,
hvad Ständer en gång resolverat och afgiordt. Är deras ägendom
ograverad och har kronan fädt sitt betalt, så förblifver
densamme sådan, utan at någonting derom behöfver nämnas;
ville altså, at proposition skulle blifva, at R. o. A. bifaller
frihet för Claessons och Wittfoths personer och at i öfrigit
blifver orubbat, hvad Riksens Ständer redan afgiordt om
dem och deras ägendom.
Frih. Bunge, Sven, förmente, at denne tilläggning icke
behöfdes. At de öfrige stånden, som bifallit Borgareståndets
extractum protocolli, nog insedt, at icke Ständers beslut, på
lag grundade, måtte rubbas; hvaremot det voro Ständer värdigt
at tilse och rätta, om någon medborgare lider orätt.
Hr von Schönberg: Frågan är icke nu om ändring
uti Ständers beslut utan om personer. Angående Claessons
person är aldrig något af Ständer dömt, Wittfoths person
dömdes til fängelse på behagelig tid; den kan ju vara til
ända nu utan at Ständers beslut derigenom rubbas. At egendommen
skall stå orubbad i qvarstad til kronans säkerhet
har sitt afseende uppå den processe, som vid domstolen är
börjad emellan kronan, Hustrun och de öfrige private creditorerne
angående förmånsrätt till betalning utur egendommen;
innan den blir afgiord, kan väl kronan icke komma til
egendommen, den processen skall väl gå sine laglige vägar,
innan den kan komma til Riksens Ständer. Altså äro desse
orden uti Borgareståndets extractum protocolli, hvaruppå
anmärckning giöres, mera at styrka än at rubba, hvad Ständer
förr beslutit.
10— 610798
140 1769, maj 25—27. Urskillningsterminen.
Urskillningstermins
förlängande.
Hr Grefven och Landtm, föreslog: Om man icke kunde
undvika at nämna något om den qvarstad, som på egendomen
blifvit lagd, och giorde derföre proposition sålunda: Bifaller
R. o. A. Borgareståndets extractum protocolli i den delen,
som rörer Grosshandlarne Isaac Claessons och Wittfoths
personer, at de uti riket få vara på fri fot.
Detta besvarades med Ja, men
Frih. Grönhagen begärte til protocollet för sin räkning,
at han icke kunde bifalla detta.
Frih. von Essen: På det detta R. o. A:s bifall må äga
sin värckan i beslutet, som Riksens Ständer taga, torde nödigt
vara at genom en deputation begära de andre respective
ståndens biträde, at beslutet hos dem må blifva lika med
R. o. A:s.
Men häremot ropades af ganske månge Nej.
10. Uplästes ånyo Bondeståndets extractum protocolli af
den 11 Maii om förlängande af urskillningstermin för riksdagsmän
at ingifva de ansökningar, som ifrån allmänne besvären
uti ståndet först bör urskiljas.
Hr Linderstedt, Eric, tillstyrckte bifall häruppå.
Äfvenledes Hr Klingsporre.
Hr Grefven och Landtm, gjorde altså proposition: Bifaller
R. o. A. Bondeståndets extractum protocolli i anseende
til alle de mål, som uti stånden ifrån de allmänne besvären
blifvit urskilde och för enskilte ansedde.
Hvilket med Ja besvarades.
Hr Grefven och Landtm, anmälte, at nästkommande
söndags eftermiddag en concert på Riddarehussalen blifver
upförd.
Hvarvid ej något var at påminna.
R. o. A. åtskildes häruppå kl. 1/4 öfver tu eftermiddagen.
Är 1769 den 27 Maii.1
Lördag.
Plenum kl. 10 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen m. m. Grefven och Landtm. Axel
Fersen.
R. o. A. intogo sine ställen, Hr Grefven och Landtm.
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. hos R. o. A. d. 17 Julii 1769,
d. 21 Julii till slut.
Rutström. Tacksägelse till kollegierna. 141
äskade liud och protocollet, hållit den 5 Maii sidstl., justerades.
1. Sorn til i dag blifvit utsatt at hos Hans Kongl. Maij:t Rådsförsla8-  Riksens Ständer skulle få föredraga sine underdånige förslag
til de ledige varande rådsembeten, så anmodades Kammarherrarne
Grefve Carl David Gyllenborg och Frih. von Essen
at hos Kongl. Maij :t inhämta, hvad tima Hans Kongl. Maij :t
ville lämna herrar rådselectorerne företräde.
De återkommo efter en stund och berättade, at Hans Kongl.
Maij:t kläck. 12 i dag förmiddagen ville taga emot förslagen.
Riddarehusfiscalen von Schening feele befallning at detta hos
de andre begge respective stånden, som i rådsvalet deltaga,
tilkienna gifva.
2. Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af den Doctor
23 Maii, hvaruti ståndet bifaller at för detta Kyrkoherden i R^g^m
Stockholm och Hedvig Eleonora eller Ladugårdslandsförsam
lingen
Doctor Anders Carl Rutström uppå andragne skäl må
åter få uti riket inkomma och niuta borgerlig rätt til qvarblifvande
för at här sin välfärd bevaka och draga omsorg för
sin härvarande hustru och späda omyndige barn, hvilket
ståndet hos de öfrige respective stånden äfven til benägit bifall
recommenderade.
Härvid påminte Hr Gref. och Landt m., at äfven voro
bilagt Riksdagsmannens ifrån Bohus låhn Anders Larssons
memorial(!) til Bondeståndet ingifne memorial, som väckt
denne sak i ståndet, och hemstälte, om icke det jämväl måtte
upläsas; men som af ganska många begärtes utan någon motsägelse
proposition, så blef den giord och Bondeståndets extractum
protocolli bifallit.
3. Företogs ånyo det i sidste pleno upläste Secrete Utskot- Ang:de tacktets
extractum protocolli af den 24 Maii angående kongl, col- sä8elsf tid
r collegierne
legiernes, Ofverstathällaren och Magistraten och de Äldste af med de
Borgerskapet i Stockholm samt Hr Justitiaecancellerens för- flerehållande,
då frågan om riksdagskallelsen i Rådcammaren förekom
sidstl. December månad och Kongl. Maij :t nedlade sin
spira.
Och uplästes såväl sj elfve extractum protocolli som et af
Hr de Fritzkij och et af Hr Ehrenhoff ingifvit memorial i
detta ämne.
Frih. Kagg: Widlyftig debatte om bifall uppå hvad
Secrete Utskottet tilstyrckt lärer icke kunna existera, ty se
-
142 1769, maj 27. Tacksägelse till kollegierna.
dan Riksens Ständer yttrat sig öfver Hrr Riksens Råds förhållande
samt bifallit, utom den underdånige tacksägelsen til
Kongl. Maij :t, äfven at emot Hr Riksrådet Baron Hiaerne
skulle förklaras Riksens Ständers tacknämlighet, så följer
detta deraf; och kan uti min tancka icke contradiceras utan
at qvälja Riksens Ständers beslut. Om ledamot uti något af
desse collegier söker at närmare förklara sin då yttrade mening
nu och disculpera sig, är det en annan sak och bör ej
komma under rubrique af contradiction; ty då sättes i fråga
rätta förståndet af grundlagen, men nu är lagen förklarad
och indisputable genom Ständers bifall, hvilke äro like magtägande
och sielfständige som de Ständer, hvilke giorde lagen.
Jag kan och bör altså ej annat än bifalla Secrete Utskottets
nu upläste extractum protocolli.
Grefve Gyllenborg, Gust. Adolph, upläste sin
mening, som han skrifteligen författadt, så lydande:
Under det at frågan hos R. o. A. är angående den delen af
Secrete Utskottets giorde tilstyrckan, at Riksens Högloft.
Ständer skulle i underdånig skrifvelse til Hans Maij :t anhålla,
det täcktes Hans Maij :t betyga flere collegier och embetsmän
sitt och Ständers välbehag öfver deras inactivitets
förklarande, til dess Riksens Ständer blefve sammankallade,
sedan Hans Kongl. Maij :t afsagt sig regeringen och Rådet
dem förständigat den fara och vånda, för folck och frihet
vore å färde, samt anbefalt at åtlyda alla de från Rådcammaren
emanerande befallningar med vederbörandes contrasignation,
får iag tilfälle til protocollet yttra mine på öfvertygelse
grundade tanckar såsom i denne delen aldeles med
Secrete Utskottets betänckande instämmande.
Sedan Riksens Höglofl. Ständer redan yttrat sitt mishag
til Hrr Riksens Råds tilärnade regering utan konung medelst
stämpelens nyttiande i 21 månader, på den grund at det är
stridande emot rikets regeringsconstitution; och de hafva
funnit 3 § af Riksdagsordningen trodt [o: bordt]1 varit vid
detta tilfälle ett rättesnöre för Deras Excellencers rådande;
huru kan då, mine Herrar, blifva mera fråga, om embetsmän
och collegier, som genom deras inactivitets förklarande hindrat
fullbordan af Deras Excellencers tilärnade regering utan
konung samt tilskyndat Ständer deras i Regeringsformen förvarade
rättighet at sammankomma och på så lätt sätt hind
1
Enligt original, Allegater I, fol. 67.
Tacksägelse till kollegierna.
143
rat vår regerings constitutions förändrande, hafva i detta
fullgiordt sin skylldighet och om dem bör tilärkennas et derföre
för nu och framtiden tilhörande Ständers välbehag och
beröm.
Jag skulle snart falla på de tanckar, at omnämde embetsmän
och collegier gådt in i Rådets göromål, om ej denne casus
varit af sådan betydande beskaffenhet, at den angeck regeringsconstitutions
förändrande och störande af Ständers
rättighet, som fordrade så deras som hvar och en rättsint
medborgares åtgärd, om den vidare behöfs. 4 och 5 §§ i Riksdagsordningen
utstaka väl visse embetsmän samt deras åtgärd
vid infallande betydande omständigheter, hvilka visst
instämma med då varande, som hos något hvar upväckte upmärcksamhet,
oro, bekymmer och frugtan at blifva utan lag
och säkerhet, med et ord at försättas i lika oblit öde med
Pålen, hvars undergång partier tycks förordsaka; men n. b.
uteslutes ej de öfrige, fast ansvaret genom det deri gjorde
förordnande bindes på de i desse §§ utnämnde.
At detta prejudicat skall kunna förordsaka missbruk,
frucktar dess mindre, som embetsmän et dylikt steg ej lära
våga onödigtvis och utan nationens röst. De känna för mycket
väl det uplysta, milda men tillika alfvarsamma svenska
folcket, som så väl, då det blifver retad, känner både lag och
rättvisa til sitt hela betydande innehöll, som det annars kan
mildra, samt vet hedra och belöna patriotisk sinnade medborgare.
Hr Uggla, Leonh. Magnus, tillstod den oro, han
kiendt, at uti sin landsort få höra, huru hårdt rikets embetsmän
och collegier blifvit bemötte. Och betragtade det öde,
som giordes ingen hemlighet af at vara dem tilämnat. För
Kammarcollegium var redan början dertil giord och Bergscollegium
hade snart fädt följa efter, för det at de sökt bevara
konungen sin rätt och nationen sin i lag grundade frioch
säkerhet. At säga, det ingen lag voro til denne händelse
lämpelig, blifver en contradiction, och är motsatsen redan
bevist genom de beslut, Riksens Ständer nu tagit.
Hr Billberg: För än Secrete Utskottet upkom med sine
tanckar öfver Hrr Riksens Råds förhållande i frågan om
riksdagskallelsen, så trode iag, at collegierne giorde orätt och
emot lag; nu hafva Riksens Ständer bifallit Secrete Utskottet;
hurudan min öfvertygelse och må vara, blifver det dock
Rådsval.
144 1769, maj 27. Tacksägelse till kollegierna.
för mig en lag at tro, at de giordt rätt. Jag vill derföre icke
eller neka det, men at de skola för hvad de således giordt
rätt få eloge, derutinnan kan iag ej finna mig. Ty när embetsmän
gjöra rätt, upfylla de sin skylldighet; det har tilförene
väl altid bordt lända dem til förtjenst men aldrig värkat
en sådan eclatante tacksägelse; hvaremot den embetsman,
som giordt orätt, blifvit stäld under tiltal och fädt straff.
De ledamöter, som icke varit af samma tancka uti kongl, collegierne,
huru skola de anses? När de förre få eloge, och den
så utmärckt, följer, at de senare velat giöra orätt och derföre
böra utmärckas med tiltal. Denne idée kan jag icke gå in uti
och derföre ej eller bifalla den tilstyrckte elogen, utan at
strophem derom går ut; då jag utan svårighet sedan gifver
mitt bifall; annars må pluraliteten derom decidera.
4. Anmältes och inkom en deputation ifrån Borgareståndet,
12 personer, anförd af Hr Borgmästaren Kiörning,
som gaf vid handen: l:mo. At ståndet bifallit Secrete Utskottets
extractum protocolli om tacksägelsen til Hofrätten, collegierne
med mera.
2. Begärte, at R. o. A. icke ville sig til afgiörande företaga
den hos Riksens Ständer inkomne ansökning för Trelleborg
at få stadsfrihet, innan Borgareståndet hunno at sine tanckar
deröfver utarbeta.
3. Recommenderade de öster- och västerbottniske samt västernorrlänske
städernes ansökning, at nu som tilförene deras
fartyg måtte vara frie för lotts- och båtpenningar i stockholmske
farvatten, hvilken afgift dem sedan sidste riksdag
af Kongl. Maij :t blifvit pålagd efter Ammiralitetscollegii och
Generaltulldirectionens tilstyrckande, hvaröfver aflämnades
Borgareståndets extractum protocolli.
4. Äfvenledes recommenderade til bifall Borgareståndets
beslut af den 25 Maii, at Kongl. Maij :ts resolution måtte til
värckställighet inhiberas, hvarigenom blifvit förordnadt, at
vid magistratspersoners val i Giötheborg rösterne skola beräknas
per capita och icke, som efter förre stadgar vanligit
varit, efter den andel, hvar och en af det röstande Borgerskapet
tager i utskylderne.
Häröfver aflämnades extractum protocolli.
Deputation afträdde.
5:to. Inkommo hrr rådselectorerne och öfverlämnade förslager
til tre ledige rådsembeten, hvilke uplästes.
Rådsval. Tacksägelse till kollegierna. 145
Uppå första förslaget voro upförde:
Praesidenten, Riddaren af Kongl. Nordstierneorden och
Secreteraren af Kongl. Maij :ts Orden Frih. Mathias von Hermansson.
Praesidenten, Riddaren af Kongl. Nordstierneorden samt
Skattmästaren af Kongl. Maij :ts orden Grefve Carl Johan
Cronstedt.
Statssecreteraren och Riddaren af Kongl. Nordstierneorden
Hr Carl Otto von Höpken.
Uppå det andra förslaget:
Landshöfdingen och Riddaren af Kongl. Nordstierneorden
Hr Arvid Silfverschiöld,
Statssecreteraren Hr Petter Friedrich von Heggart.
Landshöfdingen och Riddaren af Kongl. Nordstierneorden
Hr Joachim Reckfries.
Uppå det tredie förslaget
Praesidenten och Commendeuren af Kongl. Svärdsorden
Grefve Carl Hans Sparre.
Ammiralen, Ammiralitetsrådet och Commendeuren af
Kongl. Svärdsorden Grefve Eric Sparre,
Schoutbynachten och Riddaren af Kongl. Svärdsorden Hr
Johan von Snoilskij.
Hvarefter hrr rådselectorerne afträdde at desse förslager
hos Kongl. Maij :t i underdånighet praesentera.
Häruppå återtogs den afbrutne öfverläggningen om Kongl.
Hofrättens och collegiernes förhållande, då Kongl. Maij :t
nedlade spiran, under det frågan om riksdagskallelsen i Rådcammaren
låg oafgiord.
Grefve Creutz, Lor. Vilh.: Omöijeligen kunde man
förmoda, at nu någon stridighet skulle sig yppa om bifall på
Secrete Utskottets tilstyrkande,. sedan Riksens Ständer stadgat
sit beslut angående Hrr Riksens Råd. Det blifver en contradiction
emot hvad förr afgiordt är, om detta afslås. Hvad
man endast kan andraga deremot blifver at påstå, det riksens
hofrätter och collegier böra visa Rådcammaren, ehuru
den är utan konung, en blind lydnad vid alle tilfällen; men
at grundlagen är klar och deremot stridande, hafva Riksens
Ständer redan sagt. Det går derföre ej an at försvara den
satsen. Hvar embetsman förpliktar sig uti sin ed på det heligaste
at bevara regeringssättet; när Rådcammaren blef
stadd ensam utom Konung och Dess höga deltagande uti re
-
Om tacksägelsen
till
collegierne
m. m.
146 1769, maj 27. Tacksägelse till kollegierna.
geringen på en så lång tid, var det rubbat. Om statssecreterarens
contrasignation är nödig på alle de expeditioner, som
med Kongl. Maij :ts höga namn ifrån Rådcammaren emanera,
huru mycket mera är Kongl. Maij :ts höga underskrift
angelägen på en sådan expedition för at värcka lydnad. Om
det invändes, at likväl efter grundlagen collegier och embetsmän
böra lyda sådane ej af konung underskrefne expeditioner,
i händelse konungen är död eller thronen annars ledig;
så svaras, at det ej bör ske på längre tid än de trättio dagar,
på hvilke Riksens Ständer skola sig samla och då riksdagskallelsen,
så fort den hinner, blifver utfärdad. Så länge men
ej längre kunde och nu Hrr Riksens Råd äska lydna, om
riksdagskallelsen ej utkommit och Konungen återtagit regeringen.
Detta hafva collegierne ock inför Rådet förklarat och
ej mera.
Det rätta begrepp, desse redelige herrar och män giordt
sig om vår constituton, för hvilken alt bör vägas, när tillbud
ske at densamme på något sätt rubba; den ömhet, de haft
för lagen och regeringssättets bestånd, det oförskräckte steg,
de til rikets och sine medborgares bästa tagit, det äfventyr,
de sat sig uti, om en öfvermagt gifvit saken et annat utslag,
alt detta förtj enar heder och Riksens Ständers fullkomligaste
erkientsla, samt at åminnelsen af deras patriotiske gerning
uti handlingar måtte lemnäs åt väre efterkommande. Som de
ock, ifall de vid detta tilfälle försummat sin skylldighet, hade
förtient skrapa. Jag tilstyrcker derföre med full öfvertygelse
bifall uppå Secrete Utskottets extractum protocolli och går ej
derifrån utan votering.
Hr Gyllensvahn: Jag vill nyttia den rättighet, iag
som fri riksdagsman på detta stället äger at uti protocollet
förvara min tancka. Och erkienner för öfrigit mig böra vörda
pluralitetens beslut.
När collegierne omante af1 och egit bevåg företagit sig at
gå uti öfverläggning, om Riksens Ständer borde sammankallas,
, hafva de trädt in uti giöromål, sorn de ingen rättighet
hade at befatta sig med.
Jag har läst grundlagen, och det på det nogaste, men ännu
icke funnit något ställe, hvarmed jag kan säga, at et sådant
collegiernes förhållande instämmer. Alt hvad under Svea välde
är, bör lyda Kongl. Maij :t i Rådcammaren och de befall
1
Detta ord tillagt ovan raden i konceptprotokollet.
Tacksägelse till kollegierna.
147
ningar, som derifrån med vederbörlig contrasignation emanera.
Under Rådcammarens öfverstyrsel har sedan hvar del af
regeringen sine befallande och sine lydande, men uti ingen
del vet jag, at den lydande får inblanda sig uti den befallandes
giöromål. Den enda casus, jag vet vara undantagen, är,
om under riksdag trouppe får befallning at sammandragas
emot Ständers vilja och kundskap. At collegierne icke af
lagstiftaren varit ämnade at få befatta sig med fråga om
riksdagskallelsen, beviser sig tydeligare deraf, at om konungen
med Råds råde ej ville å tid, som utsatt är, och vid de
händelser, lagen föreskrifver, sammankalla Ständer, så tilhörer
det efter grundlagen Riddarehusdirection, Domcapitlet
i Upsala, Stockholm [s] Magistrat och landshöfdingarne men
ej rikets collegier at det giöra. Jag conformerar mig altså,
för at ej vara vidlyftig, med hvad Hr Frietzkij och Hr Ehrenhoff
uti sine memorialer sagt, och begifver mig icke derifrån
utan votering.
Hr von Schönberg: Jag behöfver ej taga mitt förnuft
til fånga uti en sak som denne och blindt vörda pluralitet.
Jag bifaller Secrete Utskottets tillstyrckande och det på
skäl och öfvertygelse.
Nödvändigheten af Riksens Ständers sammankallande, om
riket skulle blifva frälst från undergång, ligger i sjelfve
ställningen af alle saker, ty först var nöd i landet genom penningebrist
och stagnation i all credit och rörelse, det är redan
här på Riddarehuset tilräckeligen bevisl. Men denne nöd
var ej af Riksens Ständer vid sidstl. riksdag förutsedd, den
var ej tilkommen genom collegiernes förvållande, den härrörde
ej af Ständers författningar, ty hade de förut sedt, at
en sådan penningelös tid skulle tilstunda så snart, hade de
icke betungat sig och medbroder med 8 procent årlige inbetalningar
i Banquen, icke betungat med drygare contributioner
än dem, landet under krigstider måst draga; hade de
förutsedt coursens hastigare fall, än de sielfve utstakat, hade
de tagit behörige mått deremot; icke är det genom Ständers
författning, vi blifvit betungade med at betala ända til 15
marck mera för en växelriksdahl. än för en contractsriksdaler.
Regeringssättets och vår frihets bestånd fordrade äfven
riksdag. Den förordning, som lade band på vår tunga och tilstoppade
munnen på de nödlidande just i en tid, då Riksens
148 1769, maj 27. Tacksägelse till kollegierna.
Ständer inryckt i sielfve grundlagen skrif- och tryckfriheten,
den förordningen, sorn emot Sveriges beskrefne allmänne lag
öppnade dören för delatorer och skyddar dem, visar nogsamt,
hvad man ämnade regeringssättet och friheten; vi böra
tacka nationens fredlige lynne och hennes dygd men ej väre
rådande medborgares godhet, at den ej giorde värre värckan.
Tryckte skrifter, som talte om penningebrist och allmän
stagnation, näringars förfall, de skickeligaste arbetares utflytning,
huru all berömelig täflan och industrie blefvo förqvafd,
skulle supprimeras, authorerne upsökas och af fiscaler
inför domstolen tiltalas; men skrifter, som innehöllo smädelser
öfver Ständers giöromål i de förflutne 30 åren, öfver
redelige embetsmän och medborgare, blefvo deremot skyddade.
När klagomål inkommo öfver brist och nöd i landet,
så skulle Justitiaecancelleren lägga sin embetes myndighet
dervid och undersökningar efter förmente sammangaddningar
anställas för at sätta skrämsel uti folcket; en särskilt
domstol blef förordnad at tygla collegier och flere här i
Stockholm. Hurudant hade vårt tilstånd varit vid denne stunden,
om ej värckan af alt detta genom riksdagskallelsen blifvit
förekommen. Min mening är icke at nu tillvita personer
något utan endast at säga, det kientslan af nöden var redan
allmän, at hela nationen önskade riksdag för at utfinna, om
medel gofvos at komma derutur, och at sidste Ständer
hvarcken förutsedt denne nöden eller at den varit en fölgd
af deras författningar.
Vår allernådigste Konung, som såg detta, som ömade sitt
folks lidande, äskade då Ständers sammankomst. Han nedlade
sin spira såsom det yttersta steget för at vinna en så
nödvändig sak til landets räddning. Han förvärvade sig deremot
alle sine trogne undersåtares underdånigste tacksägelser,
fremmandes förundran och everdeligit äreminne hos senaste
efterverlden. Men uti Rådcammaren giordes honom
svårighet, och man började allmänt bereda sig på den öfver
hufvudet sväfvande olyckan; då först men ej förr talte rikets
collegier, understödde sin Konung och gåfvo konungahögheten
sin rätta och uti lagen grundade kraft igen; derigenom
bragtes Rådet at bifalla riksdagskallelsen, hvilket de sielfve
i rådsprotocollen tilstå.
Collegierne förtiena derföre vår tacksägelse, de talte med
allmänhetens röst.
Som deras steg var oundvikeligit, om vår frihet skulle räd
-
Tacksägelse till kollegierna.
149
das, så var det ock lagligit och icke i otid tagit. De hade fädt
Rådcammarens extractum protocolli, och lydnad var af dem
begärd ifrån Rådet, sedan Konungen nedlagt spiran; de borde
derpå svara. De försatte sig icke sielfve uti inactivitet,
utan inactiviteten var redan börjad, så snart Konungen trädde
ifrån regeringen, och kunde ej uphöra, så länge Rådet ej
ville sammankalla Ständerne; så lyder vår grundlag, och
collegierne giorde ej annat än anmälte detta uti Kongl.
Maij :ts Rådcammare; de sökte at genom föreställning förekomma
de farlige fölgder, som deraf sig yppa kunde.
Det var ej at bryta den lydnad, som de Rådcammaren skylldige
äro; i alle mål, som blifva befalte, får den lydande giöra
med anständighet sine föreställningar. Sådant tillätes i alle
regeringar, äfven de souveraine, i Frankriket, i Preussen,
undantagande i det senare rike hvad militairren angår, så
mycket mera här lios oss. Supponera den händelsen, at Hrr
Riksens Råd nedlagdt sine embeten, hade icke collegierne då
bort giöra detsamma, som de nu gjorde. I sielfve militairen
tålas föreställningar. Om en commendant til exempel af
räddhåga eller förräderi vill upgifva en starck och med alle
behof väl försedd fästning, guarnisonen sätter sig deremot,
fienden afslås och fästningen befrias, månne den besättningen
eij voro tack värd.
Desse riksens collegier och embetsmän togo vid detta tilfälle
sin siäl uti sin hand, de vågade sig fram at understödia
Konungen, lagen och vår frihet uti en för dem ganska farlig
tid, då de i allmänne tryckte skrifter redan på det svartaste
afmålades och smädades, då det beskydd, försmädaren åtniöt,
utmärck[t]e hos beskyddaren det bittraste hat emot
dem. Man ser, hvad öde som för dem var tilredt, om icke Försynen
sådant afbögt. Den som på sådant sätt bidrager til fäderneslands
och medborgares räddning med försakelse af
egen säkerhet, förtienar visserligen tacksägelse, och deras
namn bör lefva hos efterkommande i velsignelse., Vi böra
hedra dem, som hederlige gierningar giordt hafva, derigenom
underhålles dygd och kärlek til fäderneslandet uti nation;
jag bifaller altså Secrete Utskottets tilstyrckande och begifver
mig icke derifrån utan votering.
Hr Linderstedt, Eric: Atej vara vidlyftig så bifaller
iag Hr de Fritzkijs memorial och vill allenast med några
reflexioner styrka detta mitt bifall.
Här är sagt, at sedan Riksens Ständer afgjordt frågan om
150 1769, maj 27. Tacksägelse till kollegierna.
Rådets förhållande på sätt, som skedt, vore däraf en fölgd, at
collegierne giordt väl och förtiente tack. Men jag kan ej finna
en sådan consequence.
Särskilt ifrån sitt tilstyrkande om Rådsherrarnes förhållande
har Secrete Utskottet upgifvit detta om collegierne; det
är altså en särskilt deliberation. Annat är, om Hrr Riksens
Råd afstyrckte riksdagskallelsen, annat är, at collegierne
förklarat sig inactive, om Ständer ej blefvo sammankallade.
Uti det förre fallet är nu genom Riksens Ständer lagen förklarad,
uti det senare icke så. Om den casus hände, at en
konung yrckade emot Rådet det, som voro olagligit uti något
annat mål, då ej fråga är om Riksens Ständers sammankallande,
och nedlade regeringen, tilhörde det collegierne då äfven
at få förklara sig inactive? Det tror iag icke uti lagen
vara afgiordt. Lagen är altså mörck och bör likväl vara altid
i bokstafven tydelig, om den skall kunna följas.
Collegierne bygde dessutom detta sitt steg uppå en supposition,
at Rådet skulle hafva velat regera utan konung i 21
månader. Men origtigheten af en sådan supposition behöfver
ej annat bevis, än at så snart Kongl. Maij :t uppå de flere giorde
underdånige och örne föreställningar icke ville återtaga
regeringen, så skredo Hrr Riksens Råd oförtöfvat til riksdagskallelsens
utfärdande.
Den nöd, som giorde riksdag så oundvikelig, var ej oväntad
utan af Ständer förutsedd, som vid senaste riksdag förklarade
sig hafva vidtagit det enda och bästa botemedel och
at det voro af den natur, at det först skulle svida, innan det
helade. Det går ej an at på 4 år rätta och i ordning ställa
utan kienning för medborgare, hvad 30 års gierningar satt i
oordning.
Här är sagt, at om Hrr Riksens Råd nedlade sine embeten,
så hade collegier och embetsmän icke bort lyda vidare utan
påminna om Riksens Ständers sammankallande; men den
casus kan ej existera, ty Riksens Råd få ej lof at nedlägga
sine embeten utan inför Riksens Ständer.
Den omrörde förordning emot tal och ryckten, hvaraf vill
bevisas en tilämnad förändring i regeringssättet, var stäld
emot en i nationen inkommen obehörig tadelsiuka uppå
Ständers och regeringens gjöromål men förböd aldrig någon
undersåtare at på behörig ort klaga sin nöd. Ifrån Bergslagen
var derföre dem icke förbudit at hos Kongl. Maij :tt anmäla
Tacksägelse till kollegierna.
151
sitt lidande, men at samla underskrifter dertil är uti förre
utfärdade förordningar redan förbudil, och derföre borde lag
likmätigt derom undersökas.
Beröm för desse embetsmän, gifvit af högsta magten, medför
straff för alle de ledamöter uti samma collegier, som varit
af annan tancka än pluraliteten och hvilke då anses icke
hafva upfylt sine skylldigheter. Var deras gjorde steg at förklara
sig inactive så lagligit, så förefaller mig underligit, at
Kongl. Svea Hofrätt, hvarest iag bör med skiäl förmoda män
af mognaste insigt uti rikets lagar, icke på samma sätt som
de andre kongl, collegierne förklarade sig inactive. Böra de
nu derföre tiltalas? En tacksägelse til hederlige medborgare
och embetsmän, som medförer om ej i uttryckelige ord, dock
i sielfve meningen, förebråelse och vanära för andre lika så
hederlige medborgare och embetsmän, kan jag ej bifalla.
Hr Schönström önskade, at Secrete Utskottets extractum
protocolli måtte utan vidlyftige discourser vinna bifall
såsom en fölgd af de beslut, Riksens Ständer redan tagit.
Långe raisonnements uti sådane saker som detta gifva anledning
til granskning öfver hvad som redan är afgiordt och uti
ämnen, sorn bäst voro til bibehållande af ro och enighet, at
de icke måtte förekomma. Secrete Utskottets tilstyrckande är
generelt och anser icke personerne. Han ville och för sin del
ogärna ingå uti at berömma eller lasta personer, men när det
gäller rikets välfärd och det angår at hedra redelige embetsmän
och medborgare, voro det hans skylldighet at säga sine
tanckar.
Nöden fordrade riksdag; Konungens afsägelse fordrade
det; tvång, som man ville lägga på nationen, fordrade det äfven,
men ingen liknelse var at få den utskrifven. Uti sådan
ställning trädde desse redlige män fram, deras oförskräckte
steg var det, som determinerade Hrr Riksens Råd, halp oss
at få riksdagskallelsen ut och afvärgde den fara, hvaruti vi
stodo. Om vi med skäl framburit hos vår hulda Konung vårt
underdånige tackoffer, så böra vi ej gå förbi desse väre medbroder,
utom hvilke vår Konung aldrig vunnit sitt ändamål.
Rådsprotocollen, som äro tryckte, intyga, at Hrr Riksens
Råd icke väntade detta och at de derigenom hufvudsakeligen
bragtes at bifalla riksdag.
De kongl, collegierne och öfrige i Secrete Utskottets extractum
protocolli nämde herrar och män hafva altså förliollit
152 1769, maj 27. Tacksägelse till kollegierna.
sig, sorn redelige och oförskräckte medborgare ägnar, at försvara
konung, lag och frihet, och förtiena derföre Riksens
Ständers tacksamhet på utmärckt sätt.
Hr von Frese: Hufvudfrågan om nödvändigheten och
lagligheten af Riksens Ständers sammankallande är ju afgiord;
när collegierne icke tilstyrckt annat än det, som var
nödvändigt och lagligt, hade iag icke trodt, at de skulle kunna
få annat än approbation. 22 § Regeringsformen säger, at
collegierne äro som armar i rikskroppen, de äro altså ej blott
lydande utan utgiöra en del af regeringen. När hufvudet fattas
på kroppen, äro armarne onödige och odugelige; det är
redan gillat, at en Rådcammare utan konung icke kan regera
Sverige; embetsmännen voro altså ej skyldige at lyda dem,
som voro obehörige at befalla. Alle embetsmän altså inactive
efter regeringssättets natur, så snart Konungen afsagt sig regimentsbördan
och Rådet ej ville kalla Riksens Ständer.
Sedan collegiers och embetsmäns förhållande i denne delen
således blifvit justifierat genom det beslut, R. o. A. redan
tagit i hufvudfrågan, böra de få vedermäle af denne R. o. A:s
justification, och det är nu endast efter mitt begrepp in
quaestione.
Embetsmän i allmänhet hafva nu en tid bortåt uti tryckte
skrifter, uti publicationer och uti allmänt tal blifvit så
utsatte för publiquen, at de väl kunde behöfva denne soulagement.
När de, som haft den olyckan at misshaga, blifvit på
sätt, som nu sagt är, utmärckte, så ligger reciprocitet deruti
och de, som gjöra väl, utmärckas med beröm. Det är icke något
ovanligit. Vi hafva haft tilfälle at uti tryckte rådsprotocoller
få läsa, huru embetsmän med beröm blifvit framför
sine medbroder utmärckte. Jag conformerar mig altså med
Secrete Utskottets tillstyrckande.
Ricksråder Härunder återkommo hrr rådselectorerne och gåfvo tilutnämde.
Nienna, a^ jjans Kongl. Maij :t til Dess och Riksens Råd utnämdt:
Af
första förslaget Hr Prsesidenten Baron von Hermanson,
af det andre Hr Ammiralen Ammiralitetsrådet etc. etc.
Grefve Eric Sparre,
af det tredie Hr Landshöfdingen och Riddaren Beck-Fries.
Om tack- Frih. von Essen: Här tror iag icke vara fråga mera
cofiegLrne oni Riksens Råds förhållande i riksdagsfrågan med det mera,
m. m. om rikets iråkade nöd, om förordningen emot taddel; kanske
Continuation.
Tacksägelse till kollegierna.
153
mitt begrep är inskränckt; men jag menar, at vi nu ventilera,
om collegierne ägde rättighet at vara inactive vid det tillfället;
det säges, at de ej förklarade sig inactive utan at de redan
voro det genom Konungens afsägelse och den upskutne
riksdagskallelsen och allenast gåfvo sin inactivitet tilkiänna.
Är det en principe, så följer deraf, at de hädanefter äfven
böra så gjöra, när de finna konungs eller Rådets gjöromål
icke öfverensstämma med deras begrepp om grundlagen. Likväl
erkiennes, at händelsen är ny, och följackteligen lärer
denne principe för första gången komma at nyttias, det är,
at den hittils kunnat vara för ganska månge okiend. Jag har
icke at påminna emot de nu i fråga varande collegier, embetsmän
och medborgare eller emot hvad de nu gjordt. Ehuru
deras steg i alt annat fall kunde anses för olagligit, må det
me [o] voto lämnas ostraffat, efter de gjordt det i bästa välmening;
men principen, hvaruppå approbation vill byggas,
den vågar iag ännu icke bifalla. Vi böra ackta, at de icke en
annan gång giöra det om igen, då det torde hafva en helt annan
värckan. Mycket mera voro ännu at säga, men at undvika
vidlyftighet refererar iag mig i det öfrige uppå hvad Hr de
Frietzkij uti sitt memorial anfördt, hvarmed iag mig conformerar.
Hr von Bromell nekade icke, at han förr haft andre
tanckar om collegiernes förklarade inactivite, men ser nu, at
collegierne giordt rätt; saken vore likväl i hans tancka ännu
så mörck för allmänheten, at han önskade, det lagfarne män
utur Hofrätten ville sig häröfver yttra. Om desse nu skola få
beröm, så blifver den frågan naturlig, huru skola de embetsmän
anses, som icke kunnat finna sig uti at i collegio vara
af samma tancka med pluraliteten? Han ville ogärna för sin
iel, at någon skillnad skulle gjöras på embetsmän inom et
rärck. Det voro honom kierast at vidtaga alle medel, som
eunde åstadkomma och värcka enighet. Genom gudsfruck;an
beredes inbördes förtroende; vinlägga vi oss om densamne,
så få vi styrcka nog at emotstå fiender utom oss och
jväfva fiendlige afsigter inom oss. Hr Bromell var derföre
lögdast, om R. o. A. ville afgiöra denne sak utan votering,
ned enhälligt Ja eller Nej.
Frih. Reuterholm: Jag har hördt, hvad en värd ledanot,
Hr Grefve Creutz, sagt, at när grundlagen löper fara, är
ör en svensk man intet medel förbudit at densamma rädda.
154 1769, maj 27. Tacksägelse till kollegierna.
Jag vill och vara öfvertygad derom, at han har rätt deruti;
men måste likväl påminna, at uti denne händelse var en sådan
casus ännu ej tilkommen, at grundlag lopp fara. Om Hrr
Riksens Råd velat regera i 21 månader utan konung, om de
velat sätta sig öfver lag, hade de visst icke samtyckt til riksdagskallelsen.
På tredie dagen, sedan Konungen afgifvit sin
declaration, at han nedlade spiran, just då Hrr Riksens Råd
voro uti störste öfverläggning om riksdagskallelsen, då Hrr
Riksens Råd höllö på at foga sig til Kongl. Maij :ts åstundan,
då kommo collegierne och förklarade sig inactive; det var i
min tancka för bittida och således casus och tiden, hvarefter
grundlagen hit kunde appliceras, ännu ej inne; de ville icke
gifva Rådkammaren så mycket rådrum til sin öfverläggning,
som vanligen plägar och bör densamme dertil lämnas; de
lade altså band på regeringen.
Sedan Riksens Ständer nu stadtästadt lagen i hufvudfrågan
om Hrr Riksens Råds förhållande, önskar iag, at vi kunde
komma ifrån denne ventilation om collegiern[e] s gjöromål
häruti; glömma bort densamme och för framtiden stadga
en lag, at sådant aldrig mera må kunna ske. Annars yppas
nytt missnöije hos dem, som ej kunna taga åt sig tacksägelsen.
, Skulle häröfver nu blifva votering, så få hvarcken
desse och deras anhörige eller de, som tacksägelsen förtjent,
och deras anhörige votera, efter de af saken hafva nytta eller
skada.
Hr Hasenkampf: Om Secrete Utskottet combinerat
det nu i fråga varande med sitt utlåtande öfver Rådets förhållande,
så hade redan saken genom en betydelig pluralité
varit afgiord. Det är sant, at då Konungen afsade sig regeringen,
förlupo 3 dagar, innan Hrr Riksens Råd deciderade
sig; men vi böra härvid påminna oss, om fredagen upkom en
ny ventilation i Rådscammaren, som lätteligen hade kunnat
slå ut at afstyrcka riksdagskallelsen, om ej collegierne tält
i rättan tid. Det bör hvar redelig svänsk räkna som en sin
största förmån at häfva förmådt bidraga til at frälsa medborgare
utur nöd och allmän våda. Jag hade gärna velat deltaga
i denne hederlige gierning och conformerar mig altså
aldeles med Secrete Utskottets tilstyrckande.
Riddarehusdirectionen, Domkapitlet i Upsala och Magistraten
i Stockholm, som annars skola kalla Ständer, giorde rätt,
som handterade saken med varsamhet och icke i förtid grepe
Tacksägelse till kollegierna.
155
til utvägar, sorn hade haft svårare fölgder, så länge hopp var,
at ändamålet lika lagligen men med mindre omvägar kunde
vinnas. Men de hade säkert i sinom tid kommit. Jag hade
icke kunnat vara emot, om straff blifvit de ledamöter i collegierne
pålagt, som ej conformerade sig med pluraliteten,
men finner det för månge skähl nog och kanskie bäst, at de
med tysthet förbigås.
Hr Möllerstierna förenade sig med hvad Hr de
Frietzkii och Hr Ehrenhoff uti sine memorialer anfördt, tillläggandes,
at om det varit collegiernes embetspligt och skylldighet
likmätigt at gior a det, de gjort, så blifver det Ständer
ovärdigt at med tacknämlighcts förklarande utmärcka
desse embetsmän mera än alle andre, som redeligen och troget
sine embeten förvaltat.
Frih. Pechlin: Af Secrete Utskottets extractum protocolli
lärer icke kunna finnas den ringaste anledning dertill,
at Secrete Utskottet tänckt på något sätt tilstyrcka något
straff för de uti collegierne dissentierande embetsmän. Om
collegierne ägde at föreställa, så ägde Hrr Riksens Råd at
råda och besluta; det blifver altså altid pluraliteten i Rådcammaren,
som bör vara ansvarig för besluten. Collegiernes
ledamöter hafva här icke talat sorn embetsmän utan som frie
och redelige svenske män uti en sak, der lagen var klar och
tydelig; R. o. A. hafva varit ense uti principen, at riksdag var
nödig, at Rådet icke kunde regera utan konung. Den principe
lärer ej eller nekas, at lagstiftande magten kan med välförtient
låford ihågkomma trogne, uplyste och redelige medborgare,
som giöra berömlige gierningar; står det fast, så
kunna desse såsom frie svänske män äfven få Riksens Ständers
tacknämlighet. Huruvida collegiernes och embetsmäns
rättighet må sträcka sig at få undandraga sig lyda Kongl.
Maij :ts Rådcammare, håller iag med Frih. von Essen före
ännu vara oafgiordt och behöfva närmare at utredas.
Hr Ehrensvärd, Augustin: Riksens Ständer hafva
ansedt Hrr Riksens Råds steg uti frågan om riksdagskallelsen
med det mera för lagstridige. Collegierne gjorde äfvenså
men förhastade sig icke med föreställning derom utan
höllö sig ganska stilla, til dess Rådcammarens extractum protocolli
til dem ankom, hvilket fordrade af dem lydnad, ehuru
Konungen afsagt sig regimentsbördan. Då nödgades de svara
och tilkiennagifva, med hvad vilkor de efter Sveriges funda
11—610798
-
156 1769, maj 27. Tacksägelse till kollegierna.
mentallag kunde lyda. Sielfve extractum protocolli utmärckte
tydeligt beredningen til en regering utan konung, åtminstone
i 21 månader; och Gud vet, huru det det sedan gådt! Där
talas om Kongl. Maij :t i Rådcammaren, sedan förut blifvit
sagt, at Konungen nedlade spiran. Hvad var det då sorn skulle
lydas såsom konung? Kanske en stämpel. Hade vij som
frie svenske män velat lyda en stämpel? Collegierne talte altså
i rättan tid och lade derigenom band på ett tilämnat tyrannie,
et aristocratiskt välde, en riksstyrsel med stämpel.
Jag frågar hvar redelig härvarande svänsk man, om han
icke dragit värjan, om nöden det fordrat, för sin lagkrönte
Konung emot stämpelen; collegierne kunde väl icke tilhöra
det at gjöra, men de talade och afgåfvo sin förklaring, hvilket
var detsamma. Riddarehusdirectionen med vederbörande
domcapitel och magistrat hade icke underlåtit i sinom tid at
efter 4 § Riksdagsordningen kundgiöra thronledigheten i
sinom tid, men det tilhörde collegierne först at tala och söka
derigenom förekomma en sådan ledighet.
Begärtes nu proposition allmänt.
Hr Grefven och Landtm.: Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets
extractum protocolli?
Detta besvarades med Ja och Nej.
Hr Grefven och Landtm.: Sedan R. o. A. bifallit tacksägelse
för Hr Riksrådet Baron Hierne, skulle väl synas, som
detta kunde äfven bifallas såsom en fölgd deraf; men som
proposition är med Ja och Neij besvarad, så lärer det icke
kunna afgiöras utan votering, til hvilken ända voteringsproposition
nu är författad. Densamme uplästes häruppå, så lydande:
Den,
som bifaller Secrete Utskottets extractum protocolli
af den 24 Maii sidst!, angående Riksens Ständers approbation
och betygande af välbehag emot Höglofl. Svea Hofrätt och
kongl, collegierne, Hr Öfverståthållaren med Magistraten och
Stockholms stads Äldste samt Hr Justitisecancelleren, skrifver
Ja.
Den, det ei vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, blifver Secrete Utskottets extractum protocolli
af slagit.
Och gillades denne proposition.
Hr Linderstedt, Eric, frågade, om de hrr collegiiledamöter,
som detta kan på något sätt angå, och deras närmaste
slägtingar få votera.
Tacksägelse till kollegierna.
157
Hr Grefven och Landtm.: Frågan är här icke om at
döma någon utan endast en generelle fråga om lagens rätta
förstånd; af det beslut, som stadgas genom voteringen, tilflyter
ingen särskilt hvarcken nytta eller skada, de synas
altså ej behöfva at såsom jäfacktige sig ifrån voteringen afhålla.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf, trodde, at man väl
kunde förena sig och undvika voteringen. Om, enligit hvad
Frih. Pechlin sagt, frågan ej blifver at stadga en lag, som
hädanefter altid skulle kunna åberopas, så voro han nögd at
uti förevarande specielle casu bifalla Secrete Utskottets tilslyrckande.
Hr Jennings påstod, at hvad Secrete Utskottet tilstyrckt
om gillande af hvad collegier och embetsmän giordt,
voro enligit den principe, sorn ägde uti lag och regeringssättets
natur sin grund, som altid äger bestånd, vare sig konungen
eller Rådet, som vilja tilvälla sig mera magt och myndighet,
än dem tilkommer, så giöra collegierne rätt, om de taga
samme utväg at afvärja faran.
Hr Rudbeck: Så snart det blifver principen, så förklarar
iag mig icke kunna i denne stunden deröfver stadga mitt
beslut, utan at iag ännu behöfver dessförinnan mera uplysning.
Om casus hände, at collegierne på samma principe undandrogo
sig at lyda Rådcammarens befallningar uti finance,
oeconomi, justitiae och flere mål, ifall en konung satte sig
emot pluraliteten i Rådcammaren och nedlade regeringen,
giorde de ock då rätt? Om collegiernes steg gillas, blifver det
och gillat, när andre rikets högre embetsmän i provincerne,
hvilka kunna undfå directe ifrån Rådkammaren befallningar,
undandraga sig vid en sådan eller dylike händelser at lyda?
Det kan iag ännu icke finna mig uti, at lagen sådant tillåter,
och tror, at mera granskning och eftersinnande fordras, innan
en sådan lag kan stadgas.
Åtskillige begärte nu ånyo at få proposition, hvaremot af
andre yrkades, at proposition voro redan giord, med Ja och
Nej besvarad, följ ackteligen at discourserne måtte uphöra
och votering få börjas.
Hr Rudbeck förklarade för sin del, at han icke begärte
votering, at han hade sagt sin1 mening1, hvilke för hans räkning
måtte stå uti R. o. A:s protocoller, och dermed voro han
enligt sin öfvertygelse tilfredsstäld.
Frih. Grönhagen förklarade också, at han icke begär
1
Konceptprotokollet: sina tanckar, hvilke . . .
Dagtractamente
för
Riddarehus
och Bondeståndets
cantzliebetiening.
158 1769, maj 27—29. Riddarhusbetjäningen.
te votering, at han af kärlek och högagtning för så månge
sine hederlige medbroder icke ville vara emot hvad Secrete
Utskottet nu för dem tilstyrckt; men hvad principen om collegiernes
förhållande häruti angingo, densamme för sin del
hvarken kunde erkienna eller antaga, hvilket lian begärte
måtte för hans räkning uti protocollet varda antecknat.
Uppå ytterligare begäran af flere R. o. Ars ledamöter giorde
Hr Gref. och Landtm, altså ånyo proposition: Bifaller
R. o. A. Secrete Utskottets nu förevarande extractum protocolli?
Hvilken
med Ja besvarades.
Hr Gref. och Landtm.: Emedan Kongl. Maij :t utsatt
nästkommande mondag at emottaga Hr Grefven och Landtm,
samt de öfrige Talemän jämte samtel. ståndens deputerade,
som skulle öfverlämna Riksens Ständers underdånige tacksägelse,
så lärer nödigt vara, at respective stånden förut hvar
på sitt ställe in pleno sammanträda.
Hvilket bifölls.
Hvaruppå R. o. A. åtskildes kl. tu eftermiddagen.
År 1769 den 29 Mai i.1
Måndag.
Plenum kl. half tio förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen m. m. Grefven och Landtm.
Axel Fersen.
Hr Grefven och Landtm, äskade lind, R. o. A. intogo
sine ställen och protocollet för den 20 Maii sidstl. justerades.
1. Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af d. 20
Maii sidstl., hvaruti ståndet bifaller Riddarehusdeputationens
tilstyrckande af den 8 sidstl. Maii, at Riddarehussecreteraren,
Riddarehuskammereren, Fiscalen, Cancellisten, Ammanuensis
måtte undfå de resepenningar, dem förut af Kongl.
Maij :t blifvit beviljade, samt at under deras vistande i Norrkoping
få af statsmedlen efter reglementet af d. 6 Julii
1685 och 1696 dagtractamente 3 dahl. s:rmtt om dagen, räknat
ifrån den 4 sidstl. April, då de ifrån Stockholm afreste,
dock med det ovillkorlige förbehåll och tilstyrkande, at stån
-
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Justerat d. 21 Julii 1769.
Lots- och fyrbåkspenningar.
159
dets tvenne notarier, Secreteraren Lars Hamrén och Notarien
Joseph Cyggnell, äfven af statsmedlen må undfå i tractamente
om dagen 3 dahl. s:rmtt, räknat ifrån och med den
17 Aprill och så länge den här i Norrkiöping hålles, tillika
med derefter proportionerade resepenningar emellan Stockholm
och Norrkiöping fram och tilbakars samt för 4 cancellister
hvardera 2 dahl. s:rmt om dagen i tractamente och
derefter lämpade resepenningar emellan Stockholm och
Norrkiöping fram och tilbakars.
R. o. A., som redan remitterat Riddarehusdeputationens
hemställande til Secrete Utskottet, fant för godt, at detta äfven
skulle dit remitteras.
2. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af d. 27
Maii, hvaruti klagas öfver det tvång, som blifvit lagt uppå de penningar,
öster- och västerbottniske städer, Gefle och de öfrige väster- s°™
norrlänske städer, sedan sidste riksdag, i det Kongl. Maij :t öster- och
uppå Ammiralitetscollegii och Generaltulldirectionens til- ye^terbotstyrckande
utan at höra desse städer pålagt deras fartyg, vesternorrsom
segla til Stockholm, at betala lotts- och fyrbåksafgift, ländskestäehuru
de ifrån äldre tider samt genom kongl, resolutionernesom^eSatfll
af den 15 Maii 1739, d. 16 Augusti 1762, d. 30 Augusti 1763 stockholm,
och 84 § af resolution på Allmogens besvär vid sidstl. riksdag
utom flere kongl, förordningar derifrån skola vara befriade;
hvarföre ståndet förväntade sig de öfrige respective ståndens
biträde, at denne Kongl. Maij :ts resolution må varda
ändrad och desse städer återfå, hvad de desse förflutne åren
i lotts- och fyrbåkspenningar1 utbetalt, samt de förre förordningar
återsättas i [sin]2 fulla kraft.
Detta remitterades til Secrete Utskottet.
3. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den 25 Magistratssidstl.
Maii angående Kongl. Maij :ts resolution af den 12 p“sa°1n.ers
Januarii sidstl., som förordnar, at vid magistratspersoners Göteborg,
val i Giötheborg icke efter som förra förordningar skola stadga
och hittils brukeligit varit, rösterne skulle få beräknas för
de röstande efter hvars och ens andel uti stadens utskylder
utan efter personer eller per capita; hvilken Kongl. Maij :ts
resolution Borgareståndet begärdt måtte til sin kraft och
värckan hvila, intil des Riksens Ständer hunnit pröfva de besvär,
sorn häröfver til dem inkommit.
Och remitterades detta til Secrete Deputationen.
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: fårbäckspenningar.
2 Konceptprotokollet.
160 1769, maj 29. Städernas riksdagsmannaval.
Städernes
ricksdags
mansval
uphäfne.
4. Föredrogs ånyo det den 20 Maii upläste Borgareståndets
extractum protocolli af den 11 Maii angående de kongl, resolutioner,
som uphäfvit åtskillige städers riksdagsmansval
och hvilke blifvit utfärdade af Rådkammaren i Stockholm,
sedan riksdagen tagit här i Norrkiöping sin början och ståndet
redan var i begrepp at pröfva de valde riksdagsmäns fuilmagter
och åtskillige af dem blifvit gillade, hvilke resolutioner
Borgareståndet begärer, at de måtte inhiberas, til dess
Riksens Ständer hunnit taga uti öfvervägande och sig utlåta,
huruvida de voro med lag öfverensstämmande eller ej, på det
icke nye riksdagsmansval i följe af dem måtte blifva anstälte
och derigenom oreda förordsakas.
Frih. von Essen: Detta rörer Rådcammarens tagne beslut;
utan nogaste öfvervägande och innan saken blifvit utredd,
tror iag icke, at Riksens Ständer deruti böra taga något
beslut, at derföre detta extractum protocolli först må til Secrete
Deputation remitteras. Drögsmålet kan ej giöra annan
olägenhet, än at åter val anställas, och ifall nye väljas, desamme
då komma at giöra en resa; men den olägenheten är
mindre, än om vi pra^cipitera uti sakens afgiörande utan at
veta de skäl, som föranlåtit Rådcammaren at utfärda sådane
resolutioner. Uti en så granlaga sak, som rörer å ena sidan
Kongl. Maij:ts och Rådets myndighet samt å den andra sidan
frie svänske mäns rättighet uti ömaste delen af deras laglige
frihet, som är at välja sine riksdagsfullmägtige, hör man gå
varsamt; drögsmålet kan ej blifva långt, om Secrete Deputation
pålägges at med sitt betänckande häröfver, så fort sorn
möjeligit är, inkomma.
Hr Lej onanckar ansåg saken innehålla tvenne delar.
Den ena angingo, huruvida Rådcammarens gifne resolutioner
voro laglige eller ej; den andre at desse resolutioners
värokan måtte inhiberas, intil dess Riksens Ständer hunnit
företaga sig och pröfva den förre delen; och en sådan inhibition
tycker iag R. o. A. genast kan bifalla.
Hr Bildenschiöld: Borgareståndet begärer denne
gången ej mera än tid och råderum at kunna pröfva resolutionerne,
och det bör meo voto icke uppehållas; så mycket
mindre som, då Riksens Ständer biföllo Secrete Utskottets
extractum protocolli om Riksens Råds förhållande, deruti äfven
bifölls, hvad Secrete Utskottet påmint emot at Riksens
Råd blandat sig uti riksdagsmansvalen.
Städernas riksdagsmannaval.
161
Hr von Nackreij: Jag är öfvertygad, att Borgareståndet
uti den senare delen bör vilfaras, äfvensom iag finner, at
ej något bör vidare giöras angående de riksdagsmän, som
ståndet redan antagit och gillat; ankommande det på ståndet
at förkasta eller antaga sine valde riksdagsmäns fullmagter;
ty det är ömt och kunde leda til reciprocité en annan
gång at blanda sig i detta, som hvart stånd altid ansedt och
härtils enskildt skiött såsom sitt oeconomicum. Men om konungens
rättighet at decidera uppå besvär, som öfver riksdagsmansval
inkomma, det håller iag före icke kunna nu genast
immediate in pleno af giöras, utan at det skiljes härifrån
och det öfrige af Borgareståndets extractum protocolli bifalles.
Frih. von Essen: Här är sagt, at då R. o. A. bifallit
Secrete Utskottets yttrande om Hrr Riksens Råds förhållande
i riksdagsfrågan, de äfven bifallit detta, som Borgareståndet
nu antager til principe, då det dragés derhän, at Riksens Råd
ej bör blanda sig uti riksdagsmansvalen. Men at detta icke
kan dragas under den rubriquen, tror iag så mycket mera
mig med trygghet kunna försäkra, som, då grundlagen förbiuder
tvång i valen, lagen tillåter Kongl. Maij :t med Råds
råde at afgiöra besvär öfver riksdagsmansval. Vele vi nu
sladga en allmän lag för alle casus, som vid sådane val kunna
förekomma, så uphäfva vi endera af desse antagne lagar;
och at giöra det utan närmare öfverläggning frugtar iag icke
skola vara nyttigt. Gerna bifaller iag, at de redan skedde val
måge blifva beståndande och konungens resolutioner, som
dem uphäfvit, blifva inhiberade; men icke at en lag nu stadgas,
som betager Rådcammaren rättigheten at afgiöra besvär
öfver sådane val.
Hr Bildenschiöld: At Rådcammaren, sedan stånden
äro samlade, riksdagen börjad och fullmagterne hvar uti sitt
stånd behörigen godkiende, icke bör uphäfva en riksdagsfullmagt
eller et giordt riksdagsmansval, det vågar iag påstå
vara en fölgd af plenorum bifall på Secrete Utskottets åberopade
extractum protocolli, där tydeligen anföres såsom et
förseende af Hrr Riksens råd, at de, sedan riksdag var börjad,
casserat riksdagsmansvalen; i följe häraf tror iag ock,
at R. o. A. icke kunna afslå detta utan at uphäfva sit förr
tagne beslut.
Hr Wadenstierna, Carl: Om man närmare efter
-
162 1769, maj 29. Städernas riksdagsmannaval.
Kongl. M:t
upvagtas
med Ricks.
Ständ, tacksägelse.
ser Borgareståndets extractum protocolli, lärer finnas, at den
nu omtvistade principen icke blifvit uti detsamma vidrörd,
utan frågan är endast om de nu med stämpeln utfärdade
kongl, resolutioner, som påbudit nya riksdagsmansval, at de
icke måtte komma i värckställighet, efter de förr valde redan
äro uti ståndet antagne och det skulle giöra både oreda och
dubbel kostnad, om de städer, som fädt sådane resolutioner,
kommo at nu välja andre och derigenom blifva belastade
med underhåll för dubbelt antal riksdagsmän, åtminstone
resepengar til deras hit- och hemresa samt underhåll på den
tiden, de här vistas. Rättigheten för ståndet at pröfva riksdagsfullmagterne
lärer aldrig sättas i fråga; Borgareståndet
har deruti ej mera, än de andre stånden hafva hvar för sig,
och de begära ej eller mer; men at ståndet ansedt sig icke
ensamt kunna häfva resolutioner, som uti Kongl. Maij :ts
höga namn uti Rådcammaren blifvit tagne,, utan deruti begärt
sine medstånds biträde, det är nu endast som extractum
protocolli innehåller, och som vi häruti ofelbart finna, at
lagen är fölgd, så kan aldrig principe i den del komma under
ventilation, utan hvad Borgareståndet begärt, bifallas såsom
den minste benägenhet, vi bevisa et af våre medstånd.
Frågan huruvida Hrr Riksens Råd, då de utfärdat sådane resolutioner,
giordt rätt el. icke, blifver ej nu til at decidera
om, utan lärer Secrete Deputation med sitt betänckande inkomma,
om något dervid blifver at anmärcka.
Begärtes nu proposition.
Hvilken af Hr Grefven och Landtm, giordes och bifölls
Borgareståndets extractum protocolli.
5. Hr Gref. och Landtm, påminte, at som Kongl. Maij :t
til i dag utsatt tiden för Hrr Talemän med samtel. ståndens
deputerade at i underdånighet få upvagta och öfverlemna
Riksens Ständers tacksägelse, så voro nödigt at få veta timan
dertil. Tvenne Kammarherrar åtogo sig altså at gå upp til
Hans Kongl. Maij :tt derom; de återkommo efter någon stund
och gåfvo tilkienna, at Kongl. Maij:t utsat timan til kl. 12
förmiddagen. De herrar, som blifvit utsedde at gå uti deputation,
upropades nu, och bifölls, at plenum slutas kl. 12,
emedan innan Hr Grefven och Landtm, med deputerade afgår,
de andre respective ståndens deputerade skulle komma
på Riddarehussalen förut, at alle uti en suite kunna åtföljas.
Fabriker. Generalmönstringen.
163
6. Hr Grefven och Landtm, anmälte, at i händelse
Kongl. Maij :t skulle vilja tillåta Norrkiöpings stads militaire
corpser af Borgerskapet at paradera, då Deras Kongl :e
Maij der resa härifrån, begärte staden, at Riksens Ständer
äfven ville dertil samtycka.
R. o. A. hade härvid ej något at påminna.
7. Uplästes Riksdagsmannens från Stockholm Fabriqueuren
Apriarii memorial, hvaruti han anhåller, at de månge privilegier
til fabriquers anläggande måtte inskränckas och ej så
mångfalldigt, äldre och de store1 fabriquerne til förfång, utfärdas.
Detta begärtes uppå bordet.
Hr Linderstedt, Eric: At honom förekommo besynnerligit,
huruledes, då allmänt klagas öfver nöd och at
fabriquer med flere näringar förfalla och aftaga, nu föredrages
klagomål deröfver, at äldre fabriquer lida genom det at
för månge nye fabriquer blifva anlagde.
Hr v on Bromell förestälte åter, huru angelägit det är
til allmän förkofran, at en hvar får frihet nära sig på lofligit
sätt med den konst, han lärdt, och at den, som icke ägde
styrcka nog at bärga sig i egen fabrique, nog blefvo nögd arbeta
uti en annars, som voro gammal och til stadga kommen,
och det utan tvång, hvarföre han ville, at memorialet
måtte afslås.
Hr Grefven och Landtm, påminte, at saken voro lagd
på bordet och at altså icke vidare härom måtte discoureras.
8. Föredrogs ånyo det den 11 sidstl. redan upläste Secrete
Utskottets extractum protocolli af den 10 Maii angående generalmunstringars
anställande i år med de värfvade regimenter,
hvarom Kongl. Maij :t genom utdrag af rådsprotocollet
gifvit Secrete Utskottet underrettelse, och det i anseende
dertil, at contracterne med de fläste compagniechefs om compagniernes
complettering i år böra vara fullgiorde.
Härvid uplästes följande memorialer:
Ett af Hr Meck, Gabriel [o: N. W.]2, Capitaine,
dito af Grefve Cronhielm, Generalmajor,
dito Hr Linderstedt, Eric, Capitaine,
dito Hr von Gerdten, Major(!).
Frih. [von] Köhler: Af desse memorial er finner iag,
at emot generalmunstringar i år är uti något af dem an
-
Norrkiöpings
Borgerskap
få
paradera.
Apiarii
mern. om
månge
fabriquer.
General
mönstringen
ang:de.
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: störe.
2 Memorialet.
164 1769, maj 29. Generalmönstringen.
fördt, som skulle en sådan mönstring nu blifva compagniechefs
en dryg och oväntadt kostnad. Möjeligit är, at det så
kan blifva för somlige, men icke generellement; ty om compagnierne
äro complette, önska companiechefs mönstringen
snart, på det de måge undvika den kostnad, som dödsfall och
desertion kan dem förordsaka. Det Hessensteinska Regimentet,
hvarvid jag står, har för en sådan ordsak, så snart det
blef complette, anhållit om generalmönstring och redan fädt
den undergå. Vid mönstringen casserades af hela regimentet
42 man, som genast ersattes af öfvercomplette, så at allenast
blefvo 4 nummer vacante. Om mönstringen blifvit längre upskuten,
hade säkert stor afgång skiedt, compagniecheferne til
så mycket merkeligare skada, som värfningen nu är dyrare,
så at chefs ej utan at blifva ruinerade kunna complettera efter
contracten. Hvarföre de och nu vänta hielp af staten, om
de skola kunna uthärda med passevolancen.
Hr Leijonankar biföll, hvad Secrete Utskottet tilstyrckt;
men som af de upläste memorialer fants, at alle regimenterne
ej fädt ut sina pengar, som dem til värfningen
skola bestås, önskade han, at de måtte undantagas och få tid
at recrutera.
Hr Linderstedt, Eric: Det lärer vara första frågan,
om regimenter kunna sammandragas under riksdagen och
mönstringar anställas, om värfningar kunna ske, under det
Riksens Ständer äro samlade; men derom vill jag ej giöra
någon påminnelse, at det ju må bifallas. Sedan blifver andre
frågan, om de regimenter, sorn icke förr än sent och kanske
för någre månader sedan fädt ut sine värfningspenningar,
kunna förbindas at vara complette til at i år undergå generalmönstring.
Det Sprengtportske Regementet är i den situation,
at det ej förr än nu i April månad fådt penningar til
värfning och altså ej i stånd at passera mönstring i det minsta
för Augusti månads slut. Uti samma belägenhet lärer Kronprintsens
Regimente vara, efter någon olikhet, som sig yppat
uti meningarne emellan kronan och compagniechefs, huruvida
värfningspenningarne borde beräknas efter cours, sedan
regimentet blifvit förlagt på tysk bottn, förhindrat, at
penningarne icke blifvit utbetalte; men Sprentportiske, Prints
Friedrich Adolphs och Öfverste Riörnmarks Regimenter torde
kanske kunna mönstras.
Frih. Sparre erkiende nog, at recruteringen voro svår,
Generalmönstringen.
165
i synnerhet om den skall ske hastigt, men trodde, at som
contracterne voro nu til ända och compagniechefs icke ignorerat,
at de i år borde vänta mönstring, så torde de fläste
häfva tagit sine meseurer derefter. Secrete Utskottet lärer
väl iagttaga, huruvida troupper kunna få dragas ihop eller
ej; at utsätta tiden, då mönstringarne i år måge ske, är väl
icke egenteligen plenorum giöromål utan ankommer uppå
Kongl. Maij:tt med Råds råde och lärer Secrete Utskottet[s]
Defensionsdeputation, örne om rikets bästa och hvar medborgares
välfärd, föreslå, hvad som kan vara bidragande at vinna
desse ändamål.
Hr Wadenstierna, Carl: Krigscollegii skylldighet
var at hos Kongl. Maij :t anmäla, det contracterne med compagniechefs
vid de värfvade regimenter lupo til ända och at
mönstringar derföre voro nödige. Det erkiende han ock, at
för den dispute, som upkommit med Kronprintsens Regemente
om betalning efter cours, det regimentet blifvit hindrat at
recrutera, men de öfrige regimenter, sorn fädt ut sine penningar,
borde nu vara complette, efter tiden til recruteringen
är förbi. At de ej fädt ut sine penningar på en gång härrörer
mäst deraf, at tilgången dertil uti kronans cassa varit knapp
samt långsamt och småningom influtit. Han tilstyrckte altså,
al detta måtte öfverlemnas till Secrete Utskottet, som har at
tilse och hos Kongl. Maij :t ingifva methoden, huru generalmönstringarne
bäst måtte kunna ske utan kronans och vederbörande
compagniechefs olägenhet; at Hessensteinske Regimentet,
som nyligen passerat mönstring, ej vidare dermed
i år besväras och de öfrige regementer, alt efter omständigheterna,
alt efter som de vid hvart ock et sig yppa, få lindring.
Hr Linderstedt, Eric, var nögd med den proposition,
anmärckte allenast, at de regimenter, som hafva värfning
i Sverige, nog kunde hielpa sig, om de fädt sine värfningspenningar
efter handen; men at de, som utomlands skola
recrutera, icke kunna dermed komma långt, om de ej få
på en gång, ty värfvarenas tätare resor eller längre uppehälle
på värfningsplatserne, när de ej hade tilfälle at på en gång
värfva och sedan föra bort sine recruter til regementet i brist
af penningar, voro för compagniechefs ganska kostsamt, och
än mer när pengar icke förr än hela året efter betalningsterminen
utfalla.
166 1769, maj 29. Ulfsparre.
Georg Carl
Ulfsparre
om capitisrättigheten.
Hr Grefven och Landtm.: Discourserne leda R. o. A. in
uti en ventilation, som icke nu hörer til ämnet; frågan är
allenast, om mönstringarne i år få ske, och har iag icke funnit
någon vara deremot utan endast, at åtskilligt uti discourserne
förefallit angående regimenternes tilstånd och huruvide
de i år kunna passera mönstringen; detta kan af Secrete
Utskottet närmare jämkas, om tilläggningen sker enligit discourserne;
hvarföre proposition blifver:
Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets extractum protocolli
och at det remitteras til Secrete Utskottet at gå uti närmare
detaille om regementernes tilstånd och i anseende dertil utsätta
tiden, då mönstringarne kunna anställas.
Proposition besvarades med Ja.
9. Företogs ånyo det d. 5 Maii sidstl. upläste memorial af
Hr Georg Carl Ulfsparre angående hans rättighet at vara caput
familiae för adelige ätten Ulfsparre, hvilken rättighet
Riddarehusdeputationen sidstl. riksdag honom fråntagit och
tillerkiendt Hr Gustaf Ulfsparre och hans gren.
Härvid uplästes äfven Hr Gustaf Ulfsparres memorial til
svar uppå föregående samt det af honom bilagde Riddarehusdeputationens
vid sidstl. riksdag gifne extractum protocolli.
Frih. Bunge, Sven: På det utrönas må, huru desse ättegrenar
ifrån den förste introducerade Ulfsparre sig härleda,
voro bäst at remittera detta til Riddarehusdeputations granskning
och utlåtande.
Grefve Creutz, L o r. Vilh.: Rigtigast är, at ingen bör
rubbas utur sin possession, innan fulla skäl derom öfvertyga.
Hr Georg Carl Ulfsparre och hans förfäder hafva i 140 år
varit i possession af capitisrättigheten til 1765, då Hr Gustaf
Ulfsparre erhölt den af Riddarehusdeputation, men deputationens
skäl öfvertyga mig icke, låt vara, at Hr Gustaf Ulfsparre
härstammar af en äldre broder, som likväl ej är bevist
med mera än en tryckt genealogie, utgifven af en Assessor
Bång, utan bevis eller autorisation, så följer ej altid capitisrättigheten
äldste brödren. Uti adelige ätten Benzelstierna
äga Landshöfdingen Lars Benzelstiernas barn capitisrättigheten,
ehuru bemälte Landshöfdinge ej var den äldste af
sine bröder och deras barn under samma nummer och namn
äro på vårt svenska Riddarehus introducerade. Derföre bör
Hr Georg Carl Ulfsparre genast insättas i sin rättighet och
Ulfsparre.
167
Hr Gustaf icke vinna honom derutur, innan han visat bettre
skäl.
Hr Grefven och Landtm.: Det voro väl betänckeligit at
nu genast afgiöra denne saken utan kanske bäst at remittera
densamme först til Riddarehusdeputations utlåtande.
Hr Linderstedt, Eric, biföll remissen men med påskrift,
at om Hr Georg Carl Ulfsparre ej visar nya skäl, så
hlifver Hr Gustaf Ulfsparre i besittning af capitisrättigheten.
Men häremot ropades af flere, at remissen skulle blifva
utan en sådan tilläggning.
Hr von Böhnen: Sedan Hr Gustaf Ulfsparre sidstl.
riksdag fådt Riddarehusdeputations resolution, kom han til
säte och stämma på Riddarehuset och behölt det hela sidsta
riksdag utan motsägelse af någon; hans rättighet är härigenom
af R. o. A. stadfäst och bör honom numera icke ifrån
tagas.
Hr Gref. och Landtm.: Genom det at saken remitteras
är derföre ingenting beslutit, och Hr Gustaf Ulfsparre behåller
ännu orubbad sit säte för famillen.
Hr Linderstedt, Eric, biföll, at det måtte remitteras
men at Riddarehusdeputation borde med sitt betänckande
deröfver til R. o. A. inkomma med det snaraste.
Hr Grefven och Landtm.: Bifaller R. o. A., at detta remitteras
til Riddarehusdeputation at härom med berättelse
och sitt yttrande til R. o. A. fodersammeligen inkomma.
Hvilket med Ja besvarades.
Hr Gref. och Landtm, anmälte, at Borgerskapet i Stock- Borgerskaholm
begärt lof at få paradera och anställa flere frögdebetygelser
vid Deras Kongl. Maij ders ankomst til Stockholm, paradera.
Detta bifölls.
Hr Grefven och Landtm, b [e] rättade, at saken nu blif- Det sidste
vit beslutit, at riksdagen skulle flyttas til Stockholm och ar- J>le,n.’im. 1
° Norkioping.
betet här uphöra den 6 Junii; så voro detta det sidsta plenum
för flyttningen, önskandes hvar och en af R. o. A:s ledamöter
en lyckosam resa, samt at de med hälsa och nöije
måtte få råkas i Stockholm.
Häruppå upropades de til deputation utsedde herrar. R. o.
A. åtskildes. De öfrige Talemän med deputerade ifrån stånden
inkommo och Hr Grefven och Landtm, med landtmarskalksstafven
i handen tillika med deputerade afträdde til
Kongl. Maij :t.
168 1769. juni 27.
I Stockholm.
Ricksdagsarbetet
börjar
nu i
Stockholm.
Pension för
Ricksrådet
Grefve
Rosens
Enkegrefvinna.
År 1769 den 27 Juni i.1
Tisdag.
Plenum kl. 11 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen m. m. Grefven och' Landtm.
Axel Fersen.
Sedan Riksens Ständer i anseende til flere förekommande
betydelige skäl uppå deras Secrete Utskotts tilstyrckande nödigt
ansedt, at riksdagen borde ifrån Norrkiöping til Stockholm
förflyttas, och faststält, at de den 27 Junii uti Stockholm
ville sig infinna; så sammanträdde å utsatt dag här i
Stockholm Höglofl. R. o. A. samt de öfrige respective stånden
in plenis, hvar på sitt ställe.
R. o. A. uti sitt palais och Store Riddarehussalen.
Högvördige Presteståndet uti sitt vanlige plenirum, i S:te
Nicolai eller stadsens Store Kyrcka,
Vällofl. Borgareståndet uti det för dem utsedde rum på
stadsens Rådhus
och det Hedervärde Bondeståndet äfven på stadsens Rådhus
uti det rum, ståndet vanligen någre riksdagar innehaft.
Hr Grefven och Landtm, betygade sin fägnad deröfver,
at samtelige R. o. A:s herrar ledamöter voro väl och med
hälsa ankomne samt önskade dem lycka at åter börja riksdagsarbetet
och dertil den Högstas välsignelse.
Protocollet för den 23 Maij justerades, men som det var
vidlyftigt, handts dermed ej längre än til en del.
1. Uplästes et af Grefve Réenstierna ingifvit memorial,
hvaruti föreställes, huruledes Hr Riksrådet, Generalgouverneuren,
Riddaren och Commendeuren af Kongl. Maij :ts Orden
Grefve Gustaf Friedrich von Rosen väl blifvit den rättvisa
giord, at han uti Riksens Ständers fullkomlige förtroende
voro återstäld, äfven anmodad uti Kongl. Maij :ts Rådcammare
at inträda och sitt rådsembete återtaga; men at välbemälte
Herre icke länge fådt njuta frugten af den justiee, honom
vederfarits, utan at han nyligen med döden afgådt. Och
som bemälte Hr Riksrådet Grefve von Rosen på et utmärckt
och hans åminnelse hedrande sätt användt hela sin ärofulla
lefnad til konungens och fäderneslandets tjenst men dervid
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Justerat d. 15 Aug. 1769.
Grevinnan von Rosens pension.
169
tilsatt all sin egen förmögenhet och derjämte den, som han
genom sine giften kunnat i arf få, så at hans nu i sorgen efterlämnade
Enkegrefvinna befunno sig uti et ganska utblottat
tilstånd; altså hemstälte Hr Grefve Réenstierna, om icke
Riksens Ständer i anseende til framledne Hr Riksrådets Grefve
von Rosens värkelige och store förtjenster emot riket ville
hysa den ömhet för hans Enkefru, at hon ej måtte på sin
ålderdom lida nöd, och derföre tillägga henne hälften af den
årlige pension, som Hr Riksrådet desse senare år af sin lifstid
årligen af kronan fädt upbära.
Uppå skedd proposition hlef detta bifallit.
R. o. A. fant äfven för godt at med en deputation af 12
personer, anförd af Grefve Reenstierna, härom besöka de öfrige
respective stånden och detta mål hos dem recommendera.
Deputationen upropades och afgeck samt tog med sig Grefve
Renstiernas ofvanberörde memorial och R. o. A:s derpå
skrefne bifall.
Härvid begärtes af flere, at Grefve Renstiernas memorial
måtte blifva tryckt.
2. Hr Bergenstråhle: Som vi nu under den Högstas
beskydd åter börja här uti Stockholm vårt genom flyttningen
ifrån Norrkiöping afbrutne riksdagsarbete och dervid hafva
den glädien at se en mild och nådig Konung närvarande,
som med hela den höga Kongl. Famillen uti all önskelig välmåga
är sine trogne undersåtare tillmötes; så blifver det i
min tanka en glad skyldighet, at Riksens Höglofl. Ständer
emot en Konung, som på et så utmärckt sätt visat det nådiga
och faderlige hierta, sorn han för sine trogne undersåtare hyser,
genom en deputation betyga deras underdånige glädie öfver
Hans höga närvaro och välmåga.
Hr Grefven och Landtm.: Det är icke utan at ju altid
för Riksens samtelige här församlade Ständer och hvar trogen
undersåte mäste vara högst hugnande och angenämt at
få upvagta sin nådige Konung; Kongl. Maij :t hade ock, då
Hr Grefven och Landtm, haft den nåden at med Hans Kongl.
Maij :t tala derom, yttradt sig i de nådige termer, at det altid
voro honom fägnesamt at se sine trogne undersåtare Riksens
Ständer; men som detta voro en continuation af den redan i
Norrkiöping påbegynte riksdagen, så hade Hans Kongl. Maij :t
nådigst förklarat, at Riksens Ständer icke behöfde besvära
Upvagtning
hos Kongl.
M:t efter
ricksdagsflyttningen
ang:de.
170 1769, juni 27. Handels- och manufakturdeputationen.
struction
och den 8
angående.
sig med någon sådan deputations afsändande; at Kongl.
Maij :t räknade tiden, som för Riksens Ständer fordrades at
utreda och afgiöra de under händer varande angelägne och'
riksvårdande ärender så dyrbar, at han icke ville, det den på
något sätt blefvo afbruten genom andre giöromål, hälst Hans
Kongl. Maij :t voro dessutom fulleligen öfvertygad om sine
trogne undersåtares underdånige trohet, nit och kärlek för
hans höga person och hela det höga Kongl. Huset., Dock ville
Hr Grefven och Landtm, ännu vidare inhämta härom Kongl.
[M:ts] nådige vilja.
Handels-och 3. Föredrogs, at det Vällofl. Borgareståndet giordt en tilldeputUfin-
läggning ® § uti projectet til instruction för Handels- och
manufacturdeputationen, nemligen at deputationen borde tilse,
at afgifterne på de rudimaterier, som til fabriquernes behof
utifrån införes, måge blifva lindrige, på det väre inhemske
tilvärckningar genom höga afgifter på rudimaterierne
icke måtte blifva dyre.
Hr Hasenkampf: Åtskillige rudimaterier produceras
redan hema i landet til någon del men ej så mycket, at ju
en stor quantitet deraf måste utifrån införskrifvas, och kunde
sådane producter årligen ökas, om vinsten låckade mera
folck at lägga sig derpå; men skulle utifrån inkommande rudimaterier
härigenom falla til så lågt pris, at ingen vinst blefvo
at cullivera dem här i landet; så torde det förordsaka slöhet
uti hågen hos den inhämske odlaren och försätta oss i
den omständigheten framdeles, at i stället för importen af
sådane rudimaterier årligen kunde minskas, så skulle den
riket til merkelig skada ökas.
Frih. Reuterholm, Gustaf: För de rudimaterier,
som inrikes produceras, är ej nog den inrikes af sättningen;
om den, som lägger sig på sådane producter, skal blifva upmuntrad
genom snäll debit, bör kiöpmannen vara betänckt
uppå at kunna exportera deraf; vi få då större myckenhet
producter och derigenom godt kiöp uti en naturlig ordning
utan at hugen minskas hos den, som lagt sig på en sådan
cultur.
Hr Hasenkampf förmente häremot, at ehuru godt
det voro, om vi kunde exportera här producerade rudimaterier,
tillåta likväl vårt tilstånd ej, at vi ännu i lång tid få
täncka derpå; ännu äro vi icke så högt drefne; utan voro tilönskandes,
det vi hade tilräckeligit för egit behof; nödigt
Handels- och manufakturdeputationen. 171
blifver altså at skaffa oss mera product af sådane rudimaterier,
som här i landet kunna produceras, och dertil fordras
upmuntringar genom snäll afsättning och någorlunda priser,
at mödan blifver betalt.
Den finare spanske ullen, som i Sverige produceras, är nu
redan råkad i vanpris; kommer ännu härtil, at genom lindring
i afgifterne införskrifning af utländsk ull upmuntras,
så går den slags ullafveln aldeles ut.
Hr Alströmmer, Patrick: Flere slag af rudimaterier
til väre fabriquer gifvas. En del kunna aldrig här produceras
utan måste utifrån hämtas, såsom flere s[l]ags stoffter
til väre färgerier, citronsaft, bomull, kamelhår med mera;
de böra med lindrig afgift vid införslen beläggas. Andre kunna
väl här i landet blifva producerade, hvarpå man redan har
bevis genom anstälde försök; men äro ännu til så liten quantitet,
at de als intet förslå utan måste utifrån anskaffas, såsom
silke med mera dylikt; på dem bör af giften proportioneras,
alt som de mer och mer hinna i riket framalstras. Flere
sorter finnas här redan til den myckenhet, at de med någorlunda
författning och tilsyn kunna förslå til egit behof
och jämväl en gång blifva til export brukade, ehuru nyttigast
likväl altid lärer blifva, at vi sielfve förädla så mycket deraf,
som möijeligt är; uppå dem bör afgiften förhöjas. Häraf följer,
at det blifver omöijeligt för oss uti plenis at genom något
generellt beslut determinera, hvad för afgift kan med nytta
påläggas utifrån inkommande rudimaterier, utan bäst at
öfverlämna detta til Handels- och manufacturdeputations
närmare utarbetande och granskning och derföre at bifalla
Borgareståndets tilläggning sorn lämnar deputationen frihet
dertil. Godt kiöp på rudimaterier gior lindrigare pris på tilvärckningarne,
lindrigt pris lättar afsättningen och en lätt afsättning
upmuntrar fabriqueuren at utvidga fabriquen och
öka tilvärckningen. Hvad ullen och dess pris angår, som säges
vara nu så nedslagit, tror iag icke, at priset fallit mera
än i proportion emot växelcoursen. Då växelriksdahl :r betaltes
med 90 til 108 m:r k:rmt, värderades en marck ull af den
fina til 9 m:r s:rmtt eller 6 d. 24 öre kopp:rmt; nu när växelriksdahl
:r gäller emellan 40 til 50 m:r kopp:rmt, betalas en
marck ull med 5 m:r s:rmt eller 3 dahl. 24 öre koppermynt.
Andre medel böra vidtagas än förhögning på den utländske
ullens pris, om nytta deraf skal rönas i ullafveln, och flere
12—610798
172 1769, juni 27. Handels- och manufakturdeputationen.
sådane gifvas, dem Handels- och manufacturdeputationen i
sinom tid får tilfälle at föreslå.
Frih. Grönhagen: Vårt ämne lärer ej vara i dag at
tala om någon hushållssysteme, utan endast om Handels- och
manufacturdeputationen må äga frihet at föreslå lindring i
tull och flere afgifter på utifrån inkommande rudimaterier
till väre manufacturers och fabriquers behof för at derigenom
sätta våre tilvärckade varor uti godt och lindrigt pris. Kan
icke det lämnas Handels- och manufacturdeputationen frihet
at arbeta häruti; när den inkommer med betänckande härom,
hafva vi tilfälle at jämcka och pröfva, hvad nyttigast vara
kan.
Hr Liljehorn conformerade sig i så måtto med Hr Hasenkampf,
at ej onyttigt voro, om någre rudimaterier, af
hvilke vi kunde til egit behof äga nog innom oss, blefvo med
högre atgifter belagde, enär de utifrån införas. Ull är värckeligen
så i vanpris, at all fårafveln af den gode sorten går ut,
om vi ej täncka på dess uphielpande; det blifver för långt at
vänta, til dess vi hinna komma derhän at få exportera något
af sådane rudimaterier, och skal det en gång ske, bör folcket
upmuntras at lägga sig derpå, derigenom at de få sin möda
någorlunda betalt.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Denne sak är af så granlaga
beskaffenhet, at den icke immediate bör nu in plenis afgiöras
utan öfverlämnäs til deputationen at varsamt och
med mycken omtancka först utredas. Fölgden af et förhastat
beslut häruti blifver lätteligen, etdera at vi få dyre varor eller
ock en kienbar brist på nödige rudimaterier; uti instruction
bör altså icke något införas, som häruti binder händren
på deputationen at, sedan alle omständigheter noga blifvit
pröfvade, föreslå, hvad den finner nyttigast och bäst.
Hr Klingsporre, Christoffer Fredr., gillade
den tanckan, at lindrige afgifter på de utifrån inkommande
rudimaterier icke kunde skada. Den fina ull, som i Sverige
produceras, kunde ej eller derigenom komma i vanpris, ty
den har redan sitt stadgade värde och behåller det alt framgent,
vill man hoppas, alt efter som coursen stiger eller faller.
När landtman [nu]1 får 5 m. s:rmt mareken för den ull,
som betaltes honom, då coursen var 90 til 100 marck med 9
marck s:rmt mareken, så är det en billig proportion och här
han icke något at klaga.
1 Konceptprotokollet.
Deputationerna.
173
Hr Grefven och Landtm.: Hvad Borgareståndet tillagt
vid 8 § af Handels- och manufacturdeputations instruction
lärer icke betaga deputation at få gå uti den närmaste detaille
och pröfning vid hvarje sort af utländske rudimaterier,
som införskrifvas, huruvida den bör med lindrigare afgift beläggas
eller ej. Och derföre tror jag mig kunna utan betänckelighet
proponera, om icke R. o. A. vill bifalla denne Borgareståndets
tilläggning.
Proposition besvarades med Ja.
4. Hr Grefven och Landtm.: Det lärer nu blifva angelägit
för Riksens Ständer, at alle deputationer, som ännu återstå,
med första blifva utnämde och få komma uti arbete at
sätta riksdagen i sin fullkomlige activitet; at til den ändan
hrr electorerne sammanträda ju förr ju häldre at utvälja af
R. o. A. ledamöterne, som skola sitta uti hvarje deputation,
äfven som de öfrige respective stånden, hvarest det ej redan
skedt, lära det giöra. Secrete Utskottet, Urskillnings- och
Expeditionsdeputationerne äro redan utnämde och i arbete,
tillika Riddarehusdeputation; frågan är altså om de återstående.
Och på det något vist må vara utsatt om antalet på ledamöterne
uti hvarje deputation, sade Hr Grefven och
Landtm, sig hafva låtit deröfver författa et project, inrättat
efter som förr vanligit varit.
Detta project uplästes, och i anledning deraf bifölls, at till
riksdagsärendernes utarbetande följande deputationer skulle
utnämnas, utom de redan förordnade, samt at ledamöternes
antal uti hvarje deputation blifver, som följer, nemligen:
Secrete Deputationen.
Af R. o. A. 12, inalles 30.
Justitiedeputationen.
Dito.
Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen.
Af R. o. A. 32, inalles 80.
Handels- och manufacturdeput.
Af R. o. A. 12, inalles 30.
Landt- och sjömilitiaeoeconomiedeput.
Af R. o. A. 24, inalles 60.
Bergsdeputationen.
Af R. o. A. 12, inalles 30.
Tulldeputationen.
Dito.
At deputationernc
komma uti
arbete.
174 1769, juni 27. Silfversparre.
Hr Silfversparre,
Eric
Gust., om
capitisrättigheten
i
lamill.
Pr. st. bifallit
pension för
Grefvinnan
Rosen.
Allmänne Besvärsdeput.
Dito.
Fiskeriedeputationen.
Dito.
Protocollsdeputationen.
Af R. o. A. 32, in alles 80.
Och borde desse deputationer nu ju förr dess heldre väljas
för at genast komma uti arbete. Hvilket med de öfrige
respective stånden äfven genom utdrag af protocollet communiceras
skulle.
Men hvad Bevillningsdeputationen angeck, så fants för
godt, at dermed kunde anstå til något längre fram på riksdagen,
då Secrete Utskottet hunnit genomgå statsräkenskaperne.
5. Föredrogs och uplästes Majorn och Riddaren Hr Eric
Gustaf Silfversparres memorial, hvaruti han sig besvärar deröfver,
at ehuru Riddarehusdeputationen vid sidstl. riksdag
tillerkiendt honom och hans gren capitisrättigheten i famillen
och R. o. A. icke utlåtit sig öfver Capitainens vid Artilleriet
Hr Nils Harald Silfversparres ansökning at i samma resolution
få ändring; så har likväl sedermera Riddarehusdirectionen
företagit sig denne sak til utarbetande och tildömt
Hr Nils Harald Silfversparre och hans gren capitisrättigheten,
så at en bemälte Capitains Nils Silfversparres broder,
Kammarherren Hr Aron Gustaf Silfversparre, enligit en sådan
resolution nu voro för famillen antecknad til säte och
stämma och Hr Eric Gustaf Silfversparre med sin gren derifrån
utesluten.
Detta remitterades til Riddarehusdeputationen.
6. Ankom och emottogs en deputation ifrån det Högvördige
Presteståndet, 12 personer, anförd af Hr Biskoppen Doctor
Benzelstierna, som jämte ståndets hörsamme hälsning
gaf tillkienna, at Presteståndet, som altid ville uti ett tacksamt
minne bevara framled. Hr Riksrådets, Generalgouverneurens,
Riddaren och Commendeuren af Kongl. Maij :ts Orden
Grefve von Rosens store förtienster emot konung och fädernesland,
, villigt förenat sig med R. o. A:s bifall uppå Grefve
Reenstiernas memorial, at välbemälte Hr Riksråds Enckefru
må undfå en årlig pension af 12 000 dahl:r k:rmt såsom
et vedermäle af Riksens Ständers erkientsla för hennes afl.
Herres riket giorde vigtige mångfalldige och store tjänster.
Rådselektorerna.
175
Deputation besvarades af Hr Grefven och Landt m., afträdde
och ledsagades på vanligit sätt.
7. Hr Grefven och Landtm, anmälte, at jämte Hr Riks- Rådselec
J
. . torernecom
rådet
Grefve von Rosen, som numera genom döden afhdit, pietteras till
Hrr Riksens Råd Grefve von Seth, Frih. Flemming, Grefve nyt*ajåds~
Carl Scheffer, hvilke alle tillika med de flere Hrr Riksens
Råd, som vid sidste riksdag trädde utur Kongl. Maij :ts Rådcammare,
blifvit af Riksens Ständer kallade at återtaga sine
rådsembeten, undanbedt sig detta höga men ansvarige förtroende;
äfvenväl at Praesidenten uti Kongl. Ammiralitetseollegio
och Commendeuren af Kongl. Svärdsorden Grefve
Carl Hans Sparre, som innevarande riksdag af Kongl. Maij :t
blifvit kallad til Dess och Svea rikets råd, anhollit hos Kongl.
Maij :tt at derifrån blifva endtledigadt. Det voro altså nödigt,
at de ledige rådsembeten genast måtte besättas, hvarföre Hr
Grefven och Landtm, hemstäldte, om icke electorerne kunde
sammanträda at complettera antalet af rådselectorerne, på
det rådsvalet nästa måndag måtte kunna för sig gå och förslagen
Hans Kongl. Maij:t i underdånighet praese[n] teras, efter
Kongl. Maij :t förklarat, at han de tre förste dagarne i
hvarje vecka ville vara uti staden och i egen hög person uti
Rådkammaren närvarande.
Detta bifölls.
8. Uplästes Urskillningsdeputationens förteckning uppå UrskHlningsmål
til Riksens Ständer ingifne, hvilke Urskillningsdeputa
tion
antingen såsom riksdagsärender antagit och til behörige
deputationer remitterat eller ock afslagit.
Härunder upkom en deputation ifrån det Vällofl. Rorgare- Deput. ifr.
Borgarest:t
ståndet, 12 personer, anförd af Borgmästaren och Riksdags- om Grefmannen
ifrån Halmstad Hr Hans Unger, hvilken, sedan virman
den på vanligit sätt blifvit emottagen och införd, gaf tilkien- pension,
na, at Borgareståndet bifallit Grefve Reenstiernas memorial
och den deruti föreslagne pension för Riksrådet Grefve von
Rosens Enkefru. Borgareståndet giorde sig en fägnad af at
kunna belöna den Herrens utmärckte förtjenster, då det ej
kunde emot honom sielf, åtminstone emot hans i sorgen efterlemnade
Grefvinna, hvars lidande såväl i det, at hon förlorat
en värdig och huld maka, som at hon utan förmögenhet
hädanefter måste sakna alt underhåll, ej annat kunnat
än ömma ståndet på det högsta.
Deputationen afträdde, ledsagat på vanligit sätt.
176 1769, juni 27—juli 3. Rådselektorerna.
Bondest: t
bifallit pension
för
Grefvinnan
Rösen.
Råds
electorer.
Deputationer
valde.
Häruppå fortfors at upläsas Urskillningsdeputationens
förteckning på de antagne och afslagne mål.
En deputation ankom, emottogs och infördes ifrån Bondeståndet,
12 personer. Jonas Hansson [o: Sven Håkansson]1,
som förde ordet, berättade, at ståndet bifallit Grefve
Reenstiernas memorial och den deruti föreslagne pension för
frami. Hr Riksrådet von Rosens Enkegrefvinna.
Afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Hvarefter fullfölgdes med Urskillningsdeputations förteckning
och lästes til n:o 43, då R. o. A. åtskildes kl. 1/4 efter
ett.
År 1769 den 3 Juli i.2
Måndag.
Plenum kl. 8 förmiddagen.
Närvarande Hr Grefven och Landtm. Axel Fersen.
R. o. A. intogo sine ställen, och af protocollet för den 23
Maji sidstl. justerades en del.
Hr Grefven och Landtm.: Enligit R. o. A :s beslut sidstl.
tisdags hafva nu R. o. A:s hrr electorer completterat antalet
af hrr rådselectorerne, på det rådsvalet i dag må för sig gå
och förslagen i mårgon Hans Kongl. Maij :tt i underdånighet
praesenteras.
Listan uppå de nyss valde rådselectorer uppbröts häruppå
och uplästes, som följer:
I stället för Ryttmästaren(!) Leijonhielm Hr Sabelfeldt,
full. Frih. Posse, Mauritz, Major.
Efter Hr Bergsrådet Söderhielm Hr Sparvenfeldt, Vilhelm,
Capitain vid Gardiet.
I Kammarherren Stedts ställe Hr Appollov, full. Hr von
Kothen, Major.
Hr Gref. och Landtm, förmälte, at hrr electorerne valdt
ledamöterne uti åtskillige deputationer, hvaröfver förteckningarne
förseglade til R. o. A. inkommit, hvilke nu upbrötos,
och 1 uno uplästes listan uppå de valde ledamöter af R.
o. A. til Secrete Deputationen och voro följande:
1 Bondeståndets protokoll.
2 Konceptprotokollet har påteckningen: Justerat d. 18 Aug.
Val av deputationer.
177
Grefvar.
Gref Gyllenstolpe, Nils Philip, Håfmarskalk, full. för Grefve
Bielke,
Gref Lagerberg, Adam, Landshöfdinge.
Friherrar.
Frih. Rehbinder, Berndt Otto, Capitain,
Frih. Danquardt, Bengt, öfverstelieutenant.
Adel.
Hr Bagge, full. Hr Haij, Volradt, Major,
Hr Jordan, full. Frih. Horn, Gust., Öfverste,
Hr Tranefeldt, Verner Joh., Major,
Hr Cederstierna, full. Hr Schönström, Abraham, öfverstelieutenant,
Hr Stiernschantz, full. Hr von Törne, Petter, Håfrättsråd,
Hr Jerlström, Carl, Capitaen,
Hr Flack, Hans, Major,
Hr Linnerstedt, Joh., Håfrättsråd.
2:do. Listan uppå de valde ledamöter uti Justitiedeputationen,
nemlig.:
Grefvar.
Gref Oxenstierna, full. Ehrenpreutz, [Fredrik], öfverdirecteur,
Gref Posse, Knut Carlsson, öfverstelieutenant.
Friherrar.
von Otter, Salomon, Häradshöfdinge,
Rudenschiöld, full. Rudbeck, [Johan Olof], Bergsråd.
Adel.
Hr Zelow, full. Frih. Posse, Gust. Maur., Secreterare,
Hr de la Chapelle, [Johan Casimir], Häradshöfdinge,
Hr von Drommel, full. Anrep, [Reinhold], Major,
Hr Silfverschiöld, Arvid, Landshöfdinge,
Hr Blix, Magnus, Auditeur,
Hr Adlerklo, [Johan], Häradshöfdinge,
Hr Gyllenbåt, [Carl Casper], Lagman,
Justitie
deputation.
178 1769, juli 3.
Val av deputationer.
Bergs
deputation.
Landt- och
siömilitieoeconomiedeput.
Hr von Hoffsten, full. Hr von Böhnen, [Casper Ludvig],
Assessor i Giötha Hofrätt.
3:tio. Listan uppå de valde ledamöter uti Bergsdeputationen,
nemlig.:
Grefvar.
Gref Levenhaupt, Carl Emil, öfverstelieuten.,
Gref Piper, Carl, Kammarherre.
Friherre.
Frih. von Psilander, full. Frih. Bunge, Carl, Kongl. Secreterare,
Frih. Funck, Gustaf, Hofjunckare.
Adel.
Hr Gadde, full. Uggla, Carl Ulric, Brukspatron,
Hr Stedt, Claes, Kammarherre,
Hr Leijonmark, Gustaf, Secreterare,
Hr von Tholin, full. Ståhlhammar, Adam, Lieutenant,
Hr Falker, Carl, Hofmarskalk,
Hr Svedenheim, Carl Didric, Ryttmästare,
Hr von Bahr, full. von Schantz, Jacob Ludvig, Lagman,
Hr Ehrenclou, full. örnschiöld, Mårten Ludvig, öfverstelieutenant.
4:o. Listan uppå de valde ledamöter uti Landt- och sjömili
[ ti ] aeoeconomiedeput.
Grefvar.
Gref Douglas, Joh. Vilh., öfverstelieutenant,
Gref Stromberg, full. Gref. Levenhaupt, Casimir, öfverste,
Gref Cronhielm af Hakunge, full. Freudenfeldt, Carl Gustaf,
Capitain,
Gref Seth, Thomas, Tygmästare.
Friherrar.
Frih. Wachtmeister, Carl Adam, Lieutenant,
Frih. Scheiding, Volmar, Major,
Frih. Staél von Holstein, Carl Jakob, öfverstelieutenant,
Frih. Leijonhielm, Vilh., Corp. vid Drabanterne.
Val av deputationer.
179
Adel.
Hr Boije af Gennäs, Ad. Ludv., Ryttmästare,
Hr Roos af Jälmsäter, Her. Jul., Major,
Hr Kempenschiöld, Daniel, Lieutenant,
Hr Strömschiöld, Carl Gust., Öfverstelieutenant,
Hr Furumark, Carl, Capitain,
Hr Bogman, full. König, Jacob, Capitain,
Hr de la Grange, Eric, Lieutenant,
Hr Engelbrechten, full. von Böhnen, Joh., Major,
Hr Lagerbielke, Frans, Capitaine,
Hr Sodenstierna, full. Frih. von Köhler, Fredrich, Major,
Hr Gyllenskruv, full. Blomstedt, Gust., Auditeur,
Hr Ingelots, full. Jägerhorn, Carl, Capitain,
Hr Wendell, full. Renberg, Carl, Major,
Hr Raphold, full. Hierta, Lars, öfverste,
Hr von Schenning, full. Lannerstierna, Magnus Vilhelm,
Major.
Hr Rosencrantz, Holger, Major.
5:o. Listan uppå de valde ledamöter uti Kammar-, oeconomie-
och commercedeputationen, nemligen:
Grefvar.
Grefve Tessin, full. Frih. Sparre, Friedrich, Håfintendent,
Gref Mörner, Carl Gustaf, Lieutenant,
Gref Creutz, Ernst, Capitaen och Riddare,
Gref Leijonstedt, Carl Vilh., Håfmarskalk.
Friherrar.
Frih. Oxenstierna, Carl, Kammarherre,
Frih. Kagg, Lars, Lieutenant,
Frih. von der Pahlén, full. Grefve Creuts, Jacob Ernst,
Capitain,
Frih. Ankarstierna, full. Ramsaje, Anders Hinric, Landshöfdinge,
Frih. Palmquist, full. Frih. Scheffer, Per, Generalmajor,
Frih. Coijet, full. Klingsporre, Christian Fried., Hofrättsråd,
Frih. Örnfeldt, Friedrich Bengt, Fendrick,
Frih. Hastfer, Berndt Joh., Major.
Kammar-,
oeconomieoch
commercedeputat.
180 1769, juli 3.
Val av deputationer.
Tulldeputat.
Adel.
Hr Schulman, full. Engeström, Jonas, Häradshöfd.,
Hr Langman, Adam Magnus, Capitain,
Hr Fittinghoff, Carl Otto, Lieutenant,
Hr Volfrath, full. Lagercrants, Fried., Capitain,
Hr von Schevenbach, full. Frih. Hammilton, Friedrik Ulric,
Håfmarskalk,
Hr Palmstruch, Carl Mag., Major,
Hr Ekensten, full. Frih. Hummerhielm, Pehr, öfverstelieutenant,
Hr Gripenstierna, Friedric, Hofjägmästare,
Hr Duglietz, full. Hr Silfverhielm, Adam Friedrich,
Fendrich,
Hr Adlerfeldt, full. Frih. Leijonhufvud, Knut, Kammarherre,
Hr Wadenstierna, Thomas, Major,
Hr Klinko[w] ström, Thure, Kammarherre,
Hr Insenstierna, full. Gref. Posse, Knut Knutson, Major,
Hr Ekfeldt, full. Hr von Schoting, Ad. Jac., Capitaen,
Hr Wachs[ch] lager, Carl Hinric, Kammarherre,
Hr Hederstierna, Salomon, Major,
Hr Blomcreutz, Didrich, Major,
Hr Hedenstierna, full. Rappe, Joh. Gust., Ryttmästare,
Hr Ehrensparre, full. Frih. Sparre, Blechard, Major,
Hr de Frese, Paul Joachim, Major,
Hr Vult von Steijern, Otto Reinholt, Corp. vid Lifdrabantecorpsen,
Hr Olivecreuts, Johan, Lagman,
Hr von Rosen, Otto Vilh., Öfverstelieute.,
Hr von Essen, Carl Joh., Capitain.
6:o. Listan uppå de valde ledamöter uti Tulldeputation,
nemligen:
Grefvar.
Gref Gyllenborg, Jacob, Landshöfdinge,
Gref Renstierna, Friedrik, Landshöfdinge.
Friherrar.
Frih. Koskull, full. von Post, Joh. Arndt, Commissarius,
Frih. Stakelberg, Berndt Otto [o: Fredrik], Capitaen.
Val av deputationer.
181
Adel.
Hr Silfverlod, full. Alströmmer, Claes, Commissarius,
Hr Stiernhoff, Jöran, Casseur,
Hr Kirstein, full. Bäck, And., Advocatfiscal,
Hr Fältstierna, Jonas, Capitain,
Hr Königstedt, Edvard, öfverstelieutenant,
Hr von Strömborg, full. Engeström, Joh., Cancellist,
Hr Wagenfeldt, Fried., Commendeurcapitaen,
Hr Piper, Friedrich, Capitaen.
7. Listan uppå de valde ledamöter uti Fiskeriedeputationen,
nemlig.:
Grefvar.
Gref Bonde af Biörnö, Thor Bernhardt, Kammarherre,
Gref Ekeblad, Claes, Fendrick.
Friherrar.
Frih. Melin, Gust. Adolph, Lieutenant,
Frih. Cloodt, Berndt Joh., Capitain.
Adel.
Hr Kruse af Elghammar, Joh. Gideon, Commendant,
Hr Stiernström, full. Skytte, Bengt Joh., Capitain,
Hr Weidenhielm, Lars, Lieutenant,
Hr Svedenstierna, Joh. Nils, Capitain,
Hr Qvikfelt, full. Uggla, Leonh. Magnus, Brukspatron,
Hr Mannerstedt, Eric, Capitaenlieutenant,
Hr Virgin, Arvid, Assessor,
Hr Tersmeden, Carl, Commendeurcapitaen.
8:vo. Listan uppå de valde ledamöter uti Protocollsdeputationen,
nemi.:
Grefvar.
Gref Gyllenborg, Jacob, Landshöfdinge,
Gref Dohna, Fried. August [o: Carl], öfverstelieutenant.
Gref Lagerberg, Adam, Landshöfdinge,
Gref Diiben, Carl Vilh., Håfcancellair.
Fiskerie
deputation.
Protocolls
deputation.
182 1769, juli 3.
Val av deputationer.
Friherrar.
Frih. Flemming, Fried., Capitaen,
Frih. Wrangel, Carl Gust., Kammarherre,
Frih. Rålamb, Hans Gust., Håfmarskalk,
Frih. Hammilton, Joh. Albr., Landshöfdinge.
Adel.
Hr Liljehök af Fårdala, Blechard, öfverstelieutenant,
Hr Soop, Carl, Capitain,
Hr Stålhanske, Eric Gust., Notarius,
Hr Ulfsax, And. Mag., Lieutenant,
Hr Lode, Herman, Fändrick,
Hr Gyllensvärd, And. Joh., öfverjägmästare,
Hr Fahnehielm, Per Jöran, Landskammarerare,
Hr de Lavall, Patric, Capitaen,
Hr Drakenhjelm, Joh. Jacob, Lieutenant,
Hr Skunck, full. Frih. Leijonhielm, Carl Friedrich,
Capitain,
Hr Sneckenberg, Gust. Reinh., Lieutenant,
Hr Kanterberg, Nils Carl, Kammarherre,
Hr Haegerf lyckt, Joh. Axel, Lieutenant vid Gardie,
Hr Gripenstedt, Jacob,
Hr Wederkop, full. Plaan, Edvard, Major,
Hr von Döbeln, Adolph Friedrik, Fendrich,
Hr von Carlson, Joh. Gust., Cancellist,
Hr Pauli, Maurits, Capitaine,
Hr Klingfeldt, Claes, Major,
Hr Lostierna, Carl Fried., Landscamrerare,
Hr Oldenschiöld, Eric, Capitain,
Hr Clementioff, full. Frih. Rehbinder, Reinholdt Johan,
Cornett,
Hr Stiernsparre, [Erik Peter], Capitaen vid General Björneborgs
Regimente,
Hr Sparschiöld, [Carl Magnus], Capitaen vid Marinecorpsen.
Hr Gref. och Landtm, anmälte, at Håfmarskalken och
Riddaren Grefve Gyllenstolpe afsagt sig at vara ledamot uti
Secrete Deputationen, hvarföre hrr electorerne komma at i
lians ställe välja en annan.
Kaggs memorial om växelkursen.
183
Hr Sparrschiöld, Carl Magnus, betygade sig
hysa all uptänckelig och vördsam erkientsla emot hrr electorerne,
som med sitt val fallit uppå honom til ledamot i
Protocollsdeputationen; men som han kiende nogsamt sig
icke äga all den insigt och förfarenhet, som han sig önskade
för at kunna upfylla det honom lemnade förtroende, han
dessutom med andre angelägne giöromål voro hindrad, så
nödgades han sig detsamma undanbedia.
Frih. Hammilton, Joh. Abr., deremot förklarade
sig nögd at, så mycket hos honom stodo, upoffra sin tienst
och tid för det allmänne; ehuru R. o. A:s förtroende satt honom
til ledamot i Secrete Utskottet, hvarest giöromål til öfverflöd
uti ganske vigtige saker föreföllo, ville han dock icke
afsäga sig Protocollsdeputationen utan ansågo alle Riksens
Ständers deputationer lika angelägne.
2. Uplästes Frih. Pechlins memorial angående nödvändig- Frih.
heten och nyttan af en hushållningsbalancedeputation at ut- memorial,
reda förhållandet emellan rikets handel, näringar, folcknum
mer
och penningestock, hvaruti utom andre äfven ledamöter
utur Kammar-, Bergs- och Commercecollegierne, Statscontoiret
och Banquen skulle förordnas.
Detta memorial lades på bordet, och anmälte Frih.
P e c h 1 i n sig vilja dermed gå til de andre stånden.
3. Uplästes Frih. Kaggs memorial, hvaruti han tilstyrcker, Frih. Kaggs
at kongl förordningen af år 1767 angående växelcoursens memorialfastställande
til 42 marck k:rmt per riksdahhr såsom för
riket och all rörelse högst skadelig måtte genast upphäfvas
(Bil. 12).
Detta lades äfven på bordet och geck Frih. Kagg dermed
til de andre respective stånden.
4. Hrr rådselectorerne afträdde nu til Secrete Utskottsrummet
at gemensamt med Högvördige Presteståndets och
Vällofl. Borgareståndets rådselectorer upsätta förslag till de
fem ledige rådsembeten, hvarefter, sedan det blifvit tillsagt,
at i mårgon samtelige stånden hvar på sitt ställe ville sammanträda
in plenis och at deputationerne emedlertid nu
kunde i dag fortsätta sine arbeten, åtskildes R. o. A. kl. half
10 förmiddagen.
184 1769, juli 4. Rådet. Växelkursen.
År 1769 den 4 Juli i.1
Tisdag.
Plenum kl. 11 förmiddagen.
Närvarande Hr Gref. och Landtm. Axel Fersen.
R. o. A. intogo sine ställen, och protocollet för den 23
sidstl. Maij justerades til slut.
Rådsförslag. Hr Gref. och Landtm, androg, at som R. o. A. i dag
kommit tilsammans in pleno för at låta sig föreläsas hrr
rådselectorernes uprättade förslag til de ledige rådsembeten
och at samma förslager hos Hans Kongl. Maij :t måtte varda
praesenterade; så voro nödigt at inhämta timan, då Hans
Kongl. Maij :t ville emottaga förslagen.
Kammarherrarne Grefve Gyllenborg, Carl Johan,
och Frih. von Nolcken, Friedr., åtogo sig at derom
upvagta Hans Kongl. Maij :t.
De återkommo efter någon stund och berättade, at Kongl.
Maij :t timan til kl. 12 i dag dertil utsatt.
Någre Hrr 2. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
RådsHöner ^ Junij sidstl., hvaruti tilstyrckes, at Hrr Riksens Råd Gref
ang:de.
ve Ekeblad, Frih. Hammilton och Frih. Rudenschiöld måtte
få åtniuta de deras embeten åtföljande löner ifrån den dag,
Kongl. Maij :ts förnyade nådige kallelsebref blef til desse
herrar expedierade. Och bifölls.
Frih. Kaggs 3. Föredrogs ånyo det i sidste pleno upläste memorial af
™exe°cours™ Frih- Kagg angående at 1767 års förordning, som fastställer
förord- växelcoursen til 42 marck k:mt per riksdahl:r, genast måtte
ningen. , .. c
uphatvas.
Hr Bilbergs Härvid uplästes et af Hr Billberg, Friedrich Otto, ingifvit
memorial. memoriai; SOm yttrar sig finna, at detta Frih. Kaggs memorial
borde til någon deputation remitteras, dit saken hörer,
innan R. o. A. sig til afgiörande företaga, huruvida berörde
växelstadgas ytterligare bestånd kunde nu vidare medföra
någon skadelig värkan (Bil. 13).
Hr Gref. och Landtm, trodde sig böra avertera R. o. A.,
huru Secrete Utskottet nu verckeligen voro sysslosatt at utarbeta
en plan, hvarigenom den allmänt öfverklagade penningebrist
måtte, om möijeligt är, kunna hielpas och cour
1
Konceptprotokollet har påteckningen: Justerat d. 18 Aug. 1769.
Generalmönstringar.
185
sen genom de försigtigaste vidtagne mått på et naturligt och
stabelt sätt fästas til et vist; och hemstälte alt derföre, om
icke R. o. A. skulle vilja remittera desse begge memorialer
til Secrete Utskottet at med sitt betänckande öfver denne
fråga inkomma til plena och det, om R. o. A. så för godt
funno, innom en föreskrefven tid af åtta dagar eller til nästa
lördag.
Detta bifölls.
4. Uplästes et af Hr Linderstedt, Eric, ingifvit memorial,
hvaruti anföres, at ehuru han, då Secrete Utskottets extractum
protocolli af d. 10 sidstl. Maii angående generalmönstringars
anställande vid de värfvade regimenter blef hos R.
o. A. föredragit, trodde, at sådane mönstringar skulle i år
blifva för et eller annat regimente och deribland det Sprengtportske
nog kienbare, så voro han nu förvissad, at i sidstnämde
regimente alle compagniechefs nu hade sine compagnier
complette och derföre önskade at få undergå mönstring,
och det ju förr ju häldre, til undvikande af den kostnad, som
de måste vidkiennas at på nytt complettera den afgång genom
dödsfall och desertion med mera, som ofelbart existera
skulle, ifall med mönstringen längre på tiden utdrages.
Hr Gref. och Landtm, påminte, at R. o. A. uti sin remiss
på Secrete Utskottets åfvannämde extractum protocolli
redan updragit Secrete Utskottet at besörja, det mönstringarne
blefvo lämpade efter omständigheterne, som sig vid
hvart regimente kunde förete.
Hr Linderstedt förklarade sig ganska nögd dermed
och hade allenast velat ingifva detta för at hos Secrete Utskottet
få anmäla, at Sprengtportske Regimentets omständigheter
nu voro sådane, at det både tålte och enständigt begärte
mönstring.
Hr Gref. och Landtm.: Rifaller R. o. A., at detta memorial
remitteras til Secrete Utskottet enligit R. o. A:s påskrift
uppå Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 10
Maii sidstl. angående generalmönstringar i år med de värfvade
regimenterne.
Hvilket bifölls.
5. Hrr rådselectorerne upkommo nu och öfverlämnade förslager,
som Hans Kongl. Maij :t i underdånighet skulle prsesenteras,
til fem ledige rådsembeten. Och voro föreslagne
uppå
Hr Linderstedt,
Erics,
memorial om
generalmönstringar
i år.
Rådsförslager,
fem st.
186 1769, juli 4.
Riksrådsval.
1 förslaget:
Ammiralen Ammiralitetsrådet och Commendeuren af
Kongl. Svärdsorden Grefve Eric Sparre,
Vice Ammiralen och Riddaren af Kongl. Sverdsorden Hr
Johan von Rajalin,
Schoutbynachten och Riddaren af Kongl. Sverdsorden Hr
Johan von Snoilskij.
2 förslaget:
Generalmajoren Landshöfdingen och Commendeuren af
Kongl. Sverdsorden Frih. Mauritz Posse,
Landshöfdingen och Riddaren af Kongl. Svärdsorden Frih.
Claes Eric Silfverhielm,
öfversten och Riddaren af Kongl. Svärdsorden Hr Carl
Hierta.
3:die förslaget:
Generalmajoren och Riddaren af Kongl. Svärdsorden Frih.
Fabian Wrede,
Öfversten och Riddaren af Kongl. Svärdsorden samt Kongl.
Svenske Envojén Extraordinaire vid Kongl. Danska Håfvet
Hr Baron Johan Vilhelm Sprengtporten,
Öfversten och Commendeuren af Kongl. Svärdsorden Baron
Fried. Carl Sinclair.
4:de förslaget:
Öfversten och Ridd. af Kongl. Svärdsorden Grefve Pontus
De la Gardie,
öfversten och Riddaren af Kongl. Svärdsorden Grefve Ulric
Barck,
Öfversten och Riddaren af Kongl. Svärdsorden Frih. Didrich
Duvall.
5:te förslaget;
Prsesidenten i Wismarske Tribunalet Riddaren och Commendeuren
af Kongl. Maij:ts orden Grefve Jacob Philip von
Schwerin,
Statssecreteraren och Riddaren af Kongl. Nordstierneorden
Hr Johan Rosir,
Statssecreteraren och Riddaren af Kongl. Nordstierneorden
Hr Carl Otto von Höpken.
Riksrådsval. ölands allmänningar.
187
Hr Aminoff: Uppå desse förslager äro alle värdige
herrar och män upförde. Kan derföre vid dem ej något vara
al påminna; men inför R. o. A. nödgas iag dock uptäcka den
oro, jag hos mig deröfver finner, at ingen ifrån Finland,
hvarcken uti desse eller de förre förslagen, blifvit ihugkommen;
vi hafva likväl derifrån värdige män och possessionat^
som kienna landets beskaffenhet och behof och uti Kongl.
Maij :ts Rådcammare kunde befordra dess bästa. Denne provincen
förtienar en sådan acktning; den utgiör en stor del af
riket, är införd uti konungatitulen som et Storfurstendöme
och är et betydande visthus för Stockholm, de omkringliglande
orter och en del af Bergslagen.
Frih. Rehbinder påstod, at hrr electorerne uti denne
delen icke försedt sig, ehuru han aldrig erkiende, at rådselectorerne
voro förbundne at välja rådscandidater efter
landskaperne uti riket. I de upgifne fem förslag äro tre herrar
födde finnar, neml:n Hr Öfversten Sinclair, Hr Generalmajoren
Wrede, som och äger derstädes et stort famillegods,
och Hr öfversten Sperngtporten, så at ingen anledning gåfvos
at nu klaga, det Finland blifvit glömt.
Hrr rådselectorerne afträdde at med förslagen gå up til
Kongl. Maij :t.
6. Föredrogs fortsättning af den ifrån Urskillningsdeputationen
inkomne förteckning på antagne och afslagne mål.
N:o 117. Riksdagsmannens ifrån Öland ansökning för någre
byar at af allmänningarne, Kiöping och Ramsäters Tollar
[o: Ramsätra tallar]1 kallade, få taga ved och byggningstimmer,
hvilket sidste riksdag skall blifvit af slagit; men deputationen
nu remitterat denne ansökning til Kammar-, oeconomie-
och commercedeputationen. Härvid påminte
Hr Liljehorn, at denne ansökning vid sidstl. riksdag
blifvit afslagen och äfven då förbudit at på berörde allmänning
bevilja någon slags utsyning til hygge och at Urskillningsdeputation
derföre hade bordt afslå detta, som redan
voro hos Ständer afgiordt.
Hr Bergenstråhle: Deputationen hade och mycken
betänckelighet vid at antaga detta mål, så at efter en vidlyftig
ventilation omsider genom votering pluraliteten deciderade
dess antagande, hvarom det i deputationen hällne protocoll
lärer gifva fullkomlig uplysning.
Hr Liljeho r n: Detta såväl som en annan ansökning
1 Urskillningslistan.
13—610798
Urskillnings
lista.
188 1769, juli 4. Ölands allmänningar.
angående landsstatens lön på Gottland hade Urskillningsdeputationen
ingen rättighet at antaga emot sin instruction, efter
begge målen förut hos Riksens Ständer finnes vara afgiorde.
Hr von Frese, Otto Henrik:1 Dett förhåller sig
som sagt är med det förstnämde målet; Bondeståndets Taleman
och Secreterare kommo begge tilstädes uti deputationen
och yrkade enständigt derpå, at denne sak måtte varda
antagen och remitterad, föreställandes der jämte Allmogens
nöd och det lidande, de skulle undergå, så at hemmanen
omsider råkade i ödesmål, om ej någon utväg til byggningstimmer
och värcke för dem blefvo utsedd; de anförde
som skäl dertill ibland annat, at desse hemman omöijeligen
utan någon skog kunde draga alle sine utlagor, hvilke af
dem årligen måste utgiöras lika store, som de med skog försedde
hemman på Öland betala. Urskillningsdeputationen,
som föreställer sig, at oeconomiske författningar i allmänhet
aldrig kunna giöras til någon oryggelig grundlag, efter
ofta det, som en tid kan vara nyttigt i sådane mål, en annan
tid blifver högst skadeligt, antog altså för gifvit, at remisse
uppå en sådan oeconomisk ansökning icke borde förvägras,
hälst det ej tilkommo deputationen at pröfva, hvad som kan
vara deruti rätt eller orätt, nyttigt eller skadeligt, utan sådant
tillhörer den deputation, dit saken blifver remitterad,
som har at sin mening derom Riksens Ständers plena underställa,
och då lärer blifva tilfälle at döma, om förbudet
til utsyning på berörde allmänning må äga bestånd eller häfvas;
eller ock om något annat medel till soulagement för desse
byar kan utfinnas.
Hr Liljehorn trodde, at utlagorne ej kunde blifva något
skäl, när man vet, at slätboen betalar för det han har
mera säd, och hvad skogsboen deruti har mindre, som oftast
är en betydelig skillnad, beräknas honom på skogen.
Slätboen må derföre hafva det onus at kiöra 2 mil sin säd
och derföre tilbyta sig af skogsboen timmer, på det ej den
senare skall svälta. Gifves nu denne allmänningen på Öland
upp, som är en kronoparck, ödes den snart ut och detta redan
nog skoglösa landet skulle snart, i brist af all tillgång
på skog, blifva aldeles depeuplerat, när folket ej mera kunna
bärga sig der utan hus och värme, genom sion stängde
ifrån fasta landet.
1 Rättat från förlagans: Friedrich.
Riksrådet. Val av deputation.
189
Hr Gref. och Landtm.: Kanske R. o. A. behagar, at Urskillningsdeputation
upgifver sin berättelse om sammanhanget
med denne saks remitterande, innan vidare härom
ventileras.
Detta blef bifallit.
7. Hrr rådselectorerne återkommo och berättade, at Kongl.
Maij :t til Dess och Rikets Råd utnämd af
lista förslaget Ammiralen m. m. Grefve Eric Sparre,
2 försl. Generalmajorn m. m. Frih. Mauritz Posse,
3 försl. Hr öfversten m. m. Baron Sincklair,
4 förslag. Hr Öfversten m. m. Grefve Ulric Barck,
5 försl. Hr Preesidenten m. m. Grefve von Schwerin.
Hvarefter fortfors med Urskillningsdeputationens förteckning
och lästes til och med 300:de målet.
8. Upbröts och uplästes förteckning uppå de genom hrr
electorerne valde ledamöter af R. o. A. uti Handels- och manufacturdeputation,
nemligen:
Grefvar.
Gref Oxenstierna, full. Gref Gyllenborg, Gustaf, Kammarråd,
Gref Liven, full. Hr Hierta, Carl, öfverste.
Friherrar.
Frih. Lovisin, Gustaf Adolph, Lieutenant,
Frih. Siöblad, Per, Lieutenant.
Adel.
Hr Rosenbielke, full. Hr Rappe, Carl, öfverstelieutenant,
Hr Lake, full. Hr Schönberg, [Anders], Kongl. Secretair,
Hr Priintzenschiöld, Eric, Ryttmästare,
Hr Kock, full. Hr Beckfries, Jean, Capitain,
Hr Kylenstierna, Carl Vilh., Capitain,
Hr Pegåberg1, full. Hr Lode, Reinh., Major,
Hr Bungencrona, full. Hr Benzelstierna, Johan, Kammarråd,
Hr von Yhlen, Justinus, Major,
Hr von Ehrenheim, full. Hr Tersmeden, Herm., Håfråd,
Hr Alströmmer, Patrick, Öfverdirccteur,
1 Skall vara: Pegauberg.
190 1769, juli 4—13. Hyra för sammanträdeslokaler.
Hr Plomgren, Anders, Commerceråd,
Hr de Carnal, Carl, Öfverste.
R. o. A. åtskildes kl. half til tu.
År 1769 den 13 Julii.1
Torsdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Generalen Grefven och Landtm. Axel Fersen.
R. o. A. intogo sine ställen och protocollet för d. 25 sidstl.
Maii justerades.
1. Föredrogs och uplästes Secrete Utskottets extractum
Hushyra för protocolli af d. 11 innevarande månad, hvaruti hemställes,
^neme*0' om Secrete Utskottet må updragas at, ifall någon af
Riksens Ständers deputationer skulle behöfva hyra sig rum,
at (!) om den erforderlige hushyrans anordnande draga försorg.
Hr Billberg begärte detta på bordet, hvaremot af åtskilige
begärtes proposition.
Hr Gref. och Landtm.: Hvad Secrete Utskottet här anmält,
lärer vara af den beskaffenhet, at det icke gärna kan
afslås, så framt deputationerne skola komma i arbete. Flere
af dem hafva väl rum uti konungens och rikets hus, uti
Banquen, på Riddarehuset och äfven hos Magistraten utan
någon hushyra, men så äro dock åtskilige ganske angelägne
deputationer, för hvilke man måste hyra rum, til exempel
Cammar-, oeconomie- och commercedeputationen, Landtoch
sjömilitieoeconomiedeputation, Fiskeriedeputation, Protocollsdeputationen
med flere desse deputationers utskotter;
om för dem ej blifva rum hyrde, lära de svårligen kunna arbeta.
Hr Billberg förklarade sig icke uti annat afseende
hafva begärt detta på bordet än för at kunna få upgifva et
förslag, som han hade, at skaffa en deputation husrum utan
at behöfva betala hyra.
Hr Billberg anmodades derom med försäkran, at om än
Screte Utskottets extractum protocolli blefvo bifallit, sådant
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Justerat d. 26 Augusti 1769.
Växelkursförordningen.
191
icke hindrade, at ju hans förslag ändå med tacksamhet skulle
emottagas.
Uppå skedd proposition hlef altså Secrete Utskottets extractum
protocolli bifallit.
2. Hr Gref. och Landtm.: R. o. A. har begärt, at Secrete
Utskottet skulle upkomma til plena med sitt yttrande angående
et af Frih. Kagg ingifvit memorial, som tillstyrcker,
at Kongl. Maij :ts år 1767 utfärdade förordning om växelcoursens
fixerande til 42 m. per riksdahl:r genast måtte uphäfvas.
Ehuru Secrete Utskottet önskat sig och äfven behöft
mera tid och råderum at uti et så vigtigt ämne få samla alla
dertil hörande omständigheter, innan Secrete Utskottet deröfver
sig yttrade, har Secrete Utskottet dock så fort, som
möijeligen ske kunnat, velat inkomma med sitt betänckande
häröfver, hvilket nu voro til reds at upläsas och R. o. A:s
godtfinnande underställas. Härvid voro ock inkommit et
Bergsdeputations betänckande i samma ämne af d. 10 Julii
sidstl.
Uplästes altså nu 1 f :o] berörde betänckande, som tilstyrcker
coursförordningens uphäfvande; hvarvid likväl var bilagt
Hr G. A. Leijonmarcks särskilte votum, som förklarar
sig icke kunna tilstyrcka ett förhastadt uphäfvande af växelcoursstadgan,
efter det kunde lägga oförtänckte hinder i vägen
vid financeregleringen, som Secrete Utskottet redan har
under händer, och ofelbart nu, sedan en stor del af järncontracterne
för i år redan äro slutne, skulle mera skada och
trycka än hielpa bergslagerne.
Hr Martin Alanders särskilte votum, sorn instämmer med
Hr Leijonmark at afstyrka vexelstadgans för hastiga uphäfvande.
Äfvenledes Hr Erik Noréens, som på anförde skäl förenar
sig med de tvenne föregående vota.
2:do. Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 11 Julii
sidstl., hvaruti Secrete Utskottet förklarar, at ehuruväl det
anser i allmänhet vexelcoursens stadgande genom lag för föga
möijelig, icke gerna instämmande med sakens natur och icke
eller i alle afseenden billig, efter svensk lag icke kan förbinda
fremmande undersåte at emottaga svenskt mynt för mer eller
mindre, än det gäller antingen efter myntets invärtes
värde i jämförelse med främmande mynt eller efter Sveriges
utrikeshandels vilkor; så har det likväl förekommit Secrete
Om vexelcoursförordningens
uphäfvande
m. m.
192 1769, juli 13. Växelkursförordningen.
Utskottet ganska betänckeligit at i närvarande omständigheter
upphäfva växelcoursförordningen af d. 8 Septemb. 1767
och d. 6 December 1768 annorlunda än i sammanhang med
de författningar til förbättring i rikets penningerörelse, hvilke
redan äro under arbete och Secrete Utskottet, så snart
möijeligt blifver, skall upgifva. Secrete Utskottet anförer, at
af förordningens uphäfvande nu genast måste följa cour sens
resning til en oförväntadt högd, deraf upkomma rikets allmänna
credits förfall, en bancocreditens märkelige försämring
och alle de oredor och äfventyr i näringarnas drift samt
tvister och missnöijen ibland rikets inbyggare, som vanligen
åtfölja osäkerheten uti det, som i alle stater böra vara det
säkraste, nämligen myntets valeur, och upgifver til bestyrkande
af denne sin tancka de vigtigaste skiäl, nemligen at
detta steg såsom stridande emot principen af Banquens sedlars
realisation, som likväl varit Riksens Ständers yttrade
föresats, skulle värcka misscredit så in- som utomlands och
coursens resning. At den skulle hindra samma realisationsplan
och genom ny skakning i varuprisen förordsaka de redan
utmattade näringars fullkomlige undergång; at allmänhetens
tanka om en förväntadt högning i coursen skulle bidraga
til dess stegrande; at speculationer på en ostadig course
skulle åter begynnas och förordsaka riket lidande i högste
måtto; at rikets näringar, som skola gifva styrcka til utrikeshandelen,
äro nu så utgågne, at handelen måste sakna
derigenom det, som kan vara den förmånlig, hvarföre man
blifver altså utom förhoppning, at coursen skulle kunna hållas
innom någre grentsor, om den genast släppes handlös och
utan hielp; och tror Secrete Utskottet derföre dess åliggande
vara at afstyrcka växelcoursförordningens uphäfvande nu
genast. Men som saken blifver af yttersta vigt, ehvad afseende
Riksens Ständer skulle vilja giöra uppå det, Secrete Utskottet
nu anfördt; så har Secrete Utskottet, at tilfredsställa
sin farhåga för fölgderne af växelcoursförordningens häfvande
nu genast, trodt sig böra anmäla, at i en sådan händelse
högst nödvändigt blifver, at tillika någon författning
giöres, som någorlunda kan mota och förekomma följderne
af förordningens uphäfvande, hVilke i annor händelse blifva
sådane, at en utväg til myntets hielp blifver lika så svår at
utfinna som opålitelig til sitt ändamål. At man derföre måste
minska införskrifningen af sådane utrikes varor, som
fordra utur riket större penningesummor.
Växelkursförordningen.
193
At en af de betydeligaste är spannemål, som inkommer och
uti bränvin consumeras til flere 100/m tunnor årligen, hvarför
Secrete Utskottet anser framgången af de författningar,
Riksens Ständer ämna vidtaga til mera stadga och redighet
uti rikets mynt och penningerörelse, vesendteligen deruppå
ankomma, at, då växelförordningen uphäfvas, alt bränvins
brännande här i riket med detsamma förbiudes och at begge
desse mål i Riksens Ständers öfverläggningar oskiljacktigt
åtfölja hvarannan. Till förekommande af spannemålsprisets
fallande, landtmannen til skada, utlofvar Secrete Utskottet i
sådan händelse at vidtaga författningar. Som Secrete Utskottet
äfven tilstyrcker förbud emot utrikes bränvin och utlofvar
sträcka all sin omtancka derhän, at penningerörelsen, och
derigenom lif åt bergslag och alle näringar, må varda återstäld.
Härvid var bilagd Hr Baron Pechlins särskilte tancka, som
på anförde skäl tillstyrcker courseförordningens uphäfvande
men afstyrcker förbudet emot bränvinsbränning.
Äfvenväl Hr Probsten Magister Zacharias Cajanders votum,
som tilstyrcker på anförde skäl, at Secrete Utskottet
må upskiuta med afgiörandet af detta mål, til dess financesystemen
i alle sine delar kan hinna blifva utarbetat; men
om Secrete Utskottet med denne sak förut gingo til Riksens
Ständers plena, at då förordningens uphäfvande och brännevinsbränningens
förbud måge åtföljas och icke på något sätt
varda skilde.
Af flere begärtes detta på bordet.
Hr Linderstedt, Eric, föreslog, at det måtte tryckas,
på det R. o. A:s ledamöter kunde hafva tilfälle något
hvar at med betänckande läsa desse handlingar, innan de til
afgiörande företogos.
Hr von Böhnen förbehölt sig, at det icke måtte hos
R. o. A. företagas, innan det blifvit tryckt, och begärte altså,
at Hr Gref. och Landtm, ville utsätta dagen, då det åter skulle
förekomma.
Hr Gref. och Landtm.: Om tryckningen är redan anstalt
giord, så at det i mårgon kan vara färdigt; och dagen til
dess åter föredragande kan blifva nästkommande måndag.
Hr Liljehorn: Brännevinsförbudet och hvad Secrete
Utskottet utlåfvadt at föreslå, på det spannemålen ej måtte
komma i vanpris, hafva med hvarannan så nära gemenskap,
at det på en gång bör afgiöras altsammans; han önskade der
-
194 1769, juli 13.
Riksrådet.
före, at Secrete Utskottet, om möijeligit är, ville dermed til
måndagen äfven inkomma.
Hr Gref. och Landtm, försäkrade, at Secrete Utskottet
icke skulle försumma någon dag; men icke kunde Hr Gref.
och Landtm, determinera någon så viss tid, då det skulle
kunna hinna blifva färdigt.
Angående 3. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d.
om^expor- 7 Julii sidstl., hvaruti tilstyrckes, at kongl, förordningen af
table varor, d. 29 November 1765, som stadgar, at contracter om jern
som blifvit an(jre rikets exportvaror skola slutas i riksdahhr, måtte
slutne uppå 1
ricksdahl. uphäfvas, så at sådane contracter hädanefter kunna atslutas
i den myntsort, hvarom kiöpare och säljare sig hälst vilja
förena, til dess framdeles någon ständig författning om rikets
myntväsende kan blifva giord.
Detta bifölls.
Hand- 4. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 7
^Mcksens"1 sidstl., at Secrete Utskottets til plena upgifne betäncRåds
för- kande med dertil hörande alle handlingar angående Hrr Rikhåliandc
sens Råds förhållande uti frågan om Riksens Ständers sampå
finska, mankallande måtte på finska språket varda öfversatt och på
allmän kostnad til trycket befordrat genom anstalt af regeringen.
Frih. Grönhagen instämde så mycket häldre häruti,
som han under sin hitresa från Norrkiöping hördt åtskillige
grofve beskyllningar och ryckten löpa i landet om Hrr Riksens
Råd, hvilke derigenom kunde företagas [o: förtagas]1.
Proposition giordes och Secrete Utskottets extractum protocolli
bifölls.
Om indragne 5. Uplästes et af Hr Lars Hierta ingifvit memorial, hvar^pMisioner
ur anföres, huruledes vid sidstl. riksdag blifvit genom Secrete
rådén Grefve Utskottet indragne åtskillige pensioner och benådningar,
Tessin, hvarmed flere redelige, om riket välförtiente herrar och män
vf Höpken blifvit af Riksens Ständer förr belönte och hugnade. Hr Hieretc.
etc. ta nämner deribland i synnerhet Hrr Riksens Råd, Grefvar
Tessin, von Höpken, Stromberg2, Gyllenborg och Scheffer,
samt i synnerhet såsom lidande på mångfalldigt sätt Hr
Riksrådet Frih. Rudenschiöld, ehuru icke någon pension
utan verkeligen rådsembetet blifvit honom ifrån tagit; Hr
Hierta förmenar det förtiena närmare granskning, huru det
1 Konceptprotokollet.
2 Rättat från förlagans: Strömberg.
Riksrådspensioner.
195
tilkommit, at et Secrete Utskott af egit bevåg kunnat ändra
och borttaga ifrån välförtiente medborgare sådane förmåner,
benådningar, pensioner och löner, som de förut af Riksens
Ständers plena, det är af högste magten, en gång undfådt,
och föreslår, at Secrete Utskottet må updragas at med berättelse
til plena inkomma, huru dermed förevetter, samt hvad
ersättning desse lidande herrar derföre kunna få.
Häröfver begärtes af ganska månge proposition. Men
Hr Linderstedt deremot, at det måtte hvila, på det
han kunde få tillfälle at blifva underrättad, om det så förhåller
sig, at Secrete Utskottet sidste riksdag fråntagit någon
sådane pensioner eller tienster, som de förut af Riksens Ständers
plena undfådt.
Frih. Bunge: Som frågan är endast at remittera detta
memorialet, så lärer Secrete Utskottet uti den berättelse, som
härom til plena skall upkomma, bäst gifva uplysning, om
denne beskyllningen är et misstag uti memorialet, härrörande
af okunnoghet om sakens rätta sammanhang.
Hr Pfeiff begärte och denne sak på bordet.
Hr Linderstedt, Eric, förklarade sig endast hafva
begärt det på bordet, på det R. o. A. måtte få tilfälle at blifva
underrättade om hvad Ständer tillförene beslutit eller ej; i
öfrigit voro han för sin del icke emot at memorialet måtte
remitteras.
Hr Gref. och Landtm.: Uti memorialet begäres detsamma,
som nu påstås, nemligen at Secrete Utskottet bör til
plena inkomma med hvad som föranlåtit, at desse pensioner
vid sidste riksdag af Secrete Utskottet blifvit indragne, hvarföre
ändamålet vinnes, om remissen bifalles.
Hr Linderstedt, Eric: Så snart det är til at få
härom all nödig och fullkomlig uplysning, så bifaller iag remissen.
Hr Pfeiff conformerade sig härmed, och uppå skedd
proposition bifölls, at Hr Hiertas ofvanberörde memorial til
Secrete Utskottet remitteras.
6.. Uplästes et af Hr .C- M. Palmstruck ingifvit memorial,
hvaruti han föreställer, huru Hr Riksrådet Baron Rudenschiöld
sidstl. riksdag uppå et af Secrete Utskottet upgifvit
extractum protocolli ad notitiam icke för förseelse i rådsembetet,
utan hvad förut och innan han til rådsvärdigheten
uphögdes, skall händt, b [ 1 ] ifvit från samma höga embete re
-
Ricksrådet
Rudenschöld
angående.
196 1769, juli 13. Uggla. Silfversparre.
moverad; och öfverlemnar til Riksens Ständers bepröfvande,
hvad ersättning välbemälte Hr Riksrådet för ett sådant
lidande kan erhölla; äfvenledes om icke Riksrådet Baron
Rudenschöld, sedan honom nu skedt justiee, är berättigad at
undfå sin rådslön oafkortadt ifrån den dag, samma lön sidstl.
riksdag för honom uphörde.
Detta remitterades til Secrete Utskottet.
Capitisrät- 7. Föredrogs et af Hr Uggla, Knut, ingifvit memorial, hvar^famMen4*
^an besvärar sig deröfver, at Riddarehusdeputationen
Uggla. denne riksdag tagit af honom och hans gren capitisrättigheten
uti adelige famillen Uggla, som han sidstl. riksdag genom
lottning uti dåvarande Riddarehusdeputationen vunnit.
Hr Gref. och Landtm.: Kanske R. o. A. behagar remittera
detta til Riddarehusdeputationen at fodersammast med
sin förklaring häröfver til R. o. A. inkomma.
Hr Uggla, L e o n h. Mag.: Memorialet innehåller tvenne
delar. Den förste är frågan om capitisrättigheten för famillen,
den andre hvem som nu, och intil dess frågan hos R.
o. A. blifvit afgiord, är berättigad at sitta för famillen, och
denne senare lärer vara den, som Knut Uggla begär, R. o. A.
genast ville afgiöra, efter han förmenar sin vid en föregående
Riddarehusdeputation genom lottning vundne rättighet
dertil vara bättre constaterad än den, en senare Riddarehusdeputation
kunde gifva.
Hr Gref. och Landtm.: R. o. A. lära nu förut icke vilja
decidera öfver någondera utan låta deputationen få förklara
sig såväl öfver det ena som andra; och blifver emedlertid den
Hr Uggla, som nu innehafver famillens säte på Riddarehu
set,
dervid.
Den proposition, som i conformité häraf giordes, besvarades
med Ja.
Nils Harald 8. Sedan Hr Eric Gustaf Silfversparre [s] besvär deröfver,
Silfver- at Riddarehusdirectionen frånkiendt honom och hans gren
memorial, capitisrättigheten uti Silfversparrefamillen, den han likväl
genom Riddarehusdeputations beslut vid sidsta riksdag vunnit,
d. 14 Maji til R. o. A. inkommit och d. 27 Junii blifvit
til Riddarehusdeputation remitterat; så uplästes nu Hr Nils
Harald Silfversparres svar och förklaring öfver berörde memorial
och remitterades likaledes til Riddarehusdeputationen.
Fabriker. Tullverket. Brahe. 197
9. Föredrogs ånyo Hr Öfverstens Baron Pechlins memo- Hr Pe<*Jins
° memorial om
rial, huru och på hvad sätt en fullkomelig och för riket nyt- en handels
tig
systeme uti financevärket må kunna utarbetas och grun- oc^laj1a"1ac"ce"
der ne der til, i hvilken afsigt han föreslår, at en handels- och deputation.
financeballancedeputation må inrättas.
Detta remitterades til Secrete Utskottet.
10. Uplästes et af Fabriqueuren och Riksdagsmannen från Apiarie
memor. om
Stockholm Hans Apiarie i sitt stånd ingifvit memorial, hvar- privilegier
uti han å egne och öfrige fabriqueurers vägnar besvärar sig På fabriquer.
deröfver, at så mångfalldige privilegier til fabriquers anläggande
blifvit desse förflutne åren meddelte, hvilket memorial
altsedan d. 29 Maii varit lagt på bordet.
Och blef detsamme nu remitteradt til Handels- och manufacturdeputation.
11. Föredrogs ånyo det d. 11 sidstl. Maii upläste memorial, tullv^™.ket
af en Borgareståndets ledamot Hr [Borgmästare Johan Erik] Bergströms
Bergström ingifvit, hvaruti han föreslår, at tullvärket måtte memorial,
på sätt, som det ifrån början varit, ställas under Kongl.
Kammarcollegii styrsel; och remitterades detta til Tulldeputationen.
12. Uplästes Assessorens i Kongl. Giötha Hofrätt Hr Sa- ** Queckmuel
Gustaf Queckfeldts ansökning om slut uppå sine vid morial uti
sidstl. riksdag gifne besvär öfver praejudice, hvaruti Secrete si^[ prsejuDeputationen
vid samma riksdag betänckande afgifvit, men
som icke blifvit uti plena då afgiordt. Denne ansökning var
altså af Urskillningsdeputationen til Riksens Ständers plena
remitterad.
Jämte ansökningen var äfven bifogat Hr Queckfeldts memorial,
som uplästes, hvaruti han anhåller, at Secrete Deputations
berörde betänckande måtte få öppnas och honom tilllåtas
at vidare få utföra det, som han til bestyrckande af sin
ansökning kan vara försedd med, samt at saken således, innan
den blifver afgiord, måtte til Secrete Deputationen åter
varda förvist.
Och bifölls, at Secrete Deputations betänckande af förre
riksdag må få öppnas samt at detta mål remitteras til Secrete
Deputationen.
13. Uplästes et af Hr Falkengren ingifvit memorial, hvar-Hr Falckenuti
han såsom fullmägtig för grefvelige ätten Brahe anholler, torill*at"
at Cornetten och Kongl. Lifdrabanten Grefve Pehr Brahe, Gref Pehr
som nu voro famillens hufvudman och för hvilken allenast ^aus^uUera!
198 1769, juli 13.
Brahe.
felades et år i den åldern, som fordrades för at sielf kunna
sitta för famillen, måtte nu förut få tilstånd at bevista R. o.
A:s öfverläggningar, dock utan at äga röst; på det han, såsom
af äldste famillen och hvilken i sin tid ofta torde komma
at under Landtm :s frånvaro föra ordet, kunde hafva tilfälle
at underrätta sig, huru rikets angelägenheter hos R. o. A.
föredragas och afgiöras.
Häröfver begärtes af månge genast proposition; andre åter
deremot, at det måtte läggas på bordet.
Frih. Horn: Lagen är klar angående dens ålder, som
skall få komma in på Riddarehuset, och tål ej någon förtydning.
Jag kenner ingen lag, som tillägger häruti famillen n:o
1 förmånsrätt framför famillen n:o 1 000. Att Grefve Brahe
här skall få auschultera för at giöra sig skickelig til at hos
R. o. A. föra ordet i början af en riksdag eller vid andre tilfällen,
då det kunde behöfvas, är uti mitt sinne icke något
skäl. Flere de värdigaste herrar och män hafva här fördt
landtmarskalksstafven och det med fullkomligaste skikelighet
och heder, utan at de någonsin förut ausculterat. Skall
en sådan förmån lemnäs n:o 1 af famillerne, så påstår iag
samma rättighet för alle de öfrige famillers minderåriga capita.
Hr Liljehorn instämde med Frih. Horn häruti, och
af flere besvarades detta med Ja och Nej.
Hr Gref. och Landtm, förestälte, at saken voro lagd på
bordet och det uppå fleres begäran, hvarföre han ej eller
kunde derogera ifrån deras rättighet och derföre nödgades
påminna, at ventilation måtte afstadna.
En del af 1^. Sedan R. o. A. i sidste pleno d. 4 Julii beslutit at inölands
hämta Urskillningsdeputationens berättelse angående den
om^utsyningurskillningslistan under n:o 117 införde sak rörande
på kronoall-Riksdagsmannens från öland Lars Persons ansökning å All"'arne18'
mogens vägnar i Löth, Alböka, Eijby och norre delen af Kiöpings
soknar at få understöd til byggningstimmer och vedbrand
af kronoallmänningarne, Kiöpings och Ramsätters Tollar
[o: Ramsätra tallar] kallade, hvilken ansökning sidstl.
riksdag blifvit afslagen men Erik Person nu förnyat och uti
Urskillningsdeputationen fådt til remiss antagen; så uplästes
nu det i Urskillningsdeputationen hällne protocoll öfver detta
mål, hvaraf befants, at pluraliteten i deputation ansedt
målet af sådan beskaffenhet, at det såsom ett besvär uti
Ölands allmänningar.
199
oeconomiemål af en menighet, hvaruti förklaring begäres öfver
en Riksens Ständers redan gifne resolution, kunde til remiss
antagas och at följackteligen detta blifvit til Kammar-,
oeconomie- och commercedeputation remitterat.
Hr Liljehorn: Af detta upläste protocoll befinnes, at
Urskillningsdeputation uptagit et mål, som förut af Riksens
Ständer var afgiordt; dertil förmente han, at deputationen
icke haft någon rättighet, och hemstälte, huru R. o. A. ville,
at dermed skulle förfaras. Öland är et i sig sielf nu redan
et(!) nog skoglöst land. Får Allmogen hädanefter frihet at
hushålla efter behag med de få ännu återstående kronoparclter,
så lärer icke länge dröija, förrän hvar sticka blifver
förödd, riket och innevånarena til en obotelig skada.
Hr Hierta, Carl: Voro det Urskillningsdeputation
tillåtit at granska hufvudsaken och gå in uti merita, skulle
kanske desse considerationer hafva värckat; men då deputationen
endast får utlåta sig efter rubriquen, om et mål såsom
riksdagsärende bör antagas, så har deputationen ej kunnat
annorledes anse en hel menighets klagan.
Deputationens ledamöter arbeta uti ingen annan afsigt än
til at befordra allmänt och hvar medborgares bästa; deras
nit kan icke förenas med den hårdhet emot medbroder at afslå
dem medel och utvägar at få frambära till högsta magten
sin klagan och söka hielp emot en tryckande nöd. Kammar-,
oeconomie- och commercedeputation torde kanske upfinna
något medel til deras lisa utan at behöfva lämna tilstånd
at ruinera de omtalte kronoallmänningar, och i sådant
hopp är saken remitterad.
Hr Liljehorn hade dervid intet at påminna, at denne
Allmoge kan få hielp, allenast at det sker utan rubbning i
det, som Riksens Ständer redan beslutit.
Hr Wachschlager: Saken är redan kommen til Kammar-,
oeconomie- och commercedeputation och torde snart
blifva företagen; som ledamot låfvar iag nog at söka bibehålla
Ständers beslut i sin kraft och at freda allmänningarne,
men om pluraliteten öfverrösta [r] mig, hoppas iag, at det
icke blifver mig tillräknat.
Hr Gref. och Landtm.: Efter saken redan är kommen
til Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen, lärer
det vara bäst, at den inkommer med sitt yttrande til plena
De ledamöter, sorn stadnat uti olika mening emot pluralite
200 1769, juli 13. Salpetertillverkningen.
Ang:de belöning
för ryttare,
dragoner
och soldater,
som
ranconerat
sig sielfve
utur krigsfångenskapen.
Hr Liljehorns
memorial
om
saltpettertillvärckningen.
ten, äga då frihet at låta sine särskilte vota följa med, och.
då kunna plena hafva tilfälle at uti altsammans taga sitt beslut.
Härvid afstadnade denne ventilation.
15. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d.
11 sidstl. Julii, hvaruti tilstyrckes, at de soldater, ryttare och
dragoner, som skaffadt sig sielfve utur krigsfångenskapen,
måtte såsom en belöning vid hemkomsten undfå de annarsför
dem bestådde ranconspenningar. Äfven at den soldate-,
ryttare- och dragonehustru, som äger små omyndige barn
och för hvilken mannen i krigsfångenskap blifver borta, må
få bebo torpet, til dess vacancen hinner besättas, emot det
at rust- eller rotehållaren godtgiöres på vacanceafgiften så
mycket som torpet beräknas til.
Efter någon discourse bifölls detta med den tilläggning, at
hustrun i sådant fall der jämte blifver ansvarig för torpets
häfd och skiötsel.
16. Föredrogs Hr Liljehorns memorial, hvaruti han tilstyrcker
åtskillige utvägar och författningar at upmuntra
saltpettertillvärckningen i riket utan så stor tunga för riket.
Detta remitterades til Secrete Utskottet.
Hr Liljehorn tilläde härvid munteligen, at det mångfalldige
tvång, som var pålagd alle dem, som äga saltpetterjord,
upväckte hos de fläste missnöije för hela inrättningen.
Han hade exempel på den, som begärt fädt flytta til lägligare
ställe et gammalt hus, hvarunder var saltpetterjord, at det
blifvit af slagit; hvarigenom händt, at ägaren missnögd vanskiött
det gamla huset och at jorden ändå blifvit fördärf vad,
som och flere med flit dölja och bortskämma, om de hos sig
finna någon anledning til sal tpetter jord, för at undvika kokning
hos sig.
Hr Wadenstierna, Carl: Författningarne äro sådane
ifrån gammalt, at den, som vill flytta et sådant hus, får
ej låf der til, om ej det nya stället är sådant, at saltpetter jorden
äfven kan flyttas utan at taga skada, ty annars skulle
jorden snart gå ut och ämnet til en så nödvändig vara omsider
förloras, riket til största skada.
Efter desse författningar måste Krigscollegium rätta sig.
När nu detta memorial blifver remitterat, får Secrete Utskottet
tilfälle at pröfva, huruvida desse författningar kunna up
-
Sekreta utskottet.
201
häfvas; då collegium sedermera kan blifva frikallat ifrån de
beskyllningar, som skulle det vilja pålägga något tvång.
Frih. Horn, Crister: Saltpetterjorden är ganska nyttig
för en landtman, ej allenast til siudning utan ock til
åkerns förbättring; den bör altså af en hvar hushållare vårdas
men icke någon med tvång dertil hållas. I Engelland kokas
nog saltpetter; men en hvar äger at skiöta och giöra med
sin jord, huru han vill; likväl ser man icke, at saltpetter jorden
förstöres. Blifver derföre angelägit at jämföra författningarne
och hvad mera, som kan föreslås för at välja det
bästa.
17. Uplästes och gillades hrr electorernes val til ledamöter
uti Secrete Utskottet i stället för dem, som afgådt, och voro
dertil utnämde:
[Grefve.]1
Grefve Adam Lagerberg, Landshöfdinge och Riddare af
Kongl. Nordstierneorden.
Adel.
Hr Wernstedt, full. Gref Ulric De la Gardie, Hofmarskalk,
Hr Sabelfeldt, full. Frih. Posse, Mauritz, Major,
Hr Saltza, Hugo Herm., Major och Riddare,
Hr Rotzir, [Johan], Statssecreterare och Riddare.
Uti Bergsdeputationen.
Adel.
Hr Cederström, Thomas, Kammarherre och Riddare af
Sverdsorden.
Uti Expeditionsdeputationen.
[Adel.]
Hr Rosentquist [o: Rosentwist]2, full. Hr Bergenstråhle,
Joh. Jacob, Landssecreterare.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. half tu.
1 Allegater I, fol. 161.
2 Allegater I, fol. 160.
Ledamöter
uti Secrete
Utskottet
och deputationerne.
202 1769, juli 17. Växelkursförordningen.
År 1769 den 17 Juli i.1
Måndag.
Plenum kl. 8 förmiddagen.
Närvarande Hr Grefven och Landtm. Axel Fersen.
R. o. A. intogo sine ställen och protocollet för d. 27 sidstl.
Maii justerades til en del.
Ang:de j Företogs ånyo den uti sidsta pleno d. 13 sidstl. förehaf
vaxelcourse
förord-
de sak angående kongl, förordningens uphäfvande såväl af
ningens up- §r 1767 som år 1768, hvarigenom vexelcoursen blifvit fastförbud
emot stäld til 42 marck koppar :mt per riksd:r, och uplästes
brennevins- i Bergsdeputationens betänkande med tilhörige särskilte
brenning. VQ^a a^ jjr Leijonmark, Hr Alander och Hr Noréen.
2. Secrete Utskottets extractum protocolli med åtföljande
särskilte vota af Hr Öfversten Pechlin och Hr Probsten Cajander,
hvilke alle handlingar sedan sidsta plenum varit liggande
på bordet.
Härunder inkommo följande memorialer, hvilke uplästes
uti den ordning, som de blefvo ingifne, nemligen:
l:mo. Af Hr Boije, som tilstyrcker, at hvad coursförordningenfs]
uphäfvande angår må varda återremitterat til Secrete
Utskottet, til dess Secrete Utskottet med sitt arbete hinner
blifva färdigt; och hvad bränvinsförbudet angår, at det
remitteras til Cammar-, oeconomie- och commercedeputation,
som med giörligaste första har at upgifva alle möijelige och
kraftige utvägar til förekommande af den öfverflödiga spanmåls
förbränning, som riket til största skada nu så allmänt
brukas (Bil. 14). Geck til de andre stånden.
2:do. Af Hr Carl Magnus Sparrschiöld, som bifaller Secrete
Utskottets extractum protocolli och föreslår åtskilligt at
befrämja rörelsen och understödja näringarne.2
3:o. Af Hr Tallberg, Georg Fromholdt, som tilstyrcker
vexelförordningens uphäfvande och at coursen må sättas til
det, den nu naturligen är, men bränvinsbränningen tillåtas i
städer och på landet til husbehof viss tid om året (Bil. 15).
Geck til de andre stånden.
4 Af Hr Arvid Virgin, som, ifall vexelförordningen skall
häfvas, fäster coursen til det, den nu synes vara, 48 marck
1 Konceptprotokollet har påteckningen: Justerat d. 4 Sept. 1769.
3 Tryckt 1769.
Växelkursförordningen.
203
kopp:rmtt per riksd:r, och at med brännevinsbränningens
förbud må gradatim tilgå; önskar likväl til slut, att coursförordningen
må äga bestånd och brännevinsbränningen
blifva förbuden.1 Geck til de andre stånden.
5. Af Hr von Boisman, Reinholdt Gustaf [o: Gabriel], som
tilstyrcker förordningens uphäfvande om vexelcoursen och
äfven brännevinsbränningens förbiudande (Bil. 16). Geck til
de andre stånden.
6:o. Frih. Cederström, Claes, som ingaf sin mening
skrifteligen författad til protocollet, hvilken uplästes, så
lydande:
Uti det förevarande granlaga ämnet finner jag mig så mycket
mera skylldig at vid handen gifva de hos mig upkomne
considerationer, ehuru ringa verckan de ock kunna giöra,
sorn at iag derigenom ej allenast befordrar mitt samvete utan
ock, så mycket hos mig står, söker bidraga dertil, at fölgderne
måtte läggas i klar dag, så at någon ursägt af oförmodade
händelser ej måtte finna rum.
Då Höglofl. Secrete Utskottet uti sitt extractum protocolli
förklarat sig icke vara obenägit, det förordningen, som stadgar
vexelcoursens marcketal, må til sin kraft och värckan
såsom lag uphöra, så snart sådane anstalter hinna fastställas,
som kunna bibehålla en jämn och på beständiga grunder
reglerad växelcours samt, så snart en sådan financesysteme
kunnat upgifvas, som för närvarande och tilkommande tider
vore riket gagnelig, så synes deraf nog tydeligen följa, det
någon ändring uti den förra financesystemen derigenom intenderas
och torde å färde vara.
Jag går nu förbi at vidlyftigt detaillera den fråga, hvartil
förenämde utlåtande en otvungen anledning gifver, nemligen
huruvida det är lämpeligit, at courseförordningen skall äga
bestånd, så länge exporterne debiteras, men förändras, när
trasseringen in på vintermånaderne tager sin början.
Jag vill endast hålla mig til en reflexion, hvars styrcka
genom flere tiders erfarenhet blifvit bevist. Det är den, at
täta förändringar uti financeplanerne nästan altid funnits
skadeliga. Apparrences och hopp om ändring uti förut vidtagne
författningar föda altid af sig nya speculationer; man
vill gärna nyttia ändringen til sin fördel; men så länge man
ej egenteligen känner dess beskaffenhet, stadna alla rörel
1
Tryckt 1769.
14—610798
204 1769, juli 17. Växelkursförordningen.
sers drift uti en villrådighet, som härrörer af fruclttan at
råka ut för något oförmodat lidande. Villrådigheten värckar
misscredit och denna förordsakar åter stagnation i rörelserne
samt tvång och undergång för näringarne.
Uppå dessa sanningar hafva vi innom oss ojäfagtige bevis
i händerne. Vexelförordningen var ganska god och verckande
såväl i vår inrikeshandel som äfven utrikes, så länge de
grunder, på hvilka den egenteligen var fotad, blefvo utan
tvifvelsmål följde och iagttagne. Vi som til vår utlänska
värfning ej fingo några växlar, niöto lika fult i Hamburg
för bancotransportsedlar 43 m:r per riksd:r, men så snart
riksdag vardt utskrefven och något ryckte om rubbning i financeplanerne
upkom, stod sådant ej mera at erhollas.
Det är ostridigt, at uti ett rikes financeplan ingen annan
säker grund gifves än den, som i hvar förnuftig enskildt hushållning
brukas, nemligen at förskaffa sig tilgång til sina
behof utan gäld och skuld.
Uti Höglofl. Secrete Utskottets betänckande hade iag således,
innan något med trygghet uti detta ämnet slutas kan,
väntat en tilförlåtelig calcul på handelsbalancen, som utvisat,
huru stort antal växlar til nödtorfsvaror årligen fordras; om
detta antal kan vinnas genom våra egna exporter, om desse
öfverstiga importerne eller om lurendregerijet i hemlighet
upsväljer handelsfördelen med mera.
När som alla desse uplysningar nu saknas, så har iag svårt
at finna, på hvad skäl Riksens Höglofl. Ständers plena skola
bygga sina beslut. Min mening är den, at om rikets exportsumma
är tillräckelig til nödtorfsvarors införskaffande, så
bör coursförordningen äga bestånd och ej ändras; är den
åter otilräckelig, så gör förordningens bestånd eller obestånd
ingenting til saken. I sådan händelse stegras coursen lika
fult och det kanske skyndesammare, än man förmodar.
Det bör likväl icke obemält lemnäs, at coursens stigande
torde hafva flera betydeliga fölgder, hvaribland iag i synnerhet
räknar hinder uti tilgången på vexlar, sedan jernet såsom
rikets förnämsta exportvara kan bortslutas til daler
koppermynts räkning, hvilket dock under den sednaste financeplan
kunnat gifva en vexelressource af 54 tunnor guld
årligen; och denna tilgång har iag för min del trodt vara
säkrare än calculen på bränvinet, som endast är eventuelle;
ty ett missvextår gior samma, om icke större behof af ut
-
Växelkursförordningen.
205
ländsk spannemål än bränvinsbränningen under en ömnig
årsvext.
Jag måste äfven vid bränvinsförbudet anmärcka, huruledes
erfarenheten visat, det slika förbud aldrig haft den påsyftade
värckan, samt huruledes brännandet föga kunnat tilräckeligen
förekomma. Förbudet har sällan annat giordt än
utarmat Allmogen genom böter, ökt domarens giöromål och
skaffat kronobetjeningen någon rundare utkomst.
Men om coursens stegring är farlig, så är dess ostadighet
icke mindre vådelig!
Det är redan tilförne anfört, at ändringar i financesystemerne
snart kunna förbyta vexelhandel uti speculationshandel;
och at sådant är skadeligt, derpå beliöfver man intet annat
bevis, än hvad hos oss nyligen skedt.
Växelcoursens hastiga fall efter en förut gången ovanlig
stegring har värckadt ungefärligen 36 tunnor gulds förlust
för Bergslagen på dess rörelsecapital; och om coursen året
derpå fädt rasa up igen, så hade äfven samma förlust ånyo
varit oundvikelig, Bergslagen til så stor skada, at knappast
någon bruksidkare då mera kunnat äga bestånd.
Det är väl icke utan, at ju band kan läggas på coursen,
fast och ingen förordning voro; men som iag frucktar det at
af de dertil tienliga medel redan torde vara tilstoppat, så ser
iag intet annat til giörandes, än at den förre financeplan må
continueras samt at Riksens Höglofl. Ständer ett definitivt
slut derutinnan nu vidtaga, på det osäkerheten om hvad
framdeles kan varda förordnadt, icke måtte gifva rörelser och
näringar den sidsta stöten til deras undergång.
En riksd:r kan genom snabb rörelse vara i 100 personers
hand och således lika tillräckelig som 100 riksd:r, hvilka vid
trögare rörelse til lika många personer fordras.
Men skulle Högloft Secrete Utskottet bättre fram finna
skäl at tilstyrcka någon stegring i coursen, så hemställes ödmiukel.
, om icke då äfven blifver nödigt at utse medel til
penningelönarnes ökande, på det penningelöntagaren icke
aldeles må gå under.
Frih. Bunge, Sven: Secrete Utskottet fäster uti sitt
extractum protocolli R. o. A:s omtancka på tvenne lika angelägne
föremål; det ena föreställer alle de skadelige följder,
som af coursförordningens uphäfvande i otid och utan motvigt
genom importernes förminskande ofelbart skulle oss.
206 1769, juli 17. Växelkursförordningen.
öfvergå; det andre visar, at förbud emot alt brenvinsbrennande
är det första och enda medel, som nu genast kan vidtagas
såsom motvigt för at minska införseln af den myckenhet
utlänsk spannemål, som dertil måste införskrifvas och
för hvilken öfver en million riksd:r årligen går utur landet.
Hvad coursförordningen angår, finner iag utom en värkelig
dyrhet innom oss, som den förordsakat, genom en upkommen
disproportion emellan mynt och varor, i det myntet
stigit men varorna icke fallit i lika mon deremot, at den äfven
satt oss uti en märckelig underbalance emot utlänningen;
och at denne underballance måste ännu existera, så länge
skillnad är uti värdet emellan banco- och vexelriksd:r samt
blifva alt mer känbar, ju mera de inhämske varornes pris
jämkar sig til 42 marcks course.
Engelland betalte för vårt jern år 1767 circa 230/m pund
sterling, deremot år 1768 ej mer än 170/m pund för lika stort
quantum; giorde altså endast det året derigenom uppå oss
en vinst af 60 000 pund sterling. När utlänningen kiöper väre
varor efter 42 m:r course men säljer oss tilbakars sine varor
eller penningar efter 56 å 57 marck per riksdaler, så blifver
ju differancen emellan 42 och 56 å 57 hans vinst. En förordning,
sorn tilskyndar riket en sådan förlust, hemställer iag,
om den icke må ju förr dess häldre häfvas.
Andre omständigheten angår förbudet emot bränvinsbrännandet,
hvilket Secrete Utskottet satt såsom motvigt emot
coursens stegring, när förordningen om coursen blifver uphäfven.
Innan bancosedlen för [o: får]1 sitt rätta och fixerade
värde emot det mynt, densamma repraesenterar, kunna
vi aldrig få ordning uti väre näringar.
En ständig undervigt i vår handel tärde oss i månge år och
drog myntet utur landet til så merkelig afsaknad, at om det
fädt stå, hade vi sluteligen haft intet myntt. Näringar inom
oss måste derföre påtänckas, anläggas och upmuntras och
sedelmyntet tilkomma för at gifva näringarne sin behörige
rörelse. Det öktes i samma mån som producterne och hade
sitt värde uti dem och uti verckelig ägendom men ej uti myntet,
som det reprsesenterade. Likväl kunde icke värdet af det,
som innom oss producerades, hinna upväga värdet af hvad
vi ännu utifrån behöfde. Om Banquen derföre med mynt
skolat betala sine sedlar, hade sluteligen intet myntt blifvit
1 Konceptprotokollet.
Växelkursförordningen.
207
qvar i riket. Spannemål, som utifrån inhämtas, tager årligen
bort för riket i medelmåttig god årsvext en million tuhundrade
tusende riksd:r och mästa delen häraf går åt til brennevin;
denne summa får icke med varor ifrån oss utan måste
alt med contant mynt betalas.
At minska spannemålsinförslen utifrån är altså det hufvudsakeligaste
medel, som kan behålla myntt inom oss qvar
och derigenom giöra en besparing åtminstone på en half million
riksdahl. årligen.
Förbud emot bränvinsbrännandet blifver derföre så angelägit,
som det är nyttigt i flere afseenden, så til sederne som
til hälsan i nation, dem iag nu förbigår at vidare omröra.
Förbiudes denne skaddige tilvärckning, så kan Secrete Utskottet
med någorlunda säkerhet vidtaga de utvägar, som
skola bidraga at realisera vårt sedelmyntt. Då kan landtmannen
blifva upmuntrad at uparbeta sitt jordbruk, när utländsk
säd icke mera sätter pris på vår egen. Om i Polen
voro god tid men missvext inföllo hos oss, hvilken otrolig
summa skulle icke gå utur landet för spannemål, och huru
skulle icke vår landtman genom vanpris uppå det lilla, han
kanske kunde aflåta, blifva på en gång ruinerad. Nuvarande
moment voro derföre mer än lyckelig, om bränvinsbränningen
kunde blifva förbuden; ty den torde med tiden och
kanske snart nog värcka, at utländsk spannemåls införsel
blifver omsider förbuden. Skulle deremot den händelse infalla,
at såväl här bemma som uti de orter, hvarifrån vi hämta
vår utländske spannemål, blefvo missvext; så hade Sverige
icke annat öde at vänta, än etdera at folcket dödde ut af
hunger eller och nödgades gå utur landet.
Jag bifaller derföre och tilstyrker med full öfvertygelse
förbud emot brännevinsbränningen. Sker det, så blifver Secrete
Utskottet i stånd at gifva vårt mynt en fixerad och sådan
valvationspunct, som svarar emot alle varors reele värde,
hvarigenom säkerhet i handel, näringar och ali slags rörelse
åter skall uplifvas och ganska månge redelige män sättas
i stånd at betala sine creditorer.
Hr Liljehorn: Jag vill lika som Secrete Utskottet följa
den ordning och fästa min upmärcksamhet först vid förordningens
uphäfvande om vexelcoursen och sedan vid förbudet
emot bränvinsbrännandet.
Den förre har Secrete Utskottet sedt svårigheter vid at nu
208 1769, juli 17. Växelkursförordningen.
genast uphäfva. Jag är så öfvertygad om at Secrete Utskottet
deruti sedt fullkommeligen alle fölgderne och valdt det bästa,
som är at ej förhasta sig uti en sak af så stor betydelighet,
at iag utan svårighet bifaller Secrete Utskottets tancka i
den delen. Ty om coursen sluppo lös, fölgde deraf ofelbart,
at han rasade upp i bögden, hvaraf hände alle varors stegring
och deraf et allmänt missnöije och rop hos störste delen
folck i landet. Jag antager altså med Secrete Utskottet
för bäst, at förordningen om vexelcoursen må til vidare stå
orubbad.
Det senare eller bränvinets förbud begifver iag mig ock
gärna til, när utom all annan skada, som det med sig förer,
finnas skall, at en trediedel af rikets exportvaror hinna knapt
betala den spannemål, som till brännevins brännande måste
utifrån införskrifvas. Dock lägger iag dervid det förbehåll,
at landtmannen ej må betagas en liten bränvinsbränning årligen
til husbehof, efter han dessutan svårligen kan hielpa
sig at föda fram sine kreatur och sitt kostsamma tienstefolck,
ej eller bär tilfälle annars at använda sin slösäd. För hvar
och en jordbrukare kunde utsättas, huru mycket han skall
få brenna, och det icke öfverflödigt tiltagit, hvaröfver sedan
noga hand bör hållas, at ingen får gå, bränningen dessutom
ske allenast en viss tid på året. Denne spannemålsconsumtion
blifver så litet kienbar, at dertil icke skulle åtgå en
tiugondedel så mycken säd, som nu salubränningen medtager.
Härtil lägger iag ännu den tredie omständigheten, at om
brännevinspannorne skola förvaras under den tiden, ingen
brenning blifver tillåten, de då måtte förseglade lemnäs hos
ägaren, annars kunna de, som förr kanske händt, gå förlorade.
Hr Leij onanckar: Hufvudändamålet, hvaruppå Riksens
Ständer nu förnämligast lära vilja arbeta, blifver väl
1 :mo at uphielpa näringarne, 2:do at realisera myntet.
Jag instämmer altså med Secrete Utskottet, at bäst voro,
om vexelförordningen fingo stå, til dess Secrete Utskottet
hinner blifva färdigt med sitt förslag, huru begge desse delar
måge vinnas. Secrete Utskottet erkienner sielf, at i annor
händelse är bränvinets förbud en nödhielp, som Secrete Utskottet
måst vidtaga och hvilket likväl icke så hastigt, som
nödigt är, torde giöra den önskade värckan. Jag tilstyrcker
Växelkursförordningen.
209
derföre, at frågan om brännevinsbrenningens förbindande
äfven må hvila, til dess alt blifver utredt. Om vexelstadgan
verckeligen håller coursen, så kan dess uphäfvande i otid
lägga oöfvervinnelige hinder i vägen för den idée, Riksens
Ständer al tid haft, at vilja realisera bancosedelen. Är stadgan
deremot chimerique och utan värckan, så är det ju onödigt
at häfva henne, sedan hon icke mera kan skada.
Hr Liljehorn tilläde, hvad han nyss förut sagt, at det
äfven blifver nödigt vara omtänckte på spannemålsprisets
reglerande och at dervid icke utur agt låtas må, hvad som
kan förekomma, at spannemålen ej må falla under det värde,
som den i jämförelse emot andre varor äga bör.
Frih. Grönhagen förklarade sin fägnad deröfver, at
Secrete Utskottet approberade de grunder, hvarpå sidste
riksdags financesystemen är bygt. Han hade för sin del ej
eller trodt dem skadelige, fast någre kiendt värckningar deraf
och kanske ganske månge ej utan egit förvållande. Han
försäkrade sig aldrig vilja neka sin röst, när det, som tilstyrcktes,
voro enligt med hans öfvertygelse.
Secrete Utskottet hade aldrig upkommit med detta så hastigt,
och innan hela financesystemen blifvit utredd, om icke
det genom Frih. Kaggs memorial blifvit dertil forcerat. För
sin del kunde han hvarcken bifalla eller afslå, icke utlåta sig,
om vexelstadgan skall hafva bestånd eller om den skall häfvas,
innan han fädt se altsammans, som hit hörer, utredt.
Men hvad förbud emot brännevinsbränningen angår, kunde
hän det icke bifalla, instruerad af förfarenheten ifrån förre
tider, huru mycket spannemål blifvit genom bränning bortskämd
under de tider, brännevinsbrännandet varit förbudit,
och huru nation lärdt sig under förbudstiderne sielfsvåld
och at illudera förordningar. Ovisst voro ännu, om coursen
hade gemenskap med rik[e]ts handelsbalance. At väre exporters
större eller mindre qvantum icke värkade uppå coursens
stigande eller fallande, trodde Frih. Grönhagen med
skäl sig deraf kunna sluta, at coursen steg år 1756 och föll
år 1767, ehuru sidstnämde år långt mindre exporterades.
Ostadigheten i coursen trodde han deraf härröra, at 10 å 12
personer hade exportvarorne i sine händer, men deremot
flere hundrade behöfde betala importerne med vexlar. Förhållandet
emellan den ena ortens mynt emot det andra och
den skillnad, som är uti begges halt, blifver för oss ej course
210 1769, juli 17. Växelkursförordningen.
utan det åcker, som utöfvas, när 10 finnas rike uti et land
men 10 000 fattige, som behöfva låna och tvingas för sitt lån
betala ända til 200 procent. Hvad mått och togos, så länge
väre exporter äro uti få händer, kan aldrig sielfsvåldet med
coursens stegrande och fällande styras genom författningar.
Frih. Grönhagen trodde altså nyttigast at nu remittera saken
tilbakars til Secrete Utskottet, och at Secrete Utskottet
vill i synnerhet gifva sin upmärcksamhet til denne omständighet.
Att förbinda vexelcourseförordningens häfvande med
förbud emot brännevinsbrännande, dertil kunde han aldrig
samtycka; ty coursen stegras likafult, om exporteurerne funno
dervid deras räkning; dyrheten på allting ökades likväl ej
i samma mån utan dubbelt, och landtman, som ej fingo förädla
sin egen product, blefvo lidande; hvad af detta alt skulle
upkomma för allmänt missnöije i landet, lärer en hvar
kunna sig föreställa. At han detta talte och tänckte i bästa
välmening och ej som partisan, förmodade Frih. Grönhagen
ingen kunna annat än giöra honom den justiee och vara öfvertygad
om; han behöfde annars icke vidare än bifalla, at
coursen släppes lös och brännevinsbränningen förbiudes och,
när sedan illa går, lägga skulden på nuvarande Ständer men
deremot taga sig deraf anledning at visa, huru väl Riksens
Ständer förre riksdagen giorde.
I anledning af detta begärte Frih. Grönhagen, at det nu förevarande
måtte delas i tvenne propositioner, den förste om
saken åter bör remitteras til Secrete Utskottet och, ifall det
ej bifalles, at förordningen om vexelcoursen må uphäfvas
utan at förbudet emot beränvinsbrännande dervid bindes.
Hr Leonhard Mag. Uggla: Som iag vid alla tilfällen
vill vara mig lik och icke utan vunnen öfvertygelse förändra
mitt omdöme öfver förekommande riksdagsärender, så
kan iag ej undgå at uti den nu upvuxne fråga om den vissa
utsatte taxans häfvande för vexelcoursen til Höglofl. R. o. A:s
protocoll ödmiukeligen anföra, det iag än är af den tancka,
som iag både förr och näst efter denna urtima riksdags början
varit, nemi. at taxor i gemen äro af en ringa bindande
värckan vid sielfva utöfningen och blott för några få tärande
varor lämpelige, då de månadteligen efter inkiöpsprisen inrättas
och som knappast än då kunna afhålla minuterare
ifrån oskälig stegring; men för handels- och näringsgrenar i
gemen, hvilka såsom hufvudverck äro at anse, ofelbart för
-
Växelkursförordningen.
211
ordsakande den ena medborgarens hemlige åckrande på den
andra, penninge- och rörelsestagnation med deraf följande
många oredor och missnöijen; hvarföre och iag för egen del
med allmänheten och åtskillige jernmanufacturverks idkare,
som nu förordnat oss til deras rättigheters bevakan, högeligen
önskadt, at den utsatte och til efterlefnad kundgiorde
taxan för vexelcoursen til 42 m:r uti et brådstörtande fall
ifrån 66 m:r kopparmyntt på en riksd:r hamburger banco
ju förr dess heldre finge til dess kraft och värckan hvila,
intil dess Riksens Höglofl. Ständer medhinna at så denne
som flere delar af vår styckade olyckelige financesysteme
sammanbinda och uti ett för framtiden säkert skick förvandla,
såsom åtminstone öfverensstämmande med den olyckelige
landsändans längtan, där iag är boende och än en afmattad
jernmanufacturnäring underhåller.
Det [o: De]1 skäl, som styrckt min tanka härutinnan, hafva
och [o: häfver jag]1 utaf Kongl. Maij:ts nådigste dictamina
om nödvändigheten af en urtima riksdag, sielfva riksdagskallelsen,
Kongl. Maij :t,s och Riksens Bergscollegii och
flere riksdagsrelationer, Höglofl. Secrete Utskottets protocollsutdrag
och betänkande öfver förre Hrr Riksens Råds
flere underdåniga utlåtelser och tillstyrckan i Kongl. Maij :ts
Rådcammare med dess olyckeliga fölgder för alla våra näringar
och rörelser samt högvälb:mte utskotts nu meddelte
yttrande uti förevarande fråga jämte Höglofl. Bergsdeputationens
i detta ämne inlemnade betänckande, hvarföre iag
och til undvikande af vidlyftighet ej bör uprepa, hvad samma
innefattar, som numera ej bestridas kan men til än större
olycka dageligen ökas.
Dock som Höglofl. Secrete Utskottet högstuplyst funnit, at
denna vexeltaxa ej utan den motvigt uphäfvas kan, at brennevinstilverckningen
och dess införsel tillika helt och hållit
inskränckas, så vill och iag vara ibland de första, som dertil
mitt bifall lämnar; oagtadt iag som andre hitintil icke kunnat
umbära denna öfverflödsvara; hälst iag nogsamt finner,
at samma skulle bespara millioner daler kopparmynt, som
för främmande spannemål och brännevin til väre grannar
utgår; hälst om flere öfverflödsvaror få et lika öde.
Icke dess mindre frugtar iag, at et dylikt hastigt brännevinsförbud
kunde värcka missnöije hos åtskillige om dess
1 Enligt egenhändigt original i Allegater I, fol. 205.
212 1769, juli 17. Växelkursförordningen.
nytta mindre öfvertygade medborgare; och at det således för
denna gång och utan förutgången närmare jämckning näppeligen
torde vinna et önskadt allmänt bifall.
Äfvensom iag ingalunda vill åsamka våra näringar och i
synnerhet bruksrörelsen den beskyllning, at man för deras
räddande måste skrida til denna författning; hvarföre och
iag långt häldre underkastar mig och denna näring et än
längre lidande genom courstaxans än vidare bestånd på någon
tid, fast til äfventyrs de exportable varor af samma til
efterlefnad lättast kunnat förbindas, än at nu och framdeles
blottställa dem för mindre medlidande af vår uplysta men
ofta ömtålige allmänhet för de mi[n]sta anstalter uti hvar
enskilt mans hushållning och smak.
Skulle således denna olyckelige courstaxa icke med allmänt
bifall eller efter pluraliteten på et eller annat sätt kunna
uphäfvas, så hemställer iag ödmiukast, om icke hela detta
ärende finge åter förvisas til Höglofl. Secrete Utskottets närmare
granskning och utredning med den tilökning at med
samma innom den kortaste tids förlopp, sorn möijelig är, til
Riksens Höglofl. Ständer ånyo inkomma jämte vidare utlåtande
och jämkning i desse granlaga ämnen efter nu befundne
omständigheter eller och at lika skyndesamt upgifva, hvad
andre medel och utvägar Höglofl. Secrete Utskottet kan upfinna
och bereda til någon lindring och understöd för nödlidande
medborgare och deras näringar i gemen, intil dess
det medhinner at utan öfverilning och förhastande grunda
och updraga vår så högt efterlängtade ägta financeplan, hvartil
iag frugtar, at en rundig tid tarfvas och at således något
palliative emedlertid fordras, om ej ordspråket skall sannas:
Dum deliberant Romre, cajutur Saguntum, med[an] gräset
gror, försmägtar den det tarfva [r] förtära.
Hr Dillberg: När Frih. Kaggs memorial uplästes hos
R. o. A., hvilket gifvit anledning til detta Secrete Utskottets
extractum protocolli, så yttrade iag uti et ingifvit memorial,
at Secrete Utskottet borde systematice och ej styckevis få gå
til väga med finance- och vexelväsendets ställande i sin ordning;
men iag ser nu, at Secrete Utskottet förut med sitt yttrande
inkommit. Här combineras växelförordningens uphäfvande
och förbud emot brännevins brännande. Jag har tilstyrckt,
at vexelcourseförordningen icke må rubbas, innan
hela systemen är färdig, och vid den tanckan blifver iag
Växelkursförordningen.
213
annu. Om brännevinsbränning kunde förbiudas, vil jag väl
tro det, som säges, at riket skulle få behålla 1 200 000 :de
riksd:r, som för främmande spannemål årligen utgår. Men
det är omöijeligt at hålla hand öfver et sådant förbud. Profiten,
som drages af brännevinets brenning och försälgningen;
den i nation redan olyckeligen inkomne smaken och inbillningen,
at brännevin är en medicine, alt strider deremot.
Et sådant förbud, om det skall giöra värkan, bör altså med
mogenhet och noga öfvervägande utarbetas, hvilket ej kan
ske in plenis utan i någon deputation. Meo voto bör altså
courseförordningen stå, annars får vi dyrhet i landet ånyo,
om den lössläppes utan motvigt, hvilket blifver förste momentet
at giöra proposition öfver, och det andra momentet,
om brenningen och brenvinet skall förbiudas, innan vederbörande
deputation först deröfver sig fädt yttra; hvilket iag
deremot afstyrcker.
Hr von Frese: Betydeligit til sine fölgder blifver det
beslut, som i dag skall tagas, om vexelcourseförordningen
genast kan uphäfvas eller ej. Denne förordnings skaddige
värkan hafva vi något hvar med bedröfvelse funnit; men at
sedan den värkan nu öfvergådt oss och ej stort mera skada
kan giöra, än den redan giordt, så torde det vara äfventyrligt
at åter låta coursen få fritt rasa. En hög course är et
ondt, som genom en förordning, hvilken utan värckställighet
är en död bokstaf, icke kan häfvas. Det torde altså vara i
sielfve vexelhandeln lika mycket, om numera förordningen
emot coursens stegrande och fällande blifver beståndande
eller ej tills vidare. Men det är vist, at om förordningen i otid
häfves, så upkommer dyrtid, och den blifver så mycket mera
kienbar, som tilgången på penningarne nu värckeligen är
minskad. En motvigt emot coursens stegring är altså oumgängelig,
ifall förordningen uphäfves.
Det är fägnesamt at förnimma, huru alle instämma deruti,
at brennevinsbränningen bidrager til vår underballance. At
ingen liten consumtion af brennevin tärer landet kan visas
deraf. Räkna på hvar brännevinssupare i riket i proportion
efter vår folknummer ett jungfrumått bränvin allenast hvar
dag, så gior det i värdet 7 millioner 415 000 riksd:r årligen,
det är 53 tunnor guld, det är en siettedel af alle rikets tilvärckningars
värde. När härtil lägges brennevinets skadelighet
så i afseende på moraliteten som menniskiohälsans con
-
214 1769, juli 17. Växelkursförordningen.
servation, så kan med skäl förmodas, at om Riksens Ständer
gå in uti det alternative att häfva vexelcourseförordningen,
så bindes säkert dervid förbud emot brännevinsbrännandet,
men uti detta förefaller dock, at man bör hafva afseende på
folkets rop utom Riddarehuset. Stiga varupriserne och brännevinet
saknas, blifver visserligen missnöije; en hvar påstår
sig äga rättighet at efter behag få nyttia de Guds gåfvor, han
äger, utan at betäncka, det han icke har låf at missbruka
dem. Jag ville derföre hälst bifalla en värd ledamot, Hr
Liljehorns inskränckning, som han projecterat vid brännevinsbränningsförbudet,
och vidtaga, hvad som närmast kunde
instämma med folckets lynne; men isom spannemål ej är
den enda vara, för hvilken penningar gå utur landet, så anseer
iag bäst, at detta åter hänskiutes til Secrete Utskottet,
hvarföre om proposition blifver at med Ja bifalla vexelcourseförordningens
uphäfvande, förenat med förbud emot brännevins
brännande; så kunde då Nej eller contrapropositionen
blifva, att saken åter hänskiutes till Secrete Utskottet.
Hr Modée gillade ej, at financesystemen skulle börjas
med at häfva vexelcourseförordningen. Om uti Banquen inge
riksd:r finnas, så blifver ju sedan omöijeligt at få någre dit;
när coursen efter behag får rasa, måste riksd:r, där den ännu
kan ligga förvarad, uptes [o: upletas]1 och utföras. Medborgare
vänta af nu församlade Ständer lisa och hielp uti en
penningenöd, sorn trycker deras näringar; men när genom
coursens förhögning dyrheten ökas, tro de sig vara uti sitt
hopp bedragne; de fläste i landet, nemligen arbetare och löntagare,
lida. Värckar deremot ofta omrörde förordning intet
uppå den nu varande cour se, hvarför skall den då häfvas?
Han hoppades, at om Secrete Utskottet fingo tid uppå sig at
utarbeta en ordentelig systeme för en tilkommande rikets
finance, Secrete Utskottet då af medlidande skulle hafva afseende
uppå så månge nyttige näringars idkare, hvilke nu af
nöd crevera och af en tiltagande dyrhet skulle råka uti sämre
tilstånd. Han kiende af dem en, som nu voro skyldig et
lån, det han utrikes giordt, sorn derföre årligen betalte procent
men, om förordningen blifver i otid uphäfven, skulle
mista sin credit och tvingas at betala sitt lån, hvilket då blefvo
honom odrägeligt; på en enda summa af 30/m riksd:r
hade densamma redan genom coursens stegring lidit ren för
1
Konceptprotokollet.
Växelkursförordningen.
215
lust 90 000 dahl:r k:rmtt, och flere sådane förluster voro få
i stånd at bära. Brukspatron skulle kanske genom coursens
stegring vara nu för en moment hulpen, men sedan dyrheten
derefter hinner tiltaga, blifver han mera lidande.
På samma sätt gingo det honom, om coursen nu stiger och
kanske nästa år åter faller. Hr Modée var altså af den tanckan,
at förordningen borde förblifva orubbad, til dess Secrete
Utskottet hunno utarbeta hela financevärket, då han med
Guds hielp hoppades, at Secrete Utskottet skulle upfinna medel
at förebygga alle desse svåre fölgder, hvarföre han icke
begåfvo sig ifrån denne tanckan utan votering.
Den andre omständigheten, at såsom motvigt förbiuda
brennevinsbränningen, ansåg han såsom ej tilräckelig och
hvilken icke kunde giöra sin effect på utländske spannemålsinförslen
förr än nästa år och kanske knapt då minska en
sådan införsel, om landet straffas med missvext. En lika så
betydelig import voro vinet, som på säkrare grund borde och
kunde förbiudas. Vi förtära årligen deraf i det minsta 480 000
kannor, som efter tullspecialerne införas hvart år och gör en
summa af 30 tunnor guld; blifver vinet altså mera betydeligit,
än at det bör förbigås.
Grefve Creutz: Att uphäfva vexelcoursförordningen nu
genast utan at förbiuda der jämte brännevinsbrännandet håller
iag för betänckeligit. Genom minskning af en så betydande
import, som utrikesspannemål är, stadgas en motvigt
emot coursens annars ofelbart upkommande resning. Icke
vill iag vara deremot, at ju förordningen om vexelcoursen må
äga bestånd. Men efter Riksens Ständer ibland andre ordsaker
äfven derföre blifvit sammankallade at hielpa landet
utur det lidande, hvaruti det genom samma förordning blifvit
försatt; så väntar landet en sådan hielp och böra Riksens
Ständer icke vara sig olike deruti, at de låta en förordning
stå, som de sielfve sagt, at den giordt så mycken skada. Min
tancka är derföre icke, at iag ville, det coursen nu åter skulle
stiga. Skadan af fallet är redan giord och en ny torde ske,
om den åter fingo stiga. Men iag tror ej, at coursens stigande
hindras genom förordning, utan at sådant bör förekommas
genom sådane medel, hvilke på et naturligt sätt hålla
coursen uti sitt rätta skick. Det sker, när jämte förordningens
uphäfvande en så betydelig consumtion af spannemål,
som brännevins brännande tilskyndar oss, blifver förbuden.
216 1769, juli 17. Växelkursförordningen.
Annars drager utlänningen ännu längre den vinst, som han
hittils tagit af oss genom denne skadelige förordning. Jag
önskar derföre af uprigtigaste välmening, at vi måtte vara
enige uti brännevinsbränningens förbiudande. Det är oss så
mycket angelägnare uti vårt nuvarande tilstånd; som vi äro,
utan penningar; på ganske månge ställen utan säd til brödfödan;
våre mäste näringar förfallne; en del våre snällaste
arbetare bortflyttade utur landet och contributioner til myckenhet
innestående, utan at inevånarena äro i stånd desamme
betala. Brennevinsbränningens förbod är derföre den
förste articlen, som skall bidraga at hålla penningarne i landet,
hvilket iag derföre tilstyrcker såsom en början och sedermera
gierna bifaller det, som vidare kan föreslås til besparing
uti vår otilräckelige reelle penningestock och til dess
förökande.
Hvem kan utan grämelse och svidande hierta se landet öfverflöda
af brännevin men folcket äta knopp, barck med flere
onaturlige saker och dö bort af hunger i brist af spannemål.
Det är ej utan at ju någon underslef kan med brännevinsbränningen
emot förbåd ske; förf arenheten visar dock, at
anseenlig besparing vinnes; det sidsta förbudet värckade
likväl, at på et år 500 000:de tunnor säd mindre blefvo införskrefne.
Jag förenar mig altså med Secrete Utskottets föreslagne
alternative, at förordningen om vexelcoursen må uphäfvas
och brännevinsbränningen förbiudas. Men skulle R. o. A.
icke vilja det bifalla, at då hela saken må återremitteras til
Secrete Utskottet.
Hr Schönberg: En ren financesysteme i den delen,
som rörer vexelcourse och myntvalvation i et land, bör vara
grundad på rikets exporter och importer; efter sorn de ökas
eller minskas, derefter ökar eller minskar sig på et naturligit
sätt penningestocken uti riket; varor, som exporteras, draga
penningar in i landet, varor, som importeras, draga dem ut.
Spaniens exempel förklarar det närmast; intet land får til
sig mera silfver och guld, intet land förlorar deraf mera årligen
för alle slags varor, som dit införes, som äger altså
mindre deraf i proportion emot hvad det borde äga. Lika
hände oss i Konung Gustaf Adolphs tid. Kopparn slogs til
mynt. Ehuru den producerades långt öfverflödigare än nu,
likväl var en sådan brist på penningar, at Finland betalte
Växelkursförordningen.
217
sine contributioner med tiära. Sedan et 20-årigt krig och all
slags underballance i handel, efter alle näringar lågo i öde,
dragit utur landet våre penningar, var penningeståcken otilräckelig
at uplifva näringarne; derföre måste den ökas genom
credit; lån öpnades för idkare och landtbrukare, desse
lån voro derföre nyttige och giorde godt; men missbruket af
dem bragte mera af desse penningar i rörelsen, än vi ännu
hunnit förvärfva realiteter genom våre näringar, och vi begynte
at få kienna värckan af en på credit börjad rörelse
under namn af cours. Denne kundskap, som utspridde sig,
tvenne kostsamme och frugtlöse krig, tillika en menniskior
medfödd otålighet at ej vilja afbida tiden, då creditpenningeståcken
kunde hinna proportionera sig uti en naturlig ordning
til varumängden, och det småningom tilltagande réelle
myntet, genom det som tilökning i våre producerade varor
skulle kunna förvärfva oss deraf, var ordsak, at vi ville med
kanske i hast upfundne botemedel genast komma til den realisation,
som flit, skickelighet och kundskap först med tiden
efter den förste planen skulle skaffa oss. At course genom
någon sammansättning af visse skall uti et rike kunna til en
så betydelig mån, som hos oss skedt, stegras eller fällas efter
behag, tviflar iag uppå och anser all sådan slags sammansättning
i handel för omöijelig, ty all handel medförer i sin
natur åtrå at få ombyta varor til pengar, pengar til varor;
en nödvändighet at behöfva begge delar, än på en, än på en
annan ort, gior altså, at den ena är förlägen med sin vara,
den andre med sine penningar. Det är icke utan skäl man
kunde påstå, at coursen ökat vår inhämske handel, vår rörelse,
och upbragt våre näringar; men så hade den ock å
andre sidan olika värckan och kienningar. Det var derföre
nyttigt, at den borde fällas, när den kom at rasa för högt.
Ingen tviflar deruppå, at det ju borde ske småningom, sedan
Riksens Ständer sielfve 1765 antagit denne sanning;
men då all attention var fästad på skadelighetea af en stegrad
course, såg ingen, hvad förlust riket, men deremot vinst
utlänningen kunde draga af dess fall. Utlänningen ägde mer
styrka och influence i vår penningerörelse, än man förmodat;
det visar sig deraf, at han stegrade efter behag coursen,
då han såg sin vinst, han fälde den och efter behag, när han
dervid hade sin profit. Jag har sedt vår på credit började rörelse
dömas såsom en systeme at sätta oss i gäld; men ingen
218 1769, juli 17. Växelkursförordningen.
betäncker, at uti vårt penningelöse tilstånd det var omöijeligit
börja någre näringar utan gäld; likväl och som en sådan
gäld bör vara innom oss giord, om den ej skall skada,
och icke hos utlänningen, så blef för den ordsak creditmynt
hos oss inrättat såsom nödvändigt och minst skadeligit.
Engellske skrifter intyga, at sielfve Engelland giordt en början
til sin sedan så florissante handel uppå credit, de tilstå
och, at ännu i denne dag hvarcken hos dem eller andre nationer
någon rörelse kan existera utan gäld. Huru ville vi då
begära uti vårt fattige land at vara den förutan och ändå
sätta lif i näringarne; rörelsen är utan penningar död, genom
penningebrist har altså allting aftynat, i detsamma som
priserne på alle varor skulle fallit. Men voro vi derföre lyckligare?
Jag menar tvärtom; ty deraf korn den nöd, til
hvilkens afhielpande Riksens Ständer nu äro församlade.
Riksens Ständer hafva anförtrodt sitt Secrete Utskott at arbeta
derpå, Secrete Utskottet är i begrepp at få sine tanckar
deröfver i den ordning, som de böra Riksens Ständers plena
föreläggas, och hade verkeligen icke länge dröijt at dermed
upkomma, om det fädt dertil råderum; men tvungit at i förtid
yttra sig öfver frågan om vexelcourseförordningens uphäfvande
har det nu upgifvit sitt svar. Jag finner ej, at Secrete
Utskottet deruti afmålat oss någre svarte taflor om
förre författningar, det vill ej mer, än Riksens Ständer vid
sidste riksdag ville, coursens för hastige och skadelige fall.
Secrete Utskottet har ej sagt, at den oftanämde 1767 års förordning
varit nyttig, då den utgafs, utan allenast, at förordningen
nu gior mindre skada, om den tils vidare skulle
äga bestånd, än om den genast utan motvigt skulle häfvas.
Motvigten kan icke bestå uti annat än at öka exporter och
minska importerne. Den sanningen är utan contradiction.
Jag bifaller altså, hvad Secrete Utskottet i den delen sagt, såsom
ganska godt.
Det oroar mig at se det bekymmer, som hos väre medbroder
och uti allmänheten upkommit, öfver fölgderne på ömse
sidor, såväl af vexelförordningens uphäfvande som deraf, at
den skall tils vidare äga bestånd; upfyld af åtrå at se alla
nögde tror iag mig kunna vinna detta ändamål, om Höglofl.
R. o. A. täckes bifalla, hvad Secrete Utskottet uti sitt senare
alternative tilstyrckt, nemligen at förordningen uphäfves
och brännevinsbränningen förbiudes och at Secrete Utskot
-
Växelkursförordningen.
219
tet inkommer med förslag, huru begge desse delar måge
kunna värckställas, och i synnerhet genom hvad medel bränningen
af brännevin bäst må kunna hindras. Framför alt
förbehåller iag mig på det aldra kraftigaste, at icke vexelcourseförordningen
må uphäfvas utan et sådant förbud emot
brännevinsbrännandet, emedan det skulle vara högst skadeligit
ock försättia alla näringar uti långt större nöd än den,
som dem nu öfvergådt, utan at det sedermera torde kunna
hielpas.
Frih. Kagg: Jag förmodade icke, at Secrete Utskottet
så hastigt skulle inkomma med sitt svar uppå den frågan,
som iag uti mitt memorial har väckt. Men sedan det skiedt,
finner iag mig aldeles öfvertygad at tilstyrcka bifall uppå
Secrete Utskottets förslag at uphäfva vexelcourseförordningen
och förbiuda brennevinsbränningen. Utan en sådan motvigt
kunna vi ej vinna vårt ändamål, som är at få vexelcoursen
til et proportionerat och stadigt förhållande emot varuprisen;
utan at vidtaga medel, som dertil leda, komma vi
aldrig dit, och utan at komma dit äro vi snart nog alle förlorade.
Hr örnschiöld, Mårten Ludv., yttrade sig i synnerhet
vilja anmärcka vid det, sorn i memorialer och discourser
blifvit sagt, at riket numera icke kan förlora, om
coursen blifver bestående vid 42 m:r kopp:rmtt per riksd:r,
at detta icke så förhåller sig.
Sedan vi nödgats gifva utlänningen vårt sedelmynt efter
82 m:rs course, så kiöper han nu med samma myntt väre varor
efter 42 m:rs course tilbakars och får sine riksd:r altså
för hälften penningar igen.
At landtman lider genom denne förordnings bestånd ännu,
visar beklageligen dagelige förfarenheten, då vi se den ena
efter den andra gå ifrån först sine redbarheter, så dragare
och gröda och omsider sielfve jorden.
Om R. o. A. behagar remittera altsammans tilbakars til
Secrete Utskottet, voro han väl ej deremot; men kunde icke
begifva sig dertil, at coursen blifver faststäld til 48 m:r per
riksd:r, ty derigenom skulle handel och näringar komma i
samma belägenhet som nu, nemligen att, som förordningen
nu säger, 42 m:r för riksd:r men vexeln i hemlighet ändå
varierar uti stegring ända til 16 och 1/2 daler koppirmtt för
riksd:r, så kunde äfven förordningen då säga 12 dahl:r
15—610798
220 1769, juli 17. Växelkursförordningen.
Deputat.
ifrån Bondeståndet
om
vexelcourseförordningen.
kopp:rmtt men vi få betala emellan 16 och 20 dahl. k:rmt
för en riksd:r, utan at coursen får på et naturligit sätt reglera
sig sielf efter våre exportvarors pris, och detta pris efter
hvad varorne kosta och coursen reciproquement determinerar.
Häfves ej denne skaddige bom, som är satt för en naturlig
course, så afstadnar genom brist på vexlar all rörelse
och alle näringar. Löntagaren kan ej eller vara belåten med
at förordningen äger bestånd, ty ovissheten på alla varor[s]
rätta värde gior en mera betydelig osäkerhet och deraf hos
krämaren och minuthandlaren upstegrat pris på alle de varor,
löntagaren nödvändigt behöfver, än hans knappa vilkår
tåla. Hr örnschiöld tilstyrckte derföre, at förordningen genast
måtte uphäfvas. Men skulle R. o. A. ej finna det nu genast
å propos, at då saken åter remitteras til Secrete Utskottet
cum toto effectu, altså äfven frågan om brennevinsbrännandet,
öfver hvilken han nu i förtid icke törs yttra sig, och
at Secrete Utskottet då sträcker sin omtancka til alle näringar,
så at vid den nu tiltagande financeplan Secrete Utskottet
icke lemnar något utur ögnamärcke.
Härunder upkom en deputation af Bondeståndet, 12 personer
starck, sorn infördes. Sven Håkanson, som förde
ordet, anmälte jämte Bondeståndets ödmiuka och vördsamme
hälsning, att ståndet förehaft Secrete Utskottets nu i fråga
varande extractum protocolli och beslutit at til Secrete
Utskottet åter remitteras angående vexelcourseförordningens
up,häfvande; att brännevinsbränningen förbiudes til afsalu
vid alle store värck samt krogar, så i städer som på landet,
men at brenningen till husbehof må tillåtas.
Deputation besvarades, afträdde och ledsagades på vanligit
sätt.
Hr Linderstedt, Eric, upläste sin mening, skrifteligen
författad, som följer härhos bilagd (Bil. 17).
Och tilläde, at han icke kunde antaga, hvad i discourserne
blifvit sagt, angående den förlust af 60 000 pund sterling,
sorn riket skall lidit på järnhandelen genom coursens hastiga
fall 1767. Contracterne slutades ju då som förut och efter
den tiden på pund sterling och skeppundet betaltes med lika
månge pund, huru kunde då någon förlust existera.
At förbiuda brennevinsbrenningen kunde han ej eller bifalla,
riket förlorade derigenom 10 å 12 tunnor gulds inkomst
i contrebutionerne, som genom annan bevillning mås
-
Växelkursförordningen.
221
te ersättas, och landet upfylldes med missnöije öfver det, at
man tog ifrån dem en lönande näring, en i folckets inbillning
nyttig och för hälsan oundbärlig dryck.
Hr Schönström, Jo li. A 1 b r.: Vi hafva väl, sorn iag
tror, fädt lära af egen förfarenhet, at alle nye välfningar uti
en stats kropp medföra obehagelig kientsla för inbyggare.
Voro nu frågan om at inrätta en courseförordning, hade iag
väl aldrig samtyckt dertil, i synnerhet om den skulle blifva
af samma art som den, vi nu äga. Men sedan denne förordningen
redan städt i tvenne år och alting börjat i priser någorlunda
sätta sig derefter, ehuru med en del väre näringars
störste kienning, anser iag för mer än betänckeligit at häfva
förordningen utan at förut äga någon pröfvad och nyttig erkiend
plan till vår vexelsysteme, sorn kunde sättas i stället.
Mig förefaller underligt, at man erkienner, det förordningen
redan giordt sin skada, som genom dess häfvande ej kan ersättas;
at den numera föga eller intet värckar på coursen och
at man ändock talar om at häfva förordningen. Men iag ser
med bedröfvelse, at sådane stridige meningar torde mera
härflyta af partiers olika tanckesätt och den tro, de underhålla
sig uti, at aldrig på begge sidor antaga en och samma
mening än af fullkomlig öfvertygelse.
At vårt mynt varit idealt, vill jag lemna; men så måste
mig deremot medgifvas, at när nu regeringen börjat taga
mått til dess realisation, så skall efter hand värdet af allting,
i samma mån som realiseringen avancerar, äfven rätta
och järn eka sig til hvad det efter sitt förhållande emot reelt
mynt bör vara. Deremot om högsta magten, Riksens Ständer,
häfver den punct, hvarvid vårt mynt til sitt värde emot reelt
mynt blifvit fästat genom förordningen, och icke sätter någon
annan i stället, så stiger coursen ofelbart och med densamme
alltings värde. Bancosedlens förhållande emot reelt
mynt minskas då återigen, förordsakar ånyo den oreda, vi
klagat öfver i vår finance, och den tilämnade realisation blifver
på lång tid en omöijelighet; derigenom kunna vi förfalla
uti et extremum, som ännu voro för oss olyckeligare, nemi.
at sedelmyntet, det enda, som vi nästan få behålla qvar i riket,
mister aldeles sitt värde eller omsider äfven går ut, som
lätteligen kan ske, om alle näringar aftaga och efter handen
försvinna; hvaraf då härflöto de bedröfvelige fölgder, at den,
som för sedlar såldt sin egendom, etdera hade intet värde
222 1769, juli 17. Växelkursförordningen.
uti dem eller aldeles inge sedlar; at kronan genom sine i
sedlar upburne contributioner ägde intet, löntagarne, då de
mottogo sine löner i sedlar, fingo intet, indelningshafvarne
för sine räntor intet och så vidare. Mitt samvete skall aldrig
förevita mig, at iag samtyckt til något, sorn kunde förordsaka
så store olyckor. Men skulle R. o. A. likväl finna för
godt, oacktadt hvad Secrete Utskottet sig yttradt och utan afseende
uppå hvad iag nu fädt i ödmiuk välmening anföra,
fästa sin upmärcksamhet på Secrete Utskottets omrörde alternative
at uphäfva förordningen om vexelcoursen, så tilstyrcker
och anhåller iag, at det icke måtte ske utan i sammanhang
med förbudet emot brännevinsbränningen, hvarifrån
iag då icke begifver mig utan votering.
Hr Bildenschiöld ansåg med fägnad, at vid et sådant
tilfälle som detta förre Ständers giöromål icke klandras.
Han ville ej vidlyftigt tala om de skador, som en vacklande
course förordsakat desse åren, då alle näringar, åtminstone
all rörelse, afstadnat genom osäkerhet, hvad vår
penning voro, utan nämde det allenast för at lämna en hvar
tilfälle at eftersinna, hvad coursens stigande nu skulle effectuera,
om den släppes handlös; vij hafva sedt, hvad dess fall
åstadkommit! Det är allenast att visa, huru angelägit det för
oss blifver at en gång kunna få se et vist, hvarefter alltings
värde bör mätas och sorn icke kan til sitt egit värde förändras
under sken af vexelcourse. Här invändes, at bränvinsbrenningens
förbud voro illusion underkastat och altså icke
befordrade ändamålet at blifva en motvigt emot coursens
stegring. Men exemplet af 1756 års brennevinsförbud uplyser
deremot, at genom brenvinsförbudet likväl utrikesspannemålsinförsslen
minskades på et år 1757 ifrån 600 000 til
160 000 tunnor om året, enligit hvad tullspecialerne för de
åren utvisa.
De penningar, som riket derigenom behåller, kunna ej blifva
uplagde, utan måste nödvändigt innom riket gå in uti rörelserne,
och då blifver ofelbart af dem en naturlig tilgång
för bergsmannen. Det enda, som härvid behöfver påtänckas,
är landtman, at hans spannemål ej må falla i vanpris på ena
stället, som är sädesort, och deremot omåtteligen stegras på
andre orter, som behöfva tilförsel af säd; at hans öfrige varor
äfven befordras för honom til debit, så at han kan få
penningar til sin rörelse. Där gåfvos nu den ort, hvarest säd
Växelkursförordningen.
223
kiöpes för 18 d:r k:rmtt tunnan men det fattige folket likväl
nödgas äta knopp och annan osund föda i brist af penningar
at dermed lösa densamme. Hr Bildenschiöld tilstyrckte altså,
at vexelcourseförordningen måtte uphäfvas, men ej utan
at bränvinsbränningen derjemte blefvo förbuden, och derjämte
at medel måtte påtänckas til at upmuntra landtmannanäringar
och skaffa dem snäll och lönande afsättning.
Hr Wachschlager, Hinric, åberopade sig, hvad
Grefve Creuts sagt, och tilläde, huru han både som landthushållare,
som brukspatron och som löntagare funnit, hvad
värckan coursen ägde uppå alle stånd och rörelser. Han hade
måst som brukspatron lösa dyrt alle sine förlager i kohl, i
tackjern, forlöner, reparationer, arbetslöner och victualiepersedlar.
Han hade måst sälja sitt järn eller taga förlag derpå
efter riksdahl :r, räknad til 42 m:r utom förlagsprocent,
men kiöpa säd och andra behof efter någre och 50 m:r per
riksd:r; nu står järnet ännu på Gefle våg, för hvilket han
betalar ränta; bruksarbetarne fördiupa sig emedlertid i gäld,
gå nakne på bruket, och om han ej ville låta dem svälta
ihiel, måste han vidare förskiuta dem föda. Den lön, han af
kronan åtniutit för giord tienst, hade åtgådt til en enda
drängs kläder, föda och underhåll; han hade sielf tient gratis.
Alt detta lärer ofelbart varit de flästas lått lika med honom;
han kiende altså genom egen förfarenhet värckan af en
uprasande och af en hastigt fallande course alt för mycket
för at ännu kunna samtycka til någon ändring uti den omtalte
sidste courseförordningen. Den motvigt, man förväntade
genom brennevinsbränningens förbud, befarade han ej stå
at vinna men väl ådrogo man sig nye olägenheter; det skulle
hos menighet och Allmogen ej giöra god blod, om de nu
mista sitt kiere brenvin; kronan skulle uti sine contributioner
förlora flere tunnor guld; och hvar täger hon dem igen?
Af R. o. A. går det ej an, som betala redan för alt, hvad de
äga och niuta, ända til och med vagnar och kierror, så at ej
mer än luft och vattn återstår för dem otaxerat, och de öfrige
stånden lära nog ackta sig. Vore derför bäst, at frågan
om brennevinet återremitterades til Secrete Utskottet utan at
vidröras. Då torde vij kunna få, hvad Secrete Utskottet låfvat,
nemi. anledning at hielpa landtman och at giöra nytta
med bränvinsbrenningsförbudet, såsom til exempel at när
landtman uptagit och giordt til bärande et halft spanneland
224 1769, juli 17. Växelkursförordningen.
oländig marck, så skall han få bränna en fierding säd någon
viss tid om året med mera dylikt.
Hr Alström mer, Patrik, deremot tilstyrckte bifall
uppå Secrete Utskottets extractum protocolli, nemligen at
vexelcourseförordningen må uphäfvas och med detsamme
brennevinsbrenningen förbiudas. Genom minskning af en så
betydelig importvara som spannemål måste nödvändigt mycket1
silfvermynt1 besparas och komma in ut landet, hvarmed
vij kunna begynna at realisera väre sedlar. Uti den ställningen,
vi nu äro, låter det sig genom förordning icke giöra.
Här påstås af månge, at rikets bandel värckeligen har öfverbalance;
Hr Alströmmer såsom ledamot i Handels- och manufacturdeputationen
hade derföre önskat at få se den tabell
öfver handelsballancen, som til riksdagen bordt vara färdig.
En Hr Rothman står uti allmanackan antecknad at vara antagen
til dess författande; men ännu hade ej spordts något,
hvarcken om ballancen eller författaren, ehuru riksdagen
städt öfver tre månader. Han kunde derföre ej sorn bevist erkienna
den satsen, at rikets handel är uti öfverballance.
Tvertom när det befinnes, at en riksd:r specie kostar nu 16
d:r s:rmtt och at inga vexlar finnas, så sågo han sig äga
mera anledning at deraf sluta, det vår handel är i underballance.
Han slöt äfvenledes deraf, at när inge växlar mera stå
at kiöpa, så är det onödigt längre bibehålla förordningen, och
tilstyrckte derföre, at den måtte uphäfvas. Derjämte at brennevinsbrenningen
förbiudes såsom en motvigt, at coursen ej
må stegras öfver det, han naturligen bör vara. Riksens Ständer
böra vara betänckte at hielpa riket utur den nöd, hvaruti
det råkat genom et ostadigt myntvärde, ej med botemedel,
som endast äro palliative, utan efter en principe, som altid
äger bestånd, och då blifver riksd:r i silfver den rätte måttståcken.
Frih. Bunge har redan sagt, huru utlänningen vunnit
på en låg course. Deremot är invändt, at som utlänningen
kiöper med riksdalrar vårt jern och flere varor, så gior det
honom hvarcken vinst eller förlust, hvad hans riksd:r anses
til i daler eller marck kopparmynt. Men det förhåller sig icke
så. Den riksdaler, som han sålde til oss vid hög course för
21 å 24 dahl:r k:rmtt i sedlar, den kiöper han nu igen för 10
och 1/2 daler kopp:rmtt eller det, som är detsamma. Han
betalar vårt jern, vår koppar och flere exporter med väre
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: myntet silvermyntet.
Växelkursförordningen.
225
egne bancosedlar til 42 m:r riksd:r, då han för samme riksdaler
fädt af oss 84, 90 och ända til 108 marck, altså tager
han nu af oss dubbelt mera värde i varor, än han gifvit oss
för väre sedlar.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Genom de flere discourser
har iag blifvit uplyst och stärckt i den tancka, iag
altid ägt, at det intet är underballance i handeln, som vållar
coursens stigande och fall, utan at det sker genom hemlige
operationer, uti hvilke kanske utlänningen har sin hand. Han
säljer sine riksdahl:r för högt värde och kiöper igen dem för
el lågt; häfves växelförordningen, hvem kan hindra honom,
sedan han vid det låga priset kiöpt igen riksdalern, at åter
begynna samma operation och sälja oss densamme på nytt
för et högt pris. Sådant voro ju intet annat för oss än at åter
begynna der, vij slutat en redan framfaren olyckelig epoque.
Häraf följer at det blifver högst skadeligt nu häfva vexelcourseförordningen.
Jag stödjer denne min mening uppå
hvad Secrete Utskottet sielfve sagt. Jag går än längre med
Secrete Utskottet och erkienner, at en motvigt är oumgängelig
för at styra coursen, om den skall häfvas. Men deruti kan
iag ej förena mig med Secrete Utskottet, at bränvinsbränningens
förbud skal vara den enda mäst betydelige utväg,
som kan tagas, at minska importerne, och är jag öfvertygad,
at om Secrete Utskottet får tid och råderum at närmare
granska allting, lärer det finna andre importer än spannemål,
som äro lika betydelige och låta med mera lätthet förbiuda
sig, allenast god upsigt och vilja kommer dertill.
Den som vill samla tilsammans alt, hvad förbud emot brennevin
värckat, då det nu flere gånger varit publicerat men
altid sedan måst återkallas, behöfver ej misstaga sig om följderne
denne gången af et sådant förbud.
Lätt oss komma ihåg en lika förfarenhet om caffe. Tvenne
gångor håfve vij haft förbud emot dess nyttiande såsom en
dryck, hvilken dragit flere tunnor guld utur riket; fast denne
dryck är til ingen nytta, eij brukas i skog och marck, på
siö och resor til någon förfriskning eller nödtorfts hielp
emot hunger och kiöld utan allenast är en öfverflödsvara hos
den uplystare delen af nationen, så åtgår likväl deraf dageligen
en stor myckenhet och kan ej afläggas. Hvad exempel
gifver sådant för vår menighet; huru kunna vij vänta, at
Allmogen skall vilja lägga bort brennevinet, sorn den anser
226 1769, juli 17. Växelkursförordningen.
för sin nödtorft och enda förfriskning, som den sielf producerar
och hvaraf den räknar en sup lika stärckande som en
kanna öhl men lättare at bära med sig i skog och på resor.
Det blifver omöijeligt at betaga nationen en för brännevin
inrotad vana. Ja, mången torde här tala för dess afskaffand.
e och genast derpå gå bort at taga sig en sup. Jag förenar
mig derföre med Bondeståndet, at husbehofsbrenningen tilllåtes
på landet och angående brenningen til afsalu må remitteras
til Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen
at med sitt betänckande deröfver inkomma, men icke
brenvinsförbudet förenas med vexelcourseförordningens häfvande,
efter de äro tvenne särskilte saker. Ty den, sorn bifaller,
at courseförordningen må blifva bestående, kan derföre
vilja hafva brenvinsbrennandet förbudit, somlige helt och
bollit, andre allenast til afsalu, andre aldeles icke, hvarföre
iag begärer, at alt sådant uti propositionerne må åtskiljas
och följackteligen flere propositioner giöras.
Hr Wadenstierna, Carl: Jag vill inskräncka mine
tanckar innom korta grentzor uti detta annars nog vidsträckte
ämne och derjämte förut förbehålla mig, at det ej måtte
obenägit uttydas, om iag denne gången icke uti alt instämmer
med deras hug, som iag hittils altid giordt mig en fägnad
och heder at följa; dock detta vare sagt in parenthesi.
Man har sökt at tillägga Secrete Utskottet den contradiction,
at sedan det förut förklarat sig finna nödvändigheten af
Riksens Ständers sammankallande, ibland annat i synnerhet
derföre at en fallande vexelcourse giordt penningebrist, stagnation
och nöd i landet; så yttrar sig nu Secrete Utskottet, at
det voro bäst, om vexelförordningen, som fixerar coursen lågt
och til 42 m:r k:rmtt per riksd:r, det är til lägste pris, hvartil
vexeln fallit, fingo än vidare blifva stående. Uti denne påstår
iag, at Secrete Utskottet oskylldigt beskylles.
Det är en sanning, at landets nöd härrörde af coursens
hastige fall ifrån någre och 60 til 42 m:r; men icke fölgde
nöden deraf, at coursen sedan blef bestående vid 42 marck;
fallet giorde penningebristen, och at all credit uphörde var
en fölgd af penningebristen. Utan credit afstadnade rörelsen
och då blef nöden kienbar i alle näringar; det var naturligt,
at nationen längtade efter hielp emot detta onda, hvilken endast
genom riksdag kunde dem förskaffas. Uti en sådan ställning
togo Riksens Ständer emot och updrogo deras Secrete
Växelkursförordningen.
227
Utskott at bereda och föreslå botemedel, som skulle kunna
häfva denne oss tryckande ställning.
Det hufvudsakeligaste kom an uppå de uplysningar, som
Secrete Utskottet utur stats- och bancovärket kunde inhämta
för at få rätt uppå beskaffenheten af vårt financevärck;
knapt har Secrete Utskottet fådt 14 dagars tid, när helgedagar
och plenidagar afdragas, at börja detta sitt angelägne
men vidlyftige arbete, förrän et memorial korn och hos plena
väckte den frågan, öfver hvilken Secrete Utskottet nu måste
sig yttra. Innan Secrete Utskottet hunnit til slut med sitt arbete,
lärer det hafva svårt at säga, om förordningens bestånd
medför skada eller nytta, och det är alt, hvad Secrete Utskottet
uti sitt extractum protocolli velat tillciennagifva.
At course genom en förordning kan determineras och lindas
til et visst marcketal, förmodar iag, at en hvar med mig
lärer erkienna, at det icke låter sig giöra utan at dertil tagcs
sådane mått, at den genom en naturlig ställning hålles vid et
visst. Förr än desse författningar blifvit tagne, om man lämnade
coursen lös ifrån det, ehuru ideale band, som hitintills
varit lagt uppå densamme, så skulle den ofelbart stiga och
det utan at någon kunde säga til huru mycket; hvad oordning
sådant skulle giöra uti vår handel, i väre varupris, lämnar
iag en hvar at eftersinna. Motvigt deremot blifver altså
nödig och den, Secrete Utskottet föreslagit, är ofelbart den
betydeligaste af alle, som kunde väljas. Förf arenheten visar
oss det; ballancen 1756 åberopar iag mig som exempel. Den
likhet, brennevinsconsumtionen blifvit satt uti med caffeförtäringen,
kan jag ej antaga. Med brenvin åtgå för oss årligen
sex til 700 000 tunnor utländsk spannemål; år 1761 utan
brennevin 117 000 tunnor, hvaraf 60 000 fördes til svenske
arméen i Pommern. När det är sanning, at all financeoperation
utan öfverballance i handeln blifver för oss ideal, så lärer
et missbruk af säd, sorn drager så mycket penningar utur
landet och derjemte förderf var nationen til hälsa och seder,
böra först afskaffas. Consumtionen af caffe kan härvid icke
förliknas, det kostar kanske riket tre tunnor guld årligen,
när brennevinet kostar 30 tunnor guld.
Flere öfverflödssaker, sorn komma utifrån, så til förtäring
som nötning, kunde äfven förbiudas, men de giöra hvar för
sig icke en så betydelig del uti vår årlige penningeförlust och
blifver dessutom omöijeligit at hålla hand öfver sådane för
-
228 1769, juli 17. Växelkursförordningen.
ordningars efterlefnad, som uti min kammare inom Ivckte
dörrar kunna brytas.
Nationens hug och enskilt vinst, som anföres emot brenvinsbrenningens
förbud, böra icke upväga den allmänna nytta,
som det erkiennes, at et sådant förbud skall giöra.
At derigenom priset på landtmannens spannemål ej må
falla under den rätta proportion, blifver et föremål för Secrete
Utskottets omtancka, sorn det sig gierna åtager.
Jag tilstyrcker altså bifall deruppå, at förordningen om
vexelcoursen må til vidare äga bestånd, efter den numera
icke skadar, och brenvinsbrenningen förbiudas. Men om samma
förordning skal häfvas, at då brennevinsbrenningen tillika
blifver förbuden. Då Secrete Utskottet blifver i stånd satt
at upkomma med en på varacktige grunder bygd financesysteme,
hvilket annars aldrig låter sig giöra.
Hr Tersmeden, Carl: Hos Höglofl. R. o. A. skall iag
ödmiukast utbedia mig få yttra mine tanckar uti förevarande
ämne.
Coursens oförmodade och förderfvelige fall ifrån 66 til 42
m:r, dess befästande vid 42 m:r genom en kongl, förordning
tvärt em [o] t Riksens Ständers författning äro de betydelige
ämnen, sorn förordsakat allmänhetens men i synnerhet
bergslagernes hotande undergång. Desse billige klagorop
hafva förmodeligen trängt sig igenom och förmåt Riksens
Ständers sammankallande.
Det skulle då synas, at courseförordningens uphäfvande
borde vara en naturlig följd, efter alle reglor säge oss, då det,
som vållat det onde, häfves, så är det onda botat; men uti
denna sorn i flere oeconomiske casus är förhållandet intet sådant;
ty skulle nu förordningen om 42 m:rs course häfvas
och coursen otyglad få ej allenast uprasa utan igenom flera
olika handelsspeculationer vackla emellan högt stigande eller
mycket fallande, så råkar riket ånyo uti det aldra osäkraste
tilstånd och ingen posessionatus kan ifrån den ena postdagen
til den andra vara säker om sin ägendoms värde. Igenom
en sådan vacklande course manierande skulle obetäncksamme
sammansättningar, begärlige til en oskälig vining, suga
must och märg af hela riket, och ändå, det som beklageligast
är, måste lämna största vinsten uti utlänningens hand, medan
en fördubblad, erforderlig credit til discontering hos utlänningen
upjagar interesserne härå til en ovanlig högd mot
Växelkursförordningen.
229
ali kiöpmans custume; är det då naturligit, at vij handlöst
leasta riket uti detta äfventyr utan at skaffa motvigt mot sådan
e farligheter, innan den nuvarande courseförordningen
häfves? Jag med mångfaldige flere kienna nogsamt, at växelhandel
ej kan styras genom förordningar och aldra minst uti
et fritt samhälle. Men en förordning håller den likvisst vid
förefallande lagsökningar under et tvång; och om detta tvång
är skadeligit eller nyttigt, derom vittnar väre rörelser.
Mine Herrar, lätt oss då med hvarandre något öfverlägga,
•om nyttan af coursens häfvande utom säkraste motvigt vore
för allmänheten gagnelig eller skadelig.
Skulle iag som gäldbunden undersåtare tala endast för
egen räkning, så önskade iag säkerligen, det coursen för en
månad sedan varit 108 m:r, på det iag kunnat få min lilla
järntilvärckning betalt med 150 d:r Ska; och då iag tillika
sökt i höst få sälja min bruksandel til någon, som haft vidlyftigare
speculationer och mera förtroende til hög course än
lag, hvarigenom min skuld kunnat betalas och iag haft öfverskott
att vända til penningecapital och vingla med. Men
om alla blifve lika förnuftige hushållare, så gifves hädanefter
inge kiöpare til ägendomar efter 100 m:rs cours, efter erfarenheten
lärdt at af andras ofärd taga sig til vara.
Var togo då min önskan af 108 m:rs cours vägen? Jo, alle
nötande och tärande varor, rudimaterier och forlöner, stego
i all hast efter 108 m:r course, de bibehöllo längre sitt värde,
medan uti dem finnes flere kiöpare, säljare och nyttiare,
men med brukseffecter blifve et olika förhållande, då en
myckenhet nödige säljare haft et ganska ringa antal kiöpare,
som nästan efter egit behag sättia värde på brukseffecter.
Månne min önskan af hög course, ifall den vunnits, intet försatt
mig uti et fördubblat elende och förordsakade et fördubbelt
rop?
Utom detta skulle rikets penningelöntagare, som väl intet
utgiöra störste hopen, men som de utgiöra en betydeligaste
del af rikets förnämste och i följe deraf håfve myckenhet
vänner, för den aldra billigaste orsak och medhållan [börja?]
at jämerligen ropa öfver deras undergång, emedan riket ej
nu lärer vara i stånd at reglera deras löner efter course. Hela
allmänheten skulle blifva lidande igenom varornas olika förhållande;
och således ej få den förhoppade glädien at prisa
Riksens Ständers författningar.
230 1769, juli 17. Växelkursförordningen.
Detta alt har Secrete Utskottet visligen förutsedt och derföre
uti deras mogna betänckande upgifvit den säkraste motvigt
för coursens stegrande och med detsamma det endaste
botemedel til rikets frälsande, som är brennevinets totala
abolerande i Sveriget.
Mine Herrar! Hvar och en om fosterlandet, om hemmavarande
medbröders väl och om efterkommandes välsignelse
ömsint riksdagsman bör utan fördomar, utan frugtan och
utan politiske considerationer, som rätteligen här ej äga rum,
med renaste samvete uti detta ämnet framlägga dess hierta
för rikets sanslcyldiga bästa; det är den skylldighet, som allmänheten
af oss fordrar, och det är den ömaste delen af hvad
oss som riksdagsmän ålagt är; och på desse skyldighets grunder
är det, sorn iag framför min talan til R. o. A:s mogna
ompröfvande.
Det är ovedersägeligit, at brenvinet uti Sverige vunnit sådant
burskap, at det svårligen står at utrota, så framt ej Riksens
Ständer deremot tager det kraftigaste mått; det är lika
ostridigt, at denne skadelige öfverflödsdrycken nu på et seculum
så onaturligen tiltagit och kommit i smak hos gemene
man, at den förderfvat mensklige sammanlefnaden; det
är och lika bevisligt, at brennevinsconsumtion hos oss medtager
en trediedel af rikets exporter och således den betydeligaste
del af vår handels underballance.
Enär så liusligen sanningar ej kunna af någon förnekas,
månne det intet åligger oss med yttersta krafter befrämja
dess utrotande? Månne intet hvar rättsint undersåtare, som
förbundit sig genom den dyraste ed med lif och blod försvara
riket, skulle af upri [g] tigaste hierta mycket högre vara skyldig
at til rikets räddning vilja lemna en smak och ringa vinning,
som af brenvinstilvärckningen honom tilfalla kan, åtminstone
til dess vårt kära fädernesland blifver så upodlat,
at det af öfverskotsspannemål kan giöra denne tilvärckning.
Mine Herrar! Låtom oss för Guds skull och för den kierlek,
vij fosterlandets uphielpande skyldige äro, härutinnan taga
det beslut, sorn är oss värdigt. Jag bedyrar inför Gud och
Eder, mine Herrar, at i mine tanckar och mångas, som med
mig til rikets tienst upoffrar alt, är detta den enda utväg at
lägga en rätt och osvikelig grund til rikets välmåga och upkomst.
Brennevinets totala abolerande i riket gifver oss enda grun
-
Växelkursförordningen.
231
den, hvaruppå vår financesysteme och myntets realiserande
skall folas. Det gifvcr oss de säkraste vapn at tygla coursen;
det bereder oss en sund, starck och nyttig menighet, det förbättrar
mensldige sammanlefnaden och, det som förnämligast
är, det befordrar ostridigt en förnuftig och renan gudsfrugtan,
hvaraf all välsignelse väntas bör.
När sådane storvärck vinnas kunna, hvem kan då med
godt samvete vara deremot? Hvem kan då underlåta at arbeta
til et så vigtigt ändamåls vinnande.
Den öfvertygelse, iag härom häfver, har således efter bästa
vett och samvete förbundit mig at tilstyrcka, det Högloft.
Secrete Utskottets betänckande, som tilstyrcker courseförordningens
uphäfvande med vilkor af den upgifne motvigt af
hrennevinets abolerande i riket, må vinna bifall, och [at]1
på intet sätt någon proposition kan giöras öfver Bergsdeputationens
upgift allena, och derifrån begifver iag mig intet.
Men skulle någon farhåga vara, at spannemålen kunde genom
brenvinsförbudet falla til skadeligit vanpris för landtmannen
och deraf Secrete Utskottets upgift för någon contradiction,
så vore iag af den tankan, at hela denne sak uti dess
vidd remitterades tilbaka til Secrete Utskottet, sorn med det
skyndesammaste hade at inkomma med den motvigt, som äfven
i detta ämnet kunde finnas säkrast.
Grefve Gyllenborg, Gust. Adolph: Hos R. o. A.
hafva tvenne ämnen under nu varande ventilation blifvit
granskade, hvilka Secrete Utskottet i sitt afgifne betänckande
upgifvit såsom från hvarandra oskilj acktige, nemligen
courseförordningens uphäfvande och nödvändigheten af
hrennevinets förbiudande.
Omnämde Secrete Utskottets betänckande i hela sin vidd
har ej kunnat medfört hos mig den värckan at tro mig hafva
då felat, då iag trodt courseförordningen vara til hela sin
värckan chimerique, utan har gifvit mig anledning til reflexion
dervid, såsom efter min tancka tycks vara nog begripelig.
Den är den, at Secrete Utskottet insedt rikets handelsballance
vara af den beskaffenhet, at det i den ställning,
den nu är, utan någon förbättring dervid nödvändigt skulle
förordsaka coursens stegrande och dyrhet på varor. Om nu
coursförordningen skulle häfvas utan at taga något kraftigt
steg til stoppande af vår handelsballance och at förminska
1 Enligt egenhändigt original, bilagt konceptprotokollet.
232 1769, juli 17. Växelkursförordningen.
vexelbehofvarna, at dymedelst hindra den nu värckeliga och
den annars framdeles blifvande dyrheten och coursens höijande,
så skulle en om ställningen okunnig medborgare, som
om den ringa värckan, coursförordning kan hafva på cours,,
samt om den nu värckeliga cours til marketal, ehuru på papperet
utsatt til 42 marck, som då får höra den värckeliga
coursens högd och varornas i denna ställning oundvikeliga
dyrhet, blifva missnögd och tilräkna det alt coursförordningens
uphäfvande samt börja misstro sine i detta delacktige
medborgare, hvartil han än mer af illasinte medborgare kunde
upeldas; som alt kunde blifva et oöfvervinnerligit hinder
i alla de författningar, man ernade taga til allmänhetens båtnad.
Då i anledning deraf iag tycker mig hafva all anledning
at igenkienna Secrete Utskottets försigtighet i detta dess tiistyrckande;
häldst bränvinsförbudet ej kan annat än minska
til betydelig summa spanmåls införskrifvande, dymedelst
stoppa et stort hål nog kanske i vår handelsballance och
minska vexelbehofvena och följ ackteligen förordsaka lägre
cours än i vidrigt fall.
Skulle nu til en suposition på en stund antagas, det efter
flere ledamöters yrckande vår handels öfverballance vara
[o: vöre]1 verkelig, så beviser det ej, at någon skada med
brennevinsförbudet oss tilskyndas utan tvärtom ännu mer
vore nödvändig och nyttig, som det bidrog til en skyndesammare
efterlängtad realisation af vår sedelstock.
Jag tar mig derföre friheten at hos Hr Grefven och Landtm,
anhålla om samma proposition som Assessor Frese, dock med
den tilläggning at om Neij vinner och det blir enligit proposition
til Secrete Utskottet tilbakars remitteradt, det må anmodas
at, så skyndesamt som ske kan, inkomma med financeplan
i hela sin vidd samt historia facti, huru och på hvad
sätt coursen tvärtemot Ständers senare författning och afsigt
kommit at så hastigt falla, som ock inom hvilka modificationer
Secrete Utskottet tror, at brennevinsförbudet skulle
kunna inskränckas.
Hr Gyllensvahn: Tiden är redan nog förliden, så at
iag derföre vill vara kort. Förbigår altså at af förre tiders
historie uprepa, hvad Sverige altid haft för bekymmer af sitt
utur ordning komne financevärck. 1723 fants ställningen
vara sådan, at Riksens Ständer nödgades giöra indragningar
1 Enligt egenhändigt orginal, bilagt konceptprotokollet.
Växelkursförordningen.
233
af den oändelige mängd myntetecken, som då öfvers [v] ammade
riket, så at utlänningen kiöpte för myntetecken alle
väre realiteter, lika som nu för bancosedlar. Financevärcket
korn likväl genom en sådan indragning i ordning, ehuru det
kostade på och gior de sveda, innan man hant til ändamålet;
knapt fingo vi smaka frugten af den återstälde ordningen,
förr än en ny financesysteme upkom, som kanske hade ännu
något längre tid burit sig, ehuru den var stäld på creditmynt,
om ej finske kriget och papperskriget i Pommern
skyndat på at skadan hastigare, än man förmodat, bulnade.
1765 års Ständer nödgades altså för at hota detta såret åter
vidtaga 1723 års principe med indragningar. Det fägnar mig
at förnimma, det alt likväl ej nu ogillas, som då blef giordt,
ehuru iag uti landet hördt mycket talas om desse senasle
Ständers författningar. Klagan, som ännu drifves, är allenast
deröfver, at coursen blifvit nedsatt til 42 m:r hastigare, än
Riksens Ständer det tillämnat. Jag önskade mig at få veta,
hvem som nu skall bära odium för et sådant coursens hastige
fall, när det icke kan imputeras 1765 års Ständer och
Kongl. Maij :ts Rådkammare ej eller derföre blifver beskyld.
Jag ville gierna veta, hvem som spränger alle författningar,
hvilke til rikets och medborgares bästa af Ständer och regering
vidtagas. Mitt samvete vittnar med mig, at uti alle de
rådslag, iag deltagit, min mening varit god och syftande til
allmän nytta. Jag har varit med, då det gälde at afvärja
Jerncontoirets undergång, som sidste riksdag var å bane;
jag har som ledamot sidste riksdag uti Secrete Utskottet och
Bancodeputationen sökt, så långt min lilla förmåga och begrepp
sig sträcka kunde, at bidraga til de bästa medels utfinnande,
som skulle sätta vårt förvirrade financevärck uti
ordning; Ständer hafva flere riksdagar arbetat derpå, men
det har hittils ej slagit ut efter önskan; de hafva samma bekymmer
ännu i dag, utan at man kan med säkerhet säga,
huru det lärer lyckas. Priser och penningevärdet vacklar
utan ordning; 1761 gälde en tunna säd 18 å 24 d:r och ett
skeppund jern 108, i år gäller en tunna råg til 40 d:r och ett
skeppund jern någre och 60. Någon ännu okiend men betydande
kraft måste ligga emot, at det ej kan komma i skick.
Jag är redo med min ringa åtgärd bidraga at skydda, at berömma,
at upresa ärestoder åt väre nu härvarande medborgare
af Riksens Ständer, om de upfinna botemedel, som kunna
234 1769, juli 17. Växelkursförordningen.
blifva beständigt värckande emot så mycket ondt, som denne
oordningen uti myntväsendet oss förordsakat.
Jag kastar bort alt odium, som olike begrepp och tanckesätt
kunde af sig föda. Icke har min på detta ställe såsom
fri svensk man yttrade mening hittils varit ledd och styrd
genom någon enskilt afsigt uti detta ämne, och icke skall
den det blifva hädanefter. Hvarken har iag sedan sidsta riksdag
kiöpt et spanland jord eller lagt mig til något silfverförråd;
med rent samvete och obesmittade händer kan iag altså
yttra mig uti förevarande mål. Men jag bekienner tillika,
at iag denne stunden hvarcken är i stånd at antaga eller at
förkasta, hvad Secrete Utskottet uti sitt extractum protocolli
föreslagit, utan påstår iag, at Secrete Utskottet efter sitt löfte
må förut inkomma med sine tanckar fullkomeligen utredde
öfver financesystemen i hela sin vidd. Då iag sedan anser
för min skylldighet at redeliga säga min mening. Hr Gref.
och Landtm, behagade derföre benägit giöra oss särskilte
propositioner:
1. Om växelcourseförordningen skall genast uphäfvas eller
ej?
2. Om den skall uphäfvas i gemenskap med brennevinsbrenningens
förbindande eller utan et sådant förbud?
3. Om icke detta kan återremitteras til Secrete Utskottet
at med alt, hvad til financernes reglerande hörer och ej hemligit
vara bör, til Riksens Ständer inkomma?
Hr Ehrensvärd, Augustin: Om iag ej ansåg det
beslut, vi taga i dag, för grunden til vår och väre efterkommandes
välgång eller undergång i många tidevarf, skulle iag
icke uti et för mig så främmande ämne yttra mine tanckar.
Grunden til et rikes välmåga består uti at ha et stadigt
mynt. Detta behöfver intet bevis. Vi ha färska olyckor, som
vi dageligen kienna och sorn härflyta af intet annat än en
ostadig vexelcours i brist af réelt mynt.
Vi ha under hela vår regering varit syselsatte med at skaffa
oss et stadgat mynt och låg växel och vi ha aldrig hunnit
dit. Til den ändan ha myntcommissioner varit inrättade, flere
vexelcontoir och vi ha äfven beskattat samma contoir. Vi
ha endå intet reélt mynt, ingen växel, ingen credit och vår
osäkerhet, vi lefva uti, giömmer ännu bort de sedlar, som
borde och kunde vara i rörelse.
Denne cirkel af olyckor ha endteligen lärt oss at kienna
ordsaken til vår olycka.
Växelkursförordningen.
235
Denna är vår undervigt i handel och vår utrikes giäld.
Denne är icke kiöpmans, den är kronans, min, Er och alle
unidersåtares, det är den vi ska afbörda oss, innan vi få réelt
mynt och stadgat värde på penningen.
Höglofl. R. o. A. tar intet ogunstigt, at iag nyttiar et simpelt
exempel. Hushållningen på mitt boställe sätter mig årligen
i 1 000 plåtars giäld, far iag fort med den hushållningen,
ska iag väl på slutet icke ha spiken i väggen. Ska iag åter
komma på grön qvist, så måtte iag både odla upp mina åkrar
och ängar til at få större inkomst, och iag måtte äfven
spara mina utgifter. Detta värckar straxt, det förra efter
hand och begge bidraga ändteligen til min välmåga och kanske
til min rikedom.
Riket är intet annat än vårt samfälte boställe, och om vi
ej hushålla med begge på lika sätt, så få vi kienna samma
olyckor på begge ställen.
Vill vi ta den utvägen at öka våre exporter, så värckar den
långsamt, och som ingenting gynnar dem kraftigare än et
stadgat mynt, hvilket vi icke ha, så följer, at vi väl kunna
sträfva efter exporternes förökande men at vi endå aldrig
hinner dit, förrän vi förut stadgat vårt mynt.
Det är sålunda ingen annan utväg at komma til et stadgat
mynt, välmåga och säkerhet än genom importernes förminskande.
Höglofl. R. o. A. tillåter mig, at iag åter går til simpliciteten.
Om 1 000 riksd:r årligen gingo ur riket, så blefvo vi
samtelige så mycket fattigare. Om vårt samfälta capital voro
10 000 riksd:r, så blefvo vi utfattige om 10 år.
Men om vi nu sätte Ranquen i vårt ställe och desse 1 000
riksd:r, som gingo ur riket, togs ur Ranquen, så voro det
Banquen, som blef fattig, och om 10 år blefvo han tom.
Under en sådan tid blefvo våre bancosedlar mynttecken,
kronan förlorade sine inkomster, alle rörelser och vårt försvarsvärck
afstadnade.
Vi hade til slut då hvarcken réelt mynt eller bancosedlar.
Riket fingo taga varor i skatt och vi fingo vår lön i persedlar.
Om i stället för at 1 000 riksd:r gingo ur riket, vi hade
minskat våre importer så mycket, at 1 000 riksd:r fingo årligen
komma in uti riket, så är det ju klart, at vi småningom
blefvo rikare och at myntet behölt sitt sanna värde. Så
länge samma hushållning behölts, så gafs det ock ingen orsak
til förändring uti myntet.
16—610798
236 1769, juli 17. Växelkursförordningen.
Det Secrete Utskottet föreslagit igenom brenvinsförbådet
är icke annat än den simpla hushållning, som iag nu nämt.
Det ges ingen import, för [o: som gior]1 oss mera fattig, och
följackteligen ingen, som snarare skulle giöra oss rika, än
dennas förbåd och intet steg skulle snarare stadga vårt mynt
än denne utväg.
Igenom spanmålen sätta vi oss i utrikes gäld och riket i
underballance. Det är då intet kiöpmans gäld, som satt riket
uti en vådelig belägenhet, utan det äro vi, som nyttia brennevinet,
som sätta riket i undervigt.
Vi förlora härigenom ingen inkomst för riket. När ifrån
undersåtarne pantas deras ägendom, när folcket i många
provincer i denne stund äter knopp i brist af bröd, så frågar
iag, om det ej är tid at ge efter på contributionerne, och må
intet mera får efterges än desse 12 tunnor guld, som för
brennevinsbrenningen inflyta i kronans cassa?
Och när man betracktar desse 12 tunnor guld, så ge vi dem
til kronan för at få sätta oss i skuld hos utlänningen för en
million och deröfver riksd:r. Vi skatta sålunda til utländsk
mani 3 å 4 gånger mera än til vår egen öfverhet, vi föda
härigenom 5 å 400 000 tyskar, polackar och ryssar, och vi
låta vårt egit folck äta knopp och dö af svält.
Jag vågar påstå, at sedan vår Herre af sagt sig mirakel i
Nya Testamentet, så kan icke Han en gång bringa oss i öfvervigt
utan at minska importerne, och om Han än ville giöra
oss den nåden, så fants ingen annan import, Han kunde
förbiuda, än brennevinet, efter ingen mera skadar menniskiosläcktet
och ingen mera förtörnar den Alsmägtige.
R. o. A. må derföre i dag ta hvilket partie, det behagar, antingen
at förbiuda eller at beholla brenvinet, så är iag försäkrad
at bittid eller sent, så vidtar R. o. A. ändå den utvägen
at förbiudat, innan vi aldeles bryta halsen af oss och
riket.
R. o. A. tillåter mig nu säga min tancka öfver courseförordningen.
Vi tro, at en contradiction ligger deruti, at vi vilja behålla
en förordning, som giordt undersåtarnes olycka, men saken
förhåller sig ej så.
Om det är et rikes lycka at ha stadgat mynt och en al pari
växelcours, så är en coursförordning, som låss syfta därhän,
1 Enligt original, bilagt konceptprotokollet.
Växelkursförordningen.
237
en välmenande chimere uppå en börs; när en sådan förordning
smittar en hel nations opinion, när den stärckes med
förbåd på talfrihet och hot med Marstrand och, det som mäst
är betydande, när den handhafves af en aristocratisk regering
och kommer ut i olaga tid, så förstör den all rörelse,
credit och folckets ägendom. Sådan var courseförordningen,
då den gafs ut och då Kongl. Maij :t nådigst ansåg honom för
så skadelig, som den i sielfva värcket var. När nu alle desse
olyckor, som varit förordningen vidhängande, äro borta, så
återstår i sielfva värcket endast en chimerisk förordning,
men som ändå intet hos oss måtte vara aldeles chimerik, efter
den fängslat menighetens opinion så långt, at man påstår
dess uphäfvande.
När nu den tiden är inne, at vi vilja komma ur vår undervigt,
när vi vilja ha stadgat mynt och följackteligen cour sen
al pari, så gior det ju intet ont, at en förordning blir qvar,
som syftar deråt, tils den på vanligt sät af Riksens Ständer
kan bli casserad, äfven som andre dylike förordningar. Värckar
den något, så är det nu til en god mening, värckar den
intet, så må det nu stå och afbida sin vanlige cassation.
Förordningen kommer mig före, då den utgafs, som en
oförfaren doctor hade häft [i]1 en siuk på en gång, och en
siuk, som han satt ur stånd at styra sig sielf, en stor quantitet
rent vatten, hvilket hade värckat intet, om det tagits efter
hand, men som äfventyrade hans lif, då det kiördes i honom
på en gång.
Om nu förordningen häfves, så häfves intet den opinion,
som följer förordningen. Det är äfven så chimerikt att giöra
förordningar emot opinion som emot vexelcours. När då växlar
och varupriser stiga och allmän nöd ökar, så kan intet
annat hända, än at väre medborgare kasta skulden på väre
författningar, på väre oförsigtiga steg och på oss.
Hvad bevis har vi at förebära til vår oskuld emot en dagelig
erfarenhet af samma nöd och samma olyckor, som vi
redan undergådt och som vi bordt undvika.
Hvad utväg ha vi att sedan fälla vexelcoursen och komma
dit igen, der vi nu stå. Må R. o. A. vill undergå samma öden,
som den så nyligen undansluppit, och hvilket öde hädanefter
skulle bli så mycket kienbarare, som alla felsteg bli oändeliga
större, då de giöras andra gången.
1 Enligt original, bilagt konceptprotokollet.
238 1769, juli 17. Växelkursförordningen.
Jag styrcker derföre til at sätta den motvigt emot alla våra
olyckor, som Secrete Utskottet föreslagit, nemligen brenvinsbrenningens
uphäfvande, och begär derpå Hr Gref. och
Landtm:s proposition.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Det mästa, iag ämnade
anföra, är redan sagt af de värde ledamöter, som för mig
talat. Jag är ej starck financier, duger ej til åkrare; har altså
mindre sysslosatt min eftertancka med de omständigheter,
som til et financevärck höra. Men då jag sedt, at penningerörelsen
i vårt land varit så vacklande, at ibland priserne
varit höge, ibland läge, stundom vexelcoursen stigit
till en omåttelig högd, stundom fallit hastigt, oförmodat och
nästan utan ordsak til et så lågt pris, at derigenom allting
varit på vägen uti vår handelsrörelse ramla omkull, så hafva
sådane hastiga förändringar icke kunnat undgå at ådraga
sig min upmärcksamhet såväl som hela landets.
Jag erkienner, at det ej är menniskiors lott at återställa så
lätt och så fort alle oordningar, som de kunna sig inrita och
som man ofta gierna det ville; iag har sedt, huru andre länder
behöft til et sådant arbete halfva ssecula ibland, hvadan
mig icke eller underligt förekommer, om den oreda, som
haft 30 år at arbeta sig in, icke kan på tu år åter arbetas ut.
Jag förlitar mig derföre uti detta ämne aldeles uppå Secrete
Utskottets mogne och försigtige omsorg. Och sorn iag afbidar
utgången och slutet af deras arbete, åt hvilke detta angelägne
ärendet är anförtrodt, så vill iag ej uti mörcker om deras afsigter
lägga dem hinder i vägen. Det är i mitt sinne vådeligit
at i förtid decidera något öfver detta ämne. Alle steg, som gå
ifrån den plan, Secrete Utskottet kan hafva föresatt sig at
följa, leda til vidlyftighet och kunna medföra omöijelighet at
sedan värckställa, hvad til hufvudändamålets vinnande nödvändigt
höra kan.
Bäst är derföre at efter Secrete Utskottets anledning låta
frågan om vexelcoursförordningens uphäfvande hvila och
låta Secrete Utskottet ohindrat få fullända sitt arbete. Då
undvika vi äfven om brennevinets förbiudande något stadga.
Jag låter ej mycket brenna, torde ej eller ämna at låta
brenna brennevin; men, mine gunstige Herrar, förhasten
Eder icke at nu i förtid vidtaga detta medel såsom en säker
och ensam gällande motvigt emot en stigande course, och låter
icke intaga Eder af de glindrande omständigheter, sorn
Växelkursförordningen.
239
sig nu förete och kanske snart nog kunna sig förändra. Hade
et sådant förslag varit så fullkoml. helande, hade det varit
executiblet, hvarföre hafva icke 1761 eller 1765 års Ständer
derpå replierat.
Tillåten mig en reflexion. Huru sällsamt det händer mensklige
saker; vexten ifrån Indien får iag kiöpa, nyttia, förvandla,
förädla efter behag, men hvad egen jord producerar, hvad
min egen möda och arbete förskaffar mig, där pålägges mig
tvång, huru iag skall nyttia och förädla det. Den dristige,
den listige, den odygdige medborgaren illuderar förordningen,
brenner och drager vinst af sin laglöshet; den enfaldige,
den sedige, den dygdige medborgaren låter det blifva, lider
och förlorar sin ägendom, ja, sin hug för all idughet under
den förres glupske och tärande tand och det endast derföre,
at han är laglydig.
Bondeståndet har redan gifvit sig låf at brenna til husbehof,
ovisse äro vi ännu, huru de andre stånden giöra. Om
de medel, Secrete Utskottet nu ämnar upgifva til att reglera
priserne på allting, sedan icke blifva gillade och vi förut bifallit
et oinskränckt förbud emot brennevinsbrennande, så
stå vi der med vår spannemål i vanpris men alle andre varor,
som vi behöfva kiöpa, updrefne i dyrhet utan ända. Det säges,
att brennevinsbrenningen kostar oss 600 000:de tunnor
spannemål årligen; men iag reposerar mig deruti icke uppå
annat än acta probata. Parlamentet i Engelland låter lägga
för sig de handlingar och räkenskaper, som til uplysning behöfvas,
detsamme böra Riksens Ständer ock giöra, innan de
taga sine beslut. Om derföre hela denne saken utan at blifva
skild remitteras til Secrete Utskottet tilbakars, så kunna derifrån
alle de uplysningar infordras, som Riksens Ständer behöfva
för at deröfver decidera sig, och dem begär iag, innan
iag mig sluteligen deröfver utlåter.
Hr Hegerflyckt conformerade sig med Hr Wadenstierna,
tilläggandes för at bevisa nyttan af förbudet emot
brennevinsbrennandet, at ehuru förre gången et sådant förbud
med något missnöije emottogs, så var dock sedan missnöijet
nästan allmännare deröfver, at det åter blef frigifvit.
Hr Gref. och Landtm.: Sedan R. o. A. nu öfver 4 timar
ventilerat uti denne sak, lärer det mig tillåtas at få giöra
proposition, hvilken enligit discourserne iag fattad sådan,
som följer: Bifaller R. o. A., at i anledning af Secrete Utskot
-
240 1769, juli 17. Växelkursförordningen.
tets betänckande af d. 11 Julii vexelförordningen af år 1767
nu genast uphäfves och all brenvinsbrenning förbiudes.
Denne proposition besvarades med Ja och Neij. Hvarföre
Hr Gref. och Landtm, författade och upläste contraproposition.
Vinner Neij, remitteras hela detta ärende tilbakars
til Secrete Utskottets närmare och utförligare utarbetande.
Hr Billberg förmente, at om proposition giordes öfver
at återremittera saken til Secrete Utskottet, så skulle den
utan votering bifallas; men ifall proposition skulle blifva sådan,
som den nu är projecterad, så begärte han, at brenvinsförbudet
måtte skiljas ifrån vexelcourseförordningen.
Härtil ropades Ja och Neij.
Hr Gyllensvahn: Endast contrapropositionen blifver
så jämkad, at vår mening, som äro för Neij, deruti innefattas,
så at efter discourserne frågorne åtskiljas, at vexelcourseförordningen
blifver beståndande och brenvinsbrenningen
ej förbiudes, förr än Secrete Utskottet hunnit upkomma med
det arbete, som skall lägga grunden til vår tilkommande lycksalighet.
Frih. Sparre, Carl: Proposition och contraproposi
tion
äro aldeles enlige med discourserne; å ena sidan är påståndt
vexelcourseförordningens och brenvinsbrenningens
uphäfvande, utan at de få skiljas åt; på andre sidan at saken
cum toto effectu skall til Secrete Utskottet återremitteras.
Jag påstår derföre, at proposition blifver sådan, sorn Hr Gref.
och Landtm, den nu giordt.
Hr Liljehorn påminte, at hvad han tilstyrckt om tilllåtelse
för husbehofsbrenningen, måtte uti proposition införas,
så förmodade han, at den skulle vinna bifall.
Hr von Böhnen, Caspar Ludv.: Om Ja vinner, innebegriper
propositionen alt, hvad på den sidan blifvit påstådt;
men om Neij vinner, är deruti intet infördt af hvad
som på andre sidan blifvit yrckat. Min tancka har varit, at
vexelcourseförordningen skal uphäfvas och brenvinsbrenningen
tillåtas til husbehof på landet.
Hr Gref. och Landtm.: Jag har samlat utur discourserne
antalet af 3 särskilte meningar, 14 hafva concluderat uppå
at slutet af Secrete Utskottets extractum protocolli måtte bifallas,
det är vexelcoursförordningens uphäfvande och brenvinsbrenningens
förbud, utan at de måge skiljas; 8 conclu
-
Växelkursförordningen.
241
dera uppå at skilja frågan om förordningen från frågan om
brenvinet; 10 hafva remitterat hela saken tilbakars til Secrete
Utskottet; således är proposition efter de tvenne meningar,
som utgiöra pluraliteten, och närmare kan den icke jämkas,
om den annars skall kunna besvaras med Ja eller Neij. Men
skulle herrarna dermed ej vare nöijde, blifver väl bäst, at
R. o. A. först voterar öfver proposition. Hvarföre iag projecterat
följande proposition til en sådan votering, nemligen:
Den, som bifaller den projederade proposition, skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Neij. Vinner Neij, förändras den sednare
delen af propositionen på det sättet, at cour sförordningens
uphäfvande och brenvinsförbudet blifva 2:ne särskilte
öfverläggningsämnen.
Härmed förklarade sig alle nögde.
Bordsherrarne upropades, voteringen börjades kl. 1/2 3
eftermiddagen, voteringssedlarne ingåfvos af R. o. A. efter
uprop, de upbrötos, räknades och befunnos
Ja 393
Neij 334,
som bilagde voteringsinstrument1 utvisar, hvilket underskrefs
af bordsherrarna och genast uplästes. Hvarefter R. o.
A. åtskildes kl 1/2 9 om aftonen.
År 1769 den 18 Juli i.2
Tisdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Grefven Generalen och Landtm. Axel Fersen.
R. o. A. intogo sine ställen, hvarefter voteringsinstrumentet
öfver R. o. A:s i går hällne votering uplästes och justerades.
Hr Gref. och Landtm.: Sedan R. o. A. i går genom votering
[gillat]3 den då giorde propositionen, så är enligit med
Riksdagsordningen at utan interruption R. o. A. skrida til
votering öfver den proposition, sorn i går besvarades med Ja
och Neij och genom den prsealable voteringen nu blifvit justerad.
1 Uteslutet här.
2 Konceptprotokollet har påteckningen: Justerat d. 15 Sept. 1769.
3 Konceptprotokollet.
242 1769, juli 18—21. Lots- och fyrbåksavgiften.
Lots- och
fyrbåksaf
giften
ang:de.
Hr Hasenkampf förmodade väl, at om propositionen
nu ånyo giordes, så skulle den utan votering kanske vinna
bifall.
Men som häremot ropades Ja och Neij, så upropades bordsherrarne,
voteringssedlarne insamlades efter upropslistan,
upbröts och räknades och befunnos
Ja 559
Neij 155,
på sätt som bifogade voteringsinstrument1 utvisar, hvilket af
bordsherrarne underskrefs och för R. o. A. uplästes.
R. o. A. åtskildes kl. 3/4 til 3 eftermiddagen.
År 1769 den 21 Juli i.2
Fredag.
Plenum kl. 10 förmiddagen.
Närvarande Hr Grefven och Landtm. Axel Fersen.
Sammanträdde efter föregångit anslag Höglofl. R. o. A.
Protocollet för d. 27 Maii justerades til slut.
Dito protocollet för d. 29 Maii.
1. Hr Gref. och Landtm, anmälte, at sedan R. o. A. d.
29 sidstl. Maii förehaft och til Secrete Utskottet remitterat
Borgareståndets extractum protocolli af d. 27 i samma månad
ang:de lots- och fyrbåksafgiften, som genom Kongl.
Maij:ts resolution uppå Ammiralitets[collegii] och Generaltulldirectionens
tilstyrkande sedan sidsta riksdag blifvit pålagd
de öster- och västerbottniske, de västernorrländske städer
och Gefle stad at betala för sine fartyg, sorn endast segla
på Stockholm, och hvilken afgift Borgareståndet beslutit
genast böra uphöra samt desse städer återfå, hvad de således
utbetalt; så hade de öfrige tvenne respective stånden bifallit
detta Borgareståndets extractum protocolli; men at Expeditionsdeputationen
icke trodt sig böra expediera detta mål efter
de tre respective ståndens således tagne beslut, innan R.
o. A., som allenast remitterat saken, äfven gifvit sitt slutelige
utlåtande.
1 Uteslutet här.
2 Konceptprotokollet har påteckningen: Just. d. 16 Sept. Justerat till slut
d. 18 Sept.
Lots- och fyrbåksavgiften.
243
Borgareståndets ofvanberörde extractum protocolli uplästes
tillika med det Högvördiga Presteståndets d. 18 Julii påskrefne
bifall samt Hedervärde Bondeståndets af d. 27 Maii
1769, hvarvid det förbehåll var giordt, at de af Allmogen,
som äga seglationsrättighet, äfven måge ifrån denne afgift
befrias.
Hr Billberg önskade sig få blifva underrättad om de
skäl, Kongl. Ammiralitetscollegium och Kongl. Generaltulldirectionen
haft at hos Kongl. Maij :t begära, det denne afgift
måtte åfvannämde städers fartyg blifva pålagd, innan
han kunde tilstyrcka B. o. A. at bifalla Borgareståndets extractum
protocolli, och fant derföre nyttigast at remittera
detta til någon deputation, som kunde infordra vederbörlige
underrättelser härom och med betänckande til Biksens Ständers
plena häröfver inkomma.
Hr von Post, Friedrich: Det voro ostridigt, at om
plena immediate sig företaga at pröfva och at uphäfva författningar,
som af Kongl. Maij :t med Båds råde blifvit giorde,
så skulle oftast derigenom sådane beslut ifrån Biksens
Ständer komma at emanera, som sedermera tarfvade förändring
eller förbättring. Icke at Hr von Post ville sätta i tvifvelsmål,
hvad Borgareståndets extractum protocolli innehöllo
uti den sak, som nu voro i fråga; men at förekomma det i
framtiden ej något missbruk måtte kunna ske, trodde han
nödigt vara at genom extractum protocolli tilstyrcka de öfrige
respective stånden, at hädanefter inge saker måtte in
plenis afgiöras, innan Secrete Utskottet eller de deputationer,
dit de hörde, fädt infordra vederbörandes förklaringar
och, sedan alt, hvad til saken hörde, blifvit utrönt, at med
betänckande derom til Biksens Ständer inkomma.
Hr Gyllensvahn understödde denne mening och trodde,
at detta kunde til Landt- och sjömilitieoeconomiedeputationen
remitteras, som då fingo efterse och til plena inberätta
sammanhanget samt hvad som föranlåtit Ammiralitetscollegium
och Generaltulldirectionen at tilstyrcka Kongl.
Maij :t pålägga åfvannämde städer denne afgift.
Hr Lejonsten tilläde, at han ansågo, det förloppet häraf
icke ännu voro annorledes än ofullkomligt Ständernes
plena för ögonen lagt; at desse medel voro anslagne til inqvartering
för oroteradt siömanskap, dessutan at saken icke
244 1769, juli 21. Lots- och fyrbåksavgiften.
inkommit til Riksens Ständer den ordenteliga vägen genom
Urskillningsdeputationen.
Hr Gref. och Landtm.: Det lärer väl nu icke vara frågan,
huru saken, inkommit, efter R. o. A. den redan en gång
förehaft och til Secrete Utskottet remitterat, utan huruvida
R. o. A. skulle vilja tillåta Expeditionsdeputation, at densamma
må expedieras efter tre stånds beslut, eller nu behagar
gifva sitt definitive utåtande; ty innan det sker, har
Expeditionsdeputationen icke trodt sig böra densamma under
påstående riksdag expediera. Ordsaken, hvarföre denne
afgift blifvit pålagd, säges vara den, at desse städer nu fådt
stapelrättighet, hvilken de tilförene icke ägde.
Hr Gyllensvahn insisterade, at saken måtte remitteras
til Landt- och siömilitiseoeconomideputationen och hos
de öfrige respective stånden genom extractum protocolli begäras,
at hädanefter inge saker måtte immediate in plenis afgiöras,
innan de förut blifvit uti den deputationen, dit saken
hörer, utarbetade.
Detta begärtes af flere.
Hr Gref. och Landtm.: Bifaller R. o. A., at Borgareståndets
extractum protocolli remitteras til Landt- och sjömilitiseoeconomiedeputationen
och at extractum protocolli afgår
til de öfrige respective stånden, at uti Riksens Ständers
plena saker icke måge immediate afgiöras, innan de förut
blifvit uti Secrete Utskottet eller de deputationer, dit de höra,
utarbetade.
Detta besvarades med Ja.
Hvarefter extractum protocolli upsattes och afgeek i följande
form.
Föredrogs ånyo extractum protocolli af d. 27 sidstl. Maii
ifrån det Vällofl. Borgareståndet ang:de lots- och fyrbåksafgiften,
som sedan sidste riksdag blifvit de öster- och västerbottniske
tillika med Gefle och öfrige västernorrländske
städer pålagd at betalas för deras endast til Stockholm seglande
fartyg, ehuru desse städer genom flere resolutioner
ifrån en sådan afgift skola vara befriade; hvarföre och det
Vällofl. Borgareståndet ansedt för billigt, at denne ändring
vid lots- och fyrbåksafgiftens erläggande för berörde städer
till tunga genast må varda uphäfven, städerne återfå, hvad
de efter en sådan författning desse åren nödgats utbetala och
Lots- och fyrbåksavgiften.
245
de förre resolutioner åter sättas i sin fulla kraft och värckan.
Härvid uplästes äfven de tvenne respective ståndens påskrifter,
innehållande deras til detta extractum protocolli
.gifne bifall, och anmältes, at allenast återstodo R. o. A:s
slutelige yttrande för at kunna få denne sak til expedition
befordrad.
Ehuru gerna R. o. A. sig med de öfrige respective stånden
deruti förena ville, att riksdagsärenderne, så fort som möijeligen
ske kan, måge til sluteligit afgiörande varda förhulpne;
så har R. o. A. likväl icke kunnat undgå at fästa sin upmärcksamhet
vid den uti det Vällofl. Borgareståndets extractum
protocolli anförde omständighet, at denne af Kongl. Ammiralitetscollegium
och Kongl. Generaltulldirection hos
Kongl. Maij :t i underdånighet tilstyrckte och nu öfverklagade
lots- och fyrbåksafgiften skall vara de klagande städer
sedan sidsta riksdag pålagd, utan at de förut blifvit deröfver
hörde.
Om befinnas skulle, at en sådan afgift icke hade bordt
åfvannämde städer påläggas utan at deröfver förut höra dem,
så blifver för Riksens Ständer ej mindre nödvändigt, at innan
det, som under Kongl. Maij :ts höga namn förordnadt
och utfärdat är, varder uphäfvit, de, som dertil i underdånighet
styrckt, måge blifva hörde och få tilfälle at upgifva
de skäl, som föranlåtit dem at med så beskaffat tilstyrckande
hos Kongl. Maij :t i underdånighet inkomma.
Riksens Ständers beslut äga den kraft, at de af ingen utan
af Riksens Ständer sielfve kunna förändras; billighet och
rättvisa fordra altså, at innan så betydande beslut tagas,
som de; äro, hvilke ifrån högste magten emanera, alt, hvad
til uplysning så på ena som andra sidan bidraga kan, inför
Riksens Ständer i hvarje förekommande mål bör blifva
framlagt.
I anseende härtil har R. o. A. trodt sig gå säkraste vägen,
då R. o. A. til Landt- och sjömilitiseoeconomiedeputationen
remitterat, hvad de öster- och västerbottniske samt västernorrländske
städer emot den dem ålagde lots- och fyrbåksafgiften
anfördt, hvilken deputation, sedan Kongl. Ammiralitetscollegium
och Generaltulldirectionen hörde blifvit och
alle öfrige uplysningar äro inhämtade, har at med betänkande
häröfver fodersammast til Riksens Ständer inkomma.
R. o. A. förväntar sig häruti sine respective medstånds be
-
246 1769. juli 21. Arrende på kronolägenheter.
nägne bifall; och derjemte at de med R. o. A. sig förena uti
det beslut, at hädanefter de mål och ärender, som til Riksens
Ständers plena inkomma och immediate uptagas, icke måge
sluteligen afgiöras, förrän de enligit Riksdagsordningens 13
och 14 § § uti Secrete Utskottet eller någon deputation blifvit
utarbetade och til alle sine omständigheter utredde. Hvilket
genom utdrag af protocollet hos de öfrige respective stånden
tienst- och vänligen recommenderas skulle.
Om 900 2. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 20
mans corn- innevarande af innehåll, at det til vinterarbetet och de under
menderanae . .
till finske byggnad stående linske tastnmgzvarckens förvarande com
fästnings-
menderade arbetsmanskap icke framkommit, hvarföre Öfversten
vid Fortification och Riddaren Hr Nordencreutz hos
Kongl. Maij:t i underdånighet anhollit om 900 :de man arbetsmanskap
med nödigt befähl nu genast til detta arbete på
Sveaborg, inan vintern åter infaller, af de nästgräntsande regementer,
hvilket Kongl. Maij:t i nåder beviljat och genom
utdrag af rådsprotocollet til Riksens Ständers underrättelse
öfverlemnat.
Detta bifölls.
Om oslutne 3. Föredrogs Kammar-, oeconomie- och commercedeputa-ntracter
tions betänckande af d. 19 sidstl. Julii angående nödvändiglägenheter
beten af inhibition uti oafslutne contracters expedierande
och mhibi- om arrenden på kronolägenheter och hvaruti deputationen
afslutande. tilstyrcker, at Kammarcollegium må anbefallas at innehålla
med någre nye contracters utfärdande på de ännu odisponerade
kronolägenheter, til dess deputation hunnit alt, hvad
härmed gemenskap äger, öfverse och med ett fullständigt betänckande
desse ämnen rörande til Riksens Ständer inkomma.
Hr Gyllensvahn: Sedan Riksens Ständer vid sidste
riksdag med så mycken möda utarbetat en til alle delar fullständig
författning, huru med kongsgårdar och kronolägenheter
hädanefter förhållas bör, och densamme stadfäst; sedan
så månge kronolägenheter alt ifrån den tiden blifvit efter
samma författning disponerade, så ser iag icke något skäl,
hvarföre värckställigheten af en sådan författning skal inhiberas,
innan deputationen upgifvit til plena något, som är
bättre, och den af plena blifvit gillad.
Regär altså detta på bordet.
Gäldbundna ämbetsmän
247
Hr Gyllensvärd: 1766 års författning är sådan, at
ingen innehafvare af någon kronolägenhet kan dermed utkomma,
alle arrendatorerne äro genom sine contracter flådde
intil bara benen och så ruinerade nu, at kronan mästadelen
öfveralt förlorar hela arrendesumman, och om ej saken
snart blifver hulpen, sielfve jorden med alle tilhörigheter råkar
i ödesmål.
Flere anmälte sig at tala, men
Hr Gref. och Landtm, förestälte, at saken voro lagd på
bordet, hvarmed all ventilation för denne gången härom borde
uphöra.
4. Uplästes Hr Carl Constantin de Carnals memorial, hvar- Hr de Caruti
omröres i anledning af Hr Justitiaecancellerns, numera ^orUOom
Hr Riksrådets von Stockenströms riksdagsberättelse, huru- gäidbundne
ledes uti kongl, förklaringen af d. 24 Martii 1768 stadgas, at embetsmänen
ämbetsman och betient, som, på sätt kongl, förklaringen
af d. 8 Maii 1767 innenhåller, vid vederbörlig domstol sielfmant
söker at til sine borgenärers förnöijande få på en gång
afstå all sin egendom och sedan för deras tilltal vara fri,
oacktadt hans borgenärer skulle lämna honom tilstånd at
vara på fri fot, bör i likhet med den, som på konungens leide
hemkommer, afhållas ifrån tienstgiörande, intil dess öfver
hans ansökning om egendommens afträdande til borgenärerne
och hans befrielse ifrån deras tiltal hos domstolen voro afgiordt,
och att emedlertid med hans lön kommo at förhållas
enligit kongl, förordningen af d. 30 September 1756 om hela
lönens innehållande för dem, som på leide i riket återkommit;
äfven ock at alle borgenärerne enhälligt böra samtycka,
om en sådan gäldenär, som af städt all sin egendom och
niuter säkerhet i sitt hemvist för bysättning, må, innan dom
i saken fallit, komma på fri fot.
Hr de Carnal förmenar, at denne lag försatt mången olyckelig
gäldbunden medborgare i yttersta älende uti et tidehvarf,
då rörelse afstadnat och penningen blifvit så sällsynt,
at märkelig skillnad borde vara emellan den, som rymt och
på leide fädt hemkomma, och den, som frivilligt begär at få
med all sin egendom förnöija sine borgenärer, så långt den
räcker, när så märckelig skilnad är på 1756 och 1768 års
penningetilgångar. Och som all lag bör vara lämpad til allmänt
väl, sammanbundit med det enskilte, i hvilken afsigt
äfven kongl, förordningen af d. 11 December 1766 om säker
-
248 1769, juli 21. Ämbetsmän. Riddarhusfiskalen.
Riddarehusfiscalen
von
Schenings
lön.
Instruction
för Secrete
Deputation,
9 §•
het för gäldbundne uti deras hemvister och förklaringen af
d. 8 Maii 1767 äro utfärdade; men denne 1768 års förklaring
synes uti helt annan afsigt vara utgifven; så tilstyrcker Hr
de Carnal, at då gäldenär nödgas sielfmant afstå all sin egendom
til sine borgenärer och med ed bekräftar upgiften deraf
vara rigtig, en sådan må, under det rättegång härom är, vara
fri och ledig å den ort, der saken skal pröfvas och afgiöras
af domaren at obehindrad sk jota sin handtering eller tienst»
emot det han niuter halfva lönen, samt at Justitisedeputation
i öfrigit må granska, hvad de hittils utfärdade executionsförordningar
i närvarande ställning kunna giöra för nytta eller
skada, hvartil en nyligen af trycket utkommen jämförelse
emellan senare tiders oerhörde penningebrist och 1767 samt
1768 års kongl, förordningar gifva anledning.
Under någon ventilation härom förklarades, at detta borde
til Justitisedeputationen remitteras, hvarvid Hr von
Böhnen med flere begärte den tilläggning, at deputationen
borde granska alle utkomne förordningar executionsvärcket
angående alt ifrån 1756. Andre deremot påminte, at
denne tilläggning voro redan uti memorialet införd så mycket
som behöfdes.
Hr Gref. och Landtm.: Bifaller R. o. A., at detta remitteras
til Justitisedeputation.
Hvilket med Ja besvarades.
5. Föredrogs Riddarehusdeputations betänckande af d. 4
Julii sidstl. ang:de lön för Riddarehusfiscalen von Schening»
hvars lön ännu innehafves af hans företrädare i embetet, nu
Assessoren i Kongl. Svea Hofrätt Hr Lars Svedenstierna.
Hr Linderstedt, Eric: Betänckandet föreslår at Assessoren
Svedenstierna skall få sin lön af adjunctionsmedlen
i Svea Hofrätt, desse medel stå under Hofrättens omedelbara
förvaltning och ledamöterne få deraf tilökning i sine
löner; iag tror ej, det går an at taga en sådan tilökning ifrån
dem. Begär derföre detta på bordet.
Hr Gyllensvahn begärte äfven detta betänckande på
bordet.
6. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli d. 18 Julii
sidstl. angående instruction för Secrete Deputation, hvaruti
ståndet gior den ändring, at 9 §, som handlar om uprättelse
för liden prsejudice, går ut aldeles och i det stället: Vid
liden prsejudice äger deputationen at såväl i anseende til för
-
Dagsverksräntan i Ångermanland.
249
slagsgifvare som pröfningar af förslager uti Kongl. Maij:ts
Rådcammare giöra nödige remarquer och dermed til ståndens
plena inkomma, dock at deputationen icke tilhörer at
dervid för någon prsejudice lidande föreslå reparation eller
upråttelse, hvarken til värckelig befordran eller rättighet i
tour.
Frih. Reuterholm, Gustaf, begärte detta på bordet.
7. Uplästes fortsättningen af Urskillningsdeputation[s] in-Urskillnings
gifne förteckning på antagne och afslagne mål. lista'
N:o 302. Riksdagsfullmägtiges ifrån Ångermanland Erik Dagsvärcks
Persons, Jonas Törnstens och Hindrich Ericsons ansökning j^ermanom
slut och expedition uppå den vid sidste riksdag förehaf- land.
de sak, om och huruvida någon förhöijning å mantals- och
dagsvärckspenningarne emot 1762 års jordebok bordt i Gefleborgs
och Sundsvalls läner ske, hvaröfver Kammar-, oeconomie-
och commercedeputationen sitt betänckande sidsta
riksdag afgifvit och hvilken ansökning Urskillningsdeputationen
nu til Riksens Ständers plena remitterat.
Vid detta mål hade Hr Pauli, Wilhelm, ingifvit et memorial,
hvaruti han söker bevisa, at denna dagsvärcksräntans
beräknande efter marckegång är en gammal afgift, som desse
hemman jämlikt alle krono- och skattehemmans ägare i
andre rikets landsskaper böra utgiöra, ända til och med i
Österbotten, der likväl hemmanen äro långt svagare, och at
den altså framdeles äfven af desse bör betalas, hvilket R. o.
A. jämväl uti sitt yttrande öfver denne sak sidstl. riksdag beslutit;
hvarföre, och som målet sidstl. riksdag angående förvandlingens
beräknande af den ena hälften uti desse mantalsdagsvärcken
och om befrielse för den andre hälftens utgiörande
in natura eller efter marckegång icke sidstl. riksdag
på ordenteligt viss genom Uirskillningsdeputationen blifvit
anhängit giordt, ej eller uti någon deputation handteradt
och utredt utan immediate i stånden företagit, Hr Pauli
hemställer, at det må förvisas til Kammar-, oeconomie- och
commercedeputationen, som liar at inkomma med sitt utlåtande,
om icke fulla dagsvärcksräntan ej mindre här än i andre
orter fult må utgå antingen in natura eller efter årlige
marckegången, med hvilket memorial Hr Pauli utbad sig at
få gå til de andre stånden.
Frih. Sparre, Carl, upläste et promemoria (Bil. 18),
hvaruti han sökte häremot bevisa, at denne dagsvärcksafgift
250 1769, juli 21. Dagsverksräntan i Ångermanland.
icke voro hemmanen af ålder pålagd utan år 1652 efter 7 § i
riksdagsbeslutet åkommen til et vist antal årligen at utgiöras
af hvart hemman; men sedan genom åtskillige kongl, resolutioner,
såsom af år 1655, 1670, 1672, modererad och förändrad
til 1 d:r 16 öre silf:rmt i pengar i stället af hvart
mantal årligen jämte förbindelse at underhålla byggnaden
vid kronans fiskerier i orten; til dess endteligen genom kongl,
resolution 1765 d. 4 Junii denne Allmoge åter blifvit ålagt
at af hvart helt hemman årligen betala 6 öke- och 12 drängedagvärcken
antingen med penningar efter marckegång eller
in natura; hvaruti Allmogen nu ändring söker; lydande detta
pro memoria såsom här bilagt finnes.
Hr örnschiöld, Per Abrah., anförde, at dagsvärcken
varit et onus, som ifrån urminnes tider åtfölgt skatteskyldig
jord; at desse dagsvärckspenningar för 6 öke- och 12
drängedagsvärcken alt sedan 1652 blifvit erlagde i stället för
de månge ovisse dagsvärcken, som förut af hemmanen uttogs;
at den lindring, Allmogen sedermera erhållit at få med
penningar, 1 d:r 16 öre s:rmtt, betala 3 öke- och 6 drengedagsvärcken
voro i anseende til den tidens penningevärde en
proportionerad markegångstaxa och befriade icke ifrån de
återstående 3 öke- och 6 drängedagsvärcken, i hvilkas ställe
Allmogen skulle underhålla byggnaden vid kronans fiskerier
i orten. At, sedan fiskerierne minskades och en del gingo ut,
desse dagsvärcken, som til dem voro anslagne, åter borde til
kronan hemfalla och hemmanen altså lika som i början utgiöra
6 öke- och 12 drängedagsvärcken eller och betala icke
efter 1670 års marckegång 3 dahl. s:rmt af hemmanet utan
efter årlige markegången, som 1735 års taxa förordnar. At
kronan uti sine ordinarie inkomster icke bör förlora en så
betydelig del, hvilken i sådant fall genom andre pålagor måste
i staten ersättas. Och tilstyrckte derföre, at denne ansökning
måtte blifva afslagen och kongl, resolution af d. 4 Junii
1765 gillad.
Hr Gref. och Landtm, hemstälte, om icke detta kunde
remitteras til Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen
at med sitt betänckande häröfver inkomma.
Frih. Pe ehlin: Uti nu upläste memorial nämnes, at
Allmogen uti desse utlagor bör hafva lindring, efter hemmanen
äro starckare där i orten roterade än annorstädes; han
hemstälte derföre, ifall detta rörde indelningsvärcket, om
icke det kunde til Landt- och siömilitiedeputation remitteras.
Dagsverksräntan. Prejudicemål.
251
Frih. Sparre, Carl, gaf vid handen, at desse dagsvärckspenningar
icke hade någon sådan gemenskap med voteringen,
som fordrade remisse til denne deputation, och påstod,
at de år 1652 och 1670 med Allmogen ingågne pacta
om desse öke- och drengedagsvärckens utgiörande måtte til
hela sin vidd äga bestånd efter bokstafveliga innehållet, utan
förtydning, och altså hemmanen ifrån det 1765 dem pålagde
onus befrias, annars blifver ingen säkerhet at contractera
med kronan; men om R. o. A. ej nu genast skulle vilja fatta
detta beslut, voro han ej emot remissen til Kammar-, oeconomie-
och commercedeputation, där han vidare fingo detaillera
sine skäl.
Hr Gref. och Landtm, proponerade altså, om icke denne
sak kunde til Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen
remitteras.
Hvilket med Ja besvarades.
Och blef altså remissen påskrefven samt tillika med Hr
Pauli memorial och promemoria af Frih. Sparre afsändt såsom
löpare til de andre stånden.
Häruppå fortfors med Urskillningsdeputations åfvan berörde
förteckning.
8. Vid N:o 318 påminte Frih. Grönhagen, det lian funnit
någon olikhet, huru deputationen ansedt ansökningar om
uprättelse för liden prsejudice, at somlige voro antagne med
den tilläggning, såvida Riksens Ständer bifalla, at sådane
ansökningar få antagas, och andre deremot blifva enligit 12 §
uti 1766 års förordning afslagne. På det sättet hade n:o 318,
Capitainens vid Lifdragonerne och Riddaren Hr Montgommeries
ansökning om majorsfullmagt af samma dato med
Majorerne Tage Silfverschiöld och Pehr Ridderstam, blifvit
afslagen, då den likväl bordt antagas med samma vilkor som
de andre eller ock alle sådane ansökningar blifva afslagne.
Hr Ehrenpreus, Friedrich: Anförtrodd den hedren
at såsom fullmägtig för Grefve Oxenstierna af Kronoborg
vara ordförande i Urskillningsdeputationen torde mig tillåtas
at få förklara ordsaken til denne skillnad.
En del af desse ansökningar äro ej annat än förbehåll uti
ansökningar, som ännu ligga hos Kongl. Maij :t oafgiorde.
Dem lärer deputationen icke kunna afslå, innan deputationen
får se, om de til Riksens Ständer inkomma och af skrifterne,
sedan de inkommit, pröfva sakens beskaffenhet.
Andre begära, at ifall Riksens Ständer framdeles skulle för
17—610798
252 1769, juli 21. Prejudicemål.
godt finna at tillåta ändring uti 12 § af 1766 års förordning
om lagarnes värckställighet, deras besvär öfver leden praejudice
måtte blifva antagne. En så vilkorlig ansökning lärer deputationen
aldrig kunna afslå och nu förut betaga någon
medborgare den rättighet, som för alle torde framdeles blifva
öppen lämnad.
De åter, som directe besvära sig öfver Kongl. Maij :ts afslagsresolutioner
uti ansökningar om uprättelse för leden
praejudice, har deputationen icke kunnat emot tydelige bokstafven
i åberopade 1766 års förordning antaga eller öka deras
ansökning med et vilkår, som de sielfve ej tänckt uppå,
lika som deputationen af sig sielf ville söka tilfälle at dispensera
i lagen. Utom desse äro mångfaldige praejudicemål
redan sidste riksdag antagne, innan förordningen utkom, uti
hvilke de sökande nu begära slut; som ingen lag äger någon
retroactive värckan och desse inkommit, innan lagen var
giord, så har deputation ej kunnat afslå sådane.
Frih. Grönhagen: Alle ansökningar om uprättelse för
liden praejudice, då de til Riksens Ständer intra fatalia inkomma,
äro lika af deputationen at anse; om sökanden expressis
verbis lagt til et sådant vilkår eller ej, så begripes det
dock tacite under sielfve ansökningens ingifvande; ty ingen
lärer vara så litet uplyst och tro, at deputationen emot förordningen
kan antaga hans besvär, utan hafva väl alla, i
händelse om förordningen skulle bifva ändrad, dem ingifvit.
Hr Bergenstråhle: Uti Urskillningsdeputation är efter
dess instruction at giöra skillnad uppå förbehåll och uppå
ansökningar. De förre inneholla ej annat, än at sökanden utbeder
sig fatalierne öppne at framdeles, om han så skulle behöfva,
få inkomma til Riksens Ständer med sin ansökning.
1 § uti deputations instruction visar, på hvad sätt och med
hvad vilkår de böra antagas, och 1766 års förordning förbiuder
ej, hvad samma § tillåter, efter deputationen ändå, när
besvären inkomma, har rättighet at dem pröfva, huruvida de
kunna antagas eller böra af slås; ansökningar om uprättelse
för leden praejudice, hvilke blifvit med det för[be]håll ingifne,
ifall Riksens Ständer skulle bifalla ändring uti 1766 års förordning
och dess 12 §, har deputation trodt sig böra anse lika
med sådane förbehåll och ej vidare. Skulle Riksens Ständer
finna för godt at stadga något närmare, huru med sådane
reservationer skall förfaras, lärer deputationen icke underlåta
at ställa sig sådant til efterrättelse.
Prejudicemål.
253
Hr Rappe, Christopher: När förbehåll få antagas
utan at binda händerne på deputationen at afslå hufvudbesvårén,
så kunna de med et sådant förbehåll ingifne besvär
öfver prsejudice icke gerna hvarcken antagas eller af slås,
utan månge hvila, til dess af Riksens Ständer afgiordt blifvit,
huru med klagomål öfver praejudice hädanefter förfaras bör;
efter frågan derom hos R. o. A. redan är väckt i anledning af
Secrete Deputationens instruction.
Hr Gref. och Landtm.: Hvad nu gifvit ämne til ventilation,
decideras snarast, sedan R. o. A. gifvit sitt utlåtande
öfver Borgareståndets i dag upläste tilläggning til 9 § i Secrete
Deputations instruction, som nu är lagd på bordet. Bifalles
den, så afslås med detsamma alle inkomne besvär och
ansökningar om uprättelse för leden praejudice; voro derföre
bäst, om denne ventilation, intil dess den frågan är afgiord,
afstadnade.
Frih. Reuterholm, Gustaf, conformerade sig härmed
och at emedlertid alle ansökningar om uprättelse måtte
blifva lika ansedde.
Hr Montgommerie förklarade sig äfven nögd, om
alle få niuta lika rätt; han ville gerna afstå ifrån sine anförde
besvär, om alle andre dylike ansökningar blefvo afslagne;
men skulle någon få rättighet at söka uprättelse hos Riksens
Ständer, så förmodade han sig icke böra blifva derifrån utesluten.
Hr Linderstedt, Eric: Ansökningar af lika beskaffenhet
böra ej olika handteras och anses, derföre at de något
variera i formaliteten; af alle, som lagt in til Riksens Ständer
om uprättelse, begripes den meningen under ansökningen,
ifall Riksens Ständer uptaga besvär öfver prsejudice, fast
meningen ej står i bokstafven införd. Ty om så händer, at
Riksens Ständer skulle låta förblifva vid 1766 års förordning,
månne de1, som besvärat sig med förbehåll, derigenom
vunnit någon förmån at blifva antagne1 framför dem, som
sökt utan förbehåll? Jag tror icke; hvarföre skola då fatalierne
förut betagas den ene mer än den andre, när de begge
inom rätta tiden med sine ansökningar inkommit.
Hr Gyllensvahn: Vi kunna för denne gången komma
ifrån detta, om vi låta uti vårt protocoll inflyta det beslut, at
ehuru R. o. A:s decision utfaller öfver den på bordet lagde
9 § i Secrete Deputations instruction, så skall efter samma
1 Enligt konceptprotokollet rättat från förlagans: den och antagen.
254 17C9, juli 21.
Prejudicemål.
decision alle sådane sökande ske lika rätt, när de intra fatalia
inkommit.
Hr Hierta, Carl: Det voro önskeligit, om Urskillningsdeputation
fingo någon lag häruti at rätta sig efter; på ena
sidan föreskrifver 1766 års förordning, at ansökningar om
uprättelse för leden prsejudice ej få hos Ständer uptagas; på
andre sidan säger deputations instruction uti 1 §, at förbehåll
med visse vilkår skola antagas.
Så förhåller det sig äfven med en annan § uti instructionen,
sorn säger, at ansökning om slut uti et mål, som vid förre
riksdagen redan inkommit och öfver hvilket vederbörande
deputation sitt betänckande då afgifvit til plena, skall til plena
förvisas; men när remissen ankommer, händer merendels,
at saken blifver af plena åter ånyo förvist til den deputation,
hvarifrån betänckandet förre riksdagen inkom, hvilket
förordsalcar omgång, vidlyftighet och mångfalldig tilölcning
i riksdagsarbetet.
Hr Lannerstierna: På det R. o. A. måtte undgå
framdeles flere vidlyftige debatter i detta ämne, blifver väl
angelägit, at den frågan, om besvär öfver praejudice få hos
Riksens Ständer anföras eller ej, med det snaraste, som ske
han, varder afgiord.
Hr Linderstedt: Dervid kan väl ingenting i dag mera
afgiöras, efter den frågan är lagd på bordet, men praealabelt
kunde R. o. A. nu besluta, at sådane ansökningar, de måge
varda giorde med förbehåll eller ej, böra uti Urskillningsdeputation
lika anses och ej de förre tillåtas och de senare afslås.
Hr Jennings: Förbehåll, besvär directe i saken, med
eller utan vilkår äro alt sådane saker, som Urskillningsdeputation
efter sin instruction har at utlåta sig öfver. Den, som
icke är nögd med resolutionen, får ju söka ändring hos plena,
och då är tiden at deliberera om hvart mål efter dess beskaffenhet;
icke är urskillningslistan upgifven til R. o. A. at
deliberera öfver, ej eller kan någon proposition giöras uppå
densamme, utan är endast ad notitiam upläst. När den på
bordet lagde 9 § uti Secrete Deputationens instruction förekommer,
är det, som alt, hvad nu blifvit discourerat om, i
sin rätta ordning kan blifva afgiordt.
Hr Gref. och Landtm, ansåg ock bäst, at R. o. A. til dess
upskiuta med denne deliberation. Uphäfves 12 § uti 1766 års
Val av deputationer.
255
förordning, så äger ju Hr Montgommerie samma rätt som alle
andre, at hans ansökning om uprättelse för leden praejudice
kan blifva uti Urskillningsdeputation antagen och remitterad;
i annor händelse delar han med alle andre lika öde.
Härmed afstadnade all vidare discourse härom.
9. Upbröts och uplästes förteckning på dem af R. o. A., som
genom hrr electorernes val voro utnämde til ledamöter
l:mo uti Allmänne Besvärsdeputationen, [njemligen:
Grefvar.
Gref Gyllenstierna, fullm. Hr Wrangel, Anders, Generalfälttygmästare
och Riddare af Svärdsorden,
Gref Dohna, Fritz Carl, Öfverstelieutenant och Riddare af
Svärdsorden.
Friherrar.
Frh. von Otter, Salomon, Härad [s] höfding,
Frih. Stierncrantz, full. Hr Adlerberg, Jöran, Statscommissarius.
Adel.
Hr Reuter, fullm. de Frese, Otto Friedrich, Assessor,
Hr Enschiöld, [Berndt Johan], Capitaen vid Lifdrag.,
Hr Franc, Gabriel, Häradshöfding,
Hr Godenhielm, full. de Bruce, [Anders], Capitain,
Hr Iserhielm, Carl, Hofjunckare,
Hr Liljehorn, [Per], Capitain vid Ammiralitetet, Riddare
af Svärdsorden,
Hr Bildenschiöld, [Johan Gabriel], Hofrättsråd,
Hr von Schoting, Carl, Capitain.
Hr de Frese afsade sig at vara ledamot i Allmänne Besvärsdeputationen.
2:do. Uti Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen
utom de redan valde:
Friherrar.
Frih. Flemming, Friedric, Capitain och Riddare,
Frih. Silfverhielm, Claes Eric, Landshöfdinge och Riddare.
Ledamöter
uti Allmänne
Besvärsdeputation.
Tillökning i
Kammar-,
oecon.- och
comm.deput.
ledamöters
antal.
256 1769, juli 21.
Val av deputationer.
Protocolls
deputa
tionen.
Upskof med
plena.
Adel.
Hr Sass, full. Boije, Otto, Krigsråd,
Hr Rennerfeldt, full. Gref Cronhielm, Jon, Generallieutenant,
Landshöfdinge och Commendeur,
Hr Siöstierna, Jöran, Commendeurcapitain och Riddare,
Hr Utfall, full. Gref Gyllenborg, Carl Jan, Kammarherre,
Hr Tham, [Per], Hofintendent,
Hr v. Christierson, [Erik Vilhelm], Kammarherre,
Hr Preiss, [Fredrik], Kongl. Secretaire,
Hr von Schwerin, Otto, Hofjunckare,
Hr Mannerhierta, [Bengt Adolf], Capitain och Riddare,
Hr de Bruse, [Johan Fredrik], Hofrättsråd.
3:tio. Uti Protocollsdeputationen i stället för dem, som sig
afsagt:
Grefvar.
Gref de la Gardie, Pontus, Öfverste och Riddare af Kongl.
Svärdsorden,
Gref Rosen, Friedric, Hofmarskalk och Riddare af Kongl.
Svärdsorden.
Friherrar.
Frih. Liljecreutz, Carl, Ryttmästare och Riddare af Kongl.
Svärdsorden.
Adel.
Hr Adelheim, [Erik Adolf], Hofjunckare.
10. Hr Gref. och Landtm, anmälte, huruledes uti sammanträdet
med de öfrige respective ståndens Talemän det
blifvit öfverenskommit at upskiuta med plena uti tre veckor,
på det de deputationer, som hafva til utarbetande den vidlyftige
och angelägne saken om financevärcket och vexelcoursen,
måtte få tilfälle at utan interruption arbeta, äfvenväl de
öfrige deputationer lämnas råderum at bereda och afgiöra
sådane saker, öfver hvilke de med sine betänckanden sedan
til Riksens Ständers plena hade at inkomma. Hr Gref. och
Landtm, ansåg et sådant upskof mycket bidraga til fortskyndande
af riksdagsgiöromålen, när tiden ej borttogos med
Uppskov med plena.
257
plenidagar, innan någre saker voro ifrån deputationerne inkomne;
men plena sedermera så mycket fortare och flitigare
kunde arbeta, då de fingo mål at afgiöra, sorn deputationerne
under denne tiden hunnit at bereda och behörigen utarbetade
til plena ingifva.
Frih. Reuterholm, Gustaf: Riksdagen har nu städt
i 4 veckor, sedan flyttningen skedde ifrån Norrkiöping; under
den tiden hafva deputationerne ofelbart haft tilfälle at
arbeta ut åtskilligt, som kan vara färdigt at in plenis föredragas;
hos R. o. A. påminner iag mig åtskilligt, som är lagt
på bordet. Samlas nu mera saker dertil, på tre veckor blifver
ofelbart ganska mycket i deputationerne färdigt, så blifva
plena så öfverhopade med inkommande mål, at de ej hinna
alt afgiöra, åtminstone icke med den granskning, som ifrån
högsta magtens beslut bör vara oskilj acktig. Ofta påminner
iag mig, at förr varit vid förflutne riksdagar föredragit om
anstånd med plena men at altid dervid yppat sig considerationer.
Jag tilstyrcker altså, at vi derföre måtte få åtminstone
et plenum i veckan, och begifver iag mig icke derifrån
utan votering.
Hr Gref. och Landtm.: Den 27 Junii börjades riksdagsarbetet
här i Stockholm, äro altså 25 dagar, som Ständerne
varit här, men när derifrån drages 7 plenidagar och fem
helgedagar, så lärer ej mer än 12 dagar återstå för deputationerne
och ännu mindre för dem, som icke förr än efter den
3 och 4 Julii kunde komma i arbete. Det yttrande, Secrete
Utskottet måst upgifva angående vexelcourseförordningen,
har och afbrutit det i Secrete Utskottet under arbete, varande
större värck angående regleringen af rikets allmänna financevärck
och huru Bergslag med alle näringar måtte åter
få lif och rörelse. Lärer altså ej kunna begäras, at mera skulle
vara giordt, än giordt är på den tiden. Upskof med plena
är icke något nytt utan har vid flere riksdagar sådant händt;
sidste riksdag var en gång 6 vekors anstånd och förut 14 dagar
med plena. Secrete Utskottet arbetade då uti samma vigtige
och betydande ämne, som det nu har under händer, och
iag mins ej, at någon påminnelse då giordes emot et sådant
upskof med pleni hållande.
Häruppå begärtes af månge at få proposition, men då Hr
Gref. och Landtm, den giorde, blef densamma besvarad
med Ja och Neij.
‘258 1769, juli 21. Uppskov med plena.
Hr Schönberg påminte, at Hr Gref. och Landtm, til
detta upskof icke behöfde begära något bifall utan at det voro
enligit med Riksdagsordningen Landtmarskalkens rätt at i
samråd med de öfrige ståndens Taleman reglera riksdagsarbetet
och utsätta plenidagarne.
Hr Linderstedt, Eric: Sedan proposition är giord
och besvarad med Ja och Neij, lärer ingen öfverläggning mera
äga rum om rättigheten at decidera denne qusestion; den är
då redan understäld R. o. A:s godtfinnande och det bör genom
votering nu utrönas.
Hr Durietz instämde deruti, at det värckeligen kunde
befordra riksdagens förkortande, om deputationerne i början
få arbeta utan interruption, så at saker kunna ifrån deputationerne
beredde til R. o. A. och ståndens plena inkomma;
men som deraf, at på tre veckor intet plenum blifver, lätteligen
hända kan, at plena med flere betänckanden och andre
mål öfverhopas, än de hinna afgiöra, så voro likväl efter hans
tancka bäst, om en arbetsdag för plena i hvarje veka blefvo
utsatt.
Frih. Bunge begärte få veta, hurudant aftal med de öfrige
respective ståndens Taleman voro giordt. Är upskofvet
emellan Hrr Talemännen bifallit, så betaga R. o. A. sin Landtmarskalk
den rättigheten, Riksdagsordningen honom tillägger
at, efter som han bäst finner, hos R. o. A. föredraga sakerne.
Hr Lannerstierna påstod, at det enligit Riksdagsordningen
aldeles voro Landtm :s rättighet at utsätta plenidagarne
efter som han funno, at giöromålen i Secrete Utskottet
och de öfrige deputationerne sådant fordrade; altså at
han ej ville emot lag votera härom.
Frih. Bunge tilade, det han önskade, at R. o. A. ej ville
etablera sådane praejudicater at votera öfver en fråga, som
tilhörde Landtm, at decidera uti; at det voro så mycket obehageligare
icke häruti lämna Hr Gref. och Landtm, den hans
embete tilhörige rättighet, som ett sådant steg icke kunde
förenas med den högacktning och det oinskränckte förtroende,
R. o. A. hyste för sin värde Landtmarskalk och bemälte
herre uti alles hiertan så värdigt sig förvärfvat.
Frih. Grönhagen ville väl medgifva, at det vore Talemännens
rättighet at utsätta plenidagarne. Men efter derom
nu hos R. o. A. blifvit anmält, togo han det såsom understält
Uppskov med plena.
259
R. o. A.; begärte altså nu prsealablement at af Hr Gref. och
Landtm, få veta, om R. o. A. häröfver skulle deliberera eller
om det voro ad notitiam anmält.
Frih. Pe ehlin: Sedan Hr Gref. och Landtm, underrättat
R. o. A. om Hrr Talemännens öfverenskommelse, så voro
det R. o. A:s rättighet at decidera deröfver som öfver alt annat.
När R. o. A. får veta, om saker, som böra afgiöras, äro
inkomne, så lärer icke vara svårt at finna, det R. o. A. behöfver
in pleno sammanträda för at dem afgiöra. Mig är sagt
nu, at ifrån Landt- och sjömilitieoeconomiedeputation skola
vara någre betänckande inkomne.
Hr Lannerstierna betygade, at uti bemälte deputation
ännu icke et enda betänckande voro färdigt.
Frih. P e c h 1 i n påstod, at en deputationens ledamot hade
honom derom försäkrat, och fortfor, at om alle deputationerne
och Secrete Utskottet hela veckan flitigt arbetade, så
voro en plenidag i veckan icke at taga bort tiden utan snarare
nödvändig. Åtskillige deputationer hafva varit flitige och
redan giordt mycket, ehuru flere plena på denne tiden varit,
andre deremot hade ännu icke begynt at arbeta.
Hr Gref. och Landtm.: Huru lagen lyder i bokstafven,
kunde Hr Gref. och Landtm, icke påminna sig; men det
kommo han i håg, at vid 1761 års riksdag voterade R. o. A.
om visse plenidagar, nemligen 2:ne i hvarje vecka; intil dess
hade det varit Landtmarskalkens och Talemännens rättighet
at utsätta plena. Vid sidstledne riksdag fölgdes häruti icke
någon viss föreskrefven ordning, utan eftersom omständigheter
och arbetet fordrade, holts ibland oftare plenum, ibland
upskiöts med plenum 14 dagar och en gång sex veckor. Riksdagsmålen
äro olika, allmänne och de, sorn kunna kallas enskilte.
Af de sednare torde väl kanske någre vara inkomne
at föredragas, men de, som röra hela riket, böra gå förut såsom
angelägnast. Sådane af den yttersta vigt äro nu i Secrete
Utskottet och deputationerne under arbete; voro det väl
billigt, at desse skulle afb^tas för at in plenis få föredraga
någre besvärsmål öfver prsejudice eller andre af nästan dylik
beskaffenhet, när Riksens Ständer ändå ej kunna sluta
riksdagen, förrän de allmänne riksvårdande ärender, för hvilka
vi äro sammankallade, blifvit reglerade. At arbeta ut dem
ju förr dess heldre, så at de kunna plenorum ompröfvande
underställas, lärer altså vara rätta sättet at förkorta riksda
-
260 1769, juli 21. Uppskov med plena.
gen, men icke det at votera, om vij sku hålla plena. Hr Gref.
och Landtm, önskade sluteligen, at ehuru denne ventilation
kan slå ut, det må blifva en eller flere plenidagar i veckan
eller upskof dermed i tre veckor, R. o. A. måtte alle dermed
vara nögde.
Frih. Grönhagen: Sedan han nu fädt förklaring, voro
han nögd och förenade sig med Hr Durietz och Hr Pechlin;
icke at bifalla någre ferier, utan at öfverlämna til Hr Gref.
och Landtm, at, efter som han funno sakerne kräfva, utsätta
plena, kanske et i hvarje veka tils vidare.
Hr von Böhnen: Om deputationerne flitigt arbeta föroch
eftermiddagarne och vi på desse tre veckor kunde få en
eller tvenne plenidagar, så blefvo uti plena under denne tiden
ock något undangiordt af hvad som kan vara färdigt, ty annars
komma vi att öfverhopas med betänckanden, åtskillige
saker ligga här redan på bordet och någre stå på listan ännu
oafgiorde, som då kunna komma til slut.
Hr Lagerbielke såsom ledamot uti Landt- och sjömilitieoeconomiedeputationen
försäkrade, at ännu icke något
mål voro uti bemälte deputation afgiordt.
Grefve Creutz: Riksens Ständer äro samlade at vidtaga
alle möijelige utvägar för at hielpa riket utur den nöd, det
råkat uti genom det, at all rörelse i finance, slögder och näringar
afstadnat. Secrete Utskottet samt deputationerne, hvar
på sitt ställe, äro nu sysslosatte at arbeta uti detta granlaga
och vidsträckte ämne; är det nu tid at med plena och deliberationer
om plena afbryta detta arbetet, sorn hemmavarande
medbroder med längtan vänta färdigt af oss. Vår afsigt är at
utsöka och stadga sådane hielpemedel, som kunna giöra
värckan och äga bestånd. Dertil fordras kundskap om det föregående
och om det närvarande rikets tilstånd i alle näringsoch
financegrenar. Det är et haf at genomgå alt, hvad dertil
hörer, och Riksens Ständer hinna aldrig til slut härmed, om
de, som skola bereda sakerne, icke få oafbrutet arbeta.
R. o. A. lät häruppå för sig upläsa utur 16 § uti 1723 års
Riksdagsordning det, som angår Landtmarskalkens och Talemännens
rättighet at anslå til plenum och at föredraga de
ärender, som skola förekomma.
Hr Tersmeden påminte i följe af samme §, at hvad
Landtmarskalken och de öfrige Talemän i detta mål nu kommit
öfverens om, icke kunde hos R. o. A. sättas i fråga, hälst
de tre stånden redan lära låtit bero dervid.
Uppskov med plena.
261
Hr Gref. och Landtm.: Min vördnad för Högloft. R. o.
A. samt min åhåga at uti alt kunna träffa det, sorn kan vara
Höglofl. R. o. A. behageligit, hafva föranlåtit mig at anmäla
detta af Hrr Taleman för nödigt fundne anstånd med plena,
och förfarenheten visar, at iag icke misstagit mig i hvad iag
giordt. Jag önskar nu allenast, at Höglofl. R. o. A. icke ville
länge upskiuta med sitt yttrande, ty, som mig är sagt, lära
de tre respective stånden redan hafva utlåtit sig häröfver och
antagit, hvad deras Talemän häruti giordt.
Hr Gyllensvahn förklarade sig instämma med hvar
redelig svänsk man uti det goda upsåt at befrämja fäderneslandets
bästa och brinna af nit at ju förr ju häldre kunna
få hielp uti den nöd, som trycker oss allmänt. Syftemålet af
Riksens Höglofl. Ständers sammankomst viste han vara hufvudsakeligen
at uprätta den förfallne och i vanmagt komne
så allmänne som enskifte hushållningen. Han hade derföre
öfvergifvit landet och sin hembygd, rest hit til Stockholm
uti den förmodan, at redan något til en början skulle vara
giordt, sedan Secrete Utskottet alt ifrån d. 14 Junii varit i
arbete här i Stockholm och deputationerne de fläste icke på
långt när i tre veckor redan haft tilfälle at dageligen nästan
sammankomma. Mycket hade åtminstone på den tiden kunnat
vara giordt; såväl han som hemmavarande landtsmän
väntade derefter med längtan, i synnerhet efter någon effect
af den under händer varande store hushållssaken om återställande
af penningerörelsen och crediten samt hielp för de
nödlidande bergslager och öfrige näringar. At få det så snart
utredt funno han väl vara omöjeligt men derjemte, at det
icke öfverensstämde med den skyndesamme hielp, riket fordrade
at, sedan man i snart tre månader giordt ingenting hufvudsakeligit
dertil, upskiuta med plena än ytterligare i tre
veckor. Åtminstone trodde han sig äga skäl at begära et plenum
till för at få se Riksens Ständers beslut om vexelcourseförordningen
och brennevinet expedierat. Han gingo aldeles
icke in uti någon ventilation om rättigheten at demandera
plenum utan hemstälte allenast, huru han under desse tre
veckors ferier skulle kunna komma hem i sin ort utan at hafva
med sig någon underrättelse om huru det blifvit afgiordt.
Hr Wadenstierna, Carl: Om R. o. A. endast behagade
vända sin reflexion uppå att Riksens Ständers Secrete
Utskott efter ankomsten til Stockholm icke haft mer än 12
och de öfrige deputationer föga mer än 4 å 5, högst 7 å 8 ar
-
262 1769, juli 21. Uppskov med plena.
betsdagar, som Hr Gref. och Landtm, redan behagat bevisa,
så lärer ej kunna väntas månge betydelige saker vara afgiorde.
Brytas deras arbeten genom plenidagar hädanefter på
samma sätt, bliver det icke deras, icke min utan dens skuld,
al det går långsamt, som tror nyttigt och möijeligit vara, at
plena kunna hållas utan at man häfver någre mål färdige at
där föredraga.
R. o. A. hade 1765 års riksdag det förtroende för sin dåvarande
värde Landtmarskalk, at ingen påminnelse giordes,
ehuru plenum hela sex veckor blef upskutit. Hr Wadenstierna
kunde icke vänta det mindre för den Herren, som med Högloft
R. o. A:s fullkomligaste högacktning och förtroende nu
så värdigt förde landtmarskalksstafven. Då vi alle önska at
skynda med alt det, som kan lända oss och medbroder til
hielp, huru contradictoirt är det icke då emot en sådan önskan
at votera, om vi med votering hädanefter ännu mera skole
draga ut tiden.
Hr Bildenschiöld: 1762 års riksdag sattes i fråga,
om det ankommo på Landtmarskalken at utsätta plena; vid
1765 års riksdag försvarades åter den tanckan och blef erkiend
för rigtig, at det voro Hr Landtm :s och Talemännens
rättighet. Dervid lärer det väl ännu bestå, ehuru det nu åter
vill bestridas. Sådane förändringar i tanckesätt, om de få inrota
sig, leda icke til at gifva R. o. A:s beslut den stadga
och den styrcka, de böra hafva inför en uplyst allmänhets
ögon; jag önskade derföre, at R. o. A. ej vidare ville härom
ventilera utan lämna Hr Gref. och Landtm, det förtroende at
med de andre respective ståndens Talemän häruti giöra, som
de nyttigast finna och ståndens pluralitet redan gillat, på det
R. o. A. ej måtte compromittera sin röst onödigtvis.
Hr Linderstedt, Eric: Det är R. o. A:s rättighet at
votera häröfver, sedan proposition blifvit giord, följackteligen
voterar iag och emottagar ej den insimulation at derföre
vara lagbrytare. Secrete Utskottet har altsedan d. 14 Junii
sidstl. varit tilsammans här i Stockholm och bör på den tiden
hafva hunnit giöra något. De andre respective ståndens
beslut böra icke imponera på R. o. A. at sorn et fritt stånd
äga sin röst. Och ehvad beslut de än tagit, kunna vi få et plenum
i veckan på den dag, Hr Gref. och Landtm, finner bäst
at dertil utsätta. Uti de andre stånden har flere gångor händt,
at de haft plenum utan at R. o. A. varit tilsammans; nu kan
Uppskov med plena.
263
R. o. A. på samma sätt ensamt hålla plenum, om de andre
stånden ej behaga gå in uti samma idée.
Hr Gref. och Landtm.: Skulle R. o. A. hålla plenum
utan de andre stånden, så kunde icke något arbete uti deputationerne
giöras; ty när et stånds ledamöter äro borta utur
deputation, bör väl af de tre ståndens ledamöter ingenting
der företagas, mindre afgiöras.
Det nu ifrågavarande, om anstånd med plena på tre veckor,
bör ej blandas med ferier; då afstadnar alt riksdagsarbetet
såväl i deputationer sorn plena, nu arbeta alle deputationer.
Det är sant, riksdagen har städt i tre månader ifrån
förste utblåsningsdagen, men det är ock sant, at aldrig hafva
Riksens Ständer tilförene på en tid af tre månader satt en
riksdag uti activitet, afgiordt mål af yttersta vigt, flyttat riksdagen
ifrån en ort hela 18 mil til en annan och åter kommit i
fult arbete. När reflexion giöres uppå alt detta och hvad som
redan hunnit blifva afgiordt, lärer billigt medgifvas, at denne
tiden icke förflutit utan syssla.
Hr Jennings yrckade, at hvad som nu voro Secrete Utskottet
ålagt at utarbeta, voro så vidlyftigt, så granlaga, at
det aldrig kunde hinna til slut, om ej Secrete Utskottet får
följa saken uti sitt sammanhang. Skulle detta arbete afbrytas
genom plenidagar och ledamöternes tanckar distraheras
genom de mål, som där kunna förefalla, så värckade det visserligen
den fölgden, at längre tid gingo åt, innan Secrete Utskottet
hunno blifva färdigt; flere ämnen kunde och väckas
in plenis, hvilke kanske infordrade deröfver Secrete Utskottets
eller deputationernes betänckande och derigenom togo
bort ännu mera den tid, som til redan påbegynte angelägne
arbeten nu kan användas, hvarigenom altså riksdagen visserligen
emot alles vår önskan och vilja blifver förlängd. Ju
flere plenidagar utan at Secrete Utskott och deputationer
hunnit något utarbeta och til plena ingifva, ju flere remisser
af nya mål få de til sig och mångdubbelt flere dagar fordras
at blifva färdige med desse mål, utan at de hinna derföre
sluta, hvad de redan påbegynt. Om detta bidrager til riksdagens
förkortande, lämnade han hvar ock en at eftersinna.
Hr Durietz förklarade sin mening icke vara at betaga
Hr Gref. och Landtm, den rättighet at utsätta plenum, utan
hans önskan voro endast, det ville Hr Gref. och Landtm, lämna
R. o. A. en plenidag i veckan. Om Secrete Utskottet och
264 1769, juli 21—aug. 15. Uppskov med plena.
deputationerne få oafbrutit arbeta fem dagar i hvarje vecka,
så trodde han, at de skulle kunna hinna vackert och altid
fournera plena tillräckeligit för den siette dagen at giöra.
Frih. Kagg: Efter tiden skall dragas ut med en lång och
vidlyftig debatte, så begärte han R. o. A:s protocoller för
sidste riksdag måtte framtagas och läsas, på det man af dein
måtte få se, hvilke herrar som då plaiderade för långe upskof
med plena.
Frih. Bunge: Den anmälan om anstånd med plena och
Hr Gref. och Landtm :s egen gunstige declaration utmärker
på et så öfvertygande sätt Hr Gref. och Landtm :s vördnad
och derjämte hans fulkommelige förtroende för Höglofl. R.
o. A., at i min tancka det ej bör kunna annat än upväcka
och upmuntra en hvar af Högl. R. o. A. at lämna honom
sitt oinskränckte vördsamme förtroende tilbakars; följackteligen
at bäst voro, om vij icke vidare härom ventilerade utan
låto på Hr Gref. och Landtm, ankomma at utsätta plenum,
när han det nödigt och nyttigt finner.
Häruppå begärtes nu af ganska månge proposition.
Hr Gref. och Landtm, giorde den altså. Bifaller R. o. Atre
veckors anstånd med plena.
Propositionen besvarades med Ja och Neij.
Hr Gref. och Landtm.: Vilja Herrarne votera?
Hr von Böhnen: Ja. Men vi äro nögde at bifalla utan
votering, om vi få en plenidag i veckan.
Häremot ropades af flere Neij och påstods, at det voro
Landtm :s rättighet, öfver hvilken icke borde voteras.
Hr Linderstedt, Eric, frågade, om de öfrige stånden
bifallit anstånd med plena på tre veckor.
Hr Gref. och Landtm.: Ja, så är mig nu vid handen gifvit.
Hr Linderstedt : Då är iag villig at afstå ifrån votering,
allenast vi kunde erhålla et enda plenum til för at få
höra, huru det blifvit afgiordt om vexelcourseförordningen
och om brenvinet.
Hr von Böhnen, C a s p. Ludv.: Riksdagsordningen
säger, at när en proposition är giord och besvarad med Ja
och Neij, så skall deröfver voteras.
Frih. Bunge: Förundransvärdt förefaller mig, och iag
kan icke dölja det, huru vi et ögnableck kunna optera emellan
de begge saker; om vi skole hafva förtroende för vår värde
Landtm, eller om vi onödigtvis skola votera bort dagen?
Uppskov med plena.
265
Hr von Böhnen, Casp. Ludv.: Min vördnad och
mitt förtroende för Hr Gref. och Landtm., såväl i anseende
till hans person som dess embete, beder iag icke måtte blandas
med det, som nu är in quaestione; iag hoppas at hafva i
fem riksdagar å rad visat tydelige prof deraf, at iag deruti är
och skall blifva oföränderlig. Men nu är frågan giord, om
R. o. A. skal få en plenidag i veckan eller om med plena skal
hafvas anstånd i tre veckor; den frågan är besvarad med Ja
och Neij, pluralitetens tancka bör altså genom votering utrönas.
Hr Gref. och Landt m., som emedlertid författat voteringsproposition,
upläste densamme för R. o. A., så lydande:
Den, som bifaller frenne veckors anstånd med plena, skrifver
Ja; den, det ej vil, skrifver Neij.
Vinner Neij, hålles et plenum i hvarje vecka.
Propositionen gillades.
Bordsherrarne,
Grefve Renstierna, Friedrich,
Frih. Flemming, Friedrich,
Frih. Rehbinder, B. [o: R.]1 J.,
Hr Modée, Carl [o: Axel] Julius,
Hr Nerés, full. Hr Lejonmark, [Per],
Hr Kuhlman, full. Hr Ramsaij, Otto Vilh.,
Hr Engelbrechten, full. Hr von Böhnen, Jean,
trädde til bordet. Voteringen börjades kl. 1/2 3 eftermiddagen.
R. o. A. inlämnade sine voteringssedlar efter upropslistan,
hvilke upbröts och upräknades. Och voro
Ja trehundradesextioen,
Neij trehundradefyratiosiu [o: tuhundradefyratiosiu]1,
hvaröfver bifogade voteringsinstrument författades, af bordsherrarne
underskrefs och för R. o. A. genast uplästes.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. half til åtta om aftonen.
År 1769 den 15 Augusti.2
Tisdag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande Hr Grefven Generalen och Landtm. Axel Fersen.
1 Enligt voterigsinstrumentet, här uteslutet.
2 Med påteckning: Just. d. 25 Sept. 1769.
266 1769, aug. 15. Lots- och fyrbåksavgiften.
R. o. A. intogo sine ställen och protocollet för d. 27 Junii
sidstl. justerades.
Dito extractum protocolli af d. 21 Julii, som ifrån R. o. A.
afgå skulle til de andre respective stånden angående lots- och
fyrbåksafgiften, som blifvit de öster- och västerbottniske samt
västernorrländske städer pålagd.
Om lots- Hr Lejonsten ingaf et memorial, hvaruti han sökte
åfgiftenHr" kev^sa’ desse städer ej mer än alle andre för denne afgift
Lejonstens varit ifrån början frie; at de år 1739 och år 1763 blifvit derimemorial.
fr^n befriade i anseende til deras svage vilkår och inskränckte
handelsrörelse; men sedan de fädt stapelfrihet och tilstånd
at utvidga sin seglation, så böra lotsar hållas i deras farvattn
och fyrbåkar samt siömärcken uprättas och städerne dertil
bestå kostnaden. Tulldirectionen har först derom anmält i
anseende til bevakningen emot lurendreijerier, som til en del
ankommer på lotsarne. Kongl. Ammiralitets- och Commercecollegierne
hafva sedan anmält angående fyrbåkarne och siömärcken,
tilläggandes Hr Lejonsten, at om städerne ifrån
denne afgift skola frikallas, så lärer det åligga dem at underhålla
stadsbåtsmän, enligit hvad Hr Lejonsten uti et tilförene
ingifvit memorial vid 1761 års riksdag yrckat och bevist,
af hvilket äfven en afskrift var bilagd.
Detta begärte Hr Lejonsten, at det måtte blifva upläst och
sedan få åtfölja R. o. A:s nu justerade extractum protocolli
til de öfrige respective stånden. Hvilket beviljades, och uplästes
altså memorialet samt resolverades, at det får åtfölja R.
o. A:s i detta mål d. 21 Julii sidstl. afgifne extractum protocolli,
hvilket memorialet påskrefs.
Om Deras 2. Uti extractum protocolli af d. 29 Julii sidstl., som uplästes,
anmäler Secrete Utskottet, huruledes den 18 snart in
Maijestaters
silfver-
stundande Augusti 25 år äro förledne, sedan Deras Kongl,
bröllop. Maij :ters höga giftermål på Drottningholm uti en välsignad
stund til alle Svea barns lycka och innerlige glädie fullbordades.
Secrete Utskottet tviflade icke, at ju hvar trogen undersåtare
med underdånig glädierörelse deltager uti Deras Kongl.
Maij iters inbördes fägnad öfver en ej mindre säll och ärofull
än lång och välsignad sammanlefnad. Och som här i landet
voro vedertagit at under namn af silfverbröllop begå åminnelsedagen
af et 25-årigt ägtenskap, så hemstälte Secrete Utskottet,
om icke en medaille måtte blifva slagen til åminnelse
af denne märckelige och så sällan inträffande händelse, som
kunde vittna för en efterverld om Riksens Ständers under
-
Konungaparets silverbröllop.
267
dånige nit och kierlek för sin dyre Konung och Konungahuset.
Secrete Utskottet föreslår på åtsidan af medallien Deras
Kongl. Maij:ters bröstbildar med vanlig öfverskrift; på frånsidan
Hymen med en brinnande fackla i ena handen och i
den andra fyra rosor med öfverskrift: Sancti et foecundi
foederis memoria, anno 1769, samt nedanföre uti exerguen:
Conjugii XXV. Medallien af samma storlek som den öfver
Deras Kongl. Maij ders kröning och den, som slogs, då Hans
Kongl. Höghet Kronprintsen fyldt femton år.
Detta bifölls.
Frih. Cederström frågade, om denne medaille skulle
til Riksens Ständers ledamöter utdelas på samma sätt, som
det skedde med den medaille, sorn öfver Hans Kongl. Höghet
Kronprintsen blef slagen.
Hr Gref. och Landtm.: Det dependerar af Riksens Ständer.
Medailleu är ännu icke färdig vidare än i vax pousserad
al som modell prsesenteras Hans Kongl. Maij :t och lärer vara
bäst upskiuta med denne frågan, til dess pregeln är färdig
giord.
Hr Lagersvärd påminte, om det icke voro i sin ordning,
at den dagen Riksens Ständer med en solenne deputation
i underdånighet upvagtade Kongl. Maij :t?
Hr Gref. och Landtm, berättade, at Deras Kongl.
Maij :ter och Kongl. Huset resa utur staden och at allting
blifver tyst den dagen på Kongl. Hofvet; han hade ock haft
tilfälle häröfver inhämta Kongl. Maij:ts nådige vilja och at
Kongl. Maij :t förklarat sig uti de nådige ord, huru det voro
honom satisfaisant at se genom denne medaille et vedermäle
för sig och efterverlden af Riksens Ständers ihugkomst; men
at Riksens Ständers tid voro mera angelägen til de under
händer hafvande vigtige värf, än at den uti cerimonier borde
förspillas. Hr Gref. och Landtm, tilläde sjelf den reflexion,
at all festivité den dagen likväl altid förde med sig det obehagelige
för Deras Kongl. Maij :ter och alle trogne undersåtare,
at den påminte, huruledes Deras Kongl. Maij:ter nu
voro 25 år äldre.
Hr Lagersvärd: Så snart detta är Kongl. Maij:ts nådigst
förklarade vilja, så är det alt nog.
3. Genom extractum protocolli af d. 29 Julii sidstl., som
nu uplästes, förmäler Secrete Utskottet sig hafva utur rådsprotocollen
öfver utrikesärender funnit, at då frågan i Rådkammaren
varit om en medaille öfver Hans Kongl. Höghets
18—610798
Äng: de
medaille
öfver Kronprintsens
biläger.
268 1769, aug. 15. Medalj. En patriots tankar.
Ang:de
skriften kallad
En patriots
tanckar
om grundlagen.
Kronprinsens biläger, hade Hrr Riksens Råd icke trodt sig
böra dertil styrcka af den grund, at Riksens Ständer sidst!,
riksdag, ehuru de annars gådt uti närmaste detaille om alt,
hvad til denne högtidelighet fordrades, likväl icke tagit någon
författning om en sådan medaille. Secrete Utskottet finner,
at detta icke bordt ligga Hrr Riksens Råd i vägen at, lika
som Dannemarck det giordt, bevara åminnelsen af en för riket
så glad och säll dag och at iackttaga, hvad anständighet
och i alle riken vedertagit bruk äska. At uti suiten af svenske
medailler en för detta högtidelige tilfälle ej bör saknas, så
mycket mindre af Riksens Ständer förbigås, som genom deras
anstaltande vi sedt medailler utkomne, som blifvit slagne
öfver private personer och vid mindre betydande omständigheter.
På giord proposition bifölls, hvad Secrete Utskottet tilstyrckt.
4. Frih. Cederström, Claes: Jag har af de nyligen
tryckte skrifter sedt en under namn af Patriotiske tanckar
om grundlagens nödvändige förbättring, hälst uti det som
rörer fides publica, som på et eftertänckeligit sätt synes röra
och skaka grundlagarne (!) af vårt regeringssätt och derigenom
sätter friheten i våda. Ingenting kan vara oss alla mer
om hiertat än at den vårda; jag anholler derföre ödmiukeligen,
at R. o. A., som altid vist sig deruti vaksamme, täcktes
taga under öfverläggning, huru en sådan farlig gnista måtte
genast qväfjas, och beder Hr Gref. och Landtm, såsom ordförande
hos oss och frihetens väcktare, at han ville befordra
oss til snar öfverläggning uti detta ämne, som för oss är det
aldra vigtigaste och det aldra ädlaste.
Hr Uggla, Leonh. Magnus, begärte den nu väckte
saken på bordet.
Hr Baron P e c h 1 i n ingaf et memorial, som nu uplästes,
angående ofvannämde skrift och anförde deruti, at auctor til
vinnande af sitt ändamål föreslår, at Ständerne böra pålägga
sig et band, som de sielfve sedan ej kunna bryta, och tror
sig hafva funnit det uti den lag, som derföre må stadgas, at
de beslut, Ständer en gång tagit, icke måge kunna häfvas af
följande Ständer utan med fyra stånds enhällige bifall och
Kongl. Maij :ts dertil gifne samtycke på det sätt, at sedan
han deröfver hördt Riksens Råd, pluraliteten i Rådcammaren
derföre icke bör betaga Kongl. Maij :t den rättigheten at
En patriots tankar.
269
med sin egen nådige tancka utgiöra beslutet. Detta project
anser Baron Pechlin för sådant, at efter grundlagen den derigenom
sökte motvigt blifver omöijlig, kraftlös och lagstridig,
at aucthor med detta project emot 2 § Tryckfrihetsförordningen
anfägttad tvänne fredlyste hufvudstycken af vår
grundlag, och öfverlemnar derföre til R. o. A:s pröfning,
hvad mått böra vidtagas at förekomma slike uppenbart lagstridige,
i värckställigheten dels omöijelige, dels det allmänna
bästa altid menlige och i alle afseenden vådelige förslags
utspridande, som kunna äfven under välmening förleda uprigtige
men mindre betänckte medborgare samt upväcka hos
en nådig Konung och Riksens Ständer misshag, oro och bekymmer.
Och ville Baron Pechlin med detta memorial vända sig äfven
til de andre stånden.
Hr Lode, J. W., ingaf äfven om denne skrift et memorial,
som uplästes, af innehåll, att aucthor med sitt förslag
sökt undergräfva den allmänna fri- och säkerhetens starckaste
pelare, at skilja konung och Råd ifrån hvarannan uti
riksstyrelsen, at utvidga konungamagten ej allenast öfver
Rådets pluralité utan ock öfver Ständers beslut, hvarföre Hr
Lode för nödigt anser at dämpa den gnista, som eljest utbrister
i låga, och hemställer, huru Riksens Ständer vilja
vårda och bevara regeringssättet för detta och andre lagstridige
försök.
Med detta memorial geck Hr Lode äfven til de andre stånden.
Hr Ehrenhoff, Carl, hade och yttrat sine tanckar
uti et memorial (Bil. 19), som nu uplästes, öfver denne skrift,
at den är förgripelig med all sin påsyftade välmening och at
derföre pröfvas må, på hvad sätt land och folck må befrias
ifrån de olyckelige fölgder, som en slik til constitutions förderf
förförisk skrift kan å bane föra. Med hvilket memorial
han jämväl geck til de andre stånden.
Hr Rosir: Denne skrift, som så mycket väckt allmänhetens
och nu Höglofl. R. o. A:s upmärcksamhet, har icke
kommit til min kundskap förrän sidstledne lördags, då efter
den skyldighet mig åligger, så länge jag har den äran at förestå
det ledigt varande Justitiaecancellersembetet, iag genast
skaffade mig at få läsa den; jag giorde ock anstalt at kalla til
mig Advocatfiscalen i Hofrätten för at skriften vid domsto
-
270 1769, aug. 15. En patriots tankar.
len anmäla och at förekalla aucthoren; men Advocatfiskalen
var på landet rest, under det Hofrätten äro åtskilde; iag eftersände
derföre en annan af Hofrättens fiscaler, hvilken iag
gaf detta in commissis. Boktryckaren har varit förekallad i
Hofrätten och anmält Kongl. Bibliothecarien Görväl och Bokföraren
Schildt, at de gifvit honom manuscriptet til tryckningen.
Saken är altså redan anmäld vid vederbörlig domstol;
hade denne skrift förr kommit til min kundskap, så
hade den förr blifvit fiscaliter påtalad. Men icke hinner Justitisecancellersembetet
genomläsa alle af trycket nu utkommande
skrifter, ej eller lämnas af dem något exemplar dertil,
utan Kongl. Gancelliecollegium, Riksarchivum, Kongl.
Bibliothequett och Academiske Bibliothequen vid Upsala, Åbo
och Lund få hvar sitt, och at kiöpa dem alla för egne penningar
skulle årligen kosta någre tusende daler. Tryckfrihetsförordningen
är en grundlag men ganska svår för Justitisecanceller
och fiscaler at efterlefva uti det, som deras ämbete
tilhörer. Jag önskade derföre, at Justitisedeputation må
blifva updragit at upgifva et project, som närmare utstakar,
huru de vid sådane af trycket utkommande skrifter hafva at
sig förhålla.
Hr Sparrschiöld begärte denne sak på bordet för at
kunna upgifva skrifter af trycket utkomne, som mera anfägtade
grundlag och regeringssättet, än denne nu i fråga varande.
Hr Gref. och Landtm.: Uti et af de i dag upläste memorialer
är sagt ibland annat, at det embete, iag nu hos R.
o. A. har den äran at bekläda, tilhörer at vaka för lag, regeringssättet
och friheten; detta erkienner iag och försäkrar at
med yttersta krafter vilja giöra. Men icke lärer det tilhöra
ämbetet eller dess öfrige giöromål tillåta at genomläsa alle
tryckte skrifter; de hafva uti Tryckfrihetsförordningen sitt
laglige forum, där de af fiscaler och dem, som på ämbetes
vägnar äga at tala, böra anmälas och granskas. Icke löper
friheten fara genom et tryckt papper hos en uplyst nation,
aldra minst då Riksens Ständer sjelfve äro församlade. Lagen
är den, som försvarar friheten, och så länge vi aldrig vika
ifrån den ordning, som deruti föreskrifves, äger friheten ali
den styrka, som behöfves, at blifva försvarad både emot inhämsk
och utländsk tiltagsenhet.
Hr Hierta, Carl: Om för denne skrift Riksens Ständer
En patriots tankar.
271
nu vilja rubba, hvad Tryckfrihetsförordningen utstakar, och
draga densamma ifrån ordinaire domstolen til sitt egit skärskådande,
om den skall anses så anstötelig för regeringssättet,
så kienner iag skrifter i mitt begrepp långt gröfre. Jag
har sedt en Lycktgubbe, en så kallad Uplysning för svenske
folcket, utkommen i början af detta år, som åsidosätter både
religion, lag och samvete; uti hvilken iag med fasa läst, huru
han utom mycket annat med sin oförskämda gudlöshet går
så långt, att han upmuntrar folcket, at lika som Cassier och
Bruter som rasande hedningar med dolcken i handen tränga
sig in uti Konungahuset; den har likväl til dato blifvit lemnad
opåtald; låt den ock komma fram med flere dylike, så
sku vi få se, hvem som mera angripit konung, lag, friheten
och regeringssättet.
Frih. Horn, Fried., instämde härmed och nämde derjämte
en sidstledne år under namn af Pratsiuka fritalaren
utspridd vekoskrift, som i anseende til sine laglöse principer
och utöste försmädelser emot konung, Ständer, ämbetsmän
och folck förtiente at efterfrågas.
Grefve Hammilton tilstyrckte, at Justitisecancellersämbetet
skulle anmodas låta i vederbörlig domstol ransakas
och dömas öfver alle sådane skrifter, så at både Patrioten,
Lycktgubben, Fritalaren med de flere komma för en dager.
Frih. Reuterholm, Gust.: Jag kienner ej alle de
upräknade skrifter, men den omtalte Patrioten har iag läst
och finner, at han skrifver och försvarar det, som är snörrätt
stridande emot grundlagen.
Härvid upkom nog sorl, men sedan det afstadnat, fortfor
Frih. Reuterholm: Jag anser saken vara en grof förbrytelse
emot grundlagen, och ehuru iag erkienner den sorgfällighet,
Justitiaecancellersämbetet haft at icke lämna sådant
opåtalt, så är det dock uti mitt sinne icke tilräckeligit, sedan
Riksens Ständer deraf blifvit oroade och hvar man kommit
i frugtan, at något emot regeringsättet kunde tilbiudas.
Allmänheten bör hafva et bevis öfver Riksens Ständers
misshag för sådane skrifter, och är derföre min tancka, at
saken väl går sin ordenteliga väg vid den laglige domstolen
men at R. o. A. genom extractum protocolli i underdånighet
hos Kongl. Maij :t anholla at blifva underrättade, huru med
densamme är förfarit och i hvad slut domstolen deröfver
stadnat.
272 1769, aug. 15. En patriots tankar.
Hr Sparrschiöld: Vij böra ej mera ventilera, sedan
saken är lagd på bordet. Jag förbehåller mig at få äfven upgifva
skrifter, som af trycket utkommit, värre än denne, och
då öfver altsammans säga mine tanckar.
Häröfver blef åter något sorl, i det månge ropade Ja och
andre deremot Neij.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Mine gunstige Herrar!
Uti den ställning, vårt arma land sig nu befinner, då vi äro
sammankomne at söka hielpa och bota de oss tryckande brister,
då millioner redelige medborgare med oro och längtan
vänta efter at få röna fruckten af väre öfverläggningar och
de beslut, vi taga til deras och vår räddning, är det nu tid at
förnöta dagen med disputer om en rättighet, som lagen gifver
hvar fri riksdagsman och ledamot på detta stället at til närmare
öfvervägande få lägga en sak på bordet; betänken, huru
menligit det vil blifva för vår lagbundne frihet at sätta ännu
i fråga, hvad genom lag är så tydeligen deciderat. Jag frucktar
på detta sättet, at vi så länge tvista om lag, til dess vi
ingen mera hafva.
Hr Schönberg: Jag vet ej, hvad det är ännu, som
skall ligga på bordet. Är det skriften, kallad En patriots tanckar,
så är den redan under ransakning hos domaren, och
derifrån kunna vi ej draga honom utan at giöra inbrott uti
Tryckfrihetsförordningen, som är en erkiend grundlag. Jag
har sedt Uplysningarne, jag har sedt Fritalaren komma genom
trycket til allmänheten, lika anstötelige och än mer emot
konung, regeringssätt, medborgare och ända til goda seder,
men icke funnit någon oro hos dem, som likväl nu äro så
häftige öfver Patriotens förslag. Jag vet väl, at redan i Norrkiöping
voro memorialer ingifne med påminnelser emot Fritalaren
och Uplysningen; men iag vet ock, at de af kärlek för
frid och enighet afstyrcktes och at man ämnat förqväfja dem,
på det Riksens Ständer icke måtte besväras at befatta sig med
det, som efter beskrifven lag tilhörde lagskipande magten.
Tryckfrihetsförordningen är en grundlag, den utstakar,
hvarest och huru en, som tryckfriheten missbrukar, skal anklagas,
dömas och straffas. Så länge den lagen står, kunna
icke Ständer befatta sig omedelbart med brott deremot utan
at sielfve etdera uphäfva lagen eller at vara lagbrytare; begge
desse delar voro långt farligare för regeringssättet och friheten
än alle Patriotens tanckar.
En patriots tankar.
273
Hr Gref. och Landtm.: Kanske R. o. A. behaga afstadna
med denne ventilation och anse för tilräckeligit, at saken
är anmäld vid sin tilbörlige domstol.
Hr Rudbeck, Thure Gustaf: Saken må gierna
handteras vid domstolen i sin ordentelige gång; frågan är
här allenast om det extractum protocolli, som til Kongl.
Maij :t kunde afgå, att blifva underrättade, hvad i et sådant
mål är vordet tilgiordt och huru det blifvit afdömt.
Hr Gref. och Landtm.: Sedan hos Höglofl. R. o. A. är
vordet anmält, at Justitiaecancellersämbetet genom vederbörande
fiscal låtit angifva saken vid domstolen, hade iag förestält
mig, at R. o. A. icke vidare skulle öfver denne skrift
vara oroade.
Et ibland de farligaste medel att rubba vårt sälla regeringssätt
och sätta vår deruti grundade frihet i våda, kan det
ofelbart blifva, om Riksens Ständer vilja gå in uti den lagskipande
magten och ifrån sine rätta domstolar draga saker
omedelbarligen til sin, det är under högste magtens, dijudication;
derigenom förlorar en medborgare sitt beneficium instantiarum,
som likväl uti Sveriges lag är honom förvarad.
Icke kan en tryckt skrift äga den styrcka at angripa vår frihet,
at den ju är tilräckeligen skyddad, då Riksens Ständer
sjelfve til frihetens försvar äro församlade.
Men aldrig försvara Riksens Ständer med mera kraft friheten
och befästa starckare uti hvar svensk mans hierta förtroendet,
kärleken för vår sälla regering, än då de följa på
det nogaste den lag, de sig sielfve föreskrifvit. Om Riksens
Ständer vilja begynna at censurera de utkommande tryckte
skrifter, då rubbas [Tryck] frihetsförordningen, den grundlag,
de sielfve stadgat, och då lägges et tvång på medborgares
tanckar och pennor, som Riksens Ständer ansedt incompatibelt
med et fritt regeringssätt och derföre genom Tryckfrihetsförordningen
velat förekomma.
Härunder upkom en deputation ifrån Borgareståndet, anförd
af Borgmästaren Kiörning, 12 personer, hvilken
jämte ståndets vördsamme hälsning påminte, at ehuru såväl
Preste- som Bondeståndet bifallit Borgareståndets extractum
protocolli angående lots- och fyrbåksafgiften, hvilken blifvit
pålagd de öster- och västerbottniske samt västernorrländske
städers fartyg, hvilke segla til Stockholm och hvarom Borgareståndet
beslutit, at den genast måtte uphöra, så hade lik
-
Deput.
Borgareståndet
om
lots- och
fyrbåksafgiften.
274 1769, ang. 15. Lots- och fyrbåksavgiften.
väl R. o. A:s ledamöter uti Expeditionsdeputation lagt hinder
i vägen, at det icke blifvit expedierat, på den grund at R. o.
A. icke sluteligen deröfver sig yttrat utan remitterat saken
til Secrete Utskottet. Borgareståndet, angelägit at desse städer
icke med en sådan afgift längre måtte blifva betungade,
hvilken dem emot förre beslut och resolutioner blifvit pålagd,
samt i förmodan at ingen kunde hindra, det ju tre stånds beslut
borde enligit Riksdagsordningen blifva expedierat, begärte
derföre, at R. o. A. ville lämna sine ledamöter uti Expeditionsdeputation
den instruction at icke uppehålla expedition
i detta mål.
Hr Gref. och Landtm, försäkrade Borgareståndets deputerade
om R. o. A:s beredvillighet at, så mycket det någonsin
låter sig giöra, förena sig uti besluten med såväl Borgaresom
de öfrige respective stånden. At uti detta mål sådane
omständigheter sig företedt, som föranlåtit R. o. A. at äska
närmare uplysning, innan R. o. A. kunde sig deröfver sluteligen
utlåta, och at Borgareståndet genom R. o. A:s extractum
protocolli, som i dag blifvit affärdat, derom lärer få
närmare underrättelse.
Deputation afträdde, ledsagad på vanligit sätt.
Hr Lejonstén anförde häruppå, at Borgareståndet, då
det tagit sitt beslut, torde hafva varit mindre tilräckeligen
underrättat angående de flere omständigheter, som uti detta
mål föreföllo; at hans memorial, som fädt följa R. o. A:s extractum
protocolli, ofelbart skulle gifva ståndet närmare uplysning
om sammanhanget och kanske föranlåta ändring uti
det så hastigt tagne beslut.
Hr Gyllenhammar: Som R. o. A:s extractum protocolli
i dag blifvit justerat, så är väl angelägit, at det tillika
med Hr Lejonsténs memorial nu genast afgår, och ifall uti
Expeditionsdeputation skulle yrckas på expedition, innan de
öfrige respective stånden sig öfver samme extractum protocolli
yttrat, då R. o. A. måtte söka at förebygga hos Kongl.
Maij:tt, det ej någon värckställighet må följa, inan R. o. A.
fädt svar.
Hr von Post: Borgareståndets begäran at saken under
varande riksdag skulle expedieras, inan R. o. A. eller det 4:de
ståndet definitive sig utlåtit, är stridande emot Riksdagsordningen
och det, som i alla tider uti Expeditionsdeputationen
varit practicerat. En remiss är icke något utlåtande, ty när
Sekreta deputationens instruktion.
275
något stånd remitterar en sak, så förbehåller det sig med
samma at framdeles få yttra sig, och at expediera, innan sådant
skiedt, är at betaga ståndet sin stämma. Långt ifrån at
tilräkna väre ledamöter det uppehåll, de giordt uti denne sak,
äro vi dem tacksägelse skyldige, som bevarat för R. o. A. dess
rättighet at sluteligen få yttra sig.
Hr Lej o n stén förestälte at genom en deputation, som
med detta extractum protocolli kunde afgå, söka förmå de
öfrige respective stånden at gå in uti R. o. A:s mening och remittera
målet til Landt- och sjömilitiaeoeconomiedeputationen,
innan det afgiöres.
Hr Rudbeck, Thure Gust., instämde med Hr von
Post, at under påstående riksdag Expeditionsdeputation aldrig
borde expediera något, som icke uti alle fyra stånden
voro defini[ti]ve afgiordt. Och begärte derföre med Hr Lejonstén,
at en deputation ifrån R. o. A. härom måtte få afgå.
Hr Gref. och Landtm.: Som beskickningar genom deputationer
stånden emellan taga bort tid och oftast genom dem
ändå föga uträttas, så åtog han sig at med de andre respective
ståndens Talemän uti sammanträdet härom öfverlägga.
Hvarmed öfverläggningen härom afstadnade.
Hr Dourietz frågade, om den förehafde saken rörande
skriften En patriots tankar om fides publica voro lagd på
bordet eller om öfverläggningen skulle derom continuera.
Hr Gref. och Landtm, berättade sig hafva funnit, at åtskillige
herrar af R. o. A. begärt, at den måtte hvila, och trodde
derföre, at denne gången ej vidare deröfver kunde discoureras.
5. Föredrogs ånyo Borgareståndets extractum protocolli af Borgared.
18 sidstl. Julii ang:de 9 § uti Secrete Deputations instruc- ändring uti
tion och den förändring, Borgareståndet deruti föreslagit, 9 § af Secrete
hvilket d. 21 Julii sidstl. hos R. o. A. blef upläst och lagdt på SstrucBo°nS
bordet, och uplästes sielfve § uti den projecterade instructionen,
sådan som R. o. A. densamme bifallit, äfvenledes den
af Borgareståndet föreslagne ändringen.
Härvid uplästes äfven et af Hr von Engeström, Johan, ingifvit
memorial, sorn uppå flere anförde vigtige grunder tilstyrker,
at R. o. A. måtte förblifva vid sitt d. 29 April sidstl.
öfver denne § tagne beslut (Bil. 20).
2. Ett dito af Hr Franckenheim, Carl Nathanael, som i anledning
af den nu föreltomne fråga genom åtskillige betydan
-
276 1769, aug. 15. Sekreta deputationens instruktion.
de skäl söker bevisa, at 12 § uti kongl, förordningen om lagarnes
värckställighet af år 1766 icke är öfverensstämmande
med vårt regeringssätt, och derföre tilstyrcker, at den genast
måtte uphäfvas (Bil. 21).
3. Äfvenledes et memorial af Hr Quickfeldt, Samuel Gustaf,
som förenar sig med Hr von Engeström at tilstyrcka, det
R. o. A. måtte förblifva vid sitt redan tagne beslut. Men ifall
Riksens Ständer skulle bifalla Borgareståndets ändring, at
då beslutet ej måtte äga någon retroactive värckan och
sträcka sig til sådane klagomål öfver leden prejudice, som redan
vid förre riksdagen blifvit antagne och uti hvilke de sökande
om slut anhållit innevarande riksdag (Bil. 22).
Och förbehöllo sig alle tre desse herrar at med sine memorialer
få vända sig til de andre respective stånden.
Hr Wadenstierna, Carl: Det nu förevarande ämne
äger nära gemenskap med frågan, huruvida prsejudicemål
denne riksdag få af Urskillningsdeputationen uptagas. När
Secrete Deputationens instruction hos R. o. A. förehades,
blef den frågan väckt, om icke 12 § uti 1766 års förordning
om lagarnes värckställighet kunde förändras; det blef då redan
af flere tilstyrckt men sedan upslcutit til framdeles. Att
det är angelägit för Riksens Ständer deruti taga något beslut
visar sig deraf, at i det skick, saken nu står, en tydelig collision
finnes emellan denne förordning och den af Riksens
Ständer för deras Urslcillningsdeputation redan år 1760 utfärdade
och tryckte instruction, hvilken alt sedan utan någon
förändring blifvit efterlefvad. Att hos et fritt folck neka
den ena medborgaren få komma til den högsta magten med
sine gravamina och lämna deremot den andre all frihet dertil
lärer ingen kunna påstå vara öfverensstämmande med regeringzsättets
värckelige esprit. Ingen svårighet är för högsta
magten at qväfva genom en lag alt hopp om hielp för den
tryckte och lidande medborgaren; men huru nyttigt sådant
kan vara, när hans rättighet är förvarad uti en äldre och dyrt
besvuren grundlag, sorn hållit honom vägen öppen at med
sine klagomål på et ordenteligit sätt til högste magten få inkomma,
det lämnar iag en hvar at eftersinna.
Urskillningsdeputation bör derföre få tilstånd at enligit sin
undfågne instruction granska alle de ansökningar om uprättelse
för leden prsejudice, som blifvit til Riksens Ständer ingifne,
och at remittera alle dem, som äro af den beskaffenhet,
instructionen föreskrifter, til Secrete Deputationen.
Sekreta deputationens instruktion.
277
Hufvudändamålet af Riksens Ständers sammankomst blifver
altid at granska den lagskipande magtens giöromål emellan
riksdagar och at efterse, huru rättvisa blifvit delad medborgare
emellan, så at hvar ock en niutit den efter förtienst,
för at betaga hos landtsmän det missnöije, som genom en
ojämn lagskipning kunnat upväckas. Är detta principen, så
böra alla niuta lika rätt och icke den fattige, tienande medborgaren
mer än någon annan förbiudas at få klaga sin nöd
och begära rättelse uti det, som honom orätt skiedt och hvaruppå
merendels hela hans välfärd beror. Jag anhåller derföre
ödmiukast, at Hr Gref. och Landtm, täcktes benägit häröfver
giöra proposition.
Frih. Reuterholm, Gust., instämde häruti at förklara,
det alle medborgares välfärd borde vara Riksens Ständer
och hvar riksdagsman lika ömt om hjertat; han hyste och
för sin del denne ömhet och voro altså nögd, at någon utväg
kunde påfinnas, huru värckeligen praejudicerade medborgare
måtte få uprättelse. Men dervid ville han giöra den anmärckning,
at ingen genom sådane uprättelser, som hos Riksens
Ständer erhållas, måtte blifva förfördelad. Då han läst
denne nu omtalte 1766 års förordning och hvad sorn til densamme
gifvit anledning, hade han kommit at giöra denne reflexion.
Frih. Reuterholm påminte sig äfven, hvad uti sidste
riksdagsbeslutet voro infördt angående ändring uti Riksens
Ständers en gång tagne beslut, at de nämligen väl kunde vid
den ena riksdagen projecteras men icke förr än vid den påföljande
af Ständer gillas och komma til värckställighet. Han
begärte derföre, at nu et project kunde författas derom, huru
med praejudicemål förfaras må hädanefter; men at samma
project icke förr än vid nästa riksdag antages. Praejudicer
och uprättelser, som för detta blifvit gifne, hafva ofta försatt
flere andre uti lidande, förordsakat tvedrägt medborgare
emellan, tidsspillan för Riksens Ständer med mera, som varit
obehägeligit; månge hafva hos Riksens Ständer fädt större
uprättelser, än de efter lag varit berättigade til. Frih. Reuterholm
förklarade sig derföre nögd med R. o. A:s redan öfver
denne § tagne beslut och tilstyrckte, at R. o. A. dervid måtte
förblifva men för ingen del antaga Borgareståndets förändring.
Frih. Ridderstolpe, Carl, förklarade, at ingenting
kunde vara honom ömare än at se medborgare mista genom
mindre förtientes befordran den rättighet, det hopp til för
-
278 1769, aug. 15. Sekreta deputationens instruktion.
bättring uti deras vilkår, som de genom flere års trägna arbete,
genom svett och möda, genom tappre gierningar sig förvärfvat.
Men uti ingen slags regering står sådant aldeles at
undvika; tjenster och belöningar utdelas sällan uti något rike
så lika medborgare emellan efter förtienst och skickelighet,
at ju någon blifver lidande. Han hade ej sielf någon ansökning
at giöra vid riksdagen om uprättelse, önskade ock at
aldrig få någon, men derföre voro likväl medborgares bibehållande
vid deras lagligen förvärfvade rättigheter honom
lika angelägen. Efter 1766 års förordning och den bifallne instruction
hade Secrete Deputation fullkommelig frihet at undersöka
om prsejudicer och föreslå uprättelse för den lidande.
Frih. Ridderstolpe tilstyrckte derföre, at R. o. A. ville
ålägga Secrete Deputationen, at noga uti protocollerne må efterses,
huru hvar och en medborgares befordringsrätt blifvit
iagttagen, men för öfrigit at R. o. A. angående § uti Secrete
Deputations instruction förblifva vid sitt redan tagne beslut.
Hr Bergenstråhle, Rudman, tilläde, hvad redan
af andre sagt blifvit, om angelägenheten deraf at Riksens
Ständer efterse, huru tienster och befordringar uti Kongl.
Maij :ts Rådcammare blifvit utdelte, at uti arméen voro i synnerhet
ganske månge författningar om tjenster och befordringar
samt tour officerare emellan vidtagne, såväl ifrån förre
tider som nu desse senare åren. At oftare i den militaire
tj ensten frågor om tour kunde upkomma, hvilke voro nog invecklade
at utreda. Äfven hände där, at officerare, som hos
Riksens Ständer erhollit enahanda uprättelse, fädt den likväl
vid värckställigheten uti Kongl. Maij :ts Rådcammare
ganska olika; at i afseende til alt detta angelägit blifva ville,
at Ständer sådant rätta och i ordning ställa samt at R. o. A.
derföre låta bero vid sitt öfver denne 9 § uti Secrete Deputationens
instruction redan vidtagne beslut.
Hr Linderstedt, Eric, ville icke ingå uti någon förändring
af 1766 års förordning; vi tala nu allmänt om utvägar
at befästa fides publica och huru de beslut, Ständer en gång
vidtagit, måtte äga bestånd; och i detsamma upkommer fråga
om at ändra et Riksens Ständers beslut, då det förste gången
skall sättas i värckställighet, utan at vara omtänckte, huru
det så måtte ändras, at de inconveniencer, som genom prejudicemål
hos Riksens Ständer sig yppat och til hvilkas förekommande
förordningen af Riksens Ständer sielfve blifvit
Sekreta deputationens instruktion.
279
giord, hädanefter eij måtte existera. Bäst voro derföre at nu
projectera ändringen och at först nästa riksdag densamme
antaga eller förkasta, alt som det då befinnes vara nyttigt eller
ej. I annat fall torde Riksens Ständer ännu denne riksdagen
blifva öfverhopade med praejudicemål.
I öfrigit tilstyckte han, at R. o. A. för denne gången förblifva
vid sitt öfver 9 § uti Secrete Deputations instruction
redan tagne beslut, hvarigenom Secrete Deputationen då öppet
lämnas at efterse, huru medborgares rättigheter i befordringar
blifvit iackttagne, och föreslå uprättelse för de lidande.
Hr Uggla, Leonhard Magn.: Det är icke utan at ju
praejudicemål besvära Riksens Ständer och taga bort för dem
mycken tid in plenis. Men som det rörer medborgares rätt,
hvilken är mig lika angelägen sorn min egen, så ehuru iag ej
sielf är i tjenst och således aldrig kan få anledning at besvära
mig öfver leden praejudice, tilstyrcker iag dock, at 1766
års förordning uti den delen må ändras och 9 § uti Secrete
Deputations instruction efter en sådan ändring rättas.
Hr von Frese, Otto Henrik1, förente sig med Hr
Wadenstierna. Här är väl invändt, at efter det beslut, Riksens
Ständer sidste riksdag giordt, ingen ändring kan antagas
uti hvad Riksens Ständer beslutit förr än riksdagen efter
den, då ändringen blifver projecterad; men det är aldeles i
följe af samma beslut, som den ändring, hvilken sidste riksdag
blifvit giord med praejudicemål, nu bör antagas eller förkastas.
Hvad som kunde sägas, at om R. o. A. nu bifalla at
praejudicemål få antagas, så contradiceras det beslut, R. o. A.
stadnat uti, öfver frågan om 9 § uti den förevarande instruction,
förhåller sig icke så. När R. o. A. yttrade sig öfver instructionen,
blef den frågan, om Urskillningzdeputationen
skulle få emottaga besvär öfver praejudice, väl väckt men beslutet
deröfver til vidare upskiutit och kan derföre nu afgiöras,
utan at hvad R. o. A. redan resolverat ligger i vägen. Vid
denne fråga bör iackttagas, at uti Urskillningsdeputationen
tre slags ansökningar om uprättelse förekomma, nemligen:
1. De som sidstledne riksdag redan inkommit och nu påminnas
ånyo at få slut uti och hvilke Urskillningsdeputation
satt utom tvifvelsmål, at de ju få uptagas och remitteras.
2:do. De besvär öfver leden praejudice, hvilke denne riksdag
inkommit och dem Urskillningsdeputation väl icke trodt
sig kunna emot 1766 års förordning antaga men likväl up
1
Rättat från förlagans: Friedr.
280 1769, aug. 15. Sekreta deputationens instruktion.
skiutit, til dess Riksens Ständer öfver den väckte frågan om
ändring uti 12 § af 1766 års förordning behagat sig utlåta.
3:o. De som af laglydnad afhållit sig ifrån at med besvär
inkomma, ehuru de varit lidande och efter all billighet böra
få samma rätt sorn de öfrige, ifall ändringen bifalles, hvarföre
R. o. A. lära finna billigt at utsätta termin af en månad
ifrån datum af beslutet för sådane lidande, inom hvilken de
kunna med sine besvär få inkomma.
Hr Wadenstierna, Carl, utbad sig at få tillägga sitt
förre den omständigheten, at frågan, om besvär öfver prjejudice
denne riksdag få uptagas, värckeligen hos R. o. A. är
lagd på bordet. Vidare at i 1766 års förordning och dess 12 §
värckeligen är contradiction, ty uti högstberörde förordnings
12 § stå först de orden tydeligen, at ingen privatpersons eller
embetsmans klagan i befordringsmål eller öfver liden prsejudice
hos Riksens Ständer andragas må eller vid riksdagen
til skärskådande varda uptagne, och längre fram uti samma
§ deremot, at vid rådsprotocollernes öfverseende Riksens
Ständer förbehålla sig uti sådane såväl som andre saker giöra
sine anmärckningar och lägga dervid den hand, som beskaffenheten
fordrar. Huru kunna Riksens Ständer lägga
hand vid et mål, som de efter lagen icke få til skärskådande
uptaga. Detta tarfvar altså Riksens Ständers förklaring, på
det lika undersåtare uti et fritt land måge komma til at njuta
lika rätt.
Frih. P e ch 1 i n: Då denne qusestion var före hos R. o. A.
i Norrkiöping, tog iag mig den friheten at projectera, det visse
deputerade kunde förordnas til at öfverse och' jämcka denne
§ uti instruction; at nu häfva 1766 års förordning, innan
utstakat blifvit, huru man skal förekomma, at rättigheten til
at hos Riksens Ständer få söka uprättelse för leden praejudice
ej må missbrukas, voro kanske mindre nyttigt; och at nu gå
in uti öfverläggning om sådane utvägar blifver för vidlyftigt,
lärer derföre vara bäst, om R. o. A. förblifver vid sin öfver
instructionen redan tagne resolution. At uti en instruction
häfva hvad uti en förordning, som för grundlag skall anses,
stadgat är, anser jag betänckeligit, det gifver anledning til
oordning och laglöshet i en framtid, när den lydande ej vet,
hvar han skal söka den lag, som han bör lyda; och tilstyrcker
derföre, at R. o. A. utan någon förändring blifver vid sitt
Sekreta deputationens instruktion.
281
tagne beslut, hvarifrån iag icke begifver mig utan votering.
Hr von Post åberopade sig, hvad han redan sagt i Norrkiöping,
då denne sak förehades d. 29 sidstl. Maii. De fläste
klagomål öfver praejudicer härröra ifrån de uprättelser, Riksens
Ständer sielfve gifvit dem, som klagat öfver praejudice.
Få klagomål lära finnas öfver praejudicer, som skedt hös
Kongl. Maij :t, frihet at klaga öfver praejudice hos Riksens
Ständer har öppnat vägen til befordran genom Riksens Ständer
för mången oförtient, åtminstone hafva de budit til at
söka sig någon anledning til klagomål i förmodan at sedan
genom venner och vens venner vinna befordran. Rådeligast
ansågo han derföre, at R. o. A. stadfäste sitt redan öfver §
tagne beslut.
När Secrete Deputation äger rättighet at giöra remarquer
och at föreslå uprättelse för en värckeligen lidande, så voro
allting i den delen tilräckeligen bevarat. Detta blifver hans
mening uti frågan angående 9 § uti Secrete Deputationens instruction.
Den andre nu omtalte fråga, om R. o. A. ville tillåta, at
besvär öfver praejudice måge af Urskillningsdeputationen antagas
och remitteras, kan för redighetens skull aldeles skiljas
ifrån den föregående och en annan gång hos R. o. A. företagas.
Hr Gref. och Landtm, giorde häruppå proposition, om
R. o. A. förblifver vid sitt d. 29 April sidstl. öfver Secrete Deputationens
instruction vidtagne beslut, hvilket med Ja besvarades.
Hr W adenstierna, Carl, hemstälte, om icke R. o.
A- en annan gång ville utlåta sig öfver den frågan, huruvida
Urskillningsdeputation må befatta sig med ansökningar om
uprättelse för leden praejudice. Hvilket
Hr Gref. och Landtm, med Ja besvarade.
6. Föredrogs och uplästes ånyo Kammar-, oeconomie- och Ang:de
commercedeputationens betänckande af d. 19 Julii sidstl., 1 oafslutne1
hvaruti deputationen föreställer angelägenheten deraf, at de arrenden om
ännu oafslutne contracter om arrenden på kronolägenheter
måtte inhiberas, til dess deputationen hunnit öfverse alt,
hvad til sådane arrender höra kan, och med et fullständigt
betänckande desse ämnen angående til Riksens Ständer inkomma,
hvartil deputation fädt anledning genom hrr lands
-
282 1769, aug. 15. Arrende på kronolägenheter.
höfdingarnes riksdagsrelationer, som förmäla, at flere sådane
kronoegendomar icke kunnat bortarrenderas enligit Riksens
Ständers sidstl. riksdag giorde författning.
Detta begärtes på bordet af Frih. Grönhagen. Men gafs
honom vid handen, at det redan d. 21 Julii blifvit upläst och
alt sedan legat på bordet.
Hr Gripenstierna: Uti Kammaroeconomiedeputation
äro åtskillige klagomål deröfver inkomne, at vid de under
sidste riksdag anstälte synedeputationer en del af arrendatorerne
skall skiedt orätt; om desse nu skola få reparation, så
bör icke Kammarcollegium sluta contracter med nye arrendatorer,
på det de icke genom en af Riksens Ständer sedan
vidtagen författning måge blifva lidande.
Frih. Ridderstolpe, Carl, instämde häruti och tilstyrckte
bifall uppå betänckandet.
Hr Gref. och Landtm, giorde altså proposition. Rifaller
R. o. A. Kammaroeconomiedeputationens nu upläste betänkande.
Hvilken med Ja besvarades.
Äng:de 7. Uplästes Kammar-, oeconomie- och commercedeputa
och^krono^
^ons betänckande af d. 27 Julii sidstl. angående de författlägenheter.
ningar, sorn vid sidstledne riksdag om kungsgårdar och andre
kronolägenheter i allmänhet blifvit vidtagne.
Hr Wadenstierna, Thomas, förestälte väl angelägenheten
deraf, at detta betänckande måtte blifva afgiordt,
på det kronoegendomarne hädanefter icke stå onyttige utan
uppå en sådan grund kunna blifva bortarrenderade, at hVarcken
kronan eller arrendatoren deraf blifver lidande.
Men af flere begärtes detta på bordet.
Ang:de 8. Uti betänckande af d. 27 Julii, som nu uplästes, före
skillnaden
i ställer Kammar-, oeconomie- och commercedeputation, huru
för
Kammar- ledes vid sidste riksdag Riksens Ständer utstakat de mål, som
oeconomie- borde höra til deputationen och dess Commerceutskått, hvar
nen^Com-
efter detta utskått endast kommo at företaga sig om durch
merceut-
farter, om qvarnbyggnader och burskaps vinnande i städersko^
och
Handels- ne> men alf det öfrige om handelen blifvit förvist til Handelsoch
manu- och manufacturdeputation, hvarigenom altså detta utskått,
deputation. såvida nu ganske få sådane saker voro inkomne, merendels
blifvit syslolöst. Deputationen hemställer derföre, om icke en
utstakning af giöromålen såväl för Handels- och manufacturdeputation
som för Gommerceutskottet kunde giöras, då för
-
Städernas vågar. Smidesflyttningar.
283
modeligen den inrikes handeln samt städernes oeconomie
och politie torde komma til Commerceutskottets utarbetande,
på sätt som det tilförene varit, af den grund at alle desse mål
äga närmaste gemenskapen med landets allmänne hushållning.
Frih. Grönhagen begärte väl detta på bordet. Men
Frih. Sparre, Carl, förestälte, at R. o. A. icke kunde
utlåta sig häröfver, innan Handels- och manufacturdeputationen
blifvit hörd och fädt med sine tankar inkomma.
Hr Gref. och Landtm, hemstälte således, om icke R. o.
A. ville remittera detta til Handels- och manufacturdeputation
at fodersammast med sitt utlåtande häröfver til Riksens
Ständer inkomma,
hvilket bifölls.
9. Föredrogs och uplästes Kammar-, oeconomie- och corn-0m vågame i
mercedeputations betänckande af d. 31 Julii sidstl. angående
städernes allmänne vågar, och hvaruti deputationen tilstyrc
ker,
at magistraterne få uttryckelig befallning
l:mo hålla noga hand öfver efterlefnaden af kongl, landttull-
och accisordningen af år 1756 så hos kiöpare som säljare.
2 :o. At magistraterne utsätta vite, hvarmed de skola beläggas,
sorn sig emot denne förordning förbryta, äfven för vederbörande
fiscaler och upsyningsmän, som deras skyldighet
vid förordningens handhafvande eftersätta.
3:o. At vågarne böra enligit 3 § uti förordningen vara öppne
ifrån kl. 6 til 11 förmiddagen och ifrån kl. 12 til 6 eftermiddagen
men ej, som hittils skiedt, ifrån kl. 8 til 12 förmiddagen
och ifrån 2 til 6 eftermiddagen; och sådant til allman
underrättelse uti svenske och finske språket tryckas och på
väggen uti våghuset blifva anslagit, samt om det vite, som
uppå förbrytelse emot förordningen och embetsmans försummelse
blifvit lågt.
Uppå skedt proposition bifölls detta betänckande.
10. Uplästes Bergsdeputationens betänckande af d. 5 Julii Om smides1769,
hvaruti tilstyrckes, at inge ansökningar om privilegier flyttnin®arpå
nye smidesrättningar af stång- och ämnesjern eller tilök
ningar
på smide måge vid nu varande riksdag uptagas, änskjönt
de uti Urskillningsdeputation kunde vara ingifne, til
deputationen redan remitterade, eller uti plenis blifva väckte.
Och utlåfvar Bergsdeputationen at framdeles med sitt be
19—
610798
284 1769, aug. 15. Fiskerideputationen.
Fiskerie
deputations
betiening.
tänckande inkomma öfver förordningen af den 11 December
1766 om smidesflyttningar.
Detta bifölls.
11. Uplästes Fiskeriedeputationens betänkande af d. 14
Augusti angående dess betjening, hvaruti deputationen förmäler
sig hafva varit föranlåten antaga 4 notarier, efter arbetet
genom räkenskapernes genomseende öfver fiskeriefondens
förvaltning ansenligen sig ökat; at deputationen sådant
uti Secrete Utskåttet anmält och föreslagit 50 d:r s:rmt i månaden
för hvarje notarius men at Secrete Utskottet icke tiltrodt
sig at gå öfver den upgifne och af Riksens Ständer faststälte
stat hvarcken i anseende til antalet af notarier eller
deras arfvode, hvarföre deputation blifvit nödsakad hos Riksens
Ständer begära, at hvad deputation i så måtto giordt må
blifva gillat.
Härvid uplästes det bilagde Secrete Utskottets svar uti cxtractum
protocolli af d. 3 Augusti sidstledne.
Hr Tersmeden, Carl, som ledamot uti denne deputation
berättade, at räkenskaperne sidstl. riksdag icke blifvit
granskade, at således arbetet denne gången voro anseenligen
tilökt, at han hoppades, det Riksens Ständer skulle finna, at
deputationen med sitt arbete skal gior a nytta; men at deputationen
skulle arbeta utan betjening, som kunde fatta uti
pennan, hvad som förehafves och afgiöres, trodde han icke,
at Riksens Ständers mening lärer kunna vara, ej eller blifver
dett gierna för deputationen möijeligit.
Frih. Grönhagen ville väl icke misstro den antagne
bet j eningens skickelighet, at den skulle vara ordsaken der t il,
at mera nu än förr deputation behöft öka antalet af sin
betiening. Men han hade ändå svårt at gå in uti och bevilja
denne tilökning, efter det kunde blifva et praejudicat
för de öfrige deputationer at äfven inkomma och begära tilökning.
Hr Uggla, Leonhard Magnus: Emot sin förmodan
och emot sin åstundan hade han fädt det förtroendet at
åter blifva placerad uti Fiskeriedeputationen. Han hade tvänne
riksdagar förut varit där men kunde betyga, at arbetet
utan tilökning af betjening icke kunde skiötas. De förre riksdagar
hade han arbetat sielf, upsatt och skrifvit åtskillige
betänckande och handlingar, men nu förklarade han sig
hvarcken äga tid eller hug dertil och kunde det ej eller ho
-
Mantalsdagsverkspenningarna i Västernorrland. 285
nom mer än de andre deputationens ledamöter, som ägde öfning
uti at föra pennan, påläggas; hvarföre och om den begärte
tilökningen ej blefvo beviljad, så af sade han sig at
vara ledamot uti deputationen.
Hr Gref. och Landtm.: Kanske Höglofl. R. o. A. bifaller
Fiskeriedeputationens betänckande om dess betjening i
anseende til personernes antal, dock at arfvodet för en hvar
blifver efter den af Riksens Ständer faststälte stat.
Detta besvarades med Ja.
12. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af d.
29 Julii, hvarigenom anmäles, at Hans Kongl. Maij :t i nåder
gifvit tilkienna, at Nerike och Vermelands Regemente i år
aflämnar 100 :de man guarnison på Råhus fästning, som nu
komma at marchera.
R. o. A. hade harvid ej något at påminna.
13. Uplästes Presteståndets extractum protocolli af den 21
Julii sidstl., hvaruti Presteståndet förklarar sig bifalla, hvad
R. o. A. samt Rondeståndet föreslagit uti resepenningar och
dagtractamente för sine secreterare och betjening under den
tiden, de vistats uti Norrkiöping
Och remitterades detta med bifall til Secrete Utskottet.
14. Föredrogs och uplästes Bondeståndets extractum protocolli
af d. 17 sidstl. Julii angående mantalsdagsvärckspenningarne
uti Västernorrland och hvaruti ståndet uppå flere
anförde skäl tilstyrcker, at västernorrländske Allmogen bör
derifrån vara befriad, på det sätt at denne afgift hvarcken til
så mycket af hvart hemman eller efter marckegång bör betalas.
Frih. Sparre påminte härvid, at detta mål redan varit
föredragit hos R. o. A. i anledning af Urskillningsdeputationens
remiss uppå Riksdagsmännens Erik Persons ifrån
Gefleborgs län och Jonas Olofson Norbergs ifrån Sundsvalls
län ansökning om slut uti denne sak, hvaröfver Kammar-,
oeconomie- och commercedeputation redan sidstl. riksdag sitt
betänckande afgifvit, och' at R. o. A. d. 21 sidstl. Julii remitterat
saken tillika med et af Hr Pauli och et annat af Frih.
Sparre upläst memorial til Kammar-, oeconomie- och commercedeputation.
Hr Gref. och Landtm.: R. o. A. bifaller kanske, att derföre
detta äfven til bemälte deputation får remitteras.
Detta besvarades med Ja.
Dagstractamente
och
skiutz för
Ständers
betiening i
Norrkiöping.
Mantalsdagsvärckspengarne
i
Vesternorrland.
286 1769, aug. 15. Paulis bokgåva.
Tranefelts 15. Anmältes och uplästes Hr Tranefeldts memorial, innee™o™öfver
hållande skäl til afslag uppå den ansökning, Hr öfversten
sten Grefve och Riddaren Grefve Johan Sparre sidstl. riksdag hos RikJ°
befordr^ sens Ständer fädt antagen och Urskillningsdeputation innevarande
riksdag til plena remitterat, at åter få träda i tjenst;
och begärte Hr Tranefeldt at dermed få gå til de andre respective
stånden, hvilcket beviljades. Men memorialet blef
emedlertid utan vidare ventilation deröfver lagt til Gref Sparres
ansökning at på en gång med densamme föredragas.
Pauli dedi- 16. Hr Gref. och Landtm, upviste en bok, hvilken på
tdl3 Rick sens enSe^s^e först utgifven men sedan på tyske språket öfversatt
ständer, under titul: Untersuchung der Grundsätze der Statswirtschaft,
erstes Band, blifvit af upläggaren, Hr Johan Ulric
Pauli i Hamburg, til Svea rikes Ständer dedicerad1 och hvaraf
4 inbundne ex[e]mplar genom svänske Agenten i Hamburg
Ixel, et för hvardera af de respective stånden, öfversände
til Hr Riksrådet och Cancellieprésidenten, som dem nu öfverlämnat.
R. o. A. afhörde härjämte sielfve dedicationen, på tyska
författad, som Hr Gref. och Landtm, sielf behagade upläsa.
R. o. A. ansåg med välbehag den acktning, Hr Pauli visat
Riksens Ständer genom dedication af et värck, som redan var
kiendt uti sitt engelske original för en af de bästa och fullkomligaste
handlingar, som uti den vettenskapen hittils utkommit
och hvaraf öfversättningen icke torde vara mindre
väl och lyckeligen träffad at uttrycka aucthorens gode och
nyttige grundsatser på et kiernfult och begripeligit sätt.
Och hemstälte Frih. Grönhagen, om R. o. A. genom
deras Secreterare ville uti et handbref betyga emot Hr Pauli
den attention och tacknämlighet, hvarmed R. o. A. ansågo
detta, och Riksens Ständer der jämte ihugkomma honom med
någon hedersgåfva.
Hr Wadenstierna, Carl: Agenten Ixel har uti sitt
bref berättat, at Hr Pauli voro icke uti behof af någon sådan
discretion utan en välmående man och ledamot af et sällskap,
en societet i Hamburg, som kallar sig det Typographiske och
uti hvars namn han ock författat denne dedication til Riksens
Ständer. Altså kunde ingen penningeprésent passa sig
til en man, sorn icke giordt något i afseende på vinst, utan
voro det enda at skicka honom en guldmedaille.
1 Enligt konceptprotokollet ändrat från förlagans: deciderad.
Paulis bokgåva.
287
Hr Gref. och Landtm.: En medaille, sorn med en anständig
compliment öfversändes honom, voro väl icke utur
vägen; men om de öfrige 3 stånden ej skulle falla på samma
idée, så kommo det aldrig til värckställighet. Derföre kanske
R. o. A. behagar remittera detta til Secrete Utskottet at projectera,
huru Hr Paulis höflighet bäst må bemötas.
Detta bifölls. Och blef detta R. o. A:s beslut de öfrige respective
stånden communicerat genom följande extractum
protocolli.
Anmältes hos R. o. A., huruledes en vid namn Johan Ulric
Pauli, Doctor, uppå det i Hamburg varande Typograp[h]iske
Sälskapets vägnar til Svea rikes Ständer dedicerat tyska öfversättningen
af Johan Stevart Baronets på engelska författade
värck uti allmänne hushållningen under den titul på
tyska: Untersuchung der Grundsätze der Statswirtschaft oder
Versuch tiber die Wissenschaften der innerlichen Politik in
freijen Staten, och at fyra exemplar af detta värck uti prydelige
band voro ankomne at aflämnas, et til hvardera af de
respective stånden, hvaraf nu det ena, som tilhörde R. o. A.,
upvistes och dedicationen uplästes.
Ehuru R. o. A. derjämte erhöllo den underrättelse, at bemälte
Pauli voro uti det tilstånd och af den förmögenhet, at
han hvarcken behöfde eller åstundade för denne dedication
någon hedersgåfva, likväl och som R. o. A. ansågo det vara
Riksens Ständer värdigt at til en åminnelse lämna honom
och Typographiske Sälskapet något vedermäle af det välbehag,
hvarmed Riksens Ständer antagit denne deras för Riksens
Ständer visade högagtning,
altså beslöts at til Secrete Utskottet öfverlämna at föreslå,
på hvad sätt sådant lämpeligast och derjämte anständigast
må kunna ske.
Hvilket genom utdrag af protocollet med de öfrige respective
stånden hörsamt tienst och vänligen communiceras
skulle.
Häruppå åtskildes R. o. A. kl. half til tu eftermiddagen.
288 1769, aug. 18. Lånebanken. Kungsgårdar.
År 1769 den 18 Augusti.1
Fredag.
Plenum kl. 9 föremiddagen.
Närvarande Hr Grefven och Landtm. Axel Fersen.
Protocollet för d. 3 och 4 Julii sidstl. justerades.
1. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 9
Augusti sidstl :e angående hvad Kongl. Maij:t uti 8 § af secrete
propositionen behagat i nåder til Riksens Ständers egit
utlåtande öfverlämna, nemligen huruvida af privatorum uti
Länebanquen innestående capitalers årligen utfallande interessen
bevilningsafgift 20 :depenningen borde til kronans bästa
innehållas enligit sidste riksdagsbevillningens 10 punct,
10 moment. Secrete Utskottet yttrar sig öfver denne frågan
och förklarar i anseende til flere skäl samt at de Banquen vid
dess förste fundation meddelte privilegier icke tillåta, at
Banquens skuld eller behållning får yppas och interesserne
af sådane uti Banquen stående capitaler icke kunde med någon
sådan afgift beläggas; der jämte förbehåller sig Secrete
Utskottet at framdeles, när bevillningen hos Riksens Ständer
skal afgiöras, det stadgande må utelämnas, som rörer 20 idepenningen
af interessen på länebancocapitaler, samt at uti
mål, som röra bancovärcket, Riksens Ständer icke måge taga
någre författningar eller beslut, innan Riksens Ständer förut
deröfver inhämtat deras Secrete Utskotts tanckar.
Detta bifölls.
Äng:de 2. Föredrogs ånyo Kammar-, oeconomie- och commercedekongsgårdar
pUtationens betänckande af d. 27 Julii sidstl. angående de vid
lägenheter, sidste riksdag om kongsgårdarne och kronolägenheter vidtagne
författningar, hvilket uti sidst hällne pleno d. 15 Augusti
blifvit upläst och på bordet lagt. Detta uplästes återigen och
uppå skedd proposition bifölls.
Helsingborgs 3. Uplästes Kammar-, oeconomie- och commercedeputatiostads
påstå- nens betänckande af d. 7 Augusti sidstl. angående de besvär,
dden* under * Riksdagsfullmägtige för Helsingsborgs stad Borgmästaren
stadens juris- Nils Cervin och Handelsmannen J. [o i F.] V. Köster uppå stalydande°jord.
t*ells äldstes och Borgerskapets vägnar anfört öfver Kongl.
Maij :ts resolution af d. 2 October 1767, hvarigenom Magistratens
resolution af d. 18 Maii 1761 blifvit uphäfven, som pålagt
Ang:de
20:depenningens
afgift
till kronan
af länebancocapitalers
interresse.
1 Med påteckning: Justerat d. 28 Sept. 1769.
En patriots tankar. 289
alle dem utom Borgerskapet, hvilke innehafva, äga och bruka
någon jord, belägen innom stadens rågång och jurisdiction,
at för densamme til staden erlägga årlig afgift efter
taxation, de priviligierade och til löner anslagne embetsj order
undantagne. I anseende til de uti fredsfördragen med Danmarck
faststälte privilegier tilstyrcker deputation, at vid
Kongl. Maij :ts i detta mål gifne utslag må förblifva.
Hvilket bifölls.
4. Företogs det uti sidste pleno d. 15 Augusti på bordet lag- skriften
de mål angående den på trycket utkomne skrift, kallad En En patriots
patriots tanckar om allmänna säkerheten och fides publica. etc. etc.
R. o. A. afhörde härvid på nytt de af Hr Öfversten Baron
Pechlin, Hr C. [o: J.] W. Lode och Hr C. Ehrenhoff då ingifne
och upläste memorialer; äfven uplästes memorialer
1 af Hr von Engeström, Johan, hvaruti han anmäler en
skrift, i början af detta år från trycket utkommen, kallad
Uplysning för svenske folcket om anledningen, ordsaken och
afsickten med urtima riksdagen, utur hvilken Hr von Engeström
anförer åtskillige ställen, dem han anseer att vara
högst dierfve och förrädiske emot Konungens höga person,
Riksens Ständer, svänska folcket, collegier och embetsmän
samt rikets constitution, och förmenar, at om autorens häruti
viste strafbara dierfhet och ondska skulle opåtalt lämnas,
kunde det reta andre til lika oförsynte brott emot lag och
allmän säkerhet och tryckfriheten skulle på det förderfveligaste
sätt för land och folck blifva missbrukad. Hvarföre ock
såsom en fråga Riksens Ständer underställes, om så grofve
brott emot skriffriheten och allmänne lagen kunna undgå
Riksens Ständers upmärcksamhet och åtgärd, och geck Hr
von Engeström med detta memorial til de andre respective
stånden.
2:do. Af Hr Franckenheim, Carl Nathanael, hvilken ej allenast
instämde med Hr von Engeström angående skriften,
kallad Uplysningar för svänske folcket, utan tillägger sig
vara af samma tancka om en förledit år af trycket utkommen
skrift, kallad Philolalus parrhesiastes eller Den pratsiuka
fritalaren, hvilken skall uti grofhet och försmädelser
öfverträffa alt, hvad menniskioarghet och et nedrigt hierta
någonsin kan uptäncka, som med svartaste målningar skal
synas syfta åt medborgares personer, som uti 20:de arcket
med de oförsyntaste försmädelser vågar sig angripa Kongl.
290 1769, aug. 18. En patriots tankar.
Deputat.
Preste
stånd^.
Maij :ts egen dyra person, då han omtalar, huru Kongl. Maij :t
år 1749 såsom efterträdare uppå den kongl, svänske tronen
behagade förklara sin afsky för det oinskränckte enväldet,
hvilket aucthoren gifver namn af aldra nedrigaste machiavellisme
och bedrägelig politique, hvarmed intet redeligt upsått
kunnat vara.
Då aucthor upräknar författningar, hvilka han säger hafva
härflutit af folckilska och upsåtelig ondska at förderfva
riket, och beskyller derföre hela administrationen af regeringen
i de 30 förflutne åren, det är konung, Råd och Riksens
Ständer. Hr Franckenheim förmenar at i anseende til
detta och mera sådant nödigt blifver, at Riksens Ständer på
något sätt offenteligen utvisa, huru mycket sådane missbruk
af Tryckfrihetsförordningen misshaga den lagstiftande magten.
Denne förordning är ämnad at befordra inbördes uplysning
medborgare emellan; hvarföre ock olika tanckar genom
trycket böra yttras med den anständighet och med iackttagande
af den lag och den ordning, som befordrar ändamålet
och ägnar et uplyst folck.
3:tio. Af Hr Eric Sparrschiöld, hvilken i anseende til den
upmärcksamhet, som blifvit väckt öfver skriften Patriotiske
tanckar, påminner såväl om de förenämde skrifter Uplysningen
och Pratsiuka fritalaren som ock angående en den
tredie, benämd Svar på en betydelig fråga uti svänske jure
publico, och förklarade sig önska, at [med] desse tre skrifter
på lika sätt må förfaras, som med Patriotiske tanckarne redan
skiedt, nämligen at de uti vederbörligt foro måge angifvas
och dömas; men om Riksens Ständer skulle vilja härmed
sig befatta, hvilket han dock uppå det högsta afstyrcker, at
då alle desse skrifter måge få följas åt och på et ställe komma
under granskning.
Såväl Hr Franckenheim som Hr Sparrschiöld
hegärte at med desse sine memorialer få gå til de andre respective
stånden.
Under det detta uplästes, ankom och infördes en deputation
ifrån det Högvördige Presteståndet, 8 personer. Kyrkoherden
Magister Stenbeck, som förde ordet, anmälte
ståndets vördsamme och venlige hälsning och gaf tilkienna,
at Presteståndet förehaft Hr Öfverstens Raron Pechlins, Hr
Lodes och flere memorialer angående den tryckte skriften,
En patriots tankar.
291
kallad En patriots tanckar om fides publica m. m., och funnit,
at Presteståndet med detta mål såsom hörande til den
lagskipande magten sig icke kunde befatta.
Sedan deputationen afträdt, ledsagad på vanligit sätt, voro
åtskillige, som begärte de sidst upläste memorialer på bordet.
Hvaremot andre påstodo, at frågan voro, om Riksens Ständer
skulle immediate befatta sig med sådane tryckte skrifters
granskning och at den redan i sidste pleno blifvit lagd på
bordet och altså i dag borde afgiöras.
Frih. Sparre, Carl, tilstyrckte, at alle sådane skrifter,
som på et eller annat sätt kunde anses för anstötelige,
måtte lämnas uti actoris hand at efter Tryckfrihetsförordningen
vid behörig domstol inkalla aucthorerne til ansvar;
och at Riksens Ständer icke måtte befatta sig med at vara
censorer, ty deraf kunde flere skadeligare fölgder upkomma,
än den nyttan voro at nu få ett hastigt straff på en mindre
varsam scribent, sorn dessutom redan voro vid domstolen anklagad
och icke kunde undgå domarens och lagens decision.
Hr Durietz förenade sig dermed, at saken icke måtte
dragas ifrån sitt ordinaire forum, när det angingo någon af
trycket utkommen mindre varsam och anstötelig skrift. Men
vid denne Patriotens tanckar attacherade han den besynnerlige
omständighet, at authoren fördristat sig med uppenbare
ord sätta uti fråga, hvad redan uti grundlagen är deciderat,
och föreslå ändring uti regeringssättet; at sådant voro et farligit
tilbud och derföre utan uppehåll vid domstolen borde
afgiöras, och det voro efter Hr Durietz tancka, hvad Riksens
Ständer hos Kongl. Maij :t skulle begära.
Hr von Schönberg: Uti denne fråga, huruvida lagstiftande
magten bör befatta sig med lagskipningen i anseende
til utkommande skrifter, har iag upsatt följande tanckar
i form af memorial, hvilket iag ämnar låta trycka, och
utbeder mig nu at utur conceptet få inför Höglofl. R. o. A.
upläsa.
Detta memorial afhördes, lydande som det tryckt härvid
bifogat finnes (Bil. 23).
Hr Schönberg tilläde munteligen: Uppå desse skäl afstyrcker
iag, at Riksens Ständer icke befatta sig hvarken med
Patrioten eller de andre omtalte tryckte skrifter. Ty drages
de under Ständers granskning, måste väl granskningen ske
uti någon deputation, authorerne där ställas til ansvar och
292 1769, aug. 18. En patriots tankar.
sedan kanske dömas, ty såväl den ene som den andre äro
rubricerade såsom stridande emot grundlagarne; skola de
dömas, så får deputationen domsrättighet, det blifver en
commission; och et sådant prsejudicat förstörer den säkerhet,
som nationen bör vänta sig af tryckfriheten; en grundlag,
hvilken likväl Riksens Ständer ansedt så helig, at den på intet
sätt skall få rubbas.
Frih. Grönhagen: Meningen kan väl aldrig vara någon
annan än allenast, at R. o. A. ville förklara sin afsky för
en så beskaffad skrift som Patriotens tanckar; men at för
öfrigit med densamme må lagligen uti sitt rätta foro förfaras.
Saken är dessutom redan vid domstolen angifven och
skal äfven, sorn mig är sagt, vara dömd. Hofrätten kunde
altså få befallning at insända til Kongl :e Maij:t ransakningen
och domen; Kongl. Maij :t dömer sedan, och derifrån kunna
Riksens Ständer få saken til sig på et ordenteligit sätt och
veta samt pröfva den till hela sitt sammanhang. Annars är at
befara, at månge skrifter, stridande emot grundlagen, torde
komma ut och läsas af menigheten samt sedan värcka mycket
ondt.
Frih. Runge, Sven: En uti vår grundlag stadgat frihet
och regeringssättets bestånd befrämjas aldra bäst, när
lagstiftande och lagskipande magtens giöromål ej blandas.
Då bibehålles ordning och en uti ordning grundad frihet. Den
frågan, om en tryckt skrift innehåller något emot grundlagen,
är icke Riksens Ständers giöromål at i förste instancen
decidera öfver utan tilhörer domaren, hvilket ock uti sielfve
Tryckfrihetsförordningen visligen blifvit stadgat. Icke tilhörer
det Riksens Ständer at genom undersökningar och ventilationer
öfver sådane skrifter förstöra det lugn, uti hvilket
de böra få rådslå och öfverlägga om rikets och medborgares
allmänna bästa. Lät hvar och en på vederbörlig ort få umgälla,
om han mindre försigtigt nyttiat eller och missbrukat
den ädla tryckfriheten, men icke at vi sätta medborgare under
högste magtens censure. Det är ej Ständer värdigt at
ifrån Kongl. Maij :t begära denne sak endast ad notitiam.
När Ständer begära något, at yttra deras mening uti något
mål, bör det altid vara en lag, som skall lydas utan vidare
raisonnement; derigenom bindes händren på lagskipande
magten at efter samvete och målets beskaffenhet lämpa den
beskrefne lagen; den anklagade får ej mera förklara sig, när
Konungaparets silverbröllop.
293
högsta magten redan rubricerat saken. Vilja åter Riksens
Ständer pröfva desse skrifter, så upkommer commission, en
med alt skäl af Riksens Ständer sielfve aflyst och förhatelig
domstol, för hvilken jag och hvar redelig medborgare med
mig rysa och den iag afstyrcker på det aldrahögsta och til
protocollet förklarar min afsky derföre, på det en efterverld
måtte finna mig oskyldig och at iag ingen del tagit uti de
olyckor, sorn af en sådan tilställning följa kunna.
Härunder anmältes tvänne Hofmarskalkar, sände ifrån Nådig hälsRongl.
Maij :t, hvilke genom sex deputerade ifrån R. o. A. Deras Kongl,
emottogs och infördes. Maij:ter.
Hofmarskalkerne Frih. Hans Rålamb och Grefve Ulric De
la Gardie uppträdde til Hr Grefven och Landtm, vid landtmarskalksbordet
och anmälte til Hr Gref. och Landtm. Deras
Kongl. Maij ders nådige hälsning, hvarefter Hofmarskalken
Frih. Rålamb vände sig til Höglofl. R. o. A. och holt följande
tal:
Uppå Deras Kongl. Maij ders Konungens och Drottningens
nådigste befallning hafva vi den äran at til Hr Gref. och
Landtm, och Höglofl. R. o. A. förmäla Deras Kongl. Maij ders
nådiga hälsning.
Deras Kongl. Maij der försäkra Hr Gref. och Landtm, samt
Höglofl. R. o. A., at de icke utan särdeles nådigt välbehag
kunna anse det utmärckte prof af R. o. A:s betygade åtancka
å Deras Kongl. Maij ders lyckeligen fulländade fem och
tiugu åra sammanlefnad. Deras Kongl. Maij der förklara denne
tiden för dem så mycket nöijsammare framskridit, som
de ständigt derunder kunnat hugna sig af trogne och tilgifne
undersåtare.
Det blir uti Sveriges krönikor altid til Höglofl. R. o. A:s
everdeliga heder tecknadt, at R. o. A. genom en medaille förvarat
åminnelsen af Deras Kongl. Maij ders silfverbröllop,
och Deras Kongl. Maij ders efterkommande lära veta sätta
samma värde på Höglofl. R. o. A:s attention, som Deras
Kongl. Maij der sjelfve det med al tacknämlighet erkienna.
Hr Gref. och Landtm.: Det är med underdånigste vördnad,
som R. o. A. emottager denne Deras Kongl. Maij ders
nådebetygelse. Så fullkomligt allas hiertan äro upfylte af undersåtelig
tro, lydno och kärlek för vår nådige Öfverhet, så
dyrbar är denne dagen för hela Svea riket och för R. o. A. i
synnerhet, som genom den Högste Försynens välsignelse fädt
294 1769, aug. 18. En patriots tankar.
den sällsynte glädie at i tiugufem år äga sitt älskade och vördade
konungapar uti all önskad hög välmågo. Åminnelsen af
Deras Kongl. Maij :ters nåd emot sitt folck och höga kongl,
dygder skal lefva uti alla trogna undersåtares hiertan och såväl
munteligen ifrån föräldrar til barn inom riket, som genom
denne minnespenning hos senaste efterverlden så inom
som utom riket bibehållas. Uti Deras Kongl. Maij ders höga
nåd och kongl, ynnest innesluta sig R. o. A. underdånigst.
Herrar Hofmarskalkarne afträdde, ledsagade af de sex R.
o. A:s hrr deputerade.
Hvarefter återtogs den redan började öfverläggning angående
de af trycket utkomne och för anstötelige rubricerade
skrifter.
Hr Billberg: Uti sidste plenum väcktes frågan om den
utkomne skriften En patriots tanckar, hvilken blef angifven
at vara förförisk. Frågan om densamme lades då på bordet
och bör altså nu afgiöras; de i dag inkomne memorialer,
hvilke omröra andre skrifter, höra ej til samma fråga, äro
begärte på bordet och kan öfver dem altså i dag ej ventileras.
Härvid ropades af månge Neij, frågan är densamme och
bör på en gång om alle de angifne skrifter afgiöras. Af andre
deremot påstods, at de borde skiljas.
Sedan Hr Billberg åter erhollit liud, fortfor han: Jag
kienner den rättighet mig såsom riksdagsman tilkommer, at
ingen må falla mig i talet; hoppas derföre ostörd få säga min
mening. Patrioten har iag läst och anser den som förförisk.
De andre nu nämde skrifter kienner iag icke. At Uplysningen
ej måtte vara så förrädisk, som den här afmålas och som
Patrioten det är, slutar iag deraf, at densamme varit uti allmänhetens
händer opåtalt i fyra månader men Patrioten
allenast i fem dagar. Denne senare var knapt utkommen,
förrän den blef uti sidste plenum antastad, och ingen motsade,
at den ju var förrädisk. Denne skrift yttrar sig ibland
annat, at han anser ingen för ärlig patriot, som ej går in uti
hans idée; jag menar mitt fädernesland så ärligt sorn någon
annan men förklarar uppenbart, at iag icke gillar hans
tancka.
Denne strafbare skrift bör altså inför vederbörlig domstol
angifvas, author straffas och skriften förstöras såsom förrädisk,
hvarom Riksens Ständer genom underdånigt bref böra
hos Kongl. Maij :t anhålla at få underrättelse, huru dermed
blifvit procederat.
