# ID: svediakorp-gov134
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1765--1766
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 92,446
# sentences: 3,857
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Växelassocierade och Svab.
593
arméen gifne löften om constitutorialer, så kunde han, som
varit generaladjutant hos sahl. Feltmarks. B[aro]n v. Ungern
attestera flere, som han gifvit och hvarmedelst mångens fullmacktstour
til flere månader skulle ändras, om någon lag sådant
medgåfvo; men som vid detta tilfälle tvisten varit om
attesternes beskaffenhet och deras data, så hemställer jag,
om icke målet kunde återremitteras til deputat:s ytterl.
granskning.
Härtil svarades Ja och Neij.
Gref Axel [von] Fersen förklarade sig finna propositionen
billig och densamma bifalla.
Hr Has enkampf förbehölt dervid, att Adelen efteråt
öfver målet måtte [sig] yttra, om de öfrige stånd det annorledes
skulle afgiöra.
Prop. giordes ånyo och res., att detta måhl til ytterl.
granskning återremitteras til Secrete Deputationen, förbehållandes
sig R. o. A. att derefter sig uti måhlet utlåta.
Gr. Axel [von] F e r s en: R. o. A. lärer gunstigast er- Exped:n äng.
hindra sig, att en ledamot af dem, Hr Svab, för någon [tid] associeradehär
ingaf ett memorial rörande vexel.cont.sakerne; samma
memorial blef af Riddarhuset remitterat til Stora Deputationens
skärskådande, men hos de öfr. resp. stånden lärer det
ännu ej aldeles vara afgiordt och torde kanske blifva något'
hårdare ansedt. Jag vil icke ingå uti hufvudsaken el. memor.
innehåll utan endast påminna om det, som härvid rörer hela
R. o. A:s rättighet, nemi. att ang:de en deras ledamot ingenting
måtte expedieras, sorn icke Riddarhuset först blifvit föredragit.
Vi känna alla Hr Svabs person, dess besynnerlige
meriter och dess fullkoml. vählmening, doch beder jag, att
R. o. A. härvid i synnerhet täcktes ernå sin egen rättighet
och updraga sine ledamöter i Exped.deputationen att besörja,
det den inkommande löparen uti denne Hr Svabs sak
må, innan något beslut om des person expedieras, först blifva
hos R. o. A. föredragen.
Frh. G. Reuterholm påminte sig, att dess afledne
Broder 1756 blifvit på Riddarhuset utvoterat för det han tahlt
i en än oafgiord sak och re integra, men Hr Svab hade tält
på et af Ständer afgiordt måhl och hade således mindre faveur
för sig at förmoda. Emedlertid begärte han, att G[r.]
Fersens proposition sorn ny måtte hvila; hvarmed
Frh. v. Essen instämde.
38—5610ii
594 1765, nov. 18. Växelassocierade och Svab.
Gr. [von] Fersen: Jag vill ej giöra comparaison emellan
den förevarande och sahl. Frh. Reuterholms casus. Hvad
Riddarhuset i denna senare som en deras ensak giorde, dertil
lär uplysning kunna fås utur protocollerne, men det hör
ej hit.
Hvad jag nu begärt är icke lagstridigt utan grundat i 17 §
af Riksdagsordningen, som förmår, att expedition i alla
måhl bör bero på alla 4 ståndens utlåtande; skedde nu expeditionen
annorlunda, voro det olagligt, och således hoppades
han, att des på lag grundade förbehåll skulle vinna benägit
bifall.
Hr v. Böhnen begärte äfven denne qusestion på bordet.
Frh. C. Ridderstolpe trodde denne fråga kunna
hvila, men att Adelens ledamöter i Expeditionsdeput. likafullt
vordo lagen och vår rätt härvid i ackt tagandes.
Hr L [a n t] m.: Att målet uppskiötos efter fleres begiäran,
torde vähl ej kunna nekas, doch förmodades, att våre ledamöter
emedlertid kunde uppehålla expeditionen.
Hr C. Wadenstierna: Voro frågan om Hr Svab, så
borde den kanske hvila som ny, men frågan om vår rätt och
lagens verckställighet vid expeditionerne är vist icke ny. Hade
vi ofta i mindre saker updragit våre ledamöter att bevaka
expeditionerne, så kunde det och i detta fall ske, hvaröf. han
förenade sig med G[r.] Fersens förbehåll.
Frh. Fred. Ribbing begärte, att saken måtte hvila.
Hr Leonh. M. Uggla: Frågan om Hr Svabs memorial
kunde väl hvila; men icke den preliminaire om någon expedition
rörande en riddersmans person oss ohörda, eljest voro
här fahrligt både att tahla och skrifva, och han för sin dehl
skulle snart skynda sig bort.
Frh. Ulric Scheffer yttrade sig i lika mening.
Hr v. Nackreij: Frågan voro öm; hon rörde en vår ledamot,
en värdig och gammal man, men i synnerhet expeditionssättet,
hvarvid vårt utlåtande efter lag erfordrades. Dock
tycktes hon kunna hvila, och dervid, för att icke stöta de öfrige
stånden, trodde han oss kunna låta blifva vid L[ant]m:s
proposition, ty då frågan hvilade, kunde rimmeligen ej någon
expedition deri ske.
Frh. v. Essen: Sedan frågan blifvit dehlad, om Hr
Svabs memorial och expeditionssättet, voro han derom ense,
Växelassocierade oell Svab,
595
att den förre måtte hvila; den andra holt han för nog eftertänckelig,
ty hvad vi som första ståndet härvid giorde, blefvo
sedan prejudicat.
Hade Exped.deput. redan lag för sig, så behöfdes ingen;
hvarå icke, voro frågan derom nu ny och borde således ligga,
eller skulle deröf. voteras.
Frh. Fred. Horn: Det tyckes vara en contradiction, att
frågan om Hr Svabs memorial här skulle hvila, och det lika
fult få expedieras, hvad de öfr. stånden i anledning af memorialet
om honom kunde resolvera, som likvähl är en Riddarhusets
ledamot. Utan att vilja upväcka kalsinnighet stånd
emellan vill jag erhindra, huru uti saken emellan Stregnäs
stad och Hr Bilberg om en äng, dennes frälseägendom, R. o.
A. behagade taga sin ledamot uti et rättvist hägn emot Borgareståndets
giorde tilstyrckande; et lika ädelmod förmodar
jag äfven nu hos R. o. A. för Hr Svab och att våra ledamöter
i Exp.deput må få befallning att ingenting rörande honom
expediera, hvaröfver R. o. A. sig icke utlåtit. Måhlet torde
eljest, man vet ej huru, afgiöras, kanske hårdt nog, men som
det rör en vår medlem och sielfva vår riksdagsmannafrihet,
så hoppas jag, vi alla lära finna nödvändigheten att
densamma med enighet försvara.
Frh. C. Ridderstolpe: Den af Hr Grefven Fersen
framstälte begäran tycktes vara conditionelle i anseende til
de öfrige ståndens beslut om Hr Svab, som ännu ej inkommit.
Denna sak är vähl begärt på bordet, som ej tyckes kunna
nekas, men som jag hoppas, att våra ledamöter uti Expedition
både i ani. af lag och ståndets åstundan ej låta något
deruti expedieras, som icke passerat Riddarehuset, så låre vi
kunna oss dervid utan någon särskilt proposition deröfver
trygga och således äfven undgå att votera uti en sak, där
vi hafva tydelig lag för oss.
Hr v. Post: Hr G[r.] Fersens påminnelse och förbehåll
syftar på den händelse, att de öfrige stånd uti deras beslut
rördt Hr Svabs person och derå någon expedition yrckades,
innan R. o. A. sig deröf. fädt utlåta. Som ledamot uti Expeditionsdeputationen
förmodar jag kunna, då löparen inkommer,
oppehålla den tills nästa plenum, samt att de andre stånds
ledamöter äfven lära sig deruti foga; emedlertid tror jag, att
ju mindre häröfver ventileras, ju bättre det är.
596 1765, nov. 18. Växelassocierade och Sval).
Hr v. Vicke n trodde, att sorn Bondeståndet redan för
i dag voro skilt utan att hafva rördt Hr Svabs sak, så kunde
hon här hvila utan fahra af någon expedition.
Hr Landtm.: Som den rörande Hr Svab väckte fråga är
begiärd på bordet, det och ovist är, om målet ännu hos alla
de öfrige stånd är afgiordt, och desutom Adelcns ledamöter
i Expeditionsdeputationen i detta måhl hafva tilreckelig instruction
utur Riksd.ordningen, så tror jag ingen vidare proposition
häröfver lärer behöfvas, utan att R. o. A. torde vara
nögde att låta härvid förblifva.
Hr C. Wadenstierna: Han skulle gerna vara nögd,
om han mot detta måhls expedition sågo någon mera säkerhet
än vid saken rörande nya tullinrättningen, som blifvit
expedierat på 3 stånds beslut utan något R. o. A:s yttrande.
Hvarföre som det ej voro något löst ryckte, att Hr Svab hos
de öfr. stånden lärer blifva hårdt ansedt, sedan hos det Lofl.
Borg.ståndet sådant genom 12 vota pluralitet blifvit afgiordt,
så önskade han, att R. o. A. i anseende till expeditionen ville
sig positive yttra och att en ren proposition deröfver blefvo
giord.
Hr Hasenkampf medgaf, att frågan om Hr Svab må
hvila, men som det voro ståndets lagliga rättighet att sig deruti
utlåta; så förbehölt han, att emedlertid R. o. A:s ledamöter
i Expeditionsdeput:n måtte hindra all expedition uti
saken, och det i anledning af 17 och 20 §§ uti R[iks]d.ordningen,
som tydel. utstakade hvarje stånds rättighet til utlåtande
öfver alt det, sorn expedieras.
Frh. Fred. Ribbing: Han för sin dehl ville aldrig betaga
eller förminska någon af R. o. A:s rättigheter, grundade
i lagar; men om detta måhl rörande Hr Svab hade han sine
särskilte tanckar. Han mindes, att då dess memorial försl
här föredrogs, hade en och annan önskat det att hvila, men
sorn det då blef til Stora Deputationen remitterat, ville han
dervid förblifva låta. Hvad eljest anginge uppehållet af någon
expedition deruti vidare, så instämde han med Hr von
Post deruti, att sådant måtte lemnäs til väre fullmäcktige i
deputationen, hvilcke, sedan de nu sielfve hördt R. o. A:s
fermité uti denne fråga, lära vara så hederlige, att ståndets
rätt härvid icke lider, brukandes dervid det lämpeligaste, så
att de öfrige 3 stånd deraf ej måge stötas eller ledas till miss^
tancka, som ville vij påstå något votum decisivum.
Växelassocierade och Svab.
597
Frh. Grönhagen: Sorn ledamot i Expeditionsdeput.
hade han nogsamt hördt, huru granlaga R. o. A. ansedt detta
måhl vara. Utan skryt, som kunde han allena något i deputationen
förmå, ville han söka efterkomma ståndets åstundan
vid expeditionens hindrande, dymedelst att hon åtminstone
til nästa pleno lades på bordet. Dessförinnan voro ingen falira
el. möijelighet, att den kunde expedieras, ty ingen löpare
voro ännu därom inkommen.
Hvad anginge den af Hr Wadenstierna omnembde casus, så
mindes han ej, örn han densamma öfvervarit; men vähl viste
han, att Adelens ledamöter i deputation, utan den minsta private
af sickt, funnit nödigt att jemka sig med de öfrige stånd,
ibland för att afböija större tvång vid expeditionen som den
ofta omtahlte författning, alt alla måhl efter vissa plenidagar
borde expedieras, och dylika.
Gr. A. [von] Fersen: Jag har väckt denne fråga af
nit för en R. o. A:s laglige rättighet och af ömhet för en värdig
ledamots person, efter jag trodt min skyldighet och sakens
angelägenhet sådant fordra, hälst sedan jag fädt höra, att
sedan vi remitterat Hr Svabs memorial til Stora Deputationen,
de öfr. resp. stånden skulle hafva ditremitterat hans
person till något ansvar, hvaröfver jag således frucktade expedition,
innan R. o. A. sig deröf. utlåtit.
Vi hafva vähl aldrig sålunda rubricerat någon af de andre
stånds ledamöter, men jag befarade doch, att väre ledamöters
föreställning i deputation icke skulle kunna afböija expeditionen,
sedan jag vid denne riksdag ofta sedt sielfva ståndets
föreställningar, äfven som ofta förut, hafva varit utan värckan.
Nu, sedan H[ögl.] R. o. A. tycks vara ense derom, att R.
o. A. enl. lagar äger rätt att utlåta sig öfver alla måhl, innan
de expedieras, och i synnerhet sådane som röra des ledamöter,
sedan ledamot :ne i deput. låfvat detta måhl dertil uppehålla,
Hr L[ant]ni. äfven behagat förklara, att de dertil ägde
stöd af lag; så tyckes min idée hafva vunnit R. o. A:s bifall
och hoppas således, att saken i Exped.deput. lär bli oexpedierad,
til dess R. o. A. sig deruti fädt slutel. yttra; förbehållandes
mig eljest påstående emot hrr ledamöterne af R. o. A. i
Exp.dep.
Hr Landt m.: R. o. A. har vist beklagel. sedt, att deras
föreställningar hos de öfrige stånd merendehls varit fruckt
-
598 1765, nov. 18—23. Pensionsfrågor.
Kirstin
Nilsd:rs if.
Haga bördsrätt.
Dah[l]bergs
Enkas pension.
Sommars
pension.
Gyllenhammars
förlorade
compag.
löse och det ej mindre vid förre r[iks] dagar än vid den innevarande.
Således torde de i detta måhl föga uträtta utan vara
bäst att härmed ganska kallsinnigt förfara, och det lämpeligaste
lärer blifva att härvid hålla sig vid de anförde lagsens
rum, enl. hvilka måhlet bör R. o. A. underställas til sluteligt
yttrande, innan det expedieras. R. o. A. tyckas således kunna
tranquilisera sig i det förtroende til deras ledamöter i deputationen,
att derifrån ingenting emot lag lär expedieras.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde och skildes kl. 1/ 2 2.
Anno 1765 d. 23 Nov.
Lördag.
Plenum kl. 9.
Justerades det återstående af riddarhusprotocollet för d. 19
Aug., hvarefter föredrogs:
1 :o. Urskilningsdeputat. protocollsutdrag af d. 31 Julii med
hemställan, om icke underd. anhållan från R[iksens] Ständer
må afgå, att den hos Kongl. M:tt anhängige quaestion rörande
Hustru Kirstin Nilsdotters i Hagen sökte bördesrätt må
snart afgiöras; som biföls.
2. Borgareståndets extractum protocolli af d. 18 Nov. ang:-  de en åhrlig pension af 200 d. s:m för Lieutenanten Dahlbergs
Encka, Beata Johanna Schaeij, som med många barn
är stadd uti et ganska torftigt tilstånd; hvilcket, i anseende
til det alla penningesaker rörande vid r[iks]dagens början
fa[st]stälte beslut,
remitt. til Secrete Utskottet.
3. Secrete Deputations hemställande af d. 27 Aug. ang:de
tilstånd för den ålderstegne och 50 åhr tienstgiörande Hofsecreteraren
och Cronobefallningsmannen C. J. Sommar att
med bostället och halfva lönen få gå utur tienst, hvilcket
bifölls.
4. Secrete Deputationens bet[än]k:de af d. 9 Aug. ang:de
Aminiral.com.
et bortmist botsmanscompagnie, hvarvid upl.
Hr Gyllenhammars och
Hr Falckengrens mern iler.
Hr C. Tersmeden anholt, utom flere, i synnerhet om
att detta måtte hvila, til dess Sec. Dep. bet[än]k:de uti en
lika qusestion rörande honom hunnit inkomma.
Generaltulldirektionen.
599
Hvilcket bifölls.
5. Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 21 October äng:-Hist. natur,
de historise naturalisprofessionen vid Lunds Academie, dess ^Lund" *
löhn och framdeles återbesättiande, hvarvid fölgde et särskilt
votum.
Hr Hasenkampf yttrade härvid, att det särskilte votum
icke tycktes kunna värcka någon ändring uti det, som
Sec. Utsk. om successionen til de ordinarie löhnerne föreslagit;
men vid framdeles besättiande af denne profession ville
han tillägga, att sådant borde ske af Kgl. Maij:tt enl. Regeringsformen.
Res.: Bifalles Sec. Utsk. e[xtr.] pr[ot.] med den tillagning,
att denne historise naturalisprofessionen vid framdeles vacance
lag likmätigt af H. K. Maij :tt återbesättas må.
6. Secrete Deputationens bet[än]k:de af d. 2 Novembr. äng:- Sparrschöld.
de Lieutenanten Sparschölds besvär.
Begärtes på bordet.
7. Föredrogs Tulldeputations under d. 21 hujus afgifne Tuldirect:ns
hemställande och förslag til femb ledamöter i Generaltulldi- iedamöterrectionen,
nemi. til praeses nuvarande Hr Landtmarskalcken
och til ledamöter Frh. Josias Carl Cederhielm, Borgareståndets
Taleman Just.borgmästaren Sebaldt, Commercerådet Bruséen
och Cammarrådet Malmström. Hvarjemte deputationen
i åhrlige löhner föreslagit för praeses 5 000 och för hvarje
ledamot 4 000 d. s:m.
Detta begärtes på bordet.
Men Hr Landtm, förestälte angelägenheten af måhlets
skyndesama afgiörande i anseende dertil, att tullarrendet vid
åhrets nu tilstundande slut skulle ophöra och til tullarnes
emottagande å cronans vägnar många anstalter äro nödige,
som kräfva directionens fordersammaste omsorg och åtgiärd,
och all den korta tid, som af detta åhr öfrig är.
Hr Landtm, såge härvid deputationens förtroende för honom.
Han erkände sådant, som han borde, och skulle, så
länge tid och omständigheter honom tillåto, gerna i denne
dehl söka tiena riket men voro icke sinnad att derföre emottaga
någon löhn, hvilcket han härmed ville förklara, doch
borde den, som honom succederade, löhnen åtnjuta.
Hr Ehren malm yttrade sig til bifall på förslaget,
hälst han dervid sågo den idéen om deputerade ifrån hvarje
stånd til directionen vara aldeles utesluten.
600 1765, nov. 23. Generaltulldirektionen.
Deput:n.
!
Frh. C. W. Grönhagen påminte, att deputationen
tycktes hafva kunnat föreslå personer, sorn icke med andre
embeten förut voro syslosatte; hvarjemte de föreslagne arfvodislöhner
tyckes vara nog tiltagne, då de fläste af directionens
ledamöter förut hade löhn på staten och således med
ytterl. löhn af 2 000 d. s:m för detta arbete tycktes kunna
vara nögde.
Ankom en Bondeståndets deputation, 8 personer starck,
hvars ordförande Paul Jönsson pr[semissis] prem. 1
anmälte, att ståndet bifallit Tulldeputations förslag til ledamöter
af Tulldirectionen med den förändring, att ståndet i
Cammarrådet Malmströms ställe, som hade sin sysla i Carlscrona,
föreslagit ståndets Secreterare Johan Kock; och 2:o
recommenderade til afgiörande höndernes i Repetuaröd besvär
emot Urskillningsdeputationens afslag i deras sökte
skattekiöpssak. Hvarefter
deputerade afträdde.
Hr Hasen kampf: Ehuru åtskilligt vid detta förslag
såvähl i anseende til personerne som löhnerne kunde vara
att påminna, om emellan detta och andre Ständers verk någon
jemnförelse ville giöras, hvilket han dock nu ville förbigå;
sä kunde han doch ej undgå att påminna om tvenne omständigheter.
Den första rörde sättet, hur de framdeles vacancer i directionen
skulle återbesättas, hvilket tycktes böra ske af Kgl.
Maij :tt men icke af directionen sielfve. Och 2 för stodo han
ej, hvad med det directionen ålagde ansvar för Kgl. [M:t]
och cronan vid tullinkomsten voro ment; någon vederhäftighet
för hela summan fordrade reel ägendom til säkerhet, som
doch icke hos ledamöterne, undantagandes Hr Landtm., torde
kunna praesteras.
Hvad anginge Bondeståndets anmälan om Secret. Kock, så
emedan i förslaget ingen grund tagits af särskilte stånd til
särskilte fullmäcktiges tilsättande, så tyckes ingen anledning
vara, att någon å Bondeståndets vägnar i directionen skulle
tagas; och skulle för öfrigt någon af ståndens secreterare i
directionen få rum, så borde R. o. A. dervid ihogkomma sin
Secreterare framför någon annan. För öfrigt biföllo han deputations
hemställande.
Hr Uggla, L. M., gillade det upgifne förslaget til praeses
och ledamöter i Tulldirectionen. Han vördade äfven Hr
Generaltulldirektionen.
601
Landtm :s yttrade uppsåt att icke upbära något salarium men
bad, att detsamma likafult måtte utsättas och lemnäs til Hr
Landtm:s disposition efter behag. Ang:de timade ledigheters
återbesättiande i directionen instämde han med Hr Hasenkampf,
att sådant måtte öfverlemnas Kongl. Maj :tt.
Hr C. Waden stier na: Det voro fägnesamt, att Hr
Landtm., sorn i så månge måhl vist så mycken nit för riket,
äfven velat påtaga sig Tulldirectionens angelägna arbete och
derjemte önskeligt, att han åtminstone till nästa riksdag dervid
ville continuera. Arfvodislöhnen dervid borde äfven Hr
L[ant]m. tilläggas, antingen han den sielf behagade behålla
el. till annat disponera.
Hvad de öfrige löhnerne beträffade, så torde de ej finnas
för store, då man betänckte, att vid nya inrättningar arbetet
altid är ganska drygt och trägit.
Att Bondeståndet nembt Sec. Kock uti Malmströms ställe,
deri kunde han sig icke finna, emedan den förre aldrig varit
i rikets tienst, men den senare voro en gammal skickelig embetsman
och dessutom, om qusestion voro at belöna Kock för
dess giorde secreteraretienst i Bondeståndet, derom icke efter
vanligheten borde talas för än vid riksdagens slut.
De yppande ledigheter i directionen trodde han, med de
flere herrar, böra af Ivgl. M:tt återbesättias, ehuru Tienstbetänckandet
dervid icke torde tiena til grund, utan endast
skickelighet och arbetsamhet böra eftersökas. Och med denne
tillägning biföllo han för öfrigt betänckandet.
Hr v. Vicken: Om Hr L[ant]m. icke recommenderat
måhlets angelägenhet til skyndesamt afgiörande, hade han
gerna velat sig längre derpå betäncka och att det måtte ligga;
men ville sig nu körtel, yttra: Att han så funno fägnesamt,
det Hr Landtm, ville påtaga sig det angelägne directionsarbete,
som det voro rart att någon afsade sig en tillagd löhn,
sorn Hr L[ant]m. giorde. Att de tilkommande vacancer i
Tulldirectionen på Ständernes förslag, om de då äro tilhopa,
men eljest på directionens, af Kongl. Maij :tt måtte besättias,
men att vid desse syslor inga dubbla löhner borde dem tilläggas,
som redan hade förut löhn på staten.
Hr Wachschlager: Han hade ganska svårt att begifva
sig ifrån den yrckade rättighet, att målet måtte ligga på
bordet, men på anförde skähl ville han sig deruti nu yttra.
Det voro senast emot Tullarendesocieteten anfördt, att
602 1765, nov. 23. Generaltulldirektionen.
månge af dess directeurer beklädde publique tienster; men
nu voro til denne Tulldirectionen mäst ordinarie embetsmän
föreslagne, ocb dem voro dessutom dubbla löhner tillagde,
sorn voro emot lag. Att, enl. deputationens förslag, Tulldirectionen
sielf skulle remplacera de bland ledamöterne framdeles
ledige rum, det funno han ovanligt och i en annan consideration
betänckeligt, ty då Hr Landtm, enl. dess yttrade
upsåt trädde ur directionen, blefvo allenast en adelsman där
quar, och voro til frucktandes, att pluraliteten då, til en ny
ledamots antagande, just ej torde favorisera någon adelsman;
men blefvo, som han äfven tilstyrckte, utnämnandet
af framdeles nya ledamöter i directionen i underd. Kongl.
Maij :tt öfverlemnat, så hoppades han, att Adelen dervid i
nådig hugkomst komma torde. Bondeståndets hemställan för
Secreter. Kock funno han, på de redan anförde skähl, böra
afslås.
Gref Renstierna betygade sin fägnad deröfver, att
statsvercket voro i tilstånd att anslå så betydande löhner,
sorn uti betänckandet förmältes, för den nya Tulldirectionen,
hvars arbete han trodde förtiena slik belöhning, önskandes
derjemte, att gamle betiente ej måtte sakna det, hvad deras
möda hade förtient.
Då någon ledighet i directionen framdeles timade, funno
han tienligast, att de på directionens underd. förslag af K.
M:tt besattes.
Frh. C. J. Cederhielm: Så glädiefult det för honom
voro att skönja det särdeles förtroende, som såvähl R. o. A.
som Tulldeputationen för hans person behagade hysa, så
stort skulle deremot hans bemödande blifva att nied flit och
nit upfylla sin skyldighet.
Hvad den för honom projecterade löhnen vidkom, så stodo
det vähl hos R. o. A. att den minska, men finge han säja sin
tancka, så trodde han sitt hufvud och dess arbete nog vara
värdt 2 000 plåtar om åhret, och att han således ej kunde
släppa det för bettre kiöp.
2. Som denne Tulldirection voro på prof inrättad, så kunde
med de ordinarie cronans embetsmän, som anmärkts dervid
vara brukade, framdeles ändring giöras.
3. Hvad direct. ledamöters framdeles tilsättande vidkom,
så instämde han dermed, att sådant til Kgl. M:t måtte öfverlemnas.
Ty för sin dehl ville han på det högsta undanbedia
Generaltulldirektionen.
603
directionen slikt giöromåhl, sam giorde dem til domare öfver
medbröders förtienst el. skickelighet och säkerl. ådrogo
dem missnöije och klagomål}].
Hr Fred. Sparre: Det voro af Hr L[ant]m. ädelmodigt
giordt att afsäja sin löhnen, men den borde likfult åtfölja
beställningen och kunde efter dess behag disponeras.
2. Hvad framdeles öpningars besättande rörde, så trodde
han, att sådant, såsom på försök, enl. bet [än] k. kunde lemnäs
directionen.
3. Voro Hr Malmström säkerl. en gammal hederlig embetsman,
men det torde vara ovist, huruvida han i anseende til
sin sysla ifrån Carlscrona kunde umbäras. Och
4 om man i hänseende til Bondeståndets förord ville hafva
någon egard för Sec. Kock härvid, så torde sådant vara ganska
vähl äfven att dermed befordra reciprociteten för R. o.
A:s betiente.
Hr Gyllensvahn ansåg Tulldeputations opgifne förslag
på femb värdige män til directionen såsom aldeles grundat
på ståndens beslut och önskan.
Ang:de ledamöters framdeles remplacering voro hans tancka,
att som enl. betänckandet desse syslor voro commissioner
men icke ständige tienster, så kunde de på directionens
underd. förslag af Kgl. M:tt erhålla nådigt kallelsebref; och
biföllo han för öfrigt Tulldeputations betänckande.
Frih. J. A. Hamilton hade vid bet[än]k:det, som han
biföllo, intet vidare att erhindra än vid ledigheternes remplacement
i direct., att det Kongl. Maij :tt måtte öfverlemnas
och R. o. A. dervid i und. anhålla, att 2 ledamöter altid måtte
vara af deras stånd.
Frh. G. Reuterholm biföll deputationens förslag, och
att, som detta verck blott [voro] en comission, ordinarie i
staden vistande embetsmän, som Hr L[ant]m. och de fleste
ledamöter, vähl dervid kunde nyttias; men i anseende til
Cammarrådet Malmström, som hade sysla i Carlscrona och
dessutom med räkningarnes afslutande för hela kriget hade
et drygt och angelägit arbete för sig, instämde han med Hr
Sparres yttrade mening.
Hr Ehren malm: Som directionens giöromåhl voro en
comission, til nästa riksdag, så kunde dervid nödige ändringar
framdeles giöras men nu deputat. bet[än]k:de och förslag
bifallas.
604 1765, nov. 23. Generaltulldirektionen.
Export
pnemier.
Deputerade
om Tulldirect.
Att förbehålla vissa runi deruti för Adelen och giöra skilnad
af stånd, funno han ganska betänkligt. Och vid någon
ledamots framdeles ersättande voro bäst, att direction utan
distinction af stånd dertil i lind. afgufvo förslag til K. M:s
nådige utnämnande.
Hr v. Böhnen bad det måtte afgiöras, om på sådant
förslag 3 el. allenast 1 skulle upföras. Det förre sättet ansåg
han för tienligast och lagligast.
Hr Landtm.: Behagade R. o. A. nu simplement hålla
sig vid bet[än]k:det utan att dervid inblanda denne senare
el. flere quaestioner, så tror jag de giöra aldra bäst, afbidandes
i stilhet, huru det måhl blifver afgiordt, som de öfr.
st[ånd] tycks giöra.
För öfrigt, om jag bortgår, kan jag nästan försäkra mit
rum ätli en adelsman i stöd af Hr Frh. Cederhielms och Hr
Sebaldts biträde, hvarpå jag dervid lärer kunna räkna.
Och som vid propos. Frh. Cederhielms slutel. tillägning af
flere yrckades, tilläde Hr L[ant]m., att om hon än tillädes
och biföllos, uträttade hon ingenting, efter de 3:ne stånd densamma
ej vorde gillandes, som han nästan voro säker om.
På Frh. [von] Essens och fleres begäran giorde Hr
L [ a n t] m. öf. betänckandet propositionen til bifall,
som besvarades med Ja.
8. Föredrogs Handels- och manuf.deputations betänckande
af d. 21 Oct. ang:de de för svenske manufactur- och slögdevahror
fa[st]stälte utskiepningspremiers reglerande och beräkning
för framtiden enligit en deröfver bifogat specifique
förteckning.
Bondeståndets i deputationen bifogade särskilte votum innehöll
afslag uppå alla desse premier til besparing af penningar,
sorn til andre nödigare rikets behof tarfvas.
Under det dess acter uplästes, ankom en Borgareståndets
deputation, 12 pers. starck, anförd af Rådman Collin, hvilken
praein[issis] praem[ittendis] anmälte, att ståndet förehaft
Tulldeputations hemställande ang:de nya Tulldirectionen
och bifallit förslaget dertil med den förändring, att ståndet
uti Cammarrådet Malmströms ställe nämbt Grosshandlaren
Quast, hvilket äfven til R. o. A:s bifall recommenderades.
Deputerade afträdde.
Hvarefter Hr Hasenkampf yttrade, att om de öfrige
stånden, sorn Bonde- och Borgarestånden giordt, icke ville
Exportpremier.
605
bifalla förslaget utan befordra des egne ledamöter i det ena
rummet, så kunde R. o. A. äfven dertil föreslå någon af sitt
stånd; och voro vähl, om R. o. A. ville sitt uti denne sak
tagne beslut de öfrige st [änden] med en deputation tilkänna
gifva.
Hr L. Mag. Uggla: Om R. o. A. uti den af Hr Hasenk[ampf]
omrörde idde ville kasta sin åtancka och benägenhet
uppå honom, så torde han kunna äfven hoppas någon
ynnest hos det H[ögv.] Prästeståndet, efter han voro klockare
och således en deras medarbetare.
Hr Jennings: Det voro billigt, att vårt beslut notificerades
de öfrige stånden, men den nyss begärte recommendation
frucktade han blifva utan verkan, emedan han ej trodde
Prästerne hysa stor ynnest för klockarne; doch kunde det
vähl nog passa sig, att då et stånd til diretionens ledamot utnembt
sin Kock, det andra sin Quast, vi och dertill nembde
vår Uggla.
Upropades en deputation, som afgick med notification om
vårt til tulldirectionsförslaget gifne bifall.
Continuerades med läsningen af det förre måhlet til slut.
Hvarefter yttrade sig
Hr Hasenkampf: Att som uti betänckandet vid exportsummorne
någon anmärckning giordes öfver den skilnad,
sorn deruti voro emellan åhren 1763 och 64, hvilken tilskrifves
den af Manufacturcontoiret giorde förminskning af praemierne,
så ville han til en dehl sådant medgifva, doch hade
deremot den höga vexelcoursen mycket opmuntrat exporten.
Han för sin röst hade icke tilstyrckt förber:de minskning,
men som deputation föreslagit ytterligare indragning vid de
fläste praemier, så trodde han intet annat än god värckan deraf
stå at förvänta.
För öfrigt trodde han, att som praemier och discontfonden
voro nödige upmuntringar för ailä slögder, så skulle med
deras hielp, hälst om derjemte lurendräijerier kunde hämmas,
väre manufacturer vähl kunna bära sig.
Hr L. M. U g g 1 a biföll betänckandet, hälst manufacturerne,
sorn skaffade oss exporter och försågo väre egne behof
i kläder och annat, med en vähl förd systeme kunde nu och
i framtiden enligit andra rikens exempel tildraga riket en
säker nytta, då fiskerier och slike handelsgrenar, som voro
accidentele, icke voro att giöra så mycken stat uppå.
Contin, om
exportpremier.
606 1765, nov. 23. Exportpremier.
Frh. C. Ridderstolpe betygade sin fägnad öfver väre
manufacturerfs] lycklige framsteg, så att de kunde exportera
och förse nationens behof i kläder. Han biföllo således
gerna betänckandet, såsom tilstyrckande nyttig encouragement
för väre slögder. Ett funno han doch nödigt att påminna
om, nemi. nödvändigheten att upmuntra föredlandet
af flere landets producter samt handelen med skinvahror etc.;
men i synnerhet funno han nobilitation af vår koppar et så
vicktigt ämne, att han önskade, det sådant medelst et extractum
protocolli måtte till Handels- och manuf.deputations
mogna utarbetande öfverlemnas.
Frh. Grönhagen önskade, att man ej för mycket ville
täncka på exportation, innan manufacturvahror af fullkomlig
godhet och tilräckelig til landets egit behof först voro att
tilgå.
Hr [von] Nackreij tilstyrckte bifall på betänckandet,
instämmandes med Frh. Ridderstolpe om nyttan att upmuntra
slögder på det nu föreslagne sättet. Om deputation
förminskat somlige prsemier, så hade bland andra skähl dertil
äfven det varit, att Manuf.contorets cassa behöft någon
besparing til bancoskuldens betahlande; och vid det, Frh.
Grönhagen nu anfördt, kunde af Engellands och flere nationers
exempel anmärckas, att exportprsemier både för spanmåhl
och manufacturvahror med största nytta blifvit bestådde,
innan landet ännu hade dem til öfverflöd.
Frh. G. Reuterholm upläste dess bilagde memorial
rörande någon mera detaillerad calcul öfver rikets verkel.
vinst på våra manuf.exporter. 2. Ang:de uplysning om discontfonden,
igenom hvars hielp samt exportpremier en handlande
torde kunna sälja våra vahror under det värde, som
de värckel. kosta riket. Och 3 ang:de nödvändigheten af premier
för gröfre smide och svartsmide, som af vår egen rudimateria
med största förmåhn kunde utskeppas; öfver hvilka
puncter han önskade deputationens ytterligare utredning, innan
häröfver något definitift slut vidtogos. Hvarjemte anmärcktes,
att andre nationer, som gåfvo prsemier för exporter,
äfven gåfvo för spanmål utförselpremier och således
besörgde, att de hade tilräckeligt bröd af egen product och
okiöpandes, hvilcket vi saknade.
Hr v. Nackreij: Som i detta memorial voro förmält
om discontfonden, ville han tilkänna gifva, att deputationen
Exportpremier.
607
med uplysning derom längre fram vordo inkommandes. Det
som rörde gröfre och svartsmides uphielpande til export, hörde
icke til Manufacturdeputations giöromåhl; altså borde
desse omständigheter icke hindra exportpremiernes beviljande,
förutan hvilcka våra manufacturer säkerl. skulle ramla
omkull. Ville riket upmuntra åkerskiötslen medelst exportpremier
för spanmåhl, voro sådant ganska vähl och nyttigt,
men derföre borde ej manufacturerne nedläggas, som med
så mycken möda blifvit stadgade.
Hr Hasenkampf bestyrkte, hvad Hr Nackreij anfördt.
Vid Frh. Reuterholms tancka ang:de disconten ville
han erindra, att densamma voro inrättad icke til förmån för
de handlande men till hielp för manufacturisten.
Svartsmidets uphielpande hörde til Jerncontoirets omsorg.
Och för öfrigt kunde man om exportpremiers nytta öfvertygas
genom Engellands exempel, som dem låter continuera,
ehvad små missbruk dervid kunde förelöpa.
Frh. Ulr. Scheffer trodde föga skilnad oss emellan
öf. detta måhl vara; mången med honom torde vähl önskat,
att ingen förminskning hade sked t i preinierne, men så voro
deremot att tro, det deputation härvid giordt efter sin tilgång
och förmåga. Det lät i memorialet, sorn voro exportpremier
på andra vahror onödige, så länge vi behöfde spanmåhl
utifrån; men det följer intet, att för det vi icke hafva
bröd tilräckligt, så böra vi intet hafva något annat. Låtom
oss, efter vi hafva väl inrättade manufacturer, skiöta och underhålla
dem, men låtom oss äfven än ytterligare upmuntra
åkerbruket med lika premier för spanmåhlsutförslen som
manuf.exporter; så hade Engelland giordt och dymedelst satt
sig i tilstånd att kunna umbära spanmåhl ifrån Franckrike,
som förut var oumgängelig för dess behof och föda.
Frh. Reuterholm förklarade sig ej vara emot exportpremier
men deremot, att de bestodos för vahror, som eljest
med rikets förlust exporterades, då brödet utifrån skulle
hämtas; häröfver hade han önskat en grundelig calculation
måtte giöras, det voro hvad han begiärt.
Han instämde gerna med Frh. Scheffer om exportationspremier
för spanmåhl, äfvensom han gerna ville hafva de
manufacturer understödde, som tilskyndade riket någon
verckelig vinst.
Hr Jennings instämde med Frh. Scheffer, tilläggan
-
608 1765, nov. 23—29. Exportpremier. Svab.
des att den af Frh. Reuterholm omnenibde calculation el.
tableau öfver manufacturerne redan skal bos deputation vara
under arbete. Att några manufacturer drefvos med förlust
och med skada, voro ingen möijlighet uti, efter det voro emot
all slögds natur, men vähl kunde nyttan af deni differera
och vara större el. mindre. Hvad beträffade spanmåhl, så
viste man, att Engelland utsatte premier för exportation af
spannemåhl, då de ej ännu hade deraf så mycket, som de
till inrikes consumtion behöfde, men det bestod och tillika
premier för andra deras manufacturvahror. Och på samma
grund trodde han det vara nyttigt och godt, om Sveriget nu
äfven ville fa [st] ställa exportpremier på spanmåhl til åkerbrukets
upmuntrande.
Uppå giord proposition bifölls H[andels-] och m[anuf.]-  dep. betänckande.
Svabs me- Häruppå anmälte Frh. C. W. Grönhagen, att löpamor‘
ren uti saken rörande Hr Svabs memorial nu voro inkommen
med ståndens påskrifter, som uplästes. R. o. A. hade simpliciter
remitterat meni. til Stora Deputationen, men de öfr.
stånden hade bifallit Borgareståndets påskrift, sorn innehölt,
att memorialet såsom eftertänckeligt och olagligt etc. etc. afslogos,
och öf. Hr Svab, sorn den där qualt R[iksens] Ständers
beslut etc. etc., hade Stora Deputationen, til hvilken
äfven memorialet remitterades, att innom 8 dagar inkomma
med sitt bet[än]k:de, huru han för denne sin förbrytelse rättel.
ansees bör. Nu som deputationen ej kunde emot sin instruction
hindra expeditionen; så ville han häröfver utbedia
sig R. o. A:s befallning, på det ståndets ledamöter i deput.
måtte vara utan ansvar, i fall något hände, sorn icke voro
angenämt.
Härvid anmälte Hr Landt m. et af Hr Svab i dag insinuerat
memorial, som uplästes, innehållandes en förklaring
af dess mening uti förre memorialet och sin dervid hafde
oskyldige afsickt etc. etc. med mera, som det acterne bifogade
memorial förmäler (Bil. 80).
Som flere ledamöter af R. o. A. begiärte, att detta måtte
hvila på bordet, så förestälte
Hr Landtm., arn icke sådant voro tienligast, emedan
saken fordrade någon öfverläggning och tiden för i dag mäst
voro förleden.
Hr v. B ö h nen: Utan att på minsta sätt vilja skada Hr
Svabs memorial.
609
Svab underställe han, huru löparen efter lag kunde hindras
ifrån expeditionen.
Hr D u r i e z trodde, att sedan R. o. A. nu hördt Hr Svabs
senaste memorial, de ej kunde annat än öma hans person,
som på et fördehlacktigt sätt voro af alla kiänd; voro altså
bäst, att då memorialet hvilade, löparen äfven uppehöllos,
doch utan att om honom något nämdes.
Gref. Ax. [von] Fersen: Som vi hördt Hr Svabs memorial
och det voro begiärt på bordet, så voro dervid ingenting
mer att säija. Hvad löparen vidkommo, så tycktes, att
dess expedierande emedlertid äfven borde innehållas och icke
skiljas ifrån denne senare fråga. Att på detta sättet löparen
med lag kunde uppehållas, voro deraf klart, att de 3:ne resp.
stånden upväckt en fråga om Hr Svabs person, öfver hvilken
R. o. A., hvars ledamot han är, sig icke utlåtit, men hvartil
de efter all lag äro berättigade enl. 17 § i R[iksdags]ordningen,
innan någon expedition i saken ske kan; och hoppades
Hr Grefven, att de öfrige stånden äro så billige och benägne
att härvid lemna R. o. A. vid deras rättigheter; önskandes
för öfrigt, att Hr Landtm, behagade proponera, att
såvähl löparen som det senare Hr Svabs memorial måtte
hvila.
Hvilket på Hr L [a n t] m : s proposition bifölls.
Hr Landt m. androg, att han tänckt i dag något föredraga
af följande måhl: ang:de yppighetsförordningen, nordsiöfiskerierne,
tiensthionsstadgan, som voro angelägne måhl;
men som tiden voro förbi, ville han dermed til härnäst opskiuta,
då äfven saken rörande Major Netzow skulle företagas.
R. o. A. skildes 1/2 2.
Anno 1 7 6 6 [o: 1 7 65] d. 29 Novemb.
Fredag.
Plenum kl. 9.
Uplästes Hr J. Gripenstedts memorial ang:de Riksens Råds
arbetes lättande medelst en ny arbetsmethod
och begärtes på bordet.
Grefve C. Emil Levenhaupts mern. ang:de R[iksens] Råds
giöromåhls dömande framdeles genom en öfverrätt, vald genom
lottning i Rådet utur alla riksens collegier.
39—5610U
610 1765, nov. 29. Netzows m. fl :s upprättelse.
Hvilar likaledes.
Äfven anmältes blott någre flere memorialer rörande inkomne
prejudicemåhl, som få gå til stånden men här ligga,
v. Netzow, 1. Föredrogs Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 16 Ocoihv^Vake-
t°ker öfver Majorernes v. Netzow, Baron v. Scheidings och
nitz lidande, v. Wakenitz ansökning om uprättelse för lidande; hvilket
hos resp. Prästeståndet d. 31 Oct. blifvit bifallit med Hr
Probstens Bergstedts särskilte votum på det sätt, att Majorerne
v. Netzow och v. Scheuling må räkna sin tour efter
deras fullmackters data samt att Kongl. Maij :tt häfver dem
i sådan nådig åtancka, som emot deras utmärckte förtienster
svara kan; och att den förres Encka i händelse af mannens
dödsfall får så stor accordsumma och pension, som
reglementet utsätter för den tienst, han vid dödsfallet innehafver.
Med denne påskrift hade Borg.ståndet d. 15 Nov. och Bondeståndet
d. 9 Nov. sig förenat.
Frh. [Fred.]1 Ribbing yttrade, det han icke funno
det af deputationen anförde »kähl för v. Netzow, att han på
avocatorier hemkommit, vara tilräckeligt för att han derföre
skulle prejudicera dem, som giord tienst vid vår armée.
2. Hvad de desse officerare tillagde majors caracterer vidkom,
så finge de fruckten deraf, när de en gång fingo syslan,
men dessförinnan borde kanske 200 officerare, som varit i
felt, ej deraf blifva lidande.
3. Hvad rörde Änckans accordssumma, sådant voro aldeles
emot pensionscassans reglemente och af farligt prejudicat,
varandes Defensionsdeputationen äfven i begrep att härom
med någon föreställning inkomma; emedlertid önskade han,
att R. o. A. med någon deputation ville hos de öfrige resp.
stånden andraga de oplysningar om pensionscassans reglor,
som kunde förmå til andre tanckar.
Hr Landtm.: Det torde vara bäst, att de 2:ne första af
Frh. Ribbing moverade frågor finge hvila och vi nu endast
höllö oss vid den 3 :die om accordsumman. Deröfver har Riddarhussecreteraren
i beredskap et extractum protocolli med
föreställning til de öfrige stånden, som R. o. A. behagade
höra. i
Protoc.utdraget uplästes.
Hr Gripenberg gillade väl detsamma men trodde nå
-
1 Memorialprotokollet.
Växelkursen, Civilbetjänte.
611
gon vidlyftigare deduction af skählen vara nödig, enl. hvad
han häri opsatt,
hvilket han opläste.
R. o. A. funno desse skähl ganska goda och välgrundade
men trodde bäst att, innan de alla nyttiades, afbida värckan
af detta extracto protocolli;
som gillades.
En Bondeståndets deputation, 8 pers. starck, anförd af Dan- Deputm.
nemannen Johan Bengtson, hvilken prem. premitt. aflemnade
och recommenderade et ståndets extractum protocolli
emot Secrete Utskottets tilstyrckande om vacanceafgiftens
betahlande til cronan;
2:o anholt örn böndernes i Repetvarod(!) besvärs emot
Urskill.deputationen
Hvarefter deputat. afträdde.
Hr [von] Böhn [en] hemstälte ang. repetuaredssaken,
att et af Urskilningsdeputation på så goda grunder afslagit
måhl aldrig måtte få här uptagas och prejudicat lemnäs,
som skulle förvandla plena til Urskilningsdeputation.
Hr v. Vicken biföll detta, tilstyrckandes att Hr
L[ant]m. med Talemännerne måtte påtäncka någon utväg,
åtminstone för nästa riksdag, att Ständer med slike ansökningar,
som voro olaglige, icke måtte blifva öfverhopade och
onäpst besvärade.
Resolv. att saken skall ligga.
2. Föredrogs Secrete Utskottets hemställan uti extracto Vexelkursens
protocolli af d. 20 November, att, såsom et hielpemedel til hemniandevexelcoursens
hemniande och zedelmyntets uphielpande, förordnas
må, att alla handelscontracter om exportationsvahror
och effecter mågo slutas på riksdhl. b:co såsom rikets rätta
och gamla hufvudmynt.
Det bifölls.
3. Föredrogs Secrete samt Justitisedeputationernes gemen- Gamla civilsamma
betänckande, dat. d. 9 October, ang:de några förmå- b^f^g*,es
ner vid afskedstagande! för gamble civilbetiente samt i synnerhet,
att de måtte få taga afsked med hela löhnens behållande,
då de tient uti 40 åhr, tienstetiden beräknad ifrån 24
åhrs ålder.
Frh. C. Ridderstolpe ansåg för ganska nödigt, att
något understöd för orkelöse civile betiente blefvo påtänckt,
intil dess någon civilpensionscassas inrättning kunde vinna
612 1765, nov. 29.
Civil betj ante.
stadga. Detta upgifne förslag kunde således vara godt, til en
början, blott att derjemte de gamble författningar om afskedstagande
med half löhn blefvo bibehållne.
Hr C. W adenstierna instämde härmed, tilläggandes
sig finna mycken olägenhet deruti, att en civil embetsmans
40 tienståhr, som requirerades, först skulle få räknas ifrån
24 åhrs ålder utan borde få räknas ifrån 18 el. 20 åhrs ålder,
då de mästa gå uti .tienst.
Hr E h r e n m a 1 m var af lika tancka med Frh. Ridderstolpe,
att vid bet [än] k idet måtte tilläggas, att Kongl. Maij :t
hädanefter som härtils blifver obetagit att förunna och meddehla
en gammal embetsman afsked med hehl eller half
löhn efter omständigheterne.
Hr v. Böhnen conf. sig med Hr Wadenstierna angide
tienståhrens beräknande och ville derjemte, att hehl eli. half
löhn för afslcedstagare positive utsättas må, på det ingen faveur
måtte kunna deruti giöra den enas vilkohr olika mot
en annans, då både torde vara lika förtiente.
Frh. Ridderstolpe trodde, att det borde närmare
oplysas, hvad i betänckandet tycktes om afsked med hehl el.
half löhn alternative vara föreslagit; för öfrigt att det vähl
kunde bifallas med den af honom giorde tillagning.
Hr [von] Hagelberg deducerade innehållet af betänckandet
och dess grunder jemte den deruti giorde skilnad
emellan indelt och oindehlt löhns åtniutande vid afskedstagande,
med mera som ei kunde höras.
Frh. C. Horn hemstälte, om icke tienståhren finge beräknas
ifrån 20 el. och 18 åhrs ålder, när man då varit skickelig
att inträda uti cronans tienst och giöra gagn, hvarmed
Frh. Fred. Horn instämde.
Hr [F.]1 v. Post anholt om proposition öf. betänckandet
med de tillägningar, 1 :o att förre författningen vid civile
betientes afskedstagande ei härmed måtte uphäfvas, och 2:o
att tienstetiden beräknas ifrån 20 åhr.
Uppå Hr Landtm, proposition bifölls betänckandet med
tillägning, att förre författningar om civile betientes afskedstagande
icke härmed ändras el. uphäfves, och 2 att de
häri föreslagne 40 t[jänst]ståhr må räknas ifrån tiugu åhrs
ålder.
Upropades en deputation, som til de öfrige stånden afgick
med Adelens protocollsutdrag rörande Major Netzows sak
1 Memorialprotokollet.
Riksrådet von Rosen.
613
och äfven skulle notificera det ang:de civile embetsmäns afskedsförmåner
nu tagne beslut.
Föredrogs Secrete Utskottets hemställande af d. 8 November
ang:de pension för Hr R[iks]r[ådet] Grefve Rosen, hvartil
föreslås 4 000 dhl. silf. förutom de 4 000 d. d:o mynt, Hr
R[iks]r[ådet] som för detta generalgouverneur i Finland af
R[iksens] Ständer tillagde blifvit.
Hr C. W a d e n s t i e r n a: Ehuru han med fägnad nu
sågo, att Hr R[iks]r[rådet] Grefve Rosens berömmeliga
tienster och förtienster blifvit af Secrete Utskottet ihogkomne
med et högstnödigt understöd, doch som denne föreslagne
pensionen voro föga tilräckelig emot denne Herres behof i så
dyra tider och til dess någorlunda anständiga utkomst; så
ville han vördsaniel. hafva understält R. o. A., om icke hela
riksrådslöhnen, 12 000 d. s:mt, kunde Hr Riksrådet under
dess öfrige korta lifstid såsom pension förunnas. Hade vi nu
nyl. och för en stund sedan bifallit, att embetsmän efter 40
åhrs tienst skulle få vid afskedstagande behålla hela sin löhn,
så tycktes en lika hugnad vara så mycket billigare för en
Herre, sorn tient riket sedan Konung Carl den 12:es tid och
uti 60 åhr uti många blodige tilfällen, både med hufvud och
hand, och under samma sin tienst tilsatt all sin och sin Grefvinnas
ägendom, så att han på sin höga ålderdom nu befunno
sig uti et utblottad och medömkansvärdt tilstånd.
Hr v. Böhnen förenade sig med Hr Wadenstiernas giorde
hemställan för en så gammal välförtient Rådsherre och
recom:de densamma til R. o. A:s bifall.
Hr Gyllensvahn förklarade, att ehuru han vördade
Hr R[iks]r[ådet] G[r.] Rosens person och med sin röst gerna
ville bidraga til des hugnad och understöd uti des nog
bekante knappe omständigheter, så kunde han doch för denne
gång ei vidare gå än bifalla Secrete Utskottets hemställande
såsom det yttersta, hvartil de 3 stånden i Secrete Utskottet
för denne stund kunnat förenas; frucktandes han,
att om R. o. A. nu ville gå längre, så torde sådant hos de
öfrige stånd finna den opposition, som kanskie mera torde
skada Hr R[iks]r[ådet] G[r.] Rosen än efter allas vår önskan
gagna honom. Doch skulle han för sin dehl gerna önska,
att, sedan detta förste steg för Hr R[iks]r[ådet] vöre vunnit,
tilfälle sedan fås til någon ytterligare jemkning härvid
til dess förmån, hvartil han gerna voro villig som skyldig.
Pension för
Hr R:sr:t
Rosen.
614 1765, nov. 29—dec. 2. von Rosen.
Frh. C. Sparre instämde med Hr Wadenstierna, tillläggandes,
att helften af den Hr R[iks]r[rådet] Gr. Rosen tildelte
pension måtte tilslås des Grefvinna til underhåld, ifall
hon skulle blifva encka.
Frh. C. Ridderstolpe yttrade, jemte mycken ömhet
och högacktning för Hr R [iks]r [ådet] Gref Rosens person,
samma considerationer uti hufvudsaken, som af Hr Gyllensvahn
anförde blifvit.
Frh. Grönhagen holt före att R. o. A. i ädelmod och
generositet samt äfven i anseende til den ännu i dag för
gamble embetsmän tagne resolutionen borde vara sig like i dag
och altid; och på den grund tilstyrckte han, att Hr [Riks]-  r[ådet] G[r.] Rosen som en hederlig och sextioåhra embetsman
ibland de få, sorn ännu sedan Konung Carl d. 12 tid
öfrige voro, måtte hugnas med hela riksrådslöhnen til pension
uti des bekante medellöse tilstånd, härrörande af des
genereuse och hederlige lefnadssätt, samt att helften af samma
pension måtte tilläggas des Fru Grefvinna, deräst hon sin
Herre skulle öfverlefva, som nu redan voro inemot 80 åhr
gammal.
Frh. v. Essen: Ömhet för Hr R[iks]r[ådet] Gr. Rosens
person och högacktning för des förtienter funnes hos honom
i så hög grad som hos någon; altså, då han nu simplement
biföllo Secr. Utsk. hemställan om denne Herres pension utan
någon ytterligare tilökning för denne gång, skedde sådant
icke af någon sparsamhetsprincipe men för att med vårt exempel
kunna förena de öfriga stånden i det, sorn Sec. Utskottet
föreslagit och hvaruti de eljest långt snarare torde giöra
någon afkortning än en tilökning.
Hr Spar [r] schöl d hemstälte, om icke det voro bäst
att nu bifalla Sec. Utsk. hemställande om pensionen och hos
Secrete Utskottet recommendera någon möijelig tilökning
deruppå framdeles samt något understöds beviljande för Fru
Riksrådinnan efter des Herres frånfälle.
Hr L andt m. förestälte, att ehuru han med ömhet och
vänskap för Hr R[iksjr[ådet] Gr. Rosen gerna och af godt
hierta ville giöra proposition öfver någon tilökning uti den
af Secr. Utskottet för Hr R[iks]r[ådet] föreslagne pension,
så frucktade han doch, att dermed ingenting vunnos, dehls
af den svårighet han redan i detta måhl hos de öfr. stånden
förmärckt, dehls derföre att om vi ville gå längre än Secrete
Riksrådet von Rosen.
615
Utskottet, torde de andre stånden deraf samt af rikscassans
utblottade tilstånd taga sig anledning att gå tilbakars; och
då hade R. o. A. med sin benägenhet mera skadat än gagnat
Hr R[iks]r[ådet] Rosen.
Hr C. Wadenstierna: Sedan emot dess giorde vördsamma
underställande af Hr Landtm, åtskillige betänckligheter
anförde blifvit, som giordt honom mycket intryck, så
ville han sin tancka nu ei vidare yrcka utan bifalla Secrete
Utskottets hemställande. Doch förbehöllo han sig härvid, att
framdeles frågan om någon tilökning uti denne Hr R[iks]-  rådets pension må kunna väckas.
Hr L ant] m. giorde häruppå proposition öfver Secrete
Utskottets bet[än]k:de, som bifölls med det förbehåll i protocollet
dervid, att R. o. A. måge återuptaga frågan om någon
tilökning i denne Hr R[iks]r[ådet] tillagde pension, när
förmodas kan, att de öfrige resp. stånden kunde förmås att
densamma äfven bifalla.
Föredrogs Secrete Utskottets protocollsutdrag af d. 15 Nov.
rörande betahlning för en af de grefvelige Dohnas arfvingars
fordringars liquidation, bestigande sig til1 dhl. sant,
och bifölls.
Uplästes electorernes lista på ledamöter i den öfver vexelassocierades
sak förordnade extra hofrätt.
Hvarvid som Hr Landtm, anmälte, att Frh. Kurck sig
rummet därstädes afsagt, och
Hr v. Post androg, att Secretm Furtenbach sig äfven
samma förrättning afsade,
så updrogs electorerne att i deras ställen välja andra ledamöter,
hvarefter R. o. A.
skildes kl. 1.
Anno 1765 d. 2 Decemb.
Måndag.
Pl[enuin] kl. 9.
1. Föredrogs Prästeståndets protocollsutdrag af d. 15 Junii
ang:de Lunds domkyrckohemmans försäljande til skatte
til följe af Kongl. Maij :ts nådige resolution af åhr 1735,
och det på sätt som Kyrckorådet med desse hemmans åboer
nu skall hafva öfverenskommit. Hvarvid
1 Lucka i förlägget.
Gref Donas
arf:s fordran.
Extra hofr[ä]t
öf.
vexelassocierade.
Lunds
kyrkohem:n.
616 1765, dec. 2. Gyllenbögel och von Schantz.
Bondest. extr. prot. af d. 14 Oct. samt Lunds stiftdeputerades
memorial.
Detta måhl skall hvila.
Dahlstjema. 2. Föredrogs Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 13Nov.
ang:de Lieutenanten Dahlstiernas besvär, tilstryckandes deputat.
capiteinsfullmackt, doch utan äldres prejudice. Bifölls.
Anmältes någre memorialer rörande prejudicemåhl, såsom
Hr Malmerfelts1, Frh. v. Ungerns, Hr Silfversparres i anseende
til Maj. Alberg etc., som påskrefvos af Riddarhus] secreteraren.
3. Föredrogs Secrete Deputations yttrande af d. 5 Aug. öfGyllenbögels
ver den af Fendriken Gyllenbögel återsökte tour framför Hr
tour. v Schantz.
Hr v. Schantz hade efter Cadettecorpsens ophörande 1756
i Decennb. blifvit, som förut cadett, placerad vid Biörneborgs
regemente til befordran och officeraretienstgiöring. 1758,
då han skal hafva fylt 18 åhr, tienstgiörande officerare vid
arméen i Pommern, 1759 fången i Demmin til krigets slut och
1763 lieutenant, hvarvid officerstiensten blifvit honom beräknad
ifrån den dag, han som cadett placerades vid regementet
til tienstgiörning och befordran.
Hr Gyllenbögel åter skall efter flere åhrs giorde underofficerstienst
1757 blifvit sec.adjutant och i Sept. st[abs]fendrik
vid Biörneborgs regemente, och 1760 uti Julio för Hr V.
Schantz fändrick men 1763 blifvit lotlös vid leutenantförslaget,
hvaruppå Hr v. Schantz upfördes.
Deputation tilstyrcker, att Gyllenbögel må erhålla äldre
lieutenantzfullmackt med tour framför v. Schantz, efter han
innehaft officerarefullmackt innan 1758, då Hr v. Schantz
fädt officeraresysla och fylt 18 åhr, hvarifrån tienstetiden
bör beräknas enl. Tienstbet[än]k:det af 1756.
Upl. Hr v. Schantzes och
Hr Gyllenbögels och Hr Tavasts mern., hvarjemte Hr v.
Schantz sig mundtel. recomen:de.
Hr Fock ansåg de af Hr v. Schantz för sig anförde skähl
så grundade, att han ej kunde bifalla betänckandet. Cadetterne
hade åhr 1756 blifvit i arméen placerade til officerstienstgiörning,
och som Tienstbet[än]k:et förmår, att ingen
bör commenderas af någon, som är under i fullmackt och
tour, så trodde han meningen vara den, att den skedde för
-
1 Memorialprotokollet: Tjenstestadga.
Gyllenbögcl och von Schantz.
617
dehlning til officerstienstgiörande för cadetterne äfven medfördt
ostridig officerstour.
Hr C. Wadenstierna: Hr v. Schantz hade 1756 blifvit
placerad sorn officerare enl. K. M:s circulaire til regementerne,
sorn förmådde, att desse cadetters tour borde beräknas
ifrån tienstgiörningens dato. Att Hr Gyllenbögel icke vetat
deraf, verckar i mit sinne intet, efter det varit chefens skyldighet
att sådant i regementet notificera, och som Hr Gyllenbögel
dessutom vid 1760 åhrs r[iks]dag försummat att sig
häri besvära, så har nu dertil förlisat sin rätt; och således
som Hr v. Schantz vunnit Kungl. M:ts nåd efter ordentel. förslag
och har i dess sysla hederi, vitnesbörd, så kunde han ej
bifalla bet[än]kandet utan ville det afslå.
Härvid upkom en Borgareståndets deputation af 8 personer,
hvars ordförare, Rådman Collin, p[rsemissis] p[raemittendis]
androg, att ståndet bifallit Bondeståndets dem i
dag communicerade extr. prot. af detta dato, så att Tulldeputation
må i morgon sammanträda och författa saint hos Riksens
Ständer afgifva förslag til en ledamot uti Amir.cammarrådet
Malmströms ställe, men att emedlertid de öfrige fyra
Generaltulldirections ledamöter kunna med Tulldeputationen
äfven i morgon sammanträda att föranstalta med öfverdirecteurerne
om det, sorn kan vara nödigt til verckställighets befordran
innan nyåhret.
2. Recommenderades Cam.oecon.deputations betänckande
ang:de Danviksquarnarnes arrende til skyndesamt afgiörande.
Deputat. besvarades och afträdde.
I det förre continuerade Frh. Ridder st olpe: Att åhr
1756 hade vid Tienstbet. förordnads, att krigstienst först
skulle räknas från 18 åhrs ålder; uti Decemb. månad hade
Hr v. Schantz blifvit placerat vid Biörneborgs regem:te som
cadett til tienstgiörning. 1757 hade Hr Gyllenbögel blifvit officerare
för Hr. v. Schantz. Att förut klaga öfver v. Schantz
kunde han icke, ty öfversten hade regementet intet något notificerat.
Ansågo man dem nu som att hafva tient lika länge,
så niuto Hr v. Schantz af sin placering från cadet för stor
förmån, om. den skulle öfverväga 2 kgl. fullmackter, hälst då
slike Kongl. M:ts speciele circulairer i alla fall plägade vika
el. uttydas enl. almän lag och författning; och kunde han
derföre ej annat än bifalla betänckandet.
618 1765, dec. 2. Gyllenbögel och von Schantz.
Hr Uggla holt före att sedan cadetterne enl. Kongl.
Maj:ts nådige författning vid 1756 åhrs r[iks]dags slut blifvit
i arméen til officeraretienstgörning och befordran fördehlte,
borde någon skilnad i ålder dem til hinder läggas,
att de icke som alla andre officerare i armeen måtte niuta
tourén efter sine constitutorialers data.
Hr Landt m. bad, att ventilationen måtte förkortas i
detta måhl, sorn af 3 stånd redan voro afgiordt.
Hr v. Böhnen biföll bet [än] k :det.
Hr v. Vicken anförde, att en Frh. Palbitzkij, som ifrån
cadet blifvit af Kgl. M:t placerad til lieutenants tienstgiörning,
likvähl af dåvarande cheffen Hr R[iks]r[ådet] G[r.]
Rosen til fendrickstienst vid arméen i anseende til de äldre
officerare vid regementet blifvit nedflyttat.
Hr H. H. Boije kände saken som för detta major vid
regementet och desse hrr med, som både voro dess vänner.
1756 hade grunden lagts til cadetternes tienstgiörning vid regementerne,
som supponerade tour ifrån placerings dato.
Kongl. M:ts bref derom hade comunicerats regementerne, och
har Hr Gyllenbögel, som det icke ignorerat, ehuru han sällan
var i regementet, deröfver vid sidsta riks [dag] bordt klaga,
om han varit befogad. Under kriget hade Hr v. Schantz giordt
hederligen tienst och blifvit fången, då under des fångenskap
Hr Gyllenbögel för honom fädt fendriks fullmackt, doch hade
han i roullarne altid städt efter v. Schantz, intil dess Öfversten
Frh. Cederström derom giorde förfrågan. Hvad han nu
slutel. ville tilstyrcka voro, att Hr Gyllenb[ögel] måtte få
lieut.fullmakt af samma dag som v. Schantz el. bet[än]k:det
afslås och häröfver eljest voteras.
Hr Jennings androg de för Hr v. Schantz talande
skähl och förenade sig slutel. med Hr Boije såsom den där
gifvit det bästa expedient att salvera den författning, hvarpå
Hr Schantzes rätt sig grundade.
Frh. Fred. Horn fant härvid af 1738 åhrs förordning
den svårighet, att Hr Gyllenbögel icke vid nästa r[iks]dag
klagat och således, enl. 1748 åhrs förordn., giordt sig til 200
d. s. plikt skyldig.
Voro lagen honom häruti ej emot, så voro han gerna instämmandes
med de 3 stånd til bet[än]k:dets bifall.
Frh. Fred. Ribbing: Ehuru han, i anledning af hvad
för Lieut. Carpelan ej längesedan afgiordt blifvit, kunde på
-
Generaltulldirektionen.
619
stå, ätt Hr Schantz tour ej längre än ifrån 18 åhrs ålder borde
beräknas, ville han dock begifva sig til den af Hr Boije
föreslagné proposition om lieut.full [makt] för G[yllenbögel]
af lika dato som von Schantzes.
Hr L [a n t] m.: Bifaller R. o. A. bet[än]k:det.
Härpå svarades Neij och Ja.
Men Hr [Lant] m. bad, att intet svar måtte gifvas, innan
han utfördt propositionen.
Frh. C. S p a r r e förestälte, att på den citerade grund af
18 åhrs ålder Hr Schantz ej här måtte få af slag, ty då skulle
altför många besvär upväckas, emedan cadetterne niute i flere
regementer sin tour ifrån placeringsdagen enligit Kongl.
M:s bref af 1756.
Hr v. Vicke n erhindrade, att frågan om fatalier hörde
til Urskilningsdeputationen men ej til Secrete Deputat:n, som
handterat detta måhl efter lag men ej efter praxi.
På Hr L [ant] m :s ytterl. propos. bifölls, att Hr Gyllenbögel
undfår lieutenants fullmackt af samma dato som Hr v.
Schantz.
4. Uplästes et utdrag af protocollet, hållit hos Bondeståndet
d. 2 December el. i dag, af innehåll, att sedan öfver Tulldeputationens
afgifne förslag om ledamöters tilsättande uti
Generaltulldirectionen med deras arfvode tvenne stånd i anseende
til Am.cam.rådet Malmström stadnad emot tvenne
stånd; så ansågo ståndet vid sådan ställning tienligast, att
Tulldeputation med giörligaste första, medan tiden för nya
tulladministrationen snart pågår, må inkomma med nytt förslag
til besättande af femte rummet uti bern. Tulldirection.
Hr H. H. Boije betygade sig hysa mycken vördnad för
de andre stånden, hvarföre han och ansågo denne sak såsom
nog öm; men som vi en gång bifallit Malmström, likaledes
så det resp. Prästerståndet, hvaremot de 2 andra ständ gådt
in partes och liämt Grosshandl. Quast och sin Secr. Kock, så
tycktes jemkning böra ske hos dem men ej af de sammanstämmande
stånd, hälst då Cam.rådet Malmström, som de
förenat sig om, voro en skickelig och välförtient man, och
kunde han således ej finna, hvarföre vi borde gå ifrån vårt
beslut eller samtycka til någon annan ledamots föreslående
uti Malmströms ställe.
Hr C. T e r smeden instämde med Hr Boije, och på de
grunder ansåg han Bondeståndets härvid giorde proposition
Gener.tull
direction.
620 1765, dec. 2. Generaltulldirektionen.
som nog oförväntad i stället för en förmodad jemkning å
deras sida. Han tilstyrckte häröfver deputation med föreställning
til de 2:ne stånden, och att, ifall de icke ville jemka sig
med Adelen och Prästeståndet om den öde ledamot i Tulldirection,
det måtte bero vid de 4 nämde.
Frh. Ulr. Scheffer trodde pluraliteten vara för Malmström
af 2 stånd, efter 2:ne gådt in partes.
Hr Uggla, Hr Möllerstierna, Hr Lindelöf och
Hr v. Böhnen yttrade sig alla i anförde meningar.
Hr Ekenberg medgaf, att Hr Malmström voro en mycket
värdig man, men trodde, att för en mans skull denne angelägne
saken ej borde utdragas utan jemkas, då kanske lika
värdig ledamot af Adelen kunde fås i Tulldirectionen.
Hr Jennings ville blifva vid vårt beslut och ej gifva
prejudicat, att 2 stånd föranlåtit ändring deruti; ville således
de 2 skilj acktige stånd sig ej med Ad. och Pr fäste] st.
jemka, så kunde den frågan hvila och emedlertid förblifva
vid redan utnemb:de 4 ledamöter; doch biföllo han dervid
slutmeningen af Borgareståndets yttrande om directions sammantrede
til arbetes början.
Frh. F. Horn och Hr v. P o st påstod, att vårt beslut
måtte bevaras, hvaruti vi hade et stånd med oss och således
ingen pluralitet mot oss utan snarare för oss i anseende dertil,
att de tvenne gådt in partes.
Hr Landtm.: Men sedan R. o. A. bifallit, jemte resp.
Prästeståndet, 5 ledamöter uti Tulldirectionen, så voro nu
frågan om huru detta beslut skulle verckställas, sedan 2
stånd icke bifallit den femte ledamoten, C[amma]rrådet
Malmström.
Frh. C. Ridderstolpe ansåg målet af directions activitet
så angelägit, att, då stånden om den 5:te ledamoten ej
kunde förenas, nytt förslag dertil borde uprättas.
Frh. v. Essen var, i anseende til rikets härunder beroende
nytta, af lika mening.
Frh. J. A. Hamilton: Om nytt förslag skulle uprättas,
borde vår objet vara, at det föllo på en frälseman, hvilcket
hos de öfrige stånden tycktes böra recommenderas.
Frh. Fred. Ribbing tilstyrckte, att Tulldeputation
måtte på den öde ledamoten i så beskaffade omständigheter
upsätta nytt förslag; men att dertil söka befordra någon
adelsman, det han gerna önskade, sådant trodde han bettre
Generaltulldirektionen.
621
kunna ske underhand i deputationen än genom något påstående
här eller anmälan hos de öfrige stånden.
Hr Fred. Sparre: Som rörande Hr Malmströms vahl
2 stånd voro emot 2 och nödigt voro, att directionen blefvo
satt i activitet til de nödige anstalter vid tullarnes emottagande
innan kort; så voro hans tancka, att de fyra fa[st]stälte
ledamöter nu strax måtte få sammanträda i arbete och antingen
Tulldeputationen föreslå den öde ledamoten eller sådant
ske af de 4 directionens ledamöter, enl. deputations plan
til framdeles vacancers fyllande, då äfven hopp voro, att en
frälseman kunde dervid befordran vinna.
Hr v. Post itererade, att som vi hade et stånd med oss,
borde vi stå vid vårt beslut och med deputation giöra föreställning
hos de andre 2 stånd om jemkning eller i vidrigt
fall bifalla Hr Sparre, att Tulldirectionens ledamöter måge
projectera den femte.
Hr L [ant] m.: Jag måste äfven berätta, det nödvändigheten
fordrar, att directionen strax måtte få sammanträda
för att med posten affärda nödige circulairer till orterne
ang:de den ändring, som med tulladministrationen är giord
och nu vid nyåhret skall börjas.
Hr v. Post: Det voro nödigt att för denna orsak expeditionen
til directionens authoriserande tils i morgon kunde
ske, hvartil han doch ännu ingen möijelighet sågo.
Hr Jennings instämde med Hr Sparre och v. Post, att
Tulldirectionen må upge förslag på den fembte ledamoten til
Kgl. Maij :tt, då konungens nåd torde falla på någon adelsman.
2. Det af Borgareståndet tils i morgon föreslagne sammanträde
af Tulldirectionen trodde han eij blifva ordenteligt, om
den ej förut erhöllo Kgl. M:tts constitutorial, hvilcket doch
svårl. dertil torde hinna utfärdas; emedlertid kunde expeditionen
ske för de 4 ledamöter, til dess Riks. Ständer hunnit
förena sig om den öde.
Hr Duriez: Ehuru han ej ville tahla emot vårt rörande
Malmström tagne beslut, som voro en ganska habil man,
så trodde han doch i närvarande sakens ställning och då
dertill lades, att Malmström icke voro af vårt stånd samt
dessutom voro i Carlscrona med et vidlyftigt räkenskapsarbete
nog syslosatt, det R. o. A. kunde samtycka til et nytt
förslags uprättande i hans ställe, och att emedlertid för til
622 1765, dec. 2. Generaltulldirektionen.
Stadigs
ektenskap.
Rådmansval
i Nora.
Vaxblekeri.
Ehrenmalms
tour.
att gifva directionen en nödig activitet expeditionen ännu i
dag måtte ske för de 4 faststälte ledamöter.
Frh. C. Ridderstolpe biföll, att med expeditionen
för de fyra ledamöter måtte skyndas, på det de genom Kgl.
Mits constitutorial oförtöfvat måtte sättas uti activitet; emedlertid
som öf. den femte ledamoten 2 stånd stadnad emot
tvenne, så ville han, att direction derpå kunde afgifva und.
förslag til Kgl. Maj:tt.
Hr C. Tersmeden anholt, att R. o. A. icke måtte uprifva
sit tagne beslut i anseende til Hr Malmström.
Hvarefter giorde Hr L [a n t] m. propositionen.
Bifaller R. o. A., att, på det Tulldirectionen snart måtte
sättas i activité, expeditionen må ske för de 4 fa[st]stälte
ledamöter. Emedlertid förblifver R. o. A. i anseende til den
5:te ledamoten vid sitt tagne beslut, och ifall de resp. stånd
om densamma ej behagade sig förena, finner R. o. A. bäst,
att Tulldirectionen må till Hans Kgl. M:ts nådige utnämnande
i und. föreslå til det femte rummets fyllande.
Detta bifölls.
Och affärdades en deputation, som detta beslut de öfrige
stånden skulle notificera.
5. Föredrogs Justitiaedeputations betänckande af d. 16 Oct.
ang:de Johan Stadigs ansökning att få bygga äcktenskap
med sin mors halfbrors encka, hvilket deputation tilstyrcker.
Detta begärtes på bordet som nog betänckeligt måhl.
6. Justitisedeputations betänckande af d. 22 November
ang:de rådmansvahl i Nora stad, hvarvid Borgerskapet begära,
att utan hinder af Kongl. M:ts förordning af d. 15 Julii
1756 rösterne må beräknas efter förra vanligheten samt äldre
stadgar och privilegier; hvarmed deputationen äfven instämmer.
Bet[än]k:det bifölls.
7. Handels- och manufacturdeputations betänckande af d.
16 September ang:de svenska vaxblekerierne; hvarvid
Hr Estenbergs memorial.
Saken hvilar.
8. Secrete Deputationens betänckande af d. 24 October
ang:de Capitainen vid Lifdragonerne Ehrenmalms återsökte
tour framför några äldre capitainer. Härvid uplästes såvähl
Hr Schönströms memorial ang:de Hr Ehrenmalms tours inskränckande
innom regementet sorn Hr Ehrenmalms memo
-
Ehrenmalm. Hospitalskvarnar.
623
rial och begifvande, och giorde Hr Land tm. i ani. deraf
den proposition:
Bifaller R. o. A. betänckandet så, att Capitaine Ehrenmalms
tour endast må honom beräknas innom Lifdragoneregementet
och utan bettre förtienstes prejudice.
Hvilket besvarades med Ja.
9. Föredrogs Cammaroeconomiedeputations betänckande Arrende om
af d. 7 Augusti öfver Bagaren Joh. Lunds å egne och medin- Qvarnar!
teressenters vägnar giorde ansökning om uphäfvande af det
med Danviks Hospitalsdirection angrde hospitalsquarnarne
ingångne arrendecontract på tio åhrs tid, hvilket bein. interessenter
d. 30 Augusti 1764 underskrifvit, samt att de i stället
måge få til godo niuta det af dem om samma quarnar åhr
1758 med directionen på sex åhr slutne och åhr 1764 expirerade
arrendecontract, med tiugu åhrs prolongation derå,
hvarjemte i anseende til deras föregifne lidande af dryg
quarnhusbyggnad och för stor arrendesumma de anhålla att
befrias ifrån den för samma arrende dem ålagde åhrlige bevilning.
Deputationen tilstyrcker på anförde skähl, 1 :o att interessenternes
ingångne sidsta arendecontract bör hållas och
fulgiöras; att den dem för mölnarehusets upbyggande tilerkände
ersättning bör ske efter edel. bestyrckte räkningar,
och 3:o att den begärte eftergift af bevillningen må afslås.
Hr Gripenstierna androg, att han i deputationen
varit dissentiens, af ömhet för rättvisan och hospitalets bästa.
Interessenterne hade mycket deraf vid den åtagne quarnhusbygnaden
lidit, att, genom Södermalms brand, bygnadsmaterialierne
så ansehnl. stigit i priset och att åskan för
dem upbrändt en ståtelig väderquarn; de förtiente således
någon hugnad, hälst den af dem begärte prolongation medförde
fördehlacktige vilkor för hospitalet; eljest torde quarnarne
förfalla och hospitalet framdeles sakna den summa,
det nu deraf i åhrligit arrende indrogo, och biföll således
interess. ansökning som ganska nyttig och billig.
Hr Estenberg holt deremot, enl. de af deputation anförde
grunder, för omöijeligt, att intressenternes förslag kunde
lända til hospitalets mera bästa, ty ville desse af säj a sig
contractet, så borde det på ny auction utbiudas, eljest befordrades
deras egennytta men icke til hospitalets förmåhn
genom högre inkomst. Hvad deras begärte bygnadsersättning
624 1765, dec. 2—7. Hospitalskvarn!!!'.
vidkom, voro att märcka, att de påtagit sig denne byggnad
genom et formligt entreprenadecontract, som på vinst och
förlust voro uprättat och ingådt; om en olycklig vådeld giordt
för dem, som för alla andra i staden, materialierne något
dyrare och följacktel. medtagit något af deras förmodade
vinst, så voro de fattige på hospitalet dertil icke vållande,
följacktel. ej eller skyldige att derföre utom contract bestå
någon ersättning, hvilcken han ej utan fasan kunde höra
påstås vara billig och nyttig för hospitalet, bifallandes fördenskull
deputations hemställan.
Hr Ehrenmalm1 tilläde, att Sickla cattunsfabriques
intressenter hade 1764 på auctionen inropat desse hospitalets
quarnar men at optionen blifvit lemnad til quarninnehafvarne,
som frivilligt sig de förres bud åtagit och derom
på 10 åhr ingådt arrendecontract. Den deruti stipulerade åhrlige
miöhlafgiften hade de då erbudit, efter de förmodel. då
hördt talas om zedelmyntets realisation, hvaraf de vid ärendets
erläggande i penningar mindre förmån sig förväntadt;
och tilstyrckte han fördenskull bifall på dep:ts betänckande.
HrWachschlager, Hind., bestyrckte än ytterl. de
för bet[än]k:det andragne skähl medelst de härvid förekomne
omständigheters nogare detaillerande, tilläggandes
att hela ansökningen om arrendets ändrande voro på olagligt
sätt inkommen, hvarföre han så mycket mera ville bet[än]k:det
bifalla.
Hr Gripenberg biföll likaledes betänckandet, emedan
almänna och enskilte säkerheten kräfde, att hvar och en
måtte äga trygghet vid lagligen slutne contracter.
Deput. betänckide bifölls.
10. Uplästes några e lector slistor på ersatte ledamöter uti
deputationerne.2
Hr Wernles Hr Landtm, anmälte, att en Riddarhusets ledamot, Hr
Capiteinen Wernle, med döden af lidit.
Och dernäst påmintes, att de herrar, som ej ännu efter
öfverenskommande för familien erlagt två dahl. s:mt til genealogiernes
renskrifvande, måtte dem fordersamel. i Rid
1
Memorialprotokollet: Ehrenmalm, Cap[itain].
2 I sekreta utskottet i stället för översten Carl Linroth kammarherren
Carl Gustaf Wattrang, i handels- och manufakturdeputationen i stället för
generalauditören Olof von Nackreij, som avsagt sig, majoren Abraham
Henrik Ulfvenklou.
Båtsmanshåll. Besvär. Tiondejärn.
625
darhusdeputation afbörda, på det arbetet i brist af betahlning
icke måtte stadna.
R. o. A. skildes åth kl. 2.
Anno 1765 d. 7 Decemb.
Lördag.
Plenum kl. 9.
Justerades en dehl af protocollet, hållit på Riddarhuset d.
24 Augusti.
Hvarefter föredrogos:
1 :o Secrete Utskottets yttrande af d. 15 Nov. ang:de Hede- Båtsmans
mora
stads sökte lindring uti botsmanshållet til 1767 åhrs TIhJän '
° Hedmora.
slut.
Hvilcket bifölls.
2. Secrete Deputationens under d. 14 Sep. i ani. af Krigs- Krigsbefäl^
befälets almänna besvärs 83 § afgifne betänckande ang:de besvär,
fortificationsofficerares rättigheter, som igenom byten komma
in uti infanteriet. Och
lades på bordet.
3. Anmältes Hr Heldenhielms mern. rörande Hr Gyllen- Gyllenhamhammars
besvär, som ligger men får gå til stånden. mar
4.
Secrete Deputationens betänckande af d. 30 Septemb., Militiaipen
hvaruti
tilstyrckes, att militaire pensionscassan måtte be- sionscassans
J r onera.
frias från publique afgifter, onera och bevillningar.
Bifölls.
5. Secrete Deputations betänckande i anledning af Kgl. Tienst
M:ts
secrete propositions 9 § ang:de huruvida en tienstesö- sökande,
kande kan stå på tvenne förslag på en gång.
Bifölls.
6. Bergsdeputations bet[än]k:de af d. 29 Augusti ang:de Tiondejäms
tiondeiernsafgiften
samt priset derå af tackjernsblåsning- afgif!:e,n *
., , , , * . „ . ., , j tt i • Gestrikland,
arne vid brukspatronsmassugnarne i Gestrikeland, Helsinge
land,
Medelpad och Ångermanland samt bergsmanshyltorne
i Ofvansiö och Torsåkers bergslager.
Bifölls.
7. Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 20 Septb. ang:de Brunkrona.
Lieutenanten Abrah. M. Bruncronas [tour]1 framför Lieutenanterne
Ekman och Granfelt.
Bifölls.
1 Memorialprotokollet.
40—5610H
626 1765, dec. 7. Ehrensvärds offieersförslag.
Spandekow
etc.
H:s K. H:s
Kronprinsens
stat.
Gen. Ehrensvärds
officersförslager.
9 [o: 8], Anmältes Lieut. Baldows och Spandtekows besvär
öfver Urskilln.deputations afslag på deras förde klagomähl
öfver lidande genom Lieut. Ekmans och Granfelts vid förl.
r[iks]dag erhållne tour.
Och remitt. til Secrete Deputationen.
10 [o: 9]. Prästeståndets protocollsutdrag, dat. d. 25 October,
ang:de en särskilt stats och hofhållning^ inrättande
för Hans Kgl. Höghet Cronprintzen.
Remitt. til Secrete Utskottet.
11 [o: 10]. Secrete Deputationens bet[än]k:de af d. 14
Septb. ang:de Herrar Riksens Råds åtgiärd vid de af Generalen
Aug. Ehrensvärd under senaste kriget i Pommern åhr
1761 och [17]62 insände underd. förslager til befordringar,
pensioner, gratificationer etc. etc. jemte bifogad förteckning
på de hrr officerare, sorn i anledning deraf på et eller annat
sätt hugnade blifvit.
Detta begärtes på bordet.
Hr August Ehrensvärd yttrade sig med fägnad nu
hafva hördt nämnas så månge kiäcke och hederlige officerare
och dem han altid giorde sig en heder att vara vän utaf;
som saken efter begäran nu blifvit lagt på bordet, så hoppades
han, att hon där finge hvila, intil dess deputationen, efter
hvad i betänckandet sagt voro, hunnit opkomma med dess
utlåtande öfver hvarje speciel måhl, då saken med fullkomlig
uplysning på en gång kunde afgiöras helt och hållen och
icke styckevis.
Han beklagade emedlertid såvähl den förtreet och möda,
han vid sine giöromåhl under bästa vählmening redan utstådt,
som det åtahl, han nu efteråt derföre såg sig vara ytterligare
underkastad, och hemstälte hvem f[an]x på sådant
kunde upmuntras til att åtaga sig en armées commando el.
med nöije giöra sin skyldighet.
Hr v. Vicken: Secrete Deputation vorde efter lag och
samvete sig yttrandes öfver de återstående speciele måhlén,
så fort den hunno, men emedlertid trodde han detta betänckande
kunna afgiöras.
Hr Leijonstén trodde att, enligt hvad han hördt,
Generalen Ehrensvärd på något enväldigt sätt torde hafva
förfarit så i desse opgifne måhl som i synnerhet vid hushåll
-
1 Memorialprotokollet.
Ehrensvärds förslag. Siöstedt.
ningen i regementet, och att derföre nödigt voro, att Generalen
måtte svara på de deröfver giorde anmärckningar.
Frh. Fr. Horn: Som han voro försäkrad om att, som
Hr Vicken sagt, Secrete Deputationen fordersamel. vordo
upgifvandes dess på lag och samvete grundade bet[än]k:de
i de häruti omförmälte speciel[e] måhl, så önskade han, som
Gen. Ehrensvärd, att detta måhl emedlertid och dertils måtte
hvila, efter han gerna ville se och känna saken först, innan
han deruti dömde.
Hr Landtm.: Som herrarne begiärt, att saken skall
hvila, så lärer all discours deröfver nu vara öfverflödig.
Hr Au g. Ehrensvärd: Jag är ej emot att saken
hvilar, blott hon hvilar, til dess Secrete Deputationen med de
häri omförmälte speciele casus opkommit.
Hr L [a n t] m.: Derom kan då ytterligare påminnas, när
denne sak dessförinnan skulle förekomma; emedlertid hvilar
hon nu.
11. Secrete Deputations betänclcande af d. 13 Novemb.
med hemställan att constituerade Lieutenanten Siöstedt må,
i anseende til des långlige tienst och vidriga lycka, hos
Kongl. Maij :tt til någon lieutenantssysla i underd. recoinmenderas.
Härvid ankom en Prästeståndets deputation, 12 ledamöter
stark, anförd af Biskoppen i Linkiöping Doctor Filenius,
hvilken pr[semissis] prem. mälte, att ståndet förehaft Justitiaedeputations
bet[än]k:de ang:de Joh. Stadigs sökte Bistånd
at få äckta sin moders halfbroders äncka. Ståndet
hade med bedröfvelse sedt, att en sådan casus, som voro både
emot Guds och verdslig lag, kunnat blifva såsom tillåtelig
ansedd; och anhöllo fördenskull på det ömaste, att denne ansökning,
jemte hemställandet derom, måtte afslås och förkastas.
Deputerade afträdde och återtogs det förra måhlet.
Hr von Vicken gaf den oplysning, att Lieutenant Siöstedt
ej så mycket klagat öfver någon prejudice utan blott
som stadd i en olycklig belägenhet anhållit om någon hielp,
hvarföre och deputationen ingådt uti des alternative hemställande
för honom.
Att som hon hvarcken kunde tilstyrka den af Siöstedt sökte
confirmation på dess 1758 erhållne lieutenants constitutorial,
som han blott i 14 dagar niutit, hvarefter han stän
-
Siöstedt.
Stadigs
äktenskap,
Siöstedt.
628 1765, dec. 7.
Siöstedt.
digt måst giöra fendricks tienst; deputation ej eller vet tilgång
til den af honom begärte lieutenants löhn ifrån krigets
slut men dess utblottade lönlöse tilstånd efter 32 åhrs tienstetid
tyckes vara mycket ömande; hemställer altså deput.,
om icke Siöstedt, som nu efter sin tour är den andra fendricken
i Vesterbott:s reg:te, må recommenderas til nådig befordran
til förste ledige fendricksindehlning eller och til
någon lieutenantsbeställning utan äldres prejudice, efter
Kgl. M:ts d. 13 Dec. 1763 honom meddelte resolution och
dess i fransk tienst erhållne lieutenantsfullmackt.
Hr Gyllensvärd åberopade Hr Landtm:s vitnesbörd
om Siöstedts 32-åhrige tienster och goda upförande, recomenderandes
honom til lieuten. fulmackt och tour el. des constitu[to]rial.
Hr Uggla likaledes.
Frh. C. Sparre: Siöstedt hade vähl ej haft constitu[tojrial
men K. M:ts remiss att giöra tienst vid armeen,
hvilken han i början fådt giöra som lieut. i fransk tienst
men sedan blifvit constituerad til fendrikssyssla; doch borde
han nu få första lieutenantsledighet utan accord.
Hr D u r i e z tilstyrckte, att Siöstedt som en förtient
officerare må hugnas med begge de föreslagne alternativer,
hvilketdera först ske kan.
Hr L [a n t] m.: Jag känner Siöstedts mångåhrige tienst
och dess goda upförande och hemställer således, om icke underd.
föreskrift för honom må bifallas enl. deputations tilstyrckande.
Hr v. Kothen: Siöstedt bör åtminstone få lieuten. fullmackt,
då han ej mindre tient än jag, som är capiteine.
Hr L ängman: Siöstedt är en gammal hederlig officerare,
och som jag erkänner honom förtient af captens tour
för mig, så tycks mig, att lieutenantz fullmackt och sysla är
det minsta til belöning för honom.
Hr Gyllensvärd: Lieutenants fullmackt el. recommendation
voro icke Siöstedt ensamt hulpen med; han voro
fattig och behöfde bröd.
Hr Wulfcrona berömde Hr Langmans hederlige yttrande;
tilläggandes att ehuru för Siöstedt nu blefvo resolveradt,
ginge dock någon tid förbi, innan han blefvo hugnad
med någon verkan deraf, men som han emedlertid skulle
lida brist i uppehälle och dagligt bröd, så önskade han, att
Svabs memorial.
629
frågan om något understöd för Siöstedt måtte remitteras til
Secrete Utskottet.
Uppå Hr L a n d t m : s proposition blef Sec. Dep. bet[än]-  kande bifallit med tillägning, att Siöstedt må erhålla lieutenants
fullmackt i arméen ifrån den tid, han börjat giöra lieutenants
tienst vid arméen i Pommern; och hvad angår nödigt
understöd för honom under dess lönlösa och utblottade
tilstånd remitteras til Secrete Utsk.
12. Anmältes och uplästes ånyo det af Hr Anton Svab Svabs
förl. d. 23 Nov. insinuerade och då på bordet lagde memoria],
hvaruti dess förut ingifne, som af de öfrige stånden med
missnöije ansedt blifvit, i dess oskyldiga mening förklaras
och R. o. A. hägn underkastas (Bil. 80).
Frh. C. Jos. Cederhielm yttrade sine tanckar medelst
det protocollet bilagde dictamen, som för månge anförde
mildrande skuld tillstyrcker, att R. o. A. icke allenast
sielfve täcktes låta Hr Svab röna all möijelig benägenhet,
utan och i lika måtto på det ömaste recomenderade honom
hos de öfr. resp. stånden till lika ömhet och ynnest (Bil.
81).
Hr L e o n h. M. Uggla fant det af Hr Svab värdigt, att
han medelst dess senare memorial sökt betaga och förklara
det, som uti dess första blifvit ansedt såsom anstöteligt.
Hvad detsamma i synnerhet angick, så voro det för Hr
, Landtm, opvist, innan det ingifvits, det voro med anständige
termer skrifvit, det rörde icke något Ständers beslut utan
blott vexelassocierades anbud samt beräkningssättet vid återbetahlningen,
R. o. A. hade dessutom emottagit memorialet
och låtit det, som tillåtit, remitteras til Stora Deputationen
med deras påskrift. Det voro således värdigt af R. o. A.
rättvisa och ädelmod att vid detta tilfälle skydda en så värdig
ledamot som Hr Svab på lika sätt, som vid flere tilfällen
de öfrige stånden skyddat sine ledamöter och han, Uggla,
sielf vid 1761 åhrs riksdag af R. o. A. niutit försvar, då han
uti saltsaken af Borgareståndet på något sätt blifvit rörd,
hemställandes emedlertid enl. den af Frh. Cederhielm gifne
anledning, att en föreställning til de öfrige stånd med deputation
måtte afgå i faveur af Hr Svab och saken så länge
blifva under vårt afgiörande.
Hr L [a n t] m.: Då Hr Svab viste mig sitt första memorial,
hvarom nu fråga är, påminte jag om några ändringar, som
630 1765, dec. 7.
Svabs memorial.
jag dervid fant rådelige, men de hafva icke blifvit giorde.
Doch skall jag gerna önska, att han på behageligt sätt må
kunna slippa den bekymmersamhet, han, som jag tror, utan
upsåt råkat uti.
Hr Lilliesvärd förklarade sig hysa mycket förtroende
för Hr Svab men långt mera för Stora Deputationen och
des upgifvande i vexelsakerne; frihet i tahl och skrifter voro
nödig, men derifrån borde sielfsvåld noga uteslutas. Ädelmodighet
klädde äfven R. o. A., men sträcktes hon för långt,
blefvo hon efterlåtenhet och af skadelig påfölgd.
Hr Duriez: Att icke den frågan om associerades anbuds
antagande, hvilken Hr Svab rördt, varit hos oss afgiord,
lär icke kunna nekas, då yi bifallit Stora Deputations betänckande,
hvari samma anbud sagts vara icke antageligit.
Att äfven Hr Svabs memorial i denne sak icke var de tempore
och han giordt bäst, om han dermed ej gådt längre än
til R. o. A. till en början, det anseer jag äfven för vist; att
åter R. o. A. skola hafva antagit el. gillat Hr Svabs memorial,
kan jag ej finna men vähl, att det här enl. R[iks]dagsordningen
blifvit anmält, upläst, remitterat och fädt gå til
de öfrige stånden.
Doch är nu derom ej qusestion utan derom, huru med godt
maneer Hr Svab må hielpas derifrån, hvartil jag hoppas alla
gerna lära vilja bidraga, och tror jag, att det af Frh. Cederhielm
dertil föreslagne sätt lär vara det aldra tienligaste,
hvarföre jag mig dermed aldeles conformera!-.
Hr Ridderstorm var af lika mening i yttrande som
Hr Duriez.
Frh. Fred. Ribbing hoppades oss alla snart vara ense
att hielpa Hr Svab som en hederlig, meriterad gammal man
men hvars skrifsätt ej behagat de öfr. stånden och således
varit mindre lyckeligt. Hans välmening borde ingen tvifla
om, fast hon nu varit incompetent och häruti ej kunde gillas
utan contradiction. Ang:de anbudet af 40 t:r guld hade Frh.
Rib[bing] uti Stora Deputation sagt sin mening, men han
hade lydt pluralitetens och derifrån kunde han ej gå.
Doch som han gerna ville hielpa Hr Svab, så instämde han
dertill med Frh. Cederhielms tanckar.
Frh. C. Ridderstolpe tillstyrclcte ömhet och benägenhet
för en så meriterad man som Hr Svab samt att, i anledning
af Frh. Cederhielms dictamen, et extractum proto
-
Svabs memorial.
631
colli medelst en deputation til de öfrige stånd i dess faveur
måtte afgå.
Hr C. Wadenstierna tackade Hr Landtm, först och
främst för det upskof och den betäncketid, som blifvit lemnad
uti et så ömt måhl, då å ena sidan et besluts värdighet
och å den andra riksdagsmannarättigheten blifvit yrckade
och påstådde. Hvad nu vårt ämne anginge, så emedan han
sågo R. o. A. instämmande uti ynnst för Hr Svab, ville han
gerna lemna alt annat och foga sig til det i dess faveur föreslagne
extract. protocolli. Grunderne deruti borde efter hans
tancka blifva desse:
1 :o. Att det af Hr Svab omförmälte anbud af 40 tunnor
guld icke specifice af Stora Deputationen blifvit nämbt och
följacktel. icke eller för afgiordt kunnat ansees af Hr Svab,
då han med all vördnad för beslut velat upväcka reflexion på
summan, den han ej förut hört vara in qusestione.
2:o. Att Hr Svab voro en för vitterhet, mycken kundskap
och förtienst både ut- och inrikes känd man, hvars hederliga
tanckesätt om lag och skyldighet förtiente, att han vid detta
tilfälle finge niuta det uti R[iks]dagsordningens 22 § redelige
och välsinnade r[iks]dagsmän tilsagde och försäkrade
beskydd till godo.
Eljest ville han gerna i öfrigt foga sig til Frh. Cederhielms
dictamens antagande, blott att deruti ändrades, hvad
Hr Svab sorn fehl tillagts eller medgifves vara af honom förgripeligen
sagt; anhållandes han slutel., att Hr Landtm., som
så ofta berömmel. sammanjämkat R. o. A:s skiljacktige tanckar,
äfven i detta måhl täcktes jemka saken derhän, att Hr
Svab ifrån all hårdare medfart befrias måtte.
Frh. v. Essen: Antingen skulle R. o. A. nu granska Hr
Svabs memorial eller medelst vårt förord söka undandraga
honom de öfrige ståndens missnöije. Detta senare voro hans
tancka och äfven de fläste herrars, som han tyckte. Han
ville derföre, utan att säjas hafva antagit el. ingådt uti
Hr Svabs memorial och tanckar, bifalla den af Frh. Cederhielm
gifne idée till föreställning hos de öfrige stånden
och för öfrigt upskiuta med vidare yttrande om hufvudsaken.
Frh. C. Cederström: Att R. o. A. antagit Hr Svabs
memorial el. giordt dess mening till sin dermed, att det blifvit
påskrifvit och remitterat; eller att ventilation om accord
632 1765, dec. 7. Svabs memorial.
med associerade voro öppen, sedan den af Stora Deputation
pröfvad och af stånden afgiord blifvit, sådant trodde han
hvarcken böra el. kunna påstås; men som han gerna ville
hielpa Hr Svab, trodde han tienligast vara att icke vidare
ingå uti sielfva saken utan bäst att vidtaga den af Frh. Cederhielm
föreslagne grund till en föreställning hos de öfr.
stånden.
Hr E h r e n m a 1 m holt före det skulle blifva et skadeligt
prejudicat för alla här upläsne memorialer, om vi skulle
som vårt antaga Hr Svabs blott för det, att det här blifvit
upläst och påskrifvit, och ännu skadeligare det, att vi derföre
skulle sätta oss uti disput med de öfrige stånden. Han
önskade, att saken uti enighet måtte kunna afgiöras och det
af Frh. Cederhielm dertill föreslagne fogeliga sättet medelst
en föreställning vidtagas.
Hr Jennings: Som med denna saks läggande på bordet
senast ändamåhlet varit att kunna öfverlägga om bästa
sättet att hielpa Hr Svab, så ville han och nu hålla sig dervid
utan att onödigtvis ingå uti saken eller om accordet, som
han hör skola vara afslagit, hälst då han för Hr Svab redan
märckt så mycken benägenhet. Doch som han hördt det som
motskähl yrckas, att R. o. A. ej antagit Hr Svabs memorial,
fast de låtit det remitteras, och derjemte att Hr Svab brukat
härvid någon ovarsamhet, ville han dervid anmärka:
1 :o. Att R. o. A. ej lemna slika memorialer att emottagas,
mindre ännu att gå vidare som våra beslut eller de finna
olaglige, hvarföre ofta för detta och äfven vid denne r[iks]-  dag på slike mern. en embargo lagt blifvit, hvaraf för Hr
Svabs mern., som blifvit emottagit och remitterat, en favorable
conclusion dragas kan.
2. Voro det menniskeligt att se uti en sak skiljacktige begrep
och ganska möijeligt att genom tryckfehl i ziffror infalla
uti missräkning, hvilket doch icke voro någon straffbar
ovahrsamhet, och aldraminst borde Hr Svab som derföre
brotslig remitteras til Stora Deputation, som ej hade någon
domsrätt och Hr Landtm, försäkrat där ej skola existera,
så länge han förde klubban. För öfrigt conformerade han sig
aldeles med Frh. Cederhielms förslag til vänlig jemkning i
denne saken, tackandes äfven honom för des upgifne dictamen
såsom project til en föreställning hos de öfrige stånden,
önskandes endast att någre få ord deruti måtte jemkas och
Svabs memorial.
633
i synnerhet de, som rörde ålder, svagheter etc. och tycktes
för Hr Svab något litet förklenliga.
Hr Gyllensvahn: Alla saker kunde sees på 2 sidor,
efter sanningen och efter vänskap för personer; hvad således
1 :o anginge saken, så voro, utan att ingå in meritis, dess
förlop sådant, att då Hr Svabs första memorial här uplästes,
hade han, Gyllensvahn, som intet deruti funnit något förgripeligit,
påståt des remitterande til Stora Deputationen, dit
han. trodde frågan höra, och kände han tillika då lag och
ordning enligt vara, att en riksdagsman finge, sedan han
anmält sitt memorial i ståndet, gå dermed til de öfrige stånden,
såframt icke sådant i följe af L[ant]m:s eed blifver honom
vägrat eller memorialets innehåld voro sådant, att
L[ant]m. ej kunde tilstädia des upläsande såsom til ex. rörande
haute trahison el. slikt, då äfven autoren strax borde
gripas efter lag; altså hade Hr Svab haft full rätt att med sitt
memorial vända sig till de öfrige stånden, sedan det hos oss
blifvit anmält.
Att Hr Svab deruti förgripeligen skal hafva skrifvit emot
högsta mackten och tyckts insinuera deras räkningar för
några errores calculi, som man vähl får lof att täncka och
kanske kan ofta i tysthet säja vänner emellan men icke bör
få uppenbarligen utföra eller skrifva.
Det är hvad på den onda sidan kan emot Hr Svab anmärckas;
på den goda kan deremot andragas, att han trodt sig
hafva rätt att tahla om den summan af 40 t:r guld, hvilken
han af Stora Deputation aldrig som anbud hördt blifvit
nämbd, och att han för öfrigt voro en gråhårig, hederlig och
välförtient embetsman samt kiänd för et stilla och nitiskt
tanckesätt. I anseende härtill ville han för sin dehl hielpa
Hr Svab och söka mot honom blidka de öfriga stånden genom
en sådan föreställning, som Frh. Cederhielm föreslagit
och hvarmedelst han trodde såvähl ståndens värdighet som
Hr Svabs förmåhn aldrabäst kunna bevaras och menageras.
Grefve A. [von] Fersen instämde med de flere herrar,
som voro af den tanckan, att man nu ej borde uti pröfvandet
af Hr Svabs första memorial ingå utan endast i det,
som kunde hielpa honom och blidka de öfrige ståndens mot
honom yttrade missnöije; så obehagelig en sådan belägenhet
voro för Hr Svab sielf, och så öm den voro i anseende til
Adelsståndets rättigheter öfver sine medlemmar samt dessas
634 1765, dec. 7—13. Svabs memorial.
riksdagsmannarätt; så fägnesamt funno Hr Grefven, att, sedan
Hr Svab förklarat sig, R. o. A. förenat sig om dess hägn
och beskydd. Riksdagsmannarättigheten voro för öfrigt
ganska öm och dess gräntzor mycket granlagade, så att det
minsta steg deröfver, antingen af missbruk eller intrång, voro
af betydelig påfölgd, om det ej med mycken delicatesse
blefvo förebygt el. rättadt. Då nu Hr Svab, som han förklarat,
i god välmening ingifvit et memorial, som R. o. A. ansedt
för antageligit och til Stora Deputationen remitterat men
de öfrige stånd med misshag uptagit och derföre remitterat Hr
Svab som brottslig til Stora Deputationen, så respecterade Hr
Grefven vähl tilbörligen et sådant 3 stånds beslut; doch kunde
det ej annat än öma honom, att en så gammal hederlig
R. o. A:s ledamot som Hr Svab blifvit så hårdt ansedd, då
han sin ord och mening kunnat förklara och icke eljest brutit
emot grundlagarne eller ens för något fehl af ståndet,
som är dess första och närmaste domare, blifvit tiltalad eller
ansedd.
Han förenade sig slutel. uti en hos de öfrige stånden för
Hr Svab til giörande föreställning och trodde, att de af Frh.
Cederhielm framlagde tanckar dertil voro ganska tienlige
och lämpelige, om allenast några ordalag deruti rörande Hr
Svabs person litet jemkades.
Hr Drufva fägnade sig, att han hörde, huru ömt riksdagsmannafriheten
nu vårdades: sic volvitur setas. Hr Svab
vore en gammal och vähl accrediterad man, men den tid
hade varit, då han kanske icke fådt sträcka sin riksdagsmannarätt
så vida utan att fruckta ett hårdare öde.
Hr L [ant] m.: Som jag af alla discourserne förmärckt
R. o. A. vare ense om att förbigå pröfvandet af Hr Sv[abs]
memorial men att öma Hr Svabs person och att i dess faveur
giöra någon föreställning hos de öfrige stånden; så tror jag
R. o. A. lära bifalla, att ett tienligit protocollsutdrag må dertil
författas på de grunder, som af Frh. Cederhielm föreslagne
blifvit.
Detta bifölls.
Uplästes en electorernes lista på ledamöter uti den särskilte
hofrätt öfver vexelassocierades gälds liquidation uti
Assessoren Frih. Kurcks och Hofrättssecreteraren Furtenbachs
ställen, som sig afsagt, nemi. Hofrättsrådet i Svea Hofrätt
Stenman och Borgmästaren Nils Cervin.
Bergenskjöld. Tobaksspinneri.
635
Härvid anmältes, att Hr Stenman sig denne förrättning
undanbedit;
och fant för godt att til tidens vinnande expedition må afgå
för de nembde 7 ledamöter, då electorerne emedlertid få
complettera den felande.
R. o. A. skildes kl. 1/2 2.
Anno 1 7 6 5 d. 13 D e c.
Fredag.
Plenum kl. 9.
Justerades riddarhusprotpcollet af d. 28 Augusti, hvarefter
1
:o föredrogs Secrete Deputations betänckande af d. 14 BergenAugusti
rörande flere officerares besvär öfver den Fendrikenschokls tourBergenschöld
tillagde tour, hvilket begärtes
på bordet.
2. Justerades det opsatte extractum protocolli til de öf-OmHrSvab.
rige stånden enl. förre pleni resolution ang:de Herr Svab
och gillades.
3. Secrete Utskottets hemställande af d. 15 November öf- Semesterver
108 § af Krigsbefählets almänna besvär rörande den frihetmed
regementernes semestrers frihet ifrån tienstgiörning af
Kongl. Maj:tt giorde författning, och hvaruti Secrete Utskottet
ändring tilstvrcker.
Bifölls.
4. Secrete Deputations bet[än]kande af d. 11 Decemb. rö- Gripenbergs
rande Vice Häradshöfdingen Mauritz W. Gripenbergs1 besvär lidandeoch
uprättelse.
Bifölls.
5. Handels- och manufacturdeputations betänckande af Marknad vid
d. 26 Novemb. öfver Söderkiöpings stads ansökning om en Merumåhrlig
marcknads hållande vid Merum på d. 26 October,
hvarå deputat. äfven lemnat tilstyrkande.
Bifölls.
6. Handels- och manuf.deputations hemställande af. d. 5 Enkiöpings
Aug. ang:de Enkiöpings stads ansökning att få till godo niuta spinneri,
dess åhr 1728 erhållne privilegium på tobaksspinneriinrätt
ning.
Bifölls.
1 Enligt betänkandet: Häradshövding Magnus Vilhelm Gripenberg.
636 1765, dec. 13. Växelassocierades domare.
Marknad i
Söderkiöping.
Willebrands
besvär.
Arfvode för
associerades
domare.
Svab.
Gravels och
Majels bomulsväfveri.
v. Böhnens
prtejudice.
7. Handels- och manuf.deputat. betänckande af d. 26
Nov. ang:de staden Söderkiöpings giorde ansökning att få
förbyta en stadens enskylte marknad d. 13 Dec. i frimarcknad
och en des åhrlige frimarknad d. 4 Sept. i enskilt marknad.
Bifölls.
8. Secrete Deputations betänckande af d. 13 Novemb.
ang:de Lieutenanternes Wachenfelts, Ehrenpohls och von
Willebrands besvär öfver v. Helands placering samt deras uprättelse.
Bifölls.
9. Föredrogs Stora Deputationens hemställande af d. 12
December rörande arfvodislöhnerne för ordföranden och bisittarena
uti den öfver vexelassocierades skulds liquidation
etc. etc. förordnade särskilte hofrättsdivision, föreslåendes
deputationen för prseses 4 000 d. s:m och för ledamöterne
hvardera 3 000 d. s:m i åhrlig löhn, i de tvenne första åhren
af förrättningen, men där hon längre skulle vahra, dagtractamente
efter reglementerne.
Hr v. Post anmärckte, att desse löhner, i jemförelse mot
Hovrättens, voro öfvermåttan tiltagne.
Frh. C. Ridderstolpe: Som denne öfverrätts arbete
voro ganska besvärligt, vidlyftigt och trägit, så borde dervid
tilräckel. uppehälle bestås, om arbetet skulle snart blifva
giordt och skickeligt folck sig det skulle åtaga.
Hr Estenberg bad, att denna sak måtte få ligga; han
ville betäncka sig, innan han bortslöste rikets medel.
Hr L a n d t m. yttrade, att han önskade, det saken i dag
hade blifvit afgiordt och icke utdragits på tiden, hvarmed
äfven flere herrar instämde; men som Hr Estenberg förbehölt
sig dermed upskof efter lag, så blef efter någon discours
målet opskutit tils i morgon.
Upropades en deputation, som under Frih. C. J. Ceder -  hielms anförande til de öfrige stånden afgick med protocollsutdraget
rörande Hr Svab.
10. Handels- och manuf.deputations betänckande af d. 4
October ang:de Linne- och bomullsväfvarnes Gravels och
Maijels ansökningar om tilstånd att få anlägga egna verck,
hvilket dep. tilstyrcker.
Bifölls.
11. Föred. Secrete Deputations hemställande af d. 21 Oc
-
Sparrsköld.
637
tob. ang:de Cammarherrens Joh. Casp. v. Böhnens öfverklagade
prejudice och uprättelse medelst tour och förslagsrättighet.
Bifölls.
12. Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 12 Decem- Värfvades
ber, sorn tillkänna gifver Sec. Utskottets förslag, att manska- su^rma.
pet af de värfvade regementer i Sverige och Finland, til vinnande
af någon bettre utkomst och föda, hädanefter måge
erhålla sin aflöning i courant silfvermynt, hvartill erforderlig
tilgång skal finnas.
Bifölls.
13. Föredrogs Secrete Deputations betänckande af d. 2 Sparrscholds
Novemb. öfver Lieutenantens vid arméens flotta Carl Mag. tour'
Sparrscholds ansökning om tour framför Capiteinerne vid
samma corps H. P. Skytte och P. Gust. Bethun, af hvilcka
han påstår sig vara vid befordran til capiteiner prejudicerad,
emedan, då de alla 3 på en dag blifvit lieutenanter vid arméens
flotta, han varit äldre fändrick än de underlieutenanter
vid Artilleriet; och tilstyrcker deputationen denne ansökning
enl. 1 och 13 §§ samt l:sta momentet i 17 § af 1756
åhrs Tienstbet[än]k:de.
Ett betänckandet åtföljande särskilt votum innehölt deremot,
att den lag, som endast anginge medsökande rättigheten
til befordring, icke voro hit lämpelig, utan som Skytte,
Bethun och Sparrschöld på en och samma dag blifvit lieutenanter
vid armeens flotta och Skytte och Bethun förut ägde
rättighet att commendera Sparrschöld, så kunde de igenom
sin befordran på samma dag icke eller förlora den förmån
och degraderas; och som förordningen om rangen vid et sådant
tilfälle icke blifvit inskränckt för comp.officerare, så
borde ej eller någon tour för dem regleras efter competencen
utan efter den värdigare fullmackten.
Hr Sparrscholds, E. D.,
Hr Skyttes,
Hr Bethuns memorialer.
Hr v. Post yttrade sine tanckar til bifall af det särskilte
voto.
Hr Fred. Ehrensvärd bestyrckte samma mening
med exempel af det, som händt med Hr Silfverschöld och
Quilfelt; den förre hade ifrån Gardet och den senare ifrån
Artilleriet blifvit ryttmästare tillika i särskilte corpser; men
038 1765, dec. 13. Sparrsköld.
då Quilfelt sedan blifvit major för Silfverschöld, hade denne
klagat och fädt uprättelse såsom den där tient vid Gardet och
haft värdigare fullmackt förut. Ett lika borde nu ske, el.
skedde en contradiction.
Frh. Fred. Ribbing trodde det genom Tienstbet[än]k:det
vara deciderat, att icke rangen utan sidsta fullmacktsdatum
voro grunden til tour emellan competente sökande,
änskönt någon af dem voro af rangregemente.
Hr Th. Wadenstierna var af samma tancka, såsom
redan i Tienstbet. fa [st] stält och tydelig i anseende til
Artilleriet; skedde nu annorlunda, så blefve deraf et skadeligt
prejudicat.
Hr Modée: Hos oss som i andra riken voro rangregementer
och voro det ganska ömt, om de vid sine tilständige
förmåner ej skulle orubbade bibehållas. Han anholt fördenskull
om proposition öfver det särskilte votum.
Hr Silfverschöld giorde vid Hr Ehrensvärds anförande
om hans Broders befordran någon påminnelse, som
skulle han på annan grund än des gardiestienst fädt tourén
för Quilfelt.
Frh. C. Sparre ansåg såsom et otvifvelacktigt factum,
att Hr Silfverschöld, som varit fendrick vid Lifgardet, i anledning
deraf sedermera erhållit tourén för Hr Quilfelt; men
härom voro nu ej egentel. fråga. Hvad angingo de förevarande
frenne herrar, så voro de alla käcke officerare och ömt att
emellan dem decidera. Han önskade fördenskull, att quaestion
til Secrele Deputationen måtte återremitteras til att
öfver denne och slike casus etablera någon viss principe til
förekommande af contradictioner uti deras afgiörande.
Hr Landtm.: I anseende til förevarande fråga veet jag
af förfarenhet, att en öfv.lieutenant af Artilleriet vähl commenderat
mig i felt som öfverstelieut. vid infanteriet, men
begges vår befordran har dock skedt efter fullmackts data,
och sådant instämmer aldeles med 1 § i Tienstbet [än] k idet.
Hr Ehrenmalm: Tienstbetänckandet hade aldeles bevarat
rangregementernes förmåner i rang och commando,
jemte det hon utstakade hvar och ens rättigheter til befordringar
och tour.
Hr Landtm.: Secrete Deputation torde med något särskilt
yttrande öfver den upkomne fråga sine tanckar meddehla
framdehles, men emedlertid torde R. o. A., på de af
Riksrådet Åkerhielm; Silfversparre.
639
deputationen utur Tienstbetänckandet tagne grunder, nu
kunna bifalla betänckandet.
Hvar til svarades med Ja.
15 fa: 14]. Uplästes Secrete Utskottets extractum protocolIi
af d. 5 Decemb., hvarmedelst tilkiänna gifves, att Hr
R[iks]r[ådet] Frh. Åkerhielm uppå Kongl. M:tts nådige kallelse
til återträde i Rådcammaren i underd. svar sig detsamma
för ålder, siuklighet och enskilte omständigheters skuld
undanbedt, jemte underd. erkänslas betygande för det honom
förklarade nådiga förtroende och högsthugnande ynnest.
Äfven uplästes Hr R[iks]r[ådets] underd. suplique til
Kongl. Maij :tt samt dess till samtel. Riksens Ständer stälte
afsäjelsememorial;
hvarvid Sfecr.J Utsk. trodt det kunna bero.
Frh. Christer Horn tillika med Frh. C. W. Grönhagen
erhindrade, om icke protocoller och handlingar rörande
Hr Rfiksjrfådets] rådslag och giöromåhl i anseende
til Banquen skulle blifva tryckte. Hvarpå Hr Landtm, gaf
vid handen, att sådant redan för detta voro afgiordt.
Secrete Utsk. ext. pfrot.] bifölls.
15. Föredrogs Secrete Deputat:s betänckande af d. 24 Oct.
öfver Majorens vid Smålands Cavallerie Eric G. Silfversparres
besvär öfver åtskilligt dess lidande, som
1 :o genom de flere yngre ryttmästare, hvilcka vid förl.
rfiks]dag vunnit uprättelse framför Majoren v. Schwartzer
och erhållit majors fullmakt af samma dato el. d. 27 Feb.
1759.
2. Genom Öfv.lieut. Frh. Conrad Falkenberg, hvilken d. 22
Oct. 1759, fastän yngre ryttmästare än han, blifvit major i
arméen och d. 14 Sept. 1761 öfverstelieutenant, hvarföre han
anhåller om tour för bein. Frh. jemte öfv.lieut. fullmackt.
3. Genom Öfv.lieut. Hr C. Rappe, hvilken, sedan han under
kriget tagit afsked, vid förl. rfiks]dag erhållit tilstånd
att återträda i tiensten med majors tour i armeen från d. 21
Jan. 1757 och öfverstelieut. fullmackt.
Deputat. förmäler, att Major Silfversparre åhr 1733 kommit
uti tienst, d. 13 Dec. 1749 blifvit ryttmästare samt d. 14
Oct. 1760 efter förslag, tour och ancienneté major vid Smålands
Cavallerie; tilstyrckandes på anförde omständigheter
deputationen i anseende lil dess anförde besvär,
1 :o att Hr Silfversparre såsom äldre ryttmästare må vid
R:s:r:t
Åkerhielm.
Silfversparres
lidande.
640 1765, dec. 13, Silfversparre.
cavalleriet äga tour från och med d. 27 Feb. 1759 framför
dem, som varit yngre ryttmästare än han och til verkelige
majorssyslor icke blifvit befordrade utan allenast uprättelsefullmackter
erhållit.
2. Att som Frh. Falckenberg uppå R[iksens] Ständers egit
tilstyrckande avancerat til öfverstelieutenant emot en husareescadrons
uprättande på fördelacktigaste vilkohr för cronan,
så kan deputationen för Hr Silfversparre hvarcken tilstyrcka
tour framför Frh. Falckenberg eller öfverstelieut.
fullmackt.
3. Som nu församblade R[iksens] Ständer förklarat, att
de som för sidsta r[iks]dag ägt tour och bettre rätt til befordran
än de, som då genom Ständers omedelbara åtgiärd
avancerat etc. etc., så finner deputat. rättvist och med de almänne
befordringslagar enligt, att Hr Rappes på förber :de
sätt vundne caractere och tour ej bör ligga Major Silfversparre
i vägen, utan att han vid sine förut lagligl. befästade
rättigheter må bibehållen varda.
Äfven uplästes Hr Silfversparres och Hr Rappes memorialer
jemte de detta senare bifogade allegater af Kongl. M:ts
och R[iksens] St [änders] resolutioner rörande Hr Rappes
återträde och tour i tiensten. Hvarpå yttrade
Hr C. Rappe, att hvad Hr Silfversparre om hans krigsförrättningar,
öfver hvilka han ej voro juge competent, i sitt
memorial andragit, samt den beskrifning han deremot giordt
om sine egne krigsförtienster, deröfver ville Hr Rappe nu ej
ingå uti någre anmärckningar, dehls emedan han deraf på
intet sätt rördes och dehls för att icke oppehålla R. o. A. Han
åberopade endast, hvad han i sitt memorial nu andragit och
Riksens Ständers vid sidsta r[iks]dag honom lemnade resolution,
inneslutandes sig för öfrigt i R. o. A:s ynnest och rättvisa,
samt afträdde.
Hr Schönström gaf vid det, som Hr Silfversparre i
memorialet om Hr Rappes förrättning på Rugen omrördt, den
oplysning, att han derifrån skaffat den commenderande Generalen
Ehrensvärd ganska nyttige underrättelser om fienden,
äfvensom han på Peeneströmmen frimodigt vågat sig på
en liten båt och giordt en fånge, som han til Generalen öfverfördt
med goda kundskaper. För öfrigt hade Hr Silfversparre
åtskilligt inblandat, sorn marchen til Tribzés, hvilken icke
varit någon militärisk operation.
Silfversparre.
641
Hvad vidkom närvar ide qusestion, så viste han ej så noga,
hvad deputation deri tilstyrckt. Att Hr Rappe en gång tagit
afsked, voro sant; men som han af Riks. Ständer sielfve blifvit
återsatt i tienst och tour och Hr Silfversparre altid varit
efter honom i tiensten, så trodde han, det voro obilligt, om
dess så vähl grundade förmåhn nu skulle honom betagas och
han lida af Hr Silfversparre].
Hr Ehr en malm1: Visserl. voro Riks. Ständers den
högsta mack tens beslut och borde respecteras; men de hade
vid denne r[iks]dag sielfve stadgat, huru de vid sidsta
r[iks]dag skedde befordringar borde ansees och beräknas.
Derefter borde nu dömas. Dessutom voro all tienst et contract;
sedan Hr Rappe det en gång opsagt och lägel, fädt afsked,
hade des ansökning om återinträde af Kgl. Mitt emot
förordningar ej bordt optagas och til Ständerne remitteras
utan afslås, då Hr Rappe sedan hade ordentel. kunnat söka
Riks. Ständers åtgiärd; nu hade emedlertid Hr Rappe en pension
til statens gravation i afvacktan af verkelig befordran,
hvilcket Hr Ehrenmfalm] funno så mycket besynnerligare,
som han vid förl. r[iks]dags protocoll i Cam.oecon.deputat.
sedt Hr Rappes egit memorial, hvari han begärt Strömsrums
kungsgårds arrende just derföre, att han ville gå ur tiensten
och sätta sig i ro, och han således tycktes böra mista denne
kungsgård, därest han åter ville gå i tienst igen.
Hr Fred. Sparre ansåg för onödigt att personalisera
öfver desse 2ine herrar, som både voro kiäcke officerare;
man kunde nu endast hålla sig vid sidsta beslutet om förledne
r[iks]dag[s] befordringar. Dessutom då Hr Rappes sak
hos R. o. A. d. 13 Aug. 1761 förevarit, hade nog påmints såvähl
om 1735 åhrs förordning om af skedades återinträde
blott til mindre tienster, som om 1741 åhrs förordn. emot deras
återträde i tienst, som under krig tagit afsked, och derföre
hade R. o. A. medelst votering beslutit, att Hr Rappe
blott borde niuta tour efter sin senaste fullmackt. R. o. A.
borde äfven nu häri vara sig lika och bifalla deputations betänckande.
Frh. Grönhagen: Retänckandet och dep. tilstyrkide
innehöllo 2 momenta:
1 :o. Om Hr Silfversparres tour framför Maj. Schwartzer
lika med andra, som för denne fädt uprättelse, och hvilket
synes vara billigt.
1 Memorialprotokollet: Ehrenmalm, Capit[ain].
41—5 610U
64'2 1765, dec. 13.
Silfversparre.
2:o. Om dess tourtvist med Hr Rappe. Härvid voro frågan,
om Hr Rappes befordran skedt immediate af Ständer; som
det icke skedt på ordenteligit sätt och genom förslag utan
efter erhållit begärt afsked under krig skedt imediate af
Ständer, så borde enl. lag ingen deraf lida, som om alle imediate
befordringar senast af Ständer fa[st]stält voro. För
öfrigt hade Hr Rappe altid med mycken heder tient och voro
erkänd för en hurtig och tapper officerare.
Gref Axel [von] Fersen: Att decidera den förevarande
fråga dertill tycktes grunden ej behöfva sökas uti desse
herrars dehls anförde, dehls öfrige krigsförtienster men
endast uti Riksens Ständers egen åtgiärd vid förledne riksdag.
Hade de om Hr Rappes tour något uttryckeligen fa[st]-  stält, jemte det de biföllo dess återträde i tiensten, som de
äfven giordt för flere; så voro det en redan afgiord sak, och
dessutom tycktes, som kunde Hr Rappe dymedelst ej hafva
prejudicerat någon, för hvilcken han altid förut haft tourén.
Frh. Fred. Ribbing: Det voro vähl säkert, att Hr
Rappe haft tourén för Hr Silfversparre, så länge han tiente;
men då Hr Rappe tog afsked, hade han sin tour efter lag förlorat,
deremot hade Hr Silfversparre blifvit quar vid armeen
och i tiensten, i hvilken, om han just ej haft den lyckan, som
är rar, att besynnerl. giöra sig distinguerat, hade han doch
hederi., där han varit comenderad, fullgiort sin skyldighet.
Både desse herrar voro kiäcke officerare; men Frh. Ribbing
kunde ej gerna upmuntra dem, som togo afsked i krig, til
decouragement för dem, som giorde tiensten, eller tillägge de
förre större förmåner än de senare, hvilket han icke eller nu
kunde tilstyrcka, bifallandes för öfrigt bet[än]k:det.
Frh. Fred. Horn: Här voro ej frågan om desse tvenne
herrars merit, som både voro hederlige, kiäcke officerare.
Han ansågo endast R[iksens] Ständers beslut för Hr Rappe,
som han vördade; blefvo det kullkastat i et måhl, blefvo det
et fahr ligt prejudicat, som rörde grundpelaren af vår säkernet.
Lagar och förordningar trodde han ej deremot kunna
andragas, emedan Rfiksens] Ständer visserl. ägde mackt att
giöra en ex[c]eption a regula.
Det som anfördts af denne riksdags författning om förbehåll
af bettre förtientes rätt i anseende til sidsta riksdagens
immediate befordringar, trodde han icke hit lämpeligt, innan
någon pröfning och jemförelse af begge herrars meriter
Silfversparre.
643
skedt, utan ville låta saken blifva vid R[iksens] Ständers
deruti tagne beslut.
Frh. C. Sparre instämde med Frh. Horn, tilläggandes
att Hr Rappes sak vid förl. riksdag til de immediate befordringsinåhlen
ej kunde räknas, efter hon ifrån Kgl. Maij:tt
blifvit på lagligt sätt til R[iksens] Ständer remitterad.
Hvad härvid blifvit inblandat om personele omständigheter,
deras giöromåhl i felt, kungsgårdars ärende och slikt
trodde han ej höra til saken, hvars rätta grund lågo i Riksens]
Ständers för Hr Rappe en gång fattade beslut.
Hr D u r i e z biföll, att man här icke behöfde personalisera
utan blott hålla sig vid den af deputationen framlagde
qusestion. Den rörde tourén emellan Hr Silfversparre och Hr
Rappe samt flere. Dervid invändes, att R[iksens] St [änder]
vid förl. r[iks]dag redan afgiordt och fa [st] stält Hr Rappes
ägande tour, då han feck återträda i tienst; men som vid denne
r[iks]dag är fa[st]stält, att de, som emot lag och förordningar
lidit af förl. r[iks]dags immediate befordringar, skulle
hafva sine förre rättigheter förbehållne och dem til godo
niuta, så biföll han nu deputationens tilstyrkande för Hr
Silfversparre, hälst han gerna unnade dem opmuntran, som
under krig blefvo quare vid tienstgiörandet, hvilket äfven
voro en opmuntran för hela arméen.
Hr F. Ehrensvärd erhindrade, att vid förl. r[iks]dag
Hr Rappe först insinuerat sin und. ansökning hos Kongl.
Maij :tt, hvarifrån den til Rfiksens] Ständer blifvit remitterad
så i anseende til tienst som tour och sedan af R[iksens]
Ständers pluralitet til Hr Rappes önskan afgiord, fast tourens
oafbrutne beräknande hos R. o. A. blef honom afslaget. Som
således saken ordentel. då inkommit till Riks. Ständer och
blifvit afgiord; så kunde han nu ej bifalla Sec. Deputat. tilstyrckande
om Hr Silfversparres tour för Hr Rappe men vähl
i det öfrige, som anginge des tour för någre andre majorer.
Hr Lagersvärd: Vid det som nämt blifvit, som skulle
vid förl. r[iks]dag flere, liksom Hr Rappe, fådt af R[iksens]
St [änder] tilstånd att åter träda i tienst, påminte han sig ej
flere haft den förmån än Hr Ridderstråle; ty capitasaken,
såsom vidare härifrån skild, trodde han ej hit kunna lämpas.
Hr Landtm.: Sedan herrarne uti discourserne mot och
med anfördt alt det, som til uplysning i saken tienar, lära R.
644 1765, dec. 13—14. Silversparre, von Törne.
o. A. nu tillåta mig att dem afbryta och att få giöra propositionen.
Bifaller R. o. A. Secrete Deputationens betänckande.
Som häruppå svarades med Ja och Neij samt votering begärtes,
så formerade Hr Landtm, propositionen dertill således:
Den,
som bifaller betänckandet, skrifver Ja;
den, det ej vill, skrifver Neij.
Vinner Neij, så behåller Hr Öfv.lieutenanten Rappe tourén
framför Hr Major Silfversparre, men i de öfrige dehlar blifver
betänckandet bestående.
Propositionen gillades och skreds deröfver på vanligt sätt
til votering, som utföll
med 198 vota för Neij
och 305 vota för Ja.
Det af bordsherrarne underskrefne voteringsinstrument,
som protocollet bilagt finnes1, blef efter sluten votering för
R. o. A. upläst. Hvarefter R. o. A. skildes åt kl. 9 om aftonen.
Anno 1765 d. 14 Dec.
Lördag.
Plenum kl. 9.
Justerades en dehl af riddarhusprotocollet, hållit d. 5
Septb., och
uplästes derefter voteringsinstrumentet af förledne gårdags
pleno.
Stengårds- 1. Föredrogs Alinänne Besvärsdeputations projecterade
bygnad. resolutioner på 2 §§ af Alinogens ifrån Cronobergs låhn anmälte
besvär l:o öfver den dem af L[ands]h[ö]fd[ingen] i
lähnet visse åhrl. pålagde stengärdsgårdsbygnad, hvaruti
någon jemkning tilstyrkes; 2 deras anhållan att få lösa cronospanmålen,
som tilstyrckes, när cronan den sielf ej behöfver
el. annars vil disponera,
som bifölls.
v. Törnes 2. Secrete Utskottets hemställande af d. 20 November
tractamente. ang:(}e Generalmajoren von Törnes ansökning om godtgörande
af dess bestådde tractamente för den tid, han vid upsickten
vid magasinerne i Finland varit comenderat.
Bifölls.
1 Uteslutet här.
Växelassocierades domare. Ehrencrona.
645
3. Företogs det i går opskutne Stora Deputations hemstäl- Håfr:s öf. de
lande af d. 12 hujus ang:de den förordnade urtima hofrät- asas°fvodede
tens ledamöters och betienings arfvodislöhner.
Hr Estenberg yttrade, att han sedan i går ännu närmare
sedt på saken men icke kunde de föreslagne anseenlige
löhner bifalla utan votering.
Hr v. P o s t erhindrade, att det sorn föreslagits, att denne
rätten skulle löhnäs af debitorernes samfälte ägendomsmassa,
sådant rörde de öfrige creditorers rätt, som härvid ej torde
hafva blifvit hörde.
Hr Ehrenmalm förmente dem ej kunna vara deremot,
efter det voro deras interesse, att saken snart blefvo afgiord.
På Hr L [ant] m: s proposition bifölls St[ora] Dep.
hemställ :de.
4. Uplästes Hr Hagelbergs memorial, hvaruti han som cu- Hagelbergs
rator för de unga Gref värne Brahe1 [anhåller om Ständer- mem'
nes förklaring angående arvskiftes anställande i Greve Erik
Brahes sterbhus].
5. Föredrogs Secrete Deputations betänckande af d. 7 v. Oelreichs
Octb. ang:de Statssecreteraren von Oelreichs besvär öfver
prejudice samt dess uprättelse medelst hoffcantzlers full
mackt
och presidentsförslags rättighet,
som bifölls.
6. Cammaroeconomiedeputationens betänckande af d. 18 Ehrenmalms
October öfver det af Hofrättsrådet S. Ehrenmalm sökte byte b>te'
med Kgl. Maij :tt och cronan af några hemman på Åland.
Deputationens tilstyrckande bifölls.
7. Secrete Deputations betänckande af d. 21 October öfver Ehrencronas
Ministren Frh. Paul Ehrencronas ansökning om uprättelse
för liden prejudice, tillstyrckandes deputation cantzliråds
fullmackt och tour sedan 1752 jemte säte och stämma samt
förste ledige löhn.
Frh. Reuterholm gillade betänckandet i anseende til
de anförde tahlande skähl men hemstälte, om icke de, som
setat i Cantzlicollegio och vid förslagers oprättande vållat
Frh. Ehrencronas lidande, måtte ersätta honom den saknade
cantzliråds löhn sedan 1752.
Frh. Fred. Horn: Som han hade en Broder, hvilken
tient som en värdig undersåte och voro i samma prsedica
-
1 Icke vidare utfört i förlägget.
646 1765, dec. 14. Ehrencrona. Carlsköld.
Carlschölds
salarium.
ment af klagan öfver prejudice som Frh. Ehrencrona, så
önskade han, att honom lika justiee vederfaras måtte.
Hr Giös instämde härmed.
Frh. Reuterholm gaf vid handen, att Frh. Horns besvär
till Secrete Deputationen voro remitterade och derifrån
til Rfiksens] Ständers bepröfvande med första torde opkomma.
Bet[än]k:det bifölls.
Hvarjemte res., att den af Frh. Reuterholm väckte frågan
upskiutes, til dess Sec. Dep. för Baron Horn inkommit.
8. Uplästes Hr Carl Carlschölds memorial och suplique,
att den af honom ålagde återbärning af det salarium, han som
R. o. A:s fullmäcktig i Manufacturcontoret upburit, måtte i
behiertande af dess medellöse tilstånd och eljest förestående
ruin gunstigast blifva eftergifven.
Frh. Fred. Ribbing: Aterbärandet af Manufacturcontoirsfullmäcktiges
olagl. upburne salarier voro på goda
skähl grundat; deremot voro ej eller något sagt; men då man
ansågo Hr Carlschölds tilstånd med en talrik famille, voro
det ömande att med honom förfara efter högsta rätten och
kanske omöijel. för honom att återbära opätne penningar.
R. o. A. kunde sålunda af ynnest och ädelmod eftergifva honom
den pålagde ersättning af uppburen löhn, jemvähl och
sträcka samma benägenhet til de öfrige R. o. A:s fullmäktige
i Manuf.contoret, som voro uti samma cas; hvilket Frh. Ribbing
tilstyrckte.
Hr L [a n t] m.: Som denne ansökning rör en hos R. o. A.
förut afgiord sak, så tor jag deröfver ingen proposition giöra,
med mindre mig af R. o. A. tilstånd dertil gifves nemine
contradicente.
R. o. A. förklarade enhälligt, att de lemnade Hr Landtm,
frihet att giöra häröfver proposition.
Hr E n [e] s c h ö 1 d och Hr Wäch schlager anhöllo,
att proposit:n måtte blifva generel om samtel. R. o. A:s
manuf.cont.fullmäcktige, efter de voro uti lika cas med Hr
Carlschöld.
Hr Landtm.: Efter R. o. A:s mig enhälligt gifne tilstånd
skall jag altså giöra propositionen på grund af grace
och på sätt, som de öfrige stånden hvar för sig giordt med
sine fullmäktige, såsom i ståndens enskilte sak.
Bifaller R. o. A., att samtelige des ledamöter, som varit och
Vaxblekeri.
647
äro fullmäcktige uti Manufacturcontoret, måge befrias ifrån
den dem ålagde återbärning af upburne arfvodislöhner.
Och besvarades detta med enhälligt Ja.
Hr Hasenkampf på samtelige fullmäcktiges och egne
vägnar aflade hos R. o. A. för denne utmärckte ynnest och
benägenhet en ödmiuk vördsam tacksäjelse.
9. Handels- och manufacturdeputat. betänckande af d. 16
September angående de svenske vaxblekerierne jemte bifogat
särskilt votum.
Hr Estenbergs memorial.
Frh. Fred. Ridderstolpe understödde det betänckandet
åtföljande särskilte votum, nemi. att afgiften för
inkommande gult vax måtte utsättas til 15 p:cent och att,
enligit senaste r[iks]dags författning, hvita vaxlius til Hofvets
behof fritt måtte få insförskrifvas.
Hr Giös ville icke tilstyrka tullinkomstens minskning i
någor måtto; men hvita vaxlius til Hofvets behof tycktes
böra till införsel lemnäs frie, emedan den tullafgift, som på
dem lades, ändoch af riket sielf skulle betalas och föllo på
oss tilbakars.
Hr Lagersvärd: Hvita vaxlius införsel voro vähl eljest
förbuden, men för Hofvet och privilegierade personer
voro deruti et undantag. Att nu pålägga desse någon ny afgift
derföre trodde han mindre tienligt; bifallandes således
votum separatum äfven i anseende til 15 p:c.afgiften.
Hr Fred. Ehrensvärd: Retänckandet innefattade
tvenne omständigheter; 1 ang:de vaxblekerier och vaxlius
och 2 ang:de en tomt, som en fackelmakare här i staden
skall söka få och hvartil något låhn el. förlag för honom af
pubi. medel projecteras.
Hvad denne tomts kiöp angår tror jag det ej böra dragas
till Ständer utan lemnäs på kiöpares och säljares öfverenskommande,
och i den förre puncten förenar jag mig med det
särskilte votum.
I denne mening yttrade sig äfven Hr C. Wadens
t i e r n a.
Uppå skedd proposition bifölls bet[än]k:det med tillagning,
enl. särsk, votum, af 15 p:cent afgifts fa[st]ställande
för inkommande gult vax, och att enl. sidsta r[iks]dags författning
hvita vaxlius til Hofvets behof fritt måge få införskrifvas.
Vaxblekerie.
648 1765, dec. 14. Manufakturkontoret.
Walkes etc.
praejudice.
Contin, om
Manufacturcontoirets
salarier.
10. Uplästes Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 6 September
ang:de Häradshöfdingarnes Walckes, Keijs och Hellströms
andragne besvär öfver prejudice och ansökning om
uprättelse.
Detta begärtes på bordet.
Frh. Grönhagen, efter anmälan, androg, att han hördt,
det R. o. A. nu för en stund behagat eftergifva den fullmäcktige
i Manufacturcontoiret för detta ålagde återbetahlning af
upburne salarier. Han respecterade det, som beslutit voro,
men önskade för sin dehl att, då i något måhl ändring sökes
i et förut tagit beslut, sådant må skriftel. ske och blifva först
lagt på bordet, att något hvar finge tid sig att derpå betäncka
och sig derom underrätta; kunnandes han i detta tagne senare
beslut ingen dehl taga.
Hr Landtm, berättade Hr Grönhagen sakens förlopp,
och att hon nemine contradicente blifvit proponerad och afgiord.
Frh. Fred. Ribbing: Frh. Grönhagens påminnelse
förföllo af sig sielf, efter Hr Carlschölds memorial redan legat
och hos R. o. A. varit insinuerat; dessutom hade R. o. A.
nemine contradicente bedt Hr L[ant]m. deröf. giöra proposition,
men att memorialet ytterl. skulle ligga, när ingen det
begärte och R. o. A. [kun]de(?) få det afgiöra, deremot protesterade
Frh. Ribbing såsom olagligt och för nära rörande
R. o. Ars rättighet.
Hr [von] Nackreij tilläde det vara ganska billigt,
att R. o. A. giordt för sine ledamöter och fullmäcktige, hvad
de öfrige stånden i detta fall giordt för de sina.
Hr Schönström förmodade, att Frh. Grönhagen, som
nyl. i extra hofrätten fädt 9 000 d. löhn, äfven gerne skulle se
andra dess medbroder i detta fall hugnade.
Hr Gyllensvärd trodde, att den ledamot, som icke i
tid ville vara oppe vid öfverläggningarne, efter lag borde åtnöijas
med hvad de närvarande beslutit och aldrig ägde rätt
att sådant klandra.
Frh. G. Reuterholm ansåg Frh. Grönhagens anmärkning
icke vara relative til det vi för våre fullmäcktige beslutit,
ty sådant voro billigt och lagligen afgiordt och kunde således
ej påtalas; men trodde des mening vara den, att om något
insinuerades emot ett tagit beslut, Landtm, då skulle äga
att lägga sådant på bordet, om än ingen annan det begärde,
Manufakturkontoret.
649
hälst då slikt anmältes någon morgon, då få ännu voro samlade.
Hr Landt m.: Den prsecaution tycktes vara öfverflödig,
ty hvilken landtm, ville vähl bruka slike surpriser til att
kullkasta tagne beslut; åtminstone lär det aldrig falla mig
in. Dessutom om en slik sak af en enda begärs på bordet
eller inotsäjes, kan ju sådan sak aldrig afgiöras.
Frh. Grönhagen förklarade sig ej hafva tänckt väcka
något inkast emot den afgiorde saken, ej eller någon scrupule
emot landtmarschalckeembetet. Han acquiescerade vid det
afgiord blifvit, ävensom han tackade för den honom tillagde
arfvodislöhn; men dess mening voro, att om något emot et
beslut memorialiter insinuerades, sådant af L[ant]m., om än
ingen eljest det begärte, måtte kunna begäras på bordet.
Hr D u r i e z yttrade sig ej hafva fattat Frh. Grönhagens
mening, emedan han eljest ej vore befogat at tahla på det,
sorn afgiordt voro.
Hr Sparr schöld begärte, att denne fråga som ny
måtte läggas på bordet.
Hr Wachschlager påstod, att hvad R. o. A. för sine
fullmäcktige nu afgiordt, voro grundat på skähl och billighet,
och att, om någon ledamot ej behagade vara tilstädes, då
plenum voro anslagit, de närvarande derföre ej borde mista
deras decisionsrättighet eller besluten af någon få åtahlas.
Hvad den senare af Frh. Grönhagen moverade fråga vidkom,
så voro vår lag och R[iks]d.ordning i slike fall tilräckelig,
och behöfdes derom ingen ny lag.
Hr L [a n t] m.: Rehaga icke R. o. A. bli dervid, att et afgiord
måhl ej annars än nemine contradicente bör få uptagas
och ändras.
Hr Duriez: Det voro redan för detta hos R. o. A. vedertagit
och såvähl genom denne som förl. riksdags praxi
stadfästadt, att med afgiorde sakers återuptagande så förhållas
borde. Men egenteliga frågan voro om Hr L[ant]m:s rätt
att kunna lägga de memorialer på bordet, som röra redan afgiorde
måhl.
Frh. J. A. Hamilton hemstälte, hvarföre R. o. A.
skulle vilja så utdraga och förnöta tiden med en ex incidenti
och utan någon anledning här opkommen onödig fråga, då
Riksdagsordningen om målens föredragande och läggande på
bordet är så tydelig, att ingen ny lag deröfver behöfves. Han
650 1765, dec. 14—16. Sörby ägor.
De la Gardies,
Rålambs
etc.
praejudice.
Spanmålslön
för officerare
i Vesterbotn.
Sörby bys
ägor.
anholt derföre, att annat måtte få företagas och denne fråga
falla utan att hvarken vidare ventileras el. läggas på bordet.
Härmed afstadnade den discours.
11. Föredrogs Secrete Deputations betänckande af d. 16
October ang:de Hofni[arskalken] Grefve Ulric de la Gardies
och Frh. H. G. Rålambs, öfv.intend. Grefve Carl Cronstedts,
Krigsrådet von Kothens samt Lagmännernes Rutenschölds,
Stiernelds och Lilliestråles besvär öfver Kongl. M:tts afslag
på deras i und. sökte uprättelse emot flere vid förledne riksdag
skedde befordringar.
Bifölls.
12. Uplästes Hr C. E. [Carpelans]1 memorial ang:de indehlt
spanmåhlslöhn för officerare vid Vesterbottns regemente.
Memorialet ligger här men får gå til de öfrige stånden.
13. Föredrogs Justitiaedeputations betänckande af d. [3
December 1765] angående tvisten emellan Brukspatron M.
Schenström såsom ägare af en hemmansdehl i Sörby by och
Ramnäs sochn å ena sidan samt Archiatern Rosén von Rosenstein
om några ägor uti Sörby by, hvarom Kongl. M:tts
utslag af d. 16 Maij 1764 af Schenström öfverklagat blifvit.
Begärtes på bordet.
Hr Landtm, anmälte, att Fabriqueuren Mattlin, som
nyl. upfunnit en bequem tröskmachine, utbedit sig att få visa
densamma aldeles färdig i dag eftermiddagen samt hela måndagen
för de hrr, som behagade densamma besee, där hon
står på Kungsholmen och Lenmanske ägendommen.
Äfven berättade Hr L[ant]m., att uti nästa vecka et plenum
ännu torde hållas, då han gerna ville föredraga Ridd.-  husdeputations hemställande om något sammanskot til riddarhuscassan.
Hr Klingspor hemstälte, om icke i anseende lil de
många riksdagsmän, sorn öfver juhlehelgen vorde resandes
til sine orter, befallning måtte af regeringen fogas til vederbörande
landshöfdingar om nödige skiutshästars beredhållande,
hvarom Herrar Tahlemän någon påminnelse i Rådet
torde behaga giöra låta.
Hr Landtm, svarade, det han trodde, att nödige anstalter
i detta ämne redan af regeringen voro fogade.
R. o. A. skildes åth kl. V2 2.
1 Memorialprotokollet.
Netzow. Borgströms testamente.
651
Anno 1765 den 16 Decemb.
Måndag.
Pl[enum] kl. 9.
Justerades riddarhusprotocollet af d. 7 September, hvarefter
1
uplästes R. o. A:s för någon tid sedan, i anseende til de
resp. ståndens för Major Netzow på Secrete Deput. bet[än]k:de
giorde tillägning, affärdade föreställning genom
extractum protocolli, som nu med ståndens påskrift återkommit,
utan att dermedelst någon ändring i deres förre beslut
vunnits.
Detta måhl hvilar.
2. Föredrogs Handels- och manuf.deputations betänckande
af d. 27 Aug. ang:de arfvodislöhn för Cantzlisten Ellers,
som samlar städernes privilegier; hvartil projecteras, att han
nu må undfå 2 000 d. och 1 200 d., när samblingen är färdig,
till hvilken ända honom tilstyrkes ett åhrs tienstfrihet i Kgl.
Cantzliet.
Bifalles.
3. Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 29 Julii ang:de
Lieutenanternes Ugglas och Rothkircks besvär öfver v. Essen.
Bifalles.
4. Secrete Deputations hemställande af d. 26 November
ang:de Secreterarens i Commercecollegio C. Lud. Hollers
uprättelse medelst commerceråds fullmackt samt collegii
fördelande til arbetets fortsättande på 2 divisioner.
Hvilar på bordet.
5. Secrete Deputations belänckande ang:de Hofsecreteraren
och Notariens uti Cammarrevisionen Henric Tibells besvär
och uprättelse, dat. d. 29 Aug.
Bifölls.
6. Secrete Deputations tilstyrckande af d. 29 Augusti, att
Capitein Julius Pontelin, som sökt ändring uti Kongl.
Maij :ts afslagsresolution på Generalen Ehrensvärds und.
föreskrift om capiteins fullmackt för honom, må erhålla
fullmackt och tour ifrån samma dag som Capitein Hinzenstern.
Res.: Bifalles doch utan bettre förtientes prejudice.
7. Secrete Utskottets extr. protocolli af d. 14 Dec. ang:de
borgströmske testamentet til en profession vid Ubsala(!)
Netzow.
Ellers
arfvode.
Uglas och
Rothkierk.
Hollers
lidande.
Tibells
lidande.
Pontelins
tour.
Borgströms
testam, vid
Acad. i Upsala.
652 1765, dec. 16. Riksens ständers kontor.
Ruths kronfordran.
Kostnad för
consistorii
protoc.
Ständernes
Contoirs
förvaltning.
Ständ:rs
Cont:rs sättande
under
Statscontoiret.
Hånåsa
qvarn.
Academie samt någre dervid af Borgström sielf föreslagne
ändringar, hvilcka Sfecr.] Utskottet gillat.
Bifölls.
8. Cammaroeconomiaedeputationens bet[än]k:de af d. 23
Augusti ang:de frami. Cammarrådet Bartold Ruths fordran
hos Kongl. Maj :tt och cronan, enl. liquidation, på 475 dhl.
sims hemmansränta, för hvilclten nu begäres hemmansränta
in natura, hvilket deputat. tilstyrcker.
Bifölls.
9. Protocollsdeputations bet[än]k:de af d. 14 Aug. ang:de
den erforderlige kostnaden vid collegiers och consistoriers
protocollers insändande til riksdagarne, hvilken kostnad
deputationen förmenar af vederbörande embetsman utan
cronans grava tion kunna bestridas.
Begärtes på bordet.
10. Secrete Utskottets extractum protocolli af d. [8 November
1765] ang:de Ständernes Contoirs fullmäcktiges förvaltning
och giöromåhl vid contoiret sedan förledne riksdag.
Begärtes på bordet.
11. Secrete Utskottets protocolsutdrag af d. 5 Dec. ang:de
Ständernes Comptoirs fonds försättande under Statscomptoirets
och en särskilt statscommissarii förvaltning efter
reglementerne; jemte särskilt votum;
Lades på bordet.
Som härvid erhindrades, att quaestio an om Ständ. Contors
läggande under Statscomptorets förvaltning för detta
blifvit afgiord och nödigt voro, att landshöfdingarne om
denne ändring blefvo underrättade, på det nästkommande
åhrs landsböcker och räkenskaper derefter må inrättas; så
resolverades, att Secrete Utskottet til tidens vinnande må
härom utvärcka Kgl. M:s nådige ordres til vederbörande;
och att hvad in quaestione quomodo härvid framdeles slutel.
blifver afgiord, skall ansees såsom på detta åhr med det
öfrige vara beslutit.
Detta med en deputation, anförd af Frh. C. Sparre, de
öfrige stånden notificerat, jemte det att plena nu til d. 16
Jan. önskades blifva opskulne.
12. Cammaroeconom.deputations bet[än]k:de af d. 22
Julii ang:de tvisten emellan Statssecreteraren v. Hegardt
och någre hemmans åboer om rättigheten til Hanåsa quarn,
hvilken deputation finner eller lag tilkomma Hr v. Hegardt.
Riddarhuskassan. Tranefelt.
653
Bifalles.
13. Hr v. Bolmens och Hr Heldenhielms memorialer Kongsgårdsuplästes
rörande kungsgårdsbesicktningsinstrumenternes ^arne!"8
pröfvande af et särskilt deputationsutskott samt deras tryckande.
Memor:ne ligga.
14. Hr Ehrenpreus memorial ang:de ammiralitetsoffice- Utrikes
tiensteår.
rares utrikes tiensteåhrs dubbla beräknande.
Remitterades til Secrete Deputat:n.
15. Föredrogs Riddarhusdeputations förestälning af d. 17 hu^dd£a'sa
Maij ang:de nödvändigheten att understödia Riddarhusets
cassa, hvartil föreslås 1 :o en dahl. 16 öre s:m i 4 åhr af hvart
hemman säteri etc. 2:o. En dhl. s:m för hvart frälsehemman.
3. Hvar adelsman öf. 20 åhr 1 a. s:m men capita dubbelt, ali
i 4 åhr. 4:o. Med frivillige sammanskot af possessionatis.
Härvid uplästes Hr Gardemeins memorial ang:de någre vid
1756 åhrs r[iks]dag til Hr Carl Rappe ifrån Ridderhuset försålde
hemmans återvinnande.
Hr C. Rappes memorial deremot och Hr L. M. Ugglas d:o.
Hela måhlet begärtes på bordet.
Hr D u r i e z önskade, att Ridd.deputation ytterl. ville
vara betänckt på flere utvägar til cassans hielp, som lotterij
el. dylikt.
16. Föredrogs Secrete Deputations bet[än]k:de af d. 16 Tranfelts
Septb. 1765 öfver Ryttmästarens och Vice Corporalens Joh.
Werner Tranefelts besvär om tour för Vice Corporalen Joh.
von Ekstedt, hvilken, i successionen efter Corporalen v.
Torek, då Lifdrabanten Helman var föreslagen, blifvit som
yngre lifdrabant presenterad utom förslag, hvarigenom Tranefelt,
som då innehade värdigare fullmackt, tror sig vara
orätt utesluten för de skähl, att han förut hade lieutenants
fullmackt vid cavalleriet, att Ekstedt, som förut varit underofficer
vid infanteriet, bordt ansees såsom ovahn til vice
corp. sysla, som räknas bland cavallerie; att Tranefelt varit
et åhr längre underofficerare och giordt 4 campagner, en belägring
och dervid fädt 14 blessurer.
Deputation anför, att Ekstedt kommit i tienst 1739, tient i
finska kriget 1741, 1742, med campagnerne 1743 och 1744,
1745 blifvit lifdrabant och lieutnant i kgl. fransk tienst, 1760
v. corporal samt ägde til 1760 25 tiensteåhr.
Tranefelt hade 1747 kommit i tienst, blifvit 1754 cornett,
654 1765, dec. 16.
Tranefelt.
liutenant 1758, giordt 1757, 1758, 1759 och [17] 60 åhrens
campagner samt en belägring och ägde till 1760 19 tiensteåhr.
Deputation tager vid denne tvists slitande til grund de
första fullmackters data och tiensteåhren; och som befunnes,
att Ekstedt tient 6 åhr längre och voro 9 åhrs äldre cornet
än Tranefelt, hvilken genom dess byte med Vice Corp. Olof
Hernod borde intaga hans tour under v. Ekstedt, Johan Hernod
och B[aro]n v. Ungern Sternberg, med mera deputat.
anförer; så tilstyrckes ingen annan tour för Ryttm. Tranefelt
än den, han genom sitt byte erhållit.
Uti det bifogade särskilte voto anföres deremot: Att enl.
Tienstebetänckandet Drab. Ekstedt 1760 aldrig lagligen kunde
H:s M:tt presenteras jemte den föreslagne Drabanten Helman,
hälst 14 äldre drabanter voro mellan denne och v. Ekstedt
och Tienstbet[än]k:dets 17 §, 3 morn., tydel. förmår,
att konungens vahlrätt är inskränckt emellan den föreslagne
och den äldste sökande utom corpsen. 2:o. Att Ekstedts
utrikes fullmackt ej var confirmerad och som blott caracter
ej kunde lända til någon camerats prejudice innom corpsen
eller til annan än jemnlik befordran men ej högre beställnings
erhållande. 3. Att Tranefelt förut 1760, då Drabant
Orre til v. corporal föreslagen var, jemte förslaget såsom den
utom corpsen äldste sökande blifvit framför Ekstedt presenterad,
hvilken då med Tranefelt, som då hade verkelig lieutenants
[ställning], hvarcken innom el. utom corpsen kunde
competera. 4. Att ingen lag säjer, att Tranefelt borde nöijas
med den genom hjde afgångne Olof Hernods tour. Och 5 att
om grund til befordran skulle tagas af älsta och icke af värdigaste
fullmackten, så skulle mäst alla liutenanter af cavalleriet
af äldre drabanter från befordran uteslutas; för hvilke
skäJil Tranfelt tycktes äga laglig rätt till dess för Ekstedt
sökte tour.
Hr B. Wallenstiernas memorial för Ekstedt upl.
Hr Tranefelt beklagade, att hans chef, Generalen
Wallenstierna, icke voro hans ansökning benägen; men hoppades,
att de af honom för detta andragne skähl, hvilcka han
utur et skriftel. dictamen åter omständeligare nu oprepade,
skulle vinna rättvist behiertande, hvarmed han sig hos R. o.
A. vördsamel. recomenderade och afträdde.
Tranefelt.
655
Hr Spar [r] schöld: Vid Secrete Deputat:s bet[än]k:-  de hade han som lieut. vid cavalleriet eljest åtskilligt att
påminna; men för att se begge desse hrr officerare klagolöse
och hulpne, ville han föreslå den utväg, at Hr Ekstedt behåller
sin tour men Hr Tranefelt må recommenderas til
första ledige ryttmästaresysla. Ehuru Hr Sparschöld voro
äldre, skulle han sådant aldrig förtryta utan räkna för et
nöije att comenderas af så kiäck karl.
Hr C. Wadenstierna berömde Hr Sparschölds hederliga
tancka och trodde tienligast, om den vidtogos.
Hr Duriez trodde detta förslag finna motstånd af lag
och i andres flere förtienster och biföll deputations bet[än]k:de.
Hr Wulfcrona förklarade sig i lika mening som Hr
Sparschöld; han älskade för sin dehl mandom och biföllo det
gifne förslag, på det att, genom olika begrep, då lagen för
den ena bevarades, han ej måtte afskäras den andre; och
begärte i denne sak votering.
Hr S p a r [r] schöld itererade sin förre hemställan, att
Tranefelt må recomenderas til första ledighet utan accord.
Frh. F. Ribbing: Så hederligt de tvenne herrars förslag
voro för dem sielfve, så gerna ville han det bifalla för
Hr Tranefelt, om han ej frucktade, att flere äldre än Hr Tranefelt
dervid kunde lida och sådant blifva et prejudicat till
mycket missnöije. Dessutom som Drab.corpsen stodo under
H:s Maij :tts egen disposition, så borde officerare dervid lemnäs
i den af H:s M:tt utnämde ordning, efter hvilken Hr Ekstedt
hade företrädet; varandes för öfrigt både desse hrr
kiäcke och välförtiente officerare.
Hr C. Wadenstierna kunde ej annat finna, än att
Hr Tranefelt aldeles hade lag på sin sida. Han klagade ej
deröfver, att Olof Hernods tour genom byte blifvit honom
tillagd; men deröfver att Hr v. Ekstedt, som den 15:de drabanten
efter Helman, blifvit, jemte förslaget til vice corporal,
hvarpå denne var opförd, Kongl. Maij :tt prsesenterad framför
Tranefelt, som då värdigare fullmackt innehade och, såsom
utom corpsen sökande, varit H:s M:tt förut vid vice corporals
förslag presenterad. Tienstebet[än]k:det förmådde
tydel. om förslager vid Kgl. Drabantecorpsen som vid hela
armeen, att jemte den innom regementet el. corpsen föreslag
-
656 1765, dec. 16.
Tranefelt.
ne den äldste utom sökande må H:s M:tt i und. anmälas,
men ej att tvenne innom samma corps kunna presenteras,
hvilket med Hr Ekstedt var så mycket besynnerligare, som
de 14 äldre drabanter än han icke blefvo nämde utan han,
som var yngre och hade mindre rätt än de; hvilcket visserl.
är en ny och besynnerlig casus.
Då nu således Tranefelt enl. lag och praxi då hade rätt att
presenteras vid förslaget men icke Ekstedt, så tyckes han
ostridigt nu böra för denne senare äga tourén eller och hielpas
på det af Hr Sparschöld så hederligen föreslag [ne] sätt;
hvilket icke kan säj as vara mot lag, emedan författningen af
sidsta r[iks]dag ang:de krigsförtiensters belönande härvid
kunde räknas Hr Tranefelt til förmån och styrcka.
Hr H a s e n k a m p f yttrade sig vara villrådig om skählen
å ömse sidor, ty å den ena åberopades Tienstbetänckandet
och värdigaste fullmackten, å den andra äldste fullmackten
och att Lifdrab.corpsens befordringar voro Tienstbet[än]k:det
undantagne. Han ville således gerna förena parterne
uti det af Hr Sparschöld och Wulfcrona giorde förslag,
hvilket voro så mycket lagligare, som Hr Tranfelt förut hade
ryttmästare tour i arméen, dess besvär lageligen inkommit
och denne cabinets dör redan voro öpen, sedan så månge slike
uprättelser redan vid r[iks] dagen lemnade blifvit, hvaröfver
flere hundradetahls torde tro sig lidande, hvilcket således
nu ej borde hindra, att ju Hr Tranefelt kunde i und. hos
Kgl. M:tt anmälas til första utan accord ledige compagnie
vid cavallerieregementerne.
Frh. G. Reuterholm frucktade, att månge frånvarande
dermedelst skulle lida och att det skulle kunna dragas
til skadeligt prejudicat, om än den clausul dertil lades, att det
skedde denne gång i anseende til Hr Tranefelts speciele omständigheter.
Hr Duriez: Som han funno Hr v. Ekstedt hafva lagen
för sig, så kunde han ej bifalla någon recommendation för
Hr Tranefelt til kanske rätt mångas lidande, ej eller att
uprättelses befordringar skulle ske genom cabinetter och
utom deputationers tilstyrckande.
Han ömade högeligen personer och deras rättigheter men
ännu högre lagarne och deras helgd.
Herr L [ant] m.: Som i detta måhl föga mera med eller
mot lärer vara att säja, så skrider jag nu til proposition.
Tranefelt.
657
Bifaller R. o. A. Secrete Deputations betänckande med
till [ägg] om recoin. för Tranefelt utan bettre merit, prejudice.
Detta besvarades med Ja och Neij och votering begärtes,
hvarföre Hr L [ant] m. dertil giorde följande proposition
öf. bet[än]k:det.
Den, som bifaller Secrete Deputations bet[än]k:de, skrifver
Ja etc.
Vinner Neij, så får Tranefelt tour för v. Ekstedt.
Voteringsproposition gillades.
Hr Landtm, upläste en electorslista på ledamot uti
Cammaroeconomiedeputationen1 och
notificerade, att ståndens sammanträden in plenis voro slutade
för detta Gudi loff snart tilbaka lagde riksdagsåhr och
ej förän efter d. 13 nästkrde Januari, om Gud vill, skulle åter
börjas; och att deputationerne äfven med denne vecka jemte
Secrete Utskottet skulle ophöra.
R. o. A. voro härmed nögde.
Upropades bordsherrarne och skreds til votering på vanligt
sätt, som så utföll, att vota voro
för Ja 199
för Neij 223.
Det protocollet bilagde2 och behörigen underskrefne vot.-  instrument uplästes slutel., hvarefter
R. o. A. skildes kl. 9.
In fidem subscripsi
Petrus Chr. Franc.
1 I stället för kammarherren Carl Wattrang, som flyttats till sekreta utskottet,
kapten Carl Fredrik Paykull.
2 Uteslutet här.
42—5610H
, fT-. ■'
■ •• -i
BILAGOR
TILL
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1705-1766.
Kungl. Maj. ts allmänna proposition.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 21.
Kongl. Maij:ts nådiga allmänna proposition till
samtelige Riksens Ständer vid innevarande riksdag.
Stockholm i Rådcammaren den 21 Januarii 1765.
Då Riksens Ständer nu uppå Kongl. Maij:ts nådiga kallelse
sig till allmän riksdag infinna, äga de genast vid början af
deras sammankomst en hugnelig anledning att med vördnad
erkjänna den Högstas vård om Konungahuset och Dess bibehållande
alt hittills uti en önskelig hälsa och välgång samt
att med nöije finna Arfprintsarnes förkofran i de för dem
tillbörliga öfningar svara emot Riksens Ständers förväntan.
Som för öfrigit rikets väl och sällhet altid varit Kongl.
Majit högst om hiertadt, så har ock Kongl. Maijit i synnerhet
låtit sig angelägit vara, at den sanna evangeliska läran,
såsom den förnämsta grunden dertill, måtte städse uti dess
renhet bibehållen varda utan irring och villfarelse; samt at
därnäst rättvisan oväldugt skipas och befrämjas måtte, så
under skygd af de allmänna rikets lagar som förmedelst de
särskilte författningar, hvilcka funnits nödige at vidtaga, och
om hvilcka närmare underrättelse kommer vidare at Riksens
Ständer lämnas.
Hvad utrikes ärender beträffar, har Kongl. Maij :t på det
sorgfälligaste varit omtänkt att eij allenast till rikets förmon
och säkerhet befästa den senast ingångne freden samt noga
underhålla och stadga förtroendet och vänskapen med dess
grannar, bundsförvanter och samtelige utrikes magter; utan
ock at på det fördelaktigaste undanrödja och afhjelpa de
olägenheter och den osäkerhet, som i någor måtto kunnat
rikets handel och siöfart tillfogas.
I anseende till krigzmagten och dess vidmagthållande samt
förstärckande sedan sista krigsslutet har Kongl. Maij :t sökt
vidtaga de nyttigaste och minst kostsamma anstalter, så med
4
fästningsbyggnadernes fortsättande sorn med de nya exercitiernes
antagande och utöfvande vid hela armeen, med regementsmötens
anställande at hålla armeen i fullkomligit exercerat
tillstånd, och hvad mera till armeens iståndsättjande
höra kunnat samt i anseende till senaste kriget icke förr än
desse senare åren kunnat påtänckas. Uti hvilcket afseende
Kongl. Maij:t äfven funnit nyttigt vara at förordna en militaire
conseil, hvars giöromål är att skärskåda de vid armeen
förekommande brister och till deras undvikande eller afhjelpande
sina underdåniga förslag aflämna.
Ibland Kongl. Maij:ts ömaste föremål har jemväl varit rikets
örlogsflotta, at den eij allenast vidmagthålla utan ock,
så mycket möijeligit varit, förmera medelst värcksfällande
af de anstalter och författningar, som Riksens Ständer sielfve
funnit nyttige vara. Till hvilcken ända den nya skjepsdockan
till flottans förvarande blifvit med full drift påarbetad,
och hvad till skiepsnybyggnader erfordrats, anskaffadt.
Hvarförutan Kongl. Maij:t tillika låtit inrättningen af arméens
flotta komma till värckställighet samt försedt densamma
med egne officerare och manskap.
Hvad åter den allmänna hushåldningen i riket vidkommer,
så har Kongl. Maij:t på det ömaste varit sorgfällig, at densamma
uti alla dess särskilte grenar måtte hafva vunnit en
önskelig förkofran och tillväxt, såväl igenom nödig upmuntran,
lämpad efter tillfällen och omständigheter, som igenom
vidtagande af de författningar, hvilcka uppå Riksens Ständers
underdåniga tillstyrckanden vid förre riksdagar giorde
blifvit; och lära Riksens Ständer utaf de ifrån kongl, collegierne
samt landshöfdingarne inkomne berättelser närmast
kunna intaga, hvad värckan och framgång derå fölgt så i
anseende till folckinängdens tilltagande, landtbrukets upkomst,
nybyggens anläggande, upodlingars utvidgande och
skogarnes vård som ock i anseende till spanmålsmagaziners
inrättande; samt fortsättjandet af nödige strömränsningar
och camalers samt båtleders upgräfvande.
Saltsiöfisket, hvarmed rikets stränder på västra sidan varit
välsignade, har i desse senare åren vunnit märckelig förbättring
och lärer, igenom de därtill tagne anstalter, ännu vidare
utvidgas. Bergs- och bruksdriften har blifvit hållen i sin jemna
och behöriga gång; manufacturerne uti hvarjehanda ämnen,
med plantager och schäfferierne hafva blivit underhåll
-
5
ne, och har jemväl handeln och siöfarten i möijeligaste måtto
till rikets tjänst och nytta varit drifven.
Uti alla desse mål med hvad mera som rörer rikets allmänna
drätsel och rörelse, vill Kongl. Maij :t omständeligen gifva
Riksens Ständer vid handen, hvad dervid kan vara att anföra
och sedan Riksens Ständers senaste sammanvaro förekommit,
öfverlämnandes Kongl. Maij :t i nåder till Riksens
Ständers nitfulla och mogna öfvervägande, hvad därutinnan
vidare må finnas nödigt och tjenligit at vidtaga till rikets
bästa och invånarenas förmon.
ADOLPH FRIEDRICH.
J. von Duben.
2.
Förteckning på adelns ledamöter i urskillningsdeputationen.
(Allegater 1.)
Protokollet sid. 26.
År 1765 d. 28 Januarii voro R. o. A:s electorer tillsammans
at välia ledamöter till Urskilningsdeputation, och blefvo dertill
utsedde.
Grefvar:
Oxenstierna af Cronoborg, fullm. Frih. Reuterholm, Gust.,
Lagman,
Gref Lagerberg, Adam Otto, Landhöfdinge, Riddare af Kongl.
Nordstierneorden.
Frij herrar:
von der Pahlén, fullm. Gref Creutz, Jac. Ernst, Capit. vid
Kongl. Lifgardiet,
Frih. Strömfelt, Carl Harald, Landshöfdinge, Riddare af
Kongl. Nordst.orden.
Adell:
Hr Tigerhielm, fullm. Frih. Renett, Fred., Lagman,
Hr Åkerhielm, Gillis, Cam.revisionsråd,
Hr Vitting, fullm. Hr Ruthenschöld, Georg Adolph, Lagman,
6
Hr Silfverstråle, fullm. Hr Gyllenadler, Clases Jacob, Lagman,
Hr Strömhielm, Nils, Major, Riddare af Kongl. Svärdsorden,
Hr Ehrensparre, fullm. Frih. Kurk, Arv. Fred., Assessor,
Hr Olivecreutz, Johan, Lagman,
Hr Bergenschöld, Eric, Bergsråd.
På samtelige electorernes vägnar
Gustaf Reuterholm. Fridrich Ribbing.
And. Cederström. Jean von Wallwijk.
3.
Förteckning på adelns ledamöter i expeditionsdeputationen.
(Allegater I.)
Protokollet sid. 29.
Är 1765 then 29 Januarii trädde Höglofl. R. o. A:s electorer
tilsammans och valde följande herrar til ledamöter i Riksens
Ständers Expeditionsdeputation.
Grefvar:
Grefve Bonde til Säfstaholm, Gustaf, Cammarherre,
Grefve Hård, Carl, Major, Riddare af Kongl. Svärdsorden.
F riherrar:
Frih. Kurck, Axel, Cammarherre,
Frih. Leijonhufvud, Axel, Öfverstelieutenant och Riddare af
Kongl. Svärdsorden.
Adel:
Hr Oxe, fullm. Hr von Post, Fredric, Hofrättsråd,
Hr Lilljebrunn, Eric W., Krigsfiscal,
Hr Ulf[ven]clo, Abraham Hinric, Major och Riddare af
Kongl. Svärdsorden,
Hr Gyldenadler, Carl Gustaf, Kammarrevisionsråd,
Hr Stiernecrantz, Christer Adrian, Bancocommissarius,
Hr von Porath, fullm. Hr Adelcrantz, Emanuel, Hofrättsråd,
Hr Feiff, Carl Friedric, Commendeurcapitaine och Riddare af
Kongl. Svärdsorden,
Hr Zengerlein, fullm. Hr Nordenhielm, Wilhelm, Advocatfiscal.
7
På samtel. herrar electorernes vägnar
Gustaf Reuterholm. Fridrich Ribbing.
And. Cederström. Jean von Wallwijk.
4.
Förteckning på adelns ledamöter i sekreta utskottet.
(Allegater I.)
Protokollet sid. 32.
År 1765 d. 28 Januarii voro R. o. A:s electorer tillhopa at
välja ledamöter till Secreta Utskottet och blefvo dertill utsedde.
Grefvar:
Sperling, fullm. Gref Axel [von] Fersen, General och Commendeur
af Kongl. Maij :ts Svärdsorden,
Gyllenstierna till Biörksund och Helljö, Giöran, Landshöfding,
Horn till Ekebyholm, fullm. Frih. Stakelberg, Wolmar Reinholt,
Generalmajor och Commend:r af Sverdsorden,
Spens, Gabriel, Generalmajor, Commend:r af Sverdsorden,
Meijerfelt, Johan Augustin, öfverste, Riddare af Svärdsorden,
Dohna, Fredric, Öfverstelieutnant, Riddare af Svärdsorden,
Leijonstedt, Carl Wilhelm, Cammarherre, Riddare af Svärdsorden,
Hamilton, Gust. David, General och Commend:r af Svärdsorden.
Friherrar:
Thegner, fullm. Frih. Ribbing, Fredr., öfverste, Riddare af
Kungl. Sverdsorden,
Gyllenpistohl, fullm. Frih. Funck, Carl, öfverste och Riddare
af Kungl. Sverdsorden,
von Duben, Joachim, Statssecreterare och Riddare af Kungl.
Nordstierneorden, Secreterare af Kongl. Maij :ts Orden,
Appelman, fullm. Frih. von Schwerrin, [Jacob Filip], President
i Wissmarska tribunalet och Commendeur af Kongl.
Nordstierneorden,
von Essen, Fredr. Ulric, Cammarherre,
Reuterholm, Cristian, Håfmarskalk,
Ridderstolpe, Carl, Landshöfdinge och Riddare af Nordstierneorden,
Kalling, Pehr, Generallieutenant och Commendeur af Kongl.
Sverdsorden.
Adel:
Trolle, Fredric, öfverstelieutn:t, Riddare af Kongl. Svärdsorden,
Falkenberg af Trystorp [o: Bårby], Melchior, Lagman,
Hökeflycht, fullm. Frih. Cederström, And., Capitaine,
Giös, Lorents Johan, Landshöfd:g och Riddare af Svärdsorden,
Svanfelt, fullm. Hr von Wallwijk, Johan, Statscommissarius,
Appelbom, Harald, Cancelieråd,
Falkengren, Germ:d Abraham, Vice Presid:t och Ridd:re af
Nordst.orden,
Lenck, fullm. Frih. Cederhielm, Josias Carl, Camniarråd,
Crusenstierna, fullm Gref (!) Wrangel, Anton, Commendeur[capitain],
Durietz, Anders Rudolph, öfverste, Riddare af Svärdsorden,
Brunow, fullm. Hr De Geer, Otto Wilh., Landshöfdinge och
Riddare af Svärdsorden,
örnestedt, fullm. Frih. Armfelt, Magnus, Major och Riddare
af Kungl. Sverdsorden,
Rudebeck, fullm. Rudbeck, Adolph, Kammarherre,
Leijonberg, fullm. Hermelin, Carl, Statssecreterare, Riddare
af Kungl. Nordstierneorden,
Sinclair, Carl Fredr., öfverste, Riddare af Kungl. Svärdsorden,
Wallenstierna, Bernhard, Generalmajor och Capit:nlieutnant
vid Lifdrabant., Riddare af Kungl. Svärdsorden,
Roxendorf, Carl Gust., Generallieutn:t, Landshöfdinge och
öfvercommendant samt Riddare af Kungl. Svärdsorden,
Königsfelt, fullm. Gref Posse, Fredr. Arfvedson, öfverste och
Riddare af Svärdsorden,
Palmcrantz, fullm. Hr Linroth, Carl, Öfverste, Riddare af
Kungl. Svärdsorden,
Adlermarck, Carl, Håfrättsråd,
Adelcrants, Carl Fredr., öfverhåfintendent, Riddare af Kongl.
Nordstierneorden,
Voltemat, Henric Julius, Kammarråd,
Tilas, Daniel, Landshöfding, Riddare af Nordstierneorden,
9
Silfverstedt, Jacob, Bancocommisarius,
Riddercreuts, fullm. Hr [von] Hermansson, Johan, Major vid
Fortificat :n, Riddare af Svärdsorden,
Löven, Fabian, Generalmajor, Riddare af Svärdsorden,
Wrangel, Fredr. Ulric, öfverste och Riddare af Svärdsorden,
Adelheim, fullm. Hildebrand, David, Ryttmestare, Riddare af
Svärdsorden,
Vult von Steijern, Johan Julius, Håfcanceler och Commend:r
af Nordstierneorden,
Nordencrants, Anders, Commercieråd, Riddare af Nordstierneorden,
Löwenskiöld, fullm. Hr Falkengren, Cristoph., Commend :r
vid Amiralitet.,
Psilanderskiöld, Nils, Vice Admiral, Riddare af Svärdsorden,
Gyllensvahn, Fredr., öfverstelieutn:t, Riddare af Svärdsorden,
Coyett, Wilhelm Julius, Capitain vid Artilleriet och Riddare
af Svärdsorden.
På samtelige electorernes vägnar:
Gustaf Reuterholm. Fridrich Ribbing.
And. Cederström. Jean von Wallwijk.
5.
Vice häradshövdingen Lorentz Anders Ekenbergs diktamen
om ökat antal finska ledamöter i sekreta utskottet.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 33.
D. 1 Febr.
Ad protocollum.
När iag erindrar mig lydelsen af våra grundlagar och ser
på ändamålet af deras innehåll, så kan iag ei underlåta, i
tilfälle af de nu bekandt blefne ledamöter til Secrete Utskåttet,
at giöra följande oförgripeliga anmärkningar.
Höflof. R. o. A. lärer täckas påminna sig, at i Secrete Utskåttet
förekomma ärender i gemen af yttersta vigt och betydelse.
Sådane de angelägnaste delar af rikets välfärd äro lycke
-
10
lige at handteras, jemte andre redelige män, äfven af de rikets
ypperlige männer, som af R. o. A:s värda ledamöter
redan blifvit därtil nämde.
Deras förtienster om riket och ofärgade nijt för det allmänna
lemnar en hvar med mig tilfälle att härmed betyga det
för dem hysande fullkomliga förtroende, som de sig längesedan
förvärfvat och dem så rättmäteligen tilkommer.
Icke dessmindre, när iag tillika påminner mig, at enligit
Riksdagsordningens 18 § til Secrete Utskåttet bland annat i
synnerhet hörer fredsvärket och fästningarnes tilstånd.
När iag vet, at i anseende til Sveriges nog angelägna province
Finland, såsom en gräntzeort, giöromål kan förekomma,
sorn besagde egenskap rörer.
När iag har mig bekandt en och annan fästning på then
orten, hvars beskaffenhet torde komma i fråga.
När iag bör tro, at män ifrån then province, hvars lif och
välfärd thet i påkommande händelser mäst gäller, äga för
thet ena lika nit och öhrn höij else, som, angående thet andra,
nämsta och bästa kundskapen.
När 14 § i redan bem:te Riksdagsordning fordrar the skickeligaste
personers utväljande, efter ämnet på hvart ställe.
När samma § äfven gifver anledning at söka the lämpeligaste
medel, som til slikt ändemål bidrager.
När iag fölgakteligen får anse'örtens inbyggare och odalmän
för the tienligaste, som härvid i åtanka komma kunna.
Men iag ändå ei finner flere än en eller några få sådane
från den provincen vara til Secrete Utskåttet valde.
Så hemställer iag, om icke dess ledamöter ännu kunde,
utom de redan upnämde, ökas med en eller annan af the
verkeligen infödde och i Finland besutne män, på hvilka förtroendet
vid ytterligare vahl falla kunde?
Höglofl. R. o. A. äger ju i stöd af 14 § i Riksdagsordningen
rättighet at med de andre stånden sielf determinera, huru
starkt Secrete Utskottet bör vara.
Och, om iag ei felar, har äfven i sista pleno tilökning skedt
på ledamöter i någon af deputationerne.
Kan detta ei likaledes ske med Secrete Utskåttet hoppas iag
ändå, at mit trogna upsåt och redeliga välmening för riket
blifver af Höglof. R. o. A. med gunst och benägenhet ansedt.
Åbo d. 1 Febr.
Laur. A. Ekenberg.
11
6.
Kammarrådet friherre Josias Carl Cederhielms memorial om
fundamentallagarnas överseende.
(Allegater I, fol. 2.)
Protokollet sid. 34.
Ödmiukt memorial.
Då nationen så allmänt klagar öfver riksdagarnas långvarighet,
synes ingen ting eller stund böra försummas af oss
till riksdag nu församlade Ständer för at undanrödja all
grund och anledning till ett missnöije, som med så mycket
skiäl står at befara, om snar och kraftig bot icke mellankommer.
Antalet af publique ej mindre än private ärender och angelägenheter
ökar sig dageligen. öfverläggningarna blifva också
dageligen vidlyftigare, och besluten på det ena och andra
stället mycket olika, så att ofta ett helt nytt arbete upkommer
til at förena tankarna, och en utväg, som blifvit vidtagen
til at vinna tiden, leder ofta til större vidlyftighet och
flere omgångar.
Det lärer intet inför uplysta Ständer behöfvas många bevis
at ådagalägga nödvändigheten af sådane utvägars skyndesamma
vidtagande, hvarigenom det allmänna värket må
kunna uprätthållas, nationens rätt och frihet bevaras, ordning
i syslorne återvinnas, statskroppen förstärkas och menigheten
uti ett lagbundet och hälsosamt lugn försättjas.
Riksens Höglof. Ständer hafva åren 1720, 23, 27 och 38
varit derom betänkte, sorn ses kan af de i hvars mans hand
varande Acta publica. Men icke desto mindre hafva riksdagarne
blifvit alt längre och längre, allmänna besvären och
enskilta klagomålen alt flera och flera och nationens bekymmersamhet
större och större.
Orsakerne til allt sådant måste således undersökas, och
det måste utrönas, antingen felet ligger i lagens sammansättning
eller i utöfningen allena. Fundamentallagarne böra derföre
igenomläsas och jämnföras emot de omständigheter,
sorn sedan upkornmit och som ärfarenheten medgifver. Och
sluteligen bör en sådan författning projecteras, hvarigenom
lagstiftarens mening intet allenast på papperet måtte synas
nyttig utan äfven i utöfningen blifva möjelig.
12
Jag har i några år vändt mina tankar i no uppå et sådant
ämne. Men en alt för stor brist på uplysning och ärfarenhet
påminner mig om skyldigheten at misstro mig sielf och at
söka uplystare mäns biträde.
Alt derföre utbeder jag mig Riksens Högh Ständers tilstånd
at under Landtmarskalkens och de öfrige Talemännens
öfvervaro och samråd adjungera mig några herrar och
män af hvart stånd at taga ett sådant arbete, som förenämdt
är, under öfvervägande. Jag anhåller tillika om Riksens
Högh Ständers tilstädjelse för oss at under sådane våra öfverläggningar
nyttja en fullkommelig frihet och otvunget yttra
våra tankar om de nu beskrefne lagarne; och at utan
frucktan för tiltal til skärskådan oss emellan framställa sådane
considerationer, som af en ren nit för fosterlandets väl
och medbröders rätt hos den ena eller andra upkomma kunna;
på det vårt arbete må kunna blifva mognadt och värdigt
at läggas för samteliga Riksens Ständers ögon at sedermera
antagas eller förkastas, alt efter som det kan finnas förtjena.
Jag gior mig så mycket mera försäkrad om Riksens Högl.
Ständers bifall härtil, som jag redan funnit under de förflutne
sammankomsterna en allmän håg at giöra riksdagen
kort, utan at lämna några riksdagsärender oafgiorde.
Med ödmiuk försäkran om en oförfalskad kiärlek för riket
och rikets lagar utbeder jag mig och detta mitt memorial
Riksens Högl. Ständers ynnest och rättvisa bevågenhet.
Stockholm d. 4 Februarii 1765.
Jos. Carl Cederhielm.
7.
Förteckning på adelns rådselektorer.
(Allegater I.)
Protokollet sid. 34.
År 1765 d. 1 Februarii sammanträdde R. o. A:s electorer
att vällja rådselectorer, som komma att upprätta underdånige
förslag till de nu ledige varande tvenne rådsembetens
besättiande, hvartill utvahldes:
Grefvar:
Grefve Duker, Carl Friedrich, öfverstelieutenant, Riddare af
Kongl. Svärdsorden,
13
Grefve Bonde till Säfvestadholm, Gustaf, Caramarherre,
Grefve Hård, Carl, Major, Ridd. af Kongl. Svärdsorden,
Grefve Löwen, Axel, öfverstelieutenant, Ridd. af Kongl.
Svärdsorden.
Friherrar:
Frih. von Ungern Sternberg, Friedrich, Capitaine,
Frih. Ziilich, fullm. Frih. Cederström, Claes, Major, Riddare
af Kongl. Svärdsorden,
Frih. Åkerhielm, Alrich, Capitaine, Ridd. af Kongl. Svärdsorden,
Frih. von Kocken, Christopher, Kongl. Secreterare.
Adel:
Hr Stråhle af ökneholm, Adam Friedrich, Capitaine, Riddare
af Kongl. Svärdsorden,
Hr Munck af Fålkulla(!), Aders Eric, Capitaine,
Hr Lind af Hageby, Bengt, Ryttmästare,
Hr Gullenhammar, Johan Gustaf, Capitaine vid Kongl. Ammiralitetet,
Riddare af Kongl. Svärdsorden,
Hr Hammarberg, Carl Friedrich, Major, Riddare af Kongl.
Svärdsorden,
Hr Billberg, Friedrich Otto, Capitaine vid Kongl. Ammiralitetet,
Hr Tham, Alexander, Major, Riddare af Kongl. Svärdsorden,
Hr Gullenskruf, fullm. Hr Lejonstéen, Carl Gust., Capitainlieutenant
vid Kongl. Ammiralitetet,
Hr Friedenreich, Carl Gustaf, Kongl. Secreterare,
Hr Glantzenstierna, fullm. Hr Jägerhorn af Spurila, Friedrich
Anders, Capitaine, Riddare af Kongl. Svärdsorden,
Hr Gunther, Gustaf Ernst, Ryttmästare, Riddare af Kongl.
Svärdsorden,
Hr Ehrenmalm, Georg, Capitaine,
Hr von Baltzar, Augustin Wolfgang, öfverstelieutenant, Riddare
af Kongl. S:orden,
Hr Nordenflycht, Anders [o: Carl], Cancellieråd,
Hr Lagersvärd, Friedrich, Capitaine, Riddare af Kongl.
Svärdsorden,
Hr Gullensvan, Friedrich, öfverstelieutenant, Riddare af
Kongl. Svärdsorden.
År och dag som ofvan skrifvit är.
14
På samtelige electorernes vägnar:
Gustaf Reuterholm. Fridrich Ribbing.
And. Cederström. Jean von Wallwijk.
8.
Förteckning på adelns ledamöter i sekreta deputationen.
(Allegater I.)
Protokollet sid. 35.
År 1765 den 1 Februarii sammanträdde R. o. A:s electorer
och utvalde til Secreta Deputation följande ledamöter.
Grefvar:
Gref Stromberg, fullm. Gref Lewenhaupt, Casimir, öfverste
för Husarerne,
Gref Löwen, Axel, öfverstelieutenant, Riddare af Kongl.
Svärdsorden.
Friherrar:
Frih. Cedex-hielm, Germund Carl, Lagman,
Frih. Ehrencrona, Paul, Minister, Riddare af Kongl. Nordstierneorden.
Adel:
Hr Klingsporre, Christopher Friedrich, Hofrättsråd och Riddare
af Kongl. Nordstierneorden,
Hr von Becker, fullm. Hr von Vicken, Johan Evert, Major
och Riddare af Kong. Svärdsorden,
Hr Schönström, Pehr, Ryttmästare vid Kongl. Lifregimentet,
Hr Palmfelt, Gustaf Friedrich, Major och Riddare af Kongl.
Svärdsorden,
Hr Lagermarck, fullm. Hr Ehrenmalm, Samuel, Assessor,
Hr Lagerbielcke, Axel, Vice Amiral och Commendeur af
Kongl. Svärdsorden,
Hr Jernfeltz, Crispin, Öfverste och Riddare af Kongl. Svärdsorden,
Hr von Hagelberg, Jonas, Hofrättsråd.
År och dag sorn ofvan skrifvit står.
På electorernes vägnar:
Gustaf Reuterholm. Fridrich Ribbing.
And. Cederström. And. Rud. Durietz,
15
9.
Förteckning på adelns ledamöter i justitiedeputationen.
(Allegater 1.)
Protokollet sid. 35.
År 1765 den 1 Februarii sammanträdde R. o. A:s electorer
och utvalde til Justitisedeputation följande ledamöter.
Grefvar:
Gref Reenstierna, Friedrich, Landshöfdinge,
Gref Mörner, Carl Gustaf, Lieutenant.
Fri herrar:
Frih. Gyllenkrook, Friedrich Gustaf, Kammarherre,
Frih. Gerdesschiöld, Johan, President, Skattmästare af alla
Kongl. Maij :ts Orden och Riddare af Kongl. Nordstierneorden.
Adel:
Hr Anrepp, Gabriel, Assessor,
Hr Kuhlman, fullm. Hr Taube, Johan Reinhold, öfverstlieu
tenant,
Hr Bergenhielm, fullm. Hr Malmerfeldt, Olof, Häradshöfdinge,
Hr Sölfverschiöld, Arved, Landshöfdinge,
Hr Stierneld, Lars, Lagman,
Hr von Walvik, Clas, Lagman,
Hr Linderstedt, Johan, Hofrättsråd,
Hr Ehrenstråhle, fullm. Hr Arnell, Jonas, Generalauditeur.
Är och dag som ofvan skrifvit står.
På electorernas vägnar:
Gustaf Reuterholm. Fridrich Ribbing.
And. Cederström. And. Rud. Durietz.
10.
Förteckning på adelns ledamöter i bergsdeputationen.
(Allegater I.)
Protokollet sid. 36.
År 1765 den 1 Februarii sammanträdde R. o. A:s electorer
och utvalde til Bergsdeputation följande ledamöter:
43—5610U
16
Grefvar:
Grefve Brahe, fullm. Frih. Rålamb, Clas, President och Commendeur
af Kongl. Nordstierneorden,
Grefve Lewenhaupt, Charles Emil, Generaladjutant.
Friherrar:
Frih. Stake, fullm. Hr de Frietzki, Claes, [direktör],
Frih. Schoultz [von Ascheraden], fullm. Hr De Geer, Carl,
Hofmarskalck.
Adel:
Hr Tham, Alexander, Major och Riddare af Kongl. Svärdsorden,
Hr Falcker, Carl, Kammarherre,
Hr Löth örnschiöld, Pehr Abraham, Landshöfdinge,
HrWallgrave, fullm. Hr Cronstedt, Axel Friedrich, Bergmästare,
Hr Wefverstedt, fullm. Frih. Bunge, Carl, Kongl. Secreterare,
Hr von Nerées, fullm. Hr Swedenstierna, Jacob, Brukspatron,
Hr Lagersvärd, Friedrich, Capitaine, Riddare af Kongl.
Svärdsorden,
Hr Montgommerie, Robert, Capitaine och Riddare af Kongl.
Svärdsorden.
År och dag som ofvan skrifvit står.
På electorernes vägnar:
Gustaf Reuterholm. Fridrich Ribbing.
And. Cederström. And. Rud. Durietz.
11.
Förteckning på adelns ledamöter i fiskerideputationen.
(Allegater 1.)
Protokollet sid. 41.
År 1765 den 5 Februarii sammanträdde R. o. A:s electorer
och utvalde följande ledamöter til Fiskeriedeputation.
Grefvar:
Grefve Posse, Knut Carlsson, öfverstelieutenant och Riddare
af Kongl. Svärdsorden.
Friherrar:
Frih. Roos, fullm. Hr Uggla, Leonhard Magnus.
17
Adel:
Hr Carpelan, Carl Ephraim, Capitaine vid Västerbottns regemente,
Hr Hästesko af Fortuna, fullm. Frih. Kiöhler, Georg, Lieutenant,
Hr Wolffrath, Baltzar Philip, öfverste och Riddare af Kongl.
Svärdsorden,
Hr Mannerstedt, Eric, Capitainelieutenant af Kongl. Amiralitetet,
Hr Simmingschiöld, fullm. Hr von Böhnen, Carl Ludvig, Capitaine,
Hr Möllerstierna, Johan Daniel, Ryttmästare.
År och dag som ofvan skrifvit står.
På samtel. electorernes vägnar:
Gustaf Reuterholm. Fridrich Ribbing.
12.
Förteckning på adelns ledamöter i lant- och sjömilitieekonomideputationen.
(Allegater 1).
Protokollet sid. 41.
År 1765 d. 4 Februarii sammanträdde R. o. A:s electorer
och utvalde följande ledamöter til Landt- och sjömilitiajoeconomiedeputation.
Grefvar:
Grefve De la Gardie, Pontus, öfverste för Kongl. Lifregimentet,
Riddare af Kongl. Svärdsorden,
Grefve Sparre af Söfdeborg, Carl Hans, President, Commendeur
af Kongl. Svärdsorden,
Grefve Horn til Rantzien, fullm. Hr von Post, Hans Hindric,
Corporal vid Kongl. Lifdrabantecorpsen,
Grefve von Hessenstein, Friedric, Generallieutenant, Commendeur
af Kongl. Maj:ts Orden.
Fri herrar:
Frih. Baner, Gabriel, Öfverste i kongl, fransk tjenst,
Frih. Cronhiort, Carl Gustaf, President, Commendeur af
Kongl. Svärdsorden,
Frih. Bildstein, Carl Magnus [o: Eberhard], Major, Riddare
af Kongl. Svärdsorden,
]8
Frih. Stackelberg, Berendt Ollo, Generalmajor, Connnendeur
af Kongl. Svärdsorden.
Adel:
Hr Sparre af Rossvik, Fredric Ulric, Öfverste, Riddare af
Kongl. Svärdsorden,
Hr Rammel, fullm. Hr Lillienberg, Eric Gustaf, Generalmajor,
Riddare af Kongl. Svärdsorden,
Hr Tavast, Carl Johan, Lieutenant,
Hr Reuterfelt, fullm. Hr von Saltza, Hugo Herman, Major,
Riddare af Kongl. Svärdsorden,
Hr Cremer, fullm. Hr Sprengtporten, Jacob Magnus, Öfverstelieutenant,
Riddare af Kongl. Svärdsorden,
Hr Lilliemarck, fullm. Frih. Cederström, Sven, Öfverste, Riddare
af Kongl. Svärdsorden,
Hr Bogeman, fullm. Hr von Schantz, [Johan Gustaf], Capitain
vid Kongl. Jakthvarfvet,
Hr Stiernmark, fullm. Hr Ramsaji, Anders Hindric, Öfverste,
Riddare af Kongl. Svärdsorden,
Hr Bethun, Paul Johan, Lieutenant vid Kongl. Artilleriet,
Hr Ehrenbill, Eric Michael, öfverstelieutenant,
Hr Hederstierna, Magnus, Major, Riddare af Kongl. Sverdsorden,
Hr Adlerbeth, fullm. Hr Wattrang, Fredric, Ryttmästare,
Hr Berch, Otto Christopher, Major vid Kongl. Lifguardet,
Riddare af Kongl. Sverdsorden,
Hr Nordenadler, Theodor, Major, Riddare af Kongl. Sverdsorden,
Hr [von] Strussenfeldt, Alexander Michael, öfverste af Fortification,
Riddare af Kongl. Sverdsorden,
Hr von Platen, Baltzar Achatius, Öfverste, Riddare af Kongl.
Sverdsorden.
På samtelige electorernes vägnar:
Gustaf Reuterholm. Friedr. Ribbing.
And. Cederström.
19
13.
Förteckning på adelns ledamöter i tulldeputationen.
(Allegater I.)
Protokollet sid. 41.
År 1765 d. 7 Febr. sammanträdde R. o. A:s electorer och
utvalde följande ledamöter till Tulldeputationen.
Grefvar:
Grefve Gyldenstolpe, Gabriel Edvard, Capitaine af Kongl. Lifguardiet,
Grefve Lilienstedt, fullm. Gref Posse, Fredric Carlsson, Capitaine
vid Kongl. Lifguardiet, Riddare af Kongl. Svärdsorden.
Friherrar:
Frih. Ribbing, Leonhard, Öfverceremoniemästare,
Frih. von Köhler, Lars Reinhold, Major, Riddare af Kongl.
Svärdsorden.
Adel:
Hr Tungel, fullm. Hr Aminoff, Carl Fredrich, Capitaine,
Hr Braun, Cornelius Alexander, Öfverjägmästare,
Hr Ehrenhoff, Carl, Assessor,
Hr Ratzevill, Nills, Major,
Hr Kunckel, fullm. Hr von Echstedt, Johan, Vice Corporal
vid Kongl. Lifdrabantecorpsen,
Hr von Blixen, Conrad Christer, Öfverste, Riddare af Kongl.
Svärdsorden,
Hr von Moonnan, fullm. Frih. Leijonhielm, Anders, Ryttmästare,
Riddare af Kongl. Svärdsorden,
Hr Hercules, fullm. Hr Fredenstierna, Adam, Hofrättsråd.
På samtelige electorernes vägnar:
Gustaf Reuterholm. Fridrich Ribbing.
And. Cederström.
20
14.
Förteckning på adelns ledamöter i protokollsdeputationen.
(Allegater 1.)
Protokollet sid. 41.
År 1765 den 7 Februarii sammanträdde R. o. A:s electorer
och utvalde följande ledamöter til Protocollsdeputation.
Grefvar:
Grefve Piper, Carl, Kammarherre,
Grefve Tessin, fullm. Hr Hierta, Lars, öfverstelieutenant och
Riddare af Kongl. Svärdsorden,
Grefve Cronhielm af Hakunge, Axel Friedrich, Major,
Grefve von Rosen, Friedrich, Capitaine.
Friherrar:
Frih. Bielcke, Hogenschildt, fullm. Frih. Mörner, Carl, Capitaine,
Frih. Sack, Carl Philip, Hofmarskalck,
Frih. Armfelt, Carl Gustaf, Capitaine, Riddare af Kongl.
Svärdsorden,
Frih. Diurclo, Nils, Major, Riddare af Kongl. Svärdsorden.
Adel:
Hr Tott, Tage, Lieutenant,
Hr Ulf til Gennäs [o: Horsnäs], fullm. Frih. Palbitzki, Axel
Gottlieb, Lieutenant,
Hr Örnflycht, Adam, Lieutenant,
Hr Jordan, fullm. Hr Rehausen, Lorentz, Capitaine vid
Kongl. Lifgardet,
Hr de la Motte, fullm. Hr Linroth, Carl, Lieutenant,
Hr Ekestubbe, Carl Friedrich, Lieutenant,
Hr Hiulhammar, fullm. Hr Hermelin, Carl, Kongl. Secreterare,
Hr Ekenberg, Lars Anders, Vice Häradshöfdinge och Doctor
Juris,
Hr Blanckenfiell, fullm. Frih. Cederström, Ulric, Capitaine
vid Kongl. Lifgardet,
Hr Skog, Carl Gustaf, Lieutenant,
Hr von Mentzer, Johan, Lieutenant,
Hr Gyllenstorm, Carl, Capitaine vid Kongl. Lifgardet,
Hr Schmiedeberg, Johan Carl, Bancofiscal,
21
Hr Lindelöf, Carl Adolph, Häradshöfdinge,
Hr Cronstedt, Ulric Daniel, Cancellist uti Kongl. Commercecollegio,
Hr Lindcrantz, Friedrich, Lieutenant,
Hr Granfelt, fullm. Hr Stiernsparre, Gabriel, Capitaine,
Hr Sparrschiöld, Eric Daniel, Lieutenant,
Hr Heldenhielm, Samuel, Conimendeurcapitaine och Riddare
af Kongl. Svärdsorden,
Hr Leijonadler, Carl Friedrich, Öfverjägmästare,
Hr Wagenfelt, Friedrich, Capitaine och Riddare af Kongl.
Svärdsorden,
Hr Marcks von Wirtenberg, Eric Johan, Lieutenant,
Hr Dahlstierna, Gustaf Hindrich, Lieutenant,
Hr von Engeström, Jonas, Häradshöfdinge.
År och dag som ofvan skrifvit står.
På samtelige electorernes vägnar:
Gustaf Reuterholm. Friedr. Ribbing.
And. Cederström.
15.
Förteckning på adelns ledamöter i allmänna besvärsdeputa
tionen.
(Allegater I.)
Protokollet sid. 48.
År 1765 den 15 Februarii sammanträdde R. o. Ars electorer
och utvalde följande ledamöter til Allmänna Resvärsdeputation.
Grefvar:
Grefve Oxenstierna til Croneborg, fullm. Frih. Reuterholm.
Gustaf, Lagman,
Grefve von Fersen, Carl Reinhold, Öfverhofjägmästare och
Riddare af Kongl. Svärdsorden.
Friherrar:
Frih. Flemming af Lectis [o: Lais], Magnus, Major,
Frih. Gedda, Petter Niclas, Actuarius i Kongl. Cammarrevision.
22
Adel:
Hr Dufva i Vestergiöthland, fullm. Hr Modée, Carl Wilhelm,
Capit.lieut. vid Kongl. Amiralitetet,
Hr Silfverlåås, Hans Gustaf, Capitaine,
Hr Pereswetoff Morath, Alexander, Advocatfiscal,
Hr Starenflycht, fullm. Hr Ridderborg, Friedrich, Capitaine
och Riddare af Kongl. Svärdsorden,
Hr Segercrona, Johan Friedrich, Registrator i Kongl. Justitiserevision,
Hr Tersmeden, Jacob, Assessor,
Hr von Aulaevill, Gerhard, öfverstelieutenant och Riddare af
Kongl. Svärdsorden,
Hr Freytagk, Gustaf Julius, Ryttmästare vid Kongl. Lifregimentet
och Riddare af Kongl. Svärdsorden.
År och dag som ofvan skrifvit står.
På samtel. electorernes vägnar:
Gustaf Reuterholm. U. von Essen.
H. Appelbom. Olof von Nackreij.
16.
Förteckning på adelns ledamöter i kammar-, ekonomi- och
kommer sdeputationen.
(Allegater I.)
Protokollet sid. 48.
År 1765 den 15 Februarii sammanträdde R. o. A:s electorer
at utvälja ledamöter til Cammaroeconomiedeputationen,
hvartil förordnades:
Grefvar:
Grefve Bielke, Nils, Landshöfdinge, Commendeur af Kongl.
Maij :ts Nordstierneorden,
Grefve Gyllenborg, Jacob Johan, Landshöfdinge,
Grefve Duker, Carl Fredric, Öfverstelieutnant, Riddare af
Kongl. Maij :ts Sverdsorden,
Grefve von Lieven, fullm. Hr Hierta, Carl, Öfverstelieutnant,
Riddare af Kongl. Sverdsorden,
Grefve Creutz, Ernst, Capitain,
Grefve Barck, Ulric, öfverste, Riddare af Kongl. Sverdsorden.
23
Friherrar:
Frih. Gyllenstierna af Lundholm, Nils, Major vid Fortification,
Riddare af Kongl. Sverdsorden,
Frih. Kagg, Lars,
Frih. Wrangel af Lindeberg, Carl Otto, Major, Riddare af
Kongl. Sverdsorden,
Frih. [von] Lieven, Carl Gustaf, Hofmarskalck, Riddare af
Ryska Keijserliga S:t Annseorden,
Frih. Cronstedt, Jonas, Öfverste, Riddare af Kongl. Sverdsorden,
Frih. Lövenhielm, Carl Gustaf, Adjutant vid Kongl. Lifdrabantecorpsen.
Adel:
Hr Carpellan, Carl Nils, Capitaine af Kongl. Lifgardet,
Hr Gripenstierna, Fredric, Hofjägmästare,
Hr Ehrenhielm, Eric, Häradshöfdinge,
Hr Wattrang, Carl, Kammarherre,
Hr Gripenberg, Jacob Carl, Capitaine,
Hr von Kothen, Gregorius Johan, Lifdrabant,
Hr Lagercrantz, Jacob, Capitainlieutnant,
Hr Hammarberg, Carl Fredric, Major, Riddare af Kongl.
Sverdsorden,
Hr Meijerhielm, full[m.] Hr Tilas, Olof, Ryttmästare, Riddare
af Kongl. Sverdsorden,
Hr Adlerstierna, fullm. Hr Beckfries, Corfits Ludvig, Öfverste,
Ridd. af K. Sverdsorden,
Hr Ehrenstolpe, fullm. Hr Boije, Caspar Johan, Capitaine,
Hr von Ivathen, fullm. Frih. Clodt, Gustaf Niclas, Öfverintendent,
Riddare af Kongl. Sverdsorden,
Hr Stiernblad, Håkan, öfverceremoniemästare,
Hr Lybecker, full[m.] Hr Drufva, Carl Johan, Cammarherre,
Hr Wachs[ch]lager, Carl Hindric, Ryttmästare,
Hr Ladau, Friedric Wilhelm, Capitaine, Riddare af Kongl.
Sverdsorden,
Hr Steuch, Johan, Cammarråd,
Hr Borgenstierna, Magnus, Lieutnant,
Hr Ekenstierna, fullm. Hr Engelcrantz, Claes, Hofjunkare,
Hr Ehrenmalm, Georg, Capitaine,
Hr Reutercrona, Eric, Kammarherre,
Hr Stiernsparre, Axel Magnus, Hofmarskalk,
24
Hr Brummer, full[m.] Hr Rydingsverd, Johan Eric, Capitam
vid Kongl. Lifgardet,
Hr Hausvolf, Hans Reinhold, Capitaine.
År och dag som förut.
På samtelige electorernes vägnar:
Gustaf Reuterholm. U. v. Essen.
H. Appelbom. Olof von Nackreij.
17.
Förteckning på adelns ledamöter i handels- och manufaktur
deputationen.
(Allegat er 1.)
Protokollet sid. 50.
År 1765 den 15 Februarii sammanträdde R. o. A:s electorer
och utvalde följande ledamöter til Handels- och manufacturdeputationen:
Grefvar:
Grefve
Bielcke, Nils, Landshöfdinge och Commendeur af
Kongl. Nordstjerneorden,
Grefve Frölich, Bengt, Öfverste och Riddare af Kongl. Svärdsorden.
Friherrar:
Frih. Stjerncrantz, fullm. Hr Adlerberg, Giöran, Statscomissarius,
Frih. Ribbing, Carl, Öfverste och Riddare af Kongl. Svärdsorden.
Adel:
Hr Jägerhorn af Spurila, Reinhold Johan, Capitaine och Riddare
af Kongl. Svärdsorden,
Hr Lood i Småland, Gustaf Gabriel, Supercargeur,
Hr Gyllenkrook, fullm. Frih. Ridderstolpe, Friedrich, Kammarherre,
Hr Tawaststierna, fullm. Hr Ridderboll, Carl Axel, Capitaine
vid Kongl. Artilleriet,
Hr Adelsvärd, Johan, Krigsråd och Riddare af Kongl. Svärdsorden,
Hr von Nackreij, Olof, Generalauditeur,
Hr von Svab, Anthon, Bergsråd,
Hr von Oelreich, Niclas, Statssecreterare.
25
Är och dag sorn ofvan skrifvit står.
På sanitet, electorernes vägnar:
Gustaf Reuterholm. U. von Essen.
H. Appelbom. Olof von Nackreij.
18.
Bondeståndets diktamen om skatteköpen.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 54.
Sedan Bondeståndet genom utfärdat extractum protocolli
anmält den synnerliga händelse, att alla skattekjöpsmål i
Kongl. Kammarcollegio blifvit inhiberade; så är ståndet föranlåtit
att genom oss, deras deputerade, ytterligare påyrka
gunstbenägit bifall till samma inhibition® uphäfvande, häldst
härvid uppstår den fråga, huruvida Konung med Rådet är efter
regeringzlagarne berättigad att inställa de af Riksens
Ständer fäststäldta lagar, sorn med goda vilja theras fångnan
är? En sådan lagfråga lärer kräfva respective ståndens omedelbara
yttrande utan någon deputations föregående utlåtande,
och derföre förväntar Bondeståndet sig den åtgärd i detta
mål, som med fundamental lagarne utan omväg närmast är
öfverensstämmande.
19.
Överintendenten friherre Gustaf Nils Clodts memorial om
skatteköpen.
(Allegater 1, fol. 31.)
Protokollet sid. 60.
Hörsamt memorial!
Ju angelägnare det ämne är, som det Värda Bondeståndet
genom en ansenlig deputation öfverlemnat til Höglofl. R. o.
A:s öfvervägande, ju mera sorgfälligt lärer det böra pröfvas
och granskas, innan deruti något slut fattas kan. Jag har således
för min del trodt mig böra Högh R. o. A. föredraga några
synnerliga dubia, som i mitt sinne förtiena at aldraförst
blifva uplyste och utredde.
1 :mo. Synes mig nog sälsamt, at et stånd i riket anser så
-
26
som dess enskilte privilegium at hafva til kronans ägendom
en så oinskränkt rätt, at icke konungen med Råds råde skal
kunna i anseende til en dylik ägendom taga de författningar,
som rikets almänna bästa umgängeligen kräfver. Skulle det
Värda Bondeståndet äga något sådant privilegium, synes det
böra uptes; mig är icke något annat bekant, som kunde hafva
liknelse af et privilegio, än 1723 åhrs förordnin/g, sorn tilläger
åboerne på kronohemman förmånsrätt til deras inlösande til
skatte. Men aldrig et ord lärer finnas i bern:te förordning,
som förpligtar kronan at sälja skatterättigheten, om hon icke
skulle finna så för godt; mindre något ord som uphäfver
den rätt, kronan såväl som all annan possessor äger at sälja
sin ägendom med de vilkor, hon sielf finner nyttigast för sig;
utan förbehålles allenast Bondeståndet den förmon at framför
någon annan få lösa kronohemman, när och med de vilkor
hon dem föryttra vil. Detta bevises i synnerhet af sieKva
ingressen til ofvanbem:te förordning, hvarest Kongl. Maijrtt
uttryckligen förklarat, at med skattekiöpen n. b. ån vidare
må fortfaras, på det derigenom någre medel kunna samlas
til den almänna riksens giälds betalning. Jag tror eij något
annat begrep af desse orden kunna tagas, än at Kong. Maij :tt
äger al rättighet både at låta skattekiöpen aldeles uphöra,
ifal rikets interesse så fordrade, såsom och at stadga om säljandet
såsom til ändamålet, nemi. riksens giälds betalning,
mäst bidragande finnas kan.
2:do. Lärer af det Värda Bondeståndet böra utredas, uppå
hvad grund, i händelse af et sådant privilegio som det påstår,
en åbö på et kronohemman kunnat hitintills uplåta till personer
af annat stånd den skatterättighet, han af kronan kiöpt.
Om det skulle finnas, at i desse senare åren flere bönder
kiöpt deras hemman til skatte emot en köpeskilling til exempel
af 100 d:r s:rint och någre månader derefter sålt samma
skatterättighet til ståndspersoner för 1 000, 1 2 [00] å 1 800
d:r s:rmt, om, säger jag, sådant skulle finnas, så lärer väl
medgifvas, at intet något sälsyntare i något rike i verlden
lärer gifvas än et privilegium för undersåtare at giöra sig en
så otrolig båtnad på kronans bekåstnad.
3:io. Torde blifva angelägit at af det Värda Bondeståndet
förnimma, huruvida det skulle vara hugat at åtaga sig enskilt
någon betydande del af kronans giälds betalning. Ty
som skattekiöpen i gemen blifvit af Riksens Ständer besluta
-
27
de til riksens gields betalning, så synes deraf följa, at ifall
Bondeståndet nu skulle få kiöpa skatterättigheter för långt
mindre, än hvad kronan eljest derföre kunde erhålla, så borde
och samma stånd åtaga sig riksgäldens betalning till så
stor del, som kronan på skattekiöpen kommo at förlora.
Innan desse uplysningar af det Värda Bondeståndet blifvit
gifne, ser jag för min del ingen möijelighet at taga något beslut
i detta vigtiga ämne. Och emedlertid lärer Höglofl. B. o.
A. rättvisligen finna, at det Värda Bondeståndet alt för tidigt
såsom et lagbrott upgifvit Hans Maij:tts nådige föranstaltande
i anseende til skattekiöpen, hvilket tvertom synes mig
förtiena samtel. rikets undersåtares vördsammaste erkiänsla
för den synnerliga faderliga ömhet, som Hans Kongl. Maij :tt
härigenom til kronans rätts bevakande ådagalagt.
Stockholm den Martii 1765.
G. N. Clodt.
20.
Vice häradshöf dingert Lorentz Anders Ekenbergs diktamen
om Kierman och Le Febure.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 86.
Mit mundteliga andragande i går lydde såleds:
Jag kan ei dölja min synnerliga aktning för Secr. Utskottets
utmärkta flit och oförtrutenhet, som på de några få veckor,
riksdagen allenast än varit uti activitet, hunnit reda och
utröna så mångfaldigt inveklade och alt hinintils med mörker
omgifne saker, som Secr. Utskåttets både förra extracta protocolli
ock äfven det i går uplästa öfvertyga oss om.
Den otaksamhet kan hvarken hos mig eller någon annan
vältänkande rederlig svensk man upkomma at icke med yttersta
förbindelse och fult förtroende erkenna de af Secr.
Utskottet redan vidtagne vahrsamma författningar ock äfven
utan alt betänkande bifalla den föreslagne Stora Deputation.
Sakernes egenteliga natur och deras erforderlighet äro ei
allenast dermed instämmande; utan är ock Secr. Utskåttets
förslag i denne del öfverenskommande med våra lagar, i synnerhet
13 § Riksdagsordningen.
28
Mig felas icke eller öfvertygelse derom, att herrar eleclorerne
ju lära vid personernes utnämnande til samma deputation
behaga ställa sit vahl på sådane män, som ei allenast
äga nödig application til de där förekommande ärenders
handterande utan ock fullkommelig böjelse, vilja och nit för
deras lika granlaga som ovälduga afgiörande.
Men det enda, hvari iag likväl tycker mig hafva anledning
at begära Höglof. R. o. A:s närmare öfverläggning, är den
bevakning, som af Secr. Utskåttet blifvit Borgmästaren Kerrman
och Grosshandlaren Le Febure tillordnad.
Anser iag densamma simplement såsom någon slags bysättning,
kan iag ei neka, at bevakningen, af en enda underofficerare,
ändå förekommer mig otilräckelig i sin facon.
Men betraktar iag de ifrågavarande personers förgripeliga
upförande, änskiönt icke såsom något uhrbota mål likväl såsom
sådanes, de där missbrukat Ständers förtroende, snillat
allmänna medel och svikeliga dragit under sig rikets, Banquens
och otaliga enskyldtas egendom til considerable summor;
så vet man, hvad lag derom stadgar.
Och ser altså ei någon betänkelighet, hvarföre man om deras
personer icke gior sig närmare försäkrad eller förfar med
dem på sätt, sorn i slika fall altid är vahnligit och nu torde
blifva nödigare än eljest, då sakernes egenskap, såsom nog
besynnerlige, sådant erfordra. Stokholm d. 24 Mar. 1765.
L. A. E[ken]b[erg].
21.
Löjtnanten friherre Gustaf Cederströms memorial om tryckfriheten.
(Prästeståndets arkiv. F. 76. N. 34.)
Protokollet sid. 93.
ödmiukt memorial.
Här klagas öfver utdrägt i sysslor och publica ärender,
mångfaldiga och hvaremot annan stridande författningar, lagar
utan minsta atention och värckställighet. En, tid från tid
tillväxande ämbetsmannastat, som alt hindrar en lyckelig
och välbestäld regering.
29
I flera Svea rikes landskaper höres aflägna inbyggare sucka
under tvång i näringar, som betager en fri rörelse och des
tiltagande styrka, ehuru orternes belägenheter och förmåner
kunna medgifva de härligaste och ymnogaste fång dertil.
Det ligger å daga i vår tid, huru credit och mynt af ständig
förändring underkastadt up- och nedlöpande räknevärde,
eller en up- och nedstigande cours har försatt rikets financevärck
och skattkammare uti största förlägenhet, näringar, rörelse
och handel til en utmärckt osäkerhet.
Om några få kiöpmän och contoir äga ensam tillgång til
Banquens mynt å ort och ställe, där alla rikets producter
staplas? Om de äro och blifva mästare af rikets reale, så frågas,
om det kan vara utan farlig fölgd för riket eller nyttigt
och säkert för andra medborgare? Fordrar icke sådant uplysning
och bevis?
öpnar en fri handel rörelse i alla näringar i de längst aflägna
orter? En otvungen handelsordonence klyfver den lättare
en vis och försigtig tilgång på värckeligit mynt i flera
händer? Medförer det värkeliga myntet en säker rörelse i näringar
och handel? Ärsätter förbytandet af svänska productvaror
i metaller rikets saknad i guld och sölfvergrufvor? Alt
detta i en otvungen ordning kan det förekomma folckutflyttningen?
Döine Riksens Höglof. Ständer derom, så att samtida
män ej få ordsak längre klaga och ställa olyckeliga fölgder
för effterkommandernes ovälduga dombstohl.
Har kronan, konungen och estatsvärcket i allmänhet, näringar,
rörelse och handel i gemen saknat en tillförlitelig säkerhet?
Är crediten farlig, som förfallit i misstroende, hvar
äro de säkre precautioner? Har riket ingen ostridig rätt til
en fri constitution? Undersåterna, som utgiöra det förra, äro
de icke alla lika naturligen födda til en medborgelig fri- och
rättighet, eller kan den förloras genom mörcker, tvång och
fördomar? Är det sanning, at den fattigas rätt ofta försvinner
och den rikas orättmätiga tillgrep äger bestånd? Är den förra
af ingen betydenhet, huru vill den sednare rädda riket?
Om et stånds privilegier försvagar des egen styrka genom
etablerade skadeliga seder, sorn bör utmärckas med sitt rätta
namn oseder? Upväckes deraf afvund, egennyttiga factioner
och anledningar för en Expeditionsdeputation att hindra eller
expediera mål efter behag, som ej ernått Ständers fulla
åtgiärd eller någon laglig pluralite, tvärt emot et stånds fat
-
30
tade beslut, rörande sina i lagen grundade med ed och försäkran
helgade fri- och rättigheter? Ho skall controllera och
förekomma det? Eller månne en lycklig frihet visar sig derutinnan,
at lagen och den lagstiftande mackten utan äfventyr
kan gäckas? I Engand bevakar nation sina fri- och rättigheter
genom tryck- och skrif frihet. Hvaremot Venedig befäster
sin aristocratiska regering genom hemliga dombslut och
persecutioner, under det allmänheten söfves med spel och
fria spectacler å publica ställen.
Uplifvar tryck- och skriftfriheten kundskap, kundskapen
rättvisa, rättvisan säkerhet, säkerheten rörelse, rörelsen välmåga,
välmågan både styrkan och kiärlelc för fäderneslandet.
Hvarföre skall då tvånget oförtient drifva folcket och det
réela myntet med sanningen i landsflyckt? Hvartil tienar förmögenheten
at tala och skrifva, när tillträdet til andras kundskaper
saknas i tryck? Eller några få menniskors insigt gior
det tillfyllest, och deras interessen äro de så fast conbinerade
med rikets, at det skäligen kan hindra den allmänt vid flera
rikdagar begiärte och påyrkade tryck- och skriffriheten.
Goda seder uprätthållas hos hedningar genom frihet i skrifvande.
Til christnas stora förundran höres, huru chinesare
uplysa regenten, varna embetsmän, befria folcket för deras
välduga orättvisa förtryck och conservera ett lyckligt regemente
genom denna förmon.
Som ledamot af Stora Deputation förledne riksdag har jag
afhördt fleras förslager, skiähl och ordsaker i detta ämne,
sorn jag härjämte i ett författadt ödmiukt project öfverlemnar
och underställer Riksens Höglof. Ständers mogna ompröfvande.
Öm den påsyftade värckan följer, så skulle det
gläda allmänheten, hvilken tror, at beredde och oberedde afsigter,
som kunna föda omogna fruchter, dödeliga siukdomar,
skadeliga fölgder, gamla och nya oseder då försvinna utur
rikskroppen lika snart med hemliga visklekar.
Allmänna bästa, rikets och des inbyggares säkerhet nu
och i framtiden kräfver kundskap och uplysning. En obillig
saknad af sanning och klar dag värckar orediga begrep, desse
ledas lätt til bitterhet och hat, som villar saker med personer
och ofta utställa de sednare för strängaste förföljelser,
innan den förra eller ordsaken blifvit utredd och öfvervägad.
Det är Riksens Ständers föremål at rädda riket och af
-
31
värja en blind nijt, sorn merendels häfver äfventyrliga påföljder.
Stockholm d. 13 Martii 1765.
Gustav Cederström.
Ödmiukt project til tryckfrihet.
Med detsamma vi erkiänna, att förnuftet är en af Skaparen
förlänt förmon, sorn hufvudsakeligast skiljer menniskan
ifrån diuren, är tillika bevist, att des upbrukande är en ovilkorlig
skyldighet; med mindre man icke ville dåragtigt påstå,
at det vi som barn äga i vaggan, vöre tillräckeligit nog
at befordra Skaparens ära och människans väl.
Denna menniskans skyldighet äger ej blott till föremål
dess egna uplysning. Den sträcker sig til andra menniskor,
såsom medborgare på ett och samma jordklot; hvilka i samma
mon böra härutinnan vägleda hvarandra, som de äro
med hvarandra mer eller mindre förknippade.
Borgeliga samhällslagen utgiör det kraftigaste band menniskor
emellan, och följackteligen påbiuder aldra strängast
den skyldigheten at uplysa en hvar den andra, som under
en och samma lag lyda. Denna lagen äger i lius och sanning
all sin kraft, äfven som sanningen gifver åt den förra den
varagtigaste och säkraste styrka. Hvilkendera som först sviker
annan, är et borgeligit samfund på brädden af sin graf.
Historien öfvertygar oss härom med oräkneliga bevis, at
folckslags fall blifvit aldraförst beredda uti mörcker och
hemligheter; och om et regemente dermed kunnat til någon
tid bestå, har det dock varit upfyldt med de ohyggeligaste
vedermälen af en vilddjurs art.
När härtil kommer, hvad en uppenbarad Guds vilja föreskrifver,
kan intet mera skäl anföras at bevisa denna menniskors
ovilkorliga skyldighet. Des åsidosättiande, af vett och
vilja, blifver således et dubbelt brott, både emot Guds uppenbarade
och den naturliga lagen.
Högsta mackten i ett borgeligit samhälle bör mäst kiänna
denna skyldigheten; den åligger densamma förnämligast;
den har och medlen i sina händer at den fullgiöra, som äro
frihet och hägn.
44—5610U
32
Det är en rättskaffens tryck- och skriffrihet, som således
blifver den förnämsta articelen af ett borgeligit samhälles
lagar. För et fritt folck är den i synnerhet at anse såsom
des vissaste kiännetecken, hvarmed det skiljes ifrån barbariska,
despotiska, enväldsaristocratiska och sjelfvåldsregementen,
på samma sätt som förnuftet skiljer menniskan
ifrån kreaturen. Til äfven så mycken dehl, som denna frihet
saknas uti et fritt regemente, är der smitta af endera de sidst
nämnda; ehuru man må skryta af et lyckligt och stadgat regeringssätt.
Jag talar härutinnan så mycket säkrare inför Riksens
Höglof. Ständer, som jag äger på min sida allmänhetens röst
och af Riksens Ständer ett säkert bifall.
Riksens Ständer hafva sidstledne riksdag uti deras Stora
Serskilta Deputation varit omtänckte at stadga i detta ämnet
en fast och oryggelig lag, som ännu hos svänska nationen
saknas; förmedelst hvilken en hinderlös frihet måtte lemnäs
för svänska snillen at genom skrifters och böckers tryckande
uplysa sina medborgare; men tillika alt missbruk, som
deraf giöras, behörigen förekommas.
Uti den Stora Serskilta Deputationen öfvervägades och
utfördes, huru som naturen af en tryckfrihet aldrig i ett
fritt samhälle kan vara stridande emot principen af en fri
constitution, tvertom, densamma uplyser och rättar i tid origtiga
fördomar, leder kiärleken til fäderneslandet, förvarar en
lyckelig regering och befästar hvar medborgares rättighet i
samhället; villostigar rättas snart genom tydeliga sanningar,
hvarigenom elaka och farliga fölgder röijas undan för
framtiden.
I anledning af dessa sanningar består en rättskaffens
tryck- och skriffrihet för svänska män, som är grundad i
våra regeringslagar, uti följande hufvudarticlar.
1 :o. At enligit 1 § Svea Konungaförsäkran bör religionen
i helig vördnad hållas, och att det, som strider emot den
sanna Gudens kännedom och oskrymtade dyrkan, bör förkastas
och aldrig tryckas.
2:o. Likaledes hvad som ansees förgripeligit emot rikets
allmänna säkerhet eller det, som rörer rikets oryggeliga
grundlag. Det är en oryggelig grundlag, at en konung skall
vara; han ock ingen annan skall regera riket sino med Råds
råde efter de af Ständerne gillade och faststälte lagar. Stän
-
33
derne ensamt äga rättigheten at giöra, öfverse och gilla lagar.
Rådet är altid Ständer til ansvar skyldige för sine inför
Kongl. Maij :t gifne rådslag. Alt det, som strider häremot, förbiudes
at tryckas; men deremot tillåtes at tryckas alt det,
som til styrka tienar af desse hufvudgrunder i Regeringsformen,
så at de i grundlagarne utstakade gräntsor blifva heligt
bibehållne.
3:o. Alt det, som främjar en uppenbar last, strider emot
goda seder. Alt oanständigt tadlande genom grofva och förklenliga
tillmälen emot konung, Ständer, Råd och ämbetsmän
samt hvar redlig svänsk medborgare är nedrigt och tienar
til ingen uplysning, hvarföre eho, som tillmäler en annan
och ej gitter bevisa, stånde sitt straff efter allmänna lagen.
Lag samma vare, om någon angriper på förenämde sätt
främmande regeringar och öfverhet.
4:o. Alla acter, domar eller handlingar, af hvad art de
vara måga, antingen i äldre eller senare tider utgifna af
några dombstohlar, collegier, consistorier eller af andra publica
värck, böra ingalunda, under hvad sken det vara må,
förnekas tryck. Dock att grofva missgierningar, som strider
emot ärbarhet, undantagas.
5:o. Af samma grund måge ock oeconomie-, handels-, finance-
och dylika författningar, som antingen äro giorda eller
kunna giöras, omröras och utföras til deras fölgder eller
möij eliga missbruk, medborgare til uplysning om både hvad
godt och ondt af dem kan härflyta.
6. Äfvenväl böra dombhafvandes serskilta vota komma til
tryck, såsom med allmänna säkerheten enligit. Det är ganska
nyttigt, at den voterades namn och skäl blifva uppenbare,
vare sig omröstningar ifrån kongl, hofrätten och de höga
collegier til konungen enl. 30 cap., 3 §, R[ättegångs]b. eller
då någon part, eho den vara må, i hvar och en dombstohl,
collegier eller hvarjehanda publique värck och ämbetsmäns
betänckande rörande enskilta rättigheter äskar at få utlösa
voteringen.
Ett på lag grundat votum behöfver ej mera döljas vid en
högre dombstohl än vid en mindre, der utslaget intet annat
är än dommarens röst. En rättvis domare fruchlar intet menniskor,
när han har et trygt samvete, tvertom, det gläder
honom, at des opartiska förhållande är kiändt, och det befäster
domareembetets heder i hvar mans hierta. Den oskatt
-
34
bara förmon, allmänheten tillflyter genom ämbetsmäns och
domares ovälduga förhållande, dödar misstanckar, förekommer
missnöijen och hindrar obetäncksame voteringar, när
de under en skadelig hemlighet förvaras.
7 :o. Jämväl vore nödigt at tillåta tryck af alla konungens,
hofrätters, collegiers och ämbets bref, domar och utslag,
resolutioner, rescripter, instructioner, constitutioner, regleinenter
och privilegier, af hvad art och beskaffenhet desse
alle vara måtte. Äfvenväl alla societeters och värcks samt enskilte
personers memorialer, ansökningar, projecter och lorslager,
betänckande, besvär och svar derå, som ock alla til
konungen eller Riksens Ständer och collegier ingifne riksdagsrelationer
samt alla ämbetsmäns bevisliga, så lagliga
som olagliga giöromål och förrättningar, med hvad sig dervid
tilldragit, nyttigt eller skadeligit. Korteligen alt, hvad
som ej strider emot ofvan faststälte grundreglor, är tillåtit
mot vederbörligit ansvar för sanningen deraf.
8:0. Under Höglof. Riksens Ständers approbation ställes
äfven, huruvida deputationernes protocoller och betänckande
på någon ledamots begiäran samt de i stånden under öfverläggning
och deliberation til protocollet yttrade dictainina,
tal eller memorialer och fattade beslut må tryckas. Otvifvelagtigt
är det, att rikets inbyggare i allmänhet, som ej närvarande
kunna afhöra deliberationerne, skulle räkna det för
en oskattbar säkerhetspant, om hvar medborgares rättighet
vore at genom tryck få dehl af sina medbröders värdiga tanckesätt.
Riksens Höglof. Ständer, som aldrig emot grundlagarne
kunna ohelga sina beslut, lära ock härutinnan aldrig
finna någon betänckelighet, i synnerhet som det länder til
at uplifva kiärlek och högagtning hos et folek, hvilken räknar
sin skygd och ädla säkerhet i lagen, hvars hälgd förvarar
en fri constitution och utgiör en lycklig regerings rätta
bestånd.
9. Riket och des inbyggares rätt bör vara en vettenskap,
som hvar man i riket kiänner och således stå den fritt, hvilken
vill tiena sina landsmän med bevis och sanfärdig historia
deraf. I Riksarchivo bör vara hvar och en tillåtit at utan
någon fara få under förvar inlefverera relationer öfver facta
och alt hvad til svenska historien i en framtid kan tiena, som
rörer konungens regemente. Såsom det är högst nödigt för
en fri nation at afvänja smickrande och förblommerade
35
skrifsätt i rikets historia eller alt det, som rörer allmänna
säkerheten, så bör alla sådana Skrifter inlemnas förseglade
eller oförseglade, alt som auctoren sielf äskar och fordrar,
med påskrift örn det rörer regenten eller någon ämbetsman;
hvilka skrifter efter regentens frånfälle straxt böra öpnas
och i flera redliga mäns öfvervaro rangeras och sedan på allmän
omkostnad til tryck befordras. Ty det bör ansees för
en fast och högst nödig principe, at en sanfärdig, utförlig
och tydelig historia är riket i alla tider nyttig och angelägen.
Til at bibehålla desse articlar uti hälgd, så at å ena sidan
et rätt bruk af tryckfriheten icke måtte kiänna någodt tvång,
och å den andra alt missbruk deraf förebyggas, är i min
oförgripeliga tancka det den säkraste och naturligaste författning,
at
1 :o ansvaret bindes icke vid censor utan den, som är auctor.
Auctorens namn behöfver ej derföre blifva bekant, ifall
han vil vara anonyme, för någon annan än censor, som ej
bör gifva des namn tillkiänna utan i den händelse, at uppå
vederbörlig åklagan auctoren skulle ställas til ansvar för
hvad han skrifvit.
2:o. Att i anledning häraf censor väl äger at råda och
tillstyrka til ändringar i skrifter, som til trycket ämnas, dem
han kan finna för goda, men att det skall och stå en auctor
fritt, så vida ansvaret är hans, at införa dem eller icke.
3:o. Att vid en skrifts eller boks censurerande protocoll
af censor föres öfver hvad som censor kunnat finna anstöteligit
men auctoren vägrat at låta gå ut; hvilket protocoll
af både censor och auctor underskrifves och tienar til fullgiltigt
bevis emot en auctor, som skrifvit förgripeligen.
4:o. Att censor antingen sielf eller genom andra författar
vederläggning emot hvad en envis auctor låtit i sin tryckta
skrift inflyta, som uppenbarligen är stridande emot den
antagne och faststälte frihetslagen.
5:o. Att då censor af för mycket arbete blifver öfverhopad,
som skulle för länge uppehålla censuren af sednare inlemnade
skrifter, han då måtte få biträde af andra, såsom
historiographer, assessorer och bibliothecarier vid Antiquitetsarchivum.
6:0. Hvilken auctor skrifver och låter trycka det, som är
stridande enrot antagne articlar af skrif- och tryckfriheten,
36
vare ansedd efter allmänna lagen, Missg.balk. 6 cap., 5 §, 60
cap., 5 §.
Alt detta underställes Riksens Höglof. Ständers mogna ompröfvande.
Stockholm d. 13 Martii 1765.
Gustav Cederström.
22.
Förteckning på adelns ledamöter i stora särskilda
deputationen.
(Allegater I.)
Protokollet sid. 104.
År 1765 den 26 Martii sammanträdde R. o. A:s elcctorer
och utvalde följande ledamöter, som jemte Höglofl. Secrete
Utskottet komma at utgjöra den af Riksens Höglofl. Ständer
förordnade Stora Serskiltc Deputationen.
Grefvar:
Grefve Levenhaupt, Charles Emile, Generaladjutant,
Grefve Oxenstierna till Croneborg, fullm. Frih. Reuterholm,
Gustaf, Lagman,
Grefve Bonde til Biörnö, Thord, Kammarherre,
Grefve Frölich, Bengt, Öfverste, Riddare af Kongl. Sverdsorden,
Grefve Taube, Hans Hindrich, Hofmarskalk, Cominendeur af
Kongl. Nordstjerneorden,
Grefve Bonde lil Säfvestadholm, Gustaf, Kammarherre,
Grefve Lilljenstedt, fullm. Grefve Posse, Fredric Carlsson,
Capitain vid Kongl. Lifgardet, Riddare af Kongl. Sverdsorden,
Grefve Löven, Axel, Öfverstelieutenant, Riddare af Kongl.
Sverdsorden.
Friherrar:
Frih. Cronhiort, Carl Gustaf, President, Commendeur af
Kongl. Sverdsorden,
Frih. Cronstedt, Jonas, Öfverste, Riddare af Kongl. Sverdsorden,
Frih. Bennet, Jacob Wilhelm, Ryttmästare,
Frih. Lillje, fullm. Hr Lillje, Bengt, Capitain, Riddare af
Kongl, Sverdsorden,
37
Frih. Sack, Carl Philip, Hofmarskalk,
Frih. von Kochen, Christopher, Kongl. Secreterare,
Frih. Lilljecreutz, fullm. Hr Westfeldt, Nils, Capitain, Riddare
af Kongl. Sverdsorden,
Frih. Gerdesschiöld, Johan, President, Skattmästare af alle
Kongl. Maj :ts Orden, Riddare af Kongl. Nordstjerneorden.
Adel:
Hr Bonde, Philip, Major, Riddare af Kongl. Sverdsorden,
Hr Gete, Gustaf, Capitain af Kongl. Lifguardet,
Hr Oggilvie, fullm. Hr Rothkirck, Wentzel Fredric, Capitain,
Hr von Scheveilbach, fullm. Hr Wrangel, Anders Ulrich [o:
Reinhold], öfverste, Riddare af Kongl. Sverdsorden,
Hr Ruth, Gustaf, Vice President,
Hr Wattrang, Carl, Kammarherre,
Hr von Gägerfeldt, fullm. Hr Silfversparre, Eric Gustaf, Major,
Riddare af Kongl. Sverdsorden,
Hr Falltenhielm, fullm. Frih. Wennerstedt, Gustaf Philip,
Major, Riddare af Kongl. Sverdsorden,
Hr Cronacker, Carl Niclas, Ryttmästare, Riddare af Kongl.
Sverdsorden,
Hr Noordenhielm, fullm. Hr Wachs[ch]lager, Gustaf, Kammarherre,
Hr von Walter Winblad, fullm. Frih. Ribbing, Per, Major,
Riddare af Kongl. Sverdsorden,
Hr Ankarcrantz, Hans, Vice Amiral, Commendeur af Kongl.
Sverdsorden,
Hr Bäärnhielm, fullm. Hr Toll, Fredric Wilhelm, Major,
Hr Silfverstråhle, fullm. Hr Gyllenadler, Claes Jacob, Lagman,
Hr De Frietski, Johan, Major, Riddare af Kongl. Sverdsorden,
Hr Baas, fullm. Hr Wattrang, Jacob, Hofstallmästare, Ridd.
af Kongl. Nordstjerneorden,
Hr Billberg, Friedrich Otto, Capitain vid Kongl. Amiralitsetet,
Hr Drufva, Gerhard, Capitain vid Kongl. Fortification,
Hr Lilljehorn, Per, Capitainlieutenant vid Kongl. Amiralitetet,
Riddare af Kongl. Sverdsorden,
Hr von Castanie, fullm. Hr Linderstedt, Eric, Capitain och
Commendant,
38
Hr Nordenheim, fullm. Hr Heldenhielm, Johan Adam, Commendeur
vid Kongl. Jagthvarfvet,
Hr von Nackreij, Olof, Generalauditeur,
Hr Weili, fullm. Frih. Cederström, Bror, Öfverste och Commendant,
Riddare af Kongl. Sverdsorden,
Hr von Brummer, Carl Magnus, Major, Riddare af Kongl.
Sverdsorden,
Hr Fredenstierna, Adam, President,
Hr Nordenflycht, Anders [o: Carl], Cancellieråd,
Hr Dahlcrona, fullm. Frih. Kalling, Mårten, Landshöfdinge,
Riddare af Kongl. Sverdsorden,
Hr [von] Engelhardt, Wilhelm Gerhard, Öfverste, Riddare
af Kongl. Sverdsorden,
Hr von Lingen, Reinhold Johan, General lieutenant, Landshöfdinge,
öfvercommendant, Commendeur af Kongl. Sverdsorden,
Hr Malmerfeldt, Olof, Kammarråd,
Hr von Aukevill, Gerhard, öfverstelieutenant, Riddare af
Kongl. Sverdsorden,
Hr von Oelreich, Niclas, Statssecreterare,
Hr von Knorring, [Frans Henrik], Major, Riddare av Kongl.
Sverdsorden,
Hr von Paijkull, Carl Fredric, Capitaine, Riddare af Kongl.
Sverdsorden.
År och dag som förr skrifvit står.
På samtelige electorernes vägnar:
Gustaf Reuterholm. Fridrich Ribbing.
And. Cederström. Jean von Wallwijk.
23.
Översten friherre Carl Funcks projekt till underdånig expedition
om midsommardagens firande.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 144.
S. d. Då R. o. A. fört sig till sinnes Guds dråpelige värck
med detta vårt fosterland, och huru under hvarjehanda
äfventyr, som innom en half menniskoålder detsamma föreståt,
den Högste likväl häfver det underliga därutur bärgat; så
39
häfver R. o. A. beslutit att vidtaga det uhrgamla sätt att genom
något talande bevis af mildhet och ynnest emot olyckelige
medbårgare utmärcka R. o. A. ärkiänsla för en sådan den
Högsta handens styrsel, som aldrig bör förglömas och bäst
kan med välgierningar prisas.
R. o. A. häfver derföre, och sedan man nu Gudi ährat lefver
i trygghet emot farliga anläggningar, faststält, att hvad
som örn midsommardagens firande till en särskilt ihågkomst
af de åhr 1756 sig tildragne bedröfvelige händelser blifvit
stadgat skulle uphöra och Hans Kongl. Maij :t i underd. tillstyrckas
att benåda såvähl de, som vid sama åhrs riksdag
blifvit dömde och då fredlöse förklarade, som ock alla sådane,
hvilcka förr eli. sednare för statsbrått afvikit och biltoga
lagde blifvit, så att de1 måga2 niuta fred med3 riket, återställas
till deras heder och en fulkomlig bårgerlig säkerhet
til4 godo4 niuta.4
24.
Lagmannen Johan Christoffer Hasenkampffs memorial om
bankauklionerna på statskontorets lottsedlar.
(Prästeståndets arkiv. F. 76. N. 30.)
Protokollet sid. 166.
Ödmjukt memorial.
Den uti Riksens Ständers Banque nu förevarande operation
att genom auction lill den mästbiudande försälja Kongl.
Statscontoirets pantsatte obligationer, härrörande af de
kongl, lotterierne, lärer hvar rättskaffens samt om des fädernesland
och medborgare ömsint undersåte ej annat än med
största upmärksamhet anse.
Antingen denne operation är en ny sak eller en fölgd af
kongl, förordningen 1762 angående inbetalning af lån på
lösörepanter, så vill jag antaga, at den nu leder des värkställighet
ifrån något beslut ifrån Secrete Utskottet, Bancodeputationen
eller ock något annat departement af nu för
1
Tillagt senare ovan raden: när denna riksdagen till ända lupit. . .
2 Tillagt senare ovan raden: få komma in och . . .
0 Senare ändrat till: i riket samt . . .
4 Senare överstruket.
40
samlade Ständer; ty om och Banquens fullmägtige och commissarier
hade vågat att under Riksens Ständers ögon skrida
härtill, så har sådant ofelbart i des förste början tills vidare
bordt förekommas af then Riksens Ständers deputation,
som närmast äger dylika saker att vårda.
Jag tager således nu för afgordt, att denne operation nödvändigt
måste in exsecutione leda des värkställighet ifrån
något af ofvannämde ställen; men huruvida utan plenorum
vettskap och bifall antingen något nytt förordnande kan
göras eller ock någon emellan riksdagar utkommen förordning
värkställas uti ett så vigtigt ämne som detta, sådant torde
förtjena den nogaste granskning, hälst då denne förordning
i anseende till cronoobligationer i flere år hvilat genom
bancofullmäcktiges egen åtgärd, på hvilkas föreställning
allena han af Kongl. Maij :t blifvit utfärdad.
Saken rörer på det ömaste rikets credit både inom- och
utomlands, Banquens säkerhet och existimation samt flere
medborgares välfärd, och att operationer i så beskaffade saker
förut böra plenis cognosceras och bifallas, sådant fordrar
både allmänna säkerheten och hvarje riksdagsmans i lagarna
förvarade rätt; äfvensom anledning ej lärer gifvas utur
Secrete Utskottets och deputationernes instruclioner att något
i slika allmänna mål utan plenorum vetskap och bifall
besluta och värkställa, hvilket 2 § uti instruetionen för Secrete
Utskottet på det uttryckeligaste förbehåller.
Jag förmodar, att blott desse reflexioner lära anses för nog
tillräckelige att hindra en sådan operation, åtminstone så
länge och intill dess plena saken med alla dess omständigheter
hunnit granska och pröfva; men att operationen äfven
i och för sig sielf är als intet gagnande utan fastmera efter
mitt omdöme skadelig, skall förmodeligen af följande kunna
intagas.
Orsakerne till de tvenne kongl, lotteriernes inrättande voro
enligt de derom utkomne förordningar rikets trängande
behofver.
Hans Kongl. Maij :t täcktes i anseende dertill både genom
de tryckte kungörelser och circulairebref i nåder upmuntra
alla rikets innevånare och stater att i samma lotterier deltaga.
Så snart det första lotteriet var dragit, lemnades lottagarne
frihet att på de utfallne vinster och förskrifningar i
41
Banque» låna 7/s- Allmänheten, öfvertygad om samma förmon
och rätt äfven i anseende til det senare lotteriet, gick
ock på lika god tro deruti in. Dess väntan slog ej eller i det
fallet felt; ty så snart lotteriet var dragit, lemnades på dess
obligationer lika lån i Banquen 7/8.
I sådan belägenhet var saken, när 1762 års förordning utkom.
Då hade densamma kunnat med låntagarenas större
beqvämlighet ske, äfven hvad Statscontoirets obligationer angick,
i anseende till penningetillgångarne än för närvarande
tid; men låntagarena lemnades icke allena otilltalte, utan
ehuru vid 1764 års början obligationerne för det första lotteriet
voro förfallne, blefvo låntagarena då icke tillhållne lånen
att betala utan fingo fast mer utur Banquen skilnaden
emellan Banquens fordran och de pantsatte obligationernes
innehål], fastän Statscontoiret lärer hafva fournerat Banquen
densamma.
Detta har förmodeligen ej kunnat härröra af annan orsak,
än att afsigten aldrig varit att under 1762 års förordning inbegripa
desse panter, och att saken sig så förhåller, kan förmodel:n
äfven af rådsprolocollerne inhämtas. Numera och
sedan låntagarena blifvit styrkte i den tancka, att lånen skulle
få innestå till obligationernas förfallotid, på sätt som skedt
med det första lotteriet, så öfverrumplas låntagarena med
lånens promta betalning; men i brist deraf med panternes
försälgning just på en tid, då penningebristen är i dess högd,
då låntagarena ej mäckta betala lånen genom auction till ett
ringa pris, hvarigenom de nödgas se deras välfångne goda
bli ett rof för få personer, som haft tillfälle sambla penningar
och således profitera af conjuncturen. Detta steg kan ej
försvaras under den titul, att låntagarenas obligationer äro
stälte på sex månader; ty så äro alla reverser för lån i Banquen
styliserade, hvilket egenteligen beviser Banquens rätt
att hvarje sex månader lägga den uplupne räntan till hufvudstolen.
Det försvares ej eller derunder, att låntagarena på 5 procentsedlarne
hafva genom lån i Banquen någon vinning; ty
utom det innehafvarne af 2 procentsedlarne sakna densamma
och måste godtgöra af eget mera intresse, än de få, så
är ock detta en fölgd af sjelfva författningen, utan hvilken
speculation allmänheten aldrig gådt deruti in eller kronan
med penningar undsatt. Saken var ej behr ovanlig, ty
42
Trollhette slussvärks capitalerne äro inrättade och af Riksens
Ständer garanterade på 12 procent.
Om ock de störste sunnnorne voro i få personers händer,
beviser sådant dock ej denne operationens nödvändighet eller
villighet; ty det lärer ej anses för en criine att vara förmögen.
Att Banquen skall behöfva desse utlånte medel och att
sedelstocken härigenom skall minskas, voro skäl, som subsistera
och böra giälla i anseende till alla Banquens debitorer
i allmänhet och i proportion; ty innehafvarena af desse
cronans obligationer hafva ej på ett mindre lofl :t sätt än
ägare till fasta panter kommit till sitt goda, och torde hända
att vid närmare utredande häraf en plan uptäckes, som
visar, att sedelstocken härigenom föga eller intet minskas.
Om afsigten härvid är att rickta kronan, så är operationen
efter mit oförgripeliga omdöme icke eller billig.
Hvar redelig undersåte uprätthåller gerna dess fädernesland;
men tyngden deraf bör ju ej falla mer på den ena än
på den andra.
Obligationerne säljas nu långt under Banquens fordran
med rabatt emellan 20 å 30 procent, ja, än deröfver. Detta
förlora medborgare, utom det de äro exponerade att ärsätta
af sin öfrige förmåga eller fattigdom skillnaden emellan Banquens
fordran och kiöpe- eller säljeskillingen.
Voro kronan i den belägenhet att hvarken nu eller framdeles
kunna till fullo betala dess skuld, så bör, innan så
hårda botemedel i den delen vidtages, hvar enda undersåte
få kunskap derom och deltaga deri; men aldra mäst hvar
riksdagsman gå in i öfverlägningen om botandet af detta
onda. Hvar redelig svensk räcker häldre sitt fädernesland en
hjelpsam hand än han ser fäderneslandets credit och anseende
inom och utom riket förloras.
Banquen lider äfven till dess existimation och credit; ty
lånsumman kan relativt till ett rikes banque ej vara så högst
betydande; och om låntagarne, som till en del lära vara
okände, ej mäkta betala skillnaden emellan Banquens fordran
och saluskillingen, så förlorar Banquen på dess utlänte
medel, hvilket i detta fall icke är nödigt.
Efter den kunskap, jag nu äger, kan jag således ej finna,
att hela denna operation hvarken är gangnande, nyttig eller
med billigheten öfverensstämmande utan fast mera i anse
-
43
ende så till kronan, Banquen och medborgare af skaddige
fölgder och verkan.
Men på det Riksens Höglofl. Ständer måge få utröna och
med närmare visshet känna hela denna saken till des sammanhang,
hemställer jag vördsammel:n, om icke Secrete Utskottet
må af plenis anmodas att med det skyndesammaste
immediate inhämta hrr bancofullmägtiges utlåtande och förklaring
öfver förloppet af denne saken samt jemte detsammas
insändande med fullständig berättelse inkomma:
1 :o. Om de orsaker, som gifvit anledning till desse effecters
allmänna försälgning på öpen auction.
2:o. Hvarföre de af hrr fullmägtige blifvit insatte till
mindre värde än det, hvarföre kronan och Statscontoiret dem
utgifvit.
3:o. Om ett sådant insättnings värde varit arbitrairt eller
om någon viss grund blifvit tagen.
4:o. Hvad ärsättning både Banquen och de enskilte personer
kunna få för den undersälgning af sedlarnes värde,
som vid auctionerne skedt.
5:o. Hvarföre en sådan författning, som ej är hemlig under
Ständers sammanvaro, gådt i verkställighet utan att
minsta underrättelse derom blifvit plena meddelt.
Sluteligen hemställes, om icke alla ytterligare auctioner så
för det allmännas som de enskiltas derunder beroende interesse
måge innehållas, intill des Secrete Utskottet kunnat
inkomma med ofvannämde underrättelser.
Jag lefver i hopp, att väre värde medbroder af Secrete
Utskottet lära med så mycket större nöje i denna delen fullgöra
plenorum åstundan, som de alt ifrån riksdagens början,
så i stöd af deras instruction som uplifvade af en och
samma afsigt, redan til Riksens Höglofl. Ständer upgifvit
fullständige berättelser örn statsbristen och kronans gäld,
med hvilket desse sedlar synes hafva den närmaste gemenskap;
och allmänheten i gemen, men ännu mera Riksens
Ständer genom de tryckte handlingar fädt anledning att förvänta
sig närmare ljus i de saker, hvarom man tillförene
sväfvat i okunnoghet. Stockholm d. 8 Junii 1765.
J. C. Hasenkampff.
44
25.
Rikshistoriografen Anders Schönbergs memorial om tryckfriheten.
(Vtskottshandlingar 1265—1766, vol. 110, f. 437.)
Avskrift.
Protokollet sid. 174.
Ödmiukt memorial.
Nyttan och nödvändigheten af en tillbörlig skrif- och tryckfrihet
kan ingen draga i tvifvelsmål, som känner naturen af
fria samhällen, öfvertygade om angelägenheten att i detta
ämne stadga en viss och beständig lag, täcktes Riksens Högloft.
Ständer sistledne riksdag hänvisa detta ämnet til den då
förordnade Stora Särskilta Deputationen, hvilken förordnade
ett utskott af några ledamöter, som häröfver upsatte et
betänkande. Alla omständigheter uti detta ämne blefvo där
på det nogaste granskade och gränsorne för skrif- och tryckfriheten
blefvo där ansenligen utvidgade. Emedan detta ämne
om skrif- och tryckfriheten icke blef sistledne riksdag in
plenis afgiordt, vore det utan tvifvel ganska nyttigt, om detta
angelägna ämnet nu kunde företagas och afgjöras. Til den
ändan har jag härmed den äran at til Högloft. R. o. A. inlemna
en afskrift1 af det betänkande om tryck- och skriffriheten,
som sistledne riksdag i den Stora Särskilta Deputationen
blef författadt, och hemställer tillika til Högloft. R. o.
A:s höggunstiga ompröfvande, om icke detta betänkandet
må blifva grund til öfverläggningarne i detta ämne, emedan
det tilförene af Riksens Högloft. Ständers deputerade är
granskadt och upsatt samt i form af ordentelig expedition utarbetat,
hvarigenom man nu kan undgå at vidare med detta
ämne besvära någon deputation.
Stockholm d. 15 Maji 1765.
Anders Schönberg.
1 Tryckt i Chydenius, A., Politiska skrifter. Utg. af E. G. Palmén.
Hfors 1880. Sid. XCIV-C. Se Kjellin, G., Rikshistoriografen Anders
Schönberg . . . Lund 1952. Sid. 67.
45
26.
Schäferikommissarien Clses Alströmers diktamen om växel
kontoren.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 195.
Ett ämne af den vigt och vidlyftighet som Riksens Ständers
Stora Deputations sista betänkande om Växelcontoiren
fordrar visserligen både en granlaga och örn undersökning,
hälst som det icke allenast rörer några medborgares hela välfärd
utan ock både redan haft och framdeles otvifvelaktigt
får en betydande värkan på det allmännas vähl i mer än
många måhl.
Jag måste bekänna, att oaktat jag altsedan riksdagens början
med mycken flit och noggranhet undersökt alt, hvad genom
trycket och in plenis blifvit bekant i denna sak, har jag
likväl ej funnit det tillräckeligit för att därom fälla mitt sluteliga
omdöme. Åtminstone är det, jag till hälften fattat, ej
enligit med det beslut, Riks:s Ständers Stora Dep:n i dess
sista betänkande tillstyrkt. Sådant torde kunna tillskrifvas
mitt otillräckeliga begrep. Men då jag funnit, att många af
detta hedervärda samfund stadnat i samma villrådighet, och
att deras ej mindre än mitt nit för allmänt vähl och ömhet
om enskildte medborgares välfärd ej tillåtit dem att utöfva
det förra på falska begrep eller störa den senare på otillräckeliga
skäl, har jag ock funnit mig såsom en rättskaffens
medborgare böra upmuntra samtelige Höglofl. R. o. A. till
samma noggranhet vid undersökningen af alla i detta mål
både på den ena och andra sidan förekommande skäl; ehuru
jag är öfvertygad, att ingen på detta runi finnes, som icke
förtjenar namn af den oväldugaste.
Att Riksens Höglofl. Ständer i vårt land hafva den högsta
magten, är ingenn obekant, hvem skulle då kunna tvifla på
deras löfte eller frukta för ändring i deras beslut. Det lärer
finnas, att Riks:s Stän:rs plena vid sistledne riksdag updragit
och befullmäktiga! då varande Secreta Utskott att sluteligen
liquidera alla räkningar mellan cronan, Ranken och
intressenterne af Växelcontoiren. Detta skedde. Hvem kunde
då frukta för efterräkning? Men skulle vid eller efter liquidationen
något olagligt vara förelupit, så bör det af lagskiparen
46
rättas efter lag. Och sorn denna sak nu till hela sin vidd med
mycken flit blifvit af Riks:s Ständ:rs Stora Dep:n fullkomligen
utredd, så blifver del hvarken svårt eller vidlyftigt att
utfinna, i hvad mål växelcontoirsintressenterne i sina skyldigheter
brustit och huru de därför efter lag böra anses. Men
skola de efter lag dömas, så blir ock ingenting billigare, än
att de få åtnjuta alla de förmåner, som lagen tillägger hvar
och en medborgare och som äro att på lagligt ställe och i laglig
ordning anklagas, höras och dömas. Jag beder därför och
tillstyrker Högl. R. o. A., sedan detta mål nu af Riks:s St:rs
Stora Deputrn blifvit fullkomligen utredt, att remittera det
till någon ordentelig domstol, antingen Kongl. Hofrätten, dit
b:cotvister höra, eller någon annan, med hvars vanliga giöromål
de i detta mål förefallande omständigheter hafva någon
gemenskap; då Stora Deputationens arbete med målets utredande
kan tjena lill grund och mycken förkårtning, så att
Riksens Högl. Ständer snart nog under sin sammanvaro kunna
få se frukten af sitt arbete.
Mine Herrar! Jag begär intet annat af Eder, än hvad jag
är öfvertygad, att hvar och en af Eder håller för sin och hvar
medborgares rättighet. Laglig medfart och säkerhet för lif
och egendom föder af sig den rätta kärleken till fäderneslandet,
men tvärtom då säkerhet felar. Och bristande billig ömhet
för en enda medborgares välfärd kunde lägga grunden
till hat och oenighet mellan oss sielfva och äfven hos våra
efterkommande, men i synnerhet hos dessa förordsaka mindre
kärlek för vårt nuvarande sälla regeringssätt.
N. b. Nytt skäl förr obekant att Sec. U:t[sk.] vid förra
riksdagen haft fullmakt af plena att liquidera med Växelcontoiren
och att denna S. Utsk. liquidation ej varit Riks. St:s
plena obekant.
27.
Översten friherre Fredrik Horns af Åminne diktamen om voteringen
över växelassocierade.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 205.
Dictamen ad protocollum.
Genom min frånvaro vid det sist hålne plenum saknade jag
den af mig så högt skattade heder och förmon at få deltaga
47
uti Högl. R. o. A:s deliberationer. Jag hade utan tvifvel Lil
större delen fädt förnöija min innerliga längtan at vinna en
mera tillorlitelig insicht och kunskap uti ett af de vichtigaste
och ömaste riksdagsärender, som någonsin kommit
före, vartil Högl. Stora Deputationens betänkande rörande
växelsakerna med Herrar Kierman, Grill och Le Febure gifvit
anledning. Men som Högl. R. o. A. öfver detta betänkande
skridit til votering, vilken med paria vota utslagit; alt derföre
hemställer och anhåller jag hörsammast, at denna såsom
den extraordinairaste och hijttils uti ett så talrikt samfund
aldra minst förmodad casus måste såsom en helt ny
förekommande questio legis blifva liggandes på bordet och
upskiutas til en particuliere och mognare öfverläggning, samt
at emedlertid aldeles ingen expedition giöres i hufvudmålet,
til des Högl. R. o. A. fattat något beslut öfver denna besynnerliga
händelse, hvaröfver ännu ingenting finnes stadgat i
våra lagar.
Stockholm d. 15 Juni 1765.
Fredric Horn.
28.
Majoren Johan Daniel Möllerstiernas diktamen om voteringen
över våxelassocierade.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 205.
Dictamen till protocollet.
D. 15 Juni.
Den votering, som hos R. o. A. d:n 12 nästledne hujus med
lika många Ja och Neij afslutats, anser jag för den lyckeligaste,
som i den aldraömaste sak imellan riket och medborgare
kunnat hända.
Ju ömare hvar och en av oss anser rikets rätt och medborgares
förr vundna formaile decharger, ju mera väld och böijelse
för parterne måste och hos oss finnas; mindre tjenlig
till rättvis dom.
Lyckeligit skattar jag fördenskuld detta hedersstånd at,
fastän skyldigt, sig öfver saken utlåta; med högsta skärskådan
och största decision, votering af 724 giltiga röster; doch
45—5610U
slippa at hafva sagt någon dom; hvarcken kränckt rikets eller
någon medborgares rätt. Icke hafva visat minsta väld
för någondera af så närskylde parter och förvandter.
Lyckeligare skattar jag the värde ledamöter, som med mig
undsluppit en så öhrn sak till dom föreslå; at sådane anmärckningar
ur det tysta updraga; samt för slikt troget och
uprichtigt arbete ingens tadel vara underkastade.
Lyckeligast anser således äfven thetta Riddarehus, om
hvar och en ledamot, med egen öfvertygelse, billigt finner at
låta denna sak dervid bero.
Jag har med nog sinnesömhet en gång uti denna sak afgifvit
min voteringssedel; och vill tro, at något hvar, med lika
tendresse, till äfventyrs och med större speculation för framtiden,
gjordt thetsamma. Jag är hjerteligen nögd, för min del,
at mitt votum till pluralité eij framdeles påminner mig min
andel uti någons oskyldiga lidande; och at jag med Höglofl.
R. o. A., mine högstvördade vänner, så lätteligen kunnat
komma ifrån en ömaste och elljest oundvikelig samvetsdom.
Önskar och gjerna, om möijeligit vore, at framdeles så delicate
qusestioner hos R. o. A. måtte få lika samvetsren decision!
Ty
jag anser med fullkomlig öfvertygelse denna sak rättvist,
väl och lyckeligen uti thetta stånd afhulpen och afgjord.
Rättvist, i thet ståndet icke kan anses för förste domstol;
men öfverdomare uti thet, Höglofl. Secreta Utskottet som
förste domstol ransakat, pröfvat och till den förordnade
Stora Deputationens doms föreslående upgifvit; sedan parterne
blifvit hörde, uti thet en för alla och alla för en sig utfäst
och borgat.
Jag tager då icke miste örn rättvisan, när förr berörde höglofl.
deputationer, som äro fylde af dertill utvalde män, på
egen ed och ansvar sagt mig, hvad billig och rättvis dom är?
Utan skjäl finner jag derföre icke billig någon ändring deruti,
då bifallit är, hvad onekeligit finnes, en ren skuld och
dertill klara förbindelser.
Väl är saken afhulpen, om riket och Banquen på thetta
sätt kan skyndesamt återfå, hvad orättvisligen förlorat gådt.
Väl är at Riksens Högl. Ständer nu eij styras af någon ifrig
hämd. Väl är, at the skyldige befundne finnas hafva många
vänner, och väl är, at alt tvistemål med thet snaraste slutar,
för ömsom efterrättelse och sinnesroo.
49
Lyckeligen häfver detta lustra stånd fullgjordt sin skylldighet,
som sluppit öma vid Riksdagsordn:s 18 § öfver Secr.
Utskottets oense beslut, som likaväl haft ömaste öfverläggning
uti andra omständigheter och som lyckeligen man emot
man träffat i sådan extra quaestion at säga eller besluta ett
hugneligit intet. Hvilcket med Riksdagsordningens 17 § fölljande
ord, hvaremot det ståndet, som i skilgachtig mening
varit, sedermera på intet sätt sig sätta må, efter alt mitt begrep
och öfvertygelse äfven är ett beslut; så at denna sak
utan vårt decisum är afgjord och bör till expedition lemnäs.
Datum d:n 15 Junii 1765.
./. D. Möllerstierna.
29.
Kammarherren Johan Casper von Böhnens diktamen om
flera plenidagar.
(Bil. lill protj
Protokollet sid. 218.
Dictamen ad protocollum.
I börijan af den nuvarande extraordinaira ock för rikets
tryckande behof sammankallade och anstälte economiska
riksdag fägnade iag mig att höra en allmän åstundan, at densamma
innan kårt skulle slutas och medbårgare ej länge oppehålles
på en dyr ort utan äga håpp att snart se riket hielpt
samt få återresa till deras hembvister; man utlåfvade at till
detta ändemåhl använda all flit, och iag har dag ifrån dag
väntat at deraf se den kraftigaste värckan; emedlertid har ej
annat kunnat än falla mig högst besynnerligt, dels at se ej
mera saker till närvarande tid ännu vara afgiorde, utan också
at man saknat den plenidag, som för någon tid sedan här
på Riddarehuset blifvit beslutat at en gång hvarje vecka hållas
skulle. Jag har låtit berätta mig, at Herr öfverstens och
Landtmarschalkens siukdom, som icke utan ordsak ömmai
oss alla, skall härtill vara vållande; men iag kan derfört
omöiligen medgifva eller för min lilla dehl finna billigt, at
ärenderna skohla afstanna, riksdagen lika som komma uti
inactivé samt R. o. A:s beslut aldeles blifva giort till et intet.
Jag äger äfven så mycken nijt för det allmänna som åtskil
-
50
lige af R. o. A., hvilka den sidsta riksdagen sig i plenis yttrat,
att tvänne plenidagar i veckan hållas borde, på det de, sorn
icke sutto i några deputationer, måtte äga tillfälle at äfvenväl
lämbna sina tanckar om rikets bästa samt visa den ömhet, de
ägde för fäderneslandet; detta blef äfven då soutinerat af vår
nuvarande värda Landtmarschalck, och således tror iag mig
icke kunna fela, när iag påstår detsamma, så mycket mera
som 0111 desse herrar och mäns i detta ämbne opväckta question
då voterades samt af R. o. A. för billig ock grundat ansed
blef. R. o. A. lärer sielf högt uplyst finna, hvad påfölgder
det skulle föra med sig, 0111 antingen Herr Landtmarschalckens,
några af de andra Talernännens, Secreterarenas eller
någon persones frånvaru skulle längre oppehålla Riksens
Ständer, är annors nödigt voro, et sådant prejudicat medförde
tryckande besvär samt satte icke allenast R. o. A. utan
äfven hela riket i de drygaste kåstnader; likaledes kan iag
aldrig blifva af den tancka, at de andra respective ståndens
Talemän kunna hindra R. o. A. at träda tillsammans in plenis.
Jag gior 111ig fast mera försäkrat, att dessa lära visa derutinnan
foglighet, enär Herr Landtmarschalken, som är den
första personen ibland Riksens Ständer, sådant af deni äskar
samt visar nijt för R. o. A:s engång tagna beslut.
Sannerligen, mina Herrar, hafva rikets tryckande omständigheter
nu på en tid blifvit sådana, det de tarfva en snar
hielp ok at Riksens Höglåflige nu här församlade Ständer
skynda sig med botemedlen. Ingen är ibland oss, som ej deraf
äger de starckaste vedermälen. Man hörer allmänt talas 0111
at utlänningen ej mera vill skicka oss spannemåhl i brist af
betalning; man ser här i Stockholm en mängd af skiepp ligga
aftacklade vid Skiepsbroen medelst den interrouption,
som kommit bland de handlande. Växellcoursen stiger hvar
påstdag i stället at falla. Löntagare sucka öfver en ofullkomlig
solde och hela regemente!- äro på vägen at gå under samt
i brist af penningar knapt kunna födas men aldeles intet
hvarcken beklädas eller recruteras. Hvad skölda vähl våra
hemmavarande medbroder säja, 0111 de vid sådana omständigheter
skulle märcka något opskof, och böra vi icke visa
för Gud och för hela världen, det vi hvarken äro senfärdige
eller eftersätta det, som oss åligger. Det är således mitt ödiniuka
underställande till R. o. A:s bepröfvande, örn icke 1111
et fast och oryggat beslut tagas kunde angående tvänne ple
-
51
nidagars hållande hvarje vecka, så at sedermera ingen exception
kunde äga rum, icke tviflandes, det Höglåfliga Secreta
Utskåttet tillika med de öfrige respective deputationerna, som
nu snart i sex månaders tid haft sakerna under händer, lära
med lätthet hvarje plenidag hafva så många måhl färdiga till
plenorum afgiörande, at vi samteha härvarande Riksens
Ständer icke behöfva nöta vår tid dermed, att vij giöra ingenting,
samt dels af ledsnat, dels medelst en dryg kåstnad så
länge utmattas, det vi se oss beröfvade den förmåhnen at
kunna med våra vählmenande rådslag och öfverläggningar
vara vårt fädernesland och det allmänna till någon tienst,
äfven så väl som de hvilka hafva bättre utvägar at sig på denna
kåstsamma orten oppehålla. Stockholm d. 9 Juli 1765.
Johan von Böhnen.
30.
Kapten Bengt Adolf Mannerhiertas diktamen om flera pleni
dagar.
(Bil. till prot.)1
Protokollet sid. 219.
Ad protocollum.
Tå rikets nödvändigheter fordrat Riksens Höglofl. Ständers
sammankomst utan at kunna afbida then vid sidsta
riksdag utsatte termin, och sedan riksdagen nu sex månader
påstådt och the hela denna tiden allena några få gånger in
plenis sammanträdt, therunder ock händt, ät både 4 och 5
vekor framluppit, utan at något plenum blefvit hållit, så at
af the mångfaldige vid thenna riksdag förevarande, så almänne
som enskilte ärender ett ganska ringa antal ännu
hunnit at afgiöras, så har jag funnit min skyldighet och riksdagsmannarätt
likmätigt vara at härigenom hos Höglofl. R.
o. A. vördsammast anhålla och i lika måtto tilstyrka, at åtminstone
2:ne plena i hvarje veka, och det på vissa utnämnde
dagar, hädanefter månde anställas, hvartil måndagar
och torsdagar torde vara beqvämligaste, på det ärenderne
kunna med drift och skyndsamhet blifva afhjelpte och riksdagen
til slut bringas.
Jag förmodar ett så mycket benägnare bifall, som rikets
nu befinteliga belägenhet fordrar en skyndesam hjelp.
1 Med påteckning: Hr Capitainen Mannerhierta d. 9 Julix 1765.
52
Til styrka uti themia min begjäran åberopar jag mig prejudicat,
som vid sidsta riksdag skjedde, tå inom sex vekor
från riksdagens början thet både begjärtes, beviljades och
värkeligen anstältes 2:ne plenidagar hvarje veka.
31.
Kungl, sekreteraren Adolf Sandbergs diktamen om flera plenidagar.
(Bil. till proi.)
Protokollet sid. 221.
Dictamen ad protocollum.
Hans Kongl. Maij :t, vår allernådigste Konung, har af faderlig
omvårdnad för Des rike, alles vårt kära fosterland, låtit
sammankalla och berama denne extra ordinaira riksdag,
som den 15 Januarii innevarande år tagit sin början.
Rikets statsbrist, en alman penningenöd, vexelcoursens
omåtteliga resning, alla varors oskäliga pris samt tarfvor i
de fläste behof voro de skäl, som gåfvo anledning til riksdagens
hållande och dem Hans Kongl. Maij :t uti Des nådiga
propositioner lagt Riksens Ständer under ögonen.
Lyckeligt kan det folk skattas, som under en mild regent
och lagarnes hägn får vårda sin egen välfärd, men olyckeligt
det land, hvarest en sådan sälhet förspilles.
Sex månader äro snart til ända lupne, sedan Riksens Ständer
efter erhållen kallelse sig härstädes infunno, och om tiderne
blifvit lyckeligare, än de tilförene voro, lärer en uplyst
almänhet kunna döma. Men det vet jag, at hvarje tima är
dyrbar för en menighet, som suckar efter hjelp och som drager
tungan af riksdagens påstående.
Målningen öfver rikets tryckande omständigheter har
längesedan blifvit med alla sine färgor afskildrad. Botemedlen
saknas ännu, och väre hemmavarande medbroder kunna
ej annat än stadna i förundran, då de förnimma, det Riksens
Ständer så sällan in plenis sammankomma och at så få riksvårdande
mål hos dem varda afslutade. Således och til befriande
af mit samvete och fulgörande af min riksdagzmannaplikt
hemställer jag vördsammei., om icke tvenne dagar i
vekan måtte blifva utsatte, på hvilka plena skola hållas, samt
53
at efter förra riksdagars efterdöme måndagen och torsdagen
i hvarje vecka måtte blifva dertil antagne.
Låtom oss samla alla våra krafter til et betrykt fäderneslands
undsättjande och rediga begreps bibringande; då lärer
detta beramade möte innan kårt kunna komma til et önskeligit
slut och hvarje riksdagzman med et nögdt sinne kunna
begifva sig til sitt hemvist tilbaka.
Stockholm den 9 Julii 1765.
Adolph Sandberg.
32.
Lagmannen Göran Adolf Rutenskiölds memorial om penningnöden
i landet.
(Allegater lil, fol. 355.)
Protokollet sid. 227.
Ödmiukt memorial!
Then visa författning, Ricksens Högl. Ständer giordt til sedelståckens
minskning genom vissa procents årl. afbetalande
på sielfva bancolåncapitalerne utom räntan, har väl å ena sidan
hittils haft sin ovedersägeliga nytta med sig men theremot
å andra sidan nu allaredan i all rörelse begynner giöra
saknaden af bancosedlar så allmän, at snart sagt i brist af
penningar then ena undersåten uti handel och vandel ej kan
komma från then andra.
The som känna tilståndet i landsorterne, kunna på sina
samveten intyga, hvad märkelig brist på penningar nu är
öfveralt i riket.
Intet slags contant mynt är at tilgå, som kan förslå.
Uppå skiljomynt är sådan allmän brist, at en resande svårligen
kan taga sig fram genom landet, och enär nu til på kiöpet
bancosedlar saknas, så blifver ofelbart en stagnation inom
riket i all handelsrörelse, som nödvändigt måste förordsaka
ett allmänt förderf.
At tilståndet nu är sådant nedre åt landet och i de södra
samt västra provincierne af riket, thet kan jag med full visshet
upgifva såsom en ostridig sanning, och at menige mans
landtmannavaror i thenna stund ligga oförsålde i brist af
kiöpare samt at bristen på kiöpare åter härrörer af brist på
penningar, lärer ingen såsom kännare af hvad i landsorterne
54
sig tildrager samt älskare af sanning efter then aldranogaste
undersökning kunna förneka.
Fölgden af alt thetta synes redan i allmänhet thermed hota,
at räntetagare ej kunna förvänta theras vanlige räntor af
räntegifvare, husbönder blifva omsidor ur stånd satte at aflöna
theras tjenstehion, kronan sine ämbetsmän och tienare
samt hvar man så til sägandes uti penningerörelser at komma
från hvar annan, tå ingen tilräckelig tilgång gifves på
penningar inom riket såsom sielfva siälen och lifvet lil all
handelsrörelse.
Jag vill lämna osagt, hvad fara och äfventyr them förestår,
som äro skyldige at årl. inbetala sina interessen i Banquen
jämte the vissa utsatte procent på sielfva hufvudstolen, tå
bancosedlar blifva i allmänhet så sällsynte och rara; jämväl
at the flästas undergång synes oundvikelig, som bygt sin välfärd
på eljest förnuftiga uträckningar, grundade på Riksens
Högh Ständers tilstäljelse at få låna penningar ur Banquen,
och under samma tid kiöpt dyra ägendomar men nu i så penningelösa
tider icke få tilgång at en gång kunna afbörda räntan,
såsom en inträffad lyckelig period för them, hvilcka förmådt
tilskantsa sig ansenlige penningecapitaler och nu otvif[vejlacktigt
få tilfälle kiöpa ägendomar, torde hända för
halfva värdet af hvad the tilförene kåstadt. Thesse senare få
nu således lyckosamt förkofra sig med the flästa uti Banquen
giäldbundnas undergång.
Hvad förmon riket härigenom kan tilfalla, lärer en obehagelig
framtid vittna öfver.
Jag är väl icke någon financier eller så kunnog om alla til
finance- och handelsoperationer hörande stycken; dock tror
jag i min enfaldighet, at then Anonymus, som skrifvit om
ordsakerne til svenska folckets utflyttning och samma skrift
dedicerat til Riksens Höglofl. Ständer, har i then delen besynnerl.
ifrån pagina 153 til 166 ganska rätt, at vår allmänna
dyrhet icke härrörer av bancosedlarnes myckenhet, som
af andra på sitt sätt ogrundat blefvit föregifvit, utan synes
mig ordsakerne snarare vara, at ej Banquen sedt sig i Bistånd
kunna vid presentationen inlösa sina sedlar, hvilcket
endast varit rätta grunden, hvarföre sedlarne råkat i förackt,
som jämte then ogudacktigt stegrade växelcourssen sedan
bidragit til en allmän omåttelig dyrhet.
Såsom riksdagsman och en redelig medborgare har jag
55
trodt mig icke böra för Höglofl. R. o. A. förtiga ett sådant nu
varande penningelöst tilstånd i landsorterne, sorn omöijeligen
utan genom Riksens Höflofl. Ständers egen visa åtgiärd
kan häfvas.
Skier thet ej, at någon slags författning tages nu i tid til
ett allmänt botemedel häremot, så blifver fruckten thenna:
At Kongl. Maij :tt och kronan vid upbördsstämmor ej kan få
in rikets drätzel och skatter, privata personer ej af sina underhafvande
få theras vanliga räntor utan vägen igenom
våldsamma executioner omsidor blifva ett tyraniskt medel til
evärdelig undergång för mångfaldige rikets vältänckande
barn och undersåtare: hvarföre jag för alt, thet heligt är, anhåller,
at förnuftige och tidige botemedel häremot af Riksens
Höglofl. Ständer vidtagas måtte.
Stockholm d. 9 Julii 1765.
G. A. Rutenschiöld.
33.
Förteckning på adelns ledamöter i bevillningsdeputationen.
(Allegater 1.)
Protokollet sid. 228.
År 1765 d. 27 Junii sammanträdde R. o. A:s electorer och
utvahlde till ledamöter uti den af Riksens Höglofl. Ständer
förordnade Bevillningsdeputationen fölljande:
Grefvar:
Grefve Oxenstierna till Croneborg, fullm. Frih. Reuterholm,
Gustaf, Lagman,
Grefve Cronstedt, Carl Johan, Öfverhofintendent, Riddare af
Kongl. Nordstiärneorden och Ceremoniemästare af alla
Kongl. Maij :ts Orden.
Friherrar:
Frih. Wrangel af Lindeberg, Carl Otto, Major, Riddare af
Kongl. Sverdsorden,
Frih. Schoultz, fullm. Hr De Géer, Carl, Hofmarskalk, Ridd.
af Kongl. Nordst.orden.
Adel:
Hr Svanfelt, fullm. Hr v. Wallwik, Johan, Statscommissarjus,
Riddare af Kongl. Nordstiärneorden,
56
Hr [von] Siegeroth, Gustaf Adolph, Öfverstelieutenant, Riddare
af Kongl. Sverdsorden,
Hr von Schönfelt, Carl, Cammarherre,
Hr Steuch, Johan, Canimarråd,
Hr Ehrensparre, fullm. Frih. Kurck, Arvid Friedrich, Assessor,
Hr Reutercrona, Eric, Cammarherre,
Hr Tersmeden, Jacob, Assessor,
Hr Charpentier, Clas Robert, Öfverstelieutenant, Riddare af
Kongl. Sverdsorden.
På samtelige electorernes vägnar.
F. Carl v. Dohna. U. von Essen. Otto W. De Geer.
34.
Brukspatronen Leonard Magnus Ugglas diktamen om bankauktioner
på kronolottcrisedlar.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 256.
Till Höglofl. R. o. A:s protocoll.
Af den i går afton utkomne almenna Påsttidningen har jag
inhämtat, att aution på Statscontoirets obligationer åter blifvit
utsatt till d. 24 i denna månad; oaktat Högv. Hr Öfversten
och Landtm, behagat försäkra Höglofl. R. o. A., att detta
ärende är honom till besörjande updragit och därföre at så
begå, att dylike autioner skulle inställas, intill dess R. o. A.
fåt af Höglofl. Secrete Utskott den uplysning i detta ämne,
som det enligit 2 § af secrete utskottsinstruction begärdt,
innan sådane författningar kunna i verkställighet gå.
Jag har således med all vördnad förväntat Höglofl. Secrete
Utskotts högt yplyste utlåtande i detta ämne, men som samma
lärer hafva en så nära gemenskap med de öfrige financeoperationerne
i Banquen, att det ena ifrån det andra eij skiljas
kan; så dristar jag til Höglofl. R. o. A:s gunstiga bepröfvande
ödmiukligen hemställa, om icke Höglofl. Secrete Utskottet
nu bör anmodas att innom nästa utsatte autionsdag
d. 24 Julii instundande eller sist til månadens slut till samtl.
respective stånden inkomma med deras mogna plan och ut
-
57
redning, på hvad sätt vår peningestagnation kan afhielpas,
redbart mynt i landet skaffas med det mera, som till detta
vårt ömmaste giöromål hörer; då tillika nödigt lius om autionerne
på Statscontoirets obligationer eij undgås kan utan
fast mera den ena läncken med den andra af denna kiädia
sammanstämma uti en fullkomlig och på närvarande tider
grundad systeme.
Den invändning häremot, att rikets närvarande nöd icke
är så stor, som iag för detta haft den äran anmäla, hälst en
öfverflödig sedelståck ibland rörelserne roullerar, kan jag
mig icke mer förvänta; ty de fläste Höglofl. R. o. A:s respective
ledamöter känna densamma äfven så väl sorn iag, och
egen bärgning skall aldrig leda mig till et steg, men medborgares
nöd och näringars undergång bör ligga mig och samtl.
Höglofl. R. o. A:s värda ledamötter om hiertat.
Jag skulle eij heller flera gånger uprepa et och samma ämne,
om icke det rörde riket och så många 1000 :de medborgares
timliga väl, ja, våra senaste efterkomanders, som böra
vörda eller lasta vårt steg.
Höglofl. Secrete Utskott häfver ädelmodigt försäkrat oss
kort efter riksdagens början om en radical bot och hielp emot
den oss redan då öfverhängande fara, som till den tiden skall
endast varit hielpt med blotta palliativer.
Högvälbemälte utskotts nit för riket tillåter eij vidare uppehåll
härmed, då nöden nu mer än då är för dörren och under
förflutne 6 månader, som riksdag påståt, sig så ansenligen
ökat, att om hielpen eij snart blifver uppenbar, miströstar
många, ja, de fläste, om rädning i en tid, då anstalter
skall giöras till nästkommande åhrs rörelser.
Gunstige Herrar, et åhrs stagnation kan icke på 10 åhr botas,
det visar all förfarenhet.
Våra inrätningar äro för dyrt kiöpta att på en gång få en
olyckelig ända.
Rikets värda ämbetsmän och militiestat sucka och försmäkta
likaledes under den tunga börda att snart hafva två
trediedelar mindre lön, än en knap stat dem tillagt, och den,
som skall lefva af peningar eller sina händers arbete, har
samma öde.
Den rike gömmer sitt mynt att för ringa summa få dyrbar
ägendom i nödens tid, som alt fordrar försigtiga motsteg, och
jag önskar hielpen icke är för sen, men det är dock bättre att
58
den kominer sent än at dröija, till dess anstalterna äro frugtlöse
och det bästa arbetsfolket utur landet äro försvundne.
Om ordsakerne til vår nöd hafva vij redan fål kundskap,
de böra vara Höglofl. Secrete Utskott än mer kunnige; och då
riket är räddat genom en oryggelig financeplan, så kan man
med mera ro tänka på utvägar till misbrukens förekommande,
för närvarande och hela vår framtid.
Och som alla botemedel böra vara simple och säkre till sin
utgång, så lärer eij vidare lång tid fordras till deras upgifvande,
som säkert blifver et härligit evangelium för våra här
och hemma varande suckande medbroder, och för min ringa
dehl ser jag än utvägar att härställa crediten, få nödig proportion
af realt mynt, näringar uplifvas samt att löntagare i
värdet af deras löner eij måge lida en hårsmon emot hvad
1696 års stat dem anslagit, sådant är Höglofl. Secrete Utskotts
höga föremål, som påtagit sig detta vigtige värf, lill
detsamma riktas vårt hopp och för det har jag det yttersta
förtroende, som någon riksdagsman äga kan.
Jag anhåller altså ödmukl., att Högvälborne Herr Landtm,
täckes så begå och att Höglofl. R. o. A. täckes förmå sig till
den propositions antagande, det Secrete Utskott innom den
utlyste autioner på Slatscontoirets obligationer d. 24 Julii instundande
eller sist innom månadens slut till samtl. respective
stånden med sit utlåtande inkommer med de botemedel,
som vårcka växelcoursens fall, peningecirculation, nödigt
redbart mynt i landet samt et för framtiden stadgat mynt
och financeverck jemte hvad Statscontoirets sedeiaution röra
kan likmättigt 2 § af dess instruction, till Riksens Höglofl.
Ständers närmare bepröfvande.
Gunst. Hrr, skulle autionerne gå i verckstälighet, så ser jag
all pröfning af den äskade underrättelse om ordsakerne till
förbemälte aution för helt och hållet fruktlös. Jag hemställer
alt detta till Höglofl. R. o. A:s mogna ompröfvände och dess
besluts communication med de öfrige respective stånden.
L. M. Uggla.
59
35.
Hovrättsnotarien Carl Estenbergs diktamen om riksens ständers
bank.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 267.
ödmjukt memorial!1
En väl inrättad banque bör med största skäl anses bland
ett lands yppersta clenodier; ty utom den obeskrifveliga förmån,
som inbyggarene uti handel och vandel samt penningeoch
annan rörelse därigenom tillskyndas, vinnas därigenom
till det allmännas tjenst ganska stora summor, hvaraf de
därtill contribuerande sjelfve ej hafva minsta olägenhet eller
känning.
Visse operationer och omständigheter uti ett så nyttigt
värk kunna väl på längre eller kortare tid fordra at hållas
hemlige utom allmänhetens kundskap; hvarföre ock Riksdagsordningen
lämnat sådant till Secreta Utskottets åtgärd;
men at alla författningar och ändringar samt tillgångar, såsom
sjelfva själen af crediten, utom hvilken ingen banque i
verlden kan hafva bestånd, skola vara en beständig hemlighet
underkastade, kan hafva de farligaste fölgder, kan sättja
några få personer i stånd at omåtteligen rikta sig på allmänhetens
bekostnad och gjöra ett af de nyttigaste värk till allmänhetens
plågoris.
Huru sådant kunnat skje, är af redelige patrioter genom
tryckte och andre skrifter för allas ögon ljusligen å daga
lagdt.
Bedröfvelige prof härpå håfve vi tyvärr alt för många i
händerna.
Höglofl. Secreta Utskottet vid denne riksdag, hvars minne
lefve i välsignelse till senaste efterverlden, har redan behagat
upgifva för oss en del däraf, och flera vänta vi at få höra.
Håret reser sig på hufvudet, och vi kunna ej utan fasa, harm
och förtret höra så grufvelig egennytta och så oerhörda rofferier
vara föröfvade af folck, som gjordt sig mästare af vårt
förtroende.
Vi tryckas, vi plågas, vi qvida, vi förgås; och någre få politiske
slukgäddor lefva i sus och dus, slå under sig rikets här
1
Med påteckning: Upl. hos R. o. A. d. 20 Julii 1765.
60
ligheter och samla en penningestyrka, som sjelfva riket och
friheten en gång torde bäfva för. De siunga uppenbarligen.
Vi lefve sälla tider, vår cours är hundra mark, stor sak hvad
packet lider! De kunna äta bark. De hafva afklädt sig all
blygd och berömma sig i sin önska.
Hjelp evige Gud! Hvart vill detta taga vägen? Fins ingen
salfva i Gilead, och skola rikets barn till evig tid blifva någre
våldsvärkares trälar? Månne ärlige svenske män längre böra
låta desse hofvar anse sig för pack? Bort det! Vi skola och
vi böra med Guds hjelp visa dem, at vi äro ett fritt, friburit
folck, som ej tål at någors, och minst desse missfosters trälar
vara.
At upräkna alla de tjufverier och all den egennytta, som,
under den fördömmeliga vinkel souverainiteten genom onödige
hemligheters tillhjelp, mot riket föröfvade blifvit, skulle
för mycket upröra vår galla och uprifva de sår, som nog äntå
svida.
Utan tillhjelp af onödig hemlighet hade alldrig så mycket
ondt kunnat hända. Så nyttig hemlighet i vissa fall är uti goda
händer, så landsförderfvelig är hon ock i egennyttigas.
Den är alla våldsvärkares förnämsta symbolum. Hvar och en,
som illa gjör, hatar ljuset, säger all verldens Frälsare; och på
den babyloniska skökans anlet stod skrifvit det namn hemlighet.
I hemlighet äro nationers boijor smidde och genom
hemlighet hållas de såsom boskap däruti qvar.
Vi hafva häraf haft vår dryga del. Men Gudi lof! Detta
våldsvärkares stöd tyckes nu snart hos oss oundvikeligen
ramla öfverända, och vi hoppas innan kort få utbrista i de
frögdeorden: Fallen är denna babyloniska skökan!
Vår härliga Banque, som ej borde eftergifva någon banque
i verlden, har ock nog fädt erfara onödige hemligheters svåra
fölgder.
En myckenhet anstalter därmed tyckas endast hafva syftat
på at omåtteligen rikta visse personer, som sjelfve haft
del uti de hemliga tillställningar: lånens formerande, interessens
minskande, redbara myntets oförsvarliga bortskaffande,
kronolån med mera hafva haft den värkan, at sådane personer,
förrut af ganska ringa förmögenhet, kunnat efter handen
hinna till den styrka at enväldigt råda öfver bancosedlars
credit och den därmed oskilj achtigt förknippade växelcours;
den de, sedan de under en låg cours, genom bancolån,
61
slagit under sig rikets förnemsta och största bruksägendomar
tillika med alla redbaraste exporter, hafva nu omsider
bragt till den högd, at de kunna betala alla sina lån med
mindre än hälften efter sedlarnes af dem åsatte ringa värde.
Och ho vet, om de icke, ifall de vidare fådt fortfara, hade
omsider bragt detta så långt, at de så godt som med ingenting
kunnat clarera sin gäld och således fådt sina ofanteliga
gods nästan för intet? Därefter hade åter för dem blifvit tid
at samla alla sedlar och sedan af gunst och nåde arbeta på
coursens fällande och sedlarnes credits återställande at igenom
denne operation blifva ägare af alt redbart i riket, som
de äntå icke hunnit krafsa under sig.
Den har visserligen fådt fel på synen eller i hjernan, som
ej blir varse vår öfver hufvud hängande fara.
Skall riket frälsas och icke såsom fordom storhertigdömet
Toscana blifva ett rof för köpmannaväldet och omsider falla
i dessas tyranniska händer, är visserligen tid at öpna ögonen
och ej längre låta draga oss vid näsan med en sanningslös
försäkran, at alt står vål till!
Är det rimmeligit at längre cavera för en Banque, sorn. af
några få personer så plötsligen kan sköflas, utan vår minsta
kundskap eller förvållande, som oss ovetandes kan förderfva
land, frihet och oss sjelfva? Bort det! Vare hällre till evig tid
aldrig någon banque i vårt land påtänkt! Banquen bör ju
vara för riket och ej riket för banquen eller några få våldsvärkare.
Och hade försynen beredt åt oss det hårda öde at
blifva trälar, månne vi icke det kunna blifva med mindre
olägenhet än att bereda oss därtill väg genom all vår förmågas
upoffrande i dessa vanartiga och ovärdiga medborgares
händer. Ett så nesligt ok finge vi då visst altför drygt köpa;
men ed, samvete, egit och efterkommandes väl förbinda oss
at som ärlige svenske män, på svenskt vis, med svenskt mod
och hjerta fäkta för svenska friheten, den vi af väre förfäder
ärft och jämväl böre lämna väre barn till arfs.
Skall detta skje, så fordrar visserligen vårt förvirrade bancovärk
och den därmed förknippade höga och ostadiga växelcours
all vår upmärksamhet, omtanka, mogen erfarenhet
samt en noga känning af alla därvid hittills föröfvade hemlige
skälmstycken. Med all min välmening måste jag kännas
vid min ofullkomlighet härutinnan. Det skjer allenast till
Edert mognare pröfvande, mine Herrar, at jag i ett så vigtigt
62
ämne vågar yttra mina tanckar. Jag skall vara innerligen
nögd, om de allenast kunna gifva vårt vittra samfund anledning
at tänka på och vidtaga kraftigare medel.
Således och i anledning af hvad åfvan anfört är, tager jag
mig den friheten at till Edert bepröfvande hemställa:
1 :o. Om icke Riksens Ständers Banque hädanefter bör
förvandlas ifrån en hemlighets banque till Riksens Ständers
plenorum banque, och det på så fast och säker fot, at den ej
må kunna genom hemliga stämplingar blifva rikets syndastraff
och frihetens bane; utan at hvar och en där må kunna
med fullkomlig säkerhet taga och lemna lån samt sine penningar
mot transportsedlar insätta och åter uttaga; så at
hvar man vet, at bancosedelen är värd, hvad han är utgifven
till.
2:o. Om icke såsom en oryggelig grundlag bör stadgas, at
aldrig något representativt mynt tvingas på svenska undersåtare
i handel och vandel at gå lika med reelt; ty sådant
kunna ej de största envåldsherrar åstadkomma; och sådant
är snörrätt stridande mot en rättskaffens frihet, blifver ock
aldeles onödigt, om Banquen på ett förnuftigt sätt inrättas.
3:o. Om icke en viss tid, såsom nästkommande års slut,
kunde utsättas, hvarefter ingen förbindes at mot sin vilja i
handel och vandel anse våre nu utelöpande sedlar för contant;
ty at genast uphäfva den förordning, som sådant påbjuder,
torde medföra altför stora olägenheter.
4:o. Om icke alla enskylte personers och värks lån kunde
inom samma tid quartaliter blifva indragne; på det de, hvars
egendom består i sedlar, ej måge genom deras fallande oskjäligen
komma at lida.
5:o. Om icke till samma nyttiga ändamåls vinnande kunde
förordnas, at ingen trasent och bruksägare eller annan
finge efter innevarande års slut hafva större än högst 100 000
daler kopparm:ts lån; ty de hafva därigenom redan nog
länge af Banquen sjelf blifvit styrkte i sin magt at kunna
sättja vanpris på Banquens sedlar.
ö:o. Om icke förra bancofullmägtige, Secreta Utskotts ledamöter
och växelherrar, som hafva gjordt omåttelige lån,
kunde förbindas at beräkna alla sina afbetalningar efter den
cours, som var, då hvart och ett lån gjordes; ty at de till rikets
skada med samma låns tillhjelp upjagat coursen, det bör
för ingen del lända dem i detta fall till nytta; utan differen
-
63
cen heldre användas till fattige löntagares, hospitalers och
andre nödlidandes behof, som genom sådant coursens upjagande
lidit. Det vore onaturligit, at desse herrar skulle för
deras straffbara förhållande icke allenast undgå åtal utan
ock njuta den belöning at genom försäljande af en enda kunna
betala 3 a 4 med Banquens penningar köpta bruks- och
andra stora egendomar.
7 :o. Om icke de för cronans lån utgifne sedlar, ifall äntå
flere blefvo utelöpande eller coursen genom förrberörde indragningar
ej blefve fäld till alpari, kunde genom Länebanquens
öpnande, cronolotteriers och liftidsräntors inrättande
eller på annat tjenligit sätt så länge indragas, till dess Banquen
vore i stånd at med contant honorera sine sedlar; ty
vårt af den Högste med många härliga rikedommar och öfver
all verlden begärlige exportvahror välsignade rike har Gudi
lof ej nödigt at banqueroutera för en gäld, sorn knapt är
at nämnas mot Englands och andre magters nationella skulder.
8:o. Om icke penningar, silfver och guld hädanefter fritt
måge få ut- och införas i riket; ty högsta orimlighet är at förbjuda
mynts utförssel, då säkre mäns växlar fritt få säljas.
Och är det för riket icke aldeles ett och detsamma, om en
växel på 1000 rd:r eller samma penningar irc natura utskickas.
Detta förbod har ock ingen annan värkan än att
sättja växelryttare i stånd at skinna sine medborgare.
Blifva desse medel vidtagne, är jag öfvertygad, at allmänna
säkerheten åter varder uplifvad och at växelcoursen kan
till evig tid ej mer hos oss upresa hufvudet.
Jag vet väl, at desse, efter min tancka för riket högst nödvändige
författningar, mötas med den vanliga busen, penningebrist
och däraf befarat afstadnande i all handel och rörelse;
men härtill svaras, at utom det vittre män i våra tider
klarligen hevist, at en liten penningestok i ett land nödvändigt
bidrager till dess upkomst genom näringars och slögders
trefnad, folckhopens förökelse och en säker öfverbalance i
utlänsk handel; så bör denne buse vara oss mindre förfärlig
i anseende därtill, at uti alla landsändar har Allmogen och
andre nu lagt contante myntet på kistbottnen såsom en
vahra, och en otalig myckenhet guld-, silfver- och kopparmynt
äro i desse förvirrade tider uparbetade, som snart åter
förvandla sig till mynt igen, enär den orsak uphör, som vål
46—5610U
-
64
lat deras förarbetande. En enda öfverflödsvahras afskaffande,
neml:n äkta jouvelers och pärlors förbud här såsom uti
Danmark, skulle ock, om alt annat sloge felt, ganska idkeligen
upfylla bristen, därest man vågade gjöra ett så stort ingrep
uti fruntimbrens smak.
Finnas desse mine välmen[te] tanckar vara grundade på
förnuft och billighet, så önskar jag, at de tidigt måtte antagas.
Skulle ock någon upgifva bättre och säkrare medel, skall
jag ej vara envis utan gjerna låta mig rätta.
Stockholm den 26:te Martii 1765.
Carl Estenberg.
36.
Schäferikommissarien Claes Alströmers promemoria om saltkontoret.
(Bil. till prot.)
Afskrift.1
Protokollet sid. 295.
Pro memoria.
Salltcontoirets directionen undandrager sig eij redogörelse,
enär den anställes i den ordning och på det sätt, som
kongl, brefvet af den 12 Junij 1750 utstakar; eljest niuta de
eij til goda den säkerhet, som Sveriges lag contraherande
tillägger. Orden i kongl, brefvet lyda så: Det måtte denna inrättning
icke annorlunda anses än som ett de handlandes enskifta
värck och göromål, och at ingen annan måtte äga frihet
at efterse, huru förvaltningen skier och räkningarna föras,
än 12 deputerade, som äro skepsredare och grosshandlare
och hvilcka af samtel. skepsredare och Grosshandlaresocieteten
inför Magistraten kunna blifva vahlde.
Att priset på saft måste rätta sig efter vexelcours, är oemotsäijeligit,
då hvar och en måste medgifva, at saft är en vara,
som ifrån utrikes orter införes och med växlar ell:r exporter
måste betalas; det kan således intet säijas, at saltet blifvit
1 Med påteckning: Ad pr. hos R. o. A. d. 27 Julii 1765.
05
dyrare, fast det blifvit betalt med högre dahlertal vid en stigande
växelcours. Tvärtom, när man undersöker saltets reéla
pris i reelt mynt, så befinnes, at Saltcontoiret bräckt saltpriset
mycket lägre än det, hvartil contoiret genom förenemde
kongl, bref förbindes.
Skulle man lika väl vilia förkasta denna allena förnuftiga
method at finna en varas reela värde och endast hålla sig vid
vårt i sitt värde så ostadiga dalertal, så bevises tydeligen af
den vid Borgarståndets detta mål rörande extractum protocollii
bilagde förteckning på saltprisen jämförde med växelcoursen,
at Saltcontoiret eij allenast hållit saltet i det pris,
som contractet utstakar, utan och derunder. Ty om man sammanslår
saltpriserne på alla de 11 åren, som contoiret
existerat, och deraf tager ett medium, så stiger det eij til 19
d:r k:rmt för en tunna salt. Men då man besinnar, at contoiret
under de första 8 åren hållit saltpriset långt under sin
förbindelse, så bör icke synas underligit, om priset sedan
högdes med en i mycket större proportion stigande cours. Ty
då en tunna salt år 1750 efter 40 m:rs cours på Hamburg
såldes för 16% d. k:mt, så borde den år 1760, då coursen steg
til 76 m., kostat emellan 31 och 32 d:r, då likväl contoirets
pris aldrig var högre än 27 d:r, hvaraf contoirets för almänheten
nyttiga värckan på saltprisen nogsamt synes.
Om någon under contoirets existerande til andra handlande
betalt högre priser, så blifver det deras ensak, då contoiret
för sin del fulgiort sin skyldighet.
Införslen af salt til Stockholm calculeras per medium til
70000 tunnor årligen, hvarföre contoiret upburit 1 d:r k:mt
tunnan.
Exportation lil utrikes orter bestiger sig årligen per medium
af 5 år til circa tunnor  24600
Til åtskilliga rikets stapelstäder ungefär årligen . . 12400
370ÖÖ
För alla dessa til utrikes orter eller til andra rikets stapelstäder
årligen exporterade circa 37000 tunnor salt har Saltcontoiret
återbetalt 1 d:r k:mt för tunnan, dessutom har ock
ibland för til utrikes städer i östersiön afsendt salt blifvit
betalt 1 til 2 d. k:mt för tunnan i premium, alt som omständigheterna
och utrikes priserna dertil gifvit anledning.
G6
Öster- och västerbotniska saint västernorrländska städerna
hämta ifrån Stockholm per medium af 5 år årl. vid
pass tunnor
23 000
och Bergslagen samt de kring Mälaren belägne
städers behof årl. högst till d:r  10 000
33 000
Således har afgiften af 1 d:r k:mt för hvardera af dessa
33 000 tunnor högst och endast blifvit contoirets fond.
Att contoiret haft anseenligt uplag af salt, är landtkunnigt,
icke eller är obekandt, at det varit skyldigt i Lähnebanqven
för lån derå öfver 775 000 dahl:r k:rmt.
De härå belöpande årl. intressen, ansenliga bodhyror, undermål,
aflönnigar, exportationspremier med mera utvisa
vid calculationen, at den årl. behålningen eller öfverskåttet,
hvarcken varit eller kan vara något betydande, hvilcket vid
första påseendet straxt bör falla i ögonen.
Af alt detta finnes så mycket klarare, att icke elak usage
med sådan fond kunnat giöras til växelcoursens stegring, då
saltpriset altid varit under den proportion, som det med
växelcoursen bordt hafva.
När nu således Saltcontoiret icke allenast fulgiort sitt
åliggande utan och förbättrat svänska salthandelen både innom
och utom riket gienom återbetalning af 1 d:r k:rmtsafgifften
för det salt, som skickats til andra svenska stapelstäder,
samt gifvit exportationspremier för det salt, som til
utrikes orter afskeppades, til hvilcka. bägge afgifter det eij
gienom contractet var förbundit; och som bevisligit är, at
derest icke Saltcontoiret hade existerat, hade saltpriset altid
stigit i samma proportion som växelcoursen, likasom alla
andra utrikes ifrån inkommande varor; så fordrar Saltcontoiret
med största skäl den medfart, som dess previlegium
ejler förenemde kongl, bref och allmänna lagen innehålla.
67
37.
Kungl, sekreteraren Adolf Sandbergs diktamen om minskning
av kontributionerna.
(Bil. till pro t.)
Protokollet sid. 316.
Ad protocollum.
Som Riksens Ständers Bevilningzdeputation funnit sig föranlåten
at til Riksens Högl. Ständers plena upgifva et project
til minskning af contributionerne, hvilket föregågne plenum
hos Högl. R. o. A. blef upläst men efter någre herrar
ledamöters begäran liggandes på bordet; altså har jag ej velat
underlåta at deröfver yttra mine välmente tankar.
1 :o. Finner jag, det Bevilningzdeputationen i detta ämne
företagit sig, hvad densamme icke tilkommer, aldenstund
des göromål endast bör bestå deruti at upgifva det lämpeligaste
och bästa sättet til bevilning, men ingalunda at öfverväga
den ena eller andra utgiftens mer eller mindre nödvändighet,
hvilket hörer til samtel. Riksens Höglofl. Ständer,
sedan målen antingen af regeringen eller Secrete Utskottet
eller ock någon af de andre deputationerne förut blifvit
pröfvade och til Riksens Höglofl. Ständers plenorum samtycke
öfverlemnade.
2:o. Anser jag de i berörde betänkande upgifne förslager
så skadelige för riket, at jag icke kan dertil samtycka; ty
at anslå manufaclurfonden til rikets gäldes afbetalning vore
detsamma som at förstöra manufacturerne, sedan de så ansen!.
kostat riket, och tillika rycka brödet ifrån redelige och
arbetsamme medborgare och fördrifva dem samt fides publica
i landsflyktig[h]et, då de visserligen måste taga sin tilflylct
til våra grannar och derigenom försvaga oss men öka
deras styrka, äfvensom spanjorerne genom Gouverneuren
Duc d’ Albas tyranni emot invånarne i Spanske Nederländerne
fördrefvo alla fabriqueurer öfver til Ängland, hvilket
ifrån den stunden började lägga sig på handaslögder och
förbjuda ullens utförsel, hvilken tilförene fördes rå ut til
Nederländerne, och det af samma ull tilvärkade klädet hämtades
för contant tilbaka.
Äfven så skadeligit anser jag 3:o 1'iskeripremiernes anslående
til rikets gälds afbetalning. Detta tillika med det förra
68
voro äfven som man ville råda en gäldbunden landtman at
hjälpa sig ur sin skuld dermed, at han förstörde åker och
äng eller en betydande del af sin ägendom. Jag håller snarare
före, at man efter republiquen Hollands och flere
handlande nationers exempel genom ansenl. penningesummors
sammanskj utande borde söka at drifva fiskerierne til
största fullkomlighet.
Hvad åter 4:o angår extrastater, pensioner, gratialer med
mera, så torde en del vara af den beskaffenheten, at de icke
kunna eller böra indragas eller minskas; hvilket Höglofl. Secrete
Utskottet, som visar all möjelig omsorg för utgifternes
minskning, tillkommer at öfverse och aldeles icke hörer til
Högh Bevilningzdeputationens omdöme.
Men hvad jag måste förundra mig öfver är det, at Lagmannen
Hr Baron Gustaf Reuterholm, som i sista slutet af
nästförledne riksdag skaffade sig full commissarielöhn i Riksens
Ständers Banco, hvilken han tillika med de bestådde
ljusen alt sedan i nogaste måtto afhämtat, utan at hafva
derstädes gjordt den ringaste tjenst, under det fattige änkor
och faderlöse barn samt flere hederi, män, som gjordt
Banquen värkel. tjenster, måst för en besparingz skull sakna
deras pensioner och arfvoden. Jag lärer för min del häraf
at älska min nästa som mig sielf och hoppas, det Riksens
Höglofl. Ständers Secrete Utskott, som redan förut har alla
mål under bearbetande, tillika med det, som kan lända til
financevärkets förbättring, lärer finna utvägar til utgiftssummans
skäliga minskning, så at riket varder uprätthållit,
hvar och en medborgare ifrån den högsta til den lägsta blifver
skyddad vid sine lagligen förvärfvade privilegier och rättigheter
och all förderfvel. mannamån och orättvisa utur vårt
kära samhälle fördrifves.
Jag är fördenskull af den tankan, at detta Bevillningzdeputations
betänkande måtte aldeles afslås, emedan Höglofl.
Secrete Utskottet, som redan förmodel. har alla desse mål
under bearbetande, med hvart och et deraf efter des beskaffenhet
lärer til Riksens Högl. Ständers plena inkomma.
Stockholm den 10 Aug. 1765.
Adolph Sandberg.
69
38.
Översten Fredrik Jakob Nordencreutz memorial om riksens
ständers kontor.
(Allegater I, fol. 146.)
Protokollet sid. 331.
ödmiukt memorial.
Jag har med nogaste betänckande genomläst Höglofl. Secreta
Utskottets til Riksens Ständers plena afgifne berättelse
om förvaltningen af Ständernes Contoir ock anser icke
mindre än Secreta Utskottet angelägit, att hvar och en medborgare
blifver underrättad, huru thesse medel blifvit till
dess rätta ändamål, rikets creditorers förnöjande, använde
samt om en så nyttig inrättning haft then värkan, som thärmed
varit påsyftad.
En allmänt bekandt sak, att Ständernes Contoirs cassa blifvit
så vårdad och handhafd, att ej allenast alla creditorer,
som efter de contoiret föreskrefne stadgar till medlens disposition
haft något att fordra, fått sin betalning utan ock att
contoiret utom förskotter till statsvärcket kunnat giöra afbetalningar
på de gamla cronolånen till Banquen ock krigsmanshusen,
hvilcket också Secreta Utskottet nu sielf vid
handen gifvit, har ej kunnat annat än föra mig på de tanckar,
att detta värcks medel, som i början eij varit tillräckelige
att betala hvarje nummer af giälden, som inföll,
men nu likväl utom förenämnde biträden till gamla cronolånens
afbördande förslagit till anticipation på andre numrer
än the, som för handen varit att betala, då därå någon
rabatt skiedt, måste varit väl skiötte, handhafde ock vårdade;
men då iag därom fått se Secreta Utskottets utlåtande,
har iag detta än närmare öfvervägat.
Den uplysning, som iag till vägledande härutinnan har nödig,
måste således hämtas l:o af sielfva utbetalningarnes beskaffenhet
ock 2:o af the skiäl, hvarpå samma utbetalningar
skiedt.
Då iag på detta sättet skall skiärskåda de utbetalningar,
som efter Secreta Utskottets tanckar till 7 841 890 daler 31 ’/0
öre samt skola vara utom stat ock reglementer utbetalte,
måste iag tillstå, att iag af uppgiften ej kan få den uplysning,
som till ett rätt urskiljande om denna summas rätta
70
eller orätta betalning uppå förenäinde 2:ne lagde grunder 111ig
är nödig.
Nog finnes af betänckandet, att Secreta Utskottet skall
anbefalt utbetalningar af rikets capital ock interessenummergiäld,
att Secreta Utskottet utom nummer ock reglementer
anbefalt utbetalningar, att Secreta Utskottet förordnat
om krigsmanshuscassans fordrans betalning, att Secreta Utskottet
anbefalt utbetalningar af gamla cronolånen, att Secreta
Utskottet anbefalt utbetalningar till den ordinarie såväl
som extra staten samt aflöningar utom contoirets stat,
att Secreta Utskottet tillagt såväl Cammar- som Krigscollegiernes
militiecontoir skrifvarehielp för liquidationer samt
landscammererarne för hufvudböcker, att Secreta Utskottet
skall utdelt nådegåfvor, att Secreta Utskottet lämnat förskott
till Commercie-, politie- och oeconomiestadgarnes tryckande,
att Secreta Utskottet anbefalt förskotters gifvande till fiskebolager
samt ett träbalsamslaboratorii inrättande, att Secreta
Utskottet anordnat medel till åtskillige extra ordinarie
utgifter samt obetalte tullafgifter för Högstsalig Konung
Fredrich, att Secreta Utskottet anbefalt ärsättning för Visingsö
bortmiste arrendesumma ock att Secreta Utskottet
förordnat, att lån emot ränta lill statsvärcket borde giöras,
med mera Secreta Utskottet ock Deputationen öfver Ständernes
Contoir i slike fall anordnat; men i de mästa delarne
felar berättelse om utbetalningens beskaffenhet, ock ingen
ordsak, hvarföre det skiedt, finnes utförd, ock huru är då
möjeligit att säga, det sådane utbetalningar äro orätte? Hvar
ock en fordrans art ock beskaffenhet måste qualificera ricktigheten
däraf, ock på dessa men ej andra grunder kan iag
pröfva, om den bort betalas eller ej.
Att grunda utlåtandet härom på den af Höglofl. Secrete
Utskottet antagne principen, att inge utbetalningar bordt
skie utom stat ock reglementer, med mindre Riksens Ständers
plena därtill samtyckt, samt att i följe häraf sluta, att
alle ofvannämnde utbetalningar äro orätte, kan icke i mitt
omdömme förenas med den rättighet, som iag anser ock alla
med mig hittills ansedt Secreta Utskottet, som contoiret ock
dess fullmäcktige med instruction ock reglemente försedt,
äga.
Conloirets inrättning hadde endast till föremål, att alla
rikets creditorer skulle blifva förnögde, ock när så skiedt
71
efter de numrer ock den ordning, som föreskrifven är, kan
väl icke med skiäl påstås, att, då Secreta Utskottet användt
öfverskottet till sådane behof, som här ofvanföre äro uprepade,
därigenom blifvit illa hushållat ock contoirets inkomst
blifvit frikostigt ock mindre ömt handhafd, i synnerhet
då Secreta Utskottets pröfvande af hvar och en utbetalnings
ricktighet förmodeligen ej af nu varande Secrete Utskott
lärer kunna skiärskådas, hvilcket ock Hr Generalen
Gref Fersen uti sitt särskilte voto omständeligen visat.
Efter contoirets reglementer indeltes giälden i visse classer
el. numrer, eftersom then hel ock hållen ej på en gång
betalas kunde, men efter desse reglementer skulle likväl
hvar ock en, enär nummern inföll, undfå sin fulla betalning
med 6 procents ränta på capitalet, räknat till alterum tarn
tum, där intresse hadde rum, hvarpå då skulle meddelas sedel,
hvilcken åter, då nummern för slike fordringar infölt,
betalas borde.
Vid 1738 års riksdag giorde Secreta Utskottet den ändring
härutinnan, att de af creditorerne, som innan deras nummer
infölt, ville taga betalning för deras fordringar, skulle thensamma
ärhålla emot någon viss rabatt, hvilcken rabatt, eftersom
betalningen var när till, utsättes; men hvem kan
väl påstå, att denne författning var contoiret till last ock
i dess hufvudsakelige delar stridande mot reglementet? Den
var tvärtom 1 :o enlig med reglementet, ty creditorerne
blefvo härigenom förnögde, om de ville taga sin betalning,
ock 2:o contoiret ock cronan högst nyttig, ty rabatten af
capitalet blef ock är cronan bespard, därigenom ej mindre
än besparingen af interesset, till nummern infölt, cronan
el:r contoiret en ansenlig vinst tillfallit. Och när därföre
kronan med creditorernes nöje på detta sätt inlöst deras fordringar
ock sielf därigenom ansenligen vunnit, hvaröfver ingen
klagat el:r klaga kan, såsom icke häldre den minsta mannamohn
därutinnan är vorden synlig; ho kan då påstå, att denna
författning varit mindre örn, hvarcken för riket el:r dess ereditorer?
Det
kan utomdess så mycket mindre sägas, att denna författning
varit olaglig, efter den ej passerat Ständernes plena,
som utom det Secreta Utskottet men ej Ständernes plena
meddelt instruction ock reglementer, på hvilcken grund Secreta
Utskottet ostridigt ägt magt att them förbättra, alt som
72
rikets ock undersåtarnes rätt ock välfärd fordrade, hälst
tå de sednares förnöjande såsom ursprunget ock kiällan
till contoiret altid thärmed varit gemensamt förenat, genom
denna dispence, om det så kallas skall, icke det ringaste af
reglementet kan sägas vara ändrat, såvida inrättningen thäraf
ej hadde annat föremål än creditorernes betalning ock
förnöjande, hvilcket ostridigt härigenom i dubbelt afseende
vunnits.
På lika sätt förhåller sig med förändringen uti betalningssättet
af nummergiälden vid 1752 års riksdag. Secreta Utskottet
såg då, att rikets giäld ändock icke så ansenligen, som man
genom 1738 års betalningssätt sig föreställt, var förminskad.
Giäldens snara afbördande var nu mindre än förr Secreta
Utskottets föremål, ock denna afsigt var både undersåtarne ock
riket gagnelig, ty de förra kunde därigenom vinna ej allenast
förnöjelse utan längre tidsutdrägt utan ock en märckelig lisa
uti utlagorne, eftersom lön- ock betalningsafgiften, när giälden
vore betalt, skulle uphöra, ock det sednare el:r riket
tillskyndades därigenom en god ock ej ringa resource af
licenten ock skatterättsmedlen, som förut bordt användas
till giäldens betalning men tå kunnat till statsvärcket indragas;
men huru god contoirets hushållning efter the fullmäcktige
hvarje riksdag meddelte decharger varit, fants likväl
tillgången ännu ej sådan, att alla creditorerne kunde till fullo
förnöjas.
Efter det hittils brukade betalningssätt såg man, att betalningen
af rikets giäld skulle blifva både långsam ock odrägelig,
ty creditorerne väntade häldre, tils nummern infölt,
än de nu togo sin betalning med så stor rabatt, som thit intils
var anbefald, i synnerhet som efter reglementerne de vid
hvarje nummers infallande borde få full betalning, därigenom
riket ostridigt fick betala mer för mindre.
Till giäldens snara betalning med rikets minsta kiänning
var därföre ej annan utväg än genom påökning uti 1738 års
betalningssätt animera creditorerne att taga sin betalning;
ock denna påökning reglerades därföre på samma grunder
som förut, så att nummer 8 ock andra classen däraf, som
dit intill fått 75 procent, nu tillädes full betalning, eftersom
denna nummer var för hand att betalas, ock 3:dje classen
däraf, som förut tagit sin betalning med 50 proc:ts rabatt,
fingo den nu emot 25 prc:ts afdrag; nr 9 ock 10, som förut
73
cederat 60 procent, skulle nu inlösas vid 40 pc:ts afdrag,
ock capitalgiälden nr 11, som intill den tiden betalts med 75
ock 70 procents rabatt, antogs då till betalning emot 50 pc:t,
då resten till cronan afstods.
Genom denna författning har sedermera contoirets giäld
blifvit ansenligen minskad, cronan en förträffelig vinst genom
de på förberörde sätt skiedde rabatter å capitalen ock besparing
af räntan tillfallit ock betalningen vid hvarje nummers
infall så ringa, att contoiret haft tillräckelig tillgång att på
detta sätt inlösa, hvad slags fordran som företeddes ock contoiret
tillhörde att betala; ock ändock att ej allenast ansenlige
capitaler till Banquen utlåna utan ock utom afbetalningar
på de gamla cronolånen förstärka ansenlige summor till
statsvärcket. Men är det väl denna hushåldning, som kallas
frikostig ock mindre örn? Rikets creditorer äro aldrig betalte
öfver reglementet; det kan ock ingen visa, ock att de år
1752 fått fördelacktigare betalning än 1738 var ingen frikostighet,
såvida betalningen ej skiedde utöfver reglementet,
som tillåter full betalning vid nummernes infall.
En sådan hushållning kan därföre efter min tancka aldrig
kallas frikostig, då riket utan någon undersåtares minsta lidande
därigenom vunnit många tunnor guld, ock är iag därom
fullkomligen försäkrad, att om uträkning skiedt öfver
den vinst, som contoiret genom denna hushållning åtniutit,
skulle alla med mig instämma, att then varit ganska örn, ty
riksskulden har därigenom lika som borttsmält utan någons
lidande ock upbörden har därigenom ej allenast blifvit tillräckelig
till de för handen varande fordringars betalande
utan ock till infriande af alla dem, som med rabatt önskade
få sin betalning, utom de ansenlige behåldningar, som fullmäcktige
vid hvarje riksdag kunnat förete.
Det kan väl vara händt, att den som för fångenskaps- ock
tienstetid haft några hundrade el. tusende daler att fordra
men varit så fattig, att han ej haft råd att här qvarblifva
ock utsöka någon liquidation, stundom emot ansenlig rabatt
fått sin betalning, samt att andre rikets creditorer, som varit
i största förlägenhet, på detta sättet någon gång niutit sin
förnöjelse, men när efter undersökning fodringen funnits
ricktig samt efter reglementet bordt till fullo betalas, om den
fodrande kunnat afbida den tid, då dess nummer inföll;
om tå orätt ock mindre ömt mot rike ock medborgare hand
-
74
lat, att en sådan med rabatt fått sin förnöjelse, då han
till äfventyrs för hungersnöd annars risquerat att ej lefva,
till dess nummer inföll? Det kan väl hafva händt, att någon
återfått försuten tid till sådane fordringars utbekommande,
som innom föreskrifven tid ej blifvit anmälte; men när sedlarne
varit beskaffade, att all prescription är däruti undantagen
ock sådane, som närlagde afskrift utvisar, när det
så högt åberopade reglementet långt ifrån att föreskriva tid,
när slike fordringar böra anmälas, försäkrar vederbörande
om betalning därföre; då säger jag, att rikets heder ock credit
ligger uti betalningen af slike skulder.
Huru kan väl påstås, att betalningssättet år 1751 långt
ifrån att ökas bordt af knappas? Sådant strider ju emot reglementet,
ty när nummern infaller, bör en hvar niuta full
betalning, ock när ingen fått mer, än reglementet utstakar,
kan icke någon af knäppning äga rum, mindre sägas, att betalningen
mot reglementet är ökad, men om afknappning
skiedt, hadde det värckeligen varit en emot ändemålet stridande
utväg ock hadde ostridigt giordt, att alla väntat på
sin fulla betalning, tills nummern infallit, som medfört den
svåra olägenhet, att betalningen blifvit odrägeligare, att interessegiälden
vuxit lill rikets olägenhet ock skada, att med
rikets giälds afbörande längre på tiden ankommit ock att
följackteligen undersåtarne ej allenast fått längre vidkiännas
lön- och betalningsafgiften utan ock förskiula nya utlagor
till de af contoiret giorde ock nu öfverklagade utbetalningar,
som ej efter reglementerne thit hört.
Hvar skulle penningar tagas till betalningen af gamla cronolånen
till Banquen ock amiralitetscassorne? Skulle Banquen,
som endast tillhörer 3 stånd i riket, afskrifva de förra,
så skulle iag ju på en ock samma gång säga, att 3 stånd borde
betala den skuld, som alla 4 gemensamt giordt, hvilcket
aldrig kan påstås. Skulle krigsmanscassorne blottställas i
sine behof för det att statsvärcket ej mägtade sådane lån
betala? Skulle ej Secreta Utskottet få med löners ökande ock
statens reglerande bidraga därtill, att en betiening, som var
riket ock värcket gagnelig till syslornes bestridande, fants.
In summa, skulle ej Secreta Utskottet, då det besörgde, att
rikets creditorer uti sitt lagliga betalningssätt ingenting ledo,
få använda det öfriga till rikets förmon ock nytta, el:r hadde
bättre varit, att contoirets medel blott blifvit giömde utan
75
utseende hvarcken på riket el:r undersåtarnes väl. Jag frågar
då, hvart de på slutet skulle tagit vägen, om med en sådan
hushållning, som nu påstås, skulle fortfarits? De hadde
ostridigt på slutet ändock bordt gå till statsvärcket, om någonsin
riksgiälden efter detta betalningssätt kunnat blifva
betalt ock uphöra, ock då kunde ju aldrig bestridas, att behållningen
skulle ock bör användas till desse behof; men
under denna tid ock väntan blefvo alla de inrättningar ock
all den nytta, som med desse utbetalningar vunnits, till rikets
största skada förlorade; ock ehuru påstås vill, att alt
detta strider emot Secreta Utskottets instruction vid 1746
års riksdag, så består dock hela dispencen uti ingenting annat,
än dels att creditorerne, om de åstundade, kunde emot
rabatt blifva förnögde, hvilcken dispence, som altid grundade
sig på den fordrandes bifall ock rikets nytta, desto mindre
kan sägas strida emot reglementet, som hufvudafsickten därmed
endast var hvars ock ens förnöjande i sin ordning, dels
att medlem blifvit använde till sådane behof, som staten
bordt vidkiännas, då annor tillgång därtill ej varit, hvilken
dispence aldrig kan sägas vara missbrukad, när rikets creditorer
däraf icke det ringaste lidit, ej häller frikostig, ty
den har altid varit knapp, ock aldra minst mindre örn, ty
den har befodrat allmän credit samt enskijlt ock allmänt väl.
När iag således detaillerat de utbetalningar, som af contoirets
medel äro giorde, så kan iag för min del ej annat
finna, än att både Secreta Utskottet ock contoiret orätt antastas,
ock att om något fel skall kunna däremot företes,
är det en blott formalitet, hvilcken långt ifrån att skada
varit både riket ock undersåtare gagnelig. Hvartill tienar
därföre att kasta misstanckar på sådane författningar, som
i sig sielf äro goda? Hvartill skall det gagna att sätta folck
ock medborgare i de tanckar, som vore deras cassör röfvade
ock plundrade, hvilcket altid de enfaldigare tro, då därtill
ingen den ringaste anledning gifves? Sådant kastar föragt
både på embetsmän ock lag ock åstadkommer altid till slut
missnöje öfver sielfva regeringssättet. Jag är därföre af den
tancka, att Secreta Utskottet bordt menagera med sådane
hårda utlåtelser mot förra Secreta Utskotten, som i dess nu
till Ständers plena afgilne utlåtande influtit, ty nu varande
Secreta Utskott kan icke vara domare öfver de förra utskotten,
ock den, som ej är dommare, kan icke säga, att något
76
är felat, som till dess cognition ej hörer, ock aldra minst i
detta fall, då utbetalningarne hvarcken till dess grund el.
beskaffenhet äro beskrefne, mindre de skiäl pröfvade, hvarpå
förra besluten äro grundade, hvarförutan aldrig Riksens
Ständers plena lära kunna fälla något omdöme om saken,
mindre uti Secreta Utskottets tancka därom instämma, så
länge man icke tillika kan pröfva saken i hela sin vidd.
Angående den uti Secreta Utskottets ofvan berörde extractum
protocolli tillstyrckte återbetalning af private personer,
så är den på ofvan anförde grunder nog besynnerlig,
ty 1 :o strider det emot lag att först afgiöra, att återbetalning
bör skie, ock sedan pröfva, om ock hvarest den har
rum, innan den, som ett sådant mål rörer, fått tillfälle att
däröfver blifva hörd; 2:o kan den, som af Secreta Utskottet
el. dess deputation fått någon betalning, ej sägas innehafva
den annorlunda än bona fide, ty Secreta Utskottet har lika
som af häfd alt ifrån 1720 års riksdag disponerat rikets financevärck,
ock hvad contoiret angår, därtill haft desto iner
rätt, som detsamma ensamt meddelt både instruction ock
reglementer samt desamma så handhaft, att å ena sidan
ingen enda af rikets creditorer har minsta skiäl att däröfver
klaga, ock å den andra att riket därigenom ej allenast fått en
ganska stor skuld med millioners förmon ock rabatt betalt,
utan ock kunnat hafva ansenlige understöd däraf till statsvärcket,
hvadan Secreta Utskottet aldrig kan sägas hafva
handlat emot instruction uti de hufvudsakelige delarne, som
är rikets ock medborgares gemensamma väl; hvarföre iag
också 3: tio ej annat kan än anse den minsta rubbning uti
hvad Secreta Utskottet vid förra riksdagarne giordt i högsta
måtton skadelig och farlig samt ländande till osäkerhet ock
missämja medborgare emellan.
Intet stöd fåss härtill af hvad uti vexelärenderne nu blifvit
tillgiordt, ty prejudicater giälla efter vår lag icke. Jag
vet ock intet fång, som kan få mera namn af lagligit än det,
man med dom el:r utslag har befästat. Sant är väl, att olaglige
försök böra vara mindre säkre, men när min rätt är
pröfvad ock ricktig befunnen, kan försöket ej kallas olagligit.
Sådant öfverensstämmer med Regeringsformens 2 §,
hvarest tydeligen biudes, att ingen skall afhändas något
gods, löst eller fast etc. utom lag ock dom; hvadan ock
ostridigt är, att lag ock dom, det är sakens pröfvande ock
77
afgiörande, är det yppersta fång ock den största säkerhet,
hvarvid undersåtare sig kunna trygga. Men huru skadelig
vore icke denne återbetalning? Bonden skulle återbära, hvad
han för mynteteckenssedlar el. andre fordringar med nog
kiänning i anseende till rabatten upburit, blott för det att
ll:te nummern ej var inne. Af kyrckior, hospitaler, scholar
ock barnhus skulle på enahanda sätt återfordras, hvad de
likväl rätteligen men i förtid upburit. Återbetalning skulle
skie af änckor ock faderlösa barn för hvad de såsom förfäders
rättsinnehafvare af en nog stor fordran ringa upburit.
Hvad den fattige ock nödlidande för tienst ock fångenskapstid
i förtid lika knappt utbekommit, skulle nu indragas.
De, som författat sådane liquidationer ock thärföre niutit
arfvoden, skulle nu fråntagas det bröd, som de för slikt
arbete förtient. Ja, borgare ock adelsman skulle, den förre
lika så väl som den sednare, återbära, hvad han antingen
såsom sielf creditor el:r annors rättsinnehafvare haft rätt
att fordra men nu emot rabatt i förtid undfått; ock detta
alt endast på den grunden, att formaliteter vid betalningarne
äro förbigångne, ock att the vid så fatta omständigheter ej
äro enlige med reglementerne.
Nog säges uti detta Secreta Utskottets extractum protocolli,
att all försicktighet härvid skall i ackt tagas ock lag samt
hillighet följas, men hvar blifver lag ock billighet af, om ej
alle niuta lika rätt? Ock huru kan någon limitation skie,
om återbetalningen efter Secreta Utskottets project nu förklaras
vara laglig?
I anseende till hvilcket alt samt då denna författning så
ostridigt ock synbart medförer rubbning af Secreta Utskottens
författningar, dem både inhemske ock utlänningar satt
tro till; denne rubbning jämväl ordsakar misstroende till
slike löften, som hittils hållits heliga ock utgiordt lifvet af
samhällets bestånd, nemligen credit ock förtroende, ej att
förtiga att den bidrager till flere undersåtares ofärd ock skada;
håller jag för min del före, att denne projecterade återbetalning
aldeles bör försvinna.
För öfrigit angående den frågan, huruvida contoiret bordt
lyda Secreta Utskottets befallningar, är iag så mycket mer
med Hr Generalen Gref Fersen därom ense, som om också
Secrete Utskottet icke bordt använda contoirets medel till de
nu öfverklagade behof samt i sådant instructionen öfverskri
-
78
dit, contoiret sådant aldrig varit bekandt, emedan secrete
utskottsinstruclionen ej varit med fullmäcktige communicerad
ock fullmäcktige efter sin instruction ock reglementer
endast hadde Secrete Utskottet till sine förmän.
Sluteligen och hvad den frågan angår örn Ständers Contoirs
fond hädanefter må uti Kongl. Statscontoiret inflyta till
rikets gällds afbetalning, så må thet skie emot the 3:ne vilckor,
som i dett acten åtföljande separerade voto föreslagne
äro; anhållandes jag ödmiukeligen med detta mitt memorial
få vända mig till de öfrige respective stånden. Stockholm den
13 Augustii 1765.
F. J. Nordencreutz.
39.
Överjägmästaren Johan Anders Gyllensvärds memorial om
riksens ständers kontor.
(Allegater I, fot. 163.)
Protokollet sid. 331.
Ödmjukt memorial.
Utaf alle de instructioner, hvilcka ifrån och med år 1719 til
närvarande riksdag för Riksens Höglofl. Ständers Secrete
Utskott utfärdade blifvit, har jag för min ringa del icke
kunnat fatta annat begrep, än at Secrete Utskottet blifvit
updragne de därutinnan uprepade äränders utarbetande eller
decision, sorn angå riket i gemen eller någon enskylt persons
rättigheter i synnerhet ifrån den nästförledne Riksens Ständers
sammanvaro; men at Secrete Utskottet åligger revidera
föregående Secrete Utskottens giöromål eller dem til Riksens
Höglofl. Ständers disaproberande angifva eller föredraga,
dertil kan jag icke finna något uttryckeligit stadgande hvarken
medelst åberopade instructioner eller Riksdagsordningen.
Lagstiftaren lärer förutsedt något sådant slags förbehåll
icke vara af nöden, såvida hvar man, som til ledamot uti
ett Secrete Utskott tilförordnad varit, icke kunnat betagas
at, om han trodde något beslutades, sorn emot instructionen
stridande honom förekomma kunde, i den händelsen hos plena
anmäla målet eller deras förklaring begära, huru långt
hans förbindelse sig sträcka månde.
79
De 2:ne hrr ledamöters särskilte vota, som til godo njutit
deras rätt och i följe däraf uti frågan angående Riksens
Högl. Ständers Contoirs bestånd eller indragande inkommit,
ådagalägger, at likaledes för de andre ledamöter de förflutne
riksdagar en lika förmån då men ej nu öppen städt att få
til Riksens Högl. Ständer med sine a parta vota inkomma;
men när det den tiden ej skedt, kunna äldre saker nu af
Högl. Secrete Utskottet icke angifvas eller vidröras, utan at
fides publica därvid tycks lida.
At växelsaken för längre tider tilbakars i anseende til
associerade nu är vorden up- och företagen, bevisar icke
mer, än at sådant händt.
Préjudicater äro för deras merendels olika omständighet
uti hvarje sak om sig icke någon lag, som kan lämpas til
hvarje förekommande mål; hvarföre Riksens Höglofl. Ständers
utslag i växelsaken icke kan dragas til förevarande fråga
angående Riksens Högl. Ständers Contoir eller återbärandet
utaf private pärsoner, som något därutur bekommit hafva
i stöd af resolutioner och qvittencer men ej contracter, som
innehålla några slags beting å Kongl. Maij :ts och kronans
vägnar å den ena och en undersåtes å den andra sidan; så
tyckes mig äfven ovist vara, om icke det kunde kallas ett och
detsamma at till ansvar ställa förre Secrete Utskottet såsom
bestående af förra Ständer eller at ändra dessas giöromål.
Reductionen häfver riket öfvergått; men utaf en souveraine,
som återtagit, hvad en annan regent under frihetstiden
förlänt sine undersåtare.
Däremot och äfven så litet som den ene frie regenten revocerat
icke ens til och med gåfvor; lika et fritt Secrete Utskott
kan gifva.
Fiärran af ser jag Riksens Ständer anledning at pålägga
frie undersåtare återbetala, hvad som forna lika frie Riksens
Ständer eller Secrete Utskott afgiordt.
En händelse finnes uti allmänne lagen allenast, då man i
anseende til äganderätten aldrig är säker, nemlin när man
med afvita afhandlar om någonting.
Det är ej eller Högl. Secrete Utskottets mening, at någon
slags reduction å bane komma må eller begynnas bör på enchor
och faderlösa under de sedan 1738 framskridne trättiosju
åren, lika så litet som fråga kan anställas för de från
1723 til 1738 föregående femton åren.
47—5610U
80
Den Högste Guden läte ock aldrig de tider infalla, enär en
allmän reduction på skattekiöp eller andre slags åtkomster
öfver oss eller väre efterkommande öfvergå skulle.
Den i förra seculo trycker än i denne dag, som i dag är,
månge af famillerne i riket, dock är det märkvärdigt, att
högstsalig Konung Carl XI:tes, ehuru nogräknad den var,
likväl aldrig sträkte sig til de penningar, framfarne glorvyrdigste
konungar i åminnelse låtit utbetala.
Riksens frie Ständer brukade den försiktigheten at ej eller
giöra något åtal eller förvitelse för utgifterne under högstsal
:e Konung Carl XII des regementstid.
Den, som med eftertancka jämnförer forna tiders olyckor,
måste ock altid efter domarereglorne äfven vara snarare at
frija än fälla.
Den regien vägleder äfven mig, såsom mindre förstånd
ägande uti den sannskyldige regeringskonsten, at ej ångra,
ifall jag blott at sätta lit och tro på någon annan än egen
öfvertygelse kunde förorsaka at belefva sådane kanske nog
oblida omskiften, hvilka jag nu icke förmådde se in uti, mindre
deras fölgder uptäncka.
Menniskokärlek skall altid blifva min följeslagare, och tror
mig ej eller fela, när jag för öfrigit bifaller Hr Grefven och
Generalen Ferssens särskilte votum, som Hr Landshöfdingen
Tilas förenadt sig med.
Med detta mitt så välmente som oförgripelige memorial
begär jag ödmjukeligen at få til de öfrige respective stånden
mig vända.
Stockholm den 12 Augusti 1765.
And. Gyllenswärd.
40.
Assessorn Arvid Virgins memorial om riksens siänders
kontor.
(Allegater I, fol. 167.)
Protokollet sid. 331.
ödmjukast memorial.
Då Riksens Höglofl. Ständer uti berättelsen om deras Contoirs
tilstånd fådt et återuplifvadt prof af sitt Secrete Utskotts
stora nit för statsverkets sättande i behörigt tilstånd,
81
böra de därföre vara så mycket mer tacksamme, som Högloft.
Secreta Utskottet tillika låtet fides publica, almänna crediten,
ömhet för dess medborgare och en ärofull ifver för den
högsta magtens heder samt alt, hvad till vår dyrbara frihets
befästande leda kan, ifrån åfvannämde des högst berömliga
nit vara ett oskilgagtigt föremål.
För min enskilta del är jag så intagen af den alrakraftigaste
öfvertygelse härom alt, at jag satte en af mina största
skyldigheter åsido, örn jag icke nyttjade detta stora tilfälle
at härmedelst uppenbarligen förklara densamma, fast
på så oförmöget sätt som skedt.
Tillika kan jag icke underlåta at vördsamst tilkänna gifva
mitt alraömmaste deltagande uti den häpenhet, oro och bekymmer,
som måst öfverkommet Höglofl. Secrete Utskottet,
då tilståndet ut Ständernes Contoir befunnits sådant, som för
Riksens Höglofl. Ständer det är upgifvit.
Höglofl. Secreta Utskottet, sorn blifver ett evärdcligit mönster
såväl för alla tilkommande Secrete Utskott hos oss som
dem, hvilka ett rikes angelägnaste ärender varda ombetrodde,
kan däremot icke annat än med glädje anse alt, hvad å ena
sidan bidrager til lättande af dess tunga börda, och å andra
som leder till ärhållande af fullkomligt ljus i så vigtiga mål.
I den fullkomligaste försäkran härom såväl som i förmågo
af min riksdagsmannarätt och tillika den skyldighet, samma
mig ålägger, har jag fördenskull äran afgiva följande
vördsamma och oförgripeliga anniärckningar vid ett och annat
ställe uti den aflemnade berättelsen 0111 berörde contoirs
lilstånd.
Till undvikande af vidlöf tighet måste jag först aldeles conformera
mig med Hr Grefven, Generalen och Commendeuren
Fersens särskilta votum, till hela dess vidd, såsom efter mitt,
fast nog inslcränckta begrepp, grundadt på okullstöteliga
skäl. Hvad mig därnäst merckvärdigt förefaller, består däruti,
at ehuruväl Höglofl. Secreta Utskottet uti det svar, som
Secreta Utskottet tillåtet ett af des minsta utskott, om det så
skulle få kallas, gifva på en af sjelfva Secreta Utskottets ledamots
särskilta votum, hvilken ledamot dock äger efter våra
fundamentallagar rättighet pröfva, gilla eller förkasta detta
utskotts göromål, behagar med samma ledamot ingå uti
den för vårt regeringssätt oumgängeliga grundsatts, at ett
Secrete Utskott lika så litet kan stå till ansvar för sina gjö
-
82
romål som Ständer, och fastän Secrete Utskottet tillika medgifvit,
at fullmäktige uti Ständernes Contoir äro skyldige lyda
Secrete Utskottets befallningar, Höglofl. Secrete Utskottet
ändock synes hysa den mening, at berörde fullmägtige böra
gjöra redo för hvad dem af Secrete Utskottet varet befalt utlämna
öfver hvad reglementet för Ständernes Contoir föreskrifver.
Bifall af åfvan nämde grundsats och nyss berörde återbetalningsprincipe
tyckes innebära nog tydelig contradiction,
hvarföre häraf synes följa, at fullmägtige äfven så litet som
de förra Secrete Utskotten kunna ställas til ansvar och redogjörelse
för hvad de efter utskottens befallning lätet utbetala
utöfver berörde reglemente.
Likaledes lärer åter häraf kunna dragas den naturliga
fölgd, at de, som sådane utbetalningar ärhållet, så mycket
mindre böra deni nu återbära, som de icke allenast aldrig
kunnat understå sig utkräfva slika befallningar af Secrete
Utskottet, utan ock, om vårt regeringssätt skall äga bestånd,
de senara lik så litet böra beskyllas, det de låtet sig af annan
orsak därtill förmå än å ena sidan rikets creditorers fulla
rätt till alt, hvad de fädt, och å andra rikets då varande goda
belägenhet och förmögenhet därtill; och måste det för
öfrigit blifva en ren omögelighet för nu församlade Riksens
Ständer såsom aldeles okunnige om de skäl, på hvilka de
förre Secreta Utskotten utgifvit sådana befallningar, at däröfver
nu kunna fälla rättvis dom, kunnandes man aldeles
förmoda, om desse skäl till Riksens då varande Ständer blifvit
upgifne, de så mycket mer för giltige ansedde blifvit, som
få af dem lära varet, hvilka antingen icke sj elfve eller deras
släcktingar haft fordringar hos kronan och således gerna
sedt at njuta sin betalning öfver hvad förut förordnadt varet.
Hvaremot jag på intet sätt vill frikalla fullmägtige för ansvar
och redogjörelse för alt, hvad de utom befallning och emot
reglementet handladt, så framt ingen delterminerad tid befriar
dem därifrån, i hvilket fall alla fullmägtige i Ständernes
Contoir ifrån dess första inrättning icke mer böra skonas
än de, som från 1738 denna sysslan beklädt, hvilket jag
mig af Höglofl. Secrete Utskottets ådagalagde rättvisa, bekanta
afsky för mannamån och stora nit för rikets rätt säkert
förväntar, kunnandes häremot den invändning och det
skäl till ingen del gälla, at af den döda intet ansvar fordras
83
kan. Ty liksom reductionen utkräfde rikets rätt af barn och
barnabarn och den aldrig förloras kan, hvar något är, så
böra ock deras barn och arfvingar, hvilkas förfäder till och
med 1738 varit fullmägtige i contoiret, återgälda hvad de
emot reglementet kunnat af medlen förskingra och förslösa
låta, hvarifrån jag mig så mycket mindre kan begifva, som
hvar och en om rikets rätt örn undersåte icke kan underlåta
at träda i Höglofl. Secrete Utskottets berömliga fotspår.
Jag inåst fördenskull anhålla hos Höglofl. R. o. A., som
icke mer än andra lärer på minsta sätt vilja eftergifva samma
höga rätt, at våra fullmägtige i ofta berörde contoir må
få befallning med aldra första till oss upkomma med fullständig
berättelse därom, huru mycket förra fullmägtige från
contoirets första inrättning till och med 1738 därifrån låtit
utgå, hvartill de ingen befallning af Secrete Utskotten haft
eller efter reglementet icke varit berättigade, hvarjämte jag
förbehåller mig samt R. o. A. den rätt, hvilken oss som principaler
tilkommer, at ock sjelfve af contoirets böcker därom
gjöra oss underrättade.
Hvad Höglofl. Secrete Utskottet sedermera till svar på det
särskilta votum behagar anföra, nemi. at det är rättvist gjöra
olaga försök mindre säkra, har förekommit mig högst besynnerligit.
Secrete Utskottet har äfven på denna grund vellat
tilstyrka Riksens Höglofl. Ständer at samtycka till de
föreslagne återbetalningar. Secrete Utskottet har fördenskull
tillika för säkert antaget, at de förra Secrete Utskotten på
ingen annan grund än olaga försök gjordt ändring uti Ständernes
Contoirs reglemente och at de befallningar, som i folge
däraf afgådt från dem till fullmägtige om större utbetalningar,
än det föreskrivet, af olaga försök varet en värkan. Således
hafva de förre Secrete Utskotten icke allenast öfverträdt
deras instruction utan ock af en annan olaga grund
olagligen handladt. Ingen svårare beskyllning kan gifvas et
Secret Utskott än at af olaga försök låta förmå och förleda
sig åsidosätta sin skyldighet emot riket och fäderneslandet.
Om sådana beskylningar kunna stämma öfverens med den
högaktning, som högsta magten är skyldig sig sjelf, lemnar
jag till hvar eftertäncksam, och om ett tanckesätt, som kan
föda af sig sådana svåra tilmälen emot sig sjelf, kan styrka
och befordra den heder, hvilken både ut- och inlänning
högsta magten skyldig är. Äfven öfverlenmas till hvar för
-
84
nuftig at döma, om fides publica mögeligen kan conserveras,
när under sken af föreburne men icke beviste olaga försök
det kan återgå, sorn från flere riksdagar blifvit beslutadt och
fa[st]stält. Jag vet ingenting, soin ju kan skylas under denna
kappa, ty uti alt, hvad Riksens Ständer företaga sig, kan
omögel, undvikas rapport på menniskjor, hvilka alla kunna
gjöra olaga försök, fölgakteligen måste ju alt, hvad Ständerna
besluta, blifva osäkert, om den regien skal stå fast, at
rättvist är gjöra olaga försök mindre säkra.
Sluteligen måste jag uppehålla mig en liten stund vid den
bedröfveliga belägenhet, hvaruti rikets cassör och financevärck
är stadt och hvad dryga tilskått af rikets undersåtare
än förestå, hvilket Höglofl. Secrete Utskottet säger med bekymmersamhet
hafva sig bekandt.
Att försätta rikets cassör och financevärck i eli glädjefullt
tilstånd och förekomma de odrägeliga contributioner, undersåtare
eljest skulle undergå, har fördenskull varet Secrete
Utskottets högst bepriseliga ändamål, med Riksens Höglofl.
Ständers tilstyrkande at bifalla de föreslagne återbetalningar.
I så ärerikt minne hos senaste efterkommande detta ändamål
bör bevaras, så nödigt lärer ock vara, at den bedröfvelse,
som Secrete Utskottets beklagansvärda berättelser om
rikets cassör och financevärckets tilstånd kunnat injaga i
de mästa undersåtares hjertan, ju förr ju häldre må varda
lindrad och den frucktan och förskräckelse, som torde hafva
intaget dem öfver de dryga tillskått till cassornas fyllande,
hvilka dem förestå, i mögeligaste måtto varder håfven.
Härtill förmodar jag fölgande medel vara ganska säkre
och tilräckelige, nemi. först att Höglofl. Secrete Utskottet med
allre första och framför alt annat vidtager nödiga mått och
steg till coursens nedsättande och myntets eller penningarnas
återställande i sitt rätta skick och värde, emedan all annan
hjelp dessutom blifver utan nytta och utan värckan,
hvilket Secrete Utskottet i sin berättelse af d. 7 Martii om
statsvärckets tilstånd sjelf sagt och ovedersägeligen bevist.
Om för det andra utväg finnes til ett snart utplånande af
rikets skuld, måste ock den bedröfveliga belägenheten, hvaruti
rikets cassör och financevärck är stadt, snart försvinna
tillika med Secrete Utskottets bekymmersamhet däröfver.
Nyssnämde berättelse utsätter rikets skuld lill 558 tunnor
guld ungefär, efter paricours. Så snart coursen är nedsatt
85
och myntet eller penningarne återstälde i sitt rätta skick och
värde, kan skulden icke räknas och anses annorlunda än efter
pari cours. När i följe af Bevillgningsdeputationens välgrundade
förslag statens skuld till Ständernes Contoir, som
är något öfver 37 tunnor guld, varder afskrifven, återstår
521 tunna guld.
Rikets skuld till Banquen lärer vara omkring 380 tunnor
guld. Banquen hörer Sveriges rikes invånare till. Desse 380
tunnor guld äro fördenskull deras egne penningar, deras
egen fordran och egen skuld. Skola vi plåga och utarma oss
sjelfva för att taga utur den ena handen och lägga i den andra
eller för att få en rik cassa? Hvad kan vara besynnerligare
än detta? Kan fördenskull något vara naturligare, än at statens
skuld till Banquen äfven bör afgå? Så mycket mer som
flere års dyrhet försatt nästan hela landet i en allmänn fatigdom,
hvilken mäst trycker menige man af Allmogen och i
städerne, som skola utgjöra de största tillskåtten till rikets
gälds afbetalning.
Jag tilltror mig kunna visa, att när Banquen får behålla
stora sjötullen och kåpparräntan, som i många år varit i
staten uptagen att till Banquen afbetalas och således icke
kan förorsaka någon ny statsbrist, kan den icke allenast
innom 10 år hafva all sin skuld betald utan ock hvar och en
nu utelöpande sedel realicerad samt tillika då ändock vara
en af de rikaste banquer i Europa, hvilket alt omögeligen
skall kunna fela, när Högloft. Secrete Utskottet vidtaget och
faststält medlen till coursens nedsättande och myntets återställande
i sitt rätta skick och värde, hvarförutan all annan
hjelp blifver utan nytta och utan värckan; ty därmed lägges
grunden till rikets gälds försvinnande långt snarare, än den
tillkommet, därmed befrias undersåtare ifrån dryga tillskåtter
till dess betalande, därmed sättas de i välmåga och fölgakteligen
riket, därmed förökas Banquens rikedom at kunna
gjöra sina ägare den nytta, som han bör, därmed fyllas rikets
cassör; därmed och genom intet annat medel kunna rikets
ämbetsmän komma at få den tilständiga lön och utkomst,
dem anslagen är och de böra hafva, och då skola alla
klagevisor uphöra. Höglofl. Secrete Utskottet kan fördenskull
omögeligen låta den tunga bördan och lasten blifva på sig
liggande, at sedan hela riket i fulla 7 månader väntadt at få
se de medel till rikets frälsande vidtagne, hvarförutan det
86
sjelf sagt all annan hjelp blifva utan nytta och utan värckan,
nu längre med dem dröga, så mycket mindre som likmätigt
en ren och ostridig fölgd af denna Secrete Utskottets egna
utsago och förklarande de hade bordt vara ibland de första
af dess göromål. Ty för rikets befriande från dess ben och
märg snart frätande matk, vår höga cours och orsaken, som
den utkläckt, med alla dess ohyggeliga affödor äro Riksens
Ständer i förtid sammankallade, hvilka efter grundlagarne
lemnadt Secrete Utskottet omsorgen därom.
I följe af hvad nu anfördt är, bör ock rikets skuld til Banquen
afskrifvas, och då återstå 141 tunna guld, hvaraf åter
böra dragas de 66 tunnor guld, som växelassocierade skola
betala, hvilka förminska skulden till 75 tunnor guld, till
hvilkas snara betalande äfven nog säkra utvägar torde kunna
utfinnas. Monne icke de flästa riken och stater i Europa
skulle önska sina cassör och financevärck vara i samma bedröfveliga
belägenhet som Sveriges? Är det en skuld för ett
helt konungarike, som bör oroa och bekymra dess invånare,
så mycket som dess afmålning gifvet anledning till? Neij. Fega
och klenmodiga hjertan hafva ännu icke fädt intaga svenska
mäns bröst. De hafva i alla tider haft lif och ägendoin
ospard för ett kjärt fädernesland. Nationen kan icke så snart
vansläktas.
Att vi hafva fädt den fullkomligaste berättelse om statsoch
financevärckets tilstånd, vi kunnat begjära, därföre böra
vi i evärdeliga tider vara Höglofl. Secreta Utskottet förbundne.
Den har ock varet aldeles nödvändig. Nu hafva vi
sedt källan och ursprunget till dess ännu varande bedröfveliga
belägenhet. Nu äro vi satte i stånd att kunna utse medlen
till stoppande af de ådror, som utöst så mycket grumligt
vattn öfver landet och till slut det dräncker, om Höglofl.
Secrete Utskottet icke upfyller det säkra hopp, vi alla om
dess förekommande hysa. Höglofl. Secreta Utskottets brinnande
nit och otrötteliga omsorg för riket och dess medborgare
samt efterkommande gifver oss den kraftigaste och fullkomligaste
försäkran härom. Med detta mitt ödmjuka memorial
förbehåller jag mig at få gå till de andre respective
stånden.
Stockholm d. 13 Aug. 1765.
Arvid Virgin.
87
41.
Hovrättsrådet Carl Reinhold von Strokirchs memorial om
riksens ständers kontor.
(Allegater I, fol. 159.)
Protokollet sid. 331.
Ödmjukt memorial!
Att Regeringsformen af åhr 1723 både i anseende till des
grund och sammansättning är ett sådant mästerstycke, som
tjent andra uplyste folkslag till efterdöme; thet är en sanning,
som icke behöfver bevisas.
Den 37 § däraf utsätter straff och belöning såsom tvenne
band till det allmänna värkets sammanfogande och förknippande.
Med det förra belägga Riksens Ständer en otrogen,
men gienom thet senare hugnas och upmuntras then embetsman,
hvilken sin embetes plikt fullgiort.
Huru hofrätters och collegiers eij mindre än Hrr Riksens
Råds redogiörelse dock har sin bestämda tid, sådant gior Regeringzformens
45 jämförd med Riksdagzordningens 13 §
ostridigt, att nembl:n ansvaret sträcker sig endast till hvad
sedan sista riksdagen är förlupit.
Så förmår ock instructionen för fullmägtige uti Riksens
Höglofl. Ständers Contoir af d. 29 Maii åhr 1719, det de vid
nästa riksdag skola afgifva utförlig berättelse om contoirets
förvaltning samt hvad de förmena till värkets förkofring och
upkomst kunna ärfordras.
Riksfäderne hafva, uti åfvan åberopade §§, altså utsatt allenast
en redogiörelse hvart tredje åhr eller des emellan, då
Riksens Höglofl. Ständer antingen uppå Kongl. Maij :ts nådiga
kallelse eller ock de sielfve uti riksdagzbeslutet sig förbehållit
att sammankomma.
En och samma redogiörelse voro utan ändamåhl, om den,
sedan den för sig gådt, likafult alt stadigt stodo öppen och
oafgiord under en embetsmans hela lifstid.
Den alsmäktige Guden allena har förbehållit sig en till
stunden ovis räkenskap äntelig för menniskians hela lifstid
på en gång.
Fatalier menniskior emellan äro en ibland frihetenas laggrannaste
hörnastenar.
Därpå beror hvar enskilt embetsmans och des efterkommandes
säkerhet; därpå stödjer sig äfven tryggheten att niuta
besluten till godo, uti frågor rörande mitt och ditt, intet undantagit
ifrån den angelägnaste ända till och med den aldra
minst betydande del.
Handhafves icke fatalier, som altid äro strictissimi juris,
framter sig i stället osäkerhet med ett ord uti alt, hvad man
arftaligit(!) eller aflinge nu besitter eller besittandes varder.
Till afböjande fördenskull däraf hafva Riksens Höglofl.
Ständer uti instructionen för therus Urskillningzdeputation
pröfvat fatalier för enskilte personer eij böra sträcka sig
längre än ifrån den ena riksdagen till den andra.
För att an mer kringgärda denne ömtåligaste säkerhetens
grund hafva Riksens Höglofl. Ständer ytterligare uti instructionen
för therns Urskillningzdeputation stadgat, det alle ansökningar
öfver Kongl. Maij :ts utslag rörande förnekad restitution
af försutten tid afslås skola.
Vidare förmå instructionerne för Riksens Höglofl. Ständers
deputationer, det en revission öfver embetsmäns protocoller
och giöromål väl skie skall; dock förbehållas thex-jemte
uttryckeligen, thet en parts rätt icke må då vidröras eller
någodt ens i fråga ställas, som till uprifvande eller ändring
uti en å hans sida afgiord sak på någodt sätt bidraga kunde.
En enskijlt, som söker Riksens Höglofl. Ständer, ingifver
sin ansökning till Urskillningzdeputationen samt därstädes
ärhåller remiss på sin sak till Höglofl. Secrete Utskottet, kan
icke sägas hafva gått hemligen till värka.
När ett Höglofl. Secrete Utskott antingen i anledning däraf
eller andra förekommande nödvändigheter i anseende till
staters, stånds, städers eller enskylte undersåtares med rikets
förknippade välfärd infordrar någon under sig lydande
deputations omständeliga betänkande.
När Höglofl. Secrete Utskottet afgiör saken samt därom
underdånigt bref till Kongl. Maij :tt afgå låter.
När Kongl. Maij :tt öfvervägar och i nåder gillar Höglofl.
Secrete Utskottets underdåniga hemställning.
När en undersåte till följe däraf undfår, thet vare sig äfvenledes
penningar, antingen af kronans eller Riksens Ständers
Contoirs medel eller andra fonder; så kan then undersåten
till skada eller ansvar icke lända, ifall Höglofl. Secrete
Utskottet eij först hemstält målet till plenorum bepröfvande;
89
ty instructionen är ingalunda gifven för en part utan för ett
Secrete Utskott.
Voro åtkomsten vilkorligen deciderad, nembl. såvida Riksens
Höglofl. Ständers plena den i framtiden gilla skulle, kunde
aldrig den casus existera att med risque om en framdeles
ovis utgång någon enda förnuftig undersåte för det närvarande
togo emot en förmohn, som på en ovis framtid honom,
des hustru, barn eller efterkommande i grund ruinera eller
omstörsta måtte; men när en åtkomst är ovillkorlig, uphörer
alt slag ansvar för det närvarande eller tillkommande å den
sökandes sida; ja, när Riksens Höglofl. Ständers Contoir
den påföljande riksdagen inkommer med berättelse om hela
värkets tillstånd till inkomst och utgift.
Då är för Riksens Höglofl. Ständer sielfva eller theras till
öfverseende däraf förordnade Secrete Utskott eij det minsta
doldt, och änteligen när vid hrr fullmägtiges giöromåhl eller
förvaltning af en slik i lag föreskriven revission icke någodt
påmines eller ogillas, så innebär ju sådant en otvifvelaktig
decharge deslikes för hrr fullmäktige. Ock utomdes finnes
en fullständig decharge hvarje riksdag för Riksens Ständers
Contoir tydeligen utfärdad vara.
På en sådan åtgärd och på en slik skiedd revission har
embetsmäns trygghet ifrån första stunden af vår sälla frihet
hvilat.
Om saker och mål, sorn i thetta förlopp samt i thenna ordning
långt för thetta laga kraftvundne äro, icke desto mindre
nu åter skulle ånyo föi'etagas och uprifvas, skulle väl cassör
tyckas blifva riktade: men om ock tillgång stodo till
fångz, sorn ovist blifver, undvikes ingalunda så otålige tårar
som rägndroppar, dem värnlösa enkor och oskyldige barn
fingo utguta, jemte theras klagans hemställande inför den
Alsmäktige, all verldens Herrn.
De fleste rikens historier intyga beklageligen, huru then
lidandes rop upp åt himmelen under tiden fallit tillbakars
ned uti oförväntade domar öfver land och folk.
Nu lefver hvar man under sitt fikonaträd i landet säker
och glad, utan annan fruktan än att rättsliga kunna upfylla
sin skyldighet till att bedia Gud för Riksens nu församblade
Ständers välgång.
Vid nogaste betraktande af alt thetta kan jag för min del
eij annat än bifalla thef tillstyrkande, som Högvälborne Hr
90
Grefven, Generalen och Connnendeuren af Kongl. Svärdzorden
Ferssen uti des voto i denna sak giort och hvarmed Hr
Landzhöfdingen och Riddaren af Kongl. Nordstjerneorden
Tilas sig förenat häfver.
Att med detta få vända mig äfven till de öfrige respective
stånden därom anhålles. Stockholm d. 13 Augusti 1765.
Carl Reinh, von Strokirch.
42.
Löjtnanten friherre Gustaf Cederströms memorial om riksens
ständers kontor.
(Allegater I, fot. 174J
Protokollet sid. 331.
Ödmiukt memorial.
Sedan Högloflig Secreta Utskottet till Riksens Ständers
plena öfverlemnadt en generalrelation öfver förvaltningen af
Riksens Ständers Contoir, har det särskilta votum satt i fråga,
huruvida nuvarande utskott efter lag kunna döma öfver
framfarne Secreta Utskotts grunder, emedan de tiders utskott
ej kunna framställas. Det medgier, at sednare Ständer
väl äga magt at rätta i riket, hvad rättas bör, och besörja om
framtiden; men ingalunda at sednare Ständer kunna ställa
framfarne till ansvar eller med tillmålen belasta den, som
icke kan comparera, såframt krig undersåtare emellan skall
undvikas.
Lagbundna Ständer tillkommer at med sanning och skiäl
styrcka sina rådslag och låta lag och rättvisa leda besluten.
Till denna urtima riksdag äro Riksens Ständer på kallelse
församlade för at rätta och afhielpa riket uhr sin iråkade
vanmagt.
Riksens Ständer hafva äfven den ärfarenhet, at financevercket
och rikets allmenna cassör äro försatte i yttersta förlägenhet.
Ordsakerna och deras ursprung äro numera intet
okunniga, menniskors tilltagsenhet och dristighet at giöra
ondt, i synnerhet när de kunna nedgräfva sina giöromål i en
hemlig tysthet, ligger nu för Riksens Ständers ögon genom
flera beklageliga vedermälen.
När Ständer och deras utskott äro utan ansvar, hvar är då
91
rilcels säkerhet och garantie för olagliga tillgrepp? Om ej alt
sådant kunne och finge rättas.
En envåldsherre äger ingen controll, men med dess död
uphör dess magt och dess efterträdare kan ej vägras at rätta
sin företrädares olagligheter. Framfarne Ständer uphöra
likaså i sin magt, och kan man således utan fara döma om
deras giöromål.
Hvad framfarne Ständer lagligen afslutadt, det bör äga
bestånd för lagens skuld, men icke för Ständernes skuld. 1
cap. J [orda] b., § 1, stadgar, at lagligit skall stånda, men olagligit
åter gånga.
Våld vore det at låta den oskyldigas ägendom gå i utmätning
för den skyldigas. Hvad riket olagligen frångådt bör
återgå, ty rikets rätt är den allmenna rätten; när den uphör,
då är säkerheten förlorad och med den all undersåtelig tro
och lydno. Då befaras krig undersåtare emellan, när lag och
rättvisa intet längre följes, men så länge Riksens Ständer
har riket och lagen till föremål, hotar man fåfängt.
Stockholm d. 11 Aug. 1765.
Gust. Cederström.
43.
Statssekreteraren Mattias von Hermanssons diktamen om
riksens ständers kontor.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 337.
Ad protocollum.
Om inrättningen af Riksens Ständers Contoir, classification
af fordringarna och deras olika beskaffenhet, cronans
credit, en bättre hushållning dervid med mera finner jag så
mycket skrift- och muntel. vara sagt, at mitt anförande blefve
öfverflödigt.
Jag stadnar allenast vid den fråga, huruvida tilkommande
Ständer kunna döma öfver förra Secrete Utskottets giöremål?
Tit
at uplösa denne fråga använder jag i synnerhet fölljande
grunder.
At Ständer hafva sig allena lagstiftningen förbehållen, och
at de uti sine giöremål erkänna ingen domare öfver sig, och
at Secrete Utskottet är uti de ärender, som Regeringsformen
utstakar, en subdelegata potestate fullmyndigt och uti
andra åter des beslut stälte under plenorum eller Ständers
ompröfvande.
Men hvilcke Ständer? De som gifvit Secrete Utskottet
instruction och som igenom sitt riksdagsbeslut antagit och
gillat, antingen med uttryckelige ord eller tacite, Secrete Utskottets
giöremål.
At gå längre och ställa det förre Secrete Utskott under
närvarande Ständers omdöme, det vore uti mitt sinne at sättja
Secrete Utskott öfver Secrete Utskott, aldenstund ifrån intet
annat ställe kundskap kunde inhämtas om det förre Secrete
Utskottets författningar, och Ständer öfver Ständer, emedan
de förre hade icke varit fullmyndige, om deras Secrete
Utskott haft någon annan domare än dem.
Om man vill säja, at Ständer under ombyte af personer
äro altid desamme, så måste ock Secrete Utskottet uti enahande
afseende vare detsamme. Det är så mycket sagt, at de
väl kunna ändra författningar men eij döma sig sielfve, hvilcket
likväl hända skulle, oni antingen deras beslut tadlas eller
örn intet giöres med förfång af någons vundne rätt.
Det är en stor skillnad emellan at ändra författningar och
at återkalla, hvad enskylte personer af Riksens Ständer eller
deras Secrete Utskott blifvit tillagdt. Det ena ligger under tiders
omskiften, och den, som giordt en författning, har ock
mackt at densamma häfva effter den allmänne regeln tollit
legem qui legem fert. Men det senare är ett jus qusesitum och
rörer en af de väsenteligaste delar af friheten, sorn är at behålla
det man en gång lagligen fädt. Det förre är en oskilljacktig
egenskap ifrån lagstiftningen, det senare är emot lagstiftningen
och den ofvannämde principe, aldenstund jag
med återfordringar af hvad förre Secrete Utskott gifvit, förfaller
uti det at döme olagligit, hvad Secrete Utskottet och
Riksens Ständer giordt. Deni vöre ock betagit at förklara sig,
och följackleligen saknade uti den delen de, hvad hvar ock
en fri man sig kan tilägna.
Om cronan på dette sätt skulle få några penningesummor,
blefvo de för dyrt betalte igenom allmän och enskylt osäkerhet.
Ingen säkerhet för ett Secrete Utskott, ty ingen grentz vore
för pröfningen af des giöremål. Ingen säkerhet för konung
93
och regering at föllja, hvad Secrete Utskottet tilstyrckt. Ingen
säkerhet för Ständer sielfve, emedan Secrete Utskottet är
antingen fullmyndigt eller fullmäcktig, och hvad det gior eller
låter under närvarande Ständer, är ansedt och bör anses
vara af Ständer giordt. Undersökningar och åtkomst skulle
gå uti den progression, at ingen vore säker för sin person eller
egendom.
Menniskor kunna fela. Men derföre får jag icke säja, at
Ständer fela. Lagstiftaren måste vara i vördning, och utom
förtroende kan lagstiftningen icke öfvas. Ehuru långt jag vill
gå med mitt missnöje eller misstroende, måste det någorstädes
uphöra. Elljest kan ingen regering, ingen lag eller lydne
håfve rum. Man säjer, at gierningarne döma. Men hvem är,
som dömer sielfve gierningarne. Är det icke menniskior? Den
ene icke mindre felacktig til begrep och villja än den andre,
när man dem i gemen betracktar, och derför måste för ett
samhälles bestånd någon vara politice infaillible eller sådan,
hvars gierningar icke få tadlas.
Ju mera man går in uti desse allmänne notioner, och
hvilcke ett närmare utförande äskat, om tid och sysslor mig
det tillåtit, ju mera finner jag, at de svårligen medgifver någon
inskränckning. Om lagstiftaren icke hålles i helgd, så
blifva lagarne i sig sielfve vanskelige och utan värckan.
Derföre är jag af den tancka, at när det upgifne betänckande
varder til Riksens Ständers Secrete Utskott remitteradt,
detsamme har at upgifva beskaffenheten af återfordringssumorne
och at iackttaga sådane grunder, sorn de förr
nämde, uppå hvilcke til en hufvudsakelig del både Ständers
egen värdighet och hvars mans rätt beror.
44.
Kammarherre Carl Urban Hjärnes diktamen om herrar
riksråd.
(Bil. till prot.)1
Protokollet sid. 349.
S. T.
Mitt upsåt är denna gången intet at röra om de gamla tidehvarf,
då riket hvälft i så mångahanda olyckor igenom de
omväxlingar, som då skedde i Rådet. Höglofl. R. o. A. lärer
1 Med påteckning: Hr Urban Hiärne. N:o 1. D. 17 Aug. 1765.
94
sielfva af historien nogsamt påminna sig, huru ofta rikets
undergång varit påfölgden af de beklagelige omskiften, som
händt med Riksens Råd.
Ej heller är min tanke at utlåta mig om Secrete Utskåttets
rättighet till at komma sådane förändringar till väga; iag
torde vid detta tillfälle ansees af mångom såsom partisk.
Men tillåter mig, mine Herrar, at för Eder bekänna, det iag
känner mig af innersta hiärta rörd, enär iag seer mitt fädernesland
ånyo hvälfvas i dylika oroligheter, då de hedervärde,
gråhårige män röras, för hvilkas dygd iag ifrån barnsbenen
haft en besynnerlig högachtning.
Hans Excellence Gref Rosen har iag haft den äran at känna
ifrån min ungdom, då han i Konung Carl den tolftes tid
var major ock redan den tiden egde ett allmänt beröm; han
har varit med och känner vårt regeringssätt ifrån början, i
de förste riksdagar har iag hullit för en särdeles heder at
vinna Hans Excellences bekantskap och förtroende, som i
alla tider upfördt sig med särdeles distinction. Dess redelighet
och nit för fäderneslandet är oss allom bekant, hvilken
kan fördenskull utgrunda de hemligheter, sorn skulle kunna
beröfva honom dess välförtiente allmänna förtroende.
Äfven har iag ifrån långlige tider lärdt ansee Hans Excellence
Hr Gref Seth såsom en herre af utmärkt arbetsamhet
och flit i de honom anförtrodde sysslor, i hvilken Hans Excellence
ännu i sin höga ålder fortfar, hållandes all möda
ospard at låta sin kärlek för fäderneslandet lysa.
Hans Excellence Friherre Flemming har iag haft den förmån
at vara bekant med ifrån den tid, han var lieutenant vid
Kongl. Lifgardet, hans dåvarande herrar ämbetsbröder lära
med mig kunna intyga, at Hans Excellence redan i sine unga
år var räknad ibland de dygdigaste och hederligaste af sine
jämnåldrige, som kunde tiäna androm till ett efterdöme,
samma lefnads- och tankesätt tror iag ännu en så hedervärd
herre till denna dag bibehållit.
Hans Excellences Friherre Hammiltons naturlige redelighet
och uprichtighet har iag redan lärdt känna i de tider, iag
med honom bivistade Academien, och hvar man ärkänner
ännu hos honom ett rent upsåt att tiäna det allmänna, hvartill
Hans Excellence haft ett stort efterdöme af sin käcka
Herr Fader, en af vår frihets första inrättare och grundpelare,
hvilket och oss ej anstår denna dagen lämna i glömsko.
95
Skola desse så hederlige herrar och män till en belöning
för sine långlige förtiänster, när de nu efter handen nalkas
till sine grafvar, see en sådan utgång på sine välmente giöromål;
hvad upmuntring blifver väl det för de efterkommande
att vinlägga sig om ära och dygd, när den nu blir så litet
ansedd? Huru skola redeliga och hederligen tänkande män
våga sig på rådsstolarne at bevaka vår välfärd, när de måste
anse dem så bräckelige och farlige.
Hvad de öfrige fränne herrar af Riksens Råd angår, så finner
iag mig nu så mycket mindre kunna upräkna deras förtiänster,
som det ej annat kan än nära röra mig; iag underställer
allenast Edert mogne och oväldige ompröfvande, mine
Herrar, att eftersinna, med hvad nöje och heder de skola kunna
sittia qvar på så höga och betydande ställen, då de ansees
såsom delachtige i sådane rådplägningar, som förtiänt at
giöra dem ovärdige Riksens Ständers förtroende, hvad vyrdning
och anseende skola de väl ibland sine landsmän niuta,
ifall sådane fläckar skola sättias på deras thalarer.
Jag; har den äran at ibland desse herrar äga en Broder,
hvars böjelser och tankesätt iag ifrån hans spädaste barndom
lärdt känna, och för hvilkens giöromål iag tilltror mig
ännu i denna stund kunna vara ansvarig. Den högachtning
och besynnerliga förtroende, iag af ett redligt hiärta i så
många år hyst för vår värde Landtmarschalk, har varit orsaken,
at iag räknat för et besynnerligit nöije at bringa desse
tvänne herrar till inbördes bekantskap och förtroligt umgänge;
iag tar mig frihet at i allas närvaro anhålla, at Herr
Landtmarschalken täckes på sitt samvete och inför Gud intyga,
om han i de förflutne åren hos Hans Excellence blifvit
varse den minste tanke, mindre gärning, som varit en hederlig
och dygdig menniskia oanständig.
Jag beder Eder intet, mine Herrar, om någon nåd för hans
person; iag är viss på han begär den intet sielf; iag påstår
allenast, at han af Eder må niuta rättvisa och densamma
åren I jämväl den ringaste af Edre medborgare skyldige.
48—5610U
9G
45.
Vice korpralen Carl Julius Lilliesvärds diktamen om
herrar riksråd.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 351.
Dictamen ad protocollum.
Sedan Höglof. Secreta Utskåtlets betänckande rörande 7 af
Herrar Riksens Råds endtledigande ifrån deras sysslor nu
blifvit det ämne, som hos Höglof. R. o. A. til sluteligit afgiörande
företagas skal; så har jag eij underlåta kunnat at
enligit min rixdagsmannarätt häröfver yttra mina välmente
tankar. Secreta Utskåttets härutinnan giorde steg kan jag
för min dehl eij annorlunda anse än såsom ganska billigt
och på rotfäste skäl så fotat, at densamma, som känner och
vil kiänna den vanmagt och elände, som rike och medborgare
tid efter annan iråkat, icke allenast igenom de omständigheter,
som redan vunnit dagsliuset, utan och igenom elaka
rådslag i Rådkammaren och sådana beslut, sorn tid efter
annan blifvit landsförderfveliga fölgder, hvaraf vij nogsamt
känning haft och den största sveda ännu hafva, måste åtminstone
i sit sinne medgifva och berömma den rättvisa,
som bemälte Höglof. Utskåttets betänkande innefattar. Men,
mine gunstige Herrar, med aldra största missnöije hörde
jag en af våra ledamöter utlåta sig, att desse meraförmälte
Herrar Riksens Råd med all värdighet förrättat sina ämbeten
och rådslag, hvarigenom vårt efvigt berömvärda Secreta Utskåtts
yttrande härom till alla delar bestriddes; etdera äro
då desse felande, då de skolat til så höga embetsmäns undergång
inkommit til Riksens Höglof. Ständer med en falsk berättelse,
eller och häfver denne af våra ledamöter felat, som
medelst sine utlåtelser til protocollet beskylt dem för at
hafva utöfvat osanning och svek. En förnuftig kan eij annat
begripa, än at så uplyste och rättsinnte herrar och män, som
medelst ståndens förtroende blifvit secreta utskåttsledamöter
och hafva tilgång til alla dem nödvändiga handlingar,
kunna mera se och begripa än en enda, som är utom Secreta
Utskåttet, hvarom jag mig vid annat tilfälle vidare skal utlåta.
Håller mig således nu til hufvudsaken och finner i min
tanka här förefalla 2:ne slags considerationer, nemi. natio
-
97
nens nytta och säkerhet och några enskilte personers tilgift
och räddning. Det minsta steg emot grundlagar och Ständers
författningar giöra medborgare olyckelige, sådana steg böra
i samma mån på det hårdaste anses, som rikets sällhet och
medborgares gemensamma bästa dervid är förknippad.
Uppå sådana grunder kan jag för min del icke annat än
bijfalla Höglof. Secreta Utskåttets betänkande angående de
7 förmälte Herrars Riksens Råds cndtledigande ifrån deras
ämbeten, och det utan någons undantagande, ehvad han är
äldre eller yngre, och begifver mig ifrån desse mina tankar
intet utan votering, ifall de eij almänt bijfall vinna skulle.
Carl J. Lilliesvärd.
46.
Kammarherre Carl Urban Hjärnes diktamen om herrar
riksråd.
(Bil. till prot.)1
Protokollet sid. 396.
För någon stund sedan afträdde iag med nöije ifrån Edert
ädle samfund, lämnandes i Edre händer, mina Herrar, at utdela
den rättvisa, som iag vet Edre egne samveten yrkia;
men sorn sedermera en lagsfråga upkommit angående Secrete
Utskottets myndighet, hvilken ej rörer någon person
utan hela Riddarhusets och plenorum rättighet emot det
förra, så fördristar iag mig i det målet säija mina tankar.
Herr Grefven och Generalen Fersen har i detta ämnet så
redigt och tydeligen å daga lagt både plenorum och Secrete
Utskåttets rättigheter samt en landtmarschalks skyldigheter,
at iag intet tilltror mig kunna lägga något till det redan så
liusligen är anfördt, utan'vill allenast af de många händelser,
som förut i dylika tillfällen förefallit, ett eller annat
ärindra, i hvilket iag haft den äran at i synnerhet vara deltagande.
Vid 1741 års riksdag och, om iag mins rätt, i Februari månad
upgaf Secrete Utskåttet till plena, ad notitiam, at det förut
gifvit befallning angående tropparnes rörelse i Finland,
hvilket som redan värkstält ej stod till at ändra men gaf
dock anledning till många alfvarsamme debatter här på Rid
-
1 Med beteckning: N. 2.
98
darehuset, i synnerhet angående Secrete Utskåttets rättighet
till sakers värkställande utan plenorum först inhämtade bifall;
men som i en redan giord sak holts onödigt at skrida
till votering, gingo öfver 200 personer af Ridderskapet fram
till protocollet, därest de giorde sine reservationer för framtiden
emot en dylik Secrete Utskåttets myndighet, ibland
hvilka protesterande herrar iag tyckes påminna mig, at vår
Herr Landtmarschalk äfven var en.
Hvad åter sådane måls afdömmande in plenis angår, som
till sielfva beskaffenheten blifvit räknade för hemligheter,
så tager iag mig frihet att ärindra, hvad åfvan anförde riksdag
hände med den olyckelige Friherre Gyllenstiärna, hvars
brått ansågs som en hemlighet och en commission sattes af
Secrete Utskåttet under tysthets förbindelse; iag påminner
ej flere, som ännu lefva af samma commissions ledamöter,
än dåvarande Häradshöfdingen, numera Riksrådet Herr
Grefve Löwenhielm; berörde commission dömde Gyllenstiärna
till döden, hvilket och Secrete Utskåttet stadfäste, och
änskönt några lindrande omständigheter ifrån bägge ställen
vid domen bilades, tyckes dock utgången visa, at med dem
var ingen mening; saken angick en menniskias lif, hvilket så
rörde mig, at iag, endast understödd af Herr Generaln Löwen,
vågade mig med fullt alfvar förfächta, det plena ej kunde
med oskadt samvete stadfästa Secreta Utskåttets giöremål,
enär det rörde menniskiors lif eller välfärd, utan att man
först kände saken. Efter mycken gensäijelse af månge Secrete
Utskåttets ledamöter, men i synnerhet af sedermera
Riksrådet Friherre Palmstiärna, gick saken så vida, at 69
röster vid den af mig påstådde voteringen vunno emot 51
mäst Secrete Utskåttets ledamöter, de öfrige af detta ädle
ståndet afträdde utan at votera och viste därigenom sitt ädelmod,
at de ej ville styrka Secrete Utskåttets giöremål i sådane
saker, som upgifvas under namn af hemlighet, eller yttra
sin mening om medborgares väl, då saken var okänd.
Eftersinner äfven nu, mine Herrar, detta målets vicht; oaktat
den högachtning, iag det nu varande Secrete Utskått är
skyldig, bör iag äfven vända mina tankar på framtiden och
emot dylika händelser värja såväl plenorum som min egen
och mina efterkommandes rättighet, ej tillåtandes något kunna
under namn af tysthet värkställas, som kan föda af sig
rikets eller medborgares skada och förderf.
99
Jag har i synnerhet vid denna riksdagen mycket och ofta
hördt talas om odygdige menniskior, som kunde upkomma,
emot hvilkas diärfhet, tilltagsenhet och illgrep man nu i tid
borde taga behörige mått.
En sådan tid torde ju äfven kunna komma, då tiugusiu
ärelystne och sielfkäre män af Ridderskapet kunde inkomma
i Secrete Utskåttet, hvilka ansågo sig mera än andre värdige
och berättigade att sättias på ett riksrådsförslag samt
hvar för sig smickra sig med hopp at intaga det ärestället,
hvarest bättre förtiänte sutto dem i vägen; desse kunde då
sammangadda sig med tretton personer i ettdera af de andre
stånden och på ett sådant sätt, som nu skedt, omstörta den
hederligaste Rådkammare samt under hemlighets namn och
sken beröfva oss de dygdigaste rådherrar, framträngande sig
i deras ställen; i denna tiden ville iag ej tro, att sådant kan
hända, då rådstolarne så ofta brytas och ryckas för dem,
som med otillräckelige löner bekläda det vichtige ämbetet,
mera af nit om fäderneslandets väl än omtanke för sin egen
förmån, men tiderne kunna ändras, särdeles om förändring
sker med myntet, då en tillräckeligare lön kan upväcka hos
dierfve och illasinnade män lystnad att bruka sin tilltagsenhet
och försöka sin styrka, hvilket i riksstyrelsen kunde draga
med sig de aldrabedröfveligaste påfölgder, hälst ifall desse
funno utvägar at bättre förskantsa sig, sedan de på ett så
oanständigt och ovärdigt sätt giordt sig till rikets styresmän.
47.
Löjtnant Anders Magnus Ulfsax diktamen om herrar riksråd.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 403.
Dictamen ad protocollum.
Sedan genom votering och en ansenlig pluralitet den principen
blifvit fast [st] ält, at Secreta Utskåttets extractum protocoli
ej bör anses för någon hemlighet, lärer ingen vidare
tilläggning uti hvad redan så mycket omtalt blefvit, återstå,
än at proposition skier oss öfver förevarande Secreta Utskåttets
betänkande.
Jag trodde mig altför sielfklok, om iag i detta ämne skulle
till någon dehl projectera densamma lill des beskaffenhet,
efter hvad i thetta fall så mycke discurerat blefvit, men iag
100
vågar förut ödmiukast föreställa, om thet ej voro det värdigaste
steg Höglofl. R. o. A. taga kunde, Secreta Utslcåttets
betänkande in totum et tantum at afslå af den grund,
som R. o. A. icke funnit någon anledning af then betydelighet
emot the ther upräknade Herrar Riksens Råd, som skulle
the sina tiänster och Riksens Ständers förtroende mista
höra, aldraminst tå i senare alternativet tillstyhrkes de 3
senares qvarblifvande med åtvarning el:r så kallad skrapa.
Mig synes åtminstone allrasäkrast, thet Herrar Riksens Råd
således behålla sitt förra fulla förtroende, då R. o. A. öfver
denna fråga ej vidare torde behöfva äska någon uplysning,
hvarigenom och Secreta Utskåttet samt 13 § Riksdagzordningen
i sin hälgd bibehålles och R. o. A. torde giort, hvad
ädelmodigt är, och till enighetens bibehållande mäst bijdraga
synes.
48.
Löjtnanten Carl Gustaf von Materns diktamen om herrar
riksråd.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 403.
Dictamen ad protocollum.
Sedan Riksens Högh Ständers Secreta Utskått genom dess
extractum protocolli rörande Herrar Riksens Råds förhållande
uti ministeriele mål jemte dess deröfver tagne beslut blifvit
stånden ad notitiam kundgiort och hvaröfver R. o. A. i
den förra dehlén, nemligen det sorn rörer Herrar Riksens
Råd, stadnat i det beslut, at ventilation numehra borde äga
runi, altså utbeder jag mig at uti detta mål få yttra mine enfaldige
tankar.
Det Secreta Utskåttet har magt, enligit sin instruction
samt 13 § Riksdagsordn., at uti mål, som antingen directe
el. indirecte röra Regeringsformen el. Ständernes frihet,
ehvad del skiedt emellan el. under riksdagarne, skärskåda
Herrar Riksens Råds rådslag, lärer ingen så mycket
mindre kunna bestrida, som vi alla besvurit samma fundamentallag.
Härutinnan har nu således Secreta Utskåttet eij
annorlunda sig förehållit än dem ålegat, hälst om Herrar
Riks. Råds förbrytelser varit af den beskaffenhet, att de
101
under den redan åberopade 13 § Riksdagsordningen kunna
innebegripas; men som Högl. R. o. A. genom sitt yttrande
för gådt at ventilera öfver beskaffenhetn af målet, blir således
nu eij annat öfrigit för Secreta Utskåttet at giöra, än
at de, sedan de förut blifvit entledigade från sin tysthetsed,
upgifva till Riksens Ständers plena hela sammanhanget af
det mål, hvarföre Secreta Utskåttet funnit dem böra vara
Ständernes förtroende förlustige, såvida det med regeringssättet
samt rikets säkerhet kan skie.
Häraf torde väl kunna yppa sig mindre nyttige conseqvencer,
men så får dock såväl Riksens nu församlade Ständer
som dess Secreta Utskått tillfälle at för en efterverld, under
hvad evenement af conjuncturer som kunde upkomma, kunna
visa, det rikets och dess lagars conservation mera ömmat
dem än particuliere personer.
Stockholm d. 19 Aug. 1765.
C. Gust. v. Matern.
49.
Schönströms diktamen om herrar riksråd.1
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 405.
Dictamen ad protocollum.
Då frågan är om Secrete Utskåttets extractum protocolli,
fäster jag mig först vid det af Secrete Utskåttet emot de
förstnämde 4 Herrar Riksens Råd anförde skiäl, nemi. at
de haft del uti en kedja af olyckelige rådslag.
Utan att sitta i Secrete Uskåttet och vara en ledamot där
kan jag intet vara fullkomligen öfvertygad, at sedan sidsta
riksdag någre olyckelige rådslag existerat, mycket mindre
någon kedja deraf kunnat blifva smidd. Därtill tar jag ännu
et bevis af Secrete Utskottets egit extractum protocolli, som
tydeligit säger, at de 3:ne sidst :de Herrar Riksens Råd intet
haft någon del deri, hvilket de likväl nödvändigt måste
ha haft, om det skedt sedan sidsta riksdag.
Jag ber R. o. A. vördsammast intet ogunstigt upta, men i
detta frihetens och sanningens rum bör jag i ett ämne, som
synes röra rikets väl och medborgares välfärd och säkerhet,
tala efter samvete och min riksdagsmannarätt.
1 Det kan icke avgöras, om författaren är ryttmästaren Peter Schönström,
överstelöjtnanten Abraham Daniel Schönström eller majoren Johan Albrekt
Schönstöm.
102
Mine Herrar! Det är ingen af oss obekant, at de rådslag,
Riksens Råd har haft til den sidsta riksdag, af Riksens Ständer
sj elfve in plenis blefvo granskade och af dömde.
Jag hemställer derföre R. o. A. sielfve vördsammast, om
det öfverensstämmer med våra grundlagar, med principen
af vår regering och med allmänna säkerheten, om Herrar
Riksens Råd nu ska vara ansvarige för de rådslag, som Riksens
Ständer vid förra riksdagar en gång afgordt. Det skulle
en gång kunna komma ett Secrete Utskått, som skulle kunna
rifva upp urgamla och redan af slutade mål, att jag vet
intet, om någon i Svea rike skulle finnas, som då kunde säijas
äga någon säkerhet mera, och hela samhällets band skulle
ju igenom en sådan principe kunna bli uplöst.
Vid h[v]arje omväxling af partiers upkornst skulle altid det
ena partiet kunna förkrossa, tyrannisera och förstöra hvar
och en medborgare af det andra, och det för göromål, som
skedt ifrån et längre tidehvarf tilbakars. Vår Regeringsform
har bevarat oss från sådane obehagelige och mindre säkra
tider och Gud läte aldrig den dag komma, där en för Svea rike
och allmenna säkerheten så litet öfverensstämmande principe
skulle vidtagas.
Af de oryggelige skiäl, som jag har haft den äran at anföra,
kan jag intet för min del tiltala de 4 Herrar Riksens
Råd för det, som skedt för den sidsta riksdag, och kan derföre
intet annat än anse alle siu Herrar Riksens Råd lika delagtige
och kan emellan dem intet giöra någon skilnad.
Här är uti sidsta pleno sagdt, att det brått, hvarföre Herrar
Riksens Råd af Secrete Utskåttet förklaras förlustige sine
embeten, angår en liquidation, och alt detsamma säijes öfveralt
i hela Stockholm och på alla torg. Om så är, så hade deri
ingen hemlighet legat, i synnerhet sen hemligheter ä bandlyste
hos oss och hemligheter skylles för alt ondt, som skedt.
Jag vet, at alliancevärck, då de skola afslutas eller uti
dem äro sådane articlar, som andre magter intet böra få veta
af, planer uti defensionssaker och operationer uti financevärk
böra hållas tyste och hemlige, men en liquidation med
en förut allierad magt tyckes icke behöfva hållas hemlig, då
et Secrete Utskått för densamma söker att vilja afsätta siu
Herrar Riksens Råd.
Jag begriper intet, att faran hade legat deri att för egne
medborgare yppa detta; jag tror faran för oss ligger hos den
103
främmande magt, med hvilken liquiden har skedt, och för
den lär intet kunna döljas, om Herrar Riksens Råd för denna
liquidation mister sine embeten.
Påfölgden häraf för riket torde bli at mista 120 tunnor
guld, och jag tror intet riket är i tillstånd at mista en sådan
summa, i synnerhet sen Secrete Utskåttet uti alla sina upgifter
har beskrifvit vårt finance- och statsvärk så uselt och
vådeligit.
Jag hyser alt förtroende och all aktning til Secrete Utskottet,
det har af bästa välmening för riket kunnat misstaga
sig, men om så är, så blir det altid Riksens Ständers
rättighet och skyldighet at som principaler rätta det, som
deras committenter kunnat misstaga sig uti.
Jag kan derföre för min del intet gilla Secrete Utskåttets
extractum protocolli och påstår, at Herrar Riksens Råd ska
bli bibehållne vid Riksens Ständers fulla och fullkomliga
förtroende, och det af den fullkomligaste öfvertygelse, at
alle desse siu Herrar Riksens Råd med all nijt, trohet och
kärlek för fäderneslandet förvaltad t sine rådsembeten, och
at jag för min del intet vet, at de på något sätt förvärkat
sine medborgares förtroende.
Jag styrkes så mycket mera uti min tanka, som jag hörde
så många ledamöter af Secrete Utskåttet uti sidsta plenum
sielfve styrka til pensioner för desse Herrar Riksens Råd,
hvilket vore en gifmildhet på rikets depence, örn de varit så
bråttslige, at de förvärkat sine embeten och gordt sig genom
en kedja olycklige rådslag förlustige Riksens Ständers
förtroende.
Jag behöfver således inga nya skiäl af Högh Secrete Utskåttet
at frikalla Herrar Riksens Råd.
Och på det min tanka intet må bli uttydd och tagen annan
än jag sielf tänkt, så vil jag i korthet recapitulera den, nemi.
at jag eij kan anta Secrete Utskottets extractum protocolli,
och påstår, att alla de omnämde siu Herrar Riksens Råd ska
orubbadt förbli vid sine embeten och niuta Riksens Ständers
fulla och fullkomliga förtroende.
104
50.
Krigsrådet Carl Erik Wadenstiernas diktamen om herrar
riksråd.
(Bil. till prot.)1
Protokollet sid. 411.
Sedan Riksens Höglofl. Ständers Secrete Utskotts ledamöter
ansedt anmärckningarne emot Herrar Riksens Råd vara
med någon hemlighet förknippade, så håller jag för mig intet
annat öfrigit än at med fullkomligit förtroende dermed
instämma, ehvad öfvertygelse jag elljest för min enskylte
del derom kunde hafva.
Men om det uti en eller flere delar bör hemligit hållas, så
följer likväl deraf icke, at det är ett brott, och til denna taneke
har jag tilräckelig anledning af Secrete Utskottets eget
extracto protocolli, ty des hemställande örn 3:ne Herrar Riksens
Råd visar det, hvilcka uti en och samme sak med de
öfrige varit delacktige, och ingen angifvelse är deruti at finna,
at någon af deni haft någre försök före emot grundlagar,
Ständers frihet, deras klara och ovillckorliga föreskrift eller
i gemen är beträdd med något upsåteligit straffbart förehafvande
emot riket.
Om ett Riksens Råd är, såsom eij nekas kan, en fri svensk
man, så måste han med andre embetsmän och medborgare
njute skydd af lagen, hvileket likväl icke ske skulle, om han
uti embetet under annat namn eller för andre orsaker skulle
kunna antastas eller för brottslig anses, än dem jag nu anfördt.
I synnerhet blir det en ostridig sanning, at utrikes och ministerielle
ärender utan ett sådant beskydd omöjeligen kunna
handteras. De afhandlas med en fremmande mackt, uppå
hvilcken jag intet annat band häfver än des eget god tyck jo
eller ofta des bequämlighet at upfylla löften och förbindelser.
De gå in uti tilkonnnande tider och händelser, hvilcka öfverträffa
menniskiors uträkning och styras af en högre hand.
De beredas under omskiften och slutas på samma sätt. Ingen
kan hvarcken under beredning eller slut svara för utgången,
såvida ingen är gifvit at disponera om en annan mackt utan
at kufva densamma med härsmackt, än mindre at vända ti
-
1 Med påteckning: Hr C. Wadenstierna d. 19 Aug. 1765 ad prot.
105
der och omskiften efter sitt behag och sin uträkning. Olika
meningar upkomme öfver sådane ämnen dageligen uti en
rådcammare, emedan de måste uti det mästa byggas uppå
probaliteter och suppositioner, och efter Sveriges lag gifves
ingen, som har at döma emellan tvenne suppositioner, hvilcken
varit den bästa, och uppå den grunden giöra den ene af
dem brottslig.
Jag säger, at ingen domare gifves uti sådane fall, ty han
skulle döma, sedan en conjuncture sig yppat, öfver ett rådslag,
som är gifvit under ovisshet. Intet brott kan eller begås
utan upsåt at skada.
Alt detta leder mig til det slut, at när Herrar Riksens Råd
icke hafva blifvit angifne för något sådant, som lagen utsätter
för brott, så böra de samtelige vid deras embeten förblifva
och bibehålla Riksens Ständers förtroende.
Men på det icke den misstancka må falla uppå mig, at jag
under hemlighet vill skyla Herrar Riksens Råds förhållande,
så är jag för min del icke däremot utan fast mera önskar, at
Sec.rete Utskottet må fritt lemnäs at til Riksens Ständers plena
framgifva de uplysningar, som sielfva saken tilhöra och
hvilcka Secrete Utskottet sielf finner sådana, att de kunna
komma til plenorum kunskap.
51.
Kaptenen Tomas Adolf Wadenstiernas memorial om
patrulleringen.
(Allegater I, fol. 178.)
Protokollet sid. 415, 423.
Ödmiukt memorial.
Det kan icke vara Höglofl. R. o. A. obekandt, huru som en
ovanlig patrouille af Stockholms stads Borgerskap någre aftnar
och nätterne igenom varit utsänd; ock få lära finnas,
som icke med mig häröfver äro stadde uti yttersta upmärksamhet
ock förundran. Att ett sådant patrouillerande är ovanligit,
tarfvar icke bevis, ock att det förtienar upmärksamhet,
kan så mycket mindre vedersägas, sorn oförnekeligit är, det
sådane steg icke hittils plägat vidtagas, utan då stämplingar
mot riket el:r farlige revolutioner å färde varit.
106
Helt okunnog om någon slags fara för icke mindre rikets
ock vårt kjära fäderneslands än en hvar medborgares fri- ock
säkerhet har iag sökt giöra mig underrättad om ordsakerne
till så betydande nyheter ock ovanlige anstallter utan att likväl
därom kunna ärhålla annan tillförlåtelig kundskap än
den, att befallning härom af Höglofl. Secrete Utskottet skall
utgifven vara; men hvad iag under en sådan omhugsan, värdig
hvar redelig svensk man, med häpenhet förmärckt ock
som iag trodt mig för Höglofl. R. o. A. ej förtiga böra, är, det
ryckten blifvit utspridde, som skulle sådant vara skiedt till
förekommande af ohyggelige stämplingar mot rike ock medborgare,
härrörande af vid riksdagen yppade skiljacktige
tanckesätt.
Så betydelige sådane ryckten äro, då de äga någon grund,
äfven så farlige äro de att underhålla eller anledning därtill
gifva, enär de äro aldeles ogrundade eller sanningslöse, ty de
väcka då oroligheter i samhället, där inga finnas, de upreta en
populace, hvilcken lättare upviglas än stillas, ja, de förordsaka
så innom som utom riket en för det allmänna högst
skadelig upmärksamhet ock hafva i flere afseender de skadeligaste
fölgder.
Bedröfveligit är, att medborgare, som alla böra hafva rikets
ock det allmännas väl för ögnamärke ock ändemål, skola
vara delade genom skilj acktige tankesätt; men då en sådan
skiljacktighet hvarcken är ny el:r hemlig eller snart sagt att
undvika, är ännu bedröfveligare, det sådane ryckten däraf
skola upkomma, som äro utan grund, dock syftande på oskyldige
ock af det allmänna förtiente medborgares svärtande i
nationens ock sine landsmäns sinnen. Nödvändigt är väl det,
att odygdige och vrångsinte samt lagbrytare straffas efter lag;
men det är ock å andra sidan lika så angelägit, att de medborgare
uti en nation, hvilckom ingenting förevitas kan, måtte
till godo niuta lagens hägn och beskydd äfven för sin heder
samt goda namn och ryckte.
Jag är fördenskuld af den oförgripeliga tancka, att om något
sådant å färde varit, som kunnat gifva anledning till de
ovanliga steg, hvilcka genom det befallte patrouillerande i
denna rikets hufvudstad vidtagne blifvit, slikt må lagligen i
bevis ledas samt allmänheten därom fullkomligen uplysas;
men därest ej fullgiltige skiäl ock ordsaker därtill skulle finnas,
att alt sådant, som gifver ringaste anseende af inrikes
107
oroligheter, där inga finnas, då gienast så mycket häldre må
upphöra, som säkerheten på gatorne för riksdagsmän icke
lärer blifva hädanefter äfventyrligare än hittils, ock tyckes
altså af de vanlige vagter, särdeles om de fördubblas, äfven
för framtiden kunna skyddas ock bevaras.
Stockholm d. 24 Augusti 1765.
Thomas Adolph Wadenstierna.
52.
Kornetten Hans Reinhold Gyllenhaals memorial om patrulleringen.
(Allegater 1, fol. 182.)
Protokollet sid. 423.
Ödmiukaste memorial.
Så högstangeläget det är at vid Riksens Höglofl. Ständers
sammanvaro den allmänna och hvar en medborgares i synnerhet
trygg- och säkerhet på alt uptänckeliget sätt vårdas
och handhafves, för så prisvärdigt bör derföre vårt Secreta
Utskotts i denna afsigt fogade försigtiga anstalt anses, att
patrouller af Stockholms stads cavallerie om nätterna till
den ändan anställas.
Att ju detsamma äfven med så god nytta af de i Stockholm
liggande regementer kunde skie, vill jag icke bestrida, men
som de dessutan uti tiensten äro träget brukade, kunde eij
väl förmodas, at de med en så fördubblad tienstgiörning kunde
uthärda; deras tienstfrie dagar få de nu tillfälle at genom
arbete använda till sin försörgning och kunde således eij
härda ut med trägnare tienstgiörning utan tillökning i deras
gage; hvilcken consideration Secreta Utskott äfven lärer taget
i öfvervägande och derföre fattat den utväg, som är satt
i värkställighet, och hvilcken förmodeligen Höglofl. R. o. A.
lärer anse värd allmänt bifall; och som Stockholms hederliga
Borgerskap gior sig en heder af at med sin kostnad och besvär
visa sin utmärkta välmening emot Riksens Höglofl.
Ständer, ville jag i största ödmiukhet underställa Högh R. o.
A:s ädelsinta godtfinnande, om icke den deputation, som
kommer at avertera de andre stånden R. o. A:s gifna bifall
om patroullerne, med detsamma finge berätta Borgarestån
-
108
det, med hvad välbehag och ärkännsamhet R. o. A. anser
Stockholms stads Borgerskaps härmed bevista hederliga och
patriotiska förhållande.
Hans Reinhold Gyllenhahl.
53.
Vice korpralen Carl Julius Lilliesvärds diktamen om patrulleringen.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 424.
Dictamen ad protocollum.
Ibland alla nationer finna beklagel. ofta de största statsbrott
sine ohyggelige försvarare, äfven så som dygd, oskuld
och försichtighet sina ohyggelige häcklare, enär sanning och
öfvertygelse bestrides af egna afsigter, illvilja eller ägg; oachtat
detta vil jag doch gierna tro, a t mera härrört af välmening
det klander, som upkommit öfver Högloft. Secreta Utskåttets
föranstaltande om en vagt och patroullering af Stockholms
stads Borgerskap, hvaremot redan en af våra ledamöter
giort det inkast, at sådant hos in- och utlänninge åstadkomme
både upmärksamhet och hvarjehanda mindre grundade
misstankar; äfvenväl är efter en annans omdömme heniette
vårt Höglof. Secreta Utskåtts förfarande ohyggeligit,
emedan de icke til en sådan patroullerings förrättande begärt
de här varande regimente!-.
I min tanka är och bör et Secrete Utskått, som äger Riksens
Ständers högsta förtroende, i den achtning och värde
vara, at väl pluraliteten af merabemelte Riksens Ständer, men
icke en enda ledamot deraf kan vara befogad at giöra dem
tilvitelser eller med härda expressioner öfver deras förhållande
sig utlåta. Enär under påstående rixdag de extra ordinaira
tilfälligheter yppa sig, at en och annan rixdagsman
nattetiden blifvit på gatan öfverfallen, mången af deni jämväl
icke funnit sig trygg i sitt qvarter för våld och våldsvärkan,
så äro ju desse omständigheter så mycket mera beklagansvärda
och oförväntade, som hvar och en i synnerhet Riksens
Ständers ledamöter böra vara skyddade för laglöse och
ohyggelige sielfsvåldingar; i följe hvaraf vårt prisvärda Se
-
109
ereta Utskått, som enligit sådana vigtiga anledningar utom
plsenorum vetenskap måst vidtaga et dylikt steg, eij allenast
lemnat oss nya vedermälen af deras sorgfällighet för vår säkerhet
utan och tillika ömmat den fattiga soldaten, som eljest
igenom et trägnare tiänstgiörande blifvit hindrad ifrån
det arbete, hvarigenom han sig denna tiden något förvärfva
kan, och hvilket tienstgiörande så mycket mindre varit nödvändigt,
sorn stadens Borgerskap denne patroullering på egen
bekostnad med all villighet förrättar.
Upmärksamhet och misstankar häröfver hos in- och utländske
kunna vid detta tilfälle icke vara så stora som 1756
års rixsdag, då extra ordinaira vagter anbefaltes samt de ordinaira
fördubblades, utom Borgerskapets cavallerie, hvilka endast
nu den allmänna säkerheten, nemi. gatufrid och hemfrid,
bevaka. Således skulle jag anse mig för den ohyggeligaste,
om jag belönte et så ädelsint förhållande med ohyggelige
förevitelser, i synnerhet som et noga undvikande af det
aldra minsta ohyggeliga steg ifrån rixdagens början intil närvarande
stund fördubblar nationens oftaförmälte vårt Höglofl.
Secreta Utskått tillönskade millioner välsignelser. Instämmer
således med det Högvördiga Prästeståndet och det Hedervärda
Bondeståndet, at vij dem böra hembära den största
tacksägelse för deras högst berömvärda vaksamhet samt tagne
försichtighetsmått til vår säkerhet, och i anledning hvaraf
jag der jämte Höglof. Secreta Utskåttets extractum protocolli
rörande denne patroullering til alla delar bijfaller.
Carl J. Lilliesverd.
54.
Lagmannen Göran Adolf Rutenskölds diktamen om patrulleringen
på gatorna.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 424.
Ad protocollum!
Jag har noga genomläsit 21 § af Ricksdagsordningen och
finner den innehålla 2:ne momenta. Det Usta momentum
förbiuder någon befälhavare at utom regringens ordres upbåda
något manskap, så framt ej fiende infaller i landet, då
110
sådant må skie och genast rapporteras lil öfverheten. Det
2:dra momentum förbiuder sielfva regeringen at til siös el:r
lands sättja trouppar i rörelse utom Ricksens Ständers bifall
och samtycke dertil.
Enär jag nu häremot examinerar Högh Secreta Utskottets
giorde föranstaltande med Borgerskapets patrouillerande om
nätterne, så finner jag för min del ej något vara härutinnan
handlat emot Ricksdagsordningen. Ty Secreta Utsk. har ej
haft någon ordentel. militärisk troupp i rörelse utan blott
begärt, at i händelse til inlupne berättelser af ricksdagsmän
och de löpande ryckten om någon befarad osäkerhet Stockholms
Borgerskap måtte anbefallas at om nätterne patrouillera
til säkerhetens och god ordnings bibehållande här i residencet
under Ricksens Ständers sammanvaro. Skulle någon
påstå, at det vill säga ett och detsamma, som om en ordentel.
militärisk troupp hade fädt ordres härtil, så har Högh Secreta
Utsk. i mitt sinne ändå giordt väl och förtienar mer
tacksägelse för sitt giöromåhl än något taddel, emedan l:o det
hade förordsakat långt mer upmärksamhet i publiquen, om
ordentel. reguiller wäckt skolat beordras at vid detta tilfälle
bevaka och bevara den allmänna säkerheten, och 2:o har
konungens trouppar nu blefvit sparade och ej onödigtvis fatiguerade,
om det, som jag värkel. i mitt sinne tror och håller
före, at dessa ryckten var ogrundade. 3:o. Har igenom
denna Borgerskapets patrouillering ingen skada skiedt, utan
densamma länder ju til almän trygg- och säkerhet; börandes
ingen med skiähl hysa de omilda tanckar om Secreta Utskottet,
sorn hade det vid detta tilfälle dragit minsta misstroende
til konungens och rikets edsvurna trogna milice, utan har
enligit gamla ordspråket S[ecr.] U[tsk.] just efter min tancka
passat boten efter soten.
Jag finner ej i hela Riksdagsorningen det vara S[ecr.]
U[tsk.] förbudit ett sådant steg.
Annor fråga blif:r den, om R[iksen]s St[änder]s plena
för framtiden skulle vilja giöra en sådan lag, at S[ecr.]
U[tsk.] ej skall äga mackt låta röra något manskap utan
plenorum kundskap och bifall, då jag gierna skall gå in dermed.
Men, mine Herrar, låtom oss något undersöka, hvarifrån
dessa för svenska nationen fördömde och vanhederlige ryckten
härstamma, då ingen rättsining lärer neka, at den ska
-
lil
%
del. oenigheten ibland oss lärer vara en olycksmoder åt dessa
vanskapel. foster. Förunnen mig gunstigast Edert tålamod at
sorn en friboren redek svensk riddersman på detta stället och
vid detta tillfälle få rent ut yttra mina tanckar, hvarifrån
den bitterhet, missämja och oenighet, som (Gudi klagat) är
nu ibland oss, härflyter. Vände vij våra tanckar på den förflutne
tiden, på våra framfarne ricksdagar och på den urgamla
regeringzsiuka, som i senare tider mer än tilförena sig i
svenska nationen inrotat; skiärskåde vij med opartiske ögon
nu efteråt, hvad det bidragit til oenighet, då omväxling skiedde
med Rådsherrarne åhr 1738; eftersinne vij än vidare de
skadel. förbindelser med främmande mackter och ytterl:re
de förhastade rådslag inom Rådkammaren tvert emot våra
fundamentale lagar, hvarigenom riket blefvit indragit i olyckeligit
krig, och den ovarsamma hushåldning samt förvaltning,
hvarigenom rikets och statens medel blefvit emot ändamålet
och undan de rätta behofven medtagne, samt äntel. at
R[iksen]s Ständer sielfve blandat sig i de ärender medelst
tiensters förgifvande, som emot lagarne dem ej tilkommit.
Skiärskåde vij alt sådant med ovälduge ögon och rådfråga
våra samveten inför det alseende öga, som känner och vet
våra gierningar samt dåldaste tanckar, så lärer ovedersägel.
finnas, at oenigheten ur dessa förderfveliga kiällor leder sin
uprinnelse.
Skall nu ett så allmänt ondt, som hotar hela fosterlandet
med förderf och undergång, längre få tålas ibland oss och
hafva än vidare framgång? Nej, bevare Gud derföre!
Det är således högsta tiden inne, at R. o. A. såscm det yppersta
ståndet i riket och åt alla andra rikets inbyggare höra
lämna ärefulla efterdömen, at vij öppna våra hiertan, en
gång giöra en ända på den bitterhet och missämja, som hittils
beklagel. varit oss emilian, och bemöta hvarannan med
inbördes heder, upricktig vänskap och förtroende samt såsom
redek svenske män hädanefter vinlägga oss derom, at
våra gierningar måge vittna med våra samveten, det vij hysa
en oskrymtad nijt för Guds ära, sanskyldig och outslåckelig
kiärlek för frihet och fädernesland, helg och acktning för
våra lagar, at de måtte förblifva i sin kraft och utöfning utan
mannamohn, täflan om rikets och statens rätt å ena sidan
samt hvar medborgares sanskyldiga väl til oförkränkt bibehållande
af dess lagh rättigheter å andra sidan.
49—561044
112
*
Skier ej det, utan oenigheten skall än längre så rota sig
och hinna til en ännu skadeligare mognad, så kan ej annat
följa, än at den omsider måste ödelägga både folck och land,
då en oskyldig posterite får en klagansvärd ordsak at i stället
för välsignelses tilönskande ömkeligen qvida och sucka
öfver vår mull, deri jag aldrig vill hafva någon del.
G. A. Rutenschiöld.
55.
Förteckning å kompletteringsval till deputationei.
(Allegater I.)
Protokollet sid. 437.
År 1765 d. 4 Sept. sammanträdde R. o. A:s electorer och
utvahlde uti deras ställe, som sig dels afsagt, dels bortrest,
dels ifrån deputationerne uteblifvit, fölljande ledamöter:
uti Stora Deputationen:
I stället för Hrr Bonde, Ribbing,-Lilliehorn och v. Lingen:
Hr Stråhle af Ökneholm, Adam Friedrich, Capitain, Riddare
af Kongl. Svärdsorden,
Hr Lindtman, fullm. Hr Aminof, Friedrich, Kongl. Lifdrabant,
Hr Ulfhielm, fullm. Grefve Creutz, Carl Gustaf, Lieutenant,
Hr Marcks von Wurtemberg, Erik Johan, Lieutenant.
Landt- och siömilitiseeconomisedeputation:
I stället för Hrr v. Schantz och Nordenadler:
Hr Giöthenstierna, Joachim, Capitainelieutenant vid Kongl.
Ammiralitetet,
Hr Gullenbååt, fullm. Frih. [von] Köhler, Carl Fromhold,
Gapitaine.
Cammar-, economie- och commerciedeputation:
I stället för Hrr Lillie, Lagercrantz, Ehrencrona och Gripenstedt:
Hr
Lagergréen, fullm. Hr Eneschiöld, Carl Friedrich, Lieutenant
vid Kongl. Ammiralitetet,
Hr Lagerbielke, fullm. Grefve Mörner, Carl Gabriel, Cammarherre,
113
Hr [von] Törne, Olof, Lieutenant,
Hr Odencrantz, Thomas, Cammarherre.
Protocollsdeputationen:
I stället för Hrr Tott, Ekestubbe, Lindecrantz och Wagenfelt:
Hr
Breitholtz, Carl Edvard, Vice Häradshöfding,
Hr Andersson, fullm. Hr Billberg, Carl Gustaf, Vice Häradshöfdinge,
Hr [von] Bilang, fullm. Hr Hederhielm, Gustaf Otto, Revisor
i Kongl. Cammarrevision,
Hr Beyerhielm, fullm. Hr Linderstedt, Gustaf, Notarius i
Kongl. Statscontoiret.
Allmänne Besvärsdeputationen:
I stället för Hrr Silfverlås, [Pereswetoff-] Morath, Ridderborg
och Freytagk:
Hr Theét, Eric, Vice Häradshöfdinge,
Hr Bildt, fullm. Hr v. Böhnen, Friedrich, Lieutenant,
Hr Adlerhielm, Johan Gabriel, Fendrik,
Hr Ridderschantz, fullm. Frih. Cederström, Arved, Lieutenant
vid Kongl. Lifguardet.
På samtelige electorernes vägnar:
Gustaf Reuterholm. Friedr. Ribbing.
Jean von Wallwijk.
56.
Brukspatronen Leonard Magnus Ugglas diktamen om växelkursen.
(Bil. tilt prot.)
Protokollet sid. 487.
Hietainen till Höglof. Ridderskapet och Adelens protocoll.
Då Höglofl. Secrete Utskots extractum protocolli rörande
mynt- och bancovärcket nu kommer under Höglofl. Ridderskapet
och Adelens högtuplyste bepröfvande, får jag nu et nyt
tillfälle at med vördnad och taksamhet erkiänna högbemälte
utskots möda vid detta ärendes och de därmed förknippade
114
äldre och nyare växeloperationers omständelige utredande,
och som iag flere resor tagit mig frihet att ödmiukast påminna
om nödvändigheten att med detta ärende skynda, så gläder
det mig så mycket mer, att det nu kommit i sitt fulla lopp,
hälst almenheten, som är försatt uti yttersta trångmål, ifrån
denna almenna sammankomst förväntar utslag öfver sitt tillkommande
öde och lisa uti dess beträngde tillstånd.
Som jag i detta ämne haft den äran inlemna et välment
memorial, hvilket till Höglofl. Secrete Utskott blifvit remitterat,
och jag efter behörigt tillstånd och till dess närmare
granskning låtit trycka,1 så torde vid detta tillfälle Höglofl.
Ridderskapet och Adelen tillåta mig at till protocollet uti
förevarande ämne få yttra mina välmente tanckar.
Ibland de flere omständigheter, Höglofl. Secrete Utskott behagat
anföra såsom värckande till växelcoursens fällande,
har det såsom den hufvudsakeligaste anset, det bancosedelståcken
skulle efterhand indragas, intil dess pari eller 36
m:krs cours kunde innom några få åhr vinnas, och emedlertid
den anstalt fogas, att redbart mynt till återstodens inlösande
blifver att tillgå.
Höglofl. Secrete Utskot har väl icke behagat yttra sig om
sättet till sedelindragningen; men som det har den tancka,
att om det nu i början skulle genom realisering kunna ske,
så torde det courante myntet lätteligen dragas utur riket;
hvarföre ingen annan utväg till bancosedlarnes indragande
lärer vara öfrig, än dels att kronolåhn, dels private bancolåhn
böra giöra skyndsammare afbetalningar å sielfva hufvudstohlen.
Detta botemedel visar sig såsom det oskyldigaste och minst
konstiga, grundat uti det gamla ordspråket, at man bör söka
bot, där man fåt soth, men sådant håller icke altid stick,
man får likväl emilian 2:ne onda välja det bästa.
Så snart iag får öfvertygelse, att medelst sedelståckens indragande
man genast hade annat mynt i stället at tillgå, då
tror iag, att väre penningerörelser någorlunda kunde bestridas
och jemväl växelcoursen fällas, ehuru otamd den synes
vara och således näpligen lärer låta tvinga sig, sedan den
lärdt kiänna sin styrcka af annat än redbara medel.
För min del ser jag ock, att växelcoursen aldrig med säker
-
1 Finnes bilagt denna diktamen.
115
het nu kan fällas på annat sätt än genom credit för bancosedlar,
och den står endast att vinnas genom deras inlösande
med courant mynt, åtminstone till någon betydelig del hvarje
åhr, så att innehafvaren kan giöra viss räkning på deras reale
värde och säkra tid till deras inlösen.
Enär man går längre in uti detta granlaga ämne, möter
emot sedelindragningen de betänkligheter och emot deras inlösande
efter paricours dc ofelbara påfölgder, att en almän
penningestagnation och brist sig yppa skall och således alla
de näringar och rörelser, som fordra dagelige utgifter, såsom
bergvärck, manufacturer, handtverck och fiskerier, afstadna
och med dem handel och landtbruket aftyna, riket och alla
dess invånare till en obotelig skada.
Sådant alt förmodar jag med efterföljande närmare kunna
förklara.
Oaktat Höglofl. Secrctc Utskott icke behagat utsätta, huru
många år det funnit behöfvas till så starck sedelindragning,
att växelcou[r]sen kan blifva så kallad al pari eller 1 rd.
36 m:k kant, så tager jag dock därtill 5 år, eller en viss för
en ovis tid, och som nu växelcoursen på Hambourg är 86
m:k per specie, så lämpar sig 10 m:k om året till dess fall
eller försättande till 36 mk:r, som skulle infalla år 1770.
Efter denna anledning är lätt att finna, att den, som nu
är innehafvare af 1 000 d. kant i bancosedlar, eij kan efter
86 m:k cours därföre ärhålla mer än 46 1/2 rd. men efter
5 års förlopp för en lika summa och 36 mk:rs cours ofelbart
kunde förskaffa sig lil rd., och således om ut- eller inländsk
roan endast låter dess bancocapital ligga, öker det sig hvarje
åhr emilian 28 och 29 procento.
Ho kan vid upmärcksam betraktan häraf föreställa sig, att
någon handlande eller capitalist sielf företager sig någon
slags rörelse eller äfventyrar dess penningar uti förlag eller
på ränta, då han utan minsta äfventyr och bekymmer ser
dess capital ökas och förräntas stillaliggande under dess lås
och nyckel.
Än mindre kan någon blifva så dristig att söka förlag eller
penningelån, ty utom säker pant och laglig ränta måste en
så olyckelig närande lem förlora hvarje år på låhncapitalet,
0111 det skulle kunna ärhållas, alt hvad borgenären vinner,
nemi. 28 till 29 procento om året.
Som få rörelser i desse förvirrade tider utan credit kunna
116
bestå, så blifver af hvad anfört är lätt at sluta, det de fläste
näringar ofelbart mäste gå under och att jag härutinnan
icke löper äfventyr för misräkning.
De, som redan uti Banquen eller hos private häfta uti gäld,
jämte sielfva kronan såsom gäldbunden, af hvilka vist 9 tiondedelar
åsamkat sig densamma under en hög växelcours, då
en tiondedel tat lån, som än äro obetalte, i den goda tiden,
blifva än mer att beklaga, som ofelbart måste betala sine
borgenärer med nästan 2 och en half gång större capital, än
de undfåt, det är hafva lånt vid 80, 90, 100 till 108 mk:rs
cours och innom viss tid at förbindas betala efter 36 mk:rs
cours.
En förbättrad concursstadga blifver altså oungängelig, om
de närande lemmar på detta sätt utan sit minsta förvållande
och under fides publica skola blifva skuldoffret.
För min ringa del skall jag vörda det beslut, som vidtagas
kan, men jag ser icke någon rätvisa där uti, att capitalägare
och creditorer af en olyckelig conjunctur böra genom stagnation,
sedelindragning eller r:ds nedsättande till 36 m:k
cours blifva ägare af de närande lemmars svett och möda;
dem Guds och världslig lag på flere ställen ömmat.
För den största olyckan räknar jag jemväl, att de utlänningar,
som innehafva våra bancosedlar, skola af dem draga
den skiörd, som af ingen historia eller exempel lärer finnas,
det är på en kort tid vinna på riket emot 150 procento, och
ho tviflar, att utom riket finnas ansenlige capitaler uti bancosedlar
och af Banquen accepterade kronans skuldebref.
Sådant alt blifver att räkna för en ren nationalförlust, som
dock undvikas kunde.
Af lika grund finner jag ock för min del, att Banquen
skulle ansenligen förlora, om den skulle inlösa alla dess sedlar
efter pari räkning, då den fåt valuta efter vår höga växelcours
endast i hypothequer.
Denna myntförändring, sedan coursen eller det endast hos
oss roullerande bancosedelmyntet så länge varit uphögt, frugtar
iag altså kunna medföra farligare påfölgder, än man vid
första påseendet sig förestella kan och i synnerhet i en hast
åstadkomma Höglofl. Ridderskapet och Adelens totale undergång,
som eljest nog utblottade äro.
Som vij finna, att då kopparmyntet i förra seculo på 50
års tid blifvit uti räknevärdet förhögt till alterum tantum;
117
så synes det äfven i den stålning, vij nu stå, blifva af enahanda
nödvändighet, efter ärfarenheten desse näst förflutne
50 år eller ifrån 1715 till närvarande tid gifva därtill full anledning.
Men som kopparmyntet och dess räkning såsom hufvudmynt
har medfört en så skadelig värckan, så fördristar jag
bilägge omrörde mit memorial i samma ämne och till Höglofl.
Ridderskapet och Adelens högt uplyste ompröfvande ödmiukast
hemställa samt för min del förklara, att nu är rätta
tiden, då rikets refvor och förra mistag böra botas, att genast
vidtaga r:dspecieräkningen eller åtminstone daler silfvermynt,
hvaraf 2 eller 3 kunna beräknas emot en rd., samt för
alla tider bandlysa ali kopparmyntsräkning med plåtmyntet,
som nu i silfvermynt kan förvandlas.
På hvad sätt Banquen kan med säkerhet honorera dess
sedlar, jemvigt emilian kronans, Banquens och private creditorer
och debitorer vinnas, penningelöntagare och kronan
sielf komma till sin fulla rätt efter stat, växelcoursens olägenheter
försvinna samt redbart mynt eij allenast årligen utkomma
och uti landet bibehållas, siötullen möijeligen kunna
utgå uti specie och courant mynt utan stagnation i handel
och all rörelse, det innefattar omständeligen detta mit välmente
memorial och således vill jag eij falla Höglofl. Ridderskapet
och Adelen besvärlig med dess uprepande och förblifver
nu af det utlåtande i detta ämne, som iag däruti till
min säkerhet och bevis för framtiden vill hafva förvarat
ibland Höglofl. Ridderskapet och Adelens protocoller.
Som 9 § uti Regeringsformen och Konungaförsäkran förmå,
att ingen anstalt eller förändring ined rikets mynt får
ske utan Riksens Höglofl. Ständers samtycke och Höglofl.
Secrete Utskotts instruction för denna riksdag uttryckeligen
förbehållit, att till respective ståndens bepröfvande bör aflemnas
alla författningar om bancolåhn, deras indragande
och afbetalningar till capital och ränta, så torde Höglofl. Ridderskapet
och Adelen finna säkrast att därvid förblifva och
ifrån Höglofl. Secrete Utskott i desse ämnen afbida utlåtande,
så snart det sig giöra låter, till närmare bepröfvande, innan
någon del i verckställighet går, och sedan Höglofl. Ridderskapet
och Adelen tagit sitt beslut och mogna vahl uti
förevarande ämne såsom af yttersta vigt och värde för vårt
k. fädernesland, samt hvarpå dess lycka eller olycka förnäm
-
118
ligast beror; och lärer Höglofl. Ridderskapet och Adelen äfven
täckas att med de öfriga respective stånden dess beslut
communicera med öm förestälning om sammanstämmande i
et så granlaga ämne; det jag önskar måtte aflöpa till vår och
de än ofödde efterkommanders sällhet och bestånd. Stockholm
d. 26 Sept. 1765.
Leonhard Mag. Uggla.
57.
Löjtnanten Tage Totts diktamen om växelkursen.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 487.
Dictamen.
At den nuvarande höga växelcours bör hämmas och fällas,
anser jag så nödigt, at riket i annor händelse aldeles går under;
således kan jag för min del eij annat än tilstyrka Secrete
Utskottets betänkande at fälla coursen småningom, och
erkänner med vördnadsfullt sinne den örne omtanka, Secrete
Utskottet har om rikets väl och dess i stånd sättande; men
vågar i ödmiukhet giöra det förbehåll, at Secrete Utskottet
tar sådane mått och steg härtil, at låntagare, som vid hög
växelcours lånt och skola vid al pari eller 36 m:ks cours återbetala,
eij allenast bli lidande utan aldeles ruinerade.
Jag tager mig den frihet mig sielf til exempel hos R. o. A.
föredraga, sorn til inlösen af en egendom, i hvilken jag hade
ärfdt merendels halfva delen, var tvungen under 100:de m:ks
cours låna 12 000 d. s:rmt til dess inlösen; när jag nu efter
några års förlopp, då vi få hugna oss af al pari eller 36
m:ks cours, skal detta capital återbetala och eij minskning på
summan efter cours i akt tages, kommer jag i anseende til
det ringa värde penningen hade, då jag lånte, och det myckna
värde vid återbetalningen, at betala 30 000 dr. samt i
stället för 12 000 dr. och följaktel. til min skulds betalande
ej allenast lemna, det jag köpt, utan ock min ärfvda egendom,
som då efter al pari eller 36 m:ks cours ej blir värd
12 000 dr. samt.
Vore jag den ende, som hade på sådant sätt gordt lån, skulle
jag med mine påminnelser eij falla R. o. A. besvärlig; men
119
jag känner många, så inom vårt Riddarehus som hemma varande
medbroder, som äro med mig i lika omständighet; således
gör jag mig förvissad, at R. o. A. vidtager sådane författningar,
hvarigenom hvarken långifvaren skadas eller låntagaren
ruineras.
Tott.
58.
Fänriken Lars Gustaf Skijttes diktamen om växelkursen.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 490.
ödmjukt memorial!
Då Höglofl. R. o. A. nu äro i begrep att öfverväga det af
Secrete Utskottet uppgifne förslag till det nu gångbara sedelmyntets
realiserande, så utbeder jag mig att i ödmjukhet derom
få yttra mina tankar.
Det kan icke undfalla någon, att detta ämne är af en ej
mindre örn än ganska vidsträckt beskaffenhet, så att thess
pröfning fordrar en noga och fullkomlig kunskap om alle the
omständigheter, sorn med ett så riksvårdande ärende äro förknippade;
och som en del af samma omständigheter röre rikets
financevärk och äro af sådan beskaffenheten, att the
emot Secrete Utskottets instruction icke torde kunna komma
till plenorum kunskap, och i anseende hvartill jag för min
del icke eller kan finna, huru ett så betydande mål kan thy
förutan utaf Riksens Ständers plenis prof vas; så hemställer
jag i ödmjukhet till Höglofl. R. o. A:s mogna ompröfvande,
om icke thetta mål bör till Secrete Utskottet återförvisas att
under ansvar för alla thäraf i framtiden härrörande fölgder
afgöra. Stockholm den 25 Septemb. 1765.
L. G. Skytte.
120
59.
Kommendör Christoffer Falkengréens diktamen om befordran
vid amiralitetsstaten.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 497.
Ad protocollum.
Ehuru iag har sorn amitsstatens fullmäcktig detta bemälte
staats påstående hoos Riksens Höglåf. Ständer insinuerat, så
lär iag likväl nu svårligen kunna bestrida, at ju billigheten
fordrar at lämna orubbade de amitsofficerare, som i följe af
existerande lagar redan niutit fruckten af utrikes tienster;
men som Höglåf. R. o. A. uplyst lärer finna, huru många
och emot rikets tienst stridige oordningar sådant förordsakar
i en stååt, som för en corps, ja, nästan för ett regemente kan
ansees, emedan officerarne äro dageligen med hvarannan i
tienstgiörning; i synnerhet då tilstädielsen at få resa utrikes
kan, som hittils skiedt, dependera af godtycke, och främmande
mackters lagar och bruuk hafva influence i våra befordringslagar,
så lärer och R. o. A. finna nödigt, at i fall slika
upmuntringar blifva för framtiden oumgängelige, sådane författningar
därvid böra tagas, at oordningar och mannamåhn
på möijeligaste sätt förekommes; til hvilken ända iag ödmiukeligen
tilstyrcker Höglåf. R. o. A. at nu bifalla, det må de
arn itsofficerare, som på ett med lagarne öfverensstämmande
sätt redan niutit fruckten af sina utrikes tienster, därvid
blifva bibehåldne; men at befordringar vid Am[iralitetet]
eij vidare därefter lämpas, innan Secrete Deputation i sammanträde
med Secrete Utskis Defensionsdeputation tagit saken
i närmare öfvervägande och med ett sådant betänkande
til Riksens Ständer inkomma, som til rättesnöre för framtiden
i denna delen tiäna kan.
Falkengréen.
121
60.
Rikshistoriografen Anders Schönbergs memorial om växel
associerade.
(Allegater I, fol. 288.)
Protokollet sid. 499.
ödmjukt memorial.
Onekeligt är det, at det sättet till at hiälpa en stigande
växelcours genom växelcontoir icke var en til ändamålet lämpelig
väg. Onekeligt är också det, at denna utvägen icke haft
den påsyftade värkan, då den genom naturen af dess egen
inrättning snarare måste leda ifrån än til ändamålet; men
om detta är nu egenteligen icke frågan utan om den grad af
brått, som härvid bör tilläggas de i Vexelcontoiret associerade,
och om den grad af straff, som svarar emot bråttet. Då
iag icke ägt tilfälle at känna denna saken vidare än af de
redan tryckta handlingar och af det nu ifrån Justitiaedeputationen
upkomne betänkandet, så mycket som jag vid upläsandet
kunde fatta af denna vidlyftiga act, får jag endast i
anledning däraf yttra mina tanckar, med den sorgfällighet
om rikets och medborgares rätt och med den ömhet, som den
ena medborgaren är skyldig den andra, hvarpå jag altid velat
bygga mina tanckar och med Guds hielp altid skall vara
mitt syftomål. Criminelt brått, som inför domstol kan beläggas
med straff, är i min tanka icke det, at de med cronan
slutat detta vexelcontract. Fastän det skett med de vilkor,
som för cronan varit betungande, så är et af tvänne parter
slutadt contract, på den contraherandes sida, icke något brått,
när cronan å sin sida därtil samtykt, ty contracter imellan
cronan och medborgare förehålla sig aldrig annorlunda än
contracter medborgare sinsimellan. At Borgmästaren Klerman
förut yttrat riktiga tankar om den ringa nytta, sorn man
af växelcontoir kunde vänta, men sedan gått i ett sådant
contract, är moraliter illa gjort; men sedan det var beslutadt,
at et vexelcontoir skulle inrättas, kunde det vara lika
mycket, af hvilke personer det bestod. Likaså vore det moraliter
icke at ursäkta, om Borgmästaren Kierman såsom
riksdagsman och Borgareståndets Taleman kunnat till sin
fördel vid riksdagarna bereda hvarjehanda omständigheter
uti denna sak; men detta blifver också säkert en ibland de
122
många moraliter icke berömmelige gjärningar, sorn därföre
icke äro föremål juridice för domstolar och straff. Det är lagarnes
fel, om sådant, som är riket skadeligt, til enskilt fördel
lätt kan genomdrifvas, och så länge denna möijeligheten
finnes, så torde mångå sådana moraliska fel oundvikeligen
upkomma. Om någre medborgare äga nog ädelmod och dygd
och nog kärlek för fäderneslandet at icke vilja gagna sig på
det allmännas bekostnad af sådana tilfällen, så kan man aldrig
vänta af människohiärtats fördärfvade begär annat än at
många sådana missbruk mer och mindre skadeliga skola ofta
yppa sig, hvilket de strängaste straff aldrig förmå hämma,
0111 tilfället altid är lika. Det blir då icke frågan 0111 namnet
af personer. Om desse tänkt annorlunda än på sin fördel, så
hade andre tänkt som de, så snart tilfället var öppet. Sjelfva
lagarne och beslutet 0111 ett vexelcontoirs inrättning på sådane
vilkor har således i min tanka giordt detta fel oundvikeligt,
och man kunde icke hafva annat at vänta af så inrättadt
växelcontoir.
At desse Vexelcontoirets associerade icke upfylt sin förbindelse
och ändoch icke upsagt contractet, är et brått, som
de redan fått umgälla med förlust af all sin egendom. Det är
det straffet, som naturligtvis kan sägas svara emot detta
bråttet. Och allmänheten synes hafva orsak at härvid vara
tilfridsstäld, då de allmänt veta, at desse associerade förut
ägde stor förmögenhet, förr än vexelcontoir inrättades, och
då de nu äro dömde at betala mera, än de ägde. Detta straff
är nog tilräckeligt til andras varnagel vid contracter med
cronan.
At de upstegrat vexelcoursen, vore et stort brått, 0111 det
vore bevisligt, til hvad grad de kunnat giöra det. Jag vil väl
tro, at de gior t det til en del; men de hade aldrig kunnat
giöra det utan tilfällen och andra bidragande orsaker därtill,
ty älljest skulle vinningslystnaden väl tilförene och i alla
tider brakt i ljuset sådana försök. Men dessa tilfällen och
bidragande orsaker hafva då varit lika för många andra, som
i detta bråttet deltagit lika med deni. Man ser det och tydeligen
nu, då intet växelcontoir är, at coursen ändoch rasar
beständigt, och de ädelmodiga sinnen vilja ingenstädes vara
synbara, som sälja växlar til mindre cours, då de kunna få
dem högt betalte, som kanske och icke vore möjeligt. Man
kan och aldrig ibland menniskior vänta annat, än at de sälja
123
sina varor til det högsta, som tilfället medgifver at få. Det är
vist, at Vexelcontoirets associerade härvid häfta för större
ansvar, då det var deras skyldighet at hålla växelcoursen til
en viss determinerad höjd. För detta bråttet hafva de, som
iag nyss anmärkt, plicktat med förlusten af sin egendom,
som är det svåraste straff, som en menniskia kan undergå.
Detta straffet svarar och emot det felet, at de upfört cronans
subsidiemedel, som de upburit, til altför lågt värde, då de
nu måst ärsätta differencen därvid.
Men det jag egenteligen finner i juridiskt begrepp kunna
kallas brått, hvarvid egenteligen så kalladt straff kunde äga
rum, är efter mitt begrepp det, at de skulle upgifvit oricktiga
berättelser örn försäljningen af de ur Banquen uttagne plåtar
och at Borgmästaren Kierman därvid varit tillika bancofullmägtig
samt at han såsom bancofullmägtig icke tilkänna
gifvit contractets uphörande, år 1756, utan ändoch sedermera
för det förra contractet uttagit penningar.
Jag har väl af de tryckta handlingar sedt, hvad häremot
af de associerade til deras försvar är anfördt; men sedan både
den Stora Deputationen och nu sedan Justitisedeputationen
granskat dessa omständigheter och funnit dem vara af
den beskaffenhet, at de egenteligen förtjäna namn af brått,
vil jag därvid fästa min öfvertygelse och då i anledning däraf
söka at granska, hvad grad af straff skulle vära emot brättets
natur svarande.
De strängare medföljande vota vittna om de värde ledamöters,
som dem författat, nit för det allmänna; men jag tror
mig dock icke fela, då jag tror det vara bättre at gå den lindrigare
vägen. Många skäl styrka därtill. Det vore för vidlyftigt
at gå til alla de åberopade lagens rum och visa, hvad
tillämpning af dem kan giöras til denna saken. Jag tror, at
man säkert kan säga, som det står i Justitisedeputationens
betänkande, at ingen tydelig lag för detta mål egenteligen finnes,
så at man endast af grunden till all lag, naturlig billighet
och rättvisa kan jämka i detta besynnerliga mål, hvars
like aldrig varit för domstol, hvad til bråttet synes lämpeligast
och för riket nyttigast.
Att Borgmästaren Kierman förlorar sitt ämbete, det vil jag
icke bestrida. Bråttets större vigt för honom än för de andra,
i det han tillika varit bancofullmägtig, synes giöra detta
straff för honom billigt. At han tillika icke må drifva handel
124
må vara cn omständighet, sorn tillika kan aggravera straffet
för honom.
Hvad de associerade i betänkandet ålagde böter angår, så
skulle det väl synas, at sedan de förlorat sin egendom, hafva
de ärlagt de största böter, som för en menniska är möijeligt;
men om Riksens Höglofl. Ständer icke skulle finna för godt
at lindra denna omständighet, hemställer jag i ödmjukhet,
om man icke utan all fara kunde utelemna tilläggningen om
böternes förvandlande til fängelse vid vattn och bröd, emedan
det förmodeligen är ingen tvifvel, at fastän de icke nu
hafva något at betala dessa böter med, de doch ju blifva betalte.
Hvad fängelset angår för Borgmästaren Kierman, så skulle
jag ingenting ärindra därvid, om icke han vore en gammal
man, hvars lefnads slut förmodeligen snart nalkas, och des
oskyldiga hustru och barn förtiäna medlidande. Medlidande
för dem kan aldrig vara et fel hos enskilta personer och således
icke heller hos högsta makten i riket. Jag kan således
icke heller annat finna, än at det vore icke emot högsta maktens
värdighet stridande, om detta straffet lindrades uti en
tillåtelse at på någon jordtårfva utom Stockholm få tilbringa
sin öfriga förmodeligen kårta lifstid. At detta skulle inskränkas
just til 20 mil ifrån Stockholm, kan jag icke finna äga
besynnerligt skäl, emedan, då postgång finnes i riket, 20 mils
afstånd från en ort icke mera hindrar communicationen dit
än en närmare distance. Jag kan ock icke annat finna, än
at allmänheten tillika har nog orsak at vara tilfridsstält, då
det förblifver vid det, som betänkandet innehåller, at han
vidare icke må vara riksdagsman och icke få vistas i Stockholm.
Beträffande Brukspatron Le Febure, så har jag hört honom
altid nämnas af alla såsom en redelig man, på hvars
ord man kunde lita, och har således svårt at kunna förstå
det brått, hvarföre han nu är anklagad, at han skulle upgifvit
oriktig berättelse til Riksens Ständers Banque om kopparförsäljningen;
men om vinningslystnaden och skulle förledt
honom til detta steg, vil jag det hvarken försvara eller
ursäkta utan endast i ödmjukhet tilstyrka en sådan lindring,
som för det almänna kunde vara nyttig. Det vore i synnerhet,
at burskap på vissa års tid icke måtte honom betagas; vi äga
icke så många contoir, som väl känna utrikeshandeln. Jag
125
kan aldrig föreställa mig, a t han i handeln kunde vara en
skadelig medborgare, ty genom växelcontoir, som aldrig mera
inrättas, kan ingendera af desse associerade mera giöra skada.
Utom det at, sedan han nu förlorat sin egendom, det vöre
tillika det aldra svåraste straff at betagas alt tilfälle til at
försörja sig med heder, så finner iag ingen skada för det allmänna
at tillåta en kunnig köpman drifva handel, om han
det kan. De straff, han redan lidit, genom lång arrest och
sin egendoms förlust, om och böterna nu skulle tilläggas, synes
kunna tilfridsställa almänheten. Tilfällen at vinna på
coursen känna andra kiöpmän så väl som han, fastän de icke
kunna derföre bindas til straff, och man bör förmoda, at genom
de författningar, som Höglofl. Secreta Utskottet nu vidtaga,
all oskälig vinning af en hög växelcours lär icke mer
blifva möijelig. Kan därföre Brukspatron Le Febure vidare
komma i tilstånd at drifva handel, hvarföre skulle man utestänga
honom därifrån, och hvarföre skulle man betaga honom
at ärligen försörja sig efter den olycka, som honom nu
träffat.
Hvad åter Grilliska huset angår, så måste jag tilstå, at deras
öde mig ömmast rörer och är en af de förnämsta skäl,
hvarföre jag satt pennan på papper i denna sak för at til
Riksens Höglofl. Ständers plena inlemna detta ödmjuka memorial,
och det af den grund, at ehuru jag icke personligen
känner Directeuren Grill, så har des egendoms belägenhet
icke långt ifrån mitt hemvist på landet gifvit mig flere tilfällen
at känna detta husets hederliga upförande emot sina
medborgare. Jag bör säga, hvad iag därom vet. År 1757 var
i den landsorten en svår spanmålsbrist, då Directeuren Grill
vid Söderfors bruk, likasom flere gånger skett, lät utdela
stora poster spannemål åt de fattiga och beräknade dem icke
fräckt och försellön, äfvensom Hr Håfmarskalken och Riddaren
De Geer vid sina bruk där i orten lika ädelmodigt då
gjorde. Vid flere tilfällen har jag haft läglighet at förnimma,
huru Directeuren Grill varit de fattigas hjälp och redeligen
alla medborgares vän. I sin varuhandel äger han hela allmänhetens
vitsord om sitt hedervärda upförande. Och jag
vet, at så han som dess förfäder giordt riket många och stora
tjänster, hvilcket af hela samhället synes förtjäna äfven så
mycken ärkänsla, som han och des hus af många enskilta
medborgare förtjänt tacksamma hjärtan och åtminstone de
-
126
ras kärlek och deras medlidande. Riksens Höglofl. Ständers
förr fattade beslut tillåter mig icke at skrifva något vidare,
som mitt hiärta med ömmaste rörelse väl önskade kunna,
till dess räddning än endast i afseende på det straff, som
honom och dess compagnon tillagt blifvit. Jag skulle tro, at
så hederligt upförande emot samhället och medborgare, som
det Grilliska huset enligt sielfva vox populi altid visat, och
dess stora förra förtjänster emot riket skulle förtjäna grace
och eftergift, om och det vore det svåraste brått. Så mycket
mera synes detta nu hafva rum, som Directeuren Grill icke
mera kan förvitas, än at han i Vexelcontoirets operationer
efteråt deltagit, hvarföre han med sin egendoms, ja, äfven
med sin ärfda egndoms förlust nog pliclctat, och Hr Johan
Abraham Grill icke för mera anklagas, än at hafva underskrifvit
en räkning, den hvar och en, som i sådant Vexelcontoir
ägt del, utan betänkande torde underskrifvit. Det var
kronans sak, då de associerade fordrade flera summor i liquidation,
at det bevilja eller icke, men at de begärte det var
hvarken underligt, då tilfället så medgaf, ej heller kan det få
namn af brått. Hvad jag tilförene anfört emot burskaps förlust
för Brukspatron Le Febure, tillämpar iag äfven til Grilliska
huset. Gud gifve, at vi hade många sådana handelscontoir
som Grilliska contoiret, och tillika många så hederliga,
så innom och utom riket crediterade handlande, som Grilliska
contoiret varit. Gud läte våra efterkommande ej sakna
dem och riket tillika sakna nyttan af den handel, som af sådana
contoir vinnes, som detta varit. Vill ja Hrr Grill ytterligare
fortsätta handel, aldrig kan det skada men väl tvärtom
gagna riket. Hvarföre skulle man då betaga dem burskapsrätten
och tvinga dem at flytta ur riket, til sin slägt i Holland.
Snarare synes mig det förtjäna vår omtanka, huru detta
contoir måtte conserveras och riket få gagna sig af dessa
medborgare, som, fastän de olyckligtvis råkat in i et af Riksens
Ständer sjelfva uprättadt skadeligt Växelcontoir, likväl
därmed icke synas kunnat förvärka sitt förut välförtjänta
hederliga ryckte i hela landet och rättigheten til samhällets
ärkänsla för förra tjänster och till sina medborgares ömhet
och medlidande. Justitiaedeputationen har såsom dommare
måst strängeligen domina, men det hindrar icke Riksens
Höglofl. Ständer at öfva sin högsta leuterationsrätt.
Dessa mina tankar har jag med yttersta noggranhet sökt
127
granska för at icke säga annat, än hvad efter mitt bästa förstånd
och samvete med rättvisa och billighet instämma måtte;
men iag har icke därvid kunnat finna något, som iag nu
eller i framtiden skulle kunna förvita mig, och som kunde
afskräcka mig at framlämna dem till Riksens Höglofl. Ständers
egit mogna bepröfvande och ömma behj ärtande. När
rättvisa å ena sidan icke döljes och öm mildhet å den andra
sidan utöfvas, så förvaras Riksens Höglofl. Ständers ärefulla
minne med glädje til de senaste efterkommande.
Stockholm d. 12 Octobr. 1765.
Anders Schönberg.
61.
Hovruttsnotarien Carl Estenbergs diktamen om
våxelassocierade.
(Prästeståndets arkiv. F. 76. N. 55.)
Protokollet sid. 499.
Ödmjukt memorial.
Att man i våra tider så mycket hörer talas och skrifvas
emot en befarad allmän corruption, torde ej vara at så alldeles
slå i vädret. Jag har med bestörtning fått förnimma,
huru åtskillige svenske män, och dem man til äfventyrs hållit
för rikets och frihetens pelare, hafva med våra nu anklagade
våxelassocierade delt rofvet, och at initialbokstafverne
af deras namn stå i Växelcontoirets böcker för större och
mindre summor samt dyrbare praesenter antecknade; desse
annotationers trovärdighet lärer ingen förnuftig draga i tvifvelsmål,
ty samtelige associerade hafva visserligen ej låtit
så ansenlige afdrag giöras af sin oskäliga vinst, om samma
afdragningar ej haft sin richtighet, och ho kan väl vara så
enfaldig at tro, det vederbörande skulle bidragit dertill, att
associerade fått så obarmhertigt sköfla allmänhetens cassör,
om de ej blifvit väl betalte för det äfventyr, som de derigenom
sig underkastadt. Att få desse svenska nationens skamfläckar
med sine rätte namn och färger uptäckte, bör derföre
vara oss högst om hiertat. Det bör ej stadna dervid, at
associerade orimmeligen föregifva, det namnen på desse vanartige
embetsmän fallit dem samteligen utur minnet. Sådant
50—5 G10U
128
är at uppenbarligen gäckas med Ständer och en så stor
glömska kan hos ingen supponeras. Vår lag lemnar den
minsta domare rättighet at igenom hårdare fängelse söka
förmå missgärningsmän til bekännelse, och vid 1756 års
och flere riksdagar hafva Riksens Ständer ej varit så blödige,
at de försummat utöfva denne i Sveriges lag grundade
rättighet. Jag ser således icke, hvarföre vi nu i et så vigtigt
mål icke böra betjena oss af detta rättmätiga medell; ty för
Riksens Höglofl. Ständer, som nu utgiöra ett i alla tideböcker
namnkunnigt räfst- och rättareting eller riksdag, är
högst angelägit at lära känna sådane ovärdige embetsmän,
som plötsligen hafva såldt och kränkt rikets rätt, och får
nationen på detta tiufvaband icke annan satisfaction, så kan
den dock med skäl påstå, at deras namn, dem til evig blygd,
må så vida möijeligit är blifva uptäkte.
Man känner nog det brukade valspråket: Små tjufvar hängas
up, men de stora låter man gå, och at tj ufven blir ej
hängd för det han stiäl, men för det han stiäl så litet, att
han ej har att dela med sig. Detta lära associerade hafva
tröstat sig med i deras rofferier, och hvarcken kan man
skylla dem före at hafva tagit för knapt till eller sparat at
skaffa sig vänner af den orätta mammon. Försnillningarnes
storlek, förteckningar på discretioner och mutor samt stora
collationer äro oss nogsamt bekante, och ingenting är nu
allmännare än att i alla vincklar och vrår finna personer,
som under hvarjehanda skenfagra skäl plaidera för desse
straffbara inkräktare; men Gudi lof, ännu finnes många tusende
svenske män, som icke hafva bögt knä för Raal, och
hela landet gläder sig deråt, at den gamla svenska ärligheten
fått liksom nytt lif, ny kraft och styrcka i vår eljest
nog bekymmersamma tid. Plaideurer måge bruka hvad konster
de behaga, ärlige svenske män låta sig dock af dem ej
förvilla utan gå sin gång jämt fram at bereda för desse
våldsvärckare et öde, som försynen dem ämnadt, som rikets
rätt kräfver, som de ganska väl förtjent.
Uti svenska historien lärer ej finnas exempel på dem, som
giordt så mycket ondt som detta riksförödande band; utom
de många tunnor guld, som de af cronan och Banquen slagit
under sig, genom bedrägelige contracter har cronan och löntagare
enligit Secrete Utskottets sidst upgifne berättelse genom
deras konstigt anlagde växelvinglerie förlorat ifrån 1757
129
til 1764 års slut öfver 104 millioner dahlér kop:rmt, och
ifrån den högste til den ringaste undersåte finnes ganska
få, som de och deras medhielpare icke igenom detta listiga
vingleri bragt ifrån hälften af sin välfångna redbara ägendom.
Huru många tusende oskyldige medborgare hafva icke
härigenom blifvit försatte i alrastörsta uselhet, fattigdom
och elände? Jag fasar, när jag täncker på hvad fölgder sådant
skulle haft hos fri engelsk och hollensk menighet, och
tackar den Högste, som under alt detta begåfvat svenske män
med et så förundransvärd! tålamod, at de uti en ståndachtig
sedighet likafult kunnat framhärda.
Här talas om medlidande för olyckelige och deras hederlige
anhörige. Jag har så blödigt hierta som någon. Jag bedyrar
äfven, at ehvad våld mig i de framfarne tider må hafva
öfvergått, jag dock ej på minsta sätt drifves af något enskylt
agg eller hämd emot dem eller andre. Jag skulle fördenskull
icke på det hårdaste efter lagens stränghet med dem
förfara, om nåd på minsta sätt här ägde rum, om de med
alfvare bekände sitt och sine medhielpares brått, om de icke
genom hvarjehanda konster sökte at ännu försnilla ifrån
cronan den lindriga ersättning, hvartil de blifvit dömde, om
de och deras medhållare icke fräkt hotade att framdeles
knäcka alla dem, som rögt deras brått, om Guds och folckets
röst samt rikets rätt icke fordrade vår hämdkräfjande rättfärdighet;
jag skulle då, så mycket som någon annan, utan
at dertil vara leigd, efter yttersta förmåga bidraga dertil,
att straffet, såvida möijeligit vore, för dem kunde blifva
lindrat; ty jag vet, at Gud sielf har sagt, den sin synd bekänner
och öfvergifver, han skall få barmhertighet; men
när jag til alt sådant icke finner det ringaste sporr, så är
jag alldeles öfvertygad, att skonsmål mot dem hos alt ärligt
folck anses för en högst straffbar flathet.
Här säges, at statsbristen fordrar, det vi böre taga emot,
hvad de behagat oss biuda, och skona dem för en sådan genereusité;
men det har förr gått an at skräma folck med busar,
nu kunna de med alt fog remitteras til barncammaren.
Hvem seer icke, at riket lika så snart kan bringa ihop 20 tunnor
guld som de; hos magtägande Ständer finnes visserligen
dertil mångfaldige flere utvägar än hos dem. Hvem kan ock
vara enfaldig nog at tro, det de richtigt upgifvit all sin ägendom,
den de sökt skydda under barn, mågar och updiktade
130
creditorer? Och jag har hördt folck gärna vilja gifva två å
tre gångor mera för visse stora ägendomar, än hvartil de
blifvit värderade; men örn ock cronan skulle mista något i
sin betalning, månne det derföre är anständigt och rimmar
sig med Riksens Ständers värdighet at för några lumpna tunnor
guld ingå en sådan aversionshandel med dem, som blifvit
lagbundne til så grofve brått? Jag lemnar hvar och en at
eftersinna, hvad tanckar andra potentater och utlänningar
skulle i slikt fall giöra sig 0111 Sverige.
Här talas ock om at lindrighet skulle bibehålla oss i det
goda förtroende, sorn allmänheten om oss hyser; men skall
man rätta sig efter folckets röst, så kunde väl ingenting vara
tjenligare at brådstörta oss i föragt, än om vi för hvarjehanda
ordsakers skull visade en otidig flathet emot dem, som så
mycket skadat allmänheten och derföre ådragit sig dess billiga
ifver.
I betraktande af hvad således efter mitt bästa samvete anfördt
är, kan jag icke underlåta att till Edert bepröfvande
hemställa, örn icke det strängaste vid Justitisedeputationens
betänckande bifogade särskilte votum, såsom på klar lag
och rättvisa grundat, bör bifallas, med förbehåll af lindring
i straffet, om de bottslige ofördröijeligen genom upriktig bekännelse
och skadans fullkoinmeliga ersättning det förtjena.
Med detta memorial täncker jag äfven vända mig til de
öfrige respective stånden. Stockholm d. 12 October 1765.
Carl Estenberg.
62.
Hovrättsnotarien Carl Estenbergs memorial om växelassocierade.
(Prästeståndets arkiv. F. 76. N. 55.)
Protokollet sid. 499.
Ödmjukt memorial.
Ett sammansvurit band af girige och vanartige medborgare
hafva nu i flere år igenom et konstigt anlagt växelvinglerie
jemmerligen plundradt land och folck; påfölgderne deraf
äro så allmänt bekante som högst beklagelige; blått ifrån
1757 till 1764 års slut har cronan och penningelöntagare der
-
131
igenom förlorat 104 618 680 dahr k:rmt, utan at räkna enskyltas
förlust och the stora summor, som associerade i
Växellcontoiren fått upbära.
Hela landet ropar på hämd och suckar efter hielp.
Härndén lärer hvar man finna vara otillräckelig, om den
sträcker sig endast till de nu anklagade associerade, och hielp
lärer hvart barn finna blifva platt omöijelig, så länge alla de
öfrige af detta rofferieband få sitta oroade i deras olaglige
inkräktningar; ty deras ofantelige bancolån gifva dem nog
styrcka att hädanefter som hittils kunna sättia hvad pris
the behaga på Banquens sedlar och således contracarera alla
de författningar, som till coursens fällande vidtagne blifva.
The örn bancolån utfärdade förordningar hafva endast tillåtit
lån på fast ägendom til upodlingar, förbättringar och
förlag; man må fördenskull väl stadna i förundran, at vederbörande
kunnat bevilja visse personer så hiskeligen stora
lån i Banquen, som Höglofl. Secreta Utskottets nyligen upgifne
berättelse 0111 växellvinglerierne omförmäler.
En jämlikhet medborgare emellan kan ej tillåta, att den
ena skall få nyttja flere millioners bancolån, då en annan
ej kan med det ringaste blifva förhulpen. Det är ock ganska
troligt, at sådane omåttelige lån hafva til skadelige afsigters
utöfvande blifvit giorde.
I anseende hvartill, och som det är nödigt att så väl lära
känna medborgare, hvilcka likasom Pharaos gräshoppor plågat
oss, som att få kundskap om de faselige hemligheter af
det fördömmeliga växelvingleriet, som härunder ligga fördolde,
med mera, föranlåtes jag härmedelst ödmjukel. underställa,
örn icke Secrete Utskottet kunde anmodas at icke
allenast till Riksens Höglofl. Ständers plena, ofördröijeligen
upgifva såväl en omständelig förteckning på alla de personer,
hvilcka hafva öfver hundradetusende dal:rs lcmts bancolån,
utan ock att i synnerhet namngifva de personer, som
uptagit de uti förberörde berättelse omförmälte ganska stora
lån samt hvartil desse sednare lån kunna finnas hafva blifvit
använde.
Af detta memorial utbeder jag 111ig äfven få lemna de öfrige
respective stånden del. Stockholm den 14 October 1765.
Carl Estenberg.
132
63.
Vice häradshövdingen Carl Adolf Lindelöfs diktamen om
växelassocierade.
(Prästeståndets arkiv. F. 76. N. 56.)
Protokollet sid. 500.
ödmiukt memorial.
Utaf det betänkande, som Riksens Höglofl. Justitisedeputation
til Höglofl. R. o. A. ingifvit och härstädes blifvit den
5 i denna månaden upläst, har jag inhämtat, det högvälbemälte
deputation beskrifvit, huru Borgmästaren Kierman och
dess associerade, Brukspatronen Le Febure och Handelsmännerne
Carl och Claes Grill, i de förflutne åren och intill nu
påstående riksdag idkat en åckersam och hela riket tryckande,
hög och skadelig växelhandel, hvarigenom de bragt högre
och lägre medborgare i riket til obeskrifveligt lidande och
däraf följande fattigdom, nöd och elände, hvilket dageligen
förökt sig, sedan Borgmästaren Kierman såsom Borgareståndets
taleman och bancofullmägtig genom svikeliga omgångar,
under förevändning at styra växellcoursen och inskaffa
silfver för koppar, förmått Banquens föreståndare och flere
vederbörande förtro sig Banquens redbara capitaler, at nyttja
utan interesse, och frihet till koppar- och silfverpenningars
utskeppning med mera, men sådant oagtadt icke fullgiordt
någotdera af dessa förbindelser utan låtit coursen stiga
i omåttelig högd och blott med bancosedlar återguldit en
del af sitt i redbart mynt ärhållne förlag; och ehuru Justitiaedeputationen
icke ansedt detta förfarande för olofligt utan
straffbart och ondt, har doch sielfva brottet blifvit med så
lindrig näpst beifrat, at det icke förenar sig med min öfvertygelse,
hvarföre jag icke eller kan bifalla en sådan tanka
utan ser mig nödsakad at härutinnan yttra mig särskilt, efter
det sakens egenskap fordrar.
Jag har i detta mål intet nödigt at beskrifva gierningarna
eller utlåta mig, huruvida de anklagade till det dem tilvites
[äro] mer eller mindre skyldige; ty alt sådant finnes medelst
Riksens Höglofl. Ständers Secrete Utskotts och Stora Deputations
tryckte handlingar och Justitisedeputationens anstälte
ytterligare undersökning tillräckeligen bevist, både genom
133
de deruti åberopade handlingar och böcker samt de tiltaltes
egne bekännelser och afgifne förklaringar.
Jag är väl uti förbrytelser benägen till lindring emot alla
menniskor, så mycket som möjeligt är; men får emot bättre
öfvertygelse om detta gudlösa brottets art och tydeligheten
af Sveriges rikes besvurna lag i 1 cap., 4 §, och 20 cap.,
3 §, Rättegångzbalken eij våga ett sådant afsteg och dymedelst
befordra, det rikets säkerhet och allmänt väl skall af
vågsamme och förmätne medborgare till almänhetens samt
en och hvar invånares högsta olägenhet trampas under fotterna
och andre derigenom uplifvas til lika riksskadelige åtgiärder
i framtiden. Uti tydelig och ostridig sak är intit
svårt att dömma, i synnerhet sedan Justitiaedeputationen uti
sitt betänkande och det Högvördige Präste- samt Ärbara Bondeståndet,
tillika med ett utan namn ingifvit votum, och Hr
Lectoren Kraftman i sin mening åberopat sig åtskilliga lagsens
rum, som till detta ärende kunna lämpas.
Men då jag i detta ämne, som är af den egenskap, at de
tilltalte plundrat rikets förmögenhet och tryckt fattiga i
sin jämmer till tårar, bör oväldugt utlåta mig och eij kan
förtiga, det deras obarmhertiga förfarande vida öfverträffar
Baron Görtzens och Kongl. Räntemästaren Lagersparres förbrytelser,
hvilka eij ärhållit nåd, utan måste den första af
dem undergå dödsdom och den senare andra håniska straff,
fast de ärbudit sig betala all den genom deras misshandel
timade skada; så måste jag bekänna, at desse våldgäster,
som altid äro för skadeligare at anse än de, som 1756 förvärkat
lif ve t, giort sig skyldig til det svåraste i Sveriges lag
utsättas kunnat, hälst deras snålhet eij minskat sig, när
de sedt medundersåtare i största armod och usellhet samt
riket uti vådeligaste belägenhet genom krig och misscredit
hos utlänningen, doch likväl och på det at straff må lända
till deras förbättring och till andras varning, at fatta afsky
och fasa för dylika hämdsökande synder, vill jag förena mig
med det särskilta votum, som utan namn är bifogadt vid
Justitisedeputationens betänkande och Hr Kraftmans mening
i så måtto, at Borgmästaren Kierman, hvilken såsom Borgareståndets
taleman och bancofullmägtig emot Handelsbalkens
18 cap., 3 §, oredeliga omgåts med Banquens ägendom
och emot Missgierningzbalkens 45 cap., 1 §, svikeligen
dragit under sig kronans ingälder samt icke enligt Handels
-
134
balkens 9 cap., 2 §, återguldit sitt i redbart mynt ärhållne
förlag med jämngoda penningar utan emot Missgierningzbalkens
7 cap., 4 §, sökt afbörda det med sådana bancosedlar,
sorn han efter sin egen anläggning kunnat aftaga at
innan kort tid borde förlora i valeuren. Utom det har han
eij heller enligt sin ingångne afhandling styrt växelcoursen
till aftagande utan tvärtom låtit den allmänheten till förtryck
och klämma dageligen stiga i högre grad, och icke dess
mindre emot Handelsbalkens 16 cap., 4 §, på ett bedrägeligt
sätt nyttjat de honom, dess associerade til den ändan förundte
förmåner til enskildt båtnad och vinning. Äfvensom
han ock ökt sina grofheter i det, at han intet låtit Missgierningzbalkens
4 cap., 1 §, afskräcka sig ifrån sina riksförrädeliga
stämplingar utan föragtat kongl, förbuden af åren 1743
den 25 Januarii och den 30 Julii 1744 samt 15 Febr. 1745 om
koppar och redbart mynts utförsell, som han likväl begripit
skada riket och bringa sina medborgare i medellöst tilstånd,
hälst hans egen demonstration inför protocollet uti Banquen
tydeligen det ådaga lägger, och utreder därjämte, det han,
dän där emot bättre vett förgätit kärleken til sitt fosterland
och sin änbetesmanna skyldighet, ådragit sig både de däruti
utsatte olägenheter och den i kongl, brefvet af den 10 Octobris
1699 för tjufnad stadgade kyrkopligten, bör såsom en
riksbedragare och tjuf, sorn icke frugtat Gud eller haft försyn
för menniskor, mista ähra, borgelig näring och ämbete
sitt samt undergå en söndagz kyrkopligt och stå på denna
stadens torg tvänne timmar för kåken at skämmas och hafva
sit namn med ordsaken, hvarföre dät är dit upslagit, å sagde
påla fastnägladt; utom det bör lian ock i förmågo af Sträffbalkens
5 cap., 1 och 4 §§, sitta 28 dagar på vattn och bröd
samt förås till Marstrand at i all sin tid arbeta och icke begripas
under något pardonsplacat samt i alla städer, genom
hvilka han til berörde ort färdas, stå för kåken tvenne timmar
och dess namn samt brottet på pålen fastspikas.
Hvad Le Febures och Carl samt Claes Grills brott angår,
så är jag i de delar af enahanda tankar med de af mig åberopade
särskilta vota, såsom i det närmaste med Präste- och
Bondeståndets betänkande instämmande, och lägger endast
därtill, at de såsom delagtige uti rikstjufnad böra utstå uppenbar
kyrkopligt.
Och som Justitiaedepulationen på särskilte ställen uti dess
135
berättelse om medlens uttagande från Banquen anteknadt
bokstäfverne N. N. och icke utfört namnet eller personen,
oansedt det efter en ren rättegångzordning iagttagas bordt,
så är högbemälte deputation, efter min tanka, skyldig at sådant
rätta, på det dylika antekningar eij må till allmänhetens
förargelse i publique handlingar finnas; hvarhos jag
jämväl förbehåller mig, at Justitiaedeputationens betänkande
med de därtill hörande särskilte vota och detta mitt memorial,
samt hvad uti alla respective ståndens plena i detta
ärendet blifver tält och afhandladt, må, äfven som med de
förra handlingar skedt, befordras til trycket, så at allmänheten
får se och veta, huru denna sak är befunnen och afgiord;
utbedj andes mig i öfrigt den förmånen at med detta memorial
äfven få vända mig till de öfrige hedervärda stånden.
Stockholm den 14 Octobris 1765.
Carl Ad. Lindelööf.
64.
Översten Fredrik Ulrik Sparres diktamen om växelassocierade.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 503.
Ad protocollum.
Jag utbeder mig vördsammast Höglofl. R. o. A:s ynnest ock
benägenhet; talegofvan har icke fallit på min lott, således kan
eij eller jag med zirliga ord pryda mitt tal; men min riksdagsmannaskyldighet,
som pålägger mig ömmaste vård om
medundersåtares rätt, befaller mig tala ock ofärgad sanning
framföra; jag måste altderföre med få ord nämna de grunder,
hvarpå jag tänker fot [a] mitt beslut; en rättskaffens
dommares skarpsynta lagsöga upleter adsequate lagsrum, afpassade
efter undersökningsacterne; dess ömma hierta, lika
intagit af rättvisa ock menniskiokiärlek, fäller dommen, sedan
alla gravamina ock mitigantia blifvit rätteligen emot
hvarandre vägde; för mitt begrep, uti dommareämbetet mindre
kunnogt, ty det är eij min profession, företeer sig en idée,
som iag utbeder mig at utan application få framföra; jag an
-
136
seer deputationer med dombsrätt af lika art i anseende emot
Riksens Högl. Ständer som kongl, hoffrätter i anseende emot
konung ock Råd; huru desse böra förhålla sig, då de äro
första dombstolen, utvisa flere kongl, bref, förordningar ock
instructioner för öfverrätter, att them eij är tillständigt i dylika
fall at leutrera dommen men väl främna alla mitigantier
ock föreslå leuterationen; jag har undanbet mig applicationen
ock begifver mig till sielfva saken, nembl :n de associerades
brott ock vederbörliga domb.
Höglofl. Secrete Utskottet har, sig till evärdeligit äreminne,
upgräfvit sanningen uhr sitt mörker ock uptäckt Banquens
pilleurer; den Höglofl. Stora Deputationen har anmärkt
alla fehlstegen ock determineradt återbärningssummorna, har
tillika sagt, at rikets rätt är kränkt ock at Ständers rättvisa
bör beifras; at de assossierade giordt både Banquen ock cronan
orätt ock ansett med dess större ansvar falla Borgmästaren
Kierrman till last, som missbrukat sitt ägande förtroende,
öfverträtt sin riksdagsmannaskyldighet ock bancofullmäktigseed
ock skyldighet, uti hvilket alt på intet sätt igenkiännes
thet sanskyldiga nit för ett fäderneslands väl eller
then ömhet om besvuren tro ock huldhet såsom hvar rättskaffens
embetsmans ock medborgares kiännemärke utan
tvärtom en egennyttig vinningslystnad ock obekymmersamhet
om rikets allmänna förlust ock våda; till Höglofl. Justitiiedeputationen
är saken blefven remitterad at utstaka, hvad
Riksens Höglofl. Ständers rättvisa kräfver ock ty dombsrätt
updragen. Höglofl. Justitiaedeputationen har in premissis brukat
dett skarpsynta lagsögat, ock i så måtto ock så vida conformerar
jag mig dermed men förstår derunder såväl det
Ährevördige Prästeståndets ock Välloflige Borgareståndets
votum som alla de separata vota.
Höglofl. Justitiaedeputationen nemner alla fehlstegen vid
sina namn, sägande att Borgmästaren Kierrman är hufvudmann
för operationerna, såsom taleman för Vällofl. Borgareståndet,
ledamot uti Secrete Utskottet ock Bancodeputationer
samt bancofullmäcktig åtskilligt andragit ock utfördt de
assossierade till vinning men kronan och Banquen till skada;
alla samtelige assossierade, den ena mer, den andre mindre,
brutit emot then redelighet, hvartill en medborgare är
thett allmänna ock en syssloman thess principal, i thetta fall
riket ock thes Höglofl. Ständer förbunden, ock at Borgmäs
-
137
tarén Kierrman tillika handlat emot sin eedsplikt som bancofullmäcktig.
Uti alla de separata vota finnas lagsens rum utstakade,
som om tylika brott tala ock theremot vederbörlige
straff stadga; såsom det Ährevördige Präste- ock Vallöf:e
Borgareståndens votum nämner riksdagsbeslutets af åhr
1668, 4 §, om kongl, förbuds ock riksens stadgars öfverträdare,
dito 45 cap., 1 §, Missg.-balken om kronans ingiälds
under sig dragande, dito 16 cap., 4 §, Handelsbanken om svek
ock bedrägerie. Dett anonyma votum säger, att Borgmästaren
Kierrman bör ansees lika med den, som förer afvog skiöld
emot fäderneslandet, att de af Ährevördige Präste- ock Vällof:e
Borgarestånden citerade lagsrum handla eij om hans
grofsta brott emot Banquen ock riket ock at hit hörer 4 cap.,
1 §, Missg.balken icke i hela sin vidd, men till dess större
dehl, så at han borde mista lif, ähra, gods. Uti Hr Presidenten
Fredenstiernas votum nemnes Handelsbalkens 1 cap., 1
§, dito dess 8 cap., 2 ock 9 §§, dito 9 cap., 7 §, Ärfdabalken,
dito 45 cap., 1 §, Missg.balken, förordningen af d. 25 Januarii
1743 förbud emot plåtars utförsel vid 4-dubbla böter, dito
förordningen af d. 30 Julii 1744 ock d. 15 Febr. 1745, ock
säges, at de associerade brutit icke emot enskylte personer
utan emot riket, Riksens Ständer, bancovärket, allmänhetens
rätt, medborgares väl, all in- ock utomlands sanskyldig handelsprincipe
ock således emot deras undersåteliga ock borgcliga
skyldigheter, ämbetsförplicktelser ock egna förskrifningar,
hvilka alla böra anses för statsbrott ock uhrbota mål, förfallne
till de straff, som riksdagsbeslutet af åhr 1668, 4 §,
Missg.b. 45 cap., 1 §, placatet af d. 30 Julii 1744 förmå; hvartill
kommer, al då någon af bancobetieningen bryter emot
samma eed, som Borgmästaren Kierrman äfven svurit ock
brutit, blir han enligit Banquens lagar utan nåde hängd, hvarom
mångfaldige exempel vittne bära; att alt detta icke äro
några tillämnade planer, synes solklart, utan värkeliga facta
ock lagligen beviste brott ock illgierningar.
Sedan jag således funnit alla gravamina beskrefne ock dertill
hörige lagsrum citerade, har iag med all flit eftersökt mitigantierna
men finner intet sådant beskrifvit eller andragit,
hvarken uti HöglofUe Justitiaedeputations domb eller de separata
vota, utom det at Hr Presidenten Fredenstierna uti
sitt voto nemner, at flere betydelige männ uti desse brott varit
invecklade, som eij kunnat el:r blifvit häröfver hörde. Af
138
värkelige ärfarenheten har iag sett, at då 10 personer fälla en
enda eek ock 6 af dem undankomma, böta de öfriga 4 icke
30 dr. ihopa utan hvartere; mig bör sluteligen eftersee de associerades
caractaire ock öfrige förde vandel ock först betrackta
Borgmästaren Kierrmans lopp ock tillsee, om han i
något mål giordt riket någon betydande god tienst utan vedergiällning
eller vinst eller eij, om han varit penningegiru
eller eij, om han med rikets eller medundersåtares tienande
samlat sin stora ägendomb eller på hvad sätt han förvärld
blifvit; om han i sin högsta myndighet varit menniskiovän
el. eij, om han varit af den tankan, at man bör hugga hufvudet
af gåsen, på det hon eij mera kackla må, eller eij, om han
tillstyrkt eller af rått förföljelser, om han i consideration för
namn eller släck ter afbögt nesliga straff el. eij. Jag har aldrig
haft med honom någonting obytt, kan derföre intet härpå
svara, hvarföre jag eij eller honom något sådant tillviter
ock för sin öfrige vandel hvarken berömmer eller lastar; de
öfrige associerade har iag altid hördt berömmas för tienstacktighet
ock redelig handel men kiänner eij eller dem af
egen förfarenhet, här sannes den regeln: quisque suae fortunae
faber.
Då jag nu skall fälla mitt dombslut, vill iag lemna menniskiokiärleken
fullt utrymme samt åt 18 cap., 3 §, Handelsbanken
all laga värkan ock mig med det anonyma votum conformera
i så måtto, att Borgmästaren Kierrman bör mista
ähra ock alla dess ämbeten utan hopp någonsin någottera
återfå, äfven den föreslagne en månad på vattn ock bröd,
samt at försättias uti lifstids fängelse uti Marstrand, sedan
han på denna stadsens stora torg stått 2 timmar vid en påle
at skiämmas, hvilket dock i vissa considerationer kunde sålunda
förändras, at hans namn härstädes på skampålen anslås
men han personligen står på et torg uti hvarje stad, han
passerar, då han till sitt fängelse föres, 2 timmar vid påle
at skiämmas men eij härstädes. Brukspatron Le Febure, som
genom 3 000 ducaters utförande uhr riket tillika brutit emot
placatet af d. 30 Julii 1744 ock 45 cap., 1 §, Missg.balken, bör
stånda dubbel tiufsrätt ock vara dess rättighet at idka handel
ock borgelig näring för all sin lifstid förlustig. I det öfriga
conformerar jag mig med Höglofl. Justitiaedeputationens tanka,
så at Directeuren Claes Grill, som varit bancofullmäclctig
ifrån åhr 1748 till åhr 1756, bör plickta 1 000 d:r s:rmt ock
139
vara förlustig all rätt att idka borgelig näring uti 3 åhrs tid,
då det sedermera ankommer på Konungens nåd ock välbehag,
ock sist Grosshandlaren Johan Abraham Grill, som först
uti assosiationen tillkommit åhr 1758, bör böta 500 d:r s:rmt
med förlust af borgelig näring uti behagelig tid. Jag kan icke
finna mig uti den af Högloflige Justitisedeputationen projecterade
penningeplickten för Borgmästaren Kierrman ock
Brukspatron Le Febure derföre, at om deras ägendomb, som
förliudes, cij svarar emot deras andelar uti återbäringssumman,
komma Grillerna at plickta mera än de, sedan förskrifningen
stadgar, att alla böra svara för en ock en för alla, som
dock äro fundna mindre skyldige än de, ock på den grund,
jemte hvad ofvan nemt är, protesterar aldeles deremot.
Sist anhåller jag ödmiukast, dett måtte såväl Höglofl. Justitiaedeputationens
projecterade domb som alla separata vota
blifva tryckte, äfven denna min dictainen, på det hemmavarande
Ständer måge see, om iag vårdat rikets lagar, om iag
ömmat rikets ock hvars mans rätt, om iag straffat inbrottsstöld
med snatteriplickt ock om iag haft riksdagsmannaskyldigheten
för ögonen eller eij, så förstår jag den, att all den
nåd, Riksens Höglofl :e Ständer äga med lag at utdela, består
deruti at giöra hvarjom ock enom rätt, i lagarnas helgd består
hela riksconstitutionens varelse, de äro dess grund, förmur
ock försvar. Rikets ock dess ögnestens Banquens samt
hvars mans rätt recommenderar jag uti Höglofl:e R. o. A:s
vanlige ömhet ock vård samt mig uti dess ynnest ock benägenhet
innesluter. Stockholm d. 14 October 1765.
F. U. Sparre.
65.
Vice häradshövdingen Lorentz Anders Ekenbergs diktamen
om växelassocierade.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 503.
Ad protocollum.
Det hafva väl redan så många värde ledamöter för mig både
talat och skrifvit i det förevarande ämne, så at iag ingalunda
smikrar mig at med det, iag tänker andraga, kunna
uträtta mera än de.
140
Men då det äfven af mig såsom en redelig medlem på detta
ställe kan erfordras, at iag efter min öfvertygelse och sakens
rätta natur yttrar mine tankar, så vil iag utbe mig Höglofl.
R. o. A:s godhet och tålamod at afhöra, hvad iag kan hafva
at påminna.
Gunstige Herrar! Vij hafva ändteligen funnit claven til
all den olycka, elände och fördärf, hvarunder Svea rike redan
i så många år med qval och suckan arbetat, at det numera
varit så godt som på yttersta upphällningen med riket
och oss allesamman.
Nyckelen, som öpnat port och dörar för de illfundigaste
och argaste hofvar i riket, hafva vij nu omsider i händer.
Det är då nu, som oss tilkommer, at stäcka raseriet samt
nepsa deras öfverdrifna list och ondska.
Låt oss dervid koma i hog, at 0111 vij emot dem utöfvade
den hårdaste stränghet, så skulle ändå den aldraminsta del
af deras rysliga brott knappast vara beifradt.
Ty så allmän nöd, oersätteligit lijdande och grufvelig skada,
som de genom sin gudlösa tiltagsenhet ådragit riket och
emot medundersåtare på mångfaldt sätt utöfvat, kan aldrig
finna sin jämförelse i något lijke [o: rijke?] !
Skiärskådar iag Borgmästaren Kerrmans flerehanda ohyggeliga
brott i gemen, så utgiöra de, tillhopa tagne, en sådan
listig stämpling til rikets skada och fördärf, som lagen, ibland
de öfrige högmålssaker, i 4 eap., 1 §, Missg.b. omtalar.
Efter detta lagrum och det strängaste beifrande hade Kierrman
förtient at mista högra hand, halshuggas och steglas.
Ty rikets omäteliga skada genom hans förvållande är lika
påtagelig som obotelig och förderfvet, alltifrån det högsta
palais intil den lägsta koja, mer än känbart och svidande.
Men som med Höglof. R. o. A:s mildhet och ädelmod är
öfverensstämmande at ei utöfva den yppersta rätt; så föranlåtes
iag, äfven af samma böjelse, at betrakta Borgmästaren
Kerrmans gierningar i sär.
Och då blifva desamma ändå svarta nog för at hafva genom
dem ådragit sig nations rättmätiga fasa och afsky. På
denne grund, och såsom i flerehanda afseenden rikets syssloman,
bör Kerrman altså til följe af 3 § uti 18 cap. Hand.b.
plikta och nepsas effter omständigheterne.
Dessa omständigheter, hvilka honom redan nog til fyllest
öfverbeviste blifvit, äro och bestå af följande beskaffenhet:
141
1 :o. At han på hvarjehanda svikeligit sätt minskat värdet
af rikets mynt och de gångbare bancozedlar; samt bör derföre
likmätigt 7 cap., 4 §, Missg.b. ei allenast mista äran utan
ock straffas med häkte vid vatn och bröd.
2:o. At han bedrägeliga förmått riket och Banquen at förtro
honom dess egendom och pengar, emot dem han sedermera
på åtskilligt sätt brukat den efftertänkeligaste svek och
list vid de skedde innbetalningar; och bör derföre i stöd af
16 cap., 4 §, H[andels]b. ställas för påla at på allmänt torg
i 2:ne timmar skiämmas samt sedan så mycket mera sändas
i arbete til någon konungens fästning, som han, enligit
de öfver hans egendom anstälde värderingar, ei gitter annors
fylla den skuld, han nu til riket häftar före, eller återgälda,
hvad han, som svikeliga dragit under sig rikets ingäld, efter
45 cap., 1 §, Missg.b. borde stånda dubbel tiufsrätt före.
3:o. At han spolierat rikets allmänna cassa och utskieppat
dess redbaraste penningar af guld, silfver och plåtar samt
derigenom såsom en publique tiuf äfven förvärkat ära, ämbete
och all samhällsrättighet likmätigt kongl, förordningarne
af d. 25 Jan. 1743, d. 30 Julii 1744 och d. 15 Febr. 1745.
4:o. At han indirecte förfalskat alla cronans räkenskaper
genom det listiga mindervärde, han genom sitt gudlösa växelvinglerie
åstadkommit i all upbörd, aflöning och utbetalning;
samt har, äfven derföre, i grund af 8 cap., 2 §, Miss.b.
förtient at ställas i halsjärn vid en påla och at sedan i all
sin lifstid arbeta vid någon cronans fästning.
En sådan grof missdådare, som för slik, riket åstämplad
obotelig skada och fördärf egenteligen borde, såsom iag i
början ådagalagt, mista högra hand, halshuggas och steglas,
blir det visserl:n mycken nåd och utmärkt lindring i straffet
at endast minsta ämbete och ära, skiämmas vid påla, plikta
med vatn och bröd samt sändas til cronans fästning på
lifstid.
Detta straff är, til den så högt förolämpade menighetens
någorlunda tilfredsställande, aldeles oundvikeligit samt til
varning, skräck och räddhoga för alla lika beskaffade hofvar
och illsinta menniskior i samhället högst nödvändigt.
Och iag lämpar mig fördenskul til de värda ledamöters mening,
som för mig yrkat enahanda tankar med detta.
Stockholm d. 14 Oct. 1765.
Laur. A. Ekenberg.
142
66.
Kapten Adolf Magnus Wulfcronas diktamen om växelassocierade.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 505.
Ad protocolluni d. 14 October 1765.
Då Ricksens samtelige Höglåfl. Ständer öfverlemnade ti!
deras Justitiedeputation att aplicera lagsens rum till de brått,
Herr Borgmästare Kierman och dess associerade mer och
mindre (enligit Höglåflige Stora Deputations betänckande)
funnits hafva emot riket och våra besvurna lagar utöfvat,
trodde jag, att denna deputations värda ledamöter samteligen
skulle instämma om et på lag och förnuftig billighet grundat
af sträf ningssätt; men då sidsta plenidag deras aflemnade
betänckande uplästes, fant jag med förundran, att 2:ne
stånd mott 2:ne stadnat i olika tankar om sättet att straffa.
Och som nu till Ricksens Ständers plenas utlåtande i dag
blifvit öfverlemnatt att yttra sig, på hvilcketdera sättet de
finna billigast, att Hr Borgmästaren Kierman skall afstraffas,
så dristar jag nu till min skyldighets fulgiörande som
ricksdagsman för Höglåfl. R. o. A. yttra mina tanckar.
Jag finner ett särskilt anonimt votum, Herr Lectorens
Kraftmans särskildt yttrade tanckar såvähl som dett Ärevyrdige
Präste- och Hedervärda Bondeståndets enhälliga beslut
vara nog skiljachtigt ifrån R. o. A:s samt Borgareståndets
begrep om svänsk lag. De förra grunda saken på lag, förflutna
tiders tydeliga vedermählen, närvarande tiders tilstånd;
och söka efter redan stadgad lag att förebygga dylika ilgrep
och inbråt på rikets och dett almännas vähl i framtiden. De
sednare hafva (som jag tror) eij funnit sitt samvete tillåta
att så hårdt förfara med medborgare, hvilckas brott de trot
blått deri bestå, att frij tilgång dem blifvit lemnat till rikets
cassör och redbara egendom.
Mina Gunstiga Herrar!
Om vij oväldugt betäncka, hvad som händt och hvad ännu
hända kan, så tycker jag oförgripeligen, att endast hårdhetx
kan apliceras på de dommar, som fällas på suppositioner, och
mildhett kan endast efter förnuftigt begrep lempas på en
olyckelig och utom sitt egitt förvållande lidande menniskia.
Här blir således frågan, om Stora och Justitiedeputatio
-
143
nernes betänckande äro blåtta suppositioner, om våra lagar
äro hårda och om de brotslige med skiähl förtiena och vij
utan ansvar för våra hemmavarande medbroder kunna mildra
deras i lagen stadgade och af almänheten med upmärcksamhett
efterväntade straff.
Blir vij ense, mina gunstiga Herrar, om den första frågan,
nemi. att de värda ledamöter i förenembde deputationer, efter
ed, samvete och enligit herrar associerades egna böcker,
till hvilcka de haft tilgång, så upgifvet deras brott, som de
här för våra ögon äro framlagde, och för hvilka de böra tro
sig på en almän räkenskapsdag kunna vara ansvarige; så svaras
den andra frågan af sig sielf, nembl. att den lag, vij samtelige
besvurit, eij kan vara för hård, ty då hade lagstiftaren
varit äfven så obetänckt som de, den emottagit; och då blir
den enda frågan, om mildhet ved detta tilfälle kan hedra
vårt stånd och giöra vår framtid säker.
Dett är en ovedersäijelig sanning, att hårdhet aldrig fästat
men vähl kulkastat regieringar. Man finner uti historien flera
exemple af stater, sorn blifvit räddade från tyrannie, antingen
gienom någon af Gud med särdeles krafter och visdom
utrustad man, eller och någon gunstling, som gienom
försynens skickelse fattat afsky för tyranner och fält dem
sielfva med de svärd och vapn, de dem lånt under deras tilgifvenhets
tid. Således blir jag af den tanckan, att hårdhet,
emot lag, bör vara en afsky för alla menniskior och aldra
mäst för dem, som hafva att tacka Gud för ett frit regieringssätt.
Men, mina gunstiga Herrar, här blir i mit tycke en stor
fråga, om utij ett sådant brott som detta, hvarest riket i almänhet
och en och hvar särskilt till sin rätt och säkerhet är
rörd, mildhet är lämpelig. Ty mildhet, som redan sagt är, är
endast aplicable på en, som oupsåteligen, antingen af öfverilning
eller okunnoghet örn lagen fehlat, så framt vij eij vela
sättia oss i jemnförefse med Almachten; men i detta fal
blir mildhet (efter mitt begrep) förvänd utij en svaghet, äfven
så vederstyggelig och farlig som tyrannie, nemi. flephett. Ty
äfven som hårda straff äro en styggelse för ömma hiertan,
hvilcka, då de utöfvas, blått sucka att kunna med liden afskudda
sig oket; så är och en flepig mildring för en gienom
ransackning och efter svensk lag erkiänd filur för ett hierta,
som älskar rätt och rättvisa, sitt fädernesland och sig
51—5 610U
144
sielf, en afsky. Ty hvad händer gienom dett att man gior en
ovärdig medborgare af denna caliber, som så groft filuterat
cronan, nåd; jo, derigienom upmuntras andra till handtvärckets
fortsättande. Då får just de, som hafva höij else för infama
näringssätt, öfvertygande bevis, att dett hårdaste, dem
kan hända, så är dett att blifva ertappade och öfverbevista,
ty de äro ju då säkra att finna, äfvensom denna, milda och
nådiga dommare i Ricksens Högl:e R. o. A.
Jag vill eij misbruka Höglåfl. R. o. A:s godhet och tålamod
gienom de lagsens rums siterande, med hvilcka flera
värda ledamöter här på Riddarhuset bestyrckt dett rättmätiga
straff, lagen stadgar för sådane brått, som Borgmästaren
Kierman blifvit öfverbevist hafva begångit. Eij heller
med upräcknande af andra, hvilcka för mindre, mot kronan
och dett almänna begångne filuterier blifvit på dett hårdaste
straffade. Jag vill endast lemna till Höglåfl. R. o. A:s rättvisa
bepröfvande, om dett eij mäst skulle hedra vårt stånd
att gienom bifal af Herr Lectoren Kraftmans särskilta votum,
som finnes bifogat ved Justitiedeputations ingifne betänkande,
visa vår afsky för list och bedrägerij; och derigienom
gifva våra värda medbroder och efterverlden ett öfvertygande
bevis på att vij äro våra förfäders oss lemnade namn
värdiga; att vij eij allenast ärft deras namn til en mantel att
kunna ingå i detta ädla samqväm utan äfven af den ädla
blod, som giort dem till frij- och välborne svenska män, de
der med glädie upoffrat dett kiäraste för en besvuren lag,
ett kiärt fosterland och en obefläckad lära, hvilcken rätvisans
ovälduga skipande altid åtföljer.
Adolph Magnus Wulffcrona.
67.
Kornetten Hans Reinhold Gijllenhaals diktamen
om växelassocierade.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 505.
Ödmiukt dictamen.
Ingen vältänckt medborgare i ett fritt regeringssamhälde
lärer neka, att ett granlaga skieppande af straff och belöning
äro de fastaste grunder, hvarpå dess säkra välbestånd be
-
145
ror; så billigt det är, at välförtiente redelige medborgare, sorn
till fäderneslandets tienst och räddning hållet sin egen A'älfärd
ospard, därföre med heder och belöning anses till allmän
upmuntran, äfven så angeläget är det ock, at den, som
genom hvarjehanda egennyttiga illgrep och malversationer
bringar sitt fädernesland och medborgare uti största armod
och försvagat tillstånd, exemplariter derföre straffas, androm
till sky och varnagel.
Det åckerij, sorn föröfvats på cronan och Banquen flere åhr
tillbaka genom det af vederbörande associerade till deras
egen största profit brukade växelvinglerij, är en så vida bekant
och tydel:n uptäckt missgierning emot riket och medborgare,
at eij vidare existerar qvaestio culpfe utan poense.
De project till dom, som Höglof:e Riksens Ständers Justitiaedeputation
upgifvit och i förra pleno uplästes, voro uti
sättet något skiljacktige, men alla ansågo Borgmäst. Kjerrman
med associerade skyldige at straffas, doch med olika
rigueur i proportion efter hvar och ens andel i bråttet.
Hvad bevekande skiäl, som föranlåtet en stor del af deputationens
ledamöter at författa en mycket lindrig bestraffningzmethode
och som, hvad Borgmästaren Kierrman beträffar,
als intet qvadrerar emot hans grofva brått, hvaröfver
hela landet ropar hämd, deröfver vill jag intet yttra mig;
men att större delen af Justitiaedeputationens ledamöter gifvit
de förslag till domb, som dess emot cronan till sine medborgares
svåra klänning och lidande föröfvade oskiäliga åcker
väl förtient, är en sak, hvarmed jag med största skiäl förklarar
mig fullkoml :n nögd. Ty fastän Borgmäst. Kierrman
befunnits vara största roten och uphofvet till detta olyckeliga
onda och hans äreförgätna brått är större, än det med
hans lif kunde försonas, så har doch Justitiaedeputationens
ledamöter, föranlåtne af Riksens Höglofl. Ständers hysande
ädelmod, som ledsagas eij af blodtörstighet och hämd utan
af ren patriotisk nit för rikets allmänna bästa och dess rätts
återvining, trodt sig äfven härutinnan närmast träffa Riksens
Höglofl. Ständers välbehag, at de föreslå ett arbitrelt
lindrigare bestraffningzsätt. Och som rikets samtel:e inbyggare
eij skulle linna hvarcken någon lust eller fördel af at
se denna tilltagsna riksfilourens svarta judeblod utgiutas,
fastän oräcknel. många för fehl, som aldrig kunna koma i
jemnförelse emot hans, måst undergå våldsamme dödssätt,
146
så skulle och för stor lachetet och otidig ömhet vid dess bestraffande
upväcka et nästan allmänt missnöije i riket, sedan
såväl väre hemmavarande medbroder af alla stånd som
samtelre Riksens Höglofl. Ständer haft ordsak at fägna oss
öfver de upgifne uplysningar öfver det skadeliga växelvingleriets
föröfvade skiälmstycken samt ärsättnings utsökningen
för rikets ledna förlust och alt sedan med största upmärksamhet
afbidat, huru den, som till så mycken olycka varet
vållande, därföre skulle blifva ansedd.
Jag kan således eij draga i tvifvelsmåhl, at icke Höglofl. R.
o. A. bifaller Högvyrd. Prästeståndets och Hedervärda Bondeståndets
ledamöters i Justitisedeputation upgifna bestraffningzförslag
öfver Kierrman och dess associerade med den
tilläggning och uttryckelig^ förbehåll, at enl:t Herr Probsten
Kraftmans särskilta votum Borgmäst. Kierrman jemte det
öfriga honom ådömda straff bör eij allenast här i Stockholm
stå på echaffaut och dess namn där upslåss utan och undergå
detsamma i alla de städer, han kommer at passera, under
det han nedföres till en af cronans fästningar at där tillbringa
sin öfriga lifstid; ty det är högst billigt, at den, som
så groft skadat publicum, bör och publiqt derföre skiämmas.
Och skulle han skonsammare anses, vore i alla rikets landsändar
ett allmänt missnöije med deraf följande obehageliga
fölgder at befara, som altid är försigtigast at förekomma.
Stockholm d. 10 Octobr. 1765.
Hans Reinhold Gyllenhold.
68.
Majoren Johan von Böhnens diktamen om växelassocierade.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 508.
Sedan Höglofl. R. o. A. icke behagat antaga min nu nys
förut giorda föreställning om anstånd med straffets utsätjande
för Borgmästaren Kierman och dess associerade, tils thes
Stora Deputationen tat än vidare erfara, om desse personer
icke kunde förmås betala til cronan och Banquen de 66 t:r
guld, hvartil the blifvet skyldige ansedde, emedan iag för
min dell gierna skulle vilja lindra straffet för dem, om de
147
denna deras skyldighet i godo och sielfmante fulgiöra villa;
så måste iag nu skrida til hufvudsakel:t bepröfvandé af
sielfva lagbråttet och det straff, lagarna utkräfva, hvarutinnan
iag nu får af lämna mina tankar på sätt, som sakens beskaffenhet
mig nu förekommer.
Att vara m[änni]skohatare el:r m[änni]skioförstörare el:r
äga smak för den så kallade pcrsecutionsprincipen har aldrig
varit, eij heller är el :r nånsin blifver med mit tänkesätt instämmande.
Fäster iag mine tankar tilbakars på 1756 åhrs tidevarf, så
ärindrar iag mig det då sades, att Riksens grundvalar voro
skakade; riket stod på trappan af dess fall, ja, riket var utstält
på yttersta spetsen til dess totala undergång, ehuru ingen
skakning kiändes, ingen then minsta skada händt. Regeringssättet
var fast, och rikets inbyggare sutto uti lugn och fred
under sine fikonaträn att utan förolämpning af någons illgrepp
uphämta frukten af det, som Guds välsignelse och egne
händers värk them beskiärt.
Går iag än vidare til återhämtande af omrörde tids händelser,
så ärindrar iag mig ganska väl, som då hade den ähran
att vara här tilstädes, det iag icke hörde någon enda ledamot
af Högh R. o. A. tala för Gref Brahe och de öfrige olykel.
personer; mäst alla af nu närvarande Herrar Riddersmän,
som tå äfven tilstädes voro, lära hafva detta uti finskt minne;
ja, iag ärindrar mig, att Grefvinnan Brahe var här utanför
riddarhussdörren och giorde knäfall för Hr Grefven och
Generalen Fersen, likasom för det gudomeliga Majestätet,
men nådenas portar voro tilslutne och hielpen försvunnen.
Fäster iag mine tankar på någre andre nu närvarande, men
då olykel. medborgare, så påminner iag mig, att Hr Capitaine
Häskesko(!) måste emottaga olykans bitra kalk och
den utdrika medelst 6 åhrs fängelse på en cronans fästning,
och Hr Majoren Appelbom dömdes fogellfri innom Svea rikets
gräntser.
Det är i alla tider värdigt för ett Ridderskap och Adel, som
det yppersta ståndet uti riket, att visa nåd, ömhet och medlidande
för olyckel. medbroder, tå mildrande skiäl och omständigheter
thertil föranlåta.
Men, mine gunstige Herrar, besinnen och eftertänken, hvad
en Borgmästare Kierman giordt. lag vill eij nu uprepa alt, ty
det vore för vidlyftigt, och mindre nödvändigt nu det att
148
giöra, emedan vij af betänkanderne redan hört och funnit,
att han omåtteligen skadat cronan, Banquen och alla rikets
inbyggare, ja, dess egennyttiga giöromål och grofva tilgrep
hafva öfverdraget hela rikskroppen en allmän nöd och förlägenhet,
hvaraf svenske män ifrån then uslaste med stafven
i handen upp till konungathronen nu måste kiänna tyngden.
Jag kan således för min dell, tå han häfver hela nationens
röst emot sig, icke med otidig flathet befria honom ifrån det
förtienta straff efter lagarna ock til andras varnagell, som
hans grofva brott utkräfver.
Jag vet eij heller, under hvad skien en sådan man bör niuta
förskoning, ty utom det h[va]d iag anfört, som gior honom
ovärdig til straffets mildrande, är det landtkunnogt, att
det finnes hos honom en svart, nedrig och arg siäl, hvarom
hans ostyriga tunga åfta drifvet en ohyggelig tolk; när han
talat om cronan, så har dess utlåtelser varit på det sätt, att
han ansåg henne som en skiöka och trode sig äga en öppen
och frij tilgång til henne och dess cassör, utom någon gensägelse
till nytjande. Vidare när man talat om rikets inbyggare
i anseende til contributioner och dryga utlagor, har han
eij ägt försyn för att säga, att det packket och fölget har eij
annat att giöra än betala utskylder. Vidare, när en Brahe var
i fängelse och det föregafs, att han icke kunde förmås til bekiännelse,
så har han yttrat sig sålunda: »Gif den canailen
10 par spö, så bekiänner han väl.» Vidare när han talte om
Höglofl. R. o. A„ så har han utbrustit i följande förklenliga
ord, att utom Grefven och Generalen Fersen och 3 å 4 personer
til med honom vore resten af R. o. A. eij annat än fän
och boskap.
Månne thetta utmärker ett m[ånni]skiö- el:r tigerhierta i
en rättskaffens medborgare art el:r en fördieflad hårdhet och
förmätenhet.
Jag frågar och underställer derföre Högl. R. o. A., om en
sådan man förtiener medymkan och skonsamhet? Jag för
min dell finner eij minsta billighet theruti, och följacktelm
kan iag eij annat än bifalla det Värdige Preste- och Ärbara
Bondeståndets betänckande, tillika med Lector Kraftmans
och thet särskilta votum, som är utan namn.
Uti bitterhet, hämnd el:r arghet är icke min tunga doppat,
utan rättvisan och nationens rätt häfver utprässat, h[va]d
iag påstådt och anfört.
149
Slutel:n anhåller hos R. o. A. att få tryka detta mit munteliga
anförande, til egen tilfredsställelse öfver thet, att iag uti
thetta sökt upfylla min riksdagsmannaplikt, och på det att
mina landsmän både nu och i tilkommande tider må få ärfara,
att iag, så långt iag förmått, sökt bevaka rikets och nationens
rättighet til billig hämnd och straff öfver en thes sällhets
kränkande missgierningsman.
69.
Förteckning å kompletteringsval till deputationer.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 527.
År 1765 d. 14 Oct. sammanträdde R. o. A:s electorer och
utvahlde till fölljande deputationer ledamöter uti de ledige
blefne ställen:
Stora Deputation.
Friherrar:
I stället för Öfversten Frih. Cronstedt, som blifvit flyttad
till Secrete Utskottet,
Frih. Wrangel af Saus, Johan Reinhold, öfverstelieutenant
af Kongl. Lifgardet, Riddare af Kongl. Sverdsorden.
Adel:
I stället för Hr Öfvensten Engelhardt, som bortrest,
Hr Sparre af Rosvik, Friedrich Ulric, Öfverste, Riddare af
Kongl. Sverdsorden.
I stället för Hr öfversten Anders Reinhold Wrangel, som
blifvit flyttad till Secrete Utskottet,
Hr von Becker, fullm. Hr von Vicken, Johan Edvard, Major,
Riddare af Kongl. Sverdsorden.
I stället för Hr Capit. Stråhle, som bortrest,
Hr Dahlstierna, Gustaf Hindrich, Lieutenant.
I stället för Hr Generalauditeuren von Nackreij, som blifvit
flyttad till Secrete Utskottet,
Hr Lagersvärd, Friedrich, Capitaine, Ridd. af Kongl. S. O.
Secrete Utskottet.
I stället för Cammarherren Gref Lejonstedt, som bortrest,
Grefve Frölich, Bengt, Öfverste, Riddare af Kongl. Sverdsorden.
150
Secrete Deputation.
Grefvar:
I stället för Majoren Grefve Hård, som bortrest,
Grefve Lillienstedt, fullm. Gref Posse, Friedrich Carlsson,
Capitaine vid Kongl. Lifgardet, Ridd. af Kongl. Sverdsorden.
Adel:
I stället för Hr Öfversten Jernfelts, som bortrest,
Hr Weili, fullm. Frih. Cederström, Bror, öfverste och Commendant,
Ridd. af Kongl. S.orden.
Bergsdeputation.
I afledne Hr Bergmästarens Cronstedts ställe
Hr Franc, Carl Friedrich, Krigsråd.
Bevillningsdeputation.
I stället för Hans Exellence Riksrådet Hr von Wallvik
Hr Vult von Steyern, Johan Julius, Hofcanceller, Commendeur
af Kongl. Nordstiärneorden.
I stället för Hr Cammarherren Reutercrona, som bortrest,
Hr Leijonankar, fullm. Hr Hiärne, Erland Friedrich, Bergsråd.
Landt- och siömilitiseeconomiaedeputation.
I stället för Hr Majoren von Saltza, som bortrest,
Hr Psilanderschöld, Nils, Vice Ammiral, Riddare af Kongl.
Sverdsorden.
Expeditionsdeputation.
Grefvar:
I stället för Hr Majoren Grefve Hård, som bortrest,
Grefve Gullenstolpe, Gabriel Edvard, Capitaine vid Kongl.
Lifgardet.
Adel:
Uti Hr Häradshöfdingen Lilliebruns och Hr Majoren Ulf[ven]
elos ställen, som bortrest,
Hr Breitholtz, Carl Edvard, Vice Häradshöfdinge,
Hr Manderström, Friedr. Ulric [o: Christoffer], Cammarherre.
På samtelige electorernes vägnar:
Gustaf Reuterholm. Friedr. Ribbing.
151
70.
Riksrådet friherre Samuel Äkerhielms svarstal till Riksens
Ständers deputation.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 550.
Högvälborne och Välborne, Högvördige och
Höglärde, Ädle och Högaktade, Välförståndige
och Redelige Herrar och svänske Män!
Att Riksens Högl. Ständer genom denne deras Högl. Deputation
behagat gunstigast förklara deras nöije och välbehag
öfver de underdånige rådslag, jag haft den äran gifva den
tiden, då rådsembetet af mig förvaltades, kan jag ej annat
än med största ärkjänsla anse.
Då mit uppsåt endast varit rikets och fäderneslandets gemensamma
väl och förmån, så har jag ej upfyldt mer, än
hvad undersåtlig pligt af mig kråft, och om mina rådslag ej
altid varit lyckelige nog att vinna bifall, så hafva de åtminstone
ej ledt sig ifrån annan grund, än hvad efter min öfvertygelse,
ehuru felagtig den och kunnat vara, en ren undersåtelig nit
och trohet förbundit mig till. Jag har derföre aldrig väntat
mig annat tilfridsställande, än hvad jag utan förebråelse innom
mig sielf uti mitt lugn och denna landsbygd ägde, hälst
riket ej eller på min ålderdom lämnat mig handlöst och olönt.
Dömmen nu häraf sielve, mine gunstige Herrar och redelige
Män, huru oförmodad denna händelse förefallit mig, och
huru hög och oskattbar jag anser och värderar den besynnerliga
ynnest, hvarom Riksens Högl. Ständer på så utmärkt
sätt med denne Högl. Deputationen behagat försäkra mig
genom tilbud af rådsembetets emottagande. Mig felas ord och
egenskaper att kunna, som sig bör, deröfver förklara min
hierteliga fägnad och vördsamma tacksägelse.
Skulle krafter och förmåga tilstädja mig att med mine underdånige
råd i Rådcammaren gå Kongl. Maij :tt och riket
tillhanda, så vore jag otacksam och ovärdig det stora förtroende,
Riksens Högl. Ständer nu för mig behagat hysa, om
jag ej emottog rådsembetet, hälst hvars och ens undersåtares
pligt är att för sitt fäderneslands tjänst hafva alt ospart, men
som min hälsa med åren alt mer och mer aftager samt jag
en lång tid nu vändt mig vid en stillare lefnad än den, ett
152
slikt embete med sig förer, så torde saken förbiuda sig sielf
och förmågan ej föllja villjan åt. Dock beder jag att uti en
så oförväntad händelse få någon betänketid. Det skulle vist
ingenting för mig vara angenämare än upofra mina än återstående
år på ett så värdigt ställe, som Riksens Högl. Ständers
ynnestfulla förtroende nu behagat tillägga mig, blott
att jag kunde vara riket och fäderneslandet till den tjänst
och nytta, sorn jag hierteligen önskar.
Mine gunstige Herrar och Män, med hvilka jag till större
delen haft den äran att länge vara kjänd och vän, förklaren
ni för Riksens Högl. Ständer, med hvad besynnerlig högagtning
och vördnad jag emottagit detta deras bud och kallelse,
hvilket jag framdeles skall hafva den äran att skrifteligen
besvara, och innesluten mig för öfrigit uti Riksens Högl.
Ständers gunst och benägenhet.
Hos Högl. Deputationen, som åtagit sig att uti en så besvärlig
årstid gjöra mig besök och som fördt detta för mig så
glädjefulla bud, aflägger jag en tillgifven tacksägelse, och utbeder
mig att uti Hr Generalens och Commendeurens samt
hvars och ens af ledamöternes vänskap ständigt få vara bibehållen.
71.
Förteckning å kompletteringsval till deputationer.
(Allegater I.)
Protokollet sid. 558.
År 1765 d. 28 Octobris sammanträdde R. o. A:s electorer
och utvahlde ledamöter uti de afgångnes ställen till fölljande
deputationer:
Secrete Utskottet.
I stället för Hr Majoren Frih. Armfelt, som bortrest,
Hr Lilliemarck, fullm. Frih. Cederström, Sven, öfverste,
Riddare af Kongl. Svärdsorden.
I stället för Hr Cammarrådet Woltemat, som med döden afgådt,
Hr Fakengréen, Germund Abraham, Vice President, Riddare
af Kongl. Nordstiärneorden.
153
Secrete Deputationen.
I stället för öfversten Frih. Bror Cederström och Hr Hofrättsrådet
Ehrenmalm, sorn sig afsagt,
Hr Sparre of Rossvik, Friedrich Ulric, Öfverste, Riddare
af Kongl. Sverdsorden,
Hr Reuterschiöld, Axel Diedrich, Ryttmästare.
Cammar-, economie- och commerciedeputation.
I stället för Hr Cammarrådet Steuch, sorn blifvit flyttad
till Secrete Utskottet,
Hr Grunér, Johan Gabriel, Ryttmästare, Riddare af Kongl.
Sverdsorden.
Landt- och siömilitiaeeconomiedeputation.
Grefvar:
I stället för Hr Presidenten Gref Carl Hans Sparre, sorn
bortrest,
Grefve Gullenstierna, fullm. Hr Appelbom, Anders, Major.
Friherrar:
I stället för Hr Generalmajoren Frih. Berndt Otto Stackelberg
och Hr Öfversten Frih. Banér, i anledning af deputationens
anmälan,
Frih. Leyonschiöld, fullm. Hr Malmerfelt, Eric, Corporal
vid Kongl. Lifdrabantecorpsen,
Frih. Biörnberg, Carl, Lieutenant.
På samtelige electorernes vägnar:
Gustaf Reuterholm. Friedr. Ribbing.
72.
Kaptenen Carl Efraim Carpelans diktamen om turberäkning.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 560.
Dictamen ad protocollum d. 5 Nov. 1765.
Af mitt nu tredie gången upläste memorial förmodar iag
Höglofl. R. o. A. nogsamt inhämtadt, att Baron Stackelberg
samma år som kongl, förordningen om lediga tiensters besät
-
154
tiande utkom, efter ingifvit underdånigt förslag ärhållit en
fendricksbestälning vid Kongl. Västerbotns reg:te, men på
olaglig grund, 1 :o för det att en annan fendrick stod förut
och då vid samma compagnie, som Baron Stackelberg blef
föreslagen och fick fulmagt samt således befordrad, där rätteligen
ingen vacance bordt vara. 2:o. Så vida Baron Stackelberg
då eij var mera än elfva år gammal, kunde tienstgiöringen
därigenom icke häller blifva hulpen. 3:o. Har föreslåendet
emot Regeringsformens 40 § skiedt, där orden så
lyda: Så bör ock vid alla ämbetens besättning (men härvid
är n. b. til märka, att förslag existerade i fredlig tid, på
en bestälning, som icke bordt vara vacant) förnämligast anses
personernes beprövade ärfarenhet etc:ra. Och 4:o hans
11 åra ålder icke omnämd; hvad ärfarenhet, skickelighet och
förtienst kan man förvänta en så ung kunnat giöra intil den
tiden; går vij til almänna lagen, så förklarar den det tydeligen,
då ingen, som eij fylt 15 års ålder, äger vitsord och således
än mindre af den någon pålitelig tienst kan ärfordras.
Hade Baron Stackelberg icke på så olaglig grund, sorn förmält
är, blifvit föreslagen, hade han icke kunnat Carpelan
föredragas, sedan kongl, tiensteförordningen d. 23 Novbr.
samma år utkom, utan först afbida 18 års ålder, hvarigenom
händt, att Lieutenant Carpelan ovedersägeligen haft det företräde,
han nu begiärer, emedan han, som är på 12:te året äldre
än Baron Stackelberg, ifrån år 1751 giordt tienst såsom
underofficer til 1757 d. 21 Januari, då han blef adjutant, bevistat
pommerska kriget med alla årens så vinter- sorn sommarcampagner
ifrån början til slut och det altid til sine förmäns
fulla nöije. Til denne commendering bytte han såsom
med yngsta officerare sig år 1757 med en äldre fendrick vid
namn Hendric Hierppe, som i stället blef hemma uti landet,
endast i afseende för det att förvärfva sig mera ärfarenhet
till sin lyckas vidare befordran; de tilfälligheter, som för honom
sig i kriget yppat, såsom vid Eggezin, Prentzlou, Bartou
och Rustou, har han ock bevistat.
Höglofl. Secrete Deputation bifaller i sitt betänkande, att
Carpelan nu i rättan tid klagat öfver sitt lidande, men för det
Lieutenant Bierchén, som äfven nu klagar och för sin okunnoghet,
under det han var i fält stadder, att å behörig ort
anföra sine besvär nu blifvit ansedd hafva vid förra riksdagen
försutit sin talan, är äldre än Carpelan, kan Carpelan
155
icke upprättelse tilstyrkas, 0111 ock honom värkeligit lidande
vore öfvergångit; mina Herrar, efterseen med rättvisa ögon,
0111 det är med lag och billighet öfverensstämmande, att en,
som icke sielf til något är vållande, skall lida för en annans
efterlåtenhet.
Att Carpelan förr varit til lieutenant sökande har iag med
ett vid mitt memorial bilagdt betyg bevist, hvarmedelst Höglofl.
Secreta Deputationens häruti tagne motskiähl försvinner;
äfven utvisar samma betyg, att Carpelan år 1760 i Kongl.
Maij :ts Rådcammare blifvit för äldre än Bierchén ansedd i
anseende därtil, att han varit äldre underofficier, förrättadt
längre militäriska tienster och på en och samma dag eller
d. 21 Januari 1757 undfått första kongl, fulmagten.
Carl Ephr. Carpelan.
73.
Brukspatron Leonard Magnus Ugglas diktamen om växelassocierades
auktion.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 562.
Till Höglofl. R. o. A:s protocoll
d. 5 Novemb. 1765.
Ifrån mit upsåt är det vida skildt att numera utlåta mig
öfver de så kallade växelassocierades enskilte omständigheter,
sedan Riksens Höglofl. Ständer funnit för godt att hålla
sig till deras personer samt lösa och fasta ägendomar, i anseende
till hvad de hos kronan häfta kunna.
Jag räknar allenast nu för min riksdagsmannaplikt och
rättighet att efter yttersta begrep utlåta mig vid förevarande
fråga, öfver den domstohl, som efter vår lag bör dömma emilian
kronan och enskilte borgenärer samt hvarderas förmonsrätt
till de associerades med qvarstad belagde ägendommar.
Af handlingarne finnes, att växelassocierade häfta för en
ansenlig giäld innom och utom riket, och rätta frågan är således,
på hvad sätt kronan och dylike borgenärer kunna komma
till all laglig rätt och säkerhet.
Att associerades lösa och fasta ägendommar icke förslå
till kronans och borgenärers förnögande, utan att en ansenlig
brist därvid sig företer, kan eij dragas i tvifvelsmål, och
156
således blifver däx-af en naturlig påfölgd, at tvist och rättegång
sig yppar, efter den anledning 17 cap. Handelsbanken
medgifver, och såvida giftorätt och hvad samma åtfölja kan
skulle påstås, enligit 10 och 11 cap. Gift :m.balken.
Som desse associerade äro skilde vid all deras ägendom,
så kan jag eij annorlunda anse dem än såsom gäldenärer,
som på en gång afstå sin ägendom till deras borgenärer, och
i slikt fall utstakas rättegången uti 16 cap., 1 §, Handelsbalken,
och stämnings genom offenteligt anslag, uti 11 cap., 4 §,
Rät [te] g.balken.
Laga domstohl, tå borgenär söker gäldenär, är efter 10
cap., 1 §, Rätt[e]g.balken den rätt, hvarunder gäldenär sit
bo och hemvist häfver, och har lagstiftaren om denna ordning
i rättegången varit så örn, att ingen sak får i annan än
rätter domstohl uptagas, fastän partena sielfva därom åsämjas,
utan att Kongl. Maij :t finner skiähl att gifva lof thertill,
likmätigt 11 § i sama capitel.
I anledning häraf håller jag för betänkeligit att sätta växelassocierades
borgenäres rättigheter och fordringars bepröfvarande
under annan domstohl, än den lagen så tydeligen utstakat,
emedan borgenärerne icke kunna hafva gemenskap
med de afhandlingar, som associerade haft med kronan, och
hvarföre ingen undersåte bör betagas våra rättegångsförmoner,
då han eij af egit förvållande gior sig af dem förlustig.
En vidlyftigare omgång och tidsutdrägt med denna rättegång
anser jag för mindre betydelig och äfventyrlig än att
giöra et så stort afsteg ifrån vår välgrundade lag, nästan uti
en den ömmaste del av våra rättighet, och som denna rättegång
kommer att röra många menniskiors välfärd samt utoch
inländska crediten, så vore endast samma et kraftigt
skiähl att härutinnan på det varsammaste umgå.
Efter min tanka böra vij bebehålla lagstiftande magten för
Riksens Ständer samt låta lagskipandet förblifva under de
laga domstohlar, som vid ansvar bundne äro, och sådant synes
mig öfverensstämma med våra välgrundade regeringslagar.
Leonhard Mag. Uggla.
157
74.
Bergsrådet Anton Svabs memorial om växelassocierade.
(Allegater I, fol. 392.)
Protokollet sid. 569.
ödmiukt memorial.1
Vid nu påstående riksdag hafva the bekante växelcontoirssakerne
gifvit Riksens Höglofl. Ständer emnen till flere serskilte
öfver läggningar. Jag är nogare underrättad om våra
constitutioner och holler Riksens Höflofl. Ständers beslut i
större hälgd, än att jag skulle våga till ny bepröfning framställa
en gång afgiorde mål. Men likmätigt min riksdagsmannarättighet
får jag ödmiukast erindra, att i anseende till
växelcontoirsassocierade blifvit indirecte upgifven en fråga,
som ännu icke är deciderad, nemligen huruvida kronan och
Banquen skulle med associerade ingå något accord om betalningen
af then associerade ådömde skuldsumman.
Riksens Höglofl. Ständers Stora Deputation har uti tvänne
serskilte betänckanden nämdt, att associerade icke skola
giordt till skuldens betalande något sådant anbud, sorn kunnat
antagas. Härmed är likväl medgifvit, att anbud, hvilcket
är thetsamma som accord, kunde ega rum, om vilkoren för
kronan och Banquen skulle finnas skälige. Sådant tillkommer
Riksens Höglofl. Ständer att pröfva; och thet har Höglofl.
R. o. A. förut sig förbehollit under en öfverläggning om
Riksens Höglofl. Ständers Justitisedeputations betänkande i
thenna sak; men ännu har thet så mycket mindre kunnat
ske, som mig vetterligen Stora Deputation icke upgifvit till
plena then erbudne summan, ehuru icke obekant är, att associerades
anbud går till fyratio tunnor guld att på visse terminer
innom tu år betalas.
Mig står altså then rättigheten öppen att om berörde anbud
få yttra mine tanckar och them till Riksens Höglofl. Ständers
öfvervägande hemställa.
1 :mo. Är jag för min del osäker, huru högt efter Stora Deputations
betänkande och liquidation växelassocierades skuld
sig rätteligen bestiger, och således kan jag ej eller med visshet
veta, om icke associerades anbud torde fullt ut svara
emot then summan, som the äro förklarade skyldige att be
-
1 Påteckningarna från riksdagsbehandlingen uteslutna här
158
tala. Jag har härmed icke mitt afseende på visse uträkningar,
sorn tämmeligen allmänt omtalas och hvarigenom skuldsumman
skall blifva långt ringare än associerades giorde anbud;
utan har hos mig, som icke deltagit i utarbetningen af then
författade liquidation, thet tvifvelsmål upkommit, huruvida
meningen af Stora Deputations betänckande och Riksens
Höglofl. Ständers thärå grundade beslut må vara, att the i
liquidation uti serskilte myntsorter, såsom ducater och riksdalrar
specie och hamburger banco, utförde skuldposter böra
betalas efter then växelcours, sorn nu är, eller then som var
vid then tiden, hvarifrån skulden har sin uprinnelse. Jag tager
thet för afgiordt, att associerades skuld måste förvandlas
till kopparmyntsräkning, så vida thet är vårt hufvudmynt
och speciemynt icke är i våra rörelser synligit, samt vid upbörd
af räntor och utskylder kronan åtnöjts med sedlar i
stället för redbart mynt och thet utan upgäld. Kronan och
Banquen kunna icke eller, om utmätning skall ske, få annat
än sedelmynt i betalning för egendommarne. Och om kronan
och Banquen skola kunna skilja sig ifrån associerades öfrige
creditorer och tillika veta, huru nära thet lider med kronooch
bancoskuldens betalande, är oundvikeligit att förvandla
all skulden efter kopparmyntsräkning. När åter thet skall
ske, förstår jag icke meningen af Stora Deputations betänckande
annorlunda, än att förvandlingen inrättas efter the
tiders växelcours, hvarifrån skuldposterne hafva sitt ursprung;
ty eljes komma associerade att med sin egendom
icke allenast ersätta kronans och Banquens förlust på then
under växelcontoirstiden upstegne växelcoursen utan ock att
ensame plikta för en ifrån then tiden, tå associerades förbindelse
uphörde, ännu högre upstegne cours, som finnes så
beskaffad, att ehuru associerades rörelse nu blifvit öfver
1/2 år styrd igenom tillförordnade curatorer, och oacktadt
Riksens Höglofl. Ständers egen sammanvaro och förklarade
missnöje öfver växelcoursens raserie then äntå icke fallit
eller lärer kunna fällas utan sådane lämpelige författningar
i anseende till financevercket, som igenom Riksens Höglofl.
Ständers berömlige omsorg och bemödande snart förväntas.
Jag får ännu lägga till ett anat skäl, som gifver ytterligare
styrcka åt min fattade mening angående speciemyntets förvandling.
Secrete Utskottet hlef förleden riksdag af Riksens
Höglofl. Ständer updragit att tå afsluta räkningarne med
159
växelassocierade. Hade saken tå afslutits på ett sådant sätt,
att Riksens nu församlade Ständer thärmed åtnöjts, hade
quaestion aldrig blifvit om annan än then tidens växelcours.
Och att Riksens Ständer nu ogillat Secrete Utskottets göromål
vid förra riksdagen, lärer icke göra associerades sak
sämre, än han efter Riksens nu församlade Ständers bepröfvande
then tiden bordt ansees; i följe hvaraf och när associerade
ifrån then tiden betala ränta på skulden, sådan som
then tå bordt vara, hvilcket synes vara thet högsta, sorn them
åläggas kan, lärer then sedermera upstegne coursen icke kunna
på then räkningen komma them till en ny gravation.
Men thet som aldramäst understödjer och gifver vigt åt min
här förut yttrade mening är Stora Deputations egen upstälde
liquidation, hvaraf jag för thenna gången vill anföra allenast
ett enda exempel eller bevis, nemligen att Stora Deputation
i liquidationsinstrumentet eller the vid betänckandet bifogade
uträkningarne, pag. 14, förvandlat en rest på kopparhandelen
af 104 306 d:r 31 öre koppant till riksd:r, efter
40 mk:s cours, och thärå beräknadt 4 1/2 års interesse äfven
i riksd:r; hvarvid jag gör then skäliga anmärckning, att
emedan efter Stora Deputations eget betänckande, pag. 24,
thenna rest af 104 306 d:r 31 öre koppant icke bordt betalas
i annan myntsort, än associerade sielfva upburit, som enligit
både betänckandet och liquidation bestått i sedlar, och i liquidationsinstrumentet
thenna summan likafullt är förvandlad
till riksd:r efter 40 mk:rs cours, så måtte meningen icke
kunna vara någon annan, än att återbetalningen tillika med
räntan också skall utan afseende på nu varande cours uträknas
efter 40 mk:r per riksd:r; ty i annat fall, eller om återbetalningen
skulle ske efter en sedermera upstegen eller 84
mk:rs cours, så faller thet mig, ehuru jag icke är någon
räknemästare, tydeligen i ögonen, att associerade endast igenom
räkningssättet eller ofvannämde förvandling af myntsorter
skulle på thenna skuldposten graveras till mer än alterum
tantum, såvida 104 306 d:r 31 öre koppimt med 3 procents
ränta i 4 1/2 års tid gör vid pass 118 388 d:r; men när
jag förvandlar berörde capital till riksd:r efter 40 mk. och
på thetta riksdalers capital räknas 3 procent i lika lång tid
samt thärefter skall betala capitalet och räntan vid 84 mk:s
cours, stiger summan i kopp:mt circa 248 613 d:r och således
återbetalningen på en skuld af 118 388 d:r till 130 225 d:r
52—5610U
1G0
thäröfver, hvilcket jag icke ens vågar täncka, än mindre påstå
vara Riksens Höglofl. Ständers afsigt, utan af thetta nu
omrörde exemplet med flere, som upgifvas kunna och på
hvilcka alltför mycket beror skuldsummans storlek eller afkortning,
finner jag mig öfvertygad, thef betalningen mäste
uträknas efter cours vid förfallotiderne.
Om jag härutinnan träffadt Riksens Höglofl. Ständers rätta
mening, så lärer icke något betänckande finna rum, med
mindre associerades anbud må såsom betalning antagas och
godkännas; ty ehuru efter nuvarande växelcours skuldsumman
kan uträknas ganska högt, så blir dock efter förenämde
förvandling capitalskulden så många tunnor guld mindre och
interesset i samma mån så mycket ringare, att igenom associerades
anbud kronan och Banquen få mer för mindre.
Men på then händelsen jag skulle emot förmodan hafva
misstagit mig om rätta meningen af Riksens Höglofl. Ständers
fattade beslut, afvacktar jag Riksens Höglofl. Ständers
förklaring thäröfver till min rättelse. Och som Riksens Höglofl.
Ständers rättvisa altid är en och thensamma, så lärer
then förklaring, härutinnan meddelt varder, äfven få tiena
till rättesnöre uti flere mål, som framdeles torde förefalla
och angå kronans rättigheter.
Thärmed kan jag dock icke lämna then nu omrörde frågan
om antagandet af associerades gjorde anbud, eftersom
2:do utan afseende thärpå, om kronans och Banquens fordringar
verckeligen stiga högre än associerades anbud, kronan
och Banquen genom utmätning aldrig lära kunna få
mera, än associerade budit; åtminstone tviflar jag thärom
för min del, och ifall hvad jag härom har then äran att yttra
mig, icke skulle vinna attention, måge mina välmente erindringar
stå tecknade till en framtid, som skall visa, om jag
felat eller ej; ty associerades förmögenhet ligger för en dag
och består till större delen i fastigheter, samt thäribland
bruksegendommar, och the för handen varande författningar
om sedelmyntets realiserande och många andre betydelige
reflexioner styrka mig i then tanckan, att man allt för mycket
missräknar sig, när man föreställer sig att kunna sälja
berörde fastigheter till thet pris, hvartill the blifvit värderade,
om änskönt köpare skulle betingas sådane vilckor, som
eljes icke äro enlige med närvarande tids financesysteme, såsom
någre års credit eller bancolån med mera. Och i thet
1G1
afseende skall Ihelta mitt ödmiuka andragande i en framtid
fria mig ifrån delacktighet i thet lidande, som kronan och
Banquen kunde tillskyndas genom anbudets afslående.
3:o. Är riket nu i then belägenhet, att undersåtare i landet
hotas med en tryckande bevillning, som man nyligen sedt
af Riksens Höglofl. Ständers Bevillningsdeputations upgifne
extractum protocolli. Thet tyckes tå icke vara tid att försaka
sådane tilfällen, som kunna lindra thenna bördan. Thet
kan icke ske med fordringar, hvilckas utsökande kan ankomma
på en mångårig rättegång; ty ehvad anstalt som kan tagas
om rättegångens förkortande, så är dock till märkande, att
härvid inlöpa både medborgares och främli[n]gars rättigheter,
som ännu icke haft tillfälle att anmäla sine praetentioner
och hvilckas beskaffenhet Riksens Höglofl. Ständer ännu icke
kunna känna, ännu mindre in casu stadga någon lag, som
kan hindra, att ju thenna sak, om ock en instance varder
undanröjd, vandrar the öfrige instantier igenom, så att jag
utan tvekan förut seer, thet thenna sak, om then executive
skall fullföljas, torde gifva anledning till arbete och många
nya öfverläggningar vid en annan riksdag, hälst vid första
påseende icke kan undfalla, att härvid inlöpa trenne serskilte
the vidlyftigaste concurstvister, som ofelbart föda flere andre
af sig. Att förtiga, thet näppeligen förekonimas kan, att ju
private borgenärer skola hafva frihet att inför vederbörlige
domstolar gå in uti ventilationer om krono- och bancofordringars
beskaffenhet, som Riksens Höglofl. Ständer likväl redan
faststält; och emedlertid går Riksens Ständer nu utur
händerne thet tillfälle, the kunde ega, att med then nu erbudne
summan och med hvars antagande kronan och Banquen
kunde undvika all rättegång, stoppa en del af vår statsbrist
och i samma mån låta medborgare i anseende till then
snart odrägelige bevillningsafgiften vederfaras någon lindring
för närvarande tid, tå the then sorn mäst behöfva.
4:o. Har jag till slut spardt thet motiv, som allramäst lärer
befordra antagandet af associerades anbud, nemligen Riksens
Höglofl. Ständers ädelmod, som visar sig i sin fulla utöfning
vid olyckeliga medborgares uprättelse.
Jag försäkrar heligt, att jag drifs hvarcken af fördommar
eller interessen. Jag följer en sund öfvertygelse och hoppas
att thärföre vara känd af var redelig man. Thärföre säger
jag utan förbehöll, skrymtan eller frucktan, hvad jag menar.
162
Växelcontoirsassocierade hafva blifvit ansedde såsom the,
hvilcka skadadt kronan och Banquen. Jag försvarar icke theras
sak men vågar rent ut seja, att icke all vår oreda i financevercket
leder sig ifrån them. Jag lägger ännu thärtill,
att associerade hvar för sig mer och mindre giordt riket
verckelige och betydelige tienster. Jag frågar, hvilcket är värdigare
för en regering, så straffa medborgare, att både förtienster
och medlidande sättas å sido, eller att låta en christelig
och medborgerlig kärlek och ömhet samt bevekande
omständigheter styra våra beslut, att icke högsta rätten drifves
för långt och att man icke glömmer, huru högt thet bör
interessera en fri regering, att hvar medlem häldre får tillfälle
att prisa högsta magten för mild och lindrig medfart.
Jag har redan varit för vidlyftig. Allt hvad jag härmed
velat seja, stadnar thäruti, att efter min tancka och öfvertygelse
fordrar kronans, Banquens och medborgares sannskyldiga
förmon, sakens beskaffenhet, rättvisan, Riksens
Högloft. Ständers värdighet och ädelmod samt framtiden, som
är vår dommare, att thet af växelcontoirsassocierade under
upgifne vilkor giorde anbud af fyratio tunnor guld varder
utan vidare tidsutdrägt antagit; men ifall Riksens Högloft.
Ständer emot förmodan skulle thetsamma förkasta, utbeder
jag med så mycket större skäl Riksens Höglofl. Ständers förklaring
öfver thet i första puncten af thetta memorial omrörde
tvifvelsmål angående beräkningssättet vid förvandlingen
af the associerade påförde serskilte myntsorter, som
jag förutseer, att utom themia förklaring hvarcken dommare
eller executorer kunna reda sig ifrån saken.
Hos Höglofl. R. o. A. anholler jag ödmiukast att ej allenast
med thetta memorial få vända mig till the öfrige respective
stånden utan ock låta thetta jämväl till trycket befordras.
Stockholm d. 8 Novembris 1765.
Ant. Swab.
163
75.
Översten friherre Johan Didrik Duwalls supplik om borgmästare
Kiermans straff.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 573.
ödmiukaste memorial.
Mitt tryckande bekymmer och min innerliga oro i anseende
till det, som rörer min olyckeliga svärfader, Borgmästare
Kierman, tillika med dem uti samma nästan enahanda
öde stadde äro, lämnar mig snart sagt ingen hvila. Det är
nu endast genom Högloflige R. o. A:s barmhärtighet och
medlidande, som den bedröfveligaste och mäst ömmande omständighet
kan någorlunda blifva lindrad. Kommen uti ärfarenhet
om den skiljachtighet, som finnes emellan alla liögrespective
ståndens meningar och beslut uti det, som för
brottmål blifvit ansedt och till Riksens Högh Ständers Expeditionsdeputat:s
afgiörande reinitteradt, har jag ingen annan
utväg än at fly med diupaste vördnad till Högl. R. o. A:s
vanliga ädelmod och christeliga behiärtande med lika undergifven
och vördsam anhållan, det de af nåd och ynnest täckas
jemka sitt i detta mål tagna beslut till den tanckan, som
det Lofliga Borgareståndet funnit för godt att vidtaga.
Det blifver sålunda den mening, som ehuru något hårdare
doch likaväl närmast inträffar med Högh R. o. Ars mera
lindrande upsåt och hvilcken i det möjeligaste befordrar
värkställigheten af H[ögh] R. o. Ars nådiga vilgia.
Jag begiär, mina nådiga Herrar, intet annat än det, som
dagl. händer, enär ståndens beslut gå in partes, då lagen sielf
föreslår den utväg till expeditions ärhållande, att någotdera
sig i sådan casu fogar till det, som närmast finnes öfverstemmande.
Och till hvilket stånd skulle jag väl med mera
förhoppning och mera förtröstan kunna uti en så ömmande
sak mig vända än till Högh R. o. A., som utom så monga
andra betydande skiähl för mig ännu gifvit uti denna sak
ett vördadt och välsignat prof af mästa mildhet och medlidande.
Förskiut derföre eij min innerliga bön och vördsammaste
anhållan. Den syftar äfven så mycket däruppå, att ett
odrägeligit straff, som eljest mäst faller uppå mig och flere
desse felaktige männers oskyldige anhöriga, eij må gå uti
164
en bedröfvelig värkställighet. Fräls mig och de flere, sorn
hafva ähran vara utaf Edert stånd, ifrån den smärta, som eij
annat kunde än giöra vår lefnad uti empfinteligaste måtto
och in i grafven osäll och olyckelig. Den högsta varder den,
som ofelbart med nåd och välsignelse belönar denna af Höglofl.
R. o. A. äfven så värdige som för hela världen lysande
prisvärda och ädelmodiga välgärning.
Stock. d. 9 Novb. 1765.
Joh. Diedr. Duvall.
76.
Landssekreteraren Bror Daniel Jerlströms memorial om
stapelstäder.
(Allegater I, fol. 422.)
Protokollet sid. 577.
ödmiukaste memorial.
Om de sex nya stapelstäders inrättande uti Bottniska viken,
som det Högvördige Präste- och Vällofl. Borgareståndet
behagat bevilja, täcktes Höglofl. R. o. A. höggunstigast tilllåta
mig at äfven uti samma ämne få yttra mine välmenta
tankar.
Emot åfvanberörde inrättning har jag för min del intet at
anföra utan därtil aldeles samtycker; men om platserne och
ställen, hvarest de till allmänhetens nytta och förmohn vore
tjenligast at inrätta, är nu mitt egendteligaste ämne.
Om de på östra sidan belägne städer, såväl som Härnösand
å den västra, som Vällofl :e Borgareståndet enligit deras afgifne
extractum protocolli til stapelstäder behagat utnämna
och förordna, äro så väl situerade samt äga goda hamnar
med flere beqvämligheter, som til en stapelstad erfordras
och vid inrättningen däraf noga bör i akt tagas, lämnar jag
til deras ompröfvande, som bättre än jag känna de ställen
med alla deras omständigheter; men at Luhleå stad, som äfven
upfyller en nummer, ibland de nu beviljade sex stapelstäder
til förenämnde inrättning är aldeles otjenlig och länet
ringa gagnelig, får jag äran, genom följande bevijs, bestyrka
:
165
Luhleå stad, som uti Västerbottns höfdingedöme är belägen,
har
1 :mo en trång och stenig skärgård, hvartil erfordras flere
slags vind til ut- och infarten.
2:do. Är vid staden eij tilräckeligt utrymme, at det, ifall
invånarenas antahl blefve ökt, kunde beqvämligen tåla mycket
utvidgande, och
3:o är segelleden uti skärgården emellan staden och hafvet
så grund, at stora skepp däremellan eij kunna inflyta.
Om nu ock förenämde svårigheter kunde tåla någon ändring
eller förbättring, som dock omöijeligheten förbiuder, så
kan likväl
4:to de på södra sidan om Luhleå i länet belägne städer
eij hafva den ringaste fördehl däraf, om Luhleå til stapelstad
skulle blifva förordnad, emedan Umeå stad, som 36 mihl
söder om Luhleå är belägen, skulle nödgas lika med Pitheå
stad, som dock har något närmare, at en så lång väg tilbakars
norrut transportera sina exporter, som sedermera, förbi
bägge sidstnämde städer, åter skola utföras, och på lika sätt
alla retourvahror från Luhleå afhämta, hvarigenom skulle
hända, at sidstomrörde vahror blefvo umeåboerne lika, om
icke mer dyra, än om de härifrån Stockholm directe skulle
blifva köpte.
Sä god och hälsosam den inrättning är, som vijsligen blifver
anlagd, och alla därtil hörande delar och omständigheter
efter hvarje saks bsekaffenhet noga i akt tagen, så ringa förmohn
kan åter däremot förväntas, om några til inrättningen
erforderlige essentiele stycken skulle blifva uteslutne.
Det Högvördige Prästeståndet, som eij ägt tilfälle at så
noga, som vederbordt, om förnämsta stället til stapelstads
inrättande uti Västerbottns län göra sig underrättad, har i
detta mål ganska vijsligen förordnadt, i det ståndet lämnat
til länets egit öfverenskommande om ställets utseende til
stapelstads inrättning därstädes.
Om Högloft. R. o. A. nu äfven täcktes förena sig därutinnan,
hvarom jag ödmiukast anhåller, så kan hela Västerbottns
län af denna inrättning åtniuta en gemensam nytta
och fördehl. Stockholm den 14 November 1765.
Bror Dan. Jerlström.
166
77.
Landshövdingen Olof Malmerfelts memorial om stapelstäder.
(Allegater I, fol. 4-25.)
Protokollet sid. 577.
Ödmiukt memorial.
Sedan Hans Kongl. Maj :tt i nåder behagat förordna mig
till landshöfdinge öfver Västerbottn, så åligger mig at i akt
taga alt, hvad som till det landets nytta och upkomst lända
kan; och i följe deraf får jag nu till kiänna gifva, hvad
som vid den uti Västerbottn projecterade nya stapelstad kan
vara at påminna.
Utaf det Vällofl. Borgareståndets d. 3 nästledne Augusti
utfärdade och trykte protocollsutdrag har jag sedt, at Luleå
stad (som föregifves ligga mitt i landet, men dock icke så
är) till stapelstad utnämd blifvit.
Utom det at jag är en infödd västerbottninge, där upväxt
till mina laga år, så har jag ock uti 18 års tid i det landet
varit domhafvande samt 1 1/4 år vice landshöfdinge och under
samma tid besedt alla städers hamnar med deras in- och
utlopp.
Skepshainnen Ratan, som ligger vid norra ändan af Qvarken,
är en sådan hamn, hvars like eller make icke finnes
emellan Stockholm och Torneå; där kunna fartyg in- och utgå
med alla slags väder; har äfven tillräckeligit djup, och
hvars anckarebottn består af stark blålera, så at alla skepp
och fartyg uti alla stormväder kunna ligga så säkra där som
emellan Skepsholmen och Skepsbron.
Denne hamn är ock belägen vid hafsbandet, så at seglationen
kan där nyttias åtminstone 14 dagar förr om våren
och öfver 14 dagar sednare om hösten än i städernes hamnar;
är jämväl på bästa sättet belägen för strömings- och
skiälfiskerier.
Någre ifrån Luleå stad här nu vistande handlande hafva
berättat mig, at norra inloppet af Ratan skall vara något upgrundat,
så at större skepp skulle där ej kunna ingå; men
deremot hafva handlande ifrån Umeå stad sagt mig, at vid
samma inlopp skall vara tillräckeligit djup, när det blir, som
vederbör, utpeglat.
167
Jag lämnar därhän till vidare, hvilcka af dem må hafva
rätt eller orätt; men min påminnelse blir, att Riksens Högloft.
Ständer icke utnämna eller fastställa någon viss stad
eller ort i Västerbottn till stapelstad, innan det i orten kan
blifva undersökt och bepröfvat, hvarest bästa och beqvämligaste
stället vara må till en sådan stads anläggning.
Stockholm d. 30 October 1765.
O. Malmerfeldt.
78.
Löjtnanten Carl Johan Tawasts memorial om stapelstäder.
(Allegater I. fol. 470.)
Protokollet sid. 577.
ödmjukaste memorial.
Uti saken angående stapelstäder i Bottniske viken har så
många memorialer inkommit, att jag med mitt icke får vara
vidlyftig.
Ändamålet med stapelstäder förmodar jag vara at förse
samhället med nödige utlänske vahror emot dem, egit land
kan umbära; men orsaken, hvarföre alla städer icke fått
stapelrättighet, tyckes näppligen kunna finnas, hvad Sverige
angår.
Om några, utom godtyckio, skulle gifvas, så företedde sig
naturligtvis följande:
At utlänske vahror ej må införas i större mån än svarande
emot dem, som af inhemske kan aflåtas.
At förekomma yppighet och öfverflöd, härrörande av handelens
missbruk.
At riket ej må lida igenom de handlandes okunnighet om
myntsorternes invärtes värden, deras jämnförande sins emellan;
vahroprisens inbördes förhållande och det deraf härrörande
olika penningevärdet i särskiite stater, creditens
förmåhn eller skada i anseende till handeln och riket; den,
af alla desse omständigheter tillsammans tagne, upkommande
sanna växelcoursens finnande och rätta bruk samt änteligen
hela denne seriens verkande på allmän välfärd. Men att
intet af alt thetta kan anföras såsom orsak till inskränkning
af stapelstäder i Sverige, slutes tydeligen deraf, at Stockholms
stad oklandrat fått behålla stapelfriheten.
168
At jag på detta sättet tagit mig den dristigheten till at
nämna om Stockholm, hoppas jag mig förlätes, sedan jag
til min justification härutinnan fädt anföra följande allmänt
gångbara facta.
At importerne på en tid öfverstigit exporterne slutes deraf,
at intet reélt mynt finnes i landet; at handelen härtill
bidragit, torde fulleligen intet kunna nekas. Icke eller at
Stockholm har den största handelsrörelsen ibland alla de
städer, som äro belägne på denna sidan om Sundet; följachteligen
lärer största misstanckan i denna omständighet falla
på Stockholm. Jag gifver likväl intet ut denne sats hvarken
för mathematisk eller logisk. Jag finner, hvad häremot kan
invändas, antingen sannolikt eller updigtat; ock jag ser det,
för at positift kunna bejaka henne, böra flere relative mål
undersökas. Emedlertid står altid fast, at mistankan är välgrundad;
men man behöfver icke länge uppehålla sig med
mistankar, ty denne sats är intet den enda i detta mål.
Man må definera yppighet och öfverflöd, huru man vill,
så står altid fast, at lefnadssättet i Stockholm öfvergår rikets
förmåga, omskapar nationens stridbara kynne i veklighet,
dess arbetsamhet i lättja och orklöshet; hvaraf fölgderne
blifva armod och elände.
Kan man utan rörelse, vid järnvågen, se så många menniskjor
svettas under börderne af våra redbara exporter för
at lasta de många skepp, hvarmed man åter hämtar så många
slags dyrbara viner, liqueurer, theé, caffe, cacao, granlåter
och rariteter, som jag, Gud skje lof, en gång intet vet namn
uppå. Kan man obestört se alt detta, under det man vet i de
landsorter, som inga stapelstäder hafva, många tusende medborgare
vara tvungne at löpa omkring och tigga sig en näfva
salt för at få krydda den bark med, som de i kapp med ekoren
gnaga på, så länge den är lös, och sedan den är tillfrusen,
afsomna med mygg.
Hvem är då, som inbringar öfverflödsvahror till Stockholm?
Är det icke de handlande; men hvilken lag förbinder
dem dertill? Voro de icke till fångs eller snarare, om man
med deras närvahro icke retade vår smak, så voro de utur
bruk. Har det icke händt, at i brist på salt och säd i våra
egne städer invånarne uti några provinser varit tvungne at
med kostnad förskaffa sig dessa vahror öfver gräntsen, under
det man ej hördt det minsta klagomåhl öfver brist på
169
öfverflödsvahror. Har då Stockholms stad i acht tagit de reglor,
som man kanskje frucktar före bottniske städerne skulle
öfverträda, ifall de vunno stapelfriheten.
Man torde icke vara långt ifrån sanningen, då man påstår,
at vahroprisen rätta sig efter penningestocken och växelcoursen
efter vahroprisen; förthenskull om växelcoursen
skall fällas, bör vahroprisen minskas; men at minska vahroprisen
måste antingen vahromängden ökas, då penningestocken
är orubbad, eller penningestocken minskas, då vahromängden
är densamma, eller ock tillika penningestocken
minskas och vahromängden ökas.
At växelcoursen rättar sig efter vahroprisen, skall med följande
enfaldige exempel tydligen visas. Lät i Sverige ett
skeppund stångjärn kosta 120 d. eller 480 mark i sedlar;
lät för samma skeppund järn utomlands erhållas 6 riksdahler;
dividera desse 6 rd. uti 480 mark, så utvisar quoten 80,
coursen på riksdahlern; eller at coursen på hvar riksdahhr
är 80 mark i sedlar. Sätt sedan, att ett skeppund järn i Sverige
kostar 60 dahl. eller 240 mark i sedlar. Låt som förut
priset utomlands derpå vara 6 rd:r. Dividera 240 med 6 rd:r,
så visar quoten, at coursen på hvar riksdahler, uti denne händelse,
är 40 mark i sedlar.
Jag behöfver icke vara vidlyftigare med exempel, efter desse
nogsamt bevisa satsen, som icke eller rubbas till sin grund
deraf, at jag icke specificerat, hvad kostnad järnet är underkastat,
innan det till utlänningen kan säljas.
När jag nu ifrån desse omständigheter vänder mina tanckar
på de i Stockholm tid efter annan förelupne rycktbara
växeloperationer och dervid besinnar, at man till att fälla
coursen beskattat cronan och Banquen med betydande penningesummor,
hvilka, till den del man dertill behagat nyttja,
icke tyckas kunnat annorlunda blifvit använde än at ersättja
sig differencen emellan den mindre summa, man utgifvit
växelen före, emot hvad hon värkeligen kostat, eller och at
betala sin utländska skuld med, och detta att under en tid,
då man som ifrigast hållit på med sedelmyntningen samt
sysslosatt sig med at utföra kostbara byggnader, hvilket icke
tyckes öka utan snarare minska vahromängdens tilltagande
i riket. När jag besinner alt thetta, så har jag svårt till at
tro denna stadsens kundskap i växelsaker vara så sublime,
a t städerne uti Bottniske viken i brist at hinna dertill skjä
-
170
ligen må kunna förvägras at erhålla den så länge sökte stapelfriheten.
Men, säger man, Stockholm är Kongl. Maj :ts residence och
rikets hufvudstad, hon bör hafva lustre, hon bör hafva större
rörelse än någon annan stad i riket. Det nekas icke. Det har
hon, och det kan hon beständigt hafva, utan at Kongl. Maj :t
såsom en allernådigste och välgiörande konung för hela Svea
rike med alla derunder lydande provincier behöfver tåla, at
ett landstrek om 200 mihl för någon particulaire handelsvinst
skall förblifva i träldom under någre få borgare i dess
hufvudstad; och det utan den ringaste båtnad för Kongl.
Maj :tt och det allmänna. Men och derhos: hvarföre skall
detta inkast endast röra Bottniske viken och ej de öfrige provincerne
i riket. Hafva vi alla en konung? Hafva vi alla en
lag, och äro vi alla ett fritt folk, så böra vi ock alla niuta
lika rättvisa. Men invånarne vid Bottniske viken benöja sig
med långt mindre; de begiäre allenast femb stapelstäder innom
200 mihl, då den öfriga delen af riket har, om jag rätt
minnes, 21 stapelstäder innom långt kortare distance.
Stockholm har många betydande förmåner framför de öfrige
städerne i riket.
Hans Kongl. Maj:tt residerar här i egen hög person; här
hålles riksdagar; här uppehålla sig främmande ministrer,
här underhålles Kongl. Maj :ts hofstat, alla rikets collegier,
Guardet, Artillerie med flera; här uppehålla sig en stor del
af rikets förmögnaste herrskapar, och här är en beständig
ebb och flod af besök ifrån alla rikets provincer. Med ett ord,
Stockholm har så många fördelar, at hon handlar samvetslöst,
då hon vill förmena Bottniske viken den förmåhn at i
sitt hårda climat få taga ifrån första handen de nödvändighetsvahror,
som invånarne derstädes till lifvets uppehälle
oumgiängeligen betarfva. Igenom staplars inrättande i Bottniske
viken afgår så litet af handelsrörelsen i Stockholm, at
man må undra på, det samma stad så enständigt bestridt
dem i berörde vik, en rättighet, som likväl naturliga lagen
och all billighet dem tilldömer.
Alt tunnegods och alla pundvahror, med ett ord all det,
som tjenar till uppehälle, skall nödvändigt likafult försäljas
i Stockholm, emedan det aldrig kunde bära sig at exportera
de vahror utomlandz, som utlänningen försäljer, med vinst
hos oss.
171
Quantiteten af desse vahror kail altså heller icke blifva
minskad för Stockholms stad, ty ingenting mera uteblifver
deraf ifrån Stockholm framför förut än den lilla provision,
som de få skepp betarfva, hvilka skola förse landet med salt.
Desse skeppens antal torde blifva ringa nog och kanskie
aldrig öfver femb i hela Viken; alla de vahror, som med desse
icke kan exporteras, tillfaller Stockholm at röra sig med
hos utlänningen såsom förut, emedan städerne vid Bottniske
viken såsom belägne uti fattige och sparsamma provincier
aldrig kunna giöra sig räkning på vinst af några andra retourvahror
än de aldra nödvändigaste, som hufvudsalteligen
består i salt. Stockholm saknar altså ganska litet i sin rörelse
igenom staplars inrättande i Bottniske viken; men för
landet derstädes blifver denne inrättning så mycket högre
betydande, som de många dess fattige inbyggare då kunna
bespara några plåtar årligen vid inkiöpet af det salt, de betarfva,
och för samma besparing hafva tillfälle förskaffa sig
säd at utblanda den barck med, som de förut, utan någon
grutos tillsats, varit tvungne at underhålla ett uselt lif med.
Hvad är då billigare än at bevilja stapelfrihet åt städerne
i Bottniske viken, hvarigenom utom flere förmåhner för det
allmänna alla de medel, som onyttigtvis åtgå vid vahrornes
ut- och inlastning i Stockholm, samt all den vinst, Stockholm
af denne handel tillfaller och i öfverflödsvahror torde
blifva förbytt, at alla desse medel såsom en årlig besparing
kan användas til den närande folknummerens conservation
och förökelse.
Hvad andra lika kraftige medel kunna väl föreslås till folcknummerens
förökande och hushåldningens förbättrande uti
provincer, som tryckas af många och betydande svårigheter.
Det vore för vidlyftigt at beskrifva alt det, som rörer hvarje
province i synnerhet; och dertill fattas mig jämväl tillförlåtelig
kundskap. Men som jag känner Savolax, så skall
jag och i största korthet upteckna någon del af det, jag om
dess tillstånd med visshet har mig bekant.
Orten ligger under 63 :e och 64:de graders latitud, har
ganska lång vinter. Kreaturen måste der ofta stå inne ifrån
medio September till medio Junii, det är i 9 månaders tid;
följachteligen behöfva de en myckenhet foder, till hvars bärgande
åtgår mycken tid. Kyrkj ovägen för de fläste är besvärlig
och lång, under tiden till 7 a 8 mihl; kyrkan måste
172
besökas, om icke altid af devotion likväl at undgå böter.
Detta borttager en otrolig myckenhet arbetsdagar. Landet är
oaftagit men likväl delt emellan invånarne, som skjedt gisningsvis,
ojämt och oredigt. Jordrefningarne äro otydelige,
tyetydelige och otillräkelige; men likväl den förnämsta lag,
hvarefter bör dömas i jord tvister. Härigenom upkomma oändelige
processer, som föra med sig ägande-, häradz-, lantmätare-
och lagmanssyner, besigtningar, verderingar och
tingsresor etc. Alt detta drager bort en stor myckenhet arbetsdagar;
när nu härtill kommer skiutsningar till regementsoch
compagniemöten, upbörds- och soknestämmor med mehra,
så ser hvar och en, huru mycken tid det blifver öfver till
sädesplanteringen uti ett land, som plågas af folkbrist.
Matjorden är tunn och mager. Men säden är den enda
vahra, hvarföre salt och penningar till utlagor skall förskaffas.
Städerne äro aflägsne och saltet derstädes dyrt, efter det
är tagit utur andra handen. Stadsresan är besvärlig och fordrar
hvarje gång 4 veckors frånvahro hemifrån. Trenne tunnor
säd är det högsta efter en häst kan läggas till sahlu, derföre
måste till större delen tagas salt; men hvad detta saltet
kostar, får man först begrep om, då man räknar efter, at
häst och karl, som skola uthärda en så lång resa, böra hafva
på hvar dag, nemligen karlen två marker bröd och en mark
såfvel, gjör en dahlér, hästen en kappa säd och två lisspund
höö, gjör tre dahlér; för dagsvärket uptages allenast två
dahlér, som alt tillhopa gjör sex dahlér. Enär desse sex dahlér
multipliceras med de 28 dagar, som åtgå på en sådan
stadsresa, så utvisar producten, at tre tunnor säd, hvarföre
in alles fås 144 dahl., kosta 168 dahlér at framskaffa till
stadz.
Landet har gjordt ansökning om en marknadzplats i Copio
sokn för at få stoppa rikets underballance med det lilla förråd
pundvahror, en eller annan kunde spara, till at aflämna
för penningar till utlagornes betalande; men nu hörer jag,
at Kongl. Commercecollegium äfven afstyrker regeringen
ifrån at bifalla denne ansökning. Lurendrägerier måste altså
blifva det endaste medlet till penningefång. I brist af stapelstäder
uti Bottniske viken och marknadzplatser i egit land
nödgas invånarne i Savolax imaginera sig dem, der de kunna.
Jag frågar nu altså sluteligen, om Stockholm i så hög grad
beständigt skall smickras, at femb stycken städer innom ett
173
landstrek af 200 mils längd icke skola kunna förunnas stapelfrihet.
För min del kan jag icke underlåta ödmiukeligen bedja
och tillstyrka Höglofl. R. o. A. at bifalla det Loflige Borgareståndets
extractum protocolli af den 3 Aug. 1765 uti detta
mål, hvarmed jag mig aldeles förenar.
Med detta ödmjuka memorial beder jag om tillstånd at få
vända mig til de öfrige respective stånden. Stockholm d. 14
October 1765.
Carl Joh. Tawast.
79.
Kaptenen Carl Efraim Carpelans diktamen om stapelstäder.
(Bil. till prot.)
Protokollet sid. 578.
Dictamen ad protocollum d. 14 Nov. 1765.
När man på ena sidan kastar sine ögon på den ömkansvärda
belägenhet, hvarutinnan hela riket sig nu befinner,
huru alla näringar ibland oss vantrifvas, arbetare fly til större
antahl utur rijket och några få personer i staten uprest
sig att genom skadeligaste penningevinglerij bereda hela statens
undergång, och på den andra eftersinner, från hvad kiällor
sådane rijkets olyckor leda sin första uprinnelse, kan det
aldrig undfalla en upmärksam medborgare, att sådant immediate
härflyter från den redan för 200 år tilbaka i Sverige
införde handelsplan, hvarigenom stor dehl af riket blef
stängd från den handelsgemenskap, Gud och naturen dess inbyggare
förunnat, att dels inbördes, dels ock med andra nationer
få idka en frij och obehindrad rörelse.
Detta har i synnerhet denne tid blifvit af de i samma ämne
utkomne skrifter, med och mot, en så updagad sanning, att
iag skulle missbruka Höglofl. R. o. A:s tålamod, om iag sökte
att bevisa sådant, som så tydeligen lyser alla uti ögonen.
Om vij allenast iämföra rikets fordna tilstånd under sin
handelsfrihet med närvarande, och huru sielfva rikets styrka
altid aftagit i samma mån, som des handel blifvit inskränkt,
så kan iu ordsaken aldrig blifva mörk eller tvetydig.
Historien gifver oss vid handen, att i 13 och 1400:de-talet
174
födde Sverige väl dubbelt det antahl arbetare som nu, det
exporterade spanmål och victualier iust til en dehl af de
orter, hvarifrån vij nu för 15 å 20 millioner årligen måste
införskrifva dem, och både in- och utländskt mynt voro i almänna
rörelsen; hvilket alt vitnar om den tidens handelsbalance
emot vår, då hos oss hvarken pen[nin]g:r, vahror
eller folk mera kunna trifvas, utan hela rikets rörelse har
genom författningar blifvit iu längre iu mera tvungen ifrån
de öfriga ådrorne i rikskroppen til några fåå stora canaler,
där några personer varit i stånd, snart sagt, att drifva, öpna
och dämma hela rikets handelsrörelse efter egit behag och
interesse på medborgares bekostnad, hvarpå vår tid samlat
så beklagliga vedermälen, att en svensk man eij utan grämelse
lärer kunna tänka därpå.
Den nit och åhuga, hvarmed Riksens Höglofl. Ständer arbeta
att få desse fördämnigar öpnade och rikets financevärk
förbättradt, är så hedrande för vår tid, att eftervärlden aldrig
bör utplåna äreminnet för dem, som i ett så vicktigt ämne
af kiärlek til fäderneslandet giordt sig utmärkte.
Ett får iag lof därvid i ödmiukhet ärhindra, neml:n att
detta stora ändamål kan genom Riksens Höglofl. Ständers
kraftiga åtgiärd för närvarande stund icke vinnas, om handelsrörelsen
likafult hålles innom sina förriga trånga skrankor,
hvarigenom ett lika olyckeligit öde, om icke värre än
vårt närvarande är, förr eller sednare måste träffa riket,
emedan några personer i skygd af handelsordinantier, inskränkningar
och sina städers privilegier hafva tilfälle suga
must och märg utur sine medbroder och dymedelst på ett eller
annat sätt förskaffa sig ännu inskränktare rättigheter på
rikets depence.
I så fatta och bekymmersamma omständigheter för fäderneslandet
är ingenting i min tanka nödigare än att söka afhugga
de svåraste band, som fängsla rikets handel och rörelse
och under namn af upstäder hindrat en stor dehl, som
ligga utmed Saltsiön och segelbara farvatn, att nyttia den
rätt, naturen sielf tildelt dem.
Att andra stater hunnit til välmåga genom en friare rörelse
och siöfart, däruti hafva vij ovedersägeliga bevis af
Ängland och Holland; huru bakvändt handla vij då icke, om
vij genom tvång och inskränkningar söka vinna samma ändamål.
175
Det Vällofl. Borgareståndet har i sitt extractum protocolli
af d. 3 Aug. innevarande år tydeligen vist, att sådan frihet
hvarken rörde städernes privilegier eller annars hade någon
skadelig fölgd för det almänna utan tvärt om uplifvade alla
inrikes rörelser och näringar.
Hvad kan då vara ett värdigare ämne för Riksens Höglofl.
Ständer än att arbeta på detta?
Det Vällofl. Borgareståndet har i sitt extr. protocolli föreslagit
några vissa til stapelstäder och lemnat åtskilliga andra,
som ho utmed sion, framdeles öppet att söka genom Kongl.
Maij :tt i underdånighet lika förmån, men härvid får iag lof
att anmärka det, ehuru iag icke missunnar dem, som nu af
Vällofl. Borgareståndet til stapelstäder utnämde äro, samma
förmån, dock då iag ser på en framtid och de fölgder, som
däraf äro oundvikeliga, kan iag eij annat än föreställa mig,
huru de nya stapelstädernes interesse blifver då förenat med
de förras och blifver föliachteligen lika stridande med statens
och the öfrige städernes som förr och så mycket svårare
för de andre, som det därigenom mera blifver förstärkt, och
de nya stapelstädernes upkomst beror förnämligast på de
andras undergång.
Utomdess, mine gunstiga Herrar, håller iag före en friare
seglation icke så egentel:n vara städernes utan fast mera hela
rikets sak.
Det synes bedröfveligit att sätta några fattiga städer i den
belägenhet, att de genom långvariga och kostsamma processer
emot stapelstäderne utföra denna rikets gemensamma
sak, som allena medtager långt mera, än deras ringa förmåga
kan åstadkomma, och slutelm måste Riksens Höglofl. Ständer
sielfva ändock lägga hand därvid.
Denna omväg vore eij annat än indirecte en pålaga att i
ovisshet upofra sin lilla förmögenhet till den rättighets vinnande,
som naturen sielf förlänt dem, så att de äntel:n hade
ingenting qvar att handla med, om de ock en gång skulle
komma därtill.
I anledning af alt detta underställer iag vördsammei :n til
Höglofl. R. o. A:s mogna bepröfvande, om icke de i riket varande
siöstäder, som icke til stapelrätts undfående äro anmälte,
må niuta den medborgerliga rätt och icke blifva uteslutne
ifrån friheten att iämte frij seglation til de under Sveriges
crona lydande provincier äfven, i synnerhet Vester- och
53—5610U
176
österbotn, på sätt som de i det Vällofl. Borgareståndets extr.
prot. upräcknade finska städer, niuta rättighet att til utrikes
orter innom östersiön få segla med trädkiärill af gran
samt hvariehanda trädvirke och landsproducter och däremot
återhämta spanmål, lin, hampa, hamp- och linfrö.
Mina gunstiga Herrar, eftersinnen, att Vester- och österbotn
har det ömnogaste förråd på gran, som annars i skogen
måste nedrutna, ty til nödigt brensle kan intet alt medhinnas
att emploijeras.
Är det då icke bättre, att sådant blir förädlat under deras
långa til 6 å 7 månader varande vintrar, och orten genom
en national vinst tilskyndas förmån av det, som annars blifver
mångom til ingen nytta.
Vester- och österbotn få för detta evärdeliga tacka Riksens
Höglofl. Ständer, som så ömt vill hielpa dem under armarne.
Hvad kan vara för riket och i synnerhet desse provincier
til större gagn än få utur första hand skaffa sig sine nödvändige
behofver, såsom spanmål, lin och hampa, och det för
sådane vahror, som innom riket eller af dem sielfva icke
medhinnas att nyttias utan i skogarne förrutna, emedan de
vid Botniska viken, norr om Qvarken, varande invånare icke
kunna, i anseende til den långa och kostsamma vägen, föryttra
någon huggen ved hvarken til Stockholm eller andre
ställen, där brist på sådant är.
Nystads och Raumos exempel visa, att ehuru de från äldre
tider ägt frihet på utrikes orter försälia trädkiäril, hafva de
ändå årligen tillika sålt den vid Stockholms brygga för billigare,
än samma i Vesterbotn nu värkel:n försälies, af ordsak
att invånarne eij lagt sig på dylike handaslöijder, men
blifva de upmuntrade med friare försälgning, är ovedersägel:n
att de vinlägga sig til förädla sine trädvahror, då ömnogheten
skall giöra prisets fällande uti orten.
Jag kan icke utan sinnesrörelse mig til minnes föra den
ifver och beständighet, hvarmed Höglofl. R. o. A. vid sidstl.
riksdag fäktadt för rikets och medborgares frihet härutinnan.
Detta står Höglofl. R. o. A. i riksdagshandlingarne til ett
odödeligit äreminne. Nu är åter ett nytt tillfälle för Höglofl.
R. o. A. öpnad att emot fosterlandet visa sitt ädelmod; det
kan iu icke vara sig olikt. Den frihets eld, som uplifvar Höglofl.
R. o. A:s hiertan, tål säkert icke längre upskof i denna
sak. Altthärföre utbeder af Hr öfversten och Landtmarschal
-
177
ken iag mig en sådan proposition, som til ändamålets vinnande
är öfverensstämmande.
Carl Ephr. Carpelan.
80.
Bergsrådet Anton Soabs memorial om sitt tidigare memorial
om växelassocierade.
(Allegater I, fol. 508.)
Protokollet sid. 608, 629.
ödmiukt memorial.
Mitt förra ödmiuka memorial rörande det anbud, växelassocierade
giordt til den af Riksens Höglofl. Ständer dem
ådömde skuldens betalande, skall hos de öfrige respective
stånden haft ett öde, som jag mig icke kunnat föreställa.
Thet skall vara ansedt såsom förgripeligit, olagligit och ledande
til klander af Riksens Höglofl. Ständers beslut med
mera, så at memorialet icke skulle kunna antagas utan jag
therföre böra ställas til ansvar.
Mitt samvete bär mig vitne om en ren och oskyldig afsigt
så i thetta som alt mitt öfriga upförande. Laglydnad och ett
otvunget upfyllande af mine undersåtelige och borgerlige
plikter hafva altid varit mig om hiertat och äro icke eller,
mig vetterligen, åtminstone icke med upsåt vid detta tilfället
utur agt låtne; hvarföre det icke annat kan än vara mig
på det högsta okärt, at mit memorial blifvit upptagit i annan
mening, än jag thet författat.
Afsigten med memorialet går icke på annat ut än at få
den frågan afgiord, huruvida för cronan och Banquen måtte
vara nyttigt at emottaga det af växelassocierade giorde anbud
at med 40 tunnor guld i ett för alt clarera den skuld,
dem blifvit ådömd?
Denna fråga har åtminstone jag för min del ansedt såsom
ännu icke afgiord i anledning af det i förra memorialet åberopade
Höglofl. R. o. A:s förbehåll och protocoll af d. 14
nästi:ne October at derom vilja taga särskilt öfverläggning,
hvilken ännu icke gådt för sig. Och som jag i förra memorialet
tilstyrkt, at associerades anbud kunde antagas, hvilket
endast skulle på Riksens Höglofl. Ständers benägenhet an
-
komma, så liar det så mycket mera varit skildt ifrån min
afsigt at under utförandet af de mig förekomne considerationer
klandra något Riksens Höglofl. Ständers beslut, som
det vore en contradiction at på en gång vilja beveka Riksens
Höglofl. Ständer at visa ädelmod emot olyckelige medborgare
och tillika genom förra beslutens klandrande upväcka
missnöije. Men skulle äntå för min välmening mig något vidrigt
öfvergå, så behåller jag likväl altid för mig sielf oförkränkt
den satisfaction, at jag fölgdt min egen öfvertygelse,
utan afsigter, och at en oförfalskad kärlek för fädernesland
och medborgare är driffjädren til mine giöromål. Och i öfrigit
äro mine dagar snart förledne.
Kan hända at denna är den sista riksdag, jag bar den äran
at bivista Höglofl. R. o. A:s rådplägningar. Men emedan, så
länge jag lefver, min nit aldrig uphörer för allmänt och enskilt
väl, så hoppas och anhåller jag ödmiukeligen at så vid
thetta tilfället som altid eljest att få vara i Höglofl. R. o. A:s
ynnest och hägn innesluten. Stockholm d. 23 Novenib. 1765.
Ant. Swab.
81.
Kammarrådet friherre Josias Carl Cederhielms diktamen om
bergsrådet Svab.
(Bil. till prof.)
Protokollet sid. 629.
Ad protocollum. D. 7 Dec. [17] 65.
Utaf den påskrift, som det Vallöf. Borgarestondet behagat
lämna å Hr Bergsrådet Svabs memorial, hvilcken ock hos
det Högvördige Preste- samt Ärbara Bondeståndet antagen
blifvit, finner jag, huruledes den uti bemelte memorial proponerade
jämkning uti betalningssättet af de igenom Riksens
Högl. Ständer växelassocierade ådömde skuldsummor icke
vunnit respective stondens bifall. Och ehuru jag för min enskilta
del hade ansedt nödigt först höra Stora Deputationen,
innan jag mig uti ett så grannlaga ämne ville utlåta; så finner
jag nu likväl, at hufvudmålet igenom åfvannämde de
respective stondens yttrande lärer vara bragt til ändskap.
179
Men hvad soni gifvit anledning till uppehåll i denna sak,
är den för Bergsrådet Svab obehagliga1 omständigheten at
igenom visse utlåtelser uti bemelte sitt memorial hafva ådragit
sig de öfrige2 ståndens missnöije. Jag tror, at det icke
heller kunnat undfalla Högl. R. o. A., at uti oftanämde memorial
ett3 och3 annat3 sig insmygt, som fast hälldre bort
undvikas; men som Högl. R. o. A. icke lära å ena sidan befara
någon obehaglig värkan af en enskild persons mindre4 varsama4
utlåtelser, hvilka äro och i alla tider blifva vida otillräckelige
at hos medborgare utplåna kiennslan af de flere
vid denna riksdag vidtagne hellsosama mått och anstalter, så
förmodar jag, at å den andra sidan Högl. R. o. A. icke låter
utur sina hiertan upryckas en så diupt rotad och i alla tider
både mot egna och medstondens ledamöter bevista ömhet
för personer, hvilka, drefne af välmening, yttradt sina
tankar uti de allmänne ärenderne. En tålsamhet, 0111 hvilken
Riksdagsordningen påminner och hvilken hos ett fritt folk
är så mycket angelägnare, som menighetens röst därstädes
fordrar den nogaste upmärksamhet och kiärlek för fäderneslandet
den möijeligaste upmuntran.
Jag vågar derföre i ödiniukhet tilstyrka, at Högl. R. o. A.
behagade lämpa ett sådant sitt oföränderliga tankesätt för
denna gongen till Bergsrådet Svab, hvars monga förtiänster
mot det allmänna tyckas kunna giöra någon fördelagtig värkan
vid ett tillfälle, då en hos så bedagade männ icke sällan
sig företeende öfverilning gifvit pennan ett mindre försigtigt
lopp. Funne Högl. R. o. A. någon anledning at draga i
tvifvelsmål hans vördnadsfulla agtning för den lagstiftande
magten, så tror jag visst, at han vid detta tillfelle hade ingen
ömhet5 at förventa, men då nu en förtiänt ämbetsman vid
aftonen af sin lednad [o: lefnad] första gongen ådragit sig
Riksens® Ständers® misshag,® så torde Högl. R. o. A. täckas
icke allenast sielf låta honom få åtniuta sin ytterst möijeliga
benägenhet utan ock i lika måtto på det ömaste recommendera
honom hos de öfrige respective stonden til at7 så7 anses7,
1 Ursprungligen: olyckeliga.
2 Ursprungligen: respective.
3 Ursprungligen: sådane felagtigheter.
4 Ursprungligen: ovarsamma.
5 Ursprungligen: nåd.
8 Ursprungligen: något tilltal.
7 Ursprungligen: medlidande och en så lindrig medfart.
180
som venntas kan af denn vennskap och förtroende, hvilket
Högl. R. o. A. af sine medständer altid fått ärfara och altid
lärer villja bibehålla.
82.
Förteckning på ytterligare ledamöter av adeln i kammar-,
ekonomi- och kommersdeputationen.
(Allegater I.)1
Protokollet sid. 71.
År 1765 d. 22 Februarii sammanträdde Ridder skåpets och
Adelens electorer at välja den tillökning af ledamöter, sorn
R. o. A. uti Cammaroeconomiedeputationen befalt, och utvalde
sorn följer.
Grefvar:
Grefve Stenbock, Arvid Nils, Capitaine,
Grefve [von] Duben, Joachim, Hofjunkare.
Friherrar:
Frih. Wrangel af Ludenhof, Carl Gustaf, Cavallier och Cammarherre
samt Ridd. af Kongl. Svärdsorden,
Frih. Cederström, Johan, Cammarherre.
Adel:
Hr Lake, fullm. Hr Schönberg, Anders, Historiographus Regni,
Hr Lillie af Aspenäs, Carl Jöran, Major,
Hr Lillieström, fullm. Frih. Ehrencrona, Carl, Hofmarskalck
och Ridd. af Kongl. Svärdsorden,
Hr Sahlefeldt, Hindric Johan, Ryttmästare, Riddare af Kongl.
Svärdsorden,
Hr Witting, fullm. Hr Ruthenschiöld, Georg Adolph, Lagman,
Hr Gripenstedt, Jacob, Hofjunckare,
Hr Iserhielm, Carl Wilhelm, Hofjunkare,
Hr Arnell, Axel, Cancellieråd.
På samtl. electorernes vägnar
Gustaf Reuterholm. Fridrich Ribbing.
1 Med påteckning: Upl. hos R. och Ad. d. 9 Mars 1765.
Bihang.
Förteckning å hos ridderskapet och adeln föredragna, liiir ej
avtryckta memorial.
Adlersvärd, Johan, krigsråd, om vedhandel tili tegelbruken
vid Norrköping. (Sid. 569. Allegater II, fol. 487.)
Alströmer, Patrik, överdirektör:
om tullarrendesocieteten. (Sid. 471. Allegater I, fol. 241.)
om moderns pension. (Sid. 569. Allegater III, fol. 854.)
Aminoff, Carl Fredrik (troi.), kapten, om tjänstebyten. (Sid.
581. Allegater lil, fol. 859.)
Aminoff, Carl Mauritz, kapten, om tjänsteflyttning. (Sid. 521.
Allegater I, fol. 279.)
Aminoff, Fredrik, livdrabant:
om två hemman i Nyland. (Sid. 147, 155. Allegater III, fol.
528.)
om drabantkåren. (Sid. 532. Allegater I, fol. 347.)
Beck-Fries, Corfitz Ludvig, överste, om kommendanters tur.
(Sid. 483. Bondest. arkiv 1765-—1766, vol. 27.)
Bethun, Peter Gustaf, kapten, om löjtnant C. M. Sparrskölds
tur. (Sid. 637. Allegater I, fol. 547.)
Bilberg, Fredrik Otto, kapten:
om försvaret på göteborgssidan. (Sid. 54. Prästest. arkiv,
F. 76, nr 8.)
om manufakturfond på korn och havregryn. (Sid. 184.
Prästest. arkiv, F. 76, nr 26.)
om sin äng vid Strängnäs. (Sid. 485.)1
Björnberg, Johan Fredrik, kapten, om frimarknader i Älvsborgs
län. (Sid. 151. Borgarst. arkiv 1765—1766, vol. 9.)
Bock af Bukkila, Fredrik, löjtnant, om fänrik Gyllenbögels
besvär. (Sid. 482. Allegater I, fol. 271.)
Boije af Gennäs, Otto Ernst, krigsråd, om förskott av manufakturkontoret.
(Sid. 330. Borgarst. arkiv 1765—1766, vol.
23, fol. 721.)
Bonde af Säfstaholm, Gustaf Ulf, greve, kammarherre, om
hämmande av yppighet och överflöd. (Sid. 482. Prästest.
arkiv, F. 76, nr 85.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
182
Bromell, Lars von, kapten, om prästval i Stockholm. (Sid.
427.)i
Burensköld, Fale Henrik, se Lohe-Burensköld.
Böhnen, Carl Ludvig von, kapten:
om nordsjöfiskerierna. (Sid. 428. Allegater I, fol. 187.)
om kungsgårdsbesiktningarna. (Sid. 653. Allegater III, fol.
903.)
Böhnen, Johan von, major, om garnisonsregementena i Stralsund.
(Sid. 316. Allegater III, fol. 523.)
Carlheim-Gyllensköld, Håkan Gustaf, ryttmästare, om midsommardagens
firande. (Sid. 143. Allegater I, fol. 70.)
Carlsköld, Carl, statssekreterare, om befrielse från återbäring
av salarium. (Sid. 569, 646. Bondest. arkiv 1765—
1766, vol. 26.)
Carpelan, Carl Efraim, kapten:
om skatteköp. (Sid. 139. Allegater III, fol. 447.)
om riksdagstidningar. (Sid. 154. Allegater III, fol. 345.)
om löjtnanterna Bjerkéns och Carpelans tur. (Sid. 463,
545, 561. Prästest. arkiv, F. 76, nr 117.)
om indelt spannmålslön för officerare vid Västerbottens
regemente. (Sid. 650. Allegater III, fol. 894.)
Cedercreutz, Jonas Fredrik, friherre, kapten, om sin befordran.
(Sid. 574. Allegater I, fol. 408.)
Cederström, Bror, friherre, överste, om kommandanters tur.
(Sid. 483. Bondest. arkiv 1765—1766, vol. 27.)
Conowen, Didrik Christian von, hovjunkare:
om midsommardagens firande. (Sid. 143. Allegater I, fol.
68.)
om yppighet och överflöd. (Sid. 344. )*
Dahlstierna, Gustaf Henrik, löjtnant:
om förbättringar i defensions- och ekonomisystemen. (Sid.
54. Allegater III, fol. 422.)
om traktamente under fångenskap. (Sid. 310.)1
Danckwardt-Lillieström, Carl Johan, löjtnant, om midsommardagens
firande. (Sid. 143. Allegater I, fol. 72.)
de Bruce, Johan Fredrik, hovrättsråd, om prästval på landet.
(Sid. 437. Allegater III, fol. 359.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
183
de Frese, Paul Joakim, ryttmästare:
om boställens försäljning till skatte. (Sid. 81. Allegater I,
fol. 33.)
om växelkontoren och rättegången mot borgmästare Kjerman
m. fl. (Sid. 185. Allegater I, fol. 105.)
om drabantkåren. (Sid. 532. Allegater I, fol. 351.)
Drake af Hagelsrum, Lars Johan, kapten, om fältskärsgesällers
vid armén lön. (Sid. 46. Prästest. arkiv, F. 76, nr 29.)
Drufva, Carl Johan, kammarherre, om Uhrfors bruk. (Sid.
422, 463. Allegater I, fol. 180.)
Duwall, Johan Didrik, friherre, överste:
om borgen för borgmästare Kjerman. (Sid. 86. Prästest.
arkiv, F. 76, nr 10.)
om borgmästare Kjerman. (Sid. 99. Allegater I, fol. 49.)
om borgmästare Kjermans arrest. (Sid. 155. Allegater I,
fol. 79.)
om tryckning av borgmästare Kjermans och brukspatron
le Febures förklaringar. (Sid. 162. Allegater I, fol. 81.)
om lindring av borgmästare Kjermans straff. (Sid. 499. Allegater
I, fol. 297.)
om växelassocierades auktion. (Sid. 561. Allegater III, fol.
848.)
Duben, Joakim von, friherre, statsekreterare, om G. H. Hildebrands
testamente. (Sid. 586. Allegater I, fol. 368.)
Ehrenhielm, Jonas, kapten, om kapten von Schevens tur.
(Sid. 495. Allegater I, fol. 286.)
Ehrenmalm, Georg, kapten, om sin tur. (Sid. 622. Prästest.
arkiv, F. 76, nr 103.)
Ehrenpreus, Johan (troi.), kapten, om beräknande av amiralitetsofficerarnas
utrikes tjänsteår. (Sid. 653.j1
Ehrensvärd, Augustin, general:
om kommendörkapten Leijonstens memorial om marinkåren.
(Sid. 134. Prästest. arkiv, F. 76, nr 20. Tryckt
1765.)
om två hemman i Nyland. (Sid. 155. Allegater III, fol. 532.)
Engelcrantz, Claes, hovjunkare:
om kungsgårdar i Pommern. (Sid. 175.)*
om upprättelse. (Sid. 466. Allegater I, fol. 213.)
Eneskjöld, Bernt Johan (troi.), kapten, om laxfisket i Kumo
älv. (Sid. 468.)1
1 Detta memorial har icke återfunnits.
184
Eneskjöld, Carl Fredrik, löjtnant, om galäreskadern. (Sid.
569. Allegater lil, fol. 383.)
Essen, Gustaf Johan von, överste, om tullarrendesocietetens
intressenters lottsedlar. (Sid. 323, 518. Allegater I, fol.
343.)
Essen af Zellie, Ludvig Fromholt von, fänrik, om traktamente
under fångenskap. (Sid. 310. Prästest. arkiv, F. 76, nr
107.)
Estenberg, Carl, hovjunkare, om vaxblekerierna. (Sid. 622,
647. Allegater I, fol. 526.)
Falkenberg af Trystorp, Conrad, friherre, överstelöjtnant,
om gröna dragonernas uniform. (Sid. 481. Prästest. arkiv,
F. 76, nr 60.)
Falkengréen, Christoffer, kommendör:
om kapten Gyllenhammar ansökning. (Sid. 437. Allegater
I, fol. 198.)
om kapten Gyllenhammar besvär. (Sid 598. Prästest. arkiv,
F. 76, nr 176.)
Finckenberg, Jakob Johan, om indragningar vid ecklesiastikoch
akademistaterna. (Sid. 162. Allegater III, fol. 728.)
Fock, Georg Vilhelm, ryttmästare, om Strömserums kungsgård.
(Sid. 236. Allegater I, fol. 116.)
Franc, Gustaf Gabriel, häradshövding:
om auktionerna på statskontorets lottsedlar. (Sid. 176.
Utskottshandlingar 1765—1766, vol. 8, fol. 527.)
om predikningarna på lasarettet. (Sid. 452. Prästest. arkiv,
F. 76, nr 48.)
om hovjunkare Engelcrantz upprättelse. (Sid. 466. Allegater
I, fol. 215.)
Franckenheim, Carl Natanael, livdrabant, om predikningarna
på lasarettet. (Sid. 452. Prästest. arkiv, F. 76, nr 87.)
Friedenreich, Carl Gustaf, kommissionssekreterare, om en
arvstvist. (Sid. 341. Prästest. arkiv, F. 76, nr 115.)
Funck, Johan, friherre, landshövding, om finansverkets tillstånd.
(Sid. 94. Allegater I, fol. 42.)
Gardemein, Arvid Reinhold von, ryttmästare, om återvinnande
av från Riddarhuset sålda hemman. (Sid. 653. Allegater
II, fol. 1363.)
Gertten, Carl Maurits von, kapten, om militära tjänstebyten.
(Sid. 341. Bondest. arkiv 1765—1766, vol. 26.)
185
Gripenstedt, Jakob, hovjunkare, om riksrådets arbete. (Sid.
609. Allegater lil, fol. 877.)
Grönhagen, Claes Vilhelm, friherre, hovjunkare:
om fattiga manufakturarbetares underhåll. (Sid. 54. Prästest.
arkiv, F. 76, nr 7.)
0111 tullarrendesocieteten. (Sid. 471. Allegater I, fol. 230.)
om tullförvaltningen. (Sid. 550. Allegater I, fol. 378.)
Gyllenberg, Per, kornett, om kapten Aminoffs tjänsteflyttning.
(Sid. 521. Allegater I, fol. 336.)
Ggllenbögel, Johan Gustaf, fänrik, om upprättelse. (Sid. 482,
616. Allegater I, fol. 267.)
Gyllenhammar, Johan Gustaf, kapten:
om handels- och manufakturdeputationen. (Sid. 32. Allegater
I, fol. 1.)
om kommendör Falkengréens memorial. (Sid. 466, 598.
Allegater III, fol. 781.)
Gyllenpalm, Johan Ulrik, vice häradshövding:
om reparation av Ängelholms bro. (Sid. 183. Allegater I,
fol. 103.)
om G. H. Hildebrands testamente. (Sid. 586. Allegater I,
fol. 484.)
Gyllenskepp, Ulrik, kapten:
om befordringar genom ständerna. (Sid. 297. Borgarst. arkiv
1765—1766, vol. 23, fol. 1051.)
om prejudice. (Sid. 482. Allegater III, fol. 787.)
Gyllenstierna af Lundholm, Nils, friherre, major, om brännvinsbränning.
(Sid. 54. Bondest. arkiv 1765—1766, vol. 26.)
Gyllensvärd, Johan Anders, överjägmästare, om kronotiondes
och vederlags indragning från prästerskapet. (Sid. 466.
Allegater I, fol. 219. Tryckt 1766.)
Göthenstierna, Joakim, kaptenlöjtnant, om befordringar
inom amiralitetsstaten. (Sid. 495. Allegater I, fol. 261.)
Hagelberg, Jonas, hovrättsråd, om arvskifte i greve Brahes
stärbhus. (Sid. 645. Prästest. arkiv, F. 76, nr 102.)
Haij, Henrik Herman, kapten, om fångna officerares förlorade
turberäkning. (Sid. 437. Allegater I, fol. 489.)
Hamilton, Gustaf David, greve, general, om G. H. Hildebrands
testamente. (Sid. 586. Allegater I, fol. 368.)
Hauswolff, Hans Reinhold von, kapten, om komplettering av
Strålsunds garnison. (Sid. 228. Allegater III, fol. 450.)
186
Hedenstierna, Fredrik Gustaf, löjtnant, om löjtnant Totts
turberäkning. (Sid. 589. Allegater I, fol. 497.)
Hedersköld, Anders Gerhard, löjtnant, om flera ledamöters
riksdagsfullmakter. (Sid. 295. Riddarhusdeputationens allegater,
1.)
Heldenhielm, Johan Adam, kommendör:
om förbättringar vid åkerbruket. (Sid. 45. Allegater lil,
fol. 418.)
örn galär- och marinkåren. (Sid. 124. Prästest. arkiv, F.
76, nr 16. Tryckt 1765.)
0111 galäreskadern. (Sid. 466. Allegater III, fol. 733.)
om kungsgårdsbesiktningsinstrumenten. (Sid. 658. Allegater
III, fol. 901.)
Heldenhielm, Samuel, kommendörkapten, om kapten Gyllenhammars
besvär. (Sid. 625. Allegater I, fol. 529.)
Hildebrand, David Henrik, ryttmästare, om G. H. Hildebrands
testamente. (Sid. 586. Allegater I, fol. 368 och 372.)
Hildebrand, Henrik Jakob, hovmarskalk, om G. H. Hildebrands
testamente. (Sid. 495, 518, 586. Allegater I, fol.
316.)
Hirscheit, Otto von, livdrabant:
om stadsfiskal Quiding. (Sid. 301. Allegater I, fol. 133.)
om drabantkåren. (Sid. 532. Allegater I, fol. 349.)
Hummerhielm, Erik Magnus, friherre, kornett, om löjtnanten
friherre B. O. Rehbinders tur. (Sid. 495. Prästest. arkiv,
F. 76, nr lil.)
Insenstierna, Fredrik Ulrik, landshövding, om lindring i
straffet för borgmästare Kjerman. (Sid. 499. Allegater I,
fol. 295.)
Iserhielm, Carl Vilhelm, hovjunkare, om förstärkning av handels-
och manufakturdeputationen. (Sid. 90. Prästest. arkiv,
F. 76, nr 19.)
Jerlström, Carl Fredrik, kaptenlöjtnant, om amiralitetsstaten.
(Sid. 482, 495. Allegater I, fol. 256.)
Jernfeltz, Gustaf Crispin, överste:
om capitas rätt. (Sid. 114. Allegater I, fol. 58.)
om yppighetsförordningen. (Sid. 428. Prästest. arkiv, F.
76, nr 58.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
187
Jägerhorn af Spurila, Reinhold Johan, kapten:
om yppighet och överflöd. (Sid. 344. Avskrift i F. 271, Uppsala
universitetsbibliotek.)
om manufakturkontoret. (Sid. 482. Prästest. arkiv, F. 76,
nr 167.)
Kinninmundt, Emanuel, löjtnant, om G. H. Hildebrands testamente.
(Sid. 586. Allegater I, fol. 477.)
Kothen, Fredrik Gustaf von, kapten, om infordrande av manufakturkontorsförskott.
(Sid. 330. Borgarst. arkiv 1765—
1766, vol. 23, fol. 726.)
Köhler, Carl Fromhold von, kaptenlöjtnant:
om galär- och marinkåren. (Sid. 134. Prästest. arkiv, F. 76,
nr 15. Tryckt 1765.)
om galäreskadern. (Sid. 466. Borgarst. arkiv 1765—1766,
vol. 23, fol. 1083. Tryckt 1765.)
Lantingshausen, Jacob Albrekt von, friherre, överståthållare,
om lykttändningen i Stockholm. (Sid. 538. )*
Leijonhufvud, Axel Gabriel, friherre, överstelöjtnant, om
sekreta deputationens betänkande om honom. (Sid. 483.
Prästest. arkiv, F. 76, nr 134.)
Leijonsten, Georg Vilhelm, kommendörkapten, om inarinkåren.
(Sid. 54. Prästest. arkiv, F. 76, nr 6. Tryckt 1765.)
Leuhausen, Carl Axel, friherre, kammarherre, om finansverkets
tillstånd. (Sid. 94. Allegater I, fol. 40.)
Lewenhaupt, Charles Emil, greve, generaladjutant, om riksrådets
göromål. (Sid. 609. Allegater lil, fol. 861. Tryckt
1766.)
Lillie af Aspenäs, Carl Georg, major, om hemkall efter markegång.
(Sid. 163. j1
Lillienberg, Johan Georg, president, om gamla stenhuset på
Räfsnäs. (Sid. 309. Allegater I, fol. 137.)
Lindelöf, Carl Adolf, vice häradshövding, om riksdagsfullmakten
för släkten Mannerfelt. (Sid. 289. Riddarhusdeputationens
allegater, 1.)
Lindencrona, Erik Gustaf, auditör, om regementspräster.
(Sid. 521. Allegater I, fol. 324.)
Linroth, Giers Gustaf, kammarherre, om G. H. Hildebrands
testamente. (Sid. 586. Allegater I, fol. 360.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
188
Lohe-Burensköld, Fale Henrik, kammarherre:
om familjen Stålhandske. (Sid. 157. Allegater III, fol. 681.)
om stadsfiskal Quiding. (Sid. 301. Allegater I, fol. 131.)
Lostierna, Carl Fredrik, landskamrerare, om indelta löner för
civilstaten på Gotland. (Sid. 483. Allegater III, fol. 351.)
Malmerfelt, Olof, kammarråd, om tjänstehjonsstadga. (Sid.
616. Allegater lil, fol. 885.)
Mannerhierta, Bengt Adolf, kapten, om tullarrendesocietelen.
(Sid. 471. Allegater I, fol. 239.)
Marcks von Wurtemberg, Erik Johan, löjtnant, om sekreta
deputationens betänkande om honom. (Sid. 483. Allegater
III, fol. 794.)
Modée, Carl Vilhelm, kaptenlöjtnant, om amiralitetsofficerarnas
befordran. (Sid. 482, 495. Allegater I, fol. 265.)
Möllerstierna, Johan Daniel, ryttmästare, om officerarnas
uniformer. (Sid. 457, 495. Prästest. arkiv, F. 76, nr 59.)
Mörner af Morlanda, Carl Gustaf, greve, löjtnant, om fatalier
vid kronofordringar. (Sid. 146. Prästest. arkiv, F. 76, nr
22.)
Nordencreutz, Fredrik Jakob, överste, om major Wincklers
turberäkning. (Sid. 146. Allegater III, fol. 396.)
Oelreich, Niklas von, statssekreterare, om presidentskapet i
kansliet. (Sid. 550. Allegater I, fol. 374.)
Palbitzki, Axel Gottlieb, friherre, löjtnant, om släktens säte
och stämma på Riddarhuset. (Sid. 113, 283. Riddarhusdeputationens
allegater, 2.)
Pinello, Nils Emil, kapten, om galäreskadern. (Sid. 280.
Prästest. arkiv, F. 76, nr 40. Tryckt 1765.)
Posse af Säby, Mauritz, friherre, generalmajor, landshövding,
om frimarknader i Älvsborgs län. (Sid. 151. Allegater I,
fol. 76.)
Ramsay, Fredrik Adolf, major, om förskott av manufakturkontoret.
(Sid. 330. Rorgarst. arkiv 1765—1766, vol. 23, fol.
725.)
Rappe, Tomas Carl, överstelöjtnant:
om Strömserums kungsgård. (Sid. 236. Prästest. arkiv, F.
76, nr 309.)
om sin tur. (Sid. 582, 640. Allegater III, fol. 704.)
om ryttmästare Gardemeins memorial. (Sid. 653. Allegater
II, fol. 1385.)
189
Reuterholm, Esbjörn Christian, friherre, hovmarskalk:
om tjänstehjonsordningen. (Sid. 46. Prästest. arkiv, F. 76,
nr 32.)
om uppfostringsverket. (Sid. 154. Prästest. arkiv, F. 76,
nr 21.)
Reuterholm, Gustaf Gottfrid, friherre, lagman, om manufakturexporten.
(Sid. 606.)1
Riben, Carl, advokatfiskal, om tullarrendesocieteten. (Sid.
471. Allegater I, fol. 243.)
Ridderstam, Jakob Ludvig, löjtnant, om kapten Aminoffs
tjänsteflyttning. (Sid. 521. Allegater I, fol. 332.)
Roos af Hjelmsäter, Herman Julius, kapten, om undersåtars
fordringar hos kronan. (Sid. 146. Allegater lil, fol. 363.)
Schantz, Anton Vilhelm von, löjtnant, om sin tur. (Sid. 471,
616. Allegater I, fol. 250.)
Schönberg, Anders, rikshistoriograf:
om tullarrendesocieteten. (Sid. 471. Allegater I, fol. 232.)
om krigsrådet Andersson. (Sid. 495. Allegater I, fol. 313.)
Schönström, Abraham Daniel, överstelöjtnant, om kapten
Ehrenmalms tur. (Sid. 622. Bondest. arkiv 1765—1766, vol.
27, nr 183.)
Schönström, Johan Albrekt, major, om galäreskadern. (Sid.
280. Prästest. arkiv, F. 76, nr 45. Tryckt 1765.)
Segercrantz, Johan Fredrik, kapten, om galäreskadern. (Sid.
280. Prästest. arkiv. F. 76, nr 46. Tryckt 1765.)
Silfverskiöld, Fredrik, ryttmästare:
om traktamente under fångenskap. (Sid. 310. Prästest. arkiv,
F. 76, nr 106.)
om kapten Aminoffs tjänsteflyttning. (Sid. 447, 521. Allegater
I, fol. 209.)
om pfundtkammaren i Stralsund. (Sid. 466. Allegater III,
fol. 524.)
om drabantkåren. (Sid. 532. Allegater I, fol. 357.)
Silfversparre, Erik Gustaf, major:
om prejudice. (Sid. 616. Allegater III, fol. 891.)
om prejudice. (Sid. 640. Allegater I, fol. 535.)
Silfverstolpe, Fredrik, bankokommissarie, om familjen Stålhandskes
riksdagsfullmakt. (Sid. 157. Allegater III, fol.
685.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
190
Silfversvan, Gustaf Emanuel, löjtnant, om rätt för fullmäktig
att efter permissionstiden bevista riksdag. (Sid. 137.
Riddarhusdeputationens allegater, 1.)
Skytte af Säter, Håkan Filip, löjtnant, om löjtnant C. M.
Sparrskölds tur. (Sid. 637. Allegater I, fol. 542.)
Sparre, Carl, friherre, landshövding, om flyttning av Uhrfors
bruk. (Sid. 317, 463. Allegater I, fol. 144.)
Sparre af Söfdeborg, Johan, greve, överste, om rätt att återträda
i tjänst. (Sid. 569. Allegater III, fol. 852.)
Sparrsköld, Erik Daniel, löjtnant:
om gröna dragonernas uniform. (Sid. 481. Prästest. arkiv,
F. 76, nr 61.)
om löjtnant C. M. Sparrskölds tur. (Sid. 637. Allegater I,
fol. 550.)
Sprengtport, Jakob Magnus, överstelöjtnant, om dagtraktamente.
(Sid. 549. Prästest. arkiv, F. 76, nr 96.)
Stackelberg, Bernt Otto, friherre, generalmajor, om finansverkets
tillstånd. (Sid. 94. Allegater I, fol. 38.)
Stenhagen, Fredrik von, kungl, sekreterare, om kattun från
Sickla tryckeri. (Sid. 546. Prästest. arkiv, F. 76, nr 142.)
Stålhammar, Carl, löjtnant, om löjtnant Totts tur. (Sid. 589.
Allegater I, fol. 499.)
Stålhammar, Carl Leonard, löjtnant, om publika måls företräde
framför privata. (Sid. 20. Prästest. arkiv, F. 76, nr 1.)
Stålhandske, Carl, kommendörkapten, om familjens säte på
Riddarhuset. (Sid. 154. Allegater lil, fol. 680.)
Stålhandske, Erik Gustaf, vice notarie, om familjens säte på
Riddarhuset. (Sid. 157.j1
Svab, Anton von, bergsråd, om fullmäktige i manufakturkontoret.
(Sid. 126. j1
Tawast, Carl Johan, löjtnant, om fänrik Gyllenbögels tur.
(Sid. 616. Allegater I, fol. 528.)
Tersmeden, Carl, kommendörkapten, om två rådsplatsers besättande
med amiralitetspersoner. (Sid. 77, 90. Allegater
III, fol. 426.)
Tott, Tage, löjtnant, om sin tur. (Sid. 589. Allegater I, fol.
494.)
Tranefelt, Johan Verner, vice korpral, om drabantkåren.
(Sid. 482, 532. Allegater I, fol. 353.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
191
Törne, Peter von, assessor, om klyvning av Uleåborgs domsaga.
(Sid. 519. Allegater I, fol. 319.)
Uggla, Leonard Magnus, brukspatron:
om finanssystemen i riket och sedelmyntets realisation,
(Sid. 315. Allegater III, fol. 508. Tryckt 1765.)
om nordsjöfisket. (Sid. 452. Allegater I, fol. 205.)
om ryttmästare Gardemeins memorial. (Sid. 653.)1
Ungern-Sternberg, Fredrik von, friherre, vice korpral, om
prejudice. (Sid. 616. Allegater III, fol. 995.)
Wachenfelt, Carl Didrich, löjtnant, om kapten von Scheven.
(Sid. 495. Allegater I, fol. 282.)
Wachslager, Carl Henrik, ryttmästare, om tullarrendesocieteten.
(Sid. 471. Allegater I, fol. 227.)
Wachslager, Gustaf, kammarherre, om tullarrendesocieteten.
(Sid. 323, 518. Allegater I, fol. 338.)
Wadenstierna, Tomas, kapten, om transporter och tjänstebyten.
(Sid. 433. Allegater I, fol. 184.)
Wallenstierna, Bernhard, generalmajor, om drabanten von
Eckstedts tur. (Sid. 654. Allegater I, fol. 559.)
Wattrang, Fredrik, ryttmästare, om kapten Aminoffs tjänsteflyttning.
(Sid. 482, 521. Allegater I, fol. 479.)
Vicken, Johan Edvard von, major, om G. H. Hildebrands testamente.
(Sid. 586. Allegater I, fol. 479.)
Virgin, Arvid Bernhard, assessor:
om bankauktionerna på statskontorets lottsedlar. (Sid. 176.
Prästest. arkiv, F. 76, nr 31.)
om nordsjöfisket. (Sid. 452. Allegater I, fol. 202.)
Wrede-Sparre, Axel, greve, generalmajor, om Skara djurgård.
(Sid. 450. Prästest. arkiv, F. 76, nr 143.)
Ädelberg, Johan Torsten, löjtnant, om befordringar inom
amiralitetsstaten. (Sid. 482, 496. Allegater I, fol. 263.)
1 Detta memorial har icke återfunnits.
RÄTTEL S ER
s.
114,
r.
10
n.
står
densmma
läs
densamma.
s.
368,
r.
8
n.
»
påstå, det förra
»
påstå det förra.
s.
592,
r.
19
u.
»
Hederstierna
»
Hederstierna
[o: Hedenstierna].
s.
636,
r.
21
u.
»
Hovrättens
»
Hofrättens.
s.
72,
r.
13
u.
»
var nu mindre
»
var nu ej mindre.
