# ID: svediakorp-gov136
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1765--1766
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 111,780
# sentences: 4,889
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Oijes gård. Linfröhandeln.
•293
Convoicommissariatet har 15 tunnor gäldat, ergo kan ej
någon anvisning derpå giöras. Således och som saken ej var
nödig att här företagas, så kan det förblifva vid Kongl.
Maij :tts utslag.
Frih. Friedric Ridderstolpe: Detta förevarande
mål har inkommit genom Commerciecollegii relation och
borde således företagas.
Högl. R. o. A. resolverade, at Consuln Logie må niuta
den honom jämte pensionen tillagde årlige gratificationen,
till dess han med de i betänckandet omförmälte 400
centner krut kan blifva hulpen, då gratificationen sedan uphörer.
4:to. Föredrogs Rergsdeputationens betänckande af den 18 Lima sokns
Februarii 1766 angående medel till bibehollande af Allmo- smidegens
i Lima sochn och Västerdalarne hittils nyttjade handesmide.
Ligger.
5:to. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens be- Fabriqueuren
gårds
tänckande af den 2 September sistledit år ang:de Fabri- försälgning.
que[u]ren Oijes gårds försälgning på öpen auction til den
mästbiudande, hvilken gård Manufacturcontoiret inköpt och
kostar 27 745 dahlér silfvermynt.
Retänckandet bifölls.
6:to. Justerades det upsatte extractum protocolli emot an- Justering,
sökningars uptagande om fatalier och deras återvinnande,
hvilket gillades.
7 :o. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens be- Linfrö
handelen
tänckande
af den 18 Marth 1766 angående linfröhandelen, ang:de.
hvarutinnan projecteras, att den genom en svensk commissionair
i Riga må drifvas, emot det att han till en början af
manufacturfonden undfår resepenningar, hvilket kunde uphöra,
så snart ett handelshus dertill blifvit inrättadt.
Frih. Cederhielm: Det är angenämt att höra, huru
näringarne kunna uphielpas; Riksens Höglåfl. Ständer hafva
väl tänckt på dem i allmänhet men icke i smått. Jag bör berömma
och tacka deputationen för detta långa betänckande,
så vida som det länder både till allmän och enskildt nytta.
Men ett skulle jag önska, nemligen att deputationen föreslagit
den person, som skulle resa, jämte försäkran att densamma
ej skall resa ut för att roa sig eller att vandra ikring af
nyfikenhet utan för att giöra det allmänna någon nytta. Jag.
294 1766, april 24.
Linfröhandeln.
finner, att denne saken aldrabäst kunde af Hans Kongl.
Maij:t besörjas.
Hr von Vicken: Deputationen syns syfta på någon
person, som de lär hafva kastadt sina ögon på; men jag tror
vara bäst, att cronan drifver denne handel, om ej köpmänner
vilja sig densamma åtaga.
Frih. Friedrich Ridderstolpe tackade Frill. Cederhielm
för dess yttrade välvilja samt ärindrade, att deputationen
framdeles lärer yttra sig ang:de qvestio qvomodo,
så snart detta bifalles.
Frih. Carl Ridderstolpe: Jag har trodt, att någon
dessein ligger härunder förborgad, så väl som i flere dylika
mål; och jag nekar ej, att linfrö är oss nödigt, men jag ville
för min del updraga Commerciecollegium att uti orten utse
någon kiöpman till denne handels drifvande; och på detta
sätt vill jag bifalla betänkandet.
Hr [von] Bromell: Jag vill ej, som Frih. Cederhielm
giort, skräma deputationer; ty jag finner, att deputation
har giort väl, som tänckt på vår linsådd; vi hafva tienlige
orter dertill, och borde anstalter långt för detta härutinnan
blifvit vidtagne, ty det länder ett rike till största förmån
i framtiden.
Hvad Frih. Carl Ridderstolpe tillstyrkt, bifaller jag aldeles,
nemligen att denne saken måtte ankomma på regeringens åtgiärd.
Frih. Grönhagen trodde bäst vara, om saken genom
Commerciecollegium förvisas till Hans Kongl. Maij :t att där
afgiöras, och fant Frih. Grönhagen onödigt vara att skicka
någon exprés utrikes endast för denne handels skull.
Hr Billberg: Det är föreslagit, att en commissionair
skulle skickas ut till att befordra linfröhandelen; men jag
tycker mig se, att linfröet då kommer att kosta mera än förut,
ty då blefve alla 1 :o pålagde att kiöpa det af honom; 2:do
tog han en skälig avance och ansåg det aldeles som ett monopolium;
det vore ju derföre bättre att uträtta det genom
en correspondent. Jag kan för min del ej bifalla betänckandet
utan conformerar mig aldeles med Frih. Ridderstolpes
tanka.
Hr Jennings holt före att denne sak nu redan blifvit
nog länge ventilerad; conformerade sig med Frihrr Ceder
-
Linfröhandeln. Manufakturkontoret.
295
hielm och Ridderstolpe och trodde, att man väl kunde finna
commissionairer emot 2:nne procent.
Hr Gyllensvärd biföll Frih. Ridderstolpes yttrade
tancka.
Frih. Ulric Scheffer ville lemna betänckandet och
giorde alenast reflexion, hurusom vi i synnerhet böra syfta
på handelns utvidgande i Öster sion; i Frankriket handlas för
4 millioner linfrö till Bretagne, och handelen drifves alena
genom holländare, hvarföre kunde icke svenskar härtill nyttias.
Hr [Löth-] örnschöld ville bifalla betänkandet,
hälst man hittills ofta haft orsak att klaga öfver elakt linfrö;
för öfrigit hoppades han, att denne författning ganska litet
skulle kunna gravera vahran, enskön t flere ledamöter giort
ett sådant inkast.
Betänckandet bifölls i så måtto, att Hans Kongl. Maij :t
i underdånighet anmodas att anbefalla Commerciecollegium
föranstalta, att å orten må finnas en viss handlande man,
som åtager sig en sådan commission utan publici kostnad,
till deras tienst som linfrö behöfva och honom derom anmoda
vilja.
8:vo. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens
betänckande af den 25 Martii 1766 rörande Mariaebergs fabriques
tillvärkningspremier.
Hvar jämte uplästes Kongl. Bibliothekarien Hr Schönbergs
memorial rörande samma ämne.
Ligger.
9. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänckande
af den 22 October 1765 ang:de visse föreslagne indragningar
på Manufacturcontoirets extra stat, nemligen:
1 :o. Handelsoeconomiecommissions kostnad
2. Holmans [a: Hallmans]1
2 800 d.
3. Hoflings assessorslöhn
3 600 d.
4. Direct. Odels dito
1 800 »
5. Directeur Olof Malmstein
1 800 »
6. Lector Nyrén
1 800 »
7. Klädesmakaren Schultz
600 »
8. Johan Cederfeldt
900 »
9 Hallstaten i Vadstena
900 dr.
10. Schef feriestaten
42 000 dr.
11. Professoren Liedbeck 6 000
Mariebergs
fabriques
tilvärkning.
Ang:de indragning
på
Manuf.cont.
extra stat.
1 Betänkandet.
296 1766, april 24—25. Manufakturkontoret.
Borg.st:s
deputation.
12. En scholaemästare 2 400 »
13. Bancobetientes discretioner årl. 800 dr k:mt
Och voro vid detta betänckande fyra särskildte separate
vota bifogade.
Härvid ankom en Borgareståndets deputation af sex personer;
Hr Borgmästaren R a m é e n, som förde ordet, anmälte
jämte ståndets vördsamme hälsning, hurusom Borgareståndet
l:o förehaft Secrete Utskottets extractum protocolli
om bancodeputerade, hvarvid ståndet i anseende till hufvudsaken
och antahlet af ledamöterne aldeles detsamma bifallit;
2:do hade äfven ståndet tagit i öfvervägande, huru och på
hvad sätt dess secreterare Hr Hagtorn måtte kunna hugnas
med något prof af ståndets ynnest och välvilja, hvarvid ståndet
för sin del funnit nödigt att honom hos de öfrige respective
stånden recommendera såsom förtient att hugnas
med assessors fullmagt; hvilket alt Borgmäst. Rameen på
det ömaste understälte R. o. A:s bepröfvande, hvarpå deputationen
afträdde.
Hr Schönberg sade sig finna mycket sällsamt, att
saker i andre stånd redan äro afgiorde, innan man vet deraf
hos R. o. A.
Hr Landtm, låfvade att genast föredraga detta Secrete
Utskottets extractum protocolli.
Den till skärskådande förevarande saken ang:de indragningar
på Manufacturcontoirets extra stat återtogs under
ventilation.
Och uplästes 1 Hr Samuel Wallens memorial och 2:do Hallings
memorial rörande samma ämne tillika med Prästeståndets
extractum protocolli ang:de detsamma.
Saken begärtes på bordet.
Hr von Bromell: Jag kan väl ej vara emot det, att
denne saken skall vila, men jag påminner mig alenast, hvad
Hr Bibliothekarien Schönberg nyss ärindrade; vi lägga den
ena saken efter den andra på bordet, medan som de öfrige
stånden afgiöra dem och således prsevenera oss. Jag ville derföre
bifalla Prästeståndets extractum protocolli jämte någon
recommendation för Cederfeldt.
Saken begärtes ånyo på bordet.
Och åtskildes derpå Höglåfl. R. o. A. kl. 2.
Boråshandeln. Tiondesättning.
297
Den 25 Aprilis 176 6.
Fredag.
Plenum kl. 8.
Justerades en dehl af riddarehuspleniprotocollet för den
16 Nov. sistledne.
1 :o. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af den
24 Aprilis sistledne ang:de åtskilliga städers besvär emot de
kringresande Borås stads borgare och handelsdrängar samt
deras handel.
Ligger.
2:do. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 27 Mars sistledne ang:de garnizoners ombyte i fästningar
enl. notification i 21 § af Riksdagsordningen.
Bifölls.
3:tio. Föredrogs Prästeståndets extractum protocolli af
den 9 Aprilis 1766 ang:de Magister Johan Branders befordran
till kyrkoherde i ett regalt gäld.
Bifölls.
4:to. Borgareståndets extractum protocolli af den 19 April Secreteraren
ang:de Secreteraren Lars Hagtorns recommendation till full-re^mmendamagt
och tour lika med assessorer i kongl, håfrätterne samt tion.
ostridig förslagsrättighet dertill, när han sig i underdånighet
anmäler.
Bifölls.
5:to. Föredrogs Protocollsdeputationens betänckande af Ang:de
den 17 Februarii 1766 ang:de Consistorii Academici i Upsala
förhållande vid förslag till den efter framledne Domprobsten hållande.
Doctor Asp ledige primarie theologiseprofession och domprobstesysslan
i Upsala.
Ligger.
6:to. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af Ang:de
den 13 Februarii ang:de tiondesättning i de biskopen oell nin^fsträghospitalet
i Strägnäs tillslagne socknar. näs stift.
Jämväl föredrogs Biskoppens Doct. Serenii memorial, derutinnan
han afsäjer sig all sin praetention uti detta ämne.
Saken begärtes på bordet.
Hr Landt m. trodde, att detta mål i dag kunde afgiöras.
Hr Wachs[ch] lager ärindrade, att all tiondesättning
graverar; och begärde derföre, att saken mätte få vila. Dess
-
Justering.
Borås
handelen
ang:de.
Garnizons
ombyte i
fästningar.
Magister
Branders
befordran.
298 1766, april 25. Tiondesättning.
Tijondesättningar
i allmenhet.
utom har både Biskoppen och hospitalet orätt uti sine påståenden,
och lärer väl något ytterligare härom ankomma ifrån
deputationerne.
Frih. von Essen: Jag har mig icke eller okunnigt, att
cronan lider af tiondesättning; men med samma skäl kan
man äfven påstå, att alla utgifter gravera, då de ej utgiöras
till cronan; och i detta afseende var det så mycket hederligare
giort af Biskop Serenius, som afsagt sig all sin praetention.
Hr Landtm, biföll, att cronan lider af tiondesättning,
men utbad sig R. o. A:s upmärksamhet; då
7 :o föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 19 Februarii sistledne angående tiondesättningens inrättande
på ett för cronan och landtmannen mäst fördelagtigt
sätt, hvarutinnan tillstyrkes att enl. Kongl. Maij :ts bref af
den 11 November 1756 till Cammarcollegium på alla ställen,
hvarest ingen stadgad tiondesättning blifvit giord, sätta cronans
förbehollne och odisponerade tionde under offentel.
uprop; så att hvarje sochens behollne cronotionde på 3 åhr å
rad under entreprenade till den mästbiudande uplåtes; att
medium af förre 6 åhrens sochnetionde blir insättningssumman
vid första auction, men vid sednare auctioner blir det
sednast bundne qvantum grund till insättningssumman, då
entrepreneuren sedan träder i cronans rätt till tiondens disposition
in natura eller efter öfverenskommelse med hemmansåboerne.
Hr Carl Wadenstierna frågade, huru lågt tionden
sättes, samt huru med medium af åhren förholles.
Hr Landtm, upläste ytterligare slutmeningen.
Frih. Carl Ridderstolpe ärindrade, att förut härvid
vore ganska oordenteligen tillgådt, men nu går det helt
olika, hälst medium af 6 åhr nu blifvit tagit till fundament
för de 3:nne åren.
Hr Ehrenhiel m begärte saken på bordet.
Hr Landtm.: Här är ej question om ständige tiondesättningar,
där de redan är etablerade, men där sådant ej hittils
blifvit iakttagit, har cronan mist ganska mycket, och
därtill tienar således detta project. Skulle nu detta ej bifallas
af oss, går det ej heller genom hos de 3:nne öfrige stånden.
Hr W achs [ch] lager: Jag är altid af den tanckan,
Tiondesättning.
299
att lika undersåtare böra niuta lika rätt; jag vet ochså, att
cronan har lidit, ty det har jag hördt både af Landshöfdingen
Bielcke och flere; men att hospitalet i Strägnäs lidit, det kan
jag ej förstå. Denne question kan dock rätt nu närmare utredas,
emedan jag tror, att Secrete Utskottet ej så grundeligen
har upgifvit skäl och bevis dertill.
Hr Eh renmalm: Detta är ett ömt ärende, och har
Secrete Utskottet vist sig mycket nitiske,
1 :o att en ständig laggill tiondesätning må etableras,
2:do att nu till början sådant må försökas på 6 år enl.
contract samt under vissa entreprenadevilkor.
Jag har dervid ingenting att ärindra utan bifaller aldeles
Secrete Utskottets project.
Hr von Post tackade Secrete Utskottet för deras härvid
använde möda men ärindrade, att lika undersåtare böra hafva
lika rätt, samt att där de som hafva tionde indelt på sine
löner, böra alla upodlingar komma cronan till godo.
Hr Landtm.: Våra interessen kunna vara differante,
och således blifver det svårt att få dem alla på en gång i
stånd, men det vinnes småningom, alenast grunden förut
kan vinnas.
Hr von Post: Jag har blott tänckt gifva anledning till
att eftersinna saken, och jag frugtar i anledning af det förra,
att fastän Biskop Serenius för sin delli afsagt sig all sin praetention,
så torde väl någon andelig fader ibland hans successorer
finna på utväg och anledning att inkräckita och påstå
sin rätt, kronan till skada.
Hr Lindelöf: Det är ganska väl tänckt af Secrete Utskottet,
att de vilja bringa en rätt principe till stånd härutinnan
ang:de tiondesättningen; till att vinna detta ändamål
och projectets värkställighet så håller jag före att det vore
nödigt vid entreprenadecontractet tillägga en clausul, nemi.
att Allmogen försäkras vid infallande missväxtsår att få lösa
spanmålen efter markegång.
2:do. Vore äfven nödigt att observera, att i Carelen icke
finnas några så kallade åkrar, i anseende hvartill skillnad i
författningen behöfves.
Secrete Utskottets extractum protocolli af den 19 Februarii
bifölls.
Hr Carp [e] lan ärindrade, att någon skillnad i denne
författning borde giöras i anseende till landsorterne.
Ang: de
bancofullmägtige.
Borgarest:s
deputation,
Ang:de
generalfält
tygmästere
embetet.
300 1766, april 25. Bankofullmäktige.
8:o. Uplästes Secrete Utskottes extractum protocolli af den
[18] April 1766 ang:de bancofullmägtiges giöromål sedan
sistledne riksdag.
Hvarpå ankom en Borgareståndets deputation af 6 personer.
Hr Westin, sorn förde ordet, anmälte jämte ståndets
vördsamma hälsning, att Borgareståndet under öfverläggning
förehaft tvenne Handels- och manufacturdeputationens
betänckande, det ena af den 14 Martii ang:de förmåhner för
handtvärkare, som arbeta i metall; det andra af den 11 Martii
rörande frihet för skickelige manufacturarbetare att idka
den handaslögd, de lärt, hvaröfver Hr Westin nu öfverlemnade
tvenne ståndets extracta protocolli af den 24 sistledne
April.
För öfrigit anholt han å ståndets vägnar, att ståndets extraotum
protocolli rörande Grosshandlaren Qvasts survivence
på tullrådssysslan måtte med första företagas och afgiöras;
jämväl begärte han, att Fiskeriedeputationens betänckande
om fiskeriefonden må få vila, tils ståndet derom fädt
aflemna sin tanka.
Deputation afträdde.
Hvarpå continuerades med läsningen af Secrete Utskottets
extract. protocolli.
Begärtes på bordet.
Hr [v o n] B r o m e 11 ärindrade, att det vore angelägit at
afgiöras.
Hr Jennings: Resten är ju förut afgiord; och att afsätta
fullmägtige kan ej vara så angeläget.
Hr [von] Bromell: Min tancka var, att vi skulle få
afgiöra saken, innan de 3:nne öfrige stånden toge den före;
till den ändan kunde vi ju få plenum i morgon.
Hr Landtm.: Det är redan aftalt med de 3:nne Talemännen,
att Secrete Utskottet i morgon skola sammanträda,
men om måndag eller tisdag kan det blifva plenum.
9:o. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den
3 December 1765 ang:de genralfälttygmästareämbetets framdeles
återbesättjande och förvaltning, jämte bifogadt särskildt
votum.
Ligger.
Hr Carl Wadenstierna anholt, att detta snart
måtte afgiöras, emedan sysslorne dagel. lida i Krigscollegium,
Kyrkoherde Kihlgren.
301
där sådane saker som oftast förekomma, hvilka en generalfälttygmästare
bättre kan förstå.
10 :o. Uplästes Protocollsdeputationens betänckande af den Kyrkoherden
21 October 1765 ang:de Consistorium Eclesiasticum i Lund, Kihl8rensom
den 3 Augusti 1763 uteslutit Kyrkoherden Magister
Kihlgren ifrån förslag till Ströfvelstorp och Ängsås pastorat
i anseende till en af lagmansrätten den 11 September 1755
honom gifven varning, jämte det honom ålagt blifvit att till
Secreteraren Axel Gyllenlood utbetala de hos honom deponerade
100 d:r silfver:mt, uti hvilket betänckande deputation
tillstyrker, det måtte Hans Kongl. Maij :ts i underdånighet
anlitas att anbefalla Consistorium, att sådant ej mera må
vara Kihlgren i dess befordran hinderligit, hälst han med utmärkt
heder och nit förestådt alla sine sysslor och ämbetes
giöromål.
Frih. Cederhielm: Jag för min del finner, att denne
saken tagit en trång utväg; ty jag vet icke, om Protocollsdeputationens
instruction lemnar dem frihet att recommendera.
Jag ser, att Kihlgren varit prästman, att han tagit emot
ett depositum samt att han velat men ej kunnat det vid viss
tid återbära; jag vet såleds icke, om han derföre är oskickelig
att vara präst, eller hvarför deputation funnit denne rättegång
ligga honom i vägen; för min del finner jag ej, hvarföre
det kommit att uptagas.
Hr Breitholtz: Såsom ledamot i deputation borde jag ej
få yttra mig; dock vill jag endast ärindra, att deputation ej
recommenderat men väl giordt observation på Kihlgrens lidande
samt föreslagit hielp deremot för framtiden.
Hr Wadenstierna conformerade sig med Frih. Cederhielm,
att alt detta vore onödigt, ty om saken skulle aprofonderas,
skulle man äfven se lagmansrättens dom.
Mig syns således bäst vara att ej befatta sig med saken,
om han är skyldig el:r oskyldig, ty han får framdeles altid
tilfälla att hos Kongl. Maij :t justifiera sig.
Hr [von] Nackreij förmente, att deputationen giordt
väl, som refereradt saken; dessutom hafva de ej recommenderadt
honom utan endast gifvit sitt yttrande och projecteradt,
huru härmed kunde förhollas.
Frih. Carl Ridderstolpe: Deputationen får väl
ej befatta sig med någons befordran men väl gifva sine observationer
på embetsmäners giöromål; såleds hade de bordt
302 1766, april 25—29. Kyrkoherde Kihlgren.
stadna vid Consistorium. Jag är derföre af den tanckan, att
hos Kongl. Maij :t i underdånighet anholles, att ingen i allmänhet
uteslutes ifrån förslag utan laglige skäl, utan att
nämna Kihlgren el:r någon annan.
Frih. von Essen fandt för sin del, att deputation
giordt rätt, samt biföll dess betänckande.
Hr Ehre nm alm: Det sägs, att Kihlgren klagat hos
Kongl. Maij :,t. Det blir derföre frågan, om saken der är afgjordt
eller ej.
Hr Jennings: Fast Kihlgren ej kunnat betala, så bör
han ej derföre uteslutas från förslag. Bättre Gud, eljest skulle
man hafva ondt om förslag.
Hr von Post trodde, att deputation ej bordt uptaga
saken; enl. deras instruction hafva de blott att giöra med
granskningar af ämbetsmäns giöromål men ej med recommendationer;
sorn nu detta hos Kongl. Maij:t är anhängigt,
så borde det till Justitiaedeputation förvisas; hvad brefvet
till Kungl. Maj :t angår, så ville han det bifalla, allenast det
blir generelt och anledning dertill tages af Kihlgren.
Hr Ehrenmalm: Deputationen bör ej få granska
Kongl. Maij :ts giöromål.
Hr Jennings: Det har jag ej heller yrkat, men väl att
deputationen skall granska Consistorii giöromål, som satt
Kongl. Maij:t bakom huset.
Hr Mölle rstierna conformerade sig med Hr von
Post.
Hr Carl Wadenstierna ville bifalla deputationens
betänckande och den proponerade proposition, jämte det att
bref afgår till samtelige consistorier att ej utesluta någon,
som äger rättighet till förslag. Jag har hördt säj as, att Kihlgren
har underskrifvit obligation med desse orden: Så sant
mig Gud hielpe etc., och då väntar jag af slag och föreställning
hos Prästeståndet emot Kihlgren.
Frih. von Essen ärindrade, att desse orden ej stodo
i obligation men voro skrifvne uti ett bref, som han produceradt
uti lagmansrätten men som lagmansrätten ej bordt uptaga,
samt begärte proposition på betänckandet.
Hr Jennings conformerade sig med Frih. von Essen;
väl är det straffbart af en präst att så förholla sig, men i
anseende till obligation bör man ignorera, att han är präst,
särdeles som de mera äro vane vid att taga än gifva. Consis
-
A. J. Raab. Rehbinder.
303
torium hafva derföre giort orätt, som uptagit denne saken
till Kihlbergs [o: Kihlgrens] mehn.
Betänckandet bifölls, dock att Riksens Ständer i anledning
häraf i underdånighet må anholla om Kongl. Maij :ts nådige
bref till samtelige consistorierne, att de ej utan laglige skäl
utesluta någon sökande ifrån dess tillständige rättighet till
rum på förslag.
11 :o. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den Raabs be29
Augusti 1765 ang:de Amiralitetscammarrådets Adam Jo- SYarhan
Raabs besvär öfver lidande genom flere vid förledne
riksdagar skedde befordringar; hvarutinnan för honom tillstyrkes
landshöfdinge fullmagt, heder och rang samt laglig
förslagsrättighet till befordran efter tour och ancienneté.
Frih. von Essen: Som deputation yttradt sig, att Cammarrådet
Raab varit olyckel., så vill jag af slå betänckandet
för att eij gifva dem dementie.
Betänckandet afslås.
12 :o. Föredrogs Secrete Deputationens extractum proto- Om Lieut.
colli af den 21 Martii 1766 om förseende i skrifningen uti con- Rh^ourders
firmationsfullmagten uppå en lieutenantsbeställning vid
Blå husareregementet för Frih. Rhebinder, i det att datum af
dess constitutorial orätts skrifvits den 31 Maij i stället för
Mars 1759 enligit Majoren Psilanderhielms honom derom
lemnade certificat.
Hr Carl Wadenstierna: Jag vill bifalla extractum
protocolli och det fägnar mig, att nu en majors attest
gillas, då i disputen om Stålhammar en generals attest ej
ansågs för gällande.
Secrete Deputations extractum protocolli bifölls.
R. o. A. åtskildes kl. 2.
Den 29 Aprilis 176 6.
Tisdag.
Plenum kl. 8.
Justerades till slut riddarehusprotocollet för den 26 No- Justering,
vember.
1 :o. Föredrogs Tulldeputationens betänkande af den 15 Generaltull
direction
April
sistledne angående visse omständigheter och författ- ang:(ie.
Ang:de Hr
Bilbergs sak.
10:desättning
i Strägnes
stift.
304 1766, april 29. Tiondesättning.
ningar, sorn förekommit vid den tillförordnade Kongl. Generaltulldirectionen.
Bifölls.
2:do. Ärindrade Frih. Grönhagen, hurusom R. o. A.
för 6 månader sedan giordt föreställning hos de öfrige stånden
angående Bilbergs sak, samt begärte, att derom må ytterligare
påminnas genom en deputation.
Hr Landt m. fandt detta vara billigt i anseende till Bilbergs
lidande; och upropades derföre genast deputationen till
de öfr. stånden.
3:tio. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 13 Februarii 1766 ang:de tiondesättning i de biskoppen
och hospitalet i Strägnäs tillslagne socknar i Lifgedinget.
I 69 § af Kongl. Maij :ts resolution på Allmogens besvär
vid 1756 års riksdag förklaras, att den tiondesättning, som
1726 i Lifgedinget giordts och 1730 blifvit confirmerad, borde
stå fast i de biskoppen och hospitalet i Strägnäs anslagne
socknar, men att domprobsten, lectores, gymnasii- och scholsestaterne,
som den ej antagit utan reserveradt, kunde niuta
tiondesättning efter öfverenskommande; men nu har Biskoppen
och hospitalet besväradt sig öfver desse resolutioner, eftersom
de aldrig dertill samtyckt, protesteradt deremot och
enl. Kongl. Maij:ts resolution af år 1737 begärt, att biskoppen
och hospitalet utan afseende på 1726 års tiondesättning
må få fortfara efter förra vanligheten, hvilket tillstyrkes, el.
och efter öfverenskommelse med proftröskning och ny tiondesättning.
Hr Gyllensvahn: Jag har bifallit det förra ang:de
tiondesättningar men detta känner jag ej; jag finner dock
likväl, att hospitalet har rätt, och jag tror det vara värdigt af
R. o. A. att hielpa de fattige, då cronan derigenom icke lider.
Hvad Biskoppen angår, så är det honom värdigt, att han
af sagt sig all sin praetention; men jag frugtar, att hans efterträdare
torde kanske vid tillfälle söka ut sin rätt. Jag
lemnar det i sitt värde, att Biskoppen afsagt sig, men om han
har lagen på sin sida, så tycker jag, att han borde få beholla,
hvad i stöd deraf honom tillkommer.
Hr Wadenstierna: Biskoppen syns ej hafva laglig
rättighet emot så många resolutioner. Hvad hospitalet angår,
så vill jag gierne bifalla den puncten, men för öfrigit måste
jag tillstå, att landets rätt vis a vis emot en präst är altid
Tiondesättningen i Strängnäs stift.
305
dispute underkastad, ehuru jag rätt väl känner rikets rätt
hos både präster och bönder.
Hr von Post: Hvad Biskop Serenius angår, så holler
jag för betänckeligit att afslå eller bifalla utan bäst tror jag
vara, om vi säija, att vi derom ej utlåta oss, efter han af sagt
sig sin prsetention, och således borna för oss det bästa vi
kunna.
Frih. Carl Ridderstolpe biföll Hr von Posts tancka
och ärindrade, att grunden och skälen äro lika [för]1 både
hospitalet och Biskoppen, så att om den ena får, så borde
den andre ej heller afslås, så framt han icke allaredan afsagt
sig sin ansökning.
Hvad rikets rätt angår, så har Secrete Utskottet vist sökt
att bevaka densamma; men som vi hafva fyra stånd, så händer,
att deras beslut ofta strider deremot, fastän vi dock böra
respectera dem.
Hr Carl Wadenstierna: Vi hafva rikets rätt etablerad
i våra lagar; och ehuru sällan händer, att 4 stånd kunna
vara emot hvarannan i den delen, böre vi dock varsamt
yrka rikets rätt. Hvad denne saken angår, så kan jag ej se,
att Biskoppen giort någon berömlig gierning, då han afsagt
sig sin förmente rätt, ty rikets rätt, grundad i lagen, var honom
derutinnan emot. Jag holler äfvenledes för betänckeligit
att bifalla hospitalet, ty deras prsetention strider äfven så
väl emot lag som Biskappens.
Frih. von Essen conformerade sig med Hr von Post.
Secrete Deputations extractum protocolli bifölls i den delen,
som angår hospitalet, men öfver den delen, som rörer
biskoppen, har R. o. A. med sitt utlåtande velat upskiuta,
emedan nuvarande Biskoppen Doctor Serenius sig för sin
dehl ifrån denne ansökning begifvit.
4:to. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af
den 8 Martii 1766 ang:de Lieutenanten Siöstedts lön.
Frih. Carl Ridderstolpe begärte, att detta mål ej
skulle afgiöras så, att lagarnes värdighet kom att lida, samt
förklarade sig aldeles emot något sådant retroactiv.
Frih. Carl Sparre: Siöstedt är en meriterad man och
en min krigscammerat; han kan ju få en lika summa, utan
att den kallas retroactiv löhn.
Extractum protocolli bifölls på det sätt, att denne fyllnad
1 Memorialprotokollet.
20t—580121
306 1766, april 29. Bankofullmäktige.
ifrån krigets slut 1762 uti den af Secrete Utskottet tillstyrkte
och af R. o. A. den 17 förledne Martii för Siöstedt bifallne
lieutenantslöhn må räknas sorn gratification men icke som
retrograderad löhn.
öfverseende 5:to. Öfver allmänne besvären utnämdes Hr von Post och
af allmenne Hr Ehrenhoff.
besvären.
Ang:de 6: to. Föredrogs det på bordet liggande Secrete Utskottets
mägt-s°görö- extractum protocolli ang:de hrr bancofullmägtiges giöromål
mål. sedan sista riksdag.
Hvar jämte föredrogs och uplästes bancofullmägtiges förklaringsmemorial
jämte allegaterne littera A, B, C, D, E.
Hr Carl Waden-st i. erna: Sedan j ag nu afhört bancofullmägtiges
förklaring, anseer jag för öfverflödigt att vidare
ingå deruti; utan vill jag nu endast anföra åtskilliga
mina tanckar angående den förkastade principe att förena
cronan och Banquen och jag skall kunna visa, att denne
principe icke är ny, utan att den har räckt länge.
Principen att binda tillsamman cronans och Banquens interresse
eller att så godt som förena dem till rikets styrka och
upräthollande är ingalunda skadelig; ty om vi gå tillbaka
till år 1720, så se vi då, att Banquen varit ganska medtagen;
då giorde Ständerne författning ang:de cronolåhnens betalning,
som alt bidrog till Banquens tillväxt och styrka. År
1738 funno [Riksens] Ständer godt och förmånligit för Banquen
att giöra låhn åt privata, deraf har Banquen tagit sin
mästa styrka till att kunna understödja riket. Och frågar
jag i anledning häraf billigt, om icke cronolåhn, då cronan
satt säkerhet, äro lika nyttige för Banquen som privatorum
låhn.
År 1668 beslöts, att Banquen skulle bistå cronan, om riket
feck krig med utrikes magter, om hunger, missväxt och dyrtid
inföll eller om statscassan skulle befinnas tom. Hvarföre
eller i hvad afseende kan det då ansees för skadeligt, om
Banquen kan hielpa cronan?
Således när främmande auctorer skrifvit och medgifvit,
att principen ang:de cronans och Banquens gemensamma interesse
är nyttig, och när tillika eftersinnas, att denne princip
räckt alt ifrån 1668 tills nu eller nästan i 100 år; så kan
den väl icke förkastas och ännu mindre ansees såsom ny.
Men om han till äfventyrs skulle ansees för skadelig, så
Bankofullmäktige.
307
frågar jag: Månne fullmägtige kunna straffas, för det de
fölgt [16] 98 åhrs praxis och för det de icke tänckt lika
med oss. Till exempel, i Krigscollegio äro vi väl inga så stora
jurister, men angående rustholl hafva vi en kongl, förordning
af år 1749, om hvilken vi hafva helt olika begrep; jag
kan dock icke se, att vi derföre kunna ansees såsom straffbare.
Application af denne liknelse till förevarande ämne är aldeles
riktig, ty bancofullmägtige hafva fölgt den principe,
som blifvit fölgd altsedan år 1668; de kunna således ej straffas
retroactive, för det de brutit emot 1766 åhrs principe, om
hvilken de ej ägt den ringaste kundskap; och huru skulle de
eljest kunna tillvitas med andra skäl.
Dock vare detta nog sagt angående sielfva saken. En consideration
får jag låf att tillägga. Vi hafva för detta tagit ett
beslut, nemi. att alenast hälften af deputerade i alla Riksens
Ständers värk skola hvarje riksdag ombytas, på det att ej
alla, som komma att tillsättas, må vara lika ovane och okunnoge
i sysslorne utan att de förre deputerade må kunna
handleda de sednare. Om nu detta Secrete Utskottets extr.
prot. skulle emot min förmodan bifallas, så skulle alla de
nuvarande afgå och nya förordnas i deras ställe, hvilket strider
emot vår förra författning; skulle åter deputerades rum
återbesättas af någre ledamöter i Bancodeputation, så undgå
de ej förebråelser att hafva giordt stolarne ledige för sin egen
skull.
Således tillstyrker jag enligit 1762 års författning, att
hälften af deputerade, nemligen de tvenne älste, böra nedlägga
sine ämbeten och undfå decharge men de 2:nne yngre
bibehollas, utan afseende på hvad de öfrige stånden om dem
besluta. Jag liter på R. o. A:s ädelmod i denne delen och anholler
om proposition häröfver.
Hr Gyllensvahn: Detta ämne har jag som ledamot i
Bancodeputation mer än öfverflödigt haft tillfälle att lära
känna; jag känner det också af grund och vill söka att utreda
och uplysa alla de puncter, som blifvit upgifne.
1. Naturen eller beskaffenheten af fullmägtigskap kräfver
1 :o att beskyddas af de, som befullmägtiga; 2:do att de saker
och ärender, som af fullmägtige uträttas, väl blifva uttydde.
Hos mig känner jag ingen böjelse, som på något sätt
strider häremot.
308 1766, april 29.
Bankofullmäktige.
2: do. Hvad föreningen eller combination angår, som varit
cronan och Banquen emellan och som Hr Wadenstierna påstådt
icke vara skadelig, får jag endast anföra, att detta
olycklige bandet har vållat, att Banquens hela vinst gådt till
cronan. Banquen har dessutom fabriceradt en större mängd
af bancosedlar, än den någonsin kunnan inlösa, hvaraf både
coursens raserie och varornes dyrhet draga sitt förnämsta
uphof.
Här invändes, att förbudet emot bancolåhn varit eller angådt
inga andre än sökte lån men icke de redan beviljade;
hvartill svaras, att enligit Secrete Utskottets extract. protocolli
af den 4 Martii hänger aldeles ej så tillhopa; dessutom
hade bancofullmägtige ej bordt reposera sig på det tryckte
utan på det sednaste af den 4 Martii, som egentel. var ett svar
till bancofullmägtige, både angående de anmälte och tillkommande,
som ock de öfrige på lista upgifne och begärte låhnen.
Dessutom hafva de i November månad gådt till Hans
Maij :t, ehuru Ständerne anhollit hos Kongl. Maij :t, det han
ej ville blanda sig i bancogiöromålen; då öktes inbetalningarne
till 8 procent i stället för 6 procent, och detta alt endast
för att sedan kunna låna Bancocasseuren Gottsman 18 d:r på
ducaten, 9 på riksdalern och 3 d:r på carolin.
Reglementet af år 1751 hörer ej hit. Således är det värkel.
ett lagbrott att på sådant sätt bevilja lån tvert emot Secrete
Utskottets befallning och tancka; och är det ganska hederligt
för Frih. Löwen, att han ej blandat sig deruti.
3:tio. År 1756, då caroliner upsades, skulle de tagas ut och
omsättas i riksdahler, då skedde stora omväxlingar, som jag
för den mig ålegande tysthet ej kan omtala. Detta är dock
nu under utarbetning.
4:to. Hvad Statscontoirets obligationer angår, så har de
äfven blifvit omsatte, hvilket Secrete Utskottet tydeligen upgifvit.
Ducatväxlingar behöfdes icke för Banquen, dock gafs 58
dahlér, ehuru Fr[h.] Löwen var deremot.
5:to. Hvad Gottsmans silfverhandel angår, så böra fullmägtige
äfven derföre svara samt gie skäl tillkänna, hvarföre
de utlemnadt till en deputerad en sådan summa att utväxlas
åt norrlänningar, samt huru det kommit sig, att Banquens
förlust blifvit så anseenlig.
Bankofullmäktige.
309
6. Hvad gratificationer angår, så har dermed gådt så vida,
att den, som varit känd för otrohet och tillgripit Banquens
medel, har icke alenast fädt accordera bort sysslan utan och
fädt i discretioner tid efter annan öfver 12 000 dahlér kopparmynt.
Fullmägtige säja sig härom hafva varit okunnige,
men hvarföre hafva de ej produceradt commissariernes protocoll?
Jo, ty de viste altför väl deraf, och i hr[r] commissariernes
protocoll af den 1 Deeemb. 1763 står vid qvartalsel:r
löningsstaten annoteradt, att N. N. ej borde niuta något;
i ett annat sådant protocoll står tydeligen, at fullmägtige
vetat deraf. Således hafva de ej varit så okunnige som föregifvits.
7 :o. Hvad hemliga räkningar angår, så har väl sådane blifvit
brukade förut; men likafult äro de emot reglementet;
commissarierne böra det veta, men icke få de stryka något i
sin pung, ej eller misstäncka eller tillvita andra.
8:vo. Hvad befordringar angår, så kom Secreteraren utifrån
och befordrades till prsejudice för dem, som voro innom
värket.
9:o. Angående Nya Ostindiske Compagniets värksilfver,
som compagniet i afräkning på den till cronan utfäste
förskott offereradt att betala, räknadt till 12 dahlér kopparmynt
lodet, så borde Fr[h.] Löwen svara derföre,
hälst Grosshandlaren Pettersen var deremot. Dessutom
anstår det en förmyndare illa att kiöpa eller handla med sin
pupill.
10. Hvad cronobetalningen beträffar, så hade de bordt tro
Statscontoiret om godt, så länge de ej hade skäl att misstro
dem.
11 :o. Slutel. har här blifvit åtskilligt ironice tält om detta
ämne; men jag fördristar mig försäkra, att vi ej upsökt något
emot fullmägtige, utan tvärt om hafva vi ej skönt hvarken
vän el:r ovän. Jag är ännu i stånd att visa dem deras
largesser, ifall de vilja komma up i Bancodeputation; ett helt
ark är redan fult annoteradt och mera är anmärkt. Och
hvad jag i denne delen har tält, det är alt enligit med mitt
samvete och som jag det inför Gud vill och kan försvara.
Jag vill äfven ej förbigå, hurusom fullmägtige utlånt 30
tunnor guld, ehuru det blef år 1757 resolveradt, att intet mera
än 6 tunnor guld skulle utlånas.
Äfvenledes har 1756 varit en så meriterad man till finnan
-
310 1766, april 29. Bankofullmäktige.
des, att han fädt ansenlig summa endast för dess viste fermeté
att giöra emot Ständers författningar.
Sist hoppas jag, att laglydnad hädanefter må bibehollas,
och begär jag derföre proposition om antalet af deputerade
till besparing i Banquens utgifter samt går icke derifrån utan
votering.
Enligit 13 § böra Secrete Utskottets upgifter om bancoärender
hollas tyste. Uti Secrete Utskottet har alt med enighet
blifvit afgiordt, och så hoppas jag, att det här skall afhandlas,
särdeles som detta extractum protocolli alenast är
upgifvit ad notitiam.
'Hr Schönberg: Bancofullmägtiges förhollande och
giöromål har af Secrete Utskottet ganska omständeligen och
med svåra utlåtelser blifvit afmålade, men med ännu svårare
färger har Hr Gyllensvan ansedt deras förhollande; men
som detta alt ej haft den lyckan att kunna öfvertyga mig, så
skall jag, så godt som ske kan, söka att framföra min tancka.
1 :o. Om vår rättighet att ventilera öfver detta ämne tror
jag aldrig att fråga kan yppas, sedan en så vidlöftig berättelse
blifvit till plena upgifven. Jag respecterar Secrete Utskottet,
men jag är därjämte mån om vår deliberationsrättigliet.
Dessutom lärer ej Secrete Utskottet redan hafva dömt
utan, som jag tycker, hafva de alenast pröfvat och utredt
saken samt upgifvit den till plenorum skärskådande.
Hvad sielfva saken angår, så är den örn, ty den rörer medborgare!
För partier har jag altid burit missnöje; de böra
så mycket möjeligt är undvikas, och såframt ej sielfve nöden
skulle tvinga vår frihet, så kunna de äfven undvikas. Att
detta ämne ang:de våra fullmägtige är vår ensak, tror jag
ej vara någon dispute underkastadt; särdeles som Borgareståndet
ändrat sine fullmägtige utan vårt minne och 1739
års samt sista riksdag gifva oss i den delen tillförlåtel. bevis.
Medborgares heder bör niuta hägn och beskydd, ty den är
äfven så örn som lif och ägendom. Secrete Utskottet har rättighet
att considerera sakerne de facto, men de böra också
handhafvas efter moraliteten.
1. Att combinera cronan och Banquen har varit en gammal
principe och bancofullmägtige hafva fölgt den och förra
praxis men böra i mitt tycke icke derföre tilltalas.
2. Hafva de lemnadt ut låhn
1 :o åt private,
Bankofullmäktige.
311
2:do åt Bancocasseuren Gottsman.
3:tio. Hafva de graverat Banquens debitorer med större
inbetalningsprocent, dertill hafva de haft skäl, och nuvarande
Bancodeputation har ej i någor måtto ändradt denne författning.
Hvad det 1 angår, så är det en stor skilnad emellan att utlemna
rester af beviljade låhn och att bevilja nya låhn, som
blifvit sökte; hvad åter det 2:dra beträffar, så har det blifvit
giort i en god mening. År 1752 stadgades, att bancoattester
skulle inlösas efter cours; när nu Gottsman ärböd sig dertill,
ägde han ju rättighet att lösa in dem efter författningen, men
som coursen då var hög, så lånte han derpå och förbehöll sig
att liquidera med Ständerne.
Banquen har i vist afseende vunnit härutinnan, ty 1 :o har
Banquen sluppit att betala speciemyntsinterressen, 2:o har
sedlarne icke råkat i utlänningens händer, som eljest kunnat
ske, ty till sådant holler jag före att de varit tienligast.
Hvad den med Gottsman ingångne silfverhandel angår, så
hafva fullmägtige förklaradt sig, att de behöft det till interessens
betalande. De hafva dessutom icke handlat utan
endast lånt och lemnat saken till Ständernes bepröfvande.
Dessutom kiöper ju Banquen up silfver som oftast i Hamburg.
3:tio. Anklagas fullmägtige för det de förvandladt 14 tunnor
guld. Desse 14 tunnor guld bestodo uti cronans obligationer;
och då Kongl. Maij:t bad om fördrag med deras inbetalning,
så hade fullmägtige ej mera än 2:nne utvägar, att
dröja med cronan eller att sälja cronans sedlar; det sednare
tordes de ej giöra.
Crediten och Ständers önskningar kunde icke heller hielpa
härutinnan, hvad utväg kunde då fullmägtige taga utom den,
de nyttjat.
4:o. De hafva inlöst ducater; och ingen anledning hafva
de haft att misstro bancocommissarerne; således skulle de
väl tro dem i den puncten.
5:to. Hvad liquidation angår med Bancocasseuren Gottsman,
på hvilken Banquen skall hafva förloradt, så hade de
ordres dertill af år 1762 i 21 § af Bancodeputations vid sista
riksdag meddelte reglemente.
6:to. Angående de nämnde extra belöningar, så äro de altid
brukelige. Jag har hördt, at en otrogen betient äfven‘blif
-
312 1766, april 29. Bankofullmäktige.
Prästest:s
deputation.
vit belönt. Hr Gyllensvahn har förment, att bancofullmägtige
vetat deraf, men då ingenting derom igenfinnes i deras protocoll,
så vet jag ej, huru sådant skall kunna dem påbördas.
För öfrigit har jag fädt veta, att denne otrogne betient förer
protocollet uti en Riksens Ständers deputation vid innevarande
riksdag.
7 :o. Hvad Lundmarcks medaille beträffar, så vet jag ej,
hvarföre det blifvit anfört, om icke för att öka antalet. Fullmägtige
hafva redan utredt denne puncten, och bör den derföre
lemnäs opåtald.
8:o. Att de hafva fört hemliga räkningar, tror jag ej kan
tillvitas dem som något brott, särdeles som de vid denne
riksdag varit brukelige.
9:o. De tillvitas äfven för det de giort åtskilligt utan coinmissariernes
samråd, och att de giort den otiensten och skaffat
sig en skickelig Secreterare; men det var aldeles fullmägtiges
ensak, så vida som han är hrr fullmägtiges secreterare
men icke commissariernes.
Härvid ankom en Prästeståndets deputation af 6 personer.
Probsten och Kyrkoherden Hellberg, som förde ordet,
anmälte jämte ståndets vördsamma hälsning, att Prästeståndet
förehaft Secrete Utskottets extractum protocolli ang:de
hrr bancofullmägtiges giöromål, hvilket de till alla delar bifallit,
samt i anledning deraf häfver ståndet 1 :o beslutit att
välja 2:nne nya fullmägtige uti Banquen, och 2:do att denne
Secrete Utskottets berättelse genom trycket må allmenheten
kunnig giöras.
Hvarpå deputationen afträdde.
Hr Schönberg continuerade.
10 :o Angående Ostindiske Compagniets silfver säjes, att
det blifvit för dyrt kiöpt och att Löwen felat, som setat öfver
saken och styrkt dertill, ehuru han var intressent uti compagniet.
Qvestion var här emellan Banquen och cronan men ej
emellan Banquen och compagniet; dessutom lärer compagniet
ej stort hafva vunnit härpå. Här har väl blifvit sagt, att
Grosshandlaren Petterssen förment kunna skaffa silfver för
10 dahlér lodet, men jag vet, att han aldrig budit det; dessutom
hade Banquen giort illa, om hon handlat med en kiöpman.
Bankofullmäktige.
313
Det som blifvit sagt, nemligen att silfvret blifvit utväxlat
åt norrlänningar, tror jag vara passeradt för sista riksdag.
Hr Gyllensvahn har slutel. äfven gifvit vid handen, att
han hade annoteradt up ett helt ark med andre förseelser,
som bancofullmägtige begådt; de måste otvifvelachtigt vara
af ringa betydel., efter de icke blifvit upgifne.
Men af alt det, som blifvit upgifvit, finner jag inför Gud
inga andra förseelser med bancofullmägtige än den enda,
nemligen att de ej fölgt nuvarande Ständers tancka; dock
som till besparing i Banquen för nyttigt blifvit ansedt, att
hvart stånd hädanefter ej böra äga mera än 2 fullmägtige,
så tyckes mig, att Hr Löwen och Apelbom, som senast tillsattes,
må få vid bancofullmägtigskapet qvarblifva men de
2:nne äldre afgå enligit 1762 års beslut med decharge, utan
afseende på hvad de öfrige stånden om våra fullmägtige besluta
eller dömma.
Hr Carl Tersmeden anmälte ett i detta förevarande
ämne af honom upsatt dictamen, hvilket han upläste.1
Hr Jennings: Såsom detta är ett vidlyftigt ämne, har
jag för att vinna så mycket mera ordning författadt mina
tanckar skrifteligen; vid Secrete Utskottets ext[r.] prot. af
den 14 Februarii om hushollningen innom Banquen har jag
sagt, att alla saker kunna considereras på tvenne sidor; detsamma
skall jag äfven i detta mitt dictamen söka att försvara
och bevisa.
Dictamen uplästes.1
Vid 5 § tilläde Hr Jennings, att den af Hr Gyllensvahn omtalte
vexling af silfver åt norrlänningar skedt för sista riksdag.
Frih. Cederström ville anmärka en och annan omständighet
vid bancofullmägtiges förhollande.
Ang:de principen att förena cronan och Banque har jag
flere tvifvelsmål; ty för cronan såsom låntagare har det flere
svåra sviter, emedan cronan råkar derigenom alt mera och
mera i giäld och skuld; för Banquen är denne principe ej
eller nyttig, det kunna vi hämta af förfarenheten och Secrete
Utskottets upgifter.
Hvad silfverhandelen angår, så lärer Secrete Utskottet hafva
anfört altting i den delen så grundeligen, att jag ej behöfver
ärindra någonting.
1 Saknas vid protokollet,
314 1766, april 29. Bankofullmäktige.
Att bancodeputerade löst in lottsedlarne, är emot deras
instruction och allmän säkerhet; der jämte var det oförsigtigt
att lösa in dem hela 10 månader förut.
Här har äfven blifvit påstådt, att detta ämne är aldeles vår
ensak; jag medger i anseende till att välja nya fullmägtige,
men icke kunna vi decidera om allmänt förtroende; således
beror den delen på Secrete Utskottet.
Och hvad angår den question, antingen vi böra hafva 2
eller flere fullmägtige, så bifaller jag Secrete Utskottets tancka;
ty vi böra ej derangera hushollningen innom Banquen
eller öka zedelpris; jag tror, att Secrete Utskottet i den delen
haft bästa uplysning att tillgå. Här har äfven blifvit tillstyrkt,
att cronan skulle emot säker pant få låna i Banquen
till sine behof; det hifaller jag, alenast panten är tillräckel.,
eljest ej; och en sådan qvestion håller jag före böra decideras
af Secrete Utskottet men icke af bancofullmägtige.
Frih. von Essen: Hade jag kunnat föreställa mig, att
en så klar sak som denne skulle vara tvifvelsmål underkastad,
så hade jag väl skrifteligen inkommit med deduction
om hela saken; men som jag ej kunnat spå någon sådan utgång,
så vill jag nu muntel. inför R. o. A. lemna mina tanckar
öfver förevarande ämne.
Här har blifvit sagt, att alla saker hafva tvenne sidor; jag
medger denne sattzen men finner tillika, att en sak kan ofta
vara lika, på hvad sida han vändes; sådan är denne, ty sanning
är aldrig mer än enahanda.
Den principen att combinera Banquen och cronan, hvad
tienar den till annat än att giöra och åstadkomma en blandning
af credit uti penningerörelsen; detta är aldeles emot
reglementet och Banquens stadgar.
För Banquens säkerhet har blifvit nödigt ansedt, att den
ej borde kunna disponeras af få personer utom Ständers samtycke
efter vissa stadgar; en sådan utgafs 1762 emot alla
slags låhn.
Fullmägtige hafva på flere sätt förbrutit sig; Lundmarcks
medaille är lappri; men det att de gådt ifrå Ständers föreskrift
och förbud emot alla låhn och beviljat sådane åt private,
det kan ansees såsom brott. Fullmägtige ursägta sig
med 1762 års kongl, förordning och skylla på commissarierne,
som af Bancodeputation fädt svar ang:de sådane låhn.
Men alla desse ursägter gälla icke, ty desse stadgar af år 1762
Bankofullmäktige.
315
äro differante, det sednare förbudet gafs på commissariernes
förfrågan, om upgifne låhn, derutinnan aldeles förböds
att dem utlemna; och ett sådant förbud hade icke bort vara
bancofullmägtige okunnigt, enligit Secrete Utskottets upgifter.
2:do. Hvad Gottsmans låhn angår, så vill jag inför Gud
tala sanningen; sådan som den är. År 1762, sedan bancolånen
blifvit förbudne och de gamla lånen hade gådt ut, har
Gottsman, som ägde nog stort lån förut, begärt ett ytterligare
större. Bancofullmägtige hafva i början varit deremot, men
sedan fingo de ny uplysning, och som de då funno, att Gottsman
var en god betient, som förtiente någon slags douceur,
så beviljades honom lån till dubbelt emot stadgarne på 3
tunnor guld och det på förhuden silfverpant, emot 3 procents
interresse.
Här har blifvit sagt, att bancofullmägtige härutinnan giort
ganska visligen, i det de fölgt 1752 års stadga om att inlösa
länebancocapitaler; men detta är ej någon inlösen af länebancocapitaler
utan ett rent lån, som icke på något sätt kan
skylas under författningarne. Jämväl har man invändt, att
Banquens styrka består i silfver och att denne operation derföre
var nyttig; men när man considererar, att detta silfret
ej kunde nyttias; utan tvert om att alla inbetalte procent häfdes
ut igen åt privata, så syns straxt skadan, som denne operation
tillfogadt.
Man har äfven påstådt, att fullmägtige ej försträckt något
nytt lån åt cronan utan endast prolongeradt ett af cronan
giordt lån i brist af förmåga till betalning; cronan har derigenom
blifvit hulpen, men alt detta tillhörde dock ej fullmägtige
att afhandla, hälst de äro lagbundne. Hvad ducaternes
inväxling angår, så har Secrete Utskottet sanfärdeligen
upgifvit altsammans; Blixenstrålile har anmält nödvändigheten
deraf, fastän det ej hängde så tillhopa. Och fullmägtige
hade äfven ej behöft vara så promte utan hade kunnat
anlita Wittfoht, som genast försträckte några, att anskaffa
de öfrige, om de hade behöfts.
Af Secrete Utskottets berättelse synes äfven klarligen, med
hvad förlust för Banquen silfverhandeln blifvit afslutad.
Hvad belöningar och discretioner angår, så äro de exempelvis
anförde till att visa, huru bancofullmägtige slösat med
penningarne, som de haft att vårda.
316 1766, april 29. Bankofullmäktige.
Angående befordringarne i Banquen, så har 1762 blifvit
beslutit, att en del sysslor skulle dragas in, men tvert om
hafva fullmägtige completterat staten. Jag medgifver, att
Secreteraren är skickelig, men han är ej den enda, som blifvit
befordrad.
I anledning af hvad jag nu anfört, tror jag R. o. A. vara
kunnige nog om saken.
Här har blifvit proponeradt, att de 2:nne äldre fullmägtige
skulle lincentieras och undfå decharge men de 2 yngre
qvarblifva.
Jag skulle ej vara deremot, om ej något difficulté yppats.
Secrete Utskottet har i sin berättelse tolkat sanningen
utan undantag eller afseende på personen.
Fr[h.] Löwen, som directeur af Ostindiske Compagniet,
var tillstädes i Banquen, då question var om afbetalning af
compagniets utfäste förskott. Här har blifvit invändt, att
denne handel skedt emellan compagniet och cronan, hvilket
dock icke så sig förholler, ty compagniet ägde silfvret, sorn
Banquen emottog; och således var Löven ägare af silfret;
han styrkte till att Banquen skulle emottaga detta värksilfver
för 12 dr lodet eller högsta riksdalers pris.
I följe af hvad anfördt blifvit synes klarligen, att Secrete
Utskottet mycket lindrigt handterat saken, ehuru de enl. 18 §
hafva magt att afsluta och döma.
Jag bifaller således extractum protocolli och begär proposition
ang:de antalet af fullmägtige.
Skulle något tvifvelsmål existera ang:de sanningen af det
jag anfört, om fullmägtige, så ber jag, att det må särskildt
skärdskådas.
Frih. Friedr. Horn: Då jag nu för R. o. A. skall tolka
mina tanckar i förevarande ämne, skall jag icke så mycket
beflita mig om vältalighet, som icke mera om ömhet för
sanning och för medbroder.
Då jag först hörde Secrete Utskottet[s] berättelse om
bancofullmägtiges giöromål, giorde det mig ondt att förnimma
sådant om så värde män; men då jag i dag
feck höra fullmägtiges förklaring, blef jag villrådig om sanningen.
Så mycket jag af discurserne i dag kunnat inhämta, har
jag ännu ej funnit hos bancofullmägtige något straffbart
förhollande utan ger jag dem fulleligen mit förtroende. Och
Bankofullmäktige.
317
ehvad de andre stånden om sine fullmägtige decidera, så
tillstyrker jag, att de senast tillsatte hr[r] bancofullmägtige
af R. o. A. böra bibehollas.
Man har tillvitit dem att vara orsaken till våra bancosedlars
misscredit.
Det är orätt att skiuta skulden på dem, så vida som vi sielfva
dertill varit vållande. Man behöfver allenast läsa engelske
gazetterne, så see vi genast, att man allmänt ibland oss tält
om vår Banques tillstånd och misscredit.
Alla Frih. von Essens skäl ang:de Bancocasseuren Gottsmans
låhn frappera mig aldeles icke. Så vida det var rena
förskrifningar, som borde inlösas med silfver efter cours,
så kan jag ej annat finna, än att fullmägtige i den delen
giort mycket visliga.
Jag är ej emot att domare granska saker, men när deras
ögon likna microscoper, så går undersökningen för långt; nu
är alt uptagit till och med det minsta; disere tioner och annat
smått finnas upgifne, och nämnes deribland en, som fådt
belöning, fast han varit otrogen; jag vet ej vist, huruvida
han värkeligen varit det eller intet, men det vet jag, att han
nu niuter Statsdeputations hela förtroende.
Hvad Secreteraren Schröders befordran beträffar, så är
han hederlig, käck och skickelig i sin syssla, så att ingen ännu
kunnat förkasta deputerades vahl.
Jag hade väntat af Frih. von Essen en betydligare uplysning
ang:de Ostindiske Compagniets silfver (och att Frih.
Löwen såsom directeur endock var ibland bancofullmägtige
tillstädes), än den han gifvit. Saken förefaller mig ingalunda
främmande, ty i fiohl var en question emellan begge compagnierne,
det gamla och nya, som af Kongl. Maij :t remitterades
till Secrete Utskottet, där den togs före änskönt flere
af ledamöterne hade del i compagnierne; comparation tyckes
mig aldeles vara applicabel till Frih. Löwen.
Hvad Tumbo pappersbruk angår, så lärer bancofullmägtige
väl giöra redo för sig i den delen.
Sluteligen tackar jag Secrete Utskottet för sitt nitfulla arbete.
Jag tycker dock, att det gådt nog långt, då det utstakat
straffet; de hafva ingen domsrättighet, hvilket sades, då
rådssaken sist var före. Aldeles nog hade varit, örn Secrete
Utskottet upgifvit sin berättelse om saken och låtit oss som
principaler yttra oss deröfver och dömma våra fullmägtige.
318 1766, april 29. Bankofullmäktige.
Detta är min mening, hvilken underkastas R. o. A:s bepröfvande.
Grefve Axel [von] Fersen: Jag har hittils ej velat
uppeholla saken genom något mitt yttrande; men som en
värd ledamot yttrat sig, att denne saken blifvit enhälligt afgiord
i Secrete Utskottet, så har jag funnit mig föranlåten att
ärindra, det jag vid deliberationerne derom i Secrete Utskottet
var af en annan tancka.
Fullmägtige hafva andragit flere skäl till sitt försvar. Af
alt, hvad jag hittils hört föreläsas, har jag ej kunnat finna
annat, än att fullmägtige fölgt ett gammalt systeme, nemligen
att Banquen borde hielpa riket och underholla rörelsen i
riket. Denne principen har räckt och blifvit efterfölgd alt sedan
år 1668. När nu deras afseende varit sådant, så hemställer
jag, om deras brott är så stort, att de förvärkat Ständers
förtroende. Jag tror icke, att de kunna dömmas för det de i
sin principe gådt längre, än vårt nuvarande tanckesätt synes
medgifva; dessutom lärer billigheten fordra, att vi se på deras
förra vandel och på deras med heder giorde tienster för
riket. Ty jag tror, att det skulle falla dem nog svårt att se
sin heder uppå gamla dagar ömmas till en dess sensiblaste
dehl.
I anledning af discourserne och 1762 års författning blifver
derföre min tancka, att de tvenne senast tillsatte bancofullmägtige
bibehollas men de 2:nne äldre, nemi. Praesidenten
Carleson och Etatssecr. Bentzelstierna, afgå med decharge;
och härifrån begifver jag mig icke utan votering.
Frih. [C.]1 Ridderstolpe: Vi differera uti våra meningar,
men det blifver angeläget att holla sig vid lagar och
grundsanningar. Grundvalarna böra helgas. Det gior mig lika
mycket, ehvad beslut R. o. A. täcks vidtaga, allenast jag
inför protocollet får yttra min ömhet för våra lagar och consititutioner.
En värd ledamot har sagt, att Secrete Utskottet gådt för
långt, då det utstakat straffet för bancofullmägtige, hvilket
dock tillhörer plena såsom principaler. Secrete Utskottets förfarande
härutinnan grundar sig på lagen, hvars förnämsta
syftemål är rikets bästa utan afseende på personer, och enligit
densamma har målet i Secrete Utskottet blifvit afgiord.
1 Memorialprotokollet.
Bankofullmäktige.
319
Jag vördar pluraliteten, änskönt den skulle skrida öfver lagen,
men ett är mig angeläget, nemligen att vi icke draga
oss undan lagen. Jag sestimerar personer, men jag vill endock
bevara grundstenen, att Secrete Utskottet beholler sin
mackt enligit lag, utan hvilken Sverige ej har något regeringssätt.
Att vi varit jäfacktige uti Secrete Utskottet, kan jag icke
finna, ty uti financiesaker, så vida som de angå alla, skulle
Riksens Ständer med samma skäl vara jäfacktige.
Hvad Fr[h.J Löwen angår, så var jag af en annan tancka
men måste conformera mig enligit pluraliteten.
Angående principen att combinera cronan och Banquen,
hvilken åtskillige ledamöter ansedt för att ej vara så skadelig,
vill jag som kortast anföra mina tanckar.
Jag holler före och inedgifver gierna, att det vore skadeligit
att aldeles skilja dem åt, men att giöra ett ägtenskap dem
emellan och sedan bryta pactum ante nuptiale är mera skadeligit.
Här har mycket blifvit sagt mot och med i denne saken;
jag vill blott yttra mig i hufvudsaken, som är lagens hälgd,
dess förackt och ruin vare ännu långt borta. Oförnekeligit
är, att bancofullmägtige åsidosatt lagen emot silfverlåhn;
2:do håfve de ju ökat indragningar på låhn; 3:tio utgedt
nya lån. Jag går förbi de 14 tunnor guld, som de lånt cronan;
ducatinväxlingen och alla discretioner, som de öfverflödigtvis
gifvit betieningen, såsom saker af mindre betydelighet
än de förra; huru kan då säjas, att Secrete Utskottet med
collegialisk myndighet handteradt saken; hafva de icke bordt
följa den dem af Riksens Ständer lemnade föreskrift.
Secrete Utskottets berättelse inneholler dels puncter, som
angå fullmägtiges förvaltning, dels §§, som tiena till uplysning.
Ehvad beslut, som R. o. A. härutinnan vill vidtaga, så
anholler jag derom, att lagen ej måtte eftergifvas; skulle R.
o. A. bibeholla hrr fullmägtige, så förbeholler jag mig att då
få säja min tancka.
Hr H a s e n k a m p f: Jag skall nu biuda till att yttra mig
för mitt fäderneslands bästa; jag behöfver ej taga Gud till
vittne om mitt rena upsåt, ty han är vår domare altid, både
nu och framdeles, utan rena och klara skäl och bevis skal
leda min tunga och mina tankar.
En god domare är bättre än lag. Bancoförvaltningen är ett
320 1766, april 29. Bankofullmäktige.
så granlaga ämne, att man med största capacite, flit och omhugsan
endå ej kan föresee flere betydelige omständigheter,
som där kunna förefalla; hvad under då, mine Herrar, om deras
tanckesätt differerat ifrån Secrete Utskottets tanckar,
som haft saken efteråt till skärskådande och således med
mindre besvär kunnat se deras begågne fehl än de sielfva,
då de af sysslor varit beständigt öfverhopade; sedan sakerne
händt, seer man altid lättare fehlén utaf utgången än i
början, då de värkstältes.
Att Secrete Utskottet äger mackt at eftersee och upgifva
saken till sitt sammanhang, är bevisligen sant. Men att vi
som principaler ha rättighet att afdömma, hvad som sålunda
upgifves, är lika klart och bevisligit. Det är en rättighet,
som plena ännu aldrig eftergifvit, och som de ej eller ärna
bortgifva; ty friheten består deruti, att vi sielfva få decidera.
Således hörer det oss till att i dag seja, antingen fullmägtige
böra afgå eller icke.
Jag declarerar, att jag för min del tror dem vara värdige
R. o. A:s förtroende, fastän de ej råkat på att följa den af
Secrete Utskottet omförmälte gagneligare principen.
Jag går med stillatigande förbi de upgifne förseelserne med
tienster och gratificationer såsom fehl af ringa värde och
vill endast holla mig vid de 14 tunnor gulds credit, som de
lemnat åt cronan, och Bancocasseuren Gottsmans låhn såsom
de betydeligaste.
År 1762 togs den författning, att Banquen skulle befrias
ifrån alla specielåhn; Gottsmans zedlar voro stälte på speciemynt;
fullmägtige kunde ej inlösa dem, eftersom coursen
var hög och eftersom de naturligit vis efter densamma borde
betala sine interressen. Fördenskull tyckes mig, att bancofullmägtige
giort väl. Banquen får nu i dess ställe 300 000
dalilers interresse, och ingen kan annat säja, än att panten
var god, ty zedlarne innehöllo speciemynt.
Jag medgifver, att bancofullmägtige sträckte lånsumman
längre, än de bordt, men conjuncturen var också granlaga i
anseende till 1763 års vålf ning i vexelsakerne; hade utlänningen
då fädt zedlarne om händer och begärt ut summan,
så hade Banquen oförnekeligen varit lidande.
Hvad de upgifne 14 tunnor guld angår, så kunde ej Banquen
få betalning för lånte 7/8-delar; hos private kunde de
ej heller utsökas, så vida som man ej kände personerne; och
Bankofullmäktige.
321
när härtill kommer, att Banquen redan hade att fordra af
cronan 100 tunnor guld, så borde desse 14 ej ansees som någon
objet, hälst cronan, som då gaf säkerhet åt Banquen för
en större summa, äfven kunde gifva för den mindre.
Secrete Utskottet har äfven anmärckt, att en af Banquens
otrogne betiente blifvit belönt med stora gratificationer; denne
otrogne, som här menas, heter Schewe, var aldeles icke
någon upbördsman utan Schildt var hans förman. Denne
sednare märkte väl någon vårdslöshet och brist men ville ej
exponera karlen, hälst penningarne skaffades till rätta; saken
blef derföre aldrig anmält hos fullmägtige, åtminstone
icke hos våra fullmägtige. Och som Banquen icke led det
minsta och ingen feck tillfälle att klaga på honom, så feele
han ej heller någon dommare, utan tog han en tid derefter
afsked och feck 1/3-dels mindre belöning än andre afskedstagande;
saken är aldeles sådan och af så ringa vigt, att den
ej en gång förtient omtalas.
Af en och annan ledamot har här äfven blifvit sagt, att
bancofullmägtige utväxlat silfvermynt för 15 dahlér, det
som kostadt Banquen uti inväxling 26; men detta passerade
för sista riksdag.
Sammanhanget deraf var, att skiljemynt saknades, hvaröfver
norrlänningarne i synnerhet klagade. Och lemnades derföre
ut en post riksdalrar till att hielpa dem och stilla det allmänna
missnöjet.
Detta är nu det hufvudsakeligaste, hvarföre bancofullmäglige
tillvitas. Jag vill just icke ingå i question, huruvida Secrete
Utskottet haft fog att så hårdt ansee fullmägtige; så
vida som jag ej ännu sedt några bindande skäl, hvarpå de
kunnat stödja sitt beslut. Men så mycket har jag sedt, att
inga svåra brott kunna bancofullmägtige påbördas. Jag är
derföre af den tanckan, att de 2 senast tillsatte bibehollas vid
sitt ämbete och R. o. A:s förtroende men de 2 äldre afgå med
decharge och säkerhet för sin förvaltning.
Hvad tryckningen af Secrete Utskottets ext. prot. angår, så
bifaller jag den, allenast att fullmägtiges förklaring och de
flere inkomne memorialer i denne saken äfven må få utgifvas
till försvar på deras sida.
Hr Carl Wadenstierna begärte underrättelse af
Hr Landtm., om icke dess mening skall sättas uti contraproposition.
21—580121
322 1766, april 29. Bankofullmäktige.
Hr Landtm.: Det är för mycket för mig att ensam decidera.
Hr Wadenstierna: Jag undrar värkeligen deruppå,
att Riksens Ständer efter en 15 månaders riksdag ej ändrat
den författning, som bancofullmägtige vidtagit, då de ökte
inbetalningen af utestående låhn, efter den säges vara så
skadel.
Jämväl har jag hört säj as, att Gottsman ej betalt sitt interresse;
det hafva vi god råd före, ty han har mera innestående
i Banquen.
Om Schewens balance hoppas jag, att ingen qvestion mera
lärer vara, hälst alt är betalt och Banquen skadelös.
Att fullmägtige växlat ut riksdalrar för 15 dr, bör nu icke
talas på, ty det passerade för sista riksdag och jag vill med
flit aldrig agravera brottet.
Rörande åter vår rättighet att deliberera och afgiöra detta
ämne, har jag upsatt ett dictamen, hvilket jag förbeholler
mig att få upläsa. Uplästes (Bil. 26).
Hr Durietz: Secrete Utskottet har efter deras instruction,
grundad i 13 och 18 § af Riksdagsordningen, eftersedt,
huru de af förra Ständer giorde lagar och författningar blifvit
efterfölgde; de hafva upgifvit, hvad som kunnat upgifvas,
endast af acktning för plena, utan att de dertill efter deras
instruction varit förbundne.
Saken tyckes nog tydeligen vara utredd genom discourserne,
dock vill jag nämna alenast några omständigheter.
l:o. Angående utlåningar så beslöts 1762, att inga sådane
i Banquen skulle tillåtas, hvilket hos plena blef bifallit; om
denne författning var nyttig eller ej, hörer icke hit.
2:do. Hvad Gottsmans låhn angår, så har han fädt låna
för 3 procent, då eljest nästan af alla andra gifves 4 1/2; jag
ville ej, att bancofullmägtige skulle lemna differencer eller
preferencer åt någon framför andra.
3:tio. 14 tunnor guld låntes till cronan. Om det var nödigt
för cronan, hörer till statsvärkets skärskådande, men oss
tillkommer det att se, huru fullmägtige derigenom öfverträdt
sin instruction. Skola de nu blifva dommare öfver sin egen
instruction, så lärer vi få se flere svåra consequencer; efter
min tancka böra de följa lagen.
Således, när nu Secrete Utskottet blott ansedt personerne
för mindre tienlige till desse ämbetens bestridande af den
Bankofullmäktige.
323
grund, att de öfverträdt lag och instruction, men ej ådömt
dem något vidare straff, så hoppas jag, att R. o. A. lärer bifalla
Secrete Utskottets extractum protocolli såsom med allmänna
säkerheten mäst öfverensstämmande.
Hr Landtm.: Såsom R. o. A. nu länge nog hafva sysslosatt
sig med discourserne, så ber jag örn tillstånd att få giöra
proposition.
Men förut är min skyldighet att justifiera Secrete Utskottet
uti den delen, som rörer principen att skilja cronan och
Banquen åt.
Secrete Utskottet har enligit 1668 års privilegier funnit
denne principen blifva både för riket och Banquen äfventyrlig
och skadelig, ifall den längre skulle continuera och följas,
och derföre hafva Secrete Utskottet styrkt till ändring i denne
delen.
Hvad åter angår den år 1762 af bancofullmägtige tillstyrkte
inbetalning på utgågne lån, så har Secrete Utskottet ej
kunnat lasta densamma; men att de penningar, som vid årets
slut enligit denne författning influtit, återigen utgeck i nya
lån, det har Secrete Utskottet ansedt för skadeligt.
Proposition: Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets extractum
protocolli.
Hvilken besvarades med Ja och Nej.
Hr Landtm, giorde derföre proposition till votering sålunda:
Den,
som bifaller Secrete Utskottets extractum protocolli,
skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Neij, så blifver antalet af fullmägtige hädanefter
tvenne, och de tvenne yngre hrr bancofullmägtige bibehollas
vid fullmägtigskapet, men de äldre tvenne fullmägtige
komma enligit 1762 års författning att afgå samt undfå vederbörlig
decharge.
Proposition gillades.
Frih. von Essen: Såsom ledamot i Bancodeputation
vill jag af holla mig från voteringen enligit lag.
Hr Landtm.: Lagen är härutinnan tydelig och klar, att
bancofullmägtige och all deras slägt böra sig atholia ifrån votering.
Hvarpå uplästes §•§ i Riddarehusordningen ang:de hvad
som vid voteringar bör iackttagas.
Justering.
Anmälning
rör:de bancofullmägtige.
324 1766, april 29—maj 3. Bankofullmäktige.
Hr Landt m. notificerade R. o. A., att en deras ledamot,
Cammereraren Bergengren, vore med döden afgången.
Och upropades sedermera af Riddare husfiscalen
de ledamöter, som under voteringen komma att sitta vid bordet;
hvarpå genast begyntes med upropen.
Under voteringen existerade någon dispute om voteringsrättigheten
för de hrr, som med Prästeståndets bancodeputerade,
Doctorerne Hausvolff och Werander, voro skylde men
nu ville votera, emedan i contraproposition frågan endast
till R. o. A:s deputerade blifvit limiterad. Hr Landtm.,
som härvid upkom, föreslog, att för att ej uppeholla voteringen
de omtvistade zedlar måtte läggas afsides och efter
voteringen om dem afgiöras.
Detta bifölls.
Då voteringsupropen voro slutade, hemstälte Grefve L agerberg,
om icke förr berörde zedlar måtte förseglas och
i godt förvar lemnäs, tills frågan om dem kunde afgiöras.
Detta värkstältes och zedlarne, 7 till antalet, lemnades i ett
af bordsherrarne försegladt convolut till Cancellierådet och
Riddarehussecreteraren Franc; hvarpå voteringszedlarne öpnades
och räknades, varandes Ja trehundradenijo och Nej
trehundradetiugufem enl. bilagde voteringsprotocoll1.
R. o. A. åtskildes kl. 10 om aftonen.
Den 3 Maij 176 6.
Lördag.
Plenum klockan 8.
Uplästes sista voteringsprotocollet.
Hr von Post förfrågade sig såsom ledamot i Expeditionsdeputation
om ledamöternes förhollande härvid, antingen
att detta skulle expedieras såsom alla andre expeditioner
eller afgå genom R. o. A:s extractum protocolli till bancofullmägtige,
som det skedt år 1739.
Hr von Vicken begärte denne fråga på bordet.
Hr Wadenstierna yrkade, att frågan ej måtte läggas
på bordet, eftersom deraf aldeles dependerar värkställigheten
af vårt vidtagne beslut.
1 Uteslutet här.
Beslutet örn bankofullmäktige.
325
Hr [v o n] Vicken: Jag bestrider icke vårt beslut men
tycker denne fråga vara tids nog att afgiöras, då saken förekommer
i Expeditionsdeputation.
Hr Schönberg ärindrade, att om denne fråga ej blir
deciderad, så kan dessförinnan ingen expedition ske.
Hr von Post: Jag tog mig den friheten att fråga för
Expeditionsdeputations skull, på det vi må veta, huru vårt
beslut skall expedieras, antingen genom deputation enl. påskrifterne
på löparen eller genom R. o. A:s extractum protocolli;
skulle jag härom icke blifva underrättad, ber jag,
att löparen må få vila, på det R. o. A:s rätt, då saken skall
expedieras, må kunna af oss vederbörligen bevakas.
Hr C. Hierta: Om vårt beslut skall vila, så begär jag,
att löparen också må få vila utan påskrift.
Hr Landtm.: Här har blifvit sagt, att frågan om expeditionssättet
skall ligga. Question är aldrig, bör aldrig och
kan ej heller aldrig vara emot vårt fattade beslut.
Hr Carl W a d e n s t i e r n a: Hr von Post har moverat
frågan om expeditionssättet, antingen genom Expeditionsdeputation
eller af ståndet ensamt genom extractum protocolli
till bancofullmägtige enligit sista riksdags bruk. Han
med mig är för det senare expeditionssättet, ty böra vi kufvas
af trenne stånd?
Jag begär derföre, att löparen må få vila, tills vi afgiort
sättet, huru vårt beslut skall expedieras, antingen genom enhälligt
beslut eller votering.
Hr von Böhnen: Jag känner ingen annan expeditionsmethod
än den, som plägar vara vanlig, nemi. att Expeditionsdeputation
expedierar enl. pluraliteten.
Frih. Claes W. Grönhagen: R. o. A. hafva ju altid
hållit sig vid lagens föreskrift; när vi tagit ett beslut, så bör
det vanligen påskrifvas; sedan går löparen till Expeditions^
deputation och expedieras där efter pluraliteten. När uti en
sak som i denne 1 stånd stadnadt emot 2 i olika tancka, bör
saken enl. pluraliteten expedieras efter 17 § i Riksdagsordn.
föreskrift.
Hvarefter denne § uplästes.
Jag kan således ej förena mig med de herrar, som bedt
Hr Landtm, att uppeholla expedition och att vårt beslut med
de öfrige stånden ej skall communiceras.
Hr Schönberg: Den upläste § omförmäler tydeligen,
326 1766, maj 3. Beslutet om bankofullmäktige.
att de saker, som röra privilegier, ej härunder begripas; det
är ju ett stånds enskildte sak om sine bancofullmägtige, således
bör ingen expedition ske, innan vi oss yttradt om sättet,
huru den bör ske, eljest påtvingas oss frenne stånds pluralité.
Hr Te rsmeden begärte proposition, att saken må få
vila och löparen också, tills vi tagit vårt beslut om expeditionssättet;
saken är så tydelig, att ingen tvist derom bör
kunna äga rum.
Hr Carl Wadenstierna bad R. o. A. eftersinna,
huru målet eljest skulle handteras, om ej denne fråga skulle
afgiöras.
l:o. Är Expeditionsdeputationen sammansatt af 4 stånd;
intet böra alla desse 4 stånd med sin pluralité expediera ett
mål, som blott tillhörer 3:nne stånd? Det vore emot billigheten.
2:do. Häfver R. o. A. altid sielfva expedierat sådane sine
enskildte mål utan andre stånds concurrence i beslutet. Jag
ber R. o. A. besinna sin egen heder, och jag hoppas af Hr
Landtm., hvars impartialité är allom kunnog, att han låter
saken och löparen vila, tils vi blifva ense om expeditionssättet.
Frih. Grönhagen: Saken är ju kommen ifrån Secrete
Utskottet, således bör den expedieras såsom alla andra secrete
utskottsmål, nemi. efter påskrifternes lydelse, genom Expeditionsdeputation;
det är ju och har altid varit vanligit;
men skola vi på detta sättet i hvarje sak ventilera öfver expeditionssättet,
så blifva vi sielfva expedierande, och slutel. så
ramlar regeringssättet öfver ända.
Hr von Vicken: Jag är öm både om vår heder och om
lagen; stånd böra ej imponera på hvarannan; saken bör expedieras
enl. lag eller hvila.
Hr Landtm, bad R. o. A. saktmodigt afhandla denne
saken. Det är aldeles en ny fråga om att vårt beslut skall vila;
vi böra med impartialité ventilera öfver frågorne i ordning;
men uplysas i alla främmande frågor, som ej höra till
saken.
Jag tror, att frågan om expeditionssättet hvilar utan att
vi uppehålla expedition.
Frih. von Essen: Här har aldra först blifvit frågat,
huru vårt beslut skulle expedieras; denne frågan begär
Beslutet om bankofullmäktige.
327
tes vila. Sedan har blifvit begärt, att löparen äfven skulle
vila.
Vi hafva lagar och böra efter deras föreskrift påskrifva
expedition; tids nog att taga vårt beslut, örn question moveras
af Expeditionsdeputation, ty vi böra ej förut gifva praejudicat,
att regeringssättet pericliterar.
Som löparen begärts vila, så ber jag, att contralöparen må
expedieras.
Hr Hasenkampf: Jag var till min olycka ej ännu hitkommen,
då första question i dag giordes om expeditionssättet;
när jag nu skall säja min tancka, så tror jag, att pluraliteten
lära äga magt att besluta, huru deras beslut skall expedieras;
men att giöra beslutet till intet, derpå vet jag intet
något exempel; tvert om är det vår ensak att giöra det gällande
enl. 1738 års Secrete Utskotts och pleni beslut; men
sedan frågan om expeditionssättet vilar, tyckes otvifvelachtigt,
att och löparen bör vila. Det är vår ensak, vår frihet och
vår egen rättighet att derom få yttra oss, hvaröfver jag begär
votering.
Hr Carl Wadenstierna uprepade Hr von Posts
förfrågan om expeditionssättet och ärindrade, att då question
härom hvilar, så kan ej expedieras. Vår frihet pericliteras aldeles
icke genom denne fråga, ty friheten består deruti, att
hvart stånd bibeholles vid sine laglige rättigheter; och då de
conserveras genom det föreslagne expeditionssättet, har ingen
skäl att klaga.
Hr Wadenstierna upläste extractum protocolli af år 1739
och ärindrade:
Då nu simple frågan om expeditionssättet hvilar, så begriper
jag ej, huru målet skall kunna expedieras; jag ber, att
slik advocatur ej må nyttias; och om enighet och goda skäl
ej häruti kunna värka, så begär jag votering.
Hr Jennings: Jag vill ej ingå i sielfva qvestion utan
vänder mig till Hr Landtm., hvilken såsom opartisk bäst lärer
kunna säja, huru saken skall kunna expedieras, då qvestion
om expeditionssättet vilar. Jag är icke emot att vi votera,
men jag tycker det gifver en så elak impression hos de öfrige
stånden, att vi först expediera och sedan votera om expeditionssättet.
Hr von Post: Jag har ej väckt denne frågan, hvarken
af kittzlighet eller ignorence, men blott för att få styrka i
328 1766, maj 3. Beslutet om bankofullmäktige.
Expeditionsdeputation. För 8 dagar sedan expedierades där
ett mål, deri R. o. A. ej fädt seja sin tancka; när jag nu ser
och sedt sådane svårighet, så har jag hemstält, huru denne
saken skulle expedieras; jag har ej begärt någon instruction,
ty den vet jag; men jag har hemstält, om expedition skulle
ske genom påskrift, och således passera Expeditionsdeputation,
eller om den skulle ske enligit förre praxis, genom extractum
protocolli ifrån Cantzliet.
Denne frågan vilar.
Huru skall målet då kunna expedieras? Jag ber, att R. o.
A. eftersinnar detta och tillåter, att löparen ochså må få
vila, på det att tiden ej frugtlöst må gå förlorad. Det är ju
icke ovanligit, att en löpare ligger oexpedierad öfver en plenidag,
då riksdagen varar hela 16 månader och deröfver.
Hr Gyllensvahn: Det vore med mycken grund, som
den värda ledamoten beklagade tidens myckna utdrägt vid
riksdagen; men det vore och vist, att merkeligen dertill bidroges
meddelst nya questioner och i förtid giorde förfrågningar
som denne, af en ledamot i Expeditionsdeputation,
ang:de expeditionssättet af ett hos R. o. A. senast afgiordt
måhl.
Han trodde det uti vår Riksdagsordnings 16 § tydeligen
vara utstakat, huru Hr Landtm, med de öfrige stånds Tahlemän
ägde öfverenskomma om hvilke saker uti ståndens plenis
skulle företagas, på det de i alla stånden måtte kunna, så
mycket möjeligt är, tillika afgiöras, samt uti 17 §, huru de
afgiorde borde expedieras, nemligen efter de fläste ståndens
beslut, hvarförutan det vore Hr Landtm, uti dess eed ålagt
att hafva noga vård och upsikt derå, att hvart och ett mål
måtte skyndesamligen till slut befordras.
Enligit desse anförde rum ur våra regeringslagar trodde
han den nu väckte fråga lätt kunna decideras, nemligen att
det hos oss senast afgiorde målet utan uppehöll borde enligit
lag och vanlighet expedieras, sedan vårt deröfver meddelst
voteringen fattade beslut till hvarje jota blifvit derå
skrifvit, hälst den ledamot, som numera satte sig emot samma
beslut, vore en rebell och lagbrytare.
Härvid upkom ett särdeles sorlande och oliud.
Det är icke nytt och ovanligt, att någon liten heta ibland
hos R. o. A. upkommer, och det har jag förut vid flere tillfällen,
sedan jag har den äran att beträda detta rum, ofta nog
Beslutet om bankofullmäktige.
329
sedt, men jag har därjemte anmärkt, att den endast värkar
oppeholld i deliberationerne och tidsutdräckt. Häfver någon
af Höglåfl. R. o. A:s ledamöter stött sig vid mitt nyss
giorde yttrande, så har min utförsgåfva varit otillräckelig,
och vill jag derföre min förre mening tydeligare recapitulera,
ehuru jag hoppas det vara fullkomligen i protocollet uptagit.
Jag trodde, att ledamöter ne i expeditionen, som veta enligit
sin instruction och lagar, huru de hos Ständer afgiorde
mål böra expedieras, icke behöfde sine stånds särskildte instruction
förut i något till deputation ej ännu inkommit mål;
utan att om någon förfrågan öfver expeditionssättet kunnat
upkomma, hos sielfva deputation, den derifrån till ståndens
plena borde inkomma jämte anmälan af hvarje stånds å
måhlet tecknade påskrift.
Jag har tahlat om hvad Riksdagsordningen i 16 § föreskrifver
ang:de Landtm:s och Talemännens rättighet vid
målens företagande och föredragande i stånden, och huru de
mål uti stånden antingen enhälligt eller genom pluraliteten,
som då utgiör hela ståndets beslut, blifvit afgiorde, sedermera
enligit 17 § uti Expeditionsdeputationen skola expedieras,
nemligen efter de fläste ståndens beslut, hvaremot det
stånd, som i skiljacktig mening varit, sedermera på intet sätt
sig sätta må.
Jag har äfven tält om, att Hr Landtm:s ed ålägger honom
att noga upsigt och vård derå hafva, att hvart och ett måhl
redeligen och ordenteligen handteras, rättrådeligen öfvervä.
ges och n. b. skyndesammeligen till slut befordras. Och som
jag anseer desse lagar som grundlagar, så har jag i anledning
af ingressen i Regeringsformen sagt, att den, som satte
sig deremot, borde ansees som en ifrån fäderneslandet afsöndrad
ledamot och lagbrytare, ty jag håller före, att om
någon skulle, hvilken jag dock tror, att hvarken jag eller
någon annan lärer vilja opponera sig emot eller stympa ett
antingen enhälligt el:r genom votering fattadt beslut, hvarmed
alla böra instämma, densamma giorde emot hela lagen i
dess sammanhang, då han giorde emot en så väsentelig dehl
deraf som vår Riksdagsordning.
Då nu frågan väckts om expeditionssättet, så har jag i anledning
af de anförde lagsens rum och till befordran af R. o.
A:s beslut, hvarmed jag aldeles instämmer, velat be Hr
Landtm, att med dess embetes myndighet befrämja måhlets
330 1766, maj 3. Beslutet om bankofullmäktige.
skyndesamma expedition efter den laglige och vanlige rnethoden.
Hvad jag hördt deremot anföras af något, som vid 1738
åhrs riksdag blifvit expedieradt rörande bancofullmägtiges
tillsättande af hvarje stånd, deraf kan jag, som den saken
ej känner, nu ingenting argumentera utan förbeholler mig
mitt yttrande framdeles deröfver, då hon förekommer.
Således, mine gunstige Herrar, går min mening endast derpå
ut, att vår lag måtte äga sin kraft och att i stöd deraf
vårt sista voteringsproposition och beslut äfven måtte äga
kraft och värkställighet. Men om vid expedition af detta mål
i deputationen några questioner skulle upväckas, som vore
stridande emot lagar eller rörde våra Privilegier, <så skall jag
då yttra mig om dem, då de i sin ordning ifrån deputationen
till oss inkommit.
Emedlertid tror jag, att vårt tagne beslut icke på någon
laglig grund kan uppehollas utan påskrift eller att deröfver
lär kunna voteras; men skulle öfver den först moverade frågan
om expeditionssättet någon ventilation blifva, hvaröfver
R. o. A. sig icke annars kunde förena, så anholler jag äfven,
att vi deruti genom omröstning måtte få utröna R. o. A:s
tancka.
Hr Schönberg: Sedan expeditionssättet nu blifvit lagt
på bordet, så skall det väl en annan gång derom ventileras.
Hvad sielfve saken angår, så har man ofta hört ventilationer
om huruvida beslut skall vara gällande eller icke;
discurserne vid detta tillfälle luta temmel. noga ditåt; jag
tror dock icke, att någon lärer vara så undergifven de 3 stånden,
att han enligit Hr Gyllensvahns mening kan förtiena
namn af lagbrytare. Att denne saken är aldeles vår ensak,
kan icke disputeras, ty han är af olika beskaffenhet emot alla
andra.
17 § i Riksdagsordningen har blifvit åberopad som skäl
emot det föreslagne expeditionssättet, men där undantages
ju tydeligen alla privilegiimål.
Questioner om väre fullmägtiges af- och tillsättande är
visserligen ett privilegiimål; således hafva vi haft fog att taga
vårt beslut i den dehlén ensamme, och jämväl kunna vi
ensamme yttra oss öfver expeditionssättet. Jag för min del
ber, att för min räkning i protocollet må införas, det jag
ingalunda kan emot lag och ståndets värdighet tillstyrka nå
-
Beslutet om bankofullmäktige.
331
gon påskrift på löparen, innan vi fädt decidera, huru vårt
beslut skall expedieras.
Frih. Grönhagen: Hr von Post har såsom anledning
till sin förfrågan åberopadt sig en sak, som blifvit expedierad
utan att R. o. A. deröfver fädt sig yttra.
Sielfva saken var visserligen afgiord, med [o: men]1 han
lärer hafva ment et extractum protocolli med någre tilläggningar,
där R. o. A:s påskrift fattades; men som saken 2
gånger redan hade passeradt R. o. A:s plenum, så befants
onödigt, att den 3:die gången skulle remitteras. För öfrigt
hoppas jag ej, att sådant skall hända mera.
Hr Ekenberg: Här af handlas i synnerhet tvenne frågor:
1
:o om expeditionssättet,
2:do om att löparen skall vila, tills question om expeditionssättet
blifvit afgiordt.
Hvad 1 puncten angår, så hvilar den enl. en ledamots begäran.
Hvad den 2 angår, så emedan den är så förknippad
med den förra, att ej de kunna åtskiljas, så vore bäst, om den
äfven finge vila.
Frih. Ridderstolpe anholt om att tiden ej måtte gå
förlorad genom flere discourser i detta ämne; biföll, att både
sielfva löparen och frågan om expeditionssättet måtte vila,
men sade sig altid vilja respectera pluralitetens beslut;
och ärindrade, att om R. o. A. skulle votera i detta ämne, så
drager sådant ut på tiden, och riksdagen når aldrig till sitt
slut.
Hr Landtm, anholt äfven, att discourserne måtte uphöra,
eftersom han nu ärnade giöra proposition, hvilken innehöll,
att hela saken till nästa plenum måtte få vila.
Proposition besvarades med Ja.
Frih. von Essen giorde sin reservation emot denne
lag in casu samt declarerade, att han ej tager någon dehl i
beslutet att hindra vårt genom votering vidtagne besluts expedition,
och trodde, att ståndets rätt och värdighet ej kan
säj as periclitera, ty om än löparen påskrifs, kan den dock
ej expedieras af deputationen emot ståndets Privilegier. Således
holt Frih. von Essen för äfventyrligit steg att afholla
påskrift af vårt beslut på löparen.
1 Memorialprotokollet.
332 1766, maj 3. Beslutet om bankofullmäktige.
Hr Garl Wadenstierna: Saken kan ej sägas genom
denne lille utdrägt vara vållande dertill, att vår rätt pericliterar;
men väl skulle den kunna periclitera, om frågan
ang:de expeditionssättet ej afgiordes. Ty
1 :o hafva vi ej yttrat oss, om saken kan expedieras genom
påskrift eller om vi böra expediera honom genom extractum
protocolli.
2:do. Sitta 3 stånd i Expeditionsdeputation, som öfverrösta
våra ledamöter i sådane saker, som röra vår rättighet och
våra Privilegier.
Således och som R. o. A. hafva uti sin lag och i förnuftet
grundad rättighet att yttra sig härutinnan såsom en dess
ensak, så följer äfven otvifvelachtigt, att då qvestion om expeditionssättet
vilar, så bör ej heller löparen genom påskrift
expedieras. Jag vill aldeles icke uppehålla vårt beslut el:r
ändra det till någon dess dehl, ty ingen har ännu vist sig
dertill benägen.
Frih. Cederström conformerade sig med Frih. von
Essen och reserverade sig, att intet voteringsbeslutet må sättas
i qvestion eller ändras.
Hr Volte mat begärte tydelig försäkran om saken,
nemligen att både qvestion om expeditionssättet och löparen
må få vila och dessförinnan ingen påskrift eller expedition
ske.
Hr Linderstedt trodde, att om saken vilar, så kunde
ingen expedition ske.
Hr [von] Nackreij holt före att om den 1 question
ang:de expeditionssättet vilar, så bör äfven löparen vila, ty
den kan ej expedieras utan att vi yttra oss om den 1 question.
Hr Landtm, proponerade, att begge sakerne må få vila.
Hr Jennings begärte tydelig proposition öfver discourserne.
Hr Landtm: Bifaller R. o. A., att bägge frågorne, både
den som angår expeditionssättet och sielfva expedition, må
få vila till nästa plenum.
Hr Jennings: Jag har enligit discurserne begärt tydelig
proposition. Om ej det sker, kunde man misstäncka Hr
Landtm :s oväldighet och tro något derunder ligga förborgat,
som giorde vår öfverläggning om intet.
Ftih. Ridderstolpe: I then ställning, saken först
stod, då en ledamot i Expedition begärte lius, huru han i Ex
-
Beslutet om bankofullmäktige.
333
peditionsdeputation skulle skicka sig, kunde expedition här
lika fult skie, efter det var 2 olika actus, nemi. huru expedition
här skulle skie och huru ledamöterne i Expedition
skulle skicka sig, då saken ankommer. Men nu då frågan
existerar, huru och på hvad sätt expedition härifrån bör ske,
antingen genom påskrift eller genom extractum protocolli,
och bägge frågorne läggas på bordet, så borde vi lätt komma
ifrån en sak, där votering ingalunda behöfves.
Hr Voltemat: För säkerhetens skull begärte jag tydelig
proposition, och hade jag dertill grund af frågan om expeditionssättet,
sorn redan vilade; som jag nu är trygg om
att ingen expedition kan ske till härnäst, så är jag trygg och
förbeholler mig således, då saken förekommer, att få säga
min tancka.
Hr Gyllensvahn: Hvad reservationer angår, så handlas
derom i 18 § i Secrete Utskottets instruktion]. Äfvenså
böra de här in pleno giöras. Men att begära sina ord in i proposition,
det holt Hr Gyllensvahn för onödigt, särdeles som
han ärkände proposition tydelig och klar utan reservation.
Frih. von Essen: Jag vill aldrig mera reservera mig
mina tanckar, om det ansees för olagligt, utan vill jag beholla
dem för mig sielf och ej qvälja R. o. A:s beslut. Jag tror
dock, att proposition är så tydelig, att den till fullo garanterar
R. o. A. sin deliberationsrättighet till nästa plenum.
Hr Wadenstierna ville ej qvälja R. o. A:s beslut
utan blott som Frih. von Essen förklara sin mening.
Frih. Ridderstolpe: Att en, som är i skilj acktig mening,
må, då en votering skier, sin tancka till protocolls
sättja, hade han aldrig bestridt; thet ordet reservera trodde
han likväl ej böra brukas, men aldra minst vore lagen före
att den, hvars mening går in i beslutet, får med contrareservationer
utöfva sin riksdagsmannarätt, ett sätt att then utöfva,
som han bad måtte jämnföras med lagarne om thess
utöfning, på det att ej under lagarnes nitiske åberopande deras
kraft måtte uphöra och omsider försvinna.
2:do. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens
betänckande af den 5 Februari ang:de Manufacturcontoirets
tillstånd och förvaltning alt ifrån 1727 till 1764.
Hr Hasenkampf ärindrade, att denne berättelse borde
jämföras med den berättelsen, som Manufacturcontoirets
fullmägtige ärna att trycka.
334 1766, maj 3. Beslutet om bankofullmäktige.
Hr Tersmeden: Här har blifvit låfvat et annat betänckande
ang:de den nytta, som Manufacturcontoiret åstadkommit.
Som nu detta alenast handlar om utgifterne, så kan
detta vila, tills det förra hinner inkomma, och då tryckas på
en gång.
Härmed instämde Frih. Bung e.
Grefve [von] Fersen bad jämväl, att detta måtte få
vila, ty han holt före att då någon berättelse kommer ifrån
Riksens Ständer, så bör säj as, hvad den eller den inrättningen,
som berättelsen handlar om, har kostadt, och för det
andra hvad nytta och båtnad riket haft deraf. Men denne
upgifne är stympad och afhandlar blott den förra delen.
Skulle den nu gifvas ut, så uträttar man dermed ingenting
annat än indisponerar nationen, till att kullkasta manufacturer;
derföre bör berättelsen fullkoml. vara grundad på
sanning.
Frih. Ridderstolpe anholt jämväl, att denne må få
vila, tils de öfriga berättelserne om Manufacturcontoiret hinna
att komma in till plena, ty han ville icke draga nationen
ifrån kärlek till manufacturer, af hvilka de angelägnaste
böra bibehollas, oansedt det skulle ske med någon känning;
dessutom ville han, att det allmänna skulle uplysas både
om utgifterne och om nyttan, som riket haft af desse utlagde
medel.
Saken vilar.
Ang:de 3:tio. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
rets^regle'" den 22 April 1766 öfver bruksägarnas underdånige påminmente.
nelser rörande Jerncontoirets inrätning, som de vid Riksens
Ständers öfverläggning om nytt reglemente funnit skyldige
att upgifva.
Bifölls såsom bihang till det förre bifallne reglementet.
Bevillningen. 4:to. Föredrogs Bevillningsdeputations betänckande af
den 30 April med hemställande, om icke Riksens Ständer
behaga låta sig förelägga och antaga den gamla bevillningen
med nödige dervid tillgiorde jämckningar, hvarefter deputation
vill upgifva projectet till bevillningen.
Frih. Bunge: Jag har icke något att påminna vid betänckandet,
att det må remitteras till Secrete Utskottet, men
anmärker dock såsom en tilläggning, att vi anmoda Secrete
Utskottet att tillse, det vid indragningar ej så många må
blifva lidande. Ty om på 4 år ej behöfs att betala det, som
Bevillningen.
335
man kan vänta med i 24 år, så vore ju det bästa att vidtaga
de drägeligaste utvägarne. Dessutom, ju fortare betalningarne
sker till Banquen, ju mera minskas zedelstocken och roulancen,
vahror falla och cronan tappar af markegången, folket
slutel. råkar i fattigdom och gå sist ur landet.
Hr Landtm.: Det består här af 2:nne delar; 1 om gamla
contributioner; denne delen tycks mig kan bifallas.
Hvad den andra angår, så hörer den Secrete Utskottet till;
dessutom betalas icke några capital till Banquen utan blott
interressen.
Hr von Vicken ärindrade jämväl, att man borde jämka
med inbetalningar, så att ingen må blifva lidande, och dervid
hafva i synnerhet afseende på provincierne och deras åtskillnad
sins emellan.
Hr Landtm, upläste, att deputation redan håller på att
jämka inbetalningarne.
Frih. Ridderstolpe ville ej bifalla någon bevilning
förut och det af 2:nne considerationer:
1 :o. Frugtar jag, att om vi säja a först, så få vi sedan låf
att seja a, b, c, d. Derföre vill jag ej bifalla detta, innan resten
förut upgifves. Det är väl sant, att vi böra hielpa riket,
dock i proportion efter råd och lägenhet.
2:do. Att Secrete Utskottet skall jämcka och taga af folk
deras inkomster, det må de sielfva giöra; jag gior det icke, ty
jag vill ej samka missnöje på mig; men blifver blott question
om bancointeressen och ej om capital, så kan deraf icke
tillskyndas någon brist på medel.
Jag förbeholler mig dock, att jag må slippa bifalla någon
bevillning förut, innan altsammans är upgifvit.
Hr Landtm: Samma prsecaution har deputation tagit
för att få grund till bevillningen.
Uplästes.
Frih. Ridderstolpe påminte, att det ordet antaga
må gå ut.
Hr Landtm, anmälte, att han haft mycket att giöra med
de 3:nne öfrige stånden i deputation att få detta till grund.
Hvad stagnation angår, som skulle ske genom hastige indragningar,
så hoppades han ej, att Secrete Utskottet dertill varit
vållande.
Grefve Axel [von] Fersen: Sedan jag afhördt, hvad
Hr Landtm, anfördt, så tror jag, att vi kunna ingå på detta
336 1766, maj 3.
Bevillningen.
nödiga fundament, hvarpå deputation sedan kan jämka det
efter omständigheterne, och bifaller jag derföre, att Hr
Landtm, må giöra proposition.
Hr [von] Nackreij biföll i anseende till 1 puncten,
att contribution af år 1762 må tagas till grund; ordet antaga
tyckte han dock böra gå ut och i dess ställe projectera
en ny.
Hvad 2 puncten angeck, biföll han aldeles Frih. Ridderstolpes
tancka, nemi. att indragningar må af stånden sielfva
vidtagas, hälst han ej ville vara den, som skulle ådraga sig
det allmännas klagomål.
Hr Göös frugtade, att om bevillningen skulle jämkas, kunde
riket kanske komma att mista en 4 a 5 tunnor guld.
Hr Carl Wadenstierna: Betänkandet angår 1 :o
projectet att hielpa rikets behof, 2:do att förekomma att
med gäldens betalande ej må draga långt ut på tiden.
Altför stora inbetalningar äro visserligen skadelige, men
om hut är att förhielpa riksdagen till snart slut, så vill jag
utan jämkning bifalla den gamla bevillningen utom bevillningen
på brenvin, hvilken borde jämkas, ty eljest blifver
hela bevillningen obetydlig.
Hr Landtm.: Hela bevillningen utgiör blott 30 tunnor
guld, 40 rester dock utan något capitals afbetalning; detta
sednare blifver öfverläggningsämnet för Secrete Utskottet,
hvarom de skola gie up sina tanckar; få se huru de kunna
gå i land dermed.
Frih. Ridderstolpe påminte, att vi ej böra bifalla
betänckandet annars än att jämkningarne må till bepröfvande
och antagande upgifvas, ty eljest bindas vi af de frenne
stånden att bifalla deras jämkningar.
Hr Wachs [ch] lager: Att contribution behöfs för riket
är en afgiord sak. Men om vi, förrän jämkningarne upgifvas,
antaga projectet, så kunna vi sedan ej mera contracarrera,
om de trenne öfrige stånden skulle vinna genom
jämkningarne; således är jag af den tanckan, att vi upskiuta
med vårt yttrande, till jämkningar blifvit oss upgifne.
Hr Landtm, upläste slutet af betänckandet och ärindrade,
att de 3:nne stånden varit emot all bevillning och gifvit
extractum protocolli deremot, dock likväl hade Hr
Landtm, arbetat och fädt dem så långt, så att de velat ingå
i detta projectet; om detsamma nu ej bifalles, så viste Hr
Bevillningen. Charta sigillata.
337
Landtm, ingen råd, om än R. o. A. skulle sätta den käckaste
att dermed skaffa.
Hr [von] Nackreij ville bifalla [17]62 års contribution
men ville icke bindas af prseliminairerne, då han ännu
ej sedt de föreslagne jämkningarne.
Frih. von Essen: De trenne öfrige stånden hafva giort
nog svårigheter vid att bifalla projectet. Landtm, har nu i
deputation med möda kunnat förmå dem att bifalla, det deputation
må taga detta projectet till grund och hemställa det
ståndens bepröfvande. I anledning deraf kan således bevillningsprojectet
sedan upsättas, ty eljest skulle därmed draga
för långt på tiden. Jag anholler derföre, att betänkandet må
bifallas.
Hr Landtm, giorde proposition med bifall på betänkandet,
hvilken besvarades med Ja och Nej.
Hr [von] Nackreij ville bifalla betänkandet med
förbehöll, att vi framdeles få yttra oss öfver projectet, ty
han ville ej antaga det, innan han hördt dess innehöll.
Frih. Ulric Scheffer ärindrade, att vi ej kunna få
något project, om vi ej samtycka till detta preliminaire.
Hr Jennings var af samma tancka men ärindrade,
att Frih. Ridderstolpe och Hr Nackreij tror det ordet antaga
vara för apodictice sagt, hvarföre de i dess ställe vill
tillägga till bepröfvande.
Hr Landtm, anmärckte, att deputation ej ment annat
än de 30 tunnor guld, som utgiorde förra contributionssumman.
Betänckandet bifölls med tillägning, att deputationen må
den uti 1762 års bevillning utsatte hufvudsumma till grund
antaga, i förmodan att de öfrige respective stånden dermed
instämma.
Hr Landtm, frågade, om någon deputation skulle med
detta beslut afgå till de öfrige stånden.
R. o. A. trodde bäst vara att ingen deputation härom till
de öfrige stånden affärda.
5:to. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 4 Martii ang:de chartse sigillataearrendets (som ge 126 505
i stället för 112 100 i arrende enl. contract af den 16 Nov.
1763) anförde besvär öfver felande handräckning i värkställigheten
af 1748 års chartse sigillatseförordning; hvarföre
derutinnan nu begäres ändring och förbättring enl. 1660,
22—580121
Chartse sigillatsearrendet.
338 1766, maj 3. Domprostförslaget i Uppsala.
1686 och 1687 års förordningar i samma ämne, samt att
1760 års förordning ang:de befrielse för chartae sigillatse i
confiscationsmåhl må uphäfvas.
Frih. Christer Horn ärindrade, att så dryg afgiften
är, så nödig vore att hafva behörig controll deröfver i
rikets collegier.
Frih. Ridderstolpe: All underslef hoppas jag vara
tillräckel. förebygd och lärer väl alla ämbetsmän enl. Kongl.
Maij:ts förnyade circulair af den 8 Febryarii 1764 lyda
kongl, förordn. af år 1748. Men skulle de derutinnan brista,
så kan hos Kongl. Maij :tt anhollas om Justitiaecantzlerens
handräckning.
Secrete Utsk. extract. prot. bifölls.
En trösk- Hr Landt m. anmälte, att en tapetfabriqueur inventem£lvises.
UP rädt en tröskmachine, som han viser ute i Riddarehusförstugan;
åt hvilken Hr Landtm, såsom någon upmuntran projecterade,
att R. o. A. kunde giöra ett litet frivilligt sammanskott
efter behag; hvilket bifölls och genast värkstältes.
Vidare understälte Hr Landt m., om icke R. o. A. skulle
täckas lemna åt en dess fordna ledamot, Hr Cammereraren
Rergengren, 100 plåtar såsom begrafningshielp utur böteslådan.
Hvilket bifölls.
Jämväl projecterades en dylik douceur för numera afledne
Hr Ridderstråhle, hälst han uti ganska svåra vilkor varit
försatt och således ej hade några medel, hvarmed han kunde
hiälpas till grafven. Uti böteslådan voro väl inga flere medel
nu att tillgå, dock låfvade Frih. Ridderstolpe och
Hr Jennings att gå uti förskott för 600 dahlér kopparmynt,
tills någre medel handt att inflyta.
Hvilket bifölls.
Upsala Con- 6:to. Uplästes Protocollsdeputationens betänckande af
S hållande1 ^en ^ Februarii 1766 ang:de Consistorii Academici Upsaliensis
förhållande vid domprobsteförslaget efter framledne
Domprobsten Doctor Mathias Asp, då det i första rummet
upfördt Doctor Hydren och i det andra Doctor Mathesius,
som var 7 års äldre philosophiae och theologiae professor;
hvarutinnan hemställes, att hvarje consistorieledamot bör
böta 50 daler silfvermynt; och Mathesius af Secrete Deputation
till uprättelse föreslås; vid detta betänckande var ett
separat votum bifogat af innehöll, att Mathesius till uprät
-
Domprostförslaget i Uppsala.
339
telse må få domprobstefullmagt jämte bibehollande af sitt
förra säte uti Consistorio.
Jämväl uplästes Borgareståndets extractum protocolli af
den 15 Martii, hvilket tillstyrker, att Mathesius må beholla
sätet framför Hydren samt ärholla domprobstefullmagt af
samma dato som Hydren.
Hr von Vicken: Jag har nu en tid genom så många
utkomne tryckte papper blifvit villrådig, hvilkendera af desse
herrar hafva rätten på sin sida; dock som jag sist tyckte,
att Mathesius hade de mäst bindande skälen att anföra, så
vill jag nu ej draga i betänckande att bifalla Borgareståndets
extractum protocolli.
Hr Schönberg: Protocollsdeputation har giordt anmärkning
vid förslaget och stånden tillkommer det att pröfva,
huruvida någon deraf lidit.
Hvad 1 :o deputations observation angår, så hafva de giort
väl, i det de icke gådt in in meritis, ty det är ett farligt prsej
udicat.
Hvad åter 2 puncten angår, så seer jag för min dehl
icke, att Consistorium begådt något brott, ty enligit Tienstebetänckandet
hade de ej bordt neka Hydren främsta rummet,
och således, som de hade skäl till att giöra förslaget så,
så finner jag ej billigt, att consistoriales böra pligta; Mathesius
har dessutom icke blifvit lidande på något sätt och
Hans Maij :tt har likafult kunnat nämna Hydren, om han än
varit secundus in ordine.
Jag bifaller således Presteståndets extract. protocolli och
afslår Protocollsdeputations betänckande.
Hr Gyllensvärd declarerade till protocollet, att alla
ämbetsmän böra efter lag föreslå de älste och mäst meriterade;
nu som Mathesius härigenom blifvit lidande, så är jag
af den tanckan, att en och hvar af consistoriales böra böta
100 daler silfvermynt, ty 50 är för litet, och ifrån denne min
mening begifver jag mig icke utan votering.
Hr Lindelöf: Jag tillstår, att saken är invecklad för
den, som ej dess mera studeradt i honom; men jag har haft,
som ledamot i deputation, mer än någon annan tillfälle att
af protocollerne hämta de nödigaste uplysningar.
40 § i Regeringsformen stadgar ju tydeligen, att de värdigaste
och mäst förtiente skola sättas på förslag. Doctor Mathesius
var den ålsta, och dessutom utmärkt och skickelig,
340 1766, maj 3. Domprostförslaget i Uppsala.
hvarföre skulle han då postponeras? Jo, orsaken var, att han
hade en sammansatt pluralité emot sig; detta har gifvit Protocollsdeputation
anledning att giöra observation på förslaget;
och detsamma ger mig orsak att bifalla det särskildta
votum, som åtföljer deputationens betänkande.
Hr Natt ochDag: Det är väl för Hr Lindelöf, att han
är lagfaren och har sig noga bekant saken; jag måste vidgå
min okunnoghet, men icke desto mindre fägnar det mig, att
jag nu kan äga tillfälle att tiena präster igen, för det de tient
oss officerare så öfver måttan väl.
Så mycket finner jag dock, att Mathesius har lidit, och det
är mig alt nog. Jag tillstyrker derföre, att Consistorium må
tilltalas på samma sätt som en öfverste, då han uprättar
obehörige förslag, och slutel. declarerar jag, att jag aldrig
kan bli prästevän, ty de äro och hafva aldrig varit vänner af
mig.
Hr Hägerflycht: Jag känner ej personerne, men jag
vet, att vid academierne räknas 2:nne vägar, nemi. scholseåhr
och academieåhr; får Consistorium arbitrera nu för den
ena, nu för den andra, så kan med skäl säj as, att de hafva
mera myndighet än Kongl. Maij :ts Rådkammare
Frih. Cederström ville bifalla, att Mathesius får
domprobstefullmagt och blifver primarie professor; hvad
tour angår, så är den onödig.
Hr J ennings: Medborgare, af hvad stånd och vilkor
de äro, böra alla hafva rätt, om de heta Mathesius, Hydren
eller Serenius. Saken mister ingenting af sitt värde, fast han
är kommen ifrån Protocollsdeputation, ty ehuru vi giöra ofta
nog liten reflexion på sådane mål, så bör, då saken är enlig
med rättvisan, det giöra oss lika mycket, om han är kommen
ifrå[n] Protocollsdeputation el:r Secrete Utskottet. Hvad
sielfva saken angår, så bifaller jag Protocollsdeputations betänckande,
hälst det lärer vara landskunnigt, att Mathesius
varit lidande. Och om vi framdeles skola hafva någon nytta
af Protocollsdeputation, så ber jag, att detta deras betänckande
bifalles.
Hr Ehrenmalm ärindrade, att sådane prsejudicemål
vore ledsamme och att de altid gifva anledningar till nya befordringar
under namn af uprättelse; jag vöre såleds af den
tankan, att innan vi afgiöra hufvudsaken, vi må votera, om
Protocollsdeputation med rätta uptagit saken eller ej.
Domprostförslaget i Uppsala.
341
Frih. Grönhagen: Protocollsdeputationen har giordt
enligit dess instruction, då de observeradt på embetsmäns
godtycko.
Deputation bör ej ohemult skyllas, ty det vore oömt af
Riksens Ständer att ej behierta Mathesii lidande.
Jag vill bifalla deputations betänckande på det sättet, att
Mathesius bibeholles vid sätet, sorn han i 20 år innehaft och
aldrig förvärkat. Annan uprättelse kan man ej gifva honom,
ty enl. det särskildte votum kan Mathesius ej mera vid denne
riksdag giöra någon ansökning om uprättelse.
Hr Estenberg: Det blir nödigt, att man ser på tilltagsne
ämbetsmän, ty de böra brännas en liten minnesbetta
för sine grofheter.
Här har blifvit invändt, som skulle Hans Maij :t endock
hafva kunnadt nämdt Hydren, enskjönt han hade varit den
andre på förslaget; jag nekar det icke, men jag tror, att om
Mathesius varit den förste, så hade han visserligen blifvit
nämd.
Jag för min dehl bifaller derföre Borgareståndets extractum
protocolli.
Hr von Post anmärkte, sedan han upläst några §§ af
deputationens instruction, att han saknade Consistorii förklaring,
hvilken han likväl trodde enl. 2 § hade bordt infordras.
2:do. Hvad sielfva saken angeck, så vore första frågan,
huruvida consistorium felat vid förslagets uprättande. Jag
finner genast, att 1756 blefvo consistorierne ex[c]iperade
ifrån att följa de allmänna författningarne; ty de böra comparera
personernes förtienst ex actis. Hydren ägde värkel.
flere tiensteåhr, ty Mathesius var 6 år yngre. Denne sednare
blef dock 1737 professor genom Nesselii accord något förr än
Hydren, som samma år blef extraordinarie professor, så att
de i den delen kunna räknas lika. Consistorium har derföre
äfven som alla collegier haft afseende på kungl, fullmagt,
men ej på sätet, och i anledning deraf tillkommer Hydrén att
beholla priorité.
3:tio. Inneholler Urskillningsdeputations instruction, att
den, som uprättelse ärholler, bör lagligen besvära sig; det
har Mathesius icke giordt.
4:to. Hafva vi ju nyss genom extractum protocolli till de
öfrige stånden gifvit vår tancka tillkänna om alla privata
342 1766, maj 3—10. Domprostförslaget i Uppsala.
befordringsmål, sorn immediate väckas af Riksens Ständer.
Emot dess tydel. innehöll finner jag, att Borgareståndet
väckt saken om Mathesii uprättelse, då Protocollsdeputation
sagt sig ej tillhöra att däröfver utlåta sig; således finner jag
för min del rättvist att afslå Protocollsdeputations betänckande.
Hr Ekenberg: Jag vill icke yttra mig i saken, ty den
är af deputationen fullkommeligen utredd, utan blott svara i
anseende till några inkast, som blifvit giorde emot deputationens
betänkande.
1 :o. Har blifvit sagt, att deputation ej haft rättighet att
uptaga målet.
15 § i Regeringsformen säger, att Ständer böra tillse, huru
lag och rätt skipats emellan riksdagarne; Protocollsdeputations
instruction är derefter formerad.
Instructionen uplästes.
Således synes tydeligen, att deputationen enl. lag hafva
uptagit målet. Arbetet är i sig sielf odieust, men jag hoppas,
att R. o. A. icke just derföre tror, att deputation gådt utom
de dem föreskrifne skranckor.
Man har äfven invändt, att Consistorium ej fädt förklara
sig; hvartill jag svarar, att deras förklaring är verbotim intagen
i betänckandet.
Äfvenledes har man påstådt, att vi föreslagit uprättelse
för Mathesius; det hafva vi visserliga icke; i betänckandet
står ju tydeligen, att vi sagt sådant icke höra oss till; men
att Borgareståndet lagt uprättelse dertill, det bör ej skyllas
på deputation.
Således lärer ingenting mera kunna tillvitas deputation i
denne delen, och hvad sielfva saken angår, så åberopar jag
mig betänkandet, därest förloppet af hela saken utförligen
är utredd.
Hr Landtm.: Bifaller Högh R. o. A. Protocollsdeputationens
betänckande med det särskildte votum.
Hvartill svarades Ja, men åtskillige begärte votering.
Hr Durietz: Jag för min dehl bifaller proposition, men
om votering begäres, så kan den icke nekas.
Hr Landtm, giorde ånyo proposition blott öfver betänkandet.
Hvartill svarades Ja och Nej.
Hr Jennings: Jag för min dehl bifaller endast be
-
Riksråds licentiering.
343
tänckandet. Resten är emot våra befordringslagar; dock om
votering begäres, så kan den ej nekas.
Hr Landt m. förändrade derföre proposition till votering
sålunda:
Den, som bifaller Protocollsdeputationens betänckande,
skrifver Ja, den, det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, så afslås betänckandet.
Denne proposition bifölls.
Hvarefter af Riddarehusfiscalen upropades de
ledamöter af R. o. A., som enl. listan komma vid denne votering
att sitta vid bordet, och begyntes genast med upropen.
Sedermera öpnades och räknades voteringszedlarne, varandes
Ja trehundradeåttioåtta och Nej åttatiotre enligit bifogade
voteringsprotocoll1.
R. o. A. åtskildes kl. 7 om aftonen.
Den 10 Maij 176 6.
Lördag.
Plenum kl 8.
Hr [v o n] Bromell ärindrade, att det vore bättre att Ang:de
justera protocollerne om eftermiddagarne än om förmidda- iustenn8argarne,
då tiden behöfves till andra angelägnare ämnen.
Ligger.
2:do. Uplästes voteringsprotocollet af den 3 Maij sistledne
ang:de Protocollsdeputationens betänkande.
3:tio. Föredrogs Urskillningsdeputations remiss af den 28 Majoren
Februarii 1765 angående Majoren M. Hederstierna. ^nsöknfng*5
Remitterades till Secrete Deputation.
4 :to. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af Ang:de Hrr
den 26 April 1766 ang:de Hr Riksens Råd Grefve von Lie-R^j^den]
ven, Frih. Rudenschöld och Frih. Hierne. Rudenschöld
och Hierne.
Hr Landtm, ärindrade, att enl. sista beslut bör inga
discourser i detta ämne giöras.
Extractum protocolli bifölls enligit R. o. A:s i detta mål
förut tagne beslut. Och skulle äfven en deputation till de öfrige
stånden härom afgå.
1 Uteslutet här.
344 1766, maj 10. Åtvidaberg. Underofficerslöner.
Åtvidabergs
kopparvärk.
Landttullar
ne.
Stora Barnhusets
betjening.
Underofficer
löner.
Hr Schönberg begärte till protocollet denne sin tancka,
nemi. att Riksrådet Rudenschöld ej bordt nämnas, eftersom
han då var håfcantzler och således en underbetient;
dessutom sade Hr Schönberg sig vörda den herren.
Deputationen upropades.
5:to. Uplästes Bergsdeputationens betänkande af den 7
April angående Åtvidabergs kopparvärks uphielpande.
Ligger.
6. Tulldeputationens betänckande af den 8 November 1765
ang:de landttullarne i riket och deras bibehollande.
Hr fv o n] Bromell efterfrågade det vid sista riksdag
oafgiorde betänckande i detta ämne.
Hr Landtm, gaf tillkänna, att deputationen haft det
till genomseende, då detta upsattes.
Betänckandet bifölls.
7 :o. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 17 Februari ang:de den vid Stora Barnhuset
här i staden tienstgiörande scholsebetieningens skyndesamma
befordran.
Bifölls.
8:o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 7 April ang:de underofficerares vid värfvade regimenter
förbättring i löhn i anseende till aflöningssättet, som Riksens
Ständer den 17 Decemb. 1765 för de gemene faststält.
Hr Cedersparre ärindrade, att underofficerare vid
Artilleriet må få lika förmån som constaplar.
Underofficerare hafva ej beklädning, betala mantalspeningar
dock lika fult; således borde dem tilläggas 1 portion
spanmål emot hvarje d:r silfvermynts afgift. Jag begär derföre,
att extractum protocolli må få vila.
Hr [von] Bromell var emot att det skulle vila.
Hr Landtm, bad, att det måtte afgiöras, efter det är
utarbetadt.
Hr von Vicken begärte underrättelse, hvilken af underofficerare
böra åtniuta desse förmåner, antingen constituerade
officerare med underofficers lön och indelning eller
och andre underofficerare.
Hr Landtm.: Förmånerne följa underofficerslöhnen åt.
Secrete Utskottets ext. prot. bifölls.
9:o. Hr Carl Wadenstierna: För att få visa, det
vi ej vilja hindra expedition af vårt beslut ang:de bancofull
-
Västerbottens regemente. Bankofullmäktige.
345
mägtige, så anholler jag hos Hr Landtm., att han täcktes föredraga
detta ämne.
Hr Land tm. låfvade att företaga det om en liten stund.
10 :o. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänc- Uttenhofske
leande af den 4 December 1765 ang:de Uttenhoffske ägendo- eg®^g.^en
men och Collins befrielse ifrån dess underhållande.
Bifölls.
ll:o. Uplästes Prästeståndets resolution uppåt Secrete Ut-Västerbottns
skottets extractum protocolli af den 9 December 1765 ang:de
spanmålen för Vestei-bottns regemente i anledning af 51 § Kkdespanaf
Krigsbefälets allmänna besvär, nemi. att boställslösa sub- mälalternofficerare
och indelningshafvare vid Vesterbottns regem:
te må af cronotiondespanmålen icke allenast niuta så
mycket, som svarar emot indelte penningeräntan, utan ock,
till dess de med boställen försees, få af cronotionden spanmålen
lösa dubbelt emot hvad andra regementer af cronotionden
ärholla.
Prästeståndets resolution bifölls.
12 :o. Anmäl tes, att 7 tomen af Modees värk blifvit gifven 7 tomen af
0, „ . „ , Modees utåt
R. o. A. såsom present. drag af för.
Hr Carl Wadenstierna: Arbetet pryder ej mindre ord. förares,
vårt bibliotliek, än det prisar sin författare; jag vill derföre
underställa Hr Landtm, och R. o. A., om icke hans barn kunde
få behålla den pension, som han i lifstiden niutit.
Hr Landt m. bad, att detta skulle remitteras till Secrete
Utskottet.
Hvartill svarades Ja.
13. Anmälte Hr Landtm., att ang:de den frågan, som Bancofullsist
lades på bordet om expeditionssättet af R. o. A:s vidtag- ™ng!de?
ne beslut rörande herrar bancofullmägtige, vore ett memorial
inkommit.
Hr Netherwoods memorial uplästes.
Hr [de] Frietzky upläste ett af honom i detta ämne
upsatt dictamen ad protocollum, hvilket härjämte under n:o
1 finnes bifogadt (Bil. 27).
Hr von Vicken: Det fägnar mig, att jag nu ibland
R. o. A. märker mera kallsinnighet än sista gången, då
qvestion lades på bordet.
Jag var då densamma, som begärte frågan på bordet, och
det endast för att tills i dag kunna hämta flere uplysningar
i detta granlaga ämne. Jag förmodade det då, men jag finner
346 1766, maj 10. Beslutet om bankofullmäktige.
i dag, att saken är i lika tillstånd. Hvad sielfva frågan om
expeditionssättet angår, så känner jag föga herrar bancofullmägtige;
jag estimerar Frih. Löwen och jag vördar Adeliga
Privilegierne och vill försvara dem till min sista blodsdroppa,
men jag har funnit, att denne yppade expeditionsfråga
ej kan afdömmas efter Adel. Privilegierne, utan således
få vi rätta oss efter andra lagar. Secrete Utskottet har
enligit sin instruction upgifvit hela bancoförvaltningen till
plena. Herrar bancofullmägtige hafva förklaradt sig för
Secrete Utskottet men ej för plena. Vi hafva yttradt oss öfver
Secrete Utskottets upgift, således bör ju vårt beslut gå till
Expeditionsdeputation såsom uti alla andra riksvårdande
ärender.
Jag frågar billigt, huru det skulle hafva passat sig, om
Borgareståndet ex[c]iperadt, då frågan var hos Riksens Ständer
anhängig ang:de Borgmästaren Kierman.
Jag medgifver, att R. o. A. äger att sätta till och byta om
sine fullmägtige, men nu då de som brottzlige skola dömmas
af Ständer, så bör enl. Hr Frietzkijs dictamen hvarje ord af
beslutet tecknas på löparen och densamma sedermera af Expeditionsdeputation
expedieras enl. deras instruction. Och
skulle äntel. politesse i detta fallet vara nödig, så kan bancofullmägtige
dessutom genom ett extractum protocolli tillsäjas,
att de hafva sitt stånds förtroende till att uti sine ämbe^
ten qvarblifva.
Således tror jag, att expeditionssättet bör vara enligit lagen
och vår Regeringsform. Ingressen till Regeringsformen
utstakar, huru den bör ansees, som sätter sig deremot. Jag
beskyller ingen utan tror endast, att varningen är lämpelig
till alla rikslagar.
Hr Schönberg: Denne vackra varning kan dock
icke skräma mig, då jag enl. lag ärnar säja min tancka.
Här är qvestion om vår rättighet att sielfva expediera vårt
beslut.
1 :o. Anförer jag en consideration, hvarföre vi ej kan lemna
ifrån oss denne rättighet åt Expeditionsdeputation, som
är den, att Expeditionsdeputation är sammansatt af flere
stånd, än de äro, som hafva att skaffa med bancoärenderne.
Alla desse stånd kunna dock genom sin pluralité expediera,
och hvem guaranterar oss, om expeditionen sker tvert emot
vårt beslut?
Beslutet om bankofullmäktige.
347
2: do. Är det aldeles vår rättighet att sielfva expediera detta
vårt beslut, ty målet är efter särskildte lagar skildt ifrån
andre riksdagsärender och af helt annan beskaffenhet. Stånden
hafva altid särskildt alt ifrån Banquens första inrättning
sielfva tillsatt sine fullmägtige och år 1739 har hvart och ett
stånd särskildt expedieradt sine beslut ang:de bancofullmägtige
ifrån Secrete Utskottet.
Borgareståndet hafva icke länge sedan ombytt sina fullmägtige
i Banquen utan att säja något af de andre stånden
till, hvarföre skall B. o. A. då ej äga samma rättighet.
Således lärer vara klart, att praxis i alla tider varit sådan,
som åfvan förmält är.
Inga skäl hoppas jag lärer kunna dragas af 17 § i Riksdagsordningen,
ty där undantages ju expressis verbis alla saker,
som röra privilegier. Således medgifver äfven detta lagsens
rum, att det aldeles tillkommer oss att expediera detta,
eftersom det särskildt angår B. o. A.
Jag vill bevisa det tydeligare genom exempel. Det kunde
hända med samma skäl, att de öfriga stånden kunde finna
up klagomål emot vår riddarehusbetiening och afsätta dem
utan vår vetenskap; vore sådant enligit med våra Privilegier
eller med Riksdagsordningen?
Här har blifvit anfört, att det skulle hafva passat sig illa,
om Borgareståndet ex[c]iperadt uti saken om Borgmästaren
Kierman. Jag medgifver det, ty han dömdes för brott utan
att hafva varit ståndets fullmägtig i Banquen.
Jämväl har en ledamot velat draga skäl deraf, att de kallas
Riksens Ständers deputerade. Jag nekar ej, att alla ståndens
fullmägtige i Banquen, sammantagne, böra så kallas,
men jag frågar, om R. o. A:s deputerade kunna kallas så; då
de tagas särskildt. Jag tror, att de då kallas R. o. A:s fullmägtige,
och som nu frågan endast angår dem, så ser jag
ej, huru något skäl kan hämtas af den gener elle tittuln.
Dock följer icke häraf, att de öfrige ståndens fullmägtige
ej behöfva vårt bifall, el:r att de äro det förutan. Ty vi kunde
genom remonstrationer hos det ståndet, där de blifvit
valde, säja, om vi hade något emot dem, då valet skedt; men
då sådant icke förmärkes, så förstås klarligen, att de sitta
där med allmänt samtycke.
Det har ju händt, att en Borgareståndets ledamot blifvit
utvoterad ur Secrete Utskottet; och att Borgareståndet ej bi
-
348 1766, maj 10. Beslutet om bankofullmäktige.
vistadt Secrete Utskottets rådplägningar, innan densamma
ledamoten åter blifvit intagen.
Alt detta beviser tydel. hvart och ett stånds rättighet att
af- och tillsätta sine fullmägtige.
Uti Banquen får ingen sak tagas före, så länge ett stånds
fullmägtige äro borta; stånd hafva olika inter[es]sen; skulle
våra fullmägtige höra under de andre stånden, så vore de
ju tvungne och kunde casseras, utan att man viste ordet af.
Alt detta är considerationer, som lärer merkel, illustrera saken;
dessutom om R. o. A. kan gifva någon sitt förtroende,
så kan de äfven taga det tillbaka, det är ju en solklar sanning.
Dock, här är nu ej question om personer, ty sielfva saken,
ehuru örn, är dock nu afgiord. Här är ej frågan om Frih.
Löwen ensammen, ej heller om Prästeståndets fullmägtige,
ty de hafva redan vidtagit om deta sitt beslut, utan här är
endast frågan, om vi äga mackt att genom extractum protocolli
expediera vårt egit stånds beslut.
Jag lärer tillräkkeligen hafva bevist, att saken endast angår
R. o. A., att det är deras ensak att af- och tillsätta sina
deputerade; jag lärer också hafva detailleradt, huru praxis
i alla tider varit med expeditioner, som angådt stånds fullmägtige
särskildt. Jag har bevist, att 17 § i Riksdagsordningen
ej kan åberopas, ty den undantager alla privilegiemål;
således stadnar jag vid den tanka, att vårt beslut såsom aldeles
vår ensak bör expedieras efter förre praxis, nemi. 1
med extract. protocolli för de nu varande våra samtel. bancofullmägtige
med decharge för sitt hittils förde fullmägtigskap
och 2:do med ett extractum protocolli för Fkih. Löwen
och Hr Appelbom att uti sina ämbeten qvarblifva. Jag
vill ej härigenom kräncka andra stånds rätt utan blott bevara
vår egen rättighet, och ifrån denne tancka går jag ej, så
länge jag lefver.
Hr Lilliesvärd upläste ett af honom i detta ämne
upsatt dictamen, hvilket under n:o 2 härvid finnes bifogadt,1
samt declarerade vid dess slut, att han ej kunde desistera
ifrån sin tancka utan ville våga sin sista blodsdroppa för lag
och frihet.
Frih. Friedrich Ribbing: Sedan question om ex
-
1 Saknas vid protokollet.
Beslutet om bankofullmäktige.
349
peditionssättet nu återkommit, vill jag derom säja mina tanckar.
Ty hvad sielfva målet angår, så har det genom votering
förut blifvit afgiort.
17 § i Riksdagsordningen tyckes mig så tydel. utstaka vår
rättighet, att jag icke vet, huru någon tvifvel derom kan yppas.
Åtskillige ledamöter hafva frugtadt, att de 3 stånden skulle
igenom ett sådant expeditionssätt kunna giöra ingrep uti
vår rättighet; men, gunstige Herrar, våra fri- och rättigheter
stå alla beskrefne i våra Privilegier; dem ärnar jag försvara,
så länge jag lefver, men där nämnes icke om att vi skola få
expediera sielfve något mål, särskildt ifrån de andre ståndens
gemenskap; huru skall då denne rättighet kunna oss
tilläggas? Jag ville gierna tillåta, att R. o. A. skulle ensamme
hafva att skaffa med vissa mål, med då en sådan rättighet ej
är oss lemnad, så kunna vi ej heller få honom.
Att de andre stånden kunna genom denne gemensamme
expeditionsrättighet imponera på oss, det kan jag icke eller
se, ty efter lag gäller ej pluraliteten i deliberationerne men
väl i beslut.
Sielfva ämnet, som enl. vårt tagne beslut nu skall expedieras,
är kommit ifrån Secrete Utskottet; där sitta 3 stånd,
som äro garanter af Banquen; 2 stånd hafva redan bifallit
samma upgifne extractum protocolli. Vi åter hafva stadnadt
i särskildte tanckar; derutinnan består vår frihet, att vi vidtaga
hvad beslut vi hälst vilja; men hvad expeditionssättet
angår, så seer jag ingen skillnad i lagen. Praxis har ju altid
varit att, då Riksens Ständers fullmägtige ansedts brottzliga,
så hafva de blifvit dömde af Ständer. Så har det passeradt
nu. Secrete Utskottet har angifvit dem som brottzlige; vi
hafva tagit våra fullmägtige an och gifvit dem vårt förtroende,
således bör ju vårt beslut gå genom påskrift till Expeditionsdeputation,
ty jag känner ingen ny method; det är
ju dessutom en vanlig praxis vid alla riksdagar, att löpare
med alla stånds påskrifter gå till Expeditionsdeputation. Jag
för min del tycker, att saken är ganska simple, och conformerar
mig för öfrigit till alla delar med det dictamen ad protocollum,
som af Hr Frietzkij blifvit ingifvit.
Slutel. declarerar jag, att jag vill aldrig åstadkomma missnöje
ibland stånd, ty sviterne deraf kunna blifva äfventyrliga,
utan jag tror, att vi giöra bäst, då vi som frie och lag
-
350 1766, maj 10. Beslutet om bankofullmäktige.
bundne undersåtare expediera våra beslut lagligen efter vanlig
praxis och efter våra dyrt besvurne lagar utan att upfinna
några nya expeditionssätt, hvartill jag ej tror, att Hr
Landtm, enl. dess eed lärer kunna giöra någon proposition.
Hr Wolt ernat: Då jag nu yttrar mig i förevarande
ämne, skall jag beflita mig om både att afsöndra alt, hvad
som ej hörer till saken, och att täncka redigt, med full vördnad
och acktning för våra lagar.
Att i alla saker, som höra till samtel. ståndens afgiörande,
ståndens pluralitet bör gälla och derefter expeditionen ske,
lärer ej vara någon tvifvel underkastat; de mål dock undantagne,
som kallas stånds enskildte mål, ty där gäller ståndets
pluralitet innom sig.
Att denne saken är sådan och bör hollas för ett stånds
enskildte mål, är bevisligit både af sakens natur och af
methoden, huru den blifvit handterad. Ty dels var det i qvestion
att deliberera öfver hela betänckandet, dels ensamt om
våra fullmägtiga.
Hade vi delibereradt och afgiordt hela betänckandet, så
hade det visserligen hördt till allmän expedition, men nu då
vi endast yttradt oss om våra egne fullmägtige, så bör ju sådant
icke underkastas de 3:nne öfrige ståndens beslut, ty
det vore emot vår principe och emot vårt beslut, och hela
vår ventilation i detta ämne blefve ju då onödig.
Således tillstyrker jag, att saken bör expedieras l:o med
extractum protocolli, innehollandes decharge för dem alla
fyra, och sedan 2[:o] extractum protocolli för Frih. Löwen
och Apelbom att i sine ämbeten qvarblifva, ty ett sådant expeditionssätt
är enligit med vårt beslut, med vår värdighet
och med vårt samvete. För öfrigit är här nu ej question om
sielfva saken, och om personerne skola qvarblifva eller icke,
ty det lärer vara genom votering afgiordt, utan här är endast
frågan om beslutets värkan.
Frih. Carl Sparre upläste ett af honom i förevarande
ämne upsatt dictamen ad protocollum, hvilket härjämte under
n:o 3 finnes bifogat (Bil. 28).
Hr Gyllensvahn: Sedan åtskilliga värde ledamöter
för mig hafva velat enl. vårt vidtagne beslut bevisa, huru saken
skulle expedieras, och dervid efter Regeringsformens
49 § och enligit Privilegiernes lydelse bevisa sin talan, borde
jag väl medgifva, att jag furit vilse, men sorn alla desse skäl
Beslutet om bankofullmäktige.
351
ej äro applicable, så hafva de ännu ej kunnat öfvertyga mig.
17 § i Riksdagsordningen finner jag deremot vara ganska
tydelig. Secrete Utskottet hafva år 1739 noga detailleradt
Ständers rätt att tillsätta sina ledamöter så tydel., att det ej
behofs bevisas. Riksdagsordningens 14 § afhandlar, huru
med sådane ämnen böra afhandlas.
Ingen lärer disputera R. o. A. sin rättighet att tillsätta och
ombyta sina fullmägtige, ty det är authoriseradt af flere tiders
praxi, men herrarne hafva onus probandi, att det är en
privilegiesak.
Jag vördar vårt vidtagne beslut om herrar bancofullmägtige,
men att vi enligit våra Privilegier äga rättighet att utöfva
domsdecharge, annars än Regeringsformen och Riksdagsordningen
dicterar, derom begär jag uplysning.
23 § i Riksdagsordningen talar om ledamöter, men längre
ner i § står om stånds domsrätt, att den ej går längre än
innom ståndet. Resten hörer till Ständers afgiörande. Skulle
nu denne § vara applicabel, så skulle fullmägtige vara delte
ståndsvis men ej som nu afgiöra saker under allmän öfverläggning.
Hr Frietzkij har i sitt dictamen så utförligen detailleradt
de förnämsta lagens rum, att jag ej kan giöra bättre, än om
jag anförer de förnämsta.
20 § i Riksdagsordningen säjer, att ingen expedition öfver
Ständernes beslut bör utgå, innan den först uti Deputation
öfver expeditionerne är jämkad och öfversedd.
17 § därsammastädes säger, uti de saker, som till samtel.
Riksens Ständers afgiörande höra, äger hvart stånd för sig
sitt särskildte votum, och kommer således slutet i hvarje sak
att på ståndens fyra stämmor bero; hvad de antingen enhälligt
komma öfverens om eller de fleste stånden uti det, som
n. b. Riksens Ständers frihet och ett stånds välförvärfvade
privilegier icke rörer, således falla uppå, vare ständigt och
giälle för Ständernes beslut, hvaremot det ståndet, som i
skilljacktig mening varit, sedermera [n.]b. på intet sätt sig
sätt ja må.
Dessutom afgiöras ju alla förbrytelser af samtel. stånden,
undantagandes oeconomica eller omständigheter ang:de säte
och stämma eller och små förbrytelser, som ske vid ståndens
deleberationer, ty de afgiöras af det ståndet, där förbrytelsen
skedt enl. Riddarhusordningen.
352 1766, maj 10. Beslutet om bankofullmäktige.
Här måste jag besvara 2:nne inkast, som blifvit giorde;
1 :o som skulle vi härigenom komma att förlora vår frihet
att sielfva tillsätta våra fullmägtige; sådant kan efter mitt
tycke aldrig betagas oss, ty det hafva vi klar lag uppå; 2:do
att vårt interesse verserar derunder att sielfva få expediera,
hälst de andre stånden eljest kunna giöra vårt beslut till intet.
Jag medger, att det vore vårt interesse, men också böra
vi ej sträcka det längre, än lagen dicterar, utan hafva förtroende
till de andre stånden, att de ej härutinnan giöra oss intrång.
Hvad expeditionssättet således beträffar, så ber jag, att
vi må följa 17 och 20 §§ i Riksdagsordningen, och jag ber
Hr Landtm, att förvara denne lagen enligit dess eed; så att
vi följa dess föreskrift. Jag åtminstone skall soutenera den
så långt jag förmår enl. lag.
Hr [E.]1 Linderstedt ansåg ej saken såsom något
privilegiemål, ej eller sorn något oeconomicum utan sorn ett
allmänt riksdagsmål, hvilket enligit Riksdagsordning genom
påskrift på löparen borde expedieras.
Frih. Ulrich Scheffer: Hvad sielfva saken angår,
så är den genom votering icke längesedan afgiord, nu återstår
endast, huru vi skola expediera vårt beslut, antingen
såsom 17 § dicterar i Riddarehusordningen eller efter särskildte
lagar och förre tiders praxis?
Hvad den förra meningen angår, så anmärker jag dervid,
1 :o om de åberopade lagens rum äro competente och lämpelige
till närvarande casus;
2:do om då de particuliere lagarne äro mera applicable;
3:tio om fölgderne af det ena eller det andra expeditionssättet.
Hvad de åberopade lagens rum, nemi. 17 och 20 §§ i Riksdagsordningen,
angår, så inneholler 17 § de saker som till
samtel. Ständers afgiörande höra; denne saken hörer icke
till samtel. Ständers afgiörande; ty l:o hörer ej bancosakerne
till mera än 3 stånd; 2:do tillsättas och afsättas bancofullmägtige
af hvarje stånd särskildt, utan samtel. ståndens
biträde; 3:tio består Expeditionsdeputations deputation af
4 stånd, af hvilka Bondeståndet ej nånsin med bancosaker
hafva att skaffa. Således är den § icke applicabel och det där
beskrefne expeditionssättet icke lämpeligit.
1 Memorialprotokollet.
Beslutet om bankofullmäktige.
353
20 § är likaså ej lämpelig; där säges ingen expedition öfver
Ständernes beslut får utgå, innan den först i Expeditionsdeputation
blifvit öfversedd. Här är ej frågan om Ständers
beslut utan om vårt eget särskildte stånds beslut om dess
egne fullmägtige.
13 § i Riksdagsordningen, som äfven blifvit anförd, handlar
om ämbetsmän, som försee sig. Den § är mycket mindre
competent, ty den handlar om ständige ämbetsmän men icke
sådane, som ombytas, ibland hvilka bancofullmägtige böra
räknas.
När således Riksdagsordningen i åfvan anförde §§ ej gifver
tydel. skäll, att denna saken bör expedieras af Expeditionsdeputation,
så vänder jag mig till den 2: dr a puncten.
2: do. Om de particuliera lagar.
Jag behöfver då ej gå längre än åberopa mig 1739 års författning
och hurusom R. o. A. då ensamme både ombytte
sine fullmägtige och expedierade sitt beslut utan något intrång
af de andra stånden.
Skulle flere skäl åstundas, så refererar jag mig de särskildte
considerationer, som Hr Schönberg i dag muntel.
anfört.
Hvad 3:tio fölgderne beträffar, som af ett sådant expeditionssätt
skulle komma, så anseer jag dem för att vara
mindre farliga.
Fölgden kunde vara betydel., om vi betog de andra stånden
sin rättighet, men nu då vi endast förbeholla oss vår
egen och lemna dem sin frihet oqvald, så kan inga sviter
deraf framdel, yppas.
Jag är således nu af den tankan, att vi expediera vårt beslut
genom extractum protocolli, som blifvit föreslagit, utan
att vi anlita Expeditionsdeputation eller lemna dem tillfälle
att genom sin pluralité giöra vårt fattade beslut till intet.
Hr Jennings: Såsom jag bär en billig afsky för att
heta en afsöndrad ledamot, så vill jag först röja ur vägen
alla tvifvelsmål om min person.
Vore jag öfvertygad om att jag hade orätt i hvad jag nu
skall anföra, så skulle jag ej en gång lemna R. o. A. tid att
besvara mig, innan jag genast skulle öfvertyga mig sielf,
men nu då jag tänker efter bästa vett och samvete samt
efter lagens föreskrift, så lär ett sådant namn mig ej tillkomma.
23—580121
354 1766, maj 10. Beslutet om bankofullmäktige.
Sedan 17 § af Frih. Scheffer så tydeligen blifvit vederlagd,
tillkommer mig blott att bevisa, det privilegier är i
sig sielfva tagne ej annat än rättigheter, som följa stånden
åt, men sorn det ej lärer behöfva bevis, så säger jag, att detta
mål om våra bancofullmägtige är en privilegiesak; ty det
är en rättighet, som positive följer af dem och som enl. 100
års praxis har altid såsom ett privilegiemål eller ståndets
ensak blifvit afgiord.
Här har blifvit medgifvit, att det är vår ensak att tillsätta
våra fullmägtige, men här har sagts därjämte, att sätta till
och sätta af eller bibeholla ej medföra samma rättighet. Detta
är i min tancka en academisk sophismus, som kan passa sig
för en opponent men aldrig för en, som bör se på skäl.
Jag frågar, om de öfrige stånden kunde utvälja ledamöter
af vårt stånd till fullmägtige i Banquen? Förmodeligen
icke; kunde de det giöra, då vi bibeholla våra förra fullmägtige
där? Ingalunda! Jag frågar då tillbaka, om icke
vår rättighet är en och densamma, antingen vi tillsätta nya
fullm. eller bibeholla de gamla.
Man har äfven giordt den frågan, huru vi kunna gifva
decharge åt våra fullmägtige. Jag medgifver, att frågan är
ny och att ingen lag ännu utkommit i detta ämne, men jag
vill bevisa vår rättighet dertill per analogiam legis.
Bancofullmägtige väljas ju lika som ledamöterne till deputationerne.
Hr Landtm, sielf har jag icke långe sedan hört
i stöd af våra lagar säja, att ingen dödelig mackt annat än
ståndet sielf kan taga en således utvald ledamot ifrån Secrete
Utskottet eller ifrån deputationerne. Såleds kan efter min
tanka de 3 öfrige stånden ej heller afsätta våra bancofullmägtige
eller dömma dem; skulle annars hända, så få de
andre stånden, sorn tyvärr försökes, mera mackt än dem
tillkommer.
På det att nu sådant ej må hända i en framtid, så vill
jag, att detta vårt beslut skall expedieras genom extractum
protocolli.
Osämja vill jag aldrig vara vållande till men icke heller
vill jag sämjas med det villkor, att jag altid skall släppa1
efter och ge min contrapart vunnit.
Frih. Carl Ridderstolpe: Jag vill allenast giöra
1 Rättat från förläggets: släpga.
Beslutet om bankofullmäktige.
355
några inkast emot de skäl, som blifvit anförda för att vårt
beslut skulle expedieras genom extractum protocolli.
1 :o. Har blifvit sagt, att målet är vår ensak. Jag medgifver,
att vi tillsätta, att vi kunna ombyta och afsätta våra
fullmägtige, men om vi eftersee, hvem som äger domsrättighet,
då de förbrutit sig, så finna vi denne rättighet enligit
lagarne vara lemnad åt Riksens Ständer.
Häremot har man invändt, att endast 3 stånd hafva att
giöra med bancosaker. Jag medgifver det, men de kallas
dock Ständer, uti bancosaker äro de ensamme och hafva altid
dechargerat fullmägtige alt ifrån 1668. Desse 3 stånd hafva
guaranteradt Banquen och äro derutinnan lagstiftande.
2:do. Har man velat ansee detta mål som en privilegiisak.
Ingalunda, ty om i instruction står, att fullmägtiges
brott bör straffas enl. lagar, kan R. o. A. då ensamme domina?
Nej, aldeles icke, ty domsrättigheten tillkommer Ständer
gemensamt.
3:tio. Har man velat draga skäl deraf, att vi äga till att
af- och tillsätta våra fullmägtige. Ja, alt väl, ty det ankommer
då på förtroende, men då fullmägtige försedt sig, så
bör, som jag redan sagt, de 3 stånden gemensamt yttra sig
och döma.
4:to. Har man sagt, att praxis i 100 år varit sådan med
deras af- och tillsättande. Nej, sådant är obevist; det har
ju skudt contra vid denne riksdag med Manufacturcontoirets
ledamöter, sorn är en och samma sak.
5:to. Att en sådan slags bancoregering ej skulle vara skadelig
men väl nyttig för R. o. A. Nej, tvärtom, där blef då
aldeles en anarchie, och om hvart stånds fullmägtige giorde
till hvar sitt stånds bästa, hvad säkerhet kunde man då
förvänta sig i förvaltningen.
6. Vårt interesse är sådant; ingalunda, ty vårt intresse är
combineradt med de andre ståndens innom Banquen, uti
gemensam förvaltning. Eljest kunde snart nog hända, att
våra säterier och pallatz råkade i borgarehänder.
7:o. Har man sagt, att våra fullmägtige eljest skulle
kunna captiveras af de 3 stånden. Detta kan så mycket
mindre hända, sorn vi hafva altid dubbel styrka emot desse
stånden.
Jag finner således inga svåra fölgder, om vårt beslut genom
Expeditionsdeputation skulle expedieras, utan tvärtom
356 1766, maj 10. Beslutet om bankofullmäktige.
är anledning att frugta, att skillnaden i bancosakerne kan
föranlåta någon skillnad i bolaget, ty händelser hända, fast
vi i början ej kunna tro dem.
Jag respecterar stånds rättigheter, men jag är emot att
stånden skola stötas med hvarannan, dertill finner jag ej
eller någon anledning, ty detta målet är icke något oeconomicum;
skulle det annars vara, ber jag att derom blifva
uplyst; men hvarföre hafva då altid 3 stånd ifrån regeringssättets
början dechargerat fullmägtige.
Jag begär uplysning, om vårt regeringssätt i denne delen
blifvit förbättradt eller ej; för öfrigit ber jag, att vi må vörda
grundlagen och icke blanda in åtskilligt deremot under namn
af privilegier. Jag ber, att vi må vörda frihet och icke ömma
mera få personers nytta än millioners bästa, ty vi hafva
svåra omständigheter för riket och svårt tillstånd trycker
alla våra medundersåtare.
Jag bifaller till alla delar Hr Frietzkijs dictamen som det
vore mitt egit.
Frih. Grönhagen biföll Frih. Ridderstolpes tancka
ord från ord och tilläde, att det vore lätt att här detaillera
sin nit för R. o. A., men sådant borde likväl ske conformt
med vår grundlag och våra constitutioner, eljest vore vår
zele fåfäng. Jag ber såleds om att vi ej för några få personers
skuld giöra ny lag in casu, utan att vi vörda vårt beslut
och låta det vanl. påskrifvas och af Expeditionsdeputationen
expedieras enl. 17 § i Riksdagsordningen. Och jag
reclamerar Hr Landtm:s eed, hvilken ej lärer tillåta honom
att gie sitt bifall till något annat expeditionssätt.
Hr von Post: Jag vill visa, att jag haft ali anledning
att förfråga mig angående expeditionssättet.
l:o. Veta vi, att om någon § i Riksdagsordningen vöre
applicabel, så skulle det vara den 17; men densamma är
blott till de allm. riksdagsmålen applicabel.
2:do. Expeditionsdeputations instruction nämner ingenting
om bancosaker, ty de ha kommit sällan till plena förrän
sedan 1756.
3:tio. Har man 1739 aldeles ansedt saken såsom en ensak.
Således har jag haft fult fog att förfråga mig; jag har ej
giordt reflexion hvarken på personer eller på Gottsmans lån
utan tänckte endast, att det ej kunde gå ann att expediera
först och sedan förfråga sig.
Beslutet örn bankofullmäktige.
357
Hvad sielfva saken angår, så tror jag den enl. Frh. Sch effers
tancka aldeles vara vår ensak.
Missämja vill jag aldrig vara vållande till, men när vi icke
kunna sämjas med de andre stånden på annat sätt, än att vi
tid efter annan skänka bort våra rättigheter, så prsefererar
jag missämjan.
För öfrigit bifaller jag Hr Gyllensvahns tancka uti alt, som
icke strider emot hvad jag nu anfört.
Grefve Axel [von] Fersen: Den nu förevarande
frågan om expeditionssättet går derpå ut, om vi vilja, att
vårt beslut skall hafva sin värkan eller ej. Ty sker expedition
genom extractum protocolli, så vinna vi något; sker den
åter genom påskrift, så vinna vi ingenting.
Att vi böra expediera vårt beslut genom extractum protocolli
är bevist genom den författning, sorn giordes 1739,
genom det skälet, att R. o. A. är till största delen guarant
af Banquen, genom flere års praxis och genom det, som hände
år 1747, då Borgm. Plomgren excluderades utur Secrete
Utskottet, då Borgareståndet bibehöllo honom och tog honom
i sitt beskydd.
Deremot har blifvit anfördt 2:nne nemi. 17 och 20 §§ i
Riksdagsordningen, hvilka jag dock ej kan ansee såsom
applicable, ty de angå endast allmänne riksdagsmål.
Riksdagsmål är af särskild beskaffenhet. Somliga afdömas
af 4 stånd och kallas derföre allmänna; några af dömas
af blott 3 stånd, såsom alla baneoärender; några afdömmas
ensamt af ett stånd, såsom alla privilegiimål, oeconomiemål
m. m. Jag tror mig ikke fela, då jag anseer de 2:nne sednare
slagen ej för allmänna riksdagsmål utan för särskildta.
Dessutom häfver hvart och ett stånd sine särskildte rättigheter,
sorn de utöfva opåtalt, ibland hvilka jag räknar den
att kunna enskildt utvälja sine fullmägtige.
Således lärer vi onekeligen haft mackt att bibeholla våra
förra bancofullmägtige, till att afsätta el:r ombyta dem efter
omständigheterne.
Nu hafva vi tagit det beslutet, att de i sine fullmägtigskap
böra qvarblifva, således bör aldrig komma i question, om
de varit coupable eller icke, ty det hörer icke till saken.
Jag medgifver, att det är angeläget att bibeholla lag och
den tillbörliga jämvigten stånd emellan, men vi torde hittils
hafva varit för eftergifne och derigenom gifvit de andra
358 1766, maj 10. Beslutet om bankofullmäktige.
stånden tillfälle att träda oss för nära. Enighet bör jämväl
bibehollas, men hvart och ett stånds rättigheter oförkränckte;
ty de böra kraftigt skyddas och försvaras.
Således utan att tro mig fela emot lagen så är jag af den
tanckan, att vi expediera vårt beslut genom extractum protocolli,
1 :o ett innehollande decharge för dem alla fyra och
2:do ett särskildt för Frih. Löwen och Cantzlierådet Appelbom
att i sine fullmägtigskap qvarblifva, och ifrån denne
min tancka går jag icke utan votering.
Hr [von] Nackreij: Angående denne frågan har nu
efter mitt tycke blifvit nog discureradt.
Jag finner deraf, huru en del af R. o. A. vilja expediera
sitt beslut genom extractum protocolli, då åter andre penchera
för det vanliga expeditionssättet.
Man påstår i stöd af den förra meningen, att det är en
privilegiesak; jag finner det icke, Privilegierne tala icke derom,
ej heller finner jag, att praxis varit att gifva sine fullmägtige
enskildt decharge.
2:do. Att vi som principaler kunna afsätta el:r bibeholla
våra fullmägtige. Jag medger det, men consequencen blifver
farlig, om vi med samma skäl vilja conservera de brottzlige;
privilegier böra dessutom aldrig extenderas öfver bokstafven
emot lagens föreskrift.
Därjämte förtienar upmärksamhet, hvad den påstådde
skillnaden angår emellan en bancofullmägtig och en ämbetsman,
att förvaltningen af Banquen är dem lemnad och att
de således visserligen äro ämbetsmän, så länge de icke ombytas.
Förvaltningen sker i bolag och icke af hvart stånd särskildt;
den kan ej delas eller skiljas, ty då skulle där blifva
cn olyckelig hushollning.
I följe hvaraf jag blifver vid den tanckan, att det ej kan
kallas vår ensak att bibeholla våra fullmägtige, då de ansedts
som brottslige, och häröfver begär jag proposition.
Hr Carl Wadenstierna: Om jag ej talte för det
mäst uplyste ståndet af alla, så skulle jag visserligen begynna
med att upväcka Eder ömhet för vårt regeringssätt.
Men nu då jag icke frugtar några busar och icke tror, att de
3 stånden endast för 2:nne bancofullmägtiges skull vilja
öfver ända kasta vårt regeringssätt, så tror jag ej, att någon
glätzande föreställning i den delen lärer acktas nödig.
Beslutet om bankofullmäktige.
359
Jag vill således genast begifva mig till sielfva saken
qvestionis och ärindra,
l:o att den åberopade 17 § allenast handlar om huru de
saker skola expedieras, som höra till samtel. ståndens afgiörande,
men deremot undantager oeconomie- och privilegiimål;
2:do
att enligit Secrete Utskottets extractum protocolli
aif år 1739 saken då handteradts sorn en ståndens ensak;
3:tio att per analogiam legis R. o. A:s mackt är en och
densamma, både då fullmägtig af- eller tillsättes;
4:to att consequencen ej blifver svår, om vi blott iackttaga
våra rättigheter och lemnar de andra ståndens frihet
oförkränckt, men tvertom skadel. för oss, om vi skäncka
bort våra rättmätige fri- och rättigheter;
5:to att praxis har varit i nästan 100 år en och densamma,
nemligen att stånden särskildt utnämndt sine fullmägtige.
När alla desse skäl tagas tillsammans, så finna vi genast,
att saken är aldeles vår ensak. Och som denne mening således
ej strider emot lag, så begär jag proposition enligit
discourserne och conclusum af Hr Netherwoods ingifne och
i dag upläste memorial.
Frih. Bunge coixformerade sig till alla delar med
Grefve Fersens och Frih. Schéffers yttrade tanckar.
Frih. von Essen: Såsom han fandt saken ej med skäl
kunna kallas R. o. A:s ensak, så vida som domsrättigheten
öfver bancofullmägtige tillkommer alla stånden gemensamt,
så kunde han ej bifalla, att någon proposition öfver beslutets
expedition giordes, innan proposition först blivit giord,
huruvida saken är af den natur, att proposition om expeditionssättet
kunde giöras eller icke.
Hr Hasen kampf: Det är en märkelig skillnad emellan
embetsmän och bancofullmägtige.
De förra dependera af lag, de sednare af stånd särskildt.
Skulle vi i den delen bortgifva vår rätt, så blir sviten den,
att vårt beslut, som med votering är faststält, blifver till intet
och väre fullmägtige underkastas de 3:nne stånden.
Jag kan således ej bifalla, att någon sådan proposition giöres,
som Frih. von Essen föreslagit, ty den rörer vårt redan
genom pluralité vidtagne beslut.
År 1739 har sagts, att det var stånds ensak att tillsätta
360 1766, maj 10. Beslutet om bankofullmäktige.
och ombyta sine fullmägtige; denne lag har sedan icke blifvit
ändrad, således bör han följas.
Här har blifvit sagt, att grundvalar och regeringssättet
skakas. Det är vanliga ord att skräma folk med, men jag
holler före att de skakas, då våra fri- och rättigheter störas.
R. o. A. viste sig sist så ferme i tienstesaken; hvarföre kunna
vi nu ej nyttja samma fermeté? Är någon svårighet, som
hindrar, att ej vårt beslut får gå i verkställighet?
Jag är af den tanckan, att det bör värkställas enligit Hr
Nethervoods memorial och Gref Fersen[s] jämte fleres yttrande,
och jag begär deröfver proposition.
Hr Lilliehorn trodde, att expedition ifrån Expeditionsdeputation
vore den mäst laglige och mäst brukelige
och att den andre, sorn blifvit projecterad genom extractum
protocolli, vore mera betänckelig; han funné icke, att vi kunde
derigenom förlora någon af väre rättigheter, hälst fullmägtige
stå under ansvar iför sam tel. Ständerne; och R. o. A.
väl äro ensamme om deras tillsättning men ej då de skola
dömmas eller afsättas; bancoförvaltningen dessutom beviser,
att det ej är R. o. A:s ensak, ty den sker samfält af hela
bolaget, och dervid bör vara controll för säkerhetens skuld.
Hr Lilliehorn conformerade sig derföre med det af Hr
Frietzkii ingifne dictamen och kunde för sin del ej bifalla,
att någon proposition giordes om expeditionssättet, utan
tillstyrkte han, att proposition förut må giöras, huruvida
en dylik proposition om ett emot lagarne begärt expeditionssätt
kan giöras eller icke.
Hr Hans Henric Boije: Jag kan icke tro annat
än att den, sorn har rätt att afsätta, så kunde han också tillsätta
och vice versa och att detta målet aldeles hörer R. o. A.
till som dess ensak. Jag conformerar mig derföre till alla delar
med Hr Woltemats tancka, och hvad oenighetsfröet angår,
som vi härigenom skulle utså emellan stånden, så önskar
jag endast, att vi ej låta skräma oss, ty sista gången,
nemi. år 1720, skedde det, och fölgden var den, att vi miste
vårt votum decisivum.
Hr [von] Bromell bad R. o. A. komma ihog den goda
devisen pro patria et libertate och den gyllene regeln salus
publica suprema lex estö; förfädren viste, att denne sednare
var den förnämsta, derföre hafva de skrifvit honom vid
fönstret.
Beslutet om bankofullmäktige.
361
Ärindrade jämväl, att om R. o. A. ärna votera, så bör det
ske så, att ej fingren sättas i ögonen på klokt folk, ty de
förstå ganska väl halfqväden visa.
Frih. Cederström var efter åtskilliga anförde skäl af
den tanckan, att denne saken skulle expedieras genom påskrift,
och conformerade sig med Hr Frietzkijs dictamen
samt ärindrade slutel., att som det andra föreslagne expeditionssättet
synes strida emot lag, ty kunde han ej bifalla någon
proposition derom, innan han genom pluralitetens beslut
blifvit förvissad om att saken får komma i qvestion.
Frih. Christer Horn ansåg saken för ganska simple
men frugtade endast i närvarande ställning, att Privilegierne
och grundlagen råka i contradiction.
1. Holt han före att bancolagarne böra efterlefvas.
2:do. Ansåg han Adelens bancolåhn angelägne men stälde
i tvifvelmål, om Adelen nu förtiden äro de mäst possessionat!.
Men som alt detta ej rörde ämnet, ty fan dt han,
3 :tio att frågan om expeditionssättet vore ganska benig och
utan exempel.
1 :o Ansåg han en bancofullmägtig ej lika som en deputerad
i en deputation, ty en bancofullmägtig bindes af Ständers
instruction.
2:do. Trodde han, att de 3 stånden äga magt att granska
våra fullmägtiges giöromål, eftersom bancoförvaltningen är
combinerad.
Men å andra sidan hade R. o. A. med sin pluralité afgiordt,
att 2:nne af de för brott anklagade bancofullmägtige skulle
uti sine ämbeten qvarblifva.
Således tillstyrkte Hr Horn, att ingen lag in casu skulle nu
giöras eller saken tagas såsom något privilegiimål, ty eljest
kunde de öfrige stånden stiga på sina höga hästar och tillvälla
sig mera mackt öfver våra fullmägtige, än de värkel.
enl. vårt sista beslut bör äga; dessutom kan man uträtta alt
detsamma med godo, ty saken kan ej bevisas vara ett privilegiimål.
I Engeland, där adelsmän ej dömmas af andre än adelsmän,
kunde sådant gå an men ej här; således ville han ej
tillstyrka någon votering, utan om nu äntel. genom pluraliteten
blefve afgiordt, att saken bör anses som R. o. A:s ensak,
så trodde han, att man med de andre stånden kunde angående
saken i vänlighet öfverenskomma.
362 1766, maj 10. Beslutet om bankofullmäktige.
Hr Durietz: Vid den nu förevarande frågan om expeditionssättet
tror jag bäst vara, om vi följa lagens tydeliga
föreskrift, ty betänckeligheter förefalla vid det andra slags
expeditionssättet; privilegier äro angelägne, men lagar äro
också angelägne, eljest blifva fölgderne svåra.
Man har påstådt, att saken hörde R. o. A. enskildt till. Jag
medger detta, om frågan hade varit om att välja eller bibeholla
fullmägtige, men nu då deras göromål skola granskas,
är saken annorlunda; de äro dit satte af ett stånd, men deras
giöromål granskas af frenne Ständer.
Såleds finner jag icke, att målet kan kallas för privilegiesak,
nian är det af samma beskaffenhet som andra riksdagsmål
och bör således expedieras på samma sätt enl. Hr
Frietzkijs dictamen och Frih. Horn[s] giorde ärindringar.
Jag kan således ej bifalla, att någon proposition ang:de något
annat expeditionssätt giöres, förrän Hr Landtm, genom
pluralitetens beslut dertill blifvit pålagd.
Frih. Hermansson upläste ett af honom författadt
dictamen ad protocollum i detta ämne.1
Hr Carl Tersmeden: Sedan åtskilliga värda ledamöter
för mig hafva bevist, att denne sak bör med rätta ansees
isom ett R. o. A:s enskijlte mål, såväl af författningen år
1739 som af Borgareståndets förhollande år 1747 jämte det
beslut, som 1762 el:r sista riksdag blifvit tagit om våra fullmägtige,
så har jag angående de öfrige skälen upsatt ett dictamen,
vid hvars upläsande jag skall utbedia mig R. o. A:s
tolamod.
Uplästes.1
Hr Schönberg ärindrade, att R. o. A. har samma rättighet,
antingen det ankommer på att afsätta el:r att tillsätta
sine fullmägtige.
Sviten blefve eljest den, att våra fullmägtige aldeles dependerade
af de 3 ståndens behag, sedan de vöre tillsatte.
Han kunde således ej annat än begära proposition till votering,
ifall R. o. A. icke om denne tydel. sattz kunde öfverens
komma.
Hr Mölle rstierna var af den tankan, att målet
skulle expedieras enl. Riksdagsordningens föreskrift i 17 §
och 20 §.
Hr Gyllensvahn förmente, att rättigheten att till
-
1 Saknas vid protokollet.
Beslutet om bankofullmäktige.
363
sättja ledamöter ej al tid medförde den rättigheten att afsättja
dem, när man lyste, och tog till exempel, att Hans
Kongl. M:t väl kan förordna ämbetsmän men ej afsätta dem
utan föregången pröfning och laga dom. Således som ej målet
vore R. o. Ars ensak utan tvertom hörande till alla ståndens
afgiörande och dessutom upgifvit ifrån Secrete Utskottet
såsom ett vanligit arbetsställe, så borde det på vanligit
sätt expedieras såsom ett allmänt mål, samt bad slutel.,
att Hr Landtm, ej skulle giöra proposition deremot, innan
pluraliteten honom det pålägger.
Hr Landtm, begärte att få giöra proposition, ärindrade
att så mycket han fattadt af discourserne, så hade han
förmärkt, att ingen bestridt det genom votering vidtagne beslutets
värkan; utan trodde han, att question endast vore
om expeditionssättet. Hr Landtm, trodde till att förena tanckarne
bäst vara att expediera saken till stånden genom påskrift
på löparen och till herrar bancofullmägtige genom
extractum protocolli. Dock på det att jag må vara utan ansvar
att hafva giort en proposition emot lag, vill jag först
projectera denne.
Bifaller R. o. A., att någon proposition kan giöras om expeditionssättet
emot hvad 17 § utstakar.
Hvilken besvarades med Ja och Nej.
Hr Carl Wadenstierna: Jag hade ej förmodat att
få höra en proposition, som skulle vi hafva giort emot lag,
då vi begärt ett annat expeditionssätt. Det vore vanhederligit
att votera emot lag; men nu då vi vist, att 17 § i Riksdagsordningen
ej kan lämpas hit, så begär jag en annan proposition.
Hr Landtm: Discurserne hafva antingen varit före att
saken skulle expedieras enl. 17 § i Riksd.ordningen eller att
expedition skulle ske genom extractum protocolli; detta sednare
kan jag enl. min eed ej sätta i contraproposition, innan
R. o. A. förut afgiordt, om en sådan proposition får giöras
eller icke.
Frih. Grönhagen gillade proposition och ville ej ha
någon annan samt trodde, att Hr Landtm, enligit sin eed ej
kunde giöra någon annan.
Grefve Axel [von] Fersen: Meningarne hafva differerat
i den delen, att någre vilja hafva proposition enl. 17 §
uti Riksdagsordn. med påskrift på löparen, andre åter efter
364 1766, maj 10. Beslutet om bankofullmäktige.
förre praxis genom extractum protocolli, eftersom det vore
en R. o. A:s ensak.
Således bör begge desse meningarne utsättas i proposition.
Skulle nu Hr Landtm, enl. dess eed ej kunna giöra denne
proposition, så få vi votera om honom, antingen en sådan
proposition då bifalles eller afslås.
Frih. Fried. Ribbing trodde ingen votering behöfvas
om 17 § förstånd, ty den vore tydel., men tvertom att
ingen proposition kunde giöras om det föreslagne expeditionssättet
genom extractum protocolli, ty det stridde emot
samma § tydel. innehöll.
Frih. von Essen: Såsom här har existeradt differante
meningar, nemi. dels att saken vöre ett oeconomie1, sorn
borde expedieras genom extractum protocolli, dehls att det
vore ett allmänt riksdagsmål, som borde expedieras efter
17 §, så bör vi först votera, om någon proposition kan få
giöras, som in ne holter 2:nne så differante meningar; tiden
går till spillo, men vi skola väl se slut på saken.
Hr Durietz begärte proposition.
Hr Landtm, upläste densamma proposition, förändrad
till votering.
Frih. [C.]2 Ridderstolpe ville, att i contraproposition
skulle utsättas, att om Nej vinner, ansees målet som ett
enskildt R. o. A:s mål.
Hr Jennings instämde dermed, att contraproposition
må blifva så inträttad.
Hr Gyllensvahn fägnade sig öfver att Hr Landtm,
emot sin eed ej velat giöra proposition om expeditionssättet,
innan denne prseliminairfråga förut blifver afgiord, och trodde,
att om saken kommer att ansees som ett enskildt mål, så
lärer de andra stånden ansee den på samma sätt.
Proposition uplästes ånyo och besvarades med Ja och Nej.
Frih. Cederström ville, att contraproposition skulle
gå ut.
Proposition uplästes ånyo.
Grefve [von] Fersen ansåg proposition för rigtig, om
i det första utsättes 17 § och i contraproposition, att saken
kommer att ansees som R. o. A:s ensak.
1 Memorialprotokollet: oeconomicum.
2 Memorialprotokollet.
Beslutet om bankofullmäktige.
365
Frih. Friedric Ribbing ville ej hafva en sådan
proposition utan blott, att den, som bifaller, att proposition
må giöras öfver expeditionssättet annars än 17 § dicterar,
skrifver Ja, den det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, giöres
proposition enl. 17 § föreskrift.
Hr [C.]1 Wadenstierna var nöjd med proposition, eljest
ville han begära votering, om den bifalles eller icke. Bad
der jämte Hr Landtm, att föreställa alla, sorn votera, att det ej
må ske annars än med slutne sedlar.
Frih. von Essen ville, att i contraproposition skulle
utsättas att, om Nej vinner, kommer ånyo att om saken delibereras,
som vöre den R. o. A:s ensak.
Sedan proposition ånyo blifvit upläst, giordes dervid åtskilliga
ärindringar enl. discourserne. Men slutel. faststäldes
han på sätt, som följer:
Proposition.
Den, som bifaller, att ej någon proposition må kunna giöras
öfver det om bancofullmägtige projecterade expeditionssättet,
annars än 17 § i Riksdagsordningen utstakar, skrifver
Ja. Den det ej vill, skrifver Neij.
Vinner Nej, så giöres proposition öfver denne sak som ett
R. o. A. enskildt tillhörande mål.
Denne proposition bifölls.
Frih. Ribbing biföll proposition men förbehöll sig att
sedan få gifva sina tanckar tillkänna om expeditionssättet.
Hr Landtm, ärindrade, att om än Nej vinner, så är
question om expeditionssättet öppen.
Och som vid proposition nu ingenting mera var att ärindra,
ty upropades af Riddarehusf iscalen de ledamöter,
som vid voteringen komma att sitta vid bordet. Hvarpå börjades
med upropen till votering.
Sluteligen öpnades voteringszedlarne och räknades, varandes
Ja trehundradefiorton och Nej trehundradefyratiosiu enligit
bilagde2 voteringsprotocoll.
R. o. A. åtskildes kl. 9 om aftonen.
1 Memorialprotokollet.
2 Uteslutet här.
366 1766, maj 13.
Frisell. Holmquist.
Justering.
Capitainen
de la Walls
besvär.
Capitaine
Frissell om
uprättelse.
Pastoren
Holmquist
befordran.
Den 13 Maij anno 176 6.
Torsdag.
Plenum kl. 8.
Justerades en delli af riddarehusprotocollet för den 18 November
sistledne.
2:do. Uplästes sista voteringsinstrumentet.
3:tio. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den
9 Maij ang:de Capitain Carl Claude de Lavals anförde besvär
och
bifölls.
4:to. Anmältes det liggande Secrete Deputations betänckande
af den 9 December 1765 ang:de Capitain Friedric Willh. Frisells
ansökning att ärholla majors fullmagt från den dag, han
till secondmajor vid Vesterbottns regemente af sin chef
blifvit föreslagen, hvarutinnan för honom tillstyrkes fullmagt
och tour, dock utan äldres förfång.
Hr Thomas Wadenstierna: Det är en sort sur
vivence,
sorn deputation har föreslagit; jag är aldeles der
emot,
ty där är redan 3 majorer vid regementet.
Hr Carl Ephr. Carpelan: Capitain Frisell bör hielpas,
han har tient i 40 år, flere år giordt majors syssla i fält
och haft commando öfver 2 a 300 man.
Betänckandet bifölls.
5:to. Uplästes Prästeståndets extractum protocolli af den
20 Februari 1766 ang:de Regementzpastoren vid Kongl. Lifregementet
Magist :r Johan M. Holmquists befordran till
förste ledig blifvande regale pastorat i Vesterås stift, då dess
pastorslöhn efter förvandling staten til lisa indrages, hvaröfver
Secrete Utskottet den 1 Junii 1765 annat förslag ingifvit,
nemligen att ej bestå förvandling.
Secrete Deputationens betänckande ang:de detsamma af
den 4 Dec. 1765, som föreslår för honom ny recommendation
till första ledighet, han söker, jämte att han emedlertid får
beholla sin riksdagslöhn.
Hr Carl Wadenstierna: Jag är ej hugad att bifalla
detta, ty det är en ren befordran, och komma flere sådane
efter, så lider Kongl. Maij :ts vahlrättighet, och då får
denne riksdag namn af befordringsriksdag; utan vill jag aldeles
afslå betänckandet.
Fiskestadga.
367
Hr Landtm.: Tre stånd hafva redan afgiordt saken, således
hielper icke, hvad R. o. A. besluter.
I anseende dertill resolverades, att R. o. A. förblifver vid
sitt på Secrete Utskottets protocollsutdrag af den 1 Junii
1765 rörande Holmquist för detta lemnade bifall.
6. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 7 April 1766 angående understöd för underofficerare och
betiente vid örlogsflottan samt arméens flotta.
Bif alles.
7 :o. Uplästes Fiskeriedeputationens betänkande af den 3
December 1765 med project till en Kongl. Maij :ts förordning
och stadga för rikets hafs-, skiär-, ström- och insjöfiskerier.
Hr Giös ville ej tillåta någon att på dess ägor uprödja
varp.
Frih. Ulrich Scheffer: Deputation hade bordt gifva
upp, huru stora maskör böra vara på notar i tumtal, ty sådan
författning seer man utomlands, men den finnes icke utsatt.
Hr Gyllensvahn ville ej lemna städerne rätt att fiska
på skattevattn mot skattebrefs innehöll.
Hr Carpelan ville, hvad notmaskorne angår, att landshöfdingen
skulle i hvarje landsort efter skedd undersökning
om fisksorterne stadga deras storlek.
Hvad rättigheten angår att upränsa varp, så mente han
den vara ägaren af fiskevattnet förbehollen.
Frih. Christer Horn ansåg stadga om maskornes
storlek att vara ganska nödvändig.
2:do. Vore fisksaltning en nödig sak, ty mycken fisk
skämmes bort i brist af nog saltning.
Hr Landtm, ärindrade, att deputation om saltning af
fisk ärnar särskildt inkomma.
Hr Carl Tersmeden ansåg liksom Frih. Scheffer
maskornes storlek vara nödigt att utsättas och projecterade,
att de må bindas på 1% tums kafle i diameter.
I Finland fångas en sort småfisk, kallad maij kor, derföre
kunde exception blifva för Tavastland.
Hr Landtm, ärindrade, att i Finland är blott kilen fin
men sielfva noten grof.
Hr Hasenkampf ville, att ett extractum protocolli
skulle afgå derom till de öfrige stånden, ty med de fina notarne
ödes ganska mycket ung fisk.
Ang:de
underofficerare
vid
flottan.
Stadga för
fiskerierne.
368 1766, maj 13. Kungsgårdar. Bankofullmäktige.
Kungsgårdarne
i riket.
Fullmägtige
i Banquen
ang:de.
Hr Landt m. gaf vid handen, att i deputation hade de
3:ne öfrige stånden varit emot att någon författning om
maskornes storlek skulle vidtagas.
Hr Tersmeden trodde, att orsaken dertill varit, att
de ej ville se deras notar onyttige, men hoppades, att det kunde
genom extr. prot. hielpas.
Hr Möll ersti erna förmente, att det ej skulle vara
möjeligt att hafva någon viss stadga derutinnan, ty man fiskar
åtskillig fisk med not; och ärindrade, att om maskorne
skulle blifva efter Hr Tersmedens project, så kunde abborar
gå ut genom maskorne.
Hr Tersmeden låfvade att låta binda prof på maskör
till nästa plenum.
Frih. Cederström ville ej, att någon skulle få lof att
upränsa varp på jordägarens fiskvattn, ty sådant rörde hans
äganderätt.
Hr Landtm, bad, att R. o. A. till nästa plenum ville i
detta ämne inkomma med sina påminnelser, och att emedlertid
saken måtte få vila.
Detta bifölls.
8:vo. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 8 Maij sistledne rörande kungsgårdarne
och andre cronolägenheter i riket.
Hvarjemte uplästes project till extractum protocolli.
Saken hvilar.
9:o. Föredrogs den vid sista plenum genom votering så vida
afgiorde frågan ang:de expeditionssättet af R. o. A:s beslut
rörande dess fullmägtige i Banquen, att slutel. proposition
i dag öfver samma ämne kommer att giöras.
Hr [de] Frietzkij upläste ett ånyo författadt dictamen;
se n:o 1 (Bil. 29).
Hr Möllerstierna sade sig frugta att, enligit hvad
han i de 2 stånden hört hafva passeradt, desse stånden torde
vilja dehla bancofullmägtige ståndsvis, men sade derjämte,
att han ej viste, huru sådant kunde ske, utan lemnade det till
andra att utreda.
Hr Carl Wadenstierna: Jag har med upmärksamhet
hördt Hr Frietzkijs dictamen ifrån början till dess slut.
Det tyckes mig förnämligast gå derpå ut, att Secrete Utskottets
upgifne principer vid bancoadministration hindra,
att vi ej genom extractum protocolli kunna expediera vårt
Beslutet om bankofullmäktige.
369
beslut, eftersom vårt beslut ang:de herrar fullmägtiges bibehollande
synes strida emot Secrete Utskottets principer.
Till detta inkast svarar jag, att hvad principerne angår,
så äro de förut uti ett särskildt betänckande stadgade och
bifallne; och höra de således icke hit, utan här har nu endast
varit frågan om bancofullmägtige, dem hafva vi enl. vårt
med votering vidtagne beslut gifvit decharge och beslutit,
att de 2:nne yngre skola bibehollas. Frågan är således ej
heller nu, om detta beslut skall gälla eller icke, utan frågan
blifver i dag endast den, huru vårt beslut skall expedieras.
Hvad bancoprinciperne, som Secrete Utskottet har upgifvit
, angår, så har ingen begärt deröfver någon ny ventilation;
jag begär derföre, att ventilation derom må få vila.
För öfrigit protesterar jag emot all tidsutdrägt, sorn hindrar
oss att sluta riksdagen; vi hafva redan blott i denne saken
haft 2 voteringar, skulle R. o. A. i dag ej med enighet
vilja vidtaga något expeditionssätt, så begär jag, att vi genast
må få votera.
Hr Gyllensvahn ärindrade i anledning af Hr Frietzkijs
dictamen, att det är Secrete Utskottets skyldighet att
stadga principerne, hvarefter bancoadministrationen bör ske.
R. o. A. hafva deremot genom sin sista votering stadgat, at
bancofullmägtige, som icke fölgdt desse principer, skola få
decharge och målet ansees som R. o. A:s ensak; det är, att
bancofullmägtige aldeles komma att stå under R. o. A:s enskildte
jurisdiction.
Då nu proposition skall giöras öfver målet såsom en R. o.
A:s ensak, så bör ju principen stadgas, hvarefter reglementet
skall formeras.
Har bancofullmägtiges förvaltning gagnat R. o. A., så böra
de på den grunden få decharge. In parenthesi vill jag likväl
ärindra, att Gottsman fädt låna 7 tunnor guld för 3 procent
och att, om Statscontoiret fädt giöra ett dylikt lån, så hade
riket vunnit 1000 plåtar om månaden, det vill jag framdeles
bevisa genom calcul.
Att nu återkomma till mitt förra, så har question om principerne,
hvarefter reglementet borde formeras, blifvit lagd
på bordet; jag begär derföre, om så är, att vi nästa plenum
få afgiöra detta ämnet.
I dag lära vi blott hafva att giöra med expeditionssättet;
jag för min del är af den tanckan, att vi expediera vårt be
24—680121
-
370 1766, maj 13. Beslutet om bankofullmäktige.
slut genom Expeditionsdeputation, ty det är den lagligaste
och vanligaste methoden.
Hr Schönberg: Till hvad Hr Gyllensvahn tält in parenthesii,
om Gottsmans låhn, vill jag äfven svara in parenthesi.
Jag känner icke så noga interesseräkningar, ty jag är ingen
Agrelius, men så mycket vet jag, att om Gottsman hade såldt
eller uttagit sine penningar ur Banquen, så hade han haft
mera, men nu lånte han och pantsatte sine länebancozedlar;
riksdalern gälde då mera än 18 dahlér, således förlorade han
hela skillnaden utom interesset, som han betalte för lånet.
Således finner jag ej, att Banquen på något sätt förlorat.
Att nu återkomma till saken så finner jag,
1 :o att det ej kan ansees såsom farligit, då vi ansee saken
såsom ett enskildt mål.
De andra stånden hafva ofta förut giort sig enskildte mål,
som Borgareståndet 1747, då de togo Plomgren i försvar,
Prästeståndet då de vid denne riksdag velat ansee Rutströmska
saken sorn enskildt mål och då de skrifvit efter
fullmägtige utur stiften; R. o. A. giorde 1762 sin Riddarehusordning
till enskildt mål. Borgareståndet hafva tillsatt
bancofullmägtige enskildt utan att se farliga sviter, hvarföre
skola sådane nu yppas.
2:do Finner jag ej, att vi hindradt Bancodeputation att
upsätta reglementet för fullmägtige, genom det att vi bibeholla
våra förra fullmägtige, ty annat är reglementet och
annat återigen är det att bibeholla fullmägtige.
Secrete Utskottets principer äro redan långt för detta
faststälde, så att instructionen derefter kan upsättas, när
deputationen behagar; vårt beslut om fullmägtige ligger derutinnan
ej i vägen, ty till exempel när en fullmägtig blifver
anklagad för det han ej fölgt sin instruction och öfverdommaren
finner honom antingen vara oskyldig eller hafva
af godt upsåt eller i god mening hafva1 furit vilse om sin inslructions
innehöll och han i stöd deraf frikännes, bör instruction
derföre ändras? Nej, ingalunda.
Man har jämväl statueradt, att eftersom fullmägtige blifvit
angifne för brott, så bör expedition ske samfält af alla
stånden; jag tror deremot vara bevist med goda skäl, att om
de 3 stånden efter behag kunna gilla eller ogilla våra fullmägtige,
så försvinner aldeles vår tillsättningsrättighet. Jag
1 Ordet understruket i förlägget. Överstrykning har sannolikt avsetts.
Beslutet om bankofullmäktige.
371
supponerar, att vi nu lemnade expedition i de 3 ståndens
händer och de expedierade saken efter ståndens pluralité,
kunde vi sedan tillsätta våra gamla fullmägtige? Hvart tog
vårt beslut då vägen?
Således tillstyrker jag, att vi må få proposition enl. sista
voteringsbeslut och enligit conclusum af Nethervoods memorial.
Hr Hasenkampf conformerade sig med Hr Schönberg
och ärindrade, att han ej hade förmodat se skäl ånyo
upgifvas, som genom 2 voteringar förut blifvit afgiorde, samt
bad, att inga främmande qvestioner skulle giöras, som oroa
vårt genom pluralitet stadgade beslut.
Qvestion är icke bär, om bancofullmägtige varit brottzlige
eller icke, ty vi hafva icke dömt dem; dessutom strider denne
fråga emot pluralitetens beslut.
Hvad Hr Frietzkijs inkast om Secrete Utskottets principer
angår, så är den frågan på bordet, ehuru jag tror, att
det skälet lärer vara förr anfört.
Och hvad det som blifvit sagt in parenthesi angår, så tror
jag alt sådant vara öfverflödigt. Jag ber vid denne puncten,
att vi ej inblanda några praejudiciable namn om våre medborgare;
ty om Gottsman hushollat eller någon annan, det
bör icke här releveras, ty det som enl. lag ej kan påtalas, bör
vara oqvalt. Detta vare nog sagt om denne puncten.
Jag hade väntadt, att åtskilliga ledamöter skulle mera
respectera vårt sista voteringsbeslut och ej draga i qvestion,
om målet bör ansees som vår ensak eller icke; men det oacktadt
finner jag, att skäl dragas deremot, icke just directe,
dock indirecte. Frågan blir i min tanka i dag ingen annan
än den, huru vårt beslut skall expedieras, och deröfver begär
jag votering ju förr dess häldre, samt att inga främmande
mål inblandas.
Hr Jennings: Jag vill ej recapitulera, hvad jag i detta
ämne förr sagt, utan endast yttra mig om det i dag afgifne
dictamen, hvars principer jag icke kan antaga.
1 :o. Har R. o. A. ingalunda gådt in uti principerne af
Secrete Utskottets upgifter utan blott i anseende till andra
considerationer bibehollit sine fullmägtige.
Jag åberopar mig mitt i saken ingifne dictamen; jag har
deruti medgifvit, att bancofullmägtige hafva felat emot
1762 års förfatning, men jag har äfven anfördt åtskillige
372 1766, maj 13. Beslutet om bankofullmäktige.
mildrande orsaker; sålunda ber jag, att ingen må giöra mig
den injusticen, som skulle jag hafva ogillat Secrete Utskottets
principer.
När nu R. o. A. ej haft afseende på principerne utan endast
bibehollit fullmägtige i anseende till andra considerationer,
bör då principerne ansees såsom kullkastade?
Således lärer Hr Frietzkijs inkast af sig sielf förfalla i den
delen, när vi eftersinna, att Secrete Utskottets principer ej
har något att giöra med expeditionssättet af vårt beslut.
Jag begär derföre nu ingenting annat, än att vi må få proposition
till att votera, huru saken skall expedieras och huru
vårt beslut skall communiceras med de andra stånden.
Hr Lagersvärd ville, att löparen skulle påskrifvas
och expedieras af Expeditionsdeputation; ärindrafde] sedan,
att han begärt låna 1763 i Banquen på länebancozedlar men
ej kunnat få låna dubbelt, sorn Gottsman likväl fädt; dessutom
blef 1762 förbudit att låna i Banquen på silfver, men
Gottsman fick låna 9 d:r på vart lod, då det ej gälde mera
än 7.
Anmärkte jämväl, at han trodde, det alla stånden samfält
böra dömma eller hafva domsrättighet öfver sine fullmägtige,
samt upläste derpå ett av Hr Jennings vid sista riksdag
ingifvit memorial, där alla våra oeconomica detailleras, samt
sade sig slutel. medgifva, att tiderne ombytas men att principer
borde stå fast.
Frih. Grönhagen: Jag har aldrig tänckt att på något
sätt oroa vårt beslut men väl att yttra mig om expeditionssättet.
Jag vet, att vi beslutit, det alla våra bancofullmägtige
skola få decharge och de 2 yngre qvarblifva vid bancoärenderne;
jag vet jämväl, att vi beslutit att ansee saken som ett
oss enskildt tillhörigt mål; men sorn vi ej ännu resolveradt,
om expeditionssättet bör ske mot el:r med lag, så är jag
af den tanckan, att saken bör handteras sorn ett riksdagsärende
ifrån en deputation, det är, att expedition derå bör ske
enl. 17 och 20 §§ i Riksdagsordningen genom Expeditionsdeputation,
och deröfver begär jag proposition och lemnar
de herrar, som äro af annan tancka, sin frihet oqvald att
justera contraproposition.
Frih. [C.]1 Ridderstolpe ärindrade, att de i sista
pleno omförmälte grunder till bancoförvaltningen, som af
1 Memorialprotokollet.
Beslutet örn bankofullmäktige.
373
Secrete Utskottet blifvit upgifne, ej tyckes i dag böra ventileras
öfver, hälst desamma blifvit begärte på bordet, dock
fägnade sig Frih. Ridderstolpe deröfver, att de af Hr Jennings
ej kunnat förkastas.
Hvad sielfva expeditionssättet af vårt fattade beslut om
herrar bancofullmägtige angår, så skall detsamma i dag
afgiöras. Jag vill alenast dervid ärindra några omständigheter.
1 :o. Hafva vi ju redan vid denne riksdag tagit allmänna
beslut uti gemensam expedition med de andre stånden om
våra fullmägtige i Manufacturcontoiret och Ständernes Contoir.
Således bör ju i denne saken vara ett lika lagligit expeditionssätt
och lika bör besluten expedieras, antingen nian
friar eller fäller.
2: do. Lått vara att vi ansee detta ämne som ett oeconomicum,
så blifver consequencerne äfventyrlige, och de som äro
möjelige, så kunna de äfven ske; derföre har jag varit emot
at ansee saken som ett oeconomicum. Dessutom bör lagskipning
ej vara i något särskildt stånds hand, det har legislatorn
tydeligen funnit, då han deremot satt en så tydel.
gräntz.
Jag begär derföre proposition på det vanliga expeditionssättet
såsom mäst öfverensstämmande med R. o. A:s värdighet;
grunderne och skälen dertill har jag förra gången anfört
till protocollet.
Grefve Axel [von] Fersen: Jag finner, att vi beklageligen
i dag äro sysslosatte med samma ämne, som vi
redan 2 plenidagar förut hafva ventileradt och voteradt om.
Hvad sielfva hufvudsaken angår, så tror jag densamma
vara afgiord på det sätt, att våra bancofullmägtige få fullkoml.
decharge för sin förvaltning och de 2:nne yngre el:r
senast tillsatte bibehollas vid bancoadministration.
Vi hafva jämväl genom votering sista plenum stadfäst,
att saken kommer att i dag ansees sorn ett R. o. A:s enskijlte
mål, eftersom vi endast hafva att giöra ang:de våra fullmägtige.
Jag har i dag fädt höra åtskilliga främmande saker inblandas
i discourserne, som till exempel man har anfört, att
Bancocasseuren Gottsman fådt låna i Banquen, att han vunnit
ansenl. med mera. Denne saken har förut ofta varit uprepad,
men den hörer nu icke mera hit, sedan vi genom vo
-
374 1766, maj 13. Beslutet om bankofullmäktige.
tering gillat våra bancofullmägtiges förklaring. Jag vill således
ej gå in i den puncten, ej heller vill jag nu undersöka,
om Gottsman vunnit, om flere lia fädt låna eller om cronan
fädt giöra penningelån; ty jag tror, att många lärer hafva
dylika speculationer, men alt sådant bevisar dock ingenting
i den delen, som vi i dag ventilera om.
Qvestion, som vi i dag enl. sista beslut skola taga oss före,
är den att utvälja ett expeditionssätt, hvarigenom vårt beslut
om herrar bancofullmägtige kan expedieras; saken kommer
enl. sista voteringsbeslut att considereras sorn R. o. A:s
ensak, och såleds bör expeditionssättet lämpas derefter, om
eljest beslutet skall äga värkan.
Skulle nu enl. flere ledamöters åstundan expeditionen ske
genom påskrift på löparen, så finner jag först detta expeditionssätt
aldeles contradictoirt emot vårt beslut att ansee
målet som R. o. A:s ensak, och för det andra tviflar jag, att
vi genom ett sådant expeditionssätt röna någon värkan af
vårt beslut.
Således är jag af den tanckan, att det expedieras genom
extractum protocolli, hvarutinnan fullkoml. decharge lemnäs
åt våra fyra bancofullmägtige för deras hittils förde förvaltning
och det i stöd af vårt sista voteringsbeslut, jämväl
att de 2 yngre bancofullmägtige genom ett annat extractum
protocolli anmodas att i sine ämbeten qvarblifva. Häröfver
anholler jag om proposition, ty genom påskrift på löparen
vinna vi ingen värkan af vårt beslut.
Frih. von Essen: Frågan, som vi i dag föresatt oss till
afgiörande, är den, antingen vårt beslut om hrr bancofullmägtige
skall expedieras på vanligit sätt eller genom extracta
protocolli.
Dervid vill jag tillse, hvilketdera expeditionssättet är det
nyttigaste och det lagligaste.
Jag vill derföre gå tillbaka till sakens natur och beskaffenhet.
Secrete Utskottet har funnit fehl i bancoförvaltningen,
berättelsen derom är upgifven till plena och R. o. A. hafva
derom sagt sin enskilte tanka.
Hade vi fölgt den vanliga methoden, så hade alla stånden
gemensamt concurrerat uti en expedition efter pluralitet.
Men nu då vi giort målet till vår ensak och bancofullmägtiges
fehlsteg till mindre betydlige, så kan väl icke vårt beslut
komma till att expedieras så lätt genom påskrift, som
Beslutet om bankofullmäktige.
375
icke det vore beqvämligare genom extractum protocolli; dock
förefaller dervid flere considerationer.
1 :o. Har Bancodeputation altid förr gifvit bancofullmägtige
instruction och reglemente, hvarefter de skola ställa sin
förvaltning; då vi nu skola giöra slikt, så frågas, om reglementet
kan inrättas så, att våra fullmägtige derigenom autoriseras.
Sista riksdag sades, att så farligt det vore att begynna krig,
så farligt vore det att angripa Banquen, och som det vore
brott emot gamla lagar att tillåta bancolån, så begärtes, att
Rådcammaren skulle ej sådant tillåta mera.
Nu hafva vi återigen tyckts autorisera, att fullmägtige
kunna afträda ifrån denne lagen genom det att vi gillat våra
brottzlige fullmägtiges giöromål; lagarne hafva vi redigerat
in absurdo och ansedt sielfva saken som ett oeconomiemål.
Då nu Bancodeputation skall upsätta reglementet, så stadna
de i villrådighet, antingen de skola lemna alla, som villja
låna, frihet dertill, eller och om de skola af slå alla sorter
bancolåhn.
Då nu sådane svårigheter förefalla, så är jag med Hr
Frietzkij uti enahanda tancka; Secrete Utskottet hafva viljat
iackttaga ömheten för riket och ömheten för personerne; de
hafva ej en gång citeradt någon lag, hvarefter bancofullmägtige
bordt dömmas, utan endast sagt, att deras fullmägtigskap
borde uphöra, och frikallat dem dessutom både för ansvar
och ärsättning. Jag tycker, att Secrete Utskottet ej gådt
för långt uti att dömma.
Jag ber derföre, att vi förenas derom att ej giöra lag in
casu. Jag är så mån som någon annan om våra rättigheter,
men jag ser förut, att då vi nu ansedt saken som vårt enskijldte
mål, så giöra de andre 2 stånden likaledes.
Jag supponerar, om en Borgareståndets ledamot gior t något
brott och Borgareståndet tog denne ledamot i försvar,
rönte vi icke då vacker nytta af denne vår författning.
Jag ber således, att vi ej taga ett beslut, sorn medförer vårt
egit äfventyr, utan att vi med lugna sinnen förena oss; skulle
det ej i vänlighet stå att ärholla, så anholler jag om proposition
på vanligit expeditionssätt enl. 17 och 20 §§ i Riksdagsordningen.
Frih. Friedric Horn: Jag vill ej söka att vederlägga
Hr Frietzkijs memorial, ty det är ett nytt ämne, som jag
376 1766, maj 13. Beslutet om bankofullmäktige.
tycker hafva blifvit drifvit längre, än pluralitetens beslut
syns medgifva.
Jag tror, att det icke nu mera kan vara oss tillständigt att
recriminera bancofullmägtiges brott, sedan de genom vårt
beslut redan ärhollit decharge; icke heller tror jag, att det
kan vara nödigt, att vi oprepa, hur det hushollats i Banquen
och huru Gottsman fädt låna, ty den puncten alena är rätt
så god som någon charta studiata.
Hvad expeditionssättet angår, så har jag med grämelse
hört, att åtskilliga ledamöter, änskönt målet efter vårt sista
beslut bör ansees som vår ensak, endock vilja expediera det
såsom ett allmänt riksdagsmål enl. Riksdagsordn. 17 och
20 §§. Jag vågar tro mig täncka så väl som någon annan,
utan att jag tror någon med skäl skall kunna kalla mig rebell
och lagbrytare, men det kan jag icke förstå, huru ett
allmänt expeditionssätt skall kunna vidtagas i en sak, som
är enskild. ’’ {
Det dictamen, som Hr Lagersvärd nyligen opläste, rörer ej
directe denne saken; det är oförnekeligen väl skrifvit, men
det blef dock den gången ej antagit för ståndets beslut, således
kan inga skäl deraf dragas. Skulle något finnas i samma
dictamen, sorn behöfver förklaring, så lärer Hr Jennings
sielf bäst kunna uttyda sin mening.
Vi hafva en gammal syllogismus, mine Herrar: qvi vult
finem vult etiam media; vi hafva sagt, att de 2 fullmägtige
hafva vårt förtroende och att de skola qvarblifva i sine ämbeten,
vi hafva jämväl statueradt, att saken är ett vårt enskijldte
mål; således böra vi ju expediera vårt beslut sielfve,
om vi eljest skola se vårt beslut i sin värkställighet.
Vi hafva mycket tält om lag och frihet, men jag tror, att
i de minsta sakerne, där friheten och laglige rättigheter ej
observeras, sker första refvorne, och att det bör vara en noga
reciprocite emellan allmänna och enskijlte rättigheter, ty eljest
är lagen en död bokstaf.
Jag är således af den tanckan, att vårt beslut genom extracta
protocolli bör expedieras enl. hvad Grefve Fersen härom
understält, och jag ber, att vi, om vi ej kunna komma
öfverens, må få votera.
Hr T e r smeden ärindrade, att sorn R. o. A. genom votering
befriat sine bancofullmägtige, så bör nu inga tillmålen
äga rum.
Beslutet om bankofullmäktige.
377
Det exempel, som en värd ledamot gifvit, huru det skulle
passa sig, om Borgareståndet försvarade en brottzlig dess
ledamot, är intet casus dabilis; mycket mindre är han applicabel,
sedan vi befriat våra bancofullmägtige.
Således och som vi dessutom genom votering tagit det beslut
att ansee målet som vår ensak, så conformerar jag mig
med Grefve Fersens yttrade tancka angående expeditionssättet
och begär deröfver votering.
Frih. Friedric Ribbing: Som nu endast frågan är
om expeditionssättet af vårt beslut, så vill jag endast yttra
mig deröfver.
1 :o. Är det föreslagne expeditionssättet med extractum
protocolli emot naturen och beskaffenheten af 3 stånds
fullmägtigskap; de äro alla som guaranter ansvarige för det,
deras fullmägtige giöra, men detta försvinner, då hvart
stånd undantaga sine.
2:do. Står i 17 § af Riksdagsordningen det ordet samfält;
dermed kan förstås både 4 och 3 stånd. Lagen och Riksdagsordningen
utstaka, hvarutinnan 3 stånd rå, som uti bancosaker,
såleds är 3 stånd samfälte i bancosaker, då 4 stånd
eljest äro samfälte i andre riksdagsmål.
3:tio. Har manyrkadt på värkstätlighet af vårt beslut; efter
nu hvar och en i delen äger att säja sin tancka, så är jag af
den mening, att löparen bör påskrifvas och sedan expedieras
af Expeditionsdeputation; hvarföre skola vi nyttia ett ovanligt
expeditionssätt, som ej oss föreskrifves af lagen, vi kunde
endå, om extractum protocolli skulle vara nödigt, låta
eit sådant afgå till Banquen, men icke kunna vi eller äga
vi privilegium att endast genom extractum protocolli communicera
vårt beslut.
Frih. Ulrich Scheffer: Då nu frågan ang:de expeditionssättet
är under öfverläggning, så bör 2 omständigheter
i synnerhet dervid releveras.
1 :o. Att den nya qvestion om huru reglementet för bancofullmägtige
skall giöras, icke hörer hit.
2:do. Att alla argumenter emot bancofullmägtige äro nu
för tiden hors de saison, eftersom vi genom vårt vidtagne
beslut frikallat dem ifrån alt ansvar för sin förde förvaltning.
Sist kommer att märkas, att vi genom voteringsbeslut
stadfäst den tanckan, att detta målet bör ansees som R. o. A:s
378 1766, maj 13. Beslutet om bankofullmäktige.
ensak; således borde icke någon allmän och vanlig expedition
genom Expeditionsdeputation äga rum. Dock som flere
ledamöter förklarad! sig vara dertill hogade, begär jag ingenting
mera, än att vi få genom pluralité utröna R. o. A:s
tancka. Det måste jag likväl ärindra, att om vi expediera målet
med 2:nne extracta protocolli, så vinna vi vårt ändamål,
men sker den genom påskrift på löparen, så förgår oss aldeles
vårt beslut.
Frih. C. Cederström: Sista plenum blef afgiordt,
att frågan om expeditionssättet i dag skulle förekomma under
ventilation.
Jag kan icke bifalla något nytt expeditionssätt och det af
2:ne considerationer.
1 :o. Är vårt besluts innehöll, att bancofullmägtige skola få
decharge och de tvenne yngre bibehollas; saken skall därjämte
enligit vårt sista beslut expedieras såsom en vår ensa'k;
sker detsamma genom extractum protocolli, så torde hända,
att de andra stånden ej vilja gå in i någon bevillning, utan
torde de skiuta altsammans på R. o. A. Men då undanbeder
jag mig.
2:do. Är expeditionssättet med extractum protocolli ovanligit
och kan draga flere sviter med sig; men deremot det
andra genom påskrift på löparen vanligit och mera säkert;
jag begär såleds proposition enl. Hr Frietzkijs dictamen.
Frih. Christer Horn: Jag afrådde väl sista plenum,
att ingen votering borde ske i detta ämne; dock som genom
pluralitetens beslut oss till i dag blifvit förbehollit att derom
säja våra tanckar, skall jag biuda till att gifva mina tillkänna.
Jag estimerar personelt herrar bancofullmägtige, således
är jag för dem; men som vi nu beslutit att anse målet som
en ståndets rättighet, så vill jag varsamt dermed omgå.
Vi hafva, mine Herrar, icke något tydel. utsatt i Privilegierne
i den delen; således är saken i min tancka dubieus.
Vårt beslut att vi ansee målet som ett oeconomimum stödjer
sig endast derpå, att vi tillsättja fullmägtige särskildt; men
nu frågar jag billigt, om då Banquen och dess förvaltning
kan ansees som ett ståndets oeconomicum? Jag tviflar derpå,
och således förfaller vårt beslut af sig sielf.
Borgareståndets förfarande 1747, med Plomgren, kunde
de med skäl anse sorn ett oeconomicum; jämväl har R. o. A.
Beslutet om bankofullmäktige.
379
denne riksdag på samma skäl försvarat dess ledamot Hr
Bergsrådet Svab. Men detta målet kan, såsom tvistigt emellan
fullmägtige och principaler, aldrig ansees för en så enskildt
sak, att enskildt expedition endast bör äga rum, utan
som vi hafva ett mera lämpeligt expeditionssätt, så är jag af
den tanckan, att vi teckna vårt beslut på löparen och låter
väre beslut sedan genom Expeditionsdeputationen utfärdas;
på sådant sätt kan aldrig klara rättigheter aventureras emot
Ivistige.
Hr V o 11 e m a t: Sen vi hafva afgiordt, att målet är vår
ensak, så tror jag blotta expeditionssättet endast vara i
fråga.
Jag vill således ej inblanda fullmägtiges misstag, de röra
icke frågan, och utom dess äro de afgiorde. Ej eller vill jag
numera lemna 3 stånd frihet att expediera vårt beslut, sedan
vi ansedt målet som vår ensak, ty det skulle ej passa sig med
vårt voteringsbeslut. Utan som saken nu aldeles är vår egen
och vi långt för detta bestutit att lemna decharge åt våra
bancofullmägtige och att bibeholla de 2 yngre, så är nu blott
question om värkställigheten; den begär jag måtte ske enligit
Hr Nethervoods memorial, och begifver jag mig ej från
denne tanka utan votering.
För öfrigit känna vi vår värdighet och våra rättigheter,
vi vilja ej bestrida de 2 stånden sina jura utan blott äga vår
frihet att tillsätta och bibeholla våra fullmägtige oförkränckt;
deröfver böra vi värkställa vårt beslut, ty det är
enl. med vår värdighet.
Hr Carl Wadenstierna: Man har giort en objection
och tagit fullmägtige i St[ändernes] Contoir till
exempel; men det är ej här lämpeligit, ty de skulle giöra
redo för sin förvaltning, men deremot har all redogörelse
för våra bancofullmägtige blifvit eftergifven.
2:do. Har man citeradt de 3 ståndens laglydighet vid
denne riksdag. Jag vet ej, om jag skall tro det så vara, men
det vet jag, att Secrete Utskottet har ofta contradiceradt
sig, då de upgifvit saker ibland ad notitiam, ibland intet;
och i anledning deraf hafva de 3 laglydiga stånden fädt
tillfälle att afsätta mången redelig rådsherre, som äfven
händt i dag med Riksrådet Rudenschöld.
Således böra de ej citeras.
Hvad sielfva saken angår, så hafva vi deruti redan tagit
380 1766, maj 13. Beslutet om bankofullmäktige.
vårt beslut; och som expedition giärna plägar lämpas efter
beslutet, så begär jag proposition, då jag hoppas få visa,
att vi vörda, hvad engång genom votering blifvit afgiordt.
Hr Jennings: Jag har en stund varit borta att få
höra ett förnyat prof af sämja hos de 3 öfrige stånden;
enigheten fandt jag vara i samma tillstånd, som Hr Wadenstierna
redan omtalt.
Emedlertid har jag nu fädt höra, att Hr Lagersvärd upläst
och sig åberopadt ett mitt vid förra riksdagen ingifvit memorial.
Jag är väl ingen auctor clastsicus; dock har jag blifvit åberopad,
eftersom jag tält om oeconomica och detailleradt dem.
Icke lärer jag just vara citerad att bekräfta min tancka,
ty jag tror den vara tydel. nog utan någon sådan förklaring;
utan jag har endast blifvit åberopad i närvarande
ämne.
Jag har således blifvit auctor classicus; som nu noter
lärer behöfvas, så vill jag biuda till att giöra dem så, att de
kunna tiena in usum delphini.
Qui bene distingvit bene docet.
Skillnad bör ju giöras mellan rättighet och privilegier;
icke är det ett stånds enda rättighet att välja taleman och
ledamöter i deputationerne.
Bancoförvaltningen har sagts ske conjunctiim; jag tror,
att det sker på samma sätt i deputationerne, dock lära våra
fullmägtige i Cammaroeconomiedeputation understundom
hafva vist, att deras rätt ej blandats med de 3 öfrige ståndens.
Expeditionssättet sägs vara vanligit med påskrift på löpare.
Jag tror, att den vahnan att expediera genom extracta
protocolli ej lärer vara ny eller mera ovanlig, hälst våra
fullmägtige i alla värk och deputationer på detta sättet
blifva kundgiorde om våra författningar.
Således om R. o. A. snart, för sin värdighets skull, afgiörer
detta målet, så böra de åtminstone komma ihog, att
de vid långa riksdagar förlora understundom den hugnaden
att se deras beslut gå i värkställighet; men som värkställighet
i detta afgiorde mål tyckes efter nog lång tidsutdrägt
vara nu vid detta laget nödig, ty begär jag proposition,
på det vi genom votering snart må få afgiöra denne
expeditionsfråga.
Beslutet om bankofullmäktige.
381
Hr [von] Nackreij: Det är ömt att tala om våra
Privilegier så, att de ej stöta lagen.
Jag för min del tror, att då fullmägtige äro combinerade
i ett bolag, så passar det sig icke, att ett stånd undantager
sine ledamöter.
Jag medger, att ingenting bör oss utom lag kunna obtruderas,
men jag förstår icke, huru saken kan giöras till enskildt
mål el:r expedieras enskildt utan de öfrige ståndens
gemensamma concurrence i beslutet.
Jag är såleds af den mening, att vi nyttja vårt vanliga expeditionssätt;
ämnet är delicat för enighetens skull, och
vår högsta vinning bör vara att aldrig extendera privilegier
utom lagens klara bokstaf. Som nu dessutom bancofullmägtige
vid bancoförvaltningen formera ett gemensamt
bolag, så tillstyrker jag, att vårt beslut genom Expeditionsdeputation
enl. 17 § bör expedieras.
Grefve Axel [von] Fersen: Om vårt förtroende
till bancofullm. hafva vi en gång tillförene voterat, och vårt
beslut i den delen bör nu icke mera af oss klandras, enl.
Riddarehus- och Riksdagsordningen.
Hvad expeditionssättet angår, så har blifvit begärt, att
löparen skulle påskrifvas och expedieras af Expeditionsdeputation;
men jag finner oförgripeligen, att som målet är
R. o. A:s ensak, så kan ej beslutet expedieras af 4 stånd.
Här har äfven mycket blifvit releveradt, att vi böra sämjas
med de andre stånden; jag vet ingen, som gifvit dem anledning
till någon osämja, men tvert om visa de sig alt
mindre och mindre skonsamma emot oss; vi hafva i dag
deraf ett förnyat vedermäle, då de afsatt en värdig rådsherre,
nemi. Riksrådet Rudenschöld; för 8 månader sedan
berättades, att desse stånden skulle vara de lindrigaste emot
Herrar Riksens Råd, men i dag köra de Frih. Rudenschöld
ifrån lön och syssla och det för fehl, som han säges hafva
hegådt såsom håfcantzler. Jag drager häraf den conclusion,
att det är vår skyldighet att beskydda våra ledamöter, och
jag lemnar andra, som äro mera uplysta, att döma, huru
rikets rätt och rättvisan kan förenas med mycket, som händt
och händer.
Min mening blifver sluteligen den, att vi beskydde våra
bancofullmägtige och att vi expediera vårt fattade beslut
enligit hr Nethervoods memorial.
382 176G, maj 13—17. Beslutet om bankofullmäktige.
Hr von Bromell: Vi hafva nu voteradt 2 gånger
i denne saken; det har väl icke altid gådt så jämt, dock får
jag nu ej klandra beslutet.
Secrete Utskottet har för Riksens Ständer upgifvit åtskilliga
mål, som blifvit trodde, .hvarföre skulle detta ej
tros ricktigt.
Tänck, om vi nu nästa plenum skola votera om hvad
Secrete Utskottet och 2 stånd afgiordt!
Små borgare frågade mig nyss på torget, hvad vi tänkte
på.
Jag för min dehl har goda tankar för Löwen men ej för
Appelbom, och dessutom ville jag ej hafva tillåtit Appelbom
att åka på Löwens tielke, ty Löwen har blifvit berömd
af Secrete Utskottet.
Jag respecterar Privilegierne, men jag vill också något
se på det allmänna bästa; och om vi ej i den delen förlita
oss, så kasta vi stoft i ögonen på våra barn och barnabarn,
så att de ej veta, hvilken väg de böra följa.
Hr Gyllensvahn ärindrade, att alt detta ej hörde
till saken, utan ville han besvara alla desse småsaker nästa
plenum.
Hr Landt m. upläste derefter project till voteringsproposition,
hvilken besvarades med Ja och Nej.
Hr Carl Wadenstierna bad, att contraproposition
må formeras aldeles efter conclusum j. Nedervoods memorial
och att vi, som äro af samma tancka, må få justera
contraproposition.
Hr von Vicken begärte äfven, att Hr von Frietzkijs
dictamen skulle blifva basis till den andra proposition.
Hr Landtm, upläste sedan följande proposition, lämpad
i det nogaste efter disconrserne.
Den, som bifaller, att R. o. A:s beslut ang:de herrar
bancofullmägtige expedieras på vanligit sätt genom påskrift
på Secrete Utskottets om dem inkomne extractum protoeolli,
skrifver Ja, den det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej,
expedieras samma beslut allena genom extractum protocolli
tdl R. o. A:s herrar bancofullmägtige och kundgiöres de
öfrige 2:nne stånden, att R. o. A. för godt funnit att hädanefter
af dess ledamöter ej hafva mer än tvenne fullmägtige
i Banquen.
Denne voteringsproposition gillades till alla delar.
Upproret i Västergötland.
383
Och upropades derföre af Riddarehusfiscalen
de ledamöter, som vid voteringen komma att sitta vid bordet.
Hvarpå upropen börjades.
Sedan öpnades och räknades sedlarne, varandes Ja 303
och Nej 356, enligit bilagde1 voteringsprotocoll.
R. o. A. åtskildes.
Anno 17 6 6 den 17 Maij.
Lördag pingstafton.
Plenum kl %1.
Hr Landtm.: Jag hoppas, att R. o. A. ej lära obenägit Anmälning
ansee, att jag i dag låtit giöra anslag till ett extraordinairt ”tek^nläg™
plenum. Orsaken dertill är en Secrete Utskottet ifrån Hans ning i ElfsKongl.
Maij:tt tillhanda kommen notice om en nu nyligen borgs länyppad
uprorisk anläggning i Elfsborgs lähn, hvarom Secrete
Utskottet upgifvit extractum protocolli,
som uplästes.
Hr Schönström begärdte betäncketid, emedan han
frugtade, att man torde ville giöra en commission, ehuru
alt detsamma kunde uträttas genom en öfverrätt i landsorten.
Tackade för öfrigit Hans Kongl. Maij:tt för alla desse
tidige anstalter men begärte, att question om en öfverrätts
förordnande må få vila.
Hr Landtm.: Secrete Utskottet har aldrig tänckt att
föreslå någon commission; men vist blifver det nödigt att
utröna, om Hoffman har begynt oväsendet af egit bevåg eller
icke. Om sådant nu sker antingen af en öfverrätt eller af en
commission, det dependerar af R. o. A.
Frih. Cederström: Jag beklagar, att detta upropet
skall upväcka hetta till disputé oss emellan; jag förundrar
mig deröfver, ty jag vet, att R. o. A. altid hafva varit fernie,
då sådane uplopp existeradt.
Hvad öfverrätten angår, om hvilken ventilation blifvit
begärd på bordet, så finner jag för min dehl, att Hoffmans
sammansättning är farlig och att han ju förr ju häldre bör
qväfvas i sin linda att förekomma allmän olycka.
1 Uteslutet här.
384 1766, maj 17. Upproret i Västergötland.
Hr Carl Wadenstierna tackade Secrete Utskottet,
som gemensamt med Kongl. Maij :t tagit alfvarsamma
mått och steg till uploppets stillande.
Hvarje riddersman lärer äga en billig afslty för slika
sammansättningar; således lärer ingen af den grund begära,
att saken må få vila, utan orsaken dertill är våra vid
flere riksdagar tillförene emot commissioner tagne beslut;
orden finnas i Secrete Utskottets extractum protocolli nog
vidsträckte; vi lära alla vara ense derom, att Hoffmans anläggning
bör lagl. rannsakas och af dömas; men då finner
jag, att det bör ske af en vanlig domstohl, ty Håfrätten afdömde
Dahluproret år 1743.
Man har svarat, att ingen commission här skall förordnas,
ty Hans Kongl. Maij :tt skall utnämna ledamöterne;
men jag svarar, att här förordnas inga ordinarii ledamöter,
och såleds är det endock en art af commission.
Således hafva vi alla en lika afsky för upror, men också
äga vi afsky för commission; jag för min del skall visa min
nit lika att förhindra begge delarne.
Vi hafva altid med fermeté afgiort saker, som angådt något
yppat uplopp, det är sant, men nu då så goda anstalter
redan äro vidtagne till dess hämmande, så hoppas jag, att
det snart lärer stillas.
Emedlertid är jag af den tanckan, att saken vilar till efter
hälgen, åtminstone till 5:tedagen.
Frih. von Essen: Det är icke olagligt att begära saken
på bordet, dock är det möjeligt, att denne begäran på goda
skäl kan återkallas, ty det är ganska nödigt att afgiöra frågan
om domstolens förordnande.
Skulle R. o. A. villa befalla, att en extra håfrätt förordnas,
så bifaller jag samma tancka med det uttryckel. förbehold,
att den blott ransakar, hvad som till detta uplopp
hörer.
Hoffman har nyligen härifrån staden afrest, sedan har
han varit fängslad och rymt ur häcktet; således tyckes, att
någon sammansättning måste förut varit giord.
Det gior mig lika, i hvad beslut R. o. A. stadnar, alenast
att det sker i dag.
Frih. Ulrich Scheffer: Jag tror ingen åhrlig man
vara capable att taga dehl i denne uproriska sammangaddning.
Men question ang:de ransakningen är många conside
-
Upproret i Västergötland.
385
rationer underkastad; således conformerar jag mig med de
ledamöter, som begärt denne puncten på bordet.
Emedlertid tackar jag på det högsta Secrete Utskottet
och hemställer, om icke vi kunna anholla hos Kongl. Maij :t,
att goda författningar må tagas till oväsendes dämpande.
Skulle något nytt förspörjas, så kunde, ifall angelägenheten
fordrar, de ordinarie domstolarne anlitas.
Hr Lilliehorn: Jag finner alla ense mot uproret
och att gilla H. Kongl. Maij:ts goda författningar deremot;
hvad angår att utröna stämplingen, bör ingen stund försummas,
ty den är skedd af en trouppe, hvars sammansättning
är obekant. Jag för min dehl är nögd med att en extra
håfrätt förordnas, och jag hoppas, att vi alla derutinnan
lära blifva ense till förekommande af allmän och enskildt
olycka.
Hr von Böhnen; Jag har altid varit emot commissionär,
men derföre kan jag ej nu, då Secrete Utskottet upgifvit,
att fara är på färde, vara emot att en öfverrätt förordnas,
ty det är enl. Kongl. Majestäts och rikets säkerhet.
Frågan derom bör såleds ej ligga på bordet; väl är det
lagligit men ej enl. med allmän säkerhet. Således ber jag, att
Hr Landtm, täcktes anslå till plenum, ifall vi i dag ej kunna
fatta något beslut.
Hr Landtm.: Som saken enl. lag ligger på bordet, så
äro discurserne onödige, hälst ingen begifver sig från sin
begäran.
Frih. Rhebinder: Om saken vilar, begifver jag mig,
eljest förbeholler jag mig att få säja min tancka.
Hr Hasen kampf: Då saken ligger efter lag, är ej
question om resten af Secrete Utskottets hemställande men
blott om commission enl. vårt beslut af år 1762.
Då derom jag ärnar säja min tancka, så vill jag ej tala
om vår frihet utan endast begära, att ifriga mått och steg må
lagas emot rebellion, ty bondevälde kan vara farligt.
Hvad plenum angår och att vi skulle komma tillsammans
i morgon, så hoppas jag med Guds hielp, att nöden ej blifver
så stor, så att vi behöfva det. Secrete Utskottet har tillika
med Kongl. Maij:t redan anstaltat så berömligen, att vi
nästan kunna vara trygge, men jag hemställer, om icke vi
kunde få plenum 5-dagen.
25—580121
386 1766, maj 17.
Upproret i Västergötland.
Fahran tyckes ej vara ännu så stor, ty den är ej närmare
än på 30 mil.
Grefve Axel [von] Fersen: Som saken ligger, så är
nu ej question om domstohl mera, utan kunna vi derom
yttra oss framdeles.
Jag är för min del säker, att ingen tager i oväsendet dehl,
men jag holler upror af bönder för de farligaste.
Väl kan innom oss finnas partier af differant tanckesätt,
men de cessera, då vi frugta för en tygellös Allmoge;
så var det 1743 och så är det nu.
Nu har af Kongl. Maij:t visliga steg conjunctim med Secrete
Utskottet blifvit tagne, men dervid böra vi tillse, att
af en rasande uprorsmakare inga soup^ons får dragas på
andre; alla äro vi angelägna att styra våldet, men det är
angel., att man ej styr för våldsamt och att undersökningen
ej går för långt; vähl bör man undersöka anledningen och
vilka som i sammangaddningen deltagit men icke anställa
inquisitioner på tahl och rygten, ty sådant gior mera ondt
än godt.
Slutel. förklarar jag, att jag är redo, när det fordras, att
upoffra lif och blod för lag och frihet, och begär jag derföre
plenum till 5-dagen att få höra, huru vidare med uploppet
passeradt.
Grefve Barck jämte Hr Schönström, Hr [von]
Nackreij och Hr Hierta begärte att få åtskiljas, efter
saken vilar.
Frih. Ridderstolpe: Det är ganska fägnesamt att
se R. o. A. så eniga för regeringssättets bestånd.
Refvorne har väl sagts ej vara farliga, men jag tror, att
man ej bör förackta det, som seer litet ut. Jag seer ej heller,
att vi behöfva i denne saken någon betänketid, ty angelägenheten
fordrar, att uproret snart hämmas och att Hoffmans
resor och företagande efterfrågas.
Jag har äfven så väl som alla andra afsky för commission,
men detta, som af Kongl. Maij:ts utnämnande formeras
under namn af öfverrätt och som står under dess ansvar,
kan ej kallas commission, ty den tillsättes af Ständer
och häfver endast att giöra Gud redo för sine giöroinål.
Det gior mig dessutom lika, hvad domstolen kallas,
antingen öfverrätt eller extra håfrätt, alenast den ej kallas
commission.
Upproret i Västergötland.
387
Hr Landtm, bad, att discourserne skulle uphöra och
att saken måtte få vila, som den gior i de andra stånden,
där de redan skildts åt.
Hvad plenum angår, så ville Hr Landtm, med de and[r]e
ståndens Taleman derom öfverlägga, att det må kunna ske
femtedagen; det dependerade dock af Secrete Utskottet och
örn de behöfde någon sammankomst innan den tiden.
Grefve [von] Fersen: Det är afgiort, att plenum kan
af Talemän utsättas, dock om möjeligt kan vara, så begär
jag, att intet plenum må blifva innan 5-dagen; jag tror
ej heller, att sådant skall behöfvas, sedan nu goda steg blifvit
tagne mot rebellion. Väl är det nödigt att slå skällmar
på hufvudet, men det bör ske kallsinnigt för att ej giöra
upmärksamhet, ty man kunde formalisera sig öfver att vi
samlas örn helgdagarne att dömma en karl, sorn ännu icke
är fastlagen; dessutom äro många bortreste af våra ledamöter.
Frih. Fried ric Horn: Jag vill ej tala i saken, ty den
vilar, utan blott eljest anföra mina tanckar, innan jag efter
befallning reser ner till regementet. Jag har med grämelse
hört uploppets början, men jag tror, att fahran skall afstadna,
och jag vågar svara för orten, då jag får ihop regementet,
som beordrats; men innan jag reser bort, vill jag
vara fri för omdömme. I orten har detta ej omtalts, men
fahran förspörjes större här uppe. Olyckligt är det land,
där partier strida emot hvarannan; vi böra af påfölgderne
vinlägga oss om enighet och att bortlägga chicaner och misstanckar,
så hafva vi ständigt lugn innom våra gräntsor.
Hvad domstolen angår, så tillstyrker jag eij en sådan extra
rätt, ty vi hafva 3:die division i Håfrätten, som kan uptaga
målet; vi äro i olycklig belägenhet, som äro oense
med de öfrige stånden, vi kunna lätt, om vi blifva oense
innom oss, för tahl af ringa betydelse citeras inför en commission.
Derföre önskar jag oss lugn i våra öfverläggningar
och godt slut på riksdagen.
Hr Gyllensvahn: Som saken ligger, så kan jag ej
derom nu yttra mig; men dock vore jag nöjd med att en
extra håf rätt förordnas. Jag vill icke föreskrifva någon dag
till plenum, utan jag tror, att Hr Landtm., då rebellerne nalkas,
lära församla både stånden och Secrete Utskottet.
Här äro nya tidningar inlupne om rebellernes framgång,
388 1766, maj 17—20. Upproret i Västergötland.
om så är, så ber jag Hr Landtm, enligit Guds ord att draga
oxen ur brunnen och giöra plenum, när det behöfs.
Hr von Vicken beklagade den nu yppade rebellion
och trodde, att faran vore betydel. nog, fast den är 30 mihl
borta; försäkrade der jämte, att han hatar alla commissioner.
Frih. von Essen: Som det är ett nytt ämne, om vi
hafva rätt att begära plenum, och det sägs, att de 3 stånden
äro oss emot, så ber jag, att detta ämne må vila enl. lag.
Hr Carl Wadenstierna: Jag är ensee med
Secrete Utskottet uti de gior de anstalterne, men hvad plenum
angår, så tror jag, att det ankommer på Talemännerne;
dock som vi hafva begärt det till 5-dagen och vi frugta, att
den föreslagne öfverrätt en kan förvandlas i en inquisition,
där vi för tahl antingen innom eller utom ståndet kunna lagföras,
så hoppas jag, att Hr Landtm, efter möjelighet villfarer
oss i vår begäran.
Grefve Axel [von] Fersen: Jag tror ej, att vår
giorde begäran om plenum strider mot lag, ty när jag finner
ingen, som lärer ärna skydda rebellerne, och när jag vet,
att de öfrige stånden haft plena, utan att vi varit tillsammans,
så tror jag mig ha skäl begära viss dag, nemi. efter
hälgen. Skulle plenum giöras i hälgen, så förnyar jag lika
förbehöll som i dag, att saken må få vila. Jag vill aldeles
icke hindra anstalterne till uprorets dämpande, ej heller
är jag emot om rebellen fasttages och korsfästes, om hans
brott är sådant, men icke vill jag just på hälgedagarne syssla
med saken, som värkel. tål upskåf, ty den bevakas ganska
väl både af Kongl. Maij :t och Secrete Utskottet. Derjämte
bör märkas, att flere R. o. A:s ledamöter äro bortreste, hvilka
äfven så väl som vi äga rätt att i våra öfverläggningar
deltaga.
Frih. Ridderstolpe sade sig gärna se, att de varit
qvar, och frågade, hvarföre de äro bortreste.
Hr Landtm, bad att få afbryta ventilation.
Frih. von Essen: Gärna, alenast det får vila, som
blifvit begärt på bordet.
Vice Amira- Hr Landt m. afbröt detta ämnet och berättade R. o. A.,
' man död3' att en deras ledamot, Vice Amiralen von Graman, vore afsomnad,
efter hvilken såsom den sista af ätten parentation
och skiutning kommer att giöras.
Upproret i Västergötland.
389
R. o. A. hade dervid ingenting att påminna, utan åtskildes
kl. 1/4 på 3.
Anno 1766 den 20 Maij.
Tisdag 3:diedag pingst.
Plenum klockan 1/2 1.
Hr Landtm, anmälte, att sedan R. o. A. sista gång voro Ang:de uprotillsammans,
hade nya rapporter inlupit ifrån Vestergöt- ^ande*'
land, som föranlåtit Secrete Utskottet att i dag träda tillsammans
och till Ständernes plena upgifva följande extractum
protocolli, som uplästes, af innehöll att uproret är dämpat
och uprorsstiftaren Hoffman tagen; till undersöknings
anställande häröfver föreslås, om icke en extra håfrätt uti
Borås må förordnas.
Hr Carl Wadenstierna: Jag är ej emot den föreslagne
undersökningen, utan jag gläder mig l:o att bondeuptåget
nu är stillat och lugnet återställt, 2:o är jag glad,
att ryckten och mistanckar dämpas och blifva utspridarena
lill förackt.
Jag hemställer derföre, om icke Hans Kongl. Maij :tt må
i underdånighet anlitas att betyga sitt nådiga nöje öfver
alla de af goda svenske män vidtagne författningar att stilla
detta uplopp.
Hr Landtm, ärindrade, att Secrete Utskottet påtänckt
detta, men de hafva trodt sig böra vänta, tills Frih. von
Zaltzas rapport hinner att komma in.
Hr Hasenkampf: Jag gläder mig öfver att uproret
är stillat; och hade jag väl varit af den tanckan, att ingen
undersökning borde ske annars än af laga fora; dock som
Secrete Utsk. andragit flere skäl, hvarföre en sådan extra
håfrätt borde förordnas, så vill jag ej mera vara deremot.
Men om de 3:nne öfrige stånden vika ifrån Secrete Utskottets
hemställande och giöra en commission, så förbeholler jag
mig, att ingen expedition må ske, innan vi deröfver fädt
yttra oss.
Frih. von Essen ärindrade, att det vore berömligit af
Frih. Saltza giort, att han lagt sig sådan vinning om uprorets
dämpande. Jag vill just ej i anseende till svågerskapen
berömma honom mera, men det tycker jag, att Secrete Ut
-
390 1766, maj 20—28. Upproret i Västergötland.
Justering.
skottet kunde inneholla med project till belöning, innan
hans rapport handt inkomma.
Grefve [von] Fersen: Det är billigt, att hastig undersökning
sker, och derom tror jag, att vi alla af nit för
riket äro ense.
Hvad belöning angår, så väntas dermed, tills omständel.
rapport af Frih. Saltza inkommit.
Hvad den af Lagman Hasenkampf anmälte frugtan för
commission angår, så kan jag ej annat tro, än att Secrete
Utskottets extractum protocolli måtte vinna bifall hos de
andre stånden. Men om (som jag dock ej vill tro) de 3:nne
öfrige stånden giorde en commission här i Stockholm, så förbeholla
vi oss att derom säja vår tancka, innan någon expedition
skeer.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets
extractum protocolli.
Hvartill svarades Ja.
Flere ledamöter ville vid proposition giöra tilläggning,
att R. o. A. förbeholla sig, innan expedition sker, att yttra
sig, ifall de andre stånden resolverade till att tillsätta någon
commission.
Hr Landtm, försäkrade, att detta förbehöll till R. o.
A:s säkerhet skulle införas i protocollet.
R. o. A. åtskildes kl. 1/2 2.
Annno 1766 den 28 Maij.
Onsdag.
Plenum kl. 8.
Justerades riddarehusprotocollet af den 18 November till
någon dehl.
Anmälte sig Hr Jennings och uppå erhollit liud androg:
Att
han vid sin ankomst till staden med mycken bestörtning
fädt höra, att en commission af Riksens Ständer skall
blifvit förordnat, utan att, efter hvad han hade sig bekant,
R. o. A. något derom vetat eller afgiordt. Han hade väl af
en och annan hördt något om sammanhanget deraf, men
säkraste kundskapen väntade han sig här, anhollandes att
Hr Landtm, gunstigt behagade R. o. A. härom underrätta.
A
Domstol över upproret.
391
Hr Landtm, svarade sig hafva ärnat att detta ämne hos
R. o. A. föredraga, så snart Riddarehussecreteraren fädt
ett och annat justera.
Justerades ett upsatt extractum protocolli i anledning Justering,
af voteringsbeslutet den 13 Maij till Prsesidenten och Commendeuren
Hr Edvard Carleson samt Cammarrådet Hr
Bentzelstierna, sorn komma som de 2 ålsta bancofullmägtige
sine förrättningar numera att nedlägga med decharge deröfver.
D:o ett extractum protocolli till Generalmajoren Frih.
Fabian Löwen och Cantzlierådet Hr Harald Appelbom, som
vid R. o. A:s fullmägtigskap i Banquen tills nästa riksdag
komma att continuera.
D:o ett extractum protocolli till de 2:nne respective
Präste- och Borgarestånden med notification, att R. o. A.
för hädanefter till någon besparing uti Banquens dessutom
nog dryga utgifter bifallit, att ståndens fullmägtige därstädes
alenast måge blifva sex och således endast tvenne af
R. o. A.
De tvenne förre extracta protocolli gillades och kunna
expedieras,
det tredie hvilar.
Härefter androg Hr Landtm.: R. o. A. hafva sig bekant, Ang:de en
huruledes Secrete Utskottet den 17 hujus gifvit Riksens öfv.°™prors
Ständer
vid handen den första tidningen, som ankom rö- stiftame.
rande den uti Vestergötland försporde rebellion under en
benämnd Hoffmans anförande, då äfven Secrete Utskottet
föreslog en extra ordinarie domstohls eller öfverrätts förordnande
öfver detta mål, men hvarom då ingenting blef
afgiordt.
Sedermera ankommo tidningar, att denne rebellion lyckeligen
vore dämpad och att hufvudmannen med flere andre
voro fasttagne.
Sådant notificerade Secrete Utskottet Riksens Ständers
plena den 20 Maij, då det äfven föreslog en undersöknings
rätt
öfver saken i orten.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets hemställande, men de
öfrige 3 stånden tilläde dervid en commissions el:r domrätts
förordnande i Stockholm öfver den i orten skedde undersökning
i uprorssaken.
Då jag sådant feck höra, kallade jag Tahlemännen till
392 1766, maj 28. Domstol över upproret.
mig för att aftahla med dem om pleni hellande, då jag
tänckte denne sak hos R. o. A. andraga, men de svarade
mig, att de intet plenum kunde samtycka emot deras stånds
uttryckel. vilja, som öfver helgedagarne voro åtskilde och
mäst ur staden, på öfverenskommelse att intet plenum skulle
hollas förr än i veckan efter pingstveckan eller först i
dag.
Emedlertid när jag fådt veta, att Expeditionsdeputation
skulle sammanträda och löparen inkomma med de trenne
ståndens påskrefne beslut, anmodade jag muntel. deputationens
ledamot Hr Noordenhielm att förmå något upskåf
uti expeditionen, på det målet kunde R. o. A. blifva tillkänna
gifvit att sig deröfver yttra, och detsamma har jag
äfven sedan genom en hillet hedt den i deputationen ordförande
Frih. Axel Leijonhufvud om.
Sista gången då Expeditionsdeputationen var tillsammans,
steg jag på Frih. Leijonhufvuds anmodan ur Secrete
Utskottet, som då skildes, opp i Expeditionsdeputation,
hvarest, sedan jag af Frih. Leijonhufvud om målets sammanhang
blivit underrättad, jag begärte få veta, om saken
redan hos deputationen vore afgiord, och då detta med Ja
besvarades, samt att expeditionen vore under justering,
kunde jag sådandt ej mera uprifva. Jag påminte likväl om
R. o. A:s rättighet att sig i detta mål utlåta, och att fördenskull
i anledning af 20 § Riksdagsordningen ingen expedition
i detta mål måtte afgå, innan den uti stånden behörigen
blifvit justerad. Men deruppå svarade mig de 3
ståndens ledamöter, att denne § endast anginge riksdagsbeslutet,
att sådant med andra expeditioner aldrig varit
practicerad.
En Prästman i synnerhet deducerade, att sedan hvart
stånd sig efter behag i denne sak yttradt och de 3 stånd
härvid i anledning af 13 § i Riksdagsordningen giort en tilläggning,
som R. o. A. efter samma § kunnat förutse som
ganska naturlig, så behöfdes härom något ytterligare andragande
icke, sedan hvart stånd påskrifvit löparen sin tancka,
ej eller kunde 20 § hit appliceras, utan borde detta måhl
enligit de fläste ståndens beslut, 17 § i Riksdagsordningen
och af Expeditionsdeputation likmätigt 8 § af 1727 åhrs
förordning om riksdagars förkortande expedieras.
(Deputationen har deruppå expedierat saken, och i går
Domstol över upproret.
393
afton tillsändes mig ett protocollsutdrag ifrån deputationen,
sådant som jag det nu skall låta upläsa.
Detta extractum protocolli uplästes, så lydande som bifogas,
dateradt den 26 Maij.1
Herefter fortfor Hr Landt m„ att deputationen äfven
låtit afgå ett protocollsutdrag till R. o. A:s electorer om 6
ledamöters af R. o. A. väljande till commission, som vore
skedt, varandes listan derå förseglad upgifven. Item att
deputationen expedierat ett (!) underdånig skrifvelse härom
till Hans Kongl. Maij :t, hvilken Hr Landtm, med de öfrige
Talemän underskrifvit.
Grefve Axel [von] Fersen: Som R. o. A. genom
det nu här upläste extractum protocolli blifvit underrättade
om att i stället för den af R. o. A. bifallne undersökningsrätten
in loco de öfrige stånden behagat besluta en commission,
så anholler jag, att R. o. A. må få sig häröfver
betäncka och att detta extractum protocolli derföre må ligga
på bordet.
Och förbeholler der jämte, att för än vi öfver detta måhl
fädt oss yttra och taga vårt beslut, inga ledamöter af R. o.
A. må biträda commission eller dertill förordnas, på det
R. o. A. icke må mista den dem efter Riksdagsordning
tillständiga dyrbara rättigheten att sig utlåta i alla riksdagsärender,
innan de ansees för afgiorde; och häröfver anholler
jag om Hr Landtm:s gunstige proposition.
Hr Hasenkampf: Det har varit för mig som för
många andra ganska oförmodeligit att höra, på hvad besynnerligit
skyndesamt sätt det tillgådt med förordnandet
af en commission öfver ett upror, som varit börjat 40 mil
härifrån men då icke mera existerade. Dock vill jag nu
inneholla med vidare reflexion derifrån, i förmodan att,
när saken förekommer, R. o. A. lära vara enige om att få
fullkoml. redo derom, så af väre fullmägtige i Expeditionsdeputation
som väre electorer; utan förenar mig med att
saken nu må ligga på bordet enligit Grefve Fersens begäran
och giorde förbehöll.
Dock önskade jag emedlertid att af vår Secreterare blifva
underrättad om huru vår påskrift varit på Secrete Utskottets
senaste hemställande om en undersökningsrätt i orten,
hvarvid jag minnes, att vi till protocollet giorde för
-
1 Saknas vid protokollet.
394 1766, maj 28. Domstol över upproret.
beholl för vårt vidare utlåtande, ifall de öfrige stånden skulle
resolvera till någon commission här i Stockholm och innan
någon expedition deröfver skedde.
Äfven önskade jag att blifva uplyst om de svårigheter,
som hindrat, att Hr Landtm, med sin ämbetesmyndighet
och lagen i sin hand likväl icke förmådt bevara R. o. A:s
så ömma och dyrbara rättighet att öfver denna vigtiga
qvestion få afgifva sitt utlåtande.
I anledning af alt detta anholler jag vördsammeligen derom,
att ifall någon hand vore lagd vid värkställigheten af
beslutet i detta mål, dermed så länge må hafvas anstånd,
efter målet till R. o. A:s vidare utlåtande är begärt på bordet,
samt att Hr Landtm, häröfver gunstigast täckes giöra
oss en proposition, hvaröfver R. o. A. kunna taga sitt beslut.
Frih. Axel Leijonhufvud anholt att som Expeditionsdeputations
ledamot och ordförande i de förflutne sessioner
få afgifva sin berättelse om denne saks förlopp i deputation^
ehuru Hr Landtm, det hufvudsakeligaste deraf
redan R. o. A. tillkännagifvit, och uppläste därpå bilagde
dess dictamen n:o 1 (Bil. 30).
Frih. Cederhielm: Då med Höglåflige R. o. A:s gunstiga
tillstånd jag skall yttra mig i förevarande ämne, vill
jag icke uppeholla dem med en onödig ingress eller med
öfverflödiga contestationer om nit och välmening utdraga
tiden. Jag vill endast, innan jag skrider till hufvudsaken,
utbedja mig att få om partier i allmänhet giöra några korta
reflexioner.
Lagar finnas i alla samhällen, ty lagen är giord emot
menniskans önska ock är derföre oumgängelig, men lagen
sielf kan blifva grund till partier i alla samhällen, i det
att en dehl vill gå emot lag, den andra delen åter vill densamma
försvara. Men partier äro sig ej altid lika, olika äro
de sig, när de äro i välde, och olika när de ligga under.
Ett partie, som ligger under, ropar altid på lag, enighet
och foglighet.
Det åter, som är rådande, må hälst giöra efter egit behag.
Det svagaste partiet är ganska angeläget om att freda
den gräntzen, som tyckes böra vara emellan lagstiftande
och lagskipande magten.
Det åter, som månde hafva väldet, plägar ej så noga se
Domstol över upproret.
395
på denne gräntzeskillnad utan tager den eftér omständigheterne.
Allt detta hvad jag sagt eller säger om partier, det talar
jag, gunstige Herrar, abstracté och in abstracto, det beder
jag må anmärkas och uttryckeligen i protocollet af Secreteraren
införas.
Så förhålla sig i allmänhet partier; men härvid förtienar
det en synnerlig reflexion, att den allvisa Försynen lagt
ett correctif vid sielfva den confusion, som slike rådande
partier i en stat åstadkomma kunna. När de äro i sin högd,
så pläga de falla. Deras pluralité försvinner, annat folk
kommer upp, och de, som förnuftigt tänka, stå dem emot,
fast de tiga, ty den, som tiger, kan vara ofta förnuftigare
än mången annan, som talar.
Jag hoppas intet, att härvid någon ville giöra det inkast,
som vore det intet vackert att byta sitt tankesätt och intet
altid och i alt holla med gamla vänner; ty ho är den, som
vill täncka ens med gamla vänner längre, än de täncka lagligt.
Att vara blott adhaerent af personer passar sig ihop med
en Cartouche men ej uti samhällen, där friheten får regera
i tanckesätt och tanckesättet grundas på lag och sanning.
Men när behöfves den omtalte balancen eller correctif
som mäst? Jo, då när magten faller i ovana händer, när
hämd och penningegiru blifva dess förnämsta driffiedrar
eller tilltagsenhet och oförnuft få utöfva sitt välde. Olyckligt
det samhälle, som seer sin välfärd i slike händer lemnad.
Det önskar kanske ofta då att hafva fädt beholla sine
gamle mätta flugor i stället för de nya hungroge.
Detta är, hvad jag i allmänhet och abstracté om partier
korteligen velat anmärka.
Hvad nu den i dag anmälta fråga om en Riksens Ständers
commissions förordnande beträffar, så är mitt tänckesätt
derom sådant, som jag det uti R. o. A:s värda samfund
hämtadt. Riddarehuset har deruti varit min skola, en skola,
som jag i alla mina dagar skall älska och vörda.
Jag har sedt vid förledne riksdag, då fråga var om en
commissions förordnande, med hvad fermeté R. o. A. då
satte sig deremot, hvarmed det uträttades, att ingen cominission
blef utaf, hvilket jag äfven önskade må ske denne
gången.
396 1766, maj 28. Domstol över upproret.
Jag lärde då, att commissioner mäst äro giorde för att
härska öfver kroppar men aldrig öfver hiertan. Jag stärktes
då i denna tanckan af vår nu varande värda Hr Landtm.,
under hvars handledande och vid hvars sida jag då giorde
min första riksdagscampagne och hvars gunst och förtroende
jag altid skall vörda.
Af hvad Hr Landtm, då och vid flere tillfällen så munteligen
som skrifteligen andragit och i våra handlingar förvarat
finnes, lära de skäl nogsamt kunna inhämtas, som nu
och altid lära giöra en commission i mitt sinne betänckelig.
Hr Landtm, är i berömligt tänckesätt sig altid lik. Förledne
riksdag stod han kraftigt emot commission, ehuru
han ingenting dervid hade haft för sig att frugta, icke helier
begär han nu något mera välde öfver oss än det, han
med förtroende vunnit i våra hiertan; således vill han säkerligen
aldrig tillåta någon commission, om han den kan
afböja.
Anseer jag åter Höglåfl. R. o. A., så ärindrar jag mig
altför väl, att då vid förledne riksdag frågan rördes om en
commission, mer än hälften af R. o. A. då förklarade sig
aldeles deremot; nu är likaledes den andra hälften af ståndet
af samma tancka, och således om jag ej bedrar mig
i addition, är hela R. o. A. samhälligt derom förente att
ingen commission bifalla.
Jag gläder mig, då jag seer ett så sammanstämmande
tänckesätt emellan Hr Landtm., R. o. A. och hvar och en af
ledamöterne sinsemellan inbördes; och vågar nästan tro,
att om de öfrige respective stånden hade kunnat veta och
see vår fullkomliga enighet i detta mål, så hade de torde
hända funnit mera betänckelighet uti ett ämne, därvid
de af oss kunnat förmoda så litet biträde.
Om modus procendendi i detta mål vill jag nu ingen
röra, efter hela frågan är begärd på bordet att vila, hvarmed
jag äfven är nögd. Det hade eljest väl varit möijeligt,
att någon hetta kunnat i dag blanda sig uti vår ventilation,
men, gunstige Herrar, den bör endast nyttias emot sielfva
saken men icke mellan oss, som ventilera, eller emot personer.
Mitt ödmiuka tillstyrkande till Höglåflige R. o. A. blifver
sluteligen det, att vi nu med enighet måge oss emellan
komma derom öfverens, att ingen commission må sättas,
Domstol över upproret.
397
inga af våra ledamöter deruti deltaga eller den af electorerne
på våra commissionsledamöter upgifne förseglade listan
upbrytas, innan R. o A. fädt öfver hela denne sak sig
efter lag och Riksdagsordning utlåta; sker det nu, så hoppas
jag, att vi framdeles med svalare sinnen lära kunna
häröfver ventilera, när saken förekommer.
Hr Gyllensvahn: Sedan Expeditionsdeputations extractum
protocolli efter flere värde ledamöters begäran blifvit
lagdt på bordet, vill jag ej heller ingå i någon ventilation
derom; därjämte och som ett förbehöll tillika blifvit
giordt emot någon af väre ledamöters biträde i commission,
hvilken fråga tyckes äga imycken gemenskap med den förra,
så beder jag, att den äfven må läggas på bordet, ehuru,
hvad electorernes sielfve giöromål beträffar, jag tror det
vara lagligt och utan åtal, emedan de som alla andra bordt
lyda Riksens Ständers beslut och befallning.
Hvad den af en värd ledamot begärte underrättelse af
Riddarehussecreteraren vidkom om vår påskrift på Secrete
Utskottets senaste hemställande, hvarvid förbehöll till prococollet
blifvit giordt, så tror jag ej, att påskriften annat
kan inneholla än vårt simpla bifall, emedan ett till protocollet
giordt förbehöll, som icke vidsättes proposition, enligit
lag ej gärna tyckes hafva kunnat löparen påskrifvas.
Vid den värda ledamotens, som nyss för mig talade, Frih.
Cederhielm^, giorde reflexioner, ehuru de frambracktes in
abstracto, kan jag ej undgå att gior a en och annan liten anmärkning.
Han har anfört, att uti alla och äfven de fria stater partier
gemenligen existera.
Han har beskrifvit partier uti åtskilliga situationer och
nämndt hämd och penningegiru såsom ofta varande deras
driffiedrar.
Jag kan för min del ej annat än instämma uti denne af
historien nogsamt bestyrkte ypperlige och beklagelige sanning,
att i de fria samhällen, såväl annorstädes som hos
oss, olika tänckande partier funnits och ännu finnas, hvars
giärningar rögt både hämd och penningegiru, och stige den
fram, som aldeles därföre kan säja dem fri.
Härvid existerade någon rörelse med buller ibland R. o.
A. öfver denne Hr Gyllensvahns utlåtelse, men sedan det
något var saktadt, fortfor Hr Gyllensvahn. Sedan han nå
-
398 1766, maj 28. Domstol över upproret.
got beklagat sig öfver den interruption, som så nu som
några gånger förut skedt uti hans tahl:
Han uprepade och upläste först till protocollet meningen
och sammanhanget af hvad han nyss sagt, huru nemligen
partier beklageligen funnits, hvars driffiädrar varit hämd
och penningegiru och att ingen kunde säja dem derföre aldeles
fri, tilläggandes vidare, att ehuru det ordet partie
mästadels plägade tagas i mindre fördelaktig bemärkelse,
däremot äfven funnits och ännu funnos partier, som drefne
af kärlek för medbroder och vördnad för lagar giort sig
älskade och minnesvärda samt landet lyckeligit, varandes
han i den fulla öfvertygelse, att Sverige ej mindre än fordom
den Romerska staten hyst och ännu hyser slika välsinnade
män innom sig.
Om man haft exempel i Frankriket, att en Cartouche i
sitt band haft adhserenter och lifstids medhollare, så hade
man af engelske historien sig äfven bekant, att i England
varit folk, sorn till en tid vist sig som patrioter men i deltagande
af lagstiftningen ombytt tänkesätt, skadat nation
och derföre blifvit kallade knafvar eller skalckar.
Hvad den af Frih. Cederhielm giorde calcule angår om
R. o. A:s tanckar om en commission, grundad på R. o. A:s
tanckesätt så vid förledne som innevarande riksdag, så
ärindrar jag mig, att då frågan vid förledne riksdag af
det respective Borgareståndet var väckt om någon särskildt
deputations förordnande till pröfning af Hr Nordencrantzes
tryckte bok eller riksdagsmemorialer samt något ansvar derföre,
blef slik deputation med en röst hos respective Prästeståndet
och alenast med 4 rösters pluralité hos R. o. A. afslagen.
Jag vet icke nu, om hälften af R. o. A. är emot
en commission uti närvarande cas af Hoffman började upror,
emedan pluraliteten ännu icke lagligen utrönt blifvit,
men deremot kan jag med säkerhet räkna 1756 års samteiige
Ständers öfvertygelse om en commissions nödvändighet
och deras unanimitet emot en tilltänckt rebellion och
upror af elaka och odygdige fosterbröder, som ville giöra
sig till husbönder öfver sine medborgare men sielfva med
dem hade kunnat blifva trälar; ock således om man tager
3 riksdagars pluralitets tanckar till fundament i räkningen,
torde addition helt annorlunda utfalla än för Frih. Cederhielm.
Domstol över upproret.
399
Att detta Höglåfliga Ståndet tillika med de öfriga vid
förledne riksdag instämt uti ett beslut emot commissioner
och extra domstolar, det minnes jag rätt väl, och det respecterar
jag; men jag vet äfvenledes, att dermed blott hades
afseende på slika commissioner och extra domstolar emellan
riksdagarne och att i öfrigit 13 § i Riksdagsordningen
förbehölts dess laga kraft och värkan.
Med desse korta reflexioner vill jag icke längre gå, hälst
såväl Expeditionsdeputationens extractum protocolli sorn
äfven qvestion om våra ledamöter på min anhollan lärer
komma att vila; dock vill jag endast 2 ord tillägga angående
det Hr Landtm, af den värda ledamoten, som jag förut med
dess tillstånd nämdt, tillagde välde öfver våra hiertan. Jag
kan mig deröfver ej yttra, ty Hr Landtm, är öfver min ålder,
öfver min caractere och öfver mitt beröm, utan lärer en eftervärld
bäst kunna lemna honom och dess aska det oförfalskade
beröm, som hans ärefulla giärningar förtiena.
Hr Schönström trodde föga exempel derpå lära finnas,
att något Riksens Ständers beslut blifvit i något mål,
hälst af så stor vigt som detta, expedieradt och utfärdat, då
R. o. A. sig deröfver ännu icke hade yttradt, som uti detta
skedt.
Ifall sådant för hädanefter skulle blifva praejudicat, så
vore regeringssättet uphäfvit, som enligit Regeringsform
och Riksdagsordning faststält 4 stånd och fordrar i alla
riksdagsmål alla fyra ståndens utlåtande; ja, då existerade
R. o. A. icke mera som stånd.
Sedan han vetat Riksens Ständers vid förledne riksdag
emot commissioner och extra domstohlar tagne beslut och
betygade osmak derföre samt hört Hr Landtm :s berömvärda
tanckesätt samt dyra försäkringar att aldrig till någon commission
vilja samtycka, så hade han trodt himmel och
jord förr skulle brista, än att han vid denne riksdag skulle
få en commission in qvestione. Lika omöjeligt hade han
trodt vara, att något beslut af Ständer derom skulle kunna
utfärdas och expedieras, utan att R. o. A. derom fådt säja
sin tancka. Som och det att utan R. o. A:s eller Hr Landtm:s
befallning och ordres ledamöter dertill skolat kunna väljas,
men alt dette hade han likväl med förundran nu fådt se
vara händt.
Han ansåg fördenskull det för högst angelägit, att R. o.
400 1766, maj 28. Domstol över upproret.
Bondeståndets
deput.
A. måste hantera detta mål med största ömhet och graniagenhet
och söka bevara sine dyrbaraste rättigheter, som
utgiorde estime, och sorn Expeditionsdeputations extractum
protocolli rörande commissions förordnande vore begärt
på bordet, hvaruti han äfven instämde, så bad han
äfven, att all vidare åtgiärd härvid måtte vila och den
af electorerne förseglade listan på R. o. A:s ledamöter
blifva obruten, till dess R. o. A. sig öfver altsammans fädt
yttra.
Ankom en Bondeståndets deputation, 12 ledamöter starck,
hvars Ordförande N. [o: H.] Paldanius näst ståndets
vördsamma hälsning anmälte, att Bondeståndet i anledning
af Expeditionsdeputationens extractum protocolli ytterligare
öfverlagt om den af Riksens Ständer bifallne commissions
giöromåhl och deröfver stadnat i det slut, som dess nu medföljande
protocollsutdrag utviste.
Deputationen afträdde.
Detta protocollsutdrag, dateradt den 28 Maij, uplästes,
innehollandes att commissions giöromåhl skulle sträckas
endast till uproret i Vestergötland och hvad dermed gemenskap
ägde men icke till några andra, i ord el:r gärningar,
som hörde till ordinarie domstolar.
Detta extractum protocolli begärtes på bordet.
Frih. von Essen: Lag och laglydnad hade han altid
förnämligast haft till ögnamärke, men likväl hade han kunnat
vara vän af sina vänner, ty de voro altid hederligt sinnade
och de missräknade sig icke eller tillbakars eller saknade
honom, när det ärfordrades. Att personalisera vöre han
icke vahn eller inclinerad till, men då någon berömdes, antingen
vår Hr Landtm., som värkeligen förtienar det, eller
någon annan, trodde han, att sådant icke annorlunda än
upricktigt af en redelig man ske bör.
Hvad nu det förevarande ämnet vidkommo, så vore dervid
intet mer rum för ventilation, sedan någre ledamöter
med laglig rättighet lagt Expeditionsdeputations protocollsutdrag
på bordet, ehuru det vore ett Ständers beslut, och
äfven den andre frågan om våra ledamöter i commissionen
hvilar samt electorslistan vore förseglad och kunde ligga,
till dess R. o. A. behagade densamma opbryta låta; således
voro nu här intet i denna sak att deliberera om annat än
Bondeståndets nyss inkomne protocollsutdrag, men ifall det
Domstol över upproret.
401
äfven skulle, som begärt vore, hvila, så anhölle han, att några
andra saker måtte få företagas.
Hr Landtm, hemstälte, att som desse 3:nne måhl
voro begärte på bordet, discourserne derom måtte afbrytas
och något annat få föredragas.
Härtill svarades Ja och Nej.
Hr Grefve Axel [von] Fersen: Sedan såvähl Expeditionsdeputationens
protocollsutdrag som mitt giorda förbeliold
emot någre Adelens ledamöters biträde i commissionen
blifvit begärte på bordet, är jag för min dehl nögd, att vi
måge företaga något annat, endast Hr Landtm, behagar
låfva R. o. A., att electorslistan icke skall opbrytas, innan
R. o. A. i hela saken sig yttrat.
Frih. von Essen påstod, att denne qvestion äfven må
ligga på bordet och således deröfver ingen vidare discours
existera.
Grefve [von] Fersen itererade sin anhollan och bad
om proposition deröfver, att listan ej skulle opbrytas annars
än in pleno och på R. o. A:s dertill gifne samtycke.
Hr Landtm.: Det vore vanligit och praxis, att Landtm,
icke opbröto electorslistan, innan han derom tillsagt R. o.
A.; men sedan denne qvestion vore begärd på bordet, kunde
däröfver ingen proposition numera giöras.
Hr Schönström anholt, att Hr Landtm, täcktes, för
att uti detta mål tranquilisera R. o. A:s ledamöter, lemna
en positif försäkran, att listan ej skulle upbrytas, förrän
R. o. A. sådant bifallit.
Hr Landtm.: Detta förstås, sedan jag låfvat att enligit
vanligheten ej upbryta listan, innan jag sagt R. o. A. derom
till.
Grefve Leijonstedt förklarade sig icke kunna misstro
Hr Landtm :s gunstiga gifne lofven, fast han önskade,
att den förseglade listan måtte, tills R. o. A. sig derom yttradt,
få blifva oupbruten, hälst han som elector och i stöd
af sitt vid deras sammanträde i går giorde förbehöll åtskilligt
vid detta vahl hade att påminna, såsom hvilket blifvit
företagit utan att electorerne dertill hade R. o. A:s befallning,
icke eller Landtm :s ordres derom till den ordförande
älste grefven, men på en af Expeditionsdeputation genom
extractum protocolli ärhollen befallning, hvilket procedere
vore ganska nytt och ovanligt.
26—580121
402 1766, maj 28. Domstol över upproret.
Under alt detta discourerades, förmärcktes ibland R. o.
A. mycken oro och rörelse, som hindrade, att icke alt så
tydeligen kunde höras till protocollet.
Dock hördes, att en dehl af R. o. A. yrkade på proposition
uti frågan om electorslistans opbrytande.
En dehl åter påstodo deremot, att denne fråga såsom liggande
på bordet icke kunde vidröras.
Hr Landtm.: Jag hoppas R. o. A. lära vara nögde, när
jag nu för protocollet låfvar att icke opbryta listan på commissionsledamöterne,
förrän jag derom säjer R. o. A. till,
då det förstås, att R. o. A. äga att sig däröfver utlåta.
Frih. Bunge contesterade sig aldeles icke tvifla på Hr
Landtm :s gifne ord, men då han sedt den besynnerliga händelse,
att 3 stånd pålagt våra electorer att välja commissionens
ledamöter, utan att de dertill haft ståndets eller Hr
Landtm :s låf, och deraf hade anledning att frugta, det de
respective stånden äfven torde kunna vilja pålägga Hr
Landtm, att opbryta listan på ledamöterne för att dymedelst
sätta commission uti arbete, så tillstyrkte han i detta
jnål en formelig proposition, som medelst R. o. A:s derpå
tagne beslut måtte sätta Hr Landtm, i stånd att upfylla sitt
R. o. A. gifne löfte.
Hr Landt m.: Det vore icke möjeligit, att de öfrige stånden
kunde Landtm, något pålägga i sådane mål som detta,
som voro en R. o. A:s ensak; men uti alla andra mål vore
Irenne stånds beslut en lag för Landtm., för deputationer
och för hvar och en.
Frih. Cederhielm erindrade sig, att vid senaste riksdag
uti ett vist förevarande måhl nuvarande Hr Landtm,
yrkat på propositionens giörande af dåvarande Landtm.
Grefve Fersen, hvilken och då blifvit giord, och ett lika påstod
han måtte ske nu.
Frih. Carl Ridderstolpe: En värd ledamot hade
mycket in abstracto tält om partier, men det tycktes vara
onödigt att tala om sådant, som icke kan säjas in concreto.
Partier kunde väl vara oss emellan, men derföre kunde vi
väl föra sakerne med ordning utan att styras af hämd eller
penningegiru.
Han, Frih. Ridderstolpe, hade få behof, efter han vore
nögd med sin dehl, icke heller hyste han till någon medbroder
hemd eller hat, och således kunde han lätteligen bevisa,
Domstol över upproret.
403
att det onda, som om partier sagt voro, icke rörde honom,
man må tala in abstracto eller concrete.
Dessutom ville han gärna lefva utan sammanhang med
något partie, om han med ett godt upsåt kunde som ensam
person något värka, men som det vore omöjeligit, så vore
och intet annat öfrigit än att förena sig med de flere, som
efter hans öfvertygelse ville gå den rättaste vägen.
Vid det, som angående skilj acktige och olika tanckar om
commissioner sagt blifvit, måste han anmärka, att han vid
1756 och 1760 åhrens riksdagar förklarat sitt fulla misshag
för commissioner och ännu voro af samma tanckar, emedan
han icke ville se commissioner lemnade såsom fideicommiss.
för partier till våra efterkommande riksdagar.
Men då en commission för regeringssättets bestånd funnos
nödig, nödgades han af kärlek för det sednare låta ett mindre
ändamål vika för ett större.
Den tanckan, sorn skulle R. o. A:s electorer hafva valt utan
ordres, hoppas jag torde få snar oplysning; electorerne
hafva i sin instruction intet annat sig föreskrifvit än att till
livarje ämne välja skickelige personer; det hafva de ock
giort, sedan de därtill fädt Expeditionsdeputationens underrättelse
och anledning, icke vetandes, hvad sedan 3:diedag
pingst uti saken kunnat vara åtgiordt.
Han medgaf gierna, att det namnet commission vore misshageligt,
men han hade därvid endast drifvits af kärlek för
lag och sanning och dem åtlydt; för öfrigit bifallandes, att
den om listans upbrytande väckte qvestion jämte de öfriga
måtte på bordet vila.
Frih. Ulrich Scheffer ville förbigå at utlåta sig i
de tvenne måhl, som blifvit begärte på bordet, äfvensom
öfver electorernes lista, emedan det äfven begärtes, att den
måtte vila; dock förbehöll han sig att i denne sednare
qvestion in specie sig yttra; emedan han altid ansedt R. o.
A:s electorer såsom det ståndets men icke Riksens Ständers
electorer.
Således, som han med förundran ansedt alt, hvad som i
detta mål skedt, och detta vore det enda tillfälle, som för
R. o. A. vore ännu qvar, till sin rättighets bevarande, så
instämde han med de flere herrar i begäran, att desse
qvestioner måtte vila, till dess R. o. A. om altsammans fädt
sig yttra.
404 1766, maj 28. Domstol över upproret.
Dessutom och ehuru fast förtroende han hyste till Hr
Landtm :s löfte, dock på det att detsamma i en så örn sak
som denna måtte vinna dubbel styrka af ett ståndets beslut,
så anhöll han om proposition härå, att den förseglade electorslistan
på våra commisionsledamöter skall ligga oopbruten,
intill dess R. o. A. öfver hela commissionsfrågan hunnit
sig att yttra.
Frih. Uggla yttrade, att ifall proposition enl. Frih.
Schef fers anhollan blefve giord, ville han tiga, eljest förbehölle
han sig sitt utlåtande.
Men sorn flere härvid förbehollo sig att få tala i sin tour,
så upläste Frih. Uggla hosgående dess dictamen (Bil.
31), innehollande i synnerhet förloppet vid det att anslaget1
till Expeditionsdeputations samlande 4:dedag pingst
giordes. Conformerandes han sig i öfrigit med Hr Grefve
Fersens yttrade tancka och anhollan till protocollet.
Frih. Grönhagen åberopade sig den af Frih. Leijonhufvud
i dag upläste relation om det, som vid detta måls
expedierande uti deputation förelupit, såväl som det vittnesbörd,
deputations protocoll kunna gifva om dess förbollande
som R. o. A:s ledamot i deputation. Hvad eljest
anginge frågan ang:de electorslistans upbrytande, så trodde
han det vara vanligit, att slika listor aldrig upbrytas annars
än med R. o. A:s samtycke, och således öfverflödigt
vara, att någon särskildt proposition deröfver giordes, hälst
dessutom den frågan vore begärd på bordet, hvarmed han
äfven instämde.
Hr v o n Post anholt hos R. o. A. om gunstig ursägt, att
han vid detta tillfälle ej bevakat R. o. A:s sak uti Expeditionsdeputation,
hvarest R. o. A:s förtroende hade giordt
honom till ledamot.
Han hade litat på det uti deputation, då den till pingsthälgen
åtskildes, att icke sammanträda förr än i dag den
28 Maij och således desse förflutne dagar i sina angelägenheter
på landet varit frånvarande.
För öfrigit som det hvad rörde commission vilade, ville
han däröfver sig nu ej yttra, men hvad den om förseglade
listans upbrytande nu väckte fråga vidkom, så trodde han
all dispute derom kunna med ett par ord häfvas, om vid
Landtm :s låfven att icke upbryta listan, innan han därom
1 Rättat från förlagans: utslaget.
Domstol över upproret.
405
sagt R. o. A. till, desse ord till större uplysning tillädes och
ärhollit deras tillstånd.
Hr Landtm.: Denne sednare mening vore en fölgd af
den förra och förstodes derunder, att Hr Landtm, borde dertill
hafva deras tillstånd, ty då Hr Landtm, om listans opbrytande
tillfrågade R. o. A., ägde de ju att derpå svara Ja
eller Nej. Således vore det helt naturligt, att denne listan ej
kunde upbrytas annars än med R. o. A:s tillstånd in pleno.
Men någon proposition häruti trodde Hr Landtm, icke äga
rum, sedan frågan blifvit lagd på bordet.
Härvid ankom en Borgareståndets deputation, 12 perso- Borg.st. dep.
ner stark, hvars ordförande Borgmästaren i Eksiö, Munthe,
näst ståndets vördsamma hälsning androg, att ståndet
i dag än ytterligare delibereradt om den öfver det i Vestergötland
började men lyckligen dämpade upror förordnade
Riksens Ständers commissions göromål och funnit angelägenheten
deraf, att denne domstohl ej måtte draga till sig
några andra eller till andra och vanliga fora hörande måhl
samt i sådant afseende bifallit Bondeståndets i dag inkomne
extractum protocolli.
Deputationen afträdde.
En Prästeståndets deputation af 8 personer ankom immediate
häruppå och anmälte jämte ståndets vördsamma
hälsning genom dess ordförande Probsten Norman, att
ståndet till alla delar instämdt med Bondeståndets dem i
dag meddelte protocollsutdrag rörande den af Riksens
Ständer här i staden öfver uproret i Vestergötland förordnade
domstohlens giöromål och dess gräntzor.
2:do. Recommenderades ståndets extractum protocolli rörande
bevillningen till skyndesamt benägit afgiörande.
Deputationen afträdde.
Sedan Hr Landtm, för R. o. A. uprepat desse deputalioners
medbringande, fortfor han:
Att ehuru han tycktes nogsamt hafva förklaradt sitt gifne
löfte ang:de den förseglade listan, så ville han dock ännu
ytterligare tillägga, at Hr Landtm., då R. o. A. in pleno härnäst
vore tillhopa, icke skulle upbryta denne förseglade
electorslistan, innan han dertill fådt R. o. A:s tillstånd.
Hr Carl Wadenstierna anmärkte korteligen, att
detta ämne vöre ett af de vigtigaste vid denne riksdag förekomne
ärender och följackteligen fordrade både tid och
406 1766, maj 28. Domstol över upproret.
granlaga öfverläggning. Och geck förbi det, att hvarken
Kongl. Maij :t i Rådcammaren eller Secrete Utskottet eller
R. o. A. öfver detta nu lyckeligen slutade upror funnit en
Riksens Ständers commission nödig eller densamma föreslagit,
med flere slika reflexioner, efter saken vore begärd
på bordet.
Han ville endast tala om den begärte proposition öfver
electorslistans vilande, till dess R. o. A. bifallit dess oppbrytande.
Han medgufve gärna, att det torde vara nytt att
begära en sådan proposition; men det vore ej mindre nytt,
att en commission blifvit af Riksens Ständer förordnad,
utan att derom hos R. o. A. varit question.
Att på sätt, som man hört, anslaget blifvit till Expedilionsdeputations
samlande giordt på riddarehustaflan, utan
att deputations ordförande något vetat deraf. Att R. o. A:s
electorer undfådt och värkstält befallningar, som dem icke
af R. o. A. eller Hr Landtm, gifne blifvit. Fördenskull och
ehuru han för sin deel fast litade på Hr Landtm :s gifne behaglige
löfte, trodde han dock, sedan han blifvit af så stora
nyheter förfärad och öfver hvilka han härnäst hoppades att
få sig yttra, och då det vore fråga om medborgares personlige
säkerhet samt den dyrbaraste af våra fri- och rättigheter,
som är att dömmas af ordinarie domstohlar och att
få niuta alla beneficia juris et processus, så trodde han sig
böra ursäcktas, om han tillika med de flere herrar anhöllo
hos Hr Landtm, om en tydelig proposition deröfver, att listan
på väre ledamöter till commission icke skulle upbrytes,
innan R. o. A. dertill in pleno gifvit sitt samtycke, begärandes
eljest häröfver votering.
Hr Landtm.: Jag tror hafva nog tydeligen utlåtit mig,
då jag frågat, om icke R. o. A. äro nögde med att Adelens
electorslista på deras ledamöter i Riksens Ständers commission
icke opbrytes, förrän Landtm, får tillstånd af R. o.
A. in pleno dertill?
Om hon eljest skulle opbrytas, hvad blefve jag för en
man uti Edra ögon.
Detta besvarades under temmeligt buller med Ja och Nej,
i det en dehl af R. o. A. voro nögde med detta Hr Landtm:s
yttrande, en dehl åter derjämte yrkade på formelig proposition.
Domstol över upproret.
407
Hr Grefve Axel [von] Fersen: Då Hr Landtm:s fråga
tydeligen tages i protocollet, nemligen om icke R. o. A.
äro nögde med att Adelens electorers lista på deras ledamöter
i Riksens Ständers commission ej opbrytes, förrän Hr
Landtm, dertill fädt R. o. A:s tillstånd in pleno, och vi dertill
svarat Ja, så tror jag för min del, att R. o. A. kunna
vara nögde, sedan sådant blifvit i protocollet intagit.
Hr Landtm.: Jag beder än ytterligare på det högsta R.
o. A. att vara nögde med min till protocollet gifne lofven
och förklaring derå. R. o. A. kunna aldrig draga mina ord i
tvifvelsmål utan att giöra mig orätt och blottställa min vählmening
för misstankar, som hon vist icke förtienar.
Och som häröfver under den fortvarande oron intet något
tydeligt svar föll, fortfor
Hr Landtm.: Jag frågar R. o. A. än ytterligare, om de
äro nögde med hvad jag till deras säkerhet låtit införa i
protocollet ang:de electorslistans opbrytande.
Detta besvarades med Ja.
Och justerades denne passage genast ur protocollet för
R. o. A.
Hr Schönström önskade endast att ännu af Hr
Landtm, underrättas, om man icke nu kunde vara säker
uppå, att ingen dödelig menniska skulle kunna komma åt
listan och densamma utan Hr Landtm :s tillstånd opbryta.
Frih. Cederhielm: Det vore i denne afsickt angelägit,
att detta document ibland andre Riddarehusets papper
noga giömdes.
Hr Landtm.: Detta document kan efter lag och vanlig
ordning förvaras af Riddarhussecreteraren, som har alla
Riddarhusets acter under sin vård.
Hr Schönström itererade sin anhollan om gunstig
oplysning på sin vördsamma fråga för att vara dess säkrare
lör commissions sammanträde emedlertid.
Hr Jennings förmente, att om denne förseglade lista
emot R. o. A:s beslut skulle med något tvång dragas ur vår
Secreterares hand och förvar, så vore det ett våld, och så
många af R. o. A. torde snart kunna komma tillstädes, som
slikt våld kunde mota; men sådant vore icke att supponera
el. frugta kunna påtänkas.
För öfrigit hvad anginge de på bordet lagde qvestioner, så
blefve
408 1766, maj 28. Domstol över upproret.
1 :o efter hans tancka icke frågan om att hindra trenne
stånds beslut, ty det respecterade han, men den om icke
R. o. A. därvid äga rätt och lof att yttra sig;
2:o icke qvestion om commissionens förordnande men om
expeditionssättet dervid;
3:tio ej eller qvestion om några Adelens ledamöter i commissionen
men om anledningen till deras väljande och determination
af deras antahl.
Men detta blefvo härnäst ämne till ventilation.
Hr Gyllensvahn: Sedan R. o. A. nu förenat sig uti
den af Hr Landtm, senast giorde proposition, trodde han
dem dervid böra vara så mycket tryggare som, då listan af
Secreteraren ibland andra angelägna handlingar förvarades,
det aldrig borde befrugtas, att hon emot R. o. A:s beslut
af någon obehörig hand blefvo handterad eller opbruten,
och aldraminst kunde supponeras, att innan den behörigen
är opbruten, någon R. o. A:s ledamot kunde commissionen
biträda.
Hr Landtm.: Jag förmodar, att sedan R. o. A. äro
ense om det, som jag till protocollet låtit föra, de äfven
lära finna, att inga R. o. A:s ledamöter med commissionens
ledamöter af de öfrige stånden kunna sammanträda, så
länge listan uppå dem ej vore upbruten eller man kände
dem. '
Hr von Hermansson yttrade, så mycket den stadigt
varande rörelse och bullret tillät att höra till protocollet,
sin mening derhän, att han för sin dehl aldeles vore
nögd med hvad Hr Landtm, till protocollet låtit inflyta, men
som flere trodde, det uti den i protocollet införde proposition
blott vore nämndt, att electorslistan icke utaf Hr
Landtm, med R. o. A:s tillstånd skulle brytas, och derjämte
i följe deraf frugta torde, att listan utaf någon annan kunde
opbrytas; så trodde han slik frugtan lätteligen kunna förebyggas,
om några ord till förklaring deraf blefvo uti protocollet
införde.
Hr Landtm, lemnade härå till uplysning, att uti protocollet
de ord utaf honom blifvit införde, att listan icke
skulle opbrytas utan R. o. A:s tillstånd in pleno, hvarmed
förstodes, att listan af ingen skulle brytas, eho det och voro;
bediandes för öfrigit, att R. o. A. icke ville giöra sig onödige
tvifvelsmål uti en sak, som på Hr Landtm :s ord och så
Domstol över upproret.
409
tydelige yttrande ej borde vara något tvifvelsmål underkastad.
Hr Schönström förklarade sig häröfver nu ej mera
hysa något tvifvelsmål, sedan Hr Landtm, lemnat denne upiysning;
men ifall någon oförmodelig siukdom skulle träffa
Hr Landtm, och hindra honom ifrån att bivista plenum
härnäst, önskade han få veta, huru med denne lista skulle
förhållas, så att man vore säker, att hon af ingen öpnades
annars än som aftalt vore.
Hr Carl Wadenstierna yttrade sig vara aldeles
tillfredsstäld af Hr Landtm :s till protocollet giorde benägne
yttrande, hemställandes om icke all vidare oro om denne
lista kunde vara stillad, om Hr Landtm, täcktes taga densamma
i sitt förvahr.
Hr Landtm.: Om R. o. A. skulle hysa det minsta tvifvelsmål
vid det jag som deras lantmarskalck och som en
ärlig man förklaradt och låtit till protocollet införa till
dess säkerhet, hvilket jag dock icke hoppas, eller de ännu
skulle tro något vara vid den förseglade electorslistan att
frugta, så vill jag, om R. o. A. behagar, taga denne listan i
mitt förvahr för att ytterligare betaga all anledning till
tvekan.
Frih. Cederström trodde, att Hr Landtm:s giorde
förklaring till protocollet borde betaga all frugtan i anseende
till electorslistans opbrytande. Han litade så aldeles
derpå, att han med trygghet kunde lemna listan i Secreterarens
säkra vård, men om Hr Landtm, sielf ville taga det
besväret att förvara listan, ansågo han det med mycken
ärkänsla.
Hr Landtm, tog härvid den förseglade electorslistan
lill sig, yttrandes därjämte:
Att om R. o. A. hade om sin Landtmarskalk den goda
tancka, som dess ämbete bör åtfölja och som förre Landtmarskalken
niutit, hvilket han äfven för sin dehl hoppades
att kunna förtiena, och de icke ville hysa någon otijdig
frugtan, hvarmedelst honom orätt giordes; så hoppades Hr
Landtm., att R. o. A. nu ville vara aldeles säkre och låta
alla tvifvelsmål om den förseglade listan försvinna.
Den rörelsen med något sorl, som en stund bortåt redan
hade varat, continuerande ännu, så att af de flere herrar,
som sig anmälte att tala, ingen kunde få liud.
410 1766, maj 28. Domstol över upproret.
En dehl av R. o. A. tycktes vara af den tancka, att den
förseglade electorslistan måtte förvaras uti Riddarehuset
ibland flere Riddarehusets angelägne papper; en annan
dehl åter förklarade sig nögde dermed, att listan vore i Hr
Landtm :s förvahr.
Sedan stillheten någorlunda blifvit återstäld, förestälte
Hr Landt m., att han dehls för att med sitt egit ansvar
för electorslistan sätta R. o. A. utom all frugtan eller
tvekan, dehls äfven på Riddarehussecreterarens trägna anhollan
tagit bemälte lista till sig och uti sitt förvahr, och
hoppades han således, att såväl dymedelst som meddelst
den till protocollet intagne försäkran R. o. A. kunde i detta
måhl vara aldeles trygge, och bad Hr Landtm, att häruti
få röna det förtroende af R. o. A., som hans ämbete såväl
som han sielf altid haft att hugna sig af och hvarvid han
af R. o. A:s rättvisa altid förmodade att blifva hägnad.
Hr Augustin Ehrensvärd förklarade sig dermed
vähl nögd, att denne förseglade lista voro uti Hr Landtm :s
hand, försäkrad derom, att hon vore där rätt så vähl förvarad
som på något annat ställe.
Men därjämte anholt han, att Hr Landtm, i oförmodelig
händelse af siukdom eller eljest ej ville lemna denne listan
ifrån sig uti någon annans hand utom med R. o. A:s samtycke,
hvilken begäran han trodde så mycket lättare bifallas
kunna, som den vore enlig med det i detta mål endast
till Hr Landtm :s gifne lofven satte förtroende.
R. o. A. hade under en 16 månaders riksdag fädt se de
fläste riksdagsärenderne meddelst de öfriga frenne respective
ståndens beslut afgiorde och nu hafva vi på samma sätt
fått en Riksens Ständers commission, utan att R. o. A.
mot eller med fädt afgifva sitt votum; sådant vore nytt.
Men ifall Hr Landtm., som han hoppades, behagade bifalla
hans begäran, så trodde han man kunde vara säker uppå,
att intet vidare nytt i denne sak kunde existera.
Frih. Carl Ridderstolpe beklagade, att R. o. A.
skulle förnöta sin ädla tid med skilj acktighet och scrupler,
som tycktes vara aldeles öfverflödige, sedan vi om det hufvudsakeligaste
voro förenade.
Hvad behöfdes, att vi tvistade om huru ett papper skulle
förvaras eller väckte en fråga emellan tvenne förvaringsställen,
hvarest det kunde hafva lika säkerhet.
Domstol över upproret.
411
Hvad trängde oss äfven att täncka på någon säkerhet för
någon Hr Landtm:s oförmodade siukdom; om den oförmodeligen
skulle existera, sorn han intet hoppades, så vore
det både naturligit och vanligit, att Hr Landtm, aflemnade
papperet uti R. o. A:s Secreterares hand att förvaras.
Altså vore vid den händelsen vidare omsorg derom öfverflödig.
Men skulle man således vara omtänckt om praecautioner
för alla möjeligheter eller prsesupponerade händelser,
så borde äfven något påtänckas, i händelse att ochså Riddarehussecreteraren
skulle siukna, och så vidare kunde man
med sin förtancka gå in infinitum och giöra sig mycket besvär,
som efteråt torde finnas hafva varit ganska onödigt;
hvarföre han bad, att R. o. A., sedan de förklarat sig nögde
med hvad angående hufvudfrågorne afgiordt vore, de täcktes
låta alla andra bifrågor afstadna.
Hr Landtm.: Det är både lag och praxi likmätigt att,
ifall jag skulle siukna, jag då lefvererar documentet till Riddarehussecreteraren,
som, då det skall föredragas in pleno,
aflemnar det till den ålsta grefven, som i min frånvaro
förer ordet; och det förstås, att ifall jag af oförmodad siukdom
skulle hindras, jag lärer giöra på samma sätt.
Jag hoppas sålunda, att R. o. A. lära nu vara ifrån denne
saken och att mig lärer tillåtas att föredraga något annat.
Härmed afstadnade ventilation öfver detta ämne och föredrogs
l:o
Secrete Utskottets extractum protocolli af den 16 Upsala stad
Maij 1766 om understöd för Upsala stad meddelst stambok^ ^coUec^
och 2 ovillkorliga collecter öfver hela riket. ter.
Bifölls.
Borgareståndets extractum protocolli af den 28 Maij 1766
uplästes; hvarutinnan Secrete Utskottets extractum protocolli
för Upsala stad bifalles med tilläggning af 4 frihetsår
för alla utskylder, med tull och brenvinsaccis.
Frih. Cederhielm trodde, att det kunde bifallas
med condition, att borgarena upbygga stenhus i stället för
de förra trähusen.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A. Borgareståndets extractum
protocolli enligit kongl, förordningen om stenhusbygnad
i staden?
Proposition besvarades med Ja.
412 1766, maj 28. överflödsförordning.
Bevillningen 2:do. Uplästes Bevillningsdeputationens betänckande af
ang.de.
tera och proportionera bevillningen efter förra bevillningens
grund. ;
Hr Landtm ärindrade, att detta redan af R. o. A.
blifvit bifallit.
Iteratum bifölls äfvenledes.
Öfverflöds- 3:tio. Hr von Post anmälte såsom varande ledamot
fÖrång"de?en uti Expeditionsdeputation, att 3 stånd vid den projecterade
öfverflödsförordningens expedierande velat ålägga R. o. A.
att såsom en consumtionsaccis åtaga sig bevillningen för
fransyskor, hvilken punct R. o. A. ansedt sorn en bevillning,
hvilken af 3:nne stånd det 4:de omöjeligen kunde påläggas.
Hr von Post ärindrade, att han frugtade, det de 3 stånden
torde expediera sitt beslut, och ansåg han derföre bäst vara,
om R. o. A. åtoge sig denne bevillning; eljest kunde R. o. A.
genom extractum protocolli söka detsamma att afböja.
Grefve Axel [von] Fersen holt för ganska betänckeligit
att ingå i den delen med de andra stånden, ärindrandes
att om fundamentet är det, att våra barn ej böra lära
något, så borde med samma skäl betalas en dylik bevillning
för språkmästare vid academierne; men som sådane föräldrar,
hvilka vilja kosta på sina barn någon nyttig och nödig
undervisning, snarare borde upmuntras än bestraffas,
så tillstyrckte Grefve Fersen, att ett extractum protocolli
till de öfrige stånden, innehollandes en tienlig föreställning,
enl. Hr von Posts tancka borde afgå, hvarigenom en
sådan projecterad ovanlig bevillning må kunna afböjas.
Dessutom holt Grefve Fersen före att vi liksom i andra länder
snarade borde uppmuntra fremmande folk att komma
hit än att genom någon pålagd contribution tvinga dem att
begifva sig härifrån.
Hr Jennings holt före att vi kunde quitta med de
andra stånden, om vi beslöt, att de skulle betala för sina
husjungfruer.
Hr Wadenstierna ärindrade, att Bondeståndet afsagt
sig afgiften för röktobac, emedan det vore en bevillning.
Om vi nu vilja kosta på våra barn, skola vi derföre
belastas med någon afgift? Vi kunna ju afsäja oss denne afgift,
eftersom det är en bevillning.
Hr Landt m. anmärkte, att om röktobacen vore redan
överflödsförordning.
413
algiordt och att Prästeståndet ansedt bevillningen derföre
som en consumptionsafgift.
Hr Gyllensvahn var av samma tancka som Grefve
Fersen, nemligen att det vore nödigt och nyttigt, att främlingar
inlockades i landet och att de ej betungades med någon
contribution; berättade jämväl, att några andra stånds
ledamöter sagt sig vilja niuta denne vinst för sina barn.
Frih. von Essen var aldeles emot denne afgift, conformerade
sig med Gref Fersen och begärte, att denne
puncten måtte få vila.
Frih. Cederhielm biföll, att ett extractum protocolli
i detta ämne måtte afgå, särdeles som de öfrige ståndens
barn studera äfven såväl som Adelens barn och lära sig
fransyska språket äfven såväl sorn Adelens barn.
Frih. Grönhagen: Det kan ej med skäl säjas vara en
res privilegii för R. o. A. att holla fransyskor; således kan
ej heller den projecterade af giften derå kallas för någon
bevillning. Om vi nu ej åtaga oss afgiften, så torde de
öfrige stånden förbiuda fransyskor, och då få vi i deras
ställe skaffa oss informatorer, hvilket torde blifva kostsammare.
Frih. Christer Horn conformerade sig med Grefve
Fersen, hvad fransyskor angår, och ärindrade, att det skulle
giöra alt för stor impression hos utlänningar, om vi förbiödo
dem att komma in i landet.
2:do. Hvad caffé och förbudet derå angår, så holt han före
att det ej vore nyttigt, hälst cronan derigenom mister i sin
inkomst och får ingen tull.
Hr Landtm, ärindrade, att R. o. A. förut hafva tagit
sitt beslut om fransyskorne och contribution derå samt projecterade,
örn icke ett extractum protocolli i anledning deraf
kunde upsättas och justeras här till benägit communicerande
med de öfrige stånden.
Hvartill svarades Ja.
Hr Landtm.: R. o. A. hafva därjämte förbehollit sig
att yttra ang:de fruentimmernes klädedrägt och om den
skulle endast tillåtas af 2 färger, nemligen vitt och svart.
Bifaller R. o. A., att dessa 2 färger endast måga tillåtas.
Härtill svarades Ja och Nej.
Grefve [von] Fersen såg för sin del ej, hvad vinst
dervid kunde vara, hälst nu då alla hafva kläder af flere
414 1766, maj 28. överflödsförordning.
färgor, samt ärindrade, att man ej borde tvinga fruentimmerne
till någon viss färg.
Hr [von,] Nackreij conformerade sig nied Gref Fersen
och anmärkte, att de fruentimmer, som äro sparsamma,
behöfva icke något förbud, men att de åter, som slösa, ej
bry sig derom utan giöra sig därifrån frie med tiden.
Grefve Leijonstedt ärindrade, att brokute tyger,
utom det att de giöra fruentimmerne ökände, äro dessutom
kostsamme och inplanta hos dem en åhoga att likna Håfvet,
samt påstod der jämte, att 3 svarta klädningar holla mera
och se bättre ut, då de blifvit slitne, än 24 brokute.
Frih. Ridderstolpe: Vi tala om en respectabel
corps, nämligen våra fruentimmer och deras klädedrägt.
Jag för min del är af den tanokan, att den endast bör tilllåtas
af 2 färgor och det af följande skäl.
1 :o. Gifver brokuta tyger anledning till moden och flere
faconer.
2:do. Är svart ej så dyrbar färg.
3:tio. Kunna de tvenne färgorna vitt och svart perfectioneras.
4:to. Uteslutes genom en sådan författning alla lurendrägerier
med tyger.
Och 5:o är en dylik författning giord för Adel i andra
riken.
Hr Wadenstierna: Jag vet icke, huru vi kunnat
komma på den tanckan att inskränka fruentimmernes klädedrägt
innom 2:nne färgor.
Antingen äro ju våra fruer sparsamma, eller äro de det
icke.
Äro de sparsamma, så spara de i brokut äfven såväl som i
svart och vitt.
Äro de ej sparsamma, så kunna de slösa äfven såväl i 2
färgor, sorn de nu slösa i alla färgor och couleurer.
Dessutom påstår jag, att 2 brokute robar äro starkare än
2 svarta.
Hr Landtm, bad, att saken måtte få vila, tills Håfjunckaren
Gripenstedts memorial blifver föredragit.
Hr Wadenstierna ville upskiuta denne qvestion
tills de oeconomiska plena.
Frih. Ridderstolpe begärte, att frågan må blifva afgiord,
innan Hans Kongl. Höghets biläger kommer att ske.
Kungsgårdar. Posttaxan.
415
Hr Landtm.: Saken vilar, tills Hr Gripenstedts memorial
blifver föredragit.
4:to. Hr Landtm, anmäldte ett projecteradt extractum Ang:de
protocolli till de öfrige stånden ang:de kongsgårdarne. kdarnefr"
Hr von Böhnen bad, att det måtte få vila, samt
ärindrade, att han ej viste, huru Secreteraren kunnat upsätta
det, då han ej haft anledning dertill.
Hr Landtm: Jag har hedt honom projectera det i anledning
af Cammaroeconomiedeputations betänckande om
kungsgårdarne; men som det nu vilar, så kunna de bägge
härnest afgiöras.
Härtill svarades Ja.
4:to. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli Förhöijning i
af den 12 October 1765 angående en lindrig förhögning i P°sttaxanposttaxa,
hvarutinnan projecteras att för ett bref af 1 lod
må betalas i förhögning:
från 1 mil
och
till
5
2 öre
från 5 mil
»
till
10
3 »
från 10 »
»
till
15
4 »
från 15 »
»
till
25
5 »
från 25 »
till
35
6 »
från 35 »
»
till
50
7 »
från 50 »
»
till
65
8 »
från 65 »
»
till
80
9 »
från 80 »
till
100
10 »
Hr Carpelan
begärte det på bordet.
Frih. Ridderstolpe bad, att det måtte afgiöras,
hälst Borgareståndet nog lärer uppeholla med sitt bifall.
Secrete Utskottets extractum protocolli bifölls.
5:to. Uplästes Justitisedeputationens betänckande af den Förlikning
21 Martii 1766 ang:de stadfästelse på förlikningen emel- Bexell^och
lan Capitaine Jonas Bexell å Baggiske arfvingarnas vägnar Baggiske
och samtelige Grefve Ståhlarms arfvingar i arfsliquidation arf'r‘
efter Riksrådet Ryning och dess Fru, Maria Elisabeth Curtzell.
Hr Landtm, tillsporde R. o. A., om denne förlikning
skulle gillas.
Hvartill svarades Ja.
Hr [von] Bromell begärte, att Frih. Leijonhufvuds
i dag upläste dictamen må få tryckas.
Denne begäran vilar.
R. o. A. åtskildes kl. %2.
416 1766, juni 5. Jernkontoret. Löwing.
Justering.
Ständers
Contoirs
fond.
Lån i Banquen.
Jerncontoiret
ang:de.
Justering.
Anno 1 7 6 6 den 5 Junii.
Torsdag.
Plenum kl. 8.
Justerades protocollet af den 18 Novemb. till slut.
Hvarefter föredrogs
l:o Secrete Utskottets extractum protocolli af den 14
Maij angående att vid Riksens Ständers Contoirs fonds
disposition böra 4 tittlar undantagas, som upgifvas till
221717 dahl. l5/6 öre silf ont eller 70000 dahlér k[:mt] årligen
på 4 år till nya riksgäldens betalande.
Bifölls.
2: do. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 16 Maij ang:de 9 a 10 tunnor gulds uplånande i Banquen
till Hans Kongl. Höghets Kronprintzens biläger, hvilka
9 tunnor guld innom nästa åhrs slut af den beviljade bröllopsgården
till capital och interresse skall betalas.
Bifalles.
3:tio. Föredrogs Prästeståndets extractum protocolli af
den 16 Aprilis med anmärkningar vid Jerncontoirets inrättning.
Hr Landt m. föreslog, att R. o. A. kunde förblifva vid
sine på Secrete Utskottets extracta protocolli af den 21 Januarii
och 22 April tecknade beslut, och om i Expeditionsdeputationen
ingen pluralitet skulle blifva, kunde saken
här sedan anmälas.
R. o. A. resolverade at förblifva vid sine i detta ämne
uppå Secrete Utskottets protocollsutdrag af den 21 Januarii
och 22 April sistledne yttrade tanckar.
4:to. Justerades ett upsatt extractum protocolli uti Capitaine
Löwings sak.
Frih. von Essen: Om vid ägendomen vöre någon förmåhn,
bör densamma honom beständigt åtfölja; Lövings
gäld kan ej räknas den till last, som lagligen vinner hemmanet,
ty ingen bör betala annans gäld.
Frih. Bunge: Min tancka är den, att som bönderne nu
få hemmanet utan afgift, så böra de den betala, eljest begifver
jag mig icke.
Hr Landtm.: Löwing har betalt skattekiöpet och har
fädt derföre tillstånd att holla schäferie; nu då bönderne
få lösa, så måste de betala summan åt Capitaine Löving;
överflödsförordning. Renström.
417
men vi böra endast sörja för Banquens säkerhet, så att
Banquen reserveras med någre ord att få, hvad som bönderne
till Capitaine Löving skola betala, och resten godtgiöres
af Löwing sielf, hvars ägendom är till säkerhet.
Det upsatte extractum protocolli bifölls.
5:to. Föredrogs Cammaroeconomie- och Bergsdeputatio- Kolräntan i
nernes gemensamme betänckande af den 6 Maij sistlidne uPlandang:de
kohlräntans i Upland förvandlande i spanmåhl och
ärsättande till indehlningshafvaren in natura el:r efter
markegång.
Bifalles.
6:to. Justerades det upsatte extractum protocolli ang:de Justering.
15 § af öfverflödsförordningen om 200 dahlér silfvermynts
afgift för fransyskor till barns upfostran.
Hr Adlermarck ville, att R. o. A. uti sitt extractum
protocolli aldeles skulle afslå att gifva någon afgift för deras
nyttiande.
Hr von Post trodde, att ändamålet då icke torde stå
att vinna, utan biföll extractum protocolli sådant, som det
var upsatt.
Frih. Christer Horn, Frihrr Cederström och
Bunge ville, att slutel. skulle tilläggas, det R. o. A. förbeholla
sig att vidare härom öfverlägga, ifall de öfriga stånden
med R. o. A. ej härutinnan ingå.
Extractum protocolli bifölls med denne af Frih. Bunge
giorde tilläggning.
7 :o. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens be- Praemium för
länckande af den 27 November 1765 angående praemium af en gesä11-  200 dahlér silfvermynt för den gesällen, som tillvärkat det
första silfverbrocadstycket för Hennes Maij :tt Drottningen.
Bifalles.
8:vo. Föredrogs Handels- och manufacturdeputalionens Fabriqueuren
Reenstroms
betänckande af den 26 Aprilis 1766 ang:de att Fabriqueuren fordran.
Reenström, som hos Grundberg skall hafva att fordra 5281
dahlér 14 öre kopparmynt, må af Manufacturcontoiret godtgiöras
derföre och att Manufacturcontoiret sedermera må
denne summa hos Grundberg utsöka innom en månad eller,
ifall detta försummas, innom 2 månader, böra de i Manufacturcontoiret
för skulden vara ansvarige, som densamma
inissvårdat, då de derå bordt hafva upsyn.
Jämväl uplästes Francs ingifne memorial i denne saken
27—SS0J21
418 1766, juni 5. Tullfrihet på exportsill.
af innehöll, att Grundberg tvertom har hos Reenströmske
sterbhuset att fordra 1427 dahlér och 20 öre kopparmynt.
Frih. Christer Horn ville, att denne sak skulle
förvisas till ordinaria fora.
Frih. von Essen tillstyrkte, att eftersom saken contradiceras,
borde den till deputationen åter remitteras.
R. o. A. resolverade, att detta betänckande med de inkomne
memorialer åter remitteras till Handels- och manufacturdeputationen,
som har att närmare granska handlingar
ne i denne sak och sitt ytterligare utlåtande afgifva.
Tullfrihet på 9:o. Föredrogs Fiskeriedeputationens betänckande af den
salt^tilexport jg Majj 1766, huru förhållas bör med restitution af hvad
på tullen betalas för det salt, som åtgår till den exporterade
sillens saltning, hvarutinnan 1 :o tillstyrkes, att bevis skall
uptees om exporten, 2: do bevis ifrån utrikes orten, att sillen
där anländt, eller ett så kalladts connoissement, hvarefter
sedan 1 tunna salt godtgiöres mot hvar 3:die tunna sill, som
är exporterad.
Hr Carpelan var före betänclcandet och ville, att Alström
skulle få tullrestitution, fast sillen förgådts på sion.
Hr Gyllensvahn var emot all sådan tilläggning.
Frih. C e d e r h i e lm fandt det vara nationen lika mycket,
om vahran förgås (ty exporteuren har sin assecurence),
alenast vi exportera, och ärindrade, att om detta tages bort,
så tages tillika all upmuntran bort ifrån undersåtarena.
Hr Gyllensvahn kunde ej bifalla Frih. Cederhielm
utan trodde, att om våra skepp vore gamla, så kunde utlänningen
afskrämas att assecurera dem.
Frih. Runge: Frih. Cederhielm lärer icke hafva bygt
sin tancka derpå, att alla våra skepp skulle förgås, utan
blott ment, att om ett och annat skulle förgås, blifver vahran
dyrare och assecurencen vinnes.
Jag för min dehl bifaller, att utan afseende på olyckor
alla exporteurer, som bevisa, att de exporteradt, må niuta
lika rätt.
Hr Landtm.: Här är blott qvestion om expeditionssättet;
resten är afgiordt.
Frih. Christer Horn conformerade sig med Frih.
Bunge.
Frih. Cederström trodde, att här vore endast fråga
om tullfrihet men ej om prsemier, samt ärindrade, att om
Domstol över upproret.
419
man på sillen skulle hafva afsättning, borde vahran vara
god och äga förtroende.
Hr Jennings: Vid den qvestion, som nu yppats om
restitution af tullen på saltet, då sillen förgådts, tror jag
det altid vara stor förlust nog, då utskeppade varan förgås,
och bör således ej giöras 2 slag på ett ställe, hvilket visserligen
hände, om de, hvars sill förgådts, tillika skulle mista
tullafgiften på saltet.
Jag tillstyrker derföre, att alla exporteurer skola få restitution
deraf, om sillen förgås eller icke. Assecurance sker
till större dehlén af svenska män innom riket, och årligen
tilltaga de i antalet; således är det aldeles ingen vinst för
riket, att skepp förgås med svenska effecter.
Betänckandet bifölls med tilläggning, att för den exporterade
sillen, som förolyckas på vägen till destination, salttullen
äfven må restitueras, då olyckan bevises.
Ankom en Prästeståndets deputation, 10 personer starck. Prästest:s
Biskoppen Doctor Lamberg, som var ordförande, an- dePuterademälte
jämte ståndets vördsamma hälsning, att ståndet l:o
haft under eftersinnande det i Vestergötland yppade men
nu stillade upror, till hvars skyndesamma ransakande ståndet
funnit sig föranlåtne att anholla, det R. o. A. täcktes
förordna sina ledamöter till commission, på det denne domstohl
i öfvermorgon kunde öpnas. Derjämte hade ståndet
funnit nödigt att förordna, det Bondeståndets extractum
protocolli skulle tiena till grund för denne domstohls instruction
och att i nästa Riksdagsgazette må kundgiöras,
huru detta upror enl. Riksens Ständers förordnande skall
skiötas; enligit den nota Hr Biskoppen ifrån ståndet meddelte
(Bil. 32).
2:o. Meddelte Hr Biskoppen ett dess stånds extractum proiocolli
äng:de bevillningen, hvilket han till R. o. A:s benägna
afgiörande recommenderade.
Deputationen afträdde.
10 :o. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens be-Bratts glastänckande
af den 23 Januarii 1766 ang:de Hofsecreterarens brukLars
Gustaf Bratts enligit Kongl. Maij :ts privilegium af den
13 Novemb. 1761 i Vermland och Näs härad anlagde glasbruk,
hvaröfver Carlstad stad klagat; hvarutinnan tillstyrkes,
att Håfsecreteraren Bratt dervid må bibehollas, dock
må han ej kiöpa ved af underlagde andra värks skogar;
Borg.st:s deputerade.
Riksens
Ständers
commission.
420 176fi, juni 5. Domstol över upproret.
dessutom hemställer deputationen, att inga sådane vedödande
värk må inrättas utan föregången ransakning och undersökning.
Betänckandet bifölls.
Ankom Borgareståndets deputation af 8 personer.
Borgmästaren Munt h e, som förde ordet, anmälte
Borgareståndets vördsamma hälsning och anholt å dess
stånds vägnar, att R. o. A. täcktes utnämna sina ledamöter
till den af Riksens Ständer förordnade commissionen här
i Stockholm, på det denne domstohl må den 7 nästkommande
kunna sammanträda, samt försäkrade derjämte, att ståndet
ej vill tillåta commissionens ledamöter att på något sätt
extendera undersökningen utom Bondeståndets yttrade
tancka i dess extractum protocolli, hvilket Borgareståndet
stadfäst enl. notan, som meddeltes (Bil. 33).
Deputation afträdde.
Hvarefter uplästes Bondeståndets extractum protocolli af
den 22 Maij angrde den tillförordnade Riksens Ständers
commissions giöromål, och huru långt de böra extenderas.
Frih. von Essen: Jag anseer detta ämne för ganska
vigtigt både i anseende till dess natur och i anseende till
den dehl, R. o. A. derutinnan å ömse sidor tagit.
Commissioner, ehuru laglige i sig sielf, har aldrig varit
älskade af R. o. A., ty de hafva varit för långt extenderade
och giordt misshag till den 13 § af Riksdagsordningen. Det
blifver dock en billig sats, att lag och domstolar äro nödige
för odygdens skull.
Hvad sielfva saken angår, så frågar jag billigt, hvarför R.
o. A. äro emot commissioner? Jo, endast derföre, att vi
frugta för extension af deras magt! Då den frugtan är borta,
hvad hindrar R. o. A. att ingå med de 3 stånden uti samma
tancka?
När vi nu genom 3 stånds beslut blifvit förvissade om att
commissions giöromål skall endast blifva att ransaka och
dönima i de mål, som äga gemenskap med det yppade uproret,
men ej uptaga andra saker, som höra till laga fora,
och när desse trenne stånden oss derom ånyo i dag genom
sine deputerade förvissadt, hvad hindrar oss att accedera
till desse 3 stånds beslut och utvälja våra ledamöter?
Men på det att R. o. A. ännu må vara desto säkrare, vill
jag uppricktigt proponera, om icke vi kunna lägga några
Riksens ständers kommission.
421
starcka band på våra ledamöter, nemligen att ifall något dragés
till denne domstohl, som icke häfver att giöra med uprorssaken,
så äro våra ledamöter oss ansvarige derföre, om
de ej genast avertera oss derom.
På sådant sätt äro alla ledamöter i deputationer ansvarige
och förpliktade, då något emot lag proponeras. Men om vi
fastställa detta med vårt beslut, så äro vi säkre, och då blifva
de andre stånden öfvertygade om vår åhoga att vilja straffa
odygden.
Således för att innom oss vinna all önskad tranquillitet,
lill att kunna sluta denne riksdag med fria hiertan och sinnen
och på det vi må hinna att arbeta utan hinder af misstanckar,
så begär jag proposition, om icke Bondeståndets
extractum protocolli bifalles med den tilläggning, att väre
ledamöter i commission vid ansvar af säte och stämma
skola gifva oss vid handen, om något där till afgiörande upiages,
som hörer till andra laglige fora, utom uprorssaken,
hvilkens afgiörande de icke böra hindra. Genom detta beslut
hoppas jag, att vi vinna vårt föresatte ändamål.
Frih. Friedrich Horn upläste ett af honom i detta
ämne upsatt och härjämte under n:o 1 bifogadt dictamen
ad protocollum (Bil. 34); tilläggandes sedermera, att sedan
den bedröfveliga commissionssaken tagit den ställning, att den
likasom en ström är svår att dämma, så bör R. o. A:s föremål
vara att freda oskulden, om eljest frihet och regeringssättet
skall äga bestånd; hvad han i detta ämne sagt, trodde
han vara nog; ty R. o. A. lära icke behöfva någon upmuntran
till att tranquillisera sig med; nog af att våra hiertan
äro brinnande, då kunna vi altid giöra oss förvissade om
ett godt slut.
Hr [de] Frietzkij upläste ett dess i detta ämne
författade dictamen ad protocollum, hvilket under n:o 2
härjämte bifogas (Bil. 35), samt conformerade sig för öfrigit
med Frih. von Essens till protocollet anförde mening.
Hr Lilliesvärd conformerade sig jämväl med Frih.
von Essen.
Hr Hasenkampf: Att detta ämne är ganska vicktigt,
derom förenar jag mig aldeles med Frih. von Essens tancka.
Af alla de på bordet lagde särskilte qvestioner rörande
detta ämne kunde och borde väl blifva särskildta öfverläggningar;
men jag vill i denne delen reculera och derigenom
422
1766, juni 5. Riksens ständers kommission.
uppehålla den foglighet och enighet, som nu förmärkes hos
R. o. A.
Jag hade väl ej ansedt till rebillionens ransakning och afdömmande
nödigt, att en commission skulle förordnas, sedan
Secrete Utskottet förut endast projecteradt en extra
håfrätt i Borås. Men jag finner tillika, att ehvad namn en
domstohl får, bör det giöra oss lika, allenast uphofsmannen
efter lag blifver straffad till förekommande af dylike skadelige
försök. Således kan äfven vara oss lika mycket, om han
dömmes här eller i Borås.
Commissioner och extra domstohlar har jag väl altid ansedt
såsom farliga i en fri stat; det är icke eller utan, att
icke jag altid hollit före första puncten af våra frihetsprivilegier
bestå i den rättigheten, att vi få niuta våra beneficia
juris et processus vid laga fora. Dock som de öfriga stånden
i dag så ganske förtroligt och vänskapsfull declareradt
oss sine allvarlige beslut om denne domstolens gräntzor,
och att intet annat än endast denne uprorssaken där kommer
att afdömmas, så conformerar jag mig med Frih. von
Essens och Frih. Horns anförde tanckar, och som jag tror,
att vi snart i denne delen lära blifva ense, så anholler jag,
att Hr Landtm, täcktes efter deras afgifne meningar formera
proposition, på det denne saken snart måtte blifva hulpen.
Frih. Ridderstolpe: Jag vill ej nu med öfverflödiga
raisonnements pro et contra draga ut tiden utan endast enfaldigt
säja min tancka, huru riket bör hielpas.
Jag tror det vara betänckeligit att tillsätta ledamöter vid
ansvar af säte och stämma; dock som sådant tienar till att
tranquilisera R. o. A., vill jag det nu bifalla; en medelväg
holler jag dock före borde härvid tagas enligit Frih. von
Essens tancka; dermed tror jag, att R. o. A. vinner samma
säkerhet, som om vi skulle följa Frih. Horns tanka, hälst
den tyckes vara nog långt extenderad och i starkare termer
tillhopa satt.
Hr Drufva: Jag glädes åt det lugn, som nu finnes
ibland R. o. A., och jag fägnar mig åt att R. o. A. äro nu
ense om commissions förordnande.
Commissioner hafva altid uti mitt sinne varit vederstyggeliga,
men jag tror, att de ej kunna undvikas enligit 13 §
i Riksdagsordningen, då upror existeradt.
Således då vi nu skola få en commission, vill jag, att den
Riksens ständers kommission.
423
skall kallas en laglig comrnission men ingalunda blifva blodig.
Ty Gud bevare oss ifrån 1756 års comrnission.
För öfrigit önskar jag, att det måtte beifras, sorn jag utaf
en vår ledamot, nemligen Frih. Cederhielm, hört blifvit för
8 dagar sedan tält emot Hr Landtm, och ang:de dess ficka.
Jag tror, att det är enligit med R. o. A:s rättvisa att gifva
dess Landtm, i den delen tillräckelig satisfaction.
Hr von Vicken: Jag vill ej uppehålla R. o. A. med
att repetera mina tanckar i all sin vidd.
Nog af då jag säger, att Riksens Ständers beslut skola
värkställas. Commissioner, där testes singulares, obehörige
vittnen, Rosenkammaren med mera nyttias, sådane hatar
jag; men ej en sådan comrnission, som lag förmår. Jag förenar
mig derföre med Frih. von Essen men vill jämka dess
tancka i en och annan måtto. Jag tror, att då commissionsledamöterne
hafva deras eed och instruction att lefva efter,
så kunna vi ej tvinga dem att upgifva, om något skulle förefalla,
som ej hörer till uproret, utan att tillika gifva en
säker och otvifvelachtig anledning till utvoteringar innom
ståndet.
Ankom en Bondeståndets deputation af 12 personer, anförda
af Herdagsmannen Paldanius.
Ordföranden anmälte jämte Bondeståndets vördsammaste
hälsning, att sedan det Välloflige Borgareståndet genom
deputation vid handen gifvit den föreställning, bemälte stånd
vänligen giort hos R. o. A. om dess commissionsledamöters
snara utväljande till den 7 i denne månad, då domstolen
kommer att öpnas, hade Bondeståndet dermed till alla delar
instämt under säker förmodan, att R. o. A. täcktes, hvad
Präste- och Borgareståndens deputerade anmält, under öfverläggning
företaga och om ledamöternes väljande anstalt
giöra; hvar jämte ståndet förnyar sitt förra genom extractum
protocolli meddelte beslut om samma domstohls giöromåhl
samt anseer nödigt, att Riksens Ständers beslut härom
må i nästa Riksdagstidning införas till allmänhetens
kundskap.
Ordföranden aflemnade sedermera den honom ifrån ståndet
lemnade notan (Bil. 36), och sedan han af Hr L a n d t m.
blifvit efter sitt andragande besvarad, afträdde deputation.
Hr Carl Wadenstierna: Jag tyckte mig hafva
hört, att Bondeståndet itererade sin begäran, att vi ej genom
Bondeståndets
deputation.
424 1766, juni 5. Riksens ständers kommission.
vår öfverläggning må hindra commissionens sammanträde
tills i morgon. Således vore det nödigt, att vi i morgon ventilerade
derom, antingen commissionen skall sammanträda
eller icke.
Man har invändt, att det vore betänckel. att lägga ett sådant
band på våra ledamöter, att de skola anmäla vid
säte och stämmas förlust, om några andra mål än de, sorn
angå uproret, där företagas, och att vi derigenom liksom
visa, att vi hafva misstanckar till de af electorerne valde ledamöterne.
Detta äger så mycket mindre grund, som vi icke
ännu känna dem till namnet. Jag tror, att om ändamålet
endast är att afdömma rebellion och de som dermed haft att
skaffa, så lärer det falla ingom underligit utan tvert om billigt,
om vi genom särskilt instruction gifva våra ledamöter
styrka att strida emot all extension af domstolens giöromål.
Således bifaller jag aldeles Frih. Horns dictamen, och
om proposition blifver inrättad efter Frih. von Essens och
Frih. Horns yttrade tanka, så hafva vi tagit prsecautioner,
som äga ingalunda några misstanckar till grund utan som
stödja sig på den sentencen, att tid och menniskor äro ombytelige.
Frih. Grönhagen: Jag fägnar mig deröfver, att jag
nu seer R. o. A. vara mindre bekymrade än senaste gången,
de voro tillsammans. Jag har för detta yttradt mina tanckar
om commissioner; jag har ständigt till dem burit misshag,
men som missbruk ej kan uphäfva bruket, när det sker på
lagligit sätt, så tror jag ej heller, att vi nu kunna afslå Bondeståndets
af de andre 2 stånden antagne extractum protocolli,
särdeles som domstohlen efter dess föreskrift blifver
laglig och enl. 13 § för oss nyttig.
Dock önskar jag nu till protocollet, at den hade kunnat
undvikas; enda raison till mitt bifall är de 3 stånds beslut.
Hvad säte och stämmas förlust angår för våra ledamöter,
så holler jag före att ett slikt band dem ej kan påläggas;
de hafva obligationer nog enl. sin eed och instruction att
upfylla, och dessutom tror jag, att olika tankar innom oss
kunde kanske ofta nog i anledning af giöromålen vara vållande
till utvoteringar; för öfrigit är jag af samma tancka
som Frih. v. Essen.
Frih. Friedric Ribbing: Jag är väl icke så noga
kunnig om saken, som nu omtvistas, hälst jag varit corn
-
Riksens ständers kommission.
425
menderad ner till regementet, men hvad jag har kundskap
om vill jag nu i korthet anföra.
Uti orten, där uproret händt, har jag hört ej just med
aequivocquer utan rent ut omtalas enväldet; Biörnberg och
Frih. Zaltza hafva nitiskt sammankallat troupperne och
förskingrat de uproriske, ej med blodsutgiutelse utan mest
genom skräck.
Jag recommenderar derföre dem och regementet till R. o.
A:s hugkomst.
Sedan jag nu kommit hit up, hörer jag talas om en commission,
sorn 3 stånd i anledn. af 13 § i Riksdagsordningen
beslutit; jag tror densamma vara afgiort så, att vi ej kunna
den förhindra. Hvad det af Frih. von Essen projecterade
band på våra commissionsledamöter angår, så är sådant
icke vanligit; många raffinemens äro sällan lycklige, och
jag tror, att om de följa sin eed och sin instruction, så är det
alt nog; dessutom vet jag ej, hvad det skulle värka, om
våra ledamöter endast blefvo dertill förbundne och de andre
3 stånden vore ense.
Jag har ännu aldrig funnit någon personel hämd hos de 3
stånden, och såleds vågar jag försäkra, att de följa sin instruction
och att vi kunna vara trygge; men för att ej kasta
oss i dag in i någon votering, vill jag bifalla Frih. von Essens
tancka.
Hvad angår det af Hr Drufva om Frih. Cederhielms tal
giorde påstående, så tror jag, att dens ämbete, som förer
klubban, bör hollas heligt; förbryter sig någon deremot,
så bör han remitteras till Riddarehusdeputation.
Frih. von Essen ville förklara sig, eftersom han frugtade,
att han med sitt tal i dag ej varit någon till nöjes.
Man har sagt, att det bandet af säte och stämma vore för
hårt att pålägga våra ledamöter. Men jag tror, att det icke
är tungt att bära för den, som vill följa sin instruction; och
genom ett sådant band vinna vi åtminstone så mycket, att
om de öfrige ståndens ledamöter gå öfver sin instruction,
så kunna våra deremot protestera och gifva oss tillkänna,
hvad som sker.
Jag blifver således vid min tancka; jag tror, att ett sådant
band på våra ledamöter är nödigt för den allmänna
frugtans skull; och jag går icke derifrån utan votering.
Hr Boije förbehöll sig sitt yttrande om herrar electo
-
426 1766, juni 5. Riksens ständers kommission.
rernes vahlsrättighet, då den frågan existerar, och trodde,
att sorn commissionen nu ej emot 3 stånds beslut kan hindras,
så vore den af Frih. Essen giorde tilläggning nödig,
hvilken han enl. Hr Wadenstierna och Frih. Essen ej trodde
vara så svår att tåla för den, som ville lyda instruction;
anholt slutel. att ånyo få höra Frihrr Essens och Horns dictamina.
Hr Gyllensvahn: Enligit 13 § i Riksdagsordningen
är commissioner nödige, då det angår rikets säkerhet, men
de äro bandlyste emellan riksdagarne.
Emellan Frih. Horns och Frih. von Essens meningar äro
den skilnad, att den förre projecterar sätes och stämmas
förlust för nu och al tid; Frih. Essen åter endast förlust af
säte och stämma utan viss tid.
Hvad Frih. Horns mening angår, så är den emot lag och
kan såleds ej vidtagas i andra fall, än då någon döms förlustig
ali Kongl. Maij:ts nåd.
Vähl kan den sträckas till 2 riksdagar. Jag bifaller således
Frih. Essens tancka och begär deröfver proposition.
Hr Lilliehorn förklarade sig altid hafva varit emot
commissioner och trodde, att commissions giöromål såsom
menskeligheten oftast underkastade borde tillräckel. förebommas;
biföll således Frih. Essens och en dehl af Frih.
Horns tancka men var emot att ledamöterne skulle bindas
genom någon eed, ty de borde tros på deras parole. Projecterade
dock, om icke commissions giöromål borde tryckas.
Hr von Böhnen: Såsom af flere på bordet lagde frågor
endast sielfva saken i dag ventileras om, så vill jag säja
min tanka om det af Frih. Essen projecterade förbehöll för
våra commissionsledamöter; jag tror, att vi ej kunna förelägga
dem vite af säte och stämmas förlust, så vida som de
komma att följa de 3 ståndens instruction och icke vår instruction;
derjämte tror jag, att om de skola berätta oss,
hvad de giöra, och om vi draga målen till vårt skärskådande,
så lärer det aldrig blifva slut på ransakningen, åtminstone
ville jag ej med slik condition blifva R. o. A:s ledamot.
Jag tillstyrker derföre, att våra ledamöter endast böra
holla sig till sin instruction efter Bondeståndets extraetum
protocolli.
Frih. [von] Köhler var af samma tanka sorn Frih.
Ribbing och tillstyrkte dessutom, att om R. o. A. skulle fin
-
Riksens ständers kommission.
427
na några praecautioner nödiga att vidtagas, så borde de af
Riddarehusdeputation skärskådas men ikke genast här afgiöras.
Frih. Christer Horn trodde, att partier och commissioner
i fria stater vore lika farlige men att de sednare enl.
13 § i Riksdagsordningen vore tillåtne.
Biföll Hr Lilliehorns tancka, att commissions giöromål
må tryckas, och var för öfrigit i anseende till de flere anförde
skälen af samma tancka som frih. von Essen.
Hr Durietz var af samma tancka som Frih. von Essen
och begärte i anledning deraf proposition.
Hr Sparrschöld: Det gifvas vist folk till sorn fara
ifrån ett partie till ett annat lika som flugor; de blifva slutel.
en copia af spyflugor och falla till fota. Dock nog om detta
slaget; hvad commissioner angår, så hatar jag dem men
måste tåla dem, eftersom jag älskar regeringssättet och 3
stånds beslut. Den tilläggning i instruction af sätes och
stämmas förlust för våra commissionsledamöter anseer jag
sorn onödig, ty jag tror, att de, som blifvit valde, äro hederlige
män; för öfrigit tillstyrker jag, att deras instruction
må inrättas efter Borgareståndets och Bondeståndets extraota
protocolli.
Frih. Cederström trodde, att R. o. A. vore ense emot
att commission skulle extendera dess giöromål. Misstroende
borde väl ej visas emot de utvalde ledamöternes förhollande,
dock samtyckte han, för att med enighet kunna öfverenskomma,
till den af Frih. von Essen giorde tilläggning vid
R. o. A:s ledamöters instruction, begärte deröfver proposition
och biföll för öfrigit Hr Lilliehorns mening ang:de commissionsgiöromålens
tryckning.
Grefve Axel [von] Fersen: Jag vill här med flit
gå förbi de qvestioner, som ännu vila, och endast holla
mig vid den i fråga varande saken.
Jag medgifver, att 3 stånds beslut bör äga sin värkan, men
min tancka om regeringssättet är den, att det 4 ståndet också
bör äga rätt att yttra sig.
Hvad commissioner angår, så kan jag dem ej tillstyrka,
ty jag har iklädt mig R. o. A:s tancka, att de äro skadeliga
i ett fritt land ibland olika tanckesätt; jag har dessutom ej
sedt hvarken Secrete Utskottet eller Kongl. Maij :t eller R.
o. A. tillstyrka den uti detta ämnet; jag styrkes deraf i den
428
1766, juni 5. Riksens ständers kommission.
tankan, att rebellion icke lärer äga några så diupa rötter
utan endast häröra af bondetilltagsenhet.
År 1743 ransakades uproret ej af Ständer utaf [o: utan]
af ordinarie domstohl efter Missgiärningsbalckens föreskrift.
Jag tycker mig således finna, att något frö till misstancka
emot Hoffman måtte hafva vållit, att commission blifvit
förordnad nu i detta fallet. Dock vare härmed huru det vill;
ehuru jag tror, att commissioner äro skaddige, så tror jag
dock, att det skulle vara skadeligare, om R. o. A. satte sig
emot de öfrige 3 ståndens beslut. Jag tillstyrker derföre,
att vi bifalla Bondeståndets extractum protocolli med den af
Frih. von Essen och Frih. Horn giorde tilläggning.
Alla dommare hafva band och utsatt näpst för sine giöromål,
då de ej följa sin lag och sin instruction. Jag finner
derföre, att det projecterade vitet af säte och stämmas förlust
för våra fullmägtige i commission ej lärer falla dem
svårt, ty de lära upfylla sin instruction; för oss är han icke
onödig, ty han lemnar oss ali önskad säkerhet och guaranterar
oss, att inbördes oenighet ej kan giöra oss till rof.
Hr Estenberg: Hvad flugor och spyflugor angår, så
är det ännu ej tid att smälla dem, ty det bör blifva varmare
dagar.
Hvad commissioner angår, så minnes jag rätt väl 1756,
jag var då såsom barn i huset; dock vill jag bifalla Frih.
von Essens tancka, alenast at våra commissionsledamöter
ej underkastas utvatering.
Hr Landtm.: Sedan R. o. A. nu tyckes nog hafva discureradt
i detta ämne, ber jag om tillstånd att få giöra proposition.
Dock innan jag upläser honom, vill jag först bana vägen
till R. o. A:s bifall.
Frih. von Essens och Frih. Horns meningar sammantagne
blifva grund för proposition. Min tancka i detta ämne är upricktigt
denne.
Jag har altid haft afsky för commissioner, äfven så i dag;
orsaken dertill är den, att jag sedt steg af dem vara giorde,
sorn tiena till intet annat än regeringssättets undergång.
Men sedan nu 3 stånd tagit ett sådant beslut, lärer det icke
vara R. o. A. emot, om vi pålägga våra commissionsledamöter
visse skyldigheter, som de böra upfylla; Bondeståndets
extractum protocolli blifver endå derigenom i sin fulla kraft;
Riksens ständers kommission.
429
våra ledamöter finna dervid ingen tyngd, så länge de upfylla
sin instruction. R. o. A. blifva derigenom säkre, och
för mig blifver det en glädie att lägga bommar för en domstol,
sorn jag har af sky till.
Bifaller R. o. A. Bondeståndets extractum protocolli af
den 28 sistledne Maij ang:de Riksens Ständers tillförordnade
domstohl med den tilläggning, att R. o. A:s ledamöter skola
vara förbundne, vid förlust af säte och stämma, att vid nästpåföljande
plenum gifva ståndet tillkänna, om emot förmodan
någon sak, som ej enligit förenämde extractum protocolli
till Riksens Ständers domstohls afgiörande hörer, därstädes
skulle uptagas; men ingalunda dymedelst lägga något
hinder i vägen vid uprorssakens skyndesamma ransakning
och afgiörande.
Propositionen bifölls.
Hr von Böhnen ärindrade, att om ledamöterne förbryta
sig, böra de dömmas af Ständer men icke af stånd.
Hr Landtm, föreställte, att proposition ej innehöll någon
sådan mening, utan blott att ledamöterne skulle upgifva,
om något företogs i commission, som vore emot deras instruction,
och det vid förlust af säte och stämma.
Hr Landtm, giorde derpå proposition, om icke R. o. A.
ville bifalla, att commissions dom öfver Hoffman, då den
blifvit färdig, må genom trycket utgifvas.
Hvartill svarades Ja.
Hr von Böhnen var emot den utsatte förlusten för
ledamöterne af deras säte och stämma.
Frih. Friedric Ribbing likaså, dock conformerade
han sig slutel. med pluraliteten.
Hvarefter Hr Landtm, med R. o. A:s samtycke upbröt den
förseglade listan på de af electorenne valde ledamöter af
R. o. A. till den förordnade commission, hvilka voro:
öfverste Grefve Frölich,
Praesidenten Frih. Gerdeschöld,
Amiralen Hr Falckengren,
Assessoren Frih. Kurck,
Kammarherren Hr Reutercrona,
Kongl. Secreteraren Hr Segercrona.
Grefve Frölich: Jag har alfid giärna lydt R. o. A. utan
afsigt el:r egen nytta; men som jag i så många andra deputationer
är emploijerad, så ber jag om tillstånd att afsäja
Justering.
Keijs besvär.
Frh. Cronhiorts
mein.
Hr Psilanderhielms
besvär.
430 1766, juni 5—6. Besvärsfrågor.
mig denne äran eller och, ifall R. o. A. skulle pålägga mig att
den emottaga, att jag då får mig den afsäja framdeles.
Hr Falckengren ville giärraa lyda R. o. A., men sorn
ban vore ledamot af Fästningscommission i Finland, så hemstälte
han, om antingen han dessemellan skulle deltaga i arbetet
eller ock om någon ny i dess ställe nu genast skulle
förordnas.
Hr Landtm, proponerade, om icke, då någon commissionsledamot
framdeles afsäjer sig, herrar electorer kunde
få befallning att välja nya ledamöter i deras ställe.
Härtill svarades Ja.
Och åtskildes R. o. A. kl. %2.
Den 6 Jundi anno 176 6.
Fredag.
Plenum kl. 8.
Justerades halfva pleniprotocollet för den 23 November
sistledne.
1 :o. Föredrogs Secrete Deputationens betänkande af den
18 October 1765 angående Häradshöfdingen Keijs besvär
öfver prsejudice och dess sökte uprättelse.
Hr von Vicken anmälte, det han afgifvit ett votum,
som han nu återkallar, i stöd af Hr Nackreijs memorial
år 1761. Hvilket uplästes.
Betänckandet bifölls.
2:do. Uplästes Frih. Cronhiorts memorial ang:de att få
inrätta saltpettervärk hvarest han vill.
Frih. [C.]1 Ridderstolpe: Jag bifaller memorialet,
alenast att andras rätt blifver oförkränckt.
Frih. Cronhiort: Min mening har aldeles icke varit
att giöra emot lag.
Memorialet bifölls, dock att ingen annans rätt härvid må
lida.
3:tio. Föredrogs Kammarrådet P. Psilanderhielms memorial
med besvär öfver Urskillningsdeputationens resolution
af den 23 sistledne April, hvaruti afslås dess besvär
öfver Kongl. Maij :ts resolution angående dess vexeltvist med
Hr Schön om 1000 riksdahler.
1 Memorialprotokollet.
Änkefru Blessing.
431
Remitterades till Justitisedeputation.
4:to. Uplästes Generalmajorens Frih. Fab. Löwens memorial
angrde dimission ifrån fullmägtigskap uti Riksens
Ständers Banco.
Bifölls.
Äfven uplästes Cancellierådets och Riddarens Hr Harald
Appelboms memorial, derutinnan han af säj er sig det honom
af R. o. A. anförtrodde bancofullmägtigskapet.
Hvilket äfven bifölls.
Och skulle derföre Riddarehusdeputation genom extractum
protocolli anmodas latt inkomma med förslag till desse
ledige bancofullmägtigskaps återbesättande.
5:to. Föredrogs Riksdagsmannens ifrån Gottland Mårten
Jöranssons i Klintegården memorial af den 10 Junii 1765
ang:de arrendet af Bogeviks1 Siu strömmars fiske på öen
Gottland; derutinnan klagas på Gammarcollegid år 1761 den
25 [September]2 slutne contract med Fru Sturtzenbecker,
hvilket han vill uphäfva.
R. o. A. resolverade, att de icke nu kunna öfver detta mål,
som gådt Kongl. Maij :tt förbi och således icke i vanlig laglig
ordning till Riksens Ständer inkommit, sig utlåta, ehuru
någon nytta för kronan derunder hade kunnat förmodas.
6:to. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 21 Martii 1766 angående afledne Öfverstelieutenantens
von Blessinghs Enkefrus ansökning att undfå bemälte dess
mans accordssumma, hvarutinnan tillstyrkes, att hon må
niuta summan såsom förskott af pensionscassan och pensionscassan
sedan ärsättes genom det första ledige öfverstelieutenantsaccordet
vid Kongl. Fortification.
Hvarjämte ett särskildt votum var bifogat, som afstyrker,
att Fru Blessingh må niuta något af pensionscassan,
men projecterar, om icke hon såsom Fru Netzow må få samma
förskott af extra utgiftsmedlen.
Extractum protocolli begärtes att vila.
Hr von Vicken bad, att det måtte afgiöras, ty de
andra stånden afgiöra det eljest, innan vi veta deraf; och
biföll det särskilte votum, hälst intet något förskott af pensionscassan
bör tillåtas.
Hr Landtm, trodde bäst vara, om Fru Blessingh får uti
ren vacance men ej af pensionscassan.
Hr Sparr schöld förmente, att saken ej hörer till
1 Rättat från förlagans: Bogerik.
2 Memorialet i Allegater I, fol. 604.
Frh. Lövens
mern. om
Banquen.
Cancellierådet
Apelbom[s]
memorial.
Ärendet af
Bogeviks
strömingsfiske.
Blessings
Enka om
pension.
432 1766, juni 6.
Änkefru Blessing.
Secrete Utskottet, och trodde, att Fru Blessingh af cronans
fond bör contenteras men ej af pensionscassan el:r i ren
vacance.
Hr Landt m. ärindrade, att saken är en remiss ifrån
Urskillningsdeputationen.
Hr Gripenberg ville ej, att Fru Blessing skulle niuta
accordssumman ifrån pensionscassan men väl på något
annat sätt.
Frih. Friedric Ribbing: Hennes man i lifstiden
begärte accord men dog i detsamma; hon har giort ansökning
vid denne riksdag, Urskillningsdeputation har ej velat
uptaga saken, dock blef den sedan remitterad till Secrete
Utskottet; deras extractum protocolli ventilera vi nu öfver.
Jag för min deel är väl emot att pensionscassan skall gå i
förskott, men som hon ej bör lida, så kan hon hielpas genom
accord.
Frih. von Essen biföll Secrete Utskottets extractum
protocolli, hälst pensionscassan endast förskiuter accordet
men får igen summan af den första öfverstelieutenanten,
sorn tillsättes, och förlorar såleds ej mera än 3 procent.
Frih. Carl Sparre berättade, att han sedt Blessing
sielf skrifva och begära afsked kort förut, innan han dog
af blodstörtning. Ärindrade dessutom, att han varit en meriterad
man, som haft trög lycka, och att R. o. A. derföre borde
hafva medlidande med dess Fru och barn, samt projecterade,
om icke hon kunde få förskott af Kongl. Maij :t och
cronan.
Frih. Carl Ridderstolpe anmärkte, att som praejudicater
gifvit anledning till hennes ansökning, så borde
hon ej af slås, utan antingen må hon få ett sådant projecteradt
förskott eller och vänta på första öfverstelieutenantsaccordet
vid Fortfication, då ren vacanse existeradt.
Hr Stråhle biföll Frih. Sparres tankan, särdeles som
Änckan väntar på godt slut i detta mål såsom det enda, hon
kan få till sin bärgning.
Hr Gyllensvahn ärindrade, att han gifvit votum i
Secrete Utskottet emot saken, som lagl. ditkommit; och det
derföre emedan han holt före att man ej borde ge dem vana
att röra cassan, ty då vore det äfven så godt att dela mark
om mark; ville således afstyrka alla nu projecterade förskott
och endast bifalla Frih. Ridderstolpes tancka, nemligen att
Bankofullmäktige. Nederlag på salt.
433
Fru Blessingh må niuta accordet af första öfverstelieutenantsvacance
vid Fortification.
Hr von Vicken conformerade sig med Hr Gyillensvahns
tancka.
Hr Landtm, förestälte, att som R. o. A. i detta ämne
borde förena ömhet och rättvisa och skälen emot förskotts
beviljande af pensions- och statscassan synes vara bindande,
så trodde Hr Landtm, bäst vara, om R. o. A. bifaller, att
Fru Blessing åtniuter första vacante öfverstelieutenantsaccordet
innom Fortificationen.
Hr Stråhle ärindrade, att ren vacance ej torde på
mångå år yppas vid Fortfication.
Secrete Utskottets extractum protocolli bifölls med den
ändring, att Fru Blessing ärholler accordssumman efter
reglementet för den öfverstelieutenantsyssla, sorn först blifver
vacant i armeén eller vid Fortification.
7 :o. Bifölls i anledning af Frih. Lövens och Cancellierå- Decharge för
dets Appelboms i dag upläste memorialer om deras banco- banc°fu11-  11 o jr magtige.
fullmägtigskaps afsäjande, att dem genom extractum protocolli
skulle lemnäs decharge för sin förde förvaltning.
Hvarefter justerades det upsatte extractum protocolli,
som till de öfrige stånden kommer att afgå, ang:de att R.
o. A. hädanefter ej vill förordna flere än 2 ledamöter af
sitt stånd till bancoärendernes skötande,
hvilket bifölls.
8:vo. Föredrogs Fiskeriedeputationens betänckande af Om nederlag
den 15 Maij 1766 angående nederlag på det salt, sorn till på saltsillinsaltningens
behof finnes vara oumbärligit, hvarutinnan
tillstyrkes, att ett sådant nederlag af salt må tillåtas för
alla nordsiöfiske- och salterieidkare under tullcammarens
försegling och att deraf intet får nyttias, innan fulla tullen
för hela partiet blifvit clarerad, samt med förbehöll att ingen
utskeppning sker städerne till förfång.
Betänckandet bifölls.
9:o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den Tilökning i
25 Januarii 1766 äng:de förökning i posttaxan med ett öre P°sttaxansilfvermynt
för bref härifrån till Hamburg samt ang:de ärsättning
till kronan af det postporto, som för brefägare här
i riket uti Hamburg förskiutes.
Bifölls.
28—585121
I
434 1766, juni 6. Medikamentpenningar.
Tractamente
för fortificationsofficerare.
Borgareståndets
deput.
Om medicamentpenn.
vid möten.
Solters Enka
om accordsumma.
Porcellaines
premier.
10:o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 27 Maij 1766 angående tractamentet för de fortificationsofficerare,
som vid fästningsbyggnaderne komma att
brukas, sedan de blifvit satte under Krigscollegii inseende
och fortificationisfoefälets direction.
Bifalles.
Ankom en Borgareståndets deputation af 8 personer.
Borgmästaren E k m a n, sorn förde ordet, anmälte jämte
ståndets vördsamma hälsning, att Borgareståndet haft under
öfvervägande Kammar-, oeconomie- och commerciedeputations
betänckande om lyckttändningen här i Stockholm,
hvaröfver ståndet stannat i ett sådant beslut, sorn dess
extractum protocolli af den 28 Maij inneholler, hvilket Hr
Borgmästaren nu på ståndets vägnar öfverlemnade jämte
anhollan, det täcktes R. o. A. deröfver med det snaraste fatta
sitt beslut.
Deputation afträdde.
ll:o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 14 April 1766 med project till resolution öfver 29 § af
Krigsbefälets allmänna besvär om medicamentzpenningar
vid möten och commenderingar enl. kongl, förordnandet af
den 24 Februarii 1748.
Bifölls.
12 :o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 8 Aprilis 1766 ang:de Capitaine Solters Änckas ansökning
att utbekomma denne dess mans accordssumma.
Efter några discourser i detta ämne biföll R. o. A., att
Fru Soltern må änholla accordssumman af den förste ledigblifvande
capitainssysslan i regementet.
13. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens betänckande
af den 25 Martii 1766 ang:de Mariebergs porcellainesfabriques
tillvärkningspremiers åtniutande på 10 år
enligit resolution af den 20 Julii 1762.
Frih. Carl Ridderstolpe ville bifalla betänckandet
med det tilläggning, att värket må vara cronan ansvarigt
och i underpant i 10 åhr, att det efter premieåhrens förlopp
är i gång och ej nedlagt.
Frih. von Essen: De Mariebergs porcellainsbruk
låfvade premier borde hollas stricte efter deras afsigt men
icke extenderas, ty om de skulle betahlas efter den på porcellainet
satte lappen a 100 dahlers pris för det, som vöre
Porslinspremier.
435
hälften värdt, och det såldes med 25 procents rabatt, så
kunde industrien skaffa dem höga prsemier; hvilket de redan
budit till genom deras lotterie; derföre bör prsemierne
rättas efter försälgningspriserne men ej efter det utsatte
värdet.
Hr Hasenkampf ärindrade, 1 :o att Marisebergs porellainesbruk
kostade drygt förlag, mycket arbete och möda,
innan det kommit i sitt nuvarande stånd, utan att vinsten
deraf varit tillräckel., ty de hafva nödgats försälja tillvärkningarne
med 25 procents rabatt. 2:do. Att försälgningspriset
nu blifvit jämkadt till det nogaste räknevärdet, så att
bruket ej vinna på annat än sådant porcellaine, som exporteras.
3:tio. Att prsemierne borde enligit Ständernes beslut
stiga högre än som nu projecteras.
Således kunde han icke vara emot betänckandet utan biföll
detsamma tillika med den af Frih. Ridderstolpe giorde
tilläggning.
Hr Gyllensvahn: Brukets tillvärkningar böra enl.
Frih. von Essen[s] tanka rätteligen värderas, ty om de värderas
för högt, så blefve exportationsprsemierne stora, och
då led Manufacturcontoiret.
Hr Hasenkampf: Här är ej frågan om exportationsmen
blott tillvärkningsprsemier; och prsecautioner äro vidtagne,
så att Manufacturcontoiret ej kommer att lida på
någondera.
Hr von Böhnen conformerade sig med Hr Hasenkampf
och tillstyrkte bifall på betänckandet.
Frih. von Essen: Här är allenast frågan, om de skola
få prsemier efter 25 procents högre egit pris eller efter försälgningspriset;
jag tillstyrker döt sednare.
Frih. Ridderstolpe: Denne tilläggning behöfves
icke, ty det är förut stadgadt efter salupriset.
Betänckandet bifölls med den tilläggning, att värket skall
vara under pant och ansvarigt före, att efter praemieårens
förlåpp det är i godt stånd och ej nedlagt.
14 :o. Uplästes Secrete Deputations betänkande af den 3Ang:degeneDecember
1765 angående generalfälttygmästaresysslans be- mästsysslans
sättande och förvaltning framdeles på sätt, som 1765 den 3 besättande.
September skedt med Frih. Funck; ihvarjämte var bifogadt
ett särskildt votum.
436 1766, juni 6. Generalfälttygsmästaresysslan.
Drake om en
bördeskilling.
Äfvenledes uplästes Hr Coijetts i detta ämne ingifne memorial.
i
Hr von Vicken refererade, huru med saken hade
passeradt, samt berättade, det han i deputation vid justeringen
varit emot betänckandet, eftersom han trodde, att om
en öfverstelieutenant kunde blifva generalfälttygmästare, så
kunde en öfverste med samma skäl få generalmajors fullmagt.
Hvad Coijetts memorial angår, så vill jag giärna bifalla,
att det remitteras tillika med betänckandet till Secrete
Utskottet, ty jag ärnar ej söka den sysslan.
Hr Carl Wadenstierna tillstyrkte, att betänckandet
måtte remitteras till Secrete Utskottet och det af följande
skäl. 1 :o. För det att generalfälttygmästaren utom inseendet
och resor till fästningarne har speciel upsigt öfver
Krigscollegii Artilleriecontoir, krutbruken och saltpettertillvärkningarne,
hvilket alt rörer Defensionsdeputations giöromål.
2:do. Har sysslan efter Generalfälttygmästaren Siöblad
blifvit bestridd af en öfverstelieutenant vid Artilleriet med
öfverste fullmagt och 1000 dahlér silfvermynt i löhn, hvilket
var en besparing i staten af 1400 dahl. s:mt.
Således synes remissen af detta betänckande vara ganska
nödig.
Betänckandet remitterades till Secrete Utskottet.
15. Föredrogs Justitisedeputationens betänckande af den
12 Maij 1766 angående Capitainens Lars Johan Drakes å
dess broders Ryttmästaren Carl Leonhard Drakes vägnar
giord ansökning om ärsättning för en af Extraordinarie Häradshöfdingen
och Auscultanten Trägård tillgrepen och förskingrad
bördeskilling, stor 27000 dahlér kopp:mt, hvilken
uti häradsrätten varit deponerad; betänckandet tillstyrker,
att denne summa af Kongl Maij:t och cronan må ärsättas.
Hr Landt m. ärindrade, att detta betänckande borde
remitteras till Secrete Utskottet, eftersom det rörer penningesaker.
Hr Gyllensvahn trodde, att om remissen bifalles,
lärer Secrete Utskottet väl utse någon utväg till bördeskillingens
ärsättning; men det blifver angeläget för allmänna
säkerheten skull att vidtaga någon författning, hvarigenom
sådana strek i framtiden må förhindras.
Der jämte bör Capitaine Drake äga rätt att af vederbörande
kräfja rättegångskostnaden.
C. L. Drake. Avgift för fransyskor.
437
Hr Waden st ierna biföll remissen.
Frih. Carl Sparre ärindrade, att Håfrätten ej hade
bordt tillåta Trägård att förrätta häradshöfdingesysslan, ty
han var så väl känd förut.
Betänckandet bifölls med den tilläggning, att l:o det som
rörer ärsättningsmedlen remitteras till Secrete Utskottet;
2:do att vederbörande, som härföre komma att stå kronan i
ansvar och ärsättning, äfven böra godtgiöra Hr Drake
dess fordrade rättegångskostnad, stor 7 200 dahlér kopparmynt.
16. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens betänckande
af den 4 Junij angående Åhmåls stads besvär öfver
Hofsecreterarens Bratts enligit Kongl. Maij :ts resolution af
den 13 November 1761 i Näs härad vid Byälfvens utlopp anlagde
glasbruk, hvarutinnan hemställes, att Bratt dervid må
bibehollas emot fullgiörande af de staden angående dess vedhandel
utfäste villkor.
Betänckandet bifölls.
17:o. Anmältes R. o. A:s extractum protocolli af den 5 sistledne
Junii ang:de afgifter för fransyskor med de 3 öfrige
ståndens påskrift, hvarutinnan samma bevillning ansees
som en consumptionsafgift.
Hr Carl Wadenstierna: Ehuru jag är viss på att
fransyskor aldrig consumeras, så finner jag endock, att de
andra stånden äro i den delen af annan tancka; R. o. A. bör
således betäncka sig i den delen, på det att vi ej må mista
våra penningar och riket mista sine inbyggare. Jag påminner
mig, att R. o. A. har remitteradt afgiften på tobak till bevillningen;
detta tyckes mig med mera skäl böra ansees som
en comsumptionsafgift.
Hr Landtm, ärindrade, att afgiften på tobak vore en
consumtionsfråga.
Frih. Bunge ansåg det såsom en bevillning på vårt
tienstefolk och att R. o. A. således i den delen ej bör underkastas
de 3 öfrige ståndens beslut.
Frih. von Essen: Jag har en fransyska; vi böra väl
försvara vår rätt men ej hugga i vädret, ty icke äro Adelen
allena de, som äga eller holla fransyskor; borgare, och jag
tror bönder med, börja att holla dem; derföre kunna vi väl
åtaga oss denne consumptionsafgift men med förbehöll, att
Bratts glasbruk.
Afgifft för
dem som
hafva fransyskor.
438 1766, juni 6—9. Avgift för fransyskor.
afgiften på tobak äfven skall ansees såsom consumtionsafgift.
Hr von Böhnen: Här är ej question, om flere stånd
holla dem, utan här är frågan, om icke en dylik afgift bör
ansees som en bevillning för vår betiening; jag tror saken
vara angelägen nog och jag vill derföre försvara vårt extractum
protocolli.
Grefve [von] Fersen: Detta nu in questione varande
målet kan väl ej ansees som en res privilegii; men när man
tager det för afgiort, att alla bevillningar ej kunna påläggas,
så lärer denne afgift såsom en bevillning för vår betiening
ej eller kunna oss påläggas.
År 1760 var question om några församlingars dehlning;
Prästeståndet påstod, att det var en deras privilegiisak, hvilket
uträttade, att målet ej blef expedieradt.
R. o. A:s privilegium i detta ämne består följackteligen
deruti att ej kunna tvingas till någon bevillning.
Frih. Carl Ridderstolpe: Jag är ej före att vi
skola åtaga oss denne afgiften, utan ville jag endast, att vi
lät saken vila och negocierade med de andra stånden, ty jag
tycker mig se, att om vi af slå dem deras påstående, så åtaga
de sig ingen bevillning.
Hr [T.]1 W adenstierna: Jag vore emot att låta bero
vid de öfrige ståndens påskrift, men som de 3 stånden då
återigen kunde pålägga fransyskorne sielfva denne afgift, ty
vill jag lemna dem rätt i den delen, alenast att vi få rätt i den
projecterade tobaksafgiften.
Grefve [von] Fersen var af den tankan, att de öfrige
stånden få sin expedition tillbaka med vårt afslag, och biföll
Frih. von Essens och Hr Wadenstiernas anförde tankar om
tobaksafgiften.
Hr Landt m. proponerade, att som de öfrige stånden
ansedt contribution för fransyskor som en consumtionsafgift,
så kunde R. o. A. bifalla Borgareståndets tancka om
denne afgift och tillika instämma i deras mening om tobaksafgiften
sålunda,
att ehuru R. o. A. velat i öfvedflödsförordningen undvika
afgifters påläggande på personer och för bruket af varor, förenar
sig dock R. o. A. med de öfrige respective stånden i deras
yttrande ang:de 15 § af den deruti föreslagne afgiften för
1 Memorialprotokollet.
Köhler. Rådsvalet.
439
fransyskor och bifaller äfven på samma sätt Borgareståndets
utlåtande i extractum protocolli af den 16 April rörande
3 § och consumtionsafgiften för tobaks nyttiande, så att
denne § jämväl må i förordningen inflyta.
Denne Hr Landtm:s proposition bifölls.
18. Föredrogs Secrete Deputationens betänkande af den 15 Majoren
April ang:de Majoren Frih. Köhlers uprättelse medelst tour Krättelse.P
ifrån den 27 Februarii 1759 lika med Majoren von Schvartzer.
Bifölls.
Slutel. anmälte Hr Landt m., att i morgon parentation Parentation.
efter Riksrådet Grefve Bonde uppå Riddarhussahlen kommer
att hollas.
R. o. A. hade därvid ingenting att påminna utan
åtskildes klockan 1/2 till 2.
Den 9 Junii anno 176 6.
Måndag.
Plenum klockan 8.
Justerades extracta protocolli för herrar bancofullmägtige Justering.
ang:de deras begärte dimission ifrån bancoförvaltningen.
Jämväl justerades R. o. A:s påskrifter på överflödsförordningen,
på betänkandet ang:de Siu strömmars fiske på Gottland
och ang:de Mariaebergs porcellainesbruk.
Hvilka biföllos.
Hr Lilliesvärd påminte, att protocollet ang:de Frih.
Cederhielms tahl den 28 Maij sistledne må justeras.
Hr Landtm.: Det skall ske, så fort Riddarehussecreteraren
hinner att få det färdigt.
Hr Wadenstierna tillstyrkte, att man med protocollsjusteringen
må gå i ordning.
Hr L a n t m. proponerade, om icke det i denne veckan till- Notification
ämnade rådsvahlet borde notificeras Hans Kongl. M:t i Råd-af rådsvalet
cammaren.
Hvartill svarades Ja.
Vidare understälte Hr Landt m.. om icke de flere på
bordet begärte questioner torde få försvinna, sedan nu
sielfva saken ang:de Riksens Ständers Commissions förord
-
440 1766, juni 9.
Helsingforskvarnar.
Collect för
Helsingborg.
Qvarnar vid
Helsingfors.
Ang:de frihet
för danske
och norske
att handla
färsk sill.
nande blifvit afgiord, samt begärte, att R. o. A. täcktes sysslosätta
sig med angelägnare ämnen.
Hvilket bifölls.
Hr Gyllensvahn projecterade som en lag, att då
munteligen något väckes och begäres på bordet, bör det blott
ligga öfver nästa plenum, eljest bör det skrifteligen andragas.
Hr Hasenkampf ville bifalla Hr Landtm:ns giorde
föreställning, hälst desse på bordet lagde frågor angående
commission hade bordt afgiöras, innan sielfva saken föredrogs.
Men hvad question ang:de sådane framdeles sig
yppade frågor angår och om någon lag, hvarefter desse böra
afgiöras, så kan derom framdeles ventileras.
Hr von Vicken ville, att denne puncten skulle afgiöras
och sättas i Riddarehusordningen.
Hr Wadenstierna och Hr Gyllensvärd bad,
att detta måtte få vila.
Hr Landtm, ärindrade, att som nu saken vilar, så kunde
Riddarhusdeputationen, tils den förekommer, inkomma
med något project.
1 :o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 8 April ang:de scholsehuset i Helsingborg, till hvars uphielpande
tillstyrkes en collect i Lunds stift.
Bifölls.
2:do. Uplästes Secrete Utskottets dito af den 22 Aprilis
ang:de tvenne år 1757 vid Helsingfors raserade qvarnar,
hvarföre Borgmästaren Govinius och dess interessenter såsom
rätta ägare begära ärsättning, 26 650 dahlér kopparmynt,
eller och att dervid bibehollas.
Secrete Utskottet tillstyrker till full ärsättning i penningar
efter dess värde, då de raserades, eller införsel i nya qvarnen
till den dehl, sorn svarar emot de gamla, med interresse a
5 procent.
Bifölls.
3:tio. Fiskeriedeputationens betänckande af den 18 Aprilis
1766 angående frihet för danska och norska undersåtare att
få tillhandla sig färsk sill i Götheborgs och Bohus lähns
skärgård, hvilket tillstyrkes såsom någon reciprocité, för det
svenske undersåtare få hämta musslor på danska och norska
kusterne, hvilka äro nödige till agn för koljor, som nyttias
till torsk och långefisket på Danska vallen, och såsom nyttigt,
ifall sillen skulle med tiden draga sig åt norska kusten, då
Sillhandel. Åbo akademi.
441
svenske undersåtare till en lika handel blefve berättigade;
dock med tillstyrkan, att 2 dahlers afgift betalas för hvarje
läst sill, som komma att afhämtas, hvilken afgift ärlägges
vid passets uttagande hos Commissarierne Kruger et Raling
i Helsingöhr.
Hr Durietz ville bifalla betänkandet, men ang:de
reciprocitetet i denne handel med de danske och norske ville
han remittera till Secrete Utskottet.
Frih. Carl Ridderstolpe kunde ej bifalla denne
1/2-dahlersafgiften på hvar tunna, ty den belastar och hindrar
dem i deras resa.
Hr Carp [e] lan ärindrade, att utlänningarne vinna på
denne handel och böra derföre betahla lika som våra inhemske;
hvarmed Hr Estenberg äfven instämde.
Hr [v o n] Rohnen förmente, att 6 dahlér kopparmynt
vore en ganska liten afgift, som ingalunda betungar utlänningen
men behöfves ganska väl för riket.
Frih. [C-]1 Ridderstolpe begaf sig ifrån sin mening
ang:de afgiften och biföll betänckandet, alenast att hvad
reciprociteten i handeln emellan de svenske och norske angår
måtte remitteras till Secrete Utskottet.
Frih. Christer Horn trodde, att det vore skadeligit
för saltningen, att man sålde färsk sill.
Betänckandet bifölls med tilläggning, att hvad deruti förmäles
om reciprocitet i denne handel med danske och norske
må till Secrete Utskottet remitteras.
4. Föredrogs Protokollsdeputationens betänckande af den Consistorii
13 November 1765 angående såvähl diverse af Consistorio ^b°ebjgjäng
Academico i Äbo begågne rättegångsfehl i ett där anhängigt
tvistemål emellan Hr Ekenberg samt Professorerne Hassel
och Kalm som angående den särdeles otienlighet, hvarmed
Consistorium vid dess häruti infordrade förklarings afgifvande
beträdt blifvit; hvarutinnan tillstyrkes, att saken må
restitueras i det skick, som hon var, för än Consistorii beslut
af den 7 December 1764 utföll, samt att ledamöterne för denne
fälde dom böra pligta 50 dahlér silfvermynt hvar och en
samt dessutom för deras deltagande i förklaringen 100 dahlér
silfvermynt.
Borgareståndet har bifallit betänckandet i så måtto, att
den meningen, som rörer anslag, går ut samt at ståndet ej
1 Memorialprotokollet.
442 1766, juni 9.
Västerbottens fiske.
Vesterbottns
fiskeställen.
Donationers
indragning.
kan befatta sig med den af deputationen föreslagna restitutio
fatalium, så vida ansökningen derom via ordinaria eller hos
Kongl. Maij:t icke giord är; men i öfrigit bifalles pligten,
som lazarettet i Åbo tillfalla bör.
Prästeståndet dermot har afslagit betänckandet.
Hr von Post ärindrade, 1 :o att Protocollsdeputation
gådt emot 2 § af deras instruction, i det att de tillstyrkt, det
saken måtte restitueras sådan, som den var, innan dom
fäldes.
2 :do. Böra fatalier sökas hos Kongl. Maij :t, hvilket Ekenberg
innom natt och åhr försummat; således kunna de numera
ej återvinnas, sedan dommen vunnit laga kraft.
Betänckandet bifölls enligit hvad Borgareståndets påskrift
innehåller.
5. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den 16
Augusti 1765 med tilläggningar vid den af Bergsdeputationen
projecterade masmästare- och hammarsmedsordningen,
hvilken R. o. A. tillförene afgiordt.
Bondeståndets tilläggningar bifölls.
6:to. Föredrogs Cammaroeconomie- jämte Fiskeriedeputationens
betänckande af den 6 Julij 1765 angående Vesterbottns
Allmoges innehafvande fiskeställen och notdrägter;
hvarutinnan hemställes, att de må oqvalde i besittning deraf
lemnäs, till dess vanlige domstohlar dem slik rätt frånkändt.
Frih. Bunge ville, att cronans rätt skulle bevaras och
icke ändras genom urminnes häfd.1
Frih. Christer Horn projecterade, att en föreställning
härom hos de öfrige stånden skulle giöras.
Hr Gyllensvahn trodde, att förestälning hos de
trenne stånden ej skulle värka, såframt det ej skedde munteligen
af deputerade.
Betänckandet vilar.
7 :o. Föredrogs Prästeståndets extractum protocolli af den
31 October 1765 ang:de förklaring öfver Secrete Utskottets
förslag om donationers, förläningars och räntors indragande,
och hvad dermed förstås.
Hr Landtm.: Det är underligit, att 25 präster sitta i
Secrete Utskottet och ingendera kan gifva ståndet den nödiga
uplysningen.
1 Memorialprotokollet: Bunge vil bevara cronans rätt och ändras emot
urminnes häfd.
Livdrabanterna. Bro över Göta älv.
443
R. o. A. förblefvo vid deras förre på Secrete Utskottets
hemställande i detta mål af den 18 Julij 1765 gifne bifall.
8. Uplästes Prästeståndets extractum protocolli af den 24 AppreteAprilis
ang:de apreteringshusets vid Lund inköpande till ^^Lufnd!
hospital eller provinciallazarett för 2 000 dahlér silfvermynt.
Bifölls.
9: o. Föredrogs Secrete Deputationens betänkande af den Capitaine
14 Februarii ang:de Capitaine Friedrich von Wallvijks be- J^Jttelse!
svär, hvarutinnan tillstyrkes för honom majors tour lika med
Major Palmstruck och de år 1757 förordade secondmajorer
vid regementerne, dock utan äldres och bättre förtientes
prsejudice.
Ligger.
10 :o. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 18 Kongl, lif
drabanternes
April
ang: de kongl, lif drabanternes befordran i anledning af befordran.
Kongl. Lif drabanten von Hirscheits memorial; hvarutinnan
deputationen tillstyrker, att de 56 älsta få lieutenants fullmagt
och tour i armeen.
Betänckandet begärtes vila.
Frih. Fried ric Horn recommenderade betänckandet
till att afgiöras, ity saken vore så ganska billig.
Hr von Vicken ärindrade, att som vice corporal och
ryttmästare vore lika i competence och en lifdrabant och cornett
vore detsamma, så borde ett steg vara emellan lifdrabant
och vice corporal, som svarade emot lieutenanter vid
cavalleriet.
Hr Wulfcrona ville bifalla betänkandet, allenast med
tilläggning, att hrr lifdrabanter må vid befordran niuta all
förmåhn af deras nu beviljade lieutenantsfullmagter men
endast inom deras egen corps, och att vid ansökningar i
armeen den ej må kunna dem till godo räknas på annat sätt
än ifrån expeditions datum.
Hr Landtm, gaf tillkänna, att hvad Hr Wulfcrona synes
befara, är redan förebyggt.
Betänckandet bifölls.
11.-o. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commerciedepu-En bro öfver
tationens betänckande af den 3 Martii angående att till be- Götha elf<
qvämlig communication emellan Kongelf och Vestergötland
må öfver Giöta eif inrättas en bro eller färja vid backstufvan
Jordfallet kallat; hvilket de öfrige stånden enligit Borgareståndets
tancka bifallit med tilläggning, att färjan lägges
444 1766, juni 9.
Manufakturkontoret.
innom vattnbrynen, så att durchfarten deraf ej på något
sätt hindras.
R. o. A. biföllo betänckandet med de öfrige respective ståndens
tilläggning.
Manufaktur- 12. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens becontoirets
betjening
påtänckande af den 22 October 1765 ang:de dem, som niuta
extra stat. löhn på Manufacturcontoirets extra stat och dervid tills vidare
böra bibehollas.
Tillika med 2 särskildte vota,
det ena emot 15 § ang:de de årligen till Collegium Medicum
betalte 9 000 dahlér kopparmynt,
det andra emot tullförvaltarens arfvode, 600 dahlér silfvermynt.
Jämväl uplästes Prästeståndets extractum protocolli af
den 25 Aprilis rörande detta betänckande.
Första articlen rörande Hofintendenten Johan Rehn. Bifölls.
2:dra artic. ang:de Mathem. Instrumentmakaren Lehnberg
etc. etc. Bifölls.
3:die articlen ang:de tullförvaltarens arfvode, 600 dahlér
silfvermynt, för dess besvär vid Manufacturcontoirets upbörd.
Hr Hasenkampf recommenderade denne § till bifall.
Hr Gyllensvahn: Om någon finnes, som vill giöra
sysslan för bättre pris, så bör han få det, ty eljest kunde
hända, att man begärde en apart skrifvare för hvar och et
särskildt mål, som skulle giöras. Jag är ej emot att de hafva
tillräckeliga löner, men 600 dahlér silfvermynt är mycket
penningar och kan således väl förminskas.
Hr Hasenkampf ärindrade, att man ej kunde sätta
någon annan till den sysslan med mindre löhn, så framt sysslan
eljest tillbörligen skall skötas, samt förestälte, att manufacturfonden
visserligen vinner och tilltager, då den står
under riktig upsyn; dessutom vöre intet vanligit att sätta
tienster på auction.
Hr Landtm, recommenderade denne articeln till bifall,
särdeles som tullförvaltaren har med manufacturfonden
ganska mycket att giöra.
Hr Gyllensvahn berättade, att han sedt en man vid
licenten, som ärbudit sig att giöra sysslan för mindre lön;
ty denne tullförvaltaren har mera än mången troman, och
Manufakturkontoret.
445
kunde löhnen således väl af kortas till 400 dahlér silfvermynt.
Frih. Friedric Ribbing var emot att något af
löhnen skulle dragas in, ty då kunna de taga sin skada igen
på annat sätt, utan biföll betänckandet.
Hr Carl Wa d e n s t i e r n a: Innan vi bifalla till någon
afdragning, böra vi se uppå säkerheten vid upbörden;
jag för min del liter altid mera på en tullförvaltare än på
flere småskrifvare.
Hr Durietz: Det är väl ej alltid väl gjort att pruta, dock
torde hända att tullförvaltaren eller någon annan vill giöra
sysslan för mindre löhn; eljest bör man ej tillåta, att sysslan
för en liten summa giöras illa och otrogit.
Hr Bar. Grönhagen tyckte 400 daler silfvermynt vara
nog i lön för tullförvaltaren.
Hr Carl Wadenstierna ville giärna afdraga, allenast
deputationen viste någon, som ville giöra sysslan för
mindre.
Hr L a n d [t] m. gaf tillkänna, att Tulldeputation kan
skaffa en man, som gior sysslan för 400 dahlers lön, ifall den
stadfästes af R. o. A.
R. o. A. resolverade, att tullförvaltarens lön förminskas till
400 dahlér silfvermynt ifrån 600, som han förut haft.
4: de articlen angående Revisorn Hellenii pension, stor 800
dahlér sifvermynt.
Hr Gyllensvahn var emot att han skulle åtniuta så
stor pension, ty en major hade intet mera; och trodde, att
eftersom pension ej blifvit honom gifven af Ständerne, så
kunde den väl förminskas till 400 dahl. silf:mt.
Hr Hasenkampf förmente, att som Revisorn Hellenius
blifvit krympling uti Manufacturcontoirets tienst och då
fädt beholla löhnen, så kunde den honom icke fråntagas.
Frih. Grönhagen trodde, att hans antecessorer ej haft
så stor löhn utan att den blifvit förökt i hans tid, och var
af den tanckan, att 400 dahlér silfvermynt vore aldeles nog.
Frih. Carl Ridderstolpe: Efter lag så får en siuk
ämbetsman beholla sin tienst och lön; det sker både i fria
regeringar som ock i monarchier. Denne Revisoren har deputerades
goda vittnesbörd och bör åter träda uti sysslan,
om han blifver frisk; således tyckes han ej böra mista densamma
emedlertid.
446 1766, juni 9. Manufakturkontoret.
Hr Durietz förmente, att pension borde stadgas efter
lag men icke efter behag.
Ankom en Prästeståndets deputation af 4 personer.
Theologiae Professoren Amnell, som förde ordet, anmälte
Prästeståndets vördsamma hälsning och recommenderade
å ståndets vägnar till R o. A:s benägna afgiörande:
l:o Justitiaedeputationens betänckande uti saken emellan
åtskillige ståndspersoner i Kungelf och berörde stads Magistrat,
2:do saken angående Skara riksdagsmannavahl med
flere.
Och sedan han begärt, att saken angående capellanerne i
Vexiö stift må få vila, tills Prästeståndet deröfver sig fädt
yttra, så
afträdde deputation.
Hr Durietz återhämtade discoursen ang:de Revisoren
Hellenii pension och fandt för sin dehl, att om honom skulle
någon ömhet vederfahras, så kunde flere än han dertill vara
berättigade, men skulle man giöra honom justiee, så vöre alt
nog, då han får beholla halfva löhnen.
Hr Carl Wadenstierna ärindrade, att han tient i
40 år och således vore välförtient.
Hr Gyllensvahn: Efter lag bör han ej niuta mera
än halfva lönen. Och som vi nu hafva statsbrist, bör staten
consulteras, huruvida vi kunna vara cristeliga eller icke.
Jag har sedt af bancoupgifterne, att alla utgifter har stigit
år ifrån år. Jag medger, att en, som tient i 40 år och som efter
deras förlopp blifvit krympling, har skäl att hoppas någon
pension, men jag vet också, att Manufacturcontoirets
löhner blifvit reducerade efter dess primitiva stat och inrättning.
Dessutom påminna de öfriga stånden beständigt om
indragningar, så att jag för min dehl är af samma tancka
som Hr Durietz, nemligen att Hellenius enl. 1727 års förordning
får beholla halfva lönen; och därmed bör han kunna
komma ut.
Frih. Friedrich Ribbing: Det är godt och väl att
spara, men det bör ej vara i qvestion här; rike[t]s hielp bör
sökas, där han bör tagas, men ej hos krymplingar, som fädt
en summa på ära och tro vid dess afskedstagande, ty rikets
har föga båtnad af så liten summa men väl Hellenius, sorn för
siuklighet tog afsked och lemnade sysslan med condition att
Manufakturkontoret.
447
få beholla lönen; skulle densamma honom nu fråntagas, så
vore det uppenbart våld.
Hr von Böhnen var af Frih. Ribbings tancka och
ville, att man skulle spara på rikt folk men lemna de siuka
och fattiga i fred.
Hr Landtm.: Hellenius har tagit afsked med den condition
att få behålla lönen; hade han ej fädt bifall deruti, så
hade han blifvit qvar vid sysslan.
Bifaller R. o. A. denne 4:de articlen?
Härtill svarades Ja och Nej.
Hr Gyllensvahn begärte votering.
Hr Landtm.: Eftersom det nu begärs votering, så vill
jag uplysa R. o. A. ang:de löhnen. Jag har sagt, att Hellenius
vid dess afskedstagande feck beholla sin löhn; men nu
tror Hr Gyllensvahn, att lönen är större än efter dess primitiva
inrättning; derom ber jag att Hr Hasenkampf täcktes
uplysa honom.
Hr Hasenkampf gaf tillkänna, att lönen för år 1760
var 800 dahlér silfvermynt, enskönt han ej räknades efter
cours.
2:do. Blef denne löhn honom gifven efter då varande ordning
af dess förmän, utan att plena dermed hade att skaffa.
Således kunde Hellenius, ifall han miste lönen, hos Riksens
Ständer reclamera Sveriges lag och söka att återfå, hvad
honom derutinnan afhändt blifvit.
Hr Gyllensvahn: Af ömhet för cassan och för vårt
beslut tillstyrker jag, att lönen för Hellenius såväl som för
andra må gå till deras primitiva inrättning.
Hr Hägerflycht conformerade sig med Frih. Ridderstolpe,
att Hellenius må få behålla lönen; och undrade
på Hr Gyllensvahn, som varit så genereuse emot Fru Blessingh
och så ofta recommenderadt till frivilliga sammanskott
flere mindre förtiente personer än Hellenius men nu icke
kunde finna sig i detta ämnet, som vore långt billigare. Han
trodde, att den värda ledamotens dräng lärer kosta mera än
1 200 dahlér kopparmynt om året, och som uti belöningar
bör vara grader, så borde icke en dräng och en revisor ansees
för lika eller niuta lika lön; ty icke äro de i samma för dö mmelse?
Han styrkte derföre till bifall på articeln och anholt
om proposition i anledning af discourserne.
Frih. [C.]1 Ridderstolpe conformerade sig med de
1 Memorialprotokollet.
448 1766, juni 9.
Manufakturkontoret.
ledamöters tancka, som påstådt, att lönen bör honom beräknas
efter dess primitiva inrättning.
4 artic. bifölls och resolverades, att Hellenius får beholla
revisorslöhnen efter dess primitiva inrättning.
5 artic. ang:de Modelleur O. Orre. Bifölls.
6 artic. ang:de Commiss. Jonas Norberg. Bifalles.
Hr Gyllensvahn ville, att alla lönerne skulle förblifva
efter deras primitiva inrättning enl. B. o. A:s beslut om
Manufacturcontoirets betiening, samt projecterade, at vissa
deputerade måge utsees till att öfversee och skärskåda betänkandet.
Frih. [Fr.]1 Ridderstolpe ärindrade, att detta betänckande
endast rörer Manufacturcontoirets extra stat,
hvilken ej valverats som ordinarie stat; och fandt för sin
dehl nödigt att afgiöra detta betänckande, på det systemet
må vinna redighet; vähl ville han tillåta Hr Gyllensvahn att
vila öfver de puncter, som hädanefter komma före, men icke
bör R. o. A:s redan vidtagne beslut örn de förra sättas i fråga
Hr
Gyllensvahn: Jag är ej emot hvad som redan är
afgiordt, men ang:de Modelleuren Orres löhn ber jag måtte
eftersees, om den primitiva löhnen är så stor, eljest bör den
modereras efter det nu fälde vahrupris och penningevärde;
jag har ingenting emot sielfva personen, men jag är allenast
örn om staten.
7 art. ang:de Hautelisseväfvaren Pehr Hillerströms 600
dahlér silfvermynt.
Prästeståndet hafva förminskadt summan till 1 200 d:r
kopparmynt.
Frih. C. Ridderstolpe: Jag bifaller, att Hillerström
må beholla sine 1 800 dahlér kopparmynt, dock att tillsyn
derå hafves, att ändamålet härvid, som är konstens befordran
i riket och dess utspridande, må vinnas.
7 art. bifölls enligit Frih. Ridderstolpes giorde tilläggning.
8 art. om Olof Rehns löhn 500 dahl. s:mt. Bifölls.
9 art. rörande Fru Alströmers pension.
Hvilar till dess R. o. A. afgiordt det derom inkomne deputationens
särskildte betänckande.
10 art. angående Manufacturistens Schmaltz pension. Bifalles.
1 Memorialprotokollet.
Manufakturkontoret.
449
11 art. angående Reinauds Enkas pension.
Resol., att pensionen minskas ifrån 300 till 200 dahlér silfvermynt.
12 artic. ang:de Engberg[s] Enkas pension.
Frill. Horn ärindrade, att Änckan borde communicera
mannens hemlighet att giöra goda äggjärn åt lärlingarne, om
hon skall beholla sin pension.
Hr Gyllensvahn förmente, att pensionen kunde förminskas.
Resol.: Pensionen minskas ifrån 200 till 100 dahlér silfvermynt.
13 art. ang:de Hustru Gozelias åhrlige nådegåfva 72 dahl.
kop:mt. Bifölls.
14 art. ang: de gamle Linneväfvaren Heitz och Väfver skan
Schillermans årlige pensioner 250 dahl. kop:mt. Bifölls.
15 art. äng:de de till Collegium Medicum årligen betalte
9 000 dahl. k:mt.
Hr Ha s en k a m p f: Manufacturfonden har icke altid
blifvit använd till manufacturernes uphielpande, det synes
af denne puncten. Fonden har blifvit graverad, utan att man
på något sätt kan räkna Collegium Medicum i slägtskap med
Manufacturcontoiret. Jag respecterar både medici och chirurgi,
men sorn jag har en siuk hustru, som de ännu ej kunnat
hielpa till hälsan, så täncker jag lika som skräddaren,
att denne summan kunde dragas in för konstens ovisshet
skull; ty Collegium Medicum har dessutom vackra inkomster
och Manfacturcontoiret betalar dessutom vackra penningar
till Politiecollegium för Barnhusets vidmagthollande.
Frih. [C.]1 Ridderstolpe projecterade, att denne
puncten kunde remitteras till Secrete Utskottet och där öfversees,
då saken om medicinalvärket förekommer.
Härmed instämde Hr Durietz.
Hr Wachschlager trodde, att denne art. hade combination
med lazarettssaken, som nu granskas af Mindre Secrete
Deputation.
Hr Landtm, proponerade, att denne article remitteras
till Secrete Utskottet att efterse, huru manufacturfonden må
slippa denne afgift.
Hvilket bifölls.
Därnäst ärindrade Hr Landtm, följande:
1 Memorialprotokollet.
29—5S012J
450 1766, juni 9—11. Besvärsdeputationen. Riddarhuset.
Besvärsde
putation.
Ätterne Graman
och
Bergenadler
utslocknade.
Ang:de bevillning
till
Riddarehuset.
Justering.
1 :o. Att Besvärsdeputationens ledamöter flitigt må sammanträda
samt infordra och afgiöra allmänna besvären, hvilket
samtel. i deputationer sittiande Adelens ledamöter torde
anmodas att besörja såsom nödigt för riksdagens slut.
2:do. Eftersom i visse deputationer Adelens ledamöter säjas
icke upkomma och en dehl vara borta, torde R. o. A:s
prsesides och ledamöter anmodas att nästa deputationers
sammankomst upgifva till hrr electorerne de ledamöter, som
icke upkomma eller aldeles bortgådt.
Detta bifölls.
Hr von V ic k e n recommenderade Krigsbefälets besvär
till skyndesamt afgiörande.
Hr Landtm, berättade, att en note härom ifrån Riddarehussecreteraren
kommer att afgå till deputationernes
ordförande.
Vidare anmältes, att adelige ätterne von Graman, Bergenadler
och Herdhielm på sverdssidan utgådt, den förre genom
Vice Amiralen von Graman, den andre genom Cancellisten i
Kongl. Cammarcollegio Bergenadler och den sista genom Hr
Jöns Herdhielm.
Hr von Böhnen ärindrade, att Konung Gustaf den 1
statue borde blifva färdig under Ständernes sammanvaro,
och ville, att Riddarhusdeputation skulle derom påminnas.
Frih. Ridderstolpe gaf tillkänna, att anstalter derom
redan blifvit fogade och att Riddarehusdeputation gierna
skulle se, att den blefve färdig, allenast R. o. A. ville åtaga
sig något sammanskott till riddarehuscassan.
Frih. Bunge recommenderade denne bevillningen såsom
aldeles nödig till Riddarehusets utgifters bestridande.
Frih. Ridderstolpe önskade, att Hr von Böhnen
ville befordra medlet, som är bevillningen, om han ville ändamålet,
och anmodade derföre Riddarehusdeputation att befordra
det förra inkomne betäckandet genom något nytt
iteratum.
R. o. A. åtskildes kl. 1/2 2.
Den 11 Junii anno 1766
Onsdag.
Plenum kl. y2 8.
Justerades en dehl af riddarehusprotocollet för den 23 November
sistledne.
Cederhielm. Gripenstedts memorial.
451
Frih. Grönhagen: Eftersom jag i detta protocollet
hörde nämnas Frih. Cederhielm, så påminner jag mig om
dess sista tahl som föga anständigt för Hr Landtm, och ståndet,
och anholler jag derföre 0111 att dess protocoll må blifva
justeradt.
Hr Landt m. gaf tillkänna, att Frih. Cederhielm ej ännu
vore opkommen.
Frih. [v o n] Köhler conformerade sig med Frih. Grönhagen
men var af den tankan, att Frih. Cederhielm borde
vara tillstädes.
Hr von Vicken trodde, att man kunde vänta en stund;
eljest borde Frih. Cederhielm för försummat uprop böta 10
dahlér silfvermynt.
Hr Hasenkampf frågade, om alla protocollerne bis
dato äro färdige och örn hela protocollet af den 28 Maij vore
i sin ordning.
Hr Landt m. ärinrade, att denne frågan giordes sista
plenum, då det äfven begärtes, att hela protocollet måtte vara
färdigt; men Riddarehussecreteraren har icke hunnit med
mera än endast Frih. Cederhielms tahl. Resten är vidlöftig;
dock kan detta så länge justeras, om Frih. Cederhielm upkommer.
l:o. Uplästes Håfjunckaren Gripenstedts inlemnade me-Gripenstedts
morial ang:de vppighet och öfverflöd i lefnadssätt och kläde- mern.
drägt (Bil. 37).
Hr Hasenkampf: Memorialet är värdigt och prisar
sin författare. Jag för min del drager intet betänckande vid
att bifalla det till alla delar.
Hr von Vicken ville, att det skulle tryckas, på det
hvar och en må få se hans tanckar och rätta sig derefter.
Frih. Carl Ridderstolpe förmente, att ett extractum
protocolli i anledning af memorialet borde upsättas och
afgå till de öfrige stånden; samt att Hans Kongl. Maij :t i
underdånighet kunde ombedias att reglera klädedrägten vid
det Kongl. Håfvet till hämmande af yppighet och öfverflöd.
Frih. von Essen trodde, att de förnämstes exempel
vore bättre än både lag och stadgar; samt att derföre Kongl.
Maij :t med sitt egit höga exempel i klädedrägt skulle lätteligen
vinna ändamålet, som är sparsamhet i lefnadssättet och
klädedrägten, och tviflade icke Frih. von Essen, att icke Hans
Kongl. Maij :tt lätteligen dertill skulle kunna förmås, ifall han
i underdånighet derom anmodades.
452 1766, juni 11. Gripenstedt. Zethelius.
Carlshamns
understöd.
Brandcassor
i de mindre
städer.
Logarfvaren
Zettelius.
Lotsofficerares
löner.
Frih. Christer Horn biföll Frih. von Essens tancka
och trodde dessutom, att visse färgor för alla collegier skulle
förordnas till klädedrägt lika sorn i Spanien, där alla stater
hafva sin vissa klädebonad.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A., att Hr Gripenstedts memorial
antages såsom en viss och stadfäst principe, hvarefter
extracta protocolli kunna upsättas till att communiceras
med de öfrige stånden, hvilka här sedan kunna justeras.
Härtill svarades Ja.
Hr von Vicken begärte, att memorialet må få tryckas.
Hr L a n d t m. ärinrade, att extracta protocolli och contenta
af memorialet skola införas i Riksdagstidningarne;
derföre vore det onödigt att trycka sielfva memorialet; dessutom
står där åtskilligt nämdt angående ministrar, som ej
bör tryckas.
2:do Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 1 Junii 1765 angående understöd för dem af Carlshamns
stads invånare, som genom vådeld olycklige blifvit.
Bifölls.
Frih. Bunge proponerade, om icke R. o. A. genom något
extractum protocolli till de öfriga stånden skulle tillstyrka,
att brand- och assecurancecassor borde inrättas uti de mindre
städerne.
Frih. Bunges proposition bifölls.
3:tio. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänckande
af den 14 April ang:de Logarfvaren Zethelius,
som fädt Kongl. Maij :ts tillstånd af den 29 Aug. 1764 att
vid dess efter engelska sättet inrättade och privilegierade
garfverie få bruka svenska råhudar och biörkebark, öfver
hvilket Kongl. Maij :ts utslag Logarfvareämbetet här i staden
besvär anfördt.
Betänckandet tillstyrker, att Zethelius bör bruka ekebark
och engelska hudar, med [o: men]1 hvad rysslädret och juckt
beträffar, förblifver vid Commerciecollegii resolution.
Betänckandet bifölls.
4:o. Uplästes Landt- och siömilitiaeoeconomiedeputationens
betänckande af den 5 Martii 1766 ang:de lotsofficerarens
löhn i Stockholm på lika sätt, som för officerare i finska
lotzdistrictet redan är beviljat.
Bifölls.
1 Memorialprotokollet.
Prästrättigheter. Cederhielm.
453
5: o. Bergsdeputationens betänckande af den 7 April 1766 Prästerättigo
heter eif
angående prästerättigheter och inkomster af bruk. bruk.
Jämväl uplästes Prästeståndets extractum protocolli i samma
ämne.
Begärtes på bordet.
6:to. Föredrogs Justitisedeputationens betänckande af den Ang:de ut6
Maij ang:de project till en förordning om collegiers och Sga| oecono-"
ämbetsmäns skyldighet att uti politie- och oeconomieinål låta miemål.
teckna å deras utslag, hvad af parterne iackttagas bör, ifall
de å högre ort vilja derutinnan ändring söka.
Jämväl upl. projectet till förordningen.
Bifölls.
7 :o. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den Widmans be29
Augusti 1765 angående Assistentens Johan Widmans be- svar’
svär öfver Auditeuren Bilounds ärhollne företräde till
st[ads]cammererarebeställningen i Stockholm,
jämte Stadsmajorens och Riddarens Hr von Flygareils memorial
rörande samma ämne.
Betänckandet bifölls.
8:o. Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af den Waikare
1 Februarii 1766 angående Waikarse och Koifvoniemie bönders
fataliers restitution i saken angående Waikarte ödeshemman,
därutinnan ståndet anholler, att bemälte bönder
må få utföra sin talan inför vederbörande dommare.
Afslås.
9. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 20 Ålanders och
September angående Cancellisten Pehr Åhlanders och Carl GaVsyäjS
Cavallins besvär öfver ett förslag till landssecreteraresysslan
i Halland, som upsattes den 12 Jan. 1762.
Jämte Hr Rohtkircks memorial i denne saken.
Hr von Vicken gaf tillkänna, att deputation har
granskat saken, så att inga tvifvelsmål kunde äga rum om
betänkandets rigtighet.
Betänckandet bifölls.
10. Hr Landtm: Jag har nu en stund väntadt på Ang:de Frih.
Frih. Cederhielm till att få justera hans tahl. hilejlms^dic
Frih.
Bunge: Efter lag bör det justeras i hans närvaro, tamen.
Hr von Böhnen: Han har varit uppe och tält med
Frih. Sparre och flere, vi böra således ej vänta på honom
utan justera det för vår räkning.
Frih. Carl Sparre: Frih. Cederhielm berättade mig,
454 1766, juni 11. Cederhielm.
att han skulle vara här om en liten stund; för öfrigit kan
hans tahl icke justeras för någon annans räkning än för
hans egen, och derföre bör han vara tillstädes; jag känner
åtminstone ingen annan justeringsmethode.
Hr Durietz: Hvar ledamot har rätt att justera sitt
protocoll. Och det plägar vara vanligit, att protocollen justeras
här, så fort som de blifva munderade i sin ordning. Detta
protocollet är ännu ej justeradt. Om det nu blifvit sagt, att
det i dag skulle justeras, så hade Frih. Cederhielm sielfmant
bort sig infinna.
Frih. Friedric Ribbing: Det är oförnekeligit, att
hvar och en äger den rättigheten att justera sine till protocollet
afgifne tanckar; men dervid bör ordning hafvas, så
att man ej här får säja alt, hvad man lyster, och sedan undandraga
sig att justera det.
Den, som talar, bör vara mån om justering; är han icke
det, så synes han vara nögd med det, som är skrifvit, el :r lita
på secreterarens capacité, och då gäller den regeln, qui tacet
consentire videtur.
Men i går averterades Frih. Cederhielm härom, så att han
väl framdeles torde infinna sig. Jag är således icke före att
han bör mista sina beneficia juris, och ännu mindre vill jag
tillåta, att vi skaffa oss praejudicat i den delen och tillåta
någon att tahla men sedan afstänga honom ifrån dess rättighet
att justera.
Hr Carl Wadenstierna: Sista plenum, då frågan
var om att Frih. Cederhielm skulle justera sitt protocoll, svarade
Hr Landtm., att det vore billigt, så snart Secreteraren
hinner att skrifva det färdigt; andre ledamöter påstod, att
så mycket, som var skrifvit, skulle justeras, andra åter ville
upskiuta med justeringen, tills protocollet blefve färdigt;
dervid blef det.
Nu har Secreteraren blott hunnit med att mundera Frih.
Cederhielms tahl.
Och som det är billigt och vahnligit, att man justerar hela
den dagens protocoll, så hoppas jag, att R. o. A. ädelmodigt
tillåter hvar och en att justera sin tancka. Skulle Frih.
Cederhielms tahl nu justeras, då han sielf ej är närvarande,
så mister han ju sin rättighet att dervid giöra sina lagh
påminnelser. Således ber jag Hr Landtm., att Frih. Cederhielm
må få vara tillstädes vid justeringen, om icke för
Cederhielm. Charpentier. Behmer.
455
annat, att det dock må ske för att undvika ett ledsamt praejudicat,
ty vid alla domstohlar och i alla collegier nekas
aldrig någon att utöfva sin justeringsrättighet.
Hr Ekenberg: Det är billigt, att hvar och en får justera
eller lägga ut sine tanckar och förklara sine ord, men
detta alt nekas icke Frih. Cederhielm. Han har i går redan
blifvit tillsagd att upkomma, anslag till plenum är giort;
således har han väl vetat deraf; men han är endå ej uppe;
således har han mycket förtroende till Riddarehussecreteraren,
och eftersom den regien är tydel., att volenti non fit injuria,
så kunna vi väl justera hans tahl för vår räkning
ändå utan hans biträde.
Man har ärindrat, att han bör få giöra sine påminnelser
vid justeringen. Jag är icke deremot, men som vi alla hört,
huru hans ord fullit, så äga vi vitsord att säja, huru det
varit, och derigenom får protocollet styrka emot alla invändningar.
Hr Lilliesvärd trodde, att Frih. Cederhielm med flit
absenterar sig.
Hr Durietz ville upskiuta med justeringen tills klockan
12 men sedan justera, ifall Frih. Cederhielm ej ville
upkomma dessförinnan.
Hr Landtm, gaf tillkänna, att med justeringen kunde
hafvas anstånd, eftersom han skickat efter Frih. Cederhielm
och han innan kort lärer komma upp.
ll:o. Uplästes C. G. Horns memorial om att få återtaga Horn om
o • i säte och
sitt säte och stämma på Riddarehuset. stämma.
Frih.(!) von Post ärindrade, att denne dess begäran
synes strida emot Riddarehusordningen.
Memorialet ligger.
12. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den 18 öfversteFebruarii
1766 angående öfverstelieutenantens vid Konglige pontier hom
Artilleriet och Ridd. Robert Charpentiers besvär rörande li- prsjudice.
den prsejudice, hvarutinnan för honom tillstyrkes öfverste
fullmagt och tour ifrån den 3 Augusti 1761.
Bifallit.
13 :o. Secrete Utskottets extractum protocolli af den 14Lieut:n BehApril
1766 ang:de Lieutenanten Behmers sökte tour till be- mers tour‘
fordran som modelleurlieutenant, hvilket Secrete Utskottet
afslagit.
Bifölls.
456 1766, juni 11.
Cederhielm.
Buttlars
Enka.
A[l]narps
hemman.
Frh. Cederhielms
votum.
14 :o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 8 April 1766 ang:de afledne Capitain von Buttlars Enckas,
Eleonora Christina Påhls, ansökning om undfående af
accordssumman efter sin man, som med döden afgådt, innan
suppliquen derom hos chefen vid Biörneborgs regemente inkommit,
hvilken ansökning Secrete Utskottet jämväl af slagit.
Secrete Utskottets extract. prot. bifölls.
15. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 29 Octob. 1765 ang:de skedde förmedlingar på de
under Alnarps kungsgård lagde Tågarps och Åkarps byar.
Betänckandet bifölls.
Hr Landtm.: Sedan Frih. Cederhielm nu vore upkommen,
så torde hans tahl den 28 sistledne Maij kunna justeras.
Detta bifölls; hvarefter tahlet uplästes och justerades.
Frih. Grönhagen: Ehuruväl detta synes vara utfört,
saknar jag dock åtskilliga Frih. Cederhielms utlåtelser, hvilka
torde kanske hafva echaperadt Hr Riddarehussecreteraren
men dock granneligen minnas af de kringstående.
Frih. Cederhielm finner jag hafva tält in abstracto eller
utan tillämpning, men som jag för min del ej kan ingå i dylikt
sophisterie, så önskade jag få veta, hvad grund Frih. Cederhielm
haft till sådane anmärkningar.
Jag för min del äger inga begär, men derföre bör ej R. o. A.
imputeras, fastän allas begär ej kunna upfyllas; ty då kunde
hela landet knapt spisa åt några få.
Jag tillstyrker, att denne tillika med flere Frih. Cederhielms
utlåtelser böra remitteras till Riddarehusdeputation,
på det R. o. A. må få en eclatant satisfaction för tillmålen,
som, fastän de blifvit sagde in abstracto, likväl hafva ments
in concreto.
Frih. Carl Sparre: Detta är en ny qvestion, som jag
begär må få vila på bordet.
Frih. Cederhielm: Jag har tyvärr, mine gunstige
Herrar, ofta tält och missbrukat Edert tålamod, men mit
upsåt har dervid aldrig varit att missfirma, hvarken R. o. A.
en corps eller någon ledamot i synnerhet. Jag åberopar mig
i den delen mitt hierta och mitt samvete; uti god mening
har jag altid sagt mina tanckar, och tankarne har jag altid
passat efter sakernes beskaffenhet enligit min öfvertygelse
och mitt samvete, såsom en beskedlig menniska ägnar och
anstår.
Cederhielm.
457
Det är icke utan, att icke det är mig smärtefullt och okärt
att ibland R. o. A. förspörja olika tanckar om min person;
dock är det bättre, att R. o. A. differera i sine tanckar om
mig, än att de skulle vara oense och af skiljacktige tanckar
i riksvårdande ärender.
Hvad nu in specie mig och mitt förhollande angår, så ber
jag R. o. A. ej attachera sig vid ögnableck af min lefnad
utan dömma mig efter hela min riksdagslefnad.
Om jag skulle finnas hafva dehltagiit uti en series af
skalckstycken under den tid, jag fädt den äran att dehltaga
i R. o. A:s rådplägningar, så skulle jag visserligen icke be
om någon skonsamhet, ty det vore då för mig vida bättre att
lida, hvad mina giärningar förtient; men nu då mitt samvete
gier mig vittnesbörd, att jag altid tagit partie af det betryckte
fosterlandet, så tyckes mig, at jag har mildrande omständigheter
på min sida.
Förledne riksdag var fäderneslandets väl den driffiäder,
som tvang mig at komma till riksdagen från Lindholmen,
där jag i ro och med landtmannanäringar förnötte min lefnad;
frågan väcktes då om commissioner, vid hvilket tillfälle
jag understödde den knappa pluraliteten.
Nu vid denna riksdags(!) frugtade jag åter för commissions
hårdheter, och under ventilation derom kom jag att
giöra åtskilliga reflexioner in abstracto om partier i allmänhet;
anledningen dertill var det nyligen förut i Vestergötland
yppade partiet, öfver hvars tilltagsenhet commissionen
skulle blifva domare. Jag beklagar, att jag den gången genom
min vidlöftighet misshagade R. o. A., och framför alt
att jag hade den olyckan att tala ovarsamt; men jag åberopar
mig härvid protocollet, och huru jag sedan sökte att
jämka mina tanckar efter pluraliteten till vinnande af den
önskade composition. Jag skulle önska, att R. o. A. nu äfven
angående mig ville componera sine tanckar. Men skulle det
ej kunna ske, så ber jag, att ingen split må existera om min
person, ty jag vill ej vara ämne dertill, ej heller orsaken till
att den ädla tiden förspilles.
Om jag ännu äger några vänner ibland R. o. A., så ber jag
dem lämpa sig efter pluralitetens tancka, ty jag vill dö för
R. o. A:s rätt men bryr mig föga om min egen.
Jag anholler derföre om att mine utlåtelser må till Riddarehusdeputations
skärskådande förvisas.
458 1766, juni 11.
Cederhielm.
Hvad särskildte utlåtelser och meningar angår, som jag
skulle hafva fält och som icke igenfinnas uti protocollet,
så tarfvar det bevis, om jag sagt dem, eller någon annan.
Under ventilationerne voro vi mycket förtrolige, så att ett
ord kunde ganska lätt echapera vid protocollet. Det har händt
flere än mig. Ja, Hr Gyllensvahn, som med sådan talent och
med så upricktigt hierta säjer sina tanckar, har jag understundom
hört fälla ord, som icke kommit att inflyta i protocollet,
hvaröfver R. o. A. dock sällan giort någon reflexion.
Jag anholler om en lika ömhet vid detta tillfälle och underkastar
mig R. o. A:s beslut såsom en lydig och undergifven
ledamot.
Hr Lindelöf ärindrade, att Frih. Cederhielm i första
början ordade om Hr Landtm:s fahna, sedan om partier och
huru de drifvas af hämd och penningegiru, och sluteligen
tviflade Frih. Cederhielm, om Hr Landtm :s ficka vore hel,
hvilket sednare ej stod i protocollet.
Härvid ropades af åtskillige:
På bordet.
Hr L a n d t m. frågade, hvad det var för en qvestion, som
begärtes på bordet.
Frih. Carl Sparre: Jag har flere ledamöter till vittnes,
att jag längesedan begärte både frågan om remissen af
protocollet och question angående de andra af Frih. Cederhielm
fälde utlåtelserne, som icke stå i protocollet, på bordet,
hälst det förefaller mig besynnerligit, att han skulle hafva
sagt sådant och att det icke hördts till Secreteraren.
Hr Landtm.: Om nu discourserne härom skola vila,
så ber jag, att vi företaga oss något annat, ty efter lag bör
saken vila, när han begäres på bordet.
Frih. Carl Ridderstolpe förmente, att question om
remissen borde vila, men trodde, att då frågan är angående
någon anmärkning till protocollet, så bör den ej få vila.
Hr L a n d t m. bad, att den också må få vila, tills resten
af protocollet blifver färdigt.
Hr Ekenberg var ej emot att frågan om remiss skulle
vila, men hvad anmärkningarne öfver protocollet angek,
kunde han ej seja något, hälst han då icke var oppe.
Hr Hasenkampf: Jag förundrar mig öfver att Secreteraren
så ganska väl kunnat fatta Frih. Cederhielms tahl
i pennan; och vet jag således för min dehl ingenting, som
Cederhielm.
459
dervid kan ärindras; utan som questionerne i detta ämne
vila, så vet jag ej, hvarföre vi nu skola draga ut tiden med
ytterligare ventilationer i detta ämne; tids nog då hela den
dagens protocoll blifver färdigt, att vi då giöra våra ärindringar.
Hr Sparrschöld ville ej tala i den question, som
vilar, utan bad endast, att Frih. Cederhielms tal om Hr
Landtm :s ficka skulle införas i protocollet.
Hr [de] F r i e t z k i j desisterade, eftersom frågan om
remiss vore begärd på bordet.
Grefve [von] F e r s en: Eftersom qvestion om Frih. Cederhielms
utlåtelsers remitterande till Riddarehusdeputation
nu vilar, så vill jag alenast vid de i fråga varande tilläggningarne
säja min tancka.
Det är oförnekeligit, att protocollet ej får ändras efter hvad
hvar och [en]1 säger sig hafva hört, utan det bör fattas af
Secreteraren efter discurserne och sedan justeras, då hvar
och en vid sin tancka kan uplysa och tillägga i de mål, där
något fattas. Således kunna vi ej med skäl lägga något till de
utlåtelser, som andra fält, hälst derigenom skulle ske flere
olägenheter och vår rätt och frihet qväljas. Dessutom är
ännu ej hela den dagens protocoll färdigt, så att vi ej kunna
rätteligen yttra oss ännu; derföre kunna vi ju upskiuta med
våra anmärkningar tills nästa plenum, då vår Secreterare
kunde anmodas att hafva det färdigt.
Hr Estenberg begärdte att få upläsa ett af honom i
detta ämne författadt dictamen (Bil. 38).
Ärindrade också sluteligen, att han holt före det ingen remiss
vore nödig utan att Frih. Cederhielm väl ändå kunde
dömmas förlustig sitt säte och stämma.
Hr Gyllensvahn: Hvad som nu är begärt på bordet,
vill jag icke yttra mig om såsom en sak, hvilken nästa plenum
lärer förekomma.
Med hvad Frih. Cederhielms tahl angår, så älskar jag väl
en skählig talfrihet, dock holler jag före att mången kan
stöta sig på abstracta reflexioner; derföre bör Frih. Cederhielm
definiera dessa termina artis, förklara hvad han ment
med sina flugor och uttyda sin tancka med det ordet adhaerent;
stora konungar hafva också haft adhserenter utan att
1 Memorialprotokollet.
460 1766, juni 11. Cederhielm. Banken.
Förslag til
ledamöter i
Banquen.
desse någonsin kunna sammanliknas med en Cartouche eller
hollas före att vara straffvärde.
Frih. Cederhielm har dessutom i dag nämndt, att jag tält
redeligen.
Det känner jag i mitt samvete och efter min öfvertygelse,
och derpå vill jag lefva och dö. Jag talte in protasi om penningegiru
och sade, stige den fram, som derföre aldeles kan
säja dem vara frie; jag begär intet bättre, än att det protocollet
och må få justeras.
Hr Durietz: En skählig tahlefrihet skadar icke, när
den sker med beskedlighet, ty då tienar den till att uplysa
salterne, men då tahlet decoreras med elaka färgor och stygga
målningar, upväcker det intet annat än split och oenighet.
Jag för min dehl begär nu endast, att protocollet till nästa
plenum må vara färdigt, emedlertid lärer discourserne i detta
ämne vila.
Hr von Vicken bad, att det skulle observeras till protocollet,
att Frih. Cederhielm sielf i dag tillstådt, det han
tält ovarsamt.
Hr Landtm, ärindrade, att han anmodat Riddarehussecreteraren
allaredan om att hafva protocollet till nästa
plenum färdigt, och begärte derföre, att discourserne i detta
ämne må få vila.
16 :o. Föredrogs Riddarehusdeputations betänckande med
förslag till de 2 ledige bancofullmägtigskapen, hvartill deputationen
utsedt Cancellierådet Frih. Christer Horn och Capitain
Frih. Anders Cederström.
Hr Landt m. giorde proposition till bifall på betänckandet,
hvilken besvarades med Ja och Nej.
Hr de C a r n a 11 ville, att betänckandet skulle vila, ty
l:o har deputation utsedt 2 baroner, hvilket vore emot ali
praxis och förra vanligheten;
2: do kan Frih. Cederström icke bestrida denne sysslan, ty
han är tienstgiörande vid x-egementet.
Hr Landt m. sade sig hoppas, att Hr Carnall lärer begifva
sig ifrån sin tancka, och giorde ånyo proposition med
bifall å betänckandet,
hvilken besvarades med Ja.
Frih. Christer Horn tackade R. o. A. för deras för
-
Lykthållningen i Stockholm. Manufakturfonden. 461
troende; ärindrade att han väl hade mycken liten praxis i
financie- och bancosaker, men låfvade att efter sitt pund
bidraga, så mycket hos honom stod, till R. o. Ars nöje och
Banquens förkåfran.
17 :o. Uplästes Cammaroeconomie- samt Fiskeriedeputa-Vesterbottns
tionens betänkande af den 6 Julij 1765 öfver 4 § af Allmogens
i Vesterbottn Södra och Norra domsagas ansökning rörande
oqvald besittning af deras innehafvande fiskerier och
notdrägter, för hvilka de äro skattlagde eller betahla taxa,
till dess vanliga domstolen dem ägande- eller nyttianderätten
frånkiändt.
Bifölls.
18. Cammaroeconomiedeputationens betänkande af den 25
April angående Borgerskapets i Stockholm besvär öfver
lyckthollningen i Stockholm genom entreprenad enl. Kongl.
Maijrts af Riksens Ständer faststälte författning,
jämte ett särskildt votum.
Äfven uplästes Borgm. Herkepsei memorial i samma ämne.
Hela denne saken begärtes på bordet.
Hr Drufva ärindrade, att den redan i de 3 andra stånden
är afgiord och bör således ej ligga hos oss oafgiord.
Hr Landtm, förestälte, att de 3 ståndens beslut kan
omöjelig hindra R. o. A. i deras rätt att yttra eller betänka
sig.
Saken hvilar.
19. Föredrogs Handels- och manufacturdeputations betänc- Manufactur
°
r fondens
leande af den 29 Januari 1766 ang:de fiskeriefondens pastad- skuld hos
de fordran af manufacturfonden, hvarutinnan tillstyrkes, att fwkeriefon
manufacturfonden
må befrias för de tvenne tunnor guld, som
fordras.
Hr von Böhnen: Jag är ej deremot men jag ber endast,
att fiskerierne må hielpas, ty eljest lida undersåtarena.
Vi hafva ofta påmint om denne fordran men aldrig fädt
pengar, ehuru vi hafva äfven så grundad rätt dertill som fabriqueurerne;
skall nu fiskeriernes upkomst vinnas, så bör
åt alla ske lika rätt.
Hr Alströmer: Eftersom fabriqueurernes fordringar
äro lika så gamla som fiskeriefondens och denne sednares
dessutom är oviss, så bifaller jag betänckandet.
Hr Hasenkampf: Eftersom jag nu hörer talas om
Manufacturcontoiret, så vill jag berätta, att kl. 12 i morgon
Allmoges
notdrägter.
Lykthållningen
i
Stockholm.
462 1766, juni 11—14. Manufakturfonden.
Oelreichs
tour.
seer Manufacturcontoiret sitt fall; vi hade altför gärna velat
gifva penningar, men endels har det varit oss omöjeligit, och
endels är manufacturfonden endast inrättad för fabriquerne;
således måste jag bifalla betänckandet, ehuru giärna jag eljest
skulle se, om fiskerierne kunde hielpas.
Hr von Böhnen trodde, att alla de, som ägde gamla
fordringar, borde ske lika rätt, och förklarade sig sluteligen
nögd, alenast fiskeriefonden feck 1 tunna guld.
Hr [von] Nackreij: Jag skulle genast bifalla Hr von
Böhnens tancka, men som Manufacturcontoiret skall giöra
flere utbetalningar, betala Banquen och betala premier, utom
åtskilligt annat, så kan det intet räcka till; dessutom bör altid
fisk stå i sista nummern.
Hr Carp [e] lan conformerade sig med Hr von Böhnen,
särdeles som fiskerierne behöfva understöd.
Hr H a s e n k a m p f anmärkte, att saltafgiften, som vid
sistledne riksdag togs ifrån manufacturfonden och lades under
Commerciecollegii disposition till understöd för fiskerierne,
har hindrat Manufacturcontoiret att betahla mindre nu,
än det skedt tillförene.
Dock på det att fiskerierne ej må sakna tillbörligt understöd,
så vill jag bifalla betänckandet med den ändri[n]g, att
vi remittera betänk :det till Secrete Utskottet, som kunna
utse någon hielp för fiskerierne.
Hr von Böhnen: Jag kan ej bifalla Hr Nackreijs tancka,
som skulle fiskerierne stå i sista nummern, ty jag holler
före att fiskare och fabriqueurer böra alla niuta lika rätt.
Frih. Carl Ridderstolpe ville, att hvad som öfverskiuter
Manufacturcontoirets behof, då alla utbetalningar
skedt af deras medel, skulle till fiskeriefonden betalas. Efven
att Secrete Utskottet anmodas till plena att inkomma med
något förslag till hielp för fiskerierne.
Betänckandet bifölls med tillägning, att Secrete Utskottet
updrages att öfverlägga om fiskeriernes nödige understöd.
20 :o. Föredrogs Expeditionsdeputations extractum protocolli
af den 6 Febr. 1766 ang:de expeditionen för Etatssecreteraren
Niclas von Oelreich, derutinnan deputation förfrågar
sig om rätta förståndet af Riksens Ständers bifall på Secrete
Deputationens betänckande af den 7 October 1765; där för
Hr Oelreich 1 :o tillstyrkes håfcantzlers fullmagt af samma
dato som Håfcatzleren von Dalins. 2:do. Hemställes till Rik
-
Oelreichs tur.
463
sens Ständer om dess begärte recommendation till först ledige
prsesidentsämbete och om skillnaden emellan etatssecreterare
och håfcatzlers lön.
Jämväl uplästes Hr Etatssecreteraren Oelreichs memorial
i samma ämne.
Hr von Böhnen fandt, att Hr von Oelreich enl. betänckandet
bör beholla sin tour.
Frih. von E s s en: R. o. A. har yttradt sig redan i detta
ämne; nu har Expeditionsdeputation förfrågat sig, om icke
R. o. A:s påskrift bör förstås om det, som står tydeligen i
betänckandet, men ej om hvad relative dertill hörer.
Jag för min dehl bifaller Expeditionsdeputationens tillstyrkande.
Hr H a s e n k a m p f conformerade sig med Frih. von
Essen och ville, att Hr Oelreich skulle få fullmagten, efter
han vore en gammal meriterad man; men hvad löningsdifferencen
angår, så behöfva vi ej derom yttra oss, eftersom Hr
Oelreich sielf har afsagt sig denne sin pretention.
Expeditionsdeputations extractum protocolli bifölls.
R. o. A. åtskildes kl. 3/4 2.
Den 14 Junii anno 176 6.
Lördag.
Plenum kl. 7.
Justerades riddarehusprotocollet af den 23 November till
slut.
Äfvenledes uplästes och justerades det upsatte extractum
protocolli för de ånyo valde hrr bancofullmägtige, hvarvid
ingenting var att påminna.
1 :o. Anmälte Hr A. W. von Schantz sitt ingifne memorial,
sorn vid Logarfvaren Zethelii sak ej blef föredragit.
Lägges ad acta.
2:do. Uplästes Urskillningsdeputationens remiss till plena
af Hans Excellence Frih. Friesendorfs memorial ang:de Adler
Salviska fordrans utbekommande, daterad den 1 Martii
sistledne.
Remitterades till Secrete Utskottet.
Justering.
v. Schantz
memorial.
Adler Salviske
fordran.
464 1766, juni 14.
Besvärsfrågor.
Löfsta byes
invånare om
ett skatteköp.
Frih. Ridderstolpes
lön.
v. Vickens
besvär.
Kongelfs invånare
ang:de åker.
Capit:nes
v. Schevens,
Malms och
Lundebergs
besvär.
3:tio. Föredrogs Camraaroeconomiedeputationens betänckande
af den 14 Martii 1766 öfver någre bönders i Löfsta
by, Stockholms låhn, Färentuna härad och Sånga socken, besvär
ang:de det af Kongl Maij :tt dem genom resolution af
den 9 Julij 1754 i nåder af slagne skattekiöp å deras åboende
hemman, hvilket deputationen tillstyrker på visse vilkor.
R. o. A. resolverade, att häruti förblifver vid Konglige
Maij :ts nådige resolution af den 9 Julij år 1754.
4:to. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 27 Maij 1766 angående fyra håfjunckarelöhners indragning
till öfvercammarherrelöhn för Frih. Friedrich Ridderstolpe.
Bifölls.
5:to. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 18
Februarii 1766 ang:de Majoren Johan Evert von Vickens besvär
öfver praejudice genom öfverstelieutenantens Baron
Danckvardts befordran.
Hr von Vicken detaillerade omständeligen, på hvad
sätt han blifvit lidande, och recommenderade saken till benägit
afgiörande.
Betänckandet ligger.
6:to. Föredrogs Justitiaedeputationens betänckande af den
21 Martii 1766 i saken emellan åtskillige ståndspersoner och
Magistraten, stadsens Älste och Borgerskapet i Kongelfs stad
angående någ[r]e de förres åkrar, som de enligit Kongl.
Maij :ts resolution af den 27 November 1755 och den 12 Januarii
1763 måst till staden emot lösen afstå; hvarutinnan
tillstyrkes, att de förre måga i besittningen deraf återställas
och de sednare få lagl. utföra sin rätt, om de sig dertill befogade
finna.
Bifölls.
7 :o. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den
29 Augusti 1765 ang:de Capitainernes i preysisk tienst Nathanael
Friedrich von Schevens samt Jacob Malms och Lieutenanten
Eric Lundebergs anförde besvär öfver liden praejudice,
hvarutinnan tillstyrkes, det må von Scheven, Malm och
Lundeberg undfå capitainsfullmagter af den 24 December
1761 lika som Hintzenstern och niuta tour framför honom
till befordran, dock ej innom regementet där de tiena.
Hr Landt m. ärindrade, att om detta betänckande skulle
bifallas, skulle flere än 100 personer i armeen blifva lidan
-
Tullverket. Fiskeristadga.
465
de, och proponerade derföre, att ett extractum protocolli må
upsättas och afgå till de öfrige stånden, som detaillerar alla
de vid denne saken sig yppande considerationer.
Hr Hasen kampf fandt för sin dehl, att våra föreställningar
värka ingenting, ty de öfriga stånden hafva rätt
att afgiöra sakerne, som de tycka, och det giöra de ock rasibus
utan att följa våra remonstrationer.
Hr L a n d t m.: De öfrige stånden kunna dock aldrig vara
emot att få uplysning i sakerne. Således anholler jag om att
ett extractum protocolli till nästa plenum må få upsättas och
då justeras.
Hvilket bifölls.
8:0. Föredrogs Tulldeputationens betänkande af den 25 Tullvärket
ang*de
Martii 1766 med förslag till hämmande af åtskillige vid landttullsvärket
öfverklagade olägenheter.
Jämte Hr Breitholtz memorial i samma ämne.
Hr Landtm, proponerade, om icke betänckandet kunde
bifallas med tilläggning af de ärindringar, som i memorialet
äro giorde.
Hvilket bifölls.
9. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den Ang:de me8
April ang:de 4 650 dahlér silfvermynt, som af Tullarende-^®^™^^1'
societeten till visse behof i Commerciecollegio hittils blifvit teten til
betalte och komma att sättas på Commerciecollegii extra stat. C^lt'ält>11
Bifölls.
10 :o. Föredrogs Fiskeriedeputationens betänckande af den stadga för
3 December 1765 angående en allmän stadga för rikets hafs-, fiskerierneskiär-,
ström- och insiöfiskerier.
Jämväl uplästes Frih. Gyllenstiernas memorial i detta
ämne.
Hvilket memorial bifölls.
Hvad sielfva betänckandet angeck, så biföllo R. o. A. detsamma,
dock med följande ändringar:
1 cap. 8 § går ut, efter han kan gie anledning till missbruk
och röra andras äganderätt.
2 cap. 2 §. Hvad häruti förmäles om befrielse ifrån värfning
och pressning må endast förstås om hafs- och utsiöfiskare.
Och vid fiskeriefartygs undantag ifrån croning eller beslag
för cronans behof i freds- eller krigstider tilläggs utom i
största nödfall.
30—580121
466 1766, juni 14.
Fiskeristadga.
2 cap. 6 §. I stället för de ord vidare än dess landgrund
räcker, som vid stranden ligger och derifrån utlöper, bör sättas
vidare än efter lag, privilegier och särskildte rättigheter.
2 cap. 9 § går ut såsom rörande andras äganderätt.
2 cap. 11 § går ut såsom rörande andras äganderätt.
2 cap. 16 § jämkas, så att de, som fisk salta i öpna sion
el:r på klippor, hvar ingenting nedgräfvas kan, måge få störta
råk och giäl i sion, men de som salta på båtar och fartyg
i hamnar eller på land, skola nedgräfva i mark eller åker,
hvad ej af råk och giäl till trankokning kan afföras.
3 cap. 7 § förändras, så att slutmeningen, som tillåter
kungsådrans stängande i mindre vattudrag, går ut, såsom
emot lag och gifvande anledning till missbruk.
Desse i förrberörde måtte af R. o. A. giorde ändringar och
tilläggningar, tillika med det bifallne Frih. Gyllenstiernas
memorial, skulle med de öfrige stånden genom extractum
protocolli vänligen communiceras.
11. Föredrogs Fiskeriedeputationens betänckande af den
26 Maij 1766 angående särskildt stadga för nordsiöfiske och
salterier i Giötheborg och Bohus låhn tillika med project
till förordning i detta ämne.
Hvad förordningen beträffar så bifölls 1, 2 §§.
3 § inrättades enligit den vid allmänna stadgans 2 cap.,
16 §, giorde ändring så, att de, som fiska och salta i öpna
sion och på klippor, där intet nedgrafvas kan, måge få störta
råk och giäl i sion, men de, som salta på båtar eller
fartyg i hamnar eller på land, skola nedgräfva i mark och
åker, hvad af råk och giäl ej kan till transiuderier afföras.
4 § bifölls.
Vid 5 § angående dem, som öfver dygnet beholla sillen i
sin not vid land etc., ökes pligten till 200 dahlér silfvermynt.
6, 7, 8 och 9 § biföllos, dock med tilläggning vid den 9
att i stället för ordet skämd sill till tran kokas sättes till
saltning oduglig sill.
De öfrige §§ af den projecterade stadgan biföllos.
Hvad betänckandet angeck, så funno R. o. A., att hela sednare
delen deraf, rörande uplag och inpackning af salt fisk
vid Skepsbroen och att sådant hädanefter må ske på en ny
platz på Blasiiholmen, bör gå ut; kommandes slike anstalter
an på öfverståthollarens och Magistratens omsorg.
Amiralitetsfiskal. Cederhielm.
467
Och skulle desse ändringar med de öfrige stånden genom
extractum protocolli vänligen communiceras.
12. Föredrogs Protocollsdeputationens betänckande af den Ang:de vice
fiSPäls för
18
April 1766 öfver åtskillige feelacktigheter vid Amiralitetet ordnande vid
samt en vice fiscals förordnande, hvartill föreslås Vice Audi- Amiralitetet,
teuren Borgh.
Ligger.
Ankom en Prästeståndets deputation af 6 personer.
Doctor och Domprobsten Möller, som förde ordet, an- Prästest:s
mälte ståndets vördsamma hälsning och anholt, 1 :o det täck- dePutationtes
R. o. A. hos Hans Kongl. Maij :t, då han hit till residentzet
inkommer, i underdånighet efterfråga, när Hans Kongl. M:t
täcktes tillåta Riksens Ständer att prsesentera förslaget till
det lediga riksrådsrummets återbesättande. 2:do. Anholt Hr
Domprobsten å ståndets vägnar om flere oafgiorde måls afgörande,
in specie saken om herrar bancofullmägtige.
Sedan Hr Landt m., hvad den 1 punckten angeck, låfvadt
att i morgon upvackta Hans Kongl. Maij :t för att derom
förnimma Hans Kongl. Maij :t tankar och, hvad den sednare
delen beträffar, låfvadt att hos R. o. A. befordra de ännu oafgiorde
målen till skyndesamt slut,
afträdde deputation.
Hvarefter återhämtades Protocollsdeputations betänckande
och uplästes det dervid aflemnade särskilte votum
jämte Hr Tersmedens memorial.
Saken begärtes att vila till nästa plenum.
13:o. Uplästes riddarehusprotocollet af den 28 Maij till Ang:de Frh.
, . . Cederhielms
justering. votum.
Ankom en Bondeståndets deputation af 6 personer.
Ordföranden1 anmälte sitt stånds vördsamma håls- Prästest:s
ning och anholt om åtskilliga oafgiorde mål[s] skyndesamma ^eputatiori^
afgiörande, på det riksdagen snart må kunna slutas.
Hvarefter deputation afträdde.
Sedermera continuerades med upläsandet af det till justering
företagne protocollet af den 28 Maij och giordes dervid
en och annan påminnelse.
Hr [de] Frietzkij upläste ett af honom i detta ämne
upsatt dictamen, hvilket härjämte bifogas (Bil. 39).
Hr Lilliesvärd ärindrade, att som han uti det justerade
protocollet saknadt åtskilliga utlåtelser, som af FHh.
1 Enligt bondeståndets protokoll riksdagsmannen Per Jeppesson.
468 1766, juni 14.
Cederhielm.
Cederhielm blifvit fälde, så ville han i den delen yttra sine
tanckar och upläste derföre ett af honom rörande Frih. Cederhielms
utlåtelser författadt dictamen, hvilket härjämte
sub n:o 2 bifogas (Bil. 40).
Hr Lindelöf begärte låf att få yttra sine tanckar ang:-  de Frih. Cederhielms förhollande den 28 Maij sistledne och
upläste äfvenledes ett dess författade dictamen ad protocollum
(Bil. 41).
Hvilket begärtes på bordet.
Frih. Friedrich Horn förmente, att detta nu upläste
memorialet rörde äran och att det vore så groft, så att det
ej ibland R. o. A. borde tålas.
Hvarmed åtskilliga instämde.
Frih. Bunge: Jag för min dehl anseer Hr Lindelöfs memorial
ej som endast och alenast rörande Frih. Cederhielm
utan och såsom ett dierft försök emot en anständig talefrihet;
jag begär derföre, att memorialet må få vila på bordet,
på det vi må få betäncka oss uppå, huru den bör ansees, som
på sådant sätt antastar en riddersman.
Hr Lilliehorn: Jag för min del måste tillstå, att jag
i protocollet ej har ännu kunnat aflemna mitt yttrande; ej
eller tror jag, att en så stor samling, som vi nu äro, kan så
noga som vederbör granska dess innehöll, utan ville jag, att
det remitterades till Riddarehusdeputation.
Hvad Hr Lindelöfs dictamen angår, så måste jag tillstå,
att han nyttiat en för stark penna. Jag är derföre ej emot
att Hr Lindelöf må äfven inför Riddarehusdeputation få försvara
sine utlåtelser.
Frih. von Essen: Som jag altid varit före att hvar och
en med anständighet bör yttra sig, så kan jag intet taga Hr
Lindelöf i försvar. Och som hvar och en bör förklara sina
tanckar, då de finnas mörka, och en angifvare bör bevisa sin
talan, så conformerar jag mig med Hr Lilliehorn och hemställer,
om icke både Frih. Cederhielms protocoll och Hr
Lindelöfs memorial må förvisas till Riddarehusdeputationen
att där skärskådas. Ty Hr Lindelöfs memorial kan icke
giärna vila på bordet, hälst det icke angår något nytt ämne.
Hr von Vicken: Jag ångrar mig icke, att jag är mig
lik i tanckesätt, men om jag skulle ändra mig, så talte jag
häldre om min blindhet, än att jag skylde på partiet och
giorte dem ohöfviska tillmålen.
Cederhielm.
469
Hvad Frih. Cederhielms protocoll angår, så tillstyrker jag
äfven, att det till Riddarehusdeputationen må förvisas; dock
som åtskilligt derutinnan finnes vara bortglömt af Frih. Cederhielms
utlåtelser, hvilka Riddarehussecreteraren kanske
ej så noga kunnat höra till protocollet, så ber jag, att protocollet
må få justeras för vår räkning, då desse expressioner
kunde insättas, innan protocollet remitteras till Riddareliusdeputation.
Hr H a s e n k a m p f: Jag för min dehl känner fulleligen
igen Secreterarens capacité af detta protocollet; men sedan
jag nu feck höra Hr Lindelöfs dictamen, känner jag ej mera
igen R. o. A:s vanliga tanckesätt hos dess ledamöter.
Jag för min enskilte dehl veet och är af den tancka, att
tillmälen ledamöter emellan under deliberationerne här på
Riddarehuset aldrig bör existera. Riddarehusdeputationen må
nu efterse och granska Frih. Cederhielms utlåtelser, huru de
vilja, med de flere i detta ämne ingifne memorialer och dictamina,
så är jag endock fulleligen derom öfvertygad, att
Hr Lindelöfs memorial är det märkvärdigaste och som aldramäst
förtienar upmärksamhet.
Jag tillstyrker derföre lika som Hr Lilliehorn, att protocollet
af den 28 Maij och de i det ämnet inkomne memorialer
måge till Ridd.dep. förvisas att där öfversees och granskas.
Stadna vi i ett sådant beslut, så bibeholla vi innom oss den
respect och den värdighet, som R. o. A. framför andra stånd
tillkommer.
Hr Jennings: Jag veet icke, örn det är lyckligit eller
olyckligit att heta talare; förr har jag tält och sagt mina
tanckar, ej af lust för att visa mig och att låta se mina talents
utan i hiertans välmening och af nit för riket och medundersåtare.
Men nu faller det sig tungt att tala; jag vet ej
af hvad orsak.
Här är nu qvestion om Frih. Cederhielms tahl vid ett uprördt
tillfälle; jag beklagar, om Frih. Cederhielm skulle hafva
sagt något, som ej här hade varit tienligit, men jag har
nu nyss hört hela protocollet, och jag igenkänner detsamma
till alla delar.
Flere värda ledamöter hafva hollit före att det, som Frih.
Cederhielm sagt till vår värde Hr Landtm:s beröm, skulle
endast vara en ironie. Jag deremot tror, att det ej tillkommer
oss att uttyda en annan mans ord, utan böra vi taga
470 1766, juni 14.
Cederhielm.
dem efter det bokstafvelige innehollet. Der jämte tror jag, att
ingen lärer kunna finna i Frih. Cederhielms tahl någon anledning,
som skulle han sagt orden tvärt emot sin hiertans
mening.
Hvad åter Hr Lindelöfs memorial angår, så lärer ingen
kunna säja, att det är ironie; det synes vara nog öppenhiertigt
och dessutom så beynnerligit, att det ej en gång borde
lemnäs rum ibland våra riksdagshandlingar.
Frih. Cederhielm har tält in abstracto eller utan någon
application; skall han nu remitteras till Riddarehusdeputation,
så tillstyrker jag, att de ledamöter, som tält om honom
in concreto el:r med tillämpning, må lika rätt vederfahras.
Men om jag skall säja mina tankar, så finner jag Frih.
Cederhielm vara oskyldig. Jag tillstyrker derföre ingen remiss
utan ber, att vi så nu som sista riksdag ang:de Hr Öfversten
Pechlin må.få genast genom votering utröna R. o. A:s
tanckar.
Grefve Axel [von] Fersen: Jag har med största
upmärksamhet hört föreläsas protocollet, som innefattar
Frih. Cederhielms utlåtelser, och på intet ställe funnit något,
som kan säj as vara anstöteligit, hvarken för R. o. A. eller vår
värda Hr Landtm.
Att giöra reflexioner öfver frie regeringar tror jag icke
lärer vara skadeligit eller förbudit; tvertom vöre önskeligit
att få höra dem oftare; man leddes då småningom till en
mera foglighet, och tankarne stadgades mera och mera till
nyttiga ämnen.
Jag finner af protocollet, att någon rörelse och hetta i deliberationerne
existeradt, då frågan var om commissions förordnande,
men jag finner icke, att Frih. Cederhielm på något
sätt deruti deltagit för att desto friare kunna fälla sine omdömmen
om personer, utan tvert om finner jag, att han lika
som vi alla endast holt sig till det i fråga varande ämnet
om commissionen och listan på våra dertill utvalde ledamöter.
Jag är derföre af den tankan, att hans tal och hans ord ej
böra beifras. Ty om vi få uttyda en annans ord efter våra
tankar, så blifver hvart plenum hädanefter en ordentel. process
och våra sammankomster räcka då in infinitum; således
kan jag ej heller tillstyrka någon remiss, utan ber jag, att
hela qvestion i detta ämne må förfalla; R. o. A:s altid viste
Cederhielm.
471
berömlige moderation lärer så nu sorn i flere sådane mål tillförene
snart nog blifva uppenbar.
Men för öfrigit måste jag här vidgå, att Hr Lindelöfs här
upläste memorial är så besynnerligit, som det någonsin skall
kunna vara; jag hade icke af någon ledamot kunnat förmoda
så skarpa tillvitelser emot Frih. Cederhielm, ty jag holler
före att vårt Riddarehus aldrig borde likna en cämnerskammare.
Om något förtiente att beifras i prima instantia, så
vore det vist detta memorial.
Jag har redan sagt, att protocollet ang:de Frih. Cederhielms
utlåtelser ej borde remitteras utan här genast afgiöras;
nu lägger jag till denne min tancka, nemligen att Hr
Lindelöfs memorial i dess ställe remitteras till Riddarehusdeputationen
att skärskådas.
Med denne Grefve Fersens tanka instämde Frih. Scheffer
och Frih. [C.]1 Sparre.
Frih. Christer Horn: Jag har en stund bortåt åhördt
discourserne å ömse sidor med upmärksamhet. Af en liten
gnista kan snart blifva en stor eld. Jag vet just icke causam
agendi af protocollet, dock tycker jag oförgripeligen, att om
Hr Lindelöfs memorial skall remitteras, så bör Frih. Cederhielms
tal, som gifvit anledning till det förra, äfven remitteras.
Min tancka är eljest den, att vi låta hela denne saken falla,
ty eljest gå vi in uti oändeliga trätor och tvistigheter, som ej
tiena till annat än att förspilla tiden.
För öfrigit mins jag altför väl, huru det tillgeck med Hr
Hammarhielm. Han togs en flagrant delit eller på färska giärningen;
och så holler jag före att alla slike mål böra handteras,
ty när man genast är upmärksam och reflecterar på
hvad som säjes, går man med mera visshet och då blifver
den, som talar, varsammare.
Jag anholler slutel., att R. o. A. täcktes, till att conservera
vår ädla tid och det goda lugn, som bör vara uti våra deliberationer,
låta denne saken bero vid en föreställning af Hr
Landtm, till Frih. Cederhielm.
Hr von Böhnen ärindrade, att han saknat i protocollet
Frih. Cederhielms expression om dumt folk; och äfven
finnes ej igen, det han sade om Hr Landtm :s ficka och att
där vore hål uppå, men af detta ville han ej giöra någon slut
1
Memorialprotokollet.
472 1766, juni 14.
Cederhielm.
satts utan endast holla sig till hvad Frih. Cederhielm sagt i
hela 15 månaderne. Han har ju under hela denne tiden tält
oanständigt om medborgare; och hans förgift gillar ingen;
hans utlåtelser i det nu justerade protocollet äro så grofva,
att jag för min dehl skäms på hans vägnar.
Jag vill ej ex tempore styrka till att han må utvoteras, ty
jag vill ej förhasta mig i mitt omdömme, utan jag vill, att
hans utlåtelser af Riddarehusdeputation skärskådas, då vi
sedermera deröfver få utlåta oss.
Hvad Hr Lindelöfs memorial angår, så begär jag, att det
må få vila, och häröfver anholler jag om proposition, el:r
att vi få votera deröfver, om vi ej på annat sätt derom kunna
öfverenskomma.
Hr Carl Wadenstierna: Jag tager mig den friheten
att ärindra R. o. A., att l:o Hr Frietzkijs dictamen är lika
så stält in abstracto som Frih. Cederhielms tal, lika så hårdt
och otvungit och följacktel. lika anseende värdigt.
2:do. Hr Lindelöfs memorial har alla måst tillstå vara
besynnerligit, men jag påstår, att ett sådant memorial kan
svårligen upletas i våra acter. Jag finner det dock ej vara
undrans värdt, ty vi hafva ej mer än en enda Lindelöf här
på Riddarehuset.
Hvad nu sielfva saken angår, nemligen Frih. Cederhielms
tahl, så får man ej dömma efter hvad någon tycker sig hafva
hört, utan man bör holla sig och sine tanckar till protocollet,
ty mycket kan säj as in abstracto, som aldrig kan appliceras,
och när något talas om partier in abstracto eller med
generelle reflexioner, så behöfver jag ju ej taga det till mig;
och ej heller veet jag någon orsak, hvarföre andra, som
täncka vähl och lagligen, kunna finna, att application bör
ske till dem.
Jag beder derföre Hr Landtm, och de af R. o. A., som emot
mig äga olika tankar, att vi må få tala fritt, då vi ej applicera
vårt tal på personer, och att vårt tahl må få lemnäs
opåtalt, när vi ej öfverskrida den skähliga tahlefrihetens
gräntsor.
Hr Durietz: Tahlefriheten är ganska ömtålig, men jag
hoppas, att den ej kommer att lida, om vi tillåta remiss af
Frih. Cederhielms tahl till Riddarehusdeputation.
Tahlefriheten bör utöfvas med sagtmodighet men ej med
stickande ord, så att moraliteten deraf lider men.
Cederhielm.
473
Jag för min dehl hörde ej sielfva talet, men många har
jag hört blifvit deraf aldeles scandalizerade.
Jag har i dess ställe hört protocollet och jag tror, att Frih.
Cederhielm kunnat bruka andra ord och andra meningar,
särdeles som den då i fråga varande saken ej kräfde en dylik
discours eller dylika reflexioner.
Som nu åtskilliga finna sig vara stötte deraf, så ber jag,
att hela protocollet af den 28 Maij må förvisas till Riddarehusdeputations
skärskådande, och härifrån begifver jag mig
ej utan votering.
Hr [von] Nackreij desisterade i hopp om att snart
få höra proposition.
Frih. Cederhielm: Som R. o. A. snart lärer vilja komma
ifrån detta ämnet och jag nu fädt liud, vill jag med R.
o. A:s tillstånd yttra mig.
Jag har hört föreläsas protocollet, detsamma ärkänner jag;
men jag har därjämte hört refereras af åtskillige ledamöter
utlåtelser, som vill påstås vara mina men som jag heligt kan
försäkra, att jag aldrig varit fahr till, utan äro de helt säkert
lånte af någon annan.
Jag ber derföre nu R. o. A. giöra kort process i saken, ty
att vänta på utslag är mig odrägligt.
Jag anholler om remiss af mitt tahl till Riddarehusdeputation.
Hvad Hr Frietzkijs dictamen angår, så kan jag ej påstå
något deremot utan att icke tillika fälla mitt egit, ty både
Hr Frietzki och jag hafva tält in abstracto. Men hvad Hr Lindelöfs
memorial angår, så synes det vara nog öppenhiertigt
om min person.
Jag ber således om att jag tillika med Hr Lindelöf må få
confrontera oss inför Riddarehusdeputation och där utväxla
våra tanckar; på det jag ej längre må stadna uti en odrägel.
ovisshet om R. o. A:s beslut.
Frih. Friedrich Horn anholt om att vid detta tillfälle
i Riddarehusdeputation få vara auscultant.
Frih. von Essen trodde, hvad Hr Frietzkijs memorial
angår, att han kunde ärkänna det såsom sitt egit, hälst det
aldeles icke vore oanständigt.
Frih. Carl Ridderstolpe: Till frihetens stöd och
försvar har jag aldra först börjat att tahla, och kärlek till
sanning har dervid varit min ledare.
474 1766, juni 14.
Cederhielm.
Icke desto mindre holler jag före att det bör vara en gräntz
för talefriheten, på det att våra rådslag ej må upröras, som
nu skedt.
Då man talar om partier, bör det ske delicat; ej bör talas
in abstracto derom, då vi sielfva stå innom oss i partier, ej
heller bör några tillmålen äga rum, utan hvar och en bör
ansee den andra såsom en ärlig och nitisk medborgare.
Annat är skillnad och målning på personer och annat reflexioner
öfver partier. Den 28 Maij hörde jag utlåtelser i
bullret; jag vet ej, om de sades af Frih. Cederhielm eller
någon annan, men Secreteraren hade väl tagit dem upp i protocollet,
om vi genast deröfver giort anmärkning.
Således finner jag skäl till att tillstyrka remissen; hälst
ville jag väl, liksom Frih. Christer Horn, att alt skulle falla,
allenast jag vore öfvertygad, att vi för framtiden kunde taga
oss till vara för dylika missbruk af vår tahlefrihet. Skulle
R. o. A. derom förena sig, så är jag dermed ense, eljest begär
jag, att protocollet må remitteras till Riddarehusdeputation
att deröfver inkomma med sitt yttrande.
Hr Gyllensvahn tillstyrkte äfven, att saken måtte
remitteras till Riddarehusdeputation, hälst Frih. Cederhielm
sielf dermed förklarad! sig nögd.
Frih. Friedrich Ribbing fandt remiss i detta ämne
vara så mycket nödigare, som det tvistas om huruvida Frih.
Cederhielms tahl är anstöteligit eller icke; och ville Frih.
Ribbing dessutom, att protocollet skulle justeras, innan det
remitterades.
Hr Hasenkampf ärindrade, att Frih. Cederhielm tält
ganska försigtigt, i det han sagt sine tankar in abstracto eller
utan tillämpning till vårt Riddarehus; försäkrade, att
Frih. Cederhielm ej sagt mera, än hvad som stod i protocollet,
ty hvad som blifvit hördt angående Hr Landtm :s ficka,
det hade han sannerligen ej varit auctor till, och ville sluteligen,
att Lindelöfs memorial skulle vila och question om
Frih. Cederhielms tahl genast afgiöras.
Hr Hägerflycht ville, att både Frih. Cederhielm och
Hr Lindelöf skulle få tillstånd att öfversee och censurera sine
tahl och utesluta, hvad som i dem kunde finnas vara stötande,
på det R. o. A. må få slippa att personalisera och tvista.
Frih. Grönhagen tillstyrkte, att Frih. Cederhielms
tahl skulle remitteras till Riddarehusdeputation, ty om han
Cederhielm.
475
tält rätt, lärer väl då kunna pröfvas, när saken där förekommer;
men skulle saken läggas ner, enligit flere personers
åstundan, så authoriseras derigenom oordningar.
Hr Jennings blef vid sitt förra yttrande, att en riddermans
tahl ej borde remitteras, utan var af den tanckan,
att frågan härom aldeles skulle falla, hälst flere plenidagar
eljest förnötas, som borde användas till angelägnare ämnen;
och låfvade slutel. att i denne saken tiga som ett gådt barn,
på det att den ädla tiden ej aldeles må gå förlorad.
Hr Estenberg: Jag vill ej heller vara emot att Frih.
Cederhielms tahl lägges neder, ty om herrarne kan tåla hans
otidiga moraler, nog kan jag tåla dem.
Hr [von] Nackreij ärindrade, att det borde vara en
laglig skillnad emellan sielfsvåld och frihet i tal; sielfsvåld
har förackt med sig i följe enl. Hr Bar. Cederhielms tancka.
Frihet deremot är aldrig tygelfri; och på det R. o. A. nu
ej må taga saken emot vanlig ordning, så tillstyrker jag remiss
till Riddarehusdeputation, då R. o. A. sedermera, när
saken återkommer, kan enl. lagarne sig yttra.
Och som jag tror, att ingen af R. o. A. lärer vilja gifva
bort sin värdighet eller föringa Landtm :s tillbörliga heder
och anseende, så hoppas jag, att min tancka i detta ämne
lärer vinna bifall, antingen utan eller med votering.
Hr Landtm.: Om jag fölgde min egen böjelse, så vore
jag visserligen hogad före att låta hela saken falla, men som
Frih. Cederhielm sielf begärt, att hans memorial skulle remitteras
till Riddarehusdeputation, så vill jag giöra proposition.
Bifaller R. o. A., att denne saken remitteras till Riddarehusdeputation,
som har att med sitt utlåtande deröfver inkomma.
Proposition besvarades med Ja och Nej.
Frih. Horn påminte vid proposition, att han varit af
den tanckan, att Lindelöfs memorial skulle vila; dock som
Frih. Cederhielm sielf anhollit om remiss af sitt tahl, så begifver
jag mig från min begäran och anholler nu, att både
Frih. Cederhielms och Hr Lindelöfs tahl må remitteras.
[Hr] Landtm.: Då jag nämde i proposition, att hela
Cederhielm [s] sak skulle remiteras, så förstås derunder, att
memorialerne i detta ämne ochså skola remitteras.
Frih. Friedric Horn: Jag bifaller nu proposition,
476 1766. juni 14—16. Cederhielm.
Om Lilljemarcks
begrafning
-
Justering.
Electorenes
lista.
Justering.
eftersom jag vill använda tiden till enighet; min Bror har
lärt mig rätta vägen dertill, eljest är jag ad utrumque paratus.
Grefve Axel [von] Fersen: Jag hade hälst varit af
den tanckan att bilägga hela saken; men som många ledamöter
hafva velat och Frih. Cederhielm äfven sielf förklarat sig
vara nögd med att få svara inför Riddarehusdeputation, så
beger jag mig ifrån mitt yttrande, dock med förbehöll att
hela saken jämte de inkomne memorialerne måga remitteras
till Riddarehusdeputationens öfverseende.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A., att hela denne saken
rörande Frih. Cederhielm till Riddarehusdeputation remitteras,
som deröfver inkommer med sitt betänckande.
Härtill svarades Ja.
Hr Landtm, anmälte sluteligen, att Hr Lilliemarck vore
död blefven, åt hvilken till begrafningshielp Hr Landtm, föreslog
40 plåtar utur böteskistan, hälst han vore mycket fattig
Riddarehusfiscalen
Svedenstierna anmälte, att
ingenting vore att tillgå af bötesmedlen, eftersom nu på någon
tid ej något hade influtit.
Hr Landt m. låfvade att för denne summa gå i förskott,
tills de kunde ärsättas.
Hvarmed R. o. A. vore ganske nögde och åtskildes straxt
derefter kl. vid pass 2.
Den 16 Junii anno 176 6.
Måndag.
Plenum klockan 7.
Justerades påskriften på betänckandet angående Manufacturcontoirets
extr astat, jämväl det projecterade extractum
protocolli ang:de Capitainerne von Schevens, Malm[s] och
Lundebergs befordran, hvilket gillades.
2:do. Uplästes listan uppå herrar electorerne till rådsvahlet
(Bil. 42).
3:tio. Justerades det upsatte extractum protocolli i den allmänna
fiskeriestadgan.
Dito ett upsatt extractum protocolli till de öfrige stånden
ang:de den särskilte stadgan för nordsiöfiskerierne. Hvar
-
Aminoff och Björling. Pensioner.
477
jämte R. o. A. biöllo, att Frih. Gyllen stier nas ang:de fiskerierne
i allmänhet ingifne memorial må få genom trycket
allmänt giöras.
4:to. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den Tvisten
17 Martii om tvisten emellan Bokbindare- och Boktryckare- bindare och
societeten angående inbundne böckers försäljande, hvilket boktryckare,
tillstyrkes för Bokbindaresocieteten.
Hvilar tills rätt nu vide infra.
5:to. Föredrogs Secrete Deputationens betänkande af den Capitainer20
September 1765 ang:de Capitainen Aminoffs och Capitai- 0” h^törlings
nen Biörlings sökte tours återvinnande. tour.
Hr Thomas Wadenstierna: Denne saken finner
jag vara aldeles lika med von Schevens och Malms befordran,
ty om betänkandet bifalles, så praejudicerar Aminoff 150
capitainer i arméen, dessutom har Aminof städ [t] under
mitt commando. Jag ber derföre, att ett extractum protocolli
äfven i denna saken må få afgå till de andra respective stånden.
Hr Carl Wadenstierna trodde, att extractum protocolli
värkar ingenting, utan ville, att betänckandet skulle
afslås.
Betänckandet afslås.
Hr Gyllensvahn: Aminoff bad mig sista riksdag bevaka
dess bästa; han har i sitt nu ingifne memorial anmält
en af honom giord upfinning af geschvinda skått. Denne invention
approberades och han skulle få i belöning 1 000 dahlér.
Men Defensionsdeputation afstyrkte hans tour och behöllt
penningarne; nu tillstyrkes intet mera, än att han må
få sin tour framför Kruse, hvilket såsom billigt af R. o. A.,
som jag hoppas, lärer bifallas.
Betänckandet ansågs som redan afslagit.
6:to. Hr Carl Wadenstierna androg, huru han Äng :de pen
sion
för ci~
fädt höra, att 2 stånd redan skall hafva afslagit civile äm-viie embetsbetsmän
vid 60 års ålder att få taga afsked med vilkor af män.
accord och pension, och som han för sin del fandt vara billigt
och lagligit, att civile ämbets [män], då de tient i 40 år,
niuta en dylik hielp, så projecterade han, att ett extractum
protocolli härom må afgå till de öfrige stånden, ty då kunna
vi kanske vinna det ståndet, som ej ännu yttradt sig, så att
det bifaller vår tancka.
Hvilket bifölls.
478 1766, juni 16.
Besvärsfrågor.
Majoren
Wallvijks
tour.
Ang:de aud!
teurssysslors
besättande.
öfverstelieut.
Taubes
besvär.
Majoren
Palmfelts
besvär.
7 :o. Föredrogs Secrete Deputationens betänkande af den 14
Februarii 1766 angående Majoren Friedrich von Wallvijks
sökte majorstour ifrån år 1757, hvaruti tillstyrkes, att han
må få samma tour som Majoren Palmstruch och flere.
Jämväl uplästes Capitainen Reinholdt Johan Jägerhorns
memorial i samma ämne, deruti han begär majors fullmagt
af samma dato som Palmstruch.
Memorialet bifölls.
Betänckandet åter bifölls, dock så att Jägerhorn får majors
fullmagt och tour af samma dato som Palmstruch och
beholler sin i regementet ägande tour.
Och skulle ett extractum protocolli rörande detta R. o. A:s
beslut till de öfrige stånden afgå.
8:vo. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den
19 November 1765 ang:de sättet till auditeurssysslors tillsättande
vid timande vacancer,1 hvarutinnan 1 :o tillstyrkes,
att den, som föreslås, bör äga Kongl. Håfrättens attestatum
om dess kundskap i lagfarenheten; 2:do att han skall föreslås
af chefen efter förtroende, då den älste sökande sedermera
jämte förslaget Hans Kongl. Maij :t till nådigt utnämnande
i underdånighet praesenteras.
Härjämte uplästes ett betänkandet åtföljande särskildt votum.
Betänckandet bifölls.
9:o. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den
13 November 1765 öfver the af öfverstelieutenanten vid Nylands
dragonregemente Johan Reinhold Taube anmälte besvär
öfver åtskilligt lidande.
Hr Rothkirck fandt för sin dehl, att Grefve Frölich
borde väl äga tour framför Öfverstelieutenant Taube, eftersom
den sednare ej klagat, men så borde och öfverstelieutenanten
Taube äga ostridig tour för öfverstelieutenanterne
Hierta och Falckenberg, efter han är äldre major.
Betänckandet ligger.
10 :o. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den
29 Aug. 1765 ang:de Majoren Palmfelts besvär öfver uteslutande
ifrån ett majorsförslag, hvarutinnan för honom tilstyrkes
majors tour ifrån den 9 Maij 1763.
Hr Palmfelt recommenderade saken till godt slut, och
att hans lidande må blifva afhulpit.
1 Förlägget har: våcander.
Lykttändningen i Stockholm.
479
Hr Linder st edt medgaf, att Major Palmfelt hade rätt
till förslag framför von Essen, men trodde, att hela orsaken
till dess förbigående varit, att tiden, sedan vacancen i avisan
blifvit intimerad, varit för kort för Hr Palmfelt att söka
uppå.
Hvarmed Frih. [C.]1 Horn instämde.
Betänckandet bifölls så, att Palmfelt får tour för von Essen
utan prsejudice i armeen.
11 :o. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänc-Äng ^ tyktkande
af den 25 April 1766 öfver Stockholms Borgerskaps be- uti stocksvär
rörande den faststälte författningen om de lysande lyck- holm.
tornes underhollande här i staden.
Jämte Borgare- och Bondeståndens i deputation separata
vota, som projectera, det lyckttändningsentreprenaden må
uphäfvas och hvar och en husägare derom fritt anstalta och
accordera.
Äfven uplästes Borgareståndets extractum protocolli af den
28 Maij 1766 med samma tillstyrkande
samt Borgmästaren Herkepaei memorial i samma ämne.
Hr Carl Wadenstierna: Jag för min dehl vill bifalla
R. o. A:s mening i deputation.
Inrättningen med lycktorne var i början frivillig, men sedan
Kongl. M:t sista riksdag befalte, att den skulle uplåtas
under entreprenad, bör dervid få förblifva.
Afgiften åt entrepreneuren är för hvarje hus 5 plåtar; afgiften
kunde vara mindre, men så är det endå altid bättre
att betala än att sielf ha dermed att syssla; för öfrigit hafva
icke alla husägare besvärat sig häröfver, icke en gång alla af
Borgerskapet, utan anseer jag besvären såsom ogrundade.
Jag tillstyrker derföre, att vi bifalla våra och Prästeståndets
ledamöters i deputation tanckar i detta mål, hälst jag
aldeles anseer det för ett onus att sielf dermed hafva att
syssla.
Frih. Ridderstolpe ärindrade, att Groot, som haft
lyckthollningen under entreprenad, sielf tillstådt, att 1 100
lycktor städt ooptände och att derföre Borgerskapet hade
skäl, som sielfva ville bestyra derom; dessutom borde dem
ej förmenas att derom sielfva anstalta, hälst vi äro en fri
nation; utan biföll Frih. Ridderstolpe derföre de 2 ståndens
redan vidtagne beslut.
1 Memorialprotokollet.
480 1766, juni 16. Lykttändningen. Oelreich.
Statssecreteraren
Oelreichs
tour.
Lykttändningen
i
Stockh.
Hr Carl Wadenstierna ville bevisa, att det vore
ett onus för Borgerskapet att sielfva tända up sine lycktor,
holla tienstefolk dertill, hafva olägenhet af stöld, då porten
sent lemnades öpen, af brandvackten, som då blef fiscaler
och angifvare, om lycktan ej skulle brinna, och mera dylikt,
och ärindrade till slut, att de klagande äro icke en gång 1/3-  del af Borgerskapet, mycket mindre 1/3-del af alla husägare
i Stockholm.
Hr Gyllensvärd styrkte till att alla husägare må
fritt få öfverenskomma med Groth om lyckttändningen eller
besörja derom sielfva.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A. Borgareståndets extractum
protocolli?
Härtill svarades Ja och Nej.
12:do. Föredrogs en af Statssecreteraren Niclas von Oelreich
projecterad tilläggning till Borgareståndets protocollsutdrag
af den 17 Martii om tvisten emellan Boktryckare- och
Bokbindaresocieteterne ang:de inbundna böckers försälgning,
hvarefter Hr Oelreich begaf sig ifrån sin begäran om
sakens vilande på bordet.
Borgareståndets extractum protocolli bifölls således enl.
Hr von Oelreichs tancka med den tilläggning, att en auctor,
sedan han låtit uti en bokbindarevärkstad inbinda sina exemplar,
må sielf äga frihet dem att försälja, undantagandes
på marknader.
13. Yrkades ytterligare om slut uti lycktsaken.
Hr Landtm, ärindrade, att som ingen af R. o. A. har
begärt votering, så lärer saken enl. det gifne bifallet till proposition
vara afgiordt.
Hr Hägerflycht gaf tillkänna, att Hr Wadenstierna
begärt proposition öfver R. o. A:s ledamöters i deputation
votum.
Hr Landtm, anmärkte, att flere ledamöter begärte proposition
på Borgareståndets extractum protocolli.
Frih. [C.]1 Ridderstolpe ärindrade, att saken ej
kan uppehollas af de få ledamöter, som varit af annan tancka,
så framt de ej begära votering
Hr [C.]1 Wadenstierna fandt, att tiden vore för dyrbar
till att spillas i onödigt discurerande och ville han derföre
bifalla den giorde proposition, dock med förbehöll att vi
1 Memorialprotokollet.
Riksdagsmannavalet i Skara. Vaxholm. 481
framdeles må få votera, då R. o. A. med Ja och Nej utmärka
sine skilj acktige tanckar om saken.
Borgareståndets extractum protocolli bifölls.
14. Föredrogs Prästeståndets extractum protocolli af den Riksdags°
r mansvalet i
22 Februarii ang:de Justitiaecantzlerens förhollande vid riks- skara stift.
dagsmansvahlet i Skara stift och emot dess riksdagsfullmäg
tige;
hvarutinnan ståndet tillstyrker, att saken till Stora De
putations
skärskådande må förvisas.
Jämväl uplästes Hr Justitisecancelleren von Stockenströms
memorial rörande samma ämne.
Saken begärtes på bordet.
15 :o. Föredrogs Cammaroeconomiedeputations betänkande
af den 31 Augusti 1765 ang:de veedhandeln till tegelbruken
vid Norrköping.
Jämte ett särskildt votum och
Krigsrådet Adelsvärds ingifne memorial.
Hr Giös ville bifalla det särskilte votum.
Frih. Carl Ridderstolpe ville bifalla det särskildte
votum såsom instämmande med R. o. A:s Privilegier, hvarifrån
de ej kunna gå.
Hr Landtm, giorde proposition enligit Frih. Ridderstolpes
tanka.
Hvilken bifölls.
16 :o. Cammaroeconomiedeputationens betänkande af den Ang:debyten
8 April 1766 ang:de förekommande af kronans mistning derigenom,
att räntebrister uti byten icke efter markegång utan
cronovärdie eller jordebockspris betalas.
Bifalles.
17 :o. Uplästes Landt- och siömilitiseoeconomiedeputatio
nens
betänckande af den 11 Februarii 1766 angående visita- holm.
tion å de fahrtyg, som tillhöra västernorrländska, öster- och
Vesterbottns samt finska städernes handlande och gå förbi
Vaxholms fästning.
Bifölls.
18 :o. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens be- Manufactur
contoirets
tänckande
af den 22 October 1765 angående visse föreslagne extrastat.
indragningar på Manufacturcontoirets extrastat.
1 § ang:de Handelscommiss. Bifölls.
2 § ang:de Halmans löhns indragning, 1 800 dahl. kop:mt
m. m. Bifölls.
3 § ang:de Hoflings 3 600 d:r k:mt indrag. Bifölls.
31—580121
482 1766, juni 16. Manufakturkontoret.
4 § Direct. Odell, 1 800 dahl. k:mt lön. Bifölls.
5 § Malmstens 1 800 dahl. knnt dito. Bifölls.
6 § Nyréns 1 800 d:r k:mt. Bifölls, doch att Nyréns flytt
ning
till lectors löhn sker utan förfång af andras rätt.
7 § Schultz 600 dahl. kopprmt. Bifölls.
8 § Cederfelt 900 dahl. koppnnt.
Hr Carl Wadenstierna bad, att Cederfelt skulle
ihogkommas, eftersom han vore adelsman, och anholt, att
han måtte få beholla denne lilla löhnen.
Hr Giös ville ej blott för faveur skull försvara Hr Wadenstiernas
begäran utan biföll betänckandet.
Hervid upkom R. o. A:s hrr electorer till rådsvahlet med
ett af dem upsatt förslag till det ledige riksrådsämbetets besättiande.
Hvaruppå voro upförde:
1 Etatssecreteraren Baron Joachim von Duben,
2 öfversten och Riddaren Baron Friedric Ribbing och
3 Cammarherren Frih. von Essen.
Hr Landtm, gaf tillkänna, att Statssecreteraren Frih.
von Diiben hade undanbedt sig att på förslaget blifva upförd.
Dock som åtskillige af R. o. A:s ledamöter begärte, att han
på förslaget måtte bibehollas, och förslaget i öfrigit till alla
delar bifölls,
ty skulle det afgå till Hans Kongl. Maij :t, som af förslaget
i nåder utnämner, hvilken han dertill värdig pröfvar.
Hvarefter det under ventilation varande betänckandet återtogs
till skärskådande.
Hr Durietz ville bifalla betänckandet i den delen, som
angår Cederfelt.
8 § bifölls.
9 § om hallstaten. Bifalles.
10 § om schäffersstaten.
Hvar jämte uplästes ett betänckandet åtföljande särskildt
votum samt Prästeståndets extractum protocolli i samma
ämne.
Hr Durietz fandt väl, att deputation haft skäl i sitt
tillstyrkande, dock kunde provincialschäfrarne niuta halfva
löhnen, ty derigenom blifva de mera industrieuse.
Frih. Bunge biföll betänckandet i denne delen, med tilläggning
att de, som ej hafva boställen, må niuta lika rätt.
För öfrigit var han dermed aldeles nögd.
Manufakturkontoret.
483
Ärindrade hvad Malmsténs flyttning på hallrättsstaten angår,
att man skulle tillägga, ifall där finnes någon tillgång.
Hr W achs [ch] lager: Fastän vi ännu sedt liten värkan
af ändamålet med schäfrar, så böra de dock ej aldeles
casseras.
Ankom en Bondeståndets deputation af 10 personer, hvars
ordförande, Riksdagsmannen Paldanius, anmälte jämte
ståndets vördsamma hälsning, att Bondeståndet haft under
öfvervägande consumtionsaccisen på tobak, hvaröfver nu
meddeltes ståndets extractum protocolli, som till R. o. A:s
benägna afgiörande recommenderades.
2:do. Anholt Ordföranden äfvenväl, att Bondeståndets extractum
protocolli angående Åtvidabergs kopparvärk i östergötland
må med giörligaste första afgiöras.
Deputation afträdde.
Hr Wachs [ch] lager continuerade: Hvad löhnen angeck,
så hafva de fädt densamma bona fide enl. Ständers försäkran,
således var han af den tankan, att löhnen dem ej
borde ifråntagas.
Frih. Christer Horn ville afslå denne § i betänckandet
och ej vidröra lönerne, hälst han för sin dehl fandt, att
om våra yllefabriquer skulle vinna någon tillväxt, så borde
medlen, som äro vidtagna till fåhrskiötzlens förkåfran, ingalunda
nedläggas men väl conserveras.
Frih. Ridderstolpe: Ändamålet har visserligen varit
gådt med schäffrar, fastän det bis dato icke vunnits.
Dock böra de derföre icke mista sin laglige rätt. Jag bifaller
derföre betänckandet med tilläggning, att de schäffrar,
som ej hafva boställen, beholla sine löhner och inquarteringspengar.
10 § bifölls med Frih. Ridderstolpes tilläggning.
Härvid förbehölt sig Hr Göös, att schäffern på Kaskön
må få ärsättning i stället för sitt boställe.
Återkommo herrar rådselectorerne ifrån Hans Kongl.
Maij :t med det af dem prsesenterade förslaget och berättade,
att Hans Kongl. Maij :t till Dess och Svea Rikes Råd i nåder
utnämdt Öfversten Frih. Friedrich Ribbing.
Hr Landtm, önskade honom i denne dess nya värdighet
altsköns lycka och välsignelse och hoppades, att Hans
Excellence med lika nit och värdighet i detta dess höga kall
lärer bevaka rikets angelägenheter och det allmänna bästa,
Frih. F. Ribbing
nämd
till Rikets
Råd.
484 1766, juni 16.
Ribbing riksråd.
som han hittils under denne riksdag derutinnan berömligen
fortfarit.
Frih. Friedric Ribbing: Om jag rådfrågade min
capacité och det nöje, jag kan hämta uti bestridandet af de
angelägnaste och riket högst vigtiga ärender, som i Kongl.
Maij:ts Rådcammare förefalla, så vore jag genast beredd att
afsäja mig den nåd och den ynnest, som Hans Kongl. Maij :t
och Riksens Ständer mig nu låtit vederfaras. Men då jag å
andra sidan rådfrågar min nit och mitt goda uppsåt, så underkastar
jag mig godvilligt R. o. A:s förtroende och lyder
Hans Kongl. Maij :ts kallelse, det må för öfrigit lända mig
till fromma eller skada.
Jag tackar herrar electorerne för deras mig viste förtroende;
jag skall biuda till att giöra mig detsamma värdig.
Jag tackar äfvenväl Hr Generalen och Landtm, för dess
mig städse gifne uplysningar och mogna kundskap; den 20-  årige bekantskap, som jag plägat med Hr Landtm., skall
blifva en märkelig driffiäder till min nit att i rikets tienst
fortfahra. Jag önskar för öfrigit Hr Landtm, allmänt förtroende
och beständig lycka såsom märkeligen lättande arbetets
vigt och tyngd.
Sluteligen tackar jag på det högsta R. o. A., som vist mig
tålamod och ynnest under den tid, jag varit deras ledamot.
Jag går nu härifrån till att emottaga en vigtig syssla,
ej preparerad uppå att vara en värdig rådsherre; ty naturlige
fehlsteg låda beklagel. vid oss alla, doch om ett godt
upsåt och ett välmenande hierta skall kunna giöra något
till saken, så hoppas jag att kunna gå min väg rätt
fram och giöra mitt bästa utan att behöfva vara en hårklyfvare.
Jag hoppas att niuta R. o. A:s beskydd, så länge jag ej gior
mig af deras förtroende ovärdig, och recommenderar mig i
R. o. A:s beskydd och grace såsom den största lycka, som
mig numera kan vederfahras. Jag för min dehl skall beflita
mig om ett rent och godt upsåt, rena tanckar och obefläckad
vandel, och då hoppas jag, att min nedgång ifrån rådsstohlen
ej sker så fort, som jag nu går upp.
Hvarefter Hr Landtm, lyckönskade Hans Excellence på
R. o. A:s vägnar; och beledsagades sedan Hans Excellence af
6 ledamöter up till Hans Kongl. Maij :tt.
Hvarpå continuerades med betänckandet.
Amiralitetsfiskal.
485
11 § ang:de Professor Liedbeck är för detta afgiordt i anledning
af Secrete Utskottets extractum protocolli.
12 § ang:de scholsemäst. 240. Bifallit.
13 § ang:de discretioner. Bifölls.
Och skulle förrberörde ändringar med de öfrige stånden
vänligen comniuniceras.
Hr Lilliehorn bad äfven, att R. o. A:s beslut om
fiskeriestadgarne skulle de andra stånden meddelas.
Hr Landtm, gaf tillkänna, att sådant redan vore skedt.
18 :o. Föredrogs Protocollsdeputationens betänckande afAng:de vice
den 18 April 1766 angående någre feelacktigheter såväl i hus- vid°Amiratt.
hollningen som i andra mål vid Kongl. Amiralitetet, samt
huru desamma skola kunna rättas och förekommas utan
statens betungande, hvarutinnan deputationen föreslår, att
en vice fiscalssyssla vid Amiralitetet må förordnas, hvartill
deputationen föreslår Vice Auditeuren Anders Borgh emot
400 dahlér silfvermynts löhn af inquarteringscassan och det
deraf löpande interesse.
Härjämte uplästes ett vid betänkandet fogat särskildt votum
samt
Commendeurcapitain Carl Ter smedens memorial i
samma ämne.
Hr von Böhnen fandt för sin dehl, att en vice fiscal
väl vore nyttig vid Amiralitetet, men viste ej, huruvida den
föreslagne personen kunde dertill antagas, särdeles som hans
befordran enl. Hr Tersmedens memorial tycks strida mot
lag. Hvad löhnen angår, som blifvit projecterad, så kunde
han densamma ej tillstyrka, utan borde Secrete Utskottet i
detta ämne utsee någon fond.
Hr Lilliehorn: Protocollsdeputation har ganska noga
häcklat Amiralitetscollegii felacktigheter, och till förekommande
deraf framdeles tillstyrka de, att en vice advocatfiscal
må förordnas, som kan hielpa till att sakerne med mera
drift må afslutas. Jag för min dehl vet ganska väl, att där är
många arbetande och att arbetet går fort och väl; collegii
betiente äro trogna och accurata, men kanske underbetieningen
är vårdslös; det vet jag icke. Hvad en vice fiscale angår,
så tror jag, att ändamålet lärer vara godt; men det vet
jag dock, att många fiscaler giöra confusion i arbetet. Vi hafva
en käck advocatfiscal, som nog har spioner ute och är han
ännu i sin bästa ålder, således tycker jag, att flere fiscaler ej
Lima sokns
handsmide.
Pomerske
garnizons
regimen
terne.
486 1766, juni 16. Amiralitetsfiskal.
behöfvas. Hvad slutel. löhnen angår, som Protocollsdeputation
tillstyrkt må tagas af inquarteringsfonden, så finner
jag, att det vore emot all ordning; dessutom bör vår cassa,
till hvilken vi sielfva contribueradt, icke tillgripas utan hollas
äfven så helig som pensionscassan. Jag tillstyrker derföre
till afslag på betänckandet.
Frih. Carl Ridderstolpe: Vähl vore jag af den
tanckan att afslå betänckandet, men vi hafva 3 stånd, som
böra uplysas. Protocollsdeputation har tagit anledning till att
föreslå en vice advocatfiscal utaf Amiralitetscollegii protocoller,
där de funnit åtskillige oordentligheter vara förelupne.
Jag vet icke, om Protocollsdeputations instruction lemnar
dem frihet att föreslå tienster, men väl hafva de mackt att
giöra observation på ämbetsmän och deras förhollande enl.
1756 åhrs förordning; men Protocollsdeputation har ännu
gådt längre, då de anslagit interesserne af inquarteringsfonden
till löhn åt denne vice advocatfiskal. Jag för min del
finner, att densamma fonden bör ej tillgripas till sådant
bruk; och för öfrigit upskiuter jag med mitt yttrande nu så
länge men tillstyrker, att ett extractum protocolli till de öfrige
stånden må afgå, derutinnan vi i anledning af memorialet
och discourserne detaillera all de sig härvid yppande
considerationer.
Frih. von Essen ville, att våra ledamöter skulle tilltalas,
som utan anledning af lag vågat sig att föreslå befordringar
till tienster.
Hr Landtm, proponerade, om icke R. o. A:s utlåtande i
denna saken kunde vila och ett extractum protocolli till de
öfrige stånden desförinnan afgå enl. Frih. Ridderstolpes
tancka.
Hvilket bifölls.
19 :o. Uplästes Rergsdeputationens betänkande af deh 18
Februarii 1766 om medel till bibehollande af Lima sochns
Allmoges hittils nyttiade handasmide, hvarutinnan tillstyrkes,
att Fembtåfors bruks intressenter må få årligen tillhandla
sig 300 skeppund tackjärn till nästa riksdag ifrån
Vestra Rergslagen att uparbetas i ämnen för Allmogens smide.
Retänckandet bifölls.
20:o. Upläste Capitainen Hr Hans von Hausvolff
ett af honom upsatt dictamen ad protocollum ang:de pommerska
guarnizonsregementernes lidande och att det med
Pommerska garnisonsregementen.
487
aldraförsta må blifva afhulpit i Secrete Utskottet, där frågan
derom ännu ligger oafgiord; hvilket dictamen härjämte bifogas
(Bil. 43).
Hr Landtm, gaf tillkänna, att Secrete Utskottet äro nog
brydde i denne delen, ty pommerska staten är odrägelig och
kostar ganska mycket; 835 000 dahlér silfvermynt hade förledit
år blifvit öfverskickade, hvilken summa dock ej har varit
tillräkkelig; Hr Landtm, önskade derföre, att Hr Hausvolff
sielf satt som ledamot i Secrete Utskottet, på det han
kunde se, hvad svårighet Secrete Utskottet har med att få
pengar och växlar.
Frih. [C.]1 Ridderstolpe ärindrade, att Secrete Utskottet
nu väl i 50 år arbetadt med desse pommerske sakerne
utan att deruti vinna någon framgång; doch hoppas han
nu, sedan revernuerne blifvit ökte, att pommerska regementerne
lära blifva hielpte.
Frih. von Essen ärindrade, att 2 ledamöter i Secrete
Utskottet, nemi. öfverste Blixen och Praesidenten Schverin,
som bägge äro ifrån Pommern, hafva påmint om saken; och
dessutom trodde Frih. von Essen, att Hr Hausvolf kunnat
underrätta sig derom af Hr Landtm, och ledamöterne utan
att behöfva genom sitt dictamen här afbryta sakerne.
Hr Carl Wadenstierna: Det kan ingen neka, att
icke det måste vara svårt att sakna sina qvartaler, då man
bör få dem; således finner jag, att Hr Hausvolffs rätt att i
den delen afgifva sitt dictamen ingalunda kan disputeras;
jag för [be] holler hvar och en af våra ledamöter denne rättigheten
och jag hoppas, hvad sielfva saken angår, att Secrete
Utskottet lärer med snaraste derutinnan vidtaga någon
hielp.
Hr Hausvolff: Jag vill hoppas, att ingen lärer vilja
betaga mig min rätt att genom dictamen påminna om en sak,
som åligger mig som en skyldighet att bevaka för mig och
mine cammerater i regementet. Vi hafva nu hela tiden måst
vidkännas 20 procent, hvilket ej är någon bagatelle för 6
regementer. Jag har påmint ledamöter i Secrete Utskottet om
sakens afgiörande, men det har ej hulpit; nu begär jag, att
vi med aldraförsta må blifva hulpne.
Hr Landtm, gaf tillkänna, att Secrete Utskottet har
giort efter möjeligheten, hvad hos dem städt, och ville, att
1 Memorialprotokollet.
488 1766, juni 16—19. Garnisonsregementen. Besvärsfrågor.
Lieutenantrne
Pfeiffs och
Brechlunds
besvär.
detta dictamen ej skulle remitteras, ty Secrete Utskottet lärer
dock ej underlåta att med snaraste hielpa de pommerske
regementerne.
Hr [von] Nackreij fandt, att det vore ganska ömt
för strahlsundske guarnizon, att de ej niutit sine löningsqvartaler;
men det kan hvarken vara Hr Landtm :s eller Secrete
Utskottets skulld, om ej alla skulder kunna afbördas,
ty hvar skall man taga penningar.
Att dermed tills nu uppehollits är en svite af sista staten.
Man ser af regementets stat för och efter kriget, att differencen
är så betydelig, att de nu omöjeligen kunna få, hvad dem
tillkommer, utan särskildt hielp.
Dessutom förtienar ej Secrete Utskottet misstroende; de
hafva tillräckeligen sörgt för regementernes bästa och hielpen
lärer ej heller nu vara långt bärta.
Hr Hausvolff förklarade sig vara nögd, sedan Hr
Landtm, försäkradt, att Secrete Utskottet arbetar på regementernes
hielp, och desisterade ifrån sina ärindringar.
21. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den 8
April 1766 ang:de Lieutenantens i fransk tienst Jacob Pfeifs
och Lieutenantens i holländsk tienst Sigfrid Brechlunds besvär
deröfver, att de icke blifvit placerade vid något regemente;
hvarutinnan tillstyrkes, att de må få söka efter sine
ärhollne confirmationsfullmagter men böra vid något vist regemente
till tienstgiöring indelas, dock utan cronans gravation.
Jämväl uplästes Capitaine Carl Ephraim Carpelans i detta
ämne ingifne memorial, derutinnan han begär, att de ej må
placeras vid Vesterbottns regemente.
Hr Carl Wadenstierna ärindrade, att alla regementer
få emottaga 9 placerade officerare; derföre ville han
bifalla betänkandet, då det sedermera ankommer på Hans
Kongl. Maij :t att placera dem, hvar han behagar.
Hr Landtm, ärindrade, att Uplands regemente ochså
fädt placerade officerare.
Hr von Nackreij ville här ej ingå uti några particularia,
ty det hörer till Krigscollegii förslag till Hans Kongl.
Maijrt; om deruti skulle felas, så blifver det då tid att ånyo
ventilera i saken.
Hr Carpelan ärindrade, att Vesterbottns regemente
har fådt de ålsta placerade officerare till sig.
Bröllopsgården. Mynttecken. Kammarkollegium. 489
Betänckandet bifölls.
22. Sluteligen anmälte Hr Landt m., att Secrete Utskottet
beslutit att höra några af Bondeståndets ledamöter ang:de
deras beslut om brudgiärden, hvilket Hr Landtm, trodde sig
vara skyldig för R. o. A. att anmäla, på det ej någon må tro,
att Bondeståndet blifvit intagne som ledamöter i Secrete Utskottet.
R. o. A. hade härvid ingenting att ärindra utan åtskildes
kl. 1/2 2.
Den 19 Junii anno 176 6.
Torsdag.
Plenum klockan 7.
Justerades det upsatte extractum protocolli i anledning af
Capitaine Reinhold Johan Jägerhorns memorial ang:de dess
tour.
Dito ang:de fiskerierne enligit Frih. Gyllenstiernas ingifne
memorial.
Hvilka gillades.
1 :o. Föredrogs Frih. von Ungern Sternbergs ingifne memorial
ang:de dess tour.
Remitterades till Secrete Utskottet.
2:do. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af Äng:de emden
13 Februarii ang:de de ämbetsmäns löner, som sedan år ^ökTs*sedan
1696 blifvit tillökte, indelte eller förvandlade uti hemmans- 1696.
räntor och spanmåhl.
Ligger.
3:tio. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af Myntetekns
den 14 Maij 1766 angående 64 § av städernes allmänna be- fordrin8arsvär
rörande deras mynteteckens fordringar, hvilka tillstyr -  kes måga fulleligen betalas enl. Ständernes Contoirs reglementes
1 art., 2 §, och Kongl. M:ts nådige resolution af den
17 Aug. 1762.
Bifölls.
4:o. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 27 Palms beMaij
1766 ang:de Häradshöfdingen Palms besvär öfver prse- svar‘
judice.
Bifallit.
5:to. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af Indragningden
9 October 1765 ang:de indragningar i Cammarcollegii arC(^! stat
stat.
Bröllops
gården
ang:de.
Justering.
Frh. v.
Ungerns
tour.
490 1766, juni 19. J. E. von Vickens besvär.
Jämväl uplästes Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 26 Maij 1766 ang:de huruvida Reductions-, kiöpegods-
samt est- och liffländska Contoiret må underläggas
Bytescontoiret.
Secrete Utskottets extractum protocolli bifölls.
Vice Härads- 6:to. Föredrogs Secrete Deputationens betänkande af den
mans besvär ^ April 1766 ang:de Vice Häradshöfdingen Gropmans besvär
öfver prejudice.
Bifallit.
Majoren v. 7 :o. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 18
Vickens bes. Februarii 1766 ang:de Majoren och Riddarens Johan Evert
von Vickens besvär öfver liden praejudice genom Öfverstelieutenanten
Baron Danckwardts befordran, derutinnan deputationen
ej säger sig kunna tillstyrka någon ändring eller
uprättelse utan lemnar saken till Riksens Höglåflige Ständers
egit bepröfvande.
Hvarvid jämväl uplästes Öfverstelieutenantens Baron
Danckvardts samt Majoren de Frietzkijs i detta ämne ingifne
memorialer.
Hr von Vicken ärindrade, att saken ej hänger så
tillhopa, som Frih. Danckvardt berättar, ty han har glömt
berätta, att han ända ifrån underofficer till öfverstelieutenant
accorderadt sig fram med penningar och endast bivistadt
ett enda krig; jag deremot har äfven bivistadt finska
campagnen och äger flere tiensteålir.
Hvad Major Frietzkij angår, så är han väl äldre än jag,
men han kan dock ej stå examen i artilleriet, som jag kan
giöra.
Frih. von Essen fandt, att Hr Frietzkijs memorial
vore mycket tydeligt. Han är värlceligen äldre, och således bör
hans tour framför von Vicken bibehollas. Skulle Frietzkij ej
vara skickelig till artilleriet eller kunna taga examen, så lär
han intet söka; men det bör dock ej lända von Vicken till
förmåhn, så att han derigenom får praejudicera Frietzkij.
Hr Wadenstierna gillade betänckandet och fandt
för sin deel, att Danckvardt vore äldre major och att hans befordran
skedt lagligen.
Hr Modeé ärindrade, att Danckvardt altid commenderadt
Hr von Vicken; skulle denne sednare nu få tour i arméen
lika med Danckvardt, så commenderar han många
äldre.
J. E. von Vickens besvär.
491
Hr Gripenberg: Krigsbefälet har påstådt, att den officer,
som af säj er sig sin tour till befordran, bör kundgiöras
i armeen. Hr von Vicken kunde ej competera med Scheffel,
men sedan han afsade sig, kunde han competera med Frih.
Danckvardt.
Vicken klagade vähl öfver förslaget men öfversten svarade
honom, att han ej varit sökande.
Hvad Frih. Danckvardt angår, så har han väl tient längre;
dock som man ej kan gå in i alla fullmagternes data, så bör
man se i synnerhet på sista fullmagtens datum.
Major von Vicken, som har aen ålsta, har således rätt till
befordran framför Frih. Danckvardt. Jag vill just icke, att
Hr von Vicken skall repareras dess lidande genom fullmagt;
doch som 3 stånd afgiort saken till hans faveur, så hemställer
jag, huru dermed bör förhollas.
Hvad Hr Frietzkij angår, så har han äldre fullmagt än
både Danckvardt och von Vicken.
Hr J äg er hi el m: Jag har tient uti 35 år, och ända
ifrån 19 års ålder har jag varit vahn att lida; Hr von Vicken
blef 1759 major förr än jag, som var äldre capitaine.
Jag ber således, att om Hr von Vickens begäran skall bifallas,
att det må skje utan prsejudice för andra. Innom Artillerieregementet
är många äldre än Hr von Vicken; jag anholler
derföre, att han ej må få någon annan tour än den, han
hade förut, och att han ej må få gå till Artilleriet tillbakars.
Hr Modée ville, att en föreställning i denne saken till
de andra stånden skulle afgå, derutinnan förestältes, huru
många innom Artilleriet skulle genom von Vickens befordran
lida.
Hr Landtm, ärindrade, att en föreställning en general i
alla dylika befordringar redan afgådt och att det således ej
behöfves någon särskild uti denne, utan föreslog Hr Landtm.,
eftersom betänckandet syns vara väl grundadt, att R. o. A.
kunde det aldeles bifalla.
Betänckandet bifölls.
8:o. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänc- Markegångs
kande af den 28 Februari 1766 öfver 17 § af Krigsbefälets sättandeallmänna
besvär ang:de att räntegifvare och räntetagare lika
må dehltaga i markegångs sättande.
R. o. A. resolverade, att härmed förblifver, som stadgadt
och vanligit är.
492 1766, juni 19.
Krigsbefälets besvär.
Skiuts för 2:do. Af den 17 Februarii 1766 öfver 90 § af Krigsbefälets
°fbortans-1** besvär om skiuts för officerare vid boställsömsningar af Allömsningar.
mogen emot betalning samt boställsvägs underhollande, hvilket
afslås.
Betänckandet bifölls.
Storskifts- 3:tio. Af den 28 Februarii 1766 öfver 35 § af KrigsbefähvarvWUre-
*ets allmänna besvär ang:de att regementsfullmägtige vid
gim.office- storskiftsdelningar må få vara närvarande, hvilket tillstyrratUstädes.
ra bes> dock så att förrättningen ej uppskiutes, om de ej komma
tillstädes.
Betänckandet bifölls.
Ryttare-och 4:to. Cammaroeconomiedeputationens betänckande af den
S°angt:de.rP ^8 Februarii 1766 öfver 26 och 27 §§ af Krigsbefälets allmänna
besvär ang:de ryttare- och soldatetorps opsättande, hvilket
tillstyrkes må förblifva efter förre förordningar och contracter.
Betänckandet bifalles.
Skattekiöp 5:to. Dito af den 28 Februarii 1766 öfver 24 § af Krigsa
hemman^0 befälets besvär emot skattekiöp på häste-, ränte- el:r löningshemman
och ägor, hvilket tillstyrkes må förblifva efter 1723
åhrs skattekiöpsförordnings 1 §.
Bifalles.
Skattekiöp 6:to. Af den 17 Februarii öfver 23 § af Krigsbefälets besvär
*boställen?" em°t skattekiöp på militiaeboställen, derutinnan casus upgifves
och hielp tillstyrkes enligit resolutionerne på Krigsbefälets
besvär år 1748 och 1757.
Hr Gripenberg ville, att thetta skulle sträcka sig till
äldre men ej blott till sednare tider.
Betänckandet bifölls.
Regements- 7 :to. Dito af den 28 Februarii öfver 22 § af Krigsbefälets
boställen! besvär ang:de regementspipare-, hautboists- och vebelsboställen.
Bifölls.
Soldateenkor 8. Af den 26 Februarii öfver 54 § af Krigsbefälets besvär
ang.
ang:de att soldater och deras enckor vid Dalregementet ej
må vara skyldige, sedan de fädt afsked, att mot lösen afstå
sine förr besuttne små hemmansdehlar, hvilket deputationen
tillstyrker.
Frih. Carl Ridderstolpe ville afslå deputation och
bli vid förra författningar, ty Allmogen i Dahlarne böra
kringspridas och ej få skocka sig så tillsammans på ett
ställe.
Fältskärsgesäller. Riksdagsmannaval i Sala. 493
Frih. Carl Sparre fandt, att de böra äga lika rätt,
om de äro afskedade eller i tienst.
Betänckandet bifölls.
9:o. Föredrogs Landt- och siömilitiseoeconomiedeputatio- Fältskärsnens
betänckande af den 14 April 1766 ang:de fältskiärsge-gesällers lön‘
sällers vid de indelte regementerne förhielpande till den på
stat dem bestådde löhn så i hemmansräntor som i spanmål,
hvilket tillstyrkes.
Frih. Carl Sparre förklarade sig vara aldeles deremot;
odugelige fältskärsgesäller få då lön och indelning och
regementerne kunna ej blifva af med dem, ehuru gierna de
det skulle önska; jag önskade derföre, att härvid feele förblifva
efter förra vanligheten och att extractum protocolli till
de öfrige 3 ståndens uplysning finge i denne delen expedieras.
Hr Drake trodde, att denne inconveniencen skulle kunna
hielpas.
Hr Landt m. trodde, att om fältskjärsgesällerne skulle
få boställen och ständigt vistas där, så blefve de hemmansbrukare
och glömde bort hela fältskjärskonsten.
Frih. Carl Sparre biföll Hr Landtm:s ärindran och
förmente, att fältskärssysslans conservation har till föremål,
att blessurer skola tillbörligen skötas, hvilket aldrig kan vinnas,
om de ligga ständigt på bostället, ty då avancerade fältskärsgesällerne
först till klåpare och sedan till bönder.
Betänckandet afslogs och ett extractum protocolli upsättes
och justeras nästa plenum.
10 :o. Föredrogs Justitisedeputationens betänckande af den
26 October 1765 öfver den 119 § af Krigsbefälets allmänna tjenstefolks
besvär ang:de forum uti rättegångsmål för amiralitetsstatens forum,
tienstefolk, gratialister och hustruer m. m.
Betänckandet bifölls.
11. Uplästes Justitisedeputationens betänckande af den 2 Sahla stad
r r om vaj (jer.
November 1765 öfver Riksdagsmannens ifrån Sahla stad städes.
Northuns ansökning, att frånvarande innehafvare af bergsmans
ägendommar och närvarande bergsmansänkor måge
deltaga i borgmästare- samt rådsmans- och stadssecreterarevahl
i Sahla stad och att ändring måtte tillåtas i Kongl.
Maij :ts resolution af den 15 Junii 1756 och den 19 Januarii
1758, hvilket alt deputationen af slagit.
Betänckandet bifölls.
494 1766, juni 19. Kommerskollegium.
Commerce- 12 :o. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den
coll arbete
på 2:ne di-^6 November 1765 om arbetets fortsättande uti Commercievisioner.
collegio på tvenne divisioner och uprättelse för Secreteraren
därstädes Christian Ludvig Holler.
Hr Carl Tersmeden: Deputationen är sig altid olik;
nu sägs, att advocatfiscaler och secreterare blott äro competente
sökande till assessors-, och sist sade deputation, att de
vid Amiralitetet äro competente sökande till cammarrådsbeställningar.
Betänckandet bifölls.
Dock skulle ett extractum protocolli upsättas och afgå till
Secrete Deputation ang:de denne olikhetens förklarande, och
att deputationen i denne delen må stadga någon viss grund,
hvarefter secreterare och advocatfiscaler må kunna söka sig
sysslor.
Skattekoh- 13. Föredrogs Cammaroeconomie- och Bergsdeputationerlen
i Dalarne. nes betänckande af den 18 Martii ang:de 55 § af Krigsbefälets
besvär om skattelcohls i Dahlarne utgiörande i penning
ar,
hvilket deputationerne afslår.
Betänckandet bifölls.
Capitaine 14. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den 21
CarPsvär.be Januarii 1766 ang:de Capitainen Carl Nils Carpelans besvär
deröfver, att han fådt afsked utan de vilkor, han begärt.
Ligger.
Hanells 15. Föredrogs Handels- och manufacturdeputations betäncskuld.
jian(je af (jen jo Junii 1766 ang:de afskrifning af Fabriqueu
ren
Hanells skuld till manufacturfonden, stor 7 050 d:r.
Bifölls.
Tullarrende- 16. Uplästes Tulldeputationens betänckande af den 13 Jusumman.
n_. ^gg angående de sedan sistledne riksdag upgifne afskrifningar
på tullarrendesumman.
Bifalles.
Wargs och 17. Föredrogs Justitiaedeputationens betänckande af den
^kes^rk ^3 Maij 1765 ang:de Controlleuren Wijkmans å afledne Expeditionscasseuren
Wargs arfvingars vägnar giorde ansökning
om förklaring öfver Kongl. Maij :ts i anledning af Biksens
Ständers tillstyrkan sistledne riksdag gifne nådige utslag
uti saken emellan Amiralitets-, stats- och cammarrådet
Lagerbielltes arfvingar och förrberörde arftagare samt
den Lagerbielkiske arfvingarne ådömde rättegångskostnad,
stor 16 000 dahlér silfvermynt i ett för alt; hvarutinnan deputation
sig ej kan utlåta eller med saken sig befatta.
Besvärsfrågor. Sillsalteri.
495
Betänckandet bifölls.
18:o. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den Ang:de Ca23
April 1766 angående Capitainerne Furumarcks, Ugglas, Pmärckfetc!"
Rohtkircks, Lindcrantz och Ekestubbes samt Lieutenanter- besvär,
nes Ugglas och von Burghausens besvär öfver praejudice genom
Capitainen Frih. Adolph Stakelberg.
Jämte Capitaine Rothkircks och Lieutenanten Silfversvahns
ingifne memorialer.
Saken begärtes på bordet.
19 :o. Föredrogs Bergsdeputationens betänckande af den 19 JemvräkareMartii
1766 ang:de en förnyad järnvräkareordning till för- or(lning'
bättring af den, som utkommit den 15 December 1671.
Bifallit.
20. Dito Bergsdeputationens betänkande af den 19 Martii Bruksbetjen1766
med förordning om bruksbetienters och bruksfolk samt tei\eter.diS
deras skyldigheter.
Betänckandet bifölls.
21. Uplästes Handels-och manufacturdeputationens betänc- Fabriquers
kande af den 24 Februarii 1766 ang:de fabriquers anläggan- anlä8Sandede
på landet.
Ligger.
22. Dito Handels- och manufacturdeputationens betänckan- Manufacturde
af den 12 Martii 1766 ang:de manufacturfond å korn- komgryn.
gryn, som med svenska skepp utifrån inkomma, och Capit.
Billbergs memorial, att denne 1756 års manufacturfondsaf
gift
derpå må uphöra men i främmande skepp betalas in
specie 11 dahlér tunnan vid pass; hvilket memorial deputation
afslagit.
Betänckandet bifölls.
23. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande av den 8 öfverst.-  November 1765 öfver Öfverstelieutenanternes(!) Ebbeltoffts, tofftsetcbbeMajorernes
Wincklers och Weduvars besvär rörande Öfver- svär.
sten Nordencreutz och öfverstelieutenant von Hermansson.
Begärtes att hvila.
24. Uplästes Fiskeriedeputationens betänckande af den 23 SillsalteriSeptember
1765 ang:de säkerhet för dem, som på privateerne an8deeller
publique platser samt cronolägenheter efter behörigt
tillstånd eller ock å egne tomter i städerne sillsalterier idka.
Grefve [von] Fersen bad, att fästningsvärken i städerne
må för dylike sillsalterier få vara frie.
Betänckandet bifölls i öfrigit, dock med undantag att all
496 1766, juni 19. Jernkontoret. Åtvidaberg.
Jerncontoiret
ang:de.
Stallmäst:en
Wattrangs
lön.
Genealogiernes
renskritning.
Åtvidabergs]
kopparvärk.
slik byggnad innom sielfva fästningsvärken, som böra vara
frie, icke må tillåtas.
25. Uplästes påskrifterne på Secrete Utskottets extractum
protocolli af den 21 Januarii 1766 ang:de Jerncontoiret, hvilket
de tvenne stånden vilja uphäfva men Prästeståndet vilja
bibeholla enl. Secrete Utskottets tillstyrkan dock med vissa
tilläggningar.
R. o. A. biföllo Prästeståndets extractum protocolli af den
16 April i detta ämne.
26. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 21 Martii angående att Stallmästaren Wattrang må i sin
lifstid beholla dess 2 000 dahlér silfvermynts lön på extra
stat i anseende dertill, att han frälst de Kongl. Arfprintzarne.
Hvilket bifölls.
27. Uplästes Riddarhusdeputations betänckande af den 6
Maij 1766 ang:de genealogiernes renskrifning emot en ärlagd
summa af 6 d:r kopparmynt för hvarje famillie samt
att de ätter, som enl. medföljande förteckning uteblifvit med
renskrifningsafgiftens ärläggande, måge vid vite åläggas att
sådant efterkomma.
R. o. A. resolverade, att vitet kommer att beräknas efter
1 månads förlopp för de ätter, som vistas i Finland, och efter
14 dagar för dem, som bo i Sverige och med betalningen uteblifvit,
efter den derom skedde notification i Posttidningarne.
28 :o. Föredrogs Bergsdeputationens betänckande af den 7
April 1766 ang:de Åthvidabergs kopparvärcks uphielpande
samt Bondeståndets extractum protocolli af den 13 Martii,
hvarutinnan ståndet afslår betänckandet.
Frih. von Essen fandt för sin deel, att Bondeståndet
haft rätt i den delen, som angeck kopparvärkets gamla privilegiers
confirmation; men hvad tillvärkningarne angår, så
böra de vist befordras, särdeles som kopparvärket synes låfva
anseenlig förkofran. Frih. von Essen hade derföre projecteradt
ett extractum protocolli till de öfrige stånden, hvilket
han nu upläste, sådant som det härjämte bifogas
(Bil. 44).
Frih. Friedrich Horn: Såsom chef för östgötha
Cavallerie har jag blifvit hörd angående det begärte utbytet
af prästegården emot Bisetorps rustholl och som riddersman
betygar jag nu här, att alla vederbörande i den saken blifvit
Åtvidaberg. Smidesflyttningar.
497
hörde och att ingen har fog att klaga; jag bifaller derföre
det af Frih. von Essen projecterade extractum protocolli.
Hr Gyllensvahn conformerade sig med Frih. von
Essen och Frih. Horn men ville ej, att R. o. A. skulle ännu
vidtaga något beslut utan endast genom extractum protocolli
hos de öfrige stånden söka befordra saken och förbeholla sig
sitt yttrande.
Hr Landtm, trodde det vara nödigt för R. o. A. att besluta
något vist i detta ämne.
Hr Gyllensvahn ville, att R. o. A:s beslut skulle vila,
tills saken i de andra stånden blifvit arbetad till slut.
Hr [v o n] Nackreij: Det är ej nog dermed, att man
arbetar i stånden; vårt extractum protocolli bör också afgå.
Frih. Ridderstolpe conformerade sig med Hr Gyllensvahn.
Hr [v o n] Nackreij: R. o. A. kunna i det extractum
protocolli, som afgår, förbeholla sig sitt yttrande.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A., att ett extractum protocolli
i conformite af Frih. von Essens project upsättes och
här sedan justeras, hvarutinnan R. o. A. ådagalägga alla i
målet förekommande betänckeligheter och förbeholla sig
slutel. sitt yttrande.
Hvartill svarades Ja.
29 :o. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens be- 2 :ne fabriqstänckande
af den 5 Maij 1766 angående trenne fabriquemäs- ägande på
tares intagande på Danviken utan afgift. Danviken.
Bifölls.
30 :o. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens be- Ang:deliquitänckande
af den 4 Junii 1766 ang:de liquidation emellandje°n- och*
Järncontoiret och Manufacturcontoiret, hvarutinnan tillstyr- Manuf.-
kes, att de å ömse sidor böra åtnöjas med hvad å ömse sidor contI*-
giordt är och Manufacturcontoiret slippa vidare gravation
af de fordrade 325 842 dahlér 10 öre kopparmynt af licentafgiften
till exportationspremier för svartsmide.
Betänckandet bifölls.
31 :o. Föredrogs Bergsdeputations betänkande af den 10Ang:de smiMartii
1766 angående smidesflyttningar, nlngar!
jämte Bondeståndes extractum protocolli af den 13 Maij
i samma ämne.
Betänckandet bifölls tillika med den projecterade förordningen.
32—580121
498 1766, juni 19—26. Indelning på Gotland.
Konstarbete.
Justering.
Tvisten
emel. skomakare
och skoflickare.
Superintend:s
och
landtstatens
lön på
Gottland.
Öfverstel.
Lagerboms
besvär.
32 :o. Sluteligen anmältes en konstnär, hvars arbeten i
Modellkammaren kunna besees.
R. o. A. åtskildes kl. 1/2 2.
Den 26 Junii 176 6.
Onsdag.
Plenum kl. 7.
Justerades riddarehusprotocollet af den 29 November 1765.
Äfven uplästes och justerades extractum protocolli ang:de
Åtvidabergs kopparvärck.
Dito ett upsatt extractum protocolli angående civile ämbetsmäns
förmåner, då de icke kunna förätta deras sysslor.
Äfvenledes extractum protocolli i anledning af Landtoch
siömilitiseeconomiedeputationens betänckande och hemställande
angående fältskjärsgesäller vid de indelte regementerne.
Gillades.
1 :o. Föredrogs Cammaroeconomiedeputations betänckande
af den 31 Jan. 1766 om tvisten emellan skomakare och skoflickare
ang:de hvardera embetets rättighet att giöra vissa
skoarbeten.
R. o. A. biföllo den sednaste meningen i betänekandet.
2:do. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 14 Maij 1766 angående superintendentens och landtstatens
indehlning på Gottland,
jämte Bondeståndets extractum protocolli i samma ämne.
Ligger.
3:o. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den
8 Aprilis 1766 angående Öfverstelieutenantens vid Vesterbottns
regemente och Riddaren Lagerbohms besvär öfver
prsejudice genom yngres befordran, hvilket deputationen afslagit.
Efvenväl uplästes Capitainen Carpelans och Grefve Friedrich
Posses ingifne memorialer i samma ämne.
Hr Carpelan ärindrade nu munteligen, hvad han förut
skrifteligen hemstält, och recommenderade Hr Lagerbohm
till R. o. Ars ömma behiertande.
Grefve Friedrich Posse: Hr Lagerbom torde väl
kanske äga god vilja, men det står likväl fast, att han för
Besvärsfrågor. Hamnar och kanaler.
499
10 åhrs sedan af ålder och bräcklighet ej kunde gå ut till
Pommern. När han för 10 års sedan var så bräcklig, huru
skall han då nu kunna äga de krafter och den sinnesstyrka,
som fordras till militaira tienster.
Deputation finner jag derföre aldeles hafva giort rätt och
efter lag och bifaller jag således till alla delar betänckandet.
Betänckandet bifölls.
4:to. Uplästes Secrete Deputations betänckande af den 5 Besvär emot
Februarii 1766 ang:de flere majorers och officerares besvära™s6e(Jffic(?_t"
öfver armeens flotta. rare.
Saken begärtes på bordet.
5:o. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den
5 Maij 1766 öfver flere amiralitetsofficerares besvär rörande
Capitain L. [o: C. G.]1 v. Schantz, C. W. Modée och Carl Flere amiraFromholdt
von Köhlers befordringar, hvarvid deputationenra^esbesvär
ingen uprättelse tillstyrkt.
Betänckandet bifölls.
6:to. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af Missväxtsyden
14 Maij 1766 ang:de missväxtssyner och annan författning
dervid till cronans förmåhn.
Bifalles.
7 :o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli afHamnarsoch
den 7 Junii ang:de hamnars och canalers underhollande samt derhåhand”
en kongl, förordning derom.
Jämväl föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 7 Augusti 1765 om deras straff, som utkasta
barlast på otillåteliga ställen,
samt Landt- och siömilitiseoecconomiedeputationens betänckande
af den 13 Martii 1766 i samma ämne.
Secrete Utskottets extractum protocolli bifölls och hvad
betänkanderne angeck, så afgiordes de enligit påskriften på
Secrete Utskottets extractum protocolli.
8:o. Uplästes den projecterade legohionsstadgan, hvilken Legohionsbegärtes
af åtskilliga på bordet för att genomsees af vissa stad8anR.
o. A:s ledamöter ifrån provincierne.
9:o. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den Axel Leijon30
Julij 1765 ang:de Frih. Axel Leijonhufvuds och Grefve Knu^Posses
Knut Posses besvär, att Kongl. Maij :t ej tillagdt dem öfverste- besvär,
lieutenants tour i arméen, hvartill de som cavaillerer hos
Deras Kongl. Högheter Cronprintzen och Printz Carl tro sig
vara berättigade.
1 Betänkandet.
500 1766, juni 26. Besvärsfrågor. Kungsgårdar.
Jämväl uplästes Frih. Axel Leijonhufvuds memorial i detta
ämne och anmältes Hr Babo J. G. von Röhrs och Hr Elgenstiernas
memorialer.
Hr [von] Nackreij: Såsom i Mindre Secrete Deputation
nu är fråga om cavaillererne och deras tour, så kan
denne saken vila, tills Secrete Utskottet inkommer med sitt
yttrande
Hvilket bifölls.
Frih. Axel Leijonhufvud recommenderade saken
till afgiörande och trodde, att det vore skillnad emellan Cronorintzens
och Arfprintzens cavaillerer.
Frih. Ridderstolpe trodde, att denne saken är lika
med den, som är före i Secrete Utskottet, och att bägge borde
efter lag afgiöras
Betänckandet hvilar.
Capitaine 10 :o. Upplästes Secrete Deputations betänkande af den
N^besvär. 21 Januarii 1766 ang:de Capitainens vid Lifgardiet C. N. Carpelans
besvär deröfver att han fådt afsked utan de begärte
villkohr, hvarutinnan tillstyrkes, att han må få träda i tienst
med sin förra tour och vid yppande ledighet befordras till
någon eommendantssyssla.
Betänckandet bifölls.
Ang:de 11 :o. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänc
kungsgårdar
kande af den 8 Maij 1765 rörande kungsgårdarne och andre
och krono- ... , . .. .
lägenheter, cronolagenheter i riket
samt Prästeståndets dervid giorde påminnelser uti protocollsutdrag
af den 9 Julij.
Den 1 § bifölls med den af respective Prästeståndet giorde
tilläggning.
Vid den 2 § angående att arrendesumman vid kungsgårdarne
borde efter årlig markegång betalas var ett särskildt
votum bifogadt, hvilket uplästes.
Frih. Gripenstierna förklarade, det han varit emot
att betalning skulle ske efter markegång, eftersom fides
publica derigenom synes lida. Nu betalas efter 1735 års ständig
markegång, men om penningar falla till det värde, de
ägde 1735, så tappade cronan 1/4-part.
Frih. [C.]1 Ridderstolpe: Då contracter brytas, så
existerar icke någon fides publica; skulle rikets behof vara
grund, så kan säterier äfven påläggas en dylik afgift; ja,
1 Memorialprotokollet.
Kungsgårdar.
501
skatteköpen på cronohemman kunde ju då äfven få betalas
efter nytt värdie; men som vid kungsgårdarne bör sees
på contractet, så bör betalningen af arrendet skje derefter;
det enda vöre att stadga, det summan borde betalas i plåtar.
Frih. von Essen biföll Hr Gripenstiernas mening, att
om pengarne föll till 1735 års värde, så tappade riket en
fierdedehl, men ärindrade tillika, att innan det sker, så behöfver
cronan alt, hvad hon får.
Hvad Frih. Ridderstolpes tanka ang:de betalning i plåtar
angår, så trodde han detsamma blifva svårt att efterkomma
och kommer detsamma mäst på ett ut, ty alt säljes efter
markegång.
Hr Gyllensvahn: Jag vill, att arrendatorerne be
tala
efter markegång och det endast derföre, att riket må
hielpas; skulle arrendatorer fattas, så kan derom sedan besörjas,
torgpris är al tid högre än markegång; efter torgpris
sälja arrendatorerne gårdens afkomster, således kunna de
utan förlust betahla efter markegång. Ständer hafva dessutom
jus eminens och böra passa cronans utgift och inkomst
efter hvarannan och söka cronans rätt enl. 1727 åhrs
förordning. Jag tillstyrker derföre, att arrendet må betalas
efter markegång; arrendatorerne tvingas ej derigenom, men
skulle de det tycka, så kunna de af säja sig contractet; det
finnes väl andra, som fika efter arrendet.
Hr [von] Nackreij: Då contractet har blifvit hollit
och kungsgården blifvit förbättrad och väl skött, så vet jag
ej, med hvad skäl contractet skulle kunna ändras. Den åberopade
1727 åhrs förordning angår blott donationer men icke
contracter, ty desse sednare böra obrottzligen hollas. Jag tillstyrker
derföre, att 2 § må ändras på det sätt, att de kungsgårdar,
som äga jordeboksränta, skola den betala efter markegång,
men de åter, där räntan är utsatt i penningar, böra
ej för någon vinst rubbas.
Hr Alströmer biföll Hr v. Nackreijs tancka.
Hr Linderstedt biföll Frih. Ridderstolpe men trodde,
hvad betalning i plåtar angår, att det ej kunde ske, hälst
Banquen ej lärer utlemna dem.
Frih. Carl Ridderstolpe: Jag ville giärna bifalla,
att räntan betaltes uti silfvermynt, om ej contractet derigenom
rubbades tillika med fides publica. Jag ber derföre, att
502 1766, juni 26.
Kungsgårdar.
vi ej må giöra våra medborgare orätt; jag för min del betalar
det högsta.
Frih. Cederström: Konung Carl den 11 har stadgadt,
att kungsgårdsarrenden skulle betalas efter jordeboksränta;
har någon arrendator fädt lindrigare contract, anser jag detsamma
för min dehl som olagligit.
Rikets ägendom bör dessutom draga första tungan till rikets
behof; därnäst i ordningen kommer undersåtarenas bevillning.
Hr Linders te dt fandt, att det ej vore billigt, om cronan
skulle af sine arrendatorer taga godt mynt i betalning
och aflöna sine ämbetsmän med det, som vore slätt, ty alla
bör ske lika rätt.
Hr Landtm.: Jag har gifvit efter 1735 åhrs markegång
629 d:r silfvermynt; sedan pålades 5:tepenning i 20
åhr, hvilket utgiorde 700 d:r. Nu åter efter denne författning
gifver jag ohngefehr 3 000 dahl. silf:mt.
Hr Göös tillstyrkte, att betalning borde ske efter markegång.
Frih. von Essen ville bifalla, att räntan betalas efter
markegång, ty af penningar in natura skulle åstadkommas
mycken tvist emellan private.
Den objection, som blifvit giord, nemligen att cronan ej
betalar lönerne åt ämbetsmän i det bästa myntet, det bör ej
blifva något skäl för kungsgårdsarrendatorerne att betala i
samma mynt och att således vinna på cronan.
Contracter böra väl hollas, det medgifver jag, men arrendatorerne
hafva hittills värkligen betalt mindre, än de skäligen
bordt giöra. Jag tillstyrker derföre, att räntan må betalas
efter markegång i zedlar.
Hr Gyllensvärd beklagade sig däröfver, att han nu
skulle mista Ållestads kongsgård och betala efter markegång,
där dock han hade så ansenligit pålcostadt och nedlagt både
penningar och arbete till att få denne ruinerade gården i
stånd.
Frih. von Essen: Man säjer nog, att man hielpt de
ruinerade kongsgårdarne; men man talar intet om att ruinerade
personer ofta genom fördelachtiga arrenden blifvit
hielpte.
Hr Gyllensvärd: Jag vill ej tro, att R. o. A. tviflar
på hvad jag sagt eller att någon af herrarne gier mig dementie.
Kungsgårdar.
503
Frih. von Essen: Jag talte tili protocollet men ej om
personer; jag hoppas således att niuta den rättigheten oqvald,
som mig tillkommer.
Hr Gyllensvahn: Jag har redan sagt, att Ständer
äga ett jus eminens uti dylika mål som detta; nu vill jag
endast ärindra, att den, som har cronans ägendom under
disposition, bör aldraförst hielpa cronan. Det kan han också
giöra utan sin skada, ty arrendatorn säljer för egen räkning
gårdens inkomster efter torgpris; han vinner följackteligen,
då han får betala sin ränta efter markegång. Dessutom lemnäs
honom tillstånd att af säj a sig contractet, om han det ej
kan upfylla.
Jag bifaller derföre §, och hvad de kongsgårdar angår, som
ej ha jordeboksränta, så kunna de betala lika med de nästgränsande
kungsgårdarne eller efter markegång, och ifrån
denne min tancka går jag icke utan votering.
Hr L inderstedt hemstälte, om Ständers så kallade
jus eminens vore så absolut, att man i anseende dertill kunde
pålägga skyldigheter utom contract; och ej taga sig samvete
öfver att hafva qvalt laglige undersåtares rättigheter.
Hr Gyllensvärd frågade, hvem som nu skulle underholla
kungsgårdarnes byggnader, när arrendatorerne påläggs
att efter markegång betala dubbelt emot förut.
Hr von Nackreij ville, att contracter, som äro grundade
på jordeboksränta, böra efter markegång betalas. Men
de åter, som äro oskattlagde och arrenderade på viss stipulerad
penningesumma, böra orubbade hållas, ty eljest, och
eftersom det är difference i orterne på skattläggning, så
kunde hända, att en arrendator skulle komma att betala
3 000 dahlér i stället för några hundrade.
Att drifva up contracterne och säja, att en arrendator får gå
ifrån sitt contract, om han ej det kan upfylla! Bevare Gud
ifrån et sådant jus eminens. Jag är af den tanckan, att hvad
Ständer lagligen har giort, det bör stå orubbadt, ty eljest försvinner
kärlek och trohet emot riket, allmänna säkerheten
lider märkelig skada emellan undersåtare och slutligen störes
regeringssättet och undersåtares fri- och rättigheter.
Hr Alströmer conformerade sig med Hr von Nackreij
och begärte votering.
Hr Landtm, ärindrade, att R. o. A. differera i 3 särskildte
meningar.
504 1766, juni 26.
Kungsgårdar.
Bondestånds
deputerade.
Hr W achs [ch] lager projecterade, om icke alla
kungsgårdarne borde skattläggas för likhetens skull.
Hr Landtm, ärindrade, att jordeboksräntan gemenligen
går under markegång, och proponerade derföre, om icke
§ kunde bifallas och hvarje arrendator lemnäs frihet att afträda
sitt contract, när han vill.
2 § bifölls med respective Prästeståndets giorde förbehöll;
och sättes i stället för större kungsgårdar alla kungsgårdar.
3 § ang:de den allmänna ref- och skattlägningen på kungsgårdarne
uplästes jämte Prästeståndets dervid giorde tilläggning.
Hr Gripe nstierna: Alla kungsgårdar böra skattläggas,
ty härtills har casus varit pro amico.
Jag har sedt en kungsgård af 17 tunnors utsäde och 150
lass hö och en annan med 80 tunnors utsäde och 700 lass hö
betala lika arrende. Således bör en hushollsskattläggning för
sig gå, som biträdes af förnuftige landthushollare.
Frih. Carl Ridderstolpe biföll Hr Gripenstiernas
tancka, ty alla skattläggningar böra så ske, fastän dermed
varit underslef hittils.
Hr Gripenstierna ville, att denna § skulle återremitteras
till deputation.
Hr [von] Nackreij biföll Frih. Ridderstolpes yttrade
tancka.
3 § bifölls på lika sätt enligit respective Prästeståndets
tancka, dock så att den allmänna ref- och skattläggning må
skie på alla kongsgårdar efter den methode, som af Cammaroeconomiedeputation
blifver upgifven och af Ricksens Ständer
gillad; förblifvandes emedlertid efter tilläggningen vid
den 2 § om räntans betalande efter markegång.
4 § bifölls med den ändring, att i stället för stora kungsgårdar
sättes alla kungsgårdar.
Ankom en Bondeståndes deputation, 8 personer starck.
Riksdagsmannen Paldanius, som förde ordet, anmälte
ståndets vördsamma hälsning och meddelte ett Bondeståndets
extractum protocolli ang:de skogsdehlningar, hvilket
han hos R. o. A. till benägit afgiörande recommenderade.
Deputationen afträdde.
Hvarefter uplästes 5 § af det förevarande betänckandet
jämte den särskilte meningen.
Hr W achs[ch] lager förklarade sig vara emot option,
Kungsgårdar.
505
såvida den aldeles gior auction onödig, åstadkommer osäkerhet
och uträttar, att cron an får mindre.
Frih. Carl Ridderstolpe biföll Hr Wachslagers
tancka på den grund, att option är casserad vid ostindiska
handeln.
Hr [von] Nackreij fandt, att densamma strider emot
naturen och beskaffenheten af all auction.
5 § bifölls enligit betänckandet.
6 § uplästes ang:de tidens utsättande till arrenderne,
hvarvid Högvördige Prästeståndet funnit, att den ej borde
utsättas längre än 15 åhr.
Frih. [C.]1 Ridderstolpe biföll Prästeståndets tancka,
eftersom pris på varorne och rikets behof äro ombytelige.
Frih. Christer Horn trodde, att inga arrenden borde
utsättas till kortare tid än 25 år.
Hr Landtm, fandt, att då arrendatorerne skola förplicktas
att bygga vid kungsgårdarne af sten, så är 15 åhr
för litet.
Åtskilliga ledamöter begärte, att tiden måtte utsättas till
25 åhr och att orsakerne, hvarföre R. o. A. äro af annan
tancka i detta ämne, måtte tydel. detailleras i det extractum
protocolli, som kommer att afgå till de andra stånden.
Hr L a n d t m. trodde, att de öfrige stånden lärer ingå
med R. o. A. uti en och samma tancka, särdeles när de considerera,
att arrendatorerne nu skola betala drygare arrenden,
giöra upodlingar och bygga stenhus, där de behöfvas, samt
proponerade, om icke ett extractum protocolli i den delen kunde
upsättas att communiceras med de andre stånden.
Hvilket bifölls.
7 § ang:de dagsvärken vid kungsgårdarne och deras abalienerande
samt evalverande i penningepris,
hvilket Prästeståndet ogilladt.
Frih. [C.]1 Ridderstolpe: En arbetare bör arbeta;
som detta är en hufvudtancka, så böra de ej slippa.
Frih. Friedrich Horn biföll Frih. Ridderstolpe och
ärinrade, att bönderne gierna endå draga sig ifrån alla hielpedagsvärken,
ty det giöra de vid boställen; skulle nu stadgas,
att de sluppe giöra dagsvärken vid kungsgårdarne, så
blefve det ett prsejudicat för dem, som lyda under officersboställen.
1 Memorialprotokollet.
506 1766, juni 26.
Kungsgårdar.
Hr Wachs [ch] lager holt före att dagsvärken vid
kungsgårdarne böra bibehollas, ty eljest lider arbetet och
bonden vinner. Hvad bonden angår, så vill han giärna slippa,
det seer man vid Frih. Roxendorfs kungsgård.
Hr Landt m. ärindrade, att hielpedagsvärken ej kunna
tagas bort ifrån kungsgårdarna, sedan arrendatorerne komma
att betala efter markegång, och trodde, att de kungsgårdarne
tillagde nödige dagsvärken ej kunde abalieneras,
hälst det blefve ett märkeligit prsejudicat för andre. Dessutom
bör kungsgårdarne ej förbyta sin natur och egenskap,
fastän de äro uplåtne till en arrendators disposition, utan
bör han dervid niuta all kronans rätt.
Frih. Reuterholm ville, att skillnad skulle giöras
i betänckandet på ordinaire och extra ordinarie hielpedagsvärken,
samt tillstyrkte, att dagsvärken vid kungsgårdarne
böra bibehollas och utgiöras in natura men ej i penningar,
hälst det är en regal rättighet, som ej bör skiljas ifrån kronans
odalägendoin.
Frih. Friedric Horn ärindrade, att i extractum protocolli
borde tilläggas, att § skulle kunna ledas indelningsvärcket
till skada och förfång.
R. o. A. biföllo, att 7 § går ut, och skulle i det extractum
protocolli, som afgår till de andra stånden, orsakerne enligit
discourserne dertill säjas samt Prästeståndets tancka vederläggas.
Hr R o h t k i rch anmälte sig och efter lemnadt tillstånd
begärte, att hans sak ang:de besvär öfver prsejudice
genom Baron Stackelberg måtte med det första afgiöras, särdeles
som det nu är vacance i regemente. Han ville ej tro det,
som åtskillige sagt honom, nemligen att saken aldrig skulle
komma före.
Hr Landtm, ärindrade, att denne saken ang:de kungsgårdarne
väl icke kunde i dag afbrytas, dock skulle Hr Rothkircks
prajudicemål nästa plenum företagas.
Hr Gripenstierna ville, att i extractum protocolli
skulle lemnäs arrendatorerne tillstånd att upsätta torp på
odalåker, ty då torde Bondeståndet lättare bifalla R. o. A:s
tanckar.
Hr Landt m. fandt det vara billigt men trodde, att torp
på skogen icke borde tillåtas.
Hvarmed Hr Giös äfven instämde.
Kungsgårdar.
507
8:de § uplästes ang:de dagsvärkens beräknande för Allmogen.
Hr Gripens lierna vill, att de skulle få räkna dagsvärket,
fast de ej blifvit nyttjade.
Hr Landtm, fandt, att sådant vore obilligt, ty intet
kunde eller borde man betala 300 dagsvärken, då arbetet är
ogiordt; åtminstone sker det icke på stallängar, och kungsgårdarne
böra äga lika rätt.
Hr Wachs [ch] lager: Bondeståndet tycks äga skäl,
då de vilja, att dagsvärken skola dem beräknas; ty ofta få
de vänta hela dagen blott för en rägnskur och derigenom
lida de i sin hushollning.
Hr Landtm, gaf tillkänna, att de fädt vänta hela 2 dygn
hos honom, men cronan kunde dock ej mista sina dagsvärken.
Hr Wachs [c h] lager ärindrade, att somlige kungsängar
stå under arrendatorn och somlige under länsman.
Vid de sednare borde länsmannen vara ansvarig, att Allmogen
ej uppehölles, då ej rägn hindrar.
Hr Landtm, gaf vid handen, att de altid stå under länsmannens
ordres.
Hr Gyllensvahn ville tillstyrka, att dagsvärken till
hö och säds bergning lemnäs till Allmogens utsättande, ty då
gå de giärna 10 a 12 gångor; men om arrendatorn bådar,
så bör han vara ansvarig och godtgiöra dem deras dagsvärken,
ty eljest kunde missbruk yppa sig både på den ena och
den andra sidan, både i rägnväder och solskin.
Hr von Böhnen ville taga ett medium, nemi. att bonden
får räkna 1/2 dagsvärke, om han går sin dag förlorad.
Frih. [C.]1 Ridderstolpe: Jag älskar bönderne, men
icke vill jag gynna dem med rikets och deras egen skada.
Utom det att de skulle blifve makliga och commoda, vill jag
ej beräkna dem 1/2 dag för hvart och ett dagsvärke, som
vädret hindrar, ty då skulle existera beständiga rafinementz
på timmar och minuter.
Hr Estenberg ville enl. Hr Gyllensvahns tancka, att
bärgningen indelas på bönderne eller och att de ej bådas af
arrendatorn, om det ej blifver bärgningsväder.
Hr Landtm, ärindrade, att om Hr von Böhnens project
skulle vidtagas, så får cronan och indehlningshafvare
1 Memorialprotokollet.
508 1766, juni 26.
Kungsgårdar.
äfven vidkännas samma onus och betahla dem 1/2 dagspenning.
Hr Wachs [ch] lager fandt, att Hr Gyllensvahns project
väl kunde gå an för en privat men ej här, och trodde
dessutom, att bönderne ej ingå något sådant project.
Hr [von] Nackreij ville förblifva vid den gamla hittils
bruklige methoden.
8 § bifölls, dock tillägges vid slutet och väderleken sådant
icke hindrat.
9 § uplästes ang:de byggnaderne vid hvarje kungsgård.
Frih. Ridderstolpe fandt, att byggnaderne borde
ske efter lag men ej efter 1752 åhrs regelemente, ty fåfäng
prydnad kostar att underhollas.
Hr Gripenstierna ville, att en dehl af säteriesfriheten
insättes till byggningsfond.
Frih. Ridderstolpe trodde, att detsamma skulle
blifva impracticabelt, men projecterade i dess ställe, att af
landshöfdingeämbetet må undersökas, hvad som på kungsgårdarne
behöfs att byggas.
Hr von Rohnen berättade, att somliga kungsgårdar
äro ganska illa medfarne och att arrendatorerne hade bordt
för 8 år sedan hafva dem i stånd och byggnaderne färdige.
Hr Wachs [ch] lager ärindrade, att vid kungsgårdarne
är 2 slags byggnad: 1 den som bör ske efter lag; den
hörer till landshöfdingens bepröfvande. Men hvad den andra
angår, så bör kungsgårdarne ej belastas med öfverflödig byggnad,
ty den blifver svår att underholla.
Hr Landt m. proponerade, att R. o. A. kunde förblifva
vid 9 §.
Hvad Frih. Gripenstiernas yttrande angår, så vore det äfven
väl, om man stadgade, att den, som emottager en fullbygd
kungsgård, bör årligen insätta något för säteriefriheten till
byggnadsfond. Dock böra ej kungsgårdarne belastas med
bygnad, utan kunde syningsmännerne utstaka, om någon
byggnad behöfs eller icke.
9 § bifölls med den tilläggning, att de till allmänna refoch
skattläggningarne vid kungsgårdarne förordnade syningsmän
äga efter ortens och gårdens beskaffenhet att pröfva
och föreslå, hvad och huru stor byggnad vid hvarje kungsgård
tarfvas och bör giöras.
Hvad den af respective Prästeståndet giorde tilläggning
Kungsgårdar.
509
emellan 8 och 9 § angeck, så kunde R. o. A. i anseende till
cronans derunder beroende regale rättigheter, som i grundlagen
förvarade äro, deruti icke eller ingå, hälst det äfven
föga lärer kunna förenas, att desse kungsgårdar skulle utläggas
till kronohemman och roteras men likafult beholla
deras allodiale natur.
Frih. Ridderstolpe och Hr Nackreij committerades att i
denne puncten upsätta extractum protocolli.
10 § uplästes och bifölls, dock att det ordet förre vid slutet
må gå ut.
11 § uplästes tillika med Cammarutskottets särskilde tancka,
det särskildta votum och Prästeståndets yttrande.
Frih. [C.]1 Ridderstolpe fandt, att alla meliorationer
på hus bör ärsättas af successorn eller lemnäs i den förres
fria disposition; hvad åter meliorationer på åker och äng
beträffar, så bör det anses som en ärsättning för riket.
Hr Gyllensvahn ärindrade, att i stället för årets slut
bör sättas med giörligaste första.
Och hvad förpantningssummorne angeck, så borde de betalas
panthafvaren i gångbart mynt eller ock i samma myntsort,
som de blifvit gifne.
Hr Wachs [ch] lager ärindrade, att vissa hafva insatt
förpantningssummor i caroliner; desse borde i återbetalning
med lika myntsort godtgiöras.
2:do. Holt han före att de, som haft förpantning på vissa
åhr för ränta, som Grefve Meijerfelt, ej böra anses skyldige
till upodlingar som arrendatorer utan blott att holla vid
magt det, som är giordt.
Hr Estenberg viste ej, om arrendatorerne borde ärsättas
för sine upodlingar, när ingen lag det utstakar.
Hr [von] Nackreij biföll, l:o att pantskillingen bör
ärsättas i samma myntsort, som den blifvit gifven;
2:do att arrendatorn må få disponera och sälja all sin
giorde öfverbyggnad till efterträdaren likasom på boställen;
3: tio att meliorationer på åker och äng böra godtgiöras
efter mätismanna ordom.
11 § bifölls med den förändring,
1 :o att i stället för 1766 sättes 1767 till liquidationernes afgiörande
i Kongl. Cammarcollegio;
1 Memorialprotokollet.
510 1766, juni 26—28. Kungsgårdar. Västerås skola.
Tranfelts
memorial.
Brukspatron
Dahl
om skattekiöp.
Majoren Rydingsvärds
bryggningssätt.
Rector scholae
i Vesterås.
2:do att förpantningssummorne måge panthafvaren i samma
myntsort, som the gifne äro, återbetalas;
3:tio bör panthafvaren få sielf till successorn eller efter
behag disponera all öfver contracternes innehöll giord öfverbyggnad.
Men 4:to böra innehafvarens öfver dess laglige skyldighet
på oländig mark och måssar giorde meliorationer af tillträdaren
vid afträdet ärsättas, enligit med hvad författningarne
stadga om sådan upcdling på boställen.
Flere §§ voro ännu oafgiorde, hvilka upskötos till nästa
plenum.
Sluteligen utnämdes 6 ledamöter av R. o. A. till att öfversee
den projecterade legohionsstadgan.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 1/2 2.
Den 28 Junii anno 176 6.
Lördag.
Plenum kl. 7.
1 :o. Föredrogs Vice Corporalens vid Konglige Lifdrabantecorpsen
Tranefelts ingifne memorial emot Frih. von Ungern.
Remitterades till Secrete Deputation.
2:do. Uplästes Urskillnigsdeputationens remiss ang:de
Rrukspatronen Jacob Laurentz Dah[l]s memorial om slut
i den vid sistledne riksdag oafgiorde saken att få kiöpa till
skatte kronolägenheterne Målåsta, Målångstuga, Granäs, Gullberg
och Flät uti Alfsta sockn uti Helsingeland; jämte åboernes
memorial i samma ämne.
Remitterades till Cammaroeconomie- och Rergsdeputationerne.
3:tio. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli
af den 14 Maij ang:de Majoren och Riddaren Rydingsvärds
påfundne fördelacktiga bryggningssätt, hvarutinnan för honom
tillstyrkes 10 000 d:r silfvermynt i ärsättning af kongl,
amiralitetsbesparingsmedlen.
Rifölls.
4:to. Uplästes Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 31 October 1765 om Vesterås stads besvär öfver frie
husrums bestående för rector scholae trivialis i Vesterås eller
Gävle skolstat. Kattuner.
511
hushyrans godtgiörande enligit Kongl. Maij :ts utslag af den
7 December 1763.
Bifölls.
5:to. Uplästes Prästeståndets extractum protocolli af den Scholsestaten
i Gefle.
19 April 1766 ang:de befrielse enligit privilegierne för scholsestaten
och gymnasiistaten i Gefle, som hafva egna hus och
gårdar, att dehltaga i prestegårdsbyggnad, och om ändring
i Kongl. Maij :ts resolution af den 7 Februarii 1762.
Hr Giös ville, att saken lagligen till Justitiaedeputation
borde förvisas.
Frih. Carl Ridderstolpe äiändrade, att saken väl
hade bordt lagligen komma till Riksens Ständer, dock som
det är en res privilegii, så tillkommer det ståndet att densamma
bevaka.
Hr Giös nekade, att det var en privilegiisak, ty då hade
aldrig Hans Kongl. Maij :t vågat att fälla utslag deruti, samt
ville, att de antingen skulle bygga, eller skulle ock alla
andra slippa delta onus.
Hr Gyllensvahn gaf tillkänna, att saken är anmält
i Urskillningsdeputation; dock hvad som rörde privilegier,
det trodde han kunde af stånd immediate uptagas, och som
denna saken rörer privilegierade hus, så ville han bifalla
Prästeståndets extractum prot.
Uplästes ånyo.
Frih. Grönhagen ville bifalla Prästeståndets extractum
protocolli, hälst Kongl. Maij :ts resolution för scholsestaten
i Vexiö lyder helt annorlunda.
Hr Hasenkampf ville bifalla med de orden, att vi
låta förblifva vid Prästeståndets privilegier.
Extractum protocolli bifölls.
6. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens be- Cattuner,
tänckande af den 18 Aprilis ang:de hvita cattuners införskrifvande.
Ligger.
7 :o. Uplästes Bergsdeputationens betänckande af den 14Assessor Ce*
April 1766 ang:de Assessoren Cederbaums besvär rörande svär.
beviljat skattekiöp till Forströms bruks understöd för Brukspatronen
Eric Klellberg uppå åtskillige hemman.
Jämte det särskildte votum.
Saken hvilar.
512 1766, juni 28. Ehrensviirds rekommendationer.
Frh. von
Essens memorial.
General
Ehrensvärds
recomenda
tioner.
8:o. Frih. von Essen anmälte ett sitt memorial emot
Hr Chydenii skrift, med hvilket han begärte att få vända
sig till the öfrige respective stånden.
Memorialet uplästes.
Hr Carl Wadenstierna bad, att memorialet ej
måtte concluderas till de memorialer, som ingifvits under
sakens ventilation, att icke de må tryckas, doch som det
vore en särskildt sak, så ville han bifalla Frih. von Essens
memorial.
Frih. von Essens begäran bifölls.
Frih. Carl Ridderstolpe anholt om att få slippa
prsejudicemål i dag och att andra allmänna mål må få föredragas.
9:o. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den
14 December [o: September] 1765 äng:de de uppå Generalen
och Commendeuren Ehrensvärds recommendationer för
krigsförtienster befordrade officerare under sista pomerska
kriget.
Hvarjämte uplästes Generalen Ehrensvärds (Bil. 45), Öfverstelieutenanten
von Sprengtportens och Baron Claes Cederströms
ingifne memorialer.
Hr [von] Nackreij recapitulerade sakens sammanhang,
nemligen att General Ehrensvärd under sista pommerska
kriget fädt tillstånd att belöna dem, som för utmärkte
krigstienster giordt sig dertill förtiente, antingen med
avancements eller pensioner.
Deputation har anmärkt, att, enligt [o: emot] det tryckte
förordnandet, vid de fläste befordringar saknats cammeraters
attester; jag tror väl, att de äro ofta svåra till att få, men dock
borde förordningen i den delen efterlefvas, eller och kunna
vederbörande klaga i sin ordning öfver desse befordringar
enligit Tienstebetänckandet. Principen är lika och derföre
böra vi nu ej giöra lag in casu eller återremittera saken till
Hans Kongl. Maij :ts förordnande, ty detta alt vore ovahnligit.
Således tillstyrker jag, att vi återremittera saken till Secrete
Deputation, eftersom ingen generel författning kan vidtagas,
innan hvar casus specialis först blifvit utredd.
Hr Carl Wadenstierna: Jag för min dehl är
mästadelen ense med Hr Nackreij s yttrade tancka. Jag har i
Krigsexpeditionen sedt grunderne a>f General Ehrensvärds
Ehrensvärds rekommendationer.
513
recommendationer. Jag är icke militair, men jag tror, att
större delen af de, som han recommenderat, äro vählförtiente.
Således finner jag, att ingen generel författning häruti kan
giöras, innan måhlén in specie blifvit utredde. Jag tillstyrker
derföre, att betänkandet återremitteras till deputation, som
har att pröfva de klagandes rätt, då R. o. A. sedermera kan
yttra sig, om någon generel författning härutinnan kan
giöras.
Åtskilliga ledamöter ropade på proposition.
Hr Hasen kampf ville, att deputation endast skulle
yttra sig öfver de klagande, som anfördt besvär uti Urskillningsdeputation,
men ej öfver andre, och ärindrade, att Hr
Nackrej och Hr Wadenstiernas tanckar differera.
Hr [von] Nackreij svarade, att dem emellan vore
ingen difference, ty han hade endast afstyrkt deputations
tanka, att saken skulle remitteras till Hans Kongl. Maij :t,
men för öfrigit tillstyrkt, att betänckandet skulle återremitteras
till Secrete Deputation, som bör inkomma med sitt yttrande
specialiter öfver hvarje casus.
Hr Gyllensvahn ärindrade, att Secrete Deputation
enl. dess instruction bör uptaga Urskillningsdeputations remisser
samt afgiöra andras rätt. Jag bifaller derföre Hr Wadenstierna,
att remiss bör ske in extenso; då blifva alla officerare
i hela armeen nögde.
Betänckandet återremitterades till Secrete Deputationen,
som har öfver hvar och en casus specialis, hvaröfver vid
denne riksdag besvär blivit anförde, att sig utlåta, och derefter
vill R. o. A. pröfva, huruvida någon general författning
i detta ämne kan äga rum.
10 :o. Företogs till afgiörande det vid sista plenum till en
dehl afgiorde Cammaroeconomiedeputations betänckande af
den 6 Maij 1765 rörande kungsgårdarne och andra cronolägenheter.
12 § uplästes och bifölls.
13, 14, 15 och 16 §§ uplästes.
Hr Gripenstierna ville tillåta, att torp på kungsgårdens
odalåker må upsättas till vinnande af arbetare, som
äro oumgänglige, om gården skall tillbörligen skötas.
Frih. Ridderstolpe biföll Hr Gripenstiernas tancka
men ville, att §§ skulle gå ut.
33—580121
Ang:de
kungsgår
darne.
514 1766, juni 28.
Kungsgårdar.
Desse 4 §§ biföllo R. o. A. må gå ut, dock att det må i stället
förordnas, att vid de kungsgårdar, hvarest så tillräckeligit
skog och bete finnes, att gården icke af torps upsättande
lider, arrendatorerne må tillåtas att på kungsgårdens odaläker
och äng sådane torp uptaga.
Hr Gripenstierna ville, att inga flere torp må få
upptagas, än som gården oumgängeligen behöfver.
17 § uplästes och bifölls.
Vid den 18 § ärinrade Frih. Ridderstolpe, att inventarierne
vid kongsgårdarne, då de till nytt arrende blifva
ledige, skola på auction försäljas för cronans räkning, på
det fullkomlig likhet emellan alla kungsgårdar må vinnas.
Hr Landtm, biföll denne tancka och trodde, att cronall
vid Ultuna skulle kunna få 1 000 plåtar om icke mera.
Hr Gripenstierna ärindrade, att man nu gifver mera
i städja, då afvelen följer med, än om ingen skulle vara, ty
då behöfde en arrendator ett gådt capital endast till inköp
af dragare.
Hr Landt m. svarade, att det skulle hielpa tiggare, men
som cronan bör ha förmögne arrendatorer, så vore afvelen
mindre nödig.
Vid den 18 § fandt R. o. A. både för cronan och arrendatorerne
redigast samt till en likhets ärhollande vid alla kungsgårdars
arrenderande tienligit, att de vid åtskillige kungsgårdar
nu befintelige inventarier vid nuvarande arrendatorers
afträde och de nyas tillträde måga på öppen auction blifva
för cronans räkning försålde.
19, 20, 21 och 22 §§ biföllos.
23 § uplästes ang:de kungsgårdssyner.
Hr Landt m. ärindrade, att denne § ej passar, utan
vore det alt nog, om syn utsattes hvart 3:die åhr, ty eljest
kunde hända, att en arrendator, endast för det att någon
beliugde honom, skulle få syn hos sig hvart åhr.
R. o. A. resolverade, att 23 § går ut, emedan genom de
redan förordnade oeconomiska besigtningar och laga syner
tillräckelig upsyn öfver kungsgårdarnes tillbörliga skötsel
kan hållas och de föreslagne ytterligare besiktningar på någons
till äfventyrs illasinnade och ohemula anmälan hos
landshöfdingen skulle förordsaka embetsmän onödigt besvär
och arrendatorerne ofta oförskylt åtal och lidande.
24 § bifölls.
Kungsgårdar. Cederhielm.
515
25 § ändras sålunda:
De arrendatorer, som vid synerne befinnas icke fullgiordt
deras contracter, vare genast, sedan synen vunnit laga kraft,
sin rättighet förlustige, och böra vid nästa midfasto el:r fardag
derefter gården afträda; på detta sättet tro R. o. A., att
kungsgårdsarrendatorerne både bibehollas vid sine beneficia
juris och vid de i hvarje ort vanliga fardagar.
26 § och 27 § uplästes och biföllos.
Desse af R. o. A. vidtagne ändringar och giorde påminnelser
skulle genom extractum protocolli de öfrige stånden till
benägit yttrande communiceras.
Hr Giös frågade Hr Landtm., ifrån hvad tid de 15 åhren
skola beräknas.
Hr Landtm, svarade, att de räknas ifrån 1767 års början.
Hr Göös: Jag har vid Korsholm dagsvärken för 8 styfver
om dagen och fädt släta arbetare och käringar; skall jag
nu betala dem efter markegång, så af säj er jag mig bostället,
ty afgiften blifver då för dryg emot nyttan.
Hr Gyllensvärd påminte, att de dagsvärken, som af
ålder lydt under kungsgårdarne, böra bibehollas.
Hr Landtm, svarade, att det skulle observeras, då extractum
protocolli upsättes.
ll:o. Uplästes Riddarehusdeputationens betänckande Frh. Cederang:de
Frih. Cederhielms utlåtelser, som till deras gransk-tum^ng^de
ning blifvit remitterade jämte 2:nne betänckandet åtföljande
särskildte vota.
Ligger.
12. Cammaroeconomiedeputationens betänckande af den 7 CammarreviApril
1766 ang:de skyndesammare tillsyn öfver uppbörd och sions arbeteredogiörelse
i Kongl. Cammarrevisionen.
Ligger.
13. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af Inquarteden
22 April 1766 ang:de inquartering i Stockholm för guar- stockh.*
nizonsregementerne, Kongl. Lifguardiet och Artilleriet.
Begärtes på bordet.
14 :o. Uplästes Borgareståndets extractum protocolli af denAgrells gård
5 Februarii 1766 ang:de Varbergs stads ansökning att få 1 VarberSnyttia
och disponera den så kallade Agrells gård i förr berörde
stad.
Bifalles.
516
1766, juni 28. Uggla m. fl. mot Stackelberg.
Ang:de Capit:ne
Uggla
etc. besvär
öfver B:n
Stackelberg.
15. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den
23 April angående Capitainerne Ugglas, Rohtkirck, Lindcrantz
och Ekestubbes samt Lieutenanternes Ugglas och von
Burghausens besvär öfver prsejudice genom Capitainen Frih.
Adolph Stakelberg; och det särskilte votum.
Hvar jämte uplästes Capitaine Rothkircks, Lieutenant Silfversvahn
[s], Capitaine Baron Stackelbergs och Lieutenanten
Ridderstams memorialer.
Hr Capitaine Rohtkirck upläste ett i detta ämne författadt
dictamen ad protocollum.1
Hr Wulfcrona: Här har blifvit sagt, att vacancen efter
Boije städt tvenne gången uti gazetten.
Jag var skulden dertill, ty första gången det notificerades
var tiden ej utsatt, hvarifrån sysslan skulle räknas ledig;
således geck förslaget tillbaka; då sökte Baron Stackelberg,
och som han var cornet för år 1756, så borde han ej mista
sin fullmagt.
År 1758 capitulerade Br. Wrangel om att upsätta ett regemente
huzarer, alla hade då tid att anmäla sig; jag feck
höra i Franckfurt, att Baron Stakelberg capituleradt sig till
ryttmästare för 3 000 rilcsdahler; han var väl då minderårig,
men likafult upsatte han sina 30 man; år 1760 gaf öfverste
Wrangel rulla på regementet; densamma blef stadfäst, och
officerarena fingo tour i armeen år 1761; då hade det varit
tid att tala deremot men icke nu, sedan Stackelberg redan
fädt fullmagt och som sökande blifvit nämd af Hans Kongl.
Maj :t. Man har ärindradt, att Baron Stakelberg var minderårig
för år 1756; jag medgifver det, men jag påstår deremot,
att innan den tiden var ingen lag på huru gammal en officer
borde vara.
Skulle enl. fleres yttrande underofficers tour få räknas,
så förbeholler jag mig detsamma; då torde jag avancera
framföra många mine äldre cammerater; men som det ej är
brukeligt, så förbeholler jag mig, att Baron Stakelbergs tour
ej sättes i fråga, ty han bör räkna sin tour efter sin fullmagt.
Jag bifaller derföre betänkandet och medgifver såsom det
hårdaste expedientet, att Baron Stakelberg mister 2 åhrs tour,
och räknar densamma såsom ryttmästare ifrån 18 åhrs
ålder.
Frih. fv o n] Köhler instämde dermed till alla de
1
Saknas vid protokollet.
Uggla m. fl. mot Stackelberg.
517
lar, särdeles som Baron Stackelberg har fullmagt och genom
accord tient sig upp och ingen mera derpå borde klaga, sedan
en riksdag blifvit försummad; samt begärte proposition på
betänckandet.
Hr Carl Wadenstierna ville blott anmäla en omständighet,
nemligen att Stiernvall är den äldste officer vid
regementet och äldre än Stackelberg; ehuru han tient med
största distinction, skulle han dock härigenom mista sin tour.
Jag för min dehl finner saken vara af betänckandet, det
särskildte votum och memorialerne tillräckeligen uplyst;
men som de 3 stånden i denne saken vänta på vårt decisum,
hvilket jag måste tillstå vara något rart, så önskar jag R. o,
A. lycka till, att de andra stånden hädanefter oftare må
trampa våra fotspår.
Hr Hasenkampf ärindrade, att Secrete Deputation
haft en dylik casus med Baron Stakelbergs Cousin. R. o. A.
tog i den delen sitt beslut; jag var väl af annan tancka, dock
som R. o. A. för framtiden behagade stadga den gången
en viss principe, som redan står i Riksdagsgazetten, så vill
jag ej envisas. Jag finner således först och främst, att
deputation är sig nu olika emot förut; jag ville önska, att
de andra stånden upfylla sin låfven, så blifva de sig ock
olika.
Jag måste medgifva, att det kostar på en officer att mista
sin tour; det är ock naturligt, att Baron Stackelberg söker
poussira sig, men det är ochså lika naturligt, att de, som
dervid lida, söka att vindicera sin rätt.
Åhr 1756 stadgades, att ingen skulle blifva officerare, som
ej vore 18 år gammal; således har Wrangel begådt ett fehl,
då han föreslog Baron Stackelberg.
Man har invändt, att klagomål emot hans befordran förr
bordt giöras men icke nu, sedan en riksdag redan gådt förbi.
Härtill svarar jag, att som man ej förr än vid sista riksdag
viste, huru Huzarcorpsen skulle ansees, så har ingen
för än nu kunnat klaga.
Således när å ena sidan klagomål ej blifvit försummade
och man considererar 1756 åhrs stadga om officerares ålder
och å andra sidan märker, att Baron Stackelberg redan har
compagnie för sine penningar, så vill jag bifalla det särskildte
votum, hvilket aldeles öfverensstämmer med vår förut
vidtagne principe.
518 1766, juni 28. Uggla m. fl. mot Stackelberg.
Hr Carpelan ärindrade, att Baron Stakelberg var
minderårig som cornett och minderårig som ryttmästare, att
han nästan ständigt niöt permission och giorde ingen tienst;
derföre ville han afslå betänckandet och låta Baron Stakelberg
räkna sin tour från 18 åhr, om han hade de åhren inne
1758, då han blef ryttmästare.
Hr Linderstedt påminte om att saken borde handteras
efter lag; skedde det, så skulle man l:o se efter ålsta fullmagten;
den äger värkeligen Stakelberg, och således har han
rätt i den delen.
2:do. 1756 åhrs författning om officerares ålder angeck
ej Stackelberg, ty han blef cornett förut; och således blef
han ej med orätta föreslagen till ryttmästare; dessutom capitulerade
Stackelberg och ingen klagade öfver hans avanmements
förrän nu, då tiden synes vara förliden. Således biföll
Hr Linderstedt Hr Wulfcronas yttrade tancka, nemligen
att Baron Stackelberg må få räkna sin ryttmästaretour
ifrån 18 års ålder.
Frih. Cederström ville, att Frih. Stackelberg skulle
niuta värkan af sin fullmagt och att tourén som ryttmästare
borde honom beräknas ifrån 18 åhrs ålder och i öfrigit förblifva
efter betänckandet; ärindrade der jämte, att han ej
kunde bifalla det särskildte votum, eftersom det aldeles betager
honom sin rättmätiga tour. Och hvad Capitaine Sternvall
angår, så kan han ej lida derigenom, hälst han redan har
förslagsrättighet som major.
Hr Thomas Wadenstierna åberopade sig, hvad
R. o. A. beslöto ang:de von Schantz och Baron Stackelberg,
bad att R. o. A. i denne delen måtte visa sig lika, och anholt
om proposition öfver det särskildte votum el :r votering.
Hr von Nackreij: Här är första qvestion, om 1756
års lag ang:de en officerares laglige ålder kan appliceras till
år 1752; jag finner det icke, ty i lagen säges det ordet hädanefter;
således blifver klart, att den stadgan här icke är lämpelig
utan att man får se på andra skäl, nämligen hans fullmagts
datum.
Jag medgifver, att Baron Stackelberg blef ryttmästare ifrån
cornett; men det är sällan ovanligit vid capitulationer, ty
då händer ofta, att man hoppar förbi ett steg.
Hvad den qvestio legis angår, huruvida de klagandes tid
vore försummad eller icke, så bifaller jag den förra me
-
Uggla m. fl. mot Stackelberg.
519
ningen, hälst Baron Stackelberg hade fullmagt för år 1760,
och derutinnan var hans tour uttryckeligen utsatt.
Och hvad slutel. angår Stackelbergs och von Schantz praejudicemål,
så deciderade R. o. A. den gången på Hr de Carnalls
berättelse. Jag finner således, att ingen lag kan säjas
contradicera betänckandet, utan bifaller jag detsamma till
alla delar med den ändring, att Baron Stackelberg ej får
räkna sin tour innom regementet förrän ifrån 18 åhrs ålder.
Frih. Ridderstolpe ärindrade, 1 :o att 1756 års lag
om officerares ålder aldrig kan sträcka sig till de officerare,
som blefvo befordrade 1752, hälst lagen ej är retroactiv utan
angår blott dem, som sednare befordrades; i annor händelse
skulle fölgderne blifva kännbara och en allmän confusion i
hela arméen.
2:do. Medgaf han, att det vore svårt att se yngre gå sig förbi;
men som det sker och händer allom, särdeles vid capitulationer,
så får det tålas.
3:tio. Har Stackelberg efter sin fullmagt laglig tour, som
ingen lärer kunna honom bestrida.
4:to. Hörer saken ang:de von Schantz och Stackelbergs
praejudicemål icke hit såsom af helt annan beskaffenhet.
Således kunde Frih. Ridderstolpe icke finna, att Baron
Stackelberg enl. det särskildte votum borde mista sin tour,
hälst han redan var 18 åhr, då han blef ryttmästare, utan begärte
proposition öfver betänckandet eller votering.
Hr Landtm, ärindrade, at betänckandet tillägger Stackelberg
tour, men votum tager den aldeles ifrån honom och
tillägger Rothkirck tour i arméen af samma dato som Stackelberg;
derigenom skulle många lida; men som vi böra giöra
alla rätt, så ber jag, att R. o. A. behagade jämka sina tanckar;
åtskillige villja bifalla betänckandet, andra åter det särskildte
votum. Betänckandet åter villja några bifalla med
tilläggning, att Baron Stackelberg ej får räkna sin tour innom
regementet förrän ifrån 18 åhrs ålder; skulle ej denna tilläggning
bifallas, så ber jag, att R. o. A. först täcktes utreda
om det särskildte votums slut.
Hr Hasenkampf: Jag vill ej förordsaka något lidande
i arméen utan blott att de, som äro äldre uti regementet,
må få tour framför Baron Stackelberg.
Hr La n d t m. upläste slutet af det särskildte votum.
520 1766, juni 28—30. Uggla m. fl. mot Stackelberg.
Frih. Christer Horn conformerade sig med Hr
Nackreij och Frih. Ridderstolpe och ville giöra stricte efter
lag, ty eljest gifves anledning till nya besvär; trodde att 1756
års förordning ej vore retroactiv eller på något sätt kunde
angå Baron Stackelberg, och för öfrigit af den tanckan, att
han skulle bibehollas vid den tour, han genom capitulation
fädt, och att ingen jämkning borde ske efter casus particulares
utan efter lag.
Hr Landtm, ärindrade, att lagen dicterar, det han borde
räkna sin cornettstour, men deremot bör och ingen föreslås
till officer, innan han fylt 18 åhr. För år 1756 feck ingen
chef föreslå någon till officer, som ej fylt 15 åhr.
Hr Friedrich Sparre ville jämka, så att Stackelberg
får räkna sin ryttmästaretour ifrån 18 åhr och att en
sådan författning ej må blifva personell för honom utan generel
hädanefter för alla corpser och alla officerare.
Hr Gripenberg: Hvad reparation för Rohtkirck angår,
så är den icke obillig, ty om ej Stackelberg avanceradt,
så hade Rohtkirck haft indisputabel rättighet.
Hr Tersmeden ärindrade, att både betänckandet och
det särskildte votum går för vida; utan föreslog han, om icke
det vore bäst till att taga en medelväg ock stadga, att Baron
Stackelberg får räkna sin tour ifrån 18 års ålder.
Hr Hägerflycht begär te proposition enligit Hr Tersmedens
yttrande.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A., att Baron Stackelberg
icke får räkna sin ryttmästaretour innom regementet längre
än ifrån den dag, då han fylt 18 åhr, enligit med hvad R. o.
A. förut i dylika mål beslutit, hvilken principe R. o. A. hädanefter
i alla dylika mål vill följa.
Härtill svarades Nej.
Hr Landtm, förkortade propositionen, hvilken besvarades
med Ja och Nej.
Frih. von Essen begärte proposition till votering.
Hr Landtm, giorde derföre följande proposition.
Den, som bifaller Secrete Deputations betänckande, skrifver
Ja, den det ej vill, skrifver Nej. Vinner Nej, så bifalles
det särskildte votum med undantag af hvad sluteligen om
Capitain Rohtkirchs tour i arméen föreslagit blifvit.
Härtill svarades Ja och Nej.
Frih. Friedrich Horn: Nu förstår jag saken af
Uggla m. fl. mot Stackelberg.
521
discourserne, att i den förra proposition bör införas, att Baron
Stackelberg ej får räkna sin tour förrän ifrån 18 åhr.
Hr Landtm, giorde föreningsproposition sålunda:
Bifaller R. o. A., att Baron Stackelbergs tour får räknas
ifrån det 18 åhret?
Proposition besvarades med Ja och Nej.
Hr H a s e n k a m p f: Såsom betänckandet är substrata
materia, så bör proposition giöras deröfver.
Hr Landt m. ändrade den förr giorde proposition till
votering sålunda:
Den, som bifaller Secrete Deputations betänckande med
den förändring, att Baron Stackelberg ej får räkna sin tour
inom regementet förrän ifrån 18 års ålder, skrifver Ja. Den
det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, bifalles det särskildte votum med undantag af
hvad deruti sluteligen om Capitain Rohtkircks tour i arméen
föreslagit blifvit.
Denne proposition gillades.
Hvarefter af Riddarehusfiscalen upropades de
ledamöter, som vid voteringen kommer att sitta vid bordet,
hvarpå upropen börjades.
Sedan desamma voro slutade, öpnades och räknades voteringssedlarne,
varandes Ja etthundradeåttatioåtta, Nej tvåhundradeaderton
enligit bifogade voteringsprotocoll.1
R. o. A. åtskildes kl. 8 om aftonen.2
Den 30 Junii anno 176 6.
Måndag.
Plenum kl. 1/2 7.
1 :o. Uplästes sista voteringsinstrumentet.
2:do. Justerades det upsatte extractum protocolli ang:de Justering,
kungsgårdarne.
1 Uteslutet här.
2 En förteckning över kompletteringsval till sekreta utskottet, vilken bär
påteckning att hava upplästs den 29 juni, för vilken dag varken renskrivna
eller konceptprotokoll finnas och då sannolikt icke heller sammanträde hållits,
tryckes som Bil. 46. — En lista med likalydande påteckning över kompletteringsval
till sekreta deputationen uppger, att i stället för vice amiralen
Sebald Hartman von Graman valts kapten Georg Vilhelm Leijonsten och i
stället för översten Fredrik Ulrik Sparre af Rossvik majoren Teodor Nordenadler.
522 1766, juni 30. Kammarrevisionen.
Granatenhielms
lån.
Fabriquers
flyttande til
orterne.
öfverstel.
Taubes
besjvär].
Laniamäcki
besittning.
Ehrenhoff!
s] memorial.
3:tio. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens
betänckande af den 27 November 1765 ang:de Capitainen
Granatenhielms bancolåhn och sättet till dess betalande.
Bifalles.
4:to. Borgareståndets extractum protocolli af den 24 Aprilis
1766 emot Handels- och manufacturdeputations betänkande
af den 11 Martii ang:de fabriquers flyttande och spridande
till landsorterne.
R. o. A. förblefvo vid sitt till Handels- och manufacturdeputationens
betänckande för detta lemnade bifall.
5:o. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den 13
November 1765 ang:de Öfverstelieutenanten Johan Reinholdt
Taubes besvär öfver lidande genom yngres befordran.
Bifallit.
6:o. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den
8 November 1765 angående indelte cronohemmanet Laniamäcki
besittningsrätt.
Betänckandet vilar.
7:o. Uplästes Assessoren Ehrenhoffs memorial vid Cammaroeconomiedeputationens
betänckande ang:de räkenskapernes
skyndande i Cammarrevision.
Hr Ehrenhielm ville, att revisorerne skulle stå under
ansvar.
Cammaroeconomiedeputations betänckande uplästes.
Hr Tersmeden biföll memorialet.
Hr Wachs[ch]lager: Deputationen har velat be
fordra
slut i räkenskaperne, på det arfvingarne efteråt ej må
sökas; således bör actor vara ansvarig, om han försummar
sig.
Hr Giös biföll Hr Ehrenhielms tanka.
Hr Gyllensvahn biföll Hr Ehrenhoff hvad 1 :o puncten
angår, ifall dermed menas extraordinariers belöhnande
styckevis, men är meningen om de ordinarie, så böra de revidera
hela boken, innan de få 40 procent. Hvad 2 ansvaret angår,
så vill jag det ej tillstyrka, ty de af skrämas då att bevaka
cronans rätt och taga sig endast stora saker före. Således
bifaller jag memorialet i den puncten.
3:tio. Hvad skadeståndet beträffar, så bör det ej existera,
ty ett ark papper till förklaring kostar ej mycket.
Hr Ehrenhoff ärindrade, att i 1 puncten nämnes och
förstås extraordinarie revisorer.
Kammarrevisionen. Ebeltoft.
523
Vid 3 puncten ärindrade han, att 40 procent sättes i stället
för 1/3, för likhetens skuld, ty eljest komma observationerne
fram under dens namn, som får 40 procent.
Hr Ehrenhielm ville, att en revisor bör revidera hela
boken till slut, innan han får någon belöning.
Cammaroeconomiedeputationens betänckande bifölls, 1 :o
att en frivillig revisor eller extraordinarius ej mindre än de
ordinarie revisorer och cammarskrifvare bör, då han åtager
sig någon revision, revidera hela boken till slut, innan honom
tilldelas någon belöning.
2:do. Beträffande hans ansvar, ifall någon post skulle förbigås,
så bifalles memorialet med det förord, att ingen revision
vidare må tillstädjas, sedan upbördsman niutit vederbörlig
decharge.
3:tio. Ang:de skadeståndet så bifalles äfven det af memorialet,
att intet ansvar bör äga rum, då derunder ej annat
förstås än blotta observationer, men hvad olaga tilltal och
rättegång beträffar, bör dermed förfaras efter allmän lag och
författningar.
8:vo. Föredrogs Justitisedeputationens betänckande af den Saken emel.
2 Junii 1766 uti saken emellan Vice Häradshöfdingen Borteij B°™nan?h
å ena och Kongl. Maij :t och cronan å den andra sidan angående
Bossard gods.
Bifölls.
9:o. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den Ang:de
8 November 1765 ang:de öfverstelieutenanten Ebbeltoffts, jieut^EbeiMajorerne
Wincklers och Weduvars besvär rörande öfversten toffts tour.
Nordencreutz och öfverstelieutenanten v. Hermansson, hvarutinnan
tillstyrkes, att då Winckler framdeles kan blifva öfverste,
Kongl. Maij :t må kunna låta datera dess fullmagt af
samma dag som Öfverste Nordencreutz, men Ebbeltoft och
Weduvar af slås.
Jämväl uplästes Öfverstelieutenant Ebbeltofts och Major
Wincklers memorialer i detta ämne.
Hr [von] Nackreij: Deputation tillstyrker uprät
telse
för Winckler; men det är icke giort med en underdånig
föreställning hos Hans Kungl. Maij :t utan bör han få rätt
fullmagt.
Frih. Gederström ärindrade, att om Winckler får
antidaterad öfverstefullmagt med tour till generalmajor, så
prsejudicerar han andre; derföre bör med hans uprättelse
förhollas enligit betänckandet.
524 1766, juni 30. Renströms fordran.
Renströms
fordran.
Hr Friedrich Sparre anmärkte, att Winkler blott
har rättighet att stå på öfversteförslag, således ankommer
det på Hans Kungl. Maij :ts utnämnande, när han skall få
öfverstefullmagt, ty förr kan han ej få densamma, såvida han
ej städt 3 gångor på förslag.
Frih. Cederström ville, att Winckler, när han blifver
öfverste, får tour framför Nordencreutz, ty eljest blir nu 3
öfverstar som praejudicera.
Hr Göös biföll Hr Sparres tancka.
Betänckandet bifölls med den tilläggning, att Winckler, när
han blifver öfverste, får en ostridig tour framför Nordencreutz
men ej för någon annan äldre öfverste.
10:o. Hr Hasenkampf anmälte ang:de den ifrån Handels-
och manufacturdeputation upkomne saken rörande Renströms
hos Grundberg ägande fordran, hvarvid här originale
qvittencer blifvit ingifne och hvilken sak till Handels- och
manufacturdeputation återremitterades, att Maulström gedt
Renström 60 000 dahlers förlag, hvarföre den af Manufact.-  cont. betalte summa af Slottscancelliet blifvit i qvarstad satt.
Men likafult hade deputation befalt fullm. i Manuf.cont., att
pengarne skulle ånyo betalas, hvilket Hr Hasenkampf för sin
dehl fandt vara utom deputationens mackt att stadga och
anholt derföre om ordres, huru härmed skulle förfaras.
Hr von Flygar elis memorial uplästes.
Frih. Friedric Ridderstolpe ärindrade, att saken
ej är liquiderad och att pengarne således enligit memorialet
kunna i Slottscantzliet deponeras.
Hr Gyllensvahn ville ej grunda någon resolution på
en ledamots anmälan utan att saken kommit ifrån deputation.
För öfrigit trodde han, att deputationen, såväl som Slottscantzliet
och Hr Hasenkamf, lärer veta, hvad lag i den delen
förmår.
Hr Hasenkampf: Det är ganska bekymmersamt att
stå emellan lag och deputation; jag begär derföre ordres, särdeles
som ingen lärer disputera mig min rättighet att anmäla
saken.
Hr Gyllensvahn: Jag för min dehl vill ej hindra någons
rätt, men vår rätt är den att resolvera, då någon sak
upkommer ifrån ordentel. arbetsställen; där böra de veta
lagar om fullmägtiges skyldighet och känna deras instruc
-
Renströms fordran. Hede säteri.
525
tion; således bör saken i deputationen efter pluralitet och lag
likmätigt afgiöras.
Hr Tersmeden: Här är question, om fullmägtige skola
lyda Ständer eller lag.
Frih. Carl Ridderstolpe: Ständerne hafva sagt,
att penningarne, som Renström och Grundberg hade att
fordra, skulle af Manufacturcontoiret betalas till Rehnström.
Då desse vore betalte, kommer Maulström och slår sequester
på dem i Slottscancelliet.
Manufacturdeputationen befalte återigen fullmägtige att
betala summan till Renström. Hvilken lag är det, som stadgar,
att fullmägtige böra lyda deputationen?
Hr Has enkampf: Vi hafva fådt ordres af Riksens
Ständer att betala; sedan kom sequester, och sedermera befalte
deputation, att summan skulle betalas inom 8 dagar,
och när det ej skedde, blefvo fullmägtige tilltalte.
Frih. Friedrich Ridderstolpe: Orsaken till tilltalet
var contoirets drögsmål med betalningen ifrån den 19
till den 26 Junii.
Hr Has enka m p f ärindrade, att 8 dagar voro förelagde
och att fullmägtige ej kunde hinna dermed, serdeles
som där äfven skulle liquideras.
Hr Landtm, proponerade, att fullmägtige i denne delen
förholla sig efter lag och förordningar, och om saken
skulle avancera vidare, så kan R. o. A. derutinnan sig framdeles
yttra.
Härtill svarades Ja.
11 :o. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den
11 December 1765 ang:de Capitaine Ulric Gyllenskepps besvär
emot Capitaine R. J. Eneschöld öfver dess befordran
framför honom till compagnie.
Ligger.
12 :o. Uplästes Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 27 Maij 1766 ang:de Capitaine Riörnbergs anbudne
villkohr till inkomsternes förökande af det Giöteborgs
hospital testamenterade säteriets Hedes arrenderande på
40 åhr.
Hr Giös frågade, hurudan rättighet hospitalet äger och
hvad Biörnberg biuder.
Hr Wachs [ch] lager deducerade deputationens be
-
Gyllenskepps
besvär.
Arrendet af
Hede säterie.
526 1766, juni 30. Sågmaskin. Besvärsfrågor.
tänckande och tillstyrkte bifall derå, hälst Biörnbergs anbud
vore ganska godt.
Betänckandet bifölls.
Hr Gripenstierna påminte om R. o. A:s tillständiga
rätt till flere slike säteriers och frälsehemmans inbördande.
Frih. Ridderstolpe bad denna fråga må vila, tills
han i detta ämne får inkomma med memorial.
Premium för 13:o. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens1
enchfne"a betänckande af den 26 Maij 1766 ang:de en rund sågmachine
att såga laggar och kimbar till allahanda laggkiäril, hvarutinnan
projecteradtfs] 1 000 dahlér silfvermynts prsemium
åt inventorn af fiskeriefondens observationsmedel, och att
machinen inlöses för 300 daler dito mynt af samma medel.
Hr Gyllensvahn ärindrade, att han i betänckandet
ej funnit utsatt, hvarifrån de 1 000 dahlér silfvermynt skola
tagas; detsamma borde till Secrete Utskottets afgiörande förvisas.
Hr Carpelan gaf tillkänna, att både de 1 000 och de
300 dahlerne s:mt skulle enl. betänckandet tagas af observationsmedlen
vid fiskeriefonden.
Betänckandet bifölls, dock att Norberg ej förnöjes af andre
observationsmedlen, som deputation föreslagit.
Capitaine v. 14 :o. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den
Ebesvär.tS Aprilis 1766 ang:de Capitainen Carl Ulrich v. Echstedts besvär
öfver Kongl. Maij :ts afslag på dess giorde ansökning
om capitains löhn på extra stat.
Begärdes på bordet.
Frih. Carl Sparre recommenderade saken och bad,
att den skulle afgiöras, hälst Echstedt vore en förtient och
blesserad officerare.
Ligger.
Not. Man- 15 :o. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den
TI prli iprto c
besvär ® Augusti 1765 ang:de Notarien Mannerhiertas besvär så vid
förledne som denne riksdag.
Hr Carpelan ville, att betänkandet skulle återremitteras,
på det Mannerhierta må inför deputation bevisa, att
han ej återkallat sin ansökning.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A. att betänkandet återremitteras
till Secrete Deputation i anseende till hvad Hr Mannerhierta
i sitt bifallne memorial emot någon dess vid sista
riksdag giorde ansöknings återkallande andragit.
1 Skall vara: Fiskerideputationens.
Cederhielm.
527
Härtill svarades Ja.
16:o. Företogs till afgiörande det ifrån Riddarehusdeputa-Äng :de Frih.
tion angående Frill. Cederhielm inkomne betänckande af den C„nåteisér!S
27 Junii.
Och uplästes ett af Hr Jägerschöld i detta ämne ingifvit
memorial (Bil. 47).
Hvarefter ånyo uplästes deputationens betänckande jämte
de dervid bifogade särskildte vota.
Frih. Cederhielm: Det missnöje, R. o. A. täckts förklara
öfver mitt utlåtande, förefaller mig underligit, hälst
mitt samvete altid varit godt. Jag hörde vid det tillfället, då
jag yttrade mig, intet det ringaste motskri, som eljest plägar
vara vanligit, och ingen observerade på mitt tahl; hade
jag burit mig groft och oanständigt åt, så är jag säker, att
R. o. A. straxt accrocherat på mig, som ofta skedt på Hr
Gyllensvahn.
Efteråt några plenidagar har först missnöjet yppat sig,
saken blef remitterad och jag hade trodt att få se min oskuld
tillräckeligen försvarad och mina tanckar uplyste uti deputationens
betänckande, men jag märker nu, att deputationens
pluralité metaphysice lån t mina tanckar för att genom en
fördelachtigare construction och aplication kunna giöra brottet
handgripeligare. Detta sättet att ransaka finner jag vara
aldeles nytt; men vågar ej strida deremot, om det skall etableras
i dag eller icke, hälst min önskan ingenting lärer uträtta.
Om jag endast vid detta tillfälle finge consultera mig och
min person, så skulle jag kunna calfatra betänkandet äfven
så ampelt, som deputationens ledamöter behagat tvåla till
mig. Jag skulle även kunna citera Bibelen och de berömdaste
philophernes tanckar till mit försvar, men jag är mera örn
om R. o. A:s tranquillitet; och jag har altid varit mån derom;
äfven vid sista R. o. A:s samqväm, då jag begärte, att
min sak skulle remitteras.
Jag vill således nu i dess ställe sacrifiera min egen välfärd
och det nöje, jag altid uti R. o. A:s värda öfverläggningar
funnit. Jag vill äfvenledes hädanefter bevisa all möjelig acktning
för Hr Landtm., om jag den på annat sätt än med klara
och tydeliga ord förmår uttrycka. Jag förklarar mig härmedelst
aldeles nögd med betäckandet och underställer till Hr
Landtm, egit mogna omdöme hela min sak och anholler, det
täcktes Hr Lantm. sielf gifva derutinnan decisum.
528 1766, juni 30.
Cederhielm.
Jag förklarar mig aldeles vara nögd med R. o. A:s beslut,
ty jag hoppas, att de mera se på totaliteten än på mig enskylt.
Jag recommenderar mig derföre på det ömmaste men
i synnerhet hvar och en friboren svensk mans riksdagsmannarätt.
Hr Landtm.: Frih. Cederhielm är jag försäkrad om ej
hafva velat vara emot mig, således kan jag ej heller vara
emot honom. Jag ber för öfrigit, att jag må slippa att inblandas
i detta ämne, ty vore blott question emellan mig och
honom, så vet jag nog, huru vi skildes åt.
Hr von Böhnen påminte om att Frih. Cederhielm
skulle taga afträde.
Frih. Cederhielm trodde sig kunna få blifva qvar,
tills beslutet skall tagas.
Hr Landt m. ärindrade Frih. Cederhielm, att han torde
veta lagens innehöll så väl som någon annan.
Frih. Cederhielm afträdde.
Frih. Palbitzkij upläste ett af honom i detta förevarande
ämne upsatt dictamen.1
Hr Landt m. itererade sin förre begäran att ej i detta
mål inblandas.
Hr Hasenkampf: Den delicateste öfverläggning, som
i vårt samfund kan existera, är visserligen den, som angår
vår yppersta rättighet, nemligen vår riksdagsmannarätt.
I dag komma vi att lägga grunden till vårt tanckesätt i den
delen.
Riksdagsmannarättigheten är en äfven så ovärderlig förmån
för hvar person i synnerhet, sorn den är angelägen för
ett stånd särskildt. Således hoppas jag, att R. o. A. med ömhet
i dag lärer decidera om Frih. Cederhielms öde. Ägde personligt
hat i denne delen något rum, så såg Frih. Cederhielms
sak ganska illa ut. Men nu då man considererar, att Frih.
Cederhielm har en särskildt talent att tala framför alla
andra, nemi. satyriskt och med styrka, hvarutinnan han nu
i tvenne riksdagar beständigt varit sig lik, så lärer Ridderskapet
ej ansee annat än grunden af saken.
R. o. A. behagade remittera Frih. Cederhielms yttrande till
Riddarehusdeputation. Jag för min dehl fandt väl ingenting
brottzligt vara sagt af Frih. Cederhielm men instämde doch
uti den tanckan, att deputation kunde eftersee, huruvida
1 Saknas vid protokollet.
Cederhielm.
529
han vid det tillfället kunnat visa mera acktning för R. o. A.,
eftersom åtskillige ledamöter påstode, att han i den delen
sig förgripit.
Jag trodde fult och faåt, sedan beslut om remiss blifvit
tagit, att Riddarehusdeputationen skulle hantera saken efter
vanlig methode och rättel. procedera i undersökningen;
men nu seer det så ut, som deputation straxt tagit sitt beslut,
ty Frih. Cederhielm har ej blifvit hörd och deputationen har
ej iackttagit de nödiga och vanliga processualia, enl. det särskildte
votum.
Jag hoppas väl att aldrig blifva så olycklig och citeras inför
Riddarehusdeputation; dock skulle det hända, skulle jag
visserligen reclamera en svänsk mans rätt och biuda till att
få niuta aila mina jura processualia.
Jag instämmer derföre nu med Hr Jägerschöldt, att vi
infordra Riddarehusdeputationens protocoller i detta ämne
och med mogenhet granska Riddarehusdeputationens förhollande.
Jag recommenderar denne min tancka såsom ett nödvändigt
praeliminaire; men skulle R. o. A. ej derutinnan med
mig instämma, så utbeder jag mig att i sielfva saken få yttra
mina tankar.
Betänckandet är i sitt slag väl upsatt, men det instämmer
aldeles icke med den vanlige facon, man bör iackttaga, då
man uttyder andras ord och dömmer andras tanckar; skulle
våra meningar i allmenhet innom oss på sådant sätt vändas
och förklaras, så gälde det helt säkert hvar en ledamots
ofärd.
Deputationen blandar dessutom nytt och gammalt om
hvarannat och anser Frih. Cederhielm brottzlig för det, som
honom redan blifvit tillgifvit, samt tillstyrker sluteligen, att
han på 2:nne riksdagar må excluderas.
Detta tillstyrkande kan jag för min deel ej förena med
våra lagar, ty där utsättes blott en riksdag; hvarifrån har
då deputationen tagit ett sådant beslut? Man kunde kanske
anföra skäl af Hr öfversten Pechlin och det örn honom fattade
beslutet; men jag declarerar här, att jag aldrig underskrifva
samma tancka, och jag ber, att riddersmannarättighet
ej på sådant sätt må rubbas. Således ju mera jag considererar
Ridderhusdeputations betänckande, ju mera styrkes
jag i den tancka, att Frih. Cederhielm förtienar R. o. A:s
ömhet. Jag har hört andra äfven så hårdt tala och skrifva
34—680121
530 1766, juni 30.
Cederhielm.
sorn Frih. Cederhielm, hvilka jag ber få slippa att nämna,
ty jag respecterar vår ädla frihet, (in parenthesi vill jag endast
nämna Knorrings memorial vid 1760 åhrs riksdag, hvaraf
tryckta öfversättningar finnas på åtskilliga ställen). Jag
ber därföre, att vår frihet må bibehollas för nu och framtiden
och conformerar mig med det första votum, i anledning
hvaraf saken med ömhet lärer böra handteras.
Frih. von Köhler: Ehuru jag med oro deltager uti
en öfverläggning, som handlar om en svensk riksdagsmans
utestängande ifrån ett Riddarehus, vill jag doch i denne delen
yttra mine tanckar igenom ett skrifteligit dictamen, som jag
författadt.
Uplästes.1
I följe af alla åfvan anförde skäl bifaller jag till alla delar
Riddarehusdeputations betänckande.
Hr Tersmeden: Jag har hördt föreläsas deputationens
betänckande, men utom åtskilligt, jag dervid kunde påminna,
förstår jag ej deputationens process och huru saken
blifvit handterad. Jag skulle önska, att deputationen ej tillvällat
sig en sådan myndighet; ty vår frihet blifver derigenom
mindre än den, alla pläga niuta vid en häradsrätt.
Jag tror det vara för hårdt och olagligt att utestänga någon
för mera än en riksdag; och som dessutom åtskilligt
olagligt i deputation förelupit, så tillstyrker jag, att saken
må blifva återremitterad och Frih. Cederhielm niuta tillfälle
att sig få förklara. Vi äro ju, mina Herrar, principaler, oss
bör deputation lyda, och sedan saken i vanlig ordning blifvit
utredd, böra vi derutinnan taga vårt decisum.
Hvad Frih. Cederhielms tahl angår, så har jag ej på minsta
sätt blifvit stött af hans utlåtelser; ej heller har jag med
skäl kunnat tillämpa det, som värkel. blifvit sagt in abstracto
eller utan tillämpning, på någon af våra ledamöter; således
är Frih. Cederhielms brott ännu förborgat för mina ögon.
Jag ber derföre, att vi ej afskära honom hans rättigheter och
ej ressentera Frih. Cederhielms brott på sådant sätt, utan
att vi i alt se och iaclctaga, hvad allmän frihet af oss kräfver.
Hr Lilliesvärd: Jag har tillförene sagt mina skäl
och orsaker, hvarföre jag önskadt, att Frih. Cederhielm borde
uteslutas; jag ärindrar alenast nu, att sielfsvåld bör drifvas
långt ifrån oss, och ju större utdrägt dervid är, ju värre
1 Saknas vid protokollet.
Cederhielm.
531
blifver fördärfvet. Jag bifaller derföre betänckandet och anholler
om proposition deröfver.
Hr Sparrschöld: Olika tanckesätt regera i alla stater,
äfven så uti Sverige, men alla hafva de ett ändamål, nemligen
rikets bästa. Jag kan således ej tåla flanqueurer, utan
vill jag tillåta Frih. Cederhielm att sitta i tysthet och skratta,
ty satyrer och grimacer passa sig ej i våra öfverläggningar.
Till protocollet måste jag bekänna, att Frih. Cederhielm
tält ovärdigt och oanständigt; han har tält ovarsamt både
emot Hr Landtm, och ståndet, och derföre bifaller jag deputation
s betänckande såsom den lindrigaste utväg, man kan
vidtaga med en person, hvars hiertas tanckar ständigt hafva
sin uprinnelse ur svarta källor. Och deröfver begär jag proposition
elier votering.
Grefve [von] Fersen: Här vore ämne till att säja
mycket, men för korhetens skull holler jag mig endast vid
saken.
Jag kunde gå tillbakars till ämnet af deliberation den 28
Maij och ärindra R. o. A., hvad oro något hvar då ägde öfver
den af 3 stånd tillförordnade commission och sättet till anslags
giörande för Expeditionsdeputation; men jag vill ej
detaillera en sak, som ännu lärer vara i friskt minne. Det
enda vill jag allenast anmärka, att ju vicktigare deliberationen
är, ju hetare blifva ofta discurserne. Jag för min dehl
har efter mycken öfning lärt mig att sätta gräntz för öfverilning;
men Frih. Cederhielm har ej förfarit så mycket i den
delen, och derföre har han också kanske understundom lemnat
tanckarne friare lopp, än sielfva saken tillåtit.
Hvad Frih. Cederhielm angår, så har han ej niutit rätt
att få förklara sig; han har ej blifvit hörd. Riddarehusfiscalen
har ej fädt göra sitt ämbetsmemorial, och Cederhielm
med ett ord har saknadt alla sina beneficia juris et processus.
Jag finner derföre enligit det första votum, att Frih. Cederhielm
har rätt att i den delen reclamera sin fri- och rättighet.
2:do. Hvad Frih. Cederhielms utlåtelse!’ angår, så kan explication
deraf vara ganska vidsträckt; men hvem kan pålägga
honom, att hans tancka varit sådan, som den blifvit
explicerad. Han har tält abstracte eller utan tillämpning och
sagt sine tanckar om commissioner. Flere i den delen har
tält starkare än han; således finner jag betänckeligit att på
-
532 1766, juni 30.
Cederhielm.
börda honom, hvad han ment med de eller de orden, då han
sielf ej fädt förklara sig.
Utan att handtera saken på scholastiskt sätt och gräla i
ordens uttydning kan jag ej finna något straffbart i Frih.
Cederhielms tahl, ty hans tanckar äro värkeligen sådane,
att jag sedt dem både skrifne och tryckte af de berömdaste
auctorer.
Således ville jag önska, att Frih. Cederhielms ord ej blifvit
på sådant sätt uttydde, och jag önskar, att ingen ledamot
hädanefter må så blifva blottstäld för chicane som han af
Hr Lindelöf; ty derigenom blifva vi afskrämde ifrån att yttra
oss, och jag för min dehl måste vidgå, att jag ej tjalar
utan farhåga.
En värd ledamot har sagt, att skiljacktiga tanckar existera
i alla riken, jämväl i Sverige, men att de alla hafva rikets
bästa till föremål; så mycket starkare blifva skählen för
tahlefriheten.
Jag tillstyrker derföre, att Frih. Cederhielm må bibehollas
vid sin hittils innehafde riksdagsmannarätt, eftersom han
hvarken rört någon person till dess heder eller med sina
tanckar stört regeringssättets grunder, och häröfver begär
jag votering.
Frih. Grönhagen: Ehuru jag icke som ledamot deltog
i Riddarehusdeputations öfverläggningar, då Frih. Cederhielms
sak ventilerades, vill jag dock anföra åtskilligt emot
de inkast, sorn blifvit giorde rörande deputationens mer eller
mindre laglige åtgärd i detta ämne.
Frih. Cederhielm har sielf hehagat säja, att deputationen
hårdragit hans ord; men jag lemnar hvar och en att dömma,
om ikke betänckandet anförer hans utlåtelser i samma ordning
med samma ord, som sielfva det remitterade protocollet.
Man har äfven i anledning af det särskildte votum behagadt
statuera, att Frih. Cederhielm ej blifvit hörd. Jag för
min deel, som derom äger nogare kundskap, veet, att han
blifvit hörd, och derom lärer Riddarehusdeputationens protocoller
bäst kunna vittna.
Åtskillige ledamöter hafva jemväl med sine sammanstämmande
berättelser instämdt i den tanckan, som skulle Frih.
Cederhielm på ett oanständigt sätt yttradt sig om Hr Landtm,
och dess fickas osäkerhet. Ehuru den delen blifvit med vittnen
bestyrkt, har deputationen dock ej i anseende dertill
Cederhielm.
533
velat lämpa straffet härdare utan tvertoin endast hollit sig
vid protocollet, och derutinnan har Frih. Cederhielm haft
flere gångor dels skriftel., dels muntel. tillfälle att sig förklara.
Hvad objection emot tvenne riksdagars exclusion såsom
ett emot lagarne stridande beslut angår, så finner jag Riksdags-
och Riddarehusordningarne i den delen tydeliga, ty de
utsätta alenast en riksdag. Men jag finner tillika, att Riddarehusdeputation
stricte fölgdt lagen i den delen, såvida
som denne innevarande, fastän han blifvit räknad, nu lider
till sitt slut och ej bör komma under namn af en hel riksdag.
Således är blott en, nemi. nästa riksdag räknad.
Hvad riksdagsmannafriheten angår, så kan den missbrukas
genom sielfsvåld; lagstiftaren har ej kunnat supponera
ett dylikt missbruk, men frågan blir, om icke det endå efter
våra lagars innehöll bör straffas.
Frih. Cederheilm har tillförene giort fehl och fallit till
fota. Nu är det andra gången.
Således bifaller jag deputations betänckande, men som vi
hysa oss emellan olika tänckesätt i den delen, så ville jag
ej, att pluraliteten utvoterar honom; ty jag respecterar både
öfver och under liggande partiet och deltager i begge; jag
ville derföre hälst, att vi förenade oss om att excludera Frih.
Cederhielm såsom en allmän försmädare.
Frih. Bunge: Det är icke utan, mine Herrar, att vi
hafva olika talens till att tahla; men det vore olyckeligit,
om vi derföre skulle risquera vår riksdagsmannarätt. Jag för
min dehl tror, att Frih. Cederhielms mening varit god, och
kan derföre så mycket mindre finna, att metaphysisk hårklyfning
bör nyttias vid hans ords uttydning. Ty den plägar
endast vara nyttig och nödig för advocater.
Den största rättighet, vi äga som ledamöter, är vår riksdagsmannarätt;
en ledamot kan skiftevis vara både fattig
och rik på tanckar och ord, men icke bör han derföre ansees
brottzlig eller mista sin laglige rätt genom metaphysiskt
gräl vid ordens uttydning. Han sielf är sine ords uttydare,
honom tillkommer det att förklara, hvad han dermed ment
eller icke; men när han ej ännu i den delen fädt yttra sig,
huru kunna vi då veta hans tanckar eller dömma honom i en
sak, som vi icke känna.
Jag ber derföre, att vi ej för personlige considerationers
534 1766, juni 30.
Cederhielm.
skull vårdsslösa vår riksdagsmannarätt utan att vi med
granskning och ömhet handtera saken, på det vi ej in abstracto
må heta fritt folclc men in concreto mista vår frihet
och blifva trålar.
Hr Carl Wadenstierna: Jag vill för att ej spilla
tiden med tysthet förbigå Riddarehusdeputations oformeliga
undersökning i detta ämne, såsom ett helt annat och särskildt
mål, och endast holla mig vid den i fråga varande saken
såsom vårt rätta ventilationsämne.
Jag för min del tycker, att då en riksdagsman talar in
abstracto, så kan hans tal ej med skäl påstås vara in aplicatione,
ty eljest skulle alla våra tahl kunna förtydas, och man
skulle kunna skrifva en hel chria amplificationis öfver den
minsta utlåtelse.
Alla våra discourser skulle då endast blifva complimenter;
men jag, som är ganska inhabil cömplimentarius, vore
då olycklig.
Således blifver frågan här, om vi få tala abstracte om
partier? Jag tror, att vår rättighet att yttra våra tanckar
till protocollet bör vara ostörd; så har han varit hittils vid
denne riksdag, och så var han vid förledne riksdag, då frågan
yppades om en commission, hvid hvilket tillfälle taltes
om tyranni, Stiernkammare med mera, utan att någon svår
påfölgd sedermera yppades.
I andra fria stater talas och skrifves allmänt emot partier,
till exempel i Engeland, där sådane skrifter allmänt
utkomma.
Gordons öfversättningar af Tacitus och Salustius, som på
flere språk blifvit öfversätta, gior stark application på partier,
att förtiga andra, mindre bekanta.
Hvad partier angår, så kunna de ombyta tanckesätt. Jag
var vid sista riksdag för commission och de, som då voro
deremot, äro nu af den tanckan, att commission är nödig.
Jag sluter med den bekanta versen hodie mihi eras tibi
och bifaller aldeles det särskildte votum n:o 1, ock eftersom
jag ej ännu funnit Cederhielm straffbar, såvida jag ej
kan giöra någon application af hvad han sagt om partier
på vårt fädernesland, där jag ej känner några sådane partier,
så tillstyrker jag, att Frih. Cederhielm må bibehollas
vid sitt säte och stämma på Riddarehuset.
Hr von Böhnen: Fast jag icke äger ett så kallat
Cederhielm.
535
esprit eloquent, kunde jag väl endå giöra Frih. Cederhielms
lefvernesbeskrifning. R. o. A. skulle finna, att hans lefnad
vore full av bölder och sår, men jag vill ej uttdraga den ädla
tiden eller missbruka R. o. A:s tålamod. Jag har hördt många
värda ledamöter yttra sig med varsamhet; ett sådant sätt att
tala instämmer med våra lagar, men icke böra vi röra någons
ähra eller kalla någon in abstracto för tiufvar och skälmar.
Jag har nu i 17 månader hördt Frih. Cederhielm tala; jag
måste tillstå, att han tält ovärdigt och oanständigt. Jag känner
så väl som någon, hvad riksdagsmannarätten kräfver och
tillåter; vi få tala men med beskedlighet utan att skära äran
af någon.
Man har invändt, att Cederhielm icke fädt förklara sig;
jag påstår, att han blifvit hörd, och åberopar mig betänckandet
i den delen. Cederhielm har derutinnan niutit större
beneficium än både Pechlin och Hammarhielm; han har
ju sielf tillstådt för R. o. A., att han tält ovarsamt. Det är ej
heller underligit, ty han har tunga sorn en huggorm.
Vi äro liitkomne som ärlige svenske män, vår ära hoppas
jag derföre må blifva obefläckad, så att vi slippa heta
flugor. Stige den fram, som bevisar mig, att jag är en fluga.
Vår heder och vår rätt fordrar anständighet uti discourserne,
men Frih. Cederhielm har yttradt sig ovärdigt, nedrigt och
oanständigt.
Jag bifaller derföre deputations betänckande och sluter med
denne vers utur Uppenbarelsebokens 6 capitel: I berg faller
öfver oss etc. etc. på denne vredenes dag.
Hr Leijonstén conformerade sig med Hr von Rohnen
och tilläde, att Cederhielm vid riksdagens början, då han
ingaf sitt bekanta memorial, blef varnad för sin tilltagsenhet;
jag för min del sade honom då min tanclca och jag
hade önskat, att alt kunnat så höras till protocollet, som
vederbordt.
Frih. Cederhielm har ett förgiftigt hierta, capricieus skalle
och malicieuse tunga. Jag har altid funnit honom vara förhatelig,
och det skall fägna mig, om jag kan vara emot honom,
i hvad partie han är. Jag bifaller derföre deputations
betänkande, ty han är värd sitt straff.
Hr von Flygarell: Det är mig okärt, att R. o. A:s
ledamöter behagat säja, att deputation ej lemnat Frih. Ce
-
536 1766, juni 30.
Cederhielm.
derhielm sine beneficia juris et processus. Jag tror, att vi
icke just varit egentelige dommare i deputation, dock skäms
jag icke för mitt votum.
Frih. Carl Sparre: Det är mig ganska okärt, att jag
blifvit sanspådd, då Frih. Cederhielms sak remitterades till
Riddarehusdeputation. Jag var deremot,
1 :o för det jag icke kunde finna något förgripeligit i hans
utlåtelser och
2:do för det jag frugtade hans exclusion ifrån Riddarehuset.
Dock är händt, att hans tahl blifvit ansedt som förgripeligit
och han dömd att excluderas ifrån Riddarehuset på 2 riksdagar.
Cederhielms ord finner jag af Riddarehusdeputation hafva
blivit uttydde såsom förgripelige emot högsta mackten.
Skulle så vara, så borde deputation hafva utsedt större
straff, men jag tycker mig se deraf svaghet i saken, och att
Cederhielm varit domfärdig, innan processen börjades. Dessutom
dicterar våra lagar ej mera än en riksdag; jag vet
således ej, hvarifrån deputation tagit sitt beslut om 2 riksdagars
exclusion.
Hvad sielfva saken angår, så tillstyrker jag, att ingen må
utvoteras för ord och tanckar, då ej orden röra någon till
dess heder; skulle vi i denne delen i dag få ett praejudicat,
så beklagar jag, om det framdeles skall blifva en lag. Till
protocollet torde för min räkning få inflyta, att jag aldeles
icke kan bifalla, att vi perpetuera slike prsejudicater, hälst
vi derigenom synes lida förlust och afkortning på vår riksdagsmannarättighet.
Jag vill derföre befria Frih. Cederhielm ifrån alt tilltal,
ej för personens skull men i anseende till fölgderne.
Hr Pfeif: Såsom ledamot i Riddarehusdeputation kan
jag försäkra, att Frih. Cederhielm blifvit hörd och fädt förklara
sig. Hade R. o. A. ej ansedt honom som brottzlig,
så hade remissen varit onödig men nu, då saken remitterades,
kan man med skäl sluta, att det icke skedt utan orsak.
Hvad Riddarehusfiscalens yttrande angeck, så hade jag
giärna sedt, att han derutinnan kunnat yttra sig, då deputationen
det begärte, men det skedde icke; och dessutom ägde
jag intet så stort förtroende till Fiscalen.
Cederhielm.
537
Hvad saken angår, så upläste Hr Pfeiff ett af honom upsatt
dictamen ad protocollum.1
Och begärte slutel. proposition på förra dehlén af betänckandet.
Frih. Gustaf Reuterholm: Ett lika öde, som nu
förestår Frih. Cederhielm, har händt min Bror. Jag täncker
nu lika som då, och det är olyckligt, att vi ej alla tänka lika.
Om genom obehörige conclusioner andra af våra ledamöter
hafva lidit för detta, så bör det ej ske så nu. Jag har hördt
många hårda tahl, Cederhielms utlåtelse har i synnerhet
stött några ledamöter, men jag ber, att R. o. A. ville stoppa
sina öron vid dylika utlåtelser, äfven för mig, ifall jag i
hastighet skulle fälla mindre delicate ord och tanckar.
Frih. Carl Ridderstolpe: Visserligen böra vi med
ömhet hantera friheten att tala och skrifva i våra öfverläggningar,
men med lika ömhet böra vi handhafva vördning
och acktning för stånd och ledamöter.
Att taga till sig och applicera fälda ord och utlåtelser har
man påstådt ej böra ske, men jag frågar tillbaka, hvilken är
så skapad, att han ej applicerar sagda utlåtelser, då de hafva
någon reciprocité emot personer.
Jag medgifver, att någon ledamot understundom kunnat
fälla ett enda ord eller tvenne i hastigheten. Men det kan jag
ej förmoda af Frih. Cederhielm, särdeles som hans tahl är
en kedja och ett sammanhang af dylika expressioner.
Jag vill icke gå in uti Frih. Cederhielms tahl, ty det är
mindre anständigt. Jag tycker om en fri tunga, alenast att
den, som talar, tänker hederligt om andra och ej criminaliserar
deras förhollande. Frih. Cederhielms ord i sitt sammanhang
viser, hvad han dermed menar, fast icke directe;
och Cederhielm har ej tält på sådant sätt utan öfvertygelse
och utan orsak, ty han viser derutinnan tydligen, att han ej
täncker ens med gamla vänner och huru han gådt ifrån en
öfvertygelse till en annan.
Man har ålagt Riddarehusdeputation ett fehl uti betänckandet,
nemligen att de förvändt hans ord och sammanbundit
tanckarne. Jag holler före att Frih. Cederhielm exponerat
Riddarehuset för flere omdömmen och att Riddarehusdeputation
giort rätt, som genom hans ords jämförande
sökt utleta hans rätta tanckesätt.
1 Saknas vid protokollet.
538 1766, juni 30.
Cederhielm.
Äfven har man påstådt, att procedere med hans dömmande
ej gådt rätt till väga. Jag finner deremot af betänckandet,
att deputation endast hollit sig till hans utlåtelser, som stå i
protocollet, men hemstält alt, hvad vittnen i den delen haft
att tillägga, till R. o. A:s egit bepröfvande. Deputation har
således derutinnan giordt mer än lagligt; och som Cederhielm
enl. betänkandet fådt förklara sig, så ser jag intet fehl
i processen vara förelupit.
Jag tillstyrker således till bifall på betänckandet, eftersom
Frih. Cederhielm missbrukat sin riksdagsmannarätt.
Frih. Friedrich Horn: Det är svårt att opartiskt
handtera ett ämne, som rörer vår riksdagsmannarätt; jag
vill således efter möiligaste ömhet derutinnan säja mina
tanckar.
Hvad Frih. Cederhielm har tält och i hvad för ämne, det
är oss alla bekant af protocollet; men om hans ord skall
uttydas af andra än han sielf, så få vi med tiden se bedröfveliga
fölgder.
Jag för min del måste ärindra, huru han långt oanständigare
blef bemött af Hr Lindelöf, än han någonsin sielf
kunnat tahla eller skrifva.
Frih. Cederhielm har icke giordt application på personer,
som Pechlin och Hammarhielm, således är hans brott sådant,
att vi ännu ej haft något prsejudicat, att någon för dylikt
blifvit qvitt sin riksdagsmannarätt.
Jag medgifver väl, att man ej bör uppenbart tala emot
partier, men då man anseer partie på den värsta sidan, så
är det förskräckligt.
Tillfället att giöra reflexioner för Frih. Cederhielm i den
delen yppades honom i anledning af commission. Jag för
min del äfvensom han älskar och älskade ej vid det tillfället
commissioner, men likafult vörda vi nu Ständers beslut.
Att han kallade riksdagssammanvaron en riksdagscampagne,
lärer han hafva deriveradt ifrån det latinska Campus
Martis; liknelsen är hederlig för arméen.
Hvad deputations procedere angår, så har Cederhielm ej
niutit sine beneficia juris, Fiscalen har ej fådt giöra sitt
påstående, men väl har Lindelöf såsom hans vederdeloman
fådt utom Cederhielms närvaro med vittnen styrka sine angifvelser
om särskildte utlåtelser, som ej städt i protocollet.
Jag vet, att protocollet här har blifvit justeradt; jag vet,
Cederhielm.
539
att en hederlig man har fördt pennan, och jag vet, att han
ej kunnat föra till protocolls, hvad som ej blifvit sagt till
protocollet; men jag vet dock icke, att deputationen haft
rätt att uptaga ord och meningar och afhöra vittnen, då protocollet
redan af oss var ärkändt; ty om det genom detta
procedere skulle autoriseras, så afskräcks derigenom mångas
tanckar.
Jag ber derföre för det allmänna bästa; Frih. Cederhielm
torde kanske hafva yttrat sina tanckar nog fritt, men får
han nu tillgift, så sker det ej mer.
Hr Landtm., som ädelmodigt förklaradt sin goda vilja emot
Frih. Cederhielm, hoppas jag lärer befordra saken till önskeligit
slut, då helt säkert Frih. Cederhielms åtniutne tillgift
förmår honom till den största reconnoissence för Hr
Landtm, och R. o. A., som kan förmodas.
Frih. von Essen ärindrade, att man ej borde vara så
mån om frihet, att den extenderades till sielfsvåld och att
talefriheten blott användes till ohöfligheter. Förklarade sig
ej vara honom emot för dess tanckesätts skull, ej heller för
hans ord skull, då han talte om flugor och giru, hälst Frih.
von Essen ej derutinnan kunde känna sig igen, utan endast
för hans smutsige målningar om personer, som väl kunna
appliceras, änskönt de sagts in abstracto.
Frih. von Essen ärindrade in abstracto, att då man går
öfver ett smutsigt landamäre, så blifver man lortig; är nu
Frih. Cederhielm sä oskyldig, att öfverilning endast vållit
hans talesätt, så ber jag, att han må blifva qvar och böta1 och
få 12 000 dahlér till; men är han skyldig, som det värkel.
synes, så tillstyrker jag, att han må mista säte och stämma
enl. betänckandet.
Hr von Nackreij: Jag för min del frugtar ej för
hodie mihi eras tibi, ty jag älskar anständig frihet, då han
ej användes i sielfsvåld och användes till att kasta smutz på
regeringssättet eller personer.
Om det är Cederhielms caractere, som han viste sig äga,
då Frih. Pechlin excluderades, så kan hastig öfverilning ej
hos honom äga rum. Jag skulle bifalla Frih. Essens tancka
i den delen, som rörer eftergift af hans brott, men då jag
ihogkommer Cederhielms memorial i början af denne riks
-
1 Ordel »böta», som saknas i memorialprotokollet, är i förlagan understruket.
Sannolikt har överstrykning avsetts.
540 1766, juni 30.
Cederhielm.
dag, så kan jag icke skilja personen ifrån saken. Således
ehuru Hr Landtm, eftergifvit Cederhielms brott, i hvad honom
angår, kan jag dock ej eftergifva den andra dehlén,
som rörer aclctning för R. o. A., utan begär proposition på
första delen af betänckandet.
Hr L a n d t m. begärte att få giöra proposition.
Bifaller R. o. A. 1 :sta delen af betänckandet?
Härtill svarades Ja och Nej.
Hr L andtm. förändrade proposition till votering sålunda:
Den,
som bifaller första delen af Riddarehusdeputations
betänkande, skrifver Ja.
Den det ej vill, skrifver Nej.
Vinner Nej, bibeholles Frih. Cederhielm vid säte och stämma
på Riddarehuset.
Propositionen gillades.
Hr H a s en k a m p f ärindrade, att ingen af dem, som
vittnat emot Frih. Cederhielm i Riddarehusdeputation (till
och med Hr Lindelöf) borde få votera.
Riddarhus fiscalen upropade de ledamöter, som
under voteringen skulle sitta vid bordet.
Hvarefter upropen börjades.
Sedermera efter deras slut upbröto[s] och räknades zedlarne,
varandes Ja 314 och Nej 246 enligit bifogade voteringsinstrument.
1
R. o. A. åtskildes kl. 1/2 8 efterm.
1 Uteslutet här.
BILAGOR
TILL
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1765-1766.
II.
Oi.s ä i.: •; "ii,
1.
Räntmästaren Carl Johan von Hauswolffs memorial om
riksens ständers kontor.
(Prästeståndets arkiv. F. 76. N. Ik8.)
Protokollet sid. 1.
Ödmiukt memorial.
Höglofl. Secrete Utskottet har uti dess under d. 5 nästledne
December aflemnade betänckande angående sättet til förvaltningen
af Riksens Ständers fond till rikets gamla gälds
betalning föreslagit en extraordinarie ledamot uti Kongl.
Maij :ts och Riksens Statscontoir och ett särskildt contoir
under namn af Gamla Riksgäldscontoiret, för hvilcket det
ock ett reglemente projecteradt, hvarjemte det utlåtit sig angående
förra Riksens Ständers Contoirs afgående betiening
och utnämdt, hvilcka af dem finnas nödige at varda bibehållne
med mera.
De skiäl, som Höglofl. Secrete Utskottet anfördt såsom
styrkande til en särskildt statscommissarie förordnande,
bestå deruti, at til nödig säkerhet för cronan det vill vara
angelägit, at de för Riksgäldscontoiret projecterade så granlaga
giöromåls utarbetande eij på detsamma endast måtte
ankomma utan under speciail tilsyn af Hr Cammarrådet
Frih. Josias Carl Cederhielm, hvars goda och stora egenskaper
Riksens Höglofl. Ständer redan skola vara bekante, och
i anseende hvartil Secrete Utskottet föreslagit honom at till
statscommissarius blifva hos Kongl. Maij :t underdånigst
anmält med lika lön och förmåner, som de 2:ne ordinarie
statscommissarier innehafva eller kunna bekomma, och dervid
at blifva bibehållen, til dess han til annat embete varder
befordrad eller elljest afgår, då samma syssla må indragas
och Riksgäldscontoirets giöromål kunna indelas uppå en af
ordinarie statscommissarierne, ifall något af gamla riksgälden
ännu skulle återstå.
Då Riksens Höglofl. Ständer månde taga deras beslut at
updraga Kongl. Maij :ts och Riksens Statscontoir Riksens
4
Ständers Contoirs förr hafde förvaltning, haddes icke allenast
afseende på något understöd för statsverket utan ock
besparing i arfvoden och löner, hvarjemte förtroendet til
Kongl. Statscontoiret banade vägen til den skedde förändringen
med Ständernes Contoir; och som det dervid förmodeligen
lärer hafva sig bibehållit och thef projecterade
reglementet innefattar en fullkomlig föreskrift, hvad som
länder til iackttagande, Kongl. Statscontoiret och redan är försedd
med en extraordinarie statscommissarius utom statens
gravation, kunnog i cammarverket, lag och förordningar,
hvartil kommer at ett särskildt contoir skall med utarbetandet
tilhanda gå och giöromålen icke vidsträcktare äro, än at
antingen en ordinarie eller den extraordinarie statscommissarien
öfver dem kan hafva specielt inseende, det jemväl til
besparing länder, at slik författning vidtages såsom mera
med fullt förtroende beledsagad; så kan jag förthenskull icke
vara af den mening, at en särskildt statscommissarius lärer
behöfvas, utan der tvifvelsmål skulle hafva rum om de
hos nuvarande herrar statscommissarier erforderlige egenskaper
vid Riksens Ständers Contoirs fonds administration,
hvarom likväl icke är til förmoda, hälst största dehlén af
rikets öfrige fonder dem med Herr Prsesidenten til disposition
anförtrodde äro, så torde det dermed kunna förekommas,
at cammereraren, som kommer at förestå Riksgäldscontoiret,
finge säte och votum vid de mål, hvaröfver han
med dess utlåtande och betänckande bör inkomma, likasom
förordnat blifvit för cammererarne i Riksens Cammarcollegio,
hvilckas contoir icke dess mindre enligt fördelning uti
Kongl. Cammarcollegii instruction äro under cammarrådernes
speciale inseende lemnade eller och som til Statscommissionens
åtgärd hörer at emellan riksdagarne bepröfva
och til upförande på stat fast [st jälla större delen af extraordinarie
requisitionen samt at författa den generale anordningsstaten,
hvaruti rikets til statsverket hörande medel varda
uptagne, och med samma commissions giöromål närmast
öfverensstämmer, sedan Kongl. Statscontoiret blifvit anförtrodt
dispositionen af fonden til rikets gamla gälds förnöijande,
at lägga slutelig hand med fastställande til betalning
efter hand och på den grund, som Riksens Höglofl. Ständer
och dess Secrete Utskott utstakat, hvaraf vill följa dess sidsta
skärskådande på det föreslagna Gamla Riksgäldscontoi
-
5
rets utarbetning och Kongl. Statscontoirets sedermera följde
utlåtande, samt at alla gillade och classificerade fordringar
varda på särskildt stat upförde til anordning af Kongl.
Statscontoiret jemte det nya contoirets löner och expenser,
samt hvad expectancestaten och den afgångne Riksens Ständers
Contoirs betiening fordrar, och at äfven hela fonden i
generale anordningsstaten varder uptagen, äfvensom med
Riksens Ständers bevillning och generalförrådscasssefonden
sker; så emedan gamla riksgäldsfonden äfven härrörer af
bevillning och Riksens Höglofl. Ständer numera combineradt
förvaltningen deraf med den öfriga i Kongl. Statscontoiret,
ty lärer vid detta sednare alternative icke något kunna vara
at påminna, särdeles som derigenom ännu större säkerhet
för kronan vinnes än den, som Höglofl. Secrete Utskottet uti
det särskildte inseendet föreslagit och på en embetsmanns
gillande allena af hvad det nya contoiret utarbetar samt med
gravation af statscommissarielön och förmåner, som Riksens
Höglofl. Ständer eij lärer trodt skulle existera. Och för öfrigt
det skadeliga prsejudicat förekommes, som är emot lag, uti
2:ne embetens förvaltning af en man, då vid hvarthera är
mera än 100 d. s:rmts lön; och som det embete, livilcket Herr
Cammarrådet Baron Cederhielm med 4 000 d:r s:rmts arfvode
eller årlig lön numera innehafver, lärer tilräckeligen sysslosätta
honom och äfven vara full belöning för dess ännu
ägande förtienster, så skulle nödvändigt enthera giöromålen
komma at sakna deras rätta omsorg, om han 2: ne embeten
finge at skiöta.
Jalousie vid ett värk föder sällan något godt af sig, och
då ingen angelägenhet talar för ett slikt förslag, såsom dessutom
med sig förande praejudice för otaligt månge cronans
trogne embetsmän och betiente, hvilcka upoffrat såväl deras
tid som egendom i rikets tienst, förvärfvat sig erfarenhet
deruti så innom som utom deras åliggande, och all upmuntran
til vidare fortfarande derutinnan samt medtäflan om
skickelighet skulle förfalla, om förslaget vunne framgång, som
dessutan är stridande emot Kongl. Maij :ts nådiga förordning
och påbud angående caracterer af d. 20 September 172i3, hvaruti
5 § stadgar: Som riksens collegier och militairstaten med
tillräckelige ledamöter och betiente efter staten blifvit försedde,
så vill Kongl. Maij.t likmätigt Regeringsformens 43 §
hädanefter inga extraordinarier tilsättja, mindre efterlåta
35—580121
6
collegier och embetsmän slike extraordinarier nt antaga och
föreslå, när derigenom något hinder och eftersättjande kan
förordsakas för de ordinarie betienter uti deras befordring
och väntande välförtiente framsteg.
Och 6 § innehåller: Ingens utvärkade caracter och rang
skall vid förefallande öppningar af ständig tienst ligga en
äldre och igenom skickelighet och erfarenhet bättre försökt
betient i vägen, med mindre den sednare må til beställning
förhielpas och niuta företräde för then mindre förtiente och
mindre skickelige, oacktadt dess caracter och rang, hvilcket
af vederbörande uti deras förslag jemväl bör iachttagas, hvaruti
inga utvärkade bref eller remisser dem skola binda händren,
eftersom skickelighet och värkelige giorde tienster bör
vara grunden til hvars och ens befordran. Samt uti 7 § såsom
mera til denne casum hörande, att de, som eij varit i tienst
men likväl erhållit caracterer, skola eij beford[r]as til värkelige
med deras caracter jemlike beställningar.
Så lära Höglofl. Riksens Ständer högt uplyst finna, huruledes
Höglofl. Secrete Utskottets tilstyrkande i den dehlén,
som för Gammarrådet Frih. Cederhielm aflemnadt blifvit,
icke kan värka det påsyftade ändamål, och för öfrigt eij är
öfverensstämmande hvarken med Riksens Höglofl. Ständers
afsigt eller med åberopade lag och flere förordningar, hvilcket
alt jag til ömt och högmogit öfvervägande hemställa skolat,
jemte det jag ett mitt särskildte memorial i detta ämne
til lika högrättvist bepröfvande ödmiukeligen öfverlämnar,
och hvarmed tillika med detta jag anmäler mig at äfven få
vända til de öfriga respective stånden.
Stockholm d. 2'0 Januarii 1766.
C. J. von Hausswolff.
7
2.
Schäferikommissarie Claes Alströmers memorial om
königska växelkontoret.
(Prästeståndets arkiv. F 76. N. 110.)
Protokollet sid. 1, 10.
Ödmjukt memorial.
Höglofl. R. o. A. hoppas jag i anledning af thess vanliga
ädelmod icke illa anser, at jag, ehuru en billig lag hindrar
mig at deltaga i sakers afgjdrande, som rörer nära släktingar,
likväl i ödmjukhet utbeder mig att få yttra mina tankar
öfver Riksens Höglofl. Ständers Stora Deputations betänkande
om det så kallade Königska Växelcontoiret, hvaruti äfven
min morbroder Grosshandlaren Hr Isac Clason varit deltagande.
Släktkärlek blifver altid härtil för mig den minst
betydande driffjäder, ömhet för en redelig svänsk mans rätt
med de fleres, som denne sak rörer, och för vår såväl sorn
alla folkslags och sielfva naturens lags handhafvande tillåter
mig icke at af farhåga för närvarande eller andra tiders tankesätt
dölja mina tankar. Jag finner mig skyldig at yttra
dem, i synnerhet som ämnet är sådant, at någon insikt deruti
med skäl af mig kan fordras. De må nu i beslutet värka,
hvad de kunna, så har jag likväl tilfredsstält mitt egit samvete
och uti protocollerne förvarat ett bevis för en af fölgderne
säkerligen mer uplysd efterverld, at jag för min del ej
tillåtit at på ett efter min öfvertygelse olagligt sätt och med
redelige och nyttige medborgares förderf rikta kronans eller
det allmännas cassör. Jag utbeder mig således at för korthetens
och tydelighetens skuld få punctevis yttra följande.
1 :o. Sedan regeringen hade gillat Königska Växelcontoirs
inrättningen, tillhörde icke de associerade at döma om beskaffenheten,
och således kan dess sedan yppade felaktighet icke
läggas associerade til last, utan böra the oklandrat få till godo
njuta alla sina förbehållne villkor och deras välförtjente beröm
för deras om inrättningens felaktighet til regeringen
gjorde underdånige hemställande, den de ej förr än genom
egen ärfarenhet kunnat uptäcka.
2:o. Ehurudanne de andre växelcontoiren må hafva varit,
dock kan intet lastbart tilvitas det Königska hvarken uti
inrättning eller utöfning; planen var sysslomanskap emot
allenast 1 procent i provisionen, så at contoiret var stålt under
regeringens immediate upsikt och styrsel, och uti utöfningen
hafva associerade gifvit regeringen ständig underrättelse
om sakernes förlopp och tagit dess råd och befalning,
och efter mycket men fruktlöst bemödande at vinna ändamålet
hafva de innom året gifvit tilkänna omöjeligheten deraf,
med dess orsaker samt utländska penningeväsendets då varande
ställning; och på det de ej måtte anses för vinningzlystne
med kronans skada, anhöllo de tillika örn frikallelse från
syslomanskapet och ville til utländska skuldens betalande åtnöjas
med de inkommande subsidiimedlen efter den växelcours,
som kunde ärhållas eller regeringen täktes sjelf utsätta.
Rältenskapsböckerne, som förut blifvit af regeringen genomdragne
och med sigill bevarade, voro redigt och i rättan
tid af slutade; och ehuru intet svar eller betalning fölgde på
hemställandet, underlåto de dock icke at påminna derom, ej
mindre af omsorg at minska kronans skada än at förekomma
sin egen ofärd, som de hade at befara från borgenärer och
conjuncturer; mera kan förmodeligen icke påstås emot dem.
3:o. At detta Växelcontoirs inrättning var stäld på utländsk
credit utan at bruka exporter, kan så mycket mindre uttydas
detsamma til last, sorn sådant ankom på sielfva regeringens
godtfinnande, då planer skärskådades. De hafva dock i början
trodt at kunna bruka exporter, såsom associerades contract
med König visar; men sådant befants sedan hinderligit för
ändamålet, som var förökande af tilgång på växlar; ty så
mycket exporter, som associerade ville nyttja til fond för sig
att trassera på, så mycket minskades de andre exporteurers
och transsenters fond, så at derigenom ändamålet ej kunde vinnas;
men at Königska Växelcontoiret hade ingen annan utväg
til remboursement för sine dragne växlar än at tillita dem,
mot hvilka de skulle operera, strider emot contractet, som visar,
at calcul ej var gjord på större creditsumma än 3 til
400 000 rd:r, men om större summa behöfdes, skulle regeringen
göra dem understöd och biträde, och genast i början skulle
de räntefritt bispringas med 900 000:de d:r kopp:rmt.
Som nu denna summa svarade emot större delen af 100 000
rd:r, så var inrättningen ej bygd på utländsk credit för mer
9
än 300 000 rd:r, hvilket väl i anseende til roulencekostnaden
är en betydelig summa för enskylte personers rörelse men
svårligen kan anses betydelig för ett helt rike; ty änskjönt än
denne kostnaden räknades til 12 procent, gior den ej mer än
36 000 rd:r, hvilket är et drägeligit pris för at vinna en drägelig
växelcours med alla dess önskade fölgder. Exporter hafva
dock blifvit nyttjade uti de 100 000 plåtar, som med regeringens
låf utskeppades såsom en vara, den der förslog något
i värde, ty det kan anses för 1/6-del af 300 000 rd:r, men
sådan exports nyttjande har nu vid annat tilfälle blifvit påtalt
såsom ländande riket till mehn.
4:o. I stället för 400 000:de rd:r, som König tiltrodde sig
at på egen credit anskaffa, hafva mer än 2 millioner rd:r
måst anskaffas, och deraf har kronan tagit 70.9 000 rd:r men
hvarken betalt valuta för altsammans förr än långt in på följande
året, ei eller gjordt något bistånd, undantagandes med
de 7 månader efteråt betalte 345 000 koppardaler, nyssnämde
plåtar, som dock kostade contoirets cassa och et creditiv på 1
million rd:r, sorn dock ej kunnat aldeles nyttjas utan förde
med sig en genom Königs resa förlorad kostnad på 76 405
koppardaler. Deraf kunde ei annat följa, än at crediten måste
med hypoteqve underhjelpas, och emedan hypoteqvet kostade
deras cassa 900 000 rd:r, måste circulation och dess kostnad
proportionaliter ökas; men när circulationssumman, som
steg til 38 millioner koppardaler, och roulencekostnaden til in
emot 2 millioner koppardaler med hvarandra jemnföras, så
lärer desto mindre något tilfälle blifva til anmerkning dervid,
som deraf skjönjes, at omsättning skjedt ej fyllest 4 gånger
och at roulencekostnaden steg ej fyllest til 1 d:r kopp:rmt
för hvarje rd:r, för lindrigare pris lärer icke kunnat väntas
at få utländska penningar, då landet hotades med hungersnöd
och sedan riket hade tagit del uti ett utrikes krig, hvilket, följande
nog tätt på Lissabons olycka och förande med sig ett
öfver alt förvirradt penningeväsende, hade förstört tilgången
på pengar och credit utomlands. Detta har regeringen tvifvelsutan
ock sedt och derföre ej kunnat undgå at nyttja det
Königska Växelcontoiret på sätt, som skedt är och lärer varit
orsaken, at ett annat Växelcontoir inrättades efteråt, som dock
snart måste nedlägga gevär. Men vare härmed huru det vill, så
voro inga utvägar til peningar utomlands at välja uti, utan
antingen skulle kronan stå sitt kast af större eller mindre för
-
10
lust på växlars anskaffande, eller skulle svenska arméen, som
var utomlands, gå förlorad. Månne alt, hvad riket nu skattas
at hafva i pengar förlorat på sina växeloperationer, hade kunnat
komma i jemnförelse med sådan förlust och alla dess vidriga
fölgder.
5:o. Uti den belägenhet, sorn Königska Växelcontoiret då
befant sig, var ej så lätt, som nu kan tänkas eller påstås, at
skilja sig vid sine engagementer, ty alt som kronans växelbehof
ökades för krigets skuld, i lika nion aftog växeltilgången
för associerade. Alla växlar, som kunde finnas, voro icke
heller lika säkre, derföre var ej annat at göra än söka continuation
af utrikescrediten, tils afbetalningen kunde efter
hand ske; dock utgjorde kronans bästa ej mindre del af deras
omsorg, emedan cassabehållningen var inemot 4 millioner
koppardaler och växelcoursen til April 1758 hade stigit til 57
m:kr p. rd:r banco och sedermera ej kunde utan möda styras
af det följande Växelcontoiret, ehuru den blifvit af detsamma
något nedtvungen. Om associerade då hade kommit
med sådan summa til torgs at kjöpa växlar på en gång eller
så fort, som nu påyrkades hafva bordt ske, kan med full visshet
påstås, at coursen skulle blifvit derigenom så upjagad, der
växlar hade för så stor summa varit at tilgå, men eljest växel -  tilgången så medtagen, at både kronan och den öfriga rörelsen
i riket hade måst råka i förlägenhet om växlar, ty 4 millioner
koppardaler at indragas eller utsändas är en betydelig
summa, och om cassabehållningen hade varit värkeligen
4 3/4 millioner, såsom påstås, är summan ännu betydeligare
på Stockholms beurs, hvarest några 1 000 rd. äro esom oftast
befundne at hafva uphögt eller nedsänkt coursen. Således är
påtageligit, at om vexlar hade varit at tilgå och associerade
hade uti remitteringen förhållit sig annorledes, än de gjordt,
hade de med största skäl kunnat tiltalas för hafva tilskyndat
kronan stor skada, icke allenast uti coursen för deras egen
fordring utan ock för de ytterligare remisser, sorn ett ständigt
penningekräfvande krig gjorde större och mer påträngande,
likasom de nu tiltalas hafva skadat kronan dermed, at de
intet hafva år 1758 afremitterat 5 millioner koppardaler,
och bägge tiltalen kunna med lika skäl grundas derpå,
at i följe af contractet hade de at vänta är sättning från
kronan.
6:o. At den här för växlarne influtne valutan blef liggande
11
i cassan fruktlös, stod icke at förekommas, emedan ändamålet
af Växelcontoiret icke var at skaffa kronan pengar hemma i
landet utan pengar utomlands, och sådan valuta borde ligga
orubbad til hands at kjöpa remisser, när de kunde ärhållas.
Om desse peningar hade varit använde på något sätt för
fruktbarhets skuld och remittering derigenom blifvit försummad
at göras, när tilfälle sig yppade, månne associerade hade
då kunnat undvika ansvar?
7 :o. Den anmerkte dryga skillnad emellan ballancen til kronans
gravation efter de 2i:ne första årens bokslut och den
summa, som efter 1761 års liqvidation utbetaltes, har väl sin
uprinnelse ur roullancen, men derföre kan den icke läggas associerade
til last, ty de hade på egen credit trasserat förutnämde
2 millioner rd. och satt sig i sticket för sådan summa,
och innan liqvidation skjedde, kunde kronan icke undgå
at vara vederhäftig för dem, tils en hvar utländsk creditor för
capital och kostnad fått full betalning i samma mynt, som
han utgifvit, utan afseende på cassabehållningen. Dock der
bevisligit är, at associerade hade år 1758 kunnat få växlar för
hela cassabehållningen utan at upjaga coursen och minska
växeltilgången för kronan och för dem, som contractet visar
hafva varit förnämsta objectum för regeringens omsorg, då
hafva de bordt och böra såsom syslomän vidkännas den anmerkte
differencen. Men de tyckas vara nog frie för sådane
bevis, ty fastän år 1757, då de sjelfve drogo 38 millioner d:r,
tilgång då funnits för 33 millioner dahl:rs remisser, följer
dock icke deraf, at år 1758, då deras operation uphördt, 4 1/2
million koppardaler kunnat lika lätt remitteras; utom det at
associerades hemställande til regeringen visar omöjeligheten
af ändamålets vinnande och orsakerne dertil, har Expeditionsutskottet
vid deras påminnelser intet annat kunnat anmärka,
än at rätta och egenteliga operationstiden för associerade
var uphörd med nyssnämnde hemställande; hvilcket likväl
alts intet bevisar; och at de kunnat nyttja samma utväg
mot det sista Växelcontoiret, som det förra sades hafva brukat
mot dem, men det som förut ansågs för lastbart, kunde
ej blifva lofligit efteråt, än mindre som de agerade för kronans
räkning och kronan då skulle genom dem hafva arbetat
emot sine egne til coursens fällande gjorde anstalter. Icke heller
bevisas lätt tilgång til växlar år 1758 deraf, at växelresourcen
det året skall varit ökad genom de franska subsidierne,
12
utan vederspelet bevises desto kraftigare deraf, at det nya
Växelcontoiret sådant oaktadt icke kunde styra coursen utan
måste låta den gå up i afsigt at locka fram växlar. Den anmerkte
skillnaden uti coursen af 5 1/2 d:r för alla åren tilhopa
talar ock til associerades försvar, ty när den blef så hög,
oaktat deras försigtighet at ej göra starkare remisser i sänder,
än växeltillgången tålte, til hvad högd skulle den icke
gådt, om de förhållit sig på sätt, som nu påstås de borde göra?
Härjämte torde tagas i öfvervägande, hurudan fölgden hade
blifvit, om the utan befallning hade för mer eller mindre del
af cassabehållningen upkjöpt jern eller andra effecter, när
remisser ej kunde göras, ty frågan blir först, om och huru
creditorerne varit dermed belåtne i stället för remisser, ty sådant
fordrar tid och är allahanda äfventyr underkastat? Sedan
för hvars rek. skulle hafva gådt, om förlust hade händt
på priset eller på kjöpare? Och sist om icke ett up jagat pris
på varor och fragter hade blifvit en oundvikelig fölgd af sådan
handel och ökat dyrheten, och om icke all förväntad förmon
hade kunnat derigenom försvinna?
8:0. Förnuftiga anstalter böra fördenskull ej dömas efter
mislyckade utgånger, ännu mindre på grunder, sorn ej stödja
sig på then lagliga säkerheten, enhvar bör äga om sin ägendom;
ty ehuru uplåning af pengar eller instickande af egne
medel för kronans resterande skuld tyckas vara nämde på
det sättet, at associerade hade haft tilfälle bevisa sitt nit för
kronans bästa, om etthera hade skedt, så har likväl derpå blifvit
grundad en uträkning til at visa, huru i brist deraf kronans
skuld är blifven 100 p:cent högre, än den kunnat vara,
och efter hvilken uträkning associerades skyldigheter tyckes
nu obilligt mätas.
9:no. Ehvad slutsats som må dragas af deras hemställande
til Rådet, til at visa oriktigheten af deras hushållning med remissernes
fördröjande i väntan på en fallande cours, dock
som de orden fallande cours torde gifvit endaste anledningen
dertill, så bör saken betraktas i hela sitt sammanhang, och
då lärer ej blifva svårt at finna, at deras väntan syftade på
den fallande cours, som förhoppades, från de til den ändan
fogade nya anstalter; men at den icke fölgde var icke deras
fehl, de hafva ej heller i sådan väntan aldeles uphördt med
remitteringen utan den gjordt efter hand, sorn tilfälle gåfvos,
utan at upjaga coursen.
13
10 :o. Nu ärkännes, at sedan associerade upsagt contractet
och begärdt liquidation och betalning, hade regeringen bordt
inställa växeloperationerne och genast liqvidera med dem om
deras fordran, men uti intet betragtande är tagit, at om liqvidation
hade skjedt, kronans förlust hade blifvit mindre, än
den blef och måste blifva genom en i brist af svar och betalning
continuerad roulence, i 3 1/2 års tid under en ständigt
växande cours. Månne icke regeringens skyldighet hade varit
at sådant förekomma genom skyndesam liqvidation och betalning?
I det stället varda associerade ansedde at icke hafva
upfylt sine skyldigheter efter allmänna lagen eller contractet,
fastän de såsom undersåtare och contrahenter ej kunde undslippa
sine förbindelser at äfven uti den ställning, de voro,
utföra den betrodde förvaltning på sätt och tid, som dem för
riket då syntes vara fördelaktigast; men på sätt, sorn deras
förbindelse nu förtydes, skulle de med lika skäl varit underkastade
den anmerkningen at icke hafva fullgjordt densamma,
om de än hade gjordt annorledes, än de gjordt. Ingen
kan dömas efter förut ogord lag, och ehuru kronan altid plägar
sträcka undersåtares skyldigheter nog långt, dock finnes
ingen sådan svensk lag, som binder den ena contrahenten vid
contract, änskjönt den andra det bryter. Associerade hafva
likväl icke derföre något eftersatt af sin skyldighet, ty åren
1758 och 1759 hafva de af cassabehållningen remitterat vid
pass 3 millioner koppardaler, hvilka fördelte på 24 månader
gjöra nästan 10 000 rd:r i månaden och således långt öfver
det, som plägar förstås, då man säger några tusende. Expeditionsutskottet
har derföre, då det gått ifrån Stora Deputations
begifvande och inskränkt associerades skyldighet at betala
utrikes skulden innom året 1758, ej under betänkande tagit,
at remitteringen skulle på det sättet stigit til nästan 20 000
rd:r i månaden, och huru derigenom bestyrkes, hvad som förut
af associerade blifvit anfört om coursens upjägande. Med
lika skäl hade af associerade kunnat fordras at utremittera
hela cassabehållningen på 1/2 el:r 1/4 år, då intet afseende
göres på det befarade coursens upj ägande eller på den villrådighet,
hvaruti associerade emot sin väntan sattes derigenom,
at de ej fingo svar på de af dem til Rådet ofta gorde
både muntelige och skriftelige förfrågningar och påminnelser,
under hvilken tid de ej vågade at göra någon så stark remittering
af vexlar, at man derför kunnat gifva dem skuld för
14
coursens stegring, i synnerhet i en tid då kronan dageligen
behöfde växlar för armeén.
11 :o. Hemställes til Riksens Ständers ömsinta behjertande,
at oaktadt hvad de associerade lidit genom den utom deras
förvållande misslyckade operationen, hafva de icke allenast
vid liquidation låtit falla en betydande del af deras rättmätiga
fordran utan ock efter 3 1/2 års väntan på denna liquidation
måst åtnöjas med obligationen på lång tid i stället för
redbar betalning. At de vid liqvidation påtagit sig allena svara
för utländska skulden och at de derigenom på banqveroutter
redan förlorat öfver 1 100 000 d:r k:rmt, som de kunnat
undsluppit, om de fått liqvidation och betalning efter contract
i sin ordning, och i anseende til det, som nu är händt,
äro de ansatte af borgenärerne, så at de hafva måst anhålla
om domstolens beskydd.
At hafva för egen credit och rörelse roullerat med cassabeholdningen
lärer vid närmare eftersinnande befinnas vara
dem desto mer oförtjent tilvitt, som nu ej annat lärer kunna
påstås, än at de enl:t contractet efter bästa vett och tidernes
omständigheter hafva rättat operationerne och brukat all
möjelig försiktighet och sparsamhet, men at desse orden äro
förtydde efter misslyckade utgånger och icke efter den mening,
som de contraherande böra anses at hafva haft vid contractets
ingående.
12. De särskilte puncter, hvaraf uträkningen består, förfalla
väl, när hufvudqvaestion om återbäring uphörer, som till
förhoppandes är från Riksens Ständers rättvisa; men at änskjönt
900/m. d. toges utur cassan och förvandlades til länebancosedlar
och desse utsändes til Stenglin såsom säkerhet,
denne summa dock skall anses vara i behåld i cassan til at
derefter få göra roulencekostnaden desto mindre, lärer icke
befinnas hålla stånd efter dageligt bruk i slika fall. Och ehuru
ännu icke tyckes vara afgjordt i rättvisan, at hvad lagen stadgar
om bolag kan lämpas til associerades contract med König,
doch lätt vara at så vore, så böra de sättas i stånd at kunna
njuta den rätt och säkerhet, sorn de ägde hos honom, när liqvidation
skjedde; ty då var König solvendo och associerade
förlitade sig derpå, at hvad Ständer hade gjordt, kunde icke
af Ständer omgjöras, altså kunde de icke då tänka sig behöfva
vidare omhugsan om säkerhet hos hvarannan. Men at, sedan
König gjordt banqverout, begärt proclama och fatalierna
15
äro förbi för associerade at bevaka sin rätt emot honom, blifva
gjorde ansvarige för hans andel i bakräkningen, kan aldrig
förenas med Riksens Ständers rättvisa.
Hvad vidare härvid kunde vara at erhindra, är tilräckeligen
utfört uti sielfva königska vexelcontoirsassocierades
trykta skrifter, förklaringar och sista memorial til Riksens
Höglofl. Ständer såväl som uti Lagmans Friherre Reuterholms
Stora Deputationens betänkande medföljande särskilte
voto, i anledning af hvilket alt, såväl som af hvad jag här i
ödmiukhet anfört, jag hyser det fulla förtroende til Höglofl.
R. o. A:s rättvisa, at de af ömhet för redelige medborgares
rätt och derpå grundade välfärd afslå det nu i fråga varande
Riksens Höglofl. Ständers Stora Deputations betänkande. Utbedjandes
jag mig at äfven med detta mitt ödmjuka memorial
få vända mig til de öfrige respective stånden. Stockholm
d. 27 Januarii 1766.
Clas Alströmer.
3.
Översten greve Bengt Gustaf Frölichs diktamen om königska
växelkontoret.
(Bil. till prot.)1
Protokollet sid. 18.
Ad protocollum.
Hos Höglofl. R. o. A. kan iag ej undgå berätta, at vid det
iag uti stilhet för mig sielf genomläst Königska associerades
til Riksens Höglofl. Ständers plena ingifne memorial och jemfördt
deras uträckningar emot dem, som Stora Deputationens
Expeditionsutskott låtit författa, har iag funnit deruti så anstötelige
utlåtelser emot sielfva deputationen och oricktige
räkningar vara författade, at jag såsom ordförande af Stora
Deputationens Expeditionsutskott, och den der i nogaste måtton
har mig denne sak bekant, skulle vara för mycket eftergifven
af mine skylldigheter, om iag icke gofvo R. o. A. til
-
1 Tryckt 1766.
16
känna de fel, som visa sig uti associerades skrifter och äro af
följande beskaffenhet.
Hvad beträffar associerades uträkning n:o 1, hafva
l:mo associerade däruti uptagit 1757 års boksluts balance
til 7 007 0-83 dr 14 öre k:rmtt. Stora Deputationens Expeditionsutskott
visar denne balance varit i daler kopparmyntt
icke mera än 6 150 628 d. 4 öre. Stora Deputationen grundar
sitt utdrag på associerades böker, deras värkeliga skulld til
utlänningen uti speciemynttsorler den sidsta December 1757,
deras värkeliga tillgång uti bancosedlar per cassa och fordringar
samma dag samt enligit den cours, hvarföre associerade remitterat
och trasserat och, som de tryckte prixcouranter visa,
varit den sista December 1757. In summa altsammans är fotadt
på oomstötelige skjäl och bevis. Associerade åter grunda
sin calcul på en dicktad cours, som är 7 1/2 mk. större, än
den varit den sista December 1757; i anledning hvaraf kronans
andel uti utrikesskulden, reducerad til riksdaler, blir efter
ett sådant räkningssätt större, än den realiter var. Associerade
hade så mycket mindre bordt låta trycka en sådan på
osanna grunder sig fotande uträkning, som Expeditionsutskottet
uti dess extractum protocolli den 30 November 1765
tydeligen sagdt, at 1757 års bokslut, hvad cour sen angeck vid
balancens afslutande, är oriktigt. Associerade hafva lika så
litet skjäl at calculera 1757 års balance efter 57 mk. cours, ty
sådan var den först 4 månader efteråt, som om kronan ville
påstå, at calculen borde ske efter 47 mk., som coursen var 15
månader efter den sidsta December 1757. Man må undra,
hvarföre associerade icke lika så giärna calculerat efter 108
mk. cours, som den var i December 1762, så hade kronans
skuldsaldo ännu blifvit öfver 100 :de procent större. När således
grunden, hvarpå associerade bygdt deras calcul, är falsk,
så är ock hela uträkningen oricktig.
2:do. Hafva associerade begådt ett annat groft fel. Utdraget
af associerades böcker, sorn Expeditionsutskott låtit
författa, visar, at värkeliga betalningstillgångar voro
4 757 848 d. 18 öre, men associerades utdrag innehåller allenast
3 836 820 d. 3 öre. Man vill här tillägga de 000 000 d. för
lånebancocapitalet, hvarom nästa punct visar beskaffenheten,
så differerar ändå 21 028 d. 15 öre. Desse 21 028 d. 15
öre, som i sanning voro en tilgång, hafva associerade i det
stället genom sitt calculationssätt giordt til kronans skuld,
17
reducerat den til rd:r och derpå sedan beräcknat interesse
uti 3 år och 5 månader sig til godo. Ingen annan än desse associerade
skulle vågat -sig at inför rättvisa och uplysta Ständer
framkomma med ett sådant försök. En och hvar lärer
häraf kunna sluta, hvad besvär det varit at få detta liquidationsmål
i full dager, ty slika försök hafva under förhören
varit många, hvarmed Expeditionsutskottet likväl öfversedt,
men nu torde det så myket mindre böra tålas, som associerades
afsigt varit at gifva Stora Deputationens giöromål för
hela publiquen offentelig dementie.
3:tio. Utom förberörde tilgång, som blifvit förvandlat til
kronans skuld, hafva associerade på lika sätt afdragit cassabehållningen
900 000 d., som är en summa, hvilken associerade
förut utaf bancotransportsedlar förvandlat til lånebancosedlar
på daler kopp:rmtt och pantsatt hos Stengelin i
Hamburg. Jag medgifver, at associerade icke kunnat kiöpa
vexlar för detta lånebancocapital, så länge det stod i pant,
men som de hade 3 gånger större -summa dessutom i transportsedlar,
så var det deras skylldighet at för så stor summa,
som lånebancocapitalet stod i pant, afbetala sin skuld
hos Stengelin, återtaga panten, förvandla den til bancosedlar
igen och derföre kiöpa effecter eller vexlar at betala de andre
utlänningarne med, så långt det räckte. Men at nu visa associerades
ofog uti calculationssättet, så vill man supponera,
at lånebancocapitalet bordt af dragas och följackteligen kronans
utrikes skuld varit så mycket större, i riksdalrar efter
en viss cours. När man sedan uträknar samma riksdalrar
med interesse i specie til den första Junii 1761 och då förvandlar
altsammans til daler kopp:rmt tilbaka, så bör först
afdragas 900000 d. k:rmtt, som det året genom lånebancocapitalets
återtagande kom associerade tilgodo, innan man
utsätter differancen eller kronans tilökte skuld genom denne
onödige credit. Men sådant hafva associerade uti sin
calcul aldeles obefogat förbigådt, hvadan denne deras uträkning
allenast härigenom lyser med ett saldo af 900 000 d.
större, än det vara bör, efter deras egen grund til calculationssättet.
Detta fel hafva associerade äfve[n] begådt såväl uti calculationen
n:o 2 som n:o 4, uti hvilken senare de likväl
giordt samma capital uti rd. efter 345 000 dr k:rmtt mindre
i anseende därtil, at de i Maij månad 1757 fingo lyfta desse
18
345 000 d. utur Vexelbanquen, men med resten eller 555 000
d. hafva de förfarit på lika sätt.
Beträffande moträkningen n:o 3 hafva
1 :mo associerade begådt et fel in debito, i det de icke uptagit
de ur Banquen år 1761 uttagne 900 000 d. för lånebancosedlarne.
Associerade hafva uti räkningens credit och
calculationen öfver kronans utrikes gäld dragit 900 000 d.
utaf cassabeliållningen och förvandlat den til kronans skuld
uti rd., men sorn denne behållning icke kan försvinna i luften
eller längre vara borta, än til dess lånebancosedlarne
återtogos och transportsedlar derföre i Banquen upburos;
altså hade desse 900 000 d., om räkningen eljest skall bli
ricktig, bort debiteras. I följe hvaraf et saldo upkommer in
credito kronan til faveur, i det stället kronan nu genom ett
felacktigt räkningssätt giöres skyldig.
2i:do. Hafva associerade felat dermedelst, at de in credito
affördt det interesse till 69 163 d. 28 öre, som de på förrom -  rörde lånebancocapital upburit. Stora Deputationen har väl
efter närmare öfvervägande tilstyrckt, att associerade skulle
få behålla detta interesse, efter kronan icke kunnat kännas
vid roulancekostnaderne för den utrikesgälden, hvarföre lånebancocapitalet
var pantsatt. Men associerades moträkning
uptager saken tvärtom; ty kronan är uti denne räkning påförd
roulancekostnader för samma capital; i följe hvaraf
kronan ock bordt godtgiöras men ej belastas med det interesse,
som panten af sig kastat. När nu altså 900 000 d. blir
uti associerades så kallade moträkningsdebet tilökt, och
69 163 d. 28 öre utur credit uteslutit, så upkommer et saldo
kronan til godo af 105 103 d. 17 öre capital utan interesse.
Detta är anfört at visa, det associerade jemväl med konstlade
räkningar nu åter på nytt sökt hielpa sig fram, utom
det at deras fordringsgrunder, hvarpå räkningarne sig stödja,
äro oricktige, hvilka sedermera af mig icke tarfva någon
annan eller vidlyftigare vederläggning, än Riksens Höglofl.
Ständers Stora Deputation och dess Expeditionsutskott redan
giordt samt Hr Baron och Kammarherren von Essen uti
särskilt memorial så värdigt som omständeligit utredt.
Man kan med skjäl säga, att associerades upförande från
början til slut utvisar den största kallsinnighet af medborgare
mot fädernesland och sidvördnat emot regering och
högsta magten, som man af historien och handlingar kan
19
inhämta. Men här uti utskottet, hvarest denna deras vexelstyrelse
och pretentioner blifvit granskade, visat dem all ömhet
och möijelig välvilja. Man har tillåtit dem få afgifva
flere så muntelige som skreftelige förklaringar, än lagen tillåter
någon part, det må vara vid högre eller lägre domstolar.
Man har aldrig nekat dem upskof, då de sådant begärt,
aldrig vägrat dem tilgång til böckerne, när de sådant anmält,
ehuru de ej tilhöra associerade utan kronan, som är
principal och redofordrande samt har för många millioner
ingen annan valuta fädt än desse papperslappar. Man har
häldre velat tilstyrka en för kronan drygare än vanlig liquidationsgrund,
på det de skulle däraf lära at känna och vörda
Riksens Ständers ädla tanckesätt, som häldre mildrar
med brottslige än följer lagens yttersta stränghet; men ändå
hafva de oförsynt klagat öfver förhastande och uppenbarligen
sagt osanning, att de icke fädt tilgång till böckerne. Stora
Deputationen tog sitt beslut den 10 Decemb. och den 12
därpå fingo de, som deras originalquittence utvisar, åter låna
böckerne, dem de flere gångor förut haft hos sig under denne
tiden, utom det at de nu 9 1/2 år ständigt legat under
deras egit förvar.
Det är intet nog, at de inför Höglofl. Riksens Ständer vågat
anföra insimulationer mot dess Stora Deputation och
dristat gifva moträkningar, som äro oricktige och innehålla
helt annat än deras egna böcker, samt hvad deputationen
derutur låtit extrahera, lika som Stora Deputation med felaclttige
berättelser velat leda Riksens Höglofl. Ständers plena
bak ljuset. De hafva och låtit trycka samma skrifter och dem
i allmänheten utspritt, i hvad annat afseende än at upväcka
misstroende til Ständers giöromål och til dess ledamöter,
som likväl med så mycken oväldughet handterat denna saken
och så tilsägandes steg från steg måst truga sanningen
fram ur mörckret.
Desse gärningar äro sådane, at, ehuruväl med allra största
ömhet iag ej annat kan än i följe af min delaclctighet uti
Stora Deputationens Expeditionsutskotts giöromål påstå den
rätt, som Sveriges lag, vår regerings constitution och hvar
ärlig mans klandrade redlighet kräfver af rättvisa och
macktägande Ständer på et sådant sätt, at publiquen må finna,
det Stora Deputationen haft rätt men desse brottslige
medborgare orätt. När lagen vinner sin kraft, då det behof
-
20
ves, såsom nu, är det väl bestält uti en fri regering, men
skulle sielfsvåld få tygelfritt rasa, kunde sådant ej annat än
skaka grundvalarne af vår sälla lagbundna frihet.
B. G. Frölich.
4.
Lagmannen friherre Gustaf Gottfrid Reuterholms diktamen
om königska växelkontoret.1
Protokollet sid. 24.
Angående den emot det Königske Växelcontoiret föreslagne
nya efterräkningen har jag redan tagit mig den friheten
at inför Höglofl. Riksens Ständer så omständeligen utföra
mine välmente tankar, at jag öfverflödigt skulle anse något
vidare derutinnan tillägga, så framt icke den ovanlige vederläggning
af mine yttrade tankar, sorn hos Högl. R. o. A. blifvit
ingifven och sedermera på trycket utfärdad, mig dertil
nödsakade.
Min afsigt är dock icke at til efterfölgd nyttja et exempel,
som jag finner fast litet tjenligit at styrka den moderation
och aktning, som imellan riksdagsmän i gemen, men i synnerhet
riddersmän, är så angelägen at bibehålla, den endrägtighet
och kallsinnighet, som bäst anstår dem, hvilke hafva
hela rikets vigtigaste värf at skjöta.
Jag utbeder mig allenast tilstånd at få förklara några omständigheter,
dels mig personligen rörande, dels som höra
til sielfva hufvudsaken.
l:o. Har jag aldrig på något ställe uti mitt criticerade voto
sagt, det associerade bestält alt ifrån sig på bästa vis. Ej eller
tror jag det med rätta derutur kunna concluderas hafva varit
min tanka, för hvilken jag i öfrigit ingen menniska på
jorden finner mig redo skyldig. Men det har jag sagt, och det
blir jag oföränderligen vid, at det blifvit et farligit prsejudicat,
som flere år efteråt, vid förändrade tider och conjunc
1
Originalet saknas. Återgivet efter år 1766 tryckt exemplar, med titel:
Lagmannens Högvälborne Herr Baron Gustaf Reuterholms dictamen til
protocollet hos Höglofl. Ridderskapet och Adelen d. 1 Febr. 1766 rörande
Königs och des associerades växelcontoir.
21
turer, pröfning och dom skall öfvergå en undersåte öfver
hvad han bordt veta och förstå uti tilfällen, där tydelig föreskrift
saknas.
2: do. Sedan Höglofl. Stora Deputationens betänkande hos
Riksens Högl. Ständer blifvit upläst och af trycket utkommit,
kan ingen okunnoghet om sakens rätta sammanhang
existera eller någon annan sätt jas bakom ljuset än den, som
häldre vil låta sig inbilla af private, obeviste och kanske
äfven mindre grundade berättelser än stödja dess omdöme
uppå en så respectable deputations grundeliga deduction af
hela sakens beskaffenhet och förlopp, hvaruti förmodeligen
ej något lärer saknas, som dertill egenteligen hörer och til
ärforderlig uplysning tjena borde.
3:o. Uti mitt senare memorial har jag med calcule bevist,
at mig icke undfallit, huru betydelig cronans förlust af den
königske växeloperationen varit. Men uti mitt hos Höglofl.
Deputationen aflemnade voto hade jag allenast fäst min upmärksamhet
på jämnförelsen imellan detta och de andre
växelcontracters beskaffenhet; i hvilket afseende mine brukade
ordalag icke lära finnas olämpelige.
4:o. Uti de tryckte rådsprotocoller af den 19 och 20 Nov.
1756 finner jag väl Rådkammaren hafva påsyftat at genom
detta Växelcontoir förekomma, det coursen ej måtte stiga
öfver 43 mark, men at associerade sig förbundit en sådan
åstundan upfylla, kan jag hvarken af dessa protocoller eller
det med dem sedermera slutne contract aftaga. En actors
misstag i påståenden vinner ibland ursägt; men en god domare
må icke döma efter andras eller egen åstundan utan
endast hålla sig vid tydeligit förord eller beskrefven lag.
5:o. När principen är häfven, förfalla ock alla derå fotade
eonclusioner. Det allena står fast, at som meranämnde contract
äfven i anseende till tiden var indeterminerat, så hade
det stått uti regeringens magt at detsamma upsäga, så snart
roullancen öfverskred det calculerade quantum af 3 a 400 000
r:dl. om året, hvilken missräkning til intet gjorde den i åberopade
rådsprotocoller calculerade besparningen. Men när
regeringen tvärtom genom hvarjehanda förmåner upmuntrade
associerade at dermed fortfara, ser jag icke, huru det
kan dem til last läggas, at de låto sig dertil förmå, mindre at
dem kan förvägras det fulla skadestånd, som dem genom
contractet var lofvadt.
36—580121
22
6:o. Hvad Hr Wittfoths salthandel med cronan, deltagande
uti cronolotterierne, lån åt cronan på tunnor guld, commission
af kopparförsälgning m. m. beträffar, är sådant dels
aldeles nya, dels blott af hörensagen otydligt bekante ämnen,
de der så mycket mindre lära med det förevarande hafva gemenskap,
som de eljest ofelbart borde finnas uti Högl. Deputationens
betänkande med tilförlåtelige omständigheter utredde.
7 :o. Vid den här nu munteligen gjorde anmärkning, at
somlige af de königske associerade varit brukade dels såsom
ledamöter uti Secrete Utskottet vid förbigångne riksdagar,
dels som fullmägtige uti Riksens Ständers Banque, kan jag
icke undgå ärindra, at under hela deras växeloperationstid
ingen riksdag infallit och at detta contoir med Riksens Ständers
Banque ej haft någon gemenskap eller afhandling.
8:0. Öfver den frågan, om associerade på lika sätt, sorn
Grosshandlaren Peterson i kiermanslte växelsaken vederfarits,
måge få njuta det förord til godo, hvarunder de accederat
til det imellan regeringen och H. König slutne contract,
nemligen för vissa utstakade delar, har jag föga at tillägga,
hvad jag uti mitt särskilte voto redan yttrat.
Så ovedersägeligit det är, at en och hvar af associerade åtagit
sig at upfylla de skyldigheter, König sig och dem tilbundit,
så ovedersägeligit är ock, at han ingen magt ägde at dem
annorlunda eller vidare binda, än så långt de det sielfve
samtyckte, och det var allenast til en siettedel för hvar.
Ehuru König anmälte i Rådet, at han hade associerade;
ehuru han värkeligen förut kunnat samrådas och afhandla
om vilkoren med desse eller andre personer; ehuru Wittfoth
kunnat tjena honom med renskrifvande, ja, ock om det
varit med upsättande af contractet; så låg dock efter lag
däruti ingen förbindelse; så länge han ej telenät sit namn
eller åtminstone med handslag i vittnens närvaro inskränkt
sin frihet, stod det uti hans magt at aldeles afhålla sig ifrån
et äfventyrligit bolag, fast mera at det icke annorlunda än
med nödigt pröfvat förbehåll ingå.
Dock jag håller öfverflödigt at flere ömmande considerationer
i detta ämnet anmärka. Mitt på upriktig öfvertygelse
grundade vördsamme memorial förmenar jag med så lag
och billighet likmätige skäl vara befästat, at jag af Högl.
R. o. A:s ädelmod och ömhet om medborgares lagliga rättig
-
23
heter, hvarutom det rikaste samhälle snart måste uplösas
och förstöras, säkert förväntar, det uti sielfva hufvudmålet,
som på så oändeligt många sidor kan anses, det mildaste utslag
hälst väljes, då vidare fråga om associerades mer eller
mindre delaktighet af sig sielf förfaller.
Gustaf Reuterholm.
5.
Översten Fredrik Jakob Nordencreutz memorial om komedier
och maskerader.
(Borgarståndets arkiv 1765—1766. Vol. 9, fol. 565.)
Protokollet sid. 73.
Ödmjukt memorial.
Sedan det Högvördige Prästeståndets föreställning till de
andre stånden angående skådespel blifvit icke allenast genom
trycket kundgjord utan på marknader kring hela riket
kringspridd, så kan väl ett sådant extractum protocolli icke
annat än förorsaka upmärksamhet såväl hos de andre tre
stånden som hela allmänheten.
Innan jag utlåter mig öfver sjelfva skriftens innehåll, kan
jag icke undgå
1 :o at göra den anmärkningen, huru denna ovanliga methoden,
at ett stånd genom trycket underrättar allmänheten
om sitt enskildte beslut i ett mål, sorn kommer an på alla
fyra ståndens skärskådande och afgörande och, innan dess
ämne hunnit öfvervägas och pröfvas, tyckes hafva anseende
af at Prästeståndet genom ett förut påsyftat vinnande af allmänhetens
medhåld trodt kunna sätta sig i en förmon, som
nödvändigt skulle draga de andra stånden in i deras afsikt.
Ett prsej.udicat, som gjör inbrott i Ständernes frie deliberationer,
försvagar den rättighet, som Ständernes deputerade
hafva af sine committenter, hvilka uti deras händer hafva så
nedlagt sitt förtroende, at de icke kunna befatta sig med något,
som hörer till Ständernes afgörande, och ändteligen gifver
denne methoden gemene man anledning at genom så till
sägandes anbeden allmän röst, utan at hafva sig en saks skäl
24
pro et contra bekandta, influera på Ständerne och likasom
hålla nied i styret.
2:o. Hvad sjelfva skriftens innehåll i gemen angår, så lärer
man med lika många skäl, som nu emot skådespel äro
anförde, kunna visa, at the äro mera gagnelige och loflige.
3:0. Men i anseende till ställningen af denna skrift måste
det falla alla menniskor i ögonen, at sedan Prästeståndet afmålat
skådespel såsom både i afseende på seder och hushållning
skadeliga, såsom tidzfördrif, de der både emot religion
och anständigheten äro stridande samt till goda seders befrämjande
böra vara banlyste; så hemställer samma stånd,
om de icke måga tillåtas för Kongl. Maij :ts enskildta nöije
och för Thes Kongl. Hof, då det likväl för alla Dess undersåtare,
som icke höra till Hofvet, vill hafva dem vid plikt
förbudna. Häraf följer nu, antingen at skådespelen i Prästerskapets
egen öfvertygelse icke kunna vara så förderfvelige,
som de i denna skrift afmålas och påstås vara; eller ock
at i stället för at Prästerskapet borde efter sin skylldighet
på anständigt sätt upmuntra Kongl. Maij:t at förelysa sitt
rike med christeliga exempel, hvartill det nogsamt vet, at
han är mycket benägen, så aflemnas han till et dyrt ansvar
för Gud, och tillika framsticker ett orimligt smickrande.
Vidare då dem till Hans håfstat hörande personer äfven
förunnas frihet at genom ett i Prästerskapets tycke upgifvit
hedniskt nöije försynda sig, så lemnäs de också till sitt öde,
hvilket icke kan förenas med Prästerskapets åliggande nit
och själavård.
Ytterligare då alle andre vid plikt förbiudes at vid sådane
tillfällen vara Hans Kongl. Maij:t följaktige, så är sådant
sällsynt och med den konungsliga högheten mindre öfverensstämmande,
emedan påfölgden blir, at Kongl. Maij :t med
Dess Kongl. Familia och hofstat anses som mindre värde
kyrkans vård och emellan dem och de förbudne blir ett
schisma, först ecclesiasticum och sedan politicum.
I anledning altså af alt föregående underställer jag Höglofl.
Ridderskapet och Adelen ödmjukeligen, huru tillräckelige
botemedel kunna upfinnas emot de skadelige intryck hos
allmänheten, som oftaberörde skrift kan åstadkomma, och
huru Kongl. Maij :t med Thess Konungsliga Familias höghet
må kunna soutineras emot vidriga omdömen om dess regelbundhet
och varsamhet för elaka exempel.
25
Jag anhåller allenast ödmjukeligen om lof at få låta trycka
detta memorial till allmänhetens underrättelse.
Stockholm d. 14 Februarii 1766.
Nordencreutz.
6.
Major Abraham Henrik Ulfvenklous memorial om manufakturkontoret.
(Prästeståndets arkiv. F. 76. N. 136.j1
Protokollet sid. 85.
Ödmiukt memorial.
Vid genomläsandet af de särskilta vota, sorn åtfölja Riksens
Höglofl. Ständers Handels- och manufacturdeputations
betänckande angående Manufacturcontoirets uphörande, har
jag funnit åtskillige omständigheter deruti anförde, öfver
hvilka jag utbeder mig Riksens Höglofl. Ständers tillstånd
få erhindra.
Att den anmärckning, som hade Riksens Högh Ständers
Handels- och manufacturdeputation eij bordt yttra sig i detta
måhl, förrän Riksens Ständer afgjordt den generelle frågan
om samtel. Riksens Ständers värck, redan förfallit genom
det faststälte beslut, att alla dess värck, utom Ranquen,
skola uphöra och deras gjöromål vidtagas af de ordinaire
rikets värck, med hvilcka gjöromålen hafva närmaste gemenskap;
härom är ock redan underdånig skrifvelse till
Hans Kongl. Maij:t afgången enl:t Riksdagstidningen n:o 91.
Som således qusestio an redan är afgjord, så fäster jag mig
nu allenast vid qusestio quomodo.
De särskilta vota förmena, att i betänckandet så litet skall
vara utredt, huru och på hvad sätt manufacturärenderne af
Kongl. Commercecollegio för framtiden måtte kunna bestridas,
så att, om ingen annan utstakning gjöres, vården och inseendet
öfver manufacturhushållningen skall blifva stäld på
en osäker och äfventyrlig fot samt ombytet af förvaltningen
förorsaka manufacturernes vanmagt. Om detta syftar på det
1 Även i Allegater II, sid. 287.
26
inseende, Manufacturcontoiret tillförene haft, som sträkt sig
till fördelning af manufacturfonden emellan fabriqueurer
under titlar af låhn, förskotter, premier m. m. efter föreskrefne
författningar, samt att tillse, det den eller de, som
fädt något af manufacturfonden, fullgjorde dess förbindelse,
så är redan större delen af desse gj öromål försvundne, sedan
alla lån och förskotter samt större dehlén af de för detta beviljade
prsemier vid sidstl. riksdag uphördt. Utredandet af
räkenskaperne för den framfarna tiden vid rikets ordinaira
räkenskapsvärck, sorn är Kongl. Cammarrevisionen, är fördenskull
med äfven så goda skjäl föreslagit, som att manufacturärenderne
hädanefter skötas af Kongl. Commercecollegio;
ty
manufacturernes vård och inseende består efter min tancka
oförgripeligen deruti, att fabriquesinrättningar priviligeras
på det för hvarje slögd tjenligaste ställe; att fabriquesidkare
skyddas vid de dem förundte förmohner; att lag och
rätt dem emilian skipas efter hallordningen och andra författningar;
och änteligen, att fabriquerne befordras till en
vig och lönande afsättning.
Detta alt har af ålder, både efter 16&1 och 1723 årens instructioner,
tillhördt Kongl. Commercecollegium och äfven
i the egenteligaste delar alt hittils blifvit af välbemälte collegio
bestridt; det endaste af denna fråga, som ännu synes vara
outredd, är fördenskull, huruvida gjöromåhlen i Kongl.
Commercecollegio kunna ökas eller minskas genom Manufacturcontoirets
uphörande; därom lärer vara ganska svårt
dömma, innan deputationen fädt afvachta Riksens Höglofl.
Ständers godtfinnande så öfver betänckandet qu*stionis som
de öfrige dermed gemenskap hafvande, samt i följe deraf utstaka
genom project af ett reglemente förvaltningen för
framtiden, hvilcken lär egenteligast komma att bestå uti de
ännu bibehållande premier och interessens utassignerande,
hvilcka gjöromåls ökande eij kan blifva så betydande som
contoirets stat för denna svaga fond onereux.
Jag instämmer till delen med de särskilta vota, som ömmar
fabriquerne och äfven Manufacturcontoirets betjente;
men om det tages för afgjordt, att manufacturer eij kunna
bestå utan någon skähl. uppmuntran, så ser jag ej gjörligheten
att af den fond, sorn framdeles kan blifva att tillgå,
bibehålla en stat, som nu för tiden består in alles af 28 per
-
27
söner med 7 312 1/2 rd:rs lön eller efter 70 m:rs cours 41 489
d:r 18 2/3 öre s:rmt, samt erlägga erforderligt intresse och
dessutom betala de premier och upmuntringar, sorn befinnes
oumgängelige. Denne consideration har eij lemnat hos mig
någon betänckelighet att önska, det Kongl. Commercecollegium
jemte den öfriga delen af dess åtgjärd till fabriquesinrättningarnes
bibehållande äfven måtte granska verification
till penningedispositionen enl:t den methode, som framdeles
lärer blifva derom föreskrefven, och det utan någon så ansenlig
tillökning, hälst jag eij funnit, at det åberopade hemställande
d. 31 Dec. 1764 skall afsedt annan slags tillökning
än en flyttning i tjenstfries ställen, som försvagar antalet af
de ordinarie ledamöter.
Men att manufacturcontoirsbetj eningen till ett antahl af
28 personer skulle efter det upgifne project placeras i Commercecollegio
finner jag så förfördelande, att jag eij kunnat
undgå ödmiukeligen remonstrera, hvad för en rubbning
och stagnation desse ämbetsmän af en så ymnog förstärckning
skulle utstå; och om de föreslagne löhners meddehlande,
tills contoirets betjening hinna genom laga vägar befordras,
skulle finnas af deputationen för ringa föreslagen,
ehuru den är i det nogaste jämnlik med deras vederlikar i
riksens collegier, blifver aldrig min mening hindra förtjente
medborgares bättre utkomst, så långt tillgången räcker; efter
deputationens tillstyrckande utgjör den 14 400 d:r s:rmt.
Skulle Riksens Höglofl. Ständer finna sig benägne derå någon
tillökning af manufacturfonden förordna, så torde det
vara angelägit först utröna, huruvida den kan blifva dertill
tillräckelig eller eij, samt i händelse den befinnes framdehles
för knapp, då hafva utstakadt, hvilcka utgiftstitlar skola
stå tillbaka, antingen Banquens intressens afbetalning eller
löner eller export- och andra prsemier, hvilckett deputationen
svårligen lärer kunna reglera, förrän fondens vissa utgifter
blifvit faststälte, och hvarvid den nogaste hushållning synes
högst nödig.
Detta mitt ödmiuka memorial anhåller jag få communicera
de öfrige respective stånden. Stockholm d. 22 Febr.
1766.
A. H. Ulf klou.
28
7.
Sekreta utskottets extraktprotokoll över greve Axel von Perseus
memorial om banken.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 133.
Utdrag af protocollet, hållit uti Riksens
Ständers Secrete Utskott den 24 Februarii
1766.
Af det memorial, som til Höglofl. Ridderskapet och Adelen
af Generalen Gref Axel Fersen skall vara ingifvit och i afskrift
Secrete Utskottet til handa kommit, sådant som det
härhos bifogas,1 angående det ämne, hvarom Secrete Utskottets
utdrag af protocollet under den 14 i denne månad förmäler
och om bancovärcket handlar, har Secrete Utskottet
inhämtat, huruledes i samma mémorial någre meningar influtit,
som på det ömmaste röra Secrete Utskottet samt ofvannämnde
dess afgifne berättelse.
Uti detta memorial anföres, att nuvarande Secrete Utskottets
upgifter om hushållningen med Banquen äro mindre trovärdige,
såsom olika emot de fordne Secrete Utskotters berättelse
om bancovärcket; att Bancodeputation sagt, det
framfarne Ständer velat förderfva och störta riket och dess
inbyggare i olycka; att Bancodeputation handlat på ett sätt,
sorn strider uppenbarligen emot regeringssättets art, Ständers
sielfständighet och aktning samt hvarje riksdagsman [s]
i grundlagarne förvarade säkerhet; att Secrete Utskottet upväcker
tvekan och misstroende hos allmänheten såväl til
Riksens Ständers styrelse som til Banquens existence; att
man utförer Ständer för de skadeligaste misstag til rikets
förderf af okunnoghet eller upsåt samt Banquen som ett ruinerat
värck; att genom Secrete Utskottets beskrifning böra
Riksens Ständer och alla Sveriges inbyggare förlora alt förtroende
för Banque och sedelmynt, hvilcket senare Bancodeputation
decrierat; att Secrete Utskottet ökar misstroende
till Ständers författningar, så ock Banquens misscredit, och
derigenom lägger kraftige och nya hinder i vägen för en nö
1
Se sid. 30.
A
29
dig rikets hielp. I anseende hvartil Generalen Grefve Fersen
anser nödigt, att Secrete Utskottet må anmodas att til Riksens
Ständers plena upgifva, om Banquen vid denna tid äger
någon styrcka eller icke, samt hvad biträde riket har att förvänta
af detta värck til rikets finance- och penningesystems
förbättring; samt att bancodeputerade upgifvit Banquen såsom
ett merendels förlorat värck, och att, om annorlunda
befinnes, de tre respective stånden, som garanterat Banquen,
böra betaga allmänheten den ganska eftertänkeliga impression,
som Secrete Utskottets beskrifning värckat på medborgares
förtroende för Ständer och för deras Banque med
mera, som detta memorial i dessa ämnen innehåller.
Secrete Utskottet skulle stiga neder ifrån den värdighet,
som tilhörer icke dess personer enskildt utan det i lagarne
hälgade rum, som genom Riksens Höglofl. Ständers förtroende
det vid denne riksdag är updragit, om Secrete Utskottet
skulle kunna föreställa sig, att en enda ledamot kunde
jäfva pluralitetens trovärdighet uti de mål, lag och regeringssättet
dervid bundit, då tillika tydeliga bevis och en
beklagelig landtkunnog erfarenhet den bestyrcker, hvarföre
ej heller Secrete Utskottet kan gå uti annan vederläggning
af ofvanberörde memorial, än den framlagde handlingar och
de i hvars mans hand varande bevis vid handen gifva samt
Secrete Utskottets ledamöter hvar och en i sine stånds plenis
kunna och ärna updaga.
Men då Generalen Grefve Fersen uti utförandet af dess
tankar i förrberörde ämne icke åtnöijt sig med den i rikslagarne
honom lemnade frihet att sin särskildta mening afgifva
utan dermed gådt så vida, att han förtydt Secrete Utskottets
betänkande utöfver dess ord och mening samt tilvitt Secrete
Utskottet att genom samma betänkande ej allenast hafva
kränkt regeringssättet utan ock Ständernes sielfständighet
samt hvarje riksdagsmans i grundlagarne förvarade säkerhet
med flere tilvitelser, hvartil Riksdagsordningen icke
lemnar en riksdagsman en oinskränkt och sielfbehagelig
frihet; hvilcket alt Gref Fersen så mycket mindre bordt tro
sig tilständigt att giöra emot detta Secrete Utskott, sorn han
sielf en helt annan agtning vill vindicera åt det, som förut
haft så olyckliga fölgder; hvartil äfven kommer, att bemälte
Grefve och General begär dt, det Secrete Utskottet måtte upgifva,
om Banquen äger någon styrcka eller ej, hvilcken se
-
30
nare upgift ej får påtänkas, mindre begäras, såsom en sak,
den Secrete Utskottet aldrig bör ställa i fråga och altid strider
emot lag, Banquens grundförfattningar och alla banquers
natur (ehuru förmögne de än äro), så länge de ärna
fortsätta deras consistance; altså kan Secrete Utskottet ej
undgå att af Riksens Ständers plena begära det skydd och
hägn, hvartil Secrete Utskottet uti regeringssättet och grundlagarne
är berättigat samt hvartil Riksens Ständers egen
värdighet gifver detsamma en oryggelig rätt, och det är mycket
mer, som det med hierta och siäl arbetat derhän att sätta
framför samtelige Riksens Ständers egna ögon, hvad forntiden
trodt vara endast några få medborgares höfva att se,
och hvilcket, om Secrete Utskottet äfven nu underlåtit att
upgifva, kunnat så länge fortgå, til dess ingen bot och räddning
öfrig varit och rikets kraft, utan att Riksens Ständer
ens fått veta dess tilstånd, borttynat och utmärglats.
Secrete Utskottet ber Riksens Ständer sielfve eftersinna,
om icke tilståndet blifvit så bortblandat, att få märckt, huru
rikets märg bortsmultit och styrckan thy frångått.
Då Secrete Utskottet för en sådan våda ej på annat sätt
kunnat rädda riket, gior Secrete Utskottet sig helt försäkrat,
att Riksens Ständer ömma så hårda och svåra tilvitelser,
som Secrete Utskottet tilläggas, just under det Secrete Utskottet
följt sin instruction och Riksens Sänders befallning.
Hvilcket genom utdrag af protocollet Riksens Höglofl.
Ständer hemställas skulle. Ut supra.
Ad mandatum
Christ. Lud. Holler.
Ödmiukt memorial.
Sedan jag med Höglofl. Secrete Utskottets betänkande af
den 14 Februarii icke kunnat i alla delar instämma och mig
uti Secrete Utskottets protocoll förbehållit min serskildte
tanka hos Riksens Ständer andraga, har jag trodt min vördsamma
skyldighet vara följande att frambära.
Bancodeputationens til Höglofl. Secrete Utskottet uppgifne
betänkande tycks hufvudsakeligen syfta derhän att i dagen
lägga:
31
1 :o. Huruledes Riksens Ständers och Secrete Utskottets
författningar uti bancovärcket, alt ifrån 1738, såsom rätta
epoquen af rikets olyckor, hafva varit byggde på origtige,
lagstridige och riket skadelige grunder, och
2:o att förre riksdagars bancodeputationer och bancofullmägtige,
Banquen till skada, fördt och förvaltat oeconomien
och
3:o att Riksens Ständers utgifne riksdagsbeslut varit i desse
delar ogrundade och fördt både konung, Riksens Ständer
och riket bakom huset.
Till att fullkomligen kunna döma angående det första momentet
är nödigt att efterse, huru banco-, finance- och handelsställningen
varit för 1738.
Om, för berörde tid, handel, idoghet och handaslögder voro
mer inskränkte, än de varit efter 1738.
Om en under främmande tvång liggande rörelse, sorn hållit
Sverige uti vanmagt och fattigdom, blifvit sedan 1738
afskaffad och sedermera vunnit lif och tilväxt.
Om krigstillfälligheter och annan inbördes oro förryckt
den jemna gång och sammanstämning, sorn Riksens Ständer
härutinnan påsyftet och rikets väl fordrat.
Om det smärre sedelmyntet, då det år 1745 utgafs, var
nödigt eller om det kunde undvikas, och i hvilka delar sedelmyntet
förbättrat riket och förvärrat dess finance.
Uti hvad slags rörelse det vara må, antingen enskilt eller
allmän, gifves icke mer än tvänne vägar att sätta densamma
i gång och att den upprätthålla, nemligen antingen redbart
mynt eller credit.
Sverige, hvilcket ej äger den åtkomst till silfver och guld
sorn ett Portugall och ett Spanien, är i den nödvändigheten
att söka dem genom dess inbyggares industrie och en med
rikets fördel förd handel.
Hvarcken väckes en gagnelig industrie, ej heller är en nyttig
handel möijelig utan penningar; men att den redbara
fond, som för 1738 fants i rikets rörelse, var till ett sådant
ändamål otillräckelig, dertill behöfves ej annat bevis än blott
en jemnförelse emellan våra näringars tilstånd då och nu.
Banquen hade icke heller då en så stor redbar fond, som
härtil fordrades, ty, med förbigående af närmare bevis häröfver,
hade Banquen icke behöft utgifva sedlar, om den haft
redbart mynt till utlåning.
32
I brist derföre af tillräckeligit redbart mynt öpnade Riksens
Ständer redan 1734 en annan fond, hvilcken behörigen
menagerad giordt i alla stater en gagnelig värckan och
altid kunnat ersätta saknaden af mynt, nemligen en banques
credit.
För min del tror jag, att det är bättre äga silfvermynt i
rikets rörelse än sedlar och kopparmynt. Samma tanka hafva
ock framfarne Ständer haft alt sedan 1720, hvilcken de vid
flere påföljande riksdagar yrckat; men värckställigheten af
ett så hälsosamt och rikt afseende lärer hafva mött så stora
svårigheter, att försigtigheten vunnit företräde.
Men så öfvertygad jag är om den sanning, att silfm:t är
det bästa, så öfvertygad är jag ock, att sedlar och credit
är bättre än intet; äfven ock att om silfvermynt på intet
annat sätt kan ernås än igenom handelens, fabriquers, bergvärcks
och industries förfall samt en förutgången allmän fattigdom,
då rådeligast är att gå en fogelig och långsam väg
till den efterlängtade och lockande silfvertiden.
Hvad Riksens Ständer imedlertid sökt genom den sedan
år 1738 fölgde systemen, har varit att förbättra och öka rikets
värckeliga styrcka och rikedom. Densamma består, förutan
dess styrelses och lags delar, uti dess inbyggares antal,
industrie och handel till den möijeligaste högd och fullkomlighet
upbragte.
Häruppå hvilar ock den enda grund till detta rikets relativa
styrcka, bestående deruti att äga en mängd af redbart
mynt och metaller uti publique och private cassör;
äfven ock den enda utväg att behålla och förvara sina redbarheter;
ty hvad naturen inom egen gränts nekat Sverige,
det måste det genom dess handels fördel med främmande
söka sig förskaffa.
Silfvermynt allena gior hvarken ett rike mägtigt, ej heller
dess invånare rike. Ryssland, Pohlen och Portugall, ja,
äfven Svenska Pommern bära härom ett ojäfagtigt vitnesbörd.
Men hvad en till högsta högd drifven industrie och en
förmånlig utrikeshandel förmå åstadkomma till en stats
styrcka och inbyggarnes förmögenhet utvisa Holland, Flandern
och Schweitz, och är det äfven detta, som ännu uppehåller
Ängeland, som i alla tiders historia blifver äfven så
rycktbart för sin nationella skulds storlek som för dess utvägar
at bära en så ofantelig börda.
33
Om förenämnde considerationer varit vållande till den
systeme, som Riksens Ständer antagit och i flere år fölgt,
kan jag väl icke egenteligen veta, emedan jag icke ägt den
förmånen att bivista alla framfarne riksdagar sedan, icke
eller med år 1738.
Men at påfölgderne varit sådane, som i det mästa svara
emot en sådan ideé och en sådan föresats hos framfarne
Ständer, det lärer hvar och en med mig finna, som vill giöra
sig den möda att jemföra Sveriges tilstånd i anseende til
näringar, handel och siof art för riksdagen 1738 och för
riksdagen 1765. Och om alt annat intygande skulle saknas,
torde det giöra tilfyllest, att Riksens Ständer nu kunna hafva
til hufvudafseende att skaffa silfvermynt och att vij redan
i vissa delar kunna täncka, som vij derå ägde full tilgång;
hvilcket icke vore möijeligit med en vanhäfdad inrikes oeconomie
och en förfallen handel och siöfart.
Om derföre, genom 1738 års systeme, handel och näringar
kunnat dragas undan främmande ok och få en större extension
till rikets styrka och undersåtares gagn, har samma
systeme icke kunnat vara byggd på origtige, lagstridige och
riket skadelige grunder, sedan sedelmyntet uträttat alt detsamma,
som redbart mynt skulle kunna hafva giordt, hvilcket
i anseende till en dylik rörelses drift och gång ej kan
åstadkomma något mer.
Krigstillfälligheter med flere olägenheter hafva väl kunnat
hindra och äfven till en del ändra värckningarne af
denna systeme; men deraf bör rimligen ej något slut gior as
till systemens rigtighet,1 ty hvarcken äro de nödvändigt bundne
vid denna systemes natur, ej heller äro de undvikelige,
under hvad annan systeme som vidtagas måtte. Alt hvad
deraf dömas bör, är det, att systemen varit riket ännu gagneligare,
om de kunnat undgås.
Vidkommande dernäst det andra momentet, att förre riksdagars
bancodeputerade och fullmägtige Banquen till skada
fortsatt en antagen idée och oeconomien derefter förvaltat,
så måste nödvändigt hända, att då man, efter en vid nuvarande
riksdag påtänckt systeme, skiärskådar en förfluten
tids förvaltning, som uti en helt annan esprit varit förd, det
man nu måtte finna vanskapeligt, hvad i den tiden befants
systematiskt.
1 Det tryckta memorialet har här: oriktighet
34
Så länge den antagne principen varit erkänd för god och
nyttig, har dess fullföljande icke bordt underlåtas, hvarcken
af bancodeputerade eller fullmägtige, hvilcka derföre vidtagit
hvars andras grunder och administrationssätt och, där
tydelig lag brustit, fölg! praxis.
Jag gillar icke derföre på minsta sätt någon vårdslös oeconomie
och onödige gratificationers utdelande; tvärtom böra
de förekommas till både Banquens, Riksens Ständers och
allmän säkerhet.
Men i denna omständigheten är praxis långt äldre än sedan
1738; ty innan det vid 1734 års riksdag afskaffades,
togo bancodeputerade efter gammalt bruk arfvode af Banquen
till flere tusende daler caroliner; äfvensom gratificationer
före berörde tid icke voro någon i Banquen okänd
sak; ty af handlingarne lärer finnas, att Banquen sådane
utdelt, år 1719 till Landtmarskalcken Grefve Leijonstedt,
1723 till Landtmarskalcken Grefve Lagerberg, 1727 och 1731
till Landtmarskalcken Grefve Horn; dessutom till Riksrådet
Grefve Creutz, Underståthållaren Gripenberg [o: Gripenborg],
Assessorerne Bergenstierna och Fredenstierna, Bancocoinmissarien
Forelius med flere andre.
När Banquens olika tilstånd considereras, torde den föregående
tidens discretioner ej finnas mindre dryge än den
efterkommandes.
Imedlertid är det icke efter utgifternes storlek, som pröfvas
bör, om 1738 års systeme varit Banquen til skada eller
gagn.
Profvet består naturligen deruti, om Banquen var förmögnare
vid 1738 års än 1765 års början; men denna väsenteliga
omständigheten saknas i den nu upgifne beskrifningen om
Banquen.
Efter hvad jag under bägge de föregående riksdagar haft
tilfälle att erfara, har jag bundit min tro i denna delen vid
Bancodeputationens betänkande, som innehållit, det Banquen
i styrcka årligen under systemetiden tilvuxit. Således
har denna systeme intet varit skadelig för Banquen, när
Banquens behållning nu är mångdubbelt större, än den var
före 1738; och då Banquen under den sednare tiden kunnat
finna tilgång att utbetala de mycket betydande summor in
specie, som i beskrifningen uppföras och, på någon del nära,
innefatta alla interessen och capitaler af gamla läneban
-
35
quesskulden, sorn för 1738 var giord men sedan 1738 blifvit
betalt.
Beträffande sidst det tredje momentet, att Riksens Ständers
utgifne riksdagsbesluter varit i desse delar ogrundade
och satt både konung, Riksens Ständer och riket bakom Huset,
så bör en så svår tilvitelses trovärdighet pröfvas efter
både sak och personer.
Om 1738 års systeme varit både Banque och rike gagnelig,
som förut är vist och med skiäl ännu icke är motsagt och
kullkastat, så hafva Riksens Ständer ej annat infördt än
sanning uti sine beslut.
Efter Riksdagsordningen förlita sig Riksens Ständer på
Secrete Utskottet och det åter på Deputerade öfver bancoärenderne,
hvad upgifterna om Banquens tilstånd beträffar.
Så har äfven skiedt med den nu upgifne beskrifningen, och
när sex differente Bancodeputationers utsago förklaras af
nuvarande höglofl. bancodeputerade för ogrundad, finner
jag, som icke haft tillfälle att mera pröfva rigtigheten af
desse sednares än de förras upgifter, hvarken kunna eller
böra binda min tro vid nuvarande Bancodeputations utsago
i denna delen; ty efter all vanlig probabilité är det säkrare
att tro sex än en.
Jag har således ingen anledning att tänka så omildt om
framfarne Ständers giöromål, som Höglofl. Bancodeputation
sig yttradt, nemligen att de hafva velat förderfva och störta
riket och dess inbyggare i olycka.
Ännu mindre kan jag ingå i den härvid brukade methoden,
att Ständers deputerade pröfva och döma öfver föregående
Ständers rådslag och beslut; ty sådant strider uppenbarligen
emot regeringssättets art, Ständers sielfständighet
och aktning samt hvarje riksdagsmans i grundlagarne förvarade
säkerhet.
Jag finner icke heller, att någon hielp för Banque och finance
deruti ligger, att man upväcker tvekan och misstroende
hos allmänheten, såväl til Riksens Ständers styrelse
som til Banquens existence; ty då riket i denna stund ej äger
annan hielp att tilgå än Ständers mogna rådslag samt bancovärckets
styrka och credit, måste denna hielp äfven försvinna,
då man utförer Ständer för de skadeligaste misstag
til rikets förderf, af okunnoghet eller upsåt, samt Banquen
som ett ruinerat värck.
36
Jag har förestält mig, att Höglofl. Bancodeputerade, jemte
beskrifningen om de framfarne, skulle hafva upgifvit, genom
hvad medel både Banque och rike kunde hielpas utur
den olycka, som de så omständeligen beskrifvit.
Genom beskrifningen böra Riksens Ständer och alla Sveriges
inbyggare förlora alt förtroende för Banque och sedelmyntet;
men detta mynt måste nödvändigt remplaceras med
redbart, örn annars en total stagnation skulle kunna undgås.
Det hade derföre varit högst angelägit, att Höglofl. Bancodeputation
sagt, hvad man ärnar substituera i stället för det
decrierade myntet; ty i detta mellanskifte torde riket löpa
fara att äga ingen fixerad financesysteme, som vore ännu
olyckeligare.
Efter 13 månaders väntan bör det förekomma Riksens
Ständer högst ömmande att i stället för hielp få en beskrifning,
som föreställer en uselhet egenteligen där, hvarifrån
man väntat hielp.
Men sedan det kommit så långt, att denna beskrifning blifvit
lagd uti allmännare dag, och nödvändigt deraf händer, att
misstroendet til Ständers författningar blifver starckare och
Banquens misscredit oändeligt större, än det någon tid varit,
så att ett kraftigt och nytt hinder lägges härigenom i vägen
för en nödig rikets hielp; så finner jag för min del Riksens
Ständers omsorg om både Banque och rike fordra, att Secrete
Utskottet anmodas att utan anförande af något, som detsamma
efter Riksdagsordning och instruction til enskylt
pröfning och afgiörande tilkommer, til Riksens Ständers
plena simpelt och tydeligen upgifva, om Banquen vid denna
tid äger någon styrcka eller icke, samt hvad biträde riket har
att förvänta af detta värck til rikets finance- och penningesystemes
förbättring.
Det är en de tre respective ståndens rättighet att höra
efter ett värck, som de garanterat, när det af deras deputerade
upgifves såsom merendels förlorat, och det bör vara
en deras angelägnaste omsorg, om annorlunda befinnes, att
betaga allmänheten den ganska eftertänkeliga impression,
som den upgifne beskrifningen värckat på medborgares förtroende
för Ständer och för deras Banque.
Under detsamma torde den inbördes högagtning säkrast
bevaras, som Ständer äro skyldige hvarannan, samt påliteli
-
37
gast erfaras, hvad Riksens Ständer hafva att förhoppas om
rikets sanskyldiga hjelp.
Stockholm d. 19 Februarii 1766.
Axel Fersen.
8.
Rikshistoriografen Anders Schönbergs memorial om
manufakturkontoret.
(Allegater II, sid. 277.)
Protokollet sid. 179, 186.
Ödmiukt memorial.
Sedan Högl. Handels- och manufacturdeputationen upgifvit
til Riksens Högl. Ständer sitt betänkande om Manufacturcontoirets
indragande och sättet att emploijera Manufacturcontoirets
betjening, har jag trodt mig böra till Riksens
Höglofl. Ständers höggunstiga bepröfvande ödmiukast öfverlämna
mina tankar dervid; hvilket jag så mycket mera ansedt
min medborgerliga plickt kräfja, som framtiden och
mitt egit samvete eljest torde förevita mig min tystnad i ett
ämne, hvaruti jag är öfvertygad, att det allmännas välfärd
äger så mycken del.
Sedan Kammarherren Hr Baron Ridderstolpe i sitt särskilte
votum yttrat detsamma, som jag i synnerhet nu ville
anföra, hvilket votum jag icke annat kan efter mitt bästa
vett och samvete än bifalla, vill jag endast i korthet anföra
några skäl och omständigheter, sorn öfvertygat mig, att detta
des votum varit på goda skäl grundat och med rättvisa
och billighet mäst öfverensstämande.
Riksens Högl. Ständers redan fattade beslut om indragandet
af de så kallade Ständer nes värk tillåter mig icke att
något anföra vid Handels- och manufacturdeputationens beslut
om indragandet af Manufacturcontoiret. Jag anser det
således som afgiordt och tviflar icke, att ju de giöromål, som
förr tilhört Manufacturcontoiret, kunna vederbörligen skiötas
af Commercecollegium, endast författningarne ställas så,
att detta blir möijeligit. Just derföre kan jag icke eller in
37—580121
-
38
stäma med Högt. Handels- och manufacturdeputation om
sättet til detta contoirs indragande och til des betjenings
emploijerande.
Betänkandet innehåller, att Manufacturcontoirets betjente
skola reduceras til sina primitiva löner. Det är detsamma,
att de skola åtnöijas med mindre än hälften af det de nu
innehafva. Jag tilstår, att grunden til så hård medfart emot
medborgare, hvilkom intet förevitas kan, är för mig obegripelig.
Jag får härvid anmärka, att Manufacturcontoirets
betjente icke sielfve tagit sig sine löner, icke förmådt genom
illgrep sig dem förvärfva. De hafva fådt dem bona fide
och innehafva dem med lika rätt som hvar tjenstgörande
medborgare, som hvar rikets ämbetsman innehafver sin lön.
Jag förstår icke annat, än att en lön, som man lagligen undfådt,
är en medborgares lagfågna egendom. Jag förstår
icke annorlunda såväl naturlig rätt, hvilken är grunden til
borgerliga samhällens sammansättning, som ock Svea rikes
lag, Regeringsform och Konungaförsäkran, än att ingen medborgare
bör sättas i mistning af sin egendom, af sina förmåner
och rättigheter utan föregångit brott, utan laga ransakning
och dom. Så har jag fattat grunderne til all rättvisa,
och så förstår jag Svea rikes lag. Icke den minsta förbrytelse
är emot Manufacturcontoirets betjente angifven, och
än mindre bevist; men likafult skulle de dömas på ett sätt
som de, hvilke med brott emot lag, med oskickelighet i sin
sysla förvärkat åtnjutandet af sina medborgerliga rättigheter.
Sielfva vox populi talar för dem. Hvar man kommer,
hörer man de hederligaste omdömen om deras skickelighet,
om deras flit och redelighet uti deras förvaltning, jämte ömsinte
medborgares medlidande öfver det öde, hvarmed de
hotas. Någre af desse betjente äro gamla til åren. Somlige af
dem hafva redeligen tjent det allmänna til 20 och 30 år och
deröfver. Skall då detta i deras ålderdom blifva belöningen
för deras trogna tienster. Några hafva hustru och barn. Skall
det blifva deras vinst, som redeligen tienat sitt fosterland,
att desse skola sakna dageligit bröd. Hvad upmuntran för andra,
som redeligen tiena riket, hade man icke deraf att vänta.
Bevare oss Gud, att sådant skulle hända genom Riksens Högh
Ständers egen åtgärd och att sådana domar skulle finnas
i våra riksdagshandlingar.
Några af dessa Manufacturcontoirets betjente hafva förut
39
tjent vid andra rikets collegier. Borde de väl med fog vänta
mindre säkerhet vid ett värk, som stod under Riksens Ständers
egen vård. De hafva tjent vid ett värk, der trångare vägar
äro til befordran än vid rikets collegier; månne de icke
sådant giordt i den fulla försäkran, grundad på Riksens Högh
Ständers författningar, att få vederlag uti bättre utkomst.
Huru skulle väl af Riksens Höglofl. Ständer kunna väntas ett
beslut utan acktning för så synbara och så bindande skäl.
Jag får också anmärka, att desse tienster hafva icke varit
blotta commissioner på vissa år, såsom fullmägtigskaperne
i Ständernes värk. Betjeningen i Ständernes värk hafva fädt
värkeliga tjenster med lika rätt som andre tjenstgörande i
riket. De hade ju eljest kunnat både söka och vinna tjenster
vid andra värk och collegier i riket, der en del af dem förut
tjent med löner; men enligit ändamålet af inrättningen hade
de fädt beständiga tjenster vid Ständernas värk, med försäkran
om den synnerliga ihågkomst och belöning, som Riksens
Ständer förbehållit sig att lämna all betjening vid Ständernes
egne värk, då de sina ämbeten med åhåga redeligen förvalta.
Rikets allmänna penningebrist är beklagelig; men för den
kunna icke någre medborgare i synnerhet plickta och mista
sine väl förvärfvade förmåner framför andra. Dessutom
hafva Manufacturcontoirets betjente blifvit af lönte af en särskilt
fond, som i kronans cassa aldrig influtit och med kronans
cassa har intet sammanhang.
Jag har mig icke så noga bekant, när och huru deras löner
blifvit anordnade. Det vet jag med visshet, att de icke
kunnat taga sig dem sielfve. De hafva icke annars kunnat,
än blifvit anordnade på vederbörligit sätt. Om ock det skjedt
antingen af Secreta Utskottet eller af Secreta Handels- och
manufacturdeputation vid förra riksdagar, så må man dervid
ihågkomma, att enligit de lagar och instructioner, som då
voro utgifne för Secreta Utskottet och för Handels- och manufacturdeputation,
så hörde Manufacturcontoiret då endast
under dessa deputationers disposition. De hafva således
fädt sina löner efter de lagar, som Riksens Ständer då faststält.
De hade således en i lag grundad rätt att dervid trygga
sig; och deras löner hafva för öfrigit i proportion icke varit
större, än deni Riksens Ständer sielfve vid denna riksdag
funnit oumgängelige, då de några löner anordnat.
40
Huru ofta har icke det händt, och ständigt icke annat kan
än hända, att Riksens Ständer anordnat löner och påökning
i löner. Ehvad förändring dervid ock sedermera må skje, så
äga ju de personer, som fådt på god tro slike löner, en ostridig
rätt att dervid trygga sig. Skjer det annorlunda, skulle
ju medborgare undergå det hårdaste samt i en fri och lagbunden
regering ovanliga öde, och andre skulle varnas att
vidare tiltro sig åt den magt, om hvars rättvisa ordhållighet
de aldrig bordt tvifla.
Det föreslås vidare i Handels- och manufacturdeputations
betänkande, att desse betjente skulle under Kongl. Kammarrevisions
inseende utreda Manufacturcontoirets gamla räkenskaper
och balancer. Jag vet icke annat, än att rick tigt
bokslut blifvit giordt i Manufacturcontoiret hvarje år samt
att alla gamla balancemål blifvit utredde, af Handels- och
manufacturdeputation granskade och nu til Riksens Ständers
pröfning öfverlämnade. Om något skulle återstå att utreda,
så synes det mig nog onyttigt vara att syselsättja hela
Manufacturcontoirets betjening med det, som högst två bokhållare
kunna förrätta, ett ämne vida skilt från de fläste af
denna betjeningens förra giöromål. Deremot är det väl naturligare
och för det allmänna nyttigare, at desse syslosättas
vid de ämnen, der de haft flerårigt tilfälle att förvärfva
sig kunskap och skickelighet, och det blifver väl ostridigt
vid det värk, der Manufacturcontoirets förra giöromål
nu skola skjötas. Högh Handels- och manufacturdeputation
har väl antagit, att Manufacturcontoirets giöromål blifvit så
minskade, att de icke kunna mycket syselsättja Kongl. Commercecollegium.
Det skulle jag icke önska, som alt för
mycket skulle visa näringarnes aftagande och förfall. Manufacturierne
hafva kostat riket för mycket för att kunna med
likanögdhet anse ett sådant deras förfall, som jag icke kan
supponera och än mindre kan önska, utan att jag skulle förgätit
näringars oändeliga vigt för ett rike, och den skyldighet,
som hvarje redelig medborgare åligger att åstunda alt
det, som tjenar til des fosterlands välfärd. Så många giöromål,
som förut syselsatt ett helt värk, kunna icke vara af liten
vidd. De hafva ju haft en myckenhet Riksens Ständers
och konungens författningar att vårda. Dessas efterlefnad
bör ju ännu tilses, så framt icke alt skal skje efter godtycko.
Alt detta blir nu Kongl. Commercecollegii giöromål,
41
som endast vid sina förra giöromål haft så mycket att sysla,
att de nyligen och år 1764 måst giöra ansökning om flere
ledamöter för att kunna arbeta på två divisioner och afsluta
sina många oafgiorda giöromål. Huru skulle då detta collegium
ännu mera kunna bestrida dessa nya giöromål med
ett antal ledamöter, som förut var för litet. Är det då icke
bättre, att Manufacturcontoirets betjente giöra skäl för sina
löner, tills de dö undan eller blifva befordrade, än att låta
dem vara syslolöse, då de kunna syselsättas just uti det ämnet,
hvari de äga skickelighet och förfarenhet. Som detta är
ostridigt, lär det icke kunna bestridas utan misstroende til
desse betjentes skickelighet eller redelighet; men detta hade
icke eller kunnat vara grunden til Högl. Deputationens förslag,
ty då hade deputationen icke kunnat undgå att detsamma
undersöka och i lagligit bevis leda låta, ei eller kunnat
föreslå hvarken större eller mindre del af deras löner;
men som intet blifvit påmint emot desse betjentes frägd eller
skickelighet, så lära ock desse andragne skäl icke mista
något af den styrka, som sielfva sakens natur och billigheten
dem tyckes gifva.
Jag kan ock icke annat än förena mig med Kammarherren
Baron Ridderstolpes tanka, att manufacturfondsmedlen
icke böra inflyta i Kongl. Statscontoiret. Desse penningar
hafva rätt så litet sammanhang med statsmedlen sorn Banquens
penningar. De hafva blifvit anslagne til ett särskilt
ändamål, hvarifrån de utan den största rikets skada icke
skiljas kunna. I alla tider hafva näringars välstånd varit,
som det ock är och til verldens slut förblifver, grunden til
borgerliga samhällens styrka och välmagt, den rätta måttstock,
hvaraf ett rikes välmåga och en regerings försigtighet
dömas kan, likasom alla tiders förfarenhet giordt motsatsen
onekelig. Men i alla tider och i alla riken hafva ock
näringar och i synnerhet nya näringar behöft beford
ran
och understöd. Dertil är manufacturfonden anslagen,
och derifrån kan den icke skiljas, utan att de
förut derpå använde omkostningar skulle til en stor
del förloras, utan att våra egna näringar skulle borttvina
och utan att vi småningom skulle komma tillbaka til det Bistånd,
hvari vi i fordna barbariske fåkunnighets tidehvarfven
varit, då vi voro slafvar af främande handlande nationer,
då vårt osmidda tackjärn bots emot utifrån införde
42
morötter och då en tunna salt måste kiöpas för värdet af
ett skjepund koppar.
Til mitt samvetes befredande har jag bordt giöra desse
påminnelser, ömhet för kronans säkerhet, för Sveriges lag
ibland lagbundna Riksens Ständer, för svänskmanna rättighet,
för näringars bästa och förtjente medborgares välfärd
hindrar mig att kunna samtycka til annat beslut härutinnan,
än det Hr Baron Ridderstolpe föreslagit i sitt votum.
Ömhet om medborgares rätt är hvarje medborgares plickt,
och då medborgares rätt förenas med en synbar det allmännas
förmån, hoppas jag, att den vinner ett dubbelt intryck
hos Riks:s Högl. Ständer, sorn, vane att bygga sina beslut på
lag, rättvisa och billighet, lära icke mindre vid detta tilfället
behierta, hvad det allmännas välfärd och enskilte medborgares
rätt kräfver.
Detta mitt vördsamma memorial anhåller jag också att få
inlämna til de öfrige respective stånden.
Stockholm d. 8 Martii 1766.
Anders Schönberg.
9.
Ryttmästaren Johan Daniel Möllcrstiernas diktamen om sina
besvär över urskillningsdeputationen.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 187.
Dictamen ad protocollum.
Utaf Hr Grefvens Gen.majorens och Riddarens Wrede Sparres
hos Hgl. R. o. A. ingifne memorial finner jag honom
väl mycket motstrida den lagliga förmon, jag ödmjukast söker
at hos Riks:s H. St:r få föreställa mitt lidande uti befordrans
rättighet. Men emot lagens styrcka, som mig dertill
vägen banat, finner jag intet värn af Hr Generalen vara stäldt
mig till hinder uti dess memorial.
Min ansökning hos R:s H. St:r är en prseliminaire question:
om mine besvär öfver thet Kongl. M :t efter Urskillningens tid
43
år 1762 icke behagat min med nya skjäl underdånigst andragne
klagan uptaga och, som lag föreskrifver, till domstol
förvisa, som sidst häfver dömt deruti.
Med sakens vidare vidlöftighet än the skjäl, som till thetta
spörsmål höra, har jag icke dristat R:s H. St:s plena nu i
förtid besvärlig falla; och deremot finner jag icke Hr Generalen
hafva något velat andraga; icke helier behagat nämna
den tillvitelse, som jag måst oumgängel:n pågå, i bevis leda;
at min saks omständigheter annorlunda varit, än han them
hos Kongl. Maij :t till sitt ursächtande behagat förklara.
I thet ställe går Hr Generalen allena till hufvudsaken; förmenandes
at 15 års öfning uti ett svårt lidande för längst
skulle lärdt mig ett tåligt stillatigande och dödat ali längtan
efter rättvis uprättelse. Sådant med mera hörer icke ännu
till denna fråga; eij heller något af alt det vidlöftigt andragne
mera, än thet Hr Generalen så tydeligen berättar, saken
blifvit förlikad genom min afbön, som skulle kunna anses
på vidare efterräkning hafva gjordt ett billigt slut. Deremot
utbeder mig ödmjukekn hos Högh R. o. A. få förklara.
Den 29 Maij 1753, då nu varande Hr Öfverstelieut:n Lars
Hierta tillstälde mig Kongl. M:ts till Hr Generalen d:n 23
Apr. nästföreg:de allernådigst lemnade rescript eller bref,
hvaruti mine underdånigst andragne besvär voro af gjorde,
då sades, förmodel:n at injaga hos mig en fullkomlig skrämsel,
thet Hr Gen. hos Kongl. M:t begärt och fått tillstånd, at
officerare af andra regementer skulle sittja uti den tillåtne
krigsrätt öfver mig. Alt sådant, med hvad derhos till persuasion
af mitt humanicerande öfver anständigheten sägas
kunde, har hvarcken då eller sedan förmått mig till någon
afbön, at slippa eller undgå den då öpen lemnade rättegång.
Jag lärer äga rättighet at sjelf förklara thet till bevis emot
mig andragne, mitt bref af d:n 31 Maij, andra dagen efter
thet thesse förskräckande nyheter mig förkunnades, ödmjukast
aflåtit.
Till en chef, som jag altid förr och ännu i denna stund
med gladt hjerta vördar, var väl icke för mycket at vid sådant
tilfälle complimentera och ursächta, thet jag uti min
förmente rättvisa ansökning förorsakat honom besvär, som,
efter sakens utslag då fans, varit onödigt. Jag talar dernäst
om thet ansvar, som vid behörig krigsrätt finnes för mig återstå;
och beder Hgl. R. o. A. noga märcka the ord, jag deroiT
r m
44
tydeligen yttrat, sålunda: Jag vill och bör i ingen måtto afbedja
den satisfaction min Hr Öfverste åslundar. Jag frågar,
är nu thetta at erkänna något fel? Neij, jag tror, at thet först
med rätteg. skulle mig öfvertygas.
Är thetta afbön, då jag säger mig hvarcken villja eller böra
afbedja?
Är thet bråttmål, då en officerare förvållar sin chef något
besvär, särdeles af skrifvande eller förklaring? Då har jag
vidgådt något, ovetandes hvad thet inneburit.
At jag fädt förskoning är derföre thet endaste, som jag
icke contradicerar; och underställer fördenskull H. R. o. A:s
uplyste skärskådan, om denna förskoning kommit på gjord
afbön, erkännelse af fel och vidgående af brått, thet Hr Generalen
altsammans för skjäl till sitt bevekande så tydel:n
och flere gånger oprepar. Eller om denne förskoning härleder
sig ifrån the betraclitelser, som den tiden hos Hr Generalen
kunnat äga rum; at han redan ansenligen vunnit, at
jag nog var stäld i lidande, at krigsrätt var kostsam och utgången
till dess förmon var osäker, eller om min frimodiga
förtröstan till ren sak och den ädla rättvisans skydd gjordt
Hr Generalens medlidande; thet underställer jag altsammans,
med thet vördnadsfulla förtroende, at R. o. A. uti sitt
högsta timmeliga domare säte eij låta mannamån något råda
till den fattigas förtryck. Mitt andragne bref talar väl vidare
om en extension af Hr Generalens grace och ett hopp, som
jag mig alt frågevis deraf ville förmoda; doch icke förr än
när alt med rättegången till dess nöije blefve fullbordat.
Vidare finnes ju och utförligen, när jag i alt förlorat, reprocherar
jag mig doch icke hafva negligerat eller förtegat
min rätt.
Thet är sjelfva slutmeningen af brefvet; hvilken med alt
thet föregående utvisar min smak eij varit för något nedrigt
afbedjande utan lagligen bepröfvad sak och rättvis dom. Jag
ville ju, fast alt skulle förloras, icke reprochera mig. Huru
skulle jag då kunna, innan jag såg fel, sak, stämning eller
domares kallelse, gjöra afbön? Och huru kan min med sådant
bref förklarade frimodiga åhåga at för behörig krigsrätt
genmäle gjöra kallas afbön?
Häraf synes, at Hr Generalens omrörde tillgift och förskoning
så långt förekommit mitt begär, at min afbön ännu återvlår,
och kan så mycket mindre emot lag hindra, thet ju
45
R:s H. St:r mine besvär emot Kongl. M:ts år 1762 öuptagne
min klagan en rättvis skärskådan gynna.
Hvad som kan angå, thet jag vid näslförledne riksdagar
icke varit tillstädes så tidigt, som erfordrats, så har jag deruti
intet försummat någon skyldighet; och tror mig mera
till heder än last böra räknas, at jag aldrig lämnat mitt säte
och stämma till någon fullmägtig och at jag hela den förflutna
tiden, då Hr Generalens uti sin förklaring till Kongl.
M:t föreburne omständigheter varit mig fördolde och okunnoge,
tåligt dragit thet lidande, hvaruti jag blifvit försatt, alt
till dess omständigheterne under sistleden riksdag kunde
min förra okunnoghet uptäckte blifva.
Jag var ju då efter lag, den jag anser min rätta herre, regent
och ledsagare vara, berättigad at hos min allernådigste
konung med the fundne nya skjäl söka thet, jag menar kunna
ändra, hvad laga kraft vunnit. Kan någon bestrida lagens
kraft den värckan? Eller får jag icke njuta vår vedertagne
lags uttryckeligen lämnade förmon till goda, så måste jag ju
i klaraste sak lida största oförrätt.
Täckes Hr Gen:n, som gunstigt lämnat mig tillstånd at
få afskrifva ett dess förvarade document, och som ännu de
här företedde mina bref ver uti gjömmo så länge haft, till
denna saks uplysning lämna the 4 suppliquer, som hos
Kongl. M:t jag år 1751 underdånigst insinuerat, hvilcka numera
uti Riksarchivo eij kunna finnas, jämte min i Maij
månad 1750 till Hr Generalen lemnade protest emot mina
yngre cameraders föredragande, så sker mig en ynnest, den
jag högeligen vördar; och då lämnar Hr Gen:n denna sak
sitt rätta ljus.
Imedlertid är mig okärt och als intet nöije, at jag emot så
respectable förman, den jag erkänner med alt sitt bemötande
emot min ringa person, utom denna sak, af mig kraft
både vördnad och kärlek. Jag säger, mig är okärt, at jag emot
så vördad herres allmänna beröm måste hjelpa min rätt,
med en oumgängelig och osvikel. sannings uptäckande.
J. D. Möllerstierna.
46
10.
Generalmajoren Fabian Löwens diktamen om banken.1
Protokollet sid. 207.
Dictamen ad protocollum.
Högloft. R. o. A. har låtit sig föreläsas Riksens Höglofl.
Ständers Bancodeputations betänkande rörande Banquens
och financeverkets nuvarande tilstånd och beskaffenhet jämte
upgifter til de härvid förelupne oredor. Hvad verkan detta
betänkande kan med sig föra, lärer framtiden aldrabäst
utvisa.
Tvänne meningar härom hörer jag dock vara nu redan
ibland oss upkomne.
En del håller före Banquens tilstånd vara uti en ganska
vådelig belägenhet. En del tyckes åter tro, at Banquens omständigheter
äro mycket fördelaktige. Bägge dessa meningar
kunna, hvar och en tagne på sitt sätt, efter vissa principer
hafva skäl å sin sida. Jag lämnar alla omdömen både på det
ena och andra sättet härom uti sitt goda värde, icke desto
mindre torde jag dels såsom medlem af detta värda samfundet,
dels ock såsom bancofullmägtig oförgripeligen ärindra
följande helt kårta anmärkningar härvid.
När igenom fortfarandet med sedelindragningen samt årlig
afbetalning på kronoskulden til capital och interesse Banquen
återbekommit sina sedlar, är han visserligen rikare än
någonsin tilförne. Men medgifver man, at kronan och Riksens
Ständer, som äro Banquens garanter, icke kunna efter
handen och med tiden åter betala denna skulden, så är icke
Banquens förmögenhet betydelig. At kronoskuldens afbetalande
til Banquen skulle komma at fela, står väl intet at förmoda,
eftersom Riksens här församlade Ständers upsåt och
vilja är at söka uphjelpa rikets beträngda och i lägervall
råkade financeverk, såsom det egenteliga ändamål, hvarföre
de til denna riksdag blifvit kallade.
Därföre torde det blifva och vara oumgängeligen nödigt
til at tåla tiden och fortfara med sedelstockens indragning
och at goda och försigtiga anstalter göres til kronoskuldens
1 Originalet saknas. Återgivet efter år 1766 tryckt exemplar.
47
afbetalande åt Banquen årligen, så mycket som möjeligt är
och undersåtare draga kunna, samt at redbart mynt anskaffas
och bibehålles i landet.
Detta är den naturligaste principe och säkraste utväg til
banco- och financeverkens sanskylliga förbättring och åter
i stånd sättjande. Stockholm den 24 Febr. 1766.
Hörsamaste tjänare
F. Löwen.
11.
Kungl, sekreteraren Adolf Sandbergs diktamen om banken.1
Protokollet sid. 207.
Ad protocollum.
Af Höglofl. Bancodeputationens til Riksens Höglofl. Ständer
upgifne berättelse om Banquens nuvarande tilstånd har
jag fått anledning at följande oförgripeliga tankar Höglofl.
R. o. A:s benägna omdöme i ödmjukhet underkasta.
Hvad vid detta betänkande i synnerhet har fäst min upmärksamhet,
är at se den bancosysteme, hvilken alt sedan år
1738 här i Sverige blifvit fölgd, med så obehageliga färgor
afskildrad. Bancolånen tyckes i detta tidehvarf icke hafva
sträkt sig vidare, än 1668 års bancoordning med flere om dette
nyttige verk utgångne förordningar innehålla. Bemälte
bancoordning tillåter lån på fasta egendomar i städer och på
landet, på guld, silfver, koppar, järn, tenn, bly, jouveler, pärlor
och clenodier, jämväl på spannemål etc. Det är visst, at
til fabriquernes uphjelpande sedan år 1738 lån blifvit gjorde
på ull, silke, garn med flere rudimaterier; men så hafva
dock inga lån blifvit beviljade på spannmål, pärlor, jouveler
och clenodier, såcker, salt, beck och tjära, hvartill dock bancoordningen
tyckes hafva lämnat deputationerne såväl som
fullmägtige oklanderlig frihet. Om Riksens Höglofl. Ständer
skulle finna, det en eller annan gren häraf gifvit anledning
1 Originalet saknas. Återgivet efter år 1766 tryckt exemplar.
48
til hög växelcours, dyrhet med mera, så kan slikt rättas, utan
at man behöfver fatta en vidrig tanka om framfarne Ständers
välmenta upsåt för riket.
Et rike kan stundom råka i penningebrist och genom god
credit samt förnuftige utvägars vidtagande återvinna dubbelt
af hvad det förlorat; men aldrig tilfyllest olyckeligt är et rike
utan penningar, utan credit och utan möjelige utvägar.
Detta bevisar republiquen Holland, som då först inrättade
den ostridigt nu rike och vidtberömde Amsterdamer Banque
år 1609, enär denna staten efter det 50-årige spanska kriget
var så aldels utblottat, det privati aldrig sågo sig kunna blifva
betalte. Desse föreslogo då, at staden Amsterdam måtte af
deras fordringar och capitaler göra en viss fond, på hvilken
debitorerne kunde assignera deras creditorer, på det at fonden
emedlertid kunde småningom realiseras; hvilket förslag
jämväl antogs, och staden Amsterdam påtog sig garantien
såväl af den gamla gälden som de nya capitalerne, hvilka där
blefvo insatte. Då nyttjades den systemen at förena riket och
staten med banquen, hvilken ock sedan år 1738 af Svea rikes
Ständer blifvit fölgd. Huru hade detta berömmeliga, om
sin credit så granlaga folkslag kunnat fria sig ifrån spanska
träldomsoket, därest icke så förnuftige och hederlige mått
blifvit tagne.
En stat kan således genom florerande handel och näringar
utan penningar blifva förmögen; men tvärtom med otaligt
guld- och silfvermynt å den ena sidan och en förskämd credit
samt förstörde näringar å den andra omöjeligen undvika
elände och fattigdom.
Men det är och blifver i alla tider en omöjelighet, at en
stat, hvars handel och näringar florera, kan äga så mycket
redbart mynt, som til roullancen behöfves. Där måste finnas
andre utvägar til betalningar. Huru skulle väl många millioner,
som på alla orter, där banquer äro inrättade, och på en
dag handlande emellan roullera, kunna contant betalas? Hvad
oräkneligt räknande och huru många betjenter skulle icke
därtil fordras, och huru kostsam skulle icke en handelsrörelse
däraf blifva?
En systeme at realisera en så stor sedelstock, som til hela
rikets penningeroullance tarfvas, måste fördenskul blifva
äfven så omöjelig som skadelig; hvarföre ock framfarne
Ständer efter min tanka rätteligen förstått, hvad til et rikes
49
flor och upkomst hörer, då de statuerat, det en banque bör
roullera både med credit och med penningar.
At det redbara myntet blifvit sällsynt, kan ingalunda bevisa,
det riket genom ofvannämde författningar råkat i vanmagt.
Riket är i anseende til dess näringar ostridigt i långt
större flor än för 1738. Men örn en banque skal kunna roullera
med penningar, så måste de icke allenast där utgifvas
utan ock genom vissa canaler åter inflyta. Til den ändan har
ock Banquen vid sin första inrättning fått den försäkran, det
alle kronones intrader skulle gå genom Banquen. Den tiden
betaltes de i contant, nu i sedlar. Hvar och en kan handla
silfver, guld och koppar för de sedlar, han af Banquen lånt
på sin egendom, eller ock löst för spanniål med mera. Det
redbara myntet blifver af guldsmider och kopparslagare til
så mycket större ymnighet upsmält, sorn det på Banquens
credit kan så lätteligen ärnäs, och måste därföre så mycket
mera saknas i allmänna rörelsen, som det på intet ställe af
kronan återfordras. Huru alt detta kan och bör rättas, är nu
Riksens Höglofl. Ständers ömaste föremål. Men det håller
jag för en ovedersäjelig principe, det Banquen och riket, likmätigt
ändamålet af Banquens första inrättning, oryggeligen
böra förenas och riket å ena sidan til handels och manufacturers
samt landsculturens upkomst och drift understödjas
af Banquens credit; men å andra sidan de i minuthandel och
rörelser roullerande contanter genom tull- och andra afgifter
til kronan til statsverkets vidmagthållande åter i Banquen
inflyta.
I anseende til hvad jag af upriktig välmening här haft den
äran at anföra, hoppas jag, det Riksens Höglofl. R. o. A., såsom
Banquens starkaste garants, täktes i detta mål låta de
öfrige respective stånden förmärka sin aldrig nog stora ömhet
för dess credit och välbemälte deputation anmodas at
andre financesystemer och botemedel för de omständigheter,
hvaröfver där klagas, för Riksens Höglofl. Ständer framlägga.
Stockholm d. 15 Marth 1766.
Adolph Sandberg.
50
12.
Assessor Carl Gustaf Ehrenhoffs memorial om banken.
(Allegater II, sid. 53.11
Protokollet sid. 208.
ödmiukt memorial.
Jag har med mycken upmärcksamhet afhördt Högh Secrete
Utskåttets extractum protocolli af d. 14 i denne månad
ang:de administration och hushållningen vid bancovärcket
såsom en värckande orsak til vårt nuvarande beklageliga tilstånd.
Högl. Secrete Utskåttet har styrckt sin utsago med en fullständig
berättelse om förloppet af alla bancoanstalter altifrån
år 1738 och dymedelst gifvit Riksens Ständer såsom guaranter
för Banquen et önskeligit tilfälle at för framtiden bättre
omskantza och bevara denne sin och hela rikets ögnasten.
Mit samvete och den plicht, under hvilken jag har den
äran at vara en medlem af denna lustra corps, rikets väl
samt hvar enda mans säkerhet har fordrat af mig, at jag i
detta vigtiga ämne vågar framlägga inför Högl. R. o. A. mine
välmente och oförgripeliga tanckar.
Bancoinrättning är för et rike och des inbyggare af största
betydelse och förnämligast syftande på handelens faciliterande,
utom det at hvars och ens medel ther kunna in custodia
publica säkert giömas och förvaras.
Den första Banque blef här inrättad år 1656, men en egennyttig
disposition genom altför stora utlåningar samt derpå
upkomne creditifsedlar, oachtat på sicht ställe, giorde på
denne Banque en ända 1667.
Härvid är märckeligit, at ehuru reda penningar då, som
gemenligen skier vid myntförändringar, mäst försvunno ur
rörelserne, blef dock valvation ej högre än til 8 a 10 procent.
Äfven förtienar nämnas, at cronan för at lindra sine oskyldige
undersåtare tog skadan på sig och tillät stora siötullen
betalas med desse förfallne sedlar ifrån början af år 1665
ända til Maji månad 1667 och kunde ändå intet dermed up
-
1 Med påteckning: Upl. hos R. och A. d. 15 Mars 1766.— På R. och A:s
befalning genomsedt. Nackreij.
51
rätta Banquens credit och iråkade lägervall. Så mycket kan
en sielfsvåldig och egennyttig disposition vid sådane värck
uträtta. När året derpå eli :r år 1668 Ständerne sielfve inrättade
et nytt bancovärck och stälte sig derföre i guarantie, så
på det folcket icke igenom detta så nyss tilförene passerade
exemplet skulle afskrämas at förtro Banquen sine penningar,
antingen på interesse i Lånebanquen eli:r ock jure depositi
uti Växelbancocassan, blef i bancoordningen uttryckel:n stadgat,
at inga creditifsedlar skulle til någons gravation och förfång
derefter i det värcket brukas, och tillika försäkrat, at
ehvad nöd och trångmål Kongl. M:t och riket påkomma kunde,
Banquens medel dock altid skulle blifva orörde, så at alle,
som peningar där insatt, skulle ofelbart och utan någon invändning
kunna öfver dem såsom i ett allmänt förvaringsrum
råda och disponera efter egit behag och nöije. Til ännu
större säkerhet stadgades, at den utan all nåd som en riksens
stadgars förbrytare skulle afstraffas, hvilken directe
ell:r indirecte handlade emot Banquens interesse, hvarpå åtskillige
Konungaförsäkringar blifvit gifne, åren 1668, 1675,
1681 och 1700, då sistnämde år Banquens credit ånyo anfäcktades
men blef strax efter redresserad och värcket uppehållit
in til år 1709, då åter hos folcket upkom en farhoga,
så at alle började affordra sine medel; dock hindrades olyckan
denne g[ång] derigenom, at Banquens creditorer fingo
frihet med Lånebanquens obligationer afbörda sin skuld i
Växelbanquen, äfvensom ock samma sedlar gingo vid auctioner
som reda p[enninga]r och inlöstes efterhand med fullt
interesse.
På ofvan omtalte och inga andra grunder ansågo väre förfäder
et bancovärck kunna bestå til rikets heder och gagn, i
synnerhet som förfarenheten redan lärdt dem, at intet trug
kan skaffa valeur och credit på en accept, så framt ej den,
som sedelen utgifvit, vill och kan densamma inlösa; icke annorlunda
än med annat mynt, hvars valeur har sit fundament
i des invärtes godhet til rätt skrot och korn men ej uti blotta
prägelen.
Vij, som nu öfverlefvat den period, Högl. Secrete Utskåttet
omnämdt, måste tilstå, at ber:de hälsosamma bancosysteme
längesedan blifvit förvärrad och helt contvaire principer
vid bancohushållningen fölgde.
Högl. Secrete Utskåttet har uptäckt för oss, huru dermed
52
tilgådt, nemi. at cronan och Banquen blifvit förente i en gemensam
penningerörelse; at bancovärcket blifvit styrt af deputationer
och fullmächtige i hemlighet för Ständerne sielfve;
at utlåningar skiedt i creditsedlar til millioner öfver den
styrcka, Banquen ägt; at des redbara capitaler blifvit förskingrade
och at Banquens stat och utgifter årligen tiltagit
til förödande summor med mera.
Mine gunstige Herrar! En sådan praxis, eller hvad man
den må kalla, har öpnat väg til de förderfveligaste missbruk,
och dy kan ingen taga vilse på orsaken til de skadelige effecter,
som nu hota och trycka oss något hvar. Hafva icke
tusendtals oskyldige menniskior desse förflutne åren förlorat
2/3-delar af all sin ägendom? Är intet nöd och elende ropande
för den fattige cronans penningelöntagare? Vittnar icke
en förskräckelig dyrhet om en allmän landsplåga? Synes icke
^ll liknelse, at handelen, som likväl är det yppersta medlet
til rikets upkomst, snart måste afstanna? Med et ord: ingen
vet rättnu, hvad han äger, såvida växelcoursen i denne belägenhet
svårl:n kan med något slagz våld tygglas och styras.
Sant är väl det, at både industrie och hvarjehanda goda
näringar en tid befordrades genom småsedlarne och medelst
de ansenlige summor, som liksom utöstes ur Banquen til låntagare
öfver hela riket; men utom det at luxe och öfverdådig
lefnad derigenom tog ständigt til, lär en eftertäncksam
finna, at så vist som Banquen icke kunde dermed framgent
soutenera sin credit, hälst då rent af publicerades, at Banquen
ej finge vidare utgifva plåtar, så säkert och vist skulle
hända, at rörelsen eller industrien, fotad på denne slippriga
grund, skulle vid omväxlingen ramla öfver ända eller åtminstone
få en dödelig stöt.
Til önskandes vore, om ej utgången sannade, at en slik upmuntran
för industrie varit det allmänna skadeligare, än
om nation aldrig fädt smaken på en så sminckad och kort
florerande rörelse!
Flere inkast kunde väl vid detta tilfälle motas i anseende
såväl til dem, hvilcka nyttjat bancoförfattningarne til sin ensamma
förmon, som ock i anseende til Banquens hypotheker
och rikedom samt fordringar hos cronan, hvilcka sistnämde
haft på vår stat en hel olika värckan med annan okonstlad
nationel skuld; men alt detta bör icke för mycket omtalas el
-
