# ID: svediakorp-gov135
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1765--1766
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 115,349
# sentences: 5,035
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGSPROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
TJUGOFEMTE DELEN
1765-1766
II
SS Januari—30 juni 1700
PÅ RIKSGÄLDSFULLMÄKTIGES UPPDRAG
UTGIVNA AV
STEN LANDAHL
STOCKHOLM 1959
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
561044
-
III
FÖRORD.
I enlighet med tidigare fattade beslut av riksdagen om fortsatt
utgivning av otryckta riksdagsprotokoll föreslogo riksgäldsfullmäktige
i skrivelse till bankoutskotlet av den 28
februari 1957, att medel skulle beviljas för utgivning av bl. a.
andra och tredje delarna av ridderskapets och adelns protokoll
vid 1765—1766 års riksdag. Förslaget tillstyrktes av utskottet
i utlåtande av den 21 maj 1957 (nr 15), vilket den 28
maj 1957 bifölls av riksdagen.
Riksgäldsfullmäktige uppdrogo åt undertecknad att ombesörja
utgivningen av nämnda protokoll.
Protokollen, som ingå i denna del, äro till sin karaktär
renskrifter. För tiden 22 januari—8 mars 1766, då riddarhuskanslisten
assessor Johan Gustaf Psilanderhjelm under riddarhussekreteraren
Per Christian Francs sjukdom förde protokollen,
äro konceptprotokollen bevarade, under det att
memorialprotokoll saknas. För den efterföljande tiden, då
Franc övertagit protokollsföringen, saknas däremot konceptprotokoll
men i stället finnas memorialprotokoll.
Den vid denna riksdag tilltagande publiceringen av riksdagshandlingar
har icke ansetts böra medföra förändring i
principen, att diktamina, där de äro bevarade, på grund av
sin samhörighet med protokollen böra avtryckas som bilagor.
Det vill med andra ord säga, att redan av samtiden tryckta
diktamina omtryckts här, varvid emellertid handskriften, där
den bevarats, använts som förlaga, med angivande av att
jämväl samtida tryck föreligger. I några fall åter är handskriften
icke bevarad. Sannolikt har originalet använts som
manuskript vid tryckningen och därefter förstörts. Publiceringen
har då här måst göras med det samtida trycket som
förlaga.
Memorial, som redan finns i tryck, ha däremot icke ansetts
böra publiceras på nytt, även om de för den fullständiga belysningen
av en betydelsefull fråga, t. ex. om banken, annars
hade bort medtagas. Anmärkning har i sådant fall gjorts om
den samtida tryckningen.
IV
Även till denna del har fogats ett Bihang, utgörande en av
undertecknad upprättad förteckning å här icke avtryckta memorial
av ledamöter av ridderskapet och adeln.
Stockholm i september 1959.
Sten Landahl.
V
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Förord  III
I. Protokoll
för 22 januari—30 juni 1766
1—540
II. Bilagor.
Till protokollet den 22 januari 1766:
1. C. J. von Hauswolffs memorial om riksens ständers kontor 3
Till protokollet den 1 februari 1766:
2. C. Alströmers memorial om königska växelkontoret . . 7
3. B. G. Frölichs diktamen om d:o 15
4. G. G. Reuterholms diktamen om d:o 20
Till protokollet den 20 februari 1766:
5. F. J. Nordencreutz memorial om komedier och maskerader 23
Till protokollet den 22 februari 1766:
6. A. H. Ulfvenklous memorial om manufakturkontoret ... 25
Till protokollet den 26 februari 1766:
7. Sekreta utskottets extraktprotokoll över greve Axel von
Fersens memorial om banken 28
Till protokollet den 8 mars 1766:
8. A. Schönbergs memorial om manufakturkontoret 37
9. J. D. Möllerstiernas diktamen om sina besvär över urskillningsdeputationen
42
Till protokollet den 15 mars 1766:
10. F. Löwens diktamen om banken 46
11. A. Sandbergs diktamen om d:o 47
12. C. G. Ehrenhoffs memorial om d:o 50
13. A. Fredenstiernas memorial om d:o 54
14. A. Schönbergs diktamen om d:o 55
Till protokollet den 17 mars 1766:
15. C. V. Grönhagens diktamen om banken 74
16. H. H. Boijes af Gennäs diktamen om d:o 81
17. K. Leijonhufvuds diktamen om d:o 85
18. G. A. Schmiterlöws diktamen om d:o 91
19. C. T ersmedens diktamen om d:o
94
20. J. Jennings diktamen om d:o 100
VI
Till protokollet den 24 mars 1766:
21. C. E. Carpelans diktamen om Västerbottens regementes indelningshavare
107
Till protokollet den 9 april 1766:
22. Ridderskapet och adelns extraktprotokoll den 26 mars 1766
om lantmätarna i Gävleborgs län 108
Till protokollet den 16 april 1766:
23. von Strokirchs diktamen om förmedlingar 113
Till protokollet den 19 april 1766:
24. C. V. Grönhagens diktamen om manufakturkontorets upphörande
115
25. Förteckning å kompletteringsval till deputationer . . . 118
Till protokollet den 29 april 1766:
26. C. E. Wadenstiernas diktamen om bankofullmäktige . . . 120
Till protokollet den 10 maj 1766:
27. C. de Frietzckgs diktamen om bankofullmäktige .... 122
28. C. Sparres diktamen om d:o 127
Till protokollet den 13 maj 1766:
29. C. de Frietzckys diktamen om bankofullmäktige .... 129
Till protokollet den 28 maj 1766:
30. A. G. Leijonhufvuds diktamen om expeditionsdeputationens
beslut om extraordinarie domstol 132
31. J. G. Ugglas diktamen om expeditionsdeputationens sammankallande
138
Till protokollet den 5 juni 1766:
32. Prästeståndets andragande om en riksens ständers kommission
140
33. Borgarståndets promemoria om d:o  141
34. F. Horns af Åminne diktamen om d:o 143
35. C. de Frietzckgs diktamen om d:o
144
36. Bondeståndets andragande om d:o 146
Till protokollet den 11 juni 1766:
37. J. Gripenstedts memorial om yppighet och överflöd . . . 147
38. C. Estenbergs diktamen om friherre Cederhielm .... 157
Till protokollet den 14 juni 1766:
39. C. de Frietzckgs diktamen om friherre Cederhielm . . . 159
40. C. J. Lilliesvärds diktamen om d:o . . . . < . . . . 162
41. C. A. Lindelöfs diktamen om d:o . . . i 163
Till protokollet den 16 juni 1766:
42. Förteckning å kompletteringsval av rådselektorer . . . . 171
43. H. R. von Hauswolffs diktamen om pommerska garnisonsregementena
. . 172
Till protokollet den 19 juni 1766:
44. F. U. von Essens projekt till extraktprotokoll om Åtvidabergs
kopparverk
174
VII
Till protokollet den 28 juni 1766:
45. A. Ehrensvärds memorial om befordringar 175
46. Förteckning å kompletteringsval till sekreta utskottet . . 179
Till protokollet den 30 juni 1766:
47. C. J. Jägerskiölds memorial om friherre Cederhielm . . . 180
Bihang.
Förteckning å hos ridderskapet och adeln föredragna, här ej avtryckta
memorial  183
1766 den 22 Januari i.
Onsdag.
Plenum kl. 9 på förmiddagen.
Närvarande:
Landtmarskalken, öfversten och Commendeuren af Kongl.
Svärdsorden Hr Thure Gustaf Rudbeck.
Uti Riddarehussecreterarens Hr Cancellierådet Francs
ställe, som var siuk, trädde Riddarehuscancellisten Assessoren
Psilanderhjelm til protocollet.
Justerades protocollet för d. 9 September 1765.
Anmältes Hr von Echstedts memorial uti praejudicesaken
emellan honom och Hr von Tranefelt ang:de tour, som
de framför hvarannan såsom vice corporaler vid Kongl. Lifdrabantecorpsen
påstå, och beviljades at dermed få vända
sig til de andre stånden.
Uplästes Hr Claes Alströmmers memorial med påminnelser
vid Secrete Deputationens afgifne betänckande ang:de
Secreteraren i Kongl. Commercecollegio och Secrete Utskottssecreteraren
vid denne riksdag Christian Ludvig Hollers besvär
öfver prsejudice, hvilket lades til acten och geck til de
andre stånden.
Anmältes Hr von Hauswolffs memorial ang:de Secrete Utskottets
extractum protocolli rörande [Riksens] Ständers
Contoirs indragning til Statscontoiret och ett riksgäldscontoirs
inrättning under en statscommissaries inseende, til hvilken
sysla Kammarrådet Frih. Cederhielm föreslås; och geck
til de andre stånden (Bil. 1).
Dito Hr von Hauswolffs memorial ang:de förökat arbete
i Kongl. Räntecammaren och förstärckning uti betjeningen
til dess bestridande lades på bordet och geck til de andre
stånden.
Anmältes Hr Carl Ephraim Carpelans memorial, innehållande
påminnelser vid Secrete Deputationens betänkande
uppå Lieutenanterne Virgins, von Köhlers med fleres besvär
1—580121
Hr v. Echstedts
memorial.
Hr Clas Alströmmers
memorial.
Hr von
Hauswolfs
memorial.
Dito memorial.
Hr Carplan,
Carl
Ephraim,
memorial.
9 1766, jan. 22. Falun. Komedier och maskerader.
Fahlu stads
branstod
ang:de.
Presteståndet
om
comedier
och masquerader.
Königske
och Wittfotske.
Vexelcontoiret
-
öfver prejudice. Lades til acten med tilstånd at gå til de
andre stånden.
Uplästes utdrag af protocollet, hållit i Kongl. Rådcammaren
d. 19 December 1765, af innehåll: At som Riksens Ständer
uti underdånig skrifvelse af d. 29 October 1765 ang:de
den afgift, som blifvit Fahlu stad vid 1761 års riksdag beviljad
för leden brandskada til 2 öre s:rmtt af hvart skeppund
tackjern årligen i 4 år, väl anhållit, at samma afgift
nu måtte uphöra, men icke tydeligen utsatt, örn denne afgift
skulle med 1764 eller 1765 års slut gå til ända,
så ville Kongl. Maij :tt häröfver hafva i nåder inhämtadt
Riksens Ständers yttrande.
Härvid uplästes äfven Kongl :e Cammarcollegii och Statscontoirets
underdånige förfrågan hos Kongl. Maij :tt i detta
mål. Hvaraf i synnerhet inhämtades, at för år 1765 denne
afgiften til största delen voro upburen och skule giöra stor
vidlyftighet i värckställigheten, om hvad som influtit för
1765 skulle nu återbetalas.
I anseende härtil, sorn ock at expeditionen så sent på året
1765 och ej förr än i slutet af October månad kommit at
til Kongl. Maij :tt afgå, hemstälte Hr Landt m., om icke
denne afgift med 1765 års slut borde uphöra, hvilket besvarades
med Ja.
3. Föredrogs Presteståndets extractum protocolli af d. 25
September 1765 ang:de den skadelige värckan, som comedier
giöra uppå nationens seder och tänckesätt, samt det förderf
och den myckna oordning, de så kallade masquerader kunna
leda til, i hvilket afseende ståndet tilstyrcker, at desse senare
måtte aldeles förbiudas vid 100 dahl. s:rmts vite för en
hvar, som den bevistar, och de förre allenast tillåtas, ifall
Kongl. Maij :t i nåder skulle så befalla, at spelas för Kongl.
Famillen samt bivistas af dem, som höra till kongl, sviten.
Lades på bordet.
4. Uplästes Riksens Ständers Stora Deputations betänclcande
ang:de det med Kongl. Maij :tt och kronan af Hinric König
och dess associerade, Grosshandlarne Isaac Claesson, Stephan
Kniper, Hans Wittfoth, Christian König och Petter Samuel
Bagge i Giötheborg, d. 29 November 1756 slutne contract
om et vexelcontoirs inrättande til den då redan upstegne
vexelcoursens fällande. Sedan deputationen ingådt uti en
omständig utredning, huruledes kronan på mångfalldugt sätt
Königska växelkontoret.
3
och til anseenlige summor varit lidande genom de operationer,
bemälte contoir företagit til coursens dämpande, samt
der jämte uptagit, hvad König och bemelte hans associerade
til förklaring öfver hvarje särskilt dem påförd observationspost
anfördt, så stadnar deputationen i det beslut, at desse
associerade böra til Kongl. Maij :tt och kronan återbetala
1 071 293 dahl:r 23 öre kopp:rmtt capital med interesse räknadt
til d. 1 December 1765 289 249 daler 18 öre k:rmtt, tilsammans
en million trijhundradesextiotusendefemhundradefyratiotre
daler 1 öre kopparmyntt, för hvilken summa de
såsom bolagsmän enligit 15 cap., 2 och 3 §§, Handelsb. böra
en för alla och alla för en kronan ansvarige vara; men at i
anseende til deras uprigtige upgift hos Kongl. Maij :tt om
contoirets operationers otilräcklighet och skaddige beskaffenhet
dem ej vidare tiltal må öfvergå.
Detta lades på bordet.
Upkom en Presteståndets deputation, 8 personer, anförd Pr.st:ts deaf
Probsten Magister Kröger, som anmälte, huruledes PutatIonPresteståndet
med förundran funnit, at uti de tryckta exemplaren
af Secrete Utskottets til plena upgifne extractum protocolli,
dat. d. 20 September 1765, ang:de rikets financevärk
hela den berättelsen blifvit utesluten, som angår ostindiska
handelen och hvilken likväl uti de til plena upgifne skrifne
originaler finnes; at Presteståndet icke trodt sig böra nedlägga
en sådan sak, utan at den, som understådt sig vara så
tiltagsen och stympa et efter Riksens Ständers egen befallning
på trycket til allmänhetens kundskap utgifvit så betydande
document, måtte uptäclcas och androm til varnages
näpsas. Hvaröfver Presteståndet låfvade at med extractum
protocolli inkomma. Hvarjämte Presteståndet i anledning af
samma extractum protocolli beslutit, at de i samma extractum
protocolli omrörde 14 personers namn måtte af Secrete
Utskottet upgifvas, uti hvilka begge delar Presteståndet begärte
sine respective medstånds bifall och samtycke.
Vidare önskade ock ståndet att snart komma til slut med
denne långsamma riksdagen samt hade derföre beslutit at
om eftermiddager ne hålla plena, på det så mycket mera må
hinna afgiöras.
Deputationen afträdde och ledsagades på behörigt sätt.
Hr Landtm, berättade, at denne omtalte och saknade
delen uti Secrete Utskottets tryckte extractum protocolli uppå
Cour af
säges.
Frh. ätten
Roos utdöd.
4 1766, jan. 22—27. Sekreta utskottet.
Secrete Utskottets egit beslut blifvit utelämnadt; at Secrete
Utskottet sådant genom utdrag af protocollet hos Expeditionsdeputation
begärt och at, då Expeditionsdeputationen
til Secrete Utskottet öfverlämnat at bestyra om tryckningen,
hade det skedt efter Secrete Utskottets befallning i anseende
til visse considerationer, hvarföre den införde reflexionen
om ostindiska handelen icke borde uti ett tryckt document,
sorn ifrån Ständer emanerade, komma til utlänningens kundskap;
föreföll altså Hr Landtm, besynnerligit, at detta ej blifvit
i Presteståndet anmält, utan at sådan anmärckning kunnat
komma derifrån, då ståndet genom sine secrete utskottsledamöter
hade bordt blifva härom underrättadt.
Hr Wadenstierna, Carl: Jag finner nu angelägenheten
af at riksdagen må snart slutas, när minnet hos secrete
utskottsledamöterne af Presteståndet så merckeligen
synes aftaga.
Hr H a s e n k a m p f: Sedan Hr Landtm, nu behagat underrätta
R. o. A. om sammanhanget häraf, trodde at detta genom
Presteståndets deputerade blifvit i nog hårde termer
framfört, som rörde Secrete Utskottet närmare, än at han
för sin del kunde det så nedlägga; han ansågo för en skyldighet
at bevara de af R. o. A. til Secrete Utskottet deputerade
ledamöters värdighet.
Hr Landtm, trodde bäst vara at med denne anmärckning
upskiuta, til dess det utlofvade extractum protocollo
inkommo, då man fingo se, i hvad termer det vore författadt,
och förmodade, at någre mindre behagelige utlåtelser icke
lära deruti emot Secrete Utskottet inflyta.
Föredrogs och lästes til slut ofvanberörde Stora Deputations
betänckande ang:de Königske Vexelcontoiret.
Äfven König, Claesson och Wlttfoths memorial til förklaring
öfver ofvanberörde betänckande med bilagor dertil.
Hvilket alt jämte betänckandet lades på bordet.
Hr Landtm, anmälte Kongl. Maij ;tts nådige vilja, at
ingen cour eller ceremonie blifver på Kongl. Hofvet d. 24 instundande,
då Hans Kongl. Höghets Kronprintsens födelsedag
infaller.
2:o. Att friherrelige ätten Roos utgådt genom Generallieutenantens
och Commendeuren af Kongl. Svärdsorden
Roos dödsfall.
Königska växelkontoret.
5
3:o. En Magister Prytz anhållan at uppå Hans Kongl. Höghets
födelsedag nästkommande fredag d. 24 hålla et tal på
Riddarhussaln til underdånig fägnads betygelse, hvilket bifölls.
R. o. A. åtskildes kl. 3/4 til tu.
1766 den 27 Januari i.
Måndag.
Plenum kl. 9 förmiddagen.
Närvarande:
Hr Landtmarskalken, öfversten och Commendeuren af
Kongl. Svärdsorden Hr Thure Gustaf Rudbeck.
I Cancellierådets och Riddarehussecreteraren Francs ställe
Assessoren och Riddarhuscancellisten Psilanderhielm vid
protocollet.
Justerades protocollet för d. 11 September sidstl. år.
Uplästes Hr Verner Tranefeldts memorial ang:de någon
belöning för Ryttmästaren Hallonquist, som upfunnit konsten
at flyta på vattnet. Lades på bordet.
Uplästes Hr Claes Alströmmers memorial rörande Stora
Deputationens betänckande angående Königslte Vexelcontoiret
och geck til de andre stånden (Bil. 2).
Dito Hr J. L. Königs memorial i samma ämne.
Dito Frih. von Essens uti samma mål, och begärte Frih.
von Essen tilstånd at få låta trycka detsamma.
Häröfver upkom någon ventilation, til dess omsider Hr
Landtm, proponerade, om icke alla i denne sak inkomne
memorialer kunde få tryckas, hvilket med Ja besvarades.
Uplästes Frih. Gustaf Reuterholms memorial, hvaruti han
ang:de Königske Vexelcontoiret på det sättet förändrade sin
förr yttrade tanka, at han för sin del finner, det Riksens
Ständer måge låta förblifva vid den 1762 giorde och af Kongl.
Maij :tt uppå Secrete Utskottets tilstyrkan faststälte liquida
-
Magister
Prytz vill
orera d. 24
Januarii.
Hr Tranefelts
memorial
om
ryttmästaren
Hallonquist.
Hr Alströmmer,
Clas, memorial
ang:de Königske
Vexelcontoiret.
Hr Königs
dito.
Frih. von
Essen dito
Frii. Gustaf
Reuterholms
memorial
i
samma
sak.
6 1766, jan. 27. Königska växelkontoret.
tion, med hvilket memorial bemelte Frih. äfven geck til de
andre respective stånden.
Deput., Upkom en deputation ifrån Borgareståndet, 8 personer, anSåndeu"
förd af Borgmästaren Munthe, som på vanligit sätt emottogs
och öfverlemnade:
l:o. Ett ståndets extractum protocolli, dat. d. 16 December
1765, af innehåll at som ståndet uti de flere betänckanden,
som ifrån Secrete Deputationen inkommit, förmärckt,
at bemälte deputation icke fölgt altid lika principe uti de
reparationer, som deputationen för leden prsejudice vid befordringar
tilstyrckt, så hade ståndet beslutit, at Secrete Deputation
måtte utarbeta en generelle principe och dermed til
Riksens Ständer inkomma, förrän stånden öfver hvart särskilt
betänkande sig utlåta.
2:o. Påminte deputation, at Borgareståndets extracta protocolli
af d. 16 Julii och 25 Augusti sidstl. ang:de den olikhet,
som förelupit vid taxeringarne, måtte afgiöras.
3:o. At Cammaroeoonomiedeputations betänckande ang:de
Danviks hospitals qvarnarnes bortarrenderande kunde blifva
afgiordt.
4:o. Ståndets extractum protocolli om at borgmästaresysslan
i Schanör måtte hos R. o. A. föredragas och afslutas.
Deputation afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Om en Hr Wachschlager begärte, at Borgareståndets exföi^Secrete
tractum protocolli om prsejudicemålen nu måtte upläsas, efDeputa-
ter han trodde, at R. o. A. utan någon svårighet lärer bifalla
prajudice- Borgareståndets mening och således lätt komma ifrån den
mål. saken.
Hvilket bifölls och värckstältes; men sedan det blifvit upläst,
begärte
Hr Ehrenmalm, at det måtte läggas på bordet, efter
han deruti funno åtskilligt, som rörde Secrete Deputationen,
hvaröfver han såsom ledamot af bemelte deputation önskade
at få sig närmare förklara.
Königske Fortfors med handlingarnes läsande uti saken ang:de Köcontofret.
n'gske Vexelcontoirel; och uplästes i ordningen
Hr Justitiarien Morians såsom ledamot af Borgareståndet
gifne vidlyftige memorial, hvaruti han söker at visa, at samma
contoir, långt ifrån at böra betala något til kronan, hade
anseenligen at fordra.
Dito votum af Hr Borgmästaren Corin uti Stora Deputa
-
Königska växelkontoret.
7
tionens Expeditionsutskot upläst, hvilket han, så vida det
ej kommit at betänckandet åtfölja, uti memorial til plenum
och sitt stånd ingifvit.
Sedan alt var til slut läsit af de ingifne skrifter, påminte
Hr Hasenkampff, at denne sak kunde nu få hvila til
nästa plenum, innan den afgiordes; ty ehuruväl han voro
beredd at säga sin tancka, förtjente dock de nu ingifne memorialer
at närmare öfvervägas, hälst åtskillige innehöllo
calculer, hvilka ej så lätt, då de allenast en gång hördes vid
upläsandet, kunde fattas.
Hr Wacli schlager conformerade sig med Hr Hasenkampf,
de upläste memorialerne voro til en del ganska vidlyftige.
Han önskade at närmare få genomläsa och öfverväga,
hvad Frih. von Essen och Frih. Reuterholm anfördt,
hvartil han trodde sig finna lägenhet, efter de blifva tryckta;
derförinnan hade han svårt at stadga sitt beslut. Klåckan
voro nu half til tu, deliberationerne kunde dragas ut i det
minsta til kl. 6 å 7, och om då meningarne blefvo delte, så at
R. o. A. ej kunde afgiöra saken utan votering, skulle det vist
gå långt öfver midnatten, innan R. o. A. åtskildes. Han hade
härmed ej annat afseende än at i et så granlaga mål som
detta, hvilket anginge å ena sidan rikets rätt och å den andre
en så hufvudsakelig del af medborgares välfärd, kunna döma
efter samvetet med fulkomlig uplysning.
Hr Landtm.: Det är ovanligit, at en sak tvenne gångor
lägges på bordet. Riksdagsordningen gifver ej eller någon
anledning dertil. Om nästa gång åter nya memorialer inkomma,
så dragés saken ånyo ut under samma skäl som nu.
Hr Durietz: Det är icke utan at ju saken är vidlyftig
med mångå calculer; men här har nu varit tid at genomse
dem, Stora Deputationens betänckande med Frih. Reuterholms
votum har ju så länge funnits tryckt, at en hvar haft
nog tilfälle läsa så det ema som andra. Dröijes nu längre med
sakens afgiörande, kunna åter nya memorialer inkomma och
derigenom anledning gifvas til nye vidlyftigheter; voro derföre
bäst, at detta mål nu enligit Riksdagsordningen utan interruption
afgiordes.
Frih. Bunge, Suen, conformerade sig med Hr Hasenkampf
och Hr Wachschlager; man kunde ändå förekomma,
at ej saken för länge utdrogos, om viss dag utsattes eller at
den i nästa pleno skall afgiöras samt inge memorialer mer
8 1766, jan. 27—febr. 1. Königska växelkontoret.
få inkomma. Det torde hända, at ännu all den kundskap felas,
sorn är nödig såväl för honom sielf som flera, at kunna i
en så vigtig sak döma med den öfvertygelse, som vederbör.
Hr Ehrenmalm instämde äfven härmed, likaledes
Frih. Friedrich Horn, tilläggandes det vilkår at ej
någre memorialer vidare skulle få emottagas.
Hr Gyllensvan: När herrar och män påstå, at Riksdagsordningen
bör följas och saken nu afgiöras, så lärer det
ej kunna blifva någon fråga om vidare betäncketid, ty lagen
är klar. Men det är icke desto mindre R. o. A., sorn uti alla
förekommande riksdagsärender så noga granskar och följackteligen
så moget tager sine beslut, värdigt, at flera ledamöter
nu begära tid för at ernå fullkommeligare kundskap,
innan de vilja döma. Det fordras och värckeligen tid at genomgå
och nagelfara alla de calculer, som mot och med blifvit
upgifne och efter hvilke decisionen bör tagas. Hr Gyllensvan
kunde altså icke vara emot längre anstånd, ifall de herrar
och män, som begärt, at saken nu måtte afgiöras, ville dertil
begifva sig.
Hr von Rohnen önskade, at Riksdagsordningen måtte
följas och saken nu af slutas. Han voro beredd att säga sin
tancka och förmodade, at ingen voro, som nu icke kiende
detta, hvilket i flere dagar blifvit så mycket omtalt.
Hr Ekenberg: Summum jus, summa injuria; at hasta
med et så vidlyftigt och invecklat måls afgiörande voro kanske
at giöra på ena eller andra sidan orätt, med den decision
man vidtogo uti en öfverilad ovisshet. Omständigheterne förbyta
ofta sättet, på hvilket man bör procedera, at ej säga afgiöra
hvarje sak; hvem kan nu i hast räkna öfver store summor
af flere tunnor guld och säga, hvem de skola tildömas.
Det begärte anstånd kan ej sägas vara at lägga saken ånyo
på bordet utan är allenast ett upskof, följackteligen kränckes
derigenom icke Riksdagsordningen. Det kan gå an at följa
bokstafven i lagen, när en sakstump kommer före, som lätt
kan fattas; men då saken är så vidlyftig, så inveklad sorn
denne, voro obilligt neka den åstundade betäncketid. Han
conformerade sig derföre med Hr Ehrenmalm och Wachschlager.
Hr Sparre, Friedr., fant äfven, at det ej voro emot
lag, om med sakens afgiörande dröijdes til nästa plenum;
Königska växelkontoret.
9
det voro allenast en upskuten ventilation. Och at sådant tillförene
skedt, derpå hade man flere prsejudicater.
Frih. [von] Essen tillstyrckte äfven upskof, dock med
förbehåll at det ej måtte dragas til prsejudicat.
Hr Durietz tilläde sitt förra yttrande, det han höllö sig
vid lagen men ville ej vara emot at denne gången ventilationen
måtte upskiutas, dock utan praejudicat, och i nästa
pleno företagas; förbehölt sig likväl, at R. o. A. då ej måtte
chargeras med någre flere vidlyftig® skrifter och memorialer.
Frih. Ridderstolpe, Carl, förklarade sig äfven vilja
häruti ingå, och det af kierlek för sanning, på det rätt må
blifva rätt. Han ansågo icke eller detta upskof för detsamma
som at lägga en sak på bordet.
Hr Landtm.: Rifaller R. o. A., at som tiden nu redan
är så långt liden, denne saks afgiörande upskiutes til nästa
plenum, och at ej flera skrifvexlingar i densamme måge äga
rum.
Hvilket med Ja besvarades.
Hr Landtm, anmälte, at en Magister, benämnd Brunckman,
begärt tilstånd at på Riddarehussalen med ett obundet
tal på svenska få lyckönska til Riksens Ständers nu i år åter
begynte arbete.
Hvilket besvarades med Ja, hvaribland likväl hördes åtskillige
Neij.
Hr Landtm:s proposition at skiljas åt besvarades med
Ja. Kl. 3/4 til tu.
1766 den 1 Februari i.
Kl. 9 förmiddagen plenum.
Närvarande:
Hr Landtmarskalken Thure Gustaf Rudbeck.
Under Riddarehussecreterarens Hr Cancellierådet Francs
ännu påstående siukdom vid protocollet Riddarhuscancellisten
Assessoren Psilanderhielm.
Justerades protocollet för d. 18 sidstl. September.
Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 15
sidstl. November, hvaruti tilstyrckes, at Secreteraren Frosterus,
hvilken, för det han skulle utarbeta en Jurisprudentia
militaris, sidstledne riksdag erhollit et årligit arfvode af 600
Brunckman,
magister,
vill
orera.
Frosten
Juris
prudentia
militaris
ang:de.
10 1766, febr. 1.
Godset Jockis.
dahl. sirmtt samt tienstefrihet, måtte detsamma til nästa
riksdag få behålla, efter han redan en del deraf utgifvit och
derjämte visat möijelige [o: nöijacktige]1 prof af den flit och
skickelighet, hvarmed man kan förvänta, at han det återstående
lärer utarbeta. Bifölls.
2:o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d.
23 Augusti ang:de 117 § af Krigsbefälets besvär vid innevarande
riksdag och deruti giorde begäran at ibland Hrr Riksens
Råd tvenne måtte vara af ammiralitetsstaten; men
hvaröfver Secrete Utskottet förklarar sig icke kunna tilstyrcka
annat än hvad Regeringsformen och Riksdagsordningen
innehåller samt rådselectorerne hittills ålegat at enligit lag
och efter deras ed iagttaga. Hvilket bifölls.
Hr Clas Al- 3:o. Anmältes Hr Claes Alströmmers memorial, innehålmemorial8
lande påminnelser vid det af Secrete Deputationen upgifne
ang:de betänckande ang:de Secreteraren i Commercecollegio ChrisSecretera-
•
ren Holler. ^an Ludvig Hollers besvär öfver leden prejudice och före
slagne
uprättelse. Detta lades til betänckandet och beviljades
Hr Alströmmer at dermed gå til de andre stånden.
Schen- 4;o. Företogs af de på bordet lagde saker Justitiaedeputaström
Magn.
, c. ti°nens betänckande af d. 3 December 1765 uti saken emelRosen
von Ian Brukspatronen Magnus Schenström och Archiatern Ro'
sen von Rosenstein ang:de äganderätten til en af den senare
upodlat kierr.
Betänckandet recapitulerades och bifölls.
Hr Ehren- 5:o. Föredrogs Hr G. Ehrenmalms memorial, hvaruti han
memorial anförer, huruledes uti Riksens Ständers Gammar-, oeconomieom
Jockis och commercedeputations Räkenskapsutskott i anledning af
godset. en genom Kongl. Maij :tts och kronans ombud, Vice Häradshöfdingen
Jusléen, hos Riksens Ständer anhängig giord och
tit remitterad sak om rätta naturen af en del under Jockis
godset belägne hemman den frågan äfven blifvit moverad,
huruvida et emellan kronan och ägaren af Jockis ännu oliquiderat
hemmansbyte måtte af slutas och bemälte ägare nu
för tiden, Capita[in]en och Riddaren Jegerhorn, påläggas at
genast betala en förment bytesbrist provisionelt med 600 dr.
sirmt i hemmansräntor tillika med uplupit interesse til mer
än 50 000 dahl. sirmt. At tvenne stånds ledamöter uti Räkenskapsutskottet
bifallit detta; men hvarvid Hr Ehrenmalm
tillika med ledamöterne af R. o. A. funnit flere betänckelig
1
Konceptprotokollet.
Krigsbefälets
besvär
117 § och
om 2:ne
Ricksens
Råd af
ammiralitetsstaten.
Godset Jockis.
11
heter, hvaribland i synnerhet den voro, at Jockis godset stodo
i Banquen pantsatt och at Banquen utan något hinder å
kronans vägnar fåt sin pant vid domstolen lagligen inteckna,
så at någon rubbning uti den säkerhet, Banquen bör äga,
voro aldeles stridande emot bancoprivilegierne af d. 21 Maij
1719 samt d. 7 Julii 1720, 4 §, hvilket äfven Banquens ombud
uti deputationen anmält; förmenande Hr Ehrenmalm,
at et sådant mål, som rörde Banquen, ej tilhörde Bondeståndet
utan borde i Secrete Utskottet, dit bancosakerne hörde,
handteras och i sådant afseende tilstyrckte R. o. A. at genom
en deputation begära de respective ståndens bifall häruti, så
att saken i Kammaroeconomiedeputationen måtte afstadna.
Sedan memorialet blifvit upläst, tilläde Hr Ehrenmalm
mun [te] ligen, at frågan om detta byte blifvit uti Räkenskapsutskottet
moverad utan at genom någon ordentelig
väg vara ditkommen; at i utskottet tre stånd den uptagit och
afgiordt, som berördt är, ehuru ännu på vederbörlig ort om
detta byte icke blifvit liquiderat. At R. o. A. ledamöter i utskottet
funnit denne utväg at omedelbarligen på högsta stället
uptaga och af gior a ang: de medborgares rätt til deras
ägendomar voro det farligaste för en frij regering och medförde
osäkerhet vid alla besittningar, i synnerhet at R. o. A.
vid et sådant steg emot fundamentallagen och privilegier på
det högste skulle blifve lidande, om det blefvo praejudicat;
med den förmente bytesbristen förhöllo det sig så, at uti
Konung Carl XI tid Frih. Jesper Kruse ägt detta godset och
at det då kommit under reduction men at bemälte Kruse då
erbudit kronan annan jord i vederlag, hvaröfver och bytesliquidation
blifvit anstält. Af den i vederlag erbudne jorden
hade väl en del blifvit ansedd af den natur, at svårighet blifvit
giord vid dess emottagande; men när Kruse hos Konungen
fådt föreställa sitt lidande och omöijeligheten at skaffa
annat vederlag, hade Högstbemälte Konung förunnat honom
sitt nådiga fribref. Sedermera och som liquidationsacten blifvit
liggande i Kammarcollegio, hade bemälte collegium väl
påmint sig om dess afslutande och infordrat ägarens af Jockis
slutelige yttrande; men då åfvan bemälte fribref til förklaring
blifvit uptedt, hade saken dervid afstadnat; emedlertid
vor[e] Jockis godset genom laglige kiöp, man ifrån man,
omsider kommit uti Capitain Jegerhorns hand, som det nu
innehafver och deruppå fådt klanderslös lagfart och fasta
12 1766, febr. 1.
Godset Jockis.
samt sedan äfven erhollit bancolån. Skulle nu en med så
många laga actus befästad possession kunna på högsta stället
hos Riksens Ständer sättas ifråga allenast på en enda
ledamots i en deputation anmälan, drogo det säkerligen den
skaddige fölgd med sig, at hvar svensk inbyggare kunde
ohörd sättas utur sin egendom.
Hr Ehrenmalm begärte derföre, at R. o. A. til bevarande
af Banquens rätt, R. o. A:s Privilegier samt hvar mans säkerhet
ville antaga sig denne sak och genom en deputation
förmå de andre respective stånden at ingå åtminstone deruti,
at saken til Secrete Utskottet må varda remitterad och der
såsom et mål, hvilket angingo Banquen och dess i pant innehafde
egendom, vederbörligen handterad varda.
Hr Göös förenade sig dermed, at Secrete Utskottet och
Bancodeputationen måtte få härom behörig underrättelse, innan
något afgiordes, til bevakande af Banquens rätt enligit
1720 års privilegier.
Hr Wadenstierna, Carl, trodde, att det nu voro
högste tid at inskräncka den magt, hvarmed de öfrige stånden
sökte at kringskära och minska R. o. A:s Privilegier. I
befordringar, possessioner, i lönande näringar, ja, nästan i
alt gingo de lika och oftast utestängde R. o. A. Rikets sannskylldige
väl berodde dock hufvudsakeligen på den jämnvigt,
som grundlagen emellan stånden lagt, och ingenting voro
farligare för regeringssättet, än om tre stånd sammansätta
sig at trycka det fierde. Han tilstyrckte altså R. o. A at taga
sig denne sak an och genom ett extractum protocolli, som
med en deputation til de öfrige stånden kunde afgå, begära:
l:mo at R. o. A:s Privilegier måtte bebehållas i sin kraft;
2:o at sådane och dylike mål som detta ej måtte omedelbarligen
i deputationer och stånden hädanefter få väckas;
3:o at denne såsom en Banquens rätt rörande sak til Secrete
Utskottet måtte remitteras.
Det voro för R. o. A. rådeligast at söka stämma i bäcken,
innan det hunno längre, häldst detta ej voro det enda tilbud,
som uti deputationerne giordes emot ståndets rätt.
Hr En [e] schiöld påminte, at man härmed icke skulle
förhasta sig. Innan R. o. A. kunde tala til sine tre medstånd,
borde man först äga fullkomlig visshet om saken och
dess omständigheter. Målet säges vara väckt af en ledamot i
Räkenskapsutskottet, Hr Probsten Wangell, och det finnes
Godset Jockis. Växelkontorsassocierade.
13
oordenteligit; hos R. o. A. är nu denne frågan äfven väckt af
en ledamot och ännu obevist, om Capitains Jegerhorns rätt
är så stahle, sorn det här berättas; ty liquidationen är ännu
outredd och ganska vidlyftig, efter den angår flere hemman.
Hr Enschiöld trodde derföre bäst vara at låta den upkomne
frågan hvila, til dess man får se, om Kammaroeconomiedeputationen
med något betän[kan]de inkommer, och
hvad det innehåller.
Frih. Ridderstolpe, Carl, kunde icke neka sig hafva
ofta funnit, at R. o. Ars rättigheter varit i äfventyr för de
andre stånden. De äga och värckeligen styrckan uppå sin sida;
men styrcka måtte med vett drifvas, på det sättet har
R. o. A. hittils bibehållit sig. Frih. Ridderstolpe förenade sig
altså med Hr Enschiöld, at R. o. A. ej måtte giöra något förhastat
steg nu på en ledamots blotta anmälan, men så snart
betänckandet inkommo, höllö han före det ej vara utur vägen
genom et extractum protocolli prsevenera de andre stånden.
Uppå Landtm: s föreställning om icke detta memorial
kunde hvila, til dess man fingo se, huruvida ifrån Kammaroeconomiedeputationen
något betänkande inkommer, då de
andre stånden genom et extractum protocolli kunde prseveneras,
ifall R. o. Ars Privilegier eller Banquens rätt voro
rörd, lemnade R. o. A. sitt bifall.
6. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af d. Kongl.
14 September 1765 angrde Kongl. Secreteraren Wittes anför- re^Witté
de och til Secrete Utskottet remitterade besvär deröfver, at angående,
han på förslagen såväl til postmästare i Hamburg som til postdirecteur
i Strahlsund blifvit förbigången och utom dess under
sin låglige tienstetid flere gånger prsejudicerad. Och finner
Secrete Utskottet honom, Witte, böra niuta uprättelse
samt rättighet som den, der til dylike beställningar varit en
gång på förslag npförd. Detta bifölls.
7 ro. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli med Om accord
tilstyrkande at ifall något anbud blefvo giordt, Riksens Stän- fordran hos
der ville tillåta, det kronans ägande anseenlige fordran hos Kierrman,
Le Pgijurg
Kierrman, Le Febure och Grillarne såsom associerade uti och Grilj
Vexelcontoiren måtte emot reda penningar, Statscontoirets
obligationer, guld och silfver eller fullkomlige effecter til
högsta summa, som för kronan betingas kan, få afstås, hvarigenom
Secrete Utskottet förmenar, at kronan snart kan
14 1766, febr. 1.
Växelkontorsassocierade.
komma til sine penningar och de öfrige creditorer undvika
det lidande, hvaruti de skulle råka genom en långvarig processe.
Häröfver begärtes af flere proposition til bifall. Men Hr
von Böhnen lade det på bordet.
Hr Landt m. önskade, at R. o. A. ville ingå uti hvad
Secrete Utskottet nu föreslagit utan vidlyftigare ventilation,
och förklarade, att Secrete Utskottet icke utan moget öfvervägande
och fullkomeligaste skäl dertil styrckt. Uti rikets nu
trängande behof voro det en högst nödig och essentielle sak,
at kronan genast och utan vidlyftig omgång fingo penningar,
derigenom kunde den obehaglige utväg undvikas, som Secrete
Utskottet annars nödgades vidtaga, at giöra utrikes lån.
Hr von Böhnen förklarade sig icke vilja vara emot at
saken nu afgiordes; han begärte derföre allenast at få inför
R. o. A. ådagalägga de ordsaker, som föranlåtit honom at
begära detta mål på bordet.
Men af ganske månge ropades at få proposition.
Frih. Grönhagen: Som protocollerne för nästledne
October månad förmodeligen innefatta, hvad iag då haft den
äran at yttra mig, när aversionshandelen förra gången var i
giörning; så lärer iag ej genom et långt företal behöfva utmärka,
det mitt tänckesätt icke deraf blifvit ombytt, at Riksens
Ständers höggunstiga förtroende satt mig til ledamot
i den rätt, som skulle skillja i concourstvisten kronan och
de private creditorerne emellan, hvilken domstols bestånd,
efter hvad Secrete Utskottet nu föreslagit, ej synes blifva
långvarigt; det är väl en sanning, at det för samme domstol
utsatte arfvode är ansenligit i anseende til andre embetsmäns
löner. Men så är dock tillika vist, att det i jämnförelse med
den upstegna dyrheten antingen som knappast eller aldeles
intet är tilräckeligit til nödtorftig utkomst och at således
denne ringa förmån ej kan särdeles influera på någon välsinnad
riksdagsman. I anseende härtil och at iag, långt förr
än denne domstol var omtalt, mindre utnämd, yttrade mine
tankar om aversionshandel, skulle iag kanske kunna nu än
vidare förklara mitt tänckesätt häruti. Men sorn iag ombeflitat
mig at vara en redelig och ren karl i alla förekommande
mål, så vill jag ej eller nu i detta underkasta mig det vidrige
omdöme, som skulle rikets bästa mindre influera på
mig än egne hushåldsangelägenheter, utan samtycker häldre,
Växelkontorsassocierade.
15
til undvikande af så oblida omdömen, til hvad Secrete Utskottet
nu föreslagit, med önskan, at det måtte lända til rikets
giörligaste nytta och förmån. Det beder iag endast måtte
stå för min räkning i protocollet, at jag önskat och väntadt,
det Secrete Utskottet under hela förre året skulle vara omtänckt
på sådane utvägar, at det ej varit nödsakat lika som
på sidsta stunden framkomma med hvad det nu upläste extractum
protocolli innehåller.
Frih. Reuterholm: Jag kan ej undgå at för min del
äfven som Hr von Böhnen begära detta på bordet, ty iag
måste tilstå, at som iag icke ifrån början, då deta företogs,
varit närvarande, så felar mig ännu nödig kundskap för at
yttra mig. De considerationer förefalla mig genast, at associerades
privata creditorer, hvilkas antal skal bestiga sig til
2 000, oskyldigt härigenom kunna blifva lidande och en, som
accorderar til sig kronans rätt, gior en omåttelig vinst; ty
under praetext at kronan först bör hafva sina penningar, kan
han tvinga de om penningar nödstälte private borgenärer at
cedera 30 å 40 procent och således betala kronan med hvad
han uppå dem vinner samt behålla ägendomen sedan för sig.
De oskyldige creditorerne få då böta för andras brott. Jag
önskade derföre at blifva närmare underrättad jin conditioner
och vilkår, huruvida hvarje medborgares lätt kan blifva
bevarad, innan iag detta bifaller.
Frih. von Essen yttrade sig, at private creditorerne
deras rättighet aldeles voro förbehållen; det voro endast fråga
om at afstå kronans fordran. Den som samme fordran sig
tilhandlar, får sedan utföra med dem bäst han gitter, men
det voro i hans tancka ovedersägeligen för kronan en réele
vinst at genast få penningar och undvika en långvarig concoursprocesse,
hvilken ej annat kunde än kosta anseenligen.
Som ock det blefvo för hela rikets innevånare en lindring at
vänta i contributionerne, om kronan fingo härigenom en säker
och snar tilgång på en anseenlig summa.
Frih. Ridderstolpe förmente, at de private creditorerne,
ehvad de sedan ville accordera eller fullfölja tvisten
om förmånsrätt, icke kunde annat än härmed vara nögde,
om de allenast komma ihåg, at det är bättre föra processe
med jämlikar än med kronan; det kunde annars gå dem som
det efter fabeln geck med diuren, hvilke skulle dela med
leijonet, men slog så ut, at de fingo intet. En hvar sågo nog
-
16 1766, febr. 1.
V äxelkontorsassocierade.
samt, at detta skulle blifva en evighetsprocesse, ty det blifver
altid en omöijelighet för domaren at på kort tid skilja emellan
kronan och et sådant antal private creditorer, ej mindre
som det säges än til 2 000 stycken, öfver en sådan ansenlig
egendom til 250 tunnor guld, som massan säges skola utgiöra
i alla tre contoiren. En hvar kunde lätt finna, hvad en
sådan långvarig processe skulle kosta kronan, och huru mycket
de private creditorer derigenom skulle komma at lida.
Hr von Böhnen förklarade sin tancka aldrig vara at
hindra, det R. o. A. ju för ju heldre måtte sig häröfver utlåta;
han hade begärt det på bordet för at kunna få närmare
underrättelse. Det giorde honom tvehågsen at, innan han
fädt stadga sine tanckar, lämna bifall, när han betänckte, at
man nu skulle för kronans fordran taga mindre summa, än
den Riksens Ständer redan sielfve utsatt; at en sådan aversionshandel
medförde de störste svårigheter i anseende dertil,
at få private lära gifvas, som i contant eller fullkomelige
säkerheter kunde anskaffa en så anseenlig summa, sorn den
kronan borde hafva; men at om deruti brusto och säkerheterne
förändrade sig, skulle kronan råka i samma vidlyftighet,
som concourseprocessen kunde försätta henne uti. Det
säges, at kronan behöfver tilgång til penningar och härigenom
kan snart få dem, til märckelig lindring för rikets undersåtare
i deras annars påkommande contributioner; efter
saken så utfallit med associerade, som nu skiedt, hvar skola
då penningar tagas, som uppå denne fordran genom aversionshandelen
afgå. Sedan kronans fordran af Riksens Ständer
blifvit faststält, föreföllo det honom nog svårt at cedera
något af kronans rättigheter; desse voro de considerationer,
hvilka i hast honom förefallit och dem han trodt sig böra
anföra; öfverlemnandes för öfrigit på Secrete Utskottets ansvar,
som bäst bör kienna detta, at efter samvetet härmed
förfara, hvarföre han ej eller ville lägga något hinder i vägen,
at ju Secrete Utskottets nu upgifne extractum protocolli
måtte varda genast afgiordt.
Frih. Reuterholm ansåg som en besynnerlig gunst,
hvilken skulle associerade vederfaras, om de nu för sin skuld
hos kronan fingo betala mindre, än Riksens Ständer deciderat.
- Hälst Store Deputationen redan afslagit en sådan deras
begäran; deras gäld skal bestiga sig til 25 millioner daler
kopparmynt, h[v]araf 15 utgiöra kronans fordran; skulle om
Växelkontorsassocierade.
17
något afslag på desse 15 millioner få accorderas emot utfästelse
af promt betalning, blefvo ofelbart de private creditorerne
sedan pinade, om de ville hafva sine penningar at äfven
cedera; när massa inventarii hos associerade utgiör 250 tunnor
guld, så blifver en anseenlig behållning, hvilken ökas genom
hvad kronan nu cederar, och private creditorerne kanske
tvingas at cedera, så at mästa delen af hvad kronan sedermera
kommer at få kan dermed betalas. Det voro ej allena
för kronans rätt at tala, han ansågo som sin skyldighet
at äfven bevaka hvarje medborgares bästa, så at ingen af
dem oskyldigt kommo at lida; detta voro honom ålagt såsom
riksdagsman, och at ej åsidosätta en så dyT plikt ville Frih.
Reuterholm hafva sagt detta til protocollet, för öfrigit nögd
at ej denne sak vidare må upskiutas.
Hr Landtm, upläste för R. o. A. ånyo slutet af Secrete
Utskotttets extractum protocolli, med tilläggning at deraf
kunde finnas, att Secrete Utskottet på intet sätt härigenom
ville eller kunde hindra hvarje privat creditor at komma til
sin fulla rätt. Uti de bekymmerfulla öfverläggningar, Secrete
Utskottet nu förehade, huru kronan måtte finna tilgång til
alla de penningar, rikets angelägnaste behof nödvändigt
krafde, då alla cassör voro tömde och en dryg rikets gäld
med sin ränta måste betalas, hade Secrete Utskottet efter nogaste
öfvervägande funnit sig föranlåtit at til Riksens Ständer
upkomma med detta tilstyrckande; det afsågo sig icke
kunna betala något på samma gäld, om hinder lades emot
de utvägar, sorn til penningars anskaffande föreslås. Rikets
undersåtare förmå eij at giöra så anseenlige tillskott som
tarfvas. Store summor skola i år och flere de följande åren
enligit rikets föreskrifningar betalas. Skulle kronan vänta på
penningar, til dess concoursen slutas, blifver det en evighet;
flere månader och kanske år gå bort, innan alle prseliminairer
och formaliteter först hinna slutas, så at domstolen kan
komma til sielfva saken. Hvarföre Hr Landtm, tilstyrckte R.
o. A. at bifalla Secrete Utskottets tancka häruti.
Häröfver begärtes af R. o. A. proposition. Hvarföre
Hr Landtm, giorde proposition, om R. o. A. bifaller
Secrete Utskottets nu upläste betänckande, hvilket med Ja
besvarades.
Frih. Reuterholm: Sedan R. o. A. nu afgiordt denne
sak, torde mig likväl tillåtas at justera min til protocollet
2—580121
18 1766, febr. 1. Königska växelkontoret.
Frh. Köhlers
memorial.
yttrade mening och få densamma til min egen satisfaction
genom utdrag af protocollet utskrefven samt tilstånd mig
lämnas at låta den trycka.
Detta besvarades af Hr Landt m. och et stort antal af
R. o. A:s ledamöter, at det icke kunde betagas Frih. Reuterholm
få justera sin mening, ej eller, om han så ville, få deraf
utur protocollet en afskrift, men til den begärta tryckningen
ropades Neij.
Förestältes af flere R. o. A:s ledamöter, om icke det nu
tagne beslut måtte de andre stånden communiceras genom
en deputation. Men uppå Hr Landtmrs i anledning häraf
giorde fråga svarades Ja och Neij.
Anmältes Frih. Hans Friedrich von Köhlers memorial rörande
Secrete Deputationens betänckande angående den
emellan honom och Hr Linderstedt upkomne fråga om praejudice
och lades til betänckandet samt lemnades Frih. Köhler
tilstånd at dermed gå til de andre stånden.
8. Företogs den upskutne saken angående Königske Vexelcontoirets
förvaltning och Store Deputationens betänckande
deröfver.
Grefve Frölich: Emedan iag såsom ledamot af Riksens
Ständers Stora Deputation har den äran at i dess Expeditionsutskott
föra ordet, hvarest detta mål först blifvit utarbetat,
samt således i det närmaste känner, huruledes det blifvit
handterat och granskatt, så har iag trodt mig böra uplysa
R. o. A. öfver åtskillige origtige upgifter, dem iag uti associerades
här upläste tryckte memorial funnit. Jag har författat
mine tanckar skrifteligen och utbeder mig at få dem upläsa.
Hvarefter Grefve Frölich upläste följande (Bil. 3).
Frih. Horn, Friedr.: Jag talar i denne sak såsom ledamot
af Höglofl:e R. o. A. men räknar mig för en heder at
avouera, det iag är en slägtinge af de medborgare, om hvilke
nu frågan är; min skylldighet är at understödga en förtryckt
medborgare; sedan iag talat som R. o. A:s ledamot, skall iag
veta sorn slägtinge at, då saken skall afgiöras, taga afträde.
Jag vågar ej lasta Stora Deputationens betänckande, men iag
kan emot min öfvertygelse ej berömma det. Att gå i närmare
detaille om dess innehåll blefvo för vidlyftigt, och at
misbruka R. o. A:s tålamod, det är ej eller min sak. Jag
förstår reglementet och ej kiöpmansräkningars reviderande.
Men det vet iag, at under sielfva envåldsregementet, i police
-
Königska växelkontoret.
19
rade länder, aldrig kronan vindicerat sig större rätt emot
medborgare, än at saken efter undersökning ock dom blifvit
afgiord, när publicum haft något at fordra. Och vid domstolen
har kronan ej begärt at niuta större förmån på undersåtare,
än de emot hvarannan borde äga. Acterne utvisa,
at Henric König varit den, som med kronan contraherat, den
äger hon att hålla sig till ock ej til de andra, likasom uti
saken angående Kiermanske ock Le Febures Vexelcontoir
Riksens Ständer endast yttradt sig öfver dem ock Grillarne,
som underskrifvit contracten, men ej kient Herman Petterson,
ehuru alla vetat, at han varit med ibland associerade. Det
är ej eller i afseende på politiske rseisonner nyttit för ett rike
at så på en gång förderfva de förmögnaste kiöpmän. Alle
uplyste folkslag hafva ansedt dem för nödvändige ock nyttige
i ett rike, som vill äga bestånd ock vara indepedent. Den
för sin kundskap uti krigs- ock regeringsko [n] sten ofelbart
i detta tidehvarf store Konungen i Preussen bevisar, hvad
iag sagt, medelst den ömhet, han behagar hysa för kiöpmän
i sitt land. S:t Martin, en entrepreneur för alla leverantzer
til franska arméen i sista kriget, ärkiende sielf, at han derpå
vunnit sextio millioner livres, men det minskade icke Konungens
i Franckriket nåd för honom.
Associerade påstå uti sine förklaringar, at genom det de
ej enligit contractet fådt af kronan i råttan tid de penningar,
som de bordt, utan måst på egen credit underhålla roullancen,
hade de råkat i anseenlig förlust. Detta deras föregifvande
är ej vederlagt, hvem har gifvit kronan större rätt än
andra att bryta contracter, då efter vår lag uti contracter
kronan ej äger större rätt än den hon contraherat med. All
reciprocitet voro annars håfven.
Så stora contoirs undergång gior i min tancka riket mera
skada än at flere gånger tio tunnor guld kan den ersätta.
Rikets credit hos utlänningen förloras, ock den resoursse,
riket vid ett hastigt påkommande krig eller annat tilfelle
kunnat hafva uti sådane välmående undersåtares credit ock
förmögenhet at få penningar, hastigt försvinner. Mine Herrar,
Gud läte den dag icke komma, då desse mine ord sannas,
ock at man får skäl ångra, hvad som nu är giordt ock
vidare, om Store Deputations betänckande vinner bifall, lärer
uti detta ämne hända.
Frih. Sven Bunge yttrade sig finna åtskilligt uti Store
20 1766, febr. 1. Königska växelkontoret.
Deputations betänckande, som han icke med sin öfvertygelse
kunde förena:
1 uno. Att ehuru König varit den, som med kronan slutat
contractet om ett vexelcontoir ock allena underskrifvit samt
således voro efter lag den enda kronans man, till hvilken
hon hade at hålla sig, äro likväl de personer, med hvilka König
sedermera ingådt en enskilt afhandling ock af hvilke kronan
ej äger någon underskreft under contractet, pålagde at
betala.
2:do. Att kronan brustit på sin sida, först i contractets
fullgörande ock ej å utsatt tid betalt ut penningar, hvarigenom
associerade kommit i den förlägenhet, at de nödgats
negotiera på egen credit, som giort dem stor skada ock ofelbart
varit första ordsaken, at de sedan brustit å sin sida ock
ej kunnat styra coursen. Att nu pålägga dem betala kronans
skada, som hon lidit genom egit drögsmål, voro omildt, ock
det kunde ingen dommare efter Sveriges lag giöra, så mycket
mindre, som det befinnes,
3:tio att detta contract tilskyndat äfven associerade en
märkelig skada; ty det är allment bekant, at de förut voro
ganska förmögne män men at deras förmögenhet, sedan de
ingingo uti denne association, på ett synbartt sätt aftagit,
ehuru man ej hade sig bekant, at de uti deras öfrige handelsrörelser
haft någon skada. Frih. Bunge förklarade altså sig
icke kunna bifalla Store Deputationens betänckande utan tilstyrckte
bifall på Frih. Reuterholms memorial.
Flr Liljesvärd kunde ej nog med ord yttra, huru
mycket det ömmade honom at förnimma, at private så profiterat
ock skinnat på kronan; han buro för den Store Deputationen
all erkientzla, som haft mödan ospart at frambringa
detta i dagen ock at skaffa kronan igen sin rätt; han önskade,
at det måtte bot skaffas i framtiden för sådant, ock
biföll til alla delar Store Deputationens betänckande jemte
Frih. von Essens memorial.
Hr Ehrenmalm, Samuel: Store Deputationens betänckande
utvisar ej allenast, hvad skada kronan ock det allmänna
lidit genom Vexelcontoirets operationer, utan ock
huru bedrägeligen detta folket förhållit sig. De skäl, som
anföras til deras försvar, förfalla vid närmare påseende.
Det synes 1 :mo at König allena varit contrahent ock således
voro kronans man; men 1 § uti det contract, König
Königska växelkontoret.
21
med sine associerade slutat, utvisar tydeligen, at de ej ansedt
sig såsom contrahenter med König allena. Och uti 6 §
ärkänner de, at contractet är slutat med kronan.
2:do. Associerade påstå uti sin förklaring, at summan,
som dem påföres at betala, bör beräknas efter 1757 års cours
ock ej så högt som den var 1758; men detta påstående försvinner,
när man besinner, at de sielfve ärbudit sig hålla
coursen låg, ock det befinnes deremot, at de för sin profit
sielfve bidragit til dess stigande. Med fullkomlig rättvisa kunde
man pålägga dem at betala differancen emellan 43 ock
57 mk:r på riksdalern. Desse associerade hafva uti alt sitt
företagande varit värre än de förre.
3:tio. Säges at roullance ock öfrige kostnader vid vexeloperationerne
ej blifvit dem beräknade. Men huru kan kronan
bestå dem kostnad för en summa penningar, den de aldrig
rördt uti vexeloperationen utan haft liggande hemma i
deras cassör, ock då de förde vexeln endast med crediten, på
hvilken de vunno anseenlige summor ock togo profiten ock
belöning til för sin så kallade möda. Stora Deputationens betänckande
är altså väl grundat ock snarare för lindrigt än
för strängt.
R. o. A:s ledamöter äro mästa delen löntagare, ock den
lilla öfrige delen, ehuru de kunna vara besuttne, släpa för en
ringa penning ock gifva af densamma ansenligen til kronan
i contribution, då de utom Adelsståndet taga hela profiten af
rikets egendom och producter samt af det vi släpa före.
Ehuru R. o. A. altid låtit sådant opåtalt ske, är likväl aldrig
något tillfälle försummat at kringskära R. o. A:s rättigheter
ock att på oss låta falla alt oblidt. Sidstledne riksdag
påminner iag mig, at uti något extractum protocolli eller memorial,
som kom från Borgareståndet, kallades ledamöter af
R. o. A. förrädare; nu har yxan fallit på Borgerskapet tilbakars.
Frih. Grönhagen intygade med Hr Ehrenmalm sig ej
annat kunna finna af handlingarne, än att desse associerade
handlat emot lag, brutit sitt löfte ock förbindelse samt på ett
oskäligt vis dragit på kort tid mera af kronan än de förre.
Desse associerade kunna ej sägas hafva upsagt contractet,
när de ett helt år derefter ännu fortforo at behålla Vexelcontoiret.
De vilja giöra sig till commissionairer för kronan
år 1761. De tillskantzade sig ett creditif under praetext at
22 1766, febr. 1. Königska växelkontoret.
skaffa penningar till arméens försörgande, men i dett stället
pantsatte de creditivet ock roullerade i vexelhandel med capitalet.
I stället för att utremittera penningar til inkiöp af
spannemål, hvaruppå i landet var brist, sålde de vexlar genom
mäklare på torget. Det var dem så mycket lättare at
draga til sig all den vinst ock alla penningar af kronan, som
möijelige varit at få, som de sielfve voro bancofullmägtige,
secrete utskottsledamöter, så at de hade contrahents egenskaper
på ömse sidor. Här är förestält, at man icke bör af välmående
handlande utkräfva så store capitaler til deras ruin,
efter i kiöppmäns välmåga ligger en del af rikets styrcka.
Men iag önskar, at hvart land, och i synnerhet vårt fattige
fädernesland, aldrig måtte få sådane kiöppmän, som föda sig
på medborgares kostnad.
Frih. von Essen: Det är en skyldighet ock fölgackteligen
godt at försvara medborgare; men mitt ställe här som
riksdagsman pålägger mig nu at äfven försvara kronan; det
är af oss hon bör blifva hägnad för tiltagsenhet, annars har
hon intet beskydd. Vid det, som till associerades försvar
blifvit anfördt, får iag anmärka,
1 uno att König ej är ensam contrahent, utan at det anmältes
hos konungen, det König med visse förmögne handlande
ville ingå med Kongl. Maij :tt och kronan contract om
ett Vexelcontoir. Sielfve projectet til contractet finnes ock
vara skrifvit af Wittfoth med egen hand. Uti alla handlingar
kallas detta Vexelcontoir König ock associerades. Om de sinsemellan
slutat äfven et särskilt contract, så bevisar det än
mer, at de varit associerade.
2:do. Här anföres den skada de lidit derigenom, att de ej
allenast fädt i Banquen lyfta de dem beviljade tre tunnor
guld. De voro ju enligit contractet endast kronans commissionairer
ock ägde ingen rättighet at lyfta kronans penningar,
förr än de til kronans tienst borde användas; til dess var
det rätt, at penningarne lågo i kronans cassa, emedlertid är
det en stor tiltagsenhet af dem, at de vilja skrifva denne omständighet
kronan til last.
3:tio. Här anföres sorn bevis af deras oskuld uti alt skinnerie
på kronan, at deras förmögenhet aftagit, sedan de gådt
in uti denne vexelassociation. Men det blifver ej eller något
skäl, om sig ock så verckeligen förhöllo, ty de anseenlige
banquerouter, sorn både in- ock utrikes existerade, voro nog
Königska växelkontoret.
23
tilräckelige at hafva kunnat förordsaka denne förlust. Frågan
dessutom är icke hos Riksens Ständer, hvad associerade
kunna äga eller ej, utan hvad kronan lidit ock derföre bör i
ersättning af dem hafva.
4:to. Påstås at kronan bordt med dem liquidera i början
af år 1758, sedan de upsagt contractet, ock at de lidit genom
det at härmed på tiden utdragits. Men detta drögsmål har aldeles
utfallit till deras profit. Härigenom fingo de tilfälle at
hela året sitta i vexeloperationerne med kronans credit, öka
sin fordran hos kronan ock draga vinst ända in til dess riksdag
inföll. Hade de tagit saken på en redig fot och slutat contoiret,
när de upsade contractet, så hade de ej haft så stort
tilfälle at klaga öfver lidande. Skulle de ock hafva lidit, äro
de härigenom sielfve vållande dertill. Det synes snäf ra] re, at
de arbetat uppå at sätta allting i oreda. De förre associerade
drefvo vexelen til 43 marck på riksdalern, men desse giorde
det långt värre ock på en kort tid spelte bort för kronan
öfver 20 tunnor guld. Med rätta borde de ersätta alt, hvad
vexelen gådt öfver 44 marck. Men iag vill ändå hålla mig vid
at tilstyrcka bifall på Stora Deputationens betänckande, då
sker väl kronan någon orätt men dem så mycket mera nåd.
Anmältes en deputation ifrån Vallöf 1. Borgareståndet, anförd
af Borgmästaren R a m é e n, sex personer starck, hvilken
på vanligit sätt emottogs ock gaf vid handen, att välbemälte
stånd förehaft Justitiedeputationens betänckande angående
presteval i städerne, ock at ståndet funnit nödigt at
åter til Justitiedeputationen remittera detta betänckande,
hvarmed Borgareståndet önskade, at R. o. A. äfven ville instämma.
Deputationen afträdde och ledsagades på vanligt sätt.
Frih. von Essen utbad sig få tillägga sin förre discourse,
at den jemnförelse, som i discourserne är giord emellan
Herman Petterson i förre vexelassocierades sak och detta
Vexelcontoirs associerade, at han icke blifvit ansedd såsom
associerad uti Kiermans ock Le Febures vexelassociation, efter
han ej undertecknadt contracten. Hvaraf vill slutas, at ej
någon mer än Hinric König borde här anses som contrahent,
den förfaller äfven; ty uti förre Vexelcontoirets contract äro
alle personer nämde til namn, ock flere kunde ej ansees som
contrahenter eller sökas. Derföre när Petterson blef dömd at
betala en summa, var det allenast at kronan trädde uti Le
24 1766, febr. 1. Königslca växelkontoret.
Febures ook Kiermans fordran hos Pettersson. Men uti contractet,
sorn kronan slutat med König, sättes icke namnen ut,
utan säges König ock associerade; genom det särskilte contract,
desse sinsemellan ingådt, finnes sedermera, hvilke de
varit. Associerade äro at ansee sorn bolagsmän, ock uti ett bolag
bör hvar för sin andel svara. Mine Herrar, vij authorisera
orättvisa, om vi ej1 befria dem. Det synes nog, huru alla vilja
snilla kronan, låtom oss nu, då tilfälle gifves, näpsa en sådan
osed ock sätta bommar derföre, at sådant hädanefter ej må
ske.
Frih. Gust. Reuterholm: Som uti memorial, ingifvit
hos R. o. A., hvilket blifvit tryckt, åtskilligt emot hans vid
Store Deputationens betänckande bilagde votum blifvit anfördt;
så upläste han nu ett skrefteligen författat dictamen
ad protocollum (Ril. 4).2
Frih. Reuterholm tilläde, att hvarken König eller associerade
voro under den tiden, de skiötte Vexelcontoiret, bancofullmägtige
eller riksdagsmän. Således ej brottslige under
den rubrique som Kierman ock Le Febure.
Hr Gyllensvärd biföll til alla delar Frih. Reuterholms
memorial och dictamen ad protocollum.
Medborgares rätt är rickets rätt och så vice versa, de böra
vara förenade; utan medborgare och deras rätt är intet rike;
följackteligen ingen rikets rätt. Det äro vij och våre medborgare,
sorn skola liielpa riket.
Hr Hasen kampf: Rikets rätt är ett stort ord, och när
det åberopas, finnes ingen redelig inbyggare, som icke är
rörd. Men vi böra icke så fästa oss vid rikets rätt, at vi derigenom
lägga alt på en sida och förglömma medborgares rätt;
medlemmarna i samhäldet utgiöra riket. Abstrahera vij idéen
om riket på ene sidan, så böre vi å den andra se på dem, som
äga i riket, då hielpes riket uti sine store behof.
Jag har föga att lägga til hvad Frih. Reuterholm i sitt memorial
redan anfördt och conformerar mig dermed samt hans
i dag upläste skreftelige tanckar.
Store Deputationen har sielf erkiendt, at detta är af helt
annan beskaffenhet än de förre Vexelcontoiren; desse associerade
kunna efter sitt contract ej annorledes anses än kro
-
1 Detta ord icke i konceptprotokollet.
2 Senare tillägg: N. b. Läses vid acten i Expeditionsdeput. handl. — Där
saknas det emellertid numera.
Königska växelkontoret.
25
nans ombud. Hela förlusten roullerade altså på kronan. Så
var deras contract inrättat, oek som contracter äro strictissimi
juris, så har kronan bort upfylla förlusten.
Sverige ägde, då König slöt sitt contract, fred ock lugn;
man förmodade deraf den värckan, at tillökning i våre exporter
skulle minska coursen och således facilitera operationen.
Förordningen emot öfverflöd, som vid samma tid upkom,
hoppades man ej utan skäl skulle äfven dertil bidraga; men
kriget kom uppå, som fordrade ovanlige och anseenlige remisser,
öfverflödsförordningen giorde hos en af yppighet och
vällefnad redan intagen nation aldeles contraire värckan,
stegrade varorne, minskade kronans inkomst och allena rigtade
lurendreijaren. Det synes altså, at conjuncturen ledt til
ett stort misstag för associerade i deras uträkning.
Af contractet kan ej finnas, at associerade påtagit sig hålla
coursen til 43 mk:r; följackteligen kan det ej läggas dem til
last, at sådant ej skedt. Hade de genast i början af 1758, sedan
de upsagt contractet ock ingifvit sine böker afslutne,
fädt med kronan liquidera, så hade dåvarande course blifvit
grunden til liquidation. Men sedan den olyckan hände dem,
at de icke kunde få slut med kronan utan nödgades uppehålla
vexeloperationen med sin egen credit och våga deruti
sin ägendom, då kronan aldeles brustit på sin sida i contractets
fullgörande, är det en naturlig fölgd, at det ej stod uti
deras magt at styra vexeln.
Jag ser häruti icke den minsta anledning til rättighet för
kronan at disponera deras cassabehållning, eller enligit Store
Deputationens betänckande at Riksens Ständer kunna döma
öfver förvaltningen af densamme. Summan af 900 daler bancosedlar,
som de pantsatt, var formerad af private penningar
ock ej af kronans. Alt hvad de af kronan fädt, finnes redan
vara utgifvit. Det lägges dem til last, at en så anseenlig summa
stadt i cassan, men hvad som stod i cassan qvar, var en
ren behållning för riket och ej i utlänningens händer; om
de sökt at remittera en så ansenlig summa, hade visserligen
coursen ännu mera rasatt upp i högden och det blifvit en
tillökning i rikets förlust. Så fort det utan en så svår fölgd
lätt sig giöra, finnes det, att de remitterat ut penningar. 1759
remitterade de 1 200/m dahlr i början af året, sedan längre
fram 400/m, så at ej mer än 180/m voro i behåll, ock den
summan tyckes vid en så stor roullance ej vara för mycket at
26 1766, febr. 1. Königska växelkontoret.
hafva i beredskap vid påkommande protester och andre händelser.
De 3'00/m dahl:r, som associerade undfingo 1757 i medio
Maij, räknas dem äfven til last, och fordras derföre af dem
interesse uti Store Deputationens uträkning. Då likväl af
hvad de anfördt är bevist, at kronan derföre fädt valuta och
at desse penningar aldrig böra afräknas på de 900/m dahl:r,
som associerade af kronan borde få enligitt contractet och
liquidation, hvilket Frih. Reuterholm och associerade äfven
i sine memorialer tydeligen ådagalagt.
Hvad Frih. Essen anfördt emot dem, om deras salthandel
med kronan, hörer icke hit. Hackson lefvererade saltet til
kronan, ock det var Wittfoth allena, som för egen räkning
kiöpte det. Ytterligare beskyllas de ...
Ibland R. o. A. blef nu nog rörelse, och började allmänt at
ropas på proposition, så at Hr Hasenkamffs ytterligare tal ej
kunde höras till protocollet eller huruledas han det slöt.
Detta continuerade en stund, hvarefter och sedan Hr
Landtm, äskat liud med klubben och det erhållit, fullfölgdes
i discourserne ock i ordningen efter anmälandet.
Hr Wadenstierna, Carl: Rätta frågan bör här
först blifva, under hvad titul Riksens Ständer kunna immediate
ställa desse associerade til ansvar och deni dömma.
Skäl dertil hörer iag i discourserne tages af rikets rätt, som
derunder beror, men efter ali ordning är rikets rätt stäld under
lag och en laglig dommares utsago.
Riket äger full rätt at af undersåtare återkräfva, hvad ty
olagligen frångådt, men såväl under envåldstiden som annars
har denne rätt blifvit sökt inför rikets vederbörlige domstolar,
och där har kronan än i dag at lika sorn hvar undersåtare
genom sine ombud tala, svara och undfå dom. Kronans
rätt är at derstädes söka König såsom sin man, med
hvilken hon contraherat, och med hans associerade har hon
ej at giöra, til dem får han hålla sig, om lian tror sig äga skäl
dertil. Kronan är altså icke berättigad at sielf författa uträkning
öfver sin förmente fordran och efter en sådan uträkning
tildöma 9ig sielf densamme af sine undersåtare. Än
mindre är det kronas rätt at uprifva vid en senare riksdag
det, sorn vid en föregående Secrete Utskottet enligit den det
af Ständers plena då gifne instruction liquiderat och afslutat.
Hvar blifver annars medborgares säkerhet? Jag medgif
-
Königska växelkontoret.
27
ver giärna, att rikets nytta i desse medellöse tider kan bestå
uti at indraga så månge penningesummor, som giörligit är,
men det är derföre icke rikets rätt att sielf vara creditor och
domare. Vij få derföre här ej blanda ihop orden rickets rätt
och rickets nytta. Alt hvad som är nyttigt, kan derföre ej
straxt kallas rätt. Dett skulle ofelbart lända kronans cassa til
anseenlig nytta, om vi indrogo ifrån R. o. A. säterierne och
alle boställen från Presteståndet, privilegierne ifrån Borgerskapet
och alle ifrån kronan sålde skattehemman af -bönderne,
men det blifver derföre icke kronans rättighet at giöra
det. Och iag vet ingen lag, hvarefter desse associerade nu hos
Riksens Ständer skulle blifva dömde; förklarar mig altså bifalla
Frih. Reuterholms memorial.
Hr Landtm, påminte, at discourserne nu måtte uphöra,
jämväl at Riksens Ständer redan förut beslutit, at de vid förre
riksdag af Secrete Utskottet giorde liquidationer med Vexelcontoirens
associerade och Kongl. Maij :ts i följe deraf utfärdade
decharger icke skulle ligga nuvarande Secrete Utskottet
i vägen at efterse, huru med kronans penningar blifvit
hushållat. Denne omsorg tilhörer Stats- och Bancodeputationerne;
när de nu befunnit otrolige summor vara åtgångne
allena til desse Vexelcontoiren, så hafva de fädt anledning
at efterse i räkenskaper och acter, huru dermed förevette,
och befunnit som Store Deputationens betänckande utvisar.
Kronans cassör hafva blifvit til contante penningar derigenom
utblottade, och dessutom kronans obligationer på så
store summor utgifne, at Secrete Utskottet inför Gud icke
seer någre utvägar til penningar, om de vid förfallotiden
skulle betalas. Alt detta hafva associerade i Vexelcontoiren
genom konstige operationer sugit til sig.
Riksens Ständer hafva pålagt de förre vexelassooierade at
återbetala, hvad de således på kronan olageligen vunnit, och
dessutom dömt dem såsom brottslige til straff.
Desse senare äro i min tancka långt brotzligare. Wittfoth
har förledt Rådet under flere specieuse löften ock genom et
til utseende för kronan fördelacktigt contractsproject och gifvit
hopp at kunna hielpa til en lindrigare vexel; det var icke
möijeligt at se deruti annat än hvad som för kronan voro
nyttigt, så at regeringen slöt och använde dervid ali menskelig
försigtighet. Herrar Riksens Råd böra altså häruti ej tilläggas
någon skuld, utan hafva de förfarit som redelige råds
-
28 1766, febr. 1—8. Königska växelkontoret.
herrar; men desse associerade hafva brustit i contractet, missbrukat
de anseenlige summor penningar, som de af kronan
undfådt, och efter ali liknelse sielfve arbetat under at vexeln
måtte rasa upp mera på et år än på alla de föregående. Sådant
alt har likväl Store Deputationen ej så beifratt, som anledning
väl kunnat dertil gifvas, utan allenast tillstyrckt en
mycket lindrig återbetalning i jemförelse emot kronans förlust,
hvilket man med skäl kan kalla at gå den lindrigaste
vägen. Jag vill altså nu giöra proposition:
Bifaller R. o. A. Store Deputationens betänckande?
Detta besvarades med Ja och Neij, hvarföre följande proposition
til votering författades.
Den, sorn bifaller Store Deputationens betänckande, skrifver
Ja. Den det ej vil, skrifver Neij. Vinner Neij, så förblifver
saken efter Frih. Reuterholms memorial.
Bordsherrarne blefvo:
Grefve Lewenhaupt, Casimir,
Hr de Frietzskij, Claes,
Hr von Böhnen, Carl Gustaf,
Hr von Schantz, Anders,
Hr Lindelöf, Carl,
Hr Ehrenhielm, Harald.
Upropet skedde, sedlarne räknades och voro Ja 270, Neij
284 enligit bifogade voteringsinstrument.1 Innan voteringen
börjades, anmälte Hr Landt m. Magister Brunckmans anhållan
at på Riddarehussalen få med et obundit tal lyckönska
Riksens Ständer til början af deras arbete på detta ingågne
år,
hvilket bifölls.
R. o. A. åtskildes klåckan öfver 7 om afton.
År 1 7 6 6 then 8 Februari i.
Lördag.
Plenum kl. 1/2 9 förmiddagen.
Närvarande:
Hr Öfversten, Landtmarskalken, Commendeuren af Kongl.
Sverdsorden Thure Gustaf Rudbeck.
1 Uteslutet här.
Königska växelkontoret.
29
Under Cancellierådets och Riddarhussecreteraren Francs
siukdom vid protocollet Riddarehusc[a]ncellisten Assessorn
Psilanderhielm.
Justerades protocollet för d. 21 September 1765.
Uplästes det öfver sidste voteringen d. 1 Februarii sidstl:e
författade och underskrefne voteringsinstrument.
Upkom och infördes på vanligit sätt en deputation ifrån Bondest:s
det Hedervärde Bondeståndet, 16 personer starck, hvilken
anmälte, att ståndet förehaft och til alla delar bifallit Store
Deputationens betänckande ang:de Königske Vexelcontoiret.
Och efter erhållit svar af Landtm, utfördes genom R. o.
Ars deputerade på vanligit sätt.
Hr von Bromell: Sedan genom voteringen Königske Königske
vexelassocierade nu blifvit befriade ifrån at ersätta kronan co^oiret
den skada, hon genom detta contoir lidit, så ville han gierna
veta, hvem som varit skuld dertil, at kronan på denne handel
lidit, 19 tunnor guld, på det hon där måtte söka sin skada
igen. En allmän penningenöd trycker landet, större delen af
rikets embetsmän förgås af hunger under trälsamt arbete
med sine otillräckelige löner, hvaremot vissa personer sitta
hemligen och draga til sig medborgares must och märg. Jag
påstår, at Secrete Utskottet måtte upgifva dem, hvilka de
äro, och beger mig aldrig til någon contribution, förr än de
blifvit kiende och straffade.
Frih. Ridderstolpe: Alt hvad som sker i naturen
har sin ordsak, altså äfven detta; hvarken är det nu tiden
eller tilfället at upräkna alt det, som är vållande til vår dyra
tid, vår penningebrist, vår saknad af snart sagt alle behof.
Store Deputationen har i arbete att derom til Riksens Ständer
med betänckande inkomma, och till dess lärer vara bäst,
at denne ventilationen hvilar.
Hr Ehrenmalm, Samuel: Sedan voteringen nu befriat
Königske associerade ifrån all återbetalning til kronan
och äfven tillkiendt dem de 690 000 dal:r kop:rmtt, som de
sidstl. riksdag af Secrete Utskottet vunno, så gior iag det förbehåll,
at desse penningar, när de en gång skola utbetalas,
icke måtte tagas af det, iag kommer at contribuera. Här återstår
ännu en handel af kopparpannor, dem Wittfoth köpt af
kronan, öfver hvilken bör liquideras och hvilke ännu ej äro
betalte til mer än 360 dahl:r för hvart skepp :d. Jag begär,
at vederbörande ämbetsmän måtte alfvarsamligen anbefallas
30 1766, febr. 8.
Brahes sterbhus. Björkman.
Hustru
Biörckman
c. Stockholms
norre
kämnersrätt.
at genast liquidera och afsluta detta ärende, så att kronan
må komma til sin rätt och penningar för 2 000:de skepp :d
såld koppar, för hvilken lion hittills ej fädt mer än halfva
värdet.
Hr Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. ville öfverlemna
detta til Secrete Utskottet, hvarest redan ang:de denne
kopparhandel voro begynt at undersökas. Detta bifölls.
Föredrogs afl:e öfverstens Grefve Eric Brahes Enkefrus,
Grefvinnan Christina Pipers, memorial, hvaruti hon anhåller,
at sedan Riksens Ständer nu återstält hennes afl:e man,
som vid 1756 års ricksdag för statsbrott blifvit dömd och
straffad til lif, ära och egendom, uti alle de rättigheter, en
svensk borgare niuter, och hans barn i följe deraf nu komma
at tilträda hans egendom såsom arf, det ville Ricksens
Ständer förklara, om icke sterbhuset nu bör anses såsom voro
det vid den afl. dödstima, och således fatalierne vara
öpne för dem, som kunna hafva undfått testamenten, at dem
enl:t lag producera, efter det förr ej kunnat ske, så länge
Grefve Brahes hela qvarlåtenskap hitintils varit at anse såsom
kronan hemfallen och af henne til barnen återskänckt.
Hr von Bromell och Hr Nordenhielm begärte
detta på bordet, hvilket bifölls, och geck memorialet emedlertid
til de andre stånden.
2. Föredrogs Justitiaedeputationens betänckande af sidstl.
riksdag och dervid fogade Riksdagsmannens af Borgareståndet
Borgmästarens Sacklens särskilte votum ang:de Hustru
Britha Biörkmans klagomål deröfver, at Stockholms norre
förstads kämnersrätt, uppå det af stadstienarne skedde anmälande,
at hon om rätten skall sig vanvördeligen hafva utlåtit,
under bevackning låtit henne till rätten upföra och i
häckte inmana; hvarigenom hon lidit til sin näring och redbaraste
egendom, som vid det tillfället skall blifvit henne
frånstulen, för hvilket hon ersättning af rättens ledamöter
påstådt men vid domstolarne eij kunnat få något sådant
slut, som hon trodde gifva henne fullkomlig reparation för
det lidande, hon undergådt. Hvaröfver deputationen uti sitt
betänkande sig utlåtit och faststält Hofrättens dom, hvarigenom
kämnersrättens ledamöter frikallas för Hustru Biörkmans
påstående och hon anses igenom sitt egit förhållande
hafva sig ådragit denne medfart, dock at hon äfven ifrån vidare
straff befrias. Men det särskilte votum anser Hustru
Räntor i Skåne, Blekinge och Bohuslän.
31
Biörkmans lidande såsom at kämnärsrättens ledamöter böra
betala henne den lidna skadan med 4 000 daler kopparmynt.
Detta betänckande tillika med särskilte votum har Justitiaedeputationen
vid innevarande riksdag till Ricksens Ständers
plena insändt och derjemte ett extr. protoc., at deputationen
för sin del ej hade något att tillägga förre ricksdagens
Justitiaedeputations betänckande och det särskilte votum
i detta mål.
Sedan handlingarne voro till slut läste, uppå
Hr von Brom elis föreställning giordes proposition
öfver det särskilte votum.
Hvilket bifölls.
3. Uplästes Secrete Utskottets extr. protoc. af d. 17 December
sidstl. ang:de den olikhet, som förefaller i anseende til
Skåne, Blekingen och Båhus låhn vid kronans räntors och
intraders utgiörande och upbärande i jemförelse emot de öfrige
rikets provincer, i det alla räntor, som uti desse provincer
efter jordebok böra betalas i persedlar, blifvit erlagde
i penningar för hvarje persedel efter kronovärdie, såsom
spannemål til 2 dahl:r 8 öre s:rmtt tunnan och så vidare,
hvarigenom kronan och indelningshafvare anseenligen kommit
at lida. Secrete Utskottet tilstyrker, at såväl kronan i anseende
til alle dess behållne hemmansräntor som Generalkrigsförrådscassan,
hvad de dit hörande beneficie och reserve
samt dödsfall och avancementsräntor, äfven rusthållarne,
hvarderas tildelnings- eller augmentsräntor, och indelningshafvarne,
hvad deras lönings-, häste- och fördelsräntor angår,
med dermed förknippade dagsvärken och andre förmåner,
måtte i Skåne, Blekinge och Båhus län lika som i de
andre Sveriges landskaper upbära persedlarne in natura eller
efter förvandling och marckegång, alt som de för riket utfärdade
kongl, förordningar om räntegifvandet utsätta, med
flere förordningar, sorn räntornes upbärande och beräknande
angå; börandes dock landshöfdingarne och öfversterne
blifva Kongl. Maij :tt och kronan ansvarige, att Allmogen
skyddas vid kongl, förordningarne, til hvilken ända dagsvärken
lika som alle andre hemmans skylldigheter i jordeböckerne
böra uptagas och behörigen beräknas och Allmogen
derefter vid desamma bibehållas; äfvensom de förre böra
tilse, at såväl de räntetitlar, som til sin första uprinnelse
Indelte
räntor och
löner i Skåne,
Blekinge
och
Båhus låhn.
32 1766, febr. 8. Räntor i Skåne, Blekinge o. Bohuslän.
varit penningeskatter och icke enl:t 1668 års resolution på
Allmogens besvär, § 9, på andre orter äro förvandlade, komma
at utgiöras på sätt som ang:de kronans penningeräntor
öfver hela riket i gemen är eller kan blifva stadgat; som ock
at il all någre af de i desse provincer förmedlade hemman
ej skulle nu för tiden stå för så hög ränta, som efter kronoverdie
svarar emot de räntepersedlar, hvilke uti 1686 och de
föregående årens jordeböcker samma hemman påförde räntor,
det de til quantiteten hvar för sig efter marck om
marck derefter jämkas och minskas. Och at af sådene hemman
och lägenheter, som tilkommit, sedan de gamle persedle
jordeböcker ne uphörde, och hvilke förr ej någon persedelränta
på sig haft, ej andre persedlar til antal och beskaffenhet
utgiöras måge än de, som andre nästliggande hemman
och lägenheter, hvilka i närmaste måtto med dem äro lika
högt skattlagde, enligit berörde persedlejordebok påförde äro.
Hr von Böhnen begärte detta på bordet.
Hr Gyllensvan förestälte, at Secrete Utskottets betänckande
voro så billigt i sig sielf och ,så angelägit at ju förr
ju heldre befrämja rikets rätt och bringa indelningshafvarne
i desse provincer til jämlikhet i hvad deras vederlikar uti
de andre rikets ladskaper åtniuta; så at han förmodade, det
Hr von Böhnen vid närmare eftersinnande skulle begifva sig
til att detta genast må blifva bifallit.
Hr von Böhnen: Om icke réela considerationer hos
mig förefallit, skulle det vara långt ifrån mig at vilja genom
något uppehåll förordsaka kronan lidande i sin tilständige
rätt; men iag känner desse provincer och i synnerhet Båhus,
uti hvilken province äro de magraste hemman, hvilke skulle
blifva öde, om räntorne efter förvandling skulle af dem uttagas.
Hr Hasenkamff begärte äfven saken på bordet; han
trodde sig minnas, at då desse provincer afstodos til Sverige,
skedde det med vilkor, at innevånarne skulle bibehållas vid
sine gamle förmåner och privilegier, hvaribland var at betala
sine utskylder på sätt som hittils skedt. Detta ansåg han
för angelägit at med visshet veta, på det genom den af Secrete
Utskottet föreslagne förändring missnöije ej måtte upkomma
i rikets grentzeprovincier, som kunde draga til consequence.
Detta mål lades altså på bordet.
Eftermiddagsplena.
33
Frih. Horn, Fredrich, begärte, at R. o. A:s tagne
beslut i König- och Wittfottske vexelcontoirssaken måtte
genom en deputation berättas de andre respective stånden.
Hr Wadenstierna biföll väl detta men påminte, att
R. o. A. redan beslutit med de andre stånden, at ej så månge
beskickningar genom deputationer borde skie stånden emellan,
som hindrade deras arbeten.
Hr Landtm.: Vid samma tilfälle kunde ock R. o. A.
lämna sitt svar ang:de eftermiddagsplena, at det ej hos R. o.
A. låto sig giöra, efter uti Store Riddarhussalen svårligen
kunde arbetas vid lius.
Hr Durietz: Om plena hålles förmiddagarne och ef
termiddagarne
arbetas i deputationerne, så kan ricksdagsarbetet
nog skynda fort.
Hr Wadenstierna: De andre stånden torde ändå
hålla eftermiddagsplena, fast R. o. A. ej kan det giöra, och
då arbeta de ifrån oss, ty uti ett mindre talrickt stånd gå altid
sakerne fortare, hvarigenom R. o. A. sedan kanske kommo
at förlora sin röst i månge saker, som genom tre stånds
pluralite blifva afgiorde och efter ricksdagen expedieras.
Frih. Ridderstolpe holt för bäst at, hvad plena angår,
förblifva vid Ricksdagsordningen.
Hr Wachschlager: Det blifver och i värckställigheten
svårt, om någon annan författning tages, ty i Kammaroeconommiedeputation,
där iag är ledamot, ser iag, at det är
omöijeligt om eftermiddagarne få de andre ståndens ledamöter
upp, och så skall det vara i de andre deputationerne
äfvenledes.
Hr Landtm, hemstälte, om icke denne ventilation kunde
afstadna och deputationen få afgå. Hvilket bifölls.
De utnämnde deputerade upropades altså och afgingo:
Frih. Adlerfelt, fullm. Frih. Sparre,
Frih. von Scheiding,
Hr Rosentvist, fullm. Hr von Böhnen,
Hr Silfverstråhle, fullm. Hr Gyllenadler,
Hr Tigerström, fullm. Eldstierna [o: Jernsköld],
Hr Zengerlein, fullm. Noordenhielm,
Hr Adlersparre,1
Hr Jägerschiöld,
Hr Bongenhielm, fullm. Hr Hård,
1 Denna uppgift är felaktig, då ätten Adlersparre introducerades först år 1773.
3—5&0121
Efter
middags
plena.
34 1766, febr. 8.
Familjen Woltemat.
Möllerstierna,
besvär
öfver
Urskillningsdeput.
Säte för
familien
Woltemat.
Hr Gyllenpalm,
Hr Blåfiell, fullm. Hr örnschiöld,
Hr Flygarell.
4. Föredrogs Hr J. D. Möllerstierna[s] memorial, af innehåll
at som Urskillningsdeputationen enl. 12 § af sin instruction
afslagit hans ansökning om uprättelse i sin befordring,
så anhåller han, det Ricksens Ständer i anseende til de af honom
andragne skäl ville tillåta, at samma ansökning må varda
antagen och til Secrete Deputationen remitterad. Detta lädes
på bordet.
5. Hr Woltemat anmälte, at hans bror, i lifstiden Kammarrådet
Woltemat, hvilken såsom varande äldst suttit för
familien, genom döden aflidit utan barn och at således hans
andre broder i ordningen, Majoren Woltemat, hvilken genom
detta dödsfall blifvit ättens hufvudman, men som nu
sutto såsom fullmägtig för en annan famille, utgifvit fullmagt
til säte för adelige ätten Woltemat, hvilken fullmagt
Riddarhusdeputationen ej velat antaga. Hr Woltemat begärte,
at R. o. A. ville företaga sig detta och pröfva Riddarehusdeputationens
skäl til afslag.
Hr Pheiff förklarade såsom ledamot af Riddarehusdeputationen,
at deputationen med sitt betänckande härom ville
til nästa plenum inkomma.
Hr F o c k erkiende, at detta så uti Riddarehusdeputationen
blifvit afgiort, som sagt är, och at deputationen med sitt
betänckande deröfver skulle inkomma; hemställandes om icke
deputationen vid samma tilfälle kunde få sig yttra ang[å]ende
fullmägtige på Riddarhuset för de herrar, som nu
blifvit kallade til Kongl. Maij :tts och Rikets Råd.
Hr Landtm: Jag ser icke något, som kan hindra deputationen
häruti, utan synes det vara i sin ordning.
Frih. von Essen förklarade sig så mycket mera nögd
dermed, at saken först i deputationen utarbetas, som det voro
enligit med Riksdagsordningen, och han önskade, at uti
plenis icke måtte sådane qusestioner upkastas, hvarigenom
de uti deputationerne utarbetade måls afgiörande hindrades.
Hr Woltemat bad, at det ej måtte tagas honom illa,
at han giordt denne förfrågan; han hade sig icke bekant, at
Riddarehusdeputationen ämnade inkomma med något betänckande
härom, och voro likväl hans skylldighet at bevaka,
det ätten ej förlorade sitt säte och sin stämma vid riks
-
Riksens Ständers kontor.
35
dagen. Han anholt derföre, at betänckandet måtte til nästa
plenum inkomma.
6. Föredrogs Hr Rosencrantz memorial ang:de tour i ar- Rosen
méen
för officerarne vid Kongl. Lifregementet, hvilken äf- ^u^för"
ven geck til de andre stånden. officerarne
vid Lifregementet.
7 uno. Föredrogs Secrete Utskottets betänckande af d. 8 Ricksens
November 1765 angående förvaltningen vid Riksens Stän- contoirs
ders Contoir. Sedan Secrete Utskottet deruti yttrat sig gene-förvaltning,
reit om contoirets fond och huru de äldre kronoskulder af
densamma betalas, fäster Secrete Utskottet i synnerhet sin
upmärcksamhet vid fyra omständigheter, som Secrete Utskottet
förmenar icke hafva bordt gravera fonden, och uti
hvilke förvaltningen sträckt sig längre än instruction medgifver,
nemlig.:
1:6. Att advocatfiscalen vid contoiret blifvit 1 000 dahl.
s:rmtt i årlig lön anslagen, hvilket voro mera än som svarade
emot de giöromål, denne syssla åligger; men att icke dess
mindre Advocatfiscalen Printzell fädt särskilte 1 000 dahl.
s:rmtt för det, att han skulle sätta förre protocoller och
handlingar, hörande til contoirets cantslie, i ordning; at han
fädt 1761 för det han uti Ständernes Contoirsdeputation
fördt protocollet 1 400 dahl. s:rmtt; år 1762 under flere ordsaker
2 000 dahl. s:rmtt; år 1761 för det han giordt dåvarande
Secreterarens i Ständernes Contoir Stierngranats syssla
600 dahl. och år 1762 för detsamma 1 200 dahl., alt s:rmtt.
2:do. Att Ständernes Contoir med 2'000 dahl. s:rmtt inlöst
de kopparplåtar, uppå hvilke Fischer stuckit prospecterne
af skånske herregårdarne.
3:o. Att Handelsmannen Focks kronofordran, stor 150 136
dahl. 18 öre s:rmtt, blifvit inlöst med 49 651 dhl. 2/3 öre
sunt uti contant och resten med förskrifningar, stälde på
visse betalningsterminer, ehuru Secrete Utskottet år 1756
beslutit, at Fock på sin fordran icke skulle få årligen mera
betalt än 20 procent.
4. Att hr[r] fullmägtige tillagt contoirets betiening samma
förmån, sorn bancobetieningen niuter, nemligen at få sine löner
beräknade efter cours, hvarigenom de erhållit en märckelig
tilökning öfver det, sorn dem på istat bestås, fonden til
gravation.
36 1766, febr. 8. Riksens Ständers kontor.
Secrete Utskottet lägger likväl härtill, at nuvarande hrr
fullmägtige uti Riksens Ständers Contoir mindre uti detta
deltagit, samt utmärker i synnerhet Frih. Cederhielm med
loford, för det han vid alla tilfällen sökt at iackttaga kronans
rätt samt efterlefva instruction och reglemente; Secrete
Utskottet tilstyrker sluteligen, at i anseende härtil hrr
fullmägtige måtte för deras förvaltning lämnas decharge, då
nu Riksens Ständers Contoir kommer at uphöra.
Hr Wadenstierna, Carl: Som iag haft den äran
att niuta R. o. A:s förtroende och sedan sidsta ricksdag vara
deras fullmägtig uti Ständernes Contoir, så behagade
Höglofl. R. o. A. benägit tillåta mig at få något til förklaring
anföra uppå det Secrete Utskottets extractum protocolli innehåller,
så mycket som iag nu i hast vid dess afhörande
kunnat samla.
Secrete Utskottets anmärckningar röra i synnerhet sådane
giöromål, öfver hvilke hrr fullmägtige icke haft något sig
föreskrifvit uti instruction och reglemente, utan hvad fullmägtige
deciderat häruti, hafva de trodt sig äga lika rättighet
som andre rikets collegier och värck i sådane mål, der
ingen beskrifven lag finnes.
1 puncten angår Advokatfiscalen Printzells belöning, den
han åtskillige resor skall ärhållit; en del deraf har blifvit honom
tillagt af Riksens Ständers Contoirsdeputation och Secrete
Utskottet vid förre riksdagen eller af förre fullmägtige;
för sådant lärer af nuvarande fullmäcktige icke någon
redogiörelse kunna fordras. De 1 800 :de dahl. s:rmtt han
fått, för det han gior dt secreteraretj ensten uti Ständernes
Contoir under hela den tiden, Secreteraren Stierngranat var
hindrat vid protocollet uti Secrete Utskottet, är icke något
ovanligit; en arbetare är sin lön värd; giöromålen ökas, och
riksdagen varade snart i tu år, belöningen delad efter tiden
blifver ej mer än 900 dahl. om året, hvilket ej tyckes öfverskrida
hvad secreterare uti idkets collegier och andre värck
bestås, och således hvad han billigtvis synes hafva förtjent.
2 puncten angår de af Fischer inlöste plåtar och kopparstick
öfver skånske prospecterne. Instruction förmäler väl
icke något om sådane plåtars inlösen. Men sedan Grefve Dahlbergs
bekante värck blifvit af Ständernes Contoirs fond betalt
såsom ett til rikets heder för efterverlden nyttigt arbete
och detta Fischers arbete ej utan skäl kan ansees som en continuation
deraf, så trodde contoiret sig böra detsamma här
-
Riksens Ständers kontor.
37
igenom complettera. Fonden har ej eller dervid lidit; ty af
de inlöste exemplaren äro redan så månge försålde, at contoiret
fädt sine utlagde penningar igen, så at plåtarne med
de öfrige i behåll varande exemplar äro ren vinst.
3. Den med Fockiske fordran och dess betalning giorde
anstalt skedde, innan nuvarande fullmägtige tilträdde; de
kunna altså derföre icke tiltalas.
4. Tillökningen uti betieningens löner har icke graverat
fonden på något sätt, fullmägtige kunde icke utan rörelse se
betjeningens nöd, som med usle och svage löner skulle giöra
tjenst och uppehålla sig under den dyrhet, som hitintill varit.
Contoiret hade kronans obligationer uppå försträckningar
emot 4 procent årlig ränta, den länte contoiret ut emot säkerhet
och 6 procent interesse om året; de 2 proc., sorn häruppå
årligen vunnos, hafva fullmä[g]tige använt at soulagera
sin betiening, som härigenom blifvit upmuntrade at med
fördubblad nijt bevaka sine embeten och kronans rätt vid
alla tilfällen. Jag förklarar härmedelst, at mitt upsåt såväl
i detta som alt öfrigt, hvarvid iag under min förvaltningstid
lagt handen, varit rendt och obefläckat, såsom iag det inför
en allvetande Gud på mitt samvette vill försvara, och at iag
uti alt söckt följa efter yttersta begrep lag, instruction, reglemente
och billighet. Jag vördar Secrete Utskottets för Frih.
Cederhielm utmärckte ömhet och bifaller gerna den rättvisa,
honom häruti skedt, men hade förväntat, at de öfrige
fullmägtige icke förtjent at aldeles blifva förbigångne; emedlertid
antager iag med erkiensamhet den decharge, Secrete
Utskottet behagat tilstyrka, och anhåller allenast at få trycka
fullmägtiges förklaring öfver de påminnelser, som vid
Ständernes Contoirs förvaltning af deputationen blifvit giorde,
efter de icke lika som påminnelserne kommit til plenorum
kundskap.
Hr Gyllensvahn: öfver fullmägtiges förvaltning vid
Ständernes Contoir har Secrete Utskottet icke dömt, ej eller
vill iag det giöra, den Högste Domaren, som kienner hiertan
och samveten, han döme deruti. Secrete Utskottet har tillstyrckt
decharge för fullmägtige, och den bifaller iag, at densamme
må dem meddelas, men kan ej undgå at finna Secrete
Utskottets anmärckningar grundade. Printzell finnes hafva
uppå ett års tid ongefehr niutit inemot 5 000 dahl. silf:rmtt
för extra arbete utom sin vanlige lön, hvilket är mera, än nå
-
38 1766, febr. 8. Riksens Ständers kontor.
gon annan rikets betjent utom de högste embetsmän, ehuru
flitig han och ville vara, kan uti kronans tjenst i arfvode
förtiena, eller någon för honom i Ständernes Contoir niutit.
Lika väl finnes, at de protocoller och handlingar, som Printzell
för en del af detta arfvode skulle i ordning sätta, ännu
är ofärdigt. Jag hade förväntat af Hr Wadenstiernas ömhet
för kronans bästa, ehuru han ej var närvarande, när den anseenlige
belöning af 1 200 dahl. s:rmtt Printzell tildeltes, at
han lika som Frih. Cederhielm vid nästa fullmägtiges session
deremot giordl sin reservation til protocollet.
Att Ständernes Contoir icke vunnit på böckers inlösande,
hade hrr fullmägtige bordt finna af Svecievärcket och samlingen
af Politie- och oeconomieförordningar, som till månge
hundrade exempler ännu ligga i contoiret osålde, at förtiga
de skingrade exemplaren, och hvilcke årligen kosta kronan
400 dahl. srrmtt lön för en betjent, sorn skall dem vårda och
försälja, samt 400 dahl, s:rmtt hushyra för rum, hvaruti de
äro uplagde. I detta hade fullmäktige altså icke bordt ingå,
som Frih. Cederhielm äfven berömligen påmint.
Fockiske kronofordrans betalande har Frih. Cederhielm
äfven protesterat emot. Denne fordran var under n. 11 classificerad,
och borde aldrig betalas för densamme mer än 50
proc. efter reglementet, och det uti sin rätta tid. Men Borgmästaren
Renhorn, sorn år 1756 korn at vara ägare deraf,
bragte det uti Secrete Utskottet då därhän, at han skulle få
hela fordran betalt, likväl på det sättet at allenast 20 proc.
årligen borde afbetalas. Men fullmägtige hafva gådt längre
och för någon afskrifning beviljat på en gång hela betalningen,
hvarigenom åtskillige creditorer, som tilstötte och efter
c[l]assificationen hade bordt få sitt först ut, kommit i mistning.
Secrete Utskottet vid 1756 års riksdag har väl sagt, at
summan skulle betalas fult ut, men frågan är, om den riksdagens
Secrete Utskott haft magt at giöra något sådant förordnande
emot reglementet; åtminstone står det icke uti dess
instruction, och det har Frih. Cederhielm uti sitt votum påmint.
Det är bex-ömligit at giöra godt, i synnerhet emot torftige
kronans betjente, sorn för svaga löner måste giöra mycket
arbete; men hela meriten af välgierningen försvinner, när
den giöres på tredie mans depense, som här skedt på kronans.
Riksens Ständers kontor.
39
Frih. Cederhielm föreslog, at fullmäktige skulle taga derth
sine årlige honorarier, och det hade låtit sig höra; men
procenten af de förväntade två tunnor guld hade bordt gå
til kronans cassa, sorn så väl behöfde, då Statscontoiret måste
läna til statens underhåll. Jag beskyller icke fullmägtige at
hafva haft något ondt upsåt, men det visar likväl, at
de haft mindre acktning för lag och reglemente. Secrete Utskottet
har altså dömt mildt, och iag tilstyrker bifall på det
upläste extractum protocolli.
Hr Wadenstierna, Carl: Af vördnad för Secrete
Utskottet och at visa, det iag aldrig vill underlåta at hafva
acktning för lag och reglemente, begifver iag mig gierna til
proposition.
Hr Landt m: Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets extractum
protocolli.
Hvilket med Ja besvarades.
Hr Wadenstierna, Carl, begärte tilstånd at få
trycka fullmägtiges förklaring öfver desse uti Secrete Utskottets
extractum protocolli införde anmärckningar, efter
de annars aldrig torde komma til allmänhetens kundskap
utan fullmägtige blifva uti publiquen ansedde för brottsligare,
än Secrete Utskottet sielfve dem ansedt. Men proposition,
som häröfver blef giord, besvarades med Ja och Neij.
Hr Gyllensvahn: Förklaringen må gierna meo voto
tryckas af Hr Wadenstierna, dock med egen bekostnad; men
med förbehåll, at iag äfven får på egen kostnad låta trycka
Ständernes Contoirsdeputations anmärckningar.
Hr Wadenstierna, Carl: Gierna bifaller iag det;
då äfven alt, hvad fullmägtige uti flere förklaringar till sitt
försvar anfördt, bör få tryckas.
Frih. von Essen: Handlingar uti dylike och flere mål,
som ej röra religion, regeringssättet eller hemlige hållas böra,
måge väl tryckas men efter min tancka ej på annat sätt,
än at alt, hvad på ömse sidor blifvit anfördt, må tryckas på
en gång, ty annars blifver det allmänna lätt förvillat och
sanningen bortblandad, om stympade skrefter få utgifvas.
Hr von Vicken: Jag önskade derföre, at hvad Hr
Gyllensvan i dag uti denne sak tält, äfven måtte blifva vid
samma tillfälle tryckt, och anhåller til den ändan, at han ville
förvandla sitt tal till form af memorial eller dictamen ad
protocollum.
40 1766, febr. 8. Riksgäldskontors inrättande.
Tranefelt
emot v.
Eckstedt.
Ricks
gäldscon
toir.
Hr Landtm.: Kunna icke såväl Hr Wadenstierna som
Hr Gyllensvahn få lof at trycka alt, hvad de å ömse sidor äga
eller hädanefter erhålla til uplysning i detta förevarande
ämne? Och bifölls, att de öfver samme förvaltning giorde anmärkningar
och hrr fullmägtiges förklaringar med dertil hörande
handlingar måtte tryckas.
Frih. Sparre, som med deputation afgådt til de andre
stånden, återkom och berättade, att tvenne stånd redan afgiordt
Store Deputationens betänkande angående Königske
Vexelcontoiret och detsamma bifallit.
Hvad riksdagens förkortande angår, hade alle tre stånden
förklarat sig vilja dertil bidraga, hvarföre de och gierna
ville gå in uti R. o. A:s idée, at beskickningr med deputationer
måtte sparsamt ske emellan stånden.
8:o. Anmältes Hr Tranefeldts memorial uti den emellan
honom och Hr von Ekstedt vid Secrete Deputationen anhängige
tvist om prseferance uti Kongl. Lifdrabantecorpsen
til corporalsbeställning. Och geck til de andre stånden.
9:no. Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 5 December
1765, hvilket redan d. 16 derpå följande blifvit upläst,
företogs nu ånyo.
Secrete Utskottet tilstyrcker deruti:
1. Att riksgäldens betalning af et särskilt dertil inrättat
och under Kongl. Statscontoiret hörande contoir under namn
af ricksgäldscontoir må varda besörgt, för hvilket contoir en
instruction, den Secrete Utskottet författat, var bilagd och
Riksens Ständer til gillande understäld.
2. Att en särskilt statscommissarius förordnas, som öfver
detta contoir hade specielt inseende, hvartil Secrete Utskottet
föreslår Kammarrådet Frih. Josias Carl Cederhielm, som varit
fullmägtig uti Riksens Ständers Contoir, samt til betiening:
Kammereraren Uppmark; Bokhållaren Svanhals;
Kammarskrifvaren Grim och en vacktmästare, Forsberg. Då
de förre fullmägtiges åtniutne honorarier och förvaltning
med 1765 års slut komma at uphöra samt den öfrige betieningen
at afgå, på det sätt at de, som vid början af 1747 års
riksdag varit upförde på contoirets stat och på den af Secrete
Utskottet bilagde förklaring upräknad, varda bibehållne
vid de löner, som efter contoirets utfärdade stat de 1747
åtniutit, och de sedan tilkomne undfå framdeles löner lika
med sine vederlikar på kronans stat och med dem få lika
Riksgäldskontor. Statskommisarietjänst. 41
tour til befordran, ifall de förut med tour ej varit försedde,
och vid förefallande öppningar af lika sysslor uti kongl, collegierne
dit flyttas, de månge sig derom anmäla eller ej.
3 Rio. Att Kammarrådet Stierngranat i stället för secreterarlön
i Ständernes Contoir, som han förr åtniutit, nu undfår
full kammarrådslön af extra utgiftsmedlen.
Härvid uplästes Frih. Cederhielms memorial, hvaruti han
afsäger sig vid denne syssla all rättighet til framdeles befordran
framför alla dem, som i anseende til honom kunde
anse sig på något sätt i fara at blifva tilbakars satte.
2. Hr Gyllensvahns memorial af innehåll, at som Frih. Cederhielm
blifvit af Riksens Ständer utnämd til råd uti den
förordnade Tulldirectionen med 4 000 dahlr s:rmts lön, han
må åtnöjas med det honorarium såsom statscommissarius,
hvilket han för fullmägtigskapet uti Ständernes Contoir hitintils
åtniutit, nemi. 600 dahl. s:rmtt årligen, dock få försäkran
om full statscommissarielön, så snart hans commission
uti Tulldirectionen uphörer. Att de betiente, som vid
Ricksgäldscontoiret komma at giöra tjenst, måge, sedan beräknandet
efter cours nu uphörer, få sine löner efter hvad
vid sidste ricksdag dem blifvit tillagt och icke efter 1747 års
stat; att Ricksens Ständer sielfve insätta den öfrige betieningen
vid syslor uti rikets collegier til tienstgiöring, att
Ständernes Contoirs nuvarande Secreterare bibehålies vid
den lön, han nu åtniuter, utan minskning till 1747 års stat.
3. Hr von Hauswolffs memorial, huru Kongl. Räntecammaren
vid förvaltningen af desse Ständernes Contoirs medel
bör sig förhålla, hvarom Secrete Utskottet efter hans tancka
borde anmodas at sig yttra, och Räntecammaren i anseende
til så härigenom som tullvärcket med mera ökat arbete
äfven få tilökning uti sin betiening.
4. Hr von Hauswolffs memorial att den projecterade statscommissariesysslan
tilreckeligen kan bestridas af den redan
varande extraordinarie statscommissarien, utan at någon ny
tienst behöfver tilökas (Bil. 1).
5:to. Hr Carl Stierngranats memorial ang:de den secreterarelön
uti Ständernes Contoir, hvilken han åtniuter, til dess
kammarrådslönen på ordinarie stat kan blifva ledig för honom
efter sin tour at tillträda.
6:to. Hr Borgmästaren Bergmans uti Secrete Utskottet afgifne
votum emot Frih. Cederhielms befordran.
42 1766, febr. 8.
Statskommissarietj anst.
Sedan alt var upläst, anförde munteligen
Frih. Cederhielm, huruledes han icke kunde undgå
at innom sig kienna, huru mycken ynnest Secrete Utskottet
genom detta utmärckte förtroende visat honom. Att han väl
kiende Secrete Utskottets rättighet at vid en af Ricksens
Ständer nu inrättad syssla föreslå den förste, som henne bekläda
skall; men at han likväl, för att icke giöra misshageligit
hos Ricksens Höglofl. Ständer hvad Secrete Utskottet i
anseende til honom föreslagit, ej allenast velat afsäga sig
den med statscommissarieembetet åtföljande tour utan äfven
förklarade sig nu nögd med hvad Hr Gyllensvahn angående
lönen för honom proponerat. Det voro då allenast skuggan,
som återstodo och hvilken Hr von Hauswolff uti sitt
memorial äfven synes vilja honom förneka, ehuru den hvarken
för honom eller någon annan kunde giöra någon skada.
Frih. Cederhielm trodde, at den likväl kunde honom förunnas
för all den möda och ansvar, han sig åtogo.
I stället för åtta fullmägtiges stolar, som borttages, sättes
nu en enda igen, kronan vunno altså deruppå en märckelig
besparing. Om Räntecammaren härigenom får så mycken
tilökning uti sine sysslor som Kongl. Statscontoiret, voro det
icke mer än billigt, at dess betjening blifver förstärckt; för
öfrigit voro den enda driffiäder, som förmådde Frih. Cederhielm
detta emottaga, at han önskade sig tilfälle at inför
Kongl. Maij :tt och sitt fädernesland få visa, det han icke uti
lättja och vällust nedlagt sin ungdom utan voro villig och
skickelig til publici tjenst.
Hvarpå Frih. Cederhielm afträdde.
Hr Gyllensvahn: Contoirets årlige inkomst stiger
till 8 å 9 tunnor guld, som inflyter genom lön- och betalningsafgift,
genom licenten, genom trophéer, sorn försäljas,
m. m. Denne har behof t til sin förvaltning 17 betienter, nu
har Secrete Utskottet förslagit, at deras giöromål af tre måtte
bestridas. Det projecterade reglementet visar, huru det
skall kunna låta sig giöra. Men at det må blifva efterlefvat
fullkomligen, dertill fordras en styresman, som är kiennare
af värcket, och en betiening, som förut lagt handen vid de
hit hörande giöromål.
I sådant afseende har Secrete Utskottet föreslagit Frih.
Cederhielm, och när han utan någon betydelig gravation för
staten, utan någon prsejudice i framtiden för andre välför
-
Statskommissarietj anst.
43
tiente rikets embetsmän denne mödan vill sig åtaga, så vinner
kronan, och ingen medborgares rätt lider derigenom. Om
det af Secrete Utskottet projecterade reglementet gillas, hvilket
Hr Gyllensvahn tillstyrckte, så blefvo de tre personer, som
Secrete Utskottet föreslagit till betjening för contoiret, nog
så sysselsatte, at deras arbete voro värdt den tilökning i lönen,
som Secrete Utskottet vid sidste 1761 års ricksdag anslagit.
Den öfrige betjeningen, hvars giöromål nu uphöra,
siutton personer, trodde han icke böra niuta deras löner för
intet, staten till gravation; tvertom, de böra emplojeras uti
kronans tjenst, vid lika embeten på något annat ställe, och i
sådan qualitet hos Kongl. Maij :tt til befordran efter deras
innehafvande tour annälas.
Hvad secreterarens lön angår, voro den altifrån 1734 års
ricksdag reglerad til 500:de ricksdahl., lika med secreterares
i Banquen. Och ej sedermera ökad utan snarare minskad.
Detta blifver altså primitiva staten, och efter den fant Hr
Gyllensvahn, at lönen för nu afgående Secreteraren borde
beräknas och ej föiT indragas, än han erhållit en sig anständig
befordran til något bättre. Hvilket alt Hr Gyllensvahn uti
sitt nu upläste memorial vidlyftigare utfördt och med bevis
styrcka sökt, begärandes altså proposition uppå Secrete Utskottets
extractum protocolli och reglementet med den förändring,
som Frih. Cederhielm sielf antagit och sidst berörde
memorial innehåller.
Hr o n Hauswolff tilläde, hvad uti hans ingifne
memorial var anfördt, at fördelningen af alle kronans medel,
som gå genom Kongl. Statscontoiret, giöres altid hvarje år
emellan ricksdagarne af Kongl. Statscommissionen. Där blifver
altså hädanefter äfven anslagit så mycket, som statsvärket
kan tåla at til ricksgäldens betalning må användas. När
summan på det sättet är föreskrifven, synes onödigt vara
at förordna någon särskilt statscommissarius, som häfver
inseende på värckställigheten, hvilken af den utnämde betieningen
lättast under Kongl. Statscontoirets tilsyn kan besörjas.
Hr von Hauswolff upläste häruppå sine tanckar i
detta ämne, dem han skrifteligen författad, så lydande:
Utom hvad iag uti mitt ingifne ödmiuka memorial tagit
mig frihet anföra, skall med Höglofl. R. o. A:s tilstånd än
vidare til protocollet för min räkning mig yttra.
44 1766, febr. 8. Statskommissarietjänst.
Såsom kunnog om Höglofl. Kongl. Statscontoirets giöromål
samt sättet til alla kronans räntors och andre medels
administration därstädes kan iag aldrig öfvertygas, at disposition
af Ricksens Höglofl. Ständers Contoirs fond, som nu
välbemälte kongl, collegium blifvit anförtrodt, kan fordra
någon tillökning af ledamöter, och än mindre, at icke det uti
Kongl. Statscontoiret brukelige administrationssättet af alla
rikets fonder en general ju är så fullkomligit och säkert, at
kronan ej det minsta derigenom äfventyra kan, då deremot
snarare något tvifvelsmål kunde äga rum, enär en så betytande
del af rikets bevillnings disponerande nästan skall ankomma
på en enda embetsmans godtfinnande; alt derföre
blifver iag oförgripeligen af den tancka och mening, som iag
och för min del på det kraftigaste1 förbehåller må uti det af
Höglofl. Secrete Utskottet projecterade reglementet stadgas
och inflyta, nemlig. at alt, hvad som af den så kallade Ricksens
Ständers Contoirs fond hädanefter kommer at utbetalas,
nödvändigt lika som andre kronans medel, sedan det af
Kongl. Statscontoiret blifvit skiärskådet, uti then årligen tilförordnade
Kongl. Statscommissionen måtte approberas och
derefter på staten uptagas till anordning, då derigenom vinnes
den fullkomliga säkerhet vid samma värcks administration,
som Ricksens Höglofl. Ständer ofelbart påsyftat, och då
lerer äfven Ricksens Höglofl. R. o. A. finna, huru litet nödvändigheten
fordrar, at Cammarrådet Frih. Josias Carl Cederhielm
til statscommissarius befordras skall och med statens
gravation af 2 800 d. s:rmtt årligen; hvilken summa synes
betydande nog til besparing uti en tid, då Ricksens Höglofl.
Ständer äro omtänckte at hielpa ett gäldbundit statsvärck,
och då månge angelägne behof i brist af tilgång måste
hvila.
Mine gunstige Herrar, grunden til den grace Höglofl. Secrete
Utskottet ägt för Hr Frih. Cederhielm, sorn nu är understäld
samtel:e Ricksens Höglofl. Ständers vidare bifall, kan
ju ej annan vara än den, at dess förhållande såsom fullmägtig
uti Ricksens Ständers Contoir varit ostraffeligit och således
vunnit Höglofl. Secrete Utskottets välbehag. Jag sätter
sådant och på intet sätt i tvifvelsmål men frågar billigt, om
Hr Frih. Cederhielm, då han i så måtto upfyllt sin åliggande
skylldighet, kan sägas hafva giordt mera, än af honom kunde
fordras, i synnerhet då dess fullmägtigskap, utom fullt
1 Rättat efter protokollet bilagt original från »kraftigare*.
Statskommissarietjänst,
45
förtroende, var beledsagat med ett efter giöromålen afpassat
årligt honorarium.
Ingen lärer och med skäl kunna påstå, att Ricksens Högloft.
Ständers fullmägtige uti deras särskilte verck kunna eller
böra lika anses, som voro the Riksens Höglofl. Ständers
egne betiente, och derföre af Riksens Höglofl. Ständer in
mediate befordras, hvarföre och grunden til Hr Frih. Cederhielms
befordran ej lärer derifrån kunna ledas.
Skulle nu emot min tancka och förmodan, oacktadt hvad
iag så uti mitt ödmiuka memorial som och härigenom sökt
insinuera och förklara, Höglofl. Secrete Utskottets betänckande
i den delen, som rörer Frih. Gederhielms befordran,
vinna bifall; så försättes beklageligen månge trogne kronans
embetsmän och betiente uti svårt lidande, hvilket Höglofl.
R. o. A. altid viste ädelmod ej tillåtandes varder, och det så
mycket mindre, som iag nogsamt såväl förledne som denne
riksdag förmärckt den osmak, Höglofl. R. o. A. haft för ett
mindre ordenteligt befordringssätt, och således denne riksdag
samfält med the öfrige stånden söker reparera alla, som
finnas värkeligen prsejudicerade.
Att iag för första gången vågar uppehålla Höglofl. R. o.
A:s deliberation med mine välmente tankar, utbeder iag mig
ödmiukeligen ej måtte illa uttydas och obenägit ansees; ty
svårt är för en embetsman se sin timmelige välfärd trykas.
Jag häfver snart 20 år såsom ordinarie betjent tilbringat
uti Kongl. Statscontoiret och Räntecammaren och vågar dervid
med godt samvete åberopa mig alle vederbörandes intygande,
om iag icke som en redlig och trogen kronans betjent
och embetsman upfylt alle til denne dag mig anförtrodde
värf och ärender, och sedan iag på 13:de året var competent
sökande til den nu innehafvande syslan, likafult, då Riksens
Höglofl. Ständer sidsta ricksdag, i anseende til liden prsejudice,
lemnade min antecessor accordsfrihet, dock icke successive,
finna mig i den svåra omständighet, som mig ännu
högeligen graverar, at för samma tjenst utbetala 51 000 d.
kopp:rmtt.
Detta häfver nu varit mitt dyrt köpte öde, som ej eller af
mig kunnat undvikas, så vida jag skolat vänta något vidare
framsteg uti kronans tienst; ty sedan Riksens Höglofl. Ständer
senadste riksdag tilökte Kongl. Statscontoiret med 2:ne
extraordinarie ledamöter, blef både mig och flere äldre och
46 1766, febr. 8. Statskommissarie!]anst.
yngre betiente innom verket all utsigt til befordran betagit,
och skulle nu Kongl. Statscontoiret uti Hr Frih. Cederhielm
åter fourneras med en ny ledamot, så blifver utsigten til befordran
ännu svårare för them och mig, som efter trälacktig
tienst borde vänta sig, då vacance existerar, en laglig belöning
och befordran.
Sluteligen, om Frih. Cederhielms stora och af mig samt
flere ännu okände förtienster, hvilka förmodeligen banat honom
vägen til detta af Höglofl. Secrete Utskottet föreslagne
första befordringssteg uti kronans tienst, ej förut äro rikeligen
belönte utan än vidare på sådant sätt skola belönas; så,
emedan iag då finner, at ett bistert öde lärer städse utesluta
mig från all väntande upmuntran och vidare framsteg uti
kronans tienst, hemställer hos Höglofl. R. o. A. ödmiukel.,
om icke billigt voro, at det nådigaste tilstånd mig blefve lemnat
at emot min accordsummas återfående få cedera det af
mig nu innehafvande kongl, räntemästareembete til den, som
dertil efter laglig tour och ordning kan vara berättigat, då
iag och finge tilfälle prisa Höglofl. R. o. A:s ädelmod, som i
sådant fall beviste mig en grace, hvilken dock icke öfverträffade
den, som Hr Kammarrådet Frih. Cederhielm vederfares.
Sluteligen begärte Hr von Hauswolff propositionen enlig
med hvad han nu anfördt, hvarifrån han icke kunde gå utan
votering.
Hr Wadenstierna, Carl, påminte, att Secrete Utskottet
uti extr. protoc., som redan sidstledne år blifvit upgifvit,
tillstyrckt och fädt bifall, at Riclcsens Ständers Contoir
med det året skulle uphöra. Nu är redan så långt lidit på
det innevarande, och torde ännu draga längre ut, innan detta
blifver afgiordt, sorn angår reglementet för nya riksgäldscontoiret;
frågas altså, huru emedlertid skall förhållas, och
om fullmägtige hädanefter kunna fortfara med arbetet uti
det gamla Ständernes Contoir, til dess det föreslagne riksgäldscontoiret
kan hinna blifva inrättat, och om för sådant
arbete de fingo vänta sig, at arfvodet blifver för deni continuerat?
Frågan om detta honorarium utbad han sig, at R.-  o. A. måtte honom icke ogunstigt uttyda, att han såsom en
ledamot ibland fullmägtige uti Riksens Ständers Contoir
framstälte; förf arenheten lärde honom, at när en medborgare
kunde värdera sitt hufvud til 4 000 dahl. s :rmtt, så trodde
han sig icke vara egenkier, då han ej värderade sitt högre än
Riksgäldskontors inrättande.
47
til 300 dahl. uti quartalet. Hvad sielfva extrac. protoc. angår,
som nu är under ventilation, funno Hr Wadenstierna det innehålla
åtskilligt. Hvad altså contoirets förändring vidkommo,
och at det hädanefter skulle lyda under Kongl. Statscontoiret,
med namnets förbytande til ricksgäldscontoir, ville
han vidare ej något påminna. Hvad vidkommo den bibehållne
betieningen och deras lön, instämde han med Hr Gyllensvahns
mening. Men at de syslolöse skulle lefva af sine löner,
reducerade till 1747 års stat, dermed kunde han sig icke
förena. En del af dem voro redan gamle och utur stånd at
nu begynna lära sig något annat närm [g] sfång, än det de redan
i sin mästa lifstid vunnit kundskap och öfning uti. Commissarien
har nu redan passerat 60 år, Licentbokhållaren
har vid värcket tjent trettio år, skola de nu uti desse dyre
tider lefva af den magra lön, som 1747 års stat utstakar,
blefvo dett att till belöning för deras lån[g]lige och trogne
tienster sätta dem på ålderdomen uti störste uselhet; ty hvar
skola de nu kunna förtiena sitt lifs uppehälle. Föreslog altså,
att reglementet om deras löner måtte återförvisas til Secrete
Utskottet eller ock, at de til lika syslor uti kronans collegier
eller andre värde måtte emplojeras, med löner reglerade efter
1762 års stat.
Uti det, som rörde Cammarrådets Frih. Cederhielms förtienster,
ville Hr Wadenstierna icke inlåta sig. At Frih. Cederhielm
ägde mycken insickt uti det, som Ständernes Contoirs
inrättning och giöromål beträffar, erkiende han men ville
hvarken smickra eller afvundas, och derföre underkastade
i den delen sitt tycke aldeles, hvad R. o. A. för godt funno at
besluta.
Hr Fahnehielm: Genom de nu upläste reglemente
och föreslagne ricksgäldscontoiret ökas landskammererarnas
arbete ganska mycket. Deras lön reglerades 1696 efter
deras arbete, som då var mindre och drägeligit. Sedan har arbetet
år ifrån år blifvit för dem påökt men lönen aldrig, utan
tvärtom minskad genom bevillningar, contributioner och
myntvalvationen; kommer nu detta härtill, så blifva deras vilkår
än mera förvärrade, hvilket han anholt, at R. o. A. ville
taga uti ömt öfvervägande och utse något til förbättring uti
deras löner, när ett nytt arbete dem pålades.
Hr Hasenkampff: Enligt hvad Riksens Ständer vid
1756 års ricksdag sig förbehållit, har Secrete Utskottet ägt
48 1766, febr. 8. Riksgäldskontors inrättande.
rättighet at föreslå til den projecterade nya statscommissariebeställningen.
Frih. Cederhielm, som haft Ricksens Ständers
förtroende at vara fullmägtig uti deras contoir, bör bäst
kienna värcket; och ville man icke hafva afseende uppå denne
hans förtienst utan gå ifrån Secrete Utskottets förslag,
torde det blifva svårt at välja ibland så månge andre välförtiente,
som dertil lära sig anmäla. Hr Hasenkampff förklarade
sig altså ej vara emot Secrete Utskottets förslag i den
delen, ej eller emot det Hr Gyllensvan i sitt memorial yrkat,
dock med den tilläggning, att de Ständernes Contoires betiente,
som härigenom blifva syslolösa, erhålla sine löner efter
1762 års för contoiret inrättade stat och placeras til
tienstgiöring vid andre värck, intil desse kunna få befordran.
Hr Ehrenmalm, Capitaine: Qusestio an, om Ständernes
Contoir skall upphöra, få vi ej röra vid, ty den är redan
afgiord, utan allenast qusestio quomodo. Hvad den angår,
förenade sig Hr Ehrenmalm med Secrete Utskottets betänckande
uti alla delar. Hvad den frågan vidkommer, som blifvit
väckt, huruvida fullmägtige, om de längre komma at sitta
vid förvaltningen af Ricksens Ständers Contoir, innan qusestio
quomodo kan hinna blifva afgiord, måge niuta deras honorarier,
trodde han, at så länge de giöra tienst, böra de undfå
detsamma.
De nu afgående Ständernes Contoirs betiente böra vara
nögde med at hädanefter få sine löner efter 1746 års stat,
ty de hafva all frihet at försörja sig, de kunna förtiena på
mångfalldigt sätt, om de vilja arbete, de kunna och sofva för
desse sine löner. Hvad Hr Gyllensvahn uti sitt memorial om
Frih. Cederhielm föreslagit, biföll Hr Ehrenmalm äfvenledes,
och när saken på det sättet blifvit mitigerad, borde alle vara
nöijde och R. o. A. icke votera uti en qusestion, som angingo
deras egne rättigheter.
Hr Durietz: Att vinna redighet i statsvärcket, besparing
i publici utgifter och undvika den olägenhet, man hittils
haft af de inånge Ständers värck, hvilke formerat statum in
statu, hafva Ricksens Ständer uphäfvit Ständernes Contoir;
den författningen gillade han aldeles. Hvad här blifvit ventilerat
om personer, ville han ej ingå uti. Frågan at hielpa
kronan bör här i synnerhet vara öfverläggningsämnet. Det är
föreslagit at årligen understödja statsvärket med 8 til 9 tunnor
guld och at desse måge användas til nya ricksgäldens
Riksgäldskontor inrättande.
49
afbetalningen såsom mäst graverande; den gamle och efter
nummer indelte kan utan så stor kiening ännu någon tid stå
obetalt, när creditorerne uthärdat med at redan så länge
vänta och den icke kostar något årligit interesse. Hvad betjeningen
vid nya ricksgäldscontoiret angår, kan ju Statscontoiret
requirera så många, som behöfvas. De syslolöse behålla
sine löner, efter de på god tro gådt in uti tiensten, och
då är fides publica sauverad; at gifva dem mer än 1746 års
stat utsätter, voro at gå för långt och at i desse kronans penningebehof
belasta henne med at föda och beneficera lättingar,
så at de aldrig behöfde giöra något, som voro gagneligit.
Hr von Post: Secrete Utskottets extractum innehåller
flere delar. Det första är reglementet för ricksgäldscontoiret;
dervid hade han ej något at påminna.
Det andra, om Frih. Cederhielms befordran til statscommissarius,
öfverlemnade han til R. o. A. at dermed förfara
efter lag och erkiende stadgar.
Det tredie angår betieningen och deras löner, hvilke komma
at bibehållas. Dervid påminte Hr von Post, at det voro
svårt minska för dem den lön, för hvilken de redan länge
giordt tienst, och försämra deras vilkor, när man förökar
deras arbete, hvilket senare ofelbart skier, när tre skola
bestrida mästadelen, äfven så mycket som 10 eller 12 tilförene
haft at skiöta.
Det fierde, angående den betiening, som nu kommer at gå
af, voro nog ömmande. De hafva på god tro användt sin tid
och sitt arbete uti de syslor, som nu indragas, icke för den
magra lönen som de niutit, ty mera hade de kunnat få uti en
privat medborgares tienst, utan i afseende uppå förbättring
uti sine vilkår och hopp om befordran i framtiden. När nu de
• sättas utur tjenstgiöring och deras löner minskas, förlora de
sin tid, sitt arbete och sitt hopp; värre öde öfvergår ofta
icke den, som oredeliga tjent; och det voro obilligt at sätta
redeliga embetsmän i likhet med sådane; det är icke deras
fel utan rikets nytta, som kräfver, at deras tienster nu indragas;
men rikets nytta bör ej vara ett straff för trogne rikets
tienare. Hr von Post ansåg derföre rättvisast, at de bibehållas
vid sine fulle löner, til dess de kunna blifva befordrade.
Men på det icke deras vana vid arbete må försvinna hädanefter
genom det at de blifva syslolöse, hos Kongl. Maij :tt
i underdånighet anhålles, at de måge påkallas til tienstgiö
-
50 1766, febr. 8.
Riksgäldskontor inrättande.
ring vid alle sådane förrättningar, hvilke af kronans embetsmän
annars skola förrättas utom deras vanliga syslor
och för hvilke de niuta dagtractamente, så länge arbetet
påstår.
Hr Estenberg instämde häruti med Hr von Post. Som
ledamot uti Cammaroeconomiedeputationen hade han ofta
tilfälle at se, huru angelägit Kongl. Cammarcollegii flere contoir
behöfde hielp uti sine arbeten; där kunde en del nu placeras
och de öfrige på andre ställen, hvar efter sin syssla och
ålder i tiensten til ytterligare befordran. I öfrigit biföll Hr
Estenberg Hr Gyllensvahns memorial.
Hr Gyllensvahn: Den frågan, som blifvit väckt, om
fullmägtiges arfvode uti Ständernes Contoir skall continuera,
til dess contoiret kan komma at uphöra, behagade R. o. A.
nu icke afgiöra, efter Secrete Utskottet deröfver lärer sig yttra,
när tider blir.
Det är ej nu som bör ventileras om huru fonden skall användas,
det tilhör Secrete Utskottet at derom föranstalta.
För den betieningen, som emplojeras, är deras lön tillräckelig
efter 1747 års stat. För de 14 afgående är och nog, ty
då få de begge lika med andre kronans betiente, som bestrida
lika embeten, och ändå något deröfver. Förste staten
för Ständernes Contoir var 7925 dahl. s:rmtt, sedan tilöktes
den och blef 8825. Vid siste ricksdag upsteg den genom
förhögning til 11425 dahl., alt s:rmtt. Uti kronans nuvarande
belägenhet måste alle uptänckelige besparingar sökas, hon
har icke råd at gifva de syslolöse mer än Secrete Utskottet
föreslagit, den tienstgiöring, de hädanefter kunde blifva kallade
til, blifver altid arbitraire och altså snarast ingen. Det
är svårt at, där intet fins, taga något til lön åt sådane, men
de, sorn vid arbete bibehållas, förtiena at lönas, så de ej för
mycket sakna, hvad de förlorat.
Angående Frih. Cedei-hielms befordran förmärkes hos R.
o. A. tre meningar, den första bifaller Secrete Utskottets extractum
protocolli, den andre hvad jag uti mitt memorial
projecterat, och den tredie afslår aldeles Frih. Cedei’hielms
befordran. Efter mitt begrepp kunde altså ej bättre desse
meningar jämkas til proposition, än om den giordes til bifall
på Secrete Utskottets extractum protocolli med förändring
efter Gyllensvaan]s memorial och Frih. Cederhielms
begifvande. Då contraproposition eller Neij medförde afslag
Riksgäldskontors inrättande.
51
för Frih. Cederhielm, och med detsamma att Secrete Utskottets
extractum protocolli åter remitterades till Secrete Utskottet;
ty går Frih. Cederhielm af, skall det projecterade
reglementet ändras, och då kan Secrete Utskottet hafva tillfälle
at projectera örn betieningens löner efter den utstakning,
R. o. A. då får tilfälle at giöra jämte remissen.
Häruppå begärtes af flere proposition, hvilken
Hr Landt m. giorde i conformite med den Hr Gyllensvahn
nu projecterat, men den besvarades med Ja och Neij.
Grefve Reenstierna: Det är svårt at besvara denne
proposition, jag bifaller Secrete Utskottets betänckande uti
alt utom den delen, som angår betjeningens löner, hvilken
iag önskar, at de måtte få niuta efter 1762 års stat. Huru
skall iag nu besvara proposition; med Ja eller med Neij?
Hr Göös: Om betjeningen placeras med sådane löner
uti collegierne, så sker orätt mot deras embetsbroder, som
hafva sine svage löner på kronans stat men lika så mycket
arbete och ansvar med dem.
Frih. Ridderstolpe: Det blifver svårt at uti en proposition
combinera flere så olika idéer. Det låter väl hårdt att
neka embetsman den ressource, som kan blifva den endaste,
hvarmed de skulle kunna bevara sig för gillstugun. Men det
är ock å andra sidan hårdt at bevara desse och handtera de
öfrige som stiufbarn. Hafva de kommit at år 1762 få någon
förbättring på sine löner, så är det skiedt för den tienst, de
giorde, och för deras arbete; nu uphör detta arbete, följackteligen
tilökningen. Vi böra se oss före, at vi uti gratialer,
pensioner, löner med mera dylikt icke gifva bort mer, än vi
äga.
Hr [von] Nackreij: De afsatte kunna ej klaga, när
de få sine löner lika med andre kronans embetsmän, hvilke
bekläda enahanda syslor, och slippa at giöra någon tienst,
derom lärer förmodeligen R. o. A. kunna förena sig. Frih.
Cederhielms befordran är altså endast fråga om; så snart
den afslås, bör reglementet, som grundar sig deruppå, ändras.
Contrapropositionen blifver altså naturligen den, at reglementet
remitteras till Secrete Utskottet at uti det, som angår
den nya statscommissariesyslan, jämkas, då äfven hvad
lönerne angår kan rättas efter Hr Gyllensvahns memorial.
Hr Lant m. upläste häruppå en proposition, som han
projecterat så lydande:
52 1766, febr. 8—15. Riksgäldskontor inrättande.
Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets betänckande tillika med
det projecterade reglementet med de förändringar, som öfverstelieutenanten
Gyllensvaan] s votum utstakar och Hr
Baron Cederhielms afsägelseskreft, hvad tourén angår, innehåller.
Den detta bifaller, skrifver Ja.
Den, det ej vill, skrifver Neij. Vinner Neij, så blifver Hr
Baron Cederhielms befordran afslagen och reglementet återremitteras
til Secrete Utskottet at såväl i den delen, som
hvad betieningens löner angår, sitt betänckande ytterligare
afgifva.
Hr von Post påminte vid denne proposition, at frågan
om betieningens löner borde skiljas från det, som angeck
Frih. Cederhielm och reglementet. Denne senare frågan torde
kunna utan votering afgiöras, om proposition skedde til
bifall på remiss. Den förre innehölt tvenne delar:
1 de bibehållne betienternes löner,
2 de afgå[e]nde betienternes löner.
Uti den frågan om remissen kunde han nu få yttra sig.
Uti den om lönerne icke så, efter en ibland Ständernes Contoirs
nuvarande betiening voro hans nära slägtinge. Frågade
altså, om han för den ordsaken skulle mista sin rättighet at
votera öfver reglementet och den tillämnade statscommissariesyslan.
Hr Gyllensvahn: Proposition är rigtig efter discourserne,
vi jämka så länge på voteringspropositioner, til dess
de andre stånden afgiöra saken, och då är alt vårt arbete fåfängt.
Frih. Ridderstolpe: Hufvudfrågan är här om betjeningens
löner. Då är lagen klar, den som är så nära skyldeman
med någon af de i fråga varande, som lag säger, voterar
icke.
Hr Estenberg frågade, hurudan tour betieningen
skulle få?
Hr Landtm.: Det kan ej betagas dem at njuta den tour,
de tient före, på samma sätt som de bibehållne, hvilke gå in
i Statscontoiret och få där tour efter sine tienster.
Hr Landtm, giorde häruppå ännu samma proposition.
Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets betänckande tillika med
det projecterade reglementet med de förändringar, som Öfverstelieutenan.
Ggllensvahns votum utstakar och Hr Baron
Cederhielms afsägelseskref[t], hvad tourén angår, innehål
-
Riksgäldskontors inrättande.
53
ler? Hvilken med Neij och Ja besvarades. Skreds altså til votering.
Bordsherrarne upropades och voro
Hr Carl Hierta,
Hr Joh. Casp. von Böhnen,
Hr P. Gyllenberg,
Hr C. F. Jerlström,
Hr Ludvig Fromh, von Essen,
Hr Gust. Joh. von Essen,
Hr Carl Mag. Bruce.
Propositionen anslogs tillika med contraproposition:
Vinner Neij, så blifver Hr Baron Cederhielms befordran afslagen
och reglementet återremitteras til Secrete Utskottet at
såväl i den delen, som hvad betjeningens löner angår, ytterligare
sitt betänckande afgifva.
Upropet börjades och slöts på det sättet, sedan voteringssedlarne
blifvit upräcknade, at
Ja funnos 267,
Neij 269,
som bifogade underskrefne voteringsinstrument1 utvisar.
Hvarefter R. o. A. åtskiltes klåck. öfver 9 om afton.
År 1766 den 15 Februari i.
Kl. 8 förmiddagen plenum.
Närvarande Hr Landtm., Öfversten och Commendeuren
Thure Gustaf Rudbeck.
Under Riddarhussecreterarens Hr Cancellierådet Francks
siukdom vid protocollet Ridderhuscancellisten Assessorn Psilanderhielm.
Justerades protocollet för d. 25 September 1765.
Dito voteringsinstrumentet för den 8 sidstl. Februarij.
Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den 6
Julii 1765 angående en stambok i tvenne år efter hvarannan
til frivillige understöds insamlande af hela riket, för Torneå
stads innevånare, som genom den 1762 staden öfvergångne
eldsvåda lidit. Och bifölls.
Collect för
Torneå.
1 Uteslutet här.
54 1766, febr. 15. Fiskepremier.
Capitaine- 2. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af d.
tenUpincers ^ sidst. December, hvaruti tilstyrcktes, at Capitaenlieuteersättning.
nanten vid Ammiralitetet Gustaf Pincier för den skada, han
uppå sit fartyg, S:te Johannis kallat, derigenom skall lidit,
at samma fartyg år 1757 blifvit för kronans räkning befracktat
samt mer än efter accord brukat in på senaste hösten och
derigenom stadnat i Pommern öfver vintern, måtte derföre
erhålla en ersättning af 1246 dahl. 21 öre kopp:rmtt.
Hvilket bifölls.
Remisslage 3. Fiskeriedeputationens betänckande af d. 22 Julii 1765
^premier'6" anS;de remisslage, som tullkamarne för insände fiskerieprsemier
hittils fädt til godo niuta, utgiörandes en summa af
2286 d. 22 öre 1/3 pg:r s:rmtt, den deputationen tilstyrker,
att Commercecollegium af tullkammarne bör återfordra innom
fyra månader, efter det Kongl. Maij :tts befallning härom
ankommer, och fiskeriefonden godtgiöra innom en månad
derefter samt fylla, hvad som hos någon kunde brista; collegium
dock obetagit at sedan söka sin ersättning hos den eller
de, som brustit, hvaröfver collegium, sedan de fem månader
äro förbi, har at underdånig berättelse til Kongl.
Maij :t ingifva, hvarjemte til bemälte kongl, collegium en
tienlig föreställning öfver dess efterlåtenhet borde giöras.
Härjämte var bifogat et Kongl. Commerciecollegii memorial,
men Hr von Böhnen trodde, at det icke kunde varda
upläst, emedan efter Ricksdagsordningen Kongl. Maij :ts
collegier ej hafva någon omedelbar communication med
Ricksens Ständer, begärandes proposition uppå betänkandet.
Som härvid ej något påmintes, vart efter skedt proposition
af Hr Landt m. betänckandet bifallit.
Hr Fahne- Anmältes Hr Fahnehielms memorial i anledning af det han
ang de sidsta pleno anfördt, der frågan var om Ständernes Con
skrifvare-
toirs fonds förvaltning af Statscontoiret, ang:de skrifvarehiands°r
hielpens bibehållande för landscammerernarne och något unkamerarne.
derstöd för dem i deras tilökte trägne arbete.
Lades på bordet och geck til de andre stånden.
Hr Riks- 4. Cammar-, oeconomie- och commerciedeputationens beKaliings
tänckande af d. 25 Julij 1765 ang:de det af Hr Rickrådet
räntebyte. Frih. Kallings med kronan sökte räntebyte, nemligen at få
gifva räntan af frälseskattehemmanen n:o 1, 2, 3 och 4 uti
Örebro län, Glantshammars härad och by, emot räntan af
kronoskattehemmanen Skinnartorp, Skränglan n:o 1, 2,
Cumo laxfiske. Frimarknaden.
55
Skillnetorp och Västra Myran, hvarthera 1/2, i örebro lähn
och härad samt Långbro sockn, hvilket deputationen tilstyrker.
Uppå skedd proposition vardt betänckandet bifallit.
5. Presteståndets extractum protocolli af d. 22 Januarij Drottning
sidstl. ang:de ett testamente, Högstsahl. Drottning Ulrica Eeonora
Eleonora af sine besparde handpenningar ifrån 1731 til sin testadöd
skall hafva giordt, til en summa af 50 000 ricksd:r spe- mentecie,
hvaraf like månge frälse som ofrälse vid academierne
studerande skulle niuta stipendier, hvilket ståndet tilstyrcker,
at Secrete Utskottet må efterse och bringa i värckställighet.
Detta bifölls.
6:to. Fiskeriedeputationens betänckande af d. 20 Novem- Laxfisket
ber 1765 ang:de sill- och laxfisket i Cumo eif samt sijkfisket utie^um°
i en hafsvik, tre mil från Björneborg belägen, hvaruti deputationen
tilstyrcker, at sillfisket i hafsviken måtte aldeles
skiljas ifrån fisket i elfven och arrendatoren af det senare
ej hafva någon inkomst och [o: af]1 det förre, som hittils
skedt. Vidare at de, som arrendera kronafisket i Cumo eif,
icke måge tillåtas ej eller i Björneborgsfierden at genom fiskebragder
stänga och skada de diupaste ådror, där fisken kan
stiga upp, samt at fierden från den 12 Jnnii til den 8 September
frihålles ifrån fiske enligit Kongl. Commissionens författning
af d. 15 Februarij 1727, samt sluteligen att kronofisket
ifrån sine nu innehafde ställen ej må flyttas, utan då
de af flodvattn förstöras.
Betänckandet bifölls.
7. Handels- och manufacturdeputationens betänckande an- Frimarkgående
ändring uti den 1761 för Carlscrona stad utsatte ter- carlscrona
min d. 12 October til frimarcknad, hvarom Borgmästaren ochCarlsCervin
å Carlshamns stads vägnar anhållit; och tillstyrcker hamndeputationen,
at desse begge städer måge om en annan termin
öfverenskomma. Därjämte att Carlshamns stad och icke
Carlscrona, som hittils skedt, må äga frihet at på Ebbemåla
gärde, belägit i Blekinge och Hoby sockn, anställa enskilt
marcknad tvenne gånger om året, den 11 Junii och 22
October.
Betänckandet bifölls.
8: vo. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af d. 2 Major Boije
October 1765 ang:de Majorens vid Nylands dragoneregimen- jägerhonis
1 Konceptprotokollet. besvär.
56 1766, febr. 15. Fribataljonen. Braheska testamentet.
Hr von
Hausswolffs
mern. om
Fribataillons
officerare.
Brahiske
testamen
tet.
te Christer Bojes samt Capitainens vid samma regimente
Friedrich Ad. Jägerhorns besvär öfver prsejudice genom Majorn
von Schwartzers erhållne befordran, om tour framför
hvilken de anhålla; och hvaruti deputationen tillstyrcker, at
Majoren Boje får niuta sin majorstour af samma dag som
von Schwartzer och the flere samt at Jägerhorn, då han blifver
major, får fullmagt af samma dato som von Schwartzer
och Smitterlow, dock utan at derigenom prejudicera dem,
som redan äro värckelige majorer redan men med yngre fullmagter
än von Schwartzer.
Betänckandet bifölls.
Anmältes Hr H. von Hauswolffs memorial och påminnelser
vid Secrete Deputationens betänckande om de ifrån Fribattaillion
placerade officerares tour och lades på bordet
samt geck til de andre stånden.
Dito Hr C. F. Gyllenrams memorial med påminnelser vid
Secrete Deputationens betänckande öfver hans besvär rörande
prsejudice genom öfverstelieutenanten och Commendanten
Gertas befordran. Lades på bordet och geck til de andre
stånden.
9. Företogs den af framledne öfverstens Grefve Erich
Brahes Encka, Grefvinnan Christina Piper, ingifne och i senaste
pleno upläste ansökning, som då blifvit lagd på bordet,
ang:de förklaring öfver den rättighet, dem kunde tilflyta,
som af bemälte Grefve och öfverste fädt något testamente,
sedan Ricltsens Ständer återstält honom til heder och
borgelige rättigheter samt äfven förklarat, at hans egendom
borde lageligen delas emellan dess arfvingar, och huruvida
den termin, som til bevakande af testamenten föreskrifven
är, at de inför dommaren böre upvisas, må varda räknad
ifrån d. 17 December sidstl. år, då expeditionen angående
delning uti Brahiske sterbhuset til Kongl. Maj :tt ifrån Ricksens
Ständer afgeck.
Härvid uplästes Hr von Hagelbergs såsom förmyndare för
afledne Grefve Brahes barn ingifne memorial, hvaruti påstås,
att egendomen må efter inventarium, sådant som
vid dödstiman vardt uprättadt, delas, gäld gäldas och domaren
sig utlåta ang:de Grefvinnans föregifne testamentsrätt.
■ Äfven Hr Noordenhielms memorial, hvaruti förklaras, at
Grefvinnan Brahes ansökning är om fatalier, hvaröfver alle
-
Braheska testamentet.
57
nast tilkommer Kongl. Maij :tt men ej Ricksens Ständer at
sig yttra.
Och sluteligen ett ytterligare memorial af Grefvinnan Brahe,
hvaruti hon närmare förklarar beskaffenheten af sin
ansökning och påstår, at ingen utan Ricksens Ständer sielfve
kunna sig deröfver utlåta.
Frih. Grönhagen: Den expedition, som ifrån Ricksens
Ständer afgådt ang:de benådning för alle dem, som år 1756
för någon delacktighet uti det emot regeringssättet begångne
brott blifvit dömde, är så tydelig, at här icke mer någon förklaring
lärår behöfvas, än den allmänna lagen gifver, nemligen
at delning bör ske som i alle andre sterbhus efter lag.
En sådan har ock barnens förmyndare begärt, och Fru Grefvinnan
Brahes frågan synes vara ganska onödig. Erkientzla
för den vänskap, iag i lifstiden af Öfversten Grefve Brahe
niutit, sträcker sig äfven til hans barn; så at om iag ej hade
öfvertygelse af lagen om deras rätt, skulle iag genom en sådan
erkientsla finnas högd at tilstyrcka bifall på Hr von Hagelbergs
ock Noordenhielms memorialer.
Hr von Vicken: Jag är ej lagfaren men förklarar mig
nögd med at Grefve Brahes barn måge få alt, hvad dem efter
lag kan tilfalla; ty iag har älskadt deras Fader i sin lifstid
sorn min synnerliga vän. Men skulle Grefvinnan och barnen
komma i tvist med hvarannan, så lägger iag mig på Grefvinnans
sida.
Hr Ehrenmalm, Samuel: Efter hos Ricksens Ständer
denne sak först upkommit genom det at de, som 1756
blifvit dömde för statsbrott, nu fådt restitution, så tilhörer
det Ricksens Ständer at gifva den af Grefvinnan äskade förklaring;
och tilstyrcker iag bifall på hennes memorial på det
sätt, at vid delningen hon och hennes barn måge niuta ali
rätt efter lag.
Men ifrån redogiörelse för den tid, som hon suttit uti disposition
af egendommen och intil dess R. o. A. denne ricksdag
uptog saken, bör hon vara frikallad.
Hr von Nackreij: Genom det Ricksens Ständer återstält
Grefve Brahe uti den qualitet att vara död som svensk
medborgare, hafva de i min tancka icke betagit Enckan sine
rättigheter. Att tydeligare utmärcka mine tanckar, har iag
författat dem i form af ett extractum protocolli, hvilket, om
det bifalles, kunde til de öfrige stånden afgå.
58 1766, febr. 15. Braheska testamentet.
Hr von Nackreij upläste häruppå följande extr. prot.:
Sedan Ricksens Ständer den 9 Aug. förledigt år i underdånighet
tillstyrckt Kongl. Maij :tt at i nåder förklara, det alle
de, som vid ricksdagen år 1756 blifvit ifrån ära, lif och
egendom dömde samt til lifvet straffade, ibland hvilkas antal
Öfversten vid Kongl. Maij :tts Lifregemente til häst Grefve
Eric Brahe äfven varit, måge niuta deras förra ära och
heder til godo och deras egendom återgifvas at emellan arftagarne
lagl. skiftas; och Ricksens Ständer sedermera d. 17
Decembris samma år i underdånighet förklarat detta deras
yttrande äfven deruti vara tydeligit, at arfskiftet på framledne
Öfverstens Grefve Brahes egendom skall enl:t lag
värckställas, utan at den nådige resolution, Kongl. Maij :tt
den 27 September 1756 utfärda låtit, dervid må i vägen ligga,
hvilken innehåller, at bem:te Öfverstes efterlemnade och
kronan tillerkjände egendom blefva hans barn i nåder
skjänckt och att Enckegrefvinnan Fru Christina Piper skulle
i sin lifstid blifva i oqvald besittning deraf; så har bemälte
Fru Grefvinna hos R. o. A. andragit, huruledes öfversten
Grefve Brahe i lifstiden skall gifvit henne testamente uppå
någon sin egendom. Men som ett sådant testamente icke kunna
[t] nyttjas eller äga rum, förrän Ricksens Ständer genom
ofvannämde deras tilstyrckande åter försatt frami :ne Öfversten
uti dess borgerlige rättigheter; altså anhåller Fru Grefvinnan
att på lika sätt, som Ricksens Ständer genom förklaringen
af d. 17 December förledigt år utstakat, arfskiftet böra
skje, utan at Kongl. Maij :tts nådige utslag af år 1756 må dervid
i vägen ligga, Ricksens Ständer äfven täckes förklara
framledne Öfverstens sterbhus vara i det tilstånd, at Grefvinnan
och barnen ifrån den dag, Ricksens Ständers ofvanberörde
beslut af d. 17 December 1765' genom Kongl. Maij :ts nådige
utslag blef dem bekant, böra få nyttia och niuta alla de
rättigheter, som lagen så i anseende till arf som testamente
sterbhusdelägare tillägger.
Och alldenstund R. o. A. vid öfvervägande häraf ansedt
det vara en fölgd af Ricksens Ständers ofta benämde underdåniga
tilstyrckande af d. 17 December 1765, at såväl framledne
Öfversten Grefve Brahes Enkefru som hans efterlemnade
barn böra vid egendommens skiftande til godo niuta
alla de rättigheter, som dem å ömse sidor tilhöra, och att de
Braheska testamentet.
59
lagl:e förmåner, som igenom andre författningar örn qvarlåtenskapen
förut vara dem betagne eller nyttige giorde, ifrån
samma dag åter stodo dem öpna at nyttja; fördenskull har
R. o. A. funnit skjäligt at til förenämde ansökning lemna
bifall, så at Grefvinnan Brahe må äga öppet ifrån d. 17 December
sidstl. sine testamenten producera och dem til godo
niuta, såvida the i alt öfrigit ega den egenskap, lag kräfver;
hvilket de öfrige respective stånden genom utdrag af protocollet
vänl. vid handen gifvas skulle.
Frih. Ridderstolpe: Att R. o. A. bör uptaga såsom
ricksdagsärende Fru Grefvinnan Brahes memorial bevisas
deraf, at när Brahiske egendommen skiencktes hans barn tilbakars,
fingo de det såsom en kronans egendom och ej såsom
arf efter sin Fader. Nu sedan Brahe blifvit åter stålt i borgelige
rättigheterne, är egendomen at anse sådan, som den var
i ett annat sterbhus vid dödstiman, hvilken bör beräcknas
den 21 Augusti 1765, då Ricksens Ständers expedition derom
afgeck. Och ifrån den dag existerar hennes rättighet till qvarlåtenskapet
såsom encka och såsom testamentaria, på det
sätt likväl at domaren må urskilja, huru långt den sig sträcka
bör, om sterbhusdelägarne ej annorledes kunna åtsämjas.
Frih. Cederhielm conformerade sig härmed, och at
Grefve Brahe bör conciperas, som voro han nu först död den
21 Aug. 1765, och at ifrån den dag följacktel. först fatalierne
taga sin början, och då har hon ännu något mer än 6 månader
för at i Hofrätten producera sitt testamente.
Frih. [von] Essen biföll äfven, at de testamenten,
Grefve Brahe i lifstiden giordt, måge produceras och i sterbhuset
hvar deltagare äga sin rätt efter lag; hvaröfver domaren
må sig yttra, om så skulle behöfvas.
HrWadenstierna, Hr Durietz, Hr Hasenkamph
instämde äfven häruti, och giorde altså Hr
Landt m. proposition:
Om R. o. A. bifaller det af Hr Nackreij projecterade extractum
protocolli, hvilket besvarades med Ja.
N. 11. Företogs det den 29 November sidstl. år på bordet
lagde Secrete Deputations betänckande ang:de Majorerne von
Netzou, von Wackenitz och Frih. von Scheidings besvär öfver
praejudice. Och recapitulerades acten.
Frih. Grönhagen: Majorerne von Wakenitz, Netzou
Major:n
Netzou, v.
Wackenitz,
v. Scheiding
besvär.
60 1766, febr. 15. Netzows m. fl. besvär.
Consistorii
i Åbo förseelse.
och von Scheiding äro alle uti lika prsedicament och altså lika
berättigade til befordran, den iag icke finner dem äga till
prsejudice för äldre och bättre förtiente officerare; hvad Netzou
af sin egendom i Pommern mist under kriget, derföre
har han niutit ersättning genom pension, och det bör ej blifva
ett skäl til tour, hvarcken framför Frih. Scheiding eller
någon annan.
Hr Ha.sen kampff conformerade sig härmed, ty på
samma grund, som Secrete Deputationen tilstyrckt för Hr Netzou,
kunde man säga, at Frih. Scheiding hade äfven mycket
lidit uti sin fångenskap, voro altså ej mindre förtient; Hr
von Wakenitz borde likaledes niuta sine förtienster til godo
och derföre ej stängas ifrån befordran genom dett andre sattes
för honom.
Hr Möllers lierna: Hvad för tour; jag tror mig vara
äldre vid det regimentet, Frih. Scheiding nu är placerad, än
han och det ganska mycket i anseende til tiensteår äfven i
arméen, men ännu har iag icke vågat hos Ricksén,s Ständer
begära tour och majors fullmagt framför mine camerater,
som äga rättighet dertil framför mig, och ej eller at i anseende
till Baron von Scheiding få densamma; vill R. o. A. nu
gå in för bemälte Frih. Scheiding, at han får majors fullmagt,
så nödsakas iag anhålla om detsamma och at mig måtte
ske justiee.
Frih. Horn, Friedr.: Vid von Netzous och Frih. Scheidings
uprättelse och befordran til major har iag intet at påminna,
men den för Netzous Encka af de andre stånden föreslagne
pension kan iag icke bifalla, at den tages af armeens
pensionscassa.
Hr Landtm.: Uppå den föreställning, som derom til de
andre stånden afgådt, hafva de ändrat sine beslut i den delen.
Och som R. o. A. synes finna åtskillige svårigheter vid
detta Secrete Deputaionens betänckande, så får iag giöra den
proposition:
Behagar R. o. A. afslå Secrete Deputationens betänckande
och, hvad pensionen angår, at det förblifver vid R. o. A:s
uti extract. protocol. redan yttrade tancka.
Hvilket med Ja besvarades.
N. 12. Uplästes Protocollsdeputationens betänckande af d.
21 October sidstl. år ang:de Consistorii Eccleciastici förhållande
i Åbo, som upphäfvit en emellan tvenne fästehion, Bon
-
Åbo konsistorium. Protokolls granskning. 61
den Johan Nilsson Orava och bondedottren Margareta Johansdotter
Piedi, treffad trolofning, hvilket deputationen finner,
at det tilhördt verldslige domare, och derföre tilstyrcker,
at Consistorii ledamöter böra hvarthera böta 50 dahl.
silf :rmtt.
Hr von Post förmente, at det tilhörde Justitiecancellersembetet
at tiltala embetsmän för förseelser, då kunna de
blifva hörde och få förklara sig, innan de dömas.
Hr Lindelöf: 2 § uti deputationens instruction tillägger
deputationen den rättighet at granska embetsmans giöromål
och med böter belägga dem, som finnas felacktige; uppå
denne grund har Protocollsdeputationen afgivit detta sitt
betänckande.
Hr Hasenkampff: Ofelbart är, at embetsmännen
missbrukat sitt välde mer än ofta, hvarföre det ock är nyttigt,
at man ibland kan komma efter dem. Det enda, iag härvid
kan påminna, blifver at plickten är för liten och att Consistorium
i det minsta borde jämte plickten hafva en alvarsam
skrapa.
Hr Ekenberg: Det har varit så mycket angelägnare,
at detta betänckande upkommit, som consistorierne äro
utan controll, Protocollsdeputation således är det enda ställe,
hvarest deras giöromål granskas. De äro och mera tiltagsne än
någon annan och behöfva derföre eftersyn.
Skulle Ricksens Ständer remittera detta til vederbörandes
åtgärd, lämnades derigenom allenast tilfälle til ny tidens utdrägt
och blefvo aldrig slut, utan finge de derigenom allenast
lust at sätta sig i motvärn och att utöfva nytt sielfsvåld.
Uppå skedd proposition bifölls betänckandet.
N. 13. Föredrogs Protocollsdeputations betänckande af d.
22. Aug. 1765 angående vederbörandes försumelse at til deputationen
insända sine protocoller, och hvaruti deputationen
tilstyrcker, at öfverrätter, collegier, landshöfdingar, consistorier
med flere, hvilkom det åligger, böra vara förbundne at
til Ricksens Ständer insända sine protocoller, i ricktig ordning
satte och registrerade, innom trettionde dagen efter ricksdasens
början vid tuhundrade daler silf:rmtt vite. Hvilket
bifölls.
N. 14. Recapitulerades ånyo Secrete Utskottets extrac. protoc.
af d. 17 December sidstl. år ang:de en nödig funnen
jämckning uti kronans räntor i Skåne, Rlekingen och Bå
-
Protocollers
insändande
till Riksens
Ständer.
Skånske
räntornes
jemkning,
62 1766, febr. 15. Skånska räntorna.
hus lälin till jämlikhets vinnande med de öfrige rikets provincer.
Härvid uplästes äfven Bondeståndets extrac. protoc. med
påminnelser emot denne sak samt Hr von Böhnens memorial,
innehållande begge skähl och ordsaker, som afstyrcka
detta betänckande.
Hr von Böhnen: Mitt memorial är icke ingifvit i den
mening at minska kronans inkomster; kan hon få någon tilökning
[at]1 dermed bestrida sine stora behof, skall det vara
mig kärt; men iag' kienner innevånarenas förmögenhet i Båhus
låhn; de äro så utfattige, at de omöijeligen kunna uthärda
med större contributioner, och landet blifver verckeligen
öde, om deras pålagor giöras drygare.
Af flere förestältes häremot, att billigheten fordrade, det
invånare i Båhus län, sorn niuta lika rättigheter med andre
rikets undersåtare i sine besittningar, borde äfven lika med
dem betala til kronan af de afkomster, som de niuta, och begärtes
derföre proposition, hvilken giordes, och blef betänckandet
bifallit.
Hr Ehrenmal m begärte, at Hr von Böhnen ej ville
med sitt memorial gå til de andre stånden.
Hr von Böhnen önskade deremot, at den rättighet,
han sorn rickdagsman ägde, icke måtte för honom inskränckas.
Det voro hans skyldighet at ej bortgifva denne rättighet,
och altså kunde han ej afstå ifrån at til de andre stånden aflämna
sitt memorial men ville sädan aldrig gå et steg derefter.
Hr Wulfcrona begärte, at en deputation måtte afgå
til de andre stånden och recommendera denne sak.
Hr Landt m. förestälte, huruledes stånden öfverenskommit
at sparsamt med deputationer besöka hvarannan,
och det på B. o. A:s begäran, hvarföre det illa skulle passa,
om B. o. A. nu började bryta aftalet, men at et extrac. protoc.
kunde affärdas i detta ämne och saken derigenom recommenderas.
Detta bifölls och värckstältes i följande form.
S. d. lätt R. o. A. sig föredragas Secrete Utskottets extrac.
protoc. af d. 17 December sidstl. år ang:de den olikhet, som
vid kronans räntors och intraders utgiörande i anseende til
1 Konceptprotokollet.
överflödsförordning.
63
Skåne, Blekingen och Bohus låhn emot de öfrige rikets provincer
förefaller och hvad Secrete Utskottet föreslagit til en
jämnlikhets vinnande emellan rikets undersåtare häruti,
h var jämte äfven uti öfvervägande togs, hvad det arbete [o:
Ärbare]1 Bondeståndet genom utdrag af protocollet under
den 8 Februarii innevarande år härvid påmint och en R. o.
Ats ledamot, Hr Capitainen Carl Ludvig von Böhnen, uti ingifvit
memorial anfördt.
R. o. A. fant til förökande af kronans rättmätige inkomster
lämpeligast och till bibehållande af en jämnlikhet rikets
undersåtare emellan i deras utskyllders erläggande billigast
vara at vidtaga Secrete Utskottets tilstyrkande uti detta ämne,
så mycket mer som det aldeles öfverensstämmer med
hvad genom uråldrige författningar redan i den delen blifvit
stadgat. Hvarföre ock R. o. A. till alle delar bifallit Secrete
Utskottets ofvanberörde extract. protocolli.
Hvilket genom utdrag af protocollet de öfrige respective
stånden vänligen skulle communiceras och til benägit bifall
recommenderas.
Hr Landtm. Jag hade tänckt at i dag föredraga R. o. A. Ang:deförHandels-
och manufacturdeputationens betänckande ang:de emof ypen
förordning emot yppighet och öfverflöd, men at åtskillige pighet.
ledamöter af R. o. A., Frih. Ridderstolpe, Hr von Post och
Durietz, begärt at få förut genomgå betänckandet med de
särskilte vota och de andre ståndens extract. protoc., på det
R. o. A. måtte kunna få i kortthet sedan en redig recite af
hvarje punct, och huru meningarne dervid varit, hvilket iag
icke trodt mig böra afslå, ehuru angelägit det är, at förordningen
ju förr dess heldre utkommer. Ty vid den luxe nu
tiltagit, lider i synnerhet R. o. A.; är altså angelägit, at den
hämmas och at vi måge frälsa våre egendomar utur Banquen,
der de stå pantsatte.
Hr Ehrenmal m föreslog i anledning häraf, at R. o. A.
måtte giöra en förordning inom sig emot yppighet; sådane
finne vij i förre seculo af Svea konungar varda utfärdade
och således ej ovanlige. Då äfven til förekommande af yppighet
i fruentimmers klädedrägt svart och hvit endast kunde
blifva de färgor, som de til kläder skulle bruka.
1 Konceptprotokollet.
64
1766, febr. 15. Strömrensning. Charta sigillata.
Hr Landtm.: Detta med mera får man vidare täncka
på, när förordningen kommer före, hvilket lärer ske i nästa
plenum.
Åens up- N. 15. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
vldörebro ^ Novemb. sidstl. år ang:de nödvändigheten at strömmen
och åen vid örebro må varda upränsad. Hvarföre Secrete
Utskottet föreslog, om stadsens innevånare ville sammansätta
sig eller någon annan åtaga sig at förskiuta kostnaden,
som sedan genom en taxa, hvilken kunde läggas på alla fartyg,
som gå genom samma å, fingo återbetalas.
Hr Ehrenmalm påminte, at strömmen vid örebro lärer
vara anslagen landshöfdingen på lönen1 och at han herigenom
torde blifva lidande, hvarföre han åtminstone först
bör höras; äfven at nödigt voro, at en undersökning in loco
först anstältes.
Hr Landt m. proponerade, om icke R. o. A. bifaller
Secrete Utskottets extract. protoc. med den tillägning, at enl.
det särskilte votum: undersökning först sker.
Hvilket bifölls.
Om lån til N. 16. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens be
byggaren
tänckande af d. 10 Februarii 1766 ang:de Orgelbyggaren Carl
Wåhl- Wåhlström, som nu emottagit Orgelbyggarens Gren och
ström. str4hies på Kungsholmen belägne värck, sedan de blifvit döde,
och uti sin konst skall vara ganska skickelig, mätte til
den gälds betalande, som på detta värck häftar, af manufacturfonden
få låna 42 000 dahl. kpp:rmtt på tio år utan ränta,
räcknade ifrån innevarande års början, samt 15 procent
i exportationsprsemier för alla de orgelvärck, som til utrikes
orter exporteras. Betänckandet bifölls.
Chartse N. 17. Föredrogs Justitiedeputationens betänckande af den
S'o'chför^et sidstl. October ang:de Herren3 och Riddaren af Kongl.
ord:sbibe- Nordstjerneorden Joban Georg Liljenbergs å arrendatorerhållande.
ngs cjlarta sigilataevärcket vägnar ansökning, at charta sigillataeförordningen
måtte bibehållas i sin fulla kraft, private
tilhållas, då de kiöpt fastighet, at vid domstolarne uttaga
sine fastebref samt intet doucoument gälla, som ej är vederbörligen
charterat. Öfver hvilket alt deputationen förklarar
sig icke finna något vidare förordnande nödigt, än hvad
redan stadgat är.
1 Rättat efter konceptprotokollet från förlagans »löner».
2 Konceptprotokollet: »Hr», varpå ordet »Presidenten» troligen uteglömts.
Biskopstorps kungsladugård.
65
Detta bifölls uppå skedd proposition.
N. 18. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af d. Hr Sparr4
Februarii 1766 ang:de Lieutenantens vid Båhuslähns dra-schg^be"
goner Eric Daniel Sparrschiölds besvär öfver prsejudice. Deputationen
tilstyrker, at Sparrschiöld må erhålla ryttmästarefullmagt
i armén af den dag, som Ricksens Ständer detta
bifalla, dock at äldre och bettre förtientes rätt förbehålles.
Hvilket uppå skedd proposition bifölls.
N:o 19. Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 28 Borgmäs
taren
November
1765 ang:de Borgmästarens i Ystad Håkan Nean-anders an_
ders ansökning at få åtniuta de 200 dahl. s:rmtt af lagmans- sökning,
och häradshöfdingeräntan, som dess företrädare innehaft til
ersättning för deras särskilte besvär och kostnad af resandes
gästning med mera, hvaröfver Secrete Utskottet sig yttrar
och finner Neander berättigad, ej allenast at upbära desse
penningar för den tid, han innehaft borgmästaresyslan och
af dem varit i mistning, utan och för framtiden.
Detta begärtes på bordet.
N. 20. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commercede- Biskoppsputationens
betänckande, daterad d. 22 Maij 1765, ang:detoraadby§"
byggnad och dess underhållande på Biskopstorps kungsladugård
i Halland, anslagen på lönen för landshöfdingen derstädes,
hvaruti deputation tilstyrcker, att landshöfdingen må
befrias från det stora barnhusets reparation och underhållande,
efter honom det onus är ålagt at svara för reparation
på de hus och rum, han uti Halmstad slott bebor. Dock at
han på kungsgården underhåller nödige rum för tjenstefolket
och ladugården samt betalar den vanlige afgift för säteriefriheten
efter förordningarne.
Frih. Sparre, Carl: Allenast detta ej må ledas til
praejudicat, så at deraf i framtiden anledning fås at taga säteriesfriheten
ifrån boställen, som äro säterier, och belägga dem
med afgifter.
Hr Ehrenmalm: Där byggnad ej underhålles går altid
säteriefriheten til kronan. Detta är en casus specialis,
som deputationen tilstyrcker, uppå Landshöfdingens egen begäran,
ty huset är stort och skulle falla honom för kostsamt
at underhålla, då han det icke bebor utan häfver residencet
uti Halmstad.
Hr Hasen k am pff: Säteriesfriheten är en enssentielle
sak för indel [ning] shafvarne; detta kunde blifva ett farligit
5—680121
Dahlmanssons
skuld.
Borg.st:s
deputa
tion.
Riksdags
fullmagter.
Soopiske
bytet.
Para
dering.
66 1766, febr. 15—20. Biskopstorp. Soopska bytet.
prajudicat, och derföre angelägit, at de uti ett sådant mål se
sig noga före, innan något resolveras.
Hr Ehrenmal m påminte, at detta icke anginge säteriefriheten
utan endast de 7 dahl. s:rmtt, som hetales til regementsskrifvaren
i byggningshielp.
Hr Hasenkampff begaf sig, dock med det vilkor, at
betänckandet bifalles med förbehåll, at det ej må lända til
praejudicat.
Hr Lant m. giorde altså proposition. Bifaller R. o. A.
Cammar-, oeconomie- och commercedeputations betänckande,
dock utan at det må lända til praejudicat för framtiden.
Hvilket med Ja besvarades.
N. 21. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens betänckande
ang:de Sidenfabriqueuren Dalmanssons fordringar
och skuld uti Manufacturcontoiret, hvilket af Frih. C ederhielm
begärtes på bordet.
N. 22. Anmältes en deputation af Borgareståndet, åtta personer
stark, som emottogs och infördes på vanligt sätt. Borgmästaren
Sadelin, som förde ordet, anmälte Borgareståndets
vänlige och hörsamme hälsning med berättelse, at
ståndet afgiordt Stora Deputationens betänckande ang:de
Königske Vexelcontoiret. Borgareståndet ansåge lika värdigt,
då man å ena sidan bevakar kronans rätt, och [o: at]1 å
den andre förekomma medborgares lidande, hade derföre uti
sitt öfver detta mål tagne beslut velat blanda rättvisa med
ädelmod och altså bifallit Frih. Gustaf Reuterholms memorial.
Hr Landtm, besvarade detta med vänlig hälsning å R.
o. A:s vägnar.
Hvarefter deputationen afträdde och ledsagades på sätt,
som vanligen ske plägar.
Riddarehusdeputationens memorial ang:de ricksdagsfullmagter,
som efter börjad riksdag angifvas med mera, hvilket
uplästes och lades på bordet.
N. 23. Föredrogs Kammaroeconomiedeputations betänckande
angående framledne Hr Åke Soops hemmansbyte med
kronan, hvilket äfven lades på bordet.
N. 24. Hr von Flygarell anmälte såsom stadsmajor uti ingifvit
memorial, at Stockholms Magistrat d. 19 nästkommande
Februarii, som är nästkommande onsdag, börjar sin ses
-
1 Konceptprotokollet.
Secreta utskottet. Åbo konsistorium.
67
sion, vid hvilket tilfälle Stockholms stads militaircompagnie
efter förre vanligheten kominer at paradera.
R. o. A. åtskildes kl. öfver ett.
År 1766 den 20 Februarij.
Torsdag.
Sammanträdde R. o. A. in pleno kl. 8 förmiddagen.
Närvarande Hr Landtm. Thure Gustaf Rudbeck.
Under Riddarehussecreterarens Hr Cancellierådet Francs
siukdom vid protocollet Riddarehuscancellisten Assessoren
Psilanderhielm.
1. Justerades protocollet för den 26 September sidstled- Justering,
ne år.
Dito extractum protocolli, som skall afgå til de öfrige stånden,
angående Secrete Utskottets extractum protocolli om
indelte räntorne i Skåne.
2:do. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af Ang:de ^
den 23 sidstl. Januarij till svar uppå Riksens Ständers re- s°creteUtmisse,
at Secrete Utskottet hade at inkomma med utvägar, skottet,
huru uti en framtid må kunna förebyggas, at Secrete Utskottets
i Riksdagsordningen utstaka[de] och vid hvarje riksdag
meddelte instruction ej må öfverskridas, samt huru controll
derpå må kunna hållas. Och tilstyrcker Secrete Utskottet, at
Riksens Ständer måge låta förblifva vid det, som redan stadgat
är, såsom det bästa. Hvilket bifölls.
Föredrogs Protocollsdeputations betänckande af d. 13 No- Consistorivernber
1765 angående åtskillige fel i rättegången med me- och Doctor
ra, begågne af Åbo Academise Consistorium uti en där an- Ekenberg
hängig rättegångssak emellan Juris Doctoren Vice Härads- an§äendehöfdingen
Ekenberg och Professorerne Hassel och Kalm.
Deputationen tilstyrcker, at de ledamöter, sorn varit öfver
denne sak, böra hvardera plikta 100 dahl:r s:rmtt för förseelser
i processen, 50 dahl. s:rmtt för det de afgiordt i förtid
hufvudsalten. Och målet ånyo uptagas. Detta lades på bordet.
3:tio. Secrete Deputationens betänckande af den 11 De- Göterhielm,
cember 1765 angående Capitainens vid Jönkiöpings rege-befvär^öt-'
mente Carl Jacob Göterhielms besvär öfver liden prsejudice ver pr®-  genom Capitainen vid samma regimente Carl Adam1 Stålham- nonTcapi
1
Skall enligt akten i Frihetstidens utskottshandlingar 1765—1766, vol. 18,
vara: Garl Adolf Stålhammar.
68 1766, febr. 20. Stålhammar. Broman.
tainen Carl mars vundne tour och befordran framför honom. DeputatioAdhammaräl
nen anser Göterhielm genom Regementschefens Öfverste
Pechlins åtgärd vara stadd i ett kienbart lidande och tilstyrcker,
at Capitainen Göterhielm, som numera blifvit capitain
vid Jönkiöpings regemente, bör innom samma regemente erhålla
capitains tour af samma dato som Stålhammar, på lika
sätt som Capitainen vid samma regemente Evert von Lipphardt
det bör af enahanda skiäl til godo niuta; utan ock at
Stålhammar ej bör få räkna annan tour til vidare befordran
i (arméen eller regementet, än den Göterhielm nu har och
Stålhammar efter laglig ordning tilkommer.
Hr Wadenstierna, Carl: Deputationen synes stödja
sitt betänckande uppå en af Majoren Qweckfeldt utgifven
attest, att Stålhammar år 1752 skall cederat till Göterhielm
sin rättighet at på lieutenantsförslag blifva upförd utan at
dervid förbehålla sig sin tour. Detta intygande förtienar närmare
granskning; om en cession skall gälla, bör den vara
egenhändigt underskrefven; men at Stålhammar utgifvit sielf
en sådan, vet iag icke vara omnämdt, jag begär altså saken
på bordet för at besinna den närmare, ty onekligen är Stålhammar
til tjensteår äldre officerare än Göterhielm. Härmed
instämde flere.
Detta betänckande lades altså på bordet.
President- 4:to. Secrete Utskottets extractum protocolli af den 19 Dedman™"
cember 1765 angående 45 000 specie riksdahl. eller 112 500
kronoford- dahl. s:rmt capital med uplupen ränta til alterum tantum,
^gifven” som framledne Prsesidenten Baron Broman giordt sig at fordBaron
ra hos kronan och efter Secrete Utskottets tilstyrkande vid
kronoobli- riksdagen 1756 skulle få betald för en af i lifstiden Geheigation.
merådet Baron Görts utgifven kronoobligation.
Ehuru denne obligation på origtige grunder blifvit til inlösen
antagen, tilstyrcker dock Secrete Utskottet at dervid må
förblifva; på det den vidlyftige concoursprocesse, som redan
i så många år varat och nu snart lärer hinna at afslutas, ej
derigenom måtte uppehälles, om penningarne, hvilke redan
influtit i concursmassan, derifrån skulle utdragas, hvarigenom
en stor myckenhet medborgare, sorn redan anseenligen
förlorat, skulle blifva än mera lidande.
Riddare- 5 ;to. Riddarehusdeputationens betänckande, hvaruti anmäSvejde
ro" les Riddarehusfiscalen Lars Swedenstiernas flere tjensteår
stiernas och månge förtienster, i anseende til hvilke deputationen hos
befordran.
Svedenstjerna. Brander.
69
R. o. A. anmäler, at med föreskrift til någon sig anständig
befordran må varda hugnad, efter han såsom en Riksens
Ständers betjent icke äger tour och competance med de öfrige
rikets embetsmän och altså är utom hopp at i framtiden
se sine vilkor förbättrade genom någon befordran.
Härvid uplästes äfven et af Grefve(!) Oxenstierna såsom
ledamot af Riddarehusdeputationen ingifvit memorial, hvaruti
han tilstyrcker assessors fullmagt och tour lika med assessorerne
i Hofrätten för Riddarehusfiscalen Svedenstierna.
Uppå Hr Engelcrants, Claes, begäran lades detta
på bordet.
6 :to. Secrete Utskottets extractum protocolli af den 30 Ja- Krigscomnuarij
innevarande år angående den lön, Krigscommissarien Braifders
Brander såsom cancellist uti Krigscommissariecontoiret in- lön.
nehafver men för hvilken han icke velat giöra tjenst, så at
Krigscollegium sedt sig nödsakat at använda densamme til
underhåll för en extra cancellist; hvaröfver, sedan Riksens
Ständer vid innevarande riksdag den 27 sidstl. September
tilstyrckt Kongl. Maij :tt, at Brander måtte frikallas ifrån all
annan tjenstgiöring, än dess krigscommissariefullmagt åtföljer,
och honom återställas den innehållne cancellistlönen,
Secrete Utskottet icke ser sig annan utväg, då cancellistsyslan
nödvändigt uti Krigscommissariecontoiret måste bestridas
och ingen finnes, som vill .sig ett sådant drygt arbete
utan lön åtaga, än at tilstyrcka Riksens Ständer, at Brander
måtte af extra utgiftsmedlen undfå, hvad af hans lön ännu
han icke upburit, efter den, som giordt syslan och densamma
derföre åtnjutit, skäligen icke kan påläggas at hvad han
undfått och de förflutne åren i kronans tjenst förtärdt, nu
återbära, öfverlämnades huru hädanefter må förhållas med
denne cancellistlön, emedan syslan utan kronans skada ej
kan lemnäs obesörgd, som ock, i anledning af hvad med
Krigscommissarien Brander förelupit, Secrete Utskottet anhåller,
at Riksens Ständers plena enligit deras redan den 30
Aprill 1765 tagne beslut icke ville anordna någre penningeutgifter
staten til gravation utan at förut deröfver höra Secrete
Utskottet.
Under ventilation häröfver påminte Hr Landt m., at icke
frågan nu voro om Krigscommissarien Branders fullmagt
eller lön, efter Riksens Ständer sig redan deröfver utlåtit,
utan om Riksens Ständer, sedan nu Brander niuter cancel
-
70
1766, febr. 20.
Brander.
listlönen, vill samtycka, at en ny cancellistlön inrättas, efter
syslan utan kronans skada ej kan stå obesörgd.
Hr Wadenstierna, Carl: Det är billigt, at när någon
förrättar en så mödosam sysla, som denne är, han icke
bör giöra det för intet; at uti Krigscommissariecontoiret allenast
voro en cancellist til betjening, och at den hade fullkomligt
at giöra, det kunde han såsom ledamot uti Kongl.
Krigscollegio intyga. Kostnaden, som detta giorde, voro mindre
än nyttan för kronan; den äldste extraordinarien uti eollegio
hade blifvit förordnad at förestå denne syslan, altså
voro igen derigenom prsejudicerad; han hade redan tient
länge utan lön och förtiente altså denne hugnad i sitt arbete.
Om R. o. A. derföre ville samtycka, at Secrete Utskottet
någon liten lön åt den, som nu gior tiensten, til dess cancellistlönen
efter Brander kan blifva ledig;1 ty näst Artilleriecontoiret
är Krigscommissariecontoiret i Krigscollegio et
ibland de angelägnaste och som har mästa syslorne.
Hr Gyllensvahn: Voro här frågan om Branders förtienster
och recommendation til deremot svarande belöning,
skulle iag inte hafva något at påminna; men at gravera staten
med en ny lön deremot protesterade han för sin del. Kronan
äger nu ej så mycket, som hon sielf behöfver, mindre
något at skäncka bort. Brander må altså niuta sin innehafvande
lön, till dess han kan få befordran, och emedlertid
syslan bestridas af någon annan; dertil finnes ämnen at välja
af; sedan Ständernes Contoir nu är indragit, gå här 14
stycken syslolöse män, dem kronan likväl årligen måste löna;
förordna en eller två af dem dertil; äro de oskickelige,
så lätt dem gå bort och tag andre i stället; då följes lagen
och kronans cassa belastas icke med nye utgifter. Uti det
Secrete Utskottet påminner, at inge anordningar til utgifter
måge beviljas af plena, innan Secrete Utskottet derom blifvit
hördt, förenade Hr Gyllensvahn sig aldeles med hvad Secrete
Utskottet påmint.
Frih. Cederhielm: Frågan om Bränders tjenstgöring
och lön är redan hos Riksens Ständer afgiord, derföre kan
derom nu mera ej vara ventilation, ty annars hade kanske
mitt yttrande icke blifvit honom til behag; utan om Brander
skall få sine innestående quartaler af extra utgiftsmedelen,
efter den, som giordt tiensten, fädt uttaga dem, som på staten
blifvit anordnade.
1 Meningen är ofullständig.
Brander. Rehbinder.
71
Vidare underställer Secrete Utskottet, huru tiensten hädanefter
bör bestridas, emot årlig lön el:r utan lön. Det senare
lärer ej kunna begäras, ty syslan är trälsam och trägen,
utan tour till någon befordran framdeles, utan någon inkomst
eller så kallade tillåtne sportler mer än lönen. Om
derföre någon skal påläggas at giöra densamma, så bör och
honom lönen derföre anslås, annars frucktar iag, at den blifver
liggande ogiord.
Hr Landt m. giorde i anledning af discourserne altså
proposition: Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets betänckande
med den tilläggning, at af extra utgiftsmedlen en ny lön
anslås för cancellisten i Krigscommissariecontoiret, hvilken
dock indrages, så snart den ordinarie lönen blifver ledig.
Proposition besvarades med Ja.
7 :o. Secrete Deputationens betänckande af d. 20 Septemb. Frh. Berndt
sidstl. år angående Lieutenanten Baron Berndt Otto Rehbin- °btad«?"
ders besvär öfver leden prsejudice och at han under sitt vis- praejudice.
tande i utrikes tienst förlorat sin fändrickssysla och tour vid
Åbo läns infanterieregimente.
Och hvaruti deputationen anser Frih. Rehbinder såsom
värkeligen lidande samt underställer, om icke han måtte
återfå sin utom egit förvållande förlorade sysla.
Härvid uplästes följande memorialer.
Hr G. [o: P.]1 Leijonmarks, lieutenant vid Gule husareregimentet,
Hr C. W. Königstedt, lieutenant vid Blå husareregimentet,
Frih. E. G. [o: M.]1 Hummerhielm, hvilke alle giorde påminnelse
deremot, at Frih. Rehbinder icke måtte få gå in uti
cavalleriet och Husareregimentet, hvartil han uti sin ansökning
synes vilja gifva anledning genom det han förmäler angående
den capitulation, han säger sig hafva varit i begrepp
at ingå vid slutet af sidste kriget i Pommern ang:de en lieutenantsbeställning
vid den då tilämnade Husarcorpsen, och
hvarvid han äfven giordt tienst såsom lieutenant med int[e]-  rimsfullmagt af general en chef nästan et helt år.
Äfven Frih. Rehbinders memorial til svar uppå det af Hr
Leijonmark ingifne och nu upläste.
Hvarefter uppå skedd proposition betänckandet bifölls, efter
deruti ej något tilstyrcktes, som kunde lända officerarne
af cavalleriet och Husarecorpsen til förfång. Secr. utsk.
8:o. Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 14 Februarii
angående bancovärkets nuvarande tilstånd och den der
-
1 Memorialet.
72 1766, febr. 20. Bankoverket.
vid förde administrationen. Secrete Utskottet genomgår deruti
åtskillige delar af bancoförvaltningen och upräknar, huruledes
bancosyslor blifvit bortgifne, åtskillige pensioner, gratialer
och nye syslor inrättade med löner, utlåningar giorde,
i synnerhet til Bancocasseuren Gottsman uppå silfver en anseenlig
summa, 18 d:r krrmtt på hvarje riksdr.; en commissariesysla
gifven Lagmannen Frih. Gustaf Reuterholm och
den syslan tilhörige lön meddelad men icke honom tillåtit at
giöra tiensten, hvilket alt med bilagde transumter utur protocollen,
hällne vid förre riksdagar uti Bancodeputationen,
Secrete Utskottet närmare söker at uplysa, och tilstyrcker
Secrete Utskottet, at sådane utgifter, med hvilke bancovärcket
är betungat, måtte indragas och äfven de på mindre
säkerhet utestående Banquens capitaler infordras.
Härvid uplästes et memorial af Generalen Grefve Axel Fersen,
1 hvilken i anseende til förändringen af financevärcket
uti Banquen i allmänhet var af olika tancka med Secrete
Utskottet uti följande puncter, nemligen:
1. Då Secrete Utskottets betänckande går derpå ut at visa,
huruledes Riksens Ständers Secrete Utskotts författningar uti
bancovärcket, alt ifrån 1738, såsom rätta epoquen af rikets
olyckor, hafva varit byggde på ovigtige,2 lagstridige och riket
skadelige grunder.
2. At förre riksdagars Bancodeputationer och fullmägtige,
Banquen til skada, fördt och förvaltat oeconomien.
3. At Riksens Ständers utgifne riksdagsbeslut varit i desse
delar ogrundade och fördt både konung, Riksens Ständer och
riket bakom liuset.
Äfvenledes uplästes et af Frih. Gustaf Reuterholm ingifvit
memorial, hvaruti han utbeder sig at få närmare förklara
och giöra sina anmärckningar vid det, som uti Secrete Utskottets
extractum protocolli angår hans bancocommissariefullmagt
och lön, hvartil han begärte 14 dagars anstånd, efter
han nu voro siuk.
Detta begärtes altsammans på bordet.
Frih. Grönhagen upläste äfven härvid et memorial,
hvaruti han begär, at detta Secrete Utskottets betänckande
såsom et bevis af nuvarande Ständers nitfulla bemödande
måtte blifva tryckt, allmänheten til uplysning, hvarvid bör
1 Om Fersens memorial se s. 133, noten.
2 Konceptprotokollet: origtiga.
Bankoverket.
73
införas deras namn, sorn så illa med Banquen hushållat. Och
begärte Frih. Grönhagen, at detta äfven måtte få ligga på
bordet.
Hr Carl Joh. [o: Julius] Liljesvärds memorial, som instämmer
uti at prisa Secrete Utskottets nit och at begära, det
namnen måtte upgifvas på dem, som varit så släte förvaltare
af Banquen. Och åstundade Hr Liljesvärd äfven, at detta
hans memorial med de öfrige måtte få ligga på bordet.
Frih. Horn, Fried.: Vi böra noga skilja målen, som
uti Secrete Utskottets extractum protocolli förekomma. Det
ena handlar om Banquens nuvarande och tilkommande Bistånd
i allmänhet; andre om Banquens administration uti
den specielle hushållningen, i anseende til betiening, pensioner
med mera. Det är vidlyftigt och värckeligen omöijeligt
för alle af R. o. A., som skulle åstunda, at läsa det uti Riddarehuscancelliet.
Voro derföre ganska väl, om det tillika
med Hr Generalen Grefve Fersens memorial kunde snart blifva
tryckt i den delen, som angår Banquens allmänne financevärck
och de dervid föreslagne författningar. Men ingen angelägenhet
eller båtnad ser iag vara för det allmänna, om på
trycket utgifves, hvad som handlar om Banquens inventeringsmåltid,
Lagmannen Lundmarks belöning, huru en bokhållare,
som genom våda förlorat sitt qvartal, fädt det ånyo
betalt, med mera dylikt. Frih. Reuterholm har begärt 14 dagars
anstånd med sine anmärckningars ingifvande; skall saken
så länge ligga oafgiord?
Hr Landtm.: Icke lärer det gå an at stympa och trycka
det ena af extractum protocolli men ej det andre. Ej eller
skal saken så länge ligga på bordet.
Härtil ropades af ganske månge rätt, och saken ligger på
bordet; altså afstadnade härmed denne ventilation.
Hr Landtm, anmälte ett memorial, ingifvit af Hr Nor-HrNordendencreutz,
i anledning af Presteståndets extractum proto- memorial
colli emot comedier och masquerader, med hvilket memorial om comeHr
Nordencreutz begärte at få gå til de andre respeotive stån- masque^
den nu genast och et exemplar ligga vid berörde extractum räder,
protocolli at komma före, då det föredrages (Bil. 5).
Detta beviljades.
9. Uplästes Secrete Deputations betänckande af d. 7 Februa. Om tienstesidstl.
til närmare förklaring öfver 18 § uti 1756 års Tienste- ^aalre™*'
betänckande angående tienstebyten uti militairen; och hvar
-
74 1766, febr. 20. överflödsförordning.
Orgel
byggaren
Wålström
ang:de.
Yppighets
förord
ningen.
uti deputationen tilstyrcker, at inge byten uti militairen måge
tillåtas utan emellan de officerare, som äga like tienster
och like indelningar, samt emellan kongl, lifdrabanter och
stabscornetter.
Detta bifölls.
10. Anmältes, at Handels- och manufacturdeputations betänckande
af d. 10 Februarii sidstl. angående orgelbyggeriet
här i staden efter Directeurerne Green och Stråhles dödelige
afgång och et lån af 24 000 daler kopparmyntt för Orgelbyggaren
Carl Wåhlström til hielp at uprätthålla deras efterlemnade
värck, hvilket d. 15 i denne månad blef af R. o. A.
bifallit, uti det Vällofl. Borgareståndet äfven varit föredragit
och bifallit med den tilläggning, at Orgelbyggaren Wåhlström
må förbindas at ständigt hålla och tillära tvenne lärlingar.
Och hemstältes, om icke R. o. A. ville äfven bifalla
denne tiläggning, hvilket det Högvördige Presteståndet redan
skal hafva giordt, på det altså respective ståndens pluralitet
må determinera expeditionen.
Uppå skedd proposition bifölls Borgareståndets tilläggning.
11. Sedan R. o. A. d. 25 September nästl. år gifne extractum
protocolli angående Handels- och manufacturdeputations
den 18 föregående Julii författade project til en förordning
emot yppighet och öfverflöd icke blifvit af de andre respective
stånden antagit, så företogs nu åter detta af Handelsoch
manufacturdeputationen upgifne betänckande med dervid
bifogade flere särskilte vota; och sielfve projectet till föroxhningen;
äfvenledes det Högvördige Presteståndets yttrande
af d. 5 November 1765 uti extractum protocolli; det Vällofl.
Borgareståndets extractum protocolli af d. 26 September
1765; dito Bondeståndets extractum protocolli af d. 16 Novemb.
1765.
På det Höglofl. R. o. A. med nödig ordning mätte kunna
yttra sig öfver hvarje uti förordningen förekommande del,
så blef af förordningen hvarje § särskilt företagen, och uplästes
altså nu til en begynnelse 1 §, som innehölt förbud
emot caffe, chocolade, pounche, bischoff, arach, hvarjehanda
lequeurer och utländske lucktvattn samt alle slags viner, undantagande
hvitt och rödt franskt, portugis, Mallaga sec och
renskt vin, til införsel, bruk och nyttiande och straff för den,
som häremot bryter.
Härvid uplästes äfven det särskilte votum, och der jämte
överflödsförordning.
75
livad Presteståndet vid denne § anmärckt och tillagt uti sitt
åfvanberörde extractum protocolli.
Hr Dou rietz: Angelägenheten at minska rikets importer
och utländske behof har deputation uti sitt betänekande
så tydeligen visat, at ej något tvifvelsmål derom kan existera.
Jag är derföre färdig at aflägga alt, hvad möijeligit är
af öfverflödsvaror, som skola skaffas utifrån, och erkienner
gierna, at det voro väl, om alle behagade giöra detsamma.
Men beklageligen visar förfarenheten, at alt, hvad nationen
kommit i vana med af sådant, icke kan aboleras. Caffe til
exempel, hvilket, så snart såcker lägges dertil, drager en anseenlig
penning utur landet årligen och går närmast den summa,
som utländske säden kostar oss. Men det lärer vara
omöijeligt at betaga nation så aldeles på en gång, hvad hon
så mycket är inkommen med, som med caffe. Jag tilstyrcker
derföre bifall uppå dissentientium vota, och at bruket deraf
måtte nu til en början allenast inskränckas; ty kanske månge
hafva så vandt sig dervid, at de icke kunna det umbära utan
at må illa.
Hr Wachschlager conformerade sig med Hr Dourietz,
på det hand må kunna hållas öfver förordningen och
icke gå, som det gådt med de månge öfverflödsförordningar,
vi haft alt sedan 1720, och hvilke nu til större delen aldrig
efterlefvas. Dessutom önskade han, at någon utväg måtte påfinnas
emot årlige consumtionen af den store myckenhet utländsk
spannemål, hade altså i hans tancka varit den nödigaste
och förste puncten at förbiuda brennevinsbrenningen,
så at brennevin ej annorledes än som medicin fångö brukas
och kiöpas på apothequen til liten quantitet och ej anckartals.
At tienstefolck skal få controllera sitt husbondefolk, fant
han sig icke uti; det gior oordning och förtager den nödige
subordinationen, som emellan husbonde- och tienstefolck
vara bör. Är caffe skadeligit, så förbiud det aldeles, kan det
ej umbäras af somlige för deras hälsa, så lått dem efter recept
kiöpa det på apothequen. Hvad uti särskilte votum står,
och [o: at]1 den, som uti sitt hus får dricka caffe emot det
han betalar contribution, men gifver främmande med sig,
skal pligta, det låter icke controllera sig. Hvem kan säga,
1 Konceptprotokollet.
76 1766, febr. 20. överflödsförordning.
huru månge personer iag contribuerar före, eller hvem det
är, som iag gifver caffe?
Pounch giöres ej allenast af arrach, dertil brukas ock en
lequeur, som kallas Schroum; böra derföre alle sådane utländske
ingredientier förbiudas, af hvilke denne och dylike
dricker kunna componeras.
Frh. Ridderstolpe, Carl: I allmänhet at tala giöra
alle desse öfverflödsförordningar en skadelig värckan men
sällan någon nyttig. Nation följer ändå sin smak, medel at
illudera förordningen uptänckas dageligen nye, lurendrejaren
profiterar ensam. Fiscaler och domare räcka ej til at tilhålla
folcket til laglydna; och lagen glömmes omsider. Således
försvagas småningom styrckan, sorn regeringen bör äga,
och man vänjer sig at icke lyda mer än det man behagar af
dess befallningar och påbud.
Detta är min tancka en generelle. Men som en liten spån
får iag väl låf at följa med strömmen. Mig må likväl tillåtas
at föreställa: Ett sådant förbud uti et litet bebodt land, som
likväl är så vidsträckt, huru kan deröfver hållas hand? Det
blifver ju glädie för hvar och en sielfsvåldig at bryta förordningen.
Efter nationen är så begärlig på en del af desse varor,
lät oss draga nytta af dess svaghet och taga af deras
gom den hielp til staten, som kanske vi annars svårligen vinna.
Jag bifaller derföre dissentientium mening angående caffe
med tilläggning, at någon tilökning må giöras i den contribution,
som de böra betala, hvilke vilja dricka caffe.
För öfrigit bör vi med varsamhet gå til väga, då vi förbiuda
utrikes varor; de utrikes magter kunna gifvas, som
tillbafkajrs1 förbiuda hos sig nyttiande och bruk af väre varor.
Detta förtienar en granlaga eftertanka men är svårt at
in plenis, i synnerhet hos de andre stånden detaillera; altså
är bäst at uti det öfrige bifalla betänckandet med Presteståndets
tilläggning.
Hr Sparre af R o s [s] v i k, Fried.: Så nyttig som
förordningen är för vår allmänna hushållning, så angelägit
är, at den må blifva efterlefvad. Jag recommenderar altså, at
medel må påtänckas dertil, ty annars gior den mera skada,
än om den aldrig utkommit. Caffe lärer vara til myckenhet
redan i landet, och mera införskrifves, innan förbudet tager
sin början; huru skall sedan consumtionen förhindras? At
1 Konceptprotokollet.
överflödsförordning.
77
skika det ut igen lärer man svårligen kunna förmå någon til.
Så går det lika som det geck med brennevinet, på alla ställen
fants det både til kiöps och til förtäring, fastän ingen hade
låf at supa eller brenna. Dessa och flera considerationer giöra,
at lag conformerar mig med dem, som uti deputationen
varit af särskilt mening.
Hr Wadenstierna, Carl: Tvenne omständigheter,
hvaruppå detta betänckande går ut, fäster iag i synnerhet
min upmärcksamhet uppå. Det ena är förbud på öfverflödsvaror,
det andre är lurendr[e]ijeriers hämmande.
Skall alt det kallas öfverflöd, som utifrån til oss föres, så
få vi af våre importer föga behålla något. Castorhattar, kläden,
sidentyger, specerier, alt är öfverflöd, och vår drägt bör
vara vallmar, ullstrumpor och näfverskor samt haselkieppar
i händren. Det voro en mindre behagelig extremité för oss at
komma dertill. Är derföre uti min tancka det icke öfverflöd,
som genom vanan blifvit en nödvändighet.
Vid detta förbåd, huru skola lurendreijerierne hämmas, de
föra ju in til oss på alle sidor genom väre öpne stränder.
Engelland har vist 20 kustbevarare i sion omkring stränderne,
och där lurendrijas lika väl. Huru skola vi kunna då
hindra det, som icke hafva råd at hålla en enda i sion. Lurendrejaren
drager vinsten, kronan förlorar i tullen, det öfrige
ltiöpes af främmande ministrers beti[e]ning, nationen
consummerar lika mycket af det, som blifvit förbudit, och
vänjes vid sjelfsvåld och laglöshet, det blifver nyttan af förordningen.
Jag fogar mig altså i denne förste § til dem, sorn
varit uti deputationen af särskilt tancka, och vill ej exponera
en förordning at löijeligt skall kastas på densamma, hvilket
sker helt vist, om värckställigheten ej kan åstadkommas.
Hr von Post, Friedr.: Den särskilte tanckan faller
omöijelig uti sin värckställighet. Jag får dricka caffe emot en
viss contribution, som iag betalar, men iag får icke gifva min
vän med mig; huru obehagelig är icke en sådan författning,
huru svårt at derpå hålla controll? Ettdera bör nyttiande och
försäljande af de uti § upräcknade drycker aldeles förbiudas
el:r ock fritt tillåtas, en medelväg gifves icke. Den förre öfverflödsförordningen
förböd bruk och nyttiande af åtskilligt, det
kunde icke hållas hand öfver, ty införseln var fri. Vij böre
derföre nu, om förbud skall vara nödigt, förbiuda begge delarne.
78 1766, febr. 20. överflödsförordning.
Grefve [von] Fersen, Axel: I allmänhet kan man
föga vänta någon värckan af öfverflödsförordningar til förmån
för riket. Erfarenheten här bör hafva lärt oss det, och
andre länder hafva redan funnit det, ehuru regeringen kunnat
hos dem hafva mera magt at hålla hand öfver sådane förordningars
efterlefnad än hos oss. De hafva derföre afstådt
ifrån at på det sättet vilja tvinga folckets lynne.
Om inskränckning skall giöras, bör den vara allmän och
sträcka sig til alle stånd men ej stadna endast och allenast
på en del af nationen. I denne projecterade § hafves endast
afsigten på ståndspersoner och deras öfverflöd. Då likväl
hvar etat af menniskior, ända til pöbeln, kunna vara öfverflödige
och deras öfverflöd lika så mycket skada som ståndpersonernes;
blifver ej detta iackttagit, så blifver förordningen
et lysande intet.
Om här skall inskränckning ske, så önskar iag det måtte
ske genom exempel, och at R. o. A. ville förena sig frivilligt
utan band af förordningar at förelysa de andre uti måttelighet,
sparsamhet och hushållning; derigenom kunna de bäst
förmås utan tvång til detsamma.
Men om det befinnes nödigt, at en öfverflödsförordning
skall utfärdas, så blifver angelägit, at sådane saker, som redan
här i riket tilvärckas, icke varda förbudne til nyttiande
och bruk, ty derigenom bevaras penningen allenast uti den
rikas och den välmåendes hand, som kanske ofta är den
oskickeligaste medborgaren, och brödet tages utur munnen
på den industrieuse, den flitige och arbetsamme fastän fattige
medborgaren, hvilken aldrig kan vara annat än nyttig.
Dernäst böra vij ock hafva någon egard för väre fruentimmer.
Deras oarriere är ganska inskränckt; utan at få deltaga
i de månge saker, som förnöija och gifves til utrymme
för väre begär, måste de hålla sig inom det enda, at få behaga;
lagde under flere band och tvång uti det öfrige af deras
lefnad, som vij äro befriade ifrån.
Uti den upläste § närnnes förbåd emot lucktvatten. Det är
en litet betydande post i våra importer. Fruentimren önska
sig at få hafva lucktvatten, de vilja luckta väl, åtskillige af
väre cavaillerer torde ock behöfva dem, hemställer altså, om
icke lucktvattn kunde ifrån förbudet kanske undantagas.
Hr von Böhnen, Casper Ludv., conformerade sig
härmed, trodde at förbud på de i denne § nämde öfverflöds
-
överflödsförordning.
79
varor skulle icke värcka annat, än at vällust och menniskiolynnet
föllo på något nytt hittills obekant, som kanske voro
skadeligare och för riket dyrare at få utifrån. Någonting vill
man hafva at fägna sig och sine vänner med, i synnerhet kan
sådant ej undgås för en, som bor på landet. Caffe hade hitintills
varit brukat dertil och fallit en hvar minst kostsamt;
det borde derföre tillåtas, ty han kunde ej gifva brenvin åt
alla dem, sorn komma til honom.
Hr von Vicken: Man får skicka sig i tiden, etdera bör
caffe aldeles tillåtas eller ock både til införsel och bruk förbiudas;
honom giorde det lika mycket, allenast någondera
sker. Men bischoff ansåg han för mera angelägit at förbiudas,
ty här ätes aldrig upp så mycket pomerantzer, som här
drickes upp af den fruckten uti bischoff.
Hr Durietz: öfverflöd är, då man consumerar mera
och kostsammare saker, än man har råd til. Denne oseden
har så inrotat sig uti nationen, at den på alle ställen möter
en, och den sorn vill rätta sin utgift efter inkomsten, får
knapt komma uti sammanlefnaden. Derföre måste öfverflödsförordningar
giöras, på det at en sådan må kunna få
lefva sparsamt efter sine vilkår och såsom laglydig hafva beskydd
under lagen. Jag önskar, at vij mera allmänt måtte
täncka på hushållningen, så behöfdes icke förordningen, och
rätta munnen, som det säges, efter matsäcken; när vij få
mera, så kunna vij consumera mera. Men det blifver altid en
sanning, at öfverflöd gior vällust, vällust veklighet och vekligheten
en oduglig menniskia. Jag tilstyrcker altså bifall på
1 § af den projecterade förordningen.
Frih. Horn, Friedr.: öfvert lödet bör såsom skadeligit
hämmas, deruti gå vi alle in. Men hvad som kallas öfverflöd
är ej ännu determinerat. Jag tror det sträcker sig til alle
stånd. Derföre bör en öfverflödsförordning determinera öfverflödet
och uti en fri nation icke fästa sig vid visse personer
utan vara allmän. Gior vårt öfverflöd, at penningar gå
utur landet, så lärer en öfverflödig brenvinsconsumtion af
utländsk spannemål icke giöra det mindre. Vij skola begifva
oss ifrån det, som kan förnöija oss. Men ehuru stor brist vårt
land lider på spannemål, lärer dock aldrig Allmogen och
Bondeståndet begifva sig ifrån brennevinet. Jag conformerar
mig altså med det, som Hr Generalen Grefve Fersen yttrat.
Oduglige plåster skada mer, än om intet lades på såret, de
80 1766, febr. 20. överflödsförordning.
röta benet. Förordningar, som ej kunna hållas hand öfver,
illuderas, rigta den laglöse, tvinga den laglydige under et
oskäligt ok och regaillera på nation, som genom sådane blir
sielfsvåldig.
Hvad caffe specielt angår tilstyrcker iag ettdera, at det aldeles
må både til nyttiande och införsel förbiudas eller ock
fritt tillåtas, då en contribotion kan läggas på en hvar, som
det bruka vill.
Hr Woltemat: Om iag medgifver, at rikets tilstånd
fordrar, at vi måge tänoka uppå besparing, så tror iag derföre
icke, at genom en öfverflödsförordning, sådan som denne
är projecterad, någon besparing för riket vinnes. At vara
välmående, det är at hafva öfverflöd; går det an at förbiuda
öfverflöd för at få öfverflöd? Tvenne vägar äro at komma
til välmåga, den ena at öka exporterne, den andre at minska
importerne. Genom näringarnes uphielpande ökas exporterne,
det är: Vij skola skaffa oss öfverflöd på alle slags varor
och producter för att kunna exportera, men huru kan det
ske, när åtskilligt, som här tilvärckas, blifver förbudit til
nyttiande. Importerne minskas ock, så fort näringar, det är
landtbruk, manufacturer, all annan loflig industrie, tiltager.
Mycket varor föras väl ännu til oss, som kunna förbiudas,
men om så ske skall för at behålla penningar i landet, så
böra vi tilse, at den import, som drager mästa penningarne
utur landet och mäst inkommer, må minskas först. Och då
är det den utrikes spannemålen, hvilken genom vårt omåttelige
brennevinsbrennande consumeras. Detta tror iag förtiena
mästa reflexion och finner den föreslagne öfverflödsförordningen
mindre bidragande till ändamålet. Åtminstone, at
om någon del af hvad deruti är infördt kan vara godt at förbiuda,
det öfrige såsom mindre betydeligt än brenvinsbrenningen
men likväl sådant, at nationen med det lika som
med brenvin och toback blifvit inhabituerad, må lemnäs
fritt.
Begärtes nu proposition, och giorde Hr Landtm, följande
:
Bifaller R. o. A. 1 § af den projecterade öfverflödsförordningen
med det Högvördige Presteståndets tilläggning och at
lucktvattn ifrån förbudet undantages.
Detta besvarades med Ja och Neij.
Hr Landtm.: Efter R. o. A. besvarat proposition med
överflödsförordning.
81
Ja och Neij, så skall väl votering decidera, då contraproposition
blifver:
Vinner Neij, bifalles alt öfrigit, men caffé angående förblifver
efter den vid betänkandet fogade särskilte mening.
Herr Durietz förklarade, at han svarat Neij i anseende
til det, at caffe och lucktvattn skulle frigifvas. Lucktvattn
ville han väl begifva sig til men icke til caffe.
Hr Wadenstierna hemstälte, om icke bäst voro at
vänta dermed, til dess man fingo höra, huru de andre stånden
resolverat. Så torde kanske R. o. A. komma derifrån utan
votering, och kunde emedlertid bättre tiden användas til någre
angelägne måls afgiörande.
Hr Durietz afstyrckte detta. Här klagades nog deröfver,
huru de andre stånden förekomma R. o. A. uti at afgiöra
saker. Nu är detta mål föredragit och under ventilation,
bör derföre enligit Riksdagsordningen et beslut deruti
tagas.
Hr Landtm.: Discourserne hafva roullerat uppå etdera
at bifalla den projecterade § af förordningen eller det särskilte
votum. Derefter är ock proposition samt contraproposition
inrättad, ifall R. o. A. ej skulle behaga förena sig.
Uti detta är icke så mycket fråga om mer eller mindre beqvämlighet
eller hälsas conservation; utan afsigten är at
liielpa riket och bespara de store summor, som för allehanda
umbärligt öfverflöd går ut årligen. Så länge desse importer
årligen ökas, förslår det föga, alt hvad vij kunna skicka ut
af väre producter, men faran är, at ämnen til desse producter
en gång kunna minskas, hvartil all liknelse är, då skogarne
nu så anseenligen aftaga, och hvar skole vi då få at
betala vår utländske öfverflöd med. Jag ville önska, at vi
mera tänckte häruppå än så högeligen sträfva at få behålla
all den läckerhet och främmande granlåt, utan hvilken vi
likväl så fullkomligen kunna bärga oss.
Frih. Horn, Friedr., trodde, at fåfängt voro förbiuda
nyttiandet af caffe; det föres lika väl in på oss uti minut och
förtäres i hemlighet, allenast med den skillnad at det kostar
hvar enskilt mera, och lurendreijaren vinner ensam. Förbiud
at ingen får sälja det hvarcken på värdshus, källare eller
caffehus, som det nu sker, så torde någon besparing kunna
vinnas och äfven hand öfver förbudet hållas. Lucktvatten är
på samma sätt en vara, som lätteligen uti små partier prac
6—580121
-
82 1766, febr. 20—22. överflödsförordning'.
ticeras in, förbij all bevakning. Sådane saker böre vij icke så
mycket attachera oss vid utan snarast vid sådane varor, som
intaga större volymer och altså kunna af tullbevakningen anträffas,
om någon skulle vilja dem lurendreija.
Frih. [von] Köhler conformerade sig med Frih. Horn
och tilläde, at på de varor af mindre volume, som skola förbiudas,
ganska angelägit derföre är, at så mycket nogare
controll hålles, ty uti sådane varor ligger gierna mycket värde
och kan derföre riket på dem förlora ganska mycket af
sin penningeståck och kronan sine tullinkomster der jämte.
Derföre bör man icke förbiuda mera af sådant, än man kan
hinna at bevaka.
Hr von Nackreij påminte, at man icke borde mera
discourera uti hufvudsaken, sedan proposition nu redan voro
giord.
Hr Landtm.: Preste- och Borgareståndet hafva redan
bifallit §; om detsamme äfven sker uti Bondeståndet, sorn
man efter all liknelse kan förmoda, så är ju R. o. A:s votering
utan värkan; voro derföre bäst, om R. o. A. behagade
förena sig uti at bifalla eller afslå caffe, på det man hos
Bondeståndet kunde få utvärcka samma resolution.
Bifaller R. o. A. 1 § af den projecterade öfverflödsförordningen,
med Presteståndets tilläggning, utom lucktvattn.
Detta besvarades med Ja och Neij.
Hr Landtm.: För at undvika voteringen kanske at Högloft.
R. o. A. skulle behaga bifalla proposition med det vilkår,
at om något af de andre respective stånden skulle gå in uti
at bibehålla caffe, R. o. A. förbehålles at ytterligare få utlåta
sig deröfver.
Hr Durietz kunde icke begifva sig till en sådan jämckning,
ty sådant kunde framdeles lända til et skadeligit prsejudicat.
Bereddes altså allting til votering, bordsherrarne framträdde,
propositionen anslogs, voteringssedlarne insamlades,
upbrötos och räknades; då befunnos
Ja 234,
Neij 251.
Hvaröfver bifogade voteringsinstrument1 författades, af
bordsherrarne underskrefs och för R. o. A. genast uplästes.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. half 8 om aftonen.
1 Uteslutet här.
Alunväpk. C F von Röök
83
År 1766 den 2 2 Februari i.
Lördag.
Plenum kl. 8 förmiddagen.
Hr Landtm., Generalmajoren och Commendeuren af Kongl.
Svärdsorden Thure Gustaf Rudbeck var närvarande.
Under Riddarehussecreterarens Hr Cancellierådet Francs
siuklighet vid protocollet Riddarehuscancellisten Assessoren
Psilanderhielm.
1. Protocollet för den 5 sidst. October justerades.
Dito för den 15 October derpå följande.
2. Föredrogs Handels- och manufactur- samt Bergsdeputa- Ang:de et
tionernes gemensamme betänckande af den 23 Januarii inne- p^HönS
varande år angående Ryttmästarens Harald Jacob Lencks ters säterie,
ansökning att uppå Hönsäters säteries ägor, belägit i Skara
borgs
lähn, få anlägga ett alunvärclt, och hvilket deputatio- mästaren
nerne förklara icke böra honom förvägras, så framt efter Lenckföregången
laga undersökning det befinnes, at de kringliggande
jord- och bruksägare derigenom til sine värclt och
skogar ej lida förfång.
Detta bifölls uppå skedd proposition.
3. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den 14 Von Rööks
sidstl. Februarii angående Majorens vid Fortificationen och ^eivpneRiddaren
von Rööks anförde besvär öfver leden prsejudice judice.
genom Hr Majorens och Riddarens von Hermansons befordran
til öfverstelieutenant samt ansökning om uprättelse.
Sedan deputationen omrördt, i hvad ordning desse begge
officerare genomgådt alle befordringsgraderne, förklarar deputationen
sig väl icke kunna tilstyrcka, att von Röök måtte
få tour framför von Hermanson; men som han likväl voro
en officerare af utmärckt skickelighet och merite, hvilken
länge tient, så hemställer deputationen, om icke Majoren von
Röök uti tour och all befordringsrättighet vid fortificationsstaten
må näst efter von Hermanson vara att ansee samt
med öfverstelieutenantsfullmagt, dock af senare dato än von
Hermansons är, blifva hugnad.
Hr von Vicken: Utom hvad jag förr haft mig bekant
angående Hr Majoren von Rööks förtienster, har iag såsom
ledamot i Secrete Deputationen nu fädt närmare tilfälle att
derom blifva öfvertygad. Jag har derföre ingenting underlå
-
84 1766, febr. 22. C. F. von Röök.
tit, som kunde bidraga til hans välförtiente soulagement och
uprättelse; ehuru iag sträfvat för honom, har det dock varit
omöijeligt i mitt sinne att emot befordringslagarnes tydeliga
föreskrift tillägga honom tour framför von Hermanson; men
det påstår jag, att om han ej innom Fortificationen får tour
näst efter von Hermanson, så sker det honom orät.
Grefve Reenstierna: Majoren von Rööks förtienster
äro allmänt kiende, iag skulle derföre gierna önska, att hans
uprättelse blefvo efter dem afmäten. Deputationen tyckes
ock i sitt betänokande vilja hafva uppå dem attention, men
jag kan ej förena, att befordringslagarna skola hindra von
Röök att få upprättelse framför von Hermanson, då de ej
hindra, att ju von Röök måtte få öfverstelieutenantsfullmagt
näst efter von Hermanson utan afseende uppå, om någre
andre officerare vid Fortification eller i armén derigenom
kunde blifva prsejudicerade. Detta tyckes medföra contradiction.
Frih. Ridderstolpe och Hr von Post förenade
sig häruti med Grefve Réenstierna.
Hr von Vicken: Väre befordringslagar anse jemte
andre meriter i synnerhet åldren i tiensten. Men tiensteåren
löpa så lika emellan desse begge officerare, i synnerhet när
äfven skall giöras reflextion uppå hvem som först hunnit til
värdigare fullmagter, så at man icke kan sätta von Röök
framför von Hermanson utan att giöra denne senare högste
orätt, ej eller utan orätt låta von Röök stå i den tour, han nu
innehafver. Von Röök är äldre inskrifven vid Fortification;
von Hermanson bar först blifvit officerare, begge hafva tient
i Franckriket med distinction men von Röök längre tid. Von
Röök har giordt tienst sorn capitain vid finske fästningsbyggnaden,
efter han i fransk tienst var capitain, men åtniöt vid
samma fästningzbyggnad endast lieutenants tractamente.
Hr von Hermanson har tient nästan under samma tid vid
den skånske. Riksrådet Liewen såsom Hr von Hermansons
förman har promoverat honom; General Ehrensverd Hr von
Röök; men hant ej at få honom til capitain så snart sorn Hr
von Hermanson det blef. Hr von Röök besvärade sig hos dåvarande
Chefen vid Fortification, Hr Öfversten Baron Wrede,
öfver prsejudice, men som han ej kunde sig dermed befatta,
så sökte Hr General Ehrensverd at bringa hos Kongl. Maij :t
därhän, att Hr von Röök måtte blifva major i arméen. Der
-
C. F. von Röök.
85
öfver besvärade sig åtskillige i tour varande capitainer, och
är den decision, sorn Kongl. Maij :t häröfver i nåder behagat
gifva, anledning til Hr von Rööks besvär; uti så beskaffade
omständigheter, då det angår tvenne så lika förtiente officerare,
har deputationen trodt sig uti det, som blifvit föreslagit,
hafva gådt den säkraste medelvägen, då den ene befordras,
utan at den andra derigenom något förlorar i den rättighet,
han redan äger. Jag tilstyrcker derföre, att betänckandet
må bifallas.
Grefve Réenstierna samtyckte till bifall uppå betänkandet
men med den förändring, at sidsta strophen går ut
ang:de öfverstelieutenantsfullmagten, ty han kunde ej veta,
om icke en sådan von Rööks befordran lände äldre majorer
til prsejudice.
Hr Wadenstierna: Då von Hei-manson behåller sin
äldre majors- och öfverstelieutenantsfullmagt och deputationen
icke kunnat tilstyrcka öfverstelieutenantsfullmagt för
von Röök, om han ej varit äldste majoren, så biföllo han
betänckandet til alla delar.
Efter någon vidare discourse härom giorde Hr Landtm,
proposition:
Bifaller R. o. A. Secrete Deputationens betänckande, dock
så att den sidste strophen om öfverstelieutenantsfullmagt för
von Röök näst efter von Hermanson går ut.
Hvilken med Ja besvarades.
4. Härunder upkom, emottogs och infördes en deputation Deputafrån
Borgareståndet, åtta personer; Rådmannen och Riks- ^^gare^
dagsmannen för Stockholm Hr Collin, som förde ordet, ståndet,
anmälte, att Borgareståndet beslutit, ej allenast att Secrete
Utskottets b [e] rättelse om Banquen och den dervid de förflutne
åren förde hushållning måtte tryckas, både på svenska
och finska, utan ock att namnen uppå de deruti angifne personer
måtte med fulla bokstäfver utsättas.
Deputationen afträdde, ledsagad på vanligit sätt.
5. Anmältes Hr A. H. Ulf[venjklous memorial med påmin- HrUllklou
nelser vid Handels- och manufacturdeputationens betänckan- memorial
de
angående Manufacturcontoirets indragning, hvilket på
skrefs
och geck til de andre respective stånden (Bil. 6).
6. Företogs nu åter Handels- och manufacturdeputationens Förord
betänkande
af den 18 Julii 1765 angående en förnyad förord- yppighet1
ning emot yppighet och öfverflöd samt project till sielfva för
-
86 1766, febr. 22. överflödsförordning.
ordningen jemte de til denna sak hörande acta, nemligen l:o
åtskillige af deputationens ledamöter fem särskilte vota; 2:o
ståndens yttrade meningar uti extracta protocolli och 3:o
flere öfver åtskillige §§ i projectet inkomne memorialer; och
kom nu i ordning at upläsas den 2 §, sorn förbinder all slags
desert af utländske frugter, och att confiturer eller inhemske
frugter såsom en särskildt anrättning efter måltiden ej få
brukas.
Frih. Horn frågade, om med ordet desert äfven för stodos
de så kallade plateau[s] eller spegelskifvor, som sättes
mitt på bordet till prydnad?
Hr Wadenstierna trodde dem så mycket mer vara
derunder begrepne, som de äro upfylde med bilder, merendels
af sachsiskt porcellaine, hvilket är ganska dyrbart ehuru
bräckligt, så att det snart förderfvas.
Frih. Horn förklarade sig väl nögd, at desse sachsiske
porcellainsbilder måtte förbiudas såsom kostsamme, men
skifvorne fant han nyttige, ty de fylla de store borden och
bespara derigenom många rätter, som annars skulle ditställas.
Hr Durietz: Förbådet lärer mäst hafva sitt afseende
på consumtion af såcker, som uti confiturer och syltsaker åtgår,
derföre borde alt, hvaruti såcker blifver consumerat, förbiudas
til att derigenom minska införslen af denne dyrbara
importen.
Frih. Ribbing, Fredrich, instämde med Frih.
Horn; plateau[s] giöra ingen object; när de en gång äro inkiöpte,
kunna de med minsta kostnad brukas, ty de spara
mångå fat, och skulle han gierna gå in uti att reducera plateaus,
om de ej kostade mindre än de månge fat, man i deras
ställe annars skall hvarje gång fylla med mat, oftast blott
för syn skull.
Hr Wadenstierna, Carl, trodde deremot, at de
nog voro lika kostsamme som fat med rätter, om ej mer.
Plateaus äro gemenligen tvenne slag. De af spegelglas falla
väl i bruket mindre depensive men böra förbiudas, efter både
spegelglas och qvicksilfret komma utifrån och sielfve ramarne
ej eller här giöras; de andre måste hvar gång, de skola
brukas, blifva fylde med rittningar, som giöras af fint stött
färgat såcker, hvilket löst lägges på skifvan och hvar gång
måste ändras och förnyas och gemenligen kostar 20 til 30
överflödsförordning.
87
plåtar; för den summan kan man fylla många fat med mat.
Emedlertid är nödigt, att detta förbiudes, ty alle lägga sig til
sådana plateaus, så at öfverflödet ökas, och kan brott emot
et sådant förbud lättare controlleras än förbudet emot caffe
och dyra viner.
Hr Eh renmalm, Sa m u e 1, var ock nögd att plateaus
af skaf fas, ty borden äro lika fult betäckte med månge små
fat, der de brukas, så att de icke minska antalet af rätterne.
Hr Möllerstierna tilläde, at plateaus utomdess ökade
kostnaden deruti, att flere drängar måste hållas til att
bära in dem; et särskilt rum måste användas, där de skola
anrättas och förvaras emellan det de brukas, och tilstyrckte
derföre, att de måtte afskaffas.
Hr Landt m.: Bifaller R. o. A. 2 § uti projectet til förordningen
emot yppighet och öfverflöd med den tilläggning,
att de på borden brukelige så kallade plateaus eller platons
til bruk och nyttiande äfven förbiudas.
Detta besvarades med Ja.
Hr Durietz begärte, att alle syltsaker äfven måtte förbiudas,
ty det giorde en anseenlig besparing på såker och
utan att minska consumtion af denne utrikes vara, sorn til
så stort öfverflöd hos oss åtgår, vinnes ingenting uti vår handelsballance.
Men deremot svarades af ganska månge: § är afgiord, lätt
oss få höra det följande.
Hr Durietz insisterade väl vidare, men när Hr
Landtm, förestälte, at tvenne af de respective stånden redan
afgiordt denne §, så att R. o. A:s beslut icke torde häruti
värcka något vid expeditionen, utan at ventilation endast
togo bort tiden, kanskie onödigt; så begaf sig Hr D urietz,
dock med det förbehåll at hans mening måtte uti
protocollet blifva antecknad.
Häruppå företogs 4 §, sorn innehölt, 1 :o att ej mer än
800 000 skålpund utländske tobaksblader årligen skulle hädanefter
i riket få införskrifvas, 2:o förbud emot tobaks rökande
för alla dem, som ej fyldt 21 år, med utsatte 10 dahl.
silf:rmts böter för öfverträdaren at delas emellan angifvaren
och stadens eller socknens fattige, eller i brist af böter stockstraff
en söndag, hvaröfver genast i allmän socknestugu
kunde ransakas och dömas; 3:tio att alle, som fylt 21 år
och ville röka, snusa eller på annat sätt nyttia tobak, borde
88 1766, febr. 22. överflödsförordning.
derföre årligen erlägga en dahl. silf:rmt och å viss utsatt
dag så i städer sorn på landet sig angifva; att husbonde ej
skulle få betala denne afgift för tienstehion vid 50 dahl. silfvermynts
vite; att förteckningarne öfver dem, som sig angifvit
til tobaks nyttiande, borde i allmän socknestugu tvenne
gånger om året upläsas och i städer ne tryckas; att den,
som nyttiar tobak utan att hafva sig angifvit, skulle plickta
20 dahl. silf :rmt, angifvaren och de fattige til tveskiftes;
dock att ryttare, dragoner, soldater och kronobåtsmän samt
utfattige för denne afgift befrias.
Vid denne § uplästes äfven Bondeståndets ledamöters i deputationen
bifogade särskilte mening, hvaruti påstods, att
Allmogen i anseende til sin klena spis och vattudrickning
nyttiar tobak til hielp och det icke af utländske utan af
svenske blader; att derföre afgiften borde läggas på utländske
inkommande blader och ej på personerne, sorn nyttia tobak;
då vunnos det, att generalen, som brukar utländsk tobak,
icke blefve taxerad lika med den fattige bonden, torparen,
drängen och husmannen, som brukar den 'svenske. Att
för öfrigit denne afgifts projecterande hörde til Bevillningsmen
icke til Handels- och manufacturdeputationen.
2:o. Borgareståndets extractum protocolli af den 25 September
1765, som på anförda skiäl tilstyrcker, att utländske
tobaksbladers införsel icke måtte til något vist quantum determineras.
3:o. Presteståndets utlåtande, som vid denne § bifaller
Borgareståndets nyssberörde mening, samt i öfrigit sielfva
§ med någre förändringar.
4. Bondeståndets utlåtande öfver denne §, sorn bifaller
Presteståndets nyssberörde yttrande.
Hr Wadenstierna, Carl, instämde deruti, att man
icke borde inskräncka utländske tobaksbladers införsel; ty
uti et på folck fattigt land, där ej eller öfverflödig tillgång
voro på brukbar jord, kunde ej annat än åkerbruket lida på
flere sätt lida1 genom tobaksculturen, om den blefve för mycket
utvidgad. I öfrigit biföll han §.
Frih. Cederhielm: Denne § afhandlar tvenne delar,
öfver hvilke han ville yttra sig, 1 :o angående inskränckningen
af utländske tobaksbladers införsel; 2 angående afgift för
tobaks consumtion. I den förre delen styrckte han, att de
1 Detta ord felaktigt infört ovan raden
överflödsförordning.
89
andre respective ståndens mening måtte bifallas, och tilläde
såsom ännu et ytterligare skiäl dertil, at kronan eljest genom
en sådan inskränckning skulle lida i sin tullinkomst,
och att det derföre voro bäst, om med införslen af utländske
tobaksblader förblefvo efter förre författningar, hvaröfver
han begierte, att Hr Landtm, ville giöra proposition, och förbehölt
sig att sedermera få säga sin tancka i den senare delen.
Då häremot intet af någon invändt blef, giordes af Hr
Landtm, följande proposition:
Bifaller R. o. A. Borgareståndets yttrande af den 26 September
1765 angående utländske tobaksbladers införsel.
Hvilken med Ja besvarades.
Frih. Cederhielm fortfor häruppå: Hvad consumtionsafgift
af tobak angår, så är deruti ingen betydelig
luxe minskad, när bruket och nyttiandet blifver tillåtit, och
det för Allmogens skull, sorn ej vill umbära tobak. Förordningen
är likväl utgifven til öfverflödets hämmande; skall
denne § endast hafva sitt afseende uppå en afgift för tobak,
så hörer det ämnet til Bevillningsdeputationens utarbetande
och bör dit remitteras men hela § här gå ut.
Hr Landtm, giorde häröfver proposition.
Bifaller R. o. A., att denne § går ut och, hvad afgift angår
för tobaks nyttiande och bruk, att det är ett mål, som hörer
til Bevillningsdeputationen?
Detta besvarades med Ja.
4 § uplästes häruppå, hvaruti förböds alle släp och garneringar
på fruentimmers rober vid 100 dahl:r silf:rmts vite,
klädningens förlust och att den, sorn sig häremot förbryter,
vare ovärdig att tädanefter bära sidentyg. Äfven förbiudas
styfkjortlar, utom i hofdräckten då fruentimren visa sig inför
öfverheten, vid samma vite.
Härvid uplästes äfven Presteståndets yttrande öfver denne
§, som i stället för det ordet robar sätter kläder af allehanda
slag.
Hr von Nackreij: Denne förkortning på robarnes
släp och garneringars indragande synes vara en nog liten
omständighet. Få fruentimmer hafva råd att garnera sine
kläder dyrbart. Förnuftige mäns omsorg lärer bäst vårda, at
kostnaden så härpå som all annan fruentimmers granlåt ej
går öfver förmågan. De fläste fruentimmer giöra störste de
-
90 1766, febr. 22. överflödsförordning.
len af sin granlåt sielfve; det vore obilligt betaga dem att få
njuta frugten och nöijet af sin egen möda, hemstälte derföre,
om icke billigast vore att i denne omständighet lämna fruentimmeren
frihet att få kläda sig, sorn de bäst kunna och vilja.
Hr Wadenstierna: Med den högagtning han hade
för det vackra kiönet, ville han gierna gå in uti Hr von Nackreij
s idée att lämna fruentimmeren sine släp; men då här
skall talas för rikets bästa, måste han åsidosätta alt sådant.
4 alnar sidentyg mer bakom en robe på hvart fruentimmer
gior en anseenlig tilökning af sidentygs förslitning i riket,
utom dess är et sådant släp obeqvämt, det fastnar i en dörr,
det hindrar, att jag ej kan komma henne när baktil för att
få hviska henne någon angelägenhet i örat, det hindrar, at
iag vid tilfälle ej kan få se ett par små nätta fötter och vackra
ben. Garneringarne på kläder kunna äfven gå bordt, då
ganska få af väre fruentimmer giöra dem sielfve, men de
kosta oftast lika mycket sorn det öfrige sidentyget i klädningen,
slites dessutom mera och fastnar garneringen vid
många tilfällen uti det, som kan komma i vägen. Ett vackert
fruentimmer behöfver ej bruka främmande garnering, hennes
behagligheter pryda henne nog ändå. Han biföll altså §
men kunde ej förbi gå att äfven bifalla Hr Biskoppens Doctor
Serenij reflextion vid denne § uti sitt sorn ledamot i Handels-
och manufacturdeputationen vid betänckandet bifogade
särskilte votum, att sidentygs bärande icke bör eller kan i sig
sielf medföra någon slags värdighet, och at derföre de orden
i § vare ovärdig att tädanefter bruka sidentyg böra gå ut.
Hr Möllerstierna förenade sig härmed, släpen giöra
klädningen dyrare, öka slitningen af silke, sorn utifrån
måste införskrifvas, men tiener til intet annat än att sopa
gatan och röra up dam i rummen.
Frih. Sparre, Carl, önskade, att en öfverflödsförordning
kunde hållas och i värckställigheten alfvarsamt handhafvas;
men flere tiders förfarenhet på alle ställen visar vederspelet.
Att förbiuda släpen och garneringar på fruentimmers
kläder värkar föga til ändamålet, de taga bort släpen
men lägga så mycket mer uti fållor, veck eller annat dylikt;
deras lefvande imagination gifver dem tusende andre inventioner,
hvarigenom detta förbud kan illuderas; bästa utvägen
trodde han vara uti detta att låta fruentimren behålla
den drägt, de nu bära, oskuren men hindra, att de ej få kund
-
överflödsförordning.
91
skap om andre ännu kostsammare moder, som kunna påfinnas.
Frih. Ribbing: Garneringar, släp etc. äro af mindre
betydelighet, den som årckar med tyget til klädningen, kan
ock lösa tyget til släp. Garneringarne knyte väre fruentimmer
sj elfve till största delen, och andre förtiena derigenom
på låfligit sätt sin föda; det voro obilligt att hindra den enas
flit och den andras industrie att förtjena på anständigt sätt.
Genom ombyte af klädedrägter slösas och öfverflödas mera
bort, än om fruentimren få behålla oklipt, hvad de redan
hafva. Han önskade, att ett modell måtte blifva faststält,
hvarefter klädedrägten hädanefter för altid kunde inrättas;
men som det svårligen lärer kunna låta sig giöra, så trodde
han bäst vara att ej mycket röra härvid. En man, sorn ej vill
draga försorg om att hans hustru och döttrar rätta mun efter
matsäcken, må väl betala med sin skada. Frih. Ribbing
conformerade sig med Frih. Sparre och att denne § uti förordningen
derföre aldeles kunde gå ut.
Hr Ehrenmalm ansåg deremot onödigt att länge ventilera
öfver denne förordning; den innehöllo ej något nytt
utan voro allenast att åter tvinga i värckställighet, hvad förr
utkomne stadgar emot yppighet och öfverflöd alt sedan 1664
påbudit.
Frih. Cederhielm: Visserligen går mycket sidentyg
åt i släpen, dertil förslår ej en aln, och växa de, som efter
all liknelse snart kan hända, så draga de väl mer. Garneringen
kan blifva vacker och tillräckelig med mindre, hälst om
den ej får giöras af annat än samma ty [g] sorn klädningen.
Det vore ofelbart et stort vunnit till att befordra måttelighet,
om bägge delarna kunde förbiudas. Men efter fruentimren
böra hafva något till att förnöija och sysslosätta sin smak
med och de uti sine moder hittills icke påfunnit så kostsamme
saker att garanterad) sig med framtil som bak, så
må garneringar af samma tyg som klädningen väl blifva qvar.
De kunna väl hitta på något nytt, kanske ännu dyrare, att
dermed illudera förordningen, och den reflexionen gifva oss
anledning til en mångfalldig omtancka och öfverläggning,
huru sådant må förekommas, men vi böra också lemna något
åt väre illustre efterkommande at dermed occupera sig.
Hr M o d é e: Hvarföre består så mycken öfverflöd i fruentimrens
släp, at de ändteligen skola förkortas? Här finnes
92 1766, febr. 22. överflödsförordning.
väl andre släp, som giöra kostnad, presternas långa och släpande
kappor til exempel, månne i dem ej ligger öfverflöd?
Hr Carp [e] lan tilstyi’ckte bifall uppå denne § i förordningen.
Det händer oss annars med tiden, som alt öfverflöd
gierna ökar sig men ej minskas, att et fruentimmer icke
kan tro sig vara väl klädd, om hon ej har siu släp på en klädning.
Frih. Horn, Fredrich: Nog borde under vår sälla
regering det vara vår rättighet at kläda af och på oss, huru
oss lägligast faller; men efter denne rättighet nödvändigt
skall inskränckas, så vill jag väl begifva mig til at släpen
måge indragas, men garneringar af sidentyg betyda ej stort.
Gamla robar klippas merendels sönder til sådane garneringar.
I hela riket torde ej vara stort öfver trehundrade fruentimmer,
som bruka garnerade robar, och hvar garnering räknad
til 50 plåtar, så gior hela summan en måttelig besparing.
Hvaremot om alla garneringar skola afsprättas, sorn redan
sitta på kläder, så skämmas klädningarne och blifva obrukbare
sedan, hvilken skada torde vara för något hvar långt
större.
I allmänhet att säga tror jag, att förordningar om klädedrägt
gifva mera anledning til ny öfverflöd än betaga den
gamla. Jag minns ännu förordningen på måttet om styfkjortlar,
huru desse plagg sedan växte, så att de blefvo långt
större, än de någonsin varit; sedan försvunno de utan förordning,
och iag önskar, att de aldrig mera måtte komma
upp.
Aldra bäst tror jag det vore, om vi låto fruentimren behålla
sina garneringar, på det de ej måtte hitta uppå at gifva
oss det, som är långt drygare och kostsammare.
Frih. Ridderstolpe: Vid den munterhet, hvarmed
R. o. A. behagar handtera detta ämne, voro det svårt att ej
falla på den agreable millieu, hvartil anledning är gifven. Efter
min tancka böra garneringar ej betagas, när de äro naturelle,
ej för mycket affecterade och utur vägen. Om et
mode förbiudes, så har altid geniet i sådane små saker hittat
uppå något annat, så att vi icke komma långt med sådane
förbud. Uti en sak af denna lilla vigt böra vi ej förlora med
våra öfverläggningar så mycken tid utan giöra dem kort.
När fruentimren, sorn tagit bort frammanföre och lagt til
bak, vilja vara så gode och i anseende til slitningen låta oss
överflödsförordning.
93
få minska där, så böra vi lämna dem att få disponera framdelen.
Klädningen conserveras och bättre genom garneringar,
som emottaga, hvad annars af sielfva tyget skulle nötas.
Derföre tror jag det vore biligast at bifalla Frih. Cederhielms
millieu.
Hr von Vicken: Mode och sättet att kläda sig kommer
ofelbart ifrån Stockholm hos oss och hufvudstaden uti
hvart land; altså, hvad som här brukas, blifver äfven snart
antagit i landsorterne. Jag önskade derföre, at hufvudstaden
ville börja att lägga bort släp och garneringar, så skulle
ej länge dröija, förr än de i landsorterne blifva indragne af
sig sielva. En sådan garnering med hvad som är baktil gior
oftast på hvar klädning en objet af 500 plåtar. Det voro altså
en betydande besparing för hvar hushållare, som har
fruentimmer, at få det aldeles aflagt. Men kan det ej skie, så
inskränck det åtminstone, lät vissa stånd få bära det. Lätt
gifta fruer behålla sine garneringar.
Härvid inföllo ganska månge och ropade Neij.
Hr Wachsch lager, Hinric: Om vi förbiuda väre
fruentimmer detta mode, så taga de snart et annat, som blifver
oss lika, ja, kanske mera kostsamt och ödande. Jag hade
trodt, att det borde vara R. o. A:s rättighet att bära silckestyg,
åtminstone har det så förr varit, kunde vi icke reducera
det åter derhän; men går det ej an, lätt oss då för väre fruentimmer
antaga visse färgor på samma sätt som en viss hofdrägt
är etablerad, så blifver det dervid, ock moden ändras
ej mer sedan. Lätt dem nu hafva sine släp och garneringar,
de skola tacka oss för den lilla biten, som de få behålla, om
vi ej altför mycket minska för dem.
Hr Durietz: Principen til öfverflödsförordningen är
ofelbart att minska utrikes behofven. Silke och sidentyg äro
varor, som skola kiöpas för silfver och metall af utlänningen,
hvad som deraf årligen förslites i släp och garneringar, är ej
ringa. Garneringarne giöras icke allena af sidentyg utan knytas
äfven af månge färgor silke, med dofsar, blonder, spetsar,
nät och annat dylikt, som man alt ej hinner upräkna; släpen
och sådane garneringar kosta långt mer än annars hela klädningen
men hålla minst; jag skulle tro, att om man afskaffar
dem, det är en betydande omständighet i vår hushållning.
Det förslaget att fruentimmer af vårt stånd hädanefter ej
94 1766, febr. 22. överflödsförordning.
måtte bära andre färgor än hvitt och svart, önskar iag måtte
antagas, och att vi innom oss komma derom öfverens. Då
kunde garneringar tillåtas af samma tyg och färg som klädningen,
äfven de af silke tilvärckade, allenast att de giöras i
landet, men alt, som utrikes tilvärkas, bör förbiudas. Lätt
oss sätta ut en viss tid, då detta skall taga sin början, och
alle utländske garneringar samt de gamla vara aflagde, och
denne tiden så tilräclcelig, att väre fruentimmer, sorn sielfve
giöra denne granlåt, måge hinna at få sina nya garneringar
färdiga. Med en sådan författning bevaras för fabriqueuren
hans utväg att vinna, ty här tilvärckas nu ganska vackre släte
sidentyger. Lurendrägaren, som då ej kan undersälja väre
inrikes priser, måste uphöra att handla med contrabande,
och ingen nödgas att låta för garneringens skull giöra sig en
ny klädning.
Hr Wadenstierna, Carl, understödde detta. Garneringar
giöras väl til en del innom landet, ömsom af sidentyg,
ömsom af litzer och knytning, mångfärgade, dem fruentimren
sielfve tilvärcka och sätta på klädningen. Men ehuru
det är, gå altid penningar utur landet, åtminstone för silcket,
som kunde sparas. Dessutom hvad giöra de för gagn; caval -  lieren kan ej nalkas för släpet bakom et fruentimmer, frammanföre
fastnar han i garneringen och sliter sönder månge
dyrbarheter. Fruentimret kan stapla och falla på sådant, som
så häftar vid, hon stöter sig, hon förderfvar släpet, roben och
garneringen. Kan deruti vara någon hushållning? Skulle Nij,
mine Herrar, vilja samtycka til det, som kan förordsaka så
mycken skada? Neij, häldre förbiuda alt än att lemna något,
som kan gifva anledning til så mycket ondt utan att tiena til
någon nytta.
Grefve Creutz, Lorentz Vilh.: Så värdigt det är
uti ett välbestält rike att hämma yppighet och öfverflöd, så
angelägit är det att i sådane förbud vara varsam. Alla varor,
som utrikes ifrån införas, då de ej äro för samhäldets bestånd
oumgängelige, kunna med skäl kallas öfverflödsvaror.
I vårt tilstånd förbiud dem, om så behagas, men att fästa
sin upmärcksamhet på facon, huru vahran är giord, sedan
den är inkommen, tyckes mig vara långt under Riksens Ständers
ändamål och åtgjärd. Vilje vi uti mödernes reglerande
och slcapnaden på kläderna lägga band på nationen och våra
fruentimmer, så äga de den fintlighet, att de altid snarare
öyerflödsförordning.
95
hitta på något nytt, än vi hinna giöra förordningar emot hvad
de upfunnit. Detta torde icke altså vara rätta vägen; utan
vana, öfvertalning, exempel och en god vilja blifver ofelbart
säkraste vägen at införa smak för sparsamhet. Dessutom,
hvarföre skall endast fruentimrens klädedrägt blifva målet
för vår indragning? Vilja vi reformera, så lätt oss begynna
på oss sielfva. Draga in våra stora fållar, styfningar och upslag,
förändringar på alla slags kläder och drägter, innan vi
angripa deras släp och garniteurer. Hvad uträttade 1738 års
klädordning annat, än att ingen fölgde den och en slags
ridicule föll på lagstiftaren, som bråkat sitt hufvud med att
sammansätta en sådan förordning.
Frih. Sparre, Carl, yrckade ännu, att alla förordningar
örn klädedrägter voro onödige och onyttige. Uplyste
nationer hafva af förfarenheten lärt och i tid vändt igen att
på det sättet vilja befordra sparsamhet ibland folket. 1664
års och flere sedermera utkomne klädesordningar kunna tiena
oss til varning, och iag behöfver ej mer än at genom förfarenheten
med desse förordningar bevisa min mening. Att
svara på den proposition om någon författning til reglerande
af hvart stånds klädedrägt, så finner iag, at det tilkommer
hvart stånd för sig men kan aldrig blifva Riksens Ständers
giöromål. Om R. o. A. vill reglera sin klädedrägt; gierna,
ehuru det och kunde i vissa afseenden vara mindre nyttigt;
men det förbehåller jag mig, att om sådant skall skie, bör
det giöras efter öfverenskommelse och endast hvad kläden
och färgor angår, utan att vidröra facon, ty uti det genie,
europseerne nu äga med sine moder, lärer det svårligen låta
sig giöra att kunna stadga något vist för en framtid om ldädernes
facon.
Hr Hasenkampff holt ganska onödigt att vidare ventilera
härom, det voro redan så mycket talat, att proposition
kunde giöras, om Hr Landtm, så behagade. Det voro
honom indifferent, om släpen Liefve qvar eller tages bort.
För Sverige vore det äfven så. De lära vara komna ifrån Italien
och i det landet torde det hafva sina orsaker, att de bäras;
men att tala alfvarsamt: Skulle detta förbudet vara til
besparing, så är redan visat, huru litet dermed vinnes. Är det
för att chicanera kiönet, så äro de altid qvicka nog at chicanera
igen och hitta på något nytt. Den utvägen kunde altså
vidtagas att tillåta både släp och garneringar men remittera
96 1766, febr. 22. överflödsförordning,
til Bevillningzdeputationen att föreslå någon afgift för den,
som vill bära sådant.
Om R. o. A. vill förena sig angående vissa färger på egne
och sine fruentimmers kläder, det är en fråga, som ej må
bortblandas med den förevarande utan kommer genom särskilt
proposition at afgiöras.
Frih. Scheffer, Ulric, var af den tanckan, att hela
denne § i förordningen kunde gå ut. Och deremot en hvar,
som har råd dertill, upmuntras att bära sidentyg, på det våre
medborgare, som vinlagdt sig om sidenväfnaden och vår nu
började silkesafvel, måtte få utväg' at förtiena och komma sig
före. Hos den fattige förbiuder väl yppighet i kläder sig sielf.
Han viste ej, om det vore en rätt hushållningsprincipe i et
land att bringa den förmögne till sparsamhet, hindra den
idoge at arbeta för sin föda och genom författningar tvinga
honom att blifva lätting eller gå ur landet. Men sedan den
förmögne således spart, taga af hans förråd til underhåll för
den fattige lättingen, som, ifall han ägt frihet, kunde arbeta
för födan och giöra allmänheten gagn med sin konst.
Frih. Cederhielm: Uti vårt land, där ganska få äro
rika men ingen vill eftergifva den andra uti kläder, mode och
vällefnad, nödgas man väl sätta gräntser genom förordningar
för en tiltagande luxe. Klädedrägten och våre fruentimmers
dagelige ombytlighet deruti är ingen liten omständighet.
Om iag på allenast tretusende robar ville räkna släp och
garnitur til trehundrade dahl. kopp:rmt på hvar robe, ehuru
månge kosta til 1000:de dahl. och derutöfver, så gior det redan
tre tunnor guld, och den summan är icke obetydelig, som
på det sätt bortkastas. Denne § uti förordningen må altså väl
bifallas.
Hr Wulfcrona: Om § bifalles, så blifva alle robar
bortskämde, som nu äro garnerade och hvilke äro så nye,
att de ännu i flere år kunna tiena til hederskläder; dessutom
när mästa delen garneringar giöras af fruentimren
sielfve, så sysslosätter det dem.
Hr Möller st,i erna biföll Hr Wulfcrona. Vi uti vårt
stånd äro värckeligen fattigast. En stackars fader, som efter
denne förordning nu åter skulle börja att omkläda tre, fyra
döttrar, kunde ej giöra det utan märckelig kienning; han
blefvo utblottad endas! för den allmänna hushållsprincipen.
Samma consideration kan äga rum, om R. o. A:,s fruentim
-
överflödsförordning.
97
mer skulle antaga någon viss färg. Den svarta färgen är bräckelig,
och tyget sliter sig nog. Den hvita är dyr och svår att
conservera utan att fläckas eller förändra sig.
H. Landtm, hemstälte, om icke discourserne nu kunde
uphöra, och trodde, att i anledning af dem proposition kunde
således giöras.
Bifaller R. o. A. den projecterade § på det sätt, att släpen
förbiudas; men garneringarne af samma slags tyg blifva
tillåtne hädanefter?
Men härtil svarades Ja och Neij.
Innan något vidare kunde häruti förekomma, anmältes, Deputaemottogs
och infördes på vanligit sätt en deputation ifrån ^preste-"
det Högvördige Presteståndet, åtta personer. ståndet.
Hr Probsten Wikman, som förde ordet, anmälte, att
Presteståndet forell af t Secrete Utskottets b [e] rättelse om
hushållningen med Banquen och bifallit, att denne berättelse
skall tryckas både på svenska och finska.
Deputationen afträdde, ledsagad efter vanligheten.
Hvarefter återtogs den förevarande öfverläggningen, och
Hr Durietz begärte, att proposition först måtte giöras Förordangående
det beslut, att R. o. A:s fruentimmer hädanefter ej 'yppigt
skola til kläder bruka annat än två vissa färger; om det bifölls,
så trodde han, att § sedan äfven med lätthet skulle
vinna bifall.
Frih. Cederhielm: Materia subtrata är den upläste
§. Det andra är en ny fråga, hvilken, om den skall komma
under öfverläggning, genom ett memorial kunde väckas. Proposition
bör altså efter discourserne giöras öfver § och i händelse
af votering uti contraproposition införas, att garneringar
af samma tyg som klädningen blifva bibehållne.
Hr Wadenstierna påminte, att det vite, som blifvit
förelagt den, sorn bryter emot §, nemligen att vara ovärdig
att tädanefter få bära sidentyg, borde gå ut på de skäl, Hr
Biskoppen Serenii votum innehöllo.
Frih. Ribbing förmente bäst vara, om Hr Landtm,
giorde proposition öfver hela § til bifall eller afslag. För sin
del voro han af den tanckan, att § skulle afslås. R. o. A., som
förmodeligen hade den största garderobben, kiende ofelbart
största förlusten, om alle kostsamme kläder, som redan voro
giorde, skulle genom denne § blifva obrukbare. Hos de andre
stånden voro mycket litet i deras drägt, som härigenom änd
7—580121
-
98 1766, febr. 22—25. överflödsförordning.
Deputa
tion,
Bonde
ståndet.
Öfverflöds
förordn.
rades; de kunde altså lätteligen förmås att densamma bifalla,
til R. o. A:s skada, om R. o. A. sielfve ej ville se sig
före häruti. R. o. A. har nog upoffrat af sitt för det allmänna
bästa, de äga nu ej stort mera öfrigt efter ständige förluster
och tilskott, snart i hundrade år. När nu ej stort mer än
klädren voro qvar, så borde de få behålla dem. Tilhörde det
nu de andre stånden att i proportion giöra äfven så mycket
för riket och det allmänna.
Härunder upkom en deputation ifrån det Hederverda Bondeståndet,
12 personer, som emottogs och infördes.
Joan Bengtson förde ordet och upläste samt öfverlämnade
til Hr Landtm, bilagde1 Bondeståndets yttrande angående
Secrete Utskottets berättelse om bancovärcket och
den dervid förde förvaltning.
Sedan deputationen afträdt, ledsagad efter vanligheten,
fullfölgdes med ventilation om den förevarande § uti projectet
til en förordning emot yppighet och öfverflöd.
Hr von Post: Om icke R. o. A. skulle kunna stadga
sine tanckar, huruledes proposition skall blifva, så önskade
han, att fruentimren sielfve måtte få decidera om sin klädedrägt.
Annars trodde han, att såvida ingen talat emot att afskaffa
de onödige släpen, om hela § bifölls, med undantag af
de garneringar, som giöras af sielfve tyget, och hvad Hr Wadenstierna
i anledning af Biskoppen Serenii votum påmint,
så kunde R. o. A. komma ifrån denne §.
Men härom kunde R. o. A. sig ej förena.
Åtskillige begärte proposition til afslag på hela §.
Andre uppå att reglera färgor och facon på fruentimrens
klädedrägt för framtiden hos R. o. A.
Andre begärte votering om garneringen.
Hr Landt m., efter omsider erhållit liud, förestälte, att
han ej kunde giöra proposition öfver annat än det förevarande
Handels- och manufacturdeputationens betänkande och
§ uti projectet till förordningen, sorn blifvit upläst. Att den
frågan om viss klädedrägt och visse färgor för R. o. Ars
fruentimmer hädanefter voro ny och kunde som en R. o. Ars
ensak uti ett oeconomiskt pleno afgiöras; att Hr Landtm, för
att giöra slut på ventilation upsatt proposition skrifteligen
och begärte, att R. o. A. ville den besvara, på det man i händelse
af olika tanckar måtte komma til votering.
1 Uteslutet här.
överflödsförordning.
99
Häruppå upläste Hr Landtm följande proposition:
Bifaller R. o. A. 4 § med uteslutande af de orden och vare
ovärdig att tädanefter bruka sidentyg.
Häruppå svarades Ja och Neij.
Hr Landtm, upläste häruppå contraproposition.
Vinner Neij, går hela § ut, hvilken gillades.
Bordsherrarne upropades och framträdde att sitta vid bordet.
Grefve Creutz, Lorentz,
Frih. von Kochen, Carl [o: Christoffer],
Hr Ulf[venjclou, And. [o: Abraham] Hinr.,
Frih. Rehbinder, Reinhold,
Hr Jägerschiöld, Carl Johan,
Hr Drufva, Carl Johan,
Hr Ridderstedt, Fredrich.
Voteringen börjades. R. o. A. framlade sine voteringssedlar
efter upropslistan; de frånvarande upropades andra
gången. Voteringssedlarne öpnades samt sedermera upräknades
och voro
Ja etthundradefyratioen 141
Neij tuhundradefyrationijo 249,
som bilagde och af bordsherrarne underskrefne voteringsinstrument1
utvisar.
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 3/4 till 5 eftermiddagen.
År 1766 den 25 Februari i.
Tisdag.
Plenum kl. 8 förmiddagen.
Närvarande: Hr Landtm., öfversten och Commendeuren af
Kongl. Maij :ts Svärdsorden Hr Thure Gustaf Rudbeck.
Under Riddarehussecreterarens Hr Cantzlierådets Francs
ännu påstående siukdom vid protocollet Riddarehuscantzlis
ten
Assessoren Psilanderhielm.
Protocollet för den 15 sidstledne October justerades til slut.
Dito uplästes voteringsinstrumentet för sidstl. plenum.
Anmältes Hr Carl Ephraim Carplans memorial angående Hr Carplan
Secrete Deputationens betänckande om byten emellan subal- ^tenstebyuT
——:  .. emellan sub
1
Uteslutet här. alternoffi
cerare.
100 1766, febr. 25. Fersens memorial om banken.
ternofficerare och beviljades honom at dermed gå til de andre
stånden.
Grefve Fer- Hr Generalen Grefve [von] Fersen anmälte, hurule“r
^es uti Secrete Utskottet i går ledamöter af de tvenne andre
bancovärcket stånden väckt fråga om et memorial, som de haft tilfälle at
ang de' någorstädes se, hvilket skall vara med hans namn undertecknad
och til R. o. A. ingifvit; at de förklarat mycken oro öfver
samma af dem kallade memorial, som angår Secrete Utskåttets
extractum protocolli af den 14 i denne månad om bancovärcket
och skall innehålla beskyllningar emot Secrete Utskottet
at i sine upgifter om hushållningen vid bancovärcket
vara olika med hvad förre Secrete Utskåtten derom yttrat; at
deraf tvekan om Banquens säkerhet kunde upkomma i allmänheten
med mera, som desse ledamöter ansedt förgripeligit
emot Secrete Utskåttet.
Hr Generalen Grefve Fersen, sorn väl voro förvissad, att
et sådant memorial som detta icke från hans hand til allmänheten
utkommit, hade icke behöft at taga sig af detta
närmare, om ej uti Secrete Utskåttet de tvenne respective
stånden vändt sig til plena och begärt at få til Secrete Utskåttet
den särskilte mening, hvilken han efter i Secrete Utskåttet
giordt förbehåll til R. o. A. ingifvit, jemte Secrete Utskåttets
extractum protocolli angående bancovärcket och dess
förvaltning. Det hade i synnerhet velat läggas Hr Grefven
och Generalen til last, at han med desse sine särskilte tanckar
vändt sig till R. o. A. utan at förut dem uti Secrete Utskåttet
upläsa. Deremot Hr Grefven och Generalen kunde med all
trygghet sig åberopa Secrete Utskåttets protocoll och alle
ledamöters af R. o. A. i Secrete Utskåttet intygande, at han
under den vidlyftige öfverläggningen i denne granlaga sak
aldrig dölgt sin mening uti det, som han eij kunnat förena
med den, hvaruti pluraliteten i Secrete Utskåttet stadnat;
at han äfven förbehållit sig at få låta densamma åtfölja Secrete
Utskottets extractum protocolli; men att då Secrete Utskottet
ej förr än den 14 sidstl. om aftonen vid justeringen
hunnit stadga sine tanckar och detta extractum protocolli om
morgonen derpå kl. 8 var renskrifvit och till plena upgifvit;
så hade för honom blifvit omöijeligit at så snart något skrifteligen
författa, mindre at förut kunna få det i Secrete Utskåttet
upläst, utan hade han allenast munteligen giordt
åfvanberörde förbehåll och, så mycket för honom möijeligit
Fersens memorial om banken.
101
varit, uprepat alt det, hvaruti han med Secrete Utskåttet ej
kunde öfverensstämma, emot hvilket förbehåll då ingen uti
Secrete Utskåttet haft något at påminna.
Såväl härigenom trygg som i förlitande på sin riksdagsmannarätt
hade Hr Gref. och Generalen til Högl. R. o. A. såsom
sitt stånd ingifvit desse sine tankar skrifteligen men ej
til något annat af de respective stånden; detta vidkiendes han
men icke andra papper, som i detta ämne under hans namn
kunde vara i allmänheten utspridde.
Det är altså R. o. A. öfverlämnat och tilhör ingen annan
magt uti Sverige än Högl. R. o. A. allena at först yttra sig
deröfver; detta hade Hr Grefven och Generalen äfven i Secrete
Utskåttet påstådt, då frågan varit at hämta hans skriftelige
dictamen til Secrete Utskåttet utan at förut begära det
hos Höglofh R. o. A. Hr Grefven och Generalen hade äfven
där förklarat, som han ock nu giorde det inför Högl. R. o. A.,
at han uti detta memorial aldrig giordt eller velat giöra Secrete
Utskåttet någon beskyllning; hans ord voro långt derifrån,
då han för egen del förklarat, att han utan öfvertygande
skäl ej kunde binda sin tro mera til hvad det ene
Secrete Utskottet sagt än til hvad flere de förre yttrat uti en
och samma sak. Hr Grefven och Generalen hade påstådt, at
Secrete Utskåttet ej ägde magt att taga til sig något papper
eller document, som uti et stånd voro ingifvit, innan ståndet
sig deröfver yttradt; til detta påstående trodde Hr Grefven
och Generalen sig äga fullkomlig rättighet uti grundlagen och
Riksdagsordningen; icke desto mindre hade Secrete Utskottet
genom det extractum protocolli, som i dag upkommit, begärt
del af Hr Grefvens och Generalens till R. o. A. ingifne
dictamen. Det är ännu icke här upläst, Hr Grefven och Generalen
reclamerade derföre nu R. o. A:s rättighet och
sin riksdagsmannarätt och öfverlämnade til R. o. A. att
decidera, huruvida Secrete Utskåttets begäran kunde villfaras.
Hr Landt m. berättade, at det nu omtalte Secrete Utskåttets
extractum protocolli voro inkommit och at Hr
Landtm, ämnade i sin ordning föredraga 1 Secrete Utskåttets
extractum protocolli örn bancovärcket jämte Hr Generalen
Grefve Fersens memorial1 och sedan detta omtalte Secrete
Utskåttets extractum protocolli om sielfve memorialet, hvar
-
1 Om Fersens memorial se s. 133, noten.
102 1766, febr. 25. Fersens memorial om banken.
efter han trodde, at R. o. A. med fullkomlig uplysning så
öfver det ena som det andra kunde sig utlåta.
Härefter upkom mycken rörelse ibland herrarne på bänckarne,
så at icke något redigt kunde til protocollet höras,
dock förmärcktes ganska månge Neij, och at det begärtes at
först få höra Secrete Utskottets senare extractum protocolli
och deraf inhämta sammanhanget af den saken.
Hr Landtm, förestälte, at öfverläggningen borde bibehållas
ordentelig; at han måtte få upropa en hvar i den
ordning, som de anmält sig at tala; at han dessförinnan och
förr än hvar ock en, som begärt att tala, fädt säga sine tanckar,
icke kunde låta något upläsas. Hr Gyllensvan voro nu i
ordningen.
Härtil svarades väl ännu Neij af månge, som begärte få
höra extractum protocolli, med nog sorl, men sedan det omsider
sagtat sig, böx-jade
Hr Gyllensvahn: Om den ostridige och i lag grundade
rätt, Hr Landtm, äger at föredraga ärenderne, skaffar
mig min rätt såsom riksdagsman at få yttra min mening, så
vill jag säga, huru jag finner denne saken. Hr Generalen
Grefve Fersen synes mig uti hvad han nu anfördt vilja påstå,
att man trädt hans riksdagsmannarätt för nära och vill vägra
honom att gå med sine tanckar till plena uti det, som han
med Secrete Utskåttets extractum protocolli ej kan öfverensstämma
angående bancovärcket. Högh R. o. A. har redan
fädt detta extractum protocolli til sig, det innehåller om bancovärcket
ej annat, än hvad Bancodeputationen upgifvit, som
handterar och närmast bör kienna desse saker. Det är sant,
att Hr Grefven och Generalen, vid det denne sak förehades
uti Secrete Utskåttet, emotsagt åtskilligt, som extractum protocolli
innehåller, och förklarat at vilja med sin särskilte mening
beledsaga detsamma til Riksens Ständers plena. Men
denne hans mening har uti Secrete Utskåttet aldrig blifvit
upläst eller justerad.
Emedlertid finnes den i form af memorial hos R. o. A. ingifven,
och skall äfven en afskrift deraf gå omkring. Secrete
Utskåttet, som tror sig vara berättigat at först få del af detta
Hr Grefven och Generalens yttrande samt at blifva underrättat,
om det memorial, Hr Grefven och Generalen til R. o. A.
ingifvit, är lika med det, som finnes gå ibland allmänheten
och hvilket tyckes vara mindre varsamt emot Secrete Ut
-
Fersens memorial om banken.
103
skåttet skrifvit, har derföre begärt af Hr Grefven och Generalen,
at han behagade låta Secrete Utskåttet få läsa sitt
memorial; men då han sådant vägrat och påstådt, at det numera
tilhörde Högh R. o. A. och utan ståndets tillåtelse icke
kunde tagas härifrån, så har Secrete Utskåttet sedt sig nödsakat
at hos Högh R. o. A. begära genom et särskilt extractum
protocolli att få del deraf.
Sålunda är sakens sammanhang. Memorialet ligger här,
det tillhör R. o. A. at decidera, om Secrete Utskåttet må vederfaras
den benägenhet at blifva hördt deröfver, innan R. o.
A. yttrar sig. Men förr än något beslut kan tagas häruti, bör
väl saken föredragas i sin ordning, nemligen först Secrete
Uskåttets extractum protocolli om bancovärcket, sedan Hr
Grefven och Generalens memorial och derefter Secrete
Utskåttets sednare extractum protocolli om samma memorial.
I den ordningen har Hr Landtm, velat taga före saken, och
jag anhåller, at han måtte efter Riksdagzordningen få njuta
sin rätt att föredraga.
Frih. Horn, Fredrich: Om det på ena sidan fägnar
mig att så bittida på mårgonen se Högh R. o. A. så talrikt
församlade och så muntre, så ömar mig å andra sidan desto
mera att finna en sådan sak som denne vara i dag ämnet til
vår öfverläggning. Att vi skola kunna sätta i fråga en friboren
svensk mans och vår medborgares rättighet såsom
riksdagsman at på detta stället i sitt stånd få säga sin mening
uti en så angelägen rikets sak, som Banquen och dess
förvaltning är. Jag önskar, att detta ej måtte blifva för mycket
personelt och ett förebåd til en för hvar redlig medborgare
ohyggelig söndring.
Ingen sak kan vara af mera angelägenhet än denne; det
som i dag händer Hr Generalen Grefve Fersen, kan i morgon
hända en annan. Jag törs hvarken tala eller skrifva som riksdagsman,
om Högh R. o. A. ej som friborne adelsmän bevarar
sig och sin rättighet, när det gäller.
Jag kienner Landtm:s rättighet, och iag vill aldrig begära,
at den minsta rubbning deruti skall ske, men iag kienner ock
hans värda tanckesätt och förlitar mig derpå, at han är på
det högsta örn om hvar man[s] rätt, om säkerhet för hvarje
riksdagsman.
Jag förbehåller mig och alle mine värda medbroder på det
-
104 1766, febr. 25. Fersens memorial om banken.
ta stället at efter bästa förstånd och samvete få säga väre
tanckar om Secrete Utskåttets extractum protocolli angående
bancovärcket, när det kommer före, skulle det ock i alt ej
öfverensstämma med Secrete Utskåttets yttrade mening. Jag
äger alt förtroende och högagtning för nu varande Secrete
Utskått, icke desto mindre tror iag mig äga all rättighet at
otvungit yttra mine tanckar i bancosaken, om ej munden
skall tilbindas. Men innan vi komma til öfverläggningen därom,
är här et nytt ifrån Secrete Utskåttet inkommit, som
skall först afgiöras. Det är frågan, om Hr Generalen och
Grefve Fersen skall hos sitt stånd få genom memorial tilkienna
gifva sine tankar i denne sak eller ej; efter mitt
begrep har han giordt värdigt och nobelt, som ej velat för
oss dölja det begrep, han äger om et för oss alle så angelägit
värck som banco- och financevärclcet, men för mig underligit
och Secrete Utskåttet ej tilständigt at vilja inlåta sig i närmare
anmärckningar och förklaringar öfver sådane en ledamots
tanckar.
Jag vill väl begifva mig, at hela denne saken må upskiutas;
men aldrig derifrån, at icke Secrete Utskåttets extractum
protocolli om Hr Generalen Grefve Fersens memorial först
må företagas, ty så sant Gud lefver, kan jag aldrig, så länge
den sidste blodsdroppa är varm, eftergifva den minsta af min
el:r någon medborgares rätt såsom riksdagsman.
Hr Wadenstierna, Carl: Jag finner af discourserne,
att Secrete Utskåttet inkommit till Riksens Ständers
plena med ett extractum protocolli och begär att få del af
Hr Generalens Grefve Fersens til oss gifne memorial angående
Secrete Utskåttets betänckande om bancovärcket. Mine
gunstige Herrar och värdaste Landsmän, är vår independance
såsom et riksstånd sådan, at de andre stånden få döma öfver
väre ledamöters innom ståndet yttrade tanckar, så blifver ej
mycket af densamme öfrigt. Det sker, om saken drages til
Secrete Utskåttet, ty de formera et betänckande öfver samme
memorial och gå dermed til de andre respective stånden,
hvilke derigenom komma att blifva domare öfver hvad
en ledamot uti vårt stånd tänckt. Första domrätten öfver en
vår ledamots här yttrade mening tror jag likväl tilhöra oss,
och att ingen magt i verlden förut kan döma deröfver.
Det är sant, at det är Landtm :s rättighet at föredraga ärenderne,
men det är vår rätt at förvara vårt egit stånds och
Fersens memorial om banken.
105
med detsamme väre medstånds sielfständighet såsom riksstånd.
Jag betygar, at iag derföre anser denne frågan såsom den
aldravigtigaste, och begär af Hr Landtm :s benägenhet och
ömhet för oss, att vi måtte få den fram, det gäller icke Grefve
Fersens utan ståndets rätt, och jag kan, så länge lifvet är uti
mig, icke samtycka til at något deraf minskas.
Hr Landtm.: Det kan eij läggas mig til last, att saken
ej redan kommit före; den skall ej stickas undan. Om herrarne
allenast tillåta mig at föredraga i ordning, som sig bör,
så skall den komma fram, och då tror iag, at Högl. R. o. A.
får til fälle nog at yttra sig deröfver, följackteligen at alle
discourser nu förut äro onödige.
Härtill ropades med nog sorl Ja och Neij.
Frih. Scheffer, Ulric: Vi hafva, som mig är sagt,
på en tid fädt til oss ifrån Secrete Utskåttet om Banquen,
ifrån Handels- och manufacturdeputationen om en1 öfverflödsförordningen;
det förre synes väl angelägnare ämne än
de [t] senare, likväl hafva vi tilbrackt två, om ej tre plenidagar
at disputera om liqueurer, caffe, fruntimmers klädedrägt,
släp och garneringar, då de andre stånden emedlertid
gå fort och bifalla Secrete Utskåttets betänckande om Banquen.
Få vi ej denne fråga om Grefve Fersens memorial fram
i dag, så företaga de andre respeotive stånden densamme,
och alt hvad Högl. R. o. A. sedan dervid kunna hafva at påminna
blifver et null och af intet värde.
Jag anhåller derföre, det behagade Hr Landtm, låta oss få
afgiöra denne fråga såsom högst angelägen, innan något annat
kommer före.
Frih. Bunge, Sven: Otvifvelagtigt äro vi på detta stället
såsom ledamöter af ett riksstånd principaler; här är frågan
om vår yppersta rätt, om hvad vi här täncke och tala
skall underkastas de andre respective ståndens eller Secrete
Utskåttets bepröfvande och dom, innan vi sielfve fädt pröfva
det; denne fråga böra vi först afgiöra, innan vi tala om något
annat; förrän den är afgiord, lärer ingen tiltro sig at i någon
sak tala. Detta påstår iag på det högsta och begifver mig ej
derifrån, så länge hos mig ännu en hlodsdroppa är varm af
kärlek för vår laglige frihets och vårt regeringssätts bestånd.
1 Detta ord tillagt ovan raden utan motsvarande rättelse i meningen.
106 1766, febr. 25. Fersens memorial om banken.
Hr Durietz: Det är visserligen ömt, när frågan vändes
derhän, at den skall angå riks [dags] mannarätten. Att bevaka
denne min rätt har [jag]1 tagit afsked ifrån arméen och
lämnat min tienst och min lön; det är alt, hvad jag kunde äga
til föda och uppehälle; men lika så vigtig är ock Riksdagsordningen,
at den bibehålles i sin kraft. Jag är ej emot at
saken må komma före, men at det måtte ske efter Riksdagsordningen
och uti hela sitt sammanhang. Jag är beredd at
soutenera rättvisa och hvars mans i lagen grundade rätt, och
derföre bör jag ock understödja, at Landtm, får föredraga
i ordning och at alt, sorn hörer til saken, måtte få upläsas,
innan Högl. R. o. A. öfver någon del deraf tager sitt beslut.
Frih. Yxkull, Carl Otto: Sakens vigt tvingar mig
at för första gången tala på detta stället, ty frågan är om den
rätt, jag hädanefter och mine efterkommande kunna få behålla
at såsom riksdagsmän säga sine tanckar. Men kanske
i denne stund, om iag talar, desse mine ord kunna blifva
stälte under anmärckningar, om någon pluralite af tre stånd
uti en deputation skulle begära del af dem. Jag nödgas altså
at afbryta mitt tal, til dess frågan blir här afgiord, om någon
ledamot i sitt stånd törs fälla sitt omdöme öfver Secrete Utskåttets
eller deputationers betänckanden; förrän det skedt,
anser jag oss här för inactive och förklarar derföre til protocollet,
att jag icke går ut, förrän denne frågan är deciderad
innom oss.
Hr Lo stier na conformerade sig med Hr Wadenstierna,
Frihrr Scheffer, Bunge och Yxkull, förklarade sig äfven
bifalla Hr General[e]n Grefve Fersens memorial uti bancosaken,
hvilket han haft tilfälle genomläsa; om alle betydande
saker nu så skola handteras, att de andre tre stånden
först afgiöra dem, så kråssas ju R. o. A:s röst, som likväl bör
gälla til öfverläggning emellan alla fyra respective stånden,
om så skulle begäras, innan Riksens Ständer stadga sitt beslut.
Hr Lode conformerade sig äfven med Frihrr Scheffer,
Runge och Yxkull; aldrig kan Ständers laglige frihet bestå,
om et stånd ej kan beskydda sin ledamot, som där med
styrcka och skähl sagt sin mening uti den sak, ståndet har til
afgiörande.
Grefve Creutz, L o r. Vilh., instämde med Hr Wa
-
1 Konceptprotokollet.
Fersens memorial om banken.
107
denstierna, Frih. Bunge och de flere. Om sakerne skola här
föredragas af Landtm., och det oförnekeligen är hans rättighet;
så är på andra sidan vår oförnekelige rättighet, at hvar
ock en får säga sin mening öfver hvar sak, annars blifver det
onödigt at saken föredraga. Men huru skall jag äga frihet at
säga min mening öfver Secrete Utskåttets betänckande uti
bancosaken, när Secrete Utskåttet kan obtrudera mig at täncka,
på samma sätt som nu tilbiudes med Hr Generalefn]
Grefve Fersen; derföre bör etdere Secrete Utskåttets extractum
protocolli om bemälte Hr Grefve och Generals memorial
afgiöras eller ock blifva vi utur stånd at med den laglige frihet,
oss såsom riksdagsmän på detta stället tilkommer, säga
våra tanckar öfver hvad Hr Landtm, ifrån Secrete Utskåttet
om bancovärcket behagar oss föredraga.
Hr Sprengtporten förklarade sig och vara satt under
det band, att innan Secrete Utskåttets extractum protocolli
angående Hr Generalen Grefve Fersens memorial blefvo
afgiordt, tiltrodde han sig icke at öfver någon förekommande
sak, och aldra minst öfver Secrete Utskåttets betänckande
om bancovärcket, yttra sine tanckar.
Grefve [von] Rosen: Den första ordning, hvarpå all
annan uti våre deliberationer sig grundar, är väl den, om iag
under våre öfverläggningar får tala, och huru iag skal tala;
sedan kommer, i hvad ordning det bör föredragas, hvaröfver
jag får tala. Den frihet, vi såsom riksdagsmän äga uti våre
grundlagar förvarad, är förnämligast at uti våre stånds plenis
få yttra våre meningar; bestrides oss denne frihet, så är
riksdagsmannarätten borta och en förnämlig del af grundlagen
rubbad. Skulle mitt tal icke vara sådant, som det efter
vår grundlag och Riksdagsordningen bör vara, tilhör det
väl först mitt egit stånd at sådant pröfva. Aldrig har R. o. A.
begärt at få granska, hvad ledamöterne af de andre respective
stånden i sine plenis sagt, hvad rättighet äga då de två
ståndens secrete utskåttsledamöter at begära til at få granska
en ledamots af vårt stånd här ingifne skriftelige mening,
och det förr än vi sielfve hördt och utlåtit oss öfver densamme?
Nog
har R. o. A. år ifrån år fått spörja en märckelig minskning
uti de rättigheter, R. o. A. ifrån början ägt, och sådant
hafva R. o. A:s ädelmod låtit ske till bibehållande af fred,
enighet och lugn inom fäderneslandet; men at ända ifrån att
108 1766, febr. 25. Fersens memorial om banken.
förlora votum decisivum det skall gå så långt och [o: at]1
hvad en riddersman och riksdagsman på detta stället talar
och skrifver uti ärender, som angå rikets väl, skal få tagas
härifrån och underkastas någre ledamöters af de andre respective
stånden pröfning och dom, det lärer hvarcken de
respective stånden vilja påstå eller någon om lag och regeringssättets
bestånd öm medborgare kunna tillåta. Derföre
skall den angelägne frågan om bancovärcket icke blifva af
mig uppehållen, jag är beredd at den med min röst afgiöra
och conformerar mig med Hr Generalen Grefve Fersens votum
och memorial till alla delar; men innan Högh R. o. A.
kunna afgiöra denne sak, så böra en stor del af väre närvarande
värde ledamöter blifva öfvertygade, at de med samma
frihet sorn iag kunna rent ut säga sine tanckar, derföre bör
frågan om Grefve Fersens memorial först afgiöras, ty den
gäller ej allenast detta hans memorial utan ofelbart äfven
hans person och sedan en hvars, som lika ädelmodigt och
oförskräckt sorn han vågar at tala efter sin öfvertygelse.
Frih.(!) Hiertha, Carl: Det är ofelbart hvar riksdagsmans
yppersta rätt, som blifver rörd, då man vil sätta i fråga,
om han fritt skall få skrifteligen eller munteligen yttra
sine tanckar i sitt stånd. Frih. Hierta conformerade sig derföre
med Frih. Horn, Hr Wadenstierna och de flere, som begärte
at få först afgjordt Secrete Utskåttets extractum protocolli
angående Grefve Fersens memorial, och förklarade sig
äfven in antecessum til alla delar instämma med hvad samme
memorial innehöllo.
Hr Wolt ernat, J o h. Al b.: Jag kan aldrig minska
den vördnad, jag bär för Högh Secrete Utskåttet och samtel.
de andre respective stånden. Hr Landtm :s rättighet är mig
ock på det högsta om hiertat at bibehålla, men min riksdagsmannarätt
at på detta ställe få tala är mig ömast.
Jag vågar uti den saken ifrån Secrete Utskåttet angående
bancovärcket icke att yttra mine tankar på detta stället, förrän
jag fädt veta, huru det går med Generalen Grefve Fersen
och huru Högl. R. o. A. yttrar sig öfver Secrete Utskåttets
extractum protocolli om bemälte herres memorial. Innan
dess är värckeligen et band lagt uppå min och fleres tanckar
i alle mål, som här förekomma. Et band så mycket mera stridande
emot siälen och lifvet af vårt sälla regeringssätt och
1 Konceptprotokollet.
Fersens memorial om banken.
109
vår grundlag, som efter dess beskaffenhet väre öfverläggningar
på detta stället äro helgade åt lag och frihet.
Hr Als trommer, Patrik: Då han ägde all up
tänckelig
ömhet om lag och ordning, så vore det honom högst
angelägit at ej bryta deremot, och derföre ville han veta, om
honom voro tillåtit at här tala uti någon sak, efter det begrep
han giordt sig om saken, eller efter den föreskrift, som kunde
lämnas. Om R. o. A. tillåter, at Grefve Fersens memorial
härifrån utlemnas til de andre respective ståndens ledamöter
uti Secrete Utskåttet, så blifver det et farligit praejudicat
för en hvar af oss. Skall vår mening, på detta ställe yttrad,
underkastas de andre ståndens pröfning och dom, så håfve
vi ej mera öfrigit af de rättigheter, hvilke oss hitintils såsom
et riksstånd tilhördt. Detta deciderar sig tydeligen af det steg,
Högh R. o. A. nu behagar taga med Hr Generalen Grefve
Fersens i fråga varande memorial. Välbemälte Grefve har
deruti yttrat sine tanckar om bancovärket, och det så väl och
så grundeligen, at Hr Alströmmer aldrig kunde gå ifrån at
conformera sig dermed i alla delar; men han tordes icke
giöra det, innan han blifver försäkrad, at Grefve Fersen blifver
beskyddad vid den rätt, honom som riksdagsman tilkomrner;
påstod derföre, at frågan om detta memorial först måtte
företagas, och innan den blifver afgiord, kunde han
icke begifva sig at gå in uti öfverläggning om någon annan
sak.
Hr von Hermanson yrkade äfven, at det första, som
bör decideras, innan R. o. A. uti någon deliberation kan ingå,
voro om hvar ledamots riksdagsmannarätt i ståndet. En riddersman
bör veta, om han på detta stället får tala, innan någon
öfverläggning kan företagas; sedan det är deciderat, så
kommer ordföranden att utöfva sin rättighet at föredraga,
hvilken i annat fall är onödig til sin utöfning; ty när ingen
frihet lämnas ståndets ledamöter at rådpläga, så är det fåfängt
at föredraga någon sak til at öfverlägga om. Han ansågo
efter grundlagen hvar ock en ledamots rättighet at i sitt
stånd säga sin mening så oinskränckt, at intet kunde eller
borde hindra densamma. Men deremot voro honom flere händelser
bekante, hvilcke tillräckeligen ådagalagt, huruledes en
ordförandes rättighet at föredraga kunde inskränckas och
ofta fingo låf at rätta sig efter pluralitetens beslut.
Frih. Ridderstolpe, Carl: R. o. A. lärer aldrig vilja
110 1766, febr. 25. Fersens memorial örn banken.
förneka någon af sine ledamöter den rättighet at först tala,
innan någon sak blifver sluteligen här afgiord. Frågan kan
altså aldrig här vara om hvars och ens frihet at på detta
ställe säga sin tancka. Den är ostridig; utan är endast, om
R. o. A. nu genast vill företaga sig en dess ledamots memorial,
som uti bancosaken söker at vederlägga Secrete Utskåttets
upgifne betänckande, innan R. o. A. låter sig föredragas
sielfve betänckandet. I en sådan fråga synes mig den ordenteligaste
vägen, som Hr Landtm, föreslagit, nemligen at först
upläsa Secrete Utskåttets betänckande och sedan det memorial,
Hr Generalen Grefve Fersen ingifvit til R. o. A.; då kommer
saken med full uplysning på alle sidor att läggas för
R. o. A:s ögon. Dessutom när hvar riksdagsman uti sitt stånd
äger den ostridige rättighet at blifva hörd, så följer deraf så
mycket mera, at hvad et Secrete Utskått och hvar deputation
kan finna sig befogad at andraga, bör uti plenis blifva hördt
rätt så väl som den vederläggning, någon ståndsledamot emot
et Secrete Utskått eller deputations betänckande kunnat
ingifva. Med Hr Generalen Grefve Fersens memorial förhåller
det sig sålunda. Hr Generalen förklarade uti Secrete
Utskåttet sig icke instämma med det slut, hvaruti Secrete
Utskåttet stadnadfe]1 angående bancovärcket och sorn uti Secrete
Utskåttets här inkomne extractum protocolli innehålles.
Då det justerades, förnyade Hr Grefven och Generalen detta
sitt yttrande och förbehölt sig att med sin särskilte mening få
gå til plena, ehuru han då ännu ej hunnit at den skrifteliga
författa, hvilket honom blef beviljat. Denne särskilte mening
hade Hr Grefven och Generalen bordt uti Secrete Utskåttet
upläsa, innan den til plena afgeck, men i det ställe finnes et
memorial i allmänhetens händer under Hr Grefven och Generalens
namn, som vederlägger, hvad Secrete Utskåttet angående
bancovärcket sig yttrat. Secrete Utskottet har icke kunnat
lämna utan upmärcksamhet et så beskaffat memorial,
som det är, hvilket i allmänheten kringlöper och hvaruti åtskilligt
finnes, som Secrete Utskottet trodt gå sig för nära;
men innan Secrete Utskåttet deruti velat giöra något steg,
har Secrete Utskåttet förut bordt vara förvissat om innehållet
af det memorial, Hr Generalen til Högl. R. o. A. ingifvit,
efter det väl innehöllo bemälte Hr Generals såsom secrete
utskåttsledamot särskilte mening men aldrig i Secrete Ut
-
1 Konceptprotokollet.
Fersens memorial om banken.
lil
skåttet blifvit upläst. Detta är innehållet af Secrete Utskåttets
senare extractum protocolli. Den farhåga, som hos Högl.
R. o. A. häröfver förmärckes, vet iag ingen ordsak til; här
är ingen actionerad för sin tancka, aldraminst Hr Generalen
Grefve Fersen, hvilken både såsom stånds- och secrete utskåttsledamot
äger en ostridig rättighet at säga den. Secrete
Utskåttet begär allenast i anseende til bemälte Hr General
den rättighet, som thy tilkommer, at få höra samma särskilte
mening, innan den hos R. o. A. föredrages. När Högl. R. o. A.
vill höra Hr Generalen Grefve Fersens skähl, så böra och motskählen
höras. Altså tyckes det vara billigt, at om memorialet
skall läsas, så bör äfven Secrete Utskåttets extractum
protocolli höras. Secrete Utskåttets senare extractum protocolli
är så implicerat med hufvudsaken, at R. o. A. ej lärer
kunna decidera örn Secrete Utskåttets deruti anmälte begäran,
innan R. o. A. låtit sig föredragas Secrete Utskåttets
extractum protocolli om bancovärcket och sedan Hr Generalen
Grefve Fersens memorial deremot.
Frih. Scheffer: Här är icke frågan om Secrete Utskåttets
yttrande angående bancovärcket, eller hvad Hr Generalen
Grefve Fersen dervid i et memorial anmärckt, utan
om en fri svensk riksdagsman uti sitt stånd äger rättighet
at säga sin mening eller om han skall utlefvereras, då han
vågar at vara af annan tancka än Secrete Utskåttet. Det är
altså en ifrån bancosaken aldeles afskild fråga, som rörer
hvarje ledamots rättighet här på Riddarhuset. Mig åligger såsom
fullmägtig at bevaka den famillens evärdeliga rätt, hvars
stämma iag nu innehafver, ty gifves den nu bort, så är den
för altid förlorad; begärar och påstår derföre, at denne fråga
må blifva deciderad, innan jag öfver någon annan sak kan
här yttra mig.
Hr Ehrensverd, Augustin: Frågan är icke mindre
än om jag såsom fri ledamot uti et fritt riksstånd här på
Riddarhuset får tala, eller om mitt tal här skall dömas af de
andre ståndens ledamöter. Jag har altid trodt, at forum för
en svensk ridders- och riksdagsman, då han attaqueras för
hvad han i R. o. A:s plenum sagt, voro vårt egit stånd; det
angår altså ej Grefve Fersens memorial eller person, när
denne frågan ömmar mig, ehuru iag är beredd at fullkommeligen
conformera mig med hvad samma memorial innehåller,
utan det angår hvar svensk riddersmans rätt at i sitt stånd
112 1766, febr. 25. Forsens memorial om banken.
okränckt få säga sin mening och R. o. A:s rätt att få döma
öfver hvad han sagt. Jag lägger detta uppå Hr Landtm:s samvete
at lika som iag och de flere R. o. A:s ledamöter öma
denne vår rätt, och at derföre Secrete Utskåttets extractum
protocolli angående Hr Generalen Grefve Fersens memorial
absolute må blifva den förste sak, som föredrages, ty aldrig
har ifrån detta regeringssättets början någon af mera vigt
och betydeligare påfölgder förekommit.
Hr Landtm.: Om Högh R. o. A. behagade gifva sig tid
at höra, så hade altsammans redan i sin ordning varit upläst,
men om R. o. A. behage längre discourera, så kommer
man ännu icke til slut; 18 hafva redan talat och 20 återstå,
som anmält sig, utan at man vet innehållet af de handlingar,
som talas om. Kanskie R. o. A. behaga tillåta at nu discourserne
få afstadna och läsningen börjas?
Härtil svarades Ja och Neij, hvarunder förmärcktes mycket
oro ibland R. o. A:s ledamöter på bänckarne.
Sedan det något stillat sig och Hr Landtm, erhållit liud,
yttrade sig
Hr Jennings: Nyss upkommen tänckte iag, at Secrete
Utskottets extractum protocolli om bancovärcket skulle vara
före och hade derföre uptagit detta papper, på hvilket iag
upsatt mine tanckar i den saken i mening at få dem upläsa;
men då iag nu hörer ventilationen, får iag låf at stoppa dem
i min ficka igen.
Om sammanhanget af det, som gifvit anledning til denne
ventilation, är iag så mycket mera förvissad och bör tro,
hvad Hr Generalen Grefve Fersen derom anmält, som Frih.
Ridderstolpe och Hr Gyllensvahn deruti instämma; jag behöfver
altså ej vidare uplysning deruti1 för att begripa, huruledes
denne frågan icke endast angår Grefve Fersens memorial
och person utan hvar ledamot af Högl. R. o. A. Den
rörer altså R. o. A:s i lag grundade gemensamme rätt, förvarad
åt en hvar dess ledamot, at på detta ställe fritt och
otvungit redeliga säga sin tancka. At försvara denne rätt tilhör
oss såsom under lagens skydd frie lemmar i en fri rikskropp.
Det säges väl, at Secrete Utskåttet begär del af det i
fråga varande memorial endast för at få det til sine acter,
hvarest det såsom en särskilt mening bör vid protocollet förvaras,
men det säges ock, at det är för at jämnföra det med
1 Detta ord är överstrucket i förlagan men icke i konceptprotokollet.
Fersens memorial om banken.
113
et i allmänheten synligt memorial, som Secrete [Utskottet]1
trodt i någon del gå sig för nära. Denne jämförelse medför
en pröfning, pröfningsrätten tilhör domareembetet; när vi
tillåta jämförelsen, afstå vi då icke domsrätt til ledamöter
af de andre stånden i Secrete Utskottet öfver en vår ledamots
här yttrade tancka, innan vi sielfve gillat eller ogillat den;
det vore at sticka hufvudet i snaran, så at de andre stånden
ej behöfva mer än draga til, när Secrete Utskåttet med sitt
utlåtande öfver detta och flere väre memorialer skulle til dem
inkomma, ty et prsejudicat ledde snart til flere.
Det påstås, at hufvudsaken är betänckandet om bancovärcket,
och denne fråga om memorialet et accessorium, följackteligen
at hufvudsaken först bör kiennas och afgiöras, innan
accessorium kan företagas; men skillnaden emellan frågan
om bancovärcket och frågan örn riksdagsmannarätten är
så påtagelig, at den ej behöfver förklaras. Mine gunstige Herrar,
låtorn oss här vara upmärcksamme at bevara vår frihet,
den kan aldrig bestå och bibehållas hvarcken inför den
lagskipande magten innom Ständer eller för menighet och
emot utrikes våld, om ej en hvar riksdagsman efter grundlagens
föreskrift äger frihet at i sitt stånd med beskedlighet
säga sin tancka til protocollet, och för hans stånd bevaras
rättigheten at först döma öfver hvad han sagt.
Hr Alstr öm mer, Claes: Saken är visserligen af
högsta vigt, men kort at beskrifva; den angår en och hvars
riksdagsmannarätt. Jag vill derföre vara kort i mitt yttrande.
Jag conformerar mig aldeles med hvad Hr Wadenstierna
sagt, där är ingen jämförelse i angelägenheten at afgiöra om
Banquen eller att afgiöra om vår riksdagsmannarätt, och derföre
kan iag icke begifva mig till at någon annan sak må
förekomma, innan vi faststält den rättighet, vi såsom riksdagsmän
äga.
Frih. [von] Essen: Frågan är efter mitt begrepp ganska
simpel, jag kan ej eller vara konstig, fast jag tienar vid
Hofvet. Den angår aldeles icke vår riksdagsmannarätt; vore
det så, iag betygar, iag skulle den till mitt yttersta försvara.
Vi sku ackta oss, at sakerna icke bortblandas. Secrete Utskåttet
frågar, om det kan få del af et memorial, som til
R. o. A. inkommit angående bancovärcket och skall vara
emot hvad Secrete Utskåttet derom upgifvit; derpå bör R. o.
1 Konceptprotokollet.
8—580121
114 1766, febr. 25. Fersens memorial om banken.
A. svara Ja eller Neij, men huru kan det ske, innan R. o. A.
fädt höra saken, hvad Secrete Utskottet sagt om bancovärcket,
hvad memorialet innehåller; lätt derföre läsa detta
i sin ordning, sedan kan R. o. A. med connoissance de cause
företaga och i anledning deraf ventilera öfver hvad fråga
sorn behagas. Ingenting intenderas emot vår lagliga frihet,
den har aldrig varit mindre bunden än nu, i tryk, i tal, i alt;
extenderas hon längre, frucktar iag med skäl hon spricker.
Gunstige Herrar, lätt oss taga saken före i ordning och läsa
upp handlingarne, sedan tala med foglighet och vänlighet,
så komma vi snart til slut dermed. Jag har sökt at i detta
mitt vördsamma yttrande tala varsamt för at ej öka ämne
til den hetta, som redan är nog färdig at vid minsta gnista
hos R. o. A. utbrista.
Grefve [von] Fersen: Det ömar mig, at iag i dag
skall oroa Högl. R. o. A., men detta är för mig på tvenne sätt
af högsta angelägenhet. Saken rörer hvar friboren svensk
riddersmans rättighet at på detta ställe fritt få framlägga sine
tanckar. Den rörer mig och min person enskilt så mycket
mer, som det uti Secrete Utskåttet i går aftons kl. 8 hlef afgiordt
och justerat angående mitt memorial och redan i dag
är til plena upkommit, så at iag deraf kan liusligen döma om
intention emot mig; iag har derföre önskat, at det hos R. o. A.,
hvarest iag bör förvänta mitt förnämsta beskydd, när det så
nära är förbundit med hvarje ledamots, måtte först företagas,
och har vågat mig at begära det. Efter Riksdagsordningen
äger Landtm, rättighet at föredraga sakerne, det är
vist, men denna rättighet har ej altid varit exclusive; Höglofl.
R. o. A. har vid förre riksdagar uti särskilte casus limiterat
deruti och sielfve utöfvat föredragningsrätten; hvarföre
må det ej ske i denne, då det är frågan om at skydda
en sin ledamot ifrån förföljelse, som ledamöterne i Secrete
Utskåttet af de andre stånden vilja emot honom anställa. Här
är frågan, om jag skall til dem utlämnas?
Uti frie regeringar kunna olika begrep om medlen at befrämja
det allmänna bästa, flere menskligheten vidlådande
boij elser, utrikes magters influance föda och underhålla partier,
men de böra aldrig leda til förföljelser. En riksdagsman
bör altid gå säker, då han ej talar, skrifver eller gior något
annat, än grundlagen och Riksdagsordningen tillåter. Jag
har ej haft insigt nog för att kunna instämma med de öfrige
Fersens memorial om banken.
115
Secrete Utskåttets ledamöters mening om bancovärclcet och
derföre med Secrete Utskåttets tilstånd upgifvit mine tanckar
derom til mitt stånd; för desse tanckar skal iag nu dragas
til ansvar. Hvar? Icke hos mitt stånd utan inför Secrete
Utskottet; är det enligit med vår laglige frihet?
Det är mig en heder att vara ledamot uti Högh Secrete Utskåttet,
men det är min härligaste rättighet at i detta rum
få säga mine tankar såsom ledamot, och at iag för dem är
ingen annan än Gud och mitt stånd ansvarig; denne härlighet
tilkommer mig lika med en hvar Högl. R. o. A:s ledamot,
ock det som händer mig deremot, händer en hvar af dem.
De andre ståndens ledamöter i Secrete Utskåttet begiärte at
få mitt memorial ifrån R. o. A:s Cantzlie; jag protesterade
deremot med påstående, at detta document tilhörde numera
R. o. A. och att ingen dödlig magt emot R. o. A:s vilja hade
rättighet at taga det. Med erkientsla bör iag anmäla, at Hr
Landtm, skyddade mig deruti; där framtogs en afskrift, den
de ville förmå mig at erkienne, men iag ansåg mig ej skyldig
at vidkiennas något annat än det, som hos R. o. A. finnes
och iag egenhändigt underskrifva; således vidtogs den utvägen
at genom et extractum protocolli begära det härifrån.
Det finnes på intet annat ställe, ty iag har dermed ej gådt till
de andre stånden, det tilhör R. o. A. och står uti Högl. R. o.
A:s magt at sielfve döma deröfver eller ock lefverera mig uti
de andre ståndens händer utan at sielfve vilja höra och cognoscera
det. I sådan händelse kanske iag talar för sidsta
gången på detta ställe. Derföre, innan iag slutar, vågar iag
ännu en gång at reclamera R. o. A:s protection och det med
så mycket mera öfvertygelse, som uti min rättighet at niuta
beskydd i denne casu äfven ligger förvarad Högl. R. o. A:s
såsom et fritt riksstånd och en hvar dess ledamots rättighet.
Jag gior mig hopp at häruti vinna min önskan så mycket
mer, sorn, då iag haft den äran at genom Högl. R. o. A:s
oskattbara förtroende tvenne gånger bekläda landtmarskalksembetet,
iag i mitt samvete ingenting har at förevita mig, som
skulle giöra mig ovärdig det beskydd, hvar ledamot ibland
Högl. R. o. A. uti en sådan händelse som denne med alt skähl
kan och bör sig förvänta.
Hr Lan dtm.: Icke skal å min sida något hinder läggas
i vägen, at ju saken må genast komma före, allenast R. o. A.
behagar gifva sig tålamod at låta den blifva upläst. Jag har
116 1766, febr. 25. Fersens memorial om banken.
sökt och iag skall söka at skydda Hr Generalen Grefve Fersens
och en hvar riddersmans i’iksdagsmannarätt efter min
yttersta förmåga, och iag har derföre begärt, at saken i de
andre stånden måtte hvila, til dess densamme här blifver
afgiord. Jag har ock lagt den främst i tancka at den först
företaga. Den prsecaution at hindra dess afgiörande i de
andre stånden har iag ansedt så mycket nödigare, som Hr
Generalen begärt och fådt tilstånd at med sitt memorial gå
til de andre stånden.
Grefve [von] Fersen: Det är väl sant, at iag begärt at
med min i Secrete Utskåttet yttrade mening få gå til de andre
respective stånden, men iag har ej giordt det. Min vördnad
för Högl. R. o. A. har pålagt mig at först afbida R. o. A:s
beslut, innan iag vändt mig til dem. Det tilstånd, iag erhållit,
kan ej eller förbinda mig at aflämna til dem detta mitt
memorial, om iag ej sielf finner det a propos.
Förmärcktes nu åter emellan herrarne mycken skilj acktighet
på bänckarne, med nog sorlande, som varade en lång
stund.
Sedan det sagtat sig, fulfölgdes ventilation, och yttrade
sig
Hr Ehren malm: Högh R. o. A. behagade unna mig
den förmån at blifva hörd. Jag vill icke vara vidlyftig, men
iag måste giöra några anmärckningar vid det, som blifvit
sagt.
Här är icke frågan om någon riksdagsmannarätt, iag skulle
vara så örn om den som någon annan; iag har det ock varit,
ehuru det ej altid värckat. Jag mins den tid, då yxan och
Rosenkammaren nyttiades och blefvo tålte, utan at något befarades
för riksdagsmannarätten; nu är det visserligen icke
sådane aspecter, men skulle och frågan vara om skydd hos
Högl. R. o. A., så kunna femtio riksdagsmän och secrete utskåttsledamöter
vara lika så nära at få njuta det som en.
Secrete Utskottet har ej begärt annat, än at 18 § uti Riksdagsordningen
måtte efterlefvas, det är at Hr Generalen
Grefve Fersens särskilte mening om bancovärcket måtte i
Secrete Utskåttets protocoll vara införd, innan han går dermed
til sitt stånd; har Secrete Utskåttet kunnat begära annat,
så har det giordt emot lag.
Skulle åter Secrete Utskåttet beskyllas at hafva gådt ifrån
lag, vare sig uti dess betänkande om bancovärcket eller uti
Fersens memorial om banken.
117
sitt extractum protocolli om Hr Generalen Grefve Fersens
memorial, så begär Secrete Utskåttet at få urskulda sig, och
det böra vi ej neka någon.
Ehuru nu saken vändes, ankommer saken uppå R. o. A:s
utlåtande; men innan det kan följa, måste nödvändigt sakens
sammanhang til hela sin vidd cognosceras och derföre
alle dertil hörande handlingar i sin ordning upläsas, på sätt
som Hr Landtm, proponerat.
Hr Hasenkampff: Som iag kunnat fatta discourserne,
hafva vi ännu icke kommit til at ventilera om bancosaken
eller om Grefve Fersens memorial, utan skall först afgiöras,
om Secrete Utskåtte[t]s betänckande angående bancovärcket,
Grefve Fersens memorial och Secrete Utskåttets
extractum protocolli om samma memorial med det mera,
som kan vara inkommit, skall först få upläsas; eller och om
R. o. A. skall först utlåta sig såsom öfver en särskildt sak,
om Generalen Grefve Fersens memorial må til Secrete Utskåttet
härifrån utlefvereras. Hvarunder qusestion inlupit
om Hr Landtm :s rättighet at föredraga. Denna qusestion är
icke ny, jag har tilförene i densamma vid riksdagarne giordt
et med Landtm, men altid tappat och deraf lärdt, att han ej
är öfver pluraliteten.
Den frågan, sorn Hr Generalen Grefve Fersen väckt, är af
största betydlighet för R. o. A. Det finnes at de andre ståndens
ledamöter i Secrete Utskåttet emot honom giöra et, de
begära ut hans memorial; få de det, torde de agera mera
parter än domare; han har intet annat beskydd än hos sitt
egit stånd at söka; det kommer derpå an, om Högl. R. o. A.
vill lämna honom det; pluraliteten skall sådant decidera,
när meningarne falla skilj acktige; det går altså til votering.
Mine gunstige Herrar, det står i Eder magt at giöra, huru I
för godt finnen. Men kom ihåg, at då I gifven Edre röster,
så voteras om Edre egne rättigheter; ty kan Hr Grefve Fersens
här ingifne skriftelige tanckar i dag lefvereras til Secrete
Utskåttet, så kunna på samma grund i morgon två
stånds ledamöter där begära en annans yttrande til protocollet
härifrån och således den ene efter den andre af oss
blifva inför dem stälte til ansvar, om vi på detta ställe råka
at säga något, som misshagar dem.
Hr Landtm.: Jag har aldrig ämnat att missbruka den
föredragningsrättighet, sorn landtmarskalksembetet är tillagd,
118 1766, febr. 25. Fersens memorial om banken.
utan vill altid rätta mig deruti efter Högl. R. o. A:s vilja.
Men när Hr Hasenkampff säger, at han vill hafva saken fram
och Hr Gyllensvan säger neij, synes det, som efter grundlagen
det tilhörde mitt embete att decidera. Likväl och på det
iag ej må synas taga något ifrån den ena och gifva den andra,
vill iag icke denna gången gifva något utslag i denne
fråga, utan herrarne skole sielfve få decidera, hvad som skall
föredragas i saken.
Hr de Carnal: Om Secrete Utskåttets sidsta extracturn
protocolli om Hr Generalen Grefve Fersens memorial
blifver upläst, så begifver iag mig ifrån at tala.
Hr Landtm, frågade, om det då fingo upläsas?
Men bärtil ropades Ja och Neij med nog hetta.
Hr de Carnal: Så vill iag då säga min mening, ehuru
helt kort, att den för min räkning må i protocollet införas.
Jag antager til alla delar såsom mitt egit, hvad Frih. Bunge
och Hr Wadenstierna sagt. Jag finner hvad Secrete Utskåttet
begärt angående Generalen Grefve Fersens memorial vara
af högsta betydlighet för vårt stånd, dess sielfständighet
och hvar ledamots deruti förvarade rätt. At derföre ingen
fråga förr än den må uptagas och afgiöras, efter R. o. A. dessförinnan
kan och bör anse sig som inactivt; att ingenting
måtte förhindra oss uti at afgiöra denne fråga och derföre
ingen deputation från de andre stånden anmälas, mindre
emottagas, innan vi kommit ifrån detta ämne.
Hr Hierta, Carl, begärte proposition, så at handlingarne
angående Grefve Fersens memorial nu måtte få läsas.
Hr Landtm.: Så länge här äro flere herrar, som anmält
sig at tala, kan iag väl icke giöra någon proposition.
Frih. Grönhagen: Mine gunstige Herrar, Hr Landtm,
har ju låfvat föredraga saken, och det genast; han vill föredraga
den i ordning, och deruti hindras han; sku vi nu votera
om föredragningssättet och i hvad ordning det skall upläsas,
så nödgas iag votera emot Generalen Grefve Fersen,
ehuru iag upriktigt förklarar, at om frågan voro angående
Hr Generalen Grefve Fersens person, iag ej kunde annat än
med min röst försvara honom.
Uti sielfve saken, som nu målas så betydelig, finner iag
ingen fara hvarcken för bemälte Hr Grefve och General eller
någon annan riksdagsman. Den förhåller sig helt simpel:
Hr Grefven och Generalen har varit af olika tanckar med
Fersens memorial om banken.
119
Secrete Utskåttet uti saken angående Banquen; han har begärt
at med desse sine tanckar få gå til plena, det har ej blifvit
vägrat; han har ock gifvit deni in til sitt stånd, de måge
nu af honom kallas votum eller memorial, så hade han bordt
hafva gifvit dem i Secrete Utskåttet först in, så mycket mer
som han anmält sig vilja gå til stånden och ej til sitt stånd
allena. Uti det memorial, han således til R. o. A. ingifvit,
skall han hafva anklagat Secrete Utskåttet. Secrete Utskåttet,
som vill försvara sig, har begärt del deraf; sku vi bevilja
det eller ej? Det är frågan; men huru kunna vi svara, innan
vi fädt höra, hvad Secrete Utskottet sagt örn bancovärcket,
och om Hr Generalen Grefve Fersen i sitt memorial på något
för Secrete Utskåttet ömande sätt releverat, hvad Secrete Utskåttet
sagt.
Jag för min del vill höra sanningen häruti utur sielfva documenterne,
innan iag yttrar mig, men skall sorn ärlig man
försvara Hr Generalen Grefve Fersens person efter yttersta
förmåga och begär derföre, at alle handlingar måtte i ordning
och efter seriem temporis blifva upläste, annars begär
iag votering.
Hr Boje, Hans H i n r.: I siu riksdagar, dem iag haft
den äran at bevista, har iag funnit Högl. R. o. A. upmärcksamme
att bibehålla sin rättighet at fritt i ståndet få säga
sin mening; det är ändå nog, hvad R. o. A. förlorat efter hand
af sine förre förmåner. Rättigheten att besitta säterier och
frälsejord är delad; votum decisivum är förlorat, skall nu
och hvad vi innom vårt plenum skrifva eller tala underställas
de andre ståndens dom. Jag vill för min del icke nu aldeles
komma uti fiättrar. Hvem vet, med hvad ögon flere uti
de andre stånden torde anse, hvad vi ännu hafva i behåll af
fordne rättigheter.
Innan R. o. A. yttrat sig öfver frågan om Grefve Fersens
memorial, är det för bittida för mig at säga min tancka om
bancovärcket, ty hvad iag skulle anföra, kunde snart blifva
lika ansedt; dröijer iag, til dess begge sakerne hopblan[da]-  de kommit under öfverläggning och afgiörande, kan hända
det blifver för sent och at iag ej törs säga min tancka. Mitt
dictamen är färdigt angående bancovärcket, men iag vågar
ej at gifva det fram, förr än frågan om Grefve Fersens memorial
blifver afgiord. Är icke härigenom et band lagt på
min förnämsta riksdagsmannafrihet, hvad rättighet har Se
-
120 1766, febr. 25. Fersens memorial om banken.
crete Utskottet at ifrån R. o. A. begära et memorial, som en
R. o. A: s ledamot uti sitt stånd men på intet annat ställe inlämnat?
Det är rätta frågan, aldeles skild ifrån bancovärcket
och alt annat.
Hr Landtm., uti hvars vård R. o. A. lämnat at bevara ståndets
rättigheter och som härtils i den delen upfylt R. o. A:s
önskan, behagade och nu skydda R. o. A:s rättighet uti en
dess ledamot och tillåta, at vi få denne saken föredragen,
afskild ifrån alle andre, eller ock nödgas iag begära deröfver
votering.
Hr Langman påstod ock, at frågan om Hr Generalen
Grefve Fersens memorial måtte blifva särskilt föredragen
eller ock votering; conformerandes sig i öfrigit med Hr
Claes Alströmmer.
Frih. Sparre, Carl, hade ej at tillägga hvad Frih.
Bunge, Hr Wadenstierna och flere redan sagt, med hvilke
han instämde. Den skillnad behöfves ej vid detta tilfälle,
som annars kunde giöras emellan en riksdagsmans rätt och
ståndets, R. o. A:s rätt, ty här concentrera begge uti et, när
ingen ledamot af R. o. A. vågar yttra sin uppricktige mening
uti en sak utan nödgas tiga; om hans öfvertygelse ej tillåter
honom at tala uti en af Secrete Utskåttet eller någon deputation
gillad ton, då är ståndets förnämsta frihet och rättighet
borta, som visserligen består deruti at innom sig
otvungit öfverlägga, antaga, förändra och förbättra eller förkasta,
hvad som behörigen utarbetat uti ståndet blifver föreslagit.
Om ordningen nu voro at föredraga bancosaken, så
hade han et memorial, men torde och kunde ej taga det
fram, förr än han voro säker, om det voro honom tillåtit at
skrifva eller ej. Derföre påstod han, at den frågan måtte
först afgiöras, efter det af Secrete Utskåttet blifvit satt i
qusestion, eller ock votering om det, sorn skall föredragas.
Frih. Ribbing, Fredr.: Frågan kan aldrig vara, om
saken skall komma före eller ej, det har aldrig blifvit nekat,
at den ju skall föredragas. Här yrckas så mycket, at man
bör försvara riksdagsmannarätten; ingen har begärt att
kränka den.
Om den ena saken, som aldeles är i sammanhang med den
andra, utan at begge upläsas rätteligen kan afgiöras, eller
om man skall begynna vid slutet, det är frågan, ty det, som
angår Grefve Fersens memorial, är vid slutet och upkommit
Fersens memorial om banken.
121
i anledning af Secrete Utskåttets betänckande om bancovärcket.
Hr Landtm, vill föredraga alt i sin rätta ordning och begynna,
der sig bör; det är hans rättighet at reglera, och när
han aldrig har nekat oss at få saken före, vet iag ej, hvad vi
kunnat votera om?
Hr Ståhlhammar, Fredr., såsom örn om R. o. A:s
värdighet, sin egen och hvar mans riksdagsmannarätt och
säkerhet conformerade sig med hvad Grefve Rosen, Frihrr
Bunge och Sparre samt Hr Wadenstierna med flere påstådt.
Han kunde ej tillåta någon annan qusestion utan begärte
med dem votering, om ej frågan angående Grefve Fersens
memorial blefvo särskilt och nu först föredragen.
Hr Tersmeden, Carl: Det är sant, lagen constituerar
ordning, at hufvudsaken först må företagas och sedan
accessorium; men lagen stadgar ock, att prseliminaire
quaest[ijoner böra först afgiöras, när de äro så beskaffade i
synnerhet, at hufvudsaken dessförinnan icke kan vidröras.
Lätt vara at frågan om Grefve Fersens memorial härrörer af
bancosaken, så är den dock af sådan natur, at aldrig bancosaken
kan vidröras, innan denne förut blifvit afgiord.
Icke stadgar lagen, at hvar gång en prseliminaire skall afgiöras,
hufvudsaken förut skall upläsas. Jag begär derföre,
at denne för oss så betydande prseliminaire först må företagas
och afgiöras, innan något af bancosaken upläses, eller
sku vi derom votera.
Hr von Post, Fredr.: Jag har med oro hördt denne
öfverläggning räcka mer än i tre timar, som borde hafva varit
slutad på tre minuter. Ordsaken torde hafva varit, at vi
ej hållit oss vid hufvudfrågan, sådan som den af Hr Generalen
Grefve Fersen blifvit väckt. Han har begärt, at et af Secrete
Utskottet i går aftons giordt extractum protocolli angående
något hans til R. o. A. ingifne memorial måtte blifva
föredragit, och deraf har blifvit för andre anledning att begära
Secrete Utskåttets extractum protocolli om bancovärcket.
Hade Hr Landtm, genast låtit upläsa det af Hr Generalen
Grefve Fersen begärte extractum protocolli, så hade ofelbart
den saken redan varit afgiord, och hade ej mera denne gången
skedt, än hvad ofta förr händt, då saker på någon ledamots
begäran blifvit föredragne.
122 1766, febr. 25. Fersens memorial om banken.
Jag vördar Högl. Secrete Utskåttet men bekienner upriktigt,
at iag innom desse murar vill hafva mine tanckar frie.
Saken är nu så tilstäld, at vi icke lära kunna komma ifrån
hvarandra utan votering; och derföre nödgas iag begära, at
vi ju förr dess häldre måtte få dertil voteringsproposition.
Hr von Nackreij: Ännu kan iag icke se, hvarthän
denne deliberation hvälfver. Icke otydeligt är sagt, at det synes,
som skulle Secrete Utskåttet genom sitt tagne steg at
begära del af Hr Generalen Grefve Fersens til R. o. A. ingifne
memorial vilja lägga band uppå riksdagsmannafriheten.
Men mine gunstige Herrar, tillåten mig få förklara, at Secrete
Utskåttets demarche är så oskyldig häruti, at deraf icke
den ringaste sådan misstancka bör dragas. Tvenne stånd uti
Secrete Utskåttet anmälte, at et papper lästes på kiellare och
caffehus, som man utgaf för Hr Generalen Grefve Fersens
memorial, stäldt emot Secrete Utskåttets extractum protocolli
om bancovärcket.
De begärte af Hr Landtm, och R. o. A:s ledamöter i Secrete
Utskåttet att få veta, om något memorial af Hr Grefven
och Generalen Fersen rörande detta ämne voro inkommit til
R. o. A. Hr Grefven och Generalen förklarade, at han uti et
memorial författat sin här i Secrete Utskottet om bancovärcket
yttrade mening, sedan Secrete Utskåttet samtyckt, at den
skulle få åtfölja Secrete Utskåttets extractum protocolli til
plena; at han väl icke fädt tilfälle upläsa denne sin mening
förut i Secrete Utskåttet, efter saken sent om aftonen blef
där afgiord och om morgonen derpå skulle til plena upgifvas,
men i stöd af Secrete Utskåttets gifne bifall hade han
lämnat detta sitt memorial till sitt stånd. Han påstod, at det
numera utan detta ståndets samtycke icke kunde komma til
Secrete Utskåttet, efter hvarcken han eller någon annan än
R. o. A. numera ägde rätt at utlämna det. I anledning af denne
protest beslöto de tvenne stånden i Secrete Utskåttet at
hos Högl. R. o. A. begära del af detta memorial och R. o. A:s
ledamöter sågo sig icke berättigade att hindra dem i en sådan
begäran. För öfrigt förhöllo sig R. o. A:s ledamöter helt
passive i denne sak.
Sådant är nu sammanhanget; kan man deraf draga den
fölgden, at Secrete Utskåttet, som endast begärar at få ,se et
här ingifvit memorial för at jämföra det med et i allmänheten
redan kunnigt document, derföre vill tillvälla sig doms
-
Fersens memorial om banken.
123
rättighet öfver en fri riksdagsmans här yttrade tanckar. Om
vid dem något skulle finnas at påminna, borde icke påminnelserne
hit ingifvas och R. o. A. först döma öfver memorialet?
Äger Secrete Utskåttet någon domsrättighet, eller har
det begärt någon? Jag älskar så litet persecutioner, at iag voro
den förste, som skulle sätta mig emot et sådant tilbud.
Om de andre stånden skulle vilja draga til sig och döma öfver
hvad en riksdagsman i sitt stånd talat, så sättes riksdagsmannafriheten
i våda, då är det tid at vara på sin vagt.
Mine Herrar, hur skall iag förena, at I viljen döma emellan
Secrete Utskåttet och Generalen Grefve Fersen, men I
viljen icke höra handlingarne i sin ordning och inhämta sakens
sammanhang? I viljen höra, hvad en ledamot kan munteligen
anföra, men I viljen icke höra, hvad 50 ledamöter af
de tvenne stånden kunde hafva at säga. Jag kan för den värdighet,
sorn bör åtfölja alle R. o. A:s steg, icke begifva mig
härtill utan nödgas, ifall denne min vördsamme föreställning
icke skulle vinna bifall, så at Hr Landtm, får föredraga
hela saken i ordning, taga min tilflyckt til Riksdagsordningen
och begära votering.
Frih. Cederström, Claes: Såsom iag fattat de frågor,
hvaröfver nu ventileras, kan det giöra lika mycket, hvilketdera
document sorn läses först eller sidst; man kan sedan
lika väl dela frågorne och företaga, hvilkendera man behagar;
men om alt blifver i sin ordning upläst, är det ofelbart,
att R. o. A. taga sitt beslut uti hvilckendera qusestion, som
först kunde komma at afgiöras, med fullkomligare connoissance
de cause.
Så länge 22 § uti Riksdagsordningen äger sin kraft, kan
iag icke se, at Hr Generalen Grefve Fersen löper någon fara
genom det at Secrete Utskåttet får del af hans här ingifne
memorial; altså kan iag med trygghet försäkra, at den protection,
bemälte Hr Grefve och Generalen här reclamerat,
aldrig skall meo voto honom förnekas, enär den kan behöfvas.
Af samma mening tror iag, at en hvar riksdagsman i
detta ämne är. För att vinna tiden, som annars genom en
vidlyftig öfverläggning går bort, lätt oss derföre enhälligt försäkra
Hr Grefven och Generalen om R. o. A:s protection i
detta mål och sedan afgiöra saken i hela sitt sammanhang.
Lätt oss gifva honom vår enhällige försäkran, at han icke
skall utlefvereras, sorn han befarar.
124 1766, febr. 25. Fersens memorial om banken.
Hr Möllerstierna: Jag vet ännu ej, hvad som är i
fråga; jag vet ej, om Generalen Grefve Fersen fädt i Secrete
Utskåttet någon förebråelse eller om han velat tilvita Secrete
Utskåttet något; och huru skall iag få veta det, om iag ej
af handlingarne får höra sakens sammanhang. Kan det röra
riksdagsmannarätten at begära underrättelse härom, inan
iag utlåter mig? Uplysning vill iag hafva och sedan skall iag
nog försvara riksdagsmannarätten, ty den niute han och iag
okränckt. De considerationer, at tre stånd skulle kunna döma
en ledamots i det fierde ståndet yttrade tancka, bör försvinna,
ty den låter icke exsequera sig. Aldrig vet iag, at det varit
eller är en riksdagsman förment at tala eller skrifva i
sitt stånd sin mening i hvar sak, där kan förekomma; men
det vet jag, at ingen bör säga sin mening i någon sak, förr
än han kienner den. Vi sku votera, men vi måste först veta
hvaröfver och hvad det är, som så nära rörer Generalen
Grefve Fersen. Det få vi veta, hoppas iag, om Hr Landtm,
tillätes at föredraga de til saken hörande handlingar i sin
ordning, annars händer oss som den, hvilken spände hästarne
bak för vagnen.
Hr von Böhnen, Carl Ludvig: Ett sådant ämne
som detta om en landtmarskalks rättighet at föredraga är
icke för mig ovanligt; iag har förr stakat mig, då R. o. A. uti
en lika ventilation måste votera, och äfven så en annan gång,
lil dess omsider R. o. A. tröttnade dervid och de store stridande
magter måste förena sig at öfverlämna till Hr Generalen
Grefve Fersen föredragningsrätten; dervid har iag hållit
mig och blifver dervid såsom vid en genom votering ytterligare
confirmerad § i Riksdagsordningen.
Uti det, som skall blifva huvudfrågan, kan iag ej yttra
mig, förr än iag hördt handlingarne; hur skall iag dessförinnan
veta, om Grefve Fersen talat eller skrifvit emot lag,
kränckt sin skyldighet som secrete utskåttsledamot eller ej.
Hr Generalen Grefve Fersen tyckes mig hafva ledt sitt yttrande
i dag derhän, som frucktade han för persecution.
Jag försäkrar för min del, at iag aldrig är för persecutioner,
och att utom den personlige vördnad och vänskap, iag bär
för Hr Grefven och Generalen, skulle iag aldrig kunna tillåta,
at honom såsom min medborgare något förtryck öfvergingo.
Så ädelt har iag af Högh R. o. A. lärdt at täncka, här är
Fersens memorial om banken.
125
altså ingen fara, derföre anholler iag, at vi med stillhet och
lugne sinnen måtte få höra saken oss föreläsas och derpå afgiöra
densamma i ordning.
Hr von Vicken: Vår långe ventilation torde hos de
andre respective stånden upväcka en obehagelig misstancka,
at derunder ligger något förborgat. Den farhåga, som innom
oss blifvit väckt för persecution, kan dertil gifva anledning.
Men här kan aldrig blifva fråga om något sådant. At Secrete
Utskåttet vill se och läsa et memorial, som bestrider dess
yttrade tanckar om bancovärcket, kan ej kallas persecution,
det kan hvar fri svensk begära, än mer et Secrete Utskott.
Jag har varit utsatt för förföljelser; är derföre glad, att vi
fädt den methoden ändrad och at nu, Gudi låf, en hvar niuter
sin frihet efter lag. Derföre rädes iag icke at nu begära
få höra hela saken upläsas i sitt sammanhang för at deröfver
utlåta mig. Jag har dessutom varit borta, så at iag ej haft
tilfälle att få läsa det i fråga satte memorial. Men kunde nu
få höra altsammans, om Hr Landtm, fingo tid at i ordning
föredraga altsammans, hvarförutan iag stadnar i mörcker
om hela saken, men får iag först veta saken, så Grefve Fersens
memorial, som [o: så]1 Secrete Utskåttets ytterligare
extractum protocolli, så blir iag i stånd at, som en vän och
dän der högt skattar Hr Generalen Grefve Fersens stora
egenskaper, försvara honom och hans rätt til sidsta blodsdroppan.
Härunder anmältes, emottogs och infördes en deputation Deputation
ifrån Presteståndet, 4 personer, anfördt af Hr Probsten Ma-’1^^6'
gister Vikman, som berättade, at Presteståndet bifallit,
at 1 :mo Bevillningsdeputationen måtte blifva vald och genast
få börja sitt arbete, om så skulle behöfvas.
2 :o. Att det Högvördige Presteståndet bifallit Secrete Utskåttets
extractum protocolli om allmänne säkerheten och
patroullering af manskap om nätterne.
Sedan deputationen afträdt, ledsagad efter vanligheten,
fullfölgdes med föregående öfverläggning.
Hr Linderstedt, Eric, såg ej, hvarifrån den frucktan
kommer, at en ledamot ej skulle få tala och skrifva i sitt
stånd, om Secrete Utskåttet fingo del af Hr Generalen Grefve
Fersens memorial. Den friheten ville han försvara, så
länge han lefde, derföre innan han kunde yttra sig, ville han
1 Konceptprotokollet.
126 1766, febr. 25. Fersens memorial om banken.
höra handlingarne, och började äfven at läsa, men då ifrån
flere ropades Neij, måste han dermed afstadna. Och continuerade
sig hafva sedt et memorial, sorn började med de orden:
I följe af mitt giorde förbehåll etc. etc., hvaraf han slöt,
at det voro sorn en särskilt mening vid Secrete Utskåttets extractum
protocolli om bancovärket; derföre trodde han, at
detta extractum protocolli äfven borde läsas. Han voro mån
om att R. o. A:s ledamöter ej måtte tryckas af de andre stånden,
derföre önskade han, at Secrete Utskottet måtte få del
af memorialet, på det at, sedan Secrete Utskottet fädt tilfälle
at med sine påminnelser inkomma, R. o. A. med mera styrcka
måtte kunna försvara sin ledamot. Han tilläde, at om R.
o. A. genast vidtagit Hr Landtm :s förslag, så hade alle redan
kiendt saken, och decision torde och redan hafva varit giord,
önskade derföre, at R. o. A. med svalnade sinnen ville förena
sig, ej vägra hvarannan nödig uplysning utan afhöra handlingarne.
De voro ej vidlyftige, så kommo man snart derifrån,
i annat fall nödgades han nu begära proposition til votering,
efter föga mera kunde läggas til hvad som redan voro
sagt.
Hr von Stockenström, Eric, förenade sig med
Hr Hasenkampff och Hr von Post. Den förevarande fråga
är väckt af Hr Generalen Grefve Fersen, som reclamerat R.
o. A:s protection, så at et af honom til R. o. A. ingifvit memorial,
hvilket Secrete Utskåttet genom extractum protocolli
begärt att få del af, ej måtte utlefvereras. Annat är saken,
som memorialet angår, nemligen bancovärcket, annat är
den frågan, om en ledamots här yttrade tanclcar bör underkastas
de andre ståndens pröfning uti Secrete Utskottet, likväl
blandas bancovärcket och denne fråga tilsammans; men
kunna de på en gång afgiöras? Det blifver omöijeligt, hvarföre
skola de då på en gång upläsas? Innan man kan säga
sin tanka om det, som angår Ranquen, måste man förut veta,
huru man kan få säga den. Det interesserar hvar ledamot
af Högh R. o. A.; vid den frågan synes man altså först böra
stadna. Hr Generalen Grefve Fersen har derföre begärt, at
Secrete Uttskottets extractum protocolli om hans memorial
först måtte få läsas upp; och som proposition i anledning
deraf voro helt ren och enfaldig, så yrckade Hr von Stockenström,
att den måtte giöras.
Hr Manner hierta conformerade sig härmed samt
Fersens memorial om banken.
127
åberopade sig, hvad Hr Wadenstierna och Frih. Bunge
sagt.
Frih. Leijonhufvud, Knut: Ämnets vigt föranlät
honom at för första gången tala, på det en efterverld i protocollet
måtte se hans oskuld uti de fölgder, som ofelbart blifva,
om det i fråga varande memorial til Secrete Utskåttet utlefvereras.
Men han ville vara kort för att kunna bibehålla
den anständige kallsinnighet, man uti sitt tal inför en så illustre
corps bör iackttaga.
Han ansåg frågan icke angå Grefve Fersens memorial och
hans person allena utan hvar och ens riksdagsmannarätt,
önskade derföre att få komma til saken ju förr ju häldre
och til den ändan Secrete Utskåttets extractum protocolli om
Grefve Fersens memorial blifva upläst, på det han sedermera
måtte få yttra sig deröfver och för sig och efterkommande
vindicera riksdagsmannarätten.
Hr Ekenberg: Frågan är besynnerlig, nemligen om
en sak, som Hr Landtm, vill föredraga, som alle begära at få
fram, skall upläsas i hela sitt sammanhang eller styckevis.
Deruti är nu så mycket sagt, så mycket discourerat; så
månge lius hafva redan brunnit, at iag ej vill komma fram
med min danck, ehuru iag förbehållit mig min tour at få tala,
utan slutar genast med den begäran at ju förr ju häldre
få proposition.
Hr Gyllen hahl frågade, om det ifrågavarande Hr Generalen
Grefve Fersens memorial voro et svar eller vederläggning
emot Secrete Utskåttets betänckande om bancovärcket;
han hade aldrig haft tilfälle at få se det eller hvad som
gifvit anledning til denne ventilation, hvarföre han begärte
at få höra saken upläsas i hela sitt sammanhang.
Hr Landtm.: Jag får berätta Högl. R. o. A., at nu den
förste omgången af dem, som anmält sig at tala, är slutad;
flere återstå ännu, som anmält sig för andre gången. Men
kanske det nu voro bäst at giöra proposition, efter här tyckes
vara nog talat. Innan den giöres, beder iag förut, det ingen
af Högl. R. o. A. må tro, at iag velat hindra sakens föredragning,
ty den ligger här öfverst ibland acterne färdig at
först upläsas, om R. o. A. velat sig derom förena.
Af den skiljacktighet, som förmärkts under discourserne,
slutar iag, at vi icke lära komma ifrån detta utan votering,
lag har derföre upsatt proposition skrifteligen, som följer.
128
1766, febr. 25. Fersens memorial om banken.
Bifaller R. o. A., att målet rörande bancovärcket i den
ordning företages, som acterne inkommit, och at då äfven
Secrete Utskåttets extractum protocolli af d. 24 sidstvekne
upläses och derefter hela saken til sluteligit afgiörande företages.
Sedan denne proposition var upläst, besvarades den med
Ja och Neij.
Och discourerades under nog sorl om åtskillige jämkningar
deruti. Men omsider efter erhållit liud förklarade sig de
herrar, som varit för Ja, nögde med proposition.
Hr Landt m. upläste då contraproposition, den han äfven
skrifteligen författat:
Den, det ej vill, skrifver Neij. Vinner Neij, så kommer Secrete
Utskåttets extractum protocolli af den 24 sidstledne
först under ventilation.
Men härmed voro de herrar, som yttradt sig för Neij, icke
nögde, hvaröfver åter en stund nog rörelse upkom ibland R.
o. A.
Omsider erhölts liud, och yttrade sig
Grefve [von] Fersen: Om ordet ventilation tages ut
och i stället sättes afgiöras, förmodar iag, at contraproposition
blifver gillad.
Jag har haft den olyckan blifva nödsakad väcka denne
frågan hos Högl. R. o. A. Min önskan är ingen annan än at
uti mine giöromål som riksdagsman få niuta den mig tilständiga
rätt at först blifva dömd af min corps. Öfverläggning
härom har väl hos Högl. R. o. A. ej kunnat aflöpa utan votering;
ehuru den ock må slutas, skall iag vid det beslut,
Högl. R. o. A. behagar stadna uti, vara nögd. Ett får iag likväl
låf at utbedia mig, nemligen at, intill dess Högl. R. o. A.
afgiordt saken, iag må blifva oqvald uti Secrete Utskåttet.
Hr Linderstedt, Eric, påminte vid contraproposition,
at ej allenast det ordet afgiöras måtte sättas i contraproposition
utan ock ordet företagas, ty saken kunde annars
läggas på bordet och derigenom dess afgiörande hindras.
Hr von Hermanson begärte, at uti contraproposition
måtte tilläggas de orden såsom et särskilt mål föredragas
och afgiöras.
Frih. Ridderstolpe, Carl, deremot förmente, at
sådant icke under discourserne blifvit begärt. Han önskade,
at detta ej längre måtte uppehålla R. o. A., ville derföre gier
-
Fersens memorial om banken.
129
na foga sig till all möijelig jämkning uti contrapropositonen.
Hvad den af Hr Generalen Grefve Fersen åtstundade säkerhet
angingo, kunde Frih. Ridderstolpe med all trygghet försäkra,
at Hr Generalens värdighet skulle uti Secrete Utskåttet
blifva bevarad.
Frih. von Essen ville väl icke befatta sig med justeringen
af contrapropositionen men hade et tvifvelsmål vid
sielfve propositionen. Där stodo väl, at Secrete Utskåttets
extractum protocolli af den 24 Februari skulle upläsas, men
bör stå uti suite upläsas, nemligen sedan betänkandet
om bancovärcket och Grefve Fersens memorial blifvit upläst,
på det alt på en gång i ordning derefter må kunna afgiöras.
Hr Hasenkamff: Utan at af orden i proposition draga
någon consequence förstås af sig sielf, at altsammans
skall i sinom tid upläsas; ligger altså icke frågan deruti,
utan om Generalen Grefve Fersens memorial skall lämnas
til Secrete Utskottet; det hade altså bordt vara proposition
för Ja. Uti contraproposition deremot yrckade han med Hr
von Hermanson, att orden såsom et särskilt mål etc. etc.
måtte blifva införde.
Hr Wadenstierna, Carl, påstod äfven, at desse
ord måtte införas, och tilläde, såsom en sak hvilken rörde
hans och alle efterkommanders ömaste rättighet.
Frih. Ribbing, Fredr.: Orden såsom en särskilt sak
kunde ej införas, då R. o. A. ännu ej hördt någondera saken,
som skall föredragas. Så täncker iag, at vi ej böra begynna
vid foten, åtminstone förbehåller iag mig, at ej händerne må
mig bindas, utan om Neij vinner, at jag i sielfva hufvudfrågan,
när den förekommer, fritt får säga, hvad iag tror mig
böra säga.
Hr Gyllensvahn förbehölt sig, sedan proposition är
giord, at ej mera måtte talas i sielfve ämnet utan endast proposition
justeras. Det kunde väl hända, at det skedde til at
captivera benevolentiam auditorum, men han trodde, at en
hvar redan lärer hafva tagit sitt beslut. Hr Generalen Grefve
Fersen hade redan förklarat sig nögd med proposition och
contraproposition, skulle nu en hvar justera, så begärte han
äfven samma förmån och skall lätteligen kunna spränga alt,
hvad man vill sätta in.
Hr Jennings: Jag står väl icke långt ifrån men fruck
9—580121
-
130 1766, febr. 25. Fersens memorial om banken.
tar ändå ej at blifva sprängd. Om Generalen Grefve Fersen
justerat proposition^ så har iag ej bundit min tanka til hans.
Frågan är icke här om honom allena utan om min och alles
rätt, hvarföre iag påstår, at de orden såsom et särskilt mål
böra införas i contraproposition.
Hr Landt m., sedan han förestält, at ingen borde betagas
den friheten at i proposition få införa, hvad han i saken ville
bifalla, införde de begärte orden såsom et särskilt ämne
etc. etc.
Hr Generalen Grefve [von] Fersen förklarade, at ej
numera något voro at påminna vid propositionen; utan som
R. o. A. nu lära skrida til votering, så förnyade han sin begäran,
att under den tid, saken hos R. o. A. ligger oafgiord,
R. o. A:s ledamöter uti Secrete Utskåttet eij ville taga någon
del uti at där qvälja hans riksdagsmannarätt.
Hr Landtm.; Svaret häruppå är ganska lätt. Jag kienner
ingen magt i Sverige, som äger den rättighet at taga en
riksdagsman, som är ledamot af R. o. A., utur Secrete Utskottet,
där han är ledamot, emot R. o. A:s vilja.
Hr Gyllensvahn; Efter i contraproposition fädt inflyta
en tilläggning, så begärte han i proposition få införa
efter orden bancoärendet den meningen såsom et allmänna
välfärden rörande ämne.
Hr Landt m. frågade, om herrarne ännu längre ville
discourera i saken, sedan proposition var giord och justerad?
Härtill svarades med sorl Ja och Neij.
Hr Linderstedt, Eric, erkiende med Landtm., att
nu mera ingen ventilation ägde rum, men trodde, at utan
mera vidlyftighet hvad Hr Gyllensvahn begärt kunde införas.
Hr Schönström påstod, at om det införes, skulle ock
i contraproposition få tilläggas orden såsom det enda at bevara
riksdagsmannarätten.
Hr Jennings: Lika mycket om det sättes dit eller ej;
ingen misstager sig uppå hvilket som kan vara angelägnare,
antingen at först tacka Secrete Uskåttet för sin hafde möda
med bancovärckets utredande eller at först bevara sin riksdagsmannarätt
och sedan tacka Secrete Utskåttet.
Grefve [von] Rosen begärte, innan voteringen börjas,
att än en gång få höra, hvad löfte Hr Generalen Grefve Fersen
fädt om säkerhet för sig.
Frih. von Essen: Såväl med proposition, sådan som
Fersens memorial om banken.
131
den nu är, som med det svar, Hr Landtm, gifvit Hr Generalen
Grefve Fersen, instämmer iag. Och emedan iag som ledamot
uti Secrete Utskåttet äfven blifvit provocerad, så svarar
iag med samma ord som Hr Landtm.
Hr Generalen Grefve Fersens frågan, om han får blifva
oqvald uti Secrete Utskottet, till dess R. o. A. afgiordt saken,
förefaller mig ganska främmande; det är obegripeligt, huru
man kan måla upp en sådan huse, ty iag ser ingen anledning
i Secrete Utskåttet til något befarat qval för honom, iag
vet ej, hvarifrån en sådan fruktan är tagen.
Hr von Nackreij åberopade sig Generalen Grefve
Fersens egit intygande, huruledes R. o. A:s ledamöter uti
Secrete Utskottet förhållit sig under ventilationen i Secrete
Utskottet örn detta i fråga varande memorial; han hade för
egen del åtminstone sig förhållit, at han inför Gud och hvar
redlig man trodde sig kunna det försvara, bad derföre, att
detta måtte afstadna, det kunde annars förordsaka anledning
at kasta misstanckar på R. o. A:s ledamöter uti Secrete
Utskottet.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Det är emot lag at nu mera,
sedan proposition blifvit giord, ventilera om saken. Han
kunde gifva sin försäkran, at ingenting förelupit uti Secrete
Utskottet, som hos R. o. A. kan upväcka någon frucktan;
han skulle och för egen del så förhålla sig som ledamot där,
at ingen anledning til någon farhåga för olaglighet där skall
äga rum. Han begärte, at efter lag och ordning voteringen nu
måtte få börjas, som han och försäkrade sig af alt hierta bifalla,
at Hr Generalen Grefve Fersen måtte efter lag niuta all
protection. Innan voteringen blifvit slutad, kunde R. o. A.
icke ingå uti något nytt ventilationsämne.
Grefve [von] Fersen: Jag bör inför Högl. R. o. A. söka
at afskudda mig den beskylningen at hafva målat busar.
Det har aldrig och kan aldrig blifva enligt med mitt tänckesätt
at se farlighet, där ingen är. Jag förmodar at hos Högl.
R. o. A. vara så kiend, at de i denne delen sätta tro til mine
ord. Jag har ej eller accuserat R. o. A:s ledamöter uti Secrete
Utskåttet, tvertom, iag har upriktigt inför R. o. A. förklarat
min erkientsla emot Hr Landtm., som uti Secrete Utskåttet
understödt och försvarat R. o. A:s och min rättighet. Jag
begärer endast, at som de tvenne ståndens ledamöter i Secrete
Utskåttet väckt denne sak emot mig, de ej måtte begyn
-
] 32 1766, febr. 25—26. Fersens memorial om banken.
na en ny ventilation om det i fråga varande memorial emot
R. o. A:s vilja.
Hr Landtm.: Jag anhåller, at desse ventilationer måtte
afstadna för at ej upväcka misstroende emellan stånd. De
tvenne ståndens ledamöter i Secrete Utskottet hafva ej begärt
något emot Hr Generalen Grefve Fersens person utan
allenast at få del af hans memorial i bancosaken, som de
trodt böra såsom hans särskilte mening ligga vid protocollet
i Secrete Utskottet.
Frih. Ribbing, Fredr.: Hr Generalen Grefve Fersen
har intet at frukta i Secrete Utskottet; försigtigheten är god,
men den behofs ej, där ingen fara är. R. o. A. kunna vara
öfvertygade, at där ingen fara är. Jag har altid sagt min
tancka oförskräckt, och iag skall i en sådan händelse, at man
skulle vilja träda R. o. A:s rättighet för nära, icke förtiga,
hvad iag bör säga, ty iag är så mån om denna rättighet som
om lifvet.
Grefve [von] Rosen: Jag har begärt denne underrättelse
at lisa en hos mig och flere upkommen billig oro, ty det
är et ovanligt steg, at Secrete Utskåttet begärar ut en riksdagsmans
til sitt stånd ingifne tancka. Nu, sedan jag fädt
höra Hr Landtm:s försäkran, är jag nögd och önskade allenast
att än en gång få höra proposition, innan voteringen
börjas.
Proposition uplästes häruppå. Men då han förnam, at Hr
Gyllensvahns tilläggning äfven var införd, protesterade han
deremot, och flere med honom, begärandes at den måtte uttagas.
Hr Wadenstierna, Carl, påstod, at Hr Schönströms
tilläggning i annor händelse måtte komma in i contraproposition.
Häruppå upkom åter ventilation med nog rörelse, til dess
omsider uppå
Hr Landtm:s föreställning R. o. A. förenade sig derom,
at såväl Hr Gyllensvahns som Hr Schönströms tilläggning
måtte tagas ut.
Häruppå skreds til votering. Bordsherrarne voro:
Grefve Bielke, Nils,
Frih. Rehbinder, Berndt Otto,
Hr Gyllengahm, Adolph,
Hr Stålhammar, Carl Leonard,
Fersens memorial om banken.
133
Hr Cronsvärd, Fredrich,
Hr Drufva, Carl,
Hr Franc, Gabriel.
R. o. A. ingåfvo sine voteringssedlar efter uprop. De frånvarande
upropades andre gången. Sedlarne öpnades och räknades,
då det befants, at
Ja voro trehundradesju 307,
Neij trehundradefemtioåtta 358,
aldeles sorn bilagde voteringsinstrumentet1 utvisar, hvilket
af bordsherrarne underskrefs och för R. o. A. uplästes.
Hvarefter R. o. A. åtskildes klockan emot nio om aftonen.
År 1766 den 26 Februari i.
Onsdag.
Plenum kl. 8 förmiddagen.
Närvarande: Hr Landtm. Öfversten och Commendeuren af
Kongl. Svärdsorden Thure Gustaf Rudbeck.
Under Cantzlierådets och Riddarehussecreterarens Francs
siukdom vid protocollet Riddarhuscantzlisten Assessoren
Psilanderhielm.
Justerades til slut protocollet för den 15 October sidstl.
Uplästes det öfver den i går slutade votering formerade
och underskrefne voteringsinstrument.
Enligit det genom samma votering tagne beslut uplästes nu
Secrete Utskåttets extractum protocolli af d. 24 Februarii,
hvaruti Secrete Utskåttet vid handen gifver, huruledes där
blifvit anmält, at uti det allmänna skulle vara utkommit och
gå hand emellan et memorial rörande Secrete Utskåttets sednaste
till plena upgifne berättelse om Banquens tilstånd och
förvaltning sedan 1738 och berättas vara af Hr Generalen
samt Riddaren och Commendeuren af Kongl. Maij :ts Orden
Grefve Axel von Fersen til R. o. A. ingifvit, hvaraf äfven en
afskrift i Secrete Utskåttet blifvit upvist.2 Och som samma afskrift
innehöllo åtskilligt, hvilket Secrete Utskottet funnit
förtiena dess upmärcksamhet; så hade Secrete Utskott bi
1
Uteslutet här.
2 Fersens memorial (se sid. 72 ) är icke känt i original—det har förgäves
sökts även i hans eget arkiv i Stavsundssamlingen— utan endast i den form,
vari det fogats till sekreta utskottets extraktprotokoll, vilket jämte memorialet
tryckes som Bil. 7. I denna lydelse finns det i flera samlingar, t. ex. i F 272
i Uppsala universitetsbibliotek.
Secrete Utskottet
ang:de Hr
Generalen
Grefve Fersens
memorial
om
bancovärcket.
134 1766, febr. 26. Fersens memorial om banken.
lagdt samma afskrift til jämförelse med det, Generalen Grefve
von Fersen ingifvit til R. o. A., med begäran at af Generalen
Grefve Fersens memorial få del och at af Riksens
Ständers plena varda skyddadt för de vidrige omdömen, som
det i almänheten kringlöpande document kunde emot Secrete
Utskottet upväcka.
Sedan detta var upläst, begärtes af ganska månge, at det
måtte läggas på bordet, åberopandes sig Riksdagsordningens
16 §, efter saken nu första gången blifvit upläst. Hvaremot
andre åter ropade Neij, med påstående at saken oafbrutit
måtte afgiöras och det likmätigt beslutet, som genom sidste
votering i går blifvit fattat.
Häröfver upkom någon ventilation med mera häftighet
och rörelse, än at til protocollet någon redig discourse kunde
fattas, til dess endteligen efter erhållit liud
Hr Landtm, förestälte, at om R. o. A. ville komma til
något slut, borde öfverläggningen ske i ordning och den ene
höra den andre. R. o. A:s beslut i går innehöllo, at Secrete
Utskåttets extractum protocolli ang:de Grefve von Fersens
memorial skulle först företagas och som et särskilt mål afgiöras.
Til följe deraf hade det blifvit upläst, nu begärtes det
af flere ledamöter på bordet och det enligit Riksdagsordningen
såsom et för första gången företagit mål. Andre deremot
påstodo, at det efter beslutet i går utan interruption skulle
afgiöras och at samma beslut giorde en exception uti den rättighet,
Riksdagsordningen annars tillägger hvarje riksdagsman.
Det tilhörde nu R. o. A. att häröfver sig yttra, ifall ej
för at vinna tiden och komma ifrån en vidlyftig debatte, som
detta kunde gifva anledning til, de herrar, som begärt saken
på bordet, ville begifva sig derifrån.
Häremot svarades af flere Neij, med åberopande af riksdagsmannarätten,
den de ej ville bortgifva. Andre åter yrkade,
at saken genast måtte företagas och at beslutat voro genom
votering, det densamme utan interruption skulle afgiöas.
Detta påstod någon stund, til dess endteligen
Hr Landtm, åter erhölt liud och förestälte, at på sådant
sätt R. o. A. aldrig kunde komma ifrån hvarannan. At
när meningarne voro delte, R. o. A. ville med tålamod höra
hvad å ena eller andra sidan kunde anföras och sedan taga
ordentel. något beslut. I går reclamerades riksdagsmannarät
-
Fersens memorial om banken.
135
ten af dem, som ville, at detta som et ifrån Secrete Utskåttets
berättelse om bancovärcket särskilt mål skulle företagas, i
dag reclameras riksdagsmannarätten af dem, som vilja lägga
saken på bordet. Det tilkommo ej nu Hr Landtm, utan R.
o. A. sielfve at häruti decidera, önskade allena, at genom detta
den ene ej ville betaga den andre en så mycket yrckad
riksdagsmannarätt. Flere hade redan anmält sig at tala, allenast
R. o. A. ville gifva liud, så kunde man endtel. komma
ifrån denne fråga.
Häröfver påstods ännu å ene sidan, at saken måtte ligga
på bordet; och å den andra at i följe af beslutet den utan interruption
måtte afgiöras, begärandes til bevis, at contraproposition
uti voteringsinstrumentet måtte upläsas.
Sedan det blifvit tyst, upläste Hr Landt m. densamme
och upropade sedan efter den ordning, flere ledamöter sig
anmält at tala, först
Frih. Horn, Fredr.: Jag har haft tilfälle under min
lefnad at försöka åtskilligt och uthärda flere prof, men knapt
har iag funnit mig stadd i värre belägenhet än nu och som
mera försökt min contenance. Det är icke olika tanckesätt,
som rörer mig, denne skiljacktighet har aldrig minskat min
värckeliga högagtning, som iag för en hvar efter förtienst
altid skal hysa, eller det up riktiga förtroende, jag altid -för
vänner hyst, deras intygande om min conduite skall bevisa
det. Men här är icke -frågan om tänckesätt i allmänna ärender,
frågan har vändt sig til argumentum ad hominem; tillåten
mig derföre at här med mycken rörelse få yttra min förundran
deröfver, at man vill bestrida en sak, hvaruti pluralitetens
mening redan hos R. o. A. är utrönt; det gäller här en
värdig medborgares riksdagsmannarätt, än mer, kanske hans
hela välfärd, kanske lif. Jag vördar Secrete Utskåttet, iag är
öm om at lag må hållas, iag bär högagtning för hvar och en
af mine värde medbroder, det kan altså ej falla uppå vnig at
vilja imponera någon; men när saken ej är ny utan i går varit
före, när vi hafva det i går tagne beslut på vår sida tydeligen,
hvilket i denne casu är lag, så kan iag ej eller låta imponera
mig. Jag önskar och hoppas, at de som begärt saken
på bordet, ville af ömhet för lugn och ordning begifva sig
derifrån eller af benägenhet för sine oroade medbroder ej
vidare derpå insistera. Gå de ej in deruti, så sker oss våld,
och iag lägger på deras samveten att ej bringa det til extre
-
136 1766, febr. 26. Fersens memorial om banken.
miteten, ty då svarar iag ej för suiter, för hvilke iag
ryser.
Grefve [von] Rosen: Ändamålet hvarföre en sak lägges
på bordet är at lära kienna densamme. Månne här kan på
Riddarhuset nu vara någon ledamot, som ej kienner denne
sak, sedan den hela dagen i går redan varit under ventilation.
Jag vet en riksdagsmans rättighet at få lägga en sak på
bordet; men vid detta tillfället är det ju att nyttja denne
rättighet som en formalitet, och då iag har R. o. A:s i går
tagne beslut på min sida, kan iag aldrig begifva mig at cedera
endast för en formalitet.
Frih. Cederström, Claes: Det är väl i går beslutit,
at saken först skulle företagas och afgiöras; men det beslutet
kan aldrig vara tagit i den mening att häfva en hvar riksdagsmans
i Riksdagsordningen förvarade rättighet att lägga
en sak på bordet. Det säges, at Secrete Utskottet i sitt extractum
protocolli rördt riksdagsmannarätten och vill binda en
riksdagsman at ej fritt få säga sin mening; är det så, så är
det så fint, at iag behöfver betäncketid för at deruti finna
mig; den frågan är af högsta vigt, och öfver densamme vill
iag ej utan nogaste och moget eftersinnande taga mitt beslut;
begär altså at niuta Riksdagsordningen til godo och saken
på bordet.
Hr Carl Hierta: Jag kan ej utan rysning täncka uppå
de följder, som desse skiljacktige tanckar hos R. o. A., när
de å ömse sidor med så mycken hetta drifvas, kunna leda til.
R. o. A. beslöto i går, at saken som et särskilt mål skulle företagas
och afgiöras. Då derom ventilerades, hördes ej af något
förbehåll at lägga den på bordet, då var tiden at begära
det, och kan iag ej begripa, huru det nu kan begäras emot
R. o. A:s beslut. Saken är nu ej ny; Grefve Fersen berättade
den i går til alle sine omständigheter, och hans berättelse öfverensstämde
aldeles med den, Hr Landtm, sielf behagade
giöra; fast den således blef hos R. o. A. anmält, taltes då ej
om at lägga densamme på bordet. Riksdagsordningen kan ej
eller sägas vara kränckt genom det at den företages, ty beslutet
innehåller det, och förord bryter lag, i sådane omständigheter
som denne.
Hr Durietz: Efter det begrep, iag giordt mig om R. o.
A:s ventilation i går, innehölt den, om saken som et särskilt
mål skulle företagas först eller om Secrete Utskåttets berät
-
Fersens memorial om banken.
137
telse angående bancovärcket, med alt hvad dertil hörde, borde
förut företagas och sedan det, som angår Grefve von Fersens
memorial såsom en fölgd deraf; vidare sträckte sig ej
frågan. Deröfver har R. o. A. genom votering tagit sitt beslut,
och enligt detta beslut har nu blifvit upläst angående
Generalens Grefve von Fersens memorial; nu är det som en
riksdagsmans rätt först existerar, at lägga saken på bordet,
då den för första gången blifvit upläst. Jag har ej varit ibland
dem, som begärt denne sak på bordet, behöfde det ej eller,
efter iag som ledamot i Secrete Utskåttet nogsamt kiende
henne; men iag bör på detta ställe försvara deras rätt, som
det begärt, efter den rättigheten oförnekeligen är grundad i
Riksdagsordningen. Jag ser ej eller, hvad skadelige fölgder
det kan hafva med sig, om detta skulle til nästa plenum hvila
och berättelsen om Ranquen ej förr föredragas, innan
detta blifvit afgiordt; derigenom bevaras riksdagsmannarätten,
R. o. A:s beslut hålles okränkt och ingen blifver lidande.
Frih. Christer Horn: Ord och afsked böra oryggelige
hållas. Det är genom votering deciderat, at denne sak nu
hos oss skall företagas och afgiöras, det kan altså ej komma
in qusestione mer at henne längre upskiuta. Saker dragas hos
oss i vidlyftighet genom invändningar och advocatskrånglerier,
då iag deremot önskade, at väre öfverläggningar måtte
vara rene och ifrån alt sådant skilde, som har smak af invändningar;
det är sådane, som anstå frie svenske riddersmän,
då de såsom ledamöter af et magtägande fritt stånd
skola afgiöra rikets vigtigaste och angelägnaste ärender.
Frih. Ulrich Scheffer: Frågan är värckeligen delicat;
voro detta et de vanlige riksdagsärender, som ifrån Secrete
Utskottet eller deputationer inkomma i justitise, oeconomie
eller andre dylike ämnen, så skulle intet tvifvelsmål vara,
at det ju måtte hvila; men detta mål är af en besynnerlig
beskaffenhet, och tviflar iag, at någonsin et sådant förr
varit hos R. o. A. före. Det angår ej allena den värdige ledamoten,
om hvars memorial nu frågan är; det angår der jämte
hvar riddersmans fri- och rättighet at på detta ställe få säga
sin tancka med den trygghet, som grundlagen enom förvarat
utan at af deputationer, Secrete Utskott eller de andre
stånden blifva derföre dragen til ansvar. Denne rättighet kan
ej vara oss nog örn, och R. o. A. kan ej nog snart företaga sig
138 1766, febr. 26. Fersens memorial om banken.
et mål, som angår hvars och ens dess ledamots laglige frihet,
och med detsamma hela ståndets rättighet at med sin fria
röst deltaga uti riksstyrelsen.
Fx-ih. Carl Ridderstolpe: Tilläto rikets belägenhet
at förspilla vår ädla tid med ventilationer, som leda blott til
at söndra sinnen och at rifva sönder oss inbördes, skulle det
giöra mig lika mycket, huru denne frågan sig hvälfver. Men,
mine Herrar, vi äro sammankomne at hielpa riket utur dess
usla belägenhet, hemmavarande medbroder vänta det och
hafva sine ögon stälde uppå oss; härtil fordras enighet och
förtroende inbördes, så att vi med samlad magt kunna derpå
arbeta. Detta behöfves för de herrar och män, åt hvilke
Riksens Ständer i Secrete Utskottet öfverlämnadt omsorgen
at närmast och först kienna detta tilstånd och bereda medlen
till rikets räddning, det är en börda för dem, hvarunder
fleres axlar skulle digna ned; jag och de med mig önskade
gierna at slippa densamme, och om I, mine Herrar, icke viljen
tro denne beskrifning, så skolén I gierna få den upp mera
omständelig uti alt, hvad uppenbaras kan. I kunnen utnämna
ibland Eder dem, som efter aflagd tysthetsed måge få se,
hvad hemligit hållas bör. Jag och mine flere medbroder vilja
gierna öfverlämna dem den bekymmersamme omsorgen
at täncka på rikets räddning, och de skola på sine samveten
sedan betyga, at beskrifningen är sanfärdig. Det blöder hos
mig at i et sådant betydande ögnableck, som detta är för riket,
se svenske män skiljas. Hr Generalens Grefve von Fersens
rätt at såsom riksdagsman få fritt säga sin mening är
betydande; men Secrete Utskottets rätt at hos Riksens Ständers
plena såsom sine principaler vara trodde är det ej mindre.
Begge åberopas. Uti en sådan ställning väntar iag af Hr
Generalen Grefve von Fersen, at han ej glädes åt den olycka,
som vår oenighet kan bereda för oss och riket, utan såsom
mogen, värdig och för vårt fattige fädernesland välmenande
herre och svensk man ger den uttydning åt sitt memorial, at
de deruti brukade ordasätt, som är enlig med hvad han redan
förklaradt, nämligen at han.på intet sätt velat träda Secrete
Utskottet för nära och således tilbiuder sig villig at uttaga
de ord i sitt memorial, hvilke Secrete Utskottet funnit
förtiena dess upmärcksamhet; derigenom kan i sin förste
början en tänd eld qväfvas, som snart torde kunna utbrista i
heftigaste låga. Ingen blödighet drifver mig at föreslå detta
Fersens memorial om banken.
139
medel til enighetens och förtroendes återställande på ömse
sidor, den decisiva moment är snart förbi och iag frucktar
honom icke. Eij eller tror iag at1 Hr Grefven och Generalen
kunna af blödighet förmås dertil, utan vet iag, han gior det
af kärlek för regeringssättet, rike och medborgare, at återställa
sämja, enighet och förtroende; han har förr visat så
store och betydande prof af huru örn han altid varit at vårda
desse angelägne delar, så iag icke tviflar, det ju han är
beredd at gå in uti hvad iag nu föreslagit, och då hoppas iag,
at den nu upkomne fråga förfaller, at Secrete Utskottet blifver
förnöjdt och lugnet inom oss återstäldt.
Hr Carl Wadenstierna: Jag brinner af nijt för
mitt käre fäderneslands väl, vår lag och vår frihet och vill
deruti aldrig eftergifva någon. Frih. Ridderstolpe har giordt
en så värdig proposition, at iag med nöije deruti med honom
instämmer. Jag är öfvertygad om vår värdige ledamots Hr
Grefvens och Generalens von Fersens hiertelag, det är för
ädelt at vilja lämna något tilfälle, som kunde bidraga til at
stilla det hos oss upkomne bekymmer och den oro, detta
kunde försätta oss uti. Han kienner sine förbindelser emot
riket, lag och Ständer alt för väl för at någonsin kunna hafva
tänckt, mindre yttradt något i den ackt och mening att dermed
röra Secrete Utskottet; han vördar detsamma så mycket
som någon annan svensk man, och iag är viss, att i sådant
tänckesätt blir det ingen svårighet för honom at giöra den
äskade declarationen, när han efter sin riksdagsmannarätt
bibehålles vid den friheten at ej ställas til ansvar för den
mening, han såsom riksdagsman yttradt uti hufvudsaken inför
sitt stånd.
Hr L a nd t m.: Mig torde tillåtas at nyttia detta lyckeliga
ögnableck, då det synes vilja leda sig til en vänlig jämkning,
at hemställa, om icke de herrar, som begärt saken på bordet,
skulle vilja begifva sig derifrån, så kunde R. o. A. snart nog
komma ifrån en ventilation, som liknade sig til nog vidlyftighet.
Hr Sparrschiöld: Jag har väl varit ibland dem, som
begärt saken på bordet, ty iag kunde så mycket mindre kienna
den, som iag ej har den äran at vara secrete utskottsledamot,
och iag trodde mig icke böra eftergifva min begäran,
efter den är grundad i en rättighet, som mine förfäder mig
1 Detta ord icke i konceptprotokollet.
140 1766, febr. 26. Fersens memorial om banken.
förvärfvadt och iag är skyldig at åt efterkommande bevara.
Men tager saken denna goda tour, så är iag gierna villig at
begifva mig.
Frih. Gustaf Cederström: Om R. o. A. ville gå in
uti någon villigare [o: vänligare]1 jämkning at [o: och]1
[an]taga1 declaration af Grefve von Fersen, förklarade sig
nögd att nedlägga saken, men i annor händelse begaf sig ej
ifrån begäran, at den måtte ligga på bordet.
Hr Grefve [von] Fersen: Desse tre dagar hafva för
mig varit de bedröfligaste, de bekymmer fullaste, iag någonsin
öfverlefvat. Då iag sedt oro i Secrete Utskottet, oro hos
Högl. R. o. A., förordsakad af et memorial, som iag ingifvit
til mitt stånd uti et där förekommande ämne. Jag har trodt
mig såsom ledamot och riksdagsman berättigad til att fritt
och efter öfvertygelse yttra min tancka. Jag har trodt i denne
qualité det vara en mig ålagd dyr och oundvikelig skyldighet
at inför Gud, fädernesland, medborgare och efterkommande
efter bästa begrepp och samvete säga min mening.
Jag har ej underlåtit at uti Secrete Utskottet, då saken där
var före, yttra mine tanckar till protocollet, dem iag är försäkrad,
at Secrete Utskottets secreterare Hr Holler, som är en
redlig man, troget infördt, ehuru det protocollet ännu ej hunnit
blifva justerat; jag har ej eller förgätit anmäla, at iag
förbehöllo mig få yttra desse mine tanckar uti plena, när saken
derstädes förekommer, och blef mig frihet lämnad att
dem uti memorial ingifva; efter saken om aftonen i Secrete
Utskottet sluteligen afgiordes och dagen derpå uti pleno skulle
föredragas, så at mig ej rådrum lämnades at sätta min
tancka i form af votum, densamme i Secrete Utskottet upläsa
och sedan vid Secrete Utskottets berättelse bilägga. Detta memorial
innehåller ej mer, än hvad iag i Secrete Utskottet yttradt,
iag har ej eller i Secrete Utskottet varit ensammen af
den tancka, som berörde mitt memorial innehåller, den är
af flere ledamöter adopterad, ibland hvilke iag får låf at
nämna Hr Generalmajoren Frih. Löven, hvilke alle med mig
deruti instämde, at de ej ville gifva förre riksdagars tryckte
och allmänneligen kundgiorde beslut dementie. Jag har uti
Secrete Utskottet yttradt såsom dess ledamot mine tanckar
öfver et af Bancodeputationen dit ingifvit betänckande, mitt
memorial hos R. o. A. innehåller ej annat än påminnelser
1 Konceptprotokollet.
Fersens memorial om banken.
141
vid det, sorn deraf til Riksens Ständers plena upkommit, det
är altså icke Secrete Utskottets utan et dess departements,
Bancodeputationens, betänckande, som iag icke kunnat förena
med min öfvertygelse; och förmodar iag mig så mycket
mera vara berättigad at efter Riksdagsordningen få yttra annan
öfvertygelse än Högl. Bancodeputationen och at söka bibehålla
förtroendet för förre Ständers Bancodeputationer,
som iag i qualité af secrete utskottsledamot blifvit förordnad
at decidera öfver Bancodeputationens betänckande; och ifall
iag uti min mening kunnat misstaga mig, sådant är förlåteligit,
då de närmare underrättelser om bancovärkets tilstånd
fela mig såväl som alle öfrige secrete utskottsledamöter,
hvilke ej äro i Bancodeputationen. Emedlertid har det obehagelige
ödet mig händt, at iag för detta mitt memorial, sorn
endast til R. o. A. är ingifvit och med hvilket, ehuru iag dertil
ägde frihet, iag icke gådt til de andre respective stånden,
endast af vördnad för at först afbida mitt stånds beslut, blifvit
provocerad i Secrete Utskottet af de andre respective ståndens
ledamöter och det med den hetta, at memorialet ansågs
för föga annat än et pasquill. Hvad iag i almänhet kunnat
yttra om förre tiders tilstånd i Banquen och de principer,
förre Secrete Utskott vid förvaltningen fölgt, det vill nu lämpas
därhän, att iag haft något afseende uppå närvarande Secrete
Utskott och Bancodeputation. Vare långt ifrån mig at
hysa, mindre yttra någre ohyggelige tanckar om nu varande
Secrete Utskott och Bancodeputation; tvertom, iag och flere
äro lefvande vittnen om deras nijt och åhåga at oförtrutit
hielpa det allmänna, men när iag skulle säga min tancka om
Bancodeputationens betänckande, har iag trodt mig äga rättighet
hysa lika förtroende för förre Bancodeputationers betänckanden
sorn för den närvarande. Jag har önskat, at förliknelserne
emellan de förre Bancodeputationers förvaltning
och den nu varande ej blifvit giord, ty iag har icke trodt mig
böra lägga något förfäderne til last, då otvifvelagtigt är, at
misstag och ofullkomligheter låda vid alle menskelige gierningar,
men Gud allena är fullkomlig. Har uti desse och flere
mine reflexioner något ord influtit, som kunde gifva anledning
at sträcka uttydningar af min tancka längre, så vill iag
gierna, at det rättas; jag är ingen skrifvare. Min tancka har
aldrig varit at giöra någre tilvitelser til en respectable corps,
alldraminst at gifva anledning til något krig emellan Högl.
142
1766, febr. 26. Fersens memorial om banken.
Secrete Utskottet och mig, tvertom har under hela riksdagen
mitt bemödande varit, så mycket uti min förmåga städt, at
bibehålla fred, enighet och lugn samt att kunna visa all skyldig
egard för hvar corps af Riksens Ständer. Min tancka har
aldrig varit, sorn den ock aldrig är, at förklena någon ledamot,
vare sig uti Secrete Utskottet eller Högl. Bancodeputationen;
voro något ord influtit, sorn leder ditåt, så kan det
rättas. Jag har allenast velat gifva tillkienna det begrepp, som
iag fattat om saken.
Sedan inför Högl. R. o. A. iag nu förklarat min tancka,
hurudan hon är, relatif til Högl. Secrete Utskottet, Bancodeputationen
och en hvar dess ledamot, lefver iag uti den vördsamme
tilförsigt, at Högl. R. o. A. icke vägrar mig det beskydd,
iag för min person begärt, och för mitt memorial, ifall
någon uti de andre respective stånden skulle vilja deraf draga
emot mig obenägne följder.
Härtil svarades med et starckt Ja.
Frih. von Essen: Det är ej underligt, at den, hvars
skog man mäst vil hugga på, är mäst vaken, altså at jag, som
blifvit hedrad med det förtroende at vara Secrete Utskotts
och Bancodeputationens ledamot, sökt försvara deras giöromål.
Sedan Hr Generalen Grefve Fersen förklarat sig nögd, at
hans skrifart må rättas i det, som utlåtelserne fallit starokare
än hans mening och Secrete Utskottet ansedt som beskyllningar,
så är iag för min del äfven fullkommeligen tilfredsstäldt.
Hr Generalen Grefve Fersen torde då sjelf gior a sig
den mödan at rätta det för at undvika al förändring af sielfve
meningen uti saken, hvilken ingen utom Hr Generalen sielf
kan eller bör röra. Hvarefter iag sedan anhåller, at det således
rättade memorialet måtte gå til de andre stånden, hvarigenom
iag hoppas, at deras oro skall försvinna och hela denne
ventilation förfalla.
Hr Wadenstierna, Carl: Tillåten mig, gunstige
Herrar, at jag får fulfölja uti den goda esprit, som nu är
börjad. Upmuntrad af det tal, hvaruti Frih. Ridderstolpe så
berömmeligen nu behagat sig yttra, önskade iag, at det måtte
blifva et modell för oss alla, då vi här öfverlägga om rikets
och medborgares bästa. Det är lätt at upröra sinnen och
sätta eld, men genom hetta vinner sällan sanningen sitt tilbörliga
lius.
Fersens memorial om banken.
143
Hr Generalen Grefve Fersen har äfven så värdigt yttrat sig,
at hvar ledamot innom desse murar ej kan annat än dermed
vara nögd. Mindre borde vi ej eller vänta af hans store insigt,
hans gåfvor, hans värckeligen i grund ädla hiertelag för
fosterland och medborgare.
Genom denna jämkning hoppas iag, at alt för Secrete Utskottet
mindre behageligit undanrödjes. Men då vi äro örne
om at tilfredsställa Secrete Utskottet, så böra vi äfven vara
månne om at bibehålla en vår värdige ledamot, at taga Hr
Generalen Grefve Fersen i protection samt förekomma, at i
anledning af de redan kringlöpande afskrifterne de andre
respective stånden ej måtte komma at giöra någre ytterligare
anmärckningar; utan at såväl hos dem som nu hos oss saken
måtte blifva afgiordt med behörigt lugn. Jag förklarar här
inför Högl. R. o. A., at om vi icke i detta för [ejna oss och Hr
Generalen Grefve Fersen, sedan han rättat sitt memorial, som
sagt är, får hugna sig af R. o. A:s beskydd, så kan med den
frihet, som vederbör, ingen öfverläggning uti något mål på
detta rum anställas.
Hr Gyllensvahn: Hvad Hr Generalen Grefve Fersen
nu declarerat är af honom oändeligen värdigt, iag skulle och
hafva at förebrå mig, om jag ej emottogo det med fägnad;
det voro at chagrinera honom och flere mine värde medbroder,
hvaremot om Hr Generalen gifver sine tanckar uti den
esprit, som nu är sagt, bidrager det at consolidera vänskapen
emellan medborgare uti et rike, där enighet är så angelägen.
Som ledamot uti Rancodeputation har iag efter bästa
begrepp sökt at ställa mine tilstyrckanden. Jag vill derföre
ej påstå, at iag ej kunnat fela, ty iag är menniskja; det har
och Hr Generalen Grefve Fersen erkient om sin yttrade mening,
men aldrig har iag med vilja felat; och icke eller vill
iag tro, at han vettandes och villiandes kunnat misstaga sig.
På min ed och med det samvete, som inför Gud jag tiltror
mig kunna försvara, har iag varit ledamot i Rancodeputationen,
är1 iag1 villig at i denne stund til en bättre uplyst och
mera kunnog lämna min där ägande plats; är där någon,
sorn tviflar om redligheten af Secrete Utskottets upgift, han
tage mitt ställe.
Den protection, Hr Generalen Grefve Fersen af R. o. A. begärt,
må visserligen icke honom vägras i den belägenhet, sa
8
Konceptprotokollet: Jag är. . .
144 1766, febr. 26. Fersens memorial om banken.
ken nu är; det voro ingen ära för R. o. A. att med sitt gällande
understöd undfalla sine ledamöter, sorn det och voro
obilligt at neka sine ledamöter at få justera de tankar, som
de här yttrat, derföre tilstyrcker iag vördsammeligen, at Hr
Generalen Grefve Fersen må tillåtas at efter sitt egit yttrande
rätta sitt memorial; sedan det är skedt, utbeder iag mig at
närmare få säga mine tanckar.
Hr von Böhn [en], Carl Ludvig: Den förste frågan
har väl i dag varit, om saken skulle få ligga på bordet,
och deruti kan iag, då Riksdagsordningen är tydelig och R.
o. A:s genom votering i går tagne beslut icke utsätter någon
viss tid til afgiörande af denne sak, ej annat än förklara mig
för Ja, ty det är en ledamots rättighet at få betänoka sig.
Men om R. o. A:s herrar ledamöter, som i går voro af olika
tanckar och äfven i dag uti denne fråga haft olika öfvertygelse,
äro nögde att förena sig och mötas på halfva vägen, är
iag af alt hierta villig at foga mig. Det i fråga varande Hr
Generalen Grefve Fersens memorial kan iag icke yttra mig
öfver, förr än iag fädt se hans ändringar. Men förut kan jag
här declarera, at aldrig agg, aldrig hämd på detta ställe skall
styra min mening; ehuru iag icke blifvit lämnad utan kienning,
skall mitt tanckesätt blifva lika så fromt, så medborgerligit
nu som för 1756. Jag har ofta tänckt lika med Hr
Generalen, ej sällan haft annat begrep om sakerne, men aldrig
skall det leda mig til at vilja kränka hans eller någon annans
riksdagsmannarätt. Derföre är iag beredd til all förening.
Lätt Hr Generalen rätta, hvad han sielf finner uti sitt
memorial, så skall iag sedan som redlig man säga min tancka
deröfver.
Hr Hasenkampf: Det är ädelmodigt och ägnar R. o.
A. at på detta sätt deliberera; härigenom hoppas iag, at den
obehagelige frågan, om saken skall ligga på bordet, lärer
förfalla. Hr Landshöfdingen Frih. Ridderstolpe har ganska
värdigt sagt sin tancka. Vår värde Generals Grefve Fersens
tal har af Högh R. o. A. med fullkommeligaste benägenhet
blifvit uptagit. Då alt är i en sådan ställning, låtom oss nyttia
den til inbördes lugn, hvad behöfves då at upröra om förflutne
tider och 1756. Låtom oss stadna vid förevarande ämne.
Jag är nögd at Hr Generalen Grefve Fersen yttrar uti sitt
memorial sine tanckar och at han adoucerar ordasätten aldeles
som de kunna blifva bäst för honom och oss. Frågan
Fersens memorial om banken.
145
om at utlefverera memorialet behöfver ej mera vidröras. Jag
täncker, at detta memorial endast är stäldt och altså endast
tilhörer R. o. A. men aldrig til Secrete Utskottet; det förekommer
mig oformligit at öfverlämna til et subordinerat
ställe, til en deputation de tanckar, som en ledamot i plenum
kunnat ingifva öfver deputationens dit til pröfning och
gillande inkomne betänckande.
Secrete Utskottet lärer ofelbart hafva Hr Grefve Fersens
tanckar i sitt protocoll, efter det ej nekas, at han ju under
öfverläggningen yttrad dem där uti bancosaken, på samma
sätt som i memorialet. Frågan blifver altså, om ej de andre
ståndens ledamöter i Secrete Utskottet deraf kunna taga sig
anledning at emot honom upväcka krig. Där reclamerar iag
Hr Landtm:s och R. o. A:s protection för honom, så väl som
i pleno, och begär derföre, at Hr Generalen i samråd med Hr
Landtm, och någre flere jämckar sitt memorial, sorn han sielf
behagar och de för gådt finna, så kan Högl. R. o. A. med full
öfvertygelse enhälligt försäkra Hr Generalen om sin protection,
hvar jämte bör iackttagas, at sorn memorialet blifvit til
R. o. A. ingifvit, det aldrig må komma utur ståndet.
Hr Land tm.: At memorialet utan communication med
Secrete Utskottet kommit til R. o. A. härrörer ofelbart deraf,
at då saken om bancovärket kl. 8 om aftonen blef i Secrete
Utskottet afgiord, betänckandet dagen derpå kl. 11 förmiddagen
var färdigt och til plena ingifvit, så at, ehuru Hr Generalen
Grefve Fersen förbehölt sig i Secrete Utskottet at få
gå med sin särskilte tancka til plena, det likväl var honom
omöijeligt att innom den tiden få honom färdig och uti Secrete
Utskottet upläsen; altså är Secrete Utskottets begäran i
det afseendet ganska oskyldig och enlig med Riksdagsordningen.
Det blifver deremot Hr Generalen Grefve Fersens rättighet
at sielf jämcka, som han erbudit sig, sitt memorial; då
i stället för orden Ständer, som memorialet är stäldt til, sättes
R. o. A., kan det och blifva innom Riddarhuset behållit.
Jag har anmodat de andre ståndens Talemän at ej ännu företaga
Secrete Utskåttets extractum protocolli om detta memorial,
de hafva låfvat mig det; skulle nu memorialet, sedan
jämkningen för sig gådt, och komma dit, så vågar iag försäkra,
att ingen behöfver dragas med någon farhåga för
mindre behagelige fölgder. Hvad protocollet i Secrete Utskot
10—580121
-
146 1766, febr. 26. Fersens memorial om banken.
tet angår, så äger Hr Generalen rättighet at vid justeringen
jämcka sine ord.
Hr von Nackreij, Olof: Hvad iag ämnat säga, har
Hr Landtm, borttagit. Jag instämmer altså dermed til alle
delar. Jag förklarar mig äfven fullkommeligen nögd med Hr
Generalens Grefve Fersens declaration, och då han så värdigt
giort densamme, så är det R. o. A. värdigt at lämna honom
sin protection. Dermed böra vi ej upskiuta, til dess han
jämckat sitt memorial, utan tro honom uppå hans ord; han
håller vist, hvad han inför R. o. A. låfvat. Då foga vij oss i
enighet och kunna dermed vara ifrån denne obehagelige saken.
Hr von Hermanson: Det är för mig en fägnad at
finna så mycken liknelse til en samdrägtig öfverläggning uti
ett ämne af så mycken vigt. Men om slutet skall deremot
svara, är uti mitt sinne nödigt, at ingen hufvudsakelig omständighet
gås förbij. Hr Grefve Fersen har å sin sida giordt,
hvad man af honom kunnat med säkerhet sig lofva, då han
utfäst sig at igenomse memorialet och jämcka ordasätten, ifall
någon uttydning af dem giöras kunde, som mindre öfverensstämde
med des afsigt och den vördnad, han hyser för
Secrete Utskåttet, men deremot finner iag för min del icke
något fulleligen vara föreslagit til dess säkerhet i anseende
til åtskillige beskyllningar, som Riksens Högh Ständers Secrete
Utskotts extractum protocolli synes innehålla, ty om
säkerheten icke blir ovilkorlig, utan häftad vid ändringar af
ord, kan den en annan gång blifva tvifvelsmål och nye discourser
underkastad. Jag delar med honom en vördsam tilgifvenhet
för Secrete Utskottet men förklarar och derhos, såsom
flere af R. o. A. det giordt, at iag jämväl har med honom
gemensam tancka om förre financesystemens grunder,
om missbruk, som han ogillar, om rikets tilstånd och den
hielp, det tarfvar, samt om Riksens Högloft. Ständers lagstiftande
myndighet, och är det mig en ära at underkasta
mig med honom lika öde. Men när ock R. o. A. stadnat uti
det slut, som det tyckes var benägit at vidtaga för hvad Hr
Grefve Fersen enskylt rörer, så återstår likafult den angelägnaste
delen af öfverläggningen, som är riksdagsmannarättigheten
i gemen. Ifrån densamme är väl onekligen oskiljacktigt
at efter öfvertygelse få yttra sine tanckar om Secrete Utskottets
in plenis förekommande mål, emedan Riksens Stän
-
Fersens memorial om banken.
147
der äro principaler, från hvilke befallningar och instructioner
för Secrete Utskottet utfärdas. Äfven så ostridigt är det,
at det ena ståndet icke kan blanda sig uti det andras öfverläggningar,
ty fölgderna blefve så mycket mer eftertänckelige,
som uppå den individuelle riksdagsmannarätten hvilar
sielfva lagstiftarens och Riksens Ständers rätt. Så ofta R. o.
A. träder inom detta rum, ser R. o. A. framför sig et vapn,
som påminner, at en svensk adelsman frälst landet från träldom.
Det är och R. o. A., sorn förnämligast lagt grunden til
närvarande regeringslagar. Hvad har varit deras belöning? Jo
den, at de fädt afkläda sig den ena rättigheten efter den
andra. Dock vore af alt det svåraste, om en riddersman enligit
Riksdagsordningen icke skulle få fritt tala och täncka
vid öfverläggningar eller de öfrige ståndens beslut lägga vid
sådane tilfällen et band på dess öfvertygelse. R. o. A. finge
ju då ingen del uti lagstiftningen. Och sorn sakerna i anseende
til et mindre antal ledamöter skyndesammare afgiöras
hos de öfrige respective stånden, så vore lagen redan giord
och lydnad allenast öfrig för R. o. A., när saken korn til deras
öfverläggning. Den tiden vare fierran ifrån oss, att R. o.
A. allenast til namnet existera skulle. Om det voro möijeligit,
så skulle ock med detsamma jämvigten stånden emellan förloras.
Adelsman och bonden hafva begge jorden. Den ena gifver
officeraren, den andra soldaten åt riket, den ena sin
krigskonst, kundskap och erfarenhet i regeringssysslor, den
andra sitt arbete och möda. Deras barn födas med deras föräldrars
värdighet el. egenskap. Sådant med mera lägger nogsamt
ådaga, att uti en slik händelse bonden finge öfvervigten
för de öfrige tvenne stånden, som väl uti nit och välmenning
för riket ingen eftergifva men icke hafva innom sig samma
styr eka.
Jag lämnar R. o. A. att sielfve eftersinna, hvad lagstiftning
och hvad regering då blifva skulle. Jag gior det Ärbara
Bondeståndet al den heder, det som et stånd äga bör, men
derföre blifver det lika ostridigt, at bonden är uti riksärender
minst uplyst, äfven som en adelsman är til värdighet • den
förste. Jag anförer detta til at visa nödvändigheten, at et
slut må tagas, icke om jämekningar allena af ordasätten uti
Hr Grefve Fersens memorial utan om dess ovillkorlige säkerhet
i anseende til samme memorial, icke eller för Hr Grefven
enskylt, utan för hvar riksdagsman i gemen, om eljest nye
148 1766, febr. 26. Fersens memorial om banken.
tilfälligheter skola igenom beslut undanrödjas, och dermed
i stället för den enighet, vi alle önska, en långt större söndring
icke upkomma.
Uti denne afsigt återstå uti mitt omdöme tvenne hufvudsakeliga
ämnen, nemligen om och hvad svar må lämnas Riksens
Högl. Ständers Secrete Utskott, likaledes til de öfrige
respective ståndens plena.
Hvad det förra angår, så lärer det giöra tilfyllest, at R. o.
A:s fullmägtige uti Secrete Utskottet af ömhet för sin egen
rätt och förvissade om R. o. A:s tanckar uti detta mål förklara,
om de deröfver skulle tilfrågas, at dem icke tilständigt
är at sig nu eller framdeles annars än inom ståndet utlåta
öfver det förenämde eller något annat riksdagsmannarätten
rörande ämne af enahanda beskaffenhet. Hvad det senare beträffar,
så förmodar iag, at de öfrige respective stånden låta
saken uti denna delen förfalla. Men icke dess mindre som
Secrete Utskåttets extractum protocolli är til deni stålt, måste
man väl vara i alt fall beredd uppå svar, och det förmenar
iag kunna deruti bestå, at de öfrige respectice stånden vid et
närmare eftersinnande lära finna, hvad häruti är R. o. A:s
ensak, och at om R. o. A. å ena sidan såsom laglydige altid
lära hos sig låta gälla för Riksens Ständers beslut, hvad igenom
pluralitet uti allmänne ärender efter Riksdagsordningen
afgiordt blifver, så är ock R. o. A. å den andra efter samma
lag icke mindre mån om fria öfverläggningar inom sitt stånd
och riksdagsmannarätten jämte sine öfrige rättigheter och
privilegier; rättigheter, som förfäder dem förvärfvadt och
hvilka de nu icke mindre än tilförene äro sinnade at bibehålla
och försvara.
Hr Landtm, anholt, at genom slike reflexioner ang:de
ståndens inbördes rättigheter och jämnvigtens rubbning stånden
emellan uti lagstiftningen, det vänskapsband, som nu begynt
knytas, ej måtte blifva sönderslitit. Han önskade äfven,
at hvad Hr von Hermanson nu sagt måtte blifva inom desse
murar, efter det af andra och hälst uti Rondeståndet torde
få en olika uttydning. Han utbad sig, att R. o. A. ville vända
sin upmärcksamhet ifrån alt sådant och nu höra Hr Generalen
Grefve Fersen, som begärt at få tala.
Grefve [von] Fersen, Axel, aflade sin tacksägelse
för det tålamod, R. o. A. behagat unna honom i denne sak.
Han hade redan förklarat och förklarade sig altid beredd at
Fersens memorial om banken.
149
vidtaga den utväg til vinnande af sämja, som Frih. Ridderstolpe
föreslagit. Han hade endast utbedt sig och utbad sig
ännu, at hans memorial måtte hos R. o. A. behållas och ej utgifvas.
Denne begäran skedde icke af misstroende, at ju saken,
om den kommo til Secrete Utskåttet, skulle värdigt
handteras. Men han trodde, at frågan om Ranquens styrsel
kanske ej så ömt handterades i de andre respective stånden,
ty den kan ej så mycket interessera dem sorn R. o. A. Ordsaken
ville han säga: R. o. A. innehafva jämte Allmogen landets
betydeligaste fasta enskyltes1 egendom, och den står i
Banquen til störste delen. Presterne såsom stånd hafva ingen,
som på något sätt kan angå Banquen. Borgerskapet utom
Stockholms stad äga föga fastighet, undantagande någre små
trähus och tomter af mindre värde, som i Banquen kunna
pantsättas. Bondeståndet har afsagt sig all guarantie för Banquen.
Altså voro det R. o. A. hufvudsakeligen, hvars bestånd
med Banquens närmast är förenat.
Sedan R. o. A. utvaldt en så fogelig utväg at afgiöra frågan
om hans memorial, önskade han, at alle reflexioner och
svar, som ej ledde dit, måtte falla; och utlät Hr Grefven och
Generalen sig sluteligen: Vi äro alle ridders- och adelsmän,
vi böra tro hvarandra på vår ärlige parole; gifven mig den
begärte säkerheten, iag låfvar på min sida, at Secrete Utskottet
skall blifva förnögdt.
Frih. von Essen: Ingen tvekan är hos mig att lita på
Hr Generalen Grefve Fersens parole, han har låfvadt, iag är
säker, at han håller ord. Hvad svaret angår til Secrete Utskåttet
och de andre respective stånden, så tilstyrcker iag såsom
bästa utvägen, at intet svar må afgå. Låtom oss fortfara uti
det vi nu begynt, at stifta fred och enighet. Hvad Presidenten
Baron von Hermanson sagt och visse utlåtelser, dem iag tyckte
mig höra, förbehåller iag mig at dervid få giöra mine påminnelser,
då protocollet blifvit justerat.
Hr Jennings: Med glädie har iag sedt tournuren, som
denne sak tagit. Jag älskar och vördar Generalen Grefve
Fersen på det högsta men ännu mera regeringssättets bestånd
och hvar mans laglige fri- och säkerhet; när derföre
enighet kan vinnas, så vare iag aldrig på jorden den stund,
iag skulle sätta mig emot de medel, sorn dertil förmå at bidraga.
Öfvertygad at Hr Generalen Grefve Fersen täncker
1 Detta ord överstruket i konceptprotokollet.
150 1766, febr. 26. Forsens memorial om banken.
likaså, förena vi oss begge deruti att icke misstro Höglofl.
Secrete Utskottet. Mine gunstige Herrar, låtom oss fortfara
at räcka hvarannan händren och således fullkomna, hvad vi
nu begynt.
Frih. Ribbing, Fredr.: Jag vil i korthet yttra mig
öfver de tvenne omständigheter, som discourserne i synnerhet
roulerat uppå.
Den förste begynte om frågan angående Generalen Grefve
Fersens memorial skulle få ligga på bordet efter åtskilliges
begäran eller genast afgiöras. Jag kienner saken, har altså ej
varit ibland deni, sorn begärt den på bordet, men iag kienner
deras rättighet; i går deciderades, at saken först skulle
företagas; i följe deraf äro handlingarne i dag för första
gången upläste, och enligit Riksdagsordningen bör det ej vara
en ledamot betagit at få betäncketid.
Den andra omständigheten är Hr Generalen Grefve Fersens
declaration. Jag har altid estimerat honom men nu1 får1
tilökte skäl dertil; hvad han giordt är honom värdigt, det
hoppas iag skal upväcka et allmänt lugn inom oss och äfven
hos dem, sorn af memorialet tro sig hafva anledning at vara
rörde. När det kommer ut, sorn är sagt angående Bancodeputationens
yttrande om förre förvaltningen vid bancovärcket,
åtminstone til ordalagen addouceras, så tror iag och är förvissad,
at Secrete Utskottet blifver tilfredsstält.
Det blifver i öfrigit ostridigt, at hvar ledamot af et stånd
bör hafva den rättigheten att säga sin tancka öfver de i ståndet
förekommande mål. Jag torde ofta hafva varit af olika
tanokar på detta ställe och emot hundrade andres mening;
jag är derföre icke blefven oroad och förklarar mig al tid beredd
att jämka, om något af hvad iag kunnat säga skulle genom
[i]2 hastighet nyttiade mindre lämpelige ord hafva oroat
dem; meningen förblifver altid endå densamme.
Det kan derföre ej annat än förefalla mig bekymmersamt,
då vi äro på föreningsvägen hvarannan så nära, at obehagelige
frågor om säkerhet för riksdagsmän med det mera ånyo
upröras, och gior iag derföre samma förbehåll som Frih. von
Essen at deröfver få säga min tancka, sedan protocollet blifvit
justerat.
Frih. Grönhagen: Jag prisar med uprigtigaste hierta
1 Konceptprotokollet: . . . men får nu . . .
2 Konceptprotokollet.
Fersens memorial om banken.
151
Frih. Ridderstolpe, som ledt R. o. A. på den idéen at i venlighet
bilägga denne oss så inycket rörande fråga om Generalen
Grefve Fersens memorial. Jag är aldeles nögd med
hans föreslagne utväg. Nog skulle iag hafva önskat at få höra
de jämkningar, som Hr Generalen Grefve Fersen ämnar giöra
uti sitt memorial, men iag bör ej tvifla uppå en redelig mans
löfte och iag reposerar mig aldeles uppå Hr Generalen Grefve
Fersens ord. Men när iag således på alt sätt ingår uti at befästa
lugn och enighet, så nödgas iag likväl giöra samma förbehåll
som Frih: ne von Essen och Ribbing i anseende til hvad
Hr Presidenten von Hermanson sagt.
Hr von Hermanson utbad sig at få förklara sin mening.
Långt ifrån at vilja afbryta den behagelige liknelse,
som nu synes visa sig til enighet och inbördes förtroende,
önskade han sig snarare förmåga at kunna densamma befästa;
han togo Gud til vitne, at han aldrig upsåteligen ville
missfirma någon menniskia, mindre något 'samhälde eller
någon classe af medborgare och aldra minst en corps sådan
som Secrete Utskottet, altid respectable. Om uti ferveurn af
hans tal någon utlåtelse fallit, då han brunno af nijt för R.
o. A:s bestånd och independance, voro det menskligt och så
mycket mera at förlåta, som sanningen voro i meningen, ehuru
den ej i hastighet med så afpassade ord kunnat utföras.
Det trodde han aldrig kunna nekas, at om R. o. A. genom
hvad detta ståndet småningom och efter hand frångådt och
hvad det genom sådane tilbud som detta sidsta, ifall det hade
lyckats, ännu kan komma at förlora, omsider aldeles skulle
blifva reducerat och försvinna; så voro jämvigten emellan
stånden förlorad och aldrig Preste- och Borgarestånden capable
at densamma bibehålla. Uti frälsejorden och skattejorden
där ligger oförnekeligen rikets styrcka. Jordägare och
jordbrukare utgiöra ovedersägeligen det första och primitive
ståndet, dit skulle ofelbart, om R. o. A. försvinner, al magten
reducera sig; fölgderne deraf behöfver iag ej detaillera,
men hans välmening såväl för R. o. A. som flere sine värde
medborgare och vårt sälla regeringssätt lärer icke kunna
undfalla någon, som vil gifva sig tid at sådant närmare eftersinna.
Hade han altså råkadt at fälla det ordet bondregering,
så är det skedt i fölgd af desse och flere reflexioner
men aldeles icke i afseende uppå något af de respective stånden,
hvilket uti vår nu varande sälla regering, den han up
-
152
1766, febr. 26. Fersens memorial om banken.
rigtigt önskade altid måtte blifva bestående, han ansågo för
angelägit, respectabelt och berättigat til deltagande uti högste
magten. Och hade han så mycket mindre kunnat med sine
reflexioner syfta ditåt, som frågan vore, om Grefve Fersens
memorial skulle lämnas til Secrete Utskåttet, men detta ståndet
icke hade säte uti Secrete Utskottet.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Ofelbart är det ej lättast
at vara ledamot uti Secrete Utskottet, at värdigt där upfylla
sitt ställe, när rikets brister, om de skola hielpas, fordra,
at man måste ofta afkläda sig den kientsla af vänskap,
som ifrån et gådt och ärligt hierta merendels är oskilj acktig.
Man förvärfvar sig ofta missnögde och ovänner; är altså
R. o. A:s oskattbara förtroende det enda, sorn R. o. A:s ledamöter
i Secrete Utskottet hafva at stödja sig vid, den enda
belöning, som de förvänta och begära för al sin omsorg, bekymmer
och möda. Misstroende och tilvitelser deremot det,
som aldra mäst ömar och oroar dem.
Genom redlighet och oförtruten uprig[tig]het förmoda de
att kunna bibehålla sig uti det förra och undvika det senare;
jag förbehåller mig alt derföre at få inför Högl. R. o. A. lägga
sanningen uti sin rätta dag. Men det blifver för et annat
tilfälle. Denne gången tilstyrcker iag, at vi måge nyttia det
lugn, som lyckeligen visar sig, til at befästa en inbördes allmän
förening.
Hr Möllerstierna: Nu har iag hördt Secrete Utskottets
extractum protocolli och fädt närmare uplysning; om
iag är glad, at pluraliteten så slog ut vid voteringen, så är
det ofelbart för mig en tilökning i glädie, at vi kanske derigenom
kunna komma til förening. Jag antager derföre alle
medel, som dertil kunna bidraga, och tilstyrcker, at Hr Generalen
Grefve Fersen måtte få en sådan proposition, som
han begärt.
Hr Göös såsom ledamot såväl i Secrete Utskottet sorn
uti Bancodeputationen förklarade sig til alle delar nögd med
Hr Generalen Grefve Fersens declaration, biföll den af honom
begärte försäkran.
Hr Ehrenmalm, Samuel, omfattade med glädie
det ögnableck, då R. o. A. vilja å alle sidor söka enighet;
utan närmare granskning och uprepande af det förbigågne
kunde man qvitta med hvarandra; det må väl medgifvas, att
man kan hafva rätt på ömse sidor. Han voro för sin del nögd
Fersens memorial om banken.
153
med at Hr General Grefve Fersen förklarar sin tancka, blifver
förklaringen efter löftet nöijacktig, hvaruppå han ej tviflade,
så bevaras derigenom Grefve Fersen sin rätt och Secrete
Utskottets ledamöter äfven deras rätt.
Hr Durietz instämde äfven deruti, att han voro nögd,
at riksdagsmannarätten bevaras; det ömade honom, at uti
discourserne om denne sak något influtit, som kunde rubba
förtroendet. Hans giöromål uti Secrete Utskottet ligga uti
protocollet förvarade, dem åberopade han sig til justification,
och som han ingenting hade at sig förebrå, så förbehölt
han sig at, sedan denne dagens protocoll blifvit justerat, få
yttra sin tancka om hvad Hr Presidenten Baron von Hermanson
sagt.
Hr Landtm.: Så högeligen han fägnade sig öfver denne
enighets- och försonigsmoment, så mycket värde han satte
såväl uppå Hr Generalen Grefve Fersen som alle andre, hvilke
dertil bidragit; så innerligen önskade han, at nu al vidare
discourse måtte uphöra och han genom proposition få
sluta denne i sin början nog bekymmersamme sak. Och
giorde
Hr Landtm, häruppå följande proposition, hvilken han
förut skrifteligen upsatt.
Bifaller R. o. A., at Generalen Grefve Fersen, som inför
R. o. A. förklarat, at han med sitt i bancosaken ingifne särskilte
memorial icke haft i upsåt at förfördela eller stöta
hvarcken Secrete Utskåttets ledamöter el:r bancodeputerade,
samt derhos yttrat sig vilja jämcka och borttaga de expressioner
i berörde memorial, som Secrete Utskottet trodt vara
dem anstötelige, må för detta memorial tagas i R. o. A:s
hägn och protection och at detsamma må allena läggas til
R. o. A:s protocoll och ej til de öfrige stånden eller Secrete
Utskottet utgifvas.
Hvilken enhälligt med Ja besvarades.
Hr Wadenstierna, Carl: Sedan R. o. A. nu ingådt
i detta, hoppades han, att frågan om hvad Hr Presidenten
von Hermansons utlåtelser angingo, äfven jämkning kunde
ädelmodigt tillåtas och at han får förklara sine ord.
Hr Landtm, utbad sig, at man ej måtte röra mera denne
gången vid detta; inan protocollet blifver justerat, hvem
kan så noga attrappera sielfve orden.
Hr E h r e n m a 1 m, Olof1, ville, at extractum proto
1
Härmed avses Samuel eller Georg Ehrenmalm.
154 1766, febr. 26. Nylands infanteriregemente.
Öfversten
Horns cassa
till gamle
soldaters och
deras enkors
och barns
underhåll vid
Nylands infanterieregemente
ang:de.
colli med svar om hvad R. o. A. nu beslutit skulle til Secrete
Utskåttet afgå.
Hr Landtm.: I det slut R. o. A. nu stadnat torde det ej
behöfvas; Hr Generalen Grefve Fersens memorial är aldrig
upläst i Secrete Utskåttet, altså om han justerar, hvad han
där till protocollet sagt, och ställer sitt memorial ej til de
andre stånden utan allena til R. o. A., så kunna exemplaren
af Secrete Utskottets extractum protocolli om samma memorial
tagas tilbakars utur de andre stånden och dermed denne
sak hos dem försvinna.
Frih. von Essen: At klander öfver utlåtelser måge utur
protocollet försvinna men utlåtelserne stå qvar, dertil kan
iag icke samtycka. Jag har reserverat mig min talan, ty iag
har trodt mig finna de sagde orden anstötelige. Men om de
uttagas utur protocollet och icke finnas där vid justeringen,
så skall min tancka, som iag om dem haft, gierna förfalla.
Hr Jennings förenade sig uti at tilstyrcka en sådan
jämnkning.
Hvarmed således al vidare ventilation härom afstadnade.
2. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 9
December 1765 angående en vid Nylands infanterieregemente
af Hr Öfversten och Riddaren Jacob Fredr. Horn inrättad
cassa til militariske prydnaders anskaffande vid regementet
och gamle soldaters samt fattige soldateenckors och barns
underhåll. Hvartil han som fond i början användt et års
knecktehemkallspenningar; och begäres, at denne cassan
måtte nu och i framtiden befrias för all slags contribution.
Secrete Utskottet tilstrycker, at regementsskrifvaren ej må
befatta sig med denne cassa, at den förste inkomsten må användas
til bräckelige soldaters, soldateenkors och omyndige
barns underhåll samt öfverskottet til prydnader vid regementet,
hvilke dock, inan de anskaffas, böra hos Kongl.
Maij :t i underdånighet till gillande anmälas.
Frih. Sparre, Carl, anmärckte, at Hr Öfverstens
Horns berömlige omsorg häruti förtiente Riksens Ständers
besynnerliga attention.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A. Secrete Utskottets extractum
protocolli, och at om denne inrättning Hr öfversten
Horn til heder må införas i allmänna tidningarne.
Detta besvarades med Ja.
Underskeppsbyggmästarna. Rikets råd.
155
3. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af den Lönförunder14
December sidstl. angående lön för underskeppsbyggmes- ^sterne vid
tärne vid Kongl. Ammiralitetet, hvaruti Secrete Utskottet til- Ammiralitetet
styrcker bifall uppå kongl, resolutionen af den 11 Septem
ber
1764 angående Underskeppsbyggmästarne Neuendorff, och Fornell.
Waldau och Fornells ansökningar härom; så att genom den
kongl, ammiralitetsstaten redan beviljade tilökning af 50 procent
deras löner ifrån 750 dahl. s:rmt blifver 1 000 dahl. samma
mynt, och at lönerne för de tvenne äldste förvandlas til
ständige och uti den årlige staten uptagne löner.
Detta bifölls.
4. Afhördes Secrete Utskottets yttrande angående närmare Officerare
utvägar til hielp för boställslöse subalternofficerare vid de bo™ällerT^d
indelte regementer, hälst i Norrland. de indelte
Men lades denne gången på bordet. regimenterne.
5. Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 27 Novem- Den frånber
sidstl. år angående Herrar Riksens Råds hörande i ange-RiksensRåds
lägne mål, hvilke de öfvervarit, då de äro frånvarande vid hörande i
deras sluteliga afgiörande. ^må)8"6
Hr W adenstierna, Carl, påminte, at ej funnos utsatt,
huru förhållas skulle, när någon af Herrar Riksens Råd
för siukdom voro frånvarande. Det kunde i brydsamme saker
väl hända, att de skylla på siukdom och blifva borta;
derföre bör i alla angelägne saker de frånvarandes mening
inhämtas, så som förr skedt genom protocollssecreteraren,
hvilkens skyldighet det är at gå hem til en af Riksens Råd,
sorn siuk är, och hafva med sig protocollet och alle handlingar
samt hans mening inhämta.
Hr Durietz tillstyrckte bifall uppå Secrete Utskottets
extractum protocolli, ty de frånvarande kunna ej få den connoissance
om saken som de, hvilke äro tilstädes under öfverläggningen.
Hr Gyllensvahn: Secrete Utskottets tilstyrckande
instämmer med 14 och 15 §§ i Regeringsformen, som stadgar,
at siu rådsherrar böra vara öfver de angelägne målen.
At säga det någon genom siukdom vill undandraga sig öfverläggningen
i angelägne mål, passar sig ej om värdige herrar
och män. Skulle siukdom åkomma, är det en fölgd af menskligheten,
som ingen kan hielpa. Men det blifver altid en sanning,
at de böra få tilfälle at lära kienna, hvad de skola döma
öfver.
156 1766, febr. 26.
Rikets råd.
Hr Wadenstierna, Carl, begärte at närmare få explicera
sig. Om Riksens Ständer förordna, at Hrr Riksens Råd
endast skola yttra sig uti de saker, som de öfvervarit ifrån
början, så uppehälles ofta derigenom slutet, eller ock kastas
ansvaret uti flere de svåraste saker allenast uppå någre få.
At kienna sakerne blifver för en frånvarande rådsherre icke
svårt, när han får höra handlingar ne och utur protocollet inhämta,
huru en hvar af de närvarande rådsherrar viritim sig
yttradt, och derefter utlåta sig sielf. Då får han merendels
alle skäl samlade och bör ej kunna skylla på okunnoghet.
At denne methode icke strider emot Regeringsformen, där
det omtalas närvarande rådsherrar, slöt Hr Wadenstierna
deraf, at [lagen]1 ej kunnat supponera någre frånvarande
Hrr Riksens Råd, då i lagen generellt talas om Hrr Riksens
Råds giöromål i Kongl. Maij :ts Rådcammare.
Frih. Bunge, Sven, instämde med Hr Wadenstierna;
han ville icke, at Hrr Riksens Råd genom en författning sådan
som denne skulle sättas uti cas at kunna blifva underkastade
så oblide omdömen. Deremot, kunde man för siukdom
få undandraga sig de ansvarige sakerne, så blifver frågan,
om någon, för det han har bästa hälsan, skall hafva
mästa arbetet och drygaste ansvaret.
Secrete Utskottets tilstyrckande voro visserligen i bästa
välmening, men han frucktade, at det påsyftade ändamålet
icke vunnos dermed, at det bifalles.
Hr Durietz: Secrete Utskåttet har fädt anledning til
detta sitt betänckande derigenom, at så olika tilgådt uti
Kongl. Maij :ts Rådcammare; ibland hafva de frånvarande
Hrr Riksens Råd blifvit hörde, ibland ej, derföre har Secrete
Utskottet ansedt nyttigt at föreslå en principe, sorn häruti
altid kunde följas.
Om en siulc rådsherre skal hemma yttra sina tanckar, kan
det ofta hända, at han mår så illa, at det blifver honom
omöijeligt höra en sak i ordning och decidera genast med
praecision, ty dertil fordras sinnen, som af kroppsplågor ej
äro oroade. Härigenom skulle sakens slut ofta kunna uppehållas.
Bättre är väl, att de närvarande yttra sig och afgiöra
ärenderne, sorn förekomma. Han kunde ej förmoda, at ibland
sexton rådsherrar så månge skulle kunna vara frånvarande,
1 Konceptprotokollet.
Rikets råd. A. R. Wrangels m. fl. tur.
157
at Kongl. Maij :ts Rådcammare derigenom skulle blifva inactive.
Hr Gyllensvahn tilläde: Äro de ej siukare, än at de
hemina skulle kunna gifva sine rådslag, så måge de låta bära
sig upp i Rådkammaren, om det ej kan ske på annat sätt
för dem at komma tilstädes. Äro de åter rätt siuka, så trodde
han, at rådslagen icke kunna gifvas med den styrcka och mogenhet,
som erfordras.
Hr von Nackreij, Olof: Såsom ledamot uti Justitiedeputationen
vid förre riksdagar hade han märckt, at fastän
sex rådsherrar varit närvarande, då en justitiesak blifvit
afgiord, hade ofta den frånvarande siuende rådsherrens mening
likväl blifvit inhämtad, hvaraf icke sällan yppat sig ändring
uti pluraliteten. Deputationen hade öfverlagt, huru sådant
måtte förekommas i anseende til den incongruite, det
kunde med sig föra vid flere tilfällen; och stadnat uti samma
beslut som det, Secrete Utskottet nu tilstyrckt. Olika uplyses
en rådsherre, då han är närvarande, af discourser under
föredragningen, än frånvarande genom det han allenast
får läsa protocoller och handlingar. Hr von Nackreij tilstyrckte
altså bifall uppå Secrete Utskottets extractum protocolli.
Hr Landtm, giorde häruppå proposition.
Rifaller R. o. A. Secrete Utskåttets nu upläste extractum
protocolli?
Hvilken med Ja besvarades.
6. Uplästes Secrete Deputationens betänokande af d. 30 Ja- öfverstarne
nuarii innevarande år angående öfversterna Anton [o: An-^etzfpoSe,
ders] Reinholt Wrangel, Anders Rudolf Durietz, Grefve Fred-Sinclair, Me
i
erfelt och
rich Arvidson Posse, Friedrich Carl Sincklair, Grefve Johan öfverste
August
Meiierfelt, hvilke erhållit öfverstelieutenantsfullmag- lieutnanten
... de Garnals
ter för utmärckte krigsförtienster, och Öfverstelieutenanten tour ang;cie.
Carl Constantin de Carnals öfverstelieutenants tour.
Deputationen yttrar sig, att som värckelige krigsförtienster
fordra värckelig belöning och desse officerare i anseende til
sådane och uppå sina chefers recommendation erhållit öfverstelieutenantsfullmagter
af d. 22 October 1759, börandes
det äfven vara för dem et talande skähl, at förordningen om
krigsförtiensters belönande ej förr än 1761 och således senare
utkom, hvilket bevisar, at de af nit och redlig välmening
tient fäderneslandet men ej i afseende uppå någon be
-
158 1766, febr. 26. N. von Oelreich.
fordran. Det måge altså desse officerare niuta öfverstlieutenants
tour ifrån sine öfverstelieutenantsfullmagters datum
d. 22 Octob. 1759.
Detta bifölls uppå skedd proposition.
Expeditions- 7. Genom utdrag af protocollet under den 6 Februarii inneang^df^ex-
varande ar> sorn nu uplästes, anmälte Expeditionsdeputatiopedition
öf- nen de tvifvelsmål, som mött vid expedierandet af respective
secreteraren ståndens tagne beslut uppå Secrete Deputationens betänckanvonOelreichs
de angående Statssecreteraren von Oelreichs klagomål öfver
bprejud*iceei teden prsejudice. Secrete Deputationen tilstyrcker deruti för
Statssecreteraren von Oelr[e]ich hofcantzlers fullmagt af
samma dato sorn Hofcantzleren von Dalins samt vid förefallande
honom anständig ledighet förslagsrättighet til värckelig
befordran såsom den, der tvenne gånger städt på förslag,
och att emedlertid få niuta den tienstfrihet, när han det
åstundar, som Riksens Ständer honom redan beviljadt. Men
hans ansökning om föreskrift til först ledigblifvande presidentsembete,
hvartil han sig anmäler, och at få differancen
emellan statssecreterare och hofcantzlerslönen, 600 dahl.
silf :rmt, har deputationen icke yttrat sig öfver utan densamme
Riksens Ständers egit bepröfvande understält.
Expeditionsdeputationen finner väl, at när respective ståndens
pluralite bifallit betänckandet, så är alt, hvad Secrete
Deputation tilstyrckt, utan alt tvifvelsmål, at det ju kan expedieras;
men om respective ståndens bifall uppå betänckandet
äfven må sträcka sig til sådant, hvaröfver samma betänckande
ej utlåter sig, fölgackteligen om den begärte föreskrift
til et presidentsembete och differancen emellan statssecreterare-
och hofcantzlerslönen är bifallen, derom begärer
Expeditionsdeputationen de respective ståndens närmare förklaring
samt anhåller, at när hädanefter sådane betänckanden
förekomma ifrån deputationerne, som til Riksens Ständers
egen decision äro öfverlämnade, utan at deputationen
sagt sin mening, respective stånden då behagade meddela deras
yttrande til bifall eller afslag på en gång med det öfrige,
som betänckandet innehåller.
Hr von V i c k en kunde ej påminna sig sammanhanget
af denne sak, begärte derföre, att Secrete Deputationens betänckande
och hans dervid fogade votum måtte skaffas til
hands och åter blifva upläst men emedlertid saken hvila.
Hr von Post, Friedr., giorde väl en omständeli
-
Svedenstiernas befordran.
159
g[a]re berättelse om saken och livad som föranlåtit Expeditionsdepntationen
til denne förfrågan,
men som Hr von Vicken och flere jämte honom insisterade,
så lades saken för denne gången på bordet.
8. Uplästes Riddarhusdeputationens memorial af den 30 Svedenstjerna
October sidstl. år, hvaruti uppå anförde skäl tilstyrckes un- ^'ais i^efordderdånig
föreskrift hos Kongl. Maij :t för Riddarhusfiscalen rån ang:de.
Swedenstierna at undfå assessors fullmagt och tour ifrån den
20 Junii 1762 samt rättighet til värckelig befordran lika med
assessorerne i kongl, hofrätterne samt at undfå et assessorsembete
uti hvilkendera af hofrätterne han sig anmälandes
varder.
Härvid uplästes Grefve!!) Er. G. Oxenstiernas memorial,
som med deputationen instämmer uti at erkienna Riddarhusfiscalen
Swedenstiernas förtienster men tilstyrcker den förändring
uti betänckandet, at han genast må befordras til assessor
uti Kongl. Svea Hofrätt med värkelig lön.
Likaledes afhördes Riddarhusfiscalen Swedenstiernas memorial,
hvaruti han utbeder sig R. o. A:s ynnest samt bifall
uppå Grefve Oxenstiernas tilstyrckande, förklarandes sig dervid
nögd at vilja gå in i Kongl. Svea Hofrätt med sin nu innehafvande
ridderhusfischalslön tils vidare, och begifver sig
ifrån den föreslagne förmån at få sin fullmagt daterad ifrån
den 20 Janarii 1761.
Frih. von Essen förklarade sig ej vara emot det vidtagne
sättet at befordra en Riksens Ständers betient, efter
det voro enligt med lag, men han ville gierna, att sielfva befordran
måtte vara skäligt tiltagen, och föreslog derföre, at
Ridderhusfiscalen Swedenstierna undfår föreskrift at varda
berättigad til et rum på assessorsförslag uti någon af kongl,
hofrätterne.
Hr Göös instämde härmed och ville äfven gierna tilstyrcka
värckelig befordran; men icke någon tour förrän han
fingo fullmagt uppå et värckeligit assessorsembete.
Hr En [e] schiöld conformerade sig med Hr Göös.
Hr Fock deremot tilstyrckte bifall uppå deputationens
betänckande med den förändring, Grefve Oxenstierna föreslagit.
Hr von Vicken antog och understödde Frih. von Essens
mening; men ville icke, at denne föreskrift skulle afgå
förrän vid riksdagens slut.
160 1766, febr. 26. Svedenstiernas befordran.
Frih. Ridderstolpe, Carl, ansåg sig icke på det
stället, han nu innehade, få låf at tala som vän; i den händelsen
skulle han af alt hierta tilstyrcka alt, hvad som blifvit
föreslagit och Ridderhusfiscalen Swedenstierna trodde
vara sig fördelagtigt. Men han måste här hafva för ögonen
Kongl. Maij :ts rättigheter at af tre föreslagne välja en och
medborgares rätt, som kunde äga lika många och flere förtienster
til befordran och et ordinarie assessorsembete, dem
han nu ej kiende; han föreslog derföre den medelvägen, att
Riddarhusfiscalen Swedenstierna recommenderas til ostridig
rättighet til et assessorsembete utan bättre förtientes prsejudice.
Hr Wadenstierna, Carl: Det vore ej ovanligt, at
R. o. A. recommenderade sine betiente til ordinarie embeten,
fullmagter och tour; så hade skedt, som han mindes, med
begge Hrr Wulfvenstiernor, fadren och son, Hr Ekstubbe, Hr
von Strokirk, Hr von Post, sidsta riksdag med Hr Franc, Hr
Kirstein och Psilanderhielm; desse betiente hade ingen annan
väg til befordran, sedan de redeligen och väl tient. Skulle
nu Swedenstierna vara den förste, som saknade denne
hielp? Här säges, han skall blifva berättigad til et rum på
assessorsförslag; den rättighet äger han redan at komma dit,
framför yngre, men torde få vänta länge, innan äldre hunnit
undan, äfven få afbida flere år, innan Kongl. Maij :t nämner
honom. Hr Wadenstierna anholt derföre, at R. o. A. ville befordra
Swedenstierna som sine förre betiente, att han åtminstone
får assessorsfullmagt och tour från fullmagtens datum.
Hrvon Post, Fredr., anmälte, at han sielf såsom R. o.
A:s betient niutit befordran; at det grundade sig på lag, ty
uti 1756 års Tjenstebetänckande står icke, at Ständer äga
recommendera sine betienter til förslagsrättighet utan til befordran,
men då frågan voro om befordran til Kongl. Svea
Hofrätt, kunde han icke dölga, huru det ömade honom at där
se en talrik och gammal betiening, sorn härigenom mister
hopp om tilkommande bettre förmån och utkomst. Han önskade
derföre den utvägen, att Swedenstierna recommenderas
til assessors fullmagt och tour samt ostridig rättighet til
et assessorsförslag, när han sig derom anmäler.
Hr Woltemat: Med samma skäl kan Ridderhusfiscalen
Swedenstierna anmälas hos Kongl. Maij :t til befordran
sorn de förre R. o. A:s betiente, enär genom 1756 års Tienste
-
Svedenstiernas befordran.
161
betänckande det är Riksens Ständer förbehållit at i underdånighet
recommendera sine betiente; Kongl. Maij :ts höga
valrättighet kan altså uti förevarande höga casu icke blifva
kränckt. Riddarhusfiscalen Swedenstierna har ock giordt sig
förtient af R. o. A:s ynnest, ty bifaller iag Riddarhusdeputationens
betänckande och anholler, at R. o. A. ädelmodigt genom
sitt bifall täcktes hugna denne sin betient och upmuntra
de öfrige til lika nit och omtanka at på berömligt sätt söka
förvärfva sig R. o. A:s ynnest.
Hr Sparrschiöld, Eric, biföll Hr Woltemat och
tilstyrckte, at Riddarhusfiscalen Swedenstierna recommenderas
til assesors fullinagt och tour från fullmagtens datum.
Frih. Ribbing, Friedr., ville ej vara emot Riddarhusficalen
Swedenstierna och hvad som kunde bidraga til
hans lycka; men denne saken deciderade ej allena om det,
som angingo Swedenstierna, utan blefvo prsejudicat för al
annan Ständers betiening, och såsom prsejudicat influerade
uppå Kongl. Maij :ts höga rättighet, uppå andre kronans civile
embetsmäns rättighet til förslag, uppå hvad lagen om
befordringar i kronans tienster och embeten i almänhet utstakar;
tilstyrker derföre, at Swedenstierna må recommenderas
til befordran med den tour, han utan andras prsejudice
genom Kongl. Maij :ts nådiga utnämnande kan erhålla.
Frih. von Essen: Om R. o. A. inskräncker sin föreskrift
inom förlagsrättighet, är det alt, hvad Ridderhusfiscalen
Swedenstierna bör begära; ty sedan han kommit på förslaget,
är det omöijeligt, at Kongl. Maij :t icke bör tredie
gången nämna honom.
Grefve [von] Fersen, Axel, såsom den der haft tilfälle
at sedan förre riksdagen som landtmarskalk och såsom
föreståndare vid Riddarhuset lära kienna Riddarhusfiscalen
Swedenstierna intygade, at han förtiente den ynnest och benägenhet,
R. o. A. ville honom såsom sin betient bevisa. Den
frågan om Ständers och R. o. A:s rättighet til befordran voro
öm och ganska svår at vid detta tilfälle tilräckeligen utreda.
Att Ständer förbehållit sig få recommendera dem, det är onekeligt,
de äga och ingen annan väg til befordran. Men om en
recommendation skall ske så aldeles utan andras prsejudice,
så bör uti lagen utstakas, til hvad syssla en Ständers betient
kan vara berättigad at blifva recommenderad. Riddarhusdeputationen
har fölgt uti sin föreskrift en vanlig förre tiders
11—580121
162 1766, febr. 26. Svedenstiernas befordran.
praxis och tyckes ej hafva gådt för långt, när afseende giöres
uppå Swedenstiernas 18 tiensteår.
Hr Grefven ville likväl på intet sätt träda hvarcken Kongl.
Maij :ts höga rättighet eller någon af sine medborgare för nära.
Derföre, när han sågo, at olika meningar om den föreslagne
recominendationen och huru långt den kunde sträcka sig
upkommit, trodde han, att hvad Hr von Post föreslagit, voro
den billigaste utvägen och tilstryckte altså, at den måtte vidtagas.
Hr Ehrenmalm: R. o. A. är ofelbart närmast at mäta
sine betientes skickelighet och förtienst och at derefter recommendera
dem, men icke lärer derföre R. o. A. vilja gå in
uti Kongl. Maij :ts höga rättighet att nämna personer til kronans
ledige ordinarie embeten eller betaga andre välförtiente
medborgare at niuta Kongl. Maij :ts höga utnämnande. Den
utväg, Hr von Post föreslagit, voro altså det högsta, R. o. A.
kunde vidtaga, och ehuru dervid ändå kunde vara nog at betäncka
sig uppå, ville likväl Hr Ehrenmalm för at ej med
denne sak uppehålla R. o. A. längre foga sig och bifalla en
så beskaffad föreskrift.
Hr Landt m. giorde häruppå proposition.
Bifaller R. o. A. Riddarhusdeputationens memorial med
den förändring, at Riddarhusfiscalen Swedenstierna hos
Kongl. Maij :t i underdånighet anmäles til erhållande af assessors
fullmagt och tour lika med assessorer i hofrätterne
samt ostridig förslagsrättighet til assessorsembete uti någon
af kongl, hofrätterne, när han vid yppande ledighet derom
ansökning gior.
Detta besvarades med Ja.
Hvilket genom utdrag af protocollet hos de andre respective
stånden til bifall recommenderades i följande form:
Såväl i anledning af Riddarhusdeputationens föreskrift
som ingifne memorialer har hos R. o. A. i öfvervägande kommit,
huru och på hvad sätt Riddarhusfiscalen Lars Swedenstierna
måtte til någon honom anständig och emot dess förtienster
svarande befordran varda förhulpen.
Det har härvid ej undfallit R. o. A., at bemälte Riddarhusfiscal
altsedan 1748 och således i 18 år varit i rikets
tienst, först uti Kongl. Svea Hofrätt vid protocollet, sedan i
Kongl. Krigscollegio och Generalkrigzrätten såsom notarius
Svedenstiernas befordran.
163
och vice krigsfiscal, utom flere honom updragne extraordinarie-
och domareförrättningar, dem han med berömlig drift
och skickelighet utfördt in til år 1759, då han erhölt sin nu
innehafvande riddarhusfiscalssyssla, uti hvilken han altsedan
med outtröttelig flit och arbetsamhet samt nit för ordning
upfyldt de honom åliggande skyldigheter. Riddarhusfiscalen
Swedenstierna har således både genom flere tiensteår
och berömmelige prof af skickelighet giordt sig til ihugkomst
och befordran värdig.
Enär nu en Ständers egen betient, som efter längre och
troget nedlagt arbete förtienar at upmuntras och till bättre
vilkår förhielpas, icke äger någon tour til competance med
de öfrige rikets embetsmän, men Riksens Ständer derföre sig
förbehållit at få sine betiente hos Kongl. Maij :t til befordran
i underdånighet anmäla; så har R. o. A. icke kunnat vägra
sitt bifall dertil, at Riddarhusfiscalen Swedenstierna må hos
Kongl. Maij :t i underdånighet varda af Riksens Ständer anmäld
til erhållande af assessors fullmagt och tour lika med
assessorerne i hofrätterne samt ostridig förslagsrättighet till
assessorsembete uti någon af kongl, hovrätterne, när han vid
yppande ledighet derom ansökning gior.
Härigenom vederfares Riddarhusfiscalen icke större förmån
än den, flere hans företrädare i samma syssla redan
fädt hugna sig af, hvarföre ock detta genom utdrag af protocollet
hos de öfrige respective stånden til benägit bifall vänligen
skulle recommenderas.
Ut supra.
9. Uplästes det Högvördige Presteståndets påskrift uppå Om patrouiSecrete
Utskottets extractum protocolli angående patrouel- lerinjf0im°Ck
lers förstärkning om nätterne til säkerhetens bevarande här
i hufvudstaden. Och resolverades, at R. o. A. förblifver vid
sitt redan häröfver tagne beslut.
10. Anmältes en ledamots af R. o. A., Hr Carl Urban Hier- Hr Carl Urnes,
dödsfall. ban
Hvarefter R. o. A. åtskildes kl. 2 eftermiddagen.
164 1766, mars 7. Patrullering i Stockholm.
Commando
af Uplands
och Södermanlands
regimente
till patrouillering
i Stockholm.
År 1766 den 7 Marti i.
Fredag.
Plenum kl. 8 förmiddagen.
Närvarande: Hr Landtm. Thure Gustaf Rudbeck.
Under Riddarhussecreterarens Hr Cantzlierådet Francs
siuklighet vid protocollet Riddarhuscantzlisten Assessoren
Psilanderhielm.
1. Justerades protocollet för den 17 October sidstledne.
Dito extracum protocolli, som til de andre stånden skulle
afgå, angående assessors fullmagt och tour för Riddarhusfiscalen
Swedenstierna, och gillades.
2. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af den
4 uti innevarande månad, hvaruti Secrete Utskottet i anledning
af et ifrån Kongl. Maij :t ankommit rådsprotocoll, daterat
d. 26 sidstl. Januarii, föreslår, att til lisa för stadsens Borgerskap,
som härtils för at bibehålla den allmänna roen och
säkerheten åtagit sig at här i staden til häst patrouillera, i
stället et commando soldater af Kongl. Uplands och Södermanlands
infanteriregementer kunde hit inkomma, trehundrade
man under en regementsofficerares befäl af hvardera
regemente, at hädanefter och til dess lugnet blifvit återstält
denne patrouillering besörja.
Hr Wadenstierna, Carl, frågade, om Borgerskapet
här i staden härigenom blefvo befriat ifrån detta besvär.
Härtil svarades Ja, och att i sådant afseende Secrete Utskottet
föreslagit detta.
Hr Wadenstierna förmodade, at Borgerskapet genom
tienlige föreställningar väl skulle kunna förmås at än
vidare continuera, hälst när man öfvervägade den kostnad,
som genom detta manskaps underhållande skulle kronan förordsakas
uti en tid, då hon, som allmänt är tilkiennagifvit,
äger så liten tilgång på medel och så svage utvägar at sig
dem förskaffa.
Häremot förestältes, huru mycket Borgerskapet uti sine
näringar hindras, om de skulle längre sysslosättas med at
besörja patrouellerne m. m. Och blef hvad Secrete Utskåttet
hemstält efter någon kort ventilation uppå skedd proposition
bifallit.
Uppfostringsverket. Tryckfriheten. 165
3. Anmältes Hr Lars Johan Drakes memorial rörande Jus- Hr Drake,
titiedeputationens betänckande angående Hr Leonhard Ja- om\n°utur
cob [o: Carl Leonhard] Drakes ansökning at återfå en inför häradskistan
tingsrätten deponerad bördeskilling, som sedermera blifvit ^örded
utur häradskistan bortstulen, och i anledning af denne hän- schilling,
delse om säkerhet i allmenhet för deponerade bördeskillingar.
Detta geck sedan til de andre respective stånden.
4. Dito anmältes Hr Pehr Otto Elgenstiernas memorial i Elgenanledning
af Secrete Deputationens betänckande om Cavallie- Pe^otto’
rens hos Hans Kongl. Höghet Prints Carl, Kammarherrens, memorial om
Capitains och Riddarens af Kongl. Svärdsorden Frih. Wrang- ^en^tour8"
eils tour. Och geck Hr Elgenstierna med detta memorial til
de andre stånden.
5. Uplästes et ifrån Secrete Utskottet ankommit extractum Om upfostprotocolli
af den 5 December sidstl. år angående upfostrings- nnf riketk6t
värcket i riket i allmenhet, hvaruti Secrete Utskottet omrörer
åtskilligt, som til dess försättande uti bästa ordning kunde
bidraga.
Hr von Vicken påminte sig, at i den delen af Kongl.
Maij :ts nådige secrete proposition, som til Secrete Deputationen
blifvit remitteradt, äfven något uti detta ämne voro til
Secrete Deputationen ankommit; deputationen torde altså
önska at i anledning deraf få med sine tanckar til plena äfven
inkomma, och begärte derföre, at Secrete Utskottets extractum
protocolli måtte til Secrete Deputationen blifva remitterat.
Hr Schönberg: Om R. o. A. icke skulle vilja remittera
saken, kunde den dock hvila, til dess Secrete Deputationens
betänckande äfven hunnit inkomma.
Hr Billberg: Det är ovanligit at remittera et Secrete
Utskottets extractum protocolli til Secrete Deputationen;
men sorn detta ämne väl behöfver at noga blifva påtänckt
och öfverlagt, må saken ligga på bordet.
Häremot blef ej något påmint.
Hr Wadensfierna, Carl: Nog är angelägit at up- Om tryckhielpa
vårt upfostringsvärck i riket, men det är ej mindre, at frihetenuti
en fri regering nationen må blifva behörigen uplyst; jag
önskade derföre, at Stora Deputationen ju förr dess häldre
måtte inkomma med sitt project, som skall vara under utarbetande
om skrif- och tryckfriheten. Det är altid angelägit
at veta, hvad en fri man kan få skrifva och låta trycka.
166 1766, mars 7. Nederlagsfrihet på salt.
Hr Landtm, sade sig hos alle hafva funnit denne åtrå,
at derföre han skyndat så mycket han kunnat på denne saken;
at projectet til tryckfrihetsförordningen redan voro upsatt
och uti Expeditionsutskottet justerat, och at så snart
han fingo tid, anslag skulle ske til Stora Deputationens sammankomst,
då, som han förmodade, det voro på en tima
giordt, at projectet gingo igenom och sedan kunde til plena
ingifvas.
frihet på salt 6. Afhörde R. o. A. Deputationens öfver fiskerierne betänför
silsaiteriet kande af d. 30 Januarii sidstl. angående nederlagsfrihet på
men!10' salt för salterieinrättningen å den så kallade Aspholmen och
Nya Elfsborgs fästning vid Giötheborg.
Deputationen tilstyrcker, at nederlagsfrihet, på sätt författningarne
innehålla, må beviljas på det salt, som til insaltningen
användes, men icke til salu, lika med de öfrige salterier,
som lyda under Sjötullcammarens destrict i Giötheborg;
då tullbetieningen åligger at vaksamt iackttaga sine skyldigheter
och hafva nycklarne under sin vård, hvartill äfven
kommer, at jagtlieutenanterne, hvilke skola visitera alle vid
Elfsborgs fästning inkommande fartyg, dageligen vistas vid
och omkring denne fästning, som tilsynen äfven härvid kunde
anförtros; hörandes dock innehafvaren af detta salterie
tullbetieningen för saltets bevakning under- nederlagstiden
deras möda skäligen ersätta.
Hr von Frese fruktade, att genom sådane nederlag
saltet skulle kunna hållas i högre pris.
Hr Billberg trodde, att nederlagsfriheten giorde dyrhet.
När vin, som inkommit på nederlag, läker bort, så tager
vinhandlaren sin skada igen på det öfrige, som han säljer;
önskade derföre, at ingen nederlagsfrihet gåfvos. Aldraminst
behöfdes den på Elfsborg, som icke ligger längre ifrån Giötheborg,
än at saltet sjövägen kan hämtas på någre timar derifrån.
Hr Gyllensvahn: Sillfångsten är för riket ofelbart
en välsignelse och sillfisket en lyckelig näringsgren. Praemierne,
som förr bestodos till fiskeriernes upmuntran, äro nu
indragne och i stället tullfrihet lämnad på sill, som exporteras.
För en så nyttig näring är detta et ringa beneficium och
nu mera det enda; altså må man väl ingå uti alt, sorn kan
lätta näringen. Genom nederlagsfriheten på salt, som deputationen
föreslår, kan dyrheten ej ökas; i Giötheborg är ju re
-
Nederlagsfrihet. Västerbottens regemente. 167
dan denne frihet, hvarifrån fiskerieidkaren annars skall hämta
det; men befrias endast härigenom ifrån det onus at föra
saltet en half mil fram och en half mil åter tilbakars, så
vida alt inkommande salt skal gå til Giötheborg förbi Elfsborgs
fästning, äfven ifrån den svårigheten, at vid infallande
storm i brist af salt den fångade sillen förderfvas. Fiskerieidkaren
på Aspholmen kiöper ej eller undan saltet för landtmannen
i Giötheborg, om han får sitt egit nederlag. Som detta
sillfiskeriet är det yppersta och bäst inrättade, så förtienar
det denne hielp. Hr Gyllensvan tilstyrckte al Iså bifall på
betänckandet.
Hr Möllerstierna: Betänckandet kan ej hafva annat
än den goda värckan, at salt, en för oss så oumgängelig
vara, må til större quantitet kunna hos oss i riket förvaras.
När alt saltet, som skall gå til Giötheborg, måste förbij Elfsborg,
så lindras allenast transporten och utgiften för hyran
til saltboden samt arbetslön för in- och utlastningen, annars
är det lika, nederlag som nederlag, i anseende til kronans inkomst;
derföre må väl betänckandet bifallas.
Häruppå giordes proposition til bifall, hvilken med Ja besvarades.
7. Företogs ånyo Secrete Deputations betänckanden af den Giöterhielm,
11 December sidstl. år angående Capitainens vid Jönkiöpings ^apitains5’
regemente Garl Jacob Giöterhielms besvär öfver praejudice besvär öfver
genom Capitainens Carl Adam [o: Adolf] Stålhammars för Pr!1cjudicehonom
vundne tour i regementet.
Deputationen tilstyrcker ej allenast, at Giöterhielm må erhålla
capitains tour af samma dato som Stålhammar, på lika
sätt som Capitainen vid berörde regemente Evert V. von
Lipphart det bör af enahanda skäl till godo niuta, utan ock
at Stålhammar ej bör få räkna annan tour til vidare befordran
i arméen eller regementet, än den Giötherhielm har och
Stålhammar efter laglig ordning tilkominer.
Detta bifölls efter skedd proposition.
8. Anmältes Hr Carl Ephraim Carplans memorial angåen-Hr Carpians
de Secrete Utskottets extractum protocolli om tiondespan-™®™"^”1”
mål för de officerare vid Vesterbottns regemente, som ej haf- nemål för
va boställen, hvarmed han sedan geck til de andre stån- ”[^Vester
den.
bottns regi
mente.
168 1766, mars 7.
Godset Jockis.
Lön på extra 9. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af d. 19
stelt för •
Lieutnanten sidstl. Februarii, hvaruti tilstyrckes, at Lieutenanten vid
Arnold Dett- Drottningens Lifregemente Arnold Detlef von Kalden, hvil1<>f
VdénKal ken uppå de vid sidste pommerske krigets början uppå
Kongl. Maij :ts utfärdade avocatorier gådt utur preusisk
tienst och vid svenske arméen bivistat kriget samt varit med,
då preusiske Generallieutenanten Manteuffel blef til fånga
tagen, måtte få lieutenants lön uppå extra stat, til dess han
kan erholla någon ordinarie syssla.
Hr Wadenstierna, Thomas, påminte, hvad R. o.
A. redan afgiordt i et sådant mål, för Capitainen von Netzou,
och begärte, at R. o. A. ville vara sig lika.
Hr von Vicken: R. o. A. biföllo då min vid Secrete
Deputationens betänckande om von Netzou bifogade särskilte
mening.
Proposition begärtes uppå Secrete Utskottets extractum
protocolli, blef giord och med Ja besvarad.
Ang:de jockis 10. Föredrogs et memorial ingifvit af Grefve Rielke, Nils,
godset. hvaruii han anmäler, huruledes uti Kammar-, oeconomie
och
commercedeputation fråga blifvit väckt angående säteriet
Jockis med underliggande frälsehemman uti Finland;
hvilket såsom kommit under reduetionen til kronan men,
ehuru det sedermera blifvit utlöst, ej skall vara med fult
vederlag skedt, deputationens pluralitet beslutit tillstyrcka
Riksens Ständer at genast til kronan åter indraga, til dess
hon fädt sin fullt ersättning. Men Grefve Bielke funnit sig
föranlåten at tillika med de fläste öfrige R. o. A:s ledamöter
uti deputationen deremot pro [te] stera, efter det vore en sak,
som rörde Adelige Privilegierne och frälsejordens förminskande.
Sedan detta var upläst, tilläde Grefve Bielke munteligen,
at han väl icke på något sätt kunde föreställa sig något
annat, än at välmening och nit för att öka kronans inkomster
hade föranlåtit frågan uti deputationen om Jockis godsets
reducerande; men som det kunde leda för R. o. A. til farlige
fölgder, om kronan skulle börja ab executione at återtaga
all den frälsejord, som ifrån reduetion blifvit återvunnen,
innan ännu lagligen voro afgiordt, med hvad rättighet
den nu varande possessor blifvit deraf ägare; så hade
R. o. A:s ledamöter i deputationen ansedt för sin skyldighet
att anmäla detta i sitt stånd och begära, at ägaren af Jockis
Godset Jockis.
169
såsom frälseman måtte få til godo niuta 1 § uti Adelige Privilegierne
och hvad X cap. Jordabalken stadgar, innan jorden
honom fråntages.
Den fordran, som förmenes at kronan skall äga för Jockis
godset, är ännu aldeles oliquiderad, men det är befunnit, at
kiöpegods blifvit uti vederlag upgifne, altså äro häruti inge
fatalier försummade, som 1686 års förordning stadgar böra
iackttagas, ej eller är det försummat, som 1756 års kongl,
bref föreskrifver, nemligen at de observationer, som giöras
uppå sådane byten med kronan om jord, böra innom tre
månader förklaras; ty Krusislce famillen, som ägt Jockis godset,
hafva ej allenast förklarat sig utan och påstådt sig äga
en öfverränta at fordra, stor 95 dahl:r srmt; blifver det derföre
icke deras skuld, om liquidationen ännu ej skedt.
Ifall de hemman, som för Jockis godset bevisligen redan
äro gifne, icke skulle antagas för fult vederlag, så förvandlas
af Jockis hemman så stor del till krono, som skulle svara
emot den förmente bristen, och deraf minskades frälsejorden
i riket, inan bristen ännu voro vederbörligen utrönter, hvilket
strider emot R. o. A:s Privilegier. I anseende til desse och
flere betänckligheter hade altså Grefve Bielke icke tiltrodt
sig at såsom ledamot uti Kammar-, oeconomie- och commercedeputationen
underskrifva betänkandet, som uti deputationen
voro färdigt, inan han dertil fädt sine principalers, det
är R. o. A, tilstånd, och han förmodade sig deruti hafva
giordt, hvad han borde.
Han öfverlämnade nu til R. o. A. detta granlaga ämne, så
mycket mera ömt, som det å ena sidan ansågos röra kronans
rätt och å den andra R. o. A:s Privilegier; han önskade,
att det måtte med al varsamhet handteras; han ville för ingen
del, at det skulle gifva tilfälle at utså något oenighetsfrö
stånd och medborgare emellan, utan förväntade snarare, at
de andre respective stånden ville ogilla, hvad deras deputerade
uti deputationen kanske något för hastigt giordt, och
afvacktade han tillika med de flere R. o. A:s ledamöter uti
deputationen närmare instruction, huru de hädanefter i sådane
mål skola sig förhålla, hälst flere dylike frågor torde
vara i beredning at framkomma.
Hr L a n d t m. berättade, at Secrete Utskottet, som fädt
kundskap om hvad uti Kammaroeconomiedeputation förelupit,
funnit sig föranlåtit, i anseende dertil at Jockis godset
170 1766, mars 7.
Godset Jockis.
voro i Banquen pantsatt, att bevaka Banquens fordran, hvarföre
Secrete Utskottet inom kort med et extractum protocolli
i denne sak til Riksens Ständer lärer inkomma, och bad derföre,
att saken til dess måtte få hvila.
Frih. Horn, Friedr., var nögd, at det måtte så länge
ligga på bordet, men önskade at af protocollerne uti Cammar-,
oeconomie- och commercedeputationen få inhämta
beskaffenheten närmare, och huru saken derstädes blifvit
ventilerad.
Grefve Bielke, som låtit uti deputationen afskrifva desse
protocoller, tog dem nu fram at läggas för R. o. A., men
Frih. Christer Horn förestälte, at man icke borde
hos R. o. A. emottaga ett betänckande ifrån en deputation,
som allenast af tre stånd voro underskrifvit och rörde det
fierde ståndets privilegier; att i en sådan principe det ej
kunde tilhöra R. o. A. at höra och utlåta sig öfver hvad andre
ståndens ledamöter uti deputationen sagt, och begärte derföre,
at desse protocoller icke måtte blifva upläste.
Hr E h r e n m a 1 m, Samuel, fant, at saken fordrade
mogen öfverläggning; han viste ej, om reductionsförordningarne
voro genom privilegier uphäfne, utan bad de lagfarne
at, under det saken nu hvilade, tänclca deruppå.
Frih. Scheffer, Ulric, var äfven nögd, at saken måtte
ligga. R. o. A. voro sine ledamöter uti Kammaroeconomiedeputationen
all tack och heder skyldige för den nit, de haft
at bevaka R. o. A:s rätt. Den vore så tydelig häruti, att R. o.
A. altid kunde nu in antecessum förklara densamma för en
res privilegii.
Hr Gripenstierna: Det är så mycket mer privilegiisak,
som öfver 60 hemman skulle gå ifrån frälseståndet och
blifva krono samt sedan ofelbart varda til skatte försålde och
altså för evärdelige tider förloras, om Kammar-, oeconomieoch
commercedeputationens betänckande gingo igenom.
Hr Hierta, Carl, hemstälte, om icke en deputation
kunde afgå til de andre stånden och begära, at saken hos
dem måtte få hvila.
Hr Landtm, gaf tilkienna, at han fädt löfte af Talemännen
i de andre stånden, at saken hos dem skulle hvila
14 dagar.
Frih. Sparre, Carl, påminte lika som Frih. Horn,
Christer, at deputationens protocoller icke måtte upläsas, ty
Godset Jockis.
171
han ville ej, at R. o. A. skulle döma öfver de andre ståndens
ledamöters tanckar uti deputationen.
Frih. von Essen: Om tilfälle gofvos at gå in uti saken,
skulle han väl yttra sig såväl öfver protocollen, huruvida
de böra läsas, som deltaga uti den compliment, som
blifvit giord til R. o. A:s ledamöter uti Gammar-, oeconomieoch
commercedeputationen, men efter saken ligger på bordet,
ville han upskiuta med sitt yttrande och bad R. o. A.
giöra detsamma.
Hr Hasenkampff hade önskadt vid detta den fermete
och styrcka, at R. o. A. genast hade kunnat decidera
saken, tacka sine ledamöter i deputationen för deras upmärksamhet
och at sedan et R. o. A. så nära rörande ämne
aldrig mera hade kommit i fråga. Men efter denne sak nu är
lagd på bordet, måtte det så blifva. Han hemstälte likväl, efter
en deputation skulle afgå med recommendation til de
andre stånden för Riddarhusfiscalen Swedenstierna, om icke
med detsamma detta ärende kunde hos de andre respective
stånden anmälas til upskof.
Detta besvarades med Ja.
Frih. Horn, Fredr., begaf sig ock ifrån at höra de
ingifne deputationens protocoller, hvarföre samma protocoller
nu utan at blifva läste Grefve Bielke återstältes. Hvarmed
saken för denna gången afstadnade.
Häruppå afgeck, sedan den blifvit upropad, deputationen
till de andre stånden med extractum protocolli och recommendation
för Swedenstierna samt angående Jockissaken.
11. Anmältes följande memorialer at få gå til de andre Memorial,
■ o Frh. Posse,
standen. Christer, an
1.
Frih. Christer Posse uppå Secrete Deputationens be- gående sin i
tänckande angående Lieutenanten Gyllenpamps besvär öfver ägande^our
prsejudice.
2. Hr Adlerhielms memorial uppå Cammar-, oeconomie- Hr Adler
och
commercedeputations betänckande om Adler Salviskeh AdleT
kronofordran. Salviske
kronofordran.
3. Hr Georg von Röhrs uppå Secrete Deputationens be-Hr von Rohr,
tänckande angående Cavalliererne hos Deras Kongl. Höghe- ^^'tiensten
ter Frih. Carl [o: Axel Gabriel] Leijonhufvuds och Grefve ägande tour.
Knut Posse Carlsons tour.
172 1766, mars 7.
Dahlmanson.
Dahlmanson, 12. Afhörde R. o. A. ånyo det d. 15 sidstl. Februarii redan
Anders heins
skuld’ till upläste Handels- och manufacturdeputationens betänckande
manufactur- af den 23 Januarii nästföregående angående Sidenfabriqueuang:de.
ren Anders Dahlmanson. Deputationen tilstyrcker deruti, at
Dahlmanson, som finnes vara til Manufacturcontoiret skyldig
9566 dahl. 21 1/3 öre silf:rmt, måtte derpå få afräkna
8146 dahl. 10 öre samma mynt, som han uppå Manufacturcontoirets
anmodan til sidenfabriquernes uphielpande skal
användt och sedan i contant betala återstoden, 1420 dahl. 11
öre silf:rmt.
Härvid uplästes äfven en deputationens ledamots särskilte
votum, som på anförde skäl icke tilstyrcker vidare afräkning
för Dahlmanson än 6 000 dahl:r s:rmt.
Der jämte et af Dahlmanson ingifvit promemoria, hvaruti
han söker närmare bevisa sin rättighet til de uti det särskilte
voto afdragne 2 146 dahl. 10 öre samt.
Hr Hasenkamff: Som ledamot uti Manufacturcontoiret
kunde jag ei undgå att lämna Dahlmanson det vittnesbörd,
at han altid varit en af väre nyttigaste, idogaste och
skickeligaste medborgare i sin näringsgren. Enär han utan
hielp på alt sätt sökte at uppehålla sidenväfverierne 1763 så
til sägandes helt allena, då oredan i handeln såväl i Sverige
som nästan hela Europa var så högt inkommen, vittnar det
nog om hans nit, och kan man lätt föreställa sig, hvad möda
och penningar det kostat honom. År 1762 hade han tilvärckningar
för 1 200 000 dahl. k:rmt, en visserlig betydande summa;
deraf han ganska mycket förlorade, när han 1763 i brist
af penningar och afsättning måste nedlägga öfver 150 väfstolar.
Således lidande utan sitt förvållande, skulle han aldeles
blifva ruinerad, om ei blefvo honom godtgiordt de penningar,
som han til sidenfabriquernes allmänna nytta efter
Manufacturcontoirets anmodan utlagt. Jag anhåller derföre,
at R. o. A. behagar genom bifall uppå Handels- och manufacturdeputationens
ganska billiga, ehuru nog knapt tilskurna
betänckande hugna och hielpa honom.
Proposition giordes häruppå och betänckandet bifölls.
Siden- 13. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens berern"
Jonas tänckande af den 24 sidstl. Februarii, hvaruti förmäles, att
stenvik och Factoren Jonas Stenvik samt Sidenväfvaregesällen Jonas
ströms 'dreip Harfström, hvilke upfunnit en dreijningsmachine, hvaruppå
ningsmachi- silke, ull och kamelgarn kunna med lätthet tvinnas och
Statsbristen. Tulldirektionen.
173
doubbleras, cordons och cantillers förfärdigas samt guld och
silfver til väfnader beredas med mera; och tilstyrker deputation,
at dem til denne machins nyttiande måtte förunnas
privilegium.
Frih. Horn, Christer påminte, at det ej måtte vara
privilegium exclusivum, ty alle sådane ansåg han för ganska
skadelige; men i öfrigit bifölle han gierna, det dem måtte
förunnas frihet at draga nytta af sin upfinning.
Frih. R i d [d] e r s t o 1 p e, F r e d r.: De begära ej privilegium
exclusivum utan hafva sedt sig nödsakade at komma
til Riksens Ständer, efter Commercecollegium och Kongl.
Maij :tt afslagit deras ansökning om frihet at få uprätta en
sådan machine.
Efter giord proposition blef betänckandet bifallit.
14. Föredrogs ett memorial ifrån Bevillningsdeputationen, Beviilningshvaruti
begäres, at deputationen, så fort som möijeligen ske dePutation
om stäis™
kan, måtte få ifrån Secrete Utskottet statsbristen, pa det bristen,
deputationen derefter måtte kunna begynna arbetet at reglera
derefter bevillningen.
Detta remitterades til Secrete Utskottet.
15. Ankom, emottogos och infördes på vanligit sätt en Bondeståndet
deputation ifrån Bondeståndet, som gaf tilkienna, at ståndet recommenr
° derar sin
utsedt och valdt til ledamot uti den af Riksens Stander nu secreterare
inrättade Kongl. Tulldirectionen sin Secreterare, Häradshöf
°
. Tulldirec
dingen
Johan Kock, hvilket deputationen till bifall hos R. o. tionsieda
A.
recommenderade, aflämnandes deröfver extractum proto- motcolli
ifrån Bondeståndet.
Deputationen besvarades af Landtm, med löfte, att det
skulle föredragas R. o. A., samt afträdde, ledsagad efter vanligheten.
16. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af d. 15 Lieutnanter
December
1765 angående Lieutenantens vid Kongl. Artille- Harald
• rr i Ehrenhielm
riet Harald Ehrenhielms samt Lieutenanten vid Kongl. Ska- 0ch Baron
raborgs regemente och Capitainens i fransk tienst Baron Se
bastian
von Otters besvär öfver prsejudice genom Capitainen tour an
Hintzenstiernas
befordran. gående.
Och tilstyrcker deputation uppå anförde skäl, at desse
begge måge hugnas med capitains fullmagter i arméen af
samma dato som Hintzenstiernas, dock at sådant ej betager
äldre och bättre förtientes rätt.
Betänkandet bifölls.
174 1766, mars, 7. Fersens memorial om banken.
Grefve Fer- 17. Häruppå uplästes för R. o. A. Hr Generalens Grefve
sens memo- • , „ , „
rial om 14 ersens memorial angående Secrete Utskottets extractum
bancovärcket. protocolli om bancovärcket, hvilket bemälte Hr Grefve och
General nu, efter sitt i sidste pleno gifne löfte genomsedt och
på de ställen, som han nödigt funnit, förändrat.
Hr Landtm, liemstälte, om icke detta memorial nu kunde
läggas til extractum protocolli om bancovärcket och med
detsamma föredragas på en gång; då emedlertid Grefve Fersen
äfven kunde få tillfälle att i Secrete Utskottets protocoll
justera sin mening, hvarefter Secrete Utskottet torde taga tilbaka
sitt senare extractum protocolli om Grefve Fersens memorial.
Grefve [von] Fersen, Axel, påminte, at detta hade
ingen gemenskap med bancosaken, ty förste frågan voro ännu,
om hans memorial härifrån kunde til Secrete Utskottet
utlefvereras. Sielfve saken om bancovärcket hade Secrete Utskottet
redan gifvit ifrån sig til plena, och i sitt stånds plenum
hade Hr Grefven och Generalen uti memorialet yttrat
sig deröfver. Han önskade altså hälst, det det som en särskilt
sak, utan vidare at blifva med Secrete Utskottets giöromål
blandat, måtte företagas.
Frih. Ridderstolpe, Carl, ville ej eller, att frågorne
häruti skulle på en gång företagas.
Hr Gyllensvahn trodde, at härom vore onödigt tala;
om något upskåf med detta nu bifalles, voro det at rubba
det, som genom siste votering blifvit beslutit. Utan trodde han
bäst vara, om Hr Generalen Grefve Fersen nu fingo justera
sin mening i Secrete Utskottets protocoll; så blefvo kanske
mycket uplyst, som där kunde tranquillisera de andre ståndens
ledamöter.
Frih. Grönhagen: Hr Landtm, har härigenom velat
visa sin vänskap för Hr Generalen Grefve Fersen och värdigt
sökt at bibehålla saken vid R. o. A:s beslut. Hr Generalen
Grefve Fersen har ock värdigt hållit sitt löfte och upfylt R.
o. Ä:s åstundan. Saken är derföre kommen til slut och mer
behöfs ej än att lägga memorialet til acten.
Hr Landtm.: Här återstår ännu at få Secrete Utskottets
extractum protocolli om detta memorial hos de andre stånden,
dit det blifvit ingifvit, nedlagt eller återtagit. Dertill
äro tvenne utvägar, antingen at R. o. A. begär i de andre
stånden, at det må lämnas, eller at Secrete Utskottet sielf
Fersens memorial. Fockenska kronofordran.
175
återtager det. Till detta senare torde fordras åtminstone, at
Grefve Fersen justerar i Secrete Utskottets protocoll sin där
införde tancka.
Frih. Scheffer, Ulric, fant ricktigt at öfverenskomma
härom. Och antog för bäst, at R. o. A. sielfve giorde detta
steg hos de andre stånden, ty sedan Grefven och Generalen
Fersen numera dignement upfylt sitt R. o. A. gifne löfte
och R. o. A. unanimiter försäkrat honom om sin protection,
så voro det mäst öfverensstämmande med sielfva nuvarande
ställningen af saken.
Hr Wadenstierna, Carl, förklarade alt förtroende
för Secrete Utskottets ledamöter, at de hålla, hvad de låfva;
och derföre ville han icke vara emot, at ju extractum protocolli
om Grefve Fersens memorial måtte genom Secrete Utskottet
återhämtas ifrån de andre stånden. Men det önskade
han måtte såsom et beslut varda uti R. o. A:s protocoll infördt,
at aldrig en riddersmans uppå Riddarhuset in pleno
yttrade mening må kunna ifrån R. o. A. utfordras til de andre
ståndens dijudication.
Härmed afstadnade denne ventilation, och föredrogs
18. Secrete Deputationens betänckande af den 5 Februarii Nils Samsiö,
innevarande år angående besvär, som Vice Häradshöfdingen höfdinges,
Nils Samsiö deröfver anfördt, at vid betieningens antagande besvär ofver
uti Kongl. Giötha Hofrätt flere resor yngre både til ålder Praeiudiceoch
tiensteår blifvit honom föredragne; ibland hvilke han i
synnerhet nämner nu varande Secreteraren Nils Eckerman,
Häradshöfdingen Joachim Wetterberg, Protonotarien Per
Daniel [o: David] Giöthenstierna, Auditeuren Anders Lundeberg
och Hofjunckaren Rutger Macklier.
Deputationen tilstyrcker på anförde skäl, at vice häradshöf
dingar såväl som andre hofrättsbetiente böra njuta rättighet
til betieningssysslor inom hofrätten, följackteligen äfven
Samsiö, samt njuta tour framför ofvannämde, som honom
prsejudicerat; och at Kongl. Giötha Hofrätt får befallning
at vid ledigheter af häradshöfdingesysslor låta Samsiö
niuta förslag dertil efter hans skickelighet och förtienst.
19. Föredrogs utdrag af protocollet, hållet uti Secrete Ut- Ang:de den
skottet den 11 Februarii sidstl., hvaruti Secrete Utskottet contoir beförmäler
sig uti Ständernes Contoirs räkenskaper hafva fun- talte Fockis
•
ke krono
nit,
at afledne Commissarien och Borgmästaren Olof Bide- fordran,
nius Renhorn i lifstiden varit innehafvare af en Fockiske
176 1766, mars 7. Fockenska kronofordran.
sterbhusets kronofordran, stor 150 136 dahl:r 17 öre silf:rmt,
enligit liquidation samt at Secrete Utskottet vid 1756 års
riksdag samtyckt, det Renhorn i Ständernes Contoir skulle
årligen få lyfta 20 procent.
Denne kronofordran anser Secrete Utskottet, såsom classificerad
under n:o 11, väl äga sin ricktighet, hvad liquidationen
vidkommer, men at den icke bör hel betalas, som hrr
fullmägtige fattat meningen af Secrete Utskottets vid 1756
års riksdag gifne extractum protocolli, utan efter Ständernes
Contoirs reglemente med 50 procent. Följackteligen at
Fockiske arfvingarnes rättsinnehafvare fädt efter räkning
9 394 dahl. 21 2/3 öre silf:rmt mera, än de borde hafva, hvilken
summa således af vederbörande återfordras bör, samt at
de försäkringssedlar, contoiret på återstoden utgifvit, böra
annulleras och indragas och contoiret befrias ifrån deras inlösande.
Härjämte uplästes det omrörde Secrete Utskottets extractum
protocolli af år 1756.
Dito en uträkning öfver sielfva fordringens storlek.
Dito tvenne contoirets extracta protocolli, utgifne till försäkran
för fordrans innehafvare, alt bilagt i afskrift vid Secrete
Utskåttets nu afgifne extractum protocolli.
Hr Wadenstierna, Carl: Hvad Secrete Utskåttet
här berättat, rörer väl icke den tiden, som iag ägt Högl. R.
o. A:s förtroende at vara fullmägtig i Ständernes Contoir, ty
det var redan förut bifallit, at fordran skulle utbetalas; men
en scrupel är uti Secrete Utskåttets betänckande upgifven,
den iag vill biuda til at undanrödja. Sant är det, at vid 1752
års riksdag Riksens Ständer förklarade, at för fordringar i
11 classen allenast 50 procent skulle betalas; men 1756 beslöt
Secrete Utskåttet, at Fockenske arfvingarne skulle för
sin fordran få årligen 20 procent, utan at tala om någon
jämkning i dess hela quantum, hvilket och tyckes aldrig
hafva kunnat vara meningen, ty då hade ej behöfts at afdela
betalningen på visse terminer, utan hade det skedt fordringens
innehafvare orätt, om han ej genast fädt sine 50
procent betalte, då ordningen kom til 11 :te c[l]assen; hvilket
Secrete Utskottet äfven nu tyckes erkienna, efter det blifvit
Fockenske arfvingarne bestådt interesse ifrån den tid,
som de bordt hafva fädt sine 50 procent af fordran betalte.
Således har ock Cammarcontoiret uttydt 1756 års Secrete Ut
-
Fockenska kronofordran.
177
skotts beslut; ty desse 50 procent borde han hafva fädt
straxt. Fullmägtige i Ständernes Contoir kunde altså ej gå
längre, än klara bokstafven uti 1756 års Secrete Utskotts resolution
lyder, och emot Kammarcontoirets yttrande frånkienna
Renhorn 50 procent. Således vågar jag tro, at Ständernes
Contoirs herrar fullmägtige äro oskyldige, om meningen
i betänckandet nu är at anklaga dem.
Syftas det åter därhän, att 1756 års Secrete Utskott uti sin
resolution hade bordt följa reglementet och ej gifva mer än
50 procent, så tilhör det icke fullmägtige at sig deröfver förklara;
hvad betänckandet i öfrigit innehåller, vill jag icke
vidröra utan gierna foga mig til det beslut, Högl. R. o. A. ärnar
taga. En ting önskar jag allenast måtte blifva tydeligare
explicerat, nemligen hvem som förstås med det ordet vederbörande,
af hvilke 9 394 dahl. silf :rmt skola såsom öfverbetalning
återfordras, antingen det är kronan, 1756 års secrete
utskåttsledamöterne, fullmägtige i Ständernes Contoir eller
Renh o ruske arfvingarne. Ty ehuru jag ingen del haft i denne
saken, kunde annars lätteligen hända, at då denne återbetalning
skall ske, ett extractum protocolli kommer, som
pålägger mig at kiennas vid något deraf.
Frih. Horn, Christer, fant äfven, at det ordet vederbörande
borde förklaras; efter hans tancka voro det fullmägtige,
som den tiden suttit i Ständernes Contoir, eller deras
arfvingar, men trodde, at R. o. A. kunde skäncka dem det efter
på samma skäl, som fullmägtige i Manufacturcontoiret
fädt eftergift [o: eftergifvit],1 hvad för dem brustit.
Hr Landtm, förklarade, at med ordet vederbörande ej
kunde förstås andre än Renhornske arfvingar, som upburit
penningarne.
Hr Gyllensvahn kunde ej för sin del binda uppå
1756 års Secrete Utskått, at de emot tydelig lag velat gifva
Fockenske arfvingar mera för sin fordran, än som andre
creditorer i samma classe borde få, nämligen 50 procent; ty
förut betaltes ej mera än 25 procent, hvarmed månge hafva
måst varit nögde. Ej eller ville han i detta täncka annat än
godt om Renhorn, på hans döda mull. Renhorn var vid 1756
års riksdag ledamot i Secrete Utskottet, han såg, huru Ständernes
Contoir fick store utbetalningar til franske Handelsmannen
Derbet, til Presidenten Broman med flere, han fruck
-
1 Konceptprotokollet.
12—580121
178 1766, mars 7—8. Fockenska kronofordran.
tade at få sent sin fordran betald, om han ville taga ut på en
gång alle 50 procent, derföre var han nögd at taga 20 årligen
häldre än att länge vänta; och det var väl orsaken til den
resolution, han derom då utvärckade sig af Secrete Utskottet.
Annan har ej meningen kunnat vara, och på det sättet
har och Secrete Utskottet nu förklarat densamme; det är
altså billigt, at kronan återfår, hvad hon öfver 50 procent
utbetalt.
Om detta för herrar fullmägtige varit otydeligit, hade de
vid 1762 års riksdag bordt förfråga sig, men af protocollerne
uti Ständernes Contoir finnes, at en af herrar fullmägtige
trodt sig icke böra förklara, hvad förre fullmägtige deciderat,
och derföre ville han sig dermed icke befatta, hvarvid
och pluraliteten stadnade, ehuru en annan ledamot tydeligen
påstådt, at ingen större utbetalning än enligit reglementet
borde ske; ty 1756 års Secrete Utskott kunde ej utan at
gå til plena först disponera en större utbetalning, än reglementet
föreskrifver. Dessutom finnes, at herrar fullmägtige
reversserat sig på det obetalte af capitalet, sådant strider äfven
emot deras instruction.
Hvad återbäringen angår af det, som blifvit öfverbetalt,
tilhörde den Renhornske arfvingarne efter hans tancka, ty
de hafva fädt penningarne och böra giöra kronan rätt.
Hvad fullmägtige i Ständernes Contoir angingo, ville han
på intet sätt uttyda deras giöromål utan trodde hälst om
hvar medborgare, altså äfven om dem, at hvad de giordt, hade
skedt i bästa välmening.
Hr Wadenstierna, Carl, påstod, at det varit honom
omöijeligt förfråga sig uti denne sak hos Riksens Ständer,
efter de redan voro åtskilde, då han 1762 i Ständernes Con
toir tilträdde såsom fullmägtig.
At förskrifningar utgåfvos uppå den obetalte delen af kro~
nofordringen var en nödvändig fölgd, sedan Secrete Utskottets
resolution af år 1756 hade fädt den förklaring, at hela
fordran borde utbetalas, så at hon borde ansees annorlunda
än reglementet föreskrifver och då1 Renhornske arfvingarne
begärte denne säkerhet. Detta anförde han till sin förklaring
och trodde det vara tilräckeligit at befria honom för al misstancka.
Hr Landtm, giorde häruppå proposition.
1 Detta ord tillagt ovan raden och saknas i konceptprotokollet.
Bördeskillingar.
179
Bifaller R. o. A. det upläste Secrete Utskottets betänckande
angående Fockenske kronofordran med den förändring, at
i stället för ordet vederbörande sättes Renhornske arfvingarne,
hvilken besvarades med Ja.
20. Hr Landtm, anmälte, at et värck uti svenske lagfarenheten,
utgifvit af Häradshöfdingen Drangel, blifvit til
Riksens Ständer deciderat, och upviste det til R. o. A. ingifne
exemplar.
Detta emottogs med välbehag och befaltes, at boken skulle
uti Riddarhusarchivo förvaras.
Hvaruppå R. o. A. för i dag åtskildes kl. emot 2 eftermiddagen.
År 1766 den 8 Marti i.
Fredag.
Kl. 8 förmiddagen plenum.
Närvarande: Hr Landtmarskalken, Öfversten och Commendeuren
af Kongl. Svärdsorden Thure Gustaf Rudbeck.
Under Riddarhussecreterarens Hr Cantzlierådet Francs
siukdom vid protocollet Riddarhuscantzlisten Assessoren Psilanderhielm.
Justerades en del af protocollet för den 25 October sidstledne.
1. Anmältes Hr Schönbergs memorial angående Handelsoch
manufacturdeputationens betänckande om Manufacturcontoirets
indragning, som lades til acten och geck til de andre
stånden (Bil. 8).
2. Uplästes Justitisedeputationens betänckande af den 27
Februarii sidstl. angående säkerhet för de bördeskillingar,
som efter lagens föreskrift blifva uti härads- eller rådstufvurätt
nedsatte, då kiöp genom börd skall klandras. Deputationen
har i anledning af rådsprotocollerne och en där
omrörd casus, at Auscultanten Samuel Trsegård, under det
han förestådt afl. Lagmannens och Häradshöfdingens Frih.
Wrangells jurisdiction, tilgripit och förskingrat en af Lieutenanten
Carl Leonhard Drake vid Kinda häradsrätt nedsatt
bördeskilling, stor 9 000 dahl. silf:rmt, och en annan vid
Drangel
dedicerar sitt
värck uti
svenske lagfarenheten
till R. o. A.
Hr Schönbergs
memor.
om Manufacturcontoirets
indragning.
Börde
skillingars
säkerhet
ang:de.
180 1766, mars 8. Bördeskillingar.
Ydre häradsrätt, stor 2 000 dahl. dito mynt, för hvilken Drake
af kronan sökt ersättning, fädt tilfälle at vara omtänckt på
mera säkerhet för nedsatte bördeskillingar; och tilstyrcker,
at bördeskillingar hädanefter måge deponeras antingen i
Banquen eller det landtränterie, där egendomen är belägen,
och insättningsbevisen vid domstolen inlämnas innom laga
tids förlopp; att ifall bördesman inom fatalierne eij hinner
giöra denne insättning, må han väl bördeskillingen i rätten
ingifva til förvarande af sin talan men bör densamme, ifall
kiöparen ej bördeskillingen lyfta kan eller vill, genast återtaga
och inom viss af rätten förelagd tid vid förlust af sin
talan insätta samt beviset til nästa rättegångstima och ting
eller först infallande lagmansting ingifva. Börandes i insättningsbevisen
tydeligen införas, för hvars räkning insättningen
är giord tillika med egendomens namn, samt at bördeskillingen
ej får lyftas utan med vederbörlig domstols bifall och
i landtränteriet med landshöfdingens vettskap, skolandes
landträntemästaren icke vara tillåtit at för sådana insatte
bördeskillingar innehålla någon procent eller annan vedergällning.
Men om någon bördesman detta icke ville iackttaga,
må han sielf vidkiennas den förlust, som genom tilgrep eller
vådelig händelse tima kan.
Deputation hade ock författat project til en förordning,
som i Kongl. Maij :ts höga namn häröfver skulle utfärdas.
Betänckandet åtföljde Justitisedeputationens ledamöters
2: ne särskilte meningar, som i anseende til mindre säkerhet
i landtränterierne, då landträntemästare äfven så väl som
domare kunna komma på balance, samt den kostnad, besvär
och tidsspillan en ifrån Banquen och landtränterie aflägse
boende derigenom skulle tilskyndas, om bördeskillingarne
skulle i Banquen eller landtränteriet insättas, tilstyrcka, den
ene, att bördeskillingen må för rätten upvisas, upräknas och
under domstolens försegling bördesmannen genast återställas,
ifall den ej af kiöparen lyftes; den andre, at bördesmannen,
sedan han tilbudit bördesskilingen och kiöparen ej vill
den lyfta, må densamme återtaga och behålla men sedan ej
1'å egendomen tilträda, förr än kiöparen fädt fulla bördesskillingen
sig tilstäld.
Jämte detta betänckande var bifogat et project til en kongl,
förordning, som i conformité af hvad deputationen tillstyrckt
skulle utfärdas.
Bördeskillingar.
181
Äfvenväl uplästes det memorial, som i siste pleno blef anmält
med tilstånd at gå til de andre stånden af Hr Lars Johan
Drake, och hvaruti han anhåller om ersättning för den
bördeskilling, hans Broder på sätt som åfvan berördt är förlorat.
Frih. Grönhagen: At Ryttmästaren Drake utom sitt
förvållande är lidande, derom lärer intet tvifvelsmål kunna
yppas; blifver altså frågan, hvem han skall hålla sig til? Som
lagen stadgar, at den, som vil börda fast egendom, som säljes,
bör uti rätten deponera bördeskillingen, så har Hr Drake
fölgt lagen. Och sorn Riksens Ständer, hvilke sielfve giordt
och antagit lagen, böra vara quaranter för lagen, så är och
Hr Drake berättigad at genom Riksens Ständers åtjärd få sin
ersättning. Jag är derföre af den tanckan, at Hr Lars Johan
Drakes nu upläste memorial må til den ändan til Secrete Utskottet
remitteras at härom draga försorg; men skulle Högloft.
R. o. A. finna, at denne min tancka fordrar närmare at
öfvervägas och utredas, så vill jag väl antaga, at memorialet
må til Justitiaedeputationen remitteras; men aldeles icke får
det nedläggas, ty derigenom skulle medborgares förtroende
til säkerhet i lagen aldeles rubbas.
Frih. Ridderstolpe kunde icke undgå at förklara sitt
högsta missnöije öfver Traegård såsom en af de vanartigaste,
detta tidehvarf frambragt. Hans tiltagsenhet at, då han sielf
var domare, upbryta häradskistan och derutur borttaga under
publici förvar satte medel, voro äfven i vår förderfvade
tid sällsam, gierningen en uppenbar tiufnad och hans straff
at i galga varda hängd. At förekomma flere sådane tilgrep
behofves omtancka; han trodde likväl, at någon säkerhet
deremot kunde finnas, om bördeskillingar hädanefter blefvo
insatte i Banquen eller uti landtränteriet at där förvaras uti
en järnkista med tre lås, hvartil landshöfdingen, landskammereraren
och räntemästaren hade hvar sin nyckel i förvar,
och kunde väl kistan med skrufvar vara genom bottnen fästad
vid golfvet. Alt hvad mensklig försigtighet kan upfinna
för at hindra dylike den allmänna säkerheten rörande brott,
voro ej för mycket. Likväl och som någon olägenhet kunde
tilskyndas den fattigare och mere aflägsne delen af medborgare,
om de med sine smärre bördeskillingar skulle förpligtas
at resa til Banquen eller landtränteriet, så kunde uti
182 1766, mars 8. Bördeskillingar.
socknekyrkorne äfven dylike järnkistor för sådane inrättas,
til hvilke domaren i orten, församlingens pastor och en ombetrodd
socknens innevånare kunde äga hvar sin nyckel.
Hvad Hr Drakes memorial vidkommer angående ersättning
för de förlorade bördespenningar, må det til Justitiaedeputationen
remitteras at med sitt betänckande deröfver til plena
inkomma.
Hr Lindelöf conformerade sig med Frih. Ridderstolpe,
men i hans tancka borde Hr Drake hålla sig om ersättningen
til den, som borde hafva häradskistan i förvar och ej
bättre vårdat densamme, hvilken sedan får söka sitt igen hos
tiufven. Således trodde Hr Lindelöf, at Justitisedeputationen
äfven lärer sig utlåta, men han ville der jämte, at Justitiaedeputation
skaffade närmare underrättelse om hvilke de embetsmän
i Kongl. Giötha Hofrätt varit, som förordnat denne
tiuf til domare.
Frih. Ribbing: Visserligen böra medborgare hafva säkerhet
för sine bördeskillingar, när lagen stadgar, at de skola
dem utbetala, och kronan derföre vara guarant, då de sättas
under publici förvar. Jag vill följa lagen uti mine giöromål
och derföre hafva beskydd i lagen.
Så bör Hr Drake äfven. Kronan är altså Hr Drakes man,
och hon får hålla sig til embetsman om sin ersättning.
Hr von Nackreij förklarade sig nögd, at Hr Drakes
memorial om ersättning remitteras til Justitisedeputationen,
men hvad betänckandet tilstyrcker om bördeskillingars deposition
uti landtränteriet eller Banquen, ansåg han, at det
skulle medföra i synnerhet för Almogen nog svårighet; deras
bördeskillingar äro merendels små summor, kanske oftast
allenast 60 å 70 plåtar; skola de nu påläggas at resa en
lång väg til Stockholm eller landshöfdingeresidencet för at
giöra en sådan insättning, så kostar resan dem oftare mer i
penningar och tidsspillan än hela summan.
Med lika säkerhet kan deposition ske i häradskistan sorn
i landtränteriet, på begge ställen kunna penningar genom
vådelige händelser förloras. Man är ej utan exempel, at den,
som haft landtränterie i sin vård, giordt sig til skiälm; säkrare
vore den författning, at när bördeskilling inför rätten
upvises meij kiöparen den ej vill emottaga, bördesmannen
då behåller penningarne hos sig emot borgen, som af domstolen
prof vas bör; likväl at förut bör bevisas af kiöparen,
Bördeskillingar.
183
at han kiöpeskillingen betalt och at egendomen ej häftar för
annan gäld.
Uppå en sådan principe biföll Hr von Nackreij häldre det
vid betänckandet fogade särskilte votum samt hemstälte,
ifall R. o. A. skulle behaga bifalla hans mening, at project
til förordningen i conformité deraf kunde upsättas och med
extractum protocolli til de öfrige respective stånden afgå.
Hr Has enkam [p] ff förenade sig med Hr von Nackreij.
I landtränterier och kyrkor voro ej mera säkerhet för
vådelige händelser och elaka menniskior än uti häradskistorne.
De större summor kunde väl insättas i Banquen och attest
deröfver vid domstolen upvisas men de smärre, sedan de inför
rätten blifvit prsesenterade, få af bördesmannen återtagas
emot borgen, om kiöparen ej vill taga dem til sig. Så
oskyldigt Hr Drake kommit at lida, så billigt vore det, at han
af publicum får sin skada ersatt. Hr Hasenkampff ansåg
altså onödigt at om ersättningen formera någon qusestio juris
uti Justitiaedeputationen, utan voro kortaste och genaste vägen
at remittera Hr Drakes memorial til Secrete Utskottet,
som har at efterse, hvarest penningar dertil skola tagas.
Frih. Sparre, Carl: Så mycket mindre kan säkerhet
finnas i landtränteriet, som vi sedt flere landträntemästare
giöra banqueroute. Jag bifaller derföre häldre det särskilte
votum än betänckandet; har jag intet förtroende för domaren,
hvarföre skal jag hafva det för landträntemästaren
mera.
Hr Drakes memorial gifver ofelbart anledning til bedröfvelige
reflexioner; snart kan på lika sätt den oskyldigaste
mista all sin egendom för det han är laglydig. Men skall kronan
ersätta alle sådane förluster, så frucktar jag, at hennes
inkomster knapt räcka dertil, ifall det blifver et prsejudicat.
Hvad R. o. A. nu tyckes vara bögde til at giöra för Hr Drake,
vill jag likväl icke vara emot, i denne särskilte casu, utan
häldre att remissen må för honom ske til Secrete Utskottet
uti de ömaste termer men utan att blifva prsejudicat för någon
annan.
Hr Billberg: Den lag, vi redan hafva uti detta, torde
vara äfven så tilräckelig at försäkra medborgare om sin egendom,
som hvad vi nytt kunde uptäncka, allenast den tilläggning
sker, at rättens ledamöter, som på landet äro den ordinarie
häradshöfdingen med nämnden och i städerne ma
-
184 1766, mars 8. Bördeskillingar.
gistraten, skola vara ansvarige för alt, hvad af penningar
utur häradskistan eller domstolens förvar bortkommen Stadgas
det, så äro desse nog omtänckte at förekomma hvar på
sitt sätt dylike stölder.
Hr Wadenstierna, Carl, instämde deruti, at depositioner
i Banquen eller landtränteriet medförde större svårigheter;
säkrare voro, om emot bevis af domstolen och bofaste
mäns caution bördemannen, sedan han inför protocollet
upvist bördeskillingen, fingo den hos sig behålla, ifall
kiöparen ej vill emottaga penningarne, och at sådane bevis
skulle vara af samma executive egenskap som löpande sedlar
til sedelhafvaren.
Hvad Hr Drakes förlust angingo, så voro den så besynnerlig,
at sielfva billigheten fordrar, det han på publici kostnad
bör dedomageras. En oskyldig och laglydig undersåtare bör
ej lida, för det at han efter lagens föreskrift lämnat sin egendom
under publici vård.
Hr G ö ö s förenade sig med det som Frih. Sparre, Carl, föreslagit.
Det blefvo publicum en kostnad at låta förfärdiga
så många järnkistor, de måtte och ställas i kyrckan, så se
vi at där stiäles, såväl som annorstädes. Han biföll altså
häldre det särskilte votum.
At remittera Hr Drakes memorial til Secrete Utskottet kunde
han ej finna sig uti, utan til Justitiaedeputationen, som
kienner saken.
HrLandtm.: Kanske jag nu får giöra proposition. Tvenne
frågor hafva uti denne sak förekommit, den ena angår
Justitiaedeputationens betänckande, den andra Hr Drakes memorial;
blifver altså förste proposition i anledning af hvad
i discourserne är tilstyckt.
Bifaller K. o. A., at en förordning om bördeskillingars deponerande
utsättes och lämpas efter det ifrån Justitiaedeputation
inkomne särskilte votum med de tilläggningar, som Hr
Generalauditeuren von Nackreij anfördt, samt at bördeman,
sedan endteligit slut i bördestvisten utfallit, bör vid förlust
af sin vundne bördesrätt inom tre månader derefter betala
kiöparen bördeskillingen, innan han i egendomen får inträda,
eller ock, om han deri brister, vara sin börd förlustig och
stadna i ansvar för all den kostnad, som han sin vederpart
tilfogat, och at samma project til förordningen för R. o. A.
ytterligare må justeras.
Bördeskillingar.
185
Detta besvarades med Ja.
Den andre proposition blifver: Bifaller R. o. A., at Hr Drakes
memorial remitteras till Secrete Utskottet.
Detta besvarades med Ja; dock hördes någre Neij.
Hr von Vicken: Huru kan kronan ersätta den skadan.
Häradskistan, hvarutur stölden skedde, var utan nycklar
och olåst. Det blifver embetsmannens skyldighet, som ej
bättre vårdar kistan, at vara ansvarig för skadan.
Grefve Reenstierna: Det kan Justitisedeputationen
utlåta sig öfver; emedlertid står fast, at Drake bör få ersättning.
Samma casus har händt med Hr Sincklair, som äfven
hade penningar uti häradskistan; jag anhåller derföre, at
frågan om hans ersättning jämväl må blifva remitterad.
Detta proponerades häruppå ånyo och bifölls remissen såväl
för Hr Drake sorn Hr Sincklair.
Hr Gyllensvahn: Som denne sak är af mycken vigt
för den almänna säkerheten, så torde R. o. A. anse för godt
at tillika med det projecterade extractum protocolli låta afgå
en deputation för at recommendera saken hos de andre
stånden.
Detta bifölls äfven uppå skedd proposition.
Och författades häröfver extractum protocolli, så lydande.
R. o. A. har låtit sig föredraga Justitiaedeputationens betänckande
af d. 27 Februarii sidstl. angående någon författning
til bördeskillingars säkrare förvarande m. m. jämte de
särskilte meningar, som detta betänckande åtfölja. Vid pröfvande
deraf har R. o. A. funnit någon författning i detta ämne
vara så mycket mer af nöden, som det icke bör vara lagens
fel, at oskyldige undersåtare genom hvarjehanda tilgrep eller
vådelige händelser skola kunna förlora deras välfågne egendom,
utan bör lagen vara så inrättad, at när en undersåte på
lagligit sätt söker sin rätt, han för intet annat äfventyr vid
och under rättsökandet bör vara utstäld, än hvad honom efler
lag och skjäl i sielfva saken kan ådömas.
De utvägar, som kunna vidtagas at giöra insättningar i
ränterierne och häradskistorne mera säkra, äro efter R. o.
A:s tanckar altid otilräckelige, äfven som och ämbetsmäns
tilgrep, om de sin skyldighet eftersätta vela, svårligen lärer
kunna förekommas.
Hr von Schevens
memor.
ang:de sin
tour i tiensten.
186 1766, mars 8. Bördeskillingar.
At en bördeman, sedan han bördeskillingen för rätten ingifvit,
må, då kiöparen densamma ej lyfta vill, äga frihet
kiöpeskillingen återtaga, håller R. o. A. före vara i detta fall
så mycket mer den tienligaste och bästa utväg til alla oredors
förekommande, som utom det at den i ränterierne föreslagne
insättningen äfven finnes osäker, så skulle en slik
nedsättning ofta för mycket betunga Allmogen, som ofta äro
långt från landshöfdingeresidencet boende, och hvilkas bördetvister
ofta äro så små och ringa, at en sådan omväg kunde
tilskynda dem större kostnad än sakens värde förtiente, hvarförutan
de bördeskillingar, som således nedsatte varda, om
de ock blifva i behåll, äntå flere år stå fruktlöse och dragas
utur den borgeliga rörelsen. Och ehuru kiöparens vilkår
efter lagen äro och skäligen böra vara fördelacktigare än
bördesmannens, fordrar dock billigheten, när den förra icke
lider, hälst han icke utan full lösen går utur egendomen, at
den senare jämväl bör bevaras för våda och äfventyr.
Efter vår lag är en bördeman den enda part, som icke ens
får börja sin talan, inan han utgifvit hela tvisteämnets värde.
At nu hans vederdeloman derofvanuppå, änskiönt han
slelf icke vill eller kan nyttia penningarne, skulle äga mackt
at i oträngt mål blottställa honom för timande ofall, det synes
i sig sielf vara en obillig fördel öfver en medundersåte,
som icke annat gior än yrckar den rätt, lagen honom förut
[o: förundt].*
R. o. A. har derföre, vid nogaste jämförande af alle sig
härvid företeende händelser, trodt bäst och säkrast vara,
både för bördeman och kiöpare, at i anledning af de i detta
mål gifne särskilte vota en sådan förklaring öfver 5 cap.
Jordab. må utfärdas, som närlagde project innehåller, hvilket
genom utdrag af protocollet til de öfrige respective ståndens
benägne bifall öfverlämnäs skulle.
Ut supra.
2. Hr von Scheven, C. L., ingaf et memorial rörande Secrete
Deputationens betänckande angående hans tour i tiensten
och erhölt tilstånd gå til de andre stånden.
3. Dito Hr Schönbergs memorial vid Handels- och manufacturdeputationens
betänckande angående Manufacturcontoirets
indragning (Bil. 8).
1 Konceptprotokollet.
Möllerstierna. 187
4. Föredrogs et af Hr J. D. Möllerstiernas(!) den 8 sidstl. Hr MöllerFebruarii
redan ingifvit och anmält memorial, hvaruti han s^e™aösfybe®~
söker ändring uti Urskillningsdeputationens resolution, som Urskillningsafslagit
honom att til Riksens Ständer få inkomma med be- dePutatlonensvär
deröfver, at Kongl. Maij :tt icke velat tillåta honom få
andraga sine underdånige påminnelser vid den författning,
som til följe af Kongl. Maij :ts nådige bref, daterat d. 3 April
1753, blifvit giord om hans tour i tiensten vid Västgiötha cavallerieregemente
och i arméen.
Härvid åhörde R. o. A. et af Generalmajoren Grefve Axel
Wrede Sparre ingifvit memorial, hvaruti vil bevisas, at
Kongl. Maij:ts åfvan högstberörde bref icke per male narrata
blifvit utvärckat utan vore på lag och gode skäl grundat.
Hr Möllerstierna upläste häruppå et dictamen ad
protocollum, sådant som det här bifogat finnes (Bil. 9), och
tilläde sedan munteligen, at han denne gången icke begärte,
at merita af hans klagomål öfver prsejudice utan allenast at
den prseliminairen måtte hos Riksens Ständer pröfvas, huruvida
honom kunde vara tillåtit at hos Kongl. M:t uppå nya
skäl söka uprättelse uti sin ledne praejudice, hvilket han anholt
måtte til Secrete Deputationen varda remitterat.
Hr Wadenstierna, Thomas, tilstyrckte deremot,
at Urskillningsdeputations afslagsresolution måtte gillas.
Annars voro ingen säkerhet, om praejudicetvister skulle 15,
ja 20 år efter, sedan de hos Kongl. Maij:t blifvit afgiorde,
kunna hos Riksens Ständer uptagas.
Hr Ekenberg fant angelägit at i detta noga skilja lagfrågan
ifrån det, som angår Hr Möllerstiernas förmente praejudice.
Grefve Wrede Sparre uptager i sitt memorial endast
det, som angår Hr Möllerstiernas uprättelse, och det har Hr
Möllerstierna icke begärt, at Riksens Ständer skola befatta
sig med, utan deröfver vill han i underdånighet söka Kongl.
Maij:ts höga resolution; at få dertil frihet är alt, hvad han
önskar. Han tror sig och berättigad dertil i följe af det åberopade
XXXI cap., 3 §, Rättegångsb:n. Vi öpne här för honom
ingen emot lagen stridande väg, ty han begär ej restitutio
fatalium utan efter lagens klara innehåll at med nya skäl få
visa, det honom i sin befordringsrätt skedt förfång; at han
ej haft tilfälle at desse skäl hos Kongl. Maij :tt förr i underdånighet
andraga och erbiuder sig, som lag säger, detta med
ed at styrcka.
188 1766, mars 8. Möllerstierna.
Wseckerö
hemans
åboer i Finland
och
Biörneborgs
lahn om
restitutio
fatalium.
Hr Ekenberg förestälte, at R. o. A. ej måtte genom afslagsresolution
stänga vägen för sig sielfve i sådane och flere mål,
och anholt, at Hr Möllerstiernas memorial såsom rörande en
lagfråga måtte til Justitiaedeputationen remitteras.
Hr von Vicken var af samma mening som Hr Ekenberg.
Sielfve praejudicemålet börjades för 15 år sedan. Hr
Möllerstierna hade alt ifrån den tiden hållit uti dermed utan
at få någon decisive resolution; nu begär han at få söka den,
det sker på hans egit äfventyr; tappar han saken, så får han
svara vederbörande för satisfactionen.
Frih. Horn, Fredr.: Det är ömt at tala emot en värd
medborgares begäran; men saken talar sielf. Det är ingen
rättegång om jord, arf eller annan egendom, som Hr Möllerstierna
begär at få uptaga och hvarom det åberopade lagens
rum talar, utan en prsejudicetvist. I hela lagboken finnes
icke et ord, som angår befordringar i tienster, och huru
dermed skall förfaras; på hvad sätt skall då lagboken och
Rättegångsbalcken hit kunna appliceras.
Tydeligare lag och den, som hörer hit, är 3 § Riksdagsordningen
samt 12 och 13 § uti Urskillingsdeputationens instruction,
och jag förväntar af Hr Landtm:s insigt och rättvisa,
at han i conformité af desse §§ gior oss proposition.
Hr Landtm.; Behagar Högl. R. o. A., att detta Hr Möllerstiernas
memorial emot 12 § uti Urskillningsdeputationens
instruction skall til remisse uptagas.
Detta besvarades med Neij.
5. Anmältes och geck til de andre stånden Hr [A. M. Wulfcronas]
memorial angående Secrete Utskåttets extractum protocolli
af den 27 sidstl. Februarii om lön för Lieutenanten
Siöstedt.
6. Föredrogs Bondeståndets extractum protocolli af den 1
Februarii innevarande år, hvaruti påmintes, at vid sistförledne
riksdag Prästeståndet bifallit Bondeståndets den 18
Martii och 22 Maii 1762 då afgifne extractum protocolli och
tilstyrckande om restitutio fatalium för skatte- och kronoåboerne
på Vaeckaeroe hemman och Koivaniemi by uti Biörneborgs
län uti en af dem förlorad rättegång angående det så
kallade Vaeckaeroe kronohemman, så at de utan hinder af lagmansrättens
laga kraftvundne dom måtte få sine skäl uti
Kongl. Åbo Hofrätt andragne och Hofrätten saken uptaga
och afdöma. Och tilstyrcker Bondeståndet, at de öfrige res
-
Restitutio fatalium.
189
pective stånden nu ville detta bifalla. Jämväl uplästes de
tvenne åberopade Bondeståndets extracta protocolli af den
18 Martii och 22 Maii 1762, sorn härvid voro bilagde.
Hr von Post, Friedr.: R. o. A. förehade nu nyss et
mål, som angeck restitutio fatalium, hvilket blef afslagit. Jag
kan ej annat föreställa mig, än at R. o. A. vil vara sig lika
och äfven afslå detta. Jag önskade ingenting högre, än at
Riksens Ständer behagade följa den lag, de sig sielfve föreskrifvit,
och aldrig befatta sig med at restituera fatalier, och
anhåller, det Hr Landtm, behagade genom de kraftigaste för
reställningar söka förmå de andre respective ståndens Talemän
at hvar på sitt ställe söka förekomma, det inge sådane
ansökningar hos Riksens Ständer måtte blifva uptagne.
Hr Hasenkam [p] ff tilstyrckte äfven detsamma.
Aldraminst borde Ständer nyttia sin högsta magt uti sådane
måls uptagande för at desto bättre lära nationen kienna skillnaden
emellan et lagbundit fritt regeringssätt och en souveraine
regering, och än mindre at derigenom giöra possessionerne
osäkre för medborgare.
Hr Gyllensvahn: Hvad Hr Hasenkamff sagt, är aldeles
min mening. Men kunde icke R. o. A., utan at afslå
denne ansökning, låta den ligga på bordet til vidare. Om den
interesserar Bondeståndet, så torde vi derigenom kunna förmå
ståndet at efter vår önskan afgiöra tvenne saker, som interessera
R. o. A. och ligga där oafgiorde, för at få detta sitt
igenom hos oss. Emedlertid kunde altid et extractum protocolli
til de andre stånden afgå, hvaruti man föreställer, huru
mycket det i regeringslagen konungen tilerkiende jus inajestaticum,
at restituera fatalier, härigenom kränckes; huru
mycket osäkerhet, som kastas uppå alla possessioner; huru
det skulle hos nationen väcka osmak för regeringssättet, om
Ständer befatta sig med at restituera fatalier.
Hr von Post, Friedr., förklarade sig nögd härmed;
men hvarvid då bör iackttagas, at icke något nämnes uti extractum
protocolli, som kunde föra på den tanckan, at R. o.
A. genom denne saken fädt anledning til sin förestälning.
Detta bifölls efter skedd proposition, och upsattes extractum
protocolli i följande form.
Flere vid innevarande riksdag förekommande ansökningar
om återvinnande af försutten tid eller, som det i almän
-
190 1766, mars 8. Restitutio fatalium.
het kallas, restitution af fatalier hafva gifvit R. o. A. tillfälle
at närmare öfverväga, huruvida dylike ansökningar, på sätt
som hittils ofta skedt, måge utan åtskillnad uti stånden varda
anmälte, såsom riksdagsärender antagne och bifallne.
Härvid har hos R. o. A. i betracktande kommit, at den säkerhet,
en hvar får niuta af lagens skydd, uti besittningen
af sin lofligen erhållne egendom, är et ibland de förnämste
band, som håller menniskior i samhälden under regeringslagar
tilhopa. Och at ju större denne säkerhet är, ju mera
bibehålles detta band och kärleken til regeringssättet.
När derföre Sveriges almänne lag utsätter en tid, inom hvilken
hvar och en är öppet lämnat uti kiöp och flere annars
laglige fång at få klander anföra, uti domar, utslag och de
öfrige rikets embetsmäns förrättningar ändring söka samt
alle de laglige utvägar vidtaga, genom hvilke en, som förmenar
sig vara lidande, kan sin rätt återvinna; även föreskrifvit
är, huru hos Kongl. Maij :t sökas kan, at en sak, som genom
laga kraftvunnen dom är afgiord, må åter uptagas och
skärskådas, samt då omsider enligit Sveriges Regeringsform
Kongl. Maij :t med Råds råde äger magt at bryta skrock och
offsokner; så synes derigenom tilräckeligen för en hvar den
förmån vara bibehållen at kunna sin rätt bevara eller ock,
hvad han deruti förlorat, återvinna; hälst det icke är at förmoda,
när någon med fullkommelige skäl visar sig utan egit
förvållande hafva förlorat fatalierne, at Kongl. Maij :t skulle
hans ansökning om restitution afslå.
Deremot fordrar en billig jämlikhet medborgare emellan
och rättvisan, at den som på låfligit sätt och god tro sig något
förvärfvadt och enligit lagens föreskrift uti sin äganderätt
blifvit befästad, må få trygga sig under lagens beskydd
och orubbad uti sin besittning varda bibehållen.
Skulle hos högsta magten dörren öppnas för dem, sorn
kunde hafva skäl at uti vederbörligen afgiorde saker och
laga kraft vundne domar söka resning, så torde omsider deraf
hända, at mången mindre välsinnad, drefven af egennytta
eller andre afsigter, under allehanda förevändningar kunde
biuda til at åter få uprifva och ställa i fråga, hvad sak honom
lyste, och ehuru sådane tilbud icke vunno hos Riksens Ständer
framgång, blefvo likväl följderne deraf, at Riksens Ständer
öfverhopades med sådane ansökningar och med dem förspilde
den tid, som til rikets angelägnaste ärender bör an
-
Restitutio fatalium.
191
vändas. At alle laglige possessioner kunde sättas i osäkerhet
och hvar trogen medborgare, som nu uti sin landsort önskar
at få i stillhet och lugn skiöta sin egendom och näring, råkar
uti farhåga för en bekymmersam och tärande rättegång och
derföre se sig föranlåten vid hvarje Riksens Ständers sammankomst
at antingen sielf öfvergifva sitt hem och handtering
för at kunna närvarande sådane befarade tilbud afvärja
eller ock med sin kanske nog dryga kostnad nödgas anmoda
någon annan derom; hvilket ofelbart skulle omsider
matta rikets innevånare och qväfva den håg, den flit, som
hvar och en på sin egendoms och sine näringsämnens upodlande
och förbättring använda bör, hvaraf fölgden blefvo
brist och fattigdom samt en upkommande kolnad i den kärlek,
han för vårt sälla regeringssätt hysa bör.
Detta hafva Riksens Ständer redan funnit förtiena deras
upmärcksamhet och derföre uti 9 § af den för Urskillningsdeputationen
vid sidstl. riksdag utfärdade instruction stadgat,
at deputationen ej får för riksdagsärender antaga sådane
ansökningar, som angå restitutio fatalium, leijd eller benådningar
i brottmål.
Desse skäl med flere, grundade i billighet, rättvisa och ömhet
för hvar medborgares säkerhet, kräfva af R. o. A. at hos
sine respective medstånd påminna och på det ömaste tillstyrcka,
at hvad Sveriges lag och dyrt besvurne Regeringsform
stadgar angående fatalier, må heligt hållas och efterlefvas
och at ansökningar, som angå restitutio fatalium, hvarcken
uti deputationerne eller immediate uti respective stånden
måge varda antagne och bifallne.
Ut supra.
7. Sedan R. o. A. den 14 December sidstl. år bifallit Secrete Frih. Paul
Deputationens betänckande af den 21 nästföregående October
rörande af Ministren och Riddaren af Kongl. Maij :ts prsejudice.
Nordstierneorden Frih. Paul Ehrenkrona anförde besvär öfver
liden prsejudice och hans uprättelse, så anmältes nu, att
Borgareståndet jämte bifall af betänckandet tillagt, at Secrete
Deputationen må yttra sig, af hvem Frih. Ehrenkrona skall
för sitt öfvergångne lidande söka ersättning, samt tillika inkomma
med project, huru vid sådane tilfällen bör förhållas,
då förtiente embetsmän vid förslagers uprättande varda förbigångne.
Frih. Grönhagen: Det blifver visserligen högst angelä
-
192 1766, mars 8.
P. Ehrenkrona.
git, at bomar sättas för embetsmäns tiltagsenhet, i synnerhet
när det ankommer uppå at uprätta förslager til tienster och
befordringar. Jag anhåller derföre, at denne Borgareståndets
tilläggning må varda antagen.
Hr Landtm.: Huruvida den lag, som häröfver nu kan
blifva stadgad, må sträcka sig til det, som redan är giordt,
och blifva retroactive til det, som med Frih. Ehrenkrona
händt, det vet jag icke. Den generelle frågan är redan lämnad
til utarbetning på sin ort, altså synes, som denne tillläggning
här icke behöfves.
Hr von Post: Store Deputationen har ju fädt i befallning
at utarbeta et betänckande härom; när det är färdigt,
så får R. o. A. tilfälle at utlåta sig öfver generelle frågan, sådan
som Borgareståndets påskrift den upgifvit; altså tror
jag, man snarast nu kommer ifrån detta, om R. o. A. förblifva
vid sitt redan tagne beslut.
Frih. Grönhagen trodde ej, at här begärtes någon lex
in casu, utan at efterfrågas måtte, hvarföre redan kiende,
stadgade och besvurne lagar af embetsmän ej blifva efterlefvade.
Hr von Vicken: Secrete Deputationen har under utarbetning,
huru et starckare band må kunna läggas på embetsmän,
och lärer ej länge dröija at dermed til plena upkomma.
At afgiöra frågan nu in pleno, det går icke an; det är ej
hastvärck; vi böra, när vi stadga en lag, noga tilse, at den
lag, vi äga och sorn är god, genom den nya icke till sin kraft
försvagas.
Hr von Böhnen, Carl Ludv.: Embetsmän äro så
myndige, at landets innevånare sucka öfver deras ook; ingen
kommer mera til sin rätt för rättvisans skull. Voro altså
ganska väl, om genom en sådan undersökning, som Borgareståndet
projecterat, man kunde få dem til ansvar och näpst.
Hr Estenberg: Hade detta blifvit omtalt, då betänckandet
om Frih. Ehrenkrona här blef upläst, så skulle jag
snart gå in med Borgareståndet; men som det då ej skedde
och saken redan längesedan är afgiord, må det blifva dervid.
Den generelle qusestionen blifver, som jag hoppas, nog i sinom
tid afgiord, då betänckandet derom hinner inkomma.
Hr Wachschlager, Gustaf: Voro redan lagen
giord, så at Frih. Ehrenkrona kunde få någon ersättning af
de embetsmän, genom hvilkas förvållande han blifvit lidan
-
P. Ehrenkrona, överflödsförordning. 193
de, så skulle jag gierna bifalla, at desse embetsmän fingo
umgälla, hvad de felat. Men som ingen sådan är ännu giord,
utan allenast det vunnos, at de kunde blifva straffade, utan
at Frih. Ehrencrona derigenom fingo någon ersättning för
sitt lidande, så må det blifva vid den resolution, som R. o. A.
redan tagit.
Hr Landtm.: Jag får kanske nu giöra proposition enligit
discourserne.
Behagar R. o. A. förblifva vid sitt redan tagne beslut och
at upskiuta med sitt utlåtande uti den af Borgareståndet tilllagde
generelle qusestion, til dess Store Deputationen och
Secrete Deputationen hunnit med betänckande derom til Riksens
Ständers plena inkomma.
Härtil svarades enhälligt Ja.
8. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af d. 29 Capitainen
Augusti sidstl:e år angående Capitainens [o: Capitainernes]1
i kongl, preusisk tienst Nathanael Fredrich von Schevens Malms och
samt Jacob Malms och Lieutenantens Eric Lundeberg[s] Lundeberg*
anförde besvär öfver leden prsejudice. besvär öfver
Härvid voro inkomne åtta särskilte memorialer, innehål- PrlEiudlcelande
påminnelser emot hvad Secrete Deputationen för desse
officerare til uprättelse föreslagit, och lades altsammans på
bordet.
9. Företogs åter hvad ännu icke hunnit blifva afgiordt af Förordningen
Handels- och manufacturdeputationens betänckande angåen- emLgt och*8"
de yppighet och öfverflöd samt project til en förordning der- öfverflöd,
emot, hvilket d. 20 och 22 sidstl. Februarii redan hos R. o. A.
förevarit, hvarvid äfven de särskilte vota n:o 1, n:o 2 och
n:o 3 jämfördes med projectet til förordningen och hvad
Presteståndet sig yttradt. I ordning fölgde nu den
5 §, hvaruti vid 100 dahl. silf:rmts pligt förbiudes nyttande
och bruk af alle slags spetsar af tråd och silke, som
äro öfver en tum brede.
Det särskilte votum deremot tilstyrcker, at fine trådspetsar,
som bevisligen i landet äro giorde, måge få brukas.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Mycket skäl kunde vara
at tillåta inrikes giorde spetsars bruk, allenast det voro
möijeligit at dervid förekomma underslef; men som härvid
ingen tilsyn är möijelig, torde det vara bäst att blifva vid
projectet.
1 Konceptprotokollet.
13—580121
194 1766, mars 8. överflödsförordning.
Hr H a s e n k a ni f f åter gillade det särskilte votum.
Fruentimren i Sverige äro så flitige och snälle, at de tilvärcka
en stor del af sine spetsar och blonder sielfve, och än mera
skulle denne industrien okas, i synnerhet hos fattige och hederlige
fruentinnner, om de få dertil frihet, hvaremot et förhud
tager bordt brödet af mången, som med detta arbete hitintills
födt sig.
Hr Billberg kunde icke finna sig i dett särskilte votum;
en viss bredd på spetsar bör utsättas; at tilvärka sådane
skall nog gifva föda åt den snälle och flitige arbetaren;
men tillätes bredare spetzar, komma säkert de utländske med
i bruket; bevis, at de äro här giorde, skaffar den sig nog, som
vill vara sielfsvåldig.
Frih. Scheffer: Om spetsar och blonder förbiudas, är
det at aldeles dämpa industrien. Derföre skulle jag önska bifall
på det särskilte votum. Den, som vil bära sådane breda
och fina spetsar, kan ej giöra det utan at det märckes, fölgackteligen
utan at vara försedd med bevis, at de äro i Sverige
giorde, men det får han ej utan at corrumpera attestanten.
Det kostar derföre mera möda och besvär at skaffa sig utländske
än at kiöpa hemgiorde, hvilke ofelbart genom snäll
afsättning dageligen skulle förbättras, så at man omsider ej
frågade efter de utländske.
Hr Landt m. giorde proposition och det särskilte votum
bifölls.
6 § förbiuder för hemmansbrukares hustruer och hemmavarande
barn alt sidentyg och sammet til koftor, kiortlar,
tröijor, halsdukar, förkläden m. m., dock Allmogen bibehållen
vid den klädebonad, som af ålder varit i hvarje landsort
brukeligt och ej strider emot denne förordning.
HrHasenkam [p] ff: Denne § kan icke förenas med
Riksens Ständers afsigt at uphielpa fabriquerne. Sidenväfnaden
skulle förlora en betydelig del i sin afsättning, sorn nu
sker til Almogen. Almogen skulle ock genom detta tvång
blifva missnöijde.
Men häremot invändes af flere, at en skadelig yppighet i
kläder hos Almogen gior lif smedlen dyre, fölgackteligen arbetslönerne,
hvilket i vårt fattige land borde förebyggas, och
snarare enligit Presteståndets tilläggning Almogen förmås
at antaga en viss beständig klädedrägt på sätt som i Wingåkers
socken. Något discourerades ännu, hvarefter likväl
överflödsförordning.
195
Hr Landt m. giorde proposition til bifall af § och Högvördige
Presteståndets tilläggningar, daterade den 5 November
1765, och at efterlefnaden tager sin början den 1 Januarii
1767,
hvilken med Ja besvarades.
Hr Billberg önskade, at R. o. A. ej ville befatta sig
med at giöra någon klädordning för de andre stånden. Det
voro alt nog, örn man kunde reglera sin egen. Derföre skulle
påskriften blifva, at hvad klädedrägten vidkommo, R. o. A.
bifaller, hvad ordning hvart stånd för sig deruti behagar
giöra. Men härtil svarades: § är afgiord.
7 § hvaruti alt bruk af siden och halfsidentyg, undantagandes
til mössor för tienstepigor, soldate-, ryttare- och
båtsmanshustrur, enkor och barn förbiudes; äfven och fina
utländske lärofter och nettelduker vid tiugu daler silf:rmts
vite och sidenplaggets förlust, samt at de qvinfolck, som äro
under 40 år och lefva löse eller för sig sielf sitta, alt bruk
deraf förbiudes vid samma plickt, vahrans förlust och stockstraff.
Frih. Reuterholm, Gust.: Hvad § talar om fina
lerefter och nettelduk, är ganska indeterminerat; hvem kan
så noga efterse, huru fint lerft et qvinfolck brukar och om
det är utländskt. Et sådant förbud fyller endast domstolarne
med processer, med hvilke föga vinnes, derföre voro bäst,
om denne artikelen gingo ut.
Men häremot påmintes, att utländske lerfter draga en belydelig
summa utur riket, hvarföre dess förbrukande hos menige
man bör, så mycket möijeligit är, hindras och den inhemske
lärftstillredningen upmuntras.
Och bifölls § efter skedd proposition.
8 § handlade om förbud emot manspersoner at bruka kläder
af siden och silkessammet, entoilage och spetsmanchetter
samt snören på laquejernes livréer, undantagande Hrr Riksens
Råd.
Härvid uplästes dissentientium i deputationen särskilte
votum n. 1, som tilstyrcker, at foder under mansklädningar
samt at böxor af sidentyg måtte tillåtas.
Äfven uplästes Presteståndets yttrande, som tillåter utom
de i § undantagne klädespersedlar, käppband, vintermössor
och silkesvantar samt underkläder af bomullssammet, men
196 1766, febr. 26. överflödsförordning.
ej råckar, och at den skräddare, som förfärdigar sådane kläder,
lika såväl som ägaren bör plickta 100 dahl s:rmt.
Hr H a s e n k a m [p] f f: Denne § finner jag som den förre
directe leda til at qväfva industrien i fabriqueshandteringen.
Hela familier, sorn lagt sig på sådane tilvärckningar, ruineras,
de, som äga dylike kläder, kanske til mera värde, förlora
dem för intet. Sammetsdrägt har dessutom ifrån äldre
tider tilkommit R. o. A. som et värdighetstecken at bära; alt
detta försvinner härigenom.
Härtil ropades af månge Neij, hvarefter Hr Hasenk
a m [p] f f fortfor: Men om R. o. A. vill bifalla §, så tillägg
då åtminstone, at byxor af siden och sammet måge få brukas.
Hr Billberg: Jag blifver giema vid den af deputationen
projecterade §, allenast at råcken såväl sorn väst och
byxor af bomullssammet må tillåtas. Deremot kunde rätt väl
callotter af siden och sammet såsom mindre angelägne plagg
förbiudas.
Hr Tersmeden: På det sammetsväfnaden ej aldeles
måtte gå under, tilstyrckte, at byxor måtte få brukas af sammet;
de äro merendels starkare än af kläde.
Hr Wachschlager, Hinric, yrkade detsamma.
Klädet får man ofta brändt uti färgningen, men om en så
starck hushållningsprincipe skall råda, så önskade han, at
prestekappor och koftaner såsom mindre angelägne och endast
til vördig prydnad tienande kläder äfven måtte förbiudas.
Frih. Ribbing, Friedr.: Manchetter och halskrus
äro för soldater och ryttare nödige; de tiena til en slags prydnad,
som behöfves för at sätta en håg i karlen och [o: at]1
putsa sig och hålla sig snygg; de kunna giöras af gröfre lärft
och deras hustruer sy dem, altså draga de ej penningar utur
landet.
Hr Landt m. giorde häruppå proposition:
Bifaller R. o. A. § på det sättet, 1 :o at näst efter ordet silkesstrumpor,
som skall understrykas i §, införes byxor, käppband,
vintermössor, silkesvantar, som ifrån förbudet undantages.
2:o. At i stället för den 1 Januarii 1766 sättes den 1 Januarii
1767, då förordningen skall taga sin början at efterlefvas.
1 Konceptprotokollet.
Överflödsförordning.
197
3:tio. At för ryttare, dragoner och soldater skall vara tillåtit
bruka manchetter och bröstkrus af lärft, äfven halsdukar
och hårpungar af sidentyg, hvarföre förbud deremot bör
utur § tagas.
4: o. At enligit Presteståndets vid § giorde tilläggning
skräddaren, sorn förfärdigar sådane förbudne kläder, äfven
må pligta.
Detta besvarades med Ja.
9 § föreslog, at alt silfver och guld på uniformer måtte förbiudas,
undantagande galoner på hattar samt värjeband,
dock endast för militairen.
Hr Landtm.: Som regementerne fädt sine reglerade
uniformer, uti hvilke torde vara för någon del silfver och
guld, och detta ej kan ändras, förrän på behörigt sätt blifvit
utsatt och faststält, hvad de i stället böra få, så torde vara
nödigt at, innan § bifalles, remittera densamme til Secrete
Utskottet.
Detta bifölls.
10 § angeck förbud emot alle slags meubler af sidentyg och
halfsiden, frantsar och dofsar på meubler af silke, äfven at
dermed bekläda equipager m. m.
Härvid uplästes det särskilte votum, som tilstyrckte förbud
at af sådant förfärdiga nytt, men at gammal dertil må
få användas.
Frih. Bunge, Sven, begärte, at denne § måtte afslås.
Han trodde, at genom denne § antingen skulle de meubler,
som redan voro giorde, mista sitt värde, när de ej få repareras
och ingen får kiöpa dem; eller och § blifva onyttig, då
ingen kunde controllera, om en hade gamla eller af nyt giorde
meubler.
Hr Wachschlager, Hinric: Sedan det är afgiordt,
at sidentyger ej få brukas til kläder, hvarföre skola meubler
vara af siden? R. o. A. böra ju taga sine beslut i lika mål af
en lika grund. De meubler, som äro redan giorde af sidentyg,
få brukas enligit projectet, och då kunna de äfven få
försäljas och gå utur hand i hand, så länge de duga; altså
lider ej ägaren mer än förr, endast genom nötningen.
Frih. Reuterholm, Gust.: Den störste förmån i en
stat är at äga dygdige innevånare. Men huru kunna de blifva
det länge med yppighet, när ingen större och farligare frestelse
gifves för dygden än luxe; derföre önskar jag för alles
198 1766, mars 8. överflödsförordning.
vårt bästa, at luxen måtte blifva abolerad hos oss. I sådant
afseende tilstyrcker jag med nöije, at § må bifallas, och än
mer at Handels- och manufacturdeputation må anmodas inkomma
med betänckande, huru all den yppighet, som ligger
i förbrukningen af silke, må förekommas.
Hr Jennings: I stället för at vinna besparing, så ökas
öfverflödet, om § vinner bifall, så at nye meubler och equipager
af sidentyg förbiudas, men de redan färdige tillåtas; ty
desse senare blifva härigenom dubbelt dyrare och reta desto
mer folck, som äro bögde för yppighet.
Hr Landtm.: Kanske R. o. A. behagar bifalla §?
Men härtil svarades med Ja och Neij.
Grefve Creutz: Väl må jag gå in uti at bifalla luxens
afskaffande uti sådane saker, som förnötas och dageligen
samt årligen skola giöras om. Men en meuble, sorn sitter i
flere år och pryder, kan ej komma under samma prsedicament;
emedlertid kunde sådane sidenmeublers tilvärckande
gifva bröd åt väre sidenväfvare, hvilka annars svälta ihiäl
eller nödgas gå utur riket.
Hr Billberg: Väre sidenarbetare förgås icke derigenom,
ty alle de, som vi nu hafva i riket, hinna icke tillvärcka
så mycket sidentyg, som allena väre fruentimmer behöfva.
Frih. Ridderstolpe, Carl: För at komma ifrån denne
§ kanske om proposition giöres uppå det särskilte votum, så
tages en medelväg, som torde förena meningar ne. Jag måste
och tilstå, at en sidentygssäng håller ut två, om ej tre af
ylle- eller linnetyg.
Hr Landtm.: Kanske R. o. A. bifaller, at denne § uti
deputationens project går ut och at i stället införes 10 § af
det project, som vid det särskilte votum n:o 1 finnes bilagt.
Härtil svarades Ja.
11 §, hvaruti projecterades förbud emot all äckta förgyllning
på meubler och equipager, äfven äckta försilfringar,
uplästes häruppå; derjämte det särskilte votum n:o 1, som
allenast tilstyrcker förbud emot väggfaste meublers förgyllning
och försilfring.
Frih. Bunge, Sven: Denne § synes aldeles strida emot
principen at vinna besparing, ty ofelbart kunna rum vara
bättre conserverade och längre hållas snygge, när de äro
boiserade med förgyllning, än om de klädas med ylle-, linneeller
papperstapeter, hvilke för dem, som nödgas hyra sig
överflödsförordning'.
199
runi, förfaras, och måste nye anskaffas vid hvarje flyttning.
Målningar och bildthuggerier giöra utan förgyllning ingen
effect, förgyllningar äro dessutom starkare at hålla sig än
all annan färg, hvarmed ramar och bildthuggerier kunna
öfverstrykas. Förbiudes förgyllningar på spegel och contrefaitsramar,
så torde hända, at de börja giöra dem af dyrbare
utländske trädsorter, och dermed vinnes ingen besparing.
Utomdess qväfves härigenom åter en gren af vår industrie,
som redan är hos målare, bildthuggare och förgyllare i tiltagande.
Hr Linderstedt, Eric: För alle exportable varor
bör industrie i tilvärckningen hos konstnären upmuntras,
men icke då det endast angår att med granlåt utmatta egne
medborgare; derföre må gierna förgyllningar tillåtas på sådant,
sorn kan exporteras, men ej på det som skall här stadna
qvar och sitta fast vid väggarne.
Frih. Reuterholm, Gust.: Vi vilje blifva et tarfligt
folck, och då böre vi draga in vårt öfverflöd. Om ingen
förgyllning, intet bildthuggerie gåfvos hos oss, kunde vi lefva
lika nögde, vara lika ärlige, kanske mera enige inom oss och
mera betydande utom oss. Desse förgyllningar och försilfringar
taga bort en del af de ädlare metaller, på hvilke vi
lida så stor brist, derföre må § bifallas.
Grefve [von] Fersen, Axel: Systemen kan aldrig vara
at igenom det vi skola blifva tarf lige giöra oss til torftige;
utan, som jag tror, at efter andre nationers exempel giöra
oss til et arbetsamt, et commenjant, et industrieust folck. Den
arbetssamme har ej tid at täncka på luxe; men beqvämlighet
efter hans vilkår och förtienst at lefva af böre vi skaffa
honom. Den rike, som ej har tid, ej kan eller eij vill arbeta
sielf, må aldra snarast med sin förmögenhet bidraga dertil;
sådant är ju billigt. Nog kunna vi, på sätt som här föreslås,
draga in väre behof, låta konsterne åter gå ifrån oss, och vi
komma tilbakars til det, som vi voro för 200 :de år sedan;
men om sådant af oss alle lika lätt uthärdades, så at ej månge
upgåfvos på vägen, och om de öfverblefne derföre blefvo mera
välmående, mera sälla i lefnaden, det lämnar jag därhän.
Frih. Ridderstolpe, Carl: I vår brist på redbarheter
blifver vårt förnämsta at skaffa oss dem. Det måste väl
ske utifrån, när väre egne tilgångar tryta; men när man vill
200 1766, mars 8. överflödsförordning.
vinna uppå andre, måste man hushålla sielf; derföre inskränka
hos oss det onödige öfverflödet men likväl dermed
ej gå för långt utan hålla en medelväg. Den tror jag följes,
om det särskilte votum bifalles. Consumtionen inom oss blifver
liten, och hindras derföre icke tilvärckningen af de förgylte
rörlige meubler, som kunna til större myckenhet exporteras.
Hr Landt m. giorde proposition, och det särskilte votum
n:o 1 bifölls, hvarest detta stod infördt i 12 § i det dervid fogade
project.
12 § af deputationens project til förordningen emot öfverflöd
företogs häruppå.
Deruti förbiudes at hålla egne equipager, släd- och ridhästar
för alle i städerne, som äro under 30 års ålder, och utstakas,
hvad af de äldre, som vilja hålla sådane, bör årligen
i contribution betalas, en proportionerad minskning uti afgiften,
alt som man är äldre, dervid likväl iackttagen.
Hr von Post, Friedr.: Denne § har til störste delen
sitt afseende uppå en bevillning eller contribution och är
derföre olämpelig at införas uti et förbud emot yppighet och
öfverflöd, utan hörer snarare Bevillningsdeputationen til at
föreslå, om någon afgift uppå equipager och hästar i städerne
må påläggas.
Hr Landtm.: Herrarne torde altså finna, at detta såsom
rörande en bevillning icke nu kan uti en förordning emot
luxe antagas utan bör aldeles gå ut.
Detta besvarades med Ja.
13 § fölgde nu i ordningen och uplästes. Deruti förböds
alle enskilte personer at hålla de så kallade löpare, och det
vid 1 000 dahl. samt vite.
Frih. Horn, Friedr.: Jag anser alle drängar som löpare,
det är endast skillnaden på namnet. I fält äro de mindre
kostsamme än drängar, ty för dem måste jag hålla hästar,
men löparen kommer fort utan häst; dessutom kostar
löparens korta klädning mindre än et livrée med långa skiört
och diupa fållar.
Frih. Ridderstolpe, Carl: Som de här i Stock
holm
brukas, kunna de väl umbäras. Det synes mindre nödigt
at hafva en, som löper framför vagnen blott att giöra
parade, ty icke kan det vara för at roija väg. Statens rätt är
at hålla hand öfver det alle menniskior blifva nyttige; men
överflödsförordning.
201
huru kan den vara nyttig, sorn endast löper bort sin ungdom
och derigenom så förderfvas, att han i sine bästa år dör deraf.
öfverflödet har infördt hos R. o. A. en så talrik betiening,
at den väl behöfver minskas.
Hr Wadenstierna, Carl: Vore frågan om antalet
% af vår betiening, skulle jag gierna gå in uti förbudet. Men
om jag håller en löpare och ingen dräng, så ser jag deruti ej
någon luxe. Korta eller långa kläder giöra ej något betydeligit
ämne til besparing på et tienstehion. Jag frucktar, at vi
för mycket kasta oss in uti petitesser.
Hr Wachschlager, Hinric: Skillnaden emellan
hvad en dräng och en löpare kosta at underhålla är ringa, det
vet jag, ty jag har haft löpare. Men det, som förtienar upmärcksamhet
är, at en löpare merendels förderfvas och sedan
icke kan brukas til någonting. Må derföre löpare gierna
tillåtas, men lätt oss förbiuda at taga dertil svenske barn.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A. § på det sätt, at ingen infödd
svensk får till löpare antagas?
Härtil svarades Ja.
14 § i projectet uplästes häruppå, som förbiuder de så kallade
hårfriseurer. Men R. o. A. fant, at desse giorde värckelig
nytta för alle dem, som icke hade nog förmögenhet at
hålla egen betiening för at laga hår, så at man ej kunde annat
säga, än at deras näring var både nyttig och låflig.
§ blef altså afslagen.
16 [o: 15] § fölgde i ordning, hvaruti förbiudas likkistor
af ek eller annat dyrbart träd, dyra beslag samt kostsamme
svepningar.
Frih. Horn, Fredr., gillade § och ville, at som i Engelland
liken kunde endast få svepas uti så kallat molton eller
flanell af ylle.
Frih. Horn, Christer, önskade, at vi hos oss ägde
tilvärckning af en sådan vara och rudimaterien tilräckelig,
så vore en sådan stadga högst nyttig; han tilstyrckte ock, at
likkistor af ek måtte förbiudas.
Hr Linderstedt, Eric: Om detta förbiudes, så skapa
vi väl något annat nytt, som blifver lika så kostsamt i likkistor
eller svepning; är altså bäst at behålla det gamla och
at af slå denne §.
Frih. Ridderstolpe, Fredr., tilstyrckte åter, at §
måtte bifallas, til den dyrbare ekskogens besparande, samt
202 1766, mars 8. överflödsförordning.
äfven at svepningar ej får tagas af annat än gammalt linne.
Därjämte at, på sätt som Presteståndet sig utlåtit, allehanda
beslag på likkistor förbiudas, undantagande af förteent järnbläck.
Hr Landt m.: Behagar R. o. A. bifalla den 15 § med tilläggning
näst efter orden kostsamme svepningar utan bör
dertil tagas gammalt linne.
Hvilket med Ja besvarades.
16 § uplästes nu i ordningen, som förbiuder alla hattplumer,
undantagande för de regementer, som nu hafva dem til
uniformer, och för ordensdrägter1.
Härvid afhördes äfven Presteståndets förändring, at efter
ordet undantagande sättes: ordens- och härhåldsdrägter härunder
icke begrepne.
§ bifölls med Presteståndets förändring.
17 § förekom härefter. Den innehölt förbud emot alle utländske
porcellainer, undantagande til théeservicer, samt
emot införsel af utländske målningar, schillerier och estamper,
modeller undantagne.
Frih. Horn, Fredr.: Hvad den sidste puncten angår,
så är det ej hvar mans råd at hafva schillerier och estamper,
altså blifver det ej betydande, hvad som deraf kan inkomma
i riket. Men det gagnar länge och gifver våre målare och
kopparstickare mönster at lära af; ty de modeller, som blifva
tillåtne at införas, kunna ej alle inhemske kostnärer hafva
tilfälle at få se. Qväfves altså genom detta förbud all industrie
uti målerie och kopparstick.
Frih. Bunge, Sven, understödde detta och begärte,
at denne puncten derföre måtte gå ut.
Hr Billberg: Det är hårdt at förbiuda ostindiske porcellainer,
när vi hafva et Ostindiskt Compagnie, och tvinga
oss at kiöpa för så högt pris, tilvärkarn behagar, vår inrikes
fajance, som duger til ingenting.
Hr Ehrenmalm: Skall porcellaine förbiudas, så måste
vi ersätta vårt äckta bordsporcellaine, som nu brukas, med
silfverfat och talrickar, hvilket blifver långt drygare för en
hvar, ty den svenske fajancen är hvarcken så tilräckelig, så
god eller för sådant kiöp, som den borde vara. Derföre måste
förste puncten af § äfven gå ut.
Hr Landtm, anmärckte, at Ostindiske Compagniet kun
-
1 Rättat från renskriftens: ordensdrägten.
överflödsförordning.
203
de äfven begära ändring uti sin octroij, efter den voro til någon
del grundad uppå porcellainsförsälgningen.
Hr J ennings: Ehuru compagniet debiterar en ganska
liten del af sitt porcellaine inom riket, vill jag dock ej vara
emot at § må afslås.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A., at hela § går ut.
Detta besvarades med Ja.
18 § fölgde häruppå, som förbiuder all införsel af hvita
vaxlius och hvitt vax, undantagande för Kongl. Hofvet och
ministrerne, som derföre böra erlägga den vanlige tullafgiften.
Frih. Ridderstolpe, Friedr.: R. o. A. har redan
yttrat sig häröfver uppå et särskilt betänckande, som ifrån
Handels- och manufacturdeputationen inkommit, och det lärer
redan vara uti de andra respective stånden af gior dt samt
til Kongl. Maij:t expedierat.
Hr Landtm.: R. o. A. behaga altså bifalla, at denne § går
ut, och at förblifva vid den författning, som Riksens Ständer
uti detta ämne denne riksdag redan tagit.
Detta besvarades med Ja.
19 § innehölt, at de, förrän förordningen hunnit utkomma,
införskrefne varor, sorn nu förbiudas, måge uppå nederlag
inkomma för at inom et år derefter åter få utskeppas emot
den vanlige recognition, 1/8-dels procent.
Hvilken uppå skedd proposition bifölls.
20 § utsatte den 1 Januarii 1766, då denne förordning skulle
taga sin början.
Men som den tiden redan var nästan förfluten, förenade
sig R. o. A. at i stället utsätta den 1 Januarii 1767.
21 § öfverlämnar til Kongl. Maij :t at för sin tienstgiörande
hofbetiening reglera någon klädedrägt, utan at denne eller
förre förordningar måge dervid ligga i vägen.
Den uplästes nu och der jämte Presteståndets förändring,
som hemställer til Kongl. Maij :t at för sin hofbetiening reglera
en sådan drägt, som med ändamålet af denne förordning
instämmer och tienar undersåtarne til eftersyn.
Hr Wachschlager, Hinr., påminte, at likväl vid
hofdrägten guld och silfver på kläderne, undantagande galoner
på hattarne, måtte blifva efter förre förordningar förbudne.
Hr Landtm.: Bifaller R. o. A. § med den förändring,
204 1766, mars 8—15. överflödsförordning.
at efter ordet hofbetiening införes: Dock guld och silfvers
bruk i galoner, spetsar, broderier på kläderne eller så kallade
rike kläder enligit förre förordningar vara aldeles förbudne,
undantagande galoner på hattar.
Härtil svarades Ja.
Dessutom hade Presteståndet emellan 14 och 15 § i förordningen
til slut gior dt en tilläggning, at den, som ville hafva
de så kallade fransoser och fransyskor af främmande nation
och religion til sine barns information, betalar för
hvarje sådan person en afgift af 200 dahl. s:rmt., dock härunder
icke begrepne infödde svenske eller de, som antagit
vår evangeliske lutherske lära.
Efter någon discourse härom fant R. o. A., at denne afgift
voro en bevillning, hvilken drygast och nästan allena
skulle falla på R. o. A. och hvilken R. o. A. för ingen del
ville sig åtaga, hvaröfver proposition giordes til afslag på
denne tilläggning, som med Ja besvarades.
Slutet af projectet uplästes omsider, hvaruti handhafvandet
af denne förordning anbefaltes vederbörande fiscaler och
embetsmän och at den, som häruti visar sig försummelig,
skall pligta så mycket, som svarar emot et halft års lön, samt
dessutom enahanda böter erlägga, som den brotslige hade
kommit at betala.
Det särskilte votum öfver dette projecterade slutet föredrogs
äfven, hvilket väl förenar sig med befallningen för vederbörande
högre och lägre embetsmän at handhafva förordningen
men går förbi den för de försummelige utsatte pligten.
Hr Wachschlager, H i n r„ förenade sig med det
särskilte votum. At sätta fiscaler öfver fiscaler värckade ej
annat än at reta medborgare emot hvarannan och upfylla
alle domstolar med actioner, hvilke i anseende til deras myckenhet
aldrig hunno at blifva afgiorde; så framt man ej ville
dela nation uti två delar, hvaraf den ene skulle bestå af angifvare
och den andre af domare, som ej skulle sysslosättas
med annat än at afdöma sådane mål. Äfven påminte Hr
Wachschlager, at R. o. A. ville företaga sig at reglera sin
och sine fruentimmers klädedrägt.
Frih. Runge, Sven, understödde Hr Wachschlagers
mening så uti det ena som andra, hvarmed äfven flere sig
förenade.
överflödsförordning.
205
Hr Landt m. giorde altså proposition.
Bifaller R. o. A., at slutet af förordningen blifver sådant,
som projectet vid det särskilte votum n:o 1 innehåller och
börjas med de orden: åliggandes för öfrigit etc. etc.
Hvilken besvarades med Ja.
Hr Landtm, tilläde: Härnäst om R. o. A. behaga, så
kunna vi företaga oss at reglera drägten för väre fruentimmer.
Påmintes än vidare, at uti betänckandet voro infördt, huru
denne förordning måtte handhafvas, hvarvid Presteståndet
tillagt, det Kongl. Maij :t täcktes i nåder så föranstalta,
at i stället för de nu afskaffade öfverflödsvaror icke andre
skaddige måtte få til bruk införas; samt om den nu föreslagne
controllen voro otilräckelig, inrätta den så, som til
ändamålets vinnande kan erfordras. Hvilket alt vederbörande
åligger att med berättelse om til Riksens Ständer nästa
riksdag inkomma.
Denne tilläggning fant R. o. A. skälig at, jämte hvad deputationen
häruti tilstyrckt, bifalla.
Hvaruppå R. o. A. åtskildes kl. öfver 2 eftermiddagen.
Anno 1766 d. 15 Mars.
Lördag.
Plenum kl. 8.
Justerades en dehl af riddarhusprotocollet för d. 25 October.
1. Föredrogs »Handels- och manuf.deputationens be- Åkermans
t[än]k:de af d. [29 Mars]1 ang:de ytterligare förskott af Märkning.
4 000 dhl s:mt till Åkermans uti Upsala inrättade globetilverkning.
Bifalles.
2. Cammaroeconomiedeputations betänkande af d. 12 Mars stora Barnang:de
nödig nybygnad vid Stora Barnhuset här i staden. hUSenad.y8B
Bifalles.
3. Fiskerideputationens tilstyrckande af d. 14 Januari Fiskerie
.
insoectorerne
ang:de indragande af löhn och arfvode för 2:ne fiskeriinspec- strandbergs
torer i Giöteborgs och Bohus län, Strandberg och Heggren, ochHeggrens
lön.
1 Memorialprotokollet.
206 1766, mars 15. Bördeskillingar.
Major Anreps
besvär.
J erncontoirets
förvaltning.
Bördeskillingars
nedsättande.
sorn för detta af fiskerifonden åhrligen niutit 600 d. hvardera.
Bifölls.
4. Secrete Deputations betänckande af d. 27 Feb. 1766
angrde Majoren vid Artilleriet Reinhold Anreps öfver prejudice
anförde besvär, tillstyrckandes deputationen för honom
majors tour ifrån d. 2 Juni 1760.
Bifölls.
5. Secrete Utskottets protocollsutdrag af d. 21 Januari
ang:de Jerncomptoirets förvaltning och någre dervid nödige
jemckningar samt project til reglemente dervid.
Begärtes på bordet.
6. Upläste Hr v. Nackreij et, i ani. af R. o. Ars godtfinnande,
af honom upsatt extractum protocolli jemte förslag
til en förordning om säkerhet för de vid underrätterne
deponerade bördeskillingar i anledning af Justitisedeputations
i detta måhl upgifne betänckande.
Frih. Cederhielm hemstälte härvid, om icke, då en
kiöpt ägendom är uti Banquen intecknad, kiöparen kunde
tillåtas att endast deponera den summa af kiöpeskillingen,
som öfverskiuter bancolåhnet?
Hr v. Nackreij: Detta voro en ny fråga, ty lagen föreskrefvo
tydel., at hela bördssumman borde deponeras.
Hr Rutenschöld: Man borde häruti låta förblifva vid
lagen, eljest borde ex[c]eption af b[an]colåhn sträcka sig
til alla låhn i gemen; men han påminte, att om lösningstvister
et lika som om bördstvister må stadgas.
Frh. G. Reuterholm gillade Frh. Cederhielms anmärckning
men icke Hr Rutenschölds påminnelse, i frucktan
att om lösningssumman ej deponerades vid tilträdet, skulle
deraf tagas anledning til otaliga processer och tidsutdräckt,
samt i synnerhet för R. o. A. ej skulle blifva nyttigt.
Hr Schönberg, Hr v. Post, Frh. C. Horn och
Hr Bilberg instämde deruti, att den af Frh. Cederhielm
väckte qusestion voro ny och behöfde mogen öfverlägning.
Emedlertid voro lagen häröfver tydlig och borde icke rubbas
emot vanligheten. I följe deraf gillade de den projecterade
förordningen såsom tienande til almän säkerhet i depositionerne,
om någre ord, til så mycken mera tydelighet, endast
deruti jemkades.
Jernkontoret. Banken.
207
Frh. Cederhielm: Att han vid närmare eftersinnande
ville låta sin giorde påminnelse falla. m
Frh. C. Ridderstolpe: Som lag förmådde, att bördesmannen
för bördessummans ränta äfven borde vara kiöparen
ansvarig; så borde sådant i förordningen observeras.
Och hvad vidkom lösningsskillingar, så voro deröf. i förordningen
tydel. förmält.
Res.: Den projecterade förordningen gillas med tillägning
af Frh. Ridderstolpes giorde anmärkning och kommer, jemte
det projecterade extractum protocolli dervid, att med en
deputation de öfrige stånden communiceras.
7. Frh. Sven Bunge, som hade nyss begärt Secrete Ut- Jerncontoiskottets
protocollsutdrag ang:de Jerncontoiret på bordet, ytt- retsnfi°gVaU"
rade, att sedan han detsamma nu nogare fädt påsee, ville han
begifva sig dertil, att det nu måtte afgiöras.
Hr Landtm, förmälte, att Borgareståndet härvid mycken
oposition giordt och aldeles velat Jerncontoiret kullkasta
men att Secrete Utskottet jemte Handels- och manufactursamt
Bergsdeputationerne efter mycket arbete ändtel. hunnit
få saken i detta föreslagna skick, hvarmedelst Jerncontorets
ändemåhl til Bergslagens förmåhn aldeles tycktes vara
vunnit, då deremot det säkerl. voro en skada för riket, om
Jerncontoret skulle kulkastas.
Secr. Utsk. extr. prot. bifölls.
8. Secrete Deputationens hemställande af d. 10 Febr. äng:- Ang:de lagde
lagmans tour för Frh. C. G. Wrangel ifrån den dag, han
antogs til cavallier hos H. Kgl. Höghet Printz Carl. Wrangel.
Frh. Grönhagen och Hr v. Post begärte, att detta
bet[än]k:de måtte ligga på bordet, emedan eljest dervid mycket
voro at påminna.
Det ligger.
9. Föredrogs Secrete Utskottets protocollsutdrag af d. 14Banquenoch
Febr. med relation om administrationen vid Banquen sedan uo™^rvid
1738 jemte bifogat extractum protocolli af d. 19 Maij 1762,
hållit i dåvarande Bancodeputationen vid tilfälle af Frih.
G. Reuterholms antagande til extra ord. comissarius med
löhn.
Härefter uplästes
Frh. Fab. Lövens diet. ad prot. (Bil. 10),
Hr v. Christierssons memorial1,
Hr Adolp Sandbergs dictamen (Bil. 11),
1 Tryckt 1766.
208 1766, mars 15—17. Bankadministrationen.
Hr C. G. Ehrenhoffs memorial (Bil. 12),
Hr Clas Fritzkis memorial1,
Hr Ad. Fredenstiernas sen[ior] mern. (Bil. 13),
Hr Schönbergs dictamen (Bil. 14).
Upropades deputationen, som med det nyss justerade prolocollsutdrag
samt projectet til förordningen af gick til öfrige
stånden.
Frh. G. Reuterholm anmälte et sitt memorial med
anmärkningar vid det honom rörande extractum protocolli
ifrån B[an]codeputationen 1762, som nu blifvit upläst.
Frh. Cederhielm hemstälte, om icke Frh. Reuterholms
memorial såsom speciellement rörande honom sielf
kunde upskiutas utan att inblandas med den generele relation,
som Sec. Utsk. om Banquen opgifvit.
Men Frh. Reuterholm påstod att uti en sak, som så
nära rörde honom och blifvit mycket omtahlat, få försvara
sin oskuld och niuta lika rätt som Presidenten Fredenstierna,
som i sitt nyss upläste memorial förklarat anledningen
och sammanhanget af en för flere åhrs tilbakars af Banquen
honom gifven ringa belöning i penning :r.
Frh. Reuterholm giorde häruppå en mundtelig recapitulation
af det, som förb:de Bancodeputations protocollsutdrag
innehåller, och upläste sedan bilagde dess memorial.1
Frh. Christer Horn: Jag vil gå förbi alt det, som
uti det förevarande ämne rör Frh. Reuterholm såsom en särskilt
sak, och endast hålla mig vid det, som bancoverket angår,
som är et ganska ömt och angelägit måhl. Men innan jag
deruti ingår, vil jag giöra en reflexion. Et rike kan af en
banque hafva mycken nytta och tienst, men dermed kan och
ske stora missbruk. Det ankommer på förvaltningen. Banquer
kunna i monarchier äfven subsistera, fast de sällan trifvas
så vähl som i republiquer. Vi se nu i våra dagar, att
Wienerske Hofvet inrättat en banque. Huruvida des credit
varit aldeles oförkränkt under de 2:ne sidsta svåra krig, det
fördt, är mig obekant. Dannemark har i detta seculo inrättat
en banque, oaktadt det regeras af en oinskränkt monarch,
som är ingen utom Gud allena för sina giöromåhl redo skyldig.
At dess bancozedlar tappat i värde emot det redbare myntet,
har jag aldrig hördt säj as, utan den olägenhet har endast
yppat sig, att 2/3-diedehlar betalas i bancozedlar och
* Tryckt 1766.
Bankadministrationen.
209
1/3-dehl i redbart silfvermynt, hvarigenom dock circulationen
emellan det redbara och sedelmyntet verckel. existerar,
och i det afseende synes danska banquens belägenhet vara
fördehlacktig. Uti Preussen har konungen sielf gifvit första
fonden till banque; men hos oss är den gifven af undersåtarena.
I Preussen kan en sådan banque äga bestånd, så länge
som trohnen prydes af lika väl tänckande konungar och som
följa samma principer. Detta lärer vara nog sagt rörande
bancoinrättningar i republiquer och uti monarchier. Nu vill
jag utbedia mig Höglåfl. R. o. A:s tålamod, då jag företager
mig att upläsa ett af mig i detta ämne författadt memorial.1
Flere af R. o. A:s ledamöter förklarade sig vara beredvillige
att detsamma afhöra, då åter andre föreburo memorialets
vidlöftighet och att tiden redan vore dertil för kort.
Frih. Friedrich Ribbing sade sig ej finna någon
annan utväg än att antingen afhöra memorialet eller att låta
trycka alt, hvad som angår denne saken, då ändamålet derigenom
lika så väl kan vinnas.
Hr Grefve Axel [von] Fersen ärindrade, att det väl
ej vore godt afbryta denne saken; dock kunde sådant ske i
anseende till tidens korthet och sakens vidlöftighet. Hvad
åter tryckningen angeck, så borde väl memorialet höras, innan
sådant tilläts.
I anseende härtill upskiöts hela denne saken tills om måndag
kl. 8, då anslag skulle giöras till plenum.
Hvarefter uplästes herrar electorernes lista2 uppå ledamöter
till återbesättande af ledige rum i deputationerne.
Och sedan Hr Generalmajoren och Landtm, anmält,
att stadsens compagnier om måndag komma att mönstras,
hvarvid R. o. A. ej hade något att påminna, så åtskildes Höglåfl.
R. o. A. klockan innemot half till tu.
Anno 1766 d. 17 Mars.
Måndag.
Plenum kl. 8.
Justerades protocollet af den 26 October.
l:o. Föredrogs Ryttmästaren Tranefelts memorial angående
Lieutenanten Hallonquist [s] vetenskap att kunna gå uti
1 Tryckt 1766.
2 I riddarhusdeputationens allegater. Avser nämnda deputation.
14—380121
Ang: de
Lieutenanten
Hallonquists
konst at ej
drunkna.
210
1766, mars 17. Fersens memorial om banken
Spannemåls
iniörsel.
Gref Axel
Fersens memorial
ang:de.
Vinskänks
societetens
besvär.
vättnet utan att drunckna; hvarutinnan han tillstyrker, att
denne vettenskap, som ej annat kan än vara för en och hvar
ganska nyttig, må allmenheten upgifvas.
Remitterades till Riksens Ständers Secrete Utskott.
2:do. Högvördige Prästeståndets extractum protocolli af
den 16 Martii sistledne angående fri införsel af spannemål
ifrån ut- och inländske hamnar till den 1 September innevarande
år.
Remitterades till Riksens Ständers Secrete Utskott.
3:tio. Föredrogs Secrete Utskottets extract. protocolli af
den 10 sistledne Martii ang:de Grefve Axel Fersens memorial.
Hr Schönberg ärindrade, sedan det blifvit upläst, att
detta Secrete Utskottets extractum protocolli ej borde få
tryckas utan ansees som en sak, hvilken R. o. A. ensamt tillhörde.
Frih. Friedrich Horn instämde med Hr Schönberg
samt understälte, om icke detta upläste extractum protocolli
bör anses som non avenue och sielfva qvestion hvila.
Hr Landt m. förmälte, att detsamma ej nu vöre något
ämne till ventilation, utan hade detta extractum protocolli
ifrån Secrete Utskottet blifvit afgifvit för att stilla de trenne
öfriga stånden; och uppå Hr Generalens Grefve Fersens egen
begiäran hade det i dag blifvit föredragit.
Hr Gyllensvahn instämde till alla delar med Hr
Landtm, samt försäkrade, att R. o. A:s ledamöter i Secrete
Utskottet aldeles giort, hvad deras skyldighet äskar. Hvad
tryckningen angår, så lärer sådant dependera af de andra
stånden, hälst sådant ej genom vår styrka i öfver läggningen
torde vinnas men väl förloras.
Hr Hasenkampf sade sig vilja lemna denne saken
till Hr Landtm, (som ofta förr till R. o. A:s nöje varit dem
behielpelige) och äfven nu vid detta tillfälle torde åtaga sig
att i denne saken medla.
Hvarpå discurserne afstadnade.
4:to. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 27 Februarii angående Siöstedts befordran till lieutenants
löhn på extra stat, tills han med ordinarie lieutenants
löhn varder hugnad.
Bifölls.
5:to. Cammaroeconomiedeputationens och Secr. Deput. be
-
Bankadministrationen.
211
tänckande af den 30 September angående Vinskiänckssocietetens
besvär öfver Kongl. Maij :ts resolution af den 11 Julij
1763, som tillåtit Kyparen vid Kongl. Hofkällaren J. Frost
att här i staden idka vinskäncksnäring och därpå burskap
vinna.
Det ligger.
6:to. Secrete Utskottets extractum protocolli af den 17 Ostindiske
December ang:de Ostindiska Compagniernes rättigheter till Cp^gheterS
deras handels drifvande utan inskränkning till några visse
orter eller till något vist antal af utredningar.
Bifölls.
7 :o. Företogs det senast upskutne målet [om]1 Secrete Ut- Ang:de
skottets extractum protocolli af den 14 Februari rörande bancoadministrationen
sedan 1738.
Och uplästes Frih. Christer Horns memorial, hvilket tillika
med hela saken tills i dag blifvit upskutit; samma memorial
får tryckas tillika med de förre i samma ämne ingifne
dictamina och memorialer.
Frih. Grönhagen, sedan han förut giordt en särskildt
påminnelse ang:de slut å Bondeståndet rörande tullsaken,
hvilken qvestion hvilar, utbad sig B. o. A:s tålamod att afhöra
ett af honom rörande bancoadministrationen författadt
dictamen (Bil. 15).
Hvilket uplästes.
Hr Boije anmälte ett af honom i förevarande ämne upsatt
dictamen men ärindrade dock först i anledning af Frih.
Grönhagens dictamen, att den målning, han gifver om administrationen
af Banquen, på intet sätt rörde honom, ehuru
han vid sistledne riksdag varit ledamot i Bancodeputationen;
utan hade Bancodeputation samfält giordt och tagit de mått
och steg, som nu tadlas. Hvad Frih. Reuterholm angår, så
lärer protocollernc kunna vittna, att han disputeradt den saken;
således kan detta ej röra honom utan kunde han med
skäl förackta alt slikt med kallsinnighet. Hvarefter han företog
sig att upläsa sitt dictamen (Bil. 16).
Sluteligen och hvad Frih. Grönhagens utlåtelse angår,
nemi. att Bancodeputationen haft mindre acktning för Riksens
Ständers plena, så tror jag, att en sådan slutsats aldrig
kan ledas därutur. Jag har varit med på åtta riksdagar. Jag
1 Memorialprotokollet.
212 1766, mars 17. Bankadministrationen.
känner och har altid hyst all vördnad för Riksens Ständers
plena och glömmer den ej heller hädanefter.
Frih. Leij onhufvud anmälte härvid sitt äfven i samma
ämne skrifne dictamen, hvilket han äfvenledes upläste
(Bil. 17).
Hr Schmitterlöw upläste äfven sitt dictamen (Bil.
18), och sedan det var till ända, anmälte Hr Tersmeden
sitt dictamen i samma ämne, hvilket han också kort därefter
upläste (Bil. 19).
Hr Gyllensvahn: Betänckandet innehåller grunden
till vårt svar, som bör till Hans Kongl. Maij :t afgå; ändamålet
med upgifterne hafva varit att bereda enighet i öfverläggningarne
och att kundgiöra sanna förloppet vid bancoadministration.
Secrete Utskottet har fördenskull enligit 45 och
13 § sagt orsakerne till desse oredor och därföre måst recurrera
till de ställen, där de efter ed och samveta kunde finna
dem äga sitt uphof. De hafva begynt med år 1738, ty då börjades
plåtarne[s] utförsel och gafs 12 procent derföre; sedan
förböds plåtarnes utgifvande; sedan stegrades silfverpriset,
hvilket, om det får längre räcka, torde stiga till sextio
dahlér, enligit hvad Frih. Horn och Hr Frietzky uti sina dictamina
omrördt.
Secrete Utskottet har derföre måst seja, det de gierna vilja
rätta sig sielf i denne delen, sedan effecterne visat sig.
Jag tror äfven fulleligen, att Secrete Utskottets upsåt derutinnan
har varit sådant, nemligen at upgifva sanna förloppet
af desse oredor, att projectera hielp därföre och att gie
Hans Kongl. Maij :t svar. De hafva sagt, att cronan bör gripas
under armarne och växelcoursen fällas. Således har viserligen
Secrete Utskottet haft ändamål med sina upgifter,
nemligen att skaffa hielp både för cronan, Banquen och medborgare.
Nu bör eftersees, 1 :o om vi blifvit rikare sedan år 1738,
2:do om slögder och näringar på den tiden tillvuxit eller
3:tio 0111 Secrete Utskottet gådt för vida med sina upgifter.
Hvad 1 puncten angår, så blifver det en fråga, hvarutinnan
en banques förmögenhet består, antingen uti mycket redbart
mynt och lagom utelöpande sedlar eller vice versa.
Hvad det förra angår, så åberopar jag mig Grefve Fersens
memorial, nemligen att tillståndet med Banquen var sådant
för 1738, ty då gälde crediten, men ej så sedan år 1746; vid
Bankadministrationen.
213
1756 års riksdag sades väl, att alt stod väl till och att hvarken
krig eller contributioner låg oss på halsen; men jag har
sedt igenom rådsprotocollerne uti Stora Deputationen, deraf
jag funnit tillståndet öfveralt älendigt.
1762 sades förfallne zedlar hafva kostat vid pass 100 tunnor
guld. Hvad Banquens förmögenhet angår, så kan man
derom ej gierna utlåta sig, innan man med visshet vet, huru
stor Banquens behollning kan vara. För öfrigit har Frih.
Crister Horn detailleradt gräntzen, som med rätta bör vara
emellan cronan och Banquen, och kommer det just an på
den puncten lagom. Jag vill just ej beskylla förra Ständers
författningar såsom vållande till de misstag, som sedan åstadkommits,
utan endast med enighet och foglighet hålla mig
vid den af Secrete Utskottet nu upgifne berättelsen.
Dervid vill jag 1 :o eftersee, huru och på hvad sätt Banquen
hielpt handel, och finner jag utan mycket eftertänckande,
att den genom Convoijcommissariatet blifvit hulpen men
ej stort af Banquen. 2:do. Bergvärken. Hafva de haft någon
hielp af Banquen. Jo vist, men endock mäst af Jerncontoiret
efter dess privilegier. 3:tio. Hvad åkerbruk angår, så finner
jag ej, att Banquen deruti varit till så stor hielp, ty Savolax
har uti denne delen mäst förkofrat sig, fastän de ej hafva
bancolåhn. 4:to. I anseende till fiskerier, så har Banquen ej
lånt en enda styfver. Hvad har då Banquen giort för nytta?
Missbruket bör man icke skylla på, ej heller på öfverflödet,
ty bruket af en ting ursägtar ej missbruk.
Arbetare hafva lagt need sine värkstäder, köpmännerne
hafva regerats af sielfsvåld, sådant har ej begripits förr än
nu. 5:to. Landshielp. Hvad den angår, så har Manufacturcontoiret
hielpt i den delen men ej Banquen.
Vexelcontoiret, som skulle vara så nyttigt, har sedermera
befunnits skadeligt.
I följe af hvad jag har anfört, anholler jag om proposition,
att extractum protocolli ifrån Secrete Utskottet må gillas,
hvilket i conformité med andra och tredie §§ i deras instruction
blifvit upgifvit. Jag tror ej, att de giort illa, då de giort
och åtlydt sin instruction. Jämväl tillstyrker jag, att detta
extractum protocolli må till trycket befordras; hvad åter de
andra särskilte dictamina och memorialer angår, så tillstyrker
jag, att de må öfversees, nemi. af Vadenstierna, Creutz,
214 1766, mars 17. Bankadministrationen.
Ridderstolpe och von Essen, innan de till trycket må kunna
befordras.
För öfrigit är jag ganska nöjd, att alla härigenom blifva
uplyste. Jag vill gierna underkasta mig chavott, om jag slarfvat
bort en zedel. Tvert om har jag ment väl mot riket och
appellerar i den delen gierna till en framtid, som om misstag
aldra bäst kann uplysa efterkommande.
Hr Durietz: Secrete Utskottet med sin nu upgifne riksdagsberättelse
har haft till ändamål 1 :o att gifva uplysning
om financevärket och bancohushollningen altsedan år 1738;
och det alt enligit 3 § i dess instruction; därvid hafva de funnit
botemedlen ganska svåra att påfinna; derföre har uplysning
varit så mycket nödigare; således innan de hafva kunnat
begära Riksens Ständers åtgiärd dervid, så hafva de varit
nödsakade att visa Banquens tillstånd. Detta är derföre
ändamålet med Secrete Utskottets extractum protocolli. Här
kan således icke något tvång äga rum, utan ankommer saken
på fri vilja, och om intet uplysning och enighet får äga
rum i våra deliberationer, så fördärfvas och bortblandas discurserne
och alla nödiga underrättelser saknas.
Hvarföre skall denne saken handteras med sådan heta? Är
icke altsammans facta utur protocollerne? Vi böra ju nu med
benägenhet och sorgfällighet delibe[re]ra om sättet att hielpa
financievärket.
Hvad memorialerne angår, så är ej question om Banquen,
ty de hafva sine stadgar, hvarefter de böra rätta sig, utan
Secrete Utskottets ändamål har endast och allenast varit att
hindra transgressioner och förtydningar, hvarigenom de oredor
hafva existeradt, hvilka de nu upgifvit.
Huruvida Banquen varit bidragande till våra näringars upkomst
och tillväxt, åberopar jag mig, hvad Hr Gyllensvahn
nyligen omtalt. Det kan väl vara, att de något blifvit hielpte,
men så har manufacturfonden hielpt till största delen. Vårt
åkerbruk har ej haft af Banquen den minsta nytta, ty då 1
tunna guld blifvit användt till dess befrämjande, så har
tvert deremot tio tunnor guld blifvit emploijerade till luxe
och öfverflöd, och detta alt endast af lätthet efter penningar.
Dessutom hielpes eller utsträckes aldrig crediten genom representatift
mynt.
I följe af hvad jag härutinnan anfört lärer snart finnas,
Bankadministrationen.
215
att Secrete Utskottets ändamål med dess nu upgifne extractum
protocolli varit,
1 :o att alla angående Banquen tagne författningar måge
för framtiden helige hållas;
2:do att inge gratificationer utdelas, som på något sätt
strida mot reglementet;
3:tio att uppå det af Secrete Utskottet upgifne sättet crediten
kan stärkas men icke försvagas.
Hr J ennings: Under det att denne saken blifvit ventilerad,
har saken ang:de Frih. Reuterholms befordran så
oförmärckt kommit att blifva väckt.
Innan jag yttrar mig ang:de hufvudsaken, som är Secrete
Utskottets nu upgifne extractum protocolli ang:de bancoadministrationen,
vill jag såsom i förbigående gior a några reflexioner
vid Frih. Reuterholms memorial.
Det är sant, att han blifvit nämd till bancocommissarius
efteråt; jag har aldrig tänckt försvara, hvad som händt i den
delen, och jag tror Frih. Reuterholm giort bäst, örn han fölgt
samma principe. Hvad Frih. Reuterholms befordringssätt
angår, så kan det betracktas på tvenne sätt, antingen uti
dess början eller conclusion.
Början bestod deruti, att jag feck hans memorial, conclusion
åter uti det, att han feck fullmagt.
För öfrigit åberopar jag mig, hvad Hr Boije i sitt dictamen
anfört, nemligen att hela deputation dertill bidragit. Vi hafva
ej felat emot Frih. Reuterholm utan snarare emot oss sielfve.
Detta vare nog sagt ang:de Frih. Reuterholm.
Hvad sielfva ämnet eller Secrete Utskottets extractum protocolli
angår, så har jag i anseende därtill författadt ett dictamen,
hvilket jag anholler om att få upläsa (Bil. 20).
Uplästes.
Hr Lagersvärd: Jag märker, att åtskilliga objectioner
vill giöras emot Secrete Utskottets extractum protocolli.
Att undanrödja alla dessa tvifvelsmål torde vara nödigt att
höra riksdagsbeslutet år 1756. Detsamma torde kunna gifva
alt det lius, som tarfvas till sakens afslutande.
Hvilket uplästes.
Likaledes rådsprotocollen af den 11 October och 2 November,
som äfvenväl afhördes.
Härutaf lärer Höglåfl. R. o. A. visserligen finna, att vårt
Secrete Utskott sagt sanning, då de upgifvit denne sin berät
-
216 1766, mars 17. Bankadministrationen.
telse och [o: om] Banquens förvaltning. Jag kunde väl anföra
åtskilligt annat, som kunde uplysa saken, men på det att
tiden ej må frucktlöst gå förbi, så conformerar jag mig aldeles
med hvad Hr Gyllensvahn och Durietz ärindrat.
Hr Landt m. proponerade härvid, om icke discurserne
kunde afbrytas, så att han finge giöra proposition. Hvilket
skedde, och giordes propositionen af bifall på Secrete Utskottets
nu upgifne berättelse om bancoadministrationen.
Härtill svarades både Ja och Neij.
Hr Generalen Grefve [von] Fersen ärindrade, att han
för sin deel ej kunde ingå i någon annan proposition än den,
som giordes enl. discurserne, som tillstyrkt tryckningen af
berättelsen tillika med memorialerne.
Hvad Secrete Utskottets berättelse angår, så är den enlig
med 3 § i dess instruction och af frenne stånd till plenorum
underrättelse aflemnad.
Hvad åter de särskildte memorialerne angå, så äro de väl
hörande till saken och gifva goda uplysningar, men på det de
herrar och män, för hvars räkning de stå, ej vidare må derföre
stånda till ansvar eller blifva tilltalade, hvilket lätt skulle
kunna skee, om ord här och där skulle uptagas i någon
annan mening, så tillstyrker jag, att några af R. o. A:s ledamöter
kunde anförtros dem att igenomsee och granska, hvilket
ej mindre vore försigtigt än för Högl. R. o. A. värdigt och
ordenteligit. Härtill kunde ju Hr Håfrättsrådet von Post, Hr
Krigsrådet Wadenstierna med flere väljas.
Frih. von Essen: Det är och blir väl altid en förmåhn
att få vara giömd under R. o. A:s skugga; men likafult vill
ej jag åtaga mig den syslan att vara censor. Jag har hördt
många sentencer och kan ej minnas dem alla; men för denne
gång vill jag bifalla dem allesammans emot förbehöll af vidare
genomseende. Dessutom är det en stor omständighet,
ifall de andre stånden skulle finna något dervid att observera.
Jag bifaller derföre, att de redan nämde Hrr Wadenstierna
och Post jämte Hr Landshöfdingen Ridderstolpe få blifva
censorer.
Frih. Friedrich Ribbing: Jag för min deel bifaller
ganska gierna, att alla memorialer både mot och med få
tryckas, äfven dem som hädanefter kunde komma, ty enl. lagarne
tillkommer dem denne rättighet, och stå de dervid ej
Bankadministrationen.
217
någon risque, såvida som de hålla sig vid saken in qvestione,
och då kan ej heller Stora Deputationen få något med dem
att skaffa. Icke desto mindre kunna de ju öfversees och cen- •
sureras, fastän jag redan förut klarligen finner, att det blifver
en odieus och förtretlig syssla.
Hr von Vicken: Sedan vi nu uti en lycklig stund torde
få proposition, lärer många vara couperade, som stå med färdiga
dictamina och memorialer ang:de saken. Är icke det
billigt, mine Herrar, att de må niuta lika frihet att trycka
som alla andra.
För det andra har i dag blifvit sagt, att Banquen uphielpt
snille och vetenskaper; bör icke derföre censorer tillförordnas,
på det att samma snille ej må blifva efter cours.
Härtill svarades Ja.
Och uplästes i följe häraf denne proposition: .
Bifaller R. o. A., att then af Secrete Utskottet enligit 3 § i
thess instruction upgifne berättelse om bancovärket må tryckas,
sedan the theruti nämde personers namn blifvit införde,
och att the särskildte memorialer och dictamina, som ther
mot och med inkommit, måga äfven tryckas, therest auctorerne
thet sielfve åstunda, dock att the förut genom vissa deputerade
i auctorernes närvaro måge öfversees och therutur
uteslutas thet, som till äfventyrs theruti kunde finnas anstöteligit.
Hvarefter the R. o. A:s ledamöter, som dem enligit
Riksdagsordningen ingifvit, skola vara under R. o. A:s protection
för hvad the således i thenne sak sig yttradt.
Härtill svarades Ja.
Och updrogs Hr Kammarhern Baron v. Essen, Generalauditeuren
von Nackreij, Krigsrådet Wadenstierna och Lagmannen
von Hasenkampf att berörde dictamina genomsee,
dock så att sielfva saken, hvarom de handla, ej på något sätt
ändras utan blott orden och deras mening, där sådant kan
finnas vara af nöden.
Därnäst gaf Hr L a n t m. R. o. A. vid handen, att åtskil- Electorernes
liga förteckningar1 uppå nya af herrar electorerne till ledige på^y^/edaställens
återbesättj ande i deputationerne utvalde ledamöter möter,
vore inkomne, hvilka uplästes, och fandts dervid ingenting
vara att påminna.
Sluteligen anmälte Hr Landt m., att deputationerne hä- Deputadanefter,
till riksdagsarbetets desto skyndsammare afslu- lonbete! 31
1 Saknas vid allegaterna.
218 1766, mars 17—20. Godset Jockis.
tande, komma hvar för sig att låta anslå sihe sammankomster
till klockan 8 förmiddagarne alla dagar utom plenidagar.
Hvilket bifölls.
Och åtskildes derpå Höglåflige R. o. A. kl. 2.
Anno 1766 d. 20 Mars.
Torsdag.
Plenum kl. 9.
Justerades en dehl af Riddarehuus pleniprotocoll för den
21 October.
Jockis gods 1 :o. Hr Capitainen Grefve Friedrich [von] Rosen
ang:de. påminte om föredragandet af Cammaroeconomiedeputations
betänckande rörande någon bytestvist på Jockis gods i Finland
jämte de öfrige i samma ämne.
Hr Landtm, låfvade att det föredraga ibland de första
i dag.
Saken 2. Föredrogs Justitiaedeputationens betänckande af den 11
Friedenreich år 1765 angående processen emellan Commissionssec
och
Loffman, reteraren Friedenreich å ena och Loffman å andra sidan rörande
tvåtusende dahlér sölfvermynts hemfölgd, som den
förra af Loffman (hvilken densamma med sin fru Jacob.
Friedenreich bekom åhr 1739) återfordrar men som Loffman
likasom arf efter sin åhr 1742 afledne son ville beholla, i stöd
af framledne Landshöfd. Friedenreichs påskrift un [der] den
16 Maij 1741 på uptecknings- och afvittringsinstrumentet.
Betänckandet bifölls.
Jockis gods 3:tio. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betäncang:de.
]can(Je af den 1 Martii angående någon bytesbrist på Jockis
gods, underskrifva af frenne stånd.
Secrete Utskottets extractum protocolli af den 12 i samma
månad angående Banquens fordrans rätt och inteckning i
Jockis, hvilket bifölls.
Jämväl uplästes Capitanens Hr Reihold Johan Jägerhorns
memorial rörande samma ämne samt
Landshöfdingens Grefve Bielkes memorial på R. o. A:s ledamöters
vägnar i Cammaroeconomiedeputation.
Hr Giertta [o: C. Hierta]1: Det plägar väl ej vara öfligit
att afskicka betänckanden, underskrifne blott av frenne
1 Memorialprotokollet.
Godset Jockis.
219
stånd; men denne är en praeliminair sak, som torde få flere
med sig i följe, och således är det ej underligit; dessutom
finnes af Grefve Bielkes memorial orsaker dertill.
För att liusligen kunna inhämta, huruvida denne saken
strider emot Adelige Privilegier ne, vill jag anmärka några
§§, som jag funnit vara applicable.
1 § af Adelige Privilegierne är aldeles emot sequester i
detta fall. Dessutom är allmänna lagen af samma innehåll,
sielfva saken är ogiord och outredd, så att man i Privilegierne
har dubbel säkerhet.
5 § handlar om en riddersmans säkerhet till lif, ähra och
gods; här är väl ännu ej frågan om lifvet, men hvem vet, hurudan
conclusion kan blifva; finnes han ej skyldig dertill då,
aldrig kan han nu därföre antastas. Denne § gifver väl en
mycket allmän men dock dubbel styrka till hvad som å Privilegiernes
sida påstås.
24 §. I anseende till att kiöpeschillingen blifvit använd till
åtskillige provinciers äröfrande, ty hafva alla kiöpegods, som
Adelen köpt af cronan och nu för tiden besitter eller för bortmist
köpegodsränta som vederlag niuta, blifvit ansedde sorn
Adelens odalfrälse. Denne casus kan således ej appliceras
uppå någon annan än R. o. A., och är sequester ett så mycket
tydeligare försök deremot, som Privilegierne i den delen
äro antastade.
17 § i Riksdagsordningen lyder sålunda: Hvad de (nämligen
Ständer) antingen enhälligt komma öfverens om eller de
fläste ståndet n.b. uti det Riksens Ständers frihet samt hvars
och ett stånds välförvärfvade privilegier icke rörer, således
falla på, giälle för Ständernes beslut. De trenne stånden hafva
således i denne saken ej handlat rätt, vi böra häruti dömma,
ty det rörer våra Privilegier och derföre hafva vi äfven i Cammaroeconomiedeputation
giort alt vårt till. Det har vist sig
i deputationen, med hvad hetta de velat forcera saken till sitt
ändamål. Jag för min del vill aldeles icke bära någon eld eller
uptända agg stånden emellan, men ej eller tycker jag, att
vi böra efterge våra rättigheter. Saken tyckes mig är af den
beskaffenhet, att om han ej motas, så blir han ett prseludium
till flere försök emot våra Privilegier.
Hr von Nackreij: Denne saken måste jag tillstå är
betydande, och desto värdigare och fogligare bör den handtteras;
hon innefattar 2 questioner:
220
1766, mars 20.
Godset Jockis.
1 :o om våra Privilegier genom denne saken af de trenne
stånden vidröras;
2: do om cronans rätt vis av vis af Banquen förholler sig
på det af Cammaroeconomiedeput. förmälte sättet.
Hvad nu den första qvestion angår, så tyckes mig, att allmänna
lagen borde vara tillräckelig för Capitaine Jägerhorn,
ty 27 capitlet i Rättegångsbalken stadgar, att ingen lagfågne
ägendom får röras, innan 2 domar emot densamma äro fälde.
Af densamma kan han derföre äga mera skygd och vara
mera säker än af Privilegierne.
Hr Landshöfdingen Grefve Bielke har väl detailleradt saken
ganska väl, men han har gådt för långt in uti saken. Jag
vill således endast derutur draga min slutmening, ty alt lagligit
tillgådt bör bli efter lag.
Jag tillstyrker derföre, att ett kort extractum protocolli må
upsättas, derutinnan vi detaillera, att denne saken är en res
privilegise, att de trenne respective stånden misstagit sig, då
dervid som biskähl kunde tagas, att Banquens privilegier
derigenom komma att lida, och sluteligen att detta mål enligit
17 § i Riksdagsordningen ej kan expedieras.
Ett sådant extractum protocolli torde Grefve Bielcke i anseende
till den connoissance, han äger om saken, åtaga sig
att upsätta, då det sedermera hos R. o. A. i dess plenum kunde
justeras.
Hr Wäch schlager berättade, att i deputationen blifvid
nämdt, att saken vore stridande emot lag och att det rörde
Banquens privilegier, då det blifvit svaradt, att Ständer
hafva giort lag och kunna densamma följackteligen ändra;
men om våra Privilegier hafva de ej utlåtit sig.
2: do. Enligit acten hafva Krusiska arfvingarne att fordra
af cronan; men sådant ville Prästeståndets ledamöter i deputation
ej vidgå.
3:tio. Hade i går en annan sak af dylik beskaffenhet varit
före; komma de fram med ännu flere, så ser jag ej, om vi
kunna niuta någon säkerhet på våra välfågne ägendomar.
4:tio. Kan jag äfven berätta, att de öfriga stånden vilja betaga
oss vårt votum i sådane saker; åtminstone synes det så,
mine Herrar; täncken derföre uppå Eder säkerhet och huru
våra Privilegier på det kraftigaste må skyddas.
Hr Ehrenmalm: Hvad Secrete Utskottets extractum
protocolli angår, nemligen Banquens fordrans rätt och in
-
Godset Jockis.
221
teckning i Jockis gods, så är jag äfvenså nu som i deputationen
färdig detsamma att bifalla.
Hvad deputationens ledamöter af R. o. A. angår, så hemställer
jag, huru de böra ansees. De hafva, mine Herrar, trodt
försvara våra Privilegier enligit 5 § och böra således ej lemnäs
utan beröm.
Hvad sielfva saken angår, så befinnes utaf acta, att Krusiska
arfvingarne i början haft att fordra af cronan; år 1708
åter blef balance, sedan förböds att taga kiöpegods i vederlag
uti sådane byten, sedan återigen kom Privilegierne, hvilkes
24 § stadgar ganska uttryckeligen om kiöpegods, näml. att de
som odalfrälse skola ansees. När nu härtill kommer, att ingen
ordentelig liquidation emellan Krusiske arfvingarne och
Cammarcollegium blifvit författad, så hemställes, om icke genom
ett kort extractum protocolli de trenne öfrige stånden
kunde föreställas, att slike mål, såsom ej ännu på vederbörlige
ställen afgiorde och utredde, ej måge uprifvas utan
enligit Kongaförsäkrans 11 och Riksdagsordningens 17 §
vederbörligen i sin ordning och med alla ståndens bifall afslutas.
Jag tror intet, mine Herrar, att vi vinna vårt ändamål genom
stötande utlåtelser, utan ju mindre angelägne vi synas
vara, dess mindre äggas de öfrige ståndens upmärksamhet
och ovilja.
Hr Lindelöf ärindrade, att liquidation bör ske emellan
Krusiska arfvingarne och kronan, alenast det ej sker med
våld och någondera delens skada, ty sådant skulle med skäl
kunna kallas obarmhärtigt.
Hr Schönberg: Ju mera jag gior mig underrättad om
denna saken, ju mera finner jag, att den rörer hela Adelen
såsom stånd. Enligit Hr Wachslagers och Grefve Bielkes mening
bör den tydeligen demonstreras.
Jordab[alkens] 3 capitel är klart och tydeligit. Det förbiuder
sequester uti dylika fall, som röra Adelige Privilegierne.
Det skulle således synas svårt att få något skäl för
saken, men icke desto mindre hafva vi nyss af Kammarherren
Wachslager hört, att flere dylika mål ex nobili officio äro
på vägen, som jag åtminstone aldrig hört af; vi böra derföre
förvara oss för framtiden emot dylika prsejudicater, hvilket
lättast sker,
1 :o om vi lemna vårt bifall åt våra ledamöter i deputation,
222
1766, mars 20.
Godset Jockis.
som ej underskrifvit betänckandet emot Privilegiernas innehöll;
2:
do att ett extractum protocolli till de öfrige respective
stånden afgår af innehöll, att vi ej förmoda, det stånden vilja
deltaga med sine ledamöter i deputation i en sak, som så nära
rörer våra Privilegier.
3:tio. Håller jag före att R. o. A. böra härutinnan vara allesammans
af en och samma tanka, till vår säkerhets bevarande
i framtiden för slike prsejudicater, till hvilken ända vi
äfven böra approbera, hvad våra ledamöter i deputation i
andra dylika fall framdeles kunna finna för godt att vidtaga.
Frih. Grönhagen yttrade sig, att detta mål utan all
tvifvel är en res privilegii, våra deputerade böra derföre så
mycket mera hugkommas och tackas. Och som de med lika
ömhet för våra Privilegier framdeles i alla dylika saker lära
fortfara, så såge han ingenting, som kunde förmå R. o. A. att
blanda denne saken med andra och bifalla alt, hvad deputerade
nu och framdeles kunna giöra.
I anseende till hufvudquestion så biföll han Hr v. Nackreij
s mening, nemligen att ett extractum protocolli till de öfrige
stånden afgår, innehollande att R. o. A. ej kunnat bifalla
betänckandet så vida som det strider såväl emot lag som ed
och Privilegier, samt sluteligen att saken för desse skäl skull
aldrig skall expedieras.
Hr Wadenstierna: Jag vill ej onödigtvis förnöta tiden
med demonstrationer, att denne nu förevarande saken
är en privilegiesak, utan endast hålla mig till den fråga, som
discurserne afhandlat, nemligen huru och på hvad sätt R. o.
A. skall beqvämligast qväfva de öfrige ståndens försök mot
våra Privilegier nu och framdeles.
Till ändamålets vinnande håller jag före att ett extractum
protocolli projecteras; att Banquens(!) härigenom skulle
komma att lida, holler jag betänckeligit att anföra såsom ett
skäl, hälst det är ett af de svagare och vore utan någon vigt,
om ej bancolåhn vore på ägendomen; häldre bör man nyttia
all styrkan af våra Privilegier.
Jag bör ej här förbigå att tacka våra deputerade, som varit
så behiertade vid förvarande af R. o. A:s Privilegier emot
alla försök; de äro sannerligen värde vår tacksamhet.
Flere af R. o. A. hafva tillstyrkt, att vi uti vårt extractum
protocolli böra vara fogelige. Jag vore giär[n]a af sam
-
Godset Jockis.
223
ma tancka, alenast att de öfrige stånden vore så emot oss
tillbaka, men det lärer lcnapt hända, ty jag har sedt ett Prästerskapets
extractum protocolli emot tvenne adelsmän, skickat
till Justitisedeputation, som var så oanständigt, att man
skulle hafva trodt, att ingen skulle kunna skrifva på sådant
sätt till portvacktare.
Jag är såleds af den tanckan, att vi skrifva på ett anständigt
sätt men derjemte fermt, ty R. o. A. hafva med dygd
förvärfvadt sine Privilegier och böra således med fermeté
dem bibeholla.
Hr Ehrenmalm, [Sam.],1 conformerade sig med Hr
v. Nackreij, enligt allmänna lagen och Privilegiernes 24 §.
Cronan och Capitaine Jägerhorn hafva ju lika rätt, således
skulle man med lika skäl kunna sequestrera cronans för
Jägerhorns fordran. Saken bör derföre aldeles gå efter lag
och Privilegiernes innehöll.
Man kunde väl anföra flere skäl, som styrka de förra, men
det torde vara bäst att endast anföra de hufvudsakeligaste.
För öfrigit hoppas jag, att Hr Landtm, soutenerar det protocollsutdrag,
som R. o. A. härutinnan låter afgå, ty eljest
torde de öfrige trenne stånden påfinna någon annan utväg
till vinnnade af sitt ändamål.
Hr v. Böhnen ärindrade, hurusom det vore fahrligit
att ett stånds deputerade enl. 17 § undandrager sig ifrån
underskrift; Grefve Fersen förböfds]1 ju vid sista riksdag
men skref dock inunder; jag tror det var rätt; deputerade
kunna ej neka underskrift men väl ett helt stånd.
Hr v. Jennings conformerade sig med Hr Nackreij
och Hr Ehrenmalm men ärindrade,
1 :o hurusom det blifvit sagt, att Grefve Bielke gådt in uti
hufvudsaken; det har han ej giort för annan orsak än att
uplysa R. o. A.
2:do. Hafva åtskillige trodt, att saken bäst kunde döljas
under Secrete Utskottets och Banquens rättigheter, som härigenom
skulle komma att lida; conjuncta valent, plägar man
säga, och desse skäl vore ej att förkasta, om de vore af någon
större betydelighet; ty jag supponerar, att bancolåhn ej
existerade vid denne ägendomen, så vore dock denne saken
en attaque på R. o. A:s Privilegier och dess 1, 5 och 24 §§.
Skola de nu kullkastas och skola vi gie bort vår rätt och Pri
-
1 Memorialprotokollet.
224 1766, mars 20.
Godset Jockis.
vilegier? Nej, utan hvar och en uti vår nu varande sälla frihet
bör bibehollas vid sin ägande rätt.
3:tio. Och i följe af det föregående tillstyrker jag, att ett
extractum protocolli till de öfrige respective stånden må
afgå, innehollande de förnämste skälen emot en sådan procedure,
icke alenast i värdiga utan och i fernia och nitiska
ordasätt upsatt.
Jag bör vid detta tillfället ej glömma att tacka våra ledamöter
i deputationen; jag för min delli approberar aldeles
deras förhollande och anholler, det de ej må tröttas vid att
med lika fermeté bemöta de öfrige stånden, ifall dylika försök
framdeles af dem skulle åstadkommas.
4:to. Och till slut vill jag anmärka vid den ledamotens ärindran,
som nyss för mig talte, att 17 §, som han sig åberopar,
ej pålägger ledamöter att underskrifva, utan på detta
ställe står allenast om ståndens secreterare.
Hr Eneschöld var utaf annan tancka och tillstyrkte
sluteligen, att extractum protocolli må afgå till de öfrige
stånden men i varsamma ordasätt, på det de ej må finna
sig stötte på något sätt. Detta extractum protocolli fandt han
böra vara dem mera till uplysning i sielfva saken än på något
sätt stötande, hvarföre han äfven tillstyrkte, att privilegierne
ej så mycket derutinnan skulle nyttias till skäl utan
häldre grund till R. o. A:s beslut tagas af sielfva saken. Sluteligen
förmente Hr Eneschöld, att deputerade af R. o. A.
varit skyldige att underskrifva betänckandet i deputation.
Under detta ankom en Borgareståndets deputation, 10 personer
starck, som anfördes af Handelsmannen Qvast,
hvilken efter lemnadt företräde aflemnade 1 :o ståndets extractum
protocolli af den 17 Martii angående den af Högvördige
Prästeståndet projecterade fria spannmålsinskeppningen
och 2:do ett dito af den 15 Martii angående Jönköpings
stad om Jädra utmark, af hvilka det förra uplästes,
derutinnan Borgareståndet styrker till afslag af Högvördige
Prästeståndets fattade tancka.
Deputationen afträdde.
Hvarpå discurserne angående bytesbristen på Jockis gods
återigen begyntes.
Frih. Christer Horn ärindrade, hurusom många sådane
gamla bytestvister i Kongl. Cammarcollegio ännu ligga
oafgiorde och oliquiderade; hvarigenom possessionati äro
Godset Jockis.
225
försatte uti största osäkerhet om sin äganderätt i anseende
till Cammorcollegii statuter, som til en dehl äro mycket vidsträckta
och smaka af souverainiteten.
Hvad sielfva denne saken beträffar, så är tydeligt, att här
existerar violation af privilegier, ja, ehuru än bancolåhn på
ägendomen aldrig varit.
Såleds tillstyrker jag, att när extractum protocolli författas,
bör deruti detailleras, ej allenast huru R. o. A:s Privilegier
igenom detta stötes öfver ända, utan och bör visas och
läggas för de andre ståndens ögon alt, hvad som våra lagar
på ett eller annat sätt härutinnan stadgar.
Grefve Nils Bielcke: Då denne saken i dag komm
under ventilation i anledning af mitt memorial, så detaillerade
jag de skäl, som föranlåtit oss att ej underskrifva betänkandet
utan tvärt om att reclamera vårt stånds Privilegier,
vädjande till R. o. A. sielfve. Qvestion derom tycks nu vara
förbi, sedan Högl. R. o. A. syns vara ense om att saken angår
våra Privilegier. Inkastet angående 1756 års bref, att ej
reclamera, hörer intet till denne casus; ty det inneholler, att
parter, som tergiversera, böra efter 3:nne månaders förlopp
beläggas med sequester. Uti projectliquidation af år 1684
hade Cruusislte arfvingarne öfverränta; Capitaine Jägerhorn
har dessutom ej tergiverseradt; han har ju begärt skattläggning
och derom sagt Banquen riktigt till. Äro nu Adelige Privilegierne
emot sequester, så är ju tydeligit, att de 3:nne öfrige
stånden rördt våra frij- och rättigheter.
Ett inkast har man äfven giort, som skulle jag gådt för
långt in i sielfva saken; men sådant har skedt blodt för att
uplysa och gifva tillkänna, på hvad sätt hon börjats och
huru dess beskaffenhet nu är; ty jag har trodt, att öfverflödig
uplysning är bättre än en ringa.
För öfrigit och som privilegier äro de grundstolpar, som
tiena till hvart och ett stånds rättigheters desto oförkräncktare
bevarande, hvilka aldrig af andra stånd kan uphäfvas
och till intet giöras, så kan af dem de starkaste skäl hämtas
till att mota de öfrige respective ståndens åtgiärd i detta
mål.
Således tillstyrker, att extractum protocolli må isynnerhet
detaillera, att detta är en privilegiisak och att följackteligen
de öfrige ståndens ledamöter uti Cammaroeconomiedeputationen
förhastat sig, då de vidtogo ett beslut, som till en så
15—680121
226 1766, mars 20.
Godset Jockis.
märkelig del rörer R. o. A:s rättigheter; samt slutet, att R.
o. A. hoppas, det de 3 inne respective stånden ej lärer bifalla
ett sådant deras ledamöters förhollande. 2:do. Skulle jag
giärna åstunda att få veta R. o. A:s tancka, huruvida vi giort
rätt eller ej, om vi hade bordt underskrifva betänckandet
med reservation el:r icke. Om jag får låf att härom yttra mig,
så finner jag, att saken var så örn och så nära rörande Privilegierne,
så att vi ej med skäl hade kunnat skrida till annat
beslut, än vi giort; hade målet varit af annan beskaffenhet,
så hade det så kunnat vara.
3: tio och dessutom är detta ej det sista inbrott mot våra
Privilegier, som kan åstadkommas af de öfrige respective
stånden. I går väcktes i deputation ett måhl af dylik beskaffenhet
och lära snart flere vara på vägen, hvilka allesammans
torde fordra en lika upmärksamliet och fermeté i rådslagen
och enighet i besluten.
Frih. von Essen biföll, att extractum protocolli må
afgå, alenast deruti anföres Banquens lidande i anseende till
det giorde lånet, ty om Cammarcollegium snart gior slut på
liquidation, så blifver Capitaine Jägerhorn skyldig, Jockis
sequestreras och Banquen råkar i osäkerhet för sin fordran.
Såleds bör skälen tagas först af R. o. A:s Privilegier, sedan
af allmänna lagen och sist Banquens privilegier af år
1720, hvarvid omständigheten af bancolåhnet ingalunda bör
förbigås.
Hr Generalmajoren och Landtm, giorde i följe af discurserne
följande proposition:
Behagar R. o. A. 1 :o förklara sitt nöje öfver deras Cammaroeconomiedeputations
ledamöters giöromåhl i denne sak
samt 2:do bifalla Secrete Utskottets extractum protocolli
men för öfrigit 3 :tio besluta att i denna sak, som så nära
rörer R. o. A:s Privilegier, upsätta och afgå låta till de öfrige
respective stånden en vänlig föreställning, som tydeligen och
med styrka ådagalägger angelägenheten att bevara hvart och
ett stånds väl förvärfvade privilegier.
Härtill svarades Ja och få Nej.
Frih. Bunge anmälte sig till att tahla ang:de saken,
som borde ansees som privilegiemål.
Frih. Ridderstolpe anmälte sig äfven att tahla ang:-  de Privilegiernes försvar.
Hr Wachs [ch] lager itererade de förnämste skälen,
Godset Jockis. Jädra by.
227
som borde nyttias vid protocollsutdragets upsättande, och
vederläde i anledning af 17 § den objection, som blifvit giord,
nemi. att ledamöterne bordt underskrifva betänckandet.
Hr Generalmajoren och Landtm, upläste återigen den
af honom projecterade proposition,
hvilken bifölls; och kommer extractum protocolli i detta
ämne till de öfrige stånden att afgå.
Hr Lagman Hasenkampf ärindrade väl, att Privilegierne
expresse skulle uti detta extractum protocolli reclameras.
Frih. Ridderstolpe deremot yrkade, att skäl först
skulle hämtas af allmänna lagen, sedan reclamera Privilegier
och sist anföras Banquens fordrans rätt på Jockis.
Grefve Axel [von] Fersen ärindrade, att som beslut
angående extractum protocolli redan är tagit, så kan
ju ett sådant först projecteras och sedan vid justeringen
iaclcttagas, hvilka skäl böra anföras i början eller till slut.
Discurserne afstadnade i detta ämne.
4:to. Hvad åter angår Borgareståndets nyss upgifne extractum
protocolli angående ändring i Kongl. Götha Håfrätts
utslag rörande några utjordar i Jädra by, hvilken sak ståndet
funnit för godt att remittera till Justitisedeputationen,
så är saken förut remitterad till Secrete Utskottet, till Defensionsdeputation;
ägorne äro underlagde gevährsfactoriet,
Jönköpings stad har klagadt, saken ligger hos Hans Kongl.
Maij:t; nu drages han till Riksens Ständers afgiörande, hvilket
alt är emot lag och hvars mans säkerhet; Directeuren
Ehrenpreus är dessutom frånvarande; och som saken är hos
Hans Kongl. Maij :t förut anhängig, så bör ej saken uptagas
af Riksens Ständer, innan den förut uti Kongl. Maij :ts Rådkammare
blifvit afgiord.
Frih. Cederhielm conformerade sig med Generalen
Grefve Fersen och citerade 1727 års förordning uti Acta
publica och dess 4 §, därest uttryckeligen förbeholles, att
inga privata outarbetade saker till Riksens Ständers plena
skola framdragas; samt tillstyrkte, att ett extractum protocolli
i denne, likasom i Billbergs sak, till de öfrige stånden
måtte afgå.
Frih. Ridderstolpe ärindrade, att denne saken lärer
kunna föredragas, när Hr Landtm, behagar. Men hvad
det andra upgifne Borg.ståndets extractum protocolli angår
Utjordar
Jsedra by
228 1766, mars 20. Spannmålsbristen.
Spannemålsbrist
ang:de.
angående befarad brist på spanmåhl, så vore det angelägit att
snart föredragas; Hr Landshöfding Ridderstolpe sade sig
vara beredd att detsamma genast bifalla.
Hr Landtm, conformerade sig till alla delar med Hr
Generalen Grefve Fersen och trodde det vara obegripeligit,
huru saken så kunnat framdragas, tilläggandes jämväl, det
han ej velat föredraga honom, af orsak att den ej nu kunde
expedieras.
Och sedan flere ledamöter ang:de denne saken gifvit sine
tanckar till känna,
proponerade Hr Landt m., om icke R, o. A. ville låta
saken vila, tills den kan hinna att utredas af Secrete Utskottet
el:r tills Cammaroeconomiedeputations betänckande angående
Jönköpings äng hinner inkomma.
Hvilket bifölls.
5:o. Hvad åtter Borgareståndets extractum protocolli ang:-  de befarad brist på spannemål angår, så är den saken förut
remitterad, och förmente Hr Landt m., att Borgareståndet
lärer äfven bifalla remissen, då de derom blifva underrättade.
Frih. Ridderstolpe anmälte sin tancka vara att aldeles
bifalla Borgareståndets extractum protocolli.
Frih. Grönhagen var af samma tancka, dock att det
jämkas enl. vårt förra beslut.
Frih. Ulric Scheffer ville äfven bifalla Borgareståndets
extractum protocolli, men hvad 2: dra momentet angår
ang:de bränvinsbränningen, så tillstyrkte han, att remiss
må afgå till Secrete Utskottet; ty en ny Hans Kongl. Maj :ts
admonition skulle öka bränvinsbrännandet, emedan man då
kunde taga sig anledning att tro, det bränvinsbrännande
snart skulle blifva förbudit.
Sedan Hr Bilberg tillstyrkt remissen och deremot Hr
Ehren m alm conformeradt sig med Frih. Scheffer,
proponerade Hr Landt m., om icke R. o. A. skulle täckas
svara Borgareståndet, att vi för vår del funnit remiss
till Secrete Utskottet nödig, dock att R. o. A. aldeles instämma
med sitt förra ang:de spanmåls införsel.
Hvilket bifölls.
Och upropades i följe häraf enl. upropslistan de hrr ledamöter,
som komma att med deputationen afgå till att notificera
de öfrige örn R. o. A:s härutinnan vidtagne beslut.
Bromell. Godset Jockis.
229
6:to. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af Indelningsden
13 Februarii 1766 med 18 § af Krigsbefälets besvär äng:- haf]^r_nes
de indelilningshafvarnes lön vid befordringar.
Hvilket bifölls.
7 :mo. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af Kronans inden
13 Februarii innevarande åhr ang:de den försporde be- fgr^nskantydeliga
minskningen i kronans inkomster och huru sådant de bör föremå
förekommas meddelst alla befrielsers uphäfvande för kommasalla
undersåtare utom krigsfolk.
Bifölls, dock R. o. A:s Privilegier härvid orubbade.
8:vo. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commerciede- Revisoren
putationens betänckande af den 12 September 1765 angående
Revisoren Bromells särskildte revisionsarbete uti Kongl.
Cammarrevision.
Under det att läsningen däraf continuerade,
anckom en Prästeståndets deputation, bestående af 8 ledamöter,
anförde af Biskoppen Hr Doctor Filenius, hvilken
på ståndets vägnar hos R. o. A. till ömsint öfvervägande
recommenderade Riksdagsfullmägtigens för Norrköpings
stad Pehr Wibergs memorial angående en collect öfver hela
riket till dess förfallne kyrka.
Hvarjämte och som kyrkan är så bofällig, att församlingen
måst nyttia den Tyska kyrkan till sin gudstiensts hollande
och ej mera ännu blifvit samlat än 20 000 dahlér kopparmynt,
så att 30 000 dahlér ännu fehlas, innan med dess upbyggande
kan begynnas, ty styrkte Prästeståndet, att medel
genom stambok och collect öfver hela riket för Norrköpings
kyrka må insamlas; hvilket Hr Biskoppen på ståndets vägnar
hos R. o. A. till bifall recommenderade och afträdde
Hvarpå fortfors med upläsandet af det föredragne betänkandet.
Ligger på bordet.
Sedermera uplästes och justerades det af Hr von Nackreij jockis gods
upsatte och projecterade extractum protocolli angående by- ang:de.
tesbristen på Jockis gods i Finland.
Hr W achs [ch] lager ärindrade, att det vore ganska
väl upsatt, men han saknade däruti de kraftiga utlåtelser,
som torde vara oumgängelige, och hemstälte, om icke det
borde öfversees till nästa sammankomst.
Frih. von Essen biföll hela extractum protocolli.
Frih. Cederhielm ville, att alla onödiga raisonne
-
230 1766, mars 20—24. Godset Jockis.
Hr Olivecrona
får e
gåfva.
mens i saken skulle utslutas och endast skäl anföras af Privilegierne.
Grefve fvon] Fersen conformerade sig med Hr
Wachslager, i det att man kunde anföra starkare ordasätt,
men trodde, att det kortaste vore det bästa; biföll således det
projecterade extractum protocolli. Skulle detsamma ej värka,
så kunna R. o. A. därom framdeles öfverlägga.
Förklarade därjemte inför protocollet, att jämte fullkomligit
nöje öfver våra deputerades viste nit för R. o. A:s bästa,
så holt han före, att ledamöterne i alla deputationer borde
anmodas af R. o. A. att lika så värdigt fortfara uti alla saker,
som röra R. o. A:s Privilegier.
Härmed instämde Frih. Ridderstolpe till alla delar.
Hvarpå begärtes proposition.
Hr Landtm.: Bifaller Högl. R. o. A. det projecterade
extractum protocolli?
2:do. Att alla ledamöter i deputationerne anmodas att lika
värdigt som Cammaroeconomiedeputations ledamöter observera
R. o. A:s rätt vid förekommande tillfällen.
Proposition bifölls.
Sluteligen recommenderade Hr Capitaine von Böhnen
Johan Adolph Olivecrona i anseende till dess nu iråkade torftige
tillstånd till något understöd utur R. o. A:s böteskista.
Men som nyligen utbetalning af desse meddlen skedt, så
att nu ej tillgång vore till de för Olivecrona begärte 600 d:r
kopparmynt, så öfverenskommo R. o. A. att nu under deras
sammankomst så mycket sammanskiuta, som för Olivecrona
blifvit begärt. Och samlades tillhopa en summa af siuhundrafemtijo
dahl. kopparmynt.
Sist anmälte Hr Landt m., att i dag eftermiddagen
kommer att skiutas för en Uplands regements soldat, som
under vackthollningen här i staden med döden afgådt, hvarvid
R. o. A. ej hade något att påminna.
Och åtskildes derpå Höglåfl. R. o. A. kl. 1/2 2.
Jädra by. Växelkontorsassocierade.
231
År 1766 den 24 Marti i.
Måndag.
Plenum kl. 10.
1 :o. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af Utjordar i
den 15 Mars angående Riksdagsmannens från Jönköping Jang^jey
Elias Friis memorial om ändring i Kongl. Giöta Håfrätts utslag
rörande några utgiordar uti Jädra by, som enligit privilegierne
af Jönköpings stad velat bördas,
hvilket enligit Borgareståndets begäran remitterades till
Justitisedeputation.
2:do. Uplästes Bergsdeputationens betänckande af den 4 Jernvägen i
November 1765 ang:de jernvägen i Stockholm och några för- stockholmfattningar,
som dervid böra iackttagas.
Hvilket bifölls.
Hvarpå upropades ledamöter till den deputation, som till
de trenne öfrige stånden kommer att afgå med R. o. A:s
extracta protocolli rörande Jockissaken och Jerncontoiret.
3:tio. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af Associerades
den 21 Martii innevarande ang:de accord om associeradesskuld ang
skulds betalande i det 1, 2, 3 och 5 Vexelcontoiren med
Öfversten Baron Duvall, Bergsrådet Sandel och Secreteraren
Biörling.
Frih. Claes Willh. Grönhagen: Såsom ledamot
uti öfverrätten så kan jag väl ej yttra mig om sielfva saken;
dock som därutinnan sägs, att saken går lång ut och blifver
vidlöf tig, så anholler jag om att detta nu upläste Secrete Utskottets
extractum protocolli må få vila, tills öfverrätten kan
få råderum att till nästa plenum inkomma med sin justification.
Hr Generalen och Landtm, bad Frih. Grönhagen desistera
från sitt yttrande. Secrete Utskottet har med detta ett långt
nyttigare ändamål, än Frih. Grönhagen täncker, ty riksdagen
kan eljest icke slutas och dessutom kunde man förut
väl veta, hvad öfverrätten kunna gifva oss vid handen.
Hr Estenberg förklarade, att alt detta syntes honom
obegripeligit; dock ville han taga sitt förnuft till fånga och
bifalla Secrete Utskottets extractum protocolli, allenast det är
alfvar med detta accordet; men skulle de på sin sida brista
232 1766, mars 24. Växelkontorsassocierade.
Ang:de det
Le Febure
ådömde
straffets
eftergift.
uti convention, så ville han, att cronan då skulle hafva sin
rätt till hela summan oqvald.
Hr Generalen och Landtm, ville på fleres begäran
gierna göra proposition, alenast Frih. Grönhagen desisterade.
Frih. Grönhagen förmente, att saken ej vore någon
fara underkastad, om den skulle komma att vila; dock desisterade
han sluteligen, sedan Frih. Ridderstolpe förenat
sina tanckar härutinnan med Hr Landtm.
Propositionen, innehållande bifall uppå Secrete Utskottets
extr. protoc., besvarades allmänt med Ja.
Hvarpå Grefve Frölich med deputationen, som afgådt
till de öfrige stånden, återkom och berättade, huru han med
dem communiceradt R. o. A:s beslut.
Hr Gyllensvahn fägnade sig öfver att Frih. Grönhagen
begifvit sig och tackade honom, som nu hulpit landet
och riket med tillgång på penningar.
Hr Le Febure har redigt upgifvit sin ägendom, han har
också det största debet; vårt ändamål har altid varit rikets
rätt, utan afseende till personen; Le Febure har i dag gedt
in en supplique om förskoning ifrån vattn och bröd jämte
doctorers attester, som intyga, att han i anseende till sin
smidighet och afmattade krafter ej kan undergå ett sådant
straff. Således vore det för rikets säkerhet och ägendomens
conservation förmåhnligit, om Le Febure sielf finge tillstånd
densamma att eftersee. En condition håller jag dock före bör
vidtagas, nemi. att reverserne af Secreteraren Biörling blifva
honorerade; ty då få vi ett band på honom och blifva aldeles
säkra. Och med denne reservation styrker jag aldeles till att
hela straffet för Le Febure må eftergifvas.
4:to. Hr Landtm, upläste slutet af Le Febures memorial
om förskoningen ifrån det honom ådömde straffet och
förklarade, det han trodde sådant vara christeligit att bifalla,
hälst han redan ett helt åhr setat inne, samt bad R. o. A. att
ej ingå i vidlöftig ventilation härom, emedan sådant vore enligit
med vårt första beslut.
Många anmälte sig vähl att tahla i denne saken, dock
giorde Hr Landtm, denne proposition:
Bifalla R. o. A., att Le Febure befrias ifrån det honom
ådömde straff af vattn och bröd.
Hvilken besvarades med Ja och få Neij.
Le Febure.
233
Frih. Ridderstolpe biföll proposition, så vida sorn
straffet i anseende till Le Febures siukdom för honom eftergifves.
Hr Landtm, upläste återigen proposition något jämkad,
så lydande:
Bifaller R. o. A., att thet Le Febure ådömde straffet eftergifves,
så att han genast må ställas å fri foot, men derest
han ej skulle fulgöra de af honom ingångne förbindelser,
skall straffet framdeles för honom stå öppet.
Hvilket allmänt bifölls.
Hr Billberg approberade Secrete Utskottets extractum
protocolli, som nyss vunnit bifall, särdeles som han altid varit
för de lindrigaste utvägar, ehuru han för sådane sina
tanckar altid lidit försmädelse. Hr Bilberg proponerade derföre
nu, om icke R. o. A. skulle täckas bifalla, att Hrr Grill
kunde restitueras och återfå all sin handelsrörelse, hvaraf de
någon tid varit i mistning.
Hr von Böhnen anmälte Hr Olivecrona till något vedermäle
af R. o. A:s nåd, eftersom grace skedt och blifvit
tilldelt åt flere.
Frih. Ridderstolpe yttrade sig, att hvad R. o. A.
täckts giöra angående Le Febure, så är det enligit med våra
lagar och med vår öfvertygelse, att ingen för sådant brott
bör straffas till lifvet. 2:do. Är det nyttigt och billigt i anseende
till rikets skuld och penningebrist, hvilken skuld vi
eljest skulle komma att vidkännas, om ej detta skedt. Således
vill jag ej inblanda flere saker med denne, särdeles som
Hr Olivecronas är af en helt annan beskaffenhet.
Hr Landtm, bad Hr v. Böhnen desistera ifrån sin begäran,
så mycket mer som saken är ännu oafgiord hos Hans
Kongl. Maij :tt.
Hr Ehr enmalm ärindrade, hurusom saken ang:de
Olivecrona är ganska differant emot Hr Le Febures sak; den
förra har ej betalt några penningar utan tvert om är han
skyldig, den1 sednare deremot hafva betalt.
Hr öfverste Durietz anholt slutel., att denne nu väckta
saken angående Olivecrona må vila såsom en aldeles ny
sak.
Ligger.
Emedlertid upropades ledamöter till deputationen, som
skulle afgå till de öfrige stånden med R. o. A:s vidtagne be
-
1 Memorialprotokollet: de andre.
234 1766, mars 24. Fiskerifonden.
slut angående accordet med associerade och Le Febures
straffs eftergift.
densnstå0Id **'*°' föredrogs Fiskeriedeputationens betänckande af den
‘15 November 1765 ang:de fiskeriefondens så förra sorn nuvarande
tillstånd, samt huruvida den hädanefter må statsvärket
till godo komma.
Frih. Horn begärte, att det må få vila, till något i samma
ämne hinner ifrå Secrete Utskottet att ankomma, begärte
äfvenledes, att förra riksdags betänckande ifrån Fiskeriedeputation
må vara till hands, emedan han då påmint om
differencen emellan lästetahlet på skeppet och i varor vid
premiers tilldelande m. m., som då ej vunnit approbation.
Saken vilar.
Appreterings- 6:to. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens be
huset
i Lund. ^nekande af den 5 Augusti 1765 ang:de apreteringshusets
för färgegräs vid Lund (som kostat Manufacturcontoiret
29 072 m:r [o: dr.]1 26 2/3 öre silfvermynt) försäljande på
auction emot vissa villkor till planteringen och beredningen
samt silltes beredande af cocons och dess öfverlåtande till
full ägo åt Professoren Liedbeck, om vid auetionen ingen
biuder öfver hans i deputation ärbudne 2 000 dahlér silfvermynt.
Vidare föredrogs Prästerskapets från Skåne memorial att
få inrätta det till nosocomium emot en modererad kiöpesumma.
Hr Landshöfdingen Göös beklagade att så hushollas
med Manufacturcontoirets penningar; huset har kostat 29 000
dahlér silfvermynt, och nu fås ganska litet derföre, ehuru
tvenne friar derefter.
Betänckandet bifölls.
Vesterbottns 7 :o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
f^^mentes jen 9 December 1765 ang:de 51 § af Krigsbefälets allmänna
hafvare, besvär rörande att boställslösa subalternofficerare och öfrige
indelningshafvares vid Vesterbottns regemente må ej allenast
af cronotiondespannmålen efter cronovärdie åtniuta så
mycket, som svarar emot den på deras löhn indelte penningeräntan,
utan ock, till dess de med boställen och ägor thertill
blifva försedde, få af cronotionden eller gärdespannemålen
lösa dubbelt mot hvad andra regementer af cronotionden ärholla.
1 Memorialprotokollet.
Västerbottens regemente.
235
Under det att detta uplästes, återkomm Frih. von Essen med
den af honom anförde deputationen, som afgådt till de öfrige
stånden med R. o. A:s beslut om accordet med associerade
samt eftergiften af det Le Febure ådömde straffet. Hvarpå
fortfors med det påbegynte protocollsutdragets upläsning.
Frih. von Essen anmärkte, sedan det blifvit upläst,
att hvad det första momentet angår, så kan Secrete Utskottet
ej så giöra skillnad emellan officerare och andre penningelöntagare,
och blir det ett eftertänckeligit prsejudicat;
utan må de vänta på penningevärdets återställande genom de
till denne riksdag församlade Ständer. Hvad åter 2 puncten
angår, så kan jag densamma ej heller bifalla, ty 76 § i 1756
års resolution på Allmogens besvär förbeholler Allmogen
ensamme att lösa odisponerad cronotiondespanmål efter markegång,
när cronan ej sielf behöfver densamma, och med detta
vilkor hafva de åtagit sig 10besättning; dessutom afslogs
Arieplogs scholemästare den 16 Februarii 1759 att lösa 30
tunnor spannemål; detta blir således ett märkeligit prsejudicat,
om det skulle tillåtas, hvilket aldrig bör ske.
Hr Carpelan upläste ett af honom i detta ämne författadt
memorial eller dictamen (Bil. 21).
Hr Schönberg ärindrade, att Vesterbottns regemente
äro olikt med andra regementer, ty de äga inga boställen;
en capitaine har endast 12 tunnor korn; det kan således ej
vara immodest begärt, då de anholla att få lösa af cronotiondespanmålen
efter markegång, hvilket Secrete Utskottet afstyrkt;
men vid 1756 och [17] 62 års riksdagar blef sådant
för scholsestaten tillåtit. Intet tyckes derföre vara billigare
än att tillåta detta regementes officerare att af cronotionden
få lösa spanmål efter markegång, nemligen då ej cronan
sielf behöfver densamma.
Hr [S.]1 Ehr enmalm önskade, att Vesterbottns regemente
på något sätt kunde hielpas, men som Secrete Utskottet
funnit, att cronan ej kan mista sin afradsspanmål, hvilken
hörer till magazinerne, och eljest på flere ställen både
civil och militair penningelöntagare skulle önska sig lika förmån,
så kan ej ett sådant mål tillstyrkas, utan var Hr Ehrenmalm
af den tanckan, att Secrete Utskottets extractum protocolli
bifalles.
Hvarmed Hr [von] Nackreij sig conformerade.
1 Memorialprotokollet.
Borgareståndets
deputation.
236 1766, mars 24. Västerbottens regemente.
Hr C. Wallenstierna förklarade sig villig att hielpa
Vesterbottns regemente, biföll Secrete Utskottets extractum
protocolli i det förra, men hvad det andra momentet angår,
så kan det järnekas, och tillstyrkte derföre, att Secrete Utskottet
ånyo updrages att eftersee och utforska, på hvad sätt
desse regementets officerare må blifva hulpne.
Ankom en Borgareståndets deputation af 8 personer.
Borgmästaren Ekman, som förde ordet, meddelte jämte
ståndets vördsamma hälsning ett dess extractum protocolli
rörande 5 tullråds sysslans besättj ande, hvartill ståndet
utsedt dess1 vid denne riksdag förordnade secreterare,
Hr Secreteraren Kock, jämte tillstyrkan, att survivence på
denne syssla må åt Grosshandlaren Qvast beviljas.
Deputationen afträdde.
Hvarpå fortfors med discurserne i det förevarande ämnet.
Hr v. Vicken yrkade, att Vesterbottns regemente har
rätt till sin ansökning och det i stöd af Kong Carl den 11
resolution samt anholt, att de äfven såväl som bönderne må
få efter markegång lösa sine behof af cronotiondespanmålen.
Frih. Cederhielm ärindrade, det han gierna vore före
att hielpa militairen med [o: men] hvad deras petitum angår,
nemligen att få lösa efter markegång, så seer väl sådant simpelt
ut, men saken är dock betänckelig. På Gottland har sådant
blifvit beviljadt, men cronan har dock altid lidit i anseende
till den låga markegången; önskade dock för öfrigit,
att Vesterbottns regemente på något annat sätt kunde hielpas.
Hr Langman bad R. o. A. besinna, att scholaestaten
fädt ett sådant tillstånd att lösa cronotiondespanmålen; nu
begäres ej annat än detsamma för regementets officerare.
Jag har 12 tunnor korn, och det är ej mera, än jag kan äta
ensammen.
Hr H a s e n k a m p f ville bifalla det andra alternativet,
särdeles som regementets officerare så utmärkt distinguerat
sig.
Frih. Ridderstolpe tillstod, att det vore ädelmodigt
att hielpa regementet, men dock bör sådant ske compatibelt
med stat.
1 Skall vara: Bondeståndets.
Västerbottens regemente.
237
Cronan har mist tillgång till sin spannemål, så att nu
måste kiöpas spanmål till att underholla de värfvade regementerne,
hvartill åtgår ungefär en 10 a 12000 tunnor. Således
om man nu
1 :o skulle lemna regementet bifall till denne sin ansökning,
så blir det en annan gång lika mildhet för ett annat
regemente, hvarigenom större brist icke allenast blir på
spanmål, utan och nödvändigt, att ett större qvantum utifrån
måtte anskaffas.
2: do. Blir det då svårighet vid att draga in densamma
ifrån scholor och andre, som fädt ett lika beneficium.
3:tio. Blir detta ett prrejudicat, hvarigenom vi aldeles sättas
ur stånd att afslå flere sådane ansökningar.
Hr Gyllensvahn förklarade, att om här vore frågan
emellan soldaten och bonden, så skulle han genast bifalla
soldatens begäran, men som här nu är fråga emellan
2:nne fattiga, nemligen cronan och officerare, så bör man ej
förhasta sig i beslutet utan noga granska saken.
Frih. Cederhielm har väl omtalt Gottland, och att de äga
där en sådan förmån, men skånska staten giorde äfven en
dylik ansökning, som geck ifrån Secrete Utskottet och afslogs
i ståndens plena.
Att skaffa gådt mynt i rörelse innom riket, draga in sådane
hittils åtniutne friheter ifrån scholor och civile betiente
och att skaffa rikets drätsel på en riktig foot, sådant bör
vara vårt förnämsta ögnamärke.
När man ihogkommer, att bevillningen kommer att blifva
dryg, att markegången kan bli 98 daler kopparmynt och att
spannemålen sedan kan kosta cronan dubbelt, då hon skall
kiöpa till sine behof, hvilket altsammar faller på Etatscontoiret,
så möter svårigheter vid att bifalla regementets ansökning.
Således vore bäst, om hrr officerare behagade vänta,
tills vi få godt mynt i rörelse, ty då förfaller hela denne
qvestion af sig sielf. Och om vi än skulle bifalla, hvad regementet
begärt, så bifalla dock de öfrige stånden aldrig deras
ansökning; således lärer vara bäst att vi ej eftergifva Etatscontoirets
rätt, ty vi få eljest aldrig bifall af de andra stånden.
Dessutom anholt Hr Gyllensvahn, att den saken ej må
hindra påföljande frågor om rikets drätsel.
238 1766, mars 24. Västerbottens regemente.
Hr E h r e n m a 1 m1 afrådde att bifalla 2 puncten i extractum
protocolli, så vida som militairen i detta fall tillika
med bonden, som får lösa sin spannemål, och borgare altid
då sökte låg marckegång.
2:do. Behöfver cronan sielf sin spannemål. Nu har hela
Allmogen begärt att få lösa spanmålen efter markegång, hvilket
varit före i Cammoroeconomiedeputationen. Om vi nu
hade af slagit Bondeståndet, så kan jag ej finna, huru vi
skulle kunna bifalla Vesterbottns regemente.
Dessutom biföll Hr Ehrenmalm Hr Gyllensvahns tancka,
nemligen att de 3:nne stånden aldrig lärer bifalla deras ansökning.
Hr [de] Frese anholt om bifall på regementets ansökning
samt anmärkte, att objection, som blifvit giord, nemligen
att soldaten och bönderne då kunde stadga markegången,
kan lätteligen häfvas, om man bifaller regementet att lösa
spanmåhlen efter medium af torgpris, och på detta sättet
holt Hr v. Frese före att cronan ej skulle förlora.
Hr von Nackreij conformerade sig med Hr Gyllensvan
och förklarade sig nöjd att bifalla Secrete Utskottets
extractum protocolli.
Hr von Post ärindrade, att officerarena begära få lösa
efter marckegång, men som det allenast lärer vara korn, så
torde sådan spanmål föga derifrån kunna emplojeras.
Här har äfven blifvit invändt, att cronan lider och att
markegång kan deraf blifva låg; men jag åter vet vist, att
om vi skulle bifalla regementets begäran, så influerar sådant
ganska litet på marckegången.
Således tillstyrkte Hr von Post, att regementet må tillåtas
att lösa så mycket, som de hafva indelt, då cronan ej behöfver
honom.
Hr von Vicken ärindrade, att hvad penningetid det
än må bli, så är endock Vesterbottns regemente i lika förlägenhet;
Kong Carl den 11 resolution bör äfven så väl lända
dem till nytta som Vessmanlands regemente; och skulle R.
o. A. afslå deras begäran, så hafva de ingen väg öppen mera
till att få detsamma i framtiden.
Här har äfven blifvit invändt, som skulle markegången
genom militairens och böndernes influence kunna blifva läg
-
1 Memorialprotokollet: C. Ehrenmalm. Troligen felskrivning för G. Ehren
malm.
Västerbottens regemente.
239
re, men sådant kan aldrig af dem opereras, utan snarare blifver
han hög; ty då ingen behöfver honom, då blir altid
marckegång låg, och då kunna vederbörande profitera.
Hr Wachschlager tillstyrkte, att Vesterbottns regemente
må tillåtas att lösa spanmål efter markegång äfven
så väl som bönderne, då cronan n. b. ej behöfver honom.
Det inkast, som blifvit giort, nemligen att de trenne stånden
äfven så väl i denne som i skånska saken ej lära gå in
uti att på något sätt bifalla hrr officerares begäran, tyckes
mig aldrig kunna ledas som fölgd, hälst Adels ledamöter[s]
separata votum kanske den gången var dertill vållande.
Hvad för öfrigit angår markegången och dess högd eller
fall, så kan omöjeligen militairen på något sätt influera dertill
men väl landstaten.
Hr Gyllensvahn ville bifalla Hr von Vickens yttrande
att ej afslå regementet, ty han vore giärna före att bifalla
deras ansökning, alenast det ej blifver ett praejudicat
för bönderne; men projecterade, att R. o. A. må vänta med
sitt yttrande, tills de 3:nne stånden fädt derom deliberera,
ty då kunna vi hielpa regementet; samt anholt, att saken
måste praepareras i stånden, dock ville han aldeles icke, att officerarena
skulle vara orsaken till att Statscontoiret skulle
mista något.
Hr Generalen och Landtm, bad R. o. A., att saken må
få vila och att Capitaine Carpelan må få gå med sitt memorial
till de öfrige stånden. Vesterbottns regementes officerare
hafva visserligen skäl till sin ansökning i anseende till
myntet; och om detta än skulle dem beviljas, så är det endock
litet emot det, som Kong Carl 11 lofvat dem, nemligen en
lika indehlning med andra regementer; således tyckes mig,
att regementets uprätthollande ej bör sacrifieras för så litet.
Dessutom är det orätt, sorn blifvit invändt, att militairen då
skulle kunna influera på marckegången; ty han blir altid
dyrare då, än när ingen behöfver spanmålen. Således tillstyrkte
Hr Landtm., att man afvagtar de 3:nne ståndens yttrande,
ty saken borde hielpas men icke gå förlorad genom
brottska liksom den skånska.
Hr Hasen kampf trodde, att ändamålet ej vinnas genom
uppehold, utan holt han för bäst att genast afgiöra saken.
Tillstyrkte derföre, att Carpelans memorial må bifallas,
aldenstund Cronobergsallmogen fädt en lika förmåhn.
240 1766, mars 24—26. Västerbottens regemente.
Hr S. Ehrenmalm ärindrade, hurusom R. o. A. biföllo
den skånska saken, då de 3:nne stånden afslogo den.
Giöra vi nu äfvenså med denne, så blir det ett contradiction,
och då kommer Bondeståndet med en lika begäran; han holt
derföre bäst vara att afvagta de 3:nne ståndens beslut härutinnan.
Hr Landtm, bad R. o. A:s ledamöter att arbeta i de
3:nne öfrige stånden; ty det blifver ledsamma fölgder af, om
R. o. A. skulle vidtaga sitt beslut, innan man hört de öfrigas
tankar; samt proponerade, om icke saken får vila.
Frih. Fried. Horn biföll Hr Landtm:s proposition,
dock med condition att här ej må existera någon ny ventilation
till minskning uti våra förmåhner.
Hr Landtm, giorde, sedan discurserne i detta ämne afstadnadt,
följande proposition:
Bifaller R. o. A., att denne saken må vila, tills vi få see,
om de 3 öfrige respective stånden vilja concurrera till Vesterbottns
regementes förmåhn.
Hvilken allmänt besvarades med Ja.
Och åtskildes derpå Höglåfl. R. o. A. klockan 3/4 till 2.
Anno 1766 d. 26 Mar ti i.
Onsdag.
Plenum klockan 8.
Justerades en dehl af protocollet för den 21 October 1765.
Majoren 1 :o. Föredrogs Urskillningsdeputationens remiss af den 12
mem^onfett Februarii på Majoren och Riddaren Rydingsvärds begärte
nytt brygg- prsemium för upgifvit fördelaclitigt bryggningssätt.
ningssätt. Remitterades till Secrete Utskottet.
2000d. k:rmt 2:do. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens beanordnasiaf
tänckande af den 24 Februarii 1766 angående tillstånd att
manufactur- °
fonden, af manufacturfonden directe få anordna 2 000 d:r kopparmynt
till ett vist behof.
Bifölls.
AdamScheles 3:tio. Secrete Deputationens betänckande af den 13 NoUangt:de^e
vember ang:de Secreterarens vid Uphandlingsdeputation och
Vice Häradsliöfdingens Adam Scheles uprättelse och befordran.
Ligger.
Bromell. Segercrona. C. Horn.
241
4:to. Föredrogs Cammar-, oeconomie- och commerciede- Revisoren
putationens betänckande af den 12 September 1765 ang:de iöning.
Revisoren Hr Carl Magnus Bromell och det särskildte revisionsarbete,
som han till följe af Kongl. Maij :ts den 23 Augusti
1757 och 10 Martii 1762 gifne resolutioner förrättadt
uti Cammarrevisionen, derutinnan tillstyrkes, att Bromell
må undfå fullmagt och tour som advocatfiscal uti Kongl.
Cammarrevision med lika löhn samt 6 och 2/3 procent mer
än vanlig tertial eller in alles 40 procentz af observationer,
han sielf gior ifrån detta åhrs början.
Bifölls. "
5:to. Secrete Deputationens betänckande af den 13 Febru-Registratoren
arii 1765 angående Registratorens i Kongl. Justitiserevisionen Se®esvär?aS
Hr Johan Friedrich Segercronas besvär öfver praejudice,
samt att han må undfå fullmagt af samma dato som Kongl.
Secreteraren Noreen.
Hr Bilberg sade sig frugta, att våra befordringar
sträcka sig äfven så långt som de vid sista riksdag.
Dock bifölls betänckandet.
6:to. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande angå- rå^g“p^e'c
ende Cancellierådet Frih. Christer Horns besvär öfver prse- Horns bejudice.
svär'
Frih. Christer Horn anmälte, det han ej velat, att
saken skulle företagas hos de 3:nne öfrige stånden förr, än
hos R. o. A. derom blifvit ventileradt; af det nu upläste Secrete
Deputations betänckande finnes väl utan tvifvel, att jag
varit lidande; men detta alt oacktadt och änskjönt jag har
till min fördel ett Riksens Ständers bref, så led jag dock
ånyo, då förslaget till etatssecreterarebeställningen vid Utrikesexpeditionen
denne innevarande riksdag upsattes. Jag har
blifvit siu gånger förbigådd och prtejudicerad. Secrete Utskottet
hafva väl vidhäftat någon recommendation, som dock
efter skedt ingrep i regeringens mackt ej kunnat hielpa. Således
och som nu är en hel annan beskaffenhet, så anhöll
Frih. Horn, att detta nu upläste betänckande måtte till Secrete
Utskottet åter remitteras.
Frih. Cederhielm sade sig ej hafva vetat, att Secrete
Utskottet lagt handen vid saken.
R. o. A. biföllo, att saken må åter remitteras i anseende till
dervid mellankomne omständigheter.
16—580121
242 1766, mars 26. Quiding.
Stadsfiscalen 7 :o. Hr von Post anmälte angående expeditionen för
^söknfng3" Vice Stadsfiscalen Qviding, att Borgareståndet giort en sednare
påskrift, hvilken han till sitt innehöll refererade; men
som den på något sätt skiljer sig från deras förra påskrift
af den 18 September 1765, så vore han beredd att förblifva
vid det beslut, som enl. samma påskrift förut af R. o. A. blifvit
vidtagit.
Hr Wadenstierna anmälte, att R. o. A. bifallit Borgareståndets
förra påskrift, hvilken de sedermera uptagit och
hos R. o. A. begärt ändring. Sviten blifver, att R. o. A. förlora
sin röst; och som det hittils varit oärhördt, att sådane
saker ånyo uptagits, så bad Hr Wadenstierna Hr Generalmajoren
och Landtm, att härutinnan eftertryckeligen föreställa
de öfriga stånden. För öfrigit biföll Hr Wadenstierna Hr
von Posts afgifne yttrande.
Frih. Ridderstolpe beklagade, att sådane oredor i
vårt fria regeringssätt skola existera; doch är det väl, att vi
hafva Expeditionsdeputationen uti våra händer; för öfrigit
biföll han Hr von Posts tancka.
Och bifölls af R. o. A. Borgareståndets sednare påskrift af
den 20 Martii, nemligen att Qviding genast får ordinarie
stadsfiscals löhn och afgiften dermed genast uphörer.
Cronohollmar 8:o. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betäncborg.
kande af den 30 Julij 1765 angående Cronoholmarne, belägne
vid Biörneborg, hvaruti tillstyrkes, att de på auction skola
upbiudas och staden blifva förlustig arrendet, emedan contractet
af år 1754 af dem ej blifvit fullgiort med skäferie och
holländerie för 300 dahlér silfvermynts arrende.
Hvilket bifölls.
Landt- 9:o. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den 8
”Gefleborgs' Februarii angående landtmätarenas giöromåhl i Gefleborgs
län. låhn.
Jämte Frih. Carl Sparres memorial.
Frih. Sparre berättade, sedan det blifvit upläst, att
Högvördige Prästeståndet bifallit Bondeståndets extractum
protocolli och satt Landshöfdingen under Justitisecancellerens
tilltal; Frih. Sparre trodde dock, att han ej giort något,
som på något sätt stridt med de vidtagne författningarne,
hemstälte derföre, huru eftertänckeligit det är, att ämbetsmän
och collegier på en bondes angifvande kunna tilltalas,
när landtmätarne, missnöjde med sin ringa förtienst, insti
-
Lantmätarna i Gävleborgs län.
243
gera dem till sådant; dessutom har hvarken Rådet, collegium
eller landshöfdingeämbetet blifvit hörde.
Frih. Cederhielm: Jag vördar stånden och Ständerne;
men jag kan dervid ej undgå att remarquera stånds tilltagsenhet,
hvilket nog skönj es i detta extractum protocolli,
ty
1 :o hafva de anticiperadt på tillkommande Ständer och uptagit
saken immediate.
2:do. Synes som bonden vill hafva sina ägor först afinätta
och cronans sedan enligit resolution på Allmogens besvär;
härvid applicerar jag den gamla frågan: När får nånsin en
bonde nog? Svaret syns blifva: När cronan får intet.
Något bör dock vidgiöras uti denne saken; jag är följacktelig
af den tankan, att vi bifalla Prästeståndets beslut, att
Landshöfdingen ställes under Justitisecantzlerens tilltal, med
tilläggning att Rådcammaren äfven må tilltalas.
Hr Schönberg: Ehuru landshöfdingarne nog äro utsatte
för de allmänna besvären, ser man dock nu, att en ny
väg immediate blifvit påfunnen till att påföra dem klagomål.
År 1756 förordnades extra commissionslandtmätare med
1 500 dahlers löhn, så att de ordinarie landtmätarena värkeligen
hafva mindre löhn.
I Gefleborgs låhn, där geometriske afmätningar äro så
högst nödige, har ej på något sätt dermed förfarits emot förordningarne.
Och hvad den af Frih. Cederhielm åberopade
resolution på Allmogens besvär angår, så talar densamma
blott om recognitionsskogarne. För öfrigit biföll Hr Schönberg
Frih. Cederhielms yttrade mening.
Hr Göös biföll, hvad Frih. Cederhielm och Frih. Sparre
till en dehl anmärckt, men ärindrade, att ingen cronoallmänning
blifver af utan försvinner, om bonden rår. Åtskilliga
hafva tänckt att upodla nybyggen, men hinder läggas genast
i vägen af Allmogens klagomål, som vill hafva alt ting sig
till nytta.
Jag kan väl ej förneka Frih. Cederhielm att på ett af honom
vanligit, nöjsamt och roligt sätt omtala och referera saken,
men mig tyckes dock, att vi böra allvarsamt och med
styrka öfverlägga, då vi ofelbart lära finna, att Landshöfdingen
Baron Sparre giort ärligt och väl det, som honom härutinnan
ålegat.
244 1766, mars 26. Lantmätarna i Gävleborgs län.
Hr Ehrenmalm projecterade, om icke en deputation
till Bondeståndet kunde afgå med ärindran och föreställning,
huru saker lagligen böra uptagas och handteras i anledning
af Urskillningsdeputationens instruction, jämte anmärkningar,
huru och på hvad sätt regeringssättet i anseende
till denne ovanlige procedure kullkastas.
Hvad allmänningarne angår, så berättade Hr Ehrenmalm,
att uti Cammaroeconomiedeputation har en fråga derom
blifvit väckt, som synes båda helt annat; ty efter skedd votering
befandts trenne stånd vara ense om att cronan ej ägde
eller hade någon allmänning.
Således anholt Hr Ehrenmalm om att föreställning måtte
afgå till Bondeståndet ang:de dylika saker, på det intet hädanefter
något må immediate af Riksens Ständer uptagas
utan ordenteligen få passera deputationerne.
Hr Wachs[ch]lager ärindrade ytterligare vid Hr
Ehrenmalms mening, att han sedt Landhöfdingen Sparres relation,
correspondencen med collegierne och Hans Kongl.
Maij :t. Frih. Sparre har bordt enligit 1739 års förklaring på
skogsordningen af år 1734 bevaka allmänningar nes bästa; det
har han också giordt både exemplariter och upbyggeligen
och hemstält detsamma till collegium och Kongl. Maij :t.
I deputationen hafva ledamöterne budit till att giöra sitt
bästa, de hafva äfven i utskottet hos Präste- och Borgareståndet
utvärka t, att allmänningar böra blifva; men uti
Jemtland och Norrland villja de ej tåla någon allmänning,
sägandes att der ej finnas några; ehuru man vet, att hemman
gifvas, som hafva 2 a 3 mils ägor.
I Finland vilja de ej hafva någon jägeriebetiening, ehuru
fond dertill redan blifvit insamlad.
Hvad kan blifva för sviter häraf? Jo, om 20 åhr torde ingen
skogspinne finnas. Jag anholler derföre på det högsta, att
ej 3 stånd i riket må mista skog endast för 1 stånds vilja
skull. Och bifaller Frih. Cederhielms tancka, att om Frih.
Sparre skall tilltalas, så bör Rådcammaren först af Justitisecancelleren
tilltalas, eftersom de aldra först befalt, hvad som
härutinnan blifvit tillgiort..
Hr Jennings: Skogar äro i mitt tycke en så angelägen
och nödig ägendom för ett rike, att den ej nog kan vårdas
och acktas; ingenting kan derföre vara ömmare än att få
höra, huru Frih. Sparre derföre blifvit tilltalt, då han i alt
Lantmätarna i Gävleborgs län.
245
stält sig Kongl. Maij :ts befallningar till efterrättelse. Dessutom
är i Helsingeland många storskiftsdelningar redan giorde,
hvilka tiena de andre till pretext. Jag underställer derföre,
om icke ett extractum protocolli till Borgareståndet
kunde få afgå med föreställning, att embetsmän ej så ohörde
måga angripas. Nog finnes justiee hos Justitiaecancelleren,
men det är dock altid ledsamt att justifiera sig.
Frih. von Essen: Vi böra ej cognoscera saken, den
hörer ej hit, såvida det ej är något riksdagsärende; jag vill
således ej ingå i några discurser om sielfva saken utan endast
underställa, om icke vår värda Landtm, kunde anmodas
att föreställa de öfrige respective stånden, hälst ett extractum
protocolli ej torde värka vårt påsyftade ändamål.
Hr Generalen och Landtm, ville ej yttra sig om saken,
så vida som alla endå lärer känna Bondeståndets begiär;
men tillstyrkte, att extractum protocolli måtte få afgå, hvarvid
Hr Generalen och Landtm, försäkrade sig vilja giöra alt,
hvad hos honom stod.
Frih. Sparre förbehölt sig att derutinnan få ändra ord
och meningar i anseende till den kundskap, han ägde om
saken.
Hr Generalen och Landtm, giorde i följe af discurserne
denne proposition:
Bifaller R. o. A., att ett extractum protocolli till nästa plenum
upsättes, hvilket med deputation då till de öfrige stånden
afgår, dock med förbehold af vidare öfverläggning, ifall
det ej skulle värka.
Härtill svarades Ja.
10:o. Grefve Reenstierna anmälte, att Manufacturcontoirets
berättelse om deras förvaltning nu blifvit tryckt
samt att exemplaren utdelas af Hr Assessoren Psilanderhielm.
11. Föredrogs Secrete Deputationens betänkande ang:de
Landssecreteraren Magnus Corins besvär öfver praejudice,
dateradt den 13 November 1765, hvarutinnan tillstyrkes, att
han må ansees såsom competent sökande till en assessorsbeställning.
Hr von Post: Jag igenkänner fullkomligen Secrete Deputationen
i detta förevarande målet; det hade varit vähl,
om deputationen stadnadt vid första perioden af allmän uprättelse
här liksom för alla andra; men jag finner för Lands
-
Manufactur
contoirets
berättelse.
Landssecreter.
Corins
besvär.
246 1766, mars 26. Corin. Kronprinsens giftermål.
Hans Kongl.
Hög:s Cronprinsens
förmälning.
secreteraren Corin en liten tilläggning, som ej kan undgå
min upmärksamhet.
År 1756 blef resolveradt, att ibland incompetente sökande
till assessorsbeställningar skulle räknas landssecreterare och
auditeurer; sviten blir, ifall vi nu tillåta någon ändring, att
alla villja blifva assessorer men ingen vill arbeta.
Hr Generalen och Landtm, trodde bäst vara att bifalla
den första perioden.
Hr von Vicken: Hvad Hr von Posts yttrade mening
angår, så vill jag ej besvara densamma, emedan jag väl torde
en gång få se mitt ram att tadla på Expeditionsdeputationen;
men hvad angår saken, nemligen att deputationen giort
olagligt, så får jag lemna Hr von Post till svar, att han ej
rätteligen derom är underrättadt.
Hr Generalen och Landtm, giorde derpå proposition,
innehollande bifall på betänckandet.
Hvartill svarades dels Ja, dehls Neij.
Propositionen förändrades derföre till afslag, hvartill allmänt
svarades Ja.
12. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
19 Martii 1766 angående Hans Kongl. Höghets Cronprintzens,
Printz Gustafs, giftermål och förmälning med kongl,
danska Printzessan Sophia Magdalena samt en bröllopsgiärds
utgiörande öfver hela riket uti trenne år.
Hr Ha sen kampf: Jag dehlar min glädje med hvar
och en Svea rikes inbyggare vid detta högst hugneliga och
glädiefulla tillfälle, då jag seer en vördad och älskad Cronprints
fortplanta ett hos alla rikets inbyggare så vördat och
älskadt konungahus. Jag bör härvid tacka Secrete Utskottet
för dess hafde omvårdnad om vårt bästa och jag önskar
vår nådige Cronprintz och Dess tillkommande gemål, Hennes
Kongl. Höghet Printzessan af Dannemarck, allskiöns
lycka, sällhet och välsignelse af högdene.
Jag anholler dock, att Secrete Utskottets anstalter härvid
må gifvas plena tillkänna, innan de värkställas.
Hr Generalen och Landtm, biföll aldeles Secrete Utskottets
extractum [protocolli] och det så mycket mera,
som Secrete Utskottet ej nämner några personer utan blott
uprättar stat. Hvad 1 mom. angår, så är det redan bifallit.
I följe häraf bifölls, att den dagen, då Hans Kongl. Hög
-
Kronprinsens giftermål.
247
hets Cronprintzens giftermål blifver declareradt, [Riksens]
Ständers deputation af 120 personer af lägger deras underdåniga
gratulation.
Med detta vidtagne beslut skulle en deputation till de öfrige
stånden afgå, hvilken genast upropades, bestående av 24
personer.
Ankom en Borgareståndets deputation, bestående af 16 Borg.stånd:s
personer. Borgmästaren Cervin, som förde ordet, anmäl- dePutatlonte
jämte ståndets vördsamma hälsning, hurusom Borgareståndet
genom Secrete Utskottets afgifne extractum protocolli
med största fägnad och glädie fädt förnimma Hans
Kongl. Höghets Cronprintzens höga giftermål med Hennes
Kongl. Höghet Cronprintzessan af Dannemarck, hvartill ståndet
för sin deel önskadt allskjöns lycka och välsignelse.
För det andra har Borgareståndet äfven förehaft Secrete
Utskottets extractum protocolli om hrr associerade, hvilket
ståndet äfvenledes till alla delar bifallit.
Deputationen afträdde.
Hvarpå anmältes, att tvenne cammarherrar ifrån Hans R.o.A. blifva
Kongl. Maij :t, nemligen Frih. Ridderstolpe och Grefve Piper, slottet *til
åstundade företräde. undfägnad.
Sedan de genom 6 deputerade af R. o. A. blifvit emottagne
och införde, anmälte Frih. Ridderstolpe Hans
Kongl. Maij :ts nådige hälsning jämte begäran, det ville R.
o. A. genom deputerade nästkommande 3:diedag påsk till
middagen infinna sig på Kongl. Slottet att blifva undfägnade.
Sedan svar härpå genom Hr Generalen och Landtm, på
R. o. A:s vägnar underdånigst blifvit gifvit, afträdde förenämde
hrr kammarherrar, på lika sätt ledsagade af 6 deputerade.
Ankom en Bondeståndets deputation af 12 personer. Bonde
Riksdagsmannen
Paldanius, som förde ordet, an- putation.
mälte jämte ståndets vördsamma hälsning, hurusom Bondeståndet
i dag förehaft Secrete Utskottets extractum protocolli
angående Hans Kongl. Höghets Cronprintzens höga förmälning
med kongl, danska Cronprintzessan Sophia Magdalena,
hvartill ståndet fogat sine gemensamme och trogne önskningar
om beständig lycka och välgång; hvad åter brudeskäncken
angår, så meddelte han ståndets extractum protocolli
till benäget öf[ver]vägande och afträdde,
248
1766, mars 26. Kronprinsens giftermål.
Kongl.
Maij:ts hand
penningar
ang:de.
Carlscrona
Krigsmans
huscassas
fordringar.
Prästeståndets
deputerade.
Deputerade
at spisa på
Kongl. Slottet.
Ang:de medaille
öfver
Cronprinsen.
Bondeståndets nu meddelte extractum protocolli uplästes
och bifölls.
13 :o. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 19 Martii 1766 ang:de de Hans Kongl. Maij:tt vid sistledne
riksdag tillagde 70 000 dahlér silfvermynts tillökning
uti handpenningar; hvilken tillökning tillstyrckes må continuera
till nästkommande riksdag.
Hvilket bifölls.
14 :o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 27 Februarii 1766 angående Amiralitetskrigsmanshuuscassans
i Carlscrona tvenne cronofordringars, sedan år 1691
med interesse sig bestigande till 138 255 dahlér och 25 1/6
öre silfvermynt, inlösen af Kongl. Statscontoiret enligit 1752
års författning och 1723 års reglemente med 50 procents capital
och 15 p:ct interesse.
Bifölls.
Ankom en Prästeståndets deputation af 16 personer.
Hr Biskoppen Mennander anmälte, jämte ståndets
vördsamma hälsning, att Prästeståndet förehaft Secrete Utskottets
extractum protocolli angående Hans Kongl. Höghets
Cronprintzens höga förmälning; Prästeståndet har dervid
haft tillfälle att vörda den Högstes försyn och nådige omvårdnad
om Svea rike och hafva med bön och tacksejelse
inför den Högsta önskadt, att glädjen deraf må blifva beständig.
Hvad brudskatten angår, så har ståndet bifallit, att den
må blifva lika som vid kröningen, doch att saken förut må
till Secrete Utskottets öfverseende och jämkning hemskiutas.
Deputationen afträdde.
Hvarpå upropades enligit upropslistan de deputerade, som
3:diedag påsk komma att spisa middag på Kongl. Slottet.
Hvar jämte ärindrades, att den vid Kongl. Håfvet för någon
tids sedan anlagde sorgen i anseende till detta högst
hugnelige tillfälle kommer att uphöra.
Jämväl upvistes en förteckning på projecterade deputerade,
som hos Deras Kongl. Maij :tter och Hans Kongl. Höghet
Cronprintzen komma att aflägga deras underdånige gratulation,
med hvilkas utnämnande befandts kunna upskiutas
tills den dagen, då de komma att afgå.
Frih. Grönhagen ärindrade, hurusom en medaille öfver
Hans Kongl. Höghet Cronprintzen blifvit slagen år 1762,
Medalj över kronprinsen.
249
saint underställe, om icke sådant äfven vid detta tillfälle borde
ihogkommas, hvilket han ville lemna till Secrete Utskottets
öfverläggning.
Hr Ehren malm biföll, hvad Frih. Grönhagen ärindradt,
men anholt tillika, att hvar och en ville gifva sitt silfver
dertill, ty ingen tillgång finnes i Banquen.
Hr Gyllensvahn: Jag vore aldeles ense med Frih.
Grönhagen, så framt vi icke redan beslutit att ej bifalla någon
immediate utgift härvid; dock ifall R. o. A. skulle finna
sådant nödigt, kan qvestion derom remitteras till Secrete Utskottet
och tillgångarne efterfrågas.
Hr Carl Wadenstierna sade sig aldeles vara ense
med Hr Gyllensvahn och trodde, att dé trenne öfrige respective
stånden lära väl instämma derutinnan att gifva sig sielfva
en medaille.
Hr Generalen och Landtm, trodde bäst vara att remittera
detta ärende till Secrete Utskottet.
Hr von Vicken tillstod, att riket nu vore i en svår belägenhet,
så att det ej nu så lätt kunde ske; dock kunde kanske
framdeles en medaille slås, när riket blifvit försatt uti
bättre vilkor och skick.
Remissen till Secrete Utskottet rörande förevarande ämne
bifölls.
15 :o. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af En notarieden
14 Februarii innevarande år ang:de tillökning af en no- s^sjj(1^Lb|ir
tariesyssla i Kongl. Slottscancelliet jämte förslag till löhn Kongl. Slottsaf
interessen på depositionsmedel. cancelliet.
Hvilket bifölls.
16 :o. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den Capitaine
30 Januarii 1766 angående Capitainens i arméen Magnus von Ga^ei™®ins
Gardemeins besvär öfver prsejudice, hvarutinnan tillstyrkes,
att han må befordras till det första ledige compagniet, när
han dertill är den älste sökande.
Betänckandet bifölls.
17 :o. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens be- Appretänckande
af den 28 Januarii sistledne ang:de Handelsman- ^yg^den"
nen Sven Apelgrens fordrans ersättning för apreteringshus- vid Lund.
byggnaden vid Lund, 4 239 m:r [o: dir]1 18 öre kopp:mt i
ett för alt utan vidare prsetension, som af deputationen tillstyrkes.
1 Memorialprotokollet.
250 1766, mars 26.
Löwing.
Hr Göös anmärckte, att huset har blifvit emot förmodan
riket nog kostsamt.
Hr Hasenkampf ärindrade, att det, som nu Appelgren
har att fordra, är alenast en återstod på entreprenadsumman.
Hr Göös: Det är beklageligit, att huset har kostadt 29 000
dahlér och nu säljes för tvåtusende dahlér.
Betänckandet bifölls.
Löwing 18 :o. Föredrogs remissen för Löwing.
Hr Generalen och Landtm, ville bifalla Prästeståndets
påskrift.
Frih. Cederhielm ville bifalla densamma, dock med
den tilläggning att han ej depossideras, förrän han får penningar.
Hr W adenstierna giorde härvid den ärindran, att
Expeditionen utesluter all tilläggning, om tvenne stånd stadna
emot tvenne stånd i olika tanckar.
Frih. Ridderstolpe begärte, att saken måtte få vila,
tills någre deputerade, hvilka R. o. A. nu kunde utnämna,
finge öfverse densamma och derom sig yttra.
I anledning häraf bifölls, att Frih. Cederhielm, Frih. Ridderstolpe
samt Hr Wadenstierna måge deputeras att föreslå
medel och utvägar, hur detta mål må kunna afhielpas.
Frisell 19. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den
ang:de. j-9 Dec 1765] ang;de priseii.
Begärtes på bordet.
Capitainerne 20 :o. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den
^Gyllenrams1 ^ November 1765 angående Capitainerne Blechert Lilliebesvär.
hööks och Friedric Gyllenrahms besvär deröfver, att Hans
Kongl. Maij:t nekat dem majors fullmagter af samma dato
med Commendanten Giertta, hvilken sednare Hans Kongl.
Maij :t dock utnämt till öfverstelieutenant och commendant,
oansedt Lilliehöök på samma förslag varit upförd. År 1761
den 30 [Oktober] har Giertta på Riksens Ständers föreskrift
undfådt majors fullmagt till uprättelse, men 1762 den 8
Junii hafva Riksens Ständer sagt, att sådant skulle ske utan
de äldres prsejudice.
I följe af desse skäl tillstyrkes derföre, det må Lilliehöök
och Gyllenrahm undfå majors fullmagt och competence till
lika beställning som Öfverstelieutenanten och Commendanten
Giertta.
Lilliehööks och Gyllenrams besvär.
251
Hr von Vicken biföll väl majors fullmagt men ingen
competence vidare.
Hr Thom. Wadenstierna conformerade sig med
Hr von Vicken, särdeles som Lilliehöök är äldst capitain i
armeen.
Hr Durietz förklarade sig aldeles vara emot dylika befordringar.
Beslut är redan i Augusti månad förledit år tagit
om sådane praejudiciemål, skulle vi ej följa en stadgad principe,
så få vi för många tienstesaker, således bör de alla avanceras
efter 1756 års betänckande.
Hr Carl Wadenstierna: Jag bifaller betänckandet
för desse tvenne såväl som för flere andre. Hr Durietz påminnelse
är i sig sielf mycket god, men han kom för sent, ty
vi hafva ju redan haft riksdag i 14 månader.
Hr Linderstedt biföll betänckandet, hvad Lilliehöök
angår, men såg för sin deel ej den upgifne orsaken
och skälet för lagligit till att ärholla competence med den,
som Kongl. Majestät i nåder utnämdt.
Hr von Vicken betygade sin nit inför deputation i alla
sådane mål, där han för sin välmening som oftast måste
upbära skrapor. Beklagade således, att han ej kunnat
följa denne ricktige principe, hvartill 1716 års bref, Tienstebetänkandet
jämte Stendernes bref gifva all giltig anledning.
Beklagade äfvenledes, att deputationen är så ganska mycket
öfverhopade af dylika praejudiciemål, så att med tiden
nya praejudicier genom deras afhjelpande kunna förordsakas.
Hr Landtm.: Om jag härutinnan skall säja min tancka,
så är det väl billigt i anseende till Lilliehöök, ty han
är den ålsta capitainen och kan blifva major endå, denne
uprättelse förutan. Men jag begriper ej skälen til competence
med den, som af Hans Kongl. Maij :t på förslaget utnämndts;
Hr General och Landtm, begärte således, att B. o.
A. ville alenast bifalla den dehlén af betänkandet, som
angår majorsfullmagten, ty eljest får regementet snart 5
majorer.
Hr Durietz kunde ej bifalla detta; ty det blifver en sort
caracterer, som öpnar dören till flere befordringar; hvaremot
han på det högsta protesterade inför protocollet; dock begaf
sig sluteligen och bifölls således [majorsfullmakt].1
1 Memorialprotokollet.
252 1766, mars 26—april 9. Frälsehemmans inlösen.
Hr Anreps 21. Anmältes tvenne inckomne memorialer, af Hr Anrep
Rattsvills oc^ Majoren Rattzvill, hvilka vid nästa plenum kunna förememorialer.
dragas.
Lista på 22. Sluteligen uplästes R. o. A:s hrr electorers lista af den
Secret^Ut- [^5] Martii uppå nya valde ledamöter till Secrete Utskottet
skottet, i deras ställen, som bortrest eller afsagt sig.1
Högh R. o. A. åtskildes kl. 2.
Den 3 Aprilis 176 6.
Torsdag
Plenum kl. 10.
Hr Anreps 1 :o. Uplästes Hr Anrepps memorial angående rättegångsmera‘
sökande hos Riksens Ständer och ders inskränckning.
Remitterades till Justitisedeputation.
Engelske 2:do. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli analliancen.
g^en(je ^en engelske alliancen, dateradt den 29 Martii sistledne,
hvilket ad notitiam Riksens Höglåflige Ständer blifvit
kundgiort.
Ang:de Kocks 3:tio. Uplästes Tulldeputationens betänckande af den 6
b6tu*?råd Martii sistledne angående Secreteraren Johan Kocks befordran
till den ledig varande tullrådssysslan.
Begärtes på bordet.
Malmsten 4:to. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens af
om hieip. (jen ^2 Mars sistledne angående Directeuren Olof Malmsteens
ansökning om hielp till ett partie indigos utlösen utur Banquen,
där den blifvit pantsatt.
Hvilket bifölls.
Ratzvills 5:to. Uplästes Ratzivills memorial ang:de förklaring öfver
memorial. 27 § i Adelige Privilegierne rörande frälsehemmans inlösande
af ofrälse män.
Remitterades till Riddarhusdeputation.
Durietz ford- 6:to. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af
ran- den 12 Martii sistledne angående Lieutenanten Durietz cronofordran.
Hvilar.
1 I stället för kommendör Christoffer Falkengréen och ryttmästare David
Hildebrand direktör Claes de Frietzcky och överste Fredrik Ulrik Sparre af
Rossvik.
Kronprinsens giftermål. Räntepersedlar.
253
7:o. Upropades projectet till listan på de 48 R. o. A:s de- Deputerade
puterade, som följa Landtm, att gratulera Deras Majst:ter^y^könska?1
samt Cronprintzen i anseende till dess i dag vid Kongl. Hofvet
eclatterade giftermåhl med kongl, danska Printzessan
Sophia Magdalena.
Samtelige de öfrige ståndens Talemän och 24 deputerade
samlades i Secrete Utskottet, dit äfven Hr Landtm, med
Adelens deputerade sig nu begåfvo.
Klockan emot 12 upgeclc deputationen, anförd af Hr
Landtm, med landtmarschalksstafven i hand, till K. Slottet.
R. o. A. åtskildes kl. 1/2 till 12.
Den 9 Aprilis 176 6.
Onsdag.
Plenum klockan 8.
Justerades riddarehusprotocollet af den 5 November 1765.
Samt Hr Ehrenpohls rörande Scheles sak ingifne memorials
påskrift.
1 :o. Föredrogs Prästeståndets extractum protocolli af den Riksens
7 Martii 1766 rörande den uti Secrete Utskottets protocolls- ofn^^beutdrag
af den 5 December 1765 tillstyrckte författningen med tjening.
Riksens Ständers Contoir och dess betiening.
Hvilket bifölls.
2: do. Cammaroeconomiedeputationens af den 16 Januari Västerbottns
1766 gifne betänckande angående Allmogens i Vesterbotns
Södra domsagu enskildte besvär om räntepersedlarnes fö- perse:s förande,
hvarutinnan tillstyrkes, det må detta ärendet till Hans randeKongl.
Maij :t öfverlemnas att, om möjeligit är, uprätta ett
nytt formelt indelningsvärck, hvilket sedan till Riksens Ständers
skärskådande vid nästa riksdag torde hemskiutas.
Hr Carpelan förbehöll sig att få utlåta sig om denne
saken i anledning af de 3 öfrige respective ståndens beslut,
hvartill tillstånd lemnades.
Betänckandet bifölls.
3:to. Föredrogs Tulldeputationens betänkande af den 6Ang:deKock
v til
Martii 1766 ang:de Secreteraren Johan Köchs befordran till
tullrådssysslan med löhn.
254 1766, april 9. Survivance till tullråd.
Ang:de
survivance
til tullråd
för Quast.
Dito Borgarståndets extractum protocolli af den 24 Martii
1766, hvarutinnan ståndet bifaller Tulldeputations betänckande
med vilkor, det survivence på förenämde syssla må
Grosshandlaren Qvast beviljas.
Hr Claes Alströmer anmärckte, att han vill förblifva
vid sin förra tancka ang:de afslag; samt undrade på
Hr Koch, som blifvit föreslagen. Väl hade han kunnat föreslås
till ombudsman men ej med fog till denne sysslan, såvida
jag ej tror honom vara en värdig cammerat med Hr
Landtm.
Hvad survivencen beträffar så är den emot lagarne, och
kan jag den således ej bifalla.
Hr Tersmeden: Jag undrar på Tulldeputationens förslag.
Jag hade trodt, att värdige män dertill bordt utsees och
att Hr Kock aldrig dervid kunnat komma i consideration,
hälst han så nyss börjadt att lysa; men jag seer dock, att
min förmodan slagit felt; och underställer derföre, om icke
våra ledamöter i deputation derföre böra tilltalas.
Frih. Carl Sparre: Jag undrar liksom Hr Tersmeden
på detta förslaget. Jag seer också många mera förfarne och
pålitel. män, som med största heder skulle kunna upfylla detta
kall, och hvad man kunde äska; men som 3 stånd redan
bifallit betänckandet, så hielper det icke, om vi afslå saken,
ty den sker endå oss förutan.
Men hvad survivencen för Hr Qvast angår, så underställer
jag, om icke densamma kunde afslås.
Frih. Grönhagen ärindrade, att deputationen ej vöre
skulden härtill, ty tvenne stånd uteslöt Malmström men
Kochen var ej den gången på förslaget.
Hvad habiletet och värdighet personer emellan beträffar,
så vill jag här ej giöra någon comparaison, ty den blifver altid
odieus för den ena eller andra.
Angående survivence så hemställer jag, om icke den torde
få ankomma på Hans Kongl. Maij :ts utnämnande efter förslag;
för öfrigit ville jag hälst bifalla betänckandet, eftersom
trenne stånd det redan giort.
Hr von Vicken biföll Frih. Grönhagen samt anholt
om att deputationerne ej på sådant sätt må skyllas för det,
som de ej rå före.
Tulldeputationens betänckande bifölls, men Borgareståndets
extractum protocolli kunde icke bifallas.
Lantmätarna i Gävleborgs län. Nordsjöfisket. 255
4:to. Uplästes Secrete Deputationens betänckande af den Någre Cron
h
ielm ske
18 Februarii angående de af Capitainen vid Cronhielmske re- 0fficerares
gementet Hindrich Rosencrantz och Lieutenanten vid samma uprättelse.
regemente Carl Friedrich von Gröninger samt Capitaine G. A.
von Yhlens andragne besvär öfver prsejudice.
Betänckandet bifölls.
5:o. Justerades det upsatte extractum protocolli angående Justering.
Bondeståndets extractum protocolli om landtmäterierne i
Gefleborgs låhn.
Frih. Christer Horn gillade projectet och underställe,
om icke Frih. Sparre, hvilken saken angår, skulle anföra
deputationen dermed till de öfrige stånden.
Hr Göös biföll projecterade expeditionen och begärte,
att den måtte få tryckas.
Extractum protocolli gillades (Bil. 22).
6:to. Föredrogs Fiskeriedeputationens betänckande af den Ang:de
23 Maij 1765 ang:de några särskildte författningar för nord- Nf°sket°
siöfislterierne uti Götheborgs och Bohus låhn genom en särskildt
dertill projecterad direction, jämte project till stadga
deröfver och instruetion för bemälte fiskeriedirection.
Frih. Grönhagen: Såsom ett beslut redan är vidtagit,
att alla Riksens Ständers värck utom Banquen skola uphöra,
så kan jag för min deel ej tillstyrka någon sådan fiskeriedirection,
hälst inrättningen deraf skulle strida mot vårt förra
generella beslut.
Och hvad för det andra angår fiskerierne i Götheborgs och
Bohus lähner, så kunna och böra de likafult skötas och befrämjas,
hvarom landshöfdingen uti orten på alt ärforderligit
sätt bör anlitas och instrueras; och skeer detta rätteligen, så
lärer finnas, att en sådan direction öfver fiskerierne är onödig
och att betänckandet altför väl kan afslås.
Frih. Christer Horn conformerade sig med Frih.
Grönhagen samt det i stöd af den principe, han altid ägt,
nemligen att aldrig genera näringar genom ämbetsmannavälde
och afgifter, utan trodde han, att de trifvas aldra bäst, om
de lemnäs uti frihet och utan tvång.
Hr von Vicken ärindrade, att deputation ej lärer hafva
ment att härigenom tvinga näringar utan hafva derföre
tvert om projecterdt, att denne fiskeriedirection skulle vara
Hans Kongelige Maj :t och Rådkammaren ansvarige för sine
giöromål samt lyda deras befallningar.
256 1766, april 9. Nordsjöfisket. Avradsspannm&l.
Hr Carpelan tillstyrkte, att betänkandet må till de
putationen återremitteras.
Hr von Böhnen ville afslå en sådan direction men
återremittera saken ånyo till deputation att inkomma med
project till andra författningar.
Hr Carl Wadenstierna: Jag vill giärna slippa embetsmannaväldet;
det simpla naturliga ståndet är i min tanka
det bästa, och anholler jeg derföre om proposition mot
betänckandet.
Frih. Ridderstolpe: Intet är jag just före att alt skall
råka i ett chaos eller i ett sådant naturligt tillstånd som i
Adams tid; men väl är jag af den tanckan, att våra inrättningar
skola vara okonstlade; den ena den andra ansvarig
men icke inblandade hvar om ann. Således kan jag ej gilla
detta betänckandet; särdeles såm vi hafva collegier och nyligen
tagit det beslut, att alla Ständers värk och inrättningar
skola indragas. Min tancka är derföre, att vi afslå betänckandet
och ej vidare återremittera saken till deputation.
Hr Jennings biföll Frih. Ridderstolpes tancka och ärindrade,
att directeurer vid publique värcken i Holland altid
väljas af interressenterne.
Betänckandet afslogs.
Dock om det behöfs, kan deputation om fiskerierne ytterligare
inkomma med andre författade projecter.
Allmogen på 7 ;0- Uplästes Cammaroeconomiedputationens betänckande
Aland och
afradsspanne-den 20 Januarii 1766 ang:de Riksdagsmannens Anders
målens lösen. Mattson ifrån Åland sökte ändring i Kongl. Maij :ts nådige
författning om afrads- och skattespanmålens ärläggande in
natura, nemligen att Allmogen på Åland må tillåtas att lösa
densamma efter marckegång.
Hr Carl Tersmeden ärindrade, att åkerbruket och
åker negligeras mäst öfveralt på Åland för skogens skull;
skulle nu detta betänckande bifallas, så vanskötes landsculturen
ännu mera.
Frih. Carl Ridderstolpe ville bifalla, att Allmogen
må få lösa spanmålen efter hvad hon gäller i kiöpstaden, där
kronan skulle kiöpa sitt behof.
Hr C a [r] p [e] 1 a n begärte, att saken må få hvila, tills
R. o. A. fädt utlåta sig öfver Vesterbottns regementes giorde
ansökning uti samma ämne.
Men Hr Wachs [ch] lager samt Hr Göös funno, det
Turfrågor. Kronprinsparets handpenningar. 257
deputationen aldeles fölgt gammal lag och förordning. Eljest
hade Hr Göös varit af den tanckan, att spanmålen kunde säljas
på auctionen och inropas af Allmogen.
Frih. [C.]1 Ridderstolpe sade sig sedermera kunna
bifalla betänckandet, hvarmed Hr von Vicken instämde,
särdeles som privata och brukspatroner äga en dylik rättighet.
Betänckandet bifölls.
8:vo. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den Assessor
20 Januarii 1766 ang:de Assessoren Ehrenhoffs sökte säte Ehtour°Ws
och stämma framför Assessoren Eklund, som fädt tour af
Hans Kongl. Maijs:t ifrån den 16 December 1762.
Frih. Grönhagen: Nog finner jag, att Eklund har rätt,
men som han snart lärer skiljas från denne världen, så vill
jag på den grund bifalla betänckandet.
Bifölls.
9. Föredrogs Secrete Deputations betänkande af den 10 Ryttmäst.
Mars 1766 angående Lieutenantens vid Gula husareregemen-Le^°"™arks
tet Petter Leijonmarcks besvär öfver prsejudice, hvarutinnan
tillstyrkes, att Leijonmarck, då han blifver ryttmästare,
må få tour af samma dato som Strokirch och Hamilton.
Betänckandet bifölls.
10. Uplästes Cammaroeconomiedeputationens betänckande Slusstaxan
af den 12 November 1765 angående slusstaxan i Stockholm.1 Stockholm.
Hvarpå ankom Prästeståndets deputation af 12 personer. Prästestånd:s
Biskoppen Kiörning, som förde ordet, anmälte jämte dePutståndets
vördsamma hälsning, att Prästeståndet 1 :o förehaft
Secrete Utskottets extractum protocolli angående Kongl.
Maij :ts handpenningar, hvilket till alla delar blifvit bifallit.
2:do. Har Prästeståndet äfven förehaft till öfvervägande
hvad angår Hans Kongl. Höghets Cronprintzens samt Cronprintzessans
handpenningar och stadnat i det beslut, att Deras
Kongl. Högheter måga åtniuta lika stor summa, som vår
nu regerande allernådigste Konung haft, innan han tillträdde
regeringen.
Hvarpå deputationen afträdde.
Sedermera continuerades med upläsandet af betänckandet.
Hvilket bifölls.
11. Föredrogs Justitisedeputationens betänckande af den Hoverijd och
28 Junii 1765 angående tvisten emellan Assessoren i Kongl. ^ettCTtyd
1 Memorialprotokollet.
17—580121
Bondest: s
deputerade.
258 1766, april 9. Bördsrättstvist.
Götha Håfrätt J. V. von Schaeij och Anders Johan von Gertten,
innehollandes den sednares bördsrätt till tvenne cronorustholl
Hofverijd och Getterijd, emot Kongl. Maij :ts utslag
af den 4:de Augusti 1762.
Under det läsningen var begynt, ankom en Bondeståndets
deputation af 16 personer.
Ordföranden1 anmälte jämte vördsam hälsning,
hurusom Bondeståndet bifallit Secrete Utskottets extractum
protocolli angående Hans Konglige Maij :ts handpenningar.
Och hvad för det andra Hans Kongl. Höghets Cronprintzens
samt Cronprintzessans handpenningar beträffar, så har
Bondeståndet bifallit, det de måga åtniuta äfven så stor summa
som Hans Kongl. Majt:t haft innan Dess anträde till regeringen.
Deputationen afträdde.
Hvarpå fortfors med läsningen.
Frih. [C.]a Ridderstolpe: Jag kunde väl påminna
något vid lagens grund, men som betänckande aldeles är inrättad!
och följer lagen, så vill jag projectera, att Assessoren
v. Schaeij må slippa afbön.
Med denne Frih. Ridderstolpes tancka conformerade sig
Frih. Bunge.
Hr Wachschlager: Jag är ej mot att afbönen för v.
Schaeij eftergifves, men frugtar endast, att Riksens Ständer,
i hopp om en lika grace kunna blifva oftare, än vanligit plägar
vara, öfverhopade af onödige besvär.
Hr Rutenschöld: I Kongl. Maj:ts nådige förordning
af den 22 Februari 1749 ang:de cronorustholds börd finnes
derom ofullkomligen vara nämdt, så vida ej blifvit skildt
el:r distinction giord emellan ärfde el:r aflinge m. m. Och
när Justitiaerevision och Lagcommissionen härutinnan tyckt
emot lag, så är felet mycket förlåteligit för Assessoren Schaeij.
Jag är således af den tanckan, att saken återremitteras till
Justitiaedeputation. Skulle Justitiaedeputation finna skäl till
någon ändring i sitt afgifne beslut, så kan R. o. A. derom
ytterligare öfverlägga.
Betänckandet bifölls, dock att v. Schaeij befrias ifrån de
honom häruti ålagde afbön och böter.
1 Enligt bondeståndets protokoll Pål Jönsson.
2 Memorialprotokollet.
Kungligas handpenningar. Prästval.
259
12. Föredrogs Secrete Utskottets extractum protocolli af Kongl,
den 19 Februarii innevarande angående Kongl. Maj :ts handpenningar
och tillökningen[s] continuerande till näst instun- angtde.
dande riksdag, hvilket den 26 Martii sistledne hos R. o. A.
blifvit föredragit och bifallit.
Högvördige Prästeståndets tilläggning bifölls nu, dock med
förbehöll, att då Secrete Utskottet enligit Riksens Ständers
beslut öfver fonden och summan dertill hos plena inkommit,
R. o. A. sig då vidare deröfver må yttra, huruvida i anledning
deraf summan kunde ökas.
Under det att denne sak ventilerades, ankom en Borgare- Borgaresfcs
ståndets deputation af 12 personer. deputation.
Hr Vestin, som förde ordet, anmälte jämte ståndets
vördsammaste hälsning, att Borgareståndet aldeles ingådt uti
respective Präste- och Bondeståndens tanckar och beslut
ang:de de af Secrete Utskottet genom protocollsutdrag af den
19 Martii projecterade handpenningar för Hans Kongl. Maj :t
och Hans Kongl. Höghet Cronprintzen och Cronprintzessan.
Hvarefter deputationen afträdde.
Hr Ehrenmalm påminte i anledning af den förra saken,
att stånden i ordning må få yttra sig, på det R. o. A. ej
altid må blifva de sista, som vidtaga sine beslut.
13. Föredrogs Landt- och siömilitisedeputationens betänc- Ang:de sågkande
af den 1 April 1765 angående Borgmästarens och Riks- BråianTägor.
dagsfullmägtigens ifrån Uddevalla stad Michael Kocks ansökning
om ändring i Kongl. Maj :ts nådiga förordnande rörande
sågvärcken på capitainesbostället Brålands ägor, hvarutinnan
tillstyrkes, att under påstående riksdag af vederbörande
domare må pröfvas, huru mycket interressenterne årligen
till innehafvaren böra ärlägga för nyttiandet af vissa
boställets lägenheter.
Betänckandet bifölls.
14. Uplästes Handels- och manufacturdeputations betänc- Zetterholms
kande af den 17 September 1765 ang:de Jouveleraren Zetter- ^rå^nipper1'
holms sökte privilegium exclusivum på 20 åhr att tillvärka etcstenarbeten,
nipper m. m.
Bifölls.
15. Föredrogs Justitisedeputationens betänckande af den Prastevaii
27 Augusti 1765 angående prästevahl i städerne (utom Stock- städerneholm)
med dervid förknippade landtförsamlingar, hvarutinnan
hemställes till Hans Kongl. Maj :ts att höra vederbö
-
260 1766, april 9. Bergskollegium. Kungsgårdsarrende.
Bergscoll.
ledamöters
antal.
Ang:de
Qvarngiöhle
roterings
flyttning.
R.o.A:s deputerade.
Angrete
Lillheikilä
kongsgårds
arrende.
Fiskeriedep.
betrde om
preem ier och
controli vid
tullfriheten.
rande samt pröfva deras föreningar samt efter omständigheterne
förordna nya vahl.
Betänckandet bifölls.
16. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af den
27 Mars [17] 66 angående Bergscollegii stats indragande vid
vacance till det i Regeringsformen utsatte vissa antal ledamöter.
Betänckandet bifölls.
17. Föredrogs Landt- och siömilitiseoeconomie- samt Cammaroeconomiedeputationens
gemensamma betänckande af
den 29 Augusti 1765 öfver Probstens Magister Bergstens å
Kyrkoherdens Espings vägnar giorde ansökning om slut i
dess vid sistledne riksdag oafgiorde besvär emot Kongl.
Maj :ts resolution af den 5 Mars 1760, där honom blifvit afslagit
den sökte kneckteroteringens flyttning från det till
kyrkoherdeboställe i Östra Vingåker af Öfversten Frih. Gyllenpistohl
skänckte frälsehemmanet Qvarngiöhle på andre
vederlagshemman; uti hvilket betänckande tillstyrkes bifall
till Hans Kongl. M:ts resolution, men med capellansbostället
förholles efter förra resolutioner.
Hr Carl Wadenstierna: Jag vördar väl präster,
men dock likväl finner jag, att Kongl. Maj :ts dom är rätt.
Och bör aldrig Gyllenpistohls hemman mista sin rätta natur
i en prästs hand mera än eljest.
Efter något discurerande härutinnan bifölls betänckandet.
Och upropades sedermera deputationen, som till de öfrige
respective stånden kommer att afgå med R. o. A:s beslut
ang:de Kongl. M:ts handpenningar.
Hvarjemte vidtogs det beslut, att då grefvar ej kunna anföra
deputationen, så går någon friherre. Skulle dertill ej
finnas tillgång, må de ålsta af Adelen det giöra.
Deputationen afgeck.
18. Uplästes Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 30 Augusti 1765 om Lillheikilse kongsgård uti Finland,
hvarutinnan hemställes, att med dess arrende må förfaras
enligit hvad en general ang:de kongsgårdarne lärer förordnas,
och att Fru Gertta, som afträder arrendet, må få sin öfverbyggnad
af inroparen betald.
Hvilket bifölls.
19. Föredrogs Expeditionsdeputationens extractum protocolli
af den 21 December 1765 angående expedierandet af
Tullfrihet på salt.
261
2:nne Fiskeriedeputationernes betänckande af den 15 Maij
1765 och den 30 Aug. samma år; det förra rörande fiskeriepraemiernes
indragning och det sednare om nödig controll
vid tullfriheten på salt.
Frih. Christer Horn ville för sin del befria den inrikes
sillen, ty eljest skulle den blifva dyrare för oss än för
utlänningen.
Frih. [C.]1 Rid [d] er stolpe var endast af den tanckan,
att tullfrihet endast skulle sträcka sig till exportationssillen,
hvilket såsom prsemiuin kunde ansees; för öfrigit bör
det kunna bära sig.
Hr Landt m. bad R. o. A. att holla sig vid sitt fattade
beslut om tullfrihet för exportationssillen, ty eljest skulle
tullen för mycket lida i sina inkomster.
Frih. Cederhielm conformerade sig med Frih. Ridderstolpe
och Hr Landtm, samt ärindrade, hurusom fordom
gifvits 18 plåtar uti godt mynt för skottsk sill, då nu endast
gifves 8 plåtar i sedlar. Så att ej någon större upmuntran för
den inrikes sillen behöfs; utan kan man för större visshets
skull giöra med denne saken liksom med böcker och papper,
nemligen blott tullfrihet för exportationer, ty handelen dermed
här sig dock likfult, så snart det blifvit ett näringsfång.
Hr von Böhnen sade sig frugta, att den derigenom
kunde blifva dyrare inrikes än som utomlands.
I följe häraf resolverades, att R. o. A. låta förblifva vid
deras på Fiskeriedeputations betänckanden af den 30 Aug.
1765 under den 7 derpå följande September lemnade påskrift,
som inneholler, att de nordsiöfiskevahror, som till inrikes behof
tarfvas, icke måge niuta den tullfrihet på salt, som blifvit
beviljad för de fiskevahror, som exporteras.
Anckom Frih. von Essen, som anfört deputationen till
de öfrige stånden, berättandes huru han anmälte R. o. A:s
beslut, och hvad de öfrige stånden dertill svarade.
20. Anmälte Hr Generalmajoren och Landt m., att en af Anmälning
de hit till staden commenderade soldaterne i eftermiddag ail§:de skiut
°
ning vid en
kommer att begrafvas och skall vid samma tillfälle några begrafning,
skott för honom lossas.
R. o. A. hade dervid ingenting att påminna utan åtskildes
kl. 2.
1 Memorialprotokollet.
262 1766, april 10. Skattehemmans försäljning.
Justering.
Ang:de
skattehemman,
som säljas
utom börd.
Den 10 Aprilis 176 6.
Torsdag.
Plenum kl. 8.
Justeras hvad som återstod af protocollet för den 5 November
1765.
1 :o. Föredrogs Cammaroeconomiedeputations betänckande
af den 16 Januarii 1766 rörande Kongl. Maij :ts nådiga författning,
att skattehemman, som utom börd säljas, måge på offentelig
auction försäljas för cronans räkning, hvilket deputationen
af styrker men projecterar, om icke dermed borde
förfaras, som hittills skedt, så att cronan, enär den sielf behöfver
något utan börd försålt skattehemman, må vid det
vanliga anbudet det få lösa men icke i andra fall, hälst skattehemman
äro fasta ägendomar, hvarvid kiöp och andra laga
fång hafva rum utan ringaste osäkerhet.
Frih. Ridderstolpe kunde jämte flere ej bifalla betänckandet,
eftersom cronan derigenom tyckes mista sin rätt,
i anseende hvartill han begärte, att en föreställning till de
öfrige stånden derutinnan skulle afgå.
Hr Generalen och Landtm, ärindrade, att 3:nne stånd
redan afgiordt saken. Bondeståndets extractum protocolli,
som nu företeddes, af den 20 Martii, bifaller betänckandet
med ändring vid ordet: må emot den betingade fastekiöpsskillingens
ärläggande och eljest kiöpevillkorens upfyllande
få lösa det; men ej i andra fall, ej eller kunna sin rätt till
lösen androm uplåta, hälst cronan i denne delli ej kan tilläggas
större eller bättre rätt, än enskildte tillkommer, hvilka
måste innom föreskrefven tid af sig sielfve bevara en sådan
sin rättighet utan att äga den androm att uplåta och öfverdraga.
Och skattehemman äro fasta ägendomar, hvarvid kiöp
och andre laga fång hafva rum utan ringaste osäkerhet. Och
som således sökes att få cronans rätt igen, sådan som den
varit, innan förordningen om auctionerne utkommit, så såg
Hr Landtm, inga hinder vara emot bifall på detta betänckandet.
Frih. Ridderstolpe begaf sig ifrån sin tancka, alenast
att det ärholles enl. Hr Landtm :s utsago.
Betänckandet bifölls.
Ädelfors. Segerfors. Rappes spinneri.
263
2:do. Föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänc- Ädelstors
kande af den 8 Aprilis sistledne angående skyndesamt sluts ^'derunder
ärhollande hos Hans Kongl. Maij :ts rörande en vid Ädelfors lagda hemguldvärck
år 1763 anstäld förättning, hvarmedelst 7 socknar man'
deromkring blifvit värket till ved- och kohlningsdagsvärckens
utgiörande underlagde.
Betäckandet bifölls.
3:tio. Uplästes Bergsdeputationens betänckande af den 18 Segerfors
otlf-tTprTTÖrlr
Martii sistledne öfver interressenternes i Segerfors silfver- om en mas.
värck giorde ansökning att till understöd för berörde värck ugn.
få anlägga en masugn till tackjärnsblåsning, hvilket deputationen
tillstyrckt.
Bifölls.
4:to. Föredrogs Justitisedeputationens betänckande af den Hvena hem7
Februarii 1766 uti saken emellan Capitain Carl Ludv. von mans Iösen>
Böhnen och Bönderne Lars Andersson och Olof samt Mats
Helgesöner ang:de Hvene hemman frälse och dess lösande
efter dess anbudne betalning, 1 620 dahlér silfvermynt i specie
och hårdt mynt.
Betänckandet bifölls.
5:to. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den Capitainerne
17 December 1765 ang:de Capitainernes vid Kongl. Artille- Anagrius°om
riet Paul Johan Bethuns och Friedric Anagrii sökte uprät- uprättelse.
telse och tour framför Capitainen von Hintzenstern med flere,
som dem prsejudiceradt, hvarutinnan tillstyrkes, att de måga
få tour framför Hintzenstern ifrå[n] lika datum, sine prsejudicio
tertii.
Hr Linderstedt: Jag för min dehl är ej emot att
de må få tour för Hintzenstern, men hafva de icke redan
fädt capitaines beställningar? Huru kunna de då få något
mera; de böra ju ej få praejudicera äldre och mera meriterade.
Härmed conformerade sig Hr Göös.
Betänckandet bifölls.
6:to. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens be- öfv.lieutetänckande
af den 10 September 1765 ang:de det öfverste-pes"s p^nner te.
lieutenanten och Riddaren Carl Rappe lemnade understöd
till spinnerieinrättningen, hvarutinnan tillstyrkes, att Hr
Rappe må återbetala summan enligit liquidation, så framt
han ej continuerar med lika spånads lefverering.
Betänckandet bifölls.
264 1766, april 10. Hemmansförmedling.
Förmedlingar
på
hemman.
Hr Giös ville, att det skulle ärsättas, hvad som felas i
förra åhrs spånad.
7 :to. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolli af
den 13 Februarii sistledne ang:de beviljade förmedlingar,
hvarutinnan 1 :o gillas Kongl. Maij :ts bref af den 3 Januarii
[17] 44 med uteslutande af den förre åboen lemnade option.
2:do. Tillstyrkes att inga förmedlingar framdeles må tillåtas.
3:tio. Att de, som ännu äro oafgiorde, må innom 6 månader
i collegio afgiöras.
Äfven föredrogs Cammaroeconomiedeputationens betänckande
af den 28 Januarii om förmedlingar, innehollande att
härtills skedde förmedlingar må få blifva orubbade men att
Kongl. Maij:ts bref af den 3 Jan. 1744 om hemmans allmänna
utbiudande till ny åbo må genom trycket kunnig
giöras.
Frih. [C.]1 Ridderstolpe: Jag hade väntadt helt annat
af ingressen. Deputation tillstyrker, att de hittils beviljade
förmedlingar böra stå orubbade; men sådant finner jag ej
altid skäl till, hälst som der äro conditionati eller vilkorl.,
hvilka ej därunder kunna begripas. 2:do. Finnes inlagde
hemman, som ej heller böra begripas under de föregående,
ty eljest skulle cronan altför mycket komma att lida.
Härmed conformerade sig Majoren Hr Qveckfelt.
Hr von Post ville bifalla Secrete Utskottets extractum
protocolli.
Frih. [C.]1 Ridderstolpe ville bifalla begge, både
Secrete Utskottets protocollsutdrag och Cammaroeconomiedeputationens
betänckande, allenast tillägges, att de förmedlingar,
som skedt villkorligen eller på inlagde hemman, icke
härunder begripas.
Hr W a c h s [c h] 1 a g e r: Vi hafva endast tillstyrckt,
hvad som förr var lag likmätigt.
Secrete Utskottets extractum protocolli och Cammaroeconomiedeputations
betänckande bifölls med den tilläggning,
som Frih. Ridderstolpe projecteradt.
8:o. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den
13 November 1765 öfver den anmälan, som hos Kongl. Maij :tt
Uphandlingsdeputationen vid fästningsbyggnaden i Christianstad
i sin underdånige riksdagsrelation infört om uprät
-
1 Memorialprotoköllet.
Manufakturkontorets balanser.
265
telse och befordran för dess secreterare, Häradshöfdingen
Schele.
Tillstyrkes recommendation, att han genast befordras till
tienstgiörande assessor i Kongl. Giötha Håfrätt med tour
ifrån den 30 Augusti 1757, då han antogs till secreterare.
Betänckandet afslogs.
9:o. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens be-Manufacturtänckande
utan år och dato ang:de Manufacturcontoirets ba- Cancer8
lancer och utestående fordringar hos dess debitorer (hvilka
kunna indrifvas), nemligen:
l:o. Stockholms tull 20 488 dahl. 11 öre silfv:mt. Bifölls.
Prsesidenten Löwen 358 dahl. 3 öre dito.
2:do. Halmstads tull 426 dahl 20 öre dito. Bifölls.
3:o. Carlscrona tull 2 113 dahl. 8 öre dito. Bifölls.
4:o. Nyköpings tull 164 dahl. 14 2/3 öre dito. Bifölls.
5. Calmare låhn 3 766 dahl 29 5/6 öre dito. Bifölls.
6. Blekinge låhn 448 dahl. 19 öre dito. Bifölls.
7. Upsala låhn 114 dahl. 29 öre dito. Bifölls.
8. Commerciecollegium 15 336 dahl. 2/3 öre
9. Dito N. 1 afgiord 20 277 19 1/2. Liquiderat.
N. 2 ej ännu före 1 977 14 i tre liquid.
N. 3 anstår 346 1 800
10. Ystad 200 d:r s:mt. Bifölls.
11. Alingsåhs 100 000 d:r. Bifölls.
Vid denne articel var bifogadt ett särskildt votum, Ribbings
memorial jämte deduction. Dock bifölls deputationens
yttrande.
12. Vedevågs 3 278 9 1/3 öre Bifölls.
13. Cammerer Bonges1 sterbhus 4 801 dahl. silfv.
Hr W achs [ch] lager hade väl något däremot att
ärindra, dock bifölls deputations mening.
14. Fritziske sterbhuset 4 801 Bifölls.
15. Maijsters låhn 46 666 21 1/2 öre Bifölls.
16. Jöran Falckenblads sterbhus 634 14 öre Bifölls.
17. Joh. P. Hall i Borås 800 Bifölls.
18. Joh. D. Kneiff 200 Bifölls.
19. Eric Alfström 266 21 1/3 Bifölls.
20. Arboga stad 1 500 Bifallit.
21. Kiöpings stad 800 Bifallit.
22. J. Evald 80
23. Wentzlavius 1 000 d:r
Bifölls.
Bifölls.
1 Enligt betänkande rättat från protokollets: Banges.
266
1766, april 10. Manufakturkontorets balanser.
24. Jacob Meijer 666 21 1/3 Bifölls.
25. J. H. Schutz 66 21 1/3 Bifölls.
26. Springer, österberg 687 19 1/3 Bifölls.
27 Anton Grill i Amsterdam 358 13 1/3 Bifölls.
28. Söderteljes fabrique 200 Bif.
29. And. Eklöfs sterbhus 2 218 10 öre Bifölls.
30. And. Fahlén 2 000 Bifölls.
31. Br. Stael von Hollstein 10 374 1 1/2 öre Bifölls.
32. Hernösands fabrique 6 000
Hr Jennings och Hr [Löt h-] örnschöld höllö
före att summan kunde modereras med någon liten
eftergift.
Och resolverades, att den må modereras till 500 d:r
smits åhrlig afbetalning.
33. Sundsvalls fabrique 4 000 dito Bifallit.
34. Borgm. Hökerstedt 10731 5 5/6 Bifallit.
35. Carl G. Sandberg 1 000 dito Bifallit.
36. Plåtslagareämbetet i Arboga 200 Bifölls.
37. Carl Qvistberg 7 000 1/6 Bifölls.
38 Johan Lofberg 600 d:r Bifallit.
39. Paulin 200 D:o.
40. Kock 600 d:r smit D:o.
41. Joh. Siödahl 500 Bifölls.
42. Petter Wester, en rest 533 10 2/3 Bifölls.
43. Nils Ahlberg 1 000 d:o D:o.
44. Anders Hellandt 2 000 Bifölls.
45 C. C. Lindenberg 300 d:r D:o.
46. v. Buck [o: G. Bouck]1 2 110 d:r Bif. deput.
47. Joh. E. Behn 150 d:r Dito bifallit.
48. Abr. Hedman 3 000 Bifallit.
49. Petter Ernst 850 Bifölls.
50. Joh. Ch. [o: Hindrik Johan] Binding 600 Bifölls.
51. Halvar Gäfverberg 2 666 21 1/3 Bifölls.
52. Georg Pauli 12 000 Bifölls.
53. Hans Jansson 4 000 D:o.
54. Joh. Zielfeldter 2 000 Bifölls.
55. Praesident Carleson 1 866 13 1/2 D:o.
56. And. Schenbom 11 800 Bifölls.
57. Claes Hallenius 2 000 Bifölls.
58. Confiscerad[e] vahror 966 22 1/3 Bifölls.
59. Joh. Ph. Möller 7 735 8 Bifölls.
1 Betänkandet. >
Manufakturkontorets balanser.
267
60. J. Gab. Forsman 3 000 D:o.
61. Borgo segelduksfabrique 10 000 d:r.
Bifölls att 1 000 d:r årligen må betalas.
62. Diedric Maechel 16 666 21 1/3 Bifölls.
63. Jacob Silfverstedt 2 000 d:r är redan betalte.
64. J. Georg Mildahn 30 000.
Hr Jennings: Om hans fabrique åter holles i stånd,
så kunde han såväl som andra få betala på 10 åhr.
Frih. Ridderstolpe: Jag ej deremot, dock med förbehold,
att fabriquen må innom natt och åhr fullkoml. såsom
vederbör drifvas.
Och resolverades, att honom må efterlåtas att efter hand
betahla denne summa, ifall han innom natt och åhr kan visa
fabriquen i full gång.
65. Joh. Jac. Westberg 808 28 2/3 Bifölls.
66. Jacob Hongelin 10 000 Är betalt.
67. And. Dahlmanson 9 566 21 1/3 i särskildt betänckande
afgiordt.
68. Anders Wiebell 1 333 10 2/3 Bifölls.
69. Anders [o: Fredrik]1 Roth 1 000 D:o.
70. C. Alb. Jurgels [o: Jurgens]1 100 D:o.
71. Anders Engberg 2 000 d:r
72. Abel Gontelle [o: Goutelle]1 7 000 Bifölls.
73. Chr. Rampe 666 21 1/3 D:o.
72. Lars Fried. Lenberg 14 000 Bifölls.
73. Reinh. Angerstein 5 000 Bifölls.
74. Joh. W. Helledaij 2 000 D:o.
75. Nils Friborg 612 22 2/3 Bifallit.
76. Stockholms Hallrätt 2 515 5 Bifölls.
77. W. Creutzer 33 10 2/3 D:o.
78. Abr. Cassel 1 434 23 2/3 Bifölls.
79. Pål Chr. Brad 358 Bifölls.
80. C. G. Mörck 62 306 10 5/6 Bifölls.
81. Götheborgs Hallrätt 9 891 1 Bifallit.
82. Callmare Hallrätt 1 110 4 5/8 D:o.
83. Norrköpings dito 16 061 3 5/6 D:o.
84. Nyköpings dito 11 451 21 1/3 Bifölls.
85. Stockholms dito 51 087 3 Bifölls.
86. Halmstads hallrätt 551 8 1/3 Dito.
87. Blomquist & Fahlbeck 335 20 2/3 Bifölls.
1 Betänkandet.
268
1766, april 10—16. Manufakturkontorets balanser.
Justering.
Vägaren
Åström om
större lön
etc.
Dock om värcket ej drifves,
facturcontoiret.
tillfaller tomt etc. Manu-
88.
Joh. Chr. Schultz 1 200
Bifölls.
89.
A. Wallbom 3 333 10 2/3
Bifölls.
90.
Wetterblom 866 21 1/3
Bifölls.
91.
Carl Rappe 6 000
Afgiord.
92.
Ernst Boije 4 000
Hvilar.
93.
Friedrich Ramsaj 2 000
»
94.
Anders Boije 1 000
»
95.
v. Kothen 1 000
»
96.
Hamrén 28 559 14 2/3
Bifölls.
97.
Dahl 400
D:o.
98.
Billinggren 225 13 1/3
D:o.
99.
Johan Rehn 325 13 1/3
Bifölls.
100.
Becklin 400
D:o.
101.
Fiedler 4 000
Bifölls.
102.
Hanell 7 050
Bifölls.
Hr Göös beklagade alla desse gamla oredor och önskade,
att deputaion till deras hämmande kunde vidtaga
bättre och försigtigare steg.
Hr Jennings tackade deputationen, som redigt och
oväldigt upgifvit altsammans, men trodde ej vara förklaradt
5 procent.
R. o. A. åtskildes kl. 2.
Den 16 Aprilis 176 6.
Onsdag.
Plenum kl. 8.
Justerades protocollet af den 9 November, hvarefter
1 :o föredrogs Cammaroeconomiedeputations betänckande
af den 9 Augusti 1765 angående Vägarens vid Östra Victualievågen
Anders Åströms ansökning om 400 dahlér silfvermynts
tillökning uti löhnen mer än Kongl. Maij :ts rescript
af den 18 December 1764 tillägger samt öfverinspectors
caractere, hvilket förra deputationen bifallit men det
sednare ej kunnat tillstyrka, så vida som det anckommer på
Magistraten.
Betänckandet bifölls.
Andrarums alunverk. Besvärsfrågor.
269
2:do. Uplästes Bondeståndets extractum protocolli af den
11 Februari 1765 ang:de några bönders begärte skattekiöp
under Andrarums alunvärck jämte deras klagomål öfver
Urskillningsdeputations afslag, hvilket hemställes må till
Cammaroeconomiedeputation förvisas.
Afslås.
3:tio. Handels- och manufacturdeputationens betänckande Assessoren
af den 3 Martii 1766 ang:de Assessoren Axel Noréens belo-Abe\öning.nS
ning för införd kundskap att tillvärcka och förfärdiga enge
[ 1 ] skt cotton-welvetz manchester el:r bomullssammet.
Jämte ett särskildt votum.
Hr von Vicken förklarade sig emot betänckandet
men desisterade slutel., sedan Hr Landtm, för Norén fogat
sin recommendation.
Betänckandet bifölls.
4:to. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den Major Palm29
Augusti 1765 ang:de Majoren Palmfeldts besvär öfver attfeldtsbesvärhan
från ett majorsförslag blifvit orätt utesluten, hvarutinnan
deputationen till hans uprättelse tillstyrker tour för
honom lika som för von Essen ifrån den 9 Maij 1763.
Hvilar.
5:to. Uplästes Manufacturdeputationens betänckande af Logarfvareden
14 Aprilis 1766 ang:de Logarfvareämbetets här i staden emb®b|*s be'
hos Riksens Ständer giorde ansökning oin ändring i Kongl.
Maij :ts utslag af den 30 Augusti 1764 emellan bemälte ämbete
och Fabriqueuren Lars Zethelius.
Begärtes på bordet.
6:to. Secrete Deputationens betänckande af den 18 Februa- Ryttmästarrii
sistledne ang:de Ryttmästarenas Paul Joachim de Freses ”o^-wahi-6
och Lars Wahlfelts tour, hvarutinnan för dem tillstyrkes folts tour.
majorsfullmagter af samma dag som Majoren von Schvartzer.
Hr Möllerstierna: Jag är äldre ryttmästare än
båda desse, icke missunnar jag dem att få majorsfullmagter,
men icke heller kan det falla någon underligit före om jag
säger, att jag väntar en lika uprättelse.
Hr Silfverschöld ville, att uprättelse generelt skulle
gifvas åt alla dem, som äro äldre ryttmästare än Major
von Schwartzer.
Hr [de] Frese ärindrade, att ingen kunde neka honom
270 1766, april 16. Besvär. Tackjärnsblåsning.
uprättelse framför von Schwartzer för det att Möllerstierna
är äldre än vi båda.
Hr von Böhnen biföll uprättelsen för Hr Frese, och
det så mycket mer som Möllerstierna aldrig ian säj as lida
derigenom.
Hr Thomas Wadenstierna sade sig ej hafva något
att andraga emot Hr Frese men beklagade endast, att deputation
haft så olika principe; då cavalleriet får laglig uprättelse,
så får infanteriet ingen; hvilket ej synes stämma
väl öfverens. Vore det derföre icke bäst, om en och samma
lag fölgdes.
Hr von Vicken: Både Hr Möllerstierna och Hr Wadenstierna
hafva ju inkommit med sine besvär. Deputation
har altid vist sig lika i sådane mål, men de sökande hafva
ej altid fölgdt samma principe. Hr Wadenstierna har klagat,
och hans klagomål består af 8 a 9 puncter; fast hans
sak hittils ej hunnit afgiöras, så får han väl dock med tiden
rätt.
Betänckandet bifölls.
Lunds kyrko- 7. Föredrogs Presteståndets extractum protocolli af den 15
förSijande ^lln'i 1765 om Lunds kyrckohemmans försäljande till skatte
til skatte, enl. Kongl. Maij :ts nådige förordnande af den 29 Junii 1735;
hafvandes ståndet funnit sättet och villkoren dertill, hvarom
Domkyrckorådet i Lund med de fläste vederbörande öfverenskommit
enl. Lunds stifts deputerades memorial, som biläggs,
kunna för Domkyrkan i anseende till dess särskildte
oeconomie vidtagas och dem derföre faststält.
Bondeståndets extractum protocolli af den 14 October
sistledit år gillar de ingågne ytterligare villkohr.
Prästeståndets extractum prot. bifölls.
Victorin om 8. Uplästes Bergsdeputationens betänckande af den 7 No^biåsnhig111
vem*3er 1765 angående Assessoren Anders Victorins ansökning
att till tackjärnsblåsning få nyttia någon dehl af Sälboda
hemmans skog, som med efterföljande vilkor tillstyrkes:
1
:o att undersökning förut må ske om tillgång på kohl,
2:do att sådant blått må för tackjärnsblåsning tillåtas,
3:tio förbeholles Nya Kopparvärket dess rätt framdeles,
då det behöfves, och
4:to att säkerhet må gifvas i Victorins öfrige hemmans
skogar i stället, ifall denne för hårdt skulle tillgripas.
Hemmansförmedling. Manufakturkontoret. 271
Betänckandet bifölls.
9. Föredrogs Hr Silfverschölds memorial om landthusholl- Silfverschöids
„ memorial.
ningen m. m.
Ligger.
10. Handels- och manufacturdeputations betänckande af Ang:de
\ 3Dit3inpn
den 24 Februarii 1766 ang:de Capitainen Samuel Granaten- Granatenhielms
ärsättning, stor 2 973 dahlér kopparmynt, för utdelte hielms erspinnerieredskaper,
hvilket deputation tillstyrckt.
Bif alles.
11. Anmältes af Hr von Strokirck en tilläggning Omför
medlinear
vid
R. o. A:s siste vidtagne beslut om förmedlingar (Bil.
23).
Hr Carl Ridderstolpe gillade anmärkningen.
Hr Ehrenmalm: Vi hafva lagar nog utaf, vi behöfva
icke flere explicationer, ty då blir det ett haf, där man ej
kan finna någon bottn; hemman refvas, innan de skattläggas
och förmedlas. Denne nya tilläggning tienar såleds mera
till att uprifva vårt förra beslut och att skada cronan än till
att gagna.
Härmed var Hr Schönberg ense.
Hr Rutenschöld biföll Hr Strokirck; undersökning
af cronobetiente nämnes väl men sker merendels ofullkomligit
vid de förmedlingar, som skola jämkas.
Hr Ehrenmalm: Sker ej sådant af cronobetiening, så
går det till landshöfdingen. Landtmätare, domare och häradsskrifvare
höras, sedan går det till Cammarcollegium,
som pröfvar saken, och derifrån remitteras till Landtmäteriecontoiret.
Jag håller såleds betänckeligit att uptaga någon
ny fråga, både för processens skull, som då skulle blifva
vidlöftigare, som äfven för cronan.
Hr Jennings ville ej rubba de afgiorde förmedlingarne.
Hr Rutenschöld förklarade, att han endast ment
dem, som ännu vore oafgiorde.
12. Föredrogs andra dehlén af Handels- och manufactur- Manufacturdeputationens
betänckande och hemställande rörande Manu- inventarier.
facturcontoirets inventarier, hvilka alesammans nämnas,
jämte deras värde och kostnad, bestående i följande, nemi.:
1 :o. Sidenapreteringshuset på Drottningegatan, dess värde
och kostnad 80 442 30 1/3. Deputations yttrande derom bifölls.
272 1766, april 16. Manufakturkontoret.
2:do. Apreter.huset vid Barnängen afbrändt, värde och
kostnad 23 629 27 3/4. Deputation bifölls.
3:tio. Beredningshuset vid Lund, kostat 29 060 26 2/3, redan
afgiordt.
4:to. Ottovalda spinnskola, kostadt 21 086 12 1/2, har särskildt
betänckande.
5:to. Calmare spinnhus.
Frih. Friedrich Ridderstolpe ärindrade, att sedan
Calmar nu brunnit, så blir det ett särskildt betänckande.
Denne puncten hvilar derföre, till det hinner inkomma.
6. Carlshamns spinhus 9 000. Oafgiord.
7. Manufactursmidian vid Nyköping kostadt 2 577 10 2/3.
Deputationens yttrande bifölls.
8. Strumpstohlssmeden Preus gård på Södermalm kost.
2 256 20 1/2. Bifölls.
9. Mathem. Instrum.makaren Ekströms 3 267 3. Bifölls.
10. Stämplar till tvenne medailler öfver de kongl, personerne,
kost. 1 600. Bifölls.
11. Manufacturcontoirets inventarier, stolar, kostnaden
9 689 29 1/3. Bifölls.
12. En myntepräss, som står på Myntet, kostat 1 715 10
2/3. Bifölls.
13. 2 skärmachiner. Deputation bifölls.
14. En tryckpräss 202 16. Bet. bifölls.
15. Tryckte tractater 8 765 29 1/3. Alla böckerne säljas på
auction.
16. Värktyg till fabriquerne 1 513 13 1/3. Bifölls.
Hvarpå uplästes betänckandets 3:die dehl angående fordringar,
som försvunnit genom premier el:r af skrif ningar,
nemi.:
1. Om Engbergs skuld stor 5 950. Bifallit.
18 Jacob & Carl Bunges jväfstolar.
Bifölls.
Bifölls.
Bifölls.
19. Ridderskapets och Adel. vapenbok.
20. Dalmanssons metallvalls 122 6
21. Stålvals, kostadt 104.
22. Sara Bergias lånte silkesmöhl.
23. Om C. F. Borgers inventarier.
24. Om Oijes huskostnad 27 453 3 1/3.
25. Om silkesmöhl 628 18 2/3
Bet. bifölls.
Oafgiordt.
Bifallit.
Bifölls.
Bifölls.
Manufakturkontorets balanser.
273
2. Om örmans dito 750 Bifölls.
3. Om J. Hegardts 2 459 Bifölls.
4. Om Norrköpings stenhus 7 100 Bifalles.
5 Om Petter Wirgmans i Alingsås 6 426 6 Bifalit.
6. Om Flors fabriques 2 000 Bifölls.
7. Om Kalmeters1 sterbhus til Los koboltsvärck 13 361 18
Bifölls.
8. Om Olof Siöbergs 2 000 Bifölls.
9. Robert Schrifners 1 096 22 2/3 Bifölls.
10. Om M. Holmerus stijlgiuterie 3 000 Bifölls.
11. » M. Dalmer i Carlstad 798 Bifölls.
12. » Chris. Zieglers sterbhus 1 296 18 Bifölls.
13. » Anders Bergström 666 21 1/3 Bifölls.
14. » Nyman 200 d:r Bifölls.
15. » Abr. Hedman 24 814 31 1/3 Bifölls.
16. Om Bindings skuld 661 18 1/3 Bifölls.
17. » Lenberg glassliparen 1 000 Bifölls.
18. Om Fried. Bauers skuld 8 000 Bifölls.
19. Hans Jansson 4 052 6 1/2 Bifölls.
20. Johan Friedrich Roth 533 10 2/3 Bifallit.
21. Anders Schenbom 25 144 20 1/2 Bifölls.
22. Gouvert Keijsers sterbhus 56 226 13 1/2 Bifölls.
23. Olof Malmsten 56 785 13 1/3 Bifölls.
24. Anders Lindström 200 Bifallit.
25. Magnus Bäckström 8 000 Bifölls.
26. Eld och Fahnehielm 600
27. Anders Åkerman 2 000 Afgiordt.
28. Enberg 3 001 10 Bifallit.
29. Wastena kammarduksfabrique 46 541 Bifölls.
30. Petter Ernst 600 Bifölls.
Hvarpå företogs till afgiörande fierde dehlén af betänckandet
angående förlorade fordringar, som afskrifvas.
Sedan något af början redan blifvit läst, ankom en Prästeståndets
deputation af 6 personer.
Probsten Kruger, som förde ordet, anmälte jämte ståndets
vördsamma hälsning, att Prästeståndet under sitt mödosamma
riksdagsarbete önskadt ett skyndesamt slut på
denne riksdag; till hvilket nyttiga ändamåls vinnande ståndet
för sin del acktadt nödigt att besluta, det finance och
oeconomiske mål först böra afgiöras. Och hvad kongsgårdarne
angår, så har ståndet önskadt, att Cammarutskottet
1 Rättat från förlagans: Kalmeter.
18—580121
Manuf.contoirets
fordringar,
som
afskrifvas.
Pr. ståndets
deputerade.
274 1766, april 16. Manufakturkontorets balanser.
såsom första beredningsstället directe må få upgifva sine betänckanden.
Dessutom meddeltes:
1 :o. Ståndets extractum protocolli om dess notarius Mag.
Brander.
2:do. Om Skara stads riksdagsmannavahl, hvilket till R.
o. A:s afgiörande med första hemskiöts.
3:tio. Justitiaedeputationens betänckande om Wetz, hvilket
äfven till bifall recommenderades.
Hvarefter deputation afträdde.
Och uplästes genast Prästeståndets extractum protocolli
om kungsgårdssakernes upgifvande från utskotten directe
till plena.
Hvilcket begärtes få vila.
Hr Rut hensch öld: Det är väl, att det ligger, men
jag finner för min del, att det gör inbrott i Riksdagsordning,
som jag har besvurit.
Härmed conformerade sig Hr Wachs[ch],lager.
Hr Generalen och Landtm, ärindrade, att discurserne
öfver detta ämne kan få upskiutas, tills saken kommer före.
Hvarpå Handels- och manufacturdeputations betänckandes
4 dehl ang:de de förlorade fordringarne, innehollandes
följande, föredrogs:
1. örebro lähn 12 öre.
2. Vessmanlands lähn 102 26
3. Hallands lähn 10 15
4. Bånges sterbhus 159 426 4
5. Anders Saefström 400
6. Fritz sterbhus 15 940 34 1/2
7. Falckenblads sterbhus 1 400 31
8. P. Neander, schäffer 1 000
9. Elis1 Fabritius, fabriq. 300
10. Hindrich Harper 25 598 2 1/2
11. Carl G. Sandberg 814 24
12. J. Kloost 1 814 23 1/3
13. Urmakarn C. Backman 7 048 20 1/3
14. T. Hardtz 329 15
15. Jonas Lidvall 100
16. Frantz Recht 200
17. Eric Törnberg 30
18. Oberscher, Ephr., 500
19. Niirnberger, Mich., 300
1 Enligt manufakturkontorets huvudböcker och verifikationer avses notarie
Fabritius änka Elisabet Hedenblad.
Dep. bifölls.
Bifölls.
Bifölls.
Bifölls.
Bifals.
Bifallit.
Bifölls.
Bifölls.
Bifölls.
Bifölls.
Bifalls.
Bifölls.
Bifölls.
Bifölls.
Bifölls.
Bifölls.
Bifölls.
Dep. bifölls.
Bifölls.
Manufakturkontorets balanser.
275
20. C. Wolkman 100 Bifölls.
21. J. G. Kleman 70 Bifölls.
22. Werner, Casper, 148
23. Höhe, Cristopher, 2 000 Bifölls.
24. Johan Dan. Boberg 1 000
25. Commissorialrätten i Carlscrona, kostnad på undersökning
4 829 16 1/3 Bif.
26. Urfabriq. Snacks 3 555 2 5/6
27. Galmeijk. Jan Persson 2 000
28. Ullkam. Hindrich Berg 194 21 1
29. Camelotsfabr. C. F. Westrell 1
30. C. Gerstenmeijer, upbördsskuld
31. C. Corssar 12 534
32. Confisquerade vahror 34 873 22
33. J. Keiser 100
34. Anton Bunge 2 000
35. von der Hagen 600
36. Vastena Hallrätt 3 000
37. Arvid Forbes 100
38. Norberg 100
39. Brads sterbhus 41 381 23 1/3
En Bondeståndets deputation af 6 personer anckom.
Bonden Paldanius, som förde ordet, gaf jämte stån- Bonde.st:s
dets vördsammaste hälsning tillkänna, att Bondeståndet fö- dePuteraderehaft
l:o
saken ang:de kongsgårdarne och betänckandes upgifvande
directe till plena ifrån utskottet, hvarvid ståndet stadnadt
i samma beslut som Högv. Prästeståndet.
2:do. Ang:de domkyrkohemmans skatte i Skåne, hvilket
ståndet till skyndesamt afgiörande velat hos R. o. A. recommendera.
Deputationen afträdde.
Frih. Christer Horn projecterade, om icke en deputation
till stånden kunde afgå att mota denne saken om
kungsgårdarne.
Men Hr Landtm, ansåg det som fåfängt och trodde
bäst vara att låta det få vila,
hvarmed Hr Jennings sig äfven conformerade.
Hvilar.
Hvarpå continuerades med upläsandet af Manufacturdeput.
betänckande:
/3
000
51 816 11
Deputa
tionens
yttran
de
bifölls.
Bif.
Bifölls.
Bifölls.
Bifallit.
Bifallit.
Bifölls.
276 1766, april 16.
Manufakturrättegångar.
Manufacturerne
rörande
rättegångsmål.
40. C. Bunge 1 839 Bifölls.
41. Stockholms Hallmagazin 26 019 1 2/3 Bifölls.
42. Daniel Theel i Falun 50 Bifallit.
Dito minutbod 2 219 29 2/3 Bifallit.
43. Oijes skuld 4 726 14 Bifalles.
Betänckandet påskrefs: Upläst och resolveradt enligit de
särskildte påskrifterne vid hvarje mål.
Hr Giös tackade deputationen för sin dervid använde
möda och arbete samt beklagade, att penningar så illa blifvit
använde; önskandes hädanefter, att sådane penningesaker
bätter må skötas, än hittils skedt med Bånges och flere
skulder.
Hr von Bromell frågade, hvad säkerhet man kunde
äga, om ej i en kongl, förordning, som förböd dylikt.
Hr Landtm, svarade, att en sådan vore redan projecterad.
Hvarpå uplästes projectet till Kongl. M:ts circulaire ang:-  de de manufacturerne rörande rättegångsmål.
Sedan 1 § redan var bifallen och 2:dre § påbegynt att läsas,
ärindrade Frih. Bunge, det han trodde, att den vanliga
lagen härutinnan giorde tillfyllest, och ville således ej
bifalla någon särskildt för manufacturarbetare, ty derigenom
kunna de skrämas ifrån sina näringar.
Hr Giös ärindrade, att landshöfdingar hafva drygt ansvar,
som fleste delen andre ämbetsmän ej i denne saken
om manufacturarbetare kunna finna så betydel., som det
värkel. är.
Frih. [F.]1 Ridderstolpe: Landshöfdingarne hafva
till tidens vinnande drögt dermed, tills någon särskildt lag
kunde utkomma.
Hr H a s e n k a m p f biföll Frih. Ridderstolpe men projecterade,
att Justitiiecantzleren härutinnan kunde anlitas,
ty att stifta en särskildt lag, det vore i flere afseenden betänckeligit.
Frih. C. Ridderstolpe: Vi få med tiden orörliga lagar,
öfverhopade ämbetsmän och differente förordningar.
Jag kan såleds ej bifalla projectet, ty vi hafva Sveriges rikes
lag till rättesnöre; och synes derföre aldeles vara nog, om
Kongl. Maj:t täckes in genere anbefalla alla ämbetsmän att
befordra manufactursakerne.
Just.cantzleren von Stockenström: Jag har giort
1 Memorialprotokollet.
Manufakturrättegångar.
277
min skyldighet i hvad som på mig ankommer. Ett måhl ligger
hos Magistraten, hvilket nu är advocatfiscalens sak, ett
annat mål har jag i Götheborg, som där utredes, men som
lagarne äro nog långsamma, så har desse mål ej ännu kunnat
hinna till slut.
Frih. Carl Sparre var af samma tancka som Frih.
Ridderstolpe och anmärckte, att som vi hafva Utsökningsbalcken
att rätta oss efter, så vore lian ej rädd för ansvar
men aldeles emot nya lagar och additamenter.
Hr H a s e n k a m p f conformerade sig med Frih. Carl
Ridderstolpe.
Hr Landt m. holt för skadeligit att multiplicera lagarne
utan var af samma tancka som Frih. Ridderstolpe samt
projecterade, 0111 ej Hans Kongl. Maij :t i underdånighet kunde
anlitas om att tillholla embétsmän att giöra sin skyldighet.
R. o. A. ansåg för öfverflödigt att ang:de de manufacturerne
rörande rättegångs- och utsökningsmål föröka lagar
och förordningar med någon särskildt ny stadga utan ansågo
för tienligast att i underdånighet anholla om Kongl. Maij :ts
ytterligare nådiga försorg, att vederbörande dommare och
executores enl. allmänna lagen och kongl, förordningar må
i giörligaste måtto befordra slike hos dem anhängige mål till
skyndesamt slut.
13:o. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens Ang:de
betänckande af den 22 Januari 1766 ang:de Manufacturcon- Manufactur
0
contoirets
toirets uphörande. uphörande.
Ligger.
De inkomne memorialerne läsas härnäst, då saken slutel.
företages.
14:o. Uplästes Secrete Deputationens betänkande af den 3 AmiralitetsSeptember
1765 ang:de amiralitetsstatens begärte compe- COmpetence
tence till commendantskapsbeställningars sökande, hvilket til commendeputation
afstyrckt. dantskap.
Hr Billberg: Secrete Deputationen har i detta ämne
huggit på vår skog, men jag är rädd före att de ej förstådt
saken, ty jag begriper ej deras skäl.
Hr Linderstedt ville bifalla betänkandet.
Saken remitterades till Secrete Utskottet.
15. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den 7 Liutenant
October ang:de Lieutenant Tage Thotts besvär däröfver, att TabgSvä°tts
Anmälning.
Ang:de Hr
Lostierna.
278 1766, april 16—19. Tott. Lostierna.
Kongl. Maij:t den 29 Mars 1763 resolveradt ang:de Lieut.
Carl Stålhammars tour framför honom. Deputationen [o: Vi]1
ville återremittera saken till Secrete Deputation den 18 November
med förbehöll om yttrande, men som nu 3:nne stånd
redan bifallit saken, så hemställes, om icke Tott må åter ställas
i dess för Stålhammar ägande tour.
Betänckandet bifölls.
Vidare anmältes, att 60 man voro commenderade på slottsarbete
af de här varande regementerne.
R. o. A. åtskildes kl. 2.
Den 19 Aprilis 176 6.
Lördag.
Plenum kl. 8.
1 :o. Uplästes Hr Lostiernas memorial ang:de dess Broders
saks remitterande till Justitiaedeputationen af den 15
Januarii 1766.
Hr Carl Ehrensvärd ärindrade, att han är dömbd
alla instantier igenom, att saken är smutsig och att den blifvit
afslagen i Urskillningsdeputation.
Hr Wadenstierna: När det kommer an på ett så litet
beneficium som detta, så tyckes mig, att det kan tillåtas.
Hr von Vicken: Det vore olagligit att uptaga saken
här; hon är ju redan afgiord. Skulle saken ej ansees som afgiord,
så bör den förvisas till Secrete Deputation men ej prsesenteras
här.
Hr Eh renmalm förmodade, att den uti deputation
lärer blifva ansedd, som beskaffenheten är till.
Frih. C. Ridderstolpe: Detta målet finner jag böra
efter 9 § i Urskillningsdeputations instruction ansees och afslås.
Hr [von] Bromell ärindrade, att ståndet lider genom
en så smutsig sak.
Hr Carl Wadenstierna: Jag finner ej, att remiss
på något sätt kan sägas strida mot lag; dessutom tyckes
mig, att ett så litet beneficium som detta kunde honom lemnäs.
1 Memorialprotokollet.
Hemmansbyte. Agrells gård.
279
Hr Landtm, proponerade, om icke R. o. A. bifaller remissen,
hvartill svarades Ja och något Nej.
Remissen till Justitise- och Secrete Deputationerne bifölls.
2:do. Föredrogs Hr Ehrenmalms memorial af den 19 Apri- Hr Ehrenlis
1766 ang:de 2:nne på Åland belägne cronohemmans ut-hemmmisbyte
bytande, där han åt Kongl. Maij :t och cronan i stället för med kronan,
skattlagde strömmingsfisket i dess upgifne hemman Hulta
tillbiuder hemmanet Riörsby, hvilket byte hos Präste- och
Bondeståndet blifvit ogilladt.
Hr Carl Wadenstierna: Jag är ej personligen
emot någon, ej en gång i denne saken, fast detta skulle uprifvas;1
men det har skedt oss i Krigscollegio; att Urskillningsdeputation
släpt fram Torbiörn Andersson; i den saken
förbeholler jag mig att få lemna in mitt memorial; jag
vill gärna föreslå för honom öfverkrigsråds caractere, men
ej har jag lust att cedera mitt säte.
Hr von Post ville bifalla Ehrenmalmfs] memorial;
Bonde- och Prästestånden äro ju redan emot saken; vi kunna
således väl bifalla den.
Memorialet bifölls.
3. Uplästes Riksdagsfullmägtigens för Norrköpings stad Collect för
Pehr Wibergs memorial om en collect öfver hela riket till NorköPin8*
dess förfallne kyrcka.
Högvördige Prästeståndets påskrift bifölls, hvilken inneholler
bifall, att medel genom stambok och ovillkorlig collect
öfver hela riket för kyrkan må insamlas.
4:to. Föredrogs Borgareståndets extractum protocolli af Ang:de Agden
15 Februarii 1766 med besvär öfver Kongl. Maij :ts re- barberg1 '
solution af den 2 November 1765 angående att Agrells gård
i Varberg ej af staden må få disponeras utan på auction säljas.
Gården, ehuru cronan tillhörig, har 1693 den 5 December
och 1686 den 11 November beviljats staden att få nyttja,
hälften till rådhus och hälften till tullhus; men som gården
nu är förfallen och staden skaffat annat rum till rådhusetz
byggande, så vill ja Borgerskapet använda denne gård till
[hielp vid]2 rådstufvubyggnaden.
Hr von Post begärte, att denne saken må få vila så
1
Memorialprotokollet: . . . fast detta uprifves. . .
2 Memorialprotokollet.
280 1766, april 19. Besvär. Metallarbeten.
sorn en oordenteligen upkommen fråga, där vederbörande ej
ännu blifvit hörde.
Frih. C. Ridderstolpe ville afslå Borgareståndets
extractum protocolli såsom aldeles olagligit.
Hr von Post begärte, att det må få vila.
Frih. Grönhagen ville ej nu afslå Borgareståndet.
Hvilar.
Fendrichvon 5:to. Föredrogs Secrete Deputationens betänckande af den
ESsvär.be ^ Januari 1766 ang:de Fendrickens von Essens besvär,
hvarutinnan tillstyrkes, att han må bibehollas vid tienstegiöring
enl. placering vid Österbottns regemente, tillika med
tour och ancienneté enligit Kongl. Maij :ts fullmagt.
Bifölls.
Stål- och 6:to. Uplästes Handels- och manufacturdeputationens befö^issa^för-fänckande
af den 14 April 1766 ang:de vissa förmohner för
måner. dem, sorn tillvärka allehanda finare jern-, ståhl- och metallarbeten.
Bifölls.
Carlshams 7 :o. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens befabrlque
tänckande af den 11 Martii 1766 angrde de af Riksens Stänang:de.
der vid sistledne riksdag åt Carlshamns klädes- och yllefabrique
beviljade förmohner, hvarutinnan tillstyrkes den då
beviljade brandstoden, 8 000 d:r silfvermynt, men angående
16 000 d. lån vill deputation sig framdeles yttra.
Vidare uplästes Borgareståndets extractum protocolli af
den 9 Aprilis uti samma ämne, hvilket tillstyrker, att begge
desse summor må Carlshamns fabrique förunnas enl. beslut
af den 1 Julij 1762.
Deputationens betänckande bifölls.
Orgelbygm 8:o. Handels- och manufacturdeputations betänckande af
^understöd15 ^en ^ April 1766 ang:de närmare förklaring öfver Riksens
Ständers beslut om Orgelbyggaren Wahlströms understödjande
med ett låhn af 42 000 dahlér.
Betänckandet bifölls.
Om linfrö- 9. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens behandelen.
tänckande af den 18 Martii 1766 angående författningar,
som böra vidtagas ang:de linfröhandelen.
Hvilar.
Krigsrådet 10 :o. Urskillningsdeputationens remiss till Riksens StänAnderssons
^ers Plena den 6 Martii 1765 uppå Krigsrådet Torbiörn
besvär. Anderssons ansökning om förklaring på Riksens Ständers
Krigsrådet Andersson.
281
skrifvelse till Hans Kongl. Maij :t ang:de honom, dess tour
och säte.
Hr Schönbergs memorial uplästes.
Hr Carl Wadenstierna: Enligit den kundskap,
som jag har om denne saken, torde jag få yttra mina tanckar.
Krigsrådet Torbiörn Andersson har hos Riksens Ständer
klagat öfver Krigsrådet Rööks förmente fullmagt; men
han feck samma fullmagt såsom en belöning för gevärsfactoriernes
förbättring, och derjemte felas, då man påstår,
att det var en tienst och syssla, ty den fullmagten innehöll ej
annat än krigsråds namn och heder eller caractere. Dock
klagade Andersson, och 2:nne stånd gaf honom uprättelse,
och expeditionen skedde i anledning deraf straxt derefter,
hvilket Hr Rutenschöld dock anseer för lagligit. Nu begär Hr
Andersson [de]1 2:nne ståndens yttrande öfver den uprättelse,
han vunnit. Sviten blifver den, att alla saker kunna
i evighet uprifvas. Hr Rutenschöld har grundeligen anfört
saken, men nu har den kommit till plena, och ett stånd har
redan af andans drift bifallit Hr Andersson och gifvit honom
tour för Krigsrådet Röök, mig och flere.
Jag anholler således om att saken må remitteras till Secrete
Deputationen och att ett vänligit extractum protocolli
till de öfrige stånden ifrån R. o. A. må få afgå, af innehöll
1 :o att Urskillningsdeputationen haft orätt, som gifvit upp
saken till plena; 2:do att som flere personer inblandats, Secrete
Deputationen deröfver må höras. Stanna vi i ett så
rättvist beslut, så blifva vi oss like såväl i denne som i
andra saker.
Hr Schönberg biföll Hr Wadenstierna och Hr Rutenschöld
samt ärindrade, att de 3:nne stånden emot lagar ne
uptagit, hvad som ej hos Kongl. Maij :tt ännu varit anhängigt.
Och som saken rörer flere, som åldrigt klagats öfver
och aldrig blifvit hörde, så projecterade Hr Schönberg,
l:o att ett extractum protocolli till Urskillning[s] deputationen
må afgå, och 2:do i anledning af slutet på dess memorial,
att saken må remitteras till Justititedeputationen.
Frih. von Essen: Fastän Hr Wadenstierna har plaiderat
som sakägare, conformerar jag mig dock med hans
tancka och bifaller, att saken må remitteras till Secrete Deputation.
Jämväl är jag af den tanckan, att ett extractum
1 Memorialprotokollet.
282 1766, april 19.
Indelt officerslön.
protocolli till stånden må afgå, som Hr Wadenstierna projecteradt.
Hr v. Nackreij och Hr von Post biföllo samma
tancka. Den väg, som saken tagit, är väl olaglig, så att Anderssons
sak borde af slås; doch kan remiss till Secrete Deputation
bifallas. Hvad remissen till Justitiaedeputationen
angår, så synes den ej vara nödig.
Hr von Vicken var ej emot remissen men ville, att
Ählbergs sak skulle efvenledes remitteras, såvida den väg,
saken ang:de honom tagit, är lika så olaglig.
Proposition. Bifaller R. o. A. att ett vänligit extractum
protocolli till den öfrige respective stånden skall afgå, derutinnan
ådagalägges den olaglige väg, saken tagit, innan den
kommit till Riksens Ständer, jämte begäran att de öfrige
stånden, äfvensom R. o. A., vilja remittera saken till Secrete
Deputationen?
Härtill svarades Ja.
Ang:de frihet 11 :o. Föredrogs Handels- och manufacturdeputationens
^*factur-U" betänckande af den 11 Martil sistledne ang:de frihet för
arbetare, skickelige manufacturarbetare att idka den handaslögd, de
lärt.
Jämväl uplästes Riksdagsmannen Sorbons memorial i
samma ämne.
Deputations betänckande bifölls.
Ang:de indelt 12. Uplästes Landt- och siömilitiseoeconomiedeputationens
rare^som^ej b^tänckande af den 11 Februarii 1766 ang:de indelt löhn
hafva. för de officerare, underofficerare och betiente af indelte regementer,
som ännu äro i mistning deraf, och i synnerhet
för öfversten och öfverstelieutenanten vid Savolax regemente
till fot.
Hr Gyllensvahn ärindrade, att redan år 1743 har
ansökningen börjats. Resolution af år 1756 inneholler, att
de skulle få indelning, men civilstaten ägde då mera influence,
ty landstaten fingo då indelning och rusthollen
fingo augmenter. Biskoppen på Gottland feck äfven sedermera
indelning, icke utan statskammarens dryga känning.
Således begär jag, att saken må remitteras till Secrete Utskottet,
på det att antingen ofog må visas i denne ansökning
och altsammans gå tillbakas eller att efter omständigheterne
den må beviljas.
Manufakturkontoret.
283
Remissen till Secrete Utskottet bifölls, hvilket de öfrige
stånden kommer att notificeras.
13. Föredrogs Tulldeputations betänckande af den 26 No- Toutin om
vember 1765 ang:de Handelsmannens i Götheborg Friedrichrestl^“|jonaf
Toutins sökte restitution af tull och andre omgiälder för
3:nne stycken inbekomne järngrytor af 800 kannrum var
dera,
till modeller för transiudare, umgielderne dervid sig
bestigande till 4 513 dahlér 22 öre kopparmynt.
Betänckandet bifölls.
14. Företogs det senast på bordet begärde Manufacturde- Ang:de
putationens betänckande af den 22 Januarii ang:de Manu- ^"ntoUets"
facturcontoirets uphörande. uphörande.
Jämte det särskildte votum n:o 1, hvaröfver genast begärtes
proposition, men som andre flere vota ej ännu blifvit
upläste, så anmälte Hr Landt m., att de äro dels före betänckandet,
dels för votum n:o 1.
Frih. Bunge anmälte sig att få giöra anmärckningar
vid propositionen.
Frih. Ridderstolpe: Jag är aldeles af den tanckan,
att man bör conservera Manufacturcontoiret, ty manufacturerne
skaffa altid styrka och rikedom åt ett land, där de
rätteligen skötas; ehuru jag varit emot sättet och förloppet
med dem hittils, har jag dock velat conservera dem för
framtiden, men om manufacturerne nu skola kastas uti
Commerciecollegii händer utan vård af dem, som äro vane
dervid och som hittils haft dem under sitt upseende, så få
de visserligen sista stöten till sin undergång.
Hvad sedermera lönerne för Manufacturcontoirets betiente
angår, så vill jag fråga, om icke de fädt löhnen lagl.; mig
tyckes derföre, att de böra beholla den, tills de kunna emploijeras,
om ej deras tienst skulle behöfvas vid manufacturerne.
Jag vill derföre till alla delar bifalla det särskildte
votum under n:o 1.
Hr Landt m. trodde, att R. o. A. voro ense om vården
af manufacturerne och att meningarne endast differera om
lönernes indragning, hvilket särskildt kan ventileras.
Hr Durietz biföll 1 dehlén af betänckandet ang:de att
fonden går till Etatscontoiret; men hvad den andre eller 2
puncten angår, så bör med löhnerne förhollas efter dess
första institution; 3:tio ärindrade äfven Hr Durietz, att redogörelse
bör giöras.
284 1766, april 19. Manufakturkontoret.
Hr Landtm, tillstyrkte proposition på det 1 :sta votum.
Hr Göös ville bifalla votum, doch med förbehöll att de,
som varit Manufacturcontoirets betiente, ej må undfå caracterer.
Hr Hasenkampf conformerade sig med Ftdh. Carl
Ridderstolpe och ärindrade, att man bör vara van vid manufacturer
och deras skiötzel, om de rättel. skola vinna sin
upkomst. Jag medger gärna, att Commerciecollegium vilja
åtaga sig dem, och att de förstå, hvad till deras nytta hörer,
men oagtad all denne goda vilja kunna de ej hinna med ett
så vidlöftigt arbete. Jag vill således bifalla Frih. Friedrich
Ridderstolpes votum, och att en särskildt division, för manufacturärenderne,
må i Commerciecollegio formeras.
2:do. Hvad löhnerne indragning angår, så hafva commissarier
och secreterare samt betiening fädt densamma lagligen;
det vore således våld att taga den ifrån dem. Jag tillstyrker
derföre, att de måga åtniuta löhnen så länge, tills de
blifva på något annat ställe emplojerade.
En objection har här blifvit giord, som skulle det vara
bättre, att Manufacturcontoriets medel af Etatscontoiret disponeras;
det kan i sig sielf vara lika mycket, om de skola gå
dit först, innan de utassigneras eller ej.
3:tio. Ang:de redogiörelse, så vill jag den bifalla altför
giärna, ty alla äro dertill färdige, och skall det äfven ske
innan riksdagens slut.
Hr Carl Wadenstierna: Vid detta Manufacturdeputationens
betänckande förefalla 2:nne betydel. omständigheter:
Den
1, huru och på hvad sätt Manufacturcontoirets giöromål
hädanefter skola skiötas;
den 2:dra om betieningen och deras löhner.
Hvad den 1 omständigheten angår, så föreslår deputationen,
att desse giöromål hädanefter skall skiötas af Commerciecollegium.
Jag vördar Commerciecollegium, men jag tror
oförgripeligen, att de ej känna sakerne; bäst holler jag före
att de kunna skiötas af dem, som dervid blifvit så godt som
upammade och vande; vi hafva kiäckt folk uti Manufacturcontoiret;
dem vågar jag föreslå till formerande af en särskildt
division i Commerciecollegium enligit det särskildte
votum, hvilket jag till alla delar bifaller.
Hvad den andre omständigheten ang:de löhnerne angår,
Manufakturkontoret.
285
så hafva de fädt dem lagligen och med rätta genom Secrete
Utskottets bemedlande och Riksens Ständers bifall. Skola de
nu i Commerciecollegio formera en särskildt division, så
böra de ju ej mista den löhnen, de fått, ty arbetet för dem
är lika, om icke vida större; exempli gratia, om Krigscollegium
skulle kastas öfver ända, böra vi derföre mista vår
löhn? Jag begär således i anledning af hvad jag anfört proposition
på det särskildte votum.
Frih. Grönhagen: Jag älskar riket, mitt fädernes
land
och mina medundersåtare, men då de begge, nemi. riket
och undersåtare, äro i contrast, så vill jag altid hielpa
det förra först och de andre sedan. Hvarpå Frih. Grönhagen
upläste sitt i detta ämne författade dictamen (Bil. 24).
Hr Schönberg: Manufacturdeputationens betänckande
delar sig naturligtvis i tvenne delar.
Den 1 angår Manufacturcontoirets uphörande och den
andre om betieningens löner.
1 omständighet har äfven blifvit tillagd, som skulle Manufacturcontoirets
fond hädanefter höra under Etatscontoirets
disposition.
Hvad den första puncten angår, så nyttijar jag det gamla
ordspråket: Det är lättare att rifva ner ett hus än att bygga
det opp igen. Manufacturcontoiret såväl som hvar och en af
dess betiente hafva fördt sig hederligen och väl up, ingen
anledning hafva derföre Riksens Ständer i den delen att
cassera hela denne inrättningen. Jag vill dock ej envisas,
hvad Manufacturcontoirets indragning angår, såvida flere redan
hafva densamma bifallit.
Hvad den 2: dre § angår om löner nes indragning, så är jag
mycket nöjd dermed, att Commerciecollegium kunna bestrida
giöromålen angående manufacturerne; jag önskar endast
att det i sin verkställighet må blifva äfven så möjeligit, som
det nu försäkras vara. Hvad lönerne angår, så finner jag med
största skäl, att Manufacturcontoirets betiente böra beholla
sin löhn; särdeles sorn de ej brustit i någon af de deras ämbeten
åtföljande skyldigheter utan tvert om förvaltadt dem
skickel. och med allmänt beröm.
Ett inkast har blifvit giordt, som skulle fullmägtige äfven
haft löhn; men det har ingen grund, ty Riksens Ständer
hafva endast gifvit löhn åt betieningen, men ej ått fullmägtige;
för det andra är betieningen ej periodique utan inne
-
286 1766, april 19. Manufakturkontoret.
hafva värkeliga tienster; de hafva tient länge, och vore således
obilligt, om de skulle mista sine löhner. Penningebristen
är beklagl. ett stort skäl, men frågan blir ändå, om privata
derföre skola mista sine lagl. rättgheter; löhnen hafva
de ej fädt af statens fond utan af Riksens Ständer; det tyckes
således, som borde de vara säkra; löningarne äro dessutom
ej större än de, som vi bortgifvit denne riksdag.
Men om de få åtniuta denne lön, så tillstyrcker jag jämväl,
att de måga giöra tienst; och det i Commerciecollegio,
under hvars inseende manufacturerne hädanefter skola höra.
Jag styrkes i denne tancka så mycket mera, som jag tror,
att Comerciecollegium ej ensamma hinna att bestrida desse
nya sysslor jämte de förra; ty jag vet, att Manufacturcontoiret
har haft sysslor nog.
3: tio. Hvad fonden angår och att den skall höra under
Etatscontoirets disposition, så torde ej näringarne på sätt,
som vederbör, upmuntras; saknas upmuntran för manufacturerne,
så vinner utlänningen, och gamla tidens barbarie
lärer då ej vara långt borta.
Jag tillstyrker derföre, att proposition må giöras på det
särskildte votum under n:o 1 af Frih. Ridderstolpe.
Hr von Vicken: Jag har äfven som Frih. Carl Ridderstolpe
bifallit Manufacturcontoirets förenande med Etats1
Commerciecollegio; jag vill således ej längre uppeholla mig
vid denne saken.
Hvad 2 puncten ang:de lönerne beträffar, så bör den vara
efter rang indelt; då nu Manufacturcontoirets betiente incorporeras
med Commerciecollegii betiening, så finner jag,
att en Manufacturcontoirets commissarius har större löhn
än en assesor och commercieråd. Hvad händer! Jo, assessorn
el. commercierådet säker commissarielönen, så att löningarne
blifva confunderade; fördenskull tyckes mig, att de
böra jämkas efter rangen, ty vi kunna ej gie så stor löhn.
Smålands regementer hafva haft den största löhn men mist
den; ty riket hade ej råd dertill; hvarföre kan icke här ske
på samma sätt.
Grefve [von] Rosen: Hvad 1 puncten angår om manufacturernes
flyttning under Commerciecollegii inseende,
vill jag bifalla det särskildte votum n:o 1.
1 Detta ord icke i memorialprotokollet.
Manufakturkontoret.
287
Hvad åter löhnerne angår, så hafva Manufacturcontoirets
betiente fädt den lagl. som förtiente och flitige arbetare, de
behöfva den ochså, och derföre tyckes mig, att den ej må
dem beröfvas, särdel. om de skola adjungeras med Com.collegio.
Frih. Friedrich Ribbing: Hvad 1 Manufacturcontoirets
adjunction med Commerciecollegio angår, så bifaller
jag den enl. votum n:o 1, ty de äro bäst vane vid sakerne
och känna dem af grund; eljest kan hända att fabriquerne
förloras och att alt vårt arbete hittils med deras uprätthollande
ramlar; dessutom synes billighet fordra, att Manufacturcontoirets
betiening, om de niuta löhn, att de för densamma
äfven skola giöra tienst.
Hvad 2 momentet ang:de lönerne angår, så är resolveradt
vid Manufacturcontoirets löners förhögning, att densamma
borde cessera, således torde det få förblifva dervid.
Lönerne äro väl enligit fleres giorde ärindran små, men
likheten bör ju observeras med andre ämbetsmäns löner, och
då Manufacturcontoirets löner blifva lika med deras vederlikars,
så hafva de intet att klaga, ty eljest skulle afvund och
klagomål upkomma, om en sådan skillnad giordes.
Hr Jennings: Handels- och manufacturdeputationens
betänckande är väl något vidlöftigt, dåk sluter det sig i tvenne
puncter,
1 :o om manufacturernes skiötzel under Commerciecollegii
upseende;
2: do om betieningen och deras löner.
Hvad 1 delen angår, så önskar jag, att manufacturerne ej
må råka utur askan i elden, tå de ställas under Commerciecollegii
vård. Jag skulle derföre gierna tillstyrka, att Manufacturcontoirets
betiening må flyttas till tienstgiöring i Commerciecollegio,
ty de hafva vist sig skickelige och redelige
samt äga all ärfordelig kundskap i detta ämne. Jag har väl
en svåger ibland desse herrar, hvilken jag dock par modestie
ej vill tillägna ett dylikt beröm.
3: tio. Hvad lönerne angår, så projecterar deputationen, att
de skola lösas ledige med 3 000 dahlér.
Men det särskildte votum föreslår ett nyttigare och gagneligare
sätt, hvarmed jag aldeles är ense. Dessutom hafva Manufacturcontoirets
betiening tryggadt sig vid att få beholla
lönerne, och det så mycket mera som de derå hafva Secrete
288 1766, april 19—24. Manufakturkontoret.
Utskottets stadfästelse; mig tyckes derföre, att de vid åtniutandet
deraf böra bibehollas, i anseende hvartill jag aldeles
bifaller det särskildte votum.
Hr Gyllensvahn biföll, att slögdesystemen är nyttig
och nödig och att betieningen vidare må nyttias till tienstgiöring
uti Commerciecollegio. Men hvad löhnerne beträffar,
så differerar min tancka något både ifrån betänckandet och
det särskilte votum. Jag medgifver, att de böra niuta, hvad
lagen dem tillägger, men hvar redelig riksdagsmans skyldighet
dicterar, att han dervid bör hafva grundlagen och Ständers
beslut till ögnamärke; och såsom alla sådane löningsfonder
gravera riket, så böra med dem i det nogaste hushollas
efter lag. Jag medgifver äfven, att de böra hafva sin
utkomst, dock ej mera än andre redelige och välförtiente
män af deras jämlikar; min tancka är derföre, att hela denne
saken remitteras till Secrete Utskottet att eftersee, huruvida
de desse löner med rätta innehafva eller icke och huruvida
de framdeles sådant efter stat böra åtniuta.
Frih. Sven Bunge conformerade sig med Frih. Carl
Ridderstolpe hvad angår manufacturernes skötande af Commerciecollegium.
Hvad lönerne angår och deras påstådde jämlikhet med
andra embetsmäns, så vore väl, att sådant altid blifvit observeradt,
men nu blir ej svårt att leta up professorer, som äga
öfver 3 000 d:r mera i lön än en prsesident i collegierne. Jag
kan således ej annat än tillstyrka, att de måga få beholla sine
löner.
Hvad Manufacturcontoirets medels disponerande af Etatscontoiret
angår, så vore det blott en onödig omgång. Bättre
är att medlen assigneras af Commerciecollegium directe på
Banquen, ty eljest skulle Commerciecollegium först assignera
på Etatscontoiret, och de sedermera assignera summan utur
Banquen.
För öfrigit biföll Frih. Bunge det af Frih. Ridderstolpe afgifne
särskildte votum.
Hr [von] Nackreij ärindrade, att han i deputationen
varit emot att Manufacturcontoirets giöromål skulle förenas
med Commerciecollegii och begges betiening förenas,
doch som R. o. A. härom synas vara ensee, så vill jag begifva
mig ifrån denne min tancka.
2:do. Hvad lönerne angår, så har Banquen och Manufac
-
Manufakturkontoret.
289
turconotoiret ända till 1760 hördt begge under Secrete Utskottet,
men då blef ändring deruti giord enligit deras instruction.
Ständerne hafva 1756 gedt commissarien i Manufacturcont.
lika lön som commissarierne i Banquen, således
blir det en örn question, om lönen kan Manufacturcontoirets
betiening fråntagas; jag finner ingen anledning dertill utan
tillstyrker, att de må den beholla.
Frih. [C.]1 Ridderstolpe ärindrade vid Frih. Grönhagens
votum, att aldrig Manufacturcontoirets betiening kan
sejas få nya tienster, då de blott admitteras till tienstgöring
med sin förra lön, och biföll för öfrigit det särskildte votum.
Hr Durietz trodde, att manufacturärenderne af Commerciecollegium
skulle kunna skötas äfven så väl som af
andre, ty han hade sedt, att Manufacturcontoirets fullmägtige
på kort tid nog upodlade sin kundskap.
Hvad lönerne beträffar, så instämde Hr Durietz till alla
delar med Hr Gyllensvahn^ yttrade tancka.
Hvarpå begärtes proposition.
Hr Landtm, giorde proposition, innehollande bifall för
det särskildte votum n. 1, af Frih. Ridderstolpe ingifvit,
hvilket besvarades med Ja och några Nej.
Landtm, sade sig hoppas, att R. o. A. härutinnan lärer
förena sig enligit discourserne, så att ny proposition ej lärer
behöfvas.
Härmed voro R. o. A. nögde och således
uplästes slutel. de af R. o. A:s herrar electorer ingifne listor
på valde ledamöter till flere deputationer, hvars ledamöter
bortrest (Bil. 25).
Hr Wadenstierna förbehöll sig slutel., att extractum
protocolli ang:de Krigsrådet Torbiörn Andersson må till
nästa gång vara färdigt och då få justeras.
R. o. A. åtskildes kl. 2.
Den 24 April 176 6.
Torsdag.
Plenum kl. 8.
1. Justerades riddarehusprotocollet af den 14 November Justering.
1765.
1 Memorialprotokollet.
19—580121
290 1766, april 24. J. L. Lostierna.
Ang:de
Lostiernas
mern.
2:do. Uplästes det projecterade extractum protocolli till
de öfrige respective stånden ang:de Krigsrådet Thorbiörn
Andersson.
3:tio. Påskriften på Manufacturdeputationens projecterade
nya förordning.
4:to. Dito ang:de för detta Underlieutenanten vid Kongl.
Artilleriet Johan Leonhard Lostiernas ansökning om ändring
i Hans Kongl. Maij:tts utslag af den 10 Augusti 1763 och 8
Martii 1765, hvarigenom Kongl. Generalkrigsleuterationsrättens
i Strahlsund öfver honom fälde dom (innehollande entledigande
ifrån dess innehafde underlieutenantsbeställning
och styckjunckarelön, för det han under fälttoget i Pommern
försålt 3:nne uptröttnade, cronan tillhörige trosshästar, hvilkas
värde han med 40 riksdaler pommersk courant blifvit
dömd att betala) till alla delar blifvit faststäld.
Hr Gyllensvahn: Sedan jag hördt, huru vid vårt
sista plenum Hr öfversten Ehrensvärd protesterat emot att
saken skulle uptagas, så ber jag, att en så vanfrägdad sak
icke må förvisas till någon deputations skärskådande eller
immediate här uptagas och afgiöras, ty den länder Adelen till
föga heder.
Hr Wadenstierna: R. o. A. biföll vid sista plenum,
att saken skulle remitteras; dessutom tyckes mig, att R. o. A.
kunde utan att på något sätt lida af sielfva saken lemna
Lostierna ett sådant beneficium.
Hr Carl Ehrensvärd: Saken angående Lostierna
har först blifvit afgiord i generalkrigsrätt, Hans Kongl. Maij :t
har sedermera genom 2:nne Dess nådige utslag stadfäst denne
krigsrättens dom, därutinnan han ifrån sin underlieutenantstienst
och lön blifvit entledigad, för det han under fälttoget
i Pommern bortsålt 3:nne cronan tillhörige trosshästar,
hvilka han sedermera rapporteradt vara döde; nu har
Hr Lostierna vändt sig till Riksens Ständer, men oacktadt
sitt giorde förbehöll blef hans ansökning i Urschillningsdeputationen
afslagen; äntel. har genom dess Broders till R. o.
A. ingifne memorial saken blifvit dragen till R. o. A. Skulle
nu remiss till någon deputation beviljas och Lostierna sedermera
få någon uprättelse, så blifver suiten den, att andre regementsofficerare
ej vilja giöra tienst med honom.
Frih. Carl Rid [d] e r s t o 1 p e: Jag har en stund bortåt
med upmärksamt sinne inhämtadt, huru Hr Lostierna,
J. L. Lostierna.
291
för det han såldt 3 cronan tillhörige trosshästar i Pommern,
blifvit dömd af Generalkrigsrätten; hvilken dom sedan hos
Hans Kongl. Maij :t genom 2:nne utslag vunnit laga kraft. Nu
har hans Broder hos R. o. A. anhollit, att saken må till Justitisedeputationen
förvisas; det är berömvärdt, då bröder hysa
en sådan ömhet för hvarandra, men sielfva saken visar en
ganska ful sida hos en adelsperson för de öfrige 3:nne stånden.
Jag finner derföre, att påskriften bör inrättas så, att saken
remitteras till deputation att skärskåda, huruvida den
enl. författningarne kan uptagas eller icke.
Hr Gyllensvahn: Jag känner så väl som någon, huru
långt ömheten bör kunna sträcka sig, med [o: men] jag
vet också, att heder och hederligit upförande, då det saknas
hos någon officerare, i synnerhet ömmar militairen.
Hr von Böhnen biföll den projecterade påskriften.
Hr Landtm, ärindrade, huruvida R. o. A., sedan de icke
länge sedan resolverat, att ett extractum protocolli till de
öfrige stånden skulle afgå ang:de uptagande och afgiörande
of oordenteligen till Riksens Ständer ankomne ansökningar,
nu med skäl kunde befordra denne tvert emot deras beslut.
Hr [von] Bromell: Då denne saken sista plenum
var före, var jag emot honom såsom en smutsig och för R.
o. A. ovärdig sak: nu ber jag, att densamma må få vila, eller
begär jag votering.
Hr Landtm, ärinrade, att han ej vetat af, att hans Broder
väckt saken, utan stedtse trodt, att memorialet varit af
Lostierna in qvestione sielf ingifvit; nu eftersom så många
betänckeligheter dervid förefalla, anholt Hr Lantm. om att
detta mål nemine contradicente må få vila.
Hr Rutenschiöld var aldeles emot att saken skulle
remitteras, och det i synnerhet i anseende till vårt tagne beslut
emot sådane sakers uptagande och afgiörande, som oordentel.
inkommit till Riksens Ständer.
Frih. Carl Sparre: Jag finner nog, att betydel. inconveniencer
yppa sig härvid, men som det endast bör ansees
som en grace, så skulle det kunna bifallas. Eljest torde
det få hvila, tills R. o. A. få se, om dylikt ankommer ifrån de
andra stånden el:r icke.
Detta sednare alternativet bifölls efter gifven proposition.
292 1766, april 24.
Konsul Logie.
Om ersättning
för
Consulen
Logie.
3:tio. Föredrogs Handels- och mänufacturdeputationens
betänckande af den 24 Februarii 1766 ang:de ärsättning för
Consulen Logie för giord omkåstnad vid fredsnegotiation med
en dehl africaniske republiquer; hvarutinnan tillstyrkes, att
den honom år 1763 vid af skedstagandet jämte 1 000 dahlér
silfvermynts pension tillslagne lika stora gratificationsumrna
indrages, emot det han får 400 centner krut, hvilka restera
af de 1 200, som honom i anseende till dess förtienster
blifvit låfvade år 1739.
Hr [von] Bromell berömde deputationen för dess
hushollning och tillstyrkte, att detta project må gå i värkställighet.
Frih. [F.]1 Ridderstolpe: Consuln Logie har i deputationen
blifvit hörd vid detta förslagets projecterande och
har han aldeles dermed varit nögd,
Frih. Carl Ridderstolpe biföll samma project, ifall
någon tillgång vore till den föreslagne gratification, hvarom
bästa uplysning kunde fås, om saken remitterades till Secrete
Utskottet.
Hr Gyllensvahn biföll Frih. Ridderstolpes tancka.
Hr Carl Wadenstierna: Skulle ingen tillgång finnas
till penningar, så torde Krigscollegium påläggas att upfylla
projectet, men om Krigscollegium ej snart få pengar, så
stadnar saltpetters- och kruttillvärkningarne aldeles af.
I riket tillvärkas årligen 5 000 centner; 3 000 läggs opp
för cronans räkning och af återstoden utdelas lönerne, som
dock ej hinna till. Jag anholler således, att Secrete Utskottet
ej må pålägga Krigscollegium att försträcka något utan betalning;
ty det blifver då helt och hollit omöjeligit. Men om
ej penningar finnas, ber jag, att Logie må få beholla både
pension och gratification, tills han får det, som nu blifvit
projecteradt, och det bifaller jag så mycket häldre, som han
är en både gammal och meriterad man.
Frih. Josias Cederhielm: Många hörer jag tala
om penningebrist, men ingen kan gie uplysning, huru den
tillkommit.
Hade jag penningar, så ville jag giärna hielpa Logie; det
vore ett tacksamhetsteckn för honom, som giort fred med sitt
äfventyr; jag bifaller derföre, att han må få både pension
och gratification.
1 Memorialprotokollet.
