# ID: svediakorp-gov139
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1765--1766
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 139,581
# sentences: 6,170
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Skenäs. Ang:de adelns privilegier.
295
tillstyrkes, att han dervid må bibehollas enligt författningen.
Betänckandet bifölls enligit generelle författningen angående
kungsgårdars arrenden.
20. Uplästes Cammaroeconomiedeputationens betänckande Schenäs
af den 5 September 1766 angående Schenäs kungsgård i ös- kun8sSårdtergötland.
Innehafves av Capitain Gyllenram, som genom transport af
Majoren von Roland den undfått, och tillstyrkes att bibehollas
enl. författningarne såsom väl häfdad.
Betänckandet bifölls enligit den generelle Riksens Ständers
författning om kungsgårdars arrenden.
21 :o. Hr Gripenstierna begärte, att alla Cammar-,
oeconomie- och commerciedeputationernes betänckander,
som i någor måtto röra R. o. A:s Privilegier, må nu straxt
remitteras till Höglåfl. Riddarhusdeputationen, som tillika
med några ledamöter af Höglåfl. Cammar-, oeconomie- och
commerciedeputationen må inför Höglåfl. R. o. A. igenom
betänkande tydeligen ådagalägga, i hvad mindre eller större
motto de till stånden inkomne betänckander kunna vara stridande
emot Adelens äldre eller nyare Privilegier.
Sielfva puncterne äro
1 :o R. o. A:s urgamla rättighet att utbyta de ifrån dem re- Säterier reducerade
säterier med änkel ränta eller hemman emot hem- dUCbyaten Ut
man.
2:do. Att R. o. A. icke bör påläggas att för kiöpegods R. o. A:skiötaga
lösen i penningar, hvilken emot Adelige Privilegierne Pe8° sskulle
förminska antalet af frälsegodsen.
3:tio. Att Adelens cronosäterier icke böra vara underkas- Kronosätetade
det allmänna beslutet om kongsgårdarnes förarrende-riers arrcllderande
utan bibehollas vid deras perpetuelle arrenden, vilka
med Privilegiernas bestånd aldrig kunna uphäfvas utan allenast
räntan af sådane säterier efter årlig markegångs förvandling
betalas.
4:o. Alla andra mot Privilegierne stridande mål, som i be- R. o. A:s
tänckanderne kunna finnas införde, böra äfven till R. o. A. ^"de^måi
refereras.
Desse af Hr Gripenstierna omförmälte puncter remitterades
till Riddarehusdeputation.
Jämväl föredrogs Ryttmästarens Hr Arvid Gardemiens Riddarehumemorial
af den 17 October 1765 ang:de några till vårt Rid-Ssornblifvit
darehus donerade frälsehemman, som blifvit sålde till sålde.
296 1766, okt. 2. Besvärsmål. Ridderborg.
Öfverstelieutenanten Rappe, och på hvad sätt dermed skall
hafva tillgådt med mera.
Remitterads äfven till Riddarehusdeputationens utlåtande.
Capitaine 22. Uplästes Hr Pfeiffs memorial rörande Capitaine [o:
prafudiccT Löjtnant] Jägerhorns prsejudicemål,
hvilket bifölls och påskrefs.
Majoren c.F. 23. Föredrogs Secrete Deputations betänckande af den 26
besvär. November 1765 angående Majorens vid Södermanlands regemente
Carl Friedric Stiernroos besvär öfver prsejudice.
Bifölls.
Bygmästa- 24. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 11
ren N6116I1"
dorffsbesvär. December 1765 ang:de Underskeppsbyggmästaren Neiiendorffs
besvär rörande dess tour och säte i Const[r]uctionskammaren.
Bifölls.
Stockholms 25. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänckanpoiitie.
2g September 1766 rörande politien uti Stockholm,
hvilket hemställes böra ankomma på Hans Kongl. Maij :ts
nådiga förordnande.
Betänckandet bifölls.
Wulfcronas 26. Uplästes Hr Wulfcronas inlemnade memorial,
memorial. T .
Ligger.
Åtskillige ledamöter påminte, att en deputation redan af
gådt
emot befordringar till de öfrige respective stånden.
Äng:de fis- 27. Föredrogs Fiskeriedeputationens betänckande af den
keriefonden
4 September 1766 angående förvaltningen av fiskeriefonden
för framtiden med mera.
Bifölls.
Capit. Fred- 28. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den 3
borgat få Junii 1766 angående Capitainen Friedric Ridderborgs gioråtergå
i de ansökning om att få åter träda i rikets tienst, hvilcket detjenst.
putationen bifaller.
Betänckandet afslås.
Hr Carpelan påminte, huru nödigt det vore att igenom
ett extractum protocolli understödja R. o. Ars beslut angrde
återträde i tienst hos de öfriga stånden,
hvilket bifölls.
SakeU)emeL 29. Föredrogs det sista plenum på bordet lagde Justitisedemedarfv:r.
putations betänckande af den 2 September 1766 angående
processen emellan Regementsqvartermästaren Wallvik och
dess samtelige medarfvingar efter Assessorskan Svedenstier
-
Wallvikska arvstvisten.
297
na rörande lottläggningen, sorn af Konglige Maij :t och Rådet
samt Kongl. Håfrätten blifvit faststäld, hvilken nu äfven
af Justitisedeputation gillas; och afslås för öfrigit det af
Wallvik giorde påstående om ny värdering, samt ålägges
honom för oanständig skrifart så emot Kungl. Håfrätten
som Kongl. Maij :t att giöra offentelig afbön och plickta.
Jämväl uplästes de detta betänckande åtföljande 2:nne
särskildte vota, det förra af Cammarrådet Grefve Gyllenborg,
som närmast instämmer med betänkandet, det andra
af Håfrättsrådet Linderstedt, hvilcket inneholler, att deputationen
afskurit desse parter att vidare få förklara sig med
mera, samt slutligen tillstyrkes, att Wallvijk i ett för alt
ej bör plickta mera än 300 d:r silfvennynt.
Hr Linderstedt: Då jag nu i detta ämne skall säja
mina tanckar, behof de jag väl ej mera än åberopa mig mitt
afgivne votum i saken; dock som en värd ledamot behagat
genom sitt memorial criticera, hvad jag derutinnan anfört,
vill jag alenast anföra det förnämsta och besvara hans inkast.
l:o. Har jag sagt, att deputationen afskurit parterne att
ytterligare höras i sielfva saken.
Jag tror, att mitt votum i den delen gior tillfyllest, så att
jag slipper utdraga tiden med bevis. Och jag hoppas, att
R. o. A. i anseende till att här nu är question, om en undersåte
skall få niuta lag, icke lärer afstänga Wallvijk at få
niuta rätt till godo, ehuru han kan i mångas ögon ansees
som föracktelig.
2:do. Hvad plickten angår för ohöflig skrifart, så är det
väl en apart omständighet, som icke rörer hufvudsaken;
dock som ingen bör sakfällas till större plickt, än lag dicterar,
så förblifver jag vid det, som mitt votum inneholler.
För öfrigit böra alla niuta lag och rätt men in specie
Regementsqvartermästaren Wallvijk, ty han har, oansedt
ofrälse man, soutenerat R. o. A:s rättighet till ett af dess
förfäders stipendium med största heder, oacktadt de flere
honom såsom executor testamenti i vägen lagde hinder, och
recommenderar jag honom derföre till R. o. A:s benägna
hugkomst vid detta tillfälle.
Hr Wulfcrona: Ingen lärer vara, som icke känner hela
denne historia processus, huru Wallvijk satte sig i possession
af hela arfvet, huru inventering och värdering skedde, huru
298 1766, okt. 2. Wallvikska arvstvisten.
värderingsinstrumentet underskrefs af tillkallade gode män,
huru Wall vijk upkallades i Håf rätten, där honom blef pålagt
lottläggning.
Huru han ex[c]iperade och ville hafva laga värdie på orten,
huru slägten ärböd honom taga lott, alenast han ville
fullkomna Håfrättens dom.
Huru han sade Nej, huru han gior de påstående, klagade,
än i Håfrätten än hos Kongl. Maij:t, huru han skref i oanständige
ordasätt, huru han tappade och huru han drog processen
till Riksens Ständer samt nu sluteligen huru han af
Justitisedeputation med plickt och afbön blifvit ansedd; hvilket
jag för min del till alla delar bifaller.
Hr Ehrenmalm: Att Regementsqvartermästaren Wallvijk
genom sina invändningar betager andras rättighet är
otvifvelacktigt.
Värdering är enligt lag giord och värderingsinstrumentet
under skrif vit af tillkallade gode män; men Hr Wallvijk har
invändt deremot åtskilligt och dragit orättvisligen ut saken
för medarfvingarne, endast på det att han skulle få sitta i
possession af ägendomen.
Jag bifaller derföre så mycket mera Justitisedeputationens
betänkande, som jag ej ser derutinnan något vara förelupit,
som strider emot lag och billighet.
Hr Eric Linderstedt ärindrade, att Wallvijk ej sluteligen
blifvit hörd i Justitisedeputationen och att de honom
ålagde böterne vore för dryga, biföll derföre det särskildte
votum samt begärte deröfver proposition och att det må få
tryckas.
Frih. Claes Cederström refererade hela saken, huru
som Wallvijk utestängdt sina medarfvingar, uppehollit och
hindradt dem ifrån åtniutande af laglige rättigheter.
Berättade, att oansedt han en gång åtnögdts med delningen,
som Håfrätten honom pålagt, och derom varit aldeles
ense med interessenterne, har han dock sedan chicanerat
dem på alt möjeligit sätt, icke allenast med orimmelige och
olaglige påståenden utan och genom ohöfligheter, samt på ett
skamfult sätt antastadt både Håfrätt och Kongl. Maij[e]st:t.
Var derföre af den tanckan, att afbön icke kunde här af slås,
om än plickten för honom skulle minskas.
Hr [von] Nackreij: Att laga värdering är skedd af
Wallvikska arvstvisten.
299
Håfrättsråderne Hagelberg och Grevesmuhlen kan jag aldeles
försäkra.
Hr Regementsqvartermästarn Wallvijk feck sielfva originalet
i händer men har sedan invändt, att det vore bortkommit.
Han har blifvit pålagd vid 3 000 d :r silfvermynts vite att
gifva det fram men sade, att det är borta.
Nu har jag documentet här, af alla samteliga underskrifvit.
Däraf lärer kunna sees, hvad skäl Hr Wallvijk haft att utdraga
saken.
Men likafult påstod han att få sina 2 siundedelar af hela
arfvet; denne puncten hemskiöto vi till dommaren, eftersom
Wallvijk ej ville gå in i någon lottläggning utan besitta
altsammans. Interressenterne giorde alla möjeliga försök att
förena sig med honom, men fåfängt; de begärte, att han
ville sätta värdie på hvarje del efter egit tycke; han svarade
Nej. Ja, de gingo så långt, att de biöd honom sina lotter för
40 000 plåtar och ville gie för hans lott 43 000 plåtar, men alt
fåfängt.
Skall nu för en parts ovilja de andre interressenterne mista
i sin rättmätiga och laglige rätt, så blifver det ett eftertänckeligit
prsejudicat för processmakare i framtiden.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A. Justitisedeputations betänckande?
Härtill
svarades Ja och Nej.
Åtskilliga ledamöter begärte härutinnan votering.
Frih. von Essen bad R. o. A. icke fatiguera sig med
votering, särdeles när saken nu blifvit så ganska vähl uplyst
genom det upviste originaldocumentet, ty deraf befinnes, att
laga värdering är skedd, och bör således ingen qvestion mera
existera om Justitiedeputations betänkandes laglighet.
Hr Linderstedt ärinrade, att det upviste värderingsinstrumentet
beviser ingenting, ty det är icke underskrifvit.
Hr [von] Nackreij ärindrade, att det fulleligen uplyser
saken och beviser, att Wallvijk icke haft skäl att genom
sina invändningar betaga sine medarfvingars rätt.
Hr Landtm, projecterade följande proposition till votering:
Den,
som bifaller Justitiaedeputationens betänckande,
skrifver Ja.
20—581454
300 1766, okt. 2—6. Wallvik. Fredrik Taube.
Major Frh.
Taube om
dess tour
samt befordringar
i allmenhet
hos
R. Ständer.
Ang:de afskedade
at
åter gå i
tjenst.
Den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, så bifalles det särskildte Håfrättsrådet Linderstedts
votum.
Denne proposition bifölls.
Hvarefter af Riddarehusfiscalen utur upropslistan
upropades de ledamöter af R. o. A., som under voteringen
komma att sitta vid bordet.
Och börjades genast med upropen, samt efter deras slut
öpnades och räknades sedlarne, varandes Ja etthundradenittionio
och Nej etthundradetvå enligit bifogade af ledamöterne
underskrefne voteringsinstrument.1
R. o. A. åtskildes klockan 1/2 6.
Den 6 October a:o 176 6.
Måndag.
Plenum kl. 7.
l:o. Föredrogs Majorens vid Uplands regemente Frih.
Friedric Taubes memorial, hvarutinnan han anholler att
hugnas med hibehollande af sitt företräde och tour framför
dem, sorn genom sista riksdags befordringar och denne riksdags
uprättelser honom praejudiceradt och i lidande försatt.
R. o. A. resolverade, att alla vid sistledne riksdag skedde
befordringar icke böra medföra någon mera förtients lidande,
och biföllo derföre R. o. A., att Majoren Taube äfvensom
de flere äldre officerare måge bibehollas vid sin förut ägande
tour till tienstgiöring och befordran framför de yngre officerare,
hvilka vid denne riksdag framför dem vunnit tour eller
fullmagter.
Hvilket genom extractum protocolli med de öfrige respective
stånden skulle communiceras.
2:do. Uplästes Hr Silfverschölds memorial rörande de ansökningar,
som af en eller annan vid denne riksdag blifvit
giorde att efter afskedstagande! få åter ingå uti rikets tienst,
hvilket, ifall det skulle beviljas, märlceligen skulle lända de
i tienst varande till skada och lidande; hemställandes derföre
i anseende till R. o. A:s beslut rörande Capitain Ridderborgs
ansökning, om icke de hittills utkomne förordningar
derom böra noga liandhafvas och saken genom extractum
protocolli hos de öfrige stånden recommenderas.
Åmåls kyrka. Nora marknad. Enköpings kanal.
301
R. o. A. biföllo, att ett generelt extractum protocolli härutinnan
må upsättas och afgå.
3. Uplästes sista voteringsinstrumentet.
4. Justerades det upsatte extractum protocolli till svar
uppå Prästeståndets dito om de nya reglor, som framdeles
komma att iaclcttagas vid bemält.e stånds riksdagsmannaval.
Hvilket gillades.1
5. Upläste och justerade Hr Carl Wadenstierna
det af honom projecterade extractum protocolli till svar på
Prästeståndets protocollsutdrag ang:de religionen och goda
seder med mera.
Hvilket äfven gillades.1
6. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den
13 Julij 1765 angående collect för Åmåls stads kyrcka.
Bifölls.
Dock som dylika collecter och stamböcker medföra en altför
dryg tunga för landtmannen, som ingen reciprocitet vid
timande eldsvådor på landet har att förvänta af stadsboerne,
så funno R. o. A. billigt vara att tillstyrka, det städerne må
hvar för sig inrätta brandcassor eller och att flere städer
tillsammans måge sig förena om sådane brand- och assecurencecassors
inrättande, som uti Stockholm skedt, hvaraf
städerne vid timande olyckor af brand kunde ärholla långt
bättre hielp än af de föga betydande sammanskotter, som
af landet blifva begärte och i hvars ställe R. o. A. för sin del
önskade, att städerne måtte utfinna nå^on säkrare fond, så
att landet framdeles med deras understöd icke må besväras.
Detta skulle genom extractum protocolli med de öfrige
stånden communiceras.
7. Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af den
27 September 1766 för Noraskoga bergslag rörande besvär
öfver kongl, befallningshafvandes resolution, hvarigenom städerne
Askersund, Vastena och Schenninge blifvit betagit att
handla på torgdagarne uti Nora.
Hvilar.
8:o. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den
13 Julij 1765 angående vissa förmåhner för Eneköpings stad
till canalens upränsande.
Hr Li n d e r s t e d t kunde ej bifalla afgiften, men hvad the
begärte 400 trän angår, så kunna the få tagas på allmänningen.
1 Tryckt 1766.
Justering.
Justering.
Collect för
Åmål stads
kyrka.
Nora stads
marknad.
Eneköpings
canals upränsande.
302 1766, okt. 6. Asarum. Hoffmans uppror.
Assarums
församl, skiljande
ifr.
Carlshamn.
Illumination
vid Riddarehuset.
Hoffmans
upror.
Hr Lagersvärd samtyckte till stamboken, men som
inga trän finnas på Lagunda härads allmänning, så vore bifallet
i den delen fåfängt.
Hr Gripenstierna giorde förbehöll, att 3 stånds bifall
på slike ansökningar icke må pålägga oss någon bevillning.
Borgareståndets extractum protocolli afslogs.
9:o. Föredrogs Bondeståndets protocollsutdrag af den 13
September 1766 angående Assarums församlings skiljande
ifrån Carlshamns stad.
Jämte Borgareståndets extractum protocolli af den 20 September
1766 rörande samma ämne.
Hr Linders te dt biföll Bondeståndets extractum protocolli.
Hr [von] Nackreij fandt, att denne saken vore immediate
uptagen af Bondeståndet.
Bondeståndets ext. prot. bifölls.
10. Uplästes Biddarehusdeputationens betänckande af den
3 October 1766 angående illumination af Riddarehuset vid
Hans Kongl. Höghets Cronprintzens biläger. Bifölls.
11 :o. Föredrogs Riksens Ständers Commissions dom af den
4 October 1766 öfver upprorsstiftaren Hofman och de med
honom i samråd varande uproriske uti Elfsborgs lähn.
Jämväl uplästes utdrag af protocollet, hållet i commissionen
den 4 October, rörande några under ransakningen och
domslutet förekomne omständigheter samt om dagens utnämnande
till executions värckstillighet.
Dito extractum protocolli af samma dag angående belöning
för Secreteraren1 och Actoren2 samt den öfrige commissionsbetiening.
Äfven föredrogs connnissionens protocollsutdrag af den
1 October angående det af Hoffman öfverklagade förtryck,
han och Allmogen i Elfsborgs lähn skola lidit af ämbetsmän
därstädes, tills hvilkets utrönande föreslås en commissorialrätt
i orten.
Sluteligen uplästes extractum protocolli af den 16 September
1766 ang:de Hoffmans bekännelse.
Hr Fredenstiernas memorial uplästes rörande omständelig
berättelse om de försök, som tid efter annan blifvit giorde
1 Häradshövding Walcke.
2 Vice landssekreterare Lode.
Hoffmans uppror.
303
till kullkastande af vårt nu varande sälla regeringssätt med
mera (Bil. 25).
Hr Carl Wadenstierna: Hvad domen öfver Hofman
och hans anhängare angår, så är han väl mycket hård
men likafult billig enligit lagarne.
Hvad den i commissionens dom omförmälte Laqueijen angår,
och att han till lazarettet skulle försändas, så holler jag
för min del vara bäst att skicka honom till Danviken eller
dårhuset.
Äfvenväl har commission behagat nämna Major Frese, såsom
skulle han hafva gifvit orsak till detta Hofmans företagande.
Jag hade önskadt, att en sådan strophe ej influtit i
commissions handlingar och afgifne berätelse, ty jag är viss
uppå, att sådant endast grundar sig på löst sqvaller, hvilket
visserligen ej äger någon grund, ty Hofman har altid varit
Freses ovän och fiende.
Hvad betieningen i commission angår och deras belöning,
så bifaller jag den, dock med villkor att ingen bättre förtient
må blifva lidande.
Hr Aminoff upläste ett af honom i detta ämne ingifvit
memorial, hvilket i synnerhet rörer den belöning, som
Secreteraren vid Extra Håfrätten i Borås Krabbe borde undfå
för sitt dervid hafde besvär.
Hr Gyllensvahn biföll till alla delar den af commission
fälde dommen öfver Hofman.
2:do. Att de nämde dommare, som skola hafva satt Hofman
i förtviflan, må af Justitisecantzeleren för sitt förhollande
tilltalas.
3. Hvad betieningens befordran angår, så emedan R. o. A.
sista plenum togo ett beslut emot slike befordringar, så böra
icke eller desse forthielpas med andras förfång.
Tillstyrckte derföre, att de måga få dubbelt arfvode i penningar
men ingalunda någon recommendation.
Frih. Carl Ridder st olpe biföll 1 :o den af commissionen
fälde dommen. 2:do. Tillstyrkte, att de brottzliges
ägendom må deras hustrur och barn återgifvas. 3:tio. Biföll
Hr Gyllensvahns tanka hvad betieningens arfvode angår, och
tillstyrkte sluteligen, 4:to att alfversammeligen må efterfrågas,
om ämbetsmän och dommare nedre i orten varit vållande
till detta Hofmans företagande.
304 1766, okt. 6. Hoffmans uppror.
Hr Fock försäkrade, hvad Major Frese beträffar, att han
vore en hederlig officerare, som ingalunda gifvit Hofman
till denne resning någon anledning, utan trodde, att Hofman
hade digtadt denne angifvelsen endast af hat till Frese, eftersom
han feck spö och blef körd ifrån regementet.
Grefve Frölich: Hvad commissionens betienings arfvode
angår, så hafva de sielfva velat hafva penningar, men
commissionen föreslog befordran såsom mera tienligit i anseende
till deras trägna arbete, dock utan mera förtientes
prsejudice. Om nu R. o. A. vill tilldela dem penningar, så
ber jag, att de må få tredubbelt arfvode emot hvad betieningen
i de öfrige deputationerne bestås.
Hvad den nämde Laqueijen angår, så bör han skötas på
lazarettet.
Och hvad sist Major Frese beträffar, så är han nämd endast
i den afsigt, att han må få ådagalägga sin oskuld.
Hr Billberg biföll Hr Gyllensvahns yttrade tancka och
trodde det vara aldeles nog, om betieningen i commission får
dubbelt arfvode emot det vanliga.
Hr Ehren malm fandt för sin del, att commissions
dom öfver Hofman vore billig och laglig.
Tillstyrkte dock, att de brottsliges ägendom må deras hustrur
och barn återgifvas af nåd, hälst det, som de ägt, lärer
vara af mindre betydelighet.
Hvad betieningens belöning angeck, så biföll Hr Ehrenmalm
commissions hemställande, ty eljest torde hända, att
våra deputationer vid riksdagarne torde få ondt efter betiening.
Biföll en lika befordran för Krabbe och tillstyrkte, att Hallman,
sorn aldraförst vågat att föreställa den uproriske hopen,
må få 1 000 tunnor salts tullfrihet, hälst det penningelåhn,
som han begärt, icke kan honom beviljas.
Hr Aminoff påminte, att Krabbe må få lika befordran
som de, hvilka betient commission.
Hr Eric Linderstedt biföll commissionens fälde
dom samt var af den tanckan, att en commissorialrätt måtte
sättas nedre i orten för att utröna, om ämbetsmännerne
giordt Allmogen något för när.
Men hvad betieningens befordran angår, så kunde han det
ej bifalla såsom stridande emot vår nyss giorde föreställ
-
Hoffmans uppror.
305
ning emot imediata befordringar utan ville derföre häldre
tilldela dem arfvode, om det ock skulle vara tredubbelt emot
hvad betieningen i deputationerne hafva fädt.
Hr Gyllensvärd biföll commissionens fälde dom
öfver Hofman men med förbehold att undersökning i hela
Elfsborgs låhn må ske öfver ämbetsmännernes förhollande,
ty kanske att de hafva vållit detta uprorsraserie.
Frih. Grönhagen: Jag tillika med alla de herrar, som
hittills hafva tält, acquiescerar vid commissions dom, ty jag
finner densamma vara både laglig och billig.
Hvad det af Hoffman öfverklagade betryck angår, som han
skall hafva lidit af ämbetsmännerne i orten, så bör undersökning
derom ske, på det man må blifva förvissad, om uproret
skedt genom deras förvållande.
För öfrigit tillstyrker jag, att de brottsliges hustrur och
barn må få beholla den ägendom, sorn deras männer hafva
haft, på det icke de må få tillfälle att klaga öfver knapp utkomst.
Hvad commissions betiening angår, så recommenderar jag
dem, ty de hafva haft ett odieust arbete, och böra penningarne
derefter proportioneras.
Hr Hasen kampf: Det ömmar mig mer än mycket att
nu återigen några medborgare skola blifva olycklige. De lida
dock det deras gärningar förskyldt, och enligt lagarne kan
ingen skonsamhet här äga rum.
Men å andra sidan gläder det mig att få höra, det ingen af
de hederligare i denne sammangaddning haft del. Det är mig
väl okärt, att Major Frese har blifvit nämd i en så elak sak,
men som inga skäl finnas, hvaraf man [kan] sluta, att han
varit brottslig, så hoppas jag, att angifvelsen förfaller; emedlertid
må denne beskyllning fullföljas af angifvaren, om han
den kan bevisa.
Hvad commissionsbetieningens belöning beträffar, så instämmer
jag med Hr Gyllensvahn, dock att den må blifva
svarande emot arbetet.
Hvad undersökning i orten angår, så emedan vi redan förklarat
vår mening emot alia extra domstolar, af hvad namn
de vara må, och af styrkt dem såsom kostsamma för riket,
så är jag af den tanckan, att vi i underdånighet be Kongl,
Maij :t anbefalla Justitisecantzeleren och Kongl. Götha Håf
-
306 1766, okt. 6. Hoffmans uppror.
rätt att skynclesamligen beifra, ifall något skedt Allmogen
för när; ty det är icke ovanligt, att bönderne klaga, men
sällan hafva de skäl till sina klagomål.
Hr Hästesko biföll commissions dom och begärte deröfver
proposition och begärte, ifall Hr Hasenkampfs tancka
vinner bifall, att Justitiaecantzeleren må resa ikring i landsorterne
för att giöra sig underkunnig om lagarnes handhafvande
och utöfning.
Hr Carl Wadenstierna biföll Hr Hasenkampfs
tancka och ville ej, att någon commission eller extra domstohl
skulle förordnas.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A. commissionens dom öfver
Hofman och dess complicer, med tilläggning att de brottsliges
förvärkade gods såsom af mindre betydelighet må
till deras hustrur och barn varde återskänckt?
Härtill svarades Ja.
Bifaller R. o. A., att commissions betiening få tillika med
Extra Håfrättens betiening dubbel belöning i penningar.
Hr Natt och Dag samt Hr D ru f v a begärte, att de
må få förslagsrättighet till befordran men icke någon belöning
i penningar.
Dock sedan Hr Landtm, tillika med flere ledamöter
åtskillige gångor förestält, att sådant skulle strida emot
R. o. A:s beslut emot immediate befordringar, desisterade
välbemälte herrar.
Och bifölls Hr Landtm :s giorde proposition.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A. den projecterade undersökningen
i orten om ämbetsmännernes förhollande.
Frih. Ridderstolpe ville, att genom Justitisecantzele[re]n
först skulle efterfrågas klagomålens beskaffenhet
och sedan, ifall de finnas vara grundade, att undersökning
derom må ske och förseelserne beifras.
Frih. von Essen trodde, att Justitiaecantzlerens efterfrågningar
vore lagliga och vanliga och behöfde således icke
säj as eller i vårt beslut utsättas, men trodde det vara nödigt
att bifalla undersökning i orten, hälst undersökningar altid
äro påliteligare än besvarade frågor.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A. Frih. Ridderstolpes mening?
Härtill
svarades Ja.
Hoffmans uppror. Prästernas vederlag.
307
Frih. Cederström ville, att en särskildt håfrätt skulle
förordnas, ty det vore angeläget att beifra ämbetsmannaförseelser.
Hr Landt m. trodde, att sedan denne förfrågan af
Justitiaecantzleren först blifvit giord, så lärer väl Kongl. M:t
sedermera besörja om att klagomålen blifva afdömde, ty en
extra commission kostar för mycket.
R. o. A. resolverade, att hos Hans Kongl. Maij :t i underdånighet
anholles, det täcktes Hans Kongl. Maij :t genom Dess
Justitia?catzler alfvarsamligen låta efterfråga de anförde
klagomål och, ifall de finnas äga någon grund, låta efter föregången
undersökning och dom dem eftertryckeligen beifra.
12. Uplästes Stora Deputationens betänckande af den [22 R[iks]r[ådet]
September 1766] ang:de Riksrådet Frih. Reuterholm och dess ^ttranUeT
afgifne yttrande uti den Rutströmska religionssaken. Ruthströms
u
■, ke saken.
Hvilar.
Och skulle till nästa gång Riksrådet Frih. Reuterholms
votum ifrån Lagutskottet uphämtas.
Hvarefter deputation upropades, som kommer att afgå till
de öfrige stånden med R. o. A:s beslut rörande domen öfver
Hofman.
13. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af indelningar i
den 4 October 1766 angående återfående af dess afgifne senaretiderextractum
protocolli rörande i sednare tider tillkommande
indelningar, dateradt den 12 September.
Bifölls.
14. Uplästes Öfverjägmästaren Hr Anders Gyllensvärds me- Prästerskamorial
af den 18 September 1766 rörande Prästerskapets ve- Pets1;^eder‘
derlag, personelle benådninger med mera.
Hr Gyllensvärd begärte R. o. A:s bifall på sitt memorial
samt anholt om tillstånd att det få trycka. Men hvad
sielfva saken angår, hoppades han, att R. o. A. tillika täckes
hos Kungelig Maij :t anholla om dess befallning till Cammarcollegium
att om desse vederlag och benådningar undersöka,
så att Prästerskapet vid nästa års början må kunna
vara det qvitt.
Saken begärtes att vila.
Dock bifölls, att Hr Gyllensvärds memorial får tryckas och
afgå till de öfrige respective stånden.
Ankom en Prästeståndets deputation av 6 personer.
308 1766, okt. 6. Hoffman. Bevillningen.
Probsten Magister Wijkman, som förde ordet, anmälte
jämte sitt stånds vördsamma hälsning, att ståndet förehaft
Riksens Ständers Commissions dom öfver uprorsstiftaren
Hofman och hans anhängare, hvilken dom ståndet till alla
delar bifallit.
Hvad tiden angår, när executionen bör ske, hade Presteståndet
dertill utsedt nästa lördag, samt att riksdagen om
måndagen derefter må afblåsas.
Hvad undersökningen om Allmogens klagomål i orten beträffar,
så har ståndet funnit tienligast vara, att klagomålen
af visse ståndens deputerade ledamöter måga ransakas
och sedan hela saken till Hans Kongl. Maij:t[s] nådiga bepröfvande
hemställas.
Angående slutligen arfvodet eller belöningen för commissions
betiening, så har Prästeståndet sig icke ännu deröfver
hunnit att yttra.
Deputationen besvarades af Hr Landtm, och afträdde.
Bevillningen 15. Föredrogs det af Bevillningsdeputationen upgifne proang.
e. jec^ en auman bevillning, hvilket project för några plenidagar
sedan blef lagt på bordet.
Hr Carpelan ville ej gå in i någon bevillning, för än
de 3 öfriga respective stånden afgiordt saken om regementsindelningarne.
Hr Landt m. låfvade, att de 3 stånden visserligen skola
förena sig med R. o. A., åtminstone Borgareståndet, och då
blifver det 2 stånd.
Hr Carpelan biföll uppå Hr Landtm:s ord, att bevillningen
må företagas, men ärindrade, att R. o. A. ännu icke
yttradt sig om dagen, när executions värkställighet öfver
Hofman skall för sig gå och riksdagen utblåsas [o: afblåsas].
Grefve [von] Fersen ärindrade, att han nu återigen
befarade, att de öfrige 3 stånden torde resolvera till en commission
öfver klagomålen i Elfsborgs låhn; begärte derföre,
att en deputatione må afgå derom till de respective stånden
med föreställning och löparen emedlertid icke påskrifvas.
Hr Landtm, fandt det vara billigt, att vi notificera de
öfrige stånden om vårt beslut att ej tillåta någon commission
emellan rikdagarne.
Hvad åter riksdagens afblåsning angår, så bör den ske enligit
vårt förra beslut, den lii denne månad.
Hr Linders te dt begärte desse begge qvestioner att
Prästeståndis
deputation.
Hoffman. Undersökning i Älvsborgs län.
309
vila, ty eljest kan hända, att saken expedieras efter 3 stånds
beslut.
Frih. Carl Ridderstolpe förklarade sig vara emot
commission i detta fallet, och det så mycket mer som vi derom
tagit ett generelt beslut.
Hr Hasenkampf förbehöft R. o. A. att vidare sig få
härutinnan yttra, och de öfrige stånden ej hafva afseende på
vår föreställning.
Deputation upropades och afgeck med föreställning i detta
ämne till de öfriga stånden.
Hvarefter ankom en Borgareståndets deputation, 8 perso- Borg.st :s denér.
putation
Borgmästaren
Hans Unger, som förde ordet, anmälte
jämte Borgareståndets vördsamma hälsning, att ståndet förehaft
commissionens afgifne dom och extracta protocolli rörande
Hoffman och hans anhängare, och hade Borgareståndet,
hvad domen angår, densamma aldeles bifallit, dock med
tilläggning att de brottsliges änkor och barn må få beholla
sine männers ägendom.
Hvad undersökningen i orten angår, så har Borgareståndet
funnit bäst vara, om en 4 a 5 lagfarne personer utnämnas
af Kongl. Maij :t, som med denne undersökning i orten kunna
fortfara och klagomålens beskaffenhet utröna.
Hvad åter betieningens arfvode beträffar, så har Borgareståndet
till alla delar bifallit R. o. A:s tancka; doch hvad
Actoren och Borgaren Hallmans belöning angår, så har ståndet
remitteradt samma puncter till Secrete Utskottets yttrande.
Deputationen afträdde.
Genast derpå ankom en Bondeståndets deputation af 8 Bondest :s.
personer.
Ordföranden1 anmälte Bondeståndets vördsammaste
hälsning och berättade, att ståndet bifallit commissionens
dom öfver de uproriske i hvad Hofman beträffar, med [o:
men] hvad dess 2:nne andra medbrottzliga angår, så har
ståndet velat skona dem med lifvet och alenast dömma dem
till 40 par spö, och att de sedan må försändas till Callmare
fästning, samt resolveradt, att Hofmans hustru och barn
må beholla deras förvärkade ägendom.
Hvad executionsdagen beträffar, har ståndet därutinnan
1 Enligt Bondeståndets protokoll Per Jeppeson i Malmöhus län.
310 1766, okt. 6—7. Bevillningen.
Bevillningen.
bifallit betänckandet men icke ännu hunnit att yttra sig
öfver alt det öfrige.
Deputationen afträdde.
R. o. A. biföllo det Välloflige Borgareståndets yttrande i
hvad som angår undersökningen och Hallmans belöning.
16. Föredrogs projectet till en allmän bevillning för år
1767 och the påföljande åren.
1 artic.
Om bevillningar af ägendomar, inkomster, handelsrörelser,
näringar, landtbruk och inrättningar.
1 §. Angående ämbets- och tienstemän, caracteriserade personer
samt pensionairer.
Hr Natt och Dag begärte, att Gröna dragonernes indelningsspanmål
må betalas efter marckegång in natura, och
hemsköt det till Hr Landtm:s gunstiga bemedlande.
Hr Landtm, låfvade att söka det så bemedla hos de
öfrige stånden.
Hr Carpelan ville, att penningelöntagare skulle betala
1 procent af sin lön, men de, som hafva indelte löner, betala
efter 100 tunnor, 2 för hundrade af sådan i penningar uträknad
lön.
lista momentet bifölls.
Hvarefter Frih. von Essen återkom med den af honom
anförde deputationen emot commissions förordnande
och berättade, att han recommenderat hos de öfrige stånden
att taga det uti öfvervägande, innan de vidtaga något
beslut.
Fortfors med bevillningen.
2 momentet bifölls.
3 momentet bifölls med tilläggning af hvad stånd de vara
måge efter orden i början de som innehafva värkelige beställningar
eller tienstcr.
4 momentet.
Hr Gripenstierna förklarade sig vara emot § och
ville icke betala något för caracter, sedan nu rangordningen
blifvit uphäfven.
2:do. Ville han, att afskedade ämbetsmän, som icke fädt
någon tillökning på caracteren, skulle betala för den caractere
de innehafva, ty de äro gemenligen förmögne.
Momentet bifölls.
^Borgarståndets besvär.
311
Hr La n d t m. proponerade, om icke R. o. A. bifaller, att Förslag til
herrar electorerne må sammanträda till att upsätta förslag rådsembetetill
rådsämbetet efter Hr Riksrådet Grefve Törnflycht.
Härtill svarades Ja.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 1/2 4.
Den 7 October a:o 176 6.
Tisdag.
Plenum klockan 7.
l:o. Föredrogs ett protocollsutdrag, hållit i Kongl. Maij:ts Hults hemRådcammare
den 18 September 1766, angående Håfjägaren manFagerströms
ansökning och frälsehemmanets Hults i östergötland
afstående till Capitaine Sinclair och om en lika ärsättning
för förlorad kiöpeschilling, som Capitaine Drake redan
undfådt.
Remitterades till Secrete Utskottet.
2. Uplästes Borgareståndets besvär jämte de däröfver pro- Borgarestånjecterade
resolutioner. dets besvär>
Fierde dehlén.
Den 28, 43, 21 §§ biföllos.
Vid 84 § ändras resolution således: Som Kongl. Maij :t i
handelsreglementet af den 27 October 1749, 2 §, tydeligen
stadgadt, det ej någon må drifva handel med kram, med
mindre han derpå tient, lärt och burskap vunnit, altså finner
Kongl. Maij :t i nåder, att intet vidare förordnande häruti
behöfves.
30, 32, 60 och 3 §§ biföllos.
Vid den 88 § ändras resolutionen sålunda:
Kongl. Maij :t finner, det något vist antal betiente och
gärningsmän vid academierne svårligen kan utsättas, emedan
de studerandes antal icke altid är detsamma utan ombyteligit
och på åtskillige omständigheter beror; börande dessas och
studenternes änckor icke undandraga sig städernas domstolar.
Utländske studerande och främlingar, som uppeholla sig
vid academierne, böra icke idka någon handel, städernes
handlande till förfång.
§ 59. Ingressen gillas men det öfrige går ut, nemligen men
Kongl. Maij:t finner att samma etc.
312 1766, okt. 7. Hoffman. Prästeståndets besvär.
Hoffmans
execution.
Prästeståndets
besvär.
§ 82 bifalles enligit projectet.
§ 52 bifölls, dock utan Besvärsdeputationens tilläggning.
Vid 33 § blifver resolution sådan:
Kongl. Maij :t finner i nåder för godt att bifalla Borgareståndets
anhollan, att österbottniske städerne måga fritt få
antaga tienstefolck från landet, utan att det med Allmogen
år 1735 inrättade knecktecontract må derutinnan i vägen
ligga.
Vid 37 § resolverades, att R. o. A. förblifver vid dess härutinnan
yttrade tanka öfver Secrete Utskottets protocollsutdrag
af den 29 Aug. 1766, hvilket beslut nu påskrefs uppå
Allmänna Besvärsdeputations extractum protocolli af den
5 September sistledne.
3 :tio. Anmälte Hr Landt m., att Borgareståndet, hvad
executions värkställande öfver Hofman och dagens utnämnande
dertill beträffar, har beslutit att hos Kongl. Maij :t i
underdånighet anholla, det täcktes Hans Maij :t sielf derom
låta besörja, och proponerade derföre Hr Landtm., om icke
B. o. A. därutinnan kunde ingå med Borgareståndet; hvilcket
bifölls.
4:o. Föredrog[s] Prästeståndets allmänna besvär vid innevarande
riksdag jämte the dervid projecterade resolutioner.
Andra delen.
7 § bifalles med tilläggning vid slutet: dock Vårt och Riksens
Cancelliecollegii öfverinseende öfver boktryckerierne
obetagit.
Vid 11 § förändras resolutionen sålunda:
Kongl. Maij :t förmodar, att hvarken Prästerskapet eller
andre, som hafva landtbruk, skall för när ske, då vederbörande
ämbetsmän vid nya vägars inrättande eller gamlas omläggande
ställa sig till efterlefnad, hvad allmänna lagen och
flere i dy mål utgångne konglige förordningar derutinnan
föreskrifva.
14 §. Bifalles Besvärsdeputationens utlåtande.
16 §. Bifalles Besvärsdeputationens yttrande.
Vid 22 § förändras resolutionen sålunda:
Kongl. Maj :t finner, att de hemman och lägenheter, som
kunna uplåtas R. o. A. till säterier i ärsättning för hvad dem
olagligen frångådt eller de uti räntor hafva lagligen att
fordra, kunna ej mot R. o. A:s Privilegier mera betungas på
Prästeståndets besvär och vederlag.
313
ett eller annat sätt än andra säterier. Men som Prästerskapet
och kyrkan derigenom icke bör sättas i mistning utaf den
tionderättighet, de af slike hemman förut niutit, så anseer
Kongl. Maijst:t skäligt, att kyrkan och prästen derföre af
kronan undfår ärsättning.
15 § bifölls.
17 § ändras till följande:
Ty finner Kongl. Maijst:t skäligt, att kyrkorne i Blekingen
och Bohus lähn äro berättigade att få sin tionde antingen in
natura lefvererad eller efter årliga markegången.
Tredie dehlén.
19 § hvilar, tills Riddarehusdeputationens betänckande angående
jura patronatus hinner att afgiöras.
24 § bifölls.
5:to. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betäckan- Nääs härad
de af den 1 Julij 1766 öfver Näs härads Allmoges i Verme- qCvarnårS
land ansökning om fritt nyttiande af deras husbehofsqvarnar.
Betänckandet bifölls.
6: to. Hr Gyllensvärd begärte, att R. o. A. täcktes Prästerskaps
afgiöra dess inlemnade memorial ang:de vederlaget, ty eljest vederla8-  kunde han för sin del icke samtycka till någon bevillning.
Hr Pfeiff begärte det på bordet att ännu vila några
dagar.
Frih. von Essen trodde det vara bäst, om sakerne
afgiordes i sin ordning.
Hr Billberg ärindrade, att ingen sak borde brytas af,
att Hr Landtm, äger rätt att föredraga sakerne i sin ordning,
samt får således Hr Gyllensvärd vänta med sitt memorial,
till dess Hr Landtm, behagar att taga det före.
Hr Gyllensvahn understälte, om icke nu, då vi hafva
så ondt efter tillräckelig tid, vore det bästa att företaga bevillningen,
hvaraf riket kan hoppas den största hielpen, och
att desse onödiga discourserne må cessera och sakerne företagas
i sin tillbörliga ordning.
Hr Linderstedt ville afgiöra bevillningsprojectet men
icke expediera vårt deröfver fattade beslut, innan cronans rätt
till vederlaget blifvit vindicerad.
Hr Gyllensvärd anholt om bifall på sitt memorial.
Hr Landtm, ärindrade, att vederlaget, om det blifver
314 1766, okt. 7. Bevillningen.
ifrån Prästerskapet indragit, icke kan ränta kronan öfver
450 000 d:r; men som det felas Secrete Utskottet till årlige
utgifter för cronan inemot 9 tunnor guld hvart år, så vore
det bästa att först afgiöra bevillningen såsom den förnämsta
cronans inkomst, då sedermera Hr Gyllensvärds memorial
kan afgiöras.
Hr Gyll en svärd begaf sig ifrån sin begäran, dock
med förbehöll att hans memorial må blifva afgiordt, så snart
bevillningen varit före.
Rådsvalet 7 :o. Uplästes den af herrar electorerne författade lista på
ang:de. electorerne till rådsvalet (Bil. 26), som i dag skola sammanträda
till riksrådsförslagets uprättande efter Riksrådet Törnflycht,
som fädt tienstefrihet, hvilket förslag kommer Hans
Kongl. Maij :t till utnämnande att presenteras, eftersom Hans
Maij :t i dag är i staden.
Hvarefter Hr Landt m.
Bevillnings- 8:vo företog till upläsande det sistledne plenum till en del
projectet. genomgångne bevillningsprojectet.
lista artic.
5, 6, 7, 8, 9 momenterne biföllos.
2 §•
Om frälse ägendomar.
Efter orden för hvar rustningsmarck tillägges: hardt korn,
och så på alla ställen, hvar det talas om rustningsmarcker.
3 §•
Om ecclesiastiquestatens afgifter.
1 och 2 momentet biföllos.
3 momentet bifölls, men det vid slutet giorde undantag
bör gå ut.
4, 5, 6 samt 7, 8 och 9 momenterne biföllos.
4 §•
Om bevillningen af städerne.
1, 2, 3, 4 momenterne biföllos.
5 momentet och den där föreslagne afgiften fandt R. o. A.
sig för sin del icke kunna sig påtaga.
6 och 7 momenterne bifallas.
5 §.
Om bevillning af landtbruk.
Bifölls.
Riksrådsförslag.
315
6 §.
Om bevillning af husfolck, betiente, tienstehion och arbetare
i städer och på landet.
Bifölls.
7 §•
Om bevillning af bergvärcken.
1 momentet bifölls med förbehöll i stöd af privilegier emot
all ytterligare tillökning.
2, 3 jämte de följande momenter bifölls.
Hvarefter deputerade af herrar electorer upkommo med Rådsförslag,
förslag till riksrådsämbetets besättande efter Riksrådet Grefve
Törnflycht.
Förslaget uplästes och befandts derpå ensammen vara upförd
Hr Etatssecreteraren m. m. Frih. Joachim von Duben.
Hr Hasenkampf begärte, att förslaget må vila, ty
1 :o vore han oviss om, huruvida den nyligen vidtagne författningen,
som dicterar, att den, som städt 3 gångor på riksrådsförslag,
skall den 4 gången ensam upföras, vore expedierad
och till Kongl. Maijestät afgången eller ej.
2:do. Om denne lagen vore expedierad, så trodde han, att
man först borde holla sig till dem, som vid förra riksdagar
städt 3 gångor på förslag, nemligen Landshöfdingen Ehrencreutz,
Prsesidenten von Höpken med flere, och gå med förslagen
i ordning men icke genast begynna med den yngsta
och sista.
Frih. Carl Ridderstolpe ärindrade, att om vi nu
skola ventilera i detta ämne, så kan icke riksdagen slutas.
Frih. von E s s en begärte i det fallet, att Hr Landtm,
täcktes låta anstå med att i dag, som han ärnat, hos Kongl.
Maij :t anholla om riksdagens afblåsning.
Hr Hasenkampf hoppades, att en liten deliberation i
detta ämne ej lärer hindra riksdagens slut, ty om Hr
Landtm, så behagar, så kunna vi få plenum i morgon och då
afgiöra question om delta förslaget.
Hr Landtm, berättade, att i morgon ej blifver något
plenum, och dessutom är ovist, när Hans Kongl. Maij :t kan
komma till staden.
Hr Hasenkampf: Kunde vi icke få plenum i mor
gon
kl. 12?
Hr Landtm, berättade, att Hans Kongl. Maij :t gifvit
Talemännerne timma till kl. 12 i dag att begära riksdagens
21—581454
316 1766, okt. 7.
Riksrådsförslag.
afblåsning, samt begärte derföre Hr Landtm, att få veta, om
han får resa up eller intet; om detta förslaget gillas eller om
någon ventilation skall blifva utaf?
Frih. [C.]1 Ridderstolpe ärindrade, att om vi skola
ventilera i denne saken, så blifver det helt säkert dicourser
och votering, som tiena till intet annat än att förspilla tiden
och hindra riksdagens slut.
Frih. Carl Sparre förmente, att 1 timmas ventilation
i en sak aldrig kan uppeholla riksdagens slut.
Hr Gyllensvahn berättade, att de 3 stånden hafva
hotadt att ej bifalla riksdagens afblåsning, om detta riksrådsförslaget
ej skulle gillas; bad derföre, att herr Hasenkampf
täcktes desistera och ej hindra riksdagens slut.
Frih. Claes Cederström biföll Hr Gyllensvahns och
Frih. Ridderstolpes tancka; trodde, att en ventilation i detta
ämne kunde draga långt på tiden, och begärte derföre proposition
till bifall på förslaget.
Hr W o 11 e m a t trodde det vara en ledamots laglige rättighet
att begära en sak på bordet; men skulle en sådan sak
sorn denne ej tåla ventilation eller upskåf, så förbeholler jag
mig till protocollet att det, som härutinnan kunde ske, ej
må åberopas som praejudicat vid något annat tillfälle, ty
riksdagsmannarättigheterne böra hollas oförkränckte.
Hr Carl Wadenstierna: Det plägar väl vara vanligit
att lägga saker på bordet och votera, då de skola afgiöras;
men som det säjes skola utdraga riksdagen, så vill
jag följa goda exempel och oförsedt bifalla, hälst vi ingenting
lärer kuna uträtta emot de öfriga stånden.
Hr H a s e n k a m p f ärindrade, att som det icke skulle
se väl ut, att R. o. A. bifaller ett förslag endast för de öfrige
ståndens skull, så bad han, att i protocollet må sättas, det
Hr Hasenkampf afträdde, på det man må tro, att R. o. A.
varit enige om förslaget.
Förslaget bifölls.
Och afgeck derpå herrar electorerne till Hans Kongl.
Maij :t att presentera förslaget.
Genast derefter afträdde äfven Hr Landtm, till att med
de öfrige Talemännerne hos Hans Kongl. Maij :t i underdånighet
anhöll a om riksdagens afblåsning.
Hvarefter continuerades med bevillningen.
1 Memorialprotokollet.
Bevillningen.
317
8 §.
Om bevillning af manufacturie- och fabriquesinrättningar.
Alla momenterne biföllos.
9 §•
Om bevillning af qvarnar.
1 momentet.
Hr Wachschlager ville undantaga de qvarnar, som
betala efter contracter.
Frih. Bunge ville undantaga frälseqvarnar för afgift.
Grefve Frölich ville ex[c]ipera de qvarnar, som stå
för hardt korn.
Hr C a r p el a n ärindrade, att enbladige sågar är för
litet taxerade, ty de såga äfven så mycket som de storbladige.
Frih. Bunge ville ex[c]ipera alt, som gior olikhet och
godtycko i taxering; ville derföre, att frälseqvarnar taxeras
ifrån 4 till 16 d:r men icke deröfver.
1, 2, 3 och 4 momenterne biföllos.
5 momentet.
Hr Giös ville, att Allmogens väderqvarnar skola undantagas,
som mala blott till husbehof.
Dock som qvarnar äro af så mångfaldig beskaffenhet, så
borde tillsättas i projectet, att taxeringen på miölqvarnar
bör af förnuftige taxeringsmän järnekas efter omständigheterne.
Hr Eric Linderstedt ville exfejipera qvarnar på
kungsgårdar och på rå- och rörshemman, item enbladige sågar.
Frih. von Essen bad, att § må bifallas, ty eljest ex[c]iperas
äfven andra cronoqvarnar.
Hr Tersmeden ville ej tillåta någon arbitraire taxering
på qvarnar.
Under det att denne § förehades, återkom Grefve Thor
Bonde tillika med hrr electorerne, som praesenteradt förslaget
för Hans Kongl. Maij :t, och berättade, att Hans Maij :t
nådigt emottagit detsamma och nickat samt ingenting dervid
ärindradt.
Hvarefter continuerades med bevillningsprojectet.
Hr Giös ville, att husbehofsqvarnar skulle slippa afgift.
Frih. Duvall biföll hela §, doch att de qvarnar, som
fädt visse frihetsår, undantages ifrån bevillning.
318 1766, okt. 7. Bevillningen.
2:do. Att taxeringen ej må blifva arbitraire utan stödja
sig på qvarnarnes natur och beskaffenhet.
9 § bifölls; dock vid 5 momentet undantages qvarnar, som
fädt vissa frihetsåhr.
10 §.
Om bevillning af kronolägenheter samt societeter och
värck såsom och för frugtbara capital.
1 momentet bifölls.
2 momentet och vid orden stå för mariedahl tillägges eller
hardt korn.
3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 momenterne bifölls.
10 momentet om afgift af capitaler.
Frih. Bunge fandt det vara ovanligit och därjämte skadeligit
att up täcka sin förmögenhet.
Hvad cronolåhnen beträffar, så bör räntan därföre fult
nyttias utan afdrag genom bevillning, och rörande bevillning
i hvad de private capitalerne angår så skulle en sådan
afgift röra R. o. A. framför något annat stånd. Dessutom behöfva
vi gemenligen att låna, skulle nu en sådan afgift af
capitaler beviljas, så vinnes ingenting annat, än att räntan
blifver högre och rörelserne hindras.
Hr W achschlager biföll Frih. Bunges yttrade tancka.
Hr Durietz ville, att bevillning skall betalas för intecknade
capitaler, ty det är en säker och commod ägendom.
Hr Ehr enmalm fandt det vara billigt, att de förmögrie
betala för sine capitaler; och förmögenheten kan härigenom
icke säjas blifva uptäckt, så vida som man icke tillika
är plicktig att uptäcka sin skuld.
Hr Landt m., som under desse discourserne återkommit,
ärindrade, att vid 1746 års riksdag hade en dylik question
varit före, och hade då befunnits, att de, som äga intecknade
capitaler, ej böra vara frie ifrån contribution för dem
mera än andra, som äga fastigheter.
Hr Schönberg ärindrade, hvad svårigheter härvid
skulle yppas.
1 :o. Blifver svårt att få låna på fast ägendom.
2:do. Förhöjes procenterne och
3:tio sitter mången exponerad för att betala afgift för ett
capital, hvarpå han ej åtniuter interesse.
Hemstälte derföre, om icke detta momentet borde afslås.
Grefve Frölich biföll Hr Schönbergs tancka.
Bevillningen.
319
Frih. Ridderstolpe ville afslå momentet.
R. o. A. funno för sin del nödigt att afslå 10 momentet.
11 momentet bifölls.
11 §•
Om Allmogen i Kopparbergs lahn samt
12 §
om Allmogen i Carelen biföllos.
Hr Landtm, anmälte, att han tillika med de öfrige Talemännerne
hade varit och giort underdånig upvacktning hos
Hans Kongl. Maij : t samt anhollit om riksdagens afblåsning
den 11 nästkommande October.
Hvilket Hans Maij :t bifallit.
Dock hade Talemännerne förbehollit sig att vidare få i
underdånighet till känna gifva, när och huru snart Riksens
Ständer kunna vara färdige att församlas på Rikssalen.
R. o. A. åtnögdes fulleligen med detta förbehöll.
Hvarefter continuerades med bevillning.
2:dra artic.
Om bränvins bränning och afgifterne derföre.
Bifölls.
3:die artic.
Om bevillning för öfverflödsvaror uplästes.
1 § bifölls.
2 §. Om afgift för equipager.
Hr Wachs [ch] lager ville ej, att R. o. A. skulle påtrugas
att betala för equipager, ty det är för åtskillige ämbetsmän
en nödvändighet att holla dem.
Frih. Carl Ridderstolpe ville bifalla afgifter på
chaisar.
Frih. Bunge ville betala för phaétons och chaisar, såsom
nyttias mäst för ro skull, men icke contribuera för
täckta vagnar.
1 momentet går ut i hvad som rörer täckte och resevagnar,
men för öpne vagnar och chaisar i Stockholm betalas den
projecterade afgiften; slädar och ridhästar undantagandes.
Under det R. o. A. ventilerade om denne §, funno R. o. A.,
hurusom det föga står att förmoda, det författningen emot
bruk af caffé torde ärnå sitt ändamål, så länge det anseenlige
förråd af caffé, som i riket finnes, är oconsumeradt,
320 1766, okt. 7—9. Bevillningen.
och hvilket således med förbudets illusion och utan någon
förmån för cronan nödvändigt lärer förtäras.
R. o. A. funno derföre billigt, att någon viss tid må utsättas
till detta inrikes förrådets förbrukande, emot det att någon
viss afgift i speciemynt på hushold eller personer utsättes,
och skulle ett extractum protocolli i denne delen upsättas
och afgå till de öfriga respective stånden.
2 momentet jämkas enligit hvad i det första om Stockholm
resolveradt är med bibehöll af den utsatte plickten.
3 momentet: På landet äro äfven täckte och resevagnar
frie, äfvensom rid- och slädhästar, men för öpne vagnar hälften
emot hvad i städerne betalas.
4 momentet går ut ang:de undantag; men resten af momentet
jämkas efter de trenne första momenterne.
3 §.
Om afgift för öfverflödig betiening.
Bifölls kutskars hollande utan afgift för dem, som äro berättigade
att holla egit equipage.
Resten bifölls.
4 artic.
Om taxeringarne.
1 §•
Hr Carpelan fandt beskyllningen emot ämbetsmän,
som skulle de hafva fölgt godtycko, vara obillig, särdeles om
de följa sin ed och samvete.
Frih. Carl Sparre ville lämpa § på magistratens
taxeringsman men ej på R. o. A:s taxeringsman, som väljas
af landshöfdingen.
1 § bifölls.
Vid 2 § ärindrade Hr Tersmeden, att taxeringsmännerne
ej böra giöra ed och tillika hafva ett så drygt ansvar.
Frih. Carl Sparre trodde, att ingen ärlig man frugtar
för ansvar, ty han är altid säker, då han följer sin öfvertygelse;
men hvad 3 adelsmän utur länet angår, så tviflade
Frih. Sparre, att han hade tillgång dertill i sitt län.
2 momentet bifölls, dock tillägges vid 3 adelsmän, om dertill
i länet tillgång finnes, eller landshöfdingen på Adelens
vägnar.
Bevillningen. Prästerskapets vederlag. 321
2 §•
Angående upbörden. Bifölls.
3 §•
Om afkortningar. Bifölls.
4 §.
Om redogörelsen. Bifölls.
Hr Wachschlager förbehölt sig, ifall de öfrige
respective stånden i föregående R. o. A:s anmärkningar ej
skulle ingå, att vi då få oss vidare deröfver yttra.
Hr Krönigsvärd begärte, att vårt beslut ej måtte
expedieras, förr än Hr Gyllensvärds memorial om vederlaget
blifvit afgiordt.
R. o. A. biföllo, att Hr Wachsc[h]lager[s] ärindran kommer
att inflyta i slutet af R. o. A:s extractum protocolli.
Och åtskildes kl. 3.
Den 9 October a:o 176 6.
Torsdag.
Plenum kl. 8.
1 :o. Föredrogs Cammarrådets Hr Ekebarcks memorial, in- Cammarrånehollande
ansökning om tienstefrihet. baiks6'
Afslås. tjenstfrihet.
2:do. Uplästes Sec.rete Deputationens betänckande af den Bergsrådet
7 Julij 1766 rörande tienstefrihet för Bergsrådet Bergen- fchö]Ts
schöld. tj en stefrihet.
Bifölls.
3:tio. Föredrogs Öfver jägmästaren Hr Anders Gyllensvärds Prästerskaingifne
memorial af den 18 September 1766 angående indrag- Petsla^®der"
ning af den jordeboks- och cronoränta, som Prästerskapet i
riket skall kunna innehafva under obehörige tittlar.
Hr Gyllensvärd anholt, att detta hans memorial må
blifva så afgiordt, att Cammarcollegium derigenom authoriseras
att skyndesammeligen om denne vederlagsspanmål undersöka,
på det indragningen deraf må innan nästa års slut
taga sin begynnelse.
Memorialet bifölls på det sätt, att hos Hans Kongl. Maij:t
i underdånighet anholles, det undersökningen härom så
322 1766, okt. 9. Skogsordning. Kungsgårdar.
Skogsord
ning.
Strömsrums
kungsgård.
Venth ol ms
kungsgård.
Botorp och
Siötorp.
skyndesamt må för sig gå, att värkställigheten af desse vederlagens,
gästnings-, behagelig tids- och personelle förläningars
indragning må innom nästkommande års slut taga
sin begynnelse vid förelagt allvarsamt ansvar för vederbörande,
ifall de sin skyldighet härutinnan till uppehåll och
kronans skada eftersätta skulle.
4. Uplästes Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 17 September angående rikets skogar jämte project
till skogsordning.
Jämväl uplästes Bergsdeputationens betänckande af den
6 September i samma ämne.
R. o. A. resolverade, att begge desse deputationers projecter
må tryckas, på det att nödige påminnelser och uplysningar
deröfver till nästa riksdag må kunna inhämtas.
5:to. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 3 October 1766 angående kungsgården Strömsrum.
R. o. A. biföllo, att Majoren!!) Rappe må beholla skatterättigheten
cnligit dess förra beslut och betalar arrendet efter
markegång enligit det bifogade deputationens protocollsutdrag
af den 9 Octob.
6:to. Uplästes Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 17 Februari samt ett dito af den 6 Martii 1766
angående Ventholms kungsgård i Stockholms låhn, hvarom
deputerade föreslagit, att samma kungsgård må lemnäs till
boställe åt landshöfdingen i Stockholms lähn emot räntans
betalande efter markegång.
Bifölls deputerades mening.
7 :o. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänckanden
öfver följande kungsgårdar och cronolägenheter,
nemligen:
l:o. Af den 30 September 1766 angående säterierne Botorp
och Siötorp i Jönköpingss lähn.
Innehafves af Landshöfdingen och Riddaren Hummelhielm
emot 215 d:r 21 öre 8 pg:r silfver :mts årligit arrende.
Deputation tillstyrker, att desse egendomar, som äro sequestrerat
frälse af Lilljiske arfvingarne, måtte på auction
till den mästbiudade uplåtas, doch ej på längre tid än till
nästa riksdag, samt att Cammarcollegium vid ansvar bör
till den tiden utreda liquidationen, så att enligit Adelige Pri
-
Kungsgårdar och kronolägenheter.
323
vilegierne ägandomen måtte åter igen komma i frälse hand.
Betänckandet bifölls.
2:do. Af den 26 September angående Röstens krog i Stock- Röstenskrog.
holms låhn samt cronoandelen i Vesby hemman.
Innehafves af Ekebyhofspossessoren, framledne Håfmarskalken
Baron Horns barn, emot 20 d:r s:mts årligit arrende.
Deputationen tillstyrker, att skattebref af Vesby1 straxt må
utfärdas samt att för krogen skattekiöpet måtte expedieras.
Bifölls.
3:o. Dito betänckandet af den 25 September 1766 angående Gräsö kungs
gård
Gräsö
kungsgård i Stockholms lähn.
Besittes af Ryttmästaren Baron Koskull på en tid af 50 åhr,
räknade från midfastan 1757, emot arrende 400 d:r 20 öre
s:mt årligen och tillstyrkes, att han dervid må bibehollas enligit
författningarne. Bifölls.
4:o. Betänckandet af den 17 September angående Koppar- Kopparviks
viks cronoqvarn på Gottland.
Innehafves af Styrmannen Myrman [o: Myrdahl]2 emot 43
d:r sunt på 12 års tid efter contract den 31 Martii 1760; sedermera
fädt afskrifning till 21 d:r 16 öre s:mt för de förflutne
åren, i anseende dertill att cronan brustit i contractsvillkoren;
deputationen tillstyrker, att han bibehålles, emot det han betalar
43 d:r sunt hädanefter, och sedan arrendetiden är förbi,
skattlägges och auctioneras till skattekiöp. Bifölls.
5: to. Dito betänckandet af den 11 September angående Siöstorps
kungsgård i östergötland.
På 50 års contract lemnad till Fru Snoilskij den 18 November
1752 och sedan transporterad på Capitainen Johan
Gust. Boije. Och tillstyrkes, att han dervid må bibehollas
enligit Riksens Ständers tagne författning.
Bifölls.
6:to. Betänckandet af den 11 September dito angående
Strands säterie i Södermanland.
Till följe af Kongl. M:ts nådige skrifvelse till Cammarcollegium
af den 12 Oct. 1756 uplåten Ryttmästaren Eric
Ridderhierta under skattemannarätt samt att räntan utgår
efter cronovärdie; deputation tillstyrker, att han må bibehollas
efter Konung Carl den XI des donationsbrefs lydelse,
Siöstorps
kungsgård.
Strands
kungsgård.
1 Rättat från förlagans: Visby.
2 Betänkandet,
324 1766, okt. 9. Kungsgårdar och kronolägenheter.
Årbykiärret.
Upsala träoch
humlegårdar.
Roma kungsgård.
så länge den innehafves af Stallmästaren Wudds bröstarfvingar,
men sedan hemfaller ägendomen Kongl. Maij :t
och cronan.
Bifölls.
7. Dito betänckandet af den [9 Augusti 1766] angående
Årby- el:r Hedbykiärret och Biörckmåsen i Södermanland.
Innehafves af Probsten Hiortsberg på 50 år emot 6 d:r s:mt
arrende. Och ehuru han dem anseenligen förbättradt, tillstyrker
deputationen dock, att desse ängar såsom under Eskilstuna
kungsgårds skattläggning innebegrepne ej nånsin derifrån
böra söndras.
Bifölls.
8. Betänckandet af den 3 September 1766 angående Upsala
Kungs trä- och humlegårdar.
Innehafves genom transport af Trädgårdsmästaren Buhrmans
arfvingar utaf Oeconomie Practices Professoren Låstbom
på 30 år, räknadt ifrån 1756, emot årligt arrende 100
d:r silfvermynt. Deputation tillstyrker till bibehollande af
arrendet, och hvad angår de begärte 25 lass hö af kungsängen,
så må arrendatorn det få kiöpa efter markegångstaxan,
om öfverloppshö finnes.
Betänckandet bifölls, undantagandes slutmeningen ang:de
hö af kungsängen, som bör gå ut.
9:o. Dito betänckandet af den 14 Augusti 1766 ang:de Sundbyholms
kungsgård och Ribbingelunds ladugård i Södermanland.
Innehafves af Grefvinnan Hård på 20 år, räknadt ifrån 1756
till 1776 mot årligit arrende 939 d:r 11 öre s:mt jämte 300 d:r
samma mynt för dagsvärken. Och tillstyrker deputation till
bibehollande af arrendet enl. författningarne.
Bifölls.
10. Betänckandet af den 11 Sept. 1766 angående Roma
kungsgård på Gottland.
Har varit innehafd af landshöfdingarne på Gottland och
bibeholles hädanefter tills vidare emot 200 d:r smits afdrag
på lönen; och böra Landshöfdingen Hökerstedts sterbhusdelägare
ärsätta kronan de dagsvärken, han under sin tid
utan betalning nyttiat, och böra Närs och Skienholmar, som
blifvit söndrade ifrån kungsgården, genast återställas.
Betänckandet bifölls, undantagandes hvad dagsvärcksär
-
Kungsgårdar. Folkutflyttningar.
325
sättningen af Landshöfdingen Hökerstedts sterbhusinteressenter
angår.
11. Dito betänckandet af den 4 October ang:de Wisborgs Visborgs
slotts ladugård på Gottland. Sl0tgårdadU
Bortarrenderad till Bryggaren Facht och Arrendatoren
Wijkman på 25 år, ifrån 1750 till 1776, emot årligit arrende
235 d:r s:mt, som förvärckat contractet.
Sedermera öfverlåten 1760 till Öfversteleiutenanten Stael
von Holstein på 2:nne år, som ännu denne ladugård innehafver.
Som ägendomen finnes af deputationen vara missvårdad,
så förklaras contractet böra uphöra.
8:vo. Uplästes ett extractum protocolli, hållit i Kongl. FolkutflyttMaij:ts
Bådcammare den 20 September 1766, ang:de folkut- ningarflyttningar
utur riket och författning deremot.
Hr Fock trodde, att bästa medlet till att hindra folckutflyttningar
vore det att uphielpa crediten och näringarne
innom riket; ville derföre, att detta extractum protocolli må
förvisas till Secrete Utskottet, som sedan till plena kunde
ingifva botemedel.
Hr Schönberg ville, att skrän skulle hämmas, så hämmas
tillika folkutflyttningar.
Hr Landtm, ärindrade, att hittills ingen credit fattats,
så att det ej kan vara orsak till utflyttningar, utan trodde
Hr Landtm., att tvång i handaslögder och näringar samt
skråinrättningarne vore dertill förnämsta orsaken; men för
öfrigit vore onödigt att remittera saken till Secrete Utskottet,
hälst det ej lärer där kunna medhinnas.
Hr Durietz ville bifalla detta Rådets extractum protocolli.
Hr [von] Bromell fandt, att Borgerskapet vore skuld
till folkutflyttningarne, som genom sitt sielfsvåld sätta
ett så högt pris på alla sina varor; ville derföre, att taxor
skulle uprättas och noga handhafvas på alla varor, som
tiena till föda och kläder oumgängeligen, på det att den
fattiga må äfven såväl som den rika kunna föda sig inne
i landet.
Detta Rådcammarens extractum protocolli bifölls.
9:o. Föredrogs Håfmarskalckens och Riddarens Frih. Carl Hofmarsk.
Gustaf Liewens memorial om förklaring öfver dess vid sist- befordran5
ledne riksdag ärhollne recommendation samt att dess ärholl
-
326 1766, okt. 9. Cederhielm.
Ang:de Frh.
Cederhielms
memorial.
Ryttmäst.
Möllerstiernas
praejudice.
Medicinal
värket.
ne föreskrift må ex[c]iperas ifrån hvad i allmänhet emot förre
recommendationer afgiordt blifvit.
R. o. A. resolverade att förblifva vid hvad förut angående
Frih. Lieven afgiordt är och låta dervid bero.
10 :o. Uplästes Conducteurens von Strokirchs memorial angående
Bondeståndets extractum protocolli af den 11 sistledne
Augusti rörande Frih. Cederhielm och dess vid riksdagens
början ingifne memorial, i anseende hvartill Bondeståndet
funnit rättvist att förklara Frih. Cederhielm nu och framdels
förlustig af dess riksdagsmannarätt samt att han må
vara utestängd från all befattning i Kongl. Maij :ts och cronans
tienst och likaledes ifrån det honom tillagde rum i
Kongl. Generaltulldirection; anhollandes derföre Hr Strokirch,
att ett extractum protocolli må afgå i denne delen till
de öfrige stånden med föreställning, att Frih. Cederhielm
icke ännu blifvit lagligen dömd för något brott, att hans memorial
aldrig blifvit ingifvit till Bondeståndet utan endast
till R. o. A., att således Bondeståndet haft mindre fog att uptaga
detsamma till afgiörande, när R. o. A:s påskrift icke
derå blifvit satt, samt sluteligen att Frih. Cederhielm icke
kan dömmas, förr än han niutit sina beneficia juris et processus.
Sist anholler jämväl Hr Strokirch, att frågan om tullrådssysslans
besättiande må vila, tills detta extractum protocolli
kunde hinna att afgiöras af de öfrige stånden (Bil. 27).
R. o. A. fandt, att som det är och skall blifva ett R. o. Ars
oeconomicum att gilla eller ogilla sina ledamöter innom sig
och icke någon annan jurisdiction öfver dem bör ärkännas,
än hittills varit vanlig, så skulle ett extractum protocolli i anledning
af Hr Strokircks memorial till nästa gång upsättas
och då afgå till de öfrige respective stånden.
liro. Föredrogs Secrete Deputations betänckande af den
8 Augusti 1766 öfver Ryttmästaren Möllerstiernas besvär öfver
prsejudice, hvarutinnan för honom tillstyrkes majors
fullmagt och tour i cavalleriet ifrån den 27 Februarii 1759.
Betänckandet bifölls, dock utan mera förtientes priejudice.
Hr Linderstedt ville, att en dylik tilläggning skulle
giöras vid påskriften af Frih. Liewens memorial.
12. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
15 September 1766 rörande medicinalvärcket.
Dito extractum protocolli af den 26 September ang:de deras
Medicinalverket.
327
löhns fond, 1 öre silfvermynt af hvar kanna svenskt bränvin,
som försäljes i städerne och på landet.
Jämväl uplästes Justitiarien Anders Morians och Borgmästaren
Ekmans memorialer i detta ämne samt sluteligen
Cammaroeconomiedeputations betänckande af den 7 Augusti
1766 i ett dylikt ämne.
Hr Schönberg fandt, att siukdomar och folkutflyttningen
böra med lika ömhet botas, ty riket lider lika mycket
af dem begge. Han tillstyrkte derföre, att medici må få beholla
sina löner, eftersom medicinalvärket nu kommit till sådan
högd i vårt fädernesland; ville dessutom af slå Borgmästaren
Ekmans memorial samt hemstälte, om icke det vore
nödigt, att regementschirurgi böra undergå examen inför vissa
utvalde medici och chirurgi, ty då kunde vi slippa de tyska
fältskärerne och få svenska i stället.
Hr Gyllensvärd: Det är godt och väl, att medici få
beholla sina löner, men icke vill jag tillägga dem någon domsrätt
öfver chirurgi. För öfrigit bifaller jag betänckandet till
alla delar.
Hr Tersmeden: Vid sista riksdag gaf jag ett dictamen
ad protocollum i anledning af Hr Gyllenhammars då ingifne
memorial angående Chirurgiska Societeten. Detsamma blef
bifallit af R. o. A. men kunde icke expedieras, af orsak att 2
stånd stadnade emot 2 i olika beslut.
Nu då åter en dylik sak är under afgiörande, så lärer ingen
kunna neka, att det är högst angelägit både för armeen och
flottan att hafva tillgång på goda chirurgi. Jag för min del
bifaller således Borgmästaren Ekmans memorial, hvilket
äfven i Borgareståndet vunnit bifall, och anholler dessutom,
att i betänckandet på alla de ställen, där Collegium Medicum
nämnes, äfven må tilläggas Chirurgiska Societeten.
Frih. Bunge ville bifalla Secrete Utskottets extractum
protocolli, dock med tilläggning att de, som i Collegio Medico
hafva fädt löner, må få beholla dem i sin lifstid, enligit hvad
som Borgareståndet afgiordt.
Hr Gyllensvahn upläste Borgareståndets påskrift,
innehollandes bifall uppå Borgmästaren Ekmans memorial,
samt begärte proposition på Secrete Utskottets extractum protocolli
enligit Hr Ekmans memorial och Borgareståndets påskrift.
328 1766, okt. 9. Hede säteri. Bevillningen.
Capitaine
Lilliestråle
besvär.
Hede säteries
lösen.
Bevillningen.
Hr Tersmeden ville tillägga, att medici må få beholla
sina löner enligit Borgareståndets påskrift.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets extractum protocolli, på
sätt som det respective Borgareståndet, enligit Borgmästaren
Ekmans memorial eller särskildte votum med tilläggning, att
de Collegii Medici ledamöter, som nu innehafva löner, beholla
dem i deras lifstid.
Angående fonden bifölls Secrete Utskottets extractum protocolli.
13. Föredrogs Secrete Deputations betänckande af den 5
September 1766 ang:de Capitainen C. Petter Lilliestråhles besvär
öfver liden prsejudice, hvarutinnan deputationen för honom
tillstyrker majors fullmagt af den 18 December 1761 lika
som Major Lannerstierna, dock utan äldres och bättre förtientes
prsejudice.
Bifölls.
14. Uplästes Riddarehusdeputationens betänckande af den
27 September 1766 angående säteriet Hedes inlösande af
Capitaine Biörnberg ifrån hospitalet i Götheborg efter mätismanna
ordom.
Bifölls.
15 :o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 30 September 1766 med berättelse om Secrete Utskottets
vidtagne författningar till statsvärkets uprätthollande, hvarutinnan
föreslås, att bevillningen må till en 1/3-del ökas till
statsvärkets och statsbristens stoppande, samt begäres deröfver
svar, på det Secrete Utskottet må kunna sluta sin räkning
öfver rikets behof till år 1770.
Grefve Bengt Gust. Frölich upläste ett af honom
författadt dictamen ad protocollum, därutinnan han tillstyrker,
att alla cronans penningeräntor och utskylder måtte efter
urgammal rätt ärläggas uti contanta penningar till det
värde, de haft den tiden, då skatterne eller räntorne blefvo
faststälde (Bil. 28).
Ärindrades sedermera, att om ett sådant beslut skulle gå i
värkställighet, så kunde Riksens Ständer slippa att åtaga sig
någon bevillning. En fullkomlig likhet blefve då emellan alla
hemman, i dess stället att nu somliga betala efter markegång
och somliga intet. Grefve Frölich anholt derföre att få vända
sig med sitt dictamen till de öfrige stånden.
Hvilket bifölls.
Bevillningen.
329
Frih. Bunge fandt för sin del, att Grefve Frölichs memorial
vore ganska billigt, men trodde, att 2:nne considerationer
därvid borde iackttagas, nämligen sättet, huru detta
projectet måtte komma till värkställighet, och tiden, när sådant
bör ske; om det nu på slutet af riksdagen kan stå att
ärholla och, ifall det skedde, om icke bevillningen då torde
uphöra?
Var derföre af den tanckan, att Riksens Ständer vid nästa
riksdag böra förhöja räntorne, om ej Bondeståndet då skulle
vilja ingå någon bevillning, hvilket väl torde ske, och då
vore nödigt att bruka detta som ett compelle intrare, hälst
riket oumgängeligen bör hielpas.
Hr Carl Wadenstierna: Utaf det här upläste
Secrete Utskottets extractum protocolli finner jag, att Secrete
Utskottet föreslår 1/3-dehls tillökning af bevillningen till
statsbristens ökande. Projectet vore intet så galit, om det
allenast stod att värckställa; men som jag har förtroende till
Secrete Utskottet, så ville jag halst, att detta extractum protocolli
remitterades tillbaka, på det att Secrete Utskottet må
kunna utse fyllnaden af de stånd eller personer, som haft
den minsta känningen af bevillningen; ty Secrete Utskottet
kan giöra lämpeliga föreställningar och med mera skäl insee
i saken, än vi nu skulle kunna giöra.
Hr Landtm.: Secrete Utskottet har nog för sin del påtänckt
detta ämne, men de 3 stånden har ej velat ingå i någon
påökning. Vi hafva haft nog ventilation derom pro et contra,
men de 3 stånden säja, hvarföre skola vi ärsätta cronans
brist, sedan penningarne genom elak hushollning för riket
blifvit förslöste.
Hr Gyllensvahn fandt Grefve Frölichs memorial
vara ganska godt men trodde, att det lärer blifva svårt att
värkställa, ty 1 :o blifver svårt att reglera myntfoten, hvarefter
räntan skall utgiöras; 2:do torde de öfrige stånden då
ej vilja ingå i någon bevillning.
Tillstyrkte derföre, att en deputation må afgå till de öfriga
respective stånden med begäran, det täcktes de 3 stånden svara,
huru och på hvad sätt de afgiordt bevillningen; eller
ifall den ej ännu blifvit föredragen, att de täcktes den med
första afgiöra, på det vi sedan må kunna ventilera om påökningen.
Hr Landtm, proponerade, om icke det vore det bästa
330 1766, okt. 9. Bevillningen.
att anmoda de öfrige respective stånden att skyndesamligen
afgiöra bevillningen, på det vi sedan må kunna afgiöra Grefve
Frölichs memorial utan att behöfva fruckta, det de öfrige
stånden torde giöra ändring eller svårighet vid bevillningens
afgiörande.
Hr Ehrenmalm ville ej, att Grefve Frölichs memorial
skulle communiceras med Bondeståndet, ty då torde de nu
afsäja sig bevillningen.
Hr Gyllensvärd försäkrade, att Borgare- och Bondeståndet
gierna vilja bifalla bevillningen, blott de få veta, huru
R. o. A. bifallit mitt memorial om vederlaget, och när indragningen
deraf skall ske.
Hr Carpelan ville, till att soulagera bönderne, föröka
skiutspenningarne.
Hr L a n d t m. fandt, att om de öfrige respective stånden
ej skulle ingå i någon bevillning, så blifver det tid för R. o.
A. att resolvera öfver Gref Frölichs memorial, men dessförinnan
vore det onödigt, ty då vore det att befara afslag på bevillningen
och Gref Frölichs memorial.
Hr Carl Wadenstierna ville bifalla Hr Landtm:s
tanka, eftersom det är omöjeligit att nu drifva 2 så stora saker,
nemligen bevillningen och cronans räntors förhögning,
på en gång till bifall hos de öfrige stånden, men fandt för sin
del nödigt att updraga Secrete Utskottet att vidtaga de
tienligaste utvägarne till upfyllande af denne 1/3-delsbristen
i statsvärcket samt anholt, att vårt beslut i den delen må
communiceras med de öfriga stånden.
För öfrigit om cronans räntor icke skulle kunna förhöjas
vid denne riksdag, så kan det väl ske en annan gång, ty icke
böra vi taga oss så mycket för händer, så att nästkommande
Ständer hafva ingenting att giöra, utan låtom oss lemna
dem också ett stycke arbete.
Hr Landtm, ärindrade, att då Grefve Frölichs memorial
kommer att företagas, blifver nödvändigt att afgiöra prseliminairfrågan
om myntfoth. Ty riksdalern gälde 1661 olika
emot år 1696, och olika emot begge desse åren räknades
densamma år 1715; skulle 1715 års myntfot tagas till grund,
så blifver cronans vinning ganska obetydelig.
Grefve [von] Rosen: Då deputationen afgår till de öfriga
stånden, så ber jag, att med samma gång må förnyas vår
förra giorde föreställning emot immediate befordringar. Jag
Bevillningen. Tullfrihet.
331
har i dag fått höra, att 2:nne stånd behagadt nämna generalfälttygmästare.
Jag aestimerar den, som blifvit nämd, men
finner, att befordringsvägen är aldeles olaglig.
Hr Carl Wadenstierna biföll Grefve Rosens begäran
till alla delar.
Hr Billberg biföll Grefve Frölichs memorial till alla
delar men ville först afvackta de öfrige ståndens bifall uppå
bevillningen, innan han ville utlåta sig öfver Secrete Utskottets
extractum protocolli om bevillningens förhöjande till en
1/3 part.
Hvad myntfoten beträffar, så ville han, att 1715 års myntfot
skulle tagas till grund, dock efter cours.
R. o. A. resolverade, att de ej kunna ingå i någon ytterligare
tillökning af bevillningen men öfverlemna till Secrete Utskottet
att vidtaga de tienligaste författningar och utvägar till
statsbristens stoppande utan deras betungande, som af indragningar
till statens hielp haft nog känning.
Hr Gyllensvärd anholt, att den deputationen, som nu
kommer att afgå, äfven må få befallning att berätta, huru
och på hvad sätt vi afgiordt vederlagssaken.
Hvilket bifölls.
Hr V o 11 e m a t begärte, att samma deputation må anholla
om svar på vår föreställning emot Prästeståndets beslut
om Adelen[s] uteslutande ur Prästeståndet.
Härtill svarades Ja.
Frih. Carl Sparre ville äfven, att deputationen skulle
notificera de öfrige stånden, att vi hafva upskutit att taga
Grefve Frölichs memorial under öfverläggning, tills de öfrige
respective afgordt bevillningsprojectet.
Hvilket äfven bifölls.
Och upropades deputationen, som med desse nu anmälte
och afgiorde 5 puncter skulle afgå till de öfrige respective
stånden.
16 :o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 25 Augusti angående nyttiandet af tullfrihet, tillika med
ett bilagdt Tulldeputationens extractum protocolli af den 16
Augusti, hvilket Secrete Utskottet till alla delar gillar.
Bifölls.
17. Föredrogs öfverstens och Riddaren Frih. Duwalls memorial,
hvarutinnan han anholler, att för detta Borgmästaren
Gustaf Kierman må förskonas för lifstids fängelse.
22—581454
Tullfriheters
ny tj ande.
Om förskonings
för
Borgmäst.
Kierman.
332 1766, okt. 9. Förordningar. Riksens ständers kontor.
Frih. Friedrich Horn tillstyrkte till bifall uppå
memorialet i anseende till den glädie, hvar redlig svensk
man borde äga vid det tillfälle, då Hans Kongl. Höghet i går
feck möta Hennes Kongl. Höghet af Danmarck, dess tillkommande
gemål, och vöre det ett så hugneligit tillfälle, att vi ej
kunna undgå genom någon graces tilldelande åt olycklige
medborgare att ådagalägga vår glädie.
Memorialet hvilar.
Förordning- 18 :o. Uplästes Justitiaedeputations betänckande af den 6
sid sta riks- September 1766 angående the sedan sistledne riksdags början
dag. af Kongl. Maij :t med Råds råde utgifne bref, rescripter och
förklaringar i justitiaemål, som från Kongl. M:t, Justitiserevision
samt Generalauditeursexpeditionen afgådt.
Hr Gripenstierna ville, att det, som säjes emot Borgrätten
i betänckandet, må gå ut.
Betänckandet bifölls med den förändring, att Öfverstemarschalksämbetet
bibeholles vid den domsrätt och jurisdiction,
det förut och ännu innehafver.
Ridstalls in- 19 :o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
kavalleriet ^en ^2 September 1766 öfver 61 § af Krigsbefälets besvär,
hvarutinnan Secrete Utskottet tillstyrker ridstalls inrättande
vid cavalleriet.
Hr Silfverschöld begärte, att Huzareregementet må
få ett apart ridstall.
Secrete Utskottets extractum protocolli bifölls.
Ecclesia- 20 :o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
^Lappland! ^en 29 Augusti 1766 angående Eclesiastiquevärket i Lappmarcken.
Bifölls.
Chart® si- 21 :o. Föredrogs Secrete Utskottets dito af den 10 Septem811
tiongni" ber 1766 angående chartse sigillatserecognitionsafgiften för
betieningen i Riksens Ständers Contoir, hvaruppå eftergift
tillstyrkes.
Bifölls.
Decharge för 22. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
RtohsSfuU-n" ^ Oct°l)er 1766 om decharge för fullmägtige uti Riksens
mägtige. Ständers Contoir.
Bifölls.
Hr Carl Wadenstierna anholt, att denne saken,
vid tillfälle af någon deputation, må recommenderas till bifall
hos de öfrige respective stånden.
Bifölls.
Ehrensvärds befordringar. Flygsand. 333
23. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af Ceremonielden
8 October 1766 angående ceremoniellet vid riksdagens dagens shn
slut, som tillstyrkes må blifva lika med det vid förra riksdagen.
Bifölls.
24. Uplästes Secrete Deputations betänckande af den 6 Sep- Ang:de Getember
1766 ang:de de af Generalen Augustin Ehrensvärd Ehrensvärds
under sista pommerska kriget befordrade officerare. befordringar.
Jämväl uplästes Hr Hausvolffs inlemnade memorial i detta
ämne.
Ligger.
25. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af Armeens
den 30 September i anledning af Krigsbefälets besvärs 9 § douceurangående
officerares och betienings, som bivistadt sista kriget,
vinterdouceurer samt differencelöners utbekommande,
sedan liquidation blifvit giord af Cammarrevisionen.
Bifölls med tilläggning, att desse liquidationer böra vara
färdige innom ett år och sedan betalas, så fort de på Riksgiäldscontoiret
förut vid denne riksdag skiedde anordningar
äro betalte.
26. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens be-Gördelmakatänckande
af den 3 September 1766 ang:de Giördelmakareämbetets
i Stockholm däröfver anförde besvär, att Kongl.
Maij :t lemnadt Medailleuren Hartman tillstånd att få giöra
knappar.
Jämväl föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af
den 27 September 1766, hvarutinnan Hartman ansees till
knappmakeriet vara obefogad, och tillstyrkes till afslag uppå
Kongl. Maij :ts honom dertill gifne tillstånd.
Betänckandet bifölls.
27. Föredrogs en af Riddarehusfiscalen författad lista uppå
åtskillige ledamöter, som vid sista voteringen emot Riddarehusordningens
föreskrift stadnadt qvar i skrancket och således
böra böta 10 d:r s:mt.
Remitterades till Riddarehusfiscalen att om medlens indrifvande
draga försorg.
28. Uplästes Cammaroeconomiedeputationens betänckande Flygsanden i
af den 30 Julij 1766 ang:de flygsandens dämpande uti Skåne. Skåne.
Grefve Frölich fandt, att deputationen uptagit och afgiordt
denne saken immediate, oss aldeles ohörde; ville derföre
remittera saken till Hans Kongl. Maij :ts egit nådiga afgiörande.
reembetets
besvär.
Böter af ledamöterne.
334 1766, okt. 9. Flygsanden. Stockholms barnhus.
Stockholms
Stora Barnhus.
Villola nybygge
i
Ångermanland.
Olivecrona
och borgen
för honom.
Hr Wulfcrona ärindrade, att flygsanden kommer
ifrån sion och hämmas icke på annat sätt än genom granplantering,
ty sandhafra hielper föga.
Hvad förbådet af torfskiärning beträffar, så är det omöjeligit,
ty folket har där intet annat än torf till bränsle.
Frih. Bunge ville, att hela denne saken må remitteras
till Hans Kongl. Maij:t att i nåder låta deröfver höra vederbörande
och efter omständigheterne förordna, hvad nyttigast
vore.
Hr Wäch schlager ärindrade, att den torfskäring,
som deputation tillstyrkt böra förbiudas, icke angår brännetorf
utan taktorf.
Grefve Frölich tillstyrkte, att saken må remitteras till
Kongl. Maij:t, som i nåder låter inbyggarena öfverenskomma
om de till flygsandens dämpande nyttigaste anstalter.
Hr Eneschöld trodde, att flere svårigheter skulle
existera, om saken remitterades till Hans Kongl. Maij :t, än
nu; och ärindrade, att Kongl. Maijrt icke kunde pålägga Allmogen
att härutinnan öfverenskomma, så framt de icke godvilligt
ville ingå i någon composition; var derföre af den
tanckan, att saken bör afgiöras af Riksens Ständer, och biföll
för sin del betänckandet.
R. o. A. instämde med deputationen angående nyttan och
nödvändigheten af dess härvid påsyftade ändamål men hänsköto
i underdånighet till Kongl. Maij:t att, sedan vederbörande
embetsmän och flere blifvit hörde, pröfva och utsee
de lämpeligaste författningar till värkställighet deraf.
29 :o Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 16 Augusti 1766 ang:de cronans Stora Barnhus
i Stockholm jämte projecteradt reglemente för hushollningen,
staten samt instructioner för bokhollaren och inspectoren.
Bifölls.
30 :o. Uplästes Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 14 Augusti 1766 ang:de nybygget Villola i Ångermanland.
Bifölls lika med det Välloflige Borgareståndet, så att
Brukspatron Kraps arfvingar emedlertid, och intill dess den
upkomne förmånstvist varder lagligen afgiord, likmätigt
Kongl. Maij :ts nådiga utslag bör vid nybygget bibehollas.
31. Föredrogs ett extractum protocolli, hållit i Kongl.
Maij :ts Rådcammare den 1 October 1766, ang:de den för Jo
-
Olivecrona.
335
han Adolph Olivencrona stälde personelle borgen och huruledes
numera bör förfaras med Johan Adolph Olivencronas
ställande på fri foth, sedan then borgen af Håfjunckaren
Carl Ulric Olivencrona, Lieutenanterne Olof Lorentz Wallen*
crona och Gustaf Willhelm Silfversvärd, som then förstnämde
Olivecrona redan den 18 April 1764 stält och ånyo
ärbudit, i anseende dertill uphört, att målet för urbota blifvit
ansedt, och bemälte löftesmän, sedan Olivencrona utom
kroppspligt är vorden dömd att betala 38 000 d:r silfunt,
sedermera icke förklarat sig ånyo vilja för honom i borgen
gå
Frih.
Carl Ridderstolpe fandt sig för sin del böra
förblifva vid R. o. A:s en gång tagne beslut, nemligen att
Olivecrona må sättas på fri fot emot personel borgen, antingen
den han förut haft eller någon dylik, ifall den förra
afsäjas skulle.
2:do. Tillstyrkte äfven Frih. Ridderstolpe, att denne process
icke på något sätt må ligga Landshöfdingen och Riddaren
Lagerfeldt i vägen till åtniutande af den nåd, hvarmed
Kongl. Maij:t skulle täckas honom i anseende till dess lidande
och många förtienster hugna.
Hr Eneschöld trodde, att en sådan yppad question
som denne om Olivecronas ställande emot borgen på fri fot
kunde ancantera vårt redan vidtagne beslut, biföll derföre
Frih. Ridderstolpes tancka till alla delar, äfven i det som angår
Landshöfdingen Lagerfeldt.
Frih. Bunge conformerade sig med Frih. Ridderstolpe.
Hr von Böhnen: Jag vet icke, huru Kongl. Maij :t
har kunnat pröfva Riksens Ständers godkände borgen för
Olivecrona; vill således för min del förblifva vid vårt redan
fattade beslut och förenar mig giärna med de ledamöter,
som tillstyrkt, att denne processen ej må ligga Lagerfelt
vid åtniutande af Kongl. Maij:ts nåd i vägen, alenast att vi
deremot äfven uphäfva all vidare process emellan Olivecrona
och Lagerfelt.
Frih. Bunge ärindrade, att Kongl. Maij :t grundat sin
härutinnan giorde förfrågan deruppå, att saken numera ändrat
sin förra natur och blifvit för urbotamål ansedt.
Till svar på samma extractum protocolli tillstyrkte han
derföre en påskrift, som vore enlig med Frih. Ridderstolpes
tancka, samt att denne saken ej må ligga Landshöfdingen
Lagerfelt i vägen, då hans Kongl. Maij :t skulle täckas utmär
-
336 1766, okt. 9.
Olivecrona.
ka honom med något vedermäle af sin nåd utan statens
gravation.
Hr von Böhnen itererade sin förra anhollan, att processen
måtte uphäfvas.
Hr Landtm, ärindrade, att om processen skulle uphäfvas,
så kullstötes derigenom hela vårt förra beslut; var
derföre af den tanckan, att vi förblifva vid vårt förra beslut
och ej hindra Landshöfdingen Lagerfelt att åtniuta Kongl.
Maij:ts ynnest; ty har Olivecrona fädt nåd, så bör reciprocitet
vara för hans contrapart, som på intet sätt funnits vara
brottslig.
Hr von Böhnen itererade sin förra begäran och framviste
cautionsskriften för Olivencrona.
Hr Landtm, ärindrade, att cautions beskaffenhet bör
pröfvas af Kongl. Maij :t men ej af Riksens Ständer.
Hr Wachschlager ville, att Kongl. Maij :t skulle
pröfva cautions beskaffenhet, antingen någon ny borgen för
Olivecrona blefve satt eller den gamla blefve beståndandes,
samt i öfrigit förblifva vid R. o. A:s förra beslut.
Hr Billberg fandt, att som de förra löftesmännen
hafva afsagt sig den af dem stälde borgen, så borde Kongl.
Maij:t pröfva, om den nya caution, som för Olivencrona kunde
sättas, vore suffisant eller icke.
Hvad Landshöfdingen Lagerfeldt beträffar, så bör han ej
blandas i denne saken, hälst han redan är frikallad.
Hr Gyllenhammar ville låta förblifva vid den personelle
borgen, som redan är stäld för Olivencrona, men icke
på något sätt extendera densamma.
Hvad Landshöfdingen Lagerfelt återigen beträffar, så fandt
han billigt vara, det bör han niuta sin lagliga rätt utan reflexion
på denne saken, hälst hans oskuld nu ligger för hvar
mans ögon utredd och uppenbar.
Hr Landtm.: Behagar R. o. A. förklara, att de för sin del
förblifva vid thess i detta mål redan tagne beslut, hvars mening
ej är annan än att Olivencrona må sättas på fri fot emot
personel borgen, antingen den han förut haft eller någon dylik,
ifall den förra afsäjas skulle.
Samt at denne processen ej må ligga Landshöfdingen Lagerfelt
i vägen utan att han må niuta Kongl. Maij :ts nåd,
då Kungl. M:t det för godt finner, utan statens gravation.
Tjänstehjonsstadga. Nora marknad.
337
Och sluteligen att detta R. o. A:s beslut må genom extractum
protocolli med de öfrige stånden communiceras.
Härtill svarades Ja.
32. Uplästes Cammaroeconomiedeputations ingifne 2:nne
projecter till en förnyad tienstehionsstadga.
Frih. Carl Ridderstolpe trodde, att blott 2:nne
puncter böra bifallas, nemligen
1 :o att städslotiden skall räcka 14 dagar efter Larsmässodag
och att den, som sedan är ostadd, är förbunden att gå i
tienst hos den husbonde, som honom angifver;
2 att tagen städsel ej får återbäras, utan den beholler
tienstehion, som först städslade.
Hr Gripenberg ville, att den 28 October skulle vara
rätta flyttningsdagen, då tienstehion bör gå i och utur sin
tienst.
Frih. Carl Ridderstolpe ville, att Larsmässodagen
skulle vara rätta upsägningsdagen.
2:do. Att husbonden straxt därefter får begynna att
städsla tienstefolck.
3:tio. Att den, som först fädt städsel, må den beholla och
penningen icke återbära.
R. o. A., som nu icke medhunno att vidare ingå i pröfning
af den föreslagne tienstehionsstadgan, faststälde alenast följande
puncter:
1 :o. Att Larsmässodagen må hädanefter blifva rätta och
enda öpsägningsdagen.
2:do. Att städslotiden skall räcka 14 dagar efter Larsmässodag
och att den, som sedan är ostadd, är förbunden att gå
i tienst hos den husbonde, som honom angifver.
3:tio. Att tagen städsel ej får återbäras, utan den beholler
tienstehion, som först städslade.
4. Att rätter flyttningsdag i och utur tienst skall hädanefter
vara den 28 October.
33. Föredrogs Bondeståndets protocollsutdrag af den 27
September 1766 rörande konungens befallningshafvandes i
Örebro låhn utfärdade förbåd emot Askersund, Vastena och
Schenninge städer att å torgmarknaderne i Nora stad föryttra
några varor till Bergsallmogen, hvilket förbud Bondeståndet
såsom stridande emot Bergsallmogens privilegier således
uphäft till dess värkan och bibehollit Bergslagen vid dess förra
fri- och rättigheter.
Tjenste
hionsstad
gan.
Nora torgmarknad.
338 1766, okt. 9—11. Nora. Cronhielmska regementet.
Cronhielmske
regim :s
reduction.
Jämväl uplästes Borgmästaren Lönroths samt Bergmästaren
och Handelsmannen Fröbergs memorialer i detta ämne.
Hr Gyllenpalm ville ej upptaga denne saken till afgiörande,
eftersom den hos Kongl. Maij :t är anhängig och lärer
där med det första afgiöras.
Hr Wäch schlager ärindrade, att utom hvad Hr Gyllenpalm
anmärkt, dessutom vore nödigt att höra städerne
såväl som Bergsallmogen, innan saken afgiöres af Riksens
Ständer.
Hr Estenberg begärte tillstånd att få tala.
Åtskilliga ledamöter hördes härvid säja, lät oss höra Cammarrådet
Estenberg.
Hr Estenberg: Den, som utspridt en slik lögn, kallar
jag publiquement för h. . . svott; han är väl ej innom detta
hus, ty han är en äreskändare, men likafult skall jag väl söka
honom.
Hr Natt och Dag jämte flere ledamöter begärte, att
Hr Estenbergs utlåtelse må tagas till protocollet och en sådan
dierfhet resenteras.
Hvilar.
R. o. A. resolverade uppå Borgareståndets extractum protocolli,
att i anledning af de uti Riksdagsfullmägtigen Fröbergs
memorial anmälte omständigheter detta mål öfverlemnas
till Kongl. Maij:ts nådige afgiörande.
34. Uplästes Capitainens von Gröningers ingifne memorial
af den 30 September 1766, hvarutinnan han anholler om
förklaring, huru och på hvad sätt reductionen af det Cronhielmske
regementet skall värkställas.
Memorialet hvilar och ansågs ej kunna uptagas.
35. Föredrogs en af herrar electorerne författad lista på
nya valde ledamöter i Expeditionsdeputationen uti deras ställe,
som afgådt (Bil. 29).
Gillades.
Hr Weidenhielm påminte om att dess sak med
första må blifva afgiord.
Hr Landtm, låfvade, att denna skall föredragas nästa
plenum.
R. o. A. åtskildes kl. 1/4 till 3.
Kastelholm. Möllerstierna.
339
Den 11 October a:o 176 6.
Lördag.
Plenum klockan 7.
1 :o. Uplästes Cantzlierådets och Riddarehussecreteraren Castelholms
arrende
Pehr Francs memorial angående arrende af Castelholms och
Grälsby kungsgårdar på Åland samt att desamma måtte honom
öfverlåtas utan städja eller auction.
Hr Gripenberg tillstyrkte till bifall på samma memorial.
Hr Lagersvärd äfvenledes; dock för att ej införa
prsejudicat för någon af de öfrige ståndens betiening trodde
han bäst vara, om städjan betaltes af R. o. A:s egne medel.
Hr Gripenstierna fandt, att hvad städj an beträffade
vore tids nog att omtala, ifall Hr Cancellierådets begäran
af de öfrige stånden blefve afslagen.
Hr Landtm, giorde proposition, och bifölls denne ansökning,
hvarom extractum protocolli till de öfrige respective
stånden skulle expedieras.
Hvarefter uplästes och justerades tvenne projecterade
extracta protocolli, det förra angående Frih. Cederhielm och
Bondeståndets öfver honom meddelte protocollsutdrag, det
sednare rörande den för Johan Adolph Olivecrona stälde borgen.
Projecterne bifölls.
2:do. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af Cancellieden
1 October sistledne angående cantzlierådslönen efter e{[e‘*SRosenCancellierådet
Carl Albrecht Rosenadler. adler.
3:tio. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänc- Rebbetuakande
af den 8 October 1766 angående Rebettuareds hem- redI^la^m"
manen och deras skattekiöp.
Bifölls R. o. A:s samt Borgareståndets deputerades mening.
4:o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af Capitainen
den 16 September 1766 om Ryttmästarens Johan Daniel nas'accord
Möllerstiernas sökte accordssumma efter dess afledne broder
Capitainen C. Christ. Möllerstierna enlisit pensionsreglementet.
Betänckandet bifölls jämte slutmeningen af det särskildte
votum.
340 1766, okt. 11. Ehrensvärds befordringar.
Conducteu- 5:to. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
om^elönlng ^en ^ October 1766 ang:de belöning för Conducteuren Feldt
i anseende till dess viste skickelighet i målarekonsten och
ritning.
Hr Gyllensvahn ville bifalla Secrete Utskottets tancka,
eftersom Herrar öfverintendenterne Grefve Cronstedt och
Adelcrantz berömdt hans arbeten.
Hr Fock ville afstå ifrån sin tanka, eftersom Herrar
Öfverintendenterne approberadt målningarne.
Bifölls.
Generalen 6. Uplästes det för några plenidagar sedan upskutne Sebefordrlngar
cre*e Deputationens betänckande af den [6 September 1766]
ang:de de af Generalen och Commendeuren Hr Aug. Ehrensvärd
vid sista pommerska kriget befordrade officerare och
de klagomål, som deraf yppats.
Hr Gyllenskepp fandt, att Secrete Deputationen
nyttiadt nog bitande ord emot General Ehrensvärd, hvilket
han vist icke har förtient.
Hr Gyllensvahn ville, att betänkandet skulle remitteras
till Kongl. Maij :t, som enligit rikets lagar lärer nådigt
draga försorg om deras uprättelse, som blifvit förfördelade.
Frih. Ridderstolpe tillstyrkte till generel uprättelse
för alla, som genom desse befordringar lidit, antingen de
nämnas i betänkandet eller icke.
HrWoltemat instämde med Frih. Ridderstolpe till alla
delar.
R. o. A. biföllo, att denne saken öfverlemnas till Hans
Kongl. Maij:t, som enligit rikets lagar i nåder lärer uprätta
alla dem, som varit med i sista pommerska kriget och äga
krigsförtienster, antingen de öfver Generalen Ehrensvärds
giorde befordringar klagat eller icke.
Boställs- och 7 ;o. Föredrogs Landt- och siömilitiseoeconomiedeputatiohUSförkiS°rd
nens betänckande af den 4 September 1766 med project till
förklaring öfver 1752 års husesyns- och boställsordning.
Betänckandet upskiöts och cominitterades Hrr Gripenberg,
Boije och Ehrenhielm att detsamma öfversee och lemna
sina tanckar till protocollet, då saken härnäst förekommer.
#
8:vo. Uplästes de projecterade resolutionerne uppå några
Almogens §§ af Allmogens allmänna besvär, nemligen
besvär.
Allmogens besvär. Estenberg.
341
l:o projectet vid § angående skånska rusthollares ingångne
contracters uphäfvande.
Bifölls Landt- och siömilitiseoeconomiedeputationens i
detta ämne afgifne betänckande.
2:do. Vid § ang:de skånske rusthollares klagomål, att deras
ryttare påläggas giöra dagsvärcken till officerarnes boställen,
bifölls Landt- och siömilitiseoeconomiedeputationens betänckande.
3:o. Vid § angående tiärutillvärkningen i Kronobergs
låhn.
Bifölls med tilläggning: Dock bör det åligga Allmogen att
till deras tiärubränneri först nyttja den tillgång, de hafva på
rötter, samt till deras tiärudahlar icke använda granbark,
hvarigenom mycken god skog förskämmes, utan dem med
ler i stället för bark inrätta.
4. Vid § af Kronobergs Allmoges besvär angående svediande
ändras resolutionen således:
Kongl. Maij :t pröfvar skäligt, att Allmogen i Kronobergs
låhn bör vid svediande få utan intrång niuta till godo, hvad
derom i de utgångne kongl, skogsförordningarne är stadgadt,
hvaröfver landshöfdingen i orten bör holla hand.
9:o. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den Vattholma
27 Augusti 1766 angående Wattholma bruks hammarskatt. hgkMtar
Hr Wachschlager ärindrade, att detta mål hade
bordt utredas och afgiöras af Bergsdeputation, innan vi deröfver
kan taga något beslut.
Hr Natt och Dag ärindrade R. o. A., på hvad för ett Hr Estenovärdigt
och skymfeligit sätt Håfjunckaren Estenberg sista
plenum utlät sig; hoppades att hans ord lära vara införde
i protocollet och begärte, att R. o. A. enligit Riddarehusordningens
föreskrift täcktes taga sitt beslut samt utesluta
honom ifrån vårt stånd.
HrLandtm. proponerade, om icke den saken kunde upskiutas
till våra oeconomiske plena.
Hr Natt och Dag insisterade och trodde, att R. o. A:s
värdighet skulle lida, om med hans straff så länge skulle upskiutas.
Frih. Ridderstolpe ärindrade, att lagen kräfver ordning
i alla mål, tillstyrkte derföre, att desse Hr Estenbergs
342 1766, okt. 11. Estenberg. Hallrättsräkenskaper.
Handels
mannen
Rudbergs
transport
pr:emier.
Decharge för
Jerncontoiret.
Revision af
hallrättsräkenskaperne.
Ridd.fiscalen
Svcdcnstiernas
med fleres
besvär
öfv. prsejudice.
ord må remitteras till Riddarehusdeputationen, som derom
i eftermiddag kan undersöka och sitt betänckande däröfver
sedermera aflemna.
Hr Fock trodde, att Hr Estenbergs ord vore en lapsus
lingvae och af den beskaffenhet, att remiss eller förklaring
och undersökning deröfver vore aldeles onödig, hälst orden
stå i protocollet; var derföre af den tanckan, att målet icke
remitteras utan afgiöres här uti våra oeconomiska plena,
som snart lärer tillstunda.
Frih. Carl Sparre fandt, att directe in plenis afgiöra
ett mål af denna beskaffenheten vore ovanligt och farligit,
tillstyrkte derföre, att saken må remitteras.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A., att Hr Estenbergs till
protocollet fälde utlåtelser remitteras till Riddarehusdeputationen
att deröfver inkomma med sitt utlåtande och mening?
Härtill
svarades Ja.
Secrete Deputations betänckande om Wattholma bruk bifölls.
10 :o. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänckande
af den 24 Julij 1766 ang:de Handelsmannen Rudbergs
transportprsemier 4229 d:r och 9 öre s:mt.
R. o. A. biföllo, att Rudberg desse premier på 4 års tid
må utbekomma.
11 :o. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens
betänckande af den 6 September 1766 angående decharge
för Järncontoirets förvaltning af licentförhögningsmedlen.
Bifölls.
12:do. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänckande
af den 5 Sept. 1766 angående hallrättsräkenskapernes
reviderande af Kongl. Cammarrevision.
Bifölls.
13 :o. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den
17 December 1765 ang:de the besvär, Riddarehusfiscalen
Svedenstierna, Häradshöfdingen Peter Bröms, Secreteraren
i Generalkrigsrätten Gustaf Biörling, Håfsecreteraren Palmroht,
Landssecreteraren Philip Corvin, Secreteraren Norell,
Registratorn Segercrona, Häradshöfdingen Dahlman anfördt
öfver liden praejudice, hvarutinnan för Håfsecreteraren
Palmroht tillstyrkes adjunction i Kongl. Håfrätten samt
Dylta. Olivecreutz magasin.
343
förslag till befordran, då någon extraordinarie assessor där
behöfves.
Betänckandet bifölls.
14. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den
6 October 1766 angående Feif fiske arfvingarnes privilegium
exclusivum på svafvel- och victriolinrättningar samt om
dagsvärken vid Dylta svafvelbruk.
B. o. A. resolverade att förblifva vid deras förra utlåtande
på Handels- och manufactur- samt Bergsdeputationernes
betänckande i detta mål, jämte hvad R. o. A. på 34 § i tredie
delen af Allmogens besvär resolveradt.
15 :o. Föredrogs Justitiaedeputationens betänckande af den
5 September 1766 ang:de kongl, håfrätternes arbete sedan
sista riksdag.
Bifölls.
16 :o. Uplästes Handels- och inanufacturdeputationens betänckande
af den 6 Maij 1766 med project till en ny hallordning.
Jämväl uplästes Borgareståndets protocollsutdrag af den
8 September 1766 med anmärkningar vid förrberörde project.
Deputations betänckande bifölls.
17. Föredrogs Secrete Deputations betänckande af den
13 November 1765 angående Ryttmästaren Hallonquists besvär
öfver lidande genom yngres befordringar.
Jämväl föredrogs Hr Ehrenpohls memorial, som tillstyrker,
att Hallonquist till något ledigt commendantskap må
befordras.
Memorialet bifölls.
18. Uplästes Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 14 Augusti 1766 angående Lagmannens Olivecreutz i
Sagu sockn och Finland inrättade spanmåhlsutlåningsmagazin.
Betänckandet bifölls.
19:o. Hr Carl Wadenstierna ärindrade, att R. o.
A. icke ännu fådt något svar ifrån de öfrige respective stånden
uppå vårt afgångne extractum protocolli angående religionen.
Begärte derföre, att ifall någon deputation i dag kommer
att afgå till de öfrige respective stånden, samma depu
-
Dylta svafvelbruk
ang:de.
Hofrätternes
arbete.
Ny hallordning.
Ryttmästaren
Hallonquists
besvär.
Lagman
Olivecreutz
magazin.
344 1766, okt. 11. Adliga privilegierna.
tation må få in commissis att om slut i samma sak påminna.
Adel. Privil. 2:do. Ärindrade jämväl Hr Wadenstierna, att de öfrige
ang.de.
afgångne extractum protocolli till de öfrige stånden i vår
privilegiisak och det beslut, som Högvördige Prästeståndet
vidtagit till uteslutande af alla adelige personer ifrån deltagande
i deras stånds sammankomster. Bemälte 3 stånd
hafva väl låfvat oss att i denne saken lemna svar om torsdag,
men som riksdagen i dag afblåses och all tidsutdrägt
är i detta ämne ganska skadelig, så hemstälte han, om icke
en deputation, något manstarckare än sista gången, må afgå
till de öfrige respective stånden med begäran och föreställning,
det täcktes de afgiöra vårt extractum protocolli och
lemna oss svar innan klockan 1 i dag. Skulle det åstundade
svaret då uteblifva eller icke blifva nöjacktigt, så bad Hr
Wadenstierna, att de inkomne memorialerne i detta ämne
må till trycket befordras, och vi sedan taga de mått och steg,
som äro kraftigast och säkrast till bibehollande af våra Privilegier,
fri- och rättigheter.
Hr Eric Linderstedt biföll Hr Wadenstiernas yttrade
tancka och tillstyrkte, att en deputation af 48 personer
må med föreställning härutinnan afgå; att Hr Wadenstiernas
jämte de öfrige inkomne memorialerne må tryckas, ifall
vår föreställning ingenting värkar; samt att deputation, som
i dag afgår, må af de 3 respective stånden begära positift
svar innan kl. 1 i dag.
Hr Woltemat förenade sig med Hr Wadenstierna men
förbehölt sig sitt vidare yttrande i saken, ifall denne deputation
ingenting skulle kunna uträtta.
Frih. Grönhagen holt före att foglighet vore det bästa,
ty dermed uträttas något, men genom hårdhet och vissa imponerande
frågor äggas de öfrige stånden att framhärda i
sine beslut.
Frih. Cederström ville upskiuta hela detta mål till
nästa plenum.
Frih. Carl Ridderstolpe holt före att en deputation
af 24 personer vore den manstarckaste, som nu kunde
afgå, och fandt betänckeligit vara att förelägga stånd någon
timma, innom hvilkens förlopp en sak skall afgiöras, emedan
sådant strider emot den jämlikhet, som bör vara stånd emellan.
Adliga privilegierna.
345
Hr Carl Wadenstierna begaf sig i den delen, som
angår antalet af deputationen, men med förord att vi må
få svar till nästa plenum och då vidtaga de mått och steg,
som äro nyttigast till våra Privilegiers bevarande, ifall vi
ej skulle få i morgon något nöjacktigt svar af de öfrige
stånden.
Men som Prästeståndet hittils med föga acktning svarat
oss på vår giorde föreställning, så hemstälte Hr Wadenstierna,
om icke memorialerne i detta ämne må få tryckas,
dess egit dock undantagit, hvarmed kunde hafvas anstånd,
till vi fädt ytterligare svar ifrån Prästeståndet.
Hr Linderstedt biföll Hr Wadenstiernas tancka och
projecterade, om icke de inkomne memorialerne kunde upläsas
för de öfrige stånden.
Hr V o 11 e m a t biföll, att memorialerne må tryckas, men
förbehöll sig sitt vidare yttrande i saken, ifall Prästeståndet
ej skulle vilja ändra sitt vidtagne beslut.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A., att en deputation af 24
personer afgår till de öfrige respective stånden med påminnelse
i religionssaken samt att samma deputation må begära
svar af de öfrige respective stånden till nästa plenum
öfver vårt afgångne extractum protocolli i privilegiesaken.
Hr Carl Wadenstierna anholt, att question om memorialernes
tryckning må afgiöras; ty skulle vi icke få något
nöjacktigt svar af Prästeståndet enl. lag och våra Privilegiers
innehöll, så vore visserligen nödigt och nyttigt att
trycka memorialerne; skulle åter så hända, att Prästeståndet
ändrade sitt beslut, så ville Hr Wadenstierna häldre
rifva sönder sitt memorial än låta det tryckas.
Hr Landtm, ärindrade, att det aldeles vore R. o. A:s
ensak att utlåta sig om tryckningen, ifall Prästeståndet ej
skulle svara oss till nöjes.
R. o. A. biföllo, att deras i desse begge ämnen afgångne
extracta protocolli må tryckas.
Och upropades deputationen af 24 personer, som med föreställningen
i desse ämnen skulle afgå till de öfrige stånden.
20 :o. Hr öfverstelieutenanten Giertta ärindrade vid Hallonquists
det för Hallonquist beviljade commendantskapet, att der- befordranmed
icke må förstås något annat än det, som med dess caractere
och tienst instämmer.
346 1766, okt. 11. Grahns balans. Kronoräntorna.
Kammereraren
Grahns
balance.
Liquidation
öfver reserveräntor.
Bondestånd
:s deputation.
Capitaine
Lagerborgs
tour.
21. Föredrogs Fiskerideputations betänckande af den 20
Januarii 1766 angående afledne Karamererarens i Kongl.
Commerciecollegio Grahns ballance och dess betalande till
fonden.
Bifölls.
22. Uplästes Landt- och siömilitiaeoeconomiedeputationens
betänkande af den 3 December 1765 angående liquidationen
öfver de under sista finska kriget till cronomagaziner in
natura lefvererade och boställsvärket tillhörige men ännu
ej ärsatte reserveräntor.
Bifölls.
Hvarefter ankom en Bondeståndets deputation af 10 personer.
Ordföranden1 anmälte Bondeståndets vör[d]sammaste
hälsning och berättade, att ståndet haft under öfverläggning
öfversten Grefve Frölichs memorial angående cronoräntornes
betalande efter urgammal rätt i contante penningar,
hvaröfver ståndet stadnat i den mening, som dess
extractum protocolli inneholler, hvilket af Ordförande nu
öfverlemnades och uplästes.
Sluteligen recoinmenderade han till R. o. A:s benägna afgörande
saken angående Starnäs hemman.
Deputationen afträdde.
R. o. A. resolverade, att en deputation må afgå till de
öfrige 3 respective stånden med berättelse, att R. o. A. icke
kunnat ingå uti någon öfverläggning om Grefve Frölichs
memorial, aldenstund R. o. A. redan bifallit bevillningsprojectet
och hoppas, att de öfrige respective stånden lära på
lika sätt sig densamma åtaga.
23. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den
6 Julij 1766 om Capitainen D. G. Lagerborgs ansökning
att återställas i sin capitainstour ifrån den 25 April 1758
och capitainslöhn ifrån den 11 Augusti 1761, hvilket deputation
anseer vara billigt.
Hr Carpelan recoinmenderade betänckandet till bifall.
Hr Langman ville afslå betänkandet.
Hr Landtm, proponerade, om icke R. o. A. kunde låta
förblifva vid hvad om Capitain Lagerborgs tour vid sistledne
riksdag förordnat är, men att vid accord innom rege
1
Enligt Bondeståndets protokoll Pål Jönsson i Kristianstads län.
Krigsartiklar. Hemkallshemman.
347
mentet han må åtniuta lika förmån som officerarne vid det
indragne Cronhielmske regementet.
Härtill svarades Ja.
24 :o. Uplästes Landt- och siömilitiaeoeconomiedeputatio- Lottsofficenens
betänckande af den 30 Augusti 1766 angående en lotts- rartandeSät
officerares tillsättiande öfver Götheborgs och Bohus lähns
skärgård.
Betänckandet bifölls med tilläggning, att denne lotsdirection
må sträcka sig från Kullen till och med Strömstad.
25: o. Föredrogs Landt- och siömilitiaeoeconomiedeputatio- Rönö etc.
nens betänckande af den 14 Augusti 1766 angående 12 § af be"
Rönö, Jönåkers och Hölebo häraders Allmoges enskilte besvär
att med lindring i båtsmäns praesterande in natura
hugnas emot den lindring, städerne vid 1746 års riksdag beviljat
blifvit.
Betänckandet bifölls, dock så att i fredlig tid ej mera än
hvar 20 man till tienstgiöring af desse båtsmän må upbådas.
26. Uplästes Landt- och siömilitiaeoeconomiedeputationens Nya krigsarbetänkande
af den 6 September 1766 öfver 3 § af Krigsbe- hclar.
fälets besvär angående nya krigsarticlar.
Bifölls.
27 :o. Föredrogs Landt- och siömilitiaeoeconomiedeputatio- Hemkallsnens
betänckande af den 4 September 1766 öfver 32 § af hemmanKrigsbefälets
besvär angående disposition af de åt solda
terne
på vinst och förlust indelte hemkalshemman.
Bifölls.
28 :o. Dito samma deputations betänkande af den 1 Sep- österbottns
tember öfver 58 § af Krigsbefälets besvär om ref- och skatt- s^"tlggb
läggningar i Österbottn. ning.
Bifölls.
29. Föredrogs Landt- och siömilitiaeoeconomiedeputatio- Lifregimennens
betänckande af den 18 Junii 1766 öfver 66 § af Krigs- tet an§:debefälets
besvär angående att 5 rustholl af Lifregementets
lifcompagnie må läggas under Norra Uplands compagnie
emot 5 andra, som läggas tillbaka under Lifcompagniet.
Bifölls.
Hvarefter den af Frih. Gustaf Reuterholm anförde deputationen
till de öfrige stånden uti privilegiisaken återkom,
och berättade Frih. Reuterholm, att stånden hade låf
23—581454
-
348 1766, okt. 11. Fyrar och lotsar. Hovförläning.
ölands fyrbåk.
Lotsar i
Carlscrona.
Lottsinrättnlng
igenom
Sundet.
Kongl, håfförtäringen.
Borgarestån
dets deput.
vat att nästa plenum gifva sina tanckar tillkänna öfver R.
o. A:s med dem communicerade extractum protocolli.
30 :o. Uplästes Landt- och siömilitiaeoeconomiedeputationens
betänkande af den 4 September 1766 angående en fyrbåks
byggnad på Södra udden af öland samt om sättet till
dylika byggnaders värkställande hädanefter.
Bifölls.
31. Föredrogs samma deputations betänckande af den 4
September dito angående lotsarne, i synnerhet i Carlscrona.
Bifölls.
Hvarefter Frih. Sparre, som anfört deputationen angående
Grefve Frölichs memorial, återkom och berättade, huru
han uträttadt sitt ärende.
32. Uplästes Landt- och siömilitiaeoeconomiedeputationens
betänckande af den 4 September 1766 angående en ny lottsinrättning
igenom Sundet och Droijden samt i synnerhet
genom den så kallade Flintrännan.
Bifölls.
33. Föredrogs öfverstens Frih. Ulrich Scheffers memorial
angående afskrifning af de utaf Hans Kongl. Maij :t giorde
anticipationer på kongl, håfförtäringen, 200 000 d:r s:mt,
så att den till Kongl. M:ts håfförtäring årligen anslagne
summa måtte oafkortad till åfvannämde håfhollnings behof
qvartalitet utassigneras.
Hr Linderstedt styrkte till bifall på samma memorial.
Hr Gyllensvahn ville, att memorialet skulle till Secrete
Utskottets vidare föranstaltande remitteras och öfverlemnas.
Hr Landt m. proponerade, om icke R. o. A. finna med
deras undersåteliga vördnad öfverensstämmande, att denne
gäld må blifva afskrifven, så att den till håfförtäringen årligen
anslagne summan måtte oafkortad qvartaliter utassigneras
och att detta till Secrete Utskottets vidare föranstaltande
må Öfverlemnas.
Härtill svarades Ja.
Och skulle ett extractum protocolli upsättas i detta ämne
och sedan afgå till de öfrige respective stånden.
Hvarefter ankom en Borgareståndets deputation af 10 personer.
Ordföranden, Borgmästaren Hans Unger, anmälte
Bevillningsdeputation. Fångna officerare. 349
ståndets vördsamma hälsning och berättade, att sedan nu
alla samtelige stånden förehaft och afgiordt bevillningen,
så har Borgareståndet för sin del funnit nödigt, att Bevillningsdeputationen
må sammanträda för att reglera projectet
efter alla fyra ståndens påminnelser, då de mål, hvarutinnan
stånden stadnat i olika beslut, sedermera ånyo kan i stånden
föredragas och jämkas.
Deputationen afträdde.
Hr Landtm, berättade deputationens ärende och proponerade,
om icke Bevillningsdeputationen kunde i morgon
sammanträda för att jämka projectet samt en deputation
derom afgå till de öfriga respective stånden jämte förbehöll,
att våra giorde påminnelser vid bevillningen icke må ändras.
Hr Landtm :s proposition bifölls, och upropades deputation,
som härutinnan skulle afgå till de 3 resp. stånden.
Hr Durietz påminte, att samma deputation må få in
commissis att notificera vårt vidtagne beslut om håfförtäringen,
på det, ifall de öfrige 3 stånden ej skulle bifalla vår
tanka, vi då vidare må få oss yttra.
Hertill svarades Ja.
Hr Landtm, ärindrade, att deputation äfven kunde påminna
om afgiften af caffé drickande.
Härtill svarades Ja och Nej.
Emedlertid afgeck deputation med R. o. A:s beslut om
liåfförtäringen och Bevillningsdeputationens sammanträde.
34 :o. Uplästes Landt- och siömilitiaeoeconomiedeputationens
betänkande af den 1 September angående 34 § af Krigsbefälets
besvär om liquidationsmöten vid infanterieregementerne.
Bifölls.
35:o. Dito betänckandet af den 4:de September 1766 angående
liquidation öfver löningsandelar, hvilka blifvit innehollne
för de under sista pommerska kriget i preysisk fångenskap
råkade officerare och underbefähl.
Hr Gyllensvahn ville bifalla, att häröfver skyndesamligen
må liquideras men ingen afbetalning ske, för än
liquidation har skedt med hela arméen, på det alla må få
lika och ingen blifva lidande.
Betänckandet bifölls, dock att ingen utbetalning skier,
förr än liquidationerne med hela armeen blifvit giorde.
Bevil lningsdeputations
sammanträde.
Liquida
tionsmöten.
Liquidation
öt. löningsandelar
för
fångne officer
:re.
Lieutenanten
v. Strömborgs
med
fleres prsejudice.
Bondestånd
:s deputation.
Kohlhandel
unnan ädlare
värken.
Lieutenant
Silfversparre
om tour.
Saken emellan
Anna
Thalena
Busk och
Joh. Caman.
Borgmästaren
Brunsells
besvär.
350 1766, okt. 11. Kolhandel. Besvärsmål.
36 :o. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den
29 Augusti 1766 öfver Lieutenanten von Strömborgs,1 Adjutanten
Elfmans, Fendrickarne Geddas, Bergenstråhles, Cambergs
och Craffords besvär öfver praejudice.
R. o. A. biföllo det vid betänckandet bilagde särskildte
votum.
Ankom en Bondeståndets deputation af 8 personer.
Ordföranden2 anmälte ståndets vördsamma hälsning
och anholt å ståndets vägnar om svar uppå deras redan afgifne
yttrande rörande consumtionsafgiften på tobak, hvarförinnan
ståndet ej kan expediera sitt fattade beslut om bevillningspro
j ectet.
Sluteligen recommenderade äfven Ordföranden till R. o.
A:s benägna afgiörande det extractum protocolli, som Bondeståndet
redan afgifvit angående Cancellisten Bethéns befordran.
Deputationen afträdde.
37 :o. Föredrogs Bergsdeputations betänckande af den 29
Augusti 1766 öfver 114 § af Allmogens besvär angående ändring
uti Kongelige Bergscollegii kundgiörelse om författningen
till hämmande af olaga kohlhandel unnan de ädlare
värken.
Bifölls.
38 :o. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den
13 November 1766 angående Lieutenanten Silfversparres ansökning
om tour framför Lieutenanterne W. C. [o: W. von
Carl]3 och P. Gisler, hvilket tillstyrkes. Bifölls.
39. Föredrogs Bergsdeputations betänckande af den 30
Julij 1765 uti saken emellan Änckan Anna Thalena Busk
och Handelsmannen Johan Caman.
Bifölls.
40 :o. Uplästes Secrete Deputations betänckande af den 21
November 1765 angående Borgmästaren Brunsells besvär
öfver praejudice.
Jämte Borgareståndets protocollsutdrag af den 23 September
1766 i samma ämne.
Betänckandet bifölls med förändring, att Borgmästaren
Brunsell må niuta ostridig förslagsrätt till häradshöfdingesyssla.
1 Enligt betänkandet rättat från förlagans: Strömbergs.
2 Enligt bondeståndets protokoll Pål Jönsson i Kristianstads län.
2 Betänkandet.
Kronoräntor. Besvärsmål.
351
41. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänc- Cronoräntor
kande af den 7 Augusti 1766 angående 136 d:r ärsättning jönköpirigs
till cronan in natura för bortmiste kronoräntor uti Jönkö- län.
pings låhn.
Bifölls.
42. Uplästes Handels- och manufacturdeputations betänc- Act. Holmkande
af den 6 September 1766 angående det af Actuarien Upfinning af
Holmström sökte upfinningspraemium för tillvärkningen af cyprisk viccyprisk
blå victriol. triol‘
Jämte Secrete Deputationens betänckande af den 13 Au- D:o besvär
gusti 1766 ang:de Actuarien Holmströms besvär öfver prse- ö
judice.
Secrete Deputations betänckande afslogs.
Ankom en Bondeståndets deputation af 8 personer. Bondest :s
Ordföranden1 anmälte Bondeståndets vördsamma dep‘
hälsning och berättade, att Bondeståndet till alla delar bifallit
R. o. A:s extractum protocolli angående afskrifning uppå'
de giorde anticipationerne af Kongl. Maij :ts taffelpenningar.
Deputationen afträdde.
43. Föredrogs Secrete Deputations betänckande af den 1 Lieutenant
September ang:de Lieutenantens vid Kongl. Lifguardiet Lars hfeimi^beErnst
Weidenhielms besvär öfver prsejudice af Liutenanten svar.
Frih. Carl Axel Strömfelt.
Hr Linderstedt ärindrade, att Frih. Strömfelt bör
beholla sin tour framför Weidenhielm såsom äldre officerare
än han.
Hr [von] Nackreij fandt, att fullmagts datum men
intet annat bör gälla mellan desse begge officerare.
Hr Landtm.: Behagar R. o. A. att afslå betänckandet?
Härtill svarades både Ja och Nej.
Under detta ankom en Borgareståndets deputation, 8 per- Borg.st. dep.
söner starck.
Ordföranden, Hr Grosshandlaren Qvast, anmälte Borgareståndets
vördsamma hälsning och berättade, att ståndet
till alla delar bifallit R. o. A:s tancka angående de giorde
anticipationerne af taffelpenningarne och berörde gälds afskrifning,
dock att utvägarne och sättet till bristens fyllnad
må af Secrete Utskottet enligit remissen besörjas.
Deputationen afträdde.
Och continuerades med discourserne.
1 Enligt bondeståndets protokoll Anders Mattsson.
352 1766, okt. 11. Weidenhielm och Strömfelt.
Hr Billberg ville afslå betänckandet såsom stridande
emot en längesedan vidtagen principe.
Frih. Friedrich Horn ville bibeholla Frih. Strömfelt
vid sin redan undfågne tour, hvilket vöre enligit med den
principe, som R. o. A. fölgt hela denne riksdagen i dylika
tvistemål.
Hr Landtm, ärindrade, att vid 1760 års riksdag blef
beslutit, det officerare få räkna sin ålder i tiensten ifrån sitt
constitutorial, äfven såväl som ifrån fullmagt. Tages nu detta
till grund, så har Frih. Strömfelt såsom äldre officerare rättighet
till tour framför Weidenhielm.
Åtskillige ledamöter ville disputera Frih. Strömfeldt denne
dess rättighet och begärte proposition till votering.
Hr Landtm.: Proposition till votering blifver då sådan:
Den, som bifaller Secrete Deputations betänckande, skrifver
Ja.
Den, det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, bibeholles Frih.
Strömfelt vid dess enligit fullmagt undfågne tour.
Men hälst såge Hr Landtm., att R. o. A. ville förena sig i
denne delen, ty utom det att votering i detta ämne strider
emot förr vidtagne beslut, gifver det derjämte ett ledsamt
praejudicat för de öfrige regementens officerare, ty Hr
Landtm, försäkrade, att både vid Uplands infanterie och de
fläste andre regementerne vore emellan officerare en lika
casus.
Hr Gripenberg begärte, att R. o. A. täcktes förblifva
vid sin förra principe och beslut och icke ändra den till totaliteten,
mindre till någon dess del.
Hr Vittinghoff ville bifalla Secrete Deputations betänckande.
Hr Landtm, ärindrade, att R. o. A. redan i dag afgiord
2 sådane casus enligit vår förra principe; och giorde derföre
Hr Landtm, proposition till afslag på betänckandet.
Hvilken besvarades med Ja och Nej.
Hr [von] Nackreij fandt, att sedan en lag blifvit
giord om tiensteårens beräknande ifrån constitutorialets datum
och sedan denne lagen i tvenne casus för i dag blifvit
efterfölgd, så bör icke denne lagens giltighet ställas i fråga
genom någon votering, ty det vore detsamma som att votera
öfver lag och beslut. Men skulle änteligen votering begäras
i detta ämne, så holt Hr Nackreij före att man först borde
Gustaf Reuterholms lön.
353
votera, om och huruvida någon proposition må kunna giöras
öfver redan vidtagne lagar och beslut.
Hr Landtm, förestälte, att 1760 års systeme vid beräknande
af tiensteår har blifvit efterfölgd under hela denne
riksdagen vid åtskilliga tienster. Begärte derföre, att R. o. A.
täcktes följa samma principe, ty eljest om den skulle kullkastas,
så blifver på samma skäl rubbning i hela armeen.
Frih. [C.]1 Ridderstolpe begärte, att votering må
tillåtas, särdeles som här är qvestion om rätta förståndet af
lagen.
Hr Landtm, proponerade, om icke med voteringen kunde
hafvas anstånd tills rätt nu, och några andra saker
dessförinnan föredragas, på det tiden ej må gå frugtlöst
förlorad.
Härtill svarades Ja.
44 :o. Uplästes Lagmannen Frih. Gustaf Reuterholms me- Frh. G. Reumorial
med besvär däröfver, att Bancodeputation vid 1762 ,jess ign i
års riksdag, jämte det honom tillädes fullmagt att vara ban- Banquen.
cocommissarius med full loir, på obevislige grunder faststäldt,
det han alt framgent borde vara tienstefri, hvilken omständighet
skall anledning gifvit, att under närvarande riksdag
samma dess syssla och lön af Bancodeputationen blifvit indragen
och hans mångårige lidande på ett märkeligit sätt
förökt.
Memorialet begärtes på bordet.
Frih. Carl Ridderstolpe fandt för sin del af det
upläste memorialet, att Frih. Reuterholm haft svåra öden och
varit på flere sätt lidande, samt tillstyrkte derföre i anseende
till dess allmänt bekante goda egenskaper och förhollande,
att Frih. Reuterholm må bibehollas vid sin innehafvande bancocommissariefullmagt
och lön samt att den honom pålagde
tienstefriheten må aldeles uphäfvas.
Frih. Friedrich Horn tillstyrkte till bifall uppå
Frih. Ridderstolpes tancka och ville för sin del gärna hielpa
Frih. Reuterholm.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A., att Frih. Reuterholm
bibeholles vid sin bancocommissariesyssla och lön enligit
dess innehafvande fullmagt samt att han hädanefter må giöra
tienst?
Härtill svarades Ja.
1 Memorialprotokollet.
354 1766, okt. 11—13. Besvärsmål.
Mariebergs
premier.
V. Häradsh.
Linders besvär.
Notarien
Rudberg[s]
lön.
Frh. v.
UngernSternbergs
praejudice.
Adjut:n
Panzar
hielms
besvär.
Gantzelisten
Betheens befordran.
Lieute :n
Pfeiffs och
Klinkowströms
besvär.
Och skulle R. o. A:s beslut i denne delen genom extractum
protocolli med de öfrige respective stånden communiceras.
45 :o. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens
betänckande af den 5 September 1766 angående controll vid
de för Mariaebergs porcellainesfabrique faststäldte tillvärkningspraemier.
Betänckandet bifölls med förändring enligit det särskildte
votum.
46. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den 30
September 1765 angående Vice Häradshöfdingen Anders Linders
besvär öfver liden praejudice, hvarutinnan deputationen
för honom tillstyrker befordran till den första syssla, som
han söker.
Bifölls.
47 :o. Föredrogs Bondeståndets protocollsutdrag af den 7
October 1766 angående att Notarien Rudberg må få beholla
sin 700 d:r s:mts lön af Manufacturcontoirets fond.
Hr Wachschlager förklarade sig aldeles vara deremot,
särdeles som det eljest skulle blifva praejudicat för
andra att äfven söka en dylik förmån.
Hr Landtm, ärindrade, att Rudberg vore en ståndets
betient, och borde R. o. A. derföre bifalla Bondeståndets begäran,
så kunde vi tillbaka förmoda en reciproque välvilja
för våra betiente.
Bondeståndets extractum protocolli bifölls.
48. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den
[5 September 1766] angående Frih. von Ungerns besvär öfver
praejudice.
Hvilar.
49. Dito betänckandet af den 26 Maij 1766 angående
Adjutanten Hans Tiburtz Pantzarhielms besvär öfver praejudice.
Betänckandet bifölls.
50. Uplästes Bondeståndets protocollsutdrag af den 7 October
1766 ang:de Cantzlisten Bethén och dess rättighet till
befordran.
Ligger.
51. Föredrogs Secrete Deputations betänckande af den 23
Aprilis 1766 ang:de Lieutenanten vid Kongl. Jönköpings regemente
Jacob Pfeiffs samt Lieutenantens vid Blixens rege
-
Weidenhielm. Spåre.
355
mente Friedrich Ernst Sebastian von Klinckowströms besvär
öfver praejudice.
Bifölls.
52. Återtogs till afgiörande betänckandet rörande Lieutenanterne
Weidenhielm och Frih. Strömfeldt och upläste Hr
Landtm, den förut af honom projecterade voteringspropositionen,
så lydande:
Den, som bifaller Secrete Deputationens betänckande, skrifver
Ja.
Den, det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, bibeholles Frih.
Strömfeldt vid thess enligit fullmagt undfågne tour.
Denne proposition bifölls till alla delar.
Och upropades derefter af Riddarehusfiscalen
de ledamöter, som under voteringen komma att sitta vid
bordet.
Hvarpå med upropen börjades. Och sedan begge voteringsupropen
för sig gådt, öpnades och räknades sedlarne, varandes
Ja
siuttiofyra
och Nej etthundradesiuttio enligit bilagde voteringsinstrument.
1
R. o. A. åtskildes kl. 1/2 6 eftermidd.
Den 13 October 176 6.
Måndag.
Plenum kl. 7.
l:o. Anmälte Hr Landtm., hurusom Battaillonsadjutanten
H. J. Spåra genom skriftelige inlemnade bevis anfört
sitt lidande i anseende dertill, att han, som ganska länge tient
och ännu värkeligen är tienstgiörande vid Kongl. Åbo lähns
regementet, dock hittils saknat all befordran till någon ledigblifvande
officersbeställning innom samma regemente.
I betracktande hvaraf, och som bemälte Hr Spåra vid denne
riksdag är en R. o. A:s ledamot, så hoppades Hr Landtm.,
att R. o. A. genom någon recommendation lärer täckas befordra
denne hans angelägenhet, särdeles sorn de af honom
Lieut. Weidenhielms
besvär.
Adjutanten
Spåras recommendation.
1 Uteslutet här.
356 1766, okt. 13. Husesynsordning. Inkvarteringar.
Husesynsoch
boställsord.
Inquarteringen
i de
mindre städer.
Borgareståndets
besvär.
ingifne meriteförteckningar kunna vittna om dess många
tiensteår och berömvärda förhållande.
R. o. A. resolverade att låta afgå en dess recommendation
för bemälte Hr Spåra till regementschefen Hr Generalmajoren
och Commendeuren Frih. Stackelberg, så att han vid förslags
uprättande till någon officersbeställning vid regementet
må hafva Underofficeraren Spåra uti åtancka.
2:do. Uplästes det vid sista plenum hollne och af ledamöterne
undertecknade voteringsinstrumentet.
3:tio. Föredrogs Hr Gripenbergs och committerades ingifne
påminnelser och anmärkningar vid Landt- och siömilitiseoeconomideputationens
betänkande af den 11 September 1766
samt den där projecterade förklaringen öfver 1752 års husesyns-
och boställsordning.
Desse giorde anmärkningar biföllos och skulle genom extractum
protocolli med de öfrige respective stånden communiceras.
4 :o. Frih. Carl Ridderstolpe ärindrade, att det vore
nödigt påminna de öfrige respective stånden om inquartering
för de regementerne in natura, som ligga i de mindre
städerne utom Stockholm, emedan eljest kunde hända, att
R. o. A:s beslut om inquarteringen för Guardiet och Artilleriet
kunde lämpas till de öfrige i mindre städerne inquarterade
regementer, hvilket dock aldrig varit R. o. A:s tanka.
Frih. Ridderstolpe anholt derföre, att en förklaring i den
delen må afgå genom extractum protocolli till de öfrige respective
stånden.
Hvilket bifölls.
5:to. Föredrogs Borgareståndets vid denne riksdag anförde
allmänna besvär jämte de däröfver projecterade resolutioner.
Femte dehlén.
27 § bifölls utan anmärkning.
Vid 8 § bifölls första delen angående consulerne vid africanske
kusterne. Beträffande åter den sednare så ändras resol.
sålunda:
Så finner Kongl. Maij :t, att de handlande i stapelstäderne
innom 2 inne månader efter den allmänna kundgiörelsen, som
sker genom Posttidningarne och under riksdagarne, städernes
fullmägtige böra däröfver höras och vederbörande sedan
Borgar- och bondeståndens besvär.
357
fullmagt utfärda för den, som jämte de handlandes eller riksdagsfullmägtiges
förtroende äga den mästa skickelighet.
73 § bifölls.
Vid 72 § ändras resolutionen sålunda:
Som mycket missbruk till Kongl. Maij :ts och kronans skada
vid markegångars sättande kunde förelöpa, ifall landshöfdingarne
icke ägde mackt att ifrån magistraterne infordra
såväl hela November och December månaders torgpriser och
taxor som för de öfrige månader i året till att hafva dem dess
förr till hands vid markegångssättningen, varandes de förr
i detta ämne utgångne kongl, förordningar både tydelige och
tillräckelige. Altså finner Kongl. Maij :t all vidare förklaring
eller ändring deruti onödig och skadelig.
29 § bifölls.
65 § bifölls äfvenledes.
42 § bifölls likaledes.
81 § bifölls med den projecterade förordningen.
14 § bifölls i den dehlén, som rörer förordningens författande,
med förändring af den sednare delen angående straffet
för öfverträdelsen, som går ut, och ankommer den delen
på Kongl. Maij :ts egit bepröfvande att utstaka.
31 § af slås såsom stridande emot de skånska privilegierne.
9 § bifölls.
13 § afslås.
6:to. Uplästes Landt- och siömilitiseoeconomiedeputationens
betänckande af den 1 September 1766 öfver 63 § af
Krigsbefälets besvär ang:de lagligen antagne rustningshästars
säljande och straff för rusthollare med förlust av rustningsrättigheten,
hvilket deputation tillstyrker må bifallas.
Bifölls.
7. Föredrogs Bondeståndets vid denne riksdag anförde allmänna
besvär jämte de deröfver projecterade resolutioner.
Åttonde dehlén.
73 § bifölls.
74 § bifölls likaledes.
75 §. Om saltpetterhielpen och dess förvandling efter markegång.
Remitteras till Hans Kongl. Maij :t att häröfver höra
vederbörande och efter omständigheterne derutinnan förordna.
Rustningshästars
säljande.
Bondeståndets
besvär.
76 § afslås.
358 1766, okt. 13. Bondeståndets besvär.
Anmälning
om Grefve
Brahes befordran.
Prästest. besvär.
77 §. Bifölls Allmänna Besvärsdeputations proiect.
78 § bifölls.
79 § går aldeles ut.
82 § går äfven ut som öfverflödig.
83 § bifölls, dock utan retroactive värkan.
84 § afslås, emedan Kongl. M:t lärer väl handhafva gamla
författningar derom.
85 § bifölls.
86 § bifölls.
87 § afslås.
Nionde dehlén.
88 § förändras på det sätt, att de, som redan åtagit sig att
utgiöra gamla skatten, må dervid förblifva, men de öfrige få
niuta ref- och skattläggning till godo.
89 § bifölls.
90 § bifalles äfvenledes.
91 § bifölls.
92 § bifalles likaledes.
Tionde dehlén.
91 § bifölls för Kongl. Maij :ts och cronans räkning.
92 § afslås och förblifver i den delen efter förre förfat
ningar
och stadgar.
8:o. Anmälte sig Hr Lilliesvärd till att få föredraga
hos R. o. A. ett mål, som torde förtiena dess ömma afgörande;
och efter lemnat liud upläste ett af honom upsatt
memorial rörande Kongl. Lifdrabanten Grefve Brahes befordran
i anseende til såväl dess personelle meriter sorn den
olycka, dess fader, framledne öfversten Grefve Eric Brahe,
öfvergådt, anhollandes derföre bemälte Hr Lilliesvärd, att R.
o. A. täcktes lemna honom något vedermäle af sin bevågenhet.
R. o. A. funno sig nu icke kunna uptaga denne ansökning,
hälst redan alla hittils giorde befordringsmål blifvit afslagne.
9:o. Föredrogs Prästeståndets extractum protocolli af den
9 October 1766 med 21 § af Prästeståndets allmänna besvär
om att få kiöpa ved ifrån de alunvärket i Skåne tillslagne
skogar.
R. o. A. resolverade, att som öfver detta mål ingen deputation
behörigen sig fädt utlåta eller vederbörande blifvit hör
-
Dalälven. Dals glasbruk. Danvik.
359
de, så kunde R. o. A. detta ej uptaga eller sig dermed befatta.
10 :o. Uplästes Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 3 September öfver Riksdagsmannens Matts Mattsons
ifrån Dalarne ansökning om understöd för Näs, Järna
och Floda socknar, som af Dahlälfvens skiärning blifvit lidade,
hvaröfver deputation tillstyrker, att undersökning i
orten må hollas.
Bifölls.
11. Föredrogs Cammaroeconomiedeputations betänckande
af den 11 September 1766 öfver 2 § af Vadsbo härads Allmoges
besvär emot räntespanmålens förande, hvilka besvär deputation
afslagit.
Betänck. bifölls.
12. Dito betänckandet af den 3 October 1766 öfver 15 §
af Allmogens besvär angående Dahls glasbruk och förbud
emot skogssälgning af slcogarne i Skaraborgs lähn.
Bifölls.
13. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 15 Maij 1766 öfver 12 § af Oppunda och Villottinge
Allmoges i Södermanland besvär angående Ryttmästaren David
Hildebrands skattekiöp på fiärdingsmannsbostället Arnbeck.
Betänckandet bifölls.
14 :o. Dito betänckandet af den 1 Julij 1766 öfver 18 § af
Meddelleds härads i österbottn besvär emot husbyggnad, ved
till hospitalet, prästegården Croneby m. m.
Betänckandet bifölls, dock så att cronan må niuta ansvarande
ärsättning emot den befrielse, som härvid Allmogen
kan vederfahras.
15 :o. Föredrogs Cammareconomiedeputationens betänckande
af d. 14 Augusti 1766 öfver 1 § af Savolax och Kiimenegårds
lähns Allmoges enskylte besvär om Pejenesiöns stigande
och dess utgrafvande, likasom om sion Roxen föreslagits.
Bifölls, dock utan någon kronans kostnad härvid.
16. Uplästes Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 19 September 1766 ang:de Danvikshospitalet och den
så kallade husfattigcassan samt det af dess fond vid Danviken
inrättade barnhus jämte instruction för inspectoren vid
Danvikshospitalet samt reglemente till fondens förvaltning.
Betänckandet bifölls.
Om understöd
för Näs,
Järna och
Floda
sock :ar.
Vadsbo härads
Almoge
Dahls bruk.
Arnbecks
skattekiöp.
Medelleds
härads besvär.
Ang :de Peine
ströms stigande
och
utgrafvande.
Danviks
hosp. husfattigcassa.
360 1766, okt. 13. Ackord. Riksdagsbeslutet.
Accorderne i
arméen.
Riksdags
beslutet.
Adel. Privil.
och biskopparne.
17. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 1 October 1766 angående accorderne i arméen jämte någon
jämkning i 1756 års pensionsreglemente.
Bifölls.
18. Uplästes de ifrån Secrete Utskottet afgifne project till
riksdagsbeslutet.
Hr Eric Linderstedt ärindrade, att vid Stora Deputations
betänkande om lagarnes värkställighet blifvit sagt,
att det, som där blifvit anfördt, ej mera får påtalas.
Således hade de ändringar, som derutinnan kunnat giöras,
här i stånden bordt justeras.
Men likafult står i expeditionen, att rangen är limiterad
till competence tienstemän emellan utan afseende till stånd;
hvilket sedan af de öfrige respective stånden blivit tillagdt
utan afseende på oss och vårt beslut.
Hr Hasen kampf: Det kan icke annars vara än ganska
ömt för R. o. A. att se dess rättigheter, och nästan det endaste
som öfrigit var af våra praerogativer, blifva trampadt
och annihileradt af de öfriga stånden. Jag för min del tror,
att vårt företräde framför de öfrige stånden bör enl. lag bibehollas,
och torde vår rättighet med mera lätthet kunna vindiceras
nu, än det torde kunna ske framdeles, men då böra
vi nu genast gripa saken an med alfvare, och begär jag derföre
nu, innan jag mig vidare kan utlåta, att få se den afgångne
expeditionen.
Hr Landtm, gaf tillkänna, att den redan vore efterskickad.
Hr Hasenkampf: Eftersom nu detta mål vilar, så får
jag låf att påminna R. o. A. ett annat angelägit ämne.
Vi hafva för några plenidagars sedan begärt svar af de
öfrige respective stånden angående vårt protocollsutdrag om
adelige prästers uteslutande utur Prästeståndet.
Saken har i dag varit före i Borgareståndet, och har där,
som mig berättats, åtskilliga ledamöter varit hogade att ändra
sitt beslut till vår fördel, men Prästeståndet har så länge
genom en deputation bombarderadt dem, så att de sent och
omsider beslutit att förblifva vid sitt en gång förut vidtagne
beslut.
På det att nu intet Bondeståndet äfvenledes må stadfästa
sitt fattade beslut i den delen och således alt hopp för oss
till ändring i de 3 ståndens tancka försvinna, så anholler jag,
Adelns privilegier och biskoparna.
361
att en deputation af 24 personer må afgå med en ytterligare
och starkare föreställning till de öfrige respective stånden,
då kanske något hopp för oss torde kunna vinnas.
Hr Carl Wadenstierna conformerade sig till alla
delar med Hr Hasenkampf, särdeles som vi sedt, huru ohöfligt
Prästeståndet upfört sig mot oss igenom det, att de
skickat deputationer till de öfrige stånden men gådt oss förbi.
Hr Landtm, proponerade, om icke deputationen genast
kunde upropas och afgå.
Hr von Böhnen ärindrade, att Hr Landtm, är vår
Taleman; och att honom tillkommer att försvara våra Privilegier
och rättigheter, som trampas under fötterne af de öfrige
respective stånden. Bad B. o. A. besinna, huru litet alla
våra hittils giorde föreställningar och afskickade deputerade
kunnat uträtta, samt anholt derföre sluteligen, att Hr
Landtm, sielf täcktes anföra deputationen.
Hr Landtm, bad, att R. o. A. ej ville lemna eftervärlden
ett slikt prsejudicat, samt trodde sig icke kunna uträtta
mera än någon annan ordförande, särdeles när han besinnade,
att alla dess giorde förestälningar och all dess viste nit
att bevara R. o. A:s Privilegier hittils ingenting uträttadt.
Hr Schönström trodde, att det ej skulle strida emot
Hr Landtm :s värdighet, om R. o. A., som han önskade, skulle
falla med sitt förtroende på Hr Landtm, att anföra deputation.
Hr Landtm, ärindrade, att han icke sagt något sådant
utan blott anmärckt, att det skulle blifva ett märkeligit prsejudicat
för framtiden, om han skulle föra an deputationen.
Frih. Carl Sparre begärte, att Hr Landtm, med stafven
i hand må anföra deputation och söka försvara våra rättigheter
samt att denne deputation må blifva talrikare än den
förra, som bestod af 24 personer, hvarmed vi ingenting uträttade.
Hr Woltemat ville, att en deputation skulle nu afgå
med ny föreställning till de öfrige stånden och att samma
deputation må bestå af 48 personer, eftersom alla de förra
manstarke deputationerne och våra extracta protocolli och
föreställningar ingenting värkat; begärte dessutom, att den
deputation, som nu kommer att afgå, må få i befallning att
begära positift svar innan klockan 12 i dag, på det vi, om
de öfrige stånden svara oss kort Nej, må kunna då deliberera
362 1766, okt. 13. Adelns privilegier.
om de yttersta utvägarne till Privilegiernes försvar enligit lag
och Konungaförsäkran.
Hvarefter deputation af 48 personer upropades och afgeck,
sedan Hr Landtm, förut lemnadt Ordföranden del af R. o. A:s
tancka samt anmodat honom att af alla de 3 stånden begära
svar uppå vårt afgångne extractum protocolli och det innan
kl. 1 i dag förmiddag.
Hr Carl Wadenstierna ärindrade, hurusom R. o.
A. för några plenidagars sedan beslutit att låta trycka sina
begge både i religions- och privilegiisaken afgångne protocollsutdrager;
men sådant lärer kanske icke hafva kommit
att inflyta i protocollet, eftersom tryckningen ännu ej skedt.
Emedlertid har Prästeståndet i dag afgådt med ett nytt extractum
protocolli i religionssaken till stånden, hvarutinnan
vårt protocollsutdrag skall, som mig berättats, vidlöftigt blifva
besvaradt.
Hr Landtm, ärindrade, att vid sista plenum resolverades,
det både våra extracta protocolli och de inkomne niemorialerne
skulle tryckas, men ej förr än vi fädt inhämta de
öfrige 3 ståndens sluteliga yttrande uti privilegiesaken.
Hr Carl Wadenstierna gaf vid handen, att han
giort att sådant förbehöll, men endast angående sitt memorial,
ty de öfrige memorialerne och i synnerhet våra extracta
protocolli äro af en annan beskaffenhet och böra tryckas med
det första.
Frih. Cederström understälte, om icke question rörande
tryckningen kunde få vila tills klockan 1, då vi vänta
svar af de öfrige respective stånden.
Tryckning af Hr L a n d t m. ärindrade, att i och för sig sielft vore quesomReligions
**on om tryckningen af våra riksdagshandlingar en R. o. A:s
och privil.sa- ensak, hvaröfver de öfrige stånden aldrig med skäl kunna
ken- fatta något missnöje. Proponerade derföre, om icke R. o. A.
bifaller, att våra extracta protocolli i religions- och privilegiisaken
tillika med de i samma ämnen inkomne memorialer
må få tryckas.
Härtill svarades Ja.
Rangord- Hr Gyllensvahn begärte, att R. o. A., innan något
nin8- annat företagas, täcktes afgiöra den af Hr Linderstedt vid
riksdagsbeslutet moverade question om rangen.
Hr Linderstedt ärindrade, att Stora Deputationens
betänckande i den delen vöre vår grundlag, och bör 6 § af
riksdagsbeslutet derefter ändras.
Rangordningen.
363
Hr Landtm, förmente, att vårt beslut om rangordningens
uphäfvande ej kan ansees vara en grundlag, förrän det
blifvit i riksdagsbeslutet infördt.
Hr [von] Nackreij trodde, att R. o. A. äger rätt att
begära ändring i §, om den skulle röra våra Privilegier, samt
upläste ånyo 6 § af riksdagsbeslutet.
Frih. Bunge begärte att få se expeditionen, som afgådt
ifrån Stora Deputation uppå dess betänckande.
Hr Landt m. ärindrade, att fastän Stora Deputations betänckande
om rangordningens uphäfvande blifvit bifallit, så
kunna R. o. A. likafult vindicera sina rättigheter, ifall något
finnes vara stötande emot dess Privilegier.
Frih. Carl Ridderstolpe ansåg denne § om rangordningens
uphäfvande ej kunna med skäl ledas till förkränckning
af våra grundlagar, eftersom sielfva rangordningen
aldrig varit någon så kallad grundlag; fandt derföre billigt
och angelägit vara att bifalla riksdagbeslutet, hälst det,
som där finnes utsatt, hvarken influerar på vår frihet eller
fundamentallagarne.
Frih. Bunge kunde icke instämma med Frih. Ridderstolpe,
emedan R. o. A., ifall något finnes stridande emot dess
rättigheter, äger förmånsrätt att undandraga sig riksdagsbeslutets
underskrift; och visserligen denne § leder till rubbning
uti det företräde, som R. o. A. i alla tider ägt och äga
vid besättiande af publique sysslor.
Hr Gyllensvahn fandt, att alt, som annullerar våra
Privilegier, bör ansees som intet; biföll i öfrigit riksdagsbeslutet.
Hr von Böhnen ärindrade, att detta ej är den första
gången vid denne riksdag, som R. o. A:s Privilegier blifvit
trampade.
Hr Landt, gaf vid handen, att orden tienstemän emellan
utan afseende på stånd vore ditsatt, emedan ingen skillnad
stånden emellan bör vara i tienster, såvida som en ämbetsman,
antingen han är adelsman eller ej, har lika praerogativer,
och alla, som äro i rikets tienst, niuta lika tour till
befordran; dock förstås af sig sielft, att R. o. A. har rättighet
framför de öfrige stånden att bekläda de ypperligare och
förnämare rikets tienster.
Frih. Ridderstolpe fandt väl, att den expression
utan afseende på stånd vore nog vidsträkt; dock ville han bifalla
riksdagsbeslutet, hälst R. o. A. altid kan äga rätt att
24—581454
364 1766, okt. 13. Adelns privilegier.
R. o. A:s
Priv. ang :de.
Borg.st:s deputation.
Adel. Pri vil
reclamera sina Privilegier, ifall man skulle sedan finna, att
§ kunde förtydas till rubbning af våra rättigheter.
Riksdagsbeslutet bifölls.
Hvarefter den i privilegiesaken affärdade deputationen till
de öfrige stånden återkom.
Grefve [von] Rosen, som fört ordet, anmälte, att Prästeståndet
svarat, det de vilja vidare yttra sig och lemna sin
mening om vårt extractum protocolli till middagen. Borgareståndet
har genom votering afgiordt privilegiesaken och svarat,
att de ej kunnat ändra sitt beslut.
Rondeståndet har äfven giort Prästeståndet till behag och
bifallit deras extractum protocolli; dock hade Grefve Rosen
på det eftertryckeligaste recommenderat saken till ändring.
Grefve Rosen gaf jämväl vid handen, att Borgareståndet,
då han hade företräde, nyss företagit Hr Gyllensvärds memorial
om vederlagsindragningen, och tviflade han ej på att
de lära bifalla R. o. A:s tancka, alenast vårt beslut dem blifver
genom påskrift på memorialet communiceradt.
I anledning häraf justerades genast påskriften uppå Hr
Gyllensvärds memorial om vederlaget och expedierades.
Ankom en Borgareståndets deputation af 10 personer.
Borgmästaren Munthe, som förde ordet, anmälte jämte
ståndets vördsamma hälsning, att Borgareståndet förehaft
Öfver jägmästaren Gyllensvärds memorial om indragning af
Prästerskapets vederlagsspanmål, hvilket memorial ståndet
för sin del bifallit enligit R. o. A:s däröfver fattade beslut.
2: do. Hvad åter Prästeståndets extractum protocolli om
Adelens uteslutande ifrån säte och stämma i Prästeståndet
angår, hvilket protocollsutdrag enligit R. o. A:s så skrifteligen
som munteligen genom deputationer giorde föreställningar
skall strida emot dess Privilegier, så har väl Borgareståndet
tagit samma mål under ny öfverläggning, men som
Prästeståndets extractum protocolli redan för någon tids sedan
genom votering blifvit af Borgareståndet bifallit, så har
ståndet för sin del icke kunnat ändra sitt förra i den delen
vidtagne beslut.
Deputationen afträdde.
Grefve v. Rosen: Eftersom jag nu med oro finner, att
den af mig anförde deputationen ej hulpit till något bättre
svar af Borgareståndet, så anholler jag, det täcktes Hr
Landtm, sielf anföra en dubbelt manstarkare deputation till
Adelns privilegier.
365
de öfrige stånden, emedan det nu gäller välfågne privilegier,
som äro grundade och besvurne i lag och Konungaförsäkran.
Hr von Böhnen ärindrade, att Hr Landtm., som äger
R. o. A:s högsta förtroende, bör skydda våra Privilegier, frioch
rättigheter, ty så har det skedt vid 1723 års riksdag,
om jag eljest skall tro min Fahrs1 berättelse.
Hr Carl Wadenstierna: Jag är för min del icke
mycket för de hårdare medlen men nekar icke, att de i detta
vidt utseende ämne altför väl skulle behöfvas. Jag begär derföre,
att Hr Landtm, täcktes åtaga sig att giöra de öfrige
stånden en visit med deputation af 96 personer. Praejudicater
tror jag ej vara elaka i dylika ämnen, utan tvertom önskade
jag, att vi hade de öfrige stånden här församlade, så skulle
vi kanske snart nog öfvertyga dem, att de giordt emot lag
och billighet. Jag påstår derföre att få proposition i detta
ämne och går icke ifrån min tancka, om jag ock skulle stå
här tills i natt.
Hr Linnerstedt förklarade sig vara af den tanckan,
att Hr Landtm, tillika med hela ståndet böra gå till de öfrige
3 stånden och icke gå dädan, förrän vi fädt nöjacktigt och
positift svar.
Hr Landtm, begärte liud och påminte, att hvar och en
må få tala i sin ordning.
Hr Woltemat ville desistera, ifall Hr Landtm, täcktes
giöra proposition, men eljest förbeholt sig sitt vidare yttrande.
Hr Landtm, begärte liud.
Frih. Duvall begärte, att hvar och en må få tala i sin
tour.
Hr Landtm.: Om R. o. A. äro enige i den delen, att jag
skall anföra deputationen, så går jag giärna åstad, alenast
jag får veta, hvad jag skall giöra.
Hr Gyllensvahn: Det är oförnekeligen ädelt och R.
o. A. värdigt att försvara sina fri- och rättigheter, men om
viljan skall äga framgång, så bör sådane medel och utvägar
vidtagas, som äro laglige och kraftige.
Vid förledne riksdag hade jag mina tanckar i ett dylikt ämne
enl. Ärlig Svensks och Lockes principer, och samma tanckar
äger jag äfven nu. Sista riksdag togs en ypperlig man,
nemligen Fältmarskalcken von Ungern, till ordförare för den
deputation, som afgeck till de öfrige stånden; då inviterades
1 Ätten von Böhnen introducerades 1731.
366 1766, okt. 13. Adelns privilegier.
de 3 stånden till att med oss sammanträda i pleno plenorum.
Sedan reclamerades våra Privilegier, och tillika förböds såväl
Hr Landtm, som våra ledamöter i Expeditionsdeputation
att underskrifva eller tillåta någon expedition i samma sak.
På samma sätt såge jag hälst, om vi procederade nu, nemligen
att vi inviterade de öfrige stånden till pleno plenorum,
att vi förböd våra ledamöter i Expeditionsdeputation såväl
som Hr Landtm, att tillåta eller underskrifva expedition,
samt slutel. ifall alt detta ej skulle värka, att vi genom en
talrik deputation upvacktade Hans Kongl. Maij :t med underdånig
anhollan, det täcktes han bibeholla oss enligit sin Konungaförsäkran
vid våra Privilegier.
Sker detta sednare och det inför sittiande Råd, så vinner
vår sak styrka och våra Privilegier bevaras för framtiden.
Men alt annat kan jag ej bifalla, så framt ej R. o. A:s pluralité
skulle genom votering finnas vara af annan tancka.
Frih. Ridderstolpe: Det är ett ibland de ömmaste
värf och riksdagsmål, som kan förekomma, då R. o. A. äro
nödsakade att vindicera sina Privilegier, men ännu ömmare
och mera granlaga är det att utröna och påfinna de bästa
medlen till ändamålets vinnande.
Åtskilliga värda ledamöter hafva begärt, att Hr Landtm,
sielf täcktes anföra deputation; men jag kan för min del ej
ingå i samma tanka förr, än jag af protocollerne blifvit förvissad
om att något sådant förr varit brukligt.
Dessutom tror jag, att Privilegiernes styrka och försvar
mindre beror uppå en deputations talrikhet än på sielf va sakens
rättmätighet.
Jag för min del är således af den tanckan, att vi procedera
i denne saken lika som vid förledne riksdag, nemligen enligit
Hr Gyllensvahns mening, med hvilken jag mig till alla delar
conformerar.
Hr Landtm, ärindrade, att det vore lika mycket, om
R. o. A. skulle votera eller intet, ty fölgden blefve endå altid
den, att han skulle anföra deputationen. Men sedan nu alla
föreställningar blifvit giorde och de öfrige stånden likafult
framhärda i sitt beslut, så frågade Hr Landtm., hvad för honom
då kunde stå att giöra.
Hr Linderstedt: Jo, att icke gå utur rummet förr än
de ändrat sitt förra beslut.
Adelns privilegier.
367
Hr Landtm.: Sådant skulle med fog kunna kallas våld,
och det vågar jag ej att giöra.
Hr Linderstedt: Då är ej annat råd, än att Hr
Landtm, tillika med R. o. A. gå up och begära företräde i
Rådcammaren samt där reclamerar våra Privilegier.
Hr Durietz: Som denne saken är ett privilegiemål, så
bör det handteras nied foglighet, nemligen med en lagom talrik
deputation och med en annan ordförare, ty att besvära
Hr Landtm, därmed skulle ofelbart upväcka ganska stor upmärksamhet.
Hr Landtm.: Rifaller R. o. A., att en deputation af 96
personer, anförd af Landtm., må afgå till de öfrige stånden
med föreställning i denne angelägna privilegiesak?
Härtill svarades Ja och Nej.
Hr Woltemat: Sedan vi nu ej hafva mera än en dag
qvar af riksdagen, så hoppas jag, att R. o. A. ej lärer ärna
att förspilla tiden med votering, ty då kunde hända, att hela
vår goda villja blef till intet.
Grefve Axel [von] Fersen: Det är icke utan anledning,
som jag frugtar, att vår deliberation i dag lärer blifva
för oss utan värkan, ty ett stånd lärer redan hafva skildts åt.
Men för att icke lägga något hinder i vägen, så att deputationen
ej skulle kunna afgå, vill jag som kortast säja mina
tanckar i närvarande ämne.
Jag har sedt vid denne riksdag månfaldige prof af de öfrige
ståndens ovillja emot R. o. A.
Deras mer än ofta viste och påyrkade reductionsprinciper
är jämte alt annat ett oemotsäjeligit bevis dertill, och jag
har i dag fädt höra, att ett stånd velat reducera Adelsfahneregementet,
så att ingen lärer neka, det vi ju icke äro i en
vådelig belägenhet.
Vi hafva nyligen sedt, att en deputation af 48 personer ingenting
kunnat uträtta till bevarande af våra Privilegier. Jag
misstror mig sielf att hafva kunnat uträtta mera, ty jag är
ganska litet accrediterad. Således är det icke utan orsak, sorn
R. o. A. fallit med sitt vahl uppå Hr Landtm, till att med sin
staf anföra deputation i detta för dess Privilegier så ömma
och granlaga ämne.
Men å andra sidan finner jag, att det kunde hända Hr
Landtm, såväl som de förr afgångne deputationernes ordfö
-
368 1766, okt. 13. Adelns privilegier.
rare att få ett kort svar och ingenting kunna uträtta. Sådant
finner jag ej vara värdigt för Hr Landtm, att emottaga, och
holler jag derföre betänckeligt att bifalla, det Hr Landtm,
skall gå med sin deputation till de 3 stånden.
Långt eftertryckligare och mera värdigt för R. o. A. vore
derföre det att med deputationen vända sig directe till Hans
Kongl. Maij :t för att där genom en skrift anholla om beskydd
för våra Privilegier. Sådant skulle kunna mota de 3
ståndens beslut och hindra någon ytterligare våra Privilegiers
samt fri- och rättigheters kullkastande af de öfriga stånden.
Och ingen annan utväg står oss nu mera i dag öppen,
sedan ett, om icke flere stånd redan äro åtskilde.
Hr Landtm.: Jag har icke utan orsak begärt att få
veta, hvad jag sedan skulle giöra, om de 3 stånden ej ville
ingå i någon ändring af sitt beslut, ty jag har al tid tyckt, att
det skulle strida emot R. o. A:s värdighet att så ofta få afslag
på en så laglig begäran.
Hvad Adelsfahnan angår, så vet jag full vist, at Bondest.
holler vackt om densamma och Håfrättsrådet Sebaldt lärer
väl i sitt stånd hindra, att regementet ej reduceras.
Men att nu återkomma till denne saken, så tyckes mig, att
säkraste vägen vore den, som Grefve Fersen nu nyss föreslagit,
nemligen att med en deputation hos Kongl. Maij :t anholla,
det täcktes Han i nåder bibeholla R. o. A. vid sine Privilegier,
och ber jag att enligit Grefve Fersens tancka få giöra
proposition.
Hr Hasenkampf: Jag respecterar i högsta måtto
Grefve Fersens gifne förslag, men jag tror för min del, att
ett stånd icke bör vända sig till Kongl. Maij :t annars än uti
högsta nödfall.
När jag derjämte besinnar, att Bondeståndets Taleman en
gång vid denne riksdag fört an en deputation i ett differant
ämne, så tror jag, att det skulle värka en behaglig och önskad
ändring i de öfrige ståndens beslut, om Hr Landtm, ville
åtaga sig att anföra deputationen, och lärer då äfven Håfr.-  rådet Sebalt appujera R. o. Ars begäran i sitt stånd.
Jag finner således den en gång redan af Hr Landtm, giorde
proposition vara den bästa och anholler, att R. o. A. täcktes
densamma bifalla.
Hr Billberg: Såsom jag nu en stund afhördt R. o. Ars
tanckar, så har jag funnit, att mening arne äro skilde, endels
Adelns privilegier.
369
deruti, att Landtm, tillika med deputation skulle gå till stånden,
endels att en deputation skulle afgå till Hans Kongl.
M:t och där recommendera våra Privilegier.
Hvad den förra mening angår, nemligen att Hr Landtm,
med sin deputation skulle afgå till de öfrige stånden, så utom
det att det synes vara mindre värdigt för R. o. A., kan jag
derjemte försäkra, att värkan deraf blifver ganska liten eller
aldeles ingen, hälst Borgareståndet redan berättadt oss.
att de ej kunnat ändra sitt genom votering fattade beslut.
Hvad deputations affärdande till Hans Kongl. Maij :t beträffar,
så skulle det jämväl blifva ett fahrligt praejudicat för
de öfrige stånden, utom det att Rådkammaren har svårt att
sätta sig emot 3 stånds beslut; således är min tancka den, att
vi endast och alenast genom ett extractum protocolli förbiuda
Hr Landtm, att skrifva under expedition och genom ett annat
pålägga våra ledamöter i Expeditionsdeputation att reclamera
våra Privilegier, då saken förekommer till att expedieras;
därigenom vinna vi äfven så mycket som med deputationer,
om de och vore manstarkare än ståndet. Dessutom
böra vi betäncka, att detta är ett privilegiimål, men sista
riksdag var det icke så, ty då rörde saken alla samtelige stånden.
Frih. Grönhagen ärindrade, huru som vi icke allenast
äro adelsmän utan och ett helt stånd, hvars rättigheter äro
grundade i lag och riksconstitutioner. Skulle nu desse rubbas,
så ramlar och sielfva vårt stånd öfver ända och våra
Privilegier betyda dåmera ingenting.
Biföll derföre Grefve Fersens yttrade tancka och anholt
deröfver om proposition, ty att vår Landtm, tillika med en
deputation af 96 personer skulle gå till de 3 öfrige stånden,
det holt han vara mindre värkande och mindre värdigt.
Hr Carl Wadenstierna: Jag vördar visserligen
Grefve Fersens förslag men tror, att om Hr Landtm, åtoge
sig att anföra deputationen till de öfrige stånden, skulle sådant
hvarken vara farligit eller oanständigt.
När man besinnar vår rättmätiga sak och de klara ord i
Privilegierne, på hvilket den stödjes, när man därjämte öfvervägar,
huru fermt de öfrige stånden hafva hittils afvist
vår begäran, så tror jag för min del, att ett sådant våld på
våra Privilegier bör styras med våld, ifall intet annat hielper.
Skulle nu en deputation afgå till Rådcammaren, så frågar
370 1766, okt. 13. Adelns privilegier.
jag, hvad kan Kongl. Maij :t och Dess Råd giöra emot 3 magtägande
stånds beslut, ifall det skulle expedieras?
Således tillstyrker jag för min del, att Hr Landtm, förer
an en deputation till de öfrige stånden, 96 personer stark,
och icke går därifrån, förr än vi fädt nöjacktigt och positift
svar.
Hr Tersmeden biföll till alla delar Hr Wadenstiernas
tancka men frågade, hvad Hr Landtm, skulle svara, om de 3
stånden förblef vid sitt beslut.
Jo, enl. Regeringsform är den fredens och allmänna rolighetens
förstörare, som rubbar lag och välfågne Privilegier.
Frih. Carl Ridderstolpe biföll Grefve Fersens
tancka eller begärte votering. Ärindrade att om vi ej reclamera
regeringens beskydd för våra Privilegier, så gå vi alt
fåfänga steg, som tiena till intet annat än att utdraga den
ädla tiden.
Hr Landtm.: Det är visserligen icke emot min värdighet
att lyda R. o. A:s förtroende samt anföra deputationen till de
öfrige respective stånden; men när jag eftersinnar, att en
sak, som strider emot ett stånds privilegier, icke kan expedieras
af 3 stånd, och när jag därjämte frugtar, att stånden
svara mig lika som de förra deputationerne, nemligen att de
icke ändra sitt beslut, och för mig således ingenting mera
kan stå att uträtta, så finner jag bästa rådet vara, om R. o.
A. vidtaga det säkraste medlet till sina Privilegiers försvar,
nemligen att vända sig till Kongl. Maij:t med sin ansökning
enligit Grefve Fersens tancka.
Grefve [von] Rosen: Om R. o. A. bifaller, att en deputation
må afgå till de öfrige stånden, så är jag giärna af
samma tancka men tror dock, att det ej lärer värcka någonting,
eftersom Rorgareståndet voteradt öfver denne privilegiesaken
och ej kunnat ändra sitt förra fattade beslut.
Således om R. o. A. skulle finna tienligare och bättre att
med sin ansökning om Privilegiernes försvar directe vända
sig till Kongl. Maij:t, så ber jag, att en generel föreställning
må giöras om alla de mål, som under denne riksdag kunnat
förekomma och som på något sätt ledt till rubning i våra
Privilegier.
Frih. Bunge ärindrade, att vid sista riksdag halp ingenting
den ansökning, som giordes af R. o. A. om Privilegiernes
Adelns privilegier.
371
handhafvande af Hans Kongl. Maij:t; bad derföre, att vi nu
må vidtaga kraftigare medel, ty förfalla Adeliga Privilegierne,
så förfaller äfven hela vår constitution och Regeringsform.
Frih. Carl Sparre fandt, att de öfrige stånden upfördt
sig hittils ovärdigt emot R. o. A., ity alla våra föreställningar
har värkat mindre än intet; vi böra derföre, för
att ännu mera kasta tort uppå de 3 stånden, besöka dem
ånyo med en talrikare af Hr Landtm, sielf anförd deputation,
ty kanske att de då skämmas och bifalla vår begäran.
Dock tror jag bäst vara, om Hr Landtm, icke genast begärte
svar utan recommenderade saken till ny öfverläggning
och begärte svar sedermera.
Hr von Böhnen yrkade sin förra tancka, att Hr
Landtm., som bör soutenera oss, skulle anföra en deputation
af 96 personer till de öfrige stånden.
Frih. Friedrich Horn: Enligit af hvad jag kunnat
inhämta af discourserne äro här 2 förslag upgifne.
1 :o. Hr Grefve Fersens project, nemligen att en deputationen(!)
skulle hos Hans Kongl. M:t anholla och reclamera
våra Privilegier och deras försvar emot de öfrige ståndens inbrott;
därvid finner jag för min del jämte åtskilliga andra ledamöter
flere betänckligheter, och är jag derföre häldre af
den tanckan, som andra värda ledamöter haft,
2:o nemligen att Hr Landtm, med en talrik deputation afgår
till de öfrige stånden med ytterligare föreställning om
våra Privilegier; värkar icke det, så kunna vi sedan giöra
föreställning hos Hans Kongl. Maij :t, ty det är svårt för R.
o. A. att se sine välförvärfvade Privilegier trampas af de öfriga
stånden, särdeles när vi alla hafva af svurit all våld och
besvurit vår frihet och våra rättigheter. Och skulle detta
Prästeståndets beslut blifva beståndande, så är frugtansvärdt,
att R. o. A:s Privilegier med tiden kunna blifva en död bokstaf
utan värkan eller betydelse.
Jag hoppas således, att R. o. A. bifaller, att Hr Landtm,
med deputationen afgår till de öfrige stånden; jag för min
del skulle giärna bifalla, att vi sedan inviterade de öfrige
stånden till plenum plenorum, om detta ej hielper; men genom
så många utvägar vinnes mindre, än om vi stricte följa
en plan.
372 1766, okt. 13. Adelns privilegier.
Hr [von] Nackreij biföll Grefve Fersens project till
alla delar men kunde icke bifalla, at Hr Landtm, skulle föra
an någon deputation till de öfrige stånden.
Hr Ehrenmalm var försäkrad därom, att Hr Landtm,
giärna skulle anföra deputation, om han endast vore förvissad
om någon behaglig utgång. Men som med största skäl
vore att befara, det de öfrige stånden framhärda i sitt redan
fattade beslut, så begärte han proposition till votering, om
Hr Landtm, skall gå med en deputation till de öfrige stånden
eller ej.
Hr Carl Wadenstierna ärindrade, att den visserligen
borde sättas i fråga, som ej vill soutenera våra välfågne
Privilegier.
Hr Landtm.: Ingen lärer vara, som icke vill skydda
våra Privilegier, men frågan är endast därom, huru det på
bästa och lagligaste sättet kan ske.
Prästeståndet har i dag klagat, att några af våra ledamöter
skall hafva skuffat dem, då de afgeck med en deputation
till de öfrige stånden vid något tillfälle.
Skulle de nu frugta några ytterligare sådane skuffningar,
då jag kommer med deputation, så tora de kanske skiljas åt
och hela mitt ärende blifva ogiordt.
Hr Carl Wadenstierna: Jag tror, att Prästerne
sagt osanning, då de klagat öfver skuffningar; åtminstone
böra de namnge personerne, som skuffat dem, innan jag
tror, att det är sant.
Under detta ropades på proposition, och åtskillige ledamöter
begärte votering.
Hr Linderstedt bad R. o. A. ej votera öfver detta
privilegiemål, ty det tiente till intet annat än att utdraga tiden
och skulle se illa ut, om R. o. A. voterade och ej vore
ense i ett hela ståndet så nära rörande mål.
Begärte jämväl, att den deputation, som Hr Landtm, anförer
till de öfrige stånden, må få ytterligare instruction än
de förre, huru med saken skall procederas, ty eljest gå vi
lika så fåfängt som förra gången.
Begärte jämväl, att den deputations föreställning, som
kommer att afgå till Rådcammaren, förut hos oss må justeras,
innan den afgår.
Hr Eneschöld ville ej votera utan häldre conservera
Adelns privilegier.
373
vår enighet, ty däraf fortifieras våra föreställningar. Biföll
för öfrigit Grefve Fersens project till alla delar.
Hr Carl Wadenstierna ärindrade, att om Rådcammaren
skall med styrka kunna stå oss bi, så bör förut
Hr Landtm, med deputation afgå till de öfrige stånden, ty
deraf vinner sedan vår ansökning hos Kongl. Maij :t mera
styrka.
Frih. Claes Cederström biföll till alla delar Grefve
Fersens project, särdeles som vi nu en tid bortåt hafva sett,
huru litet våra deputationer kunnat utvärka hos de öfrige
stånden.
Hr Carl Wadenstierna ville, att deputationen
skulle afgå till stånden först och till Kongl. Maij :t sedan,
om det förra ej värkar.
Hr Woltemat trodde, att R. o. A. icke skulle behöfva
att votera, om vi enligit Hr Wadenstiernas mening först afgå
med deputation till stånden och sedan till Kongl. Maij :t,
ty då förenas tanckarne.
Härvid ropades på proposition.
Hr Landtm, upläste denne följande:
Den, som bifaller, att en deputation af 96 personer, anförd
af Landtm., afgår till de andra respective stånden i den frågan,
som angår R. o. A:s Privilegiers bibehollande, och att,
om det ej värkar, R. o. A. då med deputation till Kongl.
Maij :t reclamerar sina Privilegier, skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, så upgår en deputation
af R. o. A., anförd af Landtm., och i underdånighet
på det mäst betydande sättet enligit Regeringsform samt Konungaförsäkran
reclamerar dess Privilegiers vidmackthollande
såväl i denne förevarande saken som i alla de mål, hvilka
under denne riksdag kommit desamma för nära.
Frih. Cronhiort bad, att deputation må få afgå utan
någon votering.
Hr Carl Wadenstierna biföll Frih. Cronhiorts
tancka och trodde, att R. o. A. skulle vara nögde, om vi bifalla
Ja-propositionen.
Frih. Cronhiort bad, att R. o. A. täcktes betäncka sig
och ej draga ut tiden med votering; fandt för sin del, att
ingenting kunde vara mera i sin ordning, än om Hr Landtm.
1 :o afgår med sin deputation till stånden och berättar dem,
374 1766, okt. 13. Adelns privilegier.
att om de ej ändra sitt beslut, är R. o. A. sinnade att hos
Hans Kongl. Maij:t reclamera sina Privilegier, då 2:do om
det ej värkar, en deputation må upgå till Kongl. Maij :it i
samma ärende.
Frih. Carl Ridderstolpe: Jag kan icke neka, att
icke jag känner innom mig en viss rörelse, som kunde ägga
mig till att handtera de öfrige ståndens beslut mindre varsamt,
men jag holles deruti tillbaka af consideration, som
jag har för friheten och våra constitutioner. Således ber jag,
att vi ej må taga några forcjante steg utan rabattera något
på antalet af deputation, ty en deputation, som är anförd af
Landtm, och 96 personer starck, synes kunna injaga flere
tanckar hos de öfrige stånden.
Hr Schönström fandt för sin del, att friheten aldrig
kan säjas periclitera, om en deputation består af flere eller
färre personer, men långt snarare står den i fara, om de 3
respective stånden skulle hafva några advocater, som talte
till dess fördel.
Hr Carl Wadenstierna: Jag för min del vill ingalunda,
att friheten skall periclitera; ej eller tror jag, att det
skulle ske, om vi bifalla Frih. Cronhiorts tancka; dock på
det vi fullkomligen må blifva ense, så vill jag bifalla Frih.
Ridderstolpes tancka, så att den deputationen, som Hr
Landtm, kommer att anföra, må bestå likasom förra gången
af 48 personer.
Hr Landtm.: Eftersom här nu är fråga om Privilegier,
så vore det aldra bäst, om R. o. A. ville öfverenskomma utan
votering.
Alla, som i detta ämne hafva sagt sina tanckar, har jag för
min del funnit villa soutenera våra Privilegier, och ingen har
jag hör dt advocera deremot; qvestion har endast varit om
sättet, huru våra Privilegier bäst må bevaras, och derutinnan
hoppas jag, att hvar och en lärer kunna säja sina tanckar
utan att förtiena namn af advocat.
Skulle jag nu komma till de öfrige stånden med en deputation
af 96 personer, så lärer hvar och en kunna finna, att
de 3 stånden skrämas och skiljas åt.
Således tycker jag, att det vöre det bästa, om deputation
är lagom stor, ty likafult kan jag ju tala grundeligen och enligit
lag.
Om nu R. o. A. bifaller, att jag skall anföra en deputation
Adelns privilegier.
375
af 48 personer, så ber jag, att Secreteraren må få sätt ja up,
hvad jag skall säja.
Hr Hasenkampf begärte proposition enligit Frih.
Cronhiorts tancka.
Hr Carl Wadenstierna trodde, att ingenting beliöfs
att sättas up af Secreteraren, aldenstund Hr Landtm, så
ganska väl lärer känna saken, så att den helt och hollit till
honom kan öfverlemnas; men skulle Hr Landtm, änteligen
begära något skrifteliget, så kan Secreteraren giöra ett utdrag
af vårt till stånden afgångne extractum protocolli i detta
ämne.
Hr Land t m. begärte att få föredraga Prästeståndets extractum
protocolli till svar på vårt protocollsutdrag om privilegiesaken.
Hvilket bifölls och uplästes samma extractum protocolli.
Hr Carl Wadenstierna: Jag finner af alt detta
intet annat, än att Prästeståndet går ikring saken likasom
katten kring het gröt.
Prästeståndet påstår, att det ej står i våra Privilegier, att
en adelsman är berättigad att blifva präst och niuta prästerättigheter
till goda samt bivista riksdagarne.
Vi deremot hafva redan bevist, att sådant står i våra Privilegier
samt att en adelsman är berättigad att blifva hvad
han vill, och följacktel. äfven att blifva präst och äga säte i
Prästeståndet.
2. Säja Prästeståndet, att det redan år 1727 var afgiordt,
att ingen adelsman skulle som präst få sitta i Prästestånden.
Men jag frågar då, hvarföre Prästeståndet nu giordt en ny
lag, när de hafva allaredan en gammal stadga sig till efterlefnad.
Alt detta hoppas jag ej lärer undfly Secreterarens upmärksamhet,
då han upsätter våra tankar för Hr Landtm. Men
aldrabäst tror jag, att Hr Landtm, skulle uträtta vår angelägenhet,
om det finge endast och alenast ankomma på Hr
Landtm:s egne lyckliga utförningsgåfva.
Hr Ehrenpreus bad, att deputation må få efterfråga,
hvem som varit uphofsman till Adelsfahneregementets reduction.
Hr Landtm, ärindrade, det han hälst ville hafva R. o.
A:s tanckar på papper, på det ingenting må säj as för litet
och ingenting för mycket.
376 1766, okt. 13—14. Adelns privilegier. Tobaksavgift.
Hr Durietz ärindrade, att om deputation skall afgå, så
bör det upsättas, som Hr Landtm, begärt sig till rättelse.
Frih. Grönhagen: Jag vet ej, om någon formelig proposition
blifvit giord i detta ämne. Dock som jag hör, att R.
o. A. äro ense, så vill jag conformera mig med pluraliteten,
dock med följande förbeholld:
1 :o. Att deputationen, som Hr Landtm, nu arnar anföra,
ej må blifva manstarkare än den sista, som afgeck i detta
ämne.
2:do. Att projectet, som upsättes till Hr Landtm:s rättelse,
må här justeras, så att inga termer deruti må finnas, som
kan stöta de öfrige stånden, och
3:tio att vi må öfverenskomma med de 3 stånden om någon
viss timma, på det att deputationen ej må få stå och
vänta på deras votering.
Grefve D o h n a begärte jämväl, att projectet må här justeras,
så väl böra vi försvara våra Privilegier men ej stöta de
öfriga stånden.
Hr Hasen kampf begärte, att några vissa ledamöter,
nemligen Frih. Bunge och Hr Wadenstierna, må få hielpa
Secreteraren vid upsättningen af projectet.
Frih. Ridderstolpe ville, att endast skählen skulle
anföras, hvarpå vi stödja vårt beslut, ty eljest blifver det altför
vidlöftigt.
Hr Landt m. gaf tillkänna, att han allaredan hedt Secreteraren
att författa projectet, emedan Hr Landtm, sielf icke
hade tid dertill.
Afgift för 19 :o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
tobak. den ii October 1766 angående att den afgift, som för tobaks
nyttiande ärlägges, må betalas af alla ståndspersoner i speciemynt.
Hr Landtm, ärindrade, att Secrete Utskottet ingådt i
denne proposition endast derföre, att vårt speciemynt må
blifva qvar i landet och ikke som förr komma i utlänningens
hand.
Hemstälte derföre, om ickke R. o. A. såväl af ägendomar
som af de personelle utskylderne täcktes åtaga sig att betala
1/4 af summan i speciemynt eller, att giöra det tydeligare,
en piece för person i stället för en fierdedel af 24 styfver.
Frih. Ridderstolpe: Här förstås icke, som skulle en
fierdedehl af alla utskylder betalas i speciemynt, utan me
-
Tobaksavgift. Riksdagsbeslutet.
377
ningen är den, att för år 1767 betalas 1 piece af alla utskylderne,
år 1768 två piece dito, 1769 3 och år 1740 4 piece in specie.
Hr Wachschlager: Jag för min del vördar Secrete
Utskottets mogna project och betalar giärna dubbelt.
Hr Landtm.: Ändamålet härmed är det att få speciemynt
i rörelsen, på det att soldaten och alla löntagare
gradatim må få specielöhn.
Sådant har hittils blifvit förhindrat genom den stora mängden
af valuter eller bancosedlarne, som jagat alt speciemynt
utur rörelsen.
Men nu kan projectet gå an, ty Banquen kan nu lemna ut
speciemynt och cronan kan lemna tullpengarne till förväxling
i landsorterne.
Secrete Utskottets extractum protocolli bifölls, med förbehöll
att de öfrige respective stånden det äfven bifalla.
Anno 1766 den 14 October.
Tisdag.
Plenum kl. 7.
1 :o. Uplästes 81 § af Allmogens allmänna besvär och bifölls
med den projecterade förordningen; men hvad det utsatte
straffet angår, så funno R. o. A. bäst vara, om sådant
öfverlemnas till att utstakas af dem, som författa förordningen.
2:do. Uplästes och justerades till slut det projecterade
riksdagsbeslutet, hvilket bifölls.
3:tio. Föredrogs Öfverstelieutenantens och Riddarens Gyllensvahns
ingifne memorial angående [angående lönen och beställningen
efter Lieutenanten Toll vid Savolax regemente].1
Bifölls och afgår till de öfrige respective stånden.
4:to. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 11 October 1766 angående valuters och polletters afskaffande.
Bifölls.
5:to. Föredrogs Håfjägmästaren Baron Gripenstiernas memorial
angående att håfjägmästerefullmagt må till vidare befordran
ansees som en värkelig tienst.
Bifölls.
1 Enligt prästeståndets protokoll.
Almogens
besvär.
Justering af
riksdagsbeslutet.
Hr Gyl lensvans
memorial.
Polletters
afskaffande.
Baron Gripenstierna[s]
memorial.
378 1766, okt. 14. Hemmansbyte. Thenstedt.
Eftergift af
arrende för
Fru G. Silfverschöld.
Hr Bilberg
om hemmansbyte.
V. Häradsh.
Arkenholtz’
besvär.
Hofpredi
kanten
Thenstedts
tjensteårs
beräknande.
Frh. Grönhagens
mern.
Manufacturisten
Wahlboms
understöd.
Någre skeppare
från
Wolgast om
ersättning.
Capitaine
Ehrenmalms
tour.
6:to. Föredrogs Ryttmästaren Silfverschölds memorial om
eftergift af en kronoskuld, som afledne Capitainen Silfverschölds
äncka, Fru Christiana C. Gierta, af räntan eller arrendet
för Lillheikilae kongsgård samt henne påförde bevillningsmedel
kan finnas vara skyldig.
Bifölls.
7 :o. Förekom under öfvervägande Hr Billbergs giorde ansökning
angående utbyte af cronohemman.
R. o. A. funno detta mål till en märkelig del röra sina
Privilegier, och fandts derföre för godt att förbiuda samtel.
R. o. A:s ledamöter i Expeditionsdeputation att på något
sätt bidraga till samma måls expedierande eller expeditionen
underskrifva.
8:vo. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den
18 April 1766 angående Håfsecreterarens och Vice Häradshöf
dingens Eric Arckenholtz besvär öfver praejudice, hvilka
deputationen afslagit.
Betänckandet bifölls.
9:o. Föredrogs Cantzlierådets Frih. Christer Horns memorial
rörande dubbla tiensteårs beräknande för Kongl. Håfpredikanten
Thenstedt i anseende till dess flere utgifne arbeten
om upfostringsvärkets förbättring och christendomens
förkofran.
Memorialet bifölls och afgår till de öfriga respective stånden.
10:o. Uplästes Frih. Claes Willhelm Grönhagens memorial
angående [bankokommissarien Egerströms balans].
Bifallit.
ll:o. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens
betänckande af den 1 September 1766 angående hielp för
Manufacturisten Anders Wahlbom till ett slip- och polervärks
inrättande.
Bifölls.
12 :o. Uplästes Secrete Utskottets protocollsutdrag af den
10 September 1766 angående någre skieppares i staden Wollgast
sökte ärsättning, 61 451 riksdahler courant, för bortmiste
fartyg under sista pommerska kriget, hvilkas begäran
Secrete Utskottet afslagit.
Secrete Utskottets extractum protocolli bifölls.
13. Föredrogs Prästeståndets protocollsutdrag af den 1
Augusti ang:de den af Capitainen Ehrenmalm sökte tour och
uprättelse.
Stockholms börs. Riksdagsort.
379
Afslogs, och funno R. o. A. skäligt förbiuda sina ledamöter
i Expeditionsdeputation att underskrifva, hvad uti
de öfrige stånden angående denne sak blifvit tillgiordt.
Ankom en Borgareståndets deputation, 8 personer stark. Borg.st. dep.
Ordföranden1 anmälte Borgareståndets vördsamma
hälsning och berättade, att ståndet för sin deel till alla delar
bifallit Secrete Utskottets extractum protocolli ang:de en
fierdedels ärläggande af mantalspenningarne i speciemynt.
Jämväl hade Borgareståndet afgiort frågan ang:de consumtionsafgiften
för tobaks nyttiande och bifallit, att samma
afgift af alla ståndspersoner må betalas i speciemynt.
Deputationen afträdde.
14. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af Beursebyggden
7 October sistledne ang:de den tillämnade beursebygg- nadennaden
bär uti Stockholm.
Bifölls.
15. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den Capitainen
18 April 1766 angående Capitainen Hederstiernas, Lieute- n^up^attelnanten
[o: Capitainelieutenanterne]2 Mathias Ströms och Jo-se med Heres,
han Ehrenpreus uprättelse i anseende till det dem öfver
gångne
lidande.
Betänckandet afslogs med tilläggning, att Capitainen Ehrenpreus
må undfå capitainesfullmagt, dock utan äldres och
bättre förtientes praejudice.
Ankom en Prästeståndets deputation af 8 personer. Prästestån
Ordföranden3
anmälte sitt stånds vördsamma håls-dets dePuta_
tion.
ning till R. o. A. och berättade, att Prästeståndet bifallit
Secrete Utskottets protocollsutdrag ang:de mantalspenningars
betalande till en fierdedel i speciemynt.
Likaledes hade ståndet förehaft och bifallit Secrete Utskottets
extractum protocolli af den 11 October angående
att afgiften för tobaks nyttiande må ärläggas af ståndspersoner
uti speciemynt.
Sluteligen har Prästeståndet uppå öfvervägande af de
flerehanda olägenheter, som riksdags hollande här i hufvudstaden
medföra, för sin del pröfvat godt, att riksdagarne
hädanefter må hållas på något annat ställe uti riket, hvar
-
1 Borgareståndets protokoll nämner icke denna deputation.
2 Betänkandet.
3 Enligt Prästeståndets protokoll biskop Filenius.
25—581454
380 1766, okt. 14.
Riksdagsort.
Äng:de riksdagens
flyttning.
till ståndet har velat föreslå Nyköpings stad, dock så att
ståndet är villigt i denne sednare delen att foga sig till dess
respective Medständers yttrande och mening, i händelse de
med ståndet sig ej härom förena skulle.
Deputationen besvarades af Hr L a n d t m. uppå R. o. A:s
vägnar och afträdde.
Sedan Hr Landtm, om Prästeståndets deputerades
ärende giort R. o. A. kunnoge, androg
Hr W adenstierna, det han med största förundran
nu återigen hört en proposition väckas af ett stånd om riksdagens
flyt [t] ning ifrån Stockholm, där dock sådant tillförene
ofta varit tillämnadt men aldrig kunnat låta sig giöra.
Att nu komma till sielfva qvestion och till den orten och
stället, som Presteståndet funnit lämpeligast till riksmötes
hollande, så utom det att Nyköping är en af våra mindre
städer här i riket, så är R. o. A. dessutom så talrik, att våningsrummen,
som där torde stå att ärholla, knapt lärer
förslå ensamt till deras behof, att förtiga den myckenhet af
rum, som tarfvas för de öfrige stånden, till sessionsrum för
plena och deputationer och till våningsrum, cantzlier och
archiver; när härtill kommer den ansenliga kostnad, som
staten nödvändigt vid en sådan riksdagsflyttning måste vidkännas,
så i anseende till riksdagsacters flyttning, nödige
reparationer och byggnader som i anseende till aflägsenheten
ifrån samtelige riksens collegier, hvilka mäst alla hvar
på sitt sätt i riksdagsärender komma att höras och afgifva
sine yttrande, så kunde han för sin deel icke se någon nytta
men väl kostnad och olägenhet af en sådan riksdagens flyttning
ifrån Stockholm. Begärte derföre proposition till afslag
uppå Prästeståndets tagne beslut i denne delen.
Hr Gyllensvahn ärindrade, att denne af Högvördige
Prästeståndet projecterade riksdags flyttning vore efter hans
tancka både laglig och nyttig.
Laglig, emedan 1 § i Riksdagsordningen tydeligen dicterar,
att Riksens Ständer kunna församlas både i Stockholm
och på andra orter i riket, alt efter omständigheterne.
Nyttig, endels för Riksens Ständer sielfve; ty en riksdag
på en ort, där mindre tillgång finnes på nöjen och sådant,
som intager och förnöjer sinnena, måste naturligtvis blifva
kortare, arbetet skötas med mera drift och Riksens Ständer
blifva mindre öfverhopade af sollicitanter och sökande än
Riksdagsort.
381
här i Stockholm, där hälften af hela vår riksdagsvarelse
knapt spisar till att sköta våra nöjen; tillstyrkte derföre,
att riksdagarne må hollas på någon annan ort i riket, där
tillgången på våningsrum någorlunda kan vara proportionerad
emot riksdagsmännens antal, och föreslog till den
ändan Upsala eller Nyköping; men kunde dock icke med
visshet nämna orten, emedan sådant borde ankomma på närmare
uträkning.
Frih. Friedrich Horn kunde för sin deel icke bifalla,
att riksdagen holles hvarken i Upsala eller Nyköping,
emedan sådant skulle medföra altför mycken olägenhet både
för R. o. A., som här i hufvudstaden hafva sitt egit palais
och betiening, archive och cancellie, som för riksens collegier
och ämbetsmän; att förtiga den stora kostnad, som en
sådan riksdagsflyttning nödvändigt lärer tarfva. Begärte
derföre proposition till afslag på Prästeståndets beslut i detta
ämne.
Hr Gyllensvärd berättade, att han en gång tillförene,
nemligen vid 1751 års riksdag, bifallit, att riksdag må hollas
i rikets öfrige städer blott för att uphielpa deras handel
och rörelse; men han hade icke länge varit af samma tancka,
förrän han ångradt sitt tagne beslut; kunde således nu
icke ingå i en dylik proposition, af frucktan att råka i
samma tvehugsan; ty förhastade beslut pläga altid hafva
sådant med sig i följe.
Hr Durietz medgaf, att denne nu projecterade riksdagsflyttning
kunde i vist afseende falla oläglig för rikets
collegier, ämbetsmän och för R. o. A.; men trodde, att densamma
skulle kunna ske med beqvämlighet, om alla de vid
riksdagen nödvändiga riksdagshandlingar skickades siövägen
till Nyköping, ty derigenom bespardes hela skiutsomkostnaden.
Äfvenledes kunde postvagnar här emellan och
Nyköping inrättas, endels för att ifrån collegierne bekomma
nödige uplysningar, endels och för att bespara resepenningar
för courierer och expresser, som eljest skulle 3 a 4 gånger
om veckan affärdas.
Eljest och hvad sielfva riksdagsflyttningen beträffar, kunde
han ej annat finna, än att den vore nyttig både för landet
och undersåtare. Ty när man betragtar, att större delen
af våra riksdagsmän äro sysslosatte i collegierne, somlige
till att afgiöra målen och andra åter att få sina ansökningar
382 1766, okt. 14. Riksdagsort.
afhulpne, hvarigenom riksdagen drages ut på tiden och
oordningar i stånd och deputationer upkomma; men sådant
alt icke kan sysslosätta riksdagsmännerne i Nyköping,
så vida som ortens aflägsenhet ifrån collegierne synes sådant
hindra, så vore all anledning att tro, det riksdagen i
Nyköping borde blifva hälften kortare, än om den skulle
hollas i Stockholm; nyttan af en sådan kort riksdagsvarelse
är sedan ögonskenlig, så i anseende till land och rike, genom
det att herredagsmännens riksdagspenningar blefve
hälften mindre, som i anseende till riksdagsmännerne sielfve,
genom det att de finge bespara hälften af sine dryga utgifter.
I synnerhet tillfaller R. o. A:s ledamöter den största
förmånen, ty hvem är det, som icke häldre utväljer en mindre
utgift framför en dubbelt så stor kostnad.
Hvad nu sluteligen den af Högvördige Prästeståndet utsedde
orten beträffar, där riksdag efter deras tancka kunde
hollas med största beqvämlighet, så kunde han icke ännu
derom yttra sig utan projecterade, om icke Riksens Ständer
i underdånighet borde till Hans Kongl. Maij :t öfverlemna
detta ämne och anholla, det täcktes Hans Konglige
Maij :tt genom vederbörande ämbetsmän låta eftersee, hvarest
riksdag med största beqvämlighet kan hollas, och sedan
sammankalla Riksens Ständer till den ort och ställe, som
Han dertill lämpeligast och bäst finner.
Frih. Carl Ridderstolpe ärindrade, att 1752 års
riksdags ventilation i detta ämne icke kunde ligga nuvarande
Riksens Ständer i vägen att uptaga målet ånyo, emedan
det enligit grundlagarne tillhörer dem att sielfve utsätta orten
och stället, där de vilja församlas. Trodde att en sådan
nu projecterad riksdagsflyttning vore ganska nyttig till förkortande
af våra nu i sednare tider nog långsamma blefvne
riksdagar, emedan inga privata mål kunde på en sådan ort
sysslosätta Riksens Ständer och inga samqväm och nöjen
afbryta och förlänga riksdagsarbetet. Riksens Ständer skulle
på en sådan aflägse ort aldeles vara sig sielfve lenmade och
endast och alenast sysslosättas med allmänna riksdagsärenden;
fölgden deraf blefve den, att riksdagen torde kunna slutas
på 3 månader, i dess ställe en riksdag här i residentzet
kan räcka längre än ett helt år. Och hvem är, som kan neka,
att icke korta riksdagar gagna riket och hvar och en enskylt
medborgare, i dess ställe att långa riksdagar utarma
oss och giöra oss fattige.
Riksdagsort. Adelns privilegier.
383
Hr Billberg önskade, att R. o. A. ville bifalla Prästeståndets
fattade beslut i detta ämne, emedan riket och hvar
enskyldt man hade att deraf förvänta den största nyttan
och besparing. Trodde att riksdagsarbetet med större enighet
och drift kunde förrättas i en af våra smärre städer än
här i Stockholm, där Riksens Ständer endels sysslosättas af
privata saker och endels upofra sin ädla tid för att roa sig.
Riksens Ständer skulle dessutom på ett sådant ställe vara
skilde ifrån främmande håfs ministrar och den värkan, de
hafva på våra rådslag, i dess ställe att de här i Stockholm
ständigt äro utsatte för deras hemliga afsigter.
Men som vidare öfverläggning i detta ämne endast torde
tiena till att utdraga tiden, ty hemstälte Hr Billberg, om
icke R. o. A. skulle finna för godt att upskiuta med denne
saks afgiörande tills i eftermiddag.
Hr Landtm, tillstyrkte, att denne sak må få vila tills
i dag klockan ett och att emedlertid några andra mål måtte
få föredragas.
Hvilket bifölls.
Hvarefter uplästes och justerades det promemoria, som Justering.
Hr Landtm, i de öfrige 3 respective stånden kommer att anföra
uti privilegiesaken, då han afgår med deputationen af
48 personer (Bil. 30).
Bifölls.
Hr Wadenstierna giorde förbehöll, att om de öfriga
respective stånden innan klockan 12 i dag icke skulle gifva
R. o. A. nöjacktigt svar i denne angelägne fråga, Hr Landtm,
med deputationen då genast måtte hos Kongl. Maij :t reclamera
våra Privilegier, fri- och rättigheter och inför konungatrohnen
söka beskydd emot alt intrång derutinnan.
Frih. Christer Horn begärte, att de åberopade §§ i
Regeringsformen och våra Privilegier måtte till sitt bokstafveliga
innehöll så tydeligen utsättas, så att intet tvifvelsmål
om deras rätta ordaförstånd i detta ämne må kunna
upkomma.
Hr Landtm, begärte, att R. o. A. ville stadga, huru och
på hvad sätt han skall anföra denne deputationen, om han,
så snart de öfrige 3 stånden svarat, att de icke kunna ändra
sine fattade beslut, genast skall med deputationen upvackta
Hans Kongl. Maij :t och där reclamera R. o. A:s Privilegier
eller om han dermed skall vänta, till dess en för
-
384 1766, okt. 14.
Skattehemman.
v. Stiernmans
Sami,
af förordningar.
Skattehemmans
byte
til frälse.
Eskilstuna
kungsladu
gård.
teckning hunnit att giöras på alla de mål, som skola anmälas
hos Hans Konglige Majestät såsom stridande emot våra
Privilegier.
Denne fråga vilar.
Emedlertid föredrogs
16 :o Secrete Utskottets protocollsutdrag af den 10 September
1766 angående framledne Cancellierådets och Riddarens
Anders Anton von Stiernmans Samling af Sveriges
commercie-, oeconomie- och politieförordningar med mera.
Bifölls.
17 :o. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den
18 Maij 1766 emot skattehemmans utbyte till frälse, hvilket
af frenne stånd enligit påskrifterne blifvit bifallit.
Frih. Ridderstolpe fandt, att detta mål vore stridande
emot Privilegierne, men tillstyrkte dock, att Hr
Landtm, med den af honom anförde deputationen icke må
in specie inför Kongl. Majestät nämna hvart och ett mål,
som kan röra våra Privilegier, utan endast generelt begära
beskydd för våra fri- och rättigheter uti alla de mål, där de
på något sätt kommit att rubbas.
Hr Gripenstierna fandt observationer vara ganska
nödige vid alla så kallade reductionsmål, som denne riksdag
blifvit afgiorde, emedan åtskilligt torde finnas vid dem att
påminna, som icke så stricte är enligit med våra Privilegier.
Hr Ehrenmalm trodde, att det nu in qvestione satte
ämnet ang:de skattehemmans utbyte icke med skäl kan
säj as vara ett privilegiemål.
Hr Linderstedt ärindrade, att ämnet aldeles rörer
våra Privilegier, ty det angår räntans utbyte; hvartill kommer,
att en skattebonde icke vill blifva frälsebonde.
Bondeståndets extractum protocolli afslogs såsom stridande
emot 28 § af R. o. A:s Privilegier, hvilken i gemen
tillägger frälsemän rättigheten att emot jämngod ränta in
natura sig tillbyta cronohemman eller andra lägenheter, som
ligga honom tillhanda, och funno R. o. A., att detta Privilegierne
så nära rörande mål enl. 17 § af Riksdagsordningen
icke bör expedieras eller af Hr Landtm, eller någon R. o. A:s
ledamot i Expeditionsdeputation underskrifvas.
18. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commerciedeputationens
betänckande af den 3 October 1766 ang:de den
Kungsgårdar.
385
delen af Eskilstuna kungsladugård, som Eskilstuna stad
fädt under arrende.
Bifölls enligit den generelle författningen om kungsgårdsarrenden.
19. Uplästes Cammar-, oeconomie- och commerciedeputations
betänckande af den 30 Augusti ang:de Lindhoffs kungsladugård
i Halland.
Bifölls enl. generelle författningen om kungsgårdsarrenden.
20 :o. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commerciedeputationens
betänkande af den 1 Julij 1766 angående Svartsiö
kongsgård.
Hr Landtm, ärindrade, att Hans Kongl. Maij :t åstundat
att få Svartsiö kongsgård under sin egen höga disposition
i stället för Carlberg; men nu hafva allaredan 2:nne
stånd genom sine fattade beslut bibehollit Hr Landshöfdingen
Broman vid sitt innehafvande arrende af Svartsiö, så att
det vill falla Riksens Ständer svårt att kunna villfara Kongl.
Maij :ts åstundan.
Hr H a s e n k a m p f fandt å ena sidan, att Landshöfdingen
Broman bör bibehollas vid sitt arrende; men holt å andra
sidan för ganska rätt och tillbörligit att söka befordra Kongl.
Maij :ts höga nöje; ville således remittera betänckandet till
Secrete Utskottet för att söka jämka saken så, att Landshöfdingen
Broman kunde emot något aequivalent kungsgårdsarrende
eller och emot något visst i penningar afstå Svartsiö
åt Hans Kongl. Maij :tt.
Hr Eneschöld kunde icke se någon så bindande orsak,
hvarföre Landshöfdingen Broman skulle bibehollas vid
arrendet; ty arrendet var aldrig stäldt på vissa åhr utan på
behaglig tid.
Hr Wachsc h lager fandt, att Landshöfdingen Broman
borde i stället för Svartsiö få något annat aequivalent
arrende, men icke någon summa penningar; ty sådant vore
honom till ringa nytta men blefve altid en säker utgift för
staten.
Hr Gustaf Wachs[ch]lager begärte, att målet må
blifva remitteradt till Secrete Utskottet och att där må eftersees,
huru och på hvad sätt Landshöfdingen Broman må
kunna blifva indemniserad.
Hr Landtm, berättade, att Secrete Utskottet längesedan
Lindhofs
kungsladu
gård.
Svartsiö
kungsgård.
386 1766, okt. 14. Kungsgårdar.
delibereradt deröfver och remitteradt det till Cammaroeconomiedeputationen;
derifrån har detta betänckande upkommit,
som i 2 stånd redan blifvit bifallit. Frågan har för några
dagar sedan återigen varit före i Secrete Utskottet, men som
Landshöfdingen Broman, ifall han skulle af säj a sig arrendet,
begärt att få en summa penningar jämte Wentholms
kungsgård i stället för Svartsiö, hvilket alt Secrete Utskottet
ej kunnat bifalla, så trodde Hr Landtm, vara bäst, om R. o.
A. ville bifalla, att Landshöfdingen Broman, då någon kungsgård
blifver ledig till nytt arrende, må få densamma tillträda
i stället för Svartsiö, som han nu innehafver, ifall han
dermed skulle vara nögd.
Hr Bro m a n förklarade sig vara nögd att afstå Svartsiö
emot Ventholms kungsgård, alenast han finge den utan arrende.
R. o. A. resolverade, att som Kongl. Maij :tt i nåder åstundat
Svartsiö kungsgård under sin höga disposition i stället
för Carlberg, som till Hans Kongl. Höghet Cronprintzen
öfverlemnadt blifver, så skall Svartsiö till Kongl. Maij:t
afträdas, så snart Landshöfdingen Broman, som det nu innehafver,
någon sequivalent kungsgård i dess ställe ärholler.
Dock ifall Landshöfdingen Broman vid Svartsiö giort några
anseenl. förbättringar och byggnader, bör sådant honom
till godo räknas.
R. o. A. in- 21. Företrädde uppå skedd anmälan tvenne af Kongl.
viteras til
måltids på Maij :t af skickade Cammarherrar, Grefve Bonde och Hr
Kongl. Slot- Polheim, hvilka på Kongl. Maij :ts vägnar och i Dess höga
namn inviterade R. o. A. genom deputerade till måltids i
morgon på Kongl. Slottet.
Hr L a n d t m. tackade på R. o. A:s vägnar för denne
Kongl. Maij :ts nåd och lemnade till svar, att R. o. A.
i underdånighet skola åtlyda Kongl. Maij :ts förklarade
åstundan.
Höijentorps 22. Föredrogs R. o. A:s samt Borgareståndets ledamöters i
Cammaroeconomiedeputation afgifne yttrande af den 17
September 1766 ang: de kungsgården Höij entorp i Skaraborgs
lähn.
Hvilket bifölls enligit den generelle författningen om
kungsgårdars arrenden.
Bevillningen. Riksdagsort.
387
23 :o. I ansennede till de trängande behof, hvarutinnan ri-Bevillningen
ket sig nu befinner, och till att utmärcka den nit och åhåga, afin SpecieA
R. o. A. har att understödja rikets tillgångar och bidraga till mynt.
alla de utvägar, som kunde tiena att föra speciemynt i rörelse,
åtoge sig nu R. o. A. att i afräkning på de utskylder, som
hvar adelig person skulle för åhr 1766 ärlägga, gifva 6 öre
silfvermynt in specie, och likaledes sex öre in specie betalas
af de utlagor, Adelens betiente komma att utgifva, samt år
1768 på lika sätt 2 sexstyfver in specie, år 1769 try och 1770
4 sexstyfver i courant mynt, dock sådant alt med det förbehold
att de öfrige respective stånden äfven lika mycket af
deras personliga utlagor uti courant mynt eller efter cours
ärlägga.
I följe af detta vidtagne beslut upsattes ett extractum protocolli
till att communiceras med de öfrige respective stånden,
hvilket genast justerades och afgeck.
24 :o. Hr Generalauditeuren von Nackreij ärindrade, Decharge för
att alla fullmägtige i Manufacturcontoriet fädt eftergift och ^unmägtige*
decharge för sin förvaltning; hemstälte derföre, om icke R. o.
A. skulle täckas med lika ynnest ansee Assessoren Biuggren,
Lagmannen Eric Paléen och Secreteraren Gabriel Kling,
hvilka äfven varit fullmägtige i Riksens Ständers Manufacturcontoir.
Härtill svarades Ja.
Hvarefter Hr Landtm, tillika med den af honom anförde Adel. biskop
deputationen
af 48 personer afgeck till de öfrige trenne re- ang^e.
spective stånden med föreställning angående Prästeståndets
giorde författning att utur sitt stånd excludera alla biskoppar,
hvars barn blifvit adlade, samt de präster, som sielfva äro
adelsmän, hvarigenom en så märckelig del af R. o. A:s Privilegier
blifvit rubbad.
Genast därefter ankom en Borgareståndets deputation, 12 Borg.st:s depersoner
starck. putation.
Ordföranden, Borgmästaren Munthe, anmälte sitt
stånds vördsamma hälsning till R. o. A. och gaf vid handen,
att Borgareståndet haft under öfvervägande Högvördige Prästeståndets
tagne beslut ang:de riksdagens flyttning till Nyköping,
hvarmed Borgare [ståndet] i alt öfrigit funnit godt att
instämma, utom i hvad som angår sielfva orten. Till att således
hielpa de olägenheter, som i Nyköping kunna möta Rik
-
388 1766, okt. 14. Riksdagsort. Arvoden.
Bondeståndets
dep.
Arfvode tor
Landtmarskalken.
Riddarehussecreterarens
arfvode.
sens Ständer, har Borgareståndet funnit mera tienligit vara,
om någon af rikets större städer till riksdags hollande blefve
utsedd, där tillgången på husrum och lifsmedel mera vore
proportionerad emot Riksens Ständers antal; Borgareståndet
har derföre i stället för Nyköping velat nämna Norrköpings
stad, i förmodan att häröfver ärholla dess respective Medständers
utlåtande och bifall.
Deputationen afträdde.
Hvarefter ankom en deputation ifrån Bondeståndet af 10
personer.
Ordföranden1 anmälte ståndets vördsamma hälsning
till R. o. A. och berättade, att Bondeståndet haft under ventilation
Högvördige Prästeståndets vidtagne beslut angående
riksdagens flyttning, uti hvilket ämne Bondeståndet till alla
delar sig förent med det Vällofl. Borgareståndets redan genom
deputation kundgiorde beslut och bifallit nästa riksdags
hollande i staden Norrköping.
Deputation afträdde.
25. Hos R. o. A. förekom under ventilation, huru Hr
Landtm., som under denne så långvarige riksdag måst vidkännas
ganska dryga utgifter, måtte derföre blifva någorlunda
skadelös hollén. R. o. A. ärindrade sig dervid, huruledes de vid
senaste riksdag faststälte, det framdeles en landtmarskalck
borde för de 3 första månader af riksdagen åtniuta 3 000 plåtar
månateligen och för hvarje af de månader, som riksdagen
sedan varade, 2 000 plåtar eller 12 000 dahlér kopparmynt
månatel.
Och har derföre R. o. A. vid förenämnda summa nu velat
låta bero, ehuru R. o. A. funno, att denne summa föga svarade
emot Hr Landtm :s hafde utgift under så långvarig riksdag
och den almänna dyrheten eller emot R. o. A:s önskan att
härvid hafva kunnat ådagalägga sin fullkomliga ärkänsla
emot Hr Landtm :s under sitt ämbete hafde mödosamma arbete
och berömlige förhållande.
Detta R. o. A:s beslut skulle genom extractum protocolli
genast expedieras, till hvilken ända expeditionen upsattes
och justerades samt gillades.
26 :o. Under det att detta förra ämne förehades och expeditionen
upsattes, förekom och väcktes tillika en annan fråga
1 Enligt Bondeståndets protokoll Olof Olsson.
Riddarhusfunktionärernas arvoden.
389
i dylikt ämne, nemligen om Riddarehussecreteraren Hr
Cantzlierådet Francs arfvode.
Hr Hasenkampf tillstyrkte, i anseende till det så
anseenligen vid hvarje riksdag tillväxande riksdagsarbetet,
att Riddarehussecreteraren Hr Cantzlierådet Franc måtte
undfå 1 000 plåtar mera vid denne än vid förledne riksdag.
Hr Gyllensvahn förklarade sig dertill vara ganska
villig, men som han vore oviss om, huruvida riddarehuscassan
kan tåla en sådan dryg utgift, så trodde han tienligast
och bäst vara, om R. o. A. för Cantzlierådet Franc täcktes
bifalla ett lika arfvode som sistledne riksdag, nemligen 4 000
plåtar. Då vore äfven beslutet mera conformt med hvad som
redan blifvit stadfäst för Hr Lantm.; och lika principe,
nemligen sista riksdags beslut, togs då för dem begge till
grund.
Hr Schönström fandt det vara mindre billigt att
pruta på några tusende dahlér, när det skall determineras
belöning för en så värdig man.
R. o. A. resolverade, att Riddarehussecreteraren Hr Cantzlierådet
Franc skall af riddarehuscassan bekomma 4 000 plåtar
el:r 24 000 dahlér kopparmynt.
27:o. Sluteligen proponerade Hr Wadenstierna, omRiddarehusicke
R. o. A. med samma gång skulle täckas ihugkomma be*Jrf"I0IJjgeens
den öfrige riddarehusbetieningen och tillägga dem lika belöning
för sitt arbete under denne riksdag som tillförene.
Hr Gustaf Wachschlager ärindrade, att innan
han i detta mål kunde sig utlåta, ville han se tillgången i
riddarehuscassan. Dessutom hade R. o. A. ännu icke utlåtit
sig om något sammanskott till Ridderhuset, vilket dock borde
först afgiöras, innan någon belöning beviljades.
Hr Billberg begärte upskof med denna saks afgörande
till de oeconomiska plena.
Hvilket bifölls.
27. Föredrogs Prästeståndets protocollsutdrag af den 13 Decharge för
October 1766 angående decharge för herrar bancofullmägtige. ^ägtigé1
Bifölls.
28. Uplästes öfverstens Frih. Diedrich Duvalls inlemnade Ang:de
memorial ang:de dess svärfader, för detta Borgmästaren i ^termans
Stockholm Gustaf Kierman, att han må förskonas ifrån den förskoning,
honom ådömde hårda arresten på Marstrand och i dess ställe
390 1766, okt. 14. Kierman. Adliga privilegierna.
Flemmingske
arf. fordran.
Adel. privilegierne
ang :de.
flyttas till arrest på någon af dess långt ifrån Stockholm belägne
landtägendomar.
Höglåfl. R. o. A:s tanckar i detta ämne syntes vara sinsemellan
stridige, i det några ledamöter ville afslå oell andra
åter bifalla förr bemälte memorial.
Hr Landtm, ärindrade, att han icke såg sig i stånd att
kunna giöra någon proposition, om ej R. o. A. vill förena sina
tanckar och bifalla Frih. Duvalls memorial.
Hr Billberg proponerade, om icke denne Frih. Duvalls
giorde ansökning kunde hemskiutas till Hans Kongl. Maij:t
att efter omständigheterne derutinnan förordna.
Härtill svarades äfven med Ja och Nej.
Saken lades ad acta.
29. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commerciedeputationens
betänckande af den 4 October 1766 öfver Flemingske
arfvingarnes ansökning rörande Fagernäsgodset.
Under det att betänckandet uplästes,
återkom Hr Landtm, med den af honom till de öfrige respective
stånden anförde deputation i privilegiisaken.
Hr Landtm, berättade, att Prästeståndet, sedan Hr
Landtm, där föredragit sitt ärende, lemnadt honom till svar,
att det bekymrade dem ganska mycket, om de genom den
af dem vidtagne författningen skulle hafva trädt R. o. A:s
Privilegier för nära, låfvade att detsamma under öfvervägande
taga och sedermera aflemna sitt yttrande.
Borgareståndet hade för sin deel önskadt, att de icke lagt
handen vid detta mål och att ett sådant project varit ogiordt,
så skulle de med nöje hafva förenat sig med R. o. A.. Men
som de öfver målet redan voteradt och genom sin pluralité
afgiordt och bifallit Prästeståndets åfvan förmälte protocollsutdrag,
så kunde de icke nu på något sätt ändra sitt tagne
beslut eller ingå i de föreställningar, som dem af R. o. A.
blifvit giorde.
Bondeståndet hade med upmärksamhet åhördt R. o. A:s
föreställning och svarat, det de, då målet afgiordes, icke
kunde hafva tänckt, att Prästeståndets åfvan berörde författning
skulle röra R. o. A:s Privilegier, utan hade de då
bifallit Prästeståndets extractum protocolli; men som de nu
förnummo, att sådant skulle träda R. o. A:s Privilegier för
nära, så låfvade de att öfverväga saken och gifva R. o. A. till
-
Tryckfriheten.
391
känna sine ytterligare tanckar deröfver efter målets beskaffenhet.
Hvarefter continuerades med upläsandet af det föredragne
Cammaroeconomiedeputations betänckandet.
Och bifölls R. o. A:s samt Borgareståndets ledamöters yttrade
tanckar i deputationen.
30. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den 6 Belöning för
S0C T~)pp
September 1766 ang:de belöning och gratification för dess betjening,
betiening.
Afslogs.
31. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens be- Manuf.cont.
tänckande af den 15 September 1766 med berättelse om för- beSCassan8S
valtningen af den i Riksens Ständers Banque stående intresse
eller Manufacturcontoirets besparingsräkning n:o 2.
Bifölls.
32. Uplästes Assessorens i Cammarrevision Carl Gustaf Om AssessoEhrenhoffs
memorial och ansökning örn undfående af det bofVbeforledige
tullrådsämbetet, emot half lön, då den andra hälften dran.
staten till lisa kan indragas.
Jämväl föredrogs det Hedervärda Bondeståndets protocollsutdrag,
hvarutinnan ståndet med samma syssla vill hugna
Håfjunckaren Frih. Grönhagen.
Hr Landtm, proponerade, om icke R. o. A. skulle täc- Frh. Grönhakas
bifalla Bondeståndets extractum protocolli och utnämna gea ^ tull~
Frih. Grönhagen till samma syssla.
Härtill svarades Ja.
Hr Billberg påminte, att detta mål ej hade bordt så
immediate uptagas af Bondeståndet, som nu skedt; biföll
dock R. o. A:s fattade beslut.
33. Uplästes Stora Deputationens betänckande af den 7 Skrif- och
Augusti 1766 med project till en förordning angående skrif- te^förordve-
och tryckfriheten. ning.
Och funno R. o. A. skäligt att dervid giöra följande ärindringar.
Vid 8 § afslogs den delen, som rör revisionsbetänckandens
communication med parterne, innan de Kongl. Maij :t föredragas,
såsom onyttig och endast tienande till sakernes och
tidens utdrägt. /
Vid 9, 10 och 11 §§ ärindrade Hr Linderstedt, att
ingen rubbning bör ske uti Regeringsformen, 48 §, Svea Ko
-
392 1766, okt. 14. Tryckfriheten.
Ang:de en
hos Hr Gyldenäs
görd
contiscation.
nungaförsäkrans 8 § och Riksdagsordningens 22 §. Ty desse
åberopade lagsens rum utsätta med tydelige ord, att alla riksdagshandlingar
böra å sine orter orubbade förvaras och till
ingen utlefvereras. Då nu desse puncter af projecterade tryckfrihetsförordningen
dermed jämföras, lärer befinnas, att innehollet
deraf är aldeles emot grundlagarnes innehöll; hemstälte
derföre, om icke 9, 10 och 11 §§ böra gå ut utur projectet.
Grefve Axel [von] Fersen biföll Hr Linderstedts
tancka i detta fallet så mycket mera, som han trodde det
kunna värka mera ondt än godt, om enskilte ledamöters dictamina
och memorialer samt muntel. anförande till protocollet
skulle få genom allmänt tryck kunnige giöras.
R. o. A. afslogo vid 9, 10 och 11 §§ alt det, som angår
tryckning af de vid riksdagar hollne protocoller i stånden,
Secrete Utskottet eller deputationerne med dertill hörande
voteringar och skrifteliga eller munteliga vota, emedan slike
acter enligit Reg.form, 48 §, Svea Konungaförsäkr. 8 § och
Riksdagsordningens 22 § böra å sine orter orubbade förvaras
och till ingen utlefvereras, hvarutinnan R. o. A. således nu
för sin dehl ingen rubbning kunde tillåta.
14 § ansågo R. o. A. böra gå ut, efter ganska betänckeligit
är att gifva åt nya oeconomiska författningar, hvars bestånd
bör ankomma på deras mera eller mindre goda värkan och
nytta i applicationen, den styrka och den hälgd, som besvurne
grundlagar, hvarpå rikets constitution hvilar, enskildt tillkommer.
34. Hos R. o. A. kom dernäst uti öfvervägande, hvad arfvode
för de öfrige ståndens Talemän borde utsättas.
Härvid anmältes, att Rorgareståndet redan hafva bifallit
R. o. A:s med de öfrige respective stånden communicerade
extractum protocolli angående Hr Landtm :s belöning.
R. o. A. funno i stöd häraf billigt att tillägga Borgareståndets
Taleman hälften emot hvad de för Hr Landtm, redan
tillstyrkt.
35 :o. Hr Gyllensvahn ärindrade, hurusom vid sistledne
riksdag åtskillige confiscationer blifvit eftergifne, samt
hemstälte i stöd deraf, om icke R. o. A. skulle täckas att nu
vid detta tillfälle visa en dylik grace för en deras ledamot,
Hr Gyldenär, hvartill vore så mycket mera ömmande skäl å
Adliga privilegierna. Cruusska bytet.
393
lians sida, som han är ganska illa brydd för en confiscation
och eljest torde mista alt, hvad han äger.
Härtill svarades Nej.
Hr Durietz recommenderade Hr Gyllensvahns hemställande
till bifall, eftersom Gyldenär vore en gammal fortient
militair samt mindre förmögen; trodde dessutom, att R. o. A.
hade fog belöna honom på detta sätt, aldenstund han upfunnit
ett nytt fördelacktigt brännvinsbränningssätt.
Hr Wachschlager biföll Hr Durietz tancka så mycket
mera, som R. o. A. intet längesedan gifvit praemium åt
en, som upfunnit ett fördelacktigt bryggnigssätt; och således
hade Gyldenär något fog till att förmoda denne grace af
R. o. A.
Frih. Gustaf Reuterholm styrkte till bifall på Hr
Durietz tancka.
Hr Linderstedt förbehölt sig att också få anmäla
ett honom rörande mål, om R. o. A. skulle nu bifalla Hr Gyllensvahns
ansökning för Hr Gyldenär.
Hr Landtm, ärindrade, att han icke kunde häröfver göra
någon proposition, eftersom målet icke lagligen blifvit uptagit.
36. Uplästes Riddarehusdeputationens betänckande af den
3 October 1766 ang:de Krusiske bytet och flere Privilegierne
rörande mål.
Hr Gripenstierna styrkte till bifall på detta betänckande,
ty eljest kunde R. o. Ars Privilegier komma att rubbas,
om icke nu, dock framdeles, och sådant böra vi ingalunda
tillåta.
Betänckandet bifölls.
Och funno R. o. A. godt att i allmänhet förbiuda Hr
Landtm, och sine ledamöter att underskrifva eller expediera
något mål, som på något sätt befinnes röra dess Privilegier.
37. Föredrogs ånyo Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 30 Junii 1766 angående tvisten emellan
Slagtareämbetet i Stockholm och förre Oxhandlaren Hillman.
Hvilket betänckande R. o. A. genom påskrift af den 30
Augusti sistledne till alla delar bifallit, men Borgare- och
Prästestånden tillagt bemälte Hillman ettusende dahlér silfvermynt
uti rättegångskostnad.
Krusiske bytet.
Slagtareembetets
tvist
med Hilman.
394 1766, okt. 14. österbotten. Rutström.
Riksens
Ständers uprättelser
denna riksdag.
R. o. A:s
Privilegier,
und. skrifvelse
til
Kongl. M:t.
Österbottns
strömsräns
ning.
Ruth ströms
religionssak.
Commissionsbetjeningens
belöning.
,****■>: ••
Riksdagens
flyttning.
R. o. A. biföllo nu det Högl. Borgareståndets påskrift, som
tillägger Hillman 1 000 dahlér s:mt i expencer.
38. Upläsles Håfrättsrådet Johan Linderstedts memorial
angående rätta förståndet af -de denne riksdag meddelte uprättelser
och befordringar.
Bifölls.
39. Hr Landt m. hemslälte, om icke R. o. A. skulle täckas
bifalla, att ett project till den underdåniga skrifvelse,
som till Hans Kongl. Maij :t kommer att öfverlemnas rörande
Prästeståndets tagne beslut emot våra Privilegier, kunde
upsättas och sedan här i morgon bittida justeras.
Detta bifölls.
40. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commerciedeputationens
betänckande af den 14 Augusti om strömsränsningen
i österbottn och Magister Stenii befordran för dess dervid
hafde upsigt.
R. o. A. funno skäligt att bifalla det Ärbara Bondeståndets
påskrift.
41. Uplästes Stora Deputationens Lagutskotts berättelse
och utlåtande af den 22 September 1766 angående Doctor
Rutströms religionsprocess och hvad dervid uti Konglige
Maij :ts Rådcammare passeradt.
Frih. Gustaf Reuterholm begärte, att hela denne
berättelse med dess handlingar må till allmänhetens uplysning
få tryckas samt att alla handlingarna nu äfven måtte
upläsas.
R. o. A. bifölle Frih. Reuterholms begäran, hvad tryckningen
angår, men hvad handlingarnes upläsande vidkom,
fandt R. o. A. för godt att dermed upskiuta tills i eftermiddag,
då plenum kommer att blifva kl. 4.
42. Föredrogs Riksens Ständers Commissions protocollsutdrag
af den 4 October ang:de belöning för commissionens
betiening, Häradshöfdingen Walcke, Vice Landssecreteraren
Lode, Cantzlisterne Borg och Palm, nemligen att de må undfå
någon viss stadgad tour til befordran.
R. o. A. biföllo, att Landssecreteraren Lode får förslagsrättighet
till häradshöfdinge- eller någon jämlik syssla.
43. Uplästes det Högvördige Prästeståndets protocollsutdrag
af den 14 October 1766 angående riksdagens flyttning
till Norrköping med 3 stånds derå tecknade bifall.
Frih. Friedric Horn påstod, att riksdagen skulle
Riksdagsort.
395
förblifva i Stockholm, och begärte votering öfver Prästeståndets
nu meddelte extractum protocolli.
Hr Schönström fandt för sin del, att om ändamålet
med riksdagens flyttning vore att undvika corruptioner, så
skulle man få see snart nog de öfrige respective stånden bedragne
i sin tancka; ty här i Stockholm är långt svårare att
komma fort med corruptioner, i dess ställe att i Norrköping
corrumperas kanske alla genom en måltid mat.
Hr Durietz ärindrade, att riksdagsflyttningen torde befinnas
vara mera bekqväm och nyttigare för land och rike, än
man sig förestält, om man eftersinnar,
1 :o hvad skiutzen för archiverne och alla riksdagshandlingarne
beträffar, att utgifterne blifva hvarken betydande
eller tryckande för staten.
2:do. Hvad corruption angår, så fandt han, att den väl
icke alldeles torde kunna undvikas i Norrköping, men likväl
synes den därstädes kunna till en märkelig del vara mindre
än här i Stockholm, där ministrarne äro oss så ganska nära.
3:tio. Hvad dyrheten i Norrköping beträffar, så kan den
aldrig blifva så excessiv som här i Stockholm, ty en måltid
mat ansees här för mindre betydande, då rätternes antal icke
stiga öfver 10 a 12, men i Norrköping blifver det hållit för
ett godt calas, som består af 4 fat.
Att R. o. A. af ett sådant tarfveligit lefnadssätt hämta en
anseenlig besparing uti sina utgifter är ostridigt. Och jag
frågar billigt, om icke man kan säja, att R. o. A. på de hittils
i Stockholm hollne långa riksdagar ätit up sig sielfve och
förvärrat sin förmögenhet.
Hr Ehrenmalm biföll Hr Durietz tancka till alla delar.
Hr Carl Wäch schlager förmente,
1 :o att det blifver ganska nödigt för Riksens Ständer i
Norrköping att hafva tillgång till de acter, som förvaras i
riksens collegier, dels för underrättelser, dels ock för att
kunna med dem communicera inkommande riksdagsmål,
isynnerhet oeconomica. Skulle således alla collegier äfven
flytta till Norrköping, så betungas ju staten med vidlöf tiga
och onödiga utgifter.
2:do. Fandt han, att i Norrköping blifver ansenligt dyrare
än här i Stockholm, så i anseende till hushyror som i anseende
till mat.
26—681464
396 1766, okt. 14—15. Riksdagsort.
3 Rio. Kan corruption existera äfven så väl i Norrköping
som här i Stockholm.
4:to. Blifver svårt om husrum i Norrköping, och omöjeligt
lärer vara att kunna bärga sig under tält.
5:to. Fandt han största svårighet vid att i Norrköping kunna
finna tienliga rum för deputationerne och plena; ty ingen
borgare där lärer kunna förmås att bygga på vinst och förlust,
och icke må jag tro, att någon kan pålägga oss att bygga
hus åt oss sielfva, när vi redan hafva ett Riddarehus här i
Stockholm.
6:to och sluteligen trodde han, att Riksens Ständer icke
lära få vara mera i fred för allmänna och enskildte besvär i
Norrköping än här i Stockholm; ty icke må man tro, att en
rättsökande blifver afskräkt af en 18 mils resa.
Begärte derföre proposition till afslag på Prästeståndets
extractum protocolli eller och att R. o. A:s tanckar genom
votering må blifva uppenbar, ifall icke alla äro af enahanda
mening.
Hr L a n d t m.: Bifaller R. o. A. riksdagens flyttning till
Norrköping?
Härtill svarades med Ja och Nej.
Frih. Sparre begärte proposition till votering.
Hr Schönström likaledes.
I anledning hvaraf Hr Landtm, upläste följande af honom
giorde proposition till votering.
Den, som bifaller riksdagens flyttning till Norrköping,
skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, förblifver riksdagen här i Stockholm.
Föregående proposition gillades till alla delar.
Hvarefter af Riddarehusfiscalen upropades de ledamöter,
som under voteringen komma att sitta vid bordet.
Genast derefter börjades med upropen, och sedan de voro
slutade, öpnades och räknades alla voteringssedlarne, och
voro
Ja etthundradesiuttiofem,
Nej tvåhundradesiuttio,
enligit bilagde1 af ledamöterne vid bordet underskrifne voteringsinstrument.
R. o. A. åtskildes klockan 1/2 till 6.
1 Uteslutet här.
Arvoden. Skatteköp.
397
Den 15 October 176 6.
Plenum klockan 9.
1 :o. Uplästes senaste voteringsinstrumentet af den 14 October.
2:do. Föredrogs Secrete Utskottets berättelse af den 2 October
sistledne om de vid denne riksdag vidtagne författningar
till statsvärkets bestånd samt bilagd förteckning, som utvisar,
att cronans tillgång sträcker sig till innemot 16 millioner.
R. o. A. biföllo, att denne berättelse må genom allmänt
tryck kunnig giöras.
3:tio. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den
14 October ang:de deras Talemans och Secreterares arfvode,
60 000 dahlér kopparmynt hvardera.
Hr Johan Linderstedt styrkte till bifall på detta
protocollsutdrag, eftersom den utsatte summan är minskad
emot hvad som gafs åt Bondeståndets Taleman och Secreterare
vid 1761 års riksdag.
Frih. Bunge fandt det vara ridicult att gifva Bondeståndets
Secreterare 10 000 plåtar, när Riddarehussecreteraren
Hr Cancellierådet Franc intet fädt mera än 4 000 plåtar;
ville derföre pruta af summan, så at Bondeståndets Taleman
och Secreterare må undfå 10000 plåtar till delnings.
Frih. Grönhagen fandt den föreslagne summan vara
billig och styrkte till bifall på Bondeståndets extractum protocolli.
Hr Landtm: Bifaller R. o. A., att Bondeståndets Taleman
och Secreterare undfå 16 000 plåtar till delnings sinsemellan?
Härtill
svarades Ja.
4:to. Hr Linderstedt begärte, att saken ang:de skattekiöpet
på Saltzbands [o: Saltspans] hemman i Färnebo
sockn måtte företagas och afgiöras såsom ett tacksamhetsteckn
emot den hederliga Allmogen, som indragit vederlagsspanmålen.
I anledning hvaraf föredrogs
Cammar-, oeconomie- och commerciedeputationens betänckande
af den 22 September 1766 angående åboernes på Saltspans
hemman i Färnebo sockn ingifne besvär öfver det dem
Statsvärket
ang:de.
Bondeståndets
Taleman[s]
och
Secreterares
arfvode.
Skattekiöp
af Saltbands
hemman.
398 1766, okt. 15. Kronoräntor. Adliga privilegierna.
Cronoräntornes
betalande.
Hustru
Biörkmans
besvär.
Riddarehuscancelliet
om skrifvarehielp.
Bref til K.
M:t ang:de
R. o. A:s
Privil.
förnekade skattekiöpet, uti hvilket betänckande tillstyrkes,
att det om förr berörde hemman förut ingångne kiöp måtte
uphäfvas m. m.
Hr [Löt h-] örnschöld ärindrade, att desse hemman
äro bergsmanshemman och att de blifvit köpte enl. resolutionen
af den 11 Martii 1763.
Betänckandet hvilar.
5:to. Föredrogs öfverstens Grefve Bengt Gustaf Frölichs
inlemnade memorial af den 15 October 1766 angående cronoräntornes
betalande i contanta penningar.
R. o. A. resolverade att i detta ämne förblifva vid sitt redan
tagne beslut.
6:to. Ansågs nödigt, att en deputation må afgå till de öfriga
respective stånden, som notificerar R. o. A:s beslut uti
inquarteringssaken.
7 :o. Uplästes Secrete Deputations betänckande af den 21
Martii 1766 angående Majoren Frih. G. Sparres giorde ansökning
om att åter få träda i rikets tienst.
Hvilket bifölls till accord men icke till ren vacance.
8:vo. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af
den 28 Junii 1766 angående Hustru Biörkmans besvär rörande
ordförande och några ledamöter i Stockholms norra förstads
kämnersrätt.
R. o. A. resolverade att förblifva vid deras i detta mål förut
tagne beslut.
9:o. Uplästes Expeditionsdeputationens extractum protocolli
af den 4 October 1766 ang:de penningar af statsmedlen
till skrifvarehielp vid Riddarehuscancelliet.
Bifölls och skulle härom ett underdånigt bref till Hans
Kongl. Maij :tt upsättas och afgå.
10. Justerades af Krigsrådet Vol t einat det af honom
projecterade underdåniga brefvet till Hans Kongl. Maij :tt angående
R. o. A:s Privilegier.
Bifölls.
Hr Schönström proponerade, om icke R. o. A. skulle
täckas bifalla, att detta R. o. A:s underdånige bref till Hans
Kongl. Maij :t må till trycket befordras uppå Krigsrådet
Woltemats egen bekostnad.
Detta samtycktes.1
1 Ett tryckt exemplar bilagt protokollet.
Jura patronatus. Bevillningen.
399
11. Föredrogs Justitisedeputations betänckande af den 20 Jura patroJanuarii
1766 ang:de fatalier till återvinnande af bortmiste natusjura
patronatus i anledning af 19 § af Prästerskapets besvär.
Hvarvid äfven föredrogs Prästeståndets extractum protocolli
af den 25 September samt Riddarehusdeputationens
betänkande af den 16 Augusti 1766 i samma ämne.
R. o. A. ansågo detta mål såsom en res privilegise och kunde
derföre icke bifalla, att några fatalier till återvinnande
af dylika jura patronatus må utsättas.
12:do. Uplästes Cammaroeconomiedeputationens betänc- Drottningekande
af den 4 October 1766 ang:de Johannis hospitahl eller husetan8-de'
det så kallade Drottninghuset.
Bifölls.
13. Förfrågade sig Hr Cammarherren Wachs chla- Bevil.
o snö
ger, huru och på hvad sätt bevillningsprojectet blifvit afgjordt
i de öfrige 3 respective stånden, och om Bondeståndet
velat åtaga sig att gifva en del af cronoutskylderne i specieinynt.
Frih. Bunge trodde, att R. o. A:s hela beslut i detta ämne
förfaller, om Bondeståndet skulle neka att utgiöra denne
specieafgiften.
Hr Eric Linderstedt förmente, att i sådant fall
ingen bevillning skulle kunna expedieras.
Hr Landtm, ärindrade, att upsåtet dermed varit, att
dymedelst 16 tunnor guld skulle försvinna utur statsbristen;
men sådant torde kanske icke vara behagligt för dem, som
skola contribuera. Han hoppades likväl, att alla stånden derutinnan
lära jämka sig, så att expedition må kunna ske efter
påskrifterne, särdeles som R. o. A:s och Borgareståndets
tancka härutinnan varit enahanda, nemligen att desse utskylder
skola betalas antingen uti speciemynt eller efter cours.
Hr Carl Wadenstierna ville förbeholla sig att blifva
qvitt hela sin bevillning, ifall de öfrige respective stånden icke
skulle åtaga sig att betala desse utskylder in qusestione i
speciemynt.
Hr Linderstedt ville vid R. o. A:s beslut i detta ämne
giöra den tilläggning, att alla rikets undersåtare af mantalspenningar^
skola ärlägga en fierdedel i speciemynt eller efter
cours.
Härmed afstadnade ventilationen i detta ämne.
400 1766, okt. 15. Kungsgårdar. Adliga privilegierna.
Stiernhoffs
besvär.
Sundler
ang :de.
Kungsgårdarne
ang de.
Fristäder
ang: de.
Ang:de R. o.
A:s Privil.
Castelholms
kungsgård.
14. Föredrogs Secrete Deputations betänckande af den 4
December 1765 rörande Slottscasseuren Stiernhoffs besvär
öfver praejudice.
Tillika med Frih. Gustav Adolph Mellins memorial uti
samma ämne.
Memorialet bifölls.
15. Uplästes Cammar-, oeconomie- och commerciedeputationens
betänckande af den 26 September 1766 angående
Sundler.
Bifölls.
16. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commerciedeputations
betänckande af den 8 October 1766 ang:de att alla
ännu oafgiorde qvestioner ang:de kungsgårdarne måtte remitteras
till Hans Kongl. Maij :t och där afgiöras enligit de
generelle af Riksens Ständer vidtagne författningar.
Bifölls.
17. Uplästes Justitisedeputations betänckande af den 6
September 1766 angående [saken emellan Agenten Hindrik
König och Grosshandlanden Hans Wittfoth].
Remitterades till vederbörande dommare, som få undersöka,
om sequestern varit laglig eller ej.
18. Föredrogs Justitisedeputationens betänckande af den 5
September 1766 ang:de vissa fristäder för gäldenärer.
Frih. Scheffer holt före vara ganska betänkeligt att
antaga deputations tillstyrkande, ty crediten skulle derigenom
anseenligen försvagas och bedrägerier på ett märkeligit
sätt befordras.
Betänckandet afslogs.
19. Uplästes listan på de ledamöter af R. o. A., som komma
att följa Hr Landtm, up till Hans Kongl. Maij :tt, då han
på R. o. A:s vägnar till Hans Kongl. Maij:tts aflemnar R. o.
A:s underdåniga bref ang:de Privilegierne, hvilka ledamöter
sedermera komma att spisa på Kongl. Slottet enl. Kongl.
Maij :ts förledne gårdag skedde kallelse.
20. Uplästes det Välloflige Borgareståndets påskrift uppå
R. o. A:s extractum protocolli angående Castelsholms och
Grällsby kongsgårdars upplåtande under arrende till Hr
Cantzlierådet och Riddarehussecreteraren Franc.
Hr Cancellierådet och Riddarehussecreteraren
förklarade sig vara villig att afstå denne kungsgård, särdeles
Tjänstefrihet. Bondeseglation.
401
när han icke kunde få bifall på sin ansökning hos de öfrige
stånden på annat sätt än att besvära R. o. A. med fullgörande
af Borgareståndets förbehöll.
Saken hvilar.
21. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af den Tjenstefrihet
11 October 1766 angående tienstfrihet för Commissarierne sfarr.ne°Kry
-
22. Hr Linderstedt ärindrade, att ifall Praesiden- Pras. Wenten
i Kongl. Göta Håfrätt Frih. Wennerstedt i anseende till tjenstfrihet
sin ålder skulle få tienstfrihet, så borde Vice Praesidenten
men ingen utom värket constitueras till att förätta praesidentsysslan.
Hr Landtm, ärindrade, att ett memorial om tienstfrihet
för Praesidenten Frih. Wennerstedt vöre inkommit men
att han icke hunnit att detsamma föredraga förr än nu, ifall
R. o. A. sådant skulle tillåta.
Härtill svarades Ja.
Hvarefter uplästes Hadings memorial i förr berörde ämne.
R. o. A. biföllo, att under Praesidentens tienstfrihet dess
ämbete företrädes af Vice Praesidenten och denne sednares
syssla förrättas successive af ålsta håfrättsrådet enl. memorialet.
22. Föredrogs Herredagsmannens Israel Carlssons memo- Bondesegla.
. j , , ... tion ang:de.
nal ang:de bondeseglation.
R. o. A. biföllo det Hedervärda Bondeståndets derå tecknade
påskrift.
Hvarefter upropades de ledamöter af R. o. A., som i dag
till middagen skola undfägnas på det Kongl. Slottet.
23. Föredrogs Secrete Deputations betänckande af den 26 von KahlNovember
1765 angående Lieutenantens vid Hennes Kongl. densbesvärMaij
:ts Drottningens Lifregemente Arnold Dettlof von Kahl
dens
besvär öfver prsejudice
och bifölls.
Sedan de upropade ledamöterne hunnit att församlas, afgeck
Hr Landtm, med deputationen till Hans Kongl. Maij:t
och genast derefter åtskildes Högl. R. o. A.
Kruger och Ernst.
ger och
Ernst.
Bifölls.
402 1766, okt. 16. Frälseegendomar och säterier.
Hr Ratzvills
memorial.
Ang:de afgiften
af
säterier til
pastores.
Den 16 October 1 7 6 7 [o: 1 7 6 6].
Hr Generalmajoren och Commendeuren af Kongl. Svärdsorden
Thure Gustaf Rudbeck förde ordet.
Föredrogs följande Riddarehusdeputationens betänckanden.
1 :mo. Af den 4 October uppå Capitainen Nils Ratzvills
memorial angående rätta förståndet af ett eller annat uti 27 §
uti 1723 års Adeliga Privilegier rörande ofrälsemäns rättighet
at tilhandla sig frälseegendomar, hemställandes deputation,
om icke R. o. A. måtte hos Hans Kongl. Maij :tt i underdånighet
anhålla om nådig förklaring, at med berörde tilstånd
af ett eller annat för ofrälseman at besitta sådane egendomar,
som uti förenämnde § i Adeliga Privilegierna omförmäles,
ej annat förstås än högst tvänne.
Detta bifölls.
2:do. Af den 4 Augusti sidstl:ne uppå Cornetten Hans
Reinhold Gyllenhahls memorial angående en viss stadgad
förening, hvad pastores årligen böra åtnjuta af Adelns säterier
i ett för alt. Deputationen hemställer, om icke hos Kongl.
Maij :tt i underdånighet kunde anhållas, at samtelige landshöfdingar
och biskopar måtte anbefallas med visse deputerade
af de andre stånden sammanträda och sedermera dess öfverenskommelse
til Kongl. Maij :tt i underdånighet insända.
Frih. Carl Ridderstolpe: Jag för min del kan så
mycket mindre anse prästen berättigad til någon tij onde af
säterier, som kronotij onden ej gifves af säterier. Jag vil således
ej sätta i fråga om någon ny författning i detta ämne
utan tycker jag, at det bör ankomma på hvar ock en at fritt
få gifva, hvad som behagas.
Hr H a s e n k a m p f: Tijondens utgörande bör ankomma
på vårt behag och prästens conduite, hvarmed Hi Gyllensvärd
sig äfven conformerade.
Hr Fock: Kongl, förordningen af 1681 är generel, hvilken
tages til grund vid prästerättigheternes utgörande, kongl,
brefvet af år 1694 har exciperat säterierne ifrån denne afgift
och tillika sagt, at öfverenskommelse bör ske med prästerna
för själavården. Då blef äfven stadgat en afgift af feni
dahl:r silf:rmt för hvart helt hemman säterie i Skåne. Nu
hafva i hofrätterne, i synnerhet i Götha Hofrätt, förekommit
processer derom och altid blifvit dömt til prästens faveur,
Säteriers avgifter till prästerna.
403
hvarföre Riddarehusdeputation haft grund til des project, på
det en likhet öfveralt måtte vinnas.
Hr Gripenstierna: Jag finner med Hr Fock, at det
vore bäst, om en lika afgift af fem dahl:r silf:rmt blefve faststäld
på samma sätt som i Skåne.
Hr Gyllensvahn: Jag tror det vara bäst, om 1694 års
beslut efterlefves och vi ej göra något nytt beslut, hälst Rådkammaren
torde ej på ett stånds beslut lämna någon expedition.
Hr Carl Wadenstierna: Riddarhusdeputationens
betänckande tyckes vara billigt, at det blifver en likhet öfver
hela riket som i Skåne; då begära vi ej något nytt utan efterlefva
blott, hvad som 1694 blifvit beslutadt.
Hr Möllerstierna: Skåne och Bohus äro på annat
sätt. Där utgifves rättigheten ganska olika, hvarföre det tyckes
ej kunna ske annorstädes. I Skåne lämnas efter hemmantal;
bad at R. o. A. ville ej gå prästerättigheterna för
nära.
Hr Wirgin: Jag har haft process med prästen i consistorio
och vunnit.
Hr Fock: Riddarhusdeputation har ej sagdt, at det borde
vara lika, utan blott projecterat, at vi efter 1694 års bref
borde komma öfverens på samma sätt, som det skedt i Skåne.
Frih. Carl Ridderstolpe: Det är en hel annan sak
i Skåne, ty där äro mäst jura patronatus. Jag anser onödigt,
at något bref til Kongl. Maij :tt afgår, utan finner jag, at när
säterierne äro frie från kronotijonde, böra de äfven vara
frie från prästtijonde. När vi hafva lag derpå förut, vil jag ej
fjättras eller nödgas öfverenskomma, och när vi nu äro fria,
hvarföre skola våra efterkommande påläggas af oss i en tid,
då penningen är i högt pris.
Hr Silfverschöld: Hvar ock en känner prästernes
tiltagsenhet. Det gifves ej af säterierne i Skåne.
Hr Rotlieb conformerade sig med Hr Silfverschiöld.
Säterierna i Skåne gifva blott offer och ingen tijonde, men
det är af frälseegendomar, som gifves fem dahl:r silf:rmt.
Frih. Ridderstolpe: Jag vil påminna mig, at 1747
förklarade Kongl. Maij :tt säterierne frie.
Hr Durietz: Denne nu omtalte sak anser jag såsom afgord.
Hvad Skåne angår, hörer det ej hit. I anseende til oss
är det en lag, och vi äro frie. Det har förut blifvit betalt men
404 1766, okt. 16. Säteriernas avgifter.
efter behag och prästerna varit politice nögd. Det bör ej sättas
in quaestione, utan låt oss nyttja vår rätt, och emot tiltagsenhet
är lagen.
Hr Carl Wadenstierna: Jag tycker deputations
betänckande är billigt och att vi allenast begära efter 1694
års kongl, bref, sorn är 80 år gammalt.
Hr Fock: Det är ofelbart, at af säterier i Småland gifves
lijonde och at den blifvit vid förekommande tilfällen exequerad.
Hr Drufva: Jag har säterie och har gifvit prästen tij onde.
Prästen har ibland hotat men ej vågat at göra excecutionsansökningar,
då det blifvit bestridt, ehuru han varit
snål; hädanefter lärer jag ackta mig och nu gifva prästen
efter behag.
Hr Eneschöld: Jag tror bäst vara at behålla vår frihet
derutinnan, hvarföre jag tycker bäst vara at hos Hans
Kongl. Maij :tt i underdånighet anhålla om nådig befallning
til kongl, hofrätterne at bevara R. o. A:s fri- och rättigheter.
Hr Generalen Thure Gustaf Rudbeck: Om i
landsorterne något skulle ske genom executioner eller processer,
behöfves det ej at anse det som lag. Vi äro frie från
kronotijonde, ergo tyckes det, at prästen ej har någon rättighet
at fordra tijonde af säterier. Det är väl mången, som gifvit
prästen tijonde. Jag har också gifvit, dock efter behag.
Hr Gripenstierna: Tyckes bäst vara at hos Hans
Kongl. Maij :tt i underdånighet anhålla, at 1694 års kongl,
bref måtte publiceras.
Hr Generalmajoren Rudbeck: Det tyckes denna ventilation
endast gå derpå ut, allenast efterlefnaden af en förut
stadgad lag. De fläste af R. o. A:s ledamöter komma derutinnan
öfverens, at prästerne ej äga rättighet utan at säterier
äro frie. Det är allenast frågan om efterlefnaden af en gammal
lag.
Hr [C.]1 Wadenstierna: Praxis är olika här och på
andra ställen. Här uppe begäres för säterier och dess torpare
och til förekommande af slike begär tyckes nödvändigheten
deraf, at 1694 års kongl, bref ef ferlefves, hvarmed
Hr Möllerstierna sig conformerade, samt at det bör
blifva kunnigt explication af desse nya lagar.
Hr von Nackreij: Jag conformerar mig med Hr Durietz
och vil ej hafva någon qusestion af tijonden, utan at R.
1 Memorialprotokollet.
Säteriernas avgifter. Riddarhuskassan.
405
o. A:s proposition tyckes böra blifva, at Adeln äger rättighet
at ge, hvad de behagar af säterier.
Hr Fock: En kongl, förordning af år 1681 pålägger säterier
tijondeafgiften, deröfver är blifvit klagadt och resolution
af år 1694 innehåller, at prästerna böra hafva något för
själavården. I Skåne har varit öfverenskommelse, huru härmed
bör förhållas, men de öfrige provincierne hafva ej varit
inbegripne under föreningen. I Västergötland betalas tijonden,
såframt ej säteries ägare skola lagsökas.
Frih. Ridderstolpe: Denne ventilation tyckes böra
hvila, til dess man får efterse innehållet af 1747 års kongl,
resolution, och anholt han såväl som Hr Fock, at med discoursen
i detta ämne måtte afstadna tils i morgon.
Frih. Carl Ridderstolpe anförde, at ibland de angelägnaste
saker, som borde förekomma uti R. o. A:s enskilte
öfverläggningar, är at fästa sin upmärksamhet derhän, at
educationsvärket för R. o. A:s barn måtte ställas på någon
redig fot, och hemstälte, om icke ibland de utvägar, som kunde
påtänckas, vore at landshöfdingarne anbefaltes at upmuntra
vederbörande til sammanskott til Riddarhusets cassa,
hvarom Riddarhusdirection kunde förständigas.
Hr Generalmajoren Rudbeck: Denne anmälan är nära
förenad med projectet om fonden til riddarhusecassans
förökande, hvarföre den äfven uppå fleres åstundan upskjöts.
Föredrogs ånyo Riddarehusdeputationens betänckande af Ang:de tond
d. 17 sistl:ne Maji angående fond til riddarehuscassan. huscassanT
Riddarehusdeputationen föreslår:
1 :o. En afgift uti fyra samfälte år, beräknade ifrån och
med 1766 til [och] med 1769 af en daler 16 öre silf:rmt af
hvart hemman, säterie, ladugård, rå- och rör- och insockne-,
samt en dahlér silf:rmt för hvarje frälsehemman och i proportion,
som mindre äro.
2:do. At de, som ej äga fastighet, hvaraf de någonting
contribuera kunna, men icke desto mindre äga sin röst, lika
gällande på Riddarehuset som den, som fastighet äger och
upfyldt tjugu år, ingen frälseegendom besitter samt ej kan
bevisa sig vara af fattigdom dertil oförmögen, i lika många
år til Riddarehuset erlägga en daler silf:rmt.
3:tio. Ätternes hufvudmän dubbelt deremot eller två dahlér
silf:rmt, hvilket sammanskott skulle på sätt som all an
-
406 1766, okt. 16. Riddarhuskassan.
nan upbörd incasseras och till Riddarhusdirectionen öfverremitteras.
Vidare anmäles til vinnande af något sammanskott, om
icke landshöfdingarne kunde anmodas at upmuntra vederbörande
af Adel uti deras anförtrodde län til donationers,
testamentens och frivillige gåfvors afgifvande till Riddareliuset.
Hr Gripenstierna: Sedan riksdagen numera efter
Riksens Ständers beslut kommer at hållas i Norrköping, tyckte
han, at det vore bästa hushållning at hyra ut Riddarhuset.
Hr Möllerstierna: Jag har åtskillige reflexioner
emot betänckandet.
1 :o. Vore det ganska stor skilnad emellan inkomsterne af
säterier och frälsehemman, hvarföre det tycktes, at de ej böra
lika taxeras.
2:do. At många vore fattiga, sorn ej kunde läsa eller skrifva.
I sådant afseende kunde han ej annat än äska proposition
på denne afgift efter utsädet, och dessutom vore det
flere af säterier och frälsehemman, som besittas af de andre
stånden.
Hr Grefve [von] Fersen: Af directionens och deputionens
til R. o. A. ingifne relation är nu riddarehuscassans
tilstånd upgifvit. Det är miracle, at ej eldsvåda skedt vid Riddarhuset
i anseende til hyrkutskgården och deras vårdslöshet
med elden nattetiden, då de hemkomma, hvarigenom, om
ej annan inrättning med gården sker åt sjösidan, långt större
äfventyr kan för Riddarehuset vara at befara; det har blifvit
observerat, at afgiften til en viss fond vid Riddarehuset
borde ske efter säteriernes beskaffenhet, men den vore ganska
oviss och skulle medföra mycken osäkerhet uti inkomsten
för Riddarehuset. Det har altid varit vanligit at vid bevillningen
taga en viss grund, och det är altid bättre efter
hemmantal än efter säteriernes och hemmanens natur.
Om andre ståndspersoner, som äga slike hemman, ej vilja
betala afgiften, så kunna de påläggas at efter hemmanens
natur fullgöra denne skyldigheten, ty njuta de förmonerne,
böra de äfven deltaga uti onera. Det bör således gå öfver alt,
i hvars hand det vara må. Jag tilstyrker således at vidtaga
hvad som är tilstyrkt, i synnerhet som det ej gifves någon annan,
om man vil bibehålla gammal lustre, såframt man ej
kan öka med någon ny.
Riddarhuskassan.
407
Hr Billberg bifaller, hvad sorn är upläst om frälset,
och är nögd med hvad Hr Generalen Grefve Fersen sig yttradt.
Jag bifaller således betänckandet, allenast at det går ut,
om någon är så fattig, at han ej kan betala, efter jag tror ingen
lärer undandraga sig.
Hr Wachschlager: Jag vill för min del gå in i idéen,
allenast at det blifver det sidsta sammanskott, och det vid
förlust af säte och stämma för den, som gör någon proposition
derom.
Hr Gyllenpalm: Innan jag kan bevilja något sammanskott,
vill jag först höra det angående de til Hr öfverstelieutenanten
Rappe försålde Riddarehusets frälsehemman, i
synnerhet som, om de kunna fås igen, förmodar jag, at Riddarehuset
vist skall vinna åttahundrade dahl:er silf:rmt.
Hr Cedersparre conformerade sig med Hr Gyllenpalm
och ville först höra om hemmanen.
Hr Wachschlager: Vist behöfver Riddarehuset penningar
och sammanskott. Omständigheterna hafva ändrat
sig, efter riksdag ej kommer at hållas här. Jag vil väl bevilja
til behof och nödigt uppehåll, men ej at fonden sedermera
medtages til öfverflöd och onödighet, och på det at detta måtte
så mycket lättare kunna låta sig göra, ville jag, at någre
visse kunde sammanträda at öfverse det inkomne projectet,
då jag äfven tycker, at tilläggning kunde göras om afgift af
skattehemman.
Hr Durietz: Tror, at R. o. A. är ense om saken, allenast
ventilation nu är om sättet til afgiften, derföre bör det påses
om nödvändigheten, om sammanhanget med de bortgifne
hemman. Sedan bör det skäligen beviljas, så mycket möijeligit
är och efterhand och ville derföre, at det kunde åter remitteras,
då jag vill hafva nödig calcul på nödig reparation,
och tycker jag, at contribution är dryg på frälsehemmanen.
Hr Eneschöld: Här förekomma tvenne qusestionen,
om sammanskottet och om dess säkra disposition. Jag vet, at
det varit stort capital, hemman och fordringar, men jag vet
ej, huru de disponerats; däraf är jag tvehogse, til dess jag
blifver säker derom. Jag vill dock bifalla betänckandet, allenast
jag först får veta, huru disponerats, hvad säkerhet i lån
och hvad säkerhet för framtiden.
Hr von Tersmeden: Riddarehusdeputationen har
uti sitt betänckande vist nödvändigheten af sammanskottet.
408 1766, okt. 16. Riddarhuskassan.
Nu har man hort obehageliga misstanckar upkastas, om
hemmanens försäljande, hvarvid äro heslut, som emot lag ej
kunna eller böra ändras. De äro sålde uppå R. o. A:s egit begifvande
för mer interesses skuld. Hör jag misstanckar kastas
på riddarhusdirecteurerne för disposition, men hvarföre
vet jag ej; ty öfver herrar directeurernes förvaltning har
Riddarhusdeputationen yttradt sig och funnit den til Riddarhusets
förmon. Hvad sammanskottet angår, så är bevist, at
förbättringar äro nödige, dessutom är betjeningens löner nödige,
och dertil kan ej tagas penningar ur luften. Derföre bör
det beviljas af frälse och säterier.
Af 20 000 hemman gör det i fyra år 10 000 personel och
spisar ej 5 å 6 000 d:r. Belöningar böra göras vid Riddarhuset
och många andra extra utgifter, och tycker jag, at det
skulle beviljas fyra plåtar vid inskrifningen. Jag tilstyrker
således, at man bör soutenera glorieuse förfäders hus.
Hr A m i n o f f: Bevillningen är nödig, ehuru svårt det är,
och är contributionerne stora. Jag förenar mig med Hr Durietz
och Wachschlager.
Hr von Böhnen: Jag förenar mig med Grefve Fersen;
dock bör det observeras, at riksdagen nästa gång hålles i
Norrköping. Icke desto mindre är reparation angelägen för
allehanda orsaker skull, för eld och brand med mera, och kan
jag vara här i Stockholm 21 månader och depensera 2 000
plåtar, så kan jag depensera 1 d:r 16 öre i afgift til Riddarhuset.
Frih. Ridderstolpe: Här har blifvit observerat om
riksdagens hållande i Norrköping. Det är ovist. Riddarehuset
har äfven under souv[e] renitetstiden blifvit conserverat och
böra vi vara öma om våra vapn. Riddarhusets hemman äro
sålde, det hafva vi sjelfve gordt. Vi kunna ej taga med våld
utan det bör ske med lag och process. Jag har haft förtroende
at blifva Riddarhusets directeur och är redo för hvart öre.
Ergo vet jag ej något hinder emot det begärte sammanskottet.
Jag af styrker stallgårdens ändring. Jag önskade, at det
ej vore på fastigheterna, hvilka förut hafva tredubbla bevillningar.
Jag vil dock bifalla betänckandet, med förbehåll at
det användes til education, til Riddarhusets reparation och
til betjeningens aflöning, ock aldrig föreslås til annat behof
vid 1 000 d:r silf:rmts vite.
Riddarhuskassan. Pollettavgift.
409
Grefve von Rosen: Jag tycker, at vi äro ense med betänckandet,
och beder, at R. o. A. måtte det bifalla.
Frih. Reuterholm vill tillägga hvad skattefrälsehemman
angår.
Hr Generalen Rudbeck hemstälte til R. o. A., om icke
det af Riddarhusdeputation upgifne betänckande må vinna
bifall, med tilläggning af de tvänne puncter, som Frih. Carl
Ridderstolpe anmäldt, hvilken proposition af R. o. A. besvarades
med Ja.
Frih. Ridderstolpe: Jag bifaller den lämnade proposition,
allenast förbehölt sig at af fonden, som inflyter,
måtte användas til cadettscholans inrättning vid Riddarhuset.
Hr Generalmajoren Rudbeck: At detta betänckande
kunde vidare företagas i morgon.
I öfrigit anmälte Hr Generalen, at utaf den lön, han innehafver
på Tulldirectionens stat, vill han disponera hälften
til kronan och de öfriga 1 000 plåtar till Riddarehuset, hvilket
Hr Generalmajoren begärte, at R. o. A. ej måtte obenägit
anse.
R. o. A. besvarade detta med Ja och tackade Hr Generalen
för dess benägenhet emot Riddarehuset.
Frih. Cederström begärte för expedition skull, at
Secreteraren måtte densamma straxt författa.
Hr Generalmajoren Rudbeck anmälte, at sedan R. o. A.
vid 1762 års riksdag öfverenskommit om en viss polettafgift
til förökande af Riddarhusets inkomst vid ledamöternes antekning
at bevista riksdagen, så hemstälte Hr Generalen, om
icke R. o. A. ville äfven nu åtaga sig en viss afgift af 18 d:r
för hvarje polett vid inskrifningen, hvilket besvarades med
Ja och Nej.
Hr Wachschlager: Jag bifaller den lämnade proposition
och om det går öfver, är jag deremot, såsom caput.
Hr Billberg ansåge billigt, at caput bör gifva tre plåtar
och fullmägtigen 6 plåtar.
Frih. [von] Köhler ansåg afgiften för frälsehemman
tilräckelig, hvarmed Hr Billberg sig förenade.
Frih. Ridderstolpe: Atfå vore emot, dock hoppades,
at R. o. A. fogade sig efter capita.
Frih. Fr. Horn: Jag bifaller afgift för poletten af tre
Polletafgift.
410 1766, okt. 16. Riddarhushemman.
Ang:de de
til Hr Rappe
försålde
Riddarehushemman.
plåtar för extra capita och lika för capita. Då extra capita
komma hit, lära de rangera sig efter moijen.
HrWachschlager ville ej ingå i något annat utan begärte,
at hvar ock en måtte anteckna sina namn til protocoliet.
Hr Generalmajoren Rudbeck: Bifaller R. o. A. afgiften
af 18 d:r vid inskrifningen nästa riksdag?
Hvilket besvarades med Ja och Nej.
Hr Durietz: Om R. o. A. undandraga sig at erlägga 9
d:r til, vil jag ej contribuera för egendomar, hvarmed Hrr
W achschlager och Lagersvärd sig äfven conformerade.
Frih. Ridderstolpe: Jag beder, att R. o. A. ej måtte
uprifva, hvad som gordt är, utan blifva vid 9 d:r, som äro
förut.
General Rudbeck: Bifalles afgift af poletter eller blifver
det som förut varit; hvilket besvarades Ja och Nej.
5:to. Föredrogs Riddarehusdeputations betänckande af d.
4 i denna månad angående de vid 1756 års riksdag til Hr
öfverstelieutenanten Carl Rappe försålde Riddarehusets
frälsehemman med sine torp, alla belägne uti Kronobergs
län, Upvidinge härad och Åseda sockn.
Hr Gripenstierna: Jag var ej närvarande, då de såldes.
Af Prästeståndets fullmägtige i Kammaroeconomiedeputation
har jag hördt, at de nu in quaestione varande hemman
varit en afledne General Gyldenhielms donation till Riddarehuset.
Då reduction skedde, hafva de blifvit angripne, men
commission har tilstyrkt, at de skulle bibehållas vid Riddarehuset
til en scholle. Konungen har derpå svarat och bifallit,
ät hemmanen skulle blifva vid Riddarehuset til en scholaeinrättning.
Då de nu äro ifrån oss skilde, äro de reducible. De
tre stånden veta det och hafva tält derom. Vi äro skyldige
till hemull, och sedan de en gång äro sålde, är det svårt
taga dem igen, men torde hända non dominum såldt och
äro de så mycket mer reducible, som ej någon schola blifvit
inrättad. Ergo ville jag, at man skulle öfverenskomma med
Öfverstelieutenanten Rappe at utan process afstå dem. Till
närmare underrättelse uplästes Konung Carl den XI des
bref.
Hr Grefve von Rosen: Det bör vara säkerhet uti köpet,
som är slutadt af hela R. o. A.
Riddarhushemman.
411
Hr Grefve [von] Fersen: Jag har ej varit för köpet,
men sedan det en gång blifvit såldt, bör det blifva dervid.
Reduction är uphäfven. Om vi nu åter erkänna i detta mål,
då sätta vi oss emot de tre stånden och erkänna reduction.
Om det lagligen procederas, bör Hr Öfverstelieutenanten
stämmas; han har laga upbud och fasta. Om vi nu anse
de förre af Adeln för omyndige, kunna andre Ständer anse
oss lika omyndige.
Hr von Böhnen: Jag kan ej annat vara än emot at
uprifva ett tagit beslut. Vi bryta halsen af oss och bryta
grundvalen. Det blifver en stor confusion, så framt Hr Rappe
ej handlat med narrar och dårar. De andra tre stånden hafva
haft nog i Kammaroeconomiedeputation[s] reductionsprincipe
och dragit på med skatteköpen. Vi få se nog farliga påfölgder.
Frih. Ridderstolpe vil ej efter reductions principe
men efter frihet och förnuftslag, viljandes han ej provocera
kronan med process, utan ville han, at Rappe må behålla
hemmanen, til dess kronan derå åtalar, och hade han et ytterligare
project, som först skulle mogna.
Hr Wachs[ch]lager: Jag conformerar mig med Frih.
Ridderstolpe. Jag var ej för köpet, då det skedde, men nu
bör det stå. Det vore faseligit at väcka reductions principe,
hvilken jag nog hördt uti Kammaroeconomiedeputation,
som de tre stånden haft; Konung Carls bref gofvo ej anledning
dertil, anhållandes at nu ej måtte börjas någon monarchisk
principe.
Hr Gyllengahm ansåg denne saken lika med Hr
Wachschlager, tilläggandes at om Hr Generalen gorde Hr
Rappe föreställningar härom, förmodade han, at Hr Rappe
skulle finna sig derutinnan, at han ville gifva igen hemmanen.
Frih. Grönhagen: Deputation blott sagt historice sammanhanget.
Jag conformerar mig med Gref Fersen, Frih.
Ridderstolpe och de flere, som varit af den tanckan, och anholt
om proposition, at som det en gång är afgordt, så bör
Rappe bibehållas vid köpet och ej oroas af sådane saker,
som ej är honnef emellan private.
Hr Generalen: I anledning af Gripenstiernas memorial1
emot reductionsprincipen ansåg Hr Generalen för farligit
at taga den grund i protocollet.
1 I memorialprotokollet omtalas icke något Gripenstiernas memorial. Någo
sådant har icke heller påträffats.
27—■‘>81454
412 1766, okt. 16—17. Riddarhushemman. Prästtionde.
Ang:de prästetijonde
af
säterier.
Hr Billberg: At det var ett olagligit köp. Det var en
donerad fond, viljandes dock ej, at Rappe skal mista detta
utan att R. o. A. afsäger sig hemull efter lag, och ville han
särskilt ventilera om detta ämne.
Hr Gripenstierna: Jag vill ej, at dessa hemman
blifva reducerade, men fruktlöst om lika ledamöter i Kammaroeconomiedeputation
härnäst. De hafva varit reducerade
förr, men n. b. för donation, förbehållandes sig någon hemull.
Propositio.
Behagar R. o. A., at detta köp såsom lagligen skedt bör
stå, hvilket besvarades med Ja.
Frih. Ridderstolpe: De 6 000 plåtar, sorn för desse
hemman influtit, ansåge han borde användas til en scholseinrättning,
efter hemmanen i det afseende dertil blifvit
gifne.
Generalen recapitulerade proposition, hvilken besvarades
med Ja.
R. o. A. åtskildes.
Lars Svedenstierna.
År 1766 d. 17 October.
Närvarande Hr Generalmajoren Rudbeck, som förde ordet.
1 :o. Til uplysning vid Riddarhusdeputationens samt Hr
Capitaine [o: Cornett] Gyllenhahls memorial angående prästetijonde
af säterier uplästes Kongl. Maij :tts bref af d. 5 Aug.
1754, hvarmedelst säterier undantages från tertialtijonde.
Hr Fock vill, at R. o. A. ad notitiam för Adeln i landet
låter införa dess beslut uti Riksdagsgazetten.
Hr Wadenstierna: Jag tror, at det vore bättre anhålla
hos Hans Kongl. Maij:tt at allmänt publicera de förre
författningar.
Hr Fock: Jag vil ej, at det må sättas in qusestione.
Hr Billberg: 1638 års kongl, förordning pålägger tertial
å säterierne, och vet jag ej de flere kongl, förordningar,
och trodde han bäst vara at ej förhasta sig.
Hr Drufva tror bäst vara at ej förhasta sig, men bäst
at intet göra dervid.
Hr Generalmajoren conformerade sig med Hr
Riddarshusgenealogierna.
413
Fock, at detta införes i Riksdagstidningarne som svar på
Gyllenhahls memorial, allenast at säija, at 1682 års förklaring
på 1681 års förordning är tydelig och at ytterligare lag
funnits onödig.
Hr Wadenstierna: AtHr Svedenstierna besörjer om
denna articlens införande i Riksdags- och Inrikes tidningar -  ne, hvilket enhälligt bifölls.
2:do. Riddarehusdeputationens utlåtande uppå Directionens
riksdagsrelation.
§ I
Frih.
Rhebinder: At under nu framflutne riksdag har
deputation fortfarit at vid förelagd tid och vite infordra genom
genealogiske debetsedlar vederbörandes utlåtande och
förklaringar angående de brister, som voro uti hvarje genealogie,
hvilket vore svårt at värkställa.
Hr Tilas: Det är många svårigheter för Riddarhuset at
härutinnan vinna ordning, när hufvudman ej svarar och den
yngre i ätten får ej presentera sig.
Hr Fock biföllt § med tilläggning af 20 d:r silf:rmts vite,
ehuru det vore svårt, när en ättemän dör och handlingarne
finnas i andras händer.
Hr Tilas: At Riddarehusdirection auctoriseras utsöka
renskrifningspenningarne, sex dahl:r och 30 d:r k:rmts vite.
Hr Wadenstierna: Jag bifaller denne § med tilläggning,
at Direction hos Kongl. Maij :tt i underdånighet anhåller
om nådig befallning til vederbörande at til Directionen
ingifva förteckningar uppå dem, som födas och dö af Adel.
Paragraphen bifölts med den af Hr Tilas skedde tilläggning.
2 och 3 §§ bifölts.
4 § bifölts med tilläggning af 1 000 d:r silf :rmts vite.
öde § bifölts.
6 §•
Hr Tilas: Jag finner för min del, at sättet kan tagas något
kortare, om allenast Hans Kongl. Maij :tt i nåder anbefaller
samtelige consistorierne i riket at i hvarje sockn anteckna
alla händelser och dödsfall och födelser samt förteckningarne
derå til Riddarehusdirection insända.
Ang:de genealogiske
debetssedlarne.
Renskrifningspenningar
för
genealogier.
Ang:de förtekning
på
födde och
döde.
414 1766, okt. 17. Riddarhusmedaljen.
Medaille för
Öfverintendenterne
Cronstedt
och Adelcrantz.
Ang:de Baron
von Nol
kens skuld.
Hr J e r 1 s t r ö m: Det tyckes vara nog strängt, at de skulle
uteslutas, som äro förtegade.
Hr Tersmeden: Det vore en billighet, om det sker vid
vite af 200 d:r silf:rmt.
Hr Eneschöld: All granlagenhet bör härvid iackttagas.
Man borde härvid vara varsam, at Privilegierna ej dependera
för mycket af prästen.
Paragraphen bifölts med tilläggning af Hr Tilas, at uteslutandet
går ut samt vitet.
7 § bifölts.
Härvid hemstälte Frih. Horn, om lifländske adelsmän
äga rättighet til säte och stämma på Riddarehuset,
hvilket besvarades med Nej.
8 § bifölts.
9 §.
Hr Fock: Det vore en angelägenhet, at den store riddarehusmedaillen
förfärdigas af silfver til öfverintendenterne
Grefve Cronstedt och Adlercrantz, hälst de bägge haft mycket
besvär och möda vid Riddarehusbyggnaden.
Hr Tilas: Jag bifaller, at sådant må ske, dock ej förrän
byggnaden blifver färdig.
Hr Wachschlager: När stora huset blifver färdigt,
så må det ske, dock ankommer det på penningar och kan
jag ej gå in i någon byggnad, innan jag får veta tilgången.
Hr Fock: At 46 000 dahl:r kpp:rmt nu finnas, och är
byggnaden och reparation högst nödig, hvarvid förslaget uplästes.
Jag bifaller efter dessein, dock at hushållning brukas.
Paragraphen bifölts med tilläggning, när byggnaden blifver
färdig, hvad medaillerne angår.
10, 11, 12, 13 §§ bifölts.
14 § om afledne Baron von Nolkens skuld.
Hr Wachschlager: Jag vet ej, hvad som är tilgordt.
Frih. Horn: Min syster, Fru Prsesidentskan Nolken, är
fattig och ej fädt något arf efter sin man.
Hr Tilas: Jag bifaller denna projecterade afskrifningen,
dock at ej någon introduction hädanefter beviljas, innan
contant betalning sker, hvilket med hvad § innehåller bifölts.
15 § bifölts.
Riddarhusbetjaning. Riddarhusordning.
415
16 §.
Angående riddarehusbetieningens soulagement. Ang:de
Hr W adenstierna: Jag håller före at i anseende til
tidernes dyrhet för riddarehusbetjeningen, som ej haft lön ningen,
efter växelcours, borde de denna gången hafva hvarthera
8 000 d:r k:rmt i stället at allenast fädt förra gången 6 000
d:r hvarthera, hvilket besvarades med Ja och Nej, och efter
något ventilerande faststältes, at Kammereraren, Fiscalen,
Cancellisten och Ammanuensen få hvarthera 1 500 d:r s:rmt
af riddarehusmedlen samt Vacktmästaren 200 d:r silf:rmt.
4:to. Deputationens betänckande angående förklaringar Ang:de torvid
Riddarehusordningen. Riddarehus
1
§. ord.
Uplästes et dictamen ad protocollum1 af Hr Capitaine
Silfversparre, hvaröfver Frih. Fredric Horn begärte
proposition.
Frih. Grönhagen: Derutinnan äro särskilte saker moverade.
Frih. Ridderstolpe: Jag tror det är skadeligit gifva
förklaringar på Riddarehusordningen. Den, som lottat, bör
behålla introduction och dess stam, eljest kan det blandas
och andra insmyga sig.
Frih. Grönhagen: Är blott frågan om de, som lottade
1625, är blott suite af hvad förut är resolverat, hvarföre
uti deputationens betänckande är mycken billighet.
Hr Linderstedt: Jag conformerar mig med Frih. Ridderstolpe
och håller före, at det är betänckeligit at sätta
i osäkerhet den introducera[de]s säte.
Hr Fock: År 1625 lottades af representanterne men beslöts,
at primogenituren gälla skulle, ergo tilstyrkes, at denne
§ måtte blifva bifallen.
§ 2 och 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 §§ bifölts.
5:to. Deputationens betänckande angående introduction Ang:de Hr
fxFPfVP SptllS
för Hr Riksrådet Grefve Seth ibland grefvarne och bifölts, introduction.
at Hr Riksrådet introduceras för n:o 88 emot den betingade
introductionssumman 4 800 d :r kpp :rmt.
6:o. Angående introduction ibland grefvarne för Hr Riks- Gref. Lörådet
Grefve Löwenhielm och bifölts, at Hr Riksrådet und- introduction.
får n:o 87 ibland grefvarne, dock at Hr Riksrådet, som alle
1
Saknas vid protokollet.
Frih. Roxendorffs
introduction.
Riddarehusfiscalssysslans
tilsättande.
Trykning
af Cederhielms
sak.
416 1766, okt. 17—18. Introduktioner. Cederhielm.
nast derföre utfäst sig at til Riddarehuset betala 3 600 dahl:r
k:rmt, anmodas at öka berörde summa med 1 200 d:r
kpp:rmt, tillsammans 4 800 d:r berörde mynt.
7 :mo. Angående introduction ibland friherrarne för Generallieutenanten
och Landshöfdingen Roxendorff, hvilket bifölts,
så at Hr Generalen undfår n:o 243 uti berörde dass
emot den utfäste introductionssumman 600 d:r silf:rmt.
8:vo. Angående riddarhusfiscalssysslans tilsättande, som
genom Assessoren Svedenstiernas befordran blifvit ledig,
hvartil sig anmält Kammarherren Drufva, Lieutenanten Baron
Cederström, Notarien Mannerhierta, Notarien Schenning;
och som Kammarherren Drufva och Notarien Mannerhierta
numera afsagt sig sine ansökningar, så skred til omröstning
emellan Baron Cederström och von Schenning til berörde
sysslas besättande utan lön.1
Lars Svedenstierna.
Then 18 October kläck an 9.
Uplästes Frih. Cederhielms memorial at få trycka de handlingar,
som blifvit ingifne rörande tullrådsembetet och hvad
dervid förelupit, som ock angående de öfrige trenne ståndens
beslut med mera (Bil. 31).
Hr CarlWadenstierna: Jag refererar mig til grunden
af Cederhielms memorial, derpå Bondeståndet oss ohördan
uteslutit Frih. Cederhielm ifrån Riddarehuset, ehuru vi
deröfver lemnat utdrag af protocollet. Jag beder derföre, at
Hr Landtm, ej måtte underskrifva i detta mål den expedition,
som i anledning häraf kommer uppå tre stånds beslut
at afgå. o
Hr Gyllensvahn: Jag tror, at vi redan beviljat tryck
af acter, och hvad underskriften angår, så bör iackttagas,
hvad landtmarskalksämbetet efter lag föreskrifvit är, och
opererar numera ej vårt beslut något.
HrvonBöhnen: Jag conformerar mig med Hr Gyllensvahn,
hvad underskriften angår, hälst vi nu ej äro något
stånd, ej eller hafva vi någon landtmarskalk.
Och förenade sig äfven Hr Billberg med Hr Gyllensvahn.
1 Enligt bifogat voteringsprotokoll erhöll Cederström 231 och von Schenning
231 röster.
Cederhielm.
417
Hr Generalen: Jag tror det är en lagsak. Jag finner
väl, at Frih. Cederhielm lidit orätt, men nu kunna vi ej ändra
det. Jag har ej velat hafva det i Rilcsdagstidningarne.
Frih. [F.]1 Horn: Det är mycket orätt skrifvit i Riksdagstidningarne,
äfven är det orätt skrifvit om min Farhror.2
Hr von Nackreij: Det är eftertänckeligit efter riksdagen
af en utom Riddarehuset emot tre stånd, hvarföre
jag ock tycker, att detta sidsta memorialet icke bör tryckas,
men det första memorialet, hvarföre han fädt eftergift, må
gärna tryckas, äfven alla de andra memorialerna såväl som
vårt sidsta extractum protocolli.
Frih. [Fr.]1 Horn: Rönderne hafva gådt för långt. I saken
rörande öfversten Pecklin togs ej mitt memorial, ehuru
uti vårt oeconomiske plenum blef jakat på hvad som skedt.
Jag conformerar mig med Hr Wadenstierna och beder Hr
Landtm, ej underskrifva det. Hvad tryckningen angår, så
må det tryckas, hälst vi nu hafva tryckfrihet. I öfrigit beder
jag, [att] Hr Landtm, skyddar R. o. A:s rätt.
Grefve [von] Fersen: Då nu Frih. Cederhielm ber oss,
tror jag, at vi äro plicktige at frälsa hans heder. Grund är
tagen af memorialet. Påfölgderna svåra för honom och äfven
för oss sjelfve, i synnerhet som derutinnan är en tilvitelse
för oss. Memorialet förtjänar ej så hårdt anses. Han föreslår
allenast och det ankommer på Hr Landtm, at öfverse. Det
är hårdt at se en riksdagsman så hanteras. Dock finner jag,
at det är svårt at hjelpa honom, när de tre stånden, på sätt
som skedt, tagit beslut. Vi äro nu ej mer stånd, vi efterse nu
allenast våra oeconomica.
Det är allenast två sätt at hjälpa honom, det ena at låta
trycka vårt extractum protocolli och det andra at intaga
honom igen, i hvilka fall reparation vore väl placerad.
Hr Linderstedt: Jag bifaller, at extractum protocolli
må tryckas, men hvad memorialet angår, har han ej rätt at
insinuera det. Hr Wadenstierna kan ingifva det i sitt namn.
Hvad underskrift af Hr Landtm, angår, så cederar jag, at
Frih. Cederhielm är olagligt dömd, men tre stånd enligit
lag, i hvad ej rörer våra Privilegier, äga taga beslut. Två
stånd kunna ej under riksdagen pålägga något.
1 Memorialprotokollet.
2 Torde vara felskrivning för »Bror», varmed då måste avses Christer Horn.
418 1766, okt. 18. Cederhielm.
Frih. Ridderstolpe: Vi kunna ej mera pålägga
Landtm. Han är ej numera landtmarskalk. Vi hantera nu
blott våra oeconomica. Jag bifaller gärna at trycka vårt extractum
protocolli med bilagorne dertill. At intaga Frih.
Cederhielm kunna vi ej. Vi äro private och kunna ej yttra
oss öfver tre stånds beslut.
Frih. [von] Köhler: Hr Landtm, kan vist låta bli at
underskrifva det, som rörer riksdagsmannarätten, men at
taga tjänsten af folk, det kunna tre stånd, som af Riksrådet
Rudenschiöld, hvarvid Hr Hägerflycht yttrade sig vara
för Frih. Cederhielms intagande.
Hr Wadenstierna: Beslut emot privilegier få ej underskrifvas,
i synnerhet när1 äro vi ej hörde. Det är en utväg
at ej deltaga uti de andre ståndens beslut, att få trycka
och Adelns beslut införas uti Riksdagstidningen genom en
föreställning til allmänheten om Frih. Cederhielms hanterande.
Hr Billberg: Jag har närmare eftertänckt, at sedan
Ständerne äro skilde åt, går det ej an. Jag önskar Frih. Cederhielm
godt, men jag kan icke hjälpa honom. Jag kan ej
tala om våld i anseende til trenne stånds beslut. Jag vill ej
låta trycka med Adelns bifall, men på egit äfventyr, om han
vill, må han låta trycka. Hans uteslutande dependerar af
Adeln nästa riksdag at åberopa sig hans utvotering.
Hr Generalen: Frih. Cederhielms fel är, at han utgifvit
sitt memorial til annat stånd utan påskrift, och Bondeståndets
fel at hafva det emottagit, och förestälte Hr Generalen,
om icke han på egit ansvar må få trycka.
Hr von Nackreij: Memorial får ej efter min tancka
tryckas, sedan riksdagen är sluten, på de andre ståndens depence.
Hr von Böhnen: Påskriften bör vara sådan, at den
skall utvisa, at det förevarit uti ett oeconomiskt pleno.
Frih. Ridderstolpe: At få trycka Adelns föreställning
må väl Frih. Cederhielm beviljas, och behöfves således
ej vidare utlåtande, enligit kongl, förordningen om tryckfriheten.
Hr Generalen: Bifaller R. o. A., at ståndets föreställning
till de andre stånden med handlingarne få tryckas,
hvaröfver upkom buller och sorl.
1 Ordföljden har Icke rättats, då ordet när införts ovan raden.
Cederhielm. Riddarhusfiskal.
419
Hr Durietz: Jag tilstyrker, at alt måtte tryckas, ifrån
början til slut, om Cederhielms lefvernesbeskrifning denne
riksdag intil det sidsta memorialet,
hvarmed Frih. Horn sig förente.
Hr Bergenstråhle: Jag har ej någon vältalighet och
egen smickran, hvarföre jag hela riksdagen tegat.
Hr Wadenstierna har väckt ett värdigt ämne, som består
af tvänne delar, erindrandes Hr Generalen om sitt tal vid
riksdagens början, til en del enligit med Frih. Cederhielms
memorial om lagarnes förbättrande, och understälte i öfrigit
om hans underskrift, som torde drabba honom sjelf, och
är jag nögd, at hela acten tryckes, hvarvid bullrades.
Frih. Yxkull påminte, at Hr Lindelöfs memorial äfven
måtte tryckas.
R. o. A. beslöt, att Frih. Cederhielms memorial med handlingarne
til utvoteringen och dervid fölgde memorialer och
hvad om Frih. Cederhielm passerat skall uti ett exemplar
i ordning tryckas, förutan det af honom sidst ingifne memorial
til R. o. A.
Uplästes det i går hällne voteringsprotocollet angående
riddarehusfiscalssysslans tilsättande med tvänne inneliggande
sedlar, hvilka på bordet genomsågs.1
Frih. Horn påminte om hvad som i går sig tildrog innan Ang:de votevoteringens
början. Af de sökande voro endast tvänne. Hr
von Schennings rätta fullmagt var copist. Jag var tilstädes fiscal,
vid voteringens slut, tvänne sedlar blefvo aflagde, men utan
at sedlarne blefvo faststälte, så at en hvar tagit hvad sedlar
han velat. Frih. Cederströms sedlar hafva äfven varit
märkte, en del med frimuraremärke, utan at påminnelse
dervid blifvit görd eller någon sökt explicera sedlarnes giltighet
utan hinder af rasure. At Copist och Notarie von Schenning
varit en och densamma är tydeligt. Den ordinaira voteringen
var utan chicane och önskar jag sluteligen Hr von
Schenning lycka såsom riddarehusfiscal, hvaremot skriades.
Hr Fock: Det är besynnerlig händelse. Jag åberopar mig
Frih. Horns yttrande. Sedlarne voro ömsom skrefne. De
voro af bordsherrarne icke ansedde såsom förkastade utan
ovisse till gällande. De böra gälla för von Schenning, hvars
namn är på sedlarne, och bör pluraliteten för honom gälla.
1 Härefter i memorial protokollet: . . . med mycket tillopp och fahra för
sielfva bordet utan at få taga ut någondera af sedl:e.
420 1766, okt. 18. Riddarhusfiskal.
Hr Carl Wadenstierna upläste Hr von Schennings
fullmagt, at han heter Bengt och är copist och således öfverensstämmande
med sedlarne. Jag vet icke grunden til deras
ogillande, utan har han en ostridig pluralité, vända det
huru man vill, och påstod om fullmagt.
I öfrigit föreslogs votering om sedlarnes giltighet och, om
thesse skulle ogillas, at de måtte med hvarannan lotta.
Hr Grefve [von] Fersen: Hvad voteringssedlarnes inrättande
angår, så kunde nu ej de tryckte brukas utan dependerade
af hvar och en och vore nu chicane, som ej bör
soupponeras. Jag slutar, at sedlarne böra gälla såsom utmärkande
både personen och slägtingar1; pluralité har ej
haft rum för voteringen, tå broder och släcktingar finge votera.
Nu efteråt böra lika skäl i anseende til Hr von Schenning
ej mindre visas.
Hr Gyllenpalm: Utan undantag böra sedlar vara tydelige
och rene, men här är både raderat och mera märkte, än
de bordt vara, samt således emot Riddarehusordningen.
Hr Schönström2: Jag åberopar mig, hvad andre til
Schenings förmon anfört, och begärte votering utan vidare
ventilation och cederar jag ej sedlarnes giltighet.
Frih. [Carl]3 Ridderstolpe: Det är nyss sedan R. o.
A. skapade de nya voteringssedlarne, hvarefter all votering
bör ske, och all pluralité, som med den ej är enlig, bör icke
gälla. Sedlarne äro ej så beskaffade efter de allmänna författningar
utan med rasure och märkte, hvarföre man ej
bör afvika ifrån dem, och är ej annan utväg än votera och
sedan lotta och, på det ordning må så mycket mera vinnas,
hvilket snarast kan vinnas genom militairen, föreslogs, at
de bägge kunde blifva och en ringa lön för hvarthera af
dem ej vöre betydande för Riddarehuset.
Frih. von Köhler: Jag åberopar mig Riddarehusordningen
och sökte derefter bevisa olagligheten af de tvänne
sedlar såsom marquerade och yrkade votering, om ej tvänne
fiscaler må blifva.
Hr Langman: Jag anser sedlarne såsom gällande och
hemstälte til Frih. Cederströms generosité at afsäija sig,
hälst han har många slägtingar och Hr von Schening ingen.
1 Rättat efter memorialprotokollet från förlagans: släktingars.
* Memorialprotokollet: öfv.lieut. Schönström.
* Memorialprotokollet.
Riddarhusfiskal.
421
Hr Wulfcrona: Jag åberopar mig Hr von Schönströms
yttrande.
Hr von Nackreij: R. o. A:s tanckar i voteringssedlar
böra ej vara bekante, men desse bägge kunde lätteligen den
veta, som det angick, och föreslog tvänne fiscaler til undvikande
af vidlyftighet.
Frih. Duvall: Til at bäst komma ifrån denne saken
kunde R. o. A. bevilja Frih. Cederström pension och tour som
betjänt och Hr von Schening at vara värkelig fiscal, hvilket
af flere bifölls.
Hr Tersmeden: Frih. Cederström har många släcktingar,
men Hr von Schening ingen, som nog utmärker denne
senares pluralité.
Hr Drufva: Olagligheten af sedlarne bevises nog deraf,
om detta händt vid landtmarskalksval, och böra vi icke vara
oss olike.
Hr Billberg: Jag kan icke antaga sedlarne utan bägge
böra vara fiscaler, hvaröfver begärtes proposition, och försäkrade,
at coupen skulle gå an.
Hr Durietz: Här är tält åtskilligt til Frih. Cederströms
fördel. Pension går ej an, utan om de antagas bägge til
fiscaler, bör sysslan fördelas, och yrkade deröfver proposition.
Frih. Sparre: Jag instämmer uti alt om sedlarnes laglighet
och om lön för Frih. Cederström samt befordran.
Frih. Claes Cederström: Jag erkänner Adelns godhet,
men jag vil ej, at min Bror skall vara Riddarehuset til
last, och afsäijer jag mig å min Brors vägnar alt nyttjande
af pension och förmon, yrkandes olagligheten af sedlarne.
Propositio.
Den, som bifaller, at desse i går varande voteringssedlar
skola gälla, skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, så äro desse sedlar förkastade och kommer
lottning efter vanligheten at för sig gå emellan de sökande,
hvilket bifölls.
Grefve v. Rosen: Sedan nu proposition är bifallen, bör
jag erindra, at de af släckten, sorn Riddarehusordningen förbjuder
votera, ej eller måge det nu göra.
Hr Carl Wadenstierna: Det är ej lagfråga. Nu är
qusestion om personer, hvaraf förmon kan dragas, och är det
422 1766, okt. 18—20. Riddarhusfiskal.
således bäst, at lagen efterlefves, som altid bör stå, och således
släckten nu ej får votera.
Hr Generalen recapitulerade proposition med tilläggning,
at den, som bifaller sedlarne, skrifver Ja och, om Nej
skrifves, förkastas sedlarne.
Hr Gyllensvärd: Jag vil ej, at släckten må votera,
hvarmed Hr Thomas Wadenstierna sig förente,
med tilläggning at då det voterades om någre artilleriecapitainers
tour och mig, fick jag ej votera, hvarföre bör det
icke så ske nu ock.
Hr Wachschlager1: At slägtingar ej böra i sådane
fall votera står väl i lagen, men det var genereust, at det
tiläts i går.
Hr Gyllensvärd: Jag begifver mig ej. Jag har lag för
mig.
Frih. [C.]2 Sparre: Det är medgifvit, at vi hafva lag
före at ej släcktingar få votera. Det utöfvades väl i går generositet,
men då chicane möter vid sedlarne, uphör generositet,
och då bör lagen stå.
HrvonNackreij: Det är en lagquaestion om sedlarnes
giltighet, ergo böra slägtingar få votera, eller skola vi votera,
om de få votera.
Frih. Duvall: Vi hafva lag och ingen bör gå däremot,
hvarmed flere instämde.
Frih. Carl Ridderstolpe: Vid sidstledne riksdag var
jag emot en slik fråga, at släckt skulle få votera, och derföre
kan jag nu ej vara mig olik. Om man tager skäl af generosité
i dag som i går, så bör det blifva lika, eller beder jag, at
vi måtte blifva vid lagens simplicité.
Hr Grefve [von] Fersen: Jag undrar, at quaestion kan
blifva om klar lag. Jag har hördt skäl emot at det skiljes
ifrån person. Hr von Schening mister genom Frih. Cederströms
släckt. Jag har hördt vid förre och denne riksdagen,
at då fråga varit om hela corpser, at släckt då ej fädt votera.
Jag vet, at i riksrådssaken fick jag ej votera. Jag beder Ordförande
sjelf decidera, som så ofta för dt oss på lagen. Står
ej lag, blifver det näfverätt.
Hr Generalen: Jag förenar mig med Generalen Gref
Fersen. I går var R. o. A. genereuse. Det voro sex sökande
1 Memorialprotokollet: Capt.
2 Memorialprotokollet.
Riddarhusfiskal. Björnhufvud. Bäck.
423
uppgifne, då kunde voteras på flere än blott om två. Lagen
är dessutom applicable.
Hr Gripenstierna: Det är ej förbudit at gifva förtroende
åt min bror, och således böra de votera eller ock skola
de votera deröfver.
Hr Eneschöld: Lagen är ej hit lämpelig. Frågan är
ej om at kullkasta voteringen, men frågan är den at utröna
dess rätta mening, hvilken nu är aequivoque.
Hr Generalen: Frih. Cederströms släcktingar afsäija
sig at votera, hvarföre nu upropades ledamöterna at sitta vid
bordet, och voterades öfver förenämnde proposition.1
Lars Svedenstierna.
År 1766 den 20 October.
Samlades R. o. A. klåckan 9.
1 :o. Uplästes voteringslistan.
2:do. Riddarehusdeputationens berättelse och utlåtande
uppå Vadstena Adelige Jungfrustifts riksdagsresolution(!),
hvilken til alla delar bifölls.
3:tio. Val til riddarhusdirecteurer och bifölls, at Hr Generalen
Gref Fersen, Landshöfdingen Baron Ridderstolpe och
Justitisecancelleren von Stockenström, som förut haft R. o.
Ars förtroende, äfven nu dervid bibehållas.
4:to. Angående Conducteuren Biörnhufvud, hvilken jämte
dess broder, Johan Jonsson Biörnhufvud, deputation anser
ej vara härstammande af den adelige ätten Biörnhufvud och
derföre pröfvat dem böra plicktfällas til 1 000 d:r silfrrmts
böter samt at förbjudas vid 1 000 d:r silfrrmts vite at skrifva
eller kalla sig Biörnhufvud eller bruka adelig sköld och vapn.
Och bifölls betänckandet.
5:to. Deputationens utlåtande i anledning af Justitisedeputationens
betänckande angående jura patronatus, hvilket
bifölts.
6:to. Angående Advocatfiscalen Abraham [o: Anders]2
Bäck, hvilken deputation anser vara härstammande af den
adeliga ätten Bäck nro 193.
Hr Tilas: Jag känner släckten så mycket mer, som den
Vadstena
Adel. Jungfrustifts
relation.
Riddarehus
directeurer.
Biörnhuf
vud.
Jura patronatus.
Baeck.
1 Enligt det bilagda voteringsprotokollet avgavs 220 röster för Ja och
251 för Nej.
2 Riddarhusdeputationens protokoll den 3 april 1765.
424 1766, okt. 20. Bäck. Båt. Klingenberg.
löper in uti min släckt. Han är försedd med bördesbref ifrån
Riga, at hans Far var värkeligen adelsman, hvilket äfven bestyrkes
af Assessor Schantzes matrikel, hvartil kommer, at
alla af ätten erkänna honom för härstammande af berörde
ätt.
Hr Eneschöld: Jag förenar mig med Tilas, genom min
systers gifte är jag släckt med honom. De äldre familier
äro i mörker, hvilket blifver utur vägen rögdt, när genealogierna
komma i ordning.
Hr L inderstedt: Jag dömer ej efter apparencer; om
ej annan anledning än at Fadren kallas hochwolgebohrne, så
förenar jag mig med det särskilte votum.
Hr Wadenstierna: Kyrkoboken och Schantz genealogier
äro säkre bevis om hans härstammande från farfarsfar,
och således äro alla möglige bevis sökte.
Frih. Grönhagen: Jag förenar mig med Hr Wadenstierna
at ej göra Advocatfiscalen Bäcks säte osäkert. Det
vore väl at gallra ut, men när familien erkänner honom, är
all tvifvel ur vägen rögd, han är en besutten man, och altför
mycken noggranhet vore skadelig.
Betänckandet biföllts.
Båt. 7 :mo. Angående Handelsmannens uti Ystad Peter Båt och
Auscultanten Jöns Båts ansökning at såsom härstammande
af den adeliga ätten Båt få säte på Riddarehuset och yttrar
sig deputation, at uppå de skäl, som anförde blifvit, har deputation
ej kunnat anse dem vara härstammande af den
adeliga Båtheätten. Och ehuru deputation haft anledning at
anse dem med 1 000 d:r silf:rmts böter, har dock deputation
för sin del dem derifrån förskont.
Betänckandet bifölls.
Klingenberg. 8 ivo. Uppå Advocatfiscalens Klingenbergs anmälan at såsom
af adeliga ätten Klingenberg härstammande få säte på
Riddarehuset och sorn deputation efter bepröfvande af de
upgifne skälen funnit, at Advocatfiscalen Clingenberg, hvilken
förut skrifvit sitt namn med C men sedermera antagit
namn af Klingenberg med K för at likna den adeliga ätten
Klingenberg och at blifva ansedd såsom af berörde ätt, hemställandes
om icke han gordt sig förfallen till 1 000 d:r
silf :rmts plickt.
Frih. Grönhagen: Deputationens betänckande är på
goda skäl grundat, men som Clingenberg vöre fattig och ej
*
Bratt.
425
hade något, hvarmed han böterne gälda kunde, så funne han,
at det vore et barmhärtighetsvärk tillika förskona honom
för böterna.
R. o. A. biföll betänckandet, dock ifall Clingenberg gorde
ansökning örn förskoning af böterne, ville R. o. A. tillåta
eftergift deraf.
Hr W achschlager: Jag finner för min del nödigt, at
det bör införas uti Inrikes Tidningar alla de, som blifvit
plicktfälde.
9:no. Angående Cornetten Bratt och dess Broder, som förledne
riksdag blifvit ansedde såsom ej af Brattiske ätten.
De hafva nu äfven förnyat sin ansökning.
Hr Wachschlager: De hafva oroat vårt beslut och
görd sig sjelfva en genealogie efter behag, och på det Riddarehuset
ej må vidare varda besvärat, funne han, at the
borde hafva 1 000 d:r silf:rmts vite,
hvarmed Hr Stålhammar äfven sig förente.
Hr von Nackreij: Jag upviste sidsthne riksdag originalet
til Konung Carl den XI:te[s] bref, hvarigenom
den sidsta Bratt förskontes för dödsstraff men dömdes til
Marstrand och kom ut 1720. Min Far köpte Höglunda af
denne.
Barnen begärte 1748 återfå egendomen, dock blef det sedermera
förlikt. Jag fick då papperen och finnas de i framledne
Cancellierådet Stiermans matrikel. På den grund är
han utdömd. Han bör näpsas. Om en ärkänner, är det derföre
släckt? På det sättet kunde adopteras 100. Det äro flere
Brattar i Värmeland, som då skulle komma efter.
Hr Hasenkampf: Bratt är en gång intagen och erkänd.
Stiernman tilstod, at han var adel men sedermera ingådt
i ofrälse stånd, och enligit Konung Gustaf Adolphs
bref bör han mista adelskapet. Bör ej plickta, ty han vardt
intagen 1756, men jag vet, at det var skäl at utesluta honom
1762 års riksdag.
Frih. Grönhagen: Det är afgordt 1762. Om han än
är af Brattarne, är han messalierad. Hans Farbror blef adlad.
Det är mig ej emot om Riddarehuset vil pålägga honom
vite af 1 000 d:r silf:rmt at nånsin söka.
Hr Fock: Det är ganska svaga skäl, som äro tagne af
ljuskronor, och om han nu inlagdt sig sjelf, bör han derföre
plickta.
Bratt
426 1766, okt. 20.
Bratt.
HrEhrenhielm: Släckten har ingifvit berättelse, hvilken
jag för min del gärna ville höra, innan jag kan yttra
mig deröfver.
Hr Durietz: Det förekommer mig underligit at uppehålla
oss med afgorde mål. Han är utesluten från Riddarehuset,
förbuden namn och signete, har dock skrifvit emot
Adelen. Derföre bör han plickta, äfven den som vågar väcka
slik quaestion.
Hr Sparrschöld: Bör plicktfällas til 1 000 d:r. Han
kan gifva sig til krukomakare eller handlande; om böterna
eftergifves, bör dock vite af 1 000 d:r silf:rmt för framtiden
utsättas.
Hr Linderstedt: Bratt bör plickta 1 000 d:r silf:rmt;
han är ej af adel, är beslutat efter Konung Gustaf Adolphs
bref, och Hr Bratt har vågat emot Adelns beslut ingifva
ansökning och bör han derföre plickta 1 000 d:r silf:rmt och
vid lika vite förbj udas bruka signete.
Hr H segerflycht: Bratt är ej adel, han bör plickta
2 000 d:r silf:rmt, om han brukar sköld.
Hr Hasen kampf: Efter quaestion är, om han är medborgare,
så vil jag ad protocollum anföra, att Cornett Bratt
bör höras, efter man bör efterse och cognoscera dess rätt,
innan han dömes derifrån.
Hr Generalen: Efter Cornetten Bratt kränkt R. o. A:s
beslut, så proponeras, om böterne skulle förnyas med 1 000
d:r silf:rmt, äfven lika vite hädanefter för framtiden.
Hr Hasen kampf: Jag är emot vite för framtiden och
allenast vanligt vite.
Hr Ehrenhielm ville, at det häröfver borde voteras,
hvarmed flere äfven sig förente.
Hr Generalen förestälte, at det vore onödigt votera
öfver et förledne riksdag tagit beslut.
Hr von Tersmeden vill hafva 1 000 d:r silf:rmts
vite, om han vidare oroar R. o. A. Äfven för det han nyttjar
adelig sköld. I öfrigit är Cornetten Bratt fattig.
Propositio.
Bifaller R. o. A., at hos Hans Kongl. Maij :tt i underdånighet
anhålles, at om Brattarne oroar R. o. A. och nyttjar adelig
sköld, bör han plickta 1 000 d:r silf:rmt, för hvilka böter
han dock kommer at förskonas,
hvartil svarades Ja.
Riddarliusgenealogierna.
427
Uplästes det af Lieutenanten J. H. Sabelhierta ingifne Sabelhiertas
memorial, hvarutinnan han anhåller antingen om eftergift lån'
af det lån, han af riddarhusmedlen undfådt, eller ock at
den låntagne summan måtte honom utan interesse til nästa
riksdag lemnäs.
I anseende til Hr Sabelhiertas bekante fattigdom beviljade
R. o. A., at det låntagne capitalet får hos honom vara obetalt
utan interesse til nästa riksdag.
7:mo. Hr Linderstedt recommenderade en konstnär, Anmälning
som gordt sig förtjänt af någon förmon i anseende til dess konstnär11
behändighet at skära i träd, hvilket afslogs.
8:0. Åtskilliga suppliquer til fattigas understöd, och bi- Fattigas unfölls
uppå Hr Generalens anmälan, at dertil anslås af derstöd.
riddarehusmedlen 1 200 d:r s:rmt, hvaraf Fru Lundin kommer
at undfå 180 d:r k:rmt begrafningskostnad och de öfrige
lika summa hvarthera.
9:no. Uppå deputationens anmälan angående det af Can- Carlschölds
cellierådet Carlschöld i lifstiden undfågne lån af riddarehus- lånmedlen,
stor 30 000 d:r, beviljade R. o. A. anstånd til nästa
riksdag, då summan skall vara betalt.
10 :o. Anmältes angående sammanskott för Ragnilds källa, Ragnilds
hvilket lades på bordet. källa.
11.o. Hr Fock anmälte, at sedan nu genealogierne voro Ang:de äfen
del satte i ordenteligit stånd, behöfves för den återstående
delen, at de äfven blifva completterade och renskrifne
samt allesammans tilökte med de förändringar, som kunna
existera vid hvarje ätt; dertill behof des en särskilt betjent,
som vore försedd med någon lön af riddarehusmedlen. Hr
Carl Schönfelt vore nu antagen af R. o. A. til ammanuensis
vid Riddarehuset, men som Assessoren Psilanderhielm ej
ännu vore innehafvare af assessorslön och han således ännu
åtnjöte riddarehuscancellistlönen och Riddarehuscancellisten
Otto Engelcrantz hade ammanuenslönen, hvarigenom
Schönfelt vore aldeles utan lön, så hemstälte han, om icke
extra ordinarie lön kunde för von Schönfelt utses på 2:ne år.
Hr Durietz: Jag tror, det är ovist, om icke Psilanderhielm
får lön och således behöfs ej något beslut.
Hr Tilas: Det är omögeligit, at Riddarhuset kan vara
utan ammanuensis, det vore bäst, om Riddarehusdirectionen
får fria händer.
Hr Carl Wadenstierna: Hr Focks proposition vore
428 1776, okt. 20.
Polettavgift.
ganska billig och tyckes derföre, at det vore bäst remittera
detta til Riddarehusdirection at mesurera dess arfvode efter
förtjänst.
Frih. Grönhagen: Hr Schönfelt hade skickat sig denna
riksdag ganska värdigt, flitigt och skickeligt. Om ej Psilanderhielm
går bort, vil jag hafva til Directionen remitteradt
at få belöna Schönfelt för nödigt arbete, som dock lärer ske,
ifall Psilanderhielm går bort, som dock lärer ske( !).
Hr Durietz: Jag är emot inrättning af ny stat och vore
det svårt at få fond och sammanskott; det enda vore at pålägga
3 d:r silf:rmt på hvar pollett, som til ammanuensis
kan användas och til Riddarehuset.
Frih. Ridderstolpe: At Riddarehussecreteraren Franc
kunde skaffa löparen til Psilanderhielms befordran at gå rätta
vägen, hvarigenom Psilanderhielm kan få lön, så kan
Schönfelt få arfvode för genealogierne, hvartil 6 d:r k:rmt
af hvarje genealogie kunde anslås.
Hr Tilas påminte om hvad han i början sagdt, sedan
von Stiernman och Åkerstein voro döda.
Hr von Nackreij: Jag förenar mig med Frih. Ridderstolpe;
det vore ej svårighet at få rätt på löparen. I all händelse
kan ej Schönfelt tjäna utan lön.
Frih. Bunge: Det är en nödvändighet at löna ammanuens
på staten, hvarmed Hr Wachschlager sig förente, men
Hr Billberg sade sig ej bifalla pension eller aldrig vilja
contribuera til Riddarehuset.
Propositio.
Bifaller R. o. A., at om Assessor Psilanderhielm ej lämnar
dess innehafde cancellistslön vid Riddarehuset, at Schönfelt
då får 300 d:r s:rmt,
hvilket besvarades med Ja och Nej.
Frih. Ridderstolpe: Vi komma ej ifrån detta utan
foglighet, och på det at Schönfelt ej må arbeta utan lön,
tyckes mig, at honom kan bestås en summa af 300 plåtar til
nästa riksdag.
Hr Durietz och Billberg biföllo detta, allenast fonden
ej röres.
Uppå Hr Generalens proposition bifölt R. o. A., at
en dahl:r silf:rmt tilökas för pollettafgiften, hvaraf Hr von
Schönfelt i ett för alt til nästa riksdag undfår 600 d:r
silf:rmt och resten lemnäs til Riddarehuset.
Estenberg.
429
12:mo. Uppå R. o. A:s remiss angående de af Hofjunckaren
och Notarien Hr Carl Estenbergs den 11 i denna månad
fälte utlåtelser emot Ryttmästaren [o: Cornetten] Natt och
Dag yttrar deputation sig, at Hr Estenberg bör böta 2 000
d:r silf:rmt och göra Riddarehuset afbön, hvarjämte några
ledamöter varit af den tancka, at han från säte och stämma
i sin lifstid uteslutas bör.
Hr Estenberg: Vid Riddarehusdeputation har detta
mål på summariskt sätt blifvit undersökt och min hastighet
nog hårdt beifrad. Jag har tilstått detta i fyra vittnens närvaro,
och nu är ändå fråga, om icke jag bör gå härifrån.
Om man kallar en tjuf för tjuf, är det icke mera. Jag
går ut med nöije, mitt hjerta har fölgt min öfvertygelse, inga
penningar har jag tagit och således kan jag ej derigenom
blifva svärtad. Jag begärer del af detta deputationens betänckande,
innan jag går ut.
HrNattochDag: Yppersta skyldighet är höflighet, jag
har hört hans missfirmeliga utlåtelser emot mig af andra
och åberopade sig Hr Generalen och Riddarehussecreteraren,
som hördt Hr Estenbergs utlåtelser.
Hr Bergenstråhle: Det är mänskligit at fela, det har
ej skedt af hastighet, sedan han på ofvanberörde sätt sig
förklarat. Hr Estenberg har förlorat acktning för Riddarehuset.
R. o. A. gör sig qvitt en ledamot och försöker honom til
en lindrigare conduite, til dess vi komma tilsammans i Norrköping,
emellertid kunde hans sköldemärke nedertagas.
Hr Hasenkampf: Frågan om en riddersmans exclusion
är ganska äfventyrlig. Det kan framdeles sträcka sig til
flere, önskar dock tranquillité. Jag är ej Estenbergs advocat.
Hans ord äro högst ohöfviske, jag kan ej explicera dem, ej
eller finner jag grunden af Riddarehusdeputationens betänckande
angående uteslutande i all sin tid, ej eller af böterna
til 2 000 d:r silf:rmt. Om hans utlåtelser anses med
rättmätig ifver, kan han dock ej uteslutas mer än för en
riksdag. Det vore satisfaction nog.
Hr Billberg: Jag förenar mig med Hr Hasenkampf. Det
är ej så hufvudsakeligit. Det har varit för strängt af deputation
ansedt och numera har Estenberg förvärrat saken;
dock finner han, at det vöre nog, antingen uteslutande för
en riksdag och ej för all sin tid eller ock böter.
1 Riddarhusdeputationens protokoll den 12 oktober 1766.
Carl Estenberg.
430 1766, okt. 20. Estenberg.
Hr Hägerflycht: I associerades sak hade Hr Estenberg
brukat det ordet gräshoppa. I Kammaroeconoraiedeputation
hade han varit prästfavorit. Dock vore det nog, om
han uteslutes för en riksdag.
Hr Eneschöld: Orden har varit gärningarne lika, derigenom
har han ådragit sig R. o. A:s misstycke. Dock vöre
det ömt i sådane mål, hvarföre det tycktes böra visas ädelmod,
ehuru termerne voro oanständige; för ordnings skull
sattes nu hela riksdagsmannarätten in qusestione och kan
jag ej försvara Hr Estenberg; vi behöfva ej bemantla våra
tanckar. R. o. A. vil hafva anständighet och anser tanckar
efter viljan och ondskan.
Hr Stålhammar: Det vore ej allenast hans fel på detta
stället, utan främmande ministrar och collegier samt på
alla ställen blifva härom underrättade. R. o. A. borde anse
detta för sin sjelfständighet.
Hr Linderstedt: Utaf hvad Hr Estenberg i dag anfördt
finner jag, det han förvärrat sin sak. Änteligen kunna
vi vara en person utan, så mycket mer som hans förseelser
ej skedt af öfverilning. Jag kan hvarken förena mig med
deputationen eller de särskilte meningarne utan är af enahanda
tanckar med Hr Lagman Hasenkampf, at Hr Estenberg
bör för nästkommande riksdag uteslutas samt göra
R. o. A. någon afbön til bättring för sig.
Frih. Grönhagen: Jag begär ej mer, än lagen innehåller.
Han kunde ej eller foga sig till någondera i deputation
utan förente sig med Hr Hasenkampf; hans straff kan
inskränckas til nästa riksdag och för den kunde han excluderas,
emedlertid hans vapn ej nedtagas eller transporteras.
Hr von Böhnen: I Kammaroeconomideputation, der
han varit ledamot, hade Hr Estenbergs sottiser varit hvardagsbröd.
Peruquen stigit up i vädret på honom, af honom
hade man ej hört annat än ovett, han borde uteslutas för
altid. Hemlige planer hade han haft för sig, vore ej mindre
olycklig än onyttig och borde hafva straff til varning, til
dess han genom eftertancka ändrade sig, och åtminstone
uteslutas för 2:ne riksdagar.
Hr Wadenstierna: När en Alexander Magni lefverne
afmålas, bör det ske af en Appelles, och när Hr Estenberg
beskrifves, bör det ske af Hr von Böhnen. Jag tilstyrker
exclusion för tvänne riksdagar och förenar mig med Hr
vnn Böhnen.
Estenberg.
431
Hr Durietz: Om Hr Estenberg uteslutes nu eller tillkommande
riksdag, går jag in i ventilation och resolution.
Jag kan ej gilla hans upfdrande. Hr Estenberg kan ej undgå
mitt resentiment, med penningar kunna ej saker om honneur
försonas, utan tycker jag, at han kan excluderas för tvänne
riksdagar.
Hr Grefve [von] Fersen: Det är mig okärt at tvänne
tanckar upkommit. Det kan ej förenas med existimation,
det är lifsstraff at draga värja på Riddarehuset. Det lärer
vara honom litet sensibelt at vara här, efter han förklarat
sig sjelf ej vilja vara här och således ej hade någon medömkan
med sig, hans upförande i deputation vore en tyngd,
det vore svårt at vara under tak med honom. Jag blifver
således af den tancka, at han uteslutes från Riddarehuset
utan at få dit mer intagas.
Frih. Ridderstolpe: Med mitt jakande må han uteslutas,
ehuru det vore ömt för fritt folck. Det bör hvar ock
en bedagad man at säija sina tanckar. Jag kan ej gå ifrån
exclusion men lemnar til eftersinnande, om det bör extenderas
längre än til 2:dra och 3:dje riksdagen.
HrWachschlager: Jag kan ej attendera til lindrigt
project. Hans upförande har varit emot R. o. A:s värdighet
och det rör er ej riksdagen i Norrköping.
Hr Gyllenpalm: Om jag anser allena det sidsta brottet,
så har han förtjänt uteslutas på en eller två riksdagar.
Hr Tersmeden: Af Hr Estenbergs utlåtelser känner
man hans caracter, och om han uteslutes för all sin tid, är
det välförtjänt; om det sker utan votering, bifaller jag, at
han må uteslutas någre riksdagar.
Frih. Carl Sparre: Här talas om utvoteringar. De äro
farligast i partie, men han vil ej sjelf vara qvar på Riddarehuset,
han är glad, när han brutit på et publiqut ställe,
och tyckes vara lika nögd om existimation. 1 000 personer
dela med honom och tyckes han aldrig böra tagas hit mera.
Frih. Knut L e i j o n h f v u d: Det är ganska ömt det
nu förevarande ämne. Derutinnan äro tvänne meningar, hvilka
blott hafva afseende på person. Jag kan ej annat än utesluta
för all sin tid, ehuru jag knapt vet hans ålder.
Hr Linderstedt: Ju mera jag hört talas i detta ämne,
ju mera anser jag honom vara förtjänt at uteslutas i tvänne
riksdagar.
Hr Generalen: Uti R. o. A:s discours vore trenne me
-
432 1766, okt. 20.
Estenberg.
ningar, en för uteslutande en riksdag, en annan för tvänne
och den tredje för all sin tid. På sådant brott vore ej någon
tydelig lag, hvarföre det torde vara nödigt, at en § derom
ökas i Riddarehusordningen, hvarvid flere ledamöter begärade
proposition på uteslutande för all sin tid.
Frih. Carl Sparre: Jag tackar derföre, at vi blifvit förde
til Riddarehusordningen, men det är nyligen sagt, at det
är lifsstraff draga värja på Riddarehuset.
Hr Billberg svarade, at det stöde ej i lagen, at på ett
sådant brott stadgas uteslutande för altid, hvarefter R. o. A.
sorlade.
Hr von Nackreij: Det är en besynnerlig conduite och
ovärdigt at säga sig ej vilja vara här.
Propositio.
Bifaller R. o. A. Hr Estenbergs uteslutande för all sin
tid?
Hvilket besvarades med Ja och Nej.
Hr Tersmeden: At detta värdiga beslut bör vara bifogat
med den tilläggning, at den, som proponerar Hr Estenbergs
intagande, skal mista säte och stämma.
Frih. [F.]1 Horn: Med blödande hjerta har jag hört talas
i detta ämne, ehuru jag ej hördt Hr Estenbergs explication.
Det måtte vara den ovarsammaste människa. Jag hemställer,
om någon förgår sig med hånlige ord, då bör vara
det straff, at han ej bör få vistas på 10 mil när det ställe,
där riksdag hålles.
Frih. Scheffer: Jag anser denna saken såsom afgord
och vore onödigt at göra någon tilläggning i Riddarehusordningen.
Hos alla polerade nationer anses ej lagen i slika
fall.
Frih. Ridderstolpe: 23 § Riksdagsordningen förbiuder
sådane omständigheter vid säte och stämmas förlust. Vi
äro alla ense, allenast lagen ömar oss; ömar det oss på en
riksdag, så ömar det oss ännu mer på tijo riksdagar.
Gref Renstierna: Jag finner, at R. o. A. i detta ämne
äro ganske prutsamme.
Propositio.
Den, som bifaller Hr Hofjunckaren Estenbergs uteslutande
ifrån Riddarehuset för all sin tid, skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Nej.
1 Memorialprotokollet.
Lindelöf.
433
Vinner Nej, uteslutes Hr Hofjunckaren Estenberg för tvän
ne riksdagar.
Riddarehusdeputationens utlåtande angående Vice Häradshöfding
Lindelöf och dess hafde skrifsätt uti ett til R. o. A.
ingifvit memorial och fant R. o. A., at Hr Lindelöf gordt sig
förtjänt til tvåhundrade dahlér silf:rmts plickt.
Och sedan förrberörde votering var slutad1 och numera
Riddarehusets enskilte ärender vore föredragne, önskade Hr
Generalen R. o. A:s samtelige ledamöter beständig välgång,
hvarefter R. o. A. åtskildes klåckan 10 eftermiddagen.
Lars Svedenstierna.
Lindelöf
pliktar 200
d. samt.
1 Enligt bifogat voteringsprotokoll avgåvos 231 röster för Ja och 130
för Nej.
BILAGOR
TILL
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1765—1766.
III.
Q
1.
Memorialprotokoll den 3 juli 1766.
(Memorialprotokoll III.)
Protokollet sid. 1.
A : o 1766 d. 3 Juli i.
Torsdag.
Kl. 12.
L [ant] m. anmälte orsak til plenum så sent, en förfrågan
ifrån Extra Hofrätten i Boråhs, hvarå commission författat
bet[än]k:de, på det må kunna lemnäs svar med expressen.
Upl. commiss, extr. prot. af d. 7 Junii.
Bif.
F r ö 1 i c h: Om de 3 bifalla, ber expedition i dag.
L [ant] m.: Ja.
Hasenkampf: Sidst anmältes af mig om Renström
och Grundberg; troddes ej behof des annat för fullmäktig än
efter lag. Jag viste nödvändighet att qufsestion] då före i
M[anuf.]cont. Viste omständigheterne etc.
Dagen derefter voro fullm. ihop i cont. vi ani. ord. assignerade
p[ennin]g:r, deponerade i Slotscantz. för Renströms
räkn.
Man.deput. frågade härvi[d]. Jag svarade, trodde han fullgiordt
alt, men mot middagen söktes full. af deput. vaktmäst.,
befaltes vara oppe kl. 5 e:mid. Häpnade för oförväntad föreställning,
som mot R. St. beslut tergiverserade etc. Vil
glöma.
Trodt deput. velat efterfråga, men fant en svår förestäl.
moment vid slut af vor förvaltning.
Jag kunde ej svara, kände deras, min värdighet.
Begärte e[xtr.] prot.
Befalles andra gång deponera på bordet vid 1 000 d. s. vite.
Hoppades att ändras, afträdde något, sen nekades e[xtr.]
prot. Itererades betala el. vite.
Där stodo vi.
Suider(?), underställer, åberopar G. Renstierna, hoppas
enl. 8 §, 7 cap., Utsökn.balk. giort rätt. Hoppas protection men
om ej, ber Bistånd att absentera sig från M[anuf.]cont. att
slippa slike oförtiente förestäl.
Renstierna. Sedan res. 5 000 d. för Renstr[öm] af
M[anuf.] cont. som åter af Grun [dberg] korn. St. res. d. 19.
Voro få ledamöter oppe, 1 präst, men 8 der förelagd. Då kom
Mal[m]str[öm], viste 60 000 d. fordran, som til härnäst ville
bevisa; ber aprob. el. som Hasenkamf vil afhålla sig.
L [a n t] m. ber skriffel. Deput. bör höras.
Renstierna: Gerna; men
Hasen kampf: Vi bet. summa 2 g., en gång deponerat
i Sl[otz] cantzliet, en gång ur vår pung i förgårs. Renst
[rom] fådt den förra, den senare står för des räkning.
Gyllensvahn: Sidst svarades på Hasenk. att efter lag.
Nu conf. L[ant]m., tror redigt men kan ej finna alla omst.
Är sagt af St., att Renstr[öm] skulle få Ständer högsta
makt. Rädda för vitet, kunnat större etc.
Det bör af samtel. stånden vähl et stånd in oecon., om fullm.
borta el. quar. Ergo bör skrifte!, och vil förut ej propos. sen
utlåta.
Tersmeden: Sidst trodde betyd, fråga, efter St. befalt
p[ennin]g:r til Renstrföm] och contra lagen Uts.b. 8 cap.
Hasenk [ampf]: Feck svar att borde efter lag.
Ulf [ven] klo: Har mot deput., som anklagas, ej talent
att försvara, tror billigt beslut, ber ej dömas, innan få ge opp.
Ber skriffel., sen visa billigt att lydt.
Ridderstolpe: Då en sak pousseras, blir vidlyftelig;
så i denna; jag på full. sida, men vil se, ber extr. prot. til
Man.deput.
Ständer sagt Renström bör ha, men saivo omnium jure.
Fromt att full. betalt i deput., jag icke så giordt.
Fersen: Angelägit att ej öfverila. Conf. Ridderstolpe],
betänckeligt afgiöra på mundtel., bör skriftel. inges, sen med
extr. prot. till de öfr. stånd.
5
Emedlertid invänds (?) då här om Ständers acktning och
lag.
Tror maktäg:de St. men ej dep., tror deput. då strax pålägges,
exequerar, går för långt.
Bör af Ständer confirmeras, eljest har ingen dep. mackt
öf. personer ägendom.
Deput. väl utreda, men fådt ej makt att
Fred. Ridderstolpe: Fast ej ense med deput., ber
doch få höras.
Är qu[aestion] om lag el. besluts ord.
L [a n t] m. uprepar: Qu[aestion] om deputat. blindt exped.
el. om dep. bordt jemka enl. lag.
Doch bör ej precipiteras. Ber full. lägga in, gå til de 3, ty
vi ej allena remitt.
Grönhagen tror simple. Ständer bifallit, Exped.dep.
expedierat, M[anuf.] deput. befalt cont. om p[ennin]g:rs
betalande til Renström.
Tror deput. giordt rätt.
L [a n t] m.
Cederström: Borde q[u]o[mod]o(?). Full. böra gå til
deput. först.
L [a n t] m.: Ber til nästa pl[enum] skriftel.
Ja.
Upl. sidsta vot.instrument.
Böhn [en]: Sägs vi giordt orätt, ber tryckas.
L [ant] m.: Bevare Gud från slik qu[aestion].
Rid [d] erstolpe emot, är oeconomicum.
L [a n t] m.: Ber falla, ber ej röra.
Ja.
Skildes.
2.
Förteckning å kompletteringsval till deputationer.
(Allegater I.)
Protokollet sid. 9.
År 1766 d. 6 Julii sammanträdde R. o. A:s electorer och utvahlde
uti följande deputationer ledamöter till de ledige rum.
6
Uti Höglofl. Secrete Utskottet.
Friherrar:
I stället för Frih. [Axel] Kurck, som bortrest,
Frih. Horn af Åminne, Christer, Cancellieråd.
Adel:
I stället för Hr Cammarrådet Steuch
Hr Nordenadler, Theodor, Major, Riddare af Kongl. Svärdsorden.
I stället för Cammarrådet Frih. Cederhielm
Hr Fredenstierna, Adam, President.
I stället för Hr öfversten [Jakob Fredrik] Horn
Hr Paykull, Carl Friedrich, [Capitaine], Riddare af Kongl.
Svärdsorden.
Secrete Deputation.
Adel:
I stället för Hr Majoren Nordenadler
Hr Ehrenroth, fullm. Hr Teet, Arvid Johan, Cammarherre.
Uti Justitiaedeputationen.
I stället för Hrr Lagmännerne Stierneld och von Wallvik
Hr Ekenberg, Lars Anders, Vice Häradshöfdinge,
Hr Gullenpalm, Johan Ulric, Vice Häradshöfdinge.
Bevillningsdeputation.
I stället för Hr Assessoren Tersmeden
Hr Lagersvärd, Friedrich, Capitaine, Riddare af Kongl.
Svärdsorden.
Cammaroeconomiedeputation.
Friherrar:
I stället för Frih. von Kocken
Frih. Gedda, Petter Niclas, Actuarius uti Kongl. Cammarrevision.
Handels- och manufacturdeputation.
Friherrar:
I stället för Cancellierådet Frih. Horn
Frih. von Albedylh, Carl Otto, öfverstelieutenant, Riddare
af Kongl. Svärdsorden.
7
Landt- och siömilitiaeeconomisedeputation.
I stället för Hr öfversten Strussenfelt
Hr Stålhandske, Carl, Commendeurcapitaine, Riddare af
Kongl. Svärdsorden.
Protocollsdeputation.
I stället för Hr Capitain Skog
Hr Gullenbåt, fullm. Frih. [von] Köhler, Carl Fromhold,
Capitaine.
På samtelige electorernes vägnar:
Gustaf Reuterholm. Ridderstolpe. And. Cederström.
3.
Förteckning å komplettering sval till
urskillningsdeputationen.
(Allegater I.)
Protokollet sid. 19.
D. 18 Juli 1766 valdes af R. o. A:s electorer fölliande uti
Urskillningsdeputation.
Öfverstelieutenanten vid Lifregm:te och Riddaren Grefve
[Fredrik Carl] Dohna i stället för Landshöfd. Gr. Gyllenborg,
Frih. Tegner, fullmäcktig [Carl Gustaf] Ugla i stället för
Frih. Rosenhane,
Mackense, fullmäcktig Leonhart Rosentvist [o: Rosenqvist],
Capitain, i stället för [Major] Strömhielm,
[Johan Caspar von] Böhn [en], Cammarherre, i stället för
Laagm. Rutenschiölt.
Uppå electorernes vägnar:
And. Cederström. A. J. Wrangel. Carl Fred. Paijkull.
8
4.
Förteckning å kompletteringsval till deputationer.
(Allegater I.)1
Protokollet sid. 38.
År 1766 d. 29 Julii sammanträdde Höglofl. R. o. A:s electorer
och utvalde följande till ledamöter uti Riksens Höglofl.
Ständers nedannämde deputationer, neml:n:
Uti Riksens Ständers Commission.
I stället för Frih. Kurck, Assessor,
Hr Nordenhielm, [Vilhelm], Advocatfiscal.
I stället för Hr Falkengren, Schoutbynacht,
Hr Carpelan, [Carl Niklas], Capitaine vid Lifgardie.
Uti Kammar-, eoeconomie- och commerciedeputation.
I stället för Hr Paijkull, Capitaine,
Hr Carpelan, [Carl Efraim], Capitaine vid Westerbotns
reg:te.
Uti Handels- och manufacturdeputation.
I stället för Hr Wulfclou [a: Ulfvenklou], Major,
Hr Loo[d], Gust. Gabr., Supercargeur.
Ut supra.
På herrar electorernes vägnar:
F. Carl Dohna. Ridderstolpe. And. Cederström.
5.
Förteckning å kompletteringsval till protokollsdeputationen.
(Allegater I.)1
Protokollet sid. 38.
År 1766 den 31 Julii sammanträdde R. o. A:s electorer och
utvalde uti the ledige rum följande til ledamöter uti
Protocollsdepution.
I stället för Hr Lieutenanten Lindroth
Hr Heldenhielm, Jan Adam, Commendeur.
1 Med påteckning: Upl. hos R. o. A. d. 1 Aug. 1766.
9
I stället för Hr Capitaine Stiernsparre
Hr Lundenstierna, Friedric August.
I stället för Hr Lieutenanten Sparrschöld
Hr Gyllenböijel, Joh., Lieutenant.
I stället för Hr Häradshöfdingen Engeström
Hr Gyllenhök, Anders, Capit. och Riddare af Kongl. Svärdsorden.
I stället för Hr Capit. Wagenfeldt
Hr Göthenstierna, Protonotarius.
På samtelige electorernes vägnar:
F. Carl Dohna. Ridderstolpe. Carl Fred. Paijkull.
6.
Direktör Claes de Frietzckys memorial om smidesflyttningar.
(Allegater III, fol. 1050.)
Protokollet sid. 59.
Ödmiukaste memorial.
Sedan Riksens Höglofl. Stenders Bergsdeputation upgifvit
et project til en förordning, huru med smidesflyttningar förhållas
skal, som hos Högl. R. o. A. blifvit bifallit, så har detta
betänckande haft det olyckliga öde at uti det Högvyrdige
Prästeståndet blifva aldeles afslagit men et betänckandet åtföljande
serskilt votum deremot bifallit med den tilläggning,
at inga ansökningar om smidesflyttningar hvarken under
eller emellan ricksdagar få skie vid trytusende daler silf:rms
vite samt att, då något bruk nedlägges, de derunder lydande
hemman hemfalla til cronan eller bördeman, dock at i förra
fallet åboen vid sin lösningsrätt bibehålles emot kiöpeskillingens
ärliäggande til cronan utan at bruket någon åborätt
tilärkiännes. Testor Brander. Hvilcket beslut sedan vunnit de
begge andra respective ståndens bifall.
Det skulle blifva öfverflödigt at här inför Högl. R. o. A.
uprepa alla de skiäl, som bevisa nödvändigheten af bruks- och
bergvärcksrörelsernes vidmackthållande såsom den reelesta
rikets export, och at denna närings förstörande eij annat kan
än uti och med detsamma försvaga hela rikets hushåldningssystema;
jag vil såleds endast hafva den äran at med få ord
29—58145i
10
upgifva ändamålet af denna projecterade förordning, nemi.
at förekomma det sielfsvåld och den oordning, som hittils
medfölgdt smidesflyttningar, at inskränckia denna i g :1a författningar
grundade rättighet innom trångare gräntzer och
at borttaga det tilfelle at igienom hammarverckens klyfning
och en del hammarskatts transporterande på andre orter
med de g :1a värckens bibehållande få utöfva et olaga öfversmide.
Så eftertäncksamt och lagligt deta ändamål var, så oskyldigt
har Bergsdeputationen trodt sig härmedelst hafva upfylt
den plickt, som densamma ålegat, at vårda bergshushåldningen
i riket, och om jag intet sielf haft den hedern at vara
ledamot i denna deputation och der underskrifvit detta betänckande,
så skulle jag oförskräckt hafva påstådt, at det
varit et af de nödvändigaste och til allmänna hushåldningens
förbättring mäst tienande, som från någon Riksens Ständers
deputation denna riksdag utkommit.
Rörd så mycket som någon annan af ren nit för landets
bästa har jag eij utan sinnets oro kunnat förnimma det af
de tre respectives stånden tagne beslut, som, då hvarken det
bifallna särskilte votum eller det Hedervärda Bondeståndets
ext. protocolli af d. 13 Maij egenteligen afstyrcker all smidesflyttning,
ändå vid et sådant vite förbiuder all ansökning
härom. Hvilcket nu snart igienom Expeditionsdeputations åtgiärd
lärer blifva, ehuru R. o. A. ohördan, et Riksens Ständers
beslut af den påfölgd at uti en framtid åstadkomma
minskning uti cronans inkomster, en nationel förlust och flere
fria medborgares ägendommars försämrande.
Men ännu större bestörtning har det det hos mig förordsakat
at se mig och alla andra i anseende til den ytterligare
tillägningen nödgas lefva i den bekymmersamma frucktan,
at Sveriges allmänna lag eij torde mera äga sin förra kraft at
beskydda mig och dem vid våra lagl. privilegier och, det som
svårare är, vid vår välfångne ägendom, i det åtskilliga
olyckshändelser och de svårigheter, som i en framtid beredes
bruckshandteringen, kunna tvinga en brucksägare at
nedläggia sit bruk, då han tillika förlorar alla sina derunder
lydande hemman, som då skola tilfalla cronan eller bördeman
utan laga undersökning, om han igienom sin förra näring
förvärckat sin ägendom, utan ärsättning för hvad han
mister, då kiöpeskillingen ånyo skal ärsättias cronan, och
11
utan afseende på des laga fång, då bördemans rätt blir större
än deras, som ägendommen lagl. innehaft.
At Adeliga Privilegierne hädanefter blifva til intet, då de
eij mera enligit deras l:a § kunna försvara Adelens gods,
friheter, privilegier, förmåner och rättigheter; ty igenom detta
förbud af smidesflyttningar hindras en frälseman at utöfva
des i lag grundade rätt at disponera om sin ägendom
efter ty honom likar och med en sund hushåldning bäst öfverenskomma
kan, då han eij enligit sine privilegier och friheter
får flyttia sit ägande stångjernssmide ifrån sit ena säterie
eller frälsegods til et annat, och det som hårdare är, ifall han
nödgas nedläggia sit smide, så har han förvärckat sina hemman,
antingen til cronan eller närmaste bördesman, förmodeligen
en sådan, som hvarken är bruksägare eller frälseman.
Det torde hända, at intet de 3 respective ståndens tancka
varit, ehuru intet förbehåld är giordt, at äfven frälse förvärckas
igienom smidets nedläggande, utan endast skattejord;
men dels är meningen uti påskriften positif och kan,
utan at vara vrångvis dommare, förtydas til Adelens förfång,
dels kiänner jag ingen lag, som betager en adelsman eller en
brucksägare samma ägande- och besittningsrätt uppå skattehemman
som alla andra rikets medborgare, eller at deras
förenande med bruk på något sätt försvagar densamma.
Om bruksrörelsen skulle anses för mindre nyttig för riket,
hvarföre skal det anses som brott at nödgas nedläggia densamma,
så at man derigenom skal förlora sin ägendom; detta
blir en contradiction uti sielfva principen. Och på hvad
grund skal en medborgare, som varit brucksägare, endast
derföre blifva utesluten från all förmons åtniutande uti samhellet,
så at hans äg[en]dom skal utan brott honom frångå
och han eij på den jordtorfva, han trodt sig vara ägare utaf,
få på lofligt sätt söka sin utkomst til rikets nytta och fördel.
Jag är sielf bruckägare och skiämmes eij vid uppenbarligen
tilstå, at jag med nöije idkar en näring, som gifver båtnad
åt cronan och riket mera än någon annan. Det kan såleds
eij annat än på det högsta ömma mig at efter nitton
månaders vistande vid riksdagen, utan annan afsickt än at
efter min plickt, min hug och mit begrep tiena mit fädernesland,
se denna näring, så många medborgares och rikets uprätthållande
sluteligen blifva försmädad, försvagad och kanskie
med tiden aldeles förstörd.
Det är dock eij min egen fördel, sorn tvingar mig at nu
oroa R. o. A. Det är långt betydeligare orsaker. Det är hela
rikets rätt, som lider i sina inkomster och förmåner. Det är
R. o. A:s rätt. Det är våra hemmavarande medbröders, alla
bruksägares gemensamma rätt.
När de som sådane eij äga rätt at deltaga uti någotdera af
de stånd, som utgiöra lagstiftande mackten, så äga the dock
såsom possessionat i landet och de der igienom sina afgifter
til staten förvärfvat sig rättighet till lagarnes försvar, den
rätt at reclamera R. o. A:s kraftiga beskydd. Som medborgare
böra de niuta hägn af lagarne och hvarföre skulle de bland
friborne män uti et fritt land vara de enda, som eij skulle
få orsak at prisa friheten och regeringssättet.
Jag är emedlertid fulkomligen öfvertygad derom, at om de
tre respective stånden haft tid och rådrum i anseende til
mångfaldige riksvårdande ärender, som nu öfverhopa Riksens
Ständer, at med granskning jemnföra den projecterade
smidesförordningen och des ändamål emot det särskilte votum
och des ändamål, så skulle de af de i det förra sig företeende
oemotseij eliga sanningar och grundade principer
hafva funnit, at detta betänckande haft långt större förmoner
med sig för riket än de olägenheter, sorn det särskilta votum
velat afmåla och förekomma.
Aldrig kan det vara de tre respective ståndens tancka at
aldeles förqväfva bruksrörelsen och afskiära för brucksägare
de rättigheter, som äldre och nyare författningar, Konungaförsäkran,
Regeringsformen och allmänna lagen dem tilläggia.
Men jag gissar, at en kanhända billig frucktan, at den
rättighet, som bruk enligit 1723 års skattekiöpsförordning
och 1731 års kongl, bref äger framför åboen til skattekiöp,
torde ännu mera nyttias at draga hemman under Allmogen,
varit den driffiäder, som bräckt stånden at förkasta en förordning,
som långt ifrån at befordra smidesflyttning inskräncker
den och gior den svårare hädanefter.
Man hade ju kunnat bifalla förordningen med förbehåld,
at et sådant nytt anlagt bruk eij skulle niuta någon preference
til skattekiöp eller ock tvert af förkasta den utan en
tillägning, som rubbar grundvalen til vårt regeringssätt, då
den gior tvifvelacktig medborgares säkerhet om sin ägendom.
Jag smickrar mig derföre med det hopp, at om Höglof. R.
o. A. skulle behaga uti anständiga och de ömmaste ordalag
13
giöra de öfrige respective stånden en vänlig föreställning
härom, så torde de ännu kunna förmås at jemka sitt beslut,
ehuru det skulle redan hafva passerat Expeditionen, i så
måtto at det blefvo öfverensstämmande med rikets sannskyldiga
förmån, R. o. A:s och hvarje medborgares rättigheter
och brucksrörelsens bibehållande utan andras förfång.
Til den ändan har jag vågat författa et project til et extractum
protocolli, som, om det skulle vara nog lyckligt at vinna
R. o. A:s bifall, jag ödmiukelig anhåller måtte igienom en
deputation blifva med de andra stånden communiceradt
jemte R. o. A:s enhälliga åstundan, at det måtte vinna deras
benägna och billiga bifall.
Stockholm d. 11 Aug. 1766.
Clas Frietzcky.
7.
Lagmannen Gustaf Gottfrid Reuterholms memorial om
fabrikers flyttande på landet.
(Allegater II, sid. 687.)
Protokollet sid. 110.
Ödmjukt memorial.
Det betänkande, som Höglofl. Handels- och manufacturdeputationen
till Riksens Höglofl. Ständer aflämnat rörande
Supercargueuren Hylphers ansökning att få ut på landet
flytta dess uti Göteborgs stad anlagde parkumsfabrique innebär
tillika ett af de viktigast [e] ämnen, som denne riksdag
under öfvervägande kunnat förekomma, då Höglofl. Deputationen
i allmänhet upptagit den frågan, om fabriquer måge
på landet anläggas, och sådant i förmågo af 1739 års manufacturprivilegiers
1 § afstyrker.
Med all den skyldige aktning, jag för Höglofl. Deputationens
både nit och mera insigt uti desse ärender hyser, kan
jag dock ej afhålla mig at vördsammast underställa Riksens
Höglofl. Ständers ompröfvande de uti mitt sinne vigtige betänkeligheter,
sorn vid detta ämnet förekomma.
1 :o. Är jag icke fulleligen derom öfvertygad att sig så ver
-
14
keligen i allmänhet förhåller, som Höglofl. Deputationen till
grundval af dess yttrade tanka förmäler, att nämligen fabriquesnäringarne
hos alle välbeställte folkslag äro innom
stadsmurar tvungne. Tvärtom har jag mig med säkerhet bekant,
att ganska många länder och orter uti Europa finnas,
der friheten att sig med sine händers arbeten på land eller i
stad försörja, äfven under envåldsregeringar, nyttjas fullkommeligen
oinskränkt och att både ylle- och linneväfnader
samt allehanda smärre smidestillverkningar på flere orter
uti Tyska riket derigenom äro bragte till ett så drägeligt pris.
2 :o. Om ock verkeligen vore bevist, att fabriquerne hos de
fleste eller äfven alla andra industrieuse folkslag blifvit städerne
förbehållne och att de uti desse länder icke så väl på
landsbygden trifvas kunde, så följer dock icke uti mitt sinne
ofelbart deraf, att det på samma sätt uti vårt land sig måste
förhålla, hvilket uti luft, årstider samt innbyggares lynne,
seder, lefnadssätt och matredning så vida ifrån dem är skilljacktigt.
3:o. Om fabriquernes framgång under de hittils fölgde
principer hafva vi redan snart 30 års erfarenhet. Så länge
publicum ägt förmåga att understödja dem med hvarjehanda
friheter, förmoner och förskotter, så länge landets inbyggare
med tolamod dragit det höga pris, som, då ett inskränkt antal
allenast haft frihet att idka visse näringar, sådane på sine
tillverkningar behagat sätt ja, så länge hafva fabriquerne, fast
icke utan allmänhetens merkeliga känning, florerat. Men så
fort man vetat eller varit nödsakad något af allt detta afpruta,
hafva fabriquesförläggarne ropat öfver hotande undergång,
inrättningarne vacklat, ja en stor del alldeles ramlat
öfver ända. Monne icke allt sådant fullständeligen bevisar, att
principerne vid sjelfva grundanläggningen väl kanske kunnat
varit tjänlige, om jag får lof att liknelsevis explicera min
tanka till att anlägga en plantskola, men kunna och böra ej
bibehållas, så framt man icke blott ville stadna dervid och
utur akt låta ändamålet af densamma, som ofelbart bör vara
att igenom de der uppammade telningars utplantering åt landets
inbyggare bereda en vidsträckt, skuggrik och fruktbärande
skog.
4:o. D<;t är ej underligt, att städernes uppkomst varit det
första och förnämsta ögnemerket uti de länder, der höfdingar
och styresmän ansett dem för deras väldes kraftigaste för
-
15
murar och tjänligaste stöd att hålla menigheten uti träldom;
men uti vårt lycklige samhälle, som uti och under frihet,
utan öfvermagts våld af hedenhös har sin upprinnelse, tillväxt
och fortgång, kunna och böra städerne icke annorlunda
anses och gynnas än som länkar uti den allmänne samfundskedjan,
hvilken alldrig äger tillbörlig styrka och bestånd
utan att alle dess länkar hafva sin emellan en naturlig och
tillbörlig proportion och sammanhang. På sådan grund åligger
mig såsom hvar god medborgare att ej allenast af allt
hjerta önska utan ock af alla krafter söka befrämja städernes
uppkomst i vårt land. En folklös landsbygd saknar vederbörlig
häfd och odling; den har litet eller intet till öfverlopp
af sine producter åt städerne, tvärtom den måste äfven
söka ofta brödfödan hos dem. I ett sådant land kan ingen
slöjd uti de smärre och ingen för riket båtande handel i de
större städerne uppkomma. De förras inbyggare måste genom
ocker på lifsmedel och krögerinäring vinna ett armt
uppehälle, och ibland de sednares rikta sig någre få på det
allmännas både i land och stad elände, med utlänningens
förnämsta vinning. Denna usla kedjans svaga länkar hafva
deras så naturliga som olyckliga proportion. Men sätt mig
ock genom konst eller hemlig främmande styrka en eller
flere mägtige städer uti ett sådant land och gif noga akt, så
lärer tydeligen finnas, att naturen oförmerkt leder dem såsom
allt annat till jämnvigt och förfall. Deremot när frihet i
näringar och en rättvis lagskippning gjort en landsbygd
folkrik, förkofra sig dess producter uti myckenhet och förminskas
uti dyrhet; tillförseln till städerne tillika med möjeligheten
att betala deras tillverkningar samt följakteligen
både ut- och inrikes handelsrörelsen förökas. Under ett så
lyckeligt tidehvarf tillväxer land och städers förmögenhet
med bestånd uti en egal progression. Der höfves ingen konst
eller magt att förkofra städernes handel och folkmängd.
Sällan har man exempel deruppå, att folket flytta ifrån städerne
åt landsbygden. Men tvärtom lockar antingen hugen
att hastigare rikta sig genom vidsträcktare rörelse eller smaken
för ett beqvämligare lefnadssätt och dageligt umgänge
allehanda slags inbyggare ifrån landsorterne till städerne,
så att snarare faller alltid öfvervigten af folkmängd utom
proportion på städernes sida.
5:o. Att slöjdeidkarens lättare utkomst lindrar dess till
-
16
verkningars pris är ovedersägeligt. Likaså ock att det medförer
mera kostnad, då en mäniska genom dagelig utgift skall
föda sig, än då hans hushållning på hela året är inrättad. Att
uti en stad åstadkomma en sådan inrättning fodrar ett ansenligt
förlag och är i många delar fast omöjeligt; men efter
vårt lands naturliga beskaffenhet är nästan hvart backstufvuhjon
å landet på det sättet inrättad. Om sommaren förtjänar
det foder åt en ko och några småkreatur, emot hösten sitt
brödkorn genom biträde vid bergningen och tröskningen. Den
som har penningar, får vid desse årstider desse behof för
hela året alltid till lindrigare pris än i städerne och kan han
något tillverka, som landtmannen behöfver, vinner han äfven
alltid genom byte. Således när en arbetare på landet icke
såsom de uti städerne dageligen vill förtära kött samt dricka
öl och brännevin, kan han med ringare dagspenning utkomma.
Hans tillverkningar kunna till lindrigt pris lämnas och
det blir för lurendrägeri den kraftigaste bom. Innom Sveriges
gräntsor hafva vi deraf ett lefvande bevis uti den vestsödra
delen af Göta riket. Oagtadt det tvång och hinder uti afsättningen,
som kringliggande städers hvar emot annan stridige
privilegier och förmonsrätter åstadkomma, så är dock den
redden igenom en ifrån uråldrige tider der inrotad idoghet i
slögder bland de folkrikaste uti landet. På en otacksam och
skarp jordmon häfver denne folkmängd sin nödtorftiga utkomst
och oagtadt rudimateriernes desse sednare åren så
högt uppjagade pris tillverka de dock hvarjehanda för hela
rikets allmänhet nödige varor af ylle och linne till så godt
köp, att stadsboerne med vinning kunna klöfja dem till de
längst aflägsne rikets landsändar.
6:0. Här vore jämväl icke utur vägen att anmerka, huruledes
en beqvämligare lefnad och flere tillfällen till dissipationer
uti städerne än på landsbygden lägga grunden till
mindre härdighet och stadga så i anseende till kropp som
sinnen hos ungdomen, samt att bevisa, det folkmängdens förkofring
ej allenast deraf lider ett merkeligt hinder utan ock
att många i sig sjelf goda ämnen, under det de i mak vid
förevändning af långvarig skolegång uppväxa i lättja och lek,
sedermera allt framgent förblifva onyttige, örn icke alldeles
skadelige medlemmar i samfundet. Och lärer vid efterforskande
nogsamt finnas, att lättingars antal i städerne är oproportionerligt
större emot folknummern än på landet, så väl
här som i alla länder uti verlden, utom kanske China, der
17
folkhopen är så stor, att ingen lättinge kan hafva födan och
hvarest ändock ingen skillnad finnes emellan stads- och
landtmannanäring.
Uppå de nu oförgripeligen anförde grunder fördristar jag
mig så enständigt sorn af upprigtigaste välmening och vördsammast
tillstyrka Riksens Höglofl. Ständer att nu en gång
för alla lösa de band, som hitintills legat på svenska snillen
och idoga händer, hvilka varit det alldrastarkaste hinder uti
folkmängdens förkofring och att upplifva allmän kärlek för
ett fädernesland, der frihet uti det, som för hvar man är
oumgängeligast, nemligen näringsfång, icke saknas, då Riksens
Höglofl. Ständer förklara, att svensk man på svensk
bottn må obehindrat få förtjäna sitt bröd med sine händers
arbete på land och i stad, när och huru han det på dygdigt
och nyttigt sätt förmår och gitter. Jag är derom fulleligen
försäkrad, att en sådan författning skall skyndesamligast
hafva de lyckligaste och gladaste fölgder, att sjelfva städerne,
hvaraf väl nu i början några få torde tycka sig dervid
blifva uti en eller annan måtto lidande, innan kort skola röna
och prisa välsignade frukter och en oomkullstötelig förkofring
deraf och att närvarande Riksens Ständer uti både samtid
och ännu mera för framtiden deruti bereda sig de mäst
lysande och oförgängeligaste ärestoder, då de bevisat sig ej
så högt villja främja några få medlemmars tillfälle att rikta
sig på de öfrigas bekostnad som fast hälldre allmän utkomst
och välmåga.
Stockholm d. Julii 1766.
Gustaf Reuterholm.
8.
Hovsekreterare Adolf Sandbergs diktamen om lagarnas
elaka verkställighet.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 136.
Ad protocollum.
Riksens Ständers Stora Deputations betänkande om orsakerne
til våra goda lagars elaka värkställighet och botemedel
theremot för framtiden af then 15 Aug. innevarande år har
jag, sedan thet på trycket utkommit, fått genomläsa och ther
-
18
af inhämtat, thet välbemälte deputation funnit, at the af
förra Ständer vidtagne lagar och författningar på ena sidan
ej blifvit efterlefvade och å then andra icke förmått göra then
värkan, som med statens bästa varit öfverensstämmande.
Til afhjelpande af alt sådant har thenne deputation föreslagit
hvarjehanda botemedel, som göra ändring i förra Ständers
på goda grunder fattade beslut, och theremot upgifvit
åtskillige förbättringar, som nu genast skola värkställas och
hvilka förmenas göra bättre värkan, än man hittills tycker
sig hafva fått röna.
Men aldenstund desse föreslagne ändringar på det närmaste
röra de 3 hufvudpelare, uppå hvilka medborgares säkerhet
sig enkannerligen grundar, nemligen Konungens höghet, Rådets
myndighet samt Ständers rätt och frihet, och välbemälte
deputation i 17 § af thetta betänkande anser then för en then
almänna fredens och rolighetens förstörare, som påstår, thet
et sådant project, som rörer fundamentallagar, bör strax vid
then riksdag, thet upkommit och anmält blifvit, til sluteligit
afgörande företagas, samt at slike ändringar och förbättringar
med Riksens Ständers 4 stämmor genom enhälligt bifall
böra blifva antagne och gillade, så framt the i framtiden
skola äga bestånd och efterlefvas; förthenskull anser jag et
förhastande i thetta högstviktiga ämne för så äfventyrligit och
skadeligt, at jag icke tror mig kunna dertil nu samtycka utan
påstår för min del, at de af välbemälte deputation föreslagne
ändringar i våra förra goda lagar til nästa riksdag ej måge
värkställas, innan the närmare granskning och pröfning undergått.
Stockholm den 30 Aug. 1766.
Adolph Sandberg.
9.
Major Fredrik Adolf Ramsays memorial om lagarnas
elaka verkställighet.
(Allegater II, sid. 925.)
Protokollet sid. 137.
ödmjukt memorial.
Det är oförnekeligt, at rikets lagar blifva i den mohn säkre
uti värkställigheten, som dess embetsmän och betjäning äga
19
kundskap om hvad deras ämbeten tillhörer samt hog och nit
at dem utföra.
Häruppå tyckes ock Riksens Ständers Stora Deputation
hufvudsakligen hafva grundat dess upgifne botemedel emot
våra goda lagars elaka värkställighet, då deputationen i afsigt
på ett uplyst begrep och en dygdig vilja, som utgöra en
rättskaffens ämbetsmans tvänne hufvudegenskaper, föreslagit
i anseende till den förra en mindre inskränckt pröfning
och val af de skickeligaste och mäst förtjänte personer, än
kongl, förordningen af den 20 October 1756 synes medgifva,
samt i anseende till den senare en bättre ungdomens upfostran,
en nogare granskning vid dess antagande till rikets
tjänst samt en skyndsam rättelse och näpst uppå ämbetsfel
och förseelser.
Men ehuru tydelige de grunder äro uti Regeringsformen
och författningarne utstakade, hvarefter tjänster böra förgifvas,
både i afseende på rikets gagn och ämbetsmäns rätt
till befordran; så har icke thess mindre erferenheten vist, det
en sådan utöfning deraf, som förenat bägge förberörde afseenden,
varit underkastad de svårigheter, som i allmänhet
åtfölja tjänsters utdelande i alla land och under alla regeringar.
När derföre Högl. R. o. A. till afgörande nu förehafver de
af Riksens Ständers Stora Deputation föreslagne utvägar till
en förfallen laglydnads uprättelse och lagarnes bättre värkan,
hvaribland den, som angår tjänsters utdelning, är en
af de väsenteligare och som aldra snarast går i fullbordan;
så har jag trodt, det ett anförande af considerationer, som
sjelfva gjöromålets natur kunna meddela, vore så mycket
mera af nöden, som en undersökning, hvilken innefattar
skjäl både mot och med, skaffar mera ljus och gjör beslutet
mera påliteligt, särdeles i en sak af så mycken vigt och
betydenhet som den nu förevarande.
Regeringsformen i 40 § föreskrifver, at till de högre ämbeten
böra personer komma i consideration efter skickelighet
och förtjänst; till de öfrige åter böra Kongl. Maj:t i underdånighet
föreslås tre de förståndigaste, värdigaste och till den
ledige beställningen tjänligaste personer, af hvilka Kongl.
Maj :t utväljer och befullmägtigar den, som Kongl. Maj :t skickeligast
finner; men samma § tillägger ock, såsom ett allmänt
förordnande, gällande för alla händelser, hvilket äfven
9 § i 1751 års Kungaförsäkran upprepar, det vid alla ämbe
-
20
tens besättande förnämligast bör anses personernes bepröfvade
erfarenhet och förtjänst.
Lagstiftaren har härutinnan äfven så visligen som med
möjeligaste noghet utmärkt och sammanbundit alla de grunder,
hvaruppå vid befordringar afseende hafvas borde, så i
anseende till rikets tjänst som i anseende till hvar och en sökandes
befordringsrättighet.
Men man måste likväl medgifva, det en pröfning efter anförde
grunder, vid antingen förslagers uprättande eller tjänsters
förgifvande, är det mäst vanskeliga gjöromål, som i rikets
styrelse förefaller; ty om ock vederbörande, som äga
at uprätta förslag, i alla tider och på alla ställen skulle äga
all den vidsträkta kundskap och all den oväldughet, som härtill
nödvändigt fordras, så innefattar pröfningen af hvar och
en sökandes bepröfvade förtjänst och erfarenhet, hvarå
grundlagen bjuder, at det förnämsta af seendet hafvas bör,
vid de fleste tillfällen så många för en behörig urskilning
svåra och efter hvars och ens begrep olika omständigheter, at
man ei lärer kunna vara fulleligen säker, om någon sökande
dervid för när skedt eller icke.
Imedlertid har samma lag, som förordnar, at de skickeligaste
böra utsökas till rikets tjänst, med lika ömhet förvarat
den sökandes befordringsrätt, då den bundit vid de föreslåendes
ansvar, om någon vid förslagers upprättande blifvit
utan skäl förbigången eller för när skedt; såsom ock i 14 §
af 1748 års instruction för Urskillningzdeputation utstakat,
huru dylike besvär böra pröfvas och afgöras.
I följe häraf och sorn ålder i tjänsten synes vara ett mera
säkert och mera universelt pröfningsfundament, hvad den
sökandes förtjänst och erfarenhet angår, än de föreslåendes
urskilning; det likaledes efter samma fundament både säkrare
och skyndesammare decideras kan, om någon med fog
klagar öfver liden prejudice eller icke, så hafva Riksens
Ständer under antagandet af denne grund vid riksdagen 1755
trodt sig i möjeligaste måtto kunna förena det afseende, som
Regeringzformen härutinnan påsyftar, neml:n rikets gagn
och de tjänstesökandes rätt; hvarunder de tillika förmodat,
det besvär hos Riksens Ständer uti befordringsmål skulle, om
ei aldeles uphöra, åtminstone märkel :n aftaga.
At besvären öfver befordringar vid riksdagarne sedermera
tilltagit, torde likväl icke härröra ifrån nästberörde författ
-
21
ning allena; ty vid desse besvärs igenomgående lärer det befinnas,
at de till större delen härflyta antingen af befordringar
under riksdagarne eller af tjänstgj öringen vid campagnerne
i Pomern, hvilka bägge omständigheter ei synas äga något
annat sammanhang med kongl, förordningen af den 20 October
1756, än at de gifvit anledning till hvarjehanda besvär
öfver bortmist tour, som högstberörde förordningen utsätter
såsom hufvudgrunden till hvars och ens befordran.
Det är möjeligt, at fundamentet af ålder i tjänsten skulle
kunna vara hinderligit till ett sådant bemödande om skickelighet
och den täflan emellan tjänstsökande, som rikets
tjänst fordrar; men det är ock möjeligit, at de föreslåendes
pröfning icke kunde blifva i alla tider lika säker, såvida
de bestå af personer, som antingen afgå eller ombytas.
Högsta magten är altid förbehållit at belöna besynnerliga
förtjänster; och under ett regeringssätt sådant som Sveriges
gifves flere tillfällen för ett stort snille at visa sig. Är
det värkel:n sådant, anser det medborgares aktning och den
lyckan at hafva gjordt riket nyttigare tjänst än andre för
större belöning än at befordas utom den ordning, som lagen
utstakat, och afvaktar med stillhet den ihogkomst, som derå
följa kan.
Är skickeligheten mindre lysande, men likväl större i
jemförelse emot vederlikars, lärer den i utöfningen icke
sakna både af förmän och öfverhet den distinction, som
altid är mera smickrande än den heder, som kan åtfölja en
högre sysla.
Principen till täflan uti skickelighet emellan ämbetsmän
kan äfven så väl ledas ifrån hvars och ens tänckesätt om heder
och ära, hvilket syslan icke gifver, om det ei finnes förut,
som ifrån belöning genom befordran till bättre tjänster.
Under så beskaffade omständigheter och då fråga är om
den bästa värkställighet vid tjänsters förgifvande, på sätt
som Regeringsformen föreskrifver, så at hvarken rikets
tjänst eller den tjänstsökande lider, lärer det befinnas, at
den är den bästa, sorn har de minsta olägenheterne med sig;
at fölgderne af befordringar efter tour och ålder i tjänsten
ei kunna vara mera äfventyrlige än de, som möj ellgen
kunna upkomma af de föreslåendes pröfning och urskillning
om de tjänstsökandes erfarenhet och förtjänst;
men at bepröfningzgrunden synes vara i det förra fallet
22
mera säker än i det senare, i afseende såväl på den tjänstsökandes
rätt som på decisionsgrunden, enär besvär deröfver
anföras.
Skulle icke desto mindre 1756 års kongl, förordning komma
at uphäfvas, lärer det icke undfalla Högl. R. o. A:s bepröfvande,
huruvida ändå framdeles det stadgande bör behållas,
som dess 16 § innehåller, angående deras uprättelse,
som till en och samma sysla stått trenne gånger på förslag.
När högstberörde kongl, förordning tages i sitt behöriga
sammanhang, finnes, at alt hvad densamma bjuder, har
sitt afseende på ett derstädes antagit fundament, neml:n
hvars och ens befordran efter tour och ålder i tjänsten. En
behörig utöfning häraf har således fordrat ett utnämnande
af den, som varit på förslag trenne gånger upförd, om annars
lagen skulle upfyllas i ett dess angelägnaste föremål,
at hvar och en skulle njuta dess ålder och tour i tjänsten
till godo.
Men när denne pröfningsgrund uphörer och deremot
de sökandes erfarenhet och förtjänst bör mätas efter deras
pröfning, som äga förslagsrättigheten, synes ett förordnande,
som grundar sig på en helt annan principe, ei lämpeligen
kunna blifva qvar, såvida hvarje särskilta methode till
tjänsters förgifvande fordrar sin särskilta utöfning, enl:t
det fundament, hvarå hvarje methode är grundad; och då en
tjänstsökande ei mera får räkna på rätt till befordran efter
dess ålder och tour, honom icke skäligen synes böra betagas
den remeden, sam varit oskilj agtig ifrån den methoden,
som till återtagande föreslås, neml:n Kongl. Maj:ts nåd at
blifva nämnd utom förslag och utan afseende derå, huru
många gånger en medsökande på förslag stått.
Efter 1756 års kongl, förordning är den äldste af de sökande
förklarad och ansedd såsom den värdigaste och skickeligaste.
När han i denne egenskap stått 3: ne gånger på
ett och samma förslag, blef dess utnämnande nödvändigt;
ty befordringsgrunden kunde icke medgifva, det någon
var värdigare eller skickeligare, ei eller kunde befordringzgrunden
bestå utan en dylik värkställighet.
Deremot är, efter 40 § Regeringsformen samt 9 § Konungaförsäkran,
Kongl. Maj :t obetagit at nämna utom förslag,
när förslagen uprättas efter vederbörandes pröfning,
som dertill rätt äga; ty lagstiftaren har förutsedt, det
23
Kongl. Maj:t, som ägde at välja af de föreslagne den, som
Kongl. Maj :t fant skickeligast, äfven vid särdeles tillfällen
kunde finna den skickeligaste utom förslaget; ty uti hela
denna utdelningsmethode är den principe fölgd, at förslager
böra uprättas af de förståndigaste, värdigaste och tjänligaste
och at konungen tillhörer utnämna den, han till ämbetet
skickeligast finner.
At inskräncka befordringar vid militairen ifrån fendrik
till öfverstelieutenant endast innom hvarje regimente, torde
väl kunna gjöra besvärsmål en öfver befordringar mindre;
men derunder lärer icke gerna en lika jämn befordran
emellan lika förtjänte officerare kunna erhållas; ty under
en sådan inskränkning deciderar mortaliteten innom regimenterne
och ei officerarnes skickelighet och förtjänst om
deras skyndsammare befordran den ena för den andra.
Det är förmodel:n i afsigt på en likhet uti avancemens
officerare emellan, som Riksens Ständer uti förordnandet
af 1756 tillåtit befordringar efter hvars och ens tour uti den
corps, de tjäna, antingen cavallerie eller infanterie.
Antingen nu ålder i tjänsten eller ock pröfning af hvars
och ens förtjänst anses såsom grund till befordran, tyckes
inskränkningen deraf endast till hvart regimente blifva
hinderlig för en dylik principes utöfning; ty en skickelig
officerares befordran beror då på förr eller senare infallande
öpning innom regimentet; hvarvid och som merendels
händer, at successionerne ei gå lika fort vid hvart regimente,
äfven hända kan, at en mera skickelig officerare
står tillbaka, då en mindre förtjänt befordras, hvilket, då
det således måste ankomma på casuelle omständigheter, icke
synes instämma med hvars och ens i grundlagen stadgade
rätt att blifva befordrad efter förtjänst och skickelighet
samt med den af Riksens Ständers Stora Deputation påsyftade
täflan tjänstsökande emellan at gjöra sig uti tjänsten
skickelige; ty befordran efter förtjänst äger i en sådan
händelse ei vidare rum än i anseende till en viss dass
officerare innom hvart regimente.
En förr eller senare befordran uti de mindre militariske
grader deciderar sedermera om befordringen vid de större;
således vore det möjeligt, då befordringarne till och med
öfverstelieutenants stanna innom hvart regimente, at af
2:ne officerare, som vid 2:ne skiljagtige regimenter på en
24
dag blifvit fendrikar, kunde om några år derefter den ena,
som tjänar vid ett regimente, hvarest ledigheter oftare existerat,
vara i tourén till öfverstelieutenant, då deremot den
andra i anseende till en trögare succession vid det regimente,
han står, ei hade annan tour än till capitaine. Lyckan
kunde således af 2:ne lika skickelige officerare gjöra den
ena till generalmajor, då den andra ei ännu hunnit mer
än till major.
Imedlertid har den ena ei varit mera vållande till en
skyndsammare befordran än den andra till en longsammare,
och grunden til deras olika befordran består icke uti
skickeligheten men uti främmande händelser, hvarpå tjänsteutdelningen
icke tyckes böra ankomma.
At en dylik inskränkning skulle tjäna till trouppernes
bättre discipline, medgifver så många skjäl både mot och
med, at den frågan ei så lättelrn lärer kunna decideras. Och
såvida tjänstgjöringen vid hvarje corps af armeen är uniforme,
synes icke något hufvudsakeligt hinder ligga i vägen
för officerares befordran ifrån ett regimente till ett annat,
åtminstone synes icke tjänsten mera äfventyra härigenom
än genom tjänstebyten till lika och enahanda beställningar,
hvilket likväl Riksens Ständers Stora Deputation till
framdeles bibehållande tillstyrkt.
Hvad rangordningens uphäfvande beträffar, så tyckes
den erinran dervid i allmänhet kunna äga rum, at densamma
ej endast påsyftar ämbetsmäns anseende utom
tjänsten men äfven derjemte en nödig ordning ämbetsmän
emellan af åtskillige classer, hvilkas ämbeten äro af den
skilj agtiga beskaffenhet, at de uti tjänstgj öring aldrig råkas.
Och i ett sådant afseende participerar rangordningen
äfven så mycket af en politieförfattning som af en politisk
styrelse.
Der flere ämbetsmän mötas, som äro af enahanda stat,
civile, militaire eller hofstat, bör man vänta sig utom rangordning
den deference,, som de böra äga för hvarannan uti
tjänstgj c randet efter större eller mindre ämbete.
Deremot och der ämbetsmän af särskilte stater sammankomma,
uphörer detta fundament; och torde då decisionsgrunden
om rum och ställe uti sådane sammankomster ankomma
på hvars och ens mer eller mindre tilltagsenhet
samt förmåga at utföra sin pretention.
25
At påstå det enhvar af deference för förtjänst och skickelighet
skulle lemna hvar och en vid sådane tillfällen det
rum, han bör äga, är at supponera allmänheten en så fullkomlig
kännedom om förtjänst och skickelighet, som den
aldrig kan få, samt mera dygd hos nationen, än sjelfva orsakerne
till förslaget om rangordningens afskaffande medgifva.
Till bibehollande af skick och ordning är lagstiftarens
åtgjerd här ei mindre nödvändig än vid andre tillfällen. Den
har icke kunnat undgås vid Riksens Ständers egne sammankomster,
i anseende hvartill en öfverenskommelse och
ett stadgande varit nödigt, håde i anseende till ståndens
ordning sin emellan såsom ock hvarje särskilt ledamots
rum och ställe i sitt stånd.
Utvägarne till en sådan ordnings erhållande kunna vara
lika gällande, allenast ordningen vinnes; och ankommer
uppå lagstiftarens begrep att härtill nyttja dem, som närmast
instämma med nationens caractere samt regeringsconstitutionens
beskaffenhet.
Ehuru grunderne till en dylik ordning kunna i hvarje
stat vara skiljagtige, lärer dock ei någon stat kunna uptes,
som icke i denna delen är försedd med någon slags ordning.
Och skulle någon stat gifvas, som i denna delen icke
har någon uttryckelig lag, visar det ei annat, än at häfd
och bruk der iklädt sig styrcka af lag, hvarunder något förordnande
icke varit nödigt.
Innan rangordningen utkom, var Sverige icke eller utan
ordning i denna delen, hvilket at här utföra skulle gjöra en
nog vidlyftig digression; men om Riksens Ständer skulle
finna för godt at uphäfva rangordningen, synes den omtanckan
vara nödig at igenom någon annan policeförfattning
söka erhålla den värckan, som rangordningen i detta afseende
hittils gjordt.
När åter rangordningen i ett blott politiskt afseende betragtas,
lärer det finnas, at den äger sin grund uti den för
den styrande magten så vigtige vetenskapen att gjöra menniskliga
svagheter gagnelige för samhället och at af ett
moraliskt fel kunna skapa en politisk dygd.
Begär till heder och anseende, som utan en försigtig politisk
styrelse skulle vara medborgare till mycken olägenhet,
blifver uti den styrandes hand både et värktyg och en belö
30—581454
-
26
ning för goda och stundom stora gerningar. Och om vetenskapen
at rätteligen nyttja och dirigera dylike dispositioner
är et ei mindre svårt än laggrant gjöromål för den styrande,
så beviser det likväl icke något emot nyttan, som för samhället
deraf härflyta kan.
Uppå denna grund har dock lagstiftaren bundit skyndesammare
heder och anseende vid en corps af rikets ämbetsmän
och betjäning än vid en annan, i den mohn som han
funnit denna principe vara rådande och värkande till de
skyldigheters fullgjörande, som samma corps åligger; och
dess visa urskillning har härvid äfven funnit utväg at ei
allenast förvandla ett sådant begär at vara hedrad och ansedd
till någon del af den belöning, som staten för tjänsten
består, utan ock att gjöra det värkande till de farligaste och
svåraste företagande.
Är således heder och anseende ett motif till nyttig tjänst
för det allmänna eller ock en belöning derföre, kan nyttjandet
deraf ei gerna inskränkas till viss tid eller ställe utan
at förringa dess existence och de förmoner, som den sig deraf
lofvat, som en sådan heder antingen eftersträfvar eller
värkel:n erhållit.
Om all rang afskaffas eller, som är detsamma, om alt
anseende, som ämbetet åtföljer, uphöra skulle utom tjänstgj
öringen, torde det väl kunna värka, at ämbetsmän beflitade
sig om sanskylligare och bättre grundade motiver till
erhållande af allmänhetens aktning och anseende. Men deremot
bör ock öfvervägas, at under detsamma lägges under
menighetns pröfning och dem [o: dom] ett mål, hvaröfver
den svårligen någonsin kan blifva behörig domare.
Om en stor fältherres eller ock en oväldug domares förtjänster
skulle till äfventyrs en menighet icke kunna misstaga
sig uti sitt omdöme i anseende till facta, som derom
ligga för allmänhetens ögon, följagteligen kan dess aktning
och anseende blifva rättvist.
Men om en statsmans vett, om en finance- och commercekarls
skickelighet har en menighet så mycket svårare at
fälla ett behörigt omdöme, som egentel:n dess vett och skickelighet
består uti de utvägar, som sakens framgång fordrar
böra hållas hemlige och hvilke således icke kunna komma
till allmänhetens kundskap. I följe häraf bör allmänhetens
omdöme blifva härom ganska osäkert; såsom ock oför
-
27
nekeligt, att pröfningen om hvar och en ämbetsmans förtjänst
till större eller mindre heder och anseende måste
vara säkrare hos den styrande än hos menigheten.
Lagstiftaren har derföre funnit rådeligast at fixera allmänhetens
aktning för personen efter ämbetet uppå den
grund, at med den styrande magtens rättvisa och klokhet
icke öfverensstämmer, at någon skulle kunna befordras
till et ämbete och en det åtföljande heder och anseende, som
sig icke dertill förtjänt gjordt.
Agtning för ämbetet och agtning för person, som ämbetet
bekläder, är lättare at theoretice beskrifva och skilja än
med erforderlig urskillning utöfva.
Lagstiftaren tyckes hafva för eftertänckeligt ansedt, det
man skulle ingå uti någon distinction öfver den heder, som
en ämbetsman bör njuta uti och utom ämbetet, då han i
en särskildt paragraph uti Regeringzformen, nemhn den
42, gjordt ett förordnande till tjänsternes bibehållande i deras
tillbörliga agtning, hvaraf sjelfva innehållet visar, at det
påsyftar icke ämbetsmannens heder uti tjänsten men utom
tjänsten.
Blifver en ämbetsmans anseende utom tjänstgjöringen
arbitrairt och ankommande på allmänhetens omdöme, torde
sjelva tjänstens anseende icke blifva utan fara, ty notionerne
äro härom mera laggranne, än at de icke af en menighet
skulle kunna sammanblandas; och det torde ei vara mer
än ett steg at gjöra emellan at förakta ämbetsmän och
at hålla ämbetet i mindre vördning, som han förer.
Hvad vidare det angår at inga besvär öfver befordringar
hädanefter må dragas under Riksens Ständer, sedan ingen
anledning dertill vara skall af grundlagarne, så förekommer
deremot, at 13 § i Riksdagsordningen tydel:n innehåller,
at om enskilte personer sig besvära skulle uti sådane
mål, som ei annorstädes stå at rättas, så må det ock inför
Ständer ne skje.
En ämbetsmans befordringsrätt är för honom ei mindre
betydande, än en rättegång kan vara för en medborgare om
större el:r mindre del af dess egendom; således kan icke
af sjelfva besvärens natur vara mer anledning at tillstyrcka,
det besvär uti justitisemål skulle vid riksdagarne antagas
än besvär öfver liden prejudice; och det så mycket mera
som fundamentet at döma efter i justitiemål är longt säk
-
28
rare, än fundamentet är, hvarefter tjänstsökandes förtjänst
skall pröfvas.
Om 1720 års Regeringsform icke innehåller något uttryckelig!
stadgande häröfver, synes icke deraf följa något
grundlagens förbud emot besvärs anförande i prejudicemål
hos Riksens Ständer; ty Regeringzformen talar ei mer
om justitiaemål och refererar sig i öfrigt, hvad riksdagsärender
och sättet till deras handterande angår, på Riksdagzordningen,
som äfven är för en grundlag at anse.
Deremot visar hela 41 § i Regeringsformen lagstiftarens
sorgfällighet om förvarandet af tjänstsökandes rätt, då han
utsatt ett så svårt straff uppå konungens ämbetsmän, högre
eller lägre, som vid befordringar skulle gjöra någon för när.
Uphörer besvärsfriheten hos Riksens Ständer, torde ock
lagstiftarens afsigt och ändamål med nästnämnde stadgande
till en stor del uphöra; ty der besvär icke gifvas, lärer
icke eller rättelse kunna äga rum.
Den hjelpen föreslås väl häremot, at Riksens Ständer
skulle blifva obetagit at vid råds- och flere protocollers genomgående
göra sine anmärkningar i desse såväl som andre
ärender; men af enahanda grund kunde ock besvärs anförande
i justitiaemål förbjudas; ty för Riksens Ständers
Justitiaedeputation blifver ei mera svårt at gjöra anmärkningar
i justitiaeärender än för Riksens Ständers Secreta
och Protocollsdeputationer uti befordringsmål.
Det är visserl:n angeläget, at Riksens Ständer ei blifva
med andre än rätta riksdagzmål besvärade; men om efter
grundlagens anledning och ett beständigt bruk ifrån regeringzsättets
början det finnes, at besvär öfver prejudicemål
tillhöra Riksens Ständers pröfning och afgörande, vore det
eftertänckeligt at gjöra någon sådan författning derutinnan,
hvarigenom lika undersåtare icke kunde skje lika
rätt; ty Riksens Ständers rättvisa kan icke medgifva, det
riksdagarnes förkortande skulle vinnas genom någon enda
undersåtes lidande.
Beträffande ytterligare det at den, som 3:ne gånger stått
på riksrådsförslag, må, då han 4:de gången anmäles, af
Kongl. Maj :t i nåder dertill utnämnas enligt den i allmänhet
vid tjänsteförslag antagne och på sjelfva grundlagen
byggde principe, at den, som 3 gånger å förslag stått, må
fjerde gången till syslan allena upföras; så är i det före
-
29
gående redan anmärkt, huruvida detta förordnande,, som
är en fölgd af 1756 års författning om tjänster, då mera
kan vara lämpelig till något slags ämbete, när samma författning
uphörer.
Men dessförutan är riksrådsämbetets besättjande af en
vida skild beskaffenhet ifrån alla de öfrige ämbeten och
tjänster i riket, hvarföre ock lagstiftaren gjordt ett helt
särskilt stadgande härom i 12 § Regeringsformen.
Vid riksrådsämbetens besättjande föreskrifver Regeringsformen
2:ne hufvudomständigheter: först ett otvunget och
enigt Riksens Ständers val, efter deras förtroende, af tre
värdige, tjänlige och nyttige personer, som upföras på förslag
till hvart och ett ledigt riksrådsämbete; sedermera
Kongl. Maj:ts eget nådiga behag at uti sittjande Råd, dock
utan omröstande, utvälja och befullmägtiga en af de föreslagne.
Regeringsformens hufvudändamål beskrifves uti ingressen
vara det, at Kongl. Maj :t vid Dess höghet måtte blifva
oförkränkt, Riksens Råd uti tillbörlig myndighet understödde
och Ständerne vid dess rätt och frihet bibehållne.
Riksens Råd åligger, till följe af 14 § Regeringsformen,
ibland flere vigtige skyldigheter den at låta sig vårda såväl
om konungens höghet som om Ständernes rätt.
Lagstiftaren har derföre, då han nedlagt uti rådsämbetets
vård både förvarandet af konungens höghet och Ständers
rätt, hvaruppå hela riksconstitutionen hvilar, med yttersta
noghet sökt förekomma, såväl för konung som för
Ständer, alt intrång, som den ena skulle kunna gjöra den
andra vid val och utnämnande af Riksens Råd, hvilka de
vården af deras så dyra rättigheter gemensamt anförtrodt.
Och som Riksens Råd i detta afseende höra såväl konung
som Ständer till, lika ansvarige derföre om konungens höghet
kränkes som om Riksens Ständers rätt och frihet något
för när skjer; så har lagstiftaren å ena sidan förekommit,
det Kongl. Maj :t ei kan antaga någon till Rikets Råd emot
Riksens Ständers vilja, ei eller någon annan än den, de
genom ett formeligt förslag förklarat sig kunna äga fullkomligt
förtroende före, så at Riksens Ständer ei kunna få
någon annan i Rådet, än de sjelfve finna för godt at föreslå;
men deremot å andra sidan lika sorgfälligt förordnat,
at på det den konungzliga rättigheten skulle blifva härvid i
30
dess fulla utöfning bevarad, utnämnandet af de tre föreslagne
borde ankomma på Kongl. Maj :ts eget nådiga välbehag,
med den märkeliga tilläggning dervid utan omröstning i
Rådet, hvilket tydel:n utvisar, det lagstiftaren af anförde
orsaker funnit angeläget, det Kongl. Maj :ts välbehag ei
skulle vara härvid mera bundet än Riksens Ständers frihet
at välja och föreslå, samt at han ansedt rådsämbetens besättjande
af hel annan beskaffenhet än de öfrige ämbeten
och tjänster i riket, vid hvilkas förgifvande ei allenast Herrar
Riksens Råd är obetagit at gjöra sine påminnelser, utan
ock Kongl. Maj :t i nåder försäkradt at i afseende derpå
vilja utnämna någon annan.
Under en så tydel:n utstakad gränts emellan konungens
höghet och Riksens Ständers rätt lärer någon annan och
vidare inskränkning för Kongl. Maj :ts nådiga välbehag
vara så mycket eftertänckeligare, som den jemna delning,
hvilken lagstiftaren härutinnan gjordt emellan konung och
Ständer, synes då mera icke kunna subsistera, ty konungens
välbehag uphörer, så snart utnämnandet inskränkes
till en enda och viss person i stället för tre. Och till ett rådsämbetes
besättjande fordrar grundlagen lika nödvändigt
konungens eget otvungna behag sorn Ständers fria val och
fulla förtroende.
Hvad slutel:n det angår, at Riksens Ständer sig nu förena
skulle om det oryggeliga beslut, at de förbättringar och förklaringar,
som vid någon riksdag hädanefter skulle kunna
föreslås, ei böra den riksdagen såsom lag antagas men blifva
utstälte till påföljande riksdags pröfning, då de först böra
såsom lag gillas och vedertagas; så synes den erinran dervid
äga rum, at såvida Riksens Ständers rätt at gjöra uttydning
eller förbättring på grundlagen härleder sig ifrån det
betingande, som lagstiftaren förbehållit Riksens Ständer
uti Regeringzformen, så tillhör samma rättighet Riksens
Ständer äfven så väsentl:n vid den ena riksdagen som vid
den andra, ty detta ställe uti Regeringsformen, som angår
den förnämsta af Ständers rätt, neml:n lagstiftningen, bör
äga lika varelse och bestånd med sjelfva grundlagen och
gälla till all sin värkan ei mindre för närvarande än tillkommande
Ständer.
Regeringsconstitutionen är ibland annat byggd på den
hufvudprincipen, at Riksens Ständer utan afseende på
tid och personer altid utgjör högsta magten, i alla tider lika
sjelfständig och lika myndig; följagtehn lika qvalificerad
vid den ena riksdagen som vid den andra at med fundamentallagen
enligt utöfva sina rättigheter, så hvad lagstiftningen
som hvad det öfriga af deras gj öromål angår.
Skulle nu afgöras, at Ständer vid den ena rikdagen ei
hade rättighet till mera vid lagstiftningen än at blott projectera
och utarbeta, och deremot förbehållit blifva tillkommande
Ständer at gilla eller förkasta, hvad de föregående
upgifvit, så skulle sådant kunna leda till den nog eftertänkeliga
distinction, at Ständer icke voro nog myndige at
gjöra lag, såvida det måste ankomma på efterkommande
Ständers godtfinnande och pröfning; äfven ock at någon
skillnad vore emellan Ständers värdighet, ty den måste oförnekel:n
vara bättre, som äger magt at antaga eller förkasta,
än den som blott har rättighet att projectera.
Det kunde ock hända, at om Ständers rätt till lagstiftning
således inskränktes, en nödig förbättring och uttydning
kunde, om ei aldeles uteblifva, åtminstone ankomma
på längre tid; ty det är möjeligit, at på den ena riksdagen
kan blifva förkastat, hvad man på den andra funnit nyttigt.
Imedlertid skulle utöfningen af en Riksens Ständer
tillhörig rättighet komma at blifva ganska oviss och för
riket till äfventyrs onyttig.
Om derföre rättigheten at förbättra och förklara grundlagen
är en af Ständers väsenteliga och primitiva rättigheter,
som deras existence i alla tider nödvändigt åtföljer,
synes man så mycket varsammare härmed böra umgå, som
Riksens Ständer icke gerna kunna minska eller inskräncka
för efterkommande Ständer de i grundlagen utstakade rättigheter,
som föregående Ständer orubbat njutit och utöfvat,
utan den obehageliga påfölgd, at en discussion framdeles
deröfver anställas kunde, hvilketdera borde för mera gällande
anses till efterlefnad, antingen sjelfva grundlagens innehåll
eller en af efterkommande Ständer derutinnan gjord
limitation.
Höglofl. R. o. A. hemställer jag vördsammast, hvad värde
desse considerationer kunna äga, hvilka tid och ämnets
vidlyftighet inskränkt till färre, än sjelfva betänkandet gifver
anledning till. Refinnas de äga någon grund, som jag
efter min öfvertygelse derom fattat, kan jag ei undgå at
32
tillstyrcka Höglofl. R. o. A. at i de anmärkte delar af Riksens
Ständers Stora Deputations betänckande följa såsom det
tryggaste den regel, som deputationen i betänckandets 17 §
anfördt: Bättre är redan gjord lag, fastän med någon brist
besvärad, än ny och oförsökt stadga.
Stockholm d. 30 Augusti 1766.
Fried. Ad. Ramsay.
10.
Kapten Reinhold Johan Jägerhorns af Spurila memorial om
lagarnas elaka verkställighet.
(Allegater II, sid. 909)
Protokollet sid. 137.
Ödmjukt memorial.
At långvarige riksdagar tilskynda icke allenast rikets
undersåtare i gemen, som därstädes böra underhålla sina
fullmägtige, mycken dryg utgift utan ock medföra en ej
mindre säker än kiänbar förlust och kostnad hos them, hvilka
utan understöd riksdagarna bivista, thet blir i alla tider
en ovedersägelig sanning.
Ibland the ärender, som under Riksens Höglofl. Ständers
allmänna sammankomster syselsätta theras omsorg, betarfva
tid til utarbetan- och afgörande samt sluteligen förordsaka
riksdagars uppehåll utöfver then i lagarne utsatte tiden,
förtjenar visserligen de så kallade prsejudicemålen at i
främsta rummet omnämnas.
Då tilfälle och ordsak är gifven til klagomål öfver liden
praejudice, måste antingen tvätydelighet uti befordringslagarne
eller misstag uti theras tillämpning sådant vålla. Hvilketdera
af desse refvor eller ock bägge tilsamman man blifver
varse, så kräfver all förnuftig politique, at de aktsamt botas
och tilstängas.
Sättet och ordningen vid tjensters förgifvande finnes utstakad
uti Regeringsformens 40 § samt 9 § uti Svea Konungaförsäkran,
hvaröfver likväl Riksens Höglofl. Ständer
vid riksdagen år 1756, til förekommande af framdeles olika
begrepp om theras rätta förstånd, ansedt nödigt hos Kongl.
33
Maj :t i underdånighet föreslå åtskilliga förklaringar, sådanne
som thet til allmän efterlefnad kundgjorde Tjenstebetänkandet
af d. 23 Nov:br. 1756 innehåller, therigenom
Riksens Ständer hufvudsakeligen förmodat, at the thertils
flerfaldige besvär öfver prsejudicer skulle i framtiden minskas
och änteligen afstadna. Erfarenheten öfvertygar likväl,
at det påsyftade ändamålet icke blifvit en ofelbar fölgd af
så välment författning. De vid riksdagarne sedermera och
aldra mäst vid then nu innevarande förekomne prsejudicemål
äro häruppå ojäfaktige bevis.
Ingenting vore derföre högre at önska, än om någon sådan
infallibel författning kunde upfinnas, som en gång för alla
tilstängde anledningar til besvär öfver praejudice. Ämnet är
af granlagenhet och vigt samt fordrar så mycket alfvarligare
omtanka, som praejudicemålen gemenligen äro af then beskaffenhet,
at enär en lidande tildelas uprättelse, så öpnas
tillika ny väg til hundradetals klagomål vid nästa riksdag,
icke olika snöbållen, som tillväxer desto större, ju mera
man vältrar honom för sig.
Vid sådan beskaffenhet har jag oförgripel:n fallit på then
tankan, at uti Tjenstebetänkandet til äfventyrs ännu torde
finnas de ställen, som efter tjensternes egenskap rättade
och närmare förklarade torde förekomma och bota de olägenheter
af många uprättelsefrågor, jag här ofvanför korteligen
ådagalagt.
Til den ändan har jag företagit mig Tjenstebetänkandet,
påsedt de vesendteligaste delar, som röra tjensters sökande,
theras förgifvande samt tourers beräknande i militairen,
och utbeder mig at i anledning theraf få upgifva, hvad i
mitt omdöme vore at förbättra.
At långlig och oförvitelig tjenstetid är den rätta måttstock,
hvarefter alla undersåtare böra njuta befordran, är förordnat
uti sjelfva grundlagarne och sedermera uti Tjenstebetänkandet
ärkjändt. Och at praejudicer upkomma, enär kortare
tjenstetid och mindre förtjente blifva äldre föredragne,
är en ganska otvungen fölgd deraf.
Om och enär sådant skal förebyggas, måste ju sielfva
lagen vara så tydeligen författad, at minsta afsteg utan
ansvar ej kan hända, och aldraminst får då i lagen dölja
sig frö til stridigheter.
Tjenstebetänkandet i hela sin vidd tagit åsyftar och stad
-
3 4
gar väl, jämlikt grundlagarne, at den, som äger de mästa
oförviteliga tjensteåren, måste ock äga mästa förtj ensten,
äfvensom then äldre altid bör framför en yngre njuta befordran;
en principe, som är bygd på högsta billighet och
bör oryggeligen efterlefvas.
Men enär uti 7 och 8 §§ av Tjenstebetänkandet utstakas,
hvad som iakttagas bör vid sökande af ledige syslor, så
förordnas, at then, som ordenteligen och inom föreskrefven
tid ej anmäler sig til förslags erhållande, bör en sådan anses,
som hade han aldrig sökt, såsom ock at, om han såsom
sökande blifvit ifrån förslaget stängd men ej besvär theröfver
i rättan tid anfördt, har i och med detsamma förlorat
all rätt til den ledige syslan nu och framledes, såvida
then yngres vundne värdigare fullmaktsdatum skulle blifva
grund til ytterligare avancement, kommer det mig före at
Tjenstebetänkandet med ena handen rifver, hvad det med
den andra upbygdt.
Den som något känner militairen, syslornes antal, olika
godhet och armeéns öfver hela riket kringspridde station,
så vet han ock, huru många considerationer och tillfälligheter
äro möjelige för then, som är äldst uti tourén, dels at
icke finna räkning vid befordran til först competente ledighet,
dels ock, om han än thertil är hugad, att ansökningen
antingens för ortens aflägsenhet icke hinner til chefen i god
tid ankomma, eller ock han utur stånd sådan sin ansöknings
verklighet i bevis leda.
Uti bägge händelserne blir den äldsta i tourén efter den
lag, som nu står, af yngre förbigången utan hopp om tourens
återfående, änskjönt efter den generele principen, at
den äldre borde hafva företräde, så länge n. b. han oförgripeligen
tjent. Han skulle tyckas böra äga sin anciennitet bevarad
under förtröstan, at tå han snart vunne befordran
til lika grad, hvartil en yngre stigit, utan invändning för then
sidstnämde åter träda uti sin förra förmonsrätt och tour.
En sådan inskränkning af viss ansökningstid för then
äldsta i tourén abouterar ju til intet annat än at försätta
undersåtaren uti en beständig farhåga at ovettandes gå
miste af någon del i sin välfärd och pålägger honom at utan
återvändo söka til alla competente ledigheter, ehvad han
är absolut den äldsta eller ej, om han för den gången ser
sin nytta deri eller intet; såsom til exempel om den äldsta
35
capitaine uti armén har ett värfvat compagnie uti Stralsund
och den åttonde capitainen, räknadt ifrån den yngsta i hela
arméen, vore i tour til major vid Savolax regimente, så är
den äldsta capitaine i Stralsund förbunden at genast söka
majorssyslan och lämna en fördelaktigare påst, därest han
ej tillika ville cedera then yngre capitaine försprång til
regimente.
At detta är och gör ett obehageligit tvång medgjer mig
väl hvar och en efterhänksam militair, serdeles då jag här
nedanföre vill detaillera en hel annan utväg häri, som absolument
har til ögnamerke then grundregien, som 3 § uti 1756
års Tjenstebetänkande påbjuder, neml:n at fullmagts data
böra decidera tour och förtjenst, likväl med den billiga limitation,
at en välförtjent officer icke straxt skall äfventyra
all sin förvärfvade rättighet och välfärd, ehuru det för
många mellankommande orsaker kunde hända, at vid ett
eller annat tillfälle en yngre af lika charge gingo honom ett
steg förbi, utan bör then, som en gång varit förut yngre,
äfven blifvit så framdeles, enär then förbigångne befordras
til lika värdig sysla. Efter Tjenstebetänkandets nuvarande
lydelse, när en yngre en gång tagit befordran framför en
äldre (hvilken antingen varit hindrad, intet velat eller intet
vetat söka), skall sidsta fullmagts datum gälla, hvaraf följer,
at til exempel en yngre capitaine, som njutit befordran
til major för en äldre, då stränger den äldre från competence
med sig hela hans öfvriga lifstid, änskjönt den äldre innehade
förut tour, anciennitet och längre tjenstetid, och går
han följakteligen förlorad en rättighet, den grundlagarne
honom likväl tilsagt, utan hopp at theri undfå återvinning.
Sådant involverar ju en stark contradiction och tyckes vara
det hårdaste, som kan hända en fri undersåte i en lyckelig
regering, om hans timeliga välfärd hvilar på så slipprig
grund, at ofta blott en dags försummelse utom andre äfventyrlige
händelser, som lätt kunna tima utan egit förvållande,
decideras hela hans lycka.
Jag är aldeles af den mening, at fullmagts datum bör
gälla såsom ett bevis, at den befordrade enl:t lagarne förtjent
at hjelpas; men jag vill, at den skall gälla utan uppehåll,
så länge syslan redeligen utan förvitelse förvaltas, och
aldrig kunna förvärkas för någon processuel orsak.
För at bereda en osvikelig väg til verkställigheten och en
36
otvungen utöfvning häraf är nödigt at utsätta en stadgad
tour emilian alla, som tjena, aldeles på then grund, som
1756 års Tjenstebetänkande delar armeéns tjenster i 2:ne
classer, så at alla subalterner få inom regimentet tour med
hvarandra til capitainer och andra regimentsofficerare generel
tour i arméen.
Detta åter vinnes lättast, då alla subalterner inom regimenterne
räkna sin tour ifrån första kongl, fullmagts datum
och derefter successive til lieutenant och capitaine på det
sättet neml:n, att de inom regimentet, som förr vanligt varit,
befordras til lieutenanter efter sin fendrikstour; men om
någon yngre fendrich än den föreslagne af Kongl. Maj :t utnämdes
til lieutenant, borde han väl vara och bli lieutenant,
dock skulle vid nästa el:r näst therpå följande vacance, när
de äldre fendrickarne blifva lieutenanter, då de genast taga
tourén för honom inom regimentet i tjenstgöringen och
avancement, utan afseende på den yngre fendrickens äldre
lieutenantsfullmagt.
Efter samma fundament skulle i befordringerne til major
och öfverstelieutenant capitainsfullmagten bli basis, så at
om 20 yngre capitainer blifvit förut majorer, får likväl den
äldre straxt tourén för dem alla, när han blir major, utan
minsta hinder af deras äldre majorsfullmagter och så gradatim
til öfverste.
Den således förbigångne bör hvarken få lof, ej eller häfver
af nöden at anföra besvär öfver alla the tilfällen, han anten
försummat at söka eller af annan orsak fått en yngre för
sig. Ty hans tilständiga rätt blir honom äntå altid i thenna
lagen förvarad, så at han i framtiden är viss på förtjent
reparation.
På det enhvar bättre kände sin rätt och tour efter förestående
ordning, borde hädanefter uti alla fullmagter för
lieutenanter och capitainer uttryckeligen införas desse orden:
Hvarvid han häfver at njuta den tour inom regimentet,
som hans fendriksfullmagt honom tillägger, samt uti majors-
och öfverstelieutenantsfullmagten: Hvarvid han till
godo njuter den tour och anciennitet i arméen, som hans
capitainsfullmagts datum åtföljer. Således skulle fendriksfullmagts
datum endast gälla i regimentet och ej uti armeen,
men capitainsfullmagts datum i armén, undantagandes i det
fallet, om 2:ne capitainer fått fullmagter på en dag, då borde
fendriksfullmagtens ålder decidera deras preference. Icke
37
eller vore någon capitain tillåtit directe avancera til öfverstelieutenant,
innan han förut varit major.
Til än ytterligare redighet och hvar mans ofelbara kundskap
skulle jämväl mycket bidraga, om de allmänna anciennitetslistorne
hädanefter så inrättades, at alla subalternofficerare
regimentsvis infördes i tour efter deras fendriksfullmagts
data samt alla capitainer och regimentsofficerare
efter deras capitainsfullmagter ifrån 1756 års början, men ej
längre tilbaka.
När i öfrigit något allmänt förordnande skal tilskapas,
som framdeles blifver rättesnöre til efterlefnad, så är angelägit,
at lag och billighet lägga grundvalen.
Lagen, jag menar Regeringzformen, tillägnar längre tjenster
företräde för kortare tjenstetid.
All christelig billighet instämmer jämväl theruti, at then
äger bästa rätt til befordran, som tilbragt sin lefnadstid
längst i oförfalskad tjenst. Här står desse praemisser fast,
så löper det ju snörrätt emot rättvisan, at en nitfull undersåte
therföre skall gå i mistning för all sin tid af thess
välförvärfvade rättigheter, at han etthera några gånger försummat
at söka eller med vilja låtit en yngre föras ett steg
framom sig, då hans enskilte omständigheter och nytta sådant
fordrat.
Desse äro nu the välmente rättelser uti 1756 års tjensteförordning,
som jag oförgripligen anser nödige och närmast
öfverensstämmande med grundlagarnes innehåld, hvar
och en i militairen tjenande ämbetsmans trygg- och säkerhet
samt den endaste utväg til hämmande af praejudiceklagomål.
Uti alt det öfriga ärkjänner jag Tjenstebetänkandet för
välgrundat.
Om man eftertänksamt betraktar prsejudicemålens dageliga
tiltagande och tillika vill utforska egenteliga ordsaken
dertil, så skall man utan möda finna, at de just hafva sin
uprinnelse och emanera ifrån the af mig ofvanför anmerkte
stridige momenter uti Tjenstebetänkandet. Ty när sidsta
fullmagtsdatum utom förtjenst kan tilskynda rättighet til
befordran, så är ganska naturligit, at de fläste äro angelägne
at komma dertil; andre åter tvungne at förfäkta sin förmente
rätt. I alla fall blir Riksens Ständer sidsta domstolen,
och när sluteligen de afgjorde sakerne föda nya af sig samt
lika många om ej flere praejudicemål framkomma än tjenster,
måste ju Riksens Höglofl. Ständer endast uppå slike
38
ärenders jämkande använda mera tid, än annars til en hel
riksdag kunnat åtgå, och det som beklagligast är, blir under
alt detta sielfva ursprungit til sjukan obotad.
Theremot skulle jag förmoda, at om the af mig här of vanföre
projecterade grunder til befordringar antogos och värkstältes,
torde utom annan fördelaktig ordning åtminstone
alla tvister om företräde med deras hvarjehanda sviter förminskas.
Hvar trogen undersåte tranqvilliserade sig då, förvissad
at aldrig genom en slump skiljas vid sin i lagarna rotade
rätt; han såge med tåligt öga en yngre någon gång taga ett
steg för sig i hopp at snart utan rättegång återställas uti
sin rättmätiga praeference, och par conseqvence afstadnade
alla praejudicetvister hos Riksens Ständer; ty en och hvar
hade förut domen införd i sin fullmagt. Hans rätt är der determinerad
och äfventyras då ej mera på vågspel. Med ett
ord, all täflan om företräde med kammeratens förtryck
skulle lyckligtvis uphöra och i dess ställe god harmonie undersåtare
emilian ju längre dess mer tillväxa.
Jag för min del kan åtminstone intet föreställa mig lyckeligare
befordringslag än den, som lönar förtjenster, och när
belöningarne efter dess föreskrift utdelas, ger hvarken de
äldre eller yngre sökande orsak til misnöje.
Sluteligen öfverlämnäs til Riksens Höglofl. Ständers skarpsynte
granskande hvad jag, drefven af ofärgad nit och ömhet
för det allmänna, i detta ämne korteligen författat.
Stockholm d. 30 Aug. 1766.
R. J. Jägerhorn.
11.
Kapten Tomas Wadenstiernas diktamen om lagarnas elaka
verkställighet.
(Bil. till prot.)1
Protokollet sid. 137.
l:mo. Vid thet ämne, som nu förekommet, finner iag för
min dehl thetta projeckt mindre öfverensstämmande med 29
och 40 §§ Regeringsformen, 2 och 3:die §§ R. o. A:s Privilegier,
26 § Presteståndets Privilegier och 9 och 10 Svea Konungaförsäkran.
1 Med påteckning: Ad prod. Th. Wadenstierna d. 30 Aug.
39
2:do. Tyckes mig, att Hans Kongl. Maijes:tts höga vahlrättighet
trädes alt för nära, besynnerligen vid militairska
tiensters bortgifvande, hvarest herrar regemenschefs förslager
med Dess höga underskrift skulle blott komma liksom
att aucthoriseras.
3:tio. I anseende til de vid denna ricksdag tagne beslut
om vissa regementers reducerande och theras officerares
placerande på de quarstående, hvilcka til större dehlén förut
lära äga innom sig några och 20 subalternofficerare, såvähl
som til vacancernas besätjande innom regementerne,
understelles i ödmiucket, hvad befodringar officerare, som
redan tient 10, 12 a 17 åhr, för sine nu innehafvande grader
kunna hafva att förmoda, då de afstängas ifrån presentationsrättigheten
och Hans Kongl. Maijes:tts nåd at utnämna
den, som är mäst förtient eller äger äldsta fulmacktsdatum
och hvilcken nåd eller utnämnande aldrig lärer hafva eller
kan för ordsaka några besvärs anförande öfver liden prejudice,
men tvärtom är en officerare prejudicerat, då han vid
utcommenderingar med andra regementer sättes under commendo
af en mindre förtient, den han då blir nödsackat
icke allenast at lyda utan att bevisa militairisk honeur och
af dess ordres dependera; hvari ligger thet rätta jalousie,
som bör förebyggas icke allenast uti armeen utan och hos
en fri nation, hvilcket efter min oförgripeliga tancka eij skier
eller vinnes med thet af Stora Deputation upgifne project.
För thet
4:die kan iag i anseende til Ricksens Ständers vid innevarande
ricksdag tagne beslut rörande uprättelses fulmachter,
hvarvid äldre och mehra förtientes rätt är behåldne, nu
ej samtycka til thetta project, emedan yngre officerare fådt
dylika fulmackter framför äldre och hvarigenom thet skulle
hända, at de alt framgient blefvo armeens förmän, och iag
med en dehl af mina cammerater, som vid innevarande ricksdag
likaledes som de förra bevarat våra i lagarne grundade
rättighet, skulle försåt jas uti ett perpetuelt lidande.
5:to. Hafva Ricksens Ständer vid innevarande ricksdag
tilstyrckt för några 50 drabanter lieutenantsfulmackter, eij
för annan ordsack än att de tient länge och vähl med ringa
lön; men hvar stadnar nu den författningen, som dock eij
är öfver någre månader gammal, när innom hvart och ett
regemente och corpser all befordran skal inskrängas.
6:to. Om ett regemente är nog lyckligt att äga innom sig
40
äldsta öfverstelieutenanten och således kunde förmoda at
innom kort tid få någon rörelse och samma öfverstelieutenant
kort förut, innan vacancen efter honom existerade,
skulle träda i tienstebyte med yngsta öfverstelieutenanten för
att unna honom en bättre lön och indehlning, månne icke
alle öfrige officerares vid samma regemente befordringsrättighet
och lagliga välfärd skulle uniquement uppå en enda
medborgares välbehag och godtycko ankomma.
Utaf anförde considerationer kan iag för min dehl eij
samtycka til thet af Stora Deputation upgifne projectet utan
förklarar härmed, som iag tilförene til protocollet giordt och
det med full förtröstan til Höglofl. R. o. A:s yppersta ädelmod
och rättvisa, att det för en fri svensk man skulle blifva
vådeligt och nog eftertänckeligit att icke någorstädes eller
ens hos lagstiftande machten och svenske ricksfäderne få
andraga sin nödtorft och socka laga rättelse i det, som enom
emot lagarne för nära skiedt, vare sig frågan om befodran,
ägendom eller hvad det vara måtte. Den äckta friheten medgifver
ej tvång eller förbud häremot; och uti vårt sälla
regieringssätt synes lagbrott ej böra sees och tillika tålas
och förtigas, hvarutaf och i anseende såväl til de här ofvan
förde considerationer som och i anseende til grundlagarnes
heliga helgd samt min med dem förknippade eed iag för min
dehl til protocollet anhåller att blifva införd och för efterkommande
bevarad, att iag för min röst och som caput
familie eij kan eller vil hafva någon dehl uti thett beslut,
som Högl. R. o. A. kunna taga rörande här ofvan anförde
Stora Deputations betänckande.
12.
Kammarherren friherre Carl Gustaf Wrangel af Ludenhoff
diktamen om lagarnas elaka verkställighet.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 137.
Ad protocollum.
Med en ej mindre högaktning än besynnerligit nöije har
iag enligit den mitt lilla pund tilldelta insigt med noga ef
-
41
tersinnande igenomläsit Höglofl. Stora Deputationens till
Riksens Höglofl. Ständer upgifne och nu tryckta betänkande
om orsakerna till våra goda lagars elaka verkställighet och
botemedlen theremot för framtiden, hvarvid iag för min del
med vördsammaste tacksamhet erkänner then outtrötteliga
flit och möda, Höglofl. Deputation användt att söka bota
the refvor såväl uti det allmänna upfostringsverket som lagarnes
oväldugare skipande och deras bättre verkställighet
för framtiden; cederar således för min ringa del all talan
uti de puncter, som kunna röra den finare delen af lagfarenheten
och dess execution åt värdigare och större juris
consulti än iag, önskar allenast av upriktigaste hierta all
den välsignelse och framgång därvid, som svara emot ämnenas
granlaga vigt och Höglofl. Deputationens berömvärda
bemödande; men har tillika funnit mig af lika nit drifven
efter min öfvertygelse i ödmiukhet göra Högh R. o. Ars ompröfvande
underställa och för min räkning till protooollet
inflyta låta följande anmärkningar.
Vid 10 §. »Ty alla förenämnde rättigheter och deremot
svarande pligter äro inbördes dyrt besvurne och kunna therföre
hvarken utvidgas eller inskränkas öfver lagarnes föreskrift
uti alt det, som utgiör sielfva thet väsenteliga af sambandet
emellan Konung, Råd och Ständer.»
Härvid blir min ödmiuka förfrågan, hvad som förnämligast
skall kunna hålla åfvannämde höga samband i större
helgd än Svea Konungaförsäkran, Regeringsform, 9 § Riksdagsordningen
och hvar svensk mans lifligen aflagde trooch
huldhetsed, när alla dessa å ömse sidor obrottsligen
hållas. Denna §, jemförd med den 17 §, hvaruti föreslås,
»att sedan Riksens Ständer vid thenna riksdag på thet här
anförde sätt tagit alla uptänkeliga mått till lagarnes sättande
i sin riktiga execution, som n. b. genast bör i alla delar
gå till fullbordan, nu tillika som ett oryggeligit beslut sig
therom förena, att alt, hvad Riksens Ständer n. b. hädanefter
uti grundlagarne och thet, som theras utöfning rörer, kunna
för framtiden anse nödigt att förklara, tillägga, lämpa och
förbättra, thet bör först vid then riksdag, sådant kommit
under öfvervägande, väl och grundeligen utarbetas och i
project ställas men icke tå genast gå såsom en stadgad lag
till fulbordan utan vid then nästföljande riksdagen under
sluteligit bepröfvande komma och the förbättringar, som
31—5 8 ns i
42
tå med Riksens Ständers fyra stemmor genom enhälligt bifall
varda antagne och gillade, the böra sedan i framtiden
Orubbade stånda och efterlefvas. Men then, som påstår, att
ett sådant project, som rörer fundamental lagarne, bör
straxt vid then riksdag, thet utkommit och anmält blifvit,
till sluteligit afgiörande företagas, thensamma skall såsom
then allmänna fredens och rolighetens förstörare varda ansedd.
»
Ingen kan mera vörda Riksens Höglofl. Ständers beslut
såväl vid denna som förflutna och tillkommande riksdagar
än iag. Men, mine gunstige Herrar, så länge det ännu kan
kallas ett project, har iag full frihet att yttra mina tankar
och därjemte tillstå, att iag fasar för den sidsta clausulen:
thensamma etc.
Det kan ju aldrig vara närvarande Höglofl. Ständers föremål
att vid denna riksdagen vilia utöfva en större magt,
än Ständer vid förra riksdagar haft och tillkommande altid
obetagen blifver; huru skall man då kunna stadga, att
alt hvad i detta Höglofl. Deputationens betänkande omförmält
är, skall genast i alla delar gå till fullbordan, men hvad
som hädanefter af nästkommande Ständer kan finnas, kanske
äfven så nödigt och riksvårdande att förändra, bättra
eller omkullkasta, ej böra gillas eller stadfästas förrän den
därpå följande riksdagen? Det är efter min oförgripeliga
tanka att sätta Ständer öfver Ständer och att nu extendera
myndigheten öfver alt, hvad framfarit och i synnerhet tillkommandes
varder.
Ett ämne, som just rappellerar mig vår sälla frihet, min
tro- och huldhetsed, Konungaförsäkran, Regeringsform, 9 §
i Riksdagsordningen med mera.
Jag tror intet bedraga mig, gunstige Herrar, om iag statuerar,
att här vid riksdagen äro flere befullmägtigade än
verkelige capita, hälst uti de öfrige respective stånden ingen
question därom kan existera; huru skola de då i kraft
af åberopade 9 § Riksdagsordning, tvärt emot 40 § Regeringsformen,
kunna giöra ännu flera förtroendestjenter, betaga
Kongl. Maj :t vid flere tillfällen sin höga valrättighet ^
och kortteligen rubba och uphäfva våra så dyrt besvurne
fundamentale lagar, hvilka Höglofl. Deputation sielf säger
hvarken kunna utvidgas eller inskränkas öfver deras föreskrift?
Åtminstone finner iag, som har den lyckan sielf va
-
43
ra caput famili* men en därjemte lagbunden medlem i ett
så lustert samhälle, intet lagsens rum någorstädes, som
autoriserar ett sådant giöromål; följackteligen lika laglydig
som ren älskare af friheten kan iag för min del ej samtycka
till omförmälte 10 och 17 §§:s stadfästande uti detta betänkande,
som uti en oviss framtid till äfventyrs torde kunna
gifva anledning till många obehageliga och oförväntade
fölgder, om till exempel pacta et conventa skulle brytas
emellan konung och undersåtare.
Höglofl. Deputation behagar uti 12 §, 4 momentet, föreslå,
att alla avancementer vid militairen från fändrick till och
med öfverstlieutenant måge blifva innom hvart regimente
för sig etc. Härvid lämnar iag gerna åt herrarne af militairen
och bättre erfarne än iag att yttra sina tankar, hvilketthera
befordringssättet voro för Kongl. Maj :ts och rikets
tjenst fördelacktigare, antingen efter detta momentets eller
40 § Regeringsformens innehåld, emedan 1756 års Tjenstebetänkande
ändå i så många andra delar här aldeles finnes
vara uphäfvit; det enda, iag härvid för min del har att erindra,
är, om vi jemväl uti detta mål ej träda Kongl. Maj :ts
höga valrättighet alt för nära i anseende därtill, att Kongl.
Maj :t altid tillförene ägt magt att nämna utom förslaget en
äldre sökande?
Uti samma § och dess 8 moment tror Höglofl. Deputation
»thet ock förtjena öfverläggning hos Riksens Ständer, huruvida
then här i riket inrättade rangordning må vara nyttig
att bibehållas eller icke etc.» Långt ifrån, mine gunstige
Herrar, att vara rangsiuk, hvilket iag Gudi låf aldrig har
varit eller någonsin kan blifva, finner jag likväl stora olägenheter
däraf skulle härröra, om alla förordningar och resolutioner
om rang i så måtto till sin verkan hädanefter aldeles
kommo att uphöra, att the ej annorlunda måge i ackt
tagas än till att utröna competencen vid förslagers uprättande
samt i anseende till duellsbrott, och hvilka under duellsplacatet
begripas.
Efter min tanka bör ingen förordning omkullslås, innan
man med fulltygande skiäl kan visa, att den varit riket och
allmänheten skadelig. Uti hela detta momentet finner iag
åtminstone efter mitt begrep intet kraftigare skiäl till dess
annullerande, än att den tillkommit under envåldsregementet
och till äfventyrs för särdeles orsaker, hvilka antingen nu
44
icke subsistera eller finnas vara i helt annat skick. Här
hade iag önskat, att Högloft. Deputationen tydeligare hade
behagat nämna de omförmälte särdeles orsaker, hälst iag,
som någorlunda har mig den tidens historia bekant, och
hvarföre rangordningen då utfärdades, som under flere konungars
regering blifvit stadfästad och bibehållen, för närvarande
tid finner mer än betänkeligit att på så förborgade
grunder uphäfva. Vi hafva ej långt ifrån äfven så många
kongl, förordningar emanerade under envåldsregeringar, som
vid alla riksens collegier och domstolar med all den lydnad
ännu efterlefvas, som någonsin de, hvilka sedermera under
vår sälla frihet tillkommit. Det mästa, iag befarar vid denna
förordningens saknad, blir förnämligast
1 :o den här i momentet åberopade rättskaffens esprit hos
embetsmän; densamma fruktar iag hädanefter blir ganska
rar att finna hos andre än dem, som för nödtorftig utkomst
och lifsuppehälle skull finna sig tvungne att tjena riket och
det allmänna. De öfrige, som äga bättre vilkor, läre häldre
använda deras mer eller mindre pund uti enskilt oeconomie
på landet än att, som större delen hittils giordt, upoffra all
sin välfångna ägendom uti rikets tjenst, då numera ingen
emulation, rang och heder existerar; torde således framdeles
bli äfven så liten tillgång på högre och nedrigare embetsmän
som då, och hvarföre iag egenteligen tror, att denna
rangordning först blifvit inrättad och sedermera alt stadigt
bibehållen.
2:o. Det blir ock i alla tider oförnekeligit, att densamma
åstadkommit mycken god ordning uti alla stånd och i alla
samqväm, härvid dock aldeles att förbigå den tillbörliga
subordination, såväl uti militaire som civile staten, hvilken
iag hoppas hädanefter lika väl uti den förra, men kanske
svårare uti den sednare, står att igenfinna, utom många
otaliga oordningar, dem man nu ej alla kan förutse och
som under frihetens fagra skugga torde utbryta i uppenbart
och mera låfligit sielfsvåld bägge könen emellan. Det blir
ändå efter min tanka intet den mäst betydande fölgden uti
rikets nuvarande utblottade tillstånd. Jag fruktar ännu,
3:o att den ansenliga inkomst, kronan alla dessa åren
äfven haft av caracterer, härigenom aldeles kommer att uphöra
och försvinna; hvem lärer väl hädanefter vilja betala
för sin caracter, då han numera ingen rang eller förmån
därvid har, i synnerhet den som därjemte ej har någon lön?
45
Det står altid fast, att iag enligit bevillningen bör betala vissa
procent af lönen, men för rang och heder utbeder iag mig
och hoppas aldeles bli dispenserad ifrån all afgift, då Riksens
Höglofl. Ständer sielfva behaga uphäfva all rang och
giöra oss alla lika.
Vid 13 §, 3 momentet, har iag anmärkt, att justitiecaneellersembetet
numera kommer att bli den sysla, »hvilken innefattar
det yppersta förtroendet, som ett fritt folck åt någon
af sina medlemmar gifva kan, och hvarföre thensamma
hädanefter af Riksens Ständer efter theras egit val igenom
särskilte thertill utsedde electorer bör besättas».
Jag lämnar denna höga och i sig sielf betydande sysla uti
sitt högsta värde, med den yppersta högaktning, men kan
för min del ej finna, att den tarfvar Ständers större förtroende
hädanefter än hittils. Jag hade altid trodt riksrådsembetet
endast och allenast åtfölgt Ständers yppersta förtroende,
enligt regeringslagarne, men ej något enda annat;
härvid finner iag nu endast den skilnad, att justitiecancellersembetet
hädanefter kommer att blifva ambulatoriskt och
vid hvarje riksdag att ombytas.
Det är ej af afvund eller motvilja, gunstige Herrar, att iag
ej eller kan finna mig i den puncten, ty då iag opartiskt
öfverväger min egen lilla lagfarenhet, finner iag densamma
vara nog otillräckelig att bestrida ett så betydande kall, men
hvad iag i synnerhet hade förmodat vid denna riksdagen hai
altid varit: att Riksens Höglofl. Ständer snarare hade behagat
tillika méd 1756 års Tjenstebetänkande aldeles afskaffa
alla än att inrätta nya förtroendestjenster, som uti
väre fundamentale lagar ej stå specifice utförda, enligit Höglofl.
Secreta Deputationens uti den delen nu upgifne betänkande,
som iag med visshet vet vara till Riksens Höglofl.
Ständer inkommit och uti ett eller annat stånd redan upläsit,
och som dessutom Regeringsformens 40 §, hvilken
äfven är en besvuren lag, tydeligen utstakar, huru med de
högre tjensters förgifvande skall förhållas, så finner iag efter
min öfvertygelse mig ej i stånd att i detta ämnet giöra någon
ändring och dymedelst afskära Kongl. Maj :t Thess höga valrättighet,
enligit Höglofl. Deputationens egit begifvande uti
10 § om lagarnes utvidgande och inskränkning.
Beträffande den sidsta eller 20 § uti detta betänkande, så
refererar iag mig aldeles på 12 § Regeringsformen, att till
hvart ledigt ställe 3 till antalet uti förslaget kunna namn
-
46
gifvas etc. Men hvad angår »att then, som tre gånger varit
upförd på rådsförslag men icke utnämd, och äfven fierde
gången vinner thertill Riksens Ständers förtroende, bör
tå ensam varda Kongl. Maj :t till nådigt utnämnande och
kallelsebrefs erhållande i underdånighet presenterad», thertill
finner iag ej laggiltig anledning, icke eller tillräcklig
uplysning, om härmed skall förstås de herrar och män,
som vid en och samma eller till äfventyrs förbigångne riksdagar
inclusive 3 a 4 gånger varit på rådsförslager upförde?
Hvilkendera delen här nu statueras, så blir den, efter min
tanka, lika stridande emot åberopade 12 § Regeringsform
och Hans Kongl. Maj :ts därå grundade höga valrättighet.
Men conformerar mig i öfrigt altför gerna med den tankan,
»att vid rådsval electorerne måge ibland andra egenskaper,
som hos them sökas, hvilka till rådspersoner föreslås, i synnerhet
giöra sig underrättade om theras aktning för religionen
och renhet i läran etc.», hälst iag hoppas aldrig lära
kunna sättas i tvifvelsmål om sielfva de electorers egen grundade
insigt och renhet uti religionen och den evangeliska
läran, som komma att skärskåda och pröfva herrar candidaternes
styrka och erfarenhet i det ämnet.
Huruvida för öfrigit den uti detta betänkande åberopade
20 § af 1723 års Riksdagsordning till alla dessa åfvan anförde
puncter här kan finnas lämpelig, det blir i mitt sinne
en sak, som väl ej öfverensstämmer med min fulla öfvertygelse
men iag emedlertid bör vörda som en antagen lag,
straxt den af Riksens Höglofl. samtelige Ständer blir faststäld.
Carl Gust. Wrangell.
13.
Fänrik Johan Herman Lodes memorial om lagarnas elaka
verkställighet.
(Allegater II, sid. 897)
Protokollet sid. 137.
Ödmiukaste memorial.
Thet ifrån Riksens Höglofl. Ständers Stora Deputation upgifne
betänkande af d. 15 sisth Augusti om våra goda lagars
47
elaka verkställighet nied mera har jag genomläst och såsom
riksdagsman, samt den där tillika äger rättighet och är förbunden
theröfver lämna omdömme, med intet mindre granlagenhet
än likmätigt mitt samvetes öfvertygelse thetsamma
granskat.
Uti the delar af sagde betänkande, som i mitt omdömme
intet aldeles öfverensstämma med det begrepp, jag äger om
rätta förståndet och tillämpningen af våra heligt besvurne
grundlagar, är det fördenskull, som med Höglofl. R. o. A:s
tillstädjelse jag ödmiukast anhåller at körtel, få förete the
erhindringar och påminnelser, min riksdagsmannaplikt och
medborgerliga skyldighet af mig kräfver.
Långt ifrån at tadelsiuka eller begär at vilja emotsäga något,
som til samhällets väl och bästa kan föreslås, vid detta
tillfälle väckt eller styr min penna, är jag redo at förklara all
skyldig högaktning för den berömvärda nit och omsorg, Högl.
Stora Deputation ifrån 1 til och med 9 § § uti dess betänkande
ådagalagt för at inför allmänheten uptäcka alla de ordsaker,
som härintil hindrat lagarnas goda värkan och bidragit til
ett klageligit aftagande i deras lydnad. Thet är äfven af
samma anledning, som jag både vill och bör desto mer förbigå
at inlåta mig uti pröfning af de flästa deremot föreslagne
botemedel, som dessa til större delen innefatta omständigheter,
de där egenteligen icke höra til mitt ämne och hvaröfver
min erfarenhet och kundskap til äfventyrs ei är nog mogen
at dömma och rafinera; utan inställer jag derutinnan mitt
omdömme, til dess jag framdeles igenom de skiäl, som i sådane
ärender mera uplysfe män kunna förebringa, får närmare
lius och orsak at, anten med eller utan förbehåll, dertil
samtycka.
Jag ärnar således ensamt yttra mig öfver det, som rörer
min metié, militairen, och hvad som derjemte synes uppenbart
leda til ändring uti våra oryggeliga regerings- och grundlagar.
Uti 4 momentet, 12 §, af betänkandet tillstyrker Högl. Deputation
then hufvudsakeliga förändring uti avancementer
vid militairen, at befordringarne ifrån fendrick til och med
öfverstelieutenant skulle framdeles förblifva innom hvart re.-  gemente för sig och ifrån andre reg der ingen kunna anmälas
eller utnämnas.
Vid antagandet och värkställigheten häraf ser jag ound
-
48
vikel. förestå i synnerhet tvänne ei mindre skadelige än betydande
fölgder.
1 :o. För dem som tiena vid regementerne. Then uti Regeringsformen
samt 1756 års Tienstebetänkande, hvilket är en
thermed enlig och af Ständer gemensamt antagen förklaring
Iheröfver, så uttryckeligen föreslcrefne förtiensten och skickelighet
såsom säkraste grunden och måttstocken vid befordringar,
måste på sådant sätt nästan försvinna. Ty efter
Högh Deputations projcct skulle ju fendricken eller den första
officeren i hvarje regemente efter sin en gång undfångne
tour innnom samma regemente nödvändigt avancera gradatim
til öfverstelieutenant, utan at någon annan af lika charge
ifrån ett annat regemente, änskiönt han vore mycket äldre
och mera förtient, ägde rätt at söka eller competera med honom.
The oredor, missnöijen och prsejudicer, som genom en slik
befordringsordning inevitabelt skie uti armén, äro oräknelige,
och hvem kan vara skumögd nog för at ei inse de flere
obehageliga sviter, som af dylika oordningar in infinitum
härflyter. Det säkraste är, at just då, om aldrig annors, dödas
och qväfves den nyttiga täflan om sanskyldig förtienst
tienstsökande emellan, som likväl utgiör siälen i all tienstgöring,
enär med den en gång förvärfvade första officerssysslan
åtföljer och är förknippad så oskiljaktig tour och rätt
til fortkomst, at andras bättre förtienst eller större skickelighet
ei får derjemte komma i consideration, utan anser innehafvaren
med alt skäl sysslan för en lifstids egendom, dervid
han liksom sofvande kan vinna jemngod, om ei bättre
rätt til befordran än den, som på mera värdigt sätt ville, så
framt det vore hopp om belöning, giöra sig förtient; hvilket
alt med mera äro olägenheter, them Högl. Deputation sielf
förut uti 3 § af betänkandet med en stark och sanfärdig målning
omrört såsom högst förderfvelige och härrörande af
lagars elaka verkställighet. Jag kan således för min del
intet finna sammanhang emellan denna 3 § samt ofvannämnde
4 moment i 12 §, ei eller at Högl. Deputation uti
them fölgt enahanda princip och syftat åt ett och samma
ändamål.
Likaledes har jag svårt at föreställa mig, hvad utvägar
Högl. Deputation påtänkt at förskaffa alla dem justiee, som
redan äro lidande och med fog klaga öfver prsejudice men
49
än icke hunnit hielpas, om oftaförmälte 12 § til efterlefnad
genast blefve antagen, då deputation uti följande 19 §, 2
moment, tillstyrker, at hädanefter ingen privatpersons eller
embetsmans klagan i befordringsmål hos Riksens Ständer må
antagas; uti hvilket tillstyrkande likväl deputation är sig
olik emot den förbindelse, som deputation uti sista meningen
af 3 § ålägger vederbörande, at de för sine förslager til
ledige embeten böra vara regering och Ständer ansvarige.
Til undvikande af vidlöftighet vil jag afhålla mig ifrån
flere reflexioner häröfver; nog försäkrad at the ändock intet
undfalla alla oväldugas upmärksamhet.
Thernäst bör jag ock omnämna, hvad som 2:do och allramäst
stöter mig uti meromrörde 4 moment, 12 §, nemi. at genom
den deri utstakade indispensable befordringsordningen,
ifrån första officeraren til öfverstelieutenant, Kongl. Maj :t
aldeles betages Dess höga vahlrättighet, som uti 40 § af Regeringsformen
är befästad samt uti 1756 års Tienstebetänkande
til thess vidd omständehn förklarad. Orden uti Regeringsformen,
som tala om konungens höga rättigheter vid militairtiensters
förgifvande, då det står, at konungen af de
föreslagne befullmäktigar den skickeligaste, utmärker utan
gensäijelse, at konungen äger vahl ibland de sökande utom
den föreslagne; huru åter dervid bör tillgå samt nu brukas
utstakar 17 § i Tienstebetänkandet, hvilket altsamman likväl
försvinner, om befordringarne blifva restringerade innom regementerne
eller ske endast regementsvis och ingen sökande
utom regementet får sig anmäla eller jemte förslaget på cabinettslista
prsesenteras, och blir fölgaktel. tillfälle borttagit för
Kongl. Maj :t at utöfva Dess höga vahlrätt.
Sedan jag således bevist och är öfvertygad, at denna konungens
rättighet är beseglad uti 1720 åhrs Regeringsform,
hvilken jag ei mindre än andre undersåtare med liflig ed
förpliktat mig obrottsligen hålla, försvara och efterlefva, så
håller jag mig ock förbunden, af vördnad för Allmakten,
hvars hämnd jag för minsta afsteg therifrån enligt edsformulairet
mig åberopat, samt af skyldighet at bevara ett rent
samvete at i kraftigaste måtto afstyrka alt, hvad som synes
luta til rubbning uti fundamentallagarne.
Thenne grundlagarnes helgd och at the i alla tider obrutne
böra förblifva, har väl Högh Deputation, såväl uti 10 sorn
17 §■§ af betänkandet, rättvist yrkat; men vill ther jemte be
-
50
visa, at vissa grundlagens delar, the thär egentel. höra til
sättet och utöfningen, kunna på flere sätt förbättras utan
hufvudförfattningens ändring. Lärer altså förmodeligen, och
derest en för stor contradiction skal undvikas, deputations
mening varit at föra det tillstyrkte inskränkte befordringssättet
i arméen med dess sviter til den sidstnämde grenen af
grundlagarna.
Med fullkomligaste aktning för Högl. Deputation måste
jag här förklara, at saken viser sig för mig helt annorlunda.
Ty då qvestion tydeligen roullerar derpå, at en så hufvudsakelig
omständighet skal utur regeringslagen annihileras,
som ett jus majestaticum är, eller Kongl. Majit helt och
hållet frångå en besvuren och i alla tider utöfvad rättighet,
kan jag ingalunda föra slikt til den så kallade utöfningen
eller förbättrandet af excecutionssättet i grundlagen, utan
blir det i min tanka en vesendtelig afsöndring ifrån den fasta
förmur, vi för svenska friheten och regeringssättet, jag menar
Regeringsformen, uti en lycklig stund besvurit, hvartil
jag för min del aldrig med varm blod samtycker.
Utaf lika och aldeles enahanda beskaffenhet och påfölgd
anser jag för min del Högl. Stora Deputations underställande
i 2 morn., 20 §, af betänkandet, at then, som tre gånger
förut varit upförd på riksrådsförslag men icke blifvit utnämnd
och ännu fierde gången vinner thertil Riksens Ständers
förtroende, bör tå ensam varda Kongl. Maj :t til nådigt
utnämnande och kallelsebrefs erhållande i underdånighet
presenterad.
Höglofl. Stora Deputation nyttiar uti detta tillstyrkande
skäl af den praxis och vid andre tiensteförslag antagne princip,
at den, som trenne resor varit föreslagen, bör, då han
fierde gången föreslås, allena varda til utnämnande upförd.
Men utom det rådsembeten, til hvilka utan föregången ansökning
och viss anciennitet blott i grund af Ständers förtroende
förslag uprättas, rättel. icke kunna jemföras med
andra sysslor, vid hvilkas besättande viss tour och förmånsrätt
sökande emellan gäller och i hvilka sistnämde uprättel.
för lidande och praejudice endast äger rum; så utsätter
ock 12 § uti Regeringsformen tydeligen, huru vid återbesättandet
af rådsembeten skal förfaras, nemi. ai 3:ne af de
värdigaste personer på förslag til n. b. hvart ledige ställe bör
namngifvas; hvar annorlunda händer, skier ändring uti Re
-
51
geringsformen och brytes tillika konungens äfven i detta fall
förbehållne och tillsagde valrättighet. Omständigheter, som
ofvanföre är bevist vara lika helige och derföre böra af hvar
lagbunden undersåte lika obrottsligt iakttagas; hvaraf tillika
följer, at allraminst vil passa sig, om man uti eller för någon
viss casus skulle ändra eller giöra lag.
Eljest förefaller mig härvid nog sällsamt, at Höglofl. Deputations
ofta nämde betänkande nästan öfveralt föreslår
ändringar, större och mindre, uti våra allmänna lagar, där
likväl Högl. Deputation uti 8 § upräknar och med exempel
beviser, at lagarnas stundom timade ostadighet är en af de
til laglydnadens aftagande bidragande orsaker, hvilket deputation
ytterligare uti 17 § med nog styrka förklarar.
Är jag nu så lycklig, at Högl. R. o. A. på de skäl, jag i
största välmening andragit, finner mina anmärkningar öfver
Högl. Stora Deputations betänkande, besynnerligast uti 12 §,
4 morn., och 20 §, 2 morn., grundade samt härflytande af undersåtelig
nit och trohet, så är jag ock förvissad, at Höglofl.
R. o. A. hvarken är benägen at samtycka eller antaga, hvad
uti nyss åberopade §§ blifvit tillstyrkt, icke eller en gång
tillåter minsta öfverläggning til ändring uti ämnen, the thär
långt förut til en oryggelig efterlefnad och bestånd äro under
dyraste förpliktelse af hvar Sveriges undersåte antagne och
bekräftade.
Men om icke dess mindre Höglofl. R. o. A. enhälligt med
de öfrige respective stånden (såvida uti förevarande omständigheter
ingen dissensus kan äga rum eller något beslutas,
om ei alla fyra stånden äro enige) skulle finna anledning at
antaga betänkandet, så påstår jag åtminstone, at detsamma
jemte de föreslagne ändringarne måtte anses för ett sådant
project rörande fundamentallagarne, som icke bör komma
under sluteligit bepröfvande den riksdag, det först upgifves,
utan giöras anstånd dermed til den näst följande riksdagen,
samt at den, som vidtagandet af slika förändringar nu genast
vågar begära, må likmätigt andra afdelningen 17 § i betänkandet
blifva såsom en allmänna fredens och rolighetens förstörare
ansedd.
Emedlertid vare detta föregående sagt för min enskilte
räkning och til at befria mitt samvete ifrån förvitelse i en
framtid, hvarvid jag slutel. förnyar yttersta protest emot
all ventilation, som directe eller indirecte kan involvera den
52
äfventyrliga frågan, om grundlagarne efter behag kunna omstöpas
och rättas. Stockholm den 30 Augusti 1766.
Herman Lode.
14.
Kommendörkapten Carl Tersmedens diktamen om lagarnas
elaka verkställighet.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 143.
Till protocollet.
Utaf det til R[iksens] H[ögl.] Ständer ifrån deras Stora
Deputation upkomne betänkande upväcktes all min innersta
glädie ock ärkiänsla att enligit rubriquen däruti finna botemedel
emot våra goda lagars elaka värkställighei.
Jag åhörde här på Riddarhuset detta betänkandets upläsande
med all upmärksamhet, men de månge däruti förestälte
orsaker till lagarnas elaka värkställighet ock de däremot
föreslagne botemedel, dem iag fant af en besynnerligaste
beskaffenhet, samt de contradictioner, dem mig tycktes i betänkandet
förefalla, bortblandade för mig redigheten af altsammans,
att iag såg mig utur stånd satt däraf kunna giöra
någon conclusion till mit decisums gifvande, vårföre iag tilllika
med flere värda ledamöter anholt, att detta betänkande,
innan det till sluteligit afgiörande företogs, måtte tryckas.
Sedan betänkandet nu blifvit igenom trycket allmänt kunnogt,
har iag med mognaste eftertanka sökt därutur leda mit
tillstyrkiande conformt med besvurne regeringslagarne.
Jag utbeder mig fördenskull Högh R. o. A:s gunst ock tålamod
att efter yttersta samvets öfvertygelse få ådagalägga
mina oförgripeliga reflectioner ock tankar om detta Högl.
Stora Deputations vidsträckta betänkande.
Jag har uti dess 4:de, 6:te ock 9:de §§ funit de beskaffenbeter,
som värkeligen utgiöra orsaker till våra goda lagars
elaka värkställighet, men som de äro inblandade med andre
§§, sorn invalvera de esentielaste dehlar af väre grundlagar,
53
så ville iag önska, att de förra måtte ifrån de sednare åtskilljas,
på det R[iksens] [Högh] St[änder] måtte kunna et
så värdigt ämne uti et apart betänkande afgiöra.
Till vederläggande af de öfrige §§ fordras mera tid, än här
nu kan begiäras, vårföre iag allenast fästat min upmärksamhet
vid 3:e §, 12 §, 4 momentet, ock 20 §, 2 momentet, som
i mit sinne alldramäst leda till rubbning uti väre dyrt besvurne
grundlagar, ock uti sådan betydande fråga har iag
med största häpnad blifvit nödsakad nu ingå at för eftervärlden
till protocollet tydeligen förvara min nitiska ömhet, att
eij af oeftertänksamt förhastande med min röst skada den
grundval, varuppå hela vår sälla frihet beror.
Grunderna, varifrån Högl. Stora Deputation söker leda botemedlen,
äro i min tanka i betänkandet ganska contradictoira.
Uti ingressen står, at ett frit folk är altid i den mån nära
sin undergång, som det förlorar acktning för sina lagar;
detta är visserligen en ovedersägelig sanning; men i min tanka
består största acktning för lagar därutinnan, i synnerhet
för besvuren grundlag, att ingen af samhället vågar å bane
föra det minsta, som leder till ändring af en heligt besvuren
rikets grundlag; att Högl. Stora Deput. äfven på et annat
ställe af betänkandet varit med mig af lika tankar, utmärker
början af 8:e §, där det heter, at bidragande orsaker till laglydnadens
aftagande anser deput. vara sielfva lagens stundom
timmade ostadighet, i det de ofta blifva ombytte och n. b.
förändrade. Det är en updagad såning, att ingenting kan gifva
hos undersåtare mindr[e] acktning för deras lagar än lagarnas
förändrande, vilket medförer osäkerhet, ock af osäkerheten
ledsnad, af ledsnaden mindre acktning, som till slut
har i fölgu med sej de alldra farligaste påfölgder; då man skall
giöra en sund jämförelse emellan betänkandet uti bägge desse
dehlar, så blir slutsatsen antingen en ren contradiction i betänkandet
eller får man gifva Stora Deput. skulden, at hela
riket härigenom fores nära till dess undergång, som ingressen
säger.
Riksens H[ögl.] Ständer hafva uti Regieringsformen väl
förbehållit sig att förbättra deras grundlagar; men detta kan
efter principen af lagen ej annars skie än då högsta nödvändigheten
det fordrar, varvid likväl aldrig kan underbegripas
at uphäfva det heliga bandet, som så kraftigt är befästat
54
emellan Konung och Ständer samt undersåtare i gemen; n. b.
så länge den konung regierar, med vilken detta orygeliga
contract är slutat; således blir grundlagens minsta rubbning
till botemedel emot våra goda lagars elaka värkställighet en
den 'Skadeligaste utväg, som kan tagas. Ja, den är så mycket
mindre nöd:g(?), som stora Deput. sielfver kallar våra lagar
goda, ock skulle hela den uplysta världen med förundran och
häpnad lika som iag anse, at botemedel emot goda lagar
föreslås; ock det med ändring af de esentielaste dehlar uti
grundlagen, hvilket utgiör en obegripel[i]g contradiction.
Till våra godo lagars bättre efterfölgd ock värkställighet
fordras i vår sälla regiering intet annat än en strängaste laglydnads
vidmackthållande, vilken bör taga sin början ifrån
den högsta lagstiftande magten ock sedan i samma ordning
hos alla lagskippande ock undersåtare.
Att laglydnaden hos den lagstiftande magten aldramäst bör
iackttagas, är en högst angeelägnaste grund till påfölgderna
bos lagskippande; ty emellan riksdagarna utgiöra de lagstiftande
äfven till större dellien de lagskippande, varuti all grund
till rikets ock undersåtares väsenteliga väl ligger.
Huru skall det då med magtägande Ständers rättmätiga
giöromåhl kunna förenas at rubba de esentielaste delar af
grundlagen? Om riksdag efter riksdag så fortfaras skulle, i
vad ömkel[i]g tillställning skulle till slut icke regieringssätt
ock med det friheten råka?
Det är allment kunnogt, att aldrig någon den heligaste eller
bästa lag i världen finnes, som icke kan vara underkastad
det menskeliga begreppet olika förtydning; det är ock aldraminst
underligit, att sådane olika begrepp om lagar upkomma
hos et frit folk, där nation vexelvis utgiör den lagstiftande
ock lagskippande magten, igenom deras fulmäcktige, som
ofta förbytas, ock hos vilka alla det omögeligen kan suponeras
lika tankegåfva. Således blir det en af de största skyldigheter,
som ålägges dem, som vid riksdagarna antingen äro sielfskrefne
eller befulmäcktigade at utgiöra den högsta lagstiftande
magten, at de med strängsta laglydnad ock ömhet förvara
grundlagens orubbade helgd.
Sedan iag nu haft den ähran anföra de refle[c]tioner, iag
i detta ämnet funit oundvikeliga, skall iag korteligen giöra
mina utlofvade anmärkningar öfver 3:e § först. Däruti den
1756 års riksdag förbättrade befordringslagen förkastas som
55
mindre lämpelig; ock at enligit denna § personers bepröfvade
ärfarenhet ock förtiänst framför alt bör ansees.
Denna måttståck af ärfarenhets ock förtiänsters bepröfvande
hafva Riksen[s] H[ögl.] Ständer vid riksdagen 1756
med all ömmaste omtanka granskat ock funnit, huru mycken
mannamåhn uti detta bepröfvandet hos ämbetsmän till
det mänskeliga okynets utöfvande skulle inneslutas; de hafva
därföre vidtagit den utväg, som syntes uti et så ömt måhl,
emellan cronans tiänst ock medborgare[s] rättighet, at Riksens]
H [ögl. ] St [änder] beslutit vidtaga ensieniteten mäst
likformig med regieringsprincipen, då varken konungamackten
eller ämbetsmän[s] godtyckio kunde äga rum at kränka
den i lagen befästade frij- ock säkerheten.
Ovedersägeligen är det, at om man kunde skapa såda[na]
ämbetsmän till de aldra högsta ifrån de minsta, som vid förslagers
upsättiande eij hade annan afsickt än cronans ock
rikets sanskyldiga nytta, så vore detta nu föreslagna befordringssättet
det aldra bästa, men som inga lagar kunna i detta
fallet inrättas, som vore tillräkelige at skydda undersåtares
rättigheter, så håller iag före, att denne § införer en ämbetsmannamyndighet,
som uti en frij regering vore aldra
minst tiänlig, vårföre den ock 1756 blifvit ändrad såsom en
R[iksens] H[ögl.] St [änder] tillhörande rättighet, då den
på intet sätt trädde konungamackten ock rättigheten för när.
12 §, 4 momentet, föreslår, att till förekommande af oredor
ock klagomåhl ock trupparnas bättre diciplin skall alla millitaire
avencementer, ifrån fändrik till öfverstelieutenant, efter
förordnandet af d. 6 Nov. 1716 skee innom regimentet ock
eij någon främmande föreslås.
Vilka oredor ock klagomåhl Högh Stora Deputation härmed
menar är väl eij här nämt men hafva deras afsende i
en annan § på de många till riksdagarna inkomne prejudice
klagomåhl. Om det skeer, som iag förut sagt, att laglydnaden
i det strängaste i ackt tages, först hos R[iksens] H[ögl.]
St[änder], sedan hos alla ämbetsmän i riket, så kunna hällre
något prejudice klagomåhl förefalla, ock då förfaller den
frucktan af oreda ock klagomåhl; skulle tropparnes bättre
diciplinerande vinna mera förmån därigenom, at avancementet
skeer innom regiementet ifrån fändrik till öfverstelieutnant,
så borde man tillika statuera, at diciplin äger en
annan grund uti vart regiemente; men som alla regiementer
56
styras ock diciplineras efter samina lagar öfver hela riket, så
lärer härtill ingenting bidraga, om avencementet skeer innom
regiementet eller ifrån det ena till det andra regiementet;
varaf fölgier, att hägge desse i denna § tagne motiver äga
mindre grund ock styrkia, än man skiäligen bordt förvänta,
då et så ömt ämne hanteras, ock igenom hvilket föreslående
konungens valrättighet försvinner ock Des höga mackt, sorn
i grundlagen är befästad, förminskas, vartill min riksdagsmannafulmackt
förbiuder mig på det kraftigaste gifva minsta
bifall.
20 §, 2:dre momentet, innehåller, att den, som varit förut
3:e gångor upförd på rådsförslaget men icke utnämd ock
äfven 4:de gången vinner R[iksens] St[änders] förtroende,
bör tå ensam varda Kongl. Maj. till nådigt utnämnande ock
kallelsebrefs undfående i underdånighet presenterat.
Jag måste tillstå, at denna stroph är så snörrätt stridande
både mot regeringslagarnas rena ordalydelse som emot principen
af lagen.
Då riksfäderne efter nogaste mogen pröfning antogo denna
vår nu varande kecka ock allmänt ärkiända goda Regeeringsform,
den vij alla med dyraste helig ed förbundit oss
oryggelig hålla, så utstakas tydeligen, att till riksrådsämbetet
skola af Rfiksens] H[ögl.] St [änder] tränne värdige män
Kongl. Majest, föreslås, varaf konungens nådige utnämnande
utgiör en riksråd; deta bevisar, at principen af lagen fordrar,
att den värdige man, som skall blifva rikets råd, skall eij
allenast äga R[iksens] H [ögl.] St [änders] utan äfven oundvikeligen
Kongl. Majest, nådiga förtroende, som igenom Des
höga utnämnande utmärkes. Ty hade riksfäderne funit till
detta höga ämbetet allenast fordras den ena macktens förtroende,
så hade de ofelbart, lika som det skier vid Banquen,
sielfve utan Kongl. Majest:s åtgiärd förordnat ock tillsatt
dessa deras fullmäcktige, som emellan riksdagarna skulle
iackttaga lagarnas ock folkets rätt emot konungamackten;
men af sielfva lagen finna vij tydeligen, at konungen[s] höga
förtroende ock utnämnande till riksrådsämbetet fordras.
Vem är då, som icke finner, att denna § directe leder till
uphäfvandet af det emellan konung och undersåtare med
lifvlig ed så dyrt knutne band?
Jag kiänner min i lagen grundade rätt att förbättra de
dehlar af lagen, som tiäna till befästande för frij- och säker
-
57
Let, men iag kan eller får aldrig ingå uti det minsta, som
leder till rubbning i det emellan konung och undersåtare så
solemnelt befästade contract, utan at giöra mig förtiänt af
det straff, som ingressen af Regeeringsformen utstakar. Mine
Herrar! lag häpnar, då iag confronterar detta giöromål med
ingressen af Regeeringsformen ock min riksdagsmannafullmackt,
ock iag måste i fölgie däraf på det högsta protestera
emot alla de ändringar uti grundlagen, som detta den Stora
Deput. betänkande medföra. Ty Gudi äradt, R[iksens]
H[ögl.] St [änder] hafva denna riksdag eij ägt minsta anledning
att fruckta något inbrott uti deras frij- ock rättigheter,
så at det går öfver mit tankesät, varifrån så betydande ändringar
ock inskränkningar i konungens rättigheter nu hafva
deras ursprung.
Skulle Riks. Högh Ständer[s] St[ora] Deput. härtill tagit
sig anledning af vad R[iksens] St[änder] vid 1756 års riksdag
uti de då varande oi'oliga tider funno sig föranlåtne
stadga igenom Tiänstebetänkandet ock några få(?) förtroendetiänsters
inskränkande innom Kongl. Majest:s med Råds
råde, så äga tiderna ingen likhet, eij heller gik då inskränkningen
i den vidd, som nu föreslås.
Ett annat är at igenom en god författning skydda alla trogne
undersåtare (som oskyldigt kunnat råka i konungens
onåd), emot konungamackten, vilken kunde för evärdeliga
tider ifrån des sökande tiänsträttighet tillförne utesluta en
sökande. Ett annat är, at uti en vacklande tid inställa några
få förtroendetiänster under konungens med Rådets samfälta
begifvande, ock et annat är at aldeles i millitairen inskränka
konungens valrättighet till ock med öfverstelieutenant samt
at påtvinga Kongl. Majest, en riksens råd i Des Rådkammare
emot Dess höga samtycke. Varvid förefaller ännu den besynnerliga
omständigheten, att R[iksens] H[ögl.] St [änder]
härigenom inskränka deras egen valrättighet, ifall denna lag
skall vara retroactiv, ty vij hafva åtskilliga värda män, som
af R[iksens] St [änder] haft det förtroende at stå flera än
3 gånger på förslaget till riksråd utan at vinna Kongl. Majest,
utnämnande; hvilken af dessa herrar skulle då likformigt
med 1756 års Tiänstebetänkande (varaf denna grund lärer
vara tagen) presenteras Kongl. Majest. Den rotroactiva lagen
måste nödvändigt haft den värkan på den ålsta? Utom detta
är det vid rådsvalen eij nytt ibland electorerne, att förtro
32—581454
-
58
endet af olika principer ock på olika tider olika vidtagas; så
att den, som ena riksdagen vunnit till förslaget förtroende,
en annan gång det saknar; skulle då denna föreslagna rättigheten
af 3:e gångor på förslaget vinna styrkia, så inskränkes
på detta sätt R[iksens] St[änders] egen valrättighet, eller är
ock denna lag så mörk, att den eij kan blifva lämpelig i utöfningen.
Således, att bringa lagen uti dess tydeliga reenhet,
hade efter min tanke det varit R[iksens] H [ögl.] nu församlade
Ständer[s] i lagen ålagde skyldighet, att ifall Riksens]
St [änder] funit uti 1756 års författning något, som
rubbat det heliga contract emellan konung, Ständer ock undersåtare,
at då återstäla de dehlar uti sin obrotsliga helgd
men eij af det exemplet taga någon ny anledning till inbrott
på konungens valrättighet. Vårföre iag på det aldra högsta
tillstyrker Högh R. o. A. at öfver detta den Stora Deput. betänkande
eij hos oss någon proposition må giöras; så mycket
mera som min dyrt gångne ed ock trohet emot konung
ock regeeringslagar samt min riksdagsmannafulmackt tydeligen
förbiuder mig ingå uti någonting, som är emot lagen
ock mit samvete tillsäger mig, at alt, vad olageligen skeedt,
skall ock bör återgå; ock sedan iag till protocollet härmedelst
förvarat min skyldiga tanka af ömhet ock nit för vår sälla
regiering ock frihet, så protesterar iag på det kraftigaste
emot alt, som i detta förevarande ämne olyckeligtvis skulle
kunna beslutas.
Carl Tersmeden.
15.
Förteckning å kompletteringsval till riksens ständers kommission
och expeditionsdeputationen.
(Allegater I.)
Protokollet sid. 158.
År 1766 d. 2i7 Aug. sammanträdde R. o. A:s electorer och
utvahlde ledamöter till de ledige ställen uti följande deputationer:
Riksens
Högh Ständers Commission.
I stället för Hrr Reutercrona och Nordenhielm
Hr Anrepp, Johan Gabriel, Assessor,
Hr Lybecker, fullm. H. Drufva, Carl Johan, Cammarherre.
59
Expeditionsdeputation.
I stället för Frih. [Axel] Kurck
Frih. Zulich, fullm. Cederström, Clas, Major, Riddare af
Kongl. Svärdsorden.
På samtelige electorernes vägnar:
Gustaf Reuterholm. Gyllensvan.
16.
Löjtnant Jonas Ehrenhielms memorial om oavgjorda
riksdagsärenden.
(Allegater II, sid. 10kl.)
Protokollet sid. 197.
Ödmjukt memorial.
Vid slutet af långa riksdagar, då hvar och en längtar efter
sitt hem och därföre som aldramäst skyndar på riksdagsärendernas
fortgång, händer ofta at i brådskan månge för
det allmänna högst angelägne mål blifva liggande och liksom
i glömskans mörker begrafne.
Mången, som vet något ondt med sig och frucktar för
straff, torde ock i forna tider til undgående däraf genom
vänner och väns vänner med alla krafter hafva arbetat på
riksdagars hastiga slutande, just då dess brott och förseende
stått på vippen at ställas för en öppen dag. Vi kunna väl
fägna oss däröfver, att allmänna rösten om denna välsignade
riksdags skyndesamma slutande icke leder sin upprinnelse
från så grumliga källor; men om vi vilja undvika förebråelse
af våra hemmavarande medbroder och ej oskyldigt misstänkas
att förhem :te brottsliges operationer kunna hos oss
haft någon värkan, så håller jag för min del nödigt, at vi i
tid noga göra oss därom förvissade, det alle sådane allmänne
mål, som nära röra rikets och hvar mans säkerhet, icke på
något sätt eller under hvad sken det vara må få blifva nedlagde
utan otvifvelackteligen komma til Riksens Ständers
granskning och laga afgörande, innan riksdagen slutas.
.De mål, som jag i synnerhet anseer vara af sådan beskaffenhet,
äro följande.
60
l:mo. Betänckandet angående Hrr Riksens Råds förhållande
uti växelsakerne, som ännu hvilar i Stora Deputationen.
2:o. Angående Hrr Giese och Olthoff samt myntväsendet i
Pommern under sista kriget.
3:o. Angående circulationsväxlarne och den kronan därigenom
tilskyndade skada.
4:o. Angående de enligit Riksens Ständers beslut fiorton
personers utnämnande, som utur Banquen lånt fyratio millioner
och ett vist contoir, som lånt sexton millioner dahl:r
kopp:rmt.
5:o. Angående Cancelliecollegii förhållande uti de mål,
hvarföre åtskillige Hrr Riksens Råd blifvit licentierade m. m.
6:0. Angående förre och i synnerhet äldre bancofullmägtiges
ansvar.
7 :o. Angående återbetalning af de utur Riksens Ständers
Contoir olagligen utgifne ansenlige medel.
8:0. Angående tryckfriheten.
9:o. Angående indragning och minskning af en myckenhet
öfverflödiga pensioner.
10 :o. Om rådsämbetets ambulatoriska inrättande för framtiden.
11 :o. Om säker controll däremot at Secrete Utskottet framdeles
eij må kunna giöra inbrott i plenorum gjöromål och
icke för sig enskilt behålla, hvad allmänt kunnigt vara bör.
12 :o. Angående säkra medel til förekommande däraf, at
rikets kongsgårdar och fastigheter samt medel och ämbeten
icke måge kunna olagligen disponeras och bortgifvas.
13 :o. Angående visse personers omåtteliga bancolåns indragande
och utlånande åt andre i mindre summor, i den
händelse Banquens tilstånd det tåla kan, samt om någon utlåning
kan skje i guld- och silfvermynt.
14 :o. Angående Kongl. Cammarcollegii hushållning med
Kongl. Maij :ts och cronans gods och hemman.
15 :o. Huruvida de accordsrättigheter, som til åtskillige
personer sistl:e riksdag förläntes men ännu ej i fullbordan
gådt, böra äga bestånd.
16 :o. Om magistratspersoners exclusions och vahlrättigheters
inskränckande.
17 :o. Angående indragning af onödig tilökning af rikets
stat.
61
18 :o. Angående myntvärckets reglerande och myntets proportionerande
til värde efter hvars annars invärtes halt samt
det i utrikes handel mäst gångbara.
19 :o. Huruvida förbud mot mynts utförande för riket är
nyttigt eller mera ricktar växelvinglare.
20 :o. Angående medel til den tryckande folckbristens bolande
och
21 :o angående Secrete Deputations betänckande om de
fullmagters indragande, som hafva blifvit tvärt emot Riksens
Ständers författning af d. 23 Maji förledit år bortgifne.
Jag vill icke förmoda, att det faller Riksens Höglof:e Ständer
besynnerligit, at man nu vid riksdagens annalkande slut
yrckar på så vigtige måls afgörande; men denna uppmärcksamhet
försvinner, så snart man påminner sig, at Riksens
Höglofl. Ständer i öpna skrifter försäkrat allmänheten, att
desse mål med sine fölgder uppå innevarande riksdag skulle
varda utarbetade samt dessutan i riksdagens början beslutit,
att sakerne sjelfva skulle af sluta riksdagen, sedan de fått
den rättelse, som riksens rätt och beträngda tilstånd kräfver.
Jag underställer desse mine välmente samt ifrån all hämd
och partieanda vida afskilde tanckar Edert mogna bepröfvande,
mine Herrar, och försäkrar mig i anledning af
Eder nit och kärlek för ett betryckt fädernesland om ett
benägit bifall härutinnan.
För öfrigit anhåller jag ödmjukast at få vända mig med
detta memorial till de öfrige respective stånden.
Stockholm d. 17 Septembris 1766.
Jonas Ehrenhielm.
Lieutenant.
17.
överstelöjtnant Fredrik Gyllensvaans diktamen om manufakturfonden.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 220—221.
Dictamen ad protocollum.
Riksens Högl. Ständers Handels- och manufacturdeputation
har jemte betänckande af d. 28 i nästl. månad til Riksens
Högl. Ständer upgifvit ohngefärligit förslag öfver manu
-
62
facturfonds inkomsten och utgiften för år 1767 och följande
med hemställan, om icke de förslagsvis uptagne utgifter,
hvilcka til följe af de derom ännu subsisterande och til
största delen vid denne riksdag än ytterligare faststälte författningar
må af vederbörande Kongl. Commercecollegio och
Statscontoir verckställas i den ordning, som de uti samma
förslag finnas specificerade.
Efter detta förslag skulle, sedan alla löner, interesse til
Banquen för 350 000 d. s:rmt, lån, tagne 1756 a 3 procent,
utskepnings- och tilverckningsprsemier, plantagemedel och
läroprsemier, som tilhopa utsättas til 175 333 d. 10 1/3 öre
s:rmt, betalte blifvit, den öfrige delen af manufacturfonden,
som bestiger sig til 134 342 d. 26 öre d:o mynt, användas til
de inventionsprsemier, resor och flere sådane til maufacturernes
nytta ländande utgifter, som K. Maij :t uppå underdånige
tilstyrckanden i nåder anordnar, jemte fyllnad i hvad under
förenemde praemietitlar och af Riksens Ständer anordnade årlige
utgifter brista kunde. Hvarefter hela resten, samt hvad å
Manufacturcontoirets balancer inflyta kan, på bancoskulden
hvarje år i Martii månad för det förbiflutne året til Banquen
afbetalas.
Denna Högh Hand[el]s- och manufacturdeputationens fattade
principe kan efter min tancka i afseende på banco- och
financevercket hvarcken ansees billig eller för rikets inbyggare
mäst nyttig.
Fonden, hvarmed Manufacturcontoiret börjat dess operationer,
har blifvit förlagd af Riksens Ständers Banque, och
sådant har skiedt emot särskilte villkor och förbindelser
at tid efter annan återbetalas.
Banquen äger således uti hela manufacturfonden förlagzrättighet,
som utestänger alla andra therifrån, enär Banquen,
på sätt som utlofvat varit, icke blifvit för thess försträkte
medel förnögd, hvarcken för räntan eller afbetalningarne
på capitalerne.
At Manufacturcontoiret hittils brustit i sådane thess egne
förbindelser, såväl för de lån, som löpa utan ränta och hvarpå
afbetalningar å hufvudstohlen endast bordt ärläggas,
som the h[vil]ka ränta bordt betalas före, thet täktes Högl.
R. o. A. therutaf benägit intaga, at berörde contoir nu är til
Banquen skyldigt öfver 26 tunnor guld; men i händelse
Manufacturcontoiret fullgiort the afbetalningsskyldigheter,
som vid förflutne riksdagar detsamma blifvit ålagde, hade
63
dess skuld nu icke bordt vara större än ohngefärl. 15 tunnor
guld, oberäknat ett privat lån af 68 393 d. 28 öre k:mt, som
contoiret åtagit sig at vara ansvarig före; och har således
Manufacturcontoiret til närvarande tid brustit at uppå dess
skuld til Banquen ärlägga en summa af 10 tunnor guld,
67 717 d. 13 1/3 öre s:rmt.
I anledning häraf hade jag förmodat, thet Banquen såsom
förläggare skulle vunnit en bättre rätt och förmohn uti manufacturfonden,
än Högl. Handels- och manufacturdeputationens
upgifne förslag medförer; ty i stället för det at Banquen
bordt vara ibland the förste, som skulle för thess fordran
contenteras, har, utom interesse för ett enda lån allenast,
blifvit den sidsta i förslaget och sådant ändock med den
märckeliga skilnad, at the af Hans Kongl. Maj:t til gifvande
anordningar för inventionsprsemier med mera, samt hvad uti
praemietitlarne brista kunde, först af återstoden skola betalas
och sedan then theraf upkommande rest samt, hvad å balancerne
inflyter, endast tilkomma Banquen; hvarigenom således
ovist blifver, om Banquen hädanefter kan ärhålla någon
eller kanhända aldeles ingen afbetalning på Ihess fordran.
Detta är så mycket mera ömande, som Högl. Secrete Utskottet
uppå Handels- och manufacturdeputationens gifne
anledning vid denne riksdag tilstyrkt at, til räddning och uprätthållande
af finare jern- och ståhl- samt metallfabriquesinrättningar,
de afbetalningar, som på Manufacturcontoirets
til Banquen under räkningarne n:ris 3 och 4 stående skuld
[göras?], må tils vidare såsom discontfond användas enligt
projecterat reglemente.
Så ovedersägeligit det är, at en stat äldrasnarast återvinner
sin upkomst genom sådane slögders understödjande, som
grunda sig på rikets omedelbara producter, så oumgängeligit
blir det också at i synnerhet upmuntra våra metallers förädlande
til exporternes förökande; fölgaktel. böra alla de medel
och utvägar, sorn vidtagas til samma nyttiga ändamåls
vinnande, äga en emot målets nödvändighet svarande säkerhet.
På denna grunden blir det äfven så nödvändigt, at den til
små smidens uphielpande anslagne discontfonden fulleligen
utgår.
Till hvilcken ända och på det Banquen ther jemte må
ärhålla sin tilbörliga förlagsrättighet samt jemväl the anstalter,
som redan tagne blifvit uti financevercket, icke måtte
64
rubbas uti sin naturliga ställning, hemställer til Högl. R. o. A.
jag ödmiukel., om icke 109 000 d. s:rmt årligen böra afbetalas
af manufacturfonden på Banquens skuld framför några
andre berörde fond ålagde utgifter, hvarefter öfverskottet
och de odeterminerade balancerne användas til lönernes,
schefferiestatens, utskepnings-, tilvercknings- och läroprseiniers,
plantagemedels, inventionsprsemiers och flere utgifter
efter den ordning, som förslaget innehåller.
För at ännu mera lätta och underhielpa detta föremålet
underställes tillika vördsamel. R. o. A:s ompröfvande, om
icke de ifrån Handels- och manufacturdeputationen til plena
inkomne och ännu oafgiorde betänckanden, som i stöd af löften
vid förra riksdagar utstaka utgifter af manufacturfonden,
kunna på det sättet afgiöras, at Kongl. Commercecollegium,
sedan alla förenämde utgifter såsom mäst nödvändige
äro bestridde, utdelar och reparterar then öfverblifvande tilgången
vederbörande emellan, mark om mark; kommande
dessa i detta fallet ej mera at lida än fiskerijeprsemiers innehafvare,
h[vil]ka efter Högl. Secrete Utskottets tilstyrkande
måste åtnöija sig med 50 procent.
Icke eller fattas härå praejudicat, ity at 1719 års Ständer
vidtogo en dylik författning med de af rikets inbyggare, som
hade at fordra för giorde förskotter både uti penningar,
vahror samt löner, h[vil]ka jemväl i samma proportion, som
här omförmält är, undfingo sin betalning.
Skulle denna min tancka af Högl. R. o. A. vinna bifall, utbeder
jag mig, at extractum protocolli deraf måtte med de
andre respective stånden communiceras.
Stockholm d. 20 September 1766.
Gyllensvan.
18.
Hovjägmästaren Fredrik Gripenstiernas diktamen om riksdagens
slut.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 222.
Dictamen ad protocollum d. 20 Sept. [17]66.
Då jag mig föreställer, det ricksdagar och almänna ricksmöten
i våra land äro inrättade för at afhandla och öfverse
65
såväl alla de ärender, som uti Regeringsform, fundamentallag
och Ricksdagsordning upräknade finnas, som och alla de
ärender, Ständerne under sina sammanvarelser finna för rikets
rätt och säkerhet oumiänge[lige] at uptaga; så finner
jag och, at inga andra ordsaker böra föranlåta Ricksens
Ständer at afbryta ricksdagsjöromålen och sluta ricksdag, än
då Ständerne finna, at alla rikets almänna och enskilta, n. b.
rätta rioksdagsärender äro afgjorde. Fördenskull och då jag
bör yttra min tancka öfver det nu i fråga varande Högh Secrete
Utskottets extractum protocolli, så har jag den äran
at för min röst i ödmiukhet tillstyrkia, at emedan Högh Secrete
Utskottet berättat, det de efter 14 dagars förlop tror
sig kunna hafva till slut bräckt alla de ärender, som dem enligt
Ricksdagsordning och instruction åligga, så må desamma
14 dagar lämnas Högl. Secrete Utskottet och de öfrige
deputationerne, som enligt förra beslutet ännu vara böra,
at ostörde arbeta, och sedan alla ärender ifrån dem till
Ricksens Ständers plena inkommit, så må plena då dageligen
afj öra målen, intill dess eij mera än 3 a 4 dagars arbete för
dem kan återstå, då jag för min röst håller före det vara tid
nog at utsättia dagen til ricksdagens slut; efter vilken tid
man då kan efter omständigheterne sig utlåta, om det kan
finnas oumjängeligit at utnämna vissa ledamöter af stånden
till Kronprinsessans beneventerande, derest Dess höga
ankomst icke infaller, emedan Ständerne än äro tillsammans.
I öfrigit och som det är redan engång för alla afgjort, at
Expeditionsdeputationen bör uphöra tillika med ricksdagen,
så tror jag och, at denna arbetsmetod leder bäst till ändemålet,
så at nyssnämde deputation må kunna under dessa
14 dagar expediera alla till och med i dag afjorde mål och
sedan träda tillsammans alla eftermiddagar och så skyndesamt
expediera, som Ständerne hinna at resolvera. Ifrån
denna min tancka kan jag icke begifva utan votering.
Stockholm d. 20 Septemb. 1766.
F. Gripenstierna.
66
19.
Vice korpralen Carl Julius Lilliesvårds diktamen om riksdagens
slut
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 222.
Ad protocollum d. 20 Sept. [17]66.
Sedan Höglofl. Secreta Utskåttet igenom utdrag af protocollet
behagat tillkännagifva, at de för sin dehl funnit rixdagen
kunna slutas til d. 1 nästkommande October, så häfver
jag med mycken upmärksamhet hort upläsas et af en
värd ledamot inlemnat memorial, hvarutinnan åtskilliga saker
såsom oafgiorde anföras, och hvarigenom förmenas, at
denne tid dertil icke nog tilräckelig vara kan.
Med denne värda ledamotens benägna tillåtelse kan jag
intet underlåta at tilkänna gifva, det jag angående detta måhl
med honom stannat i olika mening, hvilket och lärer vara
för första gången, aldenstund jag under hela denne rixdag
med fullkomligit nöije haft den ähran känna hans hederliga
tänkesätt, hvarmed jag mig städse i alla delar conformerat
och hvaraf jag gior mig både heder och skyldighet at på sådana
grunder såssom tilförene städse fortfara.
Til undvikande af alla vidlöftigheter vil jag nu eij detaillera
de i bemelte memorial anförde puncter utan endast
ärindra Höglofl. R. o. A., hvad förtroende vij lemnat icke
allenast vår prisvärde Landtmarskalk utan och vårt berömvärde
Secreta Utskått samt hvarannan inbördes, hvilket förtroende
äfvenväl med aldra största sorgfällighet til rikets
och medborgares gemensamma bästa så blifvit fullgiordt, at
i anseende til de kraftiga vedermälen, vij deraf funnit, icke
i ringaste tvifvelsmål kan dragas, det ju den utsatte tiden
är tilräckelig nog til de återstående rixdagsärenders afslutande,
hvarvid ingenting lärer utelemnas, som rikets angelägenheter
och hvars mans säkerhet ärfordra kan.
Öfvertygad derom at et så uplyst stånd sorn Höglof. R. o.
A. eij låter förleda sig af ogrundade misstankar, som endast
utaf af grundens missfoster til oenighets befrämjande kringsprides,
tager jag mig således den frihet at Eder, mine gunstiga
Herrar, på det ömmaste til sinnes föra, om icke vår
67
ährefulla Landtmarskalk, för hvilken Edra hiertan med fullkomligaste
vördnad och tilgifvenhet äro och böra vara intagna,
sedan han sielf försäkrat oss, det ingenting mera återstår,
som vidare utdrägt kräfver, förtienar såssom den minsta
belöning at ifrån sin så lång tid hafde oändel. mödosamma
och högst berömvärde förvaltning, så snart möijeligit är,
niuta den hvila, menskligheten tarfvar. Om icke våra hedervärda
herrar och män efter et deras efvigt varande sinneslugn
befrämjande arbete nu böra få fullgiöra den hierteliga
längtan at hvar och en i sin landsort vårda sig och de sina
samt förbättra de olägenheter, i en så lång frånvaro kunnat
hos dem förefalla; och slutel. om icke våra hemmavarande
medbröders igenom denne märkvärdiga rixdags långvarighet
existerade börda, hvilken utom dess medelst dryga gärder
nog är ökad, bör desto snarare lisas.
Desse med flere tilsammans tagne reflexioner torde vid deras
närmare öfvervägande vinna den påsyftade värkan at
bijfalla mera förmälte Höglof. Secreta Utskåttets extractum
protocolli, hvarom hos Höglof. R. o. A. jag i ödmiukaste måtto
anhåller.
Carl J. Lilliesverd.
20.
Ryttmästaren Johan Daniel Möllerstiernas diktamen om riksdagens
slut.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 223.
Dictamen d. 20 Sept. [17]66.
Då Höglofl. R. o. A. skall sig utlåta öfver Höglofl. Secrete
Utskott :s d. 18 Sept:r upläste extractum protocolli ock tillstyrckande
at den 1 Oct:r nästk:de sluta riksdagen, beder
jag till protocollet få anföra min välmenta tancka.
Ingen riksdag lärer under thetta regeringssätt ännu blifvit
sluten utan at lemna några mål oafgjorde; ock om deruti
någon angelägenhet vöre at nu gjöra likaså, torde mera nödvändighet
för mina ögon lysa at nu utnämna sidsta dagen.
68
Men då man anser Riksdagsordn:s 13 § från början till slut,
hvad Ständerne böra företaga ock afhandla, samt räknar the
mål, som dertill berättigade finnas, frugtar jag, at ett dermed
instämmande slut ännu på lång tid eij kunde stå at ernå.
Naturligast synes derföre vara, der omöijelighet vill förbjuda
ett rätt fullkomnande, at vidtaga hvad gjörligit ock
angelägnast är.
Jag medgiver, at jag icke vet mig kunna som Högl. Secr.
Utskottet inse uti the angelägenheter, som fordra riksdagens
slut förr vår väntade nådiga Prinssessas, Hans Kongl. Höghets
Arfprinsens tillkommande Gemåls, höga ankomst.
Den sällsamma hugnad at tillika här få se 2:ne kongelige
ächta paar lärer hvar svensk undersåte efterlängta, och hennes
dyra person genom Guds nåd finna nöije at se en rådande
magt, med underdånigste vördnad, gå sin lagälskande
öfverhet till handa. Jag finner derföre deruti icke så stort
skjäl som af den långa tid, riksdagen vahrat, al ett skyndsamt
slut efterlängta.
Om jag ser rätt, så roijer sig värckeligen denna längtan hos
något hvarje, ock önskas värckel:n af de aldramästa ett godt
slut! Jag är vist en af dem, som det högelin önskar. Jag
önskar slut, men derhos at thet må blifva godt!
The allmenne mål hafva vid thenne riksdag njutit sin tillständiga
förmonsrätt; dock har en värd ledamot registrerat
flere, som R[iksen]s Högl. Ständer på thess memorial lära
uti anmärckning taga.
Här äro ock flere mål, som eij stå annorstädes än hos
R[iksen]s St[ände]r at rättas. Dem finner jag fastän icke
med lika tidig, dock med lika ostridig rättighet böra afgjöras,
så framt icke en stor mannamån skall ske.
Thet är nog olyckeligit för the sökande, som med större
lidande till äfventyrs sidst eller ock icke kunna till sluts
ernående förekomma, sedan riksdagen så länge ock träget
upvachtats; som särdeles lärer finnas ibland prejudicemålen,
som mäst rörer Adelen, ock åtminstone sådane embetsmän,
som hittils blifvit räknade för adelige vederlikar.
Thet är åtminstone the andre resp. ståndens skyldighet,
som för lön och betalning äro riksdagsmän, at blifva tillsammans
för afgjörande af rätta riksdagsärender. R. o. A. deremot,
som på egen bekostnad sig hålla måste ock som altid
äro talrike emot the öfrige stånds ledamöter, kunna, när thet
69
behagas hvar för sig sluta riksdagens bivistande. Derföre synes
icke ifrån Riddarehuset böra emanera något skyndande
bifall af sådan proposition.
Den oförlikneliga flit, som nu en långlig tid uti the angelägnaste
deputationer lärer framskaffat en stor hop betänckanden
till plenorum godtfinnande, lärer försedt dem med
längre tids betrachtelse, såvida målen med nödig ordning ock
betänckande skola afgjöras.
Arbetet bör ju nu efter R[iksen]s St[änder]s beslut uti de
mäste deputationer uphöra. Plenidagar kunna derföre flitigare,
jag menar åtminstone 3 g:r i veckan, hällas, ock då
en hop dageligen minskas, så at hvad uti deputationerne
utarbetat blifvit, må äfvenväl vinna sitt slut; åtminstone för
den största del, medan sakerne af ny handtering ännu äga
i stånden en friskare kännedom.
Under allment väl synes mig med skjäl kunna begripas
många privatorum lagliga klagomål, åtminstone då the till en
större massa sammanslås. Thet är derföre efter min tancka
billigt at låta them så njuta sin rätt ock lagliga decision för
thet åtminstone, som utarbetat finnes; at R[iksen]s Högh
St [ände] r eij sluta med halfgjordt arbete, mera i den del än
the andra.
Höglofl. R. o. A:s välbehag underställes ödmiukehn dessa
mina velmente tanckar, med tillstyrckande at först på en förteckning
författas ock specificeras må alla till R. o. A. inkomne
utarbetade ock än oafgjorde mål, innan som R. o. A.
täckes sig öfver riksdagens sluttermin yttra.
Stockholm den 20 Sept:r 1766.
J. D. Möllerstiernn.
21.
Kapten Nils Harald Silfversparres diktamen om Tunderfeltska
familjens fordran.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 262.
Dictamen.
Utaf Höglofl. R. o. A:s ynnest önskar samt utbeder jag
mig ödmiukeligen några ögnableks tålamod, då jag härmed
70
afbryter en tystlåten vane; öfverskridandes en nästan så godt
som medfödd blygsamhet.
Ett för trätton åhr tillbaka af Tunderfältiska familien till
mig fattat förtroende angående åtskillige deras angelägenheter
är driffiädren till detta mitt tal.
Härmed täncker jag korteligen uprepa denna familiens
oförskylta lidande, här i sitt fädernesland.
Stamfadern var Commerciefactoren Johan de Rode, dess
Fru Medea Kock gifte sig andra gången med Jurgen Tunderfeldt,
som i brist af manliga bröstarfvingar adopterade Johan
de Rodes barn anno 1678. Familliens i de tiderne uprättade
arfslistor vittna om dess förmögenhet til mer än 160/m rdr:s
värde.
Ifrån Johan de Rode hänleder sig den fordran, som nu
egenteligen förehafves. Dess commissioner i Ryssland voro
ministeriela, jämte många åtfölljande planer, hvaribland en
upbörd i Ryssland af 70/m ducater och allehanda handels
samt oeconomiska anstalter, depescher, resor och bygnad.
Till detta sednare jämte löhn och uppehälle hade han vågat
at använda åtskillige dryga förskåtter uhr egen cassa; så at
dess fordring slutel. bestod i bygnadskostnader, resekostnader,
löningz- och nådåhrsfordringar och ytterst af upgången
ränta till a:o 1681 in alles 15 641 rd. 39: 21
Desse rijkens då tijdtals sig yppade missförstånd samt de
Rodes drifvande sinnelag och åfta obehagliga comissioner at
föredraga förskaffade honom kallsinighet och misstancka vid
ryska Håfvet, som märkeligen ökades vid upkommen invertes
oroo, hvarefter han hotades med en och annan ofryntlighet,
at han trodde sig vara stadd i äfventyr, intogs af skrämssel
och dog af slag. Änckan fant sig föranlåten kasta egna och
ministeriela papper på elden. Hon med barnen blefvo ofördröj
el. därefter arresterade. Egendommen sequestrerades och
såldes under sitt rätta värde. Mannens lijk stod obegrafvit,
tils Frun sattes på fria fötter. Krigsoroligheterne i Konung
Carl XII:tes tijd giorde henne förlustig af ali sin förmögenhet
i Ingermanland; så at dess descendenter intill närvarande
tijd hafva måst söka sin utkomst utom fäderneslandet.
Skiönt nu alla verificationer på förbemälte sätt blefvo upbrände,
ärkiändes dock fordrans ricktighet gienom 1669 och
1681 åhrs behörigen uprättade och utfärdade afräckningar.
Drottning Christina och Dess höga thronfölgare intill 1700
åratalet hade alla varit omtänckte samt beordrat utvägar till
71
betalning, som dock icke vunno någon märckelig fullbordan
för mellanträffande brist och hinder.
Ändteligen rögdes mindre ömhet om medundersåtares rätt
och välfärd vid Kongl. Reductionscommissionens handterande
af denna saak.
Här valverades myntsorten från rdr till dal. s:mt yttermera
till lätt mynt. Sist och fastän fordrans ricktighet ärkiändes
under förmälte vilckor och stympade saldo, så påfants
det upskåf och den invändning, at ingen betalning
kunde bevillias, för än familien giordt redo för de af de Rode
i Ryssland upburne 70/m ducater.
Detta har nu giordt uppehåll, intill dess jag utverckade
mig höga ordres till Ricksarckivum, hvarest mig meddeltes
vidimerad afskrift af Drottning Christinas quittence, och
därpå ärtappades behörig för sig gången revision vid Kungl.
Kammarrevision öfver desse 70/m ducater.
Nog hade Reductionscommissionen innom närmare och
färskare tijdevarf ex nobile officio kunnat infordra, hvad
jag på långt aflägsnare tijd igienfunnit; de ägde at befalla.
Jag har måst söka och solicitera; ty stadnar utdrägten på
dem och eij på de sökandes sijda.
Gienom nijt och omtancka om rijketz ärender hade Fru
Medea Kock kommit i mistning af alla sina bevijs. Tijdslängd
och krigsoroligheter hade sedan invecklat desse prsetentioner
innom mera oreda, mörcker och utdrägt.
Hade 1681 åhrs liquidation och därpå utfärdade konungabref
vunnit värckställighet utan interruption af benämde
obefogade invändning, så voro man nu redan betalt och hade
fått draga ränta och förmohn af sina pängar. De hade då utfullit
i samma mynt, som de Rode giordt sina kåstnader och
utgifter.
117 åhrs föråldrad fides publica, då allting är bevakat, kan
eij till sin rätt och invertes sanning bortblandas innom åhrens
mängd. Säkerheten i handel och vandel, samt om det allmänna
eij skall råka i misstroende och förlägenhet, fordrar
lijka reciprocitet emellan chronan och undersåtare som emellan
medborgare inbördes. Ingen particuler, som vill bibehålla
sig uti hedder och allmänt förtroende, skulle utan försyn
kunna proponera ett betalningssätt, som anihelar betalningen
och försätter den fordrande i ruin och uselhet.
Höglofl. R. o. A. täckes sielfva mäta denna ruinerade familiens
debet och credit. Månne den på god tro niuter, hvad
72
efter så många åhrs obefogade utdrägt hon niuta bort? Kommer
sådant öfverens med ett välbestält samfunds ryckte och
omdöme hos andra nationer samt med R. o. A:s vällvillia
mot en sin medlem, som äger denna enda usla räst af sina
förfäders fordna stora förmögenhet. Svaret måste grunda sig
på Höglofl. R. o. A:s vanliga ädelmod och ömhet samt den jämvigt,
som alltijd plägar åtföllja dess omröstningar och vidtagne
beslut. Här begiäres eij något förskått, ingen belöning
och ingen tillökning i staten, utan här anhålles om rätt.
Jag kan eij lämna obemält at i den utfärdade liquidationen
finnas åtskillige momenter familien till värckel. oförtiänt
minskning, som man gådt förbij at ärnå skyndsamt
slut; äfven och at andra denna ricksdag blifvit betalte efter
cours, som räckna sina praetentioner ifrån 1600 åratalen.
Fördenskull synes billigt bifalla Secrete Utskottetz tillstyrckan
med den tilläggning, at betalningen må skie efter
cours och speciemynt enl:t 1681 åhrs häröfver utfärdade
liquidation, i likhet med förr vijd denna rijksdag afhulpne
mål, samt at den af Reductionscommission åstadkomne
obefogade utdrägt kunde bemötas med bättre nummer och
classification till en liten reconvention och skadeståndz ärsättning
för oskyldigt lijdande, såsom en speciel casus utan
praejudicat.
Sluteligen at befallning kunde afgå till Kammarcollegium
om foderlig expedition i familiens ännu oafgiorde praetentioner,
samt at dena ståndetz emot sin medlem i desse stycker
beviste protection och vällvillja kunde än vidare understödjas
med en vänlig beskickning till de andra stånden.
Stockh, d. 24 Sept. 1766
N. H. Silfversparre.
22.
Kaptenlöjtnant Cart Fredrik Jerlströms diktamen om kommendör
Heldenhielms tur.
(Bil. tilt prot.)1
Protokollet sid. 275.
Sedan jag denne ricksdag ifrån Högl. Secr. Deputation åhört
så mångå vählgrundade betänckande här upläsas, så hoppas
1 Med påteckning: Jerlströms dictamen. Den 30 sept.
73
jag, att Högt. R. o. A. eij ogunstigt uptager, att detta betänckande
ifrån samina deputation rörande Hr Jagtvärfscommendeuren
Helldenhielm faller mig helt besynnerl:t och
ovani :t före. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig, att ett
dylikt betänckande kunnat utkomma. Jag styrekes så mycket
mehra i den tanckan, enär jag häremot jämför Högl. Sec.
Utskottetz till Ricksens Ständers plena ingif:t betänckande
uti samma sak, som är aldeles stridande emot den öf :rtygelsse,
Högl. Sec. Deputation haft, och det i en tid, då vij så mycket
klaga öf:r våra goda lagars elaka värckställighet, och
dess application el:r utöfning finnes vara så mycken tvetydighet
underkastat, som nu bevises genom desse 2:ne särskilte
betänckande uti en och samma sak, som bägge grunda
sig på lag, men eij godtycko, ty den är hos Riksens Ständer
banlyst. Jag måste för min ringa dehl tillstå, att jag
finner Högl. Sec. Utskottets tancka härutinnan vara så rättvist
och oväldigt, att ingenting däremot bör kunna invändas,
ty det är grundat på ordning, lag och rättvisa samt förra
Ständers fattade beslut, men på hvad lagsens ruin Högl. Sec.
Deput. har grundat dess beslut på, det vet jag intet; är det
intet grundat på lag, bör det förkastas, ty att vara frijkostig
på andras depance, det har aldrig varit, kan eij el:r blifva
Ricksens Ständers giöromåhl.
Hade Hr Heldenhielm, när han blef commendeur vid Kongl.
Maj:ts Jagtvärf, tillförrende varit värckehge officeer vid
Am:tt, åtminstone lieutnant och innehaft Hans Maij :ts
värckel. fullmagt därpå, så hade han haft någon rättighet
att åter få gå in vid Am:tt, n. b. efter den tour han hade,
enär han geck ut, då han nu eij hade kunnat blifva mehr än
capit.lieut., högst capitain; men som han eij var mehr än
underofficeer, hvilcken syssla eij medförer någon rättighet
till tour, så lärer Högl. R. o. A. högrättvist finna, att han eij
är berättigat att blifva capit.lieut., långt mindre commendeur
el:r öfverstes vederlike, som Högl. Sec. Deput. föreslår, ty
till att ifrån underofficeer spinga lieut., capit.lieut., capit.
och commend.capit. förbij och directe blifva commendeur
vid Am:tt, det är oärhörda saker, som varcken här el:r annorstädes
någonsin förspords. Emot Hr Heldenhielms skickel:het
el:r person kan jag ingenting invända, emedan jag
tror att med så mycken skickelighet mangerat dess eschaloupar
och fartyg uti Mälaren som någon annan, men jag
vill hoppas det, att en hvar lärer finna, ingen jämförelse
33—SS 145 i
lärer kunna giöras emellan dylika fartyg och ett bevärt 60
å 70 canons örlougzskiepp; det förras defension består af
åror och båthake, då kjeppslänger utgiör den största attaquen,
det senares af 2: ne batterier glatt lag 24 och 18 ®
canoner, back och skantz oberäknad, utom all annan defension
af handtgevähr och feurvärckspersedlar. Således är nu
lydéhn att se, att ingen jemförelse bör kunna giöras uti
tjensten mellan den flotta, Hr Heldenhielm commenderar,
och örlougzflottan. Skulle någonsin ett dylikt commando, det
jag eij vill önska, Hr Heldenhielm ombetros, så tror jag, att
han skulle finna en märckel. skillnad häremellan och följacktehn
eij hålla den tjensten för så föga ansvar vidhängande.
Jag måste tillstå, att sådanne språng, ifrån intet blifva
commendeur vid Am:tt, de falla mig helt ovanliga före, ty
jag har t jent vid samma stat ifrån 1747, under hvilcken tid
jag måst giöra tjenst som gemen, gått alla underofficeersgraderne
igenom och nu äntehn hunnit till capit.lieut. Jag kallar
det intet i anseende dertill, att med commendeurssysslan
vid Jagtvärfvet aldrig enl:t Ständers beslut åtfölgt någon
rang el:r competence till vidare befordran, såvida de eij
tillförne på stat varit värckehe officerare, i hvilcket afseende
på det nambnet commendeur eij något afseende härpå bör
kunna hafvas, ty med enahanda nambn el:r caracteer åtföljer
eij enahanda värdighet; till siöss på våra örlougzskiepp
brukas äfven en dehl, som kallas commendeurer, nembhn 1
vid hvar canon, sorn skola vara hufvudmän samt rickta och
commendera densamma; desse äro ändå vol. el:r gemena
karlar; det vare långt ifrån mig att emellan Hr Commend.
Heldenhielm och desse giöra någon jämförelse, men jag
nembner dessa allenast för nambnet skull att dermed bevisa,
att med det nambnet commend. eij medföljer enahanda värdighet.
I Holland finnas äfven till sjöss 3:ne slags commendeurer,
den ena är i lika värdighet med våra vid Am:tt, den
andra åter i lika anseende med våra capit.lieutenanter, den
3:die åter commend. för soldaterna. Hvad åter beträffar den
extra lieut:ssyssla, som Hr Heldenh[ielm] skolat förrättat
till sjöss, så medförer detta eij el:r någon rättighet för honom
i anseende därtill, att den var grundat på ett constitutorial
utaf Kongl. Am:tscol., n. b. så länge finska kriget varade,
och med fredslugnet uphörde, och hvarpå eij någon fullmagt
sedan af Hans Kongl. Maij :tt påfölgde; dylike omstän
-
75
digheter voro den tiden eij rara i anseende till am:tsstatens
otillräkelighet till dess många behofver, hvilcka alla sedan
med freden gingo till dess förra sysslor, hvarpå de hade
fullmackt. Slutel:n begriper jag intet sättet, huru denna sak
kunnat komma på sådant sätt till Högl. Sec. Deput. utan att
blifva dit remiterad af Uhrskillningen, som är enl:t med fundamentallagarne.
Skulle sådanne saker kunna oklandrat existera,
tvärs emot förra Ständers tagne beslut, samt äfven
på sådant sätt komma till en deput., så ser jag ingen säkerhet
för medborgare mehra vara tillfinnandes.
23.
Krigsrådet Carl Erik Wadenstiernas diktamen om prästeståndets
riksdagsmannaval.1
Protokollet sid. 2S1.
Ad protocollum.
Höglofl. R. o. A:s ynnest utbeder jag mig at för andra
gången vid denne riksdag skrifteligen få yttra mina tankar.
Ämnet rörer det Högvördige Prästeståndets extractum protocolli
angående åtskillige omständigheters i akt tagande
hädanefter vid samma stånds riksdagsmannaval.
Min mening är ej at genomgå alla de puncter, som innehållas
i förberörde extracto protocolli; en del kunna anses
som oeconomica, en del röra antingen gammal vana, som
vunnit kraft af lag, eller ock för detta tagne författningar,
hvilka hela rikets Prästerskap antagit, gilladt eller åtminstone
aldrig öfverklagat; en del åter röra våra faststäldte
grundlagar samt R. o. A:s tillika med Prästeståndets egne
Privilegier och både i äldre och senare tider innehafde ömaste
rättigheter. Det blifver således endast öfver de momenter,
hvilka enlige min uplysning kunna räknas strida antingen
emot gammal vana, emot förr tagne beslut eller ock emot
Riksdagsordning och privilegier, som jag nu ämnar anföra
mina välmente tankar.
Hvad således 1 :mo det angår, at Högvördige Prästeståndet
1 Orginalet saknas. Återgivet efter år 1766 tryckt exemplar.
76
fastställer sora en oryggelig lag för framtiden, huru många
fullmägtige af hvarje stift böra sig infinna vid riksdagar, så
tyckes sådant ej instämma med Riksdagsordningens 6 §, därest
talas om dem, sorn vid riksdagar böra sig inställa. Orden
lyda så beträffande Prästerskapet: Såväl sorn ock en prästman
af hvarje 2:ne eller 3:ne probsterier eller contracter.
Härmed instämmer följande 7 §, där det heter: Prästerskapet
väljer i hvart probsteri eller contract sin fullmägtig; och där
Prästerskapet i flere probsterier åsämjas om en fullmägtig,
slår det deni fritt. Jämföres åter härmed 25 § uti Prästeståndets
Privilegier, hvarest Kongl. Majestät lofvar at vilja confirmera
menige Prästerskapet, såsom et särskildt stånd i
riket, vid deras vanlige säten uti alla solenne möten etc., och
därjämte besinnes, at Svea Konungaförsäkrans 11 § stadgar,
det alle privilegier böra oförkränkte handhafvas; ej eller något
stånds privilegier utan alla 4 rikets stånds enhälliga samtycke
vidröras och förändras; så upkommer uti mitt sinne
betydande betänkeligheter, hvarföre jag ej kan samtycka til
det nu varande Prästeståndets upgifne förslag til inskränkande
af deputerades antal vid riksdagarne; ty af de anförde
lagens runi inhämtas ljusligen, at hvart contract eller ock
2:ne eller 3:ne probsterier tilhopa äga magt at utnämna en
deputerad och at, om flere sätta sig tilsammans om en fullmägtig,
beror sådant n. b. ej på nu varande ståndets utan på
deras, nämligen probsteriernes fria vilja. Skulle nu Prästerskapet
i riket behaga följa förenämde 6 och 7 :de §:rs ordalydelse,
hvartil det äger ostridig rättighet, så blifva deputerade
af ståndet til riksdagars bevistande långt flere, än nu är
proponeradt; hvarföre ock som den citerade 25 § af Prästeståndets
Privilegier försäkrar Prästerskapet vid deras vanlige
säten uti alle solenne möten, följakterligen at samma sälen
ej får efter godtycko minskas och privilegier i allmänhet
ej kunna ändras utan alla 4 rikets stånds enhälliga samtycke,
likmätigt 11 § Konungaförsäkran; altså af styrker jag på det
kraftigaste Höglofl. R. o. A. at bifalla detta nu församlade
Prästeståndets antagne förslag, emedan alle ändringar i gemen
uti Riksdagsordning och privilegier altid lära anses såsom
farlige, medförande osäkerhet och göra sjelfva regeringssättet
vacklande. Härvid äger ofelbart den frågan rum,
huruvida et stånd, som sjelf sitter för fullmagter, i följe af
hvilka inga beslut emot regeringslagar och privilegier få vid
-
77
tagas, kan utan särskildt anmodan företaga och besluta något,
som synes vara stridande emot förenämde helige författningar?
Äfvenledes kunde den frågan göras, huruvida mål
och angelägenheter af sådan vigt sorn detta och hvilka röra
menige Prästerskapet i riket, kunna afgöras utan samtelige
fullmägtiges af ståndet när- och öfvervaro, som förut vid denne
riksdag tilstädes kommit.
Beträffande 2:do at den, som i biskopens ställe, då han
ej kan komma, skal blifva riksdagsman, bör väljas af Prästerskapets
egne medel, så är härvid nog at anföra; den ofvan -  nämde 6 § uti Riksdagsordningen nämner i biskopens eller
superintendentens ställe: en skickelig man af hvart consistorio.
Denne författning strider således emot Riksdagsordningens
klara innehåll, och är såväl detta som hvad vidare
stadgas, at enär biskopen sjelf reser, får ej någon consistorialis,
vare sig domprobst, professor eller lector, väljas, äfven
snörrätt emot det fria val, som på alla ställen i våra rikslagar
tillägges de väljande; varandes nog besynnerligt, at då
rikets väl och bästa i allmänhet fordrar, det riksdagsärenderne
handteras af kloke, skickelige och lärde män, blifva de
isynnerhet uteslutne, som genom långlige academiske studier,
ungdomens undervisning samt nästan dagelig förvärfvad
ärfarenhet och kunskap borde vara närmare än andre
til at deltaga uti riksstyrelsen. Detta vare sagt utan at
stöta eller förolämpa det Högvördige Ståndet, hvars flitige
studerande, upbyggeliga ämbetsgåvor, obeskrifveliga nit men
framför alt makelösa människokärlek jag tilförene, men
isynnerhet vid denne riksdag, lärdt at känna.
Rörande 3:tio at capellanerne i Stockholm, som lära vara
19 til antalet, ej nu som förr få välja egen riksdagsman utan
inskränkas ibland capellanerne i Upsala stift, sådant är emot
all vana och för detta i ståndet gillade beslut samt i mitt sinne
så mycket otjenligare, som de hvarken höra under samma
stift eller consistorio, ej eller äga rätt til befordran uti något
annat stift, än där de födde äro. Det är dessutan en ärkänd
sanning, at de värdige män, hvilka både vid förre och denne
riksdag varit capellanernes i Stockholm fullmägtige, hafva
med mycken heder intagit sina rum i ståndet och kunna
utan at förringa andras förtjänster sättas i jämförelse med
hvem det hälst vara må af menige Prästerskapet i riket både
i anseende til lära, lärdom och lefverne.
78
4:to. Behagar Prästeståndet utesluta nu och i tilkommande
tider alle adelsmän, ja ock de präster, hvars barn blifvit
adlade, ifrån rättigheten at vara riksdagsman. Jag önskade
gerna at uti oftanämde protocollsutdrag igenfinna några skäl
til såväl detta som de öfrige tagne beslut; men sådane har
jag förgäfves efterletat; det enda, jag påhittat, läses uti förberedelsen
til Högvördige Ståndets förklarade behag och vilja,
nämligen det alla däruti omnämde författningar äro faststäldte
til bättre ordnings vinnande; men jag frågar, ifall
Prästeståndet vid riksdagar består af 40, 50 eller 60 personer,
om ej ordning likaväl kunde hållas och om präster såsom
Herrans egne tjänare, ifall de ock vöre 1 000:de til antalet,
ja legioner, icke böra låta Guds anda styra sig och hålla
ordning inom ståndet? Jag frågar, om fast consistoriales
skulle få väljas och åtfölja biskopen til riksdagar, om oordningar
däraf äro at befara, och månne desse hederlige, lärde
och gamle män skulle upväcka kif och buller i ståndet? Om
sådant påstås, kunde enfaldigt folk däraf sluta, det lärde
män äro buller same och orolige, hvilket jag för min del håller
otroligt, emedan förfarenheten intygar, at ju klokare och
lärdare människor äro, desto fogligare, laglydigare, gudfruktigare
och mera människovänner äro de.
Jag frågar, om ordning däraf skulle störas, ifall capellanerne
i Stockholm finge nu som förr aflemna en deputerad
vid riksdagarne? De äro gemenligen, som alle capellaner,
fattige; därföre få de likväl ej föraktas, sådant vore synd af
det Högvördige Ståndet; få de lefva, kunna de så väl som
andre få kallelse til pastorater, probsterier, doctorshattar och
biskopsdömen och blifva omsider äfven så skickelige til riksdagsmän,
som våre mera välmående kyrkoherdar och probstar
nu äro.
Jag frågar ändteligen, om all ordning skulle förfalla, ifall
adelsmän, som äro präster, och präster, hvars barn blifvit
adlade, finge nu sorn förr säte och stämma uti ståndet? Aldrig
må jag tro, at adelskap är orsak til oordning eller at en
präst, så snart han eller dess barn äro adlade, blifver oordentelig
och börjar hata ordning. Ännu mindre tror jag, at Hans
Maj :ts utmärkta huldhet för präster genom benådning med
adelskap gör dem otjänligare at vara riksdagsmän, än de tilförene
voro; men aldraminst tror jag, at denne författning af
Högvördige Ståndet skedt til at bana vägen för någon nu här
-
79
varande biskop eller någon annan af menige Prästerskapet
at nästa gång blifva taleman; sådant vöre at, under föreburen
kärlek för ordning, hysa ensidiga och följakteligen hela Prästerskapet
i riket misshagelige afsigter, hvarföre jag ock redan
förklarat, at jag alt detta icke tror.
Imedlertid händer, ifall detta Prästeståndets beslut går i
verkställighet, at Ärkebiskopen Beronius, Biskoparne Hallenius,
Osander, Engeström, Schröder, Körning, Lagerlöf och
Benzelstierna tillika med Doctorerne Jöran Schröder, Haussvolff
och Celsius blifva för all sin lifstid ur ståndet slutne.
Frågar någon: Hvad har den gamle, hederlige, älskade samt
för studier och lärdom så ut- som inrikes vidtberömde Svea
Ärkebiskop gjordt, emedan han ej får vara riksdagsman
längre? Svaras: Hans Kongl. Maj :t har i anseende til hans
stora förtjänster och til följe af Prästeståndets Privilegiers
12 § haft honom i nådig ihugkommelse och skänkt dess barn
adelskap.
Frågar någon: Hvad hafva då de öfrige biskoparne, Hallenius,
Osander, Engeström, Schröder, Körning, Lagerlöf samt
Doct. Jöran Schröder, Hausswolff och Celsius gjordt, hvilka
alla äro kände för utmärkt lärdom, nit och trogne tjänster?
Svaras: Hans Maj :t har för samma orsak, som omnämdes
i anseende til Ärkebiskopen, haft nåd för dem och skänkt deras
barn adelskap. Frågar någon: Hvad har Biskop Benzelstjerna
gjordt? Svaras: Hans Fader var son af den gamle
Ärkebiskopen Eric Benzelius, hvilken ibland andre förtjänster
hade den hedern at vara vår odödelige Konung Carl
XII:tes informator; hans 3:ne Farbröder hade den ovanliga
men tillika förtjänta lyckan at hvar efter annan bekläda ärkebiskopssätet
i Upsala; han sjelf liknar hela dess slägt uti
mogen kundskap, lärdom och snille; men om alt detta ej
pröfvas vara nog, så svaras ytterligare: Han har en hos nu
varande Prästeståndet obehaglig egenskap, han är född adelsman.
Det är ej för et uplyst R. o. A., som jag behöfver bevisa, det
ingen, som är adelsman eller hvars barn blifvit adlade, kan
eller bör för den orsakens skul förlora några borgerliga rättigheter,
och hvad rättighet kan vara större, vigtigare eller uti
et fritt land ömare än den at med sine medbroder få deltaga
uti riksstyrelsen och det allmänna bästas befrämjande.
Det är ej för R. o. A:s skarpsynte ögon och vitterhet, som
80
jag behöfver bevisa, at Svea rikes adel redan uti påfvedömet
haft den rättigheten at som biskopar bevista våra allmänne
riksmöten och sammankomster; at de efter reformationen
oklandrade innehaft samma förmon och ändteligen at, sedan
detta regeringssättets början präster, som antingen varit adel
eller hvars barn blifvit adlade, opåtalt varit riksdagsmän,
enär de dertil af sina hemmavarande medbroder blifvit valde;
men hvad jag sluteligen ej kan undgå bevisa är at biskopar
i Sverige äro sjelf skrefne riksdagsmän, utan undantag
om de äro adel eller ej, och at utesluta en eller flere för det
de antingen äro adelsmän eller barnen adlade, strider både
emot Adelige och Prästeprivilegierne samt Riksdagsordning;
at mera bevisa uti detta ämne torde R. o. A. sjelf finna vara
onödigt. Det biskoparne i riket, utan undantag om de äro
adel eller ej, anses för sjelfskrefne riksdagsmän, bevises aldraförst
af Riksdagsordningens 6 §. Uppå riksdagar skola sig
infinna äfven biskoparne och superintendenterne etc. Äfven
af påföljande 7 §. Utom biskopen eller den, som i biskopens
ställe ifrån consistorio kommer. Och ändteligen äfven af den
16 §, som stadgar, at uti Prästeståndet har hvar biskop, superintendent
eller consistorii fullmägtig en röst. Om nu med
desse ställen jämföres 25 § af Prästeprivilegierne: Vi vele ock
härmed hafva alla våre biskopar och superintendenter samt
menige Prästerskapet såsom et särskildt stånd i riket confirmeradt
vid deras vanliga säten uti alle solenne möten och
samqvämen etc.; så lärer förmodeligen ingen finnas, som
kan bestrida biskoparne at vara sjelfskrefne riksdagsmän,
hvarföre de ock uti alla riksdagskallelser uttryckeligen nämnas
och til riksdagarne bådas. Detta blifver så mycket ostridigare,
som intet ställe uti våra lagar gör undantag, ifall de
voro adel elier barnen adlade; sådant hade ej eller överensstämt
med billighet, rättvisa och den aktning, som R. o. A. är
berättigat at få af de öfrige respective stånden och hvilken
aktning R. o. A. är beredd vid alla tilfällen at visa dem tilbakars.
At nu vidare ådagalägga, det uteslutande af en eller flere
biskopar eller präster, för det de äro adelsmän eller barnen
adlade, ifrån riksdagsmannarätten, är stridande emot privilegier
och Riksdagsordning, blifver så mycket onödigare, som
de anförde rum uti lag och privilegier göra tilfyllest och kunna
anses för tilräckelige bevis äfven uti detta senare ämnet;
81
men så bör jag ej förbigå at nämna, det Hans Maj:t uti Adelige
Privilegiernes 1, 2 och 3 §<§ tilsagt Adelen i allmänhet at
orubbade få njuta deras välfångne friheter, privilegier, förmåner
och rättigheter, af hvad namn de vara må, samt rikets
höga och angelägna ämbeten besättja af R. o. A. etc.
Följakteligen kunna prästeämbeten äfven utdelas till R. o. A.
Hvad hafva nu för förmoner i senare och äldre tider åtfölgt
desse ämbeten? Ibland andre den, som med skäl bör
anses mäst betydande och som nu vil betagas dem, nämligen
säte och stämma i Prästeståndet, biskopar som sjelfskrefne
och de öfrige efter val och förtroende.
Sedan jag nu efter min tanka öfverflödigt bevist, at ingen
biskop eller präst, antingen han är adelsman eller dess barn
blifvit adlade, kan eller bör slutas ifrån riksdagsmannarätten,
såsom varande emot gammal vana, den aktning stånden
äro hvarannan skyldige, såväl som emot Riksdagsordning
och privilegier, lärer mig ej til misstycke tagas, om jag påstår
ej allenast afslag åtminstone uppå de af mig nu omrörde
puncter uti Prästeståndets protocollsutdrag utan ock at
til betygande af vår osmak för alla emot privilegier och lag
stridige nyheter, R. o. A. täcktes anbefalla deras deputerade i
Expeditionsdeputation at vid ansvar för deras del ej ingå
uti expedition af dette mål såsom rörande både Präste- och
Adelens egne Privilegier samt tillika vår värda Landtmarskalk
anmodas at aldrig med sitt namns underskrift
auctorisera detta för R. o. A. i eviga tider menliga beslut.
Skulle R. o. A. först vilja försöka at afböja detsamma genom
en vänlig men tillika efter målets vigt och Adelens värdighet
afpassad föreställning hos de öfrige respective stånden,
så fogar jag mig gärna til den tankan; men som jag hyser
ringa hopp om god utgång, ehuru nära detta rörer R. o.
A:s rättigheter, så anhåller jag ödmjukast, at detta dictamen
til protocollet må med Höglofl. R. o. A:s gunstiga tilstånd
uppå min kostnad få tryckas.
Sluteligen bör med skäl anmärkas, at inga stridige interessen
finnas emellan Adel och Präster såsom stånd, åtminstone
gifva hvarken privilegier eller våre rikslagar därtil anledning,
så at äfven däraf ej synes något skäl kunna tagas til
beskönjande af Prästeståndets beslut. För min del känner
jag ock inga andra särskildte interessen än sådane, som vanligen
finnas emellan ödmjuke tiondegifvare och nytre samt
82
glade tiondetagare; varandes ej mindre besynnerligt, at då
lätteligen hända kunde, det borgare och bönder antingen såsom
söner af en fader eller som bröder komma at sitta i flere
stånd vid riksdagar, uteslutas de ingalunda utur Prästeståndet
utan verkställes endast et sådant beslut emot Svea rikes
Adel. Detta vare sagt ej af afund emot desse respective stånd
utan anföres endast såsom bevis af det Högvördige Ståndets
välvilja emot R. o. A.
Ändteligen kan jag ej annat än på det högsta gratulera det
Högvördige Prästeståndet, at det utan saknad kan umbära
utom Ärkebiskopen 7 stycken biskopar och 3:ne theologise
doctorer och kyrkoherdar i Stockholm, hvilka alle äro lärde
samt namnkunnige män och hvilka alle tilförene varit riksdagsmän
och ansedde, utan at förringa andras förtjänster,
som en prydnad både för ståndet och menige Prästerskapet.
Större bevis än detta behofs ej, at Herrans anda hvilar öfver
Norrlanden och at ingen brist gifves på dråpelige och store
prästmän i riket, hvilket jag bordt anmärka såsom et ämne
til efterkommandes förundran och utländningars häpenhet.
Stockholm den Octob. 1766.
C. Wadenstierna.
24.
Löjtnanten friherre Bernt Otto Rehbinders memorial om
prästeståndets riksdagsmannaval.
(Allegater II, sid. 1207.)
Protokollet sid. 281.
ödmiukt memorial.
Det Högvördige Prästeståndet har igenom extractum protocolli
till de öfriga respective ståndens bifall projecterat en
ny förordning rörande Prästerskapets riksdagsmannaval
och deruti bland annat tillstyrckt, det ingen, som är född
riddersman eller sielf för sine barn adelig skiöld ärhållit,
måtte framdeles som riksdagsman i Prästeståndet säte och
stämma intaga.
Acktning för ett helt stånd förbinder mig at tro, det någre
på almänt väl syftande skiäl ett sådant beslut hos det Hög
-
83
vördige Ståndet föranlåtit, ehuru de in extracto protocollii
ej uptagne finnas; ty eljest grundades det på godtyckjo,
livilcket hos ett fritt folck aldrig bör hafva rum, mycket
mindre kan komma till utöfning. Men jag nödgas tillika bekiänna,
det ordsakerne härtill äro för mine ögon i det tiockaste
mörcker invecklade.
Långt ifrån at de skyldigheter, som en riddersman åtfölja,
giöra honom till någon allmän förrättning oskickelig, så är
tvärtom ridderskap i anseende till den, som dermed först benådas,
den yppersta belöning, en skickelig, dygdig och ärefull
vandel förtiena och ärhålla kan samt i anseende till dess
efterkommande det starckaste band at med skickelighet och
nijt för det allmänna värdigt vandra i vördade förfäders fotspår.
På denna grund hafva riddersmän i Svea rike ifrån urminnes
tider ägt en billig företrädesrätt till ämbeten framför
dem af deras landsmän, som ej äro skickeligare och värdigare,
på denna grund äga de äfvenväl en ostridig rättighet till
prästeämbeten, när lärdom och vandell svara emot medfödd
heder.
Kan nu en adelsman blifva präst och honom de detta ämbete
åtföljande dyra plickter anförtros, så finner jag ej, af
hvad anledning riksdagsmannasätet honom förnekas bör.
Månne det Högvördige Prästeståndet ej med trygghet anförtro
kan utöfningen af deras riksdagsmannarätt åt den,
livilcken en hel menighet den högst vigtiga själavården öfverlämnat.
Detta vore ju så mycket obilligare, som en adelsman,
i det han antager det andeliga ståndet, frijvilligt och
afkläder sig de viktigaste förmoner, som ridderskap åtfölja,
nemi. rättigheten at någonsin kunna bekläda det högst vigtiga
men världsliga rådsämbetet jämte säte och stämma på
Riddarhuset. Ingen ann svänsk undersåte har sådant tillfälle
at med egne förmåners upoffrande bestyrcka dess kallelse
at arbeta i Herrans vingård; bör han derföre deruti
finna mindre förmån och värdighet.
Är det således obilligt at stänga en född adelsman ifrån
rättighet at som präst kunna vara riksdagsfullmäcktig uti
det Högvördiga Ståndet, så är det än obilligare at betaga en
präst den rättighet, han som riksdagsman tillförne ägt och
nytiat, af den blåtta anledning, at han ärhållit adelig skiöld
för sine barn. Jag anhåller örn tillåtelse at uprepa, hvad nyl.
sades, nemi. at adelskap är den yppersta belöning, som
84
skickelighet, dygd och tienst ärhålla kan. Då nu en prästman
fört en så dygdig och hederlig vandel, ådagalagdt så många
prof af lärdom och skickelighet, vist så nyttig nijt för fäderneslandet,
at konungen honom förtient finner med adelig
skiöld och värdighet för sine efterkommande at beklädas, af
hvad grund kan han i detsamma förvärcka det riksdagsmannaförtroende,
han tillförene ofta utan tvifvell med heder utöfvat;
är icke hans fordne vandel ett giällande bevis på den
tienst, fäderneslandet af honom framdeles vänta kan. Mister
icke allmänheten igenom ett sådant förordnande fruckten af
hans upbyggelige nijt på det ställe, der hon nödigast behöfves.
Mister icke Prästeståndet derigenom sin hederligaste
och värdigaste medbroders biträde eller och tvingas icke en
förtient man at afslå den billigaste belöning och beröfva sine
barn den förmån, hvartill fadrens förtienster giordt dem berättigade.
Ett slikt förordnande tycks oförgripeligen vara
grundat på en för menniskioslägtet näslig öfvertygelse, at
dygd endast öfvas af vinningslystnad och at hon nödvändigt
uphörer, när ingen ytterl. belöningsgrad kan reta des idkare.
En så bedröfvelig tancka borde aldraminst appliceras på Guds
ords tienare, hvilcka hafva ett ypperligare tillfälle än andra
menniskior at fästa sina ögon på den cronan, som är ofvanefter,
och nyttja jordiska härligheter endast för ordningen
skull, med tacksamhet androm till upmuntran.
En lag bör för alla tider till dess utöfning vara möijelig.
Adelsmän kunna blifva präster till större och mindre antahl
i det förhållande, som tienlige ämnen af R. o. A. sig
dertill hogade finna. Sedan rangordningen uphäfves, hvars
falska glants hittills retat ungdomens nyfikna ögon, kan
med skiäl förmodas, det hädanefter et större antal riddersmän
följa den naturliga höij else, de till det andeliga ståndet
äga kunna, och at större delen af rikets Prästerskap en gång
befinnes vara adelsmän; huru inskränckt blefve icke då detta
ståndets vahlrättighet; eller måntro iag ej får lof at supponera,
det en gång, när näringarne vunnit sin högd och den
heder, de hos ett fritt folck äga böra, at få af de andre stånden
begifva sig på ämbetsvägen och hela rikets Prästerskap
således kunde bestå af adelsmän, hvar blefve då det Högvördige
Ståndet? Jag tillstår, at dette är en blott supposition;
men när supposition är möijelig, så bör lagstiftaren deruppå
hafva afseende.
85
Uti ståndens särskilta intressen finnes aldraminst grund
till en sådan lag.
Ty hvart stånds yppersta och enda ögnamärcke är det allmänna
bästa. Stånden äga väl särskilte privilegier och rättigheter;
men de hafva och inbördes hvarannan garanterat deras
hälgd och beständighet och äro i denne omständighet
hvarannans starkaste försvar; fölgackteligen gifves stånden
emellan ett enda men ej flere intressen. På annat sätt kan
icke Svea rikes frihet hafva bestånd. Olyckelige vore vij, om
riket folie i den bedröfveliga ställning, då stånden nödgades
giöra nya lagar och hafva upmärcksamhet emot hvarannan
till bevarande af egne rättigheter; när en hvar nödgas med
upmärcksamhet försvara sitt, då är vägen redan öpnad för
våld och inkräcktning, då banas envälde och olaglige mackter
på frihetens undergång.
Men rätt så öfvertygad iag är, det en så onödig försicktighet
ej är grunden till denna af det Högvördige Prästeståndet
projecterade nya lag, äfven så ty del. åtager iag mig at bevisa,
det en sådan principe helt och hållit strider emot Prästeståndets
existence.
Ty om ingen adelsman i det Högvördige Ståndet antagas
borde af den anledning, at han vore befryndad och hade enahanda
intresse med Höglofl. R. o. A., så kunde detsamma
med lika skiäl stadgas om dem, som härstamma af sådane
borgare och bönder, hvilcka antingen sielfve välja eller kunna
väljas till riksdagsmän eller igenom sina barn och släcktingar
med Bonde- och Borgareståndets lemmar hafva enahanda
intressen. Som nu det Högvördige Prästeståndet ej
existerar af sig sielf utan utgiöres af de 3:ne öfrige respective
ståndens barn och afkomma, så är tydeligt, det ej lättel.
någon präst finnas skulle, som igenom denne lag icke vore
jäfvad från rikdagsmannaförtroendet. Fölgacktel. blefve ju
ståndet igenom ett slikt förordnande annihilerat, tvärt emot
afsigten af vår besvurne och inrättade Regeringsform, ifall
prästeämbeten ej giordes ärftelige, som åter strider emot religionen
och all naturlig samt politisk ordning.
Sedan iag således bevist, det ingen anledning finnes till
den projecterade lagen, så vågar iag i korthet bevisa, det
dess bifallande strider emot svänsk mans rätt i allmänhet
och emot R. o. A:s rättigheter i sgnnerhet.
Belöningar hafva ej sitt afseende endast på den belöntes
86
förtienst, heder och beqvämlighet utan i synnerhet på hela
samhällets väl, för hvars skuld de äro inrättade, androm till
upmuntran, på det en anständig emulation till dygd och ära
hos hvar inbyggare måtte uptändas och derigenom duglige
samt ärlige embetsmän formeras, utom hvilcka intet land i
flor och välmackt blifva kan. Följacktel. ju flere och vicktigare
belöningar i en stat finnas, desto större är upmuntran
och emulation och desto mer betydande den nytta, deraf väntas
kan.
Det är utan tvifvel en granlaga och för hela allmänheten
väsentel. omständighet at hafva dygdige, redlige och kunnoge
prästmän, et medel till så hälsosam afsigts vinnande är, som
sades, at med belöningar hedra dem, som af allmänhetens
upmärcksamma ärkiänsla sig förtiente giordt och dymedelst
upmuntra andra at träda i deras fotspår. Uti chistendommens
nu Gudi lof stadgade ålder har martyrcronan uphördt
at vara en lysande och läckande belöning för tro och redlighet
och allmänheten äger nu fullkomel. rättighet at see
dess hederligaste präster på det hederligaste sätt belönte och
uti deras belöning grunda sitt hopp om lika värdige efterträdare.
Fölgackteligen böra präster igenom förtienst kunna
ärhålla adelskap för sine barn men och tillika bibehållas vid
riksdagsmannarätten inom det Högvördige Ståndet, ty eljest
skulle barnets värdighet giöra fadren ovärdig, hvilcket är en
contradiction. En belöning bör ej eller sätta den belönte utur
stånd at framdeles gagna den mackt, som honom belönt.
Om det är allmänhetens rätt at see förtiente män belönte,
så är det och hvar mans rättighet at igenom förtienst vinna
belöning. Det kan och bör således aldrig förbiudas en värdig
prästman at med vördnad och ärkiäntsla emottaga konungens
nåd, då honom för dess efterkommande adelig skiöld tilbiudes;
men med hvad hierta skulle en hederlig man emottaga
en sådan belöning, om han derigenom blefve drefven
utur sine älskade medbröders vigtigaste samfund.
Slutel. om svänska riddersmän altid ägt rättighet at efter
skickelighet till prästeämbeten befordras, om ingen magt
dem denna rättighet helt och hållen eller till en del betaga
kan, så bör ej eller för framtiden det ringaste förminskas af
de värdigheter, ridders- och adelsmän som präster hittills
nyttja kunnat. Och som de adelsmän, hvilcka varit präster
intill denna dag, altid varit berättigade at i Prästeståndet
87
som riksdagsmän säte och stämma intaga, när medbröders
förtroende dem dertill förordnadt, och de, som varit biskoppar,
altid varit skyldige at på konungens kallelse som sielfständiga
riksdagsmän riksdagarne bevista; ty är min vördsamma
tancka at dervid hädanefter bör förblifva, hvilcket
iag äfven påstår.
Och som detta är en rättighet, hvilcken ej utom allmänt
samtycke och nemine contradicente förloras kan, ty är iag
försäkrad, att detta mitt vördsamma påstående blifver giällande.
Med detta memorial anhåller iag ödmiukeligen om tillåtelse
at vända mig till de öfrige respective stånden.
Berendt Otto Rehbinder.
25.
Hovrättspresidenten Adam Fredenstiernas memorial om försöken
att störta regeringssättet.
(Allegater 2, sid. 1225.)1
Protokollet sid. 302—303.
ödmiukt memorial.
Det kan ej annat än högeligen oroa och bedröfva hvar redelig
svensk man, at under närvarande riksdag icke allenast
hvarjehanda förgripelige förvitelser och straffbare omdömen
emot våre hufvud- och regeringslagars antingen riktiga
grunder eller lagstiftarens mindre försiktighet, tydelighet och
tilräkelighet uti deras författande blifvit giorde och utspridde,
utan har och en uprorisk och förrädelig Allmoge uti Västergötland
nyligen sig företagit en högst straffbar resning,
rikets heligt besvurne grund- och hufvud- samt allmänne lagar
at afskaffa och öfverända kasta, med flere emot rikets
sannskyldige rätt och sielfständiga säkerhet och frihet löpande
vederstyggelige af sikter.
Jag har altså af rättskaffens patriotisk nit och min fria
riksdagsmannarätt eij bordt underlåta at inför Riksens Hög
-
1 Tryckt 1769, med avvikelser, i Fredenstierna, Memorialer ang.
financeverket ochlagarnes värkställighet.. . 1769 och.. . 1766.
88
lofl. Ständer vördsammast föredraga fölljande välmente anmärkningar
uti detta svåra hög- och urbotamåhl, med vördsamste
förmodan at de til uplysning om väre grundlagars ålder,
hälgd och stadga här anförde omständigheter eij må för
vidlyftige eller mindre nödige ansedda blifva.
Riksens Höglofl. Ständer hafva bättre, än jag förmår eller
hinner utföra, sig bekant, at den Allvise Skaparens dyrbaraste
nådegåfva, hvarmed han behagat menniskioslägtet pryda
och hugna, är oförnekeligen den ädla friheten. Jag menar
en sådan frihet, som efter hans ord och naturens lag med
sundt förnuft och mogne öfverläggningar är inrättad, nied
hälsosame lagar och ordningar stadgad samt med enighet och
mannamod försvarad till at dermed vinna både enskildt och
gemensam säkerhet, såsom dess enda och sanskyldiga föremåhl,
så at frihet, enighet, trohet och säkerhet, som äro
de hufvudknutar, hvarmed vårt allmänna väl eller salus
publica oskilliaktigt sammanbundne äro, må jämväl utan inbrott
osöndrade bibehållne blifva.
Väre forne handlingar hafva tydeligen ådagalagt, at väre
uhrgamle husfäder eller svenske odalsmän hafva varit ostridige
ägare af deras medfödde frihet och at de under en sådan
frihet hafva trädt med hvarandra uti mindre och större
samhällen eller så kallade menigheter, hvilcka efter handen
med mycken enighet och inbördes förtroende uti ansenlige
länder sig utvidgadt och omsider uti Svea och Giöta riken
upvuxit med den märkvärdige förmån, at de altid varit
segersälle besittiare af sin frihet, fastän månge svåre ryckningar
och skiälfvor understundom skakat regementskroppen,
hvarigenom visse oförsigtige regenter och tyranniske regeringar
öpnat vägar och dörrar til hvarjehanda bistre och
blodige händelser och omsider til den olycltsfulle Calmareunionen,
ja, det som odrägeligare var, til det påfveske öfverväldets
egenmägtige medfarter, så at cronan och Ridderskapet,
enligt Vesteråhs recess af år 152i7, näppeligen tillhopa
hade här i riket tredieparten emot thet kyrckior, kloster och
munckar besuto, icke at förtiga, at mången då hade orsak at
stadna uti villrådighet, hvilcken tid högre kunde skattas,
antingen då man uti sielfva hedendomen svor vid Niordur,
Freijer och hin allmakte As, eller då man uti den då vidskiepplige
christendomen styrkte eden vid S. Eric, Hindrik,
Brita och Catharina.
89
Sådant oaktadt såväl som de månge hvälfningar och omskiften,
hvilka uti de påfölljande tidehvarf öfver riket sig
utbredt, har dock den uti och med Svea män inärfde friheten
varit lifaktig, fastän uti en klagansvärd kyla och dvala, til
dess den förbarmande Guden, som är frihetens och enighetens
Herre, månde utrusta den oförgiätelige hielten af Vasahuset,
sedermera Konung Gustav den förste, och med en underbar
hand förstöra det danske oket och den catholske hierarchien.
Uti en sådan värdighet och anseende har denne vår store
Konung återförsatt Svea och Giöta mäns ända ifrån hedenhös
införlifvade samt in på barn och barnabarn uti snart oräknelige
leder fortplantade frihet, som de altid erkiändt och försvarat
såsom deras allerheligaste fideicommiss och såsom
deras evärdeliga patrimonialegendom, så at, enär denne hulde
Konungen blef år 1523 d. 6 Junii uppå riksdagen uti
Strängnäs af menige Riksens Råd och Allmoganom efter Sveriges
lag kest och kårad konung til Sveriges rike, månde
han straxt samma dag skrifva til alla adelige, världslige, friborne
frälsemän och menige allmoge ut riket, tackandes
dem för den huldskap, troskap och välvillighet, som the riket
och honom bevist, i thet the kest och korat honom här uti
Strengnäs til theras herre och konung, hvilcket theras fullmägtige
sändebud yttermera them med munnen undervisa
kunna; Konungen hoppas altså och intet tviflar, at the alle
villja hålla thet vid magt, som thesse theras fullmägtige sänningebud
på alles theras vägnar honom svurit och tilsagt
hafva.
En sådan öfvertygande huldhet har denne oförliknelige
Konungen för Svea och Giötha mäns återvundne frihet samt
store aktning för Riksens hemmavarande Ständer än vidare
förklarat, i det Konungen, enär Vesteråhs recess år 1527
blef af Riksens Råd och där församlade Ständer belefvad, erkiänd
och underskrefven, lät straxt utgå sitt bref til menige
allmogen eller, efter vårt nu brukelige talesätt, til Ständerne
öfver hela riket, huruledes han med Riksens Råd, thesslikes
med menige frälset, kiöpstadsmän, bergsmän och menige
allmogens fullmyndige sänningebud, öfvervägat alles theras
bästa och långlige bestånd, och förseer Konungen sig fulleligen
til them alle, at han them altid skulle hafva för sine
tro- och välvillige undersåtare; lämnandes därigenom ett
34—581454
90
märkvärdigt och ärefult vidermäle af sit öma liiertelag för
såväl de när- som hemmavarande Ständers frihet och rättighet.
En sådan odalfrihet, rättighet och värdighet hafva Svea
och Giötha män manligen försvarat och thärvid, oacktadt
någre andre sedermera tillstötande bekymmersamme och
ibland nog blodige händelser, äntå oförrykt förblifvit, intil
dess Riksens Ständer, genom deras förklaring och Konung
Carl den XI des therå fölgde approbation under d. 10 December
1680, mera snällt än försigtigt månde uphäfva alle regeringsformer
med deras därå fölgde additamenter, och at
konungen efter eget behag hade at styra sit arfrike och vara
inför Gud allenast responsabel för sine actioner, så och at
Riksens Råd borde anses såsom konungens egne trogne män
och undersåtare samt såsom ett stånd med Riksens Ridderskap
och Adel, med hvad mera som en souverain regering
med sig införa plägar.
Denne stora med rikets uhråldriga frihet och rättighet förelupne
hufvudskakning har försatt oräknelige gemöther uti
både förundran och häpenhet, som trodde den dyrbaraste
skatt vara derigenom bortgifven, som dock rätteligen uti ingen
annans än uti efterkommandernes ägo, såsom ett dyrt
förvärfvadt fideicommiss berodde och efter den tidens utseende
knappast torde återvinnas; villjandes jag för min dehl
nu hafva återhåll något därom vidare at orda, emedan jag
under souverainiteten uti fiorton åhr tient Kongl. Maij :t och
cronan vid åtskillige kongl, collegier, kongl, commissioner
och andre publique värk, så at jag allaredan 1716 in Januario
blef förordnad til advocatfiscal men kunde med allmänheten
eij annat än oftast med bestörtning see olyckelige spår efter
enväldet och svidande ärr efter sielfrådigheten, hvarigenom
olidelige betryck, blodige förluster och oåterhämtelige mistningar
äro til väga bragte med ett så ömkansvärdt slut, at
alle Sveriges innom ett helt hundrade årathal vunne ärefulle
eröfringar, segervinningar och fredstractater blefvo förlorade
och nu bero allenast uti en vördsam åtancka för väre fäders
och förfäders kloka rådslag, tappre arm och mannamod,
hvarmed sådant alt blifvit utfört och vunnit.
Förunnen Höglofl. Riksens Ständer mig, at då jag här berördt
väre grundlagars höga värdighet, jag och med någre
ord får framföra den pinsamme sorg och det innerlige be
-
91
kymmer, sorn en och hvar redelig svensk man sig giorde
öfver högstsahl. Konung Carl den XII hes sednare olycksfulla
fäldttåg och deraf upsprungne ömkanvärde fölgder, särdeles
sedan han år 1716 nödgades draga sig ifrån Pommern til
Skåne, och at jag såsom den märkvärdigaste anecdote här
införer den besynnerlige omsorg och hulda ömhet för Sveriges
allmänna vähl, som tvenne ibland den tidens berömmelige
män då månde sins imellan uti aller stör sta stillhet
och förtroende sig företaga, livilcket, ehuru det uti en oskyldig
okunnighet råkat, likväl förtienar at icke blifva uti en
evärdelig förgiätenhet insvept och nedsänkt utan til vår eftervärlds
erkiänsamma kundskap sig framtränga; den ena
af desse herrar var Baron Pähr Ribbing, som måste länge
vara commissarius uti Kongl. Cammarrevisionen, til dess han
omsider blef landzhöfdinge uti Upland och år 1719 vår frihets
första landtmarskalk; den andre mannen var den hedervärde
Lagman Gyllencreuts, som är 1680 manligen af rådde
souverainiteten; och som han var förut, så blef han under
hela denne envåldstiden och efteråt lagman, ägandes likväl
omsider den hedren, at Riksens Höglofl. Ständer månde
år 1719 kalla honom til rådsembetet, som han doch sig undanbedja
månde. Desse begge herrar, som flere år förut hade
hedrat mig med sitt besynnerliga förtroende och vänskap,
nyttjade min penna vid deras deliberationer och öfverläggningar,
huru riket, uti händelse af Konungens frånfälle, skulle
kunna räddas ifrån alla hastigt påkommande och äfventyrlige
händelser. De sågo Konungen an at hafva mera håg
för ährans- än för sin brudsäng och såleds föga hopp at lämna
efter sig en klanderlös thronfölljare; de sågo Konungens
upeldade trängtan at igenom förnyade vapn kunna återvinna,
hvad en vidrig krigslycka honom afhändt; de sågo Konungens
oförfärade hieltemod vara större än hans fienders
myckenhet och mångfaldigt öfverlägsna magt; men de frucktade
tillika, at omsider en kula, med pollet uppå, skulle ända
denne glorieuse monarchens lif. De förestälte sig å ena
sidan, at genom detta fall kunde en synbar tvist upröras angående
den ledige thronen; men de trodde doch å andra sidan,
at hvar svensk man skulle med allerinnersta åtrå afskudda
sitt fängsel, låssa sine fiättrar samt med yttersta
magt sig bemöda, huru Sveriges illa bortspilte frihet kunde
återställas uti sin uhrgamle häfd och anseende, hållandes til
92
den ändan rädeligit at straxt, enär casus inföllo, vid handen
hafva en i det bästa utarbetad regeringsform, hvarefter riket
borde til svenske mäns allmänna vähl och evärdelige bestånd
skiötas och styras.
Til den ändan togo de sig före at genomgå alle förre regeringsformer
och deras additamenter, såsom Konung Gustav
den förstes Regementsform i Västergiötland af d. 9 April
1540, särdeles Konung Gustav Adolphs Regeringsform af år
1634 och Konung Garl den X:des Regeringsform af år 1660
samt månge forna til detta ämnet tienlige handlingar, som
inan och ganska sorgfälligt sammansökte utur Archivo Regni
samt Peringschiölds, Palmschiölds, Schmedmans och Häri
orphs samlingar, hvad som til detta vigtiga värket hörde;
de förglömde icke heller at noga utforska visse främmande
frie regeringars och staters inrättningar, statuter och regelementer
samt hvad Grotius, Puffendorff och flere hade derom
skrifvit.
Detta utkast til den nya regeringsformen liandterade desse
herrar med allermöijeligaste tysthet samt med uptänckeligaste
flit och sorgfällighet, läggandes hvart ord på gullvigten,
på det all tvetydighet, mörker och ofulkomlighet, som vanhedra
alle lagar, måtte förekommas, så at jag om bägge desse
herrars därvid brukade mogne, försigtige, rättvise, mödosame
och granlaga förfarande kunde skrifva en hel tractat,
ifall det behöfdes. Det rena conceptet til detta utkast tog Baron
Ribbing til sig och lät det genom en trovärdig och pålitelig
cancellist uti Cammarrevisionen afskrifva och behölt det,
til dess casus skulle existera, uti sitt förvar.
Tredje dagen efter det Konungens död för Fredrikshall
vardt här i Stockholm bekant, trädde desse 2:ne Herrar med
dåvarande Första Ombudsmannen och straxt därefter den
förste Justitiaecancelleren och något därpå Praesidenten uti
Svea Hofrätt Raron Stierncrona samt Domprobsten och Theologiae
Professoren uti Upsala Doctor Molin och Justitiaeborgmästaren
här i Stockholm Hylten tilsammans, då de ansågo
den med konst och magt påträngde souverainiteten eller enväldet
vara tillika med Konungens död uphäfven samt den
gamla odalfriheten til Svea och Giötha riken åter hemfallen,
at Riksens Ständer, som härtils fördt predicat af Kongl.
Maij ris Ständer, nu ägde rättighet at försätta regeringen uti
det skick och stånd, som med rikets höghet och Riksens
93
Ständers frihet kunde instämma, til hvilcken ända detta regeringsformens
utkast uti min närvaro uplästes och närmare
öfvervägades, hvarmed desse herrar uti hela 3 veckor voro
sysselsatte, då, efter de därvid giorde anmärkningar, ett mera
förbättradt utkast til regeringsformen giordes och lämnades
til flere för sin vitterhet uti statsvetenskapen, juridiquen
och rikets allmänna hushållningsärender förfarne
mäns, såsom Grefve Gustaf Bondes, Baron Conrad Bibbings,
Baron Josias Cederhielms1, Baron E. Wrangels, Baron Åkerhielms,
Baron Barcks, Baron Dubens1, Revisionssecreteraren
Eric Ehrencronas, Baron Cederströms, Lagman Fehman och
Strömfeldts samt fleres närmare granskning och skiärskådande,
då desse och de förenemde herrar hufvudsakeligen
adopterade och antogo de uti naturens eij mindre än uti
Guds och andre frie folks lagar erkiände och stadfästade
grundregel, at ett fritt folck äger en sielfständig och oinskränckt
rättighet at giöra för och om sig sådane lagar och
förordnanden, sorn med landets läge, folckets lynne och böijelse
samt in- och utvärtes behof, fördehl och anseende beqvämast
och säkrast prof vas vara. I följe hvaraf svenske
män, såsom ett fritt folck, innehafva en medfödd och en
oinskränkt rättighet att efter egen höij else, godtyckio och
välvillja kesa, kora och vällja sig en konung, som med gudsfruktan,
rättvisa, försiktighet, mildhet, tapperhet och mandom,
utan högmod och hämdgirighet ett fritt folck förelysa,
regera och beskydda skall; fölliakteligen äga svänske män
en öpen och okringskuren rättighet at utstaka och föreskrifva
för regenten å den ena och för sig sielfva å andra sidan
sådane vilkor och lagar, sorn med regentens höghet och anseende
samt med svänske mäns frihet och välfärd öfverensstämmande
voro, på det den befallande skyldigheten och den
lydande förpliktelsen måtte uti en emot hvarannan svarande
osöndrad jämnvigt ställas och Svea konung således hålla
det för en större ära och förmån at regera öfver fria och tilllika
lagbundne undersåtare än at herska öfver trälar och
schlaver.
Desse med flere regeringsprinciper blefvo jemte sielfva utkastet
til regeringsformen straxt därefter vid riksdagens början
in Januario 1719 Riksens Ständer föredragne. Efter fle
-
1 Cederhielm återkom ur rysk fångenskap först år 1722 och Duben i
december 1719.
94
re derom anstälte deliberationer, hvarvid den arbetsamme
dåvarande Riddarhussecreteraren och sedermera Cammarrådet
Jonas Wulfwenstierna lade handen, blef Regeringsformen
den 21 Februarii därpå fölljande af Kongl. Maij :t och
Riksens Ständer stadfästad och til allmän efterlefnad genom
trycket utfärdad.
Härvid önskade den hedervärde Lagman Gyllencreutz, det
denne Regeringsform eij måtte förfalla uti det vidriga öde,
som den år 1618 slutne glorieuse stolboviske freden, hvarom
Konung Gustav Adolph uti sitt bref til Rikscancellern Grefve
Oxenstierna månde således sig utlåta, det han genom Guds
nåde hade med detta fredsslutet så mycket vunnit, at ingen
ryss numera med en enda båt kunde komma in uti östersiön,
så at hvar ärlig svänsk man nu kunde både uti Stockholm
och annorstädes säfva sött på sitt öra; men torde hända, at
landets synder kunde denne förmånen oss undanrycka, som
Gud nådeligen ville bevara. Ett lika omdöme om vår återvundne
frihet hade Doctor Molin, då han önskade, at eij någon
af svänske män mätte framdeles finnas, som täncker på
egyptiske kiöttkrukor och vämjes vid friheten, som doch är
en så härlig himmelens gåfva, at den eij mindre kan skattas
än Israels man och åkerhöns i öknene.
På sådant sätt sattes detta vigtige värket uti sin fullbordan
til alle välsinnade svänske mäns innersta hugnad och
uppenbara heder för hela världen; hvilket genom den d. 3
Maji året therpå fölljande vid Konung Fredrichs anträde til
thronen förnyade Regeringsform blef af Konungen och Riksens
Ständer til oryggeligaste efterlevnad förnyad och stadfäst,
så at som Konungen å sin sida försäkrat at villja densamma
handhafva, så månde och Riksens Råd och Ständer
jämväl sig förbinda å egne och deras hemmavarande medbröders
vägnar til dess noga och skyldiga efterlefnad, så at
den ibland dem, som til dess uphäfvande och förändrande
något hemligen och uppenbarligen förehafva och stämpla skulle,
bör aktas för den allmänna säkerhetens fiende och som en
ifrån fäderneslandet afsöndrad ledamot och riksens förrädare
straffas, dock förbehålla Riksens Råd och Ständer sig,
om framdeles någon uttydning eller förbättring härvid behof
des, sådant på allmän riksdag at giöra; liafvandes deras
endaste ändemåhl härvid varit, at Kongl. Maij :ts höghet måtte
oförkränkt, Riksens Råd uti en tilbörlig myndighet un
-
95
derstödde och Ständerne vid deras rätt och frihet bibehållne
blifva.
Aldrig är ett lugn så stilla eller ett solskien så liufligt, at
icke storm, regn, blixt och dunder däruppå föll jer.
Vår Regeringsform, som af englar eij synes kunnat bättre
författas, har doch vid 1723 års riksdag måst see ett ganska
svårt försök, i det at det Ärbara Bondeståndet uti ett dess
lil det Högtärade Borgareståndet ingifne memorial föreslår
at tillägga konungen den magt och myndighet, som forna
Sveriges konungar efter riksens gamla lag och stadgar skola
ägt och öfvadt. Men de andre riksens höglofl. stånd, Ridderskap
och Adel, Präste- och Borgareståndet, hafva genom deras
til Bondeståndet aflåtne svar och beslut af d. 2 Februarii
samma år alfvarsammeligen förestält Bondeståndet, huru farligt,
förgripeligt och vanhederligt ett sådant försök är emot
väre hufvudlagar och författningar, som, näst Guds beskydd,
äro såsom grundpelare til Ständernes enighet och trefnad,
särdeles som Kongl. Maij:t har uti Dess nådiga Försäkring
låtit inflyta, det han med särdeles misshag och onåde skulle
uptaga, där någon emot förmodan så illa betänckt skulle finnas
ibland riksens inbyggare, hög eller låg, inhemsk eller
främmande, eho den vara må, som ville honom til behag påstå
eller föreslå häruti någon ändring eller tilskynda honom
större magt och myndighet, än Regeringsformen innehåller
och förmår.
Icke desto mindre vågade åtskillige riksdagsbönder, som
ifrån ståndet sig afsöndrat, med deras rädelsförare Secreteraren
Brodzenius och Notarien Dahlin1 uppenbarligen yrka
på högre magt för konungen, under föregifvande at Riksens
Ständer sig förbehållit at uttyda och förbättra Regeringsformen,
men blefvo för deras uproriske försök satte under en
Ricksens Ständers Commission, då de efter dess dom blefvo
afstraffade dels med spöslitande och dels til Marstrand på
flere år förviste. Denne commission anfördes af Présidenten
uti Kongl. Giöta Hofrätt Baron Cederhielm, som ägde i
många måhl mycken insikt och förfarenhet; men som han
hade sig bekandt, det jag mycket blifvit brukad vid utkastet
til Regeringsformen, så begärdte han af mig underrättelse
om ofvannemde herrars egentelige mening med det ordet
förbättra, emedan commissionen uti sin dom nödvändigt bör
1 Skall vara: Dahleen.
96
förlägga desse uproriskas förgripelige förtydning, som de af
det ordet förbättra samt de deraf aftvungne fölgder hade
giordt. Och då jag lät honom förstå, at man med den förbehållne
förbättringen eller med det ordet förbättra eij annat
afseende haft än på sådane inlöpande händelser och ämnen,
hvarigenom rikets frihet såsom det rätta, enda och sanskyldiga
Riksens Ständers föremål måtte än vidare förbättras,
styrkas och stadgas. Öfver denne uplysningen, meningen
och afsikten med det ordet förbättra vardt denne Herren
nögd och lofvade at draga däraf ett hufvudskiäl til sakens
decision och dom, hvilcket och skiedde samt af Riksens
Ständer enhälligt blef erkiändt och gillat.
Härvid lärer bevågnast mig tillåtas at giöra ett litet insteg
uti fölljande märkvärdiga händelse. Medan detta bullersame
uptåget påstod, hade jag den nåden at tala med Hans Maij:t
Konungen, sorn ifrån sin första ankomst i riket in Martio
1715 behagat anse mig med sin nåd och uti de sednare åren
bevärdiga mig med sit förtroende. Konungen beklagade mycket
slike af en dehl Allmoge uprörde oroligheter, betygade
sin oskuld och misshag däröfver samt sit beständiga upsåt
at eij villja ett hårsmåhn träda ifrån den besvurne Regeringsformen,
emedan densamme vore för Svea konung nog
tilräckelig at giöra godt, och ondt bör Svea konung aldrig
giöra. Rättskaffens konungaord, som uti evärdelige tänckeböcker
böra med vördnad inskrifvas.
Om man jämförer detta med den försiktighet, ömhet och
sorgfällighet, som Riksens Ständer ådagalagt vid vår nu varande
nådigste Konungs, Adolph Friedrichs, tilträde til thronen,
så utvisar Hans Maij :ts konungsliga Försäkran af d. 18
October 1751, 5 §, huruledes Hans Kongl. Maij :t heligt och
allmänneligen försäkrar at villja bruka den konungsliga
magt, som honom updragen är, efter yttersta förmågo til at
befordra rikets allmänna samt hvars mans enskilta trefnad
och välgång och således grunda sin myndighet med mildhet
och rättvisa uti undersåtarnes hiertan såsom ock at styra och
regera efter riksens lag, stadgar ocb beslut, den år 1720 författade
och faststälte Regeringsformen samt denna Kongl.
Maij :ts Försäkran, betygandes Kongl. Maij :t likasom Riksens
Ständer ett rättvist misshag och en billig afsky för det oinskränkta
konungsliga enväldet eller den så kallade souverainiteten,
och förklarar Kongl. Maij :t äfven som Riksens Stän
-
97
der den böra vara den kongl, thronen förlustig samt ansees
som en riksens fiende, hvilcken antingen genom uppenbart
våld eller förborgade stämplingar skulle villja sig til enväldig
uphäfva. Och bör den eller de, en eller flere, såsom Kongl.
Maij :ts och riksens hätskaste fiender samt fäderneslandets
argaste förrädare utan all nåde anses och afstraffas, hvilcken
eller hvilcka lönligen eller uppenbarligen eller under hvad
skien det vara må, söker eller söka det oinskränckte enväldet
åter at införa, vägen dertil at bana eller riksens fundamentallagar
at rubba eller dertil anledning gifva. Hvilcket alt
Kongl. Maij :t uti den sidste eller 24 § ännu närmare utfäster,
at han med särdeles missnöije och onåd vill ansee, däräst
emot förmodan någon inländsk eller främmande ville
Kongl. Maij':t til behag påstå eller föreslå uti denna Kongl.
Maij :ts Försäkran någon ändring eller tilskynda Kongl.
Maij :t större magt och myndighet än föregående Försäkran
innehåller, emedan Kongl. Maij :t ingen högre myndighet begiärer
än på ena sidan vinna sine trogne undersåtares hiertan
och på den andra sidan n. b. sielf vara deras starkaste
försvar emot alt inbrott uti deras rättmätige frihet.
Uppå sådane rotfäste, oryggelige och osvikelige bållverk
samt vår allmänna lag, Missgierningsb:s 4 capit., är Svea rikes
frihets-, grund- och hufvudlag, vår helgade Regeringsform,
stadgad samt med månge, månge millioner eder til en
evärdelig stadga och efterfölgd bestyrkt och stadfästad.
Man kan således icke förvänta någon vara så innerst fördärfvad,
ja, ursinnig, at han skulle villja våga och försöka
något inbrott, rubbning eller förändring uti vår dyra Regeringsform
och vår därå grundade högst skatlbare frihet,
hvilcket dock de nu uti Vestergiötland befundne och uti
häckte sittande uproriske hofvar våldsammeligen sig företagit.
Men allerminst bör man utan allerstörsta förgripelse
sig föreställa, hvilcket och Gud nådeligen förbiude, det en
eller flere här vid riksdagen församlade skulle villja eftergifva
rikets uhrgamle rätt, svänske mäns frihet samt Ständernes
egen höghet, magt och myndighet eller däraf något til
mehra eller mindre någon, eho han vara må, öfverlämna, så
mycket mindre som Riksens Ständer sielfve med deras egne
oåterkallelige eder och underskrifter sig förpliktadt at ansee
den, som något hemligen och uppenbarligen däremot förehafva
eller stämpla skulle, för den allmänne säkerhetens
98
fiende och som en ifrån fäderneslandet afsöndrad ledamot
och som en riksens förrädare afstraffas, särdeles sorn hvar
riksdagsman, som dertil af sine hemmavarande medbroder
vald blifvit, är igenom dess egen naturliga höij el se och mannafrägd
såväl som dess undfångne fullmagt förplicktad at
ställa sig Sveriges rikes fundamentallag och besvurne Regeringsform
samt Riksdagsordningen til skyldig efterlefnad
och rättelse, särdeles at han icke inlåter sig uti något hemligt
eller uppenbarligt rådslag til ändring uti det faststälte regeringssättet,
emot Kongl. Försäkringen och Regeringsformen,
mindre sig til något emot samma regeringssätt stridande slut
begifva, eftersom alt sådant ändå ogilt och kraftlöst nu och
i framtiden vara skall.
Ja, ifall en eller fleres högst straffbara försök så långt
skulle kunna sträcka sig, at den eller de ville tilskynda
vår nådigste Konung en antingen oinskränkt eller mera
magt, än Regeringsformen förmår, så lägger ju Hans Maij :ts
nyss anförde och dyrt besvurne Konungaförsäkran de allerstarkaste
bomar däremot, så at Hans Kongl. Maij :t utsätter
sielf et högst betydande vite och utstakar med Riksens Ständer
svåraste bestraffning på den eller dem, som med slike
landtfördärfvelige försök och stämplingar beträdde blifva,
med alfvarsamste hotelse af sin onåde emot en sådan äreförgäten
förbrytare, särdeles som vij hafva en Konung,
som lärer sina konungaord til sin egen heder och samvetes
ro samt sine undersåtares hugnad och säkerhet hålla och
upfylla.
Således står det med en evig sanning och oryggelig stadga
fast, at här icke är någon, som kan gifva, eij eller någon,
som får eller vågar emottaga någon annan eller större emot
vår ovärderlige Regeringsform löpande magt, höghet och
myndighet. Hvilcket och så mycket mindre kan äfventyras,
som Sverige har igenom det uti Nystad d. 30 Aug. 1721 slutne
fredsfördrag, som Hans dåvarande Czariske och sedermera
Keijserlige Maij:t Peter den l:ste för sig och sine successorer
ingått, sielf förvärfvadt sig uti den 7 puncten en sådan
försäkran, det Hans Maij :t uti Sveriges rikes domestique
ärender, såsom uti den af Riksens Ständer enhälleligen besvurne
Regeringsformen och successionssättet, sig icke blanda
vill, ingen, eho det vara må, däruti på något sätt directe
eller indirecte bistå utan fast hällre til en upriktig och nabo
-
99
lig vänskaps betygande, n. b. på hvarjehanda sätt söka at
hindra och förebygga alt, hvad som däremot förehafves och
Hans Czariske Maij :t kunnigt blifva kunde.
När nu Sverige sielf requirerat en främmande magts biträde
til vår Regeringsforms handhafvande, huru litet skulle
etet anstå svänske män at med egne händer nederrifva sine
frihetsmurar, som de med försiktighet anlagdt samt med
mandom och ära försvarat. Hvad skulle väl, ifall slike i
helfvetes afgrunder uptänkte försök och stämplingar här
skulle sig frambryta, vårt arma och uti yttersta förlägenhet
nedsänkte fädernesland icke hafva altför månge bistre och
vådelige påfölgder däraf at förvänta? Hvad skulle då främmande
nationers omdömen om väre svagheter och nedrigheter
icke stadna uti många neslige förevitelser emot oss? Ja,
hvad tanckar kunde däraf icke föranlåtas vår stora och mägtiga
granfru, Hennes Maij:st Keijserrinnan af Ryssland, som
har den nystadske freden sig väl bekant och icke underlåter
sine keijserlige företrädares löften och försäkringar med
besynnerlig ära och eftertryck at upfylla, hvaraf hela Europa
med oss nyligen sedt de märkvärdigaste vidermälen, då Hennes
Maij :t utvärkat en konglig och en hertiglig crona för 2:ne
printsar, som icke långt förut kunde sig därmed smickra.
Så at svenske män hafva högsta orsak at med all uptänkelig
försigtighet och möijeligaste ifver sträcka sine örne omsorger
därhän, huru alle ärnade försök och stämplingar emot
vår ovärderlige Regeringsform samt alles vår och väre efterkommandes
deruti införlivade frihet och säkerhet må förekommas,
så at icke allenast alla befruktade vådelige rörelser
och fölgder afböijde utan ock väre oskattbare hufvud-, grundoch
regeringslagar uti deras renhet och helgd evärdeligen
styrkte och bevarade blifva, särdeles som det är visserligen
högsta tid, at vij fäste granlagaste ögon på vår tids herskande
laglöshet, at det eij må uti ett obändigt sielfsvåld och ett
tygelfritt raseri utbrista och at uti Sverige eij må öpnas dörrar
för de uti christendomens början allaredan upkomne
libertiners sect, som var ett laglöst och tygelfritt folck och
drefs af idel sielfsvåld och förakt emot lagarne, så at det synes,
som hade denne ohyra fått mera här än annorstädes sig
utsprida, ty nu tiltror mången sig at kunna omskapa sielfva
naturen och utputsa fläckarne ur solen.
Sielf svåldet diktar mörker, tvetydigheter och ofullkom
-
100
ligheter uti väre lagar; sielfsvåldet upgifver til deras förmente
rättande sådane projecter, som äro doch merendels orimmelige,
omöijelige och farlige; sielf svåldet skonar eij eller
Guds lag, som dock utan fritänkerie bör med en helig vördnad
betraktas och åtlydas; sielf svåldet griper oförsynt vår
oskattbare Regeringsform an med den dierfve beskyllningen,
som vore däruti influtne sådane reglor, hvilcka til regeringens
rätta och eftertryckelige förande eij vöre nog tilräckelige,
där doch, ifall Solon och Lycurgus ifrån Grekeland
och våre gamle lagstiftare här i Norden, Lumber och Viger
Spa med flere, nu kommo fram, så skulle de, eij mindre än
alle frie folkslag uti Europa, ärkiänna Sveriges Regeringsform
såsom det fullkomligaste mästerstycke at regera riken
och undersåtare. Den aller rättvisaste lag är icke skuld til
öfverträdelsen, men hon är giord at varna, hindra och tygla
öfverträdelsen samt öfverträdaren derefter at bestraffa, så at
vår med all mennisklig försiktighet och mognaste rådslag inrättade,
med friaste bifall vedertagne, med dyraste förpliktelser
stadfästade, med många millioner eder besvurne och uti
en obrottslig helgd lyste Regeringsform är tydelig, klar och
til de förnämste och angelägnaste regeringsmål och vårdande
ärender afpassad, lämpelig och tilräckelig, så at enär en god
villja, ett rättrådigt hierta och en osmittad hand därvid läggas,
så kunna hvarjehanda konster, illgrep och tiltagsenheter
uti deras första anläggning qväfvas, utan at de uti svåra
värkningar och påfölgder kunna utbryta, men fastmera uplifva
alle välsinnade svänske män at med hugnad se sielfsvåldet
under sin aga, girigheten uti sin blygd, äregirigheten
uti sin vanheder och partiandan uti sin nakenhet blottställas.
I anseende til hvilcket alt och som detta uti Vestergötland
anstälte och uti värkeligheter utbrustne upror är utan all
försyn och räddhåga inför Riksens Höglofl. Ständers egne
ögon under en allmän fridlyst riksdag förelupit, emot hela rikets
heder och trygghet, emot Riksens Ständers anseende och
värdighet samt emot alla medborgares ro och välfärd, endast
i afsikt at öfverändakasta våre här ofvanföre omnämde frihets-
och regeringslagar, hvilckas hulde bevarare och ärefulle
försvarare Riksens Höglofl. Ständer til deras odödelige loford
städse varit; altså lefver jag med en och hvar redelig
svensk man uti det otvifvelaktige hopp, at vår oskattbare fri
-
101
het och allmänne säkerhet blifver på det allerömaste förvarad,
samt däremot väre regeringslagars illfundige kränckare
och uproriske förstörare för deras vederstyggelige brott til
allmän sky och varnagel utan alt upskof och skonsmål på
det strängaste afstraffade blifver.
Stockholm den 18 Augusti åhr 1766.
Ad. Fredenstierna.
26.
Förteckning å kompletteringsval av rådselektorer.
(Allegater I.)
Protokollet sid. 314.
År 1766 den 7 October voro R. o. A:s electorer tilsammans
at i theras ställe, som af rådselectorerne rest utur staden,
välja andre rådselectorer; och utnämdes dertil:
I stället för Öfverstelieutenanten Grefve Löven
Öfverstelieutnanten Grefve Fredric Dohna.
I stället för Grefve Hård
Öfverstelieutnanten [Anders] Apelbom, fullmägtig för
Grefve Gyllenstierna.
För Capitaine Stråle
Öfverstelieut. [Gerhard von] Aulsevill.
För Capit. Munck
Majoren [Carl Fredrik] Aminoff.
För Ryttmästaren Lind
Capitaine [Jakob Carl] Gripenberg.
För Major Jägerhorn vid Nylands dragoner
Capitaine af Kongl. Lifgardet [Carl Nils] Carpellan.
I stället för Ryttmästaren Gynther
Lieutnanten [Fredrik] Feiff [o: Pfeiff] vid Helsinge regemente.
För Capitainen Ehrenmalm
Ryttmästar [Henrik Johan] Sahlfeldt.
För Cammarherren Thet
Hr [Carl Gustaf] Ehrenhoff, Assessor.
På electorernes vägnar:
F. Carl Dohna. Ridderstolpe. Gyllensvan.
102
27.
Konduktören Carl Mikael von Strokirchs memorial om bondeståndets
extrakt protokoll om friherre Cederhielm.
(Prästeståndets arkiv. F. 77. N. 418.)
Pi-otokollet sid. 326.
Ödmjukt memorial.
Såsom slächtinge af Cammarrådet Baron Cederhielm tror
jag mig böra och kunna med Höglofl. R. o. A:s goda minne
och ynnestfulla tilstädjelse yttra mina tanckar i ett mål, som
på det närmast rörer hans välfärd.
Straxt i början af riksdagen eller d. 4 Febr. 1765 inlämnade
Baron Cederhielm til R. o. A. ett memorial, hvilket behöfver
at in extenso genomläsas, emedan Ärbara Bondeståndet
vid obenäget recenserande däraf satt uti tvetydighet rätta
afsigten och ändamålet af den projecterade förbättringen; så
at igenom det hårdare förstånd om Baron Cederhielms mening,
hvilken uti memorialets ingress likväl är noga specificerad,
upkommit hos det Ärbara Bondeståndet den tankan,
at han utan åtskillnad satt fundamentallagarne i fråga.
Hans memorial lyder sålunda ord ifrån ord:
Ödmjukt memorial.1
Detta memorial gjorde väl någon upmärksamhet på Riddarhuset
och rörelse, som ej sällan sig thär tildrager, men
stadnade dervid, at memorialet uppå begäran blef lämnat till
författaren.
Om ståndet ansedt deruti något så förgrijpeligit hafva varit
infördt, at dervid någon annan åtgärd fordrats, föreställer
jag mig, at ett så ärefullt, så nitiskt och om friheten så ömt
stånd som R. o. A. ej hade låtit därvid bero.
Deraf ledes jag at föreställa mig, det samma memorial,
ehuru det kunnat tangera, hvad man ansedt för betydande,
likväl i sitt rätta ordaförstånd och i anseende til de deruti
befintel:e utlåtelser, tagne uti deras sammanhang, ej kunde
dragas till den uttydning, som sträf och correction åtfölja
borde.
1 Uteslutet här. Tryckt RAP 1765—1766, d. 1, bilagor s. 11.
103
Jag stadgas ännu ytterligare härutinnan, då jag besinnar,
at sedan den tiden hafva R. o. A. tillika med de öfriga stånden
behagat åt honom öfverlämna en vigtig och hederlig förrätning
uti Kongl. Maj:ts och Riksens Tulldirection. Jämväl
har sedan den tiden Höglofl. Secreta Utskottet behagat proponera
honom till statscommissariesysslans beklädande, som
igenom indragning af Ständernes Contoir ansågs blifva nödig.
Och har vid alla de tillfällen ingenting blifvit andragit
emot Baron Cederhielm, som kunnat upväcka tvifelsmål om
dess rena patriotiska välmening.
Hvad dernäst anbelangar ämnet af oftanämde hans memorial,
så finnes uti ingressen af vår Regeringsform tydeligen
förbehållit Riksens Ständer, at om framdeles någon uttydning
eller förbättring dervid behöfves, sådant på allmän
riksdag at gjöra. Det finnes, at nestan vid hvar riksdag hafva
Ständerne utöfvat denna sin rättighet. Det finnes, at äfven
vid denna riksdag blifvit Stora Deputationen anbefalt at tilsee,
hvarföre våra goda lagar icke vunnit sin verkställighet;
det finnes, at ett sådant arbete redan vunnit sin fullbordan
och funnit bifall och at något mera varit af nöden än allenast
referera sig på Regeringsformen af d. 2 Maij 1720.
Jag slutar häraf, att Baron Cederhielms ärindran om nödvändiga
förbättringars påtänckande icke är eller kan vara i
sig sjelf sträf bar. Återstår således endast den frågan, om Baron
Cederhielm under anmälan af förbättringar haft förvärringar
i sinnet eller om han önskat at öfverända kasta det
goda, då han påmint om uttydning eller förklaring? Ty på
sådant sätt synes Ärbara Bondeståndet behagat ansee saken,
som stöt sig thervid, at han tilstyrkt författningar, som i utöfningen
vore möjelige, hvarmed Baron Cederhielm syftat på
möijeligheten att hålla riksdagar på 3:e månader; därpå
hans memorial ifrån början til slut förnämligast synes hafva
utgått.
För öfvrigit måste jag, utan at uppehålla mig vid den
mindre betydeliga frågan, huru det hos Bondeståndet blifvit
föredragit, som likväl icke blifvit hos de andre stånd inlämnadt,
immediate taga i öfvervägande den methodus procedendi,
som därvid finnes brukad.
Uti en fri stat ansees lagen vara ej mindre gjord till den
lastfulles straff än till den oskyldiges försvar. Där tillåtes
icke sträf utan dom eller dom utan ransakning eller ransak
-
104
ning utan partens hörande. Där anses den regelen för hufvudsakelig
at snarare fria än fälla. Där räknas hvar man
oskyldig, intill dess han tydeligen bevises i gjerning eller
stämpling criminel. Där fordras bevis; beskyllning allena
räknas för ett intet, och ett utslag, som icke är grundat på
probata, kallas med skjäl en nullitet. Sådant alt fordra svenska
lagarna och på dess verkstellighet ligger mycken magt,
så at de må kunna igenkjännas annorstädes än på papperet.
Är ock til förmodande, at då Rikssens Ständer sjelfva underkasta
sig lagarnas föreskrift, måste de ock af andre blifva
väl handhafde.
Jag tror altderföre, at Höglofl. R. o. A:s rättvisa icke lärer
tillåta att utan föregången undersökning afsäga ett sådant
både välfärd och ära rörande utslag öfver Raron Cederhielm,
som Ärbara Bondeståndets extractum protocolli innehåller.
Jag tror äfven, at Höglofl. R. o. A., som vid förra riksdagen
igenom en medaile eterniserat sitt välbehag öfver oskulldens
försvar och medborgares hängn innom de i lagarne föreskrefne
gräntsor, lärer vid detta tillfället icke finna otjänligit att
igenom ett extractum protocolli till de öfrige stånden ådagalägga
sitt oföränderliga och i allmenheten ärefulla tanckesätt,
sin beredvillighet at altid procedera efter lag och sin
föresatts att i möjeligaste måtto bibehålla hvar och en medborgare,
af hvad stånd han vara må, vid ett fullkommeligit
åtnjutande af de till allmänna säkerhetens bibehållande högst
nödige beneficia juris et processus; ibland hvilka den största
och ädlaste är at blifva hörd öfver hvad emot enom kan anföras;
hvilket de grofvaste förbrytare, som i bar gjerning
tages, altid förunnes.
Det är icke min tancka at påstå Baron Cederhielms qvarblifvande
vid den honom nu anförtrodde förrättningen i Tulldirectionen.
Jag har utaf Riksdagstidningen n:o 109 intagit,
at Riksens Ständer förbehållit sig framdeles eller vid nästa
riksdag gjöra ambyte af ledamöter; och jag seer ej, hvarföre
icke det ordet framdeles må kunna lämpas till närvarande
stunden. Jag understår mig altså icke at bestrijda Riksens
Ständers välbehag att flytta sitt förtroende in uppå någon
annan, utan at Baron Cederhielm dervid kan äga något at
klaga. Men hvad jag egenteligen påminner om är at vinna
ändring uti det beslut, therigenom han ifrån all befattning i
Kongl. Maijt:s och cronans tienst uteslutes, hvilket beslut jag
105
förmådar ej kunna få rum emot någon annan än den, som,
sedan han blifvit hörd, är öfvertygad vara criminell och på
onekeligit sätt finnes hafva gjordt sig förtjent af en äran så
nära rörande dom.
Såsom ledamot af Riddarhuset har jag trodt mig böra förestella
dessa mina oförgripeliga tanckar; och som slägtinge af
Baron Cederhielm bönfaller jag om ett nådigt betragtande
deraf ödmjukast.
Stockholm d. 1 Semptemb:r 1766.
Carl Michael von Strokirch.
28.
Översten greve Bengt Gustaf Frölichs diktamen om
statsverket.
(Allegater II, sid. 1263.)
Protokollet sid. 328.
ödmiuckt memorial.1
I det beträngde tillstånd, hvaruti riket och dess statsvärk
vid denne riksdags början Riksens Högl. Ständer för ögonen
lades, med en uttömd cassa men en äfventyrlig brist
för dess nödvändiga behof och med en grufvelse görande gäld
besväradt, var ingenting naturligare, än at Riksens Högl.
Ständer med fult alfvara satte sig före att gifva riket sine
urgamla och rätta inkomster åter.
Riksens Högl. Ständer hade altså ett högre ändamål än att
blott genom besparingar lätta den tyngd, som ett magtlöst
rike nedertryckte, eller genom bevillningar hålla ett rike
under armarne, som af egne krafter ej förmådde hålla sig
upprätt, utan var Riksens Högl. Ständers afsigt att åter uprätta
riket till sin förra styrka och välmagt, att det ej allenast
måtte nu och famgent ej mindre än fordom kunna bära sig
sjelf t och sin stat utan ock hafva någre resorter öfrige att
använda till sin förkofran, till sitt värn vid nödfall och till
sin befrielse ifrån den gäld, som i brist af ett sådant öfverskott
genom slike tillfällen upkommit samt hvarigenom bevilningen
i stället för att till statens hjelp fortsätt jas och i
1 Ursprungligen: Ad protocollum.
35—58145 4
106
fortsättningen ökas skulle om ej genast uphöra åtminstone
minskas och endast lända till påskyndande af rikets skuldfrihet.
Det kunde ej undfalla Riksens Höglofl. Ständers kännedom
och minne, att återställandet af rikets urgamla och rätta
inkomster skulle oroa visse personer, stånd, samhällen och
landsorter i riket, som genom åsidosättjandet eller försämrandet
af rikets rätt dragit båtnaden, som den oskyldige
måste med bevillning böta för. Men att detta ej borde afskräcka
dem, som vid tillämpningen häraf skulle handen
lägga, hafva Riksens Höglofl. Ständer uttryckeligen förklaradt,
det ej någre emellankomne författningar skulle i vägen
ligga. Och då Riksens Högh Ständer taladt om urgamla
inkomster, hafva de velat förebygga, att ej någon urgammal
häfd eller någon viss epoque i väre financeförfattningar skulle
inskränka värkställigheten af denna Riksens Högh Ständers
vilja.
Sedan Riksens Högh Ständer i detta ämne lemnadt sitt
Secrete Utskott ett så vidsträckt fäldt och så obundne händer,
lära de med skiäl förvän [ta] att innan riksdagens slut
förnimma, hvad dervid blifvit åtgjordt.
Jag skulle önska att få dela hedren med Högh Secrete Utskottet
att hafva detta Riksens Högh Ständers ändamål upfyldt.
Min fägnad blir väl at få taga del i Riksens Högl. Ständers
nöije deröfver, at Secrete Utskottet genom alla möijeliga
besparingar och andra utvägar värkeligen uträttadt mera, än
man kunnat föreställa sig, att minska både statsbristen och
riksgälden utan att hufvudsakeligen begagna sig af den
vundne tillåtelsen till återställande af rikets urgamla och
rätta inkomster. Men så länge än statsbrist existerar, så länge
än rikets drätsel ej räcker till dess nödvändiga behof, så länge
än gäld är öfrig, som ej af ordinaire tillgånger kan fyllas,
utan ännu bevillningar både måste fortfara och ökas, om
statsvärket skall jag väl ej säga förkofra sig utan blott bära
sig; så kan jag i mitt sinne ej annat finna, än at det hufvudsakeligaste
hjelpemedlet än återstår och är oumgängeligt, de
urgamla inkomsters återvinnande.
At det ej är vidtagit, derföre torde väl kunna räknas för ett
slags försvar, att Riksens Högl. Ständer sjelfve gjordt betänkelighet
vid ett af Secrete Utskottet gifvit förslag till rikets
107
gamla persedleräntors återfående i visse provincier. Men sorn
Riksens Högt. Ständer då tillika tydeligen utstakadt, att
räntorne borde efter urgammal rätt betalas med contante
penningar, så har jag i den deputation, som handterar de
ämnen, hvilka rikets inkomster och utgifter angå, och där
jag haft den äran vara ordförande, funnit mig förbunden
att instämma i den föreställning till Secrete Utskottet, at det
måtte anses för en fölgd af det omrörde Riksens Höglofl.
Ständers så allmänna som särskilte beslut, det alle kronans
penningeräntor och utskylder måtte efter urgammal rätt erläggas
i contante penningar till det värde, de haft den tid,
räntorne eller skatterne faststälde blifvit, liksom med siötullens
betalning skiedt.
Höglofl. Secrete Utskottet har väl till en del och på vist
sätt ingådt i samma ideé, då det funnit sig föranlåtit at tillstyrka,
det 1/4 af räntorne och utlagorne måtte betalas med
speciemynt det ena året, 1/2 det andra och 3/4 det 3:dje
samt alt det 4:de året. Men som på detta sätt först 3/4, så
hälften och så vidare mindre af kronans urgamla rätt och
inkomst eftergifves, och dessutan sjelfva myntet nu äger ett
till dubbelt förhögt värde, så at kronan i sjelfva värket ej
återvunne mera än först 1/8, så 1/4 och så vidare men aldrig
mer än hälften af sin urgamla och rätta inkomst; så lärer
nogsamt finnas, huru litet genom detta förslag hvarken Riksens
Högl. Ständers afsigt och vilja eller rikets saknad och
behof blir upfyldt, hvarom Riksens Höglofl. Ständer nyligen
i saken angående Gottlands räntorne på märkeligt sätt yttrat
sin ömhet; äfven vid denna riksdag bifallit, at domkyrkiohemmanen
i Skåne skola erlägga sine räntor i persedlar
efter markegång.
Mine Herrar! Riket är sedan förra tider icke till sin gräns
eller underlydande besittningar utvidgadt utan fastmera inskränkt,
så att det aldeles icke vunnit någon sådan tilökning
af revenuer, att dess undersåtare hvar för sin del skulle
kunna med en ringare skatt än i förra tider göra rikets behof
tilfyllest. Rikets fruktbarhet, upodling och näringzfång
är deremot ej eller sedan förra tider förminskadt och försämradt,
at ju icke undersåtarne hvar för sin lott kan uthärda
med samma skatt som fordom. Alle penningeskatter
utom dem, som höra till bevillningar, äro 100 år gamla. Då
108
den utgjordes, kunde och borde utgöras med contante penningar,
hvaraf 6 mk:r s:rmt svarade emot en rd:r. Nu utgöres
lika skatt med sådant mynt, hvaraf 6 mk:r s:rmt
allenast svarar emot 1/4 rd:r. Då måste den skattskyldige
föryttra en hel tunna spannemål at få penningar till 9 mk:r
s:rmts skatt, och kronan kunde ock för samma 9 mk:r
s:rmt köpa en hel tunna spannemål att föda sitt krigsfolk
med. Nu behöfver han ej föryttra mer än en skieppa eller
halfspan till 9 mk:r s:rmts skatt, och kronan måste betala
hvar tunna spannemål med 8, 9 och flere plåtar, som är
mångdubbelt, och i samma proportion alle andre varor. Kan
det väl då sägas, at den skattskyldige gifver kronan sin
skatt och kronan njuter sin rätt och urgamla inkomst af
landet. Och kan väl någonting vara billigare, och å ena
sidan möijeligare och bättre samt å andra sidan nödvändigare
än det, att den skattskyldige bör utgifva och kronan
njuta sin skatt i samma mått som förr, så att skatten må
svara enrot lika rd:rtal eller kronan derföre kunna kiöpa
lika quantum spannemål eller andre deremot i värdet sig
lika förhållande persedlar.
Kronans penningeräntor och utskylder, utom bevillningen,
äro och hafva varit ohngefär 12 tunnor guld eller 800 000
rd:r specie. Då den nu njuter samma 1 200 000 d:r, utgöra
de ej mer än 200 000 rd:r specie, så att förlusten är
600 000 rd:r specie, som nu kosta 36 tunnor guld i bancosedlar,
mer och mindre alt som agio emellan rd:r specie
och bancosedlar efter coursen faller och stiger.
Är det då under, att staten ej bär sig? Och huru skall
den någon tid kunna med bestånd bära sig utan att återvinna
dess förra inkomst? Om det ock vore möijeligt att
utprässa en bevillning till 36 t:r guld och dermed trycka
både den skyldige och oskyldige, vore dock saken dermed
ej hulpen, om den ej blir beständig för alla tider och ändå
ökes med så mycket, som kan lända till betalning af den
skuld, som af förlusten för alle framflutne åren upkommit;
huru bjuder det icke emot at tänka på ett sådant botemedel?
Huru stor rikets skuld vid riksdagens början blifvit upgifven
och huru stor den än är, kan ej utan bestörtning nämnas.
Men Riksens Höglofl. Ständer måge hissna, då jag nämner,
huru stor rikets förlust varit under den hela tid, som
109
rikets inkomster varit försämring underkastade, först genom
rd:rs nedsättjande ifrån sitt primative värde 6 mk:r
samt till 2 d:r samt på 1680:detalet, sedan genom 1715
års myntförhögning och nu i senare åren genom coursen,
den gör ej mindre än 200 millioner dahl samt; hvad igenom
bevillningar och nya contributioner blifvit ersatt, måste
altså anses för rikets balance, och samma balance år ifrån
år blifver alt större och större samt omsider får ett bedröfveligt
utslag, om riket ej får sin förlorade inkomst igen.
Uti denne rikets förlust hafva de, hvilkas räntor bestå
i persedlar, föga eller ingen del, ty förvandlingen på persedlarne
har fulleligen svarat emot skillnaden i penningevärdet.
De få altså föga eller ingen känning af contante
räntornes betalning efter urgammal rätt utan kunna snarare
vänta lisa genom bevillningens minskning eller uphörande.
Men om de, hvilkas räntor contant utgådt, få vidkännas ett
drygare räntegifvande, så blir det icke så mycket en ärsättning
för hvad de genom myntets försämring förut till kronans
saknad bespardt och vunnit utan endast ett försättjande
under lika vilkor och lika last med andre lika frie och
lika rättägande undersåtare, som med persedlar skatta mer
än penningar.
Det blir altså ej mindre skiäligt än nödvändigt, att om
möijeligt alle rikets penningeskatter utgöras till sitt forna
värde, men åtminstone ofelbart de, hvilka ej med räntepersedlar
äro besvärade, antingen helt och hållit betala räntan
med den tilökning, som emot förra och nuvarande förhållande
svarar, eller i stället utgifva persedlar för den del,
äldre jordeböcker uptager.
Desse mine tankar hoppas jag Högl. R. o. A. icke allenast
för sin del gillar utan ock dem till de öfrige respective ståndens
bifall understödjer. Jag friar mitt samvete för egen och
min eftertanka för andras förebråelse att i ett så riksvårdande
ärende ej varit tyst.
Stockholm d. 9 Octobr. 1766.
B. G. Frölich.
110
29.
Förteckning å komplettering sval till expeditionsdeputa
tionen.
(Allegater I.)
Protokollet sid. 338.
År 1766 den 7 October voro R. o. A:s electorer tilsammans
at välja ledamöter i theras ställen, som förut setat
i Expeditionsdeputationen men nu ej äro i staden.
I stället för Cammarherren Grefve Gustaf Bonde
Hr Ridderstolpe, Carl, Landshöfdinge och Riddare af
Kongl. Maij :ts Nordstjerneorden.
I stället för Cammarherren Manderström
Hr [von] Nackreij, Olof, Generalauditeur.
I stället för Hr Majoren Abraham Hinric Ulf[ven]clo
Hr Lagersvärd, [Fredrik], Capitaine.
På R. o. A:s electorers vägnar:
F. Carl Dohna. And. Cederström. A. J. Wrangel.
30.
Promemoria till de övriga stånden om adelns privilegier.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 383.
Tit.
Att R. o. A. med en så tahlrik deputation, anförd af deras
Landmarschalck, nu besöker det resp. ståndet lärer för det
resp. ståndet ej vara mera oförväntadt, än de omständigheter
äro för R. o. A. oförmodelige och obehagelige, som dertill
gifvit anledning.
R. o. A., som i alla tider äfvensom vid innevarande r[iks]-  dag sökt att medelst våra lagar samt välfågne Privilegiers
försvar hägna den rätta grunden, uppå hvilcken et inbördes
förtroende Riksens Ständer emellan bör byggas och mer
och mera tiltaga til rikskroppens styrcka, til vår ädla frihets
lil
befästande och til en nådig konungs dermed oskiljackteligen
förknippade höga och faderlige nöije, R. o. A., säjer jag,
hafva ej utan största bekymmersamhet och ömande omtancka
utur resp. Prästeståndets prot.utdrag af d. 8 fört.
Septemb. inhämtat, huru det resp. ståndet uti någre til ordnings
vinnande innom ståndet föreslagne oeconomiske författningar
äfven behagat inblanda sådane, som med Riksdagsordningens,
Adelige Privilegiernes samt sielfve Prästeprivilegiernes
klara bokstafveliga innehåld äro stridande.
R. o. A. skulle förringa vickten af de skähl, som R. o. A.
uti dess protocollsutdrag af d. 2 September til tydel. bevis
härå vänl. andragit, om R. o. A. nu skulle tro deras ytterligare
och vidlyftigare deduction vara nödig.
R. o. A. villja således endast deraf i korthet recapitulera
det hufvudsakeligaste: Det resp. Prästeståndet häfver i dess
slutsatz innom sig afgiordt och til samtel. R[iksens] Ständers
fas t [st jäll ande föreslagit, att ingen frälseman framdeles
får i Pr [äste] ståndet intagas eller der säte och stämma
äga.
R. o. A. hafva deremot med klara innehållet af R. o. A:s
Privilegiers 1, 2 och 3 §§ bevist den ostridiga rätt, som R. o.
A. i stöd deraf til befordran til rikets högre och angelägnare
som mindre ämbeten tilkommer, hvaraf R. o. A. till bisk.-  embeten som högre och angelägnare snarare uti competence
med andre tyckes böra draga förmånsrätt än exclusion, att
hvar och en frälseman efter sitt embete [s] skickelighet och
värde utan något qual och intrång skal niuta sina förmåner
och rättigheter, af hvad namn de vara måge.
Att då i stöd af 2 § en frälseman fritt äger att sig i Prästeståndet
begifva, han emot 1 § aldrig kan uteslutas ifrån de
hvarje präst enl. 25 § af Pr [äste] st :s Privileg. försäkrade
rättigheter, hvaraf den ypperligaste säkerl. att på erhållen
laglig kallelse kunna sorn V. Pr [äste] ståndets ledamot riksdagen
bivista. Och att han så mycket mindre som biskop bör af
sådan rättighet giöras förlustig, då 6 § R[iks]d.ordn. jemte
d. 7 §, som den förre ännu ytterligare förklarar, tillägger
biskoppar och superintendenter utan undantag den rättighet
att sig vid r[iks] dagen sielfmante infinna, då de enl.
bern. §§ en gång för alla dertil blifvit kallade.
Och öfver alt detta att uti resp. Prästeståndets Privilegier
icke den minsta anledning gifves til inskränckning af för
-
H2
ber:e en frälseman, för och sedan han blifvit präst, tildelte
och försäkrade rättigheter.
R. o. A. vilja för korthetens skill ej eller nu detsamma
uprepa, såsom det är i det res. ståndets händer och ligger för
dess ögon, hvans innehåld i öfrigt R. o. A. härmedelst på det
kraftigaste förnya.
Men R. o. A. hafva ej utan bekymmersam rörelse må [st?]
förnimma, hvad ringa värkan deras grundade och vänlige
föreställningar hos det resp. ståndet förmådt giöra.
Det resp. P[räste] ståndet har tvert om uti dess under d.
13 aflåtne senare protocollsutdrag velat bestyrcka dess förre
igenom en slags vederläggning af R. o. A. anförde tydelige
[påminnelser].
Men R. o. A. har uti det r[esp] P[räste] ståndets senare
andragande icke funnit det minsta, som kunnat ändra R. o.
A:s förra tancka.
Utaf den lageliga skilnad emellan stånd, som i Riksdags]
ord. stadgad är, bör aldrig medelst någon argumentation
slutsatzer kunna dragas emot lika helige och besvurne
privilegier.
De böra snarare genom hvarannan förklaras. De böra, de
kunna tilsammans bestå. De böra, ty i grundlagar bör ingen
contradiction vara, mindre sökas. De kunna; det har praxis
bevist i några 40 åhr af vår sälla fria regering, då frälsemän
varit både präster och borgare och som sådane niutit
r[iks]d[ags] mannarätt utan att derföre hafva blandat något
dehltagande i tvenne stånd; om sådan praxis haft oskähl
med sig el. varit orätt lärer behöfva mera bevis än det, som
drages deraf, att i privileg:ne någon blandning af dubble
r[iks]d[ags]mannarättigheter ej uttryckel. finnes autoriserad.
R. o. A. hafva aldrig påstådt slik blandning. En frälseman
[s] säte, som lägel, kallad präst, i res. ståndet grundar
sig på nog tydelige anförde lagar.
De kunna aldrig genom argumenter vederläggas; privilegier
böra snarare til den privilegierades förmån vinna en
vidsträcktare än til des nachdehl en trångare uttolkning
(efter den bekante canon favorab. sunt latius ad strictius
interpretanda) och huru skulle vähl et prästebarn nekas rum
ibland R. o. A. för det skahl, att Pr[äste]privileg. dem det ej
expresse tillägga. Förfarenheten visar altför väl vederspelet
113
och R. o. A. lärer det aldrig falla in att giöra så tvungen
och oskälig slutsatz.
Att r[esp.] Pr [aste] ståndet söker hämta någon styrcka
för dess påstående af den skedda författning, som ej tillåter
en ofrälse förmyndare att för sin adel.
m[anna] fullmakt, är så mycket mindre lämpeligt, sorn
Riksdagsordningen dertil ingen anledning gifver, och det
är en hel olika fråga att gifva en ofrälse man en ny rättighet
ifrån den att betaga en frälseman den rättighet, hvaraf han
enl. lag och privil. är i possession.
Hvad beträffar 1762 åhrs kgl. bref ang:de något anstånd
med inträdfe] på Riddarhuset til något bettre främ; så lärer
ingen af det Hög. Pr [äste]ståndet eller deras Privilegier dervid
hafva det minsta lidit. De välförtiente herrar och män,
som vänta på introduction, niuta som sig bör i öfrigt alla
adelige privilegier emedlertid lika med andra af R. o. A. til
godo, men då Kongl. M:tt i nåder äger att benåda någon med
adeligt stånd, lärer det äfven vara Kgl. M:tt obetagit att
dervid föreskrifva et sådant vilkohr, som i detta fall skedt.
Uppå hvad det rfesp.] Pr [äste] ståndet ang:de biskoppars
och consistorialium inställande vid r[iks]dagar samt contracters
vahlrättighet vidkommer, tror R. o. A. öfverflödigt
vara att vid dess förre protocollsutdrag något tillägga.
Det är nog, att af consistoriales ingen skal expresse väljas,
som 6, 7, 16 §§ i R[iksdags]ordn. säjer, om biskoppen ej
sielf kan komma.
Det är nog, att et fixerat antahl af ledamöter uti det res.
Prästeståndet till riksdagar utsättes, som vid 1 000 d. s:m
vite ej får öf.trädas.
Riksdagsordningen stadgar sådan författning på intet
ställe.
Enär H[ögv.] Pfråste]ståndet upvisar någon § af Rfiksd]-  ordn. el. dess fordna och nuvarande Privilegier, som betager
contracter och probstcrier den friheten at välja el. sammansätta
sig om flere el. färre r[iks]d.fullmäcktige, då kunna
lagar och priv. åberopas, och dit intil förklarar R. o. A. sig
ansee den af H[ögv.] P fräste] ståndet föreslagne inskränkning
uti Prästerskapets vahlfrihet såsom på intet sätt instämmande
med R[iksd.]ord. och Pr fäste] stfåndets] egne Privilegier.
Den af Hfögv.] Pr [äste]st[åndet] åberopade förening
af 1727 tienar häremot til föga skähl.
114
Äger denne förening laga kraft, hvad behöfdes då nytt stadgande
i samina måhl.
En förening el. convention, som är frivillig, är laglig och
grundad i 6 och 7 §§ i R[iksd.]ord.; men att belägga densamma
med tvång är emot dess natur och lagens afsickt.
Långt mera kunde R. o. A. ännu i detta högst bekymmersamma
och obehageliga ämne anföra; med [o: men] det
anförde gior tilfyllest; bland svenske Ständer böra lagar gälla
men icke ord.
Med lag har R. o. A. bevist, att en frälseman ej kan uteslutas
ifrån högre el. lägre embeten. Med lag har R. o. A.
bevist, att en frälseman bör skyddas vid sine embeten och
dervid följande rättigheter.
Med lag har R. o. A. bevist, att en frälseman, som fädt
biskops- eller annat prästaembete, ej kan betagas att som
biskop sielfmant infinna sig vid r[iks] dagen el. att som
prästman på laglig kallelse inställa sig i ståndet som r[iks]d.-  man. Och med lag har R. o. A. bevist, att alt inskränckande
af Prästerskapets r [iks] d.mannavahlfrihet aldrig kan med
R[iks]dagsordning bemantlas.
Hvad återstår då för R. o. A. uti ett så ömt måhl at giöra,
då alla de anförde skähl hos de resp. stånden haft så ringa
värkan alt härtils.
R. o. A. hafva ännu ej mist alt hopp, att icke denne deras
ytterligare och sidsta vänliga föreställning ännu hos de resp.
stånden torde upväcka deras nogare upmärksamhet på närvarande
ärendets vickt och granlagenhet.
Svea rikes konung och Ständer äro sin emellan ouplösligen
förknippade igenom dyrt besvurne regeringslagar.
I desse regeringslagar äro vählfågne privilegier så införlifvade,
att en våldsam rubbning i de senare skakar och
quäljer de förre.
Hvarje r [iks]dagsmans fullmackt förklarar att deremot
stridande giöromåhl vid r[iks]dagen för ogilt i 9 § R[iksdags]ordn.
Privilegier äro i synnerhet uti våra grundlagar, uti 49 §
Reg.formen, 11 § Svea K[onunga]försäkran och 17 § i
R[iksd.]ord. på det kraftigaste bevarade.
Ingen ståndens pluralitet kan dem röra, ingen förtydning
kan dem förändra.
På desse osvikelige grunder hafva R. o. A. fotadt de förut
115
både skriftel. och mundtel. såvähl som nu med förtrolighet
igenom mig, deras L[ant] marskalk, giorde föreställningar.
Jag upfyller härvid med fägnad min embetes skyldighet,
då jag på det högsta vinlägger mig derom, att alt ämne til -  osämja och misshällighet samtelige stånden emellan försickteligen
må af styras och utur vägen rödjas.
Vare mit bemödande härvid så värckande som det är välment.
Jag kan heligt försäkra, att R. o. A. tilförse sig af de öfrige
R[iksens] St [änders] billighet och kärlek för lag ett behageligare
yttrande i detta ämne, än de härtils fädt. Men att R.
o. A. der jämte aldrig lära tillåta något intrång på deras el.
något annat stånds privilegier.
R. o. A. hafva icke gripit uti något af de resp. stånds privilegier
och laglige rättigheter; R. o. A. hafva snarare med stillatigande
ansedt den förlust, de tid efter annan lidit uppå
sine egne, och oförviteligen i alt sökt, sorn det första ståndet,
att föregå sine Medständer, då det gält att understödia
och försvara riket och att styrka enighet och inbördes förtroende.
Vid sådane tilfällen kunna R. o. A. ibland glöma sine
Privilegier, men aldrig kunna de förglömma dem, då de ohemult
angripes.
R. o. A:s Privilegier äro för dyrt kiöpte, de äro alt sedan
hedenhös med förfäders lif och blod, med arbete, mandom,
vett och kostnad förvärfvade.
R. o. A. äro således icke mindre en besvuren lag och sine
Medständer än sine förfäders förmultnade ben men odödelige
namn och sin egen posteritet skyldige att i det yttersta bevaka
sine egne jemte sine Medständers Privilegier och lägel,
rättigheter samt för en ännu oföd Adel bevara de så dyrt
förtiente som få essentiele Privilegier och förmåner, hvilka
R. o. A. såsom arf efter förfäder ännu hafva öfrige.
Alt detta har jag på R. o. A:s vägnar ej utan öm rörelse
kunnat lägga det r[esp.] ståndet på hiertat til ytterligare
ömsint öfvervägande.
Det steg, R. o. A. giordt i dag, skall bettre än mina ord öfvertyga
det r[esp.] ståndet, att R. o. A. dermed tagit det
yttersta att i vänlighet förmå de r[resp.] stånden til billighet
och til foglighet. Vinnes sådant icke, skal åtminstone ingen
skuld af påfölgderne R. o. A. tilläggas.
116
Att bibehålla lag och stärcka samdräkt är R. o. A:s enda
ögnamärcke. En lika afsickt uplifve äfven nu de resp. stånden.
Men falla emot all förmodan desse R. o. A:s ultimate
nitiske och vänlige föreställningar frucktlöse til jorden, så
nödgas R. o. A. att vidtaga de yttersta utvägar, som deras
värdighet af dem kräfver och lagen för de högsta nödfall
lemnat öpne.
R. o. A. protestera quarn solemnissime emot all expedition
i detta måhl såsom efter 17 § i R[iksd.]ord. och alla r[iks]d.-  mannafullmakters lydelse ogill och förbiuda såvähl sin Landtmarschalk
som sine expeditionsledamöter att med öfvervaro
el. underskrift i Expedit.dep. någon dehl deruti taga.
R. o. A. nödgas ändtel. äfven uti denne så ömande belägenhet,
som de af förtrogne Medständer aldrig bordt förvänta,
i und. vända sig til Kgl. M:ts, som i 49 § Reg.form och 11 §
Sv. K[onunga]förs. låfvat att beskydda välfägna privilegier
och ej tillåta, at de vidröras utan samtelige Ständernes enhällige
samtycke.
Denne besvurne Kongl. Försäkrans beskyddande kraft lära
R. o. A. reclamera til grundlagens bevarande uti såvähl R. o.
A:s som Prästeståndets Privilegier, hvilka ingendera kunna
utan riksconstitutionens känsla tåla någon mindre ändring
utan Riks. Ständers enhälliga samtycke.
Detta vare sagt. Nu har jag fullgiordt R. o. A:s och min
egen åstundan.
Vitne hvart enda ord, som nu är fält, att uplysningar i
saken, att vänliga föreställningar och foglighet icke felats på
R. o. A:s sida.
Det blifve aldrig R. o. A. tilmält, om en häraf til äfventyrs
upväxande missämja R[iksens] St [änder] emellan någonsin
hotar en förut illa nog vårdad constitution med total undergång.
Vishetenes och enighetenes anda uplyse och lede de resp.
stånden til skarpsynt insickt uti så vicktigt måhl och til en
åtgärd, som undanrödier närvarande bittra oenighetsfrö och
förebygger tilkommande förbistring, agg och hämdelust
R[iksens] Ständer emellan; att de ifrån en så mödosam
samdräcktig r[iks] dagsarbete icke må skiljas såsom fiender
och till nästa r[iks]dag återkomma, mindre med upsåt at
hielpa riket än med et til inbördes förderf beredt hierta.
117
Uti resp. ståndets vänskap och förtroende önskar R. o. A.
att vara inneslutne.
31.
Friherre Josias Carl Cederhielms supplik om tryckning av
handlingarna rörande hans tullrådsämbete.
(Allegater IV. Inkomna skrivelser 1766.)
Protokollet sid. 416.
Ödmiuk suplique.1
At Högh R. o. A. med rättvisa och ädelmod behagat anse
det utaf Rondestondet först och af de andra begge ofrelse
stonden sedan emot mig och min välfärd tagne steg är en
fölgd af det oföränderliga tankesätt, som uti alla tider bibehållit
R. o. A. vid nationens kiärlek, ej mindre än vid dess
högagtning.
Det nit för enskifta säkerheten och den agtning för den
dertill inrättade lagen, hvaraf R. o. A. altid beredvilligt ådagalägger
de ovedersägeligaste vedermelen, har vid detta tillfelle
låtit sig tydeligen finna uti det protocollsutdrag af d.
[9 Oktober], igenom hvilket någon ändring hos de andra
resp. stonden förmodades vinnas. Men sedan emot förmodan
en så billig, så laglig förestellning intet kunnat något uträtta,
torde Högl. R. o. A. väl sielf utfinna någon ännu återstående
utväg till at uprätthålla och förvara de öma föremål
af dess omtanka, hvilka igenom de öfriga stondens härvid
förenade åtgiärd blifvit (gifve Gud för sidsta gongen) på ett
ohört sätt »telida uti osäkerhet.
Då ett uti 11 månader af mig innehafvit ordenteligit ämbete
mig ifrån tage» utan föregongit hörande eller infordrad
förklaring, må visserligen hvar trogen ämbetsman upfatta
bekymmer och oro.
Då en svensk man uti at niuta beneficia juris et processus
ser sig förklarad criminel och i högsta måtto straffbar, så
1 Med påteckning: Upl. hos R. och Ad. d. 18 Oct. 1766. D: o res., att
de ■(föregående acter och mern. rör: de B. Cederhielm få tryckas, men ej detta.
118
lärer hvar en rikets innebyggare hafva fog at önska en på
alla stellen bettre verkställighet af de goda lagar, som så
kraftigt och tydeligt utstaka methoden till at utan enskilta
säkerhetens förlust bibehålla den allmenna.
Då en adelsman på ett hans ära så högt rörande sätt blifvit
antastad och utan all ransakning dömd, lärer icke underligit
vara, om hvar adelsman i riket önskar, at den solen åter måtte
snart upgå, då Privilegiernas föreskrift kan lända till bibehållande
av stondets värdighet och dess medlemmars hägn
och försvar.
Men om vid närvarande omständigheter något steg ännu
är öfrigit för Högl. R. o. A. at taga emot ett så ovanligit de
öfrige stondens upförande och at hindra införandet af en så
äfventyrlig processordning, det öfverlämnar jag till Högl.
R. o. A:s eget ompröfvande.
Jag finner nog, at syslan, sorn mig ifråntagen blifvit, är
och blir för mig förlorad. Men jag hoppas, at hos Högl.
R. o. A. intet måtte vara så brist på utvägar, at ju min heder
och ära, ifrån hvilken Bondestondet likaledes behagat skilja
mig jemte riksdagsmannarätten, ju måtte kunna fre Isas och
räddas ur skiepsbrottet.
Jag dristar ingenting projectera. Det enda, hvartill jag
ödmiukeligen ärbiuder min åtgiärd och påkostnad, är at igenom
trycket allmenne giöna de hedrande förestellningar, sorn
Högl. R. o. A. redan behagat giöra de öfrige stonden öfver
detta ämne, jämte de flere tillhörande handlingar, hvaraf
tillräekeliga exemplarer skola blifva aflämnade för at vid
hemkomsten från riksdagen kunna visa riddersmäns nuförtiden
öden och tankesätt.
Om tillstånd härtill anhåller vördsamast
Högl. Ridderskapet och Adelens
allerödmiukaste tiänare
Jos. Carl Cederhielm.
119
32.
överstelöjtnant Fredrik Gyllensvaans diktamen om
järnkontoret.
(Utskottshandlingar 1765—1766, vol. Ul, fot. 98.j1
Px-otokollet sid. 96.
Ödmiukt memorial.
Då Seereta Utskåttets projecterade nya reglemente för
Järncontoirsinrätningen åter förekommer till Högl. R. o. A:s
öfverlägning, sedan den utaf Högloft. Expeditionsdeputation
blifvit oexpedierad på den grund, at tvenne af de respective
stånden stannat med hvarannan i särskilt och olik tanka,
får jag ytterligare tillfälle at vördsammast anhålla, det ville
Högloft. R. o. A. nu som förr i alla delar förena sig och
bifalla Högvyrdige Prästeståndets härutinnan tagne beslut
och giorde påskrift såsom närmast inträffande med det, hvad
Höglofl. Seereta Utskåttet tilstyrckt och hvarförutan enligt
min öfvertygelse riket skulle tillfogas i gemen en obotelig
skada samt de redan vidtagne och ännu till värckställighet
återstående finanoeoperationer oändeligen mycket hindrade,
om eij aldeles förlorade, blifva, hvilket iag till undvikande af
vidlöftdghet nu förbigår at deducera, sedan ämnet så öfvertygeligen
blifvit arbetat och utredt af Banco-, Handels- och
manufacturs- samt Bergsdeputationernes sammanträden och
Seereta Utskåttets äfven derom håldne flere ventilationer;
hvarföre och på det hvarie ricksdagsman, sorn lika med mig
icke äger bruk eller bergsmannanäring, desto frimodigare
måtte kunna bifalla den nya inrätningen, åtminstone till
nästa ricksdag, kunde i det nya projecterade reglementets
9 § tilläggas, at hela järncontoirsf onden skulle användas till
statsbristens stoppande, däräst uppenbare misbruk och afsteg
föröfvas med penningarnes disponerande emot och utöfver
samme föreskrift. Stockholm d. 18 Aug. 1766.
Gyllensvan.
1 Med påteckning: Föred. hos R. och Ad. d. 22 Aug. 1766. D:o bifallit
enl. påskriften på Expeditionsdeput. extr. protocoll. Testor P. C. Franc.
k
120
Adliga underskrifter
Carl Gustaf Löwenhielm.
F. v. Friesendorff.
P. Kalling.
Carl Hermelin.
Christ. Reuterholm.
Fridrich Ribbing.
T. G.
45. And. Apelbom.
54. Gabriel Spens.
80. J. v. Duben.
2. Christer Horn.
55. Carl Gust. Wrangel!.
186. Gus. Sabelhierta.1
210. P. G. Ehrencrona.
228. Ridderstolpe.
38. Carl Nils Carplan.
87. För Stråhle af Ökna N.
W. Marcks v. Wurtenberg.
105. Melker Falkenberg.
115. Gust. Joh. von Essen.
157. Gustaf Gabriel Loodh.
182. C. F. Aminoff.
196. Abrah. Engelcrantz.
226. G. H. Jägerhorn.
242. Carl Philp.
292. Joh. Er. Ståhlhana.
319. Rud. Rergenstråle.
391. C. F. Eneskiöld.
33.
d 1766 års riksdagsbeslut.
Carl Lagerberg.
A. Lagerbielke.
Otto Vilhelm De Geer.
Göran Gyllenstierna.
Jean von Wallwijk.
J. von Duben.
Rudbeck.
49. R. G. Frölich.
56. Axel Gottl. Palbitzki.
45. C. G. Liewen.
107. C. G. Cronhiort.
205. Alrik Åkerhielm.
224. C. G. Löwenhielm.
84. A. örnflycht.
99. N. H. Silfversparre.
114. R. J. Jägerhorn.
120. Bror Dan. Jerlström.
168. B. Lillie.
193. A. Bäck.
222. Carl Mag. Starck.
236. Joh. Gab. Anrep.
286. Lars Hinrich Hästesko.
294. Johan C. Franc.
382. Zach. Gust. Boije.
446. W. Netherwood.
1 Sabelhierta har sannolikt felaktigt skrivit sitt namn på friherrligt nummer
186 i stället för adligt nummer 186, som var hans egen släkts och där
han enligt uppropslistan är antecknad.
121
455. Gust. A. v. Siegroth.
484. C. Ed. Breitholtz.
502. Carl Borgenstierna.
510. J. J. Drakenhielm.
550. Erich Teet.
666. And. Rud. Durietz.
718. A. J. Modée.
734. Carl M. Taube.
746. Arendt Jah. Reiher.
814. J. H. Sabelhierta.
862. Fredrich Ridderstolpe.
959. Henr. Joh. Sahlefeldt.
1001. J. Carl Schmiedeberg.
1052. J. Ehrenhielm.
1104. Ulric D. Cronstedt.
1110. Gust. Wachschlager.
1153. Carl Julius Lilljesvärd.
1208. Carl Frid. Ridderstöm!.
1257. Joh. Nic. Eding.
1272. P. M. Adlerfelt.
1337. Carl Gust. Ridderbielke.
1376. P. D. Göthenstierna.
1405. Emanuel Kinninmundt.
1423. Fredr. Cronswärd.
1445. Carl Joh. Drufwa.
1480. Carl Didr. Wachenfeldt.
1513. Fried. Taube.
1555. Fredrich Pfeiff.
1602. C. F. v. Köhler.
1662. J. W. Nordenfeldt.
1678. Carl Estenberg.
1691. Eric Linderstedt.
1701. Claes Engelcrantz.
473. W. J. Coijet.
494. A. F. Silfwerhielm.
508. J. F. Silfwerbrand.
515. Thure G. Bäfwerfeldt.
655. C. G. Gyldenadler.
680. Otto von Hirscliheidt.
732. Adlerhielm.
743. N. Cronacker.
756. Fried. Aminoff.
820. F. Gripenstierna.
897. F. Silfwerskiöld.
971. Nils Robert Kinninmundt.
1023. Jean U. Gyllenpalm.
1081. C. G. v. Roxendorff.
1109. Anders Silfverlås.
1152. Claes Wilh. Grönhagen.
1199. Carl L. von Böhnen.
1228. A. F. Lostierna.
1261. Carl Joh. Ehrenmarck.
1292. G. C. von Brunijan.
1347. C. W. Stiernstolpe.
1392. F. U. Manderström.
1412. M. G. Danckwardt.
1430. Adolph Gyllengahm.
1466. F. Otto Billberg.
1496. And. Gathenhielm.
1520. J. O. Bergenstierna.
1577. W. Noordenhielm.
1616. Daniel Tilas.
1667. Carl Fried. Leijonadler.
1686. G. H. v. Dahlstierna.1
1699. J. A. Heldenhielm.
1712. Olof von Nackreij.
1 Enligt uppropslistan representerade Dahlstierna sin ätt, nr 1864.
36—581454
122
1721. Adolp M. Wulffcrona.
1727. C. T. von Burguer.
1764. Carl Ephr. Carpelan.
1816. Gust. Linroth.
1854. J. C. v. Böhnen.
1894 George Posse.1
1923. Jac. Lud. Ridderstam.
1933. F. Lagersvärd.
1726. E. J. Marcks v. Wurtenberg.
1738. G. E. Silfwersvan.
1793. L. von Bromell.
1839. J. W. Ridderboll.
1870. Joli. Kinninmundt.
1906. O. F. Engelcrantz.
1928. Ad. Fredenstierna.
1959. N. D. v. Kraemer.
1 Enligt uppropslistan representerade Posse adliga ätten nr 1794.
Bihang.
Förteckning1 å lios ridderskapet oell adeln föredragna, liär ej avtryckta
memorial.
Aminoff, Fredrik, livdrabant, om kommissionen över Hofman.
(Sid. 303. Allegater II, sid. 1221.)
Anrep, Johan Gabriel, assessor, om minskning av rättegångssökande
hos ständerna. (Sid. 162. Prästest. arkiv, F. 76, nr
174.)
Armfelt, Magnus Vilhelm, friherre, major, om livregementets
och livdragonregementets officerare. (Sid. 226. Prästest.
arkiv, F. 77, nr 278.)
Arnell, Jonas, generalauditör, örn inlösen av kronohemman
i Lindes bondefjärding. (Sid. 112. Allegater II, sid. 833.)
Bethun, Paul Johan, kapten, om inkvarteringen i Stockholm.
(Sid. 116. Allegater II, sid. 705.)
Bielke, Nils Adam, greve, landshövding, om Nyköpings ladugård.
(Sid. 212. Prästest. arkiv, F. 77, nr 443.)
Björnberg, Johan Fredrik, kapten:
om pensjon för ilöjtnant von Mentzers änka. (Sid. 57.
Borgarst. arkiv 1765—1766, vol. 22, fol. 147.)
om Hede säteri. (Sid. 202. Riddarhusdeputationens allegater.
)
Bromell, Lars von, kapten:
om brukspatron Kjellbergs skatteköp. (Sid. 161. Prästest.
arkiv, F. 77, nr 462.)
om krigskommissarie Hallenii bördsrätt till hemman. (Sid.
233. Allegater III, fol. 1113.)
Carpelan, Carl Efraim, kapten:
om livdrabantkåren. (Sid. 94. Allegater II, sid. 831.)
om Västerbottens regementes boställen. (Sid. 101. Utskottshandlingar
1765—1766, vol. 138, fol. 761.)
om överstefullmakt för överstelöjtnant de Carnall. (Sid.
191. Prästest. arkiv, F. 77, nr 269.)
Creutz, Carl Gustaf, greve, löjtnant, om indragna officerares
placering. (Sid. 161. Borgarst. arkiv 1765—1766, vol. 23,
fol. 1209.)
Cronacker, Nils Baltzar, kapten, om husesynen på bostället
Halleby. (Sid. 273. Prästest. arkiv, F. 77, nr 224.)
124
Cronhjort, Carl Gustaf, friherre, president, om krigskollegium.
(Sid. 178. Allegater III, fol. 1095.)
Danckvardt, Bengt Gabriel, friherre, överstelöjtnant, om major
von Vickens besvär. (Sid. 105. Allegater II, sid. 671.)
de Carnall, Carl Constantin, överstelöjtnant, om underofficerares
upprättelse. (Sid. 89. Prästest. arkiv, F. 77, nr 437.)
Dolma, Fredrik Carl, greve, överstelöjtnant, om livregementet.
(Sid. 160, 243. Allegater II, sid. 1085.)
Duwall, Johan Didrik, friherre, överste, om borgmästare
Fjermans förskoning från livstids fängelse. (Sid. 331, 389.
Allegater II, sid. 1245.)
Ehrenbill, Erik Mikael, överstelöjtnant, om marinkårens indragning.
(Sid. 179. Allegater II, sid. 999.)
Ehrencrona, Johan Peter Gammal, kapten, om marinkårens
indragning. (Sid. 179. Allegater III, fol. 1056.)
Ehrenhielm, Erik, häradshövding, om kommendör Heldenhielms
tur. (Sid. 274. Allegater II, sid. 1133.)
Ehrenhoff, Carl Gustaf, assessor, om ett ledigt tullrådsämbete.
(Sid. 391. Allegater II, sid. 1345.)
Ehrenmalm, Samuel Magnus, assessor, om svavel- och vitriolverks
inrättande. (Sid. 127. Prästest. arkiv, F. 77, nr 262.)
Ehrenpohl, Axel, kapten, om ryttmästare Hallonqvist. (Sid.
343. Allegater IV, Inkomna skrivelser 1766.)
Eneskjöld, Bernt Johan, kapten, mot kapten Gyllenskepp.
(Sid. 13.)i
Engelcrantz, Claes, hovjunkare:
om sekreteraretjänsten i Svea hovrätt. (Sid. 135.)1
om protonotarie For.nelii besvär. (Sid. 254. Prästest. arkiv,
F. 77, nr 512.)
Essen af Zellie, Ludvig Fromhold von, fänrik, om fälttraktamente.
(Sid. 19. Borgarst. arkiv 1765—1766, vol. 23, fol.
24.)
Franc, Per, kansliråd, riddarhussekreterare, om Kastelholms
och Grälsby kungsgårdar. (Sid. 339. Allegater II, sid. 1275.)
Franclcenheim, Carl Natanael, livdrabant, om slaktare Hillman.
(Sid. 136. Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 141,
fol. 773.)
Frölich, Bengt Gustaf, greve, överste, om kronoräntomas betalande.
(Sid. 398. Allegater II, sid. 1355.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
125
Gardemein, Arvid Reinhold von, ryttmästare, om återvinnande
av från Riddarhuset sålda hemman. (Sid. 295. Allegater
II, sid. 1363.)
Gripenstierna, Fredrik, hovjägmästare, om hovjägmästarefullmakt.
(Sid. 377. Borgarst. arkiv 1765—1766, vol. 23,
fol. 1257.)
Grönhagen, Claes Vilhelm, friherre, hovjunkare:
om processen mellan assessor Cederhaum och brukspatron
Kjellberg. (Sid. 20. Utskottshandlingar 1765—1766, vol.
142, fol. 287.)
om Olivecronas process. (Sid. 72. Borgarst. arkiv 1765—
1766, vol. 10.)
om kanslistens Elers befordran. (Sid. 192. Allegater II, sid.
1047.)
om Olivecronas process. (Sid. 196. Prästest. arkiv, F. 77,
nr 491.)
om bankokommissarie Egerströms balans. (Sid. 378.
Prästest. arkiv, F. 77, nr 218.)
Gröninger, Carl Fredrik von, löjtnant:
om regementens indragning. (Sid. 43. Allegater II, sid.
791.)
om reduktion av Cronhielmska regementet. (Sid. 338.
Allegater II, sid. 1189.)
Gyllenberg, Per, livdrabant, om professorerna Haartmans och
Nääfs besvär. (Sid. 257. Utskottshandlingar 1765—1766,
vol. 140, fol. 777.)
Gyllenhaal, Hans Reinhold, kornett, om prästtionde av adelns
säterier. (Sid. 2, 402. Riddarhusdeputationens allegater.)
Gyllenpalm, Johan Ulrik, vice häradshövding, om regementskvartermästare
Wallvik. (Sid. 272.)*
Gyllenskepp, Ulrik, kapten:
om prejudice. (Sid. 13. Bondest. arkiv 1765—1766, vol. 29,
nr 338.)
om befordringstvisten med kapten Eneskjöld. (Sid. 30. Allegater
III, fol. 1045.)
om regementens indragning. (Sid. 43. Allegater II, sid. 803.)
om livdragonregementet. (Sid. 160. Allegater II, sid. 985.)
Gyllenstorm, Carl Peter, kapten, om inkvarteringen i Stockholm.
(Sid. 116. Allegater II, sid. 837.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
126
Gyllensvaan, Fredrik, överstelöjtnant, om beställningen efter
löjtnant Toll. (Sid. 377. Prästest. arkiv, F. 77, nr 568.)
Gyllensvärd, Johan Anders, överjägmästare:
om arrendet av Ållestads kungsgård. (Sid. 211. Prästest.
arkiv, F. 76, nr 181.)
om kronotiondes och vederlags indragning från prästerskapet.
(Sid. 307, 321. Borgarst. arkiv 1765—1766, vol. 22,
vid nr 119. Tryckt.)
Göthenstierna, Per David, protonotarie, om Jära by. (Sid. 173.
Allegater II, sid. 1013.)
Hartmansdorff, , om fänrik Silfverhielms besvär.
(Sid. 36.)1
Hauswolff, Hans Reinhold von, kapten, om general Ehrensvärds
befordringar. (Sid. 333. Prästest. arkiv, F. 77, nr
276.)
Heldenhielm, Johan Adam, kommendör:
om sin tur. (Sid. 274. Allegater II, sid. 1129.)
om sin tur. (Sid. 277. Allegater II, sid. 1205.)
Hermansson, Johan von, överstelöjtnant, om traktamente för
fortifikationsstaten. (Sid. 57. Utskottshamdlingar 1765—
1766, vol. 143, fol. 359.)
Horn af Åminne, Christer, friherre, kansliråd, om hovpredikanten
Thenstedt. (Sid. 378. Allegater II, sid. 1349.)
Hård af Torestorp, Lars, livdrabant, om inkvarteringen i
Stockholm. (Sid. 116. Allegater II, sid. 893.)
Hästesko-Fortuna, Lars Henrik, kapten:
om marinkårens indragning. (Sid. 179. Allegater II, sid.
993.)
om kommendör Heldenhielms tur. (Sid. 274. Allegater II,
sid. 1137.)
Kraemer, Niklas Didrik von, fänrik, i major Hastfers mål.
(Sid. 104. Allegater II, sid. 665.)
Köhler, Carl Fromhold von, friherre, kaptenlöjtnant, om
löjtnant Eneskjölds besvär. (Sid. 240, 254. Bondest. arkiv
1765—1766, vol. 30, nr 427.)
Lagersvärd, Fredrik, kapten, om Borgholms kungsgård. (Sid.
218. Prästest. arkiv, F. 77, nr 562.)
Leijonhielm, Anders, friherre, ryttmästare, om landshövding
Lagerfelt. (Sid. 196. Allegater II, sid. 1061.)
Leijonhielm, David Henrik, friherre, ryttmästare:
1 Detta memorial har icke återfunnits.
127
om vice korpral von Eckstedts besvär. (Sid. 10.)1
om iivdrabantkåren. (Sid. 249. Borgarst. arkiv 1765—1766,
vol. 9, fol. 435.)
Leijonmarck, Per, löjtnant, om manufakturdiskontfondens
förvaltning. (Sid. 173. Allegater II, sid. 1027.)
Liewen, Carl Gustaf von, friherre, hovmarskalk, om befordran.
(Sid. 166, 325. Borgarst. arkiv 1765—1766, vol. 22, nr
169.)
Lillie af Aspenäs, Bengt, kapten, om vice häradshövding
Drangel. (Sid. 165. Prästest. arkiv, F. 77, nr 249.)
Lilliesvärd, Carl Juliusf?), Ance korpral, om livdrabanten
greve Brathes befordran. (Sid. 358.)1
Linderstedt, Johan, hovrättsråd, om av riksdagen meddelade
upprättelser och befordringar. (Sid. 394. Prästest. arkiv,
F. 77, nr 415.)
Matern, Carl Gustaf von, löjtnant:
om marinkårens indragning. (Sid. 179. Allegater II, sid.
989.)
om sin tur. (Sid. 228. Bondest. arkiv 1765—1766, vol. 29,
nr 301.)
Mellin, Gustaf Adolf, friherre, löjtnant, om kassör Stiernhoff.
(Sid. 400. Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 148,
fol. 159.)
Möllerstierna, Johan Daniel, ryttmästare:
om husesynsbesvärsmål. (Sid. 57.)1
om husesyn å bostället Halleby. (Sid. 273. Allegater II, sid.
1141.)
Mörner af Morlanda, Hampus Stellan, friherre, överste, om
regementens indragning. (Sid. 43. Prästest. arkiv, F. 77, nr
442.)
Nackreij, Olof von, generalauditör, om försäljning av timmer
till Norge. (Sid. 280.)i
Nordenadler, Teodor, major, om prejudice. (Sid. 60. Allegater
II, sid. 813.)
Pfeiff, Fredrik, löjtnant, om kapten Jägerhorn. (Sid. 97, 296.
Prästest. arkiv, F. 77, nr 237.)
Psilanderhielm, Johan Gustaf, assessor, om sin tur och befordran.
(Sid. 101. Prästest. arkiv, F. 77, nr 416.)
Ratzwill, Nils, major, om frälsehemmans inlösande av ofrälse.
(Sid. 402. Riddarhusdeputatiionens allegater.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
128
Reuterholm, Gustaf Gottfrid, friherre, lagman, om sin lön i
banken. (Sid. 353. Bargarst. arkiv 1765—1766, vol. 9, fal.
453. Tryckt 1766.)
Ridderstam, Jakob Ludvig, löjtnant, om livregementet. (Sid.
243. Prästest. arkiv, F. 77, nr 570.)
Rohr, Babo Joakim Georg von, major, om sin tur. (Sid. 6.
Prästest. arkiv, F. 77, nr 380.)
Roxendorff, Carl Gustaf, generallöjtnant, om Ottenby kungsgård.
(Sid. 293. Prästest. arkiv, F. 77, nr 487.)
Rydingsvärd, Johan Erik, kapten, om inkvarteringen i Stockholm.
(Sid. 116. Prästest. arkiv, F. 77, nr 286.)
Sabelhierta, Johan Henrik, löjtnant, om eftergift av lån.
(Sid. 427. Riddarhusdeputationens allegater.)
Sahlefelt, Henrik Johan, ryttmästare, om inägors skiftande
i Skaraborgs län. (Sid. 33. Utskottshandlingar 1765—1766,
vol. 139, fol. 232.)
Scheffer, Ulrik, friherre, överste, om hovförtäringen. (Sid.
348.)1
Scheven, Carl Ludvig Christoffer von, löjtnant, om sin tur.
(Sid. 205. Prästest. arkiv, F. 77, nr 221.)
Schönberg, Anders, rikshistoriograf, om manufakturdiskontfondens
förvaltning. (Sid. 173. Allegater II, sid. 1023.)
Segercrona, Johan Fredrik, registrator, om dagtraktamente
vid särskilda hovrättsdivisionen. (Sid. 235. Allegater II, sid.
1065.)
Siegroth, Gustaf Adolf von, överstelöjtnant, om överstefullmakt.
(Sid. 191. Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 140,
fol. 33.)
Silfverskiöld, Fredrik, ryttmästare:
om regementens indragning. (Sid. 43. Allegater II, sid.
757.)
om livregementets och livdragonregementets officerare.
(Sid. 226. Allegater II, sid. 1007.)
om eftergift av kranoskuld för kapten Silfversbiölds änka
C. C. Giertta. (Sid. 378. Borgarst. arkiv 1765—1766, vol.
22, nr 173.)
Silfverskiöld, , om rätt att efter avskedstagande
återgå i tjänst. (Sid. 300).1
Silfversparre, Erik Gustaf, major, om brukspatron Leijels
testamente. (Sid. 2. Riddarhusdeputationens allegater.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
129
Stackelberg, Bernt Fredrik Johan, friherre, kapten, om kanslirådet
Carlskölds lån. (Sid. 170. Allegater III, fol. 1072.)
Stockenström, Erik von, justitiekansler:
om riksdagsmannavalet i Skara stift. (Sid. 5. Borgarst. arkiv
1765—1766, vol. 23, fol. 364.)
om sitt förfaringssätt i målet Tönnesson mot Holmbeck.
(Sid. 167. Allegater II, sid. 971.)
Svab, Anton von, bergsråd, om metallarbetaren Wirgman.
(Sid. 32. Prästest. arkiv, F. 77. nr 242.)
Svedenstierna, Lars, riddarhus fiskal:
om sekreteraret jämten i Svea hovrätt. (Sid. 135. Prästest.
arkiv, F. 77, nr 417.)
om protonotarie Fornelii besvär. (Sid. 254. Prästest. arkiv,
F. 77, nr 512.)
Taube af Odenkat, Carl, friherre, kapten, om inkvarteringen
i Stockholm. (Sid. 116. Prästest. arkiv, F. 77, nr 288.)
Taube of Odenkat, Fredrik Elias, friherre, major, om sin tur.
(Sid. 300. Allegater II, sid. 1217.)
Tersmeden, Carl, kommendörkapten, om befordran för löjtnant
Mozelius. (Sid. 276. Bondest. arkiv 1765—1766, vol. 30.)
Tranefelt, Johan Verner, vice korpral, om livdrabantkåren.
(Sid. 243. Allegater II, sid. 1087.)
Tunderfelt, Carl August Henrik, kapten, om ättens kronofordran.
(Sid. 262. Prästest. arkiv, F. 77, nr 226.)
Uggla, Carl Gustaf, kapten, om kornetten Ögnelood. (Sid.
229. Bondest. arkiv 1765—1766, vol. 29, nr 371.)
Ulfsparre af Broxvik, Anders, friherre, adjutant, om dagsverkspenningarna
i Ångermanland. (Sid. 271. Allegater II,
sid. 1177.)
Wadenstierna, Carl Erik, krigsråd, om ett bokhållaren Svanhals
memorial. (Sid. 5. Prästest. arkiv, F. 77, nr 214.)
Vicken, Johan Edvard von, major, om överstelöjtnant Danckwardts
befordran. (Sid. 105.)1
Wrangel af Sauss, Anton Johan, friherre, kommendörkapten,
om kommendör Heldenhielms tur. (Sid. 274. Allegater II,
sid. 977.)
Wulfcrona, Adolf Magnus, kapten, om sin befordran. (Sid.
296. Allegater III, fol. 1117.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
130
Tillägg och rättelser till Bihang i delarna 21—25.
D. 24.
Aminoff, Carl Fredrik (troi.), utgår och memorialet hänföres
till Aminoff, Fredrik, livdrabant.
Bilberg, Fredrik Otto, kapten, om sin äng vid Strängnäs, utgår
och memorialet hänföres till Bilberg, Carl Gustaf, vice
häradshövding. (Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 145,
fol. 45).
Dahlstierna, Gustaf Henrik,... (Sid. 310. Utskottshandlingar
1765—1766, vol. 146, fol. 17).
Eneskjöld, Bernt Johan, kapten,... (Utskottshandlingar 1765
—1766, vol. 135, fol. 606.)
Engelcrantz, Claes . . . (Sid. 175. Utskottshandlingar 1765—
1766, vol. 134, fol. 411.)
Jägerhorn af Spurila, Reinhold Johan,... (Sid. 344. Utskottshandlingar
1765—1766, vol. 137, fol. 265.)
Lantingshausen, Jacob Albrekt von, ... (Utskottshandlingar
1765—1766, vol. 135, fol. 279.)
Svab, Anton von,. . . (Utskottshandlingar 1765—1766, vol.
141, fol. 853.)
D. 25.
Köhler, Hans Fredrik von ... utgår, då Köhler icke var adelsman.
PERSONREGISTER
till ridderskapet och adelns protokoll vid 1765—1766 års
riksdag.
Vid upprättandet av detta register ha samma principer tillämpats som i
registret till adelns protokoll vid 1760—1762 års riksdag (del 23, bilagor
sid. 129).
Av samma skäl som vid de tidigare delarna av protokollsserien ha stora
svårigheter ofta mött vid identifieringen, varför tidskrävande undersökningar
måst verkställas i riksdagsarkivens olika serier. Av andra samlingar i riksarkivet,
som härvid också måst utnyttjas, bör särskilt framhållas manufakturkontorets
protokoll, huvudböcker och verifikationer. Utan detta för frihetstidens
ekonomiska historia betydelsefulla arkiv skulle det troligen varit otänkbart
att, som här skett, kunna identifiera de flesta i samband med manufakturkontorets
avveckling i protokollen uppräknade, i manufakturfonden låntagande
manufakturister i olika delar av landet. För fastställande av vederbörandes
slutliga titel ha likaså olika samlingar i riksarkivet använts. Uppgifter
ha också måst sökas i krigsarkivet, landsarkiven i Uppsala, Vadstena
och Göteborg samt Stockholms stadsarkiv.
Abrahamsson, Petter, häradshövding,
26: 87.
Adelborg, J. A., se Borgh, J. A.
Adelerantz, Carl Fredrik, överintendent,
slutl. friherre, 24: bil. 8; 26:
340, 414.
Adelerantz, Emanuel, hovrättsråd,
slutl. friherre, vice president, 24:
bil. 6; 25: bil. 136.
Adelswärd, Johan, krigsråd, slutl.
friherre, landshövding, 24: 582,
569; bil.: 24; 25: 481.
Adlerberg, Göran, statskommissarie,
24: 9, 543; bil: 24; 25: bil. 118,
180.
Adlerberg, Virginia Sofia, se Carlsköld,
P.
Adlerfelt, Peter Maximilian, konduktör,
slutl. kapten, 26: bil. 121.
Adlerhielm, Johan Gabriel, fänrik,
slutl. kapten, 24: 11; bil.: 113; 25:
171; 26: bil. 121.
Adlermarck, Carl Magnus, hovrättsråd,
slutl. (friherre), lagman, 24:
bil. 8; 25: 417.
Adlersparre, Christoffer, major, slutl.
överstelöjtnant, 26: 103.
Adlerstolpe, Carl Daniel, e. o. kanslist,
24: 470, 543.
Adlerstolpe, Hedvig Christina, se
Thunborg, O.
Adolf Fredrlk, konung av Sverige,
24: 5, 7, 163, 296, 375, 450,
457—462, 464—465, 536, 581,
655; bil.: 5; 25: 4, 247—248, 253,
257—260, 439, 451, 467; bil.; 24,
155—156; 26:100,140, 219, 314—
317, 319, 348, 351, 366, 385—
386; bil.: 96—98.
Agrelius (Agrell), Nicolaus Petri,
borgmästare i Varberg, 25: 279,
515.
Ahlberg, Nils, strumpvävare i Vänersborg,
25: 266.
Ahlberg, Rudolf Hodder, major,
slutl. adlad Stiernswärd, överste,
24: 583, 616; 25: 282 (?); 26: 166.
Alba, Fernando Alvarez de Toledo,
hertig av Alba, spansk fältherre,
24: bil. 67.
132
Personregister.
Allström, Erik, hökare i Stockholm,
25: 265.
Alström 25: 418.
Alströmer, Claes, schäferikommissarie,
slutl. friherre, kansliråd,
24: 195, 262, 282 (trolig.), 291—
295; bil.: 45—46, 64—66; 25: 1,
5, 10, 113, 254; bil.: 7—15; 26:
113, 153—154.
Alströmer, Jonas, kommerseråd. —
Hans änka Hedvig Elisabet Paulin
25: 448.
Alströmer, Patrik, överdirektör,
slutl. friherre, kommerseråd, 24:
131, 274—275, 471, 473, 480,
546, 569; 25: 109; 26: 151.
Alströmer, Claes eller Patrik, 24:
465; 25: 461, 501, 503; 26: 31,
73, 102, 110, 287—288.
Aminoff, Carl Fredrik, kapten,
slutl. major, 24: 569; bil.: 19; 25:
477; 26: 104; bil.: 101, 120.
Aminoff, Carl Mauritz, kapten,
slutl. generallöjtnant, 24: 10,
440, 447. 521—525, 527; 26: 155.
Aminoff, Fredrik, livdrabant, 24:
147, 155—156, 532—533, 581;
bil.: 112; 26: 303—304; bil.: 121.
Aminoff, Henrik Georg, ryttmästare,
slutl. generalmajor, 24: 10.
Aminoff 26: 91, 106, 249, 259, 408.
Amnell, Johan, professor vid Uppsala
universitet, riksdagsman i
prästeståndet, 24: 93, 170, 409;
25: 446.
Anagrius, Johan Fredrik, kapten
vid artilleriet, 25: 263.
Anckarcrantz, Hans, amiral, 24: 12,
34; bil.: 37.
Anckarstierna, Samuel, generalmajor,
26: 124.
Anckarström (sedermera Löwenström),
Carl David, kapten, slutl.
överste, 26: 206.
Anckarström, Jakob Johan, major,
slutl. överstelöjtnant, 24: 136;
26: 87, 176.
Andersdotter, Ingrid, se Hofman,
S. S.
Andersdotter, Kerstin, piga, Växjö,
24: 464.
Andersson, Alexander, löjtnant,
slutl. kapten, 26: 91.
Andersson, Anders, bonde, Benesta
by, Benestad, Kristianstads län,
26: 173.
Andersson, Bryngel, bonde, Grubbe,
Umeå, Västerbottens län, riksdagsman
i bondeståndet, 24: 578.
Andersson, Henrik, Gusselby, Lindesbergs
landsförsamling, Örebro
län. — Hans hustru Anna Eriksdotter
26: 257.
Andersson, Johan, bonde, Åskarby,
Tierp, Uppsala län, riksdagsman
i bondeståndet, 24: 126, 170.
Andersson, Lars, bonde, Stora Vena,
Röra, Göteborgs och Bohus län,
25: 263.
Andersson, Per, bonde, Skälby,
Härad, Södermanlands län, 26:
217.
Andersson, Torbjörn, krigsråd, 24:
494—495; 25: 279—281, 289—
290; 26: 250, 265.
Angerstein, Reinhold Rudker, assessor
i bergskollegium, 25: 267.
Anrep, Alef Herman, lagman, 24:
156.
Anrep, Johan Gabriel, assessor,
slutl. hovrättsråd, 24: 10; bil.:
15; 25: 252; 26: 101—103, 162;
bil.: 58, 120.
Anrep, Reinhold, major, slutl. generalmajor,
25: 206.
Antonsson, Bengt, lektor i Karlstad,
riksdagsman i prästeståndet, slutl.
prost, 24: 296, 520, 536.
Appelbom, Anders, major, slutl.
överstelöjtnant, 24: bil. 147, 153;
26: bil. 101; bil.: 120.
Appelbom, Harald, kansliråd, 24:
10; bil.: 8, 22, 24—25; 25: 313,
348, 350, 358, 382, 391, 431, 433;
bil.: 128.
Appelgren, Sven, handelsman i
Lund, 25: 249.
Personregister.
133
Appeltoft, Anders Julius, kornett
vid södra skånska kavalleriregementet,
sederm. ryttmästare, 24:
440.
Arckenhoitz, Erik, hovsekreterare,
vice häradshövding, Visby gård,
Lojo, Nylands och Tavastehus
län, 26: 378.
Arckenlioltz, Johan, hessiskt hovråd,
24: 559—560.
Armfelt, Carl Gustaf, friherre, kapten,
slutl. landshövding, generaladjutant,
24: 9; bil.: 20.
Armfelt, Fromhold, friherre, överste,
slutl. generallöjtnant, 26: 191.
Armfelt, Magnus Vilhelm, friherre,
major, slutl. landshövding, generalmajor,
24: 11; bil.: 8, 152;
26: 166, 187, 226—227.
Amell, Axel, kansliråd, slutl. riksråd,
24: bil. 180.
Arnell, Carl, kansliråd, slutl. president,
26: 68, 70.
Arnell, Jonas generalauditör, 24:
547; bil.: 15; 26: 112.
Asp, Mattias, professor vid Uppsala
universitet, domprost, 25: 297,
338.
Aulsevill, Gerhard von, överstelöjtnant,
24: bil. 22, 38; 25: bil.
119: bil. 101.
Axelsson, Axel, underståthållare,
slutl. friherre von Axelson, t. f.
landshövding, 24: 590, 592.
Baalack, Christina Magdalena, se
Mentzer, J. von.
Backman, Christian, urmakare i
Stockholm, 25: 274.
Backman, Reinhold Vilhelm, hovrättsadvokat,
sekreterare i ekonomiska
deputationen i Österbotten,
slutl. stadssekreterare och handlande
i Nykarleby, 26: 87—89.
Bagevitz, Gustaf Adolf, löjtnant i
preussisk tjänst, 26: 9.
Bagge, Fredrik Frederici, kyrkoherde
i Linköpings stift, slutl.
prost, 24: 291.
Bagge, Peter Samuelsson, grosshandlare
i Göteborg, riksdagsman
i borgarståndet, 24: 57—59,
63—64, 79, 578; 25: 2; 26: 286—
287, 289—292.
Bagge af Berga, Erik Jakob, ryttmästare.
— Hans arvingar 25:
415.
Bahr, 26: 258.
Baldow, Erik August, kornett, slutl.
kapten vid livdragonregementet,
major, 24: 626.
Baltzar, Augustin Wolfgang von,
överstelöjtnant, slutl. generalmajor,
24: 15; bil.: 13; 25: bil. 171;
26: 276.
Banér, Johan Gabriel, friherre,
överste, 24: bil. 17, 153.
Barck, Samuel, greve, riksråd, 26:
bil. 93.
Barck, Ulrik, greve, överste, slutl.
riksråd, 24: 357—358; bil.: 22;
25: 386.
Barnekow, Brita, se Meijerfeldt,
J. A.
Bauer, Fredrik, garverifrabrikör
Göteborg, 25: 273.
Beckelin, Olof, urfjädermakare i
Stockholm, 25: 268; 26: 6.
Beck-Friis, Corfitz Ludvig, överste,
slutl. friherre, generalmajor, 24:
12, 483; bil.: 23.
Beck-Friis, Joakim, landshövding,
slutl. greve, riksråd, 26: 133.
Beck-Friis, Lave, överste i dansk
tjänst, 24: 583.
Behmer, Lukas, löjtnant vid fortifikationen,
slutl. major, 25: 455.
Belitz, Samuel, spinnerifabrikör i
Arboga, 26: 132.
Bellander, Jan Teodor, major, slutl.
överstelöjtnant vid Jämtlands regemente,
26: 3, 257.
Bengtsson, Bo, bonde, Gladsax,
Kristianstads län, 26: 219—220.
Bengtsson, Jon, nämndeman, Ströby,
Skatelöv, Kronobergs län,
riksdagsman i bondeståndet, 24:
100, 184, 611; 25: 98.
134
Personregister.
Bennet, Fredrik, friherre, lagman,
slutl. landshövding, 24: bil. 5.
Bennet, Jakob Vilhelm, friherre,
ryttmästare, slutl. överste, 24:
bil. 36.
Bennet, Tomas, direktör vid Flors
linnefabrik, Mo, Gävleborgs län,
26: 24.
Benzelius, Erik, d. y., ärkebiskop,
26: bil. 79.-
Benzelius, Erik, d. ä., ärkebiskop,
26: bil. 79.
Benzelius, Henrik, ärkebiskop, 26:
bil. 79.
Benzelius, Jakob, ärkebiskop, 26:
bil. 79.
Benzelstierna, Lars, landshövding,
26: bil. 79.
Benzelstierna, Lars, biskop i Västerås,
riksdagsman i prästeståndet,
slutl. ordensbiskop, 26: bil.
79.
Benzelstierna, Mattias, statssekreterare,
25: 318, 391.
Berch, Otto Christoffer, major,
slutl. överste, 24: bil. 18.
Berencreutz (Berne-), Erik Gustaf,
kornett, 26: 24.
Berg, Henrik, ullkammakare i Stockholm,
25: 275.
Bergen 24: 567.
Bergenadler, Adolf Magnus, kammarskrivare,
25: 450.
Bergengren, Adam Ludvig, kamrerare,
24: 302; 25: 324, 338.
Bergengren, Johan Georg, kassör,
24: 257.
Bergenskiöld, Erik, bergsråd, 24:
bil. 6; 26: 321.
Bergenskiöld, Fredrik Zakarias, fänrik,
slutl. överstelöjtnant, 24:
635.
Bergenstierna, Daniel, bergmästare,
assessor, 25: bil. 34.
Bergenstierna, Johan Otto, kontorsskrivare,
slutl. hovjunkare, bokhållare,
26: bil. 121.
Bergenstråhle, Alexander, fänrik,
slutl. kapten, 26: 350.
Bergenstråhle, Rudman, assessor,
slutl. kammarherre, hovrättsråd,
26: bil. 120.
Bergenstråhle, Rudman eller Nils
Gabriel, löjtnant, 26: 419, 429.
Bergia, Sara Britta, se Hougman, N.
Bergius, Bengt, assessor i antikvitetsarkivet,
slutl. bankokommissarie,
25: bil. 77.
Bergman, Carl Fredrik, auditör vid
Blixens regemente, slutl. justitiarie
vid amiralitetet och galärflottan,
26: 135.
Bergman, Esbjörn, borgmästare i
Vänersborg, riksdagsman i borgarståndet,
25: 41.
Bergquist, Carl Erik, revisor, slutl.
adlad Lagerheim, friherre, president,
26: 173—175.
Bergstedt, Jöns, kontraktsprost i
Strängnäs stift, riksdagsman i
prästeståndet, 24: 610; 25: 260.
Bergström, Anders, linnefabrikör i
Åbo, 25: 273.
Beronius, Jakob, bataljonspredikant
vid Västgöta-Dals regemente,
slutl. kyrkoherde i Karlstads
stift, 24: 520.
Beronius, Magnus, ärkebiskop, talman
i prästeståndet, 24: 42; 26:
245; bil.: 79, 82.
Bessing, Magnus Peter, kommissionslantmätare
i Gävleborgs län,
25: bil. 109.
Bethén, Gabriel, kanslist i inrikes
civilexpeditionen, 26: 350, 354.
Bethun, Paul Johan, löjtnant, slutl.
överstelöjtnant, 24: 13; bil.: 18;
25: 263; 26: 116.
Bethun, Peter Gustaf, kapten, slutl.
överstelöjtnant, direktör, 24: 637.
Bexell, Jonas, kapten i Kronobergs
regemente, 25: 415.
Bielke, Nils Adam, greve, landshövding,
slutl. riksråd, president, 24:
2, 175; bil.: 22, 24; 25: 132,
168—171, 218—221, 223, 225—
226, 299; 26: 166, 212.
Personregister.
135
Bielke, Ture Gabriel, greve, riksråd,
24: 236, 239—240, 244, 350.
Bilang, Jakob Johan von, löjtnant,
slutl. kapten, 26: 280.
Bilberg, Carl Gustaf, vice häradshövding,
24: 482, 485, 493—494,
530, 595; bil.: 113; 25: 227, 304;
26: 378.
Bilberg, Fredrik Otto, kapten, slutl.
major, 24: 13,19, 54,184,201,462,
496—498; bil.: 13, 37; 25: 495;
bil.: 171; 26: bil. 121.
Bilberg, troligen Fredrik Otto, 24:
16, 24, 44, 65—66, 73, 76, 87, 98,
101, 103, 106, 109, lil, 114, 118,
121, 124, 174, 176, 205, 216, 231,
233, 235, 238, 249, 251, 259, 261,
265, 284—285, 287—289, 293,
299—300, 302, 310, 317, 320—
321, 326—327, 342, 361—362,
412—413, 429—430, 435—436,
438, 440—444, 480—481, 484,
487—488, 504—505, 523—524;
26: 276—277.
Bilberg, Carl Gustaf eller Fredrik
Otto, 25: 165—166, 183—184,
194—196, 198, 202, 206, 228, 233,
277, 294; 26: 212, 222, 231, 245,
259, 264, 274, 282, 289, 304, 313,
331, 336, 352, 368—369, 383, 389,
391, 407, 409, 412, 416, 418, 421,
428—429, 432.
Bildensköld, Johan Gabriel, hovrättsråd,
24: 52, 63, 82.
Bildstein, Carl Eberhard, friherre,
major, 24: 45; bil.: 17.
Billinggren, Samuel, direktör, Stora
Älvstorp, Nora landsförsamling,
Örebro län, 25: 268.
Billmarck, Johan, professor vid Åbo
akademi, 26: 257, 259—260.
Bilound, Anders Henrik, stadskamrerare
i Stockholm, 25: 453.
Binding, Hindrik Johan, stråkardeplantör,
Stora Hult, Algutsrum,
Kalmar län, 25: 266, 273.
Bjerkén, Gustaf, löjtnant, slutl.
adlad af Bjerkén, kapten, 24:
463, 545, 560—561; bil.: 154—
155.
Bjuggren, Magnus, bergmästare,
slutl. bergsråd, 26: 387.
Björkman, Brita, änka, Stockholm,
24: 341; 25: 30—31; 26: 398.
Björkman, Lars, kusk, arrendator av
Stäkets färja, Bro, Uppsala län,
26: 209.
Björkman, Sven, politiborgmästare i
Norrköping, 24: 185.
Björling, Gustaf, sekreterare, slutl.
justitiarius i generalkrigsrätten,
24: 313; 25: 231—232; 26: 134,
342.
Björling, Olof, kapten vid Dalregementet,
24: 569; 25: 477.
Björnberg, Carl, friherre, löjtnant,
slutl. major, 24: bil. 153.
Björnberg, Fredrik David, löjtnant,
slutl. kapten, 25: 425.
Björnberg, Johan Fredrik, kapten,
24: 151; 25: 525—526; bil.: 119;
26: 57, 202, 328.
Björnhufvud se Jonsson, C. och J.
Blackwell, Alexander, livmedikus,
24: 379—380.
Blad, Mikael, handelsman i Vasa,
24: 494.
Blessingh, Carl Adam von, generalkvartermästarelöjtnant,
25: 432.
— Hans änka Cordula Fredrika
Taube 25: 431—433, 447.
Blixen, Conrad Christoffer von,
överste, slutl. friherre, generallöjtnant,
24: 15, 479; bil.: 19; 25:
487; 26: 50—51.
Blixenstråle, Carl, bankokommissarie,
24: 119; 25: 315.
Blomqvist, Johan, manufakturist i
Stockholm, 25: 267; 26: 128.
Blomstedt, Carl Henrik, krigsfiskal,
24: 550.
Blåfield (—eli), Anders Johan, löjt
r
nant, slutl. major, 24: 422.
Boberg, Johan Daniel, sidenvävare
i Stockholm, 25: 275.
Bock af Bukkila, Fredrik, löjtnant,
24: 482.
136
Personregister.
Boije af Gennäs, Anders, kapten,
25: 268; 26: lil.
Boije af Gennäs, Casper Johan, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 24:
bil. 23; 25: bil. 119; 26: lil.
Boije af Gennäs, Erik Gustaf, hovoch
överjägmästare. — Hans
hustru Christina Charlotta von
Snoilsky 26: 323.
Boije af Gennäs, Hans Henrik,
landshövding, slutl. friherre, 24:
10, 49, 173, 199, 272—273, 282,
319. 332—333, 372, 409—410,
448, 469—470, 618—619; 25:
119—120, 211—212, 360; bil.:
81—85; 26: 28.
Boije af Gennäs, Johan Gustaf, kapten,
slutl. friherre, 26: 323.
Boije af Gennäs, Otto Christer, major,
25: 56.
Boije af Gennäs, Otto Ernst, krigsråd,
slutl. landshövding, 24: 330;
25: 268, 516; 26: 129.
Boije af Gennäs, Zakarias Gustaf,
vice advokatfiskal, 26: bil. 120.
Boije af Gennäs 25: 425—426; 26:
340.
Boman, Göran, riddarhusvaktmästare,
26: 415.
Bonde, Carl Gustaf, ryttmästare, 24:
419.
Bonde, Filip, major, slutl. överste,
24: bil. 37,112.
Bonde af Björnö, Gustaf, greve, riksråd,
24: 350; 25: 439; 26: bil. 93.
Bonde af Björnö, Tord Bernhard,
greve, kammarherre, slutl. hovmarskalk,
24: bil. 36; 25: bil. 171,
179; 26: 317, 386 (trolig.).
Bonde af Säfstaholm, Gustaf Ulf,
greve, kammarherre, 24: 479,
482; bil.: 6, 13, 36; 25: bil. 171,
179; 26: bil. 110.
Boneauschiöld, familjen, 26: 19.
Bonge, Maurits, kamrerare i riksens
ständers manufakturkontor, 25:
265. — Hans sterbhus 25: 274.
Borell, Anders, rådman i Uppsala,
riksdagsman i borgarståndet,
slutl. vice borgmästare, 26: 12.
Borgenstierna, Carl Christer, löjtnant,
slutl. major, 24: 10; 26:
bil. 121.
Borgenstierna, Magnus, löjtnant,
slutl. vice korpral, 24: bil. 23; 25:
bil. 119.
Borger, Carl Fredrik, löjtnant, gyllenlädersfabrikör
i Stockholm, 25:
272.
Borgh, Anders, vice auditör, slutl.
vice advokatfiskal i amiralitetsöverrätten,
25: 467, 485.
Borgh, Johan Aron, e. o. kanslist,
slutl. adlad Adelborg, hovrättsråd,
26: 394.
Borgstedt, Katarina, se Ramell, E.
Borgström, Erik Eriksson, brukspatron,
bergsråd, donator, 24:
652.
Borteij, Carl Gustaf, vice häradshövding,
Rossared, Fjärås, Hallands
län, 25: 523.
Bouck, Guillaume, skinnberedare i
Stockholm, 25: 266.
Bousquet, Jean Louis, generallöjtnant,
26: 293. — Hans hustru
Dorotea von Hohendorff 26: 293.
Braad, Paul Christian, klädesfabrikör
i Norrköping, 25: 267, 275.
Brahe, Erik, greve, överste, 24: 146;
bil.: 147; 25: 30, 56—59; 26:
358. — Hans änka Christina
Charlotta Piper 24: bil. 147; 25:
30, 56—59. — Hans sterbhus 24:
645; 25: 30, 58.
Brahe, Per, greve, livdrabant, slutl.
kapten, 26: 358.
Brahe, Ulrika Juliana, se Gyllenstierna
af Björksund och Helgö, N.
Brandel, Juliana, se Klerman, G.
Brander, Johan, konsistorienotarie,
slutl. kyrkoherde i Stockholm,
25: 297; 26: bil. 9.
Brander, Samuel Erik, krigskommissarie,
slutl. kronofogde i Väs
-
Personregister.
137
tersysslet, Värmlands län, 24: 438
—439; 25: 69—70.
Brandkula, Johan Ludvig, f. d. överfyrvärkare,
24: 165.
Brandt, Samuel Tornesson, häradshövding,
24: 446—447; 26: 114,
164, 167—168.
Brandtberg, Bengt, kronofogde i
Näsgårds län, Kopparbergs län,
26: 261.
Bratt, Carl Gustaf, kornett, uppfinnare,
26: 425—426.
Bratt, Jakob Daniel, fänrik vid
Hälsinge regemente, 26: 425.
Bratt, Lars Gustaf, hovsekreterare,
brukspatron, slutl. lagman, Brosäter,
Bro, Värmlands län, 25:
419, 437.
Bratt af Höglunda, ätten, 26: 425.
Braun, Cornelius Alexander, överjägmästare,
24: bil. 19.
Braunjohan (Brunijan), Germund
Carl von, major, slutl. generalmajor,
26: 121.
Brechlund, Sigfrid, löjtnant i holländsk
tjänst, slutl. kapten vid
Savolax regemente, 25: 488.
Breitholtz, Carl Edvard, vice häradshövding,
slutl. hovrättsadvokat,
24: 465; bil.: 113, 150; 25: 301,
465; bil.: 134, 136; 26: bil.: 121.
Brelin, Johan, löjtnant, 24: 303.
Brenr, Ementz, manufakturist i Västerås,
26: 132.
Brinck, Johan, borgmästare i Nykarleby,
riksdagsman i borgarståndet,
24: 578.
Brobergen, Henrik von, kamrerare.
— Hans hustru Anna Margareta
Zephrin 26: 262.
Brodzenius, Lars, fältauditör, 26:
bil. 95.
Broman, Carl, landshövding, 26:
216, 385—386.
Broman, Erland, friherre, president,
25: 68, 177; 26: 21.
Bromell, Karl Magnus, revisor i
kammarrevisionen, slutl. assessor,
25: 229, 241.
37—581454
Bromell, Lars von, kapten, 24: 20,
52—53, 56, 73, 86, 98, 104—106,
327, 340, 343—344, 371—372,
382, 411—412, 427, 439, 441,
453—456, 458, 463—465, 474,
478—479; 25: 29—31, 276, 278,
291—292, 294, 296, 300, 343—
344, 360—361, 382, 415; 26: 161,
233—234, 325; bil.: 122.
Bruce, Carl Magnus, fänrik, slutl.
kapten, 25: 53; 26: 2, 60—61.
Brummer, Carl Magnus, major,
slutl. överstelöjtnant, 24: 560,
582—585; bil.: 38.
Brun, Erik, övermästare vid Norrköpings
hallrätt, 26: 32.
Bruncrona, Abraham Mattias, löjtnant,
slutl. major, 24: 625; 26:
90.
Brunijan se Braunjohan.
Brunkman, Carl, fil. mag., slutl.
komminister i Linköpings stift,
25: 9, 28.
Brunsell, Johan, borgmästare i
Trosa, riksdagsman i borgarståndet,
26: 350.
Bruseen, Johan, kommerseråd, slutl.
tullråd, 24: 599.
Bröms, Peter Isaksson, häradshövding,
26: 134, 342.
Buhrman, Arvid, trädgårdsmästare,
Uppsala. — Hans arvingar 26:
324.
Bunge, Anton, sidenfabrikör i Stockholm,
25: 272, 275.
Bunge, Carl, friherre, kungl, sekreterare,
slutl. landshövding, 24:
bil. 16.
Bunge, Carl Ludvig, sidenfabrikör i
Stockholm, 25: 272, 276; 26: 132.
Bunge, Jakob, sidenfabrikör i Stockholm,
25: 272.
Bunge, Sven, friherre, kansliråd,
slutl. greve, riksråd, 24: 197, 199,
372, 378, 389; 25: 7—8, 19—20,
105—107, 118, 120—121, 127,
156, 197—199, 202, 204, 207, 288;
26: 68, 70, 289.
Bunge, Carl eller Sven, 25: 226,
138
Personregister.
258, 276, 283, 334—335, 359,
402, 416—418, 437, 442, 450,
452—453, 468, 482—483, 533—
534; 26: 231, 233, 236, 245—246,
269—271, 284, 317—319, 327,
329, 334—335, 363, 370—371,
376, 397, 399, 428.
Burensköld, Fale Henrik, kammarherre,
24: 301.
Burghausen, Herman Berent von,
löjtnant, slutl. överstelöjtnant,
25: 495, 516.
Burguer, Carl Ture von, löjtnant,
slutl. major, 26: 9; bil.: 122.
Burtz, Nils, borgmästare i Helsingfors,
26: 129.
Busck, Johan, konvojkommissarie i
Göteborg. — Hans änka Anna
Thalena Gathe (Busk) 26: 350.
Buttlar, Otto Reinhold von, kapten
vid Björneborgs regemente, 25:
456. — Hans änka Eleonora
Kristina Pahl 25: 456.
Båt, Jöns Magnus, notarie i Göta
hovrätt, slutl. hovsekreterare, 26:
424.
Båt, Peter, handelsman i Ystad,
slutl. tullförvaltare i Norrköping,
26: 424.
Bååt, ätten, 26: 424.
Bäck i Finland, Abraham, direktör,
26: bil. 120.
Bäck i Finland, Adam Johan, assessor,
26: 424.
Bäck i Finland, Anders Johan,
advokatfiskal, 26: 423—424.
Bäckström, Magnus, förtennare i
Stockholm, 25: 273.
Bäfverfeldt, Ture Gustaf, livdrabant,
slutl. major, 24: 483; 26: bil. 121.
Bärfelt, Gustaf, kommendörkapten,
26: 71.
Böhnen, Carl Gustaf von, kapten,
slutl. major, 25: 28, 33.
Böhnen, Carl Gustaf eller Carl
Ludvig von, 25: 230.
Böhnen, Carl Gustaf eller Johan von,
24: 13.
Böhnen, Carl Ludvig von, kapten,
24: 15, 238, 428, 653; bil.: 17; 25:
32 (trolig.), 62—63,124—125,144,
192, 263, 461—462 (trolig.); bil.:
119; 26: 2, 430; bil.: 121.
Böhnen, Casper Ludvig von, assessor,
slutl. ledamot av högsta domstolen,
25: 78—79.
Böhnen, Fredrik von, löjtnant, 24:
bil. 113.
Böhnen, Johan von, major, slutl.
överstelöjtnant, 24: 218, 316, 508,
515 (trolig.); bil.: 146—149.
Böhnen, Johan Casper von, kammarherre,
slutl. lagman, 24: 637;
bil.: 49—51; 25: 53; 26: bil. 7,
122.
Böhnen, Svante Casper von, major,
eller Ludvig Gustaf von, major,
26: 365.
Böhnen, von, 24: 19, 28—29, 32, 41,
53, 78, 88, 90, 103, 106, 114, 120,
174,194, 208, 210, 214, 242, 249—
250, 277, 289, 291, 299, 317, 381,
403, 444, 447, 454, 469, 493, 500,
502, 541, 553—554, 556—557,
581, 594, 604, 608—609, 611—
613, 618, 620; 25: 8, 14, 16, 54,
223, 233, 256, 261, 270, 291, 325,
385, 415, 426, 429, 435, 438, 441,
447, 450, 453, 463, 471—472,
485, 507—508, 528, 534—535;
26: 3, 5, 8, 11, 24, 35, 38, 55, 64,
66—67, 70, 82, 84—85, 88, 91—
92, 102, 106, 119, 136, 151, 162,
197, 202—203, 212, 232, 234,
236—237, 260, 286, 335—336,
361, 363, 365, 371, 408, 411, 416,
418; bil.: 5.
Cahman, Johan, handelsman och
brukspatron i Göteborg, slutl.
polsk friherre, 26: 350.
Camberg, Carl Vilhelm, fänrik,
slutl. kapten vid Kalmar regemente,
26: 350.
Carl, Fredrik Vilhelm, löjtnant vid
gula husarregementet, slutl. ryttmästare
vid Mörners husarregemente,
26: 350.
Personregister.
139
Carlborg, Elof, handelsman i Karlskrona,
26: 129.
Carleson, Edvard, president, 25:
266, 318, 391.
Carlheim-Gyllensköld, Håkan Gustaf,
ryttmästare, 24: 143.
Carlsköld, Carl, statssekreterare,
slutl. landshövding, 24: 569, 646,
648; 26: 104—106.
Carlsköld, Per, kansliråd, 24: 170;
26: 66, 170, 427. — Hans änka
Virginia Sofia Adlerberg 26: 66.
Carlsson, Israel, bonde, Musla, Uskela,
Åbo och Björneborgs län,
riksdagsman i bondeståndet, 24:
578; 26: 401.
Carpelan, Carl Efraim, kapten,
slutl. friherre, vice landshövding,
24: 139, 154, 282, 463, 545,
560—561, 578, 650; bil.: 17, 153—
155, 173—177; 25: 1, 99, 167,
235, 239, 253 (trolig.), 256, 366,
488, 498; bil.: 107—108; 26: 101,
123, 186, 191, 228 (trolig.), 248
(trolig.); bil.: 8, 122.
Carpelan, Carl Niklas, kapten, 24:
9; bil.: 23; 25: 494, 500; 26: bil. 8,
101, 120.
Carpelan, Carl Efraim eller Carl
Niklas, 24: 287, 434, 465, 506,
519—520; 25: 92, 256, 299, 367,
415, 418, 441, 462, 518, 526; 26:
3, 6, 13, 17, 19, 22, 34, 36, 55,
58, 86, 88—89, 103, 105, 136,
171, 182, 184, 187, 227, 232, 255,
258, 260—261, 273—274, 279,
288, 292—294, 296, 308, 310, 317,
320, 330, 346.
Carpelan, Simon Vilhelm, löjtnant,
slutl. friherre, landshövding, 24:
463, 545, 560—561, 618; bil.:
154—155.
Carpelan, Vilhelm, generallöjtnant,
slutl. friherre, 24: 57.
Cartouche, Louis Dominique, fransk
stråtrövare, 25: 395, 398; bil.:
169.
Cassel, Abraham, handelsman i
Stockholm, 25: 267.
Cavallin, Carl, vice häradshövding,
Stockholm, 25: 453; 26: 63—64.
Cavallius, Gustaf Adolf, löjtnant,
slutl. kapten vid Kronobergs regemente,
26: 9.
Cederbaum, Peter Christoffer, assessor,
slutl. bergsråd, 25: 511; 26:
20.
Cedercreutz, Jonas Fredrik, friherre,
kapten, 24: 574.
Cederfelt, Johan, kammarskrivare,
25: 295—296, 482.
Cederhielm, Germund, friherre, president,
26: bil. 95—96.
Cederhielm, Germund Carl, friherre,
lagman, slutl. president, 24: bil.
14.
Cederhielm, Josias, friherre, riksråd,
26: bil. 93.
Cederhielm, Josias Carl, friherre,
kammarherre, kammarråd, slutl.
kommerseråd, 24: 10, 16—17,
19—20, 22, 28—29, 34, 37—40,
47, 49, 75, 89, 96, 112, 114, 122,
128—129, 162—163, 197—199,
230—231, 233, 242—244, 252—
253, 265—267, 271, 294—295,
338—340, 360—361, 365, 374
(trolig.), 395, 397, 403—404, 482,
566, 573—574, 580, 599, 604,
629—634, 636; bil.: 8, 11—12,
178—180; 25: 1, 36—53, 70—71
(trolig.), 88—89 (trolig.), 91 (trolig.
), 93 (trolig.), 96—97 (trolig.),
243, 292—294, 394—398, 402 (trolig.
), 407 (trolig.), 423, 425, 439,
451, 453—460, 467—476, 515, 527
—540; bil.: 3, 5—6, 157—159,161
—164, 166—170, 180, 182; 26:
326, 339, 416—419; bil.: 6, 102—
105, 117—118.
Cederhielm, Germund Carl eller
Josias Carl, 24: 32, 73, 107, 183,
204—207, 229, 281, 342, 469, 588,
602; 25: 59, 66, 206—208, 227,
229—230, 236—237, 241, 250,
261, 301, 411, 413, 418.
Cedersparre, Per Johan, styck jun
-
140
Personregister.
kare, slutt, kronobrännmästare,
24: 505; 25: 344; 26: 90—91, 407.
Cederström, Anders, friherre, kapten,
24: 10; bil.: 6—9, 14—16,
18—19, 21, 38; 25: 460; bil.: 171;
26: bil. 7—8, 110.
Cederström, Arvid, friherre, löjtnant,
slutl. överste, 24: bil. 113.
Cederström, Bror, friherre, överste,
slutl. generalmajor, landshövding,
24: 14, 483; bil.: 38, 150, 153.
Cederström, Claes, friherre, major,
slutl. överste, 24: 8, 208, 214—
215, 220, 228, 253, 259, 263, 273,
396, 418—420, 431, 434—435,
472, 490, 499—501, 517, 554,
561, 571, 631—632; bil.: 13; 25:
123, 136, 378, 512; 26: 4, 47, 118,
157, 158 (trolig.), 163, 185, 298,
316, 373, 421; bil.: 59.
Cederström, Gustaf, friherre, löjtnant,
24: 93, 162, 174, 331; bil.;
28—36, 90—91; 25: 140; 26: 416,
420—423.
Cederström, Jakob, friherre, kapten,
slutl. vice amiral, 26: 187.
Cederström, Johan, friherre, kammarherre,
24: bil. 180; 25: bil.
118.
Cederström, Olof, friherre, riksråd,
26: bil. 93.
Cederström, Sven, friherre, överste,
slutl. landshövding, generalmajor,
24: 11, 618; bil.: 18, 152.
Cederström, Ulrik, friherre, kapten,
slutl. generalmajor, 24: 10; bil.:
20.
Cederström, friherre, 24: 24, 92,169,
438; 25: 313—314, 332, 340, 361,
364, 368, 383, 409, 417—419, 427,
502, 518, 523—524; 26: 101, 307,
344, 362, 409; bil.: 5.
Cederwald, Salomon, landssekreterare
i Nylands län, slutl. lagman,
26: 272.
Celsius, Olof, kyrkoherde i Stockholm,
slutl. biskop i Lund, 26:
bil. 79.
Cervin, Frans, borgmästare i Karls
-
hamn, riksdagsman i borgarståndet,
slutl. lagman, 24: 577; 25:
55, 247.
Cervin, Gustaf, auditör vid skånska
karabiniärregementet, slutl. borgmästare
i Jönköping, assessor,
26: 206.
Cervin, Nils, borgmästare i Hälsingborg,
riksdagsman i borgarståndet,
24: 634.
Charpentier, Claes Robert, överstelöjtnant,
slutl. (friherre), generallöjtnant,
24: bil. 56; 25: 455.
Charpentier, R. G., se UEcIaire,
R. G.
Chorin (Corin), Magnus, landssekreterare,
slutl. adlad Crusenstolpe,
assessor, 25: 245—246; 26: 81—
82, 86.
Christiernin, Adolf Adolfsson, bergsråd,
24: 548; 26: 35—36.
Christiersson, Erik Vilhelm von,
kammarherre, 24: 455; 25: 207;
26: 155.
Chydenius, Anders, kaplan, riksdagsman
i prästeståndet, slutl. kontraktsprost
i Åbo stift, 25: 512;
26: 23.
Chöler (Cöh-), Georg Daniel, löjtnant
i fransk tjänst, 26: 9.
Clason, Isak, grosshandlare i Stockholm,
24: 293; 25: 2, 4; bil.: 7,
77; 26: 2, 253, 286—292.
Clodt, Gustaf Nils, friherre, överintendent,
24: 60, 62; bil.: 23,
25—27; 25: bil. 119.
Cneiff (Kneiff), Johan David, provinsialschäfer
i Österbotten, 25:
265.
Collander, Gustaf(?), sidenfabrikör i
Stockholm, 26: 75, 243.
Collin, Johan, rådman i Stockholm,
riksdagsman i borgarståndet, 24:
6, 332, 604, 617; 25: 85, 345; 26:
197.
Colling, Lars, snusfabrikör i Stockholm,
26: 76.
Conowen, Didrik Christian von, hovjunkare,
24: 143, 344.
Personregister.
141
Coopman, Carl, klädesfabrikör i
Göteborg, 26: 240.
Coopman, Jakob, klädesfabrikör i
Göteborg, 26: 240.
Coopman, Peter, handels- och rådman
i Göteborg, 26: 129, 240.
Corin, M., se Chorin, M.
Corin, Samuel, borgmästare i Laholm,
riksdagsman i borgarståndet,
25: 6.
Corssar, Carl, faktor vid Stockholms
hallrätt, 25: 275.
Cortmeijer, Anton, brukspatron,
Borgholms kungsgård, Repplinge,
Kalmar län. — Hans änka Barbara
Charlotta Miihlenbruch
(Cortmeijer) 26: 217.
Corvin, Filip, landssekreterare i Nyköpings
län, 26: 134, 342.
Coyet, Vilhelm Julius, kapten, slutl.
överstelöjtnant, 24: bil. 9; 25:
436; 26: 20, 57, 103; bil.: 121.
Crafoord, Jakob Johan, fänrik,
slutl. major, 26: 350.
Crepy, chevalier, 24: 496.
Creutz, Carl Gustaf, greve, löjtnant,
24: bil. 112; 26: 161.
Creutz, Ernst, greve, kapten, 24: bil.
22.
Creutz, Jakob Ernst, greve, kapten,
slutl. överste, 24: bil. 5.
Creutz, Johan, greve, riksråd, 25:
bil. 34.
Creutz, Lorens Vilhelm, greve, överste,
24: 18, 23, 25, 36, 45, 54, 91,
102—104, 219, 344, 348—349; 25:
94—95, 99, 106—107.
Creutz, greve, 24: 318; 25: 198, 213.
Creutzer, Vilhelm, glasarbetare i
Stockholm, 25: 267.
Creutzhammar, Mats Tönnesson,
korpral, 26: 34.
Croelius, Anders, auditör vid Upplands
regemente, slutl. lagman,
24: 466; 26: 134.
Cronacker, Carl Niklas, ryttmästare,
24: 12; bil.: 37.
Cronacker, Nils Baltzar, kapten, 26:
273—274, 277; bil.: 121.
Cronhielm af Flosta, Johan, greve,
generalmajor, slutl. landshövding,
generallöjtnant, 26: 51.
Cronhielm af Hakunge, Axel Fredrik,
greve, major, slutl. överste,
24: 50; bil.: 20.
Cronhjort, Carl Gustaf, friherre, president,
24: 8; bil.: 17, 36; 25:
430; 26: 178, 373—375; bil.: 120.
Cronman, Daniel, major vid Sprengtportska
regementet i Stralsund,
24: 550.
Cronstedt, Axel Fredrik, bergmästare,
24: 15, 422; bil.: 16, 150.
Cronstedt, Carl Johan, greve, överintendent,
slutl. president, 24:
650; bil.: 55; 26: 340, 414.
Cronstedt, Jonas, friherre, överste,
slutl. generallöjtnant, 24: 9, 479;
bil.: 23, 36, 149; 25: bil. 118.
Cronstedt, Ulrik Daniel, kopist,
slutl. kanslist, 24: bil. 21; 26: bil.
121.
Cronström, Anna, se Reutercrantz,
H.
Cronsvärd, Fredrik, kapten, 25: 133;
26: bil. 121.
Crusenstolpe, M., se Chorin, M.
Cruus af Edeby, Jesper Mattsson,
fältmarskalk, riksskattmästare,
25: 11. — Hans arvingar 25: 169,
220—221, 225.
Cruus af Gudhem, Lars, friherre,
överste. — Hans arvingar 26:
393.
Curtzell se Kurtzel.
Dahl, Jakob Laurentz, brukspatron,
Dalfors, Ore, Kopparbergs län,
25: 510.
Dahl, Johan, kardmakare i Stockholm,
25: 268.
Dahlberg, Jakob Johan, löjtnant vid
artilleriet. — Hans änka Beata
Johanna Schaeij 24: 598.
Dalilbergli, Erik, greve, kungl, råd,
generalguvernör, 25: 36.
Dahléen, Abraham, notarie i riksens
ständers kontor, 26: bil. 95.
142
Personregister.
Dalilmansson, Anders, sidenfabrikör
i Stockholm, riksdagsman i
borgarståndet, 25: 66, 172, 267,
272.
Dahlstierna, Alexander Maximilian,
löjtnant, slutl. major, 26: 9.
Dahlstierna, Bernhard Reinhold,
kapten, 26: lil.
Dahlstierna, Gustaf Henrik, löjtnant,
slutl. regementskvartermästare,
24: 54, 310, 616; bil.: 21,
149; 26: bil.: 121.
Dahlstierna, Niklas Gottfrid Henrik,
kapten, slutl. överstelöjtnant,
26: lil.
Dahlström, Anders, gelbgjutare i
Stockholm, 26: 129.
Dahlström, Carl Gustaf, brukspatron,
Ottenby kungsgård, Ås, Kalmar
län, 26: 293.
d’Albedyhll, Carl Otto, friherre,
överstelöjtnant, 24: 9, 45; 26: bil.
6.
d’Albedyhll, Christer Henrik, friherre,
landshövding, 24: 328, 330,
448.
Dalin, Olof von, hovkansler, 25:
158, 462.
Dalman, Fredrik, häradshövding,
slutl. kammarherre, 26: 135, 342.
Dalman, Lars Reinhold, löjtnant,
slutl. vice landshövding, 26: 205,
257.
Dalmansson, Anders, mönsterskrivare
vid livgardet, 24: 93.
Dalmer, Martin, klädesfabrikör i
Stockholm, 25: 273.
Danekwardt, Bengt Gabriel von, friherre,
överstelöjtnant, 25: 464,
490—491; 26: 105.
Danckwardt, Christian Georg, krigsråd,
24: 420.
Danckwardt, Magnus Gustaf, auditör,
slutl. lagman, 26: bil. 121.
Danckwardt-Lillieström, Carl Johan,
löjtnant, slutl. major, 24: 143.
de Berg, Fredrik August, kapten vid
amiralitetet, slutl. överstelöjtnant,
26: 30.
de Bruce, Johan Fredrik, hovrättsråd,
slutl. vice president, 24: 437.
de Carnall, Carl Constantin, överstelöjtnant,
slutl. (friherre), generalmajor,
24: 560, 592; 25: 118, 157,
460; 26: 89—91, 94, 192, 255,
276.
de Frese, Paul Joakim, major, slutl.
överstelöjtnant, 24: 66, 81—82,
163, 185, 415, 532, 535; 25: 166,
238, 269—270; 26: 303—305.
de Frietzcky, Christian Ludvig, ryttmästare,
24: 41, 119, 136.
de Frietzcky, Claes, direktör, 24: 8;
bil.: 16; 25: 28, 208, 212, 252,
345—346, 349, 351, 356, 360—
362, 368—369, 371—372, 375,
378, 382, 421, 459 (trolig.), 467,
472—473; bil.: 122—127, 129—
132, 144—146, 159—162; 26: 59,
96; bil.: 9—13.
de Frietzcky, Gustaf Adolf, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 24: 14; 26:
3.
de Frietzcky, Johan, major, slutl.
överstelöjtnant, 24: 13; bil.: 37;
25: 490—491.
De Geer, Carl, hovmarskalk, slutl.
friherre De Geer af leufsta, 24:
8; bil.: 16, 55, 125; 25: bil. 119;
26: 280.
De Geer, Charles, kammarherre,
slutl. friherre De Geer af Leufsta,
24: 163.
De Geer, Otto Vilhelm, landshövding,
slutl. friherre De Geer af
Tervik, riksråd, 24: 11, 292, 449,
460—461, 479; bil.: 8, 56; 26: bil.
120.
Degener (-aer), Jakob Peter, kapten,
24: 569.
De Ia Gardie, Carl Julius, greve, kapten,
slutl. överkammarherre, 24:
13, 72.
De la Gardie, Christina Catharina,
se Stenbock, G. O.
De la Gardie, Pontus Fredrik, greve,
överste, slutl. generallöjtnant och
en av rikets herrar, 24: bil. 17.
Personregister.
143
De la Gardie, Ulrik Gustaf, greve,
hovmarskalk, slutl. landshövding
och en av rikets herrar, 24: 650.
de la Rose, Leonard, borgmästare i
Skanör, riksdagsman i borgarståndet,
24: 541—542.
de Laval, Carl Claude, kapten, slutl.
överste, 24: 10; 25: 366; 26: 31.
Derbet, Josef, fransk affärsman, 25:
177.
Djurklou, Nils, friherre, major,
slutl. överste, 24: bil. 20; 26: 12.
Dolma, Christoffer Delphicus, greve,
fältmarskalk. — Hans arvingar
24: 615.
Dolma, Fredrik Carl, greve, överstelöjtnant,
slutl. generallöjtnant,
24: 101; bil.: 7, 56; 26: 158, 160,
227, 243; bil.: 7—9, 101, 110.
Dohna, greve, 26: 376.
Drake af Hagelsrum, Carl Leonard,
ryttmästare, 25: 165, 179—185,
436—437; 26: 23, 28, 311.
Drake af Hagelsrum, Hans Leonard,
korpral, slutl. överste, 24: 9; 26:
80, 204.
Drake af Hagelsrum, Lars Johan,
kapten, slutl. major, 24: 46; 25:
165, 181—185, 436; 26: 23.
Drake af Hagelsrum, Hans Leonard
eller Lars Johan, 25: 493.
Drakenhjelm, Johan Jakob, löjtnant,
slutl. major, 26: bil. 121.
Drangel, Emanuel Christoffer, vice
häradshövding, slutl. lagman, 25:
179; 26: 165.
Drufva, Carl Johan, kammarherre,
24: 422, 463; bil.: 23; 25: 99, 133;
bil.: 171; 26: 416; bil.: 58, 121.
Drufva, Gerhard Störning, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 24: 295,
634; bil.: 37; 26: 404.
Drufva, Carl Johan eller Gerhard
Störning, 25: 422, 425, 461; 26:
276, 306, 412, 421.
Du Rietz, Anders Rudolf, överste,
slutl. friherre, generallöjtnant, 24:
11, 27, 29—30, 46, 74, 79, 82,
91—92,122—124, 134, 143, 145—
146, 175, 177, 197, 201—202, 206,
219, 224—227, 231, 234, 240, 250,
258, 267, 271, 302, 305, 313—314,
316, 320, 332, 376—377, 396,
424—425, 433, 435—436, 439—
440, 442, 444—445, 460, 484, 568,
609, 621, 628, 630, 643, 649, 653,
655—656; bil.: 8, 14—16; 25: 7,
9, 33, 48—49, 59, 63, 75, 79, 81—
82, 86—87, 93—94, 97, 106, 136—
137, 153, 155—157, 214—216,
233, 251, 283, 289, 322—323, 342,
362, 364, 427, 441, 445—446, 449,
454—455, 460, 472—473, 482;
26: 9, 105—106, 195—196, 237—
238, 264, 269, 291, 293, 318, 325,
349, 367, 376, 381—382, 393, 395,
403—404, 407—408, 410, 419,
421, 426—428, 431; bil.: 121.
Du Rietz, Gabriel, kapten, 24: 261.
Du Rietz, Gregorius, löjtnant, slutl.
kapten, 25: 252; 26: 55.
Duwall, Johan Didrik, friherre,
överste, slutl. generallöjtnant,
förste stallmästare, 24: 43, 57—
58, 79 (trolig.), 86—90, 99—100,
102, 149, 155, 162, 186—187, 499,
509, 561, 568, 573—574; bil.:
163—164; 25: 231; 26: 219, 331,
389—390.
Duwall, friherre, 26: 317, 365, 421—
422.
Duben, Joakim von, greve, riksråd,
26: bil. 93.
Duben, Joakim von, greve, hovjunkare,
24: bil. 180; 26: 82—85;
bil.: 120.
Duben, Joakim von, friherre, statssekreterare,
slutl. riksråd, kanslipresident,
24: 449—450, 460, 462,
465, 586; bil.: 5, 7; 25: 482; 26:
315; bil.: 120.
Ducker, Carl Fredrik, greve, överstelöjtnant,
24: 8, 446; bil.: 12, 22;
26: 213.
Ducker, Teodora Beata, se Rosen,
G. F. von.
144
Personregister.
Ebeltoft, Fredrik, generalkvartermästarelöj
tnant (ö verstelöj tnant),
slutl. brigadchef vid fortifikationen,
25: 495, 523.
Eckstedt, Carl Ulrik von, kapten,
slutl. major, 25: 526; 26: 6.
Eckstedt, Johan von, vice korpral,
slutl. överstelöjtnant, 24: 14, 588,
653—657; bil.: 19; 25: 1, 40; 26:
10.
Eding, Johan Niklas, sergeant, slutl.
löjtnant, 26: bil. 121.
Egerström, Arvid Fredrik, kommissarie
i riksens ständers bank, 26:
378.
Ehrenbill, Erik Mikael, överstelöjtnant,
24: bil 18; 26: 179, 187.
Ehrenborg, Jöns, kamrerare, 24:
36.
Ehrencreutz, Olof Benjamin, landshövding,
24:13,122; 26: 315.
Ehrencrona, Johan Peter Gammal,
kapten, slutl. överstelöjtnant, 24:
562; 26: 51, 179, 184, 186.
Ehrengranat, Aron, kapten, slutl.
major, 24: 16; 26: 20, 57, 103.
Ehrenhielm, Erik, häradshövding,
24: bil. 23; 26: 274.
Ehrenhielm, Harald, löjtnant, slutl.
överste, 25: 28, 173.
Ehrenhielm, Jonas, kapten, 24: 495;
26: 197; bil.: 59—61, 121.
Ehrenhielm 25: 298, 522—523; 26:
23—24, 35—36, 195—196, 213,
340, 426.
Ehrenhoff, Carl Gustaf, assessor,
slutl. vice president, 24: bil. 19;
25: 208, 257, 306, 522—523; bil.:
50—54; 26: 391; bil.: 101.
Ehrenkrona, Carl Gustaf Gammal,
friherre, hovmarskalk, slutl. riksråd,
24: 10; bil.: 112, 180; 26: 216.
Ehrenkrona, Erik Gammal, friherre,
president, 26: bil. 93.
Ehrenkrona, Paul Gammal, friherre,
minister, slutl. statssekreterare,
24: 645—646; bil.: 14; 25: 191—
193; 26: 66—70; bil.: 120.
Ehrenmalm, Georg, kapten, slutl.
hovrättsråd, 24: 15, 231—232,
534, 550, 560, 622—624, 641; bil.:
13, 23; 25: 10—12, 48, 65 (trolig.),
66 (trolig.), 220—221,238(trolig.),
244 (trolig.); bil.: 171; 26: 13, 379;
bil.: 101.
Ehrenmalm, Samuel Magnus, asessor,
slutl. hovrättsråd, 24: 12, 23,
178, 182, 232, 234—235, 250,
298, 435, 479, 534, 568, 645; bil.:
14, 153; 25: 6, 20, 29—30, 57,
87, 152—153, 170, 223, 235, 240,
279; 26: 127.
Ehrenmalm, Georg eller Samuel,
24: 39, 47, 67, 116, 151,184,194—
195, 209, 227, 238, 300, 303, 306,
329—330, 358—359, 377, 397,
401, 413, 420, 430, 432, 439, 442—
443, 448—449, 452, 456—57, 465,
467—470, 476—477, 481, 491,
505—506, 524, 571, 599, 603—
604, 612, 632, 638, 645; 25: 8,
62—64, 91, 116—117, 153, 162,
202, 228, 233, 249, 259, 271, 278,
299, 302, 340; 26: 91, 97, 115,
118, 155—156, 246, 258, 279,
298, 304, 318, 330, 372, 384, 395.
Ehrenmarck, Carl Johan, notarie,
slutl. auditör, 26: bil. 121.
Ehrenpohl, Adolf Jakob, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 24: 636.
Ehrenpohl, Axel, kapten, slutl.
överstelöjtnant, 25: 253; 26: 343.
Ehrenpreus, Fredrik, överdirektör,
25: 227.
Ehrenpreus, Johan, kaptenlöjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 24: 498,
653 (trolig.); 26: 20, 187—188,
379.
Ehrenpreus 26: 15, 92, 370.
Ehrenström, Johan, e. o. bankokommissarie,
24: 13.
Ehrensvärd, Augustin, general, slutl.
greve, fältmarskalk, 24: 134—
135, 155—156, 171—172, 280,
286—287, 347—348, 398, 416,
626—627, 640, 651; 25: 84, lil—
112, 410, 512; bil.: 175—179; 26:
187, 333, 340.
Personregister.
145
Ehrensvärd, Garl, överste, slutl. friherre,
generalmajor, 24: 348, 543,
547; 25: 278, 290; 26: 106.
Ehrensvärd, Fredrik, överste, slutl.
friherre, generalmajor, 24: 76, 97,
120, 122—123, 128, 137, 143,
151—152, 314, 484, 637—638,
643, 647; 26: 127, 155.
Ekeharck, Erik, kammarråd, 26:
321.
Ekeblad, Adam, greve, löjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 24: 50.
Ekeblad, Claes, greve, riksråd,
överstemarskalk, slutl. kanslipresident,
24: 164, 309—310, 351.
Ekeblad, Claes Christoffer, greve,
överste, slutl. generalmajor, 24:
484, 535.
Ekeblad, Claes Julius, greve, kapten,
slutl. landshövding, överstekammarjunkare,
24: 532—533.
Ekebom, Jakob Gabriel, hautelissvävare
i Stockholm, 26: 65.
Ekenberg, Lorentz Anders, jur. doktor,
vice häradshövding, 24: 10,
30, 32—33, 86, 115, 159, 446,
470, 502—503, 511—513, 517,
567, 620; bil.: 9—10, 20, 27—28,
139—141; 25: 8, 61, 67, 127,187—
188, 331, 342, 441—442, 455, 458;
26: 64, 115, 154—155; bil. 6.
Ekerman, Nils, sekreterare i Göta
hovrätt, 25: 175.
Ekestubbe, Carl Fredrik, löjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 24:421; bil.:
20, 113; 25: 495, 516.
Ekestubbe, Johan Leonard, kansliråd,
25: 160; 26: 68.
Ekholm, Erik, notarie vid bokauktionskammaren
i Stockholm, 26:
259—260.
Eklund, Carl, assessor i kammarrevisionen,
25: 257.
Eklöf, Anders, guldsmed i Stockholm.
— Hans sterbhus 25: 266.
Ekman, Anders, borgmästare i
Åmål, slutl. kommerseråd, riksdagsman
i borgarståndet, 24: 227,
481, 529; 25: 236, 434; 26: 112,
142, 253, 327—328.
Ekman, Jonas, löjtnant vid livdragonregementet,
24: 625—626.
Ekstedt, Abraham, sidenfabrikör i
Stockholm, 26: 75, 243.
Ekström, David, instrumentmakare,
direktör i Stockholm, 25: 272.
Ekström, Mattias Jakob, kontraktsprost
i Göteborgs stift, riksdagsman
i prästeståndet, 26: 231—
232.
Elers, Johan, kanslist, slutl. kansliråd,
24: 651; 26: 192, 194.
Elfman, Johan, adjutant, slutl. kapten
vid Älvsborgs regemente, 26:
350.
Elgenstierna, Johan Vilhelm, major,
slutl. överste, 24: 14.
Elgenstierna, Per Otto, löjtnant,
slutl. major, 25: 165, 500.
Elisabet, drottning av England, 25:
bil. 64.
Enberg, Anders, yllefabrikör i Mariefred,
25: 273.
Enberg, Berent, vaktmästare i riksens
ständers manufakturkontor.
— Hans änka Brita Beata Gomelia
25: 449.
Eneskjöld, Bernt Johan, kapten,
slutl. major, 24: 468; 25: 525; 26:
13—14, 30.
Eneskjöld, Carl Fredrik, löjtnant,
slutl. konteramiral, 24: 135, 496,
498—499, 569; bil.: 112; 26: 13,
16, 228, 233, 240, 254—256; bil.:
120.
Eneskjöld, Bernt Johan eller Carl
Fredrik, 24: 17, 21, 25, 121—122,
284—285, 311, 327, 376, 430, 436,
438, 440, 456, 479, 484, 499, 526,
538—539, 542, 646; 25: 12—13,
159, 224; 26: 8—9, 79, 81, 83,
90—91, 94, 106, 113, 128—129,
131, 161—162, 168—169, 174,
182—183, 201, 205, 211—213,
215, 218, 220, 223, 259, 269, 288,
293,334—335,372—373, 385,404,
407, 414, 423—424, 430.
146
Personregister.
Engberg, Anders, brukspatron,
Carlsdal, Älgarås, Skaraborgs län,
25: 267; 26: 62.
Engberg, Erik, knivsmedsfabrikör i
Stockholm, 25: 272. — Hans änka
Brigitta Fogel 25: 449.
Engelcrantz, Abraham, livdrabant,
slutl. major, 26: bil. 120.
Engelcrantz, Claes, hovjunkare, notarie,
slutl. lagman, 24: 14, 175—
176, 456, 466, 516; bil.: 23; 25:
69; 26: 7—8, 135, 208, 254; bil.:
121.
Engelcrantz, Otto Fredrik, kansliråd,
26: 208.
Engelcrantz, Otto Fredrik, hovsekreterare,
riddarhusamanuens,
slutl. assessor, 26: 415, 427; bil.:
122.
Engelhardt, Vilhelm Gerhard von,
överste, 24: 15; bil.: 38, 149; 26:
294.
Engeström, Johan, biskop i Lund,
26: bil. 79.
Engeström, Jonas von, häradshövding,
slutl. lagman, 24: 389—
390; bil.: 21; 26: bil. 9.
Eriksdotter, Anna, se Andersson,
Henrik.
Eriksson, Erik, bonde, Berga, Skön,
Västernorrlands län, 26: 61.
Ernst, Johan Adolf, kommissarie i
riksens ständers manufakturkontor,
slutl. kommerseråd, 26: 401.
Ernst, Peter, urmakare i Stockholm,
25: 266, 273; 26: 24.
Ernstson, Erik, bonde, Kottby, Helsinge,
Nylands och Tavastehus
län, 26: 272.
Esping, Johannes, kyrkoherde i
Strängnäs stift, 25: 260.
Essen, Fredrik Ulrik von, friherre,
kammarherre, 24: 9, 50, 55, 58,
92, 94—95, 102, 112—113, 117,
133—134, 150—151, 160, 196,
199, 207, 213, 217, 219, 227, 234,
249, 258—259, 262,270—271,278,
294—295, 297, 303, 307, 317—
320, 327, 329, 365, 383—384,
396, 410, 413, 416, 421, 430,
449, 468, 474, 493, 519, 526,
541, 552, 556, 563, 568, 581, 585,
591, 593—595, 604, 614, 620, 631;
bil.: 7, 22, 24—25, 56; 25: 5, 7, 9,
15, 20, 22—24, 26, 34, 39, 59,
113—114, 129—131, 142, 149—
151, 154, 159, 161, 171, 214,
216—217, 226, 229, 235, 245,
261, 281—282, 298, 302—303,
305, 314—317, 323, 326—327,
331—333, 337, 359, 364—365,
374—375, 384, 388—390, 400—
401, 413, 416, 418, 420—428, 432,
434—435, 437—438, 451—452,
463, 468, 473, 482, 486—487,
490, 496—497, 501—503, 512,
520, 539; bil.: 18, 74, 119, 174;
26: 24, 27, 52, 56, 63, 77, 84—85,
88, 90, 93, 99, 101—103, 125—
126, 151—152, 156—157, 165,
174, 215, 231, 260, 267, 270, 277,
280, 284—285, 287, 289, 291, 299,
306, 310, 313, 315, 317.
Essen, Gustaf Johan von, överste,
24: 323, 518; 25: 53.
Essen af Zellie, Alexander Magnus
von, major, slutl. överste, 26:
228.
Essen af Zellie, Carl Reinhold von,
löjtnant, slutl. överstelöjtnant,
24: 440, 651.
Essen af Zellie, Georg Johan, platsmajor,
slutl. överstelöjtnant, 25:
269, 479.
Essen af Zellie, Gustaf Johan von,
fänrik, slutl. kapten, 25: 280; 26:
bil. 120.
Essen af Zellie, Ludvig Fromhold
von, fänrik, slutl. kapten, 24:
210; 25: 53; 26: 19—20.
Essen af Zellie, Otto Magnus von,
löjtnant, slutl. kapten, 26: 9.
Estenberg, Carl, hovjunkare, notarie,
slutl. hovrättsråd, 24: 215,
267, 306, 311, 327, 468—469,
499—500, 622—624, 636, 645,
647; bil.: 59—64, 127—131; 25:
50, 52, 192, 231—232, 341, 428,
Personregister.
147
441, 459, 475, 507, 509; bil.: 157—
159; 26: 14, 25, 27—28, 33—34,
36, 63, 83—85, 118, 127, 174, 215,
223, 232, 237, 338, 341—342,
429—433; bil.: 121.
Evald, Johan Vilhelm, strumpstolsmakare
i Stockholm, 25: 265.
Fabritius, Samuel, notarie i kommerskollegium.
— Hans änka
Elisabet Hedengran 25: 274.
Facht, Johan, bryggareålderman i
Visby, 26: 325.
Fagerström, Gustaf, hovjägare, 26:
311.
Fahlbeck, Erik, manufakturist i
Stockholm, 25: 267; 26: 128.
Fahnehielm, Per Georg, landskamrerare,
slutl. vice president, 25:
47, 54.
Fahlén, Anders, bomullsspinnare i
Falun, 25: 266.
Falck, Daniel, fabrikör i Ulricehamn,
26: 65.
Falck, Fredrik Adolf, vice häradshövding,
26: 165.
Falck, Gabriel, Sandby, Hagebyhöga,
Östergötlands län, 24: 321.
Falck, Israel Johan, hovkvartermästare,
Tenala, Nylands och
Tavastehus län, 26: 110.
Falkenberg af Bålby, Melker, lagman,
slutl. greve, riksråd, 24: bil. 8; 25:
bil. 180; 26: bil. 120.
Falkenberg af Trystorp, Conrad, friherre,
överstelöjtnant, 24: 481,
639—640; 25: 478.
Falkenblad, Göran, fabrikör i Malmö,
25: 265. — Hans sterbhus 25:
274.
Falkengréen, Christoffer, kommendör,
slutl. friherre, riksråd, 24:
15, 437, 466, 497—498, 598; bil.:
9, 120; 25: 252, 429—430; 26: bil.
8.
Falkengréen, Germund Abraham,
vice president, slutl. friherre,
landshövding, 24: 10, 52, 479;
bil.: 8, 152; 26: 401.
Falkengren, 26: 165.
Falker, Carl, kammarherre, slutl.
hovmarskalk, 24: bil. 16.
Falström 24: 108.
Fehman, Tomas, friherre, justitiekansler,
26: bil. 93.
Fehman, Tomas Petersson, direktör
i Kungälv, riksdagsman i borgarståndet,
24: 252.
Feif, Carl Fredrik, kommendörkapten,
slutl. vice amiral, 24: 136;
bil.: 6.
Feif, Casten, friherre, president. —
Hans arvingar 26: 127, 343.
Feldt, Fredrik Gustaf, konduktör
vid fortifikationen, 26: 340.
Feltstierna, Jonas, kapten, slutl.
överste, 24: 12.
Feltström, Nicolaus Erici, kontraktsprost
i Härnösands stift, riksdagsman
i prästeståndet, 26: 121.
Ferner, Bengt, professor, slutl. adlad
Ferner, kansliråd, 24: 528.
Fersen, Carl Reinhold von, greve,
överhovjägmästare, slutl. riksråd,
24: bil. 21.
Fersen, Fredrik Axel von, greve,
general, slutl. riksråd, fältmarskalk,
24: 2, 27, 29, 32, 41—42,
68—72, 77, 93, 116—117, 141,
145—146, 174, 182—183, 188—
189, 202—203, 207, 216—217,
223—226, 236, 244, 246, 253—
256, 277—278, 325, 327, 332,
334—337, 340, 343, 346—347,
349, 351, 385—390, 397—398,
416, 420—421, 509—510, 516—
517, 522, 525—526, 554—556,
562, 564, 571—573, 581, 591,
593—595, 597, 609, 633—634,
642; bil.: 7, 71, 77, 80—81, 90,
97, 147—148; 25: 72—73, 78—
79, 100—112, 114—134, 136—
154, 161—162, 174—175, 199,
209—210, 212, 216, 223, 227—
228, 230, 318, 334—336, 357—
360, 363—364, 373—374, 376—
377, 381, 386—388, 390, 393,
401—402, 404, 407, 409, 412—
148
Personregister.
414, 427—428, 438, 459, 470—
471, 476, 495, 531—532; bil: 28—
37, 54, 59, 73, 78, 91, 101; 26:
308, 367—373, 392, 406—408,
411, 417, 420, 422—423, 431; bil.:
4—5.
Fiedler, Eobanus Christoffer, fabrikör
i Kalmar, 25: 268; 26: 124.
Filenius, Petrus, biskop i Linköping,
riksdagsman i prästeståndet, 24:
6, 627; 25: 229; 26: 192—193,
379.
Fin ekenberg, Jakob Johan, 24: 162.
Finlaij, Robert, kommerseråd, 24:
16.
Fischer, Abraham, kapten i fortifikationen,
slutl. major, 25: 35—
36.
Fitinghoff (Viting-), Carl Otto, löjtnant,
slutl. kaptenlöjtnant, 26:
94, 186, 255, 274, 352.
Fleming, Jakob, landshövding. —
Hans arvingar 26: 241, 390.
Fleming af Lais, Fredrik Magnus,
friherre, major, 24: 306; bil.: 21.
Fleming af Liebelitz, Otto, friherre,
riksråd, 24: 342, 344, 423; bil.: 94.
Floding, Per Gustaf, hovgravör,
slutl. professor vid konstakademien,
26: 242.
Florelius, Erik Magnus, kyrkoherde
i Karlstads stift, slutl. kontraktsprost,
24: 280.
Fluur, Emanuel, borgmästare i
Luleå, riksdagsman i borgarståndet,
24: 578.
Flygarell, Johan Fredrik von, stadsmajor,
24: 14, 50, 418; 25: 34, 66,
453, 524, 535—536.
Fock, Fredrik Bogislaus, fänrik,
slutl. löjtnant, 24: 279.
Fock, Georg Vilhelm, ryttmästare,
slutl. generallöjtnant, 24: 236,
295; 25: 34; 26: 31, 37, 402—405
(trolig.), 425, 427.
Fock, Reinhold Vilhelm, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 26: lil.
Fock 24: 150, 159—160, 343, 405,
532, 534, 588, 591, 616; 25: 159;
26: 236, 243, 304, 325, 340, 342
412—415, 419.
Focken (Fock), Johan, handelsman
i Stockholm, 25: 35, 37—38, 179.
-— Hans arvingar 25: 175—176.
Fogel, Brigitta, se Engberg, E.
Forbes, Arvid M., löjtnant, slutl.
modellör i bergskollegium, 25:
275.
Forelius, Daniel, kommissarie i riksens
ständers bank, 25: bil. 34.
Fornelius, Lars, protonotarie i Svea
hovrätt, slutl. assessor, 26: 133,
254.
Fornell, Jakob, underskeppsbyggmästare
vid amiralitetet, 25: 155.
Forsberg, Johan, vaktmästare i riksens
ständers kontor, 25: 40.
Forsberg, Johan Eliaeson, brukspatron,
Bråborgs kungsgård,
Dagsberg, Östergötlands län. —
Hans sterbhus 26: 216.
Forsman, Johan Gabriel, handelsman
i Södertälje, 25: 267.
Forstedt, Anders, rådman i Sundsvall,
riksdagsman i borgarståndet,
24: 578.
Fortelius, Gabriel, biskop i Borgå,
riksdagsman i prästeståndet, 24:
495; 26: 161.
Fought (Vought), Henrik, sekreterare
i bergskollegium, slutl. boktryckare
i Stockholm, 26: 25.
Fovelin, Gustaf, kopparslagare i
Jönköping, 26: 56, 172.
Franc, Carl Fredrik, krigsråd, 24:
bil. 150; 26: 218.
Franc, Gustaf Gabriel, häradshövding,
slutl. lagman, 24: 176, 452,
465—466; 25: 133, 417.
Franc, Johan Carl, registrator,
slutl. kansliråd, 26: bil. 120.
Franc, Per Christian, riddarhussekreterare,
slutl. kansliråd, 24:
55, 463—464, 600; 25: 1, 5, 9, 29,
53, 67, 83, 99, 133, 160, 164, 179,
324; 26: 67—68, 230, 339, 389,
397, 400—401, 428—429.
Franck, Hans Reinhold, löjtnant,
Personregister.
149
sluti, adlad von Francken, vice
amiral, 26: 16.
Francke, Johan Fredrik, fabrikör i
Varberg, 26: 207.
Franckenheim, Carl Natanael, livdrabant,
slutl. kapten, 24: 452;
26: 136.
Fredenstierna, Adam, hovrättspresident,
24: 289, 296 (trolig.), 494,
586; bil.: 38, 137; 25: 208; bil.:
34, 54—55; 26: 34, 220, 302; bil.:
6, 87—101.
Fredenstierna, Adam, hovrättsråd,
slutl. vice president, 24: 473, 570;
bil.: 19; 25: bil. 118; 26: bil. 122.
Fredrik I, konung av Sverige, 24:
559—560; bil.: 70; 26: bil. 94, 96.
Fredrik II, konung av Preussen, 25:
19; bil.: 63.
Fredrik Adol!, prins av Sverige, 26:
50, 198.
Freijtag, Gustaf Julius, ryttmästare,
slutl. överste, 24: bil. 22, 113. —
Hans hustru Catharina Elisabet
Hård 26: 220, 324.
Freser, Åke Henrik, assessor i kommerskollegium,
26: 513.
Friborg, Nils, notarie vid Stockholms
hallrätt, 25: 267.
Friedenreich, Carl Gustaf, kommissionssekreterare,
slutl. lagman,
24: 341; bil.: 13; 25: 218;
bil.: 171; 26: 62.
Friedenreich, Jakobina, se Loffman,
H. J.
Friedenreich, Melkior, landshövding,
25: 218.
Fries, Elias, rådman i Jönköping,
riksdagsman i borgarståndet, 25:
231; 26: 172.
Fries, Margareta, se Sturtzenbecker,
F.
Friesendorff, Fredrik von, friherre,
riksråd, 25: 463; 26: bil. 120.
Friesendorff, Gustaf Didrik von, friherre,
löjtnant, slutl. överstelöjtnant,
26: 205.
Frietz (Fritz), Isak, advokatfiskal i
kommerskollegium. — Hans
sterbhus 25: 265, 274.
Frisell, Fredrik Vilhelm, kapten,
slutl. major vid Västerbottens infanteriregemente,
25: 250, 366.
Frost, Johan, kypare vid Hovkällaren,
Stockholm, 25: 211; 26:
29.
Frosterus, Henrik, juris doktor,
slutl. professor vid Uppsala universitet,
24: 536; 25: 9—10.
Fröberg, Jakob, bergmästare, riksdagsman
i borgarståndet, 26: 338.
Fröberg, Jakob, sidenvävare i Stockholm,
26: 132.
Frölich, Bengt Gustaf, greve, överste,
slutl. landshövding, 24: 7—8,
41, 49, 57, 59, lil, 228, 449; bil.:
24, 36, 149; 25: 18, 232, 429—
430, 478; bil.: 15—20; 26: 1, 23,
80—81, 269—270, 304, 317—318,
328—331, 333—334, 346, 348,
398; bil.: 3, 105—109, 120.
Funck, Carl, friherre, överste, slutl.
riksråd, 24: 8, 35, 40, 42, 138,
143—145, 149, 161, 171, 223,
235, 240, 251, 297—298, 314,
329, 397, 416, 420, 439, 449, 459,
479; bil.: 7, 38—39; 25: 435; 26:
29, 208.
Funck, Johan, friherre, landshövding,
24: 61, 94.
Furtenbach, Johan Fredrik, sekreterare
i Svea hovrätt, slutl.
assessor, 24: 615, 634.
Furumarck, Carl Henrik, kapten,
slutl. överste, 25: 495.
Furusköld, Carl Gustaf, advokatfiskal
i amiralitetsöverrätten, 24:
433.
Gadd, Israel Persson, rådman i
Stockholm, riksdagsman i borgarståndet,
26: 234.
Gahm, Julius, yllearbetare, 24: 154.
Gahm Persson, Sigfrid Lorentz,
kammarskrivare i krigskollegium,
24: 529.
150
Personregister.
Gardemein, Arvid Reinhold von,
ryttmästare, slutl. major, 24: 14,
653; 26: 295.
Gardemein, Magnus Filip von, kapten,
slutl. major, 25: 249.
Gathe, Anna Thalena, se Busck, J.
Gathenhielm, Anders, sekreterare,
26: bil. 121.
Gedda, Andreas Joakim, fänrik,
slutl. kapten vid drottningens livregemente,
26: 350.
Gedda, Johan Kristian, premieradjutant
vid drottningens livregemente,
slutl. kapten vid pommerska
garnisonsregementet, 24:
588.
Gedda, Peter Niklas von, friherre,
aktuarie, slutl. kammarrevisionsråd,
24: bil. 21; 26: bil. 6.
Geete, Gustaf, kapten, slutl. överste,
24: 10; bil.: 37.
Gelsén, Samuel, mönsterskrivare,
Sandby, Hagebyhöga, Östergötlands
län, 24: 321.
Georgii, Johan Hubert, stadsfiskal i
Stockholm, slutl. rådman, 24:
302.
Gerdessköld, Johan, friherre, hovrättspresident,
24: 9; bil.: 15, 37;
25: 429; bil.: 119.
Gerner, Jakob, korpral, slutl. överste,
24: 530, 533, 535.
Gerstenmeijer, Kristian, stämpelmästare
vid Norrköpings hallmagasin,
25: 275.
Gertten, Anders Johan von, 25: 258.
Gertten, Carl Mauritz von, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 24: 11, 341.
Giers, Johan, löjtnant vid artilleriet,
kapten, 26: 214.
Giertta, Christina Charlotta, se Silfverskiöld,
N. G.
Giertta, Gustaf Adolf, överstelöjtnant,
slutl. överste, 25: 56, 250;
26: 345.
Gillberg, Jakob, kopparstickare,
slutl. professor vid konstakademien,
26: 242.
Gillberg, Jakob Larsson, materialskrivare
i Falkenberg, 26: 210.
Gisler, Per Henrik von, löjtnant,
slutl. ryttmästare, 26: 350.
Giös, Johan, lagman. — Hans
hustru Sofia Ille 26: 19.
Giös, Lorens Johan, landshövding,
slutl. (friherre), 24: 10, 27, 36,
47—48, 95, 107, 112, 114, 118,
282, 303, 311, 327, 431, 434,
440, 470, 520, 548, 557, 580,
646—647; bil.: 8; 25: 12, 51, 152,
159, 184, 234, 243, 250, 255—
257, 263—264, 268, 276, 284, 336,
367, 481—483, 502, 506, 511, 515,
522, 524—525; 26: 4, 11, 19, 25,
58, 63, 73—74, 87, 237, 288, 317.
Glansenstierna, Olof Reinhold,
överstelöjtnant, slutl. överste, 26:
lil.
Gnospelius, Anders, linnefabrikör i
Stockholm, sedermera i Mariefred,
26: 30, 245.
Goertz (Görtz), Georg Heinrich von,
friherre von Schlitz, holsteinskt
geheimeråd, 24: 190, 335, 366,
395; bil.: 133; 25: 68.
Goll, Johan Ulrik, kaptenlöjtnant
vid amiralitetet, 26: 16.
Gordon, Thomas, engelsk publicist
och översättare, 25: 534.
Gottsman, Bernhard Henrik, kassör
i riksens ständers bank, 25:
72, 308, 311, 315, 317, 320, 322,
356, 369—374, 376.
Gottzell, Carl Gustaf, instrumentmakare
vid fortifikationen, slutl.
konduktör, 26: 165.
Goutelle, Abel, sidenfabrikör i Stockholm,
25: 267.
Govinius, Zacharias, borgmästare,
Helsingfors, 25: 440.
Gozelia, Brita Beata, se Enberg, B.
Grahn, Moses, kamrerare i kommerskollegium,
26: 346.
Graman, Sebald Hartman von,
kommendör, slutl. vice amiral,
24: 41; 25: 388, 450, 521.
Personregister.
151
Granatenhiclm, Samuel, ryttmästare,
25: 271, 522.
Granel (-av-), Johan Gottfrid, linnevävaregesäll,
24: 636.
Granfelt, Carl Adolf, löjtnant, slutl.
major, 24: 625—626; 26: 89—90.
Granschoug (-skog), Fredrik, vice
advokatfiskal i Göta hovrätt, 26:
56, 172. — Hans hustru Helena
Susanna Hager 26: 206.
Greiff, Gustaf Johan von, vice korpral,
24: 14.
Gren, Jonas, orgelbyggare i Stockholm,
25: 64, 74.
Grewesmöhlen, Carl Engelbrekt, lagman,
24: 80, 156.
Grewesmöhlen, Johan August, hovrättsråd,
26: 299.
Griese, Per, överdirektör vid lanttullverket,
Stockholm, 24: 474.
Grill, Anthony, & Söner, firma i
Amsterdam, 25: 266.
Grill, Carlos & Claes, handelshus i
Stockholm (ägare: Claes och
Johan Abraham Grill, »Grillarne»),
24: 184, 188, 193—195, 515—517;
bil.: 47, 125—126, 132, 134; 25:
13, 19, 233.
Grill, Claes, grosshandlare i Stockholm,
direktör, brukspatron, 24:
bil. 125—126, 138.
Grill, Johan Abraham, grosshandlare
i Stockholm, direktör, 24:
508; bil.: 126, 139.
Grim, Axel Fredrik, kammarskrivare
i riksens ständers kontor, 25:
40.
Gripenberg, Jakob Carl, kapten,
slutl. generalmajor, 24: 11, 610—
611, 624; bil.: 23; 25: 432, 491—
492, 520; 26: 4, 21, 37, 87—88,
105, 136, 169, 181—182, 185—
186, 203, 243, 247, 337, 339—340,
352, 356; bil.: 101.
Gripenberg, Magnus Vilhelm, häradshövding,
slutl. lagman, 24:
635.
Gripenborg, Johan, underståthållare,
25: bil. 34.
Gripcnscluitz, Christian Georg, hovjägmästare,
24: 14.
Gripenstedt, Jakob, hovjunkare, 24:
609; bil.: 112, 180; 25: 415, 451—
452; bil.: 119, 147—157; 26: 1.
Gripenstierna, Fredrik, hovjägmästare,
slutl. friherre, 24: 11, 558—
559, 569—570, 623; bil.: 23; 25:
170, 500—501, 504, 506—508,
513—514, 526; 26: 15, 25, 27,
98—99, 203, 218, 222—223, 246,
249, 262, 295, 302, 310, 332, 339,
377, 384, 393, 403—404, 406,
410—412, 423; bil.: 64—65, 121.
Gropman, Anders, vice häradshövding,
slutl. häradshövding, 25:
490.
Groth, Kristofer, kapten vid brandvakten
i Stockholm, 24: 538—
539; 25: 479—480; 26: 71, 100.
Grotius, Hugo, holländsk rättslärd
och statsman, 26: bil. 92.
Grundberg, Niklas, fabrikör i Stockholm,
25: 417—418, 524—525;
26: bil. 3—4.
Grimer, Johan Gabriel, ryttmästare,
slutl. överstelöjtnant, 24: bil. 153.
Grönhagen, Claes Vilhelm, friherre,
hovjunkare, slutl. kammarherre,
24: 12, 30, 43—44, 54, 116, 136,
138, 158, 161, 187—188, 202, 210,
236, 238, 259—260, 273, 314, 453,
471, 475—476, 478 (trolig.), 501,
508—509, 516 (trolig.), 550, 567,
572—573, 579—581, 597, 600,
608, 639, 648—649; 25: 72—73,
150—151 (trolig.), 211, 231—232,
285, 289, 325—326, 356 (trolig.),
363 (trolig.), 404, 424 (trolig.),
456 (trolig.), 532—533; bil.: 74—
81, 115—118, 171; 26: 20, 72,
122 (trolig.), 151—152, 192, 196—
197, 198 (trolig.), 235, 237—238,
378, 391,425 (trolig.), 428 (trolig.);
bil.: 121.
Grönhagen, Claes Vilhelm eller
Johan Gabriel, friherre, kapten,
24: 42, 59—61, 75, 77, 79, 103,
106, 108, 110, 131, 140, 233—
152
Personregister.
234, 247, 255, 293, 296, 298, 324,
327, 342, 380, 432, 439, 449, 467,
520, 539—541, 606, 614, 641—
642; 25: 14—15, 21—22, 57, 59—
60, 118—119, 174, 181, 191—192,
207, 222, 228, 248—249, 254—
255, 257, 280, 294, 304, 341, 372,
413, 445, 451, 474—475, 511; 26:
5, 17, 21—22, 27, 36—37, 54,
62, 68, 73—74, 77—78, 82—83,
88, 92, 98—99, 104, lil, 113,
118, 167—168, 171, 175, 199,
205, 220—222, 224, 231, 254, 259
—260, 263—265, 290—291, 305,
344, 369, 376, 397, 411, 415, 424—
425, 430; bil.: 5.
Gröninge:', Carl Fredrik von, löjtnant,
slutl. kapten, 25: 255; 26:
36, 43—47, 338.
Gustaf I, konung av Sverige, 25:
bil. 57; 26: 252, 265; bil.: 89, 92.
Gustaf, kronprins, sedermera Gustaf
III, konung av Sverige, 24:
528, 626; 25: 4—5, 246—248, 253,
257—259, 414, 416, 499—500;
26: 32, 80, 177, 199, 246, 302,
332, 386; bil.: 68.
Gustaf II Adolf, konung av Sverige,
25: bil. 57; 26: 15, 48, 265, 425—
426; bil.: 92, 94.
Gyldenstolpe, Edvard, kapten, slutl.
major, 26: lil.
Gyldenstolpe, Gabriel Edvard, greve,
kapten, slutl. överste, 24: 446;
bil.: 19, 150; 25: bil. 171.
Gyldenär, Carl Christian (troligen),
överstelöjtnant, 26: 392—393.
Gyllenadler, Carl Gustaf, kammarrevisionsråd,
24: bil. 6; 26: 20—
21; bil.: 121.
Gyllenadler, Claes Jakob, lagman,
24: 228, 289; bil.: 6, 37; 25: 33.
Gyllenberg, Per, kornett, slutl. löjtnant,
24: 12, 521; 25: 53, 257.
Gyllenborg, Fredrik, greve, president,
25: bil. 77.
Gyllenborg, Gustaf Fredrik, greve,
kammarråd, slutl. kansliråd, 24:
45; 26: 62, 297.
Gyllenborg, Henning Adolf, greve,
riksråd, 24: 174, 193, 212—213,
226, 350—351, 374, 391, 413, 509.
Gyllenborg, Jakob Johan, greve,
landshövding, 24: bil. 22; 26: bil.
7.
Gyllenbögel, Johan Gustaf, fänrik,
slutl. kapten, 24: 466, 471, 482,
616—619; 26: bil. 9.
Gyllencreutz, Carl Gustaf, lagman,
landshövding, 26: bil. 91, 94.
Gyllengahm, Adolf, fänrik, slutl.
överstelöjtnant, 25: 132; bil.: 119;
26: 411; bil.: 121.
Gyllengranat, Hans Gustaf, friherre,
överstelöjtnant, slutl. generalmajor,
24: 440, 484.
Gyllenhaal, Hans Reinhold, kornett,
24: 423, 505; bil.: 107—108, 144—
146; 25: 127; 26: 2, 402, 412—
413.
Gyllenhammar, Johan Gustaf, kapten,
slutl. kommendörkapten, 24:
11, 32, 45, 124, 135, 301, 306,
437, 466, 540, 598, 625; bil.: 13;
26: 271, 292, 327, 336.
Gyllenliielm, Carl Carlsson, friherre,
riksråd, riksamiral, 26: 410.
Gyllenkook, Anders, kapten, 26: bil.
9.
Gyllenkrok, Catharina, se Meijerhelm,
G. A.
Gyllenkrok, Fredrik Gustaf, friherre,
kammarherre, slutl. hovmarskalk,
24: bil. 15.
Gyllenlood, Axel Johan, sekreterare,
25: 301.
Gyllenpalm, Johan Ulrik, vice häradshövding,
slutl. lagman, 24:
183, 586; 25: 34; bil.; 119; 26:
272—273, 338, 407, 420, 431; bil.:
6, 121.
Gyllenpamp, Johan Adolf, löjtnant,
25: 171; 26: 71.
Gyllenpistol, Adolf, friherre, överste,
25: 260.
Gyllenpistol, friherrliga ätten, 26:
19.
Personregister.
153
Gyllenram, Carl Fredrik, kapten,
slutl. major, 25: 56, 250,
Gyllenram, Carl Johan, löjtnant,
26: 295.
Gyllenskepp, Ulrik, kapten, slutl.
överstelöjtnant, 24: 297—298,
482; 25: 525; 26: 13—14, 20, 30,
43, 157, 160, 275, 340 (trolig.).
Gyllenskepp, Vilhelm, kommendör,
26: 275.
Gyllenstierna af Björksund och
Helgö, Göran, greve, landshövding,
slutl. riksråd, riksmarskalk,
24: 4, 8, 460—461, 479; bil.: 7;
26: bil. 120.
Gyllenstierna af Björksund och
Helgö, Nils, greve, riksråd. —
Hans änka Ulrika Juliana Brahe
24: 146.
Gyllenstierna af Lundholm, Gustaf
Johan, friherre, presidentsekreterare,
24: bil. 98.
Gyllenstierna af Lundholm, Nils, friherre,
major, 24: 8, 54, 446; bil.:
23; 25: 465—466, 477, 489.
Gyllenstorm, Carl Peter, kapten,
slutl. överste, 24: bil. 20; 26: 116.
Gyllensvaan, Fredrik, överstelöjtnant,
slutl. överste, 24: 16, 19,
25—26, 46, 62, 70, 76, 79, 89,
118, 123, 132—134, 137, 141—
142, 172, 177—178, 199—200,
207—208, 216, 220—221, 232—
234, 241—242, 245, 247, 254—
255, 271—272, 286, 292—293,
296, 300, 304, 311—312, 317—
319, 330, 335—336, 342, 362—
364, 378—380, 408—409, 419,
421, 431—432, 434, 436, 444,
473—475, 480, 482, 484, 489,
506—507, 515, 519, 524—525,
541, 549, 570, 578—580, 584—
585, 588—589, 591—592, 603,
613—614, 633; bil.: 9, 13; 25: 8,
32, 37—43, 48, 50—52, 70, 102—
103, 112, 118, 129—130, 132,
143—144, 155, 157, 166—167,
174, 177—178, 185, 189, 210,
212—214, 216, 232, 237—239,
38—581454
249, 282, 288—292, 304, 307--  310, 312—313, 328—330, 333,
350—352, 357, 362—364, 367,
369—370, 382, 387—388, 397—
399, 408, 413, 418, 426, 432—
433, 435—436, 440, 442, 444—
449, 458—460, 474, 477, 497,
501, 503, 507—509, 511, 513, 522,
524—527; bil.: 119; 26: 2, 4, 16—
17, 23, 40—42, 46—47, 51—52,
56—58, 61—62, 65, 74—76, 78—
81, 83, 85, 88, 92, 96, 99, 104—
105, 109, 113—115, 117—118,
122, 126, 128—131, 145—146,
155, 161, 163—164, 168, 174,
183—185, 199—201, 203, 210—
211, 220—223, 226, 229, 231—
232, 238, 245, 262—264, 281—
282, 289—290, 293, 303—305,
313, 316, 327, 329, 340, 348—
349, 362—363, 365—366, 377,
380—381, 389, 392—393, 403,
416; bil.: 4, 59, 61—64, 101, 119.
Gyllensvärd, Johan Anders, överjägmästare,
24: 39—40 (trolig.),
48 (trolig.), 81 (trolig.), 90 (trolig.
), 138 (trolig.), 230, 232, 331,
445, 466, 479, 530, 542, 558; bil.:
78—80; 25: 502—503, 515 (trolig.
); 26: 44, 49, 51, 58, 61, (trolig.
), 173 (trolig.), 201, 210—212,
249 (trolig.), 265, 280 (trolig.),
284 (trolig.), 305 (trolig.), 307,
313—314, 321, 330—331, 364,
402.
Gyllensvärd, Johan Anders eller
Gustaf Adolf, furir, 24: 227, 290,
306, 443, 478, 628, 648; 25: 24,
295, 339, 440, 480; 26: 36, 42,
122, 161, 327, 381, 422.
Gunther, Gustaf Ernst, ryttmästare,
24: 14, 446; bil.: 13; 26: 273—274,
277; bil.: 101.
Gäfverberg, Halvar, yllemanufakturist
i Gävle, 25: 266.
Göransson, Erik, bergsman, Hagen,
Norrbärke, Kopparbergs län. —
Hans änka Kerstin Nilsdotter 24:
598; 26: 60.
154
Personregister.
Görtz se Goertz.
Göthenstierna, Joakim, kaptenlöjtnant,
slutl. kommendörkapten,
24: 495; bil.: 112.
Göthenstierna, Peter David, protonotarie,
slutl. adjungerad ledamot,
25: 175; 26: 173; bil.: 9, 121.
Götherhiolm, Carl Jakob, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 25: 67—-  68, 167, 204.
Haartman, Gabriel, häradsskrivare i
Yirmo härad, Åbo och Björneborgs
län, slutl. vice landskamrerare,
26: 208.
Haartman, Gustaf, prost i Åbo stift,
riksdagsman i prästeståndet, 24:
471, 473, 475—476.
Haartman, Jakob, professor vid
Åbo akademi, slutl. biskop i Åbo,
26: 35, 257—260.
Haartman, Johan, professor vid Åbo
akademi, 26: 258.
Hackman, Daniel, rådman i Stockholm,
riksdagsman i borgarståndet,
24: 312.
Hackson, Henrik (trolig.), f. d.
svensk konsul i Smyrna, 25: 26;
26: 130.
Hadorph, Johan, riksantikvarie, 26:
bil. 92.
Hagelberg, Jonas von, hovrättsråd,
24: 228, 257, 612, 645; bil.: 14;
25: 56—57; 26: 299.
Hagen, Joakim Vilhelm von der,
sidenfabrikör i Stockholm, 25:
275.
Hager, Helena Susanna, se Granschoug,
F.
Hagtorn, Lars Jacobsson, sekreterare
i borgarståndet, slutl. kanslidirektör,
25: 296—297.
Haij, Henrik Herman, kapten, slutl.
major, 24: 437, 588.
Halenius, Claes, bruksägare, krigskommissarie,
slutl. adlad Hallencreutz
af Vedevåg, 25: 266; 26:
112, 169, 233—234.
Halenius, Engelbert, biskop i Skara,
26: bil. 79.
Hall, Johan Peter, linnefabrikör i
Borås, 25: 265.
Hallberg, Anders, besökare i Stockholm,
24: 155, 321—322.
Hallberg, Peter, fänrik, slutl. adlad
Hallberg (ointrod.), kapten, 26:
22.
Hallencreutz af Vedevåg, C., se
Halenius, C.
Halling, Carl Gustaf, rådman i
Kungsbacka, riksdagsman i borgarståndet,
24: 578; 25: 296; 26:
66, 401.
Hallman, Anders, handelsman i Borås,
26: 304, 309—310.
Hallman, Johan Gustaf, andre livmedikus,
slutl. assessor i collegium
medicum, 25: 295, 481.
Hallonquist, Jakob Magnus, ryttmästare,
24: 299, 327; 25: 5, 209;
26: 343, 345.
Hamilton, Gustaf David, greve, general,
slutl. fältmarskalk, 24: 32,
43, 107 (trolig.), 152, 186, 399,
417, 424, 472, 503—504, 562,
567, 586, 590, 592; bil.: 7; 25: bil.
179.
Hamilton, Hugo Vilhelm, greve,
ryttmästare, slutl. generallöjtnant,
25: 257.
Hamilton af Hageby, Carl Otto, friherre,
riksråd, 24: 342, 344, 392,
399, 423; bil.: 94.
Hamilton af Hageby, Fredrik Ulrik,
friherre, kammarherre, slutl.
landshövding, 24: 9.
Hamilton af Hageby, Hugo, friherre,
generalfälttygmästare, 24: bil. 94.
Hamilton af Hageby, Johan Abraham,
friherre, landshövding, slutl.
generalmajor, 24: 19, 47—49, 60,
66, 75, 89, 96, 98, 114, 116, 162,
168, 182, 195, 221, 227—228, 231,
239, 245, 263, 271, 282, 300—301,
456, 490, 545, 603, 620, 649.
Hammarberg, Carl Fredrik, major,
24: 12; bil.: 13, 23.
Personregister.
155
Hammarhielm, Johan Laurentz,
kommendörkapten, 24: 38; 25:
471, 535, 538.
Hamrén, Olof, aktuarie, manufakturist
i Halmstad, 25: 268.
Hand, ätten, 26: 19.
Hanell, Anders Salmon, fabrikör i
Kalmar, 25: 268.
Hansson, Josef, nämndeman, Mossebo,
Älvsborgs län, talman i
bondeståndet, 24: 42, 54, 64; 26:
368, 397.
Hansson, Olof, handlande i Växjö,
riksdagsman i borgarståndet,
slutl. rådman, 24: 461.
Harfström, Jonas, sidenvävaregesäll
i Stockholm, 25: 172.
Harper, Henrik, linne- och bomullsfabrikör
i Söderhamn, 25: 274.
Hartman, Engel, medalj gravör i
Stockholm, 26: 333.
Hartmansdorff, Christoffer Egidius
von, löjtnant, slutl. major, 24:
295.
Hartmansdorff, von, 26: 36.
Hartz, Tomas, ylletygvävare i Stockholm,
25: 274.
Hasenkampff, Johan Christoffer,
lagman, 24: 27, 31, 33—34, 41,
89, 101, 129, 144, 152, 155, 159,
164—167, 171, 176, 182, 184,
202, 227—229, 250—251, 257—
260, 262, 267, 275—276, 297,
301—302, 305—306, 337, 342,
364—365, 380—381, 397, 399—
400, 413—414, 427, 430, 447—
448, 481, 488, 507—508, 521—
522, 532—533, 541, 544, 556, 560,
563—564, 571, 573, 578—579, 581,
583—584, 591, 593, 596, 599—
601, 604—605, 607, 647, 656; bil.:
39—43; 25: 4, 7, 24—26, 32, 47—
48, 59—61, 65—66, 95—96, 117—
118, 126, 129, 144—145, 171—
172, 183, 189, 194, 196, 210, 217,
227, 236, 239, 246, 250, 276—277,
284, 319—321, 327, 333, 359—
360, 367, 371, 385—386, 389—
390, 393—394, 421—422, 435,
440, 444—445, 447, 449, 451,
458—459, 461—463, 465, 469,
474, 511, 513, 517, 519, 521, 524—
525, 528—530, 540; 26: 1, 8—9,
13—14, 17, 20—23, 26, 29, 41—
42, 44—45, 56, 61—63, 65—66,
73—75, 78, 80—81, 92—93, 99,
103, 127—130, 135, 137—138,
152—153, 165—166, 169, 181—
182, 212, 229—231, 258—259,
264—265, 291, 293, 305—306,
309, 315—316, 360—361, 368,
375—376, 385, 389, 402, 425—
426, 429—430; bil.: 3—4.
Hassel, Henrik, professor vid Åbo
akademi, 25: 67, 441.
Hastfer, Arvid Adam, friherre, kapten,
slutl. major, 26: 212.
Hastfer, Bernt Johan, friherre, major,
slutl. brigadgeneral, 26: 103—
107.
Hauswolff, Carl Johan von, räntmästare,
25: 1, 41—46; bil.; 3—
6.
Hauswolff, Hans Reinhold von, kapten,
slutl. major, 24: 228; bil.: 24;
25: 56, 486—488; bil.; 172—173;
26: 37 (trolig.), 43, 50, 53, 54
(trolig.), 333.
Hauswolff, Justus Christoffer, kyrkoherde
i Stockholm, hovpredikant,
riksdagsman i prästeståndet,
24: 216, 237; 25: 324; 26: bil.
79.
Hedengran, Elisabet, se Fabritius, S.
Hedenstierna, Fredrik Gustaf, löjtnant,
slutl. major, 24: 589, 592.
Hederliielm, Gustaf Otto, revisor,
slutl. kammarrevisionsråd, 24:
bil. 113; 26: 33.
Hedersköld, Anders Gerhard, löjtnant,
24: 295—296.
Hederstierna, Erland, kapten, slutl.
major, 26: 20, 379.
Hederstierna, Magnus, major, 24:
14; bil.: 18; 25: 343.
Hedman, Abraham, direktör vid
Kättestads linnemanufakturi, Ha
-
156
Personregister.
rak er, Västmanlands län, 24:
585—586; 25: 266, 273.
Heerdliielm, Jöns, notarie, 25: 450.
Hegardt, Jakob, yllefabrikör i
Malmö, 25: 273.
Hegardt, Peter Fredrik von, stadssekreterare,
slutl. friherre, 24:
652.
Heggren, Johan, fiskeriinspektor,
25: 205.
Heidenstam, P., se Petersen, P.
Heijne, Georg Elias von, löjtnant,
slutl. kapten, 25: bil. 119.
Heine, Georg, direktör vid Stockholms
hallrätt, 26: 132, 241.
Heitz, Kasper, f. d. linnevävare vid
Flors linnefabrik, Mo, Gävleborgs
län, 25: 449.
Heland, Jakob von, kapten, 24: 636.
Heldenhielm, Johan Adam, kommendör,
24: 14, 45, 124, 135, 280,
466, 653; bil.: 38; 26: 123, 274—
277; bil.: 8, 72—73, 121.
Heldenhielm, Samuel, kommendörkapten,
slutl. kommendör, 24:
625; bil.: 21.
Helgesson, Mats, bonde, Stora Vena,
Röra, Göteborgs och Bohus län,
25: 263.
Helgesson, Olof, bonde, Stora Vena,
Röra, Göteborgs och Bohus län,
25: 263.
Hellandt, Anders, vice häradshövding,
Torneå, 25: 266.
Hellberg, Axel, lektor, prost i Västerås
stift, riksdagsman i prästeståndet,
25: 312.
Helleday, Joakim Vilhelm, sidenfabrikör
i Stockholm, 25: 267.
Hellenius, Anders Olsson, revisor i
riksens ständers manufakturkontor,
25: 445—448.
Helman, Nils, livdrabant, slutl. löjtnant
vid livregementet till häst,
24: 653—655.
Herkepaeus, Anders Gottlieb, borgmästare
i Nådendal, riksdagsman
i borgarståndet, 25: 461, 479.
Hermansson, Johan von, överste
-
löjtnant, slutl. generalkvartermästare,
24: bil. 9; 25: 83—85,
495, 523; 26: 57.
Hermansson, Mattias von, (friherre),
statssekreterare, slutl. greve, riksråd,
24: 337; bil.: 91—93; 25: 109
(trolig.), 128—129 (trolig.), 146—
149, 151—153, 362 (trolig.).
Hermansson, von, 24: 71, 174, 176,
182—183, 193—194, 209, 408.
Hermelin, Carl, e. o. protokollssekreterare,
24: bil. 20; 26: 192.
Hermelin, Carl, statssekreterare,
slutl. friherre, riksråd, 24: 11,
449—450, 459, 47$ bil.: 8; 26:
bil. 120.
Hernod, Johan, vice korpral vid
livdrabantkåren, slutl. major vid
Upplands regemente, 24: 654.
Hernod, Olof, vice korpral vid livdrabantkåren,
slutl. löjtnant vid
norra skånska kavalleriregementet,
24: 654—655.
Hervegh, Johan Henrik, vice korpral
vid livdrabantkåren, 24: 535.
Hessenstein, Fredrik Vilhelm von,
greve, generallöjtnant, slutl. furste,
fältmarskalk, riksråd, 24: bil.
17.
Hierpe, Henrik, fänrik, slutl. löjtnant
vid Österbottens regemente,
24: bil. 154.
Hierpe, Johan, f. d. mantalskommissarie,
24: 169.
Hierta, Carl, överstelöjtnant, slutl.
friherre, general, 24: 70; bil.: 22;
25: 53, 108, 118, 136, 170, 218—
219, 325.
Hierta, Lars, överstelöjtnant, slutl.
friherre, generalmajor, 24: 50,
290, 378; bil.: 20; 25: 478; bil.: 43;
26: 105.
Hierta 25: 386.
Hildebrand, David Henrik, ryttmästare,
24: 15, 295, 586; bil.: 9;
25: 252; 26: 359.
Hildebrand, Gotthard Henrik, 24:
518, 586—587. — Hans arvingar
24: 576. -— Hans hustru Mag
-
Personregister.
157
dalena Sofia de Walle 24: 518,
576, 586—587.
Hildebrand, Henrik Jakob, kammarherre,
24: 495, 518, 586.
Hillerström, Per, hautelissevävare,
slutl. professor vid konstakademien,
25: 448.
Hillman, Isak, slaktare i Stockholm,
26: 136, 393—394.
Hintzenstern, Carl Ludvig von, kapten,
slutl. generalmajor, 24: 651;
25: 173, 263, 464; 26: 276.
Hirscheit, Otto von, livdrabant,
slutl. vice korpral, 24: 301, 532;
25: 443; 26: bil. 121.
Hising, Hans Henrik, kaptenlöjtnant
vid amiralitetet, slutl. major,
26: 16.
Hjortsberg, Jonas Laurentii, prost i
Strängnäs stift, 26: 324.
Hjärne, Carl Urban, kammarherre,
24: 65, 189—192, 195, 205, 213—
215, 349, 395; bil.: 93—95, 97—
99; 25: 163.
Hjärne, Erland Fredrik, e. o. bergsråd,
24: 543; bil.: 150.
Hjärne, Gustaf Adolf, (friherre),
riksråd, slutl. (greve), 24: 342,
344, 361, 398; bil.: 95; 25: 343.
Hofling, Nils Elias, assessor i kommerskollegium,
slutl. kommerseråd,
25: 295, 481.
Hofman, Sven Svensson, rusthållare,
Butorp, Torpa, Älvsborgs
län, 25: 383—384, 386, 389, 391,
398, 428—429; bil.: 143, 164; 26:
302—305, 307—309, 312. — Hans
hustru Ingrid Andersdotter 26:
309.
Hohendorff, Dorotea von, se Bousquet,
J. L.
Holler, Christian Ludvig, sekreterare
i kommerskollegium, 24: 651;
25: 1, 10, 494; bil.: 30.
Hollsten, David, hovrättsråd i Svea
hovrätt, 26: 102.
Hollström, Bengt, vice häradshövding,
slutl. lagman, 24: 648; 26:
63.
Holmbeck, Truls, f. d. gästgivare,
Anderslöv, Malmöhus län, 24:
446—447; 26: 114, 164, 167.
Holmberg, Joan, kommissionslantmätare
i Gävleborgs län, slutl.
postmästare i Bollnäs, 25: bil.
109.
Holmerus, Mattias, stilgjutare i
Stockholm, 25: 273.
Holmquist, Johan Mauritz, f. d.
pastor vid livregementet till häst,
slutl. prost i Västerås stift, 24:
279; 25: 366—367.
Holmström, Anders Fredrik, aktuarie
i riksens ständers manufakturkontor,
slutl. kanslist i kommerskollegium,
26: 351.
Hongelin, Jakob, yllefabrikör i
Stockholm, 25: 267.
Horn, friherre, 25: 86, 234, 449; 26:
236—237, 414, 419.
Horn af Ekebyholm, Adam, greve,
riksråd, överstemarskalk, 24: 522,
543.
Horn af Ekebyholm, Arvid Bernhard,
greve, riksråd, kanslipresident,
25: bil. 34, 78.
Horn af Ekebyholm, Johan Gustaf,
greve, vice korpral, slutl.generalmajor,
24: 532—533, 535.
Horn af Rantzien, Carl Gustaf, greve,
hovjunkare, 25: 455.
Horn af Rantzien, Gustaf Jakob, friherre,
hovmarskalk, 24: 146. —
Hans barn 26: 323.
Horn af Rantzien, Jakob Fredrik,
friherre, överste, slutl. generalmajor,
25: 154; bil.: 180; 26: bil. 6.
Horn af Åminne, Anna Regina, se
Nolcken, E. M. von.
Horn af Åminne, Christer, friherre,
kansliråd, 24: 612, 639, 645—
646; 25: 137, 170, 173, 177, 201,
206, 208—209, 211—213, 224—
225, 241, 255, 261, 275, 338, 361—
362, 367, 378—379, 413, 417—
418, 421—422, 424, 426—428,
441—442, 452, 460—461, 471,
474—476, 479, 483, 505, 520; bil.:
158
Personregister.
118; 26: 5—6, 66—70, 93, 102,
105, 152, 378, 383, 417; bil.: 6,
120.
Horn af Åminne, Fredrik, friherre,
överste, slutl. greve, general, 24:
12, 48, 57, 59, 72, 81, 94—95,
98, 100, 108—109, 204—206, 208,
211, 213, 215—216, 276, 328, 342,
365—367, 372—373, 394—395,
404—405, 412—413, 423—424,
481—482, 487, 490, 511, 526,
534—535, 568, 581, 584—585,
587, 595, 612, 618, 620, 627, 642—
643, 645—646; bil.: 46—47; 25:
8, 18—19, 33, 60, 73, 79—82,
92, 103—104, 135—136, 170—
171, 188, 200—202, 210, 240,
316—318, 375—376, 387, 443,
468, 473, 475—476, 496—497,
505—506, 520—521, 538—539;
bil.: 143—144; 26:9,52—53,69,79,
81, 83,94,102,148—150,156—157,
180, 185, 198—199, 223, 332,
352—353, 371, 381, 394—395,
409—410, 415, 417, 432.
Horn af Åminne, Christer eller Fredrik,
26: 414.
Hougman, Nils, källarmästare i
Stockholm. — Hans hustru Sara
Britta Bergia 25: 272.
Hultstedt, Jakob, assessor i kommerskollegium,
24: 428—429; 26:
16—17, 132.
Humble, Per Adolf, fänrik, slutl.
kapten i Jönköpings regemente,
26: 36—37.
Hummelhielm, Hans, landshövding,
26: 322.
Hummerhielm, Erik Magnus, friherre,
kornett, slutl. ryttmästare,
24: 495; 25: 71.
Husberg, Per, sidenfabrikör i Mariestad,
26: 234.
Hydrén, Lars, professor vid Uppsala
universitet, domprost, 25: 338—
341.
Hulphers, Abraham, superkargör,
linnefabrikör i Göteborg, 26: 110;
bil.: 13.
Hylteen, Anders von, borgmästare i
Stockholm, 26: bil. 92.
Hylteen, Anna Christina von, se
Lindenerona, P. G.
Håkansson, Olof, nämndeman, Lösens
by, Lösen, Blekinge län, riksdagsman
i bondeståndet, 24: 5;
26: 40, 397.
Hård, Carl, greve, major, 24: 8, 41,
446; bil.: 6, 13, 150; 25: bil. 171,
179; 26: bil. 101.
Hård, Catharina Elisabet, se Freijtag,
G. J.
Hård af Segerstad, Alexander Magnus,
kapten, 25: 33.
Hård af Segerstad, Carl Gustaf, major,
24: 588.
Hård af Segerstad, Nils, kvartermästare,
slutl. ryttmästare, 26:
89—90.
Hård af Torestorp, Lars, löjtnant,
slutl. kapten, 26: 116.
Hård af Torestorp, ätten, 26: 18—
19.
Hårleman, Carl, friherre, överintendent,
26: 248.
Hägerflycht, Johan Axel, löjtnant,
slutl. överste, 26: 93—94, 138—-  139 (trolig.), 146 (trolig.).
Hägerflycht, Johan Axel, eller Conrad,
hovjunkare, 24: 133, 161,
301, 304; 25: 340, 447, 474, 480,
520; 26: 418, 426, 430.
Hägerflycht, Nils Henrik, ryttmästare,
slutl. överstelöjtnant, 24:
280, 299.
Hästesko-Fortuna, Lars Henrik,
kapten, 24: 422, 430 (trolig.),
443 (trolig.), 469 (trolig.), 505 (trolig.
), 532; bil.: 147; 26: 104, 115
(trolig.), 117, 179, 181—182, 233,
274, 276, 282 (trolig.), 289 (trolig.),
306 (trolig.); bil.: 120. — Hans hustru
Elisabet Charlotta Reenstierna
26: 233.
Hästesko-Fortuna, Lars Henrik, eller
Hästesko af Målagård, Johan
Henrik, fänrik, 26: 165, 215.
Högström, Petrus Martini, kon
-
Personregister.
159
traktsprost i Härnösands stift,
riksdagsman i prästeståndet, 24:
577; 26: 228.
Höhe, Kristoffer, stoffvävare i
Strängnäs, 25: 275.
Hökerstedt, Gustaf Henrik, justitieborgmästare
i Norrköping, 25:
266.
Hökerstedt, Jakob von, landshövding.
— Hans sterbhus 26: 324—
325.
Höpken, Carl Fredrik von, friherre,
president, 24: 163, 415; 26: 315.
Hööke, Carl, ryttmästare vid norra
skånska kavalleriregementet,
slutl. major vid blå husarregementet,
26: 16.
Ihre, Johan, kansliråd, 26: 216.
Ille, Sofia, se Giös, J.
Ille, ätten, 26: 19.
Insenstierna, Fredrik Ulrik, landshövding,
24: 499; 26: 30.
Iserhielm, Carl Vilhelm, hovjunkare,
24: 90; bil.: 180.
Jansson, Hans, saffiansfabrikör i
Karlskrona, 25: 266, 273.
Jegerhielm, Samuel, major, slutl.
överste, 25: 491; 26: 58, 73, 91,
122.
Jennings, John, bruksägare, slutl.
hovmarskalk, 24: 25, 31, 46, 49—
51, 62—63, 75, 79, 83—85, 91,
117, 129, 167, 171—172, 175, 181,
185—186, 204—206, 219, 224,
247—248, 251, 259, 262—263,
267—269, 277, 318, 320, 336,
391—394, 470, 476, 591, 605,
607—608, 618, 620—621, 632;
25: 112—113, 129—130, 149—
150, 154, 198, 203, 215, 223—
224, 244—245, 256, 266—268,
271, 275, 287—288, 294, 300,
302, 313, 327, 332, 337—338, 340,
342—343, 353—354, 364, 371—
372, 376, 380, 390, 407—408, 412,
419, 469—470, 475; bil.: 100—
106.
Jeppesson, Per, nämndeman, Västra
Hoby, Malmöhus län, riksdagsman
i bondeståndet, 25: 467; 26:
309.
Jerlström, Bror Daniel, landssekreterare,
slutl. assessor, 24: 577;
bil.; 164—165; 26: bil. 120.
Jerlström, Carl Fredrik, kaptenlöjtnant,
slutl. major, 24: 482, 495,
498; 25: 53, 79 (trolig.); 26: 228
(trolig.), 233 (trolig.), 275; bil.;
72—75.
Jerlström, Bror Daniel eller Carl
Fredrik, 26: 255, 414.
Jernfeltz, Fromhold, löjtnant, slutl.
ryttmästare, 26: 33.
Jernfeltz, Gustaf Crispin, överste,
24: 14, 114, 117—118, 428; bil.;
14, 150.
Jernsköld, Johan, löjtnant, slutl.
major, 25: 33.
Johannes Matthia Gothus, biskop i
Strängnäs, 26: 218.
Johansson, Johan, bergsman, Stjälpet,
Nordmark, Värmlands län,
riksdagsman i bondeståndet, 24:
lil.
Jonsson, Carl, underkonduktör,
(kallade sig Björnhufvud), 26:
423.
Jonsson, Johan, brukspatron, (kallade
sig Björnhufvud), 26: 423.
Juslén, Nils, vice häradshövding,
kammarskrivare i kammarkollegium,
slutl. lagman, 25: 10.
Jörgens, Christoffer Albrecht, plantör,
Sandby, Egby, Kalmar län,
25: 267.
Jägerhorn 24: 48.
Jägerhorn af Spurila, Fredrik Anders,
kapten, slutl. överstelöjtnant,
24: 14; bil.: 13; 25: 56; 26:
bil. 101.
Jägerhorn af Spurila, Reinhold Johan,
kapten, slutl. överstelöjtnant,
24: 9, 344, 482; bil.: 24; 25:
10—11, 13, 218, 220, 223, 225—
160
Personregister.
226, 478, 489; 26: 32, 40, 60, 137;
bil.: 32—38, 120.
Jägerhorn af Storby, Gustaf Henrik,
löjtnant, slutl. major, 26: 97,
296; bil.: 120.
Jägerskiöld, Garl Johan, underlöjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 25:
33, 99, 527, 529; bil.: 180—182.
Jönsson, Pål, rusthållare, Trudstorp,
Rya, Kristianstads län, riksdagsman
i bondeståndet, 24: 131,
230, 312, 322, 409, 600; 25: 258;
26: 112, 268, 346, 350.
Jöransson, Mårten, bonde, Klintgården,
Västkinde, Gotlands län,
riksdagsman i bondeståndet, 25:
431.
Kagg, Lars, friherre, löjtnant, 24:
17, 65, 90, 306; bil.: 23.
Kahlden, Arnold Dettlof von, löjtnant
vid drottningens livregemente,
slutl. kapten vid Savolax
och Nyslotts regemente, 25: 168;
26: 401.
Kalling, Mårten, friherre, landshövding,
24: 245, 257; bil.: 38.
Kalling, Per, friherre, generallöjtnant,
slutl. greve, riksråd, 24: 9,
35, 41; bil.: 8; 25: 54; 26: bil. 120.
Kalm, Per, professor vid Åbo akademi,
25: 67, 441.
Kalrnetcr, Henrik, kommerseråd. —
Hans sterbhus 25: 273.
Karl XI, konung av Sverige, 24:
418—419, 474; bil.: 80; 25: 11,
236, 238—239, 502; bil.: 57; 26:
194—195, 218, 323, 410—411,
425; bil.: 90.
Karl XII, konung av Sverige, 24:
200, 347, 364, 370, 402, 535,
592, 613—614; bil.: 80, 94; 25:
95; 26: 104, 181; bil.: 70, 79, 91—
92.
Karl, prins av Sverige, sedermera
Karl XIII, konung av Sverige,
24: 148, 164, 236—238; 25: 165,
207, 499—500; 26: 198.
Karl X Gustaf, konung av Sverige,
24: 191; 26: bil. 92.
Katarina II, kejsarinna av Ryssland,
26: bil. 99.
Keijser, Govert, klädesfabrikör i
Nyköping. — Hans sterbhus 25:
273.
Keijser, Jakob, manufakturist i
Stockholm, 25: 275.
Key, Fredrik, vice häradshövding,
slutl. häradshövding, godsägare i
Östra Ed, Kalmar län, 25: 430;
26: 63.
Klerman, Gustaf, handelsborgmästare
i Stockholm, 24: 83, 85—88,
98—100, 149, 155, 162, 184, 279,
501, 503—504, 506—508, 510,
513—517, 569, 573—574; bil.:
27—28, 47, 121, 123—124, 132—
133, 136—140, 142, 144—147,
163; 25: 13, 19, 23—24, 346—
347; 26: 215, 288, 331, 389, -t
Hans hustru Juliana Brandel 24:
499.
Kihlberg, Anders, trädgårdsmästare
i Eskilstuna, 26: 34.
Kihlgren, Zakarias Aron, kyrkoherde
i Lunds stift, slutl. häradsprost,
25: 301—303.
Kinninmundt, Emanuel, löjtnant,
slutl. kapten, 24: 586; 26: 9; bil.:
121.
Kinninmundt, Johan Bernhard,
kanslist, slutl. revisionssekreterare,
26: bil. 122.
Kinninmundt, Nils Robert, landssekreterare,
26: bil. 121.
Kirstein, Mauritz, e. o. kanslist,
slutl. riddarhuskamrerare, 26: 38.
Kirstein, Valdemar Anton, riddarhuskamrerare,
kammarrevisionsråd,
24: 107, 454; 25: 160; 26: 38,
415.
Kiörning, Mattias, borgmästare i
Härnösand, slutl. lagman, riksdagsman
i borgarståndet, 24: 85,
90, 110, 176, 323, 471, 577.
Kiörning, Olof, biskop i Härnösand,
Personregister.
161
riksdagsman i prästeståndet, 25:
257; 26: bil. 79.
Kjellberg, Erik, brukspatron, Forsaström,
Gärdserum, Kalmar län,
25: 511; 26: 20, 161.
Kleman, Johan Georg, knivsmed i
Stockholm, 25: 275.
Klinckowström, Friedrich Ernst Sebastian
von, löjtnant vid von Blixens
regemente, slutl. överstelöjtnant,
26: 133, 355.
Klinckowström, Johan Mauritz, generalmajor,
24: 13; 26: 210.
Kling, Gabriel, t. f. sekreterare i
riksens ständers manufakturkontor,
slutl. vice president i kommerskollegium,
24: 131, 133; 26:
387.
Klingenberg, Karl Gustaf, notarie i
kammarrevisionen, advokatfiskal,
26: 424—425.
Klingenberg, ätten, 26: 424.
Klingenstierna, Samuel, statssekreterare,
24: 528.
Klingfelt, Claes Göran, kapten, slutl.
överste, 26: 20, 57, 103.
Klingspor, Anders Magnus, underlöjtnant,
slutl. major, 24: 10.
Klingspor, Christian Fredrik, hovrättsråd,
slutl. friherre, vice president,
24: 462 (trolig.), 516; bil.:
14; 25: bil. 118.
Klingspor, Joen Philip, brigadier,
slutl. generalmajor, 24: 482; 26:
17—18, 30.
Klingspor 24: 21, 24, 28, 30, 66—67,
78—80, 98, 122, 153, 322, 463,
465, 469, 546, 556—557, 650; 26:
89.
Klingstedt, Jonas Samuel, löjtnant,
slutl. major, 24: 14.
Kloost, Johan, färgare i Stockholm,
25: 274.
Kneiff se Cneiff.
Kniper, Stefan, grosshandlare i
Stockholm, 25: 2; 26: 286—287,
289—292.
Knorring, Frans Henrik von, major,
24: bil. 38.
Knorring, Isak von, friherre, kammarherre,
25: 530.
Koch, Mikael, borgmästare i Uddevalla,
riksdagsman i borgarståndet,
slutl. kommerseråd, 24: 112;
25: 259.
Kochen, Christoffer von, friherre,
kungl, sekreterare, slutl. kansliråd,
24: 450; bil.: 13, 37; 25: 99;
bil.: 119, 180; 26: bil. 6.
Kochen, Medea, se Rodes, Johan de.
Kock, Anders, sidenbandfabrikör i
Stockholm, 26: 230.
Kock, Johan, vice häradshövding,
sekreterare i bondeståndet, slutl.
lagman, 24: 284, 309, 313—314,
600—603, 605, 619; 25: 173, 236,
252—254; bil.: 134—135; 26: 397.
Kock, Johan Henrik, tapetmakare i
Stockholm, 25: 266.
Kock, Peter, f. d. färgare i Vänersborg,
26: 72.
Kohl, Martin, rådman i Norrköping,
26: 129.
Koparfve, Bengt Jonsson, bonde,
Koparve, Lau, Gotlands län,
riksdagsman i bondeståndet, 24:
279.
Kortz, Andreas, kornett, slutl. löjtnant
vid södra skånska kavalleriregementet,
24: 440.
Koskull, Fredrik Johan, friherre,
ryttmästare, 26: 323.
Kothen, Fredrik Gustaf von, kapten,
slutl. major, 24: 330, 628;
25: 268.
Kothen, Gregorius Johan von, livdrabant,
slutl. kammarherre, 24:
bil. 23.
Kothen, Magnus Adolf von, krigsråd,
slutl. friherre, landshövding,
24: 650.
Krabbe, Carl Fredrik, vice häradshövding,
slutl. adlad, Krabbe,
landshövding, 26: 303—304.
Kraftman, Anders, lektor i Borgå,
kyrkoherde, riksdagsman i prästeståndet,
24: 494, 505, 508, 515—
516; bil.: 133, 142, 144, 146, 148.
162
Personregister.
Krapp, Daniel, brukspatron, Västanå,
Stigsjö, Västernorrlands län.
—- Hans arvingar 26: 334.
Kreitlof, Johan Kristian, kapten vid
artilleriet, 26: lil.
Kristina, drottning av Sverige, 24:
191; 25: bil. 147; 26: bil. 70—71.
Krusenstierna, Mauritz Adolf von,
vice amiral, slutl. amiral, 24: 34.
Kruus (Kruse), Herman Conrad von,
major, 25: 477.
Kryger, Johan Fredrik, kommissarie
i riksens ständers manufakturkontor,
slutl. kommerseråd,
26: 401.
Kruger, Samuel Gottlieb, kommissarie
i Helsingör, 25: 441.
Kraemer, Niklas Didrik von, fänrik,
slutl. överstelöjtnant, 26: 104;
bil.: 122.
Kröger (-il-), Carl, häradsprost i
Lunds stift, riksdagsman i prästeståndet,
25: 3, 273.
Kröningssvärd, Johan Ulrik, kapten,
slutl. major, 24: 306; 26: 321.
Kurck, Arvid Fredrik, friherre, assessor,
slutl. (greve), president,
en av rikets herrar, 24: 278, 615,
634; bil.: 6, 56; 25: 429; 26: bil. 8.
Kurck, Axel Johan, friherre, kammarherre,
24: 8, 479; bil.: 6; 25:
bil. 180; 26: bil. 6, 59.
Kurck, Arvid Fredrik eller Axel
Johan, friherre, 24: 465.
Kurck, Christina, hovfröken, 26:
80—81.
Kurtzel (Curtzell), Maria Elisabet,
se Ryning, E.
Köhler, Carl Fromhold von, friherre,
kaptenlöjtnant, slutl. överstelöjtnant,
24: 446, 466, 497—
498, 508, 517 (trolig.); bil.: 112;
25: 499; 26: 240, 254—255; bil. 7,
121.
Köhler, Gustaf Fredrik von, friherre,
kapten, 24: 156.
Köhler, Göran Ludvig von, friherre,
löjtnant, slutl. överste, vice lands
-
hövding, 24: bil. 17; 25: 1; bil.:
119; 26: 9.
Köhler, Hans Fredrik von, kapten
vid Hessensteins regemente, slutl.
major vid dalregementet, överstelöjtnant,
24: 528; 25: 18 (ej frih.),
26: 228.
Köhler, Lars Reinhold von, friherre,
major, slutl. överstelöjtnant, 24:
bil. 19; 25: 439.
Köhler, von, friherre, 24: 172, 224,
253, 282, 287, 291, 298, 302, 317,
381, 425, 439, 542, 557; 25: 82,
426—427, 451, 516—517, 530; 26:
236, 276, 409, 418, 420.
Köhnningstedt, Carl Vilhelm von,
löjtnant, slutl. kapten, 25: 71.
König, Henrik, superkargör 25:
2—4, 19—26; bil.: 9, 14, 20, 22;
26: 253, 286—292, 400.
König, Jakob Leonard, kapten,
slutl. överste, 25: 5.
König, Kristian Adolf, grosshandlare
i Stockholm, 25: 2; 26: 286—
287, 289—292.
Labeckius, Carl Samuel, provinsialschäfer,
Ölstorp, Österbitterna,
Skaraborgs län, 26: 214.
Ladau, Fredrik Vilhelm, kapten,
slutl. major, 24: bil. 23; 25: bil.
119.
Lagerberg, Adam Otto, greve, landshövding,
24: bil. 5; 25: 324.
Lagerberg, Carl, (friherre), riksråd,
26: bil. 120.
Lagerberg, Sven, greve, riksråd, 25:
bil. 34, 78.
Lagerbielke, Axel, vice amiral, slutl.
friherre, riksråd, 24: 34—35, 41,
125, 261; bil.: 14; 26: bil. 120.
Lagerbielke, Johan Eugenius, amiralitets-,
stats- och kammarråd. •—•
Hans sterbhus 24: 299; 25: 494.
Lagerbom, Erland, överstelöjtnant,
slutl. överste, 24: 484; 25: 498.
Lagerborg, Daniel Gustaf, kapten,
slutl. major, 26: 346.
Personregister.
163
Lagercrantz, Jakob, kaptenlöjtnant,
24: 12; bil.: 23, 112.
Lagerfelt, Gustaf Adolf, landshövding,
slutl. friherre, president,
24: 108, 501; 26: 196, 235, 237,
335—336.
Lagerheim, C. E., se Bergquist, C. E.
Lagerhielm, Axel Alexander, hovjunkare,
häradshövding, slutl.
kammarherre, 24: 11, 20.
Lagerlöf, Nikolaus, superintendent i
Karlstad, 26: 79.
Lagersparre, Daniel, räntmästare,
24: 567; bil.: 133.
Lagersvärd, Fredrik, kapten, 24: 20,
26, 33, 49, 92, 99, 112, 123—124,
165, 173, 178, 211, 213, 225—
226, 292, 643, 647; bil.: 13, 16,
149; 25: 215—216, 372, 376, 380;
26: 64, 70, 78, 92, 218, 221, 234,
302, 339, 410; bil.: 6, 110, 122.
Lamberg, Erik, biskop i Göteborg,
riksdagsman i prästeståndet, 25:
419.
Langman, Adam Magnus, kapten,
slutl. vice landshövding, 24: 628;
25: 120, 236; 26: 346, 420.
Lannerstierna, Magnus Vilhelm, major,
24: 40; 26: 12, 328.
Lantingshausen, Jakob Albrekt von,
friherre, överståthållare, 24: 51,
164, 327, 538—539.
Latrée, Johan, ryttmästare vid
Upplands femmänningsregemente
till häst, 26: 100.
Laurin, Evert, kapten vid Kronobergs
regemente, slutl. vid
Sprengtportska regementet i Stralsund,
24: 435.
Laurin, Johan Adam, vice häradshövding,
slutl. lantbrukare, 26:
134.
L’EcIaire, Robert Gustaf, löjtnant,
slutl. adlad Charpentier, major,
24: 588.
Le Febure, Jean Henry, brukspatron,
direktör, 24: 83, 85—86, 100,
162, 184, 499, 515—517, 574; bil.:
27—28, 47, 124—126, 132, 134,
138—139; 25: 13, 19, 23—24,
232—235; 26: 35.
Lehnberg, Carl, direktör för riksens
ständers manufakturkontors matematiska
instrumentmakeri, 25:
444.
Leijel, Adam, brukspatron, 26: 2.
Leijel, Lars, kapten vid Upplands
regemente, 26: 209.
Leijonadler, Carl Fredrik, överjägmästare,
24: bil. 21; 26: bil. 121.
Leijonhielm, Anders, friherre, ryttmästare,
slutl. generalmajor, 24:
bil. 19; 26: 196.
Leijonhielm, David Henrik, friherre,
ryttmästare, slutl. major, 24:
343; 26: 10, 249.
Leijonhufvud, Axel Gabriel, friherre,
överstelöjtnant, slutl. president,
24: 483; bil.: 6; 25: 171, 392,
394, 404, 415, 499—500; bil.:
132—139.
Leijonhufvud, Knut Henrik, friherre,
löjtnant, slutl. kammarherre,
25: 127, 212; bil.: 85—91,
102; 26: 154, 431.
Leijonmarck, Per, löjtnant, slutl.
ryttmästare, 25: 71, 257; 26: 173.
Leijonstedt, Anders, greve, riksråd,
25: bil. 34, 78.
Leijonstedt, Carl Vilhelm, greve,
kammarherre, slutl. landshövding,
24: 8; bil.: 7, 149; 25: 401,
414 (trolig.).
Leijonsten, Carl Gustaf, kaptenlöjtnant,
slutl. överstelöjtnant,
24: 446; bil.: 13.
Leijonsten, Georg Vilhelm, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 24: 54, 134;
25: 521.
Leijonsten, Carl Gustaf eller Georg
Vilhelm, 24: 38—39, 174, 626; 25:
535.
Leijonstolpe, Gabriel, löjtnant, 24:
13.
Lemström, Henrik, fil. mag., 24:
307—308.
Lenberg, Lars Fredrik, hovrätts
-
164
Personregister.
kommissarie, fabrikör i Stockholm,
25: 267; 26: 42.
lenck, Harald Jakob, ryttmästare,
25: 83.
Lencke, Dettlov, bagare i Stockholm,
26: 207.
Leuhusen, Carl Axel, friherre, hovmarskalk,
24: 94.
Lewenhaupt, Charles Emil, greve,
generaladjutant, slutl. generalmajor
och en av rikets herrar, 24:
23, 25, 217—218, 220, 223, 225,
228, 342—343, 609; bil.: 16, 36.
Lewenhaupt (Leijonhufvud), Mauritz
Casimir, greve, överste, slutl.
generallöjtnant, 24: bil. 14; 25:
28; 26: 44, 52.
Levin, möbelhandlare, 24: 262.
Leytstar, Peter, fabriksidkare, 26:
130.
Lidvall, Jonas, skomakare i Stockholm,
25: 274.
Liedbeck, Lars, professor vid Lunds
universitet, 25: 234, 295, 485; 26:
113.
Liendenberg, Casper Christian, metallarbetare
i Stockholm, 25: 266.
Liewen, Carl Gustaf von, friherre,
hovmarskalk, slutl. landshövding,
24: 8; bil.: 23; 26: 166, 325—326;
bil.: 120.
Liewen, Hans Henrik von, greve,
generallöjtnant, riksråd, slutl.
riksmarskalk, 24: 342, 344, 375,
522, 590; 25: 84, 343; 26: 247.
Liljencrantz, J., se Westerman, J.
Lillia, Mattias, kapten, slutl. adlad
Lillienanckar, vice amiral, 24:
125; 26: 20.
Lillie, Axel Gustafsson, greve, riksråd,
generalguvernör, 26: 322.
Lillie af Aspenäs, Bengt, kapten, 24:
bil. 36; 26: 165; bil.: 120.
Lillie af Aspenäs, Carl Georg, major,
24: 163; bil.: 112, 180.
Lilliebrunn, Erik Vilhelm, krigsfiskal,
24: bil. 6, 150.
Lilliehorn, Per, kaptenlöjtnant, slutl.
konteramiral, 24: 65, 83—88, 91,
94, 99, 101, 113, 215; bil.: 37, 112;
25: 360, 385, 426—427, 468—469,
485—486; bil.: 171; 26: 16, 209.
Lilliehöök af Fårdala, Anders Fabian,
major, 26: 247.
Lilliehöök af Fårdala, Bleckert, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 25:
250—251.
Lilliehöök af Gälared och Kolbäck,
Fredrik Malcolm, kapten, 24: 9.
Lilliemarck, Lars, styckjunkare, 25:
476.
Lillienanckar, M., se Lillia, M.
Lillienberg, Erik Gustaf, generalmajor,
slutl. (friherre), generallöjtnant,
24: bil. 18.
Lillienberg, Johan Georg, president,
slutl. greve, 24: 152, 309; 25: 64;
26: 209.
Lilliestråle, Carl Peter, kapten, slutl.
major, 26: 328.
Lilliestråle, Joakim Vilhelm, lagman,
slutl. justitiekansler, 24:
650.
Lilliesvärd, Carl Julius, vice korpral,
24: 351, 424; bil.: 96—97, 108—
109; 25: 73, 348 (trolig.), 439, 455,
467—468, 530—531; bil.: 162—
163; 26: 222, 358 (trolig.); bil.:
66—67, 121.
Lilliesvärd, Carl Julius eller Johan
Magnus, underlöjtnant, 24: 465,
630; 25: 20, 421.
Limberg, Peter, krögare, Flötsund,
Bondkyrka, Uppsala län, 26: 209.
Lind, Ingvald, f. d. sergeant, 26:
12.
Lind af Hageby, Bengt, ryttmästare,
slutl. överstelöjtnant, 24: 446;
bil.: 13; 26: bil. 101.
Lindcrantz, Fredrik, löjtnant, slutl.
major, 24: 421; bil.: 21, 113; 25:
495, 516.
Lindecrantz, Erik Magnus, med.
doktor, slutl. provinsialläkare i
Sundsvall, 24: 169.
Lindelöf, Carl Adolf, vice häradshövding,
24: 177, 289, 295, 307,
474—475, 483, 500, 505, 620; bil.:
Personregister.
165
21, 132—135; 25; 28, 61, 182, 221,
299, 339—340, 458, 468—475,
532, 538, 540; bil.: 163—170; 26:
31, 116, 419, 433.
Lindencrona (Lindcrona), Christian
Fredrik, kornett, slutl. överste,
24: 448.
Lindencrona, Erik Gustaf, auditör,
slutl. landshövding, 24: 521.
Lindencrona, Per Gudmund, kammarherre,
assessor. — Hans änka
Anna Christina von Hylteen 26:
215.
Linder, Anders, vice häradshövding,
slutl. brukspatron, Solberga, Vintrosa,
Örebro län, 26: 354.
Linderoth, Sven, kyrkoherde i Göteborgs
stift, riksdagsman i prästeståndet,
slutl. prost, 24: 168,
473.
Linderstedt (-nn-), Erik, kapten, 24:
195, 205, 210, 258, 299, 311, 324—
325, 436, 456, 510, 524, 528, 549,
557; bil.: 37; 25: 18, 125—126,
128, 130, 199, 201, 352; 26: 231—
232, 234, 254, 256 (trolig.), 260,
263, 267—268, 285—287, 292,
294, 304—305, 317, 344—345,
360, 362, 399; bil.: 121.
Linderstedt, Fredrik, kaptenlöjtnant,
slutl. konteramiral, 24: 14.
Linderstedt, Gustaf, notarie, 24:
bil.: 113.
Linderstedt (-nn-), Johan, hovrättsråd,
24: 15, 174, 282, 420—421,
563—564; bil.: 15; 26: 131, 176,
232—233, 245, 257, 268, 272, 285,
290, 297—298, 300, 394, 397.
Linderstedt (-nn-), 24: 98, 106, 137,
153, 224, 233; 25: 251, 263, 277,
332, 479, 501—503, 518; 26: 62,
64, 68—70, 82, 84, 89, 91—92,
101, 106,119,131,162,164,168—
169, 174, 179, 184—188, 199, 221,
231—234, 245, 249, 262, 266, 273,
279, 294, 299, 301—302, 308—
309, 313, 326, 348, 351, 365—367,
372, 384, 391—393, 401, 415, 417,
424, 426—427, 430—431.
Lindström, Anders, svarvare i Vadstena,
25: 273.
Lingen, Reinhold Johan von, generallöjtnant,
landshövding, slutl.
friherre, 24: 15, 183; bil.: 38, 112.
Linnerhielm, Jonas, hovrättsråd,
24: 13, 346.
Linroth, Carl, löjtnant, slutl. kapten,
24: bil. 20; 26: bil. 8.
Linroth, Carl, överste, 24: 624; bil.:
8.
Linroth, Claes Gustaf, kammarherre,
24: 586; 26: bil. 122.
Liphardt, Per Evert Vilhelm von,
kapten, slutl. major, 25: 68, 167.
Ljungberger, Gustaf, medalj gravör,
slutl. professor vid konstakademien,
26: 20.
Locke, John, engelsk filosof, 24:
409; 26: 365.
Lode från Livland, Göran Vilhelm,
vice landssekreterare, slutl. hovrättspresident,
26: 302, 309, 394.
Lode från Livland, Johan Herman,
fänrik, slutl. landshövding, 26:
137, 153; bil.: 46—51.
Lode från Livland 25: 106.
Loffman, Hektor Johan, löjtnant,
slutl. fabrikör, 24: 341; 25: 218;
26: 71, 100. — Hans hustru
Jakobina Friedenreich 25: 218.
Logie, Georg, f. d. konsul i Algier,
25: 292—293,
Lohe-Burensköld, Fale Henrik, kammarherre,
24: 157, 162.
Lood i Småland, Gustaf Gabriel, superkargör,
24: bil. 24; 25: bil. 118;
26: bil. 8, 120.
Lostbom (Låst-), Johan, professor
vid Uppsala universitet, slutl.
domprost, 26: 324.
Lostierna, Adam Fredrik, notarie,
26: bil. 121.
Lostierna, Carl Fredrik, landskamrerare,
24: 483; 25: 278, 290—
291.
Lostierna, Johan Lennart, f. d. underlöjtnant,
25: 278, 290—291.
Lostierna 25: 106.
166
Personregister.
Lovisa Ulrika, drottning av Sverige,
24: 5, 99; 25: 248, 253, 417; bil.:
155—156; 26: 100, 113, 219.
Ludvig XV, konung av Frankrike,
25: 19.
Lund, Johan H., bagare i Stockholm,
24: 623.
Lund, Per, löjtnant, slutl. adlad
(ointrod.) ai Lund, major, skriftställare,
26: 135.
Lundeberg, Anders Lorents, auditör,
slutl. krigsråd, 25: 175.
Lundeberg, Erik, löjtnant vid
sprengtportska frikåren, slutl.
kapten vid arméns flotta, 25:
193, 464, 476.
Lundenstierna, Fredrik August, sergeant,
slutl. fältväbel, 26: bil. 9.
Lundin, fru, 26: 427.
Lundmark, Daniel, bankosekreterare,
lagman, 25: 73, 312, 314.
Lundroth, Anders, advokatfiskal i
kommerskollegium, slutl. justitieborgmästare
i Norrköping, 26:
78.
Lybecker, Erik, friherre, generallöjtnant,
24: 520—521.
Liitkeman, Gabriel Timoteus, superintendent
i Visby, slutl. biskop,
24: 112, 438; 26: 22—23.
Låstbom se Lostbom.
Löiberg, Johan, guldslagare i Alingsås,
25: 266.
Löfman, Anders, brukspatron, Årås,
Södra Råda, Värmlands län, 26:
213.
Löfving, Henrik, kapten vid Tavastehus
regemente, 25: 250, 416—
417.
Löngren, Isak, proviantmästare i
Lovisa, 26: 12.
Lönnrot, Carl Magnus, borgmästare
i Askersund, riksdagsman i borgarståndet,
24: 447; 26: 338.
Löth-Örnsköld, Carl Daniel, ryttmästare,
slutl. friherre Örnsköld,
överstelöjtnant, 24: 13.
Löth-Örnsköld, Mårten Ludvig,
överstelöjtnant, slutl. friherre
Örnsköld, 24: 405; 25: 34.
Löth-Örnsköld, Per Abraham, landshövding,
slutl. friherre Örnsköld,
24: bil. 16; 26: 77, 97—98 (trolig.),
114—115, 247.
Löth-Örnsköld 24: 31; 25: 266, 295;
26: 76, 101, 112, 127, 264, 268,
398.
Lötman, Johan Konrad, major vid
Österbottens regemente, 24: 466.
Löwen, Axel, greve, riksråd, generalguvernör,
26: 247.
Löwen, Axel, greve, överstelöjtnant,
slutl. landshövding, generallöjtnant,
24: 41, 181, 202; bil.: 13—
14, 36; 26: bil. 101.
Löwen, Fabian, generalmajor, slutl.
friherre, 24: bil. 9, 98; 25: 140,
207, 308—309, 312—313, 316—
317, 319, 346, 348, 350, 358, 382,
391, 431, 433; bil.: 46—47, 128.
Löwen, Johan, friherre, president,
25: 265.
Löwen, Sten Joakim, ryttmästare,
slutl. överstelöjtnant, 24: 14.
Löwenhielm, Carl Gustaf, greve,
riksråd, kanslipresident, 24: 428;
bil.: 98; 26: 415; bil.: 120.
Löwenhielm, Carl Gustaf, löjtnant,
slutl. överste, 24: 306.
Löwenhielm, Carl Gustaf, friherre,
kammarherre, adjutant, slutl. greve,
överste, 24: 9; bil.: 23; 26:
bil.: 120.
Löwenström se Anckarström.
Maclean, R., se Maklier, R.
Madelong, Johan Kristian, fabrikör
i Södertälje, 24: 458, 528.
Magnus Ladulås, konung av Sverige,
24: 190.
Maister, William, såpfabrikör i
Stockholm, 25: 265.
Maji (Maijel), Johan Kristoffer,
linnevävaremästare, 24: 636.
Maklier, Rutger, hovjunkare, slutl.
friherre Maclean, kammarherre,
lanthushållare, 25: 175.
Personregister.
167
Malm, Jakob, kapten i preussisk
tjänst, slutl. major vid Södermanlands
regemente, 25: 193, 464,
476—477.
Malmberg, Johan, lakej, Stockholm,
26: 303—304.
Malmerfelt, Erik, korpral, slutl.
överste, 24: bil. 153; 26: 80, 204.
Malmerfelt, Olof, häradshövding,
slutl. generalauditör, 24: bil. 15.
Malmerfelt, Olof, kammarråd, slutl.
landshövding, 24: 15, 577—579,
616; bil.: 38, 166—167.
Malmsköld, P. G., se Malmström,
P. G.
Malmsteen, Olof, direktör över färgerierna,
25: 252, 273, 295, 482—
483; 26: 132.
Malmsten, Olof, borgmästare i Säter,
hovintendent, riksdagsman i
borgarståndet, slutl. adlad af
Malmsten, lagman, 24: 134.
Malmsten, Peter, färgare i Stockholm,
26: 125.
Malmström, Per Gustaf, amiralitetskammarråd,
slutl. adlad Malmsköld,
24: 599—601, 603—604,
617, 619—621; 25: 254.
Manderström, Christoffer, kammarherre,
slutl. friherre, hovmarskalk,
24: 529 (trolig.); bil.: 150; 26: bil.
110.
Manderström, Fredrik Ulrik, löjtnant,
slutl. friherre, riddarhusdirektör,
26: bil. 121.
Mannerliierta, Bengt Adolf, kapten,
slutl. major, 24: 219, 471; bil.:
51—52.
Mannerhjerta, Esaias Immanuel,
notarie, slutl. häradshövding, 25:
526; 26: 72, 416.
Mannerliierta, Bengt Adolf, eller
Esaias Immanuel, 25: 126—127.
Mannerstedt, Erik, kaptenlöjtnant,
24: 12; bil.: 17; 25: bil. 119.
Manteuffel, Heinrich von, preussisk
generallöjtnant, 25: 168.
Marcks von Wurtemberg, Erik Jo
-
han, löjtnant, slul. kapten, 24:
483; bil.: 21, 112; 26: bil. 121.
Mareks von Wurtemberg, Nils Vilhelm,
riddarhuskanslist, slutl. justitieråd,
26: bil. 120.
Matérn, Carl Gustaf von, löjtnant,
slutl. major, 24: 403; bil.: 100—■
101; 26: 179, 184, 228.
Mathesius, Gabriel, professor vid
Uppsala universitet, domprost,
25: 338—342.
Matsson, Anders, bonde, Torp,
Jomala, Åbo och Björneborgs
län, riksdagsman i bondeståndet,
24: 460; 25: 256.
Matsson, Anders, nämndeman,
Östra Skrävlinge, Husie, Malmöhus
län, riksdagsman i bondeståndet,
24: 283.
Matsson, Anders, riksdagsman i
bondeståndet, 26: 351.
Matsson, Mats, nämndeman, Mockfjärd,
Gagnef, Kopparbergs län,
riksdagsman i bondeståndet, 25:
359.
Mattlin, Klas, tapetfabrikör i Stockholm,
24: 650.
Maulström, Anders (trolig.), köpman
i Stockholm, 25: 524—525.
Meijer, Jakob, faktor, tobakspinnare
i Stockholm, 25: 266.
Meijerfeldt, Johan August, greve,
riksråd, 25: 509 (trolig.). — Hans
änka Brita Barnekow 26: 210.
Meijerfeldt, Johan August, greve,
överste, slutl. fältmarskalk, en
av rikets herrar, 24: 8; bil.: 7;
25: 157.
Meijerhelm, Gustaf Adolf, överste.
— Hans änka Catharina Gyllenkrok
26: 219.
Mellin, Gustaf Adolf, friherre, löjtnant,
slutl. major, 26: 89, lil,
400.
Mellin, Lorentz, friherre, förare,
slutl. löjtnant, 26: 89.
Mennander, Karl Fredrik, biskop i
Åbo, riksdagsman i prästestån
-
168
Personregister.
det, slutt, ärkebiskop, 24: 26,
572; 25: 248.
Mentzer, Johan von, löjtnant, 24:
bil. 20; 26: 57. — Hans änka
Christina Magdalena Baalack 26:
57.
Metzmaclier, Johan Vilhelm, manutaktursnickare
i Stockholm, 26:
64—65, 128.
Meurman, Johan Anders, sidenfabrikör
i Stockholm, 26: 131.
Mildalm, Johan Georg, yllefabrikör
i Landskrona, 25: 267; 26: 240.
Modée, Axel Julius, varvskapten,
26: 188; bil.: 121.
Modée, Carl Vilhelm, kaptenlöjtnant,
slutl. amiral, 24: 482, 495;
bil.: 22; 25: 499; 26: 116 (trolig.),
255 (trolig.).
Modée, Gustaf, underlöjtnant, slutl.
överste, 26: 107 (trolig.), 186 (trolig.
), 256 (trolig.), 257.
Modée, Reinhold Gustaf, kansliråd,
24: 335; 25: 345.
Modée 24: lil, 638; 25: 91—92,
490—491; 26: 125.
Molin, Lars, professor vid Uppsala
universitet, domprost, 26: bil. 92,
94.
Momma, Christer, sadelmakare i
Jönköping, 26: 15.
Montgomery, Robert, kapten, slutl.
överste, 24: 16, 306; bil.: 16.
Morgonstierna, Daniel, överstelöjtnant.
— Hans arvingar 26: 217.
Morian, Andreas Stefanus, justitiarie
i Ängelholm, riksdagsman i
borgarståndet, slutl. assessor, 25:
6; 26: 327.
Moritz, greve av Sachsen, marskalk
av Frankrike, 24: 525.
Mozelius, Lars, kapten, slutl. adlad
Stiernstam, generalmajor, 26: 276
—277.
Muhl, Robert, generallöjtnant, 24:
460.
Munck af Fulkila, Anders Erik,
kapten, slutl. överstelöjtnant, 24:
bil. 13; 26: bil. 101.
Muncktell, Fredrik, konststatinspektor,
25: bil. 77.
Munthe, Johan Lorentz, borgmästare
i Eksjö, riksdagsman i borgarståndet,
slutl. lagman, 24: 98,
196,'576; 25: 6, 405, 420; 26: 54—
55, 364, 387.
Miihlenbruch, Barbara Charlotta, se
Cortmeijer, A.
Myrdahl, Olof, styrman, sedermera
mjölnare, Kopparsvik, Visby
landsförsamling, Gotlands län,
26: 323.
Maechel, Didrik, yllefabrikör i Västervik,
25: 267.
Möller, Johan Filip, grosshandlare i
Stockholm, 25: 266.
Möller, Levin, professor, domprost
i Linköping, riksdagsman i prästeståndet,
24: 63; 25: 467.
Möllerstierna, Carl Christoffer, kapten,
26: 339.
Möllerstierna, Johan Daniel, ryttmästare,
slutl. major, 24: 28, 59,
73, 106, 109—110, 113, 151, 205,
210, 221, 224, 236, 267, 284, 288,
298, 332, 390, 415—416, 428—
429, 442—444, 457, 481, 495, 511,
524, 535, 584—585, 620; bil.: 17,
47—49; 25: 34, 60, 87, 90, 96—
97, 124, 152, 167, 187—188,
269—270, 302, 362, 368: bil.: 42—
45, 50—51, 56—57; 26: 103, 223,
228, 273—274, 277, 326, 339,
403—404, 406; bil.: 67—69.
Mörk, Carl Gustaf, klädesfabrikör i
Stockholm, 25: 267; 26: 245.
Mörner af Morlanda, Carl Claes, friherre,
kapten, slutl. landshövding,
24: bil. 20.
Mörner af Morlanda, Carl Gabriel
Adolfsson, greve, kammarherre,
slutl. hovmarskalk, 24: 167, 457;
bil.: 112.
Mörner af Morlanda, Carl Gustaf,
greve, löjtnant, slutl. överstelöjtnant,
24: 146, 450; bil.: 15.
Mörner af Morlanda, Hampus Stel
-
Personregister.
169
lan, friherre, överste, slutl. general,
26: 43—45, 47, 52, 171.
Mörtberg, Arvid, f. d. fältkommissarie
vid jägarkåren, 26: 166.
Nackreij, Lars von, brukspatron,
26: 425.
Nackreij, Olof von, generalauditör,
slutl. friherre, landshövding, 24:
14, 58, 61—62, 74—76, 88, 94,
102, lil, 115—116, 130—132,
153, 211—212, 226, 240, 322,
326, 330, 418, 431, 475—476,
479—480, 490—491, 501, 514,
516, 519, 538, 540, 546, 555—556,
572, 584, 594, 606—607, 624, 648;
bil.: 22, 24—25, 38, 149; 25: 51,
57—59, 82, 89—90, 122—123,
131, 146, 157, 182—184, 206, 217,
219—220, 223, 229, 235, 238,
282, 288—289, 301, 332, 336—
337, 358, 381, 386, 414, 430, 462,
473, 475, 486, 488, 497, 500—501,
503—505, 508—509, 512—513,
518—520, 523, 539—540; bil.: 50,
54, 180; 26: 69—70, 81—82, 96,
98, 100—101, 113, 122, 125—
126, 150—151, 162—163, 165,
167—168, 176, 192, 227, 234, 242,
256, 260, 264, 267—269, 272, 280,
291, 293, 298—299, 302, 351—
352, 363, 372, 387, 404—405,
417—418, 421—422, 425, 428,
432; bil. 110, 121.
Natt och Dag, Abraham Gustaf,
kornett, slutl. kapten, 26: 338,
341, 429.
Natt och Dag, Abraham Gustaf eller
Johan Carl, löjtnant, 25: 340; 26:
234, 306, 310.
Neander, Håkan, borgmästare i
Ystad, riksdagsman i borgarståndet,
25: 65; 26: 3.
Neander, Peter, provinsialschäfer i
Östergötlands län, 25: 274.
Nesselius, Israel, professor vid Uppsala
universitet, 25: 341.
Netherwood, Vilhelm, referendarie,
39—68146*
slutl. kommissarie, 25: 345 (trolig.
), 359—360 (trolig.), 371 (trolig.
), 379 (trolig.), 381—382 (trolig.
); 26: bil. 120.
Netzow, Carl Vilhelm von, major,
slutl. vid von Blixens regemente,
24: 609—610, 612, 651; 25:
59—60, 168. — Hans hustru 24:
610; 25: 60, 431.
Neuendorff, Martin Kristoffer, underskeppsbyggmästare
vid amiralitetet,
25: 155; 26: 296.
Neuman, Carl Gottlieb, diamantslipare
i Stockholm, 26: 133.
Nicander, Anders, tullkontrollör i
Västervik, professor, vitter författare,
26: 132.
Nilsdotter, Kerstin, se Göransson, E.
Nolcken, Erik Mattias von, friherre,
president, 26: 414. — Hans hustru
Anna Regina Horn af Åminne
26: 414.
Norberg, Jonas, kommissarie, slutl.
direktör vid modellkammaren,
25: 275, 448, 526.
Nordenadler, Teodor, major, slutl.
överstelöjtnant, 24: 15, 455; bil.:
18, 112; 25: 521; 26: 60; bil.: 6.
Nordencrantz, Anders, kommerseråd,
24: bil. 9, 37; 25: 398.
Nordencreutz, Fredrik Jakob, överste,
24: 146, 331, 336; bil.: 69—78;
25: 73, 495, 523—524; bil.: 23—
25; 26: 198.
Nordenfalk, J., se Noréen, J.
Nordenfeldt, Johan Vilhelm, brukspatron,
assessor, 26: 218; bil.:
121.
Nordenflycht, Carl, kansliråd, 24f
bil. 13, 38; 26: 31, 165, 206.
Nordenhjelm, Vilhelm, vice advokatfiskal,
slutl. assessor, 24: 257,
278; bil.: 6; 25: 30, 33, 56—57,
392; bil.: 133; 26: 38, 61, 252;
bil.: 8, 58, 121.
Nordenstam, Carl Fredrik, landshövding,
24: 16.
Nordenstolpe, Elias Magnus, kammarrevisionsråd,
26: 34, 39.
170
Personregister.
Nordman, Johan, hovpredikant,
kontraktsprost i Västerås stift,
riksdagsman i prästeståndet,
slutl. överhovpredikant, 24: 157,
331, 485; 25: 405; 26: 64, 164,
177.
Noréen, Axel, notarie i bergskollegium,
assessor, fabrikör, 25:
269.
Noréen, Johan, kungl, sekreterare,
slutl. adlad Nordenfalk, revisionssekreterare,
25: 241.
Norell, Carl Johan, sekreterare i
lagkommissionen, slutl. ledamot
av konungens högsta domstol,
26: 134, 342.
Noreus, Elias, stadskassör i Stockholm,
26: 207.
Norrman, Christian Fredrik von,
kapten, slutl. överstelöjtnant vid
Sprengtportska regementet i Stralsund,
24: 544, 550.
Northun, Erik, handelsman i Sala,
riksdagsman i borgarståndet, 25:
493.
Nyberg, Nils, Sandby, Hagebyhöga,
Östergötlands län, 24: 321.
Nyman, Elias, instrumentmakare i
Stockholm, 25: 273.
Nyrén, Carl, lektor i Linköping,
plantagedirektör i Östergötland,
25: 295, 482.
Niirenberger, Mikael, bokbindare i
Stockholm, 25: 274.
Nääf, Vilhelm Robert, professor vid
Åbo akademi, 26: 35, 257—260.
Oberscher, E., se Cbersclicr, E.
Odel, Anders, direktör vid hall- och
manufakturrätten i Stockholm,
vitter författare, 25: 295, 482; 26:
31.
Odencrantz, Tomas, kammarherre,
24: bil. 113.
Oelreich, Niklas von, statssekreterare,
slutl. president, 24: 16,
77, 214—215, 550, 645; bil.: 24,
38; 25: 158, 462—463, 480.
Öije, Jean Baptiste, sidenfabrikör i
Stockholm, 25: 272, 276, 293.
Oldenskiöld, Erik, kapten, slutl.
major, 24: 16.
Olivecreutz, Johan, lagman, 24: 15;
bil.: 6; 26: 343.
Olivecrona, Carl Ulrik, hovjägmästare,
26: 235, 335.
Olivecrona, Johan Adolf Hansson,
hovjunkare, 24: 108—110, 501;
25: 230, 233; 26: 72, 196, 235—
238, 335—336, 339.
Olivenbaum, Henrik, yllefabrikör i
Sundsvall, 26: 76.
Olofsson, Per, Lund, Folkärna, Kopparbergs
län, riksdagsman i bondeståndet,
24: 300.
Olsson, Olof, riksdagsman i bondeståndet,
26: 388.
Olsson, Per, nämndeman, Skytta,
Höreda, Jönköpings län, riksdagsman
i bondeståndet, 26: 267.
Orava, Johan Nilsson, bonde, Finland,
25: 61.
Orre, Jakob Jonas, vice korpral vid
livdrabantkåren, 24: 654.
Orre, O., se Årre, O.
Osander, Olof, biskop i Växjö, 26:
bil. 79.
Otter, Sebastian von, kapten, slutl.
överste, 25: 173.
Oxenstierna af Eka oell Lindö, Erik
Gustaf, friherre, 24: 344; 25: 69,
159.
Oxenstierna af Södermöre, Axel,
greve, rikskansler, 26: bil. 94.
Pahl, Eleonora Kristina, se Buttlar,
O. R. von.
Palbitzki, Alexander Israel, friherre,
kammarherre, slutl. hovmarskalk,
24: 5.
Palbitzki, Axel Gottlieb, friherre,
löjtnant, slutl. major, 24: 113,
283, 618; bil.: 20; 26: bil. 120.
Palbitzki, Alexander eller Axel Gottlieb,
25: 528.
Paldanius, Henrik, Savisari, Kuopio
Personregister.
171
Nyslotts och Kymmenegårds län,
riksdagsman i bondeståndet, 24:
174, 419, 576; 25: 247, 275, 400,
423, 483, 504; 26: 115, 126, 253.
Paléen, Erik Johan, lagman, slutl.
adlad af Palén, 26: 387, 397.
Palm, Jonas Gabriel, häradshövding
på Åland, slutl. protonotarie
i Vasa hovrätt, 25: 489.
Palm, Salomon, kanslist vid hovkansliet,
slutl. assessor, packhusinspektor
i Stockholm, 26: 394.
Palmblad, Joakim, löjtnant, holtzförster
i Kristianstads län, 24:
124.
Palmfelt, Gustaf Fredrik, major, 24:
12; bil.: 14; 25: 269, 478—479.
Palmrot, Carl Fredrik, hovsekreterare,
slutl. e. o. assessor i Svea
hovrätt, 26: 134—135, 342.
Palmskiöld, Elias, sekreterare, 26:
bil. 92.
Palmstierna, Nils, friherre, riksråd,
24: bil. 98.
Palmstruch, Carl Magnus, major,
slutl. överstelöjtnant, 25: 443,
478.
Pantzerhielm, Hans Tiburtius, premiäradjutant,
slutl. ryttmästare,
26: 354.
Paqualin, Gustaf, kronoinspektor i
Avesta, 26: 168.
Pasch, Johan, hovintendent, målare,
24: 308—309.
Pastelberger, Arnold Fredrik, sidenfabrikör
i Stockholm, 26: 129.
Pauli, Georg, löjtnant, f. d. holtzförster
i Landskrona, flanelltryckare,
25: 266; 26: 241.
Paulin, Hedvig Elisabet, se Alströmer,
J.
Paulin, Kasper, blyertspennmakare
i Stockholm, 25: 266.
Paykull, Carl Fredrik, kapten, slutl.
major, 24: 16, 657; bil.: 38; 25:
bil. 180; 26: 20, 57, 103; bil.:
6—9.
Pechlin, Carl Fredrik (tysk riksfriherre
von Löwenbach), överste,
slutl. generalmajor, 24: 38, 146,
212; 25: 68, 529, 535, 538—539;
26: 417.
Pereswetoff-Morath, Alexander, advokatfiskal,
slutl. hovrättsråd,
24: 136; bil.: 22, 113.
Pereswetoff-Morath, Carl Fredrik,
löjtnant, slutl. major, 26: 2, 60—
61.
Peringskiöld, Johan, kansliråd, 26:
bil. 92.
Persson, Erik, bergsman, Hagen,
Norrbärke, Kopparbergs län, 26:
60.
Persson, Johan, bergsman, f. d.
riksdagsman i bondeståndet, Enbacka,
Stora Tuna, Kopparbergs
län, 25 : 275.
Persson, Per, nämndeman, Hörby,
Mälby, Blekinge län, riksdagsman
i bondeståndet, 26: 40.
Peter I, kejsare av Ryssland, 26:
bil. 98—99.
Petersen (-son), Herman, grosshandlare
i Stockholm, 25: 19,
23—24, 309, 312; bil.: 22; 26:
290.
Petersen, Peter, kungl, arkiater,
slutl. adlad Heidenstam, 24: 296.
Petré, Margareta, se Svedenstierna,
C.
Pfeiff, Fredrik, löjtnant, slutl. friherre,
överstelöjtnant, 25: 34,
536—537; 26: 97, 296; bil.: 101,
121.
Pfeiff, Jakob, löjtnant, slutl. kapten,
25: 488; 26: 133, 354.
Pfeiff 24: 172; 26: 118, 313.
Philipsen, Jonas Vilhelm, rådman i
Ystad, 26: 11.
Philp, Carl, livdrabant, 26: bil. 120.
Piedi, Margareta Johansdotter, Finland,
25: 61.
Pihlgren, Erik, kamrerare i kommerskollegii
diskontkontor, 26:
173.
Pincier, Johan Gustaf Aegidius,
kaptenlöjtnant vid amiralitetet,
25: 54.
172
Personregister.
Pinello, Nils Emil, kapten, slutl.
major, 24: 280.
Piper, Carl Gustaf, greve, kammarherre,
slutl. överkammarherre,
24: bil. 20; 25: 247.
Piper, Christina Charlotta, se Brahe,
E.
Planck, Sven, kattunsfabrikör i
Stockholm, 26: 40.
Platen, Baltzar Achates von, överste,
24: bil. 18.
Plomgren, Tomas, kommerseråd,
handelsborgmästare, 24: 199; 25:
357, 370, 378.
Plåt, Carl Fredrik, rådman i Sölvesborg,
riksdagsman i borgarståndet,
slutl. assessor, 24: 578.
Polhem (-heim), Gabriel, kammarherre,
direktör, 26: 386.
Polviander, Martin, häradshövding
i Uleåborgs domsaga, assessor,
24: 226, 520.
Pontelius (Pontelin), Julius, kapten,
slutl. adlad Skjöldarm, major, 24:
651.
Poppe, Joakim Adam, kapten, 26:
124, 177.
Posse, Fredrik Arvidsson, greve,
överste, slutl. general, en av rikets
herrar, 24: 12; bil.: 8; 25:
157, 498; bil.: 180.
Posse, Fredrik Carlsson, greve, major,
slutl. generalmajor, 24: 446;
bil.: 19, 36, 150.
Posse, Fredrik Arvidsson eller Fredrik
Carlsson, 24: 591; 26: 17.
Posse, Göran (Georg), kapten, slutl.
major, 26: 3; bil.: 122.
Posse, Knut Carlsson, greve, överstelöjtnant,
24: bil. 16; 25: 171,
499.
Posse al Säby, Christer Lindorm,
friherre, löjtnant, slutl. kapten,
25: 171.
Posse at Säby, Mauritz, friherre,
landshövding, generalmajor, 24:
151.
Post, Fredrik von, hovrättsråd,
slutl. hovrättspresident, 24: 9, 55,
66, 69, 97—98, 137 (trolig.), 139,
142, 175, 362, 382, 509, 533—535,
562—564, 566, 570—571, 595—
596, 612, 615 (trolig.), 636 (trolig.
), 645 (trolig.); bil.: 6; 25:
49—50 (trolig.), 77, 121—122,
126, 158—160, 189, 192 (trolig.),
200, 216, 242, 245—246, 306 (trolig.
), 324—325, 327—328, 341—
342 (trolig.), 356—357, 404—405,
412; bil.: 133.
Post, Hans Henrik von, korpral,
slutl. generalmajor, 24: bil. 17.
Post, von, 24: 130—131, 145, 585,
620—621, 637; 25: 52, 61, 63, 84,
98, 206—207, 238, 264, 279—
280, 282, 299, 302, 305, 417, 442,
455; 26: 201—202.
Preus, Johan Simon, strumpstolssmed
i Stockholm, 25: 272.
Printzell, Gustaf, vice lagman, slutl.
adlad von Stockenström, kammarråd,
25: 35—38.
Printzensköld, Erik Adolf, ryttmästare,
26: 216.
Prytz, fil. mag., 25: 5.
Psilanderhjelm, Johan, överstelöjtnant,
slutl. generallöjtnant, 25:
303.
Psilanderhielm, Johan Gustaf, riddarhuskanslist,
assessor, slutl.
kansliråd, 25: 160, 245; bil.: 133;
26: 7—8, 10, 101—102, 114, 415,
427—428.
Psilanderhielm, Peter, kammarråd,
25: 430.
Psilanderskjöld, Nils, vice amiral,
slutl. (friherre), amiral, 24: 15;
bil.: 9, 150.
Putendorf, Samuel von, rikshistoriograf,
26: bil. 92.
Putbus, Gottlieb Ludvig Ferdinand,
greve, löjtnant, slutl. generalmajor,
24: 50.
Quast, Magnus Pettersson, grosshandlare
i Stockholm, riksdagsman
i borgarståndet, 24: 283, 543,
Personregister.
173
577, 604—605, 619; 25: 224, 236,
254, 300; 26: 351.
Queckfeldt, Gustal Johan, major,
25: 68, 264.
Quiding, hovsekreterare, extra stads
fiskal i Stockholm, 24: 261—262,
300—306, 471, 481, 530, 547; 25:
242; 26: 72—75, 86.
Quillfelt, Carl Gustaf von, major,
slutl. generallöjtnant, 24: 637—
638; 26: 16.
Quistberg, Carl, inspektor och fabrikör
i Gävle, 25: 266.
Baab, Adam Johan, amiralitetskammarråd,
slutl. friherre, landshövding,
25: 303.
Babbe, Sten, kansliråd, slutl. adlad
af Babbe (ointrod.), 26: 68.
Babenius, Olof, jur. dr, akademiombudsman,
slutl. professor vid
Uppsala universitet, 26: 56.
Bahling, Peter, kommissarie i Helsingör,
slutl. generalkonsul, 25:
441.
Bampe, Christian, klädesmanufakturist
i Stockholm, 25: 267.
Baméen, Olof, borgmästare i Torneå,
riksdagsman i borgarståndet,
slutl. lagman, 24: 577; 25: 23,
296.
Bamell, Erik, kommissarie i riksens
ständers kontor. — Hans änka
Katarina Borgstedt 26: 59.
Bamsay, Anders Henrik, överste,
slutl. (friherre), landshövding, 24:
13, 45, 434, 535; bil.: 18.
Bamsay, Fredrik Adolf, major, 24:
330; 25: 268; 26: 137—138, 153;
bil.: 18—32.
Bängel, Per, assessor i Svea hovrätt,
slutl. hovrättsråd, 26: 102.
Bappe, Christoffer Johan, hovrättsråd,
slutl. friherre, landshövding,
24: 13, 213.
Bappe, Tomas Carl, överstelöjtnant,
slutl. friherre, landshövding, generallöjtnant,
24: 164, 236, 238—
244, 582, 639—644, 653; 25: 263,
268; 26: 90—91, 296, 322, 407,
410—412.
Bappe, Christoffer Johan eller Tomas
Carl, 24: 25.
Batzwill, Nils, major, 24: 13; bil.:
19; 25: 252; 26: 402.
Baupach, Mattias Fredrik von, fänrik,
26: 164, 173.
Becht, Frantz, lackmakare i Stockholm,
25: 274.
Beenstierna, Elisabet Charlotta, se
Hästesko-Fortuna, L. H.
Beenstierna, Fredrik Ulrik, greve,
landshövding, 24: 25, 28—29, 32,
36, 45—46, 78—79, 126—128,
131, 150, 152—153, 226, 317, 331,
333, 336, 390, 419, 421, 540, 602;
bil.: 15; 25: 51, 84—85, 185, 245;
26: 108, 432; bil.: 4.
Beenström, Jakob Ludvig Jakobsson,
klädesfabrikör i Norrköping,
24: 530; 25: 417, 524—525; 26:
17, 131; bil.: 3—5. — Hans
sterbhus 25: 418.
Behausen, Lorentz, kapten, slutl.
överste, 24: 10; bil.: 30.
Behbinder, Bernt Otto, friherre,
löjtnant, slutl. kapten, 24: 495;
25: 71, 132, 303; 26: 28; bil.: 82—
87.
Behbinder, Johan Adam, friherre,
kanslist, slutl. lagman, 24: 114,
295.
Behbinder, Reinhold Johan, friherre,
kornett, slutl. major, 25: 99.
Behbinder, friherre, 25: 385; 26:
205, 413.
Behn, Jean Erik, hovintendent, professor
vid konstakademien, 25:
266, 268, 444.
Behn, Olof, mönsterritare vid sidenoch
gobelängmanufakturerna,
Stockholm, 25: 448.
Beiher, Arent Johan, sergeant, slutl.
löjtnant, 26: bil. 121.
Beinaud, Claude, sidenvävare i
Stockholm. — Hans änka Anne
Rebecka Stråth 25: 449.
174
Personregister.
Renhorn, Olof Bidenius, bankokommissarie,
24: 304; 25: 38,
175—177; bil.: 77. — Hans arvingar
25: 178—179.
Reutercrantz, Hans, överjägmästare.
— Hans hustru Anna Cronström
26: 262.
Reutercrona, Erik, kammarherre,
överjägmästare, 24: bil.: 23, 56,
150; 25: 429; 26: bil.: 58.
Reuterholm, Axel Gottlieb, friherre,
kammarråd, 24: 593—594; 25:
537.
Reuterholm, Esbjörn Christian, friherre,
hovmarskalk, slutl. riksråd,
24: 9, 46, 154, 462, 465, 479;
bil,; 7; 26: 193, 227, 307; 26: bil.
120.
Reuterholm, Esbjörn Christian eller
Gustaf Gottfrid, 24: 43, 46.
Reuterholm, Gustaf Gottfrid, friherre,
lagman, slutl. landshövding,
24: 17—18, 22, 25, 32, 48—
50, 55, 58, 61, 76, 80—82, 87,
89, 92, 105—106, 120, 136, 147,
158, 163, 215, 265, 314—315,
325—326, 356—357, 391, 405—
407, 413—414, 418, 420, 425,
429 (trolig.), 430, 432, 453—454,
461, 463, 494, 502, 504, 529, 564—
565, 580, 593, 603, 606—608,
645—646, 648, 656; bil.: 5—7, 9,
14—19, 21—22, 24—25, 36, 38,
55, 68, 113, 150, 153, 180; 25:
5—7, 15—18, 20, 24, 26—28, 66,
72—73, 195, 197—199, 206—208,
215, 506, 537; bil.: 15, 20—23, 77,
180; 26: 67, 69—70, 84, 96, 102,
110, 113—115, 130, 170, 181—
182, 193—195, 198, 201, 294,
347, 353, 393—394, 409; bil.: 7,
13—17, 59.
Reuterskiöld, Axel Didrik, ryttmästare,
24: bil. 153.
Ribbing, friherre, 25: 91, 97—98,
182.
Ribbing a! Koberg, Carl, friherre,
överste, slutl. generalmajor, 24:
bil. 24; 25: 265; 26: 31.
Ribbing at Koberg, Fredrik, friherre,
överste, slutl. greve, riksråd,
överstemarskalk, 24: 8, 74, 92,
179, 196—197, 207, 219, 225, 248,
263, 319, 381—382, 397, 421, 436,
449, 460, 465, 525—526, 558, 561,
571—572, 590, 594, 596, 610,
618—620, 630, 638, 642, 646, 648,
655; bil.: 6—7, 9, 14—19, 21, 38,
113, 150, 153, 180; 25: 86, 120—
121, 129, 132, 150—151, 161, 196,
209, 216—217, 287, 348—350,
364—365, 377, 424—426, 429,
432, 445—447, 454, 474, 482—
484; bil.: 119, 171, 179; 26: bil.
120.
Ribbing af Zernava, Conrad, friherre,
president, 26: bil. 93.
Ribbing af Zernava, Lennart (Leonard),
friherre, ceremonimästare,
24: bil. 19.
Ribbing af Zernava, Per, friherre,
landshövding, 26: bil. 91—92.
Ribbing af Zernava, Per, friherre,
major, slutl. generalmajor, 24:
bil. 37, 112; 26: 6.
Riben, Carl, advokatfiskal, slutl.
kammarherre, 24: 471.
Ridderbielke, Carl Gustaf, f. d. korpral,
26: bil. 121.
Ridderboll, Carl Axel, kapten, slutl.
överstelöjtnant, 24: 12; bil.: 24;
26: 20, 57, 103.
Ridderboll, Johan Vilhelm, kapten,
24: 15; 26: bil. 122.
Ridderborg, Fredrik Ulrik, kapten,
24: 136; bil.: 22, 113; 26: 18, 296,
300.
Ridderhierta, Erik, ryttmästare, 26:
323.
Ridderschantz, Sofia Elisabet, se
Stael von Holstein, G. B.
Ridderstam, Jakob Ludvig, löjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 24: 521; 25:
516; 26: 243; bil.: 122.
Ridderstedt, Fredrik Atanasius, fänrik,
slutl. löjtnant, 25: 99.
Ridderstolpe, Carl Johan, friherre,
landshövding, slutl. riksråd, 24:
Personregister.
175
9, 24—25, 31—32, 44, 49—50,
64—65, 76, 82, 91, 95, 102, 108,
115—117, 119, 138, 140—141,
153—154, 158—159, 167, 172,
181—182, 201, 209, 213, 218,
224—226, 248, 250—254, 262—
263, 273—274, 278, 281—282,
285—286, 293—295, 302—304,
314, 320—321, 323—327, 329,
367—372, 387, 398, 406—408,
419, 439, 448—449, 456, 458, 462,
467, 470, 475—476, 480, 491—
492, 513—514, 517, 519, 527, 534,
537, 541, 546—547, 553—554,
556—557, 565—566, 572, 580,
594—595, 606, 611—612, 614,
620, 622, 630, 636; bil.: 8; 25: 9,
13, 76, 109—112, 128—129, 131,
138—139, 143—144, 149, 151—
152, 160, 174, 193, 198—201, 207,
214 (trolig.), 216, 227—228, 256,
258, 261, 264, 271, 276—278, 280,
283—284, 286, 288—292, 294—
295, 298, 301—302, 305, 318—
319, 354—356, 364, 372—373,
402—403, 410—411, 430, 432,
434—435, 438, 441, 445, 447—
449, 451, 458, 462, 473—474,
480—481, 486—487, 492, 500—
502, 504—505, 507, 508 (trolig.),
509, 511—512, 513—514 (trolig.),
525, 537—538; 26: 21 (trolig.),
41—44, 47, 50, 53—54 (trolig.),
61, 63—65, 67—70, 74, 76, 83,
87—88, 91—92, 96, 98—99, 101,
109—111, 122, 126 (trolig.), 130—
131, 146—148, 161—164, 168,
170, 175, 183, 195, 197—198,
200—203, 212—213, 222, 226,
228—229, 232—234, 236, 242,
247—248, 254, 263, 265, 269—
270, 303, 309, 315—316, 319,
335, 337, 344, 353, 356, 363—364,
370, 374, 382, 402—403, 405,
408—409, 412, 420, 422—423,
428 (trolig.); bil.: 7—9, 101, 110,
120. .j
Ridderstolpe, Fredrik Vilhelm, friherre,
kammarherre, slutl. greve,
riksråd, president, 24: 11, 282,
647; bil.: 24; 25: 173, 201—203,
247, 272, 276, 284, 286, 288—289,
292—294, 448, 464, 524—525;
bil.: 37, 41—42; 26: 40—41, 76—
78, 80, 115, 129—131, 170, 173—
174, 221, 232—233, 409; bil.: 5,
121.
Ridderstolpe, Carl Johan eller Fredrik
Vilhelm, 24: 41, 46, 106, lil,
122, 259, 307, 447, 457, 481, 538,
544, 559—560, 585, 591, 617; 25:
15—16, 29, 33, 51—52, 59, 63,
84, 92—93, 181—182, 226—228,
230, 232—233, 236—237, 242,
250, 256, 262, 267, 331—338,
386, 388, 414—415, 422, 450, 479,
483, 497, 500, 519—520, 526; 26:
14—15, 17, 21, 23—27, 31, 34,
36—37, 55, 58, 72—73, 176, 271,
276—277, 306, 319, 340—342,
366, 376—377, 384, 410—411,
415, 418, 431—432; bil.: 4—5.
Ridderstorm, Carl Fredrik, fänrik,
slutl. överstelöjtnant, 24: 630; 26:
135; bil.: 121.
Ridderstråhle, Kasper Henrik, major
vid norra skånska kavalleriregementet,
26: 204.
Ridderstråle, Gustaf Fredrik, kapten,
24: 643; 25: 338.
Ridderström, Bartold Lorentz, kapten,
24: 245.
Rodes, Johan de, kommersfaktor i
Moskva, 26: bil. 70—71. — Hans
hustru Medea Kochen 26: bil.
70—71.
Röhe, Babo Joakim Georg von, major,
slutl. överste, 24: 11; 25: 171,
500; 26: 6.
Roland, Carl von, major, 26: 295.
Roos, Axel Fredrik, friherre, generallöjtnant,
25: 4.
Roos af Hjelmsäter, Herman Julius,
kapten, slutl. överste, 24: 146,
161, 382—383, 466, 519—520,
557.
Rosen, Fredrik Ulrik von, greve,
kammarherre, slutl. riksråd, 24:
176
Personregister.
50, 301; bil.: 20; 25: 107—108,
121, 130, 132, 136, 218, 286—
287; 26: 49, 144—145, 187, 330—
331, 362, 364—365, 370, 409—
410, 421.
Bosén, Gustat Fredrik von, greve,
riksråd, 24: 342, 344—345, 347,
359—362, 364, 370—372, 375—
376, 380, 382—383, 394—396,
402, 407, 409—410, 423, 486, 589,
591, 613—615, 618; bil.: 94. —
Hans hustru Teodora Beata Ducker
24; 613—614.
Bosén, Otto Vilhelm von, överstelöjtnant,
slutl. friherre, generalmajor,
24: 15.
Bosén, Gabriel, kyrkoherde i Uppsala
ärkestift, överhovpredikant,
26: 198.
Bosén von Bosenstein, Nils, arkiater,
bibliotekarie, 24: 650; 25: 10.
Bosenadler, Carl Albrekt, kansliråd,
slutl. president, 26: 68—69,
339.
Bosenborg, Anders, kapten, slutl.
krigsråd, 24: 13.
Bosencrantz, Henrik Sebastian, 25:
255.
Bosencrantz, Holger Anders, ryttmästare,
slutl. överste, 25: 35;
26: 196.
Bosenhane, Fredrik Bengt, friherre,
kammarherre, 24: 465; 26: bil.
7.
Bosenquist af Åkershult, Adolf Axel,
kapten, slutl. major, 24: 10.
Bosenquist af Åkershult, Leonard,
kapten, slutl. major, 26: bil. 7.
Bosenstierna, Henrik, major, 24:
10, 560, 582—585.
Bosse, Fredrik Kristian von, löjtnant
vid blå husarregementet, 24:
544, 576.
Both, Fredrik, yllemanufakturist i
Örebro, 25: 267.
Both, Johan Fredrik, filhuggare i
Stockholm, 25: 273; 26: 24.
Botkirch, Adam, ryttmästare, eller
Wenzel Fredrik, 25: 478.
Botkirch, Adolf Magnus, löjtnant,
slutl. kapten, 24: 440, 651.
Botkirch, Wenzel Fredrik, kapten,
slutl. major, 24: 421—422; bil.:
37; 25: 453, 495, 506, 516, 519—
521.
Botlieb, Filip Fredrik, kammarråd,
slutl. vice president, 24: 11; 26:
403.
Boxendorff, Carl Gustaf, generallöjtnant,
landshövding, slutl. friherre,
24: 48; bil.: 8; 25: 506; 26:
21, 293—294, 416; bil.: 121.
Bubén, Nils, löjtnant vid Nylands
och Tavastehus dragonregemente,
24: 432.
Budbeck, Adolf, kammarherre, slutl.
friherre, hovmarskalk, 24: 11;
bil.: 8.
Budbeck, Johan Olof, bergsråd,
slutl. vice president, 24: 13.
Budbeck, Ture Gustaf, överste, lantmarskalk,
slutl. friherre, generalmajor,
landshövding, 24: 2, 97,
217—218, 228, 593, 599—603;
bil.: 49, 98; 26: 215, 245; bil.: 120.
Budberg, Samuel, notarie i manufakturkontoret,
slutl. aktuarie i
kommerskollegium, 26: 354.
Budberg, Samuel, handelsman i
Stockholm, 26: 75, 342.
Budenschöld, Carl, friherre, riksråd,
slutl. (greve), 24: 342, 344; 25:
343—344, 379, 381; 26: 418.
Budenschöld, Ulrik, e. o. kommerseråd,
24: 119.
Butensköld, Göran Adolf, lagman,
24: 12, 16—17, 28, 31—32, 36—
37, 44, 53, 56, 67, 72, 76, 80, 84,
87—89, 98—99, 107, 109—110,
151, 156, 222—223, 226—227, 234
—235, 240, 295, 298—300, 313—
314, 322, 328—330, 424—426,
650; bil.: 5, 53—55, 109—112,
180; 25: 206, 258, 271, 274, 281,
291; 26: bil. 7.
Butström, Anders Karl, kyrkoherde
i Stockholm, 24: lil, 572; 26: 64,
96, 307, 394.
Personregister.
177
Ruuth, Bartold, kammarråd, 24:
652.
Ruuth, Gustaf Samuel, vice president,
24: bil. 37.
Rydlienius, Svante, kammarskrivare
i kammarkollegium, 24: 341;
26: 85.
Rydingsvärd, Fredrik, major, 24:
228; 25: 240, 510.
Rydingsvärd, Johan Erik, kapten,
slutl. överste, 24: bil. 24; 25: bil.
171; 26: 116, 119, 121—123.
Ryning, Erik, friherre, riksråd, 25:
415. — Hans hustru Maria Elisabet
Kurtzel 25: 415.
Rystedt, Hedvig, kammarfru, 24:
57, 543.
Rålamb, Claes Gustaf, friherre, president,
24: 1, 3, 119; bil.: 16.
Rålamb, Hans Gustaf, friherre, hovmarskalk,
24: 8, 41, 650.
Röök, Carl Fredrik von, major,
slutl. överste, 25: 83—85.
Röök, Jakob Andersson, krigsråd,
25: 281.
Röök, Johan Anders, generalauditör,
26: 215.
Sabelhierta, Gustaf Jakob, livdrabant,
slutl. löjtnant, 26: bil. 120.
Sabelhierta, Johan Henrik, löjtnant,
slutl. major, 26: 427; bil.: 121.
Sack, Carl Filip, friherre, hovmarskalk,
24: bil. 20, 37.
Sacklén, Lars, borgmästare i Björneborg,
riksdagsman i borgarståndet,
24: 468; 25: 30; 26: 212.
Sadelin, Per, borgmästare i Enköping,
riksdagsman i borgarståndet,
25: 66.
Sahlefelt, Henrik Johan, ryttmästare,
24: bil. 180; 26: 33; bil.: 101,
121.
Sahlstedt, Erik Anders, löjtnant,
slutl. regementskvartermästare
vid Nylands och Tavastehus dragonregemente,
26: 229.
S:t Martin, fransk affärsman, 25:
19.
Saltza, Hugo Herman, friherre, major,
slutl. greve, generalmajor,
24: bil. 18, 150; 25: 389—390,
425.
Salvius, Lars, boktryckare och förläggare
i Stockholm, direktör,
24: 229; 26: 109.
Samsiö, Nils, vice häradshövding,
slutl. häradshövding, 25: 175.
Sandberg, Adolf, kungl, sekreterare,
24: 221, 316; bil.: 52—53, 67—68;
25: 207; bil.: 47—49, 26: 136; bil.:
17—18.
Sandberg, Carl Gustaf, strumpvävare
i Stockholm, 25: 266, 274.
Sandel, Samuel, bergsråd, slutl. adlad
Sandels, 25: 231.
Schaeij, Beata Johanna, se Dahlberg,
J. J.
Schaeij, Johan Vilhelm von, assessor,
slutl. hovrättsråd, 25: 258;
26: 35—36.
Schantz, Anton Vilhelm von, löjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 24:
466, 471, 616—619; 25: 463, 518—
519.
Schantz, Carl Ludvig von, assessor,
26: 424.
Schantz, Christian Georg von, kaptenlöjtnant,
slutl. capitain de
vaisseaux, 25: 499.
Schantz, Fredrik Adam von, ryttmästare,
slutl. överstelöjtnant,
26: 215.
Schantz, Johan Gustaf von, kapten,
24: bil. 18, 112.
Schantz, Malkolm David von, stadsmajor,
slutl. överstelöjtnant, 26:
228.
Schattellowitz, Hans Henrik, löjtnant,
slutl. kapten vid artilleriet,
26: 205.
Schauw, Arvid, borgmästare i
Landskrona, slutl. kommerseråd,
26: 217.
Schedvin, Daniel, löjtnant, 24:
254; 26: 289.
Schéele, Adam, vice häradshövding,
40—581464
178
Personregister.
slutt, adlad von Scheele, assessor,
25: 240, 253, 265.
Scheffel, Mårten Fredrik, överstelöjtnant,
slutl. adlad Stierneld!,
25: 491; 26: 215, 230.
Scheffer, Carl Fredrik, friherre, riksråd,
slutl. (greve), 24: 309—310,
351.
Scheffer, Per, friherre, generalmajor,
slutl. fältmarskalk, 24: 80,
175; 25: lil; 26: 17.
Scheffer, Ulrik, friherre, överste,
slutl. (greve), riksråd, 24: 16, 44,
70—71, 87, 101—102, 113, 132—
133, 136, 150, 172, 195, 209—
210, 218, 232, 237, 239, 248—
249, 293, 303, 305, 317, 351, 443,
491, 508, 591, 594, 607, 620; 25:
96, 105—106, 137—138, 170, 175,
228, 295, 337, 352—354, 357, 359,
367, 377—378, 384—385, 403—
404, 471 (trolig.); 26: 101—102,
127, 143—144, 147, 236—238,
348.
Scheffer, Per eller Ulrik, 25: 194;
26: 223, 229, 400, 432.
Scheuling, Volmar von, friherre,
major, 24: 610; 25: 33, 59—60.
Schenbom, Anders, rådman i Norrköping,
överdirektör, 25:266,273.
Schening, Bengt von, kopist, slutl.
riddarhusfiskal, 26: 416, 419—
422.
Schenström, Magnus Magnusson,
brukspatron, Ramnäs, Västmanlands
län, 24: 650; 25: 10.
Schewe, Carl Hans, f. d. referendarie
i riksens ständers bank,
25: 321—322.
Scheven, Carl Ludvig Christoffer
von, löjtnant, slutl. överstelöjtnant,
25: 186; 26: 205, 257.
Scheven, Ernst Fredrik von, hovstallmästare,
24: 15.
Scheven, Natanael Fredrik von,
kapten, slutl. överste, 24: 495;
25: 193, 464, 476—477.
Setherström, Sven, rådman i Söder
-
tälje, riksdagsman i borgarståndet,
slutl. borgmästare, 24: 578.
Schildt, Mattias, kommissarie i riksens
ständers bank, 25: 321.
Schillerman, Katarina, väverska
vid Flors linnefabrik, Mo, Gävleborgs
län, 25: 449.
Schmaltz, Jakob, knivsmed i Norrköping,
25: 448.
Schmedeman, Johan, statssekreterare,
26: bil. 92.
Schmiedeberg, Alexander Johan,
fänrik, slutl. ryttmästare, 24: 136,
588, 591—592.
Schmiedeberg, Johan Carl, bankofiskal,
slutl. bankokommissarie,
24: bil. 20; 26: bil. 121.
Schmiedt, Anna Greta, se Solter, H.
Schmiterlöw, Gustaf Adolf, major,
slutl. överstelöjtnant, 25: 56, 212;
bil.: 91—94.
Schnack, Peter, urfabrikör i Stockholm,
25: 275.
Schrifner, Robert, kamelotsvävare
i Stockholm, 25: 273.
Schröder, Carl Gustaf, biskop i
Kalmar, riksdagsman i prästeståndet,
24: 264, 310, 318; 26:
bil. 79.
Schröder, Erik, sekreterare i riksens
ständers bank, 25: 309, 312, 316—
317.
Schröder, Göran Claes, kyrkoherde
i Stockholm, överhovpredikant,
riksdagsman i prästeståndet, slutl.
biskop i Karlstad, 24: 59; 26: bil.
79.
Schulman, Otto Reinhold, fältväbel,
slutl. fänrik, 26: 89.
Schultz, Johan Christian, överhallmästare
i Stockholm, 25: 268, 295,
482.
Schwartzer, Carl Eggert Vilhelm
von, kapten, slutl. överste, 24:
343.
Schwartzer, Johan Christoffer von,
major, slutl. överste, 24: 639, 641;
25: 56, 269—270, 439; 26: 103—
104, 140, 166, 204.
Personregister.
179
Schwerin, Jakob Filip von, friherre,
president, slutl. greve, riksråd,
överstemarskalk, 24: bil. 7; 25:
487.*;
Schwerin, Johan Gottlob von, friherre,
kapten, slutl. major, 24: 9.
Schtitz, Georg Henrik, nålmakare i
Nyköping, 25: 266.
Schutz, Jakob, direktör i Göteborg,
riksdagsman i borgarståndet, 24:
578.
Schön, Johan Martin, köpman i
Stockholm, 25: 430.
Schönberg, Anders, rikshistoriograf,
slutl. kansliråd, 24: 19, 21—22,
25, 30, 39, 45, 66—67, 75, 78,
137, 174—175, 229—230, 232,
237—238, 247, 342, 351—356,
362, 372—374, 382—383, 390,
401—403, 425—426, 449, 461,
471—474, 480, 487—488, 495,
499, 508, 517; bil.: 44, 121—127,
180; 25: 165, 179, 186, 206, 208,
210, 221—222, 235, 243, 271, 281,
285—286, 295—296, 310—313,
325—326, 330—331, 339;'" 344,
346—348, . 353, 362, 370^-371;
bil.: 37—42, 55—73, 79, 101; 26:
162—163, 173—175,: 193, 211,
213, 221, 227—228, 232, 237, 262,
281, 285—286, 318, 325, 327.
Schönfelt, Carl von, kammarherre,
slutl. överintendent, 24: 5; bil.:
56.
Schönfelt, Carl von, e. o. kanslist,
slutl. riddarhussekreterare, 26: 8,
427—428.
Schönström, Abraham Daniel,
överstelöjtnant, slutl. generalmajor,
24: 622, 640—641; 26: 179—
180, 187, 420—421.
Schönström, Johan Albrekt, major,
slutl. konteramiral, 24: 211, 280.
Schönström, Peter, ryttmästare,
slutl. överstelöjtnant, 24: 12, 41;
bil.: 14.
Schönström 24: 54, 124, 135, 166,
171, 306, 313—314, 359—360,
373, 389, 391, 405, 648; bil.: 101—
103; 25: 130, 132, 383, 386, 399—
401, 407, 409; 26: 205, 283—284,
361, 374, 389, 395—396, 398.
Sebaldt, Carl Fredrik, borgmästare,
borgarståndets talman, slutl. adlad
Sebaldt, justitieborgmästare,
24: 599, 604; 26: 255, 368, 392.
Sederborg, Olof, kammarförvant i
kammarkollegium, 24: 528.
Segebaden, Carl Otto von, överste,
slutl. friherre, generallöjtnant,
landshövding, 24: 211, 215, 250,
378, 400—401; 26: 6, 17, 104—
106.
Segercrantz, Johan Fredrik, kapten,
24: 280.
Segercrona, Johan Fredrik, registrator,
slutl. protonotarie, 24: bil.
22; 25: 241, 429; 26: 135, 235,
342.
Segerheim, Z., se Sundin, Z.
Seijdcl, Tobias, sadelmakareålderman
i Stockholm, 26: 239.
Serenius, Jakob, biskop i Strängnäs,
riksdagsman i prästeståndet,
24: 7, 21; 25: 90, 97—98, 297—
299, 304—305, 340; bil.: 136; 26:
22, 173—174.
Seth, Gabriel von, greve, riksråd,
24: 342, 344—345, 347, 360, 402,
407, 423; bil.: 94; 26: 415.
Siegroth, Carl Ludvig von, kansliråd,
26: 214.
Siegroth, Gustaf Adolf von, överstelöjtnant,
slutl. general, 24: 20;
bil.: 56; 25: bil. 119; 26: 91, 191—
192, 256; bil.: 121.
Silfverarm se Sölfverarm.
Silfwerbrand, Johan Fredrik, livdrabant,
slutl. ryttmästare, 26:
bil. 121.
Silverhielm, Adam Fredrik, fänrik,
slutl. överjägmästare, 26: 36—
37, 39; bil.: 121.
Silfverlåås, Anders, löjtnant, 26:
90; bil.: 121.
Silfverlåås, Hans Gustaf, kapten,
slutl. major, 24: 10; bil.: 22, 113.
Silfverskiöld, Arvid, landshövding,
180
Personregister.
slutl. friherre, president, 24: 48;
bil.: 15; 25: 65.
Silfverskiöld, Fredrik, ryttmästare,
slutl. major, 24: 296, 310, 447,
466, 521, 524 (trolig.), 532, 638;
26: 43—44, 47, 226—227; bil.:
121.
Silfverskiöld, Jakob Tage, ryttmästare,
slutl. major, 24: 576, 637—
638.
Silfverskiöld, Fredrik eller Jakob
Tage, 26: 51, 332, 378.
Silfverskiöld, Nils Gustaf, kapten,
26: 13. — Hans hustru Christina
Charlotta Giertta 25: 260; 26: 208,
378.
Silfverskiöld, Peter, hovrättspresident,
26: 207—208.
Silfverskiöld 25: 269, 271; 26: 107,
284, 300, 403.
Silfversparre, Daniel Georg, löjtnant,
slutl. överste, 26: 350.
Silfversparre, Erik Gustaf, major,
slutl. överste, 24: 512—513, 582,
616, 639—644; bil.: 37; 26: 2.
Silfversparre, Nils Harald, kapten,
slutl. major, 24: 9; 26: 262, 415;
bil.: 69—72, 120.
Silfverstedt, Jakob, bankokommissarie,
slutl. överceremonimästare,
24: bil. 9; 25: 267.
Silfverstolpe, Fredrik, bankokommissarie,
24: 157, 160.
Silfverström, Johan Otto, löjtnant,
slutl. kapten, 26: 205, 257.
Silfversvan, Gustaf Emanuel, löjtnant,
slutl. kapten, 24: 137; 25:
495, 516; 26: bil. 122.
Silfverswärd, Gustaf Vilhelm, löjtnant,
26: 335.
Silléen, Carl Gustaf, kapten, slutl.
adlad af Sillén, 26: 217.
Silléen, Georg Vilhelm, kungl, sekreterare,
slutl. adlad af Sillén,
kansliråd, 26: 209, 217.
Sinclair, Anders Frans, kapten, 25:
185; 26: 311.
Sinclair, Fredrik Carl, överste, slutl.
greve, riksråd, 24: 12; bil.: 8;
25: 157.
Sjöberg, Olof, brukspatron, klädesfabrikör
i Nyköping, 25: 273.
Sjöberg, Peter, kronobagare i Stockholm,
24: 119.
Siöblad, Carl Georg, friherre, överamiral,
landshövding. — Hans
hustru Beata Elisabet Stenbock
26: 35, 230.
Siöblad, Johan, friherre, generalfälttygmästare,
25: 436.
Sjödahl, Johan, borgare i Skövde,
25: 266.
Sjöstedt, Tomas, fänrik vid Västerbottens
regemente, löjtnant i
fransk tjänst, slutl. major vid
Hälsinge regemente, 24:627—629;
25: 188, 210, 305—306.
Skekta (Schechta), Börje Filip, kapten,
24: 586.
Skjöldarm, J., se Pontelius, J.
Skogh, Carl Gustaf, kapten, slutl.
major, 24: 11; bil.: 20; 26: bil. 7.
Skytte af Sätra, Carl Gustaf, kapten,
slutl. generalmajor, 26: 199.
Skytte af Sätra, Håkan Filip, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 24:
637.
Skytte af Sätra, Lars Gustaf, fänrik,
slutl. kapten, 24: 490, 492—
493; bil.: 119.
Snoilsky, Christina Charlotta von,
se Boije af Gennäs, E. G.
Snoilsky, Johan von, generaladjutant,
slutl. (greve), riksråd, 24:
11.
Snöbom, Peter, prost i Visby stift,
riksdagsman i prästeståndet, 24:
438.
Sofia Albertina, prinsessa av Sverige,
26: 80—81.
Sofia Magdalena, kronprinsessa av
Sverige, sedan drottning, 25:
246—247, 253, 257—259; 26: 32,
113, 192, 332; bil.: 65, 68.
Solter, Henrik, kapten vid Sprengtportska
regementet i Stralsund. —
Personregister.
181
Hans änka Anna Greta Schmiedt
25: 434.
Sommar, Johan Claes, kronofogde
i Selebo härad, Södermanlands
län, hovsekreterare, 24: 482, 598.
Soop, Åke Hansson, lagman, 25:
66.
Sorbon, Johan, vice borgmästare i
Mariestad, riksdagsman i borgarståndet,
25: 282; 26: 269.
Spandekow, Johan Fredrik von,
kornett, slutl. kapten vid livdragonregementet,
24: 626.
Sparlvenfelt, Henrik Vilhelm, kapten,
slutl. överste, 26: 118.
Sparre, Carl, friherre, landshövding,
slutl. riksråd, universitetskansler,
24: 19—20, 24, 92, 145, 158, 161,
167, 169, 173, 200, 211, 225, 234,
252, 262, 276, 302, 307, 311—312,
317, 416, 427, 439, 463, 591, 614,
619, 628, 638, 643, 652; 25:
33, 40, 65, 90—91, 95, 120—
121, 154, 170—171, 183—184,
242—245, 254—255, 277, 291,
305, 350, 432, 437, 453—454, 456,
458, 471, 493, 526, 536; bil.: 109,
127—128; 26: 55, 83—84, 106,
118, 138, 185, 223, 279—280,
316, 320, 331, 342, 348, 361, 371,
422, 431—432.
Sparre, Fredrik, friherre, hovintendent,
slutl. greve, rikskansler, 24:
50.
Sparre, Gabriel Erik, friherre, major,
slutl. landshövding, 26: 285,
398.
Sparre, friherre, 26: 396, 421.
Sparre af Rossvik, Fredrik Ulrik,
överste, slutl. riksråd, 24: 9, 492—
493, 502—503, 523—524, 533,
558, 603, 621, 641; bil.: 18, 135—
139, 149, 153; 25: 8—9, 76—77,
252, 520—521, 524; 26: 179, 187.
Sparre af Sundby, A., se WredeSparre,
A.
Sparre af Sundby, Ulrika Lovisa, se
Tessin, C. G.
Sparre af Söfdeborg, Carl Hans,
greve, president, 24: bil. 17, 153.
Sparre af Söfdeborg, Johan, greve,
överste, slutl. generallöjtnant,
24: 569.
Sparrsköld, Carl Magnus, löjtnant,
slutl. överstelöjtnant, 24: 637.
Sparrsköld, Erik Daniel, löjtnant,
slutl. hovjägmästare, 24: 12, 108,
150, 462, 481, 522, 532, 599, 614,
637, 649, 655—656; bil.: 21; 25:
65, 139—140, 161, 427, 431—432,
459, 531; 26: 426; bil.: 9.
Spens, Gabriel, greve, generalmajor,
slutl. fältmarskalk och en
av rikets herrar, 24: 35; bil.: 7;
26: 53; bil.: 120.
Sprengtport, Jakob Magnus, överstelöjtnant,
slutl. friherre Sprengtporten,
generallöjtnant, 24: 549;
bil.: 18; 25: 512; bil.: 177.
Sprengtport, Johan Vilhelm, överste,
slutl. friherre Sprengtporten, general,
26: 50, 53.
Sprengtport, Jakob Magnus eller Johan
Vilhelm, 25: 107.
Springer, Johan, överskärare i
Stockholm, 25: 266.
Springer, Kristoffer, f. d. handlande
i Stockholm, 24: 530.
Spåre (-a), Henrik Johan, bataljonsadjutant,
slutl. löjtnant, 26:
355—356.
Stackelberg, Adolf Fredrik, kapten,
slutl. greve, överste, 25: 495, 506,
516—521.
Stackelberg, Bernt Fredrik Johan,
friherre, kapten, slutl. generallöjtnant,
26: 170.
Stackelberg, Bernt Otto, friherre,
generalmajor, slutl. fältmarskalk,
24: 94—95, 349; bil.: 18, 153; 26:
356.
Stackelberg, Fredrik Ulrik Bernt
Otto, friherre, löjtnant, slutl.
överstelöjtnant, 24: 560—561;
bil.: 153—154; 25: 517—519.
Stackelberg, Wolter Reinhold, friherre,
generalmajor, slutl. greve,
182
Personregister.
general, 24: 8, 543, 549—550;
bil.: 7, 152.
Stadig, Johan, garvaregesäll i Åbo,
24: 622, 627.
Stael von Holstein, Carl Jakob, friherre,
överstelöjtnant, slutl.
överste, 26: 325.
Stael von Holstein, Georg Bogislaus,
friherre, landshövding, fältmarskalk,
25: 266; 26: 233. — Hans
hustru Sofia Elisabet Ridderschantz
24: 417, 419.
Stahl, Joakim Kristian, mästerschäfer,
Källe- och Mörkegården,
Friggeråker, Skaraborgs län, 26:
214.
Starck, Carl Magnus, livdrabant,
26: bil. 120.
Steen, Carl Danielsson, sidenfabrikör
i Stockholm, 26: 131.
Steinholtz, Johan Zakarias, instrumentmakare
i Stockholm, 26:
132.
Stenbock, Arvid Nils, greve, kapten,
slutl. överste, 24: bil. 180.
Stenbock, Beata Elisabet, se Siöblad,
C. G.
Stenbock, Gustaf Otto, greve, riksråd,
riksamiral. — Hans hustru
Christina Catharina De la Gardie
26: 230.
Stengelin, firma i Hamburg, 25: bil.
14, 17.
Stenhagen, Fredrik von, kungl, sekreterare,
slutl. landshövding, 24:
546.
Stenius, Jakob, d. y., fil. mag.,
slutl. kyrkoherde i Borgå stift,
26: 394.
Stenman, Nils, hovrättsråd i Svea
hovrätt, 24: 634—635.
Stenvik, Jonas, faktor i Stockholm,
25: 172.
Sterkelin, Anders, buntmakare i
Jönköping, 24: 586.
Steuch, Jöns, kammarråd, 24: 14,
479; bil.: 23, 56, 153; 26: bil. 6.
Steuchius, Mattias, ärkebiskop, 26:
279.
Stiemblad, Hakvin, överceremonimästare,
24: 13, 306; bil.: 23; 26:
210.
Stierncrantz, Christer Adrian, bankokommissarie,
24: bil. 6.
Stierncrona, Gabriel, friherre, president,
26: bil. 92.
Stierncfelt, M. F. se Scheffel, M. F.
Stierneld, Lars, lagman, slutl. vice
president, 24: 650; bil.: 15; 26:
bil. 6.
Stierneld, Samuel Gustaf, friherre,
generallöjtnant, slutl. fältmarskalk,
24: 349, 362, 372, 378.
Stierneroos, Carl Fredrik, major,
slutl. överste, 26: 296.
Stierngranat, Carl Johan, kammarråd,
slutl. vice president, 25: 35—
36, 41, 43.
Stiernhoff, Georg, kassör, slutl.
kammarrevisionsråd, 26: 400.
Stiernman, Anders Anton von, kansliråd,
24: 71, 77; 26: 384, 425, 428.
Stiernman, Peter, kapten, slutl. adlad
von Stierneman, 24: 520, 542.
Stiernsparre, Axel Magnus, hovmarskalk,
24: 15, 306; bil.: 23.
Stiernsparre, Gustaf Gabriel, kapten,
slutl. major, 24: bil. 21; 26:
bil. 19.
Stiernstam, L., se Mozelius, L.
Stiernstolpe, Carl Vilhelm, förare,
slutl. löjtnant, 26: bil. 121.
Stiernswärd, R. H., se Ahlberg,
R. H.
Stiernvall, Erik Johan, major, slutl.
överste, 25: 517—518.
Stockenström, Erik von, justitiekansler,
slutl. (greve), riksråd,
24: 88, 100, 183, 377—378; 25:
126, 276—277, 481; 26: 5, 114,
167—168, 423.
Stockenström, G. von, se Printzell, G.
Strandberg, Gustaf Adolf, fiskeriinspektor,
25: 205.
Stråth, Anne Rebecka, se Reinaud,
C.
Strokirch, Carl Mikael von, konduktör,
26: 326; bil.: 102,-105. .
Personregister.
183
Strokirch, Carl Reinhold von, hovrättsråd,
24: 331; bil.: 87—90;
25: 160.
Strokirch, Henrik Evert, ryttmästare
vid gula husarregementet,
25: 257.
Strokirch, Johan von, hovrättsråd,
24: 12.
Strokirch, Carl Reinhold eller Johan
von, 25: 27; bil.: 113—115.
Strokirch, Mikael von, ekonomiståthållare.
— Hans arvingar 24:
561; 26: 262, 264—265.
Strussenlelt, Alexander Mikael von,
överste, slutl. generalmajor, 24:
bil. 18; 26: bil. 7.
Stråhle, Peter, orgelbyggare i Stockholm,
25: 64, 74.
Stråle af Ekna, Adam Fredrik, kapten,
24: bil. 13, 112, 149; 25:
432—433; 26: bil. 101.
Stråhlenhjelm, Mattias, ryttmästare,
slutl. överstelöjtnant, 24: 343.
Ström, Erik, vice stadsfiskal i Stockholm,
slutl. rådman, 26: 72, 74.
Ström, Mattias, kaptenlöjtnant vid
amiralitetet, slutl. överstelöjtnant,
26: 20, 379.
Ström, Olof Bernhard, fabrikör i
Stockholm, 26: 75.
Strömborg, Magnus Vilhelm von,
löjtnant, 26: 350.
Strömfelt, Carl Axel, friherre, löjtnant,
slutl. greve, general, 26:
351—352, 354.
Strömfelt, Carl Harald, friherre,
landshövding, slutl. president,
24: 28—29, 48, 279; bil.: 5.
Strömfelt, Hans Georg, friherre,
hovrättsråd, 26: bil. 93.
Strömhielm, Nils, major, slutl.
överstelöjtnant, 24: bil. 6; 26:
bil. 7.
Strömsköld, Carl Gustaf, överstelöjtnant,
slutl. överste, 24: 11;
26: 191.
Sturtzenbecker, Fredrik, major vid
fortifikationen, kommendant. —
Hans änka Margareta Fries 25:
431.
Stålarm, Axel, greve, kungl. råd.
-— Hans arvingar 25: 415.
Stålhammar, Adam, adjutant, slutl.
löjtnant, bankofullmäktig, 24:
13.
Stålhammar, Carl, löjtnant, slutl.
ryttmästare, 24: 521, 561, 589—
592; 25: 278, 303.
Stålhammar, Carl Adolf, kapten,
25: 67—68, 167; 26: 37.
Stålhammar, Carl Leonard, löjtnant,
slutl. kapten, 24: 20; 25:
132.
Stålhammar, Fredrik, fänrik, slutl.
livdrabant, 25: 121.
Stålhammar, Göran, ryttmästare,
24: 13.
Stålhammar, Otto Fredrik, fänrik,
24: 156.
Stålhammar 24: 64, 108, 264; 26:
264—266, 280, 425, 430.
Stålhandske, Axel Didrik, överstelöjtnant,
slutl. kommendör, 24:
154—157, 161.
Stålhandske, Carl, kommendörkapten,
slutl. överstelöjtnant, 24:
154—162, 498; 26: bil. 7.
Stålhandske, Erik Gustaf, vice notarie,
slutl. lagman, 24: 156—
161.
Stålhane, Johan Erik, fänrik, slutl.
major, 26: bil. 120.
Sudoun (Sudan), Karl, färgare i
Stockholm, 26: 132.
Sundin, Zakarias, fänrik, slutl. adlad
Segerheim, major, 26: 240.
Sundler, Tore, häradsfogde, Ljunga,
Od, Älvsborgs län, 26: 400.
Svab, Anton von, bergsråd, 24: 126,
569, 593—597, 608—609, 629—
636; bil.: 24, 157—162, 177—179;
25: 379; 26: 32.
Svanhals, Jakob, bokhållare i riksens
ständers kontor, 25: 40; 26: 5.
Svedenheim, Adolf, kommissarie,
24: 170.
184
Personregister.
Svedenstjerna, Carl, brukspatron,
assessor. — Hans hustru Margareta
Petré 26: 272, 296.
Svedenstierna, Jakob, brukspatron,
24: bil. 16.
Svedenstierna, Johan Niklas, kapten,
24: 14.
Svedenstierna, Lars, riddarhusfiskal,
slutl. lagman, 25: 68—69, 159—
164, 171, 536; 26: 134—135, 254,
342, 413, 415—416.
Svinhufvud af ((valstad, Christer
Gustaf, regementskvartermästare,
24: 310.
Syss, Carl Gottfrid, bryggare i Norrköping,
26: 87.
Säfström, Anders, trådfabrikör i
Hudiksvall, 25: 274.
Söderman, Mattias, borgare i Öregrund,
riksdagsman i borgarståndet,
24: 577.
Sölfverarm (Silfv-) l, 24: 372.
Tallberg, Carl Fromhold, kapten,
24: 544.
Taube, Carl Magnus, livdrabant,
26: bil. 121.
Taube, Cordula Fredrika, se Blessingh,
C. A. von.
Taube, Hans Henrik, greve, hovmarskalk,
24: 8; bil.: 36; 25: bil.:
119, 171, 180; 26: 206.
Taube, Johan Reinhold, överstelöjtnant,
slutl. överste, 24: bil. 15;
25: 478, 522.
Taube af Odenbat, Carl, friherre,
kapten, slutl. överste, 26: 116,
122.
Taube af Odenkat, Fredrik Elias,
friherre, major, slutl. överstelöjtnant,
24: 136; 26: 300; bil.: 121.
Tawast, Carl Johan, löjtnant, 24:
495, 577, 616; bil.: 18, 167—173;
25: bil. 119.
Teet, Arvid Johan, kammarherre,
24: 446; bil.: 6; 26: bil. 101.
1 I uppropslistan finnes ingen upptagen
på denna ätts nummer.
Teet, Erik, vice häradshövding, 24:
bil. 113; 25: bil. 119; 26: bil. 121.
Ternsten, Sven, bruksförvaltare,
Hällsjö bruk, Norrbärke, Kopparbergs
län. — Hans sterbhus, 26:
60.
Tersmeden, Carl, kommendörkapten,
slutl. vice amiral, 24: 15, 77—
78, 90, 159, 598, 619—620, 622;
25: 121, 212, 256, 313, 362, 367—
368, 467, 485, 494; bil.: 94—100;
26: 96, 143, 163, 254—255, 275
(trolig.), 276, 327—328; bil.: 52—
58.
Tersmeden, Jakob, assessor, 24: 16;
bil.: 22, 56; 26: bil. 6.
Tersmeden, Carl eller Jakob, 24:
101, 134; 25: 196, 254, 326, 334,
376—377, 520, 522, 525, 530; 26:
173, 233, 260, 317, 320, 370, 407—
408, 414, 421, 426, 431—432;
bil.: 4.
Tessin, Carl Gustaf, greve, kanslipresident,
26: 213, 259. — Hans
hustru Ulrika Lovisa Sparre af
Sundby 26: 213.
Tham, Alexander, major, 24: bil.
13, 16; 25: bil. 171.
Tham, Sven Sebastian, e. o. assessor,
26: 81.
Theel, Daniel, handels- och rådman
i Falun, 25: 276.
Thegner, Johan, friherre, vice president,
24: 200.
Thenstedt, Natanael, hovpredikant,
slutl. kontraktsprost i Västerås
stift, 26: 378.
Thumb von Weingarten, Carl Christer,
assessor. — Hans arvingar
24: 561; 26: 262, 264—265.
Thun, Anders, kamrerare i kommerskollegium,
slutl. kontrollör,
24: 429.
Thunberg, Gustaf, sergeant, 26: 217.
Thunberg, Jonas, häradshövding,
26: 216.
Thunborg, Olof, kontrollör vid stora
sjötullen i Stockholm. — Hans
Personregister.
185
hustru Hedvig Christina Adlerstolpe
24: 543.
Thuring, Carl Gustat, sidenfabrikör
i Stockholm, 26: 131.
Tibell, Henrik, hovsekreterare, notarie
i kammarrevisionen, slutl.
advoktfiskal, 24: 651.
Tilas, Daniel, landshövding, slutl.
friherre, riksheraldiker, 24: 77;
bil.: 8, 80, 90; 26: 413—414, 423—
424, 427—428; bil.: 121.
Tilas, Olof, ryttmästare, slutl. friherre,
överste, 24: bil. 23.
Tillman, Esaias, mantalskommissarie,
Nagu, Åbo och Björneborgs
län, 26: 208.
Toll, Carl Gustaf, löjtnant vid Savolax
regemente, 26: 377.
Toll, Fredrik Vilhelm, major, slutl.
överstelöjtnant, 24: bil. 37.
Trobjörnsson, Lars, häradsdomare,
Ingatorp, Solberga, Göteborgs
och Bohus län, riksdagsman i
bondeståndet, 24: 142.
Torcken, Johan Bernt von, underlöjtnant,
slutl. kapten vid artilleriet,
26: 257.
Torcken (Torek), Justus von, korpral
vid livdrabantkåren, 24: 653.
Torgils Knutsson, marsk, 24: 190.
Tornérhielm, Abraham, major,
slutl. överstelöjtnant, 24: 14, 583,
Torstenson, Pål, Ormastorp, Broby,
Kristianstads län, 26: 7.
Torwigge, Gustaf Adolf, kapten,
slutl. överste, 26: 20, 57, 103.
Tott, Tage, löjtnant, slutl. greve,
landshövding, en av rikets herrar,
24: 257, 487—488, 521, 532, 561,
589—590, 592; bil.: 20, 113, 118—
119; 25: 277—278.
Toutin, Fredrik, handelsman i Göteborg,
25: 283.
Tranefelt, Johan Verner, vice korpral,
slutl. överste, 24: 482, 532—•
533, 588, 653—657; 25: 1, 5, 40,
209, 510; 26: 227, 243.
Trolle, Fredrik, överstelöjtnant, 24:
9, 479; bil.: 8.
Trolle, Georg Herman af, schoutbynacht,
24: 51, 542.
Trolle, Henrik af, major, slutl. generalamiral,
26: 187.
Trägård, Samuel, auskultant i Göta
hovrätt, 25: 179, 181, 436—437.
Tunderfelt, Carl August Henrik,
kapten, slutl. kammarherre, 26:
262.
Tunderfelt, Jurgen, kommersepresident,
26: bil. 70.
Tunderfelt, ätten, 26: 262—265;
bil.: 69—70.
Törnberg, Erik, kammakare i Visby,
25: 274.
Törne, Mikael von, korpral, slutl.
landshövding, 26: 10.
Törne, Olof von, löjtnant, slutl.
kapten, 24: 433; bil.: 113.
Törne, Peter von, generalmajor, 24:
433, 519, 644.
Törne, von, 24: 15.
Törnflycht, Carl Fredrik, greve, riksråd,
26: 241, 247, 311, 314—
315.
Törngren, Peter, tullförvaltare i
Stockholm, 26: 77.
Törnsten, Olof, vice notarie i kommerskollegium,
slutl. kyrkoherde
i Härnösands stift, 26: 112—113.
Ubman, Nils, assessor, slutl. kammarrevisionsråd,
24: 466.
Uggla, Carl Gustaf, kapten, 25: 495,
516; 26: 229; bil. 7.
Uggla, Carl Ulrik, brukspatron, 24:
541.
Uggla, Johan Gustaf, friherre, löjtnant,
slutl. landshövding, 25: 404;
bil.: 138—139.
Uggla, Leonard Magnus, brukspatron,
24: 28—29, 74, 76, lil, 113
(trolig.), 121, 152, 168, 179, 184,
192—193, 195, 200—202, 212,
218—219, 221, 223, 236, 238, 249,
256, 258, 260, 262—265, 282 (trolig.
), 284—285, 287—288, 293—
294 (trolig.), 297, 311, 315, 333—
334, 349—350, 384, 428—429,
186
Personregister.
441, 443, 448, 452, 463, 468—469,
473, 486—488, 497, 503, 523, 540,
544, 557 (trolig.), 560, 562, 564,
578, 584, 594, 600—601, 605, 620
(trolig.), 629, 653; bil.: 16, 56—
58, 113—118, 155—156.
Uggla, Magnus Johan, löjtnant,
slutl. kapten, 24: 439, 651; 25:
495, 516.
Uggla 24: 204, 290, 301, 313, 322,
326—327, 329, 342, 430, 480—
481, 520, 538, 541, 557, 581, 618,
628.
Uhr, Anders, brukspatron, 24: 462.
Ulfhielm, Bengt, vice korpral, 26:
214.
Ulfsax, Anders Magnus, löjtnant,
slutl. kapten, 24: 146, 372, 403;
bil.: 99—100; 26: 8, 154.
Ulfsparre af Broxvik, Anders, friherre,
adjutant, slutl. löjtnant,
25: bil. 118; 26: 271.
Ulfsparre af Broxvik, Gustaf Johansson,
löjtnant, ryttmästare, 25:
bil. 119.
Ulfvenklou, Abraham Henrik, major,
slutl. överste, 24: 624; bil.: 6,
150; 25: 85, 99; bil.: 25—27; 26:
66; bil.: 4, 8, 110.
Ulrika Eleonora, drottning av Sverige,
24: 190; 25: 55.
Unger, Hans, borgmästare i Halmstad,
slutl. häradshövding, riksdagsman
i borgarståndet, 24: 578;
26: 258—261, 309, 348.
Ungern-Sternberg, Fredrik von, friherre,
vice korpral, slutl. major,
24: 446, 558, 616, 654; bil.: 13;
25: 489, 510; 26: 354.
Ungern-Sternberg, Mattias Alexander
von, friherre, fältmarskalk,
24: 72, 593; 26: 365.
Uppmark, Johan Henrik, kamrerare
i riksens ständers kontor,
25: 40.
Wachenfeldt, Carl Didrik, löjtnant,
slutl. kaptenlöjtnant, 24: 495,
636; 26: bil. 121.
Wachenfeldt, Carl Fredrik, löjtnant,
26: 9.
Wachschlager, Carl Henrik, ryttmästare,
slutl. kammarherre, 24:
13, 452—454, 471, 477, 539—
540, 624; bil.: 23; 25: 33, 93,196—
197, 201, 203—204, 220—221; 26:
385, 395—396, 411, 422.
Wachschlager, Gustaf, kammarherre,
slutl. hovmarskalk, 24: 323—
324, 326—327, 518; bil.: 37; 25:
192—193; bil.: 118; 26: 385, 389,
399; bil.: 121.
Wachschlager, Carl Henrik eller
Gustaf, 24: 77, 113, 303, 431, 448,
458, 465, 544, 571, 592, 601—
602, 646, 649; 25: 6—8, 75—76,
226—227, 229—230, 239, 244,
256, 258, 264—265, 274, 297—
299, 336, 449, 483, 504—509, 522,
525—526; 26: 54, 62, 65, 76, 85,
166, 231, 234, 260—261, 268, 294,
317—319, 331, 334, 336, 338, 341,
354, 377, 393, 407—410, 414, 425,
428, 431.
Wadensticrna, Carl Erik, krigsråd,
slutl. statssekreterare, 24: 17, 23,
25, 30—31, 36, 42, 44, 48—49,
60—61, 75, 95—97, 102, 121,
129—130, 139—140, 144, 156,
160, 163, 167—169, 171, 179—
180, 198—199, 204, 206, 212—
213, 221—224, 227, 235, 240, 247,
253, 260, 263, 269—270, 289,
291—292, 295—296, 302—304,
318—319, 329, 345—346, 349,
374—375, 378—379, 384—385,
397, 399, 410—413, 425—427,
462, 469, 513, 526, 537—539, 545,
551—552, 554, 556, 566, 571—
572, 579, 584, 591—592, 594,
596—597, 601, 612—615, 617,
631, 647, 655; bil.: 104—105; 25:
4, 12, 26—27, 36—40, 46—47,
68, 70, 77, 86—88, 94, 97 (trolig.),
104—106, 113, 118, 120—121,
127, 129, 132, 139, 142—143, 153,
155—156, 160, 164—165, 175—
178, 184, 201, 213 (trolig.), 216—
187
217, 236, 249, 251, 256, 260,
278—279, 281—282, 284—285,
289—290, 292, 298, 300—303,
305—308, 321—322, 325—327,
332—333, 336, 344—345, 358—
359, 363, 365—366, 368—369,
379—380, 382, 384, 388—389,
405—406, 409, 423—424, 426,
436—437, 445—446, 454—455,
472, 477, 479—482, 487—488,
512—513, 517,534; bil.: 120—122;
26: 5, 23, 47—49, 60—61, 63, 67—
68, 90, 92—93, 106, 126—127,
139—143, 145—146, 153, 164,
174—175, 177—178, 185, 193—
194, 242, 247, 250, 252, 260, 265,
280—283, 285, 288—289, 301,
303, 306, 316, 329—332, 343—
345, 361—362, 365, 369—370,
372—376, 383 (trolig.), 399, 403—
404, 413, 416—417, 419—422,
427—428; bil.: 75—82.
Wadenstierna, Tomas Adolf, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 24:
297, 315, 317—318, 415, 423,
433—435, 519, 533, 583—585,
638; bil.: 105—107; 25: 168, 187,
251, 270, 366, 438, 477, 518; 26:
3, 36, 89, 104, lil, 117, 136—
138, 155, 192, 422; bil.: 38—40.
Wadenstierna, Carl Erik eller Tomas
Adolf, 24: 72, 78, 87, 105,
112—113, 118, 558; 25: 33, 59,
81, 85—86, 98, 222—223, 242,
250, 301, 304—305, 324, 412, 414,
439—440, 490; 26: 4, 22—23, 66,
205, 380, 389, 412, 415, 418, 424,
430.
Wagenfelt, Fredrik, kapten, slutl.
konteramiral, 24: bil. 21, 113; 26:
bil. 9.
Wahlberg, Carl, kompassmakare vid
amiralitetet, 24: 284—285, 287.
Wahlfelt, Lars, ryttmästare, slutl.
major, 25: 269.
Wahrenberg, Konrad, landsfiskal,
26: 29.
Wakenitz, Carl Sigismund von, kap
-
ten vid drottningens livregemente,
major, 24: 610; 25: 59—60.
Walbom, Anders, instrumentsmed
i Stockholm, 25: 268, 378.
Walborg, Jonas, kontraktsprost i
Göteborgs stift, 26: 231.
Waldau, Georg, underskeppsbyggmästare
vid amiralitetet, 25: 155.
Walke, Kristian Vilhelm, hovsekreterare,
vice häradshövding, slutl.
kämnerspreses i Göteborg, lagman,
26: 63—64, 302, 394.
Walle, Magdalena Sofia de, se
Hildebrand, G. H.
Wallén, Samuel Christian, kapten,
slutl. överste, 25: 296.
Wallencrona, Olof Lorentz, löjtnant,
26: 335.
Wallenstierna, Bernt, generalmajor,
slutl. friherre, 24: 12, 530—531,
581, 654; bil.: 8.
Wallvijk, Claes Jakob von, lagman,
24: bil. 15; 26: bil. 6.
Wallvijk, Johan, f. d. regementskvartermästare
vid Savolax och
Nyslotts regemente, 26: 272,
296—297.
Wallvijk, Johan von, statskommissarie,
slutl. (greve), riksråd, 24:
10, 89, 169, 231, 233, 449, 460,
462, 464, 479; bil.: 6—9, 14, 38,
55, 113, 150; 26: bil. 120.
Wallvijk, Claes Jakob eller Johan
von, 24: 19, 68, 314, 325, 327, 415,
429—430, 432, 438, 441.
Wallvijk, Nils Fredrik von, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 25: 443,
478; 26: 60.
Wangel, Lars, kontraktsprost i Linköpings
stift, riksdagsman i prästeståndet,
25: 12; 26: 230.
Varg, Jonas, expeditionskassör i
amiralitetskollegium. —- Hans
arvingar 24: 299; 25: 494.
Wattrang, Carl Gustaf, kammarherre,
24: 11, 624, 657; bil.: 23,
37; 25: bil. 171.
Wattrang, Fredrik, ryttmästare, 24:
482, 521; bil.: 18.
188
Wattrang, Jakob, hovstallmästare,
slutl. överhovstallmästare, 24:13;
bil.: 37; 25: 496.
Watz, Martin, överkrigskommissarie,
24: 438.
Weduvar, Baltasar, major vid fortifikationen,
slutl, överste, 25:
495, 523.
Vegelius (Vig-), David, vice pastor i
Åbo stift, slutl. prost, 26: 65.
Vegener, Johan Fredrik, yllestoffvävare
i Stockholm, 26: 62.
Weidenhielm, Lars Ernst, löjtnant,
slutl. överste, 26: 37, 117, 122,
157, 285, 338, 351—352, 355.
Weinberg, von, ätten, 26: 19.
Vellingk, Mauritz, greve, riksråd,
24: 407.
Wendt, Johan Kristian, nålmakare i
Hälsingborg, 26: 64.
Wennerberg, J., se Waenerberg, J.
Wennerstedt, Carl Gustaf, friherre,
hovrättspresident, 26: 126, 401.
Wennerstedt, Gustaf Filip, friherre,
major, slutl. generalmajor, 24:
bil. 37; 26: 3.
Wentzlavius, Johan, klädesmakare i
Nyköping, 25: 265.
Werander, Carl Gustaf, kyrkoherde
i finska församlingen i Stockholm,
25: 324.
Werden, Olof von, löjtnant i österrikisk
tjänst, slutl. holtzförster i
Kristianstads län, major, 26: 9.
Vermelin, Jöns, komminister i Karlstads
stift, slutl. kyrkoherde, 24:
280.
Wemer, Kaspar, verktygssmed i
Stockholm, 25: 275.
Wernle, Verner Mikael, kapten, 24:
624.
Westberg, Johan Jakob, direktör
över fabriker och spinnerier i Finland,
slutl. kommerseråd, 25: 267.
Wester, Peter, manufakturist i
Stockholm, 25: 266.
Westerdahl, Hans, häradsskrivare i
Onsjö m. fl. häraders fögderi,
Malmöhus län, 25: 216.
Westerman, Johan, handelsintendent,
slutl. greve Liljencrantz,
president, 26: 62.
Westin, Johan, garvareålderman i
Stockholm, riksdagsman i borgarståndet,
24: 371; 25: 259, 300.
Westman, Olof Benjamin, assessor
i Svea hovrätt, slutl. hovrättsråd,
24: 125.
Westrell, Carl Fredrik, fabrikör i
Östhammar, 25: 275; 26: 132.
Wetterberg, Joakim, häradshövding,
25: 175.
Wetterblom, Erik Magnus, direktör
i Drottningholm, Stockholms län,
25: 268.
Wetz, Gabriel, f. d. kamrerare vid
prästeståndets änke- och pupillkassa,
25: 274; 26: 164, 207.
Vexell, Nils, revisor i krigskollegium,
26: 228.
Wibelius, Nils, kyrkoherde i Strängnäs
stift, 24: 587.
Wibell, Anders, strumpfabrikör i
Nyköping, 25: 267.
Wiberg, Per, handelsman i Norrköping,
riksdagsman i borgarståndet,
25: 229, 279; 26: 10.
Vibling, Claes Magnus, justitiarie i
amiralitetets överrätt, 24: 433.
Vicken, Johan Edvard von, major,
slutl. överste, 24: 11, 343, 375—
376, 399, 433—435, 526—527,
550, 583—584, 586—588, 590—
591, 626—628; bil.: 14, 149; 25:
83—85, 158—159, 165, 168, 192,
246, 251, 430, 436, 443, 453, 464.
490—491; bil.: 171; 26: 105.
Vicken, troligen Johan Edvard von,
24: 19, 21, 24, 30, 42, 50, 54—55,
72, 74, 77—81, 83—84, 88, 91—
92, 95, 97—98, 100, 103—107,
109, 119—120, 124, 134, 138, 140,
144—145, 147, 149—150, 159,
164, 166, 172, 202, 206, 215, 221,
226, 231, 239, 246—247, 249, 255,
260, 431, 449, 452, 457, 461, 469,
480, 482, 487, 496—497, 500, 504,
515, 517, 520, 523—524, 533^-
189
534, 537—539, 543, 596, 601, 611,
618—619; 25: 39, 57, 79, 93, 125,
185, 188, 217, 236, 238—239, 249,
254—255, 257, 269—270, 278,
282, 286, 294, 324—326, 335, 339,
344—346,382, 388, 423, 431, 433,
440, 450—452, 460, 468—469.
Victorin, Anders, assessor, Stjärnfors,
Ljusnarsberg, örebro län,
25: 270..
Widman, Johan, assistent i Stockholms
byggnings- och ämbetskollegium,
25: 453.
Vigelius se Vegelius.
Wijkman, Anders, arrendator, Visborgs
slottsladugård, Visby landsförsamling,
Gotlands län, 26: 325.
Wijkman, Kasper, kontraktsprost i
Uppsala ärkestift, riksdagsman i
prästeståndet, 24: 99, 131, 417,
471; 25: 97, 125; 26: 266, 308.
Wijnbladh, Carl, kapten, 24: 460,
467.
Wikman, Botvid, kontrollör, 24:
299; 25: 494.
Willebrand, Carl Johan von, löjtnant,
slutl. major, 24: 636.
Winckler, Sven, major, slutl. adlad
Winklerfelt, general, 24:146—
147; 25: 495, 523—524.
Virgin, Arvid Bernhard, assessor,
slutl. överinspektör, 24: 176, 264,
331, 336—337, 452; bil.: 80—86.
Virgin, Gustaf Fromhold, löjtnant,
25: 1; 26: 9.
Virgin, Johan Bernhard, generalkvartermästare
och direktör för
fortifikationen, slutl. generallöjtnant,
24: 528; 26: 97.
Virgin 26: 403.
Wirgman, Peter, metallarbetare i
Alingsås, 25: 273; 26: 31.
Vitinghoff, C. O., se Fitinghoff,
C. O.
Witte, Carl Ulrik, kungl, sekreterare,
24: 120; 25: 13.
Wittfoth, Hans, grosshandlare i
Stockholm, 25: 2, 4, 22, 26—27,
29, 315; bil.: 22; 26: 2, 253, 286—
292, 400.
Wolkman, Kristian, kammakare i
Visby, 25: 275.
Wollenius, Petrus, kontraktsprost i
Västerås stift, 26: 95.
Volschou, Gottfrid (trolig.), grosshandlare
i Stockholm, 25: bil. 77.
Voltemat, Henrik Julius, kammarråd,
24: 373, 377, 543; bil.: 8, 152;
25: 34.
Voltemat, Johan Albrekt, krigsråd,
slutl. friherre, landshövding, 24:
388; 25: 34—35, 108; bil.: 119;
26: 398.
Voltemat, Peter Abraham, major,
25: 34.
Voltemat 24: 82—83; 25: 80, 160—
161, 332—333, 350, 360, 379; 26:
316, 331, 340, 344—345, 361—
362, 365, 367, 373.
Vought, H., se Fought, H.
Wrangel af Adinal, Georg Gustaf,
friherre, Överste, slutl. landshövding,
generallöjtnant, 25: 516—
517.
Wrangel af Lindeberg, Carl Otto,
friherre, major, slutl. överstelöjtnant,
24: 91—92, 103; bil.: 23,
55; 25: bil. 118—119.
Wrangel af Lindeberg, Erik, friherre,
riksråd, 26: bil. 93.
Wrangel af Lindeberg, Fredrik Otto,
friherre, lagman, 25: 179.
Wrangel af Ludenhof, Carl Gustaf,
friherre, kammarherre, slutl. ceremonimästare,
24: bil. 180; 25:
165, 207; 26: 137—138, 153, 199;
bil.: 40—46, 120.
Wrangel af Sauss, Anders Reinhold,
överste, slutl. greve, riksråd, 24:
11, 479; bil.: 37, 149; 25: 157.
Wrangel af Sauss, Anton Johan, friherre,
kommendörkapten, slutl.
greve, förste amiral, en av rikets
herrar, 24: bil. 8; 25: bil. 180;
26: 274—275; bil.: 7, 110.
Wrangel af Sauss, Fredrik Ulrik,
överste, slutl. friherre, general
-
190
major, 24: 15, 81, 90, 104, 115,
592; bil.: 9.
Wrangel af Sauss, Johan Reinhold,
friherre, överstelöjtnant, slutl.
greve, överste, 24: bil. 149.
Wrede af Elimä, Fabian Casimir,
friherre, generalmajor, slutl. general,
25: 84.
Wrede-Sparre, Axel, greve, generalmajor,
slutl. överståthållare, 24:
450; 25: 187; bil.: 42—45.
Wudd, Paul, hovstallmästare. —
Hans arvingar 26: 324.
Wulfcrona, Adolf Magnus, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 24: 505,
512; bil.: 142—144; 25: 188, 516
(trolig.), 518 (trolig.), 26: 89, 239,
296, 334 (trolig.); bil.: 122.
Wulfcrona, Daniel, löjtnant, eller
Adolf Magnus, 24: 447, 532—
533, 628, 655—656; 25: 62, 96,
443; 26: 6, 47, 79, 118, 171, 204,
227, 232, 248, 254, 256, 264, 266,
269, 273, 283, 297—298, 421.
Wulfrath, Baltzar Filip, överste,
slutl. (friherre), generallöjtnant,
24: 283—287; bil.: 17.
Wulfvenstierna, Johan, kammarråd,
25: 160.
Wulfvenstierna, Jonas, (friherre),
kammarråd, 25: 160; 26: bil. 94.
Wulfvenstierna, Johan eller Jonas,
24: 209.
Vulf von Steijern, Johan Julius,
hovkansler, slutl. president, 24:
327; bil.: 9, 150.
Wåhlin, Jonas, professor vid Lunds
universitet, domprost, riksdagsman
i prästeståndet, 24: 85, 224;
26: 8, 113.
Wåhlström, Carl, orgelbyggare i
Stockholm, 25: 64, 74, 280.
Waenerberg (Wennerberg), Jonas,
fil. mag., e. o. skvadronpredikant
vid Östgöta kavalleriregemente,
24: 216, 263—264, 290—291.
Wästfelt, Erik, Johan, e. o. hovrättsnotarie,
24: 21.
Wästfelt, Nils, kapten, slutl. bergsråd,
24: bil. 37; 25: bil. 118.
fjbcrscher (Oberscher), Efraim,
korgmakare i Stockholm, 25: 274.
Yhlen, Gustaf Adolf von, kapten,
slutl. överstelöjtnant, 25: 255.
Yxkull, Carl Otto, friherre, major,
slutl. överstelöjtnant, 24: 307;
25: 106; 26: 166, 226, 419.
Zansen, Christian Gottlieb, kapten,
slutl. adlad von Zansen, överstelöjtnant,
24: 421—422.
Zellén, Nils, advokatfiskal, slutl.
adlad af Zellén, vice president,
26: 252.
Zephrin, Anna Margareta, se Brobergen,
H. von.
Zethelius, Lars, garverifabrikör i
Stockholm, 25: 269, 452, 463.
Zetterholm, Carl Fredrik, juvelerare
i Stockholm, 25: 259.
Zettersten, Erik, grosshandlare i
Stockholm, slutl. kommerseråd,
26: 287, 289—292.
Ziegler, Joakim Kristoffer, hovkonditor
i Stockholm. — Hans
sterbhus 25: 273.
Zielfeldter, Johan, fabrikör i Gränna,
25: 266.
Åhlander, Per J., vice notarie och
kanslist i kammarkollegium, slutl.
notarie, 25: 453.
Åkerhielm, fru, 24: 463.
Åkerhielm, Gillis, kammarrevisionsråd,
24: 12; bil.: 5.
Åkerhielm af Blombacka, Samuel,
friherre, major, 26: 204.
Åkerhielm af Margretelund, Alrik,
friherre, kapten, 24: 9; bil.: 13;
26: bil. 120.
Åkerhielm af Margretelund, Samuel,
friherre, riksråd, 24: 485—486,
529, 536, 543, 547, 549, 639; bil.:
151—152; 26: bil.: 93.
191
Åkerman, Anders, gravör i Uppsala,
25: 205, 273.
Åkerman, Anders, kamrerare i krigskollegium,
24: 229.
Åkerstein, Johan Otto, assessor, 26:
428.
Ålin, Östanus Petri, sekreterare,
Bråborgs kungsgård, Dagsberg,
Östergötlands län, 26: 216.
Årre (Orre), Olof, f. d. förste lantmätare,
modellör hos vetenskapsakademien,
25: 448.
Åström, Anders, vägare i Stockholm,
25: 268.
Ädelberg, Johan Torsten, löjtnant,
slutl. major, 24: 482, 496.
Ögnelood, Johan Anders, kornett,
slutl. krigsråd, 26: 133, 229.
Ohland, Lorens Peter, handelsman
i Köping, 26: 109.
Öhman, Johan, borgare i Stockholm,
26: 214.
Öhrman, Carl, urmakare i Västerås,
25: 273.
Öhrman, Jonas Carlsson, rusthållare,
Gränna, Haraker, Västmanlands
län, riksdagsman i
bondeståndet, 24: 249.
Öhrn, Niklas, handelsman i Stockholm,
renhållningsentreprenör,
26: 33.
Örn, Johan Gustafsson, licentbokhållare
i riksens ständers kontor,
25: 47.
Örn, Lars, tolvman, Klev, Alunda,
Uppsala län, riksdagsman i bondeståndet,
24: 43, 63, 85.
Örnfelt, Adolf (trolig.), friherre,
kornett, slutl. ryttmästare, 24:
522, 524.
Örnflycht, Adam, löjtnant, slutl.
överstelöjtnant, 24: bil. 20; 26:
bil. 120.
Örnsköld se Löth-Örnsköld.
Österberg, Jonas, överskärare i
Stockholm, 25: 266.
RÄTTELSER
till delarna 24—25.
D. 24.
Bil. s. 47 står Majoren . . . Möllerstierna läs Ryttmästare . . . Möllerstierna.
D. 25.
Prod. s. 274, noten står Elisabet Hedenblad, läs Elisabet Hedengran.
